# ID: svediakorp-gov588
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 156,641
# sentences: 5,924
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 19 Augusti.
311
N:o 79, med förslag lill Instruktion för R. Sl:rs Revisorer
öfver BankoDiskontverken samt LåneKont:n i orlerne.
Föredrogos oell lii föllos BankoUlsk:s d. 16 dennes på bordet
lagde mern.:
N:o 80, med förslag till Ansvarighetslag för de af R. St:r
förordnade Direktörer för LåneKonl:n i orterne; och
N:o 81, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i BankoReglementet.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Frill. Klinkowström,
Rud. Mauritz oell Frih. Stjernstedt, Aug.
Willi., Allm. Besv.- o. El:on.Utsk:s d. 16 dennes första gången
på bordet lagda mern. N:o 133, i aril. af RiksStms olika beslut,
angrde Ulk:s utlåt. N:o 131, i fråga om förändring af mått, mål
och vigt samt mynt.
Föredrogs och lades till handlingarne Const.Ulskis i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 30, med berättelse om
resultatet af den inom förstärkte Const.Utsk. anställda omröstning
ang:de de uti Const.Ulskrs mern. N:ris 7 och 10 framstäklta
förslag.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Stjernstedt,
Aug. Wilh. och llr Brakel, Mauritz Gustaf SlatsUtskrs
i gårdagens plenum på bordet lagda mern. N:o325, angrde
koslnaderne för tryckning af RiksStms prot:r samt utdelningeu af
dessa prot:r med dertill hörande bihang.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 326, i ani. af väckt fråga om föreskrifter i afseende
på framtida underhållet af sådane kanaler, hamnbyggnader, vattenaftappningar
och dylika arbeten, som med bidrag af Statsmedel
blifvit utförde.
Frill. Cederström, Rud.: Då SlatsUtsk. icke aktadl nödigt
alt taga detta, som jag likväl tror, temligen vigtiga ärende
i betraktande förr, än i riksdagens ll:te timma, så har StatsUtsk.
genom detta förfaringssätt lyckats förebygga all praktisk verkan af
de invändningar, dem jag kunde Buna mig befogad att mot dess
betänk, framställa. Omöjligen lärer dock af mig kunna förväntas
att jag skulle kunna godkänna Utsk:s argumentation, riktad till
vederläggning af den framställning, jag haft äran inför det Höglofl.
Ståndet göra. Visserligen har Utsk. åberopat: ”alt för åtskilliga
större allmänna arbetsföretag, hvilkas utförande ansetts böra med
statsbidrag understödjas, för statsbidragens tillgodonjutande R. St.
redan fästat, bland andre, äfven det vilkor, alt, till företagens
framtida underhållande, en erforderlig fond skulle afsältas”: men
Utsk. har blifvit mig svaret skyldig, hvarföre icke jemväl för de
312
Den 19 Augusti.
öfriga, der icke någon sådan fond afsättes, en garanti må stadgas,
som kunde betrygga deras fortfarande bestånd?
Hvad kontrollerna beträffar, liar Ulsk. ansett dessa ”icke saknas”,
enär ”Styrelsen öfver allmänna väg- oell vattenbyggnader
i riket hade sig ålagdl att å alla sådana arbeten, hvilka blifvit
genom serskilda K. resolutioner uplåtne åt bolag, menigheter eller
enskilde, meu i mer eller mindre mån med allmänna medel eller
serskilde förmåner understödde, med vilkor all, till det allmännas
nytta oell begagnande, vidmakthållas, utöfva ett kontrollerande
inseende”. Nu är händelsen likväl i de aldrafltsla
fall f. n. den, alt ett sådant vilkor icke är utsatt: då faller
det af sig sjelf att vidmakthållandet kan uteblifva, ulan vidare
påföljd. Ty Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader kan ju ej
sträcka sitt kontrollerande inseende längre, än Sländerne från
början utstakat. Del är just bristen härutinnan som jag sökt afhjelpa.
Utsk. har ingalunda härmed kunnat bortförklara behofvet
af bestämda sladganden i detta ämne och af en allmänneligare
tillämpning.
Utsk. har vidare ansett: ”att de uti förelaget delaktige skola
uti sin enskilda fördel ega den verksammaste upmaning.att behörigen
underhålla det en gäng fullbordade arbetet”. Ar det så
alldeles säkert? Huru skulle då, örn delta kunde för grundadi antagas,
man vara i behof af den afsyning, sorn Utsk. likväl icke
ansett öfverflödig? Ulsk. visar sig härvid ganska inkonseqvent.
Slutligen har Utsk. ansett ”en utsträckning af kontrollerna
måhända afskräcka både menigheter och enskilde att inlåta sig
uti några allmännare företag”. Ja Gudbevars såvida menigheter
och enskilde inlåta sig i sådana företag, som sakna egenskapen af
varaktighet och bestånd; då verka koutrollerne afskräckande; men
eljest böra de väl icke förefalla sä farliga. Jag tror mig, nu så
mycket det i korthet kunnat af mig veikstållas, hafva temligen
tydligt vederlagt Utsk:s anförda grunder; men dä, i anseende till
den långt framskridna tiden af riksdagen, det måhända skulle vara
mindre grannlaga af mig att, med kännedom af de maktpåliggande
årender, som återstå, och hvaraf åtminstone ett har fått en oförutsedd
vigt och utveckling, och hvilka StatsUtsk. har alt handlägga,
icke deslomiudre vilja uptaga riksmötets sista dagar med
milt förslag och lill detta ändamål således nu yrka återremiss af
utlåt., hvilken utväg, derest ärendet tidigare förekommit, jag visserligen
icke kunnat underlåta att begära, inskränker jag mig för
ögonblicket till den anhållan, ali R. o. Ad. icke måtte bifalla ett
utlåt., hvars argumentation är så felaktig; men alt R. o. Ad.,
eftersom någon bättre vändning icke mera på denna riksdagen
synes för saken sig yppa, i st. f. att bifalla, åtminstone endast
ville med den häfdvunna term, sorn uttrycker ett visst obehag med
del man ej finner sig kunna gerna undvika, f. n. fall låta bero
vid hvad Utsk. i detta ärende föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag kan för min del
icke godkänna de skäl, Frih. Cederström anfört mot Utsk:s utlåt.,
Den 19 Augusti.
313
hvilket jag finner i de flesta fall välgrundad!. Jag kan icke inse
huru det skulle vara möjligt och med rättvisa förenligt, att nu
ålägga menigheter, som fäll anslag till vissa företag, en underhållsskyldighet,
som icke ålades dem då de erhöllo lånen. Kunna
Ständerna tillstyrka eller Konungen retroctivl anbefalla andra vilkor
än de hvarpå de redan ingått? Om vid länets eller anslagens
beviljande icke något sådant vilkor fästats, hvarigenom menigheterne
eller de enskilde äro skyldige att framdeles underhålla anläggningen
och således vara tvungne till utgifter i framtiden, huru
kan man då, med stöd af lag, ålägga dem något sådant. Jag
kan icke inse möjligheten af att bifalla Hr Frih. Cederströms förslag
i denna del och godkänner för min del till alla delar StatsUlsk:s
betänk.
Frih. Cederström: Gr. Gyldenstolpe har rätt deruti, att
retroactiva sladgauden icke böra ifrågakomma, men jag har trott
mig uttryckligen hafva fritagit mig från en sådan tydning af min
framställning, då jag, såsom en anledning till min motion, upgifvit
den omständighet, all K. M. i Dess nåd. propos. om Statsverkets
tillstånd och behof behagat föreslå R. St. alt lill åtskilliga
kanaler, slussar, hamnbyggnader och elfrensningar lemna anslag
äfvensom att anvisa ett penningebelopp för befrämjande, medelst
lån eller anslag utan återbetalningsskyldighet, af uldikniugar
och aftappningar af sanka trakter m. m. Således visar del
sig att jag icke beafsigtigat några redan förut beviljade anslag,
utan endast sådana företag, för hvilka ännu tillfälle återstode att
af allmänna medel kunna med anslag understödjas. Jag bar redan
förnummit att man fästat sig vid det af mig något oegenlligt begagnade
uttrycket ”åtnjöte understöd”, i st. f. ”erhölle understöd”; men det
vore väl den största advokatyr,alt haka sig vid ett enstaka ord,som genom
förbiseende af mig råkat begagnas, men hvars rälla, åsyftade
bemärkelse föga bordt vara något tvifvel underkastadt. Ulsk.
sjelft har blygts för alt på del sättet vilja förtyda min lanke. Jag
år alltså öfverlygad om alt det är genom ett förbiseende vid genomläsningen
af inledningen till milt förslag, som Gr. Gyldenstolpe
kunnat argumentera som han gjort, då han i denna omständighet
synls hämta ett stöd för bifall till Ulsk:s utlåt. För
öfrigt har Hr Grm förklarat såsom sin åsigt alt Utsk. har rätt,
utan ali den ädle Grm likväl i minsta mån vederlagt min motbevisning.
Gr. Gyldenstolpes individuella åsigt i all ära, hoppas
jag likväl att Ståndet gör mera afseende än så, på den framställning
af faktiska förhållanden och behof, hvilken för R. o. Ad. jag
i detta ämne haft äran vördsamt afgifva.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke känna om Frih. Cederströms
motion annat än hvad Utsk:s betänk, innefattar. Det vore för mycket
begärdt att jag af hans motion skulle hafva tagit annan kännedom.
Enl. Utsk:s referat lyda orden på följande sätt: ”att R. St. måtte
för deras del besluta och till K. M:s nådiga fastställelse anmäla ett
lagstadgande, hvarigenom menigheter, enskilde eller bolag, hvilka af
Statsmedel, för utförande af kanaler, slussar, vattenaftappningar,
314
Den 19 Augusti.
hamnbyggnader eller andra dylika arbeten, åtnjöte understöd genom
direkta Statsanslag eller lån, förbundos att framgent underhålla dessa
arbeten i öfverensstämmelse med de ritningar och planer, K. M.
för arbetets utförande i nåder bestämt och fastställt”. Om man nu
säger åtnjuta eller åtnjutit, lärer det komma på ett ut; frågan är
endast, huruvida man, sedan K. M. godkänt sjelfva förslaget och
anslagen blifvit beviljade, sedermera, efter fattande af och delgifvande
af besluten derom, kan komma och säga till de intresserade parterna
: nu skolén J för det ni fått anslag underhålla arbetet så, alt
det öfverensstämmer med ritningarne och förslagen. Jag kan icke inse
huru Ständerna någonsin kunna hos K. M. begära ett sådant lagstadgande
och sålunda anser jag StatsUtsk. hafva ganska rätt förfarit,
då det gjort en sådan framställning som den ifrågavande. Jag tager
mig friheten framställa denna individuella åsigt till 1$. o. Ad:s ornpröfvande.
Frih. Cederström: Jag kan ingalunda ingå på den af Gr.
Gyldenstolpe yttrade åsigt, att någon ledamot, då han yttrar sig i
en fråga, icke dessförinnan behöfver hafva tagit noggrann kännedom
om det ämne han bedömmer. I fall mitt förmenande om nödvändigheten
af en dylik, på förhand inhämtad kunskap, är grundadt,
borde följaktligen Hr Gr:n tagit kännedom af motionen, hvilken
är tillgänglig i det redan tryckta 2:dra häftet af R. o. Ad:s prot.
vid innevar:de riksdag pag. 263. Det är således intet annat än god
vilja, som fallas hvar och en, som underlåter sorgfälligt pröfva och
väga förslagets skäl, innan man företager sig alt bestämma sin öfvertygelse
i ämnet. Hvad Gr. Gyldenstolpe yttrat ang:de nyheten af
det lagstadgande, jag begärt, år dessutom icke mindre oriktigt. I
sjelfva verket är del icke någonting alldeles nytt eller i följd af sin
nyhet oväntadt, som mitt förslag innebär. Med erinran om inne
hållet
af K. Brefvet d. 20 Febr. 1764 (nplifvadt genom K. Kungörelsen
d. 28 Dec. 1822 samt K. Circulair-bref af samma dag),
hvars stadganden erbjuda en serdeles slående öfverensstämmelse med
hvad jag ansett nödigt, ilhy att årliga uprensningar af större och
mindre vattendrag lill vidmakthållande af deras naturliga aflopp äro
deruti anbefallde att under kronobetjeningens vård och tillsyn verkställas,
hvaröfver K. Bef:h:de försländigas hålla alfvarsam hand, synes
vid dessa stadganden med lätthet kunna fogas de i analogi dermed
lämpade föreskrifter, jag föreslagit. Hvad omöjlighet kan väl ligga
deruti, om K. Bef:h:de och kronobetjeningen auktorsierades att utsträcka
denna tillsyn från de redan under denna kategori varande
arbetsföretag till dem, som med understöd af nya Statsanslag till
verkställande nu sättas i fråga? — Gr. Gyldenstolpes enskilda åsigt
är säkerligen mycket aktningsvärd, jag bör tro det, ehuru dess grund
ej blifvit mig uppenbarad ; — men då Ståndet icke heller haft tillfälle
få höra de motiver, som densamma grundlagt, hoppas jag för
min del, (ehuru jag medgifver att ett sådant yrkande i denna fråga
kan synas jäfvigt), att Ståndet likväl torde med välvilja snarare åhöra
den, som bjuder till att gifva skäl för sig, än den, som endast antyder
ett: sic volo, sic jubeo, — stat pro ratione voluntas.
Då
Den 19 Augusti
315
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle SlalsUtsk:s förevarcde utlåt, besvarades denna propos. med
starka ja, blandade med nej; hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg
ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström: Jag anhåller inför Ståndet till prot. få
ytterligare anmäla min skiljaktiga mening; i det jag anser denna
håga hafva med allt för mycken sorglöshet, för att icke säga någon
lättsinnighet, blifvit behandlad; och får jag således blott för nästa
riksdag tillönska mig större framgång i detta företag, hvilket jag,
derest hälsa, tid och tillfälle förunnas mig till bevistande af R. o.
Ad:s öfverläggningar, ämnar att, vill Gud, ånyo bringa å bane.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Klinkowström,
Rud. Mauritz, och Frih. Stjernstedt, Aug.
Wilh., nedannämnde i gårdagens plenum första gången på bordet
lagde utlåhn och betänk:n, nemi. från
Stats- och Bevillnings-Utskotten.
N:o 53, i anledn. af väckt motion om förhöjning i det af postmedlen
anvisade bidrag för deligence-inrätlningen emellan Stockholm,
Götheborg och Helsingborg;
N:o 54, i anledn. af väckt motion ang:de utsträckning af Länsmännens
fribrefsrätt;
N:o 55, i anledn. af väckte motioner, ang:de förhöjning i den
till Allmänna Barnhuset i Stockholm utgående andel af kortstämplings-afgiften;
Banko-Utskottet:
N:o
82, i anledn. af verkställd granskning utaf de vid BankoDiskont-verket
i Slockholm och Låne-konloret i Götheborg inom
linien förde äldre kapital-fordringar:
N:o 83, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid Diskont-verken
i Stockholm och Götheborg balancerade öfverräntor;
N:o 82, öfver J. F. Collins ansökning om afskrifning af straffränta
å ett Banko-diskontlån;
Lag-Utskottet.
N:o 52, i anledn. af väckte motioner om dels afskaffande af
vadepenningar och revisions-skilling, dels utsträckning af tiden för
anmälande af missnöje emot Hofrätts dom och utslag, och dels förändring
af lagens stadganden om rättegångs-kostnad.
Anmäldes och lades på bordet ett från Const.Utsk. inkommet
mern. N:o 31, med voter:s-propos:r, i anledn. af RiksStms olika
beslut, rör:de mern. N:o 19, med förslag lill ändring i I mom. 14
§ Riksd.Ordn., ang:de represeutations-rällisheteu för Stockholm.
9 H. 20
316
Den 19 Augusti.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Dä del naturligtvis är af vigt att
de i detta betänk, föreslagna voter:s-propos:r blifva snart afgjorda,
vågar jag anhålla att detta betänk, sättes först på föredragn:s-listan
lill nästa plenum.
Uppå af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf framställd
propos. beslöts att Const.Utsk:s ifrågavar:de mern. skulle upföras främst
å föredragms-listan för morgondagens plenum.
Då härefter till bordläggning anmäldes StalsUtsk:s mern. N:o
336, med förslag till sammanjemkning eller voter:s-propos:r i ani.
af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de bildandet af en fond till understöd
för afskedade folkskolelärare, yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller att R. o. Ad.
måtte besluta alt detta förslag till voter:s-propos:r måtte sättas främst
på föredragn.-s-lislan näst efter det af Const.Utsk. afgifna förslaget
till voter:s-propos.
R. o. Ad. biföll att StatsUlsk:s nu bordiagde mern. finge å
föredragms-listan upföras näst efter Const.Utsk:s mern. N:o 31.
Slutligen anmäldes och ladcs på bordet nedannämnde från Utskotten
inkomne mern., utlälm och belänk:n, nemi. från
Stats-Ulskottet:
N;o 323, med förslag lill stadganden i Reglementet för Riksgtskont.
, ang:de derstädes innestående, vid föregångna riksdagar beviljade,
läne- och anslagssummor;
N:o 324, med förslag till stadganden i Rikg:s-kont:s Reglemente,
rörande de under innevande riksdag lill utgående från detta
verk anvisade Statsutgifter;
N:o 327, i anledn. af väckt motion, ang:de bestämmande af
vissa vilkor för vinnande af dispositions- och jordeganderält till s.
k. kyrkohemmanet! i Halland:
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 22, i anledn. af återremiss af Utskms betänk. N:o 14,
rör:de väckte motioner om ändringar i K. Förordn. d. 19Dec. 1827,
ang:de grunderne och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord och andra lägenheter från hemman;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om ändring af stadganden,
rör:de tiden då auktion å landet bör vara slutad;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om förändring i nu gällande
stadganden, ang:de flyttningstid för tjenstefolk;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om laga vitsord åt Lunds
Landsbok;
N:o 26, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels bestämmande
af ersättning åt Nämndemän och Fjerdingsman för biträde vid
Den 20 Augusli.
317
åtskilliga extra förrättningar, dels ock förhöjning i de, såsom traktamente
åt dem å nu gällande Expeditions-taxa och rese-reglemente
bestämde belopp;
Expedilions-Ftskottet:
N:o 10, ang:de medels anvisande till gratifikation ät extra biträden
vid Utsk:s Kansli;
N:o 11, ang:de förhöjdt arfvode ål Föreståndaren för tryckeriafdelningen
af Utsk:s Kansli; och
N:o 12, i anledn. af skiljaktiga beslut, i fråga om Skrifvelseförslaget
N:o 136 och Förslaget N:o 8 till § i Riksdagsbeslutet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 på aftonen.
In fidem protocolti,
Albert Munck.
Onsdagen den 20 Augusti 1851.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 6 prot:s-uldr. för gårdagens plenum samt pleni-prot.
för d. 5 sistl. Juli e. m.
Föredrogs Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 31, med voter:s-propos:r, i anledn. af RiksSt:ns olika
beslut rör:de mern. N:o 19, med förslag till ändring i 1 mom. 14
§ Riksd:Ordn., ang:de representations-rättigheten för Stockholm.
R. o. Ad. godkände den i förevar, mern. framställda voter:spropos.
Vid föredragning af SlatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 336, med förslag till sammanjemkning eller voter:spropos:r,
i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, ang:de bildandet
af en fond till understöd för afskedade Folkskolelärare, vidblef R.
o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut och blefvo ifrågavar:de voter:spropos:r
gillade.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 16
och 19 dennes på bordet lagde mern.
20*
318
Den 20 Augusti.
N:o 76, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i 4:de
artikeln af Banko-reglementet;
N:o 77, ang:de föreskrifterne i 1, 5, 6 och 7 afdeln:ne utaf
Banko-reglementets öde artikel;
N:o 78, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter uti
8:de artikeln af Banko-reglementet; samt
N:o 79, med förslag till Instruktion för R. St:s Revisorer öfver
Banko-diskoutverkct samt Låne-kont:n i otterne.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. £kon.Utsk:s d. 16 och 19 dennes
på bordet lagda mern. N:o 133, i anledn. af RiksStms olika beslut,
ang:de Utsk:s utlåt. N:o 131, i fråga om förändring af mått, mål
och vigt samt mynt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För min del kan jag icke
instämma^ med Ekon.Ctsk. deruti, att den uti detta mern. föreslagna
voter:s-propos. kan på sätt som skett motiveras och upställas. Utsk.
säger i början af detta mern : ”alt R. o. Ad. samt BondeSt, i sin
helhet bifallit Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 131”. Detta är visserligen en
sanning, men uti närvartde stund är förhållandet icke mera detsamma,
ty R. o. Ad. har, med frångående af sitt bifall till sistnämnde
utlåt, i sin helhet antagit en af BorgareSt. gjord inbjudning,
utgående deruppå att endast första delen å ifråga var:de utlät,
borde bifallas, eller att en underd. skrifvelse borde till K. M. aflätas,
med anhållan om utarbetande af ett fullständigt förslag till deeimalsystemels
införande i mått, mål och vigt samt mynt, men att
deremot den andra delen af samma utlåt., hvaruti Utsk. framställt
de vilkor och bestämmelser, som skulle läggas till grund vid antagandet
af ett sådant system, icke skulle uti skrifvelsen inflyta. Således
är Ulsk:s framställning numera icke öfverensstämmande med
verkliga förhållandet, ty R. o. Ad. och BorgareSt. hafva bifallit första
delen af utlåt. N:o 131, men afslagit andra delen, då Utsk. deremot
i sin recit säger att R. o. Ad. samt BondeSt. bifallit utlåt,
i dess helhet. PresteSt. har afslagit och BondeSt. bifallit hela utlåt.
N:o 131. Fördenskull hafva 3:ne Stånd afslagit andra delen af
detta ullål., hvilket afslag således i denna fråga är R. St:s beslut,
och någon votering i förstärkt Ulsk. kan alltså icke ifrågakomma.
Endast ett Stånd, nemi. BondeSt., bar antagit sednare delen af
utlåt., eller de 4 punkter, hvilka bestämma grunderne för decimalsystemels
införande i mått, mål och vigt samt mynt, och då detta
Stånd icke, sä vidt jag vet, förklarat, alt deras beslut afscr första
och andra delen af oftanämnde utlät, såsom ett oskiljaktigt helt,
samt 2 andra Stånd jemte BondeSt. bifallit första delen af utlåt.,
så ser jag för min del icke något hinder deremot alt en underd.
skrifvelse i Öfverensstämmelse med första delen af utlåt, lill K. M.
aflåtes. Den andra delen hafva 3:ne Stånd difinitivt afslagit och
kan således aldrig inflyta, i den föreslagna underd. skrifvelsen, eller
för sådant ändamål underkastas votering i förstärkt Utsk. Som jag
förmodar, att prot:s-uldr. ankommit från PresteSt. öfver detta Stånds
Den 20 Augusti.
319
beslut i anletln. af nu förevar, mera., så anhåller jag, att detta
prot.-utdr. måtte blifva R. o. Ad. delgifvet.
I anletln. häraf uplästes ett från flögv. PresteSt. nyss ankommit
prot.-utdr., innehållande följande vid pröfningen af förevar:de
mern. fattade beslut: ”Vid det uplysla förhållande alt M. R. o. Ad.
”antagit Vällofl. BorgareSt:s till MedStm i ämnet gjorda inbjudning,
”hvarigenom sålunda, enär Hederv. RomleSt. bifallit utlät. N:o 131
”i sin helhet, l:sta punkten af det i berörde utlåt, framställda förslag
”blifvit af nämnde 3:ue Riksstånd gillad, hvaremot 2:dra punkten
är på grund af R. o. Ad;s, Preste- och BorgareSbns fattade
”beslut afslagcn, fann PresteSt. begge punkterne vara genom 3:ne
”Stånds beslut afgjorde och till följd deraf den föreslagna voter:s”pröposm
höra förfalla”.
Frih. Palmstjerna: Af det uplästa prot:s-utdr. hafva vi nu
inhemlat, att PresteSt. förklarat den uti nu förevar, mern. framställde
voter:s-propos. böra förfalla, och under sådana omständigheter
finnes det endast 2:ne sätt för R. o. Ad. att besluta, nemi. antingen
att instämma i detta PresteSl:s förklarande eller alt återremittera
della mern. på det att saken måtte från Utsk. under en
riktigare form återkomma.
Hr Hjärne, Harald: Då detta ärende sista gången förevar
inom Utsk., var jag icke derstädes närvarande. I motsatt fall hade
jag ansett mig höra söka förhindra tillkomsten af delta mern., som
föreslår R. St. att för frågans afgörande välja eli förstärkt Ekon.
Utsk. För det första får jag bekänna, att, ehuru jag under flere
riksdagar deltagit i våra riksdagsförhandlingar, jag likväl aldrig satt i
fråga, att detta Utsk., hvilket endast afgör s. k. önskningsmäl, någonsin
skulle kunna för ett sådant måls afgörande förstärkas. För det
andra hade jag sett denna fråga ur samma synpunkt som den föregrde
talaren, eller att, då 3;ne Ständ i hufvudsaken sammanstämmande
beslutat, att en underd. skrifvelse skulle till K. M. expedieras med
anhållan om utarbetande af ett förslag uti ifrägavar:de ämne, sä
kunde den omständigheten, att ett af dessa Stånd beslutat eli tillägg
i denna skrifvelse, hvilket tillägg de andra Stånden ogillat, icke
förhindra den föreslagna skrifvelsens aflåtande. Om BondeSt. affattat
sitt beslut sålunda, ali inflytandet af delta tillägg, hvilket innehåller
de grunder, hvarpå Ståndet ansett decimalsyslemet uti ifrågavar:de
fall böra byggas, vore ett oeftergiflig! vilkor för Ståndets bifall
till den underd. skrifvelsen, då vore förhållandet annorlunda, men
då BondeSt. icke fattat ett sådant beslut, hade jag ansett Ekon.Utsk.
hafva varit oförhindradt, att tolka Ständernes beslut såsom ett bifall
till sjelfva hufvudsaken eller den underd. skrifvelsens aflåtande. Det
skulle då visserligen hafva inträffat, alt ett Stånd icke fått hela sitt
beslut uti skrifvelsen inrymdt, men sådant inträffar ju uti flera andra
fall och det Stånd, som icke fått hela sin mening uti den afgående
skrifvelsen uttryckt, måste nöja sig med att densamma uti hufvudsaken
öfverensstämmer med Ståndets beslut. Således anser jag, alt
R. o. Ad. borde förklara, det saken är genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut afgjord och meddela Utsk. detta förkla
-
320
Den 20 Augusd'.
rande såsom en underrättelse; men skulle R. o. Ad. finna Utsk:s
framställning i det nu förevar, mern. vara sådan, alt något definitivt
beslut i anledn. deraf icke kan fattas, vill jag visst icke motsätta mig
en åtetremiss, men som jag på det fiffigaste intresserar mig för sakens
framgång oell ali Ståndens beslut matte föranleda till en verklig
åtgärd, anser jag det vara lämpligast, alt R. o. Ad. förklarar, att
en skrifvelse i hufvudsaken, såsom af 3:ne Stånd beslutad, bör afgå och
att det accessorium, som ett Stånd beslutat bifoga denna skrifvelse
men de andra Stånden ogillat, icke lägger något hinder i vägen
för den underd. skrifvelsens aflåtande.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Frih. Palmstjerna har först
anmärkt en oriktighet i reciten af detta mern., hvari säges, att
R. o. Ad. samt BondeSt. bifallit Ekon.Ulsk:s utlät. N:o 131 i dess
helhet. 1 sakens närvarande skick är detta visserligen en felaktighet,
men orsaken dertill var den, alt Utsk., dä detta ärende afgjordes,
icke hade kännedom om att R. o. Ad. frångått sitt engäng
fattade beslut och antagit en från BorgareSt. i denna fråga afgången
inbjudning. Emedlertid och då BondeSt. afslagit nyssnämnde inbjudning,
anser jag den uti detta mern. upställda votens-propos.,
hvilken såsom ja-propos. uptager Utsk:s af BondeSt. gillade förslag
lill underd. skrifvelse och såsom nej-propos. BorgareSt. och sedermera
R. o. Ad:s derifrån till en del afvikande beslut, icke allenast vara
fullkomligt riktigt upställd, utan äfven tillkommen i klar och tydlig
öfverensstämmelse med grundlagens bestämda föreskrift. Till ådagaläggande
häraf anhåller jag alt en af Ståndets Kanslister måtte fä
upläsa 73 § Riksd Ordn. samt att jag derefter måtte återfå ordet.
Sedan den begärda upläsningen försiggått tilläde
Hr Brakel: Af den nu uplästa §:n torde R. o. Ad. finna,
att om 3:ne Stånd, i sådana frågor der 3 Stånd ega rättighet all
besluta, hafva fattat ett beslut om införande af en förändring uti
något bestående förhållande, men icke kunnat blifva ense om sättet
för denna förändrings verkställande, skall det Utsk., som med målet
haft befattning, söka sammanjemka dessa Stånds skiljaktiga meningar
samt med förslag lill en sådan jemkning till Sl:n inkomma.
Så har äfven nu skett, 3:ne Ständ hafva beslutat till K. M. framföra
deras underd. anhållan om en förändring i det nu gällande
systemet i afseende å mätt, mål och vigt samt mynt. BorgareSt. och
sedermera R. o. Ad. hafva endast i allmänhet anhållit om införande
af dicimalsystemet i berörde hänseenden, men BondeSt. har icke
allenast begärt delta systems införande, utan äfven uttryckligen lillkännagifvit,
pä hvika grunder ett sådant system, för att kunna af
Ståndet antagas, borde vara bygdt, nemi. att foten oell marken
borde bestämmas såsom grundenheter, äfvensom tillagt andra bestämmelser
i afseende å tiden för det nya systemets införande. De
3:ne Stånd, hvilka beslutat en förändring i det närvar, systemet,
skilja sig sålunda bestämdt ifrån hvaran i afseende å sältet för det
föreslagna nya systemets införande, ty BondeSt. säger: Vi vilja, att
det nya systemet skall hafva lill grundenheter foten och marken”
men BorgareSt. och Adefn säga: ”Vi öfverlemna bestämmandet af
de ändamålsenligaste grundenhelerne till Regeringen”. Detta utgör
Den 20 Augusti.
321
således en bestämd olikhet emellan de 3:ne beslutande Stånden,
och Utsk. ålåg ovilkorligen att, ifall Utsk:s förslag till sammanjemkning
icke af dessa Stånden antoges, till Ståndens gillande framställa
den voter:s-propos. hvarefter frågan skulle i det förstärkta Utsk. afgöras,
ty den kunde icke, såsom af 3 Stånd bifallen, förfalla, men
icke heller kunde skrifvelse i ämnet aflåtas i enlighet med 2 Stånds
beslut och med undertryckande af det 3:djes, ty detta 3;dje Stånd
har enl. grundlagen en ovillkorlig rättighet att få sitt förslag till
underd. skrifvelse af R. St. pröfvadt och afgjordt, och grundlagen
känner intet annat sätt för ett sådant afgörande än omröstning i
förstärkt Utsk. der Ståndens delegerade med R. St:s rätt besluta.
Skulle detta 3:dje Stånds mening till större eller mindre del undertryckas,
saknar 73 § Riksd.Oordn. all helgd.
Frih. Palmstjerna och Hr Hjärne hafva förmenat, att BondeSt:s
beslut öfver utlåt. N:o 131 icke utgör ett oskiljaktigt helt. I motsats
till desse värde Herrar anser jag att detta BondeSt:s beslut ovillkorligen
mäste betraktas såsom ett helt, ty BondeSt. har icke beslutat
att petitionera om ett införande af decimalsystemet, byggdt på hvilka
grunder som helst, utan om ett decimalsystem, bygdt på vissa af
Ståndet upgifna grunder. Om, för att taga ett allmänt exempel,
ett betänk, i någon fråga inkommer till ett Stånd och detta Stånd
gillar detsamma, så gör Ståndet sådant under förutsättning, att ifall
icke de 3 öfriga Stånden fatta ett annat beslut, eller frågan förfaller,
Ståndets mening måtte komma under pröfning i förstärkt Utskott,
och hade ett Stånd icke denna säkerhet, så är det mycket
tvifvelaktigt, om ett Stånd någonsin vågade antaga en föreslagen förändring,
sorn Ståndet ansåg vara bättre än det närvande, ty det
kunde lätt hända, att 2:ne andra Stånd, hvilka äfven antagit förändringen,
ehuru icke i full öfverensstämmelse med Ulskis förslag,
påtvingade det 3:dje Ståndet en förändring, som delta Stånd ansåg
sämre än det närvar:de.
På de skäl som jag nu haft äran anföra, vågar jag grunda min
vördsamma anhållan, alt B. o. Ad., oaktadt recilen i delta raein,
genom en sedermera inträffande, för Utsk. vid frågans afgörande
obekant händelse kommit att erhålla en mindre riktig upställning,
måtte godkänna den i full harmoni med grundlagens bokstafliga föreskrift
uti förevaride mern. framställda voteris-propos., ty, såsom jag
förut haft äran nämna, BondeStis beslut måste ovillkorligen betraktas
i sin helhet, alldenstund det är sjelfva den af Ståndet gillade
grunden för decimalsystemets införande, som påtrycker detta beslut
dess verkliga prägel.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om Ekon.Utsk. icke hade
haft så brottom med detta mern., utan afvaktat utgången af den inbjudning
i frågan, som BorgareSl. aflåtit till R. o. Ad. och BondeSt.,
hade detta Utsk. med mycket mera skäl bordt till BondeSt. hemställa,
att inga grunder för det ifrågasatta systemet skulle i den
underd. skrifvelsen inflyta, enär 3 Stånd uttryckt den mening, att
några sådana bestämda grunder icke borde af R. St. upgifvas. Utsk.
borde så mycket mindre hafva varit i okunnighet om denna inbjud
-
322
Den 20 Augusti.
ning, som det af BorgareSt. till Ulsk. atlåtne prot.ntdr., enl. all förmodan,
densamma omnämner, och då hade den i detta mern. gjorda
sammanjemkningen troligen utfallit helt annorlunda än som nu är
fallet. Frih. Palmstjerna hade obestridligen rätt uti sin framställning,
alt 3:ne Stånd hafva ogillat de af Ulsk. föreslagna grunderne
för decimalsystemets införande och att endast ett Stånd, eller BondeSt.,
desamma godkänt, och hvad Hr Brakels anmärkn. belrätfar, alt
BondeSt» mening skulle undertryckas, och detta Stånd tvingas att
antaga en skrifvelse, som det icke gillar, ifall den underd. skrifvelsen
expedieras i enlighet med B. o. Ad:s samt BorgareSt»
beslut, så får jag erinra, att, ifall omröstning i förstärkt Utsk. i
denna fråga skall ega rum, de andra Stånden lika lätt kunna blifva
tvungna alt anhålla om grunder, hvilka de för sin del alls icke
kunna gilla. För den skull och då ostridigt är, alt 2:ne Stånd förklarat
sig icke vilja veta af några grunder, och PresteSt. gött ännu längre,
i det Ståndet lillkännagifvit, att det icke vill veta af något dicimalsystem
alls, samt BondeSlåndet således stannat ensam om sin mening,
får jag vördsamt föreslå R. o. Ad. att instämma i det beslut
som PresteSt. i afseende ä detta mern. fattat, eller all den deri framställda
votens-propos. måste anses hafva förfallit.
Frih. Palmstjerna: Hr Brakel har fullkomligt rätt deruti, att
BondeSt. icke kan af 2:ne andra Stånd påtrugas ett beslut, hvarmed
detta förstnämnde Ständ icke är nöjdt, men lika litet lära dessa
2:ne andra Stånd finna sig belåtne med ett beslut, som BondeSt.
ensamt fattat, ty ostridigt är att BondeSt» ifrågavande beslut, hvilket
Hr Brakel betraktar som ett sammanhängande helt och hvilket
äfven jag för min del skulle vilja såsom sådant anse, icke blifvit af
något annat Stånd linderstedt utan af dem alla förkasladt. Vid
sådant förhållande lärer väl icke, emot 75 § Riksd.Ordn., någon
omröstning i förstärkt Utsk. kunna komma i fråga, ty BondeSt» be
slut
är ju redan pröfvadl och afslagit af 3 Stånd. Detta synes mig
böra för en hvar ligga ganska klart. När således BondeSt» beslut
måste betraktas i dess helhet, PresteSt. afslagit hela denna fråga och
endast 2:ne Stånd fattat ett sammanstämmande beslut, så kunna
hvarken BondeSt. eller de 2:ne sislberörde Stånden fordra, att någoldera
af deras beslut skall hafva någon påföljd, utan mäste frågan
i dess närvande skick anses hafva förfallit, hvarföre ock om detta
mern. icke till Utsk. för att undergå erforderlig omarbetning återremitteras,
jag för min del, lika med Gr. Gyldenstolpe, anser alt mern.
bör läggas till handlingarne, med förklarande, att den deri framställde
votens-propos. vore alt anse såsom förfallen.
Hr Brakel: Gr. Gyldenstolpe och Frih. Palmstjerna hafva nästan
uteslutande lagt vigt deruppå, att BondeSt» förslag till underd.
skrifvelse, i hvad det rörer grunderne för decimalsystemets införande
i mått, mål och vigt samt mynt, blifvit af de 3:ne öfriga Stånden
förkasladt, men tyckas alldeles hafva förbisett eller låtsat förbise den
omständighet, alt en skrifvelse i ämnet blifvit af 3:ne Stånd besluten
och således omöjligen kan, emot 75 § Riksd.Ordn. förfalla.
Den 20 Augusti.
323
Denna §, sorn Frih. Palmstjerna åberopat, för att få frågan
förfallen, säger tvertom uttryckligen, alt frågan, såsom af 3 Stånd
bifallen, icke kan förfalla, ty vi böra märka, Mine Hrr, alt en skrifvelse
i hufvudsaken är af 3 Stånd besluten, ehuru skiljaktigheter
yppat sig om hvad i denna skrifvelse bör uttryckas. För att nu
fä denna skrifvelse i behörig form till K. M. aflålen, återstår
ingen annan utväg, sedan Utsk:s sammanjemkningsförsök utan
åsyfiad verkan aflupit, än att, på sätt 73 § Riksd.Ordn. föreskrifver,
uti förstärkt Utsk. rösta deröfver, huruvida BondeSt:s eller BorgareSl:s
och R. o. Ad:s förslag till underd. skrifvelse i ämnet skall såsom
R. St:s beslut till K. M. expedieras. Gr. Gyldenstolpe har
sagt, att BorgareSt:s och R. o. Ad:s beslut på detta sätt kan blifva
undertryckt. Detta är äfven möjligt, men då blifver det undertryckt
på ett grundlagsenlig! sätt, ty i flera frågor känner vår grundlag
intet annat medel alt erhålla ett R. St:s beslut än votering i
förstärkt Utsk., och vid alla omröstningar blifver ju minoriteten undertryckt
af majoriteten, men deremot, om BondeSt. förvägras att
fä sin skiljaktiga mening till omröstning i förstärkt Utsk. hänskjuten,
undertryckes detta Stånds beslut på ett grundlagsvidrigt sätt, hvilket
torde väcka ett rättvist missnöje.
Jag ber att fä återgå till den af mig i mitt förra yttrande omnämnde,
väsendtliga skiljaktighet, som förefinnes emellan BondeSt:s
och de 2:ne andra Ståndens förslag till undeid. skrifvelse. Dessa
2:ne Ständ hafva anhållit om utarbetande af ett förslag lill decimalsyssemets
införande i mått, mål och vigt, bygdt pä de grunder
hvilka K. M. funne lämpliga, men BondeSt. vill icke aflåta någon
skrifvelse i detta ämne, ifall icke denna skrifvelse uttrycker R. St:s
bestämda önskan att få detta system bygdt pä vissa, af Ståndet godkända
grunder. Detta BondeSt:s beslut måste ovilkorligen anses såsom
ett sammanhängande helt, och man får icke hugga itu detsamma,
förmenande att livarje del deraf skall, liksom binnickemaskens,
hafva lif för sig sjelf. För min del får jag förklara, alt jag
anser det temligen likgiltigt, hvilkendera af de föreslagna skrifvelserna
kommer att till K. M. expedieras, ty min bestämda öfvertygelse
är, att något annat system, än det som finnes i ett redan år
1826 utarbetadt förslag i ämnet, icke blifver af Regeringen godkändt
och detta förslag öfverensstämmer till sina hufvudgrunder med det
af BondeSt. nu gillade förslag. Hvad sjelfva saken beträffar är det
således temmeligen likgiltigt hvad beslut här fattas, men icke så
vidkommande formen, ty det år bestämdt att undertrycka ett Stånds
mening att uti en sä beskaffad fråga som denna förhindra detta
Stånd att få sin mening under omröstning i förstärkt Utsk. Dessutom
torde ankomna prot:s-utdr. kunna uplysa, att så väl BorgareSt.
som BondeSt. antagit den under diskussion varande voter:s-propos.
och ifall R. o. Ad. nu ogillar densamma, skulle det besynnerliga förhållande
inträffa, att 2:ne Stånd hafva gillat, 2:ne andra åter underkännt
en voterrs-propos. som upställer till R. St:s antagande 2:ne
alternativa förslag till skrifvelse uti ett ämne, deruti skrifvelse ovillkorligen
måste, i enlighet med 3:ne Stånds förut fattade beslut, till
K. M. afgå.
324
Den 20 Augusti.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter framställda propos. lill
godkännande af den i förevande mern. föreslagna votens-propos. besvarades
med starka nej, blandade med ja, hvarpå II. Ex. hemställde
om R. o. Ad. lika med PresleSt. ansåge de begge punkterne
af Allm. Besv. o. Ekon.Utskis utlåt. IN:o 131 vara genom 3:ne Stånds
beslut afgjorde och den föreslagna voter:s-propos:n till följd deraf
böra förfalla.
Härvid ropades starka ja blandade med nej, hvarefter H. Ex.
förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr Brakel begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som godkänner den i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s mern.
N:o 133 föreslagna votens-propos., voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de serskilda delarne af nämnde Utsk:s
utlåt. N:o 131, vara genom 3:ne Stånds beslut afgjorde och den
föreslagna voter:s-propos:n lill följd deraf böra förfalla.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 28.
Gr. Gyldenstolpe: För att få slut på denna fråga och för
densamma bereda ett nöjaktigt resultat, skulle jag för min del vördsamt
anhålla, det R. o. Ad. ville besluta en inbjudnings afgående
till Borgare- och BondeSt:n, med anhållan att dessa Ständ ville sig
med R. o. Ad. förena uti det af Ståndet nu fattade beslut, hvaraf
följden skulle blifva, alt den ifrågakomna underd. anhållan om utarbetande
af_ ett förslag uti merberörde ämne blefve till K. M.
framförd.
Hr Hjärne: I anledn. af den siste värde talarens förslag tager
jag mig friheten omnämna, att jag på enskild väg blifvit underrättad,
att BorgareSt. i gårdagens plenum godkänt den ifrågavar.
votens-propos., ehuru detta ännu icke är officielt bekant. Jag har
velat uplysa Ståndet om denna omständighet, men motsätter mig
ingalunda den af Gr. Gyldenstolpe föreslagna inbjudningen.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt alt
genom prot.-utdr. inbjuda Borgare- och BondeSt:n att instämma uti
R. o. Ad:s nu fattade beslut.
Föredrogs ånyo och bifölls SlatsUtsk:s d. 18 och 19 dennes
på bordet lagda mern. N:o 325, ang:de kostnaderne för tryckningen
af RiksSt:ns prot:r samt utdelningen af dessa prot:r och dertill
hörande bihang; hvarjemte R. o. Ad., uppå hemställan af H. Ex.
Hr. Frih. o. Landtm., beslöt, att af Ståndets prot:r vid innevartde
Ilen 20 Augusti.
325
riksdag, må, likasom vid föregide riksdagar skett, innehållas 350
exemplar till utdelning bland R. o. Ad:s ledamöter samt för archivets
räkning.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk. inkommet
under N:o 192, afgifvet förslag till underd. skrifvelse,
ang:de föreslagen lindring i belalningsvilkoren för det till upbyggande
af Sliftskyrkan i Hernösand beviljade län, äfvensom elt prot.-  utdr. innehållande R. o. Ad:s denna dag fattade beslut röride StatsUlskis
mern. N:ris 76, 77, 78 och 79.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- och Bevilln.Ulskms d. 18
och 19 dennes pä bordet lagde utlälm:
N:o 53, i anledn. af väckt motion om förhöjning i det af
postmedlen anvisade bidrag för deligence-inrältningen emellan Stockholm,
Götheborg och Helsingborg; och
N:o 54, i anledn. af väckt motion om utsträckning af Länsmännens
fribrefsrätt.
Ånyo föredrogs Stats- och Bevilln:sUtsk:ns d. 18 och 19 dennes
pä bordet lagd;» utlåt. N:o 55, i anledn. af väckte motioner,
ang:de förhöjning i den lill allmänna barnhuset i Stockholm utgående
andel af kortstämplings-afgiften.
Frih. Cederström, Rud.: Vid genomläsning af Stats- och
Bevilln.Ulskms nu föredragne utlåt., jemte den dervid fogade reservation,
har jag för min del icke kunnat fatta annat omdöme, än
alt reservanten baft fullkomligt rätt uti sin åsigt af frågan, och att
de förenade Ulskm med mindre skäl stannat uti sitt afstyrkande af
de i ämnet väckte motioner. Reservanten synes mig hafva tydligen
ådagalagt, att om än kortslämpel-bevillningens hela belopp vore
bestämdt, så är dermed ingalunda afgjordt huru detta belopp skall
disponeras; hvarföre och då Ulskm medgifvit, att stora Barnhusets
närvaride bekymmersamma belägenhet utan tvifvel kräfver ett skyndsamt
afhjelpande, jag för min del anser, att Utskm bordt, på sätt
reservanten yrkat, ”tillstyrka R. St. att bifalla, det Stora Barnhuset
må, under den tid nu upgörande Statsreglering blifver gällande, från
Riksg:s-kont. upbära, utaf kortstämplings-bevillningen, 2 sk. b:co
för hvarje i Stockholm afstämplad kortlek, utöfver den andel af
samma inkomst, som Barnhuset af ålder tillfallit.” Som den af mig
nu åberopade reservation är något vidlyftig och jag förmodar att R.
o. Ad:s ledamöter tagit kännedom af handlingarne i delta vigtiga
ämne, vill jag icke uptaga tiden med berörde reservations upläsande,
i dess helhet; utan får endast med åberopande af de skäl reservanten
anfört, hos R. o. Ad. vördsamt anhålla, det R. o. Ad.
behagade fatta sitt beslut i ämnet uti öfverensstämmelse med hvad
uti de citerade orden af oftanämnde reservation blifvit hemslälldt.
Sedan härefter undert. Ridd.Sekret., på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, uplyst, att Borgare- och BondeStm bifallit ifrå
-
326
Den 20 Augusti.’
gavaride utlåt., men att PresteStis derom fattade beslut ännu icke
blifvit R. o. Ad. meddcladt, blef samma utlåt, äfven af R. o. Ad.
bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 18
och 19 dennes på bordel lagde utlåt:n:
N:o 82, i anledn. af verkställd granskning utaf de vid Bankodiskontverket
i Stockholm och lånekonl. i Götheborg inom linien
förde äldre kapital-fordringar;
1N:0 83, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid diskontverken i
Stockholm och Götheborg balancerade öfverräntor; samt
N:o 84, öfver J. F. Collins ansökning om afskrifning af straffränta
å ett Bankodiskont-lån.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. 18 och 19 dennes på bordet
lagda betänk. Nio 52, i anledn. af väckte motioner om dels afskaffande
af vadepenningar och revisionsskilling, dels utsträckning af
tiden för anmälande af missnöje emot Hofrätts dom och utslag, och
dels förändring i lagens stadganden om rättegångskostnad.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:de afskaffa tide af vadepenningar.
Dtsk.-s yttrande bifölls.
2:dra punkten, angide revisionsskillings afskaffandc och
förändring i tiden för anmälan af missnöje, emot Hofrätts dom
och utslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den uti detta betänk,
föreslagna förändring af 1 § 30 kap. R.B. kommer otvifvelaktigt alt
medföra åtskilligt ökadt arbete för Högsta Domstolen, likasom den
förändring i vår Domstols författning, som förorsakades af Lagmanssamt
Kämners-rältens indragning, föranledde en betydlig tillväxt i
Hofrällernes göromål. Sannolikt kommer Högsta Domstolen icke att
kunna medhinna handläggningen af den mängd mål, som, ifall
denna lagförändring autages, skulle dit fullföljas, utan en förändring
af denna domstols organisation och arbetssätt förmodligen blifva nödvändig,
men jag anser mig likväl icke böra söka motverka detta förslags
antagande, i fall andra sakkunniga personer finna detsamma
nödigt och ändamålsenligt.
Hvad åter andra delen af Utskis förslag beträffar, eller den föreslagna
författningen, hvarigenom skulle stadgas, att uti inteckningsfrågor,
hvilka till K. M. fullföljas, någon nedsättning af penningar
icke erfordrades, så kan jag för min enskilda del icke finna något
skäl för en sådan författnings utfärdande, utan anser att samma rättegångssätt
böra ega rum i denna liksom i alla andra civila frågor.
Jag skulle således, i fall tid lämpligen låter sig göra, vilja anhålla
om propos. på afslag å den sednare delen af denna punkt, hvaremot
Den 20 Augusti.
327
pä sätt jag nyss hade äran nämna, ett bifall till den första delen
deraf icke skall af mig bestridas.
Gr. Sparre, Erik: Pä sätt min vid betänk, fogade reservation
uplyser, var jag icke inom Utsk. nämnde, då detta ärende
afgjordes. Jag anser, lika med Gr. Mörner, att den föreslagna nedsättningen
af revisionsskillingen till halfva beloppet af hvad den f.
n. utgör, skulle föranleda till flere måls dragande under Högsta
Domstolens pröfning och i följd deraf ökadt arbete för densamma,
så att en förstärkning i Justie-rådens antal och förhöjning af deras
lönevilkor blefve nödvändig. Då någon åtgärd i sislberörde hänseenden
icke blifvit af R. St. vid innevar:de riksdag vidtagen, finnér
jag den ifrågasatta nedsättningen af revisionssumman olämplig, utan
bör den lills vidare utgå till nu stadgadt belopp. Jag anser äfven
att den föreslagna författningen i afseende å inteckningsärendenas
fullföljd till K. M. är olämplig och obehöflig och förenar mig således
i delta afseende med Gr. Mörner i begäran om afslag å denna
del af betänk.
Hvad deremot angår den af Utsk. föreslag förlängning af den
tid, inom hvilken man bor hos Hofrätt tillkännagifva sin afsigt att
söka revision uti ett af denna domstol afdömdt mål, finner jag förslaget
i denna del vara byggdt på ganska goda och försvarlige grunder.
Nu gällande lag stadgar att en sådan anmälan bör ske inom
8 dagar efter det Hofrätts dom föll, och besinnar man nu, att ett
ombud, som befinner sig uti Stockholm eller någon af de 2:ne andra
släder, der Hofrätt är förlagd, mäste, i fall sakegaren icke är i någon
af desse städer boende, först underrätta denne sednare om sakens
utgång i Hofrätten och derefter afvakta svar, huruvida revision
skall sökas eller icke, och slutligen anskaffa penningar för nedsättande
af revisionsskillingen, så inser man lätteligen, att den korta
tiden af 8 dagar är dertill alldeles otillräcklig. Olägenheten af närvande
stadgande i detta fall afhjelpes till en del på det sätt, att
vederbönde ombud hos Hof-rätternes tjenstemän göra sig på förhand,
eller innan besluten expedieras, underrättade om målens utgång, och
dymedelst vinna tid att inhemta hufvudmännens föreskrifter i afseende
å medlens fullföljd till K. M. Allt detta sker likväl på sidan
om lagen, ty Hofrättens tjenstemän äro genom ed förbjudna att updaga
hvad inom domstolarne beslutes. För att afhjelpa den nu omförmälde
olägenhet, skulle jag för min del vilja instämma i Utsk:s
förslag, att den ifrågavar:de tiden skulle förlängas från 8 till 20
dagar, men detta vore också den enda förändring i lagens nu gällande
stadganden i detta fall jag ville tillstyrka, hvarföre jag hos H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, får anhålla om propos. å bifall till Utsk:s
förslag till förändring i 1 § 30 kap. R.B. till och med orden ”då
utslaget föll”, men deremot anhåller jag om afslag såväl å den föreslagna
nedsättningen af revisionssumraans belopp, som ock å den
serskilta författningen ang:de inteckningsärendenas fullföljd hos K. M.
Hr Printzensköld, Carl: Lika med de 2:ne siste talarne
finner jag den föreslagna förändringen i lagens stadgande ang:de revisionsskillingens
belopp samt den ifrågasatta författningen i afseende
32S
Den 20 Augusti.
å fullföljden hos K. M. af de mål, som röra intecknings vinnande
i fast egendom, vara alldeles obehöflige och olämplige, hvarföre jag
på det högsta afslyrker allt bifall lill dessa förslag. Men jag går
ännu längre än dessa värde ledamöter och anhåller äfven om afslag
å Utsk:s betänk, i hvad det rörer förlängning af den tid, inom hvilken
anmälan af missnöje bör hos Hofrätt göras. Man har anfört
såsom skäl för den ifrågasatta förlängningen, att det vore för tvistande
parter nyttigt och nödigt att af deras ombud i Hofrätts-orterne
i tid få underrättelse om målens utgång, för att sedan kunna
meddela dessa ombud vidare föreskrifter i afseende å fullföljden af
sakerne och dertill anskaffa penningar. Men jag frågar nu, huru
har man hjelpt sig fram under den tid af nära 120 år, som nuvar:de
lag existerat och har någon synnerlig klagan öfver stadganget
i della fall försports? Om så icke varit förhållandet, hvartill tjenar
det då att förändra lagen? Jag föreställer mig att alla de parter,
hvilka hafva mål beroende på Hofrätts pröfning, och anse dessa
mål vara af den vigt, att desamma böra, i händelse Hofrätts dom
utfaller ofördelaktigt, dragas under högsta instansens pröfning, på
förhand derom underrätta sina ombud och för sådan händelse vidtaga
erforderliga anstalter. Så har hittills skett och så kan del ju
fortfarande få ske. Äfvenledes befarar jag att den ifrågasatta förlängningen
af tiden för missnöjes anmälan emot Hofrätts dom skall
i sin mån lika mycket bidraga till flera sakers dragande under Högsta
domstolens pröfning som den ifrågavande nedsätlningen i revisionsskillingens
belopp, hvarföre jag äfven ur denna synpunkt måste
ogilla förslaget. Hvarföre skall man förändra en bestående lag, uti
oträngt mål, eller, snart sagdt, utaf blott en nyck? är det icke klokare
alt behålla den sådan han är, då den icke bestämdt visat sig medföra
skadliga följder, än att jemt och beständigt ändra och lappa densamma,
för att derigenom gifva lagen så mycket ringare helgd, ty medgifvas
måste, att ju mera man ändrar en lag, desto mindre aktning vinner
densamma hos dem, som skola efterlefva dess hud. Visserligen förutser
jag, att jag vid detta tillfälle liksom vid många andra, skall
af mina motståndare få upbära den vanliga beskyllningen, att jag
aldrig vill några reformer, att jag städse motsätter mig desamma
och jemt och beständigt åberopar det skäl, alt något trängande behof
af förändring icke visat sig, men jag måste detta oaktadt fortfarande
vidblifva min så ofta uttalade åsigt, alt det icke allenast är
onyttigt och onödigt, utan äfven oklokt och skadligt att utan trängande
behof förändra gällande lag, hvars så mycket som möjligt
orubbade bestånd utgör ett af de förnämsta vilkoren för densammas
helgd. Jag yrkar afslag å hela denna del af nu förevar:de betänk.
Gr. Mörner: Jag vill visst icke bestrida den siste värde talarens
påstående, att en förlängning af tiden för missnöjes anmälan
emot Hofrätts dom skulle föranleda dertill att ett och annat mål
komme att dragas under K. M:s pröfning, som kanske eljest stannat
vid Hofrättens dom, men obestridligt är likväl, att den nu stadgade
korta tiden ganska ofta sätter parter utur möjligheten att söka
rättelse i Hofrätts beslut. Vådan af stadgandet var tilläfventyrs min
-
Den 20 Augusti.
329
dre tillförene, då målen pröfvades i 2:ne instanser innan de kommo
till Hofrätten, samt de rättsökande parterne således hade en längre
tid sig öppen att anskaffa erforderlig bevisning, men förhållandet
har numera genom den förändrade domstols-organisationen äfven i
detta hänseende betydligen förändrat sig. En part, som vunnit i
Under-rätt, får nu först genom Hoträttens dom veta hvad vigt denna
domstol möjligen fästat vid vederpartens molbevisning, och då är
det väl skäl att den förstnämnde parten får något längre tid på sig
att besinna, huruvida han, i fall saken fullföljes hos K. M., skulle
kunna anskaffa ytterligare bevisning till styrkande af sin rätt, eller
alt åtminstone tiden ej blir så knappt tilltagen att han ej hinner få
kännedom om innehållet af Hof-rältens dom förr, än densamma redan
är laga kraft vunnen. Jag vill derföre icke motsätta mig den
förändring i tidsbestämmelsen, som af Gr. Sparre blifvit påyrkad,
ulan får förena mig med honom i anhållan, om propos. till bifall
å första delen af Utsk:s förslag endast med den förändring alt orden
”100 daler” utbytas emot orden ”200 daler”, hvarigenom nuvande
beloppet af revisions-skillingen fortfarande blefve bibehållet.
Gr. Sparre: Dä Gr. Mörner och jag således äro ense om
sjelfva saken, frångår jag mitt förslag till propos. och förenar mig
med honom.
Till de skäl Gr. Mörner anfört för att ådagalägga behöfligheten
af en utsträckning af tiden för revisionssökande, hvilken utsträckning
Hr Printzensköld bestridt vara af behofvet påkallad, får jag
lägga ännu ett ytterligare. Hr Printzensköld har sagt, att en sak
egare
alltid bör kunna på förhand gifva sitt ombud ordres att hos
K. M. fullfölja ett mål, ifall Hofrätts dom ginge sakegaren emot och
han funne saken af sådan vigt att sista instansen för dess vinnande
borde anlitas. Men ifall sakegaren till en del vunnit och till en del
tappat i Hofrätten, fordrar väl billigheten, att han får tillräcklig tid
att inhemta Hofrältens dom och de skäl hvarpå densamma sig grundar,
samt öfverväga huruvida han bör, med riskerande af den icke
så obetydliga revisions-skillingen, söka vinna ändring i den del honom
emotgålt. Jag vill icke i någon mån befordra trällystnaden,
men jag mäste förorda ett stadgande, som tillfredställer rättsökandes
billiga anspråk alt sjelfva, och icke genom ombud, få bestämma huruvida
de vilja fullfölja sin talan eller icke, och den lätt insedda
rättvisan af ett sådant stadgande torde vida öfverväga en befarad tillökning
i Högsta Domstolens arbete, hvilken tillökning, ifall den nuvar:de
revisionssummans belopp blifver oförändradt, dock icke lärer
blifva af någon större betydenhet.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde serskilde
propos:r, bifölls den del af Utsk:s förslag till ändring i 1
§ 1 mom. af 30 kap. R.B., som afser förlängning af tiden för anmälande
af missnöje emot Hofrätts dom och ullag, men afslog R. o.
Ad. ej mindre den del af samma förslag, som angår revisionsskillingens
nedsättande till hälften af dess nu stadgade belopp, än ock
Utsk:s tillstyrkande i fråga om revisions-skillings afskaffande i mål,
som röra inteckning i fast egendom.
330 Den 20 Au gusti.
3:dje punkten, ang:de förändring af lagens stadganden
om rättegångskostnad.
Utsk:s yttrande bifölls.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., m. fl.
ledamöter, nedannämnde i gårdagens plenum första gången på bordet
lagde mern. och utlåt-.n, nemi. från
Stats-Ulskottel:
N:o 323, med förslag till stadganden i reglementet för Riksgtskont.
, ang:de derstädes innestående, vid föregångne riksdagar beviljade
låne- och anslagssummor;
N:o 324, med förslag lill stadganden i Riksg:s-kont:s reglemente,
ronde de under inncvande riksdag till utgående från delta
verk anvisade Stats-ulgifter;
N:o 327, i anledn. af väckt motion, ang:de bestämmande af
vissa vilkor för vinnande af dispositions- och jordegande-rätt till de
s. k. Kyrkohemmanet i Halland;
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 22, i anledn. af återremiss af Ulskms betänk. N:o 14,
ronde väckte motioner om ändringar i Kongl. Förordn. d. 19 Dec.
1827, ang:de grunderne och vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring
af jord och andra lägenheter från hemman.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:ns nedannämnde i gårdagens plenum på bordet lagda beläuk:n.
N:o 23, i anledn. af väckt motion om ändring af stadgandena
ronde tiden, då auktion å landet bör vara slutad;
N:o 24, i anledn. af väckte motioner om förändring i nu gäl
lande
stadganden, ang:de flyttningstid för tjenstefolk; och
N:o 25, i anledn. af väckt motion om laga vitsord åt Lunds
Landsbok.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lager bjelke,
Gustaf, och Frih. Cederström, Rud., Lag samt Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk:ns i gårdagens plenum första gången på bordet lagda betänk.
N:o 26, i anledn. af väckte motioner, angtde dels bestämmande af
ersättning åt Nämndemän och Fjerdingsmän för biträde vid åtskilliga
extra förrättningar, dels och förhöjning i de såsom traktamente,
åt den i nu gällande Expeditionstaxa och rese-reglementc bestämda
belopp.
Anmäldes
Den 20 Augusti. 321
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlåtm och betänktn, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 328, i anledu af erhållen återremiss å utlåt. N:o 294;
N:o 329, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 295;
N:o 330, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 296;
N:o 331, ang:de köpeskillingen för den kronan förr tillhöriga
s. k. Hofbageri-egendomen vid Regeringsgatan här i hufvudstaden;
N:o 332, i anledn. af väckt fråga om anvisandet af en kapitalersättning
lill utsockne frälsehemmans-egarne i Halland för dem
ålagd roteringsskyldighet;
Banko- och Lag-Utskotten:
N:o 2, i anledn. af återremiss i viss del utaf Banko- och Lag.-  Utsktns betänk. JN:o 1, ang:de lagstiftningen för Privatbanker;
Lag- samt Allm. Besvärs och Ekon.-Ctskotten:
N:o 27, i anledn. af väckte motioner om ändring i de angtde
fattigvården samt rörtde försvarslöse och kringvandrande personer
gällande bestämmelser;
N:o 28, i anledn. af väckt motion om ändring af 32 § i 24
kap. Kyrkolagen;
N:o 29, i anledn. af väckte motioner om ändring i sättet för
kungörelsers upläsande i Kyrkorne; samt
N:o 30, i anledn. af väckt motion om införande af tjenstehjons-böcker.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
PresteSt. af d. 14, 15, 16, 18 och 19 samt från Borgare- och
BondeSltn af de 4 sistnämnde dagarne i innevartde månad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
9 H.
21
322
Den 21 Augusti.
Thorsdagen den 21 Augusti 1851.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 8 prot.-utdr. för gårdagens plenum samt pleni-prot.
för d. 9 sistl. Juli f. m.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUlsk:s d. 19 och 20 dennes
på bordet lagda mern. N:o 323, med förslag till stadganden i. reglementet
för Riksg:s-kont., ang:de derstädes innestående, vid föregångne
riksdagar beviljade, lane- och anslagssummor.
Vid förnyad föredragning af StatslUsk:s d. 19 och 20 dennes
på bordet lagda mern. N:o 324, med förslag till stadganden i Riksgtskonhs
reglemente, ronde de under innevande riksdag till utgående
från delta verk anvisade statsutgifter, blefvo alla i detta mern. föreslagne
§§ utan diskussion godkände, med undantag af § 105,
hvarom yttrades af
Hr Printzensköld, Carl: StatsUtsk. har föreslagit denna §
lill fullkomligt lika ordalydelse med den 90 §:n i nu gällande reglemente
för Riksg:s-kont.
StatsUtsk. skulle likväl, som jag tror, hafva haft anledn. af en
här föreg:de diskussion och deraf härledd framställning af frågan om
sättet huru denna § skall förstås, att i densamma föreslå en sådan
ändring, hvarigenom Riksg:s-kont:s Fullm. kommit ur den ställning
hvarutinnan de nu sig befinna, att icke kunna tillämpa §:n på ett
sådant sätt som man anser den böra tolkas och som måhända är
närmast öfverensstämmande med R. St:s mening. §:n innehåller att
R. St. bevilja för åren 1851, 1852 och 1853 ett förslags-anslag af
18,000 r:dr. Ett förslagsanslag är visserligen primitivt bestämdt till
en viss summa, men ordet förslag visar, att det kan öfverskridas,
t. o. m. lill mångfaldigt belopp; och således ligger ju en otydlighet
deruti, att man fördelar ett förslagsanslag till vissa delar
för år, enär hända kan, alt hela förslags-anslaget, som är beräknadt
för alla de nämnda 3 åren varder under ett enda år, måhända
under det första, uttaget, men ändå ytterligare reqvisitioner ske för
samma ändamål under de påföljande åren.
Sådan som nu §:n lyder, har, på sätt både jag och nuvande
Ordhden i Riksg:s-kont. baft äran vid ett föreg:de tillfälle anmärka,
Fullm. i Riksg:s-kont. icke ansett sig kunna bevilja Stats-kont. ersättning
för ulbetaldle medel utöfver det förslags-anslag af 18,000
r:dr som Ständerne för On St. Barlhelemys förvaltning hade anslagit;
och det hade, som mig synes, bort af Utsk. anses vara angeläget
att genom blott en förändrad ordställning, gifva §:n en sådan lydelse
att man kunde af densamma draga en sådan klar slutföljd,
som man åsyftat den böra innefatta.
Den 21 Augusti.
323
Jag skulle derföre nu anhålla, alt i händelse icke återremiss
behöfves, §:n måtte blifva med några ord förändrad så att lydelsen
blefve för hvardera af uren 1851, 1852 och 1853, 6,000
r:dr. Genom en sådan förändring synes allt tvifvel vara undanröjd
t för Fullmäktige huru §:n skall tillämpas, ty då är bestämdt
att förslagsanslaget utgör för året 6,000, hvilken summa kan, om
nödvändigheten så fordrar, mångfaldigt öfverskridas, emedan det
är en viss summa gifven som förslag, fördelad på 3 år, hvaraf
naturligtvis följer att hvarje förslagssumma för de 3 åren slår för
sig utan sammanhang med det hela. Om §:n finge en sådan
lydelse, så är jag säker derom, att ett annat resultat kommer att
följa pä de reqvisitioner ä ersättning för öfverskjulande kostnader
utöfver dessa 18,000 r:dr, som möjligen äro från Kongl. Statskont.
att till Riksg:skont. förvänta. — Jag anhåller vördsamligen att
någon af StatsUtsk:s härvarande ledamöter täcktes uplysa huruvida
man icke skulle kunna göra en sådan rättelse genast utan återremiss,
då lid derigenom skulle kunna betydligen besparas.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Att den ordalydelse, som här
föreslås och år lika lydande med den i nu gällande reglemente
befintliga, är otydlig, det har erfarenheten bevisat, då kollission
upkommit mellan Regeringen och Riksg:skonl:s Fullmäktige, hvilken
icke på annat sätt kunnat lösas, än all R. St. genom serskildt
beslut måst förklara, alt den summa som varit i fråga fått
utbetalas. Emedan Sländerne vid det tillfället funno, att den då
ifrågavar:de summan icke kunnat af Fullmäktige ulan serskildt tillstånd
utbetalas, är det också ganska gifvet, alt, för den händelse
ulgiflerne för On S:t Barthelemy under de kommande åren intill
nästa riksdag öfverstiga 6,000 r:dr om året, eller 18,000 r:dr
tillsammans för alla 3 åren, så skulle Fullmäktige icke kunna
ntbelala hvad sora kunde öfverskjuta sistnämnde summa, utan serskildt
beslut derom af Sländerne vid nästa riksdag. För att erhålla
en tydligare redaktion af denna punkt beslöt också R. o.
Ad. vid ett föreg:de tillfälle då denna fråga förevar, eller vid föredragningen
af Statsregleringen för 7:de hufvudtileln, att återremiss
lill StatsUtsk. borde ega rum. Någon förändring i ordställningen
följde dock ej på denna återremiss, ulan finnes samma ordalydelse
som förut, uptagen i det nu föreliggande förslaget till §
i Riksg:skont:s reglemente. Jag vågar derföre hemställa detR. o.
Ad. behagade återremittera denna §, på det att StatsUtsk. mätte
åstadkomma ett nödigt förtydligande deri, så att man med säkerhet
må kunna veta antingen meningen är att det skall vara ett
till högst 6000 r:dr om äret bestämdt anslag eller om meningen
är att anslaget skall vara af samma natur som ett vanligt förslagsanslag.
Att, på sätt, Hr Printzensköld önskat, nu bestämma en
ny lydelse af §:n lärer icke låta sig göra, emot 69 §:ns i R. F.
bestämda föreskrift.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Enär 2:ne af
Riksg:skont:s Hrr Fullmäktige upträdt med förklarande att denna §
21*
Den 21 Augusti.
vöre otydlig är det måhända nog mycket vågadt af mig att söka
gifva en förklaring åt densamma.
Det är troligtvis af okunnighet om ärendet och om detaljerne
af Riksg:skonl:s liqvidalionsförhållauden, som jag finner förevar:de
§ mycket tydlig och klar. Förhållandet synes mig vara, att när
auktoriteten på S:t Barthelemy reqvirera!’ förslagsanslaget för det
löpande året, äga icke Riksg:skont:s Fullmäktige att af hela anslaget
på förskott utbetala mer än således, att icke på förskott
lemna för ett år mer än 6000 r:dr; men skulle med penningereqvisiliouen
följa räkningar, som utvisade att behofvet för Öns
förvaltning upgält t. ex. till 9000 r:dr, så synes mig att de överskjutande
3,000 r:dr böra utgå af Riksg:skonl:s om händer haf
vande
medel, hvarför kont. godtgör sig af Öns anslag för det kommande
året.
Något annat tycker jag denna § icke innehålla; och då R.
St. gifvit prejudikat huru härvid skall förhållas genom förklaran
det
af utbetalningen med i sender, blir delta en anledn. för
mig att anse all förändring öfverflödig.
Skulle likväl återreraisss beviljas anhåller jag att någon af
dem sora en sådan påyrka må lemna eli förslag till omredigering
af denna §.
Gr. Mörner* Carl Göran Dellof: Den §, som nu utgör
föremål för öfverläggningen innefattar en afskrift af R. Sl:s redan
fattade beslut i anledn. af SiatsUisk:s utlåt. N:o 165. Idella
utlät, lyda orden sålunda: ”till bestridande af de för Kolonien
S:t Barthelemys förvaltning enl. derför nu gällande grunder erforderliga
kostnader, som icke utaf Koloniens inkomster beläckas.”
Jag skulle tro detta vara ordagrannt afskrifvet uti den § i reglementet,
som nu är föreslagen alt antagas.
Då frågan om StatsUtsk:s förenämnde utlåt, här förevar, till
hörde
jag dem, som just i följd af de omständigheter, som inträffat,
yrkade en ändring i ordalagen; men utlåt, blef af delta och
de öfriga RiksStm bifallet med dess närvarande lydelse: och vid
sådant förhållande torde Slatsölsk. numera icke kunna anses hafva
annat att göra än att ställa sig R. St:s redan fattade beslut till
efterrättelse och i öfverenstämmelse dermed inlaga §:n i reglementet.
Jag anhåller således om bifall på förslaget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Förekommen af Gr. Mörner
i hvad jag ernade uplysa, får jag äran nämna, ali ehvad beslut
R. o. Ad. ån i denna fråga fattar, kan StatsUtsk. icke föreslå
något annat än hvartill R. Sl:s beslut föranleder.
Någon synnerlig olägenhet kan jag icke heller finna derigenom
upsla att denna § förbi i fv er sådan den är, ty den största
som kan upkomma, är den som inträffat förut, eller att de förskott,
som StatsKont. möjligen komme alt utgifva utöfver Statsanslaget,
icke af Riksg:sKont. godlgöras förrän Sländerne derom
beslutat. Andra kollisioner eller något missförstånd kan ej
komma att ega rum; liela affairen reducerar sig dertill, att StatsKont.
någon lid kan fä vänta pä ersättning för meddelade föiskolter.
lien 21 Augusti.
325
Gr. Lagerbjelke: Det är ganska sannt hvad Frih. Palmstjerna
anfört, att Ständerne redan i frågan fattat sitt beslut och
det kan således icke falla mig in, ej heller har jag någonsin salt
i fråga alt någon ändring i sak skulle göras.
Jag har endast föreställt mig alt då reglementet skall upställas
på grund af förut fattadt beslut, man hade både skyldighet
och rättighet att verkställa sådant med den tydlighet, att det för
Fullmäktige som skola göra tillämpningen af samma reglemente,
blir möjligt att bestämdt veta hvad R. St. vilja.
Hr Printzensköld: Om här inträffade alldeles samma förhållande
som det, hvilket för några dagar sedan egde rum i fråga
om en annan § i Riksg:skont:s reglemente, att nemi. efter den
uplysning som meddelades, StatsUlsk. lemnat en lacune i reglementet,
för att, med åberopande af de beslut som R. St. rörande
nämnde § fallat, införa dessa beslut, oförändrade, så skulle visserligen
jag, lika med Gr. Mörner oell Frih. Palmstjerna anse någon
förändring i redaktionen af den nu föredragna §:n sådan den här
i förslaget lyder, icke böra ega ruin: — men förhållandet är icke
sådant och jag ber all derå fä fästa R. o. Ad:s upmärksamhet.
R. St. hafva endast beslutat att 18,000 r:dr skulle under loppet
af de 3:ne upgjfna åren utgå, ulan att dervid bestämma de ordalag,
som skola begagnas i reglementet för att deråt gifva verkställighet,
och således måtte det efter mitt förmenande, väl fortfarande
vara en rättighet för StatsUlsk. lika så väl som för Ständerne
alt kunna redigera §:n så att den otydlighet hvarmed densamma
förut varit behäftad, må försvinna. Sä har, om jag ej
misstager mig, tillgått vid flere andra tillfällen, ty annat är att
fatta ett beslut i sak och annat att upsätla beslutet i en reglements-§,
så att verkställigheten af beslutet blir lätt.
Jag finner således lika med Gr. Lagerbjelke icke den ringaste
betänklighet att ju StatsUtsk. må kunna förändra §:n så att
den erhåller en lydelse, hvarigenom Fullmäktige i Riksg:skont.
må vela huru Sländernes mening skall tillämpas.
Den begäran som Frih. Klinkowström framställ alt någon af
Fullmäktige skulle upslälla förslag lill en förändrad redaktion, tror
jag mig efter förmåga hafva upfyllt, dä jag föreslagit, att i st. f.
att sammanföra 18,000 r:dr för alla 3 åren, man skulle skilja
summan, med förklarande, att från Riksdiskont, skulle från hvardera
af de upgifna åren anvisas ett förslagsanslag af 6,000 r:dr
— facit 18,000 r:dr för alla 3 åren tillsammans, med rättighet
för Regeringen att förskottsvis lyfta detta anslag för hvarje år.
Derigenom kommer saken efter min tanka i det skick att all
tvekan huruvida Riksdiskont, bör betala större eller mindre del
än delta förslagsanslag utgör, helt och hållet förfaller, ty då är
det klart att, om för året förskottsvis utbetalts 6,000 r:dr men
händelsen gör att t. ex. 18,000 r:dr behöfvas, så har man icke
vidrört den för alla 3 åren anslagna summan, ulan blott förslagsanslaget
för det löpande året. Jag har icke heller någonsin sett
alt R. St. i något fall der förslags-anslag blifvit fastställdt samman
-
,r.'o
IICII Cl AllgUS(i.
slagit beloppet för Hera år på en gång, utan utfört den ungefärliga
summa som erfarenheten visat att kostnaden för det afsedda
ändamålet årligen utgjort: och sådant är äfven öfverensstämmande
med sakens rätta natur, men att lala om ett förslagsanslag deladt
i vissa delar, det är efter min förmening en orimlighet: och jag
vill komma derhän att ej behöfva se på förslagsanslaget i sin helhet
deladt på vissa år, troende icke R. St;s beslut lägga hinder
i vägen för §:ns upslällning efter den åsigt Gr. Lagerbjelke och
jag sålunda uttryckt. Jag anhåller om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag ber om ursäkt att jag vågar påstå,
att det beslut, som blifvit fattadt, verkligen lägger hinder i vägen.
Om i §:n slår: — — ”ett förslagsanslag af 18,000 r:dr alt med
J ärligen förskottsvis utgå” eller ”förslagsanslag af t»,000 r:dr årligen”
så kan jag ej annat finna än att del blir en och samma sak,
uttryckt på 2:ne olika sätt.
Hr Printzensköld har nu sin mening om saken; ingenting
hindrar alt om ordställningen derefter ändras, de öfrige Stånden,
hvilka äfven äga rätt alt derom besluta, finna att hvad den värde
ledamoten föreslagit, förändrade R. St:s mening i det förut fattade
beslutet.
Jag är ej nog lycklig att kunna upfatta det fina i dest i n ktionen
och känner ingen annan utväg än att följa R. St:s beslut
utan alla förändringar eller kommentarie!’, och tillstyrker derföre
antagande af §:n sådan den är.
flr Printzensköld: Aldenslund SlatsUtsk:s Hrr ordfide
och ledamöter anse denna § vara så tydlig och klar att någon
förändring deruti icke bör ske, tillåter jag mig fråga hvarföre
icke detta anslag blifvit nptagel i den § af Riksg:skonl:s reglemente
som omtalar förslagsanslagen i allmänhet. Derigenom har
äfven SlatsUtsk. föranledt en tvetydighet och svårighet för Fullmäktige
alt tolka §:n så, som StaisUlsIcs ledamöter vilja. Om
desse ledamöter haft den godheten att taga kännedom om K. M:s
nåd. skrifvelse i ämnet lill Ständerne vid sisth riksdag, äfvensom
motiverne lill begäran af anslaget och derjemte genomläst StatsUtsk:s
af Ständerne gillade svar, så skulle desse Hrr ledamöter
deraf kunnat inhemta att Konungen ansåg 6,000 r:dr vara det
högsta belopp som ärligen behöfdes till utgifternes bestridande för
Kolonien S:t Barthelemy, och just på denna grund anvisade Ständerne
på förslag 6,000 r:dr, såsom varande det belopp hvilket
väl borde räcka lill och kunna antagas lemna behållning. I ordet
förslag låg en antydan alt man ej egde reqvirera mer än högst
6.000 r:dr för ()n, så att möjligen något kunde blifva öfver och
sålunda fick detta förslagsanslag en motsatt betydelse, en annan
karaktär, mot livad man eljest anser ordet förslagsanslag innebära.
Jag förblifver således vid min åsigt; varandes mig på sitt
sätt likgiltigt huru R. o. Ad. beslutar, men jag tror att, vid ett
sådant tillfälle som detta, det kunde vara både nödigt och nyttigt
att inlägga tydliga ordalag i ieglements-§:n hvilken, efter hvad
erfarenheten visat, blifvit annorlunda tillämpad och förstådd än
man nu velat anse vara rikligt oell hvartill jag räknar orsaken
vara, att de Hrr, som påstålt §:n vara tydlig och klar, icke tagit
reda på de förhandlingar som grundlagt densammas införande.
Frill. Palmstjerna: Jag tackar för complimenten att StatsUtsk:s
ledamöter icke skulle hafva tagit reda pä för hållandena och
förklarar mig icke kunna erkänna att jag funnit §:n så tydlig och
klar, som Hr Printzensköld sagt ali Ulsk:s ledamöter skulle hafva
ansett. I öfrigt får jag nämna att orsaken hvarföre detta förslagsanslag
icke blifvit upfördt ibland andra af samma beskaffenhet
som de, hvilka stå på hufvudlillarne, är den att menmgen troligen
varit att della anslag alldeles icke får öfverskridas ulan Ständernes
serskildta beslut, ehuruväl jag icke åtager mig att ansvara
för en sådan tydning af meningen.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Huru det Höglofl. Ståndet
öfver ifiågavar:de § kommer att besluta är i sig sjelf icke så
vigtig!, emellertid (öranledes jag fästa upmärksamheten derå, att
det måhända icke är just så obilligt att här offentligen erinra,
alt föreskrifterne som skola gälla Fullmäktige i Riksg:skont. lill
efterrättelse, icke äro tydliga, oaktadt de likväl röra utbetalning
af allmänna medel. SlatsUlsk:s ordf:de har angifvit, alt det
troligtvis vore meningen af ordalydelsen att detta anslag af 18,000
r:dr icke linge öfverskridas. Denna sannolikhet år allt brydsam
för dem som skola på eget ansvar tillämpa §:n.
Anlagom att Konungen fordrar mer än dessa 18,000 r:dr,
hvad hafva Fullmäktige då att iakttaga, — är det ett förslagsanslag
i samma mening som de öfriga Statsanslagen på Riksstalen,
så att om det utsatta beloppet icke är tillräckligt, Fullmäktige
äga att ersätta bristen, eller är del ett anslag blott i den
mening att det icke får öfverstigas?
Jag vill ej längre uppehålla diskussionen, men har ansett
mig böia yttra den oförgripliga mening, att det icke är så serdeles
rätt att utrusta ^Fullmäktige med en så tvetydig föreskrift.
Då härefter H. Ex. Hr Frill. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. behagade godkänna den af StatsUlsk. föreslagna 105 §,
ropades ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade del han
ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ett från Exped.Utsk. inkommet mern. N:o 13, i
anledn. af återremisser af skrifvelseförslaget N:o 174.
Efter upläsning af det återlemnade skrifvelseförslaget, blef
detsamma nied del deri nu, jemte rättelse af punkternes ordning
och förteckningen å den ifrågavar:de hufvudtitel ds anslagssummor,
af Etsk. föreslagna tillägg af R. o. Ad. godkändt.
Upläsles till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. Sirs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 193, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de Nya Troll
-
hätte kanalbolags Direktions underd. ansökning att få till skatte
lösa gamla slussen vid Lilla Edet;
N:o 194, ang:de ifrågasatte förändrade tullbeslämmelser för
raffineradt socker samt sockersirop;
N:o 195, angrde den tillökade ordinarie soldatroleringen i riket;
samt
N:o 196, angående extra anslag till föremål, tillhörande Ecklesiastik-Deparl:s
handläggning.
Föredrogs ånyo och bifölls StalsUtsk:s d. 19 och 20 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 327, i anledn. af väckt motion ang:de
bestämmande af vissa vilkor för vinnande af dispositions och jordegande
rätt lill de s. k. kyrkoheraraanen i Halland.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d.
19 och 20 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 22, i anledn. af
återremiss af Utsk:ns betänk. N:o 14, rörande väckte motioner
om ändringar i Kongl. Förordn. d. 19 Dec. 1827, ang:de grunderne
och vilkoret) för hemmansklyfning samt afsöndring af jord
och andra lägenheter från hemman.
Frih. Cederström, Rud.: Då Ulsktns utlåt. iN:o J 4 i detta
ämne företogs lill pröfning, biföll R. o. Ad. detsamma, hvaruti
Ulsktn afstyrkt de derom väckta förslagen och lill stöd hvarför
serdeles goda skäl anfördes, då Utsktn yttrade:
”En vidsträcktare rättighet till hemmansklyfning och jordafsöndring,
än den sålunda medgifna, skulle, enligt Utskms åsigt,
icke allenast medföra osäkerhet för Staten att utfå de för dess
behof bestämda och påräknade, af jorden utgående, allmänna ulskylder,
utan ock förleda sådana personer, som hänföras af begäret
efter en skenbart oberoende ställning, till bosättning å egolotler
och jordstycken, deraf ringa eller ingen afkastning vore att
påräkna. Desse personer, som saknade andre utvägar för sin
bergning än den, de genom tillfällig arbetsförtjenst kunde sig bereda,
skulle, när denna utväg af en eller annan anledning uphörde,
otvifvelaktigt komma alt falla fattigförsörjningen till last.
Utom de betänkliga följder, som sålunda af en vidsträcktare rätt
till jordafsöndring skulle upkomma, torde derjemte böra tagas
i betraktande, alt den lid och arbetskraft, som å upodlingen
och skötseln af mindre jordlägenheter användes, är så betydlig,
att lågenhetens hela afkastning sällan, om någonsin, förslår att
densamma ersätta”.
Sedan dess hafva 3:ne Stånd återremitterat nämnde utlåt.
Jag är långt ifrån att klandra del de förenade Utsk:n sökt ställa
sig 3:ne Stånds åsigter till efterrättelse: men en återremiss innefattar,
såsom vi känna, icke detsamma som ett definivt beslut;
och således hoppas jag att vid närmare eftersinnande, R. St. skola
afslå hela denna fråga om jordafsöndring, i upgifvet ändamål att
bereda den fattige ägandet af faslighet. Det synes mig visserli
-
gen hafva varit en alltför vacker och menniskoålskande tanke, sora
föranledt till det härutinnan framställda förslaget; men att tillåta
en utsträckning af hemmansklyfning och jordafsöndring utöfver
hvad den i detta afseende utfärdade, ganska liberala författningen
af d. 4 Maj 1827 stadgar, vore i min öfvertygelse ett uttryck
af en ej allenast för mycket mild och vek, men i grunden missledd
och derföre olycksbringande philantropie. Beviset är följande.
En förespeglad bergning uti en sjelfständig lefnadssläilning, men
grundad på otillräckliga inkomster, alstrar, vid uptäckten af sin
missräkning endast nedslagenhet och missmod; men att återgå
till tjenstehjonsklassen, hvarutur man gjort vida bättre emot sig
sjelf alt icke utgå, är, sedan raan en gång lemnat den, dubbelt
tung i mån af den förhoppning om oberoende, hvarmed man
smickrat sig, och hvartill en sorglös lagstiftning gifvit anledning.
Jag tillstyrker alltså R. o. Ad. att, med vidblifvande af sitt
vid föredragningen af utlåt. N:o 14 fattade beslut, afslå de förenade
Lag- och EkonUtsktns förevartde utlåt. N:o 22.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag erkänner visserligen att det
lyckligaste både för den enskilte och samhället vore, att hafva
stora fastighetsegare, som egde såväl mycken jord som annan slags
egendom: men så länge sådant af flei faldiga orsaker ligger utom
möjlighetens gräns, anser jag det vara bättre att hafva smärre
fastighetsegare, hvilka åtminstone ega något, än alt ställa så till
att man hindrar folk, som icke kunna ega myckel, ej hafva tillgångar
all skaffa sig stora possessioner, att ens kunna få förvärfva
något, ej ens det ringaste. För min del anser jag en fastighetsegare
af ett tunneland bättre, än en backstugusittare på ett par
kappland och änna mycket bättre än en stat-dräng, och kan således
ej annat än gilla att man bereder tillfälle till upkomst äfven
af mindre fastighetsegare, så all den som genom ihärdighet,
flit och sparsamhet förvärfva! en penning, derför må kunna förskaffa
sig en egen jordtorfva till bergning för sig, familj och
efterkommande. Jag kan följaktligen icke instämma i Gr. Mörners
förslag att med afslående af detta utlåt., R. o. Ad. skulle
vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut men förklarar derjemte
att jag heldre skulle ingå på det af Gr. Sparre i dess vid delta
utlåt, fogade reservation, framställda förslag, än på de förenade
Utsk:ns hvilket sednare jag dock bifaller i händelse icke Gr. Sparres
skulle antagas.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Under fullkomligt instämmande
i hvad Frih. Cederström yttrat, kan jag icke underlåta
att till besvarande uptaga något af hvad Hr Rosenblad framställt
för bifall till förevartde utlåt, eller antagande af Gr. Sparres
dervid fogade reservation. Förhållandet är nemi. och det ligger
äfven i sakens natur, att om man äger rättighet att bosätta sig
på ett tunneland jord så kommer icke egaren dertill och hans familj
att deraf draga nytta. Man är ej besutten på ett så litet
jordstycke och ännu mera omöjligt blefve det för egarens efterlefvande,
då delning skulle ega rum, att hvar och en, i händelse
arfvingarne vore flere, på sin bit skulle kunna sig försörja. Hvilken
följd blefve väl häraf, om icke den att fattigvården finge laga
hand om dem. Det är ternligen säkert, att köparen till ett tunland
jord skulle för räntan å köpeskillingen derför, kunna hyra
sig in hos annat folk och bo hos dem, ulan annat obehag än
att han icke kunde kalla stället der han hodde, sitt eget.
Jag anhåller för min del alltså om afslag å Ulsk:ns förevar:de
utlåt, och skulle anse ett bifall dertill skadligt för dem som man
nu synes vilja hjelpa.
Frih. Cederström: Sedan Frih. von Stedingk vederlagt Hr
Rosenblads sals, är miu skyldighet att vara kort i hvad jag ytterligare
har alt säga, och del består deruti, att vi icke böra tänka
oss att under den polhöjd der vi lefva, vi beständigt skola vara
hugnade med lyckliga år, med välsignelserika skördar. Stora allmänna,
eller partiella missvexter inträffa beklagligen ej så sällan,
det vete vi, det har erfarenheten visat: — derpå mäste vi vara
beredde. Ar landet deladi och sönderstyckadt i endast mindre
delar, så alt icke mera större possessioner linuas, som vid sådana
olyckor kunna gifva något stöd ål det kringboende mest nödlidande
folket, så blir tillståndet mera allmänt olyckligt, och nödeu
mindre afhjelpt, än den under andra och bättre ordnade förhållanden
kunde blifva. Vi måste akta oss att åt Sverige bereda
ett öde, liknande det berlröfliga Irlands.
Jag hyser mycken aktning för Gr. Sparre och hans reservation,
för den sednare egentligen derföre alt han deruti slutande sig till 3
Stånds tankar, trott sig på ett lindrigare sätt vinna den relativa fördel
att åtminstone kunna sätta det skadliga förslaget i verket; men då
jag icke finner något skäl, som kan rubba den tanka, hvilken R.
o. Ad. genom ett formligt och, såsom man torde få antaga, väl
öfvervägdt beslut, hvilket, om jag ej orätt minnes, föregicks af
votering, fattat rör:de de förenade Ulskms utlåt. N:o 14, torde
vara bäst jemväl nu vidhålla enahanda grundsatser. Vi torde
alltså lika litet instämma i Hr Rosenblads yrkanden, som i
erkännande, såsom välgrundad! och riktigt, af hvad en annan talare
för några dagar sedan yttrat rör:de den stora fördel sorn för
del allmänna skulle vinnas genom stadgande af rättighet lill köp
och ägande af jord till obestämd ringhet af vidd och värde; en
obegränsad fastighetsklyfning med andra ord, hvilken R. o. Ad.
vid omförmälde tillfälle visade sig icke hylla, och hvilken jag alltså
hoppas lika litet lärer i dag på detta rum vinna någon seger.
Hr Rosenblad: Jag ber om ursäkt alt jag förra gången
jag hade ordet närande Gr. Mörner, i st. f. Frih. Cederström.
I sitt nyss afgifna yttrande hänvisade bemälte Frih. till
Irland. Erinrar han sig då icke all i nämnde land fauns för 2
år sedan nästan endast stora possessioner. Mera än f af Irland
bestod af stora possessioner, som voro oförytlerliga, och först för
2:ne år tillbaka vidtogos åtgärder som tillälo styckning af de stora
godsen och det var på dessa som den väl bekanta Irländska nöden
upstod och der man fann de eländigaste backstugusittare
raan kunde länka sig. Detta exempel tror jag alltså ieke var just
så lyckligt valdt.
De fattige hafva också anspråk på ett lyckligare samhällsförhållande;
dessa måste tillfredsställas om man ej vill tillintetgöra hela
samhällstillståndet, och det bästa sättet dertill är att i all lagstiftning,
i alla demonstrationer vara lika så strängt rättvis mot den
fattige som mot den rike.
Vill man hindra den fattige att göra sin lilla besparing fruktbar,
hvilket man tillåter den rike att göra med sin större, så är
rättvisan icke densamma för alla, och då har den förre rättighet att
klaga och man lägger ett hyende, under äfven de orättmätiga
klagomålen. Det är på denna grund jag vidblifver den tanke jag
i detta hänseende yttrat, just för det alt jag älskar konserverandet
af Europas gamla samhällen och icke älskar de omstörtningar som
i följd af större eller mindre anspråk pä utvidgade rättigheter sökt
göra sig gällande i sednare tider. Just derföre säger jag, är det som
jag lifligt önskar att vära gamla samhällen må blifva allt mer och
mer rättvisa, — skipa lika rätt åt den fattige som den rike. Likasom
den rike med sina stora besparingar må hopa den ena skatten
på den andra, lägga det ena godset till det andra, så må man
också unna den fattige tillfredsställelsen att skaffa sig ett eller annat
tunnland.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Gr. Sparres reservation,
i annat fall å Ulsktns utlåt.
Frih. Rebinder, Fredr. Willi.: Denna fråga är så tillräckligt
utredd af Frih. Cederström att jag dervid har föga att tillägga.
Med den erfarenhet jag, som Domare på landet har om förhållandena
derstädes, måste jag upträda mot Hr Rosenblads yttrande, att
det vore bättre för den fattige att åtminstone ega ett tunnland än
att besitta ingenting: sådant är likväl icke förhållandet. De som
ej hafva mera än ett tunnland jord, de äro fattige och falla slutligen
fattigvården till last; då är det vida bättre för den som ej eger mer
att helt simpelt bli statdräng. Det så mycket omskrikna staltorparesystemet
är ej så vådligt som backstugusiltare-systemet.
Jag instämmer med Frih. Cederström och yrkar samma propos.
sora han.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall ål Utsk:ns utlåt,
framställda propos., besvarades med nej, hvarpå H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. behagade med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade
beslut afslå förevartde utlåt., samt då härvid ropades ja jemte
några nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr Rosenblad och Hr Hjärne, Harald, reserverade sig
mot det fattade beslutet.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.U tsk:n
d. 19 och 20 dennes på bordet lagda betänk. N:o 26, i anledn. af väckte
motioner, ang:de dels bestämmande af ersättning åt Nämndemän och
Fjerdingsman för biträde vid åtskilliga extra förrättningar, dels ock
förhöjning i de, såsom traktamente åt dem i nu gällande Expedilionstaxa
och Resereglemente bestämda belopp.
Föredrogos och biföllos Exped.Utsk:s d. 19 dennes på bordet
lagde mern.
N:o 10, ang:de medels anvisande till gratifikationer åt extra
biträden vid Ulsk:s Kansli; och
N:o 11, ang:de förhöjdt arfvode åt Föreståndaren för tryckeriafdelningen
af Utsk:s Kansli.
Vid föredragning af Exped.Utsk:s d. 19 dennes på bordet lagde
mern. N:o 12, i anledn. af skiljaktiga beslut i fråga om skrifvelseförslaget
N:o 136 och förslaget N:o 8 lill § i Riksdagsbeslutet,
yttrade
Frih. Cederström, Rud.: Då jag icke bör misströsta att
den af Etsk. aflålna inbjudning till Borgare- och BondeSt:n kan af
begge eller någotdera af dessa Stånd blifva antaget, får jag anhålla
att detta mern. af sådan anledn. mätte få hvila på bordet, i hopp
att under tiden det önskade resultatet möjligen kan vinnas. Vi
skulle då ej inom detta Höglofi. Stånd behöfva ingå i öfverläggning
om de i Utsk:s mern. föreslagna alternativ.
Häruti instämde Frih. Palmstjerna, Carl Otto, i anledn.
hvaraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att Exped.Utskis förevar:de
mera. komme att ytterligare hvila på bordet.
Föredrogos och lades till liaudlingarne StatsUtsk:s >i gårdagens
plenum på bordet lagde mern.:
N:o 328, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 294;
N:o 329, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 295; och
N:o 330, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 296.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagde utlåt:n,
N:o 331, ang:de köpeskillingen för den kronan förr tillhöriga
s. k. Hofbageri-egendomen vid Regeringsgatan bär i hufvudstaden; och
N:o 332, i anledn. af väckt fråga om anvisandet af en kapitalersättning
till utsockne frälsehemmansegarne i Halland för dem ålagd
roteringsskyldighet.
Föredrogs Banko- och LagUtskms i gårdagens plenum på bordet
lagda utlåt. N:0 2, i anledning af återremiss i viss del utaf
Banko- och LagUtskms betänk. N:o 1, ang:de lagstiftningen för
Privatbanker.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: Då de skäl och många
flera än jag kunde anföra finnas i den reservation, som af Doktor
Den 21 Augusti.
333
Sandberg är bifogad Utskms utlåt., anhåller jag att få upläsasamma
reservation.
Då talaren härefter började upläsa den af honom nämnde reservation,
begärde Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., och Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, att förevartde utlåt, måtte blifva ånyo bordlagdi,
och efter upläsningens slut, tilläde
Frih. Stjernstedt: I denna reservation hafva instämt icke
mindre än 8 af BondeSt:s ledamöter, och jag får på de skäl som
finnas anförda i reservationen samt då 2 Stånd bifallit den punkt i
betänk. N:o 1 hvarom förevartde utlåt, handlar och frågan således
är förfallen, anhålla om Hr Frih. o. Landtm:s propos. att R. o. Ad.
måtte vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut.
Frih. Stjernstedt, Jak. Theodor: Då R. o. Ad. tillika med
BondeSt. bifallit de förenade Banko- och LagUtskms föreg:de utlåt, i
ämnet hvaruti Utsk:n tillstyrkt afslag å Hr Bergmans motion att
Privatbanker skulle berättigas att fortfarande utgifva sedlar å valeur
af 3 r-.dr 16 sk. b:co, så anser jag denna fråga vara förfallen och
tillstyrker alt R. o. Ad. ville vidblifva detta sitt förut fattade beslut.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag nödsakas att opponera
mig mot den grundlagstolkning som de föreg:de tvenne talarne
vilja sätta i gång. Det är otvifvelaktigt, att derest två Stånd
slädnät emot de tvenne andra vid en frågas slutliga afgörande, så
är deusamma förfallen då den är af natur att kunna förfalla. Nu
deremot hafva tvä Stånd visserligen bifallit de förenade Ulsk:ns förra
utlåt., men 2:ne andra Stånd hafva deremot återförvisat frågan till
Utskm och således hållit densamma öppen. I följd deraf kunde Utsk:n
icke säga att frågan vore förfallen, hvarföre också Utskm i mia
tanka ganska riktigt ansett att frågan vore, såsom sagdt är, öppen
hällen genom återremissen af första utlåt, från Preste- och Borgare-St:n.
Frih. Stjernstedt, August, har behagat upläsa Doktor Sandbergs
reservation: alt följa den i hela dess längd på spåren, vore alltför
tidsödande och skulle sysselsätta R. o. Ad. hela qvällen; jag skall
alltså, för att icke för länge dermed uppehålla, ehuru misstagen äro
ganska många, endast fästa mig vid några få.
Doktorn säger ibland annat att några nya skäl icke äro förebragta
för den förändring Utskm tillstyrkt i motsats till sitt förra utlåt.
Förhållandet är likväl icke delta, ty nu har saken en helt annan
upslagsända.
Förra gången gällde frågan huruvida man antingen skulle tillåta
Privatbanker att utgifva sedlar på 3 r:dr 16 sk. eller alt förbjuda
det; nu deremot har Hr Lagergren bragt å bane en fråga,
som förut aldrig varit väckt och af Utskm behandlad, den nemi.
att R. St. må till K. M. öfverlemna att bestämma, när de nu ok
troijerade
enskilde banker, under den gällande oktroijen, skola uphöra
med utgifvandet af sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co.
Denna Hr Lagergrens framställning måtte utgöra för Utskm en
mer än vanlig anledning att kunna ändra sin förra tanka ty ett för
-
334
Den 21 Augusti.
slag i den syftning som berörde förslag innehåller har förut aldrig
varit föremål för Utsk:ns pröfning.
Detta förslag var en medelväg hvarom tillförene icke talats;
när då Utsk:n funno denna medelväg vara bättre än att helt och
hållet förbjuda utgifvande af förrberörde sedel-valör, så vidtogo Utskui
densamma.
Doktorn säger att Privatbankerne skola kunna fortgå lika bra
om de ej lingö utgifva mindre sedel-valörer än 6 r:dr 32 sk. b:co:
i detta fall hänvisar jag till den penningebrist, som varit rådande
de 2:ne sednaste åren: Privatbankerna hafva icke kunnat fortsätta
sin rörelse som förut. Förhållandet med Oslgölha-banken är åtminstone
sådant, att i st. f. att förut hafva kunnat bevilja kreditiv å
10 å 12,000 r:dr, lemnäs nu sådane endast å 2,000 r:dr, hvilket
är otillräckligt, och hvilket förhållande tyckes bevisa att rörelsen
blifvit betydligen nedsatt.
Doktor Sandberg yttrar vidare att om Privatbankerne ej tillåtas
utgifva mindre sedlar än de som lyda å 6 r:dr 32 sk., så kunde
bristen på smärre Privatbanksedlar fyllas med Riksbankens småsedlar:
men dessa äro icke för behofvet tillräcklige, ty sedan Privatbankerne
förbjödos att utgifva sedlar på 2 r:dr b:co så har det i
landsorten varit ondt om Riksbankens sedlar å nämnde valör, under
det att deremot det varit ganska godt om Privatbankernes å 3 r:dr
16 sk. b:co; och tagas äfven de bort, skall bristen å småsedelsvalörer
låta än mera känna sig.
Hvad sjelfva saken angår synes mig allt skäl vara för handen att fortfarande
tillåta Privatbankernes utgifvande af sedlar å 3 r:dr 16 sk.
b:co eller åtminstone att åt Konungen öfverlemna pröfningen derom.
Då man känner att 1847, 40 mill. r:dr bankosedlar voro i rörelsen
utelöpande, men nu endast 22 mill. och att hela den löpande sedelstocken
med Privatbankernes 7 mill. inberäknade, sålunda icke utgör
mer än 29 mill., då den, som jag nyss nämnt upgält till 40 mill.
oberäknad! Privatbankerne, så torde en hvar finna det icke vara
rätt, att i tidpunkten af stor penningebrist, göra densamma ännu
kännbarare. Otvifvelaktig! skulle Konungen i sådant fall inom några
få månader nödsakas sammankalla riksdag, och då vore det väl
bättre att helldre stämma i bäcken än i ån, som man säger. t
Finner Konungen icke skäl att tillåta Privatbankerne utgifva j
sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co, så lärer Ilan icke heller dertill meddela i
tillstånd; finner Han åter det vara nödigt så lemnar Han en sådan 1
tillåtelse, och då sker det till nytta för landet.
Jag anhåller om propos. på bifall lill förevar:de utlåt. |
Hr Rosenblad, Bernh.: Frih. Rehbinder har redan besva- '
rat frågan rör:de vederbörligheten att äter uptaga ett ämne, då 2:ne 1
Stånd bifallit betänk, derom, så att jag i det hänseendet icke be- 1
hofver yttra något vidare. I
Att uttala sina tankar om Doktor Sandbergs långa och vidlyftiga
reservation, som omfattar nästan alla föremål i ekonomisk lagstifningsväg
det vore icke blott öfverflödigt, utan skulle äfven vara
tröttsamt, och skall jag derföre endast hålla mig till en punkt. ]
Den 21 Augusti.
335
Doktor Sandberg säger att rörelsekapitalet i riksmynt skulle
vara större, utan att räkna Privatbankerne, än det var före början
af dessas rörelse 1834: del kommer an uppå hvad man kallar för
sedelstock, ty tiden är ännu icke så långt aflägsen, att man ej eger
tabeller, utvisande hvad densamma då utgjorde. Kallar man sedlar
alla lånefonder, äfven om de icke utlånas på 15 å 20 år, allt hvad
som står på räkning, eller hela maximi-beloppet, hvilket efter all
erfarenhet, icke kommer att utgå förr, än riket kommer i samma
brydsamma omständigheter som mellan åren 1809 och 1814, dåsa
fruktansvärda händelser hopade sig, kallar man dem sedlar, säger
jag, så komma de aldrig ut, men hetas vara sedlar. Det år dock
intet annat än en titulär sedelstock, hvaraf i verkligheten icke J är
utelöpande och Banko-fullmäktige kunna vara tvungne att äfven
derpå göra indragning. Vid sådant förhållande är det nödvändigt
att någon hjelp finnes att tillgå och den hjelpen består i Privat
bankernes
sedlar, den må vara äkta eller falsk.
Men vill man tala om den rätta sedelstocken, så var den 31
mill. år 1834; från Finland inlöstes 4 mill., återstodo följaktligen
27 mill. För närvande finnas i verkliga sedlar icke 22 mill. utelöpande,
och Privatbankernas upgå ej till 5 mill., ergo är Doktor
Sandbergs beräkning oriktig.
Kunde man förutse en för Sverige så gynnande handelskonjunktur
som den, hvilken egde rum 1847, den mest gynnande
man kan tänka sig, eller åtminstone sådan som under de 2:ne
föreg:de åren, då kunde Privatbankerne allt för gerna gå under;
men på något sådant kan man ej vara säker. Sålänge likt ett Damokles
svärd de politiska förhållandena hvilar öfver verlden, kan
man ej beräkna något så lyckligt, utan som det högsta, alt handelsförhållandena
ej må blifva alltför olyckliga.
Utan att vidare vilja inlåta mig i något raisonnement om saken,
anhåller jag om propos. till bifall å utlåt.
Gr. Gyldenstolpe: Under det att Frih. Stjernstedt, Aug.
anmälde sig till erhållande af ordet, eller måhända rättare, straxt efter
det han börjat npläsningen af Doktor Sandbergs långa reservation,
anhöll jag att förevartde utlåt, måtte än ytterligare förblifva hvilande
på bordel.
Afsigten med denna min begäran var att förekomma den tidsspillan,
som med upläsning af berörde reservation skulle åstadkommas,
derigenom att R. o. Ad:s ledamöter kunde hafva tillfälle att
till nästa plenum genomläsa densamma. Gr. Lagerbjelke instämde
' med mig, men Hr Frih. o. Landtm, fästade derpå intet afseende.
Genom denna vår förenade begäran, anser jag således betänk.
V vara begärdt på bordel och att i följd deraf någon vidare diskussion
derom icke borde ega rum. Likväl och dä den nu en stund fortgått
och R. o. Ad. kanske redan är på halfva vägen att öfver de
förenade Utsk:ns utlåt, fatta beslut, skall jag för min del afstå
från den begärda bordläggningen och yttra mig i sjelfva saken, i
hvilket afseende jag ej kan annat än tillstyrka bifall till Utskrns utlåt.
Jag finner icke att deruti ligger något nprifvande af något fattadt
336 Den 21 Augusti,
beslut, enär ännu icke nugot beslut, hvarken till- eller afstyrkande
till Utsk:ns utlåt, formelt blifvit fattadt. ]
Det beslut, som var fattadt, var något helt annat, — det var
ett afslag å en motion, deruti det begärdes att dessa Privatbankssedlar
på 3 r:dr 16 sk. b:co skulle fortfarande få utgifvas. Den nu j
framställda frågan rörer en hemställan till Konungen att pröfva huruvida
Han anser att dessa sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co må fortfarande
i rörelsen utelöpa: och det lärer väl vara Konungens ensak att bifalla
och bestämma något sådant. Visserligen begärde Ständerne
vid 1844 års riksdag att icke sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co skulle få
utgifvas längre än till 1850 års slut, och Konungen lemnade dertill
bifall; men icke har detta egenskap af lag, emedan det egentligen
är en ekonomisk författning, hvarföre också Konungen medgifvit att
sedlar å 3| r:dr finge fortfarande utgifvas intill innevar:de års slut.
Detta beslut har af Const.Utsk. blifvit granskadt och dervid är ingen
anmärkn. gjord, hvadan, och om Ständerne kunde hafva någon
del i denna lagstiftning, så hafva Ständerne godkänt delta åtgörande;
och jag anser för min del att Ständerne icke haft eller hafva något
att sig dermed befatta, annat än att framställa underd. ansökan i det
afseende!. Hvad sjelfva nyttan af Privatbanker beträffar, så torde
jag icke behöfva ingå i någon vidlyftig utredning deraf; de hafva
visat sig vara välgörande för landet under den långa tid de fortfarit,
och jag tror, alt, om de engång uphöra, komme landet alt betydligen
sakna desamma. Detta lärer till en del inträffat, hvarpå
såsom exempel Frih. Rehbinder antydt att Privatbanker icke kunna
nu med lika lätthet bispringa den som önska alt erhålla kreditiv i
och för sin rörelse.
Vidkommande Privatbankernes inverkan på Riksbanken, så är
jag af motsatt tanka med Doktor Sandberg att de äro af nytta för
Riksbanken. Om denna sednare egde rätt att utgifva huru mycket
sedlar som helst, och således kunde suppliera Privatbankernes rörelsekapital,
så vore det visserligen en fördel för Banken att bedrifva
den lånerörelse som Privatbankerne nu drifva och komma i åtn jutande
af den vinst, som de skörda; men då, med iakttagande af de
föreskrifter som skola följas i afseende på förhållandet mellan Bankens
utelöpande sedlar och dess metalliska kassa, det icke låter sig göra,
att, utöfver en viss grad hafva Riksbankens sedlar utelöpande, så
vore det väl en stor skada för landet, om denna rörelse icke finge
ega rum, derföre att Riksbanken ej kunde bedrifva densamma.
Denna sednares fördel af Privatbankerne består egentligen deruti,
att då, genom serskilda konjunkturer det inom landet blif
ver
ondt om penningar, så måste Privatbankerne blifva på sin /
vakt, emedan de äro tvungne att hålla en vexlingskassa. I och med
detsamma det blir ondt om penningar och sedlarne gå in i Banken,/
tvingas Privatbankerne att indraga sin rörelse; genom denna indragning
blir strypningen inom landet ännu hårdare och derigenom
sättes Banken i större säkerhet mot uttagning af silfver, emedan
penningarne blifva sällsyntare inom landet och mera begärliga, och
få sålunda mindre håg att draga sig lill vexlingsluckan för att uttaga
silfver.
Sålunda
Den 21 Augussti
337
Sålunda anser jag att Privatbankerne ganska betydligt stöda
Riksbankens metalliska kassa; — de äro om jag så får säga, ett
slags fåltposter, som angifva när fara är å färde och som genom
sina åtgärder skydda den för den annalkande fienden, d. v. s.
för dem som vilja utföra silfret ur Banken.
Jag kan ej annat än tillstyrka bifall till detta utlåt, som i
sin mån är bra oskyldigt, enär det i första rummet beror af huruvida
Konungen fäster afseende på den föreslagna skrifvelsen.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Till en början får jag
yttra min förundran deröfver att Gr. Gyldenstolpe kunnat tro, att
sedan en ledamot redan erhållit och yttrar sig öfver ett Utsk:s
betänk, en annan ledamot skulle, genom begärd bordläggning af
samma betänk, kunna förhindra förstnämnde ledamot att vidare
om detsamma sig yttra. Jag tror alt då en ledamot fått ordet
så kan denne icke genom någon åtgärd från Talmannens sida,
förhindras att af den lemnade rättigheten på grundlagsenlig! sätt begagna
sig, utan får den, som derunder vill hafva ärendet ytterligare
hvilande, anmäla sig lill erhållandet af ordet för att efter sin
tur upropad, då framföra sin önskan. Vare detta nog om ifrågavar:de
bordläggning.
Hvad sjelfva saken beträffar och till besvarande af Frih. Rehbinders
anmärknrr att nya skäl tillkommit i följd af Hr Lagergrens
reservation så får jag deremot erinra, alt som samma reservation
var tryckt och bifogad det förra betänk, så var den ock
känd och pröfvad af samtlige Stånden och att således de skäl som
då deri anfördes icke kunde vara okända, hvadan den anmärka,
lärer förfalla.
För öfrigt tror jag vid all lagstiftning böra iakttagas att då
en åtgärd blifvit beslutad, man åtminstone må gifva sig tålamod
att låta beslutet träda i verkställighet, innan man företager sig att
uprifva det, ty eljest vet jag icke huru man skall kunna pröfva
gagneligheten af ett beslut innan man sett resultaten deraf.
Jag anser att f. n. icke någon annan åtgärd kan eller
bör komma ifråga, än alt R. o. Ad. må vidblifva sitt förra
beslut, om ej Ståndet finnér lämpligare förklara frågan vara förfallen.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I afseende på den begäran om
bordläggning som Gr. Gyldenstolpe framstälde och hvaruti jag förenade
mig, så är det naturligtvis med stöd af 49 §. Riksd.Ordn.
vår rättighet att få frågan bordlagd, såvida vi fortsätta vårt yrkande
derpå; men då Gr. Gyldenstolpe derifrån afstått, vill jag icke
heller längre fortfara i min förut gjorda begäran.
Hvad åter sjelfva saken beträffar, så anhåller jag alt få betrakta
den ur formell synpunkt; man finner då att en motion var
väckt om fortsatt tillåtelse för Privatbankerne att utgifva sedlar
på mindre valörer. Detta hade Utsk:n afstyrkt och delta afstyrkande
var af 2:ne RiksStånd bifallet, således motionen af dessa
två Stånd afslagen. Om nu de tvänne andre Stånden bifallit mo9
H. 22
33S
Den 21 Augusti.
tionen, så hade ja dessa två Stånd fattat del för densamma fördelaktigaste
beslut som var möjligt, nemi. bifall; men icke desto
mindre hade likväl då, enär tvä Stånd bifallit men de två andra
Stånden afslagit motionen, densamma ovilkorligen varit förfallen.
Nu hafva emedlertid tvä Stånd, i st. f. att bifalla, fattat det för
motionen mindre fördelaktiga beslutet, att endast återremittera betänk.
; och alt den omständigheten, att dessa två Stånd fattat delta
för motionen mindre fördelaktiga beslutet, skall verka dertill att
motionen ännu vore vid lif, — det torde vara svårt att försvara.
Men, säger Gr. Gyldenstolpe, den nu under öfverläggning varande
frågan är en helt annan än motionen. I sådant fall vågar jag till
den värde talaren hemställa: hvem har gifvit Utskm lof att komma
fram med denna nya fråga? Ar den grundad på den förra
motionen, så är den numera förfallen; är den äter derpå icke
grundad, på hvilken motion är den dä grundad? Den förfaller,
såsom saknande all grund, ty Ctsk:n äga icke motionsrätt.
Slutligen, och jemväl i sjelfva innehållet af Utsk:us förslag,
förefinnes en ytterligare oformlighet. R. St. skulle nemi. enligt
detsamma till K. M. öfverlemna att bestämma när de 1111 octrojerade
enskilde hanker, under den gällande octrojen skola uphöra
med utgifvandet af sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co och således underkastas
det i 8 § af Kai. Kungörelsen d. 9 Januari 1846 förekommande
stadgande. Det är således icke meningen att göra förändring
i berörde Kgl. Kungörelse, utan alt sätta de nuvarande Privatbankerne,
genom ifrågaställa und. skrifvelse, utom lagen. Om
detta deras sättande utom lagen vid detta tillfälle för dem vore en
fördel, så vore det derföre icke mera formenlig!, hvarföre jag på
alla dessa förenade skäl anhåller, att R. 0. Ad. nu, i likhet med
det aldeles enahanda förhållande i sista plenum beträffande Hr
Stiernsvärds motion, ville, med vidblifvande af sill förra beslut,
endast lägga förevarande utlåt, till handlingarue.
Hr Nordenfelt. Joli. Åke: Förevar:de fråga delar sig i
2:ne delar, det formella och sjelfva saken. Hvad det formella beträffar,
sä vill jag ej derom yttra mig, då så skicklige och i grundlagarne
bevandrade ledamöter i det hänseendet yttrat sig. För
egen del finner jag likväl icke behandlingen vata så oriktig, derföre
att Hr Lagergren, hvilken väckt motionen är ledamot af BankoUlsk.
Gr. Lagerbjelke har sagt att de förenade Utsk:n icke hafva
motionsrätt: men BankoUtsk:s ledamöter mätte väl icke hafva
förlorat rättigheten att väcka motioner derföre att de sammanträda
med LagUlsk:s. BankoUlsk. har alltid varit i tillfälle alt uptaga
frågan, och om äfven två Stånd hafva understödi det förra betänk,
så har åtminstone R. 0. Ad. blott med pluralitet af en enda röst
gifvit sitt afslag derå tillkänna, och sedan frågan var afgjord syntes det
mig alt resultatet hade bordt vara annorlunda, äfvensom jag hoppas
det framdiles skall visa sig att resultatet verkligen kommer att
blifva annorlunda.
Frih. Stjernstedt, Aug. har åberopat Doktor Sandbergs reservation:
det är besynnerligt huru man på samma grunder i samma
Den 21 Augusti.
339
sak kan komma till olika resultater. Mig leder denoa reservation
lill det påstående alt Privatbankerne fortfarande böra ega rum
och jag hoppas kunna göra detta för talaren tydligt. Dokt. Sandberg
påstår att rörelsekapitalet ökats med 6 a 7 mill. under de
10 sednare åren, utan att häri inberäkna Privalbankernes sedlar.
Ehuru jag vet detta icke vara med förhållandet enligt, antager jag
likväl detta påstående till stöd för min sats. Om jag nu antager
rörelsekapitalet vara 7 mill. högre än 1834, men från alla provinser
höres klagan öfver brist på penningar, så hemställer jag om
det vore klokt och om man med godt samvete kunde vidtaga sådane
åtgärder, hvarigenom Privatbankerne icke mera skulle kunna
existera. All deras rörelse hämmats kan man icke undgå att
märka, då deras vinst aftagit i samma mån som förbudet inträdt
mot mindre sedlars ingifvande. Denna rörelse var betydlig dä
sedlar å 2 r:dr b:co fingo utgifvas, roen inskränktes från den tid
som 3 r:dr 16 sk. broo stadgades utgöra den minsta sedelvalören,
så alt delägarne i Wermlands Privatbank f. n. på sina insatta penningar
icke hafva mer än 6| proc. Steget från 3 r:dr 16 till 6
r:dr 32 jemfördl med den skilnad som förut var från 2 r:dr till
3 r: d r 16 sk., vore så betydligt, att jag icke t villar det Pi i vattra
nkerne måste uphöra med sin rörelse, eller om de ej uphörde,
likväl förminska densamma, ty de behöfde en tid för att realisera
och den tiden är bestämd till 1857. De skulle komma att
förfara såsom hvar och en annan, som ligger i betydlig rörelse
och måste sluta den, att nemi. indraga de mindre säkra fordringarne
och minska rörelsen. När de verkställt denna minskning
kuude de föra ett skenbart lif, så ali det hette alt de ännu fortsatte
rörelsen, men på sådant sätt, att de kunde inskränka den
lill 1000 r:dr i månaden, hvilket vore aldeles otillräckligt. Att
en förlägenhet inom landet skulle låta känna sig lider intet tvifvel;
men säger man, detta är förekommet genom en klok lagstiftning.
Vi hafva beslutat under denna riksdag en sådan upställning
af 215 § i Bankoreglemente!, att derigenom all olägenhet
är öfvervunnen.
Huru har man då gått tillväga? Jo, på det sättet, att 1
mom. af nyssberörde 215:de § innehåller att BankoFullmäktige
icke kunna utlemna penningar till suppleerande af Privatbankerne
förr än de uphört.
De uphöra emedlertid icke, så länge de föra ett skenbart
lif, och Riksbanken kan derföre ej träda emellan i följd hvaraf
förlägenheten skall blifva högst känbar.
Jag skall aldrig tillstyrka något sådant, och hoppas att R. o. Ad.
med begrundande af förhållandena understödjer detta betänk.
Jag ber alt serskildt (å nämna alt jag icke är Privalbanksdelägare,
så att det icke är det enskildta intresset, som talar hos
mig. — Jag önskar Privatbankers aflägsnande, men på sådant
sätt, alt landet der af ej må lida, och vill icke bota ondt med 7 resor
värre.
Frih. Rehbinder: Frih. Stjernstedt, Aug. sisla yttrande
22*
340
Oen 21 Augusti.
påkallar mitt förnyade upträdande och får jag korteligen nämna,
att denna fråga att öfverlemna saken till Konungens nåd. pröfning
aldrig omtalades i de sammansatta Utskm då det förra utlåt.
var under öfverläggning derstädes, utan rörde frågan vid det
tillfället endast Hr Bergmans motion, bifall eller afslag till densamma,
och i sednare händelsen förbud mot ingifvande af sedlar
å mindre valör än 6 r:dr 32 sk. Sedan frågan inom Utskm var
afgjord, afgaf Hr Lagergren sin reservation, och i den instämde
flere ledamöter. Delta var något nytt för Utskm och jag anser
alt Utskm allt för väl kunde finna alt mer än nya skäl tillkommit.
I afseende på Gr. Lagerbjelkes yttrande, får jag anföra, alt
ehurn jag i allmänhet bar stort förtroende till hans tolkning af
grundlagarne, jag icke denna gång likväl kan med honom instämma,
ty då 2:ne Stånd återremitterat ett Utskrs betänk, hade
det varit en förnärmelse mot dessa Stånd, om Utskm då yttrat
att frågan var förfallen.
Utskm egde intet annat val än att antingen ändra sitt förra
beslut och instämma i det medelvägsförslag, som Hr Lagergren
framställde, eller också säga, att, som Utskm icke blifvit öfvertygade
af de nya skäl, som sedan ärendets förra behandling tillkommit,
nödgades Utskm vidblifva sin förra tanka, men icke säga
att frågan förfallit, ty den kan anses förfallen först då, om vid
dess slutliga handläggning två Stånd slädnät emot två.
Frih. Palmstjerna: Gr. Lagerbjelke har yttrat, att om 2
Stånd slädnät emot 2 i denna fråga, så vore den förfallen. Det
lärer vara alldeles otvifvelaktig!, att detta yttrande innebär en
sanning. Men nu är icke händelsen alt 2 Stånd slädnät emot 2.
Tvänne Stånd hafva bifallit Utskms förra under N.o 1 afgifna betänk.
, men de andra två Stånden hafva återremitterat detsamma
och Utskm framställa nu en mening, som icke är så fördelaktig
för motionärens tanka som den varit om motionen blifvit bifallen,
utan som mera närmar sig Utskms förra afstyrkande i frågan.
Denna modifikation, som Utskm i sitt sednare utlåt, gjort,
tror jag, på sätt Gr. Gyldenstolpe så väl utredt, böra föranleda
till öfverläggning inom Stånden, hvilken öfverläggning ingalunda
förhindras genom något grundlagens bud. Gr. Gyldenstolpes yttrande
är så bevisande i afseende på Privatbankernes nytta för Riksbanken
att föga dertill är att tillägga. HrGrmhar tydligen visat att Privatbankerneäro
för Riksbanken den termometer på den financiella almospherens
tyngd, som visar hvad man bar att rälla sig efter och som
afvärjer för Riksbanken de fluktuationer, den annars i betydligare mån
skulle vidkännas, enär Riksbankens rörelse är fjättrad af R. Sl:s beslut
från den ena riksdagen lill den andra; hvaremot Privatbankerne
äro sådane, att de kunna och måste rätta sig efter de förhållanden,
som vexla år från år. Derföre att det är allt för mycket
begärdt att lagstiftningen för penningerörelsen i landet skulle
kunna vara konstant och passande efter alla omständigheter och
under flere års tid, kan jag icke på något sätt godkänna det skäl,
att, derföre alt Ständerna vid en föreg:de riksdag fattat ett be
-
Den 21 Augusti.
341
slut i afseende på beloppet af den minsta valören, ett sådant beslut
i närvarande tid skulle vara ändamålsenligt alt sätta i verket.
Det måste öfverlemnas ål K. M. att i sådana fall besluta,
efter som förhållanderne fordra, och Ständerna böra icke, enl.
min tanke, genom sina beslut söka lägga binder i vägen för hvad
som kan vara ändamålsenligt i dessa afseenden. Då nu Ständerna
likväl fattat ett beslut vid en föreg:de riksdag derom, att anhålla
hos K. M., alt Privalbanks-sedlarne å 3 r:dr 16 sk:s valör
icke skulle få vara i omlopp längre än till 1850 års slut, så är
det så mycket mer lämpligt att Ständerna, om de finna alt en
sådan indragning vore skadlig för allmänna rörelsen, nu hemställa
att K. M. täcktes besluta i detta afseende efter som K. M.
finner förhållanderna del kräfva. Påtagligt är enl. mitt förmenande,
att en åtgärd att indraga sedlarne å 3 r:dr 16 sk:s valör
skulle vara ganska menlig för den allmänna rörelsen och i
detta afseende är en del af Hr Sandbergs resvervation ganska påfallande.
Hr D:r Sandberg säger nemi., att det ingalunda år af
någon afund öfver Privatbankernas stora vinst utan för landets
räddning från en olycksbringande brytning uti dess ekonomiska
och financiella förhållanden, sorn han önskar uphörandet af utgifningen
utaf Privalbanks-sedlar å 3 r:dr 16 sk. För att undvika
en olycksbringande brytning, framkallar Hr Sandberg en
sådan så fort som möjligt. Ett sådant resonnement finner jag
vara af beskaffenhet att icke böra länge uptaga R. o. Ad:s tid
med öfverläggning. Jag tillstyrker bifall lill Ulsk:ns nu afgifna
förslag.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Rosenblad: Ehuru Gr. Lagerbjelke både för sin personlighet
och med den ställning han innehar såsom Ordf. i Const.-  Utsk. kan utgöra en slags auktoritet i frågor om grundlagens
tolkning, så ber jag honom om ursäkt att jag anser 12 riksdagars
oafbrutna och oklandrade praxis vara ett säkrare rättesnöre
än hans enskilda omdöme. Det är visserligen obestridligt, att
för det en ekonomisk fråga som denna skall kunna gå igenom,
så fordras tre Stånds beslut, men det har alltid varit iakttaget,
och jag trotsar Hr Gr:n att kunna framvisa ett enda exempel på
att icke när två Stånd återremitterat en fråga och de tvenne
andra Stånden afslagit densamma, Ekon.Utsk. uptagit densamma
till nytt utlåt. Om, då del nya utlåt, kommit till Stånden, de
2:ne Stånden stannat vid sitt förut beslutade afslag så har, om
också de två andra Stånden bifallit frågan, densamma ansetts förfallen
emedan det fordrats 3 Stånds bifall för att frågan skulle
kunna anses vara afgjord; men det har alltid ansetts, att då en
fråga återremitterats af två Stånd hade den anspråk och rätt till
ny pröfning innan Ständernas definitiva beslut ansetts vara tillkommet.
I öfverensstämmelse med denna praxis, hvartill jag
tror man skulle kunna finna många exempel äfven vid denna
riksdag, anser jag frågan grundlagsenlig! vara öppen och förnyar
min anhållan om propos. på bifall lill Ulskms förslag.
U2
I>en 21 Augusti.
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: Jag skall icke
med många ord uppehålla diskussionen. Mig synes besynnerligt,
att en lag, som blifvit stiftad på goda grunder, men som ännu
icke blifvit tillämpad och således icke kunnat göra sin åsyftade
verkan och ej heller fått tillfälle bekräfta eller visa frånvaron af
de olägenheter, som motståndarne till densamma, vilja förutspå
deraf skulle härflyta, skall annulleras. Detta är eli skäl hvarföre
jag tror del vara för tidigt att förändra den nystiflade lagpn.
Den andra orsaken hvarföre jag icke kan biträda ötslcns förslag
med min röst är det, alt R. o. Ad. när fråsan första gången förevar,
ganska välbetänkt beslutade bifall lill Utsk:ns dåvarande betänk.
Det är på grund af dessa båda skäl som jag förenar mig
med Frih. Stjernstedt i begäran om afslag å Utsk:ns betänk.
Frih. Cederström, Rud.: Den praxis, att endast åberopa
Ståndets förut fattade, ja örn äfven af annat RiksSt. understödda
beslut, ulan afseende på hvad vid återremissen yttrats, kan vara
ganska vig och beqvämlig, men jag har aldrig älskat densamma,
ulan tror fastmera rätt vara alt på det noggrannaste pröfva en
vigtig sak medan man har tillfälle dertill, innan genom slutligt
afgörande ärendet är, genom de af Riksd.Ordn. medgifna stadier,
ulageradl. Jag kan således icke annat än finna alt R. o. Ad. nu
bör noga begrunda de skäl, som förmått Banko- och Lagötsk-.n,
att inkomma med delta utlåt. Jag förenar mig, hvad frågans
formella del beträffar, med Gr. Gyldenstolpes nyss afgifna yttrande
och hemtade ur dess innehåll stöd för denna min åsigt. Gr,
Lagerbjelke bar, ehuru som mig synes med mindre skäl, till stöd
för en motsatt mening åberopat det beslut, R. o. Ad. i ett föregående
plenum fattat angående ett öfver Hr Stiernsvärd» förslag,
rörande reorganisation af militärväsendet, utaf Ekon.Utsk. afgifvet
betänk. Det ligger dock någon vigt på att ej förblanda dessa
2:ne serskilda fall, hvilka icke äro så alldeles öfverensstämmande,
sorn Gr. Lagerbjelke tyckes anse dem sinsemellan vara. Endast
under dylik förutsättning kan man nemi. finna sig förpliglad alt
i begge dessa frågor fatta enahanda beslut. Men Hr Stiernsvärd»
motion var i grunden icke annat än ett öoskningsmål; den fråga,
som nu är under behandling, är lika mycket en banko- som
en lagfråga. Den förra kunde och borde således anses förfallen,
sedan 2 Stånd vägrat antaga det väckta förslaget. Med Bankoärender
råder, såsom vi vete, en annan procedur. Att påyrka
dennas tillämpning bjuder alltså redan omsorgen om formernes
sorgfälliga efterlefnad.
Sakens verkliga inre vigt undfaller säkert ingen af oss. Eller
skulle det väl vara något vådligt uti alt med förtroende lägga
i Regeringens hand bestämmandet af tiden när Privatbankerne
skola uphöra med utgifningen af sedlar å 3: 16 sk:s valör, ty
om annat är icke nu fråga. — Uphörandet är gifvet; det är endast
den t jeni igasle tidpunkten, som återstår att berama. Tror
R. o. Ad. väl alt del kan vara rådligt att, genom vidhållande af
en fixerad tidpunkt, likasom vilja afskära Regeringen tillfället alt,
Ben 21 Augusti.
343
efter förhållandernas kraf, förordna i denna sak? Äge vi skål att,
genom eli afslag å den nu åbanebragta frågan, göra hvad i vår
förmåga står till alt beröfva Regeringen allt stöd från R. Sl:rs
sida vid ett fritt pröfvande af alla de omständigheter som torde
böra rådföras för att falla ett lämpligt och godt beslut i ämnet?
Månne icke dylikt vidhållande synes innebära anlingen en alltför
stor sorglöshet om följderna eller också en slags poinl-d’honneur,
som vid della tillfälle likväl vill synes mindre väl använd?
Men, säger mao, må icke Privalbankerne på de återstående fern
månaderne kunna bereda sig på verkställigheten af beslutet om
de mindre sedelvalörernes uphörande att utgifvas? Ja, om R. St.
sjelfve hafva på eli fullt betryggande sätt ordnat medlen för rörelsekapitalets
användbarhet jemväl för landsorlerne? Innan man
detta vet, är det för landsortens invånare hårdt nog, om Regeringen
ej skulle äga alt förunna något anstånd ål de privata, väi
administrerade penningeanstalter sorn finnas i provinserne, att någon
tid röra sig på det hittills tillåtna sättet. Om åter det skulle
befinnas att sådan tillåtelse för landsorlerne, ej för Privatbankernes
bästas skuld, bör lemnäs, dä, säger man, torde väl Regeringen
vidtaga den nödiga åtgärden härmed, ehuru utan autorisation
dertill af R. St. — Ja, jag förmodar också det; men anser
vida tryggare och hällre, mera enligt med andan af våra konstitutionella
former, att R. St. gifva Regeringen stöd, än att utsätta
dess ansvariga rådgifvare för kommande klander, hvars obefogenhet
i sak kunde förbises i följd af, en åtminstone skenbar,
giltighet i formell afseende.
Det vore följaktligen särdeles önskvärdt ali vi nyttjade detta
tillfälle all godtgöra ett begånget förhastande. Alt hafva uttalat
en tanke, förbinder visserligen lill en desto mognare pröfning af
ämnet, när fråga upslår om antagande af en annan; ja äfven
när, såsom här, blott är fråga om en modifikation deraf. Men
om denna pröfning ger det resultat, all modifikationen är tjenlig,
må man ju vara nöjd att lägenhet gifves till dess iakttagande.
Jag anhåller således, i likhet med Gr. Gyldenstolpe och Frih.
Palmstjerna m. II. värde ledamöter, om bifall på Banko-och LagUlskins
utlåt. N:o 2.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Jag har upträdt för alt
besvara Hr Rosenblads yttrande deri han trotsade Gr. Lagerbjelke
att kunna förete ett enda exempel på att icke, när två Stånd
återremitterat en ekonomisk fråga och de 2:oe andra Stånden
afslagit densamma, Ekon.Utsk. uptagil densamma lill nytt utlåt.
Såsom ledamot af Ekon.Utsk. vid denna riksdag kati jag intyga att
Ulsk. ansett dylika frågor förfallne på grund af föregtde riksdagars
praxis. Jag kan i sådant fall tjena med åtskilliga exempel,
såsom frågan om beväringsmanskapets vapenöfningar, frågan om
Mosaiska trosbekännarna och frågan om böter för vanvårdad nummerhäst
m. fl. Detta år för Hr Rosenblad bevis uppå att så
verkligen tillgått och blifvit af samtliga Stånden gilladt. Hvad
åter beträffar en annan anmärkn., alt en ledamot af BankoUtsk.
344
Den 21 Augusti.
icke skalle hafva förlorat sin motionsrätt dä sammanträde eger rum
med annat Utsk., ber jag att få nämna, alt grundlagen tillägger
BankoUtsk:s ledamöter motionsrätt endast i Bankofrågor, d. v. s.
frågor som röra R. St:s Bank. Frih. Cederström har nu på sätt
och vis återtagit det goda understöd han i ett föreg:de plenum lemnade
mig och hvilket till stor del gjorde att min mening då blef
gällande, Hr Frih:n har sagt, alt denna fråga egentligen är en
Bankofråga. Jag anmärker då, att den motion hvarom dä fråga
var, likamycket var en statsregleringsfråga, som denna enl. min
tanke är en bankofråga, nemi. en fråga som rörer R. St:s Bank.
För min del vill jag icke uptaga R. o. Ad:s tid med någon fram
ställning
ronde sjelfva förslaget, tillräckliga skäl hafva blifvit anförda
både för och emot; men jag vågar hemställa om, då R. o. Ad.
för två dagar sedan ansåg en likartad fråga förfallen genom två
Stånds afslag, R. o. Ad. nu skulle vilja handla olika, eller med ett
ord, om det som var rätt i går icke är rätt i dag.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror att man fäster sig vid formen
mer än som här behöfves. Det måtte icke vara Ständernas eller
Ståndens rättighet att inverka på Utskms öfvertygelse. Det måste
väl vara Utskms rättighet att få framställa hvad efter deras öfvertygelse
är det rätta, då icke denna öfvertygelse står i någon bestämd
strid med någon af grundlagens §§:r. Kan man framvisa någon
grundlags §, som förmenar ett Utsk. alt efter återremissjörändra sina
åsigter, förändra sitt beslut och framställa ett annat. Ar detta beslutet
af beskaffenhet att icke af Ständerna godkännas, så afslå Ständerna
det; men icke må de kunna qväfva Utskms öfvertygelse eller
förhindra dem att framställa hvad de i anleda, af återremiss anse
böra framställas, när detta har sammanhang med sjelfva hufvudfrågan.
Denna Utskms framställning är bestämdt en modifikation af deras
först afgifna. Då hade Utskm ovillkorligen afstyrkt den väckta motionen,
nu hafva Utskm modifierat sitt omdöme om densamma och
framställt ett vilkorligt tillstyrkande deraf genom en underd. skrifvelse
till K. M. Jag vill icke påstå att R. o. Ad. gjorde rätt itali,
hvilket jag icke erinrar mig, R. o. Ad. förklarade att Hr Stiernsvärds
förslag hade förfallit. Jag anser det hafva varit orätt af
Utskm att väcka en fråga som icke hade sammanhang med Hr
Stiernsvärds förslag, ty deruti var icke hegardt att K. M. skulle
framlägga en försvarsplan. Della var en alldeles ny motion af Ekon.-  Utsk. och således anser jag den framställningen vara olaglig, men jag
vill icke derföre påstå, alt icke R. o. Ad. hade kunnat göra tillräckligt
med att helt simpelt afslå denna framställning och sålunda
förqväft densamma. Men här är saken helt annan. Hår gäller det
samma fråga fastän framställd ur annan synpunkt. Förra gången
var det såsom jag nyss yttrade fråga om att framställa denna motion
till ovillkorligt bifall. Sålänge octrojtiden räckte skulle privatbankerna
få utgifva dessa sedlar på 3 r:dr 16 sk. valör och Utskm
hade afslyrkt denna ovilkorliga framställning, men nu hafva Utskm
framställt den modifikation deraf, alt K. M. skulle få bedomina hu
-
Den 21 Augusti.
345
ruvida icke Privatbankerne äfven under någon förlängd tid skulle
få utgifva dessa 3: 16, i sedlar. Frih. Klinkowström har talat om
att man icke bör förändra lagen emedan man icke ännu känner dess
verkningar. Jag tror att när man verkligen funnit olägenheter af
en lag, bör man icke vidhålla densamma. Till en början är detta
icke någon bestämd lag utan det är en ekonomisk författning, som
kan af K. M. förändras när Han så för godt finnér utan Ständernas
samtycke, och K. M. har erkänt olägenheterna af det fattade
beslutet, i ty att K. M. har tillerkänt Privat-bankerne rättighet att
ännu ett år utgifva dessa sedlar på 3: 16, enär K. M. ansett uphörandet
deraf vara skadligt för det allmänna. När K. M. erkänt
alt detta varit skadligt måtte äfven Ständerna konna se detsamma
och erkänna det misstag de begått, då de ovilkorligen beslutat att
dessa sedlar å 3: 16. valör icke skulle få ulgifvas längre än till
1850 års slut. Jag finnér således goda skäl för att Ständerna frångå
sitt förut fattade beslut, hvilket skulle lända till skada, och vidtaga
ett annat mera nyttigt, hvilket föreslås i detta betänk:de,”till bifall
hvarpå jag anhåller om Hr Frih. o. Landtm:s propos.
Gr. Lagerbjelke: Till svar å den siste värde talarens framställning
ang:de orimligheten att betaga Ulsk:n rättighet att yttra
sig, ber jag endast att få upläsa tvenne rader ur 75 §:n Riksd.-  Ordn.: ”Skulle två Stånd stanna emot två förfaller frågan och förblifve
vid det, som tillförne stadgadt varit.” Det är ju redan förut
visadt att två Stånd hafva afslagit denna motion. Om de andra två
Stånden än bifallit densamma så vore den dock död. Nu hafva
emedlertid icke eller desse två sistnämnde Stånd fattat ett för motionen
så fördelaktigt beslut som bifall, utan endast återremitterat.
Utaf mina värde motståndares sätt att argumentera, skulle således
följa den besynnerligheten att om två Stånd fattat eli, för motionen
mera fördelaktigt beslut af ovilkorlig! bifall till densamma så hade
detta varit mindre fördelaktigt för sjelfva frågan än om ett mindre
fördelaktigt beslut fattats, i ty att genom ett sådant, frågan ännu
skulle lefva. Men säger Gr. Gyldenstolpe här är icke fallet sådant,
det är samma fråga, sedd ur annan synpunkt. Jag återkommer då
till hvad grundlagen ytterligare säger i samma 75 § af Riksd.Ordn.
”utan att samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo väckas
eller uptagas.” Således är äfven Gr. Gyldenstolpes sätt att betrakta
frågan genom grundlagen förbjudet.
Hr Rosenblad har mot mitt sätt att tolka grundlagen velat anföra
flera riksdagars praxis, men han har dervid råkat att citera
praxis i frågor af helt annan natur än denna, i sådana frågor nemi.
som icke förfalla då två Stånd stanna emot två utan som då gå
till förstärkt Ulsk. I sådana frågor är det uppenbart, att då två
Stånd afslagit men två Stånd återremitterat frågan så måste Utsk.
svara på återremissen, ty en sådan fråga förfaller icke till följd af
de två afslående Stms motstånd. Hvar finnes deremot den åberopade
praxis i sådana frågor som höra hit, d. v. s. i lag och ekonomiska
frågor ? Den värde talaren torde få svårt att i detta fall framvisa
exempel på den af honom åberopade praxis. Jag får hos ho
-
346
Den 21 Augusti.
norn anhålla om ett emla exempel deruppå. Hr Rosensvärd har redan
anfört många exempel på motsatsen. Frih. Cederström, hvilken
nyligen talade ganska väl för att frågan skulle anses vara förfallen
vid ett likartadi fall röndr Hr Stiernsvärds förslag, har sökt komma
ifrån konseqvensen af detta sitt yttrande genom att påstå, att den nu
under handläggning var:de är en Bankofräga, uti hvilka frågor
Utsk. har motionsrätt, men den ädle Frihm har dervid likväl förbisett
att Bankolltsk. endast har motionsrätt i sädane frågor som
röra 11. S. Bank men deremot icke i lagfrågor rör:de Privalbankerne.
Jag nödgas fortfarande framställa samma vördsamma
begäran att R. o. Ad. med vidblifvande af sitt förut fattade beslut
behagade lägga betänk, lill handlingarne.
Fiih. Stjernstedt, Jac. Theodor: Jag fortfar i samma
mening jag förut yttrat, att detta nemi. är en fråga, som bör anses
vara förfallen sedan motionen blifvit af tvenne Stånd afslagen. Jag
ber derjemte alt fä tillägga att den mening som Banko- och LagUlsk:n
i sitt sednare utlät, tillstyrkt, icke för R. o. Ad. var obekant
dä Utsk:ns förra betänk, afslogs, emedan den fanns tryckt i
Hr Lagergrens reservation som åtföljde betänk. Således kände R.
o. Ad. då denna mening, men biföll det oaktat Bauko- och LagUtskrns
förra betänk. Hvad sjelfva saken beträffar, sä har det icke
varit fråga om, och är icke min mening, att Privat-bankerne skola
nphöra. Det är blott missbruket som enl. min tanka skall uphöra
och som genom föreg:de beslut af Ständerna är förbjudet, ty jag
kallar det för missbruk att bortjaga allt verkligt mynt ur rörelsen.
Vi ega endast silfver eller verkligt mynt pä valörer af skillingar.
Jag tror knappast att något annat land skall kunna framvisas der
det i omlopp var:de silfvermvntet upgär till så lågt belopp som i
Sverige. Man vill nu bortdrifva Bankens mynt och ersätta det med
representativer och det är ett missbruk af kreditförhållandena hvilket
jag icke kan biträda, Hr Rosenblad har nyss talat om hur
rättvis man bör vara mot den fattige och att man bör tillåta honora
att kunna fä ega huru liten jordlott som helst, med ett ord,
han har talat för en oinskränkt styckning af jorden. Jag ömmar
lika mycket för de fattige sorn Hr Rosenblad och det är derföre som
jag vill alt de med säkerhet skola kunna hafva sina besparingar insatta
i Privat-bankerna. Jag tror att de äro mera belåtna dermed
än att kunna nedlägga dera i sådana små jordlappar.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall icke längre tvista med Gr. LaLagerbjelke
i afseende på formen. Det synes likväl som Hr Gr:n
icke hade grundlagen för sig, emedan jag förmodar ali om det vore
så tydligt och bestämdt alt denna fråga hade förfallit, sä hade säkerligen
Hr Frih. o. Landtm, icke medgifvit diskussion deröfver och
än mindre en propos. derom, hvilken jag förmodar han icke kommer
att vägra. Frih. Stjernstedt har talat om det missbruk, som
Privat-bankerna åstadkomma genom att utdrifva det redbara myntet
nr rörelsen. Jag hemställer till honom om före Privat-bankerna
det fanns mer redbart mynt i landet än nu. Icke måtte det vara
Privat-bankerna, som äro skulden till att ingen bryr sig om att ut
-
Den 21 Augusti.
347
laga silfver. Hvar och en som har en Bankosedel på fickan kan
ju skaffa sig silfver när han så behagar och på det viset uttaga allt
silfver ur Banken. Jag tror att detta är hvars och ens rättighet om
han icke anser dessa Bankens sedlar kunna kallas för redbart mynt.
Jag påstår, att jag anser Privatbanks-sedlarne mycket säkrare än
Riks-bankens sedlar, emedan de hafva nära nog dubbel valuta då
deremot Riks-bankens icke hafva mer än enkel. Således, dä frågan
är om hvilka som äro de säkraste att hafva, så voterar jag för Privalbanks-sedlarna,
ty de hafva dubbel valuta såväl genom Privatbankernas
fordringar, som den solidariska ansvarigheten hos alla delegarne
i desamma. Jag tror deremot att det blefve kinkigt nog att
utkräfva någon solidarisk ansvarighet hos Ständerna i händelse allt
silfver utgick ur landet.
Hr Printzensköld, Carl: Då flere talare sökt göra det påstående
gällande att frågan skulle hafva förfallit derigenom att 2:ne
Stånd stannat mot tvä, så nödgas äfven jag upträda för att bestrida
riktigheten af ett sådant påslående. Det är visserligen sannt att två
Stånd yttrat sig definitivt i frågan genom bifall till Utskms förra utlåt.
, men det är också sannt alt tvenne Stånd alldeles icke hafva
meddelat något definitivt yttrande i frågan, således står denna ännu
in suspenso. När i följd af den återremiss dessa två Stånd beslutat,
de sammansatta Utskm förändrat sin mening och ingått på ett
i modifierad form framställdt bifall till motionen, så är det också samtliga
Ståndens rättighet att i anledn. af denna förändrade framställning
ä nyo i ämnet fatta beslut. Man har åberopat såsom bevis att
saken skulle hafva förfallit R. o. Ad:s beslut i anledn. af Ekon.-  Ulsk:s betänk, angule Hr Stjernsvärds motion. Jag bestrider alt något
bevis från detta beslut kan hämtas, emedan, om milt minne
icke förmyckel felar, R. o. Ad. då förklarade sig vidblifva sitt förra
beslut och lade Ekon.Utsk:s sednare betänk, till handlingarne. Således
är, enl. min tanka, frågan ingalunda afgjord sålänge man icke
kan visa att tvenne andra Stånd fattat definitiva beslut i alldeles
motsatt riktning mot det som tvenne Stånd hafva fattat. Man har
sagt, alt de sammansatta Utskm väckt ny motion. Jag bestrider
äfven delta förhållande, ty när man läser sjelfva motionen och dermed
jemför de sammansatta Utskms tillstyrkande, så finner man bestämt
att det nu icke innefattar något annat än ett modifieradt biträdande
af motionen och att ingalunda någon ny fråga utgjort
föremål för Utskms handläggning. Hvad sjelfva saken beträffar, ämnar
jag icke om den mig yttra, ulan inskränker mig endast lill det
ofvan anförda beviset för lagligheten af det behandlingssätt som frågan
vunnit.
Frih. Stjernstedt, Jac. Theodor: Då jag talat om småsedlar,
har jag dermed icke kunnat endast syfta på Privat-bankerna
utan äfven på den (mandelia lagstiftning, som i allmänhet rådi i
landet och det torde icke kunna bestridas att det är en oriktighet i
den financiella lagstiftningen alt utgifva sedlar till så små valörer
att nästan allt verkligt mynt uttränges ur rörelsen. Gr. Gyldenstolpe
har sagt att ingenting hindrar att man icke kan vexla bort
348
Den 21 Augusti.
småsedlarna och få verkligt mynt derför. Det är likväl ett axiom,
som erfarenheten gifvit vid handen att så snart det finnes ett sämre
mynt så uttränges alltid det bättre. Man har ännu icke kunnat
påfinna någon utväg för att bibehålla det verkliga myntet så snart
det sämre derjemte utgifves. Att Privat-bankernas sedlar skulle
vara bättre än Riks-bankens, är ett yttrande som jag icke väntat
mig alldraminst af en Banko-fullm. Det måste vara gifvet att kreditsedlar,
som utgifvas med förbindelse att inlösas vid anfordran med
Bankosedlar, altid skola vara sämre än de sedlar med hvilka de inlösas.
Men om de sedlar, som inlösas, skulle förlora i värde, så lära
icke Privat-bankerna vara sä generösa att de med silfver inlösa dem,
utan de betala sina skulder med de sedlar som de hafva.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad, yttrade H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm., att han, innan propos. framställdes, ansåge sig
förbunden, att nämna några ord om den af Gr. Gyldenstolpe
gjorda anmärkn., i fråga om den begärda bordläggningen. 2:dra
mom. af 49 § Riksd Ordn. stadgade visserligen, att en fråga, som
en gång blifvit lagd på bordet, kan vid nästa föredragu., pä flere
ledamöters förenade begäran, åter hvila; men deri förekom också
det anmärkningsvärda stadgande, alt det kunde ske ”ehvad öfverläggning
egt rum eller ej,” och nu hade Gr. Gyldenstolpe sjelf medgifvit,
att, då han begärde förnyad bordläggning, hade Frih. Stjernstedt
haft ordet och börjat upläsningen af Doctor Sandbergs reservation.
Vid sådant förhållande och då grundlagen förutsatte, att
öfverläggning kan hafva egt rum innan bordläggning begäres, samt
Frih. Stjernstedt anmält sig och erhållit ordet genast då ärendet
blifvit föredraget, skulle H. Ex. ansett sig hafva felat emot den
Landtmm åliggande plikt och den npmärksamhet han vore skyldig
hvarje ledamot af del Höglofl. Ståndet, om han afbrulil Frih. Stjernstedts
påbörjade yttrande. Då sedermera Gr. Gyldenstolpe, efter det
flere andre talare förut anmält sig och blifvit upropade, förklarat att
han frånträdde sin anhållan om förnyad bordläggning och Gr. Lagerbjelke,
i sin ordning upropad, gjort samma förklarande, hade
H. Ex. ansett frågan om förnyad bordläggning helt och hållet förfallen,
och FL Ex. kunde icke medgifva, det han trädt någon rätt
för nära i fråga om den bordläggning, som blifvit”begärd medan
Frih. Stjernstedt hade ordet.
Gr. Gyldenstolpe: Det är visserligen en Talmans rättighet
att låta diskussionen fortgå så länge han behagar, men jag hade
trott, att när tvenne ledamöter bade begärt att få betänk, hvilande
på bordet, så skulle deraf följa att diskussionen öfver detta betänk,
skulle uphöra. Det står visserligen icke något nämndt om att diskussionen
icke kan fortfara, likasom det finnes intet, som hindrar
att, oaktadt denna långa diskussion, lägga detta betänk, ytterligare
på bordet; men jag hade trott att det öfverensstämde med god ordning,
att, när 2:ne ledamöter begärde ett betänk, på bordet, icke
någon vidare diskussion öfver detsamma för den gången skulle förekomma,
utan att deras begäran om bordläggning, som icke kan enl.
grundlagen 'dem förvägras, skulle hafva haft till följd att betänk.
Den 21 Augusti."
349
blifvit hvilande och icke sväfvande i luften genom en fortsatt diskussion.
Frih. Cederström: Jag kan omöjligen vid detta tillfälle underlåta
att uttala min tacksamhet för Hr Frih. o. Landtrms förfarande
i denna sak; helst det, enl. min tanke, hade varit orätt gjordt,
att med åberopande af de värde ledamöternas, Gr:ne Gyldenstolpes
och Lagerbjelkes begäran om bordläggning, betaga och afskära de
sig anmälande ledamöterna rättigheten att sig öfver frågan yttra.
Man kunde tänka sig alt en ledamot, vid frågans förnyade föredragning,
icke mera vore i hufvudstaden tillstädes, ulan till följd af
tjensteförhållanden eller enskilda oundvikliga omständigheter från
staden bortrest. Hade nu denne ledamot något uplysande att meddela
i ämnet, så finge han icke tillfälle dertill, derest allt yttrande
förklarades böra upskjutas till den plenidag dä målet ånyo förekomrae.
På sådant sätt vore ju hans rätt honom betagen; och
delta bör icke en Talman sig till last låta komma; hvarföre jag för
min ringa del finnér Hr Frih. o. Landtrmns förklaring uplysande
och ganska tillfredsställande, samt får af förenämnde anledmr, för
honom betyga min ödmjuka tacksamhet för dess härvid iakttagna
förfaringssätt.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Ehuru denna fråga om den
begärda bordläggningen, genom Hr Frih. o. Landlm:s afgifna förklaring
tydligen bevisats i enlighet med grundlagens föreskrift hafva
blifvit behandlad, kan jag, som i allo erkänner riktigheten af Hr
Frih. och Landtm:s förfaringssätt, dock icke undgå att, då Gr. Gyldenstolpe
likväl tyckes vilja vidhålla sin åsigt om orikligheten deraf,
replikera Hr Grins sednaste yttrande så till vida, som jag tror att Hr
Gr:n icke haft rättighet att begära bordläggning förr än han fått
ordet, hvilket icke 'kunnat ske förr än jag detsamma lemnat, och
sålunda tror jag att Hr Grins förmenande i detta fall sakna all giltig
grund.
Då nu Fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle Utskms förevar:de utlåt., besvarades denna propos. med starka
ja blandade med nej, härefter H. Ex. förklarade det han trott sig
finna att ja varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih:ne Stjernstedt begärd votering uplästes
till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller Lag- o. BankoUtsk:ns utlåt. N:o 2, i ani. af
återremiss i viss del utaf Utsk:ns betänk. N:o 1, ang:de lagstiftningen
för Privat-banker, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut och
lägges förevar:de utlåt, till handlingarne.
350
D en 21 A ugusli.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hufva utfallit sorn följer:
Ja — 37.
Nej — 11.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns i gårdagens
plenum på bordet lagda betänk. N:o 27, i anledn. af väckte motioner
om ändring i de ang:de fattigvården samt ronde försvarslöse
och kringvandrande personer gällande bestämmelser.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta, 2:dra och 3:dje punk ter ne.
Biföllos.
4:de punkten.
l:sta mom. bifölls, men i fråga om 2:dra mom. yttrade:
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag kan icke godkänna
Utsk:ns yttrande i den del, der Ulsk:n säger, att Utskm icke kan tillstyrka
förslaget derom alt kyrkoherde, då han icke är Ordf:de i
socknenämnd, likväl må kunna vara Ordf:de i fattigvårdsstyrelse Jag
anser att kyrkoherden bör vara ordf:de i fattigvårdsstyrelsen äfven dä
han icke är det i socknenämnden. Att vara ordf:de i både fattigvårdsstyrelsen
och sockennämnden är sällan möjligt, åtminstone i
större församlingar, der det skulle borttaga allt för mycken tid för
kyrkoherden och leda hans upmärksamhet från de bestyr, som egentligen
tillhöra hans tjenst. Fattigvården hör lill hans tjenst och hatgjort
det i alla lider, sedan kyrkoherdebeställningen först upkom, och
något skäl att ändra detta urgamla åliggande, kan jag icke finna.
Man ser tverlom öfver allt, der kyrkoherden icke befattar sig med
fattigvårdsstyrelsen, alt fattigvården blir behandlad mera juridiskt än
kristligt och blir mera betungande för församlingen, och befordrar
del sjelfsvåld, som hos en del lättjefulla och sysslolösa personer är
på väg och på mänga ställen har inritat sig i betydligare grad. Dessutom
hindrar det under många förhållanden användandet af fattigvårdsmedlen
på det sätt som vore lämpligast och gagneligast. Af
dessa skäl vore jag för min del sinnad att tillstyrka bifall till hvad
motionen i della afseende innehåller, hvilket jag anser vara af mycken
vigt.
Hr Printzensköld, Carl: Jag delar fullkomligen de åsigter
Frih. Palmstjerna yttrat. Jag kan icke lindet trycka en viss förundran
deröfver, alt se Utsk:n afslyrkt förslaget derom, att Kyrkoherde,
då han icke är ordf:de i socknenämnd, likväl må kunna vara
ordf:de i Fattigvårdsstyrelse, så har Utsk:n straxt derefter tillstryrkt
att han skall vara ständig ledamot af denna styrelse. Det är enl.
min tanka i högsta måtto olämpligt, alt göra en Kyrkoherde endast
lill ledamot i Fattigvårdsstyrelsen. Det skulle möjligen om den valrättighet
till ordf:de som, om jag icke misstager mig, nu eger
rum, göres gällande af en eller annan som är Kyrkoherden mindre
bevågen, kunna hända att Kyrkoherden blefve ledamot af Fattigvårds
-
Den SJ1 Augusti.
351
styrelsen, under del Klockaren eller någon af Kyrkovärdarne voro
ordftde. Kan sådant vara lämpligt eller med god ordning förenligt?
Enl. kyrklagen är det Kyrkoherde ålagdt att taga vård om de
fattige. Han har således redan genom denna lag en skyldighet att
deltaga i vården om falligväsendet inom församlingarna. Hvad kan
väl då vara mer lämpligt eller med decorum öfverensstämmande,
än alt den som är sjelfskrifven ordf:de i socknestämman också
skall vara sjelfskrifven ordftde i Fattigvårdsstyrelsen. Jag tillstyrker
altså afslag å denna del af betänk, och alt motionen
måtte bifallas och att såsom följd deraf sednare morn., som tillstyrker
alt Kyrkoherden skall vara ständig ledamot af Fattigvårdsstyrelsen,
må förfalla.
Frih. Rebinder, Fred. Willi.: På den sammansatta afdeln.
yrkade jag detsamma som Frih. Palmstjerna och Hr Printzensköld,
men jag fann icke gehör. In pleno var jag icke närvande, hvilket
jag inför Ståndet har velat anmäla. Det är alldeles gifvit att ingen
kan sä väl som en Kyrkoherde känna de fattiges behof och till ingen
kunna de sä lita sig som till deras själasörjare såvida han är sådan
som han bör vara. Det är således orimligt alt någon annan är
ordf:de i Fattigvårdsstyrelsen än Kyrkoherden sjelf. Dessutom iaträffar
ofta att, då endast allmoge sitter i Fattigvårdskomitéen nödgas
de hafva Kyrkoherden der antingen han är ledamot eller icke.
flan får då föra prof., hvilket ordhden plägar göra samt har alla
onera af att vara ordf:de, utan att hafva fördelen derutaf. Jag
yrkar vördsamt afslag på betänk, i denna del samt alt motionen i thy
fall måtte antagas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: En sådan förändring,
som den åtskilliga talare här ifrågasatt, kunde visserligen vara i flere
hänseenden nyttig, men det var en liten omständighet, som helt
oförmärkt inkom i Frih. Rehbinders yttrande, hvilken jag nödgas
uptaga. Der omnämndes att förslaget voro lämpligt såvida pastor'
alltid vore sudan som han borde vara. Sådana undantag låta
tänka sig, och jag är öfvertygad om att der något sådant undantag
icke existerar blir Pastor i allmänhet den valde ordhden. Det
olämpliga uti att göra Pastor ovillkorligen till ordf:de i Fattigvårdsstyrelsen
har ofta visat sig, och torde det göra tillfyllest alt
härvid hänvisa på förhållandet uti en anexförsamling der man sällan
har förmånen att se Pastor oftare än vid vissa högtidliga tillfällen.
Om Pastor förvaltar ordförandeskapet i moderförsamligen, torde han
dermed kunna vara tillräckligt uptagen, och annexet böra hafva frihet
att kunna lill ordhde utse en person, som finnes inom församlingen.
Jag tror således att det nuvande stadgandet är i många
fall ändamålsenligt och rätt och tillstyrker derför bifall till Utskms
förslag.
Hr Hjärne, Harald: Då flere ledamöter hade begärt afslag
å Utskms förslag i denna del och bifall till motionen, så torde kanske
vara mindre lämpligt att ingå i någon vidlyftig diskussion i detta
ämne, emedan jag föreställer mig att beslutet kan anses vara på
förhand faltadt i frågan, men jag vill likväl anmäla att jag i denna
fråga tänker lika med den siste värde talaren, Utsk:n hafva fästat af
-
352
Den 21 Augusti.
seende just vid de omständigheter, som den förste värde talaren
anfört, nemi. att presterskapet bör anses såsom de fattigas målsmän
i afseende på fattigvården. Men då Utsk:n tillstyrkt att, i olikhet
med hvad som förut är föreskrifvet, Kyrkoherde eller den som hans
tjenst förrättar skall vara sjelfskrifven ledamot af Fattigvårdsstyrelsen,
så har man gjort allt hvad som behöfs, i thy att han der kan
upträda såsom de fattiges målsman, likaväl då han är ledamot, som
då han är ordf:de. Jag anser principen i afseende pä sådana
styrelsers sammansättning, der det är nödvändigt att ega en ordf:de,
alltid böra vara den, att ordf:den måtte tillsättas genom val, derföre
att dertill fordras serskild fallenhet, som man icke kan
påräkna hos en person derföre att han har en beständig tjenst.
Kyrkoherden har såsom ordf:de icke större makt än öfrige ledamöter
i Fattigvårdsstyrelsen. Jag ser således icke något skäl hvarföre
Kyrkoherdarne skulle hålla så strängt på att vara sjelfskrifna
ordfide, de kunna der icke uträtta det ringaste mer såsom ordf:de
än som ledamöter. Jag anhåller blott få uplysa att då denna
fråga handlades på afdeln. voro alla ledamöter utom en enda ense
i denna punkt, och der satt likväl 4 prester, af hvilka 3 voro af
samma mening som den Utsk:ns betänk, utvisar. Den uplysningen
lemnades både pä afdelnm och sedermera i Utsk:n samt erkändes
äfven af PresteSt:s ledamöter att mångfalldiga exempel finnas på
pastorer, som icke äro passande till ordfide. Man citerade derjemte
församlingar, hvilkas Kyrkorherdar aldrig varit med sin fot
inom Fattigvårdsstyrelsen, åtminstone högst sällan der infunnit sig
och derigenom hafva de visat sig icke ega minsta intresse för huru
Fattigvårdskomitéen behandlat de fattige. Vid sådant förhållande
får jag bekänna att om jag än ville ifra för att Kyrkoherdarne skulle
få tillgodonjuta denna lilla fåfänga, — (y det sades af flere prester
att de annars kunde anse sig knuffade om de blefvo förbigångna
vid valet, kan jag icke frångå den öfvertygelse att det är angelägnare
i fråga om dessa Fatligvårdskomitéer, att församligarna måtte
hafva fritt val vid tillsättande af sin ordfide. Der Kykorherden
är skicklig och således i detta fall åtnjuter församlingens förtroende,
var det icke mer än en röst derom bland alla Ståndens ledamöter
och isynnerhet hos PresteStis ledamöter att han kunde anses nästan
sjelfskrifven. Man ansåg sig blott böra förebygga alt församlingarne
icke skulle nödgas taga den till ordförande i Fattigvårdsstyrelsen
som aldrig der ville uträtta något. Det är på dessa grunder
jag anhåller om bifall till hvad Utsk:n i denna del af betänk,
föreslagit.
Hr Printzensköld: Jag medgifver visserligen alt på sätt Gr,
Mörner erinrat, Kyrkoherdar å landet kunna finnas, hvilka icke
äro så qvalificerade att de äro de mäst lämplige att föra ordet inom
fattigvårdsstyrelsen, men derföre att undantag gifvas skall man icke
från dem leda sig (ill införandet af en allmän regel. Lyckligtvis
tror jag de fall undantagsvis inträffa, hvilka här blifvit omförmälda.
Dessutom är verkligen Kyrkoherden så kvalificerad, lärer det
väl
Den 21 A u g us ti.
353
val vara allmänt bekant att vederbörande Domkapitel icke lärer underlåta
att tillse, det någon annan lämplig prestman varder förordnad
att i hans ställe utöfva pastoral-vården, emedan den icke får på
något vilkor ligga nere, och då faller det sig temligen klari att, har
Consistorium förordnat prestmannen att på Kyrkoherdens vägnar
utöfva pastoralvärden, så inträder han i alla en Pastors skyldigheter
och i främsta rummet denna, hvadan enl. min tanka från Gr. Mörners
anmärkning ingalunda något stöd kan hämtas för bifall lill det
ifrågavar.-de förslaget.
Jag har hört mycket omtalas och förordas, serdeles inom de
liberalas leder, vigten och nyttan af alt inora hvarje styrelse, inom
hvarje direktion, eller korporation Ordf:den borde väljas. Jag
kan icke gilla dessa tänkesätt. Jag anser det vara af vida större
nytta och säkerhet om ordförandeskapet genom bestämd föreskrift är
updraget åt en viss person, ty derigenom undvikes hvad som ofta
eljest skulle inträffa, nemi. intriger och personliga t. o. m. chikaner,
hvilka icke äro egnade att åstadkomma enighet och samdrägt inom
styrande myndigheter. Alt göra Kyrkoherden till ledamot inom
Fattigvårdsstyrelsen då han enl. sitt embete, borde vara den främste
derstädes, anser jag vara olämpligt.
Jag förblifver vid min tanka att Kyrkoherden bör vara permanent
ordf:de, och derför möter intet hinder; såsom bevis hvarpå man
skulle kunna åberopa ett förhållande något högre upifrån; det nemi.
att Erkebiskopen är sjelfskrifven ordf:de i Stockholms Stads Consistorium,
ehuru ordförandeskapet utöfvas af en annan, då han är
frånvarande; så att om annexförsamlingar finnas, de der äfven måste
hafva Fattigvårdsstyrelse, bör Kyrkoherden vara sjelfskrifven ordfide
i denna styrelse då hans tid medgifver honom att vara tillstädes,
och det torde icke ligga utom möjlighetens gräns att antingen välja
en annan person i hans ställe eller ock genom en bestämd före
skrift
förordna, hvem som i hans frånvaro bör föra ordet.
Frih. Cederström, Rud.: Då jag icke är ledamot af Lagoch
Ekon.Utskm, utan af ett helt annat Ulsk., hvars göromål för
närvande så sysselsätta mig, att jag icke kan medhinna att taga
noggrannare kännedom af andra ärenden, än dem, som ligga inom
området af detta Ulskis tillgöranden, har jag nödgats underlåta genomläsandet
af de serskilda motionerne i förevarande fall. Jag kan
således icke veta om någon motion verkligen är väckt derom, att
Kyrkoherde må vara ordf:de i Fattigvårdsstyrelsen; men så mycket
ser jag, att betänk, icke deiför redogjort. På denna grund vet
jag icke heller om det går an att bifalla Hr Printzenskölds förslag
i detta hänseende. Deremot och i afseende på valet till ordf:de, så
synes mig, på det detta val må vara fullt fritt, att, på sätt Frih.
Palmstjerna föreslagit, man bör samtycka till motionen i della serskilda
hänseende.
Att åter speciellt stadga det Kyrkoherde må vara ”ordf:de
eller ledamot i Fattigvårdsstyrelse”, det finner jag innefatta en pleonasm;
är han ordhde, så år han också ledamot, men visserligen
9 H. 23
354
Den 21 Augusti.
icke vice versa. Ledamot önskar Utsk:n att Kyrkoherden deruti alltid
mätte vara, och det önskade äfven R. St. vid sednaste riksdag;
häruti vore godt att R. St. äfven nu ville instämma. Blifver Kyrkoherden
sjelfskrifven ledamot, kan han uträtta mycket godt, och församlingen
torde med nöje åt en duglig och presterlig medlem af
berörde styrelse updraga ordförandeskapet.
Man har visserligen ofta hört yttras, att kyrkolagen så bestämdt
ålägger Kyrkoherdarna att antaga sig de fattigas sak, att, i betraktande
deraf, de skulle, utan afseende på faltigvårdsstadgans innehåll,
enär berörde kyrkolagsföreskrifter ej derigenom blifvit i laga ordning
uttryckligen uphäfda, ega rättighet infinna sig i fattigvårdsstyrelsen.
När kyrkolagen således tyckes antyda sådant, och någon ändring af
dess bud ej är ifrågasatt, så måste det väl vara bäst, att kyrkolagens
och fattigvårdsförfattningens stadganden bringas i öfverensstämmelse
med hvarandra; och denna öfverensstämmelse kan lätteligen vinnas
genom den förskrift, att Kyrkoherde eller den hans embete förrät- -  tar, alltid skall vara ledamot i fattigvårdsstyrelsen. Men det är icke
lika gifvet alt han bör vara ordf:de. Hufvudsaken är vunnen,
enär, såsom ledamot, hans röst icke är förqväfd. Ordförandeskapet
deremot innebär i sig något helt annat, så till vida som det, jemte
ledamolsskapets fordringar, förenar en fordran af vissa egenskaper
derutöfver, förmåga att sammanhålla och leda, lifva och föra menighetens
sinnen till billighet och nyttig omvårdnad af de ömsidiga förhållanden,
som skola regleras och öfvervakas. Jag önskar visserligen
på det högsta, att Kyrkoherden i församlingen måtte i hvarje serskildt
fall förtjena och erhålla detta, med hans vördnadsbjudande
och ädla religions-lärarekall, så närbeslägtade och, såsom jag i följd
deraf tror, gerna åtagna updrag, att vara ordfcde i Fattigvårdsstyrelsen
; men jag kan icke annat än, med betygande af den up
riktigaste,
den varmaste aktning för presterskapet, erkänna att förhållanden
torde förefinnas eller kunna inträffa, som göra den för
tillfället Kyrkoherdebefattningen innehafvande personen mindre lämplig
till merberörde ordförandepials, — och i sådane fall måtte det
väl vara en fördel att kunna välja en annan, genom raskare ålder
eller serskildt lyckliga egenskaper dertill mera passande församlingsbo.
För nämnde existerar en brist af nödigt stadgande härom i författningen.
Delta hjelpes, om man, med afslag å Utskrns första hemställan,
med bifall omfattar motionen i delta hänseende; hvarefter
jag anhåller att R. o. Ad. ville godkänna Utskrns tillstyrkande i sednare
delen. — Jag tror att äfven Hr Printzensköld, med dess välbekanta
och berömvärda, stränga nitälskan för iakttagande af våra
formers helgd, jemväl bör kunna instämma deri; såvida han icke
specielt har sig bekant alt motion är väckt om att Kyrkoherdarne
ovilkoligen böra vara ordf:de i Fattigvårdsstyrelsen. Det vore en
annan sak. Men eljelst står det förslag, jag vördsamt förordat, närmast
till den värde ledamotens åsigter.
Frih. Rehbinder: I anledn. af Gr. Mörners yttrande vill jag
anföra alt undantag icke utgöra regeln. Det kan visserligen hända
Den 21 Augusti.
355
att någon enda gång någon Kyrkoherde icke är tjenlig lill ordhde
i Fattigvårdsstyrelsen, men i allmänhet hoppas jag att Pastorerna
äro dertill tjenliga och att om än någon gång, ifall man beslutar
att de skola vara ständiga ordf:de, det kunde hända att
styrelsens ordf:de vore mindre skicklig, så är det dock säkert att
derest de icke äro sjelfskrifne ordf:de, det kommer att hända
mångfalldigt flera gånger att lill ordhde utses olämpliga personer.
Det händer ganska ofta att det icke finnes herregårdar i församlingen
eller också att det finnes herremän, som visa sig icke vilja sysselsätta
sig med kommunal-angelägenheter och då hvila alla de kommunala
bestyren på allmogen. Jag har mycken aktning för allmogen
i allmänhet, är sjelf domare på landet och känner dem ganska
väl, men allmogen har ett fel och det är, att den gerna vill snörpa
på pungen, hvilket hvar och en nogsamt lärer känna. I de församlingar
der ingen större possessionat med stort röstetal finnes, blir
förhållandet i sådana saker ofta tyvärr det att de fattige få svälta.
Jag har sett sådane exempel. När nu allmogen lika som många
andra anser att presten är de fattigas målsman, så blifva de rädda
att sätta honom till ordf:de, emedan de vilja hushålla och gifva
så litet som möjligt lill de fattiga. Då välja de bland sig sjelfva
till ordhde och Pastorn blir på sin höjd ledamot. För närvar,
är Pastor icke ledamot i Fattigvårdsstyrelsen men så mycket oftare i
den förträffliga sockennämnden. Genom det nu ifrågavande stadgandet
skulle Pastor ovilkorligen blifva ledamot, men jag anser icke
detta vara tillfyllest, ty, som sagdt är, de kunna välja bland sig till
ordhde och han får sitta som ledamot. Det kan inträffa att om
en Skolmästare får en hemmansdel så kau han bli vald till ordhde
under det Pastor är ledamot hvilket icke vore lämpligt. Således
anser jag nödvändigt alt Pastor är sjelfskrifven ordhde i Fattigvårdsstyrelsen.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
på att jag icke yrkat och motionären ej heller, åtminstone efter
hvad betänk, uplyser, att Kyrkoherdarne skola vara ordhde i Faltigvårdsstyrelserna.
Jag har endast yrkat bifall till motionen sådan
den finnes uti betänk, nemi. alt Kyrkoherdarne må kunna vara det.
Ofta är det olämpligt att Kyrkoherden är ordhde i Sockennämnden,
men det är också olämpligt, att han icke kan väljas till ordhde
i Fattigvårdsstyrelsen, om han icke är ordhde i Sockennämndeu, och
således hoppas jag Hr Hjärne instämmer med mig på det att icke
det må vara socknen förmenadt att välja Pastor till ordhde i Fattigvårdsstyrelsen,
fastän han icke är ordhde i Socknenämnden.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Afven jag anser att det
vore i högsta grad olämpligt om icke församlingen skall hafva rättighet
att välja sin Kyrkoherde till ordhde i Fattigvårdsstyrelsen oaktadt
han icke är det i Socknenämnden. När man känner den nära
beröring Pastor alltid har med fattigvårdsärenderna inom församlingen
och att lian måhända är den som bäst är i tillfälle att i detalj
känna desamma; så tror jag att både fattigvårdssamhället och sly
23
*
356
Den 21 A u'gu st i.
reisen skola finna sig bättre af att ega Kyrkohenden till ordf:de.
Det är blott undantagsvis Pastorerna dertill icke äro lämplige och då
är det icke för mycket begärdt, om man antager förslaget att församlingen
alltid må ega rättighet att välja Pastor till ordfcde;
hvarföre jag yrkar afslag å Ulskms förslag samt bifall till motionen i
denna del.
Gr. Mörner: Jag medgifver att i Utsk:ns betänk, förekommer
en stridighet emellan det sätt, hvarpå Ulsk:n refererat innehållet af
motionen och det sätt, hvarpå Utsk:n sedermera i konklusionen
framställt detsamma. Pag. 5 i Utsk:ns betänk, förekommer i afseende
på ordförandeskapet i Socknenämnd ali. Pastor alltid må vara
ordf:de i Fattigvårdsstyrelsen, hvars ledamöter i öfrigt skola utgöras
af Socknenämnden och församlingens öfrige prester, der sådana finnas.
På delta ställe citeras motionen som skulle det vara Pastors rättighet
att vara ordf:de men i konklussionen säger man att man
icke kan tillstyrka förslaget derom att Kyrkoherde, då han icke är
ordf:de i Socknenämnd, likväl må kunna vara ordf:de i Fattigvårdsstyrelsen,
och detta är något annat än hvad som förekommer
pä det första stället. Jag vet icke till hvilkendera af dessa uttryck
man får hysa det största förtroendet, men om äfven det sednare
skulle antagas, såsom det egentligen menade, så skulle Pastor på
något sätt blifva ordf:de och således vara underkastad val. Om jag
icke alltför oriktigt fattat deras mening, som före mig yttrat sig, så
är det just detta de icke vilja medgifva, alt nemi. Pastors utseende
lill ordfide må blifva beroende af val. Går man ut från denna åsigt
så skulle det heta: alt Pastor äfven om han icke är ordf:e i Socknenämnd
, likväl skall vara ordf:de i Fattigvårdsstyrelsen. Såsom skäl
för denna åsigt har af en föreg:de talare blifvit åberopadt det förhållande
alt Erkebiskopen vore ordfcde i Stockholms Stads Consistorium
ehuru han icke finnes i Stockholm annat än tillfälligtvis och
att äfven på landet det skulle vara en fördel för en annexförsamling,
att till ordfide i dess Fattigvårdsstyrelse hafva den derstädes icke
bosatta Kyrkoherden. Jag tillstår att detta skäl icke kunnat öfvertyga
mig. Med all aktning för det Högvörd. Ståndet och dess ursprung
kan det dock icke med sina öfriga egenskaper förena den
att vara allestädes närvarde, och då skulle jag tro att man måste
finna lämpligt att skötandet af ett värf sådant som Fattigvården, anförtros
åt sådane personer som finnas på stället. Den från fordna
förhållanden härflylande plägsed att nemi. hafva rang, heder och
värdighet af alt vara ordfide på åtskilliga ställen torde kanske icke
vara den mest ändamålsenliga dä man ej kan upfylla de dermed
förenade åligganden utan måste lemna besväret åt andra. Jag tror
således att, om man skulle inskränka sig till alt bifalla sednare mom.
af Utskins förslag, så har man derigenom rättat det olämpliga deruti,
att Kyrkoherden icke skulle sättas i tillfälle att bevaka de fattigas
rätt såsom honom enl. kyrkolagen åligger. Jag vill äfven medgifva
att han må kunna väljas lill ordfide och jag är öfverlygad om
att han blir vald på alla de ställen der han dertill finnes lämplig. Det
finnes väl ingen inom en församling som åtnjuter, och det med rälta,
Den 21 Augusti. 357
eli sådant anseende som pastor i församlingen när han upfyller
och motsvarar sitt dyra och vigtiga kall.
Gr. Sparre. Erik: Jag vill till en början säga, alt då pag.
5 det står: ”under åberopande af B. St :s vid sist hål I ne riksdag afgifna
underd. förslag, blifvit yrkadt, alt Kyrkoherden skall lå sig
såsom en skyldighet ålagdl, att vala ledamot i socknenämnden,
vid behandlingen af de ärenden, sorn röra fattigvården”, så är
der uteglömdt ”med rättighet alt tillika kunna väljas till ordhde.”
Motiveringen å pag. 0 rörer den fråga huruvida Pastor skall kunna
väljas eller icke. Hvad den frågan angår vill jag förklara att jag
icke skulle hafva något emot alt han skulle kunna fä väljas lill
ordf:de i fattigvårdsstyrelsen. Men den frågan rönte så mycket motstånd
inom Utsk:n all jag tror den icke hade mer än 10 eller 11
röster för sig raol några och 40. Jag är också öfvei lygad om att i
händelse R. o. Ad. skulle fatta ett sådant beslut, det likväl icke
skulle leda lill något mål emedan jag tror att de öfriga Stånden
icke derpå skulle ingå. Hvad nu sjelfva denna fråga angår, så
anser jag alt Kyrkoherden bör deltaga i fattigvårdsstyrelsen och
derför är i sista mom. af denna § stadgadt alt han hör vara ledamot
i st. f. att nuvarande förordning blott tillägger honom rättighet
att vara tillstädes i mål, som röra fattigvården, — sä är nemi.
innehållet af närvarande fatligvårdssladga. Kyrkoherden hör visserligen
vara de fattiges målsman, men jag lemnar derhän huruvida
denna egenskap bör göra honom berättigad att vara ordf:de
i fattigvårdsstyrelsen. Ordfiden der bör vara så ovälldig sorn möjligt.
Pastor, då han skall vara de fattiges målsman, bör också
i möjligaste målto slå på de fattiges bästa. Ordfiden i fattigvårdsstyrelsen
bör vara den person som har socknens förtroende alt
sköta det ekonomiska af detaljerna, hvilket icke alltid lämpligen
bör vara prestens sak. Jag finner således att skäl kunna anföras
för stadgandet sådant Utsk:n föreslagit detsamma.
Hr Hjärne: Man har hår anmår k t en ordställning i lista punkten
af hvad som rörer nu föredragna inom., hvilken gifver tillkänna
att Utskm likasom afsett att Kyrkoherde icke skulle kunna
väljas till ordf:de i fattigvårdsstyrelsen Jag var icke närvaride
då delta betänk, justerades, men var deremot narrande vid alla
de föregide sammanträdena, och jag bör uplysa, till den kraft och
verkan del kan hafva, att ingen inom Utskin yrkade alt Kyrkoherden
skulle uteslutas från rättigheten att blifva vald till ordfide.
Det är således ett tryckfel eller förbiseende vid upsättningen af
de tvenne tvetydiga ordslällningarne, som gifvil anledn. till nu
gjorda anmärkmr. För min del vet jag icke hvad som skulle
vara det bästa sältet att komma från denna sak. Anser man
det icke kunna ske utan ålerremiss, så bör man väl tillgripa denna
utväg för alt bestämdt få veta att Utskm icke haft en sådan afsigt;
men anser man åter att detta förbiseende kunde lydas på det viset
som Gr. Mörner antydl, hvaraf det kunde visa sig alt verkliga
meningen här icke vore uttryckt, så skulle jag tro alt, om man
afsåg sakens nytta, man kunde härom besluta utan återremiss.
358
Den 21 Augusti.
Hufvudsaken i detta morn. af betänk, anser jag vara icke att besluta
ang:de ordförandeskapet, utan att besluta öfver sednare punkten
sorn föreslår: att Kyrkoherde, eller den hans tjenst förältar,
alltid skall vara ledamot af fattigvårdsstyrelsen.
Gr. Sparre: Den mening, som de fleste talare uttryckt och
sora först framställdes af Frih. Palmstjerna torde lättast kunna uttryckas
om Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa den propos.,
att R. o. Ad. behagade besluta alt Kyrkoherde, ehuru han
icke är ordf:de i sockennämnd, likväl må kunna väljas till ordf:de
i fattigvårdsstyrelse. Jag föreställer mig alt delta var hvad Frih.
Palmstjerna och de fleste lalarne åsyftat.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å det förevar:de
2:dra mom. af 4:de punkten framställda propos. besvarades
med nej, och uppå sedermera gjord hemställan beslöts, alt Kyrkoherde,
ehuru han icke är ordf:de i socknenämnd, likväl må
kunna väljas lill ordf:de i fattigvårdsstyrelse.
3:dje morn. af i:de •punkten samt S:te till och med 10:de
punkterne.
Bi föl los.
■11:te punkten.
Frih. Cederström: Jag har mig med fullkomlig visshet
bekant, ali detta ärende icke på lika sätt inom olika kommuner
behandlas. Del har visserligen genom god vilja mestadels inträffat,
att afgiften blifvit erlagd; men det har också handt, att
fattigvårdssamhällena icke ansell sig densamma böra ålägga. Vore
del då icke mera skäl, att en begäran om utfärdande af en förklaring
härutinnan af Ständerna framställdes? Det är sannt, att
Ulsk:a afgifvil det förklarande, att: ”Då det icke lärer kunna bestridas,
alt hvar och en af gemenskapen vid indelta och värfvade
Armeen och flottan, fastän han för sin person åtnjuter befrielse
från mantalspenningar erläggande, bör i mantalslängd npföras
inom den församling, der han har sin bostad, anse Utsk:n af ofvan
anförde stadganden ostridigt följa, att personer, tillhörande
nämnde gemenskap, skola erlägga ifrågavar:de afgift till det fattigvårdssamhälle,
inom hvilket de äro mantalsskrifne”. Men detta
innefattar ju intet annat än en opinionsyttring af Dtskm, hvilken
aldrig lärer kunna tillerkännas egenskapen af lag. Således står
den fattigvårdsstyrelse, som vill åstadkomma full och obestridlig
ordning, på samma punkt af ovisshet som tillförene; hvarföre jag
anhåller alt R. o. Ad. ville besluta att, på säll i motionen begärdt
blifvit, underd. anhållan hos K. M. må göras rör:de utfärdande
af en förklaring, alt den i 1 mom. af 10 § stadgade serskilda
afgift lill fattigvården af högst åtta skillingar banko om
året af hvarje mantalsskrifven mansperson, skall erläggas jemväl
af den i tjenst varande gemenskapen af indelta och värfvade Arméen
samt af bålsmanshållet.
Frih. Palmstjerna: Jag anser att fattigvårdsstyrelsen icke
Den 21 Au gusti.
359
bör komma i förlägenhet vid ifrågavande tillfälle, ty om denna afgift
icke af gemenskapen utgöres, så har Styrelsen ali gå lill K:s
Bef:h:de, som säkerligen i öfverensstämmelse med författningarne
ålägger gemenskapen vid Armeen en sådan afgift. Etil. hvad
jag bestämt känner tiar sådant inträffat, och afgiften har utgjorts
af gemenskapen. Måhända har icke på samma sätt tillgått öfverallt,
men det har troligen kommit sig deraf alt besvär icke anförts,
som föranledt auklorileterna till rättelse i detta afseende.
Frih. Cederström: Just så hafva förhållandet ne gestaltat
sig, att saken stadnat inom fattigvårdsstyrelserne; men är icke det
ett för gemenskapen sjelf besynnerligt förhållande alt betrakta,
huruledes i den ena socknen gemenskapen går fri från denna afgift,
men icke i den andra? I allmänhet är det obehagligt och
tidsödande, om genom författningarnes bristande tydlighet, man
nödgas vädja till vederbör:de myndigheter för utredandet af lagstadgandernes
verkliga mening och den enskildes derpå beroende
rättigheter? — Hvarför icke i laglig väg heldre förtydliga förfaltningarne?
Men om man å andra sidan skulle vilja säga att det
icke är skäl att komma med ouphörliga begäranden om förklaringar,
i fall bevisas kan, att, då författningens tillämpning blifvit
öfverklagad, rättelse blifvit å högre ort meddelad, så kan jag å
min sida icke neka vigten af detta motskäl, och jag bör således
icke vara ihärdig i milt framställde yrkande rör:de denna fråga.
Jag har likväl trott det vara min skyldighet att fästa R. o. Ad:s
upmärksamhet på ett sakförhållande, som ej saknar den vigt för
dem det rörer, om det och icke är af någon mera omfattande
betydenhet för det allmäna.
Hr Printzensköld: Svårligen lärer någon lag kunna skrifvas
så tydlig, att icke missförstånd vid tillämpningen kan äga
rum. Om man, för hvarje gång en sådan händelse inträffar,
borde öfver den lagen utgifva en förklaring, så fruktar jag alt vi
då skulle få nog många förklaringar. Om t. ex. en enskild person
låter ett utslag vinna laga kraft, hvilket befinnes vara stridande
mot lag och delta utslag tillkommit genom missförstånd å
domarens sida, så blir detta väl icke något skäl att öfver sjelfva
lagen begära en förklaring. När vederbör:de parter hafva sig öppet
lemnadt att hos den auktoritet som vederbör söka rättelse uti,
mot författningens lydelse stridande beslut, så synes detta vara
det enda och säkra medlet, som bör begagnas för ändamålets vinnande,
utan att derföre besvära K. M. roed anhållanden om förklaringar
öfver författningar, der sådan förklaring icke är af behofvet
påkallad; hvarföre jag destoheldre biträder Frih. Palmstjernas
åsigt, som fattigvårdsstyrelserne hafva enl. lag rättighet att
kostnadsfritt fullfölja klagan i dylika mål sorn det ifrågavande.
R. o. Ad, biföll den förevande 11 :te punkten.
i%:te punkten.
R. o. Ad. fann den del af förevartde punkt, hvari Utskm
med tillstyrkande till en förklaring, att rösträtten vid sockneslärama
300
De n 21 Augusti.
skall beräknas efter hemmans förmedlade mantal, utom i de fall
annan beräkningsgrund finnes serskildt stadgad, anmält att serskildt
utlåt, derom kommer att afgifvas, icke erfordra annan åtgärd
än att läggas till handlingarne samt biföll Ulsktns i öfrigt uti
denna punkt afgifne yttranden.
Utsk:ns förevarsde betänk. N:o 27, blef i alla öfriga delar
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos och biföllos Lag-samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms
nedannåmnde i gårdagens plenum på bordel lagde ullåltn och
belänktn:
N:o 28, i anledu. af väckt motion ora ändring af 32 § i
24 Kap. kyrkolagen:
N:o 29, i anledn. af väckte motioner om ändring i sättet
för Kungörelsers upläsande i Kyrkorne; samt
N:o 30, i anledn. af väckt motion om införande af tjenste
hjons
böcker.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm inkorane
mein., ullåttn och betänkin, nemi. från
Stals-Utskottet:
N:o 333, med upgift å statsfyllnadssumman samt det för
Riksg:skont:s utgifter erforderliga belopp;
N:o 334, med förslag till sammanjemkning af RiksStms skiljaktiga
beslut, i anledn. af utlåt. N:o 303, ang:de väckte motioner
om vidtagande af nödiga kontroller i användande af städernes tolagsmedel
för dermed afsedda ändamål;
N:o 335, i anledn. af väckt motion om afskrifning af räntan
å anmärkningsmedel, ådömde förre Reg:tsskrifvaren Fält-kamereraren
P. A. Arell.
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 31, i anledn. af serskilda motioner, i fråga om inskränkning
uti eller uphäfvande af rättigheten för husbonde att tilldela
tjenstehjon husaga;
N:o 32, i anledn. af väckte motioner om afskaffande af prygelstraffet
och andra extra judiciela bestraffningar inom krigsståndet;
samt
N:o 33, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af Kongl.
Resolutionen d. 13 Nov. 1747, ang:de förbud för vissa socknar
inom Dalarne, att till annan än Stora Kopparbergs Bergslag afyttra
timmer.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet Riddarh.Utskis under
N:is 16 och 17 afgifne sålydande mern.:
Den 21 Augusti.
361
Uti eli d. 30 sistl. Dec. till H. R. o. Ad:s prot. afgifvet mern.
liar fir Brakel, Mauritz Gustaf, under anförande att genom vid flera
föregide riksdagar väckta motioner och deraf framkallade öfverläggningar
det syntes vara ådagalagdl, att mer eller mindre genomgripande
ändringar i vilkoret och sättet för utöfniDgen af R.
o. Ad:s representationsrätt, af många dess medlemmar anses erforderliga,
föreslagit, att R. o. Ad. måtte åt Riddarh.Ulsk. updraga ;
l:o att till Ståndet inkomma med förslag (ill de ändringar
och tillägg i nu gällande Riddarh.Ordn., som, utan att en mera
omfattande ändring i Riksd.Ordins stadganden ang:de Svenska folkets
representation förutsattes, kunde anses ändamålsenliga.
2:o att vid förberedande rådplägningar inom Utsk. öfverväga
de meia genomgripande ändringar i det hela af Ståndets
sammansättning och organisation, som borde i det fall ifrågakomma,
att ett af Const.Utsk. npgjordt förslag till en mera ingripande
ombildning utaf representationssättet, blefve af R. St. till
hvilande godkändi.
H. R. o. Ad. har, under den 4 sistl. Jan., behagat lill Utsk.
öfverlemna Hr Brakels ofvanberörde framställning jemte de, i anledn.
deraf meddeldla yttranden dels af motionären, dels af Hr
Ribbing, Arvid, Gr. Horn, Claes Fredric, Frih. Raab, Adam Christ.,
Frih. Palmstjerna, Nils Fredric, Hr Liljenstolpe, Axel Fredric,
Gr. af Ugglas, Ludvig, Hr Adelborg, A. 0., Hr Freidenfelt C. P.,
Frih. Toll, Gustaf, Hr Weidenhjelm, Aug., Gr. Posse, Erik, Hr
Tham, Wilhelm, och Hr von Hartmansdorff, August.
Utsk. har icke underlåtit att åt detta maktpåliggande ämne
egna all upmärksarahet och sorgfällig granskning, samt derom haft
flera förberedande öfverläggningar; men, med afseende å motionens
alternativa innehåll, har Utsk. nödgats fördröja densammas
besvarande, intilldess det sig visade, huruvida något förslag till
ombildning af representationssättet i allmänhet blefve vid denna
riksdag på R. Sirs hord hvilande. I afvaklan på utgången af denna
fråga, har Utsk. emellertid, inseende motionens vigt, sökt alt samla
nödiga uplysningar och sålunda låtit, för erhållande af tillförlitlig
kännedom om H. R. o. Adis fastighets besuttenhet, genom trenne
sina ledamöter, Hrr Grönhagen, von Strokirch och von Hartmansdorff,
uprälta en fullständig, på authentika handlingar grundad
statistik öfver de Adeliga personer, till namn och karakter uplagne,
hvilka ega faslighet inom riket jemte densammas namn och taxeringsvärde,
hvarvid, bland annat, visat sig, att totala beloppet af
den fasta egendom på land och i stad, hvilken ännu finnes i R.
o. Adis ägo, upgår till något utöfver 75 mill. ridr bico. Och då
numera ett af Const.Utsk. upgjordt förslag till ändringar i Riksd.-  Ordn., i afseende på Svenska folkets representation, blifvit antaget
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, samt del
andra alternativet af Hr Brakels motion sålunda är för handen,
har Utsk. ansett tiden vara inne att, på det Höglofl. Ståndet må
erfara, att Utsk. gjort sig bemödande att lösa den svåra frågan,
låta komma till R. o. Adis kännedom, dels det resultat, hvartill
Utsk. genom del statistiska arbetet kommit, dels de af behofvet
362
Den 21 Augusti.
påkallade möjliga förändringar uti Högl. Ståndets sammansättning,
hvilka Utsk. föreställt sig framdeles böra ifrågakomma, antingen
H. R. o. Ad:s representationsrätt fötblifver sådan den är eller
kommer att utöfvas på grund af val, ehuru Utsk. härvid nogsamt
inser, att den långt framskridna tiden för riksmötet icke f. n.
torde medgifva någon annan åtgärd med Utsk:s betänk., än att,
möjligen med erkännande af grundernes riktighet, lägga detsamma
till handlingarne jemte förklarande, att R. o. Ad. först vid en
kommande riksdag ville på dessa grunder bygga ett mera deta 1 jeradt
förslag, som af Ståndet må antagas och lill K. M:s sanktion
i underddiet hemställas.
Sedan Utsk. förulskickat denna framställning, vill Utsk. så
vidt i förevartde ömtåliga och grannlaga ämne sig göra låter, söka
att, med ledning af Hr Brakels motion, föreslå sättet för Högl.
R. o. Ad:s representationsrätt, dels grundad på val inom Ståndet,
i enlighet med föreskriften i det hvilande förslaget till ändring
i gruudlagarne, dels under förutsättning enl. Irsta alternativet
af Hr Brakels motion, att Höglofl. Ståndets nuvarande sjelfskrifna
representation bibehålies.
Utsk., som ställt sig lill efterrättelse R. o. Adrs så väl vid
denna, som föbegrde riksdagar förklarande, att sjelfskrifvenheten
skulle nphöra, har, i förra hänseendet, äfven för Adlig valrätt
och valbarhet lagt till grund de föreskrifter, som gälla inom de
andra RiksStrn, helst Adelsman icke skäligen kan betagas den rätt
han, om han icke vore Adelsman, obestridligen i detta fall skulle
ega; och föreslår Utsk. således, för den händelse att R. o. Ad.
skulle organiseras medelst val, följande bestämmelser:
Val-rätt tillkommer hvarje Adelig Hufvud- eller Ättemän,
hvilken upnålt 21 års ålder, samt antingen undergått Embets eller
Gradual-examen, eller aflagt slutligt prof vid högre militäre
läroverk, å Stat innehar eller innehaft tjenst vare sig på grund
af Kongl, fullmakt eller såsom tjensteman i Konungens Kansli,
Rikets Hofrätter och Collegier, R. Sl:s verk, vid Landt-Jägeri och
Landlmateri-Staterne, eller är Magistratsperson i stad, eller ledamot
af Svenska Akademien, Velenskaps-Akademien eller Vitterhets-
Historie- och Antiqvitets-Akademieo, egare eller innehafvare
af i mantal salt jord på landet eller kronohemman med stadgad
åborätt, idkare af borgerlig näring, handel, fabrik och handtverk,
egare eller fideikomissinnehafvare af hus eller tomt i stad eller
köping, egare eller fideikomissinnehafvare af Bergsbruk.
Valbar är hvarje Adelsman, som fyllt 25 år och innehar de
qvalifikationer, som för valrätts utöfvande här ofvan blifvit stadgad.
Riksdagsmannavalen skola, på sätt R. o. Ad. förut vid denna
riksdag beslutat samt R. St. godkändt, ske distriktvis och riket
indelas uti 10 valdistrikter, hvilka för hvart 3:dje år af Riddarh.-  Direkt. upgöras och bestämmas.
Valen förrättas af K:s Bef:h:de i valorterne, och åligge det
Riddarh.Direkt, alt, så fort riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor kungjord, tillsända vederbönde K:s Bef:h:de förteckningar
öfver de valberättigade, hvilka inom sig utse så många
Den 21 Augusti.
363
riksdagsmän för hvarje distrikt, som Riddarh. Direkt., i förhållande
till de valberättigades antal, bestämt.
Valberättigad Adelsman bör vid valet sig personligen infinna,
derest lian icke vill sin röst skriftligen afgifva, i hvilket fall valsedel,
uptagande den valdes för- och tillnamn samt karaktär, skall
vara af honora egenhändigt skrifven och underskrifven samt med
sigill försedd.
Efter förrättadt val ntfärde valförrättare fullmakt för de valde,
i öfverensstämmelse med det formulär, som Riksd.Ordnis 22 §
innehåller.
Klagan öfver valet skall ske genom till Konungen ställde
anderd, besvär, hvilka inom åtta dagar efter valet ingifvas till
K:s Bef:h:de i valorten, som dermed förfarer på sätt Riksd.Ordms
19 § stadgar.
Varder vald Adelsman lill Landtm, af Konungen utsedd,anställes
nytt val i Landlmarskalks ställe inom det valdistrikt Landtmarskalk
tillhörer.
Del riksdagsmannaarfvode, som Adeliga riksdagsmän tillgodokomma,
utgöres af alla valberättigade Adelsmän med en per
mille för fastighetsegare, i förhållande lill taxeringsvärdet af innehafvande
fastighet, samt med en fjerdedel af bevillningen efter
2:dra artikeln för Adeliga tjenstemän och andra icke fastighetsegare.
Nämnde arfvodesafgift upbäres på enahanda sätt som den s. k.
Riddarhus-kapitations-afgiflen samt ingår till Riddarh.Direkt., som arfvodena
sedermera månadsvis till Adelns Riksdagsfullmäktige utbetalar.
Om deremot det nu hvilande representationsförslaget skulle
komma alt vid nästa riksdag förkastas, föreslår Utsk., med anledn.
af lista alternativet i Hr Brakels motion, följande tillägg af
ett 9 mom. uti 7:de § nu gällande Riddarh.Ordn. i afseende på
de Adelsmän, hvilka, utom de i 18 § Riksd.Ordn. samt i nyssnämnde
§ af Riddarh.Ordn. upräknade personer, skola vara från
såte och slämma på Riddarhuset uteslutna, nemi.:
”Adelsman, som hvarken vid universitetet aflagt gradual- eller
embetsmanna-examen eller slutligt kunskapsprof vid högre
militaire-undervisningsverk, eller är ledamot i Svenska Akademien,
Vetenskaps-Akademien eller Vitterhets-, Historie- och AnliqvitetsAkademien,
eller de 3:ne före riksdagen sistförflutne åren erlagt
skatt för egande faslighet på landet eller i stad, eller kronohemman
för stadgad åborätt, taxerad till minst 5000 r:dr b:ko; eller
å stat innehar eller innehaft tjenst vare sig på grund af Kgl.
fullmakt eller såsom tjensteman i Konungens Kansli, Rikets Hofrälter
och Collegier, R. St. verk, Landt-Jägeri- och Landlmäteristalerne
eller är Magistrals-person i stad, eller idkar näring, fabrik
och handtverk, derför han de tre före riksdagen förflutne
åren varit uppskattad till minst 300 r:dr b:ko årlig inkomst.
Sedan Utsk. sålunda yttrat sina åsigter i detta vigtiga ämne
får Utsk. desamma till H. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt
öfverlemna, under hemställan,
364
Den 21 Augusti.
alt H. Ståndet måtte med definitivt beslut öfver denna
fråga låta anstå, tills det vid nästkommande riksmöte sig
visat, huruvida del vid den innevar.-de, för grundlagsenlig
behandling enl. Consl.Utskts mern. N;o 7 och 10 hvila
nde förslag lill ändringar i grundlagarne varder af R.
St. antaget eller förkastadt.
Åtskilliga ledamöters reservationer bifogas. Slockholm d. 21
Aug. 1851.
På RiddarhusUtskottets vägnar:
Gust. Toll.
W. F. Dalman.
Reservation.
Emot det beslut, Riddarh.Utsk:s pluralitet fattat, så vidt detsamma
rörer de grunder, hvilka blifvit föreslagne för R. o. Ad:s
blifvande representationssätt, nödgas jag mig reservera.
Vid innevar:de riksdag har visserligen ett nytt representationsförslag
blifvit af R. St. antaget lill grundlagsenlig behandling
vid nästkommande riksdag. Huruvida detta förslag då varder
antaget eller ej, kan man icke nu bedöma. Att nu upgöra
förslag till de grunder, hvarpå en ny Riksd.Ordn. framdeles torde
böra byggas, lärer vara utan ringaste ändamål; ty om Riddarh.
Olsk. nu framställer ett förslag lill sådane grunder, och R.
o. Ad. möjligen skulle linna lämpligt ali bifalla detsamma, eller
antaga något annat, samt vidare, del nu hvilande representationsförslaget
af R. St. vid nästa riksdag blifva antaget; så lära i allt
fall ledaraöterne af R. o. Ad. vid nästkommande riksdag vara
oförhindrade att då, utan ringaste afseende å de vid denna riksdag
möjligen antagne grunder för R. o. Ad:s representationssätt,
fatta beslut ang:de det sätt, hvarpå, enl. deras åsigter, R. o. Ad:s
representationsrätt derefter skall ulöfvas. Då således nu ifrågasatte
förslag, enl. min åsigt, icke kan leda lill något resultat, och
det följaktligen, såvidt jag kan finna, är olämpligt att nu framställas,
samt dertill kommer, att motionären icke närmare upgifvit
hvilka ändringar eller nya stadganden uti den nu gällande
Riddarh.Ordn. han möjligen åslundar, och jag följaktligen för min
del saknar kännedom om hans önskningar i detta afseende; sä
anser jag mig, för min del, böra vördsamt tillstyrka:
Att motionen måtte förklaras icke lill någon R. o. Ad:s
åtgärd föranleda.
C. v. Axelson.
Häruti instämma lill alla delar
Axel Carlsson Printzensköld.
Magnus Nauckhoff.
Vördsamt Memorial.
Uti ett denna dag afgifvet mern. har Utsk., bland annat omförmält,
det Utsk. genom 3:ne sina ledamöter, låtit upgöra en
Den 22 A ugusti.
365
omständlig statistik öfver den fasta egendom å landet och i stad,
som serskilda medlemmar af R o. Ad. besitta. Detta arbete har
erfordrat all, såsom källa, rådfråga de lill Kgl. Kammarrätten
insända taxeringslängder från rikets samtliga län; och då dessa
vidlyftiga folianter benäget blifvit till låns utlemuade, för att af
Riddarh.Utsk. begagnas, har förflyttningen deraf från Kammarrättens
Archiv och deras återbäring dit, för Riddarhusets vaktbetjening
åstadkommit betydligt besvär och äfven utgift, enär, i anseende
till bristande tid för nämnde betjening, understundom lega
för transporten måst åt andra personer erläggas. Vaktbetjeningen
har af sådan anledn. anhållit, alt för denna sin möda
undfå någon serskild ersättning. Och får Utsk., som anser en
sådan begäran billig, vördsamt föreslå att, i likhet med hvad som
enl. BankoUtsk-.s hemställan i mern. N:o 69, blifvit Bankens betjening
för en vida mindre mödosam transport af BankoDiskontms
räkenskaper af R. St. tiller kändt, en gratifikation af 40 r:dr b:ko
må från Riddarh.kassan i och för nämnde extra uppassning utgå
till lika fördelning mellan de hos R. o. Ad. vid riksdagen anställde
sex vuktbetjente; hvilket dock H. R. o. Adis ompröfning vördsamt
underställes. Stockholm d. 21 Aug. 1851.
På RiddarhusUtskotlets vägnar:
Gust. Toll.
W. F. Dalman.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. |11 på aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Fredagen den 22 Augusti 1851.
Plenum kl. 7 e. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hade anmält, att han af illamående
var hindrad, all i dag infinna sig å Riddarhuset, hvarföre
främste närvaride ledamoten, Fullmäktigen för Grefl. alten Hård
N:o 78 Frih. Palmstjerna, Carl Otto, intog plats i Landtmarskalksstolen
och öpnade plenum.
Justerades 10 prot.utdr. för gårdagens plenum.
Uplästes till justering ett från Exped.Utsk. under N:o 200
afgifvet förslag lill R. St:s underd. skrifvelse till K. M., med för
-
366
Den 22 Augusti.
slag till Instruktion för R. St:s Revisorer öfver BankoDiskont-ver
ket
samt Lånekontoren i orterne.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Om jag icke misstager
mig har hästantalet, som bestås Revisorerne nu blifvit nedsatt från
3 till 2. Om så är, så får jag förklara att jag deremot reserverar
mig. Det är sannt att man kan komma fram med 2 hästar,
men man bringas också till omkostnader för vagn och dylikt;
och denna sparsamhet mot R. St:s Revisorer anser jag icke vara
på sitt rälta ställe. Dessutom anser jag det vara för mycket sparsamt
att icke meddela Riksdagsmän, som äro i hufvudstaden, rättighet
ali resa hem sedan de varit närvande från riksdagens början. Jag
vet alltför väl att beslutet är faltadt så, alt icke något deri kan
ändras, men jag får deremot anmäla min reservation.
Uppå härefter framställd propos., godkände R. o. Ad. det nu
uplästa skrifvelse-förslaget N:o 200.
Äfvenledes uplästes till justering nedannämnde från Exped.-  Ulsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.;
N:o 201, med förslag till Ansvarighetslag för de af R. St.
förordnade Direktörer för Lånekont:n i orterne; och
N:o 202, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i BankoReglementet.
Föredrogs och lades till handlingarne ett från Exped.Utsk.
ankommet mern. N:o 14, i ani. af ålerremiss å skrifvelseförslagel
N:o 173.
Frih. Cederström, Rud.: Om det är meningen alt nu
föredraga det mern., som är uptaget främst på föredragn.-slistan
så anhåller jag vördsamt att få veta huruvida officiel underrättelse
ankommit om öfrige Stms beslut rör:de samma mern.
I ani. bäraf tillkännagaf underl. R i dd a r h.Sek ret., alt prot.-  utdr. ankommit, som utvisade att Borgare- och BondeStm afslagit
den i Exped.Ulsk:s mern. N:o 12 gjorda inbjudning samt godkänt
den derjemte föreslagna voter:spropos.
Härefter föredrogs ånyo Exped.Utsk:s d. 19 och 21 dennes
på bordet lagda mern. N:o 12, i ani. af skiljaktiga beslut, i fråga
om skrifvelse-förslaget N:o 136 och förslaget N:o 8 till § Riksd.-  beslutet.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det nu föredragna mern. från
Exped.Utsk. handlar om en åtgärd med anledn. af skiljaktiga beslut
inom RiksStm, och Exped.Utsk. har till lösande af de svårigheter,
som upkommit genom dessa beslut, föreslagit votering i
Förstärkt Exped.Utsk. Utsk. borde likväl, innan Utsk. föreslog
denna sista åtgärd, hafva tagit början af 73 § Riksd.Ordn. något
mera i betraktande. Det står nemi. der: ”Stadna RiksSt.-n i sina
Den 22 Augusti.
367
beslut öfver någon fråga uti hufvudsakligen eller till vissa delar
skiljaktiga meningar, då skall hvarje Stånds heslut genom prot.-  utdr. remitteras till det Utsk., som med målet befattning haft,
hvilket åligge, alt meniugarne, så nära möjligt är, sammanjemka
och med förslag öfver denna jemkning inkomma till R. St:rs plena,
som öfver den yppade frågan sedermera definitivt beslule.”
iNu har så begifvit sig att Exped.Utsk:s förslag till § i Riksdagsbeslutet
äfvensom till underd. skrifvelse blifvit af R. o. Ad. och
PresteSi. godkändt, hvaremot Borgare- och BondeSl:n fattat andra
beslut. Det hade då tillkommit Exped.Ulsk. alt på grund af
det uplästa mern. i 73 § Riksd.Ordn. först försöka att sammanjemka
meningarne, och en sådan sammanjemkning hade eni. mitt
förmenande vid detta tillfälle varit ganska möjlig. Enl. R. o.
Ad:s och PresteSl:s beslut skulle så väl i skrifvelsen som i § af
Riksdagsbeslutet inflyta, att Statsrådets ansvarighet för den tid
granskningen omfattat uphört; hvaremot Borgare- och BondcSt:n
beslöto att i samma skrifvelse och § af Riksdagsbeslutet skulle
inflyta en berättelse om dessa Stånds beslut ang:de en af Konungens
rådgifvares afskedande. Dessa olika meningar hade då kunnat
sammanjemkas genom att borttaga de delar af besluten, hvaruti
skiljaktigheter egde rum emellan R. o. Ad. och PresteSt. å
ena sidan, samt Borgare- och BondeSt:n å den andra, hvarigenom
skrifvelsen och §:n af Riksdagsbeslutet endast innehållit att
R, St. granskat Statsråds-prot:n ifrån den och den dagen till den
och den dagen, samt alt denna granskning icke till någon R.
St:rs åtgärd föranledt. På detta sätt hade de tvisliga punkterna,
så på ena som andra hållet undvikits, hvaremot sannolikt någon
betänklighet icke borde förefinnas efter någondera meningen att
antaga en enkel faktisk berättelse, genom hvilken hvarken å ena
sidan några slulföljder ang:de ansvarighetens nphörande finnas meddelade
eller å andra sidan man ingått uti speciella berättelser om
hvad, icke R. St., utan ett eller annat serskildt Stånd tillgjordt.
På dessa förenade skäl får jag vördsamt anhålla om propos. på
återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Efter hvad mig synes
har Exped.Ulsk. i första hand upptagit och behandlat en af
R. St. icke pröfvad eller afgjord fråga. Exped.Utsk:s åtgärd måste
inskränka sig till alt uppsätta förslag lill de underd. skrivelser
eller de §§ i Riksdagsbeslutet, som äro en följd af R. St:rs
beslut, men alldeles icke att skrifva en historik öfver hvad vid
riksdagarne sig må hafva tilldragit. Sistnämnde förhållande synes
mig likväl inträffa med ifrågavarande förslag. Det är icke något
R. St:s beslut att Borgare- och BondeSt:n hafva velat göra
det och det, utan R. St:s beslut är sammanfattningen af hvad
samtlige RiksSt:n gemensamt stadgat och beslutat. Skulle man
nu sväfva i ovisshet om hvad resultatet är af de serskilda Ståndens
beslut uti ifrågavar:de hänseende, så tillhör handläggningen
af den frågan, så vidt jag kan fatta, icke Exped.Utsk., utan Const.-  Ulsk., som inkommit med sjelfva betänk., ronde granskning af
368
Den 22 Augusti.
Statsrådens prot. Det skulle, efter hvad jag vill förmoda, icke
falla Exped.Utsk. in alt företaga sig att söka sammanjemka de
olika meningarne i en fråga, som anginge Statsregleringen eller
sora rörde något annat Ulsk:s handläggning. Hvarföre skall då
Exped.Utsk. utöfva en sådan rättighet i afsende på Const.Utsk.
Jag kan icke tro, att det kan vara grundlagens mening att nya
beslut skola tillkomma på förslag af Exped.Utsk. Så skulle emedlertid
nu blifva händelsen om Exped.Ulsk:s upgjorda förslag
till voter:spropos:r antoges. R. o. Ad. har aldrig yttrat sig
om, huruvida del vore att anse såsom R. Sl:rs beslut, att Borgare-
och BondeSt:n hafva gjort på sätt, som här är nämndt,
eller att något härom skulle införas i Riksdagsbeslutet. De öfriga
RiksStm hafva icke någon pröfningsrätt öfver nyssnämnde två
RiksStms åtgärder, men de hafva icke heller någon rättighet att
påyrka att deras serskilda åsigter skola inflyta i RiksStms gemensamma
beslut, såvida åsigterne äro derifrån afvikande. Riksdagsbeslutet
är icke ett förvaringsrum för de särskildta Ståndens, från
hvarandra afvikande meningar, emedan då skulle också fyra sådane
olika meningar kunna der inrymmas. Delta lärer likväl icke
vara lämpligt, och Exped.Utsk. således ej heller hafva bort föreslå
Stånden att votera in två Stånds särskilda meningar i Riksdagsbeslutet.
Jag förenar mig i Gr. Lagerbjelkes yrkande att detta Exped.
Utsk:s mern. mätte lill Utsk. återremitteras.
Frih. Cederström, Rud.: Till besvarande af de begge
värde talarnes yttranden, anhåller jag alt få anföra några ord.
Det åligger Exped.Utsk., på sätt oss alla kändt är, att till
RiksSitn insända förslag lill §§ i Riksdagsbeslutet, äfvensom i vissa
fall förslag till underd. skrifvelser, i den mån desamma föranledas
af R. St:rs fattade beslut. Gr. Mörner har ansett det icke
tillhöra exped.Utsk. att uti nu förevartde ärende taga initiativet,
utan att detta fast heldre borde tillhöra Const.Utsk., om jag rätt
upfattat Gr:ns mening. Men alt Const.Utsk. under den längre
tid, som förflutit från det s. k. Dechargebetänk:s behandling, lill
RiksStm icke aflålit någon anmälan i delta ämne, är ett obestridligt
sakförhållande, som tydligt nog synes gifva tillkänna, alt
Const.Utsk. ej ansett sig hafva vid ämnet vidare alt tillgöra. Exped.
Utsk. har således trott dess skyldighet i della afseende vidtaga.
Då man jemför Ulsk:s hemställan i detta hänseende med
hvad vid förra riksdagar brukligt varit, så finner man att ordalagen
förr och nu ytterst nära sinsemellan öfverensstämma, och det
har iakttagits derföre, att denna § icke har innehållit och icke
heller nu år föreslagen att innehålla något annat än ett faktiskt
tillkännagifvande, då nemi. R. St., efter förrättad granskning af
Statsråds-protm, förklara ansvarigheten hafva uphört; och detta
måste vara sanning, då icke någon af de framställda anmärkn:ne
hafva vunnit åtminstone 3 Stånds bifall. Således tror jag all Exped.
Utsk. haft rättighet och pligt att inkomma med de förslag
-
D en 22 Augusti.
369
slag som föranledt den slutliga hemställan hvilken utgör föremål
lör den förhanden varande öfver läggningen. Nn är händelsen att
B. o. Ad. samt PresteSt. godkändt Exped.Ulskrs förenämnde förslag;
hvaremot desamma återremitterades af Borgare- och Bondesen
jemte en i äranel hos BorgareSt. förd, vidlyftig diskussion,
af hvilken det visade sig att BorgareSt. önskade att dess vid behandling
af decharge-hetänk. framträdda åsigter måtte i förevarrde
skrifvelse och § inflyta, eller att åtminstone så mycket,
som var öfverensstämmande i Borgare- och BnndeStms beslut måtte
i denira § i Riksdagsbeslutet, äfvensom i skrifvelsen, anmälas.
BondeStts diskussion, hvilken åtföljde dess återremiss af samma
§, ådagalade, alt sistnämnde Stånd icke underkände riktigheten af
den underd. skrifvelsen och motsvartde § i Riksdagsbeslutet, sådana
de af Exped.Utsk. blifvit upställda, men att Ståndet likväl
önskade ett tillägg till omförmälande af livad BondeSt. särskildt i
detta ämne beslutat.
Att Ulsk. nu, vid emottagande och handläggning af dessa
ålerremisser skulle hafva förbisett något sitt åliggande, på sätt
Gr. Lagerbjelke förmenat, kan jag ingalunda medgifva. Ty då
han ansett, att Utsk. bordt inkomma med ett förslag af det innehåll,
att ”R. St. efter verkställd granskning af Statsråds-prot:n,
förklara denna granskning icke hafva föranledt till någon åtgärd”,
•— så frågar jag i hvad mån detta lillkännagifvande borde anses
mera faktiskt eller eljest mera lämpligt, än hvad som innefattas
tili de af Utsk. föreslagna ordalag, att nemi. ansvarigheten hade
uphörl; hvilka innebära ett minst sagdt lika sä enkelt och tydligt
säll att anmäla sanna förhållandet, som någonsin de af Gr. Lagerbjelke
föreslagne ordalag omfatta.
Nu är att märka det alla fyra Stånden velat hafva en skrifvelse
i detta ämne, äfvensom en motsvarande § i riksdagsbeslutet,
men Borgare- och BondeStrn hafva derjemte velat hafva ett tillägg,
utan alt de i öfrigt egentligen yttrat något emot Ulsk:s förfaringssätt.
Således är det just detta, hvaruti alla RiksSt.-n öfverensstämt.
Man syntes ju alltså inom Exped.Utsk. i sådant fall hafva mera
presunnion för sig att få dessa Stånds gillande med de ordalag Utsk.
föreslagit än med de af Gr. Lagerbjelke föreslagne, eller andra dylika
i varierande termer improviserade. Om Ekped.Utsk. t. ex. föreslagit
R. St. att säga, det granskningen af StatsRådsprot. icke ”föranledt
någon åtgärd,” så skulle Borgare- och BondeSltn måhända hafva
svarat: ”Hvad? Ar icke det någon ålgärd, att vi velat hafva decharge-belänkandet
på det eller det sättet afgjordt? Vår åsigt i detta
hänseende hafva vi uttalat, den utgör vår åtgärd.” Ett sådant svar
kan visst synas ganska besynnerligt och mindre öfverensstämmande
med den enhet RiksStåuden borde tänkas vilja åt sina beslut
i uttryckande af dem egna; men bär gäller blott, efter hvad
jag kunnat finna, ett viljans, icke resonnementets bestämmande.
Om Gr. Lagerbjelke hade, lika med mig, vårit i tillfälle
alt genomläsa de diskussioner, som förts i detta ämne, så hade han
fält se hvad en bestämdt förut fattad, för alla förnuftsskäl fullkom9
H. 24
370
Den 22 Augusti.
ligen otillgänglig, för all raotbevisning oåtkomlig mening eller rättare
sagdt föresats vill säga: ”Stat pro ratione voluntas”.
Huru raan, under sådane förhållanden, skulle kunna med utsigt
till framgång hoppas, att genom en omsvängning af ordalagen
vinna ett annat resultat, det är åtminstone för mig oförklarligt.
När nu saken står på den punkten, att Utsk:s andra mern.,
hvarutinnan, med uplysning om sakens förhållande och den sig dervid
företeende omständighet af hvad som syntes utgöra det gemensamma
resultat af RiksSlåndens behandling af dechargefrågan, Exped.
Ulsk:s förstnämnde förslag vördsamt vidhållits, blifvit af tvenne
Stånd utan motsägelse bemött, men af de tvenne öfriga Stånden
återremitterad!, hvarvid dessa sednare hade förenat sig om den bestämda
åsigt, att det, hvarom dessa två Stånds beslut varit instämmande,
eller tillämpning af 107 § på en af föredraganderne, skulle
i skrifvelsen och riksdagsbeslutet inflyta, så har såsom mig vill synas,
ärendet ernått det stadium, att, sedan man icke godkänt den
framställning af det gemensamma i besluten, Exped.Utsk, aflålit, någon
sammanjemkning alltså ej synes görligen återstå och ingen ger
med sig vidare, man har två gifna alternativer, af hvilka tvenne Stånd
ä ömse sidor antagit ettdera alternativet. Den åtgärd som föreskrifves
i 73 §:ns sista ord, — hvilken jag ber Gr. Lagerbjelke lika så litet
förbise, sora de deri först förekommande, — är ju då den ultima ratio,
som bör tillämpas? För min del ogillar jag i sak, så mycket, som
någon det kan göra, det under contrapropos. uptagna alternativet.
Men det förehäller sig dermed, som med alla andra voteringar
och voler:s-propos:r; man önskar antaga den ena, under det
man ogillar den andra; man hade helst sett att den mening man
hyllar kunde segrat utan votering, isynnerhet när en felslagen utgång
kunde bereda något synnerligen skadligt resultat. Men, när
skäl icke antagas och saken bör afgöras, så återstår ju ej annat än
att vädja till rösternas utslag inom föreskrifna former. Detta måste
man väl finna sig vid, likaväl som motsidan får göra sammalunda,
och underkasta sig enahanda äfventyr, att se sina meningar möjligen
till sluts öfvervunna.
Jag medgifver visserligen att om raan tänker sig att nej-propos:n
segrade, så blefve riksdagsbeslutet i denna § af en nära nog
vidunderlig lydelse. Det är icke R. o. Ad:s fel, icke heller PresteSt:s,
ej heller Exped.Utsk:s. Exped.Utsk. och deras ledamöter
äro icke annat än tjenarenas tjenare, jag menar härmed att
Exped.Utsk. skall söka ge tjenligaste slutformulerandet åt de öfrige
Utskms förslag, så vidt de ej af RiksSlm, våra principaler underkänts;
detta mäste man alltid hafva för ögonen. Huru kan Exped.-  Utsk. då företaga sig att trotsa Borgare- och BondeStånden ? Huru
skulle Utsk. kunna undandraga sig alt inkomma med ett mern., med
ungefärligen den upställning, som uti ifrågavar:de mern. innehålles?
För min del kan jag visst icke påstå, att Exped.Utsk. i detta fall
funnit den lyckligaste utvägen; men den torde likafullt sägas vara
den rättaste, hvarvid Utsk., hvad man åtminstone mäste medgifva,
har följt hittills gängse praxis; äfvensom jag tror det hafva tillika
gått den väg, som grundlagen utstakat.
Den 22 Augusti.
371
Jag har nu haft äran förklara Utsk:s och mina egna åsigter;
pä R. o, Ad. beror, om R. o. Ad. behagar besluta återremiss eller
godkanna votens-proposm.
Hr Printzensköld, Carl: Gr. Lagerbjelke har anklagat
Exped.Ulsk., för att icke hafva genomläst och ställt sig till efterrättelse
73 § Riksd.Ordn. Jag kan icke vidkännas riktigheten eller
rättmätigheten af denna anklagelse, till hvilken orsaken tydligen visar
sig vara den, att Gr. Lagerbjelke rakat glömma sakens behandling
från sin början inlill dess nuvande stadium, enär Gr. Lagerbjelke
sagt, att det varit Utskrs skyldighet att nu inkomma med
förslag lill sammanjemkning af de olika meningarne i st. f. voler:spropos.
-r. Gr:n hade bort ihågkomma att Gtsk. redan en gäng tillförne
fått emottaga en återremiss af det ifrågavande skrifvelseförslaget,
för alt just dä fullgöra hvad i 73 § förekommer, nemi. att
sammanjemka RiksStms meningar. När denna återremiss afläls från
Borgare- och BondeSt-.n, så ber jag Gnn vara öfverlygad derom, att
Utslcs ledamöter använde hela den lilla insigt hvarmed en hvar af
dem var utrustad för alt, om möjligt hade varit, utfinna ett medel
till sammanjemkning, men när man der läste, hvad Gr:n sannolikt
icke har läst, nemi. diskussions-profina, som lågo till grund för
äterremissen, så fann man der, att Borgare- och BoudeSnn återremitterat
i sådant ändamål, att det var en rak omöjlighet för Exp.-  Utsk., att genom utbyte af de i mern. begagnade ordalag, emot
hvilka, som helst, tillfredsställa Borgare- och BondeStms åsigter i frågan.
Exped.Ulsk. förutsåg, vid detta förhållande att, om man äfven
hade begagnat de ordalag, som Gr. Lagerbjelke föreslagit, nemi.
att granskningen af Statsråds-prot. icke föranledt till någon åtgärd,
Borgare- och BondeSt:n skulle af detta jemkningsförslag blifva lika
litet tillfredsställda, som med det första skrifvelse förslaget, emedan
deras afsigt var just den, som i deras beslut blifvit uttryckt, nemi.
att få sina beslut i decharge-frågan uti skrifvelse-förslaget och riksd.-  beslulet införda, hvarföre Utsk., till svar på äterremissen, förklarade sig
desto mindre finna skäl att begagna andra ordalag för ändamålet, än de,
Utsk. redan hade användt, som dessa ordalag, utan att vidröra något
enda Stånds beslut, endast berättade i de allmännaste ordalag
ett gifvet faktum; men när icke ens denna framställning af Utsk.
hos de ifrågavande båda Stånden vann gehör, utan Utsk. i stället
fick från dem emottaga prol.-utdr., innefattande rent af ett föreläg
gande
att Utsk. skulle tvert emot de två öfriga Stms beslut införa
uti de ifrågavande handlingarne, de och de ordalagen, dä kunde
icke Utsk. underlåta att, med tillämpning af 73 § Riksd.Ordn., göra
hvad Utsk. har gjort, ehuru det icke undföll Utsk. alt åtgärden är i
högsta måtto ovanlig och Utsk. gerna skulle hafva önskat, att en
sådan åtgärd aldrig behöft ifrågakomma. Lagligheten af Utsk:s handlingssätt
i detta fall är likväl gifven och bestämd samt kan icke,
med antagande deraf, alt grnndlagarne skola efter deras ordalydelse
tolkas, i någon måtto bestridas. Jag inlåter mig för öfrigt icke i
något förslag lill hvad R. o. Ad. i detta fall må göra. Den enda
24*
372
Den 22 Augusti.
önskan i detta afseende ifrån min sida, vore blott den, att man
kunde komma lill åtgärd, hvarigenom man visade de (venne Riksstånd,
som på sätt nu skett gått tillväga, att de icke ega rätt, att,
tvertemot grundlagens tydliga stadgande, öfver de tvenne andra RiksStånden
uiöfva någon suprematie. Allt hvad Gr. Mörner i saken
yttrat, är ifrån början till slut fullkomligen riktigt, så alt jag icke
annat kan än till alla delar derutinnan med honom instämma. Jag
beklagar blott att hvad Gr:n yrkat icke varit möjligt för Exped.-  Utsk. att verkställa. Att inom ett RiksStånd ifrån sin bänk förklara
hvad, som bör stå i riksd.-beslutet och livad som bör stå i
en underd. skrifvelse, är ganska lätt, men annat är, att bringa delta
i verket, när tvenne RiksStånds tvert emot grundlagen stridande beslut
derföre lägga hinder i vägen. Då måste någon åtgärd vidtagas
för alt lösa ett sådant obehagligt förhållande, och denna åtgärd, har
Ulsk. icke funnit vara någon annan än den som här blifvit af Utsk.
föreslagen. Utsk:s ledamöter hafva åtminstone icke varit nog skarp -  sinniga för att kunna upfinna någon annan utväg till frågans lösning,
men väl skulle jag önska att hela saken kunde, i följd af de
två Ståndens beslut, förfalla, ehuru jag tror del vara nog svårt, då
alla 4 Stånden äro ense derom, att skrifvelse i frågan skall upsättas
och expedieras.
Gr. Lagerbjelke: Om Frih. Cederström hade rätt deri att
fyra Stånd antagit förslaget till skrifvelse och § af riksdags-beslutet,
men alt tvä Stånd ville hafva ett ytterligare tilläge: om hvad de i
frågan beslutat, och att tvistepunkten låg endast deruti huruvida detta
tillägg skulle komma in eller icke, så är ju uppenbart, att saken
redan var afgjord och Ulsk:s förslag antaget genom fyra Stånds beslut,
hvaremot frågan om tillägget, derom två Stånd stannat emot
två, förfallit, under hvilket förhållande Ulsk. skulle haft aldramest
orätt, att inkomma med voter:s-propos:r. Deruti finnér jag ett ytterligare
mycket godt skäl till återremiss. Har Frih. Cederström
återigen icke rätt i denna tanka, utan hafva RiksSlm ronde ifrågavar:de
skrifvelse och § i riksdags-beslutet stannat i olika beslut, sålunda
att R. o. Ad. och PresteSt. vilja i skrifvelsen hafva infördt,
alt ansvarigheten för Konungens rådgifvare nphört, hvaremot Borgare-
och BondeSlm, i motsats deremot, vilja få in en berättelse om
deras beslut, ang:de afskedande af en Konungens rådgifvare, dä
mätte det väl vara en riklig sammanjemkning emellan Ståndens
olika beslut om i st. för dessa båda omtvistade meningar ingenting
vidare inkommer i skrifvelsen och riksdagsbesluts §:u än den bestämda
faktiska upgiften, alt granskningen af Statsråds-protma icke
lill någon åtgärd å R. Sirs sida föranledt, hvadan jag anser min
anhållan om återremiss af meni., betydligen stärkt genom de anföranden,
som detsamraas försvarare här haft.
Hr Printzensköld: Det år nog lätt för Gr. Lagerbjelke, att
ifrån sin bänk på Riddarhuset förklara, att om Exped.Utsk. hade
utbytt de ordalag, som Exped.Utsk. begagnat emot dem, som Gr:n
ansett böra användas, så skulle en så beskaffad sammanjemkning hafva
haft framgång; men hvilken garanti liar Gr. Lagerbjelke derför, att
Den 22 Augusti.
373
en så obetydlig förändring, som den, af ett utbyte utaf orden: att
”i följd af skedd granskning af Statsråds-protm, ansvarigheten för
Konungens rådgifvare har uphört'1 emot orden.- ”att granskningen
icke har till någon R. St:s åtgärd föranledt” skulle hafva af samtlige
RiksStm eller åtminstone af 3:ne bland dem blifvit godkänd. Finnes
väl någon den ringaste anledn. för Gr. Lagerbjelke, lill den
förmodan, alt tvenne Riksstånd, som under diskussionerna bestämdt
förklarat och sedermera såsom deras beslut tillkännagifvit för Utsk.,
att de och de orden borde för dessa Stånds räkning inflyta i skrifvelsen,
skulle hafva åtnöjt sig med en så lumpen samraanjemkning,
som den, att man utbytte några ord emot ett par andra, hvilkas
lydelse med dem är fullkomligt identisk. Ändamålet med återremissen
var ju den, att få in de ord, hvarom nu är fråga. Hvarifrån
skulle då Utsk. få anledn. till sammanjemkning? En sådan
anledn. fanns icke i hela diskussions-prot. Således återstod för Utsk.
ingen annan utväg än den som Utsk. här begagnat.
Att nu besluta en återremiss är rakt stridande emot grundlagens
uttryckliga ordalydelse, och en dylik åtgärd lärer således icke,
huru Gr. Lagerbjelke än må tolka grundlagen, vidare kunna ega
rum, utan antingen är det R. o. Ad:s rätt att bifalla eller afslä
mern., eller också inträffar, alt då två Ständ stannat emot två, så
förfaller förslaget, så att ingen skrifvelse blifver^ af. Alt klandia
Exp.Utsk., för det att Utsk. icke fullgjort sin skyldighet, det
går nog lätt för sig, men det är icke lika lätt att bevisa klandrets
befogenhet.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelke har gifvit en oväntad
tolkning af mina sista ord, då Gr:n har ansett dem gifva ett stöd
för hans åsigt. Jag har yttrat att alla fyra Stånden syntes vara ense
derom att ansvarigheten för Konungens rådgifvare uphört, och jag
har tillagt att Stånden icke syntes egentligen hafva något serskilt
att anmärka emot de af Utsk. begagnade ordalag. Jag har nu för
mera säkerhets skull skaffat mig utdrag af prot. såväl frän Borgaresom
BondeStm. Jag ser vid genomläsning af dem, att BorgareSt.
vät har, ”med ogillande af de tvenne förslagen, förklarat i dem böra
intagas BorgareSt:s beslut, i hvad det med BondeSt:s öfverenssfämmer”
etc.; •— men om jag går till BondeStrs prot:s-utdr., sä finner
jag att BoudeSt. beslutat ”det skulle uti ifrågavar:de skrifvelse-förslag
jemte § i Riksdagsbeslutet uttryckligen omförmälas BondeSl:s beslut
vid deeharge-frågans behandling”'. Skulle man nu få resonera så,
som Gr. Lagerbjelke, så skulle man alltså säga att som irenne Stånd
med hvarandra till förslagens hufvudsakliga del instämt, så vore frågan
följaktligen på nöjaktigt sätt afgjord. Men, ehuru min upgift
således på det heta varit riktig, får man icke deraf draga den slutsatsen,
att det går an att klippa af receptet, och medelst sådant förfaringssätt
förqväfva BondeSt:s möjliga rättighet i detta ämne. Ty
ett villkorligt bifall är icke detsamma, som ett ovillkorligt; och jag
kan för min del svårligen inse annat än att det af BondeSt. begagnade
ordet: ”uttryckligen”, är ungefär liktydigt med ett ”ovillkoTligen”,
åtminstone synes det varit Ståndets mening. Jag har ej kun
-
374
Den 22 Augusti.
nät bortresonera denna syftning, huru mycket jag än beklagar ali
något Stånd vill vidhålla en så oriktig, olämplig och i alla afseenden
besynnerlig föreskrift.
Nu än några ord om det förut under diskussionen påtänkta
s. k. jemkningsförslaget. Om raan verkligen skulle företagit sig att,
på sätt Gr. Lagerbjelke ansett antagligt, skicka in ett förslag af förändrad
lydelse, så frågar jag, om man skulle liafva haft den allra
ringaste förhoppning att derigenom vinna ett bättre resultat? Nu haiman
2 Stånd för sig, dä åter hade man fått intet. Ty må ej med
skäl frågas: Af hvad anledn. föreslår Exped.Utsk. förändrade ordalag,
när förhållandet är ungefärligen lika med förra riksdagars, och helst
dymedelst i alla fall icke Borgare- och BondeSl:ns mening är serskilt
nämnd? Det är mig icke möjligt, alt inse sannolikhet för att något
Stånd härmed bordt blifva mera tillfredsställd!, än med Utsk:s redan
afgifna förslag. Att i sådant sakens skick likväl ingifva ett förmedlingsförslag,
som ingenting förmedlade, vore ju en ren undflygt, ett
tomt spegelfäkteri. Det är naturligt att Exp.Utsk. vid dylikt tillfälle
i alla fall blifver ett slags offerlam för Ståndens oenighet. Det kan
jag icke hjelpa. Att åter låta frågan förfalla, det synes mig vara
sä mycket mera orätt, som, i sjelfva verket, ansvarighetslagens tillämpning
icke mera qvarstår, sedan anmärkn:ne förfallit.
Såvida återremiss skall ega rum, anhåller jag att mina anföranden
tillika må komma att medfölja, så får jag, genom deras upläsning
för Utsk. bespara mig att göra någon vidare utveckling af
min mening, och Utsk. skall då tydligen se huru mån jag är, såväl
om de två nyss omnämnde Ståndens rättigheter, som om de
tvenne öfrigas.
Väl har Hr Printzensköld yttrat, att detta förslag icke vidare
skulle kunna lagligen återremitteras; men derom är jag icke alldeles
säker; ty det inkomna mera. innehåller nya förslag, nemi. till voter:spropos:r,
hvarom beslut böra kunna fattas antingen definitivt, eller
ock efter återremiss. Således anser jag icke sistnämnde behandling af
mern, vara, olaglig, men kan deremot icke på något sätt finna,
hvartill en återremiss skulle, derest man vill lösa frågan, i praktiskt
hänseende, tjena. Om R. o. Ad. lika med mig skulle anse proposma
vara lagliga, så torde R. o. Ad. då fastheldre godkänna dem. Man
bör hoppas att grundlagens rätta tillämpning skall vid den slutliga
voteringen segra, och dertill är så mycket mera förhoppning, då
inom Ulsk:s personal, vid det första förslagets utlåtande, ingen ledamot
sig reserverat, och vid det sednare mern. blott en enda, men
vid det nu föredragna ingen reservation åtföljt.
Alt deremot söka vinna ändamålet genom en sådan sammanjemkning,
som Gr. Lagerbjelke föreslagit, synes mig alltså desto
mindre vara af bekymmer öfver utgången påkalladt, då det icke är
att förmoda, att personer, som inför sina Riksstånd med ali tydlighet,
bestämhet, värma och grundlighet framställt sina med Utsk:s
förbemälde ursprungliga förslag öfverensstämmande tankar i detta
fall, skulle komma att frångå dessa sina åsigter. Genom voteringen
finge saken ett slut, och jag tror det den finge ett godt slut; hvilket
borde ske ju förr desto heldre.
Den 22 Augusti.
375
Gr. Lagerbjelke: De tvenne värde Utsk:s ledamöter, som här
upträdt till försvar, hafva framställt åtskilliga frågor ang:de nyttan af
den sammanjemkning, jag ansett böra ske. Till svar härå torde endast
behöfva nämnas, att det alltid är nyttigt alt lyda grundlagen hvadan
och enär grundlagen, för fall sådane som de ifrågavar:de, anbefaller
försök (ill sammanjemkning, då en sådan kan ske, så hade den äfven
bort af Ulsk. vid detta tillfälle försökas.
Hvad åter beträffar frågan om lämpligheten af en återremiss, så
står jag till Frih. Cederström i stor förbindelse, emedan han yttrat
åtskilligt, hvilket är egnat att gifva ökad styrka åt min sats. Frilen
har nemi. sjelf upläst ett prot:s-utdrag, som han bekommit från
BorgareSt., och hvaraf syntes att han misstagit sig i sina första upgifter.
Nå väl, vi se deruti ett nytt skäl (ill återremiss, på det alt
Utsk:s ordf:de måtte komma i tillfälle att begagna och taga kännedom
om de nya handlingar han sålunda har fått, och hvilka handlingar
måhända föranleda till ett annat resultat.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga att Const.Utsk:S Ordhde
icke vill höra rätt och derföre drifver en sak, som är rent af grundlagsvidrig.
Hvar har Hr Gr:n rättighet sig tillagd, att nu i ändamål
af sammanjemkning yrka återremiss, och hvilken grundlags ,§ kan
Gr:n i det afseende! åberopa? Så länge Gr:n icke visar något stadgande
t grundlagen, som tillåter återremiss af ett ärende, hvilket
förut varit återremitterad!, så yrkar jag motsatsen och då R. o. Ad.
skall, jemlikt grundlagen, i denna fråga nu fatta definitivt beslut, så
torde Hr Gr:ns propos. icke kunna antagas.
Frih. Cederström: Det tyckes vara Gr. Lagerbjelkes föresats
och inbillning, att kunna försegla min mun, dermed att Gr:n, hvarje
gäng jag yttrar mig, förklarar att jag talar till försvar för hans åsigter,
hvilket för mig naturligtvis vore ganska ovälkommet; men med
alt aktning för Gr. Lagerbjelke, så anser jag mig dock ingalunda
förbunden, att begagna mig af de små inviter till tystnad han härutinnan
sökt gifva mig. Gr:n har för öfrigt säkerligen icke med tillräcklig
upmärksamhet följt mitt yttrande; ty eljest skulle Gr:n icke
gerna kunnat framkomma med ett sådant förklarande som vi nyss
åhört. Det måste väl hvar och en veta, att Exped.Utsk. aldrig haft
tillfälle eller anledn. att afgifva ett sådant mern. som det förevar.de,
utan att hafva tagit kännedom om Borgare- och BondeShns beslut
i saken. Såsom föredragande ledamot i Ulsk. kan jag naturligtvis
aldraminst hafva undgått att läsa berörde handlingar. De äro således
för mig ingalunda nya. Hvad jag sednast har velat yttra, är
hufvudsakligen blott det, att 3 Stånd hafva i viss mening och på
visst sätt icke ogillat, utan fastmera synts lemna utan anmärkning
ordalagen i Utsk:s förslag till skrifvelse och §. Men hvad i för hänseende
detta kunde sägas, och huruledes, sådant oaktadt, man likväl
icke hittills velat komma öfverens om godkännande af förslagen, berodde
ju helt och hållet derpå, att det ej var en ändring, utan
ett tillägg i ordalagen, som åsyftades. Prot:s-utdr:ns egna ordalag
och innehåll trodde jag, när ovisshet derom syntes råda, vara tjenligt
att lill frågans uplysning här upläsa.
376
Den 22 Augusti.
Förr än den skiljaktighet, sora sig yppat, blifver pä ett eller
annat sätt löst, förr blifver ju icke heller frågan till verkligt slut
bringad. Att detta, såsom mig synes, måste ske genom votering i
förstärkt Utsk. är visserligen lika obehagligt och tidsödande, som det
hade bordt få vara onödigt, det medgifves; men hvad vill man göra?
Att nu återremittera betänk., betyder kanske, i anseende till den
sä långt framskridna tiden af riksdagen, detsamma som att på förhand
begrafva frågan; och så illa som man sökt att fä henne tilltygad,
sä vore att önska det hon åtminstone finge ro i sin graf;
men dels är sådant begrafvande af ännu ej ordentligen ur lifvet
med döden afgängna subjekler mindre att i allmänhet rekommendera
; dels och så länge jag kan hälla frågan vid makt, anser jag
mig, såsom hennes närmaste vårdare, skyldig, att deråt egna mina
omsorger; — öfverlemnandes åt en opartisk pröfning hvilketdera
förfaringssättet, sorn mest bör gillas.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Ätskillige ledamöter hafva
yttrat förlägenhet derom, huru man skall få slut på denna fråga.
Jag tager mig derföre friheten föreslå, alt Hr Gr:n och Ordf:den
behagade till Ståndet framställa den propos. att R. o. Ad., med förkastande
af de föreslagna voter.-propos-.na ville besluta att vidblifva
sitt förut fattade beslut i målet. Skulle nu äfven PresleSt. fatta
enahanda beslut, så blifver frågan in stal-u quo, med två Stånd emot
två och kommer då af sig sjelf att de facto förfalla, hvilket i dess
nuvar:de skick, lärer vara det bästa.
Gr. Mörner: En af de föreg:de talarne sökte att ur nyltig
beten
och probabilitets,-synpunkten förorda Utsk:s voter:s-propos:r.
Dessa tvenne synpunkter synas mig icke vara de rälta, då det är
(råga om grundlagen och dess tillämpning. Att på Exped.Utsk:s
fraipstäUpingar tillskapa nya beslut af R, St. är någonting, som jag
för min del, tror vara alltför vådligt för att kunna tillåtas. Exp.
Utsk. må derföre taga saken under förnyadt öfvervägande och tillse
huruvida detsamma har, vid framställning af det nu föredragna förslaget
haft delta vigtiga förhållande för ögonen. Det må vara huru
angeläget, sorn helst, för Exp.Utsk;s nuvarule Ordkde, alt upfylla
den befattning, han anser åligga Utsk. såsom tjenares tjenare, om
jag ej orätt upfattade ordens lydelse, så kan det likväl icke blifva
R. p, Ad:s sak att, för att göra denna befattning för Exp.Utsk. så
behaglig, som möjligt, förbise hvad grundlagen fordrar. Detta skulle
Ske, genom bifall till ett sådant förslag,, som det här framställda,
och jag får derföre anhålla att detta betänk, mätte till Utsk. återremitteras.
Hr Printzensköld: Jag ber Gr. Mörner fästa upmärksamheten
derpå, att här icke är fråga om att tillskapa något R. Stat
beslut. Besluten äro gifna. Här än blott fråga om att bestämma
ordalydelsen, hvaruti dessa beslut skola tillkännagifvas och det
måste vara något helt annat att fatta beslut i sak och att bestämma
i hvad form de skola upfattas. Den fråga, som skulle blifva föremål
för förstärkt Exped.Utsk:s handläggning, innefattar ingenting
annat, än huru skrifvelsen och riksdagsbeslutet skola lyda, men alldeles,
Den 22 Augustd
icke någonting ronde sjelfva saken, ty den är förut på annan väg
afgjord. En återremiss på den föreslagna voter:s-propos:n kan visserligen
ega rum, icke i ändamål att försöka någon ny sammanjemkning,
utan endast på grund af gjorda anmärkn:r emot sjelfva
proposm, hvilken dä kunde omredigeras; men hvartill det gagnar,
lemnar jag derhän, då nu kändt är, att tvenne Riksstånd redan godkänt
voter:s-propos:n; hvaraf naturligtvis måste följa att Exped.
Ulsk. i fullkomlig öfverenslämmelse med andra Utsk:s bruk och hvilket
bruk Gr. Mörner sjelf ganska ifrigt försvarat på delta rum, icke
kan frångå sin en gång yttrade mening. För nain del får jag, hvad
sjelfva saken beträffar, beklaga, att man sökt inveckla densamma
huru enkel den än är i sig sjelf. Då emedlertid så skett, så måste
väl någon åtgärd vidtagas lill dess lösning, så vida man ej heldre
vill, att det ingenting skall blifva utaf hvarken med den underd.
skrifvelsen eller med §:n i Riksdagsbeslutet, men för min enskilda
del får jag beklaga om så skulle ske, enär derigenom tvenne Stånd
lyckats alt öfver sina tvenne Medstånd vinna en supremalie, som är
rakt stridande emot grundlagen.
Gr. Mörner: Huruvida Exped.Utsk. efter återremissens emottagande,
i händelse en sådan af detla Stånd skulle beslutas, finner
tjenligt, att på densamma fästa afseende eller icke, är f. n. alltför
tidigt att yttra sig om. Det blifver Exped.Utsk:s sak att taga de
gjorda anmärknme i öfvervägande. Jag kan för min del icke hysa
något tvifvel derom att hvilket Utsk., som helst, skall, om dess upmärksamhet
fastades derpå, att de föreskrifter, som grundlagen utskakar,
icke blifvit noggrannt följda, göra det största afseende på en
anmärkn. af denna beskaffenhet, såvida Utsk. skulle finna den grundad.
Ett motsatt förhållande kan jag, för min del, icke ens föreställa mig.
Det vore att allt för mycket sätta i fråga Utsk:s förmåga, att upfatta
grundlagens anda och mening, om man skulle betvifla att Utsk.
skulle anse vinnandet af ett resultat, såsom hufvudsak, och vilja
köpa fördelen härutaf på bekostnad af den för ärendernas behandling
i grundlagen föreskrifna ordning. Att något sådant icke är att
befara. Derom tror jag icke heller att två meningar förefinnas. Jag
anser således af vigt att denna fråga återremitteras.
Öfverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter Hr Frih.
o. Ordfin hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot Exped.Utsk:s
förevar:de mern, gjorde anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande,
samt, efter denna proposms besvarande med starka ja,
blandade med nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 333, med upgift å Statsfyllnads-summan samt det
för Riksg:s-kont:s utgifter erfordeliga belopp.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
N:o 334, med förslag till sammanjemkning af RiksStms skiljaktiga
beslut, i anledn. af utlåt. N:o 303, ang:de väckte motioner om vid
-
378
Den 22 Augusti.
lagande af nödige konlroller å användande af städernes tolags-medel
för dermed afsedde ändamål.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Då de beslut, sora
R. o. Ad. förut fattat öfver denna fråga, stöddes på goda grunder,
såsom jag förmodar, och slutades med votering och då inga nya
skäl vid denna ålerremiss blifvit anförda, så förmodar jag att R. o.
Ad. vidblifver sitt beslut och följaktligen icke instämmer tili den
inbjudning, som här är i fråga.
Frih. Cederström, Rud.: Vid frågans förra behandling instämde
jag i den åsigt, som då, ehuru med ringa pluralitet segrade,
under förutsättning alt denna åsigt, som för mig syntes vara
den rätta, äfven inom öfrige Stånden tilläfventyrs skulle göra sig
gällande. Skulle nu R. o. Ad. vidblifva sitt beslut, så måste StatsUtsk.
inkomma med sammanjemkningsförslag, som i händelse af uprepade
bordläggningar och möjligtvis ifrågakommande återremisser,
vore underkastadt en så tidsödande procedur, att det slutliga afgörandet
knappast hunne till Exped.Utsk:s kännedom, förrän liden för
dess verksamhet vore i och med riksdagens nära förestående utgång
tilländalupen. I sådant fall äfventyrades, att man vunne intet resultat
i frågan. Visserligen förmenade jag, förra gången detta ärende här
behandlades, att Utsk:s ursprungliga hemställan vore så obetydlig lill
sitt innehåll, att med dess antagande föga eller intet vore vunnet;
men vid sedermera anslälldt ytterligare begrundande af ämnets serskilda
sidor, har jag trott mig finna att det lilla, som stöde att ernå
vore det enda man med hopp om framgång nu kunde yrka, äfvensom
att det i sig sjelft hade det värde, som innefattas i redan det
första närmandet lill det bättre och rikligare förhållande, som vi
åsyftat. Genom de öfrige Ståndens yttrade åsigter i ämnet har frågan
dessutom kommit i annat skick nu, än hvari hon var, då hon sist
föredrogs. Man bör ej heller, af förkärlek för den sats man förut
uttalat, försaka att emottaga det goda som bjudes; jag skall derföre
undvika ett fasthållande vid mitt förra yrkande och tillstyrker för min,
del antagandet af det oss gjorda förslaget.
Frih. Klinkowström: Det är ganska sannt hvad Frih. Cederström
nämnt ronde den ringa pluralitet, hvarmed frågan afgjordes
när den sista gången förevar. Frih. Cederström kunde t. o. m.
hafva sagt att det var med den minsta möjliga pluralitet, ty det var
den förseglade sedeln, som gaf utslaget, men jag måste likväl förklara,
att jag anser delta beslut lika gällande och lika heligt, det
må fattas med en rösts pluralitet eller enhälligt. Jag har icke varit
så lycklig att genom samtal med sakkunnige män komma till bättre
öfvertygelse. Jag är fullt och fast öfvertygad att om intet resultat blefve
af, så skulle delta vara det bästa. Jag tror att inga mesyrer äro sämre
än halfmesyrer och detta skulle det blifva om ifrågavarrde betänk,
blefve bifallet, ty det är icke fråga om någon revision, utan blott
om dessa berättelser från städerna, rör:de tolagsmedlens användning,
skulle insändas till Kammar-colhm, för att der vara tillgängliga.
Jag önskar således att saken måtte få anstå till nästa riksdag, ty
Den 22 Augusti.
379
jag är viss derom, alt motion i denna fråga åter kommer att väckas,
emedan den är af beskaffenhet alt icke kunna falla. Jag fortfar
i den vördsamma anhållan, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt
sednast fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Hufvudsaken i denna fråga är, att
tolagsmedel såsom Statsmedel blifva underkastade granskning, och om
denna hufvudsak äro ire Stånd ense. Det är endast om hvem som skall
förrätta granskningen, sorn skiljaktiga meningar Stånden emellan upstått.
Att då man är ense i hufvudsak och då riksdagen är så nära sitt
slut, envist vidhålla sin åsigt i tillämpningsfrägan ang:de hvem som
skall förrätta granskningen och derigenom åstadkomma alla de omgångar,
som Frih. Cederström har framställt, och hvilka omgångar
sannolikt icke medhinnas före riksdagens slut, till följd hvaraf hela
frågan skulle förfalla, det anser jag för min del icke lämpligt, hvarföre
jag instämmer med Frih. Cederström uti anhållan om bifall
till betänk.
Gr, Mörner, Carl Göran Detlof: Afven jag förenar mig
med dem, som anhålla att R. o. Ad. behagade antaga den inbjudning,
som är till Ståndet ifrån StatsUtsk. afläten. Att nu afslå denna
inbjudning, skulle förutsätta voter:s-propos:r och all den omgång,
som deraf skulle blifva en följd och detta med föga hopp om framgång,
då R. o. Ad. är ensam om sin mening. Den af Utsk. föreslagna
skrifvelse, som af Preste- och BondeSt. blifvit bifallen, är af
BorgareSt, afslagen. Det är således, såsom mig vill synas, icke
någon sannolikhet, att ett vidhållande af R. o, Ad:s serskilta mening
i denna fråga skulle åt densamma bereda slutlig framgång om
äfven tiden medgaf alla de dertill nödiga omgångar. På det att det
hufvudsakliga ändamålet icke måtte förfelas, skulle jag tro att det
är skäl att R. o. Ad. antager den gjorda inbjudningen.
Frih. Klinkowström: Jag anhåller att denna fråga måtte
blifva hvilande på bordet.
Häruti instämde Frih. Åkerhjelm, Fritz, hvarpå Hr Frih.
o. Ordf:den förklarade att StatsCtsk:s ifrågavaride mern., enl. 2:ne
ledamöters begäran, komme att ytterligare hvila på bordet.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt.
N:o 335, i anledn. af väckt motion om afskrifning af räntan å anmärknings-medel,
ådömde förre Reg:ts-skrifvaren, Fältkamereraren
P, A. Arell,
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke neka, att den utgång
som denna fråga fått i SlatsUtsk. förvånat mig. Det var icke
längesedan som en motion väcktes om afskrifning af hela skulden,
således äfven räntan. Denna motion afslyrkte StatsUtsk., hvars
utlåt, blef bifallet åtminstone af 3 Stånd, så att det blef R. Si:rs
beslut. Huru är det då möjligt att nu kunna återväcka denna fråga
blott derföre att det angår en del af skulden och icke hela beloppet.
Det är besynnerligt att sådant kunnat ske. Dessutom frågar jag:
380
Den 22 A ugusti.
med hvad skäl tillstyrker man räntans afskrifning? Jo derföre att
Utsk. säger sig hafva inhemtat af handlingarne att mannen icke lärer
kunna erlägga densamma och att Statsverket i alla fall icke skulle
kunna vinna något genom fullföljd af detta mål? Hvaraf vet Utsk.
delta? Det hade Utsk. bort tillkännagifva. Jag är aklor i målet
och har icke meddelat Utsk. någon uplysning, Först när konkursen
är utredd och man får se hvad utdelning derifrån kan erhållas, är
tiden inne att kunna utluta sig 0111 i densamma finnas tillgångar eller
icke för såväl kapital som ränta, eftersom K. M:t och Kronan för
båda delarne har förmänsrält sig tillagd. Dessutom har Arell på
arméens Pensions-kassas stat lön, af hvilken hälften varit innehållen
för denna fordran och hvilken äfven framdeles, i händelse
han får stå qvar vid denna tjenst, kan disponeras. Således är det
alldeles olagligt, att Utsk. tillägger sig den maktfullkomligheten att
nu tillstyrka en afskrifning, som Utsk. förut afstyrkt. Dessutom hade
Utsk. hort finna af handlingarne, hvilka, örn de icke varit för Utsk.
tillgängliga, skulle kunnat från K. Kammar-rättens Advokat-fiskalskontor
erhållas, hurusom denna skuld tillkommit på ett sätt, alt,
om frågan blifvit i behörig ordning behandlad, hvilket nu icke är
händelsen, emedan den blifvit handlagd i anmärkningsväg i st. f. att
den hort vara föremål för Advokat-fiskals-embetels åtalan, så skulle
den fått en utgång, som fört den tilltalade på fästning. Helt annat är, då
ömmande omständigheter kunna åberopas och något förbiseende af upbördsmannen
egt rum, men att gifva eftergift åt en person, som
uppenbarligen till sin egen nytta användt och tillgripit Statens medel
dertill finner jag sannerligen icke någon anledn. Jag tillstyrker afslag
på Utsk:s betänk.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag har icke hegärt
ordet för att besvara den fråga, som Hr Printzensköld ställt till Utsk.
Jag kan det så mycket mindre som jag bör till reservanternas antal.
Jag har tvärtom ansett mig böra hos Hr Frih. 0. Landtm, på de
skäl, som Hr Printzensköld anfört, anhålla om propos. derpå, att
R. 0. Ad. täcktes afslå StatsUtsk:s ifrågavande utlåt.
Uppå härefter framställd propos. blef StatsUtsk:s förevande utlåt,
af R. 0. Ad. afslaget.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms i gårdagens
plenum på bordet lagda betänk. N:o 31, i anledn. af serskilda motioner
i fråga om inskränkning uti eller uphäfvande af rättigheten
för husbonde att tilldela tjenstehjon husaga.
Hr Hjerta, Lars: Jag har icke den förmodan, att det skall
lyckas miig, att åstadkomma en förändring i det beslut, hvaruti
de H. Ulsk:n hafva stannat. Utskm hafva väl i detta afseende
väl sörjt derför, att sådant icke kanske, dåde ang:de ett ämne af
den beskaffenhet, som delta, hvilket efter min tanka är af största
vigt för framtiden, hafva upskjutit att utlåta sig intill de sista dagarna
af riksdagen, då man är hindrad ifrån att yrka på återremiss,
äfven om man kunde hoppas att derigenom eljest något kunde
vinnas för framtiden. Då jag likväl anser denna fråga vara af
Oen 22 Augusti.
381
mycken vigt, tror jag den åtminstone icke böra för ögonblicket,
ehuru visst icke för alltid, gå till hvila, utan att jag till prot.
nedlägger min reservation emot det resultat, hvartill Utskm kommit.
Jag anser detta så mycket mindre sorn jag lior att Utskm
sjeifve tili sitt betänk, hafva gjort ett medgifvande i prasmisserna,
hvilket del åtminstone kan vara skäl att anteckna. Utskm hafva
nemi. för det första sagt och medgifva alt den ”af Hr Hjerta
och jemväl af Lagberedningen uttalade åsigt, att, förhållandet
emellan husbonde och tjenare grundar sig på ett mellan dem såsom
frie kontrahenter, ingånget fördrag, är rigtig”; och vidare
har Utskm i slutet af sitt betänk, antagit den försiglige ordställning,
alt säga ali tiden ännu icke är inne för husagans afskaffande,
hvaraf jag vill draga den slutsatsen, att Utskm icke helt
och hållet fördömt den princip, hvarpå motionen hvilar, men det
resonnement, hvarigenom Utskm, det oaktadt kommit lill deras
slutsats, synes mig i sanning vara så svagt, att jag anhåller
få framdraga några bevis derpå eller skäl i delta hänseende. Utskm
bygga nemi. hufvudsakligen deras afslag af motionen på den grund
alt det fördrag, som husbonde ingår med tjenstehjon, såsom en
fri kontrahent, har en egendomlig karakter, skiljd ifrån alla andra
arbetsbeling, och denna egendomlighet skulle bestå deruti,
att t jenslehjonet är medlem af den familj, hvari del tjenar. Detta
är, efter mitt förmenande och så vidt jag kan begripa en aldeles
ny npfiuning af de H. Utskm. Jag vet icke att man hittills har
ansett andra vara medlemmar af familjen än föräldrar, barn, syskon
och andra anhöriga, då tjenstehjon deremot måste anses såsom
en tillhörighet till hushållet men icke såsom medlemmar af
familjen. Det är således genom en oegentlighet, i uttrycket, som
Utskm här hafva beredt sig en praeraiss, hvarpå Utskm hafva byggt
hela denna konklusion.
Utskm fortfara sedan vidare: ”Med grundsatsen, att tjenstehjonet
är familjemedlem, sammanhänger pä det närmaste föreskriften,
att tjenst ej bör, utom i Slockholm, antagas på kortare tid
än eli år, och från nämnde föreskriflerne för husbonde, att förse
tjenstehjon med kosthåll; att vårda sig om sjuka och arbetslösa
tjenstehjon o. s. v.”
Uti de motioner, som blifvit väckta i delta ämne hafva likväl
desse betänkligheter blifvit undanröjda, derigenom att uppmärksamheten
blifvit riktad på den omständigheten alt det kan bero
på husbonde och tjenstehjon sjeifve å ömse sidor alt träffa ett
sådant aftal, alt tiden för Ijenstehjonels qvarblifvande i Ijensten
icke behöfver räcka eli år, utan alt det beror på deras fria vilja
all derom öfverenskomma; hvaremot del icke beror på den enes
fria vilja, sedan han tagit tjenst, alt undandraga sig husagan, ty
i det fallet lärer lagen inträda i all sin stränghet.
Utskm säga vidare: ”Sedd i denna synpunkt, förlorar husagan
mycket afden förhatlighel, som annars vidlåder densamma. Den
anses då ej grunda sig på ett fördrag, utan på föräldramakten;
och del kan ej vara serdeles förödmjukande för t jenslehjonet, alt,
i likhet med husfadrens och husmodrens egna barn, vara aga
382
Den 22 Augusti.
underkastade.” Utsk:n tyckas öfverhufvud uti deras resonnemang
hafva ulgatt ifrån den innersta tankao, att den man älskar den
agar man; men då Utsk:n jemfört husbondes förhållande lill tjenstehjon
med föräldrars lill sina barn, så tror jag att Uisk:n hafva
misstagit sig i två afseenden. Försl och främst är icke förhållandet
alldeles detsamma. Man förutsätter att föräldrarnes
rätt att aga sina barn skall utgöra en andel af barnens upfostran
under den lid, då de ännu icke hunnit till fullt medvetande.
Tjenarena i ro fullvuxne barn, och då Ulsktn bär hafva genom
sina egna ord häntydt på förhållandet emellan husbonde och tjenare,
såsom patriarkalisk! och i detta afseende jemfört det med
förhållandet mellan föräldrar och barn, så hemställer jag huru
patriarkalisk della förhållande skulle vara, om man skulle se en
far nyttja karbasen emot sina fullvuxna söner eller en moder på
samma sätt slå sin fullvuxna dotter. Om man således anser stryk
såsom ett vilkor för det pa tr ia ikaliska förhållande!, så torde man
snart tagas nr sin villfarelse, om man föreställer sig tillämpningen
under den form, som jag nyss hade äran nämna.
Vidare anföres: ”Så länge nu gällande föreskrifter, om tjenslehjons
flyttning och aftalen derom qvarstå, och om förändring i
detta afseende har fråga ej upstålt, så länge del således ej står
husbonde fritt, att när sorn helst skilja olydigt och lättjefullt tjenstehjon
ur tjensten, mäste han emot sådant tjenstehjon, då det
ej tåter sig af förmaningar rättas, äga ett kraftigare korrektiv.” Det
har redan blifvit af mig anmärkt, att ingenting vinnes genom ett sådant
aftal hvarigenom tjenstehjonens flyttning blir oberoende af nu
stadgade flyttningstid, och dessutom blifver svårigheten icke så
stor som Utsk:n tyckes vilja åberopa, enär det aldrig lärer vägras
husbonden i della afseende, då han kan bevisa sina tillvitelser
och anlita offentliga myndigheter, att genast vinna sin önskan,
att blifva af med eli försumligt tjenstehjon.
Jag tror för min del, utan att nu vilja uprepa de skäl, som
blifvit anförda i motionen, att husagan icke finnes i något annat
civiliseradt land utom hos oss; men det egentliga motivet, hvarföre
den bör borttagas är det att ett friare förhållande måste
skapas inom hvad man kallar familjen, eller inom hushållet eli
större ömsesidigt behof af humanitet å ena sidan och välvilja på
den andra. Det bekräftas också af erfarenheten, då man använder
fria arbetare, all det ömsesidiga behofvet gör sig gällande så
till vida i allmänhet laget att den fria arbetaren är vida mera
mån att förrätta arbetet väl och med påpasslighet upfylla sina
åligganden, än hvad förhållandet eljest är inom Ijenstehjonsklassen,
just derföre alt tjenarena veta, alt en husbonde i alla fall
måste föda dem lills flyttningstiden kommer. Ulskm anse det
icke heller böra leranäs ur sigte, att husagans missbruk mer och
mer aftagit och att det ej behöfver blifva fråga om behofvet af
husagans borttagande inom de hushåll, der den icke nyttjas. Den
bildade, den humana husbonden förstår att handtera sitt tjenstefolk,
så att han blir lydd, utan att han behöfver nyttja stryk.
Del är just emot sådana husbönder, som sjelfva äro råa till sina
Den 22 Augusti.
383
seder samt till och med stå lägre än tjenstehjonen och som kunna
vilja missbruka den yttre makt, som de erhållit genom den
tillfälliga omständigheten att kunna gifva tjenarena föda och lön,
det är egentligen för att betaga dessa rättigheten att missbruka
sin myndighet, som moliouären yrkat och lagberedningen äfvenledes
tillstyrkt husagans afskaffande.
I fall ingen annan af R. o. Ad:s ledamöter skulle finna skäl
att yrka återremiss af betänk., så vill jag icke heller göra det,
utan nöja mig med alt sålunda hafva nedlagt min reservation
deremot.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Det är mindre för alt
inlåta mig i något svaromål på den föreg:de talarens yttrande,
då lian icke framställt något förslag, som jag begärt ordet, utan
endast för att återkalla i minnet huruledes tili en allmännare läst
tidning, som till den sisla värde talaren står i ett nära förhållande,
man har för icke länge sedan funnit huruledes det ansetts
nödigt, att förena käppens frihet med tryckfriheten. Genom ett
sådant yttrande, som der under årets lopp förekommit, har man
ifrågasatt ett sådant användande af käppen för personer, som måste
antagas vara på en högre bildningsgrad än tjenstehjonen i
allmänhet äro. Jag tycker alt emellan den framställning och den
som Hr Hjerta här haft, ligger någon motsägelse, hvarpå jag icke
kunnat underlåta att fästa upmärksamhelen.
Hr Hjerta: Den siste värde talaren har behagat att appellera
till mig med anledn. af mitt förhållande till en här utkommande
tidning och ett uttryck, som deri har förekommit. I anledn.
deraf, så får jag först säga, att jag icke precist vet, örn
det tillhör ämnet, alt framdraga hvad som säges i tidningarne
till argumenter i afseende på hvad som hörer till denna församlings
afgörande, men i alla fall skall jag icke på något sätt rygga
tillbaka i afseende på den citation, som den värde talaren har
gjort. Jag får blott fästa upmärksamhelen på alt det uttryck,
hvarpå han har alludera! blott var en citation ifrån en utländsk
auktoritet, som torde anses ganska god i alla tider och alla länder
och det var Franklin, som hade haft eli så beskaffad! yttrande.
För öfrigt får jag nämna, att om man vill tillämpa della i
förhållandet mellan husbonde och tjenstehjon, så lärer det icke
kunna sättas i fråga, alt om också lagen icke sanktionerar rättigheten
till husaga, så kunde det dock någon gång hända, att en
husbonde tog sig friheten, att emot ett alltför okynnigt tjenstehjon
begagna käppen. Sådant lärer icke kunna inträffa under
alla förhållanden. Delta har icke utgjort föremål för min motion.
Om Hr Grin behagade granska uttrycket, så torde han likväl finna
all den fråga, hvarom motion här är framställd, är mera allvarlig
än alt den kan slås bort genom ett skämt. Jag är öfverlygad
alt framtiden kommer att utvisa att man allt mer och mer
måste närma sig humanitetens fordringar och då komma för den
framtiden såväl mina som den värde talarens uttryck att qvarstå
i prot:t för vår räkning å ömse sidor. Jag underkastar mig det.
384
Den 22 Augusti.
•Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Då jag icke hort någon
talare yrka bifall lill Utskms betänk., så har jag na blott-begärt
ordet, för alt anhålla om propos. på bifall dertill.
Uppå härefter framställd propos. blef Utskms ifrägävaride
betänk, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos och bi föllos Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekoo.-  Utskms i gårdagens plenum på bordet lagde nedannämnde betänk.
och utlåt.
N:o 32, i ani. af väckte motioner om afskaffande af prygelstraffet
och andra extra judiciela bestraffningar inom krigsståndet; och
N:o 33, i ani. af väckt motion om uphäfvande af Kgl. Resolutionen
d. 13 Nov. 1747, ang:de förbud för vissa socknar inom
Dalarne att lill annan än stora Kopparbergs Bergslag afyttra
timmer.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Uisk:n inkomne
utlåt,, betänkm och mern., nemi. från
Stats- och Lag-Utskotten:
N:o 56, ang:de en preskriptionstid för liqviderandet af åtskilliga
i Riksg:sKont:s räkenskaper balanserade äldre skuldposter;
Lag-Utskottet:
N:o 53, i ani. af väckte motioner om rättighet för qvinna
att vid viss ålder blifva myndig;
N:o 54. i ani. af väckt motion, ang:de sättet för vinnande
af lagfart i fast egendom, då handlingar till styrkande af förre
egarens åtkomst ej kunna företes;
I\:o 55, i ani. af väckt motion om ändring af 24 kap. 7 §
R.B. eller tillägg till 1 § 21 kap. samma Balk.
N:o 56, i ani. af väckt motion om sättet för upsägning af
solidariskt ingångna förbindelser;
N:o 57, i ani. af väckt motion, ang:de uphörande af den
Akademiska jurisdiklionen;
N:o 58, i ani. af väckte motioner om förändring i lagstiftningen
ang:de dels förmyndarevården, dels ock de s. k. tysta förmånsrälterne;
Lag-
samt Allm. Besvärs- och E k o n.-U ts ko t te t:
N:o 34, i ani. af väckte motioner om ändring af 4:de, 5:te
och öde §§ i 24 kap. B.B. samt uphäfvande af Kgl. Förordn. d.
26 Okt. 1743, rör:de stämningssättet i Braudslodsmål;
N:o 35, i ani. af återremiss af Utskms betänk. N:o 8, ang:de
väckt
Den 23 Augusti. 385
väckt motion om ändring af Kgl. Br. d. 19 Juni 1830, i fråga
om beräknande af matlag eller rök;
N:o 36, i ani. af väckte frågor om förändrade föreskrifter,
ang:de skogshushållningen i riket och om inskränkning i dispositionsrätten
af enskild skog m. m.;
Expeditions-Utskottet:
N:o 15, i ani. af återremisser å skrifvelseförslaget N:o 187.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 23 Augusti 1851.
Plenum kl. £ till 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagens plenum samt ett Irån
Exped.Utsk. under N:o 199, afgifvet förslag till R. Sus underd.
skrifvelse lill K. M., ang:de vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin, jemte förslag till författning derom.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han, på K. M:s
nåd. befallning finge äran tillkännagifva, att så snart R. St:s Talmän
för K. M. i underd:het anmäla att den på R. St:s pröfning nu
beroende för fäderneslandet vigtiga jernvågsfrågan blifvit af R.
St. definitivt afgjord, riksdagen omedelbart derefter kommer att
afslutas.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit,
alt så snart det plenum plenorura å Rikssalen, hvartill R. St.,
genom i går utfärdadl anslag af K. M. blifvit kallade, hunnit afslutas,
plenum å Riddarhuset komrae att fortsättas, afgick H. Ex.
jemte R. o. Ad., företrädde af 2:ne Härolder, kl. nära ^11 till
Rikssalen, hvarest H. Ex. Hr Justitise-Stats-Ministern Gr. Gustaf
Adolf Sparre upläste samt lill Hrr Talmän aflemnade K. M:ts
nåd. svar i ani. af de utaf R. St. vid innevartde riksdag antagne
grundlags- och lagförändringar, samt till K. M. afleranades R.
9 H. 25
386
Den 23 Augusti.
St:s underd. skrifvelser, ang:de ny Vexellag samt förändring af
liden då dammlucka skall vara öpnad.
Efter det H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, jemte R. o. Ad. kl.
I till 12 återkommit till Riddarhuset föredrogos och lades till
handlingarne K. M:s denne dag på Rikssalen meddelade nåd. svar:
l:o i ani. af åtskilliga utaf R. St. vid innevar:de riksdag antagne
grundlagsförändringar; och
2:o i ani. af de utaf R. St. vid innevar:de riksdag föreslagne
lagförändringar.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 21 och 22 dennek på bordet
lagda mern, N:o 334, med förslag till sammanjemkning af RiksStms
skiljaktiga beslut, i ani. af utlåt. N:o 303, ang:de väckte
motioner om vidtagande af nödige kontroller å användande afslädernes
tolagsmedel till dermed afsedde ändamål.
H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm:s lill bifall å Ulsk:s tillstyrkande
att R. o. Ad. med frånträdande af sitt förut fattade beslut malte
biträda det i utlåt. N:o 303 framställda och af 2:ne RiksSl. antagna
förslag, besvarades med starka ja, blandade med nej, hvarefter
H. Ex. förklarade det han funnit Ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Stats- och LagUlsk:ns i gårdagens plenum
på bordet lagda utlåt. N:o 56, ang:de en preskriptionstid
för liqviderandet af åtskillige, i Riksg:sKonl:s räkenskaper balaucerade
äldre skuldposter.
Föredrogs LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda betänk.
N:o 53, i ani. af väckte motioner om rättighet för qvinna
att vid viss ålder blifva myndig.
Första delen af hvad Ulsk. i detta betänk, tillstyrkt bifölls
utan diskussion, men i fråga om sednare delen deraf, yttrade sig
Frih. Rehbinder, Fr. Wilh.: Oaktadt en svår strid inom
Utsk. lyckades det icke mig och de med mig lika tänkande
rör:de denna fråga att tillvägabringa ett afslag å den fråga som
förekommer i denna andra punkt.
Det torde likväl vara klart för en hvar, alt det icke går an att
antaga förslaget, redan derföre att motion derom icke blifvit väckt.
Motionerne föreslogo nemi., att qvinna må blifva myndig, enligt
en motion, vid 25, och enl. en annan, vid 30 års ålder. Det
hördes tydligen vid debatten i LagUtsk., som var ganska varm,
alt den frågan icke inom Utsk. kunde vinna något bifall, och
då framkom en ledamot af BorgareSt. med nu ifrågavar:de förslag,
hvilket icke i någon motion blifvit väckt. Det hade således
i min lanke icke bordt blifva föremål för propos. till bifall inom
Utsk., men likväl gjordes propos. derom, emedan man icke trodde
att dft kunde komma i fråga att Ulsk:s pluralitet skulle anta
-
Den 23 A ugusti.
ga förslaget, men besynnerligt nog visade sig vid voteringen ett
annat resultat.
Det torde äfven finnas uppenbart, att det ej passar sig alt
Konung och underrätt hafva fullkomligt lika rättighet att göra
qvinna myndig, och enligt detta förslag skulle qvinna på en gång
såväl hos underdomstol som hos Konungen kunna söka ali blifva
myndig förklarad, hvarvid det kunde inträffa alt Domstolen bifölle
men Konungen afsloge ansökningen. Sådant vore väl den
största orimlighet i verlden, och det är stridande mot all sund
princip att någon annan än Konungen må bevilja licenser. Når
ett bestämdt lagstadgande finnes, att ogift qvinna förblir omyndig,
bör icke någon annan ån Konungen kunna göra ändring
deri, men enligt detta förslag skulle sådant tillåtas Häradsrätten.
Det är visserligen ganska smickrande för mig som ordftde i
Häradsrätt att ega lika rättighet med Konungen, men det är
olämpligt och jag anhåller om afslag å denna sednare del af förevartde
betänk.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bi folie sednare delen af Utsk:s tillstyrkande, ropades starka
nej, blandade med ja, hvarpå propos. till afslag derå blef
framställd och med ja besvarad.
Föredrogos och bi föllos LagUtskrs nedannärande i gårdagens
plenum på bordet lagde betånk:n.
N:o 54, i ani. af väckt motion, ang:de sättet för vinnande
af lagfart å fast egendom, då handlingar till styrkande af förre
egarens åtkomst ej kunna företes;
N:o 55, i ani. af väckt motion om ändring af 24 kap. 7 §
R. B. eller tillägg till 1 § 21 kap. samma Balk; och
N:o 56, i ani. af väckt motion om sättet för upsägning af
solidariskt ingångne förbindelser.
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af Frih. Cederström,
Rud., ochHr Rosensvärd, Joh. Henr., nedannämnde
i gårdagens plenum på bordet lagde belänktn, nemi. från
Lag-Utskottet:
N:o 57, i ani. af väckt motion, ang:de uphörande af den
Akademiska jurisdiktionen;
N:o 58, i anledning af väckte motioner om förändring i lagstiftningen,
ang:de dels förmyndarevården, dels ock de s. k. tyta
förmånsrätlerne;
Lag- samt Allra. Bes v.- o, Ekon.-Utskotten:
N:o 34, i ani. af väckte motioner om ändring af 4, 5 och
25*
388
Den 23 Augusti.
6 §§ i 24 kap. B.B. samt uphäfvande af Kgl. Förordn. d. 26
Okt. 1743, rör:de slämningssättet i Brandstodsmål.
Föredrogs och lades till handlingarne Lag- samt Allm. Besv.
- o. Ekon.Utsk:ns i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
Nio 35, i ani. af återremiss å Utsk:ns betänk. N:o8ang:de vackt
motion om ändring af Kgl. Br. d. 19 Juni 1830, i fråga om
beräknande af matlag eller rök.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
i gårdagens plenum på bordet lagda betänk. N:o 36, i ani. af
väckte frågor om förändrade föreskrifter ang:de skogshushållningen
i riket och om inskränkning i dispositionsrätten af enskild
skog m. m.
Vid föredragning af Ekon.Utskis i gårdagens plenum på bordet
lagde mern. N-.o 15, i ani. af återremisser å skrifvelseförslaget
Nio 187, anförde
Frih. Cederström, Rud.: Vid detta arendes behandling
hos R. o. Ad. yttrades att det måtte vara ett fel af StatsUtsk.
att tala om gällande skolordning i afseende på skollärares aflöning,
enär det vore i skolordningen som föreskrifter om undervisningen
afhandlades, men skotslaten bestämde lönerne, hvarjemte
af någre ledamöter den tanka uttalades att derest saken i
sig sjelf vore riktig, kunde den bifallas under den dervid tysta
förhoppning att vid upsältning af skrifvelseförslaget i ämnet, någon
rättelse, om sådan funnes behöflig, kunde af Exped.Ulsk.
vidtagas.
Vid öfverläggning derstädes om skrifvelseförslagets upsättande,
tyckte sig Utsk. finna saken så förhålla sig, att ordet Skolordning
vore af StatsUtsk. genom en lapsus calami infördi, i st.
f. Skolstat. Men då onekligt är att StatsUtsk. begagnat ordet
Skolordning och Exped.Utskis i all välmening vidtagna förändring,
blifvit af 3:ne Stånd ogillad, har jag för min del icke heller något
emot att R. o. Ad. ville godkänna Exped.Utsk:s nu inkomna
förändrade skrifvelseförslag, och delta på deras risk, som i StatsUtsk.
icke sett sig bättre före och som föranledt till återremiss i
ämnet inom 3:ne Stånd.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Exped.-  Utsk:s förevaride mern. - -
Föredrogs, men bordlädes ånyo på begäran af Frih. Cederström,
Rud., och Gr. Lagerbjelke, Gust.: Riddarh.Utskis
d. 21 dennes på bordet lagde Mern. Nio 16, i ani. af Hr Brakels,
Maurita, motton om ändringar i vilkoren för ulöfningen a
R. o. Adis representationsrätt.
Den 23 Augusti.
389
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utsk:s d. 21 dennes på bordet
lagda mern. N:o 17 ang:de en gratifikation till Riddarhusets vaktbeijening.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.uldr. från
Preste- och BondeSt:n af d. 20 och 21 samt från BorgareSt. af
d. 20, 21 och 22 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 12 f. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Söndagen den 24 Augusti 1851.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för gårdagens plenum samt nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till R. Sfs underd. skrifvelser
till K. M.
N:o 203, angide dels bestämmande af ersättning åt Nämndemän
och Fjerdingsman för biträde vid åtskilliga extra förrättningar,
dels ock förhöjning i de, såsom traktamente åt dem i nu gällande
Expeditionstaxa och Resereglemente bestämde belopp;
N:o 204, ang:de ändring af allmänna lagens föreskrift om revisionsskilling;
och
N:o 203, ang:de af K. M. i nåder föreslagen ändring i vissa
delar af Kongl. Förordn. d. 13 Juli 181S, ronde inteckning i fast
egendom.
Äfvenledes justerades följande från Exped.Utsk. inkomne förslag
till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 30, ang:de bränvinsbränningen och dess beskattning; samt
N:o 32, ang:de ändring i 1 § 1 morn., 30 kap. R.B.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 22 och 23 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 57, i anledn. af väckt motion, ang:de uphörande
af den Akademiska jurisdiktionen.
390
Den 24 Augusti.
Frih. Cederström, Rud.: Vid sistl. riksdag förekom en
motion i samma ämne, ehuru likväl icke så vidsträckt som den nu
förevar:de; man begärde då att den akademiska jurisdiktionen måtte
uphäfvas, eller, derest sådant skulle anses alltför vådligt, en förliknings-domstol
inrättas för den egentliga akademiska personalens räkning.
Öfver denna motion yttrade sig LagUlsk. i afgifvit betänk.
N:o 86 pä följande sätt:
”Då K. M., till följd af R. St:s anhållan satt en komité för
öfverseende af de akademiska konstitutionerna, samt frågan om den
akademiska jurisdiktiouens bibehållande, förändrande eller afskaffande
dervid måste komma under behandling; så enär denna fråga, efter
Utsk:s omdöme, ej bör särskiljas, utan i ett sammanhang skärskådas
med öfrige frågor om organisationen och styrelsen af rikets universiteter,
får Utsk. hemställa att motionen må lemnäs ulan afseende.”
Berörde betänk, blef, på sätt samma Utsk:s mern. N:o 102
utvisar, såsom af 3:ne RiksSlånd gOdkändt, ett R. St:s beslut. Förhållandet
är i detta hänseende icke f. n. förändradt. Väl har LagUtsk.
förklarat, att de förhållanden, hvarunder den akademiska jurisdiktionen
upkommit, numera vore helt och hållet förändrade; men
denna af LagUtsk. gjorda upgift, kan jag icke erkänna vara i verkligheten
grundad.
Att LagUtsk. f. n. torde vara af trägna arbeten uptaget måtte
utgöra förklaringsgrunden dertill att saken blifvit så litet utredd; men
det bade följaktligen, vid sådant förhållande, kunnat väntas, att Utsk.
icke heller kommit till ett annat resultat, än dess företrädare tillförene
omfattat.
Vid yngre år har jag visserligen äfven hyst tvifvelsmål om den
Akademiska jurisdiktionens behörighet, men ju äldre jag blifvit och
ju mera jag begrundadl saken, desto nödigare visar det sig att icke
dömma efter några partiella rön, som kunna tala emot gagneligheten
af ifrågavande institution, utan i dess ställe besinna huruvida ej
landets åt studier och intellektuell utveckling sig egnande ungdom
nu befinner sig, vid Universiteter, i en art af exceptionell ställning,
som rättfärdigar det deremot Svarande af ett exceptionellt forum,
mera patriarkaliskt till sin sammansättning och sin maktutöfning,
än den allmänna domstolsorganisationen i sig innefattar.
jag bör likväl ej ingå djupare i detta, måhända icke så lätt
genomträngda, ämne; men säkert synes det mig vara att förändringar
i lagstiftningen, helst när det rörer organisationsfrågor, böra ej
företagas med mindre ärendet undergått en fullständig utredning, i
följd hvaraf förändringen kan visas nödig och nyttig, I annat fall
anser jag det vara mindre redligt till föreslagne ändringar samtycka;
och kan således icke heller tillstyrka bifall till ett förslag, fotadt på
så lösliga grunder som de äro, hvilka till stöd för det förevande
ärendet blifvit i det föredragna betänk, anförda.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det må medgifvas att
den Akademiska jurisdiktionen i sitt nuvar:de skick är i åtskilliga
hänseenden mindre lämplig; men deremot torde böra tillses huruvida
en förändring deruti, ej kan anses innefatta en förändring i
Den 24 Augusti.
591
civil-lagen. Att, på sätt LagUtsk. föreslagit, utan förslag från R.
St:s sida, helt simpelt öfverlemna detta lagstiftningsärende åt den
andra statsmakten, utan att hafva någon ledning för bedömandet
huru problemet kunde blifva löst, synes mig icke slå rätt väl tillsammans
med de anspråk, som man billigt kunnat göra på LagUtsk.
, att detsamma bordt hafva sjelf företagit att lösa en fråga,
deruti Utsk. funnit en förändring af omständigheterne påkallad.
Regeringen lärer väl icke kunna anses böra vara ett Exped.Utsk.
åt LagUtsk., utan har sistnämnde Utsk. sig ålagdt att reda frågorna
för R. St:s räkning. Då LagUtsk. detta icke gjort och riksdagen
är så nära sitt slut att en återremiss icke lärer kunna föranleda till
ett fullständigt förslag i ämnet, så tror jag under närvande förhållanden
icke annat vara att göra, än att afstå förevande betänk.;
hvarom jag anhåller om propos.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
behagade bifalla LagUtsk:s förevande betänk., ropades nej, och uppå
sedermera framställd propos. biet samma betänk, af R. o. Ad.
afslaget.
Vid förnyad föredragning af LagUtskis d. 22 och 23 dennes
på bordet lagde betänk. N:o 58, i anledn. af väckte motioner om
förändring i lagstiftningen, ang:de dels förmyndarevården, dels ock
de s. k. tysta förmånsrätterne, yttrade sig
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Uti detta betänk, har
LagUtsk. behandlat saken på samma sätt som i det föreg:de.
Ärendets vigt torde likväl göra nödigt, att, när man kan få
något bättre, man må låta bero vid det upgjorda förslaget. LagUtsk:s
förslag går ut på att söka bereda trygghet för vården al
omyndiges medel, äfven sedan de af mången så litet tålda tysta
förmånsrätterne blifvit borttagne. Då frågan om dessa förmånsrätter
vid hvarje riksdag återkommer, torde det icke vara skäl att motsätta
sig den framställning, som Utsk. nu gjort. Åtskilliga förslag
till frågans lösning, hafva visserligen förut blifvit gjorda, fast utan
lycklig påföljd; men sådant torde dock icke kunna anses innebära
giltig anledn. att misströsta derom; och har jag derföre ingenting
emot en sådan skrifvelse som här föreslås.
LagUtsk:s förevar.-de betänk, blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 22
och 23 dennes på bordet lagda betänk. N:o 34, i anledn. af väckte
motioner om ändring af 4, 5 och 6 §§ i 24 kap. B.B. samt uphäfvande
af Kongl. Förordn. d. 26 October 1743, rör:de stämningssättel
i Brandstodsmål.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I detta betänk, föreslå
Utsk:n att en tid af 3 år måtte bestämmas, hvarefter de nuvar:de
föreskrifterne i afseende på skyldigheten att gifva och taga brandstod
skola uphöra.
392
Den 24 Augusti.
Betänk, uplyser icke huruvida inom alla orter sådane brandstodsbolag
af större omfång, hvilkas tillväxt Hiskin genom sitt förslag
vilja befordra, verkligen finnas till.
För min del betviflar jag förhållandet vara sådant; och så länge
orter gifvas, der möjligen lokala omständigheter göra bildandet af så
stora inrättningar, som de här ifrågasatta, svåra, om icke alldeles
omöjliga, så torde det vara olämpligt alt för fortvaron af Lagens nu
gällande föreskrifter bestämma en praescriptionslid, på sätt här föreslås.
Jag skulle tro, att dä, efter den föreskrift, som redan finnes
meddelad, den som ingått i någon af de större bolagen är fri från
alt utgifva något bidrag till det mindre bolaget och denna skyldighet
icke eller behöfver af länets brandstodsbolag å hans vägnar fullgöras,
så har man gått så långt som man under närvande förhållanden
möjligen kan göra. Innan en fullständig utredning af förhållandena
inom hvarje serskild landsort blifvit verkställd, bör man
nogsamt akta sig att antaga en lag, som kunde föranleda införandet
af ett rättslöshetstil Istånd, och får jag derföre anhålla om afslag å
förevaride betänk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag föranlåtes så mycket
heldre att instämma med den siste talaren, som jag har mig
bekant, att orter inom riket finnas t. ex. Snäfringe härad i Westmanland
och vissa orter i Nyköpings län, hvilka vägrat att förena
sig med andra härader i fråga om brandstod. Eldfarligheten är
efter orternas olika natur, huruvida de äro belägna i skogsbyggd
eller icke, så olika, att eldsvådor oftare inträffa i den ena orten än
i den andra. Detta har allmänheten sig bekant och vill för ingen
del assurera sig utöfver de gränsor, som naturen i sådane fall för
Orten bestämt. Det vore att göra våld på menigheten att uphäfva
de lagbud, som finnas, och på sätt och vis tvinga allmogen att ingå
uti inom länen bildade brandstodsbolag, der de finnas, och der de
icke finnas, tvinga menigbeterne att sjelfve bilda sådane bolag, hvilka
på intet sätt blifva billiga och rättvisa för dem.
Jag förenar mig således med Gr. Mörner i begäran om afslag.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle förevar.-de betänk., besvarades denna propos. med starka nej,
blandade med ja, och blef sedermera till afslag å betänk, framställd
propos. besvarad med ja.
Föredrogs ånyo Riddarh.Utskis d. 21 och 23 dennes på bordet
lagda mern. Nio 16, i anledn. af Hr Brakels, Mauritz, motion
om ändringar i vilkoren för utöfningen af R. o. Adis representationsrätt.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Jag lager detta tillfälle i akt,
för att betyga Riddarh.Utsk. min tacksamhet för den möda detsamma
nedlagt vid besvarandet af min motion. Alt nu då riksdagen
lider till slut, behandla en sak af så genomgripande art på R.
o. Adis organisation, anser jag icke vara lämpligt, hvarföre jag anhåller
om propos. att denna fråga måtte få anstå till nästa riksdag.
Den 24 Augusti
393
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser Riddarh.Utsk.
hafva nedlagt mycken förtjenst i det utlåt., som nu blifvit föredraget,
och mycken försigtighet äfven, då Utsk. hemställt alt R. o.
Ad. icke nu skulle fatta beslut i denna fråga utan dermed upskjuta
lill nästa riksdag.
Jag tillstyrker bifall till den af Utsk. gjorda slutliga hemställan,
utan alt vilja ingå i någon slags pröfning af grunderna för den blifvande
representations-rälten eller den inverkan pä R. o. Ad. som ett
antagande af det hvilande förslaget till ualional-representationens ombildning
kan komma att utöfva.
Frih. Toll, Gustaf: Om hvad Utsk. tillstyrkt möjligen af någon
skulle så förstås som hade Utsk. åsyftat, det R. o. Ad. skulle
nu bifalla grunden för Utsk:s mening, hvilket jag att sluta af enskildta
yttranden har anledn. förmoda, sä får jag äran förklara att
Utsk. i sådant fall låtit en otydlighet i redaktionen falla sig till last.
Meningen är, att R. o. Ad. i det afseendet skall upskjuta saken
lill sitt nästa sammanträde, utan att på något sätt vara bunden
af några föreg:de åtgöranden.
Frih. Cederström, Rud.: Enär detta ärende utgör en fråga,
som i hög grad bör intressera R. o. Ad:s ledamöter, så torde det
icke vara oljenligt att ingå i någon närmare pröfning af hvad Riddarh.
Utsk. föreslagit, ehuruväl Utsk. i sin slutliga hemställan icke
begärt annat, än att R. o. Ad. ville låta med definitivt beslut i
denna fråga anstå till en kommande riksdag.
Emedlertid har Riddarh.Utsk. likväl uti ingressen till sitt utlåt,
framställt ett annat förslag, det nemi., att R. o. Ad. redan vid innevar:de
riksdag ville med antagande eller erkännande af de grunder,
som i det nu föredragna förslaget äro framlagde, till en kommande
riksdag upskjuta, att på dessa grunder utarbeta ett detaljeradt
och definitivt förslag.
För min del, och då jag icke kan annat än erkänna det de
grunder, Utsk. antagit, synas vara alldeles riktiga, serdeles väl afvägda,
omfattande förmögenhet, egande af kunskapsmålt, innehafvande
tjenst, — m. e. o. allt, som bör berättiga till deltagande i
afgörande! af fosterlandets angelägenheter; för min del, säger jag,
skulle jag gerna sett att R. ,o. Ad. antoge det uti ingressen införda
första alternativet, förmedelst godkännande af förbemälde grunder.
Ett sådant antagande nu blefve visserligen icke fullt bindande för
R. o. Ad, vid en kommande riksdag; men det blefve ett slags
princip-betänk. Antagandet deraf såsom sådant torde kunnat gifva
ett icke obetydligt moraliskt stöd åt den vidare utvecklingen af denna
fråga. Emedlertid och då föreg:de talare hafva ansett en annan
behandling af detta ärende vara lämpligare, vill jag med jemväl fästad!
afseende på den af riksdagen långt framlidne tiden, icke heller
med någon serskild hemställan falla besvärlig, utan skall gerna
förena mig med dem; hembärande min tacksa mhetsgärd ål Riddarh.-  Utsk. som på ett förtjenstfullt sätt visat sig vilja omfatta denna fråga
och söka åstadkomma densammas lösning på ett tillfredsställande
sätt, hvars bringande till verkställighet vi skole hoppas må vara
en icke alltför aflägsen framtid förbehållet.
394
Oen 24 A u g usti.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle den af
Utsk. uti förevar:de mern. gjorda slutliga hemställan.
Denna propos. hesvarades med ja, hvarjemte
Hr Hjärne, Harald: anmälde sig och yttrade:
Som jag fattat saken, har en af de ledamöter, som i denna
fråga yttrat sig, ansett att detta Riddarh.Utsk:s mern. endast borde
läggas lill handlingarne och deröfver icke fattas något beslut; andre
ledamöter åter, hafva begärt ingenting, utan endast tackat Utsk. för
dess behandling af frågan. Det rättaste anser jag för min del hafva
varit att helt enkelt lägga mern. lill handlingarne; men då R. o.
Ad. redan fattat beslut, ehuru jag anmälde mig till erhållande af
ordet, innan propos. af Hr Frih. o. Landtm, framställdes, så är det
naturligt att mitt yttrande icke kan till någon åtgärd föranleda.
Hr Brakel: Jag instämmer med Hr Hjärne att sedan öfverläggningen
i ämnet blifvit förklarad vara slutad, hans yttrande icke
kan föranleda till någon åtgärd.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förnyade sin nyss framställda
propos., besvarades densamma med starka ja, jemte ett eller
annat nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern. och betänksn, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 337, ang:de verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga med statsregleringen gemenskap
egande frågor;
Banko-Utskottet:
N:o 85, ang:de instruktion för R. St:s BankoUlsk. vid nästkommande
riksdag;
Lag-, samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk :n.
N:o 37, i anledn. af väckt motion, att utländsk man icke må
tillåtas att här i riket besitta eller bruka fast egendom, eller utöfva
annan näring, utan att vara Svensk medborgare; och
N:o 38, i anledn. af väckte motioner om ändring af 10 mom.
i Kongl. Brefvet, ang:de Storskiften m. m. i Stora Kopparbergs lån
d. 17 Augusti 1804.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 25 Augusti.
395
Måndagen den 25 Augusti 1851.
Plenum kl. ti e. m.
Justerades 4 prol.utdr. för gårdagens plenum samt pleniprot.
för d. 9 sistl. Juli e. m.
Hr Hjärne, Harald: Jag anser mig böra anhålla om tillgift
för det, att jag vågar uptaga några ögonblick af R. o. Ad:s
tid, med att yttra några ord i anledn. af en sak, som till en del
rörer mig personligen, så vidt den afser ett af mig å detta rum
för några plenidagar sedan afgifvet yttrande. Det kunde vara
möjligen öfverflödigt, men då jag vid det ifrågavande tillfället
meddelade till prot. en temligen sträng anmärkn. emot ett föredraget
Utsk:s betänk, och omständigheterna sedermera hafva både
offentligt och enskildt gifvit mig anledn. att förmoda att denna
faktiska upgift, som af ingen här vitsordats, kunde behöfva något
understöd, så har jag ansett mig böra, hvad som dels var min
rätt såsom enskild person och dels min pligt, såsom ledamot af
detta Stånd, bestyrka hvad jag här yttrat.
Då nemi. Stals- och Ekon.Utskms sednaste betänk, ronde behandlingen
af Hr Stiernsvärds motion förevar, så yttrade jag att
del inför Ståndet föredragna förslaget till skrifvelse icke var öfverensstämmande
med hvarken ordalagen eller meningen i det
förslag, hvaröfver det röstades i de sammansatta Utskm. Denna
anmärkn. är verkligen af den alfvarsamma beskaffenhet, att jag
hade väntat mig få höra en eller annan person af de sammansatta
Ulsk:ns inom Ståndet varande ledamöter yttra sig deröfver.
Jag har icke fästat något afseende dervid att en i staden utkommande
morgontidning, på grund af en oriktig framställning utaf
min upgift, derpå byggde en oriktig tolkning af hela mitt yttrande
i frågan, ty jag anser alt en polemik med tidningarne i sådane
fall icke är passande. Jag fästade mig icke heller dervid att under
diskussionen här, en ung ledamot af Ståndet framkastade en
allusion, som icke syntes vara riktad emot någon annan än mig,
den nemi.: ”att en ledamot af detta Stånd, hvilken”, (såsom jag
tror hans ord föllo sig) ”inom Utskm hade biträdt att framföda
det foster, som då här diskuterades, icke här ville vidkännas detsamma”.
Jag fästade mig icke vid dessa yttranden annorlunda
ån all jag i få ord uttryckte min förvåning deröfver: men då sedermera
tillkom den omständigheten, alt de Irenne öfriga Stånden
behandlat detta betänk, och afgjort detsamma, utan att, af någon
enda ledamot den anmärkm blifvit framställd, som jag inom detta
Stånd gjorde och som verkligen efter min tanka, icke bordt undfalla
en del af Ulskms ledamöter, samt alt man i enskilda kretsar
ställt till mig sådana spörsmål i afseende på mitt yttrande att jag
haft ali anledn. förmoda, att man icke var säker om huruvida
396
Den 25 Augusti.
mitt yttrande var fullt öfverensstämmande med förhållandet, så
har jag ansett mig, efter alt derom hafva rådgjort med flera äldre
riksdagsmän, skyldig både mig sjelf och Ståndet, att skaffa mig
ett bestämdt vitsord att milt yttrande varit till punkt och pricka
öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Jag yttrade att de
ord, som inflöto i verba formalia uti den föreslagna skrifvelsen,
rör:de Hr Stiernsvärds motion, äfvensom hvad angick för slaget
N:o 2 aldrig lästs inom Utskm och aldrig funnits i det skrifna
dokumentet, som ordf:n i Utsk:n framlade med förslag till propostr
och hvaröfver då röstades. Detta var min upgift. Lyckligtvis
har detta nedklultrade papper blifvit qvarliggande inom Ulsk:n och
jag har det f. n. i min hand, samt anhåller att få npläsa de ord
deruti, hvarvid jag gjort anmärkn. Der står: ”att R. St., med
föranledande af denna motion, beslutat en underd. skrifvelse etc”;
men nti del tryckta betänk., som torde vara till hands vid prol.,
der slår: ”att R. St. med föranledande af Hr Stiernsvärds motion
så vidt det alser förslaget N:o 2, besluta etc”. Jag biträdde inom
Utsk. detta förslag sådant det finnes på detta papper, och jag ber
att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på den fullkomliga olikheten
i meningen mellan dessa begge förslag. Här står: ”med föranledande
af denna motion”. Ledamöter inom Utsk:n torde erinra
sig ali jag, när delta lästes upp, begärde, ehuru jag redan erhållit
många utstrykningar, ali fä äfven dessa ord utstrykna, för att icke
lemna det minsta spår af Hr Stiernsvärds förslag, hvilket jag förut
sagt att jag icke gillade; men på upmauing af åtskillige ledamöter,
som tolkade dessa ord: ”med föranledande af denna motion”
icke annorlunda än såsom ett stöd för Utsk:ns grundlagsenliga
rätt att framkomma med förslaget i allmänna termer och icke
hänvisande till Hr Stiernsvärds motion, så beslöts att bibehålla
dem. Om man rått ser efter hvad dessa ord egentligen innebära,
så innebära de icke annat än en garanti för den grundlagsenliga
riktigheten deraf, att en motion verkligen var väckt om Landtförsvarets
organisation, på grund hvaraf R. St. ägde rätt alt göra
den föreslagna underd. anhållan. På det viset böra de tolkas;
men ändrar man dessa ord sålunda: ”med föranledande af Hr
Stiernsvärds förslag, så vidt det afser förslaget N:o 2”, så vågar
jag hemställa till R. o. Ad. och hvar och en som förstår att läsa
Svenska språket om icke, då dessa ord infördes i en skrifvelse
till K. M. det vore alldeles påtagligt att skrifvelsen blifvit afgifven
med afseende på Hr Stiernsvärds förslag; och det var detta
jag framför allt beslridde.
Jag har tagit mig friheten nu förklara denna sak och jag
hoppas alt jag har gjort det tillräckligt tydligt. Jag vill vara fri
ifrån gissningar och anspelningar, som hvarken passa att framställa
ej heller opåtaldt borde framställas. Huru denna ändring har
skett inom Utsk:n, derom är jag för ett par dagar sedan underrättad,
men anser mig icke tillständigt, då jag af 3:dje man fått
veta hvem som gjort denna ändring att tillkännagifva det inför
R. o. Ad,, utan jemte det jag anhåller hos de sammansatta Utsk:ns
hår närvarande ordf:de att han ville yttra sig huruvida förhållan
-
Den 25 Augusti.
397
del varit sådant, som jag haft äran upgifva, ber jag honom äfven
säga huruvida han anser nödvändigt för saken, alt nämna huru
denna metamorphos tillkommit. Den ledamot, som under diskussionen
framkastade en mindre passande allusion derom, att milt
yttrande skulle betyda, alt jag icke ville under diskussionen vidkännas
samma sak, som jag inom Ulsk:u varit med om att genomdrifva,
torde icke behöfva afgifva någon vidare förklaring för
att hvar och en skall finna, att allusionen varit obehörig, hvilket
jag anser tillräckligt uplyst genom hvad jag nu haft äran anföra.
Slutligen anhåller jag om R. o. Ad:s tillgift för det att jag
har vågat uptaga liden med detta förklarande.
Frih. Cederström, Rud.: Det bör icke väcka förundran
att Hr Hjärne sökt utreda en sak, hvaruti upkommil missförstånd
och hvaruti han blifvit föremål för klander. Då det åligger
Exped.Utsk. all hafva inseende öfver riksdagstrycket, så och
ehuru Hr Hjärne, hvilket jag med fägnad förnimmer, icke emot
nämnde Utsk. rigtat någon anraärkn., torde jag likväl, enär man
af tystnaden härom kunde härleda en möjlig förmodan om någon
felaktighet derstädes begången, härmed få försäkra, att Exped.Utsk.
aftryckt ifrågavande handling, alldeles sådan som den blifvit till
Utsk. öfverlemnad, och att således, derest misstag om rätta ordalagen
derutinnan äger rum, sådant för ingen del ligger Exped.-  Utsk. lill last. Hr Hjärne har derjemte omnämnt det sätt, hvarpå
hans anförande blifvit af en tidning berörd. Ehuru rättmätig
den fordran år, alt icke se sina uttryck vanställda och sina
omdömen roissfirmade, hvaröfver vid detta tillfälle en billig klagan
föres, fruktar jag dock att om man skulle lill prot. beklaga
sig öfver hvarje af de försmädelse!', riksdagsmännen i detta afseende
få lida, så skulle det ansenligen uptaga liden, och måhända
icke ändå göra en önsklig verkan på de felande. Jag har för
min del trott det vara tjenligare alt söka få i tidningarne införda
reklamationer emot de oriktiga referaterna. Visserligen hafva
dessa reklamationer någon gäng blifvit införda, men det har äfven
handt, att de allvarliga ordalagen deri icke fallit i tidningsredaktionens
smak, då redaktionen behagat helt simpelt, med en
i förbigående meddelad uplysning om saken, förklara, att reklamationen
icke kunnat intagas, emedan den t. ex. betes hafva varit
”upfylld af olidigheter” o. s. v. Lysande bevis kunna på så
beskaffade förfaranden anföras, och kanske företrädesvis hämtas
frän den s. k. Morgontidning (som äfven ulgifves om aftuarne,)
öfver hvilken Hr Hjärne haft att beklaga sig. Emellertid må sådant
en gång för alla offentligen anmärkas, — enär en eftertid
(om man tänker sig att den vill studera våra tidningsluntor), skall
kunna draga högst ogrundade slutsatser beträffande representantens
verksamhet, om icke någon gång en protest mot dessa luntors
trovärdighet uttalas. För öfrigt och sedan detta en gång,
till den kraft och verkan det bör medföra, är utsagdt, torde det
vara bäst, att åt förakt och glömska öfverlemna alla särskilda dylika
förnärmelser, öfver hvilka vårt egel medvetande och samtidens
vittnesbörd må tillräckligen höja oss.
398
Den 25 Augusti.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Upmanad af Hr Hjärnes
yttrande, anser jag mig böra vitsorda riktigheten af Hr Hjärnes
anmärka., att det tillstyrkande, som de sammansatta Stats- och
Ekoo.Utsk:ns här föredragna betänk, innehåller, icke fullt öfverensslämraer
med den propos. hvarom de sammansatta Utsk:n voterade,
och att således denna propns. blifvit ändrad i det concept
eller den handling, som lemnades till Exped.Ulsk. att tryckas utan
min vetskap intilldess jag fick se handlingen tryckt, då den inkom
lill öfverläggning hos R. o. Ad. Jag har sedermera sökt att göra
mig underrättad huru denna förändring tillkommit. Det är en
sak, som icke torde tillhöra R. o. Adis pröfning, hvarföre jag,
icke vidare vill nämna derom. Jag torde böra tillägga att orsaken,
hvarföre jag, vid samma tillfälle som Hr Hjärne gjorde denna anroärkn.
, icke vidare sökte att fästa R. o. Adis upmärksamhet derpå
var den, att jag först icke kände fullkomligt huru det hade tillgått
och att jag icke så ordagrannt erinrade mig den propos.,
som jag i de sammansatta Ulskin framställde, ehuru jag väl märkte
att den var förändrad. Dessutom ansåg jag sjelfva saken vara af
den beskaffenhet, att jag icke trodde den förtjena ali uptaga R.
o. Ad:s lid dermed.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUlskis i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. Nio 337, ang:de verkställd omröstning
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga
med statsregleringen gemenskap egande frågor.
Föredrogs och bifölls BankoUlskis i gårdagens plenum på
bordet lagda mern. Nio 85, angide instruktion för R. StisBankoDtsk.
vid nästkommande riksdag.
Äfvenledes föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv. och
Ekon.Utskms i gårdagens plenum på bordet lagda betänk. N:o
37, i anledn. af väckt motion, att utländsk man icke må tillåtas
att hår i riket besitta eller bruka fast egendom eller utöfva annan
näring, utan alt vara Svensk medborgare.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Cederström,
Rud., och Frih. Rudbeck, Reinhold, Lag- samt
Allra. Besv. och Ekon.Utskms i gårdagens plenum första gången
på bordet lagda betänk. Nio 38, i anledn. af väckte motioner om
ändring af 10 mom. i Kongl. Brefvet, angide storskiften m. m.
i stora Kopparbergs län d. 17 Augusti 1804.
Uplästes till justering samt godkändes nedannämnde från
Exped.Ulsk. inkomne förslag lill R. Stis underd. skrifvelser till K. M.
Nio 197, angide tullbevillningen;
Nio 206, angide köpeskillingen för den Kronan förr tillhöriga
s. k. Hofbagericgendoraen vid Regeringsgatan här i hufvudstaden;
D en 25 Augusti.
399
N:o 207, om vidtagande af nödige kontroller å användande
af städernes tolagsmedel för dermed afsedde ändamål; och
N:o 208, om afskrifning af räman å anmärkn:smedel, ådömde
förre Reg:ts-Skrifvaren P. A. Arell.
Justerades jemväl ett från Exped.dlsk. under N:o 29 afgifvet
förslag till § i riksdagsbeslutet ang:de Tullbevillningen.
Anmäldes och lades i följande af H. Ex Hr Frih. o. Landtm,
föreslagna ordning på bordel nedannämnde från Utskm inkomne
betänkm, mern. och utlätrn, nemi. från
Bevillnings-Utskottel:
N:o 31, med förslag till bevillnings-summans fördelning:
Sta ts-U tskoltet:
N:o 342, i anledn. af vackt motion om låneunderstöd för
Stora Barnhuset i Stockholm;
N:o 333, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
273, ang:de ruslhållarnes inom Kungsöhrs fögderi befrielse från
erläggandet af nu utgående lösen för dagsverken, hvilka af deras
stamhemman utgöras;
N:o 341, med förslag till stadganden i Riksg:skont:s reglemente,
ang:de delta verks inkomster samt upbörden och redovisningen
af dit ingående bevillnings- m. fl. medel;
Lag-Utskottet:
N:o 60, i anledn. af väckt motion om återuplifvande af 50
§ i 1830 års konkurs-lag;
N:o 61, i anledn. af väckt motion om räntans frigifvande
i vissa fall;
N:o 62, i anledn. af väckt motion, ang:de skyldighet för fästehjon
att inom viss lid efter slutad lysning till äktenskap, detsamma
genom vigsel fullborda:
Stats-U tskottet:
N:o 340, i anledn. af väckte motioner, dels i fråga om ändring
uti redan bestämda vilkor för den af Rikets sednast församlade
Ständer lemnade garanti i afseende på anläggningskostnaden
för en jernväg emellan Orebro och Hults lastageplats vid
Wenern, dels ock ang:de ifrågaställd utsträckning af denna jernvägsanläggning
till Köping.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
400
Den 26 A ng us ti.
Tisdagen den 26 Augusti 1851.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 3 prot.uldr. för gårdagens plenum.
Föredrogs ånyo och bifölls Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utskrns d. 24 oell 25 dennes på bordet lagda betänk. N:o 38, i
anledn. af väckte motioner om ändring af 10 mom. i Kongl.
Brefvet ang:de storskiften m. nt. i stora Kopparbergs län den 17
Augusti 1804.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Ulsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda betänk. N:o 31, med förslag till bevillnings-summans
fördelning.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Hr Brakel, Mauritz Gust., StatsUtsk:s
i gårdagens plenum första gången bordlagde nedannämnde utlåtrn
och mein:
N:o 342, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd för
Stora Barnhuset i Stockholm:
N:o 338, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. N:o
273, ang:de ruslhållarnes inom Kungsöhrs fögderi befrielse från
erläggandet af nu utgående lösen för dagsverken, hvilka af deras
stamhemman utgöras; samt
N:o 341, med förslag till stadganden i Riksg:skont:s reglemente,
ang:de detta verks inkomster samt uphörden och redovisningen
af dit ingående bevilInings- m. fl. medel.
Föredrogos och biföllos LagUtsk:s nedannämnde i gårdagens
plenum på bordet lagde betänk:n:
N:o (50, i anledn. af väckt motion om återuplifvande af 50
§ i 1830 års konkurs-lag;
N:o 61, i anledn. af väckt motion om räntans frigifvande i
vissa fall ; samt
N:o 62,i anledn. af väckt motion, ang:de skyldighet för fästehjon
att inom viss tid efter slutad lysning till äktenskap, detsamma
genom vigsel fullborda.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
utlåt. N:o 340, i anledn. af väckte motioner, dels i fråga om ändring
uti redan bestämda vilkor för den af Rikets sednast församlade
-
Den 26 A u g u st i.
401
lade Ständer lemnade garanti i afseende på anläggningskostnaden
för en jernväg emellan Orebro och Hillis, lastageplats vid.Wenern,
dels ock ang:de ifrågaställd utsträckning af denna jernvägsanläggning
lill Köping.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att uti nyss hållen
Talmanskonferens hade, under förutsättning att förevartde utlåt,
skulle i dag blifva för andra gången bord lagd t inom samtlige
RiksSt:n, Talmännen och konferensens öfrige medlemmar varit af
den mening att liden för delta ärendes företagande till afgörande
kunde utsättas till morgondagens plenum; hvarjemte H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. behagade dertill lemna bifall.
Ropades ja.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Då riksdagens
snara afslutande är beroende på delta ämnes afgörande och då
troligtvis ämnets vigt och särskildta beskaffenhet kommer alt erfordra
en lång öfverläggning i frågan, så får jag till R. o. Ad.
vördsamt hemställa huruvida icke R. o. Ad. läcktes besluta alt
SlatsUlsk:s ifrågavartde utlåt, måtte Hyttas på föredragntslislan i
morgon näst efter StatsUtsk:s utlåt. N:o 342, rör:de lån till stora
Barnhuset, hvilket f. n. är det första målet.
Uppå. i anledn. häraf framställd propos., beslöts att StatsUtsk:s
ifrågavar:de utlåt. N:o 340, skulle å föredragmslistan för
morgondagen upföras näst efter samma Utsk:s utlåt. N:o 342.
Anmäldes oell lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlät, och betänk., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 339, med ytterligare fortsättning af förslaget till reglemente
för Riksg:skont.;
N:o 343, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. N:o 298:
Lag-Utskottet:
N:o 59, i anledn. af väckte motioner, ang:de dels religionsfriheten,
dels ock uphäfvande af Kongl. Plakatet d. 12 Januari
1726, emot olotliga sammankomster för andaktsöfningar jemte öfrige
i samma ämne utfärdade författningar.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
PresleSt. af d. 22, från BorgareSt. af d. 23 samt från BondeSt.
af d. 22 och 23 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 12 f. ra.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
9 II.
26
40?
D« h 27 Augusti f. m
Onsdagen den 27 Augusti 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerade* 3 prot.ntdr. för gårdagens plenum och nedannämnde
från Exped.Ulsk. inkomne förslag lill R. St:s underd.
»krifvelser lill K. JVi.:
N:o 198, ang:de stämplade pappersafgiften: och
N:o 209, ang.-de förändring i rältegången och arbetssättet i
Hofrätt.
Justerades jemväl följande från Exped.Utsk. inkomne förslag
till §§:r i Riksdagsbeslutet:
N:o 31, ang:de stämplade pappersafgiften;
N:o 33, ang:de beslutade grundlagsförändringar;
N:o 34, ang:de disposition af Bankovinsten;
N:o 35, ang:de anslag af Bankens vinstmedel till stora Barnhuset
;
N:o 36, ang:de Bankens lane- och kreditiv-rörelse;
N:o 37, ang:de åtgärder till lättnad för Bankens låntagare;
N:o 38, angtde Bankens metalliska kassa m. m.;
N:o 39, angtde Bankens deposilionsrörelse;
N:o 40, ang:de försträckningar till filialbanker:
N:o 41, ang:de en pensinnsinrältning för enkor och barn
efter tjenstemän och betjente vid Bankodiskonten m. m.:
N:o 42, ang:de nprättande af nytt Bankoreglemente; samt
N:o 43, ang:de bestämmelser i afseende på fullföljden och
behandlingen af mål i Hofrätt.
Anmäldes till bordläggning:
SlalsUlsk:s mera. N:o 350, ang:de den uprällade nya Riksstaten;
och
Exped.Ulsk:* mern. N:o 16, ang:de tillägg i åtskilliga Riksdagsbesluts
§§:r.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 25 och 26 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 342, i anledn. af väckt motion om
låneunderstöd för stora Barnhuset i Slockholm.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 25 och 26 dennes på bordet
Den 27 Augusti f. m.
403
lagda utlåt. N:o 340, i anledn. af väckte motioner, dels i fråga
om ändring tili redan besläinda vilkor för den af Rikets sednast
församlade Ständer lemnade garanti i afseende på anläggningskostnaden
för en jernväg emellan Orebro neli Holts lastageplats
vid Wenern, dels ock angr ie ifrågaslälld utsträckning af denna
jernvägsanläggning till Köping.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Som detta utlåt, innehåller (lere
punkter, hvaröfver olika beslut kunna komma alt fattas, anhåller
jag alt föredragningen deraf måtte komma att ske punktvis.
Sedan R. o. Ad. härtill, uppå derom af II. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, framställd propus., leninal sill bifall, yttrade
Gr. Lagerbjelke: Enär den i Utsk:s utlåt, förekommande
första punkt (pag 7) är beroende af de efterföljande punkterne,
sä hemställer jag om ej med afgörande! af nämnde punkt må anstå,
intilldess R. o. Ad. fattat beslut rör:de punkten l:o pag. 9.
Uppå af H. Ex. Hr Frill. o. Landtm, i anledn. häraf fram
ställd
propos. bifölls, alt med pröfningen af första punkten af
förevar:de utlåt., innehållande hemställan till R. St. att för sin
del medgifva, att den vid sista riksdag ifrågasatta jet nväg emellan
Orebro och Hult måtte få lill staden Köping utsträckas, skulle anstå
lills R. o. Ad. prof va l l:sta mom. af del t 2:dra punkten tillstyrkta
beslut.
Häiefter anmäldes såsom föremål för öfverläggningen Ulsk:s
i slutet af pag. 8 i andra punkten gjorda tillstyrkande, ali R St.
för sin del. ville, med uphäfvande aT hvad vid sistl. riksdag
blifvit stadgadt och genom den underd. skrifvelsen af den 19
Augusti 1848, hos K. M. i underd.diel anmäldt, ang:de vilkoren
för den af Rikets dä församlade Ständer lemnade garanti för räntan
å anläggningskostnaden för en jernväg emellan Orebro och
Hult, fatta föråndradt beslut.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Jag kan naturligtvis
icke hafva något emot att R. St. nu åtaga sig nya förbindelser
i afseende på jernvägars anläggande, örn de förbindelser
hvaruti de redan befinna sig må hafva npilört. Frågan kan likväl
vara huruvida ett sådant uphörande af dessa förbindelser kan
bero af R. St. allena. En garanti år nemi. letnnad till eli bolag,
som man har anledning tro häfver bildat sig och hvilken på denna
grund har fullkomliga rätls-anspiåk.
Jag är icke i tillfälle att säga i hvad mån delta bolag verkligen
varit fullständigt organiserad!; — men så myckel är mig
bekant, all detta bolag inom fäderneslandet haft 3:ne Direktörer,
eller lieie: alt personer tecknat sig för aktier lill den vid förra riksdagen
ifrågasatta jernvägen emellan Orebro oell Hult, och jag har
hört, hvdket förhållande jag dock ej kan bekiäfta, all sedan teckning
bär till ringa belopp egt rum, densamma fottgått i England.
Vore det så och ingen åtgärd blifvit vidtagen för detta bolags
26*
404
Den 27 Augusti f. ni.
uplösande, så är det klart att R. St lill delta bolag stöde i förbindelse,
att, i den mån det fullgjorde sina åligganden, fullgöra den
garanti som R. St. sistl. riksdag ät eli sådant bolag lemnat. StatsIJtsk:s
utlät, uplyser icke om och huruvida detta bolag ännu förefinnes
neli är i någon verksamhet.
Det har likväl enskildt blifvit mig meddeladt alt några ledamöter
af detta bolags Direktion fattat ett beslut, grundat pä en §
i bolagsreglorne, eril. hvilket bolaget skall uplösas, hvarjemte jag
i dag fått den nplysningen, att en anmälan om ett sådant beslut
skulle i går lill Konungen hafva ingått, således långt sednare än
SfatsUt.sk.
komligt enskilde uplysningar till hvilka jag visserligen för min del
sätter all möjlig tro men som dock icke lära kunna vara lillräcklige
för alt R. St. pä desamma skulle kunna grunda eli beslut.
För att således nu ej fatta ett sådant beslut, som möjligen
skulle leda till framtida ersättnings-anspräk af ett bolag, hvars pä
Ständmes garanti grundade lagliga rättigheter Sländ.-ne icke ensidigt
kunna uphäfva, tager jag mig friheten föreslå att i st. f. den ingress
till beslut som StatsUtsk. framställt, R. o. Ad. dertill ville antaga
följande förslag: ”att den af R. St. vid sisth riksdag lemnade
garanti af räntan å anläggningskostnaden för en jernväg emellan
Örebro och Hult, uphör, såvidt något bolag med på densamma grundade
rätts-anspråk icke förefinnes”.
Frih. Klinkowström, Rud. Manritz: Jag har begärt ordet
i anledn. af Gr. Hamiltons yttrande ronde tillvaron af ett aktie-bolag
för jernvägs anläggning.
StatsUtsk. har visserligen icke på officiel väg gjort sig underrättad
huruvida ett sådant bolag existerar eller icke; men jag som
sutil på den afdeln. inom StatsUtsk. som handlagt detta ärende, anser
mig skyldig uplysa att delta bolag verkligen existerar. Derom
är jag så mycket mera öfvertygad, som jag här har bolagsreglorne
i min hand; — direktionen är utsedd och enl. den P. M. som af
Hr Waern blifvit till StatsUtsk. inlemnad, äro 844 aktier, hvardera
å 60 r:dr, tecknade. Bolaget finnes således och bör vara skyddadt i
sina rättigheter; men får icke träda i verksamhet, erd. 6 §:n, förr
än 20,000 aktier blifvit tecknade och insättning af 120.000 r:dr
tillgodokommit bolaget inom viss tid. Om detta icke skett skulle
bolaget uplösas, men detta bolagets uplösande kan ej ske utan genom
Konungens resolution, hvilken ingen påstått ännu existera. Jag
är således förvissad alt bolaget finnes till, ehuru det icke trädt i
verksamhet; — och jag tror lika med Gr. Hamilton att ingressen
icke kan godkännas i det skick hvaruti den nu befinnes.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: De handhr, som för
StatsUtsk. varit tillgänglige, hafva icke uplyst om tillvaron af någon
sådan resolution, som den Frih. Klinkowström omförmält; men det
återstår för honom att visa att någon sådan resolution erfordras,
eller finnes någorstädes föreskrifven. Det följer af sjelfva vilkoren
för inrättningen att bolagsmännen måste upfylla de föreskrifter som
i oktroijen finnas stipulerade för bolagets trädande i verksamhet,
Den 27 Augusti f. m.
405
innan detsamma kan anses behörigen constitueradl; och af den lemnade
upgiften, att blott 800 aktier under den förflutna tidon blifvit
tecknade af de 20,000. som utgöra det minsta antal, som erfordras
innan bolaget får träda i verksamhet, torde man hafva någorlunda
säker ledning för bedömande huruvida sistnämnde antal någonsin
skall blifva tecknadt. Emedlertid är icke vilkoret fullgjordt
för att bolaget kunnat träda i verksamhet — och det har ej heller
gjort det, såsom äfven motionärens framställning utmärker.
Det må vara, att det. i förra riksdagens beslut ej står bestämdt
uttryckt huru läng tid Ständme skola vara bundna af det dä fattade
beslutet; men en lid är deremot bestämd, inom hvilken jernvägen
skulle vara färdig; och sorn detta vilkor icke blifvit upfvlldt,
lärer det knappast kunna antagas alt några rättigheter emot Staten
kunna tillkomma ett bolag, som ej fullgjort vilkoren för sin tillvaro.
Jag får anhålla att Etsk:s betänk, måtte bifallas.
Gr. Lagerbjelke: Hvad man af officiella handla' vet, del
är, att, på grund af H. Stms vid sisth riksdag fattade beslut, och
för att komma i åtnjutande af den garanti, som då stadgades, balett
bolag bildat sig, hvilket ä de för detsamma upgjorda reglor erhållit
Konungens nåd. stadfästelse. Della bolag mäste således vara
innehafvare af vissa juridiska rättigheter på grund af den vid sista
riksdagen beslutade garantien. Detta är hvad man med visshet vet.
Att detta bolag sedermera gått förlustig dessa rättigheter, — det
tror man; men officiell känner man det ej. Det måtte vid sådant
förhållande vara gifvet, alt lagstiftaren icke bör, icke kan förklara att
dessa rättigheter hafva uphört.
Om man föreställer sig att Utsk:s förslag blefve af Ständme
antaget, under det att ett bolag verkligen förefinnes ännu, egande
rättigheter, på grund af den vid förra riksdagen lemnade garanti, så
kunde deraf följa, att, sedan eli nytt bolag, pä grund af det nu föreslagna
beslutet bildat sig och börjat arbeta, det gamla bolaget
framträdde, sägande: bär äro våra rättigheter gifna på grund af den
första garantien, vi anhålla om ersättning för den förlust som genom
det sednare beslutet för oss kan upkomma. En sådan ersättning
kunde ej af Ständme då vägras.
Denna ersättning kunde begäras af inländske män; men vi vete
ej om delta bolag endast utgöres af egna landsmän, äfven utlänningar
kunna befinnas deruti; och vi kunde således icke allenast komma
att invecklas i tvister om ersättningsanspråk inom landet utan äfven
räka i politiskt trassel med utlänningen. Sådana olägenheter medför
Utsk:s förslag. Vill man åter betrakta nyttan af berörde förslag,
jemförd! med det af Gr. Hamilton framställda, så är den jemnt
— ingen, i thy att om ett sådant bolag med rättsanspråk icke förefinnes,
så kommer ju, enl. såväl Utsk:s som Gr. Hamiltons förslag
den nya garantien alt träda i verksamhet; — finnes deremot
ett sådant bolag, då är det ju uppenbart att Gr. Hamilton har ett
afgjordt företräde, emedan Staten derigenom undgår allt krångel
och trassel.
Jag påstår således alt Utsk:s förslag har ingen enda fördel
406
Den 27 Augusti f, m.
framför Gr. Hamiltons, men väl mänga olägenheter, och på denna
grund anhåller jag att få förena mig med den ädle Gr:n i begäran
om propos. pä det af honom framställda förslag.
Frih. Klinkowström: Jag nödgas begära ordet för alt genmäla
Gr. Mörners yttrande i denna formfråga. Det synes mig vara
besynnerligt all vilja betvifla tillvaron af ett bolag, när man har så
lätt atl kunna få se reglorna och öfvertyga sig att det veik ligen existerar.
Jag ber all man noga matte skilja emellan att eli bolag är
lill och att det (rädt i verksamhet, ty det är tvenne alldeles olika
saker. Bolaget finnes och kan icke uplösas ulan Konungens bifall;
men får icke träda i verksamhet förr än det bestämda antalet aktier
blifvit lecknadt och beloppet inbelaldt inom den lid direktm finner
lämplig. Några uplysningar från direktm äro icke inhemtade, åtminstone
har Utsk. icke In gärt sådana af denna Direktm, ty tiden
har ej medgifvil della; och vare sig att bolaget varit uplösl eller
icke hade Utsk. bort ingå lill Konungen med begäran alt genom
bemalla Direktm fä nödiga uplysningar. Således bevisas redan
i ingressen, hvad äfven della betänk, bevisar, nemi. alt man gått
förhasladt tillväga och atl man ej gifvit sig lid alt betänka de väsendtligen
influerande omständigheterna. Den af Gr. Hamilton gjorda
anmärkt).' finnér jag vara riktig och finner det föreslagna tillägget
ganska behölligi pä de skäl Gr. Lagerbjelke än vidare utvecklat;
och jag säger att del för dem af 11. o. Adis ledamöter som ej tagit
närmare del af denna fråga och dess specialiteter mäste det förefalla
besynnerligt alt man redan i ingressen till Otsk:s betänk, stölt pä
betänkligheter att icke kunna antaga detsamma, utan atl bestående
bolags lagliga rätt trädes för nära. Sådant är likväl ett sorgligt
omen för denna fråga.
Gr. Mörner: Det är svårt att på förhand vara beredd alt vederlägga
alla snpposilioner. sou kunna framställas. EU faktum torde
Utsk. dock icke behöfva bevisa, det nemi. att någon jernbana emellan
Orebro och Hult icke finnes, ty detta faktura är kändt af alla.
Derföre atl man tror sig kunna gissa till tillvaron af ett bolag, af
hvars verksamhet man icke röjt något spår, fordrar man atl Utsk.
äfven skolat antaga såsom tvifvelaktigt, huruvida ej ett bolag i verkligheten
förefinnes. Vid det förhållande ali Utsk. tagit för gifvet
att något hnlas icke existerade, har Utsk. icke heller kunnat framställa
näsrot förslag, som presupponerade motsaltsen. Emedan inom
Utsk. icke påstods att något bolag fanns, så antog Utsk. motionärens
upgifl om icke tillvaron af eli sådant bolag såsom tillförlitliga. Nu vill
man bestrida denna upgifl, supponerande atl en tillstymmelse lill bolag
skall finnas, och på grund deraf vill man göra en reservations framställning,
sora förefaller mig något betänklig. Man vill säga alt såvida
del finues rättsanspråk för det gamla bolaget, så vill man icke
medgifva inrättandet af något nytt bolag. Genom detta förklarande
medgifver man pä förhand möjligheten af rättsanspråk hos det bolag
som efter Utsk:s mening icke existerar. Står man på den punkt,
alt man mäste antaga en sådan hufvudfråga såsom oafgjord; då aidel
efter min tanka alldeles olämpligt att ens ifrågasätta några för
-
l)ea 27 Augusti f. m.
ändrade vilkor, — då mäste enl. min öfvertygelse, denna sednare
frågan helt och hållet förfalla. Att inlåta sig i dubbla rättsförhållanden
och utsätta sig för tvister om hvilketdera bolaget som skall
hafva företräde, det anser jag vara alldeles otjenligt.
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Det torde tillåtas mig att,
lill förkortande af diskussionen fä förete det prot., som hållits i Direktionen
för det Engelskt-Svenska bolaget för jernbanan; hvilket
prot. jag anhåller ali någon af Riddarh.Kanslisterne mätte få upläsa.
Nyssnämnde prot. af d. 11 sisth Juni, som härvid af Gr. von
Rosen inlemnades och af en Kanslist biel' upläst, var sålydande ;
Kongl. Svenska och Engelska aktiebolaget för Jernvägen
emellan Örebro och Hult.
Protokoll:
hållet hos Direktionen i Stockholm d. 11
Juni 1851.
Närvarande:
Herr Presidenten m. m. Skogman.
„ f. d. General-Post-Direktören m. ra.
Baron Hamilton.
,, Brukspatronen Aud. Henström.
,, Grosshandlaren P. M Lovén.
,, Grosshandlaren Ludv. Petré.
§ I
Det
vid Direktionens sednaste sammanträde d. 4 Okt. sisth år
förde prot. upläsles lill justering och godkändes.
§ 2.
Hr Presidenten och ordftden tillkännagaf, det han sammankallat
Direktm vid detta tillfälle, i ändamål att öfverlägga och besluta
rör:de den så länge upskjutne frågan om bolagets uplösning;
erinrande härvid, dels ali holagsreglorne stadgade uti 6 § att om
icke 20,000 aktier blifva tecknade och insättningar af 120,000 r:dr
b:co bolaget tillgodokommil inom den tid, Direkt anser lämplig,
skall bolaget uplösas; dels ock, att, med anledn. häraf och dä,
under ett helt år efter utfärdandet af privilegium och reglor för bolaget,
endast 844 st. aktier i detsamma blifvit tecknade, Direktm,
som mäste'häruti finna eli bevis på bristande intresse för jernvägs*
förelaget under sädane vilkor, som nämnde privilegium och reglor innehölle,
fastställt d. 31 sisth Augusti såsom den yttersta terminen för aktieteckningen,
hvarom kungörelse varit intill samma tid månadlligen i allmänna
tidningar införd, utan att likväl någon aktieteckning följt. Direkt,
egde i detta förhållande den mest bjudande anledn. alt besluta bolagets
uplösning, samt hos K. M. sådant i underddiet anmäla; men uppå
förnyad, enträgen begäran af corresponderande Byråen i London,
hvars ledamöter Sir John Rennie och Ht Williant Sim tillkänna
-
408
Den 27 Augusti f m.
gäfvo sig skola under loppet af sista Oktober månad bär inträda,
hade Direktm upskjutit detta steg och frågan hade, i afvaktan
pä bemälde Hrrjs utlofvade ankomst, ända hittills fått hvila, under
förhoppning jemväl, att Ur Gr. liosens bemödanden och underhandlingar
i England skulle omsider leda lill ett för bolagets bildande
gynsamt slut. Nu, sedan hvarken Sir John Rennie och Hr
Sim anländt eller Gr. Rosen till fäderneslandet återkommit, samt
Direktms fortsatta tillvaro syntes ändatuålslös, hemställde Ilr
ordftden om det icke vore skäl att skrilla till ett definitivt beslutande
af bolagets uplösning och återställande af de å tecknade aktier
insatte penningar, hvilka vederbönde ägde eli rättvist anspråk
att utan tidsutdrägt återfå, då något bolag icke kunde komma till
stånd.
Efter en stunds diskussion i ämnet, hvarunder Hr Frih. Hamilton
yttrade sig för ett omedelbart uplösande af bolaget, i hvilken
åsigt Ilr Grosshandlaren Petré syntes instämma, men Hrr Henström
och Lovén talade för ännu ett kortare anstånd dermed, serdeles
med afseende på den i enskild väg ingångna underrättelsen,
att Direktions ledamoten Gr. A. E. von Rosen, skulle hafva lyckats
att med Engelska kapitalister och entreprenörer upgöra kontrakt om
för jernvägen erforderliga medels tillskjutande, förenade sig Hr Presidenten
och ordfiden i denna sistnämnda mening;
Och stannade Direktionen i del beslut, all, såvida icke inom
d. 25 instundande Juli aktier blifvit uti England tecknade
lill ett antal af Femton tusen samt en tiondedel af deras
belopp hit öfversändt, den dubbla åtgärd skall af Direkl.-n
genast vidtagas: att hos K. M. göra underd. anmälan
om bolagets uplösande, samt att, i öfverensstämmelse med
6 § af bolagets reglor, till deras kännedom, sorn å sina
tecknade aktier inbetalning verkställt, allmänneligen genom
tidningarne kungöra, det de insatte medlen återfås, med det
afdrag, som i nämnde § bestämmes; hvilket skulle genom
bref corrcsponderande Byräen i London skyndsamligen
meddelas.
lii fidem Protocolli,
C. A. Forselius.
Efter upläsningen häraf tilläde Gr. von Rosen:
En kopia af delta prot. har blifvit inlemnad till Civil-depart:tet,
tillika med underd. skrifvelse till Konungen derom. Jag vill anmäla
detta förhållande, utan att för ögonblicket blanda mig i diskussionen,
huruvida det vore nyttigt att anse bolaget aldrig hafva varit formerad!,
eller betrakta det såsom uplöst; men hvad angår den redaktion
som Gr. Hamilton föreslagit, kan jag ej se annat, än att genom
antagande deraf, den puukt skulle komma alt afskäras, hvarom
är fråga.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Det syntes redan då ifrågavar:de
bolag stiftades, att det var bildadt med förbehåll om vissa
skyldigheter, hvaremot bolaget borde komma i åtnjutande af vissa
Den 27 Augusti f. m.
409
rättigheter. Gr. von Hosén har nu tydligen visat, att elium saken
icke af K. 3J. är definitivt afgjord, liar likväl en skrifvelse om delta
bolags uplösande redan lill K. 31. ingått. Man kan således taga för
gifvet, att den saken måste snart vara afgjord. Huru man då kan
länka sig möjligheten, ali detta bolag ännu existerar, kan jag icke
begripa, och man synes endast, då man ej kunnat komma ifrån
denna jernvägsanläggning på eli sätt, här vilja försöka alt göra det
pä ett annat.
En ledamot af StatsUlsk. yttrade, att ett omen hvilade öfver
denna fråga. Ja! så är alltid förhållandet då man ej vill mottaga
de uplysningar, sorn lemnäs, men jag anser anmärkmn vör:de det
förra bolaget icke bär förtjena något afseende. Det är för R. o. Ad.
genom Gr. von Rosen tydligen visadt, alt de aktier, sorn borde
tecknas, icke blifvit tecknade, och det är äfven uplyst, att enligt
bolagsreglorne Direklm, om aktierne icke tecknas, eger alt uplösa
bolaget, samt ali aktie-teckningen, oaktadt Direklm dertill lemnat
ytterligare lid, icke blifvit verkställd, och slutligen har Direklm ingått
till K. 31. med berättelse derom samt begärt bolagets uplös
ning.
Kan man då ännu säga, att bolaget finnes? Jag finnér, det
icke och yrkar således bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om Gr. 31örner vore tillstädes,
skulle jag önska all få erinra honom, att inom Utsk. framställdes
den suppositionen att det bolag, som under d. 28 Dec. 1848
af Konungen erhöll privilegium ännu icke uplöst sig. Jag ber att
fä Dplysa derom, att enl. 3 § af berörde privilegium, är bolaget förbundet
att fullborda jernvågsanläggningen mellan Orebro och Hult,
senast inom 1853 års slut; oell om bolaget hade penningar, så ser
jag ingen omöjlighet alt till samma tid delta arbete verkställa. Frågan
derom torde likväl snart förfalla, då, på sätt här är uplyst, i
går en anmälan till Konungen ingifvils om bolagets uplnsning.
Jag anhåller likväl all Gr. von Rosen ville underrätta om förenämnda
anmälan var undertecknad af Bolags-direktms samtlige ledamöter
eller blott af en enda.
Gr. Lagerbjelke, Gr. Mörner har visserligen, sorn ett försvar
för Utsk:s förslag, sagt att det vore eli faktum att ingen jernväg
blifvit påbörjad, men den ädle Grin Ilar dervid förglömt att sådant
icke blifvit ifrågasatt och icke eller hörer lill den under handläggning
varande frågan, ty anmärkn. mot Utskts förslag gäller icke
huruvida en jernvägs-anläggning förefinnes, utan huruvida ett bolag
med vissa rättsanspråk, för tillvägabringande af en viss jernbana,
funnes till eller icke; och alt ett bolag med rättsanspråk förefunnits,
det har under diskussionen blifvit ådagalagdt genom eli här upläst
utdrag af ett prot,, hållet just inför ett sådant bolag, innehållande
alt bolaget ämnade sig uplösa, men under en förutsättning, som ännu
icke blifvit styrkt att den inträffat.
Det är således uppenbarligen ådalagdt att ett bolag med rättsanspråk
på den vid sisth riksdag leranade garanti förefunnits och
möjligen ännu förefinnes; och det torde väl då vara gifvet att R.
St. måste respektera sitt vid förra riksdagen fattade beslut, såvida
410
De n 27 A agast i f. m
icke Sländerne vilja utsätta sig för ersättningsanspråk i följd af
kontraktsbrott.
Om något sådant bolag numera icke finnes, eller i delta nu
uplöses, sä lade ju Gr. Hamiltons förslag icke det ringaste binder i
vägen för medgifwindel af den nya garantien örn densamma bi fal les;
hvaremot och om det gamla bolaget med sina rättsanspråk ännu forllefver,
kan väl icke lämpligt vara att genom det föreslagna nya beslutet,
Sländerne skola utsätta sig för ersättnings-anspråk, för kontraktsbrott.
Det är således, såvidt jag förstår, eli ganska besynnerligt uttryck
af Frih. von Stedingk (lä lian påstår alt de ledamöter, som ifra för
Gr. Hamiltons förslag, göra del af afvogbet mot jernvägsanläggningen.
Enl. mitt förmenande befordrar man icke en sak genom fattande
af beslut i följd af hvilket man förutser att förvecklingar lätteligen
kunna upsla emot sjelfva den sak man vill befordra, utan
mätte vida kraftigare sakens befordran ske derigenom att man söker
förebygga sådane svårigheter.
Jag fortfar att vördsamt begära propos. till bifall å Gr. Hamiltons
förslag.
Frih. Klinkowström: .lag är i första rummet Gr. v. Rosen
tack skyldig som, genom det öppna sätt hvarpå lian lemnal sakrika
uplysningar, bragt frågan lill klarhet.
Den handling han låtit upläsa, visar att ett bolag finnes, som hos
Konungen anmäler sin önskan all blifva uplöst och ingen lärer kunna
visa att denna nplösning försiggått, hvadan ock en hvar, som vill se
saken opartiskt, mäste erkänna alt ett bolag med rättsanspråk ännu
är tiflfinnandes och hvilka anspråk således icke fä trädas för nära.
Och hvarföre söker delta bolag ali uplösas? — Jo, emedan
villkoren för bolagets tillvaro befunnits sä ofördelaktiga att det tillräckliga
antalet aktier ej blifvit tecknade — men 0111 Sländerne
besluta förändring i vilkoret! — månne då ej det redan bildade
ännu ej uplösta bolaget skulle vilja qvarblifva, eller äro de beslutade
nya fördelarne endast afsedde för ett nytt bolag. De fördelar
sorn äro af SlatsUtsk. föreslagne alt lillgodokomma del bola", som
kan komma ali bilda sig för anläggandet af en jernväg piellau Orebro
och Hult må den äfven utsträckas till Köping eller icke, desamma
fördelarne säger jag kunna ju likaväl tillfalla det gamla bolaget,
som lätteligen måhända i följd af de förändrade föreskrifterna
skulle kunna tillvägabringa en aktieteckning.
Jag tror att man galt för hastigt tillväga och att man bort
höra sig för hos detta bolag ali en gång försöka en aktieteckning i
fall villkoren hlefvo förändrade.
Pä hvad Frih. von Stedingk anspelat ronde motstånd ernar jag
ej yttra mig, men hemställer huruvida han vet hvad de flere tänka
i sjelfva frågan som här yttra sig mot ingressen och vilja bringa
densamma lill öfverensstämmelse med hvad som är lag och rätt.
Gr. Hamilton: I svaromål ang:de motiverne för de framställningar
jag här gör, kommer jag vid detta tillfälle, lika litet som vid
något annat, förut eller framdeles alt ingå.
Den 27 Augusti f. m.
411
Jag liar alltså endast begärt ordet, för ali göra ett litet tillägg
till mitt förra yttrande, dertill föranledd af en uplysning, den jag
nyligen erhållit. Det prot., som Gr. v. Rosen låtit för oss upläsa
oell om Ilvars tillvaro jag i dag på morgonen blifvit underrättad,
uplyser alt Direkttn bestämt d. 25 Jivi såsom den lid, inom hvilket
bolaget borde tiplösas, för den händelse att icke tillräckligt antal
aktier blifvit tecknade; det uplyser derjemte, ali Direkltn förut en
gång bestämt en annan tid för en sådan uplösning. Häraf mäste
följa att Direkltn också skulle kunnat efter d. 25 Juli ytterligare
framskjuta terminen hvartill äfven någon anledn. kunde finnas deruti,
tilt någon fianställning i enlighet med Direkltns vid förra tillfället
fattade beslut, icke blifvit hos K. M:t gjord. Nu har det visserligen
blifvit mig enskildt sagdl, och ehuru den ledamot, sorn yttrat det
lill mig, icke i sitt här afgifna anförande bekräftat det, tager jag för
afgjordt, att en framställning om bolagets uplösning i går blifvit lill
Civil-departtlel inlemnad; men 27 § i bolagsreglorne föreskrifver alt
för besluts fattande skola fyra ledamöter vara närvartde. Mig är
sagdl alt endast 2:ne ledamöter undertecknat den lill Civil-depar!:tet
ingiFna inlagan, och dessutom är det allmänt bekant alt af Direkltns
ledamöter endast 2:ne nu finnas i Slockholm. Jag kan således äfven
utan att i ringaste målto betvifla alt ifrägavartde anmälan skett, icke
anse alt bolagets uplösning är lagligen verkställd, oell det är endast
på grund af en sådan uplösning, som Siänderne kunde anse sig
berättigade all förändra den garanti de lemna). Det är af dessa
skäl jag önskat en förändring i ingressen, hvilken en hvar, som vill
laga den i betraktande, skall (inna icke lägga hinder i vägen för
livad SlatsUtsk. i afseende på del nya bolaget föreslagit.
Gr. von Rosen: Jag får till svar å Frill. Palmsljernas förfrågan
äran nätuna, att, skriften var undertecknad af mig och en
annan Direktör, emedan de öfriga icke åro i staden närvartde.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jagskall inskränka mig till den nu
förevarande prteleminaii-frågan. Jag kan ej underlåta att dervid uttrycka
min förvåning öfver Frih. von Stedingks yttrande; men hvad
sorn förminskar denna förvåning, är den erfarenhet sorn jag sedan
sista riksdag egt, om huruledes för dem, som vilja genom alla möjliga
medel genomdrifva det för dem kära förslaget om anläggning
af en jernbana, inga former hafva något värde. Jag bekänner att
jag nu, likasom förra riksdagen är emot förslaget, så mycket mer
som del mi ifrägavartde är dubbelt dyrare och söker att skattlägga
Svenska folket än vidare och ännu mer lill fördel för utländska procentare,
dessa Siockjobbers oell deras Svenska Hrr agenter. Men
jag inskränker mig till den första frågan. Vid förliden riksdag fästade
många ledamöter och deribland jag, npmärksamhelen på betänkligheten
af alt icke bestämma någon preskriptionstid inom hvilken
de beviljade förmånerne skulle tillgodonjutas; men då var man så
angelägen att komma till målet, alt roan ej ville hafva någon preskriptionstid
för att vinna rådrum till en aktieteckning. På våra
röster hördes lika litet i det fallet som i andra och det förslag som
gick igenom och blef Ständernes beslut innehöll ingen preskriptions
-
412
Den 27 Augusti f. ni.
lid. Du vi således nu ligga inne med en procenlare, eller hvad
den obekanta storheten må kallas, oell man nu vill öfverlemna dess
rättigheter till ett nytt kompani, sä bör man betänka alt det gamla
bolaget, tills del är lagligen nplöst har sina lagliga rättigheter, om
det också fördröjt med arbetet aldrig så länge; och vill man ej,
utom de 10 mill. som äro i fråga, bortkasta möjligen 2 å 3
milla- än ytterligare såsom skadestånd så mäste man aldraförst hafva
säkerhet för att det gamla bolaget lagligen icke existerar.
Det dokument som Gr. von Hosén upläst skulle intyga något
sådant: men utom den anmärkn. som redan gjorts, som visar att
detta dokument är eli chartek, då det nemi. blifvit undertecknadt
af tvenne, i st. f. af fyra personer, är icke uplyst all Direktionen
d. 25 .luli dä bolaget skulle uplösas, eller efteråt verkligen har
sammanlrädl och verkställt uplösningen, ännu mindre att någon bolagsstämma
godkänt densamma. Del är således ganska många luckor
i delta utlät, och endast denna omständighet synes mig vara
tillräcklig anledn. till begäran om återremiss på det Utsk. mätte taga
närmare kännedom om förhållandet.
Frih. von Stedingk: Jemte det jag har äran betyga min
tillfredsställelse för den värma hvarmed Hr Rosenblad försvarat formerna,
får jag förklara att jag blifvit ännu mera styrkt af Frih.
Klinkowströms sednaste yttrande, i min hysta förmodan, att någon
afvoghet mot den tillämnade jernbanans anläggande kunde ligga till
grund för det projekterade förslaget. Frilun yttrade att det kunde
vara troligt åtminstone, att det gamla bolaget, som påslås existera,
skulle vilja ingå på samma de garantier som Utsk. för del blifvande
bolaget föreslagit: del tror jag också kunna vara en möjlighet; hvarföre
Ock om Gr. Hamiltons förslag anloges, förstnämnde bolag kunde
framträda och säga: gamla bolaget existerar ännu; går in pä de
sednast föreslagna vilkoret) neli vill åtaga sig arbetet. Men pä detta
sätt skulle utsträckningen af banan lill Köping icke komma i fråga
och kommo vi att stadna här i slöpet, d. v. s. att aldrig få- några
förbättrade anstalter.
Frih. Klinkowström har på mig ställt den frågan huru jag kan
veta hvad de tänka, som endast talat mot ingressen eller i preliminär-frågor;
det är visserligen icke lätt att säga hvilka andras tankar
i hufvudsaken må vara, men icke är det svårt hvad Frilun angår,
som instämt i Frih. Palmstjernas reservation. Således lärer han vara
mot förslaget, och jag förenar mig med Gr. Mörner i dess yttrande
att det är bättre att afslå liela betänk., än alt ingå på sådane vilkor
hvarigenom i allt fall möjligheten af ett bolags bildande skulle tillintetgöras.
Hvad åter Hr Rosenblad angår, så synes det alt han är
emot jern vägs-anläggningen, då han talat så mycket om utländska
procentare o. s. v., men delta är en serskild fråga, hvarom jag
skall yttra mig då hufvudsaken förekommer.
Jag yrkar bifall lill Ulsk:s förslag.
Gr. Mörner: Jag har bär att förevisa ett dokument, som
torde vara något uplysande och kunna rättfärdiga Utskms förfarande.
Detta dokument är K. M:s privilegium för Svenska och Engelska
Den 27 A ugusti f. m.
413
aktiebolaget för jernvägen mellan Örebro och Hult, hvaruti 3:dje §
lyder sålunda:
”Jernvägsanläggningen, sträckande sig från Skebäcks lastageplats
vid Hjelman)) genom Orebro stad öfver Hedinge m. fl. ställen till
Hults lastageplats vid Wenern, skall af bolaget utföras i öfverensstämmelse
med den detaljplan Wi i nåder komma att gilla och
fastställa innan arbetena fä taga sin början. Dessa arbeten skola
vara fulländade senast inom 1853 års slut. Nu har icke lill Konungen
inkommit någon plan, eller något i den vägen blifvit fastslälldt,
icke heller har bolaget trädl i verksamhet; och då torde
någon fara för förvecklingar icke vara för handen.
Frih. Cederström, Rurh: Man må finna Grrne Lagerbjelkes
och Hamiltons betänkligheter mot antagandet af ingressen till
Ulsk:s utlät, aktningsvärde, likväl och eller afhörandet al det prot.-  utdr. som Gr. Rosen upläst, tror jag alt man kan låta dem falla.
Gr. von Rosen har likväl tillika yttrat, att Gr. Hamiltons förslag
syntes äsyfla all afskära den knut, som å tråden upkommil härvid;
men jag hemställer om roan ej i och med knutens afskärande äfventyra)'
att jemväl afskära sjelfva träden: och detta äfventyr är så
mycket större, som en i R. St:s heslut inflätad antydan derom, att
eli bolag finnes, och della oaktadt dess ledamöter vela att bolaget
uphört, skulle efter mitt förmenande, i betydlig mån inveckla förhållanderne
och försvära frågans lösning. Visserligen har man invändig
ätt, hvad helst bolagsmännen må säga, bolaget ej har egt
befogenhet att uphöra, enär K. M:s svar uppå derom skedd anmälan
ej hunnit aflåtas. Det är, säger man, K. M. ensamt, som kan
genom Sitt förklarande, uplösa bolagets existence. Tilläten mig likväl,
Mine Hrr, att härvid göra en erinran. Det gifves nemi. två
hufvudsakligen sinsemellan skiljaktiga sätt alt dö; det ena, dä man
afbidar och underkastar sig sitt öde, den stund dä lifvets llögsle gifvare
återkallar lifvets gåfva; det andra består i att sjelf göra slut
på sin timliga tillvaro. Det sistnämnda sältet förekommer visserligen
mera sällan, och det är naturligtvis ej min mening att, i det
chrislliga samhället loforda denna Stoikernes method; men det torde
dock medgifvas att man varder i det ena fallet lika säkert död som
i det andra. Detta är hvad jag ville exempelvis tillämpa såsom vederläggning
och svar å Frih. Klinkowströms yttrande, alt förr än
K. M:ts resolution vore gifven i följd af bolagets anmälan om dess
uplösning, förr knnde delta icke heller anses vara uplöst. Jag åter
tror att, när bolaget under vissa vilkor beslutat sin uplösning, densamma
äfven är i anseende till vilkorens inträffade uppfyllelse, för
handen, äfvensom att detta är offentligen förklaradt genom den anmälan
derom, hvarmed Direktionens ledamöter till Konungen ingått.
Att åter en sådan anmälan verkligen ingått, har man väl också
velat, om icke just draga i tvifvelsmål, likväl på intet sättansevara
bestyrkt. För undanrödjande af dylik betänklighet har jag förskaffat
mig behörigt Diariibevis ifrån Civil-depart:tet, utvisande dagen
då denna anmälan till nämnde depart. inkommit; hvilket bevis,
som jag här håller i min hand och för R. o. Ad. har äran
förete, är underteeknadt af Prol:s-sekrel:n C. J. Retzelius, som är
4U
Den 27 Augusti f. ra.
Civil-depart:ts-cxped:ns ordinarie Registrator. Kan väl, under berörde,
såmedelst styrkta förhållande, någon tvekan vidare förefinnas alt
bifalla Utsk:s förslag? Alt icke göra det, utan i stället godkänna
andra ordalag, deni en i sig sjelf aktningsvärd, men lörhända alltför
långsträckt försigtighet dikterat, kan jag för min del icke gilla, utan
anhåller att vi matte få öfvergå till luifviidsaken, efter att hafva bifallit
Utsk:s förslag till den s. k. ingressen.
Frih. Klinkowström: Den handling som Gr. Mörner företett
är mig icke obekant, men väl all Salje §:n i densamma kan hafva
någon tillämpning pä ifrågavar:de sak.
Sorn berörde § redan blifvit npläst, torde en förnyelse deraf
vara öfverflödig och ber jag endast få nämna all de arbeten som
bolaget bade sig ålagde, skulle vara fulländade inom 1853 års slut
— och jag tror att vi ännu skrifva år 1851.
Likasom Frill. Cederström talat om tvenne sätt att dö, får jag
dervid anmärka all det gifves tvenne sätt att lefva: det ena att lefva
i elände, det andra att, genom ökade näringstilllällen, b-fva i välstånd,
lefva upp igen, sorn man säger, om ilian kan förskaffa sig
fördelaktigare vilkor för sin tillvaro.
Den uplysning Frih. Cederström meddelat, innehåller i sak ingenting;
vi uuderrältas endast derom, att en handling blifvit inregistrerad,
men icke alt Konungens resolution i frågan fallit; och jag
hemställer lill Frih:n, som brukar vara sä mån om de lagliga formernas
iakttagande, huruvida det kan vara skäl att nu träda dessa
foimer för nära, när verkligen derigenom en korporations lagliga
rättigheter komma att undertryckas.
Jag skulle tro alt R. o. Ad. baft tillräcklig lid att decidera sitt
omdöme och Ivitlar icke pä den utgång som denna fråga skall få.
Gr. Lagerbjelke: Gr. Mörner har ådagalagt, att om jernbanan
icke vore färdig vid 1853 års slut, sä skulle det gamla bolaget
hafva förlorat sina rättigheter: men den värde talaren bar
dermed icke bevisat att om bolaget förlorar sina rättigheter vid 1853
års slut, deraf skulle följa all det förlorat dessa rättigheter hösten
1851, derföre att ingen bana redan då finnes färdig.
Hvad åter Frill. Cederström uplyst genom det företedda Diarii—
beviset inskränker sig belt enkelt dertill att en skrift till Konungen
inkommit, innefattande en förklaring alt bolaget vore uplöst. Det
är lillkännagifvet utaf en af dem som berörde skrift undertecknat
att densamma vore försedd med endast 2:ne Direktörers underskrifter.
27 § i bolagsreglorne innehåller emedlertid att Direktionen anses
fulltalig och behörig att fatta beslut då fyra ledamöter 8ro närvar:de.
Nu synes mig ganska starka tvifvelsmål kunna förekomma om den
lagliga kraften af förenämnde till Konungen ingifna inlaga, såsom
endast undertecknad af tvenne Direktörer, i st. f. af fyra. Det är
således icke allenast möjligt utan t. o. m. troligt ja säkert all ett
bolag med rättsanspråk till följd af den vid sisla riksdagen lemnade
garanti verkligen i della nu förefinnes. Hemställes dä vördsam ligen
huruvida det vid sådant förhållande vore visligen och riktigt af den
lagstiftande makten handladt, att, utan afseende å de rättigheter detta
De h 87 Augusti f. m.
415
bolag eger tillgodonjuta, och utan afseende på Statens deremot svarande
skyldigheter, helt enkelt dekretera att man ej bryr sig derom.
Om delta bolag åter icke f. n. eger något rättsanspråk, på
sätt åtskilliga talare sökt visa, så har ju icke heller det nya bolaget
rlen aldra ringaste olägenhet deraf, alt eli förbehåll, sådant som Gr.
Hamilton föreslagit, göres, ty detta förbehåll är ju gjordt, endast för
den händelse att rättsanspråk förefunnos; finnas de äter icke så förfaller
hela förbehållet.
Långt ifrån att anse del Gr. Hamiltons förslag lägger hinder i
vägen eller vore mindre förmånligt för jernvägssakens framgång,
finner jag deruti raka motsatsen, emedan genom godkännande af
berörde förslag, saken pä ett redigt sätt inledes.
Hr af Harmens, Henr. Otto: En talare har velat fästat
mycken vigt vid eli Diarii-belyg: jag kan ej se alt det lemnar större
uplysningar än dem R. o. Ad. egde förut.
Det var kändt att en ansökan i går blifvit ingifven till Civildeparhet;
och det var äfven uplyst alt samma ansökan till sinform
icke var öfverensstämmande med bolagsreglorne och således kan jag
ej anse alt denna handling, äfven om man här skall ingå i någon pröfning
derom, kunde ega något värde, men denna pröfning tillkommer
endast Konungen och har ännu ej egt rum; följaktligen är ock den
nplästa handlingen f. n. ulan allt värde. Deremot är det tydligen
ådagalagdt, såväl genom denna handling som andra att ett bolag
finnes lill; skulle under sådant förhållande det väl kunna anses vara
försigtigt handladt af Ständerne att bifalla delta betänk, sådant det
nu är. Jag kan ej begripa att så väl de, som önska framgång åt
saken, som de hvilka derom hysa motsatt åsigt, icke skola kunna
förena sig örn Gr. Hamiltons förslag, hvilket nndanrödjer möjligen
upstående olägenheter utan att på det ringaste skada hufvudsaken.
Jag sluter mig således till den mening Gr. Hamilton uttalat.
Frih. Cederström: Då man ifrågasätter lagligheten af den
till K. M. ingifne anmälan blott på den grund att den ej är un
dertecknad
af det antal Direklionsledamöter, som varit erforderligt
för fattande af beslut, förblandar man, synes mig, en ren verkställighelsålgärd,
ty annat var detta i sjelfva verket icke, med en handling
af beslutande innehåll. Sistnämnde natur egde Direktionens
förutgångne beramande af bolagets uplösning. Ur denna synpunkt
kan jag ej finna annat än ganska likgiltigt om förberörde anmälan
varit af flere eller färre ledamöter underskrifven. Dess laglighet beror
nemi. ingalunda på denna omständighet; man mäste skilja på hufvudsaklig!
beslut, och de åtgärder, som deraf mäste blifva en nödvändig
följd för utförandet.
Man har dessutom påstått att de som vilja bereda framgång åt
jernvägsfrågan, sådan den nu är bringad å bane, allt för gerna borde
kunna antaga Gr. Hamiltons förslag till den s. k. ingressen: jag
fruktar att man härutinnan misstager sig. Må man fästa upmärksamhet
dervid, att ordalagen, som naturligtvis skulle komma att inflyta
i R. St:s skrifvelse ronde detta ämne, lätteligen kunna tydas,
eller måhända icke ens kunna undgå att tydas, såsom ett uttryck af
416
Den 27 Augusd f. m.
osäkerhet och tvekan, huru det månde förhålla sig med det år 1848
danade bolagets tillvaro, med alla derutur möjligtvis härflytande rättigheter
och anspråk; — med detta Ivehågsna utseede skulle, efter
min tanke, det beslut vi 1111 gä att fatta, framställa sig i föga inbjudande
skepnad inför allmänheten. Skadan häraf vore för hela
ärendets framgång sannolikt betydlig nog; ty det värsta . man kan
tillfoga ett nyhörjande verk är alt beröfva det nödigt förtroende och
tillit bland menigheten: men jag hemställer huruvida de.personer,
som eljest skulle vara hugade att teckna sig för aktier till företagets
bedrifvande, kunna då de se R. St:r sjelfve derom uttrycka så mycken
tvekan, låta sig finnas dertill lika villige, som i händelse saken framslode
på god och redig fot? — Det torde nu vara klart, hvarföre
Utsk:s förslag har, ur synpunkten af företagets framgång och befordrande,
ett gifvet företräde framför det ifrägaslällda amendementet,
och hvarföre jag anhåller om bifall lill det förstnämnda.
Då nu öfverläggningén förklarades vara fulländad framställde
H. Ex. Hr Frih. 0. Landtm., att flere talare yrkat bifall till den af
Ulsk. å sidan 8 af förevar:de utlåt, föreslagna ingress till R. Stms
beslut; att deremot Gr. Hamilton, med hvilken flere ledamöter instämt,
aflemnat ett förslag af följande lydelse: ”Den af R. St. vid
sisth riksdag lemnade garanti af räntan å anläggnings-kostnaden fölen
jernväg emellan Orebro och Hult uphör, såvidt något bolag med
på densamma grundade rättsanspråk icke, förefinnes”; och att slutligen
en ledamot Hr Rosenblad yrkat återremiss; hvarefter H. Ex.
hemställde om R. 0. Ad. bifölle ifrågavande af StatsUtsk. föreslagna
ingress.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarpå
H. Ex. hemställde om R. 0. Ad. behagade bifalla Gr. Hamiltons
nyss upläste förslag, samt då härvid ropades starka ja, blandade med
nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner och Frih. von Stedingk begärde votering.
Upläsles lill justering följande förslag till voter.-s-propos.
Den, som bifaller den å slutet af pag. 8 i StatsUtsk;» utlåt. N:o
340 förekommande ingress till R. Stms af Utslcs tillstyrkta beslut,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, afslås berörde ingress och antager R. 0. Ad. följande
inledning till det blifvande beslutet. Den af R. St. vid sisth riksdag
lemnade garanti af räntan å anläggningskostnaden för en jernväg
emellan Orebro och Hult uphör, såvidt något bolag med på densamma
grundade rättsanspråk icke förefinnes.
Frih. Palmstjerna: Mig synes ordet ingress icke vara fullt
lämpligt alt använda i voter:s-propos:n; hvadan jag önskar att Hr
Riddh.
Den 27 Augusti f. m.
417
Riddh.-Sekcet:n i stället behagade nyttja något annat ord, sorn mera
bestämdt uttrycker att det icke endast är en förclöpande ingress,
utan ett verkligt beslut, som kommer att fattas om ett sak-förhållande.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att proposm mätte ställas så, alt
man ej gifver på hand att bifalla hvad Utsk. för öfrigt föreslagit.
Sådan hoppas jag meningen icke mätte vara, utan att det må vara
en hvar obetaget att bifalla hufvudsaken efter godtfinnande.
1 anledn. af dessa anmärkn:r upsaltes följande förändrade förslag
till voter:s-propos.
Den, som bifaller den å slutet af pag. 8 i StalsUtsk:s utlåt.
N:o 340 förekommande del af Utsk:s tillstyrkande, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, afslås denna del af Utsk:s tillstyrkande och beslutar R.
o. Ad., att den af R. St. vid sisth riksdag lemnade garanti af räntan
å anläggningskostnaden för en jernväg emellan Orebro och Hult
uphör, såvidt något bolag med på densamma grundade rättsanspråk
icke förefinnes.
Detta förslag blef, efter upläsning, af R. o. Ad. godkändt,
hvarefter
Gr. Mörner yttrade: Sedan förslaget lill voter:s-propos:n blifvit
godkändt har jag ingenting att derom vidare säga; men något
ovanligt förefaller det mig att endast hänvisa till en viss pag. af ett
Utsk:s betänk, utan alt i proposm uptaga beslutets innehåll.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit alt
plenum komme att fortsättas kl. ^ till 7 e. m., företogs voteringen,
och befunnos vid dess slut rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 37.
Nej 99.
Då härefter till pröfning företogs mom. N:o 1 af det i 2:dra
punkten tillstyrkta beslut, blef Frih. Palmstjernas vid Utsk:s utlåt,
fogade reservation, upläst på begäran af
Hr af Harmens, som derefter yttrade:
Den som med någon upmärksamhet genomläst denna reservation,
kan icke ulan förvåning jemföra hvad densamma innehåller
med StatsUlsk:s förevar:de utlåt. Jag hade trott, alt då samma
öfvertygande skäl, som blifvit i reservationen framställda förmodligen
äfven framdragits inom Utsk., detta Utsk. hade bordt i någon
mån söka vederlägga dessa skäl, då Utsk. iklädt sig hela ansvarigheten
för hvad dess utlåt.,innehåller. Utsk. har öfvertagit ansvarigheten
för att på 40 år hafva pålagt nationen en beskattning af
omkring 10 mill. för ett arbete, hvaraf endast en | af nationen
9 H. 27
418
Den 57 Augusti f. m.
kommer alt draga någon nytta. Denna beskattning utgör en dubbel
ersättning för det arbete, som af ett visst bolag skulle utföras. Jag
säger dubbel, ly arbetskostnaden är beräknad lill 5 mill. och ersättningen
skulle utgå med 10 mill. Utsk. har äfven företagit sig alt
bestämma de närmare vilkoren för antagligheten af det kontrakt,
som skulle för ifråga vande ändamål afslutas, och således företagit sig
en pröfning, som egentligen borde hafva tillkommit Regeringen, hvars
händer nu blifvit helt och hållet bundna genom de bestämmelser
Utsk. fastställt. En sådan pröfningsrält borde så myckel mer tillkomma
Regeringen, som det här är fråga om en sä ofantligt stor
penningeutgift, att endast den största omtanka och försigtighet vid
upgörandel af vilkoren för denna summas beviljande kan i någon
mån rättfärdiga den djerfva, kanske lättsinniga åtgärden att belasta
Staten med en sådan ansvarighet som den bär föreslagna. Lika med
reservanten anser jag det vara för tidigt att i Sverige anställa ett
experiment med jernvägar i så stor skala, som bär blifvit föreslaget. När
man i andra länder vid dylika företag försigtigtvis börjar i smått,
vill man här hos oss börja med en längd af ungefär 14 Svenska
mil och för detta arbetes utförande skulle Staten ingå på så betungande
vilkor, att sådana, såvidt jag vet, icke blifvit af något lands
regering antagna. Jag vet visserligen alt England förskaffat jernvägsbolag
i dess kolonier under ungefärligen sådana vilkor, men i
Europa tror jag något dylikt ännu icke hafva inträffat. Man har
visserligen för mig omnämnt, att eli undantag härifrån egt rum i
Frankrike under de sednare åren, men, om än så vore, torde man
deröfver icke böra förundra sig, då man vet hvilken benägenhet
att gömma sig kapitalerna i detta land för närvaride ega. Den som
sett jernvägar begagnas i andra länder, mäste hafva svårt att fatta,
huru en jernväg emellan de här föreslagna pnnkterne af landet skall
kunna bära sig. Det är möjligt att så blefve händelsen och jag vill
icke eller bestämdt bestrida det, ly dertill erfordras så vidsträckta
undersökningar, att jag baft hvarken lid eller förmåga att dem företaga,
men reservationen uplyser, att några fullständiga undersökningar
och beräkningar, Utsk. veterligen, icke blifvit i detta hänseende
gjorda. En utförlig plan för arbetet med åtföljande kostnadsförslag
och andra erforderliga uplysningar har hvarken blifvit utarbetad af
den som projekterat detta arbete eller af Regeringen, och det är då
icke underligt alt Regeringen till den grad öfverlemnat denna fråga
ål sig sjelf att icke en gång nuvartde Chefen för Finansärenderna
är vid frågans afgörande härstädes närvar:de.
Hvad jag nu haft äran nämna, utgör det vigtigaste af de många
anmärkn:r som kunna göras emot detta förslag i sin helhet be»
traktadt. Jag tror visserligen alt Sverige likasom andra länder måste
förr eller sednare tillegna sig dessa transportmedel, hvilka närma
provinserna till hvarandra och förskaffa landets produkter afsättning
pä kortare tid och för bättre pris än eljest, men det förvånar mig,
att en på hela landets ekonomiska förhållanden så djupt ingripande
fråga framkommit i ett så ofullständigt och outredt skick som nu
är händelsen, och om ingen modifikation raedgifves i det här af Utsk.
Den 27 Augnsti f. m.
419
framlagda förslaget, mäste jag derå yrka afslag, men får tillkännagifva,
alt jag gerna med min röst understöd! bemödandet att
förskaffa Sverige ifrågavande nyttiga kommunikationsmedel, ifall
man åtnöjt sig att till en början experimentera i mindre skala
och icke genast kasta sig in på en bana, som kan leda lill ganska
äfventyrlig och för landet vådliga följder. I aila fall är jag
en obetydlig person och om icke motstånd från annat håll möter,
lärer väl frågan, sådan den här af Utsk. blifvit framställd, gå
igenom, men i sådan händelse mäste jag beklaga Sveriges befolkning
som blifvit under ett \ sekel pålagd en beskattning af 10
mill. för ett arbete, hvars fullbordande troligtvis aldrig kommer
att motsvara de upoffringar man för detsamma underkastat sig.
Frih. von Stedingk: Det är ganska naturligt, att då en
reservation blifvit afgifven af en person med den utmärkta skicklighet,
den outtröttliga arbetsförmåga och del aldrig hvilande nit
för det allmänna, som Frih. Palmstjerna, måste densamma göra
ganska många af detta Stånd, hvilka såväl vid denna som föregående
riksdagar lärt sig att upskalta bemälde Frih:s ovanliga
egenskaper, mer eller mindre tvehogsne i en fråga af så riksvigtig
beskaffenhet som denna. Då härtill kommer att denna reservation
är så utmärkt väl affattad och så sakrik, alt det torde blifva
ganska svårt för en anhängare af motsatta sidan att på ett öfver(ygande
sätt vederlägga densamma, hlifver naturligtvis verkan af
de skäl, deri blifvit anförda, ännu större. Ehuru jag således inser
att ett försök att förringa dessa skäls kraft och betydenhet
skall blifva ganska svårt för mig, anhåller jag dock att få lill
besvarande uptaga några af dem, dertill uppmanad af mitt varma
nit för sakens framgång. Den värde reservanten utgår lill en
början ifrån den synpunkt, att Staten skulle genom sin åtagna
garanti för den ifrågasatta jernvägens anläggande vidkännas en
utgift af 10 mill. Naturligtvis har den ädle Frihm vid denna
beräknings upgörande antagit, att den projekterade jernbanan
icke skulle komma att under 40 års lid lemna någon vinst, eller
ock att denna vinst skulle belt och hållet åtgå för vägens
underhåll och bestridande af förvaltningskostnaden. Jag frågar
nu Mine Hrr, är det tänkbart,att en jernväg, på hvilken så mycken
trafik enl. all sannolikhet kommer att ega rum, då denna väg
skulle genomskära hjertal af landet och sammanbinda tvenne dess
största insjöar, är det väl tänkbart eller troligt, att denna väg
icke skulle kunna åtminstone bära sig? Men, om jag äfven antager,
att den i början icke kan bära sig, hvilken bör väl komma
emellan för att understödja densamma? Ar det icke Statens
skyldighet att bidraga till befrämjandet af ett arbetes framgång,
hvilket arbete i en framtid måste komma att hafva ett oberäkneligt
inflytande på landets förkofran uti industriell hänseende, och
kunna väl Statens upoffringar för ett sådant ändamål, om än de
blifva betydliga, kallas för onyttiga? Denna sednare fråga måste
jag besvara med nej, ty jag anser inga statsutgifter vara så nyt
27*
-
420
Den 27 Augusti f. m.
tiga oell ändamålsenliga sorn de, hvilka afse tillvägabringandet af
lättade kommunikationer inom landet. Vi veta redan allt för väl
att vi i detta afseende ligga betydligt efter alla andra länder i
Europa, och om vi blott vända oss lill brödrariket och se efter
huru man der behandlat dessa frågor, så finna vi med hvilken
ifver och värma man der omfattat denna stora fråga; och om vi
se efter på hvilka vilkor det lyckats Norrska Staten att få kontrakt
om en jernvägSTanläggning i landet upgjordt, finna vi dessa
vilkor för Staten ganska betungande. Detta kontrakt är nemi.
afslutadt med Engelsmännen J. Levis Ricardo, M. Peto och Tli.
Brassey. Kostnaden för vägsträckningen emellan Christiania och
Eidsvollds backe, 6.j sv. mil, antagen till 480,000 L., deraf Staten
skall ansvara för jordinköpet 30.000 L. och hälften af återstoden
eller 225,000 L. således tillhopa 255,000 L. Endast öfrige
225,000 L. skola entreprenörerne tillskjuta, äfvensom de ansvara
för hvad den verkliga anläggningskostnaden möjligen kan
öfverstiga den beräknade.
Så har man i brödralandet behandlat denna fråga. Månne
man der är i allmänhet mera beredvillig att npoffra Statens medel
än här? Jag tror del icke, men man har ansett en sådan
utgift nödvändig och derföre icke tvekat alt åtaga sig densamma.
Reservanten har ganska rätt uti sitt yttrande, att den ifrågaslällde
garantien är ett förklädt statslån, och delta uttryck är äfven
ganska träffande, likasom hans i slutet af reservationen fällda ord
”att han förbigår sättet att anskaffa de medel, hvilka i följd af
den lemnade garantien komma ali utbetalas, likasom Etsk. det
gjort”.
Lika litet som jag å ena sidan vill förneka, att ett statslån
i och för delta ändamål, möjligen måste uptagas, lika litet kan
jag å andra sidan dela den ”terreur panique”, som alltid gjort
sig här i landet gällande då fråga npstått om nödvändigheten att
tillgripa detta medel. Jag hyser den åsigt, att det förhåller sig
med statslån på samma sätt som med de lån en enskild person
uptager. Användes de på denna väg anskaffade medlen för onyttiga
ändamål, för lyx och öfverflödig komsumtion, är denna utväg
i högsta grad olycksbringande och förr eller sednare ledande
lill fullkomlig ruin, men användas de åter för lukrativa företag, för allt
som direkt eller indirekt befrämjar produktion, är denna bana
icke farlig alt beträda, och jag fruktar att vårt fädernesland icke
kommer långt uti industriell och merkantilt hänseende, förr än
sådana försök alt anskaffa nödiga kapitaler göres, och göras de
med omtanka och försigtighet, tror jag icke att någon serdeles
betydlig olägenhet deraf skall upkomma.
Vidare har det blifvit i reservationen vidrördl, att man icke
kan med någon säkerhet vela, alt den ifrågavarrde jernvägssträekningen
är den lämpligaste och ändamålsenlieaste samt den som
komme att afkasta den största vinsten. Frih. Palmstjerna kan
hafva rått deruti, att sådant icke kan på förhand bestämmas,
men då vi en gång hafva en plan för denna vägsträckning upgjord,
då det har all sannolikhet för sig att lokalen är väl vald
Den 27 Augusti f. m.
421
och då — såsom man åtminstone har upgifvit — ett EDgelskt
lius liar erbjudit sig att försträcka nödiga medel till della företag,
måste man väl anse sig något så när betryggad att icke hafva
valt en mindre lämplig del af landet för det första stora försöket
i denna våg, och något förlita sig på de sakkunniga och
aktningsvärda personers utsago, hvilka med utförlighet behandlat
och med värma omfattat frågan, oell ansett just den nu föreslagna
sträckningen vara i allo den lämpligaste.
Man har sagt, all om vi än skulle få denna jernväg anlagd,
måste vi, i anseende lill vårt lands ringa kapitalstyrka och många
andra hinderliga omständigheter, stanna vid detta enstaka försök,
som då skulle vara utan någon större väsendtlig nytta, men jag
deremot lefver i den fullkomliga tro, att om denna jernväg blifver
i dess hela föreslagna utsträckning fullbordad och kommer i
gång, så komma vi äfven i tidernas längd all få ett alla delar
af riket sammanbindande jernvägsnät här i Sverige, och detta
skulle jag anse vara den största lycka för vårt fädernesland, hvarföre
jag också anser de förluster Statsverket till en början kanske
måste vidkännas för detia ändamåls vinnande vara obetydliga
i jemförelse med den stora och oberäkneliga nyttan af företaget.
Ulom den hufvudsakliga nyttan alt jernvägars inrättande i ett
land, hvilken naturligtvis består uti den lättade kommunikationen
och deraf härflylande ökad produktion och 1 ifligare varuomsättning,
ber jag dessutom att med några ord få påpeka det stora gagn en
sådan inrättning skulle medföra vid ett inträffande defensiv-krig.
Huru oändligen nyttigt år det icke i militäriskt hänseende att
hafva dessa snabba konimunikationsanslalfer, på hvilka man med
en förvånande hastighet kan förflytta stora truppmassor från den
ena delen af riket till den andra och skydda de hotade punklerne
af landet? Om man tager dessa omständigheter i nogsamt betraktande,
skall man kanske icke finna det så underligt, att en militär,
sorn jag, yttrar, alt det dä först kan blifva en möjlighet att
tala om vår armées reducerande oell om besparingar i de för densamma
beviljade anslag. Märken väl, Mine Hrr, att jag icke sagt, att
denna armé bör till sin numerär nedsättas, utan att jag endast
yttrat, att det då först blefve rimligt att tala derom, ty i och
med detsamma man i ett land med Sveriges insulära läge kan i
hast kasta en samlad styrka till en botad punkt af riket, hvilken
styrka kan i antal åtminstone mäta sig med den landstigande
fienden, i och med detsamma kan man säga, att underhållet af
en större stående armé i fredstid är obehöfligt. Om man lager
detta i betraktande, jemte de ofantliga besparingar, som skulle
upkomma vid arméens och krigsmaterielens fortskaffning under
ett krig, så hemställer jag, om man icke lätt skulle kunna få igen
dessa så mycket omskrikna 10 mill., hvilkas gifna förlust jag likväl
på förut andragne skäl högeligen bestrider.
Jag har visserligen ännu mycket att i denna sak tillägga,
men som jag förmodar, att många flera talare komma att i denna
fråga på ett talangfullare sätt än jag förmått, förorda denna
riksvigliga angelägenhet, vill jag icke längre uplaga R. o. Adis
422
Den 27 Augusti f. m.
tid, utan får endast vördsamt anhålla om bifall till denna föredragne
punkten af Ulsk:s utlåt.
Gr. Hamilton; Sedan R. o. Ad. beslutat, att den garanti,
som vid sisth riksdag lemnades åt ett bolag, hvilket skulle åtaga
sig att anlägga en jernbana emellan Örebro och Hult, skall uphöra,
i händelse något sådant bolag icke numera existerar, lager
jag för afgjordt, att R. o. Adis afsigt med detta beslut var, alt
alla de beslut hvilka i afseende å nuvaride fråga komma alt fattas,
skola vara beroende af omnämnde bolags uphörande, och att
således H. Ex. Hr Piili. o. Landtm, torde framställa den propos.,
att de beslut, som R. o. Ad. i håga om jernvägars anläggning
framdeles fattar, ske under förutsättning, alt nyssnämnde bolag
uphört ali vara till.
Hvad den första, nu föredragne, punkten beträffar, så sondel
faller den i åtskilliga delar. Den törsta frågan är den, huruvida
man anser jernvägars anläggande i vårt land vara önskligt
och verkställbar!. Jag får tillkännagifva, att jag tillhör denna
åsigt, och jag vill tillägga, att jag anser dem icke blott möjliga
och önskvärda utan äfven af behofvet påkallade. Den lid ligger
åtminstone icke utom historiens område, då en resande för att
komma från Skara, hvilken stad dä var den Svenska civilisationens
medelpunkt, och till Slockholm, behöfde en lid af 3:ne
veckor. Detta föi hållande har visserligen sedermera betydligt förändrat
sig, meu vi slå likväl i anseende till våra varutransportmedel
i samma förhållande till andra jernvägsegande länder, som
person-transporten vid först omnämnde tid slår till vår nuvarande
person-transport. Att under sådana förhållanden den Svenska
industrien icke kan hålla jemna steg med den utländska, det anser
jag vara alltför klart för alt det vidare behöfver utvecklas.
Jag tror således att om vi icke vilja alt vår industri skall ännu
mera stå tillbaka för andra länders och slutligen aldeles utestängas
från verldsmarknaden, så måste vi tillegna oss ett af de medel,
sorn hos andra folk just lyftat industrien lill dess nuvarande
ofantliga höjd. Då jag fördenskull i allmänhet anser jernvägar
behöfliga och nödvändiga, kommer jag sedermera lill den frågan,
huruvida det förslag till en sådan anläggnings införande i Sverige,
som här är å bane, befinnes vara det rätta och ändamålseuligaste.
För min euskilda del hade jag önskat att StalsUtsk. i sill
förslag stannat vid att föreslå de ökade garantier, hvilka ansågos
vara af nöden för att bringa till verkställighet den redan vid sisth
riksdag af Ständerne beslutade jernbanan emellan Örebro och
Hult, hvilken banas nödvändighet och nytta redan vid sisth riksdag
blifvit af K. M. pröfvad, emedan Ständernas beslut grundade
sig på en Kgl. propos. i ämnet. Hvad åter den 1111 föreslagna
utsträckningen af jernvägslinien till Köping beträffar, drager jag
väl icke i tvifvelsmål, att ju icke noggranna undersökningar äro
verkställda, kanske äfven kostnadsförslag uprättade, men om dessa
har StalsUtsk. icke meddelat oss någon uplysning, icke heller
hafva de blifvit af Regeringen granskade, och vi veta således al
-
Den 27 Augusti f. m.
423
deles ingenting om den saken. Emedlertid är jag af hvad jag
under de föregående dagarue haft tillfälle ali erfara fullt förvissad,
att garanti för en jernbana emellan Hult och Orebro med
ytterligare utsträckning mot Mälaren kommer att beviljas, och jag
ämnar icke eller yttra mig deremot, men önskade hemställa, huruvida
icke försigtigheten fordrade, att man icke bestämde Köping
såsom banans slutpunkt, utan i allmänhet sjön Mälaren, då
tillfälle lemnades öppet såväl åt bolaget alt verkställa ytterligare
undersökningar, som ock åt K. M. all pröfva lämpligheten af den
föreslagna utsträckningens ändpunkt. Jag (einnar detta till deras
öfvervägande, hvilka lika med mig intressera sig för sakens
framgång.
En annan anmärkn. vid denna punkt synes mig af sjelfva
sakens natur kunna föranledas. StatsUtsk. har nemi. föreslagit,
att bolaget, för att komma i åtnjutande af de ifrågavande fördelarne,
skall bilda sig inom slutet af år 1852 och jemväl inom
nämnde tid hafva börjat anläggningen af banan. Mig vill det
synas som en sådan föreskrift skulle göra alla andra beslut i denna
fråga ändamålslösa. Vi hafva något hvar erfarenhet utaf
hurti pass fort ärenden expedieras här i landet och nu vill man
alt under loppet af denna korta tid allt skall medhinnas, bolag
bildas, oktroj detsamma raeddeias, reglemente upgöras och sanktioneras,
om hvilket allt en vidlyftig korrespondens måste föras
emellan Sverige och England lill större delen under den tid af
året då kommunikationerne åro mindre hastiga än nu. Skulle
verkligen bolaget inom loppet af år 1852 vara fullkomligen organiseradt
anser jag redan deruti ligga en i vårt land ovanlig
skyndsamhet och nu vill man dessutom föreskrifva att det redan
inom denna tid skall hafva påbörjat sina arbeten. Jag tror att
detta knappast är möjligt och skulle således vilja föreslå den förändring
uti liden, att bolaget skulle vara bildadt inom slutet af
1852 och inom Juni månads utgång påfölj. år hafva börjat arbetet.
Afven på delta sått vinnes det omtalade ändamålet, att Rikets
näslsammanträdande Ständer skulle få se banan öpnad och
dessutom finge Regeringen tillräcklig tid på sig att med noga iakttagande
af Statens säkerhet npgöra oell reglera denna vigtiga angelägenhet,
och då det inom Juni månad år 1853 måste vara
afgjordt huruvida det nu ifrågasatta bolaget skall komma i åtnjutande
af den beslutade garantien eller icke, har Regeringen äfven
i sednare fallet rådrum att till de i November sammankommande
Ständerne öfverlemna något annat förslag i dylikt hänseende.
Hr Rosenblad: Då det år fråga om en utgift för Svenska
statsverket, som kan komma att stiga till 10 mill. r:dr b:co, den
största som i fäderneslandet någonsin blifvit för något företag,
utom krig, utgifven, borde jag förmoda alt många betänkligheter
egt rum, innan man förmått sig att bifalla ett sådant förslag. Jag
skulle hafva trott, ali Ulsk. bordt taga uti allvarligare öfvervägande
de många och vigtiga anmärkn:r, hvilka finnes framställda i Frih.
Palmstjernas förträffliga reservation, hvilken sjelfva motslåndarne,
424
Den 27 Augusti f. m.
sjelfva (le fanatiska anhängarne af förslaget måste tillerkänna
denna egenskap. Ehuru jag ganska väl vet, att dessa fanatiserade
anhängare af det projekterade företaget icke skola underlåta
att i granna och skimrande bilder framhålla de stora och ovärderliga
förmånerne af denna saks lyckliga genomförande samt att
med dessa ur luften hemtade förespeglingar bemöta alla de inkast,
som vid en lugnare pröfning af förslagets nytta och ändamålsenlighet
måste göras, kan jag likväl icke underlåta att i en
fråga, sä vigtig som denna, söka alt för min ringa del motarbeta
antagandet af ett i min tanke så förderfligt förslag, samt
mäste jag tillika beklaga, alt vid delta tillfälle på detta rum de
kraftfulle män saknas, hvilka vid sisth riksdag, då fråga förevar
om att Staten skulle för en läng framtid belasta sig med en stor
årlig afgift bör samma ändamål som nu, så kraftigt talade för de
skattdragandes bästa, nemi. Gr. Anckarsvärd och Hr v. Hartmansdorff,
de ulmärktasie ledamölerne af de 2:ue politiska partier,
hvilka ansets hafva delat detta hus. Dessa framstående män förenade
sig vid nyssnämnde tillfälle för att bekämpa det då upgjorda
förslaget uti ifrågavarule hänseende, men detta oaktadt, misslyckades
de. Då var del likväl endast fråga om alt belasta Svenska
statsveikel med en utgift, som på sin höjd kunde stiga till
1,900,000 r:dr b:co, men äfven då kände jag mig af min pligt
npmanad att, så långt mina krafter sträckte sig, söka förhindra att
mitt fädernesland belastades med en sådan skattebörda samt motverka
ett slösaktigt bortkastande af Statens medel, hvilka med
mycket större fördel kunde användas på för fäderneslandets välfärd
vida vigtigare ändamål. Afven nu har jag i denna fråga
samma öfvertygelse som då och skall försöka att gifva skäl derför.
Härvid anhåller jag att först få fästa mig vid sjelfva saken
och sedermera med några ord yttra mig ang:de formen för denna
saks nuvarande framställning. Dä jag nu går att yttra mig
öfver saken i hela dess sammanhang, torde R. o. Ad. tillåta att
mina anmärknir vidröra hela utlåt, och icke kunna inskränka sig
lill den nu föredragna lista punkten. Den första fråga som här
framställer sig är då den: ”finnes här i Sverige, på sätt Ulsk.
påstått, ett verkligt behof af jernvägars anbringande för tillgodogörande
af våra naturalster och underlätta transporten i allmänhet
?
Det är ingalunda min mening att bestrida jernvägarnes stora
nytta; och man skulle icke hafva följt med sin tid, om man
icke insåg och erkände det beundransvärda i denna upfinning,
men man mäste otvifvelaktigt vid bedömandet af dessa företags
praktiska resultater taga i betraktande de särskildta förhållandena
i de länder, der dessa kommunikationsanstalter hafva blifvit anbragte.
Låtom oss först betrakta England, det land, der dessa
vägar fått sin största utsträckning. Det är naturligt, Mine Hrr, att
i detta land, der industrien nått sin högsta fulländning, der produktionen
stigit i en ofantlig skala och der ständigt nya fabriker
och näringar upstå, alt i ett sådant land, säger jag, eli snabbt
kommunikationsmedel mäste förciinnas för att med tillbörlig lia
-
Den 27 Augusti f. m.
425
stighet och för den möjligast billigaste frakt transportera landets
dyrbara produkter till konsumenterne och afnämarne å landet och
lill hamnarne, derifrån de sedermera utspridas öfver liela verlden.
Att i della land, der afstånden dessuiom icke äro betydliga,
jernvägar måste medföra den största nytta, det är gifvet. Jag
lier endast att få erinra Hrine derom, att distansen emellan städerne
Manchester och Liverpool, den förra Englands och troligen
verldens förnämsta fabriksstad och den sednare verldens andra
handelsstad, om jag icke irrar mig, endast utgöres af omkr.
4 sv. mil. Således behöfva icke dessa så kostsamma kommunikationsanslalier
derstädes en så lång utsträckning som bär i landt
t vore för ändamålets vinnande nödvändig. Den ifrågavande
upfinningen måste äfven i England snarare än i något annat land
komma till verkställighet, emedan Englands floder äro grunda och
dess kanaler icke kunna befaras af mera djupgående fartyg. Af
allt detta inses lätteligen ali England företrädesvis är det land,
der anläggningen af jernvägar måste i anseende till landets egna
förhållanden medföra den största nylla, ehuru dessa anläggningar
kostat så ofantliga summor och sådana dyibara misstag blifvit vid
banornas upränning begångna, att man derstädes ännu tvekar
om man skall anse denna upfinning hafva varit för landet mest
nyttig eller skadlig. En af Englands största statsmän har för några
få är sedan uti Parlamentet, vid ett tillfälle då en mängd
jernvägsbolag inkommo med en anhållau alt få privilegier annullerade
att få uphöra, uttryckligen förklarat, att han ännu ansåg
det vara tvifvelaktigt, huruvida ifrågavande anläggningar hittills
gjort England mera nytta än skada men ali otvifvelaktigt i framliden
det goda blefve öfvervägande och att de kommande generatiouerne
oafbrutet skulle draga fördel af dessa för samtiden så
kännbara företags fullbordande. Ofvergår jag nu till Tyskland, så
är äfven delta land en stor kontinent, som om den också icke
kan uti induslrielt och merkantilt hänseende jemföras med England
likväl åtminstone i förstnämnde hänseende intager en ganska
hög ståndpunkt. Detta land genomskäres visserligen af 4
stora floder men dessa äro smala och grunda och således äro äfven
i detta laud jernvägarne nödvändiga kommunikationsmedel,
hvilka icke nog högt kunna upskattas, men äfven der, Mine Hrr, upkastas
dagligen den frågan om icke dessa banors anläggning i och
för missbruken dervid gjort den närvaride generationen mera ondt
än godt. Hvilka förfärliga olyckor, hvilka bankrutter och tillintelgöranden
af otaliga familjers små besparingar hafva icke der
inträffat i följd af oförsigtigt började jernvägsföretag! Härifrån
går jag nu till brödrariket Norrige och gör det så mycket heldre,
som en föregående talare, Frih. v. Stedingk, yttrat, alt när detta
land, som är ännu kapitalfattigare än Sverige och i industriell
hänseende det sednare mycket underlägset, ansett sig böra förskaffa
sig detta kommunikationsmedel, kan Sverige med så mycket
mera skäl våga inlåta sig i ett dylikt företag. Jag erkänner
gerna att Norrige i nyssnämnde hänseende står under Sverige,
men vi måste för bedömande af dessa företags nödvändighet och
426
Den 27 Augusti f. m.
nytta för dessa länder laga i betraktande att Norrige bell och
hållet saknar de koramunikalionsanstalter sora vi här i Sverige
redan ega. Sveriges stora insjöar, kringströdda i rikets fruktbaraste
provinser och sammanbundna genom kanaler eller segelbara
floder äro detta lands af naturen sjelf anvisade kommunikationsmedel
och några sådana saknar Norrige alldeles. Della sednare
laud måste således se sig om efter andra kommunikationer om
än desamraas införande skulle medföra för landet kännbara upoffringar.
Ehuru den summa som derslädes af statsmedel blifvit anslagen
för ifrågavar:de ändamål endast upgår till 4 mill. r:dr
r:gs, säger jag upriktigt, Mine Hrr, att om jag hade haft den äran
alt vara ledamot af Norrska Storlhingel, och varit närvarande då
denna fråga der behandlades, hade jag i Christiania lika säkert
voterat ett ja som jag här i Slockholm voterar eli nej. I Norrige
gällde frågan att genom en jernvägsauläggning förena sjön
Mjusen omgifven af Toten och Hedemarken, Norriges fruktbaraste
provinser, utom andra med rik export af trädvaror, med Christia -  niafjorden, så att derigenom det inre af landel erhöll en lättad
kommunikation med hafvet och rikets hufvudstad. Vi ega redan
i Götha kanal denna nödvändiga föreningslänk emellan våra 2:ne
förnämsta städer och denna kanal genomskär våra mest upodlade
provinser, hvaraf följer att vi myckel mindre äu Norrige behöfva
det ifrågavande sä kostsamma kommunikaiionsmedlel. Härmed
vill jag icke hafva sagt att ju icke jernvägar äfven för Sverige
skulle vara ganska nyttiga, men jag påstår att vi, som af natu
ren
fått våra kommunikationer utstakade i stora insjöar, floder
och vattendrag, mycket lättare än hvarje annat Iand kunna umbära
denna sednare liders inrättning och att densamma isynnerhet
icke bör införas i landel med vida kännbarare upoffringar för
detsaramas skattdragande invånare än den nytta vore stor som
deraf skulle landet beredas. Jag instämmer derföre helt och hål
let
tili Frih. Palmstjernas så förträffligt utarbetade och innehållsrika
reservation. Jag tror nemi. alt dessa kommunikationsmedel,
hvilka nu äro i fråga, hos oss företrädesvis böra anbringas i sådana
orter, der en läll och snabb kommunikation alldeles saknas,
och att det kunde vara nyttigt att till befrämjande af sådana ändamål
anslå statsmedel. Om del t. ex. hade blifvit föreslaget att
öpna en kommunikation emellan Dalelfven kring Gagnef och de
sjöar i Dalarne, hvilka genom Strömsholms kanal hafva en förbindelse
med Mälaren, och öfre delarne af denna provins således
skulle eihålla en lätt kommunikation med hafvet och hufvudstaden,
hvilken kommunikation de för det närvarande aldeles sakna,
ty Dalelfven är i anseende till sina många och svåra fall osegelbar,
då hade jag med min röst bidragit att befrämja ett sådant
förslag och om än förelaget icke skulle komma att betala anläggningskostnaden,
hade jag ansett detsamma böra vara ett föremål
för upoffringar frän Statens sida, så vida dessa ej varit för stora.
Samma förhållande eger deremot på intet sätt rum med den ifrågasatta
jernvägsanläggningen emellan Köping, Örebro och Hult.
Derigenom skulle tillfälle visserligen beredas några resande att
Dea 27 Augusti f. ra.
427
komma litet fortare emellan Stockholm och Götheborg, men detta
är väl icke något så statsvigtigt att man derpå bör bortkasta 10
milhr. Äfvenledes skulle några kring jernvägssträckningen liggande
bergslager derigenom fä tillfälle att föra sina produkter
direkte till Götheborg i st. f. att de nu föras lill Stockholm och
derifrån exporteras, men äfven denna lilla fördel är en bagatell
emot de upoffringar som hela Sverige skulle få vidkännas för att
bereda några brukspatroner tillfälle alt skörda en något större
vinst af deras rörelse. Några S/cIt jerns ökade värde genom en
billigare och lättare transport måste väl vara en småsak jemförelsevis
med utgifvandet af 10 mill. r:dr?
Då denna fråga vid sisth riksdag förevar, anförde Gr. von Rosen
såsom skäl för företaget den omständigheten, att om en jernvägslinie
anbringades emellan Götheborg och Stockholm, Sverige skulle
draga lill sig större delen af Iransitoliandeln emellan Ryssland och
öfriga Europa. Om vi än i en framtid skulle lyckas att med
mångdubblade kostnader utsträcka den nu ifrågasatta linien till
Götheborg, skulle likväl Iransitoliandeln icke taga denna väg snarare
än genom Götha kanal, och kunde icke heller göra del, ty
omkostnadei ne blefvo i förra fallet mycket större än i det sednare
genom de omlastningar som 4 å 5 gånger mäste ega rum, om
varorna fördes försl lill Slockholm och derifrån till Köping, derstädes
inlastades för alt på jernväg föras till Hult, der ånyo inskeppades
på ångbåt till Götheborg och slutligen derstädes otnlastades
för att derifrån vidare exporteras, hvaremot om Götha kanal
begagnas med passande propellerfartyg ingen omlastning behöfves.
Dessutom är det ganska problematiskt, om Iransitoliandeln med
Ryssland någonsin kommer att laga denna väg och icke snarare gå
igenom Öresund, ty det är just in- och urlastningen af varorna
som medföra stora kostnader. Ville man nödvändigt vinna detta
ändamål, skulle man snarare vara betänkt på att bygga sådana
fartyg, hvilka kunde bära en 80 å 90 läster men tillika voro af
de dimensioner alt de kunde såväl genomgå Götha kanal som ock
sedermera öfversegla håfven och då skulle denna kanallinie vara
för Sverige af en ofantlig nytta, men aldrig vinnes detta ändamål
genom jernvägar, ty handelns stora stråkväg är och förblifver hafvet,
man må nu anlägga huru många jernvägar som helst. Dessutom
skulle anläggningen af en jernvägslinie emellan Stockholm och
Götheborg i väsendtlig mån skada Götha kanal, detta Sveriges
enda stora och verldskunniga företag på sednare tider, ty en stor
del af de varor som nu föras på densamma skulle dragas det ifrån
och till jernvägslinien. Derigeuom skulle Götha kanalbolaget komma
att vidkännas en betydlig förminskning uti inkomster och kanhända
slutligen komma i den ställning att detsamma icke vidare
kan underhålla kanalen, och då ville jag se om den der projekterade
jernvatten, äfven om den med 3 dubbel kostnad skulle utsträckas
till Götheborg, komme att hålla oss skadeslöse för kanalens
förlust.
Jag liar hört yttras, att det är oriktigt att beräkna Statens
blifvande utgift för ifrågavartde företag lill 10 mill., då Sta
-
428
Den 21 Augusti f. m.
(en endast förbinder sig att betala skillnaden emellan den årliga
behållna inkomsten af banan och 5 proc. å det deri nedlagda kapitalet.
Jernbanan måste väl gifva någon afkastning och Statens
bidrag kan slutligen reducera sig till ett ganska obetydligt belopp.
Hvad utsigt man i delta fall eger vill jag lemna derhän. Underhållet
af en jernväg i ändamålsenligt skick kostar ofantligt mycket
mera än vidmakthållandet af en kanal. Del är på långt när icke
med något anspråk på säkerhet ttlredt, huruvida den föreslagna
jernvägen, ifall den endast kommer att sträcka sig emellan de
nu ifrägaställde pttnklerne, ens kommer alt gifva sä mycken afkastning
att derigenom underhålls- och förvaltningskostnaderna betäckas.
Jag erinrar mig just nu ett yttrande af en Engelsk parlamentsledamot,
ronde hvilka personer i allmänhet draga vinst
af jernvägarne der i landet, flan sade nemi. att endast 2:ne
slags menniskor deraf skördade någon vinst och dessa voro Dircktörerne
och Ingeniör erne. De förstnämnde äro i England
vanligen ock första entreprenörerne som göra en hufvudvinsi på
senare aktieägares bekostnad, hvarförutan de jemte Ingeniörerna
der vanligen åtnjuta en dryg aflöning för förvaltningen af bolagens
angelägenheter och utförandet af företagen. Det är de fattiga
bolagen, de oförsigtig» aktielagarne hvilka merändels blifva
på företagen lidande, men Urr Direktörer, Ingeniörer och f. d.
Entreprenörer draga hela vinsten af dessa banors anläggning, obekymrade
om de bära sig bra eller illa. Jag frågar E ler nu Mine
Hrr, när det år fråga om en upoffring af 10 mill. för Svenska
statsverket, kunna då icke dessa mill. bättre användas än för alt,
sedan nationen under 40 år blifvit beskattad med 250,000 r:dr
årligen, omsider för dessa dryga summor erhålla en utsliten jernbana,
hvars reparerande och framtida underhållande i tjenstbart
skick jemte öfriga dermed förenade utgifter troligen framgent medtager
hela inkomsten? Vi måste ihågkomma, alt ehuru nuvande
SlatsUtsk. varit ovanligt generöst uti beviljandet af statsanslag, så
har det likväl flera gånger haft anfall utaf en sparsam helsanda,
som kanske icke alltid varit på sin plats. Jag vill icke tala om
då Utsk. afslog det anslag af endast 1,000 r;dr, som man begärt
för att dermed söka motarbeta den i fäderneslandet öfverhandtagande
fyllerilasten, eli företag som jag skulle tro vara för
Sveriges framlida val vida öfvervägande alla jernbanor, både de
nyttiga och de icke nyttiga, jag vill endast nämna den omständigheten,
att StatsUtsk. icke ansåg sig böra bevilja en större summa
än 30,000 ralr för fortsättande af fästningsbyggnaderne vid Carlsborg,
detta Sveriges centralförsvar, detta förvaringsställe för rikets
skatter ock förråder under inträffande krig. I fall man hade bestämt
denna summa till 50,000 r:dr, som den tillförene varit,
så tror jag att denna fästning, som redan kostat Staten ofantliga
summor, skulle inom 30 år hafva blifvit fullbordad och ändamålet
med densamma således vunnet, men med det nuvande anslaget
åtgår det 50 år innan man hinner så långt. Det är alt nästan
för mycket förtrösta på vår Herre, att Han under denna långa
tid skall från fäderneslandet afvärja alla krig, men så säkert är
Den 27 Augusti f. m.
429
det likväl icke. Jag ber om ursäkt ifall jag misstager mig om
summan, men om så vore att man på 30 år med 50,000 r:dr
årligen skulle kunna sälla Carlsborg i fullkomligt försvarstillstånd,
så blefve totalsumman 1,500,000 r:dr och om man nu geoasl anslog
denna summa — medlen kunde anskaffas genom lån under
amoiteringsvilkor — skulle vi inom några år hafva Carlsborg
färdigt, och detta vore val vida vigtigare, enär del rörer fäderneslandets
sjelfbestånd, än alt genom ofantliga summor till Staten
inlösa en väganläggning, hvilken vi ganska väl kunna umbära.
Frill, von Stedingk liar öppet erkänt, hvad som icke heller
lärer kunna bestridas, alt StatsUtsk. hell och hållet förbigått att
omnämna hvarifrån penningar till det ifrågavande förelaget skulle
tagas, och lem nät delta såsom en mindre vigtig cura posterior
ål framtiden, äfvensom Hr Frilim anlydl, att. medlen skulle genom
uptagna statslån anskaffas, hvilket skuldsållningssystem icke vore
så särdeles farligt, om dermed det stora ändamål vunnes, att hela
Sverige sammanbands genom ett vidt sig utgrenande jernvägsnät.
Detta nät skulle då väl äfven sträcka sig genom den s. k. Gelabygden
i Småland, men jag skulle väl vilja fråga Hrr projektmakare
— jag ber om förlåtelse alt jag begagnar delta uttryck —om de
besinnat hvad det vill säga att inleda en stat på den vådliga skuldsällningsbanan?
Sverige är ett af de få länder, hvilka varit nog
lyckliga alt hittills hafva kunnat undslippa denna på eli lands
Gnancer lärande kräfta, och ehuru jag visst icke är rädd att sälta
Staten i skuld, då det gäller dess sjelfbestånd eller något annat
lika heligt ändamål, måste jag tillslå, alt jag anser delta medel
vara så farligt, alt det endast bör i yttersta nödfall anlitas. Egen
och andra länders historia hade bordt visa oss hvart ett sådant
förfarande slutligen leder, statsbankrutt, tvångsmynt, ingrepp i
enskild egande rätt stå i bakgrunden, och då hör man väl något
betänka sig och icke handlöst kasta sig uti en sådan afgrund.
Frih. v. Stedingk har visserligen åberopat främmande länders
exempel, hvilka för befrämjandet af industriella företag iklädt sig
en ofantlig statsskuld, och trott att äfven Sverige kunde något försöka
sig i den vägen. Frankrike har visserligen, såsom bekant
är, under Ludvig Philips regering, ökat sin statsskuld med den
lilla nätta summan af 2,500 mill. francs, men deraf äro endast
400 mill. för jernvägsanläggningarne i landel. Således år denna
sednare summa icke så stor i jemförelse med totalsumman, men
den lid torde kanske komma, då man behöfde dessa penningar
för vigtigare ändamål och skulle önska alt roan icke på förhand
så starkt anlitat landets kredit. Vi veta äfven att Österrike i och
för jernvägsanläggningar åsamkat sig en så stor statkskuld, att
riket vid utbrottet af 184S års oroligheter var i bankrutt-tillstånd.
När Preussens ädle Konung, Fredrik Wilhelm, år 1840 tillslöt
sina ögon, lemnade han en full skattkammare och rikets kredit
var icke förspilld; nu deremot är skattkammaren tom och krediten
förminskad genom för starkt anlitande, ehuru blott en del
jernvägar fått bidrag af Staten. Jag kan således icke tillstyrka
Sveriges Konung och Ständer att beträda denna bana, äfven om
430
Den 27 Augusti f. m.
jag visste hvarifrån dessa 10 mill. skulle lagas, och jag anser
denna summa vara så betydlig, att jag icke anser det vara med
min pligt som Svenska folkets ombud förenligt ali pålägga detta
folk en så dryg beskattning. Afven är jag ganska rädd för, att
våra jernvägsifrare icke skulle låta sig afspisas med de nu ifrågasatta
10 milkne, utan att, såsom Frih. von Stedingk äfvenledes
antydt, denna jernvägsanläggningsvurm snart skulle medtaga 30
å 40 mill., hvilka utgifter i och för eli enda ändamål jag tror
allt för mycket skulle öfverstiga våra krafter och förlama dessa
krafters utveckling, när behofvet sådant verkligen påkallar, när
Sveriges sjelfständighet är hotad och alla medel mäste upbjudas
för att rädda densamma.
Frih. von Stedink har vidare påpekat den stora nytta jernvägarne
i militäriskt hänseende skulle medföra. Jag vill visst icke bestrida
denna nytta och påminner mig att Gr. von Rosen har vid förra
riksdagar såsom skäl för anläggandet af jernvägar anfört, huru hastigt
de Fransyske trupperne vid utbrottet af Juniuproret i Paris
år 1848 förflyttades på jernvägarne till hufvudstaden och denna
förfärliga upresning emot samhället sålunda tillintetgjordes. Detta
är ganska godt och väl, men vi måste besinna, att ifrån Köping
till Slockholm är det eli godt stycke väg, och ännu längre väg
till flera andra orter, der trupper kunna behöfva användas, så alt
jag tror att om det åsyftade ändamålet skulle upnås, det s. k.
stora jernvägsnätet måste komma till stånd och detta lärer väl
falla sig temligen dyrt. Frih. von Stedingk har ytterligare förespeglat
möjligheten af att kunna reducera vår Armé, när utvägen
alt transportera densamma blefve lättare. Jag har äfven varit militär
och för mitt enfaldiga förstånd syntes det altid vara bättre
att hafva en något så när fulltalig Armé att mäta fienden med,
om än denna Armé kom några dagar sednare till valplatsen, än
om densamma skulle transporteras på jernvägar, ty om man än
aldrig så hastigt förflyttar trupper från den ena orten lill den
andra, så blir det väl ändå trupperne och icke jernvägarne som
till slut försvara landet.
Nu öfvergår jag till det formela behandlingssättet af denna
fråga och får då först erinra, att jag för min ecskilta del icke
kan erkänna lagligheten af den åtgärd Utsk. vidtagit, alt föreslå
jernvägens utsträckning från Örebro lill Köping. Den motion, som
uti förevar:de fråga vid början af riksdagen i grundlagsenlig ordning
väcktes, rörde endast utvidgade förmåner för det bolag som
ville åtaga sig jernvägsanläggningen emellan Hull och Örebro. Motionären
hade väl förbehållit sig att sedermera, närden Engelska
associationen, sora intresserade sig för förelaget, hunnit afgifva
sitt yttrande i ämnet, till Utsk. få insända dessa handlingar och
nödiga uplysningar i denna fråga, men uti den P. M., som Hr
Wtern 7 månader derefter i BorgareSt. anhöll måtte blifva till
Utsk. remitterad, omtalas icke vidare någon Engelsk association,
icke heller finnes några handlingar hafva blifvit från denna association
hitsända och P. M. bifogade, utan der omnämnes endast
ett kontrakt emellan Gr. von Rosen och en jernvägsbyggnads en
-
Den 27 Augusti f. m.
43 i
treprenör, vid namn George Burge, ang:de anläggningen emellan
Örebro och Hult, och först i slutet af oftanämnde P. M. säger
IIr Waern helt enkelt, alt han skulle anse det vara nyttigt om
jernvägen utsträcktes lill Köping. Nu ville jag väl betvifla alt en
sådan tili en P. M. yttrad mening af en enskild representant
angtde nyttan af alt utsträcka den uti sjelfva motionen omnämnde
jernvägen ännu något längre, kunnat och bordt gifva SlalsUlsk.
giltig anledn. alt med framställning derom till Sländerne inkomma,
och om jag får tro hvad beråtlelserne omförmäla, hade Utsk. endast
med 4 rösters pluralitet beslutat i fråga va t :de hemställan.
Vidare måste jag anmärka, att i denna fråga helt och hållet
saknas de alltid vanliga föregående undersökningar och utredningar
af ämnet, hvilka böra af vederbörtde auktoriteter eller Embetsverk
verkställas och afgifvas, och något kostnadsförslag är icke
ens i behörig ordning uprättadt. Jag begagnar delia tillfälle för
all i R. o. Athos minne återkalla den omständigheten, alt äfven
vid förra riksdagen, då frågan om jernvägssträckningen emellan
örebro och Hull förevar, icke någon föregtde undersökning egt
rum eller kostnadsförslag blifvit uprättadt, och deröfver hafva vi
Hr Gripenstedt uttryckliga förklaring, när han tili ett af de yttranden,
han i denna fråga då afgaf, säger, att Regeringen endast
till R. St. öfverlemnat åtskilliga handlingar, ritningar och förslag
i ämnet men icke funnit nödigt att deröfver infordra vederbörtdes
yttrande, enär någon formlig propos. icke blifvit af Konungen i
frågan afbiten. Äfvenledes anhåller jag att i Hermes minne få
återföra Gr. Roséns vid samma tillfälle afgifna öpna förklaring,
då fråga u pst od om orsaken hvarföre icke Styrelsen öfver vägocli
vatlubyggnader i riket blifvit i ämnet hörd, att detta hade
varit mindre rättvist, då Chefen för denna Styrelse uti ett i Vetenskaps-Akademiens
handlingar intaget anförande förklarat, alt
lian ansåg hela planen vara omöjlig att verkställa. Ett sådant
yttrande kan dock väl icke anses utgöra ett hinder för ett embetsvetks
officiella hörande uti en fråga så vigtig som denna.
Utaf Frih. Palmstjernas reservation har jag äfven blifvit uplyst
derom, alt man i StatsUtsk. sett myckel vackra ritningar öfver
nu ifrågasatta arbete, men hvem som uprättat kostnadsförslaget
får man ingenstädes vela. Besynnerligt är äfven, att just samme
motionär, hvilken utan laglig rättighet föreslagit jernbanors utsträckning
lill Köping och derför fått StatsUtsk:s pluralitet, vid
öfverläggningen om en af nämnde Utsk. föreslagen förhöjning
i Arffurstarnes och den Kongl. Prinsessans apanage, såsom
skäl för afslag å detta tillstyrkande anfört, att någon propos.
derom icke blifvit af K. M. adalen. Äfven kan jag icke med tystnad
förbigå den omständighet, att samma Utsk., hvilket nu förordat
en statsutgift på 10 mill., vid flere föregtde tillfällen, då frågor
om smärre statsanslags beviljande förevarit, ofta såsom skäl lill
afstyrkande deraf åberopat bristande uplysningar från vederbörtde
auktorileter. Nu deremot anses sådana uplysningars inhämtande
alls icke behöfvas, man beviljar handlöst och utan undersökningar
dessa 10 mill., troendes att allt är afhjelpl genom den sista punk
-
432
Den 27 Augusti f. ni.
ten i den nnderd. skrifvelsen, deruti Ständerna skulle anhålla det
K. M. täcktes meddela de ytterligare föreskrifter, som K. M. kan
finna nödiga, ej mindre för befrämjandet af företaget, än ock för
betryggande af Statens rätt och beredande af allmänhetens fördel!
Om man än afser derifrån, att i denna del af skrifvelsen
endast omtalas de ytterligare föreskrifter, som K. M. skulle ega
att meddela, och ingalunda sjelfva saken, så vill jag fästa upmärksamheten
på det olämpliga deruti, att R. St. sålunda kasta hela
den lunga bördan att afhjelpa alla de underlåten heter, som de
sjelfva vid denna frågas behandling hafva begått, på Regeringen,
hvilken sålunda får upbära alla förebråelser, om densamma
vid frågans ytterligare handläggning låter något misstag
eller förbiseende falla sig till last. Om nu K M. låter höra vederbör.
-de och dessa, äfvensom sedermera Konungens rådgifvare,
komma till ett helt och hållet motsatt resultat med StatsUtsk., är
det då lämpligt, är det billigt alt Regeringen får underkasta sig
obehaget att stöta så många mäktiga opinioner för hufvudet, hvilka
naturligtvis skulle tillräkna Regeringen felet af ali saken icke
komme i gång. Jag minnes ganska väl, att man vid 1840—41
årens riksdag yrkat riksrätt emot några Konungens rådgifvare,
hvilka tillstyrkt K. M. alt uti en önskningsfråga använda Sin
grundlagsenliga rätt att afslå Ständernas anhållan. Med huru
mycket mera skäl skulle icke nu skrän höjas emot de rådgifvare,
hvilka våga afstyrka ett företag, lill hvilkets utförande Ständerne
åtagit att anskaffa medel. Derföre anser jag att det vore klokast
och försigtigast, alt R. St. endast afläte en underd. skrifvelse lill
K. M. med anhållan, alt K. M. täcktes förordna noggranna undersökningars
verkställande rör:de ifrågavaride plan lill jernvägsanläggning
emellan Hult och Köping, och i fall K. M. funne
nyttan deraf vara motsvarande de upoffrinzar statsverket derför
måste vidkännas, nådig propos. i ämnet till Rikets näst sammanträdande
Ständer afgifva. Då hade man åtminstone i någon mån
följt hvad förståndet bjuder, äfven om detta förstånd låtit sanguiniska
förhoppningar å sig inverka, och icke helt och hållet qväft
dess varnande röst. Jag vill gerna erkänna, att uti StatsUlskrs
nuvaride förslag, jemfördt med det vid förra riksdagen afgifna,
flera icke obetydliga förbättringar blifvit införda, deribland jag
serskildt får omnämna den omständigheten, att cn bestämd lid
blifvit utsatt, inom hvilken arbetet skall vara börjadt och afslutadt,
och att således icke den en gång åtagna garantien kommer att
i evärdeliga tider såsom ett Damocles svärd hänga öfver Svenska
statsverket.
Slutligen måste jag vidröra obilligheten af hvad Ulsk. föreslagit
uti 8:de punkten, eller att jernvågsbolaget icke skulle vara
förpligtadt att erlägga någon skatt eller bevillning för jernvägen,
inkomsten deraf eller utdelning å aktierne. Ar sådant väl billigt
och rättvist? Dessa aktieegare hvilka troligtvis blifva utlänningar,
tillförsäkrar man 5 proc. å deras penningar under en tid af 40
år, under det alt Götha kanalbolaget i 30 år voro utan all utdelning
-
D e n 27 A u g u s t i f. m.
433
ning å aklierne och först på sednare lider fält 1 och £ proc. utdelning,
hvarföre de i bevillning få betala sina 5 proc. Det är icke
längre än för några dagar sedan då förstärkta SlatsUtsk. afslog ett
förslag att befria de aktieegare, sora icke hade 5 proc. å sina pen
ningar,
från bevillning, och nu vill raan derifrån alldeles befria
dessa Engelska penningeraän och bevilja dera sä generösa vilkor,
att aldrig Staten tillbjndit sina egna medlemmar något dermed jemförligt.
Ehuru mycket vidare vore att i denna fråga belysa, vill jag
likväl icke längre uppehålla R. o. Adis lid, utan får sluta med anhållan
om återremiss af utlåt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Iden nu föredragna punkten
af StalsUtskis utlät, förekommer det förslag, att R. St. skulle ä
Svenska Statens vägnar garantera det blifvande jernvägsbolaget en
summa af 250,000 ridt- årligen, eller 5 proc. å den beräknade anläggningskostnaden,
5 mill:r, såvida icke nettoinkomsten af banan upginge
till förstnämnde belopp. 1 detta stadgande förefinnes, enl.
mitt förmenande, en obestämdhet, hvilken tarfvar rättelse. Det är
nemi. vid alla sådana förelag vanligt, att då man frän bruttoinkomsten
vill leda sig till nettoinkomsten, så subtraherar man från den
förstnämnda inkomsten räntan på anläggnings-kapilalet och återstoden
blir nettobehällningen. När nu bolagets böcker och räkenskaper
framdeles komma att af Statsrevisorer granskas, åberopar man
sig kanhända på kontraktets ordalydelse och fordrar, ifall bokslutet
vore npgjordt på nämnde sätt, att 5 proc. å anläggningskostnaden
först skall afräknas från den årliga inkomsten och sedermera nettoinkomsten
uträknas och om denna då icke steg lill 5 proc. af kapitalet,
skulle Staten betala skillnaden. I detta fall skulle Staten
komma alt garantera bolaget 10 procis ränta å det nedlagda kapitalet,
i st. f. 5. Jag föreställer mig att Statsötskis mening icke
varit, att räntan ä förlaget skulle afräknas, utan att såsom nettoinkomst
skulle beräknas allt hvad som återstår sedan alla årliga utgifter
i och för förvaltningen och underhållet af banan blifvit afdragna,
men detta bör i min tanka ordagrant uttryckas i en så vigtig
fråga som denna, hvadan och dä någon ändring uti ett sådant StatsUtskis
förslag icke får af ett Riksstånd genast beslutas, jag måste
anhålla att utlåt., för vinnande af omförmälde tydlighet i uttrycket,
blifver till Utsk. återremilteradt. Jag har visserligen hört yttras,
att denna fråga är af ekonomisk natur och att således ändringar uti
Utskis förslag kunna utan återremiss vidtagas, men denna åsigt strider
helt och hållet emot 69 § R. F. och 30 § Riksd.Ordn. Denna
fråga kan nemi. inverka på en kommande Statsreglering, ehuruväl
den icke nu får något rom uti det reglemente, som för Riksg:s-kont.
utfärdas, ty om detta förslag nu bifalles, åliger det StatsUtsk. vid en
kommande riksdag att utan vidare hemställan till R. St. inlaga delta
beslut i det då utfärdade reglementet för nämnde verk, och frågan
hörer således ovedersägligen lill regleringen af Statsverkets inkomster
och utgifter, hvarom nyss åberopade §§ handla. Förslaget måste
således af Stånden oförändradt antagas eller också återremitteras,
9 H. 28
Den ?7 Augusti f. m.
oell får jag, på förut andraget skäl, anhålla att R. o. Ad. ville vidtaga
den sistnämnda åtgärden.
Slutligen mäste jag tillkännagifva, att jag hade önskat en större
klarhet och mera bestämdhet i del yttrande, som för en stund sedan
afgafs frän första Grefve-bäuken, ifrån hvilket håll Ståndet är vandt
att erhålla sakrika uplysningar och bestämda yrkanden. Jag för min
del fann den uti nämnde yttrande tipslällda analogien emellan Sveriges
och andra länders transportmedel något dunkel och obestämd och
skulle hafva velat finna det uttryckligen bestämdt, huruvida andra
länders varumängd förhåller sig till Sveriges varumängd, som andra
länders transportmedel förhåller sig till Sveriges transportmedel, eller
också huruvida persontransporten i andra länder förhåller sig till
befolkningen derstädes, som persontransporten i Sverige förhåller sig
till dess folkmängd och slutligen en sammansättning af dessa båda
analogier.
Jag vill icke vidare uplaga Ståndets tid utan slutar med att
fortfarande yrka återremiss af utlåt. ^
Frih. Klinkowström: Den nu pågående öfverläggningen i
denna fråga har hittills hufvudsakligen sökt åstadkomma bevis
och motbevis rör:de jernvägars nytta i allmänhet och deras ändamålsenlighet
serskilt för vårt fädernesland. Mycket vore att i
dessa hänseenden säga, men jag tror alt dylika meddelanden ligga
på sidan om sjelfva föremålet för vår öfverläggning, enär nu blott
är föredragen lista punkten af de uti StatsUtskis utlåt. N:o 340
föreslagna vilkor och bestämmelser för Statens garanti i afseende å
ifrågaställde jernvägsanläggning. Således får jag 1111 endast förklara,
att jag hufvudsakligen instämmer i Frih. Palmstjernas vid utlåt, fogade
reservation. Men skulle under den fortgående öfverläggningen
frågor åter ledas till betraktelser öfver ämnet i dess allmänhet, skall
jag icke undandraga mig att meddela de uplysningar jag i sådant
hänseende kunnat förskaffa mig. Dessa uplysningar äro dessutom så
vidlyftiga alt det skulle fordras veckor för att anföra desamma och
deraf draga behöriga slutsatser, och när dertill kommer, att Konung
och Ständer redan vid förra riksdagen beslutat, att jernvägar skola
anläggas i Sverige och frågan nu endast hvälfver sig kring den
garanti som Staten för sådant ändamål bör ikläda sig, finnér jag ytterligare
skäl att icke taga Ståndets lid alltför mycket uti anspråk. Det
år blott en enda hufvudsaklig anmärkning jag nu ville göra röride
den ofta hörda satsen: ”när andra länder hafva jernvägar, hvarföre
skulle icke äfven Sverige kunna hafva dem, och när fremmande
länder kunna finna uträkning deruti alt deras varor transporteras på
sådana vägar, hvarföre skulle icke förhållandet blifva detsamma uti
värt land?” Jag får härvid anmärka alt, utan afseende på Sveriges
för detta land egendomliga lokala förhållanden, en väsendtlig skiljaktighet
förefinnes emellan Sveriges och de flesta Europas öfriga
länders kommunikalions-anstalter, bestående deruti, att landsvägarne
här i landet af vägfarande begagnas gratis, under det
man i andra länder betalar en ganska dryg afgift för begagnandet
af chausseerna. Derföre finner man i andra länder det’ vara utråk
-
Dell 27 Augusti f. m.
435
ning atl [oisla varorna på jernväg, men här i Sverige, der ingen
afgift för landsvägens begagnande erlägges, inen deremot jernvägen
troligtvis icke kommer alt uplälas utan emot en hög afgift, blir
förhållandet säkert belt annorlunda. Detta tror jag vara elt ganska
vigligt inkast emot elen yttrade förmodan, att större delen af Sveriges
varutrafik skulle dragas till de anlagda jernbanorna, om man än
skulle antaga denna trafik blifva något så när jemförlig emot andra
länders.
Man har vidare talat om den stora nytta ett landet genomgående
jernvägsnät skulle i militäriskt hänseende medföra. Jag skall
icke trötta R. o. Ad. med någon läng deduktion i detta ämne, som
äfven ligger på sidan om sjelfva hufvudfrågan; men ber endast alt
med några ord dels få rälta några begångna misstag vid denna frågas
bedömande och dels fä angifva de modifikationer, denna omtalade
stora mililäriska nytta är underkastad. 1 detta afseende är det tillräckligt
att nämna den omständigheten, all ehuru jernvägars begagnande
för ett hastigt transporterande af trupper från en ort lill en
annan måste medgifvas vara ändamålsenligt, dessa vägar likväl för
sjelfva de mililäriska operationerne pä krigslhealern äro alldeles otjenliga
och icke eller blifvit vid krig uti ifrågavaride hänseende lill
någon betydligare grad uti andra länder begagnade. Dessa länder
hafva nemi. haft erfarenhet deraf, alt den driftmuteriel, som skulle
behöfvas för stora truppmassors förflyttande å jernväg på en gång
och utan att de söndrades tili smärre delar, är så betydlig, atl anskaffandet
deraf skulle öfverstiga jernvägsbolagens ressourcer. Det fordras
I. ex. för att fortskaffa 1,600 man 9 å 10 lokomotiver, samt
ett 6-pundigt batteri 3 lokomotiver. Nu är det föreslagit, alt den
ifrågavar:de jernvägen emellan Orebro och Hult endast skulle förses
med 9 lokomotiver och således fruktar jag atl den stora mililäriska
nyttan af denna anläggning vid verkliga operation i fiendens närhet
blefve ganska liten. Alt det är otjenligt att transportera trupper på
jernbanor, som genomstryka sjelfva krigslhealern faller genast i
ögonen, om man betraktar det fullkomligt försvarslösa skick hvaruti
en trupp under en sådan transport skulle befinna sig i händelse af
elt fiendtligt öfverfall. Lättheten för fiendtliga ströfkorpser eller en
uprorisk landtbefolkning, l. o. m. för enskildte individer att genom
några rails borttagande, stockars eller stenars kastande öfver banan
o. d. m. försvåra och väsendtligen uppehålla en trupptransport, göra
dessa slags kommunikalions-mcdel äfven otjenliga alt begagnas vid
alla tillfällen der truppers ankomst på en viss lid måste tagas i beräkning.
Dessa hafva äfven skälen varit hvarföre icke Österrike, under
detta lands sednaste krig, i stort begagnat jernvägarne för sjelfva
manövrerne, utan endast lill förskaffande af trosser, magasinerne,
samt förtruptransport på längre afstånd från fienden.
Jag vill nu återgå till den egentliga hufvudfrågan eller 1 punkten
af Utsk:s utlåt. Härvid möter genast den anmärkning, som äfven
af föregrde talare blifvit gjord, att StatslJtsk. vid behandlingen af
denna fråga helt och hållet förbigått den financiella sidan af saken.
Man har endast ansett sig böra tillstyrka Ständerna alt ikläda sig
29*
436
Den 27 A ugusti r. wi
-
en ännu högre garanti för företaget än vid förra riksdagen, för alt
såmedelst kunna hafva att påräkna Engelska penningar, hvilka påslås
i sådaDt fall skulle stå oss till bilds; äfvensom Engelska Ingeniörer
skulle åtaga sig arbelels verkställande. Alan säger vidare att kontrakt
om jernvägens byggande redan är afslutadt emellan Gr. von
Rosen och Jernvägsbyggnads-entreprenören George Burge oell alt
man endast afvaktar Ständernas beslut i frågan. Jag bar förskaffat
mig tillfälle alt lusa detta kontrakt, jemte åtskilliga andra till denna
fråga hörande handlingar. Kontraktet innehåller bland annat: att
George Burge åtager sig ali bygga jernvägen emellan Orebro och
Hult emot en summa af 270,000 P:d Sterb samt att under hälla
densamma uti godt och försvarligt skick, lill John Hennies och den
Svenska Regeringens belåtenhet emot betalning härför efter en viss
fixerad summa per Engelsk mil, hvarom öfverenskommelse mellan
kontrahenterna skulle träffas, oell itali de ej skulle komma öfverens,
efter det pris, som John Rennie intygar vara billigt. Till detta kontrakt
finnes äfven ett supplement af d. 23 Juli 1851, af hvilket en
§ lyder sålunda i öfversättning: ”1 händelse R. St. icke, på derom
af Gr. von Rosen gjord hemställan, skulle ändra och modifiera de i
berörde privilegium och förordningar stadgade vilkoren i de hänseenden,
hvarom öfverenskommet och hernmark blifvit af och emellan
besagde Gr. von Rosen och Hr George Binge, enkannerligen förmedelst
höjande af den garanterade räntan eller dividenden pä den
fond, som skall anskaffas, eller berörde kapital af 270,000 P:d Sterb,
till ett belopp af 5 proc. per annum; så skulle anförde kontrakt
till alla delar förfalla och vara af noll och intet värde.”.
StatsUlsk. hade väl bordt, innan det afgaf sitt utlåt, i frågan, bestämdt
höra sig för bos Gr. von Rosen, om intet af de mellan honom
och Burge öfverenskomna vilkor linge ändras, för att icke kontraktet
skulle anses vara förfallet, men sådant har, mig veterligen, icke
skett. Dessutom finnes det ett bref skrifvet af Gr. von Rosen till
Hr Waern och af denne sednare bifogadt de flere handlingar, som
från BorgareSt. remitterades, jemte Hr Waerns s. k. promemoria
med bilagor, till StatsUlsk. Uti detta bref säger Gr. von Rosen:
” — — och har emedlertid lyckats mig att under förutsättning det
”R. St. skulle medgifva utsträckning af Statens garanti under 25 år
”för 5 proc. ränta ä den beräknade anläggningskostnaden 3,240,000
”r:dr b:co med Hr G. Burge upgöra kontrakt: a) om jernvägens byggande
för ofvannämnde summa och b) om aktiers emottagande i
”betalning derför”. Af allt delta är det tydligt och klart, att om
Ständerna icke hell och hållet antaga de emellan Gr. von Rosen och
Hr Burge öfverenskomna bestämmelser, är det afslutade kontraktet
af intet värde, och vi stå på samma punkt som förut i afseende å
verkställigheten af den påtänkta jernvägslinien, isynnerhet sorn vi helt
nyligen affärdat__det bolag, som är bildadt för anläggningen af jernvägen
emellan Örebro och Hult. Från alla sidor möta svårigheter
och betänkligheter vid denna frågas behandling, och jag tror att frågan
blifvit på oriktigt sätt och i oriktig tid till Ständernas afgörande
hänskjuten, ty enl. min åsigt hade det varit Ständernas plikt att invänta
Regeringens utlåt, uti en så vigtig fråga och afvisa alla andra
Den 27 Augusti f. ra.
437
fönsök all fä saken å bane. Hade Sländerna fält tillförlitliga uplysningar,
huruvida den tillcrnade utsträckningen vore verkställbar
eller icke, huruvida de föreslagna garantierna vore antagliga med
mera sådant, eller, med ett ord, hade ärendet varit fullkomligen utredt,
kunde Sländerna hafva fatlal del beslut dem bäst synts; men
om man nu bifaller detta utlåt., kan man sägas hafva gjort det med
förbundne ögon. Om man i st. f. alt vända sig lill Sländerna
vändt sig till Regeringen, hade denna sednare kunnat lill Sländerna
öfverlemna frågan, till alla dess delar skärskådad, och ulredd, granskning
öfver ändamålsenligheten af liniens utsträckning [ill Köping hade
blifvit af vederbörande verkstäld och kostnadsförslagen lill siffran beriktigade,
samt slutligen upgift meddelad, huruvida ett bolag för
jernvägsanläggningen emellan Örebro och Hult existerade eller icke.
Nu deremot har denna så riksvigtiga fråga blifvit i sista stunden till
Ständernas afgörande öfverlåten oell mäste derföre såsom ett hastverk
expedieras. Jag vill förbigå de många omständigheter, som
kunnat gifva anledn. till och förklara ett dylikt förfarande, men såsom
ett faktum qvarstår, på sätt under diskussionen ådagalagdt blifvit,
såväl uti ingressen som ock lill ännu högre grad i de följande
punkterna röjes otvetydiga spår af den brådska hvarmed ärendet
blifvit i Ulsk. handlagdi, så att det icke kunnat riktigt genomföras
och utredas.
Hvad den nu föredragna 1 punkten beträffar, anser jag densamma
sönderfalla i två delar. Den ena rörer förändring tili den
garanti, som R. St. vid sisth riksdag beslöto att Staten skulle åtaga
sig för den då ifrågaslällde jernvägsanläggningen emellan Orebro och
Hult, samt den andra huruvida en utsträckning af denna jernvägslinie
till Köping bör ega rum eller icke. Jag får, med fästadt afseende
på den vigt hvar och en af dessa frågor, för sig sjelf betraktad,
eger, vördsamt anhålla, alt H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, behagade
framställa serskild propos. å dessa två delar af punkten.
Den anmärkn., som Hr Bråkenhjelm framställt ang:de de olika
sätt, hvarpå nettoinkomsten kan beräknas, finnér jag vara ganska
riklig och den är så mycket vigtigare, som vi vela alt vid de flesta
jernvågsanläggningar, åtminstone i Tyskland, det första anläggningskapitalet
icke räckte lill, utan ytterligare lån för arbetets fullbordande
måst uptagas. De första aktieegarne, de hvilka innehafva s.
k. stam-aktier, ikläda sig hela risken af företaget; men de, som
sedermera försträcka penningar till förelagets fullbordande och till
säkerhet erhålla s. k. prioritets-aktier, äro helt och hållet ointresserade
af förelagets större eller mindre framgång, ly de erhålla alltid
i främsta rummet utdelning å sina innehafvande aktier, och endast
efter på förhand öfverenskommen proc.
Under sådana förhållanden måste man noga lägga vigt derpå,
huruvida med nettoinkomsten af företaget förstås, all den vinst som
upstår sedan från bruttoinkomsten alla kostnader för banans vidmakthållande
och alla öfriga dermed förknippade utgifter blifvit afdragne,
men icke den liqvid afdragen derifrån, som sedermera kan
upstå, ifall s. k. prioritets-aktier måste utgifvas till fullbordande af
företaget. Härom är uti förevande utlåt, intet nämndt.
438
Den 57 Angust i f. m.
Vidkommande åter det af Gr. Hamilton upgifna förslag, att ingen
annan ändpunkt för banan skulle bestämmas än sjön Mälaren,
tror jag, lika med Hr Bråkenhjelm, alt della förslag är affaltadt i
alltför allmänna ordalag för att kunna antagas. Om den förändring
uti redaktionen vidtages, att i st. f. ordet ”Köping” insättas orden:
”stranden af sjön Mälaren”, hemställer jag om man icke deraf skulle
kunna sluta sig till tilt banan må utsträckas ända lill Slockholm;
ty bär skulle äfven banan träffa stranden af sjön Mälaren; men
detta lärer väl icke vara meningen. Jag för min del anser derföre
att man i intet fall bör lemna slutpunkten obestämd, och ifall Köping
är dertill olämplig, sä få vi skylla oss sjelfva, som beslutat i en sak
utan att först hafva afvakta! nödiga och tillförlitliga uplysningar. Della
är ett ytterligare bevis för sanningen af min mening alt man bordt
öfverlemna liela flögan till K. M. och afvakta nåd. propos. i ämnet.
Om man hade fästat mera afseende på lämpligheten af ett sådant
förfarande i denna fråga, bade man icke be höft till den grad
hasla med ärendets behandling, all man t. o. m: måst uti ingressen
af utlåt, medgifva, att man saknade kännedom huruvida något bolag
för jernvägsanläggningen emellan Orebro och Hult någonsin blifvit
bildadt och numera existerade eller icke. Genom hela den procedur
man vid denna frågas behandling iakttagit tror jag fullt och fast
alt man mera skadat än gagnat sjelfva jernvägsfrågan; ty K. M.
lärer väl hafva svårt att bifalla ett förslag sådant som det nu
framställda.
Till de Hrr, som hafva yrkat återremis af detta utlåt., på det
att detsamma mätte uti Disk. undergå en ytterligare omarbetning,
vågar jag hemställa, huruvida en sådan åtgärd nu vore tjenlig att
vidtaga, dä vi vela, alt StatsUlsk. hitintills följt den praxis att, ifall
2 Ständ bifallit dess först afgifna utlåt., sedermera detsamma alltid
vidblifva, och dä härtill kommer att riksdagens afslulande endast
beror på della ärendes afgörande, vare sig genom bifall eller afslag,
skulle jag tro alt den föreslagna återremissen endast skulle förorsaka
en onödig tidsutdrägt, hvarföre jag icke Anner någon annan utväg
för fattandet af ett riktigt beslut än att f. n. och i anseende till
frågans outredda skick afslå Utsk:s utlåt. Jag är öfvertygad att denna
fråga vid en kommande riksdag ånyo bringas å bane och då blir
det tillfälle att åt denna riksvigtiga angelägenhet egna en omsorgsfullare
pröfning än som nu varit fallet.
På dessa skäl finner jag mig föranlåten, alt sedan jag i anseende
lill den påtagliga skillnaden emellan de tvenne förslag, sora i
nu föredragne punkt innehållas, anhållit om serskild propos. å dessa
2:ne förslag, nu tillstyrka R. o. Ad. alt neka sitt bifall till såväl
den Irsta sora den 2:dra delen af punkten.
Gr. von Rosen: Det skulle i sanning erfordras Hr Rosenblads
utomordentliga minne för alt rikligt kunna ihågkomma och till besvarande
nptaga allt hvad som under ett par limmar härstädes blifvit
emot nyttan och ändamålsenligheten af jernvägars anläggning i
vårt land framfördt och anmärkt, isynnerhet af nämnde värde talare,
hvars långa och vidlyftiga anförande närmast kan förliknas vid
den expanderade ångan oti en ångmaschin, hvilken ånga till slut
Den 27 Augusti f. m.
kondencerar sig lill några få vattendroppar. Af liela lians långa
föredrag finnér jag endast några få saker förtjenla alt till besvarande
uplagas. Hr Rosenblad har till en början uttryckt sin saknad
deröfver, att vi icke i dag se ibland oss Gr. Anckarsvärd och Hr
von Hartmansdorff såsom deltagande uti denna debatt; äfvensom Hr
Rosenblad påmint R. o. Ad., alt dessa 2:ne värde ledamöter, hvilka
länge varit de förnämsta kämparne uti de 2:ne fraktioner, som fordom
delat detta lins, vid förra riksdagen förenade sig för att bekämpa
det då å bane bragta förslaget om en jernvägs-linie emellan
Örebro och Hult. Jag delar helt och hållet denna Hr Rosenblads
saknad, ty då hade jag äfven denna gång, ifall det nu ifrågavarrde
förslaget anlages, fatt vara vittne lili det glädjande skådespelet, alt
R. o. Ad. icke låter någon fremmande opinion, den må nu komma
från hvilket häll som helst, å sig inverka, när del gäller att
fatta en öfvertygelse om hvad fäderneslandets sanna väl klafver. Hr
Rosenblad har börjat sitt anförande med att i mer eller mindre förtäckta
ordalag framkasta en mängd stickord sä väl emot mig som
andra deltagare uti detta företag. Dessa lemnar jag alldeles ä sido
och skulle hafva önskat att Hr Rosenblad mera hållit sig till sak
än till person. Jag vill i förbigående fästa upmärksamln ten på ett
af de många misstag, Hr Rosenblad i sitt anförande begått, det
nemi. då han säger att uti England Entreprenörerna endast uplänna
planen för jernvägsanläggningarne. Så är alldeles icke förhållandet,
ty de utföra äfven företagen. Deremot har Hr Rosenblad
fullkomligt rätt deruti, all då dessa anläggningar först började att i
England verkställas, glupska missbruk blefvo begångna, men dessa
hafva blifvit af sednare tiders erfarenhet så fullständigt i dagen bragta
alt jag icke tror, att något land skall vidare tillåta sådane få ega
rum. Uti England äro de åtminstone numera helt och hållet rättade,
och spekulationen att anlägga jernvägar visar sig vara ganska
vinstgifvande äfven för aktie-egarne.
Hvad åter angår frågan om ändamålsenligheten af jernvägars
anläggande här i Sverige, så säger man ofia, alt dessa företag måste
inskränka sig till en så liten skala relativt till England, alt någon
egentlig nytta icke deraf kunde upkomma eller åtminstone icke
motsvara de kostnader, som ett sådant företag mäste förorsaka. Hr
Rosenblad har i sådant afseende updragit en jemförelse emellan vattenkommunikationernes
och jernvägarnes ändamålsenlighet uti vårt
land och funnit de förras företräde obestridligt. Det är mycket svårt
att i hast fullständigt utveckla denna fråga, men jag tror likvisst
mig med några få skäl kunna bevisa, att jernvägarne i afseende på
deras nytta och användbarhet såsom kommunikationsmedel måste
erhålla främsta rummet. Till ådagaläggande häraf behöfver man
endast ihågkomma, alt bär i landet äro under halfva delen af året
vatten-kommunikationerna tillfrusna och således obegagneliga, under
det att jernvägarne hela året om kunna oafbrutet begagnas. Detta
torde icke behöfva någon utförlig utveckling.
Att vid en frågas bedömande jemföra förhållanderne uti andra
länder med dem, som förefinnas uti ens eget land är ganska
riktigt och nyttigt, och det har aldrig varit min afsigt att påstå, att
440
Den 27 Augusti f. m.
Sverge måste hafva jernvägar endast derföre, att alla andra länder
hafva sådana. Jag har fullkomligt sett mig in tili de serskilda förhållandena
uti vårt land i afseende å denna fråga, och måste bekänna,
att jag efter mogel öfvervägande och sorgfälliga samt omständliga
undersökningar kommit till ett helt och hållet motsatt resultat,
emot hvad Frih. Palmstjerna, Hr Rosenblad och flere andra
ledamöter af representationen trott sig finna. Nämnde Hrr hafva
förmenat, alt Sverige icke bör förskaffa sig ifrågavande kommunikationsmedel,
derföre att rörelsen i landet ännu är för ringa i jemförelse
med andra länders trafik, så att föga hopp finnes, att företaget
skall kunna bära sig, samt all distanserne åro för stora, för
att ett så kostsamt (ortskaffningsmedel borde bär i landet blifva införd!.
Jag deremot anser just dessa omständigheter utgöra de väsendtligaste
skälen för nödvändigheten, att vi snart förskaffa oss
dessa kommunikalionsanstalter, och man får icke vid frågans bedömande
förblanda målet med medlet. Just derföre att vårt mål är
att framkalla en ökad rörelse i landet och lifligare omsättning af dess
produkter, just derföre måste vi i första rummet förskaffa oss de
lättade kommunikationer, sora göra ett sådant inåt möjligt alt upnås,
och just derföre all våra distanser äro så stora, måste vi söka att
förkorta dem, genom alt begagna oss af del snabbaste kommunikationsmedel
som f. n. finnes. Jag tror derföre alt när vi jemföra
vårt land med andra länder, vi icke få begagna oss af den proporlions-lära
Hr Bråkenhjelm här framställt, utan man måste tvertom
taga i betraktande, att just uti ett folkfattigl land med stora
distanser ett sådant kommunikationsmedel är nödvändigt, då tilläfventyrs
uti ett (ätt befolkadl och litet land det vore en lyx. Det
ligger ju klart för hvar och en, som vill opartiskt och med eftertanka
bedöma saken, att uti eli land, der folkmängden är ringa,
man mäste förskaffa sig en annan kraft än menniskokraften, ifall
man önskar, alt landet skall vinna någon större utveckling och förkofran,
äfvensom att, när distanserna i detta land äro stora, det är
så mycket nödvändigare att sä hastigt som möjligt genomlöpa desamma.
Sunda förnuftet säger mig också, att, om ett lands kommunikationer
äro så beskaffade att de äro halfva delen af året för
begagnande slängda, man måste vara betänkt på att upfinna och
införa eli kommunikationsmedel, som man kan nyttja hela året örn.
Jag tror, att jernvägarne upfylla alla dessa fordringar. En annan
orsak, hvarföre det är olämpligt alt genom upslällande af analogier
söka finna det rätta, är den, att jernvägarne i de olika länderna
hafva eli olika pris, ty i det ena landet finnes det för många jernvägar,
för att de alla skulle kunna bära sig och vice versa. Min
bestämda öfvertygelse är emedlertid, att det är högst vigligt, att vi
snart få dessa vägar i gång här tili Sverge, och hvarje dag som vi
dröja dermed anser jag vara en förlorad tid, som vi aldrig kunna
återvinna. Hr Rosenblad har talat om, huru liten qvantitet af varor
skulle komma att föras på den projekterade jernbanan emellan Mälaren
och Wenern, och derjemte mycket talat om hvad som föres
eller borde föras på Götha kanal. Jag vädjar till Eder, Mine
Hrr, om icke just de provinser, som jernvägen skulle komma att
Den 27 Augusti f. ni.
genomskära, äro kland de bördigaste och rikaste uti landet, oell om
det icke just derföre är väl betänkt att tillskapa en lätt debouché
för dessa orters produkter. Det vore att tvifla på Hrrmes kännedom
om verkliga förhållandet bär i Sverge, om jag skulle behöfva omnämna,
hvilka enorma jernqvantiteter komma just ifrån de bergslager,
som denna bana skulle genomlöpa; och man måste taga i betraktande,
att dessa qvanliteler troligtvis skulle mångfaldigt ökas, om debouchén
för dem klefve lånare och beqvämare, än som f. n. är fallet. Hr
Rosenblad bar sagt, alt det är mycket fördelaktigare att föra varor
på kanalen än pä jernvägen: att man pä den förra kan gå med
stora fartyg och slippa omlastningar o. s. v. Det sistnämnda kan
hafva sin riktighet, men emedlertid mäste jag tillstå, att det förefaller
mig högst märkvärdigt, att Götha kanal, hvilken nu så länge existerat,
icke är mera begagnad för varutrafiken. Det mätte ligga
något fel amingen i sjelfva detta kommunikationsmedels användbarhet
eller och uti dess administrerande. Hr Rosenblad har jemfört
den blifvande jernbanan i Norrige med den härstädes föreslagna och
ansell den förra komma att medföra mycket mera gagn än den
sednare. Jag har en längre lid vistats uti Norrige och känner ganska
väl till trakten, genom kvilken banan skall komma att gå, men
jag får säga, att den produktion, som vi hafva vid Mälarens stränder
är kaukse 20 gånger så stor som den omkring Christianiafjorden.
Norrska jernvägen är hufvudsakligen anlagd för transporten
af det timmer, sorn hugges omkring de långa vattendragen inne
i landet, såsom Mjösen nr. fl. andra, men timret är icke på långt
när en så fördelaktig transportvara som de, hvilka vi hafva här vid
Wenerns och Mälarens stränder, och den kan aldrig i värde jemföras
med de produkter, som vi hafva alt föra på den nu föreslagna
lilla länk af den stora jernvägskedja, som jag hoppas en gång
skall komma alt dragas genom Sverige. Att en sådan jernvägskedje
skulle vara vårt land till den största nytta, derom är jag fullt
och fast öfvertygad och vill ikläda mig fullkomlig ansvarighet för
della projekt, som väckt så mycken munterhet, men pä samma gång
så illa dold förtrytelse hos Hr Rosenblad. Ja, Mine Hrr, jag har
föreslagit anläggandet af ett hela Sverge genomgående jernvägsnät,
men orsaken hvarföre jag anhållit om K. M:s bifall å detta förslag
var den, att jag icke ville hafva detta förslag från dess första början
förfuskadt; och jag skulle kunna framdraga bevis derpå, att planen
hade blifvit förfuskad, om jag icke deröfver hade fått en viss
kontroll, huru liten denna kontroll än varit. Ostridligt är, att, om
man vill, att dessa anläggningar skola upfylla det dermed afsedda
ändamål, böra desamma utföras efter en viss plan och uti en bestämd
sträckning, och alt man icke, såsom nu skett, bör anlägga
dem osammanhängande och utan att följa någon plan, såsom förhållandet
måste blifva, när ett lands regering icke tager hand om
saken utan densamma öfverlemnas till enskildta personer eller korporationers
fria skön. Såsom exempel härpå vill jag anföra, att, då
första debatten om jernvägen emellan Örebro och Nora förevar ibland
ortens innevånare, ville man, att banan skulle inrättas för hästkraft,
men jag deremot föreslog, att derpå skulle användas lokomotiv kraft
442
Den 27 Augusti f. m.
emedan de qvantiteter som forslas emellan Örebro och Nora äro så
betydliga, att de förtjena föras med lokomotiv kraft, ehuru banans
anläggande blefve dyrare än för hästkraft. Den förra meningen
segrade, och i följd deraf upgjorde jag kostnadsförslag»!, under beräkning
alt hästkraft skulle användas. Nu deremot vill man icke
hafva en hästbana utan en lokomotiv bana. Mitt kostnadsförslag för
den nu ifrågavar:de linien emellan Köping och Hult är uprätladt,
med beräkning för lokomotiver; men häromdagen, dä jag samtalade
med en af de blifvande delegarne i företaget, sade han: ”Ni har
upgjort kostnadsförslag^ för högt, jemfördl med del som upgjordes
för Noravägen”. Jag svarade, att skillnaden bestod deruti, att det
ena förslaget afsäg en hästbana och det andra en lokomotiv-bana,
men han påstod, att det var sak samma. Jag deremot kan försäkra,
att förhållandet är helt olika och att den bana, som en gång blifvit
byggd för hästkraft, icke kan begagnas med lokomotiv-kraft. Man
tager råd, men följer dem icke.
Ilr Rosenblad har sagt, alt mina kostnadsförslag hvarken denna
eller föreg.-de gång blifvit af vederbörrde auktoriteter granskade, samt
åberopat ett sakrikt anförande af chefen för Styrelsen öfver vägoch
vattenbyggnader i riket, hvilket anförande, inlaget i Kongl.
Welenskaps-akademicns handlingar, skulle fullständigt hafva ådagalagt
olämpligheten, af jernvägars anläggande här i landet. Jag vill
fråga Eder, Mine Hrr, om fullkomligt vitsord kan tillerkännas omnämnde
upsals, när t. ex. det deruti npgifves, att kostnaden för
milen skulle upgå till (500,000 r:dr b:co? Milt af många så strängt
klandrade förslag oplager denna kostnad endast till något mer än
hälften af nämnde summa. Kan man dä förundra sig öfver, alt
jag icke gjort mig serdeles brådtom med alt fä mina förslag pröfvade
af en person, som kan begå ett så groft misstag just i den fråga,
som skulle underkastas bans granskning.
Man har bittert klandrat den väg, som ifrarne för delta förelag
valt för att bereda detsamma framgång, och sagt, alt vi bordt
i första rummet hafva vändt oss till Regeringen, hvarefter en fullständig
propos. i ämnet, derifrån bordt till St.-ne aflätas. Jag får
härvid anmärka, att jag verkligen i första rummet vändt mig lill
Regeringen och det för manga år sedan, och om Regeringen —
ifall jag vågar så uttrycka mig — hade bättre upfattat hvad dess
frid tillhörde och till R. St. afgifvit propos. i ämnet, hade vi icke
nu behöft beträda en annan väg, och jag för min enskilta del hade
icke mäst föra ett sådant pinolif, som jag verkligen under 7 års tid
fört; ty, Mine Hrr, när man med bela sin själs värma och ifver
omfattat ett företag, hvars utförande man anser skola komma att
befordra ens fäderneslands välstånd och förkofran, dä är det bittert och
nedslående för sinnet att, utom alla de svårigheter och binder, som
naturligtvis äro förknippade med ett nytt företag isynnerhet af så
genomgripande art som detta, öfverallt möta motstånd och misstroende
eller åtminstone liknöjdhet och en själsmördande långsamhet
uti frågans behandling.
Man har dragit i tvifvelsmål, huruvida den nu föreslagna jernvägssträekningeu
vore den bkst valde och lämpligaste till det första
Den 27 Augost) f. m.
443
försöket pä denna väg uti en större skala. Jag vågar med fullkomlig
trygghet påslå, alt denna sträckning .icke allenast är den lämpligaste,
utan äfven den enda rätta, såsom utstakad af naturen sjelf
samt af det industriella intresset, ty man torde svårligen kunna
bestrida, att icke denna väg, som kommer att förena Sveriges största
insjöar, Mälaren och Wenern, och genom sidobanor till Askersund
och Skebäck sätta 2:ne andra stora sjöar i beröring med hvarandra,
måste komma att utöfva ett oerhördt inflytande på landels
industri och lyftning till ett allmännare ekonomiskt välstånd. Lättade
kommunikationer äro nödvändiga vilkor för en lifligare rörelse,
och jag är öfvertygad derom, att Götha kanal haft ett omätligt inflytande
på Sverges förkofran, samt att den i många är kommer att
bibehålla detta inflytande, och detta i ännu högre grad, ifall priset
för forslingen å densamma nedsätles. Hr Rosenblad har framdragit
den stora underhållskostnad, som jernvägar fordra, men jag frågar,
hvad har Götha kanal uti reparationer kostat? Har den icke
flera gånger under en lid af 6 veckor, ja till och med 2-.ne månader
varit stängd för allmänna rörelsen, och när den icke kan begagnas
under längre tidrymd än 6 månader på året, blir en sådan
längre tids stagnation alltför kännbar. Alt äfven reparationer å jernbanor
tidtals måste ske, är väl sant, men dessa reparationer verkställas
i allmänhet på en ganska kort tid och medtaga vid de Hesta
tillfällen endast några få dagar, hvarunder icke en gång banorna be
höfva
slängas.
Hr Rosenblad har gifvit en snärt åt de upgjorda ritningarne,
hvilka Utsk. gifvit det vitsord, att de voro ganska vackra. Jag gläder
mig öfver, att äfven jag i min ringa mån kunnat bidraga dertill,
alt ritningar nu i Sverige upgöras sådana, att de kunna be
skådas,
ty om vi gå några år tillbaka, skola vi få se, alt ritningarne
dä för tiden verkligen varit ganska ruskiga. Som de personer,
hvilka hafva upgjort ritningarne öfver det ifrågasatta arbetet, varit
under min handledning, är jag slolt öfver, alt man finner ritningarne
vackra. Att de äro pålitliga, vågar jag påstå och är icke
rädd för att låta dem granskas af de personer, K. M. dertill behagar
förordna.
Man har påstått, att det vore lämpligast för Sverge alt begynna
med en massa småbanor och icke genast kasta sig in uti ett
så stoit förelag som ifråga var:de. Jag deremot påslår, att det förra
vore alt gå ganska orätt tillväga, ty säkert är, att de stora kommunikationerne
måste förut bildas, och sedermera kan man börja att
förena smärre banor med de stora linierne. Om vi gå tillbaka
lill jernvägarnes historia här i Sverige, finna vi, att det var jag,
sorn först började alt agitera för de stora jernbanorna, och hade
jag icke gjort det, skulle de smärre troligtvis aldrig hafva kommit
i fråga. Således har frågan om den stora jernvägen väckt tanken
att anlägga smärre, och dessa hafva redan blifvit anlagda, innan
planen om den stora jernvägssträckningen föranledt till någon påföljd
i verkligbeten. Dessutom är det en ovedersäglig sanning, alt, om
man uttänjer ett arbete under en längre tid, blir samma arbete alltid
dyrare, ån om man skyndsamt och, som man säger, med full
444
Den 27 Augusti f. in.
pung bedrifvit detsamma. Detta bevisas bäst genom exemplet af
Götha kanalbyggnad, ty hade denna byggnad blifvit utförd, under
möjligt kortaste tid, hade densamma bestämdt kostat y, för att icke
säga .] mindre än den nu gjort. Skulle man nu vilja årligen göra
en bit jernväg i sender, skulle följden blifva den, att anläggningskostnaden
ständigt ökade sig.
Frih. Klinkowström har sagt, att uti andra länder betalas en
diyg afgift för begagnandet af chausseerna, och att del således blir
uträkning att begagna jernvägarne. Det första förhållandet eger likväl
icke rum i alla länder, ty i Frankrike, t. ex. betalas icke någon
chausse-afgift, och rörelsen på jernvägarne är ändock lika stor
som i de länder, der denna afgift erlägges. Frih Klinkowström har
vidare påstått, alt det skulle erfordras en enorm materiel, för alt
man skulle kunna föra fram ett större antal trupper pä jernväg. Jag
känner icke, huru Frihm npgjort sin beräkning, men det vet jag,
att jag med en lokomotiv kan föra en bataljon, och det utan den
aldra minsta svårighet. Om vi nu antaga, att den ifrågaslälde jernbanan
emellan Orebro och Hult skulle blifva försedd med 10 lokomotiver,
skulle man på densamma kunna transportera 10 bataljoner,
och detta på en tid af 3:ne limmar. Om jag nu antager, att dessa
lokomotiver hinna göra 4 reseturer på dagen, kunde man pä sistnämnde
lid transportera 40 bataljoner, och detta vore väl i militäriskt
hänseende ett icke origtigt resultat, som jag t vidar, att genom
någon durchmarch skalle kunna åstadkommas. Således och utan
att behöfva vidlyftigt orda om de stora militäriska nperationerne,
tror jag mig hafva tillräckligen ådagalagt nyttan af att en sådan
kommuuikationsanstalt finnes. På intet af de fartyg som kunna
passera kanalen, kan jag föra mera än 500 man, och vi känna
alla, hvilken skilnad i transportens hastighet förefinnes. Lägger man
härtill, att kanalen halfva äret är tillfrusen, måste man väl medgifva,
att nyttan i militäriskt hänseende icke vore så ringa.
Man har förundrat sig öfver, att så stora svårigheter hafva
mött anskaffandet af det till detta arbete erforderliga kapital. Ja,
Mine Hrr, så stora svårigheter hafva härvid mott, alt de Hrr, som
talat derom, icke ens kunna föreställa sig vidden deraf. Man har
förvånats öfver, att detta kapital icke kunnat sammanbringas, ehuru
Ständme vid förra riksdagen garanterade företaget 4 proc. I detta
hänseende får jag förklara, att den utsatta tiden var för kort och
den garanterade räntan för låg. Det nu ifrågavande förslaget undanrödjer
till en viss grad dessa svårigheter, och ifall jag verkligen
skulle lyckas alt få detta företag utfördt, tror jag mig icke hafva förtjent
de förebråelser, jag upbnrit för ett projekt, som skulle komma
alt kosta Staten 10 mill.; ty vi måste ihågkomma, att Staten efter
40 år blifver egare af denna bana, kanske utan att derföre hafva
behöft betala annat än en i jemförelse med banans värde högst obetydlig
summa, och icke några 10 milhr, som vissa talare så
ihärdigt hafva ställt fram för våra ögon. Man envisas att tro, att
jernbanorna i Sverige icke skola komma att gifva den ringaste vinst,
derföre att desamma i andra länder endast afkasta 3 ä 4 proc., och
så kommer man genast fram med proportionsläran och säger, alt när
Den 27 Augusti f m.
445
i länder, som hafva så och så munga milla- menniskor, inkomsten
af jernbanorna är så ringa, så måste i det folkfattiga Sverige denna
inkomst blifva så godt sorn ingen. Mine Hrr, delta är alldeles
grundfalskt räsonneradt, ty om vi t. ex. kasta blicken på England,
så finna vi, att jernvägarne derstädes icke gifva oell icke kunna
gifva mera än den vanliga räntan i landet, ty det är klart, att när
flere jernvägar gå i samma riktning oell priset för begagnandet af
den ena nedsätles, så måste äfven de andra följa exemplet, oell på
della sätt kommer man slutligen till den minsta möjliga proportionen.
Detta är äfven lill en viss del förhållandet i Tyskland, ehuru
lieie andre orsaker derstädes samverka lill den låga proc., jernbanorna
afkasta. En af dessa orsaker är den, all banorna blifvit för
kostsamt utförda, oell afkastningen har blifvit derefter. För att nu
återk omma lill England, finnes det ej annat skäl, hvarföre de stora
jernvägarne derstädes f. 11. gifva mindre afkastning än för några
år sedan, det nemi. att vid den tiden eller omkring år 1847
herrskade den vunnen all öfverallt anlägga smälinier, hvilka ansågos
vara de förmånligaste, och när nu de stora linierim började anläggas,
måste dessa liniers egare, för att draga bela rörelsen till dessa linjer,
upköpa alla smålinierna och garantera dessas egare 5 ä 6 proc.
i evärdliga tider för de derå nedlagda kapitalen. Följden deraf bar
blifvit den, att, då rörelsen icke kunde updrifvas till en sådan höjd,
alt den kunde icke blott belacka sä stora omkostnader utan äfven
lenina eli betydligare öfverskott, den börda, de stora jernvägslinierne
åtagit sig, f. n. blifvit för tung att draga. 1 Sverige deremot
är jag öfvertygad om, alt ett motsatt förhållande skall komma
att ega rum, och det förslag, jag baft äran framlägga, är til!
siffran ganska lågt, jemförd! med den effekt, jag väntar af företagets
verkställande, hvilken effekt bör i förhållande till det nedlagda kapitalet
blifva betydligt större än i England. Härjemte får jag äran
nämna, att man å sednare tider upfunnit så betydliga förbättringar
vid jernvägarnes konstruktion och åtskilliga dertill börande detaljer,
att underhållskostnaden kunnat sjunka från 92 till endast 20 £ St.
på Engelska milen.
Man bar frågat, hvilka varor vi hafva att föra på en jernväg
emellan Mälaren och Wenern, så att densamma skall kunna bära
sig. Det är mycket svårt alt uti ett land, der den allmänna rörelsen
på vägarne på intet vis kontrolleras, beräkna, huru stor rörelse
man kan vänta sig på en påtänkt väganläggning. I andra
länder, der chaussee-afgift erlägges, kan maD deremot komma till
en ganska noggrann beräkning af den rörelse, som på en vägsträcka
eger rum. flät- uti Sverige sakna vi alldeles några tillförlitliga upgifter
i detta hänseende. Uti en af mig för några år sedan utgifven
brochyr ang:de jernvägsanläggningen emellan Orebro och Hult,
har jag framlagt en så tillförlitlig tablå ofver den dåvartde transporten
af varor på denna vägsträcka, som jag kunnat åstadkomma
efter en vidlyftig brefvexling såväl med embetsmyndigheler som enskilda
personer.
Af denna tablå finna vi, att på denna vägsträcka forslas årligen
cirka 70,000 Sk# Stångjern, 30,000 Sk# Tackjern och gjut
-
41«
Den 27 Å Bgusti e. nj.
gods, 70,000 Skf? jernmalm oell 40,000 tunnor spanmål. Jag
tviflar på att, ora vi taga i liand årsberättelserna öfver Götha kanal,
vi deri skola finna sådana resullater. En annan orsak, hvarföre jag
tror, alt rörelsen på denna vägsträcka skulle blifva ännu större,
ifall on jernväg derstädes anlägges, är den, att det f. n. är
en rak omöjlighet att forsla mera än en bestämd qvantitet malm
ifrån de kringliggande bergslagerna, ty hästantalet räcker icke till att
transportera all den malm, som der brytes. Jag vågar således tro,
att rörelsen på den föreslagna jernbanan skulle blifva ganska betydlig,
så att den inom kort skulle betacka koslnaderne och dertill
lemna en ganska försvarlig nettobehållning.
Som jag finner tiden redan vara ganska långt framskriden, vill jag
för denna gång icke längre laga R. o. Ail:s upmärksamhet i anspråk
men anhåller alt få fortsätta mitt anförande i e. m. plenum.
Uppå härefter af fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställd propos.
bifölls att Gr. von Rosen finge fortsätta sitt anförande uti
eftermiddagens plenum samt åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. ^ till
4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 27 Augusti 1851.
Plenum kl. I till 7 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för förmiddagens plenum samt nedannämnde
från Exped.Ulsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelse!'
lill K. ål.
N:o 210, angide preskriptionstid för liqviderande af åtskilliga
i Riksg:.s-kont:s räkenskaper balancerade äldre skuldposter;
. Nio 212, angide en i Riksg:s-kont. inueslående, Kapten Cronstrand
beviljad anslagssumma;
N:o 213, angide förklaring af 21 kap. 1 § R.B.; och
Nio 214, om sättet för upsägning af solidariskt ingångne förbindelser.
Den 27 Augusti e. IB,
Anmäldes till justering, men bordlädes, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, ett af Exped.Ulsk. under N:o 211 afgifvit
förslag till underd. skrifvelse ang:de decimalsystemeis tillämpning
på indelningen af rikets mynt, äfvensom på mått, mål och vigt.
Justerades följande från Exped.Ulsk. inkomne förslag till §§ i
Riksdags-beslutet:
N:o 44, angde förklaring af 1 § 21 kap. R.B.; och
N:o 45, om sältet för upsägning af solidariskt ingångne förbindelser.
Fortsattes pröfningen af StalsUtsk:s utlåt. N:o 340, i anledn.
af väckte motioner, dels i fråga om ändring uti redan bestämda vilkor
för den af Rikets sednast församlade Ständer lemnade garanti i afseende
på anläggningskostnaden för en jernväg emellan Orebro och
Hults lastageplats vid Wenern, dels ock ang:de ifrågaslälld utsträekning
af denna jernvägsanläggning till Köping.
Under nu fortsatt diskussion om mom. N:o 1, af StatsUtsk:s i
2:dra punkten tillstyrkta beslut, anförde:
Gr. von Rosen, Adolf Eugéne: Det återstår nu för mig
alt nämna några ord rörde de anmärkmr, som Frih. Klinkowström
gjort vid det med Hr George Burge uprättade kontrakt. Hr Frilnn
tyckes frukta, att i fall den garanti, som StatsUtsk. förordar, skulle
beviljas af Ständma, skulle det stå i Hr Burgens förmåga att bryta
det med honom uprättade kontrakt. Så vidt jag kan upfatta betänk.
, uttryckes deri just, att garanti af 5 proc., hvaraf 4 beräknas
såsom ränta och återstoden som kapital-afbetalning, å den beräknade
anläggningskostnaden fem mill., till bolaget skall gifvas. Jag kan
deraf icke linna någon anledn. för Hr Burge att bryta kontraktet,
dä Utsk:s förslag tvertom är öfverenrslämmande med ordalydelsen
deraf. Jag tror således, att man icke behöfver hysa någon farhåga
i den delen. Serskilt vill jag nämna, att det icke varit lätt att tillvägabringa
eli sådant kontrakt. Vanligtvis har vid slika kontrakters
upgörande det tillgått så, alt man först erhållit garantien, och med
densamma i banden, har man sedan sökt den person, som velat
åtaga sig att bygga vägen och öfvertaga den del af aktierna, som
icke blifvit tecknad i det land, der aktieteckningen försiggått. Här
har varit ett motsatt förhållande, och jag tror, att man snarare borde
bålla mig räkning för det sätt, hvarpå jag utfört delta, än att dervid
finna anledmr till anmärkmr. Jag får vördsamt yrka bifall å
StatsUtsk:s betänk.
Hr Prytz, Lars Adolph: Ehuru önskligt del bade varit
att StatsUtsk. bade framlagt ett betäok. i detta ämne mera utveckladt
och mera grundacll på noggranna beräkningar än som
nu är fallet, äfvensom att någon längre tid varit hvar och en
förunnad lill alt fatta sitt beslut i ett så vigtig!, på fäderneslandets
alla industriella intressen så djupt ingripande ämne, bar jag
448
Den 27 Augusti e. m.
dock varit nödsakad, alt på de uplysningar jag kunnat förskaffa
mig oell inom den korta liden af ett dygn grumla mill beslut i
frågan. Jag har, med nitälskan för företageis framgång såsom
giltiga ansell de af Utsk. framställda skäl för detsamma, hvartill
dessutom kunna läggas många andra af Hr Gr. Rosen i f. nits
plenum så förtjenst ful 11 framställda. Jag anser mig således icke
behöfva t rotta R. o. Ad. med all söka npväcka några flera skäl
än de af mig redan åberopade, och instämmer, på grund af dem,
i allmänhet uti hvad Utsk. föreslagit i afseende på den nya jernbanan.
Men, då jag funnit giltiga skäl för ett sådant beslut, bar
jag icke heller kunnat eller bordt förbise de vigliga motskäl sorn
kunna anföras. De åro hufvudsakligen sammanförda i Frih. Palmstjernas
reservation och jag anser mig böra göra ett, ehuru ofullständig!,
försök att vederlägga desamma. Hr Frih. Palmstjerna
har i första punkten af sin reservation ansett stalsutgifien af 10
milltr vara så att säga bortkastade penningar. Jag får då fästa
upmärksamheten på huruvida icke lika stora, kanske äfven större
summor af Staten lill industriella förelag varit använde. Jag vill
blott taga såsom exemp. de 9 ä 13 milltr, som äro nedgräfda i
Götha kanal, hvilka visserligen icke kunnat blifva Staten återguldna
i penningar, men som blifvit Slaten ålerguldna genom det
ökade lif i den allmänna rörelse som kanalen befordrat, hvarigenom
jordbruket, handeln och näringarne dragit så betydliga fördelar.
På samma sätt hafva många milltr ridt', rik-dag efter riksdag,
blifvit anslagna till andra kanaler, vägar, broar, hamnar m.
m. Alla dessa medel hafva visserligen icke i pekuniär väg återfallit
till Staten, men de hafva alla gifvit riklig ränta genom de
fördelar de beredt handeln, näringarne och industrien i allmänhet.
Jag tror således, att man icke bör fästa sig vid summans belopp,
synnerligen som den utgår på 40 år och således blir mindre graverande,
då man derjemte kan hoppas att en jernväg, som är det
mest verksamma kommunikationsmedel, skall lemna lyckligare resultater
än de förut varande kommunikationsmedlen kunnat göra.
Vidare anser Hr Frihtn jernvägen vara beräknad hufvudsakligen
för att förflytta resande från en ort till en annan, och att
således i Sverige icke den nyttan kunde dragas af densamma som
i andra länder. Andamålet med jernvägen är emedlertid upgifvet
icke vara för resande, utan egentligen för landtmannaprodukter
och ännu mera egentligen för transporten af Bergslagernes effekter.
Jemförelsen i detta afseende med ändamålet för jernvägarne
i andra länder, tror jag icke vara lämplig. Under samma
kategori slår äfven den nästföljande anmärkntn angtde våra fabrikers
ringa utvidgning, och jemförelsen med rörelsen på de engelska
jernvågarne. I den näst derefter följande punkten har Hr
Frilen sagt, att det ändamål för jernvägar uti vårt land, som kan
och bör med statsupoffringar sökas, är underlättandet af våra exportvarors
forslande till inlastningsställena. Denna punkt behöfver
ingen vederläggning för alt gifva styrka åt min sats. Exemplet
åter af de jernvägsanläggningar som blifvit började, t. ex. i Wermland
-
Den 27 Åugust! e. tn.
449
land och i Westmanland, hvilka visat så lyckliga rcsultalcr, måste
vara upmuntrande för anläggandet af en jernväg i störte skala,
helst man kan hoppas, alt sedan en början ät gjord, ett system
af jernvägar nog kommer all utveckla sig.
Hvad vidare beträffar den saknad af tillräcklig garanti för
företagets lyckliga utgång, som i första punkten pag. 13 omförmäles,
bör man väl, då lill Konungen och dess Regering öfverleranas
att närmare granska de koslnadsförslager sorn ingifva®,
samt att upgöra bolagsreglor m. m., kunna vara betryggad att
garantien blir sådan, att icke något för fäderneslandets tätt och
bästa kan vara att befara.
Att den garanti Staten ikläder sid skulle kunna anses såsom
ett serskildt statslån, kan väl icke bestridas, men del är likväl
skillnad på ett dylikt statslån, och ett sådant som användes på
förelag som icke gifva något igen. [lär har man kapitalet igen
uti sjelfva jernvägen. Om också räntorna singö förlorade, så är
det ju i allmänhet händelsen med statslån att räntorna gå förlorade,
hvarföre jag icke tror det kunna innebära något afskräckande
alt garantien endast vore ett förklädt statslån.
1 nästföljande punkt har flr Frilen upgifvit, hvilket man bör
tro vara rälla föthållandet, dä Hr Fiilen sådant bestämdt upgifver,
att beräkningen är oriktig, den nemi., att 40 år skulle behöfvas
till kapitalets amortering. Jag antager derföre att Hr Frihms
beräkning är den rätta och att dertill endast fordras 38 år, men
kan icke antaga möjligheten af en sådan orimlighet som alt Staten
kunde yIleiligare anlitas att fortfara med amorteringen i 2:ne
år sedan kapitalet vore betaldt, och föreställer mig alt om än
Utsk. i delta fall ej baft annan grund för sin beräkning än alt
ställa den på jemna tiotal, så måste dock så yäl amortering som
ränta uphöra i och med detsamma att det förskolterade kapitalet
blifvit fullt återbelaldt. Det återstår emedlertid att närmare granska
hvilkendera beräkningen, antingen Utskis eller Hr Frihms,
må vara den verkligt rätta. En annan utväg finnes äfven att befria
sig från denna långvariga amortering, nemi. om jernvägen
blefve så lönande, att det blefve skäl för Slaten att inlösa densamma,
på sätt i föregående punkt omförmäles.
Nästföljande punkt innehåller: ”Uplysniogar saknas rör:de
den lämplighet en jernväg (rån Köping åt Orebro och Hult eger
företrädesvis framför en sådan uti annan sträckning. Ingen fullständig
undersökning har, Utsk. vetterligen, blifvit gjord för att
utröna hvilken riktning vore den fördelaktigaste för en så dyrbar
anläggning, med hänseende till dess inverkan på våra förnämsta
näringar. En plan, grundad på full och omfattande sakkännedom,
återstår ännu att önska, fastän beslutet om ändamålsenligheten
slår färdigt att fattas-” Det är möjligt att man skulle kunna utpeka
någon annan jernvägslinie, som vore mera fördelaktig, men
då någon sådan icke ännu kommit i fråga, så återstår endast att
visa om icke den nu föreslagne år lämplig med afseende på de
trakter den kommer att genomskära. Den går genom tvenne sä9
H. 29
450
Den ?7 A u g n s I i e. ro.
desrika provinser oell genom Sveiiges förnämsta bergslager, och i
en sådan anläggning af jernvägen har man säkerhet nog att den
skall blifva nyttig och lönande genom de jemna transporterna,
helst onder den årstiden då all sjövägs-kommunikation är förhindrad
och forslingen med mycken möda och besvär nn måste ske
med åkdon.
[Ivad åter fhil vigliga anmärknm, alt beslutet tillkommit i
en af grundlagen förnekad ordning, angår, så tror jag att tankarne
derom konna vara delade. Jag tror att 5(i § i Riksd.-  Ordn. ger en bestämd anlerin. till att anse beslotet i grundlagsenlig
ordning tillkommet. De linder benämning promemoria af
Hr Waern till StalsDtsk. genom Vallod. RorgareSl. sednare gången
lemnade uplysningar, böra väl egentligen betraktas såsom tillägg
till den onder motionstiden i ämnet förut väckta motionen
och denna åtgärd af del Vallon. Ståndet mätte väl hafva skett pä
grond af 5G § [liksd.Ordn.
Sedan förekomma (pag. 14) några smärre anmärknrr, nemi.
alla onder inom. l:o, likasom den första (Litt. a.) onder mom.
2:o, hvilka alla äro af den beskaffenhet, alt då hela det nu ifrågavarrde
anslaget mäste betraktas såsom ett förlroendevotum till
Regeringen, och då del äfven (pag. 10) finnes föreslagen en underd.
hemställan tilt K. M. med anhållan alt lill K. M. få öfverlemna
ärendets vidare handläggning, så måste samma votum innefatta
det förtroende till Regeringen, alt alla de omständigheter,
som i anmärkmne förekomma, konna och komma att af Regeringen
regleras innan oktroj för det blifvande bolaget utfärdas. De
följande 2:ne punkterna (Litt. b. och c., pag. 15) äro dels redan
afgjorda genom det heslut som af R. o. Ad. genom votering
denna f. m. fattades om en annan opslällning af Ulsk:s tillstyrkan
vid slutet af pag. 8; dels att hänföras till hvad som återstår
alt besluta i ani. af den af Utsk. föreslagna (se pag. 11) underd.
anhållan hos K. M.
Anmärknm ang:de angelägenheten att med jernvägen förbinda
en elektro-raagnelisk telegraflinie, framställd såsom en förebråelse
mot Utsk. som lemnat den frågan ovidrörd, tror jag saknar
giltig anledn. Detta vore ett serskildt företag, som med
jernvägsanläggningen icke behöfver stå i direkt samband. Många
jernvägar finnas utan elektro-magneliska telegrafiiuier. En sådan
skulle hafva ökat kostnaderne och således erfordrat större anslag.
Jag tror derföre ali detta varit ett giltigt skäl för Utsk. att icke
vidröra denna fråga, helst Ulk., med beräkning af kostnaden, ansett
sig böra inskränka banan till enkel i st. f. dubbel, som förut
varit ifrågasatt.
Det 3:dje mom. (pag. 15) kan jag icke vederlägga utan instämmer
tvertom deruti. Deri ogillas Utsk:s förslag att bolaget
skulle befrias från bevillning. Sådant vore efter mitt, likasom
efter Hr Friluns förmenande icke rätt.
Slutligen har Frih. Palmstjerna vidrört att Utsk. icke anvisat
sältet hvarpå delta statsanslag skall utgå. Detta är visserligen
en ganska vigtig anmärkn. mot företaget, men efter all an
-
Den 27 Augusti e. m.
451
ledn. lärer icke medlenas utgående komma ifråga förr än nästkommande
Sländer deröfver kunna besluta oell del lärer således
blifva deras omsorg och följaktligen icke tillhöra nuvarande
Ständer.
Jag har ansett mig böra anföra detta för att ådagalägga att
jag visserligen icke åsidosatt att taga i betraktande så grundade
motskäl som man måste anse dem vara, hvilka äro anförda af en
så inflytelserik ledamot af delta Stånd, som Frih. Palmstjerna,
och jag har gjort denna vederläggning icke för att dermed öfvertyga
andra, utan för att visa orsaken hvarföre dessa af Hr
Frih:n framställda anmärkmr icke kunnat verka till rubbning af
mina åsigter i ämnet.
För alt nu komma till sjelfva den punkten som är under
öfverläggning, tror jag lika med Frih. Klinkowström, att den måste
sönderfalla i 2:ne delar, nemi. deri första, ang:de jernbanans
utsträckning till Köping och den andra, om garantien eller statsanslaget
för densamma. Jag får således lika med Frih. Klinkowström
anhålla om serskild propos. i dessa hänseenden. Jag tror
för min del att den första frågan, om huru långt jernvägen skulle
sträcka sig, bordt hafva varit afgjord förut, och den hade så
varit om icke afgörandet af en puukt, pag. 7, deri Flsk. hemställt
”att R. St. för sin del må medgifva alt den vid sista riksdag
ifrågasatta jernväg mellan Orebro och Hult måtte få till staden
Köping utsträckas” hade upskjulits. Hade della blifvit afgjordt
i den ordning Ulsk:s utlåt, föranledt, så hade icke 2:dra
punktens nu ifrågavaride lista mora. behöft delas. Gr. Hamiltons
förslag alt i st. f. alt bestämma en viss punkt, I. ex. Köping, der
banan 'skulle stadna, antaga att liaustiäckningen kan gå lill
hvilken punkt af Mälaren som helsi, kan jag icke instämma uti,
ty det vore allt för obestämdt, och gåfve ani. till vida större
kostnader än de nu ifrågasatta. Hvad åter angår Hr Grins förslag
att ändra den af Uisk. föreslagna preskriptionstid, inom hvilken
arbetet borde vara päbegynnt, från slutet af år 1852, till
Juni månad 1853, så finner jag deri mycket skäl, ty då vore
det gifvet ali frågan om hvilka medel som till anslaget borde
utgå, icke behöfde lagas i betraktande förr än af nästkommande
Ständer.
Jag tror mig således, efter hvad jag nu tagit mig friheten
yttra, med tillstyrkande i allmänhet af bifall till Utskis förslag,
med de modifikationer, hvartill åtskilliga punkter kunna föranleda,
äfven, i hvad som nu utgör föremål för diskussionen, kunna
tillstyrka det begärda anslaget af 250,000 rrdr, så vida nemi.
jernbanans längd, såsom jag anser nyttigast vara, blir bestämd,
alt få sin sträckning från Köping öfver Orebro lill Hult.
Gr Lagerbjelke, Gust.: Till hvad förut blifvit anfördt
angide lämpligheten för Ständerna att medgifva den garanti hvarom
nu öfverlägges, har jag icke något att lägga, utan vill inskränka
mig till att endast yttra några ord angide det af Gr. Ha
29*
-
•fä?
Den J7 Augusti e. m.
milion framställda förslag. Genom del beslut R. o. Ad. under
f, m. plenum faltade stadgades alt tiphörandet af den garanti, som
fasislälldes vid förlidne riksdag, skulle ega rum för den händelse,
alt något bolag icke förefinnes med rättsanspråk lill nämnda garanti.
Det faller af sig sjelft, till följd af delta beslut, att R. o.
Ad. måsle fastställa den nya garantien endast för den händelse att
den gamla garantien icke blifver beståndande. Det skulle eljest
och i händelse denna punkt antages oförändrad sådan den blifvit
af Utsk. föreslagen, kunna bända, ail om eli bolag förefunnes
med rättsanspråk grundade på den gamla garantien och denna sålunda
kommer alt fortfara, äfven en ny garanti funnes bredvid
den gamla. Om åter, något bolag med rättsanspråk grundade på
den gamla garantien ic.ke finnes och denna gamla garanti sålunda
icke kommer alt fortfara, så är naturligtvis nämnde vilkor upfyldt
och R. o. Ad. kan således genom alt besluta införandet af
ett sådant vilkor icke åstadkomma någon olägenhet men väl förebygga
den eljest möjliga händelsen att de tvenne olika garantierna
blefve på en gång båda gällande. Utsk. bar vidare i denna punkt
föreslagit banans utsträckning äfven lill Köping. Vid sisth riksdag
beslöto Ständerna att den jernvåg hvartill då lemnades garanti,
skulle sträcka sig emellan Dull och Orebro, hvilket beslut
äfven af K. M. bifölls genom oktrojerandet af ett bolag. Om
man till följd häraf anser att vid innevarrde tillfälle det icke behöfver
blifva föremål för öfverläggning, huruvida denna bansträckning
är lämplig, utan endast huruvida den nu föreslagna utsträckningen
af jonvägen från Orebro lill Köping är det, så torde
svårligen kunna förnekas att dä en bana bestämmes mellan Hult
och Örebro, dess utsträckning äfven lill Mälaren är tjenlig, me»
deremot torde det vara mindre lämpligt all Ständerna nu, utan
att de dertill erforderliga nndersökningarne på förband åro gjorda,
bestämma den punkt vid Mälaren dit banan skall sträcka sig-,
ja! äfven om en sådan undersökning förefunnes, vore det i alla
fall lämpligt att Regeringen i den frågan bade fria bänder. Folden
troliga händelse att Köping verkligen är den lämpligaste punkten
för banan att träffa Mälaren så blir Köping i alla fall, äfven
om Regeringen liar fria händer, den punkt dit banan kommer att
gå. För den händelse åter att Köping icke vore den tjenligaste
punkten, så skulle det ju icke vara nyttigt att på förhand hafva
bestämt den dertill. Del torde således i alla händelser vara rättast
att ora jernbanan bör utsträckas från Orebro till Mälaren,
det endast stadgas ”lill sjön Mälaren” och. icke lill hvilken punkt
af denna sjö banan bör gä. Mot denna förändring af punkten
har blifvit anfördt dels att en sådan större latitud skulle kunna
inleda Staten i större kostnader, dels att möjligen Regeringen deraf
kunde hämta anledn. till att föra banan t. ex. ända till Slockholm.
Hvad den första anmärkmn angår, hafva de värde anmärkarne
förbisett att garantien endast gäller en bestämd summa
oell att således om Regeringen väljer en annan punkt än Köping,
Regeringen i alla fall icke kan disponera någon större summa än
om bänan ginge lill Köping och alt således ökade kostnader icke
Den 27 Augusti c. m.
453
Autina ådragas Slaten. Hvad åter angår den andra anmärknm,
eller den att Regeringen skulle kunna draga banan t. ex. ända
till Stockholm, så skulle jag högeligen lyckönska Regeringen och
Ständerna om Regeringen hade förmåga alt anlägga banan ända
fram till Stockholm, för samma kostnad som var afsedd alt sträcka
den endast till Köping. Slutligen har Utsk. sagt, att den sista
lid inom hvilken bolaget skulle kunna bilda sig med rättighet
att komma i åtnjutande af den nu föreslagna garantien vore 1852
års slut, inom hvilken tid anläggningen af banan jemväl borde
vara påbörjad. Det torde emedlertid vara omöjligt att ett bolag
bildar sig och börjar arbetet på en och samma dag, hvaraf följden
att bibehålla delta stadgande blir den, att man icke i sjelfva
verket lemnar så lång tid för bolaget att bilda sig, som man
sagt, ty om bolaget skulle börja arbetet innan 1852 års slut, så
mäste del i sjelfva verket bilda sig under sommaren 1852. Gr.
Hamiltons förslag har sålunda i alla afseenden företräde framför
Utsk:s och anhåller jag vördsamt om Hr Friluns o. Landlmms
propos. till bifall å detsamma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Min mening om Ulsk:s
förslag har jag nedlagt i reservationen. Hr Prytz har mot detsamma
gjort några anmärkmr, hvilka jag torde få uptaga lill be
svarande.
Den första anmärkmn, att jag skulle hafva ansett de
10 millionerna, som här möjligen kunna komma ifråga, vara bortkastade,
innefattar ett misstag af meningen uti de ordalag jag begagnat
i reservationen. Jag har visst icke ansett dem bortkastade,
men har deremot trott, att när man börjar ett stort företag, som
kostar mycket penningar, borde man afse hvad produkt som blir
af denna kostnad samt jemföra produkten med kostnaden, och i
detta afseende har jag ansett förslaget icke vara tillfredsställande.
För öfrigt känner jag väl att de penningar, som användes på lättade
kommunikationer och befordrande af landets industri alldrig
kunna kallas bortkastade; men jag anser det för misshushållning
om man dertill använder mer penningar än som behöfves
för ändamålets vinnande. Om man kan vinna eli ändamål med
en mindre summa, är det bäst att använda denna mindre summa
och använda det öfverskott som kan disponeras till andra fruktbärande
ändamål. Från denna synpunkt har jag utgått och tror
att del är från densamma man bör utgå i så beskaffade frågor
som denna. Att jag skulle hafva sagt eller menat, att jernvägarna
egentligen voro beräknade för resande, det år också ett
misstag. Jag bär endast velat visa att resandes fortkomst vore
en sak som icke borde tagas i betraktande hvarken såsom det
ändamål hvartill statsmedel till ett sådant belopp borde användas
ej heller såsom något behof. Hvad den grundlagsenliga ordningen
angår i hvilken Hr Prytz anser frågan om jernvägens utsträckning
till Köping vara tillkommen, är jag fortfarande af den tanke
att när denna fråga icke såsom motion är väckt, icke såsom
remitterad och således på intet vis slår i öfverensstämmelse med
vår grundlags föreskrifter och vilkor för sådana frågors väckande,
Den 27 Augusti e. m.
densamma tillkommit på ett mot grundlagarna stridande sätt.
Vare detta blott i förbigående sagdl. Jag finnér nog att oaktadt
grundlagsvidrigbeten är frågan urtagen oell tinder diskussion samt
mäste afgöras; men grundlagsvidrigbeten qvarstår likväl och kan
aldrig bortresonneras, om man äfven sätter sig deröfver. Jag bar
likväl aldrig funnit lyckan följa ett företag, som träder grundlagens
helgd för nära. Här är nu under diskussionen äfvenledes
fråga väckt om att i st. f. Köping, insätta stranden af Mälaren.
Della förslag är väckt in prnmplu, utan all i grundlagsenlig lid
vara väckt, utan alt något Uisk. deröfver är bordt och utan alt
förslaget var kändt förr än denna förmiddag.
Frågan är eul. min tanka af stor vigt, då den inträder på
det omätliga fältet för samlade kapitalets användande som kallas
jernyägssystem. Vära samlade kapitaler äro icke tillräckliga lill
ett sådant förelag som delta, utan man mäste påräkna främmande.
Om de främmande kapitalerna kunna bär i värt land an
vändas
pä ett sätt som blir till landets båtnad, som kan medföra
en större utveckling af våra nationella krafter, lifva vår industri
och befordra landets välstånd, sä äro de välkomna; men det återstår
att undersöka huruvida de nu ifrågavande kapitalerna, hvilka
likväl ännu icke äro oss erbjudna, skola åstadkomma eli sådant
välstånd uti den skala hvarefter summan är beräknad. Jag instämmer
deri, att jernvägar äro önskvärda och alt önskvärdt vore,
del vårt land dermed vore försedi; ja del vore till och med önskligt
all eli jernvägsnäl bade spridi sig öfver hela landet liksom
vära landsvägar; men det återstår att betrakta huruvida det är
möjligt alt åstadkomma ett jernvägssyslem i vårt land, huruvida
det är möjligt att våra tillgångar i en ännu långt allägsen framlid
kunna blifva tillräckliga för något sådant, med det afstånd
som är mellan våra serskilda provinser. Det torde icke kunna
förnekas att blott de jernvägslinier, som vi hafva fått se projekterade
i oklrnjen af är 1845, skulle kunna kosta eli par hundra
millioner. Sådant later önska sig, men jag belvitlar, och är säker
ull hvar och en med mig, belvitlar möjligheten all åstadkomma
något sådant, förr än landet är upfyldt med ett mångdubbelt
antal invånare och produktionen stigit i förhållande dertill.
Emedlertid får man rälla mun efter matsäcken och göra
hvad man kan för att småningom närma sig det mål man önskar
sig att upnå. Men då bör man börja frän den rätta ändan,
börja sä, alt man med hvarje steg pä den bana man beträder
samlar krafter för alt laga ett steg till, så ali man icke vid det
nästa stegel stannar tröttad ulan gagn och utan ära. I ett folk-,
penning- och induslrifattigt land, som Sverige, får man (aga sig
tillvara all för hastigt framgå i ett företag under hvars tyngd
sjelfva England eli ögonblick suckat.
Med den största aktning för den ihärdiga omtanka, och den
berömvärda fosterlandskärlek, som lifval Gr. Rosen under hans
mångåriga bemödanden alt införa jernvägar i vårt land, nödgas
jag dock i åtskilliga afseenden motsäga hvad Hr Grin bär flämslätt!,
såsom t. ex. då Hr Grin säger: derföre att vi icke haf
-
ben 27 Augusti e. m.
va större rörelse i landel och derföre ali vi hafva sä långa distanser
är del en absolut nödvändighet atl ega jernvägar. Detta
är läll sagdt, och jag instämmer uti alt det vore nödvändigt
om vi kunde åstadkomma dem. Men ali lägga en jernväg
endast på del ställe der det är möjligt att anlägga den, det
förkortar icke distanserna på de hundradefalll flere ställen som
lörhända mera deraf vore i behof, ej heller väckes industrien i allmänhet
derigenom atl en jernväg anlägges melian Hull och Köping.
Vår industri, våra fabriker och näringar kunna icke för del
närvarande, ja icke någonsin täfla med fabriker och. näringar i
ett land der aldrig isen hindrar sjöfarten kling kusterna, der
verldshandel alla tider på året slår öppen, der kommunikation
således är lätt åt alla verldens delar oell der dessutom naturen
sjelf nedlagt företräden, med hvilka det är fåfängt för oss atl
någonsin vilja täfla. Vår industri i allmänhet måste enl. mitt
förmenande inskränka sig till den inrikes konsumtionen och de
inrikes behofven med högst få undantag. Del år endast våra naturprodukter,
produkter af bergsrörelsen och skogshushållningen
sorn med fördel kunna föras på verldsmarknaden, samt äfven vissa
tider och under vissa omständigheter något af jordbrukets produkter.
Det år dessa tvenne hufvudsakliga näringar i vårt land
som mäste befordras framför de öfriga. Det är på dem landels
välstånd hvilar. Det är igenom dessa näringar vi erhålla medel
atl förskaffa oss andra länders industrialster, andra länders produkter
dem vi för våra beqvämligheter och behofver hafva nödtorft
af. Alla kommunikationsmedel, som för dem kunna beredas,
böra befordras med upoffringar från Statens sida, men på delsätt,
atl man börjar der den största effekten är att förvänta af den
nedlagda kostnaden och der största behofvet af lättade kommunikationer
är förhanden. Och hvar behöfves sådant mest? Jo i
Bergslagen, för forslandet af dess produkter från del ena eller
andra stället till inlastningsplatserna på olika orter. Men det
behöfves enl. min tanke icke och kan icke med samma förmån
användas, då man lägger jernvägen mellan tvenne vatten, som 5
månader på året (Gr. Rosen sade på f. m. 6 månader men jag
håller mig till 5) äro tillfrusna. Jag anser icke att man bör
börja med det som år lysande och lockande för att sedan stanna
dervid och icke komma längre, utan att man bör börja med det
solida, som är uplyftande för landels industri, samt på ju flere orter
ju bättre, allt efter som man kan bafva råd till. Delta kan
man till det mästa göra med de tillgångar som finnas inom landet.
Låt vara att någon skuldsättning äfven måste ega rum, det skulle
föga betyda, om blott medlen användas på de ställen, der man kan
räkna räntan i en ökad produktion; men det är hvad jag befarar
icke blir händelsen med jernvägsanläggningen mellan Hult och Köping.
Jag vill nu till en början rangera bort de fem månader på
året under hvilken tid jernvägen ensamt mellan de tillfrusna sjöarne
skulle förrätta transporterna, hvilka säkerligen under dessa fem månader
blefve så godt som intet i denna trakt; ty hvad skulle om
vintren föras från Hult lill Orebro eller hvart som helst? Intet.
Den 27 Augusti e. rn.
Hult producerar intet oell dit kommer om vinden intet annat än
nordanvinden eller urväder från Wenern oell på den öfriga delen
af jernvägen föras öj heller några serdeles talrika produkter. Lätom
oss beräkna hvad som på densamma kan föras. I Nerike finnes
124,000 innevånare, oell lät vara alt inlieräknadt antalet innevånare
i de små närgränsande delarne af Dalarna oell den del af Westmanland
sorn stöter till jernvägen och som skulle kunna föra några
af sina effi kier på densamma, totalbeloppet af personer som möjligen
skola kunna fä några för sig lieliöllige effekter fortskaffade på
den vägen skulle blifva 140,000. Antagom alt detta utgör 35,000
hushåll, som behöfva kanske ^ T:a Sill oell Salt hvarje, eller tillsammans
17,500 T:r; Socker och Kaffe samt andra utländska förnödenheter,
3,500 Skft ■, lägg härtill den spanmäl som kan komma
att forslas lill de invid sjelfva jernvägen belägne få bruken, 2,500
Tiri så blir delta allt omkiing 20.000 Skf?, hvartill kan läggas
Kalk, Gips och något litet Skogseffekter säkerligen ej upgående till
10,000. Till Orebro eller Ervalla kan från Nerikes bergslager komma
120,000 Sk® Tack- och Stångjern, hvaraf säkert 20,000 forslas
ät Askersund eller annars söderut; återstår 100,000 SkSsom kunna
gå ät Hull och Köping. Alla dessa sakers transporterande kan måhända
efter 4 sk. pr Skft pr mil inbringa 1)0 ä 100,000 r:dr.
Om af resande och landtmät! som för mindre produkter och färder
begagna jernvägen också inbringas 20,000 r:dr, sä är hela inkomsten
likväl blott omkring 200,000 riksdaler. Vill man härtill lägga
de bergs- och brukseffekter, som nu föras till Arboga och beräkna
deras transport några mil på jernvägen ät Köping, torde inkomsten
deraf upgå till 35 å 40,000 r:dr. Om några fä tusende Sk?t tillfälligtvis
frän Köping sändes pä jernvägen till Hult, så upgår delta
quantum dock ej till 10,000 Skft. Allt hvad sorn kan upgifvas
blifva en förmodad inkomst upgår ej till 270,000 r:dr och deremot
skall driftkostnaden pä vägen mellan Köping och Hult, som man
måste uplaga till 6 proc. af anläggningskostnaden, gä till långt större
summa och jag har ändå räknat inkomsten ganska högt. Det blir
således ingen ränlebehälluing, men också icke någon behållning genom
industriens lifvande; ty antalet af innevånare i den trakt hvarigenom
banan går är så litet; och då bansträckningen icke går igenom
den nödige transport-medel saknande bergslagen, så kan den
icke heller der befordra någon tillökning i lackjernsblåsning och
malmbrytning, emedan den ligger på flere mils afstånd derifrån.
Den industri som i denna trakt der jernvägen skall framgå
förefinnes, inskränker sig till de första lefnadsbehofven och invåuarnes
antal är sä obetydligt att summan af deras industri
icke myckel bör lagas i betraktande, lika litet som Köpings
stads. Slen siger man, i Norrige anlägges en jernväg sorn är
ungefär lika lång som den ifrågaställa jernvägen mellan Hult
och Ötebro och som kostar ungefär lika mycket som hela sträckan
till Köping. Uti Norrige äro förltållanderna helt olika. Jernvägen
går der från Norriges hufvudstad, med en folkmängd något
störte ån Köpings, Örebros och Hults folkmängd tillsammans, ty
den upgår till vid pass 30,000, till en landsort som har llcre
Den 27 Augusti e. m.
455
innebyggare än liela Nerike och Westmanland tillsammans, en
landsort hvars enda ntväg är åt Christiania, en smal väg, full af
backar, på flera ställen genomskurna af strömmar, och slutligen
från hafvet lill en landsort som är möjlig att upbringa till en
ganska hög grad af odling. För Norriges hufvudstad är det af
största vigt att denna jernväg anlägges, enär hufvudstaden från
densamma har så godt sorn sin enda vinter!införsel och trafiken
der dessutom redan är så stor ali då jag för många år sedan vis'ades
i Christiania, gick från Glommen till Christiania vintertiden
4000 hästar hvarje dag. En sådan rörelse eller liknelse dertill
finnes icke i Nerike.
Gr. v. Rosen har sagt, att om man lägger en bit jernväg
bär och en bit der så blir del icke något helt deraf. Om det
icke blir en hel jernväg, så kan det likväl bli en betydligt ökad'
prodnkiion hvilket jag anser vara nyttigare och angelägnare anén
jernväg emellan isbelagda sjöar.
Om dessa jernvägsbilar föra mångdubblade brukseffekler från
bergslagen lill hamnarne, så åstadkommes derigenom större produktion
än om del linnes en jernväg som icke ökar tillverkningen
af vårt tackjern eller stångjern. Sedan vi ökat vår produkl
un och fått större tillgångar, dä blir tiden inne att länka på
större företag smil kunna ännu ytterligare utveckla våra nationella
krafter. Gr. voll Rosen har sagt, alt med hvarje dag förenklas
detaljerna af jeinvägarne. Så mycket bättre; om vi vänta något,
torde vi kunna anlägga jernvägar för mycket bättre pris och med
ni i nili e äfventyr än nu kan äga runi. Om vi börja med
mindre, partiella jernvägsauläggningar, hvaraf vi hafva större vinning,
och slutligen anlägga de stora jernvägarne när de kunna
anläggas för bättre pris, så tror jag alt man kommer mycket
längre än om man på en gång framkastar förslag till en vacker
sak, den manga handtera såsom en leksak, men hvilken kanske
torde blifva eli allvarsam sak nog. Mig syues då vida bättre att
gä försigtigt tillväga och icke kasta sig blindvis i ett obehöfligt
och mindre tillfyllestgörande företag.
Frih. v. Stedingk har sagt alt vi veta det Engelsmännen
vilja förskjuta penningar. Hvarifrån Frih. von Stedingk fått den
underrättelsen del vet jag icke, men icke känner jag något Engelskt
lius som erbjudit oss penningar. Af handlingarna synes,
ali det finnes en Jernvägs-eillrepreneur, eller Ingenieur, som mot
penningar vill åtaga sig att anlägga jernvägen och ali sätta den
i fullgodl skick med locomoliver, rails m. tn.: men all något Engelskt
hus erbjuder oss penningar det veta vi icke. Från ett Engelskt
hus liar man sell bref, men de säga endast alt om del ock sker,
så kan vara värdt att pä penningeraarknaden i England försöka
all få actieteckning eller skaffa penningar.
Hvad nu den första punkten af Ijlskts utlåt, serskildt angår,
så är der frågan om att, i st. f. ett bestämdt utsättande af staden
Köping såsom den punkt hvarifrån jernvägen skulle utgå, skulle
438
Ben 27 Augusti e. m.
man utsätta endast någon punkt af Mälarens strand. Deri ligger
således redan en ovisshet.
Frågan om Skebäcks hamn vid Orebro liar man alldeles
förbigått, hvadan frågan om jernvägens sträckning mellan Örebro
oell Skebäck förfaller, och hvarigenom Orebro således väl bar en
jernväg, men icke lill sin hamn vid Hjelmaren. Man har äfven
gjort en annan anraärkn. vid denna punkt, nemi.: att det icke
är tydligt om vid nettoinkomstens beräknande af jernbanans afkastning,
bolaget får afdraga någon ränta för den skuld hvaruti
bolaget kan komma. Vidare är anmärkt att tiden af 40 års
amorlissement är längre än den bör vara och att dén borde stadna
vid 38 år. Man har sagt, att del sä måtte vara meningen, ali
man icke kan tro annat än alt amortissementet skall upliöra när
. kapitalet är be t a I dt, men motsatsen står likväl i Ulsk:s utlåt. Man
har ytterligare anmärkt alt 1852 års slut är en för kort lid för
börjandet af jernvägens anläggning, och att det borde utsträckas
till Juni månad 1853. Jag får äfven fästa Ii. o. Arks upmärksambet
på att detta Utsk:s förslag lägger hinder i vägen för verkställigheten
af det Ständernas beslut sorn fattades i afseende på
jernvägen emellan INora oell Orebro; eli hinder för det bolag,
sora der är, om icke futllecknadl, dock nära att blifva det, att
verkställa de förberedande arbeten som det ämnat företaga. Utsträcker
man tiden ännu längre, så lägger man ytterligare hinder
i vägen för detta redan i görningen varande bolag, man upskjuter
eller motverkar helt och hållet det gagn som Ständerna afsell
genom det beslut som förut fattats. Denna punkt innefattar således
dels oriktigheter, dels otydligheter och dels, om icke fullt
uphäfvande, dock betydliga binder i vägen för verkställighet af
Ständernas förut fattade beslut. Jag tillstyrker afslag ä den nu
föredragna punkten.
Hr af F orsell es, Adam Magnus Philip: Jag vill icke
länge uptaga R. o. Ad:s tid, ulan skall bjuda till vara så kort
som möjligt, men har icke kunnat öfvervara öfverläggningcn om
en så vigtig sak sorn denna utan att äfven få yttra min öfvertygelse.
Jag vill icke på något vis vara medverkande till att förhindra
ernåendet af en häfstång för Sveriges industriella utveckling,
hvilket klefve händelsen om man nu afstode frän det ifråga
vande förslaget. Äfven, jag har med största intresse genomläst
den utmärkta och välgrundade reservation som StatsUtsk:s ordf:de
vid betänk, fogat. Jag har deri funnit ådagalagdt en försigtighet
som ger en säker borgen för all möjlig sorgfällig pröfning af det
begärda Statsbidraget: men jag hemställer om icke någon gång
man kan drifva försigtigheten sä långt att den kan blifva en oförsigtighet.
Här är frågan om att tillvägabringa en projekterad
jernvägsanläggning om hvilken jag, som icke bor långt derifrån,
men ändå icke tillräckligt nära, för att på något sätt deraf kunna
hämta några personella fördelar, är öfvertygari, att den både är
upgjord med hushållning, och högst lämplig, helst när man betänker
all dessa garanterade 5 proc. komma alt medföra ett för
Den ?7 Augusti c. m.
459
dessa provinser hittills okändt välstånd. Jag har icke så få gånger
känt hushållare som af lutter försigtighet hushållat bort hela
sin förmögenhet.
Att förbindelsen mellan tvenne af Sveriges största sjöar vore
af obeskriflig vigt kan väl icke förnekas. Hvad jag för öfrigt med
säkerhet tror mig känna, är att nästan alla industriidkare, alla
som idka bergsrörelse och alla köpmän i våra städer med stor
spänning vänta på afgörandet af denna vigtiga sak. Måtte således
R. o. Adis considerationer emot densamma försvinna, och alla betänkligheter
i afseende på formfel, så vigliga i många fall, äfven
nu kunna gifva med sig. Hvem vet hvad törhända den närmaste
framliden kan bära i sitt sköte? Torde hända en gång den man
saknas som nu står ibland oss och som påminner mig enskildt
pira den, som för längesedan just på detta rum tillkämpade Sverige
den stora fördelen af alt äga ett bland de mest lysande kanalverk
som finnas, och om denna man som i så många år upoffral
mödor och medel, tröttnar, vore det mindre underligt. Många
sorn kunna ersätta honom vågar jag tro icke finnas. Jag vågar
påminna om de många förluster som vårt fädernesland under
150 år gjort och om de många utgifter till icke produktiva ändamål
som Sverige haft. Måtte vi då en gång kunna upoffra fem
ni il I ;r för att ernå en sådan inrättning sorn man i andra länder
önskat att med större upoffringar tillegna sig. Eli af mina mest
njulningsfulla tankar, då jag betraktat dessa föi 1 aster bafva varit
att icke allt vöre förloradt, att tverlom, ännu återstode oss att göra
nya inkräktningar inom oss sjelfva på industriens område till lika
belopp, och jag inser ingen svårighet derför om man blott allvarligt
vill medverka till det goda ändamålet. Jag är sjelf bosatt på
landet och tror mig med bestämdhet veta, att man på den Svenska
jorden kan föda en välbärgad folkmängd lill dubbelt antal
mot den nuvaride, och med detsamma skaffa fäderneslandet en
dubbel styrka inom de trängre grånsor vi nu äga. Europa har
länge sett på Sverige, som på den industriella vägen stålt stilla,
jag önskar all. den tidpunkten icke måtte komma då det icke
anser oss värdiga ens en blick.
En värd talare har nämnt, alt den föreslagna jernbanan skulle
kosta 10,000,000 r:dr. Detta är en stor summa, jag medgifver
det, men den är icke för stor om man med den ernådde motsvarande
fördelar. Men nu är denna summa icke riktig. De
10,000,000:ne påminner mig, om någon t. ex. skulle såga, att den
och den luisfadrcn som för sitt hus och sin familjs upfostran depenserar
6,000 ridt- årligen och då någon annan, sora hörde detta,
skulle yttra ali del var förskräckligt alt den mannen depenserade
en så stor summa som 240,000 r:dr. Han glömde likvisst tillägga
alt det var pä 40 är. Nu är frågan om alt Svea Rikes Ständer
skola lemna sin garanti för en summa af 250,000 årligen under
loppet af 40 år lill den projekterade jernvägen, amorteringen inbegripen.
Denna summa är väl icke så oerhörd då vi nyligen
anslagit 500,000 r:dr på 3 år alt utgå med 166,666 r:dr32sk.
för hvarje är lill vägars omläggning. Skillnaden emellan dessa
460
Den 27 Augusti e. m.
båda summor synes mig icke så serdeles stor då man jemför de
båda företagens relativt olika fördelar. Skulle Sverige förlora liela
denna summa af 250,000 r:dr så vore det visst mycket, men
jag kan icke, ulan alt derföre hysa några sanguiniska förhoppningar,
någonsin tro att förlusten kan blifva sådan. Möjligtvis kan
Staten förlora en stor del af den gaianlerade summan för do
förslå åren, men äfven om den det gör, så kommer pä den
indirekta vägen oändligen många fördelar alt tillfalla landet, genom
de penningesummor som spridas i en stor del af det inedlersta
Sverige, del derigenom grundade välstånd, exporternas skyndsamma
befordrande, industriens utveckling, jordvärdenas stegring,
aibelsskicklighelen (man må draga sig lill minnes Götha kanals
verkningar) lättheten att sedermera måhända mindre dyrt anlägga
sidobanorne samt i den enligt min tanke icke obetydliga omständighet
att man har en mängd fattiga proletärer och mindre bemedladt
arbetsfolk ali hänvisa pä eli för fäderneslandet producerande
arbete. I missvexl-år erbjuder en särlan lättad kommunikation
gynnsamma tillfällen alt föra spannemålsqvanliteler från den
ena provinsen lill den andra.
Man har sagt, att denna garanti ieke vore annai än ett för—
klädl län. Men jag frågar Eder Mine Hrr, har något land i
Europa kunnat tillegna sig jernvägarnes fördelar utan alt det från
början fått lof anlita Statslänesysiemel. Det är dessutom billigt
alt kommande generationer, hvars väl vi nu vårda, fä betala en
stor del af de fördelar de fä skörda. Jag har alldrig varit vän
af lönesystem,' men skulle den vägrn beträdas för all göra ett
försök sådant som det nu projekterade, skulle jag ej tro alt man
borde tveka att lemna sin röst dertill. Alt fördelar i ekonomisk
väg skulle landet lillskyndas kan väl icke vara tvifvel underkastadl
genom jernvägskommunikalion emellan Sveriges 2 så stora insjöar.
I militäriskt hänseende torde livar och en inse densammas nytta.
Om man icke, lör alt nyttja ett vanligt talesätt, just kan taga nästan
med handen på de gifna fördelarna, så vågar jag dock fråga
om någonsin en stor affär kunnat alsima* ulan att lemna något
åt framliden at! utveckla. Chancer finnas för och emot i alla förelag
men dä man först sett sig väl före, gjort hvad man kunnat
och väntat tillräckligt för ali låta erfarenheten mogna, sä tror jag
att allt vidare upskof icke är lämpligt. Mig föresväfva!' i denna
stund seklets största härförare, Napoleon, jag frågar Eder Mine
Hrr månne icke äfven han var utsatt för ehancer? Förutseende
möjligheten af stridens olyckliga utgång, huiti ordnade icke han
sina reserver, sina retraitelinier och sina samlingsplatser? Således
med andra länders ei farenhet för ögonen låtom en alltför slör
försigtighet vika och skridom raskt lill verket. ”Wer sich lange
bedenkt, der wahll nicht immer das heste”
Jag talade nyss mine Hrr om hvilken stor fördel det är att
kunna bereda tillfälle lill arbete. Tiden visar oss att prolelairsskarorna
blifva alli större och större och vårt land är icke utan
denna sorgliga erfarenhet. Jag har flera gånger varit med om
all på detta rum votera anslag till fängelser, hvilket visserligen
t
Den 27 Augusti e. m.
401
varit af beliofvet päkalladt, men jag tror alt det vore eli lika
vackert ändamål om man på samma gång ansloge medel lill beredande
af arbetsförtjenst, då möjligen bebofven minskades af de
först nämnde anslagen.
En värd talare har sagt, att det vore skäl att stanna vid deu
utsräckning som jernvägen lick vid sistl. riksdag, nemi. mellan
Örebro och Holt. Jag vågar tro på grund af kännedom af de
provinser jernvägen i sin större utsträckning skulle genomlöpa, att
jernvägen emellan Hult och Köping skulle bära sig vida bättre
än den vid sista riksdagen garanterade, emellan Hult och Orebro.
Förbindelsen emellan de 2 stora sjöarne Venern och Mälaren blir
ett helt och fördelen af denna större kommunikationslinie tyckes
så mycket mera gifven dä man känner bördigheten af landet
emellan Örebro och Köping, den mängd af brtikseffekler som på
den delen af linien, skulle tillföras jernvägen, och lager mig derföre
friheten att än vidare för ett ögonblick uplaga II. o. Ad:ns
tid med tillkännagivande af ett utdrag ur vågmästare-journalerna
från Arboga, Orebro och Köping. ”Till Arboga hade för 1851
blifvit insändt på våg, Stångjern, 33,479 Skit 7 Lil 17 ??, Manufaktur
5,929: 12 = 39,408 Skit 19 LU 17 U, samt, samma
år enl, factorernas upgifter: Tackjern 15,553: 13, tillsammans
Skit 54,961 12: 17 it eller till årets slut, circa 70,000 Skil.
Frän Örebro utskeppades år 1850 Stångjern 13,588 Skit, Manufaktur
1,164 Skit eller tillsammans 14,752 Skil. I Köping dels
afsältes och dels uplägges derstädes samt framforslas bergislagens
effekter till följande qvantiteter: Koppar, Manufaktursmide, Stångjern
och Tackjern cirka 41.000 Skll. Spannemål 23,600 Tunnor,
Bränvin 700.000 K:r, Hvetemjö! 10,000 Lil, Viktualievaror, en
stor mängd deribland fläsk 8,000 Lil, Sill 5.000 tunnor, m. m.
Dessutom kunna påräknas bergseffekter från Strömholms våg hvilka
f. n. upgå till mer ån 80,000 Skit årligen. Jag vågar slutligen
tillägga alt Sverige har dyrbara minnen att häfda och under fre
dens
lugn kunna vi icke göra del bättre än att söka genom industriens
utveckling medelst erforderliga upoffringar bereda Staten
full styrka och inhemsk kraft för att i framtiden äfven någon
gång kunna skörda lika dyrbara minnen.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag har egentligen
begärt ordet för att genmäla det yttrande Gr. v. Rosen afgifvit
med anledn. af hvad jag, under f. m:s plenum, ronde denna fråga
anfört. Men då bans anmårkn:r omfatta förhållanden rör:de främmande
länder och vårt land, som gör det för mig nödvändigt att
närmare belysa så väl främmande länders jeruvägsinrätlningar,
som äfven de supponerade fördelarne deraf för Sverige, och då
det kan vara af vigt, om icke för alt nu stadga opinionen, dock
att för mig, som tillhörer antalet af de ledamöter af R. o.
Ad., som byst en öfvertygelse, motsatt den hvilken tyckes tillhöra
majoriteten af della Stånds medlemmar, få i prut. nedlägga orsakerna.
, hvarför jag kunnat yttra dessa, mot, både sorn jag förmodar,
4C2
Den 27 A ugust i e. m.
majoritetens inom R. o. Ad. oell inom den stora allmänheten
existerande opinioner om jernvbgarnes nylla och nödvändighet Tor
vårt land, stridande tänkesätt, har jag sammanfattat dessa uplysningar
och data samt grupperat dem i några punkter, som icke
npiaga mer än några få spalter, oell anhåller nu få upläsa deni
på det de mätte få i prot. intlyla.
Promem m ia.
Medelkostnad för jernväg s-a n lii g g ringar :
Beräknad per Sv. mil utgör: I N. Amerika 345.(i00 r:dr
Sv. b:co; i Frankrike 1,430,000 r:dr, Tyskland 540,000;
Belgien 1,232,640; England 2,235,456; i Norge (calculat.-vis)
886,154 och i Sverige (calculat.-vis) 405,000 r:dr b:co.
Inkomster af Jernvägar :
I England : Samtlige jernvägar gifva: J :del någon vinst (deribl.
endast 4 linier en betydande, såsom Slockton-Durlington 15 proc.,
London-Birmingham öfver 11 proc., Grand-junction och LiverpoolManchester
hvarde cirka 10 proc.); J:del häller sig på 3 ä 4 proc.
ränta, men återstående hälft af samlejiga dessa vägar gifva förlust
och aktierne hade sisth år nedgått (ill 80, 60, ja mänga till 40 eller
20 proc. af kapitalvärdet. London—Green\vich’s stå på 8 proc. i kapitalvärde
och London-Blackwalls-akticrne egde intet värde sisth år.
Amerikas jernvägar äro de fördelaktigaste, hvartill bidrager
lika mycket ilen billiga anläggningskostnaden sorn oerhörda varutransporten.
1 förra afseendel har bidragit den ringa kostnaden för jordens
inköp (ofta flere mils sträckning för 4—5 dollars i expropriation);
största sparsamhet i anläggningen, undvikande af all lyx: enkla banor,
lerrainens fördelaktiga och på mils längd ofta vågjemna beskaffenhet,
m. m. s. Vinsten är i allmänhet 6, 7 ä 8 äfven 10 proc. och
undantagsvis t. o. m. 20 å 30 proc.
Frankrike: Pä de är 1849 till allmän trafik uplåtna samteliga
jernvägar, upg:de till en längd af 300 Sv. mil., var Ärtttfo-inkomsten
per Sv. mil 140,000 r:dr b:co hvaraf minst hälften stundom
62 proc. afgår till underhåll och vård.
Tyskland: Den neffo-inkomst som åtskilliga af dess jernbanor
lemnat, d. v. s. dervid endast från brulto-revenuen blifvit afdragne
fraierne för banans underhåll och vård, utgjorde är 1844 följande
å totala anläggningskostnaden:
Wien-Glagnitz 1| proc., Ferdinand nordbana 4J proc. BerlinAnhalts
7; Magdeburg-Leipzig 5 J-, Magdeburg-Halberstadt 3, BerlinStettin
5, Breslau-Freiburg 4, Cöln-Minden 3£, Diisseldorf-Elberfeld
2J, Rhenbanah mellan Cöln-Aachen 3, Bonn-Cöln 4f, LeipzigDresden
5, Saclis-JJaierska banan mellan Leipzig och Zwickan I|-,
Badiska statsbanan mellan Mannheim och Freiburg 2^, Taunusba
-
Den 27 Augusti e. m.
463
nan 5J, Hamburg—Bergsdorf £ proc. — I allmänhet stiga utgifterna
för banornas vård och underhåll med hvad dertill hörer lill
minst 50 å 60 proc. af brutto-inkomsten.
Anläggningskostnaden för samleliga Preussiska jernbanorna, som
1850 varit befarna och utgöra 378 Tyska mil, upgår lill 146,659,584
Thaler. Brulto-inkomsterne hafva upgått till 13,004,418 Th. och
om derifrån dragés ulgifterne 6,183,565 Th., motsvara återstående
netto, en ränta af 4,65 proc. å anläggnings-kapitalet, eller 6,820,853
Th. Den fördelaktigaste banan är ilen mellan Magdeburg och Leipzig
som lemnäl 15 proc. i behållning. Sehlesiska 7 proc., Bonn—Cöln
6 proc., Berlin-—Stelin 5i1 proc., Berlin—Anhalt 5 proc. — Deremot
finnas fiore vid hvilka utdelningen endast upgått till 2 ,'0, 2J,
3, 3J-, 3£, 4, 4i proc. Inkomst af passagerare-afgifter hafva utgjort
6,314,546 Th. och af varutransport 6,154,613 Th. Ar 1849
erhölls per medeltal i utdelning 3,82 proc., är 1848: 3,21 proc.,
är 1847: 4,32 proc., är 1846: 4,97 proc. (Se P. o. Inr. Tidn.
för är 1851, N:o 178).
Belgien: Dess jernvägar hvilka i slutet af år 1846 utgjorde
circa 50 Sv. mil, egas af Staten. Iukomslernes brutto utgjorde i
medeltal per Sv. mil, år 1841: 90,000 r:dr b:co, 1847: 128.000
r:dr och år 1850: 144,000 r:dr per Sv. mil. Etil. Du Vivier gäfvo
ifrågavande vägar i ne/f o-reven u något öfver 3j [troe. af anläggningskostnaden.
Anläggningskostnad m. m.
Frankrike: bade år 1850 af det samtliga jernvärgsnätet 52 proc.,
utgörande 288 Sv. mil, nplåtet lill allm. trafik. Hela nätet kommer
alt utgöra 552 Sv. mil. — Totalkostnaderne för detta nät äro
beräknade att upgå lill 2,053 milbr Fr., hvaraf 59 proc. hittills äro
utbetalade, deraf blifvit af Staten tillskjutna, under form af lån,
anslag eller understöd, 446,835,000 Fr. och enskilda kapitalister
hafva bekostat 773 milbr.
England: Ar 1849 voro 923 Sv. mil uplåtna åt allm. trafik,
hvarå cirkulerade 60 milbr personer. Anläggningskostnaden upgick
till 2,364 milbr r:dr Sv. b:co. Ar 1847, då Englands jernvägar
endast utgjorde 532 Sv. mil, cirkulerade derpå 51 milbr personer,
90 milbr Skfå varor och 7 milbr st. lefvande kreatur.
Amerika: (Fören. Staterna) hade år 1850 en sträcka af 1,363
Sv. mil uplåtna för allm. trafik. Kostnaden härför beräknades utgöra
redan är 1847 en summa af 130 milbr dollars, och har sedan
dess betydligen tilltagit. Med högst få undantag hafva enskilda kompanier
eller bolag med egna kapitaler bekostat dessa anläggningar.
Tyskland: Ar 1846 i början af året funnos af jernbanor:
fulländade: . . . 436 Tyska mil hvartill åtgått: 133,092,250 Th.
under byggnad: 403 ,, ,, kalkylerade till: 141,516,750 ,,
garanterade: . . . 474- „ „ „ „ 174,449,280 „
40 i
Deiv 27 Augusti e. m.
mer eller mindre
all varl. projecude 375 Tyska mil kalkylerade till: 109,234,800 Th.
Sålunda erfordrades lill liela Tyska jernbane-nätets fullbordande
558.293,080 Th., hvaraf intill slutet af 1845 voro inbetalte
198,681,738 Th.
Af de år 1845 uplålna 436 Tyska mil voro anlagde med
AVote-medel 129 mil och på enskildes bekostnad 307 mil. Af de
under byggnad varande 403 Tyska mil, belöpte sig 137 mil på Statsmedel
utförde och 266 mil bekostade af aktie-bolag. Af alla nu
anförde Tyska jernbanor, hvilka sammanlagde komma att utgöra
1,691 Tyska mil, äro af Statsmedel bekostade, eller skola bekostas
496 och med enskiltes medel 1,194 Tyska mil.
Man beräknar att i slutet af 1850 i Amerika och Europa
sammanlagdt en sträcka af omkring 4,077 sv. mil jernvägar voro
fullbordade, hvilka erfordrat en kostnad af 2,500 mill, dollars.
Transportkostnader., Varutransport.
I Tyskland kan i allmänhet antagas vara per Svensk mil
för 1 centner råa produkter 1 sk. ä 1£ sk. sv. b:co: vanliga
varor fortsända efter beqvämlighet, och levererade först 1 å 2
dagar efter ankomsten: 2J a 4j sk. Ilgods, som går med passagerare-trainerne
och slraxt efter ankomsten utlemnas betalas 4i
ä 5j sk. b:co. Gr. Rosen har beräknat alt i Sverige skulle
transportkostnaden på jernvägar upgå per medium till en sk.
b:co per centner.
Frankrike. Warutransporten på nordbanan (Paris-Quievrain
29 sv. milj indelas i de som gå ä grand vitesse och de som gå
ä pelite vitesse, dessa sednare fördelade i 4 klasser. Per sv. mil
kostar eli Svenskt Skit å grand vitesse 14 sk. b:co och å petit vitesse
l:sta klassens varor 5 sk. 8 rst.
2:ilra ,, ,, 5 „ „
3:dje „ „ 3 „ 10 „
4:de „ „ 2 „ 10 „
mellan Paris och Havre, 23 Sv. mil, kostar 1 SkU v. v. per Sv.
mil ä pelite vitesse
l:sta
klassens
varor
11
sk,
. 2
r:st.
2:dra
99
99
7
99
G
*9
3:dje
99
99
6
99
—
9J
4:de
7?
99
4
99
6
99
5: te
99
99
3
99
5
99
6:te
9»
99
2
99
10
yi
Person
-
Den 27 Augusti e. m.
465
Persnnstransport:
I Tyskland indelas platserne vanligen i 3 klasser och betalas i
allmänhet för hvarje person per Sv. mil:
I l:sta klassen: 27 å 36 sk. Sv. b:co, 2:dra klassen 151 å
24 sk.; och 3:dje klassen 6 å 15 sk. Sv. b:co.
I Frankrike äro platserne delade i 3, dels i 2 klasser.
Pä Nordbanan, der endast 2 klasser finnas, betalas per Sv. mil
pro persona.
1 :sta klassen: 24 sk. Sv. b:co. 2:dra klassen: 17 sk. 6 rst, b:co.
Dessa uplysningar innefattar som jag förmodar, någon ledning
för bedömandet af ifrågavande ämne. Jag tror att när man bedömmer
fremmande länders förhållanden och nyttan för dem att ega
jernvägar, så bör man icke lika med Gr. von Rosen säga, detta
vara en Statslyx, derföre att de hafva stora varuqvanliteter och en
sammanträngd befolkning. Jag tror tverlom att det just är varumängden,
den täta populationen, landets updrifna odling och varuomsättning,
som betingar nödvändigheten af nya kommunikationsmedel
, så dyra, att de äfven i dessa länder, der jernvägarne hafva
att påräkna en ofantlig varu- och person-transport, likväl näppeligen
bära sig. Ett faktum är äfven, alt, med undantag af Amerikas
jernvägar, det är persontransporten, som gifvit den största bruttoinkomsten.
Jag har genomgått sammandrag af räkenskaperne under
flere år för Tysklands jernvägar och funnit att persontrafiken upgår
till 2 ä 3 gånger understundom äfven endast till lika hög revenue
sora varutransporten men aldrig derunder. Jag vet mycket väl att
man skall göra det inkast häremot, att varutransporten stigit år för
är i större proportion än persontransporten; men ännu har icke
efter hvad jag har mig bekant, på de gamla jernvägarne persontransporten
i revenue understigit varutransporten, åtminstone icke
på de större jernbanorna, utan fastmer tvertom. Det kan vara vigtigt
att i framtiden erfara, de omständigheter hvarpå man grundat
sitt tvifvel ora nyttan och nödvändigheten af jernvägar i Sverige.
Jag har för mig åtminstone såvidt sig göra låter och tillgängliga underrättelser
stått att få, sökt göra reda för jernvägarnes tillstånd
och inverkan i alla de länder, hvarifrån jag kunnat få underrättelser.
Jag har sammanställt dem i nedanstående tablå, utvisande de olika
Staterna, deras areal i qvadratmil och deraf kultiverad mark, antalet
innevånare, jernvägarnes arealtal, uttryckte i Svenskt mått, den varuomsättning
som finnes, uttryckt i dessa länders export och importsummor.
Vidare har befolkningen blifvit sammanfattad med afseende
på dess egenskap af landtbrukande, fabriks- och industri-idkande,
såsom boende i städerna eller på landet, antalet innevånare på
hvar qvadratmil och per jernvägsmil. Af allt detta har jag kommit
till stort tvifvelsmål rör:de möjligheten för Sverige att kunna
ega jernvägar med någon fördel, då icke netlo-revenuen kan upgå till
å å proc. Jag vill icke upläsa denna tablå, men har omnämnt
den och önskar få den införd i prot. till blifvande uplysning för
framtiden.
9 H. 30
466 Den 27 Augusti e.
Landets
areal:
Befolkning :
Jernvägar
fullbordade.
Varu-omsättning, uttryckt uti
Procent af hela befolkningen
sysselsättning och bostad.
Stat:
geogra-
„ i ö
“ad
£2- "5
a.? 2.
Antal:
Antal innevå-  nare på livar
år
Längd i
Samtliga
Samteliga
t"
05
B- 3
pr q.
2. §" ?
2. c-
• • -j
T w
2 o
*TJ
_ O
fiska
qv. mil.
~ — pr
cr— c
(X T 'P'
F 8 i'
geogr.
qv. mil
af landet.
Svensk
mil
jernväg:
Svenska
mil
året
Exportvärdet
R:dr b:co.
importvärdet
ILdr b:co.
a ct
Q. *1
C
•• pr
O)
* c a
O- 3
n o-  "-i a
OJ fD
D 3
s-s-
Österrike . . .
12,141
20
37,000,000
3,100
276,120
1850
134
69
13
30
70
Preussen . . .
öfriga Tyskland
5,080
4,564
40
27
16,000,000
17,000,000
3,214
3,736
80,000
1850
1850
250
506
61
25
35
65
Frankrike. . .
9,616
54
35,500,000
3,631
123,264
1850
288
1850
711,000,000
571,000,000
62
29
33
67
Ryssland . . .
359,524
18
65,000,000
610
2,240,490
1847
29
1848
161,000,000
167,000,000
76
15
21
79
Belgien ....
536
48
4,400,000
8,091
880,000
1846
50
1847
158,000,000
186,500,000
—
—
22
78
Danmark och )
847
640
40
20
1.690.000
3.050.000
1,S9U
4,768
533,333
218,000
1850
1847
3
25
75
Slesvig V
Holland ....
14
1848
192,000,000
254,000,000
St. Brittanien
5,754
55
28,000,000
5,105
30,336
1849
923
1846
1,812,000,000
1,008,000,000
32
46
Sverige ....
8,904
6,4
3,316,000
372
1849
26,346,000
25,521,000
9,75
90,25
Norrige ....
5,571
0,63
1,400,000
-51
1840
16,960,000
10,20
89,80
Nord-Amerika
111,915
22,000,000
191
17,600
1850
1,363
1849
389,000,000
394,666,666
—.
—
V
Den 27 Augusti e. m.
Häraf visar sig likväl att orsaken hvarföre Amerika nödgas anlägga
jernvägar är alt landet är okultiverad! från höljan och kulturen
drifves fram från Western. Och eget nog, Mine Hrr, jernvägarne
följa icke befolkningen utan befolkningen följa jernvägarna.
Den export och import, sorn i Amerika finnes, är så enorm, att något
ditåt kunna vi icke åstadkomma. Ar 1849 utgjorde värdet af exporten
i Amerika 146,000,000 dollars och importens värde 148,000,000
Dollars då Sveriges export samma år icke upgick lill mer än 26,356,000
r:dr och importen till 25,521,000 r:dr b:co. Det är ganska förklarligt,
hvarföre Amerika kau hafva så mänga jernvägar att deras antal långt öfverstiga-hvad
hvarje annat land eger relatift till folkmängden. Der räknas
omkring 18,000 personer på hvarje Svensk mil jernväg. I Staten
Massachusetts belöpa sig på circa 5 Engelska mils areal en Engelsk
mil jernväg och jernbanorna ligga så nära hvarandra, att de i allmänhet
äro knappt 7 Engelska mil aflägsna och jemnlöpande. Och
det har varit möjligt bygga så mänga jernvägar dels derföre att man
iakttagit den största sparsamhet och dels derföre att de varit gynnade
af landets egen beskaffenhet, samt den stora varutransport de haft.
Jag vill endast tillägga en obetydlig kalkyl, upgjord af mig för
att visa resultaterna af Köping—Örebro- och Hull jernvägen. Jag
har för att icke möta för många inkast begagnat de sakrika uplysningar
som Gr. von Rosen lemnat i en broschyr tryckt 1848 och
benämnd: ”Uplysningar i afseende på jernvägsanläggningar i Sverige”.
Jag har sagt alt jernbanan från Hult förbi Örebro lill Köping är
14 mil lång. Antages kosta 5,000,000 r:dr b:co. Till dess underhåll',
vård m. m. ålgar minst 6 proc. af anläggningsskostnaden,
således 300,000 r:dr. Det är i denna punkt jag väntar mig motstånd;
men jag har tagit denna upgift af de uplysningar jag från
tillförlitliga källor sökt skaffa mig och kan icke nedpruta underhållskostnaden
lill mindre än 6 proc.
Trafiken är beräknad, enl. Gr. v. Rosens uplysningar, pag. 38,
till: jern och malm 170,000 SkU, spanmål 40,000 t:r = 26,000
SkU, diverse varor med en påräknad frakt af 35,000 r:dr skogseffekter
och kreatur med en påräknad frakt af 15,000 r:dr och slotl.
personer 60,000. Hela inkomsten härför är enl. Gr. Rosens kalkyl
218,333: 16. Antages nu samma porportion af varor och passagerare
för jernvägen mellan Örebro och Köping, skulle deraf inflyta
163,749 och således irwf/o-inkomslen af hela linien blifva en summa
af 382,082: 16. eller i rundt tal 382,000 r:dr. Afdrages derifrån
faux fraix så återstår såsom netto-behållning 82,000 r:dr, som gör
ej fyllest lf proc. å anläggningskostnaden. Men am, såsom troligen
blir händelsen, anläggningskostnaden blir 6 5 7 mill. i st. f.
5, och deremot varu- samt passagerare-transporten ej upgår till här
uptagna qvantiteter eller antal, så kunde lätt inträffa alt ingen nettobehållning
erhålles. Detta är det resultat hvartill jag kommit på
grund af de kalkyler jag gjort.
Nu återstår endast några få ord till svar i de delar af Gr. von
Rosens yttrande som icke genom detta mitt anförande blifvit belyste.
30 *
468
Den 27 Augusti e. ni.
Gr. von Rosen här bland annat nämnt ronde banan mellan Nora
och Örebro, att de beräkningar för banans anläggning, som äro upgjorde,
afse endast hästbana och icke att begagnas af lokomotiver.
Jag beklagar i sanning Nora bolaget i sådant hänseende, ty när
Ständerna vid denna riksdag beviljade Norabolaget dess fördelar dels
af lån dels af anslag, så uttrycktes tydligen att banan skulle vara
för hästar eller lokomotiver och icke uti slutande för hästar. Jag
befarar således att, om bolaget endast bygger en hästbana, svårigheter
derigenom skola upstå för detsamma alt få tillgodonjuta de fördelar
Ständerna beviljat. Hvad reparationer af jernvägen beträffar,
hvilka Hr Gr:n sagt endast skola uptaga 2 å 3 dagar, vill jag blott
hemställa, huruvida icke, när större sådana ske, hvilket inträffar när
sleepers och skenor äro utnötta, trafiken mäste afbrytas å den banan
som skall repareras, och har man då, såsom för Hult- och Köpingsvägen
är föreslaget, endast en enda bana, och icke ens bank utlagd
för mer än enkel bana, så befarar jag att hela trafiken måste afbrytas
för verkställandet af denna reparation, i st. f. att då dubbla
banor finnas, man kan begagna den ena banan under det den andra
repareras; hvarföre jag anser det vara ganska vigtigt ali hafva 2:ne
banor, eller åtminstone att en bank beräknad för dubbel bana från
början anlägges. Dernäst förekommer en anmärkn. hvilken jag såsom
Ingeuiör-officer måste uptaga. Gr. von Rosen har nämnt att
han haft det inflytande på ritningars utförande i Sverige att vackra
ritningar bevisligen deraf blifvit en följd, skattande Hr Gr:n den stora
publiken lycklig att så är. Hvilket inflytande Hr Gr:n än i detta
afseende må hafva haft, hvilket jag beundrat i de serdeles väl utförda
jernvägsritningar, som varit till StatsUtsk. öfverlemnade, vågar
jag vädja till Hr Grins rättskänsla, huruvida icke under nära 200
år likväl en korps funnits i landet, som utfört snart sagdt likartade
kanske svårare ritningar med noggranhet och prydlighet och hvarom
äfven talrika bevis finnas uti Ingeniör-korpsens archiver förvarade.
Jag behöfver icke mer än erinra derom, öfvertygad att Hr Grin är
den första att detsamma megifva.
Det har blifvit gjorda anmärkmr öfver några upgifter angide
jernvägarnes användbarhet i militäriskt afseende, hvilka jag i f. m:s
plenum lemnade. Gr. von Rosen har, såsom jag förmodar på goda skäl
bestridl dem, och mig återstår icke annat än att säga huru jag fått
mina upgifter. Jag har i en allmänt läst journal funnit den upgift
härom, som jag här återgifvit: att ett infanteri-reg:te om 1,600 raan
fordrar 9 lokomotiver, 1 kavalleri-regite om 750 man, 10 lokomotiver,
ett öSigt fotbatteri om 8 kanoner 3 lokomoliver; ett 12aT:gt
batteri 4 lokomotiver o. s. v.
Jag har likväl icke varit belåten med denna upgift, sedan jag
hört Hr Grin förneka behofvet af så många lokomotiver för trupptransporterne,
utan önskade söka mig visshet derom, och jag anser
det vara min pligt att tillkännagifva att om än dessa upgifter som
jag på god tro hämtat ur ofvannämnde journal till en del jäfvats,
sä hafva de likväl i många hänseenden blifvit bekräftade. Jag har
nemi. förskaffat mig uplysningar ur ett militair-arbete, skrifvet i
Tyskland, hvars författare är känd såsom den der skrifvit det bästa
Den 27 Augusti e. m.
469
arbetet öfver jernvägars inflytande på mililäriska operationer. Han
upgifver att en infanteribrigad af 4800 man fordrar 23 vagnar och
12 lokomotiver, eli 6-LS fotbatteri, 36 vagnar och 3 lokomotiver
ett 12-Lfå batteri, 36 vagnar och 4 lokomotiver, ett ridande batteri
59 vagnar och 5 lokomoliver och en kavalleri-bataljon, af 750
man, 150 vagnar och 12 å 13 lokomoliver. Detta är så tillförlitliga
uplysningar som jag kunnat få och jag har all anledn. tro
dem vara fullt säkra. Hvad för öfrigt beträffar jernvägars militära
nytta så måste jag vidhålla den åsist, att eluira gagnande de kunna
vara i många hänseenden under krig, synnerligen om vid deras anläggande
afseende göres derå att de erhålla en i strategiskt hänseende
ändamålsenlig riktning, äro de likväl af en mycket underordnad
vigt för trupprörelser i stor skala och i fiendens närhet, nätfråga
är att hafva trupperne samlade och i befälhafvarens hand.
Jernbanornes fåtaliga driftmateriel, egenskap alt lätt göras obrukbara,
en gång för alla bestämde riktning m. m. göra dem mer användbara
för transportmedel af krigsmateriel och mindre truppafdelningar,
på längre afstånd frän fienden än för de egentliga operationerne
i dess närhet.
Jag har intet vidare att tillägga; har längre än jag ämnat uppehållit
diskussionen, kanske efter mångens förmenande alltför länge,
och det återstår för mig således intet annat än att vidhålla den anhållan
jag framställt om afslag så väl å lista som 2:dra momme
af Utskis betänk., uti ifrågavande lista punkt af dess betänk.
IV,: o 340.
Många ledamöter ropade på prnpos.
Frih. Cederström, Rud. i Den af Frih. Palmstjerna i förevaride
ämne aflåtne, på detta rum under vår nu pågående öfverläggning
flerfaldigt åberopade reservation börjar med dessa ord:
”ogerna reserverar jag mig mot Utskis beslut; men det är nu en
pligt som mäste upfyllas”. Jag väljer samma ingångsspråk. Ogerna,
ja, högst ogerna, skiljer jag mig från Frihme Palmstjerna och
Klinkowström, hvilka jag så högt värderar; men äfven jag har en
pligt i detta fall att upfylla.
Betydelsen, värdet och vigten af lättade kommunikationer för
hvarje civiliserad! land, hvarje land, som sträfvar till civilisation, tror
jag vara allmänt insedda, icke blott i afseende å alla dess inre och
yttre affärsförhållanden, för upmuntrande af produktionen medelst
minskade fraktkostnader och raskare omsättning af kapitaler, utan
äfven i anseende lill idéernas lättare spridning och raenniskornas
närmande i fredliga förhållanden lill hvarandra inbördes. Jag hade
således föga kunnat på förhand föreställa mig, att nu bevittna en
så ihärdig strid i detta ämne, hälst sedan Ständerna vid sisth riksdag
beviljat garanti för jernväg emellan Orebro och Hult, hvarvid R. o.
Ad. för sin del med betydlig majoritet omfattade den dä framställda
idéen till förverkligande inom vårt land af en jernvägsanläggning i
större skala. Man har nu synts vilja anse frågan, såsom vore den
alldeles ny; men den är ju i sjelfva verket redan förra riksdagen
grundligen bringad å bane. Det synes alltså vara skäl att erinra
470
Den 27 Augusti e. m.
sig hvad Sländerne vid sisll. riksdag beslutade i nyssberörde jern -  vägsft aga, och huruvida icke dä i beslutet om den garanti, Staten
beviljade, inflöto hvarjehanda stadganden, hvilka då förtiden dels
lemnades obestridda, dels infördes i enlighet med flertalets åsigter,
och hvilka stadganden, da de ånyo förekomma, man tyckes anse
såsom alldeles oantagliga, helt och hållet afskräckande. Jag torde
jemväl få fästa upmärksamheten derpå, att jemte den garanti,
som då lemnades, förunnades det blifvande bolaget åtskilliga fördelar
deni StalsUtsk. nu icke trott sig böra i sin tillstyrkan
medgifva det nu i frågakommande arbetsbolaget. flit hörer t. ex.
den utsyning af trädmalerial, hvarom bolaget då för erforderligt
behof erhöll anvisning å kronans skogar, för så vidt de
ej vore till andra ändamål disponerade; och denna utsyning, denna
skogstägt, lofvades att bolaget finge utan ersättning påräkna. Vi
dare
inskränktes bolaget dä förtiden icke genom stadgande af viss
tid, inom hvilken arbetet skulle vara färdigt: men nu harman deremot
utsatt i sådant hänseende tidpunkten af 1855 års slut. Staten
hade förra gängen icke förbehållit sig ett så bestämdt öfverinseende,
som nu är tillämnad!, å vägens tillstång; ty uti SlatsUtsk:s här föreliggande
betänk, är sagdt att Slaten skall genom urliga besigtningar
utöfva tillsyn öfver att arbetet befinnes i fullt ändamålsenligt
skick. Alla dessa inskränkningar torde hafva giltiga skäl för sig;
jag anmärker dem blott såsom exempel derpå, att StatsUtsk. sökt
iakttaga än mer försigtighet och sparsamhet, än hvad R. St. 1848
ansågo oundgänglige, lietta oaktadt är man å motsidan full af farhågor
för de af den föreslagna garantiens härflytande, förespådda
och förmenade vådliga följder. Med en ansträngning, nitälskan och
möda, sorn jag rättvisar, har man sammanlelat en massa af större
och mindre anmärkmr mot della förslag. Men huruvida de böra
gälla såsom kraftegande motskäl, är livad jag ber att få underkasta
någon ytterligare pröfning.
Frill. Klinkowström har, med användande af otrolig omsorg
saromanbragt en massa af sifferkalkyler och upgifter, hvilka, såsom
andra dylika, pä ett skickligt sätt om hvarandra hvälfda, visserligen
kunna synas bevisa hvad man dermed åsyftar; men de äro emedlertid
allt för mycket hopade, och efter min tanka allt för ensidigt
meddelade och tolkade, för alt ju den opartiske granskaren snart
måste finna byggnaden af dem något för tillkonstlad för att vara
fullt säker. Tyvärr fruktar jag ali det skulle allt för mycket trötta
R. o. Ad., 0111 man siffra för siffra bemödade sig alt följa dessa så
vidlyftiga kalkyler, för alt söka vederlägga antingen deras upgifter
eller de derutur dragne slutsatser. Man bör dock lägga vigt på ett
och annat märkbart moni. deruti. Hr Frih:n har t. ex. omnämnt
huruledes, i Tyskland, 3:dje platsens pris på de å jernvägarne gående
åkdon, i allmänhet kunna i Svenskt mynt beräknas för milen
till, om jag ej misstager mig, omkring 12 sk. rg:ds eller mindre.
Jemför härmed dels skjutspriset för oss, dels ock det oändligt förmånligare
forslingssättet å utländska jernvägsvagnar. Månne icke
för vårt land det vore en stor vinst, om man kunde tillskynda ej
blott den förmögnare, utan och den fattige ett sätt alt, med ökad,
Den 27 Augusti e. m.
471.
beqvämlighet, hastighet och lätthet och likväl med på samma gång
minskad kostnad, kunna färdas, om icke det ännu kan ske vidsträcktare,
dock i den nu ifrågavar:de vågriktning, som utgör en så
betydande och mycket begagnad stråtväg för den resande Svenska
allmänheten af alla stånd och lefnadsvilkor? Men just dessa fördelar
erbjudas af jernvägsanläggningar; och ingen annan, hittills känd method
erbjuder dem i högre grad förenade.
Man har väl härvid velat invända, alt Sverige i anseende till sina
vattenkommunikationer och sin lyckliga rikedom på sjöar och floder,
icke skulle behöfva några vidare större tillgöranden i det hänseende,
som nu är ifrågakommet. Man har då förbisett, att de två stora,
skiljda vattensystemen af sjöarne Mälaren och Wenern sakna en
gent sammanbindande föreningslänk. Det är sannt, att om man
skulle vilja med vattnets anlitande fullborda en dylik sammanbindning,
så finnes oeksä ett förslag dertill upgjordt, hvarigenom, förmedelst
anläggande af 55 slussar, jemte sprängningen och gräfningen
af en ansenlig kanalsträcka, med nedläggande af en betydlig
kostnad, beräknad till fyra och en half mill. r:dr, denna förbindelse
skulle kunna tillvägabringa*. Men när man besinnar, huruledes kostnadsförslagen
till anläggandet af kanaler, ofta visat sig vara jemförelsevis
mindre tillförlitlige, hvilket åter ej bör väcka förundran,
enär de föregrde undersnkningarne, som röra förhållandet under
jordytan, icke kunna hafva all den säkerhet i resultater, sora undersökningar
för jernvägsanläggningar, de der endast röra ytan af
jorden, böra medföra; och om man dessutom jemförer den långsamma
farten på kanaler med den å jernvägar användbara hastighet
i transporter, så kan jag icke finna annat, än att jernvägar synas
böra tillskynda landet öfvervägande fördelar.
Den föreställningen att en garanti från Statens sida, för anläggandet
af jernvägar, skulle innefatta någon financiel nyhet, på sätt
under diskussionen velat i några ledamöters åsigter framskymta, måtte
väl blifva tillräckligt vederlagd genom de uplysningar, vi ege, ang:de
de i England för dess kolonier på Ceylon och Trinidad till betydligt
belopp lemnade dylika garantier. Detta, Mine Hrr, har England
anslagit tili förmån för dessa sina så aflägsna kolonier. Jag
medgifver visst, att Sverige i makt och penningestyrka står oändligt
mycket efter England; men så har och England iklädt sig berörde
ansvar för så vidsträckt från moderlandet åtskiljda länder; då
här är deremot äter fråga om att tillvägabringa ett företag i sjelfva
hjertat af riket.
Frih. Palmstjerna har trott det vara nyttigare att anlägga en
liten jernvägssträcka här oeh en annan der, uti serskilda delar af
landet. Visserligen har man sökt oeh lyckats åvägabringa sådant
med en teml. ringa kapitalstyrka, hvilket otvifvelaktigt är ganska
hedrande. Men låtom oss tillse om alla dessa använde smärre belopp
icke, sammanlagde och använde till något företag af större omfång,
kunde medfört en proportionaliter vida öfvervägande fördel.
Jag är långt ifrån att neka, tvertom jag medgifver ganska villigt att
de smärre företagen visserligen hafva medfört, och komma alt medföra,
en rätt god nytta samt i sin män alltså böra anses rätt gag
-
472
Den 27 Augusti e. m.
Heliga; men hur vill man jemföra dessa fragmentariskt anlagda jernbanor,
dessa sinsemellan isoliderade vägstycken, med en större jernvägssträckning,
som är ämnad att sammanbinda 2:ne af Sveriges
största sjöar? Till denna i hjertat af landet framstrykande jernväg,
huru ändamålsenligt och planmässigt låta sig icke smärre banor ledas!
På sådant sätt försl bringar man system och sammanhållning i
sina bemödanden för jernvägskommnnikationerne i riket. På det
andi a sättet blir det en lyckträff, om de serskilda banorne till sluts
skola saramanverka till lifvande af en större och allmännare industriell
förkofran oell obehindrad trafik.
Gland de mångfaldiga invändningar, som äro mot StatsUtsk:s
förevar:de förslag gjorda, förspörjes äfven den, alt man icke deruti
stadgat något åliggande för jern vägs-bolaget att fortskaffa trupper.
Ar väl meningen härmed att sådant bör för intet verkställas? Det
synes något strängt, enär en dylik förpliktelse, hälst om gränsen för
densamma lemnades obestämd, såsom tyckes vara somlige värde
ledamöters förutsättning, otvifvelaktig! kunde blifva synnerligen betungande.
Ar meningen åter den, att Staten väl må betala för
sina transporter, såsom andra få göra, men att den bör alltid vara
försäkrad om att, emot ved ergällning, få sina trupper forslade å
jernvägen, synes hvarje serskildt stadgande derom temligen öfverflödigt,
jemte att det skulle uttrycka ett besynnerligt misstroende.
Ty bur kan man eljest föreställa sig, att icke jernvägs-bolaget skulle
med nöje emottaga det inkomstgifvande transportbestyret för personer
och effekter, de må nu vara hvilka som helst? Och Kronan
mätte väl icke hafva sämre kredit än de enskilde? I alla fall kan
ju K. M., om Han anser en sådan förpliglelses åtagande nödvändigtvis
erforderligt innan förslagets utförande kan åt ett blifvande bolag
med säkerhet anförtros, stadga ett sådant vilkor. Sä länge jag för
min ringa del icke förmår inse dess nödvändighet, kan jag icke hel
ler
tillstyrka tt. o. Ad. att antaga del; R. St. bära icke i sitt beslut
innefatta annat än de hufvudsakliga, stora dragen af ärendet;
men, såsom jag tror, icke inlåta sig i alla möjliga underordnade
detaljer, aldra minst förhasta sig med att stadga sädane, om hvilkas
nödighet och nytta man ej vunnit full öfvertygelse.
Man har emot företaget likaledes invändt, att det stora flertalet
af nationer icke vore böjdt för jernvägar i allmänhet och således
icke heller för det nu ifrågakomne förslaget dertill. Om jag
också antoge denna upgift. för säker, så ändrar det ej min åsigt.
Mängden af nationen känner måhända ej tillräckligt dessa saker, har
måhända i dem icke nog insigler, för att öfver dem afgifva ett fullt
tillförlitligt omdöme; racn detta bör icke hindra Svenska folkets lagliga
ombud att vidtaga de åtgärder, som finnas tjenlige till att befrämja
landels fördelar, industriens utveckling och folkets förkofran
i materiell såväl som i moraliskt hänseende. Att lifva och sprida
idoghet och flit hör städse vara oss angeläget. Endast i fråga om
medlen, kan härvid skiljaktighet i meningar sig yppa. Man måste
emedlertid se sakerna sådana de äro. Den Svenska nationen, jemte
de många förträffliga egenskaper den besitter, innehar måhända icke
den lältrörliga liflighet i lynnet, som, för att med samlad styrka
Den 27 Augusti e. m.
473
göra ett kraftigt anlopp till genombrytande af de icke obetydliga
svårigheter för genomförandet af ett så stort företagande, som detta,
kunde fordras. Nationens kraft, ehuru icke liflig af naturen, är dock
uthållig och sviker icke, när den med allvar blifvit upkallad, af
stora företag lifvad och tagen i anspråk. Impulsen må man dock
ej vänta från massan af folket. Derföre är det också, som man icke
kan hoppas, alt, ensamt genom enskilde landsmäns bemödanden,
kunna tillvägabringa det ifrågavar:de stora företaget; derföre är det,
Mine Hrr, äfvensom på det att Sveriges rörelse-kapital icke må alltförmycket
anlitas, som man får åtnöja sig med om äfven utlänningar
vilja lemna sina kapitaler dertill. Derför är det också, som
Staten icke får tveka alt underkasta sig en stor kraftansträngning,
om det allmännas representanter vilja tillskynda samhället en betydande
framtida förmån, den man, under overksam afbidan af ännu
gynsammare förhållanden, aldrig torde ernå. Denna upoffring bör,
enl. min tanke, icke skattas för stor, medelst antagande af StatsUlsk:s
förslag; ja äfven på det vilkor, som kan synas en och annan
något hardt, nemi. bolagets befrielse från bevilln., — äfven härpå
tror jag alt Staten både kan och bör ingå. Härom torde jag serskildt
få med några ord förklara min mening.
Frih. Palmstjerna säger i sin, af flere ledamöter biträdda reservation:
”Ulskis förslag, att bolaget, i olikhet med andra industriella
associationer, aldrig skall kunna åläggas någon bevilln., är ett
så beskaffad! undanlag, att det måste väcka Svenske mäns förtrytelse”.
Delta ”aldrig” sträcker sig dock icke längre än till 40 år.
Sedermera har ju Staten att sjelf draga bela vinsten af anläggningen.
I det förra förslaget till jernväg, emellan Orebro och Hult
finnes stadgadt att Slaten skulle efter en viss lid fä till sig lösa
bolagets fastigheter, men mot en betydlig förhöjning i kapitalsumman.
Således är det en stor skillnad, till favör för Staten, deruti
att Slaten, med det nu ifrägakomne förelaget, blifver egare af banan
ulan serskild lösen, då deremot dylik lösen stadgades för det
år 1848 garanterade jernvägsarbete!, må då icke det nu förevar:de
hugnas med några motsvarande förmåner, bland hvilka den i afseende
å heviIIningsfrihet, såsom var:de till sin natur eventuell, icke
borde af de om företagets pekuniära förmånlighet tviflande anses
vara af någon betydenhet.
Nu några ord rör:de de inkast, som äro framställda af Gr:ne
Hamilton och Lagerbjelke. De hafva önskat, att man icke skulle
stadga bolagets förbindelse att hafva påbörjat arbetet inom 1852 års
slut; de hafva föreslagit att utsträcka den till Juni månad 1853.
Detta är mycket välvilligt af dessa Hrr, och synes böra vara i jern
vägens
intresse; men är det också lika välbetänkt? Motionären
har ej begärt, StatsUtsk. ej hemställt det; — vi hafva mer än
ett och j:dels år till den tiden; hvarföre skall man mer än oundvikligt
kan vara, fördröja begynnelsen utaf det nyttiga arbetet? Kan
snart ett bolag tillvägabringas, hvarom man ej bör tvifla, derest
StatsUlsk:s förslag i öfrigt godkännes, så kan också oförtöfvadt derefter
arbetet börjas. Alt draga ut dermed tills halfva året 1853,
hunnit förflyta, skulle, derest bolaget möjligen ville sig deraf be
-
474
Den 27 A ugns t i e. m.
gagna, vara att beröfva Rikets näst sammanträdande Ständer hägnaden
af alt se arbetet börjadt; jag vill väl icke tro att genom denna
omständighet någon våda skulle af bolaget äfventyras; men tänkbart
vore att intresset svalnade för ett företag: som så långsamt komme
i verket.
Att stadga det vägen skall gå lill någon punkt af Mälarens
strand, i st. f. att säga det den bör gå lill Köping, anser jag verkligen
ieke för någon lyckad förbättring af förslaget. Frih. Klinkowström
har redan på f. m. antydt hvilka missförstånd som utur en
dylik ordställning kunde härflyta: — huruledes bolaget kunde på
det sätt oförvarandes blifva ålagdt besörja väganläggningen till Weste:
ås, Enköping eller fram till hufvudstaden, ehuru kostnadsbeloppet
endast afser en dylik väg till Köping.
Vid en blick på kartan finner man dessutom snart att staden
Köping är belägen vid det hörn af Mälaren, som är närmast
intill jernvägens sträckning frän Orebro, och utgör i alla händelser
en ort genom hvilken jernvägen skall i en framlid gå, enl. den
plan, som för en järnvägsförbindelse emellan Götheborg och Stockholm
är eventuellt upgjord. Således finner jag icke något skäl,
hvarföre man skulle underkasta sig Gr. Lagerbjelkes förslag; det
säges visserligen för ögonblicket böra förena meningarne; men i en
nära framtid kan det, såsom nämndt är, lätteligen bidraga till deras
splittrande. Della gäller likaledes om sagda förslag derutinnan
det förordar alt man icke må nämna Hult, ulan allenast
någon punkt vid Wenern. Derom öpnar sig, på lika sätt, genast
ett vidsträckt stridsfält. Man kan lätt föreställa sig, derest förenämnde
amendement antoges, för hvilken täflingskamp af serskilda
orters intressen Regeringen skulle utsättas; huru Wermländska Bergslagen
skulle åstunda jernvägens dragande lill Christinehamn, medan
Westgöthalandet ville hafva den förd till Mariestad eller Sjötorp
o. s. v.
Till undvikande af alla dessa alternativer, med thy åtföljande
val och qval, har StatsUtsk. föreslagit att jernvägen må förås till
Hult. Det är den närmaste punkten af Wcnerns strand, från Orebro
räknadt; der är visserligen hamnen ännu högst ofullkomligt danad,
men derinvid finnas dock, genom befintliga klippor, nödiga fästen
för blifvande jettéer till fartygens tryggande mot stormarne. Derutanför
är sjön öppen och ren, segelfarten obehindrad och behöfverej flere vindar
för ut- eller inlöpandet. Jag har vid (lerfaldige besök vid Hult haft
tillfälle taga kännedom om dess belägenhet och öfrige lokala förhållanden.
Jemför jag dermed det trånga inloppet lill Christinehamns
djupt inskjutande vik, eller de öfriga ifrägakommande punk
terne
af Wenersslranden, så finner jag Hult utgöra den punkt, der,
efter ordspråkets lydelse, kyrkan är ställd midt i byn, en punkt,
derifrån jernvägen i en framtid kan lämpligen utgrena sig, om så
önskas, åt nordvest och sydost, i de riktningar dem man för trafi
ken
torde finna tjenligast. Anledn:ne äro således antydda, hvarföre
jag företrädesvis tillstyrker bifall till StalsUtsk:s utlåt., så väl i
den nu föredragna punkten, som jag kommer att göra det jemväl
i de efterföljande; ty då hufvudändamålet synes mig stort och vig
-
Den 27 Augusti.
475
tigt, må också ett kraftigt bemödande, en ihärdig ansträngning, en
till upoffringar benägen håg, användas å Statens sida för dess realiserande.
Mindre tjenligt deremot synes mig det vara, att för tillfället i
proposme dela den föredragna punkten. Ty det torde kunna antagas
för gifvet alt garantiens belopp måtte rätta sig efter vägens
längd och beskaffenhet, så att, exempelvis, den som förordar den
nu ifrågakomne garantien, vill bevilja dsn för en jernväg mellan
Huli och Köping, men icke för en bana af kortare utsträckning,
eller en bana, hvars längd vore obestämd. Annorlunda hade det
varit om man i st. f. den yrkade besynnerliga delningen, hade begärt
ait afgörandet af den pag. 7 förekommande punkt skulle, iden
ordning betänk, uptager den, först företagas; men sedan Gr. Lagerbjelkes
förslag om punkternes ordnande lill föredrag!!, är antaget,
later del sig svårligen göra, alt, utan olägenhet, genom klyfning af
ordalagen företaga lill afgörande hvad som har en annan, genom R.
o. Adis förfogande förbigången plats i beiänk. Alt begära en föredragning
punktvis, på del sätt att man finge ytterligare sönderdela
hvarje mellanmening af punkterne skulle bereda en vidlyftighet, som
blefve, lill sluts, och i synnerhet om melhoden i alla andra mål
tillämpades, så tidsödande att våra ärender aldrig hunno ett mål,
och mäste således ej vara det rätta och af grundlagen åsyftade sältet
att begagna den af Riksd.Ordn. medgifna rättighet alt erhålla
delning af frågorna. Denna tillåtelse måtte endast afse ett medgifvande
af hvarje serskildt ärendes fördelande i dess ur logisk synpunkt
nalurliga afdelmr, men icke en tillfälligt skeende styckning.
Vid della tillfälle skulle den begärda delningen verkligen innefatta,
fastän med andra ullryck, en återgång till hvad R. o. Ad. postponerat:
— denna slags delning synes alltså strida mot fattadt beslut.
En sådan begäran kan således på intet sätt godkännas. Men,
säger man, med åberopande af Riksd.Ordn., — när begäran om
punktvis föredragning göres, sä mäsle den efterkommas. Det är
sant. Sådan begäran är ju redan förut gjord; och Hr Frih. o.
Landtm, har också fogat sig efter en sådan anhållan, enär lagen så
bjudit. Men kan man väl än vidare få plocka sönder hvarje serskild
punkt och mellanmening, hvaraf de bestå? Kan man t. ex.
begära serskild propos. på hvart enstaka ord för sig? Serskildt på
ordet ”derest”, serskildt på ”för”, serskildt på ”utförandet”, o. s. v.
Hvarthän skulle sådant leda, om ej till en fullkomlig omöjlighet för
oss alt någonsin komma lill utredande af ämnet och sammanhang i
besluten? man vissle ju snart sagt icke hvar man på sådant sätt
vore hemma; sådan kan aldrig Riksd.Ordms rätt förstådda åsyftan
hafva varit. En sådan tillämpning bör derföre icke heller
tillåtas.
Vördsamt anhåller jag om bifall på första punkten af delta
ullåt-.de.
Ropen på propos. förnyades.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Här har varit så mycket
ordadt både för och emot i denna sak, alt ganska obc
-
476
Den 27 Augusti e. m.
tydligt återstår att yttra. Jag skall således icke länge uppehålla
R. o. Ad., utan vill endast uplaga några anmärkn:r mot hvad
jag denna f. m. yttrade. Då jag denna f. m. updtog en liknelse
mellan det sätt hvarpå man i brödrariket nyligen behandlade en
fråga sådan som den, hvilken nu är under öfverläggning, och liknade
det med det sätt hvarpå man i allmänhet gått tillväga, med
jernvägsanläggningar inom Sverige, så har Hr Rosenblad sagt alt
denna liknelse icke kunde gagna till något eller att det ena icke
ens liknade det andra och detta derföre sade han, ali i Norrige
icke fiunas djupa vattendrag såsom vi hafva här i Sverige, hvilka
man här kan begagna i st. f. jernvägar då man deremot i Norrige
måste nyttja de dåliga landsvägarna. Hr Rosenblad yttrade
vidare att om han hade haft äran vara ledamot af Slor-lhiogel
skulle han tillstyrkt en jernväg der lika så bestämdt sorn han här
afstyrkt densamma, derföre alt der är del frågan om anläggandet
af en jernväg från hufvudstadeu till Norriges mest besökta handelsort.
Nu frågar jag om icke det är samma förhållande hos oss i
Sverige? Här nödgas vi också köra på ganska usla vägar och
kunna icke fara sjövägen öfver allt utan måste mycket begagna
landsvägarna serdeles inom Bergslagen och jag öfverlemna!' ål hvar
oell en att säga lmrudana dessa vägar arn.
Hvad angår frågan om hufvudstaden så, om nb. vi komma
till stånd med hvad Hr Rosenblad så mycket ridiculiserade i f.
midd:s, d. v. s. del tillämnade jernvägsnätet, då kunna vi också
komma från Stockholm lill Sveriges andra stad. Förhållandet
blir således temmeligen lika och tror jag således att om det är
Hr Rosenblads allvar att han i Norrige ville rösta för en jernväg,
så kunde han äfven göra det här.
Jag får ytterligare uplaga endast ett yttrande af Frih. Palmstjerna,
som jag verkligen icke kan låta passera. Hr Frilnn säger
att han icke kan förslå hvad som på denna jernväg kail komma
alt föras då man betraktar att sjöarne under fem ä sex månader
om året åro frusna. Jag skulle för min del likväl tro att det
just år under vintern som varorna forslas. Från Nora och Linde
gå Bergslagens effekter medelst långsamma vägtransporter, och
huru myckel nyttigare vore icke då om de kunde hastigare framskaffas
på jernväg. Frih. Klinkowström har sakrikt, skickligt och
med ofantligt arbete gjort sig besvär att upräkna en hel hop siffror
och förhållanden tagna från utlandet, men de bevisa enl. mitt
förmenande intet annat än hvad vi förut veta, nemi. att jernvägarne
icke lemna mer än 3 å 3j proc. Del har aldrig varit
fråga om att icke Staten skulle lida förlust på denna garantie men
jag har förut sagt och säger ännu att denna förlust skall Staten
återgäldas, ty jag påstår i alla fall att de indirekta förmåner vi
igenom jernvägarna fä, vida öfverstiga de förluster som Staten
kan göra. För öfrigt måste jag vidblifva hvad jag i f. middts
yttrade och anhåller om bifall till betänk:!.
Gr. v. Rosen: Diskussionen har redan varat allt för länge,
och jag skulle mycket tveka alt utläDja den vidare, serdeles som
Len 27 Augusti e. m.
477
jag af allt hjerta önskar, att denna fråga snart måtte blifva afgjord;
men här äro likväl några invändningar, som jag måste
uptaga till besvarande, hvarföre Hrnne mäste ursäkta, att jag
ännu anhåller om några ögonblicks upmärksamhet. Jag får då
fästa mig vid en af dagens händelser, hvilken visserligen i sig
sjelf är ganska obetydlig, nemi. en annons i Post- o. Inr. Tidn:r
för denna dag, om Götha kanals, i anseende till förestående ombyggnad
af en del utaf Forssviks sluss, stängning derstädes från
d. 10 Nov. detta år till d. 1 Juni nästa år, elier något längre,
derest arbetet icke dittills hunnit fullbordas. Jag tror, att det
skulle vara nyttigt hafva en jernväg, som uptog denna afbrinna
rörelse. Jag vill icke vidare utbreda mig deröfver, utan nämnde
delta endast i förbigående. Hvad beträffar omläggningen af skenor
och sleepers på enkel bana, får jag kanske äfven vid detta
tillfälle uplysa, ali jag har sett rörelsen å enkla banor oafbrutet
foilgä under reparationstiden, och man kan lätt begripa, att så
måste vara förhållandet, då jag exempelvis blott nämner, att ehuru
östra grefskapens jernväg ombytt sleepers flere gånger, räknanade
man der öfver 100 bantåg om dagen.
Tili svar å Frih. Palmstjernas anmärkt), om ringheten af
våra transporter i Sverige får jag endast göra Hrnne en fråga.
Finnes det väl någon Svensk, som igenkänner Nerike på Hr Frihms
målning af en verklig ödemark. Jag tror tvertom, att de som
rest genom Nerike skola finna, att det är en rik provins, för
hvilken det icke fattas annat än alt kunna förflytta sina skaller
från den ena punkten lill den andra. Hvad rörelsen vid Christiania
beträffar, så har jag också der sett 4, 5 å 6000 hästar
gå om dagen, men det var blott en kort tid, och jag är öfvertygad
om, ali den, som rest emellan Nora och Orebro, skall hafva
sett en massa af foror, hvilka kunnat på ett ganska positivt
sätt öfvertyga om, att rörelsen i Nerike är ganska stor. Del är
visst ganska försigtigt och mycket bra alt vänta, lill dess hvarjehanda
institutioner i andra länder hinna utveckla sig, och tillegna
sig dem så fullständiga som möjligt; men att vänta så länge,
att man aldrig får dem; det är verkligen en allt för stor
försigtighet. Så har det gått med gaslysningen i Slockholm,
hvarom jag tror fråga väcktes redan för 25 år sedan, och Hrnne
veta örn vi ännu fått eu sådan inrättning i hufvudstaden. linder
det 3å4andra städer i Sverige hafva gaslysning, gå vi ännu och
trefva i mörkret af lutter försigtighet all icke införa gazen. Jag
hoppas, ali det icke måtte blifva samma förhållande med jernvägarna!
Jag måste säga, att jag icke allenast önskar, alt jernvägsanläggningen
icke mätte upskjutas, utan jag skulle till och med
vilja påbörja i morgon dag, ty hvarje upskof innebär en förlorad
dag, som icke kommer åter.
Hvad Frih. Klinkowströms anmärkntr om jernvägar i allmänhet
rörer, villna de om en ganska stor beläsenhet i ämnet,
och jag delar hans eget uttryck, att de icke innefatta något vidare;
men jag hemställer, huruvida R. o. Ad. derutaf kunnat
draga någon nytta. Jag måste dock vid dessa Hr Frihms upgif
-
478
Den 27 Augusti e. ni.
ter göra eii aBmärkn., alt nemi. vi från samma fakla komma till
helt olika resultater. Jag har också läst de böcker, hvarom Hr
Frih:n talat, men kommit till andra slutsatser. Emedlertid skall
jag lemna produkterna af Hr Frihtns kalkyler i sitt värde; de
skola få gälla för hvad de kunna. Det vore dock att tilltro Europas
folk höjden af galenskap, då de år från år öka antalet af
sina jernvägar, om icke ett sådant förelag vore fördelaktigt och
produktivt. Hvad åter Amerika angår, så har ingen kunnat bättre
bevisa min sats än Frih. Klinkowström, då han säger att
dess jernvägar förökat populationen derstädes.
Vårt land liknar verkligen mycket mer Amerika än det öfriga
Europa, oell jag anser för en lycka, att det så gör, och att
vi i olikhet med många af kontinentens stater med deras föråldrade
institutioner slå med friska krafter liksom norra Amerika.
Jag var i England i ett sällskap af 300 personer och bland
dem fanns äfven den person som byggt Manchesterbanan. Han
tackade för skålen när den proponerades för Amerikas Ingeniörer.
Jag gick till honom följande ilag och utbad mig eli
samtal. Jag sade att våra klimatiska förhållanden äro lika med
Amerikas och att jag anser Sverige stå i de flesta förhållanden,
hvad industrien rörer, ungefärligen i samma kategori som Amerika,
och anhöll alt han ville gifva mig sina råd och sin opinion
om mina beräkningar. Han skänkte mig 2:ne dagars samtal.
Jag har äfven fått af honom flere bref, af hvilka jag skall upläsa
ett, deri han i allo gillar mina kalkyler. Han har haft godheten
genomgå mina beräkningar, och jag är glad att säga det
han gillade dem. De kalkyler, jag upgjort för jernvägens underhållande
och drift, qvadrera ungefärligen med hans, och jag har
kommit till en siffra för jernvägens reparation, betydligt lägre än
Frih. Klinkowslröms. Serskildt har denne Hr Slayward i bref
gifvit mig svar på den frågan, huruvida kanaler eller jernvägar
vöre att föredraga. Han har sagt, att icke allenast i eli så hardt
klimat som Amerikas, eller Sveriges, utan äfven i ett långt sydligare
är han öfvertygad, att jernvägarne fullkomligt uttränga kanalerna.
Han citerar bland annat ett exempel från norra Amerika,
huruledes på begge sidorna om en kanal jernvägar äro anlagde,
och att jernvägarne bära sig, men kanalen icke. Jag tror
följaktligen, alt man kan draga andra slutsatser af de upläsla
siffertalen, än Frih. Klinkowström har gjort. Alt vidare lala om
jernvägarnes nödvändighet för vårt land, Mine Hrr, tror jag vara
öfverflödigt, och jag skulle verkligen mycket irra mig på sinnesstämningen
hos delta Stånds ledamöter, om de icke redan inom
sig hade afgjort frågan. Jag får derföre ännu en gång vördsamt
anhålla om bifall till den nu föredragna punkten.
Några ledamöter hördes åter ropa på propos.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Efter allt hvad som
blifvit yttradt i denna fråga anser jag mig icke böra säga något
vidare, ehuru jag visserligen kunde hafva invändningar att göra
Den 27 Augusti e. m.
479
emot Frih. Palmstjernas framställningar i ämnet, mett det skulle
uptaga allt för lång tid, hvarföre jag afslår derifrån, instämmer
i den propos. som af Gr. Hamilton blifvit begärd och önskar att
Ii. o. Ad. malle göra på samma sätt.
Frih. Fleetwood, Garl Gustaf: Jag skulle hafva afslått
från ordet om jag icke fått höra att 2:ne Stånd bifallit det nu
under öfverläggning varande betänk. Frågans utgång beror således
lill stor del på R. o. Ad:s beslut, och jag önskar derföre
få gifva min opinion tillkänna, samt alt något få bemöta hvad
en och annan ledamot på förmiddagen yttrat.
Både de som yttrat sig för och emot den föreslagna jernvägen
torde fa medgifva, och hafva ledan gjort det delvis, att Frih.
Palmstjernas reservation är välgrundad. Jag instämmer häri och
skulle litligt hafva önskat att frågan kunnat komma till R. St.
på annan väg och i ett mera utredt skick. Men jag kan icke
medgifva riktigheten af de skäl Hr Rosenblad anfört emot behofvet
af större jernvägar i vårt land. Gr. Rosen har uplagit de
flesta, men jag ber att äfven få tillägga några ord.
Hr Rosenblad har börjat med alt anföra det folk-, fabrikoch
penningrika England, men han bar icke nämnt Amerika,
hvarest jernvågsanläggniogarne äro mer analoga med de Svenska.
Den nu föreslagna jernvägen lill Californien går icke genom ett
befolkad! land. I sjelfva England gå icke jernvägarne alltid genom
de rikaste trakterna, t. ex. å ön Auglesea, som jag nyligen
passerat. Det är ej längesedan Wales var utan jernvägar, och
den förändring som sedermera inträffat der, kan endast den bedomina,
som förut och efteråt sett delta land. Det är öfverdriften
och misslu nkel som i England öfverklagas, — icke de stora
kommunikationslinjerna.
I Tyskland vågar jag försäkra att opinionen är raka motsatsen
af hvad Hr Roseublad upgifvit den vara. Annu klagar
man der öfver brist — icke öfver öfverflöd på jernvägar.
I Österrike är det just nu, sedan finanserna kommit i ett
ytterligt förfall, som man ännu ifrigare yrkar på och beslutar
jernvägsanläggningar. I Baijern lika så. I Frankrike är samma
förhållande. Det är just efter revolutionen och efter finansernas
förfall som jernvägarne tagit favörer. Den summa af 400 mill.,
som upgifvits att Staten användt till jernvägar i Frankrike kan
af mig ej kontrolleras, men det är bekant alt knappast något
land användt, proportionaliter, större kapitaler på kommunikationernas
förbättrande; och om jernvägarne ej blifvit hugnade med
större summor före revolutionen, så var det till en stor del af
konsideration för kanalerna och den stora personal, som hade
sysselsättning på dem. Samma konsideration hoppas jag icke måtte
här komma ifråga för Götha kanal, ty jag befarar att landet
aldrig, med afseende på de höga afgifterna, får rätt gagn af denna
kommunikationsled förr ån den kommer i konkurrens med en
jernväg.
%
480
Den 27 Augusti e. m.
I Preussen liar ifvern för jernvägar icke svalnat, såvidt jag
förnummit.
Omständigheterna förändra sig. Då Götha kanal auiades, ansågs
det af största vigt att jernverken i medlersta Sverige äfven
skulle kunna sända sina effekter till Götheborg. Nu blir det af
vigt att kunna sälja i Stockholm. Anledn. dertill är en sak för
sig, men ett faktum är emedlertid, att under del jerupriset bibehålies
vid 16 r:dr i Stockholm, har det i Götheborg nedgått till
15 r:dr 24 sk. Jernvägen skulle bringa konkurrens emellan de
båda städerna, och icke allenast jernpatronerna utan äfven hela
den trafikerande allmänheten skulle af densamma draga vinst.
För min del får jag säga att ehuru jag instämmer med Frih.
Palmstjerna i de tvifvel han hyser om tiktigheien om framställningen
från (Jtsk. i detta fall, jag dock önskar att frågan i form
af förtroende-votum öfverlemnades lill Regeringen, och i sammanhang
dermed får jag till de ledamöter som yrkat återremiss af
hetänk. hemställa huruvida de icke skulle vilja frångå della yrkande
och i stället förena sig med antingen dem som begärt afslag
eller bifall på detsamma.
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag i mitt yttrande i
förmiddags, förbigick en ganska vigtig punkt i betänk, och ehuru
jag fick höra yttranden, som för mig voro så förvånande, att jag
icke ens kan uttrycka min förvåning deröfver, så inskränker jag
mig likväl till alt förklara, all då jag i förmiddags begärde återremissen,
så var det, med minnet af en dylik fråga vid förra
riksdagen, hvarutinnan dåvar:de Landtm, förklarade sig icke kunna
framställa propostn på afslag. Då vår nuvande Landtm, deremot
lärer hafva en mera liberal åsigt i delta fall, så anhåller
jag att få förena mig med de Hrr, som yrkat afslag på betänk.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Då jag i f. m:s
hade ordet, hade jag tillfälle att i korthet uttrycka min åsigt i
sjelfva saken. Jag skulle derföre nu icke hafva besvärat R. o.
Ad. med yttrande, så vida icke den för mig lyckligtvis sällsynta
omständigheten här inträffat, att jag, i afseende på tolkningen af
våra grundlagar, är af stridiga åsigter med Frih. Palmstjerna. Jag
begagnar samma tillfälle att äfven besvara de anmärku:r, som
emot min åsigt om behandlingen af frågan, af en annan talare
här blifvit gjorda.
Vid sista riksdagen var det min lanke att åtskilliga delar af
StatsUtsk:s betänk. rör:de jernvägen emellan Hult och Orebro icke
kunde direkt af R. St. afslås, men jag ber, att få återföra i R.
o. Ad:s minne, att dessa delar af belänk:t direkt inverkade om
icke på Statsregleringen, likväl på Riksg:skont:s inkomster och
utgifter under den tid, som skulle förflyta till innevar:de riksdag.
Sådant är icke förhållandet med förevar:de betänk. I afseende på
detta, vore jag, det oaktadt, mera böjd, att anse saken för en sådan
fråga, som icke får direkt afslås i hvad det rörer sjelfva garantiens
belopp. Jag anser nemi. sjelfva frågans natur och icke
den
Den 27 Augusti c. m.
481
den verkan, som deraf skall följa, vara del sorn bestämmer förhållandet.
Nu har icke fråga varit om garantiens belopp utan
blott om sådana omständigheter, sådana vilkor vid sjelfva denna
garanti, som icke kunna i och för sig inverka på statsregleringen
hvarken nu eller framdeles eller på Riksg:skont:s nuvartde eller
framdeles blifvande inkomster och utgifter; och derföre är del,
som jag ansett de förändringar, hvilka jag tagit mig friheten föreslå
kunna göras utan ålerremiss. Detta till svar å Hr Bråkenhjelms
i f. m:s gjorda anmärkn.
Frih. Palmstjerna har åter ansett att det förslag, jag tagit
mig friheten framställa, såsom varande eli nytt förslag, icke kunde
komma under R. o. Ad:s pröfning. Frilun har likväl sjelf
yrkat afslag, och således ovilkorligen subsumera! frågan under 3:dje
mom. i 49 § Riksd.Ordn. Der förekomma likväl de orden: ”göres
dervid anmärkn. till förändring, och finner Ståndet ärendet tillfyllest
ulredt, må Ståndet, sedan bestämdt förslag till sådan ändring
blifvit upgjord, om dess antagande eller förkastande, antingen genast
eller, derest någon ledamot del äskar, i annat plenum besluta”.
Således om Frih:n har rätt i sin åsigt att förslaget kan
genast förkastas, så måste äfven jag hafva rätt i min, att ett förslag
lill förändring kan göras och af Ståndet antagas. 1 öfrigt
är det egentligen endast tvenne, ehuru visst icke så obetydliga
förändringar, som jag har föreslagit uti den ifrågavaride punkten
och man har, serdeles, såsom den vigtigasie punkten, fästat sig
vid förslaget, att man i st. f. ”Köping” såsom föreslagen ändpunkt,
skulle endast nämna ”sjön Mälaren”. Två Stånd hafva
redan i detta fall underkänt min åsigt och deras bifall till Utsk:s
betänk, torde blifva ett skäl för många, alt här bifalla detsamma.
På mig kan detta icke inverka: jag har förut sagt, alt jag anser
det lättsinnigt nog att under någon form bifalla en garanti för
ett förslag, som icke år af Regeringen godkändt eller af vederbörande
aukloriteter pröfvadt; men jag vill åtminstone, då jag icke
kan förhindra att sådant sker, icke uttala hvilket förslag, som så
der obetingadt skall antagas, utan åtminstone lemna en latitud för
Regeringen, att bestämma delta. Det år mycket möjligt, alt Köping
är den rälta punkten, men jag betviflar att den saken är
utredd på ett sådant sätt, att det öfverensstämmer med representationens
värdighet, att sådant bestämma, då man går att besluta
att för detta ändamål anslå en så betydlig summa, som här är i
fråga. Det är af detta skäl jag har önskat att R. o. Ad. skulle
på ett annat sätt, än Utsk. föreslagit, formulerat sitt beslut i
ämnet.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att enär Frih. Klinkowström
yrkat, att i afseende på det ifrågavanr l:sla mom. af 2:dra
punkten delade propos:r måtte framställas, så ali först afgjordes
huruvida en förändring i den redan lemnade garantien bör ega
rom, och dernäst om garanti må leranäs åt en förlängd ulsträck9
H. 31
482
Den 27 Augusti e. tn.
ning af jernvägen lill Köping, H. Ex., jemlikt stadgandei i 54 §
i Riksd.Ordn., ansåg sig böra framställa dessa proposrr.
Då härefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge att en
förändring bör ega rum i den redan vid förlidne riksdag lemnade
garanti för en jernvägs anläggning emellan Orebro och Hult, besvarades
denna propos. med ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex.
förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
fl. Ex. hemställde vidare om R. o. Ad. ansåge garanti böra
lemnäs ål en förlängd utsträckning af jernvägen från Orebro till
Köping.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarjemte
Frih. Klinkowström, begärde votering.
Gr. Hamilton: Om jag icke alldeles misstager mig var
del i f. m;s Frih. Cederström, som begärde särskildt propos. på
de båda af mig framställda alternativerna, nemi. om jernvägens
utsträckning lill sjön Mälaren i st. f. till Köping och om åliggande
för bolaget alt hafva jernvägen påbörjad under år 1853 i st.
f. 1852. Jag hemställer således till Frih. Klinkowström, som nu
begärde votering, om man icke skulle kunna inskränka sig dertill
att låta den votering, som nu ovilkorligen mäste ega rum, endast
angå frågan huruvida den jernväg, för hvilken R. o. Ad. vill bevilja
garanti, skall sträcka sig till Mälaren eller till Köping, då
sedermera fråga kan blifva om tiden för arbetets påbörjande. Jag
vet väl, att en tredje mening vill hafva afslag och i sådant fall
ifrågakommer vid den första propos:n votering om konlraproposma,
hvilken votering först kommer att ega rum och hvaiigenom således
bestämmes, antingen afslag å betänk;!, eller min propos. om
jernvägens utsträckning till Målaren, skall blifva contrapropos. emot
Etsk:s förslag om vägens utsträckning till Köping; under alla omständigheter,
R. o. Ad. förbehållet, att i fall antingen bifall till
Utsk:s förslag eller mitt förslag skulle segra, besluta öfver dea
redaktion, som puukteu i sådant fall bör hafva.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Frih. Klinkowström begärde
votering och har förut yrkal afslag på denna punkt. Jag
har deruti med Frih. Klinkowström instämt och yrkar således
lika med Frih. Klinkowström att afslag ä denna del af betänka
må blifva contrapropos. vid den blifvande voteringen.
Frih. Cederström: Då Gr. Hamilton förmenat, att jag
skulle hafva förordat ett särskiljande af de delar, hvaraf hans tillstyrkande
består, så misstager sig Gr:n deiuti helt och hållet. Då
jag önskar, ali hans förslag ingalunda må hvarken i den ena eller
andra delen antagas, så fanns det för mig icke heller anledning,
att begära ett sådant skiljande af proposma; men jag vill tillägga
något om propos.-nas eget innehåll. Jag hade trott, att den grundlagsenliga
ordningen vid föredragning af inkomna Utsk:sbetänk:n
var, alt i främsta rummet hålla sig lill dem oförändrade, synnerligen
då någon på dem yrkade bifall. Jag hade trott alt om det
Den 27 Augusti e. m.
483
än vore Fril». Klinkowström lofgifvet, alt här inkila förslag till
afslag å betänk., torde dock icke första rummet bland de förslag,
som varit atl till Ståndets besvarande framställa, rätteligen hafva
tillhört förenämnde, af Frih. Klinkowström förordade. Sådant har
likväl bär skett. Deremot reserverar jag min nyss uttalade tanke.
På Hr Frih. o. LandInus förfrågan svarade emellertid Ståndl i ja,
och jag vill icke bryta den enighet, som häruti syntes räda, genom
alt väcka några betänkligheter ronde det formella af frågan,
men jag hade likväl hoppats, att den propus., som härnäst skulle
framställas, skulle blifva på Utsk:s betänk., första punkten, sådan
den finnes inlagen pag. 9. Jag hade så myckel mera hoppats
detta, då det icke står i någon strid emot det ja, som gafs på
den första propostn. Fiih. Klinkowström liar begärt att den första
proposrn skall delas i två delar. Jag har redan framställt min
åsigt om huru orimlig en sådan delning vore, då man nemi.
skulle särskildt besluta om vägens utsträckning och serskildt om
summan, hvilka saker likväl på del närmaste höra tillhopa; ty
hvilken kan åtaga sig atl göra en jernbana af större eller mindre
längd, om icke understödet är pä eli eller annat sätt derefter
lämpadt? Dylikt hörer således ganska nära tillsammans; och jag
tror atl Frih. Klinkowström vid närmare besinnande ej skall hafva
svårt att finna detta. För min del får jag vördsamt anhålla att
ett bifallande svar mätte till StatsUtsk:s utlåt. N:o 340, punkten
l:mo odeladt lemnäs.
Jag anhåller om punktens odelade besvarande så myckel heldre,
som sådant synes bäst öfverensstämma med den af Högloft. Ståndet
redan följda ordning i detta ärendes behandling. Gr. Lagerbjelke
har nemi. denna förmiddag begärt, att betänk, måtte punktvis
föredragas. Hr Frill. o. Landtm, har derefter fogat sig. Första
punkten utmärkes tydligt och klait genom siffran l:mo och jag
tror icke alt, förr än Ståndet med ja eller nej besvarat den propos.,
det bör vara för någon, icke ens för den i riksdagsärender så
erfarne och af så många, fullt giltiga, skäl af R. o. Ad. högt värderade
Gr. Hamilton, lofgifvet att för något annat förslag fordra
företrädessteget framför StatsUtsk;s eget.
Frih. Klinkowström: Till svar på den hemställan Gr.
Hamilton haft godheten göra lill mig rör:de frågans behandling
och ordningen för proposinas framställande, så får jag i della afseende
helt och hållet förena mig i den åsigt, sora Frih. Palmstjerna
yttrat. Hvad deremot beträffar hvad Frih. Gederström
nämnt ang:de ordningen för propos:na, så har den värma, hvarmed
Frilen omfattar sjelfva saken, låtit honom något litet förbise
formerna. På sidan 7 förekommer en hemställan af Utsk., hvilken
bör af Ståndet lill pröfning uptagas och besvaras. Der står nemi.:
”Utsk. får fördenskull till en början hemställa att R. St. för sin
del medgifva, att den vid sista riksdagen ifrågasatta jernväg emellan
Örebro och Hult, måtte fä till staden Köping utsträckas”.
Denna fråga förekommer således i Ulskfs betänk. Jag vet mycket
31*
iSi
Den 117 Augusti e. m.
väl till Frih:n ämnar komma med del inkastet, ali R. o. Ad. lie*
slöl i förmiddags, all denna fråga skulle ajourneras intill dess,
förslå punkten blifvit afgjord, men jag tror, att, när samma fråga
förekommer i första punkten och helst när denna fråga förekommer
främst i denna punkt och när denna punkt kan delas i flera
delar, intet hinder finnes för handen, att, på sätt jag tog mig friheten
hemställa till R. o. Ad., den första punkten fick afgöras
genom 2 särskilta voteringar, emedan det är två ämnen. Jag
förblifver således vid den vördsamma anhållan, som jag förut
gjort och sora blifvit af Frih. Palmstjerna understödd.
Hr Rosenblad: Då jag har instämt med dem, som begärt
afslag, så anser jag mig icke, alls böra lägga mig i de olika modifikationerna
af ja-propos:n, af hvilka den ena afser bifall med
en och annan förändring, ulan jag för min del förbehåller
mig uttryckligen all preposm om afslag icke må uteslutas. Jag
skulle för min del verkligen anse att första punkten borde tagas
i sin helhet, ly då vore man inne på den rigtiga vägen att bestämma
huruvida R. o. Ad. bifaller frågan eller afslår den. Om
frågan afslås, så förfalla naturligtvis de andra punkterna; om
den godkännes så är det med den modifikation, som Gr. Hamilton
föreslagit eller också utan densamma.
Gr. Hamilton: Då jag misstagit mig i afseende på Frih.
Cederströms önskan om delning, så synes mig f. n. i afseende på
denna punkt l:mo pag 9, den enda som f. n. är för R. o. Ad.
föredragen och följaktligen den enda, sorn nu kan blifva föremål
för proposm kunna afgöras på Irenne sätt. Här äro nemi. Irenne
olika meningar, af hvilka den ena önskar bifall till punkten oförändrad,
den andra, som sannolikt delas af ett ganska ringa antal,
bifall med den förändring jag föreslagit och den tredje afslag på
hola denna punkt. Frågan är således i sitt alldra enklaste skick,
om Hr Frih. o. Landtm, behagar framställa propos. till bifall på
Utsk:s förslag och om den med blandade ja och nej besvaras, så förmodar
jag att antingen Frih. Palmstjerna eller jag kommer att begära
votering ocb i händelse någondera af oss icke åtnöjes med att
den andras mening ingår i contraproposm, så måste votering först
anställas. Frågan är då om antingen afslag eller milt förslag skall
blifva contrapropos., enär alltid bifall till Utsk:s förslag blifver
ja-propos.
Frih. Cederström: Jag värderar mycket det saktmod, hvarmed
Frih. Klinkowström besvarat mina invändningar, och välvilligt
tillskrifvit den värma, hvarmed de lära blifvit framställda,
endast och allenast det nit, hvarmed hela detta riksvigtiga ärende
af mig, enl. bästa öfvertygelse omfattas. Den rättvisa, mig sålunda
af en vård motståndare göres, ger mig hopp att, utan att
blifva missförstådd, fortfara att, på grund af enahanda tänkesätt,
kämpa för min tanke om del rätta i form och sak.
Hvad sjelfva dessa ämnen beträffar, så har R. o. Ad. denna
förmiddag beslutat alt före sidan 7 skulle sidan 8 med åtföljande
Den 27 Augusti e. in.
435
cilationer behandlas. Frih. Klinkowström anser del orätt alt företaga
det som står efteråt i betänk, förr ån det, som står framföre.
Frih. Klinkowström hade ju ett ypperligt tillfälle i förmiddags
att säga detta. Nu deremot anser jag, alt falalierna äro
förlorade. Emellertid har Hr Frih. o. Landtm, behagat framställa
propos. på första punkten i sin helhet enl. R. o. Adis denna förmiddag
fattade beslut och på sätt Gr. Hamilton äfven begärt. Således
lärer, sedan Ståndets svar på denna fråga erhållits, genom
votering komma att bestämmas hvad soui skall blifva contrapropos.
Hr af Harmens: Om jag icke orätt npfattal öfverlåggningen
här, så har Hr Frih. o. Landtm, framställt tvenne proposir
till Ståndets besvarande. Innan tillkännagifvande skett huru Hr
Frih. o. Landtm, upfaltat Ståndets svar, begärdes votering af en
ledamot. Jag kan icke se att denna votering kan äga rum annat
än emellan de propostr, som förut varit framställda oell förmodligen
till sitt innehåll äro antecknade.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag anhåller vördsamt
hos Frih. Klinkowström att få vela huru den här första punkten
skall delas. Efter milt sätt att läsa Svenska, så finnes icke någon
afdelning emellan de orden: ”Derest, för utförande af den ifrågaställa
jernbanan emellan Köping, örebro och Hult ett bolag, ål
hvilket K. M. finner detta företag kunna med säkerhet anförtros,
bildar sig inom slutet af år 1852 och inom nyssnämnde tid jemväl
börjar anläggningen af banan, så förbinder sig Svenska Staten
att, etc.” Jag kan icke begripa huru en mening, der ingen punkt
finnes, skulle delas. Jag anhåller att Frih. Klinkowström ville
tillkännagifva huru en sådan fördelning skulle försiggå.
Frih. Klinkowström: Jag tror all Gr. Björnstjernas nyfikenhet
i detta afseende kan tillfredsställas och borde hafva varit
tillfredsställd genom det förslag till voter:spropos:r, som af Hr
Frih. o. Landtm, nyss framställdes och genom klubbslag befästades,
hvarigenom den frågan således är afgjord.
Gr. Björnstjerna: Jag tror icke, alt det hittills varit brukligt
hos R. o. Ad. alt sönderdela en enda mening i tvenne propos:r.
Jag vidhåller ännu att, efter mitt sätt att läsa Svenska,
det icke finnes någon möjlighet att fördela denna punkt i tvenne,
då ordet ”derest,” som slår i början af punkten ställer denna del
deraf i förbindelse med det följande, som börjar med orden, ”så
förbinder sig Svenska Staten alt”.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, fästade upmärksamheten derpå,
att, sedan han omförmält det yrkande om delade proprs:r som
af Frih. Klinkowström blifvit gjordt, och dervid icke någon anraärkn.
blifvit yttrad, hade 11. Ex. framställt propos. först å frågan
huruvida förändring i den redan lemnade garantien borde ega rum,
hvilken fråga R. o. Ad. behagat besvara med ja, och dernäst å
den andra frågan, huruvida denna garanti borde lemnäs ål förlängd
utsträckning af den ifråga vande jernvägen. Derpå hade H.
486
Den 27 Augusti e. m.
o. Ad. svarat med blandade ja och nej, och innan H. Ex. bann
tillkännagifva huru lian upfatlal svaret, hade votering blifvit begärd
af Frill. Klinkowström. Sedan denna begäran, hvaruti sedermera
äfven Frih. Palmstjerna instämt, blifvit gjord, ansåge H.
Ex. att han icke kunde göra någon ändring i den framställda
proposm, utan att den begärda voteringen borde verkställas.
Härefter uplästes till justering följande förslag till voter:spropos.
:
Den, som bifaller, alt R. St. lemna garanti ål. en förlängd
utsträckning af den ifrågaställda jernbanan emellan Hull och Orebro
voterar
J a ;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. en sådan garanti icke böra af R.Sl.
lemnäs.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag var visserligen
icke vid min bänk när Hr Frih. o. Landtm, gjorde den första
propos:n, men jag var dock icke så långt borta i rummet, att jag
icke hörde ali propnsm tiptog bestämmelsen om vägens utsträckning
lill Köping och jag får anhålla att det mätte ur prot. uplysas,
huruvida icke en sådan propos. blifvit framställd. Om detta
öfverensslämmer med verkliga förhållandet, så torde den propostn
få oförändrad qvarstå.
Sedan härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, låtit ånyo upläsa
ofvanstående förslag lill voler:spropos. samt hemställt om R.
o. Ad. behagade godkänna densamma, ropades starka nej, blandade
med ja, hvarjemte
Gr. Björnstjerna, yttrade:
I likhet med Gr. Mörner vågar jag anhålla att, enl. hvad Hr
Frih. o. Landtm, försl framställde, ordet Köping måtte insättas,
så att propos:n kommer att afse vägens utsträckning ifrån Hull
till Köping.
I anledn. häraf upsattes och uplästes ett sålydande förändradt
förslag tilt voter:spropos.
Den, som bifaller all R. St. lemna garanti ål en förlängd
utsträckning af den ifrågaställda jernbanan ifrån Orebro till Köping,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. en sådan garanti icke böra af R.
St. lemnäs.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs hemställan om R. o. Ad. be
-
Den 27 Augusti e. m.
hagade godkänna della förslag besvarades med ja oell nej, hvarjemte
Gr.
Lagerbjelke anmälde sig oell yttrade:
Om den nu uplästa ja-propos:n skall godkännas, så nödgas
jag begära lill conlrapropos., alt det må beslutas af R, o. Ad.
att garantera medel till en utsträckt bana emellan örebro ocb
stranden af sjön Mälaren.
Frih. Klinkowström: Mig synes mycket besynnerligt af
Gr. Lagerbjelke, alt till contrapropos. föreslå en så beskaffad mening,
ty deröfver skulle vi votera antingen ja eller nej, och antingen
ja eller nej vinner, skulle icke derigenom afgöras den väsendtliga
frågan huruvida en utsträckning af vägen skall äga rum
eller icke. Rättast torde då vata att först votera om contrapropos.
och alt sedan votera örn hufvtidfrågan.
Gr. Hamilton: Jag anhåller att få veta huru Hr Frih. o.
Landtm, bar upfaltal R. o. Ad:s svar på den nyss framställda
frågan om R. o. Ad. godkände den uplästa voter:spropos:n. Mot
ja-propos:n har jag för min del intet alt anmärka, roen skulle
Hr Frih. o. Landtm, finna alt R. o. Ad. har med ja besvarat
den framställda frågan, så nödgas jag anhålla om votering och
ber då om att votering måtte få ega rum om contraprnpos:ne,
på det mitt förslag ora jernbanans utsträckning lill Mälaren, älven
må komma under votering.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, ånyo hemställde,
om R. o. Ad. behagade godkäuua det sednast uplästa förslaget till
voter:spropos., ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå
H. Ex. förklarade det han trott sig (inna att ja varit öfvervägande.
Sedan härvid Gr. Hamilton begärt votering upläsles till
justering och godkändes följande voter:spropos.:
Den, som godkänner det nyss uplästa förslaget till votering,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, kommer, med bibehållande af ja-propos:n uti nämnde
förslag, nej-propos;n deri att erhålla den lydelse alt R. o. Ad.
bifaller att garantien beviljas för jernvägens utsträckning till stranden
af sjön Mälaren.
Uppå sedermera af Gr. Gyldenstolpe gjord begäran blef
denna voler:spropos. ånyo upläst, hvarefter
Gr. Lagerbjelke anmälde sig ocb yttrade:
Då i den uplästa voter:spropos:n den förut upgjorda åberopas,
så anhåller jag att båda i ett sammanhang måtte upläsas.
Sedan äfven den sålunda begärda förnyade upläsningen försiggått,
företogs voteringen om den i hnfvudsaken föreslagna vo
-
488
Den 27 Augusti e. m.
ler:spropos:ns godkännande, och funnos vid voteringens slut, rösterne
hafva utfallit med
Ja — 40.
Nej _ 97.
Till följd häraf uplästes och godkändes följande votenspropos.
i hufvudsaken:
Den, som hifaller att R. Si. lemna garanti åt en förlängd
utsträckning af den ifrågaställda jernbanan från Orebro till Köping,
voterar
J a 5
den del ej vill voleiar
Neji
vinner nej, bifaller R. o. Ad. att garantien beviljas för jernvägens
utsträckning lill stranden af sjön Mälaren.
Vid den härom anställde voteringens slut befunnos rösterne
hafva utfallit, som följer
Ja — 76.
Nej — 41.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Alt anmäla en reservation
emot det beslut R. o. Ad. nu fattat, torde icke frän min
sida vara behöflig!. Jag beklagar att detta blir ett mörkt drag i
denna riksdags historia. Vid de öfrige bestämmelserna i afseende
pä såväl den första
svära R. o. Ad. med något yttrande, som endast skulle förorsaka
tidsutdrägt.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber alt få i prot. antecknadt,
att det sått, hvarpå jag upfattat mill riksdagsmannakall, jag icke har
tillåtit mig, alt på så lösliga grunder, som här skett, pålägga
samtid och efterverld en sådan beskattning, som här blifvit beslutad.
Rikets grundlagar föreskrifva, all dä ett ärende skall inför
K. M. föredragas, vederbör:de embetsmyndigheter först skola deröfver
höras, och R. St. hafva med största stränghet bemött hvarje
föredragande, som gjort sig skyldig till förbiseende i detta fall.
R. o. Ad. har nu trott sig kunna ulan upmärksamhel härå bevilja
oerhörda suramor. Jag vill önska att icke de milhr, som
man nu alsätter, för alt, såsom man inbillar sig, uti en omätlig
skala upmuntra vår industri icke må i en framlid befinnas gagnlöst
undanryckta behofvet alt sätta vår Flotta, våra fästningar och
vår Armee tili ett tillstånd, som betryggar rikets sjelfständighet.
Frih. Klinkowström: Jag har begärt ordet för ali lill
alla delar instämma uti såväl Frih. Palmstjernas reservation som
i den förklaring Hr Frih:n här afgifvit; och anser jag hvarje vidare
inblandning i frågans utveckling, efter det beslut nu blifvit fattadt.
vara utan gagn för den minoritet hvartill jag hört.
Ftih. Palmstjerna, Carl Fredr.: Jag har endast begärt
Den 27 Augusti e. m.
489
ordet för alt förena mig i den allvarliga reservation, hvarmed Hr
Tersmeden liar talat emot delta vigtiga och i llertalets af landels
innevånare penningeförhålllanden djupt ingripande beslul, som R.
o. Ad. nu har fattat.
Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam: Afven jag anhåller
alt få lill alla delar förena mig uli det yttrande, som Hr
Tersmeden nyss afgifvit.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde att Gr.
Hamilton under öfverläggningen af del förevar:de l:sta mom.
af 2:dra punkten föreslagit den förändring i afseende på tidsbestämmelserna,
alt bolaget skulle vara bildadi inom slutet af år
1852 och arbetet börjadt inom slutet af Juni månad 1853, anmälde
sig och yttrade:
Gr. Hamilton: Jag hade i mitt yrkande ronde de föreg:de
delarne af denna punkt, såsom jag trodde, sökt alt undanrödja
någon del af de olägenheter, hvarmed Ulsk:s förslag var behäftad!.
Jag trodde, alt just i de delarne Utsk:s förslag var minst antagligt.
Dä likväl min åsigt haft så liten framgång uti den vigtigare
delen, så vill jag icke uptaga R. o. Ad:s lid med att söka
åstadkomma ändringar i de mindre vigtiga delarne, utan afslår
derifrån.
Gr. Lagerbjelke: Afven jag deltog i de yrkanden, Gr.
Hamilton här har gjort, emedan jag trodde en af de väsendtliga
bristerna i Utsk:s förslag derigenom lill någon del vara afhjelpt.
Sedan R. o. Ad. nu fattat ett annat beslut och denna del af Gr.
Hamiltons förslag fallit, så anhåller äfven jag, att få återtaga min
begäran om propos. på förändringen af tiden, såsom i min tanke
numera icke ändamålsenlig.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att efter de nu af Gr.
Hamilton och Gr. Lagerbjelke afgifne förklaringar hinder icke
syntes möta för framställande af propos. lill bifall å ifrågavande
]:sla mom. i dess helhet.
Frih. Cederström: Efter de voteringar, som nu ägt rum,
tror jag icke alt något i Ståndet redan fatladt beslut kan lägga
hinder i vägen för antagande i sin helhet af den med siffran l:o
betecknade punkt, soin börjar med ordet ”derest” och slutarmed
”anläganingen”. Jag anhåller all Hr Frih. o. Landtm, läcktes
framställa propos. på denna punkt i sin helhet, så alt genom
R. o. Ad:s bifall dertill, hvilket jag tror mig, i konseqvens
med de tänkesätt, dem det Höglotl. Ståndet i denna fråga redan
ådagalagt, kunna förutsätta, denna punkt blifver genom R. Sits
beslut antagen, hvarigenom man i afseende pä tidsbesparing, äfven
vinner den fördel att undvika besvära SlatsUfSk. med särskilda
hemställanden om sammanjemkningar i ordalagen.
Gr. Lagerbjelke: För ali tillvägabringa konseqvens emellan
den nu under handläggning varande punkten och den af R.
o. Ad. i förmiddags beslutade, föreslog Gr. Hamilton en ny re
-
400
Den 27 Augusti e. m.
daktion för hönan af denna punkt. Det torde vara alldeles nödvändigt
ali derpå göra afseende, emedan eljest, i fall garantien
enl. den förra punkten skulle komma att fortfara och oberoende
deraf en annan garanti lemnäs i enlighet med den sednare punkten,
härigenom tvenne garantier på samma gång kunde komma
alt äga rum.
Frih. Cederström: leke annat än jag hörde, så var det
för eli ögonblick sedan Gr. Lagdrhjelkes föresats, alt icke vidare
göra särskildta försök ali genom individuella åsigtcrs förfäktande
vålla fördröjelse för R. o. Ad. i antagande af nu föreliggande
ämne. dag trodde således, alt ett fortgående af berörde försök
skulle, efter frivilligt afsläende, ej mer komma i fråga. Härmed
vare dock huru det vill, jag respekterar R. o. Ad:s pä förmiddagen
fattade beslut, och finner för min del icke ådagalagd någon
nödvändighet alt göra ytterligare föiändringar i den punkt, som
här förekommer; hvarföre jag ytterligare anhåller om bifall härå.
Gr. Hamilton: Under förmiddagens diskussion och sedan
R. o. Ad. beslutat, att den garanti, som vid sisth riksdag lemnades
åt eli bolag för anläggandet af en jernbana emellan Örebro
och Hult skulle uphöra, så snart ett bolag för ifrågavande ändamål
icke vidare funnnes, så föreställde jag mig, att det var R. o.
Ad:s afsigt att icke möjligtvis på en gång hafva garanterat tvenne
bolag och att det således vore nödvändigt, att om nu garanti för
ett annat bolag beslöts, man uttryckligen sade att det skedde un
der
förbehåll ali något sådant bolag, som i andra punkten omnämnes,
icke förefanns. Jag aflemnade derföre till Hr Frih. o.
Landtm, ett särskildt förslag till propos., som jag tror kan antagas
utan allt hinder för antagande af Utsk:s förslag i första morn.,
men hvarigenom R. o. Ad. förklarar, alt beslutet ronde första
morn. af andia punkten, såväl som alla de, hvilka R. o. Ad. till
följd af Utsk:s förslag kan falla i afseende på alla de öfrige momme,
gälla endast för det fall, att den vid förra riksdagen lemnade
garantien kommer att uphöra.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade alt han i anledn. af
Gr. Hamiltons nu afgifne yttrande borde nplysa alt under diskussionen
på f. m. hade Gr:n väckt ett sådant förslag som nyss
nämndes, innehållande alt R. o. Ad:s blifvande beslut i anledn.
af lista och följande momme i andra punkten af StatsUtskis utlåt.
Nio 340 må anses vara fattade under förbehåll att del bolag, som
omnämnes i nyssberörde andra punkt, uphörl att existera, samt
alt II. Ex. haft för afsigt alt sedan förevaride mom, Nio 1 blifvit
afgjordt, göra framställning i anledn. af detta Gr. Hamiltons förslag.
Frih. Cederström: Då jag nu af Hr Frih. o. Landtm,
hört, att ett bifall till Gr. Hamiltons förslag icke skulle behöfva
rubba ordalydelsen af punkten l:o, så bör jag måhända, då Gr.
Hamilton och Gr. Lagerbjelke ansell det der tillägget vara ett
nödvändigt complement lill R. o. Adis förra beslut, icke motsätta
mig detta, men det sker under det förbehåll, hvilket, om det är
Den 27 Augusti e. m.
491
eli misstag, dessa Hrr torde vilja rälla, för alt icke inleda mig i
en villfarelse), alt sedan R. o. Ad. densamma anlagil, likväl punkten
l:o kan ord för ord godkännas.
Det är nemi. godkännandet af denna lista punkt, som i mina
ögon är af sä mycken vigt, ly den innefattar kärnan af förslaget;
är den antagen, sä har man garantien bestämd till belopp och
tid, vägens ändpunkter och dess berörande af Orebro såsom centralpunkt,
gifne, och då kan man hoppas att vårt fädernesland
ej längre skall blifva i saknad af detta, i andra länder med så
mycken framgång anlitade sätt att lifva trafik och produktion: en
större, genom hjertat af landet gående jernbana, ingredierande i
eli ordnadt system för Sveriges inrikes kommunikationer.
Gr. Sparre, Erik: t)vilken åsigt man än må hafva angide
nödvändigheten af den clausul, som R. o. Ad. på förmiddagen, på
framställning af Gr. Hamilton, beslöt, så måste det vara alldeles
nödvändigt, alt, sedan denna clausul en gång är anlagen, det sednare
beslutet ställes i öfverenskommelse dermed och att således
R. o. Ad. bifaller den af Gr. Hamilton nu gjorda framställningen.
Då härefter H. Ex Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. ansåge propos. nu först böra framställas å det af Gr. Hamilton
under förmiddagens diskussion väckta och af H. Ex. nyss
upläsla förslag, ropades ja, hvarpå II. Ex. hemställde om R. o.
Ad. biföile att R. o. Adins blifvande beslut i anledn. af lista och
följande momme i 2:dra punkten af StatsUtskis utlåt. Nio 340,
må anses vara fattade under förbehåll att det bolag, som omnämnes
i nvssberörde 2idra punkt, uphört alt existera.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Hamilton: Jag ber om ursäkt, om jag föreslår en liten
förändring i redaktionen. Här torde böra stå: ”det bolag, som
omnämnes i ingressen lill nyssberörde andra punkt”, ty i de föreslagna
momme nämnes ett annat bolag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtmis härpå framställda propos. å
del upläsla förslaget med den deri nu begärde förändring besvarades
med ja, blandade med några nej, hvarefter H. Ex. förklarade
det han funnit ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. det förevande
mom. Nio 1.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.i Först nu, sedan punkten i
sin helhet är bifallen deruti summan är bestämd för den garanti
som Ständerna medgifva, anser jag frågan vara afgjord. Ehuru
jag ansett mig hafva giltiga skäl, all icke deltaga i diskussionen
ronde denna fråga, som är väckt inom representationen och hufvudsakligen
kan anses tillhöra den enskildt, så kan jag icke underlåta
att nu, sedan frågan utan influence å min sida blifvit
afgjord, förklara att jag för min enskilta del fritager mig från all
delaktighet uti det beslut, som R. o. Ad. nyss fattat.
Härefter företogs till afgörande lista punkten af Utskis före
-
492
Den 27 Augusti c. m.
vande utlåt., hvaruti blifvit hemslåldt, ali R. St. för sin del måtte
medgifva att den vid sista riksdag ifrågaställa jernväg emellan Orebro
och Hult mätte få till Staden Köping utsträckas.
R. o. Ad. fann att denna punkt genom Ståndets förut fattade
beslut redan blifvit bifallen.
Vidare förekom och bifölls mom. N:o 2 af 2:dra punkten.
1 fråga om moni. IN:o 3 af samma punkt, yttrade
Gr. Hamilton: 1 den tredje punkten är visserligen sagdt alt
K. JU. skulle hafva rättighet att föreskrifva bolaget att anlägga dubbel
bana, när så nödigt pröfvas. Delta är likväl med en inskränkning,
nemi. att det skall ske genast vid banans första anläggning
och således kan en sådan befallning från K. M., sedan banans första
anläggning har egt rum, icke behöfva tjena bolaget till eftenältelse.
Bolaget är sedermera endast skyldigt alt utlägga banken för en dubbel
bana, men om bolagets skyldighet inskränker sig till banken, så faller
det också af sig sjelf att denna skyldighet är ingen, ty det finnes
ingen, som har skyldighet alt anlägga de broar, som erfordras för
dubbel* bana. Till undanrödjande af detta missförhållande och på
det att K. M. mätte kunna anbefalla bolaget att verkligen göra jernvägen
farbar med dubbel bana, får jag vördsamt föreslå den förändring
i redaktionen, alt i st. f. ”utlägga banken för dubbel bana”,
måtte införas orden: ”utlägga och fullborda jernvägen för dubbel
bana”, och i öfrigt lika med Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Gr. Hamilton har begäit, ali i andra
punkten mätte införas det i hans tanke nödvändiga fullständigandet,
alt bolaget mätte åläggas, att utlägga och fullborda banken för dubbel
bana. Jag hemställer hvilken väsendtlig skiljaktighet kan föreliiinas
emellan dessa ordalag och dem som Ulsk. föreslagit: Det kan
väl vara, att Gr:ns redaktion har större korthet, men StatsUtsk:s
har mera tydlighet och bestämdhet. När två Ständ godkänt betänk.,
så finnar jag icke tillräckligt skäl alt å detta rum i det yttersta
jemka och ändra i redaktionen, som i delta fall i mitt tycke icke
ens skulle blifva bättre, ulan endast kortare. Jag hemställer alltså
vördsamt att R. o. Ad. ville bifalla den tredje punnkten.
Gr. Lagerbjelke: Emellan Gr. Hamiltons förslag och StatsUtsk:s
är en vida betydligare skillnad än Frih. Cederström velat medgifva.
Enl. Ulsk:s förslag, eger K. M., att vid banans första anläggande
bestämma hvad som genast skall anläggas för dubbel bana,
hvarefter K. M„ för den händelse att K. M. under tidernas lopp
skulle finna dubbel hana behöflig, skulle ega alt då anbefalla bolaget,
att utlägga bunken till dubbel bana, men också endast banken
med tillhörande rails. Om lltsk:s förslag antages blir K. M. således
ovilkorligen nödsakad att emedan Ilan genom ett sednare beslut endast
kan anbefalla bankens utläggning samt anbringandet af rails för
dubbel bana, från början föreskrifva att alla delar af banan, hvilka
icke utgöra bank eller rails, skola genast upföras för dubbel bana;
hvaremot om Gr. Hamiltons förslag antages, K. M. har sig öppet,
Den 27 Augusti c. m.
493
alt viii banans första anläggning endast anbefalla anläggning för
dubbel bana af till ändring alltför kostsamma delar af banan, hvaremot
K. AI. kan låta anstå med anläggning för dubbel bana af alla
sådane delar, hvilka frän början kunna inrättas för enkel bana och
sedermera ulan öfverdrifven kostnad förändras. Gr. Hamiltons förslag
kan leda till besparing vid banans första anläggning utan att
ändock lägga binder i vägen för dess utläggning till dubbel bana,
och detta förslag är således både för Staten och för bolaget fördelaktigare
än det af Utsk. framställda. Att på sätt Frih. Cederström
önskat K. o. Ad., sedan två Stånd nu mera bifallit hvad Utsk. föreslagit
äfven skulle bifalla alltsamman det sämre med det bättre kunde
icke medföra någon annan fördel ån att saken blefve slutligen afgjord
en eller elt par dagar förer än eljest, ty om R. o. Ad. fattar
eli emot de öfrige Stånden något olika, men mera välgrundadt beslut,
så kan ifrån antingen Ståndet eller Utsk. en inbjudning till
dem aflåtas att sig med R. o. Ad. förena, och det aldra vånsta som
kanhända vore ali man finge votera i förstärkt StatsUtsk. emellan
R. o. Adis och de andra Ståndens beslut. Jag anhåller vördsamt
om propos. till bifall på Gr. Hamiltons förslag.
Gr. Hamilton: Frih Cederström yttrade någon förundran huru
man kunnat framställa ett förslag sådant som mitt, men han var
nog lycklig att sjelf kunna draga sig ifrån denna förundran derigenom,
att han ansåg, att det skedde af redaktions-begär. Jag vill
icke förneka detta, men tror att ett sådant begär är lofligt, om
man, genom en förändring i redaktionen, kan åstadkomma en förbättring
deraf. Dä jag har någon anledn. att befara att tvenne andra
Riksstånd i denna del hafva begått eli misstag, så önskade jag, att
R. o. Ad. icke mätte dela detta misstag och afsåg för min del en
möjlighet, att vid första anläggningen icke onödigtvis öka bolagets
utgifter öfver del nödvändiga. Om nemi. den redaktion, jag föreslaget
af R. o. Acl. antogs, nemi. att bolaget skulle utlägga och fullborda
jernvägen för dubbel bana i st. f. den nuvaride redaktionen,
enl. hvilken bolaget skall utlägga bank för dubbel bana, så är det
gifvet, att K. M. kan låta bolaget börja anläggningen på det enklaste
sålt som möjligt; men ifall icke denna redaktion antages, måste
K. M. ålägga bolaget att genast bygga allt för dubbel bana, som
icke är bank. Delta har varit den, såsom jag tror, ganska lofliga
anledn. till mitt nu yttrade redaktionsbegär.
Frih. Cederström: Alångfalldiga gånger under denna diskussion
har den åsigt framlrädt, att man har velat alltför mycket lagstifta
vid delta ärendes öfverlemnande till K. M. För min del kan
jag icke finna annat än, att man bör med fullt förtroende öfverlemna
till K. AI., alt, så väl i denna del af frågan som i andra
vida vigtigare, hvilka förut äro afgjorda, bestämma detaljerna
af upgörelsen. För öfrigt står ju här tydligt: ”jernvägsbanken får
anläggas för enhet lann, men med skyldighet för bolaget att icke
allenast, det oaktadt, låta genast vid banans första anläggning upföra
alla broar och öfriga byggnader, för hvilka sådant af K. AI.
anses nödigt lill den bredd, som för jernväg med dubbla banor
494
Den 27 Augusti e m.
erfordras, ulan ock da K. M. finner trafiken sådant påkalla, utlägga
banken för dubbel bana och derå anbringa rails m. m., soni för
dess fullständigande erfordras, utan att Staten må kunna af denna
anledn. fä vidkännas någon kostnad etc.”, (med förbehåll i anseende
på de fem sista åren). Då StatsUlsk. omtänksamt har upställt sitt
förslag, kan jag icke finna någon betänklighet vid dess antagande.
Jag skall likväl ej förundra mig öfver att icke alla andra röna enahanda
belåtenhet dermed; dä jag besinnar i huru oändlig variation
samma sak kan framställas af dem, som till sådana varianters uttänkande
hafva fyndighet och lust. Det blir väl dock nödigt, om
man genom samverkan vill föra framåt nyttiga företag, ali man ej
alltför myckel insisterar på individuella äsigters relativa värde. Dä
upslår lätt en splittring, som verkar förlamande; ”el le mienx devient
1’ennemi du bien”: För öfrigt inser jag ej att här ens är en
verklig förbättring å bane. Gr. Lagerbjelke har visserligen velat visa,
alt den af Gr. Hamilton föreslagna redaktion har nägot företräde;
jag har ej kunnat finua bevisningen giltig. För mig Tiar StatsUtsk:s
upslällning ett tillfredsställande skick, hvadan jag för min ringa del
heldre antager dess förslag.
II. Ex. II. Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Jag förenar mig
med Gr:ne Hamilton och Lagerbjelke. Jag anser nödvändigt att begge
banorna blifva utstakade. Del blifver nödvändigt för sjelfva saken
i så målto, att när man anlägger banan, så bör raan veta till hvad
grad man rår om och kan expropriera den terräng man behöfver.
Gr. Mörner: Det har blifvit anmärkt, att meningen med
StatsUtsk:s förslag skulle vara mindre tydligt uttryckt, men den upfaltning
deraf, som de talare gjort, hvilka framställde anmärkmn,
har deremot gifvit mig den tillfredsställande vissheten, att de åtminstone
förstått hvad meningen med förslaget vaiit. Utsk:s mening
var nemi. den, alt ovilkorligen ålägga bolaget, alt genast vid första
anläggningen göra broar etc. till den bredd, som fordras för dubbel
bana, emedan nägot hvar vet att det är en ganska stor kostnad,
alt lägga ut en bro lill större bredd, sedan den engång är gjord
för smal, hvaremot del är, jemförelsevis en obetydlighet ali genast
göra den några alnar bredare. Derföre utgick Utsk. ifrån den synpunkten,
att alla sådana byggnader, hvilka voro af den beskaffenhet, att
de icke sedermera kunde ulan stor olägenhet förändras, måste genast
vid höljan, göras sådane, att de äro för ändamålet af dubbel
bana tjenliga. Ifrån denna grundsats har Utsk. utgått och jag har,
som sagdt är, med tillfredsställelse erfarit, att Utsk. har lyckats tydligt
uttala denna sin åsigt, hvarföre jag anhåller om bifall lill
Utsk:s förslag.
Gr von Rosen: Jag får äran uplysa, i anledn. af hvad Gr.
Löwenhjelm här yttrat, alt det alltid bar varit bestämdt, att sjelfva
jordområdet skulle ifrån fösta stunden lagas tillräckligt bredt för alt
derå kunna lägga den dubbla banan. När jag hade äran vara upkallad
till afdeln. i StatsUlsk. för att lemna mundtliga uplysningar,
så sade jag att detta var ett oeftergiflig! vilkor för anläggningen, ty
Den 27 Augusti e. m.
495
ifall man tog sjelfva området för smalt, så skulle det konna gifva
anledn. till mycket krångel när man ville utvidga banan.
Gr. Lagerbjelke: Gr. Mörner har helt och hållet missförstått
meningen med Gr. Hamiltons förslag, då han trott detsamma
innefatta beskyllning emot StatsUtsk. för otydlighet. Det är i sak, som
en förändring, en skillnad emellan Gr. Hamiltons och StalsUtsk:s mening
eger rum. Af StatsUtsk:s förslag skulle följden blifva den, att vid banans
första anläggning måste allt, som icke är bank, eller rails anläggas
för dubbel bana. Enl. Gr. Hamiltons förslag åter, skulle de
delar af banan, som icke äro bank eller rails, men utan öfverdrifven
kostnad möjliga alt förändra ifrån enkel till dubbel bana kunna
få på förstnämnde sätt anläggas. Detta är en betydlig skillnad i sak
till fördel så väl för bolaget som för Slaten och jag fortsätter derföre
min vördsamma anhållan om bifall ä Gr. Hamiltons förslag.
Dä nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att å ena sidan blifvit yrkadt bifall till
det förevande morn., och å andra bifall till Gr. Hamiltons förslag,
att mom. måtte bifallas med den förändring att i st. f. orden ”utlägga
banken för dubbel bana”, infördes orden: ”utlägga och fullborda
jernvägen för dubbel bana”, hvarefter H. Ex. hemställde
propos. försl lill bifall ä Ulsk:s förslag och sedan lill bifall ä den
af Gr. Hamilton föreslagna förändring, samt efter dessa propos:rs besvarande
med blandade ja och nej, förklarade del han ansåg den
sednare proposm besvarad med öfvervägande ja.
Efter härvid af Frih. Cederström begärd votering upläsles till
justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller mom. N;o 3 i 2:dra punkten af StalsUtsk:s
utlåt. N:o 340, voterar
ia;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, bifalles nämnde mom. med den förändring all i st. f.
de deri förekommande orden ”ålägga banken för dubbel bana” införas
orden: ”utlägga och fullborda jernvägen för dubbel bana”.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 34.
Nej — 23.
Fortsättningen af öfverläggningen om StalsUtsk:s utlåt. N:b 340
upskjöts lill morgondagens plenum
Anmäldes och lades pä bordet nedannämudc från Utsk:n inkomne
mern. och betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 345, med förslag lill 3:ne §§ af det nya Reglementet för
Riksg;s-kont.;
496 Den 27 Augusti c. m
N:o 346, med förslag till aflönings- och pensionsslater vid
Riksg:s-kont.;
N;o 347, i anleda, af återremiss å en punkt i meni. N:o 323;
Lag-Utskottet.
N:o 63, i anledn. af väckte motioner om förändring af lagens
stadganden ang:de testaments-friheten och dermed gemenskap egande
frågor;
N:o 64, i anledn. af väckte motioner om verkställighet af utmätning;
Lag-
samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten :
N:o 39, i anledn. af väckt fråga om förklaring öfver 2:dra mom.
i 5 § af K. Förordu. om Socknestämmor i riket, i fråga om grunden
för rösträltighelens beräknande;
Expedition s-Utskottet.
N:o 17, i anledn. af ålterremisser å mern. N:o 14.
IL B. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 1 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 28 Augusti 1851
Plenum kl. £ till 12 f. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser lill K. M.
N:o 215, i fråga om ändring i de ang:de Fattigvården samt
försvarslöse och kringvandrande personer gällande bestämmelser;
N:o 216, ang:de låneunderstöd för Stora Barnhuset i Stockholm ;
N:o 217, angtde uphörande af den Akademiska jurisdictionen;
N:o 218, ang:de anslag till inköp af en Kanslirådet Krutmeijer
tillhörig gravyr-saraliDg; samt
N:o 219
Den 28 Augusti f. m.
497
N:o 219, ang:de till Skolinrättningen i Lycksele Lappmark
anslagen spannmåls utgående in natura.
Justerades jemväl ett från Exped.tjlsk. under N:o 46 afgifvet
förslag till § i Riksdagsbeslutet ang:de ändring i stadgandena ang:de
Fattigvården samt ronde försvarslöse personer.
Föredrogs och godkändes Exped.Ctsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda, under iN:o 211 afgifna förslag till underd. skrifvelse,
ang:de decimal-syslemets tillämpning på indelningen af rikets mynt
äfvensom på mått, mål och vigt.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis utlåt. i\':o 340, i anledn.
af väckte motioner, dels i fråga om ändring uti redan bestämda vilkor
för den af Rikets sednast församlade Ständer lemnade garanti i afseende
på anläggningskostnaden för en jernväg emellan Orebro och
Hults lastageplats vid Wenern, dels ock ang:de ifrågastäld utsträckning
af denna jernvägsanläggning till Köping.
Härvid förekom:
Momentet N:o i af 2:dra funkten.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel: Då jag för min
del icke är nöjd med den behandling jernvägsfrågan i går rönt,
får jag förklara att jag instämmer uti och delar den reservation som
Frih. Palmstjerna och flere andra husets ledamöter redan afgifvit.
Jag vill nu ej yttra mig om det, man kunde säga, olagliga sätt,
hvarpå denna fråga, så sent på riksdagen till R. St. framkommit;
icke heller påminna om hvad som eljest varit oundvikligt, eller att
frågan bort remitteras till StatsUtsk. till undergående af den granskning
hvaraf den nu är i saknad.
R. St. sakna nu aldra först ett bestämdt varande anbud
af något noga kändt och respektabelt handelshus, att mot vissa vilkor
anlägga och fullborda banan. I det afseendet har åtminstone
till min kunskap icke kommit något annat, än att ett handelhus i
England finnes, som, under förutsättning af 5 proc:s garanti under
loppet af vissa år å hela kostnadssumman för banan, vill åtaga sig,
icke att göra densamma färdig, utan bemöda sig alt skaffa dem som
taga aktier för ändamålet. •—• Och detta är en stor skillnad Mine
Hrr! För närvande finnes intet anbud gjordt, att mot betingade
vilkor företaga jernbanans byggande, utan vi stå qvar med blotta
förhoppningen derom; för oss äro upoffringarne bestämda — det kommer
an på huruvida något bolag, till företagets verkställande sig
bildar eller icke; #ch att tvifvelsmål derom kunna hysas vill jag
finna deruti, alt Orebro—Hult-bolaget, som för Irenne år tillbaka
grundades, icke ännu trädt i verksamhet och alt ännu icke ett spadetag
gjorts af arbetet. Detta förhållande visar att huru stor benägenheten
än tyckes vara för jernvägar, har dock ännu icke förtroendet
derför stigit till den grad, som kan förutsättas af de många,
9 H. 32
498
Den 28 A ugusti f. m.
att jag så må benämna dem, brukspatronliga yttranden, dem jag i
går åhörde. Jag respekterar visserligen Hrr Brukspatroners intresse,
ty det är ett vigtigt intresse i Slaten, men hvilken dock äfven har
andra mäktiga intressen att vårda. Hade emedlertid detta förslag
inkommit i rältan tid och fått gå sina lagliga former igenom, så
hade Slatsötskis första skyldighet varit att låta anställa behörig granskning
såväl af kostnadsförslager som ritningar.
Härmed vill jag ingalunda hafva sagt, att jag i berörde hänseende
hyser något tvifvel till skickligheten hos Ingenören Gr. von Rosen
och hans insigter i allt hvad härtill hörer, äfvensom jag icke kan
annat än beundra den ihärdighet som under många är förmått honom,
att på egen bekostnad och egen riscpte arbeta för ett så allmänt
och nyttigt företag som det ifrågavar:de; — men — jag saknar
det oaktadt denna granskning, sä mycket mera som vi här i
Sverige hafva högst skickliga personer, fullt qyalificerade att kunna
granska konstruklionsritningar. Jag behöfver ej utpeka dem, då två
finnas i Stockholm som vi alla känne, Ofverste Eriksson och ContreAmiraien
von Sydow, hvilkas yttrande säkerligen hade bort föregå
ett R. St:s beslut i frågan.
Hvad den äskade garantien beträffar, så får jag nämna att den
högsta för sådane arbeten hvarom bär är fråga, i Tyskland utgör 4
proc. För öfrigt upgår den till 3£ proc.; och det är redan mycket
att då gifva 5 proc. Likväl, Mine Hit! jag ångrar ej att gifva dessa
5 proc., vi hafva gifvit mer än det; äro penningarne väl använde,
så må vi ej gråta deröfver och jag tror också alt de kunna blifva
väl använda, men jag går dock att göra några erinringar. Jag hörde
i går bland hufvudmotiverne att föredra ång-vägar framför kanaler,
anföras, alt på ångväg kan man forsla varor bela året om, då deremot i
vårt klimat, kanalen är slängd under halfva året, kanske 7 månader:
detta är en ganska riktig sats; men när man åberopar den, så
begriper jag icke att man vill föra ångvägslinien genom Hult, der
jag får säga att ångvagnen kör fast i stranden af Wenern, ty öfver
nämnde sjö kan väl ej vagnen gå. Att göra så stora upoffringar
som anläggande af en jernväg för alt köra in i ett sådant skjul som
Hult för att derstädes magasinera varor under G å 7 månader tills
öppet valten medgifver deras ytterligare fortskaffande derifrån, lärer
icke vara klokt. Jag kan således icke gilla sjelfva den väg som banan
skulle laga. Man säger, för att trösta, att ifrågavar:de bana endast
är en början till hvad komma skall: men att döma af kostnaderne
för denna lilla stymp, fruktar jag att sjelfva nätet skall komma att
kosta många mänga milhr. Likväl får jag högtidligen förklara att
jag erkänner jernvägars nytta äfven för Sverige, och strider följaktligen
icke mot principen, den jag tvertom hyllar, men önskar landet
den största fördelen af dess medel. Oin för öfrigt denna bana
skall vara ett litet prof på förmånen af ångvägars begagnande så
finnas andra sätt äfven hvaraf man kunnat få en dylik försmak;
och om det icke just varit Brukspatronerne som fått af anläggningen
skörda den största nyttan, så hade det väl varit några andra;
för min del ville jag då häruti se den högre omtankan för det högsta
och vigtigaste intresset och jag förnyar min försäkran att jag är in
-
Den 28 A u gu s ti f. m.
499
gen fiende till jernvägar, elmin jag önskat en klokare behandling
af saken.
Emedlertid Mine Hrr! då det väsendtligaste härvid är kosfnaden;
dä det ligger mycken vigt uppå, att Vid arbetets företagande
och bedrifvande, det mäste ställas så till, att arbetet fulländas till
bästa möjliga pris, så får jag rycka fram med mitt förslag, hvars
motståndare jag redan ser för mina ögon, ehuru de torde vara ännu
flere, som jag icke nu varsnar. Rätta sättet, efter min öfvertygelse,
att Statsmannamessigt behandla denna fråga, då ännu intet bolag
finnes, ä hvilken omständighet jag ber Eder Mine Hrr fästa behörig
upmärksamhet, men vi vilja att ett bolag måtte komna alt finnas,
vore att Staten öfvertoge | af det antal aktier hvaraf bolaget skulle
bestå. Man frågar mig då, med hvilka medel? Hvad medel säger
man har väl Sverige alt lemna lill ett företag hvartill kostnaden är
beräknad till 5 mill;r rsdr: jag svarar alt dä banan kostar denna
summa i bankomynt, skulle Slaten tillskjuta beloppet i r:gälds, d.
v. s. § af det hela och att den öfriga Julelen tillsläpptes af enskilde
aktietagare. Jag tror att Staten lätteligen kan uptaga 5 milhr r:dr
r:gälds om derför erlägges 4 procis ränta, ännu lättare om 5 proc.
förskrifves som nu föreslås att lemnäs. Denna summa kan sammanfäs
af privata små kapitalister ty andra komma ej gerna i fråga och
det vore för dem en välgerning att hafva en säker plats för sin
egendom som lemnade skälig revenne.
Här finnas ju dessutom Privatbanker och Hypotheksföreningar,
så att icke synes någon svårighet vara för Staten alt med dem underhandla
om förskoller till bedrifvande af detta arbete. Men ■— härvid
stöter man på det förfärliga ordet Statslån! Vi vete hvilken
vattuskräck som griper hvarje god riksdagsman, hvarje god patriot
vid åhörandet af della blotta ord. Man ser icke att hela Europa
fortgår på civilisationens och utvecklingens bana genom Statslån;
alt Stater, ruinerade af inbördes krig och alla de olyckor sorn deraf
följt, repa sig genom Statslån.
All denna erfarenhet är snart sagdt förlorad för största delen af oss,
och jag begriper icke den fasa man här hyser för ett sådant lån,
dä Ständerne sjelfve redan bedrifvit många Statslån, ty hvarje Privatbank
Mine Hrr! som här stiftats, är icke annat än ett Statslån; ja,
sjelfva R. Sits Bank är ej annat än ett stort Statslån och ieke något
annat. Jag tillstyrker således, som sagdt är, att Staten skutte öfvertaga
§• af kostnaderne: det visar sig straxt hvilken stor besparing i
koslnaderne för jernbanans anläggning som skall upstå, och jag hoppas
att alla vänner till jernvägar skola erkänna att jag i det fallet
arbetar dem i händerne. Man bespar § af ersättningen, eller garantien,
ty att Staten skulle gifva garanti åt sig sjelf, vore en alltför
stor barnslighet, — således redan en besparing af f af de 5
proctten som äro i fråga. Det finnes äfven en annan besparing;
är Staten egare till § af aktierne, så har Staten naturligtvis majoritet
i bolaget, kan således inverka på sättet att leda arbetet. -—Jag skulle
icke tveka att härtill användes, i fråga om allt sådant som ej fordrade
kunskaper och större skicklighet några hundrade ja tusende
32 *
500
D en 28 Augusti f. m.
Korrektionister i st. f. att dertill använda kommenderadl manskap
nr den indeldta arméen. Det vore orättvist alt till slikt arbete
tvinga den indeidte soldaten utan att lemna honom full vedergällning
derför; han har rätt alt betraktas som fri arbetare
och den frie begär minst 1 r:dr b:co om dagen, ofta nog 2 r:dr
r:gs. Detta är mycket, men så skall lian sörja för hustru och barn
länka på framtiden; Korreklionisten bär hvarken hustru, hain
eller framtid, således är skillnaden stor. Korreklionisten kan väl
icke fordra mera när han arbetar, än hvad Staten gifvet' Soldaten
i fält, eller under mölen. Soldat-portionen upgår i våra läger
ungefärligen lill 12 sk, och om man räknar kostnaden för den
militärstyrka som behöfves lör bevakning, i ett för allt, torde man
komma till det resultat alt Koriektionistens dagsverke ej skulle
komma att slå till mer än 16 sk. b:co, ingalunda något derutöfver,
utom det att äfven detta ringa belopp minskades på så sätt
att Kot rektionisten måste födas vare sig han arbetar eller icke,
nu födas de i n produkt i vt, men skulle deremot komma att göra
nytta för sig och jernvägen blefve på sådan sätt mindre dyr.
Jag tror mig numera visat alt jag på intet vis är fiendtlig
mot principen för jernbanors införande, och anser mig, som ett
ytterligare bevis pä min tillgifvenhet för denna princip, böra varna,
ej den Ingeniöroflicer, som har förevar:de plan om bänder,
utan dem, som icke är närmare bekanta nied lokala omständigheter,
att i Sverige gifves natur-förhållanden, så olika utlandets,
att samma sak ej blir lämplig på olika ställen; det fiunes delar
af landet, exempelvis Westergyllen och Skåne der jordmånen består
af lera och sand, men äfven förekommer bergsryggar af granit,
som ej sä ledigt låta behandla sig som den lösa ytan, och
att genom stenen borra en tunnel, vore oklokt och skulle kosta
allt för mycket; således Mine Hrr! är det ingalunda indifferent,
huru och i hvilken linea banan kommer all ledas.
Jag slutar med all såga, det jag tröstar mig öfver de anledmr
jag har ali vara mindre nöjd med gårdagens beslut, och med
sättet hvarpå man från början behandlat saken, om hvilken man
verkligen kan nyttja ordspråket alt den framkommit i ellofte timman
och blifvit framskjutsad med en fart sora hade ångkraft dervid
varit i verksamhet; — men anledmn till min tröst, är den,
ali saken icke beror af R. St. allena, utan att lyckligtvis äfven
Konungens sanktion fordras och att den icke varder lemnad utan
en föregången noggrann och vis pröfning, och hade jag äran att ännu
vara Konungens rådgifvare, så förklarar jag högtidligen att jag skulle
yttra såsom min alfvarligaste mening, alt Staten för besparings skull
borde öfvertaga £:delar af aktierna, samt i öfrigt den hushållning
dervid iakttagas som jag upgifvit, hvarförutan jag anser förslaget
vara mera kostsamt för Staten, om ock gynnande för vissa privata
personer, än som vederbör. — Det skulle bli milt votum
om saken i rådkammaren, jag vet naturligtvis icke derföre om
det blir Statsrådets, men — ingen kan gifva något bättre än man
har, — och så är det äfven med mig; jag kan ej gifva bättre
än jag har, det är milt ordspråk, det viker jag aldrig ifrån!
Den 28 Augusti f. m.
501
Om äfven dessa svårigheter skulle vålla, att den så ifrigt önskade
jernvägen skulle dröja eli år, två — ja, till och med tre,
d. v. s. till nästa riksdag, så anser jag alt det vore mindre skadligt,
sedan principen en gång är sanktionerad, än ett förhastande,
som deremot skulle skada sjelfva principen.
Jag framställer ej begäran om någon propos. jag hör, och
jag vet att dermed ej skulle vinnas något resultat vid denna riksdag;
jag kunde visserligen begära remiss af delta mitt yttrande
lill StatsUtsk., men i sakens nuvartde skick, tviflar jag all något
godt följde deraf.
IIr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller att få till prot. anmäla
min reservation mot R. o. Ad:s i natt fattade beslut, för
alt pä det kraftigaste tillkännagifva att jag icke deltagit i det beslut,
som gör Svenska Statsverket och Svenska skattdragare under
40 års lid och för en summa sora kan upgå ända till 10 mill.
r:dr b:co, skattskyldig! under några Engelska Slockjobbers och
deras Svenska drängar och andra dylika agenter.
Frih. Cederström, Rud.; Då 4:de punkten af StalsUtsk:s
utlåt. N:o 340 blifvit R. o. Ad. för tillfället och i fullkomlig enlighet
med ordningen af punkterne föredragen, men de begge talare,
som hittills yttrat sig, lemna! berörde 4:de punkt ovidrörd,
vore det önskligt, att R. o. Ad. behagade öfvergå lill behandlingen
af denna punkt, och det utan all inblandning af reservationen
öfver redan afgjorda delar af ärendet. Dessa reservationer torde
mera lämpligen kunna anbringas antingen näst efter den afdelning,
med hvars afgörelsesätt man är obelåten, eller vid slutet af
hela ärendet, eller ock inpassas emellan några andra delar, hvilka
som helst; men att så t il Isäga nd es afbryta öfverläggningen om en
föredragen punkt, för att reservationsvis afhandla de föregående,
det är hvad jag vördsamt ville anmärka såsom varande dels mindre
formenlig!, dels och isynnerhet ledande lill mindre sammanhållning
af våra åsigter i hvarje serskild sak. Någon invändning
tiar icke blifvit gjord mot den lill öfverläggning framställde punkten;
för min del finner jag ölsk. rätteligen och visligen hafva
örfarit, då det föreslagit, att jernbanan bör hållas färdig och öplen
vid 1855 års slut, äfvensom stipulationerna i öfrigt synas vara
;anska riktiga; hvarföre jag anhåller om bifall på denna punkt.
Må mig vid delta tillfälle jemväl och med anledn. af hvad
edan är yttradt, tillåtas vördsamt tillägga några ord. En värd
edamot, Hr Rosenblad, har reserverat sig root det under gårdagens
plenum, i natt (hvarpå han synts lägga någon vigt) — fat
ade
beslutet. Att det blef fattadt på natten och likväl under
manligt språkbruk, som gäller för parlamentariska debatter, var ett
;årdagens beslut, det vela vi; men det är ej lika läll att inse
luruvida reservantens mening ej skall tolkas så, att resultatet blef
ådant man kunde vänta af den tid, på hvilket det fattades, eler,
med andra ord, att man hade den nattliga timman alt tacka
ör detsamma. Om nu så förhölle sig, hvilket jag likväl ingattnda
medgifver, hvem har förorsakat att beslutet ej kunnat tidi
-
502
Den 28 Augusti f. m.
care varda faltadi? Hvem om ej vi alle, som tili öfverläggningen
deltagit och ej förmått utveckla våra åsigter kortare än vi gjort?
Huru kan då en ledamot, som sjelf äfvenledes yttrat sig, framkasta
något, som liknar ett klander af den sena besluttimman? Han
torde ju sjelf veta med sig, huruledes, när saken fordrar en mångsidig
pröfning, sådant ej kan aflöpa så hastigt sorn man efteråt
väl hade velat. — Vill man åter framför allt ett skyndsamt afgörande,
dä får man väl ock gå litet mera raskt tillväga,
litet mera resumera sina tankar och hälla sig mera vid de serskilda
föredragne delarne af ämnet. Om jag också lika villigt
som skyldigt medgifver att hvar och en har juridisk rättighet att
yttra sig huru länge han behagar och med anförande af alla de
i mer eller mindre grad bindande skäl, han tror sig ega att förete
lill stöd för sina åsigter och yrkanden, så förmodar jag en
häntydning i ofvanbemälde syftning icke vara, efter den vändning
anföranderne synts vilja laga, så alldeles nian anledn.; men för
öfrigt är den, utan allt anspråk, af mig i ali välmening vördsamt
framställd.
11. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: .lag tyckte mig höra den
siste talaren likasom vilja förmena R. o. Arhs ledamöter att här
afgifva protester eller reservationer eller anmärkn:r, emot gårdagens
vare sig nattlica eller på dagen fattade beslut. Jag tror ej
att den värde ledamoten, sora icke minst med sitt ordande uptager
liden, eger någon räll ali förmena någon här att yttra sig i
delta fall, och kan ej gilla hans anmärkn., helst jag tror ali han
ganska säkert kunnat antaga, all när ingen har något vidare alt
andraga, skall ärendet i sin vanliga gång blifva afgjordt, utan några
påminnelser af honom, hvilket jag velat nämna, fastän jag
för Frih. Cederström har lika mycken aktning som vänskap.
llr von Axelson, Carl: Jag har tagit mig friheten begära
ordet, endast för att reservera mig mot K. o. Ad:s i gårdagens
plenum fattade beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag erkänner ingen annan
Censor mörum här pä Riddarhuset än Laudtmarskalken och
anser således Frih. Cederslröms yttrande hafva varit:
1:o Opäkalladl,
2m Obehöflig!.
3:o Obehörigt.
Några ledamöter hördes häruti instämma.
Uplästes ett af Hr Silfverberg, Magnus Didrik inlomnadl
sälydande anförande:
Jag anhåller vördsamt ali få lill prot. aflemna min reservation
emot det beslut R. o. Ad. fattat, att bevilja en ärlig garanti
af 250,000 r:dr b:co i 40 år, för en jernvägsanläggninj
emellan Köping och Hult, hvilket beslut jag ej kunnat med mit:
röst biträda i det outredda skick denna fråga sig befinner.
Att denna jernväg för de provinser den kommer alt genom
-
Den 28 Augusti f. m.
503
löpa är af nytta, kan visserligen ej bestridas, men denna är blott
partiel oell kan ej motsvara dess kostnad af JO milla- Jag anser
ock derföre högst sannolikt planen vara, att framdeles utstiäcka
den till Götheborg och äfven i andra riktningar, men då tilt så
stora förelag ingen actieteekning af inhemska kapitaler kan påräknas,
blifver följden en utländsk skuldsättning lill ett så högt
belopp alt åi liga räntan och kn pital-a fbetalni ngen så väl derå som
å de utländska lån hvilka Hypotheks-Föreningarne uplagit, enl.
min åsigt mäste verka menligt å rikets financiella ställning och
göra myntvärdets uprällhållande till ett svårlöst problem.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. det nu fö’
revande 4:de mom. af 2:dra punkten i StatsUlsk:s utlåt.
Mom. j\;o S af %:dra punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den nu uplästa punkten innefattar
efter mitt förmenande en stor ofullständighet i del afseendet
alt den väl stadgar att banan efter 40 år skall tillfalla Staten;
men deremot icke innehåller ett ord om det skick i hvilket
samma bana med hvad dertill hörer, sig då bör befinna. Man
säger måhända att i föregående punkt redan finnes föreskrifvet
att banan skall fortfarande underhållas i fullt ändamålsenligt skick
och verksamhet. Della stadgande, måhända ändamålsenligt i det afseende
och för den punkt der det finnes införd!,är dock alldeles icke tillfyllestgörande
såsom säkerhet i afseende på den nu under handläggning
varande punkten, ty det kan icke nekas att ända lill dess att t. ex.
skenorne äro fullkomligt utslitne, så är banan ehuru med mycket
slitna skenor dock i ändamålsenligt skick. Del vore till och med
alldeles icke ändamålsenligt att utbyta dessa skenor förr än de
blefvo utslitne. Om emedlertid så ställes till att Slaten får emottaga
banan med nära utslitna skenor, men likväl så hjelpligt
duglige att banan ännu för momenten då den lill Staten afträde»
vore i ändamålsenligt skick, så blefve Staten litet belåten, som
inom ganska kort lid derefter finge företaga en dyr reparation.
Men icke nog dermed, man skulle kunna föreställa sig ali på t,
ex. 39:de året, högst kostsamma reparationer vore för jernvägen
erforderliga men hvilka reparationer af bolaget icke företogos. Se
vi efter i föregående punkt hvad som för en slik uraktlåtenhet
skulle’ hända bolaget, så finne vi följden blifva ingen annan än
att bolaget icke finge någon utdelning på aktierne. Det kunde
emedlertid hända att förlusten af utdelningen af aktierne för det
38:de eller de återstående åren vore en obetydlighet mot kostnaden
för den reparation som banan oundgängligen kräfde och att
bolaget, långt heldre än att verkställa samma reparation, afstod
den förfallna utdelningen. Del är derföre, så vida Staten skall
hafva någon egentlig nytta af hela den slipulationen, att blifva
egare af banan efter 40 år, nödvändigt att stadga, det banan vid
öfverlemnande! till Staten skall vara * fullt godt skick, och icke
nog dermed, det måste äfven föreskrifvas att säkerhet af bolaget
skall ställas för upfyllandet af denna dess förbindelse, ty om det
50 i
Den 28 A ugusti f. m.
endast bestämmer att banan skall vata i fullgodl skick vid öfverlemnande!
lill Staten men ingen säkerhet derför ställes, så blir
hela stadgandet illusoriskt, emedan bolagets enda då med säkerhet
åtkomliga egendom är jernvägen, men hvilken egendom i allt fall
antingen bolaget upfyllt sina förbindelser eller icke, vid den liden
tillfaller Slaten. Jag vågar således föreslå följande förändrade lydelse
ti l denna punkt: ”5:o Efter förloppet af de 40 år, under
hvilka Slaten garanterat bolaget den bestämda räntan och amorteringen,
upgående ärligen till 5 proc. af den verkliga anläggningskostnaden,
denna sistnämnde dock beräknad högst till 5,000,000
r:dr b:co, kommer jernbanan med dertill hörande jord, byggnader,
verkstäder och materiel af hvad beskaffenhet del vara må
att ulan lösen eller Serskild vedergällning i ful/godt skick tillfalla
Svenska Staten, ehvad Staten under den föregtde tiden må
hafva tillskjutit större eller mindre belopp; och hör för fullgörandet
af bolagets förbindelser af Konungen godkänd säkerhet
vara ställd. Vill Staten före utgången af etc.” (i likhet
med hvad Utsk. föreslagit).
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag får till en början
anhålla om uplysning huruvida BorgareSlts beslut i frågan är
bekant.
I ani. häraf uplästes ett från BorgareSt. ankommet prot.utdr.
innehållande att BorgareSt. bifallit Siaisöisk:s utlät. N:o 340, med
antagande, i afseende på vilkoren af följande förändrade redaktion
af 7:de punkten, mom. litt. a) nemi.: ”ali utan kostnad eiler årlig
ersättning erhålla uplätelse af sadan för jernvägsanläggningen
erforderlig, kronan tillhörig jord, som är under K. M:s
och kronans omedelbara disposition, dock att, då fråga är om
hoställsjord eller annan ät enskild person, med åborätt eller annorledes,
uplåten kronojord, ersättning derför bör af bolaget lemnäs,
i en lig lael med livad gällande expropriationslag af d. 20 Nov.
1845 derom stadgar”.
Gr. Mörner: Af nu uplästa prot.utdr. har R. o. Ad. inhemta!
att den ifråga vande punkten blifvit utan förändring af
BorgareSt. antagen.
För alt bereda enhet i besluten vågar jag tillstyrka att R.
o. Ad. äfven ville densamma godkänna.
Del är vordet anmärkt alt man skulle genom bifall till det
af Utsk. föreslagna stadgande äfventyra att vid oktrojtidens slut,
jernvägen skulle komma att lill Slaten öfverlemnas i mindre godt
skick, med utslitna skenor; men samma talare, som gjorde den anmärkmn,
har sjelf af ett af R. o. Ad. redan godkändt morn. af Uisk:s.
betänk, uplyst att jernbanan fortfarande skall hållas i fullt ändamålsenligt
skick och i oafbruten verksamhet. Till berörde uplysning
bör roan vidare lägga hvad som inhemtas af den i samma
mom. förekommande föreskrift, alt nämnde förhållande skall utrönas
genom af Konungen förordnade personer, som årligen skola anställa
besigtning på jernbanan, innan någon utdelning å aktierne
får ega rum.
Den 28 Augusti f. m.
505
Man liar således alt trygga sig vid den kontrollen att jernbanan
skall under hela liden årligen besigtigas; och huru kan
man väl då antaga möjligheten deraf att allt skulle vid oktrojtidens
slut kunna finnas uti förstördt och utslitet skick, så vida
man ej förutsätter, att desse af Konungen utsedde personer, hvilka
fått ett så maktpåliggande värf sig updraget, icke fullgöra sin skyldighet.
Ulan alt förutsätta en sådan försummelse å deras sida,
lärer den befarade påföljden icke kunna antagas inträffa.
Vidare har man sagt att det vore en obetydlighet, hvarföre
bolaget utsatte sig derest del försummade att hålla vägen i fullt
ändamålsenligt skick under de sednare åren. Men Mine Hrr!
delta yttrande ådagalägger, efter milt förmenande, ett fullkomligt
förbiseende af alla med jernvägsfrågan sammanhängande omständigheter.
Icke nog dermed att bolaget saknade all ränta på sina
penningar, af de 250,000 r:dr, sora derföre äro kalkylerade, och
som för 3 år gär 750,000 r:dr, utan bolaget nödgades älven under
dessa år underhålla hela personalen och aflöna densamma utan
att den hade någon sysselsättning. Hvar och en som är aldrig
så litet bekant med förhållandena, vet, att dessa utgifter årligen
stiga till ganska betydliga belopp och denna summa blefve en ytterligare
fötlorad utgift för bolaget under dessa år. All kunna
afskeda betjeningen och lemna banan utan tillsyn under liden lärer
icke kunna förutsättas som möjligt, om man icke skulle gå
allt för långt i alla möjliga hypothesers antagande, eller förutsätter
att Direkhn skulle sakna de första egenskaperne hos en klok
varelse. Om man ej utgår från sådane praemisser, i afseende på
BolagsDirekltn, tror jag icke att man behöfver befara något sådant
resultat som det förespeglade; hvarföre jag förnyar min anhållan
om bifall till Utsk:s förslag.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm: I början af denna punkt förekommer
det stadgande att 5 proc. skola lemnäs under 40 år, då
det likväl under gårdagens diskussion erinrades att 38 år vore
den lid hvarunder garantien skulle lemnäs; och som raan icke
kan antaga att Staten förroskull betalar 2:ne års garanti hemställer
jag huruvida icke rättelse i detta antal år borde ega rum.
Gr Hamilton, Henning Ludv. Hugo: För min del kan
jag ej underlåta alt dela de betänkligheter i afseende på redaktionen,
som Gr. Lagerbjelke framställt. Man bar under disskussionen
flere gånger yttrat att den garanti, eller de förbindelser,
som Ständeme sig genom antagande af Usta punkten åtagit, vore
i det hela ett statslån, hvaremot man å andra sidan erinrat ont
de chancer Staten hade för sig att icke under bela tiden behöfva
utbetala de årliga 250,000 r:dr. Men vid ett statslån får man
åtminstone det kapital man lånar: här har Staten chancen alt
vid tidens slut då kapitalet skall ålerbekommas, få något som icke
i värde på långt när motsvarar det utgifna kapitalet. Således om
man betraktar saken som ett statslån och Staten å ena sidan har
chancen för sig, så synes å andra sidan chancen vara emot, så
vida det icke finnes någon säkerhet, alt den valuta för de utgifne
penningarne, som Staten efter 40 år skall erhålla, är betryg
-
506
Den 28 Augusti f. ni.
gad. Jag mcdgifver visserligen att uttrycket i Gr. Lagcrbjelkes
förslag: i full godt skick, kan vara underkastad någon tvist; men
då jag icke för tillfället kan utfinna något bättre, vill jag för min
del heldre anlaga det än lemna saken aldeles å sido.
Gr. Mörner har sökt visa huru oförståndigt det vore af Bolagets
Direkt, att lemna banan i det skick, att ej få tillgodonjuta
utdblningarne hvilkas belopp Staten garanterat; jag medgifver att
om försummelsen räckte i många år, så kunde det så vara; men
en helt annan fråga blir det, om del icke just det sista året kan
vara ganska mycket skäl att afstå från utdelningen för att slippa
kostnaden för reparationer hvaraf man under (lere föiflutna är
åsamkat sig behofvet. Ty det är klart, att banan kan vara i fullt
ändamålsenligt skick, d. v. s. kan fortfarande vara i verksamhet,
ulan alt allt är i fullgodi skick; banan kan d. 1 Jan. 1894 vara
i ändamålsenligt skick, d. v. s. på den kan då råda fortfarande
verksamhet men d. 1 Jan. 1895 befinnes vara ohegagnelig. Alt
man således söker bereda Staten någon säkerhet mot ett sådant
möjligen inträffande förhållande, anser jag ingalunda vara olämpligt,
utan röstar för bifall lill Gr. Lagerbjelkes förslag.
Gr. Lagerbjelke: Gr. Mörner har såsom skäl för bifall till
Utsk:s förslag anfört BorgareSt:s i enlighet dermed fattade beslut
och att man för enhetens skull äfven här borde pä samma sätt
förfara.
I första rummet torde man dock höra afse att fatta ett beslut,
så godt och rikligt som möjligt; och om Utsk:s förslag icke har
egenskapen alt vara ändamålsenligt men i dess ställe något annat
lämpligare blifvit föreslagit så är del väl viktigare att se uppå hvad
som är klokt än hvad som möjligen för tillfället går fortast.
Denna af Gr Mörner upgifua anledn. att bifalla Utsk:s förslag
torde alltså förfalla; återstår att visa det den värde talaren icke eller
haft rätt i den molbevisning han framställt ang:de sjelfva saken.
Gr:n har nemi. sagt, att för det banan skulle kunna komma i
det skick jag förutsatt, skulle besigtningsmännen enl. näst föreg:de
punkt icke hafva gjort sin skyldighet: den värde talaren har likväl
dervid förbisett, hvad jag redan försökt visa, att det finnes ett tillstånd
under hvilket banan vore i fullt ändamålsenligt skick ehuru
t. ex. skenorne befunnos mycket slitna, dock icke utslitna; och
banan kunde således verkligen vara i fullt ändamålsenligt skick, utan
att deraf följer ali Slaten skulle hafva synnerlig fördel af alt få en
bana som visserligen vid afträdandet vore i fullt ändamålsenligt skick,
men tillika så sliten alt t. ex. ett halft år derefter, nya skenor, för
att behålla delta exempel, m. m. borde insättas i de utslitnas ställe,
hvadan behöflighelen deraf att ett stadgande införes om jernvägens
öfverlemnande till Staten i fullgodi skick torde få anses ådagalagd.
Ang:de åter den ädle Gr:ns påstående alt Direktionen skulle
vara rent af galen, för att öfvergifva banan, har Gr. Hamilton redan
fullkomligen utredt huruledes det ganska lätt kan hända om,
vid de 40 årens annalkande slut, en större och vigligarc reparation
vore oundgängligen nödig, att del kunde vara en stor vinst för ho
-
Den 28 Augusti f. m.
laget, att i st. f. att verkställa denna reparation, helt simpelt abandonnera
hela jernvägen och såmedelst genom upoöYing af den förverkade
utdelningen undgå en lill vida större summor upgående reparation.
I samma stund som bolaget vidtog detta steg, hade detsamma
äfven befriat sig från underhåll af personalen m. m. vid
jernvägen; åtminstone har Gr. Mörner, hvilken här påstått motsatsen,
icke förmått visa huru bolaget dertill skulle kunna tvingas, sedan
det abandonnera! hela jernvägen. Det torde således fä anses
ådagalagdt att stadgandet om vägens underhållande i fullt ändamålsenligt
skick, icke ensamt är tillfyllestgörandet utan att Staten
lior serskildt betinga sig att vid emottagande efter de 40 åren få
jernvägen öfverlemnad i fullgod!, skick, äfvensom att säkerhet för
upfyllandet af denna förbindelse, så vida densamma icke skall blifva
illusorisk, bör af bolaget ställas.
Jag fortsätter således min vördsamma begäran om bifall till det
af mig framställda förslag.
Frih. Cederström: Med betygande af min länge hysta och
alltid fortfarande vördnadsfull tillgifvenhet för H. Ex. Gr. Löwenhjelm,
finner jag mig, äfven om det måste ske med äfventyr alt
af någon eller några välda ledamöter, vare sig de tillhöra StatsUtsk.
eller icke, taxeras såsom den der ville uphåfva sig till en censor
mörum, (något som naturligtvis alldeles icke kunnat vara min afsigt),
icke böra afhålla mig frän framställandet af den anmärkn. mot H.
Ex. Gr. Löwenhjelms yttrande, att jag tror det H. Ex. haft ett
bättre tillfälle alt framkomma med sin mening rör:de garantien, då
första punkten behandlades. Enär R. o. Ad., redan bifallit nämnde
punkt, och då i den nu föredragna, endast i form af recit, förekommer
ett uprepande af samma sakförhållanden, synes det alldeles
icke gå an att nu uprifva R. o. Ad:s ofvanåberopade, under förra
plcno fattade beslut. Måhända skulle man också, om det behöfdes
för målets behandling, kunna ifrågasätta, huruvida H. Ex. i sak haft
anledn. lill sina anmärkn:r. Mig är sagdt, att i går inom BorgareSt.
vid den upläsning som der egde rum af Frih. Palmstjernas vid
förevaride betänk, fogade reservation, en ledamot med upläsning af
hvad i Forssells Lärobok i Algebra förekommrr pag. 235 midt på
sidan, visat lill hvilken märkbar grad författaren till berörde reservation
misstagit sig i sin kalkyl, pag. 13 af reservationen, ang:de
amorteringens verkställande på 38 är m. ra.; men, som jag förut
sagt, jag tror icke att vi, vid denna punkt, längre behöfva eller
ens få uppehålla oss med afhandlande af hvad som ligger utom gränsen
af dess eget innehåll.
Gr. Lagerbjelke har framställt ett förslag till fullständigande af
den nu föredragna 5:te punkten. Ifrande, som jag är, för jernvägars
anläggning, öfvertygad att Staten bör underkasta sig stora upoffringar
för detta vigtiga ändamål, önskar jag dock att Staten, efter
de 40 årens förlopp, må vara betryggad för möjliga förluster på
delta företag, hvilka möjligen kunde upstå derigenom att man från
början icke iakttagit de försigtighetsmått, som kunde synas erforderlige.
Det måtte icke vara meningen, att delta öfverlemnande
508
Den 28 Augusti f. ni.
af banan till Staten skall ske på annat sätt än Gr. Lagerbjelke föreslagit,
nemi. i fnllgodt skick; och under denna förutsättning, vill
det synas mig som om denna vigtiga omständighets framtida iakttagande
ovilkorligen bör redan nu stadgas. Att precavera sig mot
underlåtenhet derutinnan kan ju likaledes ske förmedelst af Konungen
på förhand pröfvad och godkänd säkerhet.
Måhända misstager jag mig, men besagde säkerhets fordran förefaller
icke heller billigtvis böra väcka stora betänkligheter; åtminstone
upsla icke sådane hos mig; helst det synes mig icke ens vara
utur synpunkten af företagets befrämjande tjenligt att motsätta sig
en så beskaffad säkerhet, så lill vida, som denna säkerhets erbjudande
tyckes böra bereda ett desto större förtroende och ökad benägenhet
hos allmänheten för sjelfva förelaget. Man har ansett uttrycket:
”fullgodt skick” vara öfverflödigt. Men det torde vara
kändt att jernskenorne, för att taga dem till exempel, kunna flera gånger
vändas och med obetydligt besvär till användande opteras; äro de, vid
banans öfverlemnande till Staten, vända på sista eller 4:de kanten, sä
återstår af dem icke mycket för den kommande tiden, ehuru de, i
den stund besigtningen å banan sker, icke äro så alldeles utslitne,
alt ju ej banan kan sägas för det då närvande ännu vara i ändamålsenligt
skick.
Jag hemställer derföre att R. o. Ad. behagade bifalla denna
5:te punkt jemte tillägg af de deruti af Gr. Lagerbjelke till införande
föreslagna ordalag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag medgifver att Gr.
Lagerbjelkes förslag bestämmer saken ännu mera än Utsk:s; men
anser ändå alt uttrycket fullgodt skick innefattar i sig sjelf något
så obestämdt, att det kan tydas på olika sätt. Jag anser t. ex. att
den rock jag nu bär på mig vara i fullgodt skick, men granskas
den noga, skall man finna alt så icke är förhållandet och anser således
delta uttryck icke vara tillräckligt att förvissa Staten att återfå
det värde, som Staten har att begära för de utlagde penningarne.
Fördenskull ville jag föreslå, att jernbanan skulle aflemnas till det
värde af 5 milhr, som är bestämdt, och alt detta värde skulle utrönas
på samma sätt som i sednare mom. af denna punkt omförmäles,
nemi. utaf en af ojäfvige och sakkunnige personer bestående
komité, hvilken skulle upgöra denna värdering, och att, i händelse
värdet icke upgick till den summan, skulle skillnaden af Bolaget
ersättas likasom del. i allmänhet tillgår vid besiglningar. 1 fråga om
passevolance med Kronan i afseende på klädes-persedlar, så värderar
man hvar och en sådan; den ena kan vara bättre, den andra
sämre; och af det hela får kronan vid aflefveringen sill äter till
värdet.
Man bör praecavera sig derför, att Staten skall återfå sina utlagda
penningar, men jag har svårt att i hast upslälla en nöjaktig
och lämplig redaktion lill eli sådant beslut.
Hr Prytz, Lars Adolf: Då jag hörde Gr. Lagerbjelkes förslag
till förändrad redaktion af denna punkt i Utsk:s utlåt, fann jag
detsamma sä riktigt och så nödvändigt till försäkrande af Statens
Den 23 A ugn sti f. m.
509
rätt och bästa, så att jag af Gr. Mörners yttrande upkallades att
begära ordet.
Det stöd som Gr. Mörner för sin åsigt trott sig finna i BorgareSl:s
här uplästa beslut i ämnet har Gr. Lagerbjelke redan kullkastat
och för öfrigt ytterligare, för mig åtminstone lillfylleslgörande,
utredt den väsendtliga skillnaden mellan att hålla en jernbana i
ändamålsenligt eller i fullgodt skick.
Jag anser mig alltså böra instämma i berörde förslag, såvida
icke något bestämdare, i anledn. af hvad Gr. Gyldenstolpe nyss yttrat
kan i st. f. detsamma föreslås; medgifvande visserligen att ordet
full godt är något obestämdt, dock bestämdare än ordet ändamålsenligt.
Då de besigtningsman, som omtalas i 4:de punkten
blott skola intyga att banan skall vara i fullt ändamålsenligt sätt,
eller hvad man i allmänhet kallar brukbar! och Gr. Lagerbjelke
tydligen förklarat skillnaden mellan ändamålsenligt och fullgodt, så
måste jag snarare rösta för hans förslag än Utskis.
För öfrigt ber jag att få fästa upmärksamheien derpå att i
4:de punkten föreskrifves att besigtningsmännen skola intyga alt
jernbanan är i fullt ändamålsenligt skick; den 5:te punkten omfattar
i mera bestämda ordalag, icke blott sjelfva banan, utan och dertill
hörande verkstäder och hvarjehanda malerialier; detta bestämmande
angår således allt hvad till jernbanan hörer och dermed
häfver gemenskap. Jag har röstat för den betydliga utgiften, som i
går blef beslutad och jag anser mig derföre skyldig alt iakttaga allt
som kan försäkra Staten att ej göra förluster utöfver hvad som kan
förutses att Staten mäste vidkännas genom tillsläppande af anslagssumman.
Jag förenar mig alltså^om Gr. Lagerbjelkes förslag.
Gr. Mörner: Det är i anledn. af de anmärkmr som här framställts,
sora jag funnit mig upmanad att än en gång göra några
erinringar.
Man har visserligen sökt ådagalägga den stora skillnaden, som
skall ligga mellan orden fullt ändamålsenligt och fullgodt skick,
men jag tillstår alt jag ej ändå kan rätt fatta denna skillnad. Detta
lärer bero på deras och min olika upfaltning af ordens betydelse i
Svenska språket, och misströstar jag att kunna lyckas att hos dem,
som icke redan insett riktigheten af min sats, kunna bilda en annan
öfvertygelse. I afseende på den bevisning Gr. Lagerbjelke framställt,
i det han medgifvit att jernbanan skulle kunna vara i ändamålsenligt
skick, men dock påstått, att om skenorne icke voro nya,
kunde den icke anses vara i fullgodt stånd och bolaget sålunda derför
vara skyldigt ersättning, så frågar jag hvarthän ett sådant raisonnement
skulle leda, om ej till sådane trakasserier och svårigheter
att något bolag aldrig skall kunna bildas. Om denna anmärkn.
framställts af andra husets ledamöter än dem, som intressera sig för
saken, skulle jag hafva funnit det vara ett mycket väl uttänkt medel
att kunna förmå Ståndet alt laga tillbaka hvad det förut medgifvit.
Antagligt synes mig ej eller ett stadgande derom alt banan
skulle efter syn aflrädas och bristfälligheterne ersättas, på sätt vid
510
Den 28 Augusti f. ffi.
husesyner lillgår. Man liar äfven ifrågasatt att bolaget skulle ställa
en serskild säkerhet till Statens betryggande derföre att jernbanan
vid oktroy-tidens slut skulle finnas i fullgodt skick. Det är nog
mycket hegardt, att utom anspråket pä äganderätten till sjelfva egendomen,
dessutom yrka på serskild säkerhet, motsvarande densammas
värde; d. v. s. att för denna garanti, som Staten lemnar, skulle
bolaget icke blott försäkra Staten att erhålla en egendom, skattad
lill 5 mill.T, ulan dessutom ställa säkerhet för andra 5 milin !
Huruledes kan man begära något sådant, och tro, att man mot
löfte att fylla bristen i 5 procits ränta, skall kunna finna personer
som på sådana vilkor vilja ingå? Sådant är enl. mitt förmenande
ej tänkbart!
Gr. Gyldenstolpe har framställt ett annat förslag om värdering
af banan. Om jag skulle tala i bolagets intresse, så vore jag färdig
att genast antaga ett sådant förslag, enär våra penningelörhäl
landen
och vår industri, skulle komma att förblifva bra stationära,
om ieke 40 år härefter, det arbete som på jernvägen blifvit nedlagdt,
fäll ett så förhöjdt värde, att Staten då kanske komme att lill
bolaget betala 5 milla' r:dr till utöfver de som nu äro i fråga. Om
man ser på egendomar på landet så kan ej nekas att de stigit högst
betydligt i värde på vida kortare än 40 år, och ser man efter hvad
dagsverken sligit i värde på kortare tid så är äfven detta ganska
påfallande. Om R. o. Ad. behagar laga dessa förhållanden i öfvervägande,
så tror jag att man skall finna att det blir ett ganska godt
pris för hvilket Staten efter de 40 årens förlopp skulle komma alt
erhålla jernvägen. Slaten kommer sannolikt ali tillträda densamma
för ^ af hvad dess anläggande vid den tiden skulle kunna kosta.
Ligger icke i denna utsigt en ganska tillräcklig säkerhet?
Man har talat om jernvägsskenorne: men de äro icke de dyraste
af anläggningen. Den som tagit närmare kännedom af de
kostnadsförslager som äro upgjorde, har af desamma kunnat förvissa
sig om huru obetydlig del skenorna utgöra af bela anläggningskostnaden,
och tilläfventyrs skall, vid den tid då banans afträdande till
Staten kommer i fråga, det förhållande komma att visa sig, att
just på dessa priset fallit, under det att åtskilligt annat stigit i pris.
Jernet är nu i England mindre dyrt, än för 40 år sedan,
emedan fabrikationen högst betydligt tilltagit. Deremot bar arbetskraften
under samma tid vunnit ett betydligt förhöjdt värde. Man
kan således hafva utsigt att kunna få skenor för vida billigare pris,
under det att jernvägens värde i öfrigt betydligt förökats. När man
således erinrar sig alt det icke är i morgon, som jernvägen skall
till Staten afträdas, utan 40 år härefter, och dervid tager i betraktande
att under tiden industri och näringar böra hafva utvecklat sig,
så tror jag att man i dessa omständigheter har den bästa och säkraste
garantien att Staten icke kan komma att pä företaget lida
någon förlust.
Gr von Rosen, Adolf Engene: Jag kan icke annat än
i allt förena mig med Gr. Mörner och yrka på bifall till Ulsk:s
betänk. Man förlåte mig den anmärkn., att man här synes vilja
Den 28 Augusti f. m.
5il
utöfva ett stryp-system. Jag vill ej gå längre än att framställa
en hypolhes, den nemi. att den dag inträffade, då Staten icke
behöfde betala den ifrågaställa garantien, utan att jernvägen gifvit
behållning, och att Slaten således linge sjelfva jernvägen med
alla dess tillhörigheter för intet.
Jag vill nu fråga: vore det rimligt att då sätta en borgen
för att vi skola få afträda vår egen tillhörighet lill Slaten, och
bifalla en säkerhet dessutom, huru skall det bära sig? Uti ordet
”fullgod! skick” ligger visserligen en stor latitud; men jag får
fästa upmärksamheten derpå, att man icke får förutsätta, att de
personer som fä sig updraget att förätta besiglningen, ej skola upfylla
sin skyldighet. Icke kan det vara meningen att banan, då
den afträdes, skall vara i samma skick som da den till begagnande
öpnas, vare sig till skenor, broar eller allt annat, ty i fall
inom 5 år (öre afträdandet nya skenor t. ex. blifvit inlagde, skall
väl då ersättning lemnäs derföre att skenorne vid detta tillfälle
icke äro nya? jag tror derföre att det är tillräckligt, att de personer,
som besigtiga vägen, se efter alt allt är i fullt brukbart
skick, och anhåller om bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Upställningen af hela denna
punkt vittnar på det tydligaste om den hast hvarmed StalsUtsk.
måst behandla detta ärende, ty när man genomläser den, finnér
man genast flere högst väsendtliga brister i afseende på formen
hvarunder banan skall till Staten öfverlemnas. Den första bristen
är den som Gr. Lagerbjelke omförmält, alt nemi. intet finnes
stadgadt ronde det skick i hvilket jernbanan skall befinnas vid
afträdandet. Väl är det sanni att i 4:de punkten stadgas, alt
jernvägen skall oafbrutet hållas i ändamålsenligt skick; men oaktadt
allt hvad Gr. Mörner ordat om den tydlighet, som ordet ändamålsenligt
innebär, kan jag likväl icke, stödd på erfarenheten,
instämma i hans öfvertygelse derom, ty den som varit med vid
en eller annan husesyn, han har fått kännedom om den skillnad
som både Synemän och slutligen Synerätten ja, t. o. m. Högsta
Domstolen upställer mellan en byggnad som kan vara i ändamålsenligt
skick och en som är i fullgodt skick, så att den, som skall
aflemna en byggnad af den sednare beskaffenheten, han får betala
mera, om ersättningen skall ske med penningar, än den som
blott är skyldig att lemna en sådan i ändamålsenligt skick.
Nu måste det val vara Statens rättighet, att få vägen med
allt hvad dertill hörer i ett sådant skick, som man kan anse vara
fullt godt, så att den i alla möjliga hänseenden upfyller sitt ändamål
och således är af verklig varaktighet.
Den andra bristen är den, att här icke finnes uttryckt huru
det skall gå till vid jernvägens aflemnande till Staten: i den sednare
punkten har StalsUtsk. upgjort eli förslag huru aflemnandet
skall ske, i händelse Slaten skulle vilja före de 40 årens slut
tillösa sig vägen; men icke ett ord nämnes hvem som skall besigtiga
vägen, om de gode männens omdöme skall vara gällande
för begge parlerne, icke ens nämnt hvilken som skall utse desse
512
Den 2S Augusti f. m.
besigtningsman. Det heter visserligen i §:n, alt Konungen skall
utse besigtningsman sora årligen skola tillse att vägen hålles i fullt
ändamålsenligt skick och fortfarande verksamhet; men detta hörer
likväl till ett annat kapitel.
När jernvägen skall till Staten afträdas, så är Staten den
ena parten och bolaget den andra: således lärer väl svårligen Statens
öfverhufvud kunna förordna besigtningsman som böra anses
vara oja f vi ge å båda parternes vägnar. Sjelfva sakens natur säger
då, att Staten skall genom Konungen utse besigtningsman å ena
sidan och bolaget ä den andra, samt att i händelse desse icke
komma öfverens om vägens beskaffenhet, så skall den saken slilas
på eli eller annat sätt. Hvem är det som skall behandla denna
tvist? Derom nämnes ingenting.
Visserligen föreskrifves i 2:dra §:n alt bolaget skall ega sitt
säte i Sverige oell lyda under Svensk domstol; men hvilken domstol
är det som skall hålla syn på vägen? Detta är något som
bort uttryckas i punkten, men som icke flones der omförmäldt
och således finnas 3:ne omständigheter hvaruti punkten är otydlig.
Hvad första mom. angår om vägens beskaffenhet, så finner
jag mig icke tillfredsställd med det förslag till förändrad redaktion
som Gr. Lagerbjelke framställt, då han mellan orden: vedergällning
och tillfalla velat införa orden: i fullgodi skick, så att
meningen skulle blifva så lydande: — — — ”att utan lösen eller
serskild vedergällning i fullgodt skick tillfalla”. Det vill säga alt
det är vedergällningen som skulle vara i fullgodt skick; och jag
vet ej om det just kan vara meningen. Jag skulle önska att det
omförmäldla uttrycket flyttades sist i punkten, med tillägg af några
ord: ”hörandes jernvägen med allt hvad dertill hörer, i bygnader,
verkstäder och materiel befinna sig i fullgodt skick”.
Dermed tror jag att den mening vore tydlig, som Gr:n velat
uttrycka. För det andra önskade jag att förslag måtte upgöras
af StatsUtsk. huru och på hvad säll vid vägens aflemnande skall
tillgå; det synes mig som samma procednre kunde begagnas vid
vägens aflemnande efter de 40 årens förlopp som den, hvilken
bör följas i händelse Staten dessförinnan vill tillösa sig vägen, men
nödigt är alt det uttryckes i punkten, ty bifalles den oförändrad,
så vet man ej huru man skall sig förhålla, om tvist upstår mellan
Slaten och bolaget huru och på hvad sätt aflemnandet skall
ske, huru besigtningen skall verkställas, hvem som skall pröfva
tvisterna om vägens beskaffenhet; och detta allt föranleder till
obehagliga följder, kanske till en tidsutdrägt, som för Staten icke
kan vara serdeles gagnelig. Jag yrkar således ålerremis af denna
punkt på det densamma må vinna en upslällning, sorn är vida
ändamålsenligare och alldeles nödvändig, såvida icke Staten skall
äfventyra en betydlig förlust, då den tid inträffar när vägen skall
till Staten öfverlemnas.
Gr. Hamilton: Man har kallat oss, som önskat något bestämdare
och Statens säkerhet mera betryggande vilkor, för stry
pare.
Den 28 Augusti f. m.
313
pare. Jag betvitlar att större delen af Svenska folket skall så betrakta
dem, hvilka i går med sina röster understödde ett förslag
alt för anläggningen af en jernväg utgifva omkring 10 mill:r;
tvertom fruktar jag, ali det stora öfvervägande antalet af Svenska
nationen skall anse dem hafva allt för obetänkt röstat för utgifva
ndet af en så stor summa. Men då vi det gjort, och då jag i
min mån bidragit till beslutet derom, ehuru icke fullständigt, som
det då var, likväl i samma syftning, så anser jag det vara min
pligt alt visa för dem, som med skäl kunna säga alt vi gått förhasladt
till väga, alt vi åtminstone göra hvad i vår makt står för
att åt Svenska folket betrygga de fördelar sora förslaget lofvar.
Antingen mätte meningen vara att bolaget skall medgifvas
rättigheten att vid banans afträdande lemna densamma, jemte bygnader
oell verkstäder m. m. i mindre fullgodt skick, eller också
måtte man icke kunna hafva något emot att dessa orden fullgodt
skick i punkten insättas.
Jag säger icke alt det är någons afsigt, det ju ej all möjlig
noggrannhet vid banans öfverlemnande skall iakttagas å bolagets
sida; men säger att den, som verkligen önskar det, icke heller bör
kunna hafva något emot alt desse orden införas. Jag bar redan
förut medgifvit att orden ”fullgodt skick” icke fullt uttryckte hvad
man kunde önska; likväl tror jag della utlryek vara bättre än
alt fastställa värdering å banan vid dess aflemnande. Hela företaget
är i och för sig sjelf upfyldl af allt för mänga chancer, för
att man ånyo skulle bereda sädane. Man bereder chanee å ena
sidan mot bolaget att möjligen få återbära en ganska betydlig ersättning,
en ersättning, sådan, att jag skulle anse bolags bildande
omöjligt om en sådan säkerhet af bolaget borde ställas; oell å andra
sidan gifver man Slaten chancen mot sig, att möjligen få betala
banan med ytterligare några milhr. Något sådant har icke
varit min afsigt, utan min är endast den, att Staten i möjligaste
målto må vara betryggad att få hvad den verkligen, enl. deras
framställning sora först gjort förslaget, blifvit lofvad alt erhålla.
Således skall jag för min del vara belåten med den säkerhet
som innefattas i Gr. Lagerbjelkes förslag, men hvilket jag också
anser vara så mycket nödvändigare, som en besigtning vid sjelfva
aflevereringstillfällel derigenom blefve bestämd icke blott af sjelfva
jernbanan, utan äfven för alla byggnader och verkstäder m. m.
som dertill höra.
Jag har hört oell tager för afgjordt att man med jernbanan
verkligen förstår allt detta, samt att förslagets upliofsman så upfattat
saken. Jag drager detta icke i tvifvel; men det år möjligt
och till och med allt för troligt, att han icke blifver den, som 40
år härefter kommer att aflemna banan, och alt den då befinnes
i händerna på personer hvilka icke så noga hålla sig vid den tolkning
han velat gifva åt denna punkt, ulan äro möjligen vid den
tiden alla delägarne i bolaget utlänningar, som icke finna sig äga
något skäl att. tolka Ständernas beslut frikostigare än hvartill de
äro tvungne. I sådant fall lära de icke vid den årliga besigtnin9
H. 33
514
Den 28 Augusti f. m.
gen underkasta besigtningsmännens pröfning annat än hvad i den
punkten är utsatt, och allt, livad lill jernvägen hörer, blir obesigtigadt
ända till aflevereringstillfället då det blefve underkastadt
en pröfning.
Gr. Lagerbjelkes förslag åsyftar en pröfning och undersökning
huruvida allt verkligen befiuues i ändamålsenligt skick: det är
således endast för att åt Staten bereda den fördel som förslagets
uphofsman afsell; och för att betrygga den stora allmänheten,
hvilken jag förutser med ternIigen mycket missnöje skall (inna
dessa 250,000 r:dr om året på våra utgiftstitlar, anser jag mig
pligtig ali icke låta delta tillfälle gå mig ur händerne, för att åtminstone
bereda någon säkerhet.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: För min del kan jag
icke neka del jag finner att Gr, Mörner haft rätt i allt hvad han
yttrat. Det säges att den ej kan kallas vara strypare som beviljat
10 milhr: det må så vara, men jag vet icke heller hvad
det skall kallas att i går bevilja anslag för eli ändamål och i dag
fatta beslut, hvarigenom detta ändamål aldrig upnås, ty det är
klart, att, om man fasthåller, ali banan efter 40 år skall lemnäs
Staten i fullt godt stånd, så kan ingen förnuftig menniska gå
in på ett sådant vilkor.
Man har låtit förstå att jernvägen icke skulle lemna en skillings
revenue: raan söker alltid, då Staten skall lemna ett bidrag till ett
företag, vare sig större eller mindre, alt ställa så lill att Staten
icke allenast återfår sina penningar, utan äfven må kunna förtjena
något pä dem. Så går del till med postinrättningen och mångå
andra anstalter: Staten skall skörda viust der den aldrig borde
söka någon sådan. Det är den största vinsten att kunna sätta
lif i industrien och denna skall ovilkorligen befordras genom ökade
och hastiga kommunikationsmedel. Jag vill ej närmare yttra
mig härom, emedan det ej hörer lill dagens öfverläggningsämne,
nien motsätter mig helt och hållet alt en sådan föreskrift må i
punkten inflyta, hvarigenom man förbinder bolaget att i fullgodt
skick aflemna hvad man i 40 år begagnat och dragit fördel utaf.
Hr Printzensköld har mycket fästat sig dervid att ingenting
vore stadgadt huru med banans afsyning skulle tillgå: sådant är
likväl mycket lätt, ty det kan ske genom kompromissarier, hvilka
lill hälften utses af bolaget till hälften af Slaten och hvilka utsedde
personer tillsammans välja en person dessutom.
Den värde ledamoten vet nog, min uplysning förutan, altså
tillgår vid många tillfällen, och hvad den saken sålunda angår,
finnes ingen gordisk knut alt lösa. Likasom jag i öfrigt är med
Gr. Mörner ense i hvad han yttrat mot Gr. Lagerbjelkes förslag,
delar jag äfven hans åsigt rör:de jordvärdets stigande efter all
probabilite under de kommande 40 åren såväl som under de sist
förflutna, så att då man beräknar den häfstång till idoghetens
lifvande, som ligger i en kommunikations-anstalt sådan som den
ilrågavande, skall Staten icke kunna sägas derpå hafva gjort någon
förlust.
Den 28 Augusti f. m.
515
Del är dessutom ganska problematiskt huruvida den s. k.
allmänheten suckar mycket öfver det beslut, som i går fattades;
jag tror att när man kommit till sans och fått se den nytta som
fäderneslandet vinner af denna anstalt, skall allmänheten gifva
sig tillfreds och lacka Gud till att Sverige icke ligger andra länder
efter i sådant fall. Jag yrkar bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Mörner: Det är med anledn. dels af Gr. Hamiltons
och dels af Hr Prinlzenskölds yttranden, som jag åter begärt ordet.
Den 4:de punkten innehåller: ”alt det, åligger bolaget ali i
öfverensstämmelse med det reglemente, som af K. M. i nåder
utfärdas, sedermera fortfarande underhålla jernbanan i fullt ändamålsenligt
skick oell fortfarande verksamhet; skolande sådant genom,
af K. M. förordnade personer, anställd besigtning årligen
styrkas, innan utdelning å jernvägsaktierne får ega rum”. Det
nådiga reglementet kommer således alt omfatta luiru rörelsen
på jernbanan skall bedrifvas och hvad som skall besigtigas, och i
denna föreskrift har man säkerhet alt icke besigtningen skall inskränkas
uteslutande till sjelfva hanan, utan till allt hvad dermed
står i sammanhang, hvadan äfven deras fruktan, som anse alt
förhållandet icke skulle komma att utrönas, derest icke de af Gr.
Lagerbjelke föreslagna ord i 5 mom. insattes, är fullkomligt öfverflödig.
Att Utsk. icke skrifvit ett fullständigt reglemente för
jernvägen, deruti tror jag (Ilsk. hafva handlat ganska välbetänkt.
Utsk. bar dessutom i slutet af sitt utlåt, hemställt, det skulle
Ständerne anhålla det täcktes Konungen meddela de ytterligare
föreskrifter, sora K. M. kan finna nödige ej mindre för befrämjande
af företaget, än ock för betryggande af Statens rätt och beredande
af allmänhetens fördel: häruti har R. o. Ad. en borgen,
alt de föreskrifter, som i ena eller andra hänseendet kunna finnas
nödige, äfven blifva i reglementet intagne. Att på förhand inrycka
sådane detaljbestämmelser, som möjligen vid en fullständigare
och närmare granskning kunna finnas olämplige, har Utsk.
velat undvika; och jag skulle tro att äfven R. o. Ad. borde söka
akta sig för den klippan.
Det är nemi. icke genom allt för mycket reglementerande,
som man befrämjar vigtiga och stora företag; det måste vara den
verkställande maktens sak alt ordna och bestämma detaljerne sedan
hufvndgrunderne blifvit af representationen angifna och bestämde.
Jag medgifver emellertid att i det hänseendet betänkligheter
kunnat upstå, sedan man hört en Konungens rådgifvare,
efter att hafva deltagit i gårdagens votering, tillkännagifva att han
frilog sig från ansvarighet för det af Ståndet då fattade beslutet.
Jag medgifver att den reservation hvarigenom nämnde rådgifvare
sålunda gifvit offentlighet åt det votum, som han vid tillfället afgifvit,
oaktadt han icke funnit lämpligt att under diskussionen
tillhandagå Ståndet med uplysningar, — jag medgifver, säger jag,
att denna reservation kan npväcka några betänkligheter i afseende
på det intresse för saken, som hos Regeringens Hrr ledamöter
33*
510
Den 28 Augusti f. nl.
kan förefinnas; men just i della förhållande bör för dem, som
anse ytterligare kontroller och föreskrifter nödiga, ligga en borgen,
att åtminstone icke något förbiseende eller förhastande kommer
att ega rum. Man har just i det omnämnde yttrandet en anledning
att antaga det alla möjliga försigtighetsmått skola varda iakttagna.
Jag tror alltså att man just med afseende på denna omständighet
bör kunna så myckel säkrare låta bero vid hvad Ulsk.
i denna punkt föreslagit.
Hr Rosenblad: Om jag rätt upfaltat de Hrns mening, som
i motsats till mig stridt för framgången af detta förelag, så var
den, att de funnit för Sverige stora fördelar, stora resultaler vara
all förvänta af denna projekterade jernbana mellan Hult och Köping.
Om sä är, frågar jag om ej meningen derjemte måtte vara
att berörde bana skall ega längre liftsid än 40 är, och om ej dess
lifstid skall fortfara i all evighet, ty eljest kan jag ej tänka mig
skälet lill deras varma nit; och är afsigten sådan, så måste väl
också banan böra hållas i sådant skick att detta må kunna kallas
fullgod!, så att när en gång Staten efter stora upoffringar kommer
att öfvertaga densamma, den verkligen må räcka för evigheten
och fråga ej behöfva upsla att rakt utaf bygga upp den på ny
räkning.
Under nnvande förhållanden kan jag ej annat än högeligen
gilla Gr. Lagerbjelkes förslag, vid hvilket jag fäster stort värde
just derföre att man med detsammas antagande får in ett vigtigt
ord som nu alldeles saknas i StatsUtsk:s, (jag ber om förlåtelse
att jag helt upriktigl säger) slarfaktiga opus. Enär å ena sidan
Svenska folkel, Svenska Statsverket skall underkasta sig gifna förbindelser
under 40 år och träda i afhandling med en alldeles
okänd utlänning, om hvilken jag tror att ingen i hela Svea land
utom möjligen hans agenter, eger något begrepp hvad han kan
vara för en man, så bör vål finnas någon art af säkerhet att äfven
dennes förbindelser mot Sveriges rike valda upfyllde.
I England, der Staten icke upoffrat en penny för jernvägar,
måste, innan privilegium för anläggandet af en sådan utfärdas
och förrän frågan derom till skärskådande i Parlamentet uptages,
10 proc. af kostnadssumraan för det tilltänkta arbetet hos veder•bör:de
deponeras. Här äter skall Staten lemna garanti lill arbetets
företagande och bedrifvande för en viss summa under en lång
följd af år, men den andra kontrahenten, den alldeles okände,
enskilde mannen vara utan band! Ligger någon rimlighet deri,
att Staten, som kastar sig i händerne på eu alldeles okänd person,
skall gifva garanti, men den andre kontrahenten, den alldeles
okände, han skall ej lemna någon säkerhet för upfyllande af de
förbindelser han sig åtager?
Gr. Mörner har, som hjelp för allt, uprepat det slutliga tillstyrkandet
i Utsk:s utlåt.: men är det väl rätt, är det billigt att
kasta ifrån sig allt på Konungen, att på Honom och Hans embetsman
allena, hvälfva bördan att utarbeta en riktig och fullständig
plan för att sedan, i fall Regeringen icke vill foga sig
Den 28 Augusti f, m.
517
efter den vind sora blåser, hållande sig endast vid landels sanna
fördel, röna klander af det mäktiga jernbane-intressets coryfeer.
Jag tillstyrker bifall lill Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hr Printzensköld: Gr. Mörner har åberopat 4:de punkten
till vederläggning af de anmärkntr jag framställde mot den 5:te
af Sta t sUtsk :s förevande utlåt. Gr:n bar trott de i förstnämnde
punkt befintliga ord, genom hvilka stadgas, att jernbanan årligen
skall besigtigas af personer, hvilka Konungen dertill förordnade,
för att tillse, om banan underhålles i ändamålsenligt skick och
fortfarande verksamhet, jemväl innebure garanti derför, alt icke
blott sjelfva banan utan äfven allt hvad till den hörer skulle i så
beskaffad! skick till Slaten efter oktroy-tidens slut öfverlemnas.
Jag kan sannerligen icke annat än förvåna mig öfver att Grin
vill tolka punkten på detta sätt; skulle han i frågan sitta till
doms, sä är jag öfverlygad att bans domslut blefve alldeles motsatsen
till hvad han rör:de sagde punkt yttrat, ty huru man än
må läsa och förstå densamma, talar den icke om annat än sjelfva
jernbanan, och att densamma skall hällas i ändamålsenligt skick,
till allmänhetens begagnande, men ej ett ord om byggnader, verkstäder
och malerialier etc. hvarom talas i den 5:te punkten i afseende
på dessas jemte banans atlevei erande lill Staten. Således
följer af sjelfva ordalydelsen i den förra punkten, att besiglningsmännen
icke hafva det ringaste att skaffa med något annat än
jernbanan, som skall begagnas af allmänheten så alt de alls icke
behöfva uudersöka förhållandet med byggnader, verkstäder och
materialier etc., hvadan icke heller något skäl finnes till försvar
mot de felaktigheter som Gr. Lagerbjelke och jag hafva anmärkt.
Gr. Mörner har tillika förklarat ali det varit klokt af StatsUtsk.
alt icke hafva skrifvit något reglemente, samt att de brister som
i Utsk:s förslag funnos, ersattes derigenom att Utsk. i slutet af
utlåt, infört ett förslag, alt R. St. skulle lill Konungen öfverlemna
alt vidtaga de ytterligare åtgärder, som Konungen kan tinna nödige:
Men just det ordet ytterligare förutsätter, att alla de punkter
hvaröfver Ständerne sjelfve besluta, skola vara oförändrade,
och att således endast i några fall tillägg skulle kunna göras; men
hafva Ständerne godkändt den 5:te punkten betviflar jag att Konungens
rådgifvare tillstyrka Honom att i nämnde punkt vidtaga
någon förändring — och då slår man der med eo otydlighet
hvaraf man förutser alla de olägenheter Staten kan få erfara vid
oktroylidens slut. Jag önskade att Gr. Lagerbjelke täcktes tillkännagifva
om ej något fullständigare tillägg lill 5:le punkten än
han föreslagit borde ega rum. Jag vill icke påstå att mitt förslag
är bäst; måhända kunde man bibehålla de ord Gr:n före
slagit,
på det stället han velat införa deni, och om så är, skulle
jag önskat alt ordet: alltsammans infördes. Med nämnde ord
förstods dä icke blott jernbanan, utan äfven allt annat, alla de
adperlinentia till jernvägsauläggningen som omförmålas i det föreg:de
och derigenom vore ofullsländigheteu i förslaget afhulpen.
Väl har Gr. Mörner sagt alt Konungen skall afhjelpa alla otyd
-
518
Den 28 Augusti f. m.
ligheter, men har dock sjelf antydt att man i den vägen icke har
så mycket att hoppas. När emellertid Sliinderne besluta i sjefva
frågan, så är det af vigt och ännu mer i de förhållanden han
upgifvit, att så i form, som sak, vara fullständig: och så länge
här icke linnes ett ord omförmäldl huru med aflemnandet skall
tillgå, hvem som skall utse ombud, eller i hvad ordning deskola
nplräda, hvem som skall besigtiga, hvem som skall afdöma, anser
jag punkten vara så ofullständig, att återremiss deraf bör
äga rum.
Gr. Mörner: Hr Printzensköld har i sitt sednaste anförande
så vederlagt sig sjelf att jag dermed icke behöfver göra mig besvär
och vill derföre genast vända mig till llr Rosenblad, med
anledn. af hvars yttrande jag hegärde ordet.
Jag måste tillslå alt af en så gammal och van riksdagsman,
som Hr Rosenblad, hvilken icke är obekant med grundlagens förbud
mot förolämpande uttrycks fällande mot enskilde personer eller
korporationer, har det varit oväntadt att få höra sådana yttrandren,
som de, hvilka han fällt 0111 ett helt Utsk:s åtgöranden, synnerligast
som han lill stöd för sina anmärkntr i sjelfva saken, söm
mig synes, haft intet att anföra, llr Rosenblads utfall har derföre
varit så myckel mera obehörigt och har jag icke kunnat
med tystnad hålla detsamma lill godo, hvarken å egna eller Utsk:s
öfrige ledamöters vägnar.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
11. Ex. llr Frih. o. Landtm., ali några ledamöter yrkat bifall till
förevaride morn.: att Gr Lagerbjelke afleranat ett förslag lill den
redaktionsförändring, att framför orden ”utan lösen” skulle tilläggas:
”i fullgod! skick” och framför orden ”vill Staten” skulle inflyta:
”och bör för fullgörandet af bolagets förbindelser i detta
hänseende af K. M. godkänd säkerhet vara ställd”; att Gr. Gyldenstolpe
upgjort eli annat förslag, hvilket dock icke blifvit skriftligen
atlemuadl, samt alt slutligen Hr Printzensköld yrkat återremiss
[iä det StatsUisk. må komma i tillfälle alt afgifva ny redak
tion
för ifrågavande mom.
Sedan härefter Gr. Gyldenstolpe förklarat del han ville
afstå från sitt förslag, hemställde II. Ex. Hr Frih. 0. Landtm,
om R. o. Ad. bi föl le förevaride mom. i Utsk:s utlåt., och besva
rades
denna propos. med blandade ja och nej, hvarefter H. Ex.
framställde propos. till bifall å Gr. Lagerbjelkes nyssnämnde förslag.
Härvid ropades åter ja och nej, hvarjemte Gr. Mörner begärde
att till tidens vinnande votering måtte företagas.
Hr Printzensköld: Äfven jag tog mig friheten alt framställa
förslag lill förändrad redaktion i samma syftning som Gr.
Lagerbjelke föreslagit. Jag yrkade, nemi., att i slutet af förslaget
borde införas orden: ”hörandes jernbanan, med allt hvad dertill
hörer befinnas i fullgodt skick”. Det är måhända icke mera min
rättighet att yttra mig i frågan sedan öfverläggningen blifvit förklarad
vara slutad; men jag afstår icke från min anhållan, med
Den 28 Augusti f. m.
519
mindre än ali Gr. Lagerbjelke å sin sida, medgifver alt orden : ”fullgodt
skick” nedflyttas näst efter ordet ”vedergällning,” med tillägg
af ordet ”alltsammans”, så att det komme att hela: ”alltsammans
i fullgodt skick”, emedan det är fullständigare och visar att
fråga icke är endast om jernbanan.
Gr. Lagerbjelke: Sedan diskussionen redan blifvit förklarad
slutad, anser jag mig icke ega rättighet alt ingå i vederläggning
af hvad Hr Printzensköld anfört: men får dock förklara,
att, sedan vi nu kommit så långt, alt propos. blifvit framställd
och votering derefter begärd, det enl. milt förmenande icke går
an att ändra samma propos.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han haft äran framställa
propos. försl till bifall å Utsk:s förslag i 5:te mom. och sedermera
lill bifall å den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring,
samt atl, efter dessa propos:rs besvarande och innan H. Ex. hunnit
tillkännagifva huru han upfattat de afgifne svaren, Gr. Mörner
begärt votering; vid hvilket förhållande H. Ex. ansåge nu
endast återstå alt före voteringens företagande beslut fattades om
contraproposin, hvarföre IL Ex. finge hemställa ora R. o. Ad.
bifölle att ja-propos:n komme att innehålla bifall till det af Utsk.
föreslagna mom. och nej-propos:n bifall lill Gr. Lagerbjelkes
förslag.
Ropades ja.
Sedan härefter H. Ex. tillkännagifva alt anslag blifvit ntfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 7 e. m. uplästes till justering
samt godkändes följande votenspropos.:
Den, som bifaller 5:te mom. af 2:dra punkten uti StatsUtsk:s
utlåt. N:o 340, voterar
Ja;
den det ei vill voterar
Nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. förenämnde mom. med den förändring,
att framför orden: ”utan lösen”, tilläggas orden: ”i fullgodt
skick” och framför orden: ”vill Staten”, tillägges: ”och bör
för fullgörandet af bolagets förbindelser i detta hänseende af K.
M. godkänd säkerhet vara ställd”.
Vid voteringens slut befunDOs rösterne hafva utfallit sora
följer:
Ja — 31.
Nej - 37.
Fortsättningen af öfverläggningen om StatsUtsk:s utlåt. N:o
340, upskjöts lill eftermiddagens plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n in-,
komne mern., betänk-.n och utlåt., nemi. från
520 Den 28 August! f. ra.
Stal s-U t s k o 11 e l:
Nio 344, med förslag till de 2:ne sista afdeln:ne af Regieraenlel
för Riksg:skonl.;
N:o 348, i anledn. af skiljaktiga beslut, rör:de inhägnandet af
den obebyggda platsen emellan Riksdiskont, och Riddarholms-banalen
;
Nio 349, angide öfverlemnande lill K. M. af det nya Reglementet
för Riksgiskoni.;
Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten!
N:o 40, i anledn. af väckt motion om utvidgande af allmogens
och Köpingarnes seglalionsfrihet;
Nio 41, i anledn. af väekl motion om ändring i Kongl.
Brefvet d. 5 Februari 1808, angide besittningsrätt å Kronohemman;
Nio 42, i anledn. af väckt fråga om uphäfvande af det i
Kongl. Kungörelsen d. 24 Januari 1781, stadgade förbud för
Svenske Lutherske undersåler att bevista främmande trosbekännares
gudstjenst i
Expedition s-U tskottet:
Nio 18, angide rättighet för Ulskis kansli personal och vaktbetjening
att upbära aflöning någon tid efter riksdagens slut; och
Nio 19, angide acceptering, efter riksdagens slut, af räkningar
å tryckning och häftning af hillänget till RiksStms prot.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 28 Augusti 1851.
Plenum kl. 7 e. m.
Underl. R i.dda r h.Sek re t. hade äran anmäla att från 11.
E.v. Hr Frih. o. Landtm, ankommit en så lydande skrifvelse.
Af opasslighet och andra serskilda förhinder ulurståndsatt,
att kunna fungera på Riddarhuset uti plenum i dag pä e. m. kl.
7 får jag anhålla att Hr Riddar!).Sekret, ville vara god anmoda
Den 28 Augusti e. m.
521
den tili plenum nämnde främste Grin, alt i mitt ställe benäget
föra ordet bland H. R. o. Ad.
I ani. häraf öpnades plenum af främste närvarande ledamoten,
fullmäktigen för Grell, ätten N:o 8 Oxenstjerna af Korsholm,
Hr Gr. Hamilton, Henning Ludvig Hugo.
Justerades pleni-prot. för d. 12 nasti. Juli.
Fortsattes pröfningen af StalsUtskis utlåt. N:o 340, i ani. af
väckte motioner, dels i fråga om ändring uti redan bestämda
vilkor för den af Rikets sednast församlade Ständer lemnade garanti
i afseende på anläggningskostnaden för en jernväg emellan
Orebro och Hults lastageplats vid Wenern, dels oek angide ifrågaställd
utsträckning af denna jernvägsanläggning lill Köping.
Härvid förekom:
Momentet N:o 6 af %:tira punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Enl. de stadgar, som gälla
för de två största af Staten till någon del bekostade kommunikalionsanstalter
i Sverige, eger Staten rättighet, att genom ombud
deltaga icke allenast i revisionen, ulan äfven i förvaltningen. För
min del, vet jag icke något skäl, hvarföre icke samma förhållande
äfven skulle ega rum med nu ifrågavar:de jernvägsanläggning,
då erfarenheten har visat att det varit serdeles nyttigt att
Slaten, på sätt redan blifvit nämndt, haft ett ombud med i Direkt:n
för Strömsholms och Götha kanaler. Det är också gifvet,
alt ett ombud endast vid revisionen icke kan så djupt intränga
uti hemligheterna af bolagets förvaltning, som en direktör, hvilken
deltagit i samma förvaltning. Jag vågar derföre vördsamt föreslå
följande förändrade lydelse till denna punkt: ”Staten eger rätt alt
genom ombud, som af K. M. utses, deltaga så väl i bolagets direkta,
som i granskning af bolagets förvaltning”.
Utom denna framställning, har jag äfven andra förslag vid
denna puukt, hvilka jag förbehåller mig, alt få göra sedan della
förslag blifvit afgjordt, emedan de äro af detsamma fullkomligt
oberoende.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Emot det nu föreslagna
tillägget och förändringen i det föredragna morn., tager jag
mig friheten göra den invändniugen, att jag icke skulle vilja tillstyrka
detsamma af den orsak, att de mesyrer, de åtgärder, den
framgång eller motgång, som skulle visa sig vid företagets utförande,
skulle i händelse kronan eller statsverket i styrelsen hade
något ombud, möjligtvis, åtminstone till någon del blifva densamma
tillräknade och förevändningar derigenom upstå att ånyo
vända sig till R. St. och Staten med begäran om biträde. Jag
lager mig friheten fästa upmärksamheten derpå, och anser icke
skäl vara för handen till någon ändring i mom.
Gr. Lagerbjelke: Med ani. af den siste värde talarens
522
Den 28 Augusti e. m.
anförande, ber jag, att till honom sjelf få hemställa, huruvida
han icke dels såsom Fullmäktig i Riksgiskont., dels såsom Revisor
vid Strömsholms kanal funnit den ganska stora nylla, som
Staten haft deraf, ali ombud för densamma finnes i direktm och
om han icke derjemte haft tillfälle finna, alt på samma gång
detta ombud gjort stor nytta, den olägenhet, som den värde talaren
befarat, aldrig upstått.
Hr Bråkenhjelm: Jag får äran genmäla, att jag, i de håda egenskaper,
som nyss nämndes, har erfarit, att statsverket, genom förenämnda
förhållande verkligen till slut kommit i en slags detaljansvarighet
för Strömsholms kanal. Förhållandet är dessutom icke lika
med det här i fråga vande. Statsverket har kontant betali kanalens anläggning,
såsom bekant är, hvilket nu icke är i fråga med jernvägen,
och det har äfven handt att denna betalning icke räckt
till samt att Svenska statsverket fått ytterligare tillskjuta medel.
Detta var således snarare ett skäl mera för mia mening än ett
motskäl. Jag fäster för öfrigt icke mycken vigt vid mom:t utan
resignerar mig allt för gerna till hvad Ståndet derutinnan beslutar.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren hade, då Iian
gjorde sin framställning, ganska väl kunnat tillägga och efter han
icke gjorde det, ber jag att såsom Fullmäktig få vitsorda, samt
upmanar samma talare att vederlägga mig om han det kan, att
det icke vid något tillfälle kunnat vara eller varit påstått, alt utgifterna
för Strömsholms kanal på något sätt stigit lill följd deraf
att Staten, med ett ombud deltagit i Styrelsen; men deremot att
det är säkert och hevisadt, alt den bot, som vunnits emot öfverdrifna
utgifter, just till stor del erhållits genom tillgöranden af
delta ombud. Jag har i öfrigt blott anfört Strömsholms kanal,
såsom exempel derpå, att Slaten f. n. har ombud uti sådane direkta
och att det således icke finnes något skäl, hvarföre man
skulle gå ifrån ett sådant bruk vid detta tillfälle, äfvensom att
detta bruk, visat sig ganska nyttigt.
Frih. Cederström, Rud.: Denna fråga är verkligen icke
utan sin vigt. Jag har varit någon lid tveksam derom, huru
dervid klokast hör förfaras, men jag tror, att Gr. Lagerbjelke begått
ett förbiseende, då han yrkat, att Staten endast skulle, genom
ett ombud i revisionen deltaga. Jag tror att det icke är
något som hindrar Staten, att genom flere Revisorer i denna
granskning deltaga. Pius videnl oculi quarn oculus. Det är således,
tror jag, icke någon omöjlighet att genom dess Revisorer
följa förvaltningens gång; men deremot att derutöfver inmänga sig
i förvaltningen genom en person, som bolaget icke sjelf eger
utse, anser jag vara, att bryta det förhållande, som billigtvis bör
ega rum emellan ett bolag å ena sidan och Svenska statsverket
å den andra. Det kunde ju nemi., möjligtvis åtminstone, låta
tänka sig, alt genom en sådan inblandning, bolagets intressen
skulle kunna i miudrc mån bevakas ån vederbör, ehuru jag visst
Den 28 Augusti e. m.
523
vill vara fullt öfvertygad om alt K. M. skulle göra Sitt bästa, att
lill ledamot i direktm utse den lämpligaste person; men månne
icke bolagets egna intressen skola, utan dylik inblandning, leda
till fullkomlig säkerhet i delta hänseende? Jag tror med ett ord
icke att Gr. Lagerbjelkes anmärkn. fullt förtjenar afseende, ulan
tillstyrker R. o. Ad., alt bifalla denna punkt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Om man hade någon
tvekan i afseende på Utsk:s mening i denna punkt, så kunde
man få den håfven, om man genomläser den första punkten, som
redan är af R. o. Ad. bifallen. Der står uttryckligen: ”Enl. bokslut,
som undergått granskning af de personer, hvilka K. M. dertill
förordnar.” Det synes tydligen, alt StatsUlsk. förutsatt, alt
det skulle vara icke endast en utan flere Revisorer. Detta är
således en icke sä svag garanti, som redan är i betänk, icke allenast
antydd utan föreslagen. Jag tror således lika med den
siste värde talaren alt man kan godkänna Utsk:s förslag i denna
punkt.
Gr. Lagerbjelke: De båda talare, som här försvarat ölsk:s
förslag, hafva lagt någon vigt deruppå, alt Slaten kan hafva mer
än en Revisor. För min del, lägger jag ringa vigt på denna
omstämdighet. Mitt förslag går derpå ut, alt jag anser Staten
icke genom en eller flera Revisorer kunna utöfva samma inflytande
på bolagets verksamhet, som genom en Direktör. Jag yttrade
äfven detta i mitt första anförande, då jag sade, ali en Revisor
eller flera Revisorer, om Hrrme tycka alt det låter bättre,
icke kunna så intränga i det indre af förvaltningen som en Direktör
kan det göra. Det är visserligen äfven af stor vigt, alt
Staten får genom ombud deltaga uti revisionerna, men först ge
nom
deltagande jemväl i förvaltningen får Statens kontrollerande
myndighet öfver bolaget sin fulla betydelse. Att Staten genom
ombud i direktm utöfvar en sådan myndighet är dessutom vid
detta bolag så myckel mer i sin ordning som de utgifter Staten kommer
ali få vidkännas för ifrägavar:de jernvägsanläggning till en
betydlig del kommer all bero af det sätt hvaruppå bolagets angelägenheter
komma alt förvaltas, hvaremot lill de redan befintliga
bolag, der Staten deltager i förvaltningen, Statens bidrag bestått
i en viss bestämd summa, så att omkostnaderne för Staten der
icke höjas eller minskas i förhållande till direktms mer eller
mindre omtanka och sparsamhet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Ga hr.: Jag inser visserligen
den goda afsigten för Gr. Lagerbjelkes framställda förslag, men
jag tror, att Ståndet icke bör vidtaga sådana detaljbeslämmelser,
som kunna lägga hinder i vägen för bolagets bildande, ulan att
K. M. må pröfva, huruvida några ytterligare föreskrifter för Statens
säkerhet kunna erfordras, än dem som R. St. föreslagit. Nu
är förhällandet, alt R. St. vid en föreg:de riksdag begagnat precist
samma uttryck, som här hafva blifvit åter uptagna. Jag (ror
icke att K. M. ansåg nödigt, all förordna det en af K. M. lill
-
524
Den 28 Augusti e n».
salt Direktör skulle deltaga i förvaltningen af detta bolags angelägenheter,
som skulle komma att bildas. Jag tror också, att det
åtminstone i allmänhet kan vara tillräckligt, att granska förvaltningen.
K. M. kan förbehålla sig vid bolagets stiftande den rättigheten,
ali, derest K. M. så för godt finner, kunna få tillsätta
en Direktör i förvaltningen, men att II. St. skulle bestämt säga,
att ett ombud skall finnas, som skall deltaga i förvaltningen och
bestämdt yrka ett sådant vilkor, det anser jag icke lämpligt, enär
detta vilkor kan anses sammanhängande med den af R. St. medgifna
garanti. Om deremot R. St. öfverlemna åt K. M., på sätt
i detta betänk, år föreslaget, att vidtaga alla ytterligare föreskrifter,
som kunna garantera Statens säkerhet och det allmännas fördel,
så tror jag det kan vara tillräckligt, hvadan jag, för min
del, anser ändamålet vinnas genom det förslag, som här har blifvit
af StatsUtsk. framstäldt och hvarpå jag anhåller om bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Jag skulle vara utaf den af
Gr. Lagerbjelke i förevar:de fall yttrade åsigt och instämma i
del af honom framställda förslag till förändrad redaktion af örte
punkten, om med ifrägavar:de jernvägsanläggning, vore samma
förhållande, som med de kanalanlåggningar af betydligare omfattningar,
hvilka skett bär i landet, men detta förhållande är icke
enahanda. Till kanalerna, nemi. Götha kanal och den af Grut
omnämnde Strömsholms kanal, hat Staten auslagit direkta bidrag
för deras byggande. Sådant har icke här ifrågakomma. Staten
har endast iklädt sig garanti för en viss ränta på det kapital,
som bolaget skall använda lill jernvägsaulägguingen och bestämt
denna garanti till visst räntebelopp. Således har Staten här icke
samma skäl, att deltaga i styrelsen för vägauläggningen, som den
bar att deltaga i styrelsen öfver kanalbyggnaderna. Jag anser
visserligen alt eli ombud i förvaltningen å Kronans sida skulle
kunna göra nytta och vet speciell, ali så varit händelsen med det
ombud, som R. St. beslutat skall finnas uti styrelsen för Strömsholms
kanals arbetsföretag; men när icke Staten tillskjuter något
kapital till företagets utförande, utan endast garanterar täman å
ett afsedt kapital, som skall användas till arbete, så synes Staten
i min tanka sakna gillig rättighet, alt inblanda sig i sjelfva styrelsen,
och dess rättigheter böra icke efter antagliga grunder sträcka
sig längre än att, på sätt StatsUtsk. föreslagit, Staten må genom
ombud, som K. M. utser, deltaga i granskningen af denna
förvaltning; emedan denna granskning medför den säkerhet, som
afses, nemi. att företaget skall utföras på ett sätt, hvaraf med
visshet kan påräknas, att efter oktroj-årets slut, väganläggningen
bör tillfalla Slaten, i det skick, att den, efter denna tid är fullt
användbar och kan begagnas för sitt ändamål. Jag tillstyrker således
för min del, alt punkten må oförändrad antagas.
Gr. Mörner: Till en ledning för omdömet i denna fråga,
tager jag mig friheten, att till en af de föteg:de talarne hemställa,
huruvida det kan vara angeläget, alt Staten i detta fall
utöfvar en större kontroll än i afseende på Riksg:skont. Der till
-
Ben 28 Augusti e. m.
525
sätter K. M. ett ombud, som får vara nämnde vid Fullmäktiges
sammanträden, men liar för öfrigt ingenting att säga, utan blott,
att göra sina anmärkmr till prof. Jag tior icke, att Fullmäktige
skulle finna sig serdeles belåtna, om man föreslog en förändring
uti föreskrifterna i delta hänseende. Nu är det ifrågavande bolags
enskilta kassa och egna angelägenheter, i afseende hvarpå
man vill föreskrifva såsom ett ovilkorlig! åliggande, att de skola
förvaltas af en person, sorn Bolagsmännen sjelfva icke hafva utsett.
Då borde man bestämma luiru vidsträckta denna persons
rättigheter äro. Jag vill erinra mig, fast jag icke nu har författningen
till hands, att just i denna del fanns i afseende på
ilen i Götha kanal-bolags Direkt, insatte serskilde Direktör, ett
ganska betydligen inskränkande stadgande. Om K. M. finner en
sådan föreskrift nödvändig, så lemnar den, i slutet af betänk:t
föreslagna generella hemställan, K. M. rättighet, att efter behag
derom förordna, och härigenom skulle jag äfven tio allt hvad
som behöfdes i denna sak vara stadgadt, enär den af Utsk. föreslagna
granskningen icke blott innefattar granskning af bolagets
räkenskaper utan äfven granskning af förvaltningen af bolagets
angelägenheter, hvaraf följer, att K. M. kan låta följa dem dag
för dag och limma för timma, örn del finnes nödigt. Föreskrif
ten
innefattar således all möjlig latitud för Regeringen, och detta
är en väsendtlig omständighet. Jag yrkar bifall på betänk.
Frih. af Ugglas, Kurt Gust.: Här har blifvit yttradt, att
det skulle vara en väsendtlig skilnad emellan det bidrag, som Staten
lemnar till åtskilliga kanaler och den nu förevar:de frågan. Den
näst föreg:de talaren har äfven yttrat, att, om det vore samma förhållande,
så skulle han hafva biträdt Gr. Lagerbjelkes förslag. För
min del anser jag, att det bidrag, som Staten lemnar åt ifrågavande
företag, klöfver en vida större eftersyn frän Statens sida än det bidrag,
som blifvit lemnadt åt kanalerna. Här är i fråga att garantera
ett bolag en viss årlig inkomst af ett företag. Beloppet af denna
årliga inkomst beror hufvudsakligen derpå, huru detta företag kommer
att förvaltas. Af denna auledn. anser jag det kunna medföra
ganska mycken nytta, att Staten, som garanterar bolaget denna årliga
inkomst, äfven har sin röst med i bolagets angelägenheter. Jag
anser icke, alt Staten har tillräckligt alt säga, genom den granskning,
som StalsUtsk. har medgifvit densamma, utan måste till alla
delar förena mig med det förslag, som Gr. Lagerbjelke framställt.
Jag inser dessutom icke, att man derigenom ingår i några mera
detaljerade bestämmelser, än StalsUtsk. har gjort, ty genom att medgifva
ett ombud vid granskningen, har man redan ingått i specialiteter
och medgifver man en af K. M. utsedd Direktör uti Direkhn,
så är steget icke mycket längre.
Frih. Cederström: Ett förslag, af den sammansättning, som
för ögonblicket är framställdt i egenskap af amendement i StatsUtsk:s
hemställan, synes mig vara af nog hybrid natur, för att kunna
lämpligen antagas. Deremot mäste väl vara ganska verkställbar^ att
utöfva en tillräckligt noggrann tillsyn, på sätt Gr. Mörner visat, ge
-
526
Den 28 Augusti e. m.
norn af K. M. utsedda ombud. Jag beklagar alt man genom ouphörliga
förvecklingar äfventyrar att försvåra möjligheten för bolaget
att kunna upfylla sina förbindelser. Måste icke bolaget hafva i sin
hand, att så styra och ställa, alt det kan upfylla ändamålet med sin
stiftelse? Bör det löpa fara att i dessa sina åtgärder splittras genom
inflytelsen af en tillkommen fremmande person, mera dilkommen,
skulle man kunna inbilla sig, såsom en spionerande kontrollant, ån
såsom intresserande sig för bolagets angelägenheter? Men om han
än för dem hyser något intresse, är detta icke en tillräcklig borgen
för den, för bolaget förmånliga inverkan, hans i Direkt:nen
åsyftade inträde säges skola medföra. Vi se ju huruledes, i detta
ögonblick, Gr. Lagerbjelke, som lärer intressera sig för jernvägar,
gör detta, hvad den här ifrågaställde jernvägen beträffar, på ett sätt,
som något påminner om de föräldrar, hvilka i sin mindre visligt
uttryckta ömhet för sina barn, ömsom aga, ömsom krama dem, sä
att de kunna taga skada för hela sin tid? — Jag hoppas dock, att
detta försök skall stanna härvid, utan att föranleda någon verkställighet,
och anhåller således, såsom förut, om bifall på förevande
punkt.
Gr. Gyldenstolpe: En talare har ansett att den (i:te punkten
vore en delaljbestämmelse, som icke skulle hafva varit nödvändigare,
än den, som varit ifrågasatt af Gr. Lagerbjelke. För det
första är denna detaljbestämmelse, densamma som föreskrefs vid föreg:de
riksdag uti den då lemnade garanti, men dessutom är denna
bestämmelse en gifven följd af den lemnade garantien. Då beloppet
af de bidrag Slaten skall lill bolaget lemna, och beroende af
det bokslut, som i bolagets räkenskaper ulföres och blir större eller
mindre i förhållande till dess mindre eller större behållning, så är
det gifvit alt Staten måste äga ombud, som granskar förvaltningen
af bolagets angelägenheter, för att utfinna, hvad det rätta boksintet
eller den rätta inkomsten skulle vara. Således är denna punkt en
nödvändig följd af de föreg:de, men alt tillsätta en ledamot i direkl.
-n, att deltaga i förvaltningen af bolagets angelägenheter, är icke
en nödvändig följd af den lemnade garantien. Hvad skulle han
dessutom egentligen kunna uträtta? K. M. skulle icke tillsätta så mänga,
att K. M:s Direktörer hade pluraliteten inom bolaget, utan Han
skulle blott tillsätta en eller tvä ledamöter. Om nu dessa komma
i minoriteten, hvartill tjenar då deras närvaro i direkl:n? Majoriteten,
som består af bolagets Direktörer, bestämmer ändock sjelfva
förvaltningen och det blir ju i alla fall öppet för Statens ombud
att klandra denna förvaltning vid en skeende granskning af direktms
räkenskaper och förvaltning. Det finnes ett bolag här i Sverige,
som bar erhållit ganska betydliga bidrag af Staten, der K. M. icke
har fordrat tillsättande af någon serskild af K. M. förordnad Direktör.
Det är Trollhätte kanal-bolag. Der har K. M. ett ombud, sålunda
att detta ombud föreslås af aktie-egarne, d. v. s. delegarue i
kanalen, och K. M. väljer ibland irenne föreslagna, den, som Han
finner lämpligast. Detta är helt annat än hvad Gr. Lagerbjelke
har föreslagit, då han ovilkorligen yrkat att K. M. skulle kunna taga
Den 28 Augusti e. m.
527
dessa ombud hvar K. M. behagade, antingen de hade något enskildt
intresse i bolaget eller icke. Jag anser, alt detta bör öfverlemnas
till K. M., och yrkar derföre fortfarande bifall till denna punkt.
Gr. Sparre, Erik: Jag är en varm anhängare af den föreslagna
jernvägen. Det må således ingen tro, att det är en benägenhet,
såsom en talare yttrat, att föranleda förvecklingar, som förmår
mig, att dela Gr. Lagerbjelkes åsigt, men ehuru varm för denna
sak, så anser jag det likväl vara en pligt för Representanten, att
se Statens rätt tillgodo. Man mäste taga i betraktande att här är
fråga om att utgifva privilegier åt ett bolag, hvars medlemmar vi
icke känna, hvars Direkhn kan beslå af personer, fremmande för
vårt land, och med intressen, tilläfventyrs skiljda ifrån våra. Dessa
ord äro tillräckliga, för att vederlägga hvad af en annan talare har
blifvit sagdt, till jemförelse emellan det ifrågavar:de bolaget oell
Riksg:s-kont. Det har redan blifvit yltradt här, att skillnaden är
icke just serdeles stor emellan Statens åtagande, att garantera en
viss ränta och att omedelbart lemna ett tillskott. Om Slaten i det
sednare fallet skulle hafva rättighet att deltaga i d i re k t: n, så ser
jag intet skäl, hvarföre den icke äfven skulle ega en sådan rättighet
i det förra fallet. Det är en väsendtlig skillnad, att Staten eger
ord med i direktm eller att den blott eger att deltaga i revisionen.
Om också, på sätt Gr. Gyldenstolpe har sagt, ett af Regeringen tillsatt
ombud icke kan verka pä direklm eller åtminstone icke har
mera än en röst, så deltager han åtminstone i öfverläggningarne,
han kan meddela vigtiga npiysningar och råd, och Regeringen har
uti honom ett öga på direktms förvaltning af bolagets angelägenheter.
Jag anser för min del, med afseende derpå, att vi icke känna,
i hvilka händer det ifrågavar:de förelaget kommer och af hvilken
direkt:n det kommer att utföras, det vara af största vigt, att det af
Gr. Lagerbjelke framställda förslaget gillas, och jag får för min del
biträda detsamma.
Hr Printzensköld: Jag finner icke, att de anmärkn:r, jag
framställt emot Gr. Lagerbjelkes förslag, blifvit vederlagda hvarken
af hvad Frih. af Ugglas anfört eller af hvad som den sednaste talaren
i frågan andragit. Det måtte vara en bestämd skillnad emellan
ett arbete, som utföres med aklie-kapitaler under garanti af
Staten, alt å detta aktie-kapital ränta, beräknad lill ett visst belopp,
skall årligen utgå, och det förhållandet, att Staten anslår en viss
betydlig summa, såsom ett direkt bidrag till företagets utförande,
utan att Staten eger att för detta bidrag bekomma den ringaste
ersättning. Då inträder ett förhållande, som gör det nödvändigt för
Staten att deltaga i styrelsen för arbetets verkställande; men när
nu härtill kommer, att Staten har förbehållit sig rättighet, alt efter
ett visst antal år emot den af Staten garanterade ränte-betalningen
utan lösen blifva egare af hela det fullbordade arbetsföretaget, så
ligger ju häruti en ytterligare orsak, hvarför Staten icke ens bör
kunna lagligen ega rättighet alt deltaga i sjelfva styrelsen öfver arbetets
verkställighet. Jag kan icke för mig göra begripligt, hvariäre
Slaten skulle inlåta sig uti styrelsen af ett arbete, hvilket, efter
528
Dun 28 Augusti e. m.
ett visst antal år, blir Statens egendom, utan annan betalningsskyldighet,
än, såsom jag nyss anmärkte, den ränta, hvilken är garanterad,
att under vissa år utgå å aktie-kapitalet. Vi veta äfven att
denna ränta tilläfventyrs icke kommer att till något betydligt belopp
utgå eller åtminstone betydligt understigande det maximum, som
Staten fastställt för sin garanti. Jag förblifver således vid min åsigt
att den bär af SlatsUtsk. föreslagna och till en del af R. St. förut
bifallna garanti icke gifver någon slags möjlig grund för den rättighet,
som Gr. Lagerbjelke vill vindicera Staten, utan att denna
rättighet bör inskränka sig till hvad Ulsk. föreslagit eller att K. M.
må kunna genom ombud hvarje år eller huru ofta som helst granska
luiru bolaget förvaltar sina angelägenheter. Jag tillstyrker fortfarande
bifall på denna punkt.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: När Staten garanterar ett bolag
en viss summa att årligen utgå och det beror på förvaltningssättet
inora bolaget huruvida detta bidrag från Statens sida skall
ulga lill fullo eller icke, så synes det mig icke annat än vara med
billighet fullt öfverensstämmande att Staten äfven har en Direktör,
som deltager i detta bolag och så mycket han förmår bidrager dertill
att omtankan i förvaltningen eger rum. Gr. Gyldenstolpe har
sagt att om Staten blott skulle ega en Direktör, såsom här är föreslaget,
denna Direktör ovilkorligen skulle blifva öfverröstad af de
andra Direktörerna. Detta är visserligen sant, men denne Direktör,
som känner det inre machineriet inom bolaget, har åtminstone tillfälle,
om han icke förmår att moraliskt inverka på de andra Direktörerna,
att vid kommande revisioner, påpeka just de saker, hvarpå
Revisorerna böra gifva akt.
Det sista skälet, som Hr Printzensköld anfört, bar jag för min
del funnit så förunderligt, att jag för min del icke tror det löna
mödan, att här uptaga detsamma lill besvarande. Jag anhåller om
bifall til Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hr Gr. o. Ordf.-n yttrade alt han nu då alla de talare som
anmält sig haft tillfälle att afgifva sina yttranden, trodde sig böra
återföra i R. o. Ad:s minne, att Gr. Lagerbjelke vid början af denna
diskussion förbehållit sig att sedan det i det öde mom. förekommande
förslag blifvit afgjordt, få framställa ytterligare förslag. För
att således icke genom en ovilkorlig propos. afskära detta Gr. Lagerbjelkes
förbehåll, finge Hr Gr. o. Ordfin hemställa om R. o.
Ad. behagade tillåta, att Gr. Lagerbjelke sedan beslut blifvit fattadt
om Utsk:s utlåt, i öde morn., finge göra de ytterligare förslag, som
han förklarat sig hafva för öfrigt att framställa.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Gr. Mörner anmälde sig och yttrade:
Jag trodde att då en § var föredragen till Ståndets afgörande,
så var det äfven Stånds-Iedamöternas skyldighet att under diskussionen
framställa sina förslager, men att de icke hade sig öppet, att
väcka nya motioner, utan att de förslager, som man ville göra,
borde
Den 28 Augusti e. m.
520
boide framställas under diskussionen öfver betänk., så att man icke
efteråt får nya projekter, hvilkas slut man icke kan förutse.
Hr Gr. o. Ordf:n förklarade, alt det varit under förutseende
af den anmärka. Gr. Mörner nu framställt, och då Hr Gr. o.
Ordf:n ansett Gr. Lagerbjelke genom sitt gjorda förbehåll berättigad,
att derom inhemta R. o. Ad:s tanke, som han i delta afseende gjort
hemställan innan diskussionen var afslutad, emedan i fall R. o. Ad.
icke lemnade bifall till denna Gr. Lagerbjelkes önskan, Gr:n måste
ega rätt att före diskussionens slut framställa sina förslag.
Frih. Cederström: Hvar och en af R. o. Ad:s ledamöter
bör vara R. o. Ad:s för ögonblicket tjenstgörande ordf:de på det
högsta tacksam för den ömhet och omtanka, som Hr Gr:n visat
för hvarje ledamots rätt. Jag medgifver, alt det varit lämpligt, att,
då jag redan förut vid denna fråga haft ordet, vidröra Gr. Lagerbjelkes
besynnerliga begäran, att R. o. Ad. skulle på förhand och
utan att på minsta sätt veta hvad Gr. Lagerbjelke kan hafva in
petto, skänka honom en ovilkorlig tillåtelse, alt framkomma med de
förslag af hvarjehanda art, som han kan behaga framdeles förelägga
Ståndet. Mig veterligt har något sådant icke förut härstädes ifrågakomma.
Icke heller vet jag, hvarföre ett så ovanligt ynnestbevis
skulle, i strid med all praxis, af R. o. Ad. en dess i öfrigt mycket
högaktade ledamot, Gr. Lagerbjelke, nu tillåtas. Det vore besynnerligt
att härvid följa en helt ny procedur; min tanka är således
att R. o. Ad. torde helt enkelt med nej besvara den förfrågan
Hr Gr. o. Ordf:n behagat framställa; så mycket mera som det
torde vara något svårt för Gr. Lagerbjelke att, om han nu icke
kommer fram med sina förslag, förespegla dem nog lockande, att vi
skulle på förhand lofva att taga desamma i öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: Redan innan den siste värde talaren började
sitt anförande, hade jag anmält mig, för att upläsa mina förslager.
R. o. Ad. hade således redan känt dem från början lill
slut, om den siste värde talaren icke uptagit tiden med sitt anförande.
Det nu förevande 6:te mom. är enl. min tanke icke fullständigt.
En ofullständighet har jag redan framstäldt och jag tror att
det dessutom bordt innehålla 2:ne ytterligare bestämmelser, dem
jag anhåller nu få upläsa. Den ena skulle vara följande: ”Afgifter
för såväl personers som varors forslande å jernbanan bestämmes genom
af K. M. godkänd taxa, hvarjemte bolaget åligger att vid på
fordran
och emot serskild, af K. M. faststäld, afgift å jernbanan
fortskaffa trupper och krigsmateriel samt andra kronans effekter”.
Den andra bestämmelsen, som jag anser böra tilläggas, skulle innehålla:
”Med jernvägen skall förbindas en electro magnetisk telegraflinie,
hvilken vid påfordran skall ställas till K. M:s och Kronans
disposition”.
Jag hade föreställt mig att det vid öfverläggningen om dessa
förslag vore lämpligast om de ett i sender blefvo företagna till af9
H. 34
530
Den 28 Augusti e. m.
görande. Såsom R. o. Ad. finner, äro de fullkomligt oberoende af
hvarandras öde, så att det ena kan bifallas äfven om det andra afslås,
och jag hade derföre förmodat att R. o. Adis ledamöter skulle
blifva mest belåtne med att dessa förslag icke framställdes, innan
beslutet blifvit fattadt i afseende på det förslag jag förut haft äran
framlägga. Jag har nu framställt dem alla (re, innan diskussionen
förklarats vara slutad, och det är således min ovilkorliga rättighet alt
få dem alla underkastade R. o. Adis pröfning och beslut.
Hr Printzensköld! Mig synes det varå temligen illiberalt af
R. o. Ad., om icke R. o. Ad. bifaller hvad Gr. Lagerbjelke nu i
afseende på öfverläggningssättet heraslält. Det står ju det Högloll.
Ståndet öppet, alt sedan Gr. Lagerbjelkes första framställning blifvit
både diskuterad och afgjord, kunna bifalla eller afslå de ytterligare
tillägg eller förändringar, han vill göra uti punkten. Jag hade förmodat
för min del, hvad, som nu också upläsandet af Grins förslag
har vitsordat, alt dessa ingalunda kunde afse någon förändring i
den delen af punkten, hvatom diskussion nu egt rum, utan att dessa
förslag afsågo ämnen, som ganska väl kunde diskuteras ulan något
direkt sammanhang med den punkt, som nu är föremål för öfverläggning.
Jag får således för min del vördsamt tillstyrka, alt R.
o. Ad. må företaga första frågan om det tillägg, som Grin föreslagit
i denna punkt, lemnandes de öfriga frainställningarne till serskild
pröfning, sedan den första frågan blifvit afgjord, och jag begagnar
detta tillfälle för att genmäla Hr Brakel och förklara, att sådana svar
som det Hr Brakel behagade lemna på mitt anförande, vanligtvis
meddelas, då oförmågan fallas att åstadkomma någon annan vederläggning.
Gr. Mörner: Sedan Gr. Lagerbjelke nu framställt sina förslag,
får jag anhålla, att få göra några anmärknir emot dem.
Nyttan af dessa förslag, vill jag icke bestrida, men jag anser
dem höra så helt och hållet till det icke väsendtliga af oktrojen, att
de böra till K. M. öfverlemnas. Att äfven denna angelägenhet icke
af K. M. förbisetls, derom hade Gr. Lagerbjelke kunnat öfvertyga
sig, om han tagit kännedom om de reglor, som blifvit det förut
bildade bolaget meddelade. Man behöfver således icke hafva någon
tvekan, att de nu icke skola vinna behörigt afseende, då man redan
uti den tryckta handlingen finner, att K. M. har på den fästat
Sin upmärksamhet. Jag kan således icke anse detta reglementerande
vara af behofvet påkalladt, om icke för att föranleda olika
beslut, hvarigenom tidsutdrägt och förryckningar möjligen kunna
förorsakas.
Gr. Lagerbjelke: Sedan mina båda öfriga förslag nu äfven
kommit under öfverläggning, anser jag det måhända vara bäst
att alla tre förslagen nu diskuteras, hvarefter jag anhåller om serskild
propos., på hvardera af dem.
Gr. Mörner har ansett dessa förslag vara alltför otydliga samt
endast innefatta ett småreglemenlerande. Jag vågar vara af alldeles
motsatt tanka. För det första ber jag, att få åberopa den nu
Den 28 Augusti e. m.
581
gällande föreskriften att för gällande kommunikations-anstaller, hvartill
Staten bidrager, skola alltid afgifter erläggas efter taxa, som af
K. M. fastställes. Det är naturligt att då Staten bekostar ett sådant
kommunikationsmedel, som denna jernväg, så är, om det afsedda
ändamålet med denna väg skall upnäs, angeläget att afgifterne
bestämmas så låga som möjligt. Man skulle väl tro, alt man
borde kunna påräkna, att bolaget uti sitt eget intresse skulle sätta
dessa afgifter lågt, emedan bolaget pä sådant sätt säkerligen skulle
hafva den största inkomsten, men man finner likväl att kortsyntheten
ganska ofta, den dagliga erfarenheten med en af våra största
kommunikations-anstalter bekräftar det, sätta dessa afgifter mycket höga.
Då nyttan af hela arbetet till en stor del beror derpå, alt taxan
bestämmes lågt, så kan man väl icke säga, alt det är en punkt af
endast sekundär vigt, om det föreskrifver att Regeringen skall deltaga
i dess upgörande. Vid detta bolag tillkommer dessutom den
omständigheten, att Staten garanterat bolaget en viss minimi-inkomst.
Nu beror naturligtvis den inkomst, som jernvägen kommer att lemna
till en icke obetydlig grad deruppå, att taxe-bestämmelserna äro väl
upgjorda, hvadan det är så mycket billigare att Staten får utöfva
inflytelse vid desammas upgörande. Jag vågar således fortfarande
hoppas, att R. o. Ad. skall anse detta förslag af den vigt, att
det bör af R. o. Ad. bifallas. Det sednare stadgandet i samma
förslag, eller om K. M:s rättighet att få trupper transporterade på
banan, torde äfven vara af vigt. Man har här under diskussionen
framställt såsom en nytta af jernvägarne, att man på desamma kunde
transportera trupper. Det må väl vara sant, att det ligger i bolagets
eget intresse att få transportera trupper för att derpå förtjena
penningar, men man kan äfven tänka sig ett bolag, nog illvilligt
emot Staten för att neka till sådan transport, och detta så mycket
mera, som det skulle blifva ett bolag, som till stor del kan komma
att bestå af utläudningar; om Staten då icke har bestämd rättighet
alt skicka sina trupper på jernvägen, kan mycket trassel npkomma.
Men icke nog dermed: det är gifvet alt om stora massor af tusentals
personer, Arlilleri-packer m. m. skulle transporteras på jernvägen
efter vanlig taxa, så skulle afgifterna derför blifva för Staten
alltför betungande. Dä Staten lemnat jernvägen så betydliga bidrag
som här är beslutadt, så är det väl icke för mycket hegardt, att
Staten får begagna jernvägen och får göra det emot en något modererad
taxa. Det är derföre jag föreslagit både en bestämd rättighet
för Slaten alt begagna vägen och att den malte få begagna
densamma efter en annan taxa, än den vanliga. Jag har sluteligen
föreslagit, att en elektrisk telegraf ovilkorligen skulle förenas med
jernvägen. Måhända säger man, att det kommer att ske i alla fall,
men då förorsakar ett bestämdt stadgande derom också ingen olägenhet.
Om återigen någon sådan telegraf eljest icke inrättades, då
vore en stor skada skedd och man finge bittert ångra att det föreslagna
stadgandet icke funnits, ty dels blefve jernvägen mera lifsfarligare,
synnerligast om den bestod af enkel bana och dels bidrager
det högst väsendtligt till jernvägarnes stora nytta, att genom
532
Den 28 Augusti e. m.
elektriska telegrafers anbringande utefter banan, underrättelser kunna
gifvas med sådan snabbhet och lätthet. Högst nödvändigt är det
naturligtvis äfven, att, der en elektrisk telegraflinea finnes inrättad, Regeringen
eger bestämd rättighet att sig af densamma begagna. Samma
skäl, som tala för Regeringens rättighet, att pä jernbanan fortskaffa
trupper finnas i ännu högre grad för nu ifrågavande afseende. Man
länke sig ett bolag, som, då en vigtig händelse inträffade, af egennytta
eller annan bevekelsegrund företog sig, att förhindra Regeringen,
alt begagna den elektriska telegrafen under det bolaget sjelf
med densamma lät kringsprida sådaue underrättelser det behagade.
Det är emedlertid den skillnaden emellan begagnandet af jernvägen
för transporter och begagnandet af telegrafen att del sednare icke
medförer kostnader hvarföre det ganska väl kan af bolaget medgifvas
Staten alt begagna den elektriska telegrafen kostnadsfritt.
Pä alla dessa förenade skäl vågar jag vördsamt anhålla om bifall
till de af mig nu framställda förslag.
Frih. Cederström: Jag hade trott att vi hade att öfverlägga
om 6:te punkten uti StatsUtsk:s utlåt. N:o 340. Har Gr. Lager
bjelke
någonting att invända emot denna punkt, må lian då säga
det, men att framkomma med helt och hållet nya vilkor, som motionären
icke föreslagit, som Utsk. icke tillstyrkt, det tror jag är att
gå något på sidan ora sin befogenhet. Hr Gr. och Ordf:n har också,
såsom mig synes, velat antyda delta, då han bar ansett det fordra
en serskild förfrågan hos R. o. Ad., om R. o. Ad. behagade tillåta
att Gr. Lagerbjelkes förslag komme under öfvervägande. Gr. Lagerbjelke
har, sedan jag sist hade ordet, framkommit med dessa förslag.
Förgäfves söker Gr:n göra troligt, att det blott var den af
mig, genom mitt anförande förskylda utdrägt af tiden, som vållat
att Gr:n icke haft lägenhet alt för Ståndet tillkännagifva sina förslag;
hvaremot jag skullle tro att det var Hr Gr:n och Ordfrns framställning
som oeftergifligen frampressade dessa oss redan ullofvade
förslags framhafvande i dagen litet förr än ämnadt var. Jag, som
icke ens anser dessa förslag fullt grundlagsenliga, har svårt att ingå
i deras besvarande, men för att icke i sak något förlora, så måste
man, när man blir trängd på lifvet, försvara sig. Det är således
högst nödvändigt, att taga i betraktande i hvad mån denna fråga
förändrat sig sedan sista riksdagen. Det blir nödvändigt att tillse
ora ordalydelsen i StatsUtsk:s vid 1848 års riksdag bifallna belänk.
innefattar några sådana föreskrifter, som Gr. Lagerbjelke nu ansett
oundgängliga. Man inhemtar dä att de icke finnas der och likväl
har åtskilligt af hvad Gr:n nu först yrkat, verkligen under annan
form influtit uti de framställda reglorna för bolaget. Det synes mig
följaktligen att med den latitud, som åt K. M. är föredragen, åtskilliga
af Gr. Lagerbjelkes farhågor äro ogrundade. Kan man med
något sken af rimlighet framställa den förmodan, att bolaget skulle,
såsom Gr:ns ord föllo sig, af illvilja neka Regeringen att å jernbanan
transportera trupper? Ar det icke bolagets intresse att emottaga
hvad folk och gods eller varor som helst? Hvad beträffar att
en elektro-magnetisk tilegraflinie borde inrättas, sä vore det i sig
Den 28 A ugusti e rn.
533
sjeift en ganska nyttig sak; — jag förmodar emedlertid, dels att det
later sig med lätthet göra, dels också, att det likväl kostar något
penningar. Att i sådant fall ålägga bolaget en sådan anläggning,
gratis, synes icke alldeles billigt, äfvensom ej heller af StalsUtsk:s
utlåt, föranledt; deremot tror jag visserligen att man kan med fullt
skäl förvänta, att bolaget skall, på K. M;s begäran, anlägga en
elektrisk telegraf till begagnande för allmänheten och K. M. eller
hvem, som vill betala. I alla fall hörer detta till sådana specialiteter,
som verkligen äro i det afseendet betänkliga för Ståndet att
bestämma, att, om Ståndet skulle ingå i sådane detaljer, så kan
sedermera, vid sakens pröfning inför K. M., den betänkligheten
upsla, att, då R. St. varit så minutiösa, så skulle de punkter, som
R. St. icke vidrört, kunna synas eller anses vara ämnade alt icke
heller af K. M. uplagas. Denna omständighet torde förtjena något
afseende.
Gr. Lagerbjelke har, för att nu återvända till den af honom
ifrån början gjorda framställningen, sagt, att han gjorde väsendtlig
skillnad emellan direktionsbestyret och revisionsbeslvret. Jag gör
äfven denna skillnad, och just derföre att jag måste serskilja på en
beslyrelses eller direktions och en revisions attribulioner, är del sorn
jag icke kan med min röst understödja, att man söker uti direktionen
inmänga en för bolagets intressen fremmande person, till äfventyrad
förveckling af förhållandena, isynnerhet i fråga om Revisorernas
ställning till bolaget; ty det är gifvet att om bolaget får en direktion,
hvaruti sitter en af K. M. tillsatt Direktör med beslutande
räll, så blir Revisorernas ställning till en sådan direktion alldeles
ieke så ren och klar, som till en direktion, hvilken af bolagets personal
blifvit vald. Af dessa skäl anhåller jag, alt R. o. Ad. mätte
bifalla den 6:le punkten, ulan all modifikation deraf. — Skulle, lill
tidens angenäma användande, det sedermera likväl blifva nödvändigt,
alt behandla Gr. Lagerbjelkes förslag, som äro trenne lill antalet,
och utgöra afvikelser från Utsl;:s mening, så förmodar jag,
under den förutsättning att den 6:te punkten antages, alt R.o. Ad.
behagade afslå de omnämnde förslagen, det ena efter det andra.
Gr. von Rosen, Adolf Eugene: Jag lar mig friheten, att
begära ordet för att belysa förhållanden, hvilka jag tror bevisa, alt
Gr. Lagerbjelkes förslag icke allenast icke böra tagas i betraktande,
emedan de för det första förut äro afgjorda och för det andra,
emedan de äro outförbara. Uti hvad frågan angår taxan för truppers
förande, samt inrättande af elektriska telegrafer, finnes stadgadt
uti K. M:s nåd. Resolution d. 27 Nov. 1845: ”att en serskild Koinilé
beslående af 9 ledamöter och en Ordf:de, nises till ena hälften af
K. M. och till den andra af bolaget, som derjemte i underd:het
föreslår tre kunnige, verksamme och redlige män, bland hvilka K.
M. utnämner Ordf:n; hvilken komité skulle bestämma taxan å afgiflerna,
som skola gälla för personer och varor, hvilka å jernvägen
transporteras, utan att samma taxa i någon mån må förhöjas utan
Regeringens bifall, ej heller nedsättas eller förändras utan bolagets
medgifvande”. Vi finna deraf, att denna sak redan 1845 var å
534
Den 28 Augusti e. m.
bane. Vidare i den oktroj, som K. M. d. 28 Dec. 1848beviljade
för elt bolag till jernvägsanläggning emellan Orebro och Hull finnes
intaget följande: ”taxan å afgiflerne för personer och varor, som
på jernvägen transporteras, skall bestämmas af en komité bestående
af 4 af OSS utsedde och 4 af bolaget valde ledamöter jemte en Ordf.,
hvilken WI efter förslag af bolaget å tre kunnige, verksamme och
redlige män vilje i nåder förordna. Denna taxa må icke i någon mån
förhöjas ulan Vårt bifall och ej heller nedsättas eller förändras utan
bolagets medgifvande”. Jag tror, alt härutinnan finnes ingen ovisshet,
och alt det således är fullkomligen bestämdt, huru det skall
förhållas uti dessa fall.
T afseende på forsling af trupper gratis på jernbanan, så kan
jag icke tro, att en komité skulle komma att bestämma, att så skall
förhållas med truppers forsling.
Hvad beträffar elektriska telegrafer, får jag äran uplysa att anledn:n,
hvarföre icke elektriska telegafer varit inryckta i förslaget
har varit den, all denna väg blott afser en ganska kort linie och att på
samma tid, som detta förslag väcktes, det var ett bolag, som erbjöd
sig att i Sverige anlägga en telegraf-liuie ifrån Stockholm till Götheborg,
och då hade del varit, såsom jag tror, föga ändamålsenligt att
förhöja kostnaden, genom tillägg af kostnaden för en telegraflinje,
då jernvägsbolaget egde tillfälle att upgöra kontrakt med ifrägavande
bolag, emot det att detsamma fick begagna jernvägen, så långt den
räckte, för upsältande af deras elektriska telegraf, hvilket innebär
för dem en ganska stor fördel, och på detta sätt kunde jernvägslinien
på vissa tider af dagen äfven få gratis begagna sig af telegrafen.
Nu har förhållandet blifvit annorlunda, och jag får säga,
alt hvad på mig ankommer, så skulle jag icke hafva något emot, att
äfven kostnaden för en elektrisk telegraf intages i anläggningskostnaden:
jag skall fastmer göra allt mill till alt det må blifva förhållandet;
men jag tror, att det nu icke vore rätt, alt intaga detta
såsom ett vilkor, af det skälet, att om vi tänkte oss den elektriska
telegrafens utsträckning emellan Götheborg och Stockholm, och densamma
tillhörde ett enskildt bolag, så skulle telegraflinien, ifall jernvägen,
då den afslås till Regeringen, icke vore utsträckt emellan
Götheborg och Slockholm, derigenom brytas för den del deraf, som
tillhörde jernvägen. Jag tror således, att jag har gifvit tillräcklig
förklaring öfver dessa Gr. Lagerbjelkes förslag. Hvad deremot
beträffar kostnaden för telegrafliniens begagnande af kronan, så tror
jag icke ens, att det vore rätt eller att del skulle komma att fordras,
att kronan derför erlade betalning.
Man har hemtat farhåga deraf, alt det skulle blifva ett utländskt
bolag, och jag tager mig friheten anmärka, då jag nu har ordet,
att det är oriktigt att så mycket tala om illvillja, hvilket säkerligen
härledt sig frän nyssnämnda farhåga. Mina Hrr! det är icke sagdt,
att det blifver ett utländskt bolag. Det blifver ett fullkomligen Svensk
bolag, och om, såsom flera värde talare här yttrat, den garanti,
som är gifven, är så tillräcklig, så vill jag fråga, om vi icke kunna
emotse, att elt ganska stort antal Svenske män skall teckna sig till
deltagare deri. Jag tror, att man äfven härutinnan, såsom vid andra
Den 28 Augusti c. m.
535
tillfällen, bör anse hvarje person obrottslig, lills det bevisas, alt han
är brottslig. — Jag kan således icke annat se, än att hela diskussionen
om de tvenne punkterne är öfverflödig.
Ilr Brakel: Frih. Cederström har först här sagt, att det skulle
vara obehörigt af Gr. Lagerbjelke, att i denna punkt inlägga några
bestämmelser, som icke förut finnas inryckta i Utsk:s betänk. Emedlertid
har Utsk. i första punkten här tillstyrkt en jernväg och i de
följande punkterna framställt åtskilliga förslag, dels i intresse för
kronan och dels i intresse för jernvägen. När förhållandet är sådant,
så kan jag icke finna annat, än att hvarje representant på
delta rum kan framkomma med nya betänkligheter och när ett lagförslag
bär förekommes, föreslå en annan redaktion eller andra bestämmelser.
Sålunda är det äfven i min tanka, hvarje representants
rättighet all få inryckta sådana bestämmelser, som tillförsäkra K. M.
och kronan vissa förmåner.
Gr. von Rosen har talat om trupptransport och trott, att Gr.
Lagerbjelkes mening var att de skulle transporteras för intet; men
Gr. von Rosen har, om jag icke misstager mig, redan blifvit uplyst
om misstaget deruti, och att Gr. Lagerbjelkes mening endast var,
att garantera kronan rättigheten, alt för nedsatt pris fä transportera
trupper på banan i händelse behof deraf upstår. Han ansåg det
icke vara öfverensstämmande med Statens behof att, ifall transport
af trupper skulle behöfvas, de mäste transporteras för samma höga
pris, som andra transporter. Hvad åter det beträffar, ali Gr. von
Rosen har ansett den garanti, som vi här försöka, att nedlägga, uttrycka
misstroende med bolaget, tror jag icke, att det är hvarken
Gr. Lagerbjelkes eller de personers mening, som dela hans åsigt,
alt här yttra ett misstroende för ett kommande bolag, utan deras
mening var, att så mycket som i deras förmåga slår, garantera de
fördelar, som Staten kan hafva af den tillämnade jernvägen. Häruti
ligger således icke något misstroende, utan blott ett bemödande, alt
så mycket som möjligt se på Statens säkerhet, * och det bör vara
hvarje representants plikt. Slutligen ber jag ali få lacka Hr Printzensköld
för den vackra kompliment han gaf mig, alt oförmåga
fattades mig, att vederlägga hans sista påslående. Jag förslår della
ungefär så, att förmåga icke brister mig i detta hänseende och för
att icke nu gifva Hr Printzensköld dementi härpå, hvilket vore för
mig ganska obehagligt, så får jag säga, alt om Staten äfven får
jernbanan efter 40 år, så vet jag ej hvarföre icke det skulle ligga
i Statens intresse, alt under dessa 40 åren, så handhafva jernbanan,
att de icke behöfva utbetala bela summan af 250,000 r:dr om året.
Jag har visserligen icke nu varit mångordig såsom Hr Printzensköld
brukar vara, men tror mig med dessa få ord hafva bevisat, att Hr
Printzensköld haft rätt, dä han sagt alt jag icke hade oförmåga alt
vederlägga honom.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Då jag på detta rum upkom,
hörde jag straxl derefter här framställas af Ordfiden den propos.,
som skulle åt Gr. Lagerbjelke bereda tillåtelse, att få föredragning
af de förslag, han nu sedan afgifvit. Jag kan icke neka, att proposm
536
Den 28 Augusti e. m.
föreföll mig besynnerlig men denna förundran förföll alldeles, då
jag lick höra innehållet af de gjorda tilläggen, och mig synes, att
Gr. Lagerbjelke haft full rättighet, att framställa sina förslag. Han
gjorde derigenom intet annat, än hvad StalsUtsk. förut har gjort och
hvad detta Stånd i går har godkänt.
Hvad innehållet af dessa förslag beträffar, kan jag icke annat än anse
det första vara af den största vigt för riket och vara en alldeles nödvändig
bestämmelse, om man skall kunna försäkra sig om någon
nytta för de 10 milhr, som i går blefvo voterade, och jag tror det
vara desto angelägnare att vidtaga denna bestämmelse ronde priset
på jernvägstransporterne, som jag här har hört det utländska aktiebolagets
ombud motsätta sig densamma, och det oaktadt han i går
här uplrädde och yttrade, alt Götha kanal är alldeles förfelad, genom
den höga transportkostnad, som der eger rum. Han hade fullkomligt
rätt i den delen, och hvarje Svensk man, som har någon
bekantskap med affärslifvet, kan inse att detta är öfverensstämmande
med verkliga förhållandet, men dä man har en sådan erfarenhet i
detta fall, måtte det icke kunna anses för en öfverflödig försigtighet
alt se sig före, att icke samma olägenhet, som tillförene, nu upslår
under ett halft sekel, under hvilken lid landet årligen skall skatta
en så stor summa, som den man nu beviljat till delta jernvägsbolag.
1 afseende pä punkten af Gr. Lagerbjelkes förslag till tillägg,
synas mig de skäl mot saken, som Gr. von Hosén anfört, tvertom
tala för bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag. Han har velat citera den
numera döda oktrojen för det gamla bolaget och visat att K. M.
deri föreskrifvit på hvad sätt taxan skulle upgöras. Det är visserli
gen
troligt alt K. M. äfven vid den nya taxans bestämmande skulle
iakttaga samma försigtighet till bevakande af kronans fördel, men
det synes icke heller obilligt, att dä man gör stora upoffringar för
riket, man äfven dermed fästar några vilkor, sorn äro af vigt.
I afseende på den elektromagnetiska telegrafen, så har man
velat motsätta sig förslaget på den grund, alt en sådan anläggning
skulle vara nödvändig för kommunikationen emellan rikets begge
första städer; men Wina Hrr, då mätte del väl icke vara någon olägenhet
utan i sin ordning att genom den föreslagna punkten söka försäkra
sig om en del af denna kommunikation, nemi. emellan Köping och
Hult. Jag kan icke se, att Gr:n har anfört något skäl, som skulle
kunna förmå mig alt afstå från förslaget i denna del.
Beträffande skyldigheten för jernvägsholaget, att transportera
trupper, så förefaller det mig så besynnerligt, alt man kan ifrågasätta
den, då det är en allmän sed i andra länder, att kronan får
emot nedsatt pris transportera trupper.
Jag har varit emot saken i går och icke biträdt de stora medgifvanden,
som R. o. Ad. då gjorde; men jag håller de ledamöter,
som hafva bidragit till gårdagens beslut, räkning för att de åtminstone,
vid dess verkställande iakttaga någon försigtighet, och jag kan
således icke annat än biträda deras förslag i sin helhet. Jag tror,
att man spänner bågen mycket för högt, om man yrkar, alt dessa
försigtighetmått nu icke må anses behöflige. Jag anhåller om bifall
Den 28 Augusti e. ra.
537
till StatsUtsk;s förslag och de 3 förslag till tillägg, som Gr. Lagerbjelke
afgifvit.
Frih. af Ugglas: Ibland de brister, som vidlåda StatsUtsk:s
betänk, är äfven saknad af bestämmelse om taxan. Jag är således
Gr. Lagerbjelke tack skyldig, derföre alt han bragt denna fråga å
bane, ty jag anser denna fråga vara af allra största vigt. De skäl,
som man deremot här anfört, är det ena, alt det vore ett för långt
sträckt reglementerande och det andra, att stadgandet igenfinnes i den
af K. M. redan fastställda oktroj af 1845. Denna oktroj är dock
redan uphäfd och det ifrågavar:de stadgandet existerar således icke
vidare.
I afseende på reglementerandet, så beder jag att få fästa upmärksamhelen
pä en omständighet, nemi., att i England, der man
med den allra största noggranhet går tillväga i dessa fall, men der
man icke gerna inblandar sig i enskildas företag, Parlamentet, innan
jernvägen bifalles, alltid bestämmer maximum för taxan. Då sådant
i England icke anses vara ett alltför stort reglementerande, så förefaller
det mig besynnerligt, att man här i Sverige skall anse det
för ett sådant. Jag kan således icke annat än anse della innebära
en ofantligt stor garanti för företagets framgång. I afseende pä
skyldigheten för bolaget alt, såsom det vill synas af Gr. Lagerlijelkes
förslag, mot en modifierad taxa transportera trupper samt arméens
och flottans materiel, så delar jag helt och hållet Gr:ns åsigt.
I England åro bolagen skyldige alt transportera brefpost gratis. Jag
anser således icke alt det vore för mycket, om man här i Sverige
bestämde det såsom en skyldighet för bolagen, alt emot nedsalta
afgifter fortskaffa brefposten.
I afseende på elektriska telegrafer, är jag icke af samma tanke
med Gr. Lagerbjelke. Det är icke någon ovilkorlig nödvändighet
för en jernväg, alt hafva en elektrisk telegraf. Alt ålägga bolaget,
alt ovillkorligen inrätta en sådan telegraf samt alt åt kronan förbehålla
rättighet, att kostnadsfritt begagna den, anser jag icke rätt,
utan måste i denna punkt skilja mig från Grins förslag.
Gr. von Rosen: Jag har tagit mig friheten att nu begära
ordet, för att återkomma till den omtvistade punkten. Om Gr. Lagerbjelke
och Frih. af Ugglas benäget hade godheten att kasta ögonen
på min till K. M. ingifna anhållan om tillåtelse att få inrätta jernvägar
här i Sverige, så skulle de finna, att jag derutinnan just föreslagit,
att man för billiga vilkor skulle föra posten och forsla trupper.
Den förra oktrojen är icke förbi såsom Frih. af Ugglas förmodat,
utan den har 20 år att löpa, innan den slutas. Grundprincipen
är der upgjord och derföre behöfva vi icke nu mycket
derom orda; men jag får äfven äran uplysa, att ganska besynnerliga
förhållanden kunde upstå, om man drifver saken för långt.
Låtom oss tänka oss ett bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag, samt
att taxan under ett krig är mycket lågt nedsatt, och att en ofantlig
transport då kommer alt ega rum på jernvägen. Förhållandet blefve
då, alt bokslutet för året kunde visa, icke allenast en så betydlig
brist, att icke ens_ de 5 proc. betäcktes, ulan inkomsten äfven
538
Den 28 Augusti e. m.
vida nnderstege detta förhållande. Jag tror derföre, att när taxorna
skola npgöras, så böra de beräknas samvetsgrannt. Att K. M. och
kronan skall hafva förmånsrätt till hanans begagnande, det kan
vara rätt i anseende till det sätt, hvarpå detta bolag formerar sig:
men jag säger ännu engång, att man bör noga tillse, att icke göra
bolaget orätt, då man vill bevaka kronans rätt.
Hr Brakel har sagt, alt ingenting förnärmande har varit yttradt
om de utländska bolagen. Jag känner Gr. Lagerbjelke för väl, för
att tro, att han skulle vilja säga något förnärmande, men då man
hos dem supponerar illvillja, säger man allt hvad man kan för att
gifva en anspegling derpå, att de skola lägga sig emot något, som
vore det rälta.
Jag vill för öfrigt nu förbigå de verkligen grofva ord, för alt
nyttja den rätta termen, hvilka här blifvit begagnade både i går och
i dag, och hvilka jag anser vara af den beskaffenhet att, om de
utgått från en annan person, det varit hvarje Riddersmans rätt att
derföre vänta ofördröjlig uprättelse, eller också att tvinga talaren alt
göra afbön.
Jag återkommer till hvad Hr af Harmens sagt. Det är ganska
orätt att beständigt tala om ett utländskt bolag, ty jag har förut
tydligen visat alt det icke är sannt och alt det icke skall blifva
något utländskt bolag. Uti Utsk:s utlåt, står, alt del skall vara ett
inländskt bolag och i K. Rosoiutionen säges, att hvarje utländsk
eller inländsk man får uti företaget deltaga. Vi veta ju ännu icke,
hvar aktierna skola stanna, och då borde man icke anse sig hafva
rättighet, att beständigt komma med uprepande af sådana termer.
Jag får säga, att de sorn beständigt föra på tungan att man för Staten
skall göra upoffringar, äro just de, som äro minst villige att
sjelfva göra upoffringar för andra.
Gr. Mörner: Den uplysning, som jag ernade lemna, då jag
begärde ordet, har Gr. Rosen redan meddelat, nemi. att, uti 1845
års K. Resolution omtalas, ibland de föreslagna vilkoren, att pä billiga
vilkor posten skall föras äfvensom trupper och deras materiel
mot billiga afgifter skola fortskaffas. Der nämnes också omaltlinier
af elektriska telegrafer skola inrättas på det allmännas bekostnad.
Saken är således icke på något sätt obekant eller icke underställd
Regeringens bepröfvande, och dä man sedermera uti den, år 1848
meddelade oktroj finner att K. M. infört en del af dessa bestämmelser,
oaktadt R. St. icke hade uptagit dem bland sina vilkor för
garantiens meddelande, så tror jag, alt äfven om man antager att
denna oktroj har förfallit, man dock af hvad förut i ärendet blifvit
vidgjort kan hafva tillräcklig ledning för att vara förvissad, att saken
icke lärer blifva förbisedd af den auktoritet, som i sista hand skall
handlägga och afgöra målet. Att detta Stånd skulle ingå i alla möjliga
föreskrifter, som kunna finnas nödiga, det har jag redan flera
gånger sagt, att jag skulle anse vara både vågadt och troligen misslyckadt,
enär åtskilligt ändock dervid skulle blifva förbisedt eller uteglömdt.
Då är det mycket bättre att lemna fria händer åt Regeringen
än att reglementera allt för mycket, och jag kan således icke
Den 28 Augusti e. m.
539
biträda de åsigter, som här blifvit yttrade, alt införa ännu flera nya
sladganden, som hvarken finnas uti de af Ständerne vid sistförflutna
riksdag antagne vilkor eller blifvit af någon motionär föreslagne,
utan först här nu motioneras, hvilket jag icke anser vara rätta
ordningen.
Gr. Lagerbjelke: Hvad först beträffar lagligheten afifrågavar.
förslag, så föreställer jag mig det vara lemligen gifvet, att när R.
St. å ena sidan gifva åtskilliga fördelar ät eli bolag, de å andra
sidan kunna tillförsäkra sig vissa rättigheter, och då StatsUtsk. gifvit
förslag till båda delarne, så måste det äfven vara hvar och en ledamots
af detta Stånd rättighet, att icke vara nöjd med de fördelar
och rättigheter, sorn StatsUtsk. har förunnat Slaten, utan önska andra
och flere. Något annat har jag icke helier gjort. Den punkt, som
nu är föredragen handlar om rättigheter, som StatsUtsk. har velat
tillägga Staten. Jag har föreslagit andra och flera. Delta var min
rättighet. Jag ber emedlertid, att nu åter få upläsa mina förslag,
emedan de yttranden, som hittills varit fällda, visa att desamma icke
vid deras första upläsande af R. o. Ad. blifvit fullt fattade.
Det första förslaget lyder sålunda: ”Afgifler för så väl personers,
som varors forslande å jernbanan bestämmas genom af K. M.
godkänd taxa, hvarjemte bolaget åligger alt vid påfordran och emot
serskild af K. M. faststäld afgift å jernbanan fortskaffa trupper och
krigsmateriel samt andra kronans effekter”. Nu har man här emot
anfört bland annat, att samma stadgande redan skulle förefinnas i
en är 1845 för Gr. von Rosen utfärdad oktroj; hvadan stadgandet vid
detta tillfälle vore onödigt. I motsats dertill torde dock med långt
större skäl kunna sägas att om, sedan R. St:rs upmärksamhet sålunda
derupå blifvit fäst, de sådant oaktadt underläto att, såsom
vilkor för den beviljade garantien, fästa ett dylikt stadgande, detta
endast kunde anses härflyta derifrån att de icke ville hafva samma
stadgande; ty att stadgandet skulle vara utelemnadt såsom hörande
till mindre vigtiga detaijbeslämmelser, lärer svårligen på allvar
kunna påstås.
Man har äfven anfört, att ifrågavaride vilkor icke influtit uti
R. Stms beslut, vid 1848 års riksdag, ang:de samma jernvägsanläggning.
Det vill likväl synas, som det icke vore något skäl för oss
att, derföre att i förra riksdagens beslut fanns en ofullständighet,
låta äfven denna riksdags beslut behäftas med samma fel; hvartill
dessutom bör läggas att den nu beviljade garantien är för bolaget
vida förmånligare än den förra så att deruti ligger en anledning,
hvarföre Staten billigtvis kan fordra en ökad fördel äfven för sig.
Man har vidare sagt, att taxan borde upgöras genom en komité.
Sådant hindras icke genom mitt förslag, hvilket icke föreskrifver
huru taxan skall upgöras, utan endast att den skall vara af K. M.
fastställd.
Man har ytterligare hestrid! billigheten deraf, att Staten skulle
få trupper och krigsmateriel forslade för bättre pris, än efter den
allmänna taxan. Det vill likväl synas vara ganska billigt, att Staten
som tillsläpper betydliga bidrag till företaget, äfven bör få deremot
540
Den 28 Augusti e. va.
svarande fördelar. Dessutom har Gr. von Rosen sjelf sagt, alt det
under ett krig klefve en ofantlig transport på banan. Den ädle
Gr:n torde icke eller kunna neka att ju större transporten är på
banan, ju lägre kan afgifterne med bibehållen vinst vara. .Mitt förslag
förutsätter, icke heller att ifrågavande serskilda taxe-bestämmelser
skola göras så låga att bolaget på denna forsling gör absolut
förlust, hvilket är något helt annat än att det bör finnas en serskild
taxa för forssling af kronans manskap och effekter och en serskild
taxa för allmänheten; att den förstnämnde taxan kan vara till sina
bestämmelser något lägre än den sistnämnde, samt att båda taxorna
böra af K. M. fastställas.
Det andra förslaget lyder: ”Med jernvägen skall förbindas en
elektromagnetisk lelegraflinie, hvilken vid påfordran skall kostnadsfritt
ställas till K. M:s och kronans disposition”. Efter man här
stölt sig på ordet kostnadsfritt, så vill jag borttaga detsamma. Gr.
von Rosen har i öfrigt motsatt sig detta förslag, på den grund bland
annat, att då man upgjorde förslaget vid sisth riksdag till den garanti,
som då lemnades, så intogs icke deruti något motsvarande.
Jag anhåller endast att emot denna anmärkning få åberopa hvad jag
nyss vid ett dylikt fall anfört.
Det är kändt alt kostnaden för en elektrisk lelegraflinie icke
blifver så betydlig när den anlägges i sammanhang med byggandet
af en jernväg; i förening med hvilken den deremot är af oberäknelig
nytta. Alt icke betinga denna nyttiga, alt icke säga nödvändiga,
inrättning såsom ett villkor för åtnjutande af den beslutade
garantien, vore å R. Stms sida då en försummelse af det allmännas
fördel. Man har här sluteligen fästat sig vid och stödt sig på mitt
uttryck, att om icke R. St. betingade sig dessa rättigheter för kronan,
illvilja möjligen i en framtid kunde komma att lägga hinder i vägen
för jernvägens eller elektriska telegrafens begagnande af kronan.
Mine Hrr, då man stiftar öfverenskonrmelser att gälla för långliga
tider, får man icke stödja sig på alt den, med hvilken man ingår
kontraktet, vid alla tillfällen skall handla efter bästa välvilja. 1 sådant
fall vore det onödigt alt kontraktvis fastställa några förbindelser.
Det är klart, att när man ingår på ett kontrakt, mäste man ställa
sig så, alt man blifver oberoende af motpartens goda vilja. Man
må för öfrigt hafva hvilken god tanka som helst så väl om Svenska,
som utländska bolag, så måste man likväl, såvida försigtighet
skall iakttagas, tänka sig att bolaget någon gång kan falla i sådana
personers händer, som icke hysa välvilliga tänkesätt emot Styrelsen
i Sverige, så mycket mera som pluraliteten af bolaget kan bestå af
utländske män. Bolaget kan utgöras af mycket hederligt folk, men
deras lands intresse kan stå i fullkomlig strid emot vårt och i alla
fall måste man medgifva, ali det icke vore klokt af R. St., att när
de upgöra reglor för ett sådant bolag, sätta Staten i beroende af
bolagets välvilja. Att iakttaga vanlig försigtighet, deruti ligger icke
något misstroende emot någon person, hvilken, om man också må
önska honom en så inflytelserik och långvarig framtid som möjligt,
likväl troligen icke i 40 års tid kommer att styra bolaget.
Den 28 Augusti e. m.
541
linder yrkande af bifall anhåller jag att serskildt propos. måtte
göras å hvardera förslaget.
Gr. von Rosen: Jag anser i det närmaste öfverflödigt, att
orda mera i denna fråga, som verkligen, om jag får nyttja ett
vulgärt uttryck, utgör en process om Påfvens skägg, ty då saken
är så väl och så bestämdt utredd uti den af K. M. utfärdade Resolution,
så ser jag icke, att något vidare tillägg kan behöfvas.
Gr. Lagerbjelkes sista anförande, att man bör hafva alla
möjliga garantier, för alt icke råka på illasinnade bolag, ger mig
ani. att erinra, att bolaget är mycket mera i Statens våld än
Staten i bolagets, enär det är Staten, som skall utbetala garantien
och bolaget står under Svensk domstol. Jag tror således att
man icke har någon anledn. befara, alt bolaget skall kasta sig
på tvären, utan att det ovilkorligen måste blifva bolagets intresse,
ali ställa sig val hos Regeringen. Men i afseende på den ifrågavar:de
forslingen, och ehuru den kan ske för lägre pris, då
transporten är större, så får jag fästa upmärksamhelen derpå, att
man likväl bör tillse alt taxan icke blir alltför låg, enär del icke
kan vara öfverensstämmande med bolagets bestånd, att få sin materiel
utsatt för stark slitning emot en mycket låg taxa, då banan
i stället kunde uptagas af forsling emot högre afgifter. Jag
är likväl ganska tranquil derför, när taxan kommer att bestämmas
genom den Komilée, som K. M. dertill förordnar.
Beträffande elektriska telegrafer, så tycker jag, att jag ingick
så mycket som möjligt å Gr. Lagerbjelkes åsigt. Att något bolag
för detta ändamål icke kommit till stånd, berodde egentligen
derpå, alt Stockholms och Götheborgs Handels-societeter, som egt
tillfälle att derom yttra sig, förklarat sig icke hafva något otaldt
med hvarandra. Nu har jag medgifvit, att telegrafen skulle kunna
ingå i kostnadsförslaget för jernvägen, och jag vet icke, huru
jag skulle kunna, på stående fot, göra en större koncession, än
när jag för min del medgifvit, att K. M. må ega rättighet
att bestämma dessa förhållanden.
Gr. Gyldenstolpe: Det kan visserligen vara bra, att man
går in i alla möjliga detaljer, men man kan i min lanke ändock
deruti gå för långt och det blir troligen åtskilligt, som K. M.
oaktadt R. St:s allvishet ändå måste utforska och bestämma. Jag
tror alt det derföre är nästan bäst, alt K. M. får bestämma alltihop.
Dessutom önskar jag alt man gör afseende på två omständigheter,
nemi. att dessa föreskrifter, som Gr. Lagerbjelke nu
vill hafva införda, icke voro införda uti R. Sl:s förra beslut, men
att K. M. likväl fästade afseende derpå och utfärdade föreskrifter,
uti ifrågavar:de syftning.
Skulle nu R. St. i sitt förslag antaga dessa detaljbestämmelser,
så vore det antingen ett erkännande deraf, alt R. St. vid
sistförflulne riksdag hade förhastat sig, eller också skulle det antyda
ett misstroende till K. M., att Han icke nu skulle vara lika
försigtig, som K. M. var vid förra tillfället. Jag anser på dessa
grunder att R. St. icke mera nu än då böra ingå i dessa detal
-
942
Den 28 Augusti e. m.
jer och, öfvertygad, att K. M. kommer att nu blifva lika försigtig
som K. M. var efter föregående R. St:s beslut, med upgörande
af kontrakt med bolaget, afstyrker jag Gr. Lagerbjelkes förslag
i denna del.
Hvad serskildt beträffar den föreslagna elektriska telegrafen,
så tror jag icke alt den kan utföras utan en ganska betydlig utgift.
Om nu denna utgift icke är inberäknad i det kostnadsförslag,
som här är upgjordt för jernvägens fullbordande, så vore
det ju att betunga bolagets fonder utöfver hvad för jernvägsbyggnadens
utförande varit afsedt och i förhållande hvartill den garanterade
inkomstsumman blifvit bestämd, hvilket vore att göra
ett hugg i bältet på bolaget, hvarpå detsamma icke har varit
beredi.
Hr Printzensköld: Alt Hr Orakel skulle, för att nyttja
hans egna ord, sakna oförmåga att vederlägga mina anmärkmr
emot Gr. Lagerbjelkes första förslag, är en sak, som jag aldrig
har bestridl och icke heller ämnar bestrida. Jag har blott velat
anmärka, att när man saknar förmåga att vederlägga en gjord
framställning, så begagnar man det talesätt, sorn Hr Brakel nyttjat.
Hvad beträffar sjelfva saken och de tvenne sednare punkterna
i Gr. Lagerbjelkes förslag, så får jag, på de af honom anförda
skäl, tillstyrka den förra, men deremot med Frih. af Ugglas
förena mig i afstyrkande af det sednare förslaget.
Hr Bråkenhjelm: Jag får endast i korthet tillkännagifva,
att jag för Svenska Statsverkets säkerhet opponerar mig emot det
detaljerande som här föreslås och jag gör det, ehuru jag alldeles
icke är någon ytterlig vän af jernvägar. Dessutom vill jag taga
mig friheten anmärka, alt då Gr. Lagerbjelke nu så tillvida ändrat
sitt förslag, att han icke fordrar att en elektrisk telegraf
skall kostnadsfritt med jernvägen förenas, så ville jag fråga, om
man, likasom genom ett trollslag, vill skapa en elektrisk telegraf.
Dertill behöfves ju penningar, hvem skall betala dem? Ar del meningen
att vi, med detta beslut, skola tillförbinda oss och Svenska
Statsverket att med jernvägen (örena den elektro-magnetiska
telegrafen, så vågar jag påstå att detta beslut kommer nog mycket
på tvären och möjligen mer än det som i går fattades i sjelfva
hufvudsaken.
Gr. Lagerbjelke: Jag ämnar icke förlänga diskussionen,
utan endast anhålla att mitt förslag om elektrisk telegraf mätte
blifva upläst, hvaraf genast skall visa sig att Hr Bråkenhjelms
framställning grundar sig helt och hållet på ett misstag.
Sedan denna upläsning försiggått förklarades öfverläggningen
vara fulländad, och framställde Hr Gr:n o. Ordf:n alt vid det
förevar:de öde morn., som innehöll: ”Staten eger rätt att genom
ombud, som af K. M. utses, deltaga i granskningen af förvaltningen
utaf bolagets angelägenheter” hade af Gr. Lagerbjelke blifvit
yrkad den förändring att mom. skulle komma att lyda: ”Slaten
eger rätt, att genom ombud, som af K. M. utses, deltaga såväl i
Den 28 Augusti e. m.
543
bolagets direlit:n, som i granskningen af bolagets förvaltning”,
hvarjemte Gr. Lagerbjelke föreslagit såsom serskilda pnnkter vid
detta mom. 2:ne andra så lydande stadganden: ”1:0 afgifler för
såväl personers, som varors forslande å jernbanan bestämmas genom
af K. M. godkänd taxa, hvarjemte bolaget åligger att vid
påfordran och emot serskild, af K. 51. fastställd, afgift å jernbanan
fortskaffa trupper och krigsmateriel samt andra Kronans effekter”
och 2:0 ”Med jernvägen skall förbindas en eleklro-magnelisk
lelegraf-linie, hvilken vid påfordran skall ställas till K. M:s
och Kronans disposition”. Gr. Lagerbjelke hade derjemte begärt,
att serskilda propos:r måtte framställas på hvart och ett af hans
förslag, men R. o. Ad. torde likväl finna att hvad det första ar.-  ginge, som utgjorde en direkt framställning lill förändring af
01sk:s förslag, komme det att afgöras i sammanhang med Utsk:s
förslag.
Då härefter propos. till bifall å Utsk:s förslag i det förevartde
6:te mom. framställdes, ropades ja och nej, hvarpå Hr
Gr:n o. Ordf:n förklarade det lian trodde sig hafva funnit ja
öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Lagerbjelke begärd votering, uplästes
lili justering och godkändes följande voler:spropos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s förslag i 6:te mom, af 2:dra
punkten i utlåt. N:o 340, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. Gr. Lagerbjelkes så lydande förslag:
”Staten eger rätt alt genom ombud, som af K. M. utses, deltaga
såväl i bolagets direktm som i granskningen af bolagets förvaltning”.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda
Ja — 30.
Nej — 28.
Hr Grin o. Ordf:n upläsle härefter det andra af Gr. Lagerbjelkes
förslag, innehållande: ”Afgifter för så väl personers
som varors forslande å jernbanan bestämmas genom af K. 51.
godkänd taxa, hvarjemte bolaget åligger att vid påfordran och
emot serskild af K. 51. fastställd, afgift å jernbanan fortskaffa
trupper och krigsmarteriel samt andra Kronans effekter” samt
hemställde om R. o. Ad. bifölle delta förslag.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarefter Hr Gr:n
o. Ordf:n förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
544
Den 28 Augusti e. m.
Uplästes och godkändes följande voter:spropos:n.
Den, som bifaller att såsom tillägg vid 6:te mom. af 2:dra
punkten, StatsUlsk:s utlåt. N:o 340, antages ett så lydande stadgande:
”Afgifter för såväl personers som varors forslande å jernbanan
bestämmas genom af K. Al. godkänd taxa, hvarjemte bolaget
åligger att vid påfordran och emot serskild, af K. Al. fastställd
afgift å jernbanan fortskaffa trupper och krigsmateriel samt
andra Kronans effekter”, voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde stadgande icke af R. o. Ad. antaget.
Efter voteringens slut och sedan den undantagna och förseglade
voter:ssedelo blifvit öpnad, befunnos rösterna hafva utfallit
som följer
Ja — 28.
Nej — 20.
Hr Gr:n o. Ordf:ns härefter framställda propos. till bifall
å det 3:dje af Gr. Lagerbjelkes förslag, innehållande: ”Åled jernvägen
skall förbindas en elektro-magnetisk telegraf-linie, hvilken vid
påfordran skall ställas till K. Al. och Kronans disposition”, besvarades
med starka nej, blandade med ja, hvarpå Hr Grin o.
Ordf:n tillkännagaf det han ansåg nej hafva öfverröstat ja.
Härvid begärdes af Gr. Lagerbjelke votering, hvarefter
till justering uplästes och godkändes följande votenspropos.
Den, som bifaller alt såsom tillägg vid 6:te mom. af 2:dra
punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:o 340, antages ett så lydande stadgande:
”Åled jernvägen skall förbindas en elektro-magnetisk telegraf-linie,
hvilken vid påfordran skall ställas till K. Al. och Kronans
disposition”, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder ett sådant stadgande icke af R. o. Ad. antaget.
Vid voteringens slut befanns att rösterne utfallit med
Ja — 20.
Nej — 34.
Härefter företogs till pröfning:
Momentet N:o 7 af %:dra punkten.
Gr. Lagerbjelke: Uti mom. a) hafva insmugit sig icke så
obetydliga, minst sagdt oegentligheter. Bulaget får t. ex. genom detta
mom. en bestämd rättighet lill den Kronans jord, som bolaget
kan behöfva. Nu kan det sig likväl icke bättre åtbära än
alt K. Al. och Kronan sjelf beböfver denna samma jord eller till
densamma icke har fri dispositionsrätt, flere andra omständigheter
alt
I)c n 28 Augusti c. m.
545
ter alt förtiga oell om t. ex. jorden är utarrenderad, hvem skall
ersätta arrendatorn och huru går det med hans rättsanspråk alt
få begagna jorden? Det har man icke tänkt uppå, och jag vågar
derföre föreslå att mom. mätte ändras till följande lydelse: ”att
utan kostnad eller årlig ersättning, efter K. M:s pröfning, erhålla
uplåtelse af den för jern vägsan lä gg ningen erforderliga, Kronan tillhöriga,
disponibla jord. Ar frågan om boslållsjord” etc. lika med
Ulsk:s förslag.
Jag anhåller vördsamt om Hr Gr:n och Ordftns propos. på
detta förslag.
Gr. Mörner: R. St. och K. M. fara illa under Gr. Lagerbjelkes
behandling. Della mom. är ordagrannt detsamma, som
R. St. vid sisla riksdagen beslöio och K. M. sedan sankiionerade.
Således kan Slatslllsk. med ganska mycket lugn taga enrot anmärka:»,
och hänvisa till dessa högre auktorileler.
I öfrigt får jag till Hr Gr:n o. Ordf:n hemställa litti livida det
icke vore lämpligt alt för Ståndet föredrogs den inbjudning, som
ifrån BorgareSt. är inkommen till R. o. Ad. Den tipläsies pä f.
nr., så att den kan icke för Ståndet vara obekanl. Den innehåller
i sak detsamma, som Gr. Lagerbjelke vid denna punkt har
föreslagit, men då denna inbjudning lärer vara anlagen af PresteSl.
, så skulle jag tro alt, om man finner sig befogad att jemka i
det beslut, sorn fattades vid sista riksdagen, det vore bäst att bifalla
ifrågavar:de inbjudning, på del alt redaklin af de särskilda Ståndens
beslut må blifva lika.
Hr Gr:n o. Ordf:n yttrade, det lian, i ani. af Gr. Mörnets
framställning, att del prot.uidr., som innehåller en inbjudning i
ämnet från BorgareSt., nu målte blifva för R. o. Ad. föredraget,
finge nämna ali det på f. m. bär uplästa prol.utdr. icke innefattade
någon inbjudning, men att sedermera ankommit ett ytterligare
prol.utdr., innehållande inbjudning till instämmande uti BorgareSl:s
beslut i dess helhet, samt alt nu, då en serskild punkt
af Statsötsk:s utlåt, vore före, det icke syntes lämpligt att, genom
denna inbjudnings företagande lill afgörande, på en gång afgöra
hela frågan, innan R. o. Ad. fattat sitt beslut i afseende på de
ännu icke genomgångna delarne af Utsk:s utlåt.; men ali, derest
Gr. Mörner önskade det, BorgareSt:s beslul skulle blifva uplåst,
utan att någon pröfniug af inbjudningsfrågan nu komme att
ega rum.
Gr. Mörner: Så vidt jag vid upläsningen kunde fatta, så
innefattade icke inbjudningen någon annan punkt än denna och
i alla fall, då den utgör föremål för propos., så får jag auhålla
att den del af inbjudningen, som angår denna punkt, blir föredragen.
Hr Gr:n o. Ordf:n lät härefter upläsa del af BorgareSt. vid
föredragningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 340, fattade beslut, innehållande
att utlåt, blifvit bifallet med antagande, i afseende pä
9 H. 35
546
Den ?8 A ugusti e. m.
vilkoren af följande förändrade redaktion af 7:de punkten mora.
litt. a) nemi. ”alt utan kostnad eller årlig ersättning erhålla uplåtelse
af sådan för jernvägsanläggning erforderlig, Kronan
tillhörig jord, sorn är under Ii. M. och Kronans omedelbara
disposition, dock att, då fråga är om boställsjord eller annan ål
enskild person, med åborätt eller annorledes, uplåten kronojord,
ersättning derför bör af bolaget lemnäs, i enlighet med hvad
gällande expropriationslag af d. 20 Nov. 1845, derom stadgar”.
Hr Prytz, Lars Adolf: Jag är af Gr. Mörner förekommen
i min afsigt att begära upläsning af BorgareSt:s beslut i den
förevar:de punkten litt. a). Sedan delta nu har skett och jag har
tyckt mig finna att deruti är alla deras rätt bevarad, som Gr.
Lagerbjelke vill bevara genom sitt förslag, så anhåller jag om
antagande af BorgareSbs beslut i denna fråga.
Gr. Lagerbjelke: I BorgareSt:s beslut har insmugit sig
ett så betydligt redaktionsfel ali jag tror detsamma göra förslagets
antagande omöjligt. Det heter nemi. ”att ulan kostnad eller
årlig ersättning erhålla uplätelse af sådan för jernvägsanläggningen
erforderlig, Kronan tillhörig jord, som år under K. M.
och Kronans omedelbara disposition; dock att, då frågan är om
boställsjord, eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes
uplåten kronojord”. Genom denna ordställning framställes
med åborätt uplåten jord såsom kunde den subsumeras under
naturen af jord som slår under K. M. och Kronans omedelbara
disposition. Denna oegentlighet har jag vid upställningen af mitt
förslag sökt undvika, hvaremot detsamma i sak fullkomligt öfverensslämmer
med BorgareSt:s beslut. Jag vågar derföre å samma
mitt förslag vördsamt anhålla om bifall.
Frih. Cederström: Visserligen har jag hört Gr. Lagerbjelke
förklara alt det icke går an att instämma i BorgareSt:s
beslut, emedan der skulle hafva insmugit sig ett betydligt redaktionsfel.
Det har likväl galt an för 1848 års StatsUtsk. att begagna
samma ordställning i detta hänseende, som Gr. Lagerbjelke
nu klandrat, nemi.: ”K. M. och Kronan tillhörig jord; dock
all derifrån undantages under åborätt uplåten jord” etc. och att
delta icke innefattar ett ovilkorlig! subsumerande af den sednare
kategorien under den förra, måtte med mångfaldiga exempel af
författnings- och kurial-stil kunna bevisas.
Gr. Lagerbjelke har äfven sagt alt det icke vore rätt att
lemna derhän huru ersättningen skall upgöras med personer, hvilka
arrenderat den jord sora kan erfordras för jernvägsanläggningen.
Jag hemställer till eder, Mine Hrr, om arrenderätten kan
i någon mån anses mera fredande än eganderälien. För eganderätten
gäller likväl expropriationslagen och då torde icke för arrenderätten
erfordras något högre skydd. För att emedlertid icke
inleda oss i onödiga vidlyftigheter och då jag sökt ådagalägga att
den redaktion, som af BorgareSt. blifvit begagnad, icke innefattar
något ovanligt, får jag endast likasom Gr. Mörner och Hr Prytz
Den 28 Augusti e. ra.
547
tillstyrka att R. o. Ad. ville instämma i BorgareSt:s beslut. Gr.
Lagerbjelke är naturligtvis mera intagen af sitt förslag; redan faderskärleken
bjuder det. Jag är deremot opartisk, såsom den der
åtminstone icke haft något att göra med BorgareSlts beslut, men
antager det derföre att det synes mig mest öfverensstämmande
med det allmännas billiga förväntan, att nian gör hvad man kan
för att bereda den en framlida vigtig förmån, nemi. i afseende
å jei nvägskomrounikationer, och, å andra sidan, med de äfvenledes
billiga anspråk, som dervid böra å statsverkets eller de enskildas
vägnar på förband behjertas.
Gr. Lagerbjelke: Om Frill. Cederström läcktes med litet
mera upmärksamhet genomläsa BorgareSt:s beslut, så skall han
der finna några ord, hvilka, så vidt jag vet, icke förefunnos i R.
St:s beslut vid förra riksdagen, och genom hvilken ordställning
den oegenllighet npkommer, som af mig redan blifvit påpekad.
Beträffande åter hvad som blifvit ordadt om arrendators rättigheter,
så är detta redan besvaradt genom innehållet af mill förslag,
och jag behöfver således icke något vidare tillägga såsom försvar
emot denna anmärkn.
Hr Printzensköld: BorgareSt:s beslut synes mig, på sätt
Gr. Lagerbjelke anmärkt, vara alldeles oriktigt, ty att först tala
ora jord, som står under K. M. och Kronans omedelbara disposition
och sedan i direkt sammanhang dermed från denna slags jord,
hvilken skall kostnadsfritt åt bolaget uplätas, afskilja boställsjord och
annan jord, som är borllemnad ål enskild person under åborätt, är en
orimlighet, ty den sednare jorden står icke under Kronans omedelbara
disposition och behöfver således icke omnämnas såsom ett undantag.
Jag finner derföre den af Gr. Lagerbjelke föreslagna redaktionen
vara väsendtligen bättre, enär Gr:n har satt punkt emellan
den första och andra meningen och börjat den andra alldeles
å nyo så att de olika slagen af jord nämnas i serskilda punkter.
Visserligen bar BorgareSt:s beslut, hvad den sednare meningen
beträffar, en specielare beskrifning på den uplåtna jordens beskaffenhet,
men denna beskrifning är öfverflödig, ty under de ordalag
som stå i StatsUtsk-.s betänk., nemi. boställsjord eller annan
åt enskild person uplåten jord mäste förstås icke allenast
jord under åborätt, ulan äfven sådan, som är uplåten under arrende
eller annorledes. Jag tillstyrker således för min del bifall
till Gr. Lagerbjelkes förslag.
Gr. Sparre: Då de fleste talare, som här yttrat sig, tyckas
vara ense derom alt någon förbättring i redaktionen af BorgareSt:s
beslut är nödvändig och det endast är fråga om ordalagen
uti delta beslut, synes mig att icke mycken lid behöfver derpå
spillas. Det är också redan ådagaladt att den redaktion, som Gr.
Lagerbjelke föreslagit, är bättre än den andra och under sådant
förhållande synes det mig icke vara värdi att längre spilla ord
på det ena eller andra af dessa redaklions-förslag, utan bäst att
35*
548
Den 28 A n g n s t i e. m.
bifalla det af Gr. Lagerbjelke föreslagna, hvarom jag anhåller att
propos. måtte framställas.
Frih. Cederström: Jag skulle gerna vilja vidtaga alla tidsbesparande
åtgärder, som med min pligt äro förenade, men alt
R. o. Ad. nu, för en förment förbättring uti redaktionen, skulle
antaga andra ordalag än BorgareSt:s beslut i denna del innehåller,
skulle otvifvelaktigt föranleda till hvarjehanda venlileringar,
som visserligen skulle kosta mera tid, än hvad några fä ord, nu
ytterligare använda på delta ämne, böra erfordra.
Gr. Lagerbjelke har i dag, ett eget sätt att läsa innantill,
nemi. emellan raderna. Hail har ouphörligt förklarat, att del uttrycket
"dock alt”, betyder detsamma som: ”dock med undantag
att”; ehuru sådant icke är på något säll sagdt. Den eftersatts,
som här finnes, innefattar ju ett tillägg af olika lydelse emot för
satsen.
Detta är dessutom affattadt i temligen vanlig juridisk stil,
åtminstone sådan som den fordom brukades. Jag medger gerna
att det nu är brukligt att oftare använda punkt; men uti en meningsom
icke innefattar mer än 4j tryckta rader, tror jag att man icke
bör riskera att förlora andan för det att det icke finnes någon
punkt. Jag ur åtminstone icke så andfådd.
Till undvikande af vidlyftighet, äfvensom emedan RorgareSt:s
i sig sjelft, såsom vi förut sökt visa, fördelaktigt inverkande förslag
i sak icke innefattar någon tvetydighet, hvilket icke heller
ens Gr. Lagerbjelke kunnat påstå, ehuru han naturligtvis anser
sitt förslag ega ett gifvet företräde, (fastän den förändring, han
föreslagit, synes mera hvila på en individuel smak, än på någon
logisk nödvändighet) — af dessa anleduingar, säger jag, får jag
fortfarande tillstyrka R. o. Ad. att instämma i BorgareSt.-s beslut.
Hr Prytz: Oaktadt jag finner något mera fullständighet i
BorgareSl:s beslut än i Gr. Lagerbjelkes förslag, så, och då de i
sak innefatta detsamma samt det icke kan nekas, att redaktionen i
BorgareSl:s beslut är något felaktig, förenar jag mig med hvad
Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe: Jag sätter i fråga hvilket som är klokast
antingen att söka få del språkriktigaste beslutet eller det som
lättast leder till resultatet. Jag skalle tro att man kan upslälla ett
förslag mycket bättre och kortare än Gr. Lagerbjelkes. Skulle
man då, derföre all del kan finnas ett förslag, som är bättre än
hans i stället yrka att R. o. Ad. måtte antaga detta, så skulle
man få i oändlighet fortsätta denna diskussion. Säkerligen skall
åcke någon, som läser BorgareSl:s beslut kunna taga miste om
meningen, nemi. att den jord, som disponeras af K. M. och Kronau,
den får bolaget för intet, hvaremot detsamma för all annan
jord skall erlägga lösen enl. expropriationslagen. Vill man så nagelfara
med orden att man påstår att ett ”men” icke är lika bra
som ett ”dock”, så tror jag att man gör sig öfverflödigt besvär.
Jag yrkar bifall lill BorgareSt:s beslut.
Hr Prytz: Som jag finner Gr. Gyldenstolpes yttrande egent
-
Den 28 Augusti e. m.
549
ligen vara rikladt emot mig, då jag förenade mig med Gr. Lagerbjelke,
att jag ansåg den af honom föreslagna redaktion bättre
än BorgareShs, så får jag förklara att anledn. dertill var alt jag
trodde diskussionen derigenom kunna förkortas, men alt i öfrigt
hufvudsakliga skälet hvarföre jag ville antaga Gr. Lagerbjelkes
förslag var, alt detsamma i sak öfverensstämde med BorgareSt:s
beslut.
Gr. Lagerbjelke: Då Hr Gr. Gyldenstolpe har ansett att om
mitt förslag är bättre än BorgareSt:s beslut, likväl ett annat ännu
bättre förslag möjligen kunde framställas, så får jag i detta
afseende förklara all om Gr:n framlägger ett förslag bättre än
mitt, är jag färdig att med tacksamhet ingå på förbättringen.
Samma värde talare har vidare förmenat alt tidsbesparing
skulle upkomma genom antagande af BorgareSt:s beslut i st. f.
del af mig föreslagna, men den ädle Gr:n har dervid förbisett
alt skiljaktiga beslut hvilka skola sammanjemkas i allt fall redan
finnas, så alt den förespeglade tidsbesparingen ändock icke
vinnes.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade FIr Gr.
o. Ordf:n, ali då icke någon antnäikn. blifvit gjord emot afdelnrn
litt. b) uti förevarrde morn., serskild propos. komme att
framställas i afseende på afdeln. litt. a), deri Gr. Lagerbjelke föreslagit
en så lydande redaktionsförändring: ”ali ulan kostnad
eller årlig ersättning, efter K. M:s pröfning, erhålla uplåtelse af
den för jernvägsanläggningen erforderliga Kronan tillhöriga, disponibla
jord. Ar fråga om boställsjord” etc. lika med Utsk:s förslag,
och deremot andra ledamöter yrkat bifall till den af BorgareSt.
antagna redaktion.
Hr Gr. o. Ordf:n framställde sedermera propos. först till
bifall å Llsk:s förslag i förevar:de mom. litt. a), hvarvid ropades
nej, sedan till bifall å Gr. Lagerbjelkes redaktionsförslag, hvilken
propos. besvarades med blandade ja och nej, samt slutligen till
antagande af den af BorgareSt. beslutade redaktionsförändring,
samt förklarade efter sistnämnde proposts besvarande med ja,
jemte åtskilliga nej, alt han ansåg ja hafva härvid varit öfvervägande.
Sedan härefter R. o. Ad. uppå serskild propos. bifallit afdcln:n
litt. b) af förevar:de mora. upskjöls fortsättningen af öfverläggningen
om StatsUtsk:s utlåt. N:o 340, till morgondagens
plenum och åtskiljdes R. o. Ad. kl ^ till 12 på aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
550
Den 20 Augusti f. m.
Fredagen den 29 Augusti 1851.
Plenum kl. 10 f. ni.
Underl. Riddarh.Sekret. hade äran anmäla alt han från
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, emottagit en sålydande skrifvelse:
Jag har på morgonen malt så illa, att jag icke möjligen kan
föra ordet lili dagens plenum på Riddarhuset, .lag får derför anhålla
att Hr Riddarh.Sekret, ville vara god å mina vägnar anmoda
främsle närvaride ledamoten att i milt ställe leda R. o. Ad:s
öfverläggningar.
I ani. häraf öpnades plenum af främste närvaride ledamoten
Fullmäktigen för Grell, alten N:o 55 Cronhjelm lill Flodstad, Hr
Gr. Gyldenstolpe, Ani. Cahr.
Uplästes lill justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Ulsk. inkomne förslag lill R. St:s underd. skrifvelser lill K. M;
N:o 220, ang:de bildande af en fond lill understöd för afskedade
Folkskolelärare ;
N:o 221, angående uphäfvande af 24 kap. 4, 5 och 6 §§
Byggningabalken;
N:o 222, ang:de vilkor för utländsk man att här i riket få
hesina fast egendom; samt
N:o 223, angille ändring af 10 mom. i Kgl. Br. d. 17 Aug.
1804, ang:de Storskiften m. m. i Slöra Kopparbergs län.
Justerades jemväj ett af Exped.Uisk. under N:o 47 afgifvet
förslag till § i Riksdagsbeslutet ang:de uphäfvande af 24 kap. 4,
5 och 6 §§ Byggningabalken.
Fortsattes pröfningen af SlalsUlsk-.s utlåt. N:o 340, i ani.
af väckle motioner, dels i fråga om ändring lili redan bestämda
vilkor för den af Rikets sednast församlade Ständer lemnade garanti
i afseende på anläggningskostnaden för en jernväg emellan
Orebro och Hulls lastageplats vid Wenern, dels ock ang:de ifrågaslälld
utsträckning af denna jernvägsanläggning lill Köping.
Härvid Törekom :
Momentet N:o S af 2:dra punkten.
Gr. Lagerbielke, Gustaf: Det förslag Ulsk. i den nu föredragna
punkten framställt, är enl. milt förmenande både olagligt och
otjenligt. Olagligt derföre, att del svårligen kan medgifvas denna riksdag
en till den graden vidsträckt lagstiftningsrätt i beskallningsfrågor,
att den skulle kunna betaga en kommande riksdag dess beskallningsrätt.
Det tillkommer visserligen denna riksdag att stadga hur
bevill ningen intill nästa riksdag skall vara beskaffad i såväl det
ena som det andra afseende!, men huru denna riksdag skall kunna
stifta en Bevillnings-förorduing äfven för kommande riksdagar.
del torde behöfva bevisas. Utsk:s förslag är äfven otjenligt,
ty bolagets behållne inkomst mäste antingen upgå till 5 proc. af
anläggnisgskoslnaden eller ock icke upgå dertill. Om bolagets
behållna inkomst understiger 5 proc. så bar det på bolaget intet
inflytande om bevillning på behållningen skall hetalas eller icke,
ty då Staten har garanterat bolaget en nettoinkomst af minst 5
proc., så följer deraf, alt om erläggandet af bevillning ännu mera
nedtryckte nellobehållningen, så får Staten sjelf ersätta hvad
eiläggandel af denna bevillning kostar. Det är derföre äfven
ganska möjligt och troligt alt blifvande riksdagars bevillningsförordmr
icke komma alt förskrifva någon bevillning af bolaget
dä dess behållna inkomst understiger 5 proc. Ofversliger återigen
behållningen 5 proc., sä kan jag icke finna något skäl hvarför
delta bolag skulle på förhand vara mer befriadt från bevillning
än hvilket annat bolag som helst. Man säger måhända att
detta bolags egendom tillfaller Staten efter 40 år. Denna fördel
för Slaten är dock mera skenbar än verklig, ty Staten blir efter
de 40 åren genom den åt bolaget lemnade garanti af en inkomst
motsvarande viss ränta och amorteringsproceul å anläggningskostnaden,
i sjelfva verket till följd af en aversionshandel
egare lill jernvägen. Jag kan således icke (inna något skäl att
bevilja den föreslagna skattefriheten, ulan anhåller om Hr Frih,
o. Landtmis propos. på bifall till första delen af punkten 8:o, så
lydande: ”1 fråga om de utskylder till K. M. och Kronan, som
f. n. kunna åligga den jord, hvilken bolaget kan komma all lill
sig lösa, länder 27 § i förenämnde expropriationslag, till efterrättelse.
” Hvaremot jag ldia vördsamt anhåller om propos. på
afslag å sednare delen af samma punkt så lydande: ”Varande
för öfrigt bolaget ej förpligladt att erlägga någon skatt eller bevillning
för jernvägen, inkomsten deraf eller utdelning å aklierne”.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Ide skäl, som den
föreg:de talaren framställt, kan jag icke instämma. Talaren har
anmärkt, att om afkaslningen icke upginge till 5 proc., så borde
bevillningen icke ega rum, emedan Staten dä fyllde bristen. Detta
tror jag också är ganska riktigt, emedan del då vore Staten
sjelf, som finge på ena stället betala afgiften och på det andra
laga den igen. Men om afkaslningen öfverstege 5 proc. så har
talaren förklarat sig icke finna något skäl, hvarföre bolaget skulle
vara befriadt från bevillning. I afseende härpå förekommer likväl
det förhållande, alt om afkaslningen skulle upgå till 5 proc., så
skulle Staten icke lemna något tillskott och då vågar jag fråga,
hvilken Svensk korporation finnes, som erlägger en sådan skatt,
som detta bolag i sådant fall skulle komma all erlägga? Genom
den bestämda amorteringsprocenten skulle redan det första året,
om ett så lyckligt förhållande då inträffade, att inkomsten upgin-.
I)cn 'J9 Augusti f. m.
ge lill 5 proc., en summa af 50,000 r:dr tillfalla Slaten oell sedermera
komme della belopp alt ärligen ökas, sfi att vid det 40:de
äret Statens vinst af bolaget skulle, nära motsvara 240,000 r:dr.
Ligger icke häruti en större beskattning, än sorn något annat
bolag f. n. drager. Jag skulle således (ro att det resonnement,
som den föregående talaren framställt icke är fullt rikligt,
men då den sak, hvarom bär är fråga, rörer beskattningen, och
således år ca af de frågor, deruti ett Stånds afslag är tillräckligt
för alt bringa densamma under Förstärkt Utsk., så får jag ändock
till förekommande af tidsutdrägt genom en sådan voteriug, instämma
ali det slut, hvartill den föregtde talaren kommit. Vi
veta nemi. all bela betänkt! är af BondeSl. afslaget, och då således
äfven denna ponkt bos nämnde Stånd fallit, skulle den troligen
komma under Förstärkt l!tsk:s behandling, och således vålla
tidsutdrägt ulan annat sannolikt resultat än att den ändå lill slut
i alla fall skulle komma alt falla, och derföre tror jag det varu
vida bättre, att genast bifalla hvad Gr. Lagerbjelke föreslagit. För
min del förenar jag mig derföre i den anhållan om propostr i
afseende pä denna punkt, sorn af Gr. Lagerbjelke blifvit gjord.
Hr Prytz, Lars Adolf: 1 öfverensstämmelse med hvad
jag vid ett föreg;de tillfälle yttrat i afseende å hufvudfrågan, då
jag instämde i Frill. Palmstjernas reservation i den punkt, som
rörde bolagets befrielse från bevillning, får jag äfven nu yrka att
en sällan befrielse icke mätte bolaget tillerkännas. Jag åberopar
i öfrigt de af Gr. Lagerbjelke anförda skäl, hvartill jag endast
vill lägga ett, nemi. att jag icke vet hvarför detta bolag mer än
alla andra skulle komma i åtnjutande af sådana fördelar som i
allmänhet blott tillerkännas fromma eller milda stiftelser, bland
hvilka detta bolag ingalunda kan komma att räknas. De skäl
Gr. Mörner i början af sitt yttrande anföit såsom talande för Utsk:s
förslag, förmodar jag af Gr. Lagerbjelke komma alt besvaras. Jag
instämmer i Gr. Lagerbjelkes yrkande, alt punkten mätte delas i
tvenne delar, och såsom lian föreslagit, elen första delen då bifallas
samt den andra alsi ås.
Ilr Printzensköld, Carl: Den sednare delen af 8:de
punkten innefattar enl. mitt förmenande ett stadgande, hvarigenom,
om dit bifalles, Ständerna tiäda utöfver gränsen af sina
rättigheter. Ständerna hafva nemi. efter mitt begrepp om grundlagens
lydelse, ingalunda rättighet all bevilja befrielse frän bevillning
ej heller all ålägga bevillning mera än från den ena
riksdagen till den andra, så ali hvad den ena riksdagen gjort,
del kunna påföljande Ständer ändra. Skulle åter detta stadgande
bifallas, så blefve följden den, att nu församlade Ständer hade
beslutat en skattefrihet för bolaget under hela oktrojtiden och sålunda
gått kommande Ständer i förväg att i den frågan efter sig företeende
omständigheter besluta. Det är på sådan grund jag yrkar
ali ifrägavande sednare del af 8:de mom. må uteslutas, utan att
ingå i något slags bedömmande om bolaget må vara berättigad!
ellet icke till befrielse från bevillning, hvilken fråga försl lärer
Den 29 Augusti f. m.
553
böra blifva föremål för pröfning då bolaget (rädt i verksamhet
oell således dess inkomster kunna blifva föremål för beskattning.
Frih. Cederström, Rud.: Alt i en fråga, deri man sökt
göra sig reda för förhållandena, genom tystnad synas gifva tillkänna
ett medgifvande af hvad motståndare yttrat, är ej och kommer icke
att blifva min sak. Jag hemställer hvad billighet det kan ligga derulinnan,
att, då Slaten med ena banden garanterar bolaget en viss
inkomst, i fall den icke på annat sätt inflyter, Slaten likväl skulle
ega rätt att med den andra banden beskatta detta bolag hur högt
den ville? Hvad garanti har bolaget att icke Staten går så tillväga,
alt, om roan supponerar det Staten icke behöfde tillskjuta något, men
ändock efter 40 år finge hela banan till sig öfverlåten, likväl under
den mellanlöpande tiden utkräfves en skatt, sådan som Staten emottager
utaf innehafvare af fastigheter och lägenheter med full eganderätt?
Det (innes något, Mine Hrr, som kallas progressiv beskattning.
I vårt land har den väl icke vunnit något anmärkningsvärd! insteg;
men läran derom bar i andra länder eröfrat anhängare; snart kan
den, såsom andra skadliga meningar tillförene, hinna hit. Bättre
vore det således att från början skydda bolaget från allt sådant
äfventyr.
Emedlertid och då jag icke tillhör deras antal, som, efter uttalad
öfvertygelse, vill uptaga Ståndets tid med en votering, när
dess utgång efter all sannolikhet icke synes blifva ländande till det
åsyftade ändamålet, för befrämjande af det som vill synas rättast och
lämpligast, afstår jag från att yrka bifall å punkten i sin helhet och
skall icke lägga mig emot att, — sedan propos. på bifall å den
första delen af punkten blifvit framställd och, såsom jag förmodar,
godkänd, — den sednare delen f. n. afslås. Jag känner dessutom
alllförväl att vid nästa riksdag en dylik fråga kan ånyo väckas. Det
är ju möjligt att man då lyckas; och om man det gör, så lider
jernvägsbolaget, sorn då ännu troligen icke hunnit få arbetet färdigt,
icke någon pekuniär skada af den omständighet, att man nu
låter denna sednare del af punkten förfalla.
Gr. Lagerbjelke: Sedan Frih. Cederström i slutet af sitt anförande
medgifvit att R. o. Ad:s beslut må blifva sådant som jag önskat,
skall jag icke uptaga liden med vederläggande af den bevisning han
mot mig anfört, ehuru denna vederläggning vore serdeles lätt. Jag
vill endast i minnet återföra huruledes den ädle Frih:n ordat om
progressiv beskattning, ehuru hvar och en som har begrepp om hvad
en progressiv beskattning vill säga, lärer finna, alt om en sådan beskattning
här aldrig varit frågan. Jag begärde egentligen ordet för
alt med några ord få bemöta Gr. Mörners anförande ang:de den
stora beskattning som bolaget enl. hans förmenande i sjelfva verket
skall kunna komma ali betala. Gr. Mörner har dervid förbisett att
hvad lian ansett för en beskattning i sjelfva verket är något belt
annat; bolaget har nemi. med Staten ingått en slags aversionshandel,
hvarigenom emot det att Staten lemnat bolaget garanti af en
inkomst motsvarande viss ränta och amorteringsprocent å anlägg
-
554
Den 29 Augusti f. i».
ningskoslnaden, Staten efter 40 år blir egare af jernvägen. Slulfigen
ber jag att i R. o. Ad:s minne få återföra att Bevilln:s-förordn:n
vid denna riksdag redan är afgjord och i denna Bevillms-förordn.
finnes en § ang:de beskattningen af bolag. Detta bolag skulle komma
att träda i verket före nästa riksdag och ehuru det visserligen
är sanni att banan dess förinnan icke blir fullt färdig kan bolaget
likväl dessförinnan hafva åtskilliga inkomster. Jag förstår icke huru
del skall vara lagligen möjligt att nu fatta ett beslut hvarigenom ett
förut vid samma riksdag fattadt beslut skulle uphäfvas, hvarföre jag
fortsätter mitt förut framställda vördsamma yrkande.
Hr von Axelson, Carl: Jemte det jag får instämma i det
yrkande Gr. Lagerbjelke gjort, anhåller jag tillika få fästa upmärksamheten
på en omständighet, deruti jag tror Utsk. har (rädt
grundlagen förnära. Sednare delen af punkten handlar om att bolaget
skulle blifva befriadt frän bevillning. Enl. grundlagen skall
BevillmsUtsk. behandla dylika frågor. Nu bar StatsUtsk. likväl afgjort
den frågan utan att, såvidt jag har mig bekant, hafva haft
något sammanträde med Bevilln.-slltsk. Jag anser således Utsk. hafva
varit oberättigadt att ingå i pröfning och beslut öfver den frågan
och yrkar således att sednare delen af denna punkt mätte helt och
hållet uteslutas.
Frih. Cederström: Då jag ogerna vill förlänga en diskussion,
som jag ser icke leda till något praktiskt resultat, skall jag, af samma
skäl, som Gr. Lagerbjelke, för sin del anmält, söka afhålla mig
från att vederlägga hans yttrande, i dess helhet; fästandes mig blott
vid den enda del deraf, hvaruti han besvarat mitt anförande, då
han sade, att jag med mindre befogenhet yttrat något om progressiv
beskattning. Jag hemställer om icke, derest hela den nu föredragna
punkten af Utsk:s betänk, bifölies, man hade fullkomligen
proecaverat sig mot hvarje progressiv beskattning; då deremot, genom
ett afslag å densammas sednare morn., man icke hade gjort det.
Det är blott delta, jag velat svara; sanningen deraf lärer vara för
klar, att icke inses. Men hvad genmälen, som än vidare kunna
göras, skall jag dock i afseende å denna punkt nu iakttaga tystnad.
Ty jag märker tyvärr mer än väl, alt man fruktar det bevillningsfrihet
skulle väcka missnöje mot företaget hos menigheten; det lärer
af denna anledn. vara fåfängt alt bemöda sig för att få denna,
i mitt tycke, ganska billiga förmän bolaget tillskyndad.
Uppå härefter framställde serskilda propos:r, bifölls förra delen
af förevar:de morn., innehållande: ”1 fråga om de ulskylder till K.
M. och Kronan, som f. n. kunna åligga den jord, hvilken bolaget
kan komma att till sig lösa, länder 27 § i förenämnde expropriationslag
lill efterrättelse”, men afslog R. o. Ad. sednare delen, som
innehöll: ”varande för öfrigt bolaget ej förpligtadt, alt erlägga någon
skatt eller bevillning för jernvägen, inkomsten deraf eller utdelning
å aktierne.”
Gr. Lagerbjelke: Medan R. o. Ad. ännu är sysselsatt att
afgöra de punkter, som angå Statens rättigheter, anhåller jag fä fä
-
Den 29 Augusti f. m.
555
sla upmärksamheten på en uraktlåtenhet som Statslltsk. begått.
Utsk. har nemi. icke stadgat något äfventyr för bolaget om det
icke upfyller sina förbindelser, annat än i det fallet, att något skulle
brista vid banans underhållande i ”fullt ändamålsenligt skick och
”fortfarande verksamhet”, i hvilket fall utdelningen står i pant, äfvensom
alt R. o. Ad. fattat ett serskilt beslut ang:de en garanti att
Staten vid emottagandet efter de 40 åren malte erhålla jernvägen i
fullgodt skick. Det finnes likväl mångå andra afseenden i hvilka
bolaget kan underlåta upfyllandet af sina förbindelser; och i alla
dessa afseenden skulle Staten siå utan säkerhet; så att bolaget ansvarsfull
kunde underlåta upfyllandet af egna skyldigheter, men ändock
fortfarande vara lika berälligadt lill ulkräfvande af samma skyldigheter
motsvarande fördelar. Jag vågar derföre vördsamt föreslå
följande beslut lill tillägg bland de öfriga vilkoren: ”Skulle bolaget
under byggnadstiden eller de 5 närmast derefter följande åren brista
lili upfyllandet af sina åligganden eller åtagna förbindelser, är
Slaten jemväl fri från sina; skolandes i sådan händelse bolaget återställa
den Kronan tillhöriga jord, detsamma fått sig uplåten^ samt
vare frånkändt all rätt alt hindra jernvägs- eller annan allmän anställts
anläggande af annat bolag eller af Staten öfver den mark,
hvartill bolaget kunnat förvärfva eganderätt. Inträffar å bolagets sida
försumlighet i sina åligganden eller åtagna förbindelsers upfyllande
sednare än här ofvan är sagdt, tillfälle jernvägen utan ersättning Staten,
men vare bolaget berälligadt att fritt disponera all till densamma
hörande rörlig materiel”. Jag anhåller vördsamt om propos.
på bifall till delta förslag.
Frih. Cederström: Jernvägsanläggningens icke förete eller
främste, men ihärdigaste, antagonist har i dag framlagt ett förslag,
hvarom ingenting finnes nämndl, hvarken i Hr Wserns motion eller
i StatsUtsk:s utlåt. Månne det icke då är en ny motion, hvilken
man kunde begära på bordet? Delta afhåller jag mig dock från att
begära, på det all den tidsutdrägt, som möjligen kan undvikas, åtminstone
ej genom milt förvållande må ökas. Månne icke den värde
antagonisten jemväl förbisett den punkt, som varit ämnad alt närmast
härefter föredragas, deruti Utsk. hemställer: ”alt R. St. tillika
anhålla, det K. M. täcktes meddela de ytterligare föreskrifter som
K. M. kan finna nödiga, ej mindre för befrämjande af företaget än
ock för betryggande af Statens rätt och beredande af allmänhetens
fördel etc.” Gr. Lagerbjelke har med mycket nit, i förvarandet af
Statens fördelar och rättigheter, sökt att bespara K. M. all möjlig
omtanka; men det må tillåtas mig betvifla sannolikheten deraf, att
en enskild riksdagsman, om än utrustad med alldrig så stora anlag
och lyckliga egenskaper, besitter den rikedom af erfarenhet, den
mångfald af insigter, den omfattande blick isynnerhet, som K. M.
med inbegrepp af hela sin ansvariga Rådgifvarepersonal, bör förmodas
ega och i ökadt mått hafva genom regeringsärendernes handläggning
sig förvärfva!. Jag tror derföre att, om R. St. till följd
af den enskilde ledamotens begäran stadga några försigtighetsmått i
en och annan del, så skulle det dock kunna hända alt den aktnings
-
556
Den 29 Augusti f. m.
värde ledamoten hade glömt bort (eller möjligen icke funnit) behofvet
af ett oell annat dylikt, mera nödigt kanske än dem lian förordat.
När derefter ärendet, på sådant sätt af R. St. behandladt,
förekomme till Regeringens ompröfning, så kunde Regeringen lätteligen
tro, alt R. St. väl hafva fästat sig vid dessa serskildt utmärkta
delar, men att R. St. på öfriga omständigheter icke åsyftat lägga
någon vigt. Jag ser knappast hvilken annan slutsats, man kan draga
af det förhållande, att så mycken noggrannhet iakttagits i ett och
annat fall, linder det att många andra lika vigtiga blifvit ovidrörda.
Gr. Lagerbjelke torde erinra sig att att flera amendementsförslag,
dem han under gårdagen framställde, blefvo af R. o. Ad. underkända;
således måtte den ädle Grin tydligt inse att hans åsigter
icke i sin helhet komma ali inför K. M. framställas. Jag vet då
icke rätt, hvartill det skall tjena, att genom onphörliga inkast fördröja
frågans afgörande, inleda i onphörliga förvecklingar, hvilka dels
redan äro genom ihärdiga voteringar afböjde, dels framgent mäste af
R. o. Ad. på samma sätt till sina verkningar bekämpas. Med ett
ord, Gr. Lagerbjelkes försök att substituera sig och sina välmenande
åsigter Regeringsmakten och de densamma egentligen tillkommande
attribntioner, önskar jag lifligt, alt R. o. Ad. icke måtte understödja.
Berörde åsigter böra likväl, såsom i sin grund tvifvelsutan
ganska aktningsvärda, bemötas ”forsiter in re, sed leniter in modo”.
Ett annat förfaringssätt hade haft utseende af ofördragsamhet; det
är godt alt man undvikit sådant. Huru lätt hade det icke eljest
varit att, ifall man velat behandta Gr. Lagerbjelkes motioner och
amendementer, såsom man säkert haft laglig rättighet alt göra, så
skulle man kunnat genast efter deras afgifvande begära dem på bordet.
Enhvar torde härvid inse alt om besagde förslag blifvit lagde
på bordet, och R. o. Ad. sin rättighet likmätigt, under tiden pröfvade
betänk, och godkände dess återstående delar, så kunde det
kanske blifva lätt gjordt att sedermera bereda ett slut på Hr Grins
förslag medelst deras läggande till handlingarne, sedan hufvudsakligt
beslut i frågorna vore fattadt; men dels har delta förfaringssätt synts
mindre öppet, dels har en åtgärd, som haft utseendet af ett upskof,
förefallit motbjudande; åtminstone hafva hos mig dessa motiver
verkat.
Gr. Mörner i Jag får anhålla att något få analysera Gr. Lagerbjelkes
förslag. Första punkten lyder sålunda i ”skulle bolaget
under byggnadstiden eller de fem närmast derefter följande åren
brista uti upfyllandet af sina åligganden eller åtagne förbindelser,
är Staten jemväl fri från sina”. Det af Utsk. framställda förslag
innefattar i att om icke något bolag bildar sig och börjar arbetet
inom 1852 års slut, så är garantien förfallen, men detta vilkor nöjer
sig icke Hr Grin med, utan han vill att man för hela tiden
skall fästa damocklossvärdet öfver bolagets hufvud, så att sedan bolaget
nedlagt sina fem millir på jernvägen, skulle det möjligen bero
på Regeringens godtfinnande alt säga: ”1 håfven brustit i upfyllandet
af edia åligganden, denna bro är icke så bastant, sorn den bör
vara, J skolén icke få den öfverenskomna ersättningen”. Är sådant
Den 29 Augusti f, tn.
557
fair play ? Med ett sådant förslag skulle jag ej tro att den
framkommer, som gjort sig fullständig reda för frågan och verkligen
vill hafva jernvägen samt efter förmåga önskar befordra företaget.
Vidare förekommer det: ”Skolandes i sådan händelse bolaget
återställa den Kronan tillhöriga jord, som detsamma får sig upläten,
samt vare frånkändt all rätt att hindra jernvägs eller annan allmän
anstalts anläggande af annat bolag eller af Staten öfver den mark,
hvartill bolaget kunnat förvärfva eganderätt”. Ett ypperligt sätt,
Mine Hrr, att lagstifta 1 Sedan bolaget betalt och löst marken, skulle
densamma utan ersättning, blott till .följd af ett Statens godtyckliga
förklarande, kunna frångå bolaget! Ar det en Stat värdigt, att påyrka
eller att ens framställa ett sådant vilkor? Vidare heter det:
”Inträffar å bolagets sida försumlighet i sina åliggandens eller åtagna
förbindelsers upfyliande sednare, än här ofvan är sagdt, tillfälle jernvägen
utan ersättning Staten, men vare bolaget berättigad! att fritt
disponera ali till densamma hörande rörlig materiel.” Ja sannerligen,
mina Hrr, man må tala om ockrande Brittiska kapitalister,
när man kan vilja att Staten skulle göra ett sådant förslag! Här är
frågan den, att om man skulle kunna bevisa att bolaget vid något
tillfälle möjligen försummar något, såsom t. ex. att på behörig tid
afsända en jernvägstrain eller låtit sig till last komma, någon annan
så beskaffad försumlighet, så skulle bolaget vara bela jernvägen
förlustig. Kan med någon rimlighet antagas att något bolag skulle
kunna finna sig vid sådana föreskrifter? Jag har nu genomgått och
visat halten af det upgjorda förslaget och det återstår blott för mig
att efterse huruvida det är någon sannolikhet att detsamma kan
vinna afseende. Hela denna fråga bar inom detta hus och inom
de andra Stånden blifvit behandlad såsom ett önskningsmål, .(huruvida
detta år rätt torde jag framdeles få tillfälle att yttra mig örn,
men emedlertid har det så skett) och hvad utsigt har då Hr Gnn
att få ett förslag antaget om hvilket detta Stånd skulle komma alt slå
alldeles ensamt? Följden af förslagets antagande skulle otvifvelaktigt
blifva, att detsamma komme alt förfalla. StatsUtsk. lärer vål icke
kunna antaga detta Stånds beslut, om det äfven blefve affattadt i
öfverensstämmelse med Gr. Lagerbjelkes förslag såsom bifallet af
mera, än ett Stånd, och äfven om två Stånd skulle hafva derom sig
förenat så skulle det i allt fall förfalla. Jag tror mig hafva visat
att förslaget vore till sin syftning olämpligt och med afseende på
resultaterne oantagligt och afstyrker derföre bifall ä detsamma.
Hr Printzensköld: Det skäl som Frih. Cederström nyss anfört
till underkännande af Gr. Lagerbjelkes nu framställda förslag,
att nemi. Hr Gr:ns förslager under förlidne gårdag icke vunno li.
o. Ad:s bifall, kan jag icke gilla. Derföre att åtskilliga frågor som
förut varit under öfverläggning icke blifvit af R. o. Ad. godkända,
kan väl icke rimligen ett nu framställt förslag, om det befinnes ändamålsenligt
och nyttigt, anses böra förfalla. Hvad sjelfva förslaget
beträffar, så synes mig, att det just af de skål, som Gr. Mörner
anfört mot detsamma, bör af R. o. Ad. antagas, ty om bolaget har
för afsigt att noggrannt fullgöra sina förbindelser, så behöfver bo>-
K,
558
Den 29 A ugusti f. m.
laget icke hysa någon fruktan deröfver, att Staten förser sig nied
alla de garantier, hvarom fråga kan blifva och som för Staten kunna
vara nödiga. Att den garanti, sorn Gr. Lagerbjelke nu ansett böra
tilläggas de vilkor betänk, innehåller är af vigt, lärer hvar och en
inse, ty om Staten icke har säkerhet derför, att bolaget noggrannt
skulle upfylla sina förbindelser, så följer ju deraf, att Staten kan
komma att betala sin ränta å det bestämda kapitalet, utan att vägen
blir sådan att den, på det sätt man borde vänta, upfyller sitt ändamål,
äfvensom alt bolaget, sedan vägen en gång blir färdig, trakaserar
och i ingen mån fullgör hvad bolaget sig åtagit, dag får
således för min del vördsamt tillstyrka R. o. Ad. alt bifalla det
förslag som Gr. Lagerbjelke i förevande fall framställt. Den fruktan
som Gr. Mörner härvid hyst alt Slaten skulle kunna egenmyndig!
förklara att bolaget icke upfyllt sina förbindelser och sålunda beröfva
bolaget de fördelar Staten detsamma garanterat, är ju en orimlighet, ty
icke kan den ena parten egenmyndig! beröfva den andra parten en fördel.
Följden af ett sådant förklarande å Statens sida, blir naturligtvis en
tvist emellan Staten och bolaget om huruvida Statens förklarande
är af beskaffenhet att leda till den påföljd som kontraktet innehåller,
hvilken tvist vederbör.-de domstol då skall slita. Förklaras då,
alt bolaget icke upfyllt sina förbindelser så måste väl bolaget underkasta
sig följderna deraf. Jag ser således ingen fara, alt egenmyndighet
å Statens sida kan af detta förslag upkomma och anhåller
derför att detsamma måtte bifallas, ty det innefattar försigtighetsmått,
som i frågor af sådan vigt som denna, väl kan tåla att i kontraktet
införas.
Gr. Lagerbjelke: Mina motståndare hafva under såväl detta
som föreg:de dagars plena motsatt sig alla under diskussionen på
detta rum föreslagna garantier till säkerhet förStaten. Det skulle
vara orätt att på något sätt ifrågasätta deras motiver för delta
handlingssätt. Jag har heller icke gjort det men då jag icke det
gjort, hade jag trott mig äga rättighet fordra att icke mina motiver
från deras sida blifva ifrågasatta, då jag efter bästa förmåga
sökt upställa de garantier jag anser Staten behöfva vid jernvägens
anläggning. Hvad åter lagligheten af förslaget beträffar så väckte
jag under gårdagens plenum åtskilliga förslager till nya garantier,
hvilka icke af Statsölsk. föreslagits. R. o. Ad. ansåg grundlagarna
likmätigt sådant vara min rättighet. Det af mig nu väckta förslaget
är sjelfva den slutgaranti som Staten enl. mitt förmenande
borde betinga sig. Jag har derföre väckt det vid slutet af Utsk:s
förslag angående stippnlationer Staten och bolaget emellan och
hvad som var lagligt i går måste vara det äfven i dag. Man har
sagt och sökt ordrikt framställa huruledes det skulle vara så orimligt
att ingå i minutiösa bestämmelser. R. o. Ad. har likväl insett
nödvändigheten af att Staten behöfde garanti för att bolaget
upfyllde sina skyldigheter vid jernvägens aflemnande, det mätte
då icke vara för mycket om Staten söker garanti för att bolaget
upfyller öfriga förbindelser. Om det är riktigt att garantier sökas
för upfyllandet af den ena förbindelsen mätte del väl äfven vara
Den 29 Augusti f. ra.
559
riktigt att garantier sökas för andra förbindelser, hvilka kunna
vara fullt ut lika vigliga. Man har sagt alt bolaget skulle komma
under Statens stora godtycke om dessa förslag anloges. Om bolaget
upfyller sina förbindelser, medför ett dylikt stadgande intet
äfventyr för detsamma. Om Staten påstår alt bolaget icke upfyllt
sina förbindelser, icke kan Staten derföre belt simpelt taga jernvägen.
Om bolaget å sin sida anser sig hafva upfyllt sina förbindelser
men Staten icke anser detsamma, så måste domaren
afgöra tvisten, och om bolaget icke upfyllt bestämmelserna, är det
då orätt att bolaget får vidkännas den förlust som bolaget underkastat
sig? Gr. Mörner har ansett att bolaget skulle kunna råka
i våda endast genom dess tjenstemäns små felaktigheter. Jag
hemställer om det förslag jag framställt kan gifva anledn. lill en
sådan förmodan. Hr Grin vet ganska väl att hvar och en skall
sin sak böta och ej annans rätt förverka. Om en tjensteman begått
eli fel, så får han derför svara, men bolaget ansvarar endast
för hvad bolaget felat. Man har sagt alt Staten skulle återtaga
den mark som en gång vore betalt. Mitt förslag innehåller icke
något sådant, ulan det innehåller att Slaten skulle få återtaga
deri mark som Staten skänkt bolaget. Del slår äfven att dea
andra marken kunde få återtagas men det är uppenbart att bolaget
vid inträffande återgång af jorden återfår deu lösen bolaget
enl. expropriationslagen ulgifvit. Jag kan således icke annat finna
än att det varit i alla afseenden rätt och billigt att om bolaget
å ena sidan icke vill bålla sina förbindelser till Staten så blir
Slaten qvitt sina förbindelser lill bolaget. Man har slutligen sagt
att äfven om förslaget af detta Stånd antoges, så förfaller det i
alla fall. Jag skulle icke tro detta vara så alldeles afgjordt. Det
är gifvet att om R. o. Ad. antoge detta förslag så blefve det en
integrerande del af R. o. Ad:s beslut i jernvägsfrågan och om de
öfriga Stånden vid sammanjemkningen ingå derpå så blir detta
ett Ständernas beslut, ingå de icke på detsamma så är det gifvet
att frågan kommer till votering i förstärkt StalsUlsk. Jag måste
således förnya min vördsamma anhållan om propos. på bifall till
mill förslag.
Frih. Cederström: Innan diskussionen öfver detta ämne
fortgår, tror jag det vara tjenlig!, om Hr Gr:n och Ordf:n behagade
låta genom någon Riddar!). Kanslist upläsa del af Gr. Lagerbjelke
författade förslag; emedan jag fruktar alt vid den upläsning
han deraf sjelf gjorde under sitt anförande, förslaget måhända
icke nog tydligt och fattligt kunnat framstå för Ståndets
ledamöter. Sedan den af mig vördsamt begärda upläsning ägt
rum, anhåller jag att återfå ordet.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått, anförde
Frih. Cederström: R. o. Ad. har nu haft tillfälle höra
sig högt föreläsas de af Gr. Lagerbjelke i bans sednaste förslag
framställde vilkor. Jag hemställer till Eder, Mine Hrr, om, bland
vilkoren för något industriell bolag i Sverige, sådana, om den
skarpaste misstro vittnande, föreskrifter någonsin blifvit inflätade.
560
Den 29 Augusti f. m.
Om Gr. Lagerbjelke eller någon annan ledamot icke kan jäfva
min upgift, att aldrig sådana betungande vilkor blifvit något bolag
ålagda, så inser jag ej huru med hvad fog man vill nedtrycka
just det nu ifiågakomne jernvägsbolaget med så stränga stadganden,
dem man icke velat något annat bolag ålägga. Till hvad
grad sådant, sorn utvisar misstroende och obenägenhet från Statens
sida, måste skada företaget, behöfver jag ej vidlyftigare utreda,
helst sedan Gr. Mörner redan hufvudsakligen yttrat hvad jag, till
vederläggande af Gr. Lagerhjelkes skäl, hade ali anföra.
Min högt värderade vän, Hr Printzensköld, har misstagit sig
då han trodde att mitt vidrörande utaf utgången af gårdagens
voteringar blifvit anfördi såsom något i sig sjelf allmängilltigt
skäl för Gr. Lagerbjelke att icke med ytterligare förslag i ämnet
framkomma. Tvertom, ihärdighet och förmåga att icke af eli
oblidt öde låta sig afskräckas från framgent sträfvande för det
man anser nyttigt, måste man på det högsta värdera. Mina ord
innefattade en annan, för delta speciella fall lämpad syftning. Jag
åsyftade nemi. blott yttra, att då Hr Grins anmärkntr lill en stor
del äro af Ståndets flertal underkända, sä trodde jag att det skulle
rubba helheten af hans anmärkmr ur en systematisk synpunkt betraktade,
— förutsatt nemi. att i dem ett system råder, såsom
jag med en så tänkande och aktad ledamots åsigter gerna vill
förmoda och erkänna; — och att derföre det måhända icke vore
skäl alt så ifrigt förorda de i ett isoleradl skick återstående. Hvad
åter Hr Gr. Lagerbjelke behagat yttra angide misskännandet af
bans motiver, så tänkte jag, efter alla de fört jenia blomster, jag
trott mig böra utströ för hans talenter och aktningsvärda nit, att
jag i den delen icke skulle kunna missförstås. Jag tror mig ej
hafva förklarat det utgöra min förmodan, att den värde Grin upsåtligen
ville åstadkomma förvecklingar och svårigheter; kunna
mina ord så upfattas, så hafva de fallit sig annorlunda, ån min
föresats varit. Jag har blott velat hemställa, om icke Hr Gr.
Lagerbjelke skulle behaga finna hvartill hans anmärkmr i praktiskt
hänseende skulle leda, derest de godkändes af R. St; att de
nemi. skulle lända till betydligt mehn för jernvägsföretaget; anhållandes
jag alltså fortfarande om afslag på Hr Grins nu framställda
förslag.
Gr. Mörner: För hvar och en, som vid det sednare uplåsaudet
af Gr. Lagerbielkes förslag fästat upmärksarahet derå, tror
jag det skall vara lemligen klart, alt matt icke drager en origtig
slutsats deraf, då raan säger, alt den, som påyrkar delsammas
antagande önskar att ingen jernväg måtte komma lill stånd.
Denna slutsats vidhåller jag, emedan jag anser det vara en omöjlighet
att någon, som förslår att beräkna de äfventyr, för hvilka
han utsätter sig, kan vilja ingå på sådana vilkor, som de af Hr
Grin nu föreslagna. Hr Grin må för öfrigt hafva framställt dem
i hvilken akt och mening han behagar, det lemnar jag derhän,
men att resultatet mäste blifva sådant, som jag nu sagt, det är
uppen
-
Den 29 Augusti f m.
SCI
uppenbart. Den tolkning af förslaget, sora Hr Gira gjort i anleda.
af de deremot framställda anraärknir, borde såsom en lämplig
lagförklaring medfölja detsamma i händelse det skulle aDlagas,
emedan denna förklaring icke finnes uttryckt i sjelfva redaklra
af stadgandet. Hr Gi ra sade t. ex. att om jernvägen skulle återgå
till Staten, skulle bolaget erhålla ersättning för jorden efter
de i expropriationslagen faslsällde grunder. Ilr Grin som eljest
under denna frågas behandling varit så angelägen att påyrka noggranna
bestämmelser, borde väl med ett ord hafva anlydt något
sådant, som han nu omnämnt, men så har icke skett, utan fast
mera finnes uttryckligen föreskrifvet att bolaget icke skulle äga
rättighet att hindra jernvägs eller annan allmän anstalts anläggande
af annat bolag eller af Staten öfver den mark, hvartill
bolaget kunnat förvärfva ägande rätt, utan att något ord nämnes
om expropriationslagen eller att ersättning härvid skulle komma
t fråga. Mig vill det således icke synas öfverflödigt alt för denna
lagförKlarings skuld förslaget återremitteras lill Hr Gira för att
omarbetas, på det att icke samma anmärkntr mätte kunna göras
root hans förslag, sorn han i rikligt mått bestått SialsUlskts nu
under öfverläggning varande betänk. Jag anhåller om afslag på
Hr Grras nu gjorda förslag och all vi måtte få återgå till pröfningen
af StalsUlskts betänk., hvars slutliga afgörande vi eljest
icke kunna på länge emotse.
Hr Hjärne, Harald: Den stora samling af R. o. Ad:s ledamöter,
som under de tvenne föreg:de plenidagama har infunnit
sig säkerligen af intresse för sjelfva hufvudfrågan, har icke kunnat
undgå all fästa betydlig upmärksamhet vid de för t jensi fu I la anföranden
Gr. Lagerbjelke första dagen, då hufvudfrågan här diskuterades,
afgaf, för sakens framgång. Men samma majoritet, hvilken
såsom lyst åhörare under de sednare plenidagama visat lika
mycket intresse för saken och derjemte vid flera tillfällen ådagalagt
ett exemplaiiskt tålamod, har säkerligen icke heller kunnat
undgå att förvåna sig deröfver alt samme ledamot, sedan hufvudfrågan
blifvit afgjord till förmån för framgången af saken, har
upträdt med för hvarje dag mer och mer ökad envishet med förslager
i detaljfrågor, hvilka påtagligen för hvar och en måste
synas vara riktade mot verkställigheten af livad den första dagen
här beslöts. Jag har icke yttrat mig förut i denna sak, men har
varit lifligt intresserad af dess framgång och kan icke, då jag ser
hur man fortfarande från en sida envisas med att söka sönderrifva
hela saken, underlåta att äfven yttra mina tankar i denna
fråga. Hvad nu förevar:de förslag beträffar, så är det af samma
beskaffenhet som de flesta af de förslag, hvilka under gårdagens
plenum här förkastades. Jag vill icke säga att det i dag är mera
grundlagsvidrigt att framkomma med dylika förslag äu det var
i går, men jag tror att det är lika litet hopp om framgång för
dem i dag som det var i går. Hvad menar man med dessa detaljbestäramelser?
Anser man verkligen nödvändigt alt represen9
H. 36
562
Den 29 Augusti f. m.
tationen skall inlägga så minutiösa detaljer i sina beslut. För att
icke vara vidlyftig vill jag blott fästa R. o. Ad:s upmärksamliet
på den punkt, som härnäst af Hr Gr:n och ordf:n kommer att
föredragas, deri Utsk. hemställer ”att H. St. tillika anhålla, det
K. M. täcktes meddela de ytterligare föreskrifter, som K. M. kan
finna nödige, ej mindre för befrämjande af företaget, än ock för
betryggande af Statens rätt och beredande af allmänhetens fördel
etc”. StalsUlsk. föreslår således att till K. M. skall öfverlemnas
alla dessa detaljbestämmelser, som kunna hafva något inflytande på
Statens rätt. Gr. Lagerbjelke har sjelf i premisserna till alla sina
förslag sagt, att de äro framställda lill betryggande af Statens
rätt. Man kan således icke på annat sätt lyda hans ifver för att representationen
skall fatta dessa beslut än alt han hyser ett stort
misstroende till Regeringens förmåga att inse hvad som bör iakttagas
till betryggande af Statens rätt. Jag hyser icke denna farhåga
och har bestämda fakta att åberopa i det sätt hvarpå Regeringen
behandlat en dylik fråga, hvilket gifver mig anledn. tro
att man icke har att befara något förbiseende i detta fall. Det
har under gårdagens diskussion blifvit uplysl att ehuru Ständerna
vid förlidne riksdag icke införde ens så många delaljbesläramelser
som StatsUtsk. nu föreslår, Regeringen likväl icke förbisett behofvet
af dem och sålunda infört dem i det reglemente för det oktrojerade
bolaget, som af K. M. fastställdes. När man ser della,
finnes det då någon anledning att tro det Regeringen vid detta
tillfälle, då frågan är af mycket vigtigare beskaffenhet än vid förra
riksdagen, skulle glömma alt iakttaga Statens rätt? Vid sådant
förhållande så, ehuru jag icke vill ingå på moliverna för någon
persons handlingssätt, hvilka hvarje ledamot har rätt förbehålla
sig att sjelf få bedomina, får jag likväl säga att del icke är en
gissning utan ett faktum, att en och annan ledamot, som med
värma talat för hufvudfrågan, har sedermera i detaljbestämmelserna
sökt utleta alla möjliga hinder för verkställigheten af densamma,
och alt jag om dera måste hysa den öfvertygelse att de väl har
i Ståndet velat tala för saken, men söka i verkligheten på ett
indirekt sätt att motarbeta detsamma.
Hr Prytz: I det ånyo uplästa förslaget finner jag ett lofvärdt
bemödande att i allo betrygga Statens rätt, hvilket af ingen
med skäl kan klandras. Jag anser det vara en ovillkorlig pligt
för den som med sin röst har bidragit till ett statsanslag, som
kan gå till 10,000,000, att äfven söka betrygga Statens säkerhet.
Men i förslaget äro likväl så stränga bestämmelser föreskrifna att
jag tror det blifva afskräckande för hvar och en alt våga ingå
i ett bolag, der så skarpa bestämmelser voro föreskrifne, och hela
förslaget synes mig dessutom äfven blifva obehöflig. Jag ernade
i likhet med den siste värde talaren åberopa nästföljande punkten,
hvilken han upläst och i fall den skulle komma att af R. o. Ad.
bifallas, så anser jag Gr. Lagerbjelkes förslag blifva öfverflödigt,
ty då är jag öfvertygad om alt Regeringen vidtoge alla de anstalter,
som den kan finna nödige för befrämjande af företaget
Den 29 Augusti f, m.
5C3
samt för betryggande af Statens rätt och beredande af allmänhetens
fördel. Jag tror äfven att det kan vara likgiltigt för Gr.
Lagerbjelke om diskussionen öfver hans förslag upskjutes, men anser
för min del rättast om nästföljande puukt i Ulskts betänk,
finge nu blifva föremål för öfverläggning och hemställer således
till såväl R. o. Ad. som Gr. Lagerbjelke sjelf om icke sådant
kunde medgifvas, då jag förmodar att Hr Gr:n skulle kunna afstå
från eli förslag som genom sina skarpa ansvarsbestämmelser kan
föranleda myckel motstånd och troligen icke går igenom. Jag
anhåller hos Hr Gr:n och ordftn om propos. på upskof med diskussionen
öfver Gr. Lagerbjelkes förslag till dess den nästföljande
punkten i betänk, föredrages.
Gr. Lagerbjelke: Då mina motståndare framkasta sina
insinuationer om mina motiver derföre ali jag, då jag biträdt.
jernvägen, på samma gång söker ali jemväl trygga Statens rätt,
så skulle äfven jag lätteligen kunna framkasta insinuationer mot
deras moliver derföre, att de på samma gäng de önskat jernvägen
önska att Staten skall stå utan garantier. Som det likväl, enl.
mitt förmenande, är föga bevisande och ganska olämpligt att söka
drifva sina satser medelst insinuationer om andras motiver, vill
jag icke möta på detta st ridsfä111, utan öfvergår genast lill sjelfva
saken, och beträffande den har man sagt, att det af mig framställda
förslag skulle allt för mycket angå detaljbestämmelser och
att allt hvad jag önskar skulle finnas inbegripet under nästföljande
punkt. De värde ledamöterna hafva dock föibiselt att R.
o. Ad. redan ansett bestämmelser om garantier att bolaget upfyller
sina förbindelser i andra afseenden vara af den vigt att de,
i stället att såsom detaljbeslämmelser anses subsumerade under
nästföljande punkt, borde i sjelfva Ständernas beslut införas. Och
dessa bestämmelser torde svårligeu kunna påstås vara af mer
principal natur än den nu föreslagna bestämmelsen, hvarigenom
bolagets rättigheter göras beroende af upfyllandet af dess skyldigheter.
Beträffande åter den uplysning som Frih. Cederström önskat
få, huruvida något bolag finnes, som har sig föreskrifvet så
stränga bestämmelser, kan jag tjena honom med den underrättelse,
att Riksg:skont:s reglemente innehåller vida strängare bestämmelser
för bolag lill hvilka Slaten lemnar bidrag. Der stadgas nemi.
(och jag skulle tro att Gr. Mörner skall vitsorda hvad jag nu ämnar
säga) att säkerhet skall ställas för kontraktets fullgörande. Om
nu R. o. Ad. beslutar att säkerhet skall ställas för kontraktets
fullgörande torde en sådan bestämmelse vara vida strängare än
den jag föreslagit. Sluteligen har Gr. Mörner ansett att då det
icke stöde ett ord i mitt förslag om expropriationslagen så kunde
det icke komma i fråga alt den skulle efter detsamma tillämpas.
För min del hade jag deremot hittills föreställt mig ali då förslaget
innehåller en rättighet för Staten att anlägga en jernväg, så
vore dermed icke bestämmelserna i allmän lag om expropriation
uphäfda. Icke mätte det behöfva stå i hvart och eli beslut att
36*
564
Den 29 Augusti f. m.
allmän lag äfven skall efterlefva?. Jag anhåller fortfarande vördsamt
om bifall till mitt förslag.
Gr. Sparre, Erik: Hvad först angår de utfall, som blifvit
riktade mot en ledamot af delta Stånd, för del alt han under
diskussionen framställt åtskilliga anmärkn:r mot StatsUtsk:s nu
under öfverläggning varande förslag, så mäste jag äfven med anledn.
af en ledamots uttryckta förundran öfver det exempellösa
tålamod hvarmed R. o. Ad. skulle hafva athört dessa anmärkn:r,
för min del förklara, att jag finnér det förtjenst full t alt, i en sak
af den vigt sorn den nu ifrågavar:de, man med noggrannhet granskar
de vilkor, hvarunder Staten beslutar en utgift af 5,000,000,
och det vore illa om ett RiksSlånd saknade tålamod att afhöra
de invändningar, som göras i fråga om Statens garanti för upfyllandet
af de villkor under hvilka den beslutat en sådan utgift.
Beträffande resonnemenlerna öfver motiverna, har den siste talaren
redan svarat derpå. Jag finner alla sådana insinuationer icke
vara på sin plats, aldraminst då del är fråga om Statens säkerhet.
Då jag således gillar den omsorg med hvilken den siste värde
talaren nagelfarit det ifrågavande förslaget, så har jag dermed
icke sagt alt jag biträder hans förslag i alla delar, ty jag har i
de flesta voterat emot honom; men det hindrar mig icke att gilla
den omsorg hvarmed han fästat R. o. Ad:s upmärksamhet på hvad
han funnit bristfälligt i förslaget. Finner icke R. o. Ad. denna
farhåga grundad, så går del ju an ali afslå Gr. Lagerbjelkes förslag.
Hvad slutligen vidkommer det nu framställda förslaget
sä skulle jag för min del så tillvida gilla den första punkten deraf
som jag skulle anse ali man borde i villkoren intaga att om bolaget
brister uti upfyllandet af sina åligganden eller åtagna förbindelser,
Staten äfven vore fri fransina och att bolaget i sådant
fall skall vara pligtigt att återställa den jord, som det af Kronan
utan ersättning erhållit. Tillägget derom att bolaget skulle vara
skyldigt alt på grund af expropriationslagen tillåta sig afhändande
af den jord det tillvunnit sig under ägande rätt, finner jag obehöflig!,
ty finner K. M. att, då bolaget icke fullbordat sitt åtagande,
sådan mark för något allmänt behof blir nödvändig och
att den sålunda på grund af den nu gällande expropriationslagen
måste afstås, så gäller denna lag och något ytterligare tillägg
om att densamma skulle gälla mot bolaget behöfves icke, ty om
bolaget icke fullgör sina förbindelser, utan för Staten elier ett
annat bolag den ifrågavande marken måste afstås, så gäller naturligtvis
för detta fall den allmänna lagen. Hvad angår det
andra mom. eller alt om bolaget efter 5 år skulle brista i sina
förbindelsers upfyllande jernvägen utan ersättning skulle tillfalla
Staten sä är detta vilkor enl. mitt förmenande alldeles orimligt
och kan icke någonsin i ett kontrakt intagas. Det strider nemi.
mot juridiska grunder, ty det är efter rättsläran ovilkorligen gifvit
att om en kontrahent brister i fullgörandet af de åtagna förbindelserna,
så blir han pligtig att ersätta den andra kontrahenten
för den skada som denna derigenom kommer alt lida, men omöj
-
Den 29 Augusti f. ni.
565
ligen kan man stifta sådana vilkor sorn att den ene kontrahenten
skulle mista sin egendom, alla kostnader han i densamma nedlagt
och helt simpelt afträda den till den andra kontrahenten. Ett
sådant vite vore alldeles orimligt och kan icke försvaras. Jag
skulle således vilja hemställa lill Gr. Lagerbjelke om han icke
ville afstå från denna sednare del af sitt förslag. Jag förutser att
Gr. Lagerbjelke säger: Staten bör mot delta bolag, som tilläfventyrs
residerar utom landet hafva säkerhet att komma i besittning
af den ersättning som tilläfventyrs genom domaremakten kan Staten
tillerkännas. Men i delta fall kan jernvägen beläggas med
qvarstad och sedan vederbör:de domares utslag fallit så kommer
den egendom som bolaget i riket äger, i följd af den lagda qvarstaden
att för Statens räkning försäljas och Staten får således
den ersättning, som bolaget kan lyckas alt förskaffa sig medel
till att erlägga. Delta blir det juridiska förfaringssättet, men ett
sådant vilkor, som det sisla mom. i Gr. Lagerbjelkes förslag innehåller,
skulle icke af någon kontrahent antagas och vore icke
R. St. ens värdigt. Hvad detta sednare mom. angår, afstyrker
jag det således för min del, lika som jag afstyrker den delen af
det första mom. i hans förslag, som afser tillämpningen af expropriationslagen,
men den första delen af förslaget biträder jag.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Jag har begärt ordet med
anledn. af Hr Hjärnes yttrande. I likhet med honom har jag
hitintills varit en tyst åhörare i denna fråga, men i olikhet med
honom har mitt tålamod icke blifvit pröfvadl af några ledamöters
bemödanden att försäkra Slaten om större garanti än som innehålles
i StalsUtsk:s betänk. Det vore visserligen beqvämt för en
segrande majoritet om minoriteten, en gång slagen, handlöst afstod
från vidare strid, men jag har för mycket förtroende lill tolerancen
och billigheten inom delta Stånd, för alt tro det majoriteten
kunde känna otålighet öfver minoritetens bemödanden att åtminstone
vinna något. Jag hemställer dessutom till Eder Mine Hrr,
huru det möjligen hade gått, om de, hvilka önska jernvägen och
nitälska för densamma, roen icke funne sig tillfredsställda af de
vilkor sorn i betänk, finnas stipulerade, förenat sig med dem,
hvilka röstat för afslag, om icke då möjligen hela frågan från
början hade fallit. Må de derföre med tålamod fördraga de bemödanden,
som göras för att vinna något mera för Statens säkerhet
än som af Ulsk. blifvit tillstyrkt.
Frih. Cederström: Jag godkänner, till hufvudsaklig del, Gr.
Sparres anförande hvarmedelst deruti yrkades ett afslag, ehuru blott
partiellt, å Gr. Lagerbjelkes förslag; men jag anhåller att R. o. Ad.
ville taga i betraktande huruvida man icke äfven på den af Gr. Sparre
ej afslagna delen af förslaget allt för väl kan tillämpa enahanda skäl
som Gr. Sparre tillämpat på de öfrige, nemi. att allmänna lagens
stadganden äro tillfyllestgörande, utan att några, om serskild misstro
vittnande stipulationer må dertill behöfva fogas.
För öfrigt tryggande mig vid Gr. Sparres bevisning, vill jag
blott tillägga, att, dä Gr. Lagerbjelke trott sig genom en upgift ur
500
Den 29 Augusti f. m.
Kiksg:s-kont:ts reglemente göra mig ett stort afbräck, så liar det
likväl icke skett, emedan den förändring i säkerheterna som K. M.
eger att vidtaga med andra arbetsföretag, densamma måtte K. M.
äfven nu ega, i följd af det i mom. l:o af första punkten införda
stadgande, enl. hvilket intet annat bolag får ega rättighet till anläggande
af ifrågavande jernväg, än det, ät hvilket K. ftl. finnér
förelaget kunna med säkerhet anförtros.
En annan värd ledamot, Hr Prytz, har väckt tvenne förslag.
Det ena, deri han beder Gr. Lagerbjelke afstå från sitt förslag eller
någon del deraf, anser jag vara alldeles fåfängt. Det märkes att
Hr Prytz ej lika noga, sorn jag, känner Gr. Lagerbjelkes ihärdighet
i åsigter. Man kan med användande af krut spränga sig fram genom
berg, på sätt vid jernvägsanläggningar stundom sker; men det går
icke lika hastigt och lätt att fä en ihärdig motståndare till afstående
frän afgifne förslag. — Det andra Hr Prytz föreslagit, som rörde
beviljandet af upskof med diskussionen öfver Gr. Lagerbjelkes hemställan,
anser jag vara något för sent framställdt. Hade detta blifvit
anfördt i början af öfverläggningen, skulle jag gerna deruti hafva
förenat mig, så mycket heldre, som ingen kan neka alt, om Gr.
Lagerbjelkes pä fri hand, stante pede, väckta förslag, skulle af detta
ständ genast och utan pröfning antagits, sådant bade varit olämpligt;
men efter den utförliga diskussion, som nu egt rum, och då
man kan vara öfvertygad om alt hvarje ledamot ungefärligen vid
detta laget lärer haft tillräcklig till att bestämma sitt omdöme i
saken, tror jag rättast vara alt låta beslutet i frågan fötsiggå, på
det all de, som om densamma tagit kännedom, äfven finge öfver
densamma besluta, så att icke det framtida beslutet finge bero på
en majoritet som måhända icke, såsom vi, haft tillfälle att genom
deltagande i och åhörande af diskussionen söka för sig utreda tvistefrågan.
Ur denna synpunkt anhåller jag att om Hr Gr:n och Ordhden
icke anser sig kunna undgå att framställa propos. på Hr Prytz’s hemställan
om upskof med diskussionen öfver Gr. Lagerbjelkes förslag,
Ståndet då måtte afböja denna hemställan; derest icke Hr Prytz,
genom alt sjelf benäget afstå derifrån, behagade bespara Ståndet
denna propos., hvaröfver man slutligen torde begära votering, oaktadt
den dymedelst oundvikliga, ökade tidsutdrägt.
Gr. Mörner: Hvarjehanda har här blifvit yltradt ang:de insinuationer.
Hvad mitt yttrande beträffar, skulle jag tro att jag
icke har tillåtit mig andra insinuationer, än att förklara alt, efter
min upfaltning, ådagalade Gr. Lagerbjelkes nu under öfverläggning
varande förslag en önskan att icke lå någon jernväg emedan det
gjorde jernvägs-anläggningen omöjlig. Jag har tagit sjelfva det inlemnade
förslaget till utgångspunkt och det måtte vara min rättighet
att af här framlagda handlingar sluta lill deras möjliga följder.
Om jag anser följden blifva att om detta förslag antages, ingen jernväg
skall kunna upslå, så mätte det vara min rättighet att omförmäla
delta förhållande. Man har till stöd för förslaget åberopat Riksg:skont:s
reglemente, men detta åberopande torde likväl icke, af den,
som gjort detsamma, vara tillräckligt noga öfvertänka Vid förhål
-
Den 29 Augusti f. m.
567
landen, som röra sådana konlrakter, som i förenämnde reglemente
omnämnas, skall arbetet utföras med direkta Statsanslag, och då
innefattar kontraktet, att om arbetet icke blir utaf, skall Statsbidraget
återbetalas. Detta är billigt; men helt annat är det att säga,
alt den, som sjelf skall släppa till alla penningarne, skall dessutom
vara förlustig sitt arbete, derest han icke inom en viss lid verkställer
det. Detta är ett vilkor, hvarpå jag tror Gr. Lagerbjelke icke
skall kunna upvisa något exempel, äfven om Hr Gr:n tager Riksg:skont:s
reglemente för aldrig så lång tid tillbaka till hjelp. En
föreg.-de talare, som likväl tog förslaget i viss mån i försvar, har
anmärkt att en del deraf vore orimlig, dag hemställer, huruvida
framläggandet af orimliga förslag kan anses innefatta bevis på intresse
för saken, åtminstone mätte det bevisa att man icke gjort sig full
reda för frågans beskaffenhet. Jag vill icke vidare uppehålla 1$. o. Ad;s
dyrbara tid. Ärendet är redan tillräckligt utveckladt, och jag får
sålunda endast förnya min anhållan om afslag på Hr Gr. Lagerbjelkes
förslag.
Hr Printzensköld: Jag kan icke med Gr. Sparre instämma
deruti att Gr. Lagerbjelkes förslag vore stridande mot all rättsgrund
och att man förthy vore förhindrad att antaga detsamma, ty Hr Gr:n
känner lika väl som jag den gamla domareregeln, att förord bryter
lag, och att om man således öfverenskommer om vissa vilkor innan
ett företag kommer till verkställighet, så skola dessa vilkor blifva
gällande till efterrättelse. Äro vilkoren sådana som de hvilka Gr.
Lagerbjelke föreslagit, så är det med fullkomlig rättsgrund öfverensstämmande
att de också skola vinna tillämpning. Men eftersom
både Gr. Sparre och åtskillige andre talare hafva ansett förslaget
vara nog strängt, så synes mig som skulle man kunna antaga första
delen af detsamma, men utesluta den sednare. Derigenom skulle
inträffa en lucka i bestämmelserna, i så måtto att Staten icke hade
någon egentlig garanti för upfyllandet af bolagets förbindelser efter
byggnadstiden och under 5 derefter följande år, men jag skulle tro
att denna lucka kunde fyllas genom det öfverlemnande som komme
att ske till K. M. att vidtaga de ytterligare förfoganden för betryggande
af Statens rätt som K. M. kan finna nödiga. Jag får således
för min del hemställa om icke Gr. Lagerbjelke skulle vilja medgifva
att den sista punkten i förslaget finge utgå, emedan garantien då
icke blefve så svår eller så långt utsträckt att ju icke R. o. Ad.
skulle kunna finna att bolaget ganska lätt kan ingå på densamma
och af sådan anledning bifalla förslaget. Det är bättre i förevar:de
full att erhålla något än intet; och som jag lika med Gr. Lagerbjelke
ifrigt nitälskar för att Staten måtte erhålla alla möjliga garantier,
vill jag biträda honom i allt hvad jag för detta ändamål
tror vara möjligt att här kunna åstadkomma, men deremot afstå från
det förslag som, efter hvad sig visat och efter hvad som torde vara
sannolikt, icke kommer att vinna framgång.
Hr Prytz: Upkallad af Frih. Cederströms till mig ställda hemställan,
får jag förklara att han missförstått min mening, då han
trodde att jag bedt Gr. Lagerbjelke afstå från sitt förslag, enär jag
568
Den 29 Augusti f. m.
endast gjorde den hemställan till Hr Gr:n om han ieke skulle vilja
medgifva anstånd med diskussionen öfver hans förslag, till dess den
nästföljande punkten i Utsk:s betänk, blifvit afgjord, då jag trodde
att Gr. Lagerbjelke sjelf skulle finna sitt förslag hafva förfallit i
händelse nästa punkt bifölls. I afseende å min begäran om propos.
på upskof med diskussionen, får jag nu förklara, alt jag finner det
hafva varit mera formenligt alt framställa denna begäran när Hr
Gr:n väckte sitt förslag och innan diskussionen redan var börjad,
och afstår derföre från denna min begäran.
Gr. Lage rb jelke: Med anledu. af Gr. Mörners yttrande ang:de
bestämmelserna i Hiksg:s-kont:s reglemente och den bevisning lian
försökt åstadkomma att dessa bestämmelser vore mindre stränga än
dem jag nu i förevar:de fall föreslagit, ber jag att få fästa hans och
Ståndets upmärksamhet på huruledes i Hiksg:s-kont:s reglemente är
stadgadt ej mindre alt af K. M. godkänd säkerhet skall ställas för
kontraktets fullgörande, än äfven att, om bolaget på något sätt brister
i upfyllandet af sina skyldigheter eller arbetsplanen icke följes,
så kan K. M. återfordra bela Statsbidraget. Jag skulle föreställa mig
dessa bestämmelser vara vida strängare än dem som här af mig
föreslagits. Kan detta jernvägsbolag ställa af K. M. godkänd säkerhet för
upfyllandet af dess förbindelser, dä behöfves visserligen icke det förslag
jag framställt. Hvad ytterligare Hr Gr:ns försvar, för dess sätt
att föra diskussionen, beträffar, så har Hr Gr:n försvarat det dermed
att han genom det af mig öfverlemnade förslag anser bevist alt jag
icke skulle önska jernvägen. Om jag följde samma sätt att föra
diskussionen, skulle jag kunna påstå att Hr Gr:n, genom att motsätta
sig garantier för Statens säkerhet skulle önska att bolaget komme
i tillfälle att lura Staten. Jag anser ett sådant sätt att föra diskussionen
vara olämpligt. Jag hyser icke sådana tankar om mina motståndare
och hemställer hvarthän ett sådant sätt, konseqvent utfördt,
skulle leda?
Gr. Mörner: Det är icke för att fortsätta den af Hr Gr. Lagerbjelke
genom hans sednare yttrande anvisade method alt föra
diskussionen, som jag begärt ordet, utan har jag blott upträdt för
att vederlägga hans första argument i sak. De af Hr Gr:n åberopade
§§:r i Riksg:s-kont:s reglemente omtala sådana företag, som
blifva med Statsbidrag utförda, om hvilka det stadgas, att om arbetet
icke blifver fullbordadt, så skall Statsbidraget återbetalas. Ja, Mine
Hrr, då Statsbidrag äro lemnade, så är det äfven billigt att de skola
återbetalas om de ej användas till det bestämda ändamålet. Men
till det förelag hvarom nu år fråga skulle icke något Statsbidrag
lemnäs; och Slaten icke heller vidkännas en skillings utbetalning
förr, lin arbetet är färdigt; är detta icke ett strängare vilkor, än
dem Hr Gr:n omnämnt. I Riksg:s-kont:s reglemente föreskrifves att
sedan man fått ett Statsbidrag, men icke användt detsamma till det
ändamål, som dermed afsetts, sä är man skyldig att återbetala bidraget
på de terminer, som K. M. finner skäligt bestämma, men
det är icke sagdt ens att denna återbetalning skall ske med ränta.
Jernvägsbolaget skulle deremot släppa till hvarenda skilling sjelf och
Den 29 Augusti f. m.
569
icke af Staten lå någon försäkran ens att erhålla något tillskott förr,
än hela arbetet blifvit färdigt. Således om arbetet öfvergifves ofullbordadt,
har Staten icke att vidkännas någon skyldighet, utan bolagets
hela kapital är boria; och för della arbetes utförande är en
viss tid bestämd, nemi. 1855 års slut. Således finnes ingen jemförlighet
emellan dessa föreskrifter, och lärer ej kunna påstås alt ju
icke Utsk:s förslag i afseende på jernvägsanläggningen är vida strängare
än hvad i det åberopade reglementet finnes för andra arbetsförslag
stadgadt.
Hr Printzensköld: Jag kan icke erkänna riktigheten af den
deduktion som Gr. Mörner framställt. De bolag, som bilda sig för
erhållande af anslag i den ordning Sländerne beslutat och efter de
föreskrifter som finnes införda i Riksg:s-kont:s reglemente, äro ju i
så måtto underkastade vida strängare förbindelser än det ifrågavar:de
bolaget, som de förra äro förpliktade att ställa säkerhet för förbindelsernas
upfyllande. Någon sådan säkerhet vet jag icke att detta
bolag skall ställa. Väl känner jag att R. o. Ad. beslutat alt bolaget
skall ställa säkerhet derför att efter de 40 åren jernvägen skall i
fullgod! skick tillfalla Slaten; men icke finnes någon förbindelse bolaget
ålagd att nu ställa säkerhet för arbetets fullbordande inom den
föreskrifna tiden. Således, huru Gr:n än må förklara Riksg:s-kont:s
reglementes sladganden rör:de andra bolag så blifva de i sjelfva
verket strängare än de föreskrifter som för det ifrågavaride bolaget
hittills blifvit stadgade. Att Staten icke tillskjuter något kapital för
jernvägs anläggningen det veta vi alla, men Staten har likväl genom
den lemnade garantien för räntan ä byggnadskapilalet iklätt sig en
ansvarighet sorn är ganska dryg och då är det väl med billighet och
rättvisa förenligt att Staten genom konlrakts-vilkoren åtnjuter någon
garanti för alt arbetet påbörjas, fortsättes och verkställes. Sednaste
gängen jag hade ordet, log jag mig friheten föreslå det sista punkten
af Gr. Jjagerbjelkes amendement måtte derifrån utgå, emedan
den påföljd, som deri stadgas är, på sätt flere talare anmärkt, så
sträng, att omöjligen något bolag skulle vilja underkasta sig densamma,
och jag således tror att R. o. Ad:s majoritet möjligen just
af detta skäl afslår hela ammendementet, så vida icke sista mom.
utgår. Jag tager mig således friheten hemställa det Ilr Gr:n och
Ordhden täcktes dela amendementet i 2 delar, nemi. den påföljd
bolaget måste underkasta sig om det under byggnadstiden eller de 5 derefter
följande åren brister i upfyllandet af åtagna förbindelser, och
den andra innehållande den sista punkten af amendementet; hvarigenom
R. o. Ad. kommer i tillfälle att bifalla den första punkten
i händelse den anses billig och rättvis, men deremot afslå den sednare
i händelse majoriteten anser densamma vara af beskaffenhet alt
icke böra inflyta i de bestämmelser som kontraktet bör innehålla.
Gr. Mörner: Riksg:s-kont:s reglemente är sannerligen ett
vidlyftigt arbete och innefattar många §§:r. Det skulle således icke
vara underligt om så väl jag som R. o. Ad:s öfrige ledamöter råkade
sammanföra främmande ämnen och taga en § från ett håll och
en annan § från eli annat, för att bevisa, hvad man ville fram
-
570
Den 29 Augusti f. m.
ställa, men en fullmäktig i Riksg:s-kont., bör sädant icke hända:
det skulle derföre vara intressant att få se, hvilka föreskrifter Hr
Printzensköld skulle kunna framleta om ålerbetalnings-skyldighet för
sådana arbetsföretag, der säkerhet ställes för arbetets fullgörande.
Deremot för odlings- och vattenaftappnings-företag, som äro hugnade
med lån, förekomma dylika stadganden om återbetalnings-skyldighet.
Men låt vara att ett dylikt stadgande äfven finnes i afseende på något
sådant företag, der man funnit skäl att stadga båda dessa vilkor,
sä bevisar sädant likväl icke något i denna fråga emedan, på sätt
jag förut nämnt, icke en enda skillings utbetalning af det garanterade
beloppet ifrågakommer förr, än arbetet ur färdigt, och Staten
således icke risquerar något; uti detta förbehåll ligger den största
garantien för Staten, emedan man icke kan antaga att ett bolag,
som depenserat 5 milkr på ett företag, skulle endast derföre att
kostnaden kunde komma att i någon mindre mån öfverskjuta förslaget,
öfvergifva arbetet och dymedelst afsäga sig all utsigt pä framlida
inkomst. Detta har icke en utan flere gånger under dessa dagars
diskussion anmärkts. Jag förnyar min anhållan om propos.
på afslag å Gr. Lagerbjetkes förslag; men får tillika vördsamt hemställa
till den siste värde talaren, om han icke ville medgifva alt
vi finge, utan allt för många sönderdelningar af förslaget skrida till
afgörande deraf, och sålunda votera öfver hela förslaget pä en gång
och icke tilläfventyrs öfver hvarje stafvelse i detsamma.
Hr Printzensköld: Det förundrar mig all Gr. Mörner
kan bestrida riktigheten af min framställning att de bolag som
hildas och erhålla statsbidrag enl. stadgarne i Riksg:skont:s reglemente
äro underkastade strängare ansvarighet, än de bolag, hvarom
nu är fråga. Hr G:n har då icke läst 82 § af Riksg:skont:s
nu gällande reglemente der det bland annat i 5 mora. heter, att
del åligger Riksg:skont:s Styrelse att tillse, det de statsmedel i
behörig ordning till Riksg:skont. ingå, hvilkas återfordrande i
följd af uraktlåtet upfyllande af hvad arbetsplan eller kontrakt
innehåller, kan af K. M. anbefallas, hvaraf följer, att jemte det
bolaget är pligtigt att ställa säkerhet för kontraktets upfyllande,
så är likväl den händelse förutsatt, att ett sådant upfyllande icke
sker, och då är också bolaget skyldigt att återbetala hvarenda
skilling. Hvad åter angår de små utportioneringar som Gr. Mörner
begärt icke måtte blifva föremål för R. o. Ad:s beslut, får
jag beklaga, att jag icke kan villfara hans begäran i detta fall.
Jag anser det nemi. vara min lagliga rätt, att begära bifall på
den ena men afslag på den andra punkten, det må blifva huru
många små portioner som helst, samt att det är hvarje ledamots
rätt att få frågorna så upställda, att det står honom fritt alt säga
ja till den ena och nej till den andra punkten; hvarföre jag icke
kan afstå från min vördsamma anhållan om förslagets delning.
För Gr. Mörner, som icke vill bifalla någondera punkten, kan
det vara förmånligt att få dem sammanslagna, men icke för dem
som vilja bifalla den ena men afslå den andra. Blir åter förslaget
deladt, så kan utgången blifva annorlunda.
Den 29 Augusti f. m.
571
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad hvarefter
Hr Gr. o. Ordf:n erinrade att Gr. Lagerbjelke begärt bifall till
hela sitt förslag.
Gr. Lagerbjelke: Jag har ingenting att invända mot den
delning af mitt förslag som Hr Printzensköld har begärt.
Ilr Gr. o. Ordf:n yttrade, alt han likväl finge fästa Gr. Lagerbjelkes
upmärksamhet, att om förslaget delades i tvenne, så
erfordrades, derest den förra delen afsloges och den sednare bifölles,
ali den sednare delen, som hänvisade till den förra, erhölle
en ny redaktion.
Gr. Lagerbjelk e: Om R. o. Ad. skulle afslå den första delen
af mitt förslag så faller det af sig sjelft att när den andra delen
förekommer till afgörande, den icke föranleder någon annan
åtgärd än att lägga den till handlingarne. Bifaller R. o. Ad.
åter den första delen, så kommer den sednare under serskild
pröfning.
Då härvid Hr Gr. o. Ordf:n anmärkte, att R. o. Ad. kunde
vilja afslå hvad i förra och bifalla hvad i sednare delen af
förslaget blifvit ifiågastäldt, samt att derföre en ny redaktion kunde
erfordras, anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström: Jag får hemställa om, sedan öfverlägguingen
är förklarad fulländad, det är formenlig! alt propos. framställe?
på något annat än hvad som under besagde öfverläggning
blifvit hegardt. Vill man dela frågan, så lärer det icke kunna
förvägras; men det får då ske på ett sätt, som öfverensstämroer
med ordalagen i förslaget. Man klyfver barnet i tu,
efter behag, uppå yrkande af dem, hvilka vilja delningen; men
man är så god och icke tillägger, ej heller förändrar något.
Hr Gr. o. Ordf:n yttrade att han nu, i ani. af Hr Printzenskölds
begäran om delning af Gr. Lagerbjelkes förslag, finge
hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla förra delen af detsamma,
hvilken innehöll: ”Skulle bolaget under byggnadstiden eller de 5
”närmast derefter följande åren brista uti upfyllandet af sina ålig”ganden
eller ätagne förbindelser är Staten jemväl fri från sine,
”skolandes i sådan händelse bolaget återställa den Kronan tillhöriga
jord detsamma fått sig uplåten, samt vare frånkändt all rätt
”alt hindra jernvägs eller annan allmän anstalts anläggande af
”annat bolag eller af Staten öfver den mark, hvartill bolaget kun”nat
förvärfva egande rätt.”
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
Hr Gr. o. Ordf:n hemställde om R. o. Ad. afsloge samma del af
Gr. Lagerbjelkes förslag, samt efter denna propostn besvarande
med starka ja blandade med nej, förklarade det han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Gr. Sparre: Under diskussionen har jag föreslagit delning
572
Den 29 Augusti f. m.
af Gr. Lagerbjelkes förslag, men ej hört propros. framställas i
det hänseendet. Jag begär att denna min mening, som afsåg att
om bolaget bruste i sina åligganden, Staten äfven måtte vara fri
från sina, må få rum i contropropos.
Gr. Mörner: Sedan propos. af Hr Gr. o. Ordf:n blifvit
lill Ståndet framställd oell med blandade ja och nej besvarad,
samt votering derpå begärd, skulle jag tro alt Gr. Sparres förslag
numera icke kan komma under pröfning eller föranleda lill
rubbning af den gjorda proposm.
Gr. Sparre: Jag vill icke föranleda rubbning i voler:spropos.
derföre att jag talat om contrapropos. som jag önskar måtte
innehålla, alt om bolaget skulle under byggnadstiden eller sedan
brista i upfyllande af sina åligganden, så skulle Staten å sin sida
jemväl vara fri frän sina, och skall bolaget återställa den Kronan
tillhöriga jord, detsamma fått sig uplåten. Jag begär att detta
måtte blifva contrapropos.
Gr. Lagerbjelke: Den propos., som Gr. Sparre nu yrkat
var af honom under diskussionen begärd och del måtte då vara
bans rätt att få den dragen under R. o. Ad:s pröfning. Ja-ptopros.
är bestämd, men då Gr. Sparre begär en annan conlrapropos.
än den föreslagna, sä skall väl äfven deröfver beslutas.
Gr. Mörner: Jag skall afstå från mitt yrkande, till dess
jag fått höra huru ja-propos:n är upställd och kan ej föreställa
mig Gr. Lagerbjelkes mening kunna vara att diktera både ja- och
nej-propros:ne.
Frih. Cederström: Då Gr. Lagerbjelke vid åtskilliga tillfällen,
när frågan varit om besluts fattande öfver Utsk:s beiänk:n
med mig öfverensstämt deri, att det svar, Ståndet afgifvil på Hr
Frih. o. Landtnäs framställning i hvarje fråga bör, enl. Landtnäs
upfattning deraf, anses som eli af Ståndet fattadl beslut, intilldess
detsamma tilläfventyrs blifver genom votering kullkastad!, tror
jag Gr. Lagerbjelke vara både för sanni liberal i god bemärkelse,
och likaledes nog konsequent för att ej den värde Gr:n ju skulle
medgifva att enahanda formfrågor fordra samma behandlingssätt,
nu såsom tillförene.
Gr. Sparre: Jag finner för min del delta talande högst
onödigt och olämpligt. Saken är belt enkel: ja-proposm innehåller
bifall till Gr. Lagerbjelkes förslag och huru contropropos.
skall lyda, derom är just frågan, nemi. antingen afslag eller den
propos. jag föreslagit.
Hr Gr. o. Ordf:n förklarade, alt han ansåg, att i ja-propos:n
borde intagas den del af Gr. Lagerbjelkes förslag, hvarå Hr
Gr. o. Ordfm framställt propos., som han ansett afslagen, samt
att i fråga om conlraproposm horde afgöras, huruvida dertill skulle
antagas, antingen afslag på nyssnämnde del af Gr. Lagerbjelkes
förslag, eller bifall till den mindre del af samma förslag, som Gr.
Sparre förordat.
Den 29 Augusti f. m.
573
Frih. Cederström: Riksd.Ordn. säger att när Utsk:s betänka
föredragas, så, om bifall dertill blifvit hegardt och propos.
med blandade ja och nej besvarad, då skall Utsk:s betänk, utgöra
ja-propos. men här är icke fråga om något Utsk:s betänk. Gr.
Lagerbjelkes anmärkn-.r utgöra icke något sådant; utan bör efter
mill förmenande och under åberopande med en opartisk tillämpning
af den sats, som Grin med mig ofta förfäktat, R. o. Ad:s
beslut om afslag utgöra bufvudfrågan. Hvad som skall utgöra
contrapropos., derom må serskildt öfverenskommas och beslutas.
Gr. Mörner: .lag skulle tro att vid della, som vid andra
tillfällen, Ulsk:s betänk, eller den jemväl med Hr Gr:n o. Ordf:ns
npfattning af Ståndets svar öfverensstämmande mening, att intet
tillägg vid Ulsk:s förslag skall ega rum, bör utgöra ja-propos. och
amendementerne sättas i nej-proposm, ty LJtsk:s betänk, bör väl
utgöra det väsendtliga föremålet för öfverläggningen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tror icke att man kan
till ja-propos:n antaga Gr. Mörners förslag, att intet tillägg i Ulsk:s
förslag skall ega rum, enär först och främst det ännu icke är afgjordt
huruvida icke flere förslag till tillägg i förevande punkt
kunna komma att framställas innan diskussionen är slutad, och dernäst
änuu återstår frågan om den hemställan till Konungen som
Utsk. föreslagit, äfvensom ang:de vägen emellan Orebro och Nora
samt man icke kan på förhand, innan öfverläggning om dessa frågor
egt rum, besluta att icke något tillägg till hvad Utsk. i dessa
afseenden föreslagit, kan komma i fråga. Således torde Gr. Mörner
sjelf, vid närmare eftersinnande, finna alt en sådan ja-propos. icke
nu kan antagas. Den propos. som blifvit framställd af Ordfiden
rörde Gr. Lagerbjelkes framställning till någon del och jag anser
att enl. vanlig ordning åtminstone skall det vara den proposmen,
som hufvudsakligen blir föremål för votering, och att deremot eontraproposm
bör blifva afslag derå, eller också må R. o. Ad. till
contrapropos. antaga Gr. Sparres förslag.
Blefve åter afslag å Gr. Lagerbjelkes förslag ja-propos:n, så upstår
frågan om till contrapropos. skall antagas Gr. Lagerbjelkes ursprungliga
förslag eller Gr. Sparres, och om då Gr. Sparres förslag
blir contrapropos., så får man i ja-propos:n ett afslag, som redan
blifvit besluladt, derigenom att ett annat förslag än Gr. Lagerbjelkes
blifvit antaget till contrapropos., och det förekommer mig som
derigenom skulle upstå ett ganska besynnerligt förhållande, enär
man i ja-propos:n hade en redan afgjord fråga. Det går visserligen
an, ty många underliga händelser bli föremål för min förundran,
och sålunda underkastar jag mig äfven denna händelse, men
det synes mig som den skulle blifva en stor besynnerlighet i R.
o. Ad:s prot.
Gr. Lagerbjelke: Jag vågar vördsamt hemställa huruvida
icke den svårighet vid propos:ns upställning som förekommit, lättast
afhjelpes, om man i ja-propos:n insatte afslag å den del af mitt
förslag som Hr Printzensköld begärt, hvarefter contraproposin kunde
574
Den 29 Augusti f. m.
blifva, antingen bifall å samma del eller ock å den del sorn Gr.
Sparre äskat; hvarvid och för den händelse man ej kan bli ense
om hvilkendera meningen, som skall blifva contraproposm, sådant
genom votering först afgöres. Jag ber likväl att få hemställa till
Hr Printzensköld, huruvida han ej skulle vilja helt och hållet afstå
från sitt yrkande.
Hr Printzensköld: För att underlätta möjligheten att utan
tidsutdrägt kunna afgöra saken, vill jag gerna göra det medgifvande
som Gr. Lagerbjelke föreslagit och antaga Gr. Sparres förslag till
eontrapropos., eller titl en sådan propos., hvarigenom R. o. Ad.
kan sättas i tillfälle att genast, antingen afstå eller bifalla.
Frih. Cederström: För min del kan jag ej finna annat än
att afslag å Gr. Lagerbjelkes förslag bör utgöra ja-propos., den saken
torde vara tillräckligen ventilerad, efter hvad jag förmodar, så
att ju den, som vill afslä, voterar ja, och den som bifaller, voterar
nej. Dylika skenbara förvexlingar kunna icke alltid undvikas; men
när man har ärendets gång klart för sig, torde de icke heller inverka
förvillande.
Gr. Mörner: Jag medgifver det misstag, som jag begått deruti
att jag föreställt mig alt Utsk:s betänk, hufvudsakligen utgjorde gränsen
för öfverläggningen, och vill således ej längre fortsätta mitt yrkande
sedan Hr Printzensköld bringat saken på redig fot genom att
afstå från sin serskilda mening.
Hr Printzensköld: Jag har ingalunda afstått ifrån mitt förslag
i den syftning som Gr. Mörner framställt. Jag har endast gjort
det medgifvande som blifvit begärdt, på det alt votering skulle kunna
ega rum, så att R. o. Ad. må komma i tillfälle att genast afgöra
hvilkendera af de gjorda förslagen böra vinna företräde.
Gr. Lagerbjelke: Sedan Hr Printzensköld afstått från sitt
förslag, vill äfven jag afstå ifrån den af mig öfver nämnda förslag
begärda votering, på det alt R. o. Ad. mätte komma i tillfälle att,
utan vidare omgång, öfvergå till afgörande af Gr. Sparres förslag.
Gr. Mörner: Någonting, som redan är afslaget, måtte icke
för andra gången kunna komma under Ståndets öfverläggning.
Då Gr. Sparres förslag utgör en delning af ett i 2:dra punkten
upställdt förslag, så lärer man icke först kunna afslä det hela och
sedermera sysselsätta sig med hvarje del.
Gr. Sparre: Hr Printzenskölds förslag är något annat än milt
och inehåller, utom mitt något mera; så kan Ståndet bifalla det
mindre, som mitt förslag innehåller, och således förmodar jag alt
Hr Gr. o. Ordf:den icke skall finna sig förhindrad att framställa
propos. på mitt förslag.
Hr Gr. o. Ordf:den yttrade att han, sedan Gr. Lagerbjelke
afstått från sin begäran om votering, finge öfvergå till det under
diskussionen af Gr. Sparre framställda förslag, innehållande: ”skulle
bolaget under byggnadstiden eller sedermera brista i upfyllandet af
Den 29 Augusti f.Jm.
575
sina åligganden eller antagne förbindelser, är Staten jemväl genast
fri från sina; och skall i sådan händelse bolaget återställa den Kronan
tillhöriga jord, som detsamma fått sig nplåten,”; hvarjemte ITr
Gr. o. Ordf:den framställde propos. till bifall å detta förslag, samt
efter proposrns besvarande med blandade ja och nej, förklarade det
han trott sig finna nej öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Lagerbjelke begärd votering uplästes till
justering och godkändes följande votens-propos:
Den, som bifaller att, såsom tillägg vid de i 2:dra punkten af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 340, föreslagne vilkor, antages ett sålydande
stadgande : ”Skulle bolaget under byggnadstiden eller sedermera brista
i upfyllandet af sina åligganden eller antagne förbindelser, är
Staten jemväl genast fri från sina; och skall i sådan händelse bolaget
återställa den Kronan tillhöriga jord, som detsamma fått sig
uplälen”, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, varder ett sådant stadgande icke af R. o. Ad. anlaget.
Vid votens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 35.
Nej — 36.
Hr Gr. o. Ordf:den tillkännagaf att anslag blifvit ulfärdadt lill
fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Frih. Palmstjerna: Ehuru jag visserligen icke deltagit i diskussionen,
anser jag mig dock böra till prot. anmäla min reservation
mot det beslut R. o. Ad. fattat, hvilket ådagalägger en benägenhet
att frikalla bolaget från skyldigheten att fylla sina förbindelser,
under det att Staten det oaktadt skall upfylla sina, hvilket strider
mot alla i allmänhet ifråga om allmänna ärenden antagna
grundsatser.
Frih. Klinkowström: Som jag icke heller deltagit i diskussionen
rör:de den nu afgjorda punkten, vill jag förklara att jag
tillhört minoriteten.
Hr Rlomstedt, Christ. Jakob: Jag har icke heller deltagit i
diskussionen, men finner mig föranlåten förklara att jag förenar mig
i den reservation, som Frih. Palmstjerna afgifvit och det så mycket
heldre, som detta beslut strider mot allt hvad lagar och författningar
heta.
Frih. Cederström: Här fördes näst före voteringen en temligen
vidlyftig diskussion om föredragningssättet. Jag deltog
deri; men till förminskande af Kansliets möda, hemställer jag
om ej densamma må ur prot. utgå. Denna hemställan och dess
antagande må likväl icke anses innebära något erkännande å nå
-
570
Den 29 Augusti f. !».
goodera sidan, af att hafva haft orätt; utan allenast bedömas såsom
stödjande sig dels på det förhållande, alt en stor del af det
som yttrades, icke syntes ega någon direkt inverkan på den utveckling
och den utgång frågan sedermera genom beslut ernått
dels ock hufvudsakligen afsåge förslaget att i Kansliets ökade göromål
vid riksdagens nära förestående slut måtte i någon mån,
der sig göra later, en lindring varda beredd.
Gr. Mörner: I motsats till föregide talare begär jag alt diskussionen
måtte qvarstå.
Hr Printzensköld: Jag hade ämnat instämma med Fiih.
Cederström i den begäran han framställt om diskussionens utgående
ur prot.; men som Gr. Mörner satt sig deremot, kan den
saken icke mera komma i fråga; dock tillåter jag mig ali lill Gr.
Mörner göra den vänskapsfull hemställan, ora han icke skulle
vilja tillåta ali diskussionen i formfrågan finge utgå, enär den
icke på sjelfva saken har det ringaste inflytande. Det vore en lättnad
för hvilken Notarierne skulle blifva serdeles tacksamme, och
jag tror icke alt någon af de ledamöter som yttrat sig i frågan
skördar just någon tillfredsställelse deraf, att allt hvad som här
yttras, qvarstår, oaktadt visserligen icke motsatsen af tillfredsställelse
derigenom inträffar.
Gr. Mörner: Hos Hr Gr. o. Ordf:n får jag anhålla att föredragningen
af StatsUtsk:s utlåt, mätte få fortgå.
Frih. Cederström: Min hemställan grundades på den förutsättningen
att den åsigt jag hyste om värdet af den diskussion,
som hvälfde sig om formfrågan, och om den mindre nödvändigheten
af dess förvarande i prot., vore delad och torde godkännas
af de Hrr ledamöter, som för öfrigt deltagit i densamma; men
som jag finnér mig hafva bedragit mig i denna min förmodan,
kan jag naturligtvis ej fortsätta ofvanbemälde hemställan; utan
torde, vid sådant sakens skick, mitt förslag derom få förfalla.
Dä härefter Hr Gr. o. Ordf:n började en framställning
rör:de sednare delen af Gr. Lagerbjelkes förslag anmälte
sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Sedan R. o. Ad. ehuru med pluralitet
af endast en röst afslagit en del af det förslag, sorn af mig varit
framstäldt följer af sig sjelf att den öfriga delen af samma förslag,
icke kan bifallas, utan att äfven den förfaller.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. biföll R. o. Ad. att
sednare delen af Gr. Lagerbjelkes ifrågavar:de förslag finge förfalla.
Fullmäktigen för Grefliga ätten N:o 8 Oxenstjena af Korsholm,
Hr Gr. Hamilton, Henning Ludvid Hugo, upkom, till
följd hvaraf Gr. Gyldenstolpe till honom öfverlemnade Ordförandebefattningen,
hvarefter föredrogs Utsk:s hemställan, att R. St:r med
anmälan af deras beslut uti förevar:de fråga till K. M:s nådiga godkännande,
Den 29 Augusti f. m.
577
kännande, matie anhålla att K. M. läcktes meddela de ytterligare
föreskrifter, som K. M. kan finna nödige, ej mindre för befrämjande
af företaget, än ock för betryggande af Statens rätt och beredande
af allmänhetens fördel, samt att tillfälle malte lemnäs Svenska
medborgare att, derest de så önska, få såsom delegare i bolaget
inträda.
Gr. Lagerbjelke: Tillstyrkandet uti ingressen till förevande
utlåt, har följande lydelse: ”att R. St., för sin del, ville, roed uphåfvande
etc.” Detta uttryck för sin del bar genom R. o. Ad:s
beslut öfver den punkten blifvit borttaget; och det är således nödvändigt
alt, såvida Sländerne vilja i den blifvande underd. skrifvelsen
hafva infördl, att det endast är för deras del de besluta, ordalydelsen
pä delta ställe förändras; till hvilket ändamål jag vördsamt
föreslår följande lydelse af denna punkt: ”Att R. St., jemte anmälan
till K. M:s nådiga godkännande af della R. Sl:s för deras del
fattade beslut, bos K. M. i underddiel anhålla det täcktes K. M.
meddela etc. — — — — i bolaget inträda.
Gr. Mörner: Jag skulle tro att från PresteSt. ankommit elt
pro!:s-ntdr. hvilket innefattar en jemkning i ett par ord af den föreslagna
skrifvelsen.
I fall så är händelsen får jag anhålla alt detta prot:s-utdr. mätte
upläsas och att R. o. Ad. sedermera behagade fatta elt likartadl beslut
till förekommande af alltför mångå skiljaktigheter.
I anledn. häraf tillkännagaf underl. Ridd. Sekret, att något
prot:s-utdr. ronde PresteSbs i förevande ämne fattade beslut, ännu
icke till R. o. Ad. ankommit.
Gr. Mörner: Detta Hr Ridd.Sekrebs svar var mig oväntadl,
enär jag tidigt på morgonstunden i dag i SlalsUtsk. genomläst nämnde
prot:s-uldr., så att jag ej kunde föreställa mig annat, än alt det
vore hit anländt. Jag kan ej bestämdt erinra mig ordalagen, men
vill minnas att i st. f. orden: beredande af allmänhetens fördel,
blifvit insatie orden det allmännas. Mot hvad Gr. Lagerbjelke
föreslagit, såsom grundande sig på ett redan faltadt beslut, har jag
ingenting att erinra.
Frih. Cederström: Som det kanske icke varit så lätt för
R. o. Ad:s ledamöter, åtminstone icke för alla, som innehafva aflägsnare
plaiser i salen, alt upfatta hvarje ord af Gr. Lagerbjelkes
förslag, anhåller jag alt detsamma mätte af någon bland Riddarh.-  kanslisterne upläsas; men begär icke alt, efter den verkställda upläsniogen,
omedelbarligen erhålla ordet.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått anmälde
sig åter
Frih. Cederström och anförde:
På sätt jag ämnat, kan jag likväl icke iakttaga tystnad, utan
nödgas att, till yttermera säkerhet, begära att få laga Gr. Lagerbjelkes
förslag i min hand och att, efter detsammas förnyade genom
9
H. 37
578
Den 29 Augusti 7. m.
läsande, få för R. o. Ad. tillkännagifva de äsigter oell anmärkirr,
som i följd deraf kunna finnas nödige.
I den belägenhet, hvaruti Gr. Lagerbjelke funnit tjenligt att
försätta 11. o. Ad., alt nemi. icke från början veta, i sin helhet,
hvad han ämnar föreslå, till förändring, tilläggning eller borttagande
af vissa delar i StatsUlsk:s nu föredragna betänk.; hvilka förändringsförslag
den ädle Gr:n behagade styckevis, ömsom under och ömsom
mellan de af StatsUlsk. föreslagna punklernes behandling meddela
oss: måste Gr:n benäget ursäkta, om de ledamöter, som älska att
göra sig väl reda för frägorne i hela deras sammanhang, blifva litet
betänksammare, än de eljest möjligen skulle vara, innan de bestämma
sitt omdöme. Det är således nödvändigt all noga se eflcr
hvari skillnaden består mellan Slalsötsk:s oss alla välbekauta förslag
lill skrifvelse och Grms amendement i denna punkt.
Uti SlatsUtsk:s belänk. föreslår Ulsk. en Sländernes anhållan:
att K. M. täcktes meddela de ytterligare föreskrifter som K. M. kan
finna nödige; jag finner hår alt i Gr. Lagerbjelkes förslag blifvit,
näst före de citerade orden, inkilade dessa ord: ”jemte anmälan lill
K. M:s godkännande af della R. St:s för deras del fattade beslut”.
Kan väl något vara öfverfiödigare än delta den ädle Grms förslag?
Ar det länkbart, att Exped.ötsk., af hvilket jag har äran vara ledamot,
och hvars talan jag af sådan anledn. torde härvid få föra,
skulle lill den grad glömma sina skyldigheter, att, om jag förutsätter
alt StatsUtsk:s förslag antages, Exped.ötsk. lill R. St. skulle inkomma
med förslag till underd. skrifvelse, innefattande intet annat
än hvad under de 2me sisla styckena förekommer, och helt och
hållet förgäta alt göra någon anmälan om det (oregule? Och skulle
Exped.ötsk., föranledi af den brådska, som nu är rådande, eller af
hvad orsak som helst, underlåta elt sä hufvudsakligt åliggande, som
att väsendtligen fullständigt referera äfven det föreg:de, så är jag
säker uppå att Gr. Lagerbjelke, hvars upmärksamhet och nitälskan
för det allmännas fordringar och serskildt för formernas noggranna
iakttagande, äro nogsamt kända och med rälla värderade, skulle
vara den förste att anmärka och med skäl förebrå ötsk. ett så betydande
och klandervärdt förbiseende. A andra sidan kan jag ieke
annat än medgifva, att de ordalag, som Gr:n föreslagit alt användas,
äro så oskyldige, alt, om Statsötsk. från början desamma föreslagit,
skulle det aldrig kunnat falla mig in, alt sätta mig emot
deras godkännande; men de finnas ju redan antydda i Stalsötsk:s
betänk., ej allenast pag. 8, men äfven pag. 10 nederst på sidan,
der de ganska tydligen stå att läsa? Hvad behöfves elt oftare uprepande
deraf? Och dä dessutom kändt är, att de öfrige St:n icke
infört dessa ord, så vägar jag, med all aktning för Gr. Lagerbjelkes
goria afsigt, hemställa huruvida det kan vara lämpligt och tjenligt,
att R. o. Ad. fattar ett beslut, hvilket synes komma att till sin
verkan förfalla, emedan R. o. Ad. derom blifver ensamt. Detta åter
kunde endast genom serskild inbjudning afhjelpas. Men innan man
kommer så långt som att aflåta en dylik inbjudning lill de öfrige
Stånden alt derom sig med R. o. Ad. förena, upstode måhända i
delta förslag elt nytt tvistefrö, först hos oss; sedermera, efter afgå
-
Den 29 A ugusti f. d.
579
endet af berörde hemställan, enahanda ventilationer i de andra St:n
om denna i sig sjelf så föga vigtiga, så föga nödiga bifråga? Och
månne detta är lätta sättet att fortskynda ärendenas gång; är detta
ett lämpligt sätt alt väl begagna den dyrbara tid, Sländerne ännu
hafva för denna sin sammanvaro örfrig? Jag finnér för min del det
gjorda amendementet öfverflödigt och afstyrker dess antagande.
Gr. Lagerbjelke: Jag anmälde mig endast för att lemna
Frih. Cederström den underrättelsen, alt Gr. Mörner, tillika med
PresteSt:s prot.utdr. hit anländt.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej finna någon anledn. hvarföre
R. o. Ad. skulle antaga det förslag som Gr. Lagerbjelke framställt,
enär jag tror mig finna att SlatsUtsk:s hemställan innebär fullkomligt
samma grund för meddelandet; och som jag ej kan föreställa
mig alt Gr:ns mening är, alt horllaga hvad Ulsk. föreslagit i afseende
på behofvet af Konungens godkännande af Ständernes beslut
och Utsk:s tillstyrkande redan är af 2:ne Stånd bifallet, hemställer
jag att R. o. Ad. äfven ville dervid förblifva.
Gr. Mörner: På sätt Gr. Lagerbjelke tillkännagifvit, är jag
numera försedd med PresteShs beslut i ämnet, hvaraf inhemtas att
berörde Stånd i afseende på l:sta delen af 2:dra punkten i StatsUtsk:s
förevaride utlåt, fattat ett. beslut, i det närmaste lika lydande
med det som R. o. Ad. i den delen fattat; men PresteSt. har det
oaktadt icke funnit det vara af nöden alt förändra början af den
sednare skrifvelsen i öfverenstämmrlse med Gr. Lagerbjelkes förslag,
utan ansett tillräckligt att blott inskjuta ett par andra ord, nemi.
”efter vederböndes hörande” samt att i st. f. ”allmänhetens” fördel
sättes: det allmännas fördel.
Gr. Lagerbjelke: StatsUtsk. har på sätt af dess utlåt, inhemtas
i första ingressen intagit orden: ”alt R. St. för sin del".
Då R. o. Ad. genom sitt beslut ang:de ingressen der uteslöt dessa
ord, måste de väl inflyta på detta ställe så vida man icke vill antaga
att StatsUtsk. från början olämpligtvis eller åtminstone onödigtvis
föreslagit nämnde ord. Jag anhåller emedlertid att få förändra
mitt förslag till följande lydelse: ”att R. St., jemte anmälan till
K. M:s nåd. godkännande af detta, för deras del fattade beslut, hos
K. M. i underd:het anhålla det läcktes K. M. meddela” etc.
Frih. Cederström: Med största tillfredsställelse finner jag
meningen icke vara, att mot Exped.Utsk. rikta någon mindre förmånlig
förutsättning, utan att det är för att godtgöra en tillförene,
vid beslutandet af ingressen, inträffad uteslutning och förändring af
orden, som Gr. Lagerbjelke nu vill införa de ifrågaställa ordalagen;
men det skulle ju kunna hända, att ehuru det lyckades bemälte
Gr. att få ingressen hos R. o. Ad. antagen sådan som han
önskade den, de öfriga Stånden icke fattat enahanda beslut? Sådant
torde verkligen vara fallet. Det är emedlertid visst rätt aktningsvärd!
af Gr. Lagerbjelke att söka afhjelpa ett förut begånget förbiseende;
men jag har redan sökt visa huruledes, enär orden finnas
37*
580
Den 29 Augusti f. tn.
antydda, ej blott sidan 8, men också sid. 10, det icke precist kan
göra något, om de på första stället numera skulle hafva utgått.
Nu några ord i afseende å en annan värd ledamots förslag till
amendement. För min del hade jag icke tänkt föreslå införandet
af orden: ”efter vederböndes börande”: jag bade trott alt Sländerne
af flere skäl torde göra visligast uti att med fullt förtroende, och
utan serskild föreskrift i berörde hänseende, eller vilkor derom, öfverlemna
saken till Konungen, ålen då ett annat UiksStånd redan
beslutat de ofvannämnde ordens införande; då Gr. Mörner begärt
att R. o. Ad. ville med PresleSt. härutinnan instämma, så finner
jag, som gerna ser behandlingen af frågans delar i möjligaste måtto
vinna en önsklig enhet, mig deraf föranlåten att med Gr. Mörner
mig förena; helst jag icke tror att annan våda, än möjligen någon
tidsutdrägt, deraf för sakens befrämjande lärer upslå; hemställandes
jag alltså vördsamt, all R. o. Ad. måtte med PiesteSt. i denna
punkt fatta enahanda beslut.
Frih. Palmstjerna: Jag anser det af PresleSt. fattade beslutet
alldeles obehöflig!. Att Konungen hörer vederbönde och inhemta!'
deras yttrande torde falla af sig sjelf, på grond af Regeringsformens
föreskrifter; och hvad angår förändring af ordet allmänhetens
till det allmännas, tror jag att deo något förändrar meningen
i Utsk:s förslag; men jag vill ej uppehålla diskussionen,
utan gerna låta förblifva vid det som Gr. Mörner och de med honom
lika tänkande, såsom tillhörande majoriteten, behaga föreslå.
Hi- Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag instämmer i den åsigt
ang:de det föreslagna tillägget, som den siste talaren yttrat; likväl
får jag till hans och Ståndets skärskådande och bedömande hemställa
huruvida det icke måhända vid detta tillfälle vore lämpligt att
söka ersätta den stora brist på lugn, som i förevande mål i allmänhet
och med stor rättvisa öfverklagats Det visar sig nemi. af
flere värde ledamöters reservationer alt Utsk. endast känner de summariska
upgifterna på kostnaderne för jernvägsanläggningen till Köping,
men att del icke sett någon vederbörligen granskad beräkning
å de verkligen behöflige kostnaderne för ifrågavande arbete och således
icke känner huruvida den upgifna kostnaden kan innebära någon
öfverdrifven summa, som till anläggarens förmån ökar Statsgarantiens
belopp utöfver behofvet, icke heller huruvida företaget,
efter den upgjorda planen är verkställbar eller icke. I anledn.
deraf tager jag mig friheten föreslå en så beskaffad utvidgning af
det andra Ståndets tillägg i denna punkt att R. o. Ad. måtte fatta
följande beslut:
”Att R. St. tillika anhålla det K. M. nådigst täcktes låta verkställa
undersökningar af såväl planen för den föreslagna jernvägsanläggningen
som äfven af de för densammas utförande beräknade
kostnader, samt efter det vederbönde sålunda blifvit hörde” o. s. v.
Gr. Lagerbjelke: Jag anmälde mig till erhållande af ordet,
för att endast lemna Frih. Cederström den uplysning att så vidt jag
vet, hafva ifrågavande ord blifvit af R. o. Ad. borttagna utur in
-
Den 29 Augusti f. m.
581
gressen, icke i följd af misslag, utan emedan de, enl. majoritetens
tanka icke borde stå i den punkten, men deremot rätteligen böra
finnas i denna. Skulle emedlertid K. o Ad. anse dessa ord icke
behöfva inflyta i den blifvande underd. skrifvelsen, så ligger visserligen
icke någon synnerlig vigt uppå huru dermed kommer att i
detta fall förfaras.
Gr. Gyldenstolpe: För att så mycket som möjligt förkorta
den öfverläggning, som blir en följd af Ståndens olika beslut, får
jag anhålla om propos. till ovilkorligt bifall å SlatsUtsk:s framställning.
Hvad Hr Bräkenhjelms förslag beträffar, så, om det bifalles
skulle det kunna hända att vederbönde icke hade fullgjort alla de
åligganden, som han synes åsyfta förrän efter 1852 års slut, och
att således hela företaget skulle gä öfver ända.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
Ilr Gr. o. Ordf:den. att i afseende på förevar:de punkt, en ledamot
yrkal bifall lill Utskts förslag; att Gr. Lagerbjelke föreslagit
alt i början af punkten måtte göras en sålydande redaktions-förändring:
”att R. St. jemte anmälan till K. M:s nåd. godkännande af
detta R. St:s för deras del fattade beslut, hos K. M. i underd:het
anhålla det täcktes K. M. meddela etc. i likhet med Utsk:s förslag;
alt Gr. Mörner, med hvilken Frih. Cederström förenat sig, yrkat
bifall till Utsk:s förslag med de förändringar som enl. ankommet
prot.-utdr. blifvit af Högv. PresleSt. beslutade, eller ali dels orden:
”det K. M. täcktes meddela” förändras till: ”det K. M. täcktes, efter
vederböndes hörande, meddela”, dels orden: ”beredande af allmänhetens
fördel” utbyttes mot: ”beredande af det allmännas
fördel”.
Härvid anmälde sig och yttrade:
Frih. Cederström: Pä de af Gr. Gyldenstolpe anförde skäl
får jag jemväl, till förenklande af proceduren och förminskande af
de yrkade proposmas antal, för min del afstå ifrån milt under öfverläggningen
i denna punkt gjorda yrkande; hvilket härmed vördsamt
anmäles.
Gr. Mörner: Då jag finner att flere af Ståndets ledamöter
motsätta sig den af mig yrkade propos:n och resultatet blifver detsamma
ehvad del i Utsk:s utlåt, framställda förslag, eller PresteSl:s
beslut godkännes, så vill jag afstå från min begäran.
Hr Gr. o. <)rdf:den tilläde vid sin redan gjorda framställning
af de ifrågaställde förslagen, alt för öfrigt Hr Bråkenhjelm inlemnat
ett sålydande förslag: ”att R. St. tillika anhålla att K. M. läcktes
låta verkställa undersökning af såväl planen för den föreslagna jernvägsanläggningen,
som äfven af de för densammas utförande beräknade
kostnader, samt efter det vederbönde sålunda blifvit hörde
meddela de ytterligare föreskrifter” etc. i öfverensstämmelse med
Utsk:s förslag; hvarjemte Hr Gr. o. Ordf:den hemställde om R. o.
Ad. godkände Utsk:s utlåt, uti förevar:de punkt, samt efter denna
propos:s besvarande med ja jemte några nej, förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
Den 29 Augusti f. m ■
Hr Bråkenhjelm: Jag får anhålla om propos. på det af
mig föreslagna vilkor i form af tillägg; och yttrar den oförgripliga
tanka, alt det annars vore första gången som Ständerne anslogo medel
till ändamål dem de icke känna.
Hr Gr. o. Ordhden förklarade, att sedan R. o. Ad. redan besvarat
den gjorda proposm och han förklarat att dervid ja varit öfvervägande,
så kunde icke annorlunda än genom votering ändring
ske uti det fattade beslutet, emedan vid proposms framställande
icke något förbehåll var gjordt, att tillägg deruti sedermera skulle
kunna ske.
Hr Bråkenhjelm: Utan all understödjas af någon ledamot
tillåter jag mig icke alt begära votering; det är naturligt alt Huset
eger tält alt fordra den blygsamheten utaf hvarje dess ledamot;
men jag får likväl reservera mig mot beslutet under förklarande alt
det förefaller mig i hogsta grad förvånande alt R. o. Ad. icke erkänner
nödvändigheten deraf att undersökning göres innan verkställighet
kommer att ega rum.
Härefter förekom sisla punkten af SlalsUlsk:s förevar:de utlåt,
hvaruti blifvit tillstyrkt, att R. Sl. i underd:het hos K. M. anhålla,
alt, derest bolag bilda sig för verkställandet af jernvägar, så väl
emellan Orebro och Nora, som emellan Köping, Örebro och Hult,
och omförmälda båda bolag önska förena sig om samma bana för
någon vägsträckning, K. M. då täcktes föreskrifva de bestämmelser,
hvarunder denna förening, med afseende å de utaf R. St. för dessa
jernvägars anläggning siadgade vilkor må ega rum.
Hr Bråkenhjelm: Denna punkt sådan den blifvit föreslagen
står diametralt opponerad det beslut, som förut blifvit fattadt, och
hvaruti jag deltagit.
R. o. Ad. har förutsatt att icke något bolag finnes, och det
går väl således icke an att nu upväcka det ifrån de döda, om jag
så får säga, utan måste redaktm nödvändigt ändras.
Gr. Gyldenstolpe: Mig är icke bekant att R. o. Ad. förklarat
huruvida något bolag finnas eller icke. Della lärer vara tern ■
ligen problematiskt och lorde hvarken kunna eller böra utredas på
della rum. Ståndet liar fatlat sina beslut tinder den förutsätlningen
att något bolag icke finnes; men derföre är det icke sagdt, det ju ej
ett sådant bolag kan finnas.
Jag inser således icke att R. o. Ad:s förut fattade beslut, slår
i strid med det af StatsUtsk. framställda förslag, som nu är under
öfverläggning och anhåller om bifall lill detsamma.
Frih. Cederström: Enl. min enskildta öfvertygelse har förhållandet
ruride det jernvägsbolag, sora grundades 1848, blifvit för
R. o. Ad. fullständigt utredt; mig synes i följd deraf icke heller någon
redaktms-förändring nödig.
Något förslag lill sådan har icke heller blifvit af Hr Bråkenhjelm
speciell framställdt: jag vet således icke riktigt hvad jag har
Den 29 Augusti f m.
583
alt strida emot: och anhåller följaktligen endast om bifall till Utsk:s
förslag.
Gr. Mörner: iNu föredragna ponkt afser reglementariska bestämmelser
mellan det bolag, åt hvilket anläggningen af en jernväg
emellan Orebro och Nora kan komma att uplåtas, och det bolag
som kan bilda sig för att utföra en sådan väg emellan Orebro och
Hult. Det är således ingen stridighet emellan de redan fattade besluten
och den skrifvelse, sorn pä detta ställe blifvit af SlalsUlsk.
föreslagen. Skrifvelsen förutsätter alt derest bolag bilda sig, Konungen
i sådan händelse täcktes föreskrifva de bestämmelser, hvarunder
en förening emellan dessa bolag må ega rum, med afseende å de
utaf R. St. för de serskilda jernvägarnes anläggning stadgade vilkor.
Mig synes delta vara en ganska klar och naturlig följd af sakförhållandet;
och då jag ej kan inse att någon svårighet af förslagets
bifallande kan upsla, så anhåller jag om propos. derå.
Hr Bråkenhjelm: När man läser förslaget med den föresats
att icke finna det otydligt, är en annan sak: men mig förefaller
såsom ganska naturligt att StalsUtsk. förutsätter alt bolag möjligen
bilda sig för jernvägsanläggning mellan Örebro och Nora, mellan
Köping och Orebro samt mellan sistnämnde stad och Hult. Sådan
förefaller ordalydelsen mig; men då öfrige Hrr påstå motsatsen, skall
jag låta min åsigt falla.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavar:de
punkt af Utsk:s utlåt.
Gr. Lagerbjelke: R. o. Ad. har nu afslutat pröfningen af
StatsUtsk:s utlåt. N:o 340, och har dervid, med bifall i öfrigt, i 3:ne
punkter fattat från Utsk:s förslag skiljaktiga beslut. Enl. hvad vi
förut känne har jemväl BorgareSt. bifallit ifrågavande utlåt, i sin
helhet, med undantag af en puukt; PresleSt. likaledes med undantag
af tvenne andra så att en sammanjemkning mellan de olika beslut
hvaruti de bifallande Stånden slädnät är oundviklig. Jag vågar
derföre vördsamt hemställa att R. o. Ad. behagade fatta följande
beslut till inbjudning:
Att sedan genom 3:ne Stånds sammanstämmande bifall lill punkten
under N:o 1 utaf StatsUtsk:s utlåt. N:o 340, Utslcs deruti gjorda
förslag blifvit ett R. St:s beslut, men uti åtskilliga öfr ige punkter
RiksSt:n varit skiljaktige så får R. o. Ad. inbjuda såväl Högv.
PresteSl., som Wällöf). BorgareSt. och Hederv. BondeSt. alt instämma
uti de beslut, hvaruti R. o. Ad. för sin del stadnat.
Gr. Mörner: Såvida jag egde förhoppning att genom en sådan
inbjudning, saken icke skulle försättas i vidlyftighet, ville jag
visst icke motsätta mig densamma; men jag tror att på R. o. Ad:s
bord hvilar en inbjudning från BorgareSt. att R. o. Ad. ville förena
sig i dess beslut. I sådan händelse har man redan en fram
ställning
från nämnde Stånd, hvari yrkas att dess mening måtte
af de öfrige St:n antagas. Huruvida PresteSt. äfven beslutat
inbjudning för att få sin afvikande mening antagen, känner jag
icke; men om nu R. o. Ad. skulle besluta en sådan, så komma
58-i
Den 29 Augusti f. m.
olika förslag i alla riktningar alt söka göra sig gällande, hvarigenom
man äfvenlyrade att, i följd af delvis antagande af den ena eller
andra inbjudningen, en sådan oreda skulle upsla, att stort besvär
skulle tillskyndas Ulsk. hvilket ändå i sista hand lärer få sig ålagdt
att sammanjemka de hvarandra korssande besluten.
Jag vågar derföre hemställa huruvida ej R. o. Ad. skulle vilja
låta den ifrågaställde inbjudningen förfalla och i stället besluta att
R. o. Ad:s prot. öfver de serskilda besluten måtte, sä fort som möjligt
komma ötsk. tillhanda.
Gr. Lagerbjelke: Sou) sakerna nu slå tror jag icke att, såsom
man velat förespegla, något trassel skulle kunna upsla genom
antagande af mitt förslag. Hvad försl beträffar BoigareSt:s inbjudning,
så torde det väl icke komma i fråga det R. o. Ad., som under
denna f. m plenum, utan .votering antagit ett från BorgareSt.
i en puukt skiljaktigt beslut, skulle samma sitt beslut frånträda;
utan torde det fä för gifvet antagas, att R. o. Ad. detsamma vidblifver.
Det finnes några vissa punkter hvaruti de bifallande Stånden
fattat olika beslut; om R. o. Ad. nu inbjuder och inbjudningen
icke anlages, så blir i alla fall icke mer än samina punkter, hvaruti
sammanjemkning skall ega rum, och Ulsk. får derigenom ej mera
alt göra än detsamma nu åligger: men om 2:ne af Medstånden antaga
R o. Ad:s inbjudning, dä är saken afgjord genom R. St:s beslut.
Några förvecklingar kunna således ej genom mitt förslag upkomma,
hvarföre jag fortfarande anhåller om bifall dertill enär
dymedelst en enklare väg för frågans lösning kan vinnas.
Frih. Cederström: Jag mäste tillerkänna den af Gr. Mörner
yttrade åsigt myckel fog, och instämmer deri, ali en nu afgifven inbjudning
från R. o. Ad:s silla kunde lätteligen föranleda svårigheter
och förvecklingar. För att förebygga det dilemma, hvaruti vi, genom
antagande af Gr. Lagerbjelkes förslag, dymedelst kunde råka, ser jag
ej, för tillfället annan utväg, än den jag, begagnande min grund
lagsenliga
rätt dertill, härmed anlitar, alt nemi. begära detsammas
hvilande på bordel. Måhända, innan det sedermera till afgörande
förekommer, har man inom StalsUtsk. kunnat påfinna någon förmedlande
sammanjemkning, som gör det bordlagda förslagets fullföljande
öfverflödigt. Försl i händelse sådan jemkningsåtgärd icke
lyckas, så kan det, torde hända, för R. o. Ad. blifva tillfälle att
samtycka till den af Gr. Lagerbjelke gjorda begäran. Att nu derom
vidare yttra mig, sedan inbjudningsfrågan är lagd till hvilande
på bordet, anser jag dock vara för tidigt.
Frih. Palmstjerna: Sedan inbjudningsfrågan blifvit begärd
på bordet, kan naturligtvis den frågan nu icke afgöras, och jag har
endast begärt ordet, för att anhålla ali prol:s-utdr. öfver R. o. Ad:s
beslut mätte upsättas, justeras och utfärdas innan R. o. Ad. denna
f. m. åskiljes.
Hr Gr. o. Ordf.n förklarade att då Gr. Lagerbjelkes nu gjorda
förslag blifvit begärd på bordel, detsamma komme att der hvila
till nästa plenum.
Den 29 Augusti f. ni.
585
Hr Bråkenhjelm; Jag får till rlet Högloft. Ståndets prot.
anmäla min reservation mot den form i hvilken detta Ulskcs betänk,
blifvit afgjordt.
3:dje mom. 30:de § Riksd.Ordn. föreskrifver tydligen att i händelse
betänkligheter upslå emot antagande af hvad Utsk. tillstyrkt uti
det som rörer antingen Statens reglerande, eller bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller hvad till Riksg:s-kont:s utgifter
och inkomster hörer etc.: så skola dessa betänkligheter meddelas
Utsk. hvilket med anledning deraf vidtager de åtgärder, som berörde
mom. bjuder, och att således ovilkorligen intet förslag frän StatsUtsk.
i sådant ämne som detta får antagas med förändringar, eller ens
förkastas ulan förutgängtn återremiss. Grundlagens mening i detta
fall är tydlig och klar, emedan StatsUtsk. måste ega en öfversigt
öfver det hela för all derefter kunna beräkna beloppen i utgifter
och inkomster. Mot delta grundlagens tydliga hud har nu, mig
veterligen första gången sedan 1823 års riksdag åtminstone, ett betänk.
från StatsUtsk. blifvit dels med förändringar antaget och dels
i eli annat Stånd afslaget.
Jag hoppas att det blir första och sista gången något sådant
inträffar och anmäler deremot min reservation.
Hr Printzensköld: Som den af Gr. Lagerbjelke väckta
fråga om inbjudning blifvit lagd pä bordet, så får jag i min ord
ning
anhålla att denna inbjudningsfråga mätte sättas främst pä listan
lill föredragning i nästa plenum, så att det ej, för alt icke tala om
vissa ledamöters afsigler, må lyckas alt genom tidsutdrägt tillintetgöra
det ändamål, som med inbjudningen är åsyftadt.
Då, i aidedn. häraf Hr Gr. o. Ordför:den hemställde om B. o. Ad.
bifölle alt Gr. Lagerbjelkes förslag lill inbjudning upfördes främst
å föredragms-listan för nästa plenum, ropades ja, jemte några nej,
hvarefter Hr Gr. o. Ordfönden förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner: I afseende på formen för behandlingen af ifrågavarrde
ärende, kan jag icke neka att jag delar de betänkligheter
som Hr Bråkenhjelm framställt. Det har icke varit för mig nödvändigt
alt deröfver yttra mig, utan har jag befunnit mig i det lyckliga
predikament att hufvudsakligen endast behöfva yrka bifall till
Utsk:s förslag och således icke haft någon olägenhet af den ordning
för ärendets behandling, som för öfrigt blifvit beslutad; hvilken
min serskilda mening jag anhåller må blifva i prot. antecknad.
Hr Hjärne, Harald: Afven jag har haft samma åsigt i afseende
pä detta ärendes behandling, som den siste talaren och anmäler
min reservation deremot på det jag i framtiden icke må anses
hafva biträdt eli sä grundlagsvidrigt behandlingssätt sorn det, hvilket
vid detta lillälle blifvit följdt.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 25 och 2(5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 338, i anledn. af erhållne återermisser å betänk.
N:o 273, ang:de rusthållarnes inom Kungsöhrs fögderi befrielse från
586
Den 29 Augusti f. m.
erläggandet af nu utgående lösen för dagsverken, hvilka af deras stamhemman
utgöras.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Från Utsk:s åsigt i denna
fråga har jag varit skiljaktig och i en, det nu föredragna betänk,
vidfogad, reservation utvecklat skälen derför.
Jag har ej kunnat anse att eli s. k. löfte, gifvit för mera än
150 år sedan, under det att Augments-räntorne i kronovärde upgingo
lill ungefär endast hälften af livad de nu utgöra och rnsthållens
antal var 100, i st. f. att det nu är 125 och ibland dessa
kanske icke de 100 hemman finnas ät hvilka omförmälde löfte skulle
vara gifvet, att, säger jag samma löfte skall ännu vara bindande,
då sedermera så stora fördelar blifvit ruslhållarne tillagde, och härtill
kommer, att det stöd man för sin framställning velat hemta af
en jemförelse med öfrige hemman i Westmanland saknar tillämpning,
enär olika beskaltningsgrunder äro inom serskilda delar af
denna provins gällande.
På dessa, med de flera skäl, som i min reservation finnas utvecklade,
har jag ej kunnat finna annat än alt den gjorda framställningen
är obehörig; och ett sådant utlåt, hafva äfven Statsmaklerne
förut vid flere serskilda tillfällen i samma fråga uttalat. Den yttrades
af Ständerne vid sisth riksdag, af Kammar-kollegium är 1815
och af Konungen i nådig skrifvelse vid samma tid. Jag vet, att
hvad jag nu framställt, icke kan inverka på sjelfva frågans slutliga
utgång, enär 3:ne Stånd redan bifallit Utsk:s utlåt.; men jag anhåller
att R. o. Ad., som städse med sin npmärksamhet följer de
allmänna ärendena och alltid söker bereda rättvisa åt alla, men fördelar
på andras bekostnad åt ingen, mätte afslå förevarsde utlåt.
Hr Hjärne, Harald: Då detta ärende förra gången diskuterades,
yttrade jag mig i öfverensstämmelse med Utsk:s förslag. Jag
tog mig friheten alt någorlunda fullständigt uptaga Gr. Mörners vid
det då afgifna betänk, fogade reservation och trodde mig hafva ve
derlagt
de skäl han då hade anfört.
Berörde betänk, återremitterades likväl af R. o. Ad. på det
skäl sora af en talare framställdes, att, genom ämnets förnyade behandling,
ytterligare uplysningar möjligen skulle kunna vinnas. Vi
se emedlertid alt några ytterligare uplysningar icke kunnat vinnas,
men jag fick den tillfredsställelsen förnimma, att, på samma gång
som Statslltsk. vidblifvit sitt förra tillstyrkande, Ulsk. dertill lagt de
skäl som jag tagit mig friheten framställa.
I sak är förändringen ingen annan i afseende på praemisserna
i detta Ulskrs betänk, än att Utsk. uptagit de af mig framställda
skälen anseende dem som en ytterligare grund för sitt sednare beslut.
Då emedlertid 3:ne Stånd redan bifallit detta betänk, och R.
o. Ad:s beslut icke mera kan inverka på hufvudsaken, vore det olämpligt
att nu till besvarande uptaga hvad Gr. Mörner nu anfört; men
då han begärt alt R. o. Ad. måtte afslå betänk, för att dermed
anses hafva uttryckt en ”princip”, så tager jag mig friheten erinra,
alt, enl. mitt förmenande skulle afslaget icke innebära någon annan
princip än den, att, oaktadt både rättvisa och billighet talade för
Den 29 Augusti f. ra.
587
nedsättning i grundskatterna, R. o. Ad., för att vidblifva en princip,
förklarar sig icke önska en så beskaffad nedsättning i berörde skatter,
den må vara af behofvet påkallad eller icke. Detta vore väl
den enda princip, som skulle uttryckas, sedan frågan är genom 3:ne
Stånds beslut afgjord.
Jag anhåller om bifall (ill detta betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Jag ber att lill alla delar få förena
mig i Gr. Mörners yttrande, och beklagar att SlatslJtsk. icke fästat
det afseende som, efter milt förmenande, vederbort, å de flere vigliga
skäl, som både Gr. Mörner och D:r Stenhammar anfört i de af
dem anförde reservationer. Om StalsUtsk. ansett bevisning och motbevisning
vara af kinkig beskaffenhet, så synes mig som Utsk. icke
bort uphäfva sig till domare i saken eller tillstyrka R. St:r att ingå
i pröfning af densamma, utan i dess ställe, och då den är af tvistig
natur, föreslå R. St:r alt öfverlemna till vederbönde Rusthållare, att
i rättsväg söka göra sina anspråk på det ifrågavar:de soulagementet
gällande.
Då hade saken fått en helt annan vändning; då hade det ålegat
vederbönde alt bevisa sitt käromål, då deremot StatsUtsk. upträdt
som elt biträde ät ruslhällarne, i del alt Utsk. sökt visa oriktigheten
och ofullständighelen af de skäl, som lill Statens fördel
blifvit af reservanterne framlagde. Delta är ett sätt att gå tillväga,
som af mig och en hvar som älskar ordning i samhället, icke kan
gillas; man har derigenom galt domaremakten i förväg att pröfva
beskaffenheten af de skäl, som på ömse sidor kunna framställas.
Man hade icke bort tillåta sig något sådant!
Jag tillstyrker således afslag å utlåt.
Gr. Mörner: Mot den föreg:de talarens anmärkn:r, att några
ytterligare uplysningar icke genom återremissen vunnits, torde jag
få erinra, alt det ligger, synes mig, en icke obetydlig utredning
deruti, att man bestämdt bevisat, att samma Indelningsverk icke nu
är gällanda, hvilket fanns då det s. k. löftet gafs, ty dä hade hvarje
rusthållare 30 dalers ränta, under det de nu hafva några och 60 daler.
Är detta icke en omständighet af vigt så bar jag orätt i min upfatlning,
men åtminstone för mig har det synts ganska vigtig!, och
derigerora finnes i föreg:de handlingar ingenting utrönt. Det är
vidare ådagalagdt, att när löftet gafs, hade intet rusthåll Augmentsränta
sig tillslagen hvarken inom Kungsöhrs eller något annat
kompani inom den dåvar:de Svenska arméen. Augmenlsräntorna
äro sedermera tillkomna; och denna omständighet är väl icke heller
en småsak, dä den heredt rusthållen en högst ansenlig lindring.
Att icke Collegierne anmärkt den olika beskattningsgrund, som inom
Westmanland förefinnes, är icke heller en obetydlig omständighet, enär
den, utredd, leder lill det resultat, att just i den del af nämnde
provins, der man anser alt en s. k. räntebrist upstått, derföre alt
slutsnmman af tilldelta räntor visar ett lägre belopp, alt, säger jag,
just inom denna del af landet är beskaltningsgrunden lägre Således
äro deras grundräntor hemmanen ålagde efter en billigare beskatlningsgrund,
än i de öfrige, hvaraf nödvändigt det resultat mäste
588
Den 29 Augusti f. m.
upkomma, som äfven i reservanlionerne blifvit ntveckladt, all om man
lägger lika stor Augmenlsräuta lill en mindre grundränta, så måsle
naturligtvis slutsumman visa sig mindre för den, som bar den lägre
grundräntan, än för den som har en högre grundränta. Men det
är grundräntans lägre belopp, som är orsaken till detta olika förhål
lande,
och icke Augmentsräntans, hvaraf åter den följd upstår att det
är en fördel för Rusthållaren att vara skattlagd efter en billigare
skaltlägguingsgrund, och all ytterligare förmån beredes honom om
Auginentsräntan förhöjes. Allt detta är i reservatiouerne fullständigt
ntveckladt, och åtskilliga af dessa förhållanden hafva under den
sednare utredningen tillkommit. Handlingar hafva för Otsk. anskaffats
från åtskilliga häll, äfven den 1815 års undersökning, öfver hvars
tillvaro eli visst dunkel sväfvade; och jag tror således alt den sednare
undersökningen medfört en högst väsentlig och uplysande utredning
af saken; och får jag pä grund af hvad, som, enligt min
tanke, blifvit utredt, förnya min begäran omafslag å betänkandet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag yrkar afslag å
detta utlåt., som ett bevis derpå, att R. o. Ad. icke låter förvilla
sig af de oriktiga och missledande deduktioner, som i Ulsk:s utlåt,
blifvit framställde. Reservanterne hafva utredt förhållandet så klart
alt för mig icke upstår något tvifvel derpå, att de Rusthållare, som
nu önska befrielse från någon dem ålagd utgift, icke dertill hafva
någon rättighet. Frågan är här först och främst den : behöfves en
sådan nedsättning i grundskatten, och dernäst: finnes någon rätt
dertill? — Den behöfves icke derföre, att när dessa räntor samraanslogos,
så öfverslego de betydligt den rustningskostnad, som hemmanen
ålades. Någon rättighet dertill är icke för handen, enär det
visar sig klarligen, att de tillökningar i Augmentsräntor och förmåner,
som blifvit tillagde ifrågavande rusthåll, efter den tid då
soulagementet lofvades, motsvara allt som i detta afseende skäligen
kan begäras.
För öfrigt vore del att missbruka R. o. Ad:s lid att anföra
hvad reservalionerne innehålla och så klart ådagalägga, och man behöfver
endast erinra sig att ifrågavande reklamation daterar sig från
år 1680 och hvilat till 1815 — och det mätte väl kunna kallas
gammal häfd i afsende på ett sakförhållande, om något kan få
denna benämning.
Frih. Cederström, Rud.: Jag har tillförene varit af den tanka,
att ifrågavande ärende borde af R. St. med bifall bemötas: sedan
har frågan varit underkastad förnyad utredning; jag erkänner att ej
blott betänk., men äfven de reservationer, som finnas vid nu föredragna
betänk, fogade, innehålla mycket i detta hänseende tänkvärdt
och förtjenstfull!. Det torde dock förlåtas mig, om jag, det oaktadt,
icke finner mig fullt öfverlygad af den molbevisning man sökt
lemna; om jag således fortfarande skulle anse det gjorda anspråket
böra vinna afseende, i brist af tillräckligt talande skäl deremot. För
indelningsverket torde häraf ej böra härflyta vådliga påföljder i andra
mål; ty i hvilka andra dylika ärender lärer väl ett kungligt löfte
kunna såsom oupfylldt åberopas lill stöd för begäran om skeende
Den 29 Augusti f. m.
589
lätlnail? — Emedlertid och då frågan är afgjord, enär lill Exped.-  Utsk. anländt prot:s-nldr. om bifall ifrån 3:ne Stånd, göres mig
numera icke behof alt uppehålla R. o. Ad. med något föredrag,
lill ytterligare utvecklande af mina åsigler i den ena eller andra
delen af detta ämne; utan inskränker jag mig att lika med Hr
Hjärne önska bifall ät det föredragna betänk., utan att för öfrigt instämma
i det hela af denne värde, talares yttrande. Utan vidare
invändning eller ifrågasättande af votering öfverlemnar jag åt R. o. Ad.
att öfver frågan för sin del besluta; jag förutser nog att den åsigt;
som tillförene gjort sig härom hos det Höglofl. Ståndet gällande,
äfven nu vidhälles; men dels har detta för tillfället ej inflytande på
R. St:s beslut, dels är frågan ingen principfråga och således jemförelsevis
ej af den vigt, som flera andra, hvilkas behandling och
afgörande oss återstår.
Hr Hjärne: Del vore att missbruka min rättighet att tala på
della rum, om jag här sökte utan ändamål tillvägabringa en vidlyftig
öfverläggning i detta ämne, emedan det icke kunde närmare utredas
ulan en alltför vidlyftig öfverläggning. Redan förra gången
detta betänk, förevar yttrade jag att man icke å ömse sidor hade
någon positiv rättsgrund för hvad man yrkade, ty frågan vore af den
invecklade beskaffenhet alt den icke numera efter 150 års förlopp
kunde fullt utredas. Man hade likväl ett faktum, nemi. Konung
Carl XI:s löfte, ty faktiskt var att della löfte gifvits, men huruvida
det blifvit upfylldt, derom strider man och derom har man icke på
någondera sidan kunnat tillvägabringa några fullt bindande och lagliga
skäl; men enl. mitt förmenande är sannolikheten mera på den
sida jag i denna fråga slår, än på den andra. Jag hade orätt då
jag förra gången hade ordet att säga att Utsk. icke kommit med
nya uplysningar i ämnet. Det finnes nemi. i betänk, angifvit alt
StatsUlsk. denna gång under sin sednaste granskning af frågan funnit
reda på ett bref af Carl XI, dateradt d. 5 Maj 1696, som icke
direkt handlar om denna fråga, men som på ett indirekt sätt ingifver
öfverlygelsen derom att åtminstone innan 1696 det kunliga
löftet af 1680 icke var upfylldt. När sedan den tiden icke några
förändringar vidtagits med indelningsverket i sin helhet, så har detta
förhållande stadgat min öfvertygelse att jag har rätt i hvad jag förut
yttrat, att nemi., delta kungliga löfte ännu icke är upfylldt. Som
frågan juridiskt icke kan lösas, mätte det ankomma på den större
eller mindre billigheten, som kan anses ligga i fordringarne från
ruslhållarnes sida, huruvida man må bifalla saken eller icke och det
är ur denna synpunkt jag fortfarande yrkar bifall till betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemslälde Hr Gr.
o. Ord fonden om R. o. Ad. bifölle SlalsUtsk:s i betänk. N:o 273
afgifna och uti förevaride utlåt. N:o 338 förnyade tillstyrkande, och
besvarades denna propos. med starka nej, blandade med ja, hvarefter
propos. till afslag å samma tillstyrkande blef framställd och
besvarad med starka ja, jemte åtskilliga nej, samt Hr Gr. o. Ordfönden
förklarade det han funnit ja öfvervägande vid besvarandet af den
sednare proposm.
590
Den 29 Augusti f. m
Uppå sedermera af Hr Gr. o. Ordförtden gjord framställning
fann R. o. Ad. att i följd af dess nu fattade beslut Utsk:s hemställan
att det beslut, R. St. i denna fråga fattat, icke mätte medföra någon
förändring uti den beräkning af StatsUtsk:s inkomster, som Utsk.
föreslagit och R. St. godkänt, komme alt, såvidt på R. o. Ad. berodde,
förfalla.
Uplästes till justering ett prot:s-ntdr. ang:de R. o. Ad:s fattade
beslut vid föredragningen af StatsUtsk:s utlät. N:o 340, i anledn.
af väckte motioner dels i fråga om ändring uti redan bestämda vilkor
för den af Rikets sednast församlade Ständer lemnade garanti i
afseende på anläggningskostnaden för en jernväg emellan Orebro och
Hults lastageplats vid Wenern, dels ock ang:de ifrågaställd utsträckning
af denna jernvägs anläggning till Köping.
Då härvid förekom ofvanstående i prol:s-nldr. ordagrant införde
rubrik å utlåt., anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ordalydelsen i det nu lill
justering uplästa prol:s-utdr. anser jag icke lämplig. Uti Ulsk:s
utlåt, referreas icke någon motion om vägens utsträckning till Köping,
såvidt jag kan påminna mig, utan endast alt motion blifvit vackt
om förändring uti vilkoren för garantien i afseende på anläggningen af
vägen emellan Örebro Hult, och sålunda anser jag prol:s-utdr:t icke
böra innehålla ordalag, som antyda att motion blifvit väckt ang-.de
jernvägens utsträckning till Köpng.
Frih. Cederström, Rud.: Då rubriken till StatsUtsk:s utlåt.
N:o 340 ordagrant blifvit införd i det nu till justering uplästa prot:sutdr.
, och då såväl Hr Frih. o. Landtm., som Hrr Talmän, äfvensom
de respektive RiksStm, icke haft något att anmärka mot frågornas,
om så väl jernvägsanläggning mellan Hult och Örebro, som
mellan Örebro och Köping, egenskap af motion, samt ytterligare
pröfning af Ständernas redan fattade beslut icke lagligen kan ega
rum, så torde R. o. Ad. sakna full anledn. att samtycka till den af
Frih. Palmstjerna begärda förändring af rubriken. Jag hade icke (rott
att, efter de vidlyftiga öfverläggningar och förhandlingar vi haft i
ämnet, man skulle i afseende på redaktionen ånyo få höra så hufvudsakliga
invändningar, beroende helt och hållet på en individuell
upfattning, utan ett, som mig synes, erforderligt aktgifvande på majoritetens
redan fattade beslut. Det måste väl dock vara majoritetens
mening, som i beslutet skall uttryckas.
Frill. Palmstjerna: Visserligen har jag icke kunnat undgå
att gifva akt på majoritetens beslut och såsom hörande till minoriteten
underkasta mig detsamma; men jag kan icke någonsin stillatigande
åhöra framställningar på ett Stånds vägnar af ett sakförhållande,
som icke existerar. I rubriken till StatsUtsk:s utlåt, står:
Den 29 Augusti f. m.
591
”väckta motioner”, men i sjelfva utlåt, i öfrigt har, i öfverensstämmelse
med sanna förhållandet, icke kunnat citeras att motion blifvit
väckt ang:de jernvägens utsträckning till Köping, Emedlertid ämnar
jag icke uppehålla R. o. Ad. med vidare diskussion i ämnet, men har
icke kunnat underlåta att vid justeringen af prot:s-u(dr., till prof.
få antecknadt, att jag visserligen kan underkasta mig majoritetens
beslut i afseende på verkställigheten, men aldrig medgifva ett faktum,
som icke existerar.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Lika med Frih.
Palmstjerna anser jag det icke vara rätt alt i det nu uplästa prot:sutdr.
utsattes att den ifrågavande utsträckningen af jernvägen från
Orebro till Köping är en motion. StatsUtsk. har kallat den en gjord
framställning, men alldeles icke på något ställe rubricerat den såsom
motion. Vill majoriteten så anse denna fråga, så kan jag icke
sälta mig deremot, men har blott velat deremot nedlägga min reservation
i prot.
Frih. Palmstjerna: Jag ber om ursäkt för det jag i milt
förra yttrande glömde omnämna, alt i rubriken lill StatsUtsk:s utlåt,
står ”väckte motioner” i pluralis; derföre alt de verkligen vore 2:ne,
i fråga om förändring af vilkoren för den af Ständerne lemnade
garanti, men motion om vägens utsträckning tili Köping, det har
StatsUtsk. aldrig omtalat.
Hr Gr. o. Ordför:den yttrade att han i anledn. af Frih. Pal msljernas
anmärkn. finge fästa upmärksamhet derpå, att prot:s-utdr.
innehöll alldeles samma ordalag, som rubriken å StatsUtsk:s utlät,
ulan att för öfrigt innehålla något, som antydde huruvida den ena
eller andra frågan må anses såsom motion eller icke.
Sedan härefter ifrågavande prot:s-ntdr. blifvit upläst till slut,
blef detsamma af R. o. Ad. godkändt.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
meni. och betänkm, nemi. från
Conslitutions-Utskottet:
N:o 32, med anmälan om de i förstärkt Const.Utsk. anställde
omröstningar;
Lag-Utskottet:
N:o 65, i anledn. af väckte motioner om föreskrifter derom
huru förfaras bör då någon öfvergifvit fäderneslandet eller försvunnit,
men efterlemnat egendom;
N:o 66, i anledn. af väckt motion, ang:de forum för handläggning
af frälsemans konkurs;
592 Den 29 Augusti e. m.
Lag- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 43, i anledn. af väckt fråga om ändringar i Expedilionstaxan.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 29 Augusti 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Sedan plenum blifvit öpnadt af Ur Gr. Hamilton, Flenning
Ludv. Hugo, justerades ett prot.-utdr. för denna dag f. m.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 25 och 26 dennes
på bordet lagda meni. N:o 341, med förslag till stadganden i Riksgrskontrs
reglemente, ang:de detta verks inkomster samt upbörden och
redovisningen af dit ingående bevillnings- m. fl. medel.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda
mern. Nro 333, med ytterligare fortsättning af förslaget till Reglemente
för Riksg:s-kont.
Föredrogs StatsUtskrs d. 26 dennes på bordet lagda ullål. N:o
343, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 238.
Frih. Palmstjerna: Jag får hos Gr. o. Ordför:den vördsamt
anhålla om den propos., att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt i
i denna fråga förut fat tade beslut, finnér nu föredragne utlåt, icke
erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Hr Gr. o. Ordfönden hemställde om R. o. Ad. såsom Frih.
Palmstjerna föreslagit, funne för godt alt med vidblifvande af
sitt vid behandlingen af betänk. N:o 238 fattade beslut, lägga förevande
utlåt, till handlingarne.
Ropades ja.
Frih. Cederström, Rud.: Jag är ganska ledsen deröfver,
att Exp.Utsk:s kansli, oaktadt använd flit, icke medhunnit att så
tidigt
Den 29 Augusti e. in.
S93
tidigt till R. o. Ad. afsända några nyss ankomna förslag till underd.
skrivelser, all dessa hade kunnat, enligt vanligheten, vid pleni början
till justering härslädes upläsas; men som det är, i anseende till riksdagens
nära förestående afslutande, nödvändigt, att dessa nu först hit
inkomna förslag med möjligaste största skyndsamhet till de respektive
RiksSlms pröfning och godkännande cirkulera, får jag vördsamt
anhålla, det Hr Gr. o. Ordför:den behagade iakttaga något uppehåll
emellan föredragningen af de å föredragms-listan upförda mål och
tillåta att berörde skrifvelseförslag till justering upläsas.
I anleda, häraf hemställde Hr Gr. o. Ordfönden, att de nu
från Exped.Utsk. inkomne förslag till §§ i Riksdagsbeslutet mätte få företagas
till justering, innan de å föredragms-listan uptagne ärender
föredrogos; hvilket bifölls; hvarefter till justering uplästes Exped.Utskrs
'nedannämnde förslag till §§ i Riksdagsbeslutet:
N:o 48, ang:de Statsverkets inkomster:
N:o 49, ang:de Hufvudtitlarnes belopp;
N:o 50, ang:de grunderne för den skedda Statsregleringen; samt
N:o 51, ang:de bevillningsmedlen.
Hessa förslag blefvo af R. o. Ad. godkände, med undantag af
förslaget N:o 50, hvilket på begäran af Frih. Palmstjerna, Carl
Otto, lades på bordet.
Föredrogs men bordlädes ånyo på begäran af Frih. Palms tjern a,
Carl Otto och Hr Gr. Lagerbjelke, Gustaf, LagUtsk:s d. 26
dennes första gången på bordet lagda betänk. N:o 59, i anledn. af väckte
motioner, ang:de dels religionsfriheten, dels ock uphäfvande af K.
Plakatet d. 12 Januari 1726, emot olofliga sammankomster för
andaktsöfningar jemte öfriga i samma ämne utfärdade författningar.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, upläste ett sålydande mern.
Då ett förslag till åtskilliga förändringar i grundlagarne nu är
till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag hvilande, och tili
detta förslag förntsättes en ifrån den nuvar:de skiljaktig Riddarh.-  Ordn.; får jag med anledn. deraf vördsamt föreslå: det R. o. Ad.
malte åt Riddarh.-Direktm updraga att, under tiden intill nästa riksdag,
samla de statistiska uplysningar, hvilka blifva behöfliga i och
för upgörandet af en Riddarh.Ordn. i enlighet med den föreslagna
nya grundlagen.
Denna motion lades på bordet, på begäran at Hr Printzensköld,
Carl.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 27 dennes f. m. på bordet
lagda mern. N:o 350, ang:de den uprättade nya Riksstalen.
Föredrogs och bifölls Exped.Utsk:s d. 27 dennes f. m. på bordet
lagda raein. N:o 16, ang:de tillägg i åtskilliga Riksdagsbeslutets §§.
9 H.
38
594
Den 29 Augusti e. m.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 27 dennes e. na. på bordet
lagda mena.:
N:o 345, med förslag lill 3:ne §§ af det nya Reglementet för
Riksg:s-kont.; och
N:o 346, med förslag till aflönings- och pensionsstaler vid
Riksg:s-kont.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 27 dennes e. m. på bordet
lagda mera. N:o 347 i anledn. af återremiss å en punkt i mera.
N:o 323, fann R. o. Ad. förevar:de mera. icke erfordra annan ålgård
än att läggas till handlingarne.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 27 dennes e. m. på bordet
lagda betänk. N:o 63, i anledn. af väckte motioner om förändring
af lagens stadganden, ang:de testamentsfriheten och dermed gemenskap
egande frågor.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf och Frih. af Ugglas, Kurt Gustaf, nedannämnde
d. 27 dennes e. m. första gången på bordet lagda betänk,
nemi. från
Lag-Utskottet:
N:o 64, i anledn. af väckte motioner om verkställighet af utmätning;
och från
Lag- samt Allm. Besvärs och Ekon.-Utskotten:
N:o 39, i anledn. af väckt fråga om förklaring öfver 2:dra mom.
i 5 § af K. Förordn. om Sockenstämmor i riket d. 29 Atig. 1843,
i fråga om grunden för rösträttighetens beräknande.
Föredrogs och bifölls Exped.Utsk:s d. 27 dennes e. m. på bordet
lagda mern. N:o 17, i anledn. af återremisser å mein. N:o 14.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde i gårdagens
förmiddags plenum på bordet lagda mern.:
N:o 344, med förslag till de 2:ne sista afdelnme af Reglementet
för Riksg:s-kont;
N:o 348, i anledn. af skiljaktiga beslut, ronde inhägnandet af
den obebvgda platsen mellan Riksg:s-kont. och Riddarholmskanalen;
samt
N:o 349, ang:de öfverlemnande till K. M. af det nya Reglementet
för Riksg:s-kont.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.ns
gårdagens plenum på bordet lagda betänkm:
Den 29 Augusti e. m.
595
N:o 40, i anledD. af väckt motion om utvidgande af allmogens
och Köpingarnes seglations-frihet; och
N:o 41, i anledn. af väckt motion om ändring i K. Brefvet
d. 5 Februari 1808; ang:de besittningsrätt å kronohemman.
Föredrogs Lag- samt allmänna Besv. o. Ekon. Utsk:ns i gårdagens
förmiddagsplenum på bordet lagda betänk. N:o 42, i anledn.
af väckt fråga om uphäfvande af det, i K* Kungörelsen d. 24 Jan.
1781, stadgade förbud för Svenska Lutherska undersåter att bevista
främmande trosbekännares gudstjenst.
Frih. Cederström, Rud.: flögv. PresteSt. har genom fattadt
beslut afslagit nu föredragne betänk. Jag skulle önska att
R. o. Ad. ville göra detsamma, icke blott för sjelfva sakens skull,
utan äfven för att derigenom bespara Exped.Ulsk. det obehaget att
nödgas till Ständernes godkännande upsätta ett skrifvelseförslag, hvari
all annan motivering för R. Stms beslut saknas, än åberopandet af
sådana auktoriteter, som ”tidsandan” och ”allmänna opinionen”. Dessa
auktoriteter äro så luftiga, så svåra att i sina städse skiftande skepnader
följa på spåren* att jag tror det nästan hade varit enklare och
tryggare att åberopa Aftonbladet eller Folkets Röst. Jag väntar mig
att kanske härnäst fiona dem citerade såsom de djupaste vishetskällorna:
— uplysningen stiger; Utsk. har ansett den grund, jag
uti ett motionen medföljande yttrande upgifvit såsom försvar för bibehållandet
af de i K. Kungörelsen d. 24 Jan. 1781 stadgade böter
för Svenk-Lutherska undersåter, som bevista främmande trosbekännares
gudstjenst, ”väl ega någon giltighet”; men straxt derpå säger
Utsk. att denna grunds giltighet kunde ”sättas i tvifvelsmål”, ehuru
Utsk. å sin sida, icke upgifvit något giltigt skäl för detta återtagande
af sina ord; ty icke kan det vara något skäl för borttagande af det
i närande afseende nu gällande förbud, att ”någon påf öljd för försummelse
af den egna allmänna gudstjensten icke finnes i lag stadgad?”
— I sådant fall vore det ju bölesonsvaret, som skulle ligga
till grund för den Evangeliskt Lutherska christnes förpligtelse att
icke försumma sin egen gudstjenst? Hvad tyckes om ett sådant sätt
att grundlägga moraliska och religiösa förbindelser? Det måtte väl
fastmera vara den i vårt medvetande inneboende pligtkänslan, som
föregår och hufvudsakligen föranleder den borgerliga lagens derom
sednare gifna stadganden; och icke tvertom lagbudet, med thy åtföljande
ansvarspäföljd af bötesbelopp, som må anses göra det egentligen
verkande och hufvudsakliga härvid?
För öfrigt, låtom oss tillse i hvad mån behof de förefinnas
för en förändring af 1781 års författning i detta fall.
Hvar och en som icke har den olyckan att för något begånget
brott vara exkommunicerad, eger ju, skulle jag tro, tillfälle att i
våra kyrkor förrätta sin andakt, och lagstiftaren bör väl icke, genom
borttagande af den stadgade plikten af 10 daler silfvermynt för bevistande
af främmande gudstjenst, likasom inbjuda landets Lutherska
trosbekännare att öfvergifva sina egna kyrkor och deltaga i andra
38*
596
Den 29 Augusti e. m.
trosbekånnares andaktsöfningar? Jag vågar således föreslå R. o.
Ad. att, i likhet med hvad PresleSt. redan gjort, afslå detta så
högst omotiverade och till sin princip otillrådliga förslag.
Frih. af Ugglas, Kurt Gustaf: Jag är ledsen alt jag
icke kan gå Exped.Utsk:s ordf:de till mötes i detta fall. För min
del får jag vördsamt anhålla, alt R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:ns
betänk. Forsla villkoret för en lag måste väl vara alt densamma
skall eflerlefvas och vi veta ju något hvar att ifrågavande förbud
icke på något vis iaktlages. Här i Stockholm ser man ju om
Söndagarne stadens Lutherske innevånare till icke ringa antal
vandra lill andra kyrkor än deras egna, nian att de derifrån hindras
och ulan att något sådant någonsin blifvit beifradl och föremål
för ålal. Då således detta förbud i alla afseenden måste anses
vara alldeles anliqueradl, kan jag icke finna något skäl all
bibehålla detsamma, hvarföre jag anhåller om bifall lill Ulskrns
betänk.
Frih. Cederström: Jag tror icke att derföre, att ett missbruk
inrotat sig, det år representationens skyldighet all genast
legalisera delsamma. En sådan sats, åtminstone i dess allmännelighet
betraktad, lärer väl icke eus den siste värde talaren vilja
hafva tillämpad. Att då göra det för ett enstaka fall, derföre au
den värde ledamoten finner saken vara likgiltig och stadgandet
anliqueradl, det anser "jag icke vara det rätta, det blir för mig
åtminstone icke ett tillräckligt skäl att frångå min mening i
denna fråga. Således och då jag tror, att när ett Utsk. föreslår
R. St. att till K. M. aflåta en underd. skrifvelse i något ämne,
bör Ulsk:s förslag vara omsorgsfullt och noggrannl motiveradt, och
icke räll och slätt stödja sig på ett supponeradl allmänt, ofta lösligt
omdöme om obehöfligheten af det stadgande, man, under förutsättning
all det vore föråldradt, vill hafva uphäfdt, kan jag icke
tillerkänna erforderlig giltighet åt det försvar för Ulsk:ns förfarande,
Frih. af Ugglas här afgifvit.
Ett idkeligt lappande på och småändrande af lagar och författningar
kan dessutom i min tanke icke i allmänhet vara serdeles
nyttigt; hvadan, och i fall icke öfvervägande skäl för den
föreslsgna förändringen å motsatta sidan anföres, anser jag mig
fortfarande böra yrka afslag å ifrågavande betänk.
Hr Printzensköld, Carl: I en tid då proselytmakeriet
hår i hufvudsladen beklagligtvis gjort sig i hög grad gällande,
synes icke tidpunkten vara rätt väl vald för afskaffande af ett utaf
de medel, huru svagt det än må anses vara, som i någon mån
kan lägga hinder i vägen för nyssnämnde, för samhället ingalunda
båtande verksamhet. Jag medgifver att den ifrågavande Kongl.
Kung. icke är af den beskaffenhet, alt den i någon vidsträcktare
mån kan motverka delta onda, men den år åtminstone något stöd för
dem som hafva till pligt att uprätthålla statsreligionens helgd och
afvärja alla de försök, hvilka icke så sällan försports i vårt land,
att draga Lutherska kyrkans anhängare till antagande af främmande
Den 29 Augusti e. m.
597
trosbekännelse. Det ifrågavar:de stadgandet har mig veterligen,
aldrig förorsakat någon skada och hvarföre skall man då uphäfva
detsamma? Alt del icke efterlefves, kan beklagligtvis vara en sanning,
men det finnes många lagar i vårt land hvilka dela samma
olyckliga öde. De fortfara icke destomindre att vara gällande lill
nytta och båtnad för det allmänna och de böra stå qvar, för att,
när behofvet sådant påkallar, inträda i sin fulla kraft och verksamhet.
Skulle det skäl som Utsk:n anfört i delta hänseende,
kunna antagas såsom giltigt, eller att ett förbud, som städse öf
vcrträdes,
bör uphäfvas, kunde man med lika myckel skäl påstå,
all bela Missgerningsbalken borde afskaffas, emedan erfarenheten
dagligen utvisar, att den jemt och beständigt öfverträdes. Jag
tror icke alt ett sådant skäl skall lyckas göra sig gällande och
får derföre förena mig med den värde ledamot, som yrkat afslag
ä betänk.
Frih. af Ugglas: Den siste värde talaren har såsom skäl
för bibehållandet af del ifrågavartde förbudet anfört, alt detsamma
honom veterligen, icke förorsakat något ondt. Delta är belt naturligt,
ty det har, mig veterligen, alldrig varit lillämpadt. Hvartill
tjenar det väl då att bibehålla en lag som belt och hållet
fallit i glömska, hvars bud ständigt och jemt öfverträdes, ulan att
någon menniska derför blifvit antastad? Detta är det egentliga
skälet, hvarföre jag tillstyrker bifall lill betänk., och ehuru det
vore lätt att framdraga flera skäl dertill, anser jag det anförda
vara fullkomligt tillfyllestgörande.
Hr Printzensköld har sagt, alt lika gerna sora man uphäfver
detta stadgande på den grund att detsamma ständigt öfverträdes,
lika så gerna kan raan uphäfva hela Missgerningsbalken, hvilken
äfven ganska ofta öfverträdes, men den värde ledamoten torde
utan mycken svårighet inse, alt i denna jemförelse ligger en stor
irring, ty skillnaden består just deruti, alt det ifrägar:de förbudet
öfverträdes utan att någon derför åtalas, då deremot den drygaste
delen af Missgerningsbalken ständigt är föremål för domstolarnes
tillämpning och fördenskull är långt ifrån att vara antiquerad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om icke riksdagen närmade
sig sitt slut, skulle jag föreslå återremiss af detta betänk.,
men då tiden icke torde medgifva detta, måste jag instämma med
Frih. Cederström deruti, alt jag icke kan finna Utsk:n hafva anfört
några verkliga skäl, hvarföre R. St. borde till K. M. ingå
med anhållan om uphäfvande af ifrågavar:de förbud, ty det skål,
som Ulslcn åberopat, eller att erfarenheten visat, att förbudet
städse utan någon påföljd öfverträdes, detta skäl synes mig icke
vara af den beskaffenhet, att lämpligen kunna af R. St. till K.
M. framföras. När man vill förändra eller uphäfva något som år
f. n. påbudet och beståndande, så böra verkliga och giltiga skäl
derför anföras, men då några sådana icke blifvit i detta betänk,
framdragne, ser jag ingen annan utväg än att afslå detsamma.
Något ondt förorsakas icke deraf att detta påpud fortlefver åtminstone
till nästa riksdag, då Utsk:n, i händelse fråga härom då
59S
Den 99 Augusd e. m.
väckes, torde vara betänkta på att grunda sitt tillstyrkande af
delta förbuds uphäfvande på utförligare och antagligare skäl än
f. n. år fallet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om sjelfva saken är
riktig, d. v. s. om det tillstyrkande Lag- och Ekon.Utskm in I
ifrågavar:de hänseende afgifvit är till sin princip välgrundadt, så
anser jag icke att man bör afslå detsamma, deifore att Utsk:n
icke påfunnit de lämpligaste och riktigaste skäl för della tillstyrkande.
Man bör val hålla sig lill sjelfva saken oberoende af eh n
bättre eller sämre form hvarunder den är framställd. Jag är fullkomligen
öfverlygad att med den kända skicklighet som Exped.-  Utskrs nåryar:de ordftde besitter i afseende på stiliserandet af Ständermes
beslut, det blefve för honom en ganska lått sak att opsätra
den underd. skrifvelsen så, att K. M. funne den framställning
R. St. skulle i delta ämne göra, i händelse betänk, bifölles,
vara fullkomligen val och tillräckligen motiverad.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, måste jag bekänna, att jag
icke kan finna något ondl deruti, alt man besöker en främmande
gudstjenst och dyrkar Gud på ett annat runi och efter en annan
ritual än de vanliga, då derigenom ingen allmän förargelse åstadkommes.
Man måste väl icke sägas afvika från sin egen religion
derföre att man sätter foten i en kyrka, der gudstjensten hålles
efter en annan ritual. I sådant fall skulle det ju icke vara til 1-  lålet för en Protestant alt bevista en väns begrafning, om denne
vän i lifstiden varit Katholik och jordfästes under denna religions
Ceremonier. Jag har sjelf flerfaldiga gånger bevistat främmande
gudstjenster och jag skulle knappast tro, att någon Svensk som
besöker utlandet, underlåter alt gå in och äfven förrätta sin andakt
i Katholikernes eller andra trosbekännares kyrkor. Då målet
för all christi ig andakt är samma Gud, mätte man väl icke begå
någon förbrytelse derigenom att man någon gång förrättar denna
andakt på ett annat sätt och under andra ceremonier, än dem
Statskyrkan fastställt. Att den myndighet, som eger att vaka öfver
dessa förhållanden, icke eller numera anser ett besökande af främmande
trosbekännares gudstjenst, vara en förbrytelse, som bör
bestraffas, bevisas lätteligen deraf, alt åtal, emot ifråga vande förbuds
öfverträdare alIdrig anställes och då torde det väl icke vara
för tidigt att lagstiftande makten uphäfver ett stadgande, som
endast qvarstår såsom ett förfallet monument från fordna liders
intolerans och skuggrädsla.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Med all den kärlek jag
har för den bestående Statskyrkan och den religiösa enheten inom
landet, kan jag likväl icke finna, alt uphäfvandet af ifrågavarrde
förbud i ringaste mån hotar dessa dyrbara föremåls bestånd.
Gr. Gyldenstolpe bar redau visat, att blotta inträdet i en främmande
kyrka icke kan innebära något brott emot ens egen religion.
Då detta måste antagas vara gifvet och då dessutom denna
mening delas af den åklagande makten i samhället, hvilket bevisas
derutaf alt öfverträdelse!; emot det ifrågavande förbudet alldrig
Den 29 Augusti e. m.
599
beifras, finnér jag icke något skäl vara för handen att ibland våra
lagar bibehålla ett stadgande, sorn aldrig efterlefves och som icke
en gång är kändt af större delen af landets innevånare. Jag vill
icke försvara de skäl, som Utsk:n framställt för sitt tillstyrkande,
hvilka jag måste medgifva äro ofullständiga och mindre lyckligt
valda. Jag var icke i Utsk:n tillstädes då delta beslut fattades,
men jag tror, lika med den siste värde talaren, att det icke bör
vara svårt alt (inna lämpliga skäl för R. St:s underd. anhållan
till K. M. 0111 uphäfvande af oftaomnämnde förbud, hvarföre jag
icke kan annat än förena mig med de Hrr, hvilka yrkat bifall
lill Utskms nu förevarrde betänk.
Frih. Cederström: Jag hör naturligtvis finna mig mycket
smickrad af Gr. Gyldenstolpes goda tanke örn min stilistiska förmåga;
men denna för mig eljest så hugnande förutsättning sträcker
sig vid detta tillfälle alldeles för vida; ty del tillhör Vår Herre
allenast ali af intet göra något; eller, för att hålla mig inom en
anspråkslösare sfer för min liknelse, det fordras mer än en ovanlig
handtverksskicklighet för att af dåliga råämnen kunna förfärdiga
en dyrbar och förträfflig vara. Så mycket mindre förslår min
ringa redaktionsförmåga i det mig vid delta ärende tilltänkta varfvet;
då inga eller otillräckliga skäl äro af Qevilln.Utsk. anförda.
Det lärer nemi. ingalunda tillhöra Exped.Utsk:s befogenhet att
hemta sina motiver för de underd. skrifvelseförslagen ur andra
källor än utur Ständernas beslut, och dessa åter pläga hemta sitt
innehåll uti tillstyrkanden af de Disk. som beredt ärendet. Så
vore ju meningen att jemväl nu skulle tillgå. — Det har väl
handt, alt om något uttryck eller till och med ett eller annat af
motiverne i ett af Ständerne gilladt Utskisbetänk. varit mindre
väl valdt eller mindre tjenligt att till K. M. framföras, Exped.Utsk.
tillåtit sig att bortskära en sådan utväxt, isynnerhet ora den varit
obetydlig i sig sjelf; men att rent af förkasta hela den motivering
som synes hafva grundlagt ett Ständernas beslut, och i dess ställe
införa helt andra motiver, hemtade från egen fatabur, ett sådant
förfaringssätt å Exped.Utskis sida, skulle R. St. förmodligen icke
godkänna.
För icke långe sedan förevar härstädes en väckt fråga om
den Akademiska jurisdiktionens uphäfvande. Då, likasom nu, tog
jag mig friheten anhålla om afslag å det i ämnet afgifna betänk.,
enär det framkommit i ett mer än vanligt outredt skick; och R.
o. Ad. behagade godhetsfullt lyssna till denna min hemställan.
Men i de andra Stånden fästade man sig icke så noga vid nyssberörde
förhållande. Hvad hände? När underd. skrifvelseförslag
skulle derom upsättas, kom en för frågan sig interresserande riksdagsman
till mig och sade: ”Jag linner nogsamt att de skäl, Utsk.
framdragit till stöd för R. St:s underd. anhållan i denna fråga, äro
mindre lämpliga, skulle det icke gå an all från 1840—41 årens
riksdagstryck hemta några mera tjenliga och fullständiga motiver?
—” Jag svarade honom naturligtvis att sådant låg utom gränsen
af Exped.l)tsk:s befogenhet. Och skrifvelseförslaget biel i trogen
600
Den J9 Augusti e. m.
öfverensstämmelse med beslutet affattadt; måhända likväl (ill föga
fromma för sakens framgång: men det var icke vårt fel.
Hvad nu sjelfva frågan vidkommer, förundrar det mig i sanning
att de Hrr, som yrka bifall till betänk., icke inse, ali man
genom ett uttryckligt uphäfvande af ifrågavar:de förbud skall likasom
på vid gafvel upsla främmande trosförvandlers kyrkor och
indirekle likasom bedja våra Irosförvandler att, med öfvergifvande
af egua tempel, till de fremmande instiga? Den siste värde talaren
har sjelf betygat sin tillgifvenhet för Sveriges bestående Statskyrka
oell sitt varma nit för det andliga lifvets sanna utveckling
inom denna kyrkas förmer; jag ville önska alt kunna göra för
honom inlysande och klart, huruledes det af honom förordade
steg kan skada och störa delta lif. Månne ej den föreslagna åtgärden
är ur kyrkans synpunkt verkligen oklok och tnåhända,
till sina följder, i sin mån förderflig? För den genom studier och
menniskokännedom mera bildade delen af nationen kan jag måhända
medgifva att delta förbud är öfvertlödigt. Den måste anses
hafva så mycken religiös uplysning, att den förmår skilja agnarne
från hvelet, men för den mindre bildade, ooplysta massan kunde
en sådan åtgärd från lagstiftande maktens sida, som den bär föreslagna,
tydas såsom en indirekt npmunlran till besökande af
främmande troshekännares kyrkor, och dylika åtgärder, opåkallade
i sig sjelfva, hvilka dessutom egna sig att i mer eiler mindre mån
blifva blottställda för förtydningar, bör en klok och försigtig lagstiftare
sorgfälligt undvika, helst i en tid, då många och mäktiga
andeliga krafter, för att ej tala om verldsliga intressen, understödda
af den religiösa indifferentismens giftiga inverkan, torde
verksamt arbeta på undergräfvandel af vår statskyrkas ännu, såsom
jag hoppas, fasta grundvalar.
Hr Rosensvärd: Jag anhåller att med några otti få bemöta
en del af Frill. Cederslröms mot mig riktade anförande. Jag
medgifver gerna all del kunde vara skadligt i fall personer ulan
förmåga ali skilja agnarne från hvelet ofta besökte främmande
religionsanbängares kyrkor, men jag önskade få veta luiru inan
skulle kunna förekomma sådant? Alla torde erkänna, att det ifrågavartde
förbudet icke i någon mån kunnat motverka detta förhållande,
och jag belvitlar alt nu för liden någon åtgärd från
lagstiftarens sida i en dylik riktning kan medföra åsyftad verkan.
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpe har till stöd för sin
anhållan om bifall till förevar:de betänk, anfört sig sjelf såsom
exempel, i det han sagt att han flere gånger besökt främmande
trosförvandlers kyrkor, hvilket sannolikt har skett pä bans utländska
resor, och Hr Gr:n har sökt framhålla det orimliga deruti,
alt man under sådana omständigheter skulle hafva gjort sig förfallen
till ansvar efter oftaberörde kungörelse. Det later sig visserligen
göra att anföra sig sjelf såsom exempel, men i delta fall förlorar
exemplet all bevisningskraft, ty meromnämnde kungörelse äger icke,
såsom för Hr Gr:n nogsamt torde vara bekant, någon gällande
kraft annat än här i fäderneslandet, och hvad Svensk man i detta
