# ID: svediakorp-gov587
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 148,953
# sentences: 5,585
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
MDnrcRssMupxa d>(Bia 4111)123*1!^
VID
lagtima llihöintgcn i
ÅRBH 18.50 oell 1851.
Nionde Häftet.
—' -*«*:-*# ^hn«—
STOCKHOL M.
Hörbergska Boktryckeriet,
185 1.
•* r:i l. s -i O ,E - - : '
Tisdagen den 29 Juli 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 26 dennes samt nedannämnde
från Exped.Ulsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M.
N:o 118, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens
Andra hufvudtitel;
N:o 120, i fråga om ytterligare anslag till upförande af cellfängelser;
N:o
121, ang:de sättet för fullföljd af mindre brottmål, som
med tvistemål ega nära gemenskap, eller deraf härflyta;
N:o 122, ang:de förklaring af lagens stadgande om rätta orten
för lysning till äktenskap;
N:o 123, ang:de tillfälle lill undervisning i latinska språket
vid Elementar-läroverken;
124, ang:de iakttagande af vissa vilkor vid utländsk mans
naturalisation i Sverige; samt
N:o 125, angtde ett sammandrag af föreskrifterne, rörrde
mätning af spanmäl.
Företog R. o. Ad. val af trenne Suppleanter uti förstärkt
StatsUtsk.
och befunnos, vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 125. Gr. Adlercreutz, Fredrik Thomas, med 46 röster.
N:o 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik, „ 46 „
N:o 1506. Hr Stjerngranat, Claes Ludvig Ferdinand „ 46 „
att inträda uti ofvanstående, genom lottning bestämda, ordning.
1*
i Den 29 Juli.
Uplästes Hrr Elektorers listor vid val af ledamöter i nedannämnde
Utsk. nemi. uti
Stats-Utskottet
efter N:o 2167 A. Hr af Puke, Folke Magnus; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 1786. Hr Blomstedt, Carl Reinbold.
Lag-Utskottet
efter N:o 1421. Hr Frisenstjerna, Fullm. llr Lagerbjelke, Bror
Johan Syrach; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 765. Hr Charpentier, Gustaf Reinhold.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från SlatsUlsk.
inkomne utlåtm och mern.:
N:o 262, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
167, ang:de dels K. M:s nåd. propos. om de uti ordinarie räntan
ingående persedlars omsättning och förenkling, om förändring i
nu gällande sladganden i afseende på indelte räntors och kronotiondes
utgörande, och om de årliga markegångsprisens bestämmande,
dels enskilda i samma ämne väckte motioner;
N:o 263, i anledn. af väckt motion, ang:de anslag till inköp
af en Kanslirådet Krutmeijer tillhörig gravyrsamling;
N:o 264, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de understöd
åt ÖfversteLöjtnanten J. Z. Dunckers enka Maria Charlotta
Tuderus;
N:o 265, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o
44, ang:de utbetalning af stadgad ersättning utaf allmänna medel
till vittnen i brottmål, då den tilltalade saknar tillgång eller ersättningsskyldighet
icke kan honom åläggas.
N:o 266, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 81,
ang:de uphörande af s. k. vakans- och förslagsliggetids- samt begrafningshjelps-besparingar,
samt om årliga anslag lill vederbör;de
pensionskassor, såsom ersättning för de inkomster, desse kassor af
nämnde besparingar åtnjuta;
N:o 267, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o
207; och
N:o 268, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 208.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I anseende till en förestående
resa i enskildla angelägenheter, nödgas jag, ehuru med
ledsnad, afsäga mig den plats, i förstärkt StatsUlsk., hvartill R.
o. Ad:s förtroende kallat mig.
Den 29 Juli.
5
Hr Tham: Casper Wolrath, upläste följande.
Vördsamt Memorial!
Såsom närmare kan -inhemtas af bilagde tryckta exemplar
utaf en från den sednast t. f. Direkt:n för Allmänna Barnhuset
i Slockholm d. 27 sistl. Mars till K. M. aflåten underd. skrifvelse,
har denna barmherlighetsanstalt råkat i en så betänklig financiel
ställning, alt betydlig förstärkning af dess tillgångar erfordras,
såvida inrättningens verksamhet skall kunna fortgå på ett sätt,
som motsvarar ändamålet med densamma. På sätt berörde skrifvelse
ock utvisar, har Direkt:n på grund af omförmälde förhållande,
underdånigst anhållit, ätt K. M. matte allåta nåd. framställning
till Rikets nu församlade Ständer om beviljande af Statsanslag,
dels utaf 16,000 r:dr, för en gång, till iståndsältande
och förbättring af Barnhusets byggnader, och dels af 30,466 r:dr
32 sk. årligen för innevarande och nästföljande två år, men K.
M. har, under d. 7 nästl. Maj, af flere anförde skäl och deribland
pä den grund, att Barnhuset i Stockholm såsom välgörenhetsinrättning
förnämligast skulle afse sådane ändamål, hvilka det numera,
enl. gällande författningar, ålåg vederbönde kommuner att
bekosta, i nåder förklarat Sig ej vilia då aflåta nåd. framställning
1 ämnet till R. St., utan anbefallt Öfverståth.Erab. att låta höra
vederbör:de församlingar i Stockholm, huruvida, för oundgängliga
reparationer å Barnhusets byggnader och till fyllande af den i öfrigt
utaf Direkt, upgifna bristen för innevarande och påföljande
2 år nödige medel kunde af Staden anskaffas; Och har frågan
hätom sedermera på Sockenstämmor förevarit, dervid alla församlingarne
vägrat att lemna något bidrag för innevar:de ändamål.
Enahanda utgång är således att emotse inom Stockholms stads
Sockenslämmo-nämnd, hvars underd. utlåt, genom Öfverslålh Emb.
år vordet infordradt. Ett oförutsedt hinder torde dock möta för
erhållande af Sockenstäramo-nämndens yttrande, enär dess gällande
Instruktion fordrar minst 60 närvar:de ledamöter för fattande
af beslut, och ett till d. 28 i denna månad beramadt sammanträde,
i anseende till ledamölernes fåtalighet icke kunnat ega rnm,
samt föga hopp är om bättre framgång åt en lill den 6 nästinstundande
Augusti beslutad sammankomst.
Om nu äfven K. M., såsom troligt är, vid berörde förhållande
skulle i nåder finna skäligt att begagna den enda utväg som
synes återstå, för att bereda Barnhuset medel att fortsätta sin verksamhet,
nemi. att af R. St. äska anslag för ändamålet, så kan sådant
troligen icke under innevarande riksmöte medhinnas. I anledn.
häraf samt med afseende å den stora vigt, som ligger derpå,
att barnhuset må kunna utan afbrott behörigen upfylla sin bestämmelse,
får jag med åberopande af den rätt — att, på grund
af under riksmöte inträffande händelser, äfven efter den bestämda
motionstidens slut väcka nya ämnen, — hvilken i 56 § Riksd.-  Ordn. medgifves, härigenom vördsamligen hemställa, om icke Staten
bör komma ifrågavande barmhertighets-inrätlning till hjelp,
hvilket ej allenast, på sätt ofvan är framställdt, är för Inrättnin
-
6
Den 29 Juli.
gens bestånd oundgängligen nödigt, utan ock torde vara på billighet
grundadt ur de flere skäl, som Direkt, i dess omförmälda
und. skrifvelse omständligen anfört och till hvilken jag, för att
undvika en onödig vidlyftighet i denna motion torde få hänvisa.
Såsom det efter min tanke lämpligaste sätt för Staten alt
gifva ytterligare bidrag för ifrågavar:de ändamål, föreslår jag, att
R. St. måtte besluta, att Allmänna Barnhuset i Stockholm, hvilken
inrättning utaf den inom hufvudsladen inflytande kortstämplingsafgiften
f. u. åtnjuter en sk. b:co för hvarje kortlek, hädanefter
i stället skall få upbära antingen hela berörde afgift, utgörande
8 sk. b:co för hvarje kortlek, som i Stockholm stämplas,
med afdrag endast af hvad för annat ändamål redan är vordet
anvisadt, eller åtminstone hälften af denna afgift, upgående
till 4 sk. b:co för hvarje kortlek.
Såsom ett ytterligare skäl för R. St. alt härtill lemna bifall,
torde jag få i minnet återföra, att Allmänna Barnhuset i följd af
R. Sus beslut vid 1815 års riksdag, fått sig tillagd halfva bevillnings-stämpligsafgiften
för spelkort, eller en sk. för hvarje kortlek.
Då sedermera afgiften blifvit förhöjd först år 1835 från 2 till 6
sk. och vidare år 1842 till 8 sk. för hvarje kortlek, har Barnhuset,
vid en sålunda tillkommen förhöjning, icke fått tillgodonjuta
någon inkomst utöfver den ena skilling, som ntgjorde bevillniugens
primitiva hälft; — en förlust, sä mycket kännbarare, som
korlstämplingsafgiften, både i följd af berörde förhöjning och på
grund af dermed förenade strängare kontroller, här i Stockholm
stigit så betydligt, att afgiften, som år 1835 utgjorde 572 r:dr
b:co nästl. år uppgått till 24,582 R:dr samma mynt.
Om remiss lill vederbörligt Utsk. anhålles ödmjukast.
Begärdes på bordet.
Föredrogos ånyo Const.Utsk:s nedannämnde d. 25 och 26
dennes på bordet lagdemem.;
N:o 12, med förslag (ill ändringar uti 53 och 70 §§ R.F.
samt 31 § R.O., ang:de åtskilliga Bevilln:sUtsk:s åligganden; och
N:o 13, med förslag lill ändring i 69 § R.F. rörande ålerrerremiss
af StatsUtsk:s förslag uti der nämnde frågor;
R. o. Ad. antog de af Const.Utsk. i dessa mern. framstäldte
förslag att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Ånyo föredrogs Const.Ulsk:s d. 25 och 26 dennes på bordel
lagda mern. N:o 14, med förslag till ändring i 71 § R.F., rör:de
åtskilliga till förstärkt StatsUtsk. hänvisade frågor.
Frih. Cederström, Rud.: Det aktningsvärda bemödande,
som Const.Utsk. genom det nu afgifna förslaget, har ådagalagt,
att i möjligaste måtto bereda förenkling i riksdagsgöromålens gång,
framkallar billigtvis en opartisk betraktares erkänsla; men jag utsträcker
likväl icke denna erkänsla ända derhän, att kunna godkänna
alla de förslag, dem Const.Utsk. nu afgifvit. Jag vill
Den 29 Juli.
7
nemi. i detta afseende för det första göra ett undantag för den
nu föredragna frågan.
Visserligen tyckes det, som Utsk:s förslag skulle kunna leda
till någon förenkling, men jag vill söka ådagalägga, att det äfven
kunde lända till följder, som icke blefvo förmånliga. Den tväfaldiga
pröfning, tullbevillningsärenden äro underkastade i händelse
af skiljaktiga meningar, Slånden emellan, tyckes mig innefatta en
fördel. R. Sl;s verkliga mening varder med mera sannolikhet i
dagen bragt genom en sådan tvåfaldig pröfning, verkställd sednare
gången af en opartisk nämnd, sådan som StatsUtsk. i dessa
frågor kan anses utgöra, — än om BevillmsUtsk., förstärkt, af
görer
ifrågavartde tvisteämne, hvari Bevilln.Utsk. så mycket mindre
kan vara opartiskt, som just hos nämnde Utsk. ärendet fått
sin (örsta behandling. Den fördel, som i berörde hänsigt nu eger
rum, skulle alltså genom del nya förslaget gå förlorad. Det betryggande
af alt hvarje Stånd kan genom sitt votum, skiljaktigt
från de öfriges, bevara en fråga från alt få en möjligen förhastad
utgång, och hänskjuta den till förstärkta SlatsUtsk:s slutliga ompröfning,
bör alltså värderas och ej utan starka skäl försmås. Sådana
synas mig ej vara framlagda för det ifrågavar:de förslaget.
Jag hemställer derföre vördsamt att R. o. Ad. ville, såsom gemensam
tanke, förklara detta förslag för hvarken nödigt eller
nyttigt.
Hr Printzensköld, Carl: Hade 109 års lagstiftning ansett
ett så beskaffadi förslag, som del Coust.Utsk. nu framställt vara
nödigt och nyttigt, så belviflar jag ingalunda att icke dessa
lagstiftare infört det sått att votera i Bevillningsfrågor, hvarom nu
är fråga, men då nu så icke skett och dä den erfarenhet, man
vunnit under tiden efter nu gällande grundlags införande, visat,
det icke ringaste olägenhet upstått deraf alt förstärkta StatsUtsk.
afgör de Bevillningsfrågor, som genom förstärkt Utsk. böra behandlas,
så anser jag just detta förhållande ådagalägga, att förslaget
hvarken är nödigt eller nyttigt, hvarföre jag förenar mig med
Frih. Cederström i hemställan, att R. o. Ad. ville uttrycka ett
sådant förklarande, såsom sin gemensamma tanke.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I afseende på de af föregående
talare nyligen nämnda tullfrågorna, anser jag väl icke
betänkligt, att förändra nuvar:de föreskrift om förstärkt Utsk., men
i afseende på frågan om allmänna bevillningen, skulle jag anse
det vara mera betänkligt. Den allmänna bevillningens stadganden
drabba dels enskildta personer, dels korporationer, vissa industrigrenar,
viss egendom och vissa arter af rörelse, allt olika. Det
kan således lätt hända, alt en minoritet, en korporation eller en klass
af samhällsmedlemmar, som icke anses kunna göra sin talan vid riksmötet
gällande, drabbas af Bevilln.Utsk:s förslag genom en i mångens
tanke obillig och orättvis bevillning. Jag tror alt denna riksdag
äfven har gifvit exempel derpå. Vid sådant förhållande, torde det
vara nyttigt att pröfningen af dylika frågor, i händelse 2 Stånd
stadnade emot 2, blifver öfverlemnad till personer, som dertill
8
Den 29 Ju 1 i
äro serskildt valda och att de icke bestämdt skola afgöras af samma
personer, som hafva fattat de föregående besluten eller framställt
förslagen. Vid denna del anser jag betänkligt, att antaga Utsk:s
förslag, och säkerligen är det också den tanken, som har föranledt
1809 års lagstiftare att på det sätt, som nu är föreskrifvel i
vår grundlag, stadga att, i dylika frågor, det icke är Bevilln:sutan
StatsUtsk., som skall förstärkas och afgöra frågorna med
11. St:s rätt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Skälet hvarföre bevillningsfrågor
i sista hand nu gå till förstärkt StatsUlsk. är det, som Frih.
Palmstjerna anfört eller att man fruktade att man möjligen vid
något tillfälle skulle försöka att förtrycka ett Stånd genom obilliga
bevillningsstadganden. Man ansåg då att det för det förtryckta
Ståndet låg en större säkerhet derutinnan, alt ett annat Ulsk.
eller StatsUtsk. skulle såsom förstärkt i sista liand afgöra frågan.
Grundlagen har äfven, såvidt jag förslår, från början icke afsett
annat, än att ”allmänna bevillningen” skulle komma till förstärkt
StatsUtsk. Om vi efterse i 71 § R.F., så finna vi att den tydligen
endast afser allmänna bevillningen; så att det är genom utsträckning
af grundlagens sladganden, och jag vågar nästan säga
genom missbruk, som de öfrige bevillniugsfrägorna såsom tullen
m. fl. blifvit behandlade af förstärkt StatsUtsk. Consl.Utsk:s förslag
i fall det antages, skulle således endast åstadkomma, att grundlagen
blefve så tillämpad, som det ifrån början var ämnadt, endast
med undantag af allmänna bevillningen, ang:de hvilken en
förändring ifrån den ursprungliga grundlagen verkligen komrae att
ega rum.
Ilr Printzensköld: Om jag af allt hvad Gr. Lagerbjelke
anfört till försvar för Utsk:s förslag, kunde linna något skäl, lill
rubbning af min öfvertygelse, så skulle jag gerna frånträda densamma,
men oaktadt den största upmärksamliet, jag användl vid
afhörande af Gr.ns skäl, så hafva de likväl icke hos mig kunnat
rubba en åsigt, hvilken stödjer sig på den vid riksdagar under en
tid af 40 år, förvärfvade erfarenheten alt grundlagens nu gällande
stadgande är både nyttigt och möjligt att verkställa. Nödvändigheten
af förändringen, har Gr. Lagerbjelke icke kunnat ådagalägga.
Han har tvertom medgifvit, alt det i någon mån skulle
vara äfventyrligt att öfverlemna handläggningen lill förstärkt Bevilln.
Ulsk. Hvarför skall man då underkasta sig ett sådant äfventyr?
För min del kan jag icke inse, hvarföre de, af Hr Gr:n omnämnda
frågor, rör:de stämpelpappersafgiflen m. fl. ärenden skulle
i förstärkt Bevilln.Utsk. behandlas heldre än i förstärkt StatsUtsk.
Desse bevillningar är en tillgång, som skall beräknas vid statsreglering
och då ser jag ingen nytta i alt skjuta dem under förstärkt
Bevilln.Utsk.; förslaget, — från hvilken sida det än må betraktas,
är således hvarken nödigt eller nyttigt, men vittnar om ett
bemödande hos Const.Utsk. att ådagalägga en verksamhet, hvilken
jag för min del tinner hvarken nödig eller nyttig.
Den 29 Juli.
9
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade såsom sin
gemensamma tanke förklara att Otsk:s ifrågavande förslag år hvarken
nödigt eller nyttigt, och besvarades denna propos. med ja,
blandade med nej, hvarefter II. Ex. förklarade det han ansåg ja
hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande votcr:spropos.
Den, som vill att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke
antager, att det i Const.Utsk:s mern. N:o 14, framslälldte förslag
till ändring i 71 § R.F. är hvarken nödigt eller nyttigt, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. nämnde förslag till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 31.
Nej — 13.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att den sålunda af
R. o. Ad. godkända anmärkmn komme att lill Const.Utsk. hänvisas.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få anmäla min reservation
emot detta R. o. Ad:s beslut. Jag har icke öfvervarit denna
frågas behandling i Coust.Utsk. och har derföre icke yttrat
mig öfver sjelfva hufvudsaken; men jag reserverar mig emot formen,
att R. o. Ad. skulle kunna, genom en gemensam tanke,
förklara, att Coust.Utsk:s framlagda förslag är hvarken nödigt eller
nyttigt. 56 § R.F. förutsätter icke andra gemensamma tankar
än som innefatta anmärkmr emot ett fraralagdt förslag, och
dessa anmärkn-.r eger Const.Utsk. att i möjligaste måtto sammanjemka.
Nu hemställer jag lill R. o. Ad., huruvida det blifver
möjligt att sammanjemka denna tanke, om ett onödigt och onyttigt
förslag, med någon annan gemensam lanke. Skulle Const.-  Utsk. framlägga voter:spropos:r, af hvilka den ena innefattade förslag,
att ett framlagdt grundlagsförslag måtte blifva hvilande, den
andra, alt detsamma måtte afslås, så är detta grundlagsvidrigt,
enär 56 § R.F. icke omtalar någon annan votering, än den, som
har till syfte, att sammanjemka RiksStms i någon eller några delar
skiljaktiga meningar. Om den besynnerliga händelsen skulle
inträffa, att alla 4 RiksStm förklarade Const.Utskts förslag onödigt
och onyttigt, hvad blefve då följden? Const.Utsk, skulle sammanjemka
dessa tankar. Detta blefve lätt, och det blefve dä ett R.
St:s beslut att förslaget skulle anses onödigt och onyttigt. Detta utlåt.
skulle sedan, enl. 56 § R.F. hvila till slutligt antagande eller
förkastande vid påföljande riksdag. Jag hemställer till R. o. Ad.
10
Den 29 J uli.
huruvida detta är möjligt. Skulle det åter innefatta ett afslag,
så är det icke heller öfverensstämmande med 56 § R.F. som stadgar,
att R. St:r icke må vid första riksdagen öfver dessa frågor
besluta.
Föredrogs ånyo Const.Ulsk:s d. 25 och 26 dennes på bordet
lagda mern. N:o 15, med förslag till ändring uti 36 och 43 §§
R.O., rörande sammansatt Utsk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det af Const.Utsk. föreslagna
nya mom. är, om jag rätt minnes, af R. o. Ad. förut
gilladt, fastän det icke blifvit grundlag, derföre att del fallit i ett
annat Stånd. Med min öfvertygelse instämmer en sådant stadgande,
men jag anser att detta mom. bör tilläggas i 43 § och
icke i den 36. Den 36 § innehåller föreskrifter om sådana frågor,
som skola bero på R. St:s beslut, hvaremot den 43 § angår
frågor, som röra Utslcs arbetsordning. Nu innehåller detta mom.
en fråga, som angår (Jlsk:s arbetsordning, och jag anser derföre,
att det vore lämpligare, alt insätta mom. i 43 §, dit detsamma,
i min tanke, rätteligen skulle höra. Jag hemställer derföre, om
icke R. o. Ad. anser sådant lämpligare och skulle vilja antaga
det, såsom sin gemensamma tanke i denna punkt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det nu under öfverläggning
varande förslaget är fullkomligt lika med ett förslag, som Const.-  Utsk. vid sisla riksdagen framställde och som blef hvilande samt
af R. o. Ad. vid denna riksdags början antaget. Const.Utsk. ansåg,
att detta förslag var i alla afseenden lämpligt och har derföre
ånyo framställt detsamma. Den anmärkn., som den siste
värde talaren gjort är också icke riglad emot förslaget i sak, utan
endast en anmärkn. emot formen och afser alt ett mom. må flyttas
ifrån en § lill en annan. Måhända har den värde talaren rätt
i sin åsigt ang:de upslällningen och jag vill derföre icke motsätta
mig den gemensamma tanke han föreslagit.
Då härefter E. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. såsom sin gemensamma tanke godkände den gjorda anmärknm,
att det såsom nytt mom. i 36 § föreslagna stadgande bör
införas i 43 §, ropades ja, hvarpå H. Ex. förklarade att denna
anmärkn. komme att till Const.Utsk. hänvisas.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 25 och 26 dennes på bordet
lagda mern. N:o 16, med förslag lill ändring i 1 mom. 49 §
Riksd.Ordn. och 56 § 1 mom. R.F., ang:de motioner.
Härvid framställdes icke någon anmärkn., hvarföre H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att Utsk:s ifrågavar:de förslag
komme att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
O
Ånyo föredrogs Const.Utskrs d. 25 och 26 dennes på bordet
lagda mern. N:o 17, med förslag till ett tillägg i 59 § R.F. och
Den 29 Juli.
11
27 § 1 morn. Riksd.Ottin, rörande proposm om Statsverkets tillstånd
och behof.
Frih. Cederström, Rudolf: Med all aktning för den
skiljaktiga mening, som blifvit inför R. o. Ad. tillkänDagifven i
egenskap af reservation efter den sist hållna voteringens utgång,
förmodar jag likväl att R. o. Ad., vid detta såsom vid nyss omförmäldta
tillfälle icke låter sig betagas den rätt RiksStm ega att,
vid Const.Ulsk:s förslag till ändring af en grundlags-§, förklara sin
mening derom. Det förslag till ändring af59§R.F., som Const.-  Utsk. framställt, innebär, efter mitt förmenande, icke egenskaperna
af nytta och nödvändighet. Const.Utsk. har såsom motiver för
detta förslag anfört att det skulle i väsendtlig mån ”bidraga såväl
lill ledning och uplysning, som till underlättande af behandlingen
vid riksdag af en bland dennes vigtigaste frågor, nemi. bestämmandet
af sättet att genom bevillningar fylla hvad Staten utöfver
de ordinarie inkomsterna erfordrar, derest den propos., som,
till (öljd af 59 § R.F., K. M. vid hvarje riksdag ang:de Statsverkets
tillstånd och hellof later afgifva, åtföljdes af förslag huruvida
dessa behof genom bevillningar kunde fyllas.” Den åsyftade
underlättnaden af behandlingen vid riksdagarne, tror jag icke
skulle komma att vinnas genom det afgifna förslaget. Tvertom
tror jag, att det vore att utkasta ett tvistefrö, som skulle kunna,
vore det än aldrig så ogrundadt, ingifva någon grad af misstroende,
hvilket åter ej kunde annat än verka menligt pä ärenderne.
Alt bestämma sättet, huruledes bevillningarne skola fylla Statens
behof, utgör en R. St. tillkommande rättighet. Detta förslag innebär
således ett sätt att sammanblanda- de båda Statsmakternas
attribulioner. Jag afstyrker på den grund, som jag redan haft
äran angifva, berörde förslag, och hemställer vördsamt att R. o.
Ad. behagade såsom sin gemensamma tanke förklara förslaget vara
hvarken nödigt eller nyttigt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den siste värde talaren har
ansett ifrågavar:de förslag hvarken nödigt eller nyttigt, ibland annat
af det skäl, att om K. M. kommer med propos:r i bevillningsfrågor,
så skulle sådant långt ifrån att lätta arbetet hos R. St.
snarare endast åstadkomma split och afslag. För min del vågar
jag likväl hysa bättre tankar om Regeringen än att anse proposm
från K. M. endast kunna föranleda afslag och oenighet. Måhända
har Const.Utsk. kommit verkliga förhållandet närmare, då Utsk.
trott att R. St. af K. M:s propostr mången gång kunde hemta en
nyttig ledning för sina beslut; och man har äfven sett R. St. vara
af denna Utsk:s tanka, ty då någon stor bevillningsfråga förelegat,
hafva Ständerna vid mer än ett tillfälle anhållit det K. M.
täcktes aflåta propos. i ämnet.
Frih. Cederström har vidare sagt att Const.Utskrs förslag skulle
leda till sammanblandning af de båda Statsmakternas attributioner,
och att beskattningsrätten tillhörde R. St. ensamt. Den ädle
Frihm har likväl förbisett, alt beskattningsrätten fortfarande komme
att tillhöra R. St. ensamt, äfven om Const.Utsk:s förslag an
-
12
Den 29 Juli.
Jages. Const.Ulsk. har nemi. icke ifrågasatt någon förändring derutinnan
att R. St. ensamma besluta i bevillningsfrågor, och denna
rättighet blir, såvidt jag kan förstå, icke på något sätt för nära
trädd, derför att Regeringsmakten erhåller ett åliggande att inkomma
med förslag i dessa frågor. Icke heller tyckes samme värde
talares framställda förmodan ang:de den följd K. propos:r hafva
med sig, gifva anledn. lill att R. St. vore till den grad benägna
att ingå på en sak, derföre att den blifvit framställd genom nådig
propos., att man kunde säga, att R. St:s beskattningsrätt blefve
för nära trädd, derföre att K. M. inkom med en propos. i bevillningsfrågor.
Jag liar icke heller någonsin hört, att R. St:s
beskattningsrätt i bränvinsbrännings- eller tullfrågor eller andra
bevillningsfrågor varit för nära trädd eller på något sätt lidit intrång,
derföre att Regeringen i dessa frågor afgifvit propos:r.
Deremot synes det gifvet, att det mången gäng skulle lända till
en uplysande redning af frågorna för deras behandling hos Sländerne,
om Regeringen afgifvit propos:r i ämnet. Det vore äfven ganska
nyttigt att i detta stadgande Regeringen hade en anledn., att framställa
nyttiga förslager till II. St.: ty såsom förhållandet nu är,
kan det visserligen hända och har handt, att Regeringen sjelfmant
inkommit med förslag i vigligare frågor, och det har såsom
förut af mig blifvit påpekadt, äfven händt, alt R. St. hos K. M.
anhållit om utarbetande af förslager i dessa ämnen, med hvilka
K. M. på grund deraf inkommit; men det har då alltid gällt stora
och vigtiga frågor. Nu är det gifvet, all det äfven vore ändamålsenligt
om man, vid en progressiv utveckling af förhållandena
kunde vänta hjelp från Regeringen äfven i mindre frågor.
Oftast är det rådligast alt icke på en gång göra en hell ny lagstiftning,
utan bör man i allmänhet utveckla det beslående till
allt större förbättring. Emedlertid har K. M. f. 11. ingen anledn.
att fortfarande låta utarbeta förslag till utveckling af bevillningsförhållandena;
men om deremot ett sådant stadgande, som det
här föreslagna, inkom uti grundlagen, så linge K. M. derigenom
tillfälle och anledning att mera i detalj följa utvecklingen af bevillningsförhållandena
och inkomma med nyttiga förslager i desse
frågor. Derigenom kan naturligtvis icke någon inskränkning föranledas
i R. St:s rätt alt i sådane frågor ensamme besluta; men
deremot vinnes en ganska stor fördel, genom de nplysningar, som
R. St. utaf de ingifna förslagen kunde hemta. Jag kan således
icke inse att någon olägenhet genom delta förslags antagande skulle
kunna upstå; men väl vore en icke så obetydlig förbättring af
grundlagarne vunnen.
Frih. Cederström: Att Const.Utsk:s värde ordfcde ex officia
och med ali flit försvarar Utsk:s förslag, förundrar mig icke; men
bevisningen var icke för mig öfvertygande.
Gr. Lagerbjelke har, såsom det vill synas, förvexlat tvenne
förhållanden, som äro väsendtligen skiljaktiga. Det ena kallas
regel, del andra undantag. Det är mig ganska välbekant, att
K. M. har äfven tillförene framställt clt eller annat förslag i ena
-
Den 21) Juli.
13
handa ämnen, som nu äro ifråga. Sådant har hittills likväl en»
dast undantagsvis inträffat. När R. St. för något särskildt fall
funnit sig böra begära ett sådant förslag, så har det icke destomindre
ofta nog händt, alt, sedan Regeringen atlåtit ett dylikt,
R. St. å sin sida icke hafva detsamma antagit. När så sker under
nuvarande förhållanden, då saken endast undantagsvis förekommer,
så hemställer jag huru förloppet torde blifva, om ifrån undantag
det uphöjes till regel, att K. M. aflåter förslag i alla de
ämnen, derom R. St. tillhörer att fatta sitt beslut? Jag frågar vidare
om det länder till ökande af Regeringens anseende, att den,
i st. f. att, i sista hand pröfva förslagen och deröfver för sin del
besluta, måste taga initiativet och blottställa sig för det klander,
som inom representationen kan förekomma, och detta i frågor,
der Regeringen icke hade behöft yttra sig? Härutinnan skulle man tilläfventyrs
dessutom kunna tro ett sträfvande röja sig hos R. St.,
att skjuta på Regeringen en del af de dem åliggande göromål,
och dymedelst också på Regeringen i både första och sista handen
hvälfva det tadel, som å en möjligen mindre lyckad utgång af de
sålunda ävägabragta åtgärderne kunde blifva en följd. Sådant kan
förloppet i liera vigliga frågor ganska lätt blifva; man behöfver
icke vara pessimist, för att förespå det, och om det ock ej på
långt när skall med alla frågor inträffa, blifver det ledsamt nog
för hvar gång det sker. Undvikandet deraf hade ju varit så lätt.
Detta utgör för mig tillräckligt skäl, att till det H. Ståndets
bepröfvande vördsamt förnya min i detta ämne gjorda hemställan.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anhåller att få förena mig
i den åsigt, som Gr. Lagerbjelke har framställt. Jag kan för min
del icke annat än tro att det skulle vara serdeles nyttigt för R.
St. att vid deras sammanträden få ifrån regeringsmakten emottaga
förslag på hvad sätt de bevillningar skola fyllas, som Statens behof
möjligen kräfde utöfver de vanliga förhållandena. En hvar
af oss vet allt för väl att man, genom en bättre ordnad bränvins-lagstiftning
och genom en annorlunda upställd charta sigilataförordning
skulle kunna komma i åtnjutande af ganska betydligt
ökade inkomster för Staten, hvilka skulle kunna i produktiv väg
med mycken fördel användas. Något hvar torde likväl finna, att
det är, om icke omöjligt, likväl särdeles svårt för R. St. och för
deras Utsk. att utarbeta något helt och fullt ändamålsenligt. Jag
skulle deremot tro, alt det vore synnerligen lämpligt, om Regeringen,
då den ansåg Statens behof kräfva några betydliga penningelillgångar,
i och med detsamma framkom med förslag till de
sätt, på hvilka medel för dessa ändamål kunna anskaffas. Jag
tror att detta ändamål kan vinnas genom det förslag till tillägg
i 59 § R.F., som Utsk. framställt, och anhåller således i likhet
med Gr. Lagerbjelke, att R. o. Ad. måtte afslå det förslag till
gemensam tanke, hvilket Frih. Cederström framlagt och deremot
besluta, att del ifrågavar:de betänk. N:o 17 må blifva hvilande.
Frih. Cederström: Det exempel, Hr von Troil anfört, råkade
icke falla sig synnerligen bevisande. Hr von Troil erinrade
14
Den 29 Juli.
om bränvins-lagstiftningen och ansåg att det derutinnan skulle
vara synnerligen lyckligt att få en propos. ifrån Regeringen. Vi
hafva ju i delta hänseende en erfarenhet att åberopa. Vid sisth
riksdag aflat Regeringen ett förslag i nämnde afseende. R. o. Ad:s
Elektorer hade vid besagde riksdag invalt mig i Allm. Bcsv.- o.
Ekon.Utsk. Jag fick således tillfälle (— om det medförde en
obeskriflig hugnad och tillfredsställelse, härrörde det åtminstone
ej af den tidsåtgång, som i detta speciella ärende biet nödig —)
att vid Utsk:s sammanträden med sammansatta Bevillnings- och
LagUtsk:n i SecretaUtsk:s rum, öfvervara handläggningen af denna
fråga. Jag fick således erfara huruledes den K. propos:n stycke
för slycke sönderrycktes, och ett opus frambragtes, deri beståndsdelarne
föga erkändes vara dugliga för en god lagstiftning,
hälst både theoretici och practici högeligen klandrade detsamma
fastän stundom utur olika synpunkter. Efter långvariga debatter
inom RiksStm, skedde från alla håll häraf återremiss till Utskm,
som med sina förenade krafter sluteligen lingö företaga sig hvad
de eljest kunnat göra ifrån början, nemi. upställa och anordna
ett förslag enl. R. St:s egna åsigter. I denna fråga har jag således
egen erfarenhet alt åberopa och den var, såsom ofvansagdé
förhållanden utvisa, icke upmuntrande för följandet af enahanda
procedur för framtiden. Går det framgent hela vägen likaledes,
blifver den föreslagna omvägen af ingen nytta, då den K. proposm
icke leder till någon åtgärd. Jag hörde personer yttra att det
varit nyttigt, om den förra gången hade blifvit antagen. Härom
är icke tillfälle att nu inlåta sig till hufvudsaken, men när det
faktiska resultatet utvisar att den ang:de bränvins-lagstiftningen
aflålne K. proposm icke varit så lycklig att hafva hos R. St. befunnits
nöjaktig och följaktligen icke heller blifvit antagen, så må
det förlåtas, att man icke önskar få uphöjdt till regel, hvad som
hittills, då det varit iakttaget, i egenskap af undantag, långt ifrån
att leda till en önskvärd sakens utgång, fördröjt afgörandet betydligt
och likväl derå ej utöfvat det hälsosamma inflytande, om ens
något, hvilket man hoppats dymedelst deråt bereda.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förenar mig i allo uti Frih.
Cederströms åsigter. Jag kan af hvad Gr. Lagerbjelke och Hr
von Troil anfört, icke finna mig öfvertygad derom att det vore
hvarken nödigt eller nyttigt orri man skulle i grundlagen införa
ett stadgande, som ålade Regeringen, såsom en bestämd skyldighet
alt vid hvarje riksdag framställa förslag, huru de behofver skola
fyllas, som Regeringen aDser nödvändiga. Det är Regeringen,
såsom sådan betraktad, tillständigt och är en absolut skyldighet
för densamma att till R. St. framlägga förslag öfver de behofver
för statsmachinens orubbade och ändamålsenliga gång, som den
anser angelägna. Detta kan Regeringen göra och gör det med
lätthet, emedan den har att tillgå alla de uplysningar, genom vederbönde
embetsmyndigheter, som i detta afseende äro nödvändiga,
men det är ingalunda Regeringens skyldighet att på den andra
sidan föreslå R. St. på hvad sätt de medel skola sammanbrin
-
Den 29 Juli.
15
gas, som för ändamålet åro behöfliga. Detta är en skyldighet,
som uteslutande tillhör R. St., ty det ligger inom beskaltningsområdet.
När så är, när nu Regeringen icke har i grundlagen
sig förelagdt att framställa förslag till förbättringar i beskattningslagarna
men dertill är oförhindrad om den så finnér för godt,
och man jemväl af erfarenheten sett, att Regeringen dels opåkallad!,
dels i följd af R. St:s underd. önskningar begagnat denna sin
rättighet, så vet jag sannerligen icke hvartill det skulle båta att
i grundlagen införa ett stadgande, som ålägger Regeringen såsom
en pligt, hvad som icke bör vara det för någon annan än den
statsmakt, som har att pröfva Regeringens fordringar i anslagsväg,
och att bifalla dem när denna statsmakt så finner nödigt och nyttigt.
Det är ett begär, som beklagligtvis allt mer och mer tilltager,
att lappa och ändra och tumma på lagarna under förmodan
alt man skall göra dem bättre än de äro, och under det att man
gör sådana beständiga förändringar så försämras de i verkligheten.
Jag tillstyrker att R. o. Ad. låter den gamla grundlagen blifva
oförändrad och att således R. o. Ad. måtte förklara det Const.-  Utsk:s förslag är hvarken nödigt eller nyttigt; Bifogande jag härvid
den önskan, att Const.Utsk. måtte, såsom jag tillförene yttrat,
inskränka sig till att föreslå verkligen nödiga och nyttiga förändringar,
ehuru jag förutser, att denna min önskan skall blifva
fruktlös.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber Frih. Cederström om ursägt,
alt då jag sammanställer hans olika påståenden med hvarandra
det icke är mig möjligt att finna huruledes hans yttranden hänga
konseqvent med hvarandra tillsammans. Ilan har nemi. en gång
sagt att Const.Utsk. i sitt förslag skulle sammanblandat statsmaktens
funktioner, hvarigenom intrång skulle upkomma i R. St:s
beskattningsrätt, flan har vidare sagt att K. M:s nåd. propos:r
endast leda till split och afslag af R. St. Om en K. propos. endast
ledde till afslag af R. St., så hemställer jag till den ädle
Frih:n, om sådana förslager leda till intrång på R. St:s beskattningsrätt.
Det är ju derigenom tydligen visadt, huruledes R. St.
hafva fullkomlig rättighet och äfven begagna denna rättighet att
afslå sådana förslager.
Hvad nu serskildt angår Friluns påstående att K. M:s nåd.
propos:r icke åstadkomma annat än gräl och afslag, så skulle detta
påslående, ifall det egde grund, leda derhän, att man skulle
bedja Gud bevara sig från alla K. propos:r och att grundlagen
vore bäst inrättad om man ställt så lill att man helt och hållet
sluppe några propos:r från Regeringen. För min del, vägar jag
likväl föreställa mig att ehuruväl R. St. många gånger och med
skäl afslagit K. propos:r, man icke får antaga den andra statsmakten
vara så illa utrustad på förstånd, alt den icke kan föreslå
något godt eller att den icke det redan mången gång har
gjort, och att man således icke i allmänhet får betrakta K. M:s
propos-.r såsom ett ondt utan såsom något nyttigt, beroende alltid
1C
Den 29 Juli.
af R. St. att i hvarje fall besluta allt efter som de anse den föreliggande
K. propos:n leda till ett nyttigt resultat eller icke.
Hvad nu serskildt beträffar den K. proposm rör:de bränvinslagstiftniogen,
hvilken här blifvit nämnd, tyckes just denna propos.
vara ett ganska godt skäl för antagande af Otsk:s förslag.
R. St. hade vid 1844 års riksdag hos K. AI. anhållit ora propos.
till en förändrad bränvinslagstiftning och K. AI. inkom dermed.
Hvarföre blef den propos:n afslagen? Jo, derföre att den var alltför
radikal och vidt omfattande. Denna K. proposms fall härledde
sig till stor del ifrån den nuvarande grundlagsstiftningen. Om
Const.Utsk:s föreliggande förslag varit lag, så hade K. M. troligtvis
icke då behöft komma med ett förslag lill ny bränvins-lagstiftning
utan K. AI. hade fortfarande följt denna lagstiftning och allt
efter tidernes och öfvertygelsernas utveckling gjort förändringar
och föreslagit de förbättringar, hvarom tankarne blifvit ense.
Det är således ganska troligt, att i st. f. den K. proposm, som
nu omfattade allt på en gång, och till följd deraf endast föranledde
ett afslag, hade successiva framställningar om de delar
hvarom tankarna kunnat blifva ense, afgifvits och åstadkommit
mycket gagn. Hvad man föregifvit, att K. M. skulle, genom den
föreslagna grundlagsförändringen, blifva tvungen, att framställa
förslag till beständiga förändringar i beskattningslagstiftningen, är
ett misstag, ty om K. Al. ansåg den hittills varande lagstiftningen
i bevillningsärenden vara god och nyttig, så skulle K. AI. naturligtvis
ingenting nytt föreslå, utan det gamla finge ega bestånd.
Jag fortfar i min vördsamma anhållan om afslag på Frih. Cederströms
förslag till gemensam tanke.
Frih. Cederström: Ingenting kan vara mera rigtigt och
vålgrundadt, än Gr. Lagerbjelkes erkännande utaf behofvet af min
ursäkt för det nog vanställande sätt, hvarpå han hehagat framställa
mina anföranden i denna fråga. Jag yttrade, att de propos:r
eller förslag, som K. Al., på grund af den ifrågasatta ändringen,
derest den blefve grundlag, kunde finna sig befogad alt till
R. St. aflåta, sannolikt icke skulle vinna R. St:s bifall eller leda
till något resultat. Detta tyder Gr. Lagerbjelke så, som skulle
jag hafva sagt det i allmänhet om alla K. propos:r. Sådant innefattar
doGk ett betydligt misstag. Så länge Konungamakten
håller sig inom sina i grundlagen utstakade attributioner, så bör
man visst icke i allmänhet å K. Al:s propos:r förmoda en sådan
ogynnsam utgång, som den hvilken långt snarare skulle inträffa,
derest R. St., genom denna grundlagsförändring, inledde K. AI.
uti åtgärder, hvilka enl. sakens natur, jemte långvarig sed och
häfd, tillhört R. St:s rättigheter. Sådant var mitt yttrande, nu
reduceradt till dess kortaste expression. Gr. Lagerbjelke har således
fastmera, jemte det han till mig framställde sin anhållan om
ursäkt, hvilken jag, såsom christen menniska, rätt gerna gifver
honom, fastmera bordt bedja R. o. Ad. om ursäkt derföre att han,
genom detta sitt yttrande, gjort det lill en oeftergiflig skyldighet
för mig alt för mitt rättfärdigande, ånyo upstå, ehuru jag förut
tren
-
Den 29 Juli.
17
trenne gånger giFvit mina tankar i frågans särskilda delar tillkänna.
Slutligen kan jag ej underlåta att bemärka huruledes Const.-  Utsk., genom att på smickrande vänners vanliga vis gifva sig utseende
af att tilltro Regeringen en lill alla möjliga frågor utsträckt,
öfverallt tillräcklig och utomordentligen ansenlig, snart sagdt allestädes
närvarande förmåga, har Utsk. framställt sig såsom Regeringens
synnerliga vänner, ifall en verklig och pålitlig vänskap
någonsin antoge smickrets språk och åthäfvor. En uprigtig vän
af Regeringen är deremot den, som med sanningens och den
verkliga tiligifvenhetens enkla ordalag, vill bespara Regeringen de
mångfaldiga obehag, som skulle blifva en följd af förevande förslags
antagande.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har velat att jag
skulle bedja Ståndet om ursäkt derföre att han, som tre gånger
förut besvärat Ståndet med yttrande i denna fråga, nu upträdde
för fjerde gången. Synden var dock icke så stor, som Frih. Gederström
framställt den, ty det var icke tre utan två gånger, som
Frilen redan förut upträdt; men måhända anser Frilen dessa 2
gånger, vara så goda som tre, hvilket jag ingalunda vill bestrida.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom sin
gemensamma tanke behagade antaga att Utsk:s ifrågavartde förslag
år hvarken nödigt eller nyttigt, samt efter denna propos:ns besvarande
med starka nej, blandade med ja, förklarade alt han ansåg
nej hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Cederström begärd votering, upläsles
till justering och godkändes följande voterispropos.:
Den, som vill, att R. o. Ad. såsom sin gemensamma lanke
antager att det i Const.Ulsk:s mern. N:o 17 framstäldta förslag
till ett tillägg i 59 § R.F. och 27 § 1 mom. Riksd.Ordn. är hvarken
nödigt eller nyttigt, voterar
Ja,
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. nämnde förslag till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 14.
Nej — 16.
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. nu förklarat sig icke
vilja antaga såsom gemensam tanke det förklarande, att förslaget
icke vore nyttigt, återstår för mig visserligen att betyga min
ledsnad öTver sakens utgång för närvarande, men derjemte min
belåtenhet dermed att saken ej är definitift afgjord härmed; hy9
H. 2
18
Den 29 Juli.
sandes jag den glada förhoppning att vid nästa riksdag finna tillräckligt
inånga personer inora Ståndet, hvilkas öfvertygelse öfverenstämmer
med min i detta ärende och som då torde göra för
det H. Ståndet tydligt, alt ett afslag är hvad ärendet förtjenar
och sora jag visserligen hoppas också kommer att i sinom tid
inträffa.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 25 och 26 d:s på
bordet lagda utlåt. N:o 256, i anledn. af K. M:s nåd. propos.
lill R. St., ang:de väckt fråga om försäljning af en Kronan tillhörig
tomt i Malmö.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och BankoUtskms d. 25
och 26 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 19, ang:de utöfvandet
af upsigten och kontrollen öfver Götha kanals vidmakthållande.
Ånyo föredrogs Stats- och BankoUtskms d. 25 och 26 d:s
på bordet lagda utlåt. N:o 20, angsde förändrad beräkning af resekostnads-ersättningen
och dagtraktamenteiför R. St:rs Revisorer.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: De nuvarrde bestämmelserna,
ang:de skjuls- och dagtraktamente för R. St:s Revisorer, 3 r:dr
om dagen i traktamente och skjuts för 4 hästar äro visserligen
felaktige så till vida, att hästantalet är salt sä högt, att Revisorerna
måhända göra någon vinst derpå, hvaremot dagtraktamentet
är för lågt, så alt detsamma lemnar förlust. De förenade Utskrn
hafva deremot gått till en motsatt ytterlighet, ty om deras förslag,
4 r:dr om dagen i traktamente och skjuts för 2 hästar, skulle
antagas, så komma Revisorerna bestämdt alt genom det föreslagna
låga hästantalet göra förlust på sin resa, likasom dagtraklamentet måhända
är taget något högt. Med rese-och dagtraktamente är vät
meningen, att den som erhåller desamma, skall få någorlunda
jemt ersatt hvad han i sjelfva verket behöft påkosta. Att då föreskrifva,
att Revisorerna endast skola erhålla skjuts för två hästar,
kommer alt för dem medföra förlust, (y i mångå fall kan
man t. ex. icke resa med mindre än 2 hästar och dessutom förbud.
Om således en Revisor icke får ersättning för mera än 2
hästar, så får han sjelf bekosta förbudet, och det är väl icke meningen.
Dessutom förlorar Revisoren på de smärre omkostnader,
som måste göras för resan, såsom afgiften till posten då förbud
kan dermed befordras, drickspenningar lill skjutsande m. m.
Måhända hade man träffat del rätta om Ulsk. i st. f. hvad
som framstäHts, gått den medelvägen och föreslagit skjuts för 3
hästar och 3 r:dr 16 sk. i dagtraktamente. Jag anhåller vördsamt
om propos. på återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det föreföll Utsk. alt
då Hrr Fullmäktige i Banken och Riksg:skont. hafva, sedan 1840
kunnat resa med 2 hästar, sä borde samma hästantal knuna vara
I>é n 29 Juli
19
tillräckligt, ali transportera Revisorerna. Resan påkommer icke
så hastigt, att icke den, som något tänker sig före, bör kunna
bereda sig utvägar att göra den, utan att använda flere än de
bär föreslagna 2 hästarne. De flesta inträffa äfven på sådana tider,
dä ganska få komma att för hela resan begagna skjuts landvägen
oeh på sådant sätt kunna de erhålla någon ersättning.
Jag skulle tro att det är i allmänhet rigtigt att söka följa enoch
samma grund för vedergällande af samma bestyr, och dä således,
såsom sagdt är, redan för längre tid tillbaka den grunden varit
antagen, att Fullmäktige i Banken och Riksg:skont. för en resa
årligen endast bestås 2 hästar, så har jag trott att man äfven
utan skada kunde använda samma norm i afseende på Revisorerna.
Då icke mer än 8 mil om dagen äro bestämda för resan,
så skulle jag tro, att den bör medhinnas utan förbud. Revisorn
får väl gifva sig ut något tidigare ifall han fruktar att få vänta
på hästar, men nog bör ändock på dagen 8 mil medhinnas.
Gr. Lagerbjelke: Den jemförelse, som den siste värde talaren
gjort, emellan Revisorerna och Fullmäktige, skulle äfven,
om denna vore rigtig, icke bevisa annat än att ett missförhållande,
som nu eger rum i ett fall, komme alt, om Utsk:ns förslag
antoges, utsträckas till ytterligare ett fall. Förhållandet är emedlertid
icke detsamma med Fullmäktige, som med Revisorerna.
Fullmäktige bo vanligen i trakten af hufvudsladen, åtminstone
icke långt derifrån, hvaremot det ofta händer att Revisorer väljas,
som bo vid de yttersta gränsorna af riket.
Hvad åter beträffar ångbålarne, så slutar Revisionen vanligen
omkring d. 15 Dec., och då torde icke med någon säkerhet kunna
påräknas, att få begagna ångbåtslägenhet.
Den siste värde talaren har äfven sagt, att då man icke behöfver
resa mer än 8 mil på dagen, så kan man hinna den resan
utan förbud. Det är visserligen möjligt, men någon tvekan
kan likväl upkomma om sådant låter sig göra i Dec. månad, då
man reser i trakter, der endast reserv-skjuts finnes.
Ytterligare torde få tilläggas, att om den resande icke begagnar
förbud, utan endast de två hästar, som skola honom sjelf
bestås, så kan han likväl icke komma fram med de jemna skjutspenningarne
utan några ytterligare tillskott, ty hvar och en, som
gjort resor, vet att det är ganska många tillskott i drickespenningar
m. m. som en resande icke kan undvika. Om Revisorn
åker med 2 hästar och endast för dessa två hästar erhåller ersättning,
så komma nämnde små omkostnader att falla honom till
last. Jag förnyar min vördsamma anhållan om återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den anmärkn., som af den
siste värde talaren blifvit gjord vid ifrågavande utlåt., framställdes
äfven inom de förenade Utsk:n, då frågan der förevar, men
det stora flertalet af närvarande ledamöter förklarade allmänt, att
det egentligen var på det obetydliga arfvodet under vistandet i
Stockholm, som Revisorerna ansågo sig göra förlust. En hvar
2*
20
Den 2!) Jall.
trodde det nemi. vara ganska gifvet, att 3 r:dr b.*co om dagen
icke skulle förslå till fyllande af de nödvändiga lefnadsbehofven.
Deremot ansåg man att ehuru knappt 2 hästar vore tilltaget, så
skulle Revisorernas resekostnad dermed kunna ersättas, derföre att,
såsom en hvar vet, man för 8 mils resa eger att beräkna traktamente
för en dag, men det torde falla sig gifvet, att man kan resa
vida mer än 8 mil på dagen, och att således dagtraktamentet
under resdagarna skulle komma att betydligt öfverstiga utgifterna.
Jag skulle visserligen anse lämpligt, att man bestämde arfvoden
lill 4 r:dr b:co om dagen och skjuts för 3 hästar, men såvida
man vill göra en sådan bestämmelse, så blir kostnaden vida betydligare,
än den hittills varit. De uträkningar, som deröfver
blifvit gjorda, hafva visat att om häslantalet blefve bestämdt till
2 hästar och dagtraktamentet höjdt till 4 r:dr b:co, så skulle kostnaden
för en revision upgå till hvad den nu utgör. På dessa
grunder hafva de förenade Utskm tillstyrkt det ifrågavar:de betänk.
Skulle R. o. Ad. anse ali summan hehöfvei; ytterligare höjas
genom tillökning i hästarnes antal, så vill jag visserligen icke
sätta mig deremot, men då blir statsbidraget för revisionen högre
än nu. Jag tror all flertalet är mera belåtet dermed, att betänk,
bifalles, sådant det nu är, hvarföre jag anhåller om bifall dertill.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter lill bifall å förevarande
utlåt, framställda propos., besvarades med starka ja, jemte några
nej, hvarpå II. Ex. förklarade det lian funnit ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och Banko-Utskms d. 25
och 26 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 21, i antedn. af framstäldte
förslag, ang:de utgifvandet af jord-hvpotheks-sedlar med
R. Sits garanti.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskms nedaunämnde d. 25 och 26 dennes på bordet lagde
betänk, och ullåtm:
N:o 22, i anledn. af väckte frågor om provinsen Jemtlands
rotering;
N:o 23, i anledn. af väckt fråga om ersättning för kreatur,
som inom Eldsberga församling mäst nedslagtas, till följd af den
smitlosamma lungsjukan bland boskapen;
N:o 25, i anledn. af väckte frågor, dels om en sådan reglering
och indelning af bålsmansrolarne, att till hvarandra närmast
belägne rotedelar må komma att höra till samma rote, dels
om tillstånd lill bälsmanstorpens flyttning från en roledel till
en annan;
N:o 26, i anledn. af väckte motioner, ang:de båtsmansbeklädnaden;
samt
N:o 30, i anledn. af väckt fråga om befrielse från eller lin
-
Den 29 Juli.
21
dring i det Komministersbostället Mistelås åliggande roteringsbesvär.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Näst på listan förekommer ett
mål af vigtig och vidlyftig beskaffenhet, hvilket det icke torde vara
lämpligt att R. o. Ad. företager så sent på dagen. Det rörer
nemi. privatbankerna. Jag får derföre vördsamt föreslå att R. o.
Ad. behagade besluta, att till nästa plenum upskjuta detta mål.
Derefter förekommer på listan en mängd mål, hvilka endast äro
en gång bordlagda, och det torde derföre icke vara utan vigt, att
R. o. Ad. i dagens plenum kan behandla dem, så alt om andra
gången bordläggningen begäres, den nu kan ega rum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., beslöts alt med föredragningen
af BankoUtsk:s utlåt. N:o 65, skulle anstå till morgondagens
plenum.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå derom af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf och Gr. Taube, Henning Edv., gjord begäran,
StatsUtsk:s d. 26 dennes första gången bordlagde utlåhn
och mera.:
N:o 258, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de Hospilalernes
förbättring och underhåll; och
N:o 259, ang:de de i R.F:s 63 § föreskrifne kreditiv-summor.
Vid föredragning af SlalsUtsk:s d. 26 dennes på bordet lagda
mern. N:o 260, i anledn. af erhållue återremisser å utlåt. N:o
128, fann R. o. Ad. för godt att bifalla nämnde utlåt. N:o 128,
hvilket Utsk. uti förevande mern. vidblifvit.
Föredrogos men bordlädes på begäran af Hr von Troil, Sam.
Gust. och Gr. Taube, Henning Edv. nedannämnde d. 26 dennes
första gången bordlagde mern., betänk:n och utlåt.:
BankoUlsk:s mern. N-.o 66, i anledn. af RiksStåndens skiljaktiga
beslut öfver utlåt. N:o 56;
Samma Utsk:s mern. N:o 67, med förslag till åtskillige be
stämmelser,
rör:de Lönekontoret i Wisby;
LagUlsk:s betänk. N:o 36, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang:de ändring i vissa delar af föreskrifterne om rättegång i Domkapitel;
Samma
Utsk:s betänk. N:o 37, i anledn. af väckt motion ora
dels förklaring, dels ock ändring i 5 § 25 Kap. R.B., såvidt den
föreskrifver att underrätts beslut i vissa brottmål skola understäl
las
Hofrätts pröfning; och
Samma Utsk:s utlåt. N:o 38, i anledn. af gjorde anmärkmr
T
22 Den 29 Juli.
emot Ulsk:s betänk. N:o 6, öfver väckt motion om rätt lill jord
och lägenhet för anläggande af elektriska Telegrafer.
Anmäldes och lades på bordet ett från Hedervärda BondeSt.
ankommet prot.utdr. med inbjudning lill Medståndeu, alt instämma
i BondeStis, vid pröfningen af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Ulskis utlåt. N:o 121, angrde skjutsnings-besväret, fattadt beslut.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. f lill 10 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 30 Juli 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 7 prot.utdr. för gårdagens plenum och pleniprot.
för d. 18 sist). Juni f. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Under gårdagens plenum
beslöt R. o. Ad. att upskjuta med föredragningen af BankoUtskis
Utlåt., rör:de förslag till föreskrifter i afseende på ersättande af
uphörd Privatbank samt penningerörelsens underlättande i allmänhet.
Då denna vecka år hell och hållet uptagen dels med plena
i RiksStm, dels ock med voteringar i förstärkt StatsUtsk. kan ej
jag, och jag förmodar detta blifva händelsen med många af Ståndets
ledamöter, hinna att laga den närmare kännedom om detta
ämne som för dess bedömmande är erforderligt, hvarföre jag vördsamt
hemställer att med föredragning af förenämnde utlåt, må
upskjutas lill del plenum som nästa Lördag inträffar.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller att få förena mig
med Frih. Palmstjerna, men vågar föreslå den förändring i hans
förslag att då, som sagdt är, alia dagar i denna vecka äro uptagne
dels med plena och dels med voteringar i förstärkt StatsUtsk ,
R. o. Ad. måtte besluta, att med föredragningen af ifrågavar:de
mål må anstå till först inträffande plenum i nästa vecka.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer i Gr. Lagerbjelkes framställning
den jag finner vara bättre än milt förslag.
Uppå härefter framstäld propos., beslöt R. o. Ad. att med
Ben 30 Juli.
23
pröfningen af BankoUlsk:s utlåt. Nio 65, skulle anslå lill det första
plenum som infaller i nästa vecka.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämndc d. 26
och 29 dennes på bordet lagde utlåt, och mern.:
N:o 258, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de Hospitalernes
föl bättring och underhåll; och
N:o 259, ang:de de i R.F:s 63 § föreskrifne kreditiv summor.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 26 och 29 dennes på bordet
lagda mern. N:o 66, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver
utlåt. N:o 56.
De i detta mern. uptagne punkter företogos hvar för sig till
afgörande.
lista punkten.
Lades till handlingarne.
2:dra punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att instämma i Utskis
förslag, hvilket af Preste- och BondeStm är antaget, skulle efter
min lanke kunna föranleda till betänkligheter, emedan det skulle
gifva Bankofullm. anledningar att på förmodanden om inträffande
händelser vidtaga åtgärder, som för det allmänna skulle kunna
vara af skadlig inverkan i fall dessa förmodanden icke inträffade,
och då Fullmäktiges organisation är af beskaffenhet att ej alltid
emotses kan, att pluralitetens åsigt är den rätta, finner jag betänklighet
vid alt instämma i förberörde förslag, helst R. o. Ad.
redan fattat ett derifrån afvikande beslut.
Detta anser jag visserligen vara det riktigaste i frågan, men
då man nu ser att det ej kan blifva R. Stis, utan att här nu är
fråga, antingen att bibehålla nuvande stadganden eller och antaga
det af BankoUtsk. föreslagna och af 2me Stånd bifallna, skulle
jag tro lämpligast vara att med bibehållande af det nuvaride stadgandet,
R. o. Ad. instämmer i BorgareStis beslut och ofördröjligen
derom meddelar detsamma underrättelse, på det att BorgareSt.
må vidblifva sitt beslut, hvaraf inträffar att 2 Stånd stadna
emot 2, då frågan förfaller, och man vidblifver hvad som förut
stadgadt varit.
Jag hemställer alltså, det behagade R. o. Ad. med frångåehde
af sitt beslut, instämma med BorgareSt. ronde ingressen uti
121 § i Bankoreglementet.
R. o. Ad. beslöt att med frånträdande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, instämma i det beslut BorgareSt. derom fattat;
hvarjemte R. o. Ad. i följd deraf och under förutsättning att
BorgareSt. komme alt vidblifva sitt beslut, ansåg de af Utsk. framställde
voler.proposir komma att förfalla.
Frih. Palmstjerna; På det att BorgareSt. måtte få kän
-
24
Den 30 Juli.
nedom om det nu faltade beslutet oell således sakna anledn. att
frångå sitt, hemställer jag om ej prot.utdr. i ämnet kunde expedieras
för att under loppet af detta plenum afgå.
r>
Ånyo föredrogs BankoUlsk:s d. 26 och 29 dennes på bordet
lagda mern. N:o 67, med förslag till åtskillige bestämmelser
ronde Lånekont. i Wisby.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då förslaget om ett Lånekonhs
inrättande på Gottland här förevar, anfördes deremot hufvudsakligen
den betänkligheten, att konstnaden för ett sådant kontor
blefve väl stor, då densamma, med hvilken detsamma skulle röra
sig, endast upgick till 200,000 r:dr.
Till lugnande af denna farhåga föreskrefs som vilkor att
kostnaden i och för oftanämnde kontor icke för året finge upgå
lill mer än 3000 r:dr, och skulle emedlertid nu föredragna betänk.
antagas, så kunde hända att kostnaderne i och för den
egentliga förvaltningen komme att gå till 3000 r:dr och derutöfver
ytterligare kostnad för revisionen af kont:s räkenskaper och
förvaltning, hvilket icke varit R. St:s mening, hvarföre jag vördsammast
föreslår att delta betänk, bifalles med den redaklionsförändring
i det föreslagna beslutet att detsamma måtte lyda sålunda
:
”Förvaltning och muwo/M-kostnaderne för Lönekontoret i
Wisby” etc.
Ilr af Dalström, Gust. Jakob: Jemte det jag förenar
mig med Gr. Lagerbjelke deri att Utsk. bort litet tydligare utsätta
de kostnader som med de 3000 r:drne skulle bestridas, tror
jag likväl ali Utsk. menat att med den summan revisinnskostnaden
jemväl skulle bestridas. Visserligen hade jag önskat att serskildt
anslag för denna utgift anvisats, emedan summan 3000 r:dr
är väl knapp isynnerhet som Utsk. bestämt alt Direktörerne endast
skulle erhålla 200 r:dr hvardera; men då ingen utsigt är alt
vinna något mer, tror jag dock att alla kostnader, den för revisionen
inbegripna, dermed skola kunna gäldas, ty arfvodeua för
de 4 Direktörerne göra tillsammans  800 r:dr.
Banko-ombudet får  400 „
Kamreraren och Ombudsmannen som är samma
person  400 „
Registratorn och Bokhållaren som är samma person 400 „
2,000 „
och då återstår 100 r:dr till expenser, hushyra m. m. hvilket ej
upgår till så serdeles mycket, så att jag visst tror att revisionskostnaden
med ifrågavande anslag skall kunna bestridas, helst om
revisorerne väljas af på ön bosatte personer.
Skulle det sålunda anses nödigt att det af Gr. Lagerbjelke
begärda tillägg till Utsk:s förslag göres, så skall jag visserligen
icke sätta mig deremot.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Banko
-
Den 30 Juli.
25
Utsk:s förevar:de mern. frarastälda propos. besvarades med starka
ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg
ja hafva varit öfvervägande.
Hr Tersmeden, Nils: Näst i ordningen på föredragn:slislan
att Ståndets pröfning underställas, förekommer LagUtsk:s
betänk. N:o 36; men som PresteShs beslut ännu icke är kändt,
hemställer jag det behagade Hr Frih. o. Landtm, föreslå Ståndet,
alt nämnde betänk, icke måtte R. o. Ad. föredragas innan PresteSt.
fattat sitt beslut i frågan.
Gr. Lagerbjelke: Då jag begärde ordet, var det endast
för att göra den framställning hvarmed Hr Tersmeden förekommit
mig och i hvilken jag således ber alt få instämma.
Då i auledn. häraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade upskjuta med pröfningen af LagUlslfcs betänk.
N:o 36, intilldess PresteSt. derom fattat sitt beslut, och prot.utdraget
derom komme R. o. Ad. tillhanda.
Ropades ja.
Justerades ett prot.utdr. innehållande det nyss fattade beslutet
rör:de BankoUlsk:s mern. N:o 66.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då nu allt hvad rörer
etl Lånekontors inrättande i Wisby är afgjordt, återstår endast
att välja Direktionsledamöter, och då det tillhörer R. -o. Ad. att
välja en Direktör och en Suppleant, så hemställer jag huruvida ej
Hr Frih:n o. Landtm, skulle finna för godt att föreslå en dag
för anställande af detta val och hvilket torde kunna försiggå nästa
Lördag, då jag förmodar alt man dertill skulle kunna vara
färdig.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf gjord
hemställan, beslöt R. o. Ad., att nästa Lördag företaga val af en
Direktör och en Suppleant för förvaltningen af Lånekontoret i
Wisby.
Frih. Palmstjerna: För Lånekont. i Wisby likasom för
öfrige Lånekontoren i riket skola utses Revisorer, hvilket val såvidt
de sistnämnde Lånekontoren angår, är öfverlemnadt åt Ridd.-  Direkt:n; och föreslår jag att åt bemälte Direktion må updragas
att välja dertill tjenlige personer af detta Stånd för det nya kontoret,
likasom för kontoren i Götheborg och Malmö, äfvensom för
Diskonten hår i Stockholm; anhållandes om Hr Frih. o. Landtm:s
propos.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
updraga åt Riddarh.Direkt, att likasom för Lånekontm i
Götheborg och Malmö årligen utse en Revisor och Suppleant vid
Lånekont. i Wisby.
Ropades ja.
26
Den 30 Juli.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 26 oell 29 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 37, i anledn. af väckt motion om dels förklaring,
dels ock ändring af 5 § 25 Cap. H.B., såvidt den föreskrifver
att underrätts beslut i vissa brottmål skola underställas Hofrätts
pröfning.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Den åsigt, att beskaffenheten
af det beslut hvaruti underrätt slädnät i ett serskildt
mål bör föranleda en olika behandling af målet, kan jag för min
del icke gilla. Hvardera parten, såväl målsegaren, sorn den tilltalade,
måste hafva rätt att af statsmakten förvänta sig enahanda
omvårdnad om deras rättigheter. Genom det ifrågavande förslaget,
deri det stadgas att blott den tilltalade blir frikänd, skall
vid underrätts beslut bero, utan utslageis underställande under
högre rätts pröfning, men att deremot, om han fälles, en sådan
underställning skall cga rum, utfärdas en sorls upmaning till uuderdomstolarne,
all snarare söka skäl lill dea tilltalades frikännande,
än att vinlägga sig om sakens fullständiga utredning och
det angifna brottets updagande.
Underdomstolarne, om hvilka man kan länka sig att de understundom
icke ogerna se att de kunna undgå underkasta sina
beslut Öfverrälts granskning, komma icke vidare all hafva samma
intresse för att söka bringa ransakningarne till all möjlig fullständighet,
och om detta icke sker, så lära icke heller de anklagade
kunna fällas, utan Domstolen blir försatt i nödvändighet att fria.
Sakens bristande utredning som borde lända den mindre noggranna
domaren till skam, kan i stället komma att bereda honom
ett skydd för ett vårdslöst upfyllande af sina pligter.
Ett sådant sätt att lagstifta kan jag för min del ingalunda
godkänna. Jag skulle tro det vara lagstiftningens skyldighet att
i möjligaste måtto söka tillvägabringa en fullständig och rättsenlig
tillämpning af lagen, och detta bör ej motverkas eller tillintetgöras
genom sådana upmuniringar till flathet eller lättja, som
de hvilka i detta lagrum äro ifrågaställa.
Jag får derföre anhålla om afslag på LagUtsk:s törevande
betänk.
Gr. Sparre, Erik: Det förslag, som Lagölsk. framställt
till ändring af 25 Kap. 5 § R.B. är, på sätt betänk, innehåller,
i fullkomlig och noggrann öfverensstämmelse med grunderna i nu
gällande lag.
Hvar och en, sora med upraärksarahet genomläser detta betänk.
, hvilket serdeles vidlyftigt motiverar förslaget, skall icke ett
ögonblick tveka, att erkänna del ju förslaget öfverensslämmer med
dessa grunder. Lagen säger på förenämnde ställe, alt hvad Underrätt
dömt i vissa brottmål skall icke gå i fullbordan; och vid
jemförelse af detta lagrum med de äldre, hvarur detta är hemladt,
kan det ej upslå något tvifvel om, alt underställning endast skall
ske i de fall, då den tilltalade blifvit fälld. Detta står också i
öfverensstämmelse med andra stadganden, men emedlertid, jag erkänner
det, har den praxis gjort sig gällande, att dessa mål i
Den 30 Juli.
allmänhet blifvit underställde, ehvad den tilltalade blifvit friad
eller fälld, och såsom betänk, visar, ger en sednare utfärdad förordning
anlening dertill. Då nu är frågan: är ett sådant underställande
af beslut i vissa brottmål, af den nödvändighet, att
förslaget, på sätt den föreg:de talaren yttrat, derföre bör förkastas?
Låtom oss betrakta en mängd af dessa mål; äro väl de af den
vigt, att det ligger något sådant serdeles intresse deruti alt de,
framför alla andra, måste underställas?
Bör man ej hafva så mycket förtroende till Underdomare,
ali man kan vara öfvertygad att de ej skola, glömske af sine pligler
och den ed de svurit, underlåta att följa lagens och rättvisans
föreskrifter, eller skall man väl tro, att de för att undvika
underställning af ett fälldt utslag, skola fria den tilltalade?
I en slik förmodan ligger något så förnärmande, att jag ej
kan begripa huru sådant kan läggas till grund för ett afslag.
Gör icke domaren sin skyldighet, så måtte det finnas medel
alt tillhålla honom dertill och befordra den försumlige till näpst,
men om man ouphörligen, för alt förhiudra det domaren må fälla
ett orättvist utslag, ålägger honom att underställa mål, äfven om
dessa af ingendera parten äro dragne under Ofverrätts pröfning,'
så skall del aldrig bli ett slut på sådane underställningar och man
måste alltid låta saken gå till högre instans af misstroende mot
domrarne.
Hvar och en som har någon erfarenhet om arbetet vid Hofrätten,
vet hvilken oändlig mängd af underställningsmål som inkomma
dit, upläsas, granskas och medtaga en betydlig del af underdomarens
tid, då det vanligen är en dum åklagare som anställt
eli lika dumt åtal medelst obevislig beskyllning, som gifvit anledn.
till ransakning och slutligen ytterligare pröfning i den högre
instansen.
Om vi genomgå de mål, sorn äro föremål för underställning,
och hvilka finnas upräknade på första sidan af Ulsk:s betänk., så
äro de utom sådane som å lif och ära gå, af serdeles liten betydenhet,
såsom vidskepelse, falsk myntning och utprångling af
det förfalskade, lägersmål i vissa förbudna leder, bodrägt m. m.
Om ett sådant brott är begånget och tilltalas, så finnes alltid
en allmän åklagare, och om domaren obehörigen friat, så eger
ju åklagaren att i dessa, som alla andra brottmål, få målet draget
under Öfverrättens pröfuing. Kan det väl under sådane förhållanden
vara skäl att med en mängd af obetydliga saker, då de
icke äro bevista, tvenne domstolars tid skall för granskning deraf
sysselsättas till skada för andra ärenden, att Ofverrätts 5 ledamöter
sola uptagas med genomläsning af handlingar i mål som slutligen
icke kan leda till något resultat.
Jag anser att förslaget, som är fullkomligen öfverensstämmande
med grunderna för vår lagstiftning, i väsendtlig mån kan
bidraga till besparing af Hofrättens lid, och slutligen afhjelpa den
oegentliga tillämpning som Utsk:s betänk, (pag. 9) omförmäler,
der det bevises att, om man skulle följa ordalydelsen strängt, så
28
Den 30 Juli.
skall en tilltalad person, som af Underrätt frias, likväl sitta i häkte
ända till dess Öfverråtts utslag i målet fallit.
Jag tillstyrker antagande af Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste talaren har ansett att
Utsk:s förslag står i fullkomlig öfverenssämmelse med nuvar:de
lagstiftningsgrunder: jag vågar att med honom vara af alldeles
motsatt tanka. Den värde talaren har, som stöd för sitt påstående,
åberopat det nuvarande stadgandet, alt hvad Underrätt dömt
i gröfre brottmål, må icke i fullbordan gå, förrän Öfverrätt saken
pröfvat. Nåväl. Jag hemställer nu burvida icke en frikännande
dom också går i fullbordan ! Då en person slipper ur fängelset
derföre att lian blifvit frikänd, matte väl äfven sådant vara
en fullbordan af dom, hvadan det förslag som nu blifvit framlagdt,
långt ifrån att öfverensstämma med lagens bokstaf, tverlom
är deremot stridande. Det öfverenslämraer icke heller med
nuvarande lagstiftnings-anda, ty hvarföre har lagstiftaren föreskrifva
underställning af gröfre brottmål, om ej af den orsaken
icke blott att en oskyldig like må bli sakfälld, utan äfven ali samhället
skall ega en större säkerhet att i gröfre brottmål icke
oskäligen frias, ty om det i första rummet är af vigt, att icke
den oskyldige dömcs saker, så är det likväl för samhället äfven
af stor vigt, alt den grofve brottslingen ej må undslippa straffet.
Jag skulle således föreställa mig, alt långt ifrån att denna lagförändring
skulle återföra oss lill lagens ursprungliga mening, sä
förer den tvertom derifrån.
Den värde talaren har sagt att det endast vore obetydligheter
ang:de hvilka man bortloge underställningen: han har likväl
dervid förgätit, alt underställningen blifvit föreslagen att borttagas
i mål, som för den hederlige mannen gälla mera än lifvet,
nemi. äran.
På grund häraf, och med åberopande af hvad Gr. Mörner
anfört, och hvaruti jag anhåller att få förena mig, instämmer jag
äfven i hans anhållan om afslag å betänk.
Gr. Mörner: Den föreg:de talaren har redan utredt huruledes
det ifrågavar:de nya stadgandet icke slår i öfverensstämmelse
med den i nu gällande lag antagna grund. Ett ytterligare
bevis för denna sats, torde väl ligga i den först uti sednare tider
uphäfna rättigheten för Hofrätt alt kunna både skärpa och
mildra straffet, — icke endast lindra, utan äfven skärpa, och det
i sådane mål, som icke voro af underställnings egenskap. Den
rättighet, som Hofrällerne sålunda från fordna tider haft, synes
mig ådagalägga att den ifrågavar:de förändringen åtminstone icke
öfverensstämmer med grunden för 1734 års lag.
De exempel, som Gr. Sparre anförde för att ådagalägga obehöflighelen
af underställning utaf Underrätts utslag, voro i min
tanka serdeles olyckligt valda. Det var just mycket ömtåliga förhållanden;
som der förekommo — förhållanden mellan närskyllda.
Bland andra nämndes bodrägt: når den ena makan drager
från den andra, eller barn från föräldrar. — Dessa händelser må
-
Den 30 Juli.
29
ste vara af de mest ömtåliga som kunna antagas falla under Domarens
handläggning; och då den gällande lagen öfverlemnar
ansvarsbestämmelsen i dessa fall helt och hållet åt domarens godtfinnande,
tyckes sannerligen skäl vara för handen, att i sådane
mål underställning af Underrättens heslut hör ega rum. Jag skulle,
som sagdt är, tro att detta var ett olyckligt valdt exempel.
Likaså äro blodskam och lägersmål i förbudna leder med flere i
betänk, upräknade förbrytelser af den ömtåliga beskaffenhet att
de icke böra anses som bagateller; och att angifvelser för brott
sora gå å ära, af nuvartde LagUtsk. ansetts så obetydliga att utslagen
i dessa mål icke borde underställas, då den tilltalade ej
fälldes har Gr. Lagerbjelke redan anmärkt. Ehuru utslaget ej
utfallit bestämdt fällande, kan det dock ganska ofta vara för den
tilltalades goda namn och rykte i hög grad besvärande. Det är
nemi. en betydlig skillnad att i sådane mål blifva ansedd icke
kunna ät saken fällas eller blifva ställd under framtiden, och att
blifva fullständigt frikänd, men om dessa serskilda kategorier skulle
föranleda till målens olika behandling, derom lemnar icke det
nya förslaget någon anvisning. Mig vill det synas som den lindring
i Hofrätternes göromål hvilken med förevar:de förslag afses,
skulle blifva väl dyrköpt, då den skulle ernås på de vilkor som
här blifvit framställde.
Hofrätterne måste i första rummel vara till för att vaka öfver
rättvisans gång i landet och hvad som fordras för befrämjande
af detta ändamål, får icke skys eller undanskjutas af omtanka
för Hofrälts-ledamölernes beqvämlighet. Jag anhåller om propos.
på afslag af betänk.
Gr. Sparre: Det är ett besynnerligt stridssätt, som användes
af mine motståndare; de framställa såsom af mig anförde
skäl hvad jag icke sagt och tillägger mina yttranden en betydelse
sorn icke kan dem tilläggas.
Sålunda har man sagt det jag skulle anse förbrytelser, som
angå ära etc. för bagateller: jag har ej nämnt ett ord derom och
huru kunna Hrr:ne yttra sig på sätt som skett, då, så snart den
tilltalade är fälld till straff för ett brott som går å ära, beslutet
derom blir understäldt.
Man har talat om af mig olyckligt valda exempel, att bodrägt
och lägersmål i förbudna leder voro ömtålige brott samt
att underställning i fråga om dem vore nödvändig: Mine Hrr!
underställningen är bibehållen i dessa brott så fort den tilltalade
blifvit af domstolen sakfälld; men om här anförda brott äro af
ömtålig beskaffenhet och böra behandlas med all möjlig noggranhet,
så bör man ock göra sig reda för hvad som menas med detta
uttryck. Jag menar dermed att ett straff icke bör tillämpas,
förrän brottet är fullkomligen konstateradt. Om brottet icke är
fullt konstateradt så går ju den anklagade fri genom Underrättens
utslag och hans frikännelse måtte väl vara lika god, om den meddelas
af Under- eller Öfverrätt — det är ju blott fråga om frikännelse!
Förslaget bibehåller ju underställelse i alla mål för hvil
-
30
Den 30 Juli.
ka en sådan är stadgad, med undantag af hugg och slag å stjuf*
och svärföräldrar samt oqvädingsord emot dem, men endast då
tilltalade blifvit af domstolen fälld, ty man har ansett obehötligt
att underställa ett mål af den beskaffenhet, att anklagelsen icke
haft någon påföljd; och jag vädjar lill en hvar, om det kan anses
nödigt eller nyttigt; att i ett mål af den beskaffenhet, att
någon påföljd derå icke kan ega ruin. Underrätts beslut skall
Öfverrätt underställas och den tilltalade, som tilläfventyrs sittat
häktad för en obehörig anklagelse, skall i häktet ytterligare förblifva
sittande under den tid som åtgår för ransakningens insändande,
för handlingarnes granskning i Hofrätten och meddelandet
af dess beslut. Man klagar redan öfver obehörigt häktande och
tidsutdrägt med processers afslutande under det att lagens stadgande
är sådant sam det är, och bibehållandet af nu gällande
praxis skall otvifvelaktig! leda till tidsutdrägt och den tilltalades
längre qvarhållande i häkte, under det alt inträffa kan, att den
häktade personen är oskyldig till del brott hvarför han blifvit anklagad
och omsider frikännes, och sjelfva häktandet således varit
ett våld mot den tilltalade.
Slutligen hafva begge mine motståndare sagt, det jag hade
orätt i mitt påslående alt förslaget öfverenstämde med lagstiftningens
grunder: jag vågar tro, alt de värde ledamöterne icke med
tillräcklig upmärksamhel genomläst Utsk:s betänk., men alt hvar
och en som deråt egnat tillbörlig eftertanka, icke derom skall hysa
någon tvekan. Talarne hafva åt uttrycket ”må ej i fullbordan
gå” gifvet den tolkning, som skulle detta gälla, vare sig den
tilltalade vid underrätt blifvit fälld eller friad: den som med ledning
af Utsk:s betänk, genomläser det äldre lagstadgandet, finnér,
att orden ”i fullbordan gå,” är en fri öfversättning af de ord
som finnas i de gamla lagarne alt execution icke må ske, och
Hrr:ne kunna väl icke påslå att ordet execution haft afseende på
något annat än då den tilltalade blifvit åt saken fälld. Om man
fattar hvad de gamle menade med execution, så tror jag icke att
meningarne derom kunna vara delade, och till styrka för min
sals, att förslaget öfverensstämmer med lagstiftningens grunder,
ber jag att få upläsa några rader ur Utsk:s betänk, pag. 4, så
lydande:
”Grunden till underställning synes uttryckt i rättegångsordibansen,
hvilken ålägger Hofrätten granskning och hemställning
af Underdomares utslag i lifssaker, på det den oskyldige måtte
sin oskyldighet tillgodonjuta och straffet icke skärpas öfver den
brottsliges skuld”. Hysa Hrr:ne ännu tvekan att grunden för underställningen
är den sora jag framställt? Jag uprepar det än en
gång, att, efter den erfarenhet jag haft under de år jag sittat som
ledamot i Hofrätt, och en hvar kan derom öfvertyga sig, underställning
i alla hänseenden tjenar lill intet, ty hvartill skall det
väl tjena att i mål, der, som jag nyss nämnde, stundom en dum
och enfaldig åklagare af oförstånd anställer en process, borttaga
icke blott Underdomarens ulan äfven Öfverrättens tid med läs
-
De n 30 Juli.
31
ning af handlingar och undersökningar, som till intet resultat
slutligen leda.
Man har sagt att Öfverrättens ändamål är icke allenast att
tillse att den oskyldige icke dömes orätt, eller alt den tilltalade
ej fälles till för hardt straff, utan alt rättvisa skall skipas: detta
är rikligt och sannt; men det är åklagare-makten som skall vaka
öfver alt brott tilltalas och åtal fullföljas, om Underrätt orätt sett
saken. Sådant tillkommer åklagaremakten; — och senare tiders
lagstiftare hafva i thy med noggrannhet följt den grundsats, att
skilja domarens kall ifrån åklagarens. — Åklagaren skall tilltala
och beifra brott; domaren har intet annat att göra, än alt säga
hvad rätt är och mer och mer skall den satsen göra sig gällande.
Jag vill likväl icke och intilldess éklagaremakten i vårt land
blifvit behörigen organiserad, gå för långt i tillämpningen af denna
grundsats; men jag anser här ingen fara vara skedd och andra
medel finnas att tillhålla Underdomaren att fullgöra sin pligt,
än åliggandet att underställa Öfverrätt utslag i mål, på sätt mine
värde motståndare yrka.
Jag ser inga vådor af förslaget, men en verklig nytta i så
måtto, all en för Hofråtterne dyrbar lid må bättre kunna användas
än hvartill mycket deraf nu åtgår, hvarföre jag tillstyrker
R. o. Ad. att dertill lemna sitt bifall.
Gr. Lagerbjelke: Den anmärkn., som den siste värde talaren
gjort mot sina motståndares sätt att föra diskussionen, anhåller
jag vördsamligen alt till honom få återremittera. Han har
nemi. anfört att förslaget bi be holle stadgandet om underställning
i vissa slags mål, såsom bodrägt m. fl. då den tilltalade blifvit
sakfälld: delta är sannt; men derom hafva vi icke talat, utan derom
att då den tilltalade i sådane mål blir frikänd, så skulle saken
icke bli underställd.
Vi hafva sagt, att, om det är af vigt i första rummet att
den oskyldige ej orättvisligen fälles, så är del andra för samhället
af högsta vigt att den skyldige icke oskäligen frikännes hvilket
icke uti förslaget blifvit iakttaget, men den ädle Gr:n sjelf
torde nödgas erkänna, hvadan hans anmärkn. var oriktig och så
mycket mera obefogad, som upmärksamheten redan blifvit derå
fastad, att icke heller för den anklagade, den nya lagen vore tillfyllest
betryggande, ty om en person, ömtålig och mån om sin
ära, anklagades, men af domaren ansågs ej kunna till saken fällas
utan ställdes under framtiden, så skulle, enl. förslaget, denna
dom icke underställas Öfverrätt, hvaremot om underställning egt
rum, Öfverrätten måhända helt och hållet frikänt.
Hvad ytterligare beträffar Gr. Sparres anförande af en ordställning
i de fordna lagarne, så må han för sin sats alltför gerna
åberopa ordet execulion, som deremot ej finnes i den nuvarande
lagen, utan att sådant lärer hindra att den ordalydelse som
finnes i nu gällande lag måtte bevisa något ännu mera. Den
ädle Gr:n har många gånger medgifvit och framställt som en stor
förtjenst hos 1734 års lagstiftare, att de ej förändrat i lagen an
-
32
Den 30 Juli.
nät än hvad som nödvändigt behöft förändras för att åstadkomma
förbättringar.
Nåväl! följer ej deraf, att sora 1734 års lagstiftare förändrat
det gamla stadgandet till det närvarande, så skedde sådant icke
af blott passion att förändra, utan derföre, att desse lagstiftare
ansågo att berörde gamla stadgande behöft förbättras. Om man
nu antager att stadgandet, sådant det f. n. gäller och lyder, af
dem infördes med verklig afsigt, sä måste raan väl antaga att
samma stadgande skall tydas efter sin nu egande ordalydelse, men
ingalunda efter den gamla afskaffade; och alt det äfven ända hittills
blifvit af statsmakterna så fattadt, bevises af utkomna författningar
äfvensom bestående praxis.
Samme talare har äfven anfördi åtskilligt huruledes det skulle
vara åklagaremakten sorn endast bade att vaka derutöfver att
icke för lindriga domar må vinna laga kraft. Så vidt jag vet är
emedlertid den accussaloriska lagstiftningen ännu icke hos oss införd,
och Gr. Sparre vet bättre än jag, att hos oss åligger det
domaren att sjelf utleta hvad sannt och rätt vara kan. Vi håfve
ännu icke antagit den method, som gör domaren till en blott
machin den der sitter och dömer på endast de skäl som advokaten
framställer, utan hos oss skall Domaren ej blott bedöma de
skäl och förhållanden som honom föreläggas, utan han skall, så
vidt han det förmår, jemväl sjelf verksamt ingripa till sanningens
utletande, och härmed öfverensstämraer fullkomligen det nu gällande
stadgandet om underställelse.
Slutligen har Gr. Sparre, som stöd för förslaget och sin åsigt,
anfört att Hofrätternes redan förut så mycket uptagna tid, kunde
bättre användas än med sådane slags frågor: för min del vet jag
ej huru Hofrätterne bättre skulle kunna använda sin tid, än att
utleta hvad rätt och sannt vara kan i mål, som t. ex. angå
— äran.
Gr. Sparre: Det är en fullkomlig sanning att jag sagt och
alltid kommer alt säga, att 1834 års lagstiftare icke förändrat
mera än hvad som varit nödvändigt och i allmänhet bibehållit
den gamla lagstiftningens grundsats, och detta är så sannt att
det just visat sig ega tillämpning på förevar:de utlåt., ty 1734
års lagstiftare hafva icke vidtagit annan förändring än alt de, i
st. f. ordet execulion, satt ordet fullbordan, och detta af det skäl,
att execulion är ett fremmande ord, som icke väl användes i lagen,
hvarföre ett Svenskt, fullbordan i dess ställe infördes. Detta
bevisar aldrabäst min sats att 1734 års lagstiftare följde samma
grundsats som den äldre lagstiftningen; och när i denna står
att målen skola underställas på det den oskyldige må njuta sin
oskuld till godo och straffet icke skärpas öfver den brottsliges skull,
så måtte väl, efter hvad jag hoppas, det vara ådagalagt, hvad jag
sökt bevisa, eller att underställningen hade till mål, att den brottslige
icke skulle öfver höfvan straffas. Alt denna grundsats ytterligare
bibehölls i 1734 års lag, visar sig af 30 kap. 19 § R.B.
hvar
-
Den 30 Juli.
33
hvarest säges: ”brottmål, grofvare eller mindre, må ej någon under
Konungen draga, utan han gitter visa, att han ej är fulleligen
hörd, eller fälld till svårare straff, än lag säger.”
Det är ouphörligen samma grundsats, som uttalar sig i lagen,
alt det blott är i nyssnämnda fall som Öfverrälten kunde besväras;
men jag uprepar det än en gång, om Hrr:nes farhåga vore
grundad, så borde ju alla möjliga mål underställas Öfverrälten,
ty man skulle ju aldrig kunna låta förblifva vid Underrätts dom!
Nu förekommer otvifvelaktig! bland dessa mål, derom äro alla ense,
en stor mängd, som är jemförelsevis af den ringa beskaffenhet,
att underställning, synnerligen då den tilltalade icke blifvit
fälld, är öfverflödig; och hvartill skall det då tjena alt uptaga
2:ne domstolars tid med ransakning, eller dom som bör fällas af
en, hvilken, om den ej är väl fälld, kan af den som i saken förer
talan, dragas under högre rätt.
Man har sammanblandat underställning med Hofrältens levterations-
och skärpningsrätt: dervid vill jag blott nämna att skärpniugsrätten
är uphäfven för någon tid sedan, och att äfven levteralionsrätten
till en del är uphäfd och ändrad, så att Hofrätterne
blott på grund af läkarebevis kunna dömma lill vatten och bröd;
med eli ord, jag har icke hört mine värde motståndare anföra
något skäl, som skulle kunna försvaga min öfvertygelse om förändringens
lämplighet.
Hvad som blifvit yttradt om den accusatoriska rättegångsformen
är ganska sannt, och jag har icke heller påstått att den i
hela sin stränghet gäller i vårt land, men väl, alt del är en lagstiflnings-grundsats,
som öfver liela Europa gör sig gällande, att
allt mer och mer skilja åklagaremakten från lagskipningen, och
jag har ännu aldrig hört den mening yttras all Domaren derigenom
blir en machin. Jag tror ali han bibehåller sin egenskap
af domare bättre, fyller sin plats båttre och ingifver parterne mera
förtroende om han dem emellan blott skiljer hvad som är
rätt, än att derjemte fungera sorn åklagare. Emedlertid, oell om
man också medgifver att den accusatoriska rättegångsordningen
icke i hela sin konsequence är antagen i vår lagstiftning, så är
det likväl ovedersägligt, att den omständigheten icke ensamt utgörer
grunden hvarför Öfverrätt bör sysselsättas med den tvåfaldiga
pröfningeu i en mängd mål, som icke leda till någon
påföljd.
Hvad angår den omständigheten att åtskilliga förbrytelser,
som angå närskylda, äro af underställnings egenskap, så har jag
ju sagt, att så är, och talarne hafva raedgifvit alt de fortfarande
blifva af samma beskaffenhet; men jag uprepar det än en gång,
det måtte väl endast vara i de fall, då den tilltalade blir fälld,
som ärendet blir af mera delikat natur, ty om det inträffar, att
den som blifvit tilltalad för bodrägt, frikännes, så har han intet
ondt lidit, ulan är det blott för det fallet att han blifvit fälld,
som en mera sorgfällig pröfning blir af nöden, och förden händelsen
är ju underställningen bibehållen.
9 H. 3
34
Den 30 Juli.
Gr. Mörner: Till slöd för sin åsigt, att det föreslagna nya
stadgandet skulle närmare öfverensstämma med nu gällande lag,
har den föreg-.de talaren åberopat ordet exccution, som i den gamla
råtlegångsordinansen förefinnes. Jag får då till stöd för min
tanke åberopa hvad i 25 Kap. 5 § K.B. föreskrifves, att hvad Underrätt
dumt i grofvare brott, som till dess domstol hörer, må ej i
fullbordan gå, utan sände sin ransakning oell dom genast in lill
Hofrätten, att der först vidare pröfvas och skärskådas, såsom då
någon gifves skuld för det, som å lif eller ära går etc. Af dessa
ord synes alt det är icke eudasl när den tilltalade fälles utan redan
till följd af blotta åtalet, som Underrättens beslut skall underställas
Öfverrätlens pröfning, och så har äfven stadgandet blifvit
hittills tillämpadt. Jag skulle tro, att meningen med lagstadgandet
borde för 1734 års lagstiftare och de närmast derefter
varande lag-lillämpare vara åtminstone lika klar som för oss, som
lefva mera än ett sekel sednare.
Gr. Sparre har äfven lagt mycken vigt derpå, att Hofrätten
skulle genom den ifrågavar:de förändringen befrias från handläggning
af sådane ärenden, hvilkas pröfning icke skulle kunna leda
till något resultat. Ja, då man utgår från den praemissen, alt
något resultat af pröfningen icke kan upkomma, — då är slutsatsen
ganska riklig; men del är just riktigheten af denna prtemiss,
som jag vågar bestrida. Öfverrätlens granskning af målet
kan mången gång leda lill ett helt annat domslut, än det, hvartill
Underrätten kommit, och så sker icke sällan i verkligheten.
Omständigheter, förbisedde tilläfventyrs af Underdomaren, anlingeu
af bristande skarpsinnighet eller af likgiltighet, men upmärksammade
i Hofrätten, föranleda till förnyade undersökningar, och samme
domare som friat, kan sedan vid deu anbefalda ytterligare
pröfningen komma att fälla.
Talrika exempel derpå kunna företes; och då så förhåller
sig, torde med skäl kunna frågas: om del är räll all borttaga en
sådan granskning, eller om det kan antagas ali rättvisan eller allmänna
säkerheten skall vinna derpå, att ärenden, som röra samhällets
moraliska hälsa, icke på det mest noggranna och sorgfälliga
sätt vårdas?
Man har sagt, att det finnes andra medel att tillhålla Domaren
alt fullgöra sin pligt. Det är möjligt att sådane medel kunna
utfinnas, och det vill jag ej bestrida; men alt ett vigtigl correctiv
ligger i underslällningsskyldighelen, torde ej heller kunna
förnekas. Dä Underrätts undersökningar i mål, som ej äro af underställnings
egenskap, icke följa med den öfriga domboken då
den renoverad lill Hofrätten insändes, sä lärer äfven någon kännedom
icke komma att der förefinnas om Underrättens förfarande
i alla dessa mål, och således någon kontroll deröfver ej eller vara
möjlig.
Det är likväl eli högst betydligt antal mål, i afseende på
hvilka fråga är att nu borttaga all sådan kontroll. Jag medgifver
visserligen ali underställning f. n. eger rum i en del mindre
vigtiga mål, och skulle gerna bill ädl LagUtsk:s förslag, om dess
Dea 30 Juli.
33
majoritet inskränkt sin åtgärd lili att utgallra så beskaffade mål, men i
den allmännelighet, som förslaget nu förekommit, anser jag vådligt
att biträda detsamma. Dessutom qvarstår äfven, efter delta förslag,
många sådane händelser der underställning kan komma i fråga fastän
de äro af en jemförelsevis obetydlig natur. En handling har t. ex.
genom felaktig rubricering af åklagaren fått en svårare karaktär
ån som derpå borde tillämpas, och derigenom blifvit flyttad inom
en helt annan kategori än dit den rätteligen hörer. T ex. huru
ofta rubriceras icke som rån, gerningar, som vid domarens
undersökning reducera sig tilläfventyrs till snatteri. Således gifver
en oriktig rubricering af en sak, en svårare karakter deråt
än den eljest skulle hafva, och möjligen skulle förslaget komma
alt framkalla flere sådane oriktiga påståenden, enär en åklagare
kunde finna tjenlig!, alt för att vinna större upmärksamhel åt den
anhängiggjorda saken, gifva densamma en svårare rubrik. Det är
icke endast den tilltalades befriande som är af vigt, utan äfven
ganska ofta att behörig uprältelse för ett obefogadi tilltal beredes
den anklagade.
Afven detta kan och bör blifva föremål för Öfverdomstol
pröfning.
Jag kan ej af de skäl, jag här höll åberopas, finna mig föranlåten
frånträda mitt förut gjorda yrkande om afslag på detta
betänk.
Gr. Sparre: Det är icke allenast den tilltalades frikännande
som erfordras, sade den siste värde talaren, utan äfven behörig
uprältelse, men jag tillägger: äfven snar rättvisa fordras; och
alla de åtgärder som tjena till ett obehörigt förlängande af den
tilltalades lidande äro oriktiga, och böra borttagas.
Den tilltalade har ovillkorligt anspråk pä snar rättvisa, —
men huru skall den honom kunna vederfaras, då han, i en stor
del af här utpekade fall skall sitta i häkte under den tid ransakningen
pågår? Efter densammas slut har Uuderdomaren en månads
tid på sig för inskickande af ransakningen till Hofrätten och
denna åter en månad till målets handläggning innan expeditionen
Utkommer. Den tilltalade, som möjligen är alldeles oskyldig, blir
i följd af en måhända enfaldig anklagelse, mer än 2 månader
qvarhållen i häkte utöfver den eljest erforderliga tiden! Det är
lagstiftningens pligt alt tillse att icke den tilltalade tillfogas ett
obehörigt lidande, och om underställning af vissa mål, jemförelsevis
af mindre vigt, vore nödvändig, hvarföre ålägger man ej
underställning af alla möjliga mål, hvarföre låter man ej alia gå
till den högre instansen.
Finnas då inga andra utvägar alt tillse det Underdomaren
sköter sin pligt, utan serskilda kontroller äfven om alla parter
äro med domslutet nöjde, hvartill skall det tjena alt för de fall,
då bevis icke förefunnits för den tilltalades fällande, hålla honom
qvar i häkte, då icke åklagaren sjelf ansett saken vara af beskaffenhet
att han tilltror sig kunna få den tilltalade fälld genom
målets dragande under Öfverrätts pröfning?
3*
36
Den 30 Juli.
Om man nu erkänner och vet hvad hela landet vet att Hofrätterne
äro till den grad öfverhopade med arbeten alt 100, ja,
1000-tals mai vänta på handläggning, är det då skäl att uplaga
deras för landet dyrbara tid med behandling af en mängd sådane
små mål, hvarom här är fråga.
Gr. Mörner: Alt svara på de spörjsmål, som den siste talaren
framställt, hvarföre icke en till orimlighet utsträckt underställning
borde införas, anser jag vara alldeles öfverflödigt, enär
fråga derom icke blifvit väckt och jag gerna undviker att fäkta
mot väderqvarnar.
Beträffande åter den frågan hvarföre jag lägger vigt på bibehållandet
af utslagens underställning i svårare brottmål ulan
afseende på resultatet af domen, så kommer det sig deraf, att jag
anser hvad, som rörer individerne i samhället, såsom sådane och
deras inbördes rättsförhållanden, vara lika vigtigtsom det, hvilket
rörer deras pekuniära och ekonomiska ställning och förhållanden.
En lagstiftning, som går ut på att eftersätta de menskliga
rättigheterna för de ekonomiska fördelarne, (och af sådan egenskap
äro dock de civila frågor, hvarom den siste talaren nämnde),
anser jag ingalunda hafva rätt upfyllt sin bestämmelse; och jag
kan följaktligen icke ingå derpå, att för undanrödjande afolägenheterne
utaf den tillökning af mål, som blifvit en följd af den
sednast gjorda förändringen i Domstolarnes organisation, en förminskning
i antalet nu skulle till vägabringas derigenom att sådane
mål, som förut ansetts företrädesvis vigliga, nemi. de, som röra
individerne i samhället som menniskor och medborgare, att
desse mål säger jag, skulle sättas i andra rummet.
Jag fortfar att yrka afslag å betänk.
Gr. Sparre: Jag anser individens rättigheter vara lika vigtiga
som den siste talaren, och just derföre har jag bibehållit underställning
i aila de fall då den anklagade skall undergå straff,
— det är mitt korta svar! Så fort det är fråga om att den tilltalade
skall undergå straff, är underställning bibehållen men icke
då anklagelsen befunnits vara ogrundad. Denna underställning är
i sådant fall äfven onödig derföre att det gifves andra och bättre
utvägar att tillhålla domaren att sköta sin tjenst, serdeles som
åklagaren kan draga målet under Ofverrätts pröfning.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, och II. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. lill bifall å Utsk:s betänk.,
besvarades denna propos. med blandade ja och nej; hvarefter
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå samma betänk.,
samt då dervid ropades starka ja, blandade med nej, förklarade
det han trott sig linna att ja varit öfvervägande.
Efter härvid af Gr. Sparre begärd votering, uplästes till justering
och godkändes följande voter:spropos.:
Den 30 Juli.
37
Den, som bifaller LagUtskrs betänk. N:o 37 voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva alfallit som följer:
Ja — 15.
Nej — 17.
Ånyo föredrogs LagUtskis d. 26 och 29 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 38, i anledn. af gjorde anmärkmr emot Utskis
betänk. N:o 6, öfver väckt motion om rätt till jord och lägenhet
för anläggande af elektriska Telegrafer.
Gr. Sparre, Erik: På sätt min delta förslag vidfogade reservation
innehåller, anser jag detsamma vara verkligen olämpligt
och för den enskilde eganderätten vådligt. Jag tror nemi., pä
sätt jag i reservationen baft äran anföra, att Staten kan fordra af
den enskilde att lian afstår sin egendom för det allmännas behof,
men Staten kan icke fordra att, om han bibehålles vid denna
egendom, han i sin eganderält skall tåla sådan inskränkning, att
han icke skulle vara skyddad för intrång från andra. Del vore,
för att använda en något trivial liknelse, som skulle jag-få behålla
min rock, men vara tvungen att bära den full med stenar. Samma
förhållande är det om jag finge behålla min eganderält, men
icke skulle kunna förhindra att genom anläggning af en telegraflinea
man upgräfde jorden, och sålunda förstörde den provenyjag
trott mig af densamma kunna draga, och derjemte tillfoga mig
det obehaget att se min gårdsplan, min trädgård eller min åker
upgräfd och förstörd. Det ligger i sakens natur att jag såsom
egare till jord har rätt att från densamma afhålla alla andra;
men enl. detta förslag skulle främmande personer i hvarje ögonblick
ega rättighet alt inkomma på mina egor, och upgräfva min
jord för anläggning af en telegra f-1 i nea. Jag hemställer till en
hvar af eder, Mine Hrr, om ni skulle lycka om att midt för er
gårdsplan uppsattes en lelegraflinea, eller om den lägges under
jorden, skullen J väl tycka om att man upkastade barikader så
att J icke kunden komma in i edia egna hus? Jag bar i anledn.
af detta förslag och efter återremissen af det förra betänk, i detta
ämne, skrifvit till åtskillige personer, med hvilka jag gjort bekantskap
under resor i flera af Europas länder, för att göra mig
underrättad huruvida der en sådan lag finnes, och fått del svar,
att man numera icke finner lämpligt att anlägga telegrafer öfver
jorden, ulan att de vanligen läggas under densamma, samt att,
vid sådant förhållande tillämpning af någon annan lag än expropriationslagen
ej kunnat komma i fråga. Delta svar har jag erhållit
dåde från Tyskland och Frankrike. Jag tycker det vara
38
D e n 30 .(ii I i.
besynnerligt ock djerft alt i ett land, der raan ännu saknar erfarenhet
örn telegrafers nytta man är betänkt pS stiftandet af en
lag sådan som denna, onder det alt i länder der telegrafer redan
linnes, man icke ansett sådant vara af nöden. Det är naturligt
att om lagen icke medgifver rättigheten att använda den främmande
jorden, så blir telegraf-anläggaren nödgad att gä omkring,
oell ingenting hindrar att gå med telegrafen i krokar. Man kan
således för en telegraf-anläggning öfverenskomma med jordegaren
om Iiniens dragande genom trakter, som för anläggningen blifva
minst obeqväma, och det är icke tänkbart att mängden af menniskor
skulle vara så ogina att de blott för oginhetens skuld skulle
neka en sådan anläggning öfver utägor, då anläggaren icke
eger rätt att draga linean öfver de ställen som för jordegaren vore
olägligast. Jag vågar således anhålla om propos. på afslag,
förvissad som jag är att ingen omöjlighet skall upstå för dem som
vilja anlägga telegrafer att vinna det ändamål, som afses genom
öfverenskommelse med vederbörande jordegare. Jag gör mig sä
mycket säkrare förvissad derom, sora jag har mig bekant att en
utländning, hvilken begärt och erhållit K. M:s tillstånd att anlägga
en sådan telegraflinea icke satt i fråga något annat i sin ansökning,
än alt, med begagnande af expropriationslagen, fä jord
mot ersättning, och den K. resolutionen, hvilken med bifall härtill
meddelades sistlidet år, innehåller också att berörde lag skall
användas der så nödigt finnes.
Hr v. Heland, Isak Fredr.: Den siste värde talaren tyckes
se saken från en mörk synpunkt. Jag skulle föreställa mig,
alt om en telegraf kommer att anläggas, så är det icke förenligt
med anläggarens intresse att föra linean genom någon trådgård
eller gårdsplan, ty ersättningen till jordegaren blefve för stor,
hvarföre också linean komme alt föras öfver oländig mark, ty
del är klart alt icke kunna grafvar gräfvas för telegraftrådens
nedläggande, eller stolpar nedslås i den bördigare jorden, utan
deremot svarande ersättning till egaren. Den föreg:de talaren har
yttrat sig om lagstiftningen i detta fall utomlands; men vi skola
påmiuna oss ali der finnes ett vida större antal innevånare på
qvadratmilen än hos oss, hvarigenom kostnaderna för dylika anläggningar
betäckas i följd af den betalning som erlägges för de
underrättelser som genom telegraferne spridas. Här är det nödvändigt
att företaget göres med minsta möjliga kostnad, ty skulle
anläggningen ske med vilkor att behöllig jord derför inlöses, sä
fruktar jag alt aldrig någon telegraf-inrättning i Sverige skall
komma lill Stånd.
Man har talat om alt tillstånd för anläggningen af en sådan
blifvit meddelad: har den väl blifvit utaf? —Ingalunda, och sannolikt
emedan kostnaderne äro för stora att inlösa erforderlig jord.
■lag vill icke vidare uppehålla R. o. Ad. med att uprepa de bevis
för tel egra fl i n iers nytta som förra gången ärendet förevar, bär
framställdes. Hvar och en känner huru de utgrenat sig öfver bela
Frankrike och Tyskland, ända derhän alt en fabrik i Berlin
Den 30 Juli.
39
är ensamt sysselsatt med att tillverka trådar lill tusendetals alnar
dagligen. Jag anhåller om bifall till betänk.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter lill bifall å Ulsk:s
utlåt, framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med
nej; hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes en sålydande voter:spropos.
:
Den, som bifaller LagUtsk:s ullål. N:o 38, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anses förevarande utlåt, af K. o. Ad. afslaget.
Vid voleriugeus slut befunnos röslerne hafva utfallit sålunda:
Ja — 20.
Nej — 11.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda utlät. N:o 262, i anledn. af erhällne ålerremisser å betänk.
N:o 167, ang:de dels af K. M:s nåd. propos. om de uti ordinarie
räntan ingående persedlars omsättning och förenkling, om förändring
i nu gällande sladganden i afseende på indelta räntors och
kronotiondes upgörande och om de årliga markegångsprisens bestämmande,
dels enskilde i samma ämnen väckte motioner.
Härom upstod icke någon diskussion, och R'. o. Ad. beslöt,
att med vidhlifvande af i afseende på punkterne Litt. A. och C.,
samt N:ris 16, 17 och 21 af betänk. N:o 167 förut fattade beslut,
bifalla det af Utsk. nu tillstyrkta tillägg till dess rörande
priskuranternes bestämmande afgifna förslag, att endast de priser,
som äro gångbara vid s. k. kontant försäljning böra läggas till
grund för priskuranterne äfvensom för de från Kronofogdarne deröfver
afgifvande anmärkntr, hvarjemte förevar:de utlåt, i öfrigt
ansågs icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogos och biföllos SlatsUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagde utlålm:
N:o 263, i anledn. af väckt motion, ang:de anslag till inköp
af en Kansli-rådet Krutmeijer tillhörig gravyrsamling; och
N:o 264, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de understöd
åt Öfverste-Löjnanlen J. Z. Dunckers enka, Maria Charlotta
Tuderus.
Föredrogs men bordlädes ånyo på begäran af Gr. Lager
-
40
Den 30 Juli.
bjelke, Gust.: oell Gr. Taube, Henning Edv., SlalsUtsk:s
i gårdagens plenum på bordet lagde nedandämnde utlåt:n:
N:o 265, i anledn. af erhållne ålerremisser å betänk. N:o
44, ang:de utbetalning af stadgad ersättning utaf allmänna medel
till vittnen i brottmål, då den tilltalade saknar tillgång, eller ersättningsskyldighet
icke kan honom åläggas; samt
N:o 266, i anledn. af erhållne ålerremisser å utlåt. N:o 81,
ang:de uphörande af s. k. vakans- och förslags-liggetids- samtbegrafningshjelps
besparingar, samt om årliga anslag till vederbörande
pensionskassor, såsom ersättning för de inkomster, dessa
kassor af nämnde besparingar åtnjuta.
Föredrogs och lades lill handlingarne StatsUlsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 267, i anledn. af erhållen återrerniss
å utlåt. N:o 207.
Föredrogs StalsUisk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 268; i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. N:o208.
Hr Rosenblad, Bernh.: Del kan naturligtvis icke falla
mig in ali vilja lägga något hinder i afseende på en fråga, som
är af Ständerna afgjord, men jag anhåller endast alt till pro!, få
förklara, att jag icke deltagit i R. o. Ad:s i afseende på denna
fråga fattade beslut.
SialsUlsk:s förevande mern. lades lill handlingarne.
Föredrogs den af Hr Tham, Casper Wolrath, väckta i gårdagens
plenum på bordet lagda motion, ang:de statsbidrag till allmänna
Barnhuset i Stockholm.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag anhåller alt få understödja
Hr Thams motion, med några förändringar. Utom de skäl, som
tala för densamma af angelägenheten att icke lemna handlöst en
välgörande inrättning med de ömmaste föremål och af stor omfattning,
förekommer ännu ett annat skäl, som gör ett understöd
af Staten så mycket af rättvisa påkallad. När Sverige genom
Freden i Fredrikshamn 1809 nödgades afträda Finland, afsloddet
äfven alla Svenska statsverkets fordringar och tillgångar. Deremot
försäkrades åt enskilda verk och inrättningar, deras der egande
tillgångar. Med anledn. häraf framställde Svenska Regeringen
hos den RyskFinska allehanda fordringsanspråk, bland andra för
Stockholms Allmänna Barnhus för dess kronotionde spanmål i
Finland. Fordran bestreds å RyskFinska sidan, då detta anslag
betraktades såsom ett statsanslag, hvilket med Finlands öfriga tillgångar
öfvergått till den nya Regeringen, som det ålåg bestrida
dess föremål inom Finland. Men raan lyckades för saken intressera
Kejsarinnau Maria, mor till Kejsarne Alexander och Nicolaus,
varm beskyddarinna af de stora Hiltebarnhusen i Petersburg och
Moskau, och intresserad för alla dylika välgörande stiftelser. Deri
-
Den 30 Juli.
41
genom lyckades man vid skuldliqviden få af Ryska Regeringen
utbetalde 50,000 r:dr b:co för Stora Barnhuset, såsom kapitalersättning
för dess Kronotionde i Finland. Denna summa tillhörde
Naturligtvis Allmänna Barnhuset i Stockholm, och Regeringen
föreslog ock i en propos. 1828, att den skulle till denna inrättning
utbetalas, men R. St. lemnade endast ersättning för afkastningen
de 3:ne åren 1807 och 1809 då Finland ännu de jure
var Svenskt, och behöllo för statsbehof kapitalet. Detta är således
en Barnhusets fordran hos Statsverket, med några och 20
års räntor.
Ar 1815, då Kortstämplings-afgiften var 2 sk. b;co, anslogs
hälften deraf inom Stockholms stad till Allmänna Barnhuset.
Afkastningen var dock under en lång följd af år obetydlig. När
denna afgift efter hand förhöjdes 1841 till 8 sk., ökades dock ej
Barnhusets andel. Afkastningen har dock på sista 10 åren mångdublats,
hvartill jag tillåter mig räkna en del af förtjensten, då
efter vidtagande af de af mig föreslagna kontroller, men endast
en tillökning af 33^ procent i afgiften, afkastningen mångdubblades.
För det närvarande utgöres kortstämplingen öfver hela Riket
8 sk. b:co för hvarje lek, hvaraf i Stockholm 1 sk. tillkommer
Allmänna Barnhuset, 3 runstycken Frimurarebarnhuset och
3 r:st. Serafimerlazarettet, samt i landsorterne 1 sk. dervarande
Barnhus eller Fattigvårds-inrättningar.
Nu föreslår jag:
Att utom den vanliga kortstämplingsafgiften af 8 sk. b:co,
skall vid kortstämpling öfver hela riket för hvar lek erläggas för
Stockholms Allmänna Barnhus 4 sk. b:co, som aflemnas till
Riksg:skont., hvarifrån de jemte det gamla anslaget af alla i Stockholm
stämplade kort godtgöres Barnhuset, dock med vilkor alt
härigenom Barnhusets fordran för Finska tionde-ersättningen må
anses vara godtgjord.
Då härigenom utan någon tunga för Statsverket och endast
med en ringa afgift å spelare eller rättare å de spelsällskapet-,
som draga inkomster af kortpengar, en helig skuld betalas och
välgörande inrättning hjelpes ur trångmål, hoppas jag att mitt
förslag ej skall möta några betänkligheter.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Min mening år icke alt vilja
ingå i bedömmande af denna motions nytta i sak, utan endast,
huruvida den är lagligen väckt. Jag anser nemi, denna motion
helt och hållet olaglig, såsom tillkommen efter motionstidens slut,
och icke stödjande sig på någon under riksdagen inträffande händelse,
som kan gifva anledn. till väckande af motion. Den händelse,
på hvilken motionen skulle stödja sig, är nemi. att K. M.
förklarat Sig icke vilja ingå med nåd. propos. till Ständerna i
delta ämne. Nu frågar jag Eder Mine Hrr, kan detta vara en
under riksdagen inträffande händelse, som får gifva anledning till
väckande af motion? Att motionen så otroligt det låter dock stödjer
sig på denna händelse, ber jag alt få ådagalägga genom upläsning
af en del af densamma. Den lyder nemi.: ”På sätt be
-
42
Den 30 Juli.
rörde skrifvelse oek utvisar, har Direkt., pS grund af omförmälde
förhållande, underd;st anhållit, att K. M. mätte alläla nåd. framställning
till Rikets nu församlade Ständer om beviljande af Statsanslag,
dels utaf 16,000 r:dr för en gäng, till iståndsättande och förbättring
af Barnhusets byggnader, och dels af 39,466 r:dr 24 sk.
årligen för innevarande och näsiföljande två år, men K. M. har,
under d. 7 nasti. Maj, af flere anförda skäl och deribland på den
grund, att Barnhuset i Stockholm såsom välgörenhels-inrällning
förnämligast skulle afse sådane ändamål, hvilka det numera, enl.
gällande författningar, ålåg vcderbör:de kommuner att bekosta, i
nåder förklarat Sig ej vilja då aflåta nåd. framställning i ämnet
till R. St., utan anbefallt (jfverstålh.Emb. att låta höra vederbörande
församlingar i Stockholm, huruvida, för oundgängeliga reparationer
å Barnhusets byggnader och till fyllande af den i öfrigt
utaf Direkt, upgifna bristen för innevarande och påföljande
tvä år, nödige medel kunde af staden afskaffas”. Nu säger man,
motionen stödjer sig icke alleuast på att K. M. förklarat Sig icke
vilja aflåta nåd. propus., utan äfven deruppå att församlingarne i
Slockholm förklarat sig icke vilja gifva några medel. Granskar
man nu denna andra grund, så finner man, att K. M. förklarat
Stockholm vara skyldig att, såsom den kommun, hvilken i första
rummet Ilar nytta af Stora Barnhuset, också underhålla detsamma.
Skall det då vara en laglig grund för väckande af denna motion, att
nämnda kommun förklarat sig icke vilja gifva en styfver till ändamålet?
Denna sednare grund är således icke mera laglig än den
förra, hvarföre, och då motionen sålunda icke är lagligen tillkommen,
jag vågar anhålla att R. o. Ad. måtte vägra remiss å densamma,
och endast lägga den till handlingarne.
Frih. Cederström, R u d.: Jag anhåller att få i min hand
emottaga den ifrågavande motionen, för ali genmäla hvad Gr.
Lagerbjelkes, i detta ämne, Ståndet delgifna anförande innehållit.
Jag mcdgifver visserligen att det år nödigt icke vara allt för stäpphändt
i afseende på motioners remitterande, och jag har äfven
vid åtskilliga tillfällen bidragit till vägrande af en oell annan; men
en dylik ä Ständernas sida visad allvarsam noggrannhet, får icke
utsträcka sig till hvad man kallar likt och olikt. Delta sednare
blefve enl. min tanka förhållandet, derest Ståndet nu skulle följa
Gr. Lagerbjelkes upmaning ali å ifrågavaride motion vägra remiss.
Den 56 § är visserligen icke så lätt alt med full säkerhet i alla
förekommande fall tyda; men om den skall medgifvas någon tillämplighet,
så får man icke utesluta möjligheten att, af under
riksdagens lopp inträffande händelser, leda sig till skäl för afgifvande
af motioner. Jag frågar dä om icke t. ex. de i Stockholms
församlingars sockenstämmor afgifna förklaringar om deras obenägenhet
att lemna något bidrag för ifrågavar:de ändamål, ju icke
månde utgöra en under riksdagens lopp inträffad, ganska talande
händelse, som gör det till en nödvändighet för den, som intresserar
sig för Barnhusets bestånd, alt söka åvägabringa bidrag på
annat sätt än det hittills begagnade? Det torde vara R. o. Ad.
Den 30 Juli.
43
bekant, att just till följd af Barnhusets iråkade svåra financiella
ställning, den nya Direkt, funnit sig nödsakad att höja inlösningspriset
från 100 till 240 r:dr. I della dess beslut lärer väl icke
någon ändring vara möjlig på annat sätt, än att hjelp kommer
annorstädes ifrån lill hands. Stockholms församlingar hafva redan
gifvit tillkänna deras tankar, hvad den utaf dem begärda
bjelpen beträffar. Jag lemnar derhän, om icke församlingarne
bordt erbjuda något, del hade enl. min tanke varit riktigare och
församlingarne mera värdigt; men å andra sidan kan jag derutaf
icke härleda någon slutsats, syftande derhän, att Ständerna borde
likaledes å sin sida undandraga sig allt kontribuerande till det
åsyftade ändamålet. Det lärer väl icke kunna nekas, att Barnhuset
erhåller det största antalet barn icke frän Stockholms stad,
utan fastmer, hvilket,, af aulheolika handlingar torde vitsordas,
från landsorterna. Ar det då rättvist att på Stockholms stad kasta
underhållningsskyldiirheien, utom del bidrag som bör af föräldrarne
betalas, och af desse sistnämnde kan förväntas? Jag trot'
det vore bättre att gå halfva vägen hvar. Förgäfves invändes det
spanmålsbidrag Barnhuset redan lärer erhålla; vi se ju af den,
vid motionen fogade, af den nya Direkt, afgifne framställning,
huruledes bebofvet numera icke kan med förhandenvarande tillgångar
fyllas. Det genom minskad dödlighet (såsom följd af en
bättre behandling) upkomna större anlitandet af Inrättningens medel
bör väl i sin män tillerkännas en stor inflytelse å berörde
ökade behof. Månne icke Staten nu bör sträcka en hjelpsam
hand? — För att vinna detta ändamål, bör denna fråga komma
under Ständernas pröfning, och det kan endast ske genom dess
remitterande till Stats- och Bevilln.Ulskm. Jag hemställer således
till R. o. Ad., om icke R. o. Ad. skulle läckas bevilja remiss
af motionen till berörde hårla Ltsk. Jag fruktar det kunde anses
vara mindre grannlaga å min sida, alt nu vidare orda om denna
sak, såsom endast innefattande en fortsättning af hvad Hr Rosenblad,
för beredande af understöd åt förslaget i ämnet framställt.
I mina ögon synes saken dessutom tala allt för mycket för sig
sjelf, för att ett bättre understöd af mig bör förväntas, utan har
jag blott velat fästa mig vid det formella af frågan. Jag tillråder
i afseende härå R. o. Ad. att icke förfalla i den ytterlighet af
stränghet, som, förenad med obillighet, skulle yppa sig uti att
besluta så, sorn Gr. Lagerbjelke, härvid hänförd af allt för mycken
rigorism, funnit sig böra påyrka. Den 56 § bör, likaväl
sorn alla andra §§ i våra grundlagar, vara och förblifva en sanning,
och det blifver den icke, om man ouphörligen förvägrar
dess tillämpning.
Hr Rosenblad: Orsaken, hvarföre jag tror och anser att
denna motion, i fullkomlig öfverensstämmelse med hvad 56 §
Riksd.Ordn. föreskrifver, lagligen blifvit väckt, är ingalunda, hvarken
det beslut som i Statsrådet blifvit fattadt, eller det beslut
sockenstämmorna vid deras hörande fattat, utan ligger deruti, att
sedan det yppat sig i hvilket beklagligt skick Stora Barnhuset kom
-
44
Den 30 Juli.
mit genom den missvård och misshushållning, som under fordna
styrelser varit rådande, anbefallde K. M. nedsättande af en ny
styrelse, jemte förständigande från densamma att ingifva en fullst
ändig öfversigt och framställning öfver Barnhusets tillstånd.
Denna framställning öfver Barnhusets tillstånd, afgafs, som jag
tror först i April eller Maj månad detta år. Denna tilldragelse,
som passerade långt efter motionstidens slut, var det som först
satte personer, som kunde vara intresserade för ämnet, i tillfälle
att bedömma sakens ställning. Det är denna händelse, som jag
tror böra utgöra grunden och orsaken hvarföre denna motion
enl. 56 § lagligen har kunnat väckas. Hvad frågans utgång hos
K. M. beträffar, så förklarar jag att jag deröfver icke vill ingå i
bedömmande. Den kan först utgöra föremål för Ständernas pröfning
om vid en kommande riksdag K. M. derom aflåter nåd.
propos. Men då man får yttra sig öfver hvilka händelser och
förhållanden som helst, så får jag öppet säga, att den af Statsrådet
och Chefen för Ecklesiastik-depart:tet uttalade åsigt, att omkostnaderna
för Stora Barnhuset endast skulle åligga Stockholms
kommun att utgöra, är alldeles oriktig, ty då K. M. ålagt Barnhuset
att utbetala understöd för barnhjelp till flere församlingar
inom hela riket, så är det således ett institut för hela riket, oberäknad!
det förhållande, hvarom Frih. Cederström ordat, att mängden
af barnaföderskor, hvilkas barn skulle blifva offer för vanvård,
om icke barnhuset förbarmade sig öfver dem, icke tillhöra Stockholms
kommun, utan hvarjehanda kommuner i riket. Men som
sagdt är, huru väl eller illa grundadl Regeringens beslut må vara,
så utgör det icke föremål för Ständernas pröfning nu, utan möjligen
först vid en kommande riksdag, och det är icke detta beslut,
som föranledt motionen, ej heller beslutet inom sockenstämmorne.
Jag anhåller få nämna, alt frågan om Stockholms bidragande
till Barnhusets uphjelpande, icke ännu är afgjord, emedan del
varit omöjligt att derutinnan kunna fatta beslut. Frågan derom
har blifvit remitterad med afgörande rätt öfver hela Stockholms
kommun, till Stadsnämnden, hvilken har 3:ne serskilda gånger varit
kallad för att afgöra denna fråga, men icke varit fulltalig nog
för att kunna göra det.
Jag skall här ganska gerna säga hvad mitt votum såsom ledamot
af Stadsnämnden blir. Jag anser nemi. att Stockholms
kommun icke kan kasta underhållsskyldigheten hell och hållet
från sig, utan att för alla de barn, hvilka tillhöra Stockholms
kommun, och för hvilka föräldrarne icke kunna erlägga inlösningsafgiften,
bör Stockholms kommun bekosta densamma; men deremot
anser jag öfriga utgifter i och för Barnhuset, som äro af mera
allmän natur, ovillkorligen fordra biträde af Staten. Jag anhåller
att äfven dessa uplysningar måtte af Ståndet tagas i betraktande
vid afgörande af frågans remitterande och anhåller att delta
mitt anförande, jemte hvad jag förut yttrat, må få åtfölja remissen
till vederbörl. Ulsk.
Den 30 Juli.
45
Hr von Troil, Sam. Gust.: En värd talare, Hr Frih.
Cederström har yttrat, alt 56 § bör vara och förblifva en sanning,
men han har tillika ansett den icke blifva det, om man,
såsom han yttrade sig, likt och olikt vägrade dess tillämpning.
Just derföre att jag, lika med Frih. Cederström hyser den öfvertygelse,
att icke blott den 56 §, utan äfven hvar och en annan
§ af vår grundlag, bör vara och förblifva en sanning, som i alla
möjliga afseenden, utan konsideration, bör efter ordalydelsen tillämpas,
anhåller jag få förklara, att jag icke ser någon möjlighet
att medgifva remiss af nu ifrågavar.-de motion. De skäl, som för
remiss äro i motionen åberopade, hafva redan af Gr. Lagerbjelke
blifvit uptagne. Dessa skäl skulle vara, att K. M. förklarat
Sig icke kunna aflåta nåd. propos. i ämnet till Ständerna, derföre
att K. M. ansåg det tillkomma Stockholms stad att underhålla
dess Barnhus, och för det andra, att frågan hade varit dragen
under härvarande sockenstämmors pröfning, och desse förklarat
sig icke vilja tillåta medels uptagande af församlingarne till Barnhusets
hjelp. Hr Rosenblad har förklarat, att han ansåg ett tredje
skäl böra utgöra grunden för bifall till remiss af motionen, det
nemi., att först under loppet af förliden vår komiterades betänk.,
som utredde saken blifvit afgifvet och till K. M. aflemnadt. Jag
ber då få fästa upmärksamheten uppå att det just är på grund af
detta de komiterades betänk., som K. M., enl. mitt förmenande,
fattat det beslut, att icke till Ständerna aflåta nåd. propos. i ämnet,
och jag för min del kan icke finna alt hvarken det ena eller
andra af de åberopade skålen, kan tydas såsom giltig anledn. för
beviljande af remiss utaf motionen. Hvart skulle det taga vägen,
om man på så lösliga grunder kunde mot slutet af riksdagen väcka
hvad förslag som helst. Når skulle riksdagarne då sluta? Jag
ber dessutom få i minnet återkalla att vid flere tillfällen det varit
fråga om motioner väckta i olaglig tid, och att, så vidt jag
påminner mig, för större delen af dessa, jag vågar lill och med
säga alla, remiss blifvit vägrad, just derföre alt icke någon gillig
anledn. till deras remitterande förefunnits. Jag ber serskildt bland
dessa få nämna den motion som Frih. Hermelin för få dagar sedan
väckte, åsyftande att under loppet intill nästa riksdag, sakkunnige
personer skulle utses att resa landet omkring för attinspektera
sockenskolorna. Frih. Hermelin åberopade såsom skäl
för remiss af denna sin motion, att saken förut varit under Ständernas
diskussion, hvartill anledn. hämtades af en reservation afgifven
vid ett af Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts betänk. Jag skulle
tro, att lika litet skäl som Frih. Hermelin hade för remiss af sin
motion, lika litet skäl torde här kunna åberopas för remiss af den
nu ifrågavar:de.
Dessutom anhåller jag få fästa upmärksamheten på, att frågan på
långt när icke är utagerad inom Stockholms stad. Den siste värde talaren
har ganska rikligt yttrat, att sedan frågan först blifvit i sockenstämmorna
behandlad, kommer den att handläggas af Stockholms Statsnämnd
och det är först sedan denna Statsnämnd afgifvit sitt beslut,
som man kan säga att frågan undergått sin praeliminära behandling.
40
Don 30 Juli.
Dessutom förefaller det mig underligt alt, då ea barmliertighetsanstalt,
som, man må säga livad man vill, likväl i hufvudsaklig! afseende kommer
Stockholms stad till godo, råkar i en nödställd linanciell belägenhet,
och Stockholms stad handlöst kastar saken ifrån sig under
förklarande alt den icke vill lemna medel till understöd lör
Inrättningen, raan då genast skall kunna vända sig lill Ständerna
med påstående att de skola göra allt. Eli sådant handlingssätt
är föga lämpligt för att upraunlra Ständerna till beviljande af
nya anslag.
Jag tviflar mycket pä att hvad den siste värde talaren yttrat,
om att Chefens för Ecklesiaslik-depart:t beslut vore oriktigt,
låter förena sig med kvad 90 § E.F. föreskrifver. På de skål
jag nu anfört, anhåller jag om Hr Frih. o. Landlmts propos. uppå
att Ståndet måtte vägra remiss af den ifrågavaride motionen,
och endast lägga densamma till handlingarne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är af Hr von Troil
förekommen och afslår således från ordet.
Frih. Cederström: Med orätt har, enl. mitt förmenande,
Hr von Troil framställt en jemförelse emellan nu förevarande fråga
och den, hvilken i ett föreg:de plenum behandlades, nemi.
frågan om huruvida Frih. Hermelins då väckta motion om reseinspektörer
hos folkskolorna m. m. skulle kunna remitteras; hvilket
med nej af Ståndet besvarades. Frih. Hermelins motion åsyftade
att uptaga en fråga, hvilken redan var behandlad, sä till vida,
som den till största delen ingick i ett redan då handlagdt
ärende. Sådant är icke förhållandet med den nu ifrågakomne
motionen, således hallar jemförelsen, och således eger man icke
att densamma åberopa. Hr von Troil har vidare icke ansett det
lofligt att uttrycka den tanke att föredragandens för Ecklesiaslikdeparldet
åsigt i denna fråga vore mindre väl grundad. Hr von
Troil har ansett sådant vara stridande mot 90 § R.F. Men då
man å ena sidan åberopar en auktoritet såsom stöd, så måtte det
väl icke vara förbjudet att, ulan något det ringaste personliga
klander, å den andra förklara sig icke godkänna ifrågavar:de auktoritets
åsigter. Det är icke annat, som i förevande fall af oss
åberopats.
Man bör i denna fråga taga i betraktande, icke så mycket
huruvida riksdagen är nära sitt slut eller icke, ty för behandlingen
af en så vigtig fråga som denna, bör alltid StatsUtsk., hvars
göromål nu säkert lida till slut, ega någon tid öfrig, (och torde
dessutom icke vara utsigt att riksdagen afslutar före den 25 Augusti);
utan man bör vid denna fråga fastmera hufvudsakligen taga
i öfvervägande, huruledes, om också församlingarne i Slockholm
allt för tvärt afslagit frågan om att biträda med något anslag till
Stora Barnhusets underhåll, så borttager detta icke det allmännas
förbindelse att å sin sida göra något. Till ett helsosamt praktiskt
resultat kan man ganska väl komma, om blott Stats- och Bevillo.-  Utsk:n behaga föreslå Ständerna att gifva ett bidrag, som endast
till någon del upfyllde det erforderliga behofvel. Man bör förmo
-
Den 30 Juli.
47
da, att med den vändning frågan då tager, församlingarne i Stockholm
skola åtaga sig att fylla resten af det äskade behofvet. Man
bör ihågkomma att Barnhus-inrättningens behof icke utan Statens
mellankomst kunna fyllas; alt ehuru hufvudstaden synes draga
största fördelen af ifrågavar-.de välgörenhetsanstalt, torde likväl flere
omständigheter tala för densammas betraktande ur allmännare
synpunkt, såsom en för hela landet nödvändig och oumbärlig inrättning.
Del är dessutom bekant, hurusom hufvudstaden lill stor del
befolkas genom årliga inflyttningar från landsorterne och man vinner
daglig erfarenhet deraf, att ett icke obetydligt antal, utan afgift
intagna, barn tillhöra sålunda nyss inflyttade föräldrar och
ofta blifvit aflade å andra orter. Barnhusets tillgångar spridas
ock, såsom fosterlöner för utackorderade barn, till landets aflägsnare
delar och komma derstädes bosatte mindre bemedlade samhällsklasser
till godo, likasom de upvexande, sålunda vårdade barnhusbarnen
åt landsorten lemna frukterna af sitt arbete.
Under förutsättning alt Barnhus-inrättningens ädla syfte, alt
undan nöd och förderf rädda och till nyttiga medlemmar upfoslra
de värnlösa, till sitt uphof skuldfria barnen, af R. St. behjertas
och möjlighet sålunda beredes till inrättningens fortfarande, om
äfven lill en början inskräktare verksamhet, har den tillsatta nya
Direkt, slutligen uttalat den förhoppning, alt med oaflåtlig sparsamhet
och ordning i förvaltningens alla detaljer, denna inrättning
åter skall kunna gifvas den utsträckning och tillvinna sig det
allmännare deltagande, att Statens ögonblickliga upoffring derå af
framtiden rikligen återgäldas. Då motionären endast bifogat Direkltns
utlåt., men detsamma icke här blifvit upläst, har jag trott
mig böra upläsa dessa stropher ur detsamma, för att lägga på
Ständernas hjerta den sanning, att frågan är af vigt, och att sålunda
R. o. Ad. icke må, af en för långt drifven formalism, låta
sig hänföras till alt, så vidt det på R. o. Ad. beror, afskära den
möjlighet, som motionären sökt bereda denna fråga, alt komma
under Ständernas definitiva pröfning.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag förnekar icke vigten
af det ändamål, som motionären afser, men jag föreställer mig,
att, då det är fråga om den formella behandlingen af motionen,
så kan det icke vara sakens mer eller mindre vigt som bestämmer,
huruvida remiss bör ega rum eller icke. Här mätte det
vara fråga om att afgöra, antingen huruvida prtescriplionsliden är
iakttagen, eller i annat fall, huruvida den händelse, som skulle
anses föranleda motionen, verkligen är en sådan händelse som må
anses giltig för att såsom grundlagsenlig anledn. godkännas.
Beklagligen hafva otaliga exempel företedt sig, utvisande att
serskilda RiksStånd funnit Riksd.Ordms 56 § alltför elastisk, och
vederbör. Utsk. hafva derigenom fått arbete utöfver hvad som rätteligen
bort tillkomma. Jag anser grundlagsstiftarne, med den
gräns som härigenom utstakades för motionsrätten, omöjligen hafva
kunnat afse något så tillfälligt som en sockenstämmas eller
48
Den 30 Juli.
ens elt Regeringens beslut. Att frågan varit vid riksdagens början
lika väl känd, lärer väl ingen kunna förneka. Det är detta
jag tror bör tagas till regel i allmänhet vid frågor om tillämpning
af 56 § Riksd.Ordn., nemi. huruvida någon ny uplysning
vunnits, som gifvit en förut okänd anledn. lill väckande af motion.
Hvad denna fråga serskilt beträffar, tror jag, att man vid
riksdagens början hade lika mycket reda på som nu, att Barnhusets
ekonomiska ställning var illa reglerad och att det behöfdes
bidrag för att understödja denna inrättning. Om det i allmänhet
är af vigt, att icke tillämpningen af 56 § Riksd.Ordn. öfverhöfvan
utsträckes, så är det enl. min tanke i synnerhet af vigt att
så icke sker, dä fråga är om sådana motioner som föranleda betydligare
utgifter för Staten. Det måste nemi. redan vid början
af riksdagen tagas i betraktande, huru man må fördela tillgångarne
på sådane föremål, som laga dem i anspråk, emedan de
eljest svårligen skulle räcka till. Detta är ännu ett ytterligare
skäl för att icke gifva åt Riksd.Ordms 56 § en allt för stor elasticitet.
På grund af hvad jag nu anfört, förenar jag mig med Gr.
Lagerbjelke samt dem som yrkat alt motionen icke måtte blifva
remitterad.
Hr Rosenblad: De skäl, som Hr Fåhraus anfört, torde
helt och hållet förfalla, då man erinrar sig, alt det är ett misstag
att påslå, det sedan motionstidens slut inga nya uplysningar
vunnits rör:de Barnhusets ekonomiska ställning eller behofvet af
biträde för dess understödjande. Det är nemi. raka motsatsen af
hvad som inträffat. Det är detta jag tillåter mig alt bestämdt få
förklara. Långt ifrån att man vid riksdagens början kände förhållandet,
kunde man endast lill följd af lösa rykten sluta till
att det var illa hushålladt vid Barnhuset, men någon bestämd
kännedom derom fick man icke. Direkt, sjelf saknade denna fullständiga
kännedom ända till dess den hunnit göra den stora utredning
af ställningen vid Barnhuset som af K. M. anbefalldes,
hvilken först i April eller Maj månad detta år till K. M. aflemnades.
Först når denna utredning blef tryckt och spridd bland
allmänheten, lärde de som intresserade sig för saken att känna
hurudant förhållandet var, och då först kunde man, med fullkomlig
sakkännedom om de verkliga behofven, framträda med begäran
om det bidrag som lill inrättningens understödjande erfordrades.
Jag hemställer således, om 56 § i Riksd.Ordn. skall blifva
en verklighet, och man någonsin skall med anledn. af under riksdagen
inträffande händelser få väcka motioner, om det kan finnas
bättre skäl derför, än när de omständigheter, hvarpå en motion
fullständigt kan grundas, icke hafva kunnat varit kända förr än
långt efter motionstidens slut.
Hvad vidare angår den frågan, alt då man så här sent gjort
framställning härom, så kunde man icke disponera något anslag,
emedan tillgångarne voro tagna i beräkning för redan pröfvade
behof, så torde äfven den frågan böra förfalla, enär mig vetterii
gen
-
Den 30 Juli.
49
gen ingen gjort förslag ora utbetalning af något direkt Statsanslag
till föremål för denna inrättning, utan det äskade bidraget
endast är föreslagit att utgå genom en förhöjning i den andel af
kortstämplingsafgiften, som tillfaller Stora Barnhuset och som sålunda
utgår från de spelsällskaper, som skola betala denna afgift.
Jag hoppas att Hr Frilun o. Landtm, icke finner några betänkligheter
vid alt framställa propos. på remiss af denna motion.
Hr Tham, Casper Wolrath: Hindrad genom trägna em*
betsgöromål alt från början öfvervara diskussionen öfver den motion,
jag tagit mig friheten väcka och som nu utgör föremål för
öfverläggning, har jag icke kunnat följa med diskussionens gång,
och kan sålunda här icke uptaga de anmärkmr som blifvit gjorda
mot dess remitterande. När jag i gårdagens plenum log mig
friheten väcka denna motion, så var det icke utan att stor tvekan
hos mig upslod, jag tvekade nemi. iuom mig, om den stödde
sig på fullt grundlagsenliga skäl. Riksd.Ordms 56 § innehåller,
att efter motionstidens slut ega Stånden inom sig väcka motioner,
som omedelbarligen föranledas antingen af redan fattade beslut,
af redan uptagna ärenden eller af under riksdagen inträffande
händelser. Här har verkligen inträffat tvenne sådane händelser.
Den ena, Regeringens beslut, den andra, de sedermera inträffade
sockenstämmobeslulen. Detta är visserligen inga stora händelser,
om man så vill säga, på hvilka sålunda motionen stöder sig; men
hvilka händelser kan man då bestämma såsom stora, hvilka man
sedermera skulle kunna åberopa såsom stöd för rättigheten att
väcka motion. I grundlagen finnes ingen föreskrift derom, men
jag har tänkt mig sådana händelser vara tillräckliga, hvaraf kan
följa ett oändligt stort godt eller också ett oändligt stort ondt.
Af Barnhusets tillstånd, om det nu icke hjelpes, anser jag någonting
komma att följa, som i högsta målto vore svårt, icke
blott för Stockholm utan äfven för samhället och som skulle ådraga
fäderneslandet många olyckor. Blir återigen Barnhuset hjelpt,
så skall derigenom åstadkommas ett negativt godt, d. v. s. att
dessa olyckor undvikas, samt å andra sidan ett positivt godt, d.
v. s. att Barnhusinråltningen stöde qvar såsom en räddningsplanka
för de värnlösa, fader- och moderlösa barnen. Ser jag på de
följder som måtte inträffa på grund af de redan förut under riksdagens
lopp inträffade händelser, så kan jag icke neka till att de
synas mig vara alldeles tillräckligt stora händelser, för att man
kan på dem basera en motion; och i stöd deraf anhåller jag att
R. o. Ad. ville fatta det beslut alt låta min motion gå till vebörande
Utsk.
Hr Fåhraeus: Jag har lagt vigt vid den omständighet, att
man icke egentligen har någon närmare kännedom om Barnhusets
ställning nu, än vid början af riksdagen. Man vet nemi. derom
nu icke annat än hvad man visste då, eller att Barnhusets ekonomiska
ställning är vacklande, och att för dess understödjande
bidrag behöfvas. En värd talare har förnekat att detta varit kändt
9 H. 4
50
Den 30 Juli.
vid början af riksdagen. Jag får för min del förklara, att jag genom
en offentlig handling kände detta förhållande redan förlidne
riksdag och det måste väl äfven vara af allmänheten kändt, då
det är skäligen bekant alt redan förlidet år, eller kanske förut,
afgiflen för barns intagande blifvit förökad med 140 proc., just
till följd af att Barnhusets ekonomiska ställning var på förfall.
De händelser som inträffat och synnerligen den som afses med
sockenstämmohesluiet, mäste väl så mycket mindre innefatta giltig
anledn. till motionen, som de talare, hvilka yrkat remiss af
denna, sjeltve erkänt, det vederbörtdes beslut, att undandraga sig
allt bidrag till det åsyftade ändamålet, varit obefogad!. Jag förnyar
min anhållan om vägrande af remiss å ifrågavande motion.
Frih. Cederström: Huru beklagligt det är att nödgas kämpa
mot förutfattade meningar, som i någon olycklig stund fått,
äfven hos ädlare sinnen, rotfästa sig, erfar jag i detta ögonblick.
Hr Fåhraus har icke en utan tvenne gånger låtit i delta ärende
komma sig till last ett väsendtligt förbiseende, och som länder
till alldeles oriktigt bedömmande deraf. Han har frågat, hvad det
vore som kunde hafva hindrat en enskild motionär från att under
den lagliga motionstiden inkomma med motion i detta ämne.
Han grundar sin förfrågan på den förmodan, att hvar och en torde
hafva känt att Barnhusets ekonomiska ställning var derangerad.
Jag svarar härpå, att det ingalunda tillhör någon riksdagsman,
att på lösa rykten, vare sig att de af lidningarne eller af enskilde
personer kringföras och afltandlas, framkomma med motion till
Ständerna, och jag vågar påstå, att före den utredning i ämnet
som af nuvarande Direkt, blifvit lagd i dagen, fanns icke någon
fullständig, tillförlitlig och säker kännedom i ämnet hos någon,
vare sig riksdagsman eller annan person, som genom riksdagsmäns
biträde kunde afgifva motion i ämnet. Man bör äfven komma
ihåg, att det svar, församlingarna helt nyligen beslutat, blifvit remilteradt
till Sladsnämnden för att derifrån till K. M. i undrhet afgifvas;
och erfarenheten har visat svårigheten af att under denna
årstid sammanbringa ett lagligen fullgiltigt antal personer, för att
härom göra framställning till K. M. Del visar sig för mig alitsa
helt och hållet sannolikt och troligt, att K. M. derest han ock
skulle eljest finna så för godt, efter den utgång frågan tagit i afseende
på det ifrågasatta bidraget från Stockholms stad, icke kan
få tillfälle ens i afseende på tiden att göra någon framställning i
ämnet.
Jag tror mig således hafva temmeligen tydligt ådagalagt, att
frågan icke befinner sig i del skick Hr Fähraeus omnämnt.
Hvad sjelfva saken beträffar, hemställer jag, hvad följden må
blifva af del tillstyrkta förqväfvandet af en nyttig sak, under åberopande
af några, i min tanke nog småaktiga, formella svårigheter,
dem man i många andra fall icke kunnat finna skäl att fästa
sig vid. Följden blir af ett sådant förqväfvande, derest det
lyckas, naturligtvis först och främst den, att med detta pris af
240 r:dr, som Direkt, af financiclla skäl funnit sig nödsakad att
Den 30 Juli.
SI
bestämma, blir inlösningen på Barnhuset ett raonopolium för den
rikare, hvarifrån den fattigare finnes utestängd. Med kännedom
af menskliga naturens svaghet, torde man ytterligare få smärta
sig med den tanken, att många mord af föräldrar på barn eller
hvad som kan vara nära nog liktydigt, ett oförsvarligt missvårdande
af de späda varelserne, blifver följden af en sådan afvoghet.
Jag frågar om Ständerna, såsom landets ombud, kunna inför sig
sjelfva försvara det beslut af vägrad remiss, hvilken vägran detta
Stånd nu möjligen är på väg alt besluta? Jag är ålminstone glad
att hafva uttalat min tanke, och hyser tyvärr, icke de sanguiniska
förmodanden, att moraliteten genom en underbarlig försynens skickelse
skulle så starkt ökas att aftagandet af oäkta barns antal kan
genom minskadt lättsinne i dessa tider förväntas. Det är högst
nödigt att jemte det genom presterskapets och andra för sedlighet
och dygd nitälskande personers allvarliga bemödanden att med
lära och lefverne bibringa ett aktningsvärd! förhållande i denna
punkt, osedligheten stäfjas, man likväl ej smickrar sig med den
föreställning att kunna så kraftigt kämpa mot detta tidens öfverhandtagande
onda, att ju ej förmedelst Statsmakternas mellankomst,
det likafullt ur moralisk synpunkt blifver en helig pligt att för
de oskyldiga barnen bereda den omvårdnad och hjelp, som deras
första, värnlösa tillstånd af medmenniskor, med förmåga alt stödja
och hjelpa, högt påkallar.
Hr von Troil: En och annan af de föregtde talarne hafva
fört oss in på ett gebiet som icke borde blifva föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, det nemi., huruvida Ständerna böra eller icke
böra göra något i sjelfva hufvudsaken. Här är endast formfrågan
som skall afgöras, d. v. s. huruvida den ifrågavaride motionen
bör på grund af 56 § i Riksd.Ordn. remitteras eller icke. Såsom
skäl för remiss har hufvudsakligen åberopats, all komitéens betänk,
så nyligen blifvit afgifvit, att man icke vid riksdagens början hade
reda på huru med frågan sig förhöll. Jag ber då att få lemna
den uplysning jag erhållit, af en person som deltagit i komiléens
förhandlingar, nemi. ali komileen i Juni månad 1850 hade
slutat sina förhandlingar och att dess betänk, kort derefter blifvit
till K. M. och Ecklesiastik-Depart:tet afgifvit. Ytterligare ber jag
att få anföra ett skäl, såsom bevis uppå att saken vid början af
riksdagen icke varit okänd, och det är, att StatsCtsk:s Inkomstafdelning,
då den genast i början af riksdagen till granskning föreliade
revisorernas berättelse, beslöt att, på grund af R. St:s Revisorers
anmärkn-.r mot Barnhusdirekt., hos K. M. framställa en
und. anhållan derom, att undersökning måtte ske och att, derest
anledmr förefunnos, att Direkt, i ett eller annat hänseende låtit
komma sig felaktigheter till last, den derföre skulle ställas till ansvar.
Men då saken förekom i StatsUtsk:s plenum, uplystes, att
K. M. under någon dag i December månad hade i Statsrådet beslutat,
att handlingarne i målet skulle till Jutitie-Kansleren öfverlemnas
och endast på denna grund förföll i Utsk:s plenum den
4*
G2
Den 30 Juli.
anmälan i delta hänseende som Inkomst-afdelmn hade ansett sig
pligtig att föreslå Ständerna. Allt detta synes tydligen utvisa att
saken vid början af riksdagen varit fullkomligen känd och att
den som då velat väcka motion i frågan, hade ganska lätt kunnat
skaffa sig alla de uplysningar som föreftnnas. Men nu sedan
Stockholms stad har förklarat, alt staden intet vill göra, sedan den
väl kastat allt från sig, då tycker man tiden vara inne att begära
det Sländerna åter skola öpna Siatens pung, lika som icke andra
behof förefunnos sorn kunde taga dess tillgångar i anspråk. För
min del tror jag att, förr än Stockholms stad visat att den vill i
hufvudsaklig mån bidraga till målets vinnande, bör icke Staten dertill
lemna något bidrag. Men delta rörer saken; hvad formen
beträffar har jag redan yttrat mig, och får endast vördsamt förnya
min anhållan om vägrande af remiss utaf denna motion.
Hr Rosenblad: Hr von Troil bar gifvit ett lysande efterdöme
huru man kan sammanblanda saker som icke höra tillsammans.
Det är icke komilerades berättelse som lemnat uplysningarne
om huru det verkligen stod till och hvilka behofven voro
för Barnhusets understödjande m. m. Komiterade voro tillsatte
med anledn. af R. Sus Revisorers gjorda anmärkn:r mot förvaltningen,
och hafva utredt och uplyst de misstag, de försummelser,
eller hvad namn man vill gifva det, som den gamla Direkt, gjort
sig skyldig till, men ingalunda hafva de upgifvit hurudan verkets
ställning var. Jag trotsar både Hr von Troil och Hr Fåhraeus att
kunna framvisa ett enda dokument, äldre än det af nuvar:de Direkt.
, som tillsattes af K. M., sedan komiterades berättelse ang:de
misshushållningen och den dåliga förvaltningen varit inför K. M.
föredragen, och K. M. afsatt elen gamla och tillsatt försl en provisorisk
och sedan denna styrelse. Jag trotsar, säger jag, hvilken
som helst att kunna framlägga ett enda dokument, som framställde
huru verkliga förhållandet med debet och credit var, innan
detta dokument i April eller Maj detta år afgafs. Att man ryktesvis
kunde sluta sig till att det hushållats illa, vill jag gerna
medgifva, men bestämda upgifler om verkliga förhållandet egde
man icke före Maj månad delta år. I den händelse man icke
skulle bry sig om delta förhållande nu och icke ville remittera
motionen samt sålunda, genom en ensidig och oriktig tolkning af
grundlagens föreskrift i 56 § af Riksd.Ordn., afskära frågans behandling
af Utsk. och Ständer i sak, så får jag nämna, att jag
anser mycket sannolikt, alt Stockholms kommun icke åtager sig
hela kostnaden. Det högsta jag tror att man kan åstadkomma,
och hvartill jag skall söka medverka, är att af Stockholms stad söka
tillvägabringa inköpsafgifter för alla de barn, tillhörande Stockholms
kommun, som äro i behof att blifva inköpta på Barnhuset,
och hvilkas föräldrar sakna tillgångar dertill. Men till underhåll
af den gamla inrättningen, hvartill en brist af 39,000 r:dr är
upgifven, tviflar jag på att man af Stockholms stad kan erhålla
något bidrag. Hvad blir då följden? Jo den, att i händelse den
höga inköpsafgiften måste bibehållas endast rikare personer kunna
Den 30 Juli.
33
begagna sig af denna inrättning, men alt den fattige derifrån blir
utesluten. När åter i annat fall tillgångarne icke räcka till, huru
skall det då gå till? Jo man får vräka ut barnen; — hvart
taga de då vägen? —det vet man icke. Vår Herre är kanhända
litet barmhertigare än de talare som yttrat sig mot remiss af
motionen, och genom Dess godhet skulle väl möjligen de arma
värnlösa finna räddning; men skulle en sådan, hvarje hjerta krossande,
händelse inträffa, så vill jag åtminstone förklara, att jag
icke haft någon del deruti. Äran deraf lemnar jag åt de Hrr
som äran tillkommer.
Hr von Troil: Jag skulle visserligen icke ännu en gång upträda
i denna fråga, om icke den siste värde talaren med så mycken
lietta förklarat, att af Komiterades år 1850 till K. M. afgifna betänk.
, ingen uplysning kunde vinnas i afseende på Barnhusets financiella
ställning. Jag ber då alt få tillkännagifva, att jag af
en här närvarande person, som häst torde vara i tillfälle att bedöma
saken, efter han deltagit i komitéens öfverläggningar och
beslutets upsättande, erfarit, att komiterade, icke blott fullständigt
utrett Barnhusets hela tillstånd, såväl till inkomster som utgifter
och dess deficit, utan äfven hos K. M. föreslagit alla de åtgärder
som sedermera blifvit vidtagna, äfvensom upgjort förslag lill det
reglemente som K. M. sedan sanktionerat. Jag har endast velat
lemna dessa uplysningar, på det alt Hr Rosenblad må finna, att
mina upgifter torde i della fall mera öfverensstämma med verkliga
förhållandet, än den värde talarens. För öfrigt hyser jag
kanske lika stora sympathier för Barnhuset sorn Hr Rosenblad,
men tror likväl, att grundlagens stadgande bör blifva en sanning,
och anser icke Riksd.Ordnrs 56 § vara en §, som efter hvars och
ens enskilda tycke kan utdragas eller hopsnörpas, d. v. s. som vid vissa
tillfällen kan gifva anledn. lill remiss, och som man vid andra
tillfällen kan begagna för att vägra en sådan, utan alt man måste
tillämpa denna § lika vid alla tillfällen. Derföre anser jag
R. o. Ad. handla orätt, om remiss nu medgifves, då R. o. Ad.
på grund af samma § vid så många föregående tillfällen har vägrat
remiss, der skälen kunde hafva varit lika talande och giltiga
som nu.
Hr F åhrscus: Jag är icke i tillfälle nu att framdraga den
officiella handling som rörer det förhållande jag nyss omförmält,
men då Hr Rosenblad trotsat sina vedersakare att kunna upgifva
något förhållande som uplysle den ifrågavar:de nedsatta ekonomiska
ställningen inom Barnhuset, vidare än genom den tryckta
handling han åberopat, så vill jag, såsom tillägg till hvad Hr von
Troil anfört, tjena Hr Rosenblad med den uplysning, att Barnhusets
förvaltning har, likasom all annan offentlig förvaltning, varit
förenad med räkenskap, och att denna årligen varit underkastad
offentlig revision. Derutaf har tillräcklig uplysning kunnat fås för
att inhemta hurudan ställningen varit.
Jag uprepar hvad jag redan tillförene yttrat, att jag ingalunda
förnekar frågans vigt, och gör full rättvisa åt motionärens
54
Den 30 Juli.
goda afsigt, men jag är förvissad alt om verkligen ställningen vore
så hjertskakande som man velat skildra den, så kan man väl
icke draga i tvifvelsmål, att ju icke Hr Ofverstålh., hvars nit och
omtanka för stadens båsta icke af någon lärer betviflas, skulle
hafva i god tid, antingen genom Styrelsen, eller såsom ledamot
af delta Stånd, gjort framställning i ärendet lill vinnande af det
ändamål som motionären åsyftat. I hvad fall som helst, och då
jag förnummit att samma motion som här är i fråga, lärer vara
väckt i llere andra Stånd, och jag, på grund af äldre exempel,
tager för gifvet att den i något Stånd torde blifva remitterad,
så lägger jag icke så mycken vigt på hurudan utgången här månde
blifva, men har icke kunnat undgå alt Därmare fästa mig vid
den framställning hvarmed Hr Rosenblad slutade sitt sednaste anförande.
Jag vill i anledn. deraf blott förklara, att jag söker ingen
ära med mina offentliga handlingar, och den ära som kan
anses ligga deruti att mot bättre öfvertygelse handla mot grundlagens
föreskrift, försakar jag i hvarje fall gerna.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, hemställde H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge remiss af Hr
Thams ifrågavar:de motion böra medgifvas, och ropades dervid
starka nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex. förklarade det han
trott sig finna att nej varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Cederström och Hr Rosenblad begärd
votering, uplästes lill justering och godkändes följande votertspropos.:
Den, som bifaller att Hr Thams motion, angtde Statsbidrag
till Allmänna Barnhuset i Stockholm, remitteras till Ulsk., voterar
Ja ;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, vägrar R. o. Ad. remiss af förenämnde motion.
Vid voteringens slut befanns att rösterne utfallit som följer:
Ja — 22.
Nej — 19.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om
R. o. Ad. bifölle att den nu bifallne remissen linge ske till Statsoch
Bevilln.Utskm, hvilket bifölls.
Föredrogs Ilederv. BondeShs i gårdagens plenum på bordet
lagda prot.uidr. N:o 315, innefattande inbjudning till Medstånden
att instämma i BondeSt:s, vid pröfning af Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s utlåt. N:o 121, i anledn. af väckte motioner rör:de skjutsningsbesvär
fattade beslut.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: R. o. Ad. har, efter en
icke så obetydlig diskussion fattat sitt beslut i detta ämne, och
BondeSt-.s nu uplästa prot.uidr. innehåller icke några skäl som
ytterligare hafva tillkommit eller som enl. mitt förmenande kun
-
Den 30 Juli.
55
na föranleda R. o. Ad. alt frångå silt förut fattade beslut. Det
vore visserligen för R. o. Ad. serdeles angenämt alt kunna instämma
i BondeSt:s önskningar, men här är icke fråga om att
göra hvad angenämt år, utan att göra hvad som är rätt, och sålunda
torde R. o. Ad. erinra sig, alt under föredragningen af
Utsk:s förra förslag, sådana skäl anfördes, som föranledde R. o.
Ad. att fatta ett beslut, motsatt det som BondeSt. fattat. Jag anser
derföre för min del att R. o. Ad. icke bör hafva funnit några
skäl för frångående af sitt förut fattade beslut, utan att således
BondeSbs inbjudning endast må läggas till handlingarne.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga förevar:de inbjudning.
Ropades nej.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskm inkomne
mern., ullåtin och betänkm nemi. från
Constilulions-Utskoltet:
N:o 18, med förslag till ändring i 3 mom. 14 § Riksd.-  Ordn. rör:de grunderna för röstberäkningen vid riksdagsmannaval
i städerne;
N:o 19, med förslag till ändring i 1 mom. 14 § Riksd.Ordn.,
rör:de represenlalionsrättighelen för Slockholm;
N:o 20, i anledn. af ålerremisserne af de uti mern. N:o 9
afgifne förslag till ändringar och tillägg i 28 § R.F.
Stats-Utskottel:
N:o 269, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de utbetalning
af det vid 1847 och 1848 årens riksdag beviljade bidrag
till en pensionsfond för Borgmästare i städerne utom Stockholm,
samt Kommissions-landlmåtare jemte deras enkor och barn;
N:o 270, i anledn. af väckt motion om gratifikation eller
pension åt Akademi-adjunkten Ramström;
N:o 271, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., i fråga om
grunden för beräkningen af reservräntorne vid båtsmanshållet i
Blekinge, dels enskilde i ämnet väckte motioner;
N:o 272, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse i fråga om förändrad
beräkningsgrund för båtsmansvakans-afgiften af nyroterad
jord inom Blekinge län m. m.;
N:o 273, i anledn. af väckt motion om Ruslhållarnes inom
Kungsöhrs fögderi befrielse från erläggande af nu utgående lösen
för dagsverken, hvilka af deras stamhemman utgöras, och rättighet
att tillgodonjuta de dagsverken, som af deras Augments hemman
utgå;
N:o 282, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse lill R. St:s
56
Den 30 Juli.
StatsUlsk., ang:de eftergift af flen en del skattskyldige inom Götheborgs
fögderi af Götheborgs oclt Bohus län ådömde ersättningsskyldighet,
i följd af förre Kronofogden Chr. Öhboms balans;
La g-Utskottet:
N:o 39, i anledn. af K. AI:s nåd. propos., om antagande af
ny vexel-lag;
Alllmänna Besvärs- och Ekonom i-Utskottet:
N:o 126, i anledn. af väckt motion, att rasering af någon
rikets fästning icke måtte vidtagas, innan R. St. kommit i tillfälle
alt sig deröfver yttra; samt
N:o 127, i anledn. af väckte motioner om inrättande af Sockenbibliothek.
Slutligen anmäldes och lades till haudlingarne ankomne prol.-  uldr. från de öfriga RiksSbn nemi. från PresleSt. af d. 21, 23,
25 och 26 dennes samt från Borgare- och BondeSbn af samma
dagar samt jemväl d. 19 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. ni.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
0-
Lördagen den 2 Augusti 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 10 prot. uldr. för d. 30 sisth Juli samt nedannämnde
från Exped.Utsk. inkorane förslag tilt R. Sl:s underd.
skrifvelse lill K. AI.
N:o 126, ang:de ersättning för omkostnader, i ani. af DD.
KK. HH. Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning;
N:o 127, ang:de låne-understöd för återuppbyggandet af den
nedbrunna delen utaf staden Lidköping, samt verkställandet af
ny tomtreglering derstädes;
N:o 128, ang:de sökt anstånd med inbetalningen af de för
hamnbyggnadsarbetena i Cimbritshamn beviljade lån;
N:o 129, ang:de jemförelse emellan nuvarande Statsinkom
-
Den 2 Augusti.
57
sier och utgifter med enahanda inkomsters och utgifters belopp
åren 1809 och 1810;
N:o 130, ang:de restitution till Reg:ts-skrifvaren J. C. Kant
af oriktigt debiterad lönebevillning vid Uplands Reg:te;
N:o 131, ang:de restitution lill Reg:ts-skrifvaren P. G. Hanngren
af oriktigt debiterad och derefter erlagd lönebevillning vid
Da)-Reg:let;
N:o 132, i fråga om verkställigheten al beviljade restitutioner
utaf Riksg:skonl.;
N:o 133, ang:de Sala Silfververks ränte-ersättningsfond för
redogörelsetiden från och med d. 1 November 1846, lill samma
dag 1849;
N:o 134, ang:de förändring i 1827 års Rese-reglemente;
N:o 135, ifråga om KroDOskjutsens utgörande af reservhemman;
samt
N:o 136, ang:de granskning af de i Statsrådet förda prot.
Äfvenledes justerades ett från Exped.Utsk. under N:o 8 afgifvet
förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de granskning afSlatsrådsprot:ne.
Företog R. o. Ad. val af en Direktör och en Suppleant vid
det blifvande Lånekontoret i Wisby, och befunnos vid valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde till
Direktör
Öfverste-Löjlnanten och Riddaren Kuut Bildt; med 29 röster,
samt tilj
Suppleant
Häradshöfdingen Adolf Ludvig Strussenfelt, med 29 röster.
Anmäldes till bordläggning ett från Const.Utsk. inkommet
mern. N:o 21, med förslag till voler:spropos:r, i anledn. af RiksSt:ns
olika beslut ruride de uti mem:n N:o 7 och 10 afgifne förslag
till åtskilliga ändringar i grundlagarne.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då ett snart afgörande af
detta mål kan vara af inflytande på riksdagens slut, vågar jag
vördsamt hemställa, att det måtte upföras främst på föredragmslistan
för nästa plenum.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf framställd
propos. beslöts att Coust.Utsk:s nu bordlagda mern. N:o 21
skulle upföras främst å föredragmslistan för nästa plenum.
58
Den 2 Augusti.
Vidare anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Utsk:n inkomne ullåt:n, raein, oell betanien, nemi. från
Stals-Utskottet:
N:o 274, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de bildande
af en fond till understöd för afskedade Folkskolelärare;
N:o 275, i anledn. af K. M:s till R. St. aflåtna nåd. skrifvelse,
ang:de inqvartcringsskyldigheten i Stockholm;
N:o 276, i anledn. af K. M:s nåd. remiss till StatsUlsk. af
underd. ansökan om nedsättning uti eller befrielse från det för
indragne Korporalsboställe! Astorp bestämda arrende;
N:o 277, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de försäljning
och utbyte af Christianstads f. d. fästuing tillhörande mark;
N:o 278, i anledn. af väckt motion om de s. k. Hvitfeldtska
slipendii-hemmanens försäljning till skatte;
N:o 279,__i anledn. af väckt motion att det vid Arvika köping
belägna Ofverjägmästarebostället Gäte må vid nuvarande innehafvarens
afgång öfverlåtas till nämnde köping;
N:o 280, i anledn. af väckt motion om nedsättning af räntan
å Laneforss qvarn i Kinda härad af Östergöthlands län ;
N:o 289, ang:de verkställd omröstning i ani. af RiksStms
skiljaktiga beslut, rör:de dels extra Statsanslag till föremål, tillhörande
lista, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de hufvudtitlarne, dels ang:de
utsockne frälsehemmanens i Halland skyldighet att erlägga rotevakans-medel;
N:o
290, i anledn. af väckt fråga om afskrifning utaf en
upbördsbrist hos numera afl. Kronofogden J. M. Huss;
Stats- och Banko-Utskotten:
N:o 35, med förslag till vissa förändrade föreskrifter i fråga
om godtgörande af kostnaden för Kopparmyntningen m. ra.;
N:o 36, i fråga om återbetalningen af Myntverkets äldre
skuld till R. S(:s Bank;
.
Bevillnings-Utskottet:
N:o 18, i anledn. af R. Sits olika beslut, angtde grunderne
för den blifvande allmänna bevillningen och föreskrifterne förderas
tillämpning;
N;o 19, i anledn. af RiksStrns olika beslut, ronde stämplade
pappers-afgiften;
N:o 20, med rättelse af det i mern. N:o 14, afgifna förslag
till voterispropos. N;o 112;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om uphörande af sjölullarne
vid Stockholm;
Den 2 Augusti.
59
N:o 22, i anledn. af väckt motion, att förbrulel gods, i st.
f. att tillfalla Staten, lior återställas afsändaren;
Banko-Utskottet:
N:o 68, ang:de förrättad revision af BankoDiskont-verkets
räkenskaper och förvaltning för år 1850;
N:o 69, med hemställan att en gratifikation måtte få utanordnas
lili Vaktmästarne vid BankoDiskont-verket;
N:o 70, i anledn. af väckte motioner, ang:de decimal-systemets
införande i afseende på mått, mål, vigt och mynt.
Banko- och Lag-Utskotten:
N:o 1, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändringar i
lagstiftningen för Prival-banker;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 123, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för verkställighet i Sverige af Norska och i Norige af Svenska
embetsmyndigheters beslut;
N:o 124, i anledn. af väckt motion om undersökning af förhållandet
med Klockarejordarne på Gottland;
N:0 125, i väckt fråga om optionsrätt för Arrendator af
annex- och mensalhemman, eller för hans enka eller barn, vid
nytt arrendes afslutande; samt
N:o 128, i anledn. af väekt motion om grundräntornes fördelning
och nedsättning.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 29 och 30 sisll. Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 265, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 44, ang:de utbetalning af stadgad ersättning till vittnen
i brottmål, då den tilltalade saknar tillgång, eller ersättningsskyldighet
icke kan honom åläggas.
Hr Printzensköld, Carl: Det Höglofl. StalsUtsk. har,
såvidt jag kunnat inhemta af detta betänk., icke i ringaste måtto
vederlagt de skål, som föranledt R. o. Ad. äfvensom, efter hvad
jag tror, andra RiksStånd, att återremittera detta betänk. Jag
minnes att det förnämsta skälet, hvarföre man ansåg förslaget
icke kunna bifallas, var det att vederbör:de Kronofogdar eller
Magistrater icke egde om händer sådane medel, som till de i fråga
var:de ersättningarne finge användas. Man invände då hvad
som ännu icke blifvit vederlagdt, nemi. alt genom dessa förskotter
ifrån Landtränlerierna, skulle till Kronnfogdarne öfverlemnas
vida större kontanta belopp, ån som borde finnas i deras händer.
Om upbörden går ordentligt, så har Kronofogden icke under längre
lid större penningesummor om händer. Det är hans skyldighet,
att aflefverera lill Landtränteriel allt hvad han upbär,
och endast under krig och dylika tillfällen får undantag derifrån
60
Den 2 Augusti.
ega rum, då det är absolut nödvändigt alt förse Kronofogden med
förskolter till nödiga kostnaders betäckande för transporter och
dylikt. Dessa kostnader kunna dock på förhand någorlunda bestämdt
beräknas, så att Kronofogden icke får om händer annat
eller mera, än det, som han är skyldig, att inom kort lid redovisa.
Nu återigen, om han blir skyldig att utbetala ifrågavar:de
ersättningar lill vittnen i brottmål och således måste förses med
medel dertill, så skulle derigenom en utväg beredas hooom, alt
med hvad han sålunda förskottsvis får om händer, betacka sin
balans på kronoutskylderna. Den lätthet, som skulle upstå för
parterna, i händelse Utsk:s förslag antages, att utfå denna ersättning
är sannerligen icke af något värde, jemförelsevis med den
våda för Statens medel, som skulle upstå, om desamma öfverlemnas
åt en mängd fogdar i landet, hvilka kunna på sätt jag nyss
anmärkt, medlen förskingra. Jag anser saken ingalunda vara af
den vigt och betydenhet, att man skulle underkasta Staten eli
sådant äfventyr. Jag har på den plats jag i 17 år förvaltat, haft
tillfälle att se, huru vådligt det är att lemna ål Ordinarie Upbördsmän
flere särskildte medel om händer, hvilka icke skola samtidigt
redovisas. Del har ofta varit eli medel för dem att år efter
annat dölja sitt obestånd och att derigenom allt mer och iner
skada del allmänna; hvadan jag för min del afstyrker bifall å
Utskis förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Det kan icke nekas, att
Statens risk för de hos Kronofogdarne innestående medlen ökas
genom bifall till detta förslag, likväl på ett temligen inskränkt
sätt, ty hela den tillökning, i de förskott eller den redovisningsskyldighet,
som Kronofogdarne genom detta förslag, skulle erhålla,
kan aldrig upgå till högre belopp än 20 a 50 r:dr, med undantag
af serdeles utomordentliga händelser, hvilkas inträffande man
svårligen kan föreställa sig. Då torde R. o. Ad. väl finna, att
Kronofogdens balans icke gerna kan beredas genom så obetydliga
förskottsmedel, som dessa summor möjligen kunna utgöra.
Dessutom är det notoriskt och måste af hvar och en, som känner
förhållandet inom länen medgifvas, att en Kronofogde aldrig kan
vara utan förskottsmedel, om äfven till ringa belopp, för att bestrida
de utgifter, som kunna upkomma i afseende på kronotransporter
och andra så beskaffade föremål, som icke kunna upskjutas,
så vidt man icke vill fordra, att Kronofogden skall af egna
medel sådana utgifter bestrida. Det enda tillfälle, då Kronofogden
mäste vara utan någon skilling oredovist, är under tiden ifrån
upbördens aflefvererande intill början af den nästföljande upbördsstäraman.
Då mäste alla förskotter, som varit erhållna, vara redovisade,
men för öfrigt •— den siste talaren må, såsom i besittning
af stor erfarenhet, säga hvad han behagar — så kan Kronofogden,
åtminstone i det län, der jag tjenstgör, aldrig vara utan
förskottsmedel, men mäste alltid redovisa dem före slutet af hvarje
år eller början af dét nästkommande, innan upbördsstämmorna
börjas, och jag förmodar att förhållandet äfven är sådant in
-
Den 2 Augusti.
61
om alla de län, der transporter och kommenderingar understundom
gå igenom, hvilka icke kunna uppehållas af sådan orsak,
alt Kronofogden måste skrifva till K:s Bef:h:de för att få 20 r:dr
till betäckande af utgifterna för de skjutspenningar, som erfordras.
Härigenom tror jag mig hafva ådagalagt, att det äfventyr, som
Staten Aan komma att utsättas för, om detta Utsk:s förslag bifallen,
är intet eller åtminstone så ringa, att det icke kan lagas i
betraktande, såsom något medel att öfverskyla en balans, enär
beloppet icke kan öfverskjuta 20 ä 30 r:dr.
Hvad åter angår behofvet af denna förändring, så visar det
sig för dem, som hafva handlagt sådana ärenden, huru särdeles
olägligt det är för de vittnen, som hafva sina bostäder något aflägset,
från det ställe, dit de blifva kallade, alt utbekomma hvad
de skola hafva. Dertill fordras först ett utdrag af Häradsrättens
prot., hvilket måste karteras. Sedermera fordras undersökning
på vittnets bekostnad, huruvida någon tillgång hos parten finnes.
Derefter skall prot-.sutdraget eller utslaget och undersökningsprot.
anmälas hos K:s Bef:h:de och först der, kan sedermera ersättningen
utbekommas. Detta är förenadt med tidsutdrägt och kostnader,
så att ersättningen vanligen knappast blifver motsvarande de
utgifter, vittnet måste göra för ersättnings-beloppets utbekommande.
Ersältningarne blifva sålunda förspillda för vittnet och utan
gagn för någon menniska. Då nu sådana missförhållanden, upkomna
genom bristfälliga och föga förutseende författningar, lätt
kunna rättas, så böra de i min tanke undanrödjas, och det år
della som StatsUtsk., efter hvad jag tror, i detta fall har sökt
åstadkomma, hvarföre jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då StatsUtsk. uti förevar:de
betänk, hemställt, att R. St. ville uti und. skrifvelse anhålla,
att K. M. läcktes, för verkställigheten af beslutet i nåder
meddela de föreskrifter, som af omständigheterna kunna påkallas,
så synes mig, att den förste värde talaren borde kunna vara temligen
lugnad i afseende på sina farhågor för möjligen upkommande
balans hos en eller annan upbördsman. Derutaf att ett vittne
berättigas att hos Kronofogden upbära sin ersättning i st. f.
att resa in lill residensstaden för att erhålla densamma, följer alldeles
icke alt han skall genast då han anmäler sig, erhålla denna
ersättning. Man kan mycket väl, om man så vill, ordna saken
på det sätt, att Kronofogden, sedan den till ersättning berättigade
hos honom anmält sitt anspråk, får ifrån Landtränteriet
requirera de nödiga medlen och sedermera utbetala dem. Således
förutsätter icke förslaget nödvändigheten af förskott, utan kunna
de undvikas om man skulle anse dem äfventyrliga. Att deremot
ett stadgande, hvarigenom ett vittne, som gjort en mängd resor,
för att hörsamma kallelser till vittnesmåls afläggande i brottmål,
skulle ådragas ytterligare kostnader och omvägar för utbekommande
af ersättningsbeloppet för dessa resor, att, säger jag, ett
sådant stadgande skulle bibehållas derföre, att man befarar, att
den förändrade föreskrift, som blifvit af Utsk. föreslagen, möjli
-
62
Den 2 Augusti.
gen skulle kunna föranleda till missbruk af en eller annan embetsman,
det tror jag vara en alltför långt drifven försigtighet.
Jag förenar mig i Frih. Palmstjernas yrkande om bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Printzensköld: Sedan StatsUtskrs Ordf., understödd
af en ibland Utsk:s ledamöter, tillstyrkt bifall till förslaget, så lärer
väl allt bemödande å min sida vara fruktlöst för att vinna afslag
på detsamma. Jag får likväl förklara det jag icke anser de
skäl, som Frill. Palmstjerna anfört, i ringaste måtto innefatta vederläggning
hvarken af hvad jag nu erinrat eller af de skäl, som
androgos dels af mig, dels af af andra ledamöter inom detta Stånd
då betänk, första gången förevar. Det är lätt sagdt af en Landsh.
hvilken, raan måste erkänna det, sjelf följer ärendena med den
största upmärksamhet, att han kan förekomma olägenheterna af
ett sådant stadgande, sorn det ifrågavar:de, men det är icke sagdt,
att så alltid kommer att inträffa. Visst är emedlertid, att Kronofogdarne
komma att erhålla förskoiler af betydligt belopp och
jag har sjelf sett huruledes Krono-fogden åsamkat sig balans på
de förskotter, som lian erhållit, utan att Staten kunnat erhålla
någon ersättning. Man bör således icke utvidga tillfället i detta
hänseende genom att gifva Kronofogden flera medel om händer.
Om också denna titel kan vara ringa, så har fogden äfven förskotter
under många andra titlar, hvilka tillsammans utgöra betydliga
summor. Della föranleder frestelse hos honom att begagna
ifrågavar:de medel, och följden blifver, att han förskingrar dem,
och då säger oss erfarenheten huru det går med ersättningen.
När R. St. hafva beviljat ersättning till vittnen i brottmål, så synes
detta mig redan vara en tillräckligt långt drifven välvilja emot
dem, utan att denna välvilja behöfver ökas genom att öfverflytta
besväret med medlens uttagande ifrån vittnena sjelfva till Statens
underordnade tjenstemän. StatsUtsk:s nuvarande ordf. lärer icke
vara okunnig om den mängd af göromål, hvarmed hans underordnade
äro belastade. StatsUtsk. har sjelf erkänt att Kronofogdarnes
göromål härigenom skulle blifva förökade, ehuru man förklarat,
att det skedde i obetydlig mån, men när man den ena
gången efter den andra gifver dem nya åligganden, så, om äfven
dessa hvar för sig anses obetydliga, blifva de dock ganska betungande,
när de sammanläggas. Man bör icke utan yttersta behof
betunga de redan allt för mycket af göromål öfverhopade tjenstemännen.
Man synes likväl vilja göra det, utan att å andra sidan
tänka på den minsta vedergällning för de bördor, som man ålägger
dem. Frihra har till försvar för betänk, yttrat, att det nu
så tillgår, att vittnet kommer till K:s Bef:h:de med sin begäran
om ersättning, då K:s Bef:h:de pröfvar de omständigheter, som
äro för handen, för att vittnet må kunna utbekomma sin ersättning.
Nu vill StatsUtsk. lägga denna pröfning i Kronofogdarnes
händer, hvarigenom naturligtvis månget misstag kan upstå, ty med
allt det förtroende jag eger för Kronofogdarne, vill jag likväl icke
tilltro dem den erfarenhet i dylika saker, som jag bestämdt for
-
Den 2 Augusti.
63
drar af Landsb. Följden deraf skulle blifva att många ersättningar
nian behof utbelaldes och fogden skulle till och med kunna
föranledas att hellre utbetala ersättning, än göra sig mödan att
efterforska om den, som blifvit ådömd ersättningen, kan ega förmåga
alt densamma gälda. För alt undvika besväret med denna
undersökning, kan han förledas alt utbetala medlen af det förskott,
han erhållit och Kronan får således vidkännas utgift, som
icke borde falla henne till last och från hvilken han skulle blifvit
frikänd om pröfningen tillkommit K:s Bef:h:de. Jag vet alltför
väl, att man kan häremot göra den anmärknm, att Kronofogdarnes
räkenskaper sedermera ingå lill Kammarrätten för att
der granskas och att således i anmärkningsvåg ersättning kan tillvinnas
Kronan, men jag hemställer till hvar och en, om det icke
är bättre, att låta dylika saker, som dessa och många andra gå
sådana vägar, hvarigenom i första hand pröfningen sker på ett
sätt, att några anmärkmr icke behöfva upstå och all icke öfverlemna
denna pröfning till tjenstemänneu, hvilka lättare än de,
som nu hafva handläggningen af dessa saker, äro blottställda för
misstag till Kronans skada och förlust. Jag önskar, att man må
vederlägga dessa mina anmärkmr. Kan man icke det, så blir
följden den, att den lättnad man vill bereda åt individerna sker
på bekostnad af Statens säkerhet att icke mera utbetalas än soni
instämmer med K. M:s och R. Sits mening. Jag fortfar att tillstyrka
afslag å betänk.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, semställde om R. o.
Ad. behagade bifalla StalsUtsk:s uti betänk. N:o 44 framstäldta
och uti förevar:de utlät, vidhållna förslag jemte Utsk:s nu gjorda
hemställan om allåtande af en underd. skrifvelse i ämnet lill K.
M., ropades starka ja blandade med nej; hvarpå hans Ex. förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag reserverar mig emot det Högloft.
Ståndets beslut.
Föredrogs ånyo StatsUtskis d. 29 och 30 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 266, i anledn. af erhållne åteiremisser å utlåt.
N:o 81, ang:de uphörande af s. k. vakans- och förlags-liggetidssamt
begrafningshjelps-besparingar, samt om årliga anslag till vederbörande
pensionskassor såsom ersättning för de inkomster, dessa
kassor af nämnde besparingar åtnjuta.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Vid detta ärendes behandling
inom Utsk., har jag efter förmåga sökt använda mitt
bemödande för alt vinna det ändamål, som med K. M:s nåd. propos.
i ämnet afses. Jag har dervid icke lyckats alt för denna
vigtiga sak vinna det afseende, som den utan tvifvel förtjenar.
Då jag nu på detta' rum ånyo upträder i samma syfte, tror jag
mig handla icke blott i de militära och civila embetsmanna-corp*-  sernas, men framför allt i det allmännas interesse. Utsk. har i
sitt förra betänk, framhållit det skål emot den föreslagna regie
-
64
Den 2 Augusti.
ringen, alt civile embets- och tjenstemän ofta efterlemna enkor
oell barn i så tarfliga omständigheter, att tillgång till bestridande
af begrafningskostnaden saknas. Uti den reservation, som jag bifogat
nämnde betänk, bar jag sökt visa haltlöslieten af detta skäl,
som Utsk. hemtat ifrån ett äldre yttrande af Direklm öfver CivilStatens
Pensions-Inrältning; oell det torde väl ock ligga för öppen
dag alt, om så verkligen förhåller sig, så är otvifvelaktigt orsaken
dertill vanligast all söka just uti den omständighet, ali den
obemedlade tjenstemannen, i stället att, om han fått råda öfver
sin lönetillgång oafkortad, ett möjligt öfverskott kunde göras fruglbart
och derigenom bereda någon behållning för efterlefvande
familj, genom löneinhållningen kan blifva bragt i en skuldsättning,
som för all hans framtid gör hans ekonomiska ställning
vacklande. Argumentet står icke heller rätt tillsammans med
R. St:s förklarande uti deras lind. skrifvelse i samma ämne vid
sista riksdag hvarvid, under medgifvande af åtgärdens vigt och ändamålsenlighet
man endast åberopat bristande tillgångar såsom hinder
för det tillfället. Detta hinder kan icke nu åberopas, och jag
anser så mycket vigtigare, att tillfället nu icke lemnäs obegagnadt,
som hvarje upskof försvårar sakens reglering, enär hvarje tillökning
i löningsstaterna äfven måste öka beloppet af den ersättning,
som från Statens sida kan erfordras. Löneinnehållningar för begrafningshjelp
datera sin upkomst ända ifrån Konung Carl XI:s
tid. Uti den äldsta urkunden derom heter det, att ett halft års
lön skall innehållas för att samla en fond, att dermed bereda erforderliga
nådårs besparingar för enkor och barn efter all. tjenstemän.
Denna stiftelse var således en regeringshandling af samme
alfvarsamme Monark, som hade det bekanta yttrandet: ”blifva
mina erabetsmän icke saliga, icke skola de blifva rika” och i
sanning åtgärden står i fullkomlig harmoni med ett sådant yttran
de;
men den fond, som skulle beredas för ifrågavar:de ändamål,
försvann snart i djupet af det tidell varfvets allt upslukande krigskostnader,
så alt något spår dertill icke f. n. finnes, och deraf
har blifvit en följd att tillgång till sterbhusets godtgörelse under
den sednare tiden icke funnits annorledes än genom anticiperande
på de efterträdande tjenstemännens löneinnehållningar. Hade denna
fond nu varit i behåll, så hade regleringen varit ganska lätt;
men i saknad deraf, kan en sådan reglering icke ega rum utan
serskilda anslag till ersättning för de aftjenade beloppen. Visserligen
fordras icke obetydligt belopp för denna ersättning, men man
kan icke begära, att med en ringa penning ett stort och vigtigt
ändamål skall kunna vinnas. Såsom bekant är, så utgör begraf
ningshjelps-besparingen
med hänsigt till dispositionssättct, 2:ne
slag, nemi. dels den begrafningshjelp, som innehållits från embetsmän,
hvilka sedermera dö i tjensten, eller efter förflyttning
å Indragningsstaten, och dels sådan begrafningshjelp, som eger
rum för tjenstemän, hvilka antingen från tjenst afgå utan pension,
eller efter afskedtagande upföras å CivilStatens Pensionsstat eller några
af de militära pcnsionsslaterne. Beträffande den förra begrafnings
hjelpen,
Den 2 Augusti.
65
hjelpen, så ersättes den omedelbart ifrån Statsverket till vederbörande
sterbhus. Det är klart alt denna begrafningshjelp, i händelse
af en reglering, skulle komma att småningom mer och mer
minskas, så att man kan antaga, att efter 30 eller 40 år, denna
summa nedgått till ett högst obetydligt belopp eller helt och hållet
uphört att belasta Staten. Den begrafningshjelp åter, som innehållits
af embets- och tjenstemän, hvilka taga afsked, utan att
på indragningsstat öfverflytlas, är anslagen till vederbörande pensionskassor.
Under det att det å ena sidan torde befinnas vara
en orättvisa, för att icke säga ett våld, ait denna begrafningshjelp
alls icke ersattes åt vederbörande tjenstemäns enkor och barn, så
torde det också befinnas nödigt att, om en förändring i förhållandet
äger runi, vederbör:de pensionskassor då icke komma i mistning
af de bidrag de hittills hafva åtnjutit. För R. o. Ad., som
otvifvelaktigt lika väl som jag känner förhållandet härmed, torde
jag icke behöfva närmare utreda saken. Jag vill blott göra reda
för de mindre olikheter, som förekomma i mitt förslag emot det
som K. M:s propos. innefattar. K. M. hade i den nådiga proposin
hemställt att de i nu gällande författning under namn afbegrafningshjelps
och liggetids-besparingar gjorda innehållningar af embets-
och tjenstemäns löner måtte försvinna, så att alla i Statens
tjenst anställde personer må, ifrån början af månaden näst efter
den, hvarunder de blifvit utnämnde, tillgodonjuta de löneförmåner,
hvartill de, på grund af erhållna fullmakter, konstitulorialer eller
förordnanden åro berättigade. Jag har funnit att härutinnan var
en ofullständighet i så målto, som der icke talas om de tjenstemän,
som från en till annan tjenst befordras, ej heller om begrafningshjelp
å löoetillökningar, som hädanefter kunna embetsoch
tjenstemän tillfalla. Jag har derföre trott det vara nödigt
att komplettera förslaget i dessa delar, på sätt min reservation innehåller
och hvarefter jag nu anhåller alt få upläsa tillåtyrkandet.
Jag föreslår nemi. vördsamt: ”att de, genom nu gällande författningar
under namn af begrafningshjelps- eller nådärs-besparing
bestämda innehållningar af embets- och tjenstemäns löner må
uphöra, så att alla som, efter den nya stasregleringens inträdande
i verkställighet, mottaga ordinarie beställning å Stat eller som
derefter till annan tjenst förflyttas, må, (i händelse vakans- och
liggelids-bespaiingen uphörer), ifrån och med månaden näst efter
den, hvarunder de blifvit utmämnde eller förordnade, tillträda
och upbära de löner, arfvoden eller andra löningsförmåner, hvartill
de, på grund af erhållne fullmakter, konstitutorial eller förordnanden,
äro berättigade, med undantag endast af sådane ininkomster
af boställen, som äro af fardag beroende; samt att ej
heller sådane innehållningar må ega rum å lönetillökningar, som,
genom förberörde Statsreglering eller framdeles, embets- och tjenstemän
tillfalla i följd hvaraf sterbhusen efter dylika löntagare
icke skola ega att s. k. begrafningshjelp af de i nämnde ordning
tillträdde löner eller löne-tillökningar utbekomma”. Jag anhåller
vördsamt att Ilr Frih. o. Landtm, behagade framställa propos. på
bifall till detta milt förslag.
9 H. 5
66
I)cn 2 Augusti.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förutser visserligen då jag
skådar omkring mig på detta rum, att pluralitelen af Ståndets
nuvarande ledamöter skall med acklamation bifalla det förslag,
som Hr Fåhraeus nu framställt till motsats af det, som innefattas
i StatsUtsk:s utlåt.; men jag låter likväl icke derigenom afskräcka
mig ifrån alt i ämnet uttala min öfvertygelse. Ehuru sjelf varande
löntagare, kan jag dock icke förneka rigtigheten af de skäl,
emot begrafningshjelpens uphörande, som i SlatsUlsk:s betänk. N:o
81 finnas uptagne. Den som haft tillfälle, att något närmare göra
sig bekant med förhållandet inom de lägre tjenstemannagraderna,
han skall icke kunna undgå att medgifva, att de innehållningar
af lön, som under namn af begrafningshjelps-besparing äga rum
vid mångfaldiga tillfällen, då tjenstemän med döden afgått, äro
för deras sterbhus af högst välgörande inflytelse. Jag har sjelf
varit vittne till sådant förhållande. Man bör besinna, alt då tjensteman
med döden afgår och måhända icke efter sig äger det ringaste,
kanske endast skulder, så är det en lycklig omständighet,
att efterlefvande enkan, måhända med små barn, då åtminstone
har att med säkerhet påräkna hvad som behöfves för att få den
med döden afgångne mannen och fadren i jorden. I ett sterbhus
bör, i min lanke, icke den första omsorgen, sedan man förlorat
husets stöd, vara den alt anskaffa medel till den aflidnes
begrafning. Del var denna vigtiga omständighet, som föranledde
Konung Carl XI att föreskrifva begrafningshjelpens innehållande,
helst Han sjelf hade erfarit nödvändigheten utaf ett sådant stadgande
genom de ansökningar hvarmed Han öfverhopades af aflidne
tjenstemäns enkor om understöd lill deras männers begrafning.
Jag har sjelf aftjena! begrafningshjelp och kan således förklara att
delta icke är så tryckande, som man vill påslå. Man behöfver
t. ex. endast föreställa sig att en tillfällighet vållat, det man blifvit
befordrad ett halft år sednare än som i verkligheten skett, så
är man fullt sonlagerad för förlusten, enär, säge hvad man vill,
befordran lika mycket beror af tillfälliga konjunkturer, som af
egna beräkningar.
Att säga alt det obestånd, som nu understundom och icke
sällan befinnes hos tjenstemännen härleder sig derifrån, alt de,
till följd af begrafningshjelpens innehållning sednare fått tillträda
sin lön, det tror jag icke vara rikligt. Beklagligtvis är mängden
af tjenstemän icke nog förutseende, för alt aflägga en besparad
penning för kommande behof; de tänka såsom ordspråket lyder
att kommer dag så kommer råd och man använder medlen, så
att når behofvet af dem inträder vid tjenstemannens frånfälle intet
finnes all tillgå. Del är i min tanke af högsta vigt att Slaten i
delta fall både gjort sig och fortfarande gör sig till tjenstemannens
förmyndare. Jag tillstyrker bifall till SlatsUtsk:s betänk.
Hr von Troil, Sa m. Gust.: För dem, som upmärksamt
afhört Hr Fåhraei sakrika och uplysande yttrande, torde icke någon
vederläggning behöfvas af det anförande, som den siste värde
talaren afgifvit; men dä jag låtit anteckna mig såsom deltagare
Den 2 Augusti.
07
i den reservation, sora Hr Fåhraus anhållit mätte blifva lagd lill
grund för Ståndets beslut, så anhåller jag att endast med några
fä ord få förklara att jag i allo delar de tankar, som i samma
reservation blifvit uttryckta.
Det är visserligen sannt, all det är af stor vigt för en tjensteman
att veta, att bans enka och barn kunna utbekomma den
begrafningshjelp, som för honom blifvit innehållen, i händelse han
i torftiga omständigheter atlider. Jag tror likväl för min del all
Hr Fåhraeus har ganska tydligt och klart ådagalagt att det obestånd
hvaruti beklagligtvis llere af våra embets- och tjenstemän
befinna sig, just härleder sig deraf, att dessa innehållningar äga
rum, i thy att de, då de först utnämnas till embets- och tjenstemän
på Stal, icke erhålla lön förr än 6 månader efter utnämningen.
Jag tror att man härvid bör taga i betraktande, alt vid
samma lid tillkomma för dem ofta en mängd förut okända utgifter,
såsom fullmaktslösen, retroactiv afgift till pensionskassan o.
s. v. Del är derföre just för dem af vigt alt vid detta tillfälle
icke sakna de tillgångar, som Statens lön eljest kunde bereda
dem. Det är just denna saknad af lönen under då varande förhållanden,
som bringar den i obestånd och sedermera föranleder
en rubbning i deras linanciella ställning, som de hafva svårt att
afhjelpa. Jag tror för öfrigt att Staten bör genom sina pensionskassor
sörja för underhåll af enkor och barn efter aflidne tjenstemän.
Sådane kassor finnas, och om än dessa pensioner icke äro
betydliga, så kunna likväl tjenstemännen, genom insättning i kassorna
bereda för sina enkor och barn en något så när sorgfri
ålderdom, men att här söka att genom innehållning af lön, då
tjenstemännen först inträder på denna bana, bereda en sådan pekunier
tillgång vid hans dödsfall, det tror jag vara i hög grad
olämpligt. Jag skulle tro att ett af de vackraste minnen, som R.
St. vid denna riksdag kunde lemna efter sig, vore om de, genom
bifall till Hr Fåhrai förslag, skulle kunna bereda denna nyttiga
och af alla, som inse förhållandet, högt påkallade reform. Genom
de voteringar, som i afseende på den ordinarie Statsregleringen
ägt rum, hvarigenom flere af StalsUtsk. föreslagne utgiftsposter
blifvit afslagne, finnes på den ordinarie statsbudgeten tillgång för
de utgifter, som genom betänk:s antagande årligen skulle drabba
stats-kassan, och hvad beträffar de tillfälliga utgifterne eller utbetalning
af redan aftjent begrafningshjelp, så finnes enl. hvad Hr
Fåhrai reservation utvisar, äfven utväg för deras betäckande genom
användande af de besparingar, som äga rum på allmänna
indragningsstaten, och som endast behöfva iagttagas vid den liqvid,
hvilken årligen eger rum emellan Stats- och Riksgiskontoren.
Jag anhåller lika med den förste värde talaren om propos.
på bifall till Hr Fåhraei reservation.
Ilr af Dalström, Gust. Jakob: Efter de sakrika anföranden
af tvenne talare, hvilka blifvit afgifna vid delta tillfälle
rörande det nu föredragna vigliga ärendet, vore det visserligen
5*
6S
Den 2 Augusti.
öfverflödigt, att tillägga några ord; roen jag anser mig upkallad
alt åtminstone vidröra ett par uttryck, som en talare här har
haft i afseende på behofvet af begrafningshjelpen. Det har af
den värde talaren blifvit yttradt att Slaten bör utöfva elt slags
förmynderskap på det all den aflidne tjenslernannen mätte kunna
komma i grafven, utan att hans efterlefvande må betungas med
några bekymmer i del afseendel. Om så verkligen är alt Slaten
anses böra utöfva något förmynderskap och alt den gör det, så får
jag äran nämna att det åtminstone är elt förmynderskap, som är
orättvist och obilligt. Jag vill fästa R. o. Ad;s upmärksamhet
på de små löner och svaga inkomster, som indeldta arméen i allmänhet
har, samt huru svårt och påkostande det är för dem alt
vidkännas denna halfårs-besparing. Den suger gansna länge efter
och medför ofta en skuldsättning som följer med under hela tjenstemannabanan.
Jag vill i följd deraf fästa upmärksamheten på
obilligheten deraf alt Staten utöfvar detta förmynderskap öfver de
svagt lönta embetsmännen. Det må väl vara, att för den,
som hunnit så långt, alt de kunna bekomma pension för sin tjenstetid,
eller i fråga om dem som dö i tjenslen, så hafva måhända
efterlefvande hustrur och barn icke så stort bekymmer för mannens
eller fadrens begrafning; men nu händer det t. ex. att mannen
tagit afsked innan han hunnit erhålla någon pension eller
att han måste taga afsked, för alt icke ytterligare fortgå på en
bana, som allt mer och mer skulle öka hans obestånd genom lönernas
otillräcklighet. Dessa hafva icke rättighet att återfå den
förskjutna begrafningshjelpsbesparingen af ett halft års lön, utan
det är för dem en helt och hållet bortkastad penning och det är
detta förmynderskap, hvarigenom man orättvist bemäkligat sig
dessa medel, sorn jag icke kan gilla. Jag lemnar åt en hvar att
bedöma huru härmed förhåller sig samt huru nödvändigt det
är att bifalla det förslag, som Hr Fåhraeus afgifvit och hvaruti
jag för min del förenar mig.
Frih. Toll, Gustaf: Jemte det jag i allo förenar mig uti
hvad Hr Fåhraus anfört, får jag äran nämna alt, sedan NummerLotteriets
afskaffande i Sverige, det visserligen icke finnes större
och vådligare hazardspel än det som Staten drifver på de fattiga
lönlagarnes bekostnad. Derföre lycker jag att man icke bör draga
i betänkande alt afskaffa liggetids- och begrafningshjelps-besparingarne
och derföre instämmer jag äfven uti hvad Hr Fåhraus
här anfört.
Hr Printzensköld: Det har under diskussionens lopp blifvit
besannadt hvad jag log mig friheten säga, vid dess början.
Jag har således icke någon förväntan alt kunna vinna bifall lill
StatsUlsk:s betänk.: men jag upträder nu för all försvara mig emot
Hr af Dalströms anmärkn., ali det vore eli origligt och orättvist
förmynderskap, som Staten i detta fall utöfvad.e. I fall så vore
förhållandet, så skulle man i mängfalldiga andra hänseenden kunna
hafva samma omdöme öfver den vård, som Slaten utöfvar öfver
individers angelägenheter. Jag ser således icke något skäl att för
-
Den 2 Augusti.
69
klara detta förmynderskap vara mera orättvist än många andra,
som mäste af Staten enl. lag och gällande författningar utöfvas.
Will yttrande har dessutom icke hvarken af Hr af Dalström
eller öfrige ledamöter blifvit rikligt upfattadt. Jag liar nemi.
alldeles icke omtalat den del af begrafningshjelpen, som af Staten
innehålles utaf embetsmän, hvilka, innan de blifva förflyttade på
indragningsstat, laga afsked ur rikets tjenst och således gå miste
om den ersättning, som eljest efter deras död skolat tillkomma
deras sterbhus. Jag har endast talat om vigten deraf att embetsmän,
som dö i tjensten, och det göra många, hafva en besparing
hos Staten innestående, hvilken deras enkor och barn kunna med
visshet påräkna alt lyfta, för ali derigenom befordra den aflidne
till sitt hvilorum. Detta har icke något inflytande på den pension,
som enkan eller barnen kunna hafva att förvänta, hvilken
fråga Hr von Troil inblandat i denna sak, ehuru den icke hör
hit. Om man således afskiljer ifrån frågan den del, som rörer
sådane embets- och tjenstemäns begrafningshjelp, hvilka afträda
ur rikets tjenst så tidigt att de derigenom gå miste om ersättning
för afljenad begrafningshjelp, så kunna de, hvilka vilja afskaffa
begrafningshjelpen, hafva rätt i denna del af frågan. Hade StatsUtsk.
gjort skillnad emellan begrafningshjelpen i dylika fall och
den, som skall äga rum för i Statens tjenst aflidne embets- och
tjenstemän, sä hade frågan kommit på den ståndpunkt, som i min
tanke varit den enda rätta och sanna; men att nu på en gång
vilja afklippa och beröfva enkor och barn den fördel, som de obestridligt
hafva af den besparade penning, hvilken de vid mannens
eller fadrens afgång ega att påräkna, blott derföre att del finnes
en mängd afskedade embetsmän, som icke få tillgodonjuta begrafningshjelp,
då de med döden afgå, det anser jag icke vara hvarken
riktigt eller billigt. Då är det bättre att frågan upskjutes
ännu en riksdag och att en uträkning sker af det ungefärliga
belopp, som kan årligen hafva kommit Statsverket lill godo, efter
tjenstemän sorn tagit afsked utan rätt för deras sterbhus alt få
upliära begrafningshjelp, hvarigenom man kunde komma till ett
sådant resultat, att dessa embets- och tjenstemäns enkor och barn
eller också de sjelfva, då de träda ur Statens tjenst äfven finge
upbära den begrafningshjelp, sorn för dem blifvit innehållen. Då
tror jag alt saken kommer i sitt rätta skick och en sådan utredning
kan gerna afbidas, ty saken är sannerligen icke så brådskande,
och medför verkligen icke så stora vådor för embets- och
tjenstemän, som man här vill förespegla, hvilket man finner deraf
att densamma redan fortfarit ett eller annat sekel.
Hr Fahr mus: Mången, som kan vara företrädesvis inlagen
af vördnad för det gamla, bör visserligen finna aktningsvärd! det
försvar, hvarmed en föregående talare liar upträdt för bibehållande
af sakens nuvarande skick. Denne talare har ansell det vara en
stor lycka för de eflerlefvande slerbhusdelågarne att hafva tillgång
till den begrafningshjelp, som innehållits af den aflidnes lön. Jag
kan icke tro att vi ännu lefva uti det omyndighetstillstånd, att
70
Den 2 A ugusti.
man kan behöfva en så beskaffad mellankomst af Slaten för att
förvara de medel, som man tillskjutit för ett enskildt ändamål;
men om jag också skulle antaga, att delta kunde vara af någon
nytta för sådana sterbhus, som verkligen utfå begrafningshjelp, så
kan jag icke inse huru det kan försvaras för de sterbhus, som
alldeles icke få någon godtgörelse förMöne-inhållningen dertill, d.
v. s. slerbhusen efter alla sådana tjenstemän, som hafva tagit afsked
innan de kunnat upföras på indragningsstat. Den värde talaren
har visserligen sagt alt han sjelf icke funnit någon olägenhet
deraf, alt begrafningshjelpen afdragits. Det är lyckönskansvärdt
för honom enskildt, men jag tror icke att alla äro i det
lyckliga förhållandet att skuldfrie kunna genomgå sin första tid
på tjenslemannabanan. Den värde talaren anser förhållandet i
sjelfva verket icke vara annorlunda, än om man föreställde sig
hafva ett halft år längre att tjena såsom extra ordinarie. Men
för det första tror jag, att den der extra ordinarie-tiden har, sedan
hans exlra ordinarie tid, blifvit långt mera utsträckt. För
det andra låra väl alla vara ense derom, alt denna extra ordinarie-tid
är i vårt samhälle eli nödvändigt ondt, som snarare vore
önskligt att kunna minska, än förlänga. Eu omständighet, som
här icke är vorden tillräckligt framhållen, är utomdess vinsten för
det allmänna derigenom, att en stor lätthet i räkenskap redogörelse
och kontroll genom ifrågavaride förändring skulle upkomma.
Jag anser denna fördel vara så stor, alt den ensamt skulle mer
än motsvara den upoffring, som här är i fråga. Om man sammanräknar
allt det arbete, som måste användas för denna räkenskaps
redogörelse och kontroll, samt slutligen alla de tvister, som
nödvändigt måste upkomma vid tillämpningen af författningarne i
denna del, så påstår jag att detta skulle sammanlagdi för hela
riket uptaga fulla arbetstiden för eli särskildt embetsverk. Jag
hemställer således till den värde talaren, om det icke billiglvis
bör medgifvas, alt dessa omständigheter äro ojemnföiiigt mera
talande för förslaget, än det skenbara skäl, som andragits deremot.
Jag har i min första reservation rörande denna fråga tillåtit
mig anmärka, att icke någon motsvarighet till det ifrågavar:de förhållandet
linnes i något annat land, och jag hemställer till den värde
talare, som i dena fråga varit min enda vedersakare och som sökt
i så ljusa färger skildra fördelen för tjenstemännen af begrafningshjelps-besparingarue,
huruvida han anser all i något land tjenstemännen
äro sämre lottade än i Sverige eller i allmänhet hafva
en lika hård belägenhet som här. Jag har för, öfrigt intet vidare
alt tillägga än alt åberopa min vördsamma anhållan att Hr Frih.
o. Landtm, behagade göra propos. på bifall till det förslag, jag
haft äran framställa.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af
Hr Statsrådet m. m. Nils Fredrik Wallensteen, som å K. M:s
höga vägnar affemnade en dess nådiga propos. till R. St., i anledn.
af väckt fråga om förändrade tullbestämmelser för raflineradt socker
och sockcrsirop.
Den 2 Augusti.
71
Sedan Hr Statsrådet blifvit utbeledsagad och öfverläggningen
om StatsUlsk:s utlåt. N:o 266 ansetts fulländad, framställde H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. till bifall å StatsUtsk:s utlåt:n
N:is 81 och 266, hvarvid ropades starka nej blandade med ja.
H. Ex. hemställde sedermera om R. o. Ad. behagade, med
afslag å samma utlåtm, bifalla det af Hr Fåhraeus uti utlåt. N:o
266 bifogad reservation framstäldta förslag, samt förklarade efter
denna propos:s besvarande med starka ja, jemte några nej, det han
funnit ja öfvervägande.
Efter härvid af Hr Printzensköld begärd votering, uplästes
til! justering ,och godkändes följande voter:spropos.:
Den, som bifaller StalsUtsk:s uti utlåt. N:o 81 afgifna och
uti utlåt. N:o 266 vidblifna yttrande, voterar
Ja:
den det ej vill voterar
Neji
vinner nej, afslås dessa ullåtm och bifaller R. o. Ad. det af Hr
Fåhraeus, uti utlåt. N:o266, bifogad reservation, framstäldta förslag.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit sorn*
följer:
Ja — 10.
Nej — 28.
Hr Fåhraeus: Sedan R. o. Ad., med afslag å StatsUtsk:s
nyss förehafde utlåt., bifallit det förslag som jag uti utlåt, bifogad
reservation afgifvit, samt bekant är att Vällofl. RorgareSt. och
Hederv. BondeSt. bifallit nämnde utlåt,, vågar jag hos R. o. Ad.
vördsamt hemställa, om icke det skulle vara lämpligt att aflåta
en inbjudning till dessa 2 Stånd att, med frånträdande af sina i
ämnet fattade beslut, sig med R. o. Ad. förena.
Hr von Troil: Jemte det jag instämmer i Hr Fåhraei nu
gjorda hemställan, anhåller jag likväl att få meddela den uplysning,
att det icke är Borgare- och BondeSt:n. utan Preste- och
BondeStm, som bifallit ifrågavar:de utlåt, hvarföre den föreslagna
inbjudningen torde böra till dessa sistnämnda 2 Stånd aflåtas.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att vänligen
inbjuda Preste- och BondeStm att instämma i R. o. Ad:s nu
fattade beslut.
Föredrogs och remitterades lill Bevilln.Utsk. K. M:s denna
dag ankomna nådiga propos. till R. St., i anledn. af väckt fråga
om förändrade tullbestämmelser för raffinerad t socker och sockersirop.
Jemte tillkännagivande af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt
sedan R. o. Ad. d. 30 sisth Juli beslutat, att med pröfningen
72
Den 2 Augusti.
ai LagUtsk:s betänk. N:o 36, i anleda, af K. M:s nåd. propos.,
ang:de ändring i vissa delar af föreskriflerne om rättegång i Domkapitel,
skulle anslå lill Ilögv. PresteSt. derom fattat sitt beslut
och detta beslut blifvit R. o. Ad. meddeladt, prot.utdrag nu ankommit,
som utvisade att nämnde betänk, blifvit af det Högv.
Ståndet afslaget, föredrogs LagUlsk;s berörde betänk. N:o 36.
Frill. Cederström, Rud.: Redan vid det tillfälle, då Konungens
nåd. propos. i detta ämne remitterades till LagUlsk.,
hade jag den äran att inför R. o. Ad. anmäla några betänkligheter,
som hos m/g upstått emot densammas antagande. Jag erkänner
med nöje, alt Utsk. till en viss grad fästat afseende på de
vid den nåd. proposm gjorda anmärkmr, äfvensom att utsk. sökt
genom vidtagande af åtskilliga nödiga förändringar gifva förslaget
en önsklig fullständighet. Beklagligtvis finner jag, oaktadt dessa
derå nedlagda bemödanden, förevarande förslag äfven sådant som
det nu blifvit från LagUtsk. afgifvet, ändock vara behäftad! med
sä väsendiliga brister, att jag ser mig nödsakad att afstyrka R. o.
Ad:s bifall till detsamma.
För all nu fästa mig vid sjelfva kärnan af förslaget, som
innefattas uti den 1 §, så befinnes att Utsk. deri föreslagit, det
de ledamöter, som erfordrades för fyllande af det antal, som borde
i Domkapitel sitta, skulle af K. M. förordnas bland stiftets Kyrkoherdar
eller ordinarie högre lärare vid stiftsstadens läroverk.
Det synes likväl vara ganska olämpligt, att såsom regel stadga,
det Kyrkoherdar skola, med åsidosättande af deras egentliga själavårdarekall,
inkallas från deras pastorater, för att bestrida görornålen
i Domkapitlet. Utom den häraf orsakade försummelsen i
pastoralsvården, torde en annan olägenhet jemväl inträffa lill hinder
för sjelfva det åsyftade ändamålet. Desse prestman äro kanske
ofta icke mycket hemmastadde i mångfalden af de ärenden,
som handläggas i Consistorium, dervid det fordras en viss domareblick
och administralivt-juridiska kunskaper, dem Kyrkoherden
väl ock behöfver äga, men ej i så vidsträckt grad, som hans förmän
böra dem innehafva. Såsom sannolikt kan man antaga, att
ett sådant opåräknadt förtlyttande från en verkningskrets lill en
annan, kunde hafva en menlig inverkan säväl å pastoralvården
som å Domkapitels-sysslorne. Eli sådant inkallande är visserligen
genom Kongl. Förordm d. 11 Fehr. 1687 tillåtet; men märkom
väl, endast undantagsvis, eller såsom orden lyda: ”när nödtorften
kräfver”. Det utöfvas hitintills också endast ganska sparsamt.
Det må äfven framgent äga rum på samma sätt; men häraf följer
ingalunda att man bör tillämpa det vidsträcktare eller, med andra
ord från undantag uphöja det till regel. Ty skulle del nu verkligen
blifva regel, att kyrkoherdarne inkallades till tjenstgöring i
Domkapitlet, så torde det vara till befarandes att Consistorii-göromålen
komme att alllförraycket lida, bland annat, t. ex. genom
den tidsutdrägt, som måste inträffa i dessa ärendens handläggning,
då handlingarne i målen skulle utsändas lill måhända aflägset boende
pastorer, på del de af desamma måtte taga kännedom.
Den 2 Augusti.
73
Vidare finner jag att förslaget uptager bland kompetente
Consistorii-ledamöter ”ordinarie högre lärare vid läroverket i stiftsstaden”.
Men hvad menas rätteligen med ordinarie högre lärare?
Detta uttryck förefaller mig något sväfvande. Deremot vet man
ganska val hvad som menas med det af nu gällande förordning
begagnade yttrycket ”Lektorer”.
Ytterligare finner jag icke i förslaget omtalad någon ersättning
till de personer, som blifva af K. M. förordnade att bestrida
Consistorii göromål. Det tyckes mig vara nog mycket begärdt,
att dessa personer skulle upoffra både tid och penningar på resor
till och ifrån stiftsstaden, samt på vistelsen dersammastädes, utato
att derför erhålla någon vedergällning; oaktadt man svårligen lärer
kunna betrakta ett dylikt bestyr, såsom tillhörande deras ordinarie
tjenstebefallningar, änskönt de vid tillträdet af dessa icke
iklädt sig eller kunnat förutse något sådant. Ar meningen åter,
att medelst någon ersättning serskildt remunerera dessa ledamöter,
hvar finnas medel afsedda för bestridandet deraf? Derom iakttager
Ulsk., som icke heller för sådant ändamål varit betänkt på
alt med SlatsUtsk. conferera, en fullkomlig tystnad. Det synes
således verkligen vara dess förmenande alt K. M. helt enkelt anbefaller
Kyrkoherdarne den ökade tjenstebördan, utan att något
för besväret dem lemnäs. Sådant är dock ej alldeles billigt; och
skulle förmodligen framkalla framtida anhållanden om ersättning,
hvilka, enär de vore billiga, man finge svårt för att tillbakavisa;
men det hade då varit bättre ali från början göra sig redo för
beloppet af dylik kostnad och huru penningar dertill må vara att
tillgå.
Slutligen finner jag icke heller den föreslagna inskränkningen
af domfört antal i Domkapitlet vara på något sätt nödvändig.
Det torde icke skada, då Lektorerne i alla fall äro ständigt boende
i stiftets residens, att de deltaga och besluta i de ofta ganska
vigtiga mål och ärenden, som af Consistorium handläggas.
Vigten af detina min anraärkn. synes äfven vara af LagUtsk. erkänd,
då Utsk. i betänk, såsom skäl till afslag å den af K. M.
föreslagna ytterligare inskränkningen af domförl antal i Consist.,
bland annat omnämner den domsrätt, detsamma utöfvar öfver
Stiftets Presterskap samt i detta fall förliknar Domkapitlet med
Hofrätten. Ehuru LagUtsk. i delta hänseende icke gått så långt
som K. M., anser jag likväl det vara obehöfligt, att, innan del af
Kyrkolagskomiiéen afgifua förslag lill en förändrad organisation af
Domkapitlen i allmänhet blifvit slutligen pröfvadt, och, i följd deraf,
föremålen för närande myndigheters verksamhet närmare bestämda,
fastställa en organisation ad interim, uti hvilken sålunda
föreslagna organisation, såsom jag ofvan sökt ådaglägga, flerfaldiga
brister förefinnas och bland dessa, jemväl en och annan af betänklig
art.
På dessa skäl, sammanstälde med dem jag vid ärendets första
behandling hade äran andraga, anhåller jag vördsamt att R.
o. Ad. täcktes afslå LagUtskis nu förevaride betänk.
74
Den 2 Augusti.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Med LagUtsk. instämmer jag
fullkomligt deruti, att K. M:s i detta ämne afgifne nåd. propos.
bör af R. o. Ad. afslås, men jag nödgas vara af samma tanke i
afseende på hvad Ståndet bör göra med det förslag, Utsk. såsom
contrapropos. lill den nåd. proposm upstält. Det är en allmänt
gällande och af vår grundlag helgad regel, att domareplatser böra
vara oafsättliga. Nu är det väl bekant, att Consistoriitjenslerne
i icke ringa mån kunna anses som domareplatser, ty Domkapitlets
ledamöter utöfva utom hvad de för öfrigt hafva sig i tjensteväg
ålagdt, uti flera af Lag och författningar bestämda fall en verklig
domsrätt, lili nu föreslagne författning stadgas, att K. M.
egde, för fyllandet af domfört antal i Domkapitlet till Consistorii
ledamöter förordna personer bland Stiftets Kyrkoherdar
eller ordinarie högre lärare vid läroverket i Stiftsresidenset, hvilka
personer följaktligen kunde af K. M. från dessa dem updragne
befattningar när som helst skiljas. Införandet af ett sådant stadgande
synes mig derföre vara i högsta grad oriktigt. Det gifves
visserligen Stift, der det finnes både Domprost och prebendarie
och der således af Consistorii 6 ledamöter 4 skulle vara sjelfskrifne
och icke kunna från Consistoriitjenslen utan laga ransakning
och dom afsättas, men andra Stift gifvas äfven, t. ex. Calmar,
der ingen prebendarie finnes och icke heller någon Domprost.
Således skulle i ett sådant Domkapitel endast 2 ledamöter vara
oafsättliga, men alla de öfriga 4 sitta på förordnande samt följaktligen
de afsättliga ledamölerne utgöra en absolut majoritet vid
afgörandet af Consistorii-ärendena. Detta strider, såsom jag nyss
hade äran nämna, såväl emot en allmängiltig regel som ock emot
grundlagens föreskrift. Denna anmärkn. ensam torde vara tillräcklig
att bestämma förslagets öde, men åtskilliga andra mer eller
mindre grava kunna dessutom lätteligen framställas. Så t. ex.
har man föreskrifvit att åtskilliga af Domkapitlets medlemmar
skulle tillsättas på förordnande men underlåtit att stadga huruvida
desamme äro skyldige alt detta förtroende emottaga eller icke.
Ett sådant stadgande vore så mycket nödvändigare, som, på sätt
Frih. Cederström redan antydt, förslaget icke upgifvit, om något
arfvode tillkommer dessa tillförordnade ledamöter i och för denna
befattning, hvilken naturligtvis, i fall den skall behörigen skötas,
medför ganska mycket besvär, äfvensom ansvar. Det måste således
betraktas såsom ganska osäkert, huruvida någon af skolans
lärare skulle vara benägen att åtaga sig en sådan befattning, i
synnerhet om den blir lönlös. Kyrkoherdarne åter skulle icke
allenast hafva besvär, utan jemväl kostnad af dessa förordnanden,
då de tidt och ofta måste från möjligen ganska aflägsna pastorater
inresa till Stiftsstaden för att sitta i Domkapitlet. Det skulle
dessutom kanske ofta nog kunna inträffa, att då något vigtigt,
hastigt påkommande ärende borde i extra sammankomst behandlas
intet Domkapitel var till finnandes, om man äfven, såsom den
gamle Grekiske filosofen, med ljus och lyckta letade efter Consistorii
ledamöter, af hvilka de fleste vistades hvar och en på sitt
pastorat. Åtminstone skulle den arme pedellen, hvars åliggande
Iren JJ Augusti.
75
det väl vore alt sammankalla ett så skingradt kapitel, då få göra
skäl för sitt namn.
Annu en anmärkn. tillåter jag mig. I LagUtsk:s förslag har,
jemförelsevis med det af K. M. afgifne, den förbättring blifvit
gjord, att Domkapitlet skulle bos K. M. föreslå den eller de,
hvilka till befattningen af Consistorialis ansågos vara de lämpligaste.
Dervid har LagUtsk. dock förgätet, att då Utsk. föreskrifvit,
att förslag skulle uprättas, Utsk. äfven bordt upgöra några reglor
för dessa förslags upprättande; ty icke måtte det vara Ulsk:s mening,
att Domkapitlet skulle ega att lill bestridande af en så vigtig
befattning endast efter godtfinnande föreslå hvilken det be
hagade.
Många flere k unde visserligen andragas, men de redan gjorda
anmärkmne Jorde dock vara tillfyllest för att utverka del afslag
hvarom jag vördsamt anhåller, så väl å K. M:s nåd. propos. som
å LagUlskts eget förslag.
Hr Te rsmeden, Nils: Utom de väsendtliga brister, hvilka
vidlåda ifrågavar:de förslag till ändring i Domkapitlets organisation
och hvilka brister blifvit af de föregtde lalarne påpekade,
finnes det ännu ett hufvudsakligt fel hvad sjelfva redaktm beträffar,
nemi. obestämdhet i uttrycken. Det står t. ex. i K. M:s
nåd. propos. talad t om ordinarie prester, hvilket är ett sväfvande
uttryck, emedan del kan blifva tvifvel underkastadt, hvilka prester
borde anses vara ordinarie. Man kan anse alla prester vara
ordinarie som äro ordinerade.
Hvad nu sjelfva förslaget beträffar, så ber jag att få tillägga
ännu ett skäl till alla dem som tala för afstyrkande af den nåd.
proposm. Deruti anföres: ”att då K. M. genom nådigt cirkulär
till samtlige Consistorier i riket och Direktm öfver Stockholms
stads undervisningsverk d. 6 Juli 1849 förordnat, att Gymnasium
skall med lärdoms- och apologistskola förenas till ett sammanhängande
läroverk, är en förändring i sammansättningen af Domkapitel
i Stift, der akademi ej är, desto mera erforderlig, som,
om lärarne vid det nya läroverket benämnas Lektorer, det likväl
icke är behöfligt eller lämpligt att åt alla inrymma säte och stämma
i Domkapitlet.” Detta skäl förefaller mig något svagt. Jag
vet nemi. icke hvarföre alla lärarne skulle behöfva kallas Lektorer?
Om det hädanefter förfares likasom hitintills vid tillsättandet af
en Lektorsplals, sä är ju hela svårigheten undanröjd.
Ännu en vigtig omständighet torde jag få belysa. För dem
som upmårksaml genomläsa delta förslag faller det lätt i ögonen,
alt detsamma ingalunda är till större delen öfverensstämmande
med nu gällande stadganden i detta afseende, utan tvertom innefattar
ganska betydliga förändringar i synnerhet hvad sammansättningen
af Domkapitlen beträffar. Nu förekommer den omständighet,
att öfver det af kyrkolagskomitéen afgifna förslag äro
samlelige Consistorierne i Sveriges rike hörde lör att utlåt, i ämnet
afgifva, men öfver ifrågavar.-de förslag, hvilket, på sätt jag
nyss hade äran omnämna, omfattar en ganska stor partiell förän
-
76
Den 2 Augusti.
dring i vårt kyrkoväsende, äro deremot inga auktoriteters yttranden
infordrade, icke ens de mest inflytelserika personer af PresteSt.
, eller de, hvilkas erfarenhet i främsta rummet borde sökas,
härom rådfrågade. Man har sannerligen svårt att inse hvarföre
det har behöfts att så brådska med denna sak, innan ärendet
blifvit i sin helhet behörigen pröfvadt och beredt att för R. St.
framläggas. Jag instämmer med de talare, som yrkat afslag å
ifrågavar:de förslag.
Propos. till bifall å LagUtsk:s förevar:de betänk., blef härefter
framstäld, men besvarad med nej.
Då sedermera H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade afslå det förev:de betänk., ropades ja, men
derjemte anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: LagUtsk. har afstyrkt R. St. att antaga
K. M:s nåd. propos. Jag har vågat i första rummet begära bifall
till detta LagUtsk:s tillstyrkande, samt i andra rummet afslag
å Utsk:s eget förslag; hvarföre jag vördsamt anhåller, det Hr
Frih. o. Landtm, täcktes till Ståndet serskildt framställa båda
dessa propos:r.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt R. o. Ad. att godkänna
LagUtskrs betänk. N:o 36, så vidt det innefattar afstyrkande af
bifall till K. M:s ifrågavar:de nåd. propos., samt att derjemte afslå
det af Utsk. afgifna förslag till författning i ämnet.
Justerades ett prot.utdr., innehållande R. o. Ad:s denne dag
fattade beslut rör:de StatsUtsk:s utlåt. N:o 266.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 30 sistl. Juli på bordet lagda mern.
N:o 18, med förslag till ändring i 3 mom. 14 § Riksd.Ordn.
ronde grunderne för röstberäkningen vid riksdagsmannaval i städerne.
Delta mern. lemnades ulan anmärkn., i anledn. hvaraf II.
Ex. Ur Frih. o. Landtm, förklarade att det nu afgifna förslag
komme att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs Coust.ölsk:s d. 30 sisth Juli på bordet lagda mern.
N:o 19, med förslag till ändring i lista mom. 14 § Riksd.Ordd.,
rör:de representationsrältigheten för Stockholm.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti detta mern. har
Cons!.Utsk., med anledn. af en riksdagsfullmäktigs för Slockholm
stad motion, föreslagit älskillige förändringar i 1 mom. af 14 §
Riksd.Ordn., i ändamål att dymedelst bereda enklare bestämmelser
för valsättet i hufvudstaden. För min del får jag förklara att jag
instämmer i hufvudsyttet med detta förslag, men jag skulle tro
att den åsyftade förenklingen kunde vinnas på ett ännu lättare
och ändamålsenligare sätt, än det Utsk. föreslagit. Om nemi. hela
1 mom. af §:u ginge bort, så försvunne de serskilta föreskrifter
-
Den 2 Augusti.
77
ne för valen i Stockholm. Derefter borde 2:dra morn., som då
blefve del l:sta, förändras till ungefärligen följande lydelse: ”Hufvudstaden
Stockholm och rikets öfrige städer ege att sända fullmäktige”
etc. Nuvarande 3 morn., ang:de valens förrättande m. m.
skulle blifva del 2 mom. och i nuvarande 4 eller föreslagna 3
morn., der antalet af Städernes riksdagsmän finnes bestämdt, skulle,
i följd af den utaf mig nu förordade förändringen, införas
orden: ”Stockholm sände tio Fullmäktige, Götheborg tre” o. s. v.
På detta sätt skulle, såsom jag ofvan vidrördt, de serskilta vidlyftiga
föreskrifterna ang:de valen i Stockholm försvinna ur grund
lagen,
och dessa föreskrifter torde också böra hafva sin rätta plats
i stadens valordning. När man företager sig att ändra grundlagen,
bör man tillse, att enkelhet och reda derigenom vinnes.
På dessa skäl vågar jag vördsamt föreslå R. o. Ad., att såsom
sin gemensamma tanke antaga följande förslag: ”att R. o. Ad.
för sin del anser den förändring i valbestämmelserne för Stockholms
stad, som Const.Utsk. uti dess mern. N:o 19 afsett, kunna
på ett enklare sätt än Utsk. föreslagit, vinnas genom uteslutande
af 1 mom. i 14 § Riksd.Ordn. samt genom en obetydlig ändring
af 2 och 4 mom. i samma §.
Uppå härefter framstäld propos. antog R. o. Ad. såsom sin
gemensamma lanke den anmärkn. att enklaste sättet för vinnande
af det med Const.Utsk:s ifrågavar:de förslag afsedda ändamål vore,
att uti 14 § utesluta hela 1 mom. och orden ”De öfriga” uti 2
morn., samt gifva början .af 4 mom. följande förändrade lydelse
”Stockholm sände tio och Götheborg tre egna Fullmäktige”; hvarefter
H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, förklarade att denna anmärkn.
komme alt till Const.Utsk. hänvisas.
Vid föredragning af Const.Utsk:s d. 30 sisth Juli på bordet
ladga mern. N:o 20, i anledn. af återremisserne af de uti mern.
N:o 9 afgifna förslag till ändringar och tillägg i 28 § R.F., lädes
Utsk:s rörande sednare alternativet af förslaget sub. N:o 1
gjorda tillkännagifvande till handlingarne och fann R. o. Ad. för
godt att vid Utsk:s förevande mern. i öfrigt låta bero.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s d. 30 sisth Juli på bordet
lagde utlåt:n:
N:o 269, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de utbetalning
af det vid 1847 och 1848 årens riksdag beviljade bidrag
till en pensionsfond för Borgmästare i städerne, utom Stockholm
samt kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn; och
N:o 270, i anledn. af väckt motion om gratifikation eller
pension åt Akademiadjunkten Ramström.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå begäran af Gr. Lagerbjelke
Gustaf, Frih. Toll, Gustaf m. fl., StatsUtsk:s d. 30 sisth
Juli på hordet lagde nedannämnde ullåtm:
78
Den 2 Augusti.
N:o 271, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. i fråga om
grunden för beräkningen af reserv-räntorne vid båtsmanshållet i
Blekinge, dels enskilde i ämnet väckta motioner;
N:o 272, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om förändrad
beräkningsgrund för båtsmansvakans-afgiften af nyroterad
jord inom Blekinge län m. ra.; samt
N:o 273, i anledn. af väckt motion om ruslhåliarnes inom
Kungsöhrs fögderi befrielse från erläggande af nu utgående lösen
för dagsverken, hvilka af deras stamhemman utgöras och rättighet
alt tillgodonjuta de dagsverken, som af deras augmentshemman
utgå.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 30 sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 282, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R.
Sits SlatsUtsk., angtde eftergift af den en del skattskyldige inom
Götheborgs fögderi af Bohus län ådömda ersättningsskyldighet i
följd af förre Kronofogden Chr. Ohboms balans.
Hr Printzensköld, Carl: Jag har med synnerlig tillfredsställelse
erfarit, huruledes det H. SlatsUtsk. vid afgörandel af detta
ämne haft i åtanka den tjensteman, hvars rätt varit af berörde
afskrifning beroende, och då det är jag som är denne tjensteman,
kan jag, såsom tillika ledamot af R. o. Ad., icke underlåta
att begagna mig af detta tillfälle för att till Utsk. hembära min
tacksamhet, för det Utsk. icke genom ett obetingadt bifall till den
K. propostn förnärmat den rätt mig lagligen tillkommer, utan
densamma reserverat.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran, LagUtskts d. 13 sisth Juli på bordet lagda
betänk. N:o 39, i anledn. af K. Mts nåd. propos. om antagande
af ny vexellag.
Frih. Cederström: Sedan LagUtsk:s betänk. N:o 39 blifvit på
flere ledamöters begäran för andra gången bordlagdt, hemställer
jag till det H. Ståndet, om icke det vore lämpligt att låta med
behandlingen af della ämne anstå, intilldess BorgareSt. derutinnan
fattat sill beslut. Jag är öfverlygad att 11. o. Ad. skall pä desto
säkrare grunder kunna bestämma sitt omdöme i ämnet, efter inhemtande
af BorgareSt:s i denna fråga på sakkännedom och erfarenhet
grundade beslut. Sådan är äfven anledningen för min
vördsamma framställning.
Uppå af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm., i anledn. häraf framstäld
propos., beslöts att med pröfningen af LagUtsk:s nu ånyo
bordlagda betänk. N:o 39 skulle anstå tills Vällofl. BorgareSt.
fattat sitt beslut i ämnet och samma beslut blifvit R. o. Ad.
meddeladt.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 30 sisth
Den 2 Augusti.
79
Juli pä bordet lagda utlåt. N:o 126, i anledn. af väckt motion,
alt rasering af någon rikets fästning icke måtte vidtagas, innan
R. St. kommit i tillfälle att sig deröfver yttra, blef delta utlåt,
ånyo bordlagdt, uppå begäran af Gr. Lagerbjelke, Gustaf,
och Frill. Klin k o \v s t r ö m, Rudolf Mauritz.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs d. 30 sisth Juli på
bordet lagda utlåt. N:o 127, i anledn. af väckte motioner om inrättande
af sockenhibliothek.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Det kan visserligen
synas temligen oskyldigt om R. St. till K. M. framföra en sådan
und. önskan, som den af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. i delta utlät,
föreslagna skrifvelse innefattar, men jag tillstår att den förefaller
mig lill den grad oskyldig, alt den just derföre icke borde till
K. M. atlåtas. Framställningen om utdelande af Tidskriften:
”Läsning för folket” är ju redan af R. St. bifallen och det lilla
supplement till beslutet, som här blifvit ifrågasatt torde saklöst
kunna uteblifva, enär den begärda nådiga opinionsyttringen, som
icke skulle innefatta någon befallning, tyckes helt och hållet ligga
inom gränsen af sådana administrativa förfoganden som ensamt
tillkomma K. M:s höga godtfinnande.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få instämma i hvad
den siste värde talaren yttrat. En K. förklaring i detta fall torde
lätt kunna förblandas med en K. befallning, som kanske icke
skulle blifva kärkommen.
Uppå härefter framstäld propos. beslöt R. o. Ad. att med
godkännande af Ulsk:s yttrande, rör:de ifrågaställd underd. anhållan,
att K. M. täcktes af R. St. söka anslag till Sockenhibliothek,
afslå den del af förevar:de utlåt., hvaruti en und. skrifvelse till
K. M. blifvit af Ulsk. tillstyrkt.
Upläsles eli af Hr Adlerstråhle, Fredr. Ernst Lebrecht
inlemnadt sålydande mern.:
Som min tid af trägna tjenstegöromål, serdeles under förmiddagarne,
är så uptagen, att jag icke är i tillfälle, såsom Suppleant
i Exped.Ulsk., dertill jag af H. R. o. Ad. varit utsedd, på
kallelse, i Utsk:s öfverläggningar deltaga, föranlåtes jag härmed
hos E. Ex. och H. R. o. Ad. vördsammast anhålla om befrielse
från nämnde updrag, samt att annan ledamot må till Suppleant
i Exped.Ulsk. i mitt ställe varda utsedd.
R. o. Ad. biföll att Hr Adlerstråhle finge afgå från sin befattning
såsom Suppleant; hvarefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr
Elektorer att sammanträda för att i denna ledighet välja en Suppleant
i Exped.Ulsk,, samt jemväl utse en ledamot i LagUtsk. efter
80
Den 2 Augusti.
Hr Charpentier, Gust. Reinh., sora varit utsedd till ledamot
derstädes, men sedermera inlemnat sin riksdagsmannapollet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 5 Augusti 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.utdr. för d. 2 dennes, pleniprot. f. d. 18
sisth Juni e. m., samt ett från Exped.Ulsk. under N:o 137 afgifvit
förslag till R. St:s und. skrifvelse lill K. M., ang:de väckt
fråga om försäljning af en Kronan tillhörig tomt i Malmö.
Föredrogs Const.Utsk:s den 2 dennes på hordet lagde mern.
N:o 21, med förslag till voler:spropos:r, i anledn. af RiksStms olika
beslut, ronde de uti mem:n N:ris 7 och 10 afgifne förslag
till åtskilliga ändringar i grundlagarne.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Ehuru jag icke deltagit i föregående
öfverläggningar om det vigtiga ämne, som i detta betänk,
blifvit föremål för Const.Utsk:s förslag till votenspropos., tager jag
mig dock friheten tillkännagifva, att jag med en serdeles förundran
funnit, att endast 2:ne reservationer inom Const.lJtsk. finnas
afgifna mot detta enl. min tanka grundlagsvidriga behandlingssätt
af denna stora och riksvigtiga fråga. Det gifves visserligen en
3:dje reservant, hvilken låter förstå att Const.Utsk., af skäl och
omständigheter utom detsamma blifvit föranledt till den åtgärd,
som jag nu tager mig friheten att klandra. Sådana omständigheter
kunna naturligtvis icke vara andra än bevekande skål, hemlade
från de olika uttryckta meningar, som de respektive Stånden
från sig lemnat. Jag tror icke att det vigtiga Const.Utsk. bordt
så förfara. Några andra skäl än dess egen öfvertygelse om den
vigtiga grundlagsfrågan och om grundlagens rätta mening och förstånd,
tror jag icke böra gälla, och en opposition från annat håll
anser jag så vådlig, att jag icke kan erfara detsamma utan att i
R. o. Achs prot. nedlägga min vördsamma protest deremot. Den
56 § i R.F. medgifver icke något annat, än jemkning i ett förslag
till grundlagsförändring. Finnes ingen möjlighet att sammanjemka
-
Den 5 A ugusti.
81
jemka de olika meningarne rör:de della förslag, så kan naturligtvis
samma förslag icke blifva livilande och bör det följaktligen
icke heller framställas till vidare öfverläggning inom Stånden; det
måste förfalla. Om åter Const.ötsk. skulle af 2:ne Slånds sammanstämmande
beslut hemta anledn. att framställa en votenspropos.
i frågan, tror jag för min del, att denna voter:spropos. helt
enkelt borde innehålla, antagande af del förslag som 2 Stånd gillat
eller förkastande af detsamma; men alt alternativa förslag
skola kunna upställas, anser jag fullkomligt oriktigt och grundlagsvidrigt.
Visserligen vet jag och erkänner alt den praxis egt
rum, att under öfverläggning om grundlagsförändringar Stånden
afgifvit sina s. k. gemensamma tankar, hvilka innehållit root Const.-  Utsk:s förslag stridiga åsigter, nära nog alldeles främmande förslag
till förändring af grundlagarne; men huruvida del varit grundlagsstiftarnes
mening ali så skulle tillgå derom kunna meningarne
vara olika. Praxis har emedlertid varit att sådana meningar
eller gemensamma tankar icke medfört någon verkan, ty det beror
af Const.Utsk. att söka sammanjemka dem alla, huru divergerande
de än måtte vara. Dervid borde likväl åtgärden stanna
med sådana improviserade förslag att omstörta hela samhället.
Ett sådant förslag till omröstning förefaller mig ungefär som att
framställa den frågan: om man skall stå på hufvudet eller på
fötterna, och förmodligen, i händelse en sådan omröstning komme
alt ega rum, skall framtiden anteckna såsom en besynnerlighet
alt man så gått tillväga i grundlagsförändringsfrågor.
Gr. Lagerbjel ke, Gust.: Om man betraktar denna fråga
från dess början, och jemför dess behandling med 56 § R.F., så
finner man all denna § stadgar: ”Frågor om förändringar af stadganden
i grundlagarne varda på följande sätt behandlade: Tillstyrker
Const.Utsk. hvad en riksdagsman hos detsamma i sådant
afseende föreslagit, eller tillåter sig Utsk. med lill- eller afstyrkande
å en af Konungen i lika ändamål gjord propos-.n; varde Utsk:s
yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt till R. St., hvilka vid
densamma må derom kunna öfverlägga; men icke vid densamma
besluta”. Yterligare innehåller samme § ”göras åter i RiksStms
plena emot Utsk:s yttrande anmärkmr; blifve de, hvilka hvarje
Riksstånd serskildt förklarar utgöra dess gemensamma tankar, till
Const.Utsk. hänvisade”. Sådant har vid detta tillfälle skett. Från
alla 4 Stånden hafva gemensamma tankar blifvit till Const.Utsk.
hänvisade. Huruvida dessa gemensamma tankar i ett eller annat
Stånd varit mer eller mindre lagliga, del tillkommer i första rummet
Ståndens Talmän att bedömma. Om Talmannen i ett Stånd
vägrat propos. på en sådan gemensam tanke, då är Const.Utsk.
domare emellan honom och Ståndet, men om Talmannen icke
vägrar propos. derå, utan är med Ståndet ense om lagligheten af
den begärda proposm, och denna propos. af Ståndet sedermera
godkännes såsom dess gemensamma lanke, då är ju saken afgjord
så till vida, alt denna propos. blifvit Slåndeis gemensamma lanke.
9 H. 6
Den 5 August!.
Ett faktum är det således att från alla 4 Stånden lill Const.Ulsk.
kommit gemensamma tankar. Angående dessa från Stånden till
Utsk. hänvisade gemensamma lankar har Const.Ulsk. afgifvit mern.
N:o 10 i hvilket mern. fanns försökt en sammanjemkning mellan
Ståndens olika tankar. Detta mern. behandlades af Ständerna och
återkom derefter till Utsk. för hvilket intet annai då återstod än
att med de gemensamma tankar, hvilka faktiskt förefunnos, men
icke kunnat sammanjemkas, vidtaga den slutåtgärd som 56 § föreskrifver
i följande dess stadgande: ”Förena sig derefter samtlige
RiksSun om ett enahanda utlåt., hvile det till slutligt antagande
eller förkastande på tid och sätt, som ofvan föreskrifna åro. Blifva
åter något Stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga
från de öfrigas, och samma Stånd sig icke efter de öfriga fogar;
varde Const.Ulsk., genom val af RiksSlms plena, till slutlig jemkning
förstärkt till ett antal af 24 personer af hvarje Stånd, hvilka,
genom samfälld omröstning skiljaktigheierna förena” etc. Nä väl
Mina Hrr! nu hafva Stånden sig icke efter hvarandra fogat: det återstod
ju för Const.Ulsk. då intet annat val, än alt på grund af 56 §
upsläila votenspropos. mellan de gemensamma lankar, som förefunnos
och öfver hvilka Const.Ulsk. icke egde rätt alt dömma,
huruvida de voro lagligen tilllkomne eller icke; alltnog, de fnnnos
och voro såsom Ståndens gemensamma tankar erkände. Const.-  Utsk. har således vid delta tillfälle icke gjort annat än ställt sig
oftanämnde 56 § i R.F. lill noggrann efterrättelse. Hade Utsk.
ingått i pröfning derom, huruvida de respektive Talmännen bordt
gifva propos. på dessa tankar, eller icke, hade det varit alt inträda
på ett fällt, som för tillfället icke utgjorde föremål för Const -  Utsk:s verkningskrets. Jaganhåller vördsamt om bifall på Utsk:s förslag.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. godkände de tili Const.Utsk:s förevar:de mern. föreslagna
voter:spropos:r, ropades ja jemte några nej; hvarpå H. Ex. förklarade
det han funnit ja öfvervägande, samt prot.utdr. rör:de det
sålunda fattade beslutet justerades.
Föredrogs ånyo BankoUlsk:s d. 25 och 26 sisth Juli på bordet
lagda utlåt. N:o 65, i anledn. af återremiss å betänk. N:o
43, med förslag till föreskrifter i afseende å ersättande af uphörd
privatbank samt penningerörelsens underlättande i allmänhet.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anser för min del
att Utsk. upställt sitt betänk, något bakfram. Då Utsk. antagit
den förutsättning, att 2:dra punkten skulle bifallas, så hade del
varit rättare all upsläila betänk, så, att man först föredragit N:o
2, då i händelse punkten N:o 2 bifallits, man kunnat bifalla N:o
1. Nu kan man verkligen icke bifalla punkten N:o 1, om man
sedan afslår punkten N:o 2, hvilket jag önskar. Jag anser således
att första frågan bör blifva huruvida dylika Filialbanker skola
få inrättas, eller rättare, om Banken dertill skall få bidraga. Jag
anser det icke vara Ijenligt för Banken, såsom inledande densamma
i en lånerörelse sorn för Banken klefve högst osäker; och jag
De ii 5 Augusti.
83
skulle derföre anhålla om R. o. Ad. ville, roed afslag på Utsk:s
betänk, i sin helhet, bibehålla den nuvarande 215 § i Bankoreglementet
oförändrad.
Sedan härefter, uppå af Gr. Lagerbjelke, Gust. gjord begäran
om uplysning ronde de öfrige RiksSt.-ns i ämnet faltade
beslut, underl. Ridd.Sekret, uplyst, att Borgare- och BondeStm,
enl. ankomne prot.uldr. bifallit BankoUtsk.-s före vande utlåt., men
alt prot.utdr. om det af PresteSt. derom fattade beslut ännu icke
kommit R. o. Ad. tillhanda, yttrade
Gr. Gyldenstolpe: Jag har mig enskilt bekant, att äfven
PresteSt. bifallit betänk., så att R. Sl:s beslut i frågan numera
kan anses vara fattadt; men jag kan det’oaktadt för min del icke
annat än yrka, att R. o. Ad. måtte afslå detsamma och bibehålla
den nuvande 215 §, som afser suppleerandet af uphörda privatbanker,
oförändrad.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å ifrågavande utlåt., ropades starka nej, blandade med
ja; hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå samma
utlåt, samt ansåge 215 § af nu gällande Bankoreglemente böra
oförändrad bibehållas, hvilken propos. besvarades med ja, jemte
åtskilliga nej; hvarefter II. Ex. förklarade det han ansåg ja
hafva varit öfvervägande.
Föredrogos och biföllos SlalsUtsk:s d. 30 sisth Juli och d. 2
dennes på bordet lagde utlåt:n :
N:o 271, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos., i fråga om
grunden för beräkningen af reserv-räntorne vid båtsmanshället i
Blekinge, dels enskilde i ämnet väckte motioner; och
N:o 272, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om
förändrad beräkningsgrund för båtsmansvakans-afgiften af nyroterad
jord inom Blekinge län m. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 30 sisth Juli och d. 2 dennes
på bordet ladga utlåt. N:o 273, i anledn. af väckt motion om
rusthållarnes inom Kungsöhrs fögderi befrielse från erläggande af
nu utgående lösen för dagsverken, hvilka af deras stamhemman
utgöras, och rättighet alt tillgodonjuta de dagsverken, som af deras
augmentshemman utgå.
Den vid detta utlåt, fogade reservation af Gr. Mörner,
uplästes på begäran af
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz, som derefter
yttrade:
Ehuru jag ser att Gr. Mörner är närvarande som afgifvit den
nu uplästa reservation, hvari jag instämmer, kan jag icke undgå
att med några ord uplaga hvad Utsk. yttrat rör:de denna fråga,
6*
84
Den S Augustt.
ehuru jag är öfvertygad att Gr. Mörner så fullständigt utreder
ämnet, att R. o. Ad. på grund deraf troligen kommer till det
beslut att återremittera frågan. Jag anser denna fråga icke
vara så utredd, som ämnets vigt fordrar. Af den uplästa reservationen
synes, ali det löfte, som år 1680 gafs ora något ’Vowlagevient”
för den dagsverks-skyldighet till gården Ulfsund, som
då ålades ifrågavartde hemman, efter all anledn. blifvit dem gifvet,
då indelningsverket för Lifreg:tet inom Ulfsunds län 7 år sednare
eller år 1687, sladfästades. Man kan taga för afgjordt, alt
Konung Carl XI, som icke i allmänhet brukade glömma de löften
Han gaf och i synnerhet i ett fal! som detta, hvilket för dessa
hemmansegare var så behjertansvärdt, icke förgätit alt medgifva
lindring i de hemmansfäntor, som dessa åbor med dagsverken
skulle utgöra. Reservanten antyder också att något sådant har
egt rum. Afdelmn har för öfrigt icke, efter hvad jag kan förnimma,
skaffat sig del af de olika ruslningslängderna af 1680 och
1687 och jemfört dem med hvarandra, hvarigenom säkert den
uplysning i ämnet vunnits, huruvida de bekommit soulagement.
Det linnes äfven andra handlingar i denna fråga, som troligen
hade uplysl förhållandet, nemi., sjelfva den akt, som grundlagdt
1816 års K. bref, — jag menar 1815 års undersökning, som föregått
detsamma; men äfven denna akt tror jag Afdeln. icke hafva
granskat.
Delta har varit för mig en tillräcklig anledn. för att anhålla
det R. o. Ad. täcktes återremittera frågan lill vidare behandling,
då jag icke tviflar på att den rättelse, som reservanten afsell och
medreservanterne söka åstadkomma, nemi. afslag å hvad motionären
föreslagit, skall kunna vinnas.
Hr Printzenskjöld, Garl: Jag får lika med Frih. Klinkowström
förklara, det jag lill alla delar instämmer i de äsigter
Gr. Mörner i sin vid betänk, fogade reservation har uttryckt. När
man jemför Gr. Mörners utredning af saken med den utredning
som Krigs- och KammarColhue åstadkommit och hvilken Önnes i
betänk, införd, så mäste man sannerligen beklaga, alt Colhne kunnat,
för alt nyttja deras egna ord, så lösligen behandla frågan, och egna så
liten npmärksamhet åt förhållandena, som de gjort, under det
alt en ledamot af StatsUisk. lill hvars fack det icke hörer alt ingå
i kammerala undersökningar, likväl lyckats att punkt för punkt,
steg för steg följa Colhne i deras raisonemenl och vederlägga riktigheten
af de uplysningar som desse embetsverk meddelat. När
jag vidare i eli sammanhang jemför alla de omständigheter som
Colhne framdragit, med hvad Gr. Mörner anfört, så visar det sig,,
alt Colhne endast gått på ytan af saken, då de långt ifrån att verkställa
någon den ringaste forskning efter ens handlingar, så att
sådana åtminstone till ett tillräckligt antal hade funnits att tillgå,
inskränkt sig endast till att så att säga libellera med Ständerna,
och dervid, i mindre väl valda ordalag, och endast sorm
det egnar en tidningsredaktion af mindre god art, sökt kasta skugga
på Ständerna, derföre att de hafva behandlat saken på ett sätt,
Den 5 Augusti.
85
sorn, efter deras åsigter, icke varit med rättvisan öfverensstämmande.
Jag anhåller således att Hr Frill. o. Landtm, täcktes
framställa propos. på återremiss af detta betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då en ledamot af StatsUtsk,,
som med rälla år känd både för skarpsinnighet i omdöme och
rättsinnighet i tänkesätt, Hr Gr. Mörner, afgifvit en så allvarsam
reservation emot StatsUtsk:s nu föredragna betänk., så förutser
jag utan tvifvel att R. o. Ad:s ledamöter icke skola tveka att återremittera
detsamma till förnyad behandling; och det är icke min
mening att motsätta mig en sådan återremiss, men jag ber blott
att med några ord få uplysa frågan.
Hrrrne torde påminna sig, att de s. k. Hofstall-ängarna, de
som i fordna tider voro i olika delar af landet lemnade till
Konungens egen disposition för underhållet af Hofstallet, afbergades
af allmogen i den kringliggande orten, som till bergandet
af ängarne in natura utgjorde de hemmantals och jordeboks-dagsverken,
hvilka de eljest skulle till Kronan hafva betalt. Sådant
har äfven förhållandet varit med ifrågavartde hemman inom Kungsöhrs
fögderi. Icke blott de till rusthåll anslagna gårdarne, ulan
äfven öfriga der belägna hemman hafva ända till 1810 in natura
utgjort sina dagsverken till inbergande af Kungsöhrs betydliga ängar.
Redan före 1680 ingingo rusthållarne lill Carl XI med und.
anhållan, alt de, som hade rustning för sine hemman måtte befrias
från utgörandet af sådana dagsverken samt alt de i likhet
med rikets öfriga rusthållare måtte sjelfve komma i åtnjutande af
denna del af räntan. Konung Carl XI svarade derpå genom den
oftanämnde skrifvelsen af år 1680 att Han icke kunde bifalla denna
framställning; men alt Han ville med det första på annat
sätt söka att skaffa dem något soulogement. Frågan är nu, hafva
dessa rusthållare eller hafva de icke erhållet ett sådant soulagemenl?
I 1687 års indelningsverk finnes uptaget att desse dagsverken
icke äro rusthållstammarna hibehållne, utan att de utgå
till ängarnas afbergande. Detta har vid flera tillfällen utgjort föremål
för förnyade ansökningar af rusthållarne ända till år 1810,
då, enl. det beslut som Ständerne fattade i afseende på dessa Hofstall-ängar,
hvarigenom desamma hädanefter skulle fördelas i lotter
och utarrenderas, rusthållarne i st. f. att in natura utgöra
sådana dagsverken, ålades att för dem enl. markegångspris erlägga
lösen till Kronan. Vid 1844 och 1845 årens riksdag utgjorde
denna fråga ånyo föremål för Ständernas pröfning. Ständerna
afläto då den und. anhållan att K. M. skulle låta undersöka förhållandet
och att, derest K. M. fann sådant lämpligt, till Ständerna
inkomma med nåd. propos. i ämnet. Frågan öfverlemnades
sålunda till KammarColldi pröfning. KammarColkm understödde
rusthällarnes anhållan om befrielse från dagsverkenas utgörande.
K. M. afgaf på grund deraf propos. till 1847 års Ständer,
deri K. M. med bifall till hufvudsaken föreslog en kontant
ersättning lill Strömsholms Stuteri, motsvarande hvad desse dagsverken
utgjorde, derföre att lösen för dem ingått till stuteri-kassan.
86
Den 5 Augus!i.
I det betänk., sora StalsUlsk. vid sisllidne riksdag Törst aTgaf, tillstyrktes
bifall på Konungens propos., men man hade under tiden
kommit under fund med att frågan redan 1816 varit dragen under
K. M:s pröfning, samt att såväl Landsh.Emb:t som äfven
KaramarColbm då hade afstyrkt densamma, ehuru KammarColhm
i det utlåt., som låg till grund för Konungens propos. vid 1847
års riksdag icke nämnt ett ord om deuna 1816 års undersökning.
Det första betänk., som SiatsUtsk. vid sistl. riksdag afgaf i detta
ämne blef af Ständerna återremitteradt och på grund af denna
1815 års undersökning afslyrkte Ulsk. i sitt sednare betänk, bifall
lill den K. proposm. Denna åsigt gillades af 3 Stånd och
blef således Ständernas beslut, BondeSt. ingick likväl med en
serskild anhållan lill K. M., deri BondeSt. begärde att frågan ånyo
skulle lagas under pröfning och att K. M. skulle såsom BondeSt.
förmenade gifva rusthållarne sin räll. K. M. hänvisade frågan
ånyo till skärskådande af Krigs- och KammaiColhne. Dessa båda
Collegier hafva punkt för punkt sökt vederlägga alla de inkast,
som vid sistl. riksdag mot deras förra betänk, afgafs, och de hafva
gått ännu längre än K. M. i Sin nåd. propos., emedan de
tillstyrkt, icke blott att rusthållarne sjelfve skulle befrias från utgörande
af deras räntor, ulan äfven att de skulle komma i åtnjutande
af lösen för de räntor, som från augmentshemmanen utgå.
Märkvärdigt är alt förenämnde Colhnes utlåt, är enhälligt
biträd! af samtlige ledamöter, ty den ende, som afgifvil serskild
mening, Krigsrådet Forsberg, instämmer i hufvudsaken, ehuru han
ogillar ett af moliverne, det nemi. om indelningsbristen, och dessa
ledamöter Mine Hrr äro likväl sådana personer, som icke gerna
i oträngt mål efterskänka Statens rätt. Namnen på de ledamöter
som undertecknat detta betänk, äro Statsrådet Munthe, General
Lefrén, Krigsråderne Salomon och Forsberg samt Kammarråderne
Nordberg och Wrangel. K. M. fann likväl icke lämpligt, att, då
Ständerna vid sisllidne riksdag afslagit Dess nåd. framställning i
ämnet, nu deröfver inkomma med förnyad propos. Frågan är
således väckt af BondeSt. Den afdeln. af StaisUtsk., som haft
densamma till utredning, har icke kunnat förmoda, att Colhne efter
förnyad pröfning och sedan Ständerna vid sistl. riksdag afgifva
så många allvarliga anraärkn:r mot deras första tillstyrkande,
del oaktadt skulle enhälligt kunna tillstyrka en åtgärd till förmån
för rusthållarne, derest icke deras begäran vore grundad på billighet
och rättvisa.
All här komma till faktiska bevis är enl. min tanke nästan
omöjligt. Frågan är endast, hafva rusthållarne vid upgörandet af
1687 års indelningsverk erhållit det soulogement hvarom de fått
löfte 1680? En undersökning derom kan icke göras, derest man
icke eger tillgång till de rustningslängder, som funnos 1679 och
1680 och dessa finnas hvarken i Krigs- eller KammarColhm att
tillgå. Enl. de underrättelser jag sednast i dag erhållit, emedan
jag efter afgifvandet af den sakrika reservationen sökt än ytterligare
uplysa mig sjelf om förhållandet, lärer väl icke sådana rustningslängder
men deremot Regds-räkningar från 1676 till och
Den 5 Augnst i.
sr
med 1680 vara förvarade vid Marieberg. Derest R. o. Ad. anser
lämpligt att återremittera betänk., så torde det vara en möjlighet
att derifrån erhålla besagde reg:ts-räkningar. Jemför man
sedermera dem med 1687 års indelningsverk, så bör det visa sig
huruvida indelningsverken 1687 tillerkänna rusthållarne större
räntor än hvaraf de 1680 voro i åtnjutande och deruppå beror i
min tanke hela frågan.
Jag erkänner öppet att jag ända till dess Gr. Mörner afgaf
sin reservation varit moraliskt öfvertygad om alt rusthållarne inom
Kuggsölirs län haft rätt lill den anhållan de gjort, och jag
har grundat denna min öfvertygelse på Colknes enhälliga tillstyrkande
deraf. Jag erkänner likväl att jag sedan dess förskaffat
mig åtskilliga uplysningar som äfven i dessa fall gifver mig icke
obetydliga skrupler. Det är nemi. faktiskt, all det första egentliga
indelningsverk, som nprätlades vid Lifreg:tet var det af år
1687, Före detsamma rustades visserligen enl. militie-ordningar
af åren 1649 och 1652, men enl. dessa förordningar ansågs 40
daler silfvermynts ränta vara tillräcklig för uprätthållandet af rustningen.
Alltså utsågos endast till rustningens uprätthållande, hemman,
så goda, att de kunde räkna 40 dalers silfverränta. Några
agumentshemman funnos den tiden icke. Desse tillkommo först
vid uprältandet af 1687 års indelningsverk. Jag tror all äfven
delta kan vara ett skäl som talar för ålerremiss och jag vill icke
bestrida densamma.
Jag har endast med dessa ord velat ursäkta den afdeln.
af StatsUtsk., som haft sig den första utredningen af detta mål
anförtrodt, ty förlåtligt torde det vara att då en sak af rikets embetsverk
tvenne gånger blifvit undersökt och granskad och då dessa
embetsverks samtlige ledamöter instämt i samma resultat, man
förlitar sig dertill. Här talas vid många tillfällen om nödvändigheten
att låta ämnena granskas af vederbönde embetsverk, och
jag erkänner vigten deraf, men skulle man, hvarje gång en fråga
från embetsverken återkom, behöfva betrakta dem med misstroende
och tveka huruvida embetsverken haft rätt i sina tillstyrkanden,
så beklagar jag de af göromål öfverhopade Utsk:n, som
skola granska dessa embetsutlåt:n.
Här linnes ännu ett förhållande, som gifvit mig ökad anleda,
alt tro en noggrannare undersökning vara nödig och det är ett
mål äfven rör:de Westmanland nemi. om återgående till spldatrotarne
af den s. k. knektelunnan in natura hvilket blifvit refereradt
af samma person. Detta mål är afgjordt i Krigs- och KammarCollme
samt StatsKont., hvilka Irenne embetsverk hafva sammanstämmande
tillstyrkt bifall lill hvad som blifvit begärdt af
rotehållarne. Sedan frågan om Kungsöhrs dagsverken förevar,
har detta mål blifvit beredt på Inkomstafdeln., och den stora majoriteten
af dess medlemmar har varit öfvertygad om att i denna
fråga Colknes mening icke var den som af dem kunde biträdas.
Jag har endast velat gifva denna förklaring. Skulle R. o. Ad.
finna för godt att återremittera betänk., skall visserligen vid förnyad
behandling deråt skänkas ali den upmärksamhet som vederbör.
88
Den 5 Augusti.
Hr Hjärne, Harald: Här har blifvit sagdt, af en talare»
ali Utsk. allt för ofullständigt ulredt detta ämne, och en annan
har påstätt alt Krigs-och KammarColhne ”lösligen” behandlat denna
fråga, och derjemte beklagat, att det (innes en ledamot i StatsUtsk,
, sora, ehuru icke tillhörande det fack hvartill denna fråga
hörer, likväl steg för steg följt Colbnes yttrande och punkt för
punkt vederlagt detsamma. Jag förklarar min stora högaktning
för denne ledamot af Statslltsk. som afgifvit reservationen, ty denna
reservation bevisar, att han allvarligt bemödat sig att inför sig
sjelf utreda denna fråga, något som icke alltid är vanligt bland
Utsk:s ledamöter, och sorn bevisar att del förtroende R. o. Ad.
gifvit honom, att vara ledamot af ett så vigligt Utsk. som StatsUtsk.
, varit förtjent. Men dä jag erkänner detta, följer icke deraf,
att jag i denna fråga är af samma tanke sorn den värde reservanten.
Jag hyser, tvertom, en alldeles motsatt öfvertygelse,
och anser för min del att denna fråga icke någonsin har varit så
väl utredd som den nu är i detta betänk., och detta hufvudsakligen
i följd af Krigs- och KaramarColhnes sednast afgifna yttrande.
Vi veta alt denna fråga varit föremål för såväl Ständernas
som Konungens pröfning flere gånger; vi veta äfven all Konungen
vid en föregtde riksdag afgifvit en propos. i samma syftning,
som StatsUtsk. no tillstyrkt, men orsaken livat för Konungen icke
vid denna riksdag afgifvit propos. i ämnet, uplyses i betänk, vara
den, att Konungen, emedan Ständerna vid sisth riksdag afslogo
den då afgifna proposm, icke nu ansett sig böra förnya densamma.
Jag beklagar att så är förhållandet, ty jag tror, att om
Konungen, som säkerligen nu, lika som vid förra riksdagen, inser
rättvisan af hvad StatsUtsk. nu föreslår, hade fortsatt alt förorda
saken hos Ständerna äfven vid denna riksdag, så skulle delta
förord troligen hafva verkat mera än delta förslag ensamt frän
StatsUtsk.
Det är svårt att i denna fråga yttra sig kort och concist;
det är äfven svårt att vederlägga vidlyftiga argumenter utan att
ingå i sådana detaljfrågor som i anseende lill den invecklade beskaffenheten
af indelningsverket äro svåra, kanske omöjliga att efter
150 års förlopp fullt utreda; men jag tror att en sådan minutiös
utredning af frågan icke behöfves vid detta tillfälle; och
jag anser det-verkligen vara omöjligt att åstadkomma någon fullständig
och positiv bevisning på någondera sidan, såvida dertill
erfordrades en klar och bestämd utredning af alla de detaljbestämmelser
som, i afseende på upskattning och värderingar lades till.
grund vid indelningsverkets uprältande. Jag föreställer mig nemi.
att det är ungefär samma förhållande med hufvudgrunderne eller
principerne för upskaltningen af de hemman som skulle roteras
och berustas för 150 år sedan, som det troligen blir om 150 år
härefter med grunderne för den upställning af indel ta armeens
befäls-boställen hvilka tillämpades i och för lönregleringen år 1833.
Det blir troligen omöjligt att då utreda orsaken hvarföre denna
upskattning skedde utan alt något tecken till någon allmänt gällande
ledande princip, deri återfinnes. Vi veta att upskaltningen
Den 5 Augusti.
89
af dessa boställen skedde af olika komite'er vid olika regementen,
och att hvarje komité sjelf bestämde de åsigter af reg:tets intresse,
hvarpå upskattningsprincipen grundades. Delta gjorde att,
alltefter principens olikhet, upskattningsvärdena blefvo än för låga,
än för högt uptagne i förhållande till boställenas verkliga
värde. Della veta vi nu, ty det är icke mer än 20 år sedan,
men efter 150 år sedan skulle jag tro att dessa förhållanden äro
glömda, ty traditionerna fortplanta sällan sådane tillfälliga biomständigheter
som beröra en vigtig fråga endast ögonblickligt. Ett
ungefär dylikt uphof hade säkerligen äfven, till stor del, de principer,
som upskattningskommisionen lade lill grund för sitt handlingssätt
då den bedömde huru mycket ett hemman skulle erhålla
i ersättning för den rustning som det skulle utgöra för 150 år
sedan. Jag vill derföre icke ens försöka en utredning af dessa
grunder, som synas hafva varit ganska vacklande, ehuru Gr. Mörner
hufvudsakligen grundat sin reservation på det tvetydiga resultatet
af ett dylikt, i min tanke misslyckadt, ehuru förtjenst fullt,
försök.
På den sidan jag står i denna fråga finnes dock ett ovedersägligt
faktum, nemi. Carl XI:s bestämda löfte om ”sonlogement”,
att detta löfte är ett faktum måste å andra sidan medgifvas. Men
hvar finnes väl något bestämdt faktum på den andra sidan, som
utvisar alt detta löfte någonsin blifvit upfyldt? Man säger, ”det är
troligt'1'1 alt det blifvit upfyldt; ”det vill synas,” säger Gr. Mörner,
att det blifvit upfyldt, men han tilltror sig likväl icke kunna
gifva en positiv form åt detta påstående eller denna gissning.
Krigs- och KammarColhne hafva sagt, alt i Kungsöhrs fögderi
äro augumentsräntorna betydtigt lägre än i de andra fögderierne
inora Westmanland. Bevisar väl detta förhållande alt detta fögderi
med lägre augumentsräntor fått något soulogement? om det
skulle bevisa något så skulle det bevisa motsatsen. Detta förhållande
grundar sig troligen på de omständigheter, hvilka jag nyss
omnämnde, och som icke kunna utredas. Af samma beskaffenhet
är det skäl sorn Krigsrådet Forsberg anfört ang:de beskatlningsgrunden.
Jag vill icke uprepa hvad som redan blifvit upläst ur
reservationen; men jag hänvisar till den del deraf som citerar
Krigsrådet Forsbergs yttrande, på det R. o. Ad. må närmare öfverväga,
huruvida de skäl, på hvilka denne embetsman för sin del
antagit att det utlofvade ”soulogement” egt rum, äro af annan
beskaffenhet än jag sagt, att de nemi. äro fullkomligt subjectiva,
och således möjligen bindande för honom sjelf, men icke för
andra.
När indelningsverket uprittades, så veta vi att Carl XI ansåg,
att hemman, som skulle berustas, fick efterskänkt sinajordeboks-
och hemmantals-räntor, och denna eftergift ansågs utgöra
den ersättning som skulle motsvara den ålagda rustningsskyldigheten.
I denna ersättning ingingo således äfven de dagsverken,
som tillhörde hemmansränlorne, hvilka nu här äro i fråga. Då
likväl dessa dagsverken icke kunde undvaras för brukning af Kungsöhrs
Kungsgård, så förklarade Carl XI att ehuru de hörde till de
L
90
Den 5 A ug usti.
liemmansräntor, som dessa hemman borde få sig efterskänkta för
att kunna utgöra rustningen, så kunde likväl K. M. och Kronan
för tillfället icke undvara dem, hvarföre Konungen lofvade att
dessa hemman framdeles skulle få det ”soulogemenl” hvartill då
icke fanns disponibel tillgång. Det är detta löfte hvarom nu är
fråga. Bevis finnas icke uppå att det sedermera blifvit upfyldl,
men deremot finnes det många starka anledn-.r alt anse detta löfte
ännu vara oupfyldl. Det bästa beviset är just det som Gr.
Mörner åberopat för motsatsen, nemi. att 1687 och 1717 års indelningsverk,
hvilket sednare ännu är gällande, uptaga hela förhållandet
med de ifrågavar.-de dagsverkena; nemi. alt de alltid
utgått och ännu utgå till Kronan oell icke lillgodonjutas af rusthållarne,
ulan alt dervid är nämndt, alt någon ersättning derför
är lemnad. Dessa handlingar utvisa således presist samma förhållande,
sora egde rum år 1680 då Konungen gaf sitt löfte.
Dessa rusthållshemman utgöra ännu samma ränta lill Kronan som
då, och hafva icke blifvit fritagne från någon enda af öfriga skatter
till Kronan, men väl hafva de blifvit, lika med andra hemman,
tid efter annan pålagde ökade skatter i den mån sådan af
Ständerne blifvit beslutade, så att man, äfven i denna omständighet
finner, ali dessa rusthållare icke hafva tillgodonjutit någon
ersättning. Ehuru alla dessa skäl tala tillräckligt för mig för att
jag skulle finna sakeu vara utredd och klar, och enär jag anser
att en fullständigare utredning än den Krigs- och KammarColhne i
deras sednaste yttrande afgifvit icke är möjlig att åstadkomma, så
torde jag få åberopa eli skäl som f. n. bör tala nära nog starkast
till Ständerna: det nemi., att KammarColl-.m har tillstyrkt
den ifrågavande eftergiften. Vi vela, Mine Hrr, att KammarColhm
icke blott bör vara hemmastadt i en sådan fråga som denna
och kunna upgifva alla de förhållanden som nplysa och utreda
saken, utan vi veta äfven, att vid alla beskattningstillfällen der
fråga upstär om iakttagande af såväl Kronans som de skaltskyldiges
rätt, bemälle Collina alltid visat sig företrädesvis stå på Kronans
rått. Detta se vi t. ex. hvarje år vid markegångssättningen.
Det förlöper nästan intet år, då icke, sedan Ständernas ombud
bestämt markegångsprisen, KammarColhii Advocatfiskal, det
oaktadt, yrkar förhöjning i priset på flere af de skatteai tiklar som
utgå till Kronan. Från det hållet visar sig således ingen benägenhet
alt efterskänka någon skatt för jordbrukaren då del är möjligt
att med någon rättvisa utkräfva densamma; men i den nuvar:de
frågan har KammarColhm likväl kommit till det resultat,
att det insett huruledes rättvisan så tydligt är på rusthållarnes sida,
att det icke kunde undandraga sig att inför Konungen förorda
den begärde eftergiften. Denna fråga är af ganska stor vigt,
icke så mycket för dess partiella beskaffenhet, som icke mer derför
att det ligger en stor och vigtig princip till grund för densamma,
och derföre skulle jag, för min del, önska, alt R. o. Ad.
icke sköt denna fråga ifrån sig oafgjord denna gång, emedan jag
är öfvertygad att den är bland deras antal, som aldrig kommer
att glömmas.
Jag anhåller således om bifall på betänk.
Den 5 Augusti.
91
Hr Printzensköld: Med den rättskänsla och sanningskärlek
som det egnar hvarje redlig och rättsinnig man att ega,
har Hr von Troil framställt en historik öfver behandlingen af
denna fråga, såväl under föreg:de som vid denna riksdag. Han
liar dervid på eli tillfredsställande sätt urskuldat StatsUtsk. för
dess tillstyrkande i förevar:de fall. Jag har också, om Hr von
Troil bemärkte milt yttrande, icke lågt Statsötsk. till last det resultat
hvartill Utsk. kommit, utan jag har endast upställt en jemförelse
emellan den grundlighet, hvarmed reservanten upställt sitt
anförande och det sätt hvarpå Colhne behandlat frågan, och hvilken
behandling legat lill grund för StatsUtsk:s i ämnet afgifna betänk.
All Collme verkligen, såsom jag nyss sade, lösligen, hvilket ord de
sjelfva begagnat emot Ständerna, behandladt ifrågavar:de ämne, det
visar sig bland annat derutaf, all Collme förklarat det vara ett misstag
af Ständerna, då de sagt, att Kavallerireg:tenas indelningsverk grunda
sig på något kontrakt emellan Kronan och de rustande, utan
upgifvit förhållandet vara det, alt vid indelningstiden utsågos helt
enkelt vissa hemman lill rusthåll, med skyldighet alt upsätta häst
och karl, emot frihet från hemmansräntans utgörande och rättighet
att, der sjelfva rusthållsstammen icke ansågs tillräcklig, af ett
annat s. k, auginentshemman upbära ränta. Delta innefattar hvad
sjelfva knecklehållet beträffar ett misstag, ty emellan Kronan och
hemmanen uprättades ett kneckte-kontrakt, hvarigenom hemmanen
åtogo sig ali hålla soldat. Sedermera upstod frågan om hvilka
af dessa knecktehåll skulle förvandlas till rusthåll. Då anslog
Carl XI till munderingarnes underhåll, samt till anskaffning af
häst med mundering vissa hemmansräutor jemte räntor af andra
hemman för att sätta hvarje rusthållare i tillfälle att kunna anskaffa
denna häst och denna mundering, och sedan underhålla
dem begge. Således voro de skyldiga just på grund af knektekontrakt
alt hålla karl samt häst med mundering för sjelfva
räntan. Detta visar sig jemväl derutaf alt det fanns vissa hemman
som anmälde sig att blifva rusthåll i st. f. att indelas till
soldatrote. Följaktligen hafva Ständerna haft rätt i deras yttrande
att rusthållshemmanens skyldighet i sjelfva verket grundade
sig på kneckte-kontrakter.
Hr Hjärne har förordat bifall till Utsk:s betänk., och bland
annat förklarat att del starkaste skälet för bifall vore det alt
KammarColhm skulle hafva tillstyrkt den ifrågavar:de eftergiften.
I anledn. härutaf får jag erinra derom, att samma Coll.-m år
1815 tillstyrkt rent af motsatsen. Således upstår frågan, hvilketdera
Coll:m, antingen det nuvarande, med sådana ledamöter, som
der nu finnes eller det af 1815 med dess dåvarande ledamolspersonal,
har haft rätt? Jag vill ingalunda inlåta mig i bemödande
af ledamöternas mer eller mindre trovärdighet eller förmåga
alt genomtränga sakerna, och jag skulle önska att kunna med'
Hr von Troil instämma i det omdöme han fällt rör:de Collmes
betänk., med afseende på de underskrifter som detsamma lärer
ega; men om jag erinrar mig de ledamöter, som år 1815 funnos
i KammarColhm, en af Rolén, en Branting, en Reuter, och
92
Den 5 Augusti.
en Lagerheim, så torde deras personligheter kunna upvåga dem,
som nu finnas, och deras omdöme ega måhända en icke så liten
del större trovärdighet än deras, som nu efterträdt dem i ledamotskapet
inom KammarColhra. Att en sådan större trovärdighet
bör tilläggas desse äldre ledamöters omdöme, visar sig ju äfven
derutaf att Hr v. Troil sjelf nu har börjat att finna ytterligare
skrupler mot bifall till betänk., med anledn. af de tlere uplysningar
han sökt att på enskild väg sig förskaffa, och hvarigenom
han mycket tvekar huruvida det bifall till motionärens begäran,
sora Utsk. tillstyrkt, bör ega rum eller icke. Delta vittnar
om nödvändigheten af alt saken ännu varder ytterligare utredd
och R. o. Ad. lärer följaktligen desto mindre vägra återrcmiss af
betänk., som just Hr von Troil i sin egenskap af ledamot utaf
StatsUtsk. har förklarat en återreraiss vara af behofvet påkallad.
Jag förblifver således vid min tillstyrkan af denna åtgärd.
Hr von Troil: Det skulle föra mig för långt utom ämnet,
om jag ville lill besvarande uptaga, hvad den siste värde talaren
yttrat om Colhnes påslående att Konung Carl Xf icke uprättat
några kontrakter i afseende på rustningen. Jag tror mig likväl
faktiskt kunna bevisa deu värde ledamoten alt detta yttrande är
riktigt. Kuecktekontrakler uprättades i afseende på Infanteriet,
men icke hvad beträffade rustningen. Men som sagdt är, jag
vill icke ingå i detta ämne. Jag ber endast att få förklara del
orsakeo, hvarföre jag för min del icke vill motsätta mig en återremiss,
är den, att jag skulle på del högsta önska om denna invecklade
fråga kunde på ett fullt bevisande sålt utredas. Jag erkänner
öppet, ali allt hvad af Gr. Mörner i dess reservation blifvit
anfördt, gifver stor anledn. alt misstänka riktigheten af
Colhnes yttranden, men den bevisar ingalunda orikligheten deraf.
För mig är likväl detta icke tillfylleslgörande. Positiva bevis äro
här af nöden, och jag anhåller serskildt alt få fästa upmärksamlieten
deruppå att denna fråga är ur politisk synpunkt af mycken
vigt. Kan man bevisa, alt det sonlogement, som 1680 lofvades,
vid uprättandet af 1687 års indelningsverk, blifvit gifvet,
då är det lätt att säga desse rusthållare: J håfven ingen rätt,
och derföre fåu J icke heller någon lindrig; men kan man det
icke, så qvarstår alltid det förhållande att egaren lill dessa 144
rusthåll inom Kungsöhrs fögderi, skola tro att man förnekar dem
hvad de anse vara deras fulla rätt, och raan måste medgifva icke
utan skäl, enär 2me olika Landsh:r i Westmanlands län, samt
Krigs- och KammarColhne 2:ne gånger, enhälligt yttrat sig till
deras fördel, och K. M. en gång i nåd. propos. till Sländerne tillkännagifvit
samma åsigt. De skola tro att Ständerne med våld
nekat dem en rättighet, den de ansett sig ega. „ För att ytterligare
frågan må utredas, anser jag det vara skäl att medgifva ålerremiss
af densamma; men skulle den i samma outredda skick
återkomma lill Sländerne, så erkänner jag, alt jag heldre anser
mig vilja upoffra dessa 2000 r:dr för Statens räkning, än att, såsom
fallet skulle blifva i händelse lindring förvägrades rusthållen
Ben 5 Augusti.
93
man skulle bloltsälla sig för det omdöme af en talrik medborga»
reklass, att deras sak, förordad af alla auktoriteter, underkändes
af Ständerne icke på grund af skäl och bevis, utan på blotta
aningar och förmodanden.
fl. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s
utlåt, framställda propos. besvarades med nej, och då sedermera
11. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne
föranleda lill återremiss, ropades ja.
ff. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan R. o. Ad.
d. 2 dennnes beslutat, alt med pröfningen af LagUtsk:s d. 30
sistl. Juli första gången bordlagda betänk. N:o 39, i ani. af K.
JM:s nåd. propos. om antagande af ny vexel-lag, skulle anstå lill
dess BorgareSt:s beslut i ämnet blifvit fattadt och R. o. Ad. rneddeladt,
hade nu prot.utdr. ankommit, som utvisade att BorgareSt.
enhälligt bifallit berörde betänk.: hvarefter samma betänk, nu
ånyo föredrogs samt af R. o. Ad. bifölls.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 30 sisth Juli
och d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 126, i anledn. af
väckt motion, alt raseriug af någon rikets fästning icke måtte
vidtagas, innan R. St. kommit i tillfälle att sig deröfver yttra.
Hr Hjärne, Harald: Jag finner mig vid della betänk,
vara antecknad såsom den der instämt i Doktor Nordströms reservation.
Detta är alldeles icke förhållandet. Jag har tvertota
vid justeringen af beslutet till prof. anmält alt jag icke ville mig
reservera, men detta misstag malle vara tillkommet genom ett
förbiseende inom kansliet. Jag har så mycket mindre instämt i
denna reservation, som jag aldrig inom Disk. vetat hvarken att
Doktor Nordström reserverat sig eller bort hans reservation upläsas
eller kännt densamma förr än jag läste den tryekt i delta
betänk. Men detta oaktadt har jag i Utsk. yttrat mig mot Utsk:»
förslag, ehuru jag ej låtit anteckna mig såsom reservant, emedan
jag icke ansåg alt milt namn hos Ständerna ägde den vigt, att
dermed något kunde i sak utlrällas. För min del får jag yttra,
att den föreslagna skrifvelsen icke är lämplig eller behöflig och
den meningen har jag också inom Utsk. uttalat, men jag har
icke kunnat instämma, äfven om jag hade hört Doktor Nordströms
reservation, i de positiva skäl, som deri uttryckes. Jag ber nu
att i korthet få redogöra för mina skäl. Jag anser nemi., att
när man med den motion, som gifvit anledn. till den här föreslagna
skrifvelsen, sammanställer det betänk, som Const.Utsk. i
samma fråga för några månader sedan afgaf, så får denna skrifvelse
en betydelse, som jag för ingen del vill att den må erhålla.
Den får en betydelse, antingen af hvad man kunde kalla en skrapaåt
Regeringen, eller ock skymtar man deri ett uttryck af en vanmäktig
förargelse. Båda delarne är® i förevar:de fråga olämpliga.
Jag önskar all representationen, i frågor der deras veto är gällande,.
91
Den 5 Augusti.
må lagligen begagna sin makt, men att, då den saknar denna
makt, den icke skall visa någon förargelse deröfver att den andra
statsmakten utöfvar sin, ty deri ligger hvarken hållning eller värdighet.
Kan det verkligen vara meningen att Ständerne önska alt
Konungen skall råtta Sig efter den begäran som i detta förslag
uttryckes, alt fråga Ständerne lili råds rörande fästningars raserande?
Jag anser att när Konungen hittills opåtaldl ägt och enl.
grundlagen äger rått att ensamt besluta i frågor, som röra försvarsverket,
så har Konungen vid sådana tillfällen att rådföra Sig
med sådana Embetsman och auklorileter till hvilkas pligt det hörer
att förstå sådana saker och som stå Regeringen ganska nära.
Jag tror ingalunda det vara lämpligt att Sländerna skulle lemna
Konungen råd i frågor af denna art; och kan man väl förutsätta
att inom RiksStm skulle finnas tillräckligt omdöme dertill? Det
är omöjligt. Jag anser derföre att Konungen skulle orätt förfara
i händelse Han lämpade Sig efter en skrifvelse, sådan som den
ifrågavande, om den komme att expedieras och emedan jag önskar
alt sä ingalunda måtte ske, så är ock min önskan, att denna
skrifvelse icke måtte komma att afgå; yrkande alltså jag att förslaget
måtte afslås.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: I motsats mot hvad
Hr Hjärne yttrat, beklagar jag mig öfver alt icke hafva varit ledamot
af Ekon.Utsk. ty jag skulle i sådant fall icke underlåtit att instämma
med reservanlerne och får nu anhålla om upläsning af
Hr Doktor Nordströms reservation, med begäran att derefter återfå
ordet.
Sedan den begärda upläsningen blifvit verkställd tilläde
Frih. Klinkowström; Jag anser den föreslagna skrifvelsen
alldeles obehöflig, då de föreskrifter som för ifrågavande fall äro
gällande, i min tanke äro fullt betryggande.
Några nya behöfvas alldeles icke, såvida ej den makt som
Konungen har Sig anförtrodd, i väsendtlig mån skall rubbas och
minskas. Frågan huruvida en fästning, som sådan skall uphöra
att tillvara, behandlas endast i kommando väg; men fästningen,
står till sina verk orubbad qvar, intilldess Konungen, efter Statsrådets
äfvensom vederhör.-de embetsmyndighelers hörande, fattat
Sitt beslut om raseringen; hvarefter R. St. ega att yttra sig ora
de medel som dertill kunna finnas behöflige och om den mark
som tillhörer fästningen, får kronan afhändas; och sådant på grund
af framställningar som i ämnet komma att göras antingen af Kouungen
eller enskild motionär.
Jag finner således ingen fara vara å färde att de föreskrifter,
som i delta hänseende äro gällande få orubbade qvarstå, eller någon
nytta med skrifvelsen åstadkommas, hvarföre jag hemställer
att förslaget dertill måtte afslås.
Hr Printzensköld, Carl: Förevartde utlåt, har tillkommit
i följd af en motion, som i min tanka blifvit olagligen väckt.
R. o. Ad. torde erinra sig huruledes, när Const.Utsk:s s. k. de
-
Den 5 Augusti.
95
charge-belänk. förevar, Dårande Utsk. tillåtit sig att, tvert emot
grundlagens föreskrifter, ingå uti bedömande af åtskillige regeringsåtgärder,
hvilka Utsk. ansåg vara af beskaffenhet att icke kunna
hänföras hvarken under 106 eller 107 § R. F.; på grund hvaraf
R. o. Ad. också beslöt att dessa anmifrkmr icke kunde hos delta
Stånd komma under pröfning samt att betänk, i denna del endast
skulle läggas till handlingarne.
Derefter upträdde Const.Ulsk:* nuvarande ordf:de, och väckte,
med åberopande af 56 § Riksd.Ordn. samma motion som sedermera
inom BorgareSt. anmäldes af Hr Brinck.
Men då sjelfva den anmärkn. sora bemälte Utskts ordfrde begagnade
för motionens väckande af R. o. Ad. ansågs olaglig, den
nemi. som Const.Ulsk. framställde ronde raseriugsåtgärden så afslog
R. o. Ad. genom votering om jag eljest rätt minnes, remiss
af den väckta motionen.
Emellertid har nu saken, genom motion, väckt inom ett annat
Stånd, kommit under R. St:s pröfning; för min del skulle
jag tro, att R. o. Ad. för konseqvensens skull, borde förklara att,
på grund af Ståndets en gång fattade beslut, denna fråga icke
vidare kan blifva ett öfverläggningsämne för R. o. Ad. För den
händelse likväl, att R. o. Ad. uptager saken till skärskådande, kan
jag ej annat än förena mig icke allenast i den af Doktor Nordström
aflålna, betänk, vidfogade reservationen, utan äfven i de ytt
randen
som af de tvenne föregående lalarne afgifvits, ty jag anser
nemi. lika med dem, det icke tillkomma R. St. att ingå i någon
slags pröfning eller bedömande af frågor som endast tillhöra Konungen
att i kommaudoväg behandla.
Skulle man ingå till Konungen med en sådan skrifvelse sorn
den föreslagna, så innefattade det ju ett ingrepp i Konungens i
följd af grundlagen egande rättighet, att föra högsta befälet öfver
krigsmakten, hvartill måste höra att kunna bestämma huruvida,
och hvilka fästningar som i landet böra bibehållas eller raseras;
och då anmälan från Const.Ulsk. innefattade ett klander af ett
Konungens beslut alt rasera en af rikets fästningar, så skulle denna
skrifvelse innefatta en slags skrapa till Regeringen, den jag icke
anser vara R. St. tillständigt att aflåta och hvartill Ständerne i
öfrigt sakna all rätt. Jag tillstyrker således afslag å betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att till nuvarande
tidpunkt få fortsätta den historik som den siste talaren påbörjat
men icke slutat, med hänseende till det s. k. decharge-betänk.
och frågan om naturalisation af utlänningar. Motion om sistnämnde
fråga väcktes, utom hos R. o. Ad. äfven i ett annat Stånd och
remitterades der till Utsk., hvilket tillstyrkte motionen. Vid behandlingen
af detta Utskts tillstyrkande ansåg R. o. Ad. som naturligt
var, att fråga icke mera vore om motionen skulle remitteras
eller icke, utan huruvida Utsk:s förslag skulle bifallas eller
icke, — och se, R. o. Ad. biföll förslaget utan votering. Det
torde icke vara formvidrigare att göra på samma sätt vid detta
tillfälle, så att jag anhåller att få följa Hr Printzensköld i spåren
96
Den 5 Augusti.
och åberopa det föreg:de beslutet såsom varande ett godt stöd
för min mening angide det formella i frågans behandling.
Hvad åter angår yttrandet att detta förslag innebure ett ingrepp
på Konungens prerogativer, ber jag få fästa upmärksamheten
derpå, att Ulsk. ingalunda beträdt det fäll, der Konungen
Som högste befälhafvare öfver Armeen eger alt röra sig. Ulsk.
har icke yttrat sig deröfver att i kommandoväg förklaras huruvida
en plats bör som fästning anses eller icke, men föreslagit det
skulle R. St. anhålla att rasering af fästningar icke mätte under
fredstid företagas, ulan att Ständerne dessförinnan fått tillfälle alt
sig deröfver yttra. Vi se huruledes Regeringen hvarje riksdag
begär anslag lill fästningars byggande och färdiggörande, vi se
huru Ständerne med all möjlig noggrannhet granska de Kongl.
prop:ne derom, och huru det prutas på anslagen, nåväl! är det
lämpligt, är det rätt under sådane förhållanden att fästningar rifva*
ned, utan alt Ständerne förut få veta något om sakeu? Jag
anhåller vördsamt om propos. på bifall till betänk.
Frih. Klinkowström: Jag tager mig friheten till den siste
talaren ställa den frågan hvad nytta skulle vinnas med ett slikt
meddelande till Ständerne? Om Konungen derigenom skulle vinna
någon uplysning i sak den Han eller vederbörtde embetsverk icke
kunde förskaffa sig på annat sätt, så skulle jag vara den förste
att erkännna nyttan af R. St:s hörande i sådane frågor; men om
detta icke är förhållandet och om man måste erkänna alt Sländerne,
som sådane, icke dertill ega erforderlig sak-kännedom, inser
jag icke heller hvartill deras Irörande skulle tjena, om ej för alt
de skulle sättas i tillfälle all tillvälla sig en makt, som grundlagen
icke Ständerne medgifvit.
Då således en skrifvelse, sådan som den föreslagna, icke skulle
kunna till någon åtgärd föranleda, som medförde gagn för det
allmänna, fortfar jag alt yrka afslag å Utsk:s utlåt.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller alt få besvara den siste
talarens fråga med en annan. Vid en föregide riksdag framställde
Konungen propos. till Ständerne ang:de försäljning af ett litet
obetydligt hus, fateburshuset på Riddarholmen och vid samma
riksdag afläts likaledes propos. om uplåtande på arrende, eller försäljning
af det s. k. Hofjaklhvarfvet: hvilka uplysningar kunde väl
Ständerne lemna Konungen i dessa frågor?
Jag tror ej alt Konungen med de nåd. proposme i nämnde
fall afsåg vinnandet af serskilda uplysningar, utan fast mera var
väl afsiglen alt få veta huruvida Ständerne ville ingå på förslagen.
Det är icke för att vinna uplysningar, utan för alt få kännedom
om huruvida representationen vill ingå på förslagen, som
en mängd propostr allåtas.
Konungen kan icke från kronan afhända den alldraminsta
lägenhet, ..Utan att Ständerne måste lemnäs tillfälle ali yttra sig
derom. Ar det då rimligt eller med god ordning öfvereustämmande,
alt så dyrbara anstalter som fästningar skola kunna raseras,
Ditti 5 Augusti.
seras, utan att Ständerne deröfver få yttra sina tankar? Denna
fråga torde vara sjelfskrifven att med nej besvaras: och alldenstund
med fästningar, såsom en af rikets dyrbaraste egendomar,
samma förhållande måste ega rum, som med rikets all öfriga egendontj
kan detta förslag icke anoat än vara förtjent af synnerligt
afseende.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Lika mån sora någon
annan är äfven jag, ali Konungens prerogativ icke må förnärmas;
men tror ej att sådant inträffar genom bifall till ifrågavar:de förslag.
För min del finner jag det vara en stor skillnad deremellan,
att R. St. ingå i pröfning huruvida den ena eller andra
fästningen bör fortfara att som sådan anses eller icke, samt i sednare
fallet böra raseras, ty onekligen är det Konungen, i Dess
egenskap af högste befälhafvare öfver Arméen, som bestämmer
huru dermed förhållas bör, eller att Ständerna yttra sin mening
i ett ämne som detta, af så ingripande natur för det allmänna.
Säkerligen har Konungen för R. St:s hörande framställt propos:r
i vida mindre vigtiga ämnen än det hvarom nu är fråga;
och jag ber att få fästa upmärksamheten på den opinion, som vid
denna riksdag uttryckes i fråga om linieskeppens nedhuggning
lill fregatter; den saken kan vara fullt jemförlig med den förevar:de.
Med afseende å hvad i reservationen yttras, att ordnandet
af försvarsverket i del hela bör lemnäs orubbadt i den högste befälhafvarens
hand, har jag just velat framställa exemplet rörande
flottans föreslagna förändring och tror med anledn. deraf, det
icke vara ur vägen att Ständerne sig yttra lika väl ronde fästningar
sora i fråga om skepp; yrkande på sådan grund bifall till
Utskis utlåt.
Hr Printzensköld: Det är visserligen sannt, att R. o. Ad.
vid ett föreg:de tillfälle till behandling uptagit ett betänk, tillkommet
på samma sätt som detta, hvilket nu är föremål för Ståndets
pröfning samt att dervid ett beslut fattades; och jag må erkänna
att jag begick ett fel, som icke var tillstädes på delta rum vid
nämnde tillfälle, ty eljest skulle jag tvifvelsutan gjort samma anmärkn.
som den jag nu lager mig friheten framställa. Emellertid
om saken är oriktig, hvad uptagandet beträffar, så blir den ej
riktigare derföre alt så en gång förut skett, och jag kan således
ej hemta något stöd för ett sådant upiagande från den omständigheten
att detsamma inträffat tillförne, tvertom är det ett kraftigare
skäl för R. o. Ad. alt icke uptaga frågan, emedan genom
votering afgjordes att motionen var olaglig och således lagligen
icke borde till någon åtgärd föranleda. Jag frånträder således
icke min framställning, yrkande ali deröfver få inhämta R. o.
Ad:s beslut.
Hvad sjelfva saken beträffar, så är den jemförelse sorn G.
Lagerbjelke framställt mellan den fråga som nu är under diskussion
och den som vid föreg:de riksdag var före, ang:de försäljning
af Fateburshuset och Hofjaktvarfvet, icke af beskaffenhet att kunna
erkännas vara riklig.
9 H.
Å
Då hade Konungen Sjelf öfverlemna! saken lill Sländerne,
och hvad som är ännu figtigare, den frågan rörde afhändande
från Slaten af dess egendom; nu är likväl icke derom fråga, utan
huruvida det må vara Konungen förbehållet att kunna, då Han,
efter vederbörandes hörande, linner sådant för riket nyttigt, rasera
en fästning, som slått sedan sekler tillbaka och för så lång tid
tillbaka, att den ej utgjorde något försvar för Svea rike, utan mot
detsamma. När frågan står på den punkten, hemställer jag huruvida
det kan vara lämpligt, ali K. St. på enskild mans framställning,
ingå till Konungen roed begäran att Han ej skall begagna
Sitt Kongl, prerogativ, utan först höra R. St:s tankar i ämnet.
Detta, om något, mätte väl innefatta en inkräktning på Konungamakten,
hvilket åter så mycket som möjligt bör undvikas,
ty sker en sådan inkräktning, så är också jemvigten statsmaklerne
emellan bruten och man vet ej hvarthän ett sådant förhållande
kan leda.
En talare har till stöd för sitt yrkande på bifall till förevar:de
utlåt., framhållit R. St:s yttrande rör:de Linieflottan: äfven denna
jemförelse håller icke streck, ty märkom noga Mine Hrr! att Konungen
hade Sjelf gjort framställning om anslag af medel lill sjöförsvaret;
Konungen hade dervid lill Sländerne eller deras SlatsUtsk.
öfverleranat sådane handhr, som uttryckligen inneburo en
framställning, direkte eller indirekle minnes jag icke, derom, att
Linieflottan skulle i viss mån förändras från sin nuvarande beskaffenhet;
och vid sådant förhållande var det en Sländernes rättighet
alt i frågan sig yttra. Hade Konungen till Sländerne öfverlemna!
ett förslag om en fästnings raserande, så hade ju saken
också varit naturlig, alt Sländerne så vidt ske kunnat, äfven skolat
och bort deröfver fälla ett omdöme, emedan grundlagen uttryckligen
stadgar, att, om Konungen vill, i frågor som denna,
med Sländerne rådslå, så är Honom sådant obetaget, då saken
skall behandlas så, som när den i motionsväg hos Sländerne väckes.
Förberörde jemförelse blir således ingalunda något stöd för
det yrkade bifallet, och jag förblifver alltså vid min åsigt, att
Sländerne äro alldeles obehörige att, på sätt och i den ordning
frågan nu kommit under deras behandling, med densamma sig
befatta, anhållandes alt Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos.
att detta mern. ej mätte till någon åtgärd föranleda.
F/ih. Klinkowström: Man har här gjort jemförelser för
att bevisa riktigheten för aflåtandet af en skrifvelse af innehåll
som den föreslagna då Konungen i fråga om afhändande ifrån
kronan af lägenheter, henne tillhörande af ojemförligt mindre vigt
än en fästning, derom tillfrågat Ständerne, hvarå som bevis anförts
försäljningen af Fateburshuset och ilofjaktvarfvet: just denna omständighet
stärker min sats i st. f. att försvaga densamma; ty just
för den orsakens skull att afhändandet af en kronolägenhet är en
sak, hvars nytta eller skada för Staten kan af Ständerna bedömmas,
— just derföre hafva de äfven i sådane frågor blifvit tillsporde.
När jord, tillhörande en fästning skolat kronan afhändas,
Den 5 Å ligusti.
99
hafva Ständerne derom blifvit tillfrågade, men frågan huruvida
en fästning skall uphöra att räknas lill rikets försvar, derom har
Konungen icke rådfrågat R. St. emedan Han icke bör göra det
och grundiagsenligen har rätt att derom sjelf bestämma. Dessutom
tror jag det vara oriktigt att påstå det Ständerne i en sådan
fråga böra höras, enär jag vågar hysa den öfvertygelse att
R. St. såsom sådane i allmänhet icke ega kännedom i dithörande
ämnen. Gr. Lagerbjelke har ännu icke behagat svara på den
fråga jag framställt5 och då man synes vilja förlikna och jemföra
förevar:de fråga med sådane saker, som i 77 § R. F. upräknas,
så måste jag bekänna min oförmåga att inse riktigheten af
en dylik jemförelse. I nämnde § omtalas kungsgårdar, kungsladugårdar
m. m. samt andra kronans lägenheter, och man vill
nu raisonnera sig lill, ali med kronans verk och andra lägenheter
skulle förstås rikets fästningar, och på grund deraf, att dessa lägenheter
skola inbi inga Kronan så beskaffad inkomst som i §:n
menas, skulle Konungen icke kunna, Ständerna oåtsporde, afhända
riket en slik lägenhet. För det första anser jag det vara oriktigt
om man skulle kunna inbegripa fästningar under de i besagde §
upräknade Kronans lägenheter och tror för öfrigt icke att de lemna
Kronan någon direkt inkomst, således icke heller äro hänförlige
till oflanämnda §.
Hvad rasering af en fästning beträffar eller fråga om en sådans
uphörande alt räknas till landets försvar, så afgöres den visserligen
af Konungen i kommandoväg, men likväl ej så, att icke
vederbörtde föredragandes råd skall afhöras, hvarom i öfrigt 15 §
nyssnämnda grundlag innehåller utförligt stadgande, så att tillräcklig
kontroll finnes att den rådgifvare som styrkt Konungen lill ett
sådant steg må kunna stå det ansvar, som grundlagen föreskrifver.
Dessutom skall en sådan fråga afgöras i Statsrådet och yttrandet
deröfver i prot. nedläggas och förvaras, och sålunda äro
alla möjliga kontroller mot missbruk i grundlagen nedlagde.
Hr Hjärne: Lika med Frih. Stjernstedt har icke heller jag
betraktat saken sora skulle den f. n. göra intrång på Konungens rätt
att ensamt besluta i kommandomål. Jag har helt enkelt sagt,
alt jag anser den föreslagna skrifvelsen vara olämplig och tillägger
nu, hvad en annan talare redan anmärkt, att den äfven kan
blifva skadlig.
Gr. Lagerbjelke har yttrat sig som ansåge han det vara nödvändigt,
att Ständerne måste höras i fråga om raserandet af en
fästning. Om hans mening verkeligen är sådan, synes mig alt
han, inom Coust.Utsk. hade bordt väcka motion om en sådan ändring
i grundlagen, som uttrycker en bestämd föreskrift för Konungen,
att begära Ständernes samtycke innan Han raserar en
fästning. Detta är en helt annan fråga än den närvarande. Men
jag ber att i korthet få fästa upmärksamheten uppå huru olämplig
en sådan föreskrift skulle vara. Det är för den verkställande
makten, efter min tanka, alldeles nödvändigt att i frågor, sora rö
-
100
Den 5 Augusti.
ra rikets försvarsanstalter kunna ensamt råda, såväl i afseende på
detaljerne, sora i det hela. Kan raan hos R. St., kollektivt förutsätta
den sakkännedom, som erfordras^ för att bedömma om en fästning
bör finnas eller icke finnas? Ar det troligt att Regeringen kan
erhålla ett fullt tillförlitligt råd eller beslut från representationen
i en dylik fråga? jag tror det icke. Man måste komma ihåg, att
dertill fordras, icke blott djupa studier i fortifikationsvetenskapen,
utan äfven en allmän och fullständig ledning i krigsvetenskapens
alla serskilda grenar. Man måste tillika vara både Taklikns och
Strateg i dessa ords högsta betydelse, för alt kunna lemna ett
klokt svar på denna fråga. Efter min öfvertygelse finnes ingen
ftåga i hvad som rörer ett lands försvarsväsende, som i lika mått
tager i anspråk den högsta grad af theoretisk och praktisk krigsvetenskaplig
bildning, som just denna: huruvida en fästning bör
finnas eller icke finnas. Och då frågar jag: är väl R. St. den
auktoritet som skulle kunna afgifva eli utlåt, i ett sådant ämne,
äfven om de vore samlade och öfverlade på ett rum. Jag måste
jäfva deras kompetens i detta fall; och ännu mycket mera då de äro
splittrade på fyra serskilda rum. När, i en sådan fråga som denna,
knappast den ringaste sakkännedom kan finnas af en enda ledamot
inom 3:ne af de 4 Stånden, octi Ståndens sammansättning
är sådan, att man äger rätt all hvarken begära eller förändra något
undantag i detta afseende; så vore det väl mera än förvånande
om man, på en sådan fråga som denna, kunde så sammanjemka
4 serskilda beslut, att derifrån utgick ett klokt och förståndigt
svar, — isynnerhet om det skulle bestämmas af den förseglade
voleringssedelu i ett förstärkt Utsk. — För öfrigt om en skrifvelse
af innehåll som den föreslagna skulle afgå och Konungen framdeles
villfore Ståndernes deri uttryckta begäran; tror jag att de
skulle gå ändå längre i sina fordringar i delta fall; man skulle
kanhända sedermera klandra Regeringen om hon lät, Ständerne
oålspårde, nedrifva någon mindre del af en fästning, t. ex. ett
Utanverk, ett Blockhus, eller något dylikt, och man skulle kanske
slutligen gå så långt att man klandrade Regeringen i fall hon
läte rasera några på Lagudugårdsgärdet till exercis upförda fältverk.
Det är sådana följder af den föreslagna skrifvelsen som jag efter
någon aktgifning på menniskolynnet i allmänhet tror mig kunna
förutse, och lill dem vill jag ej, med min röst bidraga. R. St.
böra utöfva sin makt i sådana fall der den är bestämd, och de
böra äfven, ulan tecken till harm, låta den andra statsmakten utöfva
sin. Det tillkommer isynnerhet R. St., såsom i sjelfva verket
den starkaste, att iakttaga hållning och värdighet i dylika fall.
Den föreslagna skrifvelsen innehåller ingenting annat än en indirekt
skrapa, som jag nyss yttrade, och det är icke på sådant sätt
som Ständerne ingifva aktning och anseende åt den makt de äga;
och det är derföre som jag begärt afslag på betänk.
Hr Brakel, Manritz Gust.: Afven jag får för min del
yrka bifall lill Utsk:s betänk. Jag anser det visserligen vara onekligt
att endast en regering kan äga de politiska, strategiska och
Den 5 Augusti.
101
militära insigter, som erfordras för att kunna upgöra planen till
ett lands försvar; men lika onekligt är det äfven att, om en sådan
plan skall kunna upgöras, så måste Regeringen dertill hafva representationens
samtycke emedan det är denna sednare, som voterar
de skatter, som för densammas sättande i verket erfordras.
Om nu en plan för fosterlandets försvar blifvit upgjord, om representationen
med miller bidragit till densaramas effektuerande,
så tyckes det vara billigt, att, innan samma plan förändras, Regeringen
dessförinnan inhemlar representationens omdöme.
Ibland annat är bär sagdt, alt delta vore en inskränkning
i Regeringens makt: detta är så lillvida sannt, att Regeringens makt
att förstöra hvad som till Sveriges försvar af Sveriges söner blifvit
gjordt inskränkes, men Mine Hrr! är icke en sådan inskränkning
nyttig och gagnelig? Bör icke en Regerings kraft vara stark
i det goda, svag i det onda. Man torde möjligen invända att
tider, då likväl krig ännu ej nibrutit, kunna inträffa då ett så
skyndsamt raserande af en fästning erfordras, att Ständerna ej
hinna att böras och att en Regering följaktligen mätte ega makt
att Ständerna oåtsporda rasera en fästning. Men Mine Hrr, sådana
lider kunna ej komma, ty operationslinierna äro utstakade af sjelfva
naturen, fästningarna stå i sammanhang med dem och dessa operationslinier
kunna ej förändras såvida ej jordbäfningar eller sådana
öfvernaturliga händelser omskapa landels beskaffenhet. Sveriges
fästningar, Sveriges flotta böra ej kunna efter godtycke af
Regeringen npoffras. De äro till för att af Regeringen användas
men ej för att af densamma förintas. Vi veta att vid denna riksdag
en propos. öfverlemnats till Ständerne om linieskeppens nedhuggande
till fregatter och vårt sjöförsvars grundande på en skärgårdsflotta:
om Konungen, såsom vissa talare synas vilja yrka,
haft rättighet att, Ständerne oåtsporde, densamma nedhugga och
låtit sådant verkställa — hvad skulle Hrr:oe hafva sagt derom,
eller tro Hrr:ne icke att det bidragit till linieflottans bevarande
att Ständerne sagt nej till den af Gr. v. Platen utkastade planen?
Man har talat om den 77 § R. F. och densammas otilllämplighet
till förevar:de fall, men efter den kommer den 78:de som
lyder: ”Ej må någon del af riket kunna derifrån söndras, genom
försäljning, förpantning, gåfva eller å annat dylikt sätt”. Der heter
det alt ”ingen del kan afsöndras”, är ej en fästning en del
af riket, hafva icke vi just lill riket lillbygt fästningarna för att
värna detsamma och en fästning måtte således utgöra en del af
riket och bör följaktligen ej ulan Ständernas hörande af Regeringen
kunna förstöras. Det är visserligen ej i denna § uttryckligen
stadgadt att Regeringen ej har rätt att rasera en fästning, men
sådan är likväl andemeningen.
Ur dessa skäl kan jag ej annat än tillstyrka bifall till Utsb:s
betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Den första fordran man lärer
kunna hafva på en riksdagsman, är att han skall förstå grundlagarne,
och jag tror att Hr Brakel genom sitt sednaste anförande och för
-
102
Den S Augusti.
klaringen af den 78 §:n bevisat att han icke eger denna kunskap.
Att afhända något från riket, malte vara att afskilja någon del
derifrån, så att den ej mera tillhör Slaten; således, om Konungen
skulle sälja bort Gottland t. ex., så vore det ett afiiändande
af något som tillhörde Sverige, men att rasera en fästning måtte
väl icke vara detsamma som att afhända riket någon dess del,
ty sandkornen som genom raseringen tlyga omkring måtte väl
icke vara en del af riket.
Hvad sjelfva frågan beträffar, kan jag ej annat än instämma
med dem som yrkat afslag: det är visserligen sannt, alt inom representationen
kunna finnas ledamöter, som ega fullkomliga insigler
i upgörande af försvarsplaner, så till sjöss som lands och derpå
liar Hr Brakel gifvil eli lysande exempel, som upgifvit en plan
lill Sveriges sjöförsvar och velat att Ständerne på densamma skulle
ingå, men alt någonsin R. St. skola befatta sig med upgörande
af försvarsplaner för riket, anser jag vara i högsta måtto olämpligt.
En försvarsplan är något som bör sä mycket som möjligt
hållas hemlig och alt göra en sådan till föremål för representationens
debatter vore i högsta grad orätt.
Hvad angår Konungens rättighet att kunna låta rasera en
fästning, så lärer väl ingen, med iakttagande af grundlagens lydelse,
vilja bestrida densamma; när denna rätt icke kan förnekas,
så lära väl icke Ständerna böra hos Konungen begära det Han
ville för Ständerne tillkännagifva när Han ämnar rasera en sådan
för att höra Ständernes tankar om saken, ulan må då Ständerne
långt heldre såga till Konungan att Ilan ej ina rasera någon fästning
utan alt Ständerne dertill gifvit sitt samtycke; ty då har man
åtminstone talat rent ut. Innehållet af detta betänk, utgör endast
ett sidohugg hvaruti jag icke vill deltaga och deruti jag förmodar
R. o. Ad. icke heller ämnar deltaga, ty det är just att, som man
säger, knyta Däfven i byxsäcken.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I hvad jag ville yttra rör:de
så väl andemeningen som ordalydelsen af 78 § R. F. är jag i
allo förekommen af Gr. Gyldenstolpe och hvad i öfrigt hufvndfrågan
angar, ber jag att få förena mig med dem, som yrkat afslag
å Utsk:s förslag.
Det gifves intet civiliseradt land, der ej Styrelsen anser alt
planen för landels försvar bör hållas så hemlig som möjligt,
och jag hemställer huru sådant skulle låta sig göra, om planen för
vårt försvar blefve föremål för R. St;s öfverläggningar; och huru vill
man alt Ständerne, äfven om dess medlemmar egde tillräcklig
sakkännedom för bedömmandel af det lämpligaste läget för anläggandet
af en fästning, eller nödvändigheten af en sådans raserande,
skulle kunna deröfver besluta, utan att i detalj känna
den för landet upgjorda försvarsplanen. Då nu denna plan icke
kaD, icke får Ständerne meddelas, för att ej komma till fiendens
kunskap, finner jag ifrågavar:de betänk, högst olämpligt och anhåller
om propos; på afslag derå.
Hr Brakel: Det är visst möjligt att jag icke har så djupa
Den 5 Augusti.
103
insigter i grundlagarne som Gr. Gyldenstolpe, men det är ej heller
att undra på, då han varit ordf:de i Coust.Utsk., en åra som
ännu icke träffat mig; men i alla tall kan jag ej neka till, alt
om Ständerne bygga upp ett hus, och detsamma nedrefs, så är
det dock en rikets tillhörighet som sålunda borttogs.
Hr von Troil har sagt alt i alla civiliserade länder hålles
landets försvarsplan hemlig och att Ständerna följaktligen icke
kunna få ega den detaljkännedom af försvarsplanen som erfordras
för bedömmandet af anläggandet af en fästning. Ja, försvarsplanen
bör hållas hemlig, men försvarsplanen är ej annat än koncentrerandet
och anordnandet af rikets stridskrafter sedan fienden
inbrutit i landet. Denna plan måste variera efter fiendens operationer
och rätt är att den inhemske högste befälhafvaren håller
sina egna operationer hemlig!
Men de strategiska skälen hvarföre en fästning skall anläggas
der eller der äro så i ögonen springande att såväl nationen som
fienden måste inse hvarföre fästningen ligger der och ej annorstädes.
Eget vore om Hr von Troil lyckades alt anlägga en fästning
på ett ställe så beskaffad!, att ingen menniska begrep hvarföre
fästningen der läge, i sanning hade då den värde ledamoten
lyckats att hålla sin s. k. försvarsplan hemlig. Fästningarna ligga
på operationslinierna, dessa äro de af naturen utstakade anfallslinier
som föra till hjertat af landet och de äro alltid kända af
en skicklig fiende.
Gr. Gyldenstolpe har sagt att jag npgjort plan till rikets sjöförsvar:
delta är ingalunda förhållandet; och hade den ädle Gr:n
aldrig sä litet lyssnat till min framställning i ämnet, så innehöll
den ingenting annat, än att Ständerne skulle hos Konungen begära
det Han täcktes tipgöta eu sådan. Jag fortfar att yrka bifall
lill Utsk:s utlåt.'
Gr. Lagerbjelke: Man talar om att hålla försvarsplanen
hemlig: jag vågar då i minnet återföra, att en Kongl, propos.
blifvit till R. St. vid innevarande riksdag öfverlemnad angående
ordnande af sjöförsvaret, i följd af hvilken StatsUtsk. i sitt deröfver
afgifua utlåt, som af R. St. och bland dem af R. o. Ad. bifölls,
uttryckte ett lofordande just öfver den öppenhet hvarmed
planen var framlagd samt tillkännagifvandet af ställningen hvaraf
man ibland annat fick veta att flottan vore uprultnad.
Om berörde öppenhet var lofvärd, så måtte det väl icke vara
farligt om Ständerne få öfverlägga huruvida en fästning skall raseras
eller icke. R. St. företogo sig vidare att afslå Konungens
förslag alt nedhugga Linieskeppen och ibland de afslående befann
sig äfven delta Stånd. Vid öfverläggningen om frågan framställde
en ledamot härstädes att sådant vore stridande mot Konungens
prerogativer: R. o. Ad. var af en annan tanka. Det måtte ej
vara mera stridande mot Konungens prerogativer att Ständerne
anse sig böra få deltaga i beslutet om en fästnings raserande än
om de anse sig böra få deltaga i beslutet om flottans nedhuggande
eller förändrande.
104
Den 5 Augusti.
Jag kan således icke finna annat af föregående tillgöranden
äfven vid denna riksdag än att R. St. och särskildt R. o. Ad.
varit af annan tanke än de ledamöter som här ordat om hemlighållande
af planer samt om ingrepp pä Konungens prerogativer
inom den nu föreslagna sktifvelsen. Jag vill dermed icke hafva
sagt, det ju ej vissa punkter af försvarsplanen böra hemliga hållas,
men de måtte vara helt andra, än huruvida en fästning bör
raseras eller icke, ty sådant kan ej hällas hemligt.
Man har vidare sagt att fästningars förstörande icke kan subsumeras
under de §§:r, som tala om Kronans lägenheter: jag medgifver
alt dessa §§:r tala om en annan sak, och har ej heller påstått,
alt denna fråga egenlligen kan tinder dem inbegripas, utan
att konseqvensen fordrar, alt då Konungen icke kan få från Kronan
afhända eller försälja ens dess minsta lägenhet, det vore orimligt
att Konungen skulle ega makt alt afhända Kronan en så väsendtlig
sak som en fästning. Konungen får ej sälja den aldra
lumpnaste faslighet som tillhör Kronan, men skulle kunna få sälja
en fästning! ty om man säger alt fästningar icke höra under de upgifna
§§:ne såsom andra Kronans lägenheter, så får Konungen
också försälja fästningar. Jag förnyar min vördsamma anhållan
om bifall till betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Med försvarsplan menar jag icke de
maleriela medel, som dertill begagnas, utan den plan, som grundar
sig [iå strategiska beräkningar. Dertill fordra bestämmandet
af vissa operationer och af vissa fästningar som stödjepunkter för
dessa operationer och det är denna plan som icke rimligtvis kan
komma under Ständernes pröfning. Hvad beträffar att rasera en
fästning eller borttaga en del af en vall, emedan man anser kostnaderne
för underhållet vara större, än som motsvarar nyttan af
bibehållandet, så mätte Konungen icke vara mera inskränkt derutinnan
än i afseende på alla andra Kronans lägenheter sora Han
disponerar.
De fleste härvarande erinra sig ali iuvid Jakobs Kyrka och
nära Carl d. XIII:s torg, funnos tillförne åtskilliga bodar, som
begagnades lill förvarande af Theaterns dekorationer; dessa raserades
på Konungens befallning. Om vid den derpå följande riksdagen
någon ledamot, vare sig af detta Stånd eller BorgareSt.
framställt motion att Sländerne ville hos Konungen anhålla, det
Han ej mätte låta nedrifva sådane bodar, ulan att förut höra
Ständerna, sä undrar jag hvad de derpå skulle hafva svarat på en
sådan framställning! Månne denna kunnat bli föremål för R. St:s
pröfning? Jag tror frågan nu vara densamma, och att samma rätt
som Konungen har att kunna låta rifva ned gamla Theaterbodar,
samma rätt mätte Konungen hafva alt låta nedrifva en och annan
vall på en fästning, ty något annat lärer ännu ieke vara
gjordt i afseende på Christianstad.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Man har så länge och
vidlyftigt ordat i delta ämne, som jag trott kunna inom en ganska
kort stund afgöras, att jag vore färdig att använda det gam
-
Den 5 Augusti,
105
la latinska uttrycket: ”Qvousque abuteris patientia nostra.” Man
talar här om operationslinier och försvarsplaner samt alt Ständer
ne
derom böra få yttra sig: det vore i sanning ibland det mest
olyckliga som kunde hända oss om den verkställande makten för
vidtagande af åtgärder sora för landets försvar voro nödiga, dertill
först måste begära lof af Ständerne och jag yrkar på det lif
ligaste
afslag å Ulsk:s utlåt.
Hr Brakel: Det är beklagligt alt inom R. o. Ad. personer
af Krigsslåndet skola finnas, som icke inse hvilket samband fästningar
ega med operationslinierne, och om representationen skall
bedömma om en Fästning skall raseras eller icke, så måste man
taga operationslinierne i betraktande emedan Fästningarne skola
ligga på dem.
Jag vill icke här ytterligare utveckla detta och ber endast
att fäderneslandet måtte bevaras från sådana befälhafvare.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Lagerbjelke: För den händelse att Hr af Dalström
förstår hvad den latinska phrase betyder som han anfört, ber jag
att få erinra den värde ledamoten om det svenska budet, som står
att läsa i § 50 af Riksd.Ordn. ”Ingen tilläte sig personligt förolämpande
uttryck.”
Frih. Klinkowström: Jag hade hoppats att man ej skulle
så mycket ordat om denna sak, men diskussionen har förirrat
sig och jag skall endast svara på Hr Brakels sista anförande några
få ord.
Den värde ledamoten sade att fästningar skola ligga på operationslinierne,
detta är sannt i det hänseendet att de kunna ligga
på operationslinierne men det finnes också många, som icke
kunna sägas tillhöra samma klass af fästningar, hvaribland exempelvis
må nämnas, förrådsfåslningar, spärrfäslen, sjöfäslningar m. fl.
Hr Brakel: Frih. Klinkowström har rått, och det var ett
örhastande af mig alt säga det fästningar blott ligga på operationslinierne.
Detta mitt yttrande har af misstag i hastigheten
undfallit mig och vet jag alltför väl att förråds- oell sjöfästningar
finnas, äfvensom sådana sorn äro ett slags utgångspunkter för anfallet
eller ett slags slutvärn för försvaret.
Slutligen ber jag få nämna att raseringen af Christianstads
fästning i min tanke var en ganska lämplig och gagnelig åtgärd,
att Regeringen efter vedertagen tolkning af grundlagen egde rätt
till denna rasering, men jag anser att en framtida möjligen inträffande
rasering af en ändamålsenlig fästning, bör, så vidt af
Ständerna beror, förekommas. Jag vill ej att Regeringen godtyckligt
skall kunna rasera Carlsten, Waxholm, Carlsborg eller Kungsholmen.
Då nu öfverlåggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla Ulsk:s
ifrågavar:de utlåt, och ropades dervid starka nej, blandade med
106
Den 5 Augusti.
ja; hvarefter H. Ex. framstälde propos. lill afslag å samma utlåt.,
samt efter denna propos:s besvarande med starka ja, blandade med
nej, förklarade det lian ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Stjernstedt begärd votering, uplästes
till justering samt godkändes följande voter:spropos.:
Den, som bifaller Allra. Besv.- o. Ekon.Utskts utlåt. N:o
126, i anledn. af väckt motion, att rasering af någon rikets fästning
icke mätte vidtagas, innan R. St. kommit i tillfälle att sig
deröfver yttra, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Innan denna voler:spropos. hann blifva utskrifven för att i
Riddarhussalen anslås, anmälde sig och anförde:
Hr Printzensköld: Under diskussionen tog jag mig friheten
yrka det R. o. Ad. mätte anse ifrågavar:de betänk, hafva
på ett olagligt sätt tillkommit och derföre icke kunna utgöra föremål
för Ståndets pröfning samt att Hr Frih. o. Landtm, derom
ville framställa propos. Detta har ej skett, och jag får vördsamt
förfråga mig om ej en sådan framställning till R. o. Ad. hade
bort göras, innan hufvudsaken till pröfning företogs.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att han
ehuru voter:spropos:n redan blifvit af R. o. Ad. godkänd och således
Hr Printzenskölds anmärkn. blifvit alldeles för sent barnstöld,
likväl till svar derå finge tillkännagifva, det lian, lill följd
af grundlagens stadgande, varit förbunden alt först framställa pro~
pos. lill bifall eller afslag å Utsk:s utlåt.
Vid den härefter företagna voteringens slut befunnos rösterne
hafva utfallit, som följer:
Ja — 13.
Nej — 22.
Uppå hemställan af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, beslöt R.
o. Ad. att nästa Lördag d. 9 dennes företaga val af ledamöter
jemte 6 Suppleanter i förstärkta Const.Utsk.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå derom af Gr. Lagerbjelke,
Guslaf och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh. gjord
begäran, StatsUlsk:s nedannämnde d. 2 dennes på bordet lagde
utlåt: a:
N:o 274, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de bildande
af en fond till understöd för afskedade Folkskolelärare;
N:o 275, i anledn. af K. M:s till R. St. aflåtna nåd. skrifvelse,
ang:de inqvarteringsskyldigheten i Stockholm;
Oen 5 Angusti.
107
N:o 276, i anledn. af K. M:s nåd. remiss till StatsUtsk. af
underd. ansökning om nedsättning uti eller befrielse från det för
indragne Korporalsboställe! Astorp bestämda arrende; samt
N:o 277, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de försäljning
oell utbyte af Christianstads f. d. fästning tillhörande mark.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s d. 2 dennes på bordet
lagde lill åt: n:
N:o 278, i anledn. af väckt motion om de s. k. Hvitfeldtska
stipendii-hemmanens försäljning lill skatte;
N:o 279, i anledn. af väckt motion att det vid Arvika köping
belägna Ofverjägmästarebostället Gate må vid nuvarande innehafvarens
afgång öfverlåtas till nämnde köping;
N:o 280, i anledn. af väckt motion om nedsättning af räntan
å Laneforss qvarn i Kinda härad af Östergöthlands län.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 2 dennes
på bordel lagda mern. N:o 289, ang:de verkställd omröstning
i ani. af RiksShns skiljaktiga beslöt, rör:de dels extra Statsanslag
till föremål, tillhörande l:sta, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de hufvudtitlarue,
dels ang:de utsockne frälsehemmanens i Halland skyldighet
att erlägga role-vakans-afgift;
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh., nedannämnde
d. 2 dennes första gången på bordet lagde ullåt:n och
mern., nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 290, i anledn. af väckt fråga om afskrifning utaf en
upbördsbrist hos numera afl. Kronofogden J. M. Huss.
Stats- och Banko-Utskotten:
N:o 35, med förslag lill vissa förändrade föreskrifter i fråga
om godtgörande af kostnaden för Kopparmyntningen m. m.;
N:o 36, i fråga om återbetalningen af Myntverkets äldre
skuld till R. Sl:s Bank.
Bevillnings-Utskottet:
N:o 18, i anledn. af R. St:s olika beslut, ang:de grunderne
för den blifvande allmänna bevillningen och föreskrifterne för deras
tillämpning; samt
N:o 19, i anledn. af RiksStms olika beslut, rör:de stämplade
pappers-afgiften.
Föredrogos och biföllos Bevilln.Utsk:s nedannämnde d. 2 dennes
på bordet lagde mern. och utlåtm:
108
Den 5 Augusti.
N:o 20, med lättelse af del i mern. N:o 14, afgifna förslag
till volertspropos. N;o 112;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om uphörande af sjötullarne
vid Stockholm;
N:o 22, i anledn. af väckt motion, att förbrutet gods, i st.
f. att tillfalla Staten, bör återställas afsåndaren.
Föredrogos och bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust.: och Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh., nedannämnde
d. 2 dennes första gången på bordel lagde berättelse,
mern., utlåt:n och betänkm, nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 68, angtde förrättad revision af BankoDiskoht-verkets
räkenskaper och förvaltning för år 1850;
N:o 69, med hemställan alt en gratifikation måtte få ulanordnas
till Vaklmästarne vid BankoDiskont-verket;
N:o 70, i anledn, af väckte motioner, angide decimal-systemels
införande i afseende på måll, mål, vigt och mynt.
Banko- och Lag-Utskotten:
N:o 1, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändringar i
lagstiftningen för Privat-banker;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 123, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för verkställighet i Sverige af Norska och i Norige af Svenska
embetsmyndigheters beslut;
N:o 124, i anledn. af väckt motion öm undersökning af förhållandet
med Klockarejordarne på Gottland;
N:o 125, i fråga om optionsrätt för Arrendator af annexoch
mensalhemman, eller för hans enka eller barn, vid nytt arrendes
afslutande; samt
N:o 128, i anledn. af väckt motion om grundräntornes fördelning
och nedsättning.
Anmäldes och lades på bordet ett af Riddarh.Utsk. under
N:o 15 afgifvet sålydande
Vördsamt Memorial.
Genom ntdr. af prot. för d. 19 dennes e. m. har H. R. o.
Ad. behagat, på grund af gjorda anmärkn:r, till Riddarh.Utsk.
återremittera det under N:o 13 af Utsk. afgifne mern., i anledn.
af Hr Odencrantzs, Johan Gustaf, motion om ersättning för det i
sisth Februari månad å Landtmarskalks-klubbrummen bortstulna
Kongl, silfver.
Den 5 Augusti.
109
De framställda anmärknme tillhöra egentligen Hr Frih. Cederström,
Claes Rudolf, som uti Ulsk:s förslag till R. o. Ad:s beslut i denna
fråga trott sig finna otydlighet och språkoriktighet. Bevisningen
om den förmenta otydligheten eller språkoriktigheten har
likväl icke kunnat på annat sätt åstadkommas, än derigenom att
Hr Frih:» åt ett i Ulskts mern. begagnadt ord, gifvit en hel annan
betydelse än det eger. Utsk. hade nemi. sillstyrkt, att en
viss summa måtte anordnas till Hr Odencrantz, för alt derför anskaffa
några förut i betänk, upräknade silfverpjeser. Men Hr
Frilen tiar företagit sig att göra ordet anskaffa liktydigt med
återskaffa, och sedan lian verkställt denna godtyckliga öfversättning,
har Frihtn på denna väg letat sig fram till de spetsfundiga
kommentarie!' öfver Utskis ifrågavartde mern., hvilka Utsk. fått
sig ålagdt alt taga under öfvervägande. I öfrigt har, i afseende
på formen för heslutet, den anmärkn. blifvit gjord af Hr Frih.
Palmstjerna, Carl Ollo, att R. o. Ad. må, såsom ersättning för
det å Landimarskalksklubben bortstulna silfver, anslå den upgifna
summan 360 redr B:co, samt öfverlemna åt Riddarh.Direkt,
att med Hr Odencrantz upgöra om anskaffandet af nya silfverpjeser
i de bortstulnas ställe.
Med föranledande häraf, har Utsk. ansett sig böra meddela
det yttrande, att Utsk. för sin del, och med all aktning i öfrigt
för Hr Frih. Cederströms skriflslällareförmaga, icke kan inse giltigheten
utaf den af Hr Frihtn gjorda anmärkn., emedan Utsk.
finnér sitt förra mern. uti nu förevartde ämne, läst med upmärksamhel
och i ett sammanhang, innebära den oförlydbara mening,
all de medel, hvilka skola till Hr Odencrantz från Riddarhuskassan
utgå, borde användas att i stället för de å Adelns Klubb
tillgripna silfverpjeser, anskaffa andra ”af enahanda beskaffenhet
och till samma vigt,” hvilka sistnämnda ord också finnas uttryckte
uti ingressen till Utskts hemställan. Utsk. finner således \ denna
omständighet ingen anledn. alt förändra ordställningen ali sin
förut gjorda framställning angtde den ifrågavartde ersättningen;
men då Utsk. deremot leranar företräde åt det af Hr Frih. Palmstjerna
framställda förslag lill beslut i ämnet, får Utsk. i enl.
dermed, vördsamt tillstyrka:
att R. o. Ad. må anslå en summa af 360 r:r b:co att
från Riddarh.Kassan utgå, för att dermed, i st. f. det natten
till d. 6 sisll. Februari å Landtmarskalksklubben i
K. Operahuset bortstulne K. M. och Kronan tillhörige silfver,
låta anskaffa följande likartade pjeser, nemi.:
En oval sockerask med lock, vägande . 80£ lod silfver.
22 st. Theskedar, märkta med glob
och 3 kronor uti 38£ „
En thekanna med trädhandtag ... 64 „
Ett lock till ett Thekök på svartbetsad
trädfot 32 „
och torde Riddarh.Direkt, bemyndigas att med Hr Majoren
Odencrantz upgöra om beställning och inköp af nämnde
silfverpjeser, samt deras öfverlemnande tili K. Hof
-
ilo
Den 5 Augusti.
förvaltningen; blifvande häraf en följd, all, derest någon
af de bortstulne effekterna framdeles tillrättafås, dessa eller
värdet deraf, komma ali tillfalla Riddarh.kassan.
Stockholm d. 25 Juli 1S51.
På RiddarhusUtsk:s vägnar.
Gust. Toll.
IV. F. Dalman.
Anmäldes lill justering, men bordlädes, uppå derom af Gr.
Lagerbjelke, Gust., och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.,
gjord begäran, nedannämnde från Exped.Utsk. inkomne förslag
till R. St:s and. skrifvelser till K. M. i
N;o 139, angide sökt garanti af Staten, i afseende på anläggning
af en jernväg emellan Fahlun och Gefle;
N:o 140, ang:de ett lån för upbyggande af den nedbrunna
kyrkan i Lidköping; och
N:o 141, ang:de åtgärder för verkställighet af beslutad indragning
till Statsverket af vissa arrenden af Statens egendomar,
som äro lill serskildta ändamål anvisade.
Gr. Gyldenstolpe: För det att de bordlagda skrifvelseförslagen
icke måtte uppehållas, anhåller jag att desamma mätte
sättas främst på föredragningslistan till nästa plenum.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 6 Augusti 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 8 prot.utdr. för gårdagens plenum samt plcniprot.
för d. 21 sist). Juni.
Uplästes lill justering och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnde
i gårdagens plenum på bordet lagde förslag lill R. St:rs
und. skrivelser till K. M.:
Den 6 Augusti.
lil
N:o 139, ang:de sökt garanti af Staten i afseende på anläggning
af en jernväg emellan Fahlun och Gefle;
N:o 140, ang:de ett lån för upbyggande af den nedbrunna
kyrkan i Lidköping; och
N:o 141, ang:de åtgärder för verkställighet af beslutad indragning
till Statsverket af vissa arrenden af Statens egendomar,
som äro till serskildta ändamål anvisade.
Uplästes ett af Hr af Forselles, Adam Magnus Philip,
inlemnadt sålydande mern.:
Då oförmodade enskildta angelägenheter för mig inträffat,
som hindra mig, alt som Revisor deltaga i Revision af Stats-,
Banko- och Riksgäldsverken, får jag i ödmjukhet afsäga mig denna
befattning.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., i anledn. häraf gjord
hemställan, beslöt R. o. Ad., att nästa Lördag, efter förrätladt
val af Ledamöter och Suppleanter i förstärkta Const.Utsk., företaga
val af en revisor i st. f. Hr af Forselles.
Jemte tillkännagivande att Hr Få h raeu s, Olof Immanuel,
såsom ledamot af StatsUtsk. begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet
från och med morgondagen, anmodade H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda lill val af en ledamot
i StatsUtsk. under ledighelstiden.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 2 och 5 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 274, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angrde
bildande af en fond till understöd för afskedade Folkskolelärare.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Uti StatsUtsk. har jag
i denna fråga varit af annan mening än Utsk:s pluralitet. Jag
har ansett att afsåttandet af 80,000 r:dr för ifrågavar:de ändamål
vore för samma ändamåls vinnande otillräckligt, samt derjemte
att den åsyftade pensioneringen af folkskolelärare icke borde
genom bidrag från Statens sida åstadkommas. Jag anser nemi.
att pensioneringen af nämnde lärare bör öfverlemnas åt socknarnes
egen omsorg och om så icke sker, skulle det slutligen föranleda
till en så betydlig Statsutgift, att den skulle vida öfverstiga
hvad man f. n. föreställer sig. Församlingarnes antal i riket
är något öfver 2,400 och antalet af Skollärare ännu något
mera. Man kan antaga detta sednare antal till omkring 3,000.
Om man nu förespeglar detta stora antal möjligheten af alt efter
en viss tjenstetid erhålla pension för sin återstående lifstid, så
skulle följden otvifvelaktig! blifva den, att lärarnesöka att så länge
qvarstå i sina befattningar, till dess de blifva pensionsberätligade,
troligen skulle en tredjedel eller 1,000 öfverhufvud komma
på pensionsstaten. Om man nu antager, att den minsta pension,
som skulle kunna dem tilldelas vore 100 r:dr om året, så utgjor
-
112
Den 6 Augusti.
de detta en årlig utgift af circa 100,000 r:dr. Utsk. liar visserligen
förutsatt att lärarne sjelfva skulle genom årliga bidrag deltaga
i bildandet af den ifrågasatta pensionsfonden, alt äfven socknarne
å sin sida skulle dertill tillskjuta medel, samt att Staten
således skulle undgå att gifva annat bidrag än en grundfond, som
skulle underlätta tillkomsten af sådana pensionsanstaller i alla rikets
stift. Men det kapital af 80,000 r:dr, som för detta ändamål
skulle afsättas, anser jag vara alldeles otillräckligt för alt
pensionsbeloppet för del stora antalet af folkskolelärare i riket
skulle blifva på något sätt lillfyllestgörande. Dessutom anser jag
alt pensionering af folkskolornes lärare skulle måhända i icke ringa
mån motverka det hufvudsakliga ändamålet med dessa skolor,
hvilket alldeles icke är alt underhålla flera 1,000 personer på ett
eller annat sätt, utan det att undervisa den upväxande ungdomen
uti Gudsfruktan, laglydnad, sedlighet och förståndighet. Jag befarar
nemi., att undervisningen af allmogens barn skulle lida deraf,
att lärarne lockades att under en så lång tid som 30 år och följaktligen
lill en ganska hög ålder, qvarstanna i en befattning som
kräfver lärarens hela kraft och verksamhet. Medan läraren är
ung och nitisk, omfattar lian med värma och ifver sitt ansvarsfulla
kall, men småningom går det med honom som med hvarje
annan, att nitet förminskas med de aftagande kroppskrafterne,
och slutligen, om han genom vissheten af en årlig pension till
hvilken han så mycket mer kan anse sig berättigad om han dertill
bidragit, förledes att qvarstanna på en plats, der han icke
längre förmår verka som sig bör, måste lian mer eller mindre
försumma sin tjenst och ändamål med folkskolans bildande blir
då förfeladt. Om åter intet hopp att på ålderdomen vinna pension,
qvarhåller läraren på denna sin plats, så sysselsätter han
sig en längre eller kortare lid, allt efter omsländigheterne, med
barnens undervisning, och sedan riktar han sin verksamhet åt
något annat håll, och lemnar lärarebefattningen, hvilket i min
tanke vore det rättaste.
Vidare kan man anse det vara ganska betänkligt att af folkskolans
lärare inom hvarje stift bilda en bestående korporation,
och föranleda denna korporation att välja en direktion, som kan
gifva deras verksamhet en bestämd riktning i ett eller annat afseende,
hvilket måhända under vissa förhållanden icke skulle vara
öuskligt.
Af dessa skäl anhåller jag att R. o. Ad. måtte återremittera
detta utlåt., på det att Utsk. måtte få tillfälle att ännu en gång
taga detsamma i öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: Icke heller kan jag instämma
i den åsigt, StatsUtsk. här har uttalat i afseende på bildandet
af en fond till understöd och hjelp för pensionering af
folkskolelärare. Den ifrågasatta summan skulle snart visa sig vara
alltför otillräcklig för ändamålets vinnande och vid påföljande
riksdagar skulle man otvifvelaktigt erhålla ytterligare påkänningar
för
Den C Augusti.
113
för att förmå Staten att gifva ökade bidrag för samma ändamål,
hvilket allt synes mig vara att beträda en farlig bana. Jag vet
icke ens huruvida lillgångarne vid denna riksdag medgifva afsalia
ndet af den summa, som här är föreslagen. Lika med Frih.
Palmstjerna tror jag dessutom att det tillhör kommunerne att taga
initiativet i en sådan fråga som denna, hvarföre jag får yrka
afslag å nu föredragne utlåt.
FIr von Troil, Sam. Gust.: Ehuru jag icke låtit anteckna
mig som reservant emot ifrågavar:de utlåt, så får jag inför
R. o. Ad. tillkännagifva, alt jag inom Utsk. sökt göra den mening
gällande som här blifvit af de tvenne siste värde talarne frarnsläld.
Jag delar i allo dessa Hrns åsigt uti denna fråga, och
tror att den föreslagna summan endast skulle vara, för alt nyttja
ett af en reservant begagnadt uttryck, en aptitsup, hvarigenom
kommunernas hunger efter Statsbidrag skulle komma att äggas.
Hr Printzensköld, Garl: Jag hör icke till antalet af
dem, som äro njugga och sparsamma, vid beviljandet af Statsanslag
för allmänt nyttiga och nödiga ändamål, men vid delta
tillfälle kan jag icke neka att jag ingalunda anser StatsUtsk:s tillstyrkande
hafva ett sådant syfte. Deremot delar jag den åsigt,
som af talare före mig blifvit yttrad, alt långt ifrån alt detta anslag
skulle för folkskolornes förkofran vara gagnelig!, torde detsammas
beviljande snarare kunna medföra ganska menliga följder.
Folkskolorna äro dessutom en så ny inrättning, att man icke ännu
kan med säkerhet bestämma hvad nytta desamma kunna komma
att för samhället medföra. Det är således af vigt att afbida
tiden och icke f. n. vidtaga någon åtgärd för alt bereda dessa inrättningars
tjenstemän en sorgfri ålderdom, innan raan genom en
längre tids erfarenhet lärt alt bedöma dessa skolors verksamhet
och deras egenskaper, äfvensom hvad gagn de göra det upvåxande
slägte!. Det skulle möjligtvis kunna hända ali man i en framtid
finner hela inrättningen behöfva undergå en total förändring
och i detta fall vore ju ett anslag till lårarnes pensionerande aldeles
ändamålslöst samt skulle endast föranleda pretentioner hos de
lärare, som vid den inträffande reformen möjligen komme altanses
för öfverflödiga, att under deras återstående lifstid åtnjuta
pension. Jag yrkar återremiss af ifrågavar:de utlåt, och är öfvertygad
att StatsUlsk. vid närmare begrundande af saken skall finna
att dess nu afgifna förslag icke är af beskaffenhet att kunna
af R. St. antagas.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar:de utlåt, gjerde anmärkmr
föranleda till återremiss.
Frih. Funck, Fredr. Alexander: Jag får inför R. o. Ad.
vördsamt tillkännagifva, att vårdandet af vigtiga enskilta angelägenheter
förhindrar mig att under loppet af kommande höst vistas
i hufvudstadeu, hvarföre jag nödgas afsåga mig förtroendet
9 H. 8
114
Den 6 A ugusti.
att deltaga i Revisionen af Stats-, Banko- oell Riksgäldsveikens
tillstånd, styrelse och förvaltning.
I anledning häraf hemslälde II. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
om R. o. Ad. behagade med det nyss (ill nästa Lördag utsatta
valet af en Revisor i st. f. Hr af Forselles, äfven utse en Revisor
i anledn. af Fiih. Funcks nu gjorda afsägelse; hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUlsk:s d. 2 och 5 dennes på
bordel lagda utlåt. iN:o 275, i anledn. af K. M:s till R. St. aflålna
nåd. skrifvelse, ang:de inqvarteringsskyldighelen i Slockholm.
Föredrogs ånyo StatsUlsk.-s d. 2 och 5 dennes på bordel lagda
ullål. N:o 276, i anledo. af K. M:s nåd. remiss till SlatsUtsk.
af underd. ansökning om nedsättning uti eller befrielse från det
för iudragne korporals-bostållet Astorp bestämda arrende.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Jag har emot Uisk:s förevande
utlåt, afgifvit min reservation hufvudsakligen på den
grund, att jag icke anser de bevekande omständigheter vara för
handen, hvilka Utsk. säger hafva förekommit, för att den ifrågasatta
eftergiften borde arrendatorn af Ästorps boställe medgifvas.
Dessa bevekande omständigheter skulle egentligen bestå deruti,
att bostället skulle hafva blifvit till sin godhet försämrad! genom
det laga skifte, som år 1839 bostället öfvermått. Jag ber då alt
få fästa upmärksamlielen derpå alt, ifall bostället verkligen blifvit
efter skiftet försämradt, så borde delta förhållande ingalunda hafva
varit för nuvarande arrendatorn obekant, då han d. 24 Jan.
1848, eller 9 år sednare, inropade hemmanet på arrende-auktion.
Detta stöd för ansökningens beviljande anser jag således hafva
förfallit och torde derföre äfven sjelfva eftergiften icke böra ifrågakomma.
Dessulom hafva 2 Auktoriteter, Landsh.Emb. i Upsala
län och Kongl. KnmraarColhm förklarat sig icke kunna tillstyrka
den begärda nedsätlningen i arrendet, Landsh.Emb. på ofvanberörde
skäl och Kamm,Collini på den grund, alt arrendet endast
med 9} kappar öfversiege minimibeloppet, eller en tunna för
hvarje geometriskt tunnland öppen åker, enär det ifrågavar:de boställets
åkerjords-areal utgör 35 tunne- 22} kappland samt i arrende
derför erlägges 36 t:r spannmål, hälften råg och hälften
korn. Då således sistberörde embetsverk ansett sig sakna skäl
att förorda den äskade nedsätlningen i arrendet, och endast öfverlemna!
till K. M. att besluta, huruvida det kunde arrendatorn
beviljas, all å af K. M. utsatt lid arrenderätten sig afsäga och bostället
afträda, men K. M. icke funnit godt att i nåder sådant
tillåta, utan återigen å sin sida endast öfverlemna! handlingarne
i målet lill StatsUtsk. för det afseende R. St. dervid ville fästa,
så torde R. o. Ad. nogsamt finna, alt en sådan procedur icke utvisar
några omständigheter, hvilka äro så ömmande, alt R. St.
böra den ifrågasatta befrielsen från arrendet bevilja. I delta fall
är det visserligen en ganska ringa förlust som skulle Staten ådra
-
Den 6 Augustt.
115
gas, men jag tror principen vore så myckel vigtigare, ty finna
arrendalorerne al Kronans jord alt de kunna från del ingångna
arrendet när som helst befrias, så göra de lättsinniga inrop af arrenden,
behålla desamma under några år, försämra och utsuga
Kronans jord, hvarefter de måste frångå arrendet, som måhända
sedermera går bort för ett rampris, understigande dess verkliga
värde. För att förekomma möjligen i framtiden inträffande betydligare
förluster för Staten, måste en sådan bana undvikas alt
beträdas och del är derföre som jag nödgas yrka afslag å nu förevarande
utlåt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Om frågan här vore att medgifva
nedsättning uti ett bestämdt arrende, så skulle jag visserligen
i alla afseende instämma med Frih. Stjernstedt, men frågan
är här endast den, huruvida en arrendator, som oförsigtigt ingått
på eli för högt arrende, må derifrån befrias vid midfaslan
år 1853. Att icke StatsUtsk. och i allmänhet den afdeln. deraf,
som bar befattning med Statens egendomar, dermed gått lättsinnigt
tillväga, det utvisar de måDga frågor, hvilka i fall, gränsande
till detta, blifvit af Utsk. under innevande riksdag afstyrkta, men
i delta fall ber jag att få fästa upmärksamheten på de speciella
förhållanden, som dervid inträffat. Del är visserligen sannt, all
arrendatorn icke förr än laga skiftet var fulländad!, eller till och
med 9 år derefter, inropade ifrågavar:de hemman, beslående af
nära 36 tunnland öppen åker, men han kände icke denna jords
beskaffenhet, ty genom det bostället öfvergåogna laga skiftet hade
detsamma i st. f. 24 tunland god jord erhållit 36 tunland ganska
dålig och sandblandad, hvaremot arrendet höjdes från 25 tunnor
till omkring 36. Jag ber tillika att få fästa upmärksamheten derpå
att vid auktionen å detta boställe icke iakltogos föreskrifterne
i K. Kungörelsen d. 17 Juli 1847, ang:de utsättande af ett maximum
och minimum, utan den förut gällande äldre Förordningen
togs till efterföljd. Här är således frågan: Kan arrendatorn med
sitt och sina borgesmäns bestånd fullgöra sitt arrende eller kan
han det icke? Alla instämma deruti, att såvida Staten bär utkräfver
sin fulla rätt, komma dessa personer på obestånd. K. Bef:h:de
har visserligen yttrat, att arrendatorn får skylla sig sjelf, då han
icke bättre såg sig före, men K. KammarColhm har i sitt afgifna
utlåt, öfver denna fråga, framställt tvenne alternativer, det ena,
alt K. M. icke måtte medgifva någon nedsättning i det bestämda
arrendet, men det andra, att, såvida K. M. skulle finna arrendatorns
ställning förtjena behjertande, det mätte honom medgifvas
att vid laga fardag år 1853 afgå från arrendet. Detta sednare
har nu StatsUtsk. tillstyrkt. R. o. Ad. torde finna att Staten
icke synnerligen vinner derpå, att en stackars arrendator, som
oförsigtigt ingått på ett för högt och tryckande arrende-kontrakt,
nödgas att arrendet ända till arrendetidens slut behålla, derest
han eller hans borgesman kunde de åtagna förpligtelserna upfylla.
Dylika borgesförbindelser äro vanligen stälda på 5 år och
116
Den 6 Augusti.
efter denna tids förlopp lära inga vilja ikläda sig garanti för ett
arrende, sorn icke kan utgöras, utan då måste det i alla fall frångå
den utarmade arrendatorn. Under sådana förhållanden tror
jag att det är Statens pligt att tillse hvad rätt och billighet kräfver,
i synnerhet då såsom jag förut haft åran yttra, arrendet icke
blifvit upgjordt med iakttagande af föreskrifterne ang:de maximum
och ruiuinmm, hvarföre jag för min del anser billigt att arrendatorn
medgifves att å utsatt tid frånträda ett tryckande arrende,
samt fördenskull tillstyrker R. o. Ad. att bifalla detta StalsUtsk:s
utlåt.
Frih. Stjernstedt: Jag har icke af den siste värde talarens
anförande kunnat blifva öfvertygad, att här skulle förefinnas några
så ömmande omständigheter, att de borde föranleda frångående
af en princip, sora hittills blifvit följd och hvars öfvergifvande
säkerligen skulle i framtiden tillskynda Staten ganska kännbara
förluster. Jag tror hvarken rättvisa eller billighet i delta fall vara
å den sida, der man yrkar antagande af Utsk:s förslag. Hvad
först rättvisan beträffar, så tror jag att alla de föreskrifter äro
iakttagne, sora vid utarrendering af Kronans jord äro bestämde,
och hvad åter billigheten angår, så finner jag icke att den skulle
trädas för nära, ifall den sökta befrielsen från arrendet icke skulle
kunna beviljas. Den siste värde talaren säger väl, att den jord
arrendatorn bekommit var af sämre beskaffenhet än den som före
skiftet varit bostället tillhörig. Vid alla laga skiften händer
visserligen alt man får den nya jorden sämre beskaffad än den
gamla, men delia förhållande rättas genom ägograderingen, hvarigenom
den som förlorar i jordmånens fruktbarhet och afkastning,
får en derefter proportionerad tillökning i ägovidd, så att hvars
och ens andel af inrösningsjorden alltid kan till fullo med hvarandra
jemföras. Del är således ganska svårt alt bestämma, hvilketdera
är bättre att hafva en ringa areal odlad mark, eller ett
större område dels af odlad mark, ehuru af något sämre beskaffenhet,
och dels af odlingsbar jord, som ännu ligger i linda.
Detta om den framhållna hillighetsgrunden.
För att nu återkomma till hvad Hr von Troil yttrat om det
oriktiga förfarandet vid ularrenderingen af det ifrågavar:de bostället,
eller alt 1799 och icke 1847 års K. kungörelse dervid
blifvit följd, så vill jag icke inlåta mig i något bedömande deraf,
men jag tror all förhållandet hade blifvit enahanda, om den sednare
kungörelsen iakttagits, enär jag icke inser, att, om än maximibeloppet
blifvit fastsläldt, minimisumman kunnat blifva lägre
än efter 1799 års kungörelse, eller en tunna för hvarje geometriskt
tunnland öppen åker, d. v. s. ungefärligen det nu för bo
stället
bestämda arrendet. När man härtill lägger, att K. Bef:h:de
bestämdt afstyrkt den sökta nedsältningen eller befrielsen, samt
att KammarColhm icke kunnat finna annat än att arrendet blifvit
i öfverensstämmelse med lag och författningar ingånget, utan
endast häntydt på att ansökningen skulle kunna i nådeväg bifallas,
så tror jag icke att några sådana bevekande omständigheter
i detta fall förefinnas, alt man bör frånträda en så vigtig princip
Den 6 Augusti.
117
som den, att med noggrannhet bevaka Statens materiella intressen,
och inleda densamma på ett fält, der kanske ganska betydliga förluster
skulle drabba Statsverket.
Hr von Troil: Beklagligtvis har StalsUtsk. i den nådiga
remiss, som föranledt delta utlåt., icke fått sig någon åsigt från
Regeringens sida uttryckt, men då Regeringen ansett sig böra öfverlemna
denna fråga till Sländernes afgörande, har jag åtminstone
för min del trott, att Styrelsen ansett saken liafva en sådan billighet
för sig, att något afseende vid den sökandes anhållan borde
fästas. I annat fall hade frågan troligen icke blifvit till R. St.
hänskjuten. För öfrigt fortfar jag i min tro, att den efter skiftet
bekomna jorden varit af sämre art än den förra, ty det uplyses
af utlåt., alt de 35 tunne- 22.J- kappland åker, som bostället
efter skiftet bekommit, blifvit eber gradering upskattade till
endast 24 tunne- och 17 kappland jord, då deremot hemmanet
förut egde 25 (dand och några kdand upskaltad eller god jord. Jag
har förut yttrat — och jag yttrar ännu — att den nuvande arrendatorn
icke har någon rättsgrund för den gjorda ansökningen,
i hvilket fall den troligen uteblifvit, men jag är fortfarande af den
tro, att Staten icke vinner synnerligen mycket derpå, att en fattig
stackare utarmas, derigenom att han nödgas behålla ett arrende,
som han ovilkorligen tvingas efter några år frånträda, då Staten
kanhända måste utbjuda hemmanet i vida sämre skick än om
det genast finge aflrädas. Detta var hufvudskälet för milt deltagande
uti ifrågavande beslut. Jag kan för öfrigt icke inse, att
några synnerligen stora vådor vore alt befara genom förnyad utarrendering
af bostället, ty enl. 1847 års kungörelse måste ett
maximum och minimum för arrendebeloppel bestämmas, så alt
detsamma kunde med Arrendatorns bestånd utgå. Ett sådant
förhållande hade icke iakttagits vid den år 1848 å bostället förrättade
auktion och delta är ett ytterligare skäl för mig alt anhålla
om bifall å utlåt.
Hr Printzensköld, Carl: Föregående tiders erfarenhet har
nogsamt ådagalagt vigten af att i frågor, sådana som denna iakttaga
försigtighet, ty det saknas icke exempel på huruledes mildheten
mot Arrendatorer af Kronans jord föranledt förhållanden,
som blifvit skadliga för Staten. Till bevis härå kan jag uplysa,
att Staten genom beviljad prolongation af ett arrende och nedsättning
i arrendebeloppet, förlorat öfver 100 T:r spannmål i årlig
inkomst från en dess utarrenderade egendom. Men om jag
således å ena sidan anser regeln vara den, att man bör gå tillväga
med den största försigtighet, så kan jag deremot, å andra
sidan, icke finna mig förhindrad alt med denna försigtighet lill
rättesnöre, pröfva hvarje fråga för sig efter de omständigheter, som
dervid förekomma. När jag nu genomläser StalsUtsk:s ifrågavande
utlåt, och granskar de skäl, som Arrendatorn och de i ämnet
hörda auktoriteter anfört, så synes det mig, som om det verkligen
vore en skyldighet från Statens sida att fästa afseende på Arrendatorns
belägenhet för alt befria honom från det öde, som i mot
-
118
Den 6 Augusti.
salt fall tyckes ligga klart för ögonen, eller en fullkomlig ruin.
När Staten härvid icke går längre i sin eftergifvenliet, än all den
tillåter Arrendatorn alt frånsåga sig arrendet, så har derigenom
icke någon egentlig skada blifvit Slaten tillfogad. Hela följden
blefve den, att en ny arrendeauktion finge utlysas och alt vid den
en arrendesumma fastställdes, som förenade Statens rätt med Arrendatorns
bestånd. Det synes mig icke vara Staten värdigt att
i sitt förhållande till individerna i samhället strängt hålla sig fast
vid den grundsatsen, som ligger i ordspråket: ”skylle sig sjelf
den som icke bättre föresåg!” Visserligen kan hända att endast
egennytta föranledt Arrendatorn till ifrågavar:de ansökning, hvilken
då skulle innefatta ett försök att få en nedsättning i arrendet,
hvartill han icke är berättigad. Men i sådant fall komme det tvifvelsutan
att gä här, som det gått med en Arrendatoren af ett indraget
militiaeboställe inom Skaraborgs län, hvilken vid sisth riksdag
begärde nedsättning uti sitt arrende, under förklarande att han,
i händelse ingen nedsättning beviljades, skulle blifva alldeles ruinerad.
Ständerna beslöto nemi., ali Arrendatorn skulle ega rätrigltel
att frånträda arrendet och att bostället skulle utbjudas å
ny arrendeauktion, men när det kom till kritan, som man säger,
så begagnade sig Arrendatoren icke af den honom sålunda beviljade
rättighet utan behöll arrenderätten, hvilket ådagalägger att
arrendebeloppet icke var updrifvet för högt, utan att Arrendatorn
endast sökte bereda sig en fördel på sanningens bekostnad. Jag
tror förhållandet i detta fall icke vara likartad!, hvarföre och på
de skäl som Hr von Troil anfört, jag anhåller om R. o. Ad:s bi
fall
till utlåt. Jag kan för öfrigt ej underlåta alt beklaga, att
icke Regeringen uttalat sin åsigt i ämnet och går till och med
så långt, all jag anser Regeringen hafva kunnat, efter vederböndes
hörande, medgifva Arrendatoren rättighet lill den begärda afsägelsen.
I en sådan åtgärd hade icke legat någon eftergift af en
Statens inkomster. Del hade endast varit att utöfva en K. M., såsom
den högsta representanten af den exekutiva makten i samhället
eller förvaltare af Statens angelägenheter, tillkommande rättighet
alt kunna vidtaga de åtgärder,som äro i hvarje fall behöfliga, för
att kontrahenterna med Slaten icke må lida någon orättvisa eller
genom dylika kontrakter som dessa bringas i fattigdom och elände.
Frih. Stjernstedt: I anledn. af hvad den siste värde talaren
yttrat derom, att ehuru K. 31. icke förordat den gjorda ansökningen,
man likväl kan draga den slutsats, alt K. 31. funnit
densamma med rättvisa och billighet öfverensstämmande, ber jag
att få anmärka, alt jag kommit till ett alldeles motsatt resultat.
Jag anser nemi. alt om K. 31. ansett saken vara af den beskaffenhet,
att den borde bifallas, så hade K. 31. nog hos Ständerne
förordat, ja till och med utan de sistnämndes hörande afgjort saken,
ty man ser af utlåt, att Kammar-Coll.m yttrat ”det Colhen
icke kunde tillstyrka nedsättning i arrendet eller nödigt afseende
å ansökningen i vidsträcktare måtto, än att, såvida K. 31. i nåder
»kulle finna Arrendatorns belägenhet förtjena behjertande, det måtte
k
Den 0 Augusti.
119
etc.” När nu K. M. icke vidtagit dea af Karamar-Colhm föreslagna
åtgärden, ulan endast öfverleinnat handliugarne i målet
till Ständerna, så måste man deraf draga den slutsats, att K. M.
icke funnit Arrendatorns belägenhet förtjena ett sådant behjertande,
att han borde från arrendet befrias. Jag får dessutom ånyo
fästa R. o. Ad:s upmärksamhet deruppå, alt både K:s Bef:h:de och
Kammar-Colhm afstyrkt ansökningen, den förstnämnde myndigheten
helt och hållet och den sednare med föreslaget alternativ,
äfvensom att många dylika ansökningar tillförene blifvit gjorda
men derå icke fästats något afseende. Om nu ett prejudikat i
motsatt riktning vid denna riksdag gifves, så blir följden otvifvelaktig!
den, att flere sådana ansökningar komma att göras vid en
påföljande riksdag och då tror jag alt man bet rädt en bana, hvarifrån
man bort af försigtighelens fordringar afhållas. Jag drager
mig nu lill minnes ett exempel, sorn utvisar huru strängt man
i dylika fall tillförene förfarit. Vid en kronoauktion i Nyköping å
en egend.,m i Södermanland, hade en spekulants ombud kommit
genom ett misstag i beräkningen att bjuda i arrende 100 tunnor
mera, än den afgående Arrendaloren gifvit. Den tillträdande
Arrendatorn! ingick derefter med en ansökan ali blifva arrendet
qvitt, men denna hans begäran afslogs och han fick släppa till en
stor del af sin förmögenhet för att kunna fullgöra arrendevilkoren.
Af dessa och förut anförda skäl yrkar jag fortfarande afslag å utlåt.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Fullkomligt instämmande
med hvad Hr Printzensköld i början af sitt anförande
yttrat, beklagar jag att jag icke kan göra likaledes med hvad den
sednare delen beträffar, ty det skulle säkerligen blifva ett ganska
farligt prejudikat för framliden, om den ifrågavar:de Arrendaloren
skulle, på sätt StatsUtsk. här föreslagit, erhålla befrielse från
det af honom ingångne arrendet. Om jag genomläser Landsh.-  Emb:s utlåt, i denna fråga, så linner jag, att berörde Embete,
enär sökanden, innan han å öppen auktion inropade bostället,
emot det deraf nu utgående arrende, varit i tillfälle alt inhämta uplysning
och kännedom om boställets beskaffenhet, icke funnit skäl
att tillstyrka nödigt afseende å ansökningen. Om Arrendatoren
nu genom Sländernes beslut befriades från detta arrende, hvad
blefve väl följden deraf? Jo troligen den att när dylika kronans
lägenheter utbjudas å auktion, så kommer en vinglare och bjuder
ett högre arrende och den sora ville gifva ett lägre, såg sig nödsakad
att vika. Den förre behåller derefter arrendet några år,
ntsuger och förderfvar jorden samt ingifver slutligen, när intet
mera fanns alt skörda, en underd. ansökan att erhålla befrielse
från arrendet, såsom för högt och tryckande, stödjande sig på det
praejudikat: "det som en gång blifvit beviljadt, kan blifva det
ännu en gång”. Delta tror jag skulle blifva en följd af det som
StatsUtsk. i denna fråga föreslagit, och får jag således vördsamt
förena mig med Frih. Stjernstedt och, i fall icke afslag å detta
uliåt. kan genast beviljas, anhålla att detsamma mätte till Utsk.
återremitteras.
Den 6 Augusti.
Hr von Troil: Del torde redan vara alltför mycket ordadt
i delta ämne, men jag anhåller likväl att få med några ord bemöta
den siste värde talaren. Den fruktan lian tyckes hysa att,
om den ifrågasatta befrielsen från arrendet beviljades, en mängd
vinglare skulle arrendera Kronans egendomar för alltför högt
drifna arrendebelopp och derefter utsuga jorden, denna fruktan,
säger jag, torde vara ganska ogrundad, om den värde talaren vill
påminna sig, att vid all utarrendering af Kronans jord 1847 års
Kungörelse hädanefter måste tillämpas och således ett utsatt maximum
i arrendebeloppel aldrig kan öfverskridas. Att så icke skedde
vid ifrågavande arrendes ingående, härleder sig derutaf, att då
endast var fråga om förnyelse af eli gammalt arrende, som varit
upgjordt efter förut gällande grunder. Jag förnyar min anhållan
om bifall lill utlåt.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla StatsIJtsk:s
förevaride utlåt., och besvarades denna propos. med blandade
ja och nej; hvarefter II. Ex. förklarade del han trott sig
finna att ja varit öfvervägande.
Efter af Frih. Stjernstedt härvid gjord begäran om votering,
uplästes till justering och godkändes en sålydande voterispropos.
Den, som bifaller StatsUlsk:s utlåt. N:o 276, i anledn. af
K. M:s nåd. remiss till SlatsUtsk. af underd. ansökning om nedsättning
uti eller befrielse från det för indragne Korporalsboställe!
Åstorp bestämda arrende, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot detta utlåt, gjorde anmärkir
föranleda till återremiss.
Innan härefter voteringen hann företagas anmälte sig och
yttrade
Frih. Stjernstedt: Under öfverläggningen i detta ämne
tog jag mig friheten alt yrka afslag, och icke återremiss, å ifrågavar:de
utlåt., hvarföre jag vördsamt anhåller, att contra-propos.
måtte innefatta afslag å StatsUtskis utlåt. N;o 276.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt jemväl
yrkande om återremiss blifvit framstäldt samt att H. Ex. ansett
formen fordra alt Utlåt, återremitterades, i fall detsamma icke
blefve bifallet, och för öfrigt voter:spropos:n redan blifvit af R. o.
Ad. godkänd.
Frih. Stjernstedt: I sådant fall och då jag icke upmärksammat
justeringen af voter:spropos., så återstår mig intet annat
än att reservera mig emot den upställda contra-propos:n, af skäl
Den 6 Augusti.
121
all jag icke anser denna fråga slå i ringaste sammanhang med
statsregleriugen och alt således en återremiss är öfverflödig.
Vid voteringens slut befunnos, efter jemväl den förseglada
voterings-sedelns öpnande, rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 13.
Nej — 14.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtsk:s d. 2 och 5 dennes
på bordel lagda utlåt. N:o 277, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang:de försäljning och utbyte af Christianstads f. d. fästning tillhörande
mark.
Ånyo föredrogs StatsUlsk:s d. 2 och 5 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 290, i anledn. af väckt fråga om afskrifning utaf
en upbördsbrist hos numera afl. Kronofogden J. M. Huss.
Hr Printzensköld, Carl: StatsUlsk. har vid detta tillfälle
återigen pä Statens bekostnad visat emot den-enskilde en frikostighet,
hvilken jag för min del anser vara drifven allt förlängt;
och det Höglofl. Utsk. lärer näppeligen haft kännedom om alla
lill detta mål hörande handlingar, emedan utlåt, då säkerligen i
både form och sak blifvit helt annorlunda än nu. Dessa handlingar
innefatta nemi. det fullständigaste vittnesbörd om den grofsta
försummelse af Kronofogden Huss, i det lian, oaktadt många
tid efter annan från Länsstyrelsen uprepade befallningar om undsåttningsmedlens
indrifning och lefverering lill Ränteriet, icke i
delta hänseende tillgjorde annat än att han öfverlemnade detta
upbördsärende åt länsmannen, hvilken upbar och sedan förskingrade
ifrågavar:de medel. Det har då varit icke blott enligt med
författningarne utan fullkomligen rättvist, alt han blifvit dömd att
betala det förskingrade beloppet. En sådan betalning är nu också
allaredan indrifven och i LandtRänteriet lefvererad, så att någon
fråga om afskrifning icke här kan upkomma, enär en sådan åtgärd
förutsätter tillvaron af skuld, som skall gäldas, hvaraf åter
följer, att formen af Utsk:s tillstyrkande är oriktig; ty detta tillstyrkande
hade, såvida det, i frågans nuvarande skick, skolat innebära
någon mening, bordt lyda på restitution af den utgifna
ersättningssumman. Till en sådan restitution anser jag likväl intet
skäl vara för handen, hvarföre jag vördsamt afslyrker allt slags
afseende å Utsk:s betänkande. Skulle emellertid R. o. Ad. finna
eftergift af hvad ådömdt blifvit böra ske och att medlen således
böra rcstitueras, så anser jag mig böra uplysa, att den mig, såsom
åklagare i målet tillkommande acloralsprocent å summan redan af
Kammar-Rätten blifvit från Statskontoret reqvirerad; och någon
rättighet förefinnas, att bevilja annan eller högre restitution, än
efter afdrag af della arfvode, hvilket är min egendom, den ingen
har makt all, utan milt bifall, bortskänka.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Att jag icke med min röst
Den 6 Augusti.
bidragit till del StatsUtsk:s beslut, som nu år under K. o. Adis
pröfning, inlieintas af den reservation, som åtföljer utlåt. Jag liar
troll att det skulle vara högst betänkligt, om R. St. endast på
grund af en enskild riksdagsmans motion och utan att afvakta
behöfliga uplysniugar från vederböride auktoriteter, beslölo afskrifning
i ett balansmål af den beskaffenhet som det ifrågavande.
Deremot har jag trott alt raan boide laga i betraktande de ömmande
omständigheter som här förekomma och ingå till K. M.
med en anhållan, det K. M. täcktes genom vederböride undersöka
förhållandet, och derest K. M. funne sterbhuset förtjena någon
lindring, derom lill Rikets näst församlade Ständer aflåta nådig
propos. Sådant var Inkomsl-afdelnins förslag till utlåt, i denna
fråga, ehuru delta förslag i Utskis plenum underkändes. Det har
sedermera visat sig att de ifrågavande medlen redan äro till Statskassan
intlutne och torde således frågan nu blifva, om restitution
af dessa medel hör ega rum eller icke. I delta afseende tror jag
för min del, att R. St. icke f. n. äro i tillfälle att med full sakkännedom
fatta sitt beslut, utan alt frågan först bör genom Styrelsens
åtgärd behörigen beredas. Jag skulle derföre tro att det
är skäl alt återremittera frågan, på det Utsk. måtte blifva försatt
i tillfälle ali nytt utlåt, i förut antydda syfte afgifva.
I anledn. af den siste värde talarens yttrande, anhåller jag
att få fästa upmärksamheten deruppå, att om å ena sidan mäste
medgifvas, att Kronofogden Huss visserligen icke uti förevaride
fall förfarit med den ordning och omtanka, som varit nödig och
som man af en kronans tjensteman har rätt att fordra, det åter
å andra sidan måste lagas i betraktande, att under del oefterrältlighetstillständ,
som i dylika frågor egde rum i Wester-Norrlands
län på den tid, balansen inträffade, flera förhållanden kunna framdragas,
som i eli eller annat afseende urskulda Kronofogden Huss.
Del är ett faktum att oaktadt den sistnämnde Ilerfaldiga gånger
i officiell väg erhöll ordres att indrifva de utestående undsättningsmedlen,
bekom han likväl under tiden enskildta handbref från
Landsh., deruti han anmodades att icke verkställa indrifningen,
emedan Landsh. hoppades att kunna utverka anstånd med inbetalningen
af dessa medel och till och med afskrifning af det återstående
skuldbeloppet. Det är äfven ett faktum att första utanordningen
af dessa undsättningsmedel skedde direkte till socknarne
och icke genom Kronofogden, äfvensom alt till en början socknemännen
och Kis Befilude sjelfve åtagit sig att ombesörja medlens
indrifvande och att först sedermera Kronofogden erhållit ordres
att följa indrifningsoperalionen med sin upmärksamhet. Ytterligare
är det äfven ett faktum, alt då K:s Befilude aflät ordres ora indrifningen,
endast summariska restlängder skrifvelsen åtföljt, hvilka
blott i en enda summa uplagit hvarje församlings skuld. Dessutom
är del äfven uplyst, att Kis Befilndes i delta afseende utfärdade
Kungörelser inuehöllo, att socknarne lemnades fritt att antingen
till Kronofogden eller till Kis Befihide inbetala de resterande
medlen. Häraf torde man finna att det var svårare för
Kronofogden ali kontrollera indrifningen än om del blifvit före*
Den 6 Augusti.
123
skrifvet alt restantierne skulle ovilkorligen till honom lefvereras.
Det liar äfven blifvit ådagalagdt, alt Huss under denna tid verkligen
inbetalt en mindre del af medlen och derå erhållit Landträntmästarens
qvitto, ehuru det icke behörigen blifvit å Landskont.
annoteradt. På samma sätt hade han året förut blifvit
ådömd alt gälda en summa af omkring 5,300 r:dr, hvilken
han ordentligen lill Ränteriet inlefvererat men som icke blifvit af
en dervarande bedräglig tjensteman vederbörligen annolerad, hvarhvarföre
han ock för andra gången mäste till ränleriet inlefverera
densamma. Denna olycka förorsakade, att Kronofogden Huss förföll
uti eli tillstånd af modlöshet och själsförslappning, så att han
med mindre drift än eljest skötte sina tjensleåligganden. Ytterliligare
hade samma Kronofogde den olyckan, att sedan införsel på
enskild begäran blifvit beviljad i Landshrns räntor, till ett belopp
af 2000 r:dr, hade Huss, som skulle indrifva medlen, den godtrogenheten
alt lemna samma medel Landslnn i handom, hvarefter
en skandalös process härom upstod. Med eli ord, en mängd
ömmande omständigheter förefinnas i denna sak, hvilka som jag
tror böra lagas i betraktande vid frågans slutliga afgörande, men
det kan och bör icke begäras, att R. St. skulle med full sakkännedom
kunna pröfva densamma, innan den blifvit behörigen utredd
och delta tillhör naturligtvis Regeringen. Jag tror derföre
att R. St. böra åt K. M. öfverlemna, alt om Han finner billigheten
kräfva, att desse medel till mer eller mindre del restitueras
sterbhuset, derom till nästkommande Ständer framställa propos.
Man vet alt dessa medel äro uplånade af en son och en måg till
familjen, och det blefve verkligen ruinöst för densamma, om hela
denna summa mäste utbetalas.
På alla dessa skäl får jag vördsamt anhålla om återremiss å
ifrågavar:de utlåt.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag hade visserligen
ämnat yttra mig i denna fråga, men då jag nu lill alla
delar blifvit förekommen af Hr von Troil, så ber jag blott alt få
instämma i hans yttrande och i begäran om återremiss å detta utlåt.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar:de utlåt, gjorde anmärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
Ånyo föredrogs Stats- och BankoOtskms d. 2. och 5 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 35, med förslag till vissa förändrade
föreskrifter, i fråga om godtgörande af kostnaden för kopparmyntningen
ra. ra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I detta betänk, säga de
förenade Utskra att: ”det hvarken är billigt eller med god ordning
öfverensstämmande ali ett verk, eger utgifva mynt-representativ
till obegränsadt belopp, under det ali inlösningsskyldigheten
åligger ett annat verk”. Detta är till principen ganska riktigt
sagdt, men eger icke sin tillämplighet på det verkliga förhållandet
emellan myntverket och Banken. Del förra verket eger nemi.
124
Den 6 Augusti.
ingen rättighet att utgifva myntrepresentativ till obegränsadl belopp,
utan det är endast på K. M:s nådiga befallning eller på från
Banken och andra offentliga myndigheter skedd reqvisition som
myntverket utgifver något kopparmynt, och beloppet deraf begränsas
af det allmänna behofvet. De gamla kopparpoletterna, som
voro slagne efter en ännu sämre myntfot, än de som nn mera
präglas, de hafva, utan att Banken annat än till ett högst obetydligt
belopp behöft inlösa dem, försvunnit ur den allmänna rörelseisen
och således blifvit använde på något annat sätt. Man
kan icke förmoda, att det nya kopparmyntet tager någon annan
väg, helst detta mynts verkliga metallvärde något mera närmar sig
präglingsvärdet än de gamla poletterne. Man finner att kopparmyntet
användes lill många andra behof än till bytesmedel i allmänna
rörelsen, ty industriidkare, sorn behöfva koppar i smått,
anse sig med mindre kostnad kunna använda slantar, än annan
koppar, hvaraf följer att Bankens förlust på inlösningen blir ganska
ringa. Likväl torde del icke vara utan skäl att någonting i
denna väg bestämmes, så att Banken får veta hvad den behöfver
ansvara för och om den måste invexla allt kopparmynt sorn utgifves
i allmänna rörelsen. Men den nu af Utsk:n föreslagna
skrifvelsen är upställd i alltför peremloriska ordalag för att den
skulle kunna af Konungen bifallas. Der står nemi:: ”att R. St.
skulle hos K. M. anhålla, att det mätte förordnas, att kopparmynt
hädanefter icke får från myntverket på annan våg än genom R.
St:s Bank i allmänna rörelsen ullemnas”. Då skulle det bero på
R. St:s Bank, huruvida mera eller mindre qvantitet af kopparmynt
skulle i allmänna rörelsen utsläppas, och della torde icke
kunna af K. M. bifallas, helst R. St. skulle kunna genom införande
af en ny § i Baukoreglegmenlel förhindra K. M. att i allmänna
rörelsen utsända så mycket kopparmynt som Han finnér
af behofvet påkalladt, hvilket vore ett uppenbart ingrepp i Konungens
af 79 § R. F. helgade rättighet att slå mynt. Då det nu
är för nära riksdagens slut, för att man skulle kunna genom en
återremiss af detta betänk, vinna ett bättre resultat i denna fråga,
så får jag vördsamt föreslå R. o. Ad. att afslå detta förslag, i
synnerhet sora ett dröjsmål med reglerandet af denna angelägenhet
icke torde vara med någon fara förknippad. När man ser
all allmänna rörelsen ännu fordrar större belopp af kopparmynt
än som finnes i landtränterierne att tillgå och alt således ny prägling
deraf måste verkställas, så tror jag att R. o. Ad. utan någon
våda för det allmänna kan för denna gång låta frågan förfalla,
då det icke är särdeles långt (ill en annan riksdag samt
tillfälle då kan yppa sig att upgöra ett förslag som bättre än det
nu afgifna upfyller det ändamål, som dermed är afsedt.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å förevar:de betänk, besvarades denna propos. med starka
nej jemte ett eller annat ja, hvarefter propos. lill afslag å samma
betänk, blef framställd och besvararad med ja.
Oen 6 Augusti.
125
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och Banko-Utsk:ns d. 2
oell 5 dennes på bordet lagda utlåt. Nio 36, i fråga om återbetalningen
af Myntverkets äldre skuld till R. St:s Bank.
Föredrogs ånyo Bevilln.Ulskis d. 2 och 5 dennes på bordet
lagda mern. Nio 18, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, angide
grunderne för den blifvande allmänna bevillningen och föreskrifterne
för deras tillämpning.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, ang:dc bevillningsstadgans 10 och 11 §§:r.
* R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna voterispropos.
Nio 1,
2:dra punkten, ang:dc 14, 27 och 29 §§:ne.
R. o. Ad. fann icke för godt att antaga Ulskis i denna punkt
gjorde inbjudning till frånträdande af Ståndets beslut röride bevillningen
efter 2:dra artikeln för arbetsfolk, samt godkände de
föreslagna voterisproposme Niis 2, 3 och 4.
3:dje punkten, ang:de 16 §, 4ide punkten, ang:de 23 §
och 145 § 7 morn., samt 5:te punkten, ang:de 35 § 2 mom.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne volensproposir
Niis 5, 6 och 7.
6:te punkten, ang:de 37 och 38 §§'ne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag icke kan
godkänna grundsatsen att lägga bevillning på karaklersfullmakter
samt R. o. Ad. för sin del beslutat att sådan bevillning icke bör
ega rum, måste man likväl finna, alt ett ihärdigt qvarhållande
af den grundsats icke vid denna riksdag kan medföra annan påföljd
än att borttaga tiden genom en votering i förstärkta StatsUtsk.
, vid hvilken votering utan tvifvel de Sine öfriga Stånden
komma att öfverrösta Adeln. Jag hemställer således om icke det
skulle vara lämpligt att frånträda det förra beslutet i denna fråga,
hvarigenom åtminstone en af de många voterisproposir komme
att förfalla.
Hr Printzensköld, Carl: Det kan visserligen vara en
möjlighet att när 3 Stånd beslutat bibehållandet af denna § i
Bevilln.Förordn., utgången af voteringen i förstärkta StatsUtskit
blifver sådan som Frih. Palmstjerna förmodat, men jag anser
likväl sådant icke med full bestämdhet kunna förutsägas, ty erfarenheten
vid denna riksdag, särdeles i tullbevillnings-frågor, har
ådagalagt motsatsen. Det kan alltså hända att R. o. Adis beslut
i denna fråga blifver R. Sus, och då den tid, som till voteringen
åtgår, endast utgöres af 10 minuter till följd af den reda och
skyndsamhet som ordfin i förstärkta StatsUtsk. vetat införa och
vidmakthålla vid voteringarne, så ser jag verkligen icke något skäl,
att R. o. Ad. för en besparing af 10 minuter skulle frånträda
ett förut af Ståndet fattadt beslut.
126
Den 6 Augusti.
Gr. Sparre, Erik: I motsats till dea siste värde talaren
ber jag att få förklara, alt jag i allo instämmer i den af Frih.
Palmstjerna yttrade åsigt. Jag har sett exempel uppå, att då något
af de andra RiksSl:n i frågor af bevillningsnatur varit af annan
mening än de 3:ne öfriga Stånden, har detta Stånd frånträdt
sin skiljaktiga mening, på del att onödiga omröstningar i förstärkt
StatsUtsk. mätte undvikas. Exemplet är förtjent att efterföljas
och om detta Stånd envisas ali vidblifva alla sina i sådana frågor
förut fattade beslut, blefve följden sannolikt den, att de öfriga
Stånden äfven å deras sida uphörde alt visa en sådan nyss omnämnd
redebogenhet, och då blefve den tid som förspilldes i förstärkta
StatsUtsk. många gånger mera än 10 minuter.
Hr Printzensköld: Jag kan icke upmana R. o. Ad. att
följa det af Gr. Sparre lofordade exemplet att i oträngdt mål frånträda
ett nyttigt beslut, för del man misströstar om framgången
deraf, och jag har, såsom jag i mitt förra yttrande nämnde, vid
nu pågående riksdag erfarit, att många af de frågor, om hvilka
man röstat i förstärkt StatsUtsk., just varit sådana, der ett Stånd
stannat mot tre och der likväl det förras mening segrat. Jag ser
således intet skäl att R. o. Ad. i detta fall skulle underlåta ali
begagna sin grundlagsenliga rätt, helst det är ganska ovisst, huruvida
icke flere ledamöter af de andra Stånden och isynnerhet af
del Högv. PresteSt. komma att biträda Adelns åsigt i denna fråga.
När man anser en sak nyttig och rättvis får man icke misströsta
om dess framgång och ett verkligt godt ändamål vore otvifvelaktig!
vunnet, om man lyckades att från Bevilln.Förordn. utesluta
ett stadgande, för hvilket ingen rättsgrund finnes och som derföre
aldrig bort der hafva fått plats.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. '
behagade antaga Ulsk:s inbjudning till frånträdande af Ståndets
förut i ämnet fattade beslut, besvarades denna propos. med starka
ja, blandade med nej; hvarefter H. Ex. förklarade det han funnit
ja öfvervägande, samt den föreslagna voler:s-propos:n i följd
af det sålunda fattade beslutet ansågs komma att förfalla.
7:de punkten, ang:de 42 och 137 §§:ne; 8:de punkten, ang:dt
73 §; och 9:de punkten, ang:de 81 §.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne votenspropos:r
N:is 9, 10 och 11.
10:de punkten, ang:de 88, 89, 92 och 119 §§:ne.
Utsk:s yttrande gillades.
lide punkten, ang:de 108 §.
Den föreslagna voter:spropos:n N:o 12 blef af R. o. Ad.
godkänd.
12:te punkten, ang:de 144 och 145 §§:ne.
Frih. Palmstjerna: Det synes mig som R. o. Ad. utan
någon fara kunde instämma i det af Välofl. BorgareSt. uti denna
Den 6 Augusti.
127
fråga fattade beslut. Saken är nemi. den, att R. o. Ad. beslutat
det Poliskonstaplar i Stockholm skulle åtnjuta befrielse från bevillning
efter 2:dra Art., och BorgareSt. åter, att befrielse både
efter l:sta och 2:dra art. skulle inedgifvas såväl Poliskonstaplar i
Stockholm som polis- och natlbevakning i de öfrige städerne. Då
aflöningeo för dessa personer sällan öfverstiger 200 r:dr b:co,
så lärer Statens förlust i minskad bevillning vara så ringa, att
den knappast är värd den tidsförlust som förorsakas genom en
votering i förstärkt StatsUtsk.
R. o. Ad. beslöt ali instämma uti BorgareSlrs i ämnet fattade
beslut, och fann att till följd deraf den föreslagna voter:spropos:n
N:o 13 komme att förfalla, samt godkände voterrsproposrn N:o
14, med uteslutande af Irsta alternativet.
13:de punkten, ang:de bevillning pir/orny n dnr tarf voden,
Officerares häst- och fouragemedel samt Arméens Officerares
inqvarteringspenningar i allmänhet.
R. o. Ad. fann icke för godt att antaga Ulskrs inbjudning
till frånträdande af sitt förut fattade beslut samt godkände de föreslagne
voterrsproporrne Nris 15, 16 och 17.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utskrs d. 2 och 5 dennes
på bordet lagda mern. N:o 19, i anledn. af RiksStrns olika beslut,
rörrde stämplade pappersafgiflen.
Vid förnyad föredragning af BankoUlskrs d. 2 och 5 dennes
på bordet lagda berättelse Nro 68, angrde förrättad revision af
Banko-Diskontverkets räkenskaper och förvaltning för år 1850,
biföll R. o. Ad. hvad Utsk. under Litt. A och B tillstyrkt och
lades denna Berättelse i öfrigt till handlingarne.
Föredrogs ånyo BankoUlskts d. 2 och 5 dennes på bordet
lagda mern. N:o 69, med hemställan, att en gratification måtte
få ulanordnas till Vaktmästarne vid Banko-Diskontverket.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: En längre drifven arbetsfördelning,
än den som inom Banken måste vara införd emellan
dess tjenstemän och Vaktmästare-personal, lärer man knappast
kunna föreställa sig då att döma af det nu föredragna betänk.
, vill synas att det icke öfverensstämmer med de vaktmästares
värdighet, hvilka äro anställda vid Banko-Diskontverket, att bära
in behöfliga böcker och verifikationer från Banko-Diskontens lokal
till BankoUtsk:s, utan att de för delta besvär skola upbära en
serskild gratifikation. Om en sådan arbetsfördelning äfven skulle
iakttagas inom de egentligen s. k. Statens verk, så skulle sannerligen
icke någon gräns finnas för embetsmännens och vaktpersonalens
anspråk på serskilla arfvoden och ersättningar. Att titlarne
på böckernes ryggar skola bestämma huruvida den vaktmästare
som blifvit befalld att bära in desamma, bör derföre hafva ser
-
128
Den 6 Augusti.
skild gratifikation eller icke, tyckes mig temligen oformligt, och
då detta exempel icke är det första eller enda på den öfverdrifna
omsorg hvarmed man vakar deröfver ali äfven det aldra ringaste
besvär inom Banken skall serskildt vedergällas, kan jag ej underlåta
alt anhålla om afslag å ifrågavar:de mera. ehuru obetydlig
än densamma är, hvarå anspråk blifvit väckt.
Hr Råfelt, Anton: Jag ber endast att få uplvsa att den
nu föreslagna gratifikationen vid alla föregående riksdagar blifvit
ifrågavande vaktmästare tilldelad och då summan är så obetydlig
anser jag det icke vara billigt all man fråntager dem denna påräknade
inkomst.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det gifves verkligen icke
något verk, hvars tjenste- och vaktmästarepersonal med sådan ömhet
omhuldas af dem hvilka med dem hafva befattning, som Bankens
gynnas af BankoUtsk., derpå hafva vi baft många talande
exempel. Här framstår nu åter ett dylikt. Banko-Diskonlverkets
vaktmästare hafva icke någon uppassning bos BankoUtsk., men
de hafva inburit böcker till Utsk:ts sammanträden i st. f. att dessa
böcker skulle kunna hafva blifvit inburna af Ulsk:s egen betjening.
Den siste värde talaren bar äfven uplyst all det endast
är af gammal häfd som denna gratifikation utgår, men för det
att ett missbruk en längre tid fåll inrota sig, bör man väl icke
låta afhålla sig ifrån att en gång afskaffa detsamma, hvarföre jag
förenar mig i Gr. Mörners begäran om afslag å delta mern.
Hr Råfelt: Jag ber att till mitt förra yttrande få tillägga,
att denna vedergällning, som först utgick vid 1809 års riksdag,
tillförene belupil sig till ett högre belopp än f. n., så att de t.
o. m. haft 20 r:dr b-.co hvardera, ehuru denna summa blifvit af
något sednare BankoUtsk. nedsatt till hvad som nu blifvit föreslaget.
Frih. S tjernstedt, Jakob Theod.: Jag har väl icke varit
närvarande i BankoUtsk., då detta beslut fattades, men sora
saken har gammal häfd för sig så vågar jag vördsamt tillstyrka
Ståndet att bifalla Utsk:s mern.
Gr. Mörner: Det är ledsamt att då gammal häfd så heligt
iakttages, man icke äfven kommer ihåg denna häfd vid lönetillökningar,
men då erinrar man sig icke att det varit gammal häfd,
att lönerne utgått till ringare belopp. Då nu Bankens vaktmästare
flere gånger hafva fått sina löneinkomster tillökade, så borde
och kunde denna gratifikation någon gång hafva blifvit deri inberäknad.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s
mern. framställda propos. besvarades med blandade ja och nej,
hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 2 och 5 dennes på bordet
lagda
Den 6 Augusti.
129
lagda ullåt. N:o 70, i anledn. af väckte motioner ang:de decimalsyslemets
införande i afseende å måll, mål, vigt och mynt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke underlåta
al> uttrycka min förvåning deröfver, att BankoUtsk. blifvit försatt
i lillhälle att afgifva ett meni. ang:de förändring af mått, mål, vigt
och mynt. Detta Utskrs verksamhet är begränsad af 32 § Riksd.-  Ordn. som säger, ”att BankoUtsk. skall öfverse Bankens styrelse
och tillstånd samt gifva föreskrifter om dess förvaltning etc”.
Hvarken i denna § eller i den serskilda instruktion som R. St.
ang:de Bankens styrelse och förvaltning utfärdat finnes ett enda
ord som häntyder på att BankoUtsk. kan taga befattning med väckta
frågor om förändringar af gällande stadganden i förstnämnde afseenden.
Således borde denna fråga icke blifvit uptagen af BankoUlsk.
, ulan af det Utsk., som enl. Riksd.Ordn. dertill år behörigt.
Då nu emellertid ärendet blifvit af Utsk. behandladt och
derifrån kommit till R. St:s pröfning, måste detsamma till något
R. St:s beslut föranleda, men jag måste ännu en gång tillkännagifva,
att det förundrar mig alt BankoUtsk. med detta ärende tagit
någon befattning och min röst blir icke lill bifall af detta
mern.
Hr Hjärne, Harald: Jag kan icke heller annat än instämma
med Frill. Palmstjerna deruti, ali BankoUtsk. icke bör anses
vara den auktoritet, som skulle till behandling uptaga de motioner,
hvilka föranledt ifrågavar:de mern., men deremot kan jag
icke önska, ali meni. af denna orsak blir af R. Sl.afslaget. Sorn
jag alltid med mitt lifligasle intresse omfattat denna fråga och
haft den förhoppning att se densamma vid denna riksdag åtminstone
taga ett steg framåt, vågar jag vördsamt föreslå R. o. Ad.
alt återremittera detta mern. till BankoUtsk., med åläggande för
detsamma att med Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. sammanträda för att
frågan i sin helhet behandla och derefter med förnyadt utlåt, till
R. St. inkomma. Ehuru del icke är vanligt alt dessa Utsk. sammanträda
med hvarandra, så tror jag alt grundlagen icke deremot
upslåller något bestämdt binder och på detta sålt anser jag frågan
få den formenligaste behandling. Jag anhåller fördenskull om
återremiss af detta mern. samt ali R. o. Ad. behagade besluta
ett sådant åläggande för Utsk. som jag föreslagit.
Hr Råfelt, Anton: Jag får förklara att jag är af samma
tanke som Frih. Palmstjerna, nemi. ali denna fråga icke tillhör
BankoUtsk., samt får äfven tillkännagifva, alt jag icke var närvarande
då frågan af detsamma behandlades.
Hr Rosenblad, Bernhard: För min del anser jag frågan
om decimalsystemets införande i afseende å mått, mål, vigt och
mynt hafva varit så länge och så mycket beredd, att den ganska
väl kunnat till slutligt afgörande vid denna riksdag företagas, men
då nu riksdagen lider till sitt slut och ännu intet i detta hänseende
blifvit definitifl bestämdt, så tror jag att den ifrågavande
9 H. 9
130
Den 6 Augusti.
hemställan till K. M. om en ny undersökning i della ämne, är
den enda åtgärd som återstår att vidtaga. Jag anser äfven en
fördel ligga deruti, att denna undersökning är föreslagen att verkställas
genom en förening af vetenskaps- och affärsmän, i hvilket
fall de måste sammanjemka sina åsigter oell ideer och icke hvar
och en för sig upgöra förslaget efter sill eeet lycke. Ehuru jag
médgifver att frågan icke från behörigt Utsk. blifvit Sländerne
förelagd, anser jag likväl denna omständighet icke böra utgöra
ett binder för sakens framgång, och då jag finner den af Hr
Hjärne föreslagna återremissen endast leda till en onödig tidsutdrägt,
anhåller jag vördsamt om bifall till della meni.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Sedan åtskillige talare anmärkt
oformligheten af alt Bankolltsk. till behandling förehaft.
frågan om decirnalsystemels införande i mått, mål, vigt och mynt,
en sak som säkerligen icke tillhör detta Utsk., samt en talare äfven
yrkat, alt mein. just på denna grund borde till Utsk. återremitteras,
för ali i förening med Allm. Besv. o. Ekon.Utsk, ånyo
företagas till behandling, så får jag äran uplysa att, såsom R. o.
Ad. redan torde hafva sig bekant, della sednare Utsk. förut under
riksdagens lopp handlagt denna fråga i sin helhet, samt att
dess betänk, derom blifvit af R. o. Ad. återremitterad!. Om nu
äfven detta BankoUlsk:s mein. återremitteras för alt af båda Utsk:n
behandlas, så mäste naturligtvis Ekon.Utsk. upskjuta att svara på
den redan skedda återremissen, och då häraf, eli för frågans lyckliga
lösning skadligt dröjsmål i anseende till riksdagens nära förestående
slut, skulle kunna blifva en följd, vågar jag, för alt förmedla
åsigterna i denna fråga, vördsamt föreslå R. o. Ad. att
upskjuta afgörandet af detta meni. intilldess Ekon.Utslcs svar å
återremissen inkommit, då Ståndet kunde samtidigt företaga dessa
betänkm till slutligt afgörande och då på det ändamålsenligasle
sätt fatta sitt beslut.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att, sedan under öfverläggningen
4 olika propos:r blifvit ifrågaställde, nemi. dels lill bifall,
dels till afslag, dels lill återremiss med föreläggande för
BankoUlsk., att lill ärendets behandling sammanträda med Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk , och dels till upskof med utlålrs pröfning
tills sistnämnde Utsk. inkomme med svar å anmärknrne emot dess
i samma ämne afgifna utlåt. N:o 118, H. Ex. först finge hemställa
om R. o. Ad. bifölle ali med pröfningen af BankoUtsk:s
förevarrde utlät, må anslå intilldess Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
inkommit med svar å återremissen af dess utlåt. N:o 118.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Banko- och LagUiskrns d. 2 och 5 dennes
på bordel lagda betänk. N:o 1, i anledn. af väckte motioner,
ang:de förändringar i lagstiftningen för Privatbanker.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
Irsta punkten, ang:de en af Hr Bergman vacht motion.
Den 6 Augusti.
131
Hr Rosenblad, Bernit.: I motsats lill hvad de förenade
Utsk:n i denna del af betänk, hemställt, får jag hos R. o. Ad.
vördsamt anhålla, det R. o. Ad., med afslag å Ulskjns hemställan,
behagade bifalla hvad Hr Bergman i sin ifrågavai :dé motion
föreslagit. Det är af en livar nogsamt kändt huru den allmänna
rörelsen i riket lidit ganska betydligt genom följderna af de sednaste
politiska förhållandenas inflytande på penningerörelsen och
varuomsättningen i landet, och huru rörelsekapitalet inora riket
blifvit förminskadl genom den betydliga exporten af Bankens silfver,
hvilket nedsatt denna Banks sedelstock, då på samma gång
äfven Prövat-bankermas förminskats. Skulle nu den ytterligare rubbning
i rikets penningeväsende inträffa, att dessa sednare Bankers
rättighet att utgifva sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co uphörde med
nästkommande års början, hvarefter desamma icke endast skulle
ega i rörelsen utsläppa mindre sedlar än å 6 r:dr 32 sk. samma
mynt, så skulle dessa Banker genom en så beskaffad slrypning
komma att högst betydligt lida och en svår stockning i allmänna
rörelsen måste häraf ovilkorligen blifva en följ'), då, i afseende
å det palliativ man föreslagit för att afhjelpa det skadliga inflytande,
som Privatbankernas framlida uphörande kommer att utöfva
på penningeställningen i landet, intet beslut ännu kommit
till Stånd. Om nu R. St. vidblifva sitt beslut vid 1844—45
årens riksdag att genom borttagande af Privatbankens rättighet
att utgifva sedlar å 3 r:dr 16 sk. åstadkomma en indragning ideras
penningerörelse, så har man nu intet att sätta i stället och
hvilken menlig inverkan på handeln, näringarne och jordbruket
en sådan minskning i rörelsekapitalet skulle utöfva, det torde falla
en hvar i ögonen. Af dessa skål yrkar jag afslag å Utskms hemställan
samt anhåller det R. o. Ad. måtte bifalla Hr Bergmans
förslag, ali R. St. måtte tillstyrka, det K. M. ville i nåder medgifva
Privatbankerna rättighet att utgifva sedlar å minst 3 r:dr
16 sk. b:co intill slutet af nu gällande oktrojer.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det är kändt att Privatbanksintresset
redan längesedan lyckats uphäfva sig till en serskild makt
i Staten och ali detsama genom den sjelftagna rättigheten att utgifva
småsedlar, snart, sagdt utträngt riksrayntet ur rörelsen inom
provinserne. Då man nu icke längre kan, eller rättare vågar ur
synpunkten af eget intresse, drifva den satsen, att dessa inrättningar
fortfarande böra få utgifva sedlar af mindre valör, så söker
man ådagalägga, att rörelsen inom landet skulle komma att väsendtligt
lida genom det beslut, hvilket vid 1844—45 årens riksdag
fattades och hvilket äfven af den andra statsmakten då gillades:
Beslutet att ifrån 1851 års början inga sedlar af lägre valör
än 6| r:dr b:co skulle få af Privatbankerne utgifvas. Man äflas
derföre att så länge som möjligt söka förhindra samma besluts
inträdande i full verkande kraft. Jag för min del får förklara,
att jag i dessa frågor är af olika opinion med Privatbanks-intressets
förfäktare, hvarföre jag, i motsats lill den siste värde talaren,
9*
132
Den 6 Augusti.
yrkar bifall till Ulsk:ns hemställan. Ja? får fästa Eder upmärksamhet
Mine Hrr, deruppå, att det beslut i afseende å minimivalören
af Privatbankernas sedlar, som vid 1844—45 årens riksdag
af Ständer och Konung fattades, icke skedde utan långvariga
och omständliga öfverläggningar; samt att fråga upstod att sätta
denna minimi-valör dels till 10 oell dels lill 20 r:dr b:co. Jag
tvekar icke alt erkänna försigtigheten af det beslut, hvari dåvarande
BankoUtsk. stannade, eller att denna minimi-valör skulle
blifva 6 r:dr 32 sk. b:co, samt alt Piivalbankerne skulle fortfarande
berättigas att till den 1 Jan. 1851 utgifva sedlar å 3 r:dr
16 sk. s. m. Detta beslut gillades på sätt jag nyss hade äran
nämna, af Sländerne samt st a cl fäst ades af K. M., hvilken likväl,
på underd. framställning af Privatbanksdirektionerne, genom resolution
af d. 30 Okt. sistlidet år ytterligare förlängde ifrågavar:de
tid till den 1 Jan. 1852. Nu söker man ånyo att åstadkomma
ett uphäfvande af Ständernes och K. M:s föregide beslut, och,
besynnerligt nog, har motionen derom just blifvit väckt af en person,
sjelf delägare uti en Privatbank, stiftad efter kungörandet af
1845 års beslut, eller åtminstone medlem af det samhälle, der
samma Privatbank har sin egeDtliga veiknings-sfer. Jag hemställer
till Eder Mine Hrr, huruvida något mera talande och giltigt
bevis kan gifvas för ådagaläggande af det förhållande, att Privatbankerne
icke äro i behof alt utgifva mindre sedlar för att kunna
fortfarande ega bestånd, än att såväl Götheborgs som MälareProvinsernes
enskilta Banker upslåll efter oftanämnde lid, d. v.
s. efter den lid, då delegarne af dessa banker alltför väl visste,
att de icke skulle få utgifva sedlar å 3: 16 längre än till d. 1
Jan. 1851. Hvar och en känner alltför väl, hvilket trassel och
hvilka svårigheter hafva upslått i landsorterne, derigenom ali Privatbankerne
fått utgifva sedlar å mindre valörer, hvilka utträngt
Riksbankens sedlar, ehuru endast desse sednare de jure emottogos
vid allmänna kronoupbörden och andra allmänna liqvider. Visserligen
hafva på de sednare åren någon lättnad häruti vunnits
derigenom att Riksbankens sedlar å 2 r:dr och å 32 sk. b:co kommit
i omlopp uti landsorten, men så länge Privatbankernas sedlar
å 3: 16 fortfarande fä utgifvas, skall ändock den ojemförligt
största delen af rörelsekapitalet i landsorten endast och allenast
komma alt utgöras af enskilta bankers myntrepresentativer. Jag
behöfver icke här framställa, huru svårt det är för en mängd allmoge
och t. o. m. andra petsoner att hålla reda på den mängd
olika färgade och förfärdigade sedlar, som af dessa hanker utgifvas,
och huru lätt blottställde dessa sedlar äro för förfalskning,
hvarigenom ganska många förluster för den enskilte kunna upstå
och verkligen hafva gjort det. Jag ber endast ali få framhålla
vigten derutaf att konseqvens i lagstiftningen iakltages. Alt den
ena riksdagen stiftar en lag för att den påföljande åter uphäfva
densamma utvisar en vackling i grundsatser, en lättfärdighet vid
fattande af beslut, som måste rubba förtroendet till landets lagstiftare;
och som isynnerhet blir vådligt då det tillämpas på penningeväsendet.
På alla dessa förenade skäl anhåller jag att R.
Den C Augusti.
133
o. Ad. icke mätte frångå ett förut af Konung och Ständer fattadt
beslut, hvars verkningar otvifvelaktigt i en framtid skola visa
sig välgörande, ulan bifalla denna punkt af betänk., der allt afseende
å Hr Bergmans motion af de gemensamma Utsk:n afslyrkes.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theod.: Jag instämmer till
alla delar i det yttrande, som den siste värde talaren afgifvit och
tillstyrker bifall till Utsk:ns hemställan i denna del af belänk.
Då den mängd af Privalbankssedlar, som f. n. öfversvämmar landsorterne,
icke allenast utestänger Riksbankens sedlar utan äfven
förhindrar rikets klingande mynt att uti betydligare mån komma
i omlopp, så tror jag att det kan vara skäl att bortskaffa en del
af dessa sedlar, och att det destomindre är skäl att uprifva ett
redan i detta afseende fattadt beslut, som detsamma ännu icke
hunnit inträda i verksamhet hvadan man således icke varit i tillfälle
alt bedöma verkningarne deraf. Jag anhåller om bifall å
denna punkt af betänk.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Jag anhåller vördsamt,
alt den af Hr Lagergren emot detta betänk, afgifna reservation,
uti hvilken jag samt flere ledamöter af de förenade Utskm förenat
oss, måtte varda upläst samt att derefter jag måtte förunnas
återfå ordet.
Sedan den begärda upläsningen försiggått anförde
Frih. Rehbinder: Den fråga, som nu är föremål för vår
öfverläggning, har, enl. mitt förmenande, egenskapen af att vara
ett ”esse” eller ”non esse” för Privatbankerne, ty dessa banker
kunna verkligen icke fortfarande existera, om de icke tillåtas alt
utgifva sedlar af minst 3 r:dr 16 sk. valör. Penningekriseu under
de 2:ne sista åren har redan på många ställen af landet verkat
högst ofördelaktigt på näringarne och jordbruket, och om nu
bankerne i landsorten skulle genom en lag förbjudas att utgifva
mindre sedlar än 6 r:dr 32 sk. b:co, så tror jag att penningebristen
och förlägenheten skulle blifva ännu större. Jag medgifver
gerna, att det varit för landet nyttigare om dessa banker
aldrig hade upkommit, utan R. St. i stället inrättat Filial-banker
eller adelmr af Riksbanken i provinserne, men då nu Ständerne
försummat detta, så är det just la force des ckoses som framtvingat
dessa enskifta associationer och de kunna numera icke
umbäras. När de flesta af dessa bankers oktrojer år 1847 prolongerades,
så voro icke mindre än 40 milhr af Riksbankens
sedlar ute i allmänna rörelsen, nu hafva de nedgått till 22 milhr.
Delta utgör således en minskning af 18 milhr på 4 år. Sistnämnde
år hade det snarare varit möjligt att låta Privatbankerne
helt och hållet uphöra, nu deremot skulle det icke kunna ske
ulan den största risk för rörelsen i landet. Om nu Privatbankernes
sedelemission minskas med de 4 milhr, som äro utelöpande
af sedlar, understigande 6 r:dr 32 sk. b:co, så tyckes rörelsekapitalet
för landet blifva alltför litet och det blifva en alltför svår
stötesten för samtelige våra affärsmän. I de förenade Utskm voro
134
Den 6 Augusti.
åsigterna i denna fråga ganska delade oell del var eu ganska olie*
tydlig pluralitet som bestämde sakens utgång. Eu stor fraktion
af Utskms ledamöter i Trade för att Privatbanker na skulle fortfarande
ega rättighet att utgifva sedlar å 3: 16. Hr Lagergren
föreslog att gå en medelväg, eller alt II. St. skulle öfverlemna
till K. M. att bestämma när de nu oktrojerade enskilda banker
skola uphnra med ulgifvandel af sistnämnde sedlar. Delta synes
mig vara en medelväg som på intet sätt vore riskabel att beträda,
och ehuru jag ansett det icke vara farligt att tillåta Privatbankerne
att fortfarande utgifva sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co, har jag likväl,
för alt icke splittra meningarne, förenat mig med Hr Lagergren,
fullt öfvertygad, att K. ål. skall i denna fråga med den största
omtänksamhet och efter den sorgfälligaste pröfning fatta Sitt beslut,
•lag tager mig således friheten tillstyrka R. o. Ad. att, afslående
Utskms hemställan, antaga del i Hr Lagergrens reservation befintliga
förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har redan år 1844
uttryckt den mening, att Privatbankernas rätt alt utgifva sedlar
å 3 r:dr 16 sk. h:co icke borde dera beröfvas, enär jag förutsåg
att om denna rättighet uphörde, dessa banker skulle småningom
komma i den belägenhet all de till slut mäste helt och hållet
inställa sin verksamhet. Sora jag icke hör till den delen af representationen,
som otillbörligt sträfvar att undergräfva dessa inrättningars
bestånd,.så har jag fortfarande varit af denna mening
och anser del vara en olycka för landet om ifrågavar-.de banker
försvunne. Hvilket skäl åbetopar man för alt rättfärdiga ifrågavar:de
åtgärd? Intet annat än att man önskar det Privatbankernas
vinst måtte förminskas. Jag åtminstone kan icke finna något
annat. De ifrågavartde så förhatliga sedlarne hafva på intet vis utträngt
Bankens sedlar, hvilka fortfarande utelöpa jemte Privatbankernes
och hafva framför dessa sednare väsendlliga företräden.
Dessutom utgifver R. Sits Bank inga sedlar af denna valör och
Bankens sedelbelopp är i alla fall inskränkt inom en viss gräns,
som icke får öfverskridas och hvilken gräns man riksdag efter
riksdag sökt göra allt trängre och trängre. Afven vid denna riksdag
har della bemödande icke förnekat sig, ty R. St. hafva beslutat,
alt 800,000 rtdr af den upltipna bankovinsten skulle inom
Banken qvarhållas och således icke komma ut i rörelsen, hvarförutan
500,000 rtdr blott lills vidare äro anslagne till belåning af
publika papper. Den förespegling af en framlida utvidgning af
Riksbankens lånerörelse, sorn BankoUtsk. gifvit Ständerne genom
alt tillstyrka afsältandel af 4 mill. för att bilda filialbanker och
att ersätta de Privatbanker sora skulle komma alt uphöra, är endast
en fantasmagori, en skuggbild, som aldrig kan få någon verklighet.
Dessa förslag äro så beskaffade att de icke kunna medföra
någon påföljd, utan hafva de endast förskaffat deras uphofsmän
nöjel att göra sifferupställuingar, sora aldrig kunna läggas till
grund för något i verkligheten beståndande. Jag hemställer huruvida
förståndiga och omtänksamma personer skulle vilja inlåta
Den 6 Augusti.
135
sig i transaktioner med Riksbanken, då dessa transaktioner kunna
ett, tu, tre, genom ett Ständernas beslut, eller lill och med genom
en votering inom Banko-Fullmågtige, uphäfvas. Man kan
icke förvänta att personer skulle äfventyra sitt välstånd och sin
kredit genom att inlåta sig i aftal med en bank, hvilken uteslutande
styres af omvexlande Ständer, hvilka den ena riksdagen
uphäfva hvad som en annan riksdag blifvit beslutadt, så att deras
åsigter och blifvande beslut aldrig kunna på förhand beräknas.
Således vore, enl. mitt förmenande, det ändamålsenligast att,
på sått hittills skett, Privatbankernas rättighet att utgifva sedlar
å 3 r:dr 16 sk. eller tinder beloppet af 6 r:dr 32 sk. b:co, berodde
på K. M:s nådiga pröfning, som vore bäst i tillfälle att bedöma,
hururuvida under tiden inträffande omvexlingar och förändringar
tili den allmänna rörelsen kräfde verkställandet af det en gång
fattade beslutet om indragning af Privatbankernas nuvarrde miniroisedlar.
F. n. torde en hvar hafva sig nogsamt bekant, alt
ställningen icke är sådan, alt någon förminskning af rörelsekapitalet
inora landet vore lämplig, utan att den iveriom skulle medföra
ganska betydliga olägenheter och kanske vådor. Att en verklig
förminskning af rörelsekapitalet nödvändigt måste blifva en
följd af en sådan indragning torde man icke kunna ifrågasätta,
ty dessa mindre sedelvalörer kunna icke ersättas genom en större,
hvilka icke kunna hålla sig sä länge ute i allmänna rörelsen ulan
hastigare återkomma till invexling i Bankernas kassor, hvaraf naturligtvis
följer, ali Privatbankernas utelöpande sedelstock förminskas
samt deras behållna vinst äfven inskränkes. Detta sednare
förhållande är notoriskt; ty revisionsberättelserna och de årliga redogörelser
ne öfver banker nes ställning utvisa, att bankernas vinst på sednare
tider varit betydligt mindre än förut och icke större än hvad hvar
och en kapitalist har rätt att förvänta genom ett klokt användande af
sitt kapital. När man härtill lägger det stora besvär, den möda och
de kostnader som förvaltningen af dessa banker raedförer, så måste
man finna den allmänt uprepade klagan öfver deras förmodade
stora vinst af sin rörelse vara lika orättvis som utvisande
en småsinnad afundsjuka. Af dessa skäl och ännu flera, hvilka
skulle kunna tilläggas måste jag bekänna mig vara af den mening
som finnes uttryckt i Hr Lagergrens reservation och instämmer
med honom deruti, att jag anser ”det R. St. böra lill K.
M. öfverlemna att bestämma, när de nn oktrojerade enskilda
banker, under den gällande oktrojen, skola uphöra med utgifvandet
af sedlar å 3 r:dr 16 sk. b:co, och således underkastas det
i 8 § af Kongl. Kung. d. 9 Jan. 1846 förekommande stagande,
all enskild banks kreditsedlar ej få i allmänna rörelsen ullemnas,
lydande å mindre belopp än 6 r:dr 32 sk. b:co, motsvarande 2
r:dr 24 sk. silfver”. Skulle icke Ständerna ingå lill K. M. med
en sådan skrifvelse, utan i stället bifalla Utskms afstyrkande af
Hr Bergmans motion, så kunde K. M. icke gerna, efter en så
tydligen af R. St. uttalad mening, tillåta Privatbankerna att fortfarande
utgifva ifrågavartde sedlar, hvilkas indragning, såsom jag
förut sökt bevisa, skulle kunna hafva betänkliga följder.
136
Den 6 Augusti.
Hr Rosenblad: Frill. Palmstjerna har så fullständigt utred
t vådan af ett bifall till Ulsk:ns förslag, all det vore öfverflödigt
att utförligare orda derom, men jag ber endast att med några
få ord få uplaga de skäl som Hr von Troil anfört till stöd
för sitt yrkande om bifall till Utskms hemställan i denna punkt.
Hr von Troil omtalar att man borde vara konseqvent i lagstiftningen.
Detta är sanni, roen då skulle man också länka sig
före innan man stiftade lagar. En god lag skall man behålla,
men en dålig lag om den oell nyss blifvit stiftad, skall man uphäfva.
Eller kan Hr von Troil eller hvilken annan som helst
upstå och drifva den sals, att Pvivalbaukslagsliftningen för det
närvarande befinner sig i fullkomligt godt skick? Jag tror det
icke. Hvad serskildt 1845 års lag beträffar, som upsatte minirnivalören
af Pi ivalbankernas sedlar lill 6 r:dr 32 sk. b:co, ulan att
i och med detsamma supplera Privatbankernas minskade sedelstock
med riksbankens sedlar, hvarmed de förra kunde röra sig,
så anser jag en sådan lag vara en mycket dålig lag och till stöd
för denna min åsigt kan jag åberopa en ganska stor auktoritet
i så beskaffade frågor, eller Sir Robert Peel, som visserligen i
sin ryktbara bill sökte alt efterhand uttränga de små Bankernas
rörelse i England, men pä samma gång ersatte dem med den stora
Engelska Bankens.
Hr von Troil liar vidare omnämnt, att Privatbankernas sedlar
i landsorterne alldeles undanträngt Riksbankens, så att många
orter gifvas, der man icke kan öfverkomma en Riksbankssedel.
Afven jag för min del anser alt del vore bättre om Bankens sedlar
funnos, men då de icke finnas, år det båttre alt några sedlar
finnas än inga. Jag tror att man mycket heldre tog Bankens
sedlar, men dennas sedelrörelse är inskränkt genom Bankoreglemente!,
så att den icke kan utgifva sedlar utom de i reglementet
strängt bestämda gränsor, ännu vidare inskränkta genom ali i vår
Bank räkna sedlar.
Det kunde hända Mine Hrr, att icke ^ af Bankens tillåtna
sedelstock vore ute i allmänna rörelsen, och Baukofullmägtige likväl
enl. reglementets bokstaf tvungna alt göra indragning på de
sedlar som verkligen finnas, ty man måste såsom sedlar räkna alla
på räkning inneslående medel, alla odisponerade krediliver, och
numera äfven allt som är outtagit på hvarje lånefonds bestämda
rnaximisumma, äfven hvad som der icke på 36 år varit uttagit.
Är det då försigtigt, Mine Hrr! att söka skada de enda anstalter
i riket som kunna supplera misstagen af Ständernas lagstiftning
i afseende å deras egeu Bank! Är det väl rätt att genom envist
fasthållande af det olyckliga beslutet vid 1844—45 årens riksdag
tillintetgöra nära hälften af Privatbankernas lånerörelse?
Jag har redan yttrat, att jag anser det vara bättre om Riksbanken
ensam utgåfve sedlar, och Privatbanken ensamt rörde sig
med dennas sedlar, men då man nu mera icke kan bringa ett
sådant beslut i verkställighet vid denna riksdag, är det i högsta
grad vådligt för den allmänna rörelsen i ett glest befolkadt och
med dåliga kommunikationsmedel försedt land att på en gång
Ben 6 Augusti.
137
indraga nära hälften af i delta land spridda enskilta kreditanstallers
utelöpande sedlar.
Jag förnyar min anhållan att de förenade Ulsk:ns hemställan
i denna del af betänk., måtte afslås, men, för att icke åstadkomma
splittring i meningarne, afstår jag från mitt förra yrkande
om bifall lill Hr Bergmans motion och förenar mig med de ledamöter,
som anhållit om propos. till bifall å hvad Hr Lager
gren
i sin reservation föreslagit.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: För min del kan jag icke
annat än instämma i de åsigter som Ulsk:n i delta betänk, uttalat. Jag
anser det vara en ganska vådlig stöt, gifven åt det allmänna
förtroendet lill k red i llagst i ft ningen i landet, i fall R. St. skulle
vid den ena riksdagen uphäfva hvad under en föregående beslutats,
hvilket innebure ett mer än förlåtligt vacklande från det
ena systemet till det andra. R. St. hafva beslutat indragningen
af Riksbankens småsedlar, äfvensom af Privatbankernas sedlar å mindre
valör än 6 R:dr 32 sk. b:co. Jag går tilt och med så långt att
jag anser Riksbanken sjelf icke böra utgifva mindre sedlar än
af nyssnämnde värde och alt klingande mynt i stället skulle spridas
i landet och vara det enda mindre bytesmedlet vid alla transactioner.
När jag hyser denna åsigt, är det naturligt att jag
motsätter mig alla försök att åter slå in på den en gång öfvergifna
banan att låta öfversvämma landet med kreditsedlar af alla
möjliga slag och från den allmänna rörelsen fördrifva allt klingande
mynt. Den säkraste garantin för realisationens bestånd
anser jag ligga i silfrets spridande i handel och vandel.
Hvad åter invexlingen beträffar, så anser jag att Privatbankerna
kunna underlätta densamma, äfven om de icke tillåtas utgifva
mindre sedlar än å 6 r:dr 32 sk.
På de skäl jag nu har anfört och Utsk:n för öfrigt i deras
betänk, framhållit, anhåller jag vördsamt om bifall till den nu
föredragne delen af samma betänk.
Hr von Troil: Hr Rosenblad har yttrat, att man bör bibehålla
goda lagar men uphäfva de dåliga. Häruti instämmer jag
fullkomligt med den värde ledamoten, men innan man kan säga
alt en ny lag är dålig, måste man hafva erfarit verkningarna af
densamma. Den nu ifrågavarande lagen är ännu icke tillämpad
och likväl försäkrar man alt den är så dålig, alt stora vådor för
det allmänna deraf skulle härflyta. Då vi ännu icke kunnat genom
erfarenhetens vittnesbörd öfvertyga oss, att det beslut, som
af 1844—45 års Ständer fattades, verkligen föranleder till stora
vådor för samhället, anser jag alt det icke är skäl att frånträda
detta beslut, derföre att en mängd personer ihärdigt och oafbrutet
uprepa att stora vådor ovilkorligen måste inträffa, om samma
lag en gång tråder i verksamhet. Jag ärkänner fullkomligt,
alt om Utskms betänk, nu bifalles och sålunda 1844—45 års beslut
en gång blifver en sanning samt till följd häraf Privatbankernas
sedlar å 3 r:dr 16 sk. komma att uphöra, dessa bankers
utelöpande sedelstock kommer all i någon mån deraf förminskas,
138
Den 6 Augusti.
men jag täger för lika afgjordt, att denna minskning icke upgaF
lill hela det belopp, som sedlarne å 3: 16 f. n. utgöra, ulan att denna
minskning kommer till en del att godtgöras genom ett ymnigare
utgifvande af sedlar å högre valörer. Det torde för en hvar
vara temmeligen bekant, hvilka osparda mödor man i landsorterne
gör sig för att i allmänna rörelsen sprida Privathankernes
sedlar som der åro i omlopp. Det torde äfven vara kändt, alt
ehurn det är föreskrifvet att kronoupbörden skall indrifvas i ri
kets
gällande mynt, man likväl de facto är tvungen att i densamma
emottaga privatbankssedlar. Sådant bör icke få ega rum, men
så länge desse banker få utgifva sedlar å oftanämnde ringa be
lopp
så blir ett sådant förhållande, ehuru ganska skadligt för landet,
likväl en oundviklig nödvändighet. Jag ber att få erinra all
R. St. helt nyligen fattat ett beslut om privatbankernas supplerande
genom andra bolag, hvilka skulle komma att röra sig med
riksbankens sedlar. Om nu privathankernes rättigheter att utgifva
sedlar å 3 rtdr 16 sk. b:co icke skulle på den en gång utsatta
tiden uphöra, hvilket åsyftas med Hr Bergmans motion, så
skulle R. St. i och med detsamma hafva tillintetgjort all nyttig
verkan af det nyssnämnde beslutet, hvilket således aldrig blefve
en verklighet. Jag lör min del önskar att della beslut mätte
blifva en sanning och detta är ett ytterligare skäl hvarföre jag
förnyar min anhållan om bifall lill Utskrns nu föredragne hemställan.
Frih. Rehbinder: Lika med Frih. Palmstjerna anser jag
all det beslut, R. St. vid denna riksdag fattat i afseende å Filialbankers
inrättande i landsorterne, är en chimär och derföre ansåg
jag mig icke behöfva i mitt förra yttrande vidröra dessa 4
millioner, hvilka skulle för ett sådant ändamål afsättas och hvilka
icke en gång finnas till.
I anledning af Frih. Sljernstedls, Aug. yttrande, får jag äran
nämna, att äfven jag anser det vara väl, om, såsom den värde
ledamoten önskat, silfret lill ett betydligare belopp komme ut i
den allmänna rörelsen, men då R. St. icke behagat förordna, alt
riksbanken skulle hafva vexlingskontor öfverallt i landel, så måste
man bibehålla de anstalter, som för samma ändamål redan finnas.
Det är verkligen en stor svårighet att i landsorten få det antal
mindre sedlar som erfordras för att bestrida smärre utgifter.
De sedlar sorn der finnas äro till större delen trasor. Det
vore derföre i högsta grad önskligt att man ställde så till att icke
allmänheten blefve helt och hållet strandsatt. Så länge privatbankerne
voro berättigade att utgifva smärre sedlar, var förhållandet
någorlunda drägligt, men om nu till och med sedlarne å
3 r:dr 16 sk. b:co indragas, uppstår en verklig penningebrist och
förlägenhet, hvilken kommer att ganska svårt drabba affärsmännen
men i synnerhet allmogen, ty silfret är hos dem ganska sällsynt
och del allmänt gängse bytesmedlet utgöres ännu af riksbankens
trasiga småsedlar.
Hvad sluteligen vidkommer den siste värde talarens förmo
-
Ken 6 Augusti.
139
dan, alt den utelöpande massan af privalbankernes sedlar icke
skulle så betydligt förminskas genom de ifrågavarande sedlarnes
indragning, så vågar jag påstå, att denna förmodan är aldeles
oriklig, ty sedlarne å 3: 16 skulle icke allenast komma att uphöra,
ulan äfven de slöra sedlarne skulle oftare återkomma till
vexling i bankens lucka, då sådana sedlar naturligtvis äro svårare
alt hälla längre utelöpande och resultatet blifve otvifvelaktig! i
högsta grad meuligt för privalbankernes bestånd och verksamhet.
Hvad sist beträffar samme talares yttrande alt privatbanks*
sedlarne måste emotlagas i allmänna kronouppbörden, så kan jag
visserligen medgifva, att så en och annan gång förhållit sig, men
då intet tillfälle är landsboerne beredt att utan svårighet få sig
rikets gällande mynt lillvexlacft, så mäste kronouppbördsmännen
åtnöja sig att få utskylderne erlagde i de sedelslag sora finnas att
tillgå, hvilket likväl mätte vara bättre än att få intet.
Jag förnyar min anhållan ora propos. å bifall lill den i Hr
Lagergrens reservation föreslagna underd. skrifvelsen.
Gr. Sparre, Erik: Inom de förenade Utskm har jag tillhört
samma åsigt, som blifvit uttalad i Hr Lagergrens reservation,
och jag anser mig kunna vara ganska kort i redogörelsen
för de åsigter, som dervid ledi mig. Jag tror att man i ett land
icke kan vidtaga en farligare åtgärd i financielt hänseende ån att
först tillskapa en stor penningemassa och sedan i en hast indraga
densamma. Ett sådant förfarande måste ovilkorligen förlamande
inverka på näringarne och jordbruket i landet. Hr Lagergrens
reservation har i min tanke väl och kort redogjort för de
omständigheter, som under en längd af år förökat kreditsedlarne
här i landet och framkallat dessa enskilta kredilanstalter, hvilka
raan nu sä ihärdigt söker utrota. Obestridligt är alt dessa privatbanker
väsendteliger. bidragit till våra näringars förkofran, och
nu vill man omedelbart efter 2:ne för näringarne gynnsamma år,
sedan till följd af den ökade penningelillgången en mängd industriella
företag upstått, vidtaga en mesyr, som ovilkorligen måste
medföra dessa företags totala undergång och näringsidkares ruin.
Ett sådant förfarande tror jag icke vara väl betänkt.
Man har vid början af denna diskussion yttrat, att privatbanks-intresset
uphäft sig till en makt i staten, för hvilkens bekämpande
kraftiga åtgärder måste vidtagas. Jag har äfven erfarit,
att representationen under de sednare åren ihärdigt arbetat
emot denna makt samt pålagt densamma hårda och tryckande
band, samt beredt bankernes aklie-egare en stor skada genom att
obilligt nedsätta oell försämra de vilkor, under hvilka privatbankerne
ega att drifva deras rörelse. Jag måste tillstå att det förefaller
mig vara en besynnerlig makt i staten, som måste underkasta
sig hvilka vilkor sora erbjudes dem, för att fortfarande kunna
existera. Om tillräckliga åtgärder voro vidtagna för att skydda
de näringsidkande mot de förluster, som skulle blifva en följd
af privatbankernas uphörande, eller, rättare sagdt, af indragningen
utaf den del af deras utelöpande sedlar, genom hvars lång
-
140
Den 6 Augusti.
varigare cirkulation i den allmänna rörelsen dessa banker draga
den betydligaste vinsten, om, säger jag, sådana åtgärder voro vidtagne,
skulle äfven jag tilläfventyrs yrka vidblifvandet af det beslut
som vid 1844—45 årens riksdag af Sländerne fattades. Vid
nu pågående riksdag liar visserligen ett förslag blifvit upgjordt
att ersätta privalbankerne geuora kreditanstalter, uti hvilka privata
personer, med förlag från riksbanken, skulle med samma
banks sedlar drifva lånerörelse. Jag skulle hafva godkänt ett sådant
förslag, om jag hade varit öfvertygad alt dessa kreditanstalter
verkligen skulle kunna ersätta privatbankerne, men under nuvarande
förhållanden tror jag icke detta kunna blifva händelsen,
hvilket på ett fullkomligt tillfredsställande sätt af den afgifna reservationen
uplyses. Under sådana omständigheter anser jag den
föreslagna indragningen af de nuvarande minimi-sedlarne vara i
högsta grad otjenlig och skadlig, för den allmänna rörelsen. Ingen
som har den minsta erfarenhet af denna rörelse kan ett
ögonblick betvifla, att antalet af privatbankernes sedlar å 3 r:dr
16 sk, b:co vida öfverstiger antalet af de öfriga, och min erfarenhet
är den, att om jag i handel oell vandel fått en sedel å
6 r:dr 33 sk., så har jag fått 5 på 3 r:dr 16 sk., till så mycket
större belopp äro de sednare utelöpande och då kunna de icke
såsom en värd talare yttrat, suppleras genom sedlarne å 6; 33,
ty dessa bibehålla sig icke på långt när så länge i rörelsen.
Af dessa skäl och då jag icke vågar tillstyrka ett ovilkorlig!
bifall till hvad Hr Bergman i sin motion föreslagit, anser jag alt
representationen handlade klokast, om den öfverlemnade lill Regeringen
alt bedöma den tidpunkt vid hvilken den ifrågasatta indragningen
af privatbankernes nuvarande rainimi-sedlar borde vidtaga,
emedan Regeringen bättre än representationen är i tillfälle
att bedöma sådana för handen varande omständigheter och förhållanden,
hvilka skulle göra en sådan indragning oskadlig för
näringarnes fortfarande bestånd och förkofran. Jag instämmer således
lill alla delar med Frih. Palmstjerna och anhåller om propos.
å bifall till Hr Lagergrens förslag.
Då nu öfverläggning ansågs vara fulländad, framstälde H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, alt sedan Hr Rosenblad frångått sitt yrkande
att med afslag å Utskms betänk., R. o. Ad. mätte bifalla Hr
Bergmans ifrågavar. motion, endast 2:ne yrkanden ifrågakommit,
åsyftande, det ena bifall till Utskms betäok. och det andra afslag
derå med bifall tilt Hr Lagergrens vid betänk, fogade reservation;
hvarefter II. Ex. först hemställde om R. o. Ad. bifölle hvad
Ulskm i afseende på Hr Bergmans motion tillstyrkt.
Härvid ropades Ja och Nej, hvarefter H. Ex. hemstälde om
R. o. Ad. behagade bifalla det tillstyrkande som innefattas i Hr
Lagergrens vid Utskms betänk, fogade reservation, hvilken propos.
äfven besvarades med blandade Ja och Nej, hvarpå H. Ex.
förklarade det han trott sig finna att härvid Ja varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor begärde votering.
Den 6 Augusti.
141
Upläsles till justering och godkändes följande votenspropos.
Den, som bifaller det i l:sta punkten af Banko- och LagUtsk:ns
betänk. N:o 1 gjorda tillstyrkande att Hr Bergmans motion
icke må bifallas, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, bifaller R. o. Ad. den af Hr Lagergren i nämnde
betänk, bifogad reservation uttryckta mening.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 20.
Nej — 19.
Härefter förekoramo de öfriga punkterne i Utsk:ns betänk,
hvarvid R. o. Ad. utan diskussion biföll hvad Ulsk:n tillstyrkt
sarai lade till handlingarne yttrandet, ang. väckte förslag i fråga om
octrojers meddelande för privatbanker samt sådane bankers sedlars
emottagande i allmänna upbörden.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:ns d. 2 och 5
dennes på bordet lagde utlåt. N:o 123, i ani. af väckt motion
om åtgärders vidtagande för verkställighet i Sverige af Norrska
och i Norrige af Svenska embetsmyndigheters beslut.
Hr Printzensköld, Garl: Den motion, som föranledt
detta utlåt., är af samma innehåll som en utaf de motioner, hvilka
i anledn. af Const.-Utsk:s s. k. Decharge-betänk. bär på Riddarhuset
väcktes men å hvilka, såsom olagligen tillkomna, R. o.
Ad. vägrade remiss. Sedan likväl dylika motioner blifvit hos andra
Riks-Stånd väckta och till Utsk. remitterade, förekom en af
dem uti gårdagens plenum och blef föremål för R. o. Ad:s beslut,
ehuruväl jag protesterade emot behörigheten att till öfverläggning
företaga en så beskaffad fråga. Jag inser visserligen att
R. o. Ad. äfven denna gång skall förfara på enahanda sätt, men
kan likväl icke underlåta att i prot. nedlägga min protest emot
ett så grundlagsvidrigt sätt alt tillvägagå, ty då en fråga af ett
riksstånd en gång blifvit förklarad olagligen tillkommen och på
denna grund vägrad behandling, bör samma fråga aldrig under
hvad form som helst kunna ånyo blifva föremål för samma Stånds
öfverläggning. Hade ifrågavar:de motion i laglig ordning tillkommit,
skulle jag gerna med min röst hafva understödt nu föredragne
deröfver afgifne utlåt., men då jag icke kan gilla de medel
som blifvit begagnade för alt bereda framgång åt frågan, måste
jag, i öfverensstämmelse med hvad jag förut i ett dylikt fall
förfarit, alvarligt protestera emot det nu föredragne utlåt:s uptagande
till pröfning.
Gr. Lagerbjelke, Gast.: Den siste värde talaren har om
-
142
Den 6 Augusti.
nämnt alt denna fråga tillförene under innevar. riksdag varit i
motionsväg på Riddarhuset väckt samt alt å densamma remiss
blifvit vägrad. Detta var för mig en aldeles okänd nyhet, men
eftersom den värde ledamoten på denna omständighet grundat sitt
yrkande att nu förevartde fråga icke borde till pröfning uptagas,
så är väl förhållandet af honom bättre kändt än utaf mig. I
sådant fall ber jag den värde talaren upgifva, när den åberopade
motionen här väcktes.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då jag anmälde mig log jag för
afgjordt att Hr Printzensköld, innan han afgaf sitt förra yttrande,
hade gjort sig väl underrättad om den motion, emot hvilkens uptagande
till pröfning han protesterade. Han förmälde ali en dylik
motion som den i delta utlåt, behandlade blifvit här på Riddarhuset
väckt men vägrad remiss. Gr. Lagerbjelke har val satt
denna upgift i tvifvel, men om än så skulle förhålla sig, ser jag
intet hinder för R. o. Ad. att, detta oaktadt, företaga ifråg:de
utlåt, lill afgörande. Om än motion af sådant innehåll blifvit
härstädes väckt men nekad remiss, men en dylik motion hos ett
annat Riks-Slånd afgifvils samt remitterats lill vederbörligt Utsk.
och detta Disk., såsom dess ovilkorliga skyldighet är, till Stånden
inkommit med utlåt, öfver den remitterade motionen, så måste
R. o. Ad. uplaga detta utlåt, till afgörande, ty hvarken R. o.
Ad. eller något annat Stånd har rättighet att kontrollera, huruvida
de öfriga Stånden eller deras Talmän vid remiss af motioner
lagligen förfara eller icke. Jag hemställer lill hvars och ens eget
omdöme, hvart det skulle taga vägen, om det ena Ståndet, vid
behandlingen af en från Utsk. inkommen fråga, skulle företaga
sig att undersöka, huruvida det andra Ståndet gått lagligt tillväga
vid den remiss som föranledt Utsk:s betänk. En sådan granskningsrätt
vore ju en orimlighet, aldeles stridande emot vår
grundlags både bokstaf och anda, samt skulle helt och hållet tillintetgöra
möjligheten af alla riksdagsförhandlingar. Härmed torde
det vara tillräckligen bevisl, att llr Printzensköld saknat all
grundlagsenlig anledning att protestera emot det nu föredragne
utlål:s företagande till afgörande och att R. o. Ad. är oförhindrad
att öfver sjelfva frågan, på sätt dera bäst synes, besluta.
Hr Printzensköld: Det kan vara möjligt att mitt minne
felat i afseende derpå, huruvida den ifrågav:de motionen blifvit
väckt på detta rum eller icke, men jag ber alt få erinra Gr.
Lagerbjelke, alt denna motion haft samma uprinnelse som de motioner
hvilka af Hr Grin, i anledn. af Const.-Utsk:s s. k. Decharge-betänk.
härstädes och sedan af Ståndet undertrycktes, nemi.
den ena ang:de naturalisation åt utländske mån, och den andra,
som i gårdagens plenum förevar, ang:de en fråga, den jag nu för
ögonblicket icke drager mig lill minnes. Om Gr. Lagerbjelke
icke väckt motion i detta ämne så är det likväl ett faktum, att
den fråga som nu blifvit af Ekon.-Utsk. behandlad, äfven varit
framstäld af Const.Utsk., samt att R. o. Ad., vid behandlingen af
detta sednare Utsk:s framställning, förklarat, att Utsk. olagligen
Den 6 Augusti.
143
förfarit, enär den väckta frågan icke blifvit hänförd lill hvarken
den 106 eller 107 § R. F., och derföre lagt denna dess framställning
till handiingarne. Då således ostridigt är, att ifrågavrde
motion uprunnit från en olaglighet, begånget af ett R.St:s Ulsk.
anser jag mig i full konsequens med hvad jag vid ett föregrde
tillfälle yttrat, fortfarande hafva skäl att protestera emot en sådan
frågas upptagande till behandling, och, ehuru godt och nyttigt
ändamålet än må vara, är detta sätt att frambringa skrivelser
lill K. M. aldeles stridande mot vår grundlag och med min röst
kommer jag aldrig alt dertill bidraga.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har omnämnt
att man bör vara konsequent i sitt förfarande, äfven medgifver
jag gerna alt den värde ledamoten i denna fråga förfarit ganska
konsequent, ty i sitt första anförande bedrogs han af sitt minne
och på grund af ovigtig uppgift drog lian sina konklusioner. I
delta sitt sednare yttrande har han äfven blifvit sviken i sitt
minne och i följd af en oriktig upgift om förhållandet kommit
till sina gjorda slutsatser. Den fråga, som nu blifvit af Ekon.-
Utsk., på grund af en der remitterad motion, till R. St:s afgörande
öfverlemnad, var nemi. framställd af Const.Utsk. icke på
grund af 37 § RiksdagsOrdn. utan just på grund af 107 § R. F.
och blef i denna sin egenskap af R. o. Ad. handlagd, men aldeles
icke, såsom Hr Printzensköld förmenar lagd till handiingarne,
såsom olagligen tillkommen. Således torde man finna, alt
när grunderne för Hr Printzenskölds båda yttranden på detta sätt
ramlat, hans på dessa grunder byggda konklusioner äfven måste
dela samma öde.
Uppå härefter framställd propos. blef förevar:de utlåt, af R.
o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2 och 5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 124, i ani. af väckt motion om
undersökning af förhållandet med Klockarejordarne på Gottland.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag nu går alt vördsamt
tillstyrka R. o. Ad. alt bifalla den underd. skrifvelse, som i
detta utlåt, blifvit föreslagen att till K. M. atlåtas, anhåller jag
att få yttra några ord såsom ytterligare skäl dertill. Motionären
har visserligen i sitt mern. upgifvil åtskilliga skäl, hvarpå han
grundat sin begäran, men likväl är förhållandet med klockarejordarne
på Gottland sådant, att det ännu måste betraktas såsom
till största delen outredt. Det är ganska sanni att en del af dessa
jordar äro afsöndrade från prestgårdarne, fastän dessa afsöndringar
blifvit blandade med andra hemmansegor, hvilket är en
följd af egoblandningens allmänhet på Gottland, men det linnes
äfven andra lägenheter, hvilka blifvit anslagne till klockarehemman.
Förhållandet är nemi. det, att då gästningen ännu såsom
en skyldighet ålåg all jord, preslerskapet äfven var denna skyldighet
underkastadt, men till gästningens fullgörande lemnades
lii
Den 6 Augusti.
kronospanmål, såsom elt slags vederlag för denna gästningsskyldighet.
När gästningen sedermera uphörde så fingo Kyrkoherdarne
på Gottland behålla delta vederlag och jord afsöndrades
från prestebotten till klockarelägenheter. Det är således nödvändigt
alt denna fråga blifver närmare utredd för att komma till
del mål som motionären åsyftat.
Såsom ännu ett skäl till bifall å den föreslagna skrifvelsen
får jag nämna, att genom de nu pågående laga skiftena å Gottland
jorden å denna ö kommer att undergå många förändringar
så till natur som hemmantal samt att allt detta äfven kommer
att inverka på klockarejordarne och att det således är nödvändigt
ali undersökning och reglering ål dessa lägenheters nlskylder på
förhand eger rum.
På dessa skäl anhåller jag vördsamt att R. o. Ad. behagade
bifalla den i detta utlåt, föreslagna underd. skrifvelsen.
R. o. Ad. biföll Utskrs förevartde utlåt.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2 och 5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 125, i fråga om optionsrätt för
arrendator af annex- och mensal-hemman, eller för hans enka
och barn vid nytt arrendes afslutande.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Idella utlåt, har Allm.
Besv.- o. Ekou.Utsk. icke utredt af hvad natur de ifrågavartde
hemmanen äro. Såvida de härröra från enskilta donationer, skulle
jag icke tro alt det tillkommer R. St. alt fastställa några vilkor,
som inskränka eganderätten till dessa hemman. En sådan reglering
med jordlägenheter, som den ifrågavartde, tillkommer icke
Slaten, i fall icke lägenheterna äro densamma tillhörige. Jag
skulle således tro att Ulsk. i detta fall befattat sig med ett ämne,
som i det outredda skick, hvari detsamma sig belinner, icke bordt
blifva föremål för Utsk:s bandläggning. Ifall, såsom jag först nämnt,
dessa hemmao, eller åtskilliga af dem, innefatta enskilta personers
donationer, torde en hvar lätteligen Anna, att R. St. icke
kunna tillägga arrendatorerne af dessa hemman optionsrätt att bibehålla
arrendena. Då det nu mera är för långt lidet på riksdagen
för att en återremiss skulle vara lämplig, anhåller jag att
R. o. Ad. med afseende på sakens outredda skick, mätte afstå
detta utlåt.
Hr Printzensköld, Carl: Lika med Gr. Mörner tror jag
att Ekon.Utsk. i detta utlåt, har befattat sig med elt ämne, som
rätteligen icke bordt utgöra föremål hvarken för detta Utsk:s eller
R. Sl:rs bedömande. Frågan rörer sådana hemman och lägenheter,
som tillhöra Ecklesiastikstaten. Jag för min del skulle
tro, att K. M. icke allenast kan, utan Ständernas begifvande, vidtaga
de beslut, som i afseende å dessa lägenheters begagnande kunna
finnas nödiga och nyttiga, utan äfven att K. M. kan fatta dessa
beslut utan att Ständerna deröfver behöfva höras. Här möter äf
-
ven ett
Den C Augusti.
115
ven ett annat hinder emot ärendets handläggning i den riktning
sora Ulsk. föreslagit, nemi. att vederbör:de, hvilka denna sak
egentligen angår, icke blifvit hörda. Det synes således icke vara
lämpligt alt R. St. ingå till K. M. med en underd. anhållan,
som man icke ens vet om den är verkställbar. Det ändamål som
motionären nu sökt vinna, kan lika lätt och kanske bättre vinnas
på ett annat sätt, ty alla de som hafva dessa annex- och mensalhemman
på arrende, äro oförhindrade att till K. M. ingå med
underd. anhållan att för sina enkor och barn erhålla optionsrätt
vid nytt arrendes afslutande, och K. M. är äfven oförhindrad att
då efter sig företeende omständigheter öfver en sådan anhållan
besluta. Af dessa skäl anser jag det vara en öfverflödig och
oriktig åtgärd af R. St. att lill K. M. aflåta en så beskaffad skrifvelse
som den nu föreslagna, hvarföre jag förenar mig med Gr.
Mörner och yrkar afslag å utlåt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Till de skäl, som de båda
föregtde talarne framställt för afslag ä ifrågavar.-de utlåt, anhåller
jag att lägga ännu ett, som icke torde vara aldeles o vigt igt, nemi.
att man bör sä myckel som möjligt söka förekomma, att vissa
slägter under en längre följd af är besitta samma hemman, ty
derigenom kunna de komma alt anse sig hafva ett slags eganderäll,
eller eli slags rättighet att till skatte köpa desamma, hvilken
rättighet de aldrig egt. .lag tror att man, genom alt fastställa
arrendetiden af dessa hemman till 30 år, tillräckligen sörjt
före att de komma att blifva väl och ändamålsenligt skötta, samt
att man icke hehöfver utsträcka denna arrenderätt i oändlighet,
då samma förhållande med dessa hemman skulle kunna inträffa
som med de s. k. Halländska kyrkohemmaneu. Detta är det ytterligare
skäl jag tagit mig friheten framdraga lill stöd för yrkandet
om afslag å nu förevarulé utlåt.
Hr Rosensvärd, Joh. Henr.: Jag bar begärt ordet för
att med några ord få bemöta de talares anmärkn:r, hvilka hafva
påstått, att Ekon.Ulsk. icke bordt befatta sig med ifrågavar:de
ämne. Såsom skäl härför har man anfört, att denna fråga vore
af beskaffenhet att K. M. kunde derom besluta utan R. St:rs hörande.
Jag ber att härvid få anmärka, att det just är sådana frågor,
hvars afgörande uteslutande tillhöra K. M., hvarmed Ekon.-  Utsk. eger att, på grund af väckta motioner, taga befattning, för
att, i händelse Utsk:s framställningar af R. St. gillas, desse sednare
måtte blifva försatte i tillfälle alt till K. M. i önskningsväg
framföra hvad de i dylika frågor för sin del anse nyttigt och
lämpligt. Således tror jag att Utsk. i detta fall icke öfverskridit
gränsen af sin utstakade verkningskrets.
Hvad för öfrigt sjelfva hufvudfrågan beträffar, så erkänner
jag gerna att de anmärkntr, som hår blifvit framstålda äro af
ganska betänklig art, och jag får dessutom äran tillkänngifva,
att jag inom Utsk. framställt till en del samma inkast, ehuru
9 H. 10
146
Den 6 Augus ti.
jag icke fann nödigt att emot Utsk:s i frågan fattade beslut anmäla
min reservation.
H. Ex. Ilr Frill. o. Landlm:s till bifall å Utskis utlåt, framstälde
propos. besvarades med nej, hvarefter H. Ex. hemställde om R.
o. Ad. behagade afslå förevande utlåt.
Ropades Ja.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskts d. 2 och 5 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 128, i ani. af väckt motion om
grundräntans fördelning och nedsättning.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Redan den af K. M. för några
år tillhaka tillsatta komité för förenklande af beskaltningsväsendet
och upbörds- samt redogörelseverket, en komité, hvilken
man ej torde kunna förebrå brist på liberalism och framåtskridande
åsigler, förehade frågan om en allmän skattejemkning, men
afstyrkte densamma, såsom mig synes, på ganska utförliga och
välgrundade skäl. Denna komilés betänk, blef, hvad denna fråga
beträffar, af R. St. vid sisllidne riksdag bifallet. Vid innevar.
riksdag hafva åtskilliga motioner blifvit väckta, åsyftande en förenkling
i grundränlorne samt sältet för deras utgörande m. m.,
äfvensom R. St. i samma ämne fått från K. M. emottaga en
nåd. propos. Deröfver hafva R. St. redan fattat sitt beslut. Sammalunda
hafva äfven R. St. afgjort åtskilliga frågor, hvilka afsett
en mera ingripande förändring af Svenska jordens nuvarande beskattning.
StatsUtsk:s afstyrkande utlåt. N:o 168, i anledn. af väckta
motioner ang:de hemmantalsiäntans afskaffande, samt N:o 169, i anledn.
af väckte motioner om rättighet alt köpa skattejord lill frälse m.
m., hafva redan blifvit af Ständerne gillade. Nu återstår endast den af
Gr. Liljencrantz väckte motion om grundräntornas fördelning och
nedsättning. Frågan är väl icke precist densamma som de 2:ne
nyssnämnde af Ständerne ogillade framställningarne, men jag skulle
tro, att R. St. genom desammas afslående uttalat en sä tydlig
opinion i alla dermed sammanhang egande frågor, att man vid
denna sistas behandling icke behöfver vara särdeles mångordig.
Utan att således vilja uptaga och utveckla alla de skäl, sorn tala
för ett afslag å nu föredragne utlåt., deruti Allm. Besv.- o.
Ekon.-Ulsk. hufvudsakligen tillstyrkt Gr. Liljencrantz^ motion,
anhåller jag endast att få göra en väsendtlig anmärkning emot
samma förslag. Denna är, att om äfven en allmän skattejemkning
skulle öfvergå all Svensk jord samt denna jemkning skulle
så till sina grunder som i sitt utförande vara med rättvisa och
billighet genomförd, så skulle likväl, inom en icke altför aflägsen
tidrymd, inom 10 h 20 år, förhållanderna hafva så betydligt förändrat
sig, alt samma grundskaltsfördelning, som vid den tid, då
skattejemkningen skedde, var rättvis och afpassad efter jordegendomarnes
olika värde, vid den sednare tidpunkten skulle vara
orättvis, tryckande och ojemn. En sådan förändring måste altid,
lill följd af sakernas naturliga gång, upkomma, ty den ena egendomens
afkastning updrifves genom en sorgfällig skötsel och nya
Den 6 Augusti.
147
odlingar, den andras åter försämras genom vanvård och bristande
företagsamhet, oberäknadt alla öfriga på egendomarnes värde inverkande
förhållanden, hvilka äro oberoende af egarne sjelfva.
Detta enda skäl är, enl. min öfvertygelse, så tillräckligt bevisande,
att jag anser alla de åtgärder som kunna vidtagas för att åstadkomma
skattejemkning, leda till intet annat än att för en tid förorsaka
en betydlig förändring i jordegendomarnes värden samt
en ganska betänklig rubbning och villervalla i bestående, sedan
sekler tillkomna förhållanden. Detta är det hufvudsakliga skäl
hvarföre jag för min del tillstyrker R. o. Ad. alt såväl nu som
framdeles afstå alla dylika framställningar.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl:
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag vågar vara af motsatt
tanke med den siste värde lalaien. Jag tror att det hufvudskål
han anfört emot Gr. Liljencrantz^ motion icke är så bevisande,
att det vore skål för R. St. all afslå den upmaning de erhållit
att så fort som möjligt afhjelpa det allmänt i landel öfverklagade
onda, som ligger i Svenska jordens olika beskattning, och
detta på ett sätt, hvarigenom ingen i sjelfva verket blefve lidande.
För min del anser jag de af motionären upgifna grunder vara de
rätta och att om R. St. öfverlemnade till K. M. att föranstalta
om ett förslags upgörande, som hufvudsakligen vöre på dessa grunder
bygdt, så skulle ett för fäderneslandets lugna och fredliga utveckling
till ett högre och allmännare spridt välstånd gagneligt
resultat kunna upkomma. Jag anser den sanna konservatismens
bestämmelse och pligt vara att i tid söka undanrödja alla sådana
i samhället befintliga förhållanden, hvilka kunua gifva de revolutionäre
en i mängdens ögon grundad anledning att förorda det
bestående samhällsskickets omstörtande, och om konservatismen försummar
denna sin pligt, blifver ovilkorligen följden den, att propagandan
tager likasom fasta på dessa förhållanden och begagnar
dem till de käpphästar, hvarpå den i tid och otid rider,
tilldess den slutligen hunnit så fullkomligt hos folket inpregla öfvertygelse!!
om dessa förhållandens skadlighet och orättvisa, att
massan finner sig upmanad att på hvad sätt som helst blifva ett
så tryckande ok qvitt. Derföre alt jag anser att man, medan
man har lugn i landet och sinnena, bör genom billiga och verkställbara
reformer betrygga sig för en möjligen framdeles utbrytande
storm, derföre anser jag det vara skäl att antaga den föreslagne
skrifvelsen till K. M. och anhåller att R. o. Ad. dertill
måtte lemna sitt bifall.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag för min del kan Icke
instämma i Utsk:s förslag i afseende å den föreslagna underd.
skrifvelsen till K. M., ty jag anser den vara omöjlig att af K. M.
verkställas. Jag ber alt i korthet få redogöra för de skäl, som
grundat denna min öfvertygelse. Dessa äro hufvudsakligen 2:ne.
Det första har redan af Hr von Troil blifvit tillfredsställande ut
10*
-
J48
Den 6 Augusti.
veckladt och det andra är att jag anser de grunder, som blifvit
föreslagna för den ifrågasatta operationens utförande icke vara antagliga,
om man än skulle gilla det med denna operation afsedda
ändamål.
För att nu förbigå den omständighet, alt den föreslagna skrifvelsen
förutsätter möjligheten af alt Regeringen skulle hinna till
Rikets nästsammanlrädande Ständer framlägga ett utförligt detaljerad!
förslag i ett så vidt omfattande ämne, hvilket förslag skulle
hufvudsakligen vara byggdt på de af motionären föreslagna och
af Ulsk. lill större delen gillade grunder, ber jag all få emot sjelfva
dessa grunder framställa några anmärknir, hvilka i min tanke
bevisa desammas oantaglighet. Jag vill börja med 3:dje punkten
sid. 2 af Utsk:s betänk. Lier står ”att all i mantal satt jord,
som besitles under eganderätl, bör ingå i gruudskattejemningen
och på det att ännu varande kronohemman ej må derifrån uteslutas,
böra åboerne åläggas att begagna den medgifna skatteköpsrätten”.
Ilär föreslås således alt man borde ålägga kronohemmansåboer
att begagna sig af den dem medgifua skatteköpsrällen.
Jag hemställer till Eder, Mine Hrr, är sådant möjligt, är så
dant
verkställbar!? Kan man väl tvinga personer att begagna
sig af dem beviljade rättigheter? Det vore ju ett uppenbart
våld att befalla dem betala de summor som erfordrades
för alt till skatte lösa de hemman, hvilka de under en läng
följd af år med stadgad åborätt innehaft. Vidare läses i samma
punkt: ”att då del jemväl vore en fördel, att den egen
dom,
som innehafves under fideikommissrält, ingick i den föreslagna
skattejemningen, torde hindret deremot kunna undanrödjas,
om sådana vilkor för den blifvande ersättningssumman
stadgades, ali efterföljande fldeikonimiss-innehafvares rätt derigenom
betryggades”. Del torde vara ganska svårt, om icke omöjligt
för Konung och Ständer att genom eli maktspråk, oförenligt
med våra lagar, förordna alt fideikommiss-egendomarnes och dess
innehafvares rättigheter skulle förändras på det sätt Ulsk. här föreslagit.
1 9:de punkten föreslås, ali de egendomar, som få grundräntan
förminskad, skulle intecknas till det belopp, som erfordrades
till säkerhet för de af Riksg:skont. utfärdande obligationer,
hvarmed ersättningen lill de jordegare, som få grundränta eller
högre sådan sin jord åsatt, skulle bestridas. Det är allmänt kändt,
att en mängd egendomar äro så öfverinlecknade, alt den föreslagna
säkerheten för staten blefve ringa eller ingen. I 9:de och
10:de punkleme omtalas den amorteringsprocent som skulle erläggas
för att efter en viss lid döda det af Slaten åt en del af
jordegarne försträckta kapital, men beloppet af denna procent är
icke bestämdt och derpå torde det väl hufvudsakligen bero om
hela förslaget kau af hemmansegarne antagas, ty man kan icke
förutsätta att dessa skulle vara villiga alt årligen uti skatt, ränta
och amorteringsprocent erlägga en större summa än deras nuvarande
skatter utgöra, för att dymedelst bereda en efterkommande
genereration lindring i skattebördorne. Della i korthet om hufvudgrunderna
för Gr. Liljencrantz’s förslag.
Den 6 Augusti.
149
Nu återstår alt granska de skäl Utsk. åberopat för sitt tillstyrkande
af nämnde motion oell den derpå grundade föreslagna
underd. skrifvelsen. Utsk. säger till en början: ”ali jordens olika
och högst ojemna beskattning i vårt laud har ulöfvat ett synnerligen
menligt inflytande på utvecklingen af vår förnämsta näring,
jordbruket, och skall tvifvelsutan fortfarande bidraga lill de tyngre
beskatllade hemmanens qvarhållande på samma låga ståndpunkt
af odling etc”. Detta anser jag vara ett ganska oriktigt resonnemang.
Man skulle kunna citera Hera 100 exempel derpå, att
kronoskaltehemmanen, oaktadt de öfverklagade skattebördorne,
hafva hunnit en lika hög ståndpunkt af odling som någonsin säterier
och öfriga frälsehemman. I Östergöthlands län, der jag är
bosatt och der skatterne äro ganska höga, kunna flera sådana
exempel företes. För öfrigt måste jag anmärka en väsendtlig
stridighet emellan Utsk:s motivering af den föreslagna skrifvelsen
och sjelfva skrifvelsen. Uti denna sista föreslår Utsk. ”alt R.
St. matte hos K. M. anhålla, det K. M. täcktes låta, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med af R. St. nu anmälande hufvudgrunder
etc”. Uti moliverne säger Utsk. deremot, att en af dessa
grunder, eller antagandet af taxeringsvärdet såsom måttstock på
jordens rätta värde, är oriktig, hvarföre Utsk. föreslår att jordens
upskatlning och värdering skulle ske genom serskilda kommissioner.
Låtom oss lemna denna motsägelse å sido och hålla oss
till detta Utsk;s förslag. En sådan af serskilda komiterade verkställd
upskatlning och värdering af all rikets jord skulle erfordra
en så lång tid och så ofantliga kostnader, att dessa sednare 100-  dubbelt skulle motväga de högst osäkra fördelar man af ett sådant
företag och en derefter följande skattejemkning kunde vänta.
Dessutom, i fall den föreslagna upskaltningen skulle blifva fullkomligt
rättvis, borde egendomarne i alla rikets provinser upskattas
af samma personer, ty eljest blefve dessa värderingar lika
ojemna som våra nuvar:de taxeringsvärden. Alla dessa af mig
nu i största korthet vidrörda omständigheter äro af den beskaffenhet,
att jag icke kan linna någon möjlighet alt antaga ifrågavande
förslag till grundränlornes fördelande och nedsättning, hvarföre
jag vördsamt anhåller, alt den i detta afseende föreslagna underd.
skrifvelsen måtte af R. o. Ad. underkännas.
Gr. Björnstjerna: Fullt erkännande vigten af ganska många
bland de anmärkningar sora den siste värde talaren framställt
emot Utsk:s utlåt., ber jag alt tili en början få fästa hans upmärksamhet
på en inadvertens, som han begått, då han påstått,
att Utsk:s motiver stridde emot den föreslagna skrifvelsen. Utsk.
säger nemi., ”att R. St. borde hos K. M. i underd:het anhålla,
det K. M. täcktes låta i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
etc”. Således har Utsk. tillkännagifva, att det icke helt och hållet
gillat de af motionären upgifna grunder, ehuru de hufvudsakligen
öfverensstämde med de som af Utsk. ansågos vara de rätta.
För min enskilta del får jag äfven medgifva, att jag icke
anser den föreslagna inteckningen af jorden vara lämplig för att
150
Den 6 Augusti.
bereda Staten säkerhet för dess försträckta kapitaler, men jag tror
alt om äfven denna bestämning i förslaget skulle utgå och någon
annan i stället antagas, hufvudgrunderne för samma förslag i alla
fall såsom fullt gällande qvarstå. Afven skulle jag tro att meningen
icke varit att hela förslaget skulle till alla sina delar vara
lill nästa riksdag sä fullständigt utarheladt, att detsamma då kunde
till Ständernes slutliga afgörande öfverlemnas, utan endast alt
detta förslag i dess väsendtligaste punkter skulle vara färdigt att
erhålla Ständernas godkännande. Deremot tror jag, i motsats till
Frih. Palmstjerna, att ingen torde kunna neka, det icke skatternas
högst olika och ojemna fördelning haft ett menligt inflytande
på jordbruket i landel. Det finnes t. ex. kronoskattehemman,
som äro så tungt beskattade, alt nästan ingen bryr sig om dem
utan öfverlåler dem till brukning emot snart sagdt intet arrende.
Sådana omständigheter måste verka nedslående på hvarje sann fosterlandsvän,
och det är derföre jag icke kan underlåta att med
min röst understödja ett förslag, som på eli enkelt och med rättvisans
fordringar öfverensstämmande sätt vill bereda lindring i
denna så hardt beskattade jords bördor.
Gr. Sparre, Erik: I frågan om nyttan, ändamålsenligheten,
till och med nödvändigheten af en åtgärd i den riktning motionären
här föreslagit, är jag af väsendtlig olika mening med de
talare som yrkat afslag å nu förevarrde betänk. Jag tror lika
med Gr. Björnstjerna, all en förändring i jordens beskattning är
nödvändig, att en nedsättning af grundräntorna för vissa hemman,
hvilka f. n. äro för tungt beskattade, är i högsta grad af behofvet
påkallad. Jag får äfven vitsorda det af nämnde Gr. upgifna
förhållande, att Hera kronoskattehemman äro så tungt beskattade,
att egarne deraf uplåta deni lill brukning under en lid ulan allt
arrende. Att så är förhållandet med flera hemman af denna jordnatur
känner jag speciel!. Del kan icke heller bestridas alt olikheten
i beskattningen alstrar en viss afundsamhet, en viss bitterhet
hos de egare, hvilka fiuna sin jord så tryckande skattlagd,
under det de se andre jordegare, innehafvare af den s. k. privilegierade
jorden, vara från en mängd skattebördor alldeles befriade.
Jag tror alt det tillhör en försigtig och förutseende lagstiftning
att söka rätta och ändra sådana förhållanden, som upväcka
afvoghet och bitterhet hos en del af samhällets medlemmar. Alt
bibehålla en så i ögoneu fallande olikhet i rättigheter, som emellan
egarne af den privilegierade och icke privilegierade jorden f. n.
eger rum,öfverenss(ämmer icke mera med tidsbegreppen och lagstiftaren
handlade försigtigt om han i tid sökte afhjelpa denna olikhet. Tilläfventyrs
kunde eljest den dag komma,då man med våld tog hvad man
icke lyckats i godo och emot ersättning bekomma. En sådan dag
kan verkligen inträffa Mine Hrr! och helt nyligen har en af Europas
mäktigaste och i civilisation längst framskridne nalionar,
nemi. Preussen, gifvit oss ett varnande bevis derpå. Vi hafva sett
lagstiftande makten i detta land genom ett penndrag uphäfva sälerifrihelen
ulan ali lemna den samhällsklass, som var i åtnjutande
Den 6 Augusti.
151
af denna frihet någon ersättning fur densammas förlust. Den
dag, då något sådant skulle kunna inträffa här i vårt fädernesland,
der aktningen för lagen och för de af densamma helgade rättigheter
ännu är rotfästad hos större delen af nationen, anser jag
visserligen vara långt aflägsen, men jag anser äfven det tillkomma
en viss lagstiftning att i tid undanrödja alla de missförhållanden,
som möjligen skulle kunna framkalla en sådan dag, ty Mine Hrr,
det är bättre att förekomma än förekommas. Del förslag, som
här blifvit framlagdt för att bereda likhet i Svenska jordens beskattning,
nemi. att den beskattade jorden skulle gifva och den
skattfria emottaga ett efter vissa grunder bestämdt kapital såsom
ersättning för å ena sidan minskad och å andra sidan åtagen grundskatt,
samt att den kapitalskuld, hvari den ena delen af jorden
sålunda råkade, skulle under tidernas lopp genom årlig amortering
dödas, anser jag vara en tjenlig och på rättvisa grunder
bygd medelväg emellan de i detta afseende så skarpt åtskiljda intressena.
Jag gillar således sjelfva tendensen af förslaget och
skulle önska att deråt skänktes mera upmärksamhet, men jag måste
beklaga, att det icke blifvit i afseende å de närmare delaljbestämmelserne
bättre utarbetadl än som skett af Ekon.Ulsk. och
i detta fall delar förslaget lika öde med de många andra som af
nämnde Utsk. under denna riksdag blifvit handlagde. Då jag således
måste erkänna, att detta förslag är hehäftadt med många
och väsendtliga brister, af hvilka en del blifvit af Frih. Palmstjerna
påpekade, nödgas jag icke utan verklig afsaknad förklara,
att jag icke kan med min röst bidraga till förslagets framgång
i dess närvarande skick. Att R. St. skulle lill K. M. aflåta en
så ofullständig, så litet sägande, jag ville nästan säga, så löslig
skrifvelse, som den hår föreslagna, anser jag icke vara R. St. värdigt.
Innan beslut i en sådan fråga fattas, bör densamma vara
noggrannt undersökt, väl bepröfvad och till alla sina delar, såväl
till hufvudgrunder som detaljer, omsorgsfullt skärskådad och öfvertänkt.
Om icke riksdagens slut vore så nära för dörren, skulle jag
för min del hafva tillstyrkt en återremiss af betänk., men nu
återstår för mig ingen annan utväg än att i anseende till frågans
outredda skick afslå betänk., men jag beklagar detta förhållande
och är öfverlygad att frågan skall vid eli nästföljande riksmöte
återkomma, då jag önskar densamma en bättre behandling och
skall i allt hvad på mig ankommer, söka att befordra densammas
lyckliga lösning.
Hr Printzensköld: Då slutet af Gr. Sparres anförandesynes
innefatta ett biträdande af de skål, hvarpå Frih. Palmstjerna
och Hr von Troil grundat sina yrkanden om afslag å ifrågavar:de
betänk., så tyckes det väl icke löna mödan att fästa sig vid de
praemisser, som Hr Gr:n i början af samma anförande begagnade
för att ådagalägga behofvet af någon åtgärd uti ifrågavar:de afseende.
Jag ber likväl att få i korthet beröra Hr Gr:ns påstående,
att det skulle finnas kronoskattehemman, sorn voro så hardt betun
-
152
Den 6 Augusti.
gade, att de blifvit till brukning ulan någon afgift uplålne. Först
och främst måste jag bekänna, att eli sådant förhållande varit
mig alldeles obekant och förefaller mig i högsta grad otroligt,
men om än såsom sanning antagas må, att något kronoskattehemman
finnes så tungt onereradt, alt det icke förmår utgöra sina
skatter, så tillåta förfaltningarne innehafvaren all i laga ordning
söka förmedling och på denna våg bereda sig en rättvisare beskattning.
Detta tyckes väl vara både vida enklare och naturligare
för alt vinna rättelse i ett möjligt missförhållande, ån alt
öfverlåta hemmanet ulan arrende åt hvem som helst, som vill
åtaga sig alt ansvara för skatten, en utväg, som jag på det högsta
bet v illa r alt någon Svensk kronoskaltehemraansegare begagnar.
Dernäst förefaller det mig såsom något förhastadt af Gr.
Sparre att fälla ett yttrande, hvaruti förespeglas möjligheten all
man i vårt land skulle en dag kanhända taga med våld hvad man
annars icke kunde bekomma. Lika gerna kan man öppet drifva
socialistiska läror och förespegla alt den dag snart kommer att
randas dä den fattige lager hvad han behöfver af den rike. Icke
heller torde det vara lämpligt alt åberopa exemplet från ett annat
land, der en åtgärd uti ifrågavande afseende blifvit vidtagen,
som varit orättvis och innefattande ett våld emot beslående rättigheter.
Jag ber att fä erinra, att detta land, nemi. Preussen,
vid den liden befann sig uti revol ti I ionst il Ist å n d och jag beklagar
att Adeln derstädes varit nog svag ali icke motsätta sig dylika
åtgärder, utan, sedan ordningen i landel blifvit återställd, låtit
det bero vid det våld man emot densamma utöfvat.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den öfvertygelse, som
Hr Gr. Sparre i denna fråga förmält sig hysa, kan jag icke i ringaste
män dela. Jag tror icke alt ur rättsgrund den åsigten kan
försvaras, att den, som köpt ett hemman under förlitande på beståndet
af vissa af Slaten garanterade förhållanden, bör genom eli
maktspråk från Statens sida ensidigt och till förmån för andra
samhällsmedlemmar emot sitt bestridande alhändas de rättigheter,
sora varit honom, såsom ägare af den Omnämnde fastigheten tillförsäkrade.
Ett ibland de första och oeftergifligaste vilkoren för
ett ordnadt samhälle är att hvar och en af Staten betryggas vid
orubbadl^ åtnjutande af sina en gäng lagligen förvärfvare rättigheter.
Algärden alt, såsom man försigtigt uttrycker sig, jemna
olikheten i raedborgarnes rättigheter och skyldigheter är första
steget på den bana, som leder lill hela samhällstillståndets uplösning,
ty der icke enskild egande rätt respekteras, der inträder
förr eller sednare anarki och våld, och med samma skäl som
man kan flytta skyldigheten att utgöra en skatt från den ene jordägarens
hemman lill den andras, med samma skäl kan den ena
samhällsmedlemmen säga åt den andra: ”gif hit hvad du eger,
jag behöfver del”. Det blir till slut endast den råa styrkan som
i sådant fall kommer att stifta lag, och tillämpa densamma. Dertill
leder småningom det nu upgjorda förslaget, men sedan map
beträdt denna bana, sä år det icke mera mödan värdi, att för up
-
Den 6 Augusti.
153
rällhållandet oell Värnandet af ett sådant samhälle göra några upoffringar.
Såsom skäl för antagandet af ifrågavar:de förslag liar Hr Gr.
Sparre bland annat andragil, ali det skulle gifvas flere kronoskattehemman,
som äro så hardt beskattade att de ulåias lill brukning
utan all afgift till jordägaren. Om förhållandet äfven på
något ställe skulle vara sådant, — hvilket jag på den värde talarens
ord måste tro, ehuru sjelfva faktura är för mig obekant.
— så bevisar detta i alla fall icke något för talarens mening.
Flera audra omständigheter än för hög beskattning, kunna hafva
framkallat det omnämnde förhållandet, hvilket kan inträffa med
all jord äfven den i beskattningshänseende mest gynnade. Jag
skulle kunna tillhandagå Gr. Sparre med uplysningar om 2 mantal
frälse, belägne i Westmanland och lydande under en fideikomissegendom,
hvilka, såsom jag vill minnas, blefvo lill en början
under 3 års tid uplåtna lill brukning utan någon arrendeafgift,
emedan de voro i ett så vanskött och förfallet skick, att ingen
arrendator ville på andra vilkor dem emottaga. Häraf torde man
kunna finna huru haltande sådana exempel äro och huru litet
man utan noggrann undersökning kan antaga dem såsom fullt
gällande bevis. Vanskötsel och vanvård af egendom kan alltid
tänkas såsom möjlig, neli skulle tillvaron af ett sådant försämringtillstånd
vara giltigt skäl för befrielse från förut åliggande skattebördor,
så skulle med en konseqvent tillämpning af denna sats,
den jemning i skatterna, sora man verkställer i dag, redan vid
slutet af året, eller åtminstone efter några års förlopp, befinnas
orättvis och felaktig. Den ena egendomen råkar i händerna på
en person, sora eger förmåga oell insigter alt odla och förkofra
densamma, den andra åter kommer att vårdas af en person, sorn
icke en gång kan vårda sig sjelf och ännu mindre hvad han fåll
sig anförtrodt. Skulle nu den förre straffas, för det han är en
duglig och nitisk arbetare, för del han roed svett och möda odlat
och förbättrat sin jord, skulle, säger jag, denne straffas, med
att få sig pålagd den lates och vårdslöses börda, och denne sist
nämnde
åter belönas, derigenom alt en del af skalterne å hans
jord flyttas öfver å den andras?
För att nu återkomma till sjelfva förslaget, ber jag att få
med några ord fästa upmärksamheten på, huru omöjlig en rättvis
och öfver hela landet lika jemkning af skatterna är att verkställa.
Den föreslagna upskattningen af hemmanens värde borde, för att
blifva fullkomligt rättvis och motsvarande verkliga förhållandet,
verkställas af samma personer, ty man känner nogsamt huruolika
den individuella upfatlningen af saker och förhållanden är. Man
har ständigt exempel på huru en och samma egendom blifvit af
olika personer olika värderad. Då nu det, enl. sakens natur, är
omöjligt att samma personer skulle kunna medhinna alt upskalta
och värdera all rikets jord, utan åtskilliga personer måste få sig
olika delar af landet för sådant ändamål tilldelade, så kan den anbefallda
värderingen icke blifva absolut rättvis eller i fullkomlig
öfverensstämmelse med det ena jordestyckels verkliga värde i för
-
154
Den 6 Augusti.
hållande till det andras. Hvilka säkra och tillförlitliga grunder
skulle dessutom för en sådan värdering kunna fastställas. Vi veta
alla efter luiru många olika grunder hemmanen i de serskilta delarne
af riket äro skattlagde. Att nu för alla dessa utfinna en
gemensam öfver hela riket lika tillämplig måttstock för jemförelsen
lärer knappast vara möjligt. Med ett ord, jag linner delta
förslag vara till sina luifvndgrunder så obestämdt, till sin verkställighet
så oulförbart och till sin tendens så vådligt, att jag anser
detsamma i intet afseende vara förtjent af de loford, hvarmed
åtskilliga talare gifvit detsamma, ulan får jag (örena mig med
dem, som yrkat afslag ä delta betänk.
Gr. Sparre: Jag måste bekänna att jag icke fattar, huru
de oskyldiga ord jag i denna fråga uttalat kunnat hos mina vedersakare
alstra så mycken hetta, att de med häftighet, nästan
med förbittring, talat om ”benägenhet för socialistiska läror” och
”lörespeglingar om anarki och våld”. Jag får en gång för alla
förklara, att jag i afseende på alla de läror och theorier, hvilka
i iner eller mindre män söka att omskapa del nuvarande samhällsskicket,
delar samma åsigter med mina motståndare i denna
speciella fråga. Jag önskar lugn samt samhällets lugna och fredliga
fortskridande lill högre utveckling i alla riktningar, men just
derföre, Mine Hrr, att jag önskar bevara detta lugn, vill jag att
man i tid skall vidtaga sådana reformer, alt desammas underlåtande
icke i en framlid möjligtvis skulle kunna förorsaka ”anarki
och våld”. Man har sagt, att detta förslag skulle hvälfva skatterna
frän den ena till den andra. Jag ber att få erinra, att
här icke är fråga om att hvälfva skattebördorna från den ena lill
den andra, här är endast fråga om alt genom en billig och rättvis
jemkning och emot stadgad ersättning för de lidande fördela
de grundskatter, som f. n. alltför hårdi trycka en del af den
Svenska jorden, på all fäderneslandets jord, så att för den skattdragande
allmogen minsta skymt försvunne _alt klaga öfver det
orättvisa och tryckande i deras beskattning. Ar detta all förorda
anarki och våld? Ar det icke snarare att vilja undanrödja den
minsta anledning dertill? Att ordna och reglera del system, hvarefter
rikets jordägare efter en allmänt gällande grund, i likhet
med landels öfriga samhällsklasser, skola bidraga att bestrida de
kostnader som erfordras för samhällets uprätthållande och förkofran,
delta måtte väl vara en finansåtgärd som den lagstiftande
makten i ett land kan tillåta sig.
Man har sagt alt det land, der eganderätten icke skyddas,
förr eller sednare hemfaller under anarki och våld, men jag säger,
att det land, der raan härdnackadt motsätter sig alla tidsenliga
och med billighet ulförbara reformer, snarare väntas af ett
sådant beklagansvärd! öde. Jag har genomrest åtskilliga af Tysklands
stater. Jag har hört och erfarit, huru man t. ex. i Hanover
och Sachsen prisat sig lycklig derföre att man i lid afböjt
de stormar, som kunnat upväxa ur i samhällsskicket befintliga
missförhållanden, under det man i andra Stater, t. ex. Preussen,
Den 6 Augusti.
155
djupt beklagat alt man, trotsigt förlitande sig på håfdvunna rättigheter
och insöfvande sig i en olycklig säkerhet, motsatt sig de
billiga reformer som äskats, hvarföre man ock en dag funnit sig
utan ersättning beröfvad de rättigheter, på hvilkas okränkbarhet
man litat. Detta till svar på Gr. Mörners yttrande om del föreslagna
våldförandet af eganderätten.
Samma värde talare har äfven påstått att en fullkomligt med
rättvisan öfverensstämmande grund för en dylik skaltejemknings
genomförande icke kan upletas. Jag har tagit kännedom om och
jag kan visa den välde ledamoten de hufvudgrunder hvilka man
i andra länder vid en sådan reform följt. Dessa grunder äro
enkla och förträffligt utarbetade samt i flera Stater fullständigt
införda. Jag har äfven tagit kännedom om den lag, som vid
1849 års revolution beröfvade Preussiska monarkiens Adel den
säterifrihet som åtföljde deras gods. Jag har förvånat mig öfver
orättvisan i denna lag och jag har frågat flera godsegare: ”hur
är det möjligt att en sådan lag kunnat stiftas?” De hafva svarat:
”ve oss, att icke den förändring i jordens beskattning, som för
några år sedan blef genomförd i Sachsen, äfven här blifvit vidtagen”.
Jag har frågat några ledamöter af den församling, som
stiftade denna lag: ”huru håfven J kunnat deltaga i en sådan
orättvisa?” De hafva svarat: ”Revolutionen tvingade oss dertill”.
Jag frågar Eder, Mine Hrr, bör man stämpla de personer såsom
socialister och anarkister, hvilka förorda vidtagandet af sådana anstalter,
hvilka i tid skulle förekomma utbrytandet af den storm,
som eljest tilläfventyrs skulle komma att drabba oss och på hvars
verkningar vi hafva så nära och så afskräckande exempel.
Vidare har man å motsatta sidan dragit i tvifvelsmål sanningsenligheten
af min upgift, att heraman finnas, hvilka äro så
tungt skalllagde, att de blifva till brukning utan arrende uplåtne.
Jag hade sannerligen icke väntat mig, alt man här skulle upträda
och påstå att jag talade emot sanningen, och om den värde talaren
ville besöka Westmanland, så skulle jag kunna för honom
upvisa ett sådant hemman, belägen i den trakt der jag besitter
någon jord. Hr Gr. Mörner har medgifvit, alt ett och annat sådant
exempel finnes men påstått alt sådant ingenting bevisar, ty
andra orsaker, t. ex. vanskötsel och oordentlighet hos egaren, föranledde
hufvudsakligen eli sådant förhållande. Nyssnämnde hemman
är icke vanskött, jag känner dess egare, som är en ordentlig
och i landthushållningen kunnig man, och likväl är detta hemman
uplåtet till brukning utan afgift, emedan det var så hårdl beskattadt,
alt det icke förmådde bära något vidare afdrag i dess afkastning.
Jag hade icke citerat delta exempel om jag icke specielt
kännt förhållandet.
I afseende å det nu ifrågavar:de förslaget har jag sagt att jag
funnit detsamma till sina hufvudgrunder så obestämdt och lill
sina detaljer så litet utarbeladt, att jag för min del icke kunnat
gilla detsamma, men jag har äfven, med stöd af den erfarenhet
jag har om dylika reformers verkställbarhet och verkliga genomförande
i andra länder, öppet tillkännagifvit, att jag gillar och
156
Den 6 Augusti.
vill befrämja hufvudsyftningen af delta förslag samt att jag beklagar
att icke ett antagligt förslag i denna riktning blifvit vid innevarande
riksmöte afgifvet, och vid dessa mina ord förblifver jag
samt tror mig icke hafva förtjent de härda och oblida förebråelser
jag för denna min öppet uttalade öfvertygelse af åtskilliga talare
upburit.
Ilr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Jag får tillkännagifva
att jag blifvit till större delen förekommen af den siste
värde talaren. Jag hade begärt ordet för ali gendrifva de inkast,
hvilka blifvit gjorda emot förslaget och ber nu endast att
få lill besvarande uplaga ett af dessa inkast, bestående deruti,
ali man påstått den föreslagna jemkningen i grundskatternes fördelning
innefatta ett våld emot eganderätten. Jag hemställer till
R. o. Ad:s hepröfvande, om det innebär ett våld emot eganderätten,
att man skänker en del jordegare eli kapital, som alldrig
hehöfver återbetalas, blott med villkor att derför erlägges årlig
ränta. Man skall under sådana vilkor få skänka mig huru många
kapitaler som helst och jag skulle finna ett sådant förfarande
vara ett ganska ljuft våld.
Dessutom, otn detta förslag antoges, skulle den orättvisa förekoromas,
som man kan anse ligga deruti, att vid våra riksdagar
cn och annan af de skatter, som f. n. utgå från den oprivilegierade
jorden, derifrån borttages. Den, som köper privilegierad
jord och för densamma utgifver högre köpeskilling, derföre
alt den är fri från en mängd af de onera sorn åligga annan jord,
denne köpare blir på sätt och vis lidande deruppå, att en del af
dessa onera borttages från den oprivilegierade jorden, hvarigenom
denna sednare stiger i värde. Om nu all fäderneslandets jord
blefve efter bestämda och pä noggranna undersökningar byggda
grunder lika beskattad, borde ett sådant förhållande icke inträffa,
ulan vore denna angelägenhet en gång för alla reglerad.
Från hvilken sida man än må betrakta saken, finner jag fördelarne
af detta förslag vara vida öfvervägande de befarade olägenheterne,
hvarföre jag för min del vill befrämja detta förslags
framgång och anhåller vördsamt ora propus, ä bifall till Utsk:s
betänk.
Gr. Mörner: Då det påstås vara en så stor fördel alt få
emottaga ett kapital och behålla detsamma emot utgörande af en
årlig ränta derför, så äro ju ionehafvarne af kronoskattejorden f.
n. i ostördt åtnjutande utaf denna af den siste värde talaren så
högt värderade förmån. Men nu är det fråga om att just dessa
jordägare skulle utbetala sjelfva kapitalel på det alt andra jordägare
skulle åtaga sig att betala en del af de förres årliga räntor.
Detta vore ju all beröfva den ena och tillägga den andra en sä
högt upskattad fördel, och då de, som skulle erhålla kapitalet synas
mest benägue att undanbedja sig den erbjudne förmånen, kan
jag ej finna anledning alt biträda förslaget i denna del.
Lika litet kan jag instämma i samme talares åsigt, att, det
innebure en orättvisa cpiot den privilegierade jordens egare, ifall
Den 6 A ugusti.
157
skallejorden lindrades frän en åtagen börda dä Statens finadciella
ställning sådant medgåfve. Jag kan icke inse, att den privilegierade
jorden liar något alt göra med den andras skatter, men den
kan deremot fordra att fortfarande få undslippa att åtaga sig de
skatter, som följa med den oprivilegierade jorden. Då jag således
äfven i delta hänseende skiljer mig helt och hållet från den
siste värde talaren, får jag fortfarande yrka på afslag å betänk.
Hr Björnstjerna: Gr. Mörner liar sagt sig icke konna inse,
att någon orättvisa mot den privilegierade jordens egare begås
derigenom alt den oprivilegierade jordens skattebördor förminskas.
Jag för min del kan icke finna annat än att derigenom en slags
orättvisa upslår, ty hvarföre köper man privilegierad jord och betalar
den högre än skattejorden, om icke derföre, att den förra,
genom att vara befriad från en mängd den sednare åliggande
skatter, har ett högre värde? Om nu skaltejordens onera förminskas,
stiger naturligtvis denna jords värde och då hade man ju
vunnit mera derpå, om man köpt denna jord för én lägre köpeskilling
än privilegierad jord för en högre. Jag vill t. ex. antaga
att tvenne bröder ärft en lika summa penningar. Den ena köper
ett skattehemman och får för samma summa penningar 3 gånger
så myckel jord som den andre, hvilken köpt ett säteri. Nu lager
man bort skatlerna från det förstnämnda hemmanet, och då
har den andra brodern blott J så mycket jord som den första,
hvilken köpt skattehemmanet. Detta anser jag nästan innefatta
ett myckel större våld emot eganderälten än den här föreslagna
skattejemkningen, hvarigenom det stora ändamål skulle vinnas,
alt de skattebördor, som f. n. så hårdt trycka ert del jord, blefve
genom en billig fördelning minskade, ulan att derigenom någon
förlust för Staten upkomme.
Man har under diskussionen i denna fråga å motsatta sidan
framdragit de svårigheter, hvilka skulle tipstå vid den föreslagna
jemkningens genomförande samt ansett dessa svårigheter nästan
oörvervinnerliga. Det är gifvet att svårigheter möta ett så genomgripande
förslags sättande i verket men jag tror att dessa svång*
beter skulle kunna besegras. Gr. Mörner har anfört, alt om den
föreslagna jemkningen skulle blifva rättvis, borde all jord undersökas
och upskatlas af samma personer efter en och samma värderingsgrund.
För min del anser jag icke frågan vara, alt en
allmän skalterifning skulle öfvergå fäderneslandets jord, utan den,
att genom en billig fördelning af de skatter, som utgå från jordnäringen,
ändra det missförhållande, alt en del hemman nedtryckas
af skattebördor, under det en annan del är derifrån nästan
alldeles befriad. Om det ena hemmanet vid bestämmandet af
skattebeloppet blir litet högre eller lägre värderad! än det andra,
det år en bisak, och det står icke i mensklig förmåga att hinna
en fullkomlig rättvisa, men hvad som står i menniskomakt är
alt söka på billighetens väg ändra allt för skårande missförhållanden
i samhället, och det är denna väg som jag önskade alt R. St.
måtte beträda genom antagande af ifrågavar:de förslag.
158
Den 6 Augusti.
Gr. Björnstjerna: Gr. Mörner måtte icke med tilli äcklig
upmärksamhet hafva genomläst ifrågavar:de betänk, då han påstått,
all den deri förordade skatlefördelningen vore detsamma som alt
hvälfva skatterna från den ena jorden på den andra. Jag för min
del kan icke inse att man sålunda förfar, då man stadgar, att
den ena jordegaren, som får sin skatt minskad, skall ål den andre,
som får sig skatt eller högre sådan ålagd, inbetala eli efter
skattebeloppen lämpadt kapital, som fullkomligt ersätter den sednare
för den åtagna skatten. Gr. Sparre har framhållit fördelen
af all i lid söka undanrödja alla anledningar till en möjligen i
framliden utbrytande revolution, hvilken sannolikt skulle utan ersättning
för de deruppå lidande införa en lika beskattning på all
jordegendom. Jag tror alt det icke en gäng dertill behöfdes en
revolution, en förändrad representatation skulle kunua föra ett sådant
förhållande med sig. Det är just derföre att jag vill beröfva
de s. k. liberale en af de häfstänger, hvarmed de vilja åstadkomma
en representationsförändring i radikal syftning, som jag förordar
detta förslag, hvarigenom en stor del af del skri, man nu uphäfver
emot den närvarande representationens obenägenhet för alla
billiga reformer skulle nedtystas.
Jag har redan yttrat, alt jag icke gillar alla de bestämmelser
detta förslag innehåller. Ett så vidt omfattande förslag kan
man icke gerna fordra att hvarken ett Utsk. eller Ständerne
skulle kunna till alla dess detaljbestämmelser fullständigt utarbetad!
framlägga. Detta är en sak, som tillhör Regeringen, och
derföre föreslår Utsk., att R. St. skulle hos K. M. anmäla dess
önskan att ett sådant förslag utarbetades, hvilket förslag dock borde
hufvudsakligen öfverensstämma med de af R. St. gillade grunder.
Jag anhåller fortfarande om bifall till den föreslagna underd.
skrifvelsen.
Gr. Mörner: Jag måste vidhålla den åsigt jag förut i deuna
fråga framställt. Jag kan icke lika med Gr. Björnstjerna anse,
ali denna fråga icke åsyfiar eli öfverflyltande af skatter från den
ena jordegaren till den andra, då del synes mig obestridligt att,
i fall skattejemkningen verkställdes, de skatter, sora nu betalas af
Per, skulle i framtiden komma att betalas af Pål. Men, säger
man, en sådan öfverflyttning innebär icke något våld, Pål får ju
ersättning i penningar för de skatter honom blifvit påförda. Dessa
penningar tillfalla den som vid den lid, då öfverflyltningen
komme att ske, vore af den förut skattefria jorden och beloppet
skulle inom en viss tid amorteras. Dessa medel komma således
icke att för evårdeliga lider åtfölja den jord som blifvit skatt påförd
eller att blifva från densamma oskiljaktig. Vore delta sednare
meningen, så skulle förslaget endast göra jordegaren emot
sia vilja lill förvaltare af en summa penningar, hvilka jag tycker
ali i sådant fall Staten kunde lika gerna behålla sjelf och på bästa
sätt förkofra till lindring i ulskylderna för den skatt påförda
jordegaren. När en person emot sin vilja tvingas alt ingå på ett
kontrakt, har, enligt mitt förmenande, ett sådant förfarande stärn
-
Den 6 Augusti.
150
pein af våld, ty första vilkoret för alla aftal är de båda kontrahenternes
ömsesidiga samtycke. I nu förevarande fall skulle Slaten
afgöra saken och genom ett maktspråk bestämma vilkoren
contrahenterne emellan. Delta torde icke kunna förnekas.
En föreg:de talare har, till stöd för sitt påstående, att det
vore lika mycket våld emot eganderälten, om den skattlagde jordens
onera lättas, som om dessa onera fördelas på förut icke skattlagd
jord, hemtat exempel från 2 bröder, hvilka skulle hafva för
en lika summa köpt, den ena ett skattehemman, den andre ett
säteri, samt förmenat den säteriköpande brodern orättvist lida deraf,
alt den andre broderns jord lättas ftån några skatter. Detta
exempel tror jag icke bevisa något, ty man kan icke påstå, att
en orättvisa sker en person derföre att en annan persons ställning
genom inträffande händelser förbättras, men deremot kan man med
full säkerhet påstå, att det vore orättvist, om den ena brodern
tillädes rättighet att öfverflytta sina skattebördor på den andre
emot denne sednares vilja, om än ersättning i sådant fall skulle
erläggas.
Frih. Palmstjerna: De talare som hafva tillstyrkt Utsk:s
hemställan om allälaude af eu underd. skrifvelse till K. M. i
denna fråga, hafva medgifvit, all R. St. icke böra upgöra något
förslag utan alt detta hör öfverlemnas lill K. M. Nu inträffar
likväl, att Utsk:s hemställan innefattar ett förslag; eller grundernc
dertill, hvilka grunder äro ganska många och hvilkas overkställbarhet
jag förut tagit mig friheten att påpeka. Således torde,
äfven efter dessa talares åsigt ett obelingadt bifall till Utsk:s betänk.
icke kunna ega rum. Något annat förslag till underd. skrifvelse
har icke blifvit framställdt, och då det förevar:de icke är
antagligt, så ser jag sannerligen icke någon annan utväg än att
afslå betänk. Om man än icke skulle vara emot, alt de hemman
som f. n. icke utgöra någon grundskatt, sktdle erhålla en sådan
och derigenom minskning i andra hemmans skatter beredas, så
måste förslaget derom upgöras på andra grunder, än de här föreslagna,
hvilka icke kunna erhålla någon verklighet utan endast
utgöra en tom luftbild.
Gr. Sparre: Jag uprepar ännu en gång att jag instämmer
med Frih. Palmstjerna i fråga om bristeine af detta förslag. Jag
anser det laborera med många sådana och beklagar ali riksdagens
nära förestående slut förhindrar mig att yrka återreraiss af betänk.,
på det att dessa brister måtte kunna blifva afhulpna.
Jag vill endast med några få ord söka alt gifva eli ytterligare
stöd åt den åsigt jag framlagt, att en jemkning och fördelning
af jordbrukets skatter vore för fäderneslandet båtande. Gr.
Mörner har med anledning af ett exempel, som blifvit af en annan
talare frarastäldt, yttrat, ali den ena brodern icke tillskyndas
någon orättvisa derigenom, alt den andre brodern befrias
från honom åliggande skatter. Delta kan visserligen till en del
vara sant, men lika obestridligt är, att då Staten för sitt behof
måste af samhällets medlemmar upbära skatter till ett visst be
-
160
Den 6 Augusti.
lopp, samt en tiel jord befrias från åtskilliga förut densamma åliggande
skatter, andra medborgare komma att få vidkännas en tillökning
i skatt, som blir en naturlig följd af den skedda befrielsen
för en del samhällsmedlemmar. Om deremot all jord en gång
för alla ålägges all betala en billig och rättvist fördelad skatt, sä
blifver icke någon förminskning deri nödvändig, utan Staten bar
att påräkna ett bestämdt belopp af skatt utgående från jordnäringen.
Jag bar yttrat den farhågan, all under en möjligen i framtiden
utbrytande revolution den privilegierade jorden skulle utan
ersättning åläggas grundskatt. Gr. Biörnstjerna har troll, att lill
och med en förändrad representation skulle kunna medföra ett
sådant resultat. Jag vill lill och med påslå, alt sådant möjligen
skulle kunna inträffa under vårt närvarande representationsskick.
Vi hafva sådana exempel icke långt ifrån oss, Mine Hrr. Frågor
hafva vid riksdagarne ständigt blifvit väckte, om att säterierne
skulle deltaga i de onera Som åligga jord af annan natur, och vid
denna riksdag hafva R. St. beslutat, all säterierna skola deltaga
i bestridandet af fjerdingsmannabefattningen, och detta ulan någon
ersättning. Månne jag dä icke haft något skäl för den farhåga
jag yttrat, att sådana öfverflyltningar af jordens skatter och onera
möjligen skulle kunna i en framlid uti ännu större skala komma
att ega rum? månne det icke kan vara skäl, att representationen,
medan tid är, så reglerade och jemkade dessa förhållanden, all
man i framtiden åtminstone från delta häll vore tryggad för en
del af de faror, hvilka så botande öfverhänga nutidens samhällen?
Gr. Mörner: Några af Ståndets ledamöter torde åtminstone
erinra sig alt jag icke med min röst bidragit till det beslut, hvarigenom
deltagande i fjerdingsmannabefattningen blifvit säterierne
ålagdt. Huruvida förhållandet är enahanda med den siste värde
talaren, torde han sjelf bäst kunna göra reda för.
Man har under denna disknssion hufvudsakligen framhållit
den privilegierade jorden såsom den, hvilken ifrågaslällde skattejemkoing
egentligen skulle röra. Detta är likväl ett misstag,
Mine Hrr, denna s. k. jemkning rörer lika mycket all jord i Sverige,
ty alla hemmans grundskatter skulle jerakas och fastställas
efter det i förslaget omtalade medium, så att de skatter, som öfVerstege
medium skulle minskas och tvertom de, som understego
detsamma, höjas.
Jag ber äfven att till vidare utveckling härutaf få vidröra en
annan omständighet, som hittills icke blifvit omnämnd, eller att
uti de s. k. conqnelerade provinserne, Skåne, Halland, Blekinge
och Jemtland, grundskatlerne utgå efter en helt annan grund, ån
i det öfriga landet, nemi. till större delen i penningar ulan förvandling.
Den nu föreslagna skallefördelniugen skulle väl äfven
sträcka sig lill dessa provinser och desamma följaktligen underkastas
den genomgripande förändringen i deras närvarande förhållanden,
ehuru de borde kunna anse dessa betryggade genom
besvurna
Den C Augusti.
161
besvurna traktater och lagligen tillkomna författningar. Jag uprepar
deL ännu en gång, denna jemkning kommer att drabba
bela landets jord, kommer att rubba och förändra alla bestående
förhållanden; somliga hemmansegare komma ali vinna, andra åter
att förlora på bytet, och huruvida de, som enl. Utsk:s åsigt borde
blifva de vinnande, i sjelfva veiket kunde komma att göra
det, skulle helt och hållet blifva beroende af de komiterades
åsigter, hvilka kunde få sig anförtrodt alt verkställa upskatlningen.
I den ena provinsen torde jorden komma alt upskaltas
efter en olika grund, än i den andra, och skatierne till följd deraf
blefve högre i den ena än i den andra, och i Skåne, der jorden
redan ofta försäljes tunnelandsvis, och dervid merändels upgår
lill ett ganska högt värde, skulle, om detta värde loges lill
norm för beskattningen, densamma blifva alldra högst, sä alt
Skånska jorden sannolikt komme all få vidkännas skaltetillökning
i vida större mån, ån som skulle drabba den privilegierade jorden
i den öfriga delen af landet. Förslagets verkställande skulle
framkalla en skakning, hvars verkningar skulle kännas på alla
punkter i Svea land och den talare, som sagt sig hysa farhågor
för en utbrytande revolution och förespeglat möjligheten af en sådan,
denne talare, säger jag, väcker just en revolution till lif genom
sitt förslag, hvilket skulle alstra ett tillstånd af allmän osäkerhet
i hela landet, under hvilket ingen visste, huruvida hvad
han egde i dag skulle kunna vara hans oförminskade tillhörighet
i morgon och under hvilket tillstånd, sedan sekler bestående och
häfdvuona rättigheter skulle rubbas och alla fastighetsegare på
landet blifva i mer eller mindre mån i afseende på bestämmandet
af de möjligen ifrågakommande ersällningaine beroende af
det subjektiva tycket hos några värderingsman. En sådan revolution
önskas icke af den Svenska allmogen, och lärer ej eller
komma alt af densamma befordras, helst Svenska allmogen nogsamt
känner vigten och fördelen af all i ostördt lugn få besitta
hvad den en gång ärft eller förvärfvat, samt den vinst, sorn
en del af denna allmoge möjligen genom förslagets nllörande skulle
kunna erhålla, flerdubbelt raotvägdes af de olägenheter och förluster,
hvilka skulle blifva en följd af den oro, den osäkerhet, och
den oreda, som genom ett så beskaffad! skattejerakningsförslags
verkställande skulle spridas öfver hela landet.
Hr Printzensköld: Såväl motionären som Utsk. synes mig
icke vara serdeles hemmastadd i kameralvetenskapen och de egna
förhållanden, som ega rum i afseende på den Svenska jordens beskattning.
Man har icke ens tänkt på det betydliga antal hemman
i landet, eller de s. k. frälseskattehemmanen till hvilka en
eger jorden och en annan räntan. Huru skola dessa hemman
ingå i den allmänna skaltejemkningen? Skatlebonden skall utgifva
ersättning för den åtnjutna minskningen i hemmanlalsskatter, men
denna ersättning tillfaller andre hemmansegare, och frälseränteegaren
får intet i ersättning för den minskade räntan. Skall man
9 H. 11
162
Den 6 Augusti.
väl kunna tvinga frälseränteegare att ingå på dylika vilkor 7 Så*
dant lärer väl icke utan det mest skriande ingrepp i eganderätlen
låta verkställa sig, och denna, liksom mångfaldiga andra omständigheter,
hvilka skulle kunna andragas, ådagalägger nogsamt,
att hela detta förslag är, såsom Frih. Palmstjerna uttryckte sig,
en tom luftbild ulan något fotfäste i verklighetens verld.
Gr. Sparre: Jag tager mig friheten erinra Gr. Mörner, alt
det endast är, om jag så får uttrycka mig ett spegelfäkteri, som
oss emellan i denna fråga eger rum, enär jag uttryckligen förklarat,
att jag yrkar afslag ä ifrågavar:cle helänk. Det vore således
endast alt uttrötta Ståndet, i fall jag ytterligare utvecklade de
skäl jag har att önska för vidtagandet af några åtgärder i den föreslagna
syflniugen.
Det utbrott, hvarmed Gr. Mörner slutat sitt sista anförande,
är ganska vauligl uti rådplägande församlingar, der de ultra konservativa
ofta anfalla de tnotleral konservativa med lika mycken
häftighet som de förstnämnde anfalla de radikala. Jag ber alt få
erinra Gr. Mörner, att jag i allmänhet delar samma politiska tänkesätt
som Gnn sjelf, ehuru våra åsigter i denna fråga skiljt sig
åt. Gr. Mörner fruktar, all revolution skall inträffa, om man
vidtager några reformer i det bestående samhällsskicket. Jag deremot
anser, att en revolution snararare skall blifva följden af ett
alltför envist motstånd emot tidsenliga förändringar i della samhällsskick.
Då jag säger att det vore bättre att på en gång emot
ersättning afstå från de förmåner, sora nu åtfölja den privilegierade
jorden, än alt dessa förmåner bit för bit och utan ersättning
frånryckas densamma, och lill exempel derpå anför utgången af
fjerdingsmannafrågan vid denna riksdag, då säger Gr. Mörner att
jag upkallar revolutionen, elium jag just yttrat, den önskan, att
R. St. skulle beträda en bana, som från landet aflägsnar möjligheten
af en revolution. Del år ganska sannt hvad Gr. Mörner
yttrat om att den föreslagna jemkningen skulle drabba all Sveriges
jord, men jag ser icke heller i denna omständighet något
som skulle kunna ingifva farhåga för ett revolutionärt tillstånds
inträdande.
Hvad åter angår den siste värde talarens yttrande, att det
vore otänkbart ali låta reformen sträcka sig till de hemman, der
räntan eges af en person och jorden af en annan, så får jag förklara,
att i andra länder, der dylika reformer genomförts, sådant
icke varit overkställbar!. Såväl i Sachsen som Hanover utgingo
från vissa hemman räntor i penningar och naturapraestalioner
till personer, som utan att ega jorden, hade erhållit rättighet att
upbära räntor derifrån, men detta förhållande ändrades vid reformens
genomförande sålunda, att ränteegarne erhöllo ersättning
för det de afstodo från denna rättighet, hvilken institution
i Tyskland benämnes ablözung. Således förfaller äfven detta
inkast emot verkslällbarheten af en likartad reform i vårt fädernesland.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad och H. Ex. Hr
Den fl Augusti. ' 163
Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å Utsk:< förevar:de
utlåt., ropades nej, blandade med åtskilliga ja, hvarefter II. Ex.
hemställde om R. o. Ad. behagade afslå samma utlåt., samt efter
denna proposins besvarande med starka ja, blandade med nej,
förklarade del han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke
Gustaf och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh. Riddarh.
Utskis i gårdagens plenum på bordet lagda mern. Nio 15,
angide ersättning för det å Landlmarskalksklubben bortstulna
Kongl, silfver.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i LagUlsk.
efter Nio 765 Hr Charpentier, Gustaf Reinhold; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
Nio 563 Hr Wulfraih, Fullm. Hr von Hartmansdorff, August
Edvard.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i Exped.Utsk. efter Nio 1765 A Hr Adlerstråle, Fredrik
Ernst Lebrecht; och befanns dertill hafva blifvit utsedd i
Nio 1113 Hr Treffenberg, Follin. Hr Lagerheim, Carl.
Anmäldes och lades på bordet nedanämnde från Utskin inkomne
ntlåtin, mern. och betänkm, nemi. från
S t a t s - U t s k o 11 e t:
Nio 283, i anledn. af väckt fråga om afskrifning och restitution
af anmärkningsmedel m. ra., ådömde förre RegitsSkrifvaren,
FältKamereraren P. A. Arell;
Nio 284, i anledn. af erhållen återreraiss å utlåt. Nio 241;
Nio 285, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 242;
Nio 286, angide det rolehållarne inom Norrbottens län tillkommande
belopp utaf 1830 med 1846 års rotefrihetsafgift för
nya hemman inom samma län;
Nio 287, angide restitution af bevillning för den utaf Konungariket
Norriges bidrag till Konvoy-Kassan utgående aflöning;
Nio 288, angide sökte löneförbättringar och föreslagne tjenstgörings-arfvoden
vid Riksgiskont.;
Be vi 11 n i n gs-, Lag- samt Allm. Besv.- och E k o n.-U tsk i n.
Nio 4, i anledn. af RiksStms olika beslut, angide vilkoren
för tillverkning och försäljning af bränvin;
Lag-Utskottet:
Nio 40, i anledn. af väckte motioner, angide bördsrättens
gphäfvande;
11*
164
Den 6 Augusti.
N:o 41, i anleda, af väckt motion om förklaring af stadgandet
i 5 kap. 1 § Jorda-Balken, ang:de bördeskillings beskaffenhet;
N:o 42, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af lagens
stadganden ang:de morgongåfva; samt
N:o 43, i anledn. af väckt motion om förklaring, huruvida
1845 ars arfslag må inverka på fördelning af egendom, sorn förut
blifvit emellan barn gjotd af föräldrar, hvilka likväl, först efter
det nämnde lag hlef gällande, aflidit.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 4 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Thorsdagen den 7 Augusti 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 11 prot.uldr. för gårdagens plenum och pleni-prot.
för d. 26 sistl. Juni.
Föredrogs och bifölls SlatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda utlåt. N:o 283, i anledn. af väckt fråga om afskrifning
och restitution af anmärkningsmedel m. m., ådömde förre Reg:tsSkrifvaren
Fält-Kamereraren P. A. Arell.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagde mern.:
N:o 284, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 241; och
N:o 285, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 242.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagde utlåt:n:
N:o 286, ang:de det rotehållarne inom Norrbottens län tillkommande
belopp utaf 1830 med 1846 års rotefrihetsafgift för
nya hemman i samma län; och
N:o 287,
nungariket Norriges bidrag till Konvoy-Kassan utgående bevillning.
Den 7 Augusti.
165
Vid föredragning oell punktvis företagen pröfning af StatsUtskts
i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt. N:o 288, angtde
sökte löneförbättringar och föreslagne tjenstgöringsarfvoden vid
Riksg:skont., blefvo de första 4 punkterne utan diskussion af R.
o. Ad. bifallne, men, i fråga om 5:te punkten, ang:de arfvode
för erforderligt biträde vid vaktgöringen samt uppassningen hos
Fullmäktige och deras Expedition, yttrade sig
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Om erfarenheten visat behöfligheten
af löneanslag, sä är del vid delta tillfälle. Att ifrågavar:de
vaktmästarebefattning är behöflig har 12 års erfarenhet
vitsordat, enl. hvad SlatsUtsk:s eget betänk, gifver vid handen;
att de medel hvarifrån arfvodet till bestridande af denna tjenst
hittills tagits, äro otillräckliga, har också erfarenheten, enl. hvad
SlatsUtsk. likaledes visat, ådagalagt, i Ihy alt Ulsk. sjelf nödgats
medgifva Riksg:skont. rättighet att anticipera på tillgångar från
det ena året till det andra, för all kunna draga sig fram.
Alt under sådana förhållanden likväl vägra delta anslag som
Fullmäktige nu begärt, synes mig så mycket mindre lämpligt
som Fullmäktige i andra punkter sjelfve afstyrkt ansökningar om
andra lönetillökningar och sålunda visat sig icke i onödan begära
penningar; hvarföre jag vördsamt anhåller om Hr Frih. o. Landtm:s
propos. på återremiss af denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Sora jag icke har något skäl
att lägga lill dem, som Gr. Lagerbjelke anfört, återstår blott för
mig all med honom mig förena. Jag ber dock, i händelse ålerremiss
beviljas, alt SlatsUtsk. täcktes fästa upraärksamhet på den
svårighet, som för Fullmäktige i Riksg.skont. upkommer, att nödgas,
i och för Kammardrängs-göromålens bestridande, använda
en del af det anslag, som är afsedt för helt andra ändamål än
till vaktbeljentes aflöning. Alt den ifrågavar:de vaktbetjenten är
absolut nödvändig, det har Gr. Lagerbjelke ådagalagdt och då synes
mig som skulle SlatsUtsk. böra skäligen jemka med sig, helst
summan är så obetydlig som 150 r:dr.
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: I motsats till
den slutledning som den siste talaren ansett sig böra draga af
Gr. Lagerbjelkes yttrande, har jag icke deraf funnit vara fullständigt
utredt att den ifrågavar:de Kam niard rängen kan behöfvas.
Det var äfven en sak som svårligen kunde utredas på afdelnm
då frågan der var före i närvaro af Riksg:skont:s Sekret. Hr Stuart,
och så många kammardrängar och vaktmästare befunnos vid
kont. anställde att, vid jemförelse med förhållandet härutinnan
inom andra embetsverk, del snart sagdl gick till öfverdrift. Jag
har nu icke slaten lill hands, så att jag ej kan bestämdt upgifva
deras antal, men tror att de upgingo sammanlagdi till 9 personer,
så att brist på betjening förefinnes visserligen icke. Måhända haiman
sträckt dennes tjenstgöring nog långt utöfver hvad som vid
andra Embetsverk fordras, jag har anledn. att tro det; men om
man inskränker densamma till hvad Riksg:skon(:s behof fordrar,
så bör nämnde antal vara mera än tillräckligt.
Den 7 Augusti.
Jag skulle på det högsta tillstyrka all R. o. Ad. ville bifalla
betänk. i denna punkt, sådant det här befinnes. Del är redan
förut i tvänne serskilda betänk:n medgifvil nog stora löne-tillökningar
i ordinarie löner och arfvoden åt Riksg:skont:s ernbets- och
tjenstemän, utan att detta behöfver ytterligare tillkomma. Jag
yrkar bifall på denna punkt.
Gr. Lagerbjelke: Det förhåller sig verkligen som den siste
talaren yttrat, att Riksg:skont. har en stor mängd betjente,
men orsaken dertill är, att denna personal användes icke blott
för sjelfva uppassningen vid kont., utan ock för lidningsstämplingen
samt för husdrängstjenst i och för de två egendomar kontoret
har under sin vård. Det bör således ej förefalla annat än
ganska naturligt, att eli större antal betjente kan behöfvas för
Riksg:skont. än för andra verk, så att det beviset man mot behofvet
af några kammardrängar söker taga ifrån mängden af betjente
förfaller.
Frih. Klinkowström har upgifvil alt (öre det betänk, som nu
är under handläggning, ålskillige löneförbättringar under denna
riksdag skola blifvit Rikg:skont:s tjenstemän beviljade: hvad mig
angår är det kärt ali höra det så är, ehuru jag ej kan erinra
mig hvaruti de ökade förmånerne beslå; — förmodligen misstager
jag mig, då en ledamot af StalsUtsk. lemnat upgiften, och
det skall för mig, som sagdt är, blifva serdeles angenämt att höra
hvaruti dessa löneförbättringar beslå.
Frill. Klinkowström: Gr. Lagerbjelke har misstagit sig
om mitt uttyrck, hvarmed jag icke menade något annat än de
2:ne arfvoden som blifvit anslagne, nemi. det ena å 300 r:dr i
och för vården ora riksdags- och andra handlingar som inom
Riksg:skont. förvaras, det andia å 500 r;dr för upköp och utdelning
m. m. af skrifmaterialier till Ståndens och Utsk:s Kanslier
hvilka åligganden jag ansett böra tillkomma Konl:s tjenstemän
utan någon serskild vedergällning, den der dock af praxis äfven
nu raedgifvils.
Gr. Lagerbjelke: Frih. Klinkowström har redan i sitt
nyss afgifna yttrande lemnat den uplysning jag tänkte meddela
då jag anmälde mig till erhållande af ordet.
Förrberörde arfvoden äro ingalunda nya, eller för första gången,
denna riksdag medgifna, utan hafva riksdag efter riksdag
utgått, ehuru på sednare lider i vissa fall flere belopp minskats
emot förr.
Hr Printzensköld: Gr. Lagerbjelke hade i frågan om
vaktbeljeningens antal kunnat tillägga att en är serskildt sysselsatt
med kortstämpling, så alt, om man afdrager det antal lägre
betjente som är sysselsatt med arbeten, hvilka äro så trägna, att
de helt och hållet uptaga deras tid, så tror jag icke ali Frih.
Klinkowström skall få så serdeles många qvar för alt begagnas
af Fullmäktige vid deras sammanträden, eller vid de tillfällen då
Deli 7 Augusti.
167
Fullmäktige mellan sina sessioner Anna nödigt all inAnna sig på
embetsrum mel.
Hvad åter frågan om de omtalade arfvodena beträffar, så får
jag fästa upmärksamheten derpå atl det icke kan vara billigt att
ålägga tjenstemän utöfver deras ordinarie göromål, trägna och
ansvarsfulla bestyr, utan deremot svarande skälig ersättning. Om
Frih. Klinkowström jemte sin på stat innebafvaude befattning derjemte
ålades att hafva ett sysslande som toge hans tid och krafter
än mera i anspråk, så Iviflar jag att lian skulle finna sig be
låten
alt förrätta detta extra göromål, utan att derföre åtnjuta
någon särskild vedergällning.
Det är visserligen sannt att Sländme kunna föreskrifva deras
tjenstemän inom Riksg:sKont. huru många göromål som helst,
men huru rättvist det vore att så förfara, åtminstone mot de
tjenstemän, hvilka nu äro ordinarie, det lemnar jag derhän. Man
plägar icke gå obilligt tillväga, hvarken å R.Sl:s eller Statens
sida, i fråga om påläggande af göromål, man plägar tvertom anse
för rättvist, att om man ökar tjenstemännens göromål, så ökar
man äfven den vedergällning hvartill de skäligen böra anses vara
berättigade; och för min del får jag förklara, att om man vill
ålägga mig extra göromål af den trägna beskaffenhet, som utdelning
af skrifmaterialier med flera andra dylika förrättningar, jemte
det jag vore tvungen att förrätta min egen tjenst, så protesterar
jag deremot, med mindre jag erhöll serskild vedergällning.
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: Jag vill endast
med ett par ord besvara llr Printzensköld.
Om den värde ledamoten användt samma på billig sparsamhetsanda
grundade upmärksamhet som jag vid genomläsningen af
reglem:t för Riksg:sKont. så skulle han hafva funnit att långt
ifrån att de göromål, för hvilka serskilda arfvoden utgå, äro extra,
finnas de i reglemit tjénslemännen ålagde.
Hvad angår korlstämplingen m. m. hvarom här blifvit ördadt,
så hafva Fullm. ett serskildt anslag af 1000 r:dr r:gs att
disponera till godtgörande af koslnaderne för sådane extra göromål,
så alt jag, af hvad Gr. Lagerbjelke oell Rr Printzensköld
hittills yttrat, icke funnit skäl anförda, som kunna förmå mig att
frånträda min vördsamma anhållan att R. o. Ad. matte bifalla
den nu föredragna punkten af StatsUtskis utlåt.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. behagade bifalla den förevaride 5:te punkten af Utsk:s utlåt.
, ropades starka Ja med blandade Nej, hvarpå H. Ex. förklarade
det lian ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Bevilln.-, Lag- samt Allm. Desv.- och
Ekon.Utskms i gårdagens plenum på bordel lagda mern. N:o 4,
i ani. af RiksStms olika beslut ang:de vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
168
Den 7 Augusti
Vid föredragning af LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda betänk. N:o 40, i ani. af väckte motioner om bördsrättens
uphäfvande, blef detsamma ånyo botjdlagdt på begäran af Gr.
Lagerbjelke, Gustaf och Hr von Troil, Sam. Gustaf.
Föredrogos och biföllos Lagötsk:s uedannämnde i gårdagens
plenum på bordet lagde betänkm.
N:o 41, i ani. af väckt motion om förklaring af stadgandet
i 5 kap. 1 § JordaBalken, ang:de bördeskillings beskaffenhet;
N:o 42, i ani. af väckt motion om uphäfvande af lagens
sladganden, ang:de morgongåfva; och
N:o 43, i ani. af väckt motion om förklaring huruvida 1845
års arfslag må inverka på fördelning af egendom, som förut blifvit
emellan barn gjord af föräldrar, hvilka likväl, först efter det
nämnde lag blef gällande, aflidil.
Gr. Lagerbjelke, Guslaf: Näst på listan förekommer nu
ett betänk, af Riddarh.lltsk., ang:de ersättning för bortstulet silfver.
Naturligtvis kan riksdagens slut icke i något afseende bero
på ett tidigare afgörande af detta betänk, ej heller kan det medföra
olägenheter i annat afseende om med föredragningen af samma
betänk, en eller annan dag upskjutes. Med detta betänk, inträffar
emedlertid den besynnerliga oell ovanliga omständigheten
att en stor del deraf är riktad emot en enskild ledamot af detta
stånd, Frill. Cederström, Claes Rudolf; och då nämnde Frih. f.
d. tillfälligtvis icke vistas i staden, men efter hvad jag tror mig
veta inom denna veckas slut hit återkommer, får jag vördsamt
hemställa huruvida icke R. o. Ad. skulle läckas besluta att med
afgörandet af detta betänk, måtte anstå till första plenum i nästa
vecka.
Frih. Toll, Gustaf: Delta mål återremitterades af R. o.
Ad. i ändamål att få den ordställning förändrad, som af Frih.
Cederström ogillades. Då jag inom Utsk. vid föredragning af återremissen,
ansåg, att Utsk. borde närmare granska ordställningen
i del återremitterade mern., emedan det för Utsk. icke var jusleradt,
så föi ekorn den omständighet, all i konceptet befans infördt
ordet ’’anskaffa” hvaråt man tillagt liktydighet med ’’återskaffa”,
hvilken ordställning utgjorde anledningen till äterremiss,
ty Frill. Cederström ansåg att då Utsk. icke hade mycket alt
göra, så borde också ber:de ordställning till återremiss föranleda,
hvilket äfven bifölls. Hvad sjelfva saken angår, förnam iag icke
ali R. o. Ad. hade något emot Ulsk:s förra mera. och då det nu
ifrågavar:dn meni. blifvit upgjordt i enlighet med det af Frih.
Palmstjerna framställda projekt, så tillåter jag mig anhålla att detta
Ulsk:s sednare meni. mätte få afgöras och Frih. Cederström hafva
sig öppet lemnadt att framdeles yttra sig om flen framställning
som endast rörer honom.
Den 7 Augusti.
(69
Hr Printzensköld, Carl: Jag ser ej någon giltig anledn.
att brådska med denna frågas afgörande. Den rörer visserligen
R. o. Ad., men Utsk:s betänk, är sä uppställdt, att det egentligen
angår en ledamot af delta Stånd; och när saken utan ringaste
skada kan upskjutas till dess den värde ledamoten, emot hvilken
Utsk. synnerligen riktat sitt betänk, hunnit återkomma, hvilket
inträffar inom så kort tid att han är i tillfälle att kunna detsamma
bemöta, måhända redan i nästa plenum, så förenar jag
mig med Gr. Lagerbjelke i den hemställan att R. o. Ad. må låta
målet hvila till dess alt bemälte ledamot återkommer.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att låta ett mål hvila
lill dess en ledamot återkommer anser jag vara olämpligt. Om
R. o. Ad. icke behagar företaga detta mål nu, ulan dermed tipskjuta
lill ett annat plenum, det är visserligen något som inträffat
många gånger tillförene, men att göra del endast i anseende
till en ledamots frånvaro, kan jag ej godkänna. Hvarje ledamot
sorn vill deltaga i riksdagsförhandlingarne bör äfven närvara vid
förbandlingarne; och upskof med ett måls afgörande derföre alt
en ledamot icke är tillstädes, som deraf kan vara serskildt intresserad,
befarar jag kunde blifva ett ganska vådligt praejudical för
framtiden.
Emedlertid och då tlere värde ledamöter önska upskof med
föredragningen af ifrågavande mein., vill jag icke bestrida della
upskof, men anhåller att ett visst plenum utsättes då ärendet skall
företagas lill afgörande.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller endast att få i minnet återkalla
att mitt förslag lydde all R. o. Ad. skulle upskjuta afgörande!
af ifrågavande mål till första plenum i nästa vecka.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. biföll att, såsom Gr. Lagerbjelke, hemställt med pröfningen
af Riddarh.Utsk:s mern. N:o 15, må upskjutas till första plenum
i nästa vecka, besvarades denna propos. med blandade Ja och
Nej, hvarefter H. E. förklarade det han ansåg Ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Toll begärd votering uplåstes till justering
och godkändes följande voler.-propos.
Den, som bifaller att med pröfningen af Riddarh.Utsk:s
raein. N:o 15, ang:de ersättning för det å Landtmarskalksklubben
bortstulna kongl, silfver, upskjutes till första plenum i nästa
vecka, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, kommer berörde mern. att uti innevarande plenum
till pröfning företagas.
170
Den 7 Augusti.
Vid voteringens slul befunnos alt rösterne utfallil, sorn följer:
Ja — 9.
Nej — 27.
Frih. Toll: Sedan R. o. Ad. nu beslutat företaga detta mål till
afgörande, anhåller jag att Riddar!).Utsk:s mern. måtte få upläsas.
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del kan jag
icke annat än yrka bifall till Riddarh.Utsk:s i detta mern. upgjorda
förslag; men på samma gång måste jag tillkännagifva att
jag ogillar ingressen till detsamma. Jag finner nemi. att Frih.
Cederström verkligen har haft skälig anledning till de anmärkn:r
han gjort. Det står nemi. i det af honom klandrade mera., sedan
pjeserne blifvit uptäknade: att en summa af 360 r:dr b:co
må till flr Odencrantz från Riddarhus-kassan utbetalas, dels för
ali derför anskaffa de ofvanupräknade silfverpjeserna etc. Man
kan verkligen tyda detta såsom att de samma pjeser hvilka voro
bortstulna skulle äteranskaffas. Frih. Cederströms anmärkn. är
således liklig. Jag får derföre vördsamt anhålla alt R. o. Ad.
behagade med ogillande af sjelfva ingressen, godkänna betänk.
Gr. Sparre, Erik: Jag hade redan anmält mig då Gr.
Björnstjernaa begärde ordet och jag har föga alt tillägga. Det
kan icke nekas, då man hort detta Riddarh.Utsk:s mern. npläsas,
all del språk som LJtsk. användt och dess sätt all polemisera mot
en ledamot som deri förekommer, icke är det som i allmänhet
vid riksdagarne varit brukligt. Det skulle vara smärtsamt och
högst svårt för en ledamot, att våga fälla yttranden, om vederbörande
Utsk. skulle kunna tillåta sig alt så mäslra dem, och dessutom
göra det med en sådan öfversittareton. Del förvånar mig
verkligen ali ett sådant förslag kunnat gå igenom i Utsk.; och
jag förmodar att det icke kunnat ske annorlunda än genom öfverseende
med något, för all nyttja ett icke för strängt uttryck,
okynne hos Utsk:s betjening.
Frih. Toll: Jag ansåg verkligen att Utsk. skulle äga rättighet
att svara på samma sätt som det tilltalades och då Frih. Cederslröms,
med förvridniog af sjelfva meningen, mot Utsk:s förfarande
riktade anmärkning, innehöll påstående, att detsamma var
slarfvigt, ansåg jag ärendet böra återkomma till Utsk., på det att
Utsk. mätte fä tillfälle att visa del Utsk. verkligen icke hade i
sitt justerade coucepl samma ordställning som den af Hr Frilen
klandrade. Jag bestred pä intet vis ali icke Frih. Cederström
kunde hafva rätt då han på grund af den klandrade ordslällningen
yrkade ålerremiss, och det visade sig deruti, att jag biträdde
återremissen; men jag kunde deremot icke tro annat, ån att det
var Ulsk:s rättighet att få försvara de åtgärder det vidtagit och
till den ändan fä införa i sin förklaring lill R. o. Ad. huru det ansåg
den klandrade ordställningen vara. Då frågan i sak icke var på något
sätt motsagd, så tyckte jag att hela denna omständighet var en sådan
verklig bagatell, att jag icke deruppå fästade någon upmärksamhet.
Den 7 Augusti.
171
Gr. Björnstjerna: Sedan jag åhört Frih. Tolls sednaste
anförande, är jag än mera stärkt i öfverlygelsen om riktigheten
af hvad jag nyss yttrat. Hr Frihrn medgifver sjelf att det klandrade
mern. var ett dokument som icke varit fullt enligt med del
som i Utsk. blifvit upsatt. I sådant fall förefaller det mig ändå
mera besynnerligt alt Utsk. kan taga sig friheten alt i den nya
skrifvelsen tilltala en riksdagsman för hvad han sagt i ämnet,
då det sjelft har kunnat begå ett sådant slarf att lill Ståndet inkomma
med ett mern. som icke var lika med det i Utsk:s plenum
justerade coneeplet till detsamma.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Den fråga som nu är under
öfverläggning är temmeligen enkel och jag förmodar äfven
att förslaget blir bifallet. Hvad åter praemisserna angår hvilka
utgör föremålet för diskussionen, torde jag få nämna, alt då R.
o. Ad. funnit för godt att återremittera det förra betänk., pä
grund af deremot gjorda anmårkmr af en eller flere ledamöter,
hafva dessa anmärkmr öfvergått från att vara den enskilde mannens
till att vara Ståndets, och Riddarh.Utsk:s polemik mot den
eller dessa personer som gjort anmärkmr är endast ett förklädl
sätt att gifva R. o. Ad. en skrapa. På denna grund kan jag
icke annat än instämma i Gr. Björnstjernas anhållan alt R. o.
Ad., med ogillande af praemisserna mätte bifalla hvad Riddarh.
Utsk. i detta sitt mern. föreslagit.
Frih. Toll: Jag hade verkligen icke trott att delta Riddarh.
Utsk:s mern. skulle kunna anses såra en frånvarande ledamot,
som vid återremissen af Utsk:s förra mern. hade afgifvit ett
yttraude, på hvilket flere af Utsk:s ledamöter önskat att så väl
som möjligt få afgifva svar, synnerligen då delta svar var affatladt
i en lon som visade aktning för Frih. Cederströms skriftställareförmåga.
Ulsk:s mening var icke alt dermed såra någon
och på del högsta ber jag att få reservera mig emot det förklarande
att Ulsk:s praemisser skulle vara alt anse såsom en skrapa,
hvartill Utsk. icke velat tillvälla sig någon rättighet, fastän ledamöter
finnas inom Stånden som anse sig befogade att tillvita
Utsk:t sämre motiver för dess åtgöranden ån det någonsin haft.
Jag skulle tro att man har rätt alt svara på tal, och det har varit
ändamålet med praemisserna.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber endast att hos de värde talare
som deltagit i denna diskussion få nedlägga min vördsamma tacksamhet
för det sätt hvarpå den blifvit förd, emedan de derigenom
så tydligen ådagalagt att jag hade räll i milt förslag att upskjuta
frågan, ty ingen enda af de värda ledamölerne har talat
0111 det slut hvartill Utsk. kommit, utan alla hafva såsom hufvudsak
hållit sig lill Frih. Cederström och hans anmärkn:r, hvilket
torde vara bästa beviset för riktigheten af del förslag jag väckte
alt upskjuta öfverläggningen i denna fråga till nästa vecka då
Frih. Cederström hunnit komma tillstädes.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framsläld pro
-
m
Den 8 Augusti.
pos. beslöt R. o. Ad., att med ogillande af de prasmisser som förekomma
uti Riddarh.Ulskis ifråga vande mern., gilla det slut, hvari
Utsk. stannat.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfrige RiksSl:n nemi. från Preste-St. af d. 26, 29 och 30
sist). Juli samt d. 2, 5 och 6 dennes, samt från Borgare- och
BondeSl:n af d. 29 och 30 sist). Juli samt förenämnde dagar i
innevarande månad.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 8 Augusti 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för gårdagens plenum samt nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd.
skrifvelser lill K. M.
N:o 142, ang:de nyttjande rått till jord och lägenheter för
anläggande af allmänt nyttig inrättning;
N:o 143, i ani. af väckt fråga om ersättning för kreatur,
som inom Eldsberga församling måst nedslagtas till följd af lungsjuka
bland boskapen;
N:o 144, om en sådan reglering och indelning af båtsraansrotarne,
att till hvarandra närmare belägna rotedelar må komma
alt höra lill samma rote; samt
N:o 145, om befrielse från eller lindring i det Komministers-bostället
Mistelås åliggande roleriogsbesvär.
Föredrogs ånyo LagUtsk;s d. 6 och 7 dennes på bordet lagda
betänk. IS;o 40, i ani. af väckte motioner, ang:de bördsrätlens
uphäfvande.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande,
lista punkten, angående bördsrätten i landet.
Ulskrs afstyrkande bifölls.
2:dra punkten, angående bördsrätten i stad.
Den 8 Augusti.
173
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: Emot andra delen af
della betänk, har jag reserverat mig i LagUlsk. Jag anser alt i
allmänhet man bör söka bevara fast egendom vare sig på land
eller i stad åt familjerna och jag kan icke inse hvarföre det
skulle vara nyttigt alt beröfva familjerna deras egendom i städerna,
synnerligen då man i samma betänk, har velat bibehålla
åt familjerna deras egendomar på landel. Dessutom erkänner jag
att det hufvudsakligasle skälet till min reservation är det, alt,
om man en gång går in på en slik förändring, som den nu föreslagna,
så kommer detta borttagande af bördsrätten i staden att
åter spöka och blifva ett af de förnämsta vapnen, som de liberala
komma att använda vid påyrkande af bördsrältens borttagande äfven
pä landet, då de nemi. komma att påyrka att det skall vara alldeles
lika förhållande med bördsrätten på landet som i stad. Som
jag icke gerna vill lemna mina motståndare vapen i händerna
och då jag tror, alt det finnes flere, som dela mina tänkesätt,
så anhåller jag om propos. på afslag å Ulsk:s betänk.
Hr Lind af Hageby, Carl Aug.: Då jag anmälte mig,
var det min mening alt begära upläsning af Frih. Rehbinders reservation,
men sedan Frih:n sjelf yttrat sig och dervid äfven vidrört
hvad han i sin reservation framställt, så afstår jag helt och
hållet derifrån, förenande mig med Frih. Rehbinder.
Hr Printzensköld, Carl: Det är en grundsats, som städse
bör göra sig gällande i all lagstiftning, att om lagarne skola
bibehållas i aktning och gällande kraft, så skall man aldrig ändra
dem utan alt inträffande förändringar i samhället gör det
absolut nödvändigt. LagUtsk. har väl, såsom motiv för den af
Utsk. tillstyrkta förändringen förklarat alt åtskilliga olägenheter
vore förenade med nu gällande lag ang:de bördsrätt i städerna;
men hvilka dessa olägenheter äro säger icke Utsk. Jag anser lika
med den talare, som börjat denna diskussion, ändamålet med förändringen
icke vara något annat än det alt börja med bördsrättens
afskaffande i städerna för att kunna fortsätta det i afseende
pä landet. Hvilka de öfverklagade olägenheterna äro får man
icke af LagfJtsk. veta. Jag känner dem icke heller, ehuru jag
har temligen länge varit innevånare i hufvudstaden och här haft
tillfälle att på mycket nära håll betrakta köp och försäljningar
af fastigheter. Den värde motionären, som inom delta rum föreslagit
den ifrågavande förändringen och vet nogsamt hurti det
skall gå till att så småningom skaffa bort institutioner, som icke
öfverensstämma med de läror, hvilka han i sina liberala fantasier
upsläller. Jag tillstyrker afslag pä Utsk:s utlåt.
Gr. Sparre, Erik: Jag är af motsatt åsigt emot dé föregående
lalarne. Om jag anser en institution för samhället nyttig,
så vårdar jag mig nogsamt om att bibehålla den, men alt bibehålla
den på det sättet, att den må finnas verkligen välgörande
och att icke några olägenheter deraf må kännas, genom hvilka
samma institution skulle blifva förhatlig. Detta är den rätta åsig»
174
Den 8 Augusti.
ten af konservatisten. Bibehåller jag jemte och i sammanhang
med en institution, som för samhället verkar välgörande, en annan,
som icke är välgörande, så kommer en gång den timma att
stunda, då hatet emot den sednare störtar densamma, hvilken då
drager med sig den förra i fallet. Det är detta jag befarar, kommer
alt inträffa, om man icke antager den förändring, hvilken
jag förordar, hvilken jag ifrigt försvarar. Nu vill man bibehålla
bördsrälten i stad, hvilken icke har samma grunder som bördsrälten
pä landel? Mina Hrr! hvad är grunden för bördsrälten på
landel? Kärleken för mina fäders jord, omtankan att bibehålla
inom familjen den jord, som förfädren trampat, som de med svett
och möda odlat. Det är den kärlek, som jag äger till jorden,
hvilken gifver denna institution en moralisk styrka. Detta år
grunden och derföre vill jag bibehålla institutionen; men finnes
denna grund för bibehållande af bördsrälten i stad? Kan man
såga ali någon har en sådan kärlek för ett hus i staden, för dess
bibehållande i sin familj, som man har för bibehållande af ett
jordagods inom familjen? Jag tror icke det. Kan man säga, att
denna bördsrätt i stad bidrager till alt gifva folket någon moralisk
styrka? Jag tror det icke. Gifves det då några andra skäl
för bibehållande af bördsrätt i stad? — Jag vill utom hvad jag
redan anfört nämna ett skäl för bibehållande af denna rätt på
landet. Jag har sjelf praktiserat mycket såsom domare på landet.
I vissa orter, der tillgången på penningar icke är så särdeles stor,
inträffar ofta att en bondes hemman säljes för en obetydlig penning,
endast derföre alt ban icke varit i tillfälle alt anskaffa, hvad
han behöft för alt betala en skuld. Då är bördsrälten välgörande,
derföre att hans barn äga utväg alt, genom anskaffande af en
summa hvartill de hafva anstånd under natt och år ifrån första
uppbudet, återvinna jorden och sålunda rädda familjen från undergång.
Delta inträffar i stad. Tillgången på penningar der
är icke sä knapp, och då, såsom jag redan nämnt, delta skäl lika
litet som de öfriga skäleo, hvilka jag anfört för bördsrälten på
landet, gälla för bördsrälten i stad, så kan jag för min del icke
finna något skäl för bibehållandet af denna institution, som en
dast
ger anledning lill trakasserier. Jag skulle nemi. tro att det
ganska sällan inträffar att bördandet af ett hus i staden stödjer
sig på någon kärlek lill detta hus, ulan vanligtvis derpå att den,
som bördar vill preja köparen, att till honom erlägga en löse
skilling
såsom ersättning derför, alt han afstår sin bördsrätt. Ju
mera sådana prejerier ske, och man måste erkänna att tillfället
dertill är större i stad än på landet, ju mera chance är det för
att bördsrälten i stad, om den sättes i sammanhang med bördsrätten
på landet, kommer att draga denna sednare med sig i fallet.
Jag tror alldeles icke ali på sätt reservanten yttrat, uphäfvande
af bördsrälten i staden vid denna riksdag skulle kunna
medföra uphäfvandet af bördsrälten på landet vid en kommande
riksdag, ty om Ulsk:s förslag nu antages, har lagstiftaren en gång
tillkännagifvit alt dessa bördsrätter kunna skiljas och att de icke
med hvarandra sammanhänga. Om lagstiftaren åter icke nu ta
-
Den 8 Augusti.
175
ger sig lill vara oell skiljer dem ål, så skola de, sora ifra för
upliäfvandet af bägge söka alt sammanbinda dem och sopa bort
dem båda. Det är ett annat skäl, hvarföre denna institution icke
är lämplig i stad. Lagstiftaren har här måst sammanföra aflinge
oell arfvejord. Lagstiflaren tillåter nemi. börd af hus, jord och
tomt, så väl arf som aflinge i staden. Det finnes icke den ringaste
grund till bibehållande af bördsrätt till aflingejord, hus eller
tomt i stad hvilken alldeles icke kan sammanhänga med arfvejords-systemel
och bördsrälten på landel, och af delta skäl,
tillstyrker jag att R. o. Ad. ville bifalla betänk, och det jusi
af den omsorg alt bördsrälten på landet, hvilken jag förmodar,
alt R. o. Ad. i allmänhet anser nyttig, måtte kunna bibehållas.
Jag hemlar ett stöd för denna min opinion deraf att BondeSt.,
som nu bifallit Ulsk:s betänk, i fråga om bördsrälten i stad, enhälligt
motsatt sig motionen om bördsrättens nphörande på landet.
Jag liar således allt hopp om alt denna institution bibehålies
och anser såsom eli medel alt bibehålla den, att den rentvättas
från alla sådana främmande tillsatser, sora skulle kunna bereda
dess fall.
Jag måste likväl erkänna att uti redaktm insmugit sig ett
tryckfel. Der står nemi. att sista punkten af 2:dra § i 3:dje kapitlet
J.B. eller ”orden om skifte i staden vare lag samma” böra
utgå. Der borde äfven stå att 3:dje punkten i lista § af
samma kapitel, hvilken lyder sålunda: ”Skifter man lius, tomt
eller gård i staden, emot hus, tomt eller gård i samma stad, eller
annor; håfve ej heller bördeman rätt att ther å klandra, utan
bchålle ther emot bördemännen å begge sidor, hvarthera sin rätt
till thel tillskifte”.— — — — -— —  — — —
bör utgå.
Med iakttagande af denna ändring vågar jag tillstyrka R. o.
Ad. alt bifalla betänk.
Frih. Rehbinder: Den siste värde talaren har ibland annat
yttrat, att hatet emot bördsrätlen i staden skulle komma att
draga bördsrälten pä landet med sig. .lag tror icke det. Skulle
hatet emot bördsrätlen i staden verkligen finnas, hvilket jag för
min del belviflar, och som jag påstår aldrig kommer att äga rum,
så kunde man vidtaga den åtgärden, som Gr. Sparre nu föreslagit,
nemi. alt nu först skilja dessa bördsrätter åt och lemna bort
bördsrälten i staden, men bibehålla den på landet. Men det är
tids nog då att göra det; nu erfordras del alldeles icke i min
tanka. Gr. Sparre har vidare yttrat att fädernas jord är kär för
arfvingarne ali bibehålla inom familjen; men jag kan icke inse,
alt icke fastighet i staden äfven kan vara kär för arfvingar att
bibehålla. Det finnes hus, sora till och med äro Fidei-Commisser.
Jag kan icke inse hvarföre man skulle hindra dem i stad,
som hafva sin fädernejord kär, alt behålla den.
Ytterligare har den siste värde talaren sagt att det ofta på
landet inträffar att hemman säljas för snart sagdt intet, särdeles
Bondhemman, derföre att arfvingarne icke äro i tillfälle att skaf
-
176 Den 8 Augusti,
fa sig nödiga medel för alt lösa dera. Jag tror alt delta är alldeles
eli misstag. Jag har också praktiserat som domare på landet.
Jag har gjort det i 15 år och altid funnit att Bondhemman
betalas mer än andra. Bonden kan betala mera än någon
annan derföre, alt han brukar sin jord sjelf och är således i tillfälle
alt draga mera afkastning af densamma än någon annan.
Gr:n har äfven aumärkt att samtlige ledamöter i LagUtsk. af
BondeSt. voro med om att bibehålla bördsrälten på landet, men
att kasta bort den i staden. Afven jag erkänner detta men tror
att det var en kortsynthet af dem. Hvad som sker i staden bry
sig bönderna icke om. Derom kan man ingenting såga, men vi
böra se längre än de och böra således bibehålla äfven bördsrälten
i staden.
Slutligen ber jag alt få anmärka ett par tryckfel i min reservation,
som insmugit sig i densamma, ehuru den för öfrigt är ganska
kort. Der står nemi.: ”fladie milli, eras libi” lyckligtvis är
tryckfelet så påtagligt att hvar och en kan se del.
På grund af dessa skäl, anhåller jag vördsamt om afslag på
Utsk:s betänk, i denna del.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren har sagt det vara alldeles
samma skäl för bibehållande af bördsrälten på landet sorn
i staden. Jag har redan sagt, all jag tror det hufvudsakligasle
skälet, hvarföre samhället kan och bör bibehålla bördsrälten i
stad, vara den kärlek en person har för den jord, som hans förfäder
odlat. Man brukar icke odla den jord som tillhör hus i
städerne.
Jag har sagt att det ger åt samhället en moralisk styrka alt
egendomar bli qvar i slägterna och att de icke förskingras. Detta
kan icke sägas om egendomarne i staden. Stadsegendomen är
till följe af sin natur närmare hänförlig till lösören än till arfvejord.
Del är på grund deraf, som t. ex. Maka har giftorätt lill
fastighet i stad, ehuru makan icke har giftorätt i fast egendom
på landet. Lagstiftaren har aldrig i fråga om faslighet i stad
haft den omvårdnad, att den ej mätte gå ur slägten, sora blifvit
egnad åt fastighet på landet. Det är således en inkonsequens,
alt man har bibehållit bördsrälten i stad och jag har knappt
kunnat göra mig reda för skälet lill detta bibehållande, hvilket
förefaller desto mera inkonsequent, som den befinnes vara utsträckt
äfven till aflingejord.
Man säger att upphäfvande af bördsrälten i stad, skulle kunna
medföra upphäfvande af bördsrälten på landet. Jag tror det
icke, enär i mångfalldiga afseenden principen i fråga om fastigheter
å landet skiljer sig från principen rörande fastigheter i stad,
och icke har man hittills hört, att den ena af dessa principer
antagits såsom skäl för uphäfvande af den andra. Hela principen
om arfvejords-systemel afser jord på landet, och likväl har erfarenheten
visat att den väl motstått de anfall, som derpå blifvit
gjorde. Jag fruktar deremot att om lagstiftaren sammanblandat
hela
Den S Augusti.
177
hela fastighets-systemet, sä hade raan gjort arfvejordssystemet pä landet
mindre starkt än det nu är.
Dessa grunder äro för mig tillräckliga för den öfvertygelse, jag
hyser, att det beslut R. o. Ad. skulle komma att fatta om uphäfvande
af bördsrälten i stad, långt ifrån att bidraga till uphäfvande
af bördsrätten på landet, skulle bidraga till att bibehålla den, emedan
hela bördsrätts-instilutionen derigenom befrias ifrån sådana biskott,
sådana utskott, att jag så må säga, sådana vattenskott, som icke höra till
principen af densamma, och hvarigenom institutionen göres svag.
Frih. Rehbinder: Jag ber om ursäkt, att jag ännu en stund
kommer att nptaga R. o. Ad:s lid, men jag vill blott anföra några
exempel på den taktik, som begagnas af sådana personer, som äro
för alla reformer. Vi få snart in eli betänk, från LngUlsk. ang:de
testamentsrätten. Hvar och en vet, alt förhållandet dermed på landet
och i staden är olika. När det var före i LagUtsk. en motion
alt utsträcka teslaments-rätlen i staden lika med hvad den är på
landet i afseende på förvärfvad egendom, så var just det största
skälet, som mina motståndare begagnade, isynnerhet de mest liberala,
del, att testamentsrätten på landet var vidsträcktare än den i stad.
Det är troligen bekant för R. o. Ad., att det der redan förut hatvard
en taktik, som varat i många Herrans år. Delta tilldrog sig
i Gr. Sparres närvaro och det lyckades dem icke den gången, men
det var hufvudskälet, som androgs att testamentsrätten i staden och
på landet borde vara lika, och om den nu ifrågasatta förändringen
med bördsrätten i stad skulle ske, så vore det att sätta vapen i
händerna på dem, som önska bördsrättens uphäfvande äfven pä landet.
Hr Printzensköld: Del är en besynnerlighet, som städse
bör bemärkas att när Gr. Sparre förordar ett förslag, så framhåller
han alltid de vådor för samhället, som skola upkomma, i händelse
förslaget ej bifalles, antager man icke förslaget med godo, så
skall man, säger han alltid, omsider på våldets väg blifva tvingad
dertill; och derföre heter det nu af honom, att om man icke afskaffar
bördsrälten i staden, så skall man snart tvingas att uphäfva
både denna och bördsrätten på landet. Detta är en taktik, som
jag för min del icke kan gilla. Jag känner visserligen att inom
Sverige olyckligtvis varit många Statsvälfningar, men jag känner
också, att dessa lyckligtvis ännu aldrig hafva en hårsmån rubbat
privaträtten i samhället. Hvälfningen må hafva varit huru stark som
helst, så hafva likväl våra urgamla lagar fått orubbade qvarstå. Jag
är också derföre ganska säker, alt ingen bortsopning skall ega
rum, hvarken af lagen om börd eller af hvilken lag som helst.
Hvad nu sjelfva saken beträffar, så förekommer det mig högst besynnerligt,
att saken blifvit så ensidigt skådad af Utsk., att dess ordförande
upträder och försvarar betänk, blott på den grund, att bördsrätten
inom staden icke har samma egentliga skäl för sig som bördsrätten
på landet, nemi. kärleken till den, från fadren ärfda jorden.
Jag medgifver Gr:n, att så icke är förhållandet, men hade det då
ej varit möjligt för Gnn alt upsöka sjelfva rättsgrunden för denna
9 H. 12
Den 8 Augusti.
lagstiftning inom städerne. Utan svårighet igenfinnes den likväl,
om man egnar några ögonblicks upmärksamhet åt hvad lagen innehåller
ang:de börds- och lösningsrätt at hus och tomt i staden.
Denna sednare eller lösningsrätten har nemi. lagstiftaren funnit både
nödigt och nyttigt att tilläga naboer och viderboende, hvilka kunna
vara alldeles oskylda personer. Detta skulle emedlertid vara en fördel
på slägtens bekostnad, om icke dess ledamöter vid tillfällen af försäljning
lemnades företräde att till sig lösa den fastighet, som deras
anförvandt föryttrat. En sådan fördel hade varit hvarken billig eller
rättvis; och deri finnér man således den verkliga grunden för den
bördsrätt, som lagstiftaren infört inom städerne, att nu borttaga den,
under det att lösningsrätten för naboer och viderboende qvarstår,
skulle vara, att gifva den oskylda en fördel framför säljarens egna
slägtingar, hvilket äter för sig icke har en skymt af rättsgrund.
Det förhåller sig med bördsrälten i städer ungefär som med
optionsrätten till arrenden å landet. Man har i det ena fallet lika
väl som i det andra velat gifva slägtingarne företräde framför oskylda,
och man har dervid följt en känsla, som är både ädel och riktig.
LagUtsk. har likväl ensamt tänkt på jemförelscn emellan bördsrätten
på landet och i staden ehuru dessa bördsrätter hemta sin
grund från alldeles olika förhållanden. Om Gr. Sparre i sammanhang
med sitt förord för bifall till Uisk:s förslag, tillstyrkt borttagande af
den lösningsrätt, som nabo och viderboende äro tillagde, så hade ändå
någon konseqvens funnits i hans yttrande, men alt vilja beröfva säljares
anhöriga deras bördsrätt, under det man låter lösningsrätten för
oskylda qvarstå, det kan ej annat än förundra mig, då sådant strider
emot både rättvisans och rättskänslans fordringar. Jag vidblifver
mitt påstående, att LagUtsk:s betänk., icke blott är grundadt på
ensidighet utan äfven felaktigt deruti, att det innefattar en jemförelse
emellan tvenne bördsrätter, som icke hafva den minsta likhet
roed hvarandra.
Gr. Sparre: Man påbördar mig, att åberopa Slatsvälfningar.
Jag har icke nämnt ett enda ord om Slatsvälfningar icke ens syftat
derhän; men jag vill erinra den siste värde talaren, att vi midt under
det djupaste lugnet hafva vidtagit ganska väsendtliga ändringar i lagstiftningen
såsom t. ex. all införa den lika arfsrätten, hvilket gick
för sig utan någon revolution. Månne man icke likaväl kan förändra
bördsrälten till jord på landet, som denna förändring af arfsrätten
skedde, så framt man icke nu vill ifrån denna bördsrätt afskära
sådana vattenskott, som göra hela institutionen förhatlig. Detta
har varit motivet för milt tillstyrkande, och jag har för min del
icke varit i ständ att tipläcka den rättsgrund till bördsrälten i stad,
som den siste värde talaren anfört. Jag har icke förmått alt så
intränga i saken, att jag kunde inse att bördsrälten och den lösningsrätt,
som tillkommer nabo och viderboende hafva med hvarandra
någon gemenskap. Enl. de författare, som skrifvit härom och
hvilka jag läst, så äro de alldeles olika. Viderboendes och nabos
lösningsrätt har till grund att konsolidera egendomar i allmänhet
och förekomma de tvister som npkomma derigenom att en person
Den 8 Augusti.
179
har byggt på annans grund eller hans tomt lider mehn och intrång
af den andra. Äfvenledes är det till egendomarnes konsoliderande
som det är medgifvet för egare af frälseränta, att lösa frälse-skaltejord;
men att jemföra denna lösningsrätt, som icke heller är fremmande
för andra lagstiftningar och som har afseende på konsoliderande
af dominium med bördsrätten, som har sin grund i slägtförhållanden,
det är en sats, som jag icke hört någon jurist framställa,
och jag är Hr Printzensköld tacksam för denna upläckt. Då jag således
i min tanke redan tillfyllest redogjort för de åsigter, som ledt
mig och såsom jag tror äfven Utsk. i dess åtgörande härvid, så förmodar
jag att Utsk. icke skall hafva gjort sig förtjent af de tillrättavisningar
för grundlöshet, som den siste värde talaren behagat gifva
oss. Det är för öfrigt en åsigt, som jag aldrig nog ofta kan uprepa,
alt om man vill bibehålla och vårda hvad man eger, så bör
man tillse, att det, -såvidt möjligt är, står i öfverensstämmelse med
principer, och icke är förenadt med omständigheter, som kunna
komma hela institutionen att vackla. Jag (ror att de lagstiftningsprinciper
som följas i de länder, der man mest af alla är konservativ,
nemi. i England, äro härvid öfverensstämmande.
Hr Printzensköld: Det fägnar mig, att Gr. Sparre roedgifvit,
det några så beskaffade rörelser inom detta land, hvarigenom
en lagförändring om bördsrätten på landet skulle kunna med tvång
lillvägaliringas, icke äro alt befara. Hans ord föllo emedlertid i en
sådan syftning, enär Hr Gr:n omtalat huruledes motståndet mot
borttagandet af den ena bördsrätten skulle hafva till följd, alt både
den och den andra omsider skulle blifva bortsopade, och då jag icke
kan föreställa mig möjligheten af en sådan bortsopning annorlunda
än genom dylika rörelser, som dem jag omförmält, så tror jag ingalunda,
det min förklaring af Hr Gr:ns ord varit oriktig. Jag eger
för öfrigt ingen rätt, att beklaga mig öfver, det Gr:n icke kan dela
mina åsigter. Emedlertid tillåter jag mig hemställa till Gr:ns begrundande,
om deruti icke ligger någon rättsgrund, alt, om en viderboende
eller en nabo, aldrig så gerna vill åtkomma sin grannes
hus och om han har aldrig sä goda skäl dertill, sådant likväl för
honom blir omöjligt, så länge huset förblir inom slägten, huru många
köp derom som inom densamma än må slutas eller huru många
bördst vister som der om huset må upkomma? Visar ej detta på det
tydligaste, alt lagstiftaren ansett släktförhållandet böra, i fråga om
lösning eller börd af hus och tomt i staden, ega företräde framför
hvarje annan omständighet, som till en sådan lösningsrätt bör föranleda?
Och huru kan man då påstå, att ett stadgande som sprungit
up ur sjelfva naturens lag, enl. hvilken den fördel man sjelf
eger alltid anses böra heldre öfvergå på någon anförvandt än på den,
som är alldeles oskyld, för sig saknar rättsgrund? — I rak strid häremot
och ehuru nu gällande lagstiftning icke tillerkänner den oskylde
någon rätt förr än den, som slägtingar hafva sig tillagd, af dem
lemnats obegagnad, vill nu Hr Gr:n taga bort denna rättighet för
slägtingarne, men låta den som eges af nabo och viderboende stå
12*
180
Den 8 Augusti.
qvar, samt dymedelst tillägga desse sednare en förmån framför säljarens
egna anförvandler: — Jag är icke nog skarpsinnig för att
kunna fatta konseqvensen eiler rättvisan uti en sådan lagstiftning.
Deremot inser jag klart både det ena och andra uti den lag
som nu gäller; likasom jag tror, att en hvar, som gör sig mödan
att närmare skärskåda saken, skall finna, alt rättsgrunden för denna
lag, om den också icke är uttryckt i ord, likväl är sådan, som den
af mig nu blifvit framställd. Jag fortfar således i min åsigt, alt lagförslaget
icke bör antagas; och då Hr Gr. Sparre dessutom nu erkänt,
alt oriktigheter insmugit sig i detsamma, sä ligger deruti ett
ytterligare skäl för mig lill den anhållan, att förslaget mätte af R. o. Ad.
förkastas.
Gp. Sparre: Jag skall försöka att följa den siste värde talarens
tankegång, ehuru jag medgifver att ordrikheten gjorde del för
mig ganska svårt. Ilan sade att LagUtsk. har uraktlåtit att upgifva
rättsgrunden för bördsråtten i stad, och att rättgrunden är den, alt
lagstiftaren icke har velat tillerkänna viderboende och nabo lösningsrätt
till hus i stad, förr än slägtingarne icke vilja begagna sin bördsrätt.
Nu vill jag hemställa, är väl detta en rättsgrund ? Talaren har
sagt, att jag velat fråntaga bördemän och tillägga viderboende och
nabo en rättighet. Ja, här är just fråga om att fråntaga bördemännen
denna rättighet, sä att det måtte väl icke kunna ådraga mig
någon tillvitelse. Men månne det finnes någon rätts- eller politisk
grund för att bibehålla denna institution? Finnes det icke någon
förnuftig grund att bibehålla densamma, så bör den i min tanke
uphäfvas, men deremot bördsråtten å landet bibehållas, efter densamma
eger gillig grund. Det är derföre jag förordar förslaget.
Hr Printzensköld: Det sista anförandet af Gr. Sparre synes
ådagalägga det Gr:n icke vill erkänna en af de grunder, som
stå främst för samhällets bestånd, nemi. arfslagarna oell släglförhållanden.
Fordna lagstiftare hafva likväl erkänt dem och de hafva
uttalat det i bördsråtten så väl inom staden som på landet, i hvilken
sednare jag dock för min del icke anser ligga någon politik,
helst man aldrig omtalat någonting dylikt, utan grunden är endast
den kärlek till fädernes jord, som man i allmänhet anser finnas inom
släglerne. Och når lagstiftaren sålunda ansett slägtförhållanden böra
gifvas den helgd alt slägtingars rätt skall ega företräde framför oskyldes
vid fastigheters försäljning utom hörd så i stad som på landet,
så frågar jag om icke deruti ligger en rättsgrund som är både tydlig
och klar, nemi. arfsrätligheten? Jag skulle tro att så är förhållandet
och hvar och en som vill oväldigt begrunda detsamma,
skall troligen erkänna att så är.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framställde H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, att Gr. Sparre yrkat bifall till Utsk:s ifrågavar.
förslag om uphörande af bördsråtten i stad, men med den rättelse,
att jemväl det i 3:dje punkten af 1 § 3 kap. Jordabalken förekommande
stadgande: ”skiftar man hus, tomt eller gård i staden emot
lius, tomt eller gård i samma stad eller annor; håfve ej eller bördeman
rätt therå klandra, utan behålle ther emot bördemännen å
Den 8 Augusti.
181
begge sidor sin rätt till thet tillskifta”, förklaras böra ut gå, samt alt
för öfrigt flere ledamöter yrkat afslag ä Utsk:s förslag; hvadan H.
Ex. nu först finge hemställa om R. o. Ad. bifölle Utskzs förslag rörande
bördsrällen i stad, med den af Gr. Sparre begärda rättelse.
Denna propos. besvarades med starka nej blandade med ja,
hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå Utskrs
förevarzde förslag samt, dä härvid ropades starka ja, jemte åtskilliga
nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande v«ter:s-propos.
Den, som anser LagUtskzs förslag, om uphörande af bördsrälten
i stad, böra bifallas, med den rättelse all jemväl 3:dje punkten
i l:sta § 3 kap. Jordabalken förklaras höra utgå, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder Utskzs ofvanberörde förslag af R. o. Ad. afslaget.
Sedan härefter H. Ex. Flr Frih. o. Landtm., med tillkänna
gifvande,
. att han som i anseende till den korta föredragms-listan,
hvarå endast ett betänk, varit upfördt, beräknat att plenum icke skulle
fortfara mera än en timme, vore hindrad att nu längre qvarstanna,
anmodat främste närvar, ledamoten Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.,
att under den föreslående voteringen föra ordet och afsluta plenum,
bortgick II. Ex. och emottogs klubban af Gr. Gyldenstolpe, hvarefter
voteringen företogs och vid dess slut rösterue befunnos hafva
utfallit som följer:
Ja _ 7.
Nej — 34.
Frih. Toll, Gustaf anförde skriftligen:
Då Konungen utnämde Frih. Gyllenhaal alt vara Landtmarskalk
vid innevar:de riksmöte, gaf Ilan åt fäderneslandet ett förnyadt vedermäle
af den huldrika faderlika omtanka, hvarmed Han alltid åt
den utmärktaste förljensten anförtror vården öfver fäderneslandets
vigtigaste angelägenheter.
Hr Frih. Gyllenhaal, som mottagit Landtmarskalksstafven har
under fortgående riksmöte bekräftat de stora förhoppningar R. o. Ad.
redan vid första underrättelsen om dess utnämnande till Landtmarskalk
fästade vid dess person.
Snart är kanhända riksdagen tillända och R. o. Ad. åtskiljas
från dessa åldriga murar under hvars tak herrliga bilder föreviga
fordna utmärkte män hvilka utöfvat Landtmarskalkens vigtiga kall.
Öfvertygad derom, Mine Hrr! att J alla med mig önska att bland
samlingen af Landtmarskalks-portraiter fä äfven det af vår n. v. Landtmarskalk;
har jag äran inför Ståndet nu väcka den motion att R. o. Ad.
182
Den 8 Augusti.
täcktes åt Ridd.Direkt:n updraga, att föranstalta om målning af Hr
Landtmarskalken Frih. Gyllenhaal portrait.
Hr Gr. o. Ord fö ra nnd en hemställde om R. o. Ad. bifölle
Frih. Tolls motion alt. R. o. Ad. behagade åt Ridd.Direkt:n updraga
att föranstalta om målning af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Gyllenhaal
portrait.
Ropades ja.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin inkomne
mern., nemi. från
Conslitutions-Utskottet.
N:o 22, i anledn. af återremisser af Const.Utsk:s i mern. N:o
11 afgifna förslag till ändring i 39 § Riksd.Ordn.; ang:de val af
Ordfide i Utsk. och andra delegationer af R. St:r;
N:o 23, i anledn. af ett Stånds återremiss af mern. N:o 14,
rör:de åtskilliga till förstärkt StatsUtsk. hänvisade frågor;
N:o 24, i anledn. af ett Stånds återremiss af mern. N:o 15,
innehållande förslag till ändring uti 36 och 43 §§ Riksd:Ordn.,
ronde sammansatta Utsk.;
N:o 25, i anledn. af ett Stånds återremiss af mern. N:o 16,
innehållande förslag till ändring i 49 § Riksd.Ordn. och 56 § 1
mom. R.. F., ang:de motioner.
Expeditions-Utskottet.
N:o 8, ang:de återremiss af skrifvelse-förslagen N:ris 117, 118
och 119.
H. R o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 8 på aftonen.
In (idem protocolli,
Albert Munck.
Den 9 Augusti.
183
Lördagen den 9 Augusti 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Hr Rå fel t, Anlon: Som jag i anseende till egna angelägenheter
måste afresa från hufvudstaden nästa Onsdag, får jag från den
dagen afsäga mig förtroendet att vara ledamot i BankoUtsk. och förstärkta
StatsUtsk. samt Bänkman i 16:de afdeln., och anhåller jag
alt fortfarande vid min riksdagsmanna-rätt blifva bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för gårdagen, deraf det ena innehöll
beslutet om målning af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s portrait, i
anledn. hvaraf H. Ex. yttrade:
”Detta af H. R. o. Ad. i går fattade och nu justerade beslut
påkallar uttrycken af min vördnadsfulla och hjerlliga erkänsla för det
utmärkta bevis af ynnest, välvilja och förtroende, hvarmed H. R. o.
Ad. genom delta beslut behagat hedra mig. Jag har ingen högre
önskan, än att kunna städse göra mig deraf förtjent, och innesluter
mig i H. R. o. Ad:s fortfarande välvilja och bevågenhet”.
Uplästes till justering och godkändes ett från Exped.Utsk. inkommet
förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M. N:o 146,
ang:de förändrad beräkning af resekostnads-ersättning och dagtraktamente
för R. St:rs Revisorer.
Till justering anmäldes, men bordlädes, på begäran af Hr Brakel,
Mauritz Gust., Exped.Utsk:s under N:o__ 147 afgifna förslag till R.
St:s underd. skrifvelse till K. M., ang:de Öresundska tullafgiften för
Svenska fartyg.
Uplästes till justering och godkändes Exped.Utsk:s nedannämnde
förslag till R. St:rs underd. skrifvelse-förslag till K. M.
N:o 148, angtde Hospitalernes förbättring och underhåll;
N:o 149, ang:de förklaring och ändring af 5 § 25 kap. R.
B.; och
N:o 150, om inskränkning af den genom K. Förordn. d. 22
Dec. 1846 beviljade frihet att å landet idka handel.
Företog H. R. o. Ad. val af 14 ordinarie ledamöter och 6
Suppleanter uti Förstärkta Const.Utsk.; och befunnos, vid valförrättningens
slut, hafva blifvit utsedde’:
i Si Den !) Augusti.
Till Ordinarie Ledamöter:
N:o
8.
Gr.
Oxenstierna, Fullm. Gr. Hamilton H. med 24 röster.
—
55.
5?
Cronhjelm, ,, „ Gylden-  stolpe A
55
24
99
—
68.
55
Creutz, Fullm. Hr Ulfsparre G.
55
23
99
—
125.
55
Adlercreutz F.
»5
24
99
—
139.
55
Wirsén A. E.
99
23
*9
—
140.
55
Björnstjerna C. M.
99
24
99
—
189.
Frill
Funck F.
9»
24
99
—
234.
55
Djurklou, Fullm. Gr. Mörner C. G. D.
99
24
99
—
245.
55
Lagerfelt J. C.
99
24
99
—
246.
55
Manderström L.
99
24
99
—
279.
55
Wrangel Fullm. Frih. Cederström C. R
99
24
99
—
929.
Hr
Grönhagen F. A.
»9
23
99
—
1918. A. „
Strussenfelt, Fullm. Frih. Rehbinder W.
24
99
2259.
55
af Wåhlberg, Fullm. Hr Blomstedt C. J
Till Suppleanter:
99
23
99
—
2144.
Hr
Rosensvärd J. 11.
nied 22 röster.
—
1940. C. „
Terssmeden J. J.
99
22
99
—
119.
55
Duse, Fullm. Hr Brakel G. M. .
99
22
99
—
330. Frih. Silfversparre, Fullm. Frih. Stjern-  stedt A. W
99
21
99
—
1612.
Hr
Grundelstjerna A. W.
99
21
9»
—■
381.
Frih. Hjerta, Fullm. Gr. Sparre E. . .
99
21
99
efter anställd lottning om den ordning, i hvilken de Suppleanter,
som erhållit lika röster, egde att inträda.
Ut supra
L. Herm. Gyllenhaal.
Carl Lagerfelt. F. W. Rehbinder. Ludv. Platen.
F. A. Funk. F. Grönhagen. C. A. Lind af Hageby.
Anställdes val af 2:ne Revisorer för innevar. års granskning af
Stats-, Banko- och Riksgäldsverkens tillstånd, styrelse och förvaltning
efter Frih. Funk, Fredrik Alexander samt Hr af Forselles, Adam
Magnus Philip; Och befunnos, vid valförrättningens slut dertill hafva
blifvit utsedda;
Hr Uggla Carl Gustaf, Brukspatron ..... med 26 röster.
Den 9 Augusti.
185
Hr von Troil, Samuel Gustar, Öfverste-löjtnant,
R. S. O med 17 röster.
Ut supra
L. Herm. Gyllenhaal.
Carl Lagerfelt. F. IV. Rekbinder. Lud. v. Platen.
C. A. Lind af Hageby. F. A. Funck. F. Grönhagen.
Föredrogs Const.Utsles i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
N:o 22, i auledn. af återremisser af Const.Utsk:s uti mern. N:o 11
afgifna förslag till ändring i 39 § Riksd.Ordn., ang:de val af Ordfide
i Utskott oell andra delegationer af R. St.
R. o. Ad. beslöt, alt med vidblifvande af sin förut i ämnet
yttrade tunke, lala vid den i förevar, mern. gjorda anmälan bero.
Föredrogs Coust.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 23, i anledn. af ett Stånds återremiss af mern. N:o 14,
ronde ålkilliga lill förstärkt StatsUtsk. hänvisade frågor.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: För att undvika votering i
förstärkt Const.Ulsk. ronde denna fråga, der troligen, enär de 3:ne
öfriga Stånden äro med hvarandra ense, R. o. Ad:s mening i alla
fall icke blifver gällande, hemställer jag huruvida icke Ståndet skulle
finna för godt alt, på sätt Utsk. föreslagit foga sig efter de öfrige
Stånden och antaga detta förslag till hvilande intill nästa riksdag,
då det i alla fall kommer att bero på R. o. Ad:s beslut, huruvida
det då kan blifva antaget eller icke.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att såsom Utsk.
hemställt, foga sig efter de öfriga RiksStin och således äfven för sin
del antaga det i Const.Utsk:s mern. N:o 14, afgifna förslag att hvila
lill grundlagsenlig pröfning vid nästkommande riksdag.
Föredrogs Consl.Utskits i gårdagens plenum på bordet lagda
mern. N:o 15, innehållande förslag till ändring uti 36 och 43 §§
Riksd.Ordn. ronde sammansatte Utskott.
R. o. Ad. beslöt alt antaga det i förevar:de mern. N:o 24 afgifna
förslag alt hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Vid föredragning af Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda meni. N:o 25, i anledn. af ett Stånds återremiss af mern. Nio
16, innehållande förslag till ändring i 49 § Riksd.Ordn., och 56 §
1 mom. R. F., ang:de motioner, lät R. o. Ad. vid den i förevar,
mern. gjorda anmälan bero.
Föredrogs och lades till handlingarne Exped.Utskrs i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 8, ang:de återremiss af skrifvelseförslagen
N:ris 117, 118 och 119.
186
Den 12 Augusti.
Uplästcs ett af Gr. Klingspror, Mauritz inlemnadt sålydande mern.
Af enskilda angelägenheter förhindrad alt längre bevista riksdagen,
ser jag mig tvungen att afsäga mig den plats hvarmed jag
blifvit hedrad i Bevilln.Ulsk.
1 anledn. af denna och den af Hr Råfelt, Anton, förut i
dag gjorda afsägelse, anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Hrr
Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i Bevilln.- och en
ledamot i BankoUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne mern. och utlåt.
N:o 302, i anledn. af verkställde omröstningar,|ang:de tiill
bevillningen;
och
N:o 303, i anledn. af väckte motioner om vidtagande af nödiga
kontroller å användande af städernes lolags-medel för dermed
afsedda ändamål.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 12 f. m.
In fidem prolocotti.
Albert Munck.
Tisdagen den 12 Augusti 1851.
Plenum kl. ^ lill 8 e. m.
Justerades 5 prot:s-utdr. för d, 9 dennes samt följande från
Exped.Utsk. inkomna förslag till underd. skrifvelser lill K. M.
N:o 138, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angrde serskilda
till åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande emot
Statsanslag;
N-.o 151, ang-.de eftergift af en ersättnings-skyldighet i följd af
förre Kronofogden Chr. Öhboms balans; och
N:o 152, om antagande af ny vexel-lag.
Anmäldes till justering, men bordlädes, på begäran af Gr.
Mörner, Carl Göran Detlof, Exped.lTtsk:s under N:o 153
afgifna förslag till underd. skrifvelse, ang:de ersättning, i vissa fall,
af allmänna medel lill vittnen i brottmål.
Den 12 A ugusti. 1&7
Uplästes lill justering samt godkändes Exped.Utsk:s nedannämde
förslag till R. St:rs underd. skrifvelser till K. M.
N:o 154, ang:de uphörande af vakans- och förslagsliggetidssamt
begrafningshjelps-besparingar;
N:o 155, angrde utbetalning af det vid 1847 och 1848 årens
riksdag beviljade bidrag till en pensions-fond för Borgmästare i städerne
utom Stockholm, samt Kommissions-landtmälare jemte deras
enkor och barn:
N:o 156, i fråga om grunden för beräkningen af reserv-ränlorne
vid båtsmanshållet i Blekinge;
N:o 157, i fråga om förändrad beräkningsgrund för båtsmansvakans-afgifien
af nyroterad jord inom Blekinge län m. m.;
N:o 158, ang:de inqvarteringsskyldigheten i Stockholm;
N:o 159, ang:de arrendet af indragne korporals-bostället Astorp;
N:o 160, ang:de försäljning och utbyte af Christianstads f. d.
fästning tillhörande mark;
N:o 161, ang:de afskrifning af en upbördsbrist hos numera
aflidne Kronofogden J. M. Huss;
N:o 162, ang:de provinsen Jemtlands rotering;
N:o 163, i fråga om återbetalning af Myntverkets äldre skuld
till R. St:s Bank;
N:o 164, om åtgärders vidtagande för verkställighet i Sverige
af Norrska och i Norrige af Svenska embetsmyndigheters beslut; samt
N:o 165, om undersökning af förhållandet med Klockarejordarne
på Gottland.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Ulsk:s-ledamöter; och
hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 2317, Hr Fåhraeus,
Olof Immanuel, beviljade trenne veckors ledighet från och med
den 7 innevar:de Augusti;
N:o 245, Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam.
Bevillnings-Utskottet:
efter N:o 107, Gr. Klingspor, Mauritz Staffan;
N:o 177, Frih. von Knorring, Wolrath.
Banko-Utskottet:
efter N:o 1413, Hr Råfelt, Anton;
N:o 1760, Hr Reutercrona, Gustaf.
188
Den 12 A[u gusti.
Föredrogs Exped.Utsk:s d. 9 dennes på bordet lagda under
N:o 147 afgifna förslag till R. Sl:s underd. skrifvelse till K. M.
ang:de Oresundska tullafgiften för Svenska fartyg.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: I afseende på Öresundstullen
har R. o. Ad. och PresleSt. stannat i enahanda beslut och BondeSt:s
är derifrån skiljaktig!. BorgareSl. har visserligen lill meningen
fullkomligen inslämt med försinämnda 2 Stånd, dock är delta Slånds
beslut till ordalagen något olika. Under sådana förhållanden är således
icke R. o. Ad:s samt PresteSt:s beslut R. St:s. Enl. 73 §
Riksd.Ordn. tillkommer det Utsk. som behandlat frågan alt antingen
sammanjemka besluten eller inbjuda de skiljaktiga Stånden alt förena
sig med de öfrige. Della Ekon.Utsk:s åliggande bar Exped.Utsk.
åtagit sig och redan lill Stånden inkommit med skrifvelse-förslag i
de ordalag som R. o. Ad. och PresteSt. begagnat. Nu är frågan
nyligen behandlad i Ekon.Utsk., som beslutat inbjuda BorgareSt. att
sig med R. o. Ad. samt PresteSt. förena.
I detta sakens skick proponera»' jag att denna Exped.Utsk:s
skrifvelse måtte blifva hvilande på bordet till dess prol;s-utdr. från
BorgareSt. ankommit hvaraf kan inhemlas huruvida nämnde Stånd
instämt i R. o. Ad:s samt PresleShs beslut.
Frih. Cederström, Rud.: Under några dagar från hufvudstaden
frånvar.-de, har jag i Exped.Utsk. icke öfvervarit upsättningen
af nu föredragna skrifvelse-förslag; men likväl, vid sedermera derom
tagen kännedom, under genomläsningen af prot.utdrm, funnit de
smärre skiljaktigheter mellan de olika Ståndens beslut, dem Hr Brakel
omnämnt.
Dessa skiljaktigheter har jag dock trott vara af den högst obetydliga
beskaffenhet, alt jag förmodat derå ingen upmärksamhet skulle
lämpligen böra fästas; men dä jag å andra sidan icke heller kan
neka, att den värde ledamoten, Hr Brakel, har lagens bokstaf i den
åberopade 73 § Riksd.Ordn. för sig, så bestrider jag ej den af ho
nom
gjorda hemställan.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Afven jag anser lämpligt alt
Exped.Utsk:s nu föredragna förslag till underd. skrifvelse icke genast
till pröfning företages, men tror likväl det icke, vara rätt att dermed
upskjutes intill dess prot.utdr. från BorgareSt. hunnit ankomma,
uplysande huruvida BorgareSt. antagit eller icke den af Ekon.Utsk.
till nämnda Stånd gjorda inbjudningen, enär R. o. Ad. endast igenom
en enskild ledamots bérättelse känner hela denna inbjudnings
tillvaro, hvilken berättelse, ehuru trovärdig, R. o. Ad. dock ej lärer
kunna anse vara officiel.
Jag skulle derföre hemställa, det behagade R. o. Ad. besluta
att upskjuta nu föredragna förslag till skrifvelse intill dess Ekon.-
Utsk. inkommit med jemkningsförslag i frågan och detsamma blifvit
af R. o. Ad. behandladt och afgjordt.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, började framställa
propos. i öfverensstämmelse med Gr. Lagerbjelkes förslag, anmälde
sig och yttrade:
Den 12 Augusti.
189
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag ber om ursäkt att jag
afbryter Hr Frih. o. Landtm, men det förekommer mig, som kunde
det vara möjligt att BorgareSt. ej komme att fatta något beslut innan
riksdagen afslutades och att i följd deraf ingen skrifvelse i ämnet
kunde blifva expedierad. Jag hemställer således om ej lämpligast
vore ali denna skrifvelse blefve hvilande tills vidare, då det
beror af B. o. Ad. att pröfva saken när som helst, ty skall dermed
förhållas på den vanliga vägen med jemknings-förslags upgörande,
delsammas föredragning inom Stånden och bordläggning 2:ne
gånger m. m. så kanhända riksdagen afblåses innan nämnde procedur
hunnit sluta.
Jag åsyftar alltså rättighet att, om man ser det saken kommer
att laga den marchen, 11. o. Ad. må kunna företaga Exped.IJtsk:s
förslag till pröfning, oberoende af alla händelser.
Hr Brakel: Alldeles i motsatts till hvad Frih. Palmstjerna
yttrat, tror jag, alt R. o. Ad. hvarken kan eller bör godkänna en
skrifvelse förrän frågan, som den rörer, är af Ständme lagligen afgjord.
I denna sak äro skiljaktigheterne visserligen obetydliga, men om
Exped.Utsk. börjar med att sammanjemka ord, kan det sedermera
företaga sig att sammanjemka försl meningar och derefter skiljaktiga
beslut. Det är till sin princip vigtig!, all man icke inrymmer
denna rättighet på något sätt åt Exped.Utsk. och derföre anhåller
jag att denna skrifvelse blir på bordet hvilande, lill dess frågan är
af Ständme lagligen afgjord.
Frih. Cederström: Då jag förra gången hade ordet, ville jag
bespara R. o. Ad att uplysas om hela obetydligheten af de anmärkmr,
som Ekon.Utsk:s nuvande ordf:de framställt. Detta obehag
lärer nu likväl icke, märker jag, kunna undvikas. Må då R. o.
Ad. erfara att hela den, såsom serdeles maktpåliggande och vådlig,
antydda skillnaden besticker sig deruti, att ett Stånd användt ordet:
"delta", der ett annat begagnat ordet: ”suo'ant"; äfvensom pä ett
annat ställe, ett Stånd ordet: ”lättnader", ett annat, orden: ”ytterligare
lättnader".
Hemställes nu vördsammast om det kan, som en välgrundad och
graverande anmärkn., framställas mot Exped.Utsk. att Utsk. ansett dessa
skiljaktigheter vara af den ytterst obetydliga vigt och art, att Utsk.
trott sig böra inkomma med skrifvelse-förslag i ämnet, utan att först
afvakta den sammanjemkning, som Ekon.Utskms nuvande Ordf:de
ansett vara af så väsendtlig vigt och nödvändighet?
Med afseende å hvad jag nu haft äran anföra, lärer R. o. Ad.
icke tveka alt biträda, vare sig Gr. Lagerbjelkes eller Frih. Palmstjernas
förslag i detta ärende; till hvilket sednare jag för min ringa
del, vid närmare besinnande hälst mig ansluter.
Hr Brakel: Till svar å hvad Frih. Cederström nu andragit
får jag säga att Exped.Utsk. icke eger rättighet att bedöma om skiljaktigheter
äro obetydliga eller icke, utan skola expeditionerne utfärdas
sådane R. St. dem beslutat.
190
Den 12 Augusti.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att ifrågavar:de skrifvelse-förslag
skulle tills vidare förblifva hvilande på R. o. Ad;sbord.
Föredrogs och lades lill handlingarne StatsUtskrs d. 9 dennes
på bordet lagda mern. N:o 302, i anledn. af verkställde omröstningar,
ang:de tullbevillningen.
Föredrogs StatsUtskrs d. 9 dennes på bordet lagde utlåt. N:o
303, i anledn. af väckte motioner om vidtagande af nödige kontroller
å användande af Sländernes lolagsmedel för dermed afsedda
ändamål.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Det är förmodligen
af förbiseende vid upsättningen af detta utlåt, som jag ej blifvit som
reservant antecknad, då jag likväl mot detsamma mig reserverat, på
den grund att jag ansåg det vara billigt att ifrågavande tolagsmedel
såsom var:de Statsmedel, på sätt oell vis tillhörande lullbevilln:n
måtte underkastas R. St:s Revisorers granskning. Jag tror det icke
vore onyttigt, då vi vete något hvar att dessa medel utgå till ett
högst betydligt belopp, synnerligen i vissa stapelstäder, hvarjemte kändt
är, att de anslagits till vissa inrättningar inom städerne, till hamnars
och kajers byggande och underhåll äfvensom till förmån för
fromma stiftelser, men att det oaktadt, tid efter annan fråga hos
Ständ:ne blifvit väckt om icke så obetydliga Statsanslag för ändamål,
hvilka hafva nära sammanhang med dem, för hvilka just tolagsmedlen
anvisats. En sådan granskning är i korthet sagdt, hvad motionärerne
åsyftat och denna fråga synes mig hafva bort blifva behandlad
på annat sätt än hvad som skett. De motiver som för raotionernes
afslående blifvit anförde, synas mig icke vara tillräcklige, ty
Revisorerne äro ålagde att granska de fonder, som genom sammanskott
af allmänna medel tillkommit. Vidare har man anfört att
icke en så beskaffad revision af städernes räkenskaper, som angå
tolagen, skulle kunna verkställas af Revisorerne, emedan dessa räkenskaper
ej förut blifvit granskade af K. Kammar-rätten.
Detta skäl synes mig icke fullt giltigt så mycket mindre, som
icke hela massan af räkenskaper från hvarje stad behöfver insändas
i sin helhet, utan endast ett sammandrag deraf för hvarje serskild
Stad, hvaraf tillräckligen kunde inses huruvida medlen till dermed
afsedda ändamål användes.
Fråga har varit väckt om upgifters insändande till Commercecolhm
på tolagsmedlen, men delta embetsverk har ej i denna stund
dessa räkenskaper i sin helhet; en del städer hafva aflemnat deni
en annan icke, så alt Regering och Ständer de facto icke kunna
säga till hvilket belopp tolagsmedlen utgå eller i hvad mån de användas
till med desamma afsedda ändamål.
När vi ihågkomme alt dessa medel samlas genom de afskrifter
som de sjöfarande erlägga för deras varor som de till Städerne införa,
så synes det klart att dessa medel äro allmänna medel, tillhörande
Statsverket men ej Städerne. På grund af hvad jag nu haft äran
Den 12 Augusti.
191
anföra, anhåller jag alt R. o. Ad. med afslag å StatsUtskis betänk,
mätte bifalla motionerne i deras helhet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: De skäl den föregrde talaren
framställt för ifrågavarcde räkenskapers öfverlemnande till Revisorernes
granskning, hafva äfven inom StatsUtsk. varit föremål för
öfverläggning, men Utsk. ansåg att de afgifter, som under namn af
tolag erläggas och blifvit till Släderne öfverlemnade, äfven blifvit
dem tillerkände till fri disposition i och för de ändamål, hvarföre
de hufvudsakligen afsetts, nemi. anläggning af hamnar, broar, bryggor,
kajer, etc. Dessutom ansåg StatsUtsk. att om dessa medel
skulle underkastas Revisorernes granskning, så funnos en mängd andra
afgifter hvilka af samma skäl borde bli föremål derför, såsom
våg- och mätarepenningar m. fl. som i hamnarne af Städernas
auktoriteter uptiäras för diverse behof. Utsk. ansåg att delta vore
ett sätt af Statsmakterne att blanda sig i de kommunala bestyr, som
man borde låta förblifva i Städernes egen vård. Då man med skäl
sökt att lifva kommunal-andan äfven på landsbygden, försökt att bilda
kommunal-styrelser för att bevaka och behandla de serskilda kommunernes
angelägenheter, så ansåg Utsk. äfven deruti ligga ett skäl
att icke motarbeta en sådan riktning, genom betagande från kommunalstyrelserne
af de medel som för dem äro disponible, eller
försvåra för dem behandlingen af deras befattningar; ulan borde
man fastheldre öfverlemna åt Städernes egna auktoriteter att granska
kommunal-styrelsens sätt att gå till väga vid skötandet af sitt updrag.
Af dessa skäl, som öfverensstämma med min mening om saken,
får jag tillstyrka bifall till StatsUlsk:s förevande utlåt.
Frih. Cederström, Rud.: Afven jag är, lika med Frih.
Klinkowström, af den tanke att skäl vore, det R. o. Ad. ville bifalla,
icke StatsUtsk:s i detta mål afgifna utlåt., ulan fastmera raotionärerues.
Frih. Stjernstedts och Riksdagsfullmäkligens från Calmar
län Per Bengtssons förslag. Frih. Palmstjerna har häremot gjort
invändning, nemi. dels att man icke borde medelst ett dylikt beslut
äfventyra att motarbeta en i släderne upkommande kommunalanda,
dels ock, att om R. St:s Revisorer skulle befatta sig med
granskningen af dessa medel, så borde deras granskningsrätt utsträckas
äfven till åtskilliga andra medel. Hvad det första inkastet beträffar,
kan jag icke finna att underkastandet af kontroller bör i någon
märkligare mån förlama håg och nit hos en administration, som vet
med sig att den i sina förvaltningsbestyr på allt sätt beflitar sig att
fortverka för städernes förkofran och följaktligen icke kan hafva allvarsamma
anmärkmr att befara, eller utsättas för några, som den
icke skulle vilja och kunna nöjaktigt besvara, och genom hvilkas
uplagande till utredning och förklaring den så mycket mera ådagalägger
huru nitiskt den bemödat sig om upnåendet af de syftemål,
hvartill den för städernes gagn och bästa sträfva. Frih. Palmstjerna
har likaledes yttrat, att man ej borde beröfva städernas styrelser de
tillgångar, som de nu för vissa ändamål hafva sig tillagde; men
motionärerna hafva icke heller sagt att dessa tillgångar ovilkorligen
borde uphöra, utan de hafva endast sagt, att R. St. borde hos K.
192
Den 12 Augusti.
M. i underd:het anhålla, att K. M., efter infordrande af erforderliga
upgifter i ämnet, behagade, genom öfverlemnande af dessa upgifter
till Rikets näst sammanträdande Revisorer, sätta dem i tillfälle att
kunna lill Rikets näst sammanträdande Ständer inkomma med nödiga
uplysningar rör:de möjligen anmärkta missbruk, samt alt ft.
St. sålunda äfvenväl sättas i tillfälle att derefter fatta beslut, huruvida
all tolag bör uphöra eller till sitt nu utgående belopp förminskas.
Om de inkommande uplysningarne visa att, enär användandet
kanhända befinnes alldeles förträffligt, icke ens någon sådan förminskning
är af billigheten påkallad, så risquera ju städerna ingen
förlust genom denna pröfningsåtgärd. Hvad beträffar den andra invändningen,
så ser jag icke något ondt uti, och följaktligen icke
heller något hinder för att R. St:s Revisorer i mån af lid och befogenhet
utsträcka sin granskande hand till alla sådana ärenden deri
deras inblandning kan vara af gagn.
Jag får således med instämmande uti hvad Frih. Klinkowström
yttrat, anhålla att H. o. Ad., med afslående af Utsk:s hemställan,
behagade bifalla hvad motionärerna, (pag. 33 af förevar:de utlåt.,
medlersta stycket på sidan) hos R. St. föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den siste värde talarens
yrkande måste jag för min del bestrida. R. St:s Revisorer
hafva, efter hvad som redan är kändt, så många och vidlyftiga åligganden
att ombesörja inom den för deras sammanträden bestämda
tid, att delta, för dem nya arbete omöjligen skulle kunna medhinnas
utan åsidosättande af andra, otvifvelaktigt viktigare och mera
inom deras befogenhet liggande ärenden. Genom den framställning,
som StatsUtsk. i detta utlåt, tillstyrkt, finge Ständerna tillfälle att
erhålla den kännedom om saken, som för dem kunde vara af nöden,
med hänseende till förvaltningen af de ifrågavar.-de medlen.
Att ingå i en specielare granskning af desammas användande skulle
på sätt redan förut blifvit erinradt, vara en utsträckning af Ständernas
granskningsrätt till ärenden, som för dem äro främmande.
Erfarenheten har äfven visat, att en sådan Revisorernas befattning
med ärenden af kommunal beskaffenhet icke har verkat så serdeles
förmånligt i afseende pä den kontroll, som man dermed åsyftat.
Vi hafva vid denna riksdag haft att behandla en motion, som nogsamt
ådagalagdt, huru med en så beskaffad inrättning här i Staden
tillgått. Jag tror icke att någon större säkerhet npkommer af en
sådan R. St:s Revisorers granskning och får derföre vördsamt anhålla
om bifall till hvad StatsUtsk. föreslagit.
Frih. Klinkowström: Som Frih. Cederström redan till stor
del vederlagt livad Frih. Palmstjerna yttrat, mot det förslag jag tagit
mig friheten framställa, så vill jag icke annat än i förbigående
nämna, att hvad Hr Frih:n yttrat rör:de komunal-afgifter icke är
fullt tillämpligt i detta fall, ty dessa afgifter äro enl. min tanka
icke af kommunal natur. Tolagen upstår nemb, på ett helt annat
sätt, eller genom afgifter som sjöfarande lemna till Städerna för
ut- och införda varor. Jag styrkes dessutom i öfvertygelsen om
rik
-
Den 12 Augusti
193
riktigheten af mina påstående deraf, att utaf tolagsmedlen i Stockholm
äro till inqvartcringen disponerade några och Treltiolusende r:dr, äfvensom
utaf desse medel utgå anslag till Seraphimer-Lazareltet och
allmänna Barnhuset, o. s. v. Gr. Mörner har yttrat alt han skulle
motsätta sig detta besvär för Revisorerna, såvida Ständerna bifölle
att städernas tolagsmedels-räkningar skulle af Revisorerna revideras.
Jag lror*att såvida man får sluta af den instruktion, som är utfärdad
för Revisorerna, så äro de skyldige att granska de medel, af
hvad namn de vara må, hvilka genom allmänna bidrag upkomma,
och om det är en sanning att de kunna hänföras till sådane medel,
så synes mig att Revisorerne, oberoende utaf om de få tid eller
icke, böra granska dessa räkningar, och om de sakna tid dertill under
de 3:ne för dem ulfästade månader så kunde ju denna tid något
utsträckas. Ar saken riktig i och för sig, sä bör intet hinder
upstå derutaf, alt Revisorerne förmenas icke hafva tid dertill. Delta
Hr Gr. Mörners skäl är således för mig åtminstone af alldeles ingen
betydenhet. Jag tror, att denna nytta, som af Revision skulle upkomma,
icke är obetydlig och väl skulle löna mödan i anseende lill
de icke obetydliga besparingar för Kronan och Statsverket, synnerligen
hvad angår anslag till hamnanläggningar, hvilkas bekostande af
Staten jag har anledn. förmoda Gr. Mörner icke vara vän utaf.
Jag får sålunda förnya min anhållan, att R. o. Ad., med afslag ä
hvad StatsUtsk. tillstyrkt, måtte skänka sitt bifall till hvad Motionärerne
i delta ämne föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Frih. Klinkowström har nu framställt det
egentliga ändamålet med denna motion, hvilket nemi., efter hvad
jag af hans yttrande trott mig finna, skulle vara, att besparingar
framdeles skulle kunna ega rum, och således en minskning upstå i
tolagsafgifterna. Hr Friluns förslag förutsätter en granskning af R.
St:s Revisorer och förslag till förändrade bestämmelser i afseende pä
tolagens belopp, hvarmed Ständerna hittills sig icke befattat, enär
det ankommit på K. M. att bestämma deras belopp. Jag kan icke
se hvad fördel som skulle upkomma derigenom alt Ständerna skulle
åsyfta ett sådant ändamål som det Frih. Klinkowström ansett slutligen
kunna upkomma, om icke det att förlama kommunal-styrelsernas
i städerna bemödanden att väl använda de medel, som genom
. tolagen upkomma till städernas fördel, antingen genom förbättrade
hamnanläggningar, försköningar eller beqvämligheters beredande för
framlida förkofran och välstånd. Det är nemi. gifvet och klart, att
om städernas auktoriteter få en öfvergranskare i R. St:s Revisorer,
som framställer anmärkmr, stundom med rätta, stundom äfven icke
med rätta, hvaruppå vi äfven sett exempel uti anmärkntr, som varit
beroende på votering inom Revisorerna och sedan genom Ständernas
beslut vunnit kraft, så kan sådant icke annat än förlama verksamheten
hos en kommunal-styrelse i de städer, der man sätter
värde på en kommunal-anda och der raan söker att för stadens gemensamma
bästa och förkofran använda de medel, som dertill kunna
vara disponible. Här är sagdt, alt en del af tolagen i Stockholm an9
H. 13
194
Den 12 Augusti.
vändes lill inkvarteringen, Serafimer-lazarettet ra. fl. föremål, och
alt detta vore oriktigt. Det är icke orätt att tolagsmedlen användes
så, enär de i Stockholm äro anslagna till sådana föremål som
inqvartering m. m. I andra städer äro de anslagna dels till inqvartering
och dels till disposition af drätselkommissionen i staden.
Denna disposition af tolagen i Stockholm sker t. ex. till Serafimerlazarettet,
till följd af K. M:s serskilda beslut och befallning om den
saken. Då Stockholms Stad fick rättighet alt för Stadens räkning
begagna den s. k. Finska tolagen, föreskrefs äfven att den skulle
användas på sätt K. M. då bestämde, hvaribland äfven förekom anslag
till Serafimer-lazarettet. Sålunda är det icke något missbruk
att tolagsmedlen användas till något, som frän början dermed icke
varit afsedt. I Götheborg åter härleder sig detta tolagens användande
till åtskilliga olika föremål tydligen derifrån, att handel der
så betydligt har ökat sig, och derigenom tillgångar upkommit som
öfverstigit de behofver, hvartill de (rån början varit afsedda. Granskar
man likväl hvad Götheborg gjort för handelns befrämjande och
för stadens gemensamma fördel, så skall man dock finna att kommunal-andan
inom denna stad är högst berömvärd, och att man
alldeles icke bör lägga några hinder i vägen för dess verksamhet;
och jag anser att det blir ett bestämdt hinder för denna kommunala
verksamhet, om R. St:s Revisorer skola granska dessa medels
användande och således Ständernas beslutande rätt äfven utsträckas
till dessa föremål. Dessutom fordras, i fall Revisorerna, som gä
noga tillväga, skola befatta sig med granskningen af dessa handlingar,
hvilket icke blir något obetydligt arbete, enär det icke blott är
de upgifva summorna som dä komma att granskas, utan äfven riktigheten
af alla räkenskaper och upgifter att från alla stapelstäder
som upbära tolag, en massa redogörelser med behöriga verifikationer
måste inkomma, hvilka så betydligt skola belasta Revisorernas
förut trägna arbete, alt de för dessa nya föremål, hvilka äro accessoirer,
komma att försumma det verkliga ändamålet med deras sammanträde,
sorn är att tillse huru det med Statens, Bankens
och Riksg:s-kont:s förvaltning går tillväga. Om likväl Ständerna
skulle besluta något sådant, så fordras derjemte ett tillägg i den
för R. St:s Revisor år 1841 d. 17 April utfärdade instruktion. 1
den står del nemi.: R. St:s Revisorer skola tillse, det dem i behörig
ordning tillhandahållas: l:o afslutade räkenskaper för båda
Revisionsåren öfver alla medel, af hvad beskaffenhet som helst, ordinarie
eller extraordinarie, som genom allmänna bidrag tillkommit
eller genom traktater med främmande makter riket tillflutit: 2:o
Stats-kontss, så oell alla öfriga vederbönde verks- och myndigheters
till K. M. i un'derd:het afgifna berättelser om tillståndet och styrelsen
af de under deras förvaltning stående delar af Statsverket för
samma lid; samt 3:o alla de K. bref, prol:r och handhr utan undantag,
på hvilka nämnde räkenskaper och berättelser sig grunda.
I afseende på tolagsmedlen komma inga K. bref, prot:r och handhr
i fråga; l:sta punkten i nu uplästa § rörer allmänna bidrag; tolagsmedel
äro icke af denna beskaffenhet, ty dermed menas de som
genom skatter hafva influtit, sådane som till statsförvaltningen, eller
Den 12 Augusti.
195
en och annan del af densamma inga, men ej sådane slags medel
som inga till kommuner och äro underkastade de kommunala styrelsernas
förvaltning.
Ordalydelsen i instruktionen för R. St:s Revisorer är således
stridande mot hvad här yrkats; och måste följaktligen i densamma
ändring eller tillägg göras, innan R. St:s Revisorer kunna befatta
sig med granskning af ifrågavande räkenskaper.
Frih. Klinkowström: Med anledn. af den siste värde talarens
yttrande, nödgas jag åter besvära med några ord. Frih. Palmstjerna
har haft godheten tillägga mig en kännedom om motionens
verkliga mening som jag får bekänna att jag icke har. Jag har
ingen annan kännedom om ifrågavar:de motion än den som kan
läsas på raderna. Derjemte har Hr Frilen yttrat, det jag skulle
hafva nämnt, att det vore ett missbruk af tolagsmedlen att de äro
använda för vissa fromma stiftelsers behof. Hafva mina ord så kunnat
förstås, så har jag uttryckt mig mycket illa. Min mening har
icke varit sådan, och jag förmodar icke att jag kunnat gifva anledn.
lill en sådan tydning. Jag tror tvertom att dessa likasom alla andra
allmänna medel äro mycket användbara till slika ändamål, och
just derföre att de kunna användas dertill, anser jag det vara Ständetnes
och Regeringens rätt att granska och revidera dem samt
tillse att de icke dragas frän sina egentliga och allmänt nyttiga ändamål.
Man har vidare sagt, att denna revision skulle vara ett hinder
i Städernas kommunala verksamhet, vid hvilken dessa medel
tagas i anspråk. Jag delar icke denna öfvertygelse, utan tror tvertom
att medvetandet af denna granskning måhända skulle bidraga
dertill att dessa medel endast dragas till allmänt nyttiga ändamål.
Vi se ofta att de Revisioner som Ständernas Revisorer hafva sig förelagde,
hafva ledt till hälsosamma och nyttiga resultaler. En likartad
fråga hafva vi nyligen i Stats- och Bevilln.Utsk:n afgjort,
hvilken måhända icke så snart kommit fram om icke en revision
egt rum.
Hvad vidare Frih. Palmstjerna nämnt ronde den svårighet,
som skulle upstå ifall Ständerna behagade bifalla hvad motionären
begärt, nemi. att instruktionen för Revisorerne derigenom skulle förändras,
så anser jag detta hinder vara af så obetydlig beskaffenhet,
jemförelsevis med den fördel och ordning som komme att upstå
ifall dessa medel, hvilka jag anser vara Stats-medel, blefve reviderade,
att jag icke anser detta utgöra något hinder.
För öfrigt behöfver icke denne instruktion förändras, i och för
det beslut sora Ständerne nu måhända komme att fatta, derföre att
det sker vid delta tillfälle, ty instruktionen kommer i alla fall icke
att tillämpas på revisionen af tolags-medlen förrän till nästa riksdag,
eller åtminstone förrän K. M. stadfästat hvad Ständerne i detta fall
kunnat begära. Då jag således tror att inga skäl äro anförda som
äro tillräckliga för att förringa vigten af det förslag jag tagit mig
friheten förorda, får jag vidhålla hvad jag förut tagit mig frihe
ten
yrka.
13
196
Dea 12 Augusti.
Fril). Cederström: Jemte det jag fullkomligen instämmer i
hvad Frih. Klinkowström sednast anfört, önskar jag blott fä fästa
upmärksamheten derå, alt då Frih. Palmstjerna yttrat, det man för
ifrågavande accessoire icke borde inleda R. St:s Revisorer i ett vidlyftigt
arbete, torde R. o. Ad. likväl finna, att en summa upgående
till 400,000 r:dr dock är till sitt belopp nog betydlig, för alt icke
gerna kunna kallas en accessoire; eller också gör man sig om Sveriges
finanser en alltför blomstrande föreställning. Hurnsomhelst
man för öfrigt må benämna saken, så är den lilla nätta accessoiren
af några luindra tusen r:dr om året väl värd någon ökning af besvär;
ty jag förutsätter alltid att en allvarlig granskning, verkställd
af offentligen dertill utsedde Statens ombud, lärer i delta hänseende,
så väl som det torde få antagas vara händelsen i andra fall, bereda
ett desto förtjenstfullare och gagneligare användande af summan,
hvilket åter för del allmänna måste vara serdeles hugnande att erfara,
än mer, alt dertill i sin män dymedelst medverka. Likaledes
ville jag fä bemärka, alt, om också ordet ”missbruk” bar influtit i
ingressen af Frih. Stjernstedts motion, så ser man dock af den
ställning, detta ord deri fått, att det icke åsyftar annat, än att tolagen
blifvit dragen lill åtskilliga, för dess ursprungliga bestämmelse
alldeles främmande föremål. Då detta ord icke åsyftar något annat,
än hvad sora med tydliga ord är i samma ingress tillkännagifvet,
tror jag icke det bör anses vara af den vigt, alt vid redaktionen
af beslutet, Exped.Utsk. bör finna sig förpligtadt att just begagna
sig af berörde ord, blott det nämner hvad dermed är åsyftadt.
Lämpliga uttryck, när de i sak kunna väljas så, att de tolka meningen,
men icke förefalla sårande, skola R. St. säkert föredraga
framför sädane, som kunna tillmätas sistnämnde egenskap. Följaktligen
lärer denna punkt nog kunna jemkas, om än motionen på
det hela med bifall omfattas.
Då i alla fall lnifvudsaken är af mycken vigt, och de svårigheter,
som mot densamma blifvit framställda, synes mig vara af
ganska ringa betydenhet, nödgas jag vidhålla min förut gjorda anhållan
om bifall till det beslut, jag önskat mätte blifva R. o Ad:s.
H. Ex. Hr. Frih. o. Landtm:s härefter till bifall å Utsk:s utlåt,
framställda propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarpå H.
Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Frih. Klinkowström begärd votering, uplästes
till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller StatsUtskis utlåt. N:o 303, i anledn. af väckte
motioner om vidtagande af nödige kontroller å användande af städernes
tolagsmcdel för dermed afsedda ändamål, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, afslås nämnde utlåt, och bifaller R. o. Ad. det i förenämnde
motioner framstäldta förslag till underd. skrifvelse i ämnet.
Den 12 Augusti.
197
Efter voteringens slut och sedan jemväl den förseglade sedeln
blifvit öpnad befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 12.
Nej — 13.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlåtm och belänk:n nemi. från
Constitutions-Utskottel:
N:o 26, med voter:s-propos:r, i anledn. af RiksStms olika beslut,
ang:de de uti mera. N:o 9 afgifna förslag till ändringar och
tillägg i 28 § R.F.;
Sta t s-Uts kottet:
N:o 304, med förslag till sammanjemkning eller voler:s-propos.
, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut öfver l:sta punkten af
utlåt. N:o 220, ang:de väckt fråga om vissa Kyrkoherdar och skolmästare
i Lappmarken å lön anslagen spanmåis utgående in natura
m. m.;
N:o 305, i anledD. af en utaf rikets år 1849 församlade Revisorer,
vid granskningen af Handels och Sjöfartsfondens förvaltning
gjord anmärkn.
N:o 306, i anledn. af väckt motion om den, åt en del rotar
vid Westmanlands reg:te anslagna, s. k. kneckte-tunnans utgående
med spanmål in natura, eller med lösen efter markegångspris;
N:o 307, i anledn. af ytterligare gjorde ansökningar om inlösen
af Riksg:s-sedlar, oansedt den derför fastställda preskriptionstidens
förlopp;
N:o 309, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 247,
i fråga om löneförhöjning åt nuvar:de Bibliothekarien vid Linköpings
Gymnasii och StiftsBibliothek;
N:o 310, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 258;
N:o 311, ang:de arfvoden åt Statskommissarierne Kock och Gråå;
N:o 312, ang:de slutligt bestämmande af arfvodet för den hos
Utsk. anstälde Kamererare;
Stats- samt Allmänna Besv.- och Ekon.-Utskottet:
N:o 37, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om förhöjning i
postskjutslegan samt åtskilliga inom RiksStm väckte frågor om förändringar
i sättet för utgörande af postskjutsen, om anslag lill beredande
af lindring deruti samt om dess öfverflyllande å gästgifveriskjutsen:
N:o
38, i anledn. af väckt fråga om stipendier för folkskolelärare,
som å institutet för döfstumma och blinda genomgå en kurs
i methoden att undervisa döfstumma;
198
Den 12 Augusti.
N:o 39, i anledn. af erhållen återremiss å betänk. N:o 9,
rör:dc anslag af allmänna medel till ersättning för under smiltosamma
sjukdomar nedslagtade kreatur;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 23, i anledn. af väckt motion om sammanfattande i en
eller två lagar af alla de stadganden och författningar, som skola
innebära kontroller öfver tulltaxans efterlefnad och garantera dess
verkställighet samt i öfrigt angå den inre trafiken;
N:o 24, med förslag till de förändringar, som, jemlikt R. St:rs
beslut i anledn. af StatsUtsk:s utlåt:n N:o 51 litt. A. och 219, i
fråga om serskilda, till åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters
utbytande mot Statsanslag, böra ega rum uti förordningarne, ang:de
dels stämplade pappersafgiften och dels allmänna bevilln:n;
N:o 25, i anledn. af väckt motion, rör:de verkställande af undersökningar
för utrönande af rätta beloppen, hvarmed de i 15 §
tulltaxe-underrättelserne medgifne tullrestitutioner böra utgå;
Lag-Utskottet:
N:o 44, i anledn. af framstälda anmärkn:r emot Utsk:s betänk.
N:o 29, öfver K. M:s nåd. propos. om ändring i vissa delar af Kongl.
Förordn. d. 13 Juli 1818, ang:de inteckning i fast egendom;
N:o 45, i anledn. af väckte motioner om arfsrätt för oäkta barn;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 129, ang:de ytterligare minskning i Utsk:s Kansli-personal;
N:o 130, om sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga beslut, i anledn.
af Utsk:s betänk. N:o 114, rör:de Folkundervisningen i riket; samt
N:o 131, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 118, rör:de
väckte motioner om förändring af mått, mål och vigt samt mynt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Bland nu till bordläggning
anmälda mål, förekommer äfven Bevilln.Utsk:s mern. N:o 24 med
förslag till de förändringar som i fråga om serskilda, till åtskilliga
förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande mot Statsanslag, böra
ega rum uti förordn:ne ang:de stämplade pappersafgiften och allm.
bevilln.; och som afgörandet af nämnde mern. inverkar på expedierandet
af Charta-sigillata-förordn. och Bevilln.-förordn. anhåller jag
att detsamma mätte sättas främst på föredragms-listan till nästa plenum.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts att Bevilln.Utsk:s
nu bordlagda mern. N:o 24 skulle upföras främst å föredragms-listan
för nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. f till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 13 Augusti.
199
Onsdagen den 13 Augusti 1851.
Plenum kl. 1 e. m..
Justerades 2:ne prot.utdr. för gårdagens plenum sami pleniprol.
för d. 26 sistl. Juni e. m.
Föredrogs och godkändes Exped.Ulsk:s under N:o 153, afgifna
i gårdagens plenum på bordet lagda förslag till R. St:s underd.
skrifvelse lill K. M. ang:de ersättning, i vissa fall, af allmänna
medel lill vittnen i Brottmål.
Frill. Cedersröm, Rud. anförde skriftligen:
Nyligen återkommen till hufvudstaden från en tillfällig frånvaro
af några dagar, bade jag vid gårdagens plenum ej ännu baft
tillfälle laga närmare kännedom om ett bos R. o. Ad. d. 7 dennes
förekommet ärende, dervid mitt namn funnits i Riddarh.Utsk:s
då föredragne betänk, på ett nog besynnerligt och mindre öfligt
sätt inblandadt. — För min nitälskan alt begripliga och språkrikliga
ordalag måtte i R. o. Ad:s beslut användas, hvilken åsigt
ock af det Högloft. Ståndet vid det föregående tillfället af återremiss
å Riddarh.Ulsk:s tidigare förslag i ämnet blifvit godkänd, nu
af Riddarh.Utsk. offentligen antastad, men icke vederlagd, har jag,
såsom jag med tacksammaste belåtenhet erfar, jemväl vid det sednare
tillfället blifvit af flere värde ledamöter för Utsk:s oblida omdömen
fredad, hvarefter R. o. Ad. enhälligt beslutat ogilla argumentationen
af Utsk:s betänk. För mig återstår endast att betyga
min vördsamma och hjertiiga erkänsla för de män som ridderligt
tagit den frånvarandes försvar, samt uttrycka min lacksamhetsfulla
tillfredsställelse öfver R. o. Ad:s beslut, hvarigenom, äfven
utan att jag behöft personligen närvarande derom anhålla, ett formligt
ogillande skett i afseende å del afgifna besvarandet afofvanomförmälde
återremiss. hå det för öfrigt torde vara klart som
dagen, att Utsk. högst ofullständigt återgifvit de vid återremissen
fällde yttranden, torde jag af skyldig grannlagenhet för R. o. Ad.,
som redan i ämnet rättvisligen fattat sitt beslut, och af billig undfallenhet
för det i anseende till bristen på tjenligt biträde alltjemt
beklagansvärda Riddarh.Utsk. och af egard för dess för sina
egenskaper eslimable Hr ordf., böra afhålla mig från att utförligare
ådagalägga, hvad genom blotta hänvisningar till prot. för
den dag då förrberörde återremiss egde rum afgifne anföranden,
tillräckligen antydda grundade beskaffenheten af de gjorda anmärkningarne:
huruledes de ingalunda fästat sig ensamt vid verbet
anskaffa, utan vid hela den mening hvari det var inffäladt,
jemte flere omständigheter, deraf Utsk. ägt att sig till vägledning
göra bruk, helst Riddarh.Utsk. sjelft behagat förklara sig erkänna
all återremiss blifvit bos R. o. Ad. af besagde anmärkn:r förän-.
200
Den 13 A ugusli.
ledd. Men jag undviker, såom sagdt, att längre uptaga Ståndets
dyrbara tid, oell slutar, af undseende för Utsk.; viljandes jag ej
lägga slen på den börda, som allaredan är nog tung förut.
Föredrogs och bifölls Bevilln.Uiskrs i gårdagens plenum på
bordet lagda mern. N:o 24, med förslag till de förändringar, som,
jemlikt R. Sirs beslut, i anledn. af StalsUtskrs utlåt:n N:is 51
Litt. A. och 219, i fråga om serskilda till åtskiliga förvaltande
verk anvisade inkomsters utbytande mot Statsanslag, böra ega
ruin uti Förordningarne, aug:de dels stämplade pappersafgiften
och dels allmänna bevillningen.
Föredrogs Const.Utskrs i gårdagens plenum på bordet lagda
mera. !N:o 26, med voter:spropos:r, i anledn. af RiksSl:ns olika
beslut, ang:de de lili mern. N:o 9 afgifna förslag till ändringar
och tillägg i 28 § R. F.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då uti den af Hr Professoren Lindgren
emot delta betänk, afgifna reservation bar insmygit sig ett meningen
vanställande tryckfel nemi. sålunda, att derutinnan blifvit
uteslutna några ord, med hänlydning derpå, att reservationen endast
gällde den första ,voter:spropos:n, så, ehuru jag icke instämt
i denna reservation, ansåg jag mig likväl skyldig att upgifva detta
förhållande, emedan den värde reservanten icke sjelf är i tillfälle
att göra det och bans mening för den, som icke kände förhållandet,
måste synas oklar.
R. o. Ad. godkände de uti förevar:de mern. föreslagne voter:spropos:r.
Vid föredragning af SlatsUlsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda utlåt. N:o 304, med förslag lill sammanjemkning eller
votenspropos., i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut öfver l:sta
punkten af utlåt. N:o 220, ang:de väckt fråga om vissa Kyrkoherdar
och Skolmästare i Lappmarken å lön anslagen spaumåls
utgående in natura m. m., godkände R. o. Ad. den i detta mera.
föreslagna votenspropos.
Föredrogos och biföilos StatsUtsk:s nedannämnde i gårdagens
plenum på bordet lagda ut!åt:n :
N:o 305, i anledn. af en utaf Rikets år 1849 församlade
Revisorer vid granskningen af Handels- och Sjöfartsfondens förvaltning
gjord anmärkning;
N:o 306, i anledn. af väckt motion örn den. åt en del rotar
vid Westmanlands reg:te anslagna, s. k. Kneckte-tunnans utgående
med spanmål in natura, eller med lösen efter markegångspris;
och
N:o 307, i anledn. af ytterligare gjorde ansökningar em in
-
Den 13 Augusti.
201
lösen af Riksgälds-sedlar, oansedt den derför fastställda preskriptionstidens
förlopp.
Föredrogs StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordel lagda
ullål. N:o 309, i anledn. af erhåll ne återremisser ä betänk. N:o
247, i fråga om löneförhöjning åt nuvarande Bibliotliekarien vid
Linköpings Gymnasii- och StiflsBibliothck.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Då denna fråga förra
gången hos B. o. Ad. förevar, bifölls StatsUtsk:s betänk. N:o 247,
som förut hade utfallit lill nackdel för motionen. Enahanda beslut
fattades inom BorgareSt., men då saken återkom till SlatsUtsk.,
så hade genom ombyte af en del ledamöter någon vexling i pluraliteten
inträffat, så all vid den anställde voteringen kom Utsk.
lill ett motsatt resultat. Jag förmodar alt R. o. Ad. likväl icke
frångår sin en gång uttalade åsigt, ulan med vidblifvande af sitt
förut i frågan fattade beslut, afslår SlatsUlsk:s sednare ullål. hvarom
jag för min del anhåller om propos.
Hr Tham, Casper Wolrath: Ehuru jag för min del
gerna önskar att inom Utsk. grundsatser och principer, som en
gång blifvit uttalade, tnå gälla, åslundar jag likväl att en grundsats
icke skall drifvas derhän, att grundsatsen undantränger det
verkligt nyttiga. Jag tror, att om R. o. Ad., på sätt Gr. Mörner
yrkat, för att vidblifva sitt förra beslut afslår StatsUlsk:s utlåt.,
så skulle derigenom en verklig skada för Linköpings Bibiiolhek
åstadkommas. Gymnasii-Bibliolhekerna hafva alltid för Gymnasierna
varit af stor vigt, men i våra dagar hafva dessa Bibliotheker
blifvit af ännu större vigt till följd deraf att kurserna vid
Gymnasierna blifvit höjda i anseende dertill alt fordringarne vid
Akademierna blifvit ökade, så att den fattiga ungdomen, som förr
hade lättare ali vistas vid Gymnasium, nu, genom det stora antal
böcker, som der fordras, ser sig urslåndsatt att begifva sig till
Gymnasium. Jag anser derföre billigt, att man gör allt för att
befordra Gymnasii-Bibliothekernas tillgång på tjenliga böcker. Linköpings
Gymnasii-Bibliothek har dessutom en förtjenst framför
mängden af Bibiiotheker, genom det stora antal böcker som der
förvaras. Dessa behöfva ali den vård, sora dem kan egnas. Att
släppa dem i hvilkens hand snm helst anser jag icke vara rådligt,
enär derigenom fosterlandet skulle förlora alltför mycket. När nu,
efter ålerremiss, af SlatsUtsk. blifvit tillstyrkt ett så måttligt anslag,
som del af 266 r:dr 32 sk. b:co och detta, utan att någon
ny anslagssumma fordras för ändamålet dä denna lilla summa
kan utgå af reservationerne å anslaget till emeriti-löner, så inser
jag intet skäl hvarföre icke R. o. Ad. gerna skulle vilja frångå
sitt förra beslut och instämma i det beslut, som af StatsUtsk.
blifvit tillstyrkt och hvarpå jag yrkar propos.
Frih. Cederström, Rud.: Vid genomläsning af den vid
detta betänk, fogade reservationen, hvilken Gr. Mörner åberopat
till stöd för sin åsigt, har jag icke kunnat undgå alt hnna, de
202
Den 13 Augusti.
af Gr:n härutinnan framställda åsigter vara al en nog vådlig beskaffenhet.
Gr. Mörner har dervid omnämnt grundsatser, som
inom StatsUtsk. varit antagna. Jag tror likväl för min del, att
man, i detta afseende, icke har rättighet att åberopa andra grundsatser
än dem, som genom lagens anda och bokstaf blifvit helgade
och uphöjda till regel. Men lill dessas antal hörer ingalunda
den s. k. grundsats eller rättare sagdt, den föresats, att icke låta
de vid skedd återreraiss från tvenne Stånd meddelade uplysningar
inverka till någon ändring. Gr:n har äfven talat om, alt man
inora Utsk. sökt ”sätta voterings-mekanismen i rörelse,” samt att
”Utsk:s förändrade utlåt, icke kan antagas härflyta ifrån några
förebragta nya skäl, utan är följden af en tillfällig majoritets utveckling
af sin makt”. Jag hade trott all en person, med så
mycken bildning och så mycket omdöme, som Gr. Mörner icke
skulle låta häuföra sig lill sådana insinuationer emot sina kamrater
inom Utsk., eller till ett så ofördragsamt underkännande
af de skäl, som torde varit öfvertygande nog för Utsk:sledamöternes
flertal, fastän icke för reservanten. Jag tillhör icke bemäldta Utsk.
men kan, såsom riksdagsman icke med likgiltighet förnimma så
hårda och säkerligen oförtjenta bedömanden af andras föreställningssätt
och förfarande. R. o. Ad. lärer nogsamt inse svårigheten
att döma fullt opartiskt, när man låter af en förutfattad mening
sig till den grad intagas.
Hvad sjelfva saken beträffar, så får jag inför R. o. Ad. vördsamt
erinra, hurusom flere betydande skål kunna anföras för bifall
lill StalsUtsk:s nu föredragne utlåt, af hvilka följande torde
få företrädesvis omförmälas enligt de upgifler jag härom af sakkunnige
personer fått mig tillförlitligen meddelade:
Linköpings Gymnasium och Slifts-Bibliolliek är till böckernas
antal, det största i Riket näst Universiteternas och det Kongl.;
men läflar i dyrbarhet och värde med dessa; har 25,000 volymer,
deribland Erkebiskop Erik Benzelii d. y:s utmärkta och dyrbara
samling i Klassiska och Historiska litteraturen, Gahms Juridiska,
Dahlbergs Naturhistoriska och Medicinska (till en stor del
af praktverk), v. Troils Isländska och Forn-nordiska m. fl. manuskriptsamlingar
af minst 1000 handskrifter af stort värde; innehållsrika,
hittills föga begagnade bidrag till Sveriges kyrkliga och
politiska historia. Dessutom har Bibliolhekel en större samling af
medaljer, fornsaker af kuriosa m. m.
Bibliothekarie!! har, jemte vården af alla dessa samlingar, (i
följe af ett, på grund af Gr:ne Pipers donation, uprälladt reglemente)
undervisningsskyldighet på Gymnasium.
För vården af detta dyrbara Bihliothek, med en talrik mängd
högst sällsynta böcker, och oersättliga handskrifter m. m. finnes
icke någon fullt tillräcklig garanti utom i Bibliolhekariens personliga
redbarhet och nit. Om samlingarne skola göras för nationallitteraturen
frugtbärande, måste Bibliothekarien vara en vetenskapsman,
förtrogen med fäderneslandets häfder och litteratur. Det år
en tillfällighet, hvilken sällan, om någonsin mera, torde kuna påräknas,
alt n. v. innehafvaren af tjensten, med bepröfvad redbar
Den 13 Augusti.
203
hel och pålitlighet förenar utmärkt skicklighet och outtröttligt
nit. Han har i sjelfva verket icke sökt, utan blifvit sökt för tjenslen:
har njutit den för ltans år och plats sällsynta utmärkelsen
att kallas till korresponderande ledamot af Kongl. Vitterhets-, Historie-
och Antiqvilets-Akademien samt af Kongl. Samfundet för
Skandinaviska handlingars utgifvande, och har nyligen erhållit det
smickrande förtroendet att på allmän bekostnad undersöka Pvivalarkiven
i Riket (jfr Riksarkivariens motionen bifogade vittsord).
Hans lön (258 r:dr) öfversliger föga hälften af hvad den
yngste Skol-läraren enl. nya Staten för Elementar-läroverken åtnjuter;
och han måste, för att kunna uppehålla sig, årligen öka
sina skulder. Han lärer af denna orsak icke kunna längre qvarstanna
på sin plats, utan måste söka sin utkomst i annan väg:
och har varit 2:ne gånger föreslagen till mindre komroinislraturer,
seduast inom delta år.
Bibliolhekarietjensten är icke i författningarne uptagen ibland
Skolläraretjenster; tillsättes också icke såsom dessa, utan såsom
andra Ecklesiastiktjenster. För den ringare delen af befattningen,
undervisnings-skyldighelen, har han redan erhållit det lilla, han
kan hoppas af Läroverks-Staten; — men det är en tillfällig
färmån, och beloppet utgör, enl. hvad ofvan nämndt är, saramanlagdt
med hvad han af Stiftelsen uppbär, ej mer än 258 r:dr.
Hvad har han dä årligen att räkna på? Jo, sjuttio riksdaler.
K. M. lärer, då den hufvudsakliga delen af tjensten icke räknas
lill skol-lärare-tjenster, emellertid icke kunna af Elementarläroverkens
anslag bevilja honom högre aflöning, utan att Ständerna
dertill lemna förord och samtycke.
Af dessa anledntr har motionären Lektor Wallman, begärt
R. St:s bifall till en för ofvanberörde Bibliolhekaries bättre aflönande
afsedd anordning å Elementarläroverkens Eraeriti-Stats reserverade
medel. Ifrågavar:de Emeriti-Slat har ett årligt anslag
af 12,000 r:dr och anlitas föga. Reservationerna upgingo derföre
vid början af innevarande riksdag till 39,000 r:dr: af dessa lemnades
för ändamålet 9,000 r:dr, och 30,000 indrogos till Riksg:skont.
R. St. som för Statsverkets öfriga behof, disponerat af Emeriti-Statens
reservationer denna summa, äro likaledes oförhindrade
att derå anordna 266 r:dr 32 sk. lill årlig löneförhöjning åt Bibliothekarien
i Linköping.
Nu några ord om lämpligheten att, genom bifall till utlåt.,
frångå 2:ne Stånds, af Utsk:s tidigare utlåt, föranledda beslut.
Saken är först och främst alldeles icke ny, ty StatsUtsk:s om än
visserligen icke just mot grundlagen stridande, likväl utan bestämdt
föranledande af densamma, antagna praxis, att, när 2:ne Stånd
stanna mot 2-.ne, vidblifva sina en gång aflåtne förslag, har redan
vid åtskilliga tillfällen, om än sällan, dock blifvit frånlrädd. I
närvarande fall är del primitiva beslutet likväl mindre ändradt än
modifieradt. Utsk. hade nemi. hvarken underkänt behofvet, eller
Bibliotheksföreslåndarens förtjenster, utan endast yttrat sin förmodan
alt ärendet berodde på K. M:s höga pröfning; men sedaD,
204
Den 13 Augusti.
genom återremissen, blifvit uplyst, att Bibliothekarien de jure icke
är skol-lärare eller såsom sådan kan göra anspråk på förhöjd lön,
•— har StatslJtsk. tillstyrkt en underd. skrifvelse i ämnet till K. M.
Sannerligen jag vet hvartill återremiss skulle någonsin tjena
om del icke vore meningen, alt vederbör:de Utsk. skulle taga närmare
kännedom af de yttranden, uplysningar och utredningar, som
inom RiksSlånden blifvit framställda. Man torde alltså få hoppas
att R. o. Ad., efter allt hvad i detta ärende sanningsenligt och
noggrannt blifvit upgifvet, ingalunda må fästa afseende å Gr. Mörners
reservation, ulan fastmera bifalla Ulsk:s i della ärende på så
välgrundade skäl afgifna, nu föredragna och med den ytterligare
utredning, som blifvit inför R. o. Ad. vördsamt framställd, slutligt
beledsagade utlåt.
Hr Printzensköld, Carl: Den praxis, som Gr. Mörner
anfört hafva varit inom StatsUtsk. gällande, att när 2 Stånd bifallit
eli Utskcs betänk., Utsk. vidblifva sitt yttrande, anser jag
ingalunda vara af den beskaffenhet alt afseende derå bör fästas.
Det kan såsom här år händelsen, inträffa, att nya uplysningar
blifvit meddelade, som böra föranleda lill ett alldeles motsatt resultat
och det skulle vara att beklaga, om Utsk:n skulle, derföre
2 Stånd bifallit deras på understundom ofullständiga uplysningar
meddelade tillstyrkanden, anse sig icke kunna, oaktadt ytterligare
erhålllna uplysningar, frånträda sin en gång fattade mening. Således
anser jag Utsk. här hafva handlat ganska riktigt, då Utsk.,
med frånträdande af sitt förra yttrande, tillstyrkt hvad motionären
föreslagit. Jag anser det vara en helig pligt af oss, att, så
vidt vi kunna, egna rättvisa åt den sanna förtjensten det jag i
främsta rummet räknar den, som härrör af vidsträckta kunskaper.
Här är ådagalagdt, att den ifrågavar:de Bibliothekarien är en man,
utrustad med sällsynta egenskaper och serdeles egnad alt förestå
ett Bibliothek, och när nu Linköpings Bibliothek är, på sätt en
talare hår förut har uplyst, ett af de största i riket, så anser jag
för min del, att det vore väl mesquint, om jag så får uttrycka
mig, om icke R. o. Ad. skulle bifalla en så billig begäran, som
den, att K. M. måtte ega rättighet, att af det reserverade anslaget
till emeriti-löner få använda ett så stort belopp, som erfordras,
för att gifva den ifrågavar:de Bibliothekarien ett årligt anslag
af 266 r:dr 32 sk. b:co; hvarföre jag vördsamt anhålller om
bifall till Utsk:s betänk.
Gr, Mörner: Frih. Cederström har recenserat min reservation
och han får då hålla tillgodo, att jag recenserar hans i anledning
deraf afgifne yttrande.
Frilän får usäkta att jag antagit det StatsUtsk. undersökt förhållanderne
innan det fattat sitt första beslut i frågan. Då jag
varit deltagare i Ulsk:s arbeten, kan jag äfven med någon kännedom
om Utsk:s sätt att gå tillväga, våga påstå att det första beslutet
fattades efter en undersökning, så god, som den kunnat
åstadkommas. Då Ulsk:s tillstyrkande i N:o 247 sedermera blifvit
af 2 Stånd godkändt, och icke eli enda nytt skäl för detsammas
Den 13 Augusti.
205
ogillande derefter framdragits utan endast ett uprepande af förut
anförda omständigheter egt rum, hade Utsk. enl. mitt förmenande,
icke bordt frångå sin en gång uttalade mening. Att uti förevar:de
fall så förhåller sig som jag nu upgifvit, kan Hr Frihin öfvertyga
sig om i händelse han, med det nyss uplästa anförandet hehagar
collalionera Hr Wallmans vid betänk. Nio 89 fogade reservation.
StatsUtsk. har ej eller i allmänhet funnit skäl att frånträda sin
mening, blott derföre alt detsamma fått återremiss å sitt betänk,
från tvenne Stånd och jag skulle, i motsats emot de tvenne föregide
talarne, tro, ali detta äfven har på riksdagsgöromålen verkat
ganska helsosamt, emedan om ett sådant sätt skulle i allmänhet
blifvit följd t, som det hvilket vid detta tillfälle ägt rum,
eller alt man, så ofta tillfälle dertill erbjudit sig, försökt voteringarnes
omvexlingar, så hade vi sannerligen icke hunnit derhän
med riksdagsgöromålen, som vi nu befinna oss. Om jag således
med ledsnad sett att man för denna högst obetydliga sak frångått
den eljest gång efter annan följda grundsatsen, så må del förlåtas
mig, att jag uttalat denna min ledsnad.
Till R. o. Adis bedömmande öfverlemnar jag de skäl, sora
blifvit framställda. Man har sagt, att det vore af vigt för Linköpings
Gymnasii-Bibliothek, att Bibliothekarien bättre aflönades.
Denna fråga är af R. o. Ad. en gång afgjord med nej, emedan
samma motionär hade föreslagit förökad lön för Gyranasii-Bibliothekarien
och detta förslag afstyrktes samt blef icke ens af motionärens
egel Stånd bifallet. Derefter gjordes den nya framställningen
om ett ökadt personen arfvode för Hr Wiede. Genom
godkännandet af denna framställning, skulle R. St. komma all beträda
en ny bana, och företaga sig all tillsätta små tjenster i
landsorterna. Fortgår del något längre ål samma håll, torde det
slutligen komma derhän att R. St. också tillsätta kockar i enskilta
kök. Detta är en bana, som jag för min del icke anser lämplig
alt ingå uppå. Jag får förnya min anhållan att R. o. Ad. måtte
vidblifva sitt en gång fattade beslut i frågan.
Gr. Sparre, Erikl Jag nekar för min del icke att det sätt,
som StatsUtsk. följt i allmänhet att vidblifva sina beslut, då två
Stånd deruti instämt, har verkat helsosamt på riksdagens gång,
men detta kan icke vara ett skäl hvarföre icke, om vid ett särskildt
fall, man skulle uptäcka att man begått ett misstag och
detta skulle kunna rättas, Utsk. då bör frångå sitt förut fattade
beslut, och den omständigheten, att uti förevaride fall SatsUtskis
afstyrkande blifvit af 2 Stånd godkändt, kommer icke, efter de
skäl, jag nu hört framställas, att verka på min öfvertygelse. Om
en man, som egnat sin tid och sina krafter åt ordnandet af ett
stort Bibliolhek, ett förvaringsrum för vetenskapernas alster, om
denne man lyckats att göra det väl och om han haft en så obetydlig
lön, sorn vi nu här hafva hört af Frih. Cederström uplysas
eller 258 ridr, så anser jag Staten värdigt att den, såsom upmuntran
åt en sådan förtjenstfull man ger en obetydlig tillökning
i hans alltför ringa arfvode. Kommer nu härtill att rikliga till
-
206
Den 13 Augusti.
gångar finnas i den ifrågavar:de fonden för eraeriti-löner, så blir
delta för tnig eli nytt skäl att tillstyrka delta arfvode. Efter allt
livad jag har förnummit, lärer den ifrågavande personen vara en
arbetsam man och arbetar med framgång i sitt yrke. Jag år
för min del benägen att för en så beskaffad person medgifva en
upmuntran och tillstyrker således nu bifall till betänk, under medgifvande
i öfrigt af riktigheten, utaf Statslltskis hittills följda
system.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: På sätt Gr. Mörner
nyss framställt, har Statslllsk. i delta tillstyrkande, till följd
af återremis, frångått sin förut yttrade mening, tvertemot hvad
sora förut vanligen har varit fallet. Jag var icke närvar:de
när delta Utsk:s betänk, i StatsUtsk. förevar och antogs i
dess plenum. I annat fall hade jag otvifvelaktigt lika med Gr.
Mörner nedlagt min reservation i StatsUlsk:s prot., men längre
hade jag för min del icke gått i detta fall, ty frågan har fått
ett nytt upslag genom de nya skäl, som för densamma blifvit förebragta.
Om man läser sista strophen af Ulsk:s betänk., så innefattar
den tydligen att nya skäl förekommit som föranledt Utsk.
att frångå sitt beslut. Der står nemi.: ”enär del icke varit SlalsUtsk:s
afsigt alt motverka den för Hr Wiede begärda löneförhöjning,
J får Utsk., sedan uplyst blifvit, alt Bibliolhekarien vid Linköpings
Gymnasii- och Stifts-Bibliolhek icke är i gällande skolordning
ibland skol-lärarc uptagen och således ej ulan särskildt
medgifvande af R. St:r lärer kunna komma i åtnjutande af något
anslag på Elemenlar-läroverkens stat, hemställer Utsk. etc”.
Då summan är obetydlig, då det icke är fråga om ett nytt
anslag, utan endast om en ny disposition af ett förut gifvet anslag
och dessutom den man, som derigenom skulle få sin lön förbättrad
är efter allas mening förtjent deraf, så skulle jag tro, att,
oberoende af det sätt hvarpå denna framställning kommit till stånd,
R. o. Ad. bör bifalla Utsk:s förslag, sådant som det här finnes
framställdt.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: 1 afseende på sjelfva
saken, anser jag denna fråga vara så väl och tillräckligt utredd,
synnerligasl af Frih. Cederström, att mig återstår icke annat ån
att förena mig med honom. I afseende åter på sjelfva formen,
har jag åtskilligt att anföra.
Gr. Mörner har sagt alt frågan, redan första gången då den
behandlades af StatsUtsk. var så fullkomligt väl utredd, alt något
nytt till denna utredning icke blifvit vid återremissen tillagdt.
I sådant fall, och derest frågan var så väl utredd som den här i
dag på Riddarhuset blifvit, så anser jag att StatsUtsk. första gängen
begick ett misstag, som StatsUtsk. gjorde rätt alt andra gången
rätta. Jag kan icke inse att det är ringaste hinder för Utsk.
att, då tvenne Stånd återremitterat, och tvenne Stånd bifallit, att
frångå sitt förra tillstyrkande om Utsk. finner så skäligt, och denna
gång skulle jag tro att det har varit mycket skäl för handen.
Såsom boende i Östergöthland, har jag mig bekant, att den ifrå
-
Den 13 Augusti.
207
gavande Bibliothekai ien är, i afseende på sin befattning en högst
utmärkt man och jag får således vördsamt tillstyrka bifall till
Ulsk:s betäuk.
Gr. Mörner: Till StatsUtsk:s fattade beslut borde, för att
göra saken fullständig, äfven läggas en motivering sådan som
den, sorn förefinnes i betänk. Det fordras, jag måste tillslå det,
en skarpare lolkningskonst, än den, jag är i stånd af, för att rätt
fatta meningen. Det står alt ”Bibliothekarien vid Linköpings
Gymnasii- och Slifts-Bibliolhek icke är i gällande skolordning
bland skol-lärarne uptagen”. Det torde vara för hvar och en bekant,
all skolordningen icke innefattar förteckning på alla möjliga
tjenstemän och således icke kan speciellt uplaga Hr Wiede, så
alt detta icke är synnerligen uplysande.
Beträffande hvad, som talats om StatsUtsk:s afsigt att motverka
den för Hr Wiede begärda löneförhöjning, så var denna
afsigt lemligen klart uttalad derigenom, alt SlatsUtsk. hade afslagit
förslaget om löneförhöjningen för Bibliothekarien i Linköping
och detta var af samtlige RiksSt:n bifallet, så att jag lemnar derhän
huruvida SlalsUlsk:s resonnemang står väl tillsammans med
SlatslJtsk:s förut vidtagna åtgärder i denna fråga. Det är emellertid,
på sätt jag förut tagit mig friheten anmärka, en ovanlig
åtgärd, alt R. St. på enskilda motionärers föranledande anvisa speciella
arfvoden åt i tjenst varande personer. Går man in på denna
bana, så kan man komma temligen långt. Något hvar kan
hafva en vän eller anförvandt, åt hvilken man kunde lycka att
det skulle vara nyttigt eller angenämt, att på detta sätt bereda
en förbättring uti bans ekonomiska ställning. Jag tror att det
år en vådlig bana att beträda och får för min del vidhålla mitt
yrkande om afslag på Utsk:s nu föredragna betänk.
Hr Tham: Om, uti Frih. Cederströms ord lage någon förebråelse,
emot det sätt hvarpå Gr. Mörner handlagt Utsk:s mål,
så kan ingen vara närmare än jag till att frikalla honom från en
sådan förebråelse, enär jag haft den lyckan att under en kort lid
arbeta tillsammans med Gr. Mörner på afdelnm, men jag nödgas
att söka vederlägga Hr Gr:ns sista yttrande i afseende på Utsk:s
utlåt. Gr:n gjorde en anmärkn. emot Ulsk:s yttrande, ”att Bibliothekarien
vid Linköpings Gymnasii- och Stifls-Bibliothek icke är
i gällande skolordning ibland skol-lärarne uptagen”. Detärsannt
att i nu varande skolordningen finnes han icke, men i den gamla
skolordningen der fanns denne Bibliothekarie uptagen och erhöll,
i likhet med hvarje tjensteman vid Gymnasium förhöjd tjensteårsberäkning.
Delta år således just ett skäl för Utsk. att nu tillstyrka
någon ersättning åt Bibliothekarien för hvad han i delta
fall gått miste om. Jag fortfar alt yrka bifall till StatsUtsk:s utlåt.
Under delta anförande fann H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, sig af
illamående föranlåten att aflägsna sig och öfverlemna klubban till
främste närvarande ledamoten Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabriel.
208
Den 13 Augusti.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad samt Hr Gr. o.
Ordföranden framställde propos. till bifall i Utsk:s förevaride
utlåt., ropades starka Ja, blandade med Nej, hvarpå Hr Gr. o.
Ordf. förklarade det lian funnit proposin besvarad med öfvervägande
Ja.
Efter härvid af Gr. Mörner begärd votering uplästes till
justering samt godkändes följande voter-.s-propos.
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. N:o 309, i ani. af erhållne
återremisser å betänk. N:o 247, i fråga om löneförhöjning
åt nuvaride Bibliolhekarien vid Linköpings Gymnasium och StiftsBibliothek,
voterar
Ja t
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, afslås förenämnde utlåt, och vidblifver R. o. Ad. sitt
förut i ämnet fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följe»:
Ja — 25.
Nej — 6.
Föredrogs och lades till handlingarne SlatsUtsk:s i gårdagens
plenum på bordel lagda mern. N:o 310, i ani. af erhållen återremiss
å utlät. N:o 258.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis i gårdagens plenum på
bordet lagde mern.
N:o 311, ang:de arfvoden åt StatsKommissarierne Kock och
Gråå; samt
N:o 312, angide slutligt bestämmande af arfvode! för den
hos Disk. anstälde Kamererare.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., Frih. Cederström, Rud. m. fl. ledamöter,
nedannämnde i gårdagens plenum första gången på bordet lagde
utlåt:n och betänkm, nemi. från
Stals- och Bevillnings-Ulskotten:
N:o 37, i ani. af K. M:s nåd. propos. om förhöjning i postskjutslegan
samt åtskillige inom RiksStm väckte frågor om förändringar
i sältet för utgörande af postskjutsen, om anslag lill
beredande af lindring deruti, samt om dess öfverflyttande å Gästgifveriskjutsen,
N:o 38, i ani. af väckt fråga om stipendier för folkskolelärare,
Den 13 Augusti.
209
lärare, som å Institutet för döfstumma oell blinda genomgå en
kurs i melhoden alt undervisa döfstumma;
N:0 39, i ani. af erhållen återremiss å betänk. N:o 29, rör:de
anslag af allmänna medel till ersättning för under smittosamma
sjukdomar nedslagtade kreatur.
Bevillnings-Utskottel:
N:o 23, i ani. af väckt motion om sammanfattande i en eller
två lagar af alla de stadganden och författningar, som skola
innebära kontroller öfver tulltaxans efterlefnad och garantera dess
verkställighet samt i öfrigt angå den inre trafiken.
La g-Utskoltet:
N:o 44, i ani. af framstälde anmärkn:r emot Utsk:s betänk.
N:o 29, öfver K. M:s nåd. propos. om ändring i vissa delar af
Kgl. Förordn. d. 13 Juli 1818, angtde inteckning i fast egen
dom
; samt
N:o 45, i ani. af väckte motioner om arfsrätt för oäkta harn.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns i gårdagens plenum på bordel lagda mern. N:o 129, augide
ytterligare minskning i Ulsk:s Kansli-personal.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr Lagerbjelke,
Gust., och Frih. Palmstjerna, Carl Otto, Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagde nedannämnde
mern. och utlåt.
N:o 130, om sammanjemkning af RiksSt:ns skiljaktiga beslut,
i ani. af Utskts betänk. N:o 114, ronde folkundervisningen
i riket; och
N:o 131, i ani. af återremiss utaf betänk. N:o 118, rör-.de
väckte motioner om förändring af mått, mål och vigt samt mynt.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulstén inkorane
mern. och utlåt:n, nemi. från
Co nslitutions-Utskoltet:
N:o 27, i ani. af återremiss af mern. N:o 19, innehållande
förslag till ändring i Usta mom. 14 § Riksd.Ordn., ang:de represeniations-rättighelen
för Stockholm.
Stats-Utskottet:
N;o 291, ang:de inhägnandet af den obebyggda platsen emellan
Riksg:sKont:s hus och Riddarholms-kanalen samt anläggningen
af en kaj eller strandmur vid samma kanal;
9 H. 14
210 Den 13 A u gusti.
N:ii 292, i ani. af erhållen återremiss af belänk. N:o 130,
ang:de befrielse för Magazinsförvaltaren i Warberg, Anders Öhrvall,
från honom ådömd ersättningsskyldighet lill Statsverket;
N:o 293, i ani. af erhållne återremisser å belänk. N:o 171,
ang:de K. M:s nåd. propos. om tillåtelse för nya Trollhätte Kanalbolags
Direktion, att få till skatte lösa gamla slussen vid Lilla
Edet med tillhörande område;
N:o 294, i ani. af väckt motion om Stalsanslag till bekostande
af en upfunnen maschin till anteckning, sättning och tryckning
af mathematiska tabeller;
N:o 295, i ani. af väckte motioner, ang:de förändradt användande
af den lill skolorne i släderne inom Lunds Slift utgående
Helgonskyld, samt om denna afgifts uphörande m. m.;
N:o 296, ang:de Militite-Boslälls-kassan;
N:o 297, i ani. af väckt motion, ang:de ett årligt anslag af
1000 R:dr åt Byggnads-föreningen i Stockholm;
N:o 298, i fråga om sältet, ordningen och vilkoren för utbetalning
af anslag och lånebidrag till befrämjande af allmänna
arbeten;
N:o 299, ang:de dispositionen af den å ackordsförskolter och
ersättningar varande reserverade behållning;
N:o 300, i ani. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 254;
N:o 301, i ani. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 255;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 40, i ani. af väckt förslag om inrättande af en paketfart
emellan Sverige och vissa utrikes handelsplatser;
N:o 41, i ani. af väckte frågor om lindring i rust- och ro
teringsbesvärel,
dess utgörande medelst vakansafgift no. m.;
N:o 42, i ani. af väckt fråga om förhöjning i legan för
kungsskjuts m. m.:
N:o 43, i ani. af väckt fråga om förflyttning af Navigationsskolan
i Calmar till Westervik m. m.;
N:o 44, i ani. af återremiss af Utskms utlåt. N:o 12, an
g:de
förändradt löningssätl för presterskapel samt om S. M. Adjunk
ters
aflönande till en del af Statsverket;
N:o 45, i ani. af väckt fråga, att de rotevakansafgifter, som
utgå af vakanta rotar vid Jönköpings reg:te, måtte bestämmas till
lika belopp för alla sådane rotar;
N:o 46, i ani. af väckt fråga om uphörande af den s. k.
lermins-afgifteu, som af skolungdomen vid rikets Elementar-läroverk
erläggas;
N:o 47, i enl. af Yäckt fråga om skolungdomens undervisan
-
Den 14 Augusti.
211
de i de allmännaste reglorne för kroppens och helsans vårdande
na. na.
Be vill ni ngs-Uiskottel:
N:o 26, med förteckning på varuartiklar, derå lulivärdena
höra, jemte de i 1845 års tulltaxa utsatta, tjena till efterrättelse
med afseende på föreskrifterne i 22 och 26 §§ Tulltaxe-underrättelserne,
ang:de beräkningen af slädernes tolag och andra efter
1 ull värdet utgående allmänna utgifter;
N:o 27, i ani. af väckt motion om beredande till nästa riksdag
af detaljeradt förslag till tulltaxa; samt
N:o 28, i ani. af K. M:s nåd. propos., ang:de ifrågasatte förändrade
tullbestämmelser för raftineradt socker och sockersirap.
Hr Grin o. Ordf:n hemstälde att del nu sednast bordlagda
af Bevilln.Utsk. afgifna mern. N:o 28, såsom innefattande svar å en
Kongl, propos. i ett ämne, hvarom det syntes angeläget att beslut
snart blefve fattadt, måtte få upföras främst å föredragmslistan
för nästa plenum, hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Tliorsdagen den 14 Augusti 1851.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 6 prot.utdr. för gårdagens plenum samt pleniprot.
för d. 28 sistl. Juni.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Frill. Palmstjerna,
Carl Otto, och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.,
Bevilln.Ulskis i gårdagens plenum första gången på bordet lagda
mern. N:o 28, i ani. af K. M:s nåd. propos., angrde ifrågasatte
förändrade tullbestämmelser för raffineradt socker och sockersirap.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- och
Ekon.Utskms d. 12 och 13 dennes på bordet lagde ullåtm.
N:o 37, i ani. af K. M:s nåd. propos. om förhöjning i post
14*
-
212
Den 14 Augusti.
skjulslegan samt ätskillige inom RiksSt:n väckte frågor om för*
ändringar i sältet för utgörande af postskjutsen, om anslag till
beredande af lindring deruti samt om dess öfverflyttande å gästgifveriskjutsen
m. m.; och
N:o 38, i ani. af väckt fråga om stipendier för Folkskolelärare,
som å Institutet för döfstumma och blinda genomgå en
kurs i melhoden att undervisa döfstumma.
Ånyo föredrogs Stals- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskms
d. 12 och 13 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 39, i ani. af
erhållen ålerremiss å betänk. N:o 9, rör:de anslag af allmänna
medel till ersättning för tinder smillosamma sjukdomar nedslaglade
kreatur.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Förra gången detta
ärende här förevar, beslöt R. o. Ad. att i öfverensstämmelse med
den reservation, som vid då afgifna betänk, fanns fogad, godkänna
Utskms förslag med eli tillägg derom, alt Konungen skulle
ega alt, under tiden lill dess bolag hunne bilda sig för motver
kande
af följderne af smiltosamma sjukdomars spridande bland
boskapskreaturen, vidtaga de åtgärder, som för smittans hämmande
kunde vara af omsländighetérne påkallade.
Betänk, är af BondeSt. återremitteradt i syftning att erhålla
enahanda tillägg; och då det är af yttersta vigt, att icke så tillställes,
att under afvaklan på bolags bildande, lungsjukans härjningar
må inom landet ohejdadi fortgå, hemställer jag alt R. o.
Ad., med vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut, måtte
lägga nu föredragna utlåt, till handlingarne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om R. o. Ad. lägger
detta utlåt, lill handlingarne, vidblifvande sitt förra beslut, så ser
jag icke att följden deraf kan blifva någon annan än att frågan
kommer alt hell och hållet förfalla, hvilket jag befarar skulle
vara en ändå sämre utgång, än om Utskms förslag antages.
Gr. Mörner: Anledo. är alt förmoda, att R. o. Ad:s förut
fattade beslut äfven blifver af BondeSt. antaget och att från detsamma
en inbjudning till Preste- och BorgareSlm kommer att afgå.
Om jag rätt fattat Frih. Palmstjernas förslag, sä skulle, i händelse
R. o. Ad. bifölle detsamma följden blifva, att R. o. Ad.
med vidblifvande af sitt beslut, ville inbjuda de öfrige Stånden
att dermed sig förena. Något resultat måste naturligtvis upstå
då 2 Stånd bifallit Utskms förra betänk, oförändradt och R. o. Ad.
äfven antagit detsamma, men med ett dertill gjordt tillägg.
Fråga kan nu mera endast blifva om nämnde tillägg, hvilket
möjligen kan komma alt förfalla; men detta förekommes äfven
om R. o. Ad. behagade inbjuda de öfrige Stånden att om
det af R. o. Ad. fattade beslutet sig förena.
Frih. Palmstjerna: Om R. o. Ad. beslutar en inbjudning
till de öfriga Stånden, så kommer saken måhända att lyckas,
och då jag i hufvudsaken instämmer med Gr, Mörner, så
Den 14 Augusti.
213
år jag belåten, endast beslutet så ordnas att det blefve klart och
tydligt hvilka ordalag, sorn i den af Utsk:n föreslagna skrifvelsen
skulle begagnas. Orden i Utsk:ns förra betänk. N:o 9 pag. 5 ”inora
den preskriptionstid K. M. kan finna lämpligt i nåder bestämma”
torde böra utgå, då saken blir bestämd.
Gr. Mörner: Jag skulle tro alt meningen blefve fullständig
derest skrifvelsen expedierades i öfverensstämmelse med R. o. Ad:s
förut fattade beslut. Skrifvelsen skulle då komma att lyda sålunda:
”dels att Konungen täcktes försäkra de bolag, hvilka redan
bildat sig eller framdeles bildas till inbördes försäkring emot den
elakartade smiltosamma lungsjukan hos nötkreaturen etc. — —
dels att K. M. täcktes, intill dess sådane bolag hunnit komma lill
stånd, i nåder fortfarande vidtaga de åtgärder till förekommande
af ifrågavande sjukdoms spridande, som omsländigheterne kunde
påkalla”.
Uppå härefter framställd propos., vidblef R. o. Ad. sitt förut
i ämnet fattade beslut, och beslöts att Medstånden, genom utdrag
af prot., skulle vänligen inbjudas, all uti detta beslut sig med R.
o. Ad. förena.
Ånyo föredrogs Bevilln.Uisk:s d. 12 och 13 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 23, i ani. af väckt motion om sammanfattande
i en eller två lagar af alla de stadgande!) och författningar,
som skota innebära kontroller öfver tulltaxans efterlefnad och garantera
dess verkställighet, samt i öfrigt angå den inre trafiken.
Hr af Dalström, Gustaf Jacob: Som jag i förevande
fråga afgifvit min reservation, anhåller jag att med några ord få
göra redo för skälen hvarpå jag densamma grundat. Det är allmänt
kändt att i alla administrativa Verk finnas sammandrag af
författningar och föreskrifter, som tjena till efterrättelse icke allenast
för embetsmännen som skola dessa ärenden handlägga, utan
äfven för allmänheten, som derom kan behöfva laga kännedom;
men sådant är icke förhållandet i afseende på tullagstiftningen.
Det är icke allenast de circulairer, som årligen utkomma från GeneralTullstyrelsen,
utan äfven författningar, hvilka innehållas i den
årligen utkommande FörfaltmsSaml. för många år tillbaka såsom
SeglationsOrdn., Förpassningsstadgan m. fl. hvilka skola tjena till
efterrättelse för sådane frågors behandling, som hafva gemenskap
med tull-ärendena. Det torde således finnas klart för en hvar, att
det- är nödvändigt att hafva tillgång till dessa föreskrifter och författningar
utan att för hvarje tillfälle behöfva eftersöka dem på
flere särskilda ställen. Det är icke blott för Tullstyrelsen och
dem som skola handlägga tull-ärenden, som ett sammandrag af alla
sådane författningar, som tjena till efterrättelse, vore nödvändigt,
ulan äfven för de trafikerande, för Skeppsredare, Skeppare, den
mindre Tjenstemannapersonalen, som användes till tullbevakning,
äfvensom för Underdomare, hvilka skola handlägga tullärenden,
och jag säger ytterligare, att ett sådant sammandrag, en sådan
214
Den 14 Augusti.
codifiering i afseende på tullagstiftningen vore af högsta nytta för
R. Sits Bevill.Ulsk. oell skulle fortskynda ärendernes afgörande,
då man sålunda kunde undgå att behöfva efterleta förfaitntr, som
äro spridda på många ställen eller afbida svar på frågor som från
Bevilln.Ulsk. öfverlemnas till de förvaltande Verken.
Någon tvekan om det goda ändamålet med motionen kan
icke upsla, och jag skulle tro, att, såvida icke denna fråga kommit
alt så hastigt behandlas i Bevilln.Utsk. mot slutet af riksdagen,
äfven ett annat beslut hade blifvit fattadl än det hvartill
Utsk. nu kommit. Jag kan således icke annat än önska alt R.
o. Ad, behagade fästa sin upmärksamhet på angelägenheten att i
afseende på tullagstiftningen erhålla en codiflcation af alla lill
densamma hörande, utkomne författningar och föreskrifter, hvilket
verk, genom supplemenler af derefter utkommande författn-.r
alltid skulle blifva brukbar!; och då jag är öfverlygad att R. o.
Ad. inser nyttan deraf, vägar jag tillstyrka afslag å Be vil In.Uisk :s
förevaride betänk., anhållandes följaktligen att en skrifvelse måtte
till Konungen afgå af innehåll all en Komité' mätte sammansättas
eller någon annan åtgärd må blifva vidlagen, till codifiering
af alla till tullagstiftningen hörande författningar, föreskrifter och
circulairer.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Det vore visserligen
serdeles bra, om man för hvarje serskild trafik, eller hvarje serskild
ställning i det allmänna lifvet kunde hafva alla möjliga författningar
sammanförda på ett ställe, så att man derutaf vore
säker uppå, att om man tillräckligen studerat dem, man icke behöfde
befara misstag i sitt görande och låtande. Jag tviflar likväl
alt ens för våra högsta embetsman, t. ex. Landsbo' något
arbete befinnes vara uprältadt, hvaruti de blott behöfva bläddra,
för alt finna huru de skola förhålla sig i afseende på sine förvallningsåtgärder;
och än svårare lärer det vara att upgöra en
codex i afseende på något sä rörligt som handeln och dess olika
modifikationer. Det kunde väl lala sig göra alt sammanföra dessa
författningar i en enda volym, som då blefve ganska betydlig
och slör; men jag är öfverlygad derom, att, under det att denna
sammanföring utarbetades, skulle förändringar i desamma författningar,
som codifierades, upsla. Då raan vet, att tulltaxan
och deraf följande författningar ändras vid hvarje riksdag, så måste
man anse ett sådant sammandrag icke kunna tjena längre än
3 år och att således supplemenler eller omarbetning af detta sammandrag
borde komma att ega rum livart 3:dje år, och att de
dermed förenade kostnader svårligen skulle motsvaras af den härmed
vunna fördelen lärer en hvar lätteligen kunna inse, såvida
man icke tillika ville ålägga de trafikerande att köpa dessa arbeten
till betäckande af tryckningskostnaderne.
Jag anser således alt motionen bör räknas lill en af de fromma
önskningar, som kunna yttras af personer, som icke riktigt
inträngt i förhållandena, sådana de i verkligheten sig befinna.
Detta är, som jag nyss sade, en from önskan, som icke kan up
-
Den 14 Augusti.
fyllas i och för det afsedda ändamålet, såvida man ej vill upoffra
en aldeles onödig kostnad derpå, och jag är öfvertygad, att likaväl
hädanefter som hittills, skall det säkerligen icke blifva svårt
för de trafikerande eller för dem, som skola erlägga tullafgifter
att blifva underrättade om hvad som bör iakttagas, utan att codification
af General-Tullstyrelsens circulairer eller författningar
blifver nödvändig.
Jag anhåller sålunda om bifall till betänk.
Hr af D alström: Utsk. har som skäl för sitt afstyrkande
anfört att få personer skulle köpa eli sådant arbete, som det
ifrågavande och jag har hört samma skäl åberopas af den föregående
talaren.
Jag skulle deremot tro att hvar och en som komme i behof
af ett sådant arbete, äfven köpte detsamma och om äfven upläggandet
deraf på trycket skulle medföra någon förlust för Staten,
vore dock den allmänna nytta som deraf kunde dragas samma
kostnad vida öfvervägande. Man har sagt att denna codification
komme alt undergå ständiga förändringar, äfven under det att arbetet
utkom — delta bevisar just på hvilken osäker grund som
tullagstiftningen står och hvilket en hvar som har någon beröring
med densamma i afseende på sin egendom och de åtgärder
som vidtagas i afseende på tullkontrollerme, nogsamt får erfara.
Det är en sanning, alt årligen utkomma circulairer från GeneralTullslyrelsen
innefattande förändrade föreskrifter för Tulltjenstemännen
i den redan gifna tullagstiftningen; men allt sådant,
som sedermera efter uprätlandet och utgifvandet af den af mig
yrkade codex utkomma, kunde lätt tryckas i ett supplement till
densamma.
Jag anser sålunda att de skäl, som blifvit förebragte för bifall
till betänk, icke äro tillräckligt talande, icke upvägande dem
jag för den motsatta åsigten framställt, hvarföre jag fortfar i min
förut gjorda anhållan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag anser att motionären
haft mycken anledning lill siri framställning att de stadganden
och författningar, som angå tullbehandlingen af in- och
utgående varor, borde kunna vara tillgänglige i något Verk der
man kunde inhemta nödiga underrättelser i berörde hänseende,
utan att behöfva söka dem i en mängd serskilda författningar,
äldre och yngre, deraf åtskillige äro gamla nog, ehuru med gällande
kraft. Reservanten synes dock hafva galt nog långt i sin
fordran, att dessa författningar skulle i en eller tvänne lagar sammanfattas;
det är icke här fråga om att stifta lagar, utan alt
sammanfatta de författningar, som äro utgifne, så all de ulan
svårighet och omgång blifva tillgänglige för hvar och en som befattar
sig med företag, hvarpå föreskrifterne hafva afseende. Jag
anser således för min del att det vore lämpligt och ganska nyttigt
så väl för all tjena lill slutlig efterrättelse för de trafikerande,
som till tidsbesparing både för dem och tullijensleraännen,
216
Den 14 Augusti.
att alla för tullagstiftningen gällande författningar sammanfördes
pä ett ställe.
Gr. Gyldenstolpe liar visserligen med rätta anmärkt rörligheten
i denna lagstiftning och att följaktligen i den begärda codificationen
ständiga förändriDgar komme att ega rum; men det oaktadt
tror jag dock att, i och för sjelfva sakens skull det vore nyttigt
alt hafva alla gällande författningar, som röra tullagstiftningen,
sammanförda i en codex, den såväl affärsmannen, som lulltjenslemannen,
kunde låta interfoliera för alt sedermera anteckna
de förändringar som i berörde hänseende inträffade. Man kunde
sålunda erhålla en Journal öfver alla de serskilda, ofta nog besynnerliga
resultater, som upkomma genom riksdagsbesluten och
de motioner som under riksdagarne väckas, hvilken journal, om
jag så får kalla den, blefve, såsom lärorik, af ganska mycket värde
för framlida riksdagsraöteu.
Gr. Gyldenstolpe: Om motionären inskränkt sig endast
till ett sammandrag af de författningar, hvilka Ständme vid hvarje
riksdag utfärda eller förändra i afseende på tulltaxan, så hade
arbetet blifvit temligen enkelt och låtit lätt nog utföra sig; men
då man tager i betraktande att här äfven begäres sammanförandet
af författningar, hvilka Ständme icke ensamt handlägga och
ofta förändras mellan riksdagarne t. ex. Seglationsordningen,
Slämpelförordningen, Lurendrejeriförordningen, Reglementet för
Lotsverkets tjenstemän m. m. så finner man att det blefve ett
vidlyftigt arbete, som ingalunda skulle medföra del dermed afsedda
ändamålet, ty hvad rörer väl sistnämnde reglemente den
trafikerande, del angår endast den vid Lotsverket anställda tjenstemanuapersonalen.
Jag uprepar det, icke häfver en handlande
gagn af Lolsreglementet, och sammanföringen af så många heterogena
ämnen vore sålunda hvarken nyttig eller nödvändig.
Jag tror det vara aldeles tillräckligt för den handlande, då
lian kan köpa sig lösa nummer af de författningar som för hans
rörelses bedrifvande kunna vara nödvändiga att känna.
Hr af Dalström: Lika med Frih. Palmstjerna anser jag
att motionären gått för långt att vilja sammanföra alla bestämmelser
i afseende på tullagstiftningen i 2:ne lagar. Jag skulle
tro alt om det updroges åt en Komité' att i ett sammandrag innefatta
alla författningar, som åro utgifna i afseende på t ullärenden,
så hittade den ganska säkert på det lämpligaste sältet för
upställningen af ett sådant sammandrag, och måhända kunde ärendena
befinnas vara af beskaffenhet alt kunna sammandragas i 2
eller flere lagar, eller som ungefärligen kan vara detsamma, afdelmr;
men den utsträckning motionen fått, hindrar likväl icke
nödvändigheten alt ett sådant sammandrag bör finnas.
Vi håfve sådane i kameralvåg, i militärväg och dessa sammandrag
äro af stor vigt; hvilket besvär och hvilka volymer
skulle ej upkomma om man nödgades samla dessa spridda författningar!
Nej, vi håfve genvägar, och hvarföre skulle man ej
söka tillvägabringa sådane äfven i afseende på lullbestämmelser
-
Den 14 Augusti.
217
na; så mycket nödvändigare, som det är ett sätt att åstadkomma
större kontroller och mera säkerhet i afseende på dessa frågor.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s utlåt.
framställde propos. besvarades med starka Ja, blandade med
Nej, hvarpå Fl. Ex. förklarade det han ansåg Ja hafva varit öf
vervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Ulsk. d. 12 och 13 dennes
på bordet lagde utlåt. N:o 25, i ani. af väckt motion, rör:de
verkställande af undersökningar för utrönande af rätta beloppen,
hvarmed de i 15 § Tulltaxe-underrältelserue medgifne tull-restitutioner
böra utgå.
Gr. Lagerbjelke, Guslaf: Näst på listan till föredragning
stå nu i ordningen LagUisk:s betänkm N:ris 44 och 45, det
förra i anledn. af framställde anmärkmr emot Utsk:s betänk. N:o
29, öfver K. M:s nåd. propos. om ändring i vissa delar af Kgl.
Förordn. d. 13 Juli 1818, ang:de inteckning i fast egendom, det
sednare ang:de arfsrätt för oäkta barn. Som begge dessa betänkm
måhända komma att föranleda en längre diskussion, såsom varande
af vigt hvar för sig, men liden är för långt framskriden
för att dertill blifva tillräcklig, hemställer jag det R. o. Ad.
täcktes upskjuta med pröfningen af förenämnde betänkm till nästa
plenum.
Uppå H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs i ani. häraf framställda
propos. beslöts att med pröfningen af LagUtsk:s ullåtm N:ris 44
och 45 skulle anstå lill morgondagens plenum.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d.
12 och 13 dennes på bordet lagda mern. N:o 130, om sammanjemkning
af RiksStms skiljaktiga beslut, i ani. af Utsk:s betänk.
N;0 114, rör:de Folkundervisningen i riket.
0
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 12 och 13
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 131, i ani. af återremiss utaf
betänk. N:o 118, ronde väckte motioner om förändring af mått,
mål och vigt samt mynt.
1 sammanhang härmed anmälde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
till afgörande BankoUtsk:s d. 2 och 5 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 70, i ani. af väckte motioner om deciraalsystemets in
förande
i afseende å mätt, mål, vigt och mynt, hvilket utlåt., enligt
R. o. Ad:s d. 6 dennes fattade beslut, hvilat för att förekomma
jemte Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nu föredragna utlåt.
Den af Kontraktsprosten Söderberg vid Allra. Besv.- o.
Ekon.Utsk:s förevar:de utlåt, fogade reservation uplästes på be
gäran
af
Frih. Cederström, Rud., som derefter yttrade: Villigt
bör jag medgifva alt de, i Ekon.Ulsk:s nu inför R. o. Ad. uplä
-
218
Den 11 Augusti.
sta utlåt., införda vigtiga förbehåll utgöra lika manga verkliga
förbättringar af dess i ämnet förut aflåtna förslag; men jag kan
ej godkänna de grunder, hvarpå alltsammans hvilar. Jag finnér
nemi. i öfverensstämmelse med den nyss afbörda reservationen,
deciraalsystemets införande utgöra något lika onödigt, som för allmänheten
misshagligt och genom denna sin nyhet och misshaglighet
jemväl obeqvämt.
Ogerna yrkar jag på detta rum denna satts, enär det är mig
väl bekant, att R. o. Ad. vid åtskilliga tillfällen uttalat sig
för decimalsystemet, med förkärlek omfattat della system och
trott sig deruti finna väsendtliga fördelar, som borde föranleda
till dess antagande för allmänt begagnande i bela riket; men med
all den vördnad, jag hyser för R. o. Ad., och all den tillgifvenhet,
hvarmed jag är fästad vid della II. Stånd, måste jag dock
anse mera afseende böra fästas å hela det Svenska folkets förmån
och mening härutinnan; — och alt Svenska folket icke yrkat,
än mindre skulle hafva någon nytta af förslaget, det är hvad jag
vågar påslå. Men är då andra nationers exempel i detta fall så
synnerligen talande till förmån för decimalsystemet?
Reservanten bar rätteligen anmärkt det begrundansvärda deri,
all Engelsmännen, utgörande den mest industriösa bland verldens
nationer, icke antagit decimalsystemet, samt alt en hos dem år
1819 tillsatt Kommission för undersökning i detta ämne, gaf företräde
åt duodecimalsyslemet. Månne väl detta sednare räknesyslem
livilar på en mera osäker fot än del förra? — Del lärer
man väl icke kunna påstå; och vore förhållandet sådant, kan
man väl föreställa sig att Engelsmännen med sitt praktiska sinne
skulle lagstifta i motsatt anda! Men häraf vill jag, lika med reservanten,
draga den slutsalts, att då Engelsmännen kunna dröja
med införandet af decimalsystemet, torde äfven andra nationer
kunna göra likaledes; helst, såsom reservanten också ganska rigligt
anmärker, alla öfvade räkenskapsförare kunna reda sig tillräckligt
med det gamla systemet, och det nya torde på mansåldrar
icke förmå alldeles uttränga denna sin företrädare.
Ifvern för decimalsystemet är för öfrigt hos oss vid riksdagarne
visst icke ny. Man har ju om dess antagande tillförene
formligen förenat sig. Jag påminner mig likväl vid detta tillfälle
hvad en hland de snillrikaste af Sveriges framfarna Drottningar
yttrat: ”Vi lefva”, sade hon, ”i ett land, der på mycket tal intet
beslut följer”. Hon kunde tillagt: ett land der på fattade beslut,
verkställighet ej alltid låter sig vä! göra. Men hvaraf härrörer
det? Jag hemställer om icke orsaken dertill bör sökas iden
omständigheten, alt en så stor mängd af våra s. k. förbättringsförslag
utgått från ensidigt theoretiska grunder, med förbiseende
af de praktiska förhållandenas vigt. Månne icke äfven frågan
handlar om att, för tillfredsställande af en theoretisk fantasi, tillvägabringa
en förändring, som likväl i praktiken skulle medföra
de mest genomgripande svårigheter!
Att vidare utveckla detta ämne torde nu vara öfverflödigt,
då R. o. Ad. tillförne på ett utförligt sätt behandlat ämnet och
Den 14 Augusti.
219
jemväl dervid tillåtit mig all försvara mina åsigter, för hvilka
också Utsk. i detta utlåt., ehuru i största korthet, redogjort; och
får jag, på grund deraf anhålla, det täcktes R. o. Ad. afslå Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s nu föredragna utlåt.; hvarmed torde följa
eli afslag jemväl å det af BankoUlsk. afgifne förslag, hvilket
Ståndet beslutat borde i ett sammanhang med della behandlas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är ganska oviss huruvida
Svenska folkel skulle finna sig belåtet med ifrågavande
förändring såväl i mynt som i måll, mål och vigt, hvilken förändring,
om den skall vidtagas, bör ske i det ena hänseendet
såväl sorn i del andra, så framt ej någon svårighet skal! opstå i
sjelfva verkställigheten. I alla fall upkomma så många svårigheser
vid öfvergången från det gamla lill det nya, ali den nu lefvande
generationen alldrig kommer att i allmänhet beqväma sig
lill det nyas begagnande, ehuru jag medgifver att antagandet af
berörde system kan för den upvexande befolkningen, som ifrån
början af sin skolgång vänjes vid de nya begreppen, måhända
blifva ett steg framåt på bildningsbanan. Likväl kan jag icke
utur någon synpunkt öfverensstämma med Ulsk:s förslag, att de
grunder som i dess 4:de punkt framställas, skulle anmälas hos
Konungen såsom varande de, på hvilka R. St. önskade att eli
decimalsystem skulle såväl för mynt, som mått, mål och vigt
upgöras.
Hvad först angår myntet, är En r:dr r:gs antagen som enhet:
det är visserligen sanni att en sådan enhet en gång förut
blifvit antagen, såsom varande den rätta, men den har dock blifvit
bestridd af Frih. Wrede, sorn upgjort ett annat förslag, hvilket
i min tanke var mycket bättre, och hvari enheten föreslogs
all blifva 24 sk.; jag tror dock att 2 r:dr vore den lämpligaste
enheten, ora någon förändring skall vidtagas, då Ti0:delen
deraf blefve något mindre än sk:n och TB'o5:delen något större
än r:st, och öfverensstämde med de begrepp vi förut ega under
det ali en-riksda!erns användbarhet icke hindrades, såsom utgörande
halfparten af enheten, som vore normal.
Hvad längdmåttet dernäst beträffar, så ser jag ej hvilket företräde
foten har framför alnen; densammas antagande till enhet
i st. f. den brukliga alnen skulle endast försvåra och vid beräkningar
fordra ett större antal siffror hvarpå som exempel må anföras
att då eli tunnland säges vara 14,000 qvadrat aln. skulle
man i stället komma alt säga 56,000 qvadrat fot. Som sagdt är,
de stora siffrorna skulle vid beräkningar åstadkomma olägenheter.
Antagandet af kubikfoten för alla rymdmått skulle säkerligen
icke heller medföra någon vinst, icke som mätare framstå
som ett klart begrepp för nationen; 6r3T fotingar t. ex. förekomma
såsom något besynnerligt och likaledes förorsaka ett större
antal siffror. Om kannan blir grunden för rymdemåttet och sedan
multiplerne deraf blifva de mindre mått, som i allmänhet
komma ali användas, så håfve vi en nationel grund, som är kan
-
220
Den 14 Augusti.
nan och derigenom erhållas lämpligare bestämmelser än genom
de här åsyftade fotingarne.
Jag är således af den mening, att, om R. o. Ad. i öfverensstämmelse
med vid en föregående riksdag fattadt beslut, anser
alt en skrifvelse lill Konungen bör i underddiet allåtas, i afsigt
ali få decimalsystemet infördt, så borde densamma erhålla en annan
lydelse än som Utsk. föreslagit.
Ulsk. har äfven tillstyrkt uttryckandet af den mening, att
förslaget derom borde fullständigt föreläggas Ständtne vid nästa
riksdag: sådant anser jag svårligen vara verkställbar!, då riksdag
åter inträffar i höst två år till och systeraerne för mynt samt
mått, mål och vigt icke äro desamma, utan måste omarbetas.
Decimalsystemet har länge varit föremål för pröfning men icke
lyckats tillvinna sig de sympathier, som man måste anse vara
oundgängligen nödvändiga för antagande och gillande af eli dylikt
system. En omarbetning åter fordrar tid då så många serskilda
omständigheter skola tagas i betraktande för den praktiska
verkställigheten, och sedan delta väl är gjordt, måste, hvad myntet
angår, Banko-Fullmäktige höras, i afseende å andra förhållanden,
KammarColhm och StatsKont. Allt detta fordrar, som sagd t
är, tid, helst när frågan rörer en så betydlig och djupt ingripande
förändring för all framtid. Såledeskan jag för min del
icke rimligen begära att ett tillfredsställande förslag i förrberörde
hänseende skall till nästa riksdag för R. St. framläggas, hvarföre
jag, för den händelse alt något skall i frågan lill Konungen framställas,
föreslår alt den afgående skrifvelsen måtte affattas i andra
ordalag, icke vara så bestämd, icke så exigeant som Utsk.
hemställt, utan endast innehålla, att R. St. öfvertygade om nyttan
att i afseende på ej mindre rikets mynt, än mått, mål och
vigt införa ett enklare system, grundadt på decimal-indelningens
konsequenta och vetenskapliga tillämpning, begära det K. M.
läcktes låta utarbeta och så vidt ske kan vid nästa riksdag i nå
der
förelägga R. St. ett fullständigt förslag i berörde afseende.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Det gifves vissa satser afden
enkla beskaffenhet att man är just som villrådig huru man skall
kunna försvara dem just för deras tydlighets skull; ibland dessa
tydliga och klara axiomer äro fördelarne af decimalsystemet. Om
vi gå till vår vanliga abstrakta räkning så se vi att ett tal i densamma
icke är något annat än en mångfald af enheten.
Vid hvarje återkommande fall ser man straxt huru mångå
enheter, tiotal, hundradetal innehållas i detsamma. Hvarföre skall
man ej sätta räkningen mått, mål och vigt i paritet med den
abstrakta räkning? Hvarföre bör man icke äfven der i hvarje
återkommande fall kunna se huru många gånger det up
gifna
talet innehåller enheter, tiotalet, hundradetalet etc. man
må gifva dessa enheter, tiotal, hundradetal hvilka namn som
helst? Foten föreslås t. ex. att indelas i tum och linjer. Har
man då för sig t. ex. 3,333 linier, så betyder, aldeles som
i den abstrakta räkningen, hela talet de minsta enheterna, liuierna:
de tre första siffrorna de näst större enheterna, inom
Den 14 Augusti.
221
elen abstrakta räkningen tiotalen, som här kallas turn; de 2 första
siffrorna de näst större enheterna, inom abstrakta räkningen
hundradetalen, som här kallas fot; alt icke hafva olika räknesätt
i den abstrakta och den konkreta räkningen och derigenom slippa
alla de så besvärliga reduktioner, deruti ligger decimalräkningens
i mått, mål och vigt största och väsendtligasle fördel.
Denna förmåga alt jemföra mångfalden och enheterne hafva
vi icke i vår nuvarande indelning för mått, mål och vigt. Detta
anser jag vara nödigt emedan det icke är något, som så förenklar
alla möjliga räkningar, som då del genast är klart för begreppet
huru många mångfalder en siffra är af den ursprungliga enheten,
utan att behöfva begagna sorters-räkning och reduktion.
Om Frill. Cederström, som börjat att yttra sig mot decimalsystemel,
är, eller skulle blifva landtbrukare och ville åt sig göra
en spanmålslår, hvars sida vore 8 aln. 3 qv. 3} tuni, höjden 3
aln. 3 qv. 4] tum och bredden 6 aln. 1 qv. | tum, så tror jag
alt lian skulle få myckel besvär att uträkna det och sedan han
del gjort, så kunde han ändå icke säga huru många tunnor säd
denna lår rymde, utan ali förut räkna ut huru mycket en tunna
vore i kubikfot. En sådan uträkning, som är besvärlig, kan, enligt
decimalsystemet, med 2 enkla multiplikationer verkställas.
Ofta har blifvit taladt om svårigheterna all införa deeimalsystemet
: jag medgifver visserligen att hvarje förändring medförer
sina svårigheter, men i decimalsystemet ligger ej den egentliga
svårigheten deruti, ali införa sjelfva decimalsyslemet i mått,
mål och vigt, ulan de omtalade svårigheterna hafva bestått deri,
såsom t. ex. i Frankrike, att der bestämdes för nationen helt och
hållet nya enheter och mälare, som icke på något sålt voro commensurabla
med de gamla. När man t. ex. sade 777 metres,
så var det icke klart huru mycket detta längdmått var; man
kunde ej bestämdt upgifva huru mycket en melre var, och deruti
ligger svårigheten för systemets införande att man påtrugade
nationen sådane enheter, hvarmed den förut icke hade någon bekantskap.
Frih. Palmstjerna har uttryckt sitt klander öfver Ulskis förslag
och yttrat att hvad myntenheten förut angår, vore 24 sk.
och 2 r:dr bättre enheter hvar för sig, än En-r:drn.
Beträffande 24 sk:ns företräde som enhet framför ndrn är jag
med honom derom fullt ense, men tror att densammas antagande
skulle möta så mycket motstånd, serdeles hos BondeSt. som med
kärlek fästat sig vid r:drn, och på denna grund, men icke derföre
alt jag ej erkänner 24 skittingen som vida bättre än riksdalern,
förordar jag här riksdalern som enhet för myntet.
Hvad de nya benämningarne vidkommer, så vore de nödvändiga,
på det att ej någon sammanblandning skulle ega rum med
de gamla och hvarföre foten antogs till längdmått var helt enkelt
den, att kubikfoten innehåller jeml 10 kannor och är genom kannan
en jemn mätare emellan det gamla och nya systemet.
Frih. Palmstjerna har äfven talat om lidens otillräcklighet
för alt ett förslag skulle kunna hinna i della afseende framställas
222
Den 14 Augusti.
till nästa riksdag: med anledn. häraf får jag tiplysa att redan år
1823 har ett sådant förslag blifvit utarbetadt och af Ständerne
gilladt med precis samma enhet som den Etsk. nu föreslagit, hvadan
icke något annat system behöfves, utan då det gamla endast i några
få delar omarbetats, så ligger systemet helt och hållet färdigt för
Ständerne.
Jag får yrka att R. o. Ad. måtte bifalla detta Ekon.Utsk:s,
betänk., såsom på det högsta nyttigt för landet.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Ehuru jag ifrar för
decimalsystemets införande och erkänner den stora fördel, som deraf
kan npstå, i fall det vore konseqvent och vetenskapligt genomfördt
och fått tid att komma ner till det egentliga folket., kan jag likväl
icke undgå att i förevande fall tro, att, om man ginge varliga till
väga och först gjorde de allranödvändigaste förändringarne, komme
man förr till målet. Decimalsystemets införande har utgjort föremål
för öfverläggningar under icke så få riksdagar, men ingenting har
dock dermed uträttats, och af denna anledn. tror jag alt det vore
mera skäl att Ständerne i underd. skrifvelse till Konungen hemställde
om borttagande af den olikhet sorn f. n. finnes såväl i
mynt, som mått, mål och vigt, så lill förståendes nemi. att vi, hvad
myntet angår, i st. f. tre sorters riksdaler, finge en sort, och i st.
för, flere vigtsystemer, som stå emot hvarandra med olika underafdelningar,
finge ett vigtsystem; som exempel härpå må i förbigående
anföras, viktualie-, stapelstads- och bergsvigt: vidare i målförhållanden
en mängd olikheter, hvarvid samma benämningar hafva
helt olika betydelser och helt olika underafdelningar; enahanda är
förhållandet med måttet, det ena grundadt på decimal-, det andra på
duodecimalsystemel.
Jag tror, att om enhet och öfverensstämmelse i detta afseende
skulle kunna vinnas och föreskrifvas för hela landet, så vore redan
en stor fördel vunnen, både för den enskilde och det allmänna,
och att man f. n. icke borde gå längre, hvarföre min anhållan
vore, att i händelse R. o. Ad. bifaller, att till Konungen en skrifvelse
i ämnet skall afgå, densamma måtte komma att uttrycka hvad
jag nu haft äran att med några få ord angifva, således icke hänvisa
på decimalsystemets konseqventa och vetenskapliga tillämpning, såsom
här blifvit framställdt.
I fall denna min åsigt skulle vinna sympathier, skall jag icke
underlåta att framlägga förslag till skrifvelse, hvilket skulle komma
att afvika från 1 mom. i Ekon.Utsk:s nu föredragna utlåt. N-.o 131.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Äfven jag instämmer i
deras åsigt, som anse fördelarne af decimalsystemet vara så stora,
att man bör pä allt sätt söka befrämja detsammas införande i rikets
mått, mål, vigt och myntförhållanden; men jag hör äfven till deras
antal, som anse att man bör gå försigtigt tillväga, d. v. s. så, att
man kan hoppas att det åsyftade ändamålet måtte vinnas, icke blott
genom ett stadgande på papperet, utan så att det må vinna syrapathier
bland allmänheten. Med stöd af dessa åsigter tror jag, i
enlighet med hvad Frih. Palmstjerna föreslagit, att den underd. skrif
-
Den 14 Augus sju
223
velsen icke Leii- innehålla några detaljbestämmelser. Jag lior nemi.
att man uti l:sta och andra punkterna icke bör gå längre, än till
bestämmandet af att enbelen så litet som möjligt bör afvika från
den nu brukliga, men att man icke bör uttrycka hvilken enheten
hör vara. I afseende å 3:dje och 4:de punkterna, anser jag att de
f. n. icke böra i skrifvelsen inflyta. Ehuru jag anser den redaktion
jag förordat vara god, fäster jag likväl icke så mycken vigt dervid,
att jag å densamma vill -yrka framställandet af propos., utan förenar
mig uti den åsigt Frih. Palmstjerna uttryckt.
Hr Tham, Casper Wolrath: Ekon.Ulsk. har under innevar:de
riksdag i allmänhet haft stor olycka derutinnan, alt dess betänka
vunnit föga sympatier. Denna gång trodde likväl Ulsk. sig
med säkerhet kunna påräkna, icke allenast R. o. Ad:s utan äfven
de öfriga Ståndens bifall till dess förslag. Då vid R. o. Adisåterremiss
af Ulsk:s förra betänk, i ämnet, synnerligen Hr Lejonanckars,
af sex Utskrs ledamöter biträdda, reservation, lades till grund för
densamma, och då från BorgareSt. äfven återremiss egde rum, med
stöd af samma reservation och likaså frän BondeSt., borde väl dessa
3:ne Stånds ullåtm vara en tillräcklig grund för Ekon.Utskis nu
fattade beslut. Eägger jag dertill att PresteSt. direkte afslog Ekon.
Utsk:s förra utlåt, derföre alt Etsk. icke föreslagit decimalsystemets
införande, så ökar detta ännu mera skälen för Utsk:s förmodan af
Ständernas bifall till delta dess sednare förslag. Jag tror att det
mycket uprepade ordet försigtighet, verkligen af Disk. blifvit iakttaget
i 3.dje punkten af dess förslag, då Ulsk. tillstyrkt: ”att behörigen
läng tid borde utsättas emellan det nya systemets antagande och det
gamlas slutliga aflysande, för att under denna tid dels genom folkskolorna,
dels genom jemförelsetabellers spridande och dels genom
båda systemernas samtida bruk, kunna bibringa landets innevånare
en, såvidt möjligt är, allmän kännedom om det nya systemet och
dess användande”.
För öfrigt önskar jag blott få göra Frih. Palmstjerna upmärksam
på en del af hans förslag. Hr Frilen yrkade nemi., alt R. .St.
skulle ingå lill K. M. med en underd. skrifvelse i allmänna ordalag.
Ilvad är i allmänhet ändamålet med önskningsmålen, om icke det,
att Ständerna vilja uttala en bestämd grundsats, hvilken de önska
att K. 51. mätte lägga till grund för Dess nåd. framställning i ämnet.
När Ständerna en gäng förut uttalat en bestämd grundsats i denna fråga,
sä kan jag icke inse, hvarföre Ständerne nu, då frågan åter är före,
skulle frånträda densamma för att i det stället icke ega någon grundsats.
Dessutom yrkade Frih. Palmstjerna att orden ”så vidt ske kan”
skulle tilläggas. Jag kan ingalunda inse att detta hjelper till något.
För min del skulle jag icke vara emot att någon förändring vidtoges
just der vid lag; men skulle dä snarare anse ali R. St. borde
aflåta en underd. skrifvelse, uttryckande, att R. St., öfvertygade om
nyttan att i afseende på ej mindre rikets mynt, än mått, mål och
vigt, införa ett enklare system, grundadi på dicimalindelningens konseqvenla
och vetenskapliga tillämpning, anhålla det K. M. täcktes låta
utarbeta och vid nästa riksdag i nåder förelägga R. St. ett fullstän
-
224
Den 14 Augusti.
digt förslag i berörde afseende. Jag yrkar dock nu bifall till hvad
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. i detta sitt utlåt, föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer i Hr Tharas åsigt om ordalydelsen
af den underd. skrifvelsen, med den förändring likväl, att
orden ”vid nästa riksdag” uteslutas och vill således gerna i denna
del ändra mitt förslag. 1 öfrigt anser jag mig nödsakad att helt
och hållet vidblifva detsamma.
Beträffande de uplysningar Hr Brakel lemnat, får jag blott säga,
alt jag kände dem förut, enär jag varit närvar, vid 1823 års riksdag
och sedermera har läst hvad som i följd derutaf blifvit tryckt och
skrifvet; men det är just till följd derutaf, att, fastän detta system
är lika så godt som nyttigt, men likväl icke har kunnat antagas
derföre, att del mött motstånd och ogillande af nationen, som jag
anser att man, om man vill alt ett decimalsystem skall införas,
måste upställa det på ett annat mera praktiskt tillfredsställande sätt.
Om man vill hoppas framgång af ett sådant förslag, måste man
då icke qvarblifva vid det som man finner icke går igenom; utan
fast heldre öfverlemna till vederbörande alt försöka på annat sätt
upställa saken så, att den slutligen kan komma till verkställighet.
Om Ekon.Utsk., derigenom alt Ständerna icke helt och hållet antaga
dess nu afgifna förslag, skulle finna sig äfven i detta afseende
hafva rönt mindre framgång, så bör väl Ekon.Utsk. vara lillfredsställdt,
om Sländerna genom underd. skrifvelse till K. M. uttrycker hufvudmeningen
af hvad Utsk. föreslagit.
Hr Tham har sagt, att man borde uttrycka en bestämd grundsats.
Jag skulle tro det Ständerna komma att så göra, om det förslag
jag framställt anlages, ty denna bestämda grundsats uttryckes
genom den yttrade önskan, om införandet af ett enkelt system
grundadt på decimalindelningens konseqventa och vetenskapliga tillämpning.
Detta är just den bestämda grundsatsen; allt annat är
detaljer, som icke innebära någon bestämd grundsats, utan kunna
efter den nu af mig omnämnda grundsatsen, på ett eller annat
sätt lämpas.
Hvad beträffar den 2:dra punkten, eller alt nya namn skola
gifvas åt de nya måtten, så kan jag deruti icke instämma. Hvarföre
skall kubikfoten erhålla ett nytt namn; hvarföre skall nytt namn
gifvas åt viktualie-skålpundet? Måhända skall riksdalern äfven få nytt
namn, emedan det också är en gammal benämning? Jag får fortfarande
vidblifva milt förslag endast med den skillnad som Hr Tham
föreslagit, dock med uteslutande ur detta hans förslag af orden
”vid nästa riksdag”.
Frih. Wrede, Fabian: Då jag vid flere tillfällen förut på detta
rum haft äran yttra mig för riktigheten af den princip att för rikets såväl
mynt, som för mått, mål och vigt införa decimalsystemet, torde jag icke
behöfva serskilt vid detta tillfälle yttra något annat än att jag äfven
nu hyser enahanda åsigter härutinnan som tillförene; samt att jag
anser mig stå i förbindelser hos Ekon.Utsk. för det nu framlagda
förslaget, hvilket är ett steg framåt, taget på den väg som jag anser
det
Den 14 Augusti.
225
det vara önskligt man icke längre tvekade att gå. Jag anser mig
likväl böra göra den anmärkn. mot betänk., att Utsk. tyckes likasom
ignorera att ett fullständigt förslag i ämnet blifvit på grund af
Ständernas begäran upgjordt; att detta förslag, utarbetadt lill alla sina
detaljer, är tryckt och meddeladt till allmänhetens kännedom redan
från år 1826 och att hufvudgrunderna för detta förslag öfverensstämma
med hvad Utsk. nu föreslagit. Jag skulle således, öfvertygad
som jag är om nyttan utaf det nya systemets införande, hafva
trott, att Utsk. hade kunnat gå den väg, att, i st. f. att föreslå
Ständerna alt ingå till K. M. med begäran om att ett förslag i ämnet
måtte utarbetas, Utsk. kunnat inskränka sig till att föreslå Ständerna
att ingå med en underd. skrifvelse till K. M., och begära alt K. M.
läcktes till verkställighet promulgera det förslag som redan år 1826
fanns upgjordt. Då jag nu emedlertid, när riksdagen är så långt
framskriden, anser det vara omöjligt att få saken så vänd som jag
hade önskat, kan jag icke annat än instämma uti hvad Utsk. föreslagit,
emedan derigenom åtminstone till nästa riksdag något kan
vinnas.
Hvad sjelfva lmfvudsaken beträffar, så hade jag visserligen ansett
öfverflödigt att derom nu yttra något, emedan jag trodde, att då
ämnet varit så mycket underkastadt öfverläggningar inom Stånden,
så borde det vara så utredt, att man i allmänhet borde vara ense
om hvaruti de egentliga fördelarne af ett decimalsystem låg. Icke
desto mindre har jag af ett här fälldt yttrande och en åberopad reservation
funnit huru skefva föreställningar man om sjelfva saken eger.
Att icke reservanten tydligen insett hvaruti sjelfva fördelen låg, det
visar sig tydligen af hans nyss uplästa reservation. Han talar nemi. om
decimalsystemet i jemförelse med duodecimalsystemet och säger att det
sednare har större fördelar än det förra, emedan grundtalet 12 innehåller
flere enkla faktorer än grandtalet 10. I delta påstående har
reservanten obestridligen rätt; men månne han äfven rätt betänkt
hvad det vill säga att införa ett duodecimalsystem? Ett sådant system
införes icke derigenom att man i ett eller annat mått delar öfverafdelningarne
i tolf underafdelningar. Man kan ej sägas hafva infört
det förr än man lagt det till grund för all räkning, d. v. s. för
sjelfva det allmänna räkningssättet. Härtill erfordras dock icke mindre
än tvenne alldeles nya siffror, och dessutom en total förändring af
de öfrigas betydelse, för såvidt de stå i något annat rum af det tal
som med dem skall betecknas än det yttersta till höger eller det
egentliga enhetsrummet. Hvarje enhet i andra rummet skulle nemi.
beteckna en tolfva i st. f. en lia, i tredje rummet skulle den beteckna
144 i st. f. ett hundrade, i det fjerde 1728 i st. f. ett tusende,
o. s. v. Tvenne förslag till duodecimalsyslemets införande
lära verkligen blifvit ifrågasatte. Det ena säges hafva utgått från
Carl XII och det andra från Napoleon; men de befunnos dock snart
af sjelfva sina uphofsmän vara alltför radikala för att kunna genomföras.
Den enda fördel som decimalsystemets införande i mått, mål,
vigt och mynt åsyftar, härleder sig ej från någon slags egenskap hos
grundtalet 10, utan blott från den omständigheten att detta system
redan ligger till grund för det enda räknesätt vi lärt oss alt använda.
9 H. 15
226
Den 14 Augusti.
Jag ber att fä fästa upmärksamheten på ett och annat af hvad
Frih. Palmstjerna yttrat. Hr Frih:n har klandrat Utsk:s betänk, derföre
att deri föreslås, att nya namn skola ges åt nya enheter och
ansett det vara inkonseqvent att Utsk. icke föreslagit nya namn på
marken och foten. Det är ju icke fråga om att nya namn skola ges åt
alla enheter. Den princip, som är följd i 1826 års förslag, är äfven
här yttryckt, nemi., att nya namn alltid böra gifvas åt nya enheter,
emedan om man åt nya enheter gifver gamla namn, så kommer man
alltid i villrådighet huruvida med det nya namnet uttryckes det nya
eller gamla begreppet. Jag anser derföre det vara högst vigtigt för
systemets ordnande, att den grundsats följes, som Utsk. föreslagit,
nemi. att för hvarje nytt begrepp ett nytt namn införes och att för de
enheter som bibehållas gamla namnen äfven bibehållas. Jag tillstyrker
bifall till hvad Utsk. föreslagit, emedan det numera är den ginaste
vägen som återstår för vinnande af det önskade målet.
Frih. Cederström: Det anförande, R. o. Ad. nu sednast
åhört, visar i märkligaste måtto huruledes förfäktarne af decimalsyslemet
sjelfve vilja stå på empirismens och icke på den abstrakta
vetenskapens ståndpunkt, vid förordande af ifrågavar. system till allmänt
bruk och begagnande. Säkerligen lärer ingen förneka, att ju
den siste värde talaren eger en obestridlig rätt alt föra vetenskapens
talan i detta mål; och han har medgifvit, att ur ren vetenskaplig
synpunkt betraktadt, egde duodecimalsystemet, om det med yttersta
konseqvens kunde tillämpas, verkliga fördelar framför decimalsystemet.
Det oaktadt yrkade den värde ledamoten, icke något sådant,
enär han erkände sjelf, att dess införande skulle medföra oöfvervinnerliga
hinder. Men när vetenskapens fordringar få, i afseende
å duodecimalsystemets svårigheter för praktiken i dess ytterst
stränga tillämpning, sålunda ge vika, hvarföre ej följa samma förfaringssätt
när fråga är om decimalsystemet? — Det lärer å andra
sidan icke kunna nekas alt nuvar. system innefattar en sammansättning,
af duodecimal- och decimalsystemerne; men i denna omständighet
ser jag icke något skäl till dess förkastande. Vetenskapen kan,
såsom vi redan sett, icke herrska fullständigt; empirismen och det
praktiska behofvet måste tillåtas deri göra någon modifikation. Lägg
härtill den märkliga omständighet, jag eger att åberopa till stöd för
mina åsigter i ämnet, nemi. folkets föreställningssätt, vanor och
begrepp.
Om verkligen det år 1826 affattade förslag vore af den, icke blott
vetenskapligt, utan äfven praktiskt tillfredsställande beskaffenhet, att
dess resultater borde hafva förmodats väcka ett allmännare intresse,
huru kommer det då till, att man nästan blott vid riksdagarna hör
decimalsystemet beprisas? Att någon menighet godvilligt antagit detta
system, ens i någon vrå af landet, det är för mig obekant.
Hr Brakel, som, under förordande af Utsk:s utlåt., till mig
ställt den förfrågan, huru jag ville reda mig såsom landtbrukare vid
ett af honom upgifvet fall, torde tillåta mig att till honom ställa
en contrafråga, nemi. huruvida han, vare sig såsom landtbrukare
eller icke, vid inträffande behof af att dela penningar eller rymd
-
Den 14 Augusti.
m
mått i 4:delar eller 8:delar, eller andra för närvar:de lika ofta förekommande
andelar, då gör det, medelst användande af decimalsyslemet,
med samma lätthet, som medelst vårt nuvar. räkne-system ?
Jag tror att Hr Brakel blir mig pä denna förfrågan svaret skyldig,
så vida det ej, såsom mig vill synas, torde utfalla nekande; ty ju
flere siffror, som måste användas för delningsgriindens nllrvckande,
desto långsammare måtte väl uträkningen försiggå. Ja, vissa afdelningar,
som nu så ofta användas, får man väl under det nya systemet
alldeles afsäga sig. Oell som denna af mig till den värde ledamoten
framställda fråga angår de fall, som oftare förekomma, än
det i den af honom lill mig framställda, så anser jag mig uti denna
frågo- och svaremålslrid snarare vara den segrande, än den förlorande
parten.
Det af mig begärda afslaget å Utsk.-s hemställan, åsyftade egentligen
det af Utsk. afgifna försvar för decimalsystemet, eller Utsk:s
förutsättning att detta system egde en öfvervägande förträfflighet framför
alla andra. Häri möter naturligtvis den största meningsskiljaktigheten
Utsk:s försvarare och mig emellan.
Hr Brake! har jemväl börjat sitt anförande dermed, att vissa
saker äro så axiomatiska, att man är villrådig om sättet, då man
kallas att dem försvara. Månne icke den värde talaren, likväl, huru
skicklig malhematiker lian eljest än må vara, någon gång och just
vid detta tillfälle förblandat begreppet af axiom med det af problem?
Men om en sats af det sednare slaget skall behörigen till sina grunder
bevisas, så får man icke vara villrådig om sättet, vid äfventyr
af satsens fortsatta bestridande å motståndarens sida.
Frih. Klinkowström, för hvars insigter jag, som billigt är, hyser
ett stort förtroende, har föreslagit att K. o. Ad. ville i förevar:de ämne
afgifva en underd. skrifvelse, men icke af den omfattande beskaffenhet,
som den Utsk. föreslagit, utan fast heldre närmande sig till
ett mera praktiskt resultat, att nemi. kunna få bättre öfverensstämmelse
mellan hvarje serskildt slag af räknesätt. Hr Frih:n bar lill
mig benäget aflemnat ett förslag till redaktion af följande innehåll:
”att R. St. måtte lill K. M. aflåta en underd. skrifvelse, uttryckande,
att R. St., öfvertygade om nyttan att i afseende på ej mindre
rikets mynt, än mått, mål och vigt, enhet och enkelhet för hvarje
af dessa införes, ledande dertill att det må erhållas endast ett slag
af mynt, mått, mål eller vigt — anhålla det K. M. täcktes låta utarbeta
och i nåder förelägga R. St. ett fullständigt förslag i berörde
afseende”.
R. o. Ad. torde finna att, om ett förslag af sådan beskaffenhet,
som det Frih. Klinkowström åsyftar, kunde ernå förverkligande,
dermed oändligen mycket skulle vara vunnet Genom denna förenkling
skulle man äfven kunna säga att man hade så till vida närmat
sig till anhängarne af decimalsystemets införande, som de förklarat
en skeende förenkling af räkneförhållanderne utgöra ett af
deras förnämsta ögonmärken: hvarföre jag förmodar att de som äro
berörde system tillgifne, kunna, (i förhoppning om att dess, i deras
tanka företrädesvis tjenliga egenskaper för användning härvid skola
15*
228
Den 14 Augusti.
genom inneboende kraft göra sig gällande), anse sig oförhindrade
att antaga Frih. Klinkowströms förslag, åtminstone såsom ett öfver
gångsförslag.
Jag äter, som är öfvertygad om fördelarne och möj
ligheten,
äfven under förutsättning all ifrågavande förenkling låter sig
med användande af ett modifieradt dnodecimalsystem utföras, hvarmed
man definitift skulle kunna finna sig tillfredsställd, bör desto
heldre derpå ingå och får derföre till det af mig förut begärda afslag
ä Ekon.Utsk:s förslag foga ett instämmande i Frih. Klinkowströms
begäran om underd. skrifvelse i de ordalag, som Hr Fribm
funnit för ändamålet lämplige.
Hr Brakel: Frih. Klinkowström har yttrat, att Ständerna skulle
ingå lill K. M. med den underd. anhållan, att enhet måtte införas
i mått-, mål- och vigt-systemerna. Genom denna ullryckta önskan
ger Hr Frilen tillkänna att det finnes olikheter i mått-, mål- och
vigt-systemerna, och för de delar af landet, som räkna i dessa olika
sätt, blir det alltid en rubbning i begreppena om de skola fä samma
mått-, mål- och vigt-system. När man nu verkligen vill denna
rubbning i begreppet, hvarföre kan man dä icke villa den i sin
helhet och på samma gång antaga dicimalsystemet, hvars nytta väl icke
lärer kunna bestridas.
Frih. Palmstjerna har sagt, att han hade sig de uplysningar
bekanta som jag tog mig friheten lemna. Derpå tviflar jag icke;
men dä undrar jag pä att Hr Frihm frågat hvarföre kubikfoten skulle
vara enheten för rymdmåttet. Det är just derföre att vi hafva ett
mått som heter kanna och som är T'ö:del af kubikfoten och följaktligen
en jemn mälare emellan det gamla och nya systemet, som
delta sista system kan så lätt införas i vårt land. Delta finnes, mig
velterligen, icke i något annat land. Jag anser för min del att den
skrifvelse, som föreslås all till K. M. ingå, bestämdt bör uttrycka
qvadratfoten såsom enhet för ytmåttet och kubikfoten för rymdmåttet,
emedan det är det enda praktiska sättet att tillvägabringa ett
decimalsystem.
Frih. Wrede har redan uplyst Frih. Palmstjerna om hvad Utsk.
menar med nya namn. Jag tror icke att Utsk:s mening varit att
gifva nya namn åt de gamla enheterna, och icke heller har jag
någonsin vetat att de gamla enheterna voro nya enheter. Jag tror
alt foten och marken funnits i alla dagar. Med enheter kan icke
menas annat än de enheter i hvilka man sedermera delar denna fot
och denna mark.
Frih. Cederström har helt roligt för R. o. Ad. visat alt han
icke har begrepp om decimalsystemet, då han frågat om jag efter
decimalsystemet kan dela ett tal i 4:delar. Jag får dä tiplysa Hr
Frih. derom att ^:del är detsamma som y\)5s:delar. Om Hr Frihm
delar foten i 10 tum och tummen i 10 linier, så blir 25 linier
just }:del af foten. Hade Hr Frihm talat om 4:del, sa *laf^e c'et
verkligen haft sig litet svårare. Jag vill icke längre uppehålla R.
o. Ad., utan får fortfarande yrka att R. o. Ad. måtte bifalla hvad
Utsk, i detta sitt betänk, föreslagit.
Frih. Wrede: Frih. Cederström erinrade mig genom sitt sed
-
Den 14 August i.
229
naste anförande om ett yttrande af Frih. Palmstjerna, som jag hade
ämnat besvara, men hvilket jag förglömde i mitt förra yttrande.
Frih. Palmstjerna har nemi. såsom ett bevis mot benägenheten för
decimal-systemet yttrat, att elt förslag af sådant innehåll legat hvilande
sedan år 1826, men har icke tillvunnit sig nationens sympathier.
Jag frågar Hr Frih.-n hur han kunnat utreda huruvida delta
förslag tillvunnit sig nationens sympatier eller icke. Jag fruktaratt
det med della förslag gått som med många andra, nemi. att
de fleste icke tagit kännedom deraf; men af dem som det gjort,
tror jag att de fleste haft sympalhier för detsamma och såsom bevis
för att det icke varit utan sympalhier, torde jag få erinra derom,
att det, utan alt hafva varit promulgeradt till efterlefnad, icke desto
mindre inom en mängd af yrken varit antaget och brukadt; och att
det t. o. m., alltsedan sednare delen af 1820dalet, uteslutande varit
följdt i afseende å vigten, inom ett rikets verk, nemi. K. Myntet.
Der talas icke om lod och qvintin, utan om ort och korn. Vidare
får jag nämna att inom kronans verkstäder har i några och 20 år
bortåt man aldrig hört lalas om fotens delning i 12 tum ulan endast
hört räknadt 10 tum, hvilket äfven varit förhållandet inom
många yrken.
Pä detta sätt tror jag att man i allmänhet, så godt man kunnat,
för ett förslag som icke varit promulgeradt, har visat sympatier.
Att man i allmänhet icke kunnat i handel och vandel uttrycka
dessa sympalhier är bra naturligt, då man icke genom gerningar
kunnat visa dem, förräp förslaget blifvit satt i verkställighet.
Emedlertid torde jag få äran anföra elt faktum, som mer än något
annat bevisar Svenska folkets sympatier för decimalsystemet. Jag
menar sättet att refva och mäta jord i Dalarne. Jag ber om ursäkt
att jag uprepar detta exempel, som jag redan vid en föregtde riksdag
har anfört, men då måhända mången af eder Mine Hrr icke
kände detta faktum, anser jag mig böra ånyo anföra detsamma,
emedan jag anser det vara ganska bevisande.
Vi veta att i Dalarne, sedan långliga lider, hemmansklyfningen
gått vida längre än i någon annan af Sveriges provinser. Den mängd
af delningar, som i anledn. deraf i nyssnämnde provins förekomma,
har gjort det nästan till en nödvändighet för allmogen att sjelf förrätta
desamma. Detta annars ganska vidlyftiga arbete verkställes
derstädes med lätthet och skyndsamhet af s. k. refkarlar, endast
derigenom att de på ett rationelt och ändamålsenligt sätt infört decimalsystemet
i så väl ylmåttet som längdmåttet. De hafva nemi. ökat
tunlandet frän 14,000 till 14,400 qvadratalnar, för att bringa det
till jemn qvadrat. Fjerdedelen häraf hafva de antagit till enhet för
sitt ytmått, under benämning af kislland. Kistlandet delas i 10 snesland,
och sneslandet i 10 handland. Bandlandet blir således en
qvadrat med 2 famnars sida. Mätningen på fältet verkställes med
en mätstång af 2 famnars längd (d. v. s. bandlandets sida), hvilken
under benämningen af stång antages till enhet för längdmåttet, och
fördelas i 10 underafdelningar eller s. k. kaflar. På detta sätt hat
man lyckats förenkla nträkningen, så alt alla förekommande kalkyler,
hvilka efter vanliga sättet att gå till väga åro ganska vidlyftiga,
230
Den 14 Augusti.
nu af refkarlen förrättas med ett stycke krita på förskinnet. Då
nu Svenska bonden sjelf gjort en sådan reform, endast för alt i ett
visst fall begagna decimalsystemets fördelar, sä har man svårt alt
påstå, det han ej skulle förstå detta system, äfven för andra fall,
der lian får emottaga del på ett ändamålsenligt sätt tillämpad!.
Hvarmed börjar i skolan all undervisning i räknekonst, och
hvad är vigtigast och kanske äfven svårast att härvid få nybörjaren
att rätt fatta? Jo det är just sjelfva grunden för all räkning, nemi.
att begreppet om tio enheter skall utbytas mot begreppet om en ny
enhet, nemi. en tia, att tio tior eller hundra enheter skola utbytas
mot en annan ny enhet, nemi. ett hundrade, o. s. v. Sedan man
väl lyckats att få nybörjaren att rätt upfatta detta och att derpå
grunda allt hvad man lärer honom i läkning med abstrakta enheter,
sä tyckes det väl falla af sig sjelf att det bör vara mycket lättare
för honom alt efter utgången från skolan i allmänna Iifvet vid
all räkning med concreta enheter fä omedelbart använda hvad han
i skolan lärt, än att dä behöfva ånyo inlära ett nytt räknesysslem
för myntet, ett annat för vigten, ett tredje för längdemåttet, o. s. v.
Jag anhåller slutligen att få nämna några ord i afseende på
hvad Frih. Klinkowström föreslagit. Hans förslag tyckes villa gå ut
på detsamma som Utsk:s, men i en aflägsen framtid.
Hvarje förändring, den må vara aldrig så liten, medför alltid
sina svårigheter, emedan derigenom, lrotts den största omtanka alltid
besvär måste upkomma. Jag är öfvertygad om att det besvär
som skulle förorsakas genom införandet af Frih. Klingkowströms förslag,
alldeles icke blefve mindre än det som skulle förorsakas genom
antagandet af decimalsyslemet. Att nu stadga att man i framtiden
vill införa ett konseqvent system, men såsom öfvergång göra en förändring
som möter många svårigheter, det vore som att säga: nu
skola vi först förändra det gamla mått-, mål- och vigt-systemet, och
sedan om en 6 ä 8 år skola vi äler göra en förändring som medför
lika stora svårigheter. Således anser jag en sådan demarsch
som den Frih. Klinkowström föreslagit, icke vara annat än att
i två repriser införa svårigheter, hvilka alltid äro oskiljaktiga från
förändringar. Jag får derföre vördsamt fortfarande yrka bifall till
Ulsk:s förslag.
Frih. Klinkowström: Dä en ledamot af detta Stånd omfattat
mitt förslag, får jag vördsamt anhålla att det måtte, i den
ordning Hr Frih. o. Landtm, läcktes finna för godt, framställas lill
afgörande. De anmärkn:r Frih. Wrede har gjort deremot, äro enl.
mitt förmenande af ingen synnerlig vigt. De exempel han framdragit
ronde de svårigheter, som skulle möta för Bergsmännen att
reducera deras vigter, synes mig vara af mindre betydenhet, dels
derföre att bergsmännen förut redan känna det vigt-system, som
skulle ersätta deras nuvande och dels derföre att exemplet icke är
fullt hänförligt till hela Sverige, enär vi icke alla äro bergsmän.
För öfrigt tror jag att genom den åtgärd jag föreslagit frågan vore
öppen lill en blifvande riksdag, antingen man då vill hafva ett decimalsystem
eller icke. Det är ingalunda sagdt i det förslag till un
Den 14 Augusti.
231
derd. skrifvelse, som jag upgjort, att decimalsystemet skall införas.
Vill man vid en följande riksdag antaga decimalsystemet, så kan
man göra det mycket lättare. Jag får således fortsätta min anhållan
om propos. å det förslag jag afgifvit.
Frih. Palmstjerna: Jag ber att fä fästa Frih. Wredes upmärksamhet
på alt jag icke sagt att Svenska folket icke har sympathier
för decimalsystemet, det hade varit en omening af mig, ty
decimalsystemet finnes i all räkning och Svenska folket har visat
sympathier för att räkna rätt; men det är just det sedan år 1826
hvilande förslaget, som i vissa afseenden icke vunnit sympathier, och
det var detta jag sade. Egentligen tror jag alt orsaken dertill ligger
deruti, att systemet för rymdmåttet, som deri är upgjordt, afviker
sä mycket frän det mest öfliga bruket alt begagna tunnan med dess
underafdelningar såsom rymdmått. Äfvenledes har förslaget, att
riksdalern skulle vara enhel, befunnits icke upfylla decimalsystemets
fordringar. Det torde likväl nu vara för långt att uppehålla R. o. Ad.
vidare, då tiden är så långt framskriden och jag förmodar att Ståndets
ledamöter som tagit kännedom om della ärende, redan stadgat
sina omdömen i detta fall; hvarföre jag vill inskränka mig till alt
blott uptaga en enda anmärkn., som gjorts emot mitt yttrande ang:de
de nya namnen. I mom. 2 slår: ”att nya namn skola gifvas på
de nya måtten”. Hvad mätten angår, så är foten en gammal benämning
samt dess uuderafde!n:r eller tummen är icke heller någon
ny benämning och måtten af en större längd har här icke varit
fråga om. Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad.; men kan icke
erkänna mig vara på något sätt vederlagd i afseende på den framställning
jag gjort.
Fiib. Stjernstedt: Jag har begärt ordet endast för alt göra
en anmärkn. Jag tror nemi. att Frih. Klinkowströms förslag endast
såsom varande en halfmesyr skulle leda till ett onödigt besvär för
dem, som skulle inlära sig det system han förordal, och att sålunda,
då han i alla fall tyckes, förorda decimalsystemet, detsamma så
gerna genast kunde af honom biträdas, som att nu genom yrkandet
af bifall till ett så beskaffadt förslag som hans, upskjuta införandet
af decimalsyslemet; hvarföre jag vågar fortfarande yrka bifall på den
framställning jag hade äran göra.
Öfverläggningen ansågs härmed fulländad, hvarefter H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, framställde, att Frih. Cederström, som först yrkat
afslag å Allm. Besv. o. Ekon.Utskis utlåt., sedermera frångått detta
yttrande; men att några ledamöter yrkat bifall till samma utlåt.,
att Frih. Palmstjerna föreslagit R. o. Ad. att besluta en underd.
skrifvelse, uttryckande att R. St. öfvertygade om nyttan ”alt i afseende
på ej mindre rikets mynt än mått, mål och vigt införa ett
”enklare system, grundadt på decimalindelningens konseqventa och
”vetenskapliga tillämpning, anhålla, det K. M. täcktes låta utarbeta
”och i nåder förelägga R. St. ett fullständigt förslag i berörde afseende”;
att Frih. Klinkowström aflemnat ett sålydande förslag:
”att R. St. till K. M. aflåta en underd. skrifvelse, uttryckande atl
232
Den 14 Augusti.
”R. St., öfvertygade om nyttan att i afseende på ej mindre rikets
”mynt, än mått, mål och vigt, enhet och enkelhet för hvarje af
”dessa införas, ledande dertill att det må erhållas endast ett slag af
”mynt, mätt, mål eller vigt, anhålla det K. M. täcktes låta utarbeta
och i nåder förelägga R. St. ett fullständigt förslag i berörde
”afseende”; samt att Frih. Stjernstedt förklarat sig instämma i
Frih. Palmstjernas förslag men ansett åtskilliga ändringar deri
böra ega rum, utan att likväl bestämdt förslag dertill blifvit aflemnadt.
Sedan härvid Frih. Stjernstedt förklarat, det han afstod från
propos. ä sitt förslag, hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om
R. o. Ad. bifölle Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s förevar, utlåt. N:o 131,
och besvarades denna propos. med starka ja, blandade med nej;
hvarefter H. Ex. förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: 1 följd af det beslut R. o. Ad. nyss fattat,
torde R. o. Ad. finna att BankolItsk:s nu föredragna betänk, icke
gerna kan föranleda till någon annan åtgärd än alt läggas till handlingarne.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
att, till följd af det nu fattade beslutet om Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s ullål. N:o 131, BankoUtskis utlåt. N:o 70 icke erfordrade
annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Ropades ja.
Föredrogs Const.Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
N:o 27, i anledn. af ålerremiss af mern. N:o 10, innehållande förslag
till ändring i lista mom. 14 §, Riksd.Ordn., ronde represenlalions-rättigheten
för Stockholm.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
å ett i detta mern. influtet ganska förvillande tryckfel.
På sidan 2 står nemi. i den upställning af Riksd.Ordn:s 14 § som
der förekommer: ”Rikets Ständer ega” etc., hvilket skall vara rikets
städer ega etc.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att med vidblifvande
af sin förut i ämnet uttryckta tanke, gilla Utsk:s förevar,
naem. likväl med rättelse af det tryckfel hvarigenom orden ”Rikets
Ständer”, i st. f. ”rikets städer” blifvit i lista mom, af 14§Riksd.
Ordn. införde
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mera. och ullåtm nemi. från
Stats-U tskoltet:
N:o 308, med öfverlemnande af förslag till de 2:ne första afdelmne
af Reglementet för Riksg:s-kont;
Den 14 Augusti. 233
Banko-Utskottet:
N:o 71, ang:de förändringar uti bokföringen och redovisningen
vid Tumba bruk;
N:o 72, i anledn. af väckt fråga om anställande af en Kanslist
till biträde åt Ombudsmannen vid Lånekont. i Götheborg;
N:o 73, i anledn. af väckt fråga om anställande af en Kassör
vid Lånekont. i Götheborg;
N:o 74, med förslag till åtskilliga förändringar uti lista, 2:dra
och 3:dje arliklarne af Banko-reglementet;
N:o 75, ang:de vissa föreskrifter i Banko-reglementets 5:te
artikel;
Allm. Besvärs och Ekon.-Utskotet.
N:o 132, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de Utsk:s
utlåt. N:o 120, i fråga om Öresundska tullafgiftens uphörande för
Svenska fartyg;
Expeditios-Utskottet.
N:o 9, i anledn. af återremiss å skrifvelse-förslaget N:o 136,
och förslaget N:o S till § i Riksdags-beslutet.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 15 Augusti 1851.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades 6 prot:s-utdr. för gårdagens plenum samt nedannämnde
från Exped.Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser
till K. M.
N:o 166, ang:de det Rotehållarne inom Norrbottens län tillkommande
belopp af rotefrihets-afgift för nya hemman inom samma
län;
N:o 167, ang:de restitution af bevillning för den utaf konungariket
Norriges bidrag till konvoy-kassan utgående aflöning; och
234
Den 15 Augusti.
N:o 169, ang:de de i R.F:s 63 § föreskrifne kreditivsummor.
Vidare justerades följande af Exped.Utsk. afgifne förslag till
§§ i Riksdags-beslutet:
N:o 9, ang:de de i 63 § R. F. föreskrifna kreditiv;
N:o 10, ang:de behöfvandes undsättning i missvextår;
N:o 11, ang:de ändring i 23 kap. 1 § R. B.;
N:o 12, ang:de förlängd tid för måls fullföljd från underrätt i
Stora Kopparbergs län;
N:o 13, ang:de serskilda föreskrifter för behandlingen af besvärsmål,
som från Gottland fullföljas i Hofrätt;
N:o 14, ang:de verkställighet af Konungens Befallningshafvandes
utslag i skuldfordringsmäi;
N:o 15, ang:de serskilda domstolar för behandling af brottmål
rör:de häktade personer;
N:o 16, ang:de jäf mot domare;
N:o 17, ang:de rätt för part att återfå till öfverrätt ingifne
handlingar;
N:o 18, ang:de sättet för fullföljd af mindre brottmål, som med
tvistemål ega gemenskap;
N:o 19, ang:de förklaring af stadgandena om rälta orten för
lysning till äktenskap;
N:o 20, ang:de val af Fullmäktige i Banken och Riksg:skont.
; samt
N:o 21, ang:de R. St:rs nästa lagtima sammanträde.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 13 och 14 dennes
på bordet lagda mern. N:o 28, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang:de ifrågasatte förändrade tullbestämmelser för raffineradt socker
och sockersirap.
Ånyo föredrogs LagUtsk:s d. 12 och 13 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 44, i anledn. af framställde anmärkmr emot Utsk:s
betänk. N:o 29, öfver K. M:s nåd. propos. om ändring i vissa delar
af K. Förordn. d. 13 Juli 1818, ang:de inteckning i fast egendom.
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: I nu förevande betänk.
har Ulsk. tillstyrkt obetingadt bifall till K. M:s nåd. propos.
med undantag allenast af sisla punkten deruti. 1 denna punkt föreslås
uti K. M:s nåd. propos. att för de händelser ”att flera fastigheter
blifvit intecknade för odelad fordran och någon bland dem häftar
för serskild inteckning, som å samma tid med den odelade eller
efteråt tillkommit, de gjorda ändringarne i 18 och 19 §§ ej
må, till inskränkning af den rätt, som, enl. sagda §§ tillkommit
innehafvaren af den serskilda inteckningen, tillämpas förr än d. 1
Den 15 Augusti.
235
Januari 1857”. Utsk. har föreslagit alt vid ofvanberörde händelser,
de gjorda ändringarne i 18 och 19 §§. ej må, till inskränkning af
den rätt som enl. samma §§ tillkommit innehafvaren af den serskilda
inteckningen, tillämpas. Utsk:s skäl derföre äro att ingen
civil lag bör ega retroactiv verkan. De skäl, som här af flere talare
vid återremissen af betänk, blifvit anförda, har Utsk. visserligen, genom
en argumentation sökt vederlägga, men jag har icke kunnat
finna, att Utsk. deruti kan hafva rätt. Satsen må ega sin riktighet
såsom allmän sats, men den utsträckta tillämpningen deraf, som
Utsk. antagit, tror jag skulle leda till mycken oreda i lagskipningen.
Den har icke heller i allmänhet varit tillämpad i Svenska lagstiftningen,
vi hafva många exempel på att retroactiv verkan blifvit nya
lagar tillagd För min del skulle jag tro att det vore vida bättre
att i tin helhet antaga K. M:s nåd. propos. Då likväl ett Stånd
antagit densamma med den förändring, att den pirescripiionstid som
af K. M. blifvit föreslagen till fem år ansetts böra blifva tio år, så
får jag förklara, att jag icke anser någon annan våda derigenom
kunna npstå än att det trassel, som måste upkomma derigenom, att
2 serskilla lagar i samma ämne tillämpas kommer att utsträckas
under en längre tid än den K. M. föreslagit och jag anser fullt
tillräcklig.
Gr. Sparre, Erik: Emot Hr Just.-Statsministerns yttrande
har jag ingenting annat att anföra, än hvad jag, redan vid ärendets
förra föredragning inför R. o. Ad. yttrade och ett uprepande af
dessa skäl kan sannolikt icke behöfvas, då de för icke lång tid sedan
här varit framställda och således troligen icke fallit ur R. o.
Adis minne.
Det är en ibland de vigtigaste grundsatser i lagstiftning att en
lag icke tillägges tillbakaverkande kraft. Jag ser icke någon trygghet
för några aftal, om lagen skall kunna säga, att de aftal, som
äro gjorda under skydd af en gällande lag icke mera skola ega
kraft eller endast under en kortare tidrymd blifva gällande. Lagen
gör i ganska många fall icke något annat än suppleerar aflalen och
lika tilet som lagen kan förändra ett gällande aftal, lika litet kan
lagstiftaren förändra den lag, som sålunda suppleerat aftalet. Jag
tror icke att någon utförlig bevisning fordras för en sådan sals,
men jag tager mig friheten tillägga, att om R. o. Ad. skulle bestämma
en viss tid, inom hvars förlopp nu gällande inteckningar
icke skulle ega den verkan, som lagen f. n. har tillagt dem, så är
det fara värdi, att för fordringsegare skulle kunna inträffa, att de
funno sig föranlåtna till en nog allmän upsägning, som kunde blifva
mehnlig för kreditförhållandet i vårt land, i synnerhet med afseende
på de förändrade penningeförhållanden, som kunna inträffa till följd
af Privat-Bankers befarade indragning. Detta har för mig utgjort
ett tillräckligt och öfvertygande skäl för min tillstyrkan i detta afseende.
Jag har nemi. varit af samma mening som Utsk. Afven
om man skulle antaga en 1 (hårig praescriptionstid eller alt, efter
förloppet af 10 års tid, den nu ifrågasatta lagen skulle träda i verksamhet;
så skulle man åtminstone alltid göra det tillägg all om nå
-
236
Den 15 Augusti.
gon inteckning funnes, som icke vore upsägbar inom nämnde tid,
lagen icke skulle tilläggas inverkan på en sådan inteckning. Hvad
skulle väl eljest följden blifva Mine Hrr, om en person, sorn fått en
inteckning uti en fastighet, under förbehåll, att den icke fick upsägas
på t. ex. 12 år, genom lagen skulle komma att beröfvas den
rätt, som denna inteckning gifver, utan att det funnes någon möjlighet
för inteckningshafvaren att förnya inteckningen. Jag tror icke
att lagstiftaren kan tillåta sig ett sädani stadgande och jag måste
sålunda för min del vördsamt tillstyrka bifall till LagCtsk;s betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då delta ärende förra
gången hos R. o. Ad. handlades, tog jag mig friheten för R. o.
Ad. framställa min enskilta åsigt, att hvarken den Kongl, proposm
ej heller LagUtsl(:s förslag efter mitt förmenande motsvarade hvad
man för de upkaslade frägornes behöriga lösning kunde önska. LagUtsk.
har i detta betänk, upgifvit så beskaffade skäl för den föreslagna
förändringen, att de, efter milt förmenande, borde leda till
ett alldeles motsatt resultat. På öde sidan af LagUtsk:s betänk.
N:o 44, talar Utsk. om delningsprincipen. Der säger LagUtsk. i
afseende på en fordringsegare, som lemuar lån på fastighet: ”man
ser det hela, finner dess förmåner och kan derefter upskatta detsamma;
men för upskattning af de serskilda delarne saknas nödig
ledning. Den som mot inteckning i alla hemmanen gemensamt
gerna lemnade försträckning, skulle deremot tveka att lemna denna
försträckning, derest man vore nödsakad att bestämma för huru
stort belopp hvarje af hemmanen borde häfta; och derigenom skulle
jemväl, på sätt i den nåd. proposm yttras, ett allt för tungt
band läggas på friheten i aftal. Det har ej heller lyckats anhängarne
af omförmälde princip att få den inympad på vår lagstiftning,
oansett de flera försök, som för sådant ändamål blifvit gjorda. Redan
vid 1823 års riksmöte förkastades principen såsom oförenlig
med egares fria dispositionsrätt och förhållandena här i landet. Skulle
den vinna tillämpning, vore först nödigt att fastigheters gränsor, förmåner
och besvär sä bestämdes, att visshet om deras värden kunde
med lätthet erhållas; och således att reformen i inteckningsväsendet
föregicks af ett ordnande utaf fastigheterna. I alla hänseenden vore
den dessutom ej användbar, t. ex. i det fall att ett hemman eller
serskild fastighet, som är intecknad, sönderstyckas och kommer i
flera händer, och det synes jemväl, som skulle ändamålet kunna
vinnas genom en sådan modifikation i solidaritets-principen, som nu
är i fråga.”
Genom denna sista mening hoppar LagUtsk. tillbaka till sin
åsigt, men uti det föreg:de resonnemanget, ådagalägger LagUtsk.,
efter som det förefaller mig, pä ett öfvertygande sätt, att här är
fråga om ett ingrepp uti personers fria rätt att göra aftal. Om den
nu föreslagna förändringen skulle antagas, så skulle ett aftal emellan
personer icke mera vara gällande efter de reglor, som de sins emellan
öfverenskommit, utan aftalet dem emellan, i afseende pä deras
inbördes rättförhållanden, skulle undergå jemkningar, oberoende af
deras frivilliga medgifvande. Detta är ett förfarande, som jag skulle
Den 15 Augusti.
237
tro, icke är fullt rätIsenligt. Der aftalet anses lagligt, måste man
äfven efter hvad det vill synas mig, låta dess följder utveckla sig.
Då en person erhållit inteckning uti åtskilliga fastigheter med rättighet
att af desamma söka sin godtgörelse, så kan jag icke finna
något skäl hvarföre denna hans rättighet skulle förändras eller rubbas
derigenom, att egaren af fastigheten finner för godt att dela
egendomen och försälja större eller mindre delar deraf. Det är
likväl uppenbart, att efter den föreslagna nya lagen skulle i många
fall vid sådana händelser svårigheter för fordringsegaren upsla. Han
får icke, såsom förhållandet nu är söka ut sin fordran ur hvilken
del af egendomen han behagar, utan måste utsöka den delvis efter
den på grund af taxeringsvärdet bestämda normen, och i händelse
brist hos någon delegare upstår, för denna brist återgå till hvar
och en af de öfrige delegarne, samt i händelse äfven hos en
eller annan af dem, brist skulle visa sig derföre söka sin ersättning
hos de återstående i mån af deras serskilda andelar. Delta
kan enl. min tanka, medföra betydliga förvecklingar, hvilkas egentliga
fördel skulle beslå deruti, att underlätta en jordsstyckning. Detta
ändamål kan icke enl. min upfattning vara af det värde, att man
för den skull bör upoffra den rätt, som andra redan vunnit. Jag
kan icke finna några skäl, hvarföre icke den, som vili stycka sin
egendom och sälja den, bör i likhet med alla andra, som äro något
skyldige, först göra upp med sina gäldenärer, så framt dessa
icke kunna komma öfverens med de personer, som säljaren behagar
sätta i sitt ställe.
På de skäl, som LagUtsk. i denna punkt anfört såsom försvar
för sitt förslag, anhåller jag om afslag på detsamma.
Om den retroaktiva verkan af lagen är redan så väl vid detta
tillfälle som i Utsk:s betänk, så mycket yltradt, att jag endast anser
mig behöfva till betänk, hänvisa för min med LagUtsk:s i detta fall
öfverensstämmande åsigt, att en lag icke bör få rubba redan bestående
förhållanden. Det förefaller mig, som derigenom den allmänna
krediten vöre utsatt för ett vida betänkligare afbräck, än det,
sorn kan härröra af den svårighet, som möjligen f. n. kan inträffa
för en och annan skuldsatt egendomsegare, att med lätthet kunna
realisera sin egendom.
Jag har äfven, då ärendet förra gången här handlades, tagit
mig friheten fästa upmärksamhehen på det äfventyr, som i min tanka
förefinnes vid, att för postposilion eller dödande af inteckning låta
upvisa skuldsedeln inför annan domstol än den behöriga och sedermera
med ett prot.utdr. ifrån denna domstol erhålla inteckningens
postposition eller tillintetgörande vid domstol i orten. Jag anmärkte
då, att den rätt, som f. n. i sådant hänseende eger rum,
då det är fråga om iuteckningsförnyelse aldrig kan för någon medföra
våda eller olägenhet, enär derigenom på sin höjd skulle kunna
inträffa, att en person utan updrag bevarade en annans rätt. Bien
ett annat förhållande är med postposition eller med dödande af inteckning.
Om, genom misstag eller falsarium skulle inträffa, att
en oriktig handling företeddes inför en fremmande domstol, så kan
man icke hos denna domstol förutsätta en sådan kännedom om för
-
238
Den 15 Augusti.
hållandena, eller lätthet att uptäcka misstaget eller sveket, sorn hos
domstolen i orten. Det är således icke omöjligt, att den främmande
domstolen till följd af upvisningen utaf den falska handlingen
meddelar sitt prot.utdr. derom, att hos densamma blifvit företedd
en skuldsedel med det och det innehållet, i ändamål att inteckningen
skulle dödas, eller postponeras samt att anteckning å
handlingen skett om ändamålet med upvisningen af densamma. Om
nu till följd af detta dokument inteckningen sedermera vid domstolen
i orten blir dödad eller postponerad, men det derefter uplyses
alt ett falsarium legat lill grund för hela denna åtgärd lärer det dock
icke kunna lagas för gifvet, såsom LagUtsk. i siit belänk. förutsätter,
att fordringsegaren icke härpå kan blifva lidande. Sedan hans
inteckning en gång är vorden dödad, kan det åtminstone vara mycken
tvist underkastadl om eller hvad rätt han äfven på det riktiga
dokumentet kan komma att anses ega. Det säkra är, att om
någon annan låntagare sedermera lemnat lån på panten, och densamma
icke förslår för gäldande af bådas fordringar, så kan med
visshet förutsägas, att ehvad utgång tvister emellan fordringsegarne
än må få, den ene af dem dock blifver derpå lidande. Det är då
blott för att bereda beqvämlighet för en eller annan allmän kassa
eller för en och annan låneinrättning, som detta stadgande skall införas,
ty något egentligt behof deraf, för den stora allmänheten har,
mig veterligen, hittills icke visat sig, och har jag derföre icke heller
af LagUtsk:s vederläggning på mina anmärkn:r i denna del, funnit
mig öfvertygad, utan ansett mig böra fortsätta milt yrkande, att äfven
i denna del, det upgjorda förslaget icke måtte vinna R. o.
Adis bifall.
Gr. Sparre: Vid fråga om den första delen af Gr. Mörners
yttrande, måste jag erinra, alt, sävidt jag fattat, så skulle inteckningshafvarnes
rätt icke i någon mån blifva rubbad genom det föreslagna
lagstadgandet. Han har nemi. hädanefter såsom hittills rättighet
att ur hela fastigheten utfå sin köpeskilling, ifall egendomen
kommer att säljas, ehvad den säljes tillsammans eller hvarje del för
sig; och hans betalningssätt kommer icke genom det ifrågaställde
lagstadgandet alt i ringaste mån förminskas. Lagen innehåller endast
en skillnad ifråga om verkställighet af försäljningen, men icke
ett obetingadt bifall till delningsprincipen såsom af visse talare och
reservanter i Utsk. blifvit yrkadt. Det är emot princips tillämpning,
i sin fulla konseqvens, såsom menligt inverkande på pålitligheten
i aftal som Utsk. resonneral i den af Gr. Mörner upläsla del
af betänk, pag. 6 och just på dessa skäl, har Utsk. icke ansett sig
kunna tillstyrka tillämpning af denna princip i den utsträckning,
som reservanterne önskat; men jag kan ingalunda medgifva och
tror att hvar och en, som närmare betraktat förhållandet, icke skall
kunna påstå, att någon inskränkning, om aldrig så liten, uti inteckningshafvarens
betalningsrätt, sker genom den ifrågavande lagen.
Det är endast innehafvarnes, af en sednare inteckning rätt, som
kan rabbås i händelse företaget skulle antagas.
I fråga om de befarade vådorna af förslaget i hvad det angår
Den 15 Augusti.
239
medgifvande, alt inteckning skall kunna postponeras, utan att sjelfva
original-dokumentet företes inför domstolen, så har Utsk. uti betänk.
sid. 8, och jag för min del mundtligen, då ärendet förra
gången här på Riddarh. förevar, sökt vederlägga de befarade vådorne.
Att förekomma möjligheten af en förfalskning står icke i
mensklig makt, men att det lättare förekommes genom det nu varande
stadgandet än genom det föreslagna, det belviflar jag, ty på
sätt jag redan har yttrat, så lärer, vid den domstol i orten, inför
kvilken original-handlingarne nu skola upvisas, ifråga om förnyelse,
icke vara att tillgå uplysningar utaf personer inom orten, ifrån den
tid, dä inteckningen beviljades, huruvida falsarium har skett eller
icke. Förslaget innefattar en beqvämlighet för lånsökande, det erkänner
jag, men huruvida deruti kan ligga något fel, öfverlemnar
jag åt R. o. Ad:s pröfning. Om en person, som redan har en inteckning
i sin egendom skulle kunna utverka åt sig att, för vinnande
af ett hypolhekslån eller något annat ändamål, den första
inteckningshafvaren medgåfve en postposition af sin rätt, men denna
inteckningshafvare icke vågar öfverlemna sitt original-dokument af
fruktan att det skulle kunna förkomma, så blifver denna olägenhet
afhjelpt genom det framställda förslaget. Jag tror att förslaget i
detta afseende innebär en nödig lättnad för lånsökande, utan att
medföra något serdeles äfventyr, och jag ser i denna omständighet
så mycket mindre skäl, att afstå Utsk:s betänk., som förslaget i
detta fall grundar sig helt och hållet på R. St:rs vid sista riksdagen
fattade beslut.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Så väl vid ett föreg:de tillfälle
då LagUlsk:s mern. N:o 29 återremitterades, som under denna diskussion
hafva flera talare, betraktande frågan ur juridisk synpunkt,
visat olägenheterna af så väl det K. förslaget som LagUtsk:s. Jag
vill derföre icke nu åter uprepa hvad som förr blifvit sagdt, utan
endast åberopa detsamma och vid detta tillfälle öfvergå till betraktande
af samma förslags följder i politiskt afseende. Det är oss alla
väl bekant, att i vissa landsorter påbörjats en industri, nemi. att
inköpa större egendomar och sedan sönderstycka dem samt sälja
dem i mindre delar. Emot denna industris utveckling lägger den
nuvar:de inteckningslagen ett stort hinder derigenom att då på den
inköpta egendomen finnes en någorlunda stor gemensam inteckning,
kan svårligen sönderstyckningen företagas förr än en sådan inteckning
blifvit infriad, och detalj-handlaren med egendomar har sällan
tillfälle till en denna infrielse. Om sålunda den nuvar:de lagen
lägger hinder i vägen för nämnda olycksaliga industri, skulle deremot
den föreslagna nya lagen vara ganska beqväm för dylika industri-företag.
För min del anser jag det vara serdeles olyckligt
och serdeles skadligt att vidtaga någon lagstiftning, hvarigenom det
gamla arfvejords-systemet på något sätt rubbas, så att jorden mer
och mer öfvergår till en lösöre-vara, hvilken går i köp man och
man emellan, likasom hvilken annan mobilie som helst, och förty
det förhållande skulle komma att uphöra, som ännu eger rum, då
den Svenska jordbrukaren i sin ärfda jord känner sig besitta ett fäder
-
240
Den 15 Augusti.
nesland. Så väl på dessa skäl, som de vid det föreg:de tillfället
anförda, får jag vördsamt anhålla om afslag så väl å den K. propos.
som ock å LagUtsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag finnér åtskilliga betänkligheter
emot det ifrägavande förslaget, hvilka hafva hos mig
väckt mycket tvifvelsmål huruvida jag för min del borde biträda
detsamma eller icke. Dessa betänkligheter gälla hufvudsakligen förslaget
till förändring af 18:de och 19:de §§ i den nuvande inteckningslagen.
Jag tror det icke vara med rättvisa förenligt att genom
de stadganden, som här blifvit föreslagna, så lill sägandes, förhindra
en fordringsegare att på en gång utbekomma den fordran, som han
i egendomen har intecknad. Sådant skulle emedlertid blifva händelsen,
om Utsk:s förslag antogs, emedan detsamma innehåller föreskrift,
att inteckningshafvaren icke må ur egendomen samfäldt utbekomma
sin intecknade fordran, utan att densamma skulle styckevis
uttagas ur hvar och en af de serskilda hemmansdelar, hvilka för
inteckningen häfta; på det att, om sig då visar, det någotdera hemmanet
brister, i den del af inteckningen, som det bör gälda, denna
brist må utsökas ifrån ett eller flera af de öfriga hemmanen. Detta
är i min tanka att gå fordringsegarens rätt för nära. Han bör vara
berättigad, att ehvad det är ett eller flera eller huru många hemman
som helst, som äro intecknade lill säkerhet för hans fordran,
utfå denna på en gång, utan afseende på hemmanens ömsesidiga
värde. Detta skulle deremot icke blifva förhållandet, om LagUtskrs
förslag antoges. Den föreslagna förändringen synes mig således
mera gynsam för inteckningsgifvare än för inteckningstagare, ehuru
den sednare synes mig i detta fall hafva mera rätt än den förra.
På sätt en talare här har anmärkt, synes det mig vara inteckningsgifvarens
skyldighet, att, om han vill försälja en eller flera af
de fastigheter, som han låtit för gäld inteckna, vidtaga sådana åtgärder,
att dessa fastigheter blifva ifrån gravation befriade, ty icke
kan det vara med rättvisa förenligt, att lemna en sådan omsorg åt
fordringsegarne. Det bör vara gäldenären, som har omsorg i detta
fall, utan alt fordringsegaren i detta afseende besväras. Detta är
ett hufvudsakligt skäl för min öfvertygelse att lagen, sådan den nu
är föreslagen, icke skulle medföra en gagnelig förändring uti ifrågavartde
§, till hvars ändrande, förslager, jag tror nära nog vid
hvarje riksdag allt sedan år 1823, blifvit framställda. Jag påminner
mig bestämdt, att ett förslag i detta hänseende framställdes af
Juslitiae-rådet Stråle vid 1828 års riksdag, då jag, såsom ledamot
af LagUtsk. deltog i öfverläggningarne om utlåt, deröfver. Detta
utlåt, blef likväl icke, så framt ej mitt minne felar, af R. St. godkändt.
Blef det godkändt, så är det säkert, att det af K. M. icke
ansågs vara antagligt, så alt lagen förblef, sådan den nu är. Den
har äfven allt sedan blifvit oförändrad, och jag skulle tro detta äfven
nu vara nyttigast både för inteckningsgifvaren och inleckningslagaren.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Mig synes, att den
af
Den 15 A ugust!.
241
af K. M. afgifna nåd. propos. i denna fråga, med det amendement,
som Hr Just. Statsministern dertill föreslagit innefattar en lagförbättring,
som ganska länge varit af beliofvet påkallad, hvarföre jag för
min del vördsamt tillstyrker bifall dertill. Anmärkmr hafva här
blifvit framställda emot antagandet, men dessa tyckes mig icke förtjena
något afseende. Den anmärkn. hvarvid man isynnerhet uppehållit
sig, är den, att en lag icke bör ega retroactiv verkan. Denna
sats är i allmänhet riktig, men den har icke någon tillämplighet i
detta fall.
Gr. Sparre, Erik, har ansett K. M:s nåd. propos. åsyfta alt
bryta aftal, hvilka redan voro afslutade emellan långifvare och inteckningsgifvare.
Möjligen skulle man kunna säga detta, såvida liden
för tillämpning af den nya lagen inträdde inom 10 år, men
dä den icke skulle inträda förr än efter denna termin, så måste
deraf följa, att del aftal, som inteckningsgifvare och inteckningslagare,
sinsemellan gjort, derförinnan mäste förnyas, emedan, äfven
efter gu gällande lag, ett dylikt aftal icke eger kraft för längre tid
än 10 år. När de 10 åren äro slut, måste äfven en förnyelse ske
för bevarandet af inteekningsrätten och denna är såleledes aldrig för
högre lid ovilkorligen försäkrad. Frågan är här endast att förnyelsen
skulle ske under olika vilkor och förhållanden än dea primitiva
inteckningens.
Gr. Lagerbjelkes anmärkn., att den nya lagen skulle befordra
rörlighet i beskattningen af fast egendom, är ett skäl, som må gälla
för honom, och för dem, hvilka anse det vara en lycka för samhället,
att stora egendomar hopa sig på några fä händer. För min
del är jag af motsatt mening. Jag anser det vara en olycka, att
sådana förhållanden fortfara och tror det deremot vara ganska
vist af lagstiftaren att göra äfven den fasta egendomens afsättlighet
rörligare än som nu är förhållandet.
Den siste värde talaren har anfört, att den nya lagen skulle
åsyfta att förnärma inteckningsegarens rätt. Derigenom att han genom
denna lag beröfvades rättigheten att låta försälja hela egendomen på
en gång, skulle han blifva tvungen, att uttaga siu fordran ur hvarje
del serskildt.
Visserligen skulle sådant blifva förhållandet i afseende på de
inteckningar, som blefve gällande efter den nya lagen, men dä vöre
detta också ett aftal på förhand emellan inteckningsgifvaren och lånegifvaren.
Den, som lemnade länet visste att han icke fick taga
sin betalning ur hela klumpen utan af hvarje del serskildt. Någon
förnärmelse emot honom skulle således icke inträffa. Och om en
pratset iptionstid af 10 år stadgades för äldre inteckningar, såsom
Just.-Statsministern föreslagit, sälunda alt de som nu egde inteckningar
och tagit dem med förbehåll, att hålla sig till hela fastigheten
på en gång, skulle bibehålla denna rättighet, så vore ju all
rimlig olägenhet undanröjd,
Gr. Mörner: Hvad angår anmärkn. derom, att sedan en tid
af 10 år blifvit bestämd för lagens tillämpning på äldre aftal, så
9 II. 16
242
Den 15 Augusti.
skulle den icke kunna anses verka retroaktivt, sä tager jag mig
friheten anmärka, att det icke är i lag förbjudet att utsätta betalningstiden
längre än till 10 år, att många såda afhandlingar finnas
och att just deruti ligger ett skäl till de betänkligheter, jag har
tagit mig friheleten alt emot lagen framställa. Om ett låneaftal
emellan 2 personer är upgjordt på längre betalningstid än 10 år,
så kan långifvaren icke skydda sig emot den rubbning i aftalet som
lagen medför. Hade lagen tillika innefattat den föreskriften att alla
lån, som blifvit utställda på längre betalningstid än nyss blifvit sagdt,
skulle blifva upsägbara, då hade lagen åtminstone icke satt långifvaren
i en sämre ställning, än låntagaren; mea en sådan rättighet
vill man icke medgifva åt långifvaren emedan man tror, att en alltför
stor våda skulle derigenom upsla för de skuldsatta. Den omständighet,
att lagen först skulle tillämpas efter förloppet af 10 år,
innefattar således icke, efter mitt förmenande, någon tillfyllestgörande
garanti att den icke kommer alt rubba enskiltes förhållanden,
utan tror jag fastmera att det tvertom kan genom åtskilliga exempel
ådagaläggas att dessa förhållanden derigenom skola blifva faktiskt
rubbade.
Hvad angår en äfven af den siste värde talaren gjord erinran
derom, att man visserligen skulle blifva nödsakad att söka ut blott
en del af sin fordran af hvar och en af de serskilta fastigheter,
hvilka för densamma kunde vara intecknade; men att härvid icke
något skulle vara att säga, blott förhållandet blefve genom lagen bestämdt,
så tager jag mig endast friheten hemställa huru många kanske
millioner inteckningar, det icke finnas, som under den nu gällande
lagens skydd äro beviljade i flera serskilta fastigheter, och
hvilka således f. n. medfört rättighet för fordringsegaren alt
utur den oskiflade egendomen söka ut sin fordran. Alla dessas genom
den gällande lagen garanterade rättigheter skulle, enl. delta
stadgande rubbas, efter förloppet af de 10 åren. Det är således
en mängd å ömse sidor frivilligt ingångne aftal, som skulle genom
denna lag ändras, utan att konlrahenlerne sjelfva hafva önskat en
sådan ändring eller uttalat missbelåtenhet med aftalet. Afven om
de skulle önska att låta förhållandet fortfara ornbbadt, så blir detta
icke ens öfverlemnadt åt deras fria val. Hvad de enskilde tro sig
ega och hvaröfver de, nu lagligen kunna förfoga, deröfver skulle
statsmakterna disponera, utan ali de enskilte påkallat deras inblandning
och kanske rakt emot deras vilja. Detta torde vara tillräckligt
för ådagaläggande af stadgandets olämplighet och jag förnyar min
anhållan att LagUtskis utlåt, i denna del icke måtte af R. o. Ad.
bifallas.
Hr Dalman: Gr. Mörner medgifves hafva rätt i afseende
på sådana inteckningar, som äro oupsägbara, men deras antal lärer
vara ringa. Dessutom torde det kunna förutsättas, att den,
som gifvit en oupsägbar inteckning eller den, som utlånat sina
penningar emot en sådan, nog lärer tillse, att denna säkerhet icke
i någon mån rubbas till följd af den nya lagen. Denna lag minskar
i min tanka alldeles icke den säkerhet, sora förut finnes,
utan blott fördelar den.
Den 15 A ugusti.
243
Hvad återigen angår Gr. Mörners sista genmäle, så förfaller
det helt och hållet i afseende på alla inteckningar, som icke äro
oupsägbara, men då man lemuar långifvaren en så lång tiderymd
som 10 år för att rangera de missförhållanden, hvilka möjligen
skalle kunna blifva följd af den nya lagen, efter denna tid,
så har man derigenom gått så liberalt tillväga, som någon lagstiftare
kunnat göra, och jag kan icke inse alt man derigenom
förnärmat någons rätt. Måhända kan följden af den nya lagen snarare
blifva den, att en mängd lån blifva upsagda, på det att man
må komma i tillfälle att använda säkerheterna på annat sätt.
Jag anhåller fortfarande om bifall till Utsk:s utlåt.
H. Ex. Hr Gr. Sparre: Missbelåtenheten med den nuvar:de
lagen torde vara så mycket mera erkänd som förslager till förändring
uti 18 och 19 §§:ne blifvit framställda vid hvarje riksdag
allt sedan år 1823, och varit föremål för R. St:s ganska alfvarliga
öfverläggningar. Den lag, som nu blifvit af K. M. föreslagen
år i denna del upslälld alldeles i enlighet med den som
af U. St. blifvit vid förra riksdagen antagen.
Det har blifvit yltradt att många vådor vore att befara genom
upsägning af ett betydligt antal inteckningar derest en viss
tid skulle bestämmas för ifrågavar:de lags tillämpning. För min
del tror jag att någon sådan våda icke existerar. Den alldra
största delen af de nuvar:de inteckningarne har alldeles icke någonting
att befara af den ifrågavartde lagens antagande, och om
äfven någon eller några inteckningar skulle komma att upsägas
för att rangeras efter det nya lagstadgandet, så tror jag att sådant
icke skulle kunna ske till den mängd att det i någon mån kan
verka på den allmänna krediten.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt
å ena sidan bifall till Utsk:s utlåt, och å den andra afslag derå
jemte afslag å K. M:s till R. St. i ämnet aflåtna nåd. propos.,
samt att dessutom blifvit yrkadt bifall lill samma nådiga propos..
med den af H. Ex. Hr Gr. Sparre föreslagna och af Hr Dalman
understödda förändring, att den preskriptionstid, som uti
den nåd. proposm blifvit utsatt lill d. 1 Januari 1857, utslräckes
ytterligare 5 år eller till d. 1 Januari 18G2.
Efter sedermera af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, under åberopande
af stadgandet i 49 § Riksd.Ordn., framställda med blandade
ja och nej besvarade propos:r först till bifall å LagUtsk:s
förevande utlåt., sedan till afslag å detsamma och derefter till
bifall å K. M:s ifrågavar:de nåd. propos. med nyssnämnde förändring
att i st. f. d. 1 Januari 1857 ulsättes d. 1 Januari 1862,
hemställde H. Ex. ånyo om R. o. Ad. bifölle LagUlskts utlåt. N:o
44, samt besvarades denna propos. med nej jemte ett eller annat
ja, hvarpå H. Ex. hemställde om 11. o. Ad. afsloge samma utlåt,
samt, efter denna proposms besvarande med starka ja jemte ett
16*
244
Den 15 Augusti.
eller annat nej, förklarade det lian ansåg ja härvid hafva varit
öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: Under diskussionen begärde jag propos.
på afslag så väl å K. M:s nåd. propos. sora å LagUtsk:s förslag.
Såvida dessa båda meningar ligger i den framställda proposm, så
har jag visserligen ingenting att anmärka; men skulle afslaget
endast gälla LagUtsk:s förslag, så är en del af min framställning
ännu obesvarad.
II. Ex. Hr Gr. Sparre: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
behagade förnya den propos. Ilr Frill. o. Landtm, framställt om
bifall till K. M:s nåd. propos. med förlängande af tiden ifrån den
1 Januari 1857 tillden 1 Januari 1862, hvilken icke torde kunna
anses innefattas i den propos. som Hr Frih. o. Landtm, nu sednast
framställt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, del han, i anledn. af
de nn gjorde framslällningarne, finge ånyo hemställa om R. o.
Ad. behagade bifalla K. M:s ifrågavar:de nåd. propos. med den
förändring att orden d. 1 Januari 1857 utbyttes emot orden d.
1 Januari 1862, samt förklarade efter denna propos:ns besvarande
med starka nej blandade med ja, det han trott sig finna att nej
öfverrösta! ja.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber om ursäkt att jag ännu en gång
kommer med en förfrågan om proposmas betydelse. Genom R.
o. Ad:s beslut är det visserligen bestämdt gifvet, att R. o. Ad.
har afslagit LagUtsk:s förslag, äfvensom att R. o. Ad. har afslagit
H. Ex. Hr Gr. Sparres förslag om bifall till K. M:s nåd. propos.
med en förändring, men R. o. Ad. har icke afslagit K. M:s
nåd. propos. helt simpelt.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställd propos.
biföll R. o. Ad. den del af LagUtsk:s betänk. N:o 29, hvaruti
blifvit tillstyrkt, att K. M:s ifrågavar:de nådiga propos. måtte
förklaras icke kunna bifallas.
Justerades ett prot.utdr. ang:de R. o. Ad:s denna dag fattade
beslut i fråga om Bevilln.Utsk:s mern. N:o 28.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 12 och 13 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 45, i anledn. af väckte motioner om arfsrätt
för oäkta barn.
Den af Gr. Sparre vid detta betänk, fogade reservation uplästes
på begäran af
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh., som derefter yttrade:
Jag har föga att tillägga till den nu uplästa reservation, i
hvilken jag och åtskilliga ledamöter inom LagUtsk. oss förenat.
Hvar och en torde finna att antagande af LagUtsk:s förslag skulle
verka till uplösande af familjen och att man dermed skulle kunna
lien 15 Augusti.
245
rent af försvara skörlefnad under förebärande att ett sådant lagbud,
sora det ifrågavar:de vore en helgd för en slik lefnad, hvadan
jag får på det högsta motsätta mig antagande af Utsk:s förslag
och vördsamt anhålla om afslag derpå.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle LagUtsk:s förevar:de betänk., ropades nej, hvarpå propos.
lill afslag derå blef framställd och med ja besvarad.
Föredrogs ett från Välloll. BorgareSt. ankommet prot.uldr.
N:o 353, innehållande inbjudning lill MedSlånden, att instämma
i det af BorgareSt., vid pröfningen af Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:s utlåt. N:o 131 fattade beslut, alt R. St. må till K. Al. aflåta
en underd. skrifvelse, uttryckande alt R. St., öfvertygade om
nyttan att, i afseende på ej mindre rikets mynt, än mått, mål
och vigt införa ett enklare system, grundadt på decimal-indelningens
konseqventa och vetenskapliga tillämpning, anhålla, det K.
Al. täcktes låta utarbeta och vid nästa riksdag i nåder förelägga
R. St. ett fullständigt förslag i berörde afseende.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: R. o. Ad:s förra beslut
i denna fråga var, såsom R. o. Ad. torde påminna sig bifall till
Ulsk:s förslag att jemte en sådan underd. skrifvelse till K. AL,
sora BorgareSt. har beslutat, jemväl bifoga en upsats på de grunder,
som R. St. skulle anse böra iakttagas vid upgörande af decimal-systemet
för såväl mynt som mått, mål och vigt. Vid den
öfverläggningen var jag af motsatt mening emot den, som blef
R.; o. Ad:ns beslut och min mening öfverensstämde i det alldra
närmaste med den ordställning, som BorgareSt. begagnat för att
uttrycka sitt beslut i ämnet. Naturligtvis är jag således af den
lanken att det vore lämpligast att nu instämma i BorgareSl:s beslut,
hvilket äfven lärer öfverensstämma med ett annat Stånds
beslut och derigenom kunde blifva R. St:s, då K. AL hade fria
händer att låta upgöra det förslag till decimal-system, som kunde
linnas vara lämpligt, ulan att bestämdt för detta system lägga de
grunder, som i Utsk:s utlåt, voro framställda. Jag vågar således
vördsamt hemställa till R. o. Ad. huruvida icke R. o. Ad. skulle
finna för godt att instämma i BorgareSt:s beslut, med frångående
af den del af R. o. Ad:s fattade beslut, som är skiljaktigt ifrån
BorgareSt:s.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. funne för godt att antaga BorgareSi:s förevande inbjudning
och således frångå de delar af sitt förut i ämnet fattade beslut,
som icke uti BorgareSt:s beslut innefattas, ropades ja, blandade
med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh. begärde härvid votering,
men anmälte sig ånyo, innan voter:spropos:n hann blifva upsatt,
samt yttrade:
246
Den 15 Augusti.
Jag hade önskat att denna fråga hade blifvit bordlagd, på det
alt man matte frångå denna princip, att så der handlöst och på
stående fot uprifva ett förut fattadt beslut, men då sådant icke
skett, så hade jag trott, all man bordt genom en votering uttala
den åsigten att II. o. Ad. borde vidhålla ett beslut, som Ståndet
förut fattat, för att undvika följderna af ett vacklande i besluten.
För öfrigt är min mening uti frågan på det alidia närmaste öfverensstämmande
med det beslut, som BorgareSt. fattat och som
detta Stånd nu inbjudit R. o. Ad. alt frångå, hvarföre jag inden
synpunkten icke har något deremot, men det är för principens
skuld, som jag funnit mig upmanad att nu begära votering,
dock, om ingen annan derom förenar sig, så vill jag derifrån afstå.
Föredrogs StatsUtskis d. 13 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 291, ang:de inhägnande af den obebygda platsen emellan
Iliksg:skonl:s hus och Riddarholmskanalen, samt anläggningen af
en kaj- eller strandmur vid samma kanal.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: För min del önskar jag visserligen
att Sta(sUtsk:s nu föredragna betänk, måtte bifallas, men vid
redaktionen af detsamma, har likväl en liten obetydlighet insmygit
sig, hvilken jag skulle önska ali hafva undanröjd. I punkten
3:o heter det nemi.: ”att mellan samma gata och den öfriga delen
af nämnde tomt må, såsom stödjemur för jordvallen å gården
samt tomtens inhägnande på denna sida upföras en mur af huggen
gråsten, hvilken mur, på lämpligt ställe, hör genombrytas af
en, med stängsel utaf jerugrindar försedd, nedgångstrappa från
gårdsplanen till strandgatan”. I den följande punkten slår omlaladt,
alt tomten skall emot den öppna platsen vid Riddarholmsbron
inhägnas genom ett jernstaket på lägre stenfot. Moliverna
synas visserligen utvisa att del varit Utsk:s mening att på muren
utåt strandgatan äfven kunde få sällas ett lågt, jernstaket men
ordalydelsen i sjelfva beslutet är icke tydlig utan det tyckes tvertom
som, enligt detsamma, fullmäktige i Riksg:skont. borde inskränka
sin åtgärd till att endast upföra en stenmur mellan strandgatan
och den öfre delen af tomten, hvarföre jag vördsamt anhåller
alt näst efter orden ”en mur af huggen gråsten” må tilläggas
dessa ord: ”försedd, om så skulle erfordras, med ett lågt jernstaket”.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Under öfverläggningen
rörrde denna fråga föreslogs just den ordställning, som
Gr. Lagerbjelke här har uttryckt, nemi. att, i följd af höjdskillnaden
emellan gården och strandgatan icke skulle blifva tillräcklig,
man skulle ofvanpå stenmuren upföra ett lågt jernstaket, och att
det skulle bero på Riksg:skont:s Fullmäktige att, efter tagen kännedom
om ritningen, bestämma detta och utföra ett sådant arbete.
Vid upsättande af detta betänk, har den åsigten blifvit förbisedd
och jag skulle tro, att ett sådant tillägg, som Gr. Lagerbjelke föreslagit
vore nödvändigt. Derjemte får jag hemställa att R. o. Ad.,
i händelse af bifall dertill, vill inbjuda de öfriga Stånden att äfven
fatta ett lika lydande beslut, på det alt icke någon ovisshet
Den 15 Augusti.
247
ono R. Sl:s meniDg må hos R. St:s fullmäktige i Riksg:skont.
kunna upsla' vid verkställigheten deraf.
Uppå härefter framslälld propos., biföll R. o. Ad. förevaride
utlät, med det tillägg alt uti 3:dje mom. af Ulskis förslag, näst
efter orden: ”en mur af huggen gråsten”, infördes följande ord:
”försedd, om så skulle erfordras med ett lågt jernstaketl”; hvarjemte
beslöts att MedSiånden genom utdrag af prot. skulle inbjudas
att i R. o. Ad:s om detta tillägg fattade beslut sig förena.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s d. 13 dennes på bordet
lagde ullålm:
N:o 292, i anledn. af erhållen återremiss af belänk. N:o
130, ang:de befrielse för Magazinsförvallaren i Warberg, Anders
Ohrvall, från honom ådömd ersättningsskyldighet till Statsverket; och
N:o 293’, i anledn. af erhållne återremisser å belänk. N:o
171, ang-.de K. M:s nåd. propos. om tillåtelse för nya Trollhätte
kanal-Rolags Direktion, att få till skatte lösa gamla slussen vid
Lilla Edet med tillhörande område.
Föredrogs StalsUtsk:s d. 13 dennes på bordet lagda utlåt.
N:o 294, i anledn. af vackt motion om statsanslag till bekostande
af en upfunnen machin lill uträkning, sättning och tryckning af
mathemaliska tabeller.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Del har visserligen
blifvit upgifvit, att den idee, som ligger lill grund för ifrågavar-.de
räknemaschin skall vara serdeles sinnrik och vacker, men den
har ännu icke kommit till något fullständigt utförande och det
torde vara ganska osäkert när den hinner dertill. Att under sådana
förhållanden afsätta eli penningebelopp för att, om så skulle
inträffa att ideen låter realisera sig, tilldelas upfinnaren, synes
mig vara en väl långt drifven förtanke. Det visar sig äfven af
betänk., att en hos K. M. gjord framställning om bidrag för ifrågavar:de
ändamål, i saknad af medel icke blifvit bifallen; och
ehuruväl motionären just af detta förhållande hämtat anledning
till sin framställning har jag likväl, då som sagdt är, sjelfva up
finningen
ännu är i betydlig mån, ofulländad, d. v. s. ännu hö
rer
tili ideer, som skola utvecklas, icke kunnat biträda Utsk:s pluralitets
åsigt, att för det ifrågavar:de ändamålet afsätta något penningebelopp,
så mycket heldre som R. St. redan på Riksg:skont.
anvisat större summor än derstädes finnas disponibla. Vid eli sådant
förhållande trodde jag ej, att man borde för ett ännu icke
gifvet behof anticipera på en icke befintlig tillgång. Jag yrkar
återremiss af belänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Efter att hafva genomläst
StatsUisk:s nu föredragna betänk., hyser jag för min del ingen
tvekan, alt bifalla detsamma enär man deraf finner, att Vetenskaps-Akademieu
funnit sig föranlåten, att på det högsta lill
-
248
Den 15 Augusti.
styrka afseende å Hrr Seheutz’s begäran, emedan deras u[dinning
ansåges lända såväl vetenskapen lill gagn, som fäderneslandet till
heder. När man jemför dessa yttranden af en auktoritet, hvilken
man bör tillerkänna full befogenhet alt häröfver med sakkännedom
sig yttra, när man, säger jag, sammanställer desamma med
hvad man också måste taga i betraktande, nemi. Statsverkets disponibla
tillgångar; — när man betraktar den ringa summa, som
här är i fråga, och det försigtiga sått, hvarpå den blifvit anslagen,
enär den endast finge utbetalas, om K. M. skulle finna att
den upfunna maschinen skutte motsvara det åsyftade ändamålet;
så tror jag att det vore Sveriges R. St., i egenskap af Svenska
folkets ombud, fullt värdigt att bevilja summan, på det af
StasUtsk. föreslagna sättet. Ty Sverige bör häfda sin gamla ära
att vara en kultur-stat; och då man af kompetente domare inhämtat
att den ifrågavartde npfinningen är af stort värde, så vore det
ur alla dessa synpunkter icke rätt gjordt, att neka erforderliga
medel för densammas tillvägabringande.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: För min del får jag tillstyrka
bifall lill Utskts betänk. Då man besinnar att England
har upoffrat 30,000 Pd. St. eller 360,000 r:dr b:co för att upnå
det med ifrågavande maschin åsyftade ändamålet, ehuru det ännu
icke lyckats, och anledning är all förmoda alt den af Hrr Scheutz
framställda ideen skulle kunna verkliggöra det åsyftade ändamålet,
så skulle det vara alltför snålt af R. St. att icke ställa 3,333 r:dr
16 sk. b:co till K. M:s nådiga disposition, synnerligen då dessa
medel icke komma att utbetalas förr än ideen är bragdt till verkställighet.
Med de vilkor, som StatsUtsk. fästat vid detta anslag,
anser jag att det icke kan komma alt utbetalas förr än maschinen
är färdig, och då har problemet blifvit löst till heder för
Sverige. Gr. Mörner har, såsom skäl för afslag eller återremiss
anmärkt att medel redan vore anvisade till högre belopp än lillgångarne
kunna medgifva. Det är en sak, som jag icke äger
kännedom om, men det måtte väl icke vara sådan brist i kassan
att 3,333 r:dr 16 sk. kunna vara af någon betydenhet. Jag har
verkligen anledn. ali tro alt med de öfverskott, som innevarande
är komma att äga rum på Tullinkomsterna skola säkerligen äfven
tillgångar finnas lill dessa 3,333 r:dr 16 sk.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s till bifall å StatsUlskts förevartde
utlåt, framställda propos. besvarades med starka ja, blandade
med nej, hvarefter H. Ex. förklarade sig hafva funnit ja öfvervägande.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 13 dennes på bordet
lagde ullåltn:
N:o 295, i anledn. af väckte motioner, ang:de förändradt
användande af den till skolorne i städerne inom Lunds stift utgående
Helgonskyld samt om denna afgifts uphörande m. m;och
N:o 296, angtde Militiae Boställs-kassan.
Den 15 Augusti.
249
Vid föredragning af StatsUttsk:s d. 13 dennes på bordel lagda
utlåt .Nio 297, i anledn. af väckt motion, ang:de ett årligt anslag
af 1000 r:dr åt Byggnadsföreningen i Stockholm, yttrade sig
Frih. Cederström, Rud.: Det är rätt beklagligt, attStatsUtsk.
, i anseende till öfverhandtagande göromål icke hunnit att
förr än nu vid riksdagens sista timma befatta sig med delta ärende.
Det hade i min tanka varit ganska önskligt alt StalsUtsk. inkommit
med detsamma något tidigare, hvarom jag mågfaldiga gånger
på enskilt väg gjort erinran. Hade saken då likväl kommit in i
dess nuvarande skick, så hade jag sökt tillvägabringa en återremiss,
på det Ulsk. måtte taga i närmare öfvervägande de goda
skäl för bifall, dem motionen innehåller, och hvartill ännu kunde
läggas flera andra, dem förmodligen motionären af blygsamhet
förbigått. Nu finner jag mig af denna riksdags snart föreslående
slut Jorhindrad att, med något hopp om framgång söka att vinna
ändring i detta Utsk:s afstyrkande. Jag är dock, i sakens närvarande
skick, åtminstone nöjd dermed att Utsk. icke har beslridt
det förtjenstfull i syftningen af motionen, och att Utsk:s hemställan
om afslag å motionen grundar sig derpå, att ovisst vore
huruvida det ändamål, som åsyftades, kunde med det begärda beloppet
upnås. Således om ifrågavarrde Byggnads-Förening skulle
hos K. M., af de medel, K. M. kan hafva att för sådana ändamål
möjligen disponera, begära något anslag, så synes det som derest
Föreningen bättre lyckades å högre ort tydliggöra att det åsyftade
ändamålet verkligen kunde befrämjas genom Statsanslag, StatsUtsk:s
förevar:de utlåtande, af R. St. godkändt, icke innebär något
skäl för K. M. att afslå en sådan hemställan. Ur denna synpunkt
är det som jag vill låta vid StatsUtsk:s utlåt, bero, ehuru jag är
fullt öfverlygad alt det rättaste hade varit att R. St. redan nu,
medelst Statsanslag,upmuntrade ifrågavar:de förtjenslfullaassociation.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s utlåt. N:o 297.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf och Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr., StatsUlsk:s
d. 13 dennes första gången bordlagda utlåt. N:o 298, ifråga
om sältet, ordningen och vilkoren för utbetalning af anslag och
lönebidrag till befrämjande af allmänna arbeten.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s d. 13 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 299, ang:de dispositionen af den å ackordsförskotter
och ersättningar reserverade behållning.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUtskis d. 13 dennes
på bordet lagde mern.:
N:o 300, i anledn. af erhållen ålerremis å utlåt. N:o 254; och
N:o 301, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 255;
250 Den 15 Augusti.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-  Utsk:iis nedannämnde d. 13 dennes på bordel lagde utlåitn:
N:o 40, i anledn. af väckt förslag om inrättande af en paketpost
emellan Sverige och vissa utländska handelsplatser;
N:o 41, i anledn. af väckte frågor om linding i rust- och
roleringsbesväret, dess utgörande medelst vakansafgilt m. m.;
N:o 42, i anledn. af väckt fråga om förhöjning å legan för
kungsskjuts m. m.; samt
N:o 43, i anledn. af väckt fråga om förflyttning af Navigationsskolan
i Calmar till Westervik m. lii.
Föredrogs och lades lill handlingarne Stats- samt Allm. Desv.-  och Ekon.Utskms d. 13 dennes pä bordet lagde mern. N:o 44,
i anledn. af ålerremiss af Utsk:ns utlåt. N:o 12, ang:de förändradt
löningssätl för Preslerskapet, samt om S. M. Adjunkters aflönande
till en del af Statsverket.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. llesv. och Ekon.-  Utsk:ns d. 13 dennes på bordel lagde ut!åt:n:
N:o 45, i anledn. af väckt fråga, all de rotevakansafgifter,
som utgå af vakanta rotar vid Jönköpings regtte, mätte bestämmas
lill lika belopp för alla sådane rotar;
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om uphörande af den s. k.
terminsafgiften som af skolungdomen vid rikets Elementarläroverk
erlägges; och
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om skolungdomens undervisande
i de allmännaste reglorne för kroppens och helsans vårdande
m. m.
Föredrogs Bevilln.Uiskts d. 13 dennes på bordet lagda mern.
N:o 26, med förteckning på varuarliklar, derå tullvärdena böra,
jemte de i 1845 års tulltaxa utsatta, tjena till efterrättelse med
afseende på föreskriflerne i 22 och 26 §§me Tulltaxeunderätlelserne,
myntberäkningen af städernes tolag och andra efter lull värdet
utgående allmänna utgifter.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Uti delta betänk, har vid
tryckningen det misstag inträffat, pag. 3, i afseende på artikeln ”Hudar
och Skinn, ej hänförlige lill pelsverk, beredda; finare skinn för tillverkning
af handskar och portefeuille- och elui-arbelen .,.. 1 Ä”,
att den siffra, som skulle stå i riksdalerskolumnen, icke der blifvit
införd. Alt densamma troligen vid ombrytningen utfallit synes
deraf, att i kolumnen här icke står något streck såsom på
andra ställen der icke någon siffra bordt införas. Det skall vara
3 r:dr 16 sk. i st. f. 16 sk., som här står. Jag anhåller således
att R. o. Ad. ville bifalla betänk, med rättelse af detta tryckfel.
Den 15 Augusti.
251
Uppå härefter framställ! propos. biföll R. o. Ad. förevar:de
mern. med rättelse af det, genom tryckfel med 16 sk., i st. f.
3 r:dr 16 sk., utförde tullvärdet för 1 få finare skinn.
Vid föredragning af Bevilln.Utsk:s d. 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 27, i ani. af väckt motion om beredande till
nästa riksdag af detaljeradt förslag till tulltaxa, yttrade
Frih. Cederström, Rud.: Vanligtvis plägar man icke vara
mycket belåten, alt se sina förslag underkända och intet afseende
på dem fästadt; men Bevilln.Ulsk. har i detta fall afgifvit så förträffliga
skäl, alt jag icke bör påyrka något vidare afseende på
mitt förslag; ty grundtanken och syftningen af detsamma har
Utsk. rätt väl upfallat, det har erkänt mina åsigter vara de segrande,
och det har insett huruledes sjelfva förslaget egentligen
blott kunde åsyfta en utväg att om möjligt modifiera eller neutralisera
verkan af motsatta nationalekonomiska ide'er, derest de
nemi. synts på väg att vinna öfverhanden. Riksdagens utseende
vid annalkandet af dess slut är emedlertid i detta fall vida mer
tillfredsställande än hvad under motionstiden kunde med någon
säkerhet förutses; Utsk. har insett andemeningen af min motion;
dess bokstaf må gerna sättas å sido, allenast den förstnämnda råder.
Nöjd med den förklaring jag haft fägnaden härom från
Utsk:s sida framkalla, skall jag af dessa anledningar gerna se att
Ulsk:s förevaride betänk, varder af mina värda Ståndsbröder godkändt.
R. o. Ad. biföll Bevilln.Utskrs förevande mern.
Föredrogs, men bordlabes ånyo, då begäran af Frih. Stjernstedt,
Aug. Wilh., och Frih. Cederström, Rud., StatsUtsk:s
i gårdagens plenum första gången bordlagda mern. N:o 308,
med öfverlemnande af förslag till de 2:ne första afdelmne af Reglementet
för Riksg:sKonl.
Vid föredragning af BankoUtsk-.s i gårdagens plenum på bordet
lagda mern. N:o 71, ang:de förändringarne uti bokföringen
och redovisningen vid Tumba bruk, blef detta mern. ånyo bordlagd!
på begäran af Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz,
och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s i gårdagens plenum på
bordet lagda utlåt. N:o 72, i ani. af väckt fråga om anställande
af en Kanslist till biträde åt Ombudsmannen vid LåneKont. i
Götheborg.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Stjernstedt,
Aug. Wilh., och Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz,
BankoUtsk:s nedannämnde i gårdagens plenum första gången
på bordet lagde utlåt, och mern.
252
Den 15 Augusti.
N:o 73, i anledn. af väckt fråga om anställande af en Kassör
vid LåneKonl. i Götheborg ;
N:o 74, med förslag till åtskilliga förändringar uti l:a, 2:dra
och 3:dje artiklarne af BankoReglementet; och
Nio 75, angide vissa föreskrifter i BankoReglementets 5:te
artikel.
Föredrogs och lades lill handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.
Utsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda mern. Nio 132, i ani.
af RiksStms olika beslut, ang:de Ulskts utlåt. Nio 120, i fråga
om Oresundska lullafgiftens uphörande för Svenska fartyg.
Föredrogs och lades till handlingarne Exped.Utskis i gårdagens
plenum på bordet lagda meni. N:o 9, i ani. af återremiss
ä skrifvelse-förslaget Nio 130, och förslaget Nio 8 till § i Riksdagsbeslutet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskin
inkomne mera., utlåtm och betänkm, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
Nio 28, med voler:spropos:r röride det uti Coust.Utskis mera.
Nio 11, afgifna förslag om val af Ordföride i Ulsk. och andra
delegationer af R. St.;
N:o 29, om voterisproposir ronde Const.Utskis, uti dess mern.
Nio 16, afgifna förslag till ändring i 49 § Riksd.Ordn. och 56
§ R.F., angide motioner;
Stats-Utskotteti
Nio 313, med förslag lill sammanjemkning eller volerispropos.
, i ani. af RiksStins skiljaktiga beslut, rör-.de StatsUtskis utlåt.
Nio 263, angide anslag lill inköp af en Kanslirådet Krutmeijer
tillhörig gravyrsamling;
Nio 314, i ani. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 269;
Nio 315, i anledning af erhållne ålerremisser å utlåt. Nio
274, angide bildandet af en fond till understöd för afskedade
folkskole-lärare;
Nio 316, i aul. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 276, i
fråga om nedsättning uti eller befrielse frän arrendet å indragna
bostället Astorp;
Nio 317, i ani. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 283,
angide begärd afskrifning och restitution af anmärknings-medel,
ådömde Fältkamereraren P. U. Arell;
Nio 318, i ani. af erhållen återremiss å utlåt. Nio 290,
angide väckt fråga om afskrifning af en upbördsbrist hos numera
aflidne Kronofogden J. M. Huss;
Den 15 Augusti. 253
N:o 319, i ani. af väckt motion, rör:de sättet för komplettering
af vakante nummer vid Häst-Jägare korpsen och Fält-Jägare
reg:lel i Jemtland;
N: 320, i ani. af ålerremisser å utlåt. N:o 194, ang:de ytterligare
understöd för Enke- och Pupill.kassan vid RiksgäldsKontoret;
<•
N:o 321, ang:de föreslagen lindring i betalningsvilkoren för
det lill upbyggande af Stiftskyrkan i Hernösand beviljade lån;
Stats- samt Allm. Besv.- o. Ek o n.-U ts ko 11 e n :
N:o 48, i ani. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de den tillökade
ordinarie Soldat-roleringen i riket;
N:o 49, i ani. af erhållen återremiss af Utsk:ns betänk. N:o
18, ang:de väckte förslag till en förändrad organisation af Landtförsvaret;
N:o
50, i ani. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 20;
IN:o 51, ang:de RiksSlms beslut i ani. af betänk. N:o 35;
N:o 52, i ani. af väckte frågor om indragning af Biskopsembetena,
reglering af Biskoparnes löner samt de af dem innehafvande
prebende-pastorats förseende med egna Kyrkoherdar
m. m.;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 29, ang:de beräkningen af Tullmedlen, Saluaccisen, Postmedlen,
Charla-Sigillata-afgiften och Husbehofsbrännerimedlen;
N:o 30, ang:de de till den blifvande nya Bevillningsstadgan
hörande formulärer ;
Bevil In.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 5, med förslag till redaktion af vissa stadganden i förordningen,
ang:de vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin;
Lag-Utskottet:
N:o 46, i ani. af väckt motion alt 1 § af 9 kap. Ä. B.
måtte tillökas med ett nytt stadgande för bestämmande af hvad
egendom i boupteckningen bör uptagas och värderas;
N:o 47, i ani. af väckt motion, ang:de Kronofogdes och
Landtmälares rätt att såsom rällegångs-fullmäktige begagnas;
N:o 48, i ani. af väckt motion om ändring i lagens stadganden
om tiden då hemman å landet och hus i staden skola
afträdas;
N:o 49, i ani. af väckt motion om ändring i 21 kap. 3
§ R. B-;
N:o 50, i ani. af väckt motion om bestämmande af vissa
254
Den 16 Augusti.
dagar för lifgifvande af domar och utslag i Hofrätt och Rådstufvurätt;
samt
N:o 51, i ani. af gjorde anmärkn:r mot Utsk:s i 3:dje punkten
af dess under J\:o 25 afgifna betänk, framstäldta förslag till
förordning om vissa bestämmelser i afseende på fullföljden och
behandliDgen af mål i Hofrätt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: För att så mycket som
möjligt bidraga till förkortande af riksdagen och komma till slut
med de ärender, som ännu äro oafgjorda, får jag anhålla att Bevillu.
Utsk:s betänk. N:o 29 i afseende på de extra bevillningarne,
äfvensom N:o 30 med formulärerna till Bevitlningsförordningen
och Bevil 1 n.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns mera.
N:o 5, ang:de redaktion af Bränvinsbrännings-förfaltningen måtte
sältas främst på listan i nästa plenum.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i ani. häraf framståld
propos. beslöts att Bevilln.Ulskrs betänk. N:o 29 och mern. N:o
30, samt Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utskms mern.
N:o 5, skulle uppföras främst å föredragms-listan för morgondagens
plenum.
Upläsles och lades lill handlingarne ankomne prot.utdr. från
de öfrige RiksSt:n, nemi. från PresteSt. af d. 7, 8, 9, 12 och
13, från BorgareSt. af d. 8, 9, 12, 13 och 14, samt från BondeSt.
af d. 7, 9, 12, 13 och 14 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 9 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 16 Augusti 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 13 prot.utdr. för gårdagens plenum och pleniprot.
för d. 2 sisth Juli.
Föredrogos och biföllos Bevilln.Utsk:s nedannämnde i gårdagens
plenum på bordet lagde betänk, och mern.
IN:o 29, ang:de beräkningen af Tullmedlen, Saluaccisen,
Den 16 Augusti. 255
Postmedlen, Charta-Sigillata-afgiften och Husbehofsbrännerimedlen;
oell
N:o 30, ang:de de till den blifvande nya Bevillningsstadgan
hörande formuläret'.
Föredrogs och bifölls Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Ulskms i gårdagens plenum på bordet lagda mern. N:o 5,
med förslag till redaktion af vissa stadganden i Förordn. ang:de
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 13 och 15 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 298, i fråga om sältet, ordningen och vilkoren
för utbetalning af anslag och lönebidrag till befrämjande af allmänna
arbeten.
Sedan vid upläsningen af detta utlåt. Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, såsom tryckfel anmärkt, att uti de af Ulsk. föreslagna
föreskrifter blifvit infördt i 6:te punkten ordet ”pröfva” i st.
f. ”pröfvar”, och i 9:de punkten, efter ordet pröfning, skiljeleck
nel
komma i st. f. punkt, anförde
Frih. Cederström, Rud.: Emot de af StatsUtsk. föreslagna
vilkor för beviljandet af understöd till allmänna arbetsförelag,
bar jag ingenting att invända; tverlom, jag gillar dem; men de
äro icke så fullständige i min tanke, som jag önskat, att de skulle
hafva varit. Den 30 Decemb. sistl. år föreslog jag vördsamt,
alt vid de föreskrifter, som hittills i förevartde fall varit bruklige,
skulle fästas ett ytterligare vilkor, sorn förbunde de menigheter,
som af ett med allmänna medel understödt arbetsförslag, (hörande
till vissa kategorier af sådane nemi.), njölo fördelarne, att, efter
detsammas fullbordan, vidkännas underhållskostnaden derför;
i sammanhang hvarmed nödige kontroller jemväl blifvit af mig i
samma motion föreslagne.
Jag hade trott, att delta ärende ägde eli så nära sammanhang
med det, som StatsUtsk. i dess utlåt. N:o 298 behandlat,
alt det antingen bordt inflyta i fullföljden af de derutinnan specificerade
öfrige vilkoren, eller också, att StatsUtsk. med några
ord skulle i berörde utlåt, gifvit RiksSlm tillkänna det till Utsk:s
handläggning en dylik motion, som jag nu haft äran omförmäla,
blifvit öfverleranad ; vare sig i öfrigt att Utsk. sjelft besvarat den,
eller för sådant ändamål, hvaremot jag visserligen icke skulle
haft något alt invända, äskat sammanträde med LagUlsk. Att
emedlertid alls icke låta märka, att man, i ett, som jag tror, så
vigligt ämne, har emottagit något vidare att besvara och vidgöra,
är isynnerhet som riksdagens slut torde numera vara föga aflägsen,
för mig, i egenskap af motionär, mindre tillfredsställande,
äfvensom det, på sätt redan är antydt, förefaller något besynnerligt
och afvikande från det sedvanliga förfaringssättet.
Såvida jag icke kan erhålla en försäkran om motionens oförtöfvade
handläggning, (derest den ej mot förmodan förirrat sig
256
Den 16 Augusti.
på vägen och derföre icke kunnat komma fram, hvarom likväl i
dylikt fall upgift benäget torde lemnäs för vidtagande å min sida
af erforderliga och skyndsamma spaningar till densammas återförskaffande,
— nödgas jag anhålla om ålerremiss å förevar:de utlåt.
, på det att del fullsiändigande, hvarom jag gjort framställning,
måtte åt ärendet lagligen beredas.
Frih. Palmstjerna: Frih. Cederström kan ha full rätt i
sin erinran, men hans motion var så omfattande, alt den äfven
inbegrep föreskrifter för de arbeten, hvilka voro verkställde medelst
anslag, beviljade under föregående riksdagar, och SlatsUtsk.
ansåg sig af sådan orsak böra behandla Frihtns motion serskildt,
skiljd från vilkoren för de anslag som vid innevar:de riksdag blifvit
beviljade. Fråga förevar äfven om sammanträdes äskande
med LagUtsk., enär motionären yrkat stiftandet af en lag i afseende
på underhållet af de arbeten, sorn med allmänna medel
verkställdes; men som vid öfverläggningen inora SlatsUtsk. skäl
anfördes emot en sådan lag, förföll frågan om sammanträdet med
Log.Uisk. och beslöt SlatsUtsk. att på egen band afgifva serskildt
utlåt, öfver motionen; hvilket utlåt, hell visst nu måtte vara under
tryckning.
Frih. Cederström: Efter den af Frih. Palmstjerna nu afgifna
förklaring, yrkar jag icke vidare återremiss af utlåt. N:o
298, men måste säga, att det gör mig ondl alt höra, det SlaisUtsk.
på sådant sätt upfattat min motion af d. 30 Decemb. sistl.
år, att Disk. trott densamma gälla för sådane arbeten, hvilka vid
föregående riksdagar erhållit understöd af Staten. — Sådan har
ingalunda min afsigt varit, och jag beklagar om något missförstånd
af ordalagen kunnat gifva anledning lill en sådan tydning.
Dock efter saken snart kommer före, upskjuter jag allt vidare ordande
i ämnet.
Hr Printzensköld, Carl: Efter att noga hafva genomläst
StatsUtsk:s utlåt, med förslag lill vilkor för utbekommande af
anslag och lönebidrag till befrämjande af allmänna arbeten, har
jag trott några anmärkn:r böra framställas vid en och annan
af de punkter som vid Ulsk. blifvit framställde, och först vid
den 3:dje.
Der förekommer ordet derstädes mellan orden "alt11 och
”utaf de trafikerande uptagas”, hvilket ord icke borde finnas,
emedan det gör meningen icke bättre, utan snarare kanske något
otydligare, ty man kan icke rätt upfatla hvartill besagde ord derstädes
hänförer sig, enär det icke är taladt om något annat än
arbetsföretagen, till hvilka åter detta ord ej kan refereras, utan
till de broar, hamnar och kanaler m. m. som genom arbetsföretagen
blifva tillvägabragte. Meningen blifver lika tydlig ändå, om
ordet derstädes uteslutes. Likaså önskade jag ordställningen blefve
annorlunda i afseende å uttrycket: ”bär taxa häruppå vara
fastställd, så lindrig som skäligen kan låta sig göra''1. Denna
ord
-
Den 16 A ugusti.
257
na ordställning kan visserligen begagnas, men det synes mig
dock, som skulle man kunna något fullständigare uttrycka forhållandet.
Så förekommer i denna punkt någon otydlighet i följande
ord, der det först talas om ali afgifter skola stadgas, hvilka ej,
ulan Konungens nåd. tillstånd få förhöjas, men ”böra deremot
ovilkorligen nedsättas så snart det af hvart 5:te år till Kgns
Bfhde ingifvande redogörelse hefinnes, att behållna inkomsten öfverstiger
en viss af K. M. fastställd procent”.... Ilär uttryckes
icke bestämdt om man afser års-redogörelsen för hvart 5:1c är,
eller för alla de förflutna 5 åren. Man kan visserligen'sluta dertill,
att meningen är, att 5 års-redogörelsen skall omfatta 5 års
inkomster; men vid stiftandet af en lag, torde det blifva nödigt
alt uttrycka det så tydligt, alt något missförstånd icke bör kunna
ega rum. Likaså tror jag alt med uttrycket: ”behållna inkomsten
öfverstiger en viss af K. M. fastsälld procent”, StatsUtsk.
menat af den behållna inkomsten, men icke procenten af afgiften,
hvarföre den meningen bör närmare och tydligare uttryckas.
Äfvenledes tror jag att med slutorden i denna punkt: ”skall
härutom en viss af K. M. bestämd andel af de afgifter som up
bäras,
afsältas lill reparationsfond”; meningen malle vara att det
är den behållna inkomsten 3f dessa afgifter, som Konungen Skall
taga i beräkning för att derutaf afsätta en viss procent.
På grund häraf vägar jag föreslå en förändrad ordställning
af denna §, hvilket förslag icke innefattar någon förändring af det
H. StatsUtsk:s, till meningen här framställda, men som mig synes,
måhända skall kunna klarare än hvad som är förhållandet
uttrycka hvad Utsk. velat uttala och föreslå; tillåtandes mig att
npläsa dess lydelse:
”Derest hamn-, kanal- eller andra likartade afgifter skola,
efter arhetsföretagets fullbordande, komma att af de trafikerande
uptagas, böra dessa afgifter beräknas så lindriga, som skäligt är,
och alltid på förhand bestämmas. Sålunda fastställda afgifter få
icke, ulan alt K. M., på grund af särskildt förekommande omständigheter,
dertill lemnar bifall, förhöjas, men böra deremot
ovilkorligen nedsättas, så snart af den redogörelse som hvart 5:te
år bör, öfver afgiften under den då förflutna tiden, lill Kgns
Bfhde ingifvas, och hvaröfver det åligger Länsstyrelsen alt hålla
hand, befinnes, att den behållna årliga inkomsten i medeltal öfversligit
en viss af K. M. fastställd procent af de till företaget
lemnade cnskildta bidrag; och skall härförutan en viss af K. M.
bestämd andel af behållna årliga inkomsten, afsättas till reparationsfond.
” Genom detta förslag tror jag StatsUtsk:s mening
blifva tydligare uttryckt än hvad nu är fallet med densamma.
I 4:de punkten synes mig, sora skulle man kunna utbyta
orden: ”vara i vederbörlig ordning afslutadt samt af K. M. i nåder
godkändt” så, att ordslällningen blefve följande: ”Då ett arbetes
utförande öfverlemnas till stad, menighet, bolag eller enskilde,
bör alltid kontrakt derom i vederbörlig ordning afslulas
9 H. 17
258
Den 10 A ugusli.
samt af K.. M. i nåder godkännas. Detta är dock en obetydlighet,
hvarvid jag icke serdeles vill fästa mig.
Uti 7:de punkten litt. C. har StalsUtsk. riktigt intagit orden
”borgen eller säkerhels-handling” men jag tror Ulsk:s mening
vara, alt den, som skall ställa säkerhet, eger rätt att antingen
ställa godkänd borgen, eller annan säkerhet ty borgen är en säkerhelshandling.
Dessa begge ord äro med hvarandra idenliske om
man ej sätter något ord dem emellan som antyder rättigheten
för den som skall ställa säkerheten, att den aflemna efter sin egen
beqvämlighet, med öppen rätt naturligtvis för den myndighet som
skall pröfva handlingen, att bedömma huruvida den upfyller det
dermed afsedda ändamål. Af denna anledning hemställer jag om
ej 7 punkten mom. litt. C. borde erhålla denna lydelse: ”af Fullmäktige
i RiksgtsKoni. godkänd borgen eller annan säkerhels
handling
för den afgifna skuldförbindelsens upfyllande” ty det
kunde ju hända alt en låntagare ville, i st. f. boigen lemna aktier,
eller inteckningar för fullgörandet af sin förbindelse, hvilket
ock synes hafva varit SlatsUlsk:s mening, ali så kunde få ske,
ehuru genom en s. k. lapsus calami ordet annan ej kommit att
i berörde mom. inflyta.
Uti den Hule punkten förekommer en ordställning om hvars
rätta betydelse jag tager mig friheten påkalla uplysning af SlatsUlsk:s
ordftde. Det heter nemi. derstädes: ”För andra till vissa
förelags befrämjande beviljade lån skola i alla de fall, der ej
serskildt blifvit annorlunda föreskrifvel, årligen, efter slutet af det
år, hvarunder lånemedlen ulbekommils, erläggas,” etc.
Häraf vill synas, som meningen vore, alt ingen ränta skulle
erläggas för den tid som förflyter af det år hvarunder medlen uttagiis
intill samma års slut, utan att ränteberäkningen för det
bekomna lånet skulle börja först med det derpåföljande årets ingång.
Ar meningen verkligen sådan, skulle jag önska alt detta
närmare uttrycktes dymedelst, alt man utbytte ordet: efter mot
ordet: ifrån. SJan skulle ju kunna säga att meningen är: flera
år efter slutet af del, hvarunder medlen ulbekommos. Skulle
åter meningen icke vara att medlen skola af låntagaren få räntefritt
begagnas hela det är hvarunder han dem undfått, blir det
omöjligt för Riksg:sKont:s Fullmäktige alt draga en sådan slutsats
af dessa ordalag, och det synes mig för öfrigt som kanske
det icke vore någon billighet förhanden alt tillerkänna en låntagare
rättigheten ali räutefrilt innehafva ett lån från den dag lian
detsamma utbekommit lill årets slut, enär en sådan förmån hittills
icke varit låntagare i dylika fall som detta medgifven, hvarföre
jag skulle önska alt det nuvarande reglementets lydelse i
berörde hänseende fortfarande blefve bibehållen.
För öfrigt har jag mot förslaget inga vidare anmärkntr alt
framställa.
Frih. Palmstjerna: I afseende å aumärkn:n ronde ordställningen
i 3:dje punkten, så kan den visserligen förändras på
sätt Hr Printzensköld föreslagit, och skulle jag för min del ingenting
hafva deremot att erinra, såvida förändringen ej gåfve
Den 16 Augusti.
259
anledning till svårigheter inom de öfrige RiksSbn, enär det ej
är R. o. Ad. allena som deröfver skall fatta beslut. Jag tror
det bästa vara, att bifalla förslaget i denna punkt sådant det nu
är, ty nm R. o. Ad. antoge en annan ordställning och de öfrige
Stånden hvar för sig funno än den än en annan på vackrare
Svenska, bättre och fullständigare tillrycka meningen, så skulle
delta leda till förvecklingar, åtminstone till tidsutdrägt, hvarföre
man ej i allmänhet bör nisälla sig, dä §:n i öfrigt är tydlig.
Ordet derstädes har blifvit anmärkt såsom öfverflödigt: om
detta ord qvarstår eller icke kan vara likgiltigt, ty deraf föranledes
ingalunda något missförstånd om meningen i det hela; men
hvad förändringen på sluiet af förutnämnda punkt vidkommer,
så skall den af Hr Printzensköld föreslagna redaktionen föranleda
till ett helt annat förhållande än hvad StatsUtsk. med den begagnade
ordställningen afsett. Den värde talaren har nemi. ansett
att Konungen skulle bestämma en viss andel af den behållna
inkomsten ali afsätlas lill reparationsfond. StatsUtsk. har ansett
det vara likgiltigt om hvad som skall afsältas, utgår af den behållna
inkomsten eller icke, blott en viss andel af afgiften erlägges
för det afsedda ändamålet, ty eljest skulle en stad, en menighet
eller bolag, med ett ord, hvilken som fått medel lill ett företags
verkställande, kunna ställa så till, att aldrig någon behållen
inkomst upstode till följd af hvarjehanda, ständigt företagna förbättringar
med arbetet. Till förekommande af en sådan casus har
Utsk. föreslagit att Konungen måtte bestämma en viss andel af
afgiflerne för bildande af en reparationsfond, hvarigenom man
blefve förvissad att något dertill afsattes.
Beträffande förslaget i 7:de punkten mom. litt. C. säger anmärkaren
att ordet annan deri bör inflyta: behofvet deraf kan
jag icke erkänna. Godkänd borgen är äfven en säkerhelshandling;
borgen skall ställas som en säkerhetshandling -— eller också
en annan säkerhetshandling för det beviljade lånet, så att om
ordet annan insättes eller ej, — är sådant fullkomligen likgiltigt.
Vidare yrkas att ordet efter i 14:de punkten borde utbytas
mot ordet ifrån: visserligen kunde måhända det sednare vara
bättre än det förra, men då det säges ”ärligen efter” så kan
väl ej gerna deraf annan slutsats dragas än att räntan för lånet
ej behöfver betalas förr än efter slutet af året hvarunder lånet
utbekommils och ordet årligen måtte tillkännagifva att räntebetalningen
skall hvarje år för sig gå.
Jag tror att denna mening, som visserligen kunnat sägas på
ett annat sätt, likväl är ganska bestämdt uttryckt genom den redaktion
som StatsUtsk. begagnat.
Hr Printzensköld: Då Frih. Palmstjerna uplyst, att det
redaktionsförslag jag framställt i afseende på 3:dje punkten skulle
förändra StatsUtsk:s mening i sak rör:de samma §, så är det naturligt,
att jag icke heller längre vill fullfölja berörde min framställning,
enär jag ingalunda åsyftat alt i ordalagen åstadkomma
17*
2 60
Den 1C Augusti.
en förändring, hvarigenom Utsk:s mening i sak föländrades, och
jag afstår alltså i det afseendet från mitt förslag; — men Frih.
Palmstjerna torde dock ursäkta ali jag ej funnit min anmärkn.
vederlagd. Om Frih:n benäget täcktes genomläsa denna punkt,
så förekommer derstädes denna mening: ”så snart det af hvart
5:te år till Kgns Bfhde ingifvande redogörelse befrnnes” etc.
Ilär är icke bestämdt uttryckt om det endast är redogörelsen
för det 5:te året som menas eller om redogörelsen skall omfatta
de 5 förflutna årens inkomster: detta borde väl uttryckas,
i annan händelse upkommer missförstånd dervid, och liiksg:sKont:s
Fullmäktige, om saken förekommer hos dem, äro nödsakade
att deröfver gifva en förklaring, eller också Konungen, eller
också l. o. m. Kgns Bfhde. För öfrigt synes mig icke heller vara
bestämdt uttryckt, hvem som skall tillse att redogörelsen varder
aflemnad, hvarom jag anser det hafva varit nödigt alt någon föreskrift
i §:ti influtit.
Visserligen kan Konungen, på derom skeende framställning, sådant
förordna, men det hade icke deslomindie ledt till fullständighet
om roan i punkten låtit inflyta, hvem som skall hålla hand öfver
att redogörelsen varder behörigen aflemnad, så att jag verkligen
för min del tror att här icke egentligen är fråga om ett bättre
språk, utan är ändamålet med mitt förslag endast och allenast
att så vidt ske kan, söka närmare uttrycka meningen af StatsUlsk:s
åsigt i delta fall, som är alt quinquennii-redogörelsen skall
omfatta alla fem årens redovisning;—och det är detta jag sökt att
uttrycka i det redaktionsförslag som jag tagit mig friheten framställa.
Om SlatsUlsk:s i frågavai :de förslag skulle hafva blifvit bifallet
hos de öfriga Stånden, så synes mig denna fråga vara af
beskaffenhet, alt icke behöfva återremitteras för att ånyo öfvervägas,
utan i händelse detta Stånd skulle anse ett förtydligande
af denna StatsUlskis mening vara af behofvet påkallad, kunde en
inbjudning till de resp. Medslånden att i denna del med R. o.
Ad. sig förena, gerna låta sig verkställa.
Beträffande Frih. Palmstjernas förklaring öfver 14 §, så innefattade
den icke något svar på den begäran jag framställde,
nemi. huruvida det varit StalsUtsk:s mening, att låntagaren skall
erhålla lånet räntefritt från och med den dag detsamma utgick,
intill slutet af det år hvarunder det meddelats, ty så har hittills
icke varit förhållandet.
Det torde derföre ursäktas mig om jag anser att tvifvelsmål
om meningen i berörde hänseende kunna upstå, då StatsUlsk. icke
uttryckt sig bestämdt härutinnan, ej heller framlagt några motiver
för den föreslagna förändringen.
Visserligen kan hvad ordet efter beträffar, deraf den slutsats
dragas, som Frih. Palmstjerna upställl; men jag öfverlemnar lill
honom sjelf all bedömma om detta ord efter här på stället verkligen
betyder hvad det rätteligen borde betyda, ty det är en terminus
a quo sorn man bör bestämma och delta sker icke med
ordet efter, ty det kan vara en långt efterföljande tid och ingalunda
en bestämd tid, från hvilken en sak bör ske, så att ett
Den 16 Au gusti.
261
förtydligande är behöfligl och jag anhåller än en gång, alt lill
min rättelse för framtiden, då jag skall, i följd af det fullmäktigskap
jag i Riksg:sKont. har den äran bekläda, i sådane frågor
besluta, af Frih:n blifva underrättad, om StatsUtsk. verkligen haft
för mening att lemna lånen råntefria under det löpande året, ty
då vet man hvad man har att rätia sig efter, ehuru det icke
slår bestämdt i författn.
Frih. Palmstjerna: Hvad 3:dje punkten helräffar torde
af ordställningen i densamma finnas klart ali Fullmäklige i Riksg:sKonl.
aldrig komma att hafva befallning med de redogörelser som
hvart 5:le år skola aflemnas, icke heller med tillsynen huruvida
behållna inkomsten af hamn-, kanal- eller andra afgifler öfverstiger
den af Konungen fastställda procenten. För öfrigt, och om
något mindre tydligt och klart skulle i förevande förslag vara alt
anmärka, önskade jag alt någon annan af Riddarhusets här tillslädesvarande
ledamöter derom ville sig yttra, enär den, som
från början handlagt ett ämne, lätteligen föreställer sig den sak
vara tydlig och klar, som en annan, den der ej förut behandlat
ärendet, icke finner vara lika klar och tydlig, hvadan, och då jag
yttrat mig så fullkomligt i sak som jag kunnat, det vore väl om
någon annan äfven ville uttala sina tankar, enär jag kan anses
vara jäfvig vid bedömmandet deraf.
Jag tror alt då det säges: ”så snart det af hvart 5:te år
till Kgns Bfhde ingifvande redogörelse befinnes”, så antyder detta
uttryck en redogörelse för inkomsten under de 5 förflutna åren
och icke endast för det 5:te året.
Hvad anmärkn. vid 14:de § angår, så tror jag mig hafva
uttryckt att det varit StatsUlskrs mening, att lån, till befrämjande
af ifrågavar:de förelag skola vara ränlefria till slutet af det år,
hvarunder de utfallit och kan ej föreställa mig annat än alt detta
är i Utsk:s utlåt, behörigen uttryckt; men förekommer i det hänseendet
någon otydlighet, så torde skäl vara att ändring verkställes.
Jag får till prot. förklara att Utskrs mening varit sådan som
jag nu haft äran nämna, och att, om denna icke är rätteligen
uttryckt, så ligger felet hos StatsUtsk. som godkänt upsättningen,
sådan den nu förefinnes. ,,
Gr. Gyldenstolpe: Med anledn. af Frih. Palmstjernas
framställning, får jag förklara alt jag icke kan upfalta ordställningen
i 3:dje punkten af Utsk:s utlåt, annorlunda än att denna
redogörelse skall omfatta en redogörelse för 5 år och icke endast
för det 5:te året, ty det lärer vara klart alt jag icke kan bedomina
inkomsterna endast på grund af redogörelse för hvart 5:te
år, hvilken kan utfalla antingen öfverdrifvet fördelaktigt eller öfverdrifvet
ofördelaktigt; utan måste jag då det är fråga om att
bedömma inkomsterna i det hela äfven känna de föregående årens
inkomster. Dessutom kan jag väl icke upgöra redogörelse öfver
inkomsterna för ett enstaka år, utan att på samma gång hafva
tillgång lill redogörelserna för de föregående.
Hr Printzensköld: Genom den förklaring Frih. Palm
-
262
De n IG A ug usti.
stjerna nyss afgifvit, att nemi. StatsUtsk:s mening varit att lånen
skulle räntefritt få begagnas under loppet af det år hvarunder
detsamma utbekommits, bar jag intet vidare i det fallet att erinra
emedan Fullmäktige i RiksgisKonl. äro lika så villige som
pliglige alt ställa sig Ständernas mening och beslut till efterrättelse,
äfven om de äro otydliga. Nu sedan de blifvit förtydligade
är det så mycket lättare att efterkomma dem. Hvad åter beträffar
de anmärknir jag gjort emot 3 §, så vill jag icke fullfölja
desamma ; men har trott mig vara pligtig att framställa dem då
erfarenheten, under den tid jag haft förtroendet af att vara Fullmäktig
i Riksg:sKont., bar lärt mig huru ofta Fullmäktige i allmänhet
göra anmärknir root ordalagen, väger dem så tillsägandes
på guldvigt och stadnar i största villrådighet huru och på hvad
sätt de skola förklaras, allt under yttrad fruktan och farhåga för
de anmärknir, som från R. St:s Revisorer och StatsUtsk. skola
falla dem till last, derföre att de möjligen hafva misstagit sig i
tolkningen af föreskrifterna.
Uppå härefter framställd propos. blef StatsUtskis förevaride
utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskis d. 14 och 15 dennes
på bordet lagda meni. N:o 308, med öfverlemnande af förslag
lill de 2:ne första afdelmne af Reglementet för RiksgisKonl.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtskis d. 14 och 15 dennes
på bordet lagda mern. N:o 71, ang:de förändringar uti bokföringen
och redovisningen vid Tumba bruk.
Vid förnyad föredragning af BankoUtskis d. 14 och 15 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 73, i ani. af vackt fråga om anställande
af en Kassör vid LåneKonloret i Götheborg, yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke rätt fatta
meningen med den förenkling, som i detta betänk, af Ulsk. förordas,
en förenkling som skulle bestå i antagandet af flere tjenstemän
än förut. Hvad reorganisaiionen af Mal mö och Götheborgs LåneKontor
beträffar, befarar jag alt de likasom alla reorganisalioner blott medföra
ökade utgifter, och sålunda borde man, i st. f. ordet reorganisation,
hafva begagnat uttrycket tillökning af arfvoden för
tjenstemännen vid Malmö och Götheborgs LåneKontor. Åtminstone
hafva alla reorganisationsförslager, som jag sett på sednare
lider gått ut på antingen lönelillökniugar eller förökande af tjenstemännens
antal. Måhända torde dock BankoUtskis ledamöter
kunna i delta afseende gifva mera tillfredsställande uplysningar
än hvad sjelfva denna handliug som nu är under öfverläggning
gifver vid handen. Ar det nödvändigt, så måste det naturligtvis
ske; men då sakerna hittills gått i Götheborg utan anmärkn., så
kan jag icke linna några fulla skäl hvarföre nu utgifterna skulle
ökas genom antagande af flere tjenstemän.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.i Hvad egentligen Banko
-
Den 16 Augusti.
263
Utsk. menat, har jag svårt alt uplysa, såsom icke vande ledamot af
nämnde Utsk.; men hvad frågan om förändrad organisation af ifrågavarrde
låne-kontor beträffar så och då uttryckligen stadgas att nuvar:de
allönings- och arfvodes-stat på det hela icke må varda öfverskriden,
sä måste deraf också följa att icke någon ökad utgift kommer
i fråga, utan att densamma kommer att pröfvas af kommande
Ständer, hvilka då lära komma att tillse huruvida denna reorganisation
är af den nytta, att de ökade kostnaderna, i fall sådane komma
att föreslås, böra beviljas. 1 allmänhet är förhållandet det, att
Ständma bevilja så litet sorn möjligt, så att jag icke tror att någon
våda kan upkomma af att bifalla detta betänk., enär det ju endast
är ett förslag som skall pröfvas vid nästa riksdag. Hvad tillsättandet
af en serskild kassör vid läne-kont. i Götheborg beträffar, så
har behofvet deraf i många är varit erkändt, och det är verkligen
sä nödvändigt, att man får säga det hafva varit en Guds lycka att
Banken icke derpå förlorat, ty när man besinnar att Kammereraren
skall emottaga alla inkommande penningar och besörja utgifvandet
af nya län, jemte det han bestrider sin kammererare-befattning
sä och då i Götheborg icke tillgår såsom här i Stockholm, att
penningarne i Banken insättas under en serskild redovisning, utan
all betalning der sker kontant, lill Låne-kont. samt emottages af
kammereraren; sä visar sig nödvändigheten af att, serdeles med den
utsträckning som lånerörelsen fått i Götheborg, der en kassör antages.
Denna kassörs vilkor blifva i jemförelse med hans upbörd
icke betydliga, och de ökade kostnaderna äro dessutom icke beräknade
till tulla beloppet af hans lön, emedan en del af hans lön
kommer att tagas från kammereraren derigenom att denne får minskad
tjenstgöring. För min del får jag således tillstyrka bifall till
Utsk:s nu föredragna utlåt.
BankoUtsk:s förevar:de utlåt, blef uppå härefter framställd propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s d. 14 och 15 dennes på bordet
lagda mern. N:o 74, med förslag till åtskilliga förändringar uti Usta,
2:dra och 3:dje artiklarne af Banko-reglementet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Att en person som begått
en sådan gerning, som i 7:de mom. af BankoUtsk:s mern. N:o
75 omtalas, skiljes från sin tjenst, om han innehar någon sådan,
det synes mig vara ganska riktigt; men om en person genom afdrag
på sin lön berett sig rättighet till pensions åtnjutande och sedermera
jemväl kommit i åtnjutande af denna rättighet, så tyckes
det vara teml. hårdt om han skulle snarare förlora detta än hvarje
annat försörjningsmedel, som han genom egna upoffringar sig förvärfvat
och fått sig lillförsäkradt. Jag får sålunda vördsamt anhålla
att denna sednare delen af 7:de mom. icke måtte bifallas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om Bankens pensionstagare
bidrogo något till sina pensioner, så kunde Gr. Mörner hafva
rätt, ty har jag bidragit något till min pension, så bör jag derutaf
264
Den 16 Augusti.
få en afkomst; men dä förhållandet icke är sådant, torde det icke
finnas något skäl, hvarföre Banken skall pensionera en person, som
begått ett vanfrejdande brott. Då denne person på förhand vet alt
om han begår ett sådant brott, mister han sin pension, så är han
ju varnad för att begå ett sådant. Likaväl som tjenstemannen, om
han begår ett sådant brott mister sin tjenst, tyckes det mig vara
rättvist att den pensions-tagare som begått ett dylikt, äfven mister
sin pension. Jag kan således icke finna någon orättvisa deruti och
dä detta stadgande finnes äfven i andra pensions-reglementen, så
torde det icke vara orätt all äfven Ständerna icke lägga hyende
under lasten.
Gr. Mörner: Den uplysning, som den föreg:de talaren meddelat,
har, jag mäste medgifva det, i väsendtlig män förändrat saken.
Det var mig obekant, att Bankens tjenstemän ibland alla andra fördelar,
som de i jemförelse till andra tjenstemän åtnjuta, äfven hafva
den, att icke behöfva bidraga till sin pensions-fond. Då vore deras
anspråk att icke vilja tillåta Banken disponera öfver fonden till förmån
för Tumba pappersbruks-personal så mycket mera obefogade.
Jag log mig också friheten motsätta mig den af BankoUtsk. i afseende
häruppå ifrågasatta utvidgning af personalens förmåner, men
dä meddelades icke den af Gr. Gyldenstolpe nu lemnade uplysning.
Frågan är nu att göra det tillägg som Utsk. föreslagit, och om påföljden
drabbade endast den, som skulle mista pensionen, så skulle
jag icke hafva någon betänklighet vid att bifalla detsamma; men
förlusten kan drabba denne tjenstcmaus hela omgifning, och det
vore kanske vid sådant förhållande, då han på ett obrottsligt sätt
användt hela sin verksamhetstid för att få sig pensionen tillförsäkrad,
nog strängt, alt utöfver det af lagen bestämda straffet ålägga tilläfventyrs
hans familj en straffpåföljd, som förut icke är bestämd.
Ehuru jag således medgifver alt förhållandet väsendteligen är förändradt
genom den uplysning Gr. Gyldenstolpe meddelat, skulle jag
likväl hysa betänkligheter vid att bifalla den förordade förändringen.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. Mörner förblandar tvenne ganska serskilda
saker, det ena, pensioneringen af Bankens tjenstemän och det andra,
pensioneringen af deras enkor och oförsörjda barn. I detta sednare
fall, eller till pensioner för enkor och oförsörjda barn, bidraga visserligen
Bankens tjenstemän och dessa pensioner utgå från Bankens
s. k. Enke- och pupillkassa. När det var fråga om pensioneringen
af Tumba pappersbruks- och lånekontorens tjenstemän, så angick
det frågan om pensionering af tjenstemännens enkor och oförsörjda
barn, och var alldeles icke fråga om (jenslemännen sjelfva, emedan
de pensioneras af Banken, när de upnått den derför bestämda åldern.
Detta är icke någon förmån ensamt för Bankens tjenstemän,
ty samma förmån gäller för Statens tjenstemän, hvilka komma på
indragningsstat, när de upnått en viss ålder, af 65 å 70 år, hvilket
är samma ålder som för Bankens tjenstemän är föreskrifven och
Statens embetsman bidraga icke heller något dertill. Jag känner
icke huruvida en person, som har pension på indragningsstat, i händelse
han begär ett ärerörigt brott, får behålla sin pension; men
Oen 16 Augusti.
265
icke finnes del något skäl för Staten och således icke heller för R.
St. alt pensionera en brottsling. Det är hårdt för Ijensteraannens
familj, men hvarföre tager han sig icke till vara för att begå ett
sådant brott, hvarigenom han störtar sig sjelf och sin familj i elände.
Icke bör Staten bidraga till hans underhåll då han icke afhåller sig
från ett sådant brott. Jag kan således icke annat än fortfara i min
anhållan om bifall till betänk.
BankoUtsk:s förevarrde mern. blef uppå härefter framstäld propos.
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 14 och 15 dennes
på bordet lagde mern. JN:o 75, ang:de vissa föreskrifter i Bankoreglementets
5:te artikel.
Föredrogs Const.Ulsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
N:o 28, med voter:spropos:r ronde det uti Const.Utsk:s mein.
N:o 11, afgifna förslag om val af Ordf:de i Utsk. och andre delegationer
af R. St.; och
N:o 29, med voter:spropos:r rör:de Const.Ulsk:s uti dess
mern. N:o 16 afgifna förslag till ändring i 49 § Riksd.Ordn. och
56 § R.F., ang:de motioner.
R. o. Ad. godkände de i dessa mern. framställda volenspropostr.
Vid föredragit, af StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mein. N:o 313, med förslag till sammanjemkning eller voter:spropos.
, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut; ronde StatsUtsk:s
utlåt. N:o 263, ang:de anslag till inköp af en Kansli-rådet
Krutmeijer tillhörig gravyrsamling, godkände R. o. Ad. den i delta
mern. föreslagna votens-propos.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk.-s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 314, i anledn. af erhållen återremiss
ä utlåt. N:o 269.
Vid föredragning af StatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda mein. N:o 315, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o
274, ang:de bildandet af en fond till understöd för afskedade folkskolelärare,
yttrade sig
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Utsk. för sitt tillstyrkande
i detta mern. icke anfört några andra skäl, än de, hvilka redan
vid ärendets förra behandling af R. o. Ad. tagits i öfvervägande,
så får jag hemställa huruvida icke R. o. Ad. äfvenledes ville
anse sig böra vidblifva sin, vid ålerremissen af det förra betänk, i
ämnet, uttryckta åsigt, att nemi. Utsk:s förslag i detta afseende icke
266
Den 16 Augusti.
kan anlagas. Jag får vördsamt hemställa att R. o. Ad. behagade
afslå Utsk:s i mern. N:o 315 gjorda förslag.
Efter först till bifall framställd men med nej besvarad propos.,
afslog R. o. Ad. Utsk:s ifrågavar:de under N:o 274, afgifna och i
mern. N:o 315, vidhållna utlåt.
Föredrogs och lades till handlingarne SlatsUtsk:s nedannämnde
i gårdagens plenum på bordet lagde mera.:
N:o 316, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 276,
i fråga oiji nedsättning uti eller befrielse från arrendet å indragne
bostället Astorp,;
N:o 317, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 283,
ang:de begärd afskrifning och restitution af anmärkms-medel, ådömde
Fältkamereraren P. LJ. Arell; samt
N:o 318, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 290,
ang:de väckt fråga om afskrifning af en upbördsbrist hos numera
aflidne kronofogden J. M. Huss.
Föredrogos och biföllos SlatsUtsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagde nedannämnde utlåt:n och mern.
N:o 319, i anledn. af väckt motion, ronde sättet för komplettering
af vakanle nummer vid Hästjägare-korpsen och Fältjägarereg:tet
i Jemtland;
N:o 320, i anledn. af återremisser å utlåt. N:o 194, ang:de
ytterligare understöd för Enke- och pupill-kassan vid Riksg:skont.
; samt
N:o 321, ang:de föreslagen lindring i betalningsvilkoren för
det till upbyggande af Stiftskyikan i Hernösand beviljade lån.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Frih. Cederström, Rud., Stats- samt
Allm. Besv.- o. Fkon.Utskms i gårdagens plenum första gången på
bordet lagde utlåtm:
N:o 48, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de den tillökade
ordinarie soldat-roteringen i riket; och
N:o 49, i anledn. af erhållen återremiss af Utskrns betänk.
N:o 18, ang:de väckte förslag till en förändrad organisation af landtförsvaret.
Föredrogos och lades till handlingarne Stats- och BankoUtsk:ns
i gårdagens plenum på bordet lagde meni.:
N:o 50, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt N:o 20; och
N:o 51, ang:de RiksShns beslut i anledn. af betänk. N:o 35.
Den 16 Augusti.
267
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms
i gårdagens plenum på bordel lagda utlåt. N:o 52, i anledn. af väckte
frågor om indragning af Biskops-embetena, reglering af Biskoparnes
löner samt de af dem innehafvande prebendepastorals förseeude med
egna Kyrkoherdar m. m.
Föredrogos och biföllos LagUtskis i gårdagens plenum på bordet
lagde betänk:n:
N:o 46, i anledn. af väckt motion, att 1 § af 9 kap. Ä.B.
måtte tillökas med ett nytt stadgande för bestämmande af hvad egendom
i boupteckningen bör uptagas och värderas; och
N:o 47, i anledn. af väckt motion, ang:de Kronofogdes och
Landtmälares rätt att såsom rättegångsfullmäktige begagnas.
Vid föredragning af LaglTtskcs i gårdagens plenum på bordet
lagde betänk. N:o 48, i anledn. af väckt motion om ändring i lagens
stadgande om tiden då hemman å landet och bus i Staden
skola aflrädas, yttrade sig:
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då LagUtsk. först så
sent pä riksdagen bar kommit att behandla ifrågavar:de motion, skulle
det vara utan ändamål att vilja vid denna tidpunkt dermed sysselsätta
Ständerna, helst vigtigare ämnen taga deras lid i anspråk. Jag
får således inskränka mig till alt för denna gång tillstyrka att det
mätte få förblifva vid hvad LagUtsk. i sitt betänk, uttryckt.
Frih. Cederström, Rud.: I hvilken tidpunkt af riksdagen
förevande fråga än mätte hafva förekommit, skulle jag för min del
icke hafva kunnat annat än tillstyrka bifall till LagUtsk:s hemställan
i detta fall, icke allenast på grund af den motivering, Utsk. för sin
hemställan anfört, utan äfven på grund derutaf, alt motionären, enl.
min tanke, misstagit sig derutinnan, att, efter bans förmenande,
icke någon olägenhet skulle upkomma af den förändring, han föreslagit
: ”att dagen för afflyttning från jord och hemman å landet
bestämmes till den sista dagen i Mars månad” etc. Vid d. 14
Mars är oftast slädföret hjelpligt, den sista Mars icke så; ej heller
äro kommunikationerna till sjös då ännu öpnade. I dessa förhållanden
anser jag en tillräcklig grund ligga derför att motionärens
förslag i delta hänseende bör afstyrkas och torde afslås. Hvad åter
beträffar att flyttningsdagen i stad skulle förändras till samma dag
som för flyttningen på landet varder bestämd, så finnér jag deremot
åtskilliga andra talande skäl; men måhända är äfven i detta hänseende
LagUtskis betänk, fullt tillräckligt, sa ali något vidare ej derom
behöfver yttras. Jag anser således icke alt, såsom Hr Gr. Mörner
i sitt nyss afgifna anförande tycktes åsyfta, den tydning bör gifvas
åt R. o. Ad:s beslut i denna fråga, såsom ville R. o. Ad. vid detta
betänk, låta bero, blott för att icke föranleda tidsutdrägt. Jag gillar
för min del betänk.
268
Den 16 Augusti.
Gr. Mörner: Jag får bedja R. o. Ad. om ursäkt för ali jag
icke alldeles kan låta bero vid hvad, som hittills blifvit yttradt. Då
det förklarande, jag nyss tog mig friheten afgifva, icke befunnits
tillfylleslgörande, måste jag utbedja mig att få gifva skäl för den
åsigt som föranledt motionen. Jag får då lill den siste talaren hemställa
blott det förhållande, om icke, i händelse han skulle afflytta
från landet till stad, och hade rättighet alt tillträda sina rum i staden
den 1 April, men nödgades lemna sin bostad på landet d. 14
Mars, det skulle vara honom olägligt att perdurare snb jove frigido
från d. 14 Mars till d. 1 April. Detta camperande under bar
himmel skulle kanske äfven för den värde talaren vara mindre angenämt.
Hvad vidare angår förhållandet med slädföre!, d. 14 Mars,
så kan det möjligen vara att påräkna för Wermlands innevånare,
men alldeles icke uti åtskilliga andra orter, såsom t. ex. i Skåne,
der man sällan d. 14 Mars har att förvänta något bastant slädföre.
Således är förhållandet i olika orter betydligt olika; men den hufvudsakligaste
olägenheten ligger onekligen deruti, att det till följd
af de olika flyltningstiderna upstår perioder, då man icke utan serskild,
extra kostnad, skulle få tak öfver hufvudet, — en olägenhet,
sora under nuvande förhållanden kan komma alt mera och mera
göra sig märkbar i samma mån, som ombyte af bostäder i allmänhet
oftare inträffar. Med tiden borde nog en jemkning af förhållandet
blifva nödvändig.
R. o. Ad. biföll LagUtsk:s förevande betänk N:o 48.
Fredrogs LagUtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda betänk.
N:o 49, i anledn. af väckt motion om ändring i 21 kap.
3 § R.B.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är äfven en af de
olycklige motionärer hvilkas motioner blifvit afstyrkta af LagUtsk.,
som behandlat denua fråga mycket juridiskt, del kan icke nekas,
men till hvad praktisk nytta, det lemnar jag derhän. Då emedlertid
det nu är nära riksdagens slut och det alldeles icke lönatmödan
alt söka få någon förändring i nuvar:de lagstadganden i afseende
på så beskaffade skuldfordringar, får jag taga samma utväg
som Gr. Mörner, att nemi. underkasta mig mitt öde. Afsigten hade
likväl varit den, alt alla de små auklionsfordringar, som f. n., då
de utsökas genom lagens hand, gå till mångfaldigt det belopp som
sjelfva skulden varit, skulle undvikas, och på auktioner icke något
försäljas till andra köpare än dem som kunna kontant betala sina
inköp.
LagUtsk:s förevande betänk, blef af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs och bifölls LagUlsk:s i gårdagens plenum på bordet
lagda betänk. N:o 50, i anledn. af väckt motion om bestämmande
af vissa dagar för ut gifvande af domar och utslag i Hof-rätt och
Rådslufvu-rält.
Den 16 Augusti.
269
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, oell Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, LagUlsk:s
i gårdagens plenum första gången bordlagda utlåt. N:o 51,
i anledn. af gjorde anmärkmr mot Ulsk:s i 3:dje punkten af dess
under N:o 25 afgifna betänk, framslälldta förslag till förordning om
vissa bestämmelser i afseende på fullföljden och behandlingen af mål
i Hof-rätt.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., nemi. från
Stats-U tskottet:
N:o 322, i anledn. af verkställde omröstningar, ang:de åtskilliga
bevillms-frågor;
Banko-Utskottet:
N:o 76, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i 4:de
artikeln af Banko-reglementet;
N:o 77, ang:de föreskriflerne i 1, 5, 6 och 7 afdelnme utaf
Banko-reglementels 6:te artikel;
N:o 78, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter uti
8:de artikeln af Banko-reglementet;
N:o 79, med förslag till instruktion för R. St:s Revisorer öfver
Bankodiskont-verket samt Lånekontoren i otterne;
N:o 80, med förslag till ansvarighetslag för de af R. St. förordnade
Direktörer för Lånekontoren i orterne;
N:o 81, om kungörande af åtskilliga föreskrifter i Bankoreglementet.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottet:
N:o 133, i anledn. af RiksStms olika beslut, ang:de Utsk:s
utlåt. N:o 131, i fråga om förändring af mått mål och vigt samt mynt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 12 f. m.
In ödem protocolli.
Albert Munck.
aro
Den 18 August».
Måndagen den 18 Augusti 1851.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 13 prot.-utdr. för d. 16 dennes, pleniprot. för d.
5. sistl. Juli f. m., samt nedannämnde från Exped.Ulsk. inkomne
förslag till R. St:rs underd. skrivelser till K. M.t
N:o 169, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStateris
Fjerde hufvudtitel:
N:o 170, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Femte hufvudtitel:
N:o 171, aug:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Sjette hufvudtitel;
N:o 172, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Sjunde hufvudtitel; och
N:o 173, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Ättonde hufvudtitel.
Då härefter till justering anmältes Exped.Utskrs under N:o 174,
afgifna förslag till underd. skrifvelse, ang:de regleringen af utgifterne
under RiksStatens Nionde hufvudtitel, yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då 3:ne RiksStånd sistl.
plenidag fattade beslut i anledn. af StatsUtsk:s tillstyrkande att pä
allmänna indragningsstat upföra 9 stycken tjenstemän, hvilka f. n.
af Militie-Boställs-kassans tillgångar åtnjuta pensioner, så har Exped.-  Utsk. i nu afgifna skrifvelse-förslag icke kunnat intaga detta R. St:s
beslut; men det torde likväl vara nödvändigt att det inflyter uti
ifrågavande skrifvelse, enär desse tjenstemäns pensioner upgå till en
summa af 3,510 rd:r 16 sk., hvarigenom någon rubbning sker i de siffror,
som på RiksStaten skola upföras, och äfvenledes torde det vara nödigt
i den underd. skrifvelse, som nu skall afgå, införa skälet till
detta R. St:rs beslut. I anledn. af denna mellaukommande händelse
behagade R. o. Ad. finna att Exped.Utsk:s förslag till skrifvelse
bör återremitteras. Ett tillägg uti redaktionen och siffrorne
skulle visserligen här kunna af mig föreslås, men då jag icke kan
ega anspråk på alt R. o. Ad. samt sedermera de öfriga Stånden
skola hafva så stort förtroende till en enskild representants framställning
alt de skulle vilja endast på mitt förslag besluta en sådan
ändring af ordalagen och siffrorne i Exped.Utsk:s förslag så
anhåller jag om återremiss, på det att Utsk. måtte komma i tillfälle
att göra det nödiga tillägget, hvilket tillägg i StatsUtsk:s afgifvande
förslag öfver Statsbristsummans bestämmande och de sammanhang
dermed egande beräkningar kommer att intagas.
Den 18 Augusti. 271
R. o. Ad. biföll återremiss af ifrågavande skrifvelse-förslag
N:o 174.
Justerades Exped.Utsk:s under N:o 175 afgifva förslag till underd.
skrifvelse, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande
LandtförsvarsDepart:tets handläggning.
Efter upläsning af Exped.Utsk:s under N:o 176 afgifna förslag
till underd. skrifvelse, ang:de extra anslag lill föremål, tillhörande
SjöförsvarsDepart:tets handläggning lades detsamma på bordet, uppå
derom af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och Gr. Mörner, Carl
Göran Detlof, gjord begäran.
Vidare uplästes till justering och godkändes följande från Exped.
Utsk. inkomna förslag till R. St:s underd. skrivelser till K. M.
N:o 177, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande Civil-Depart:tets
handläggning;
N:o 178, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande FinanceDepart:tets
handläggning;
N:o 179, ang:de de uti ordinarie räntan ingående persedlars
omsättning och förenkling m. m.; samt
N:o 180, ang:de uplåtande till Domkyrkan i Calmar af arrendeinkomsterne
utaf jordlägenheter tillhörande Calmar f. d. fästning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att sedan R. o. Ad.
d. 12 dennes beslutat, att Exped.Utsk:s under N:o 147 afgifna förslag
till underd. skrifvelse, ang:de Öresundska tullafgiften för Svenska
fartyg, skulle tills vidare hvila på bordet, hade nu ankommit prot.-  utdr. af d. 16 dennes, som utvisade att, vid föredragning af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s mern. N:o 132, Utsk:s till BorgareSt. ställda
inbjudning till instämmande i R. o. Ad:s samt PresteSt:s i fråga om
nämnde tullafgift fattade beslut, blifvit antagen, hvadan H. Ex. finge
hemställa om icke R. o. Ad. funne alt hinder för justeringen af
berörde skrifvelseförslag icke numera mötte.
Ropades ja, hvarefter Exped.Utsk:s skrifvelseförslag N:o 147,
föredrogs till justering och godkändes.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv.-o. Ekon.Utsk:s d. 15 o.
16 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 48, i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse, ang:de den tillökade ordinarie Soldatroteringen. i riket.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag har emot delta
de sammansatta Utskms beslut reserverat mig på den grund, att jag
anser det sednare tillägget uti Utskms betänk., som rörer dé oroterade
hemmanens rättighet att för all framtid få erlägga ständig rotevakans-afgift,
hafva tillkommit emot grundlagens föreskrifter, erne
-
272
Den 18 Augusti.
dan icke sammansatta Utsk:n varit befogade, pä grund af den propos.
K. M. i ämnet afgifvit, alt göra ett så beskaffadt tillägg, som nu
skett. K. M. bär nemi. afgifvit Sin nåd. propos. för att till R. St.
öfverlemna, att af dem granskas och godkännas, de ifrågavande roteringsverken
för de län, hvilka här äro upräknade. Såvida R. St.
bade funnit sig föranledda alt, med afseende å denna granskning,
göra någon serskild motion, hvilket jag för min del icke tror dem
ega rätt till, så borde de likväl hafva inkommit med serskild skrifvelse
derom, hvaruti uttrycktes den önskan, att R. St. för deras del
hade velat hafva en imaginär lindring för de ifrågavande hemmansegarne.
Delta har likväl icke skett. Jag vet icke om, på sätt framställningen
här blifvit gjord, det skall anses såsom ett serskildt villkor,
vid godkännandet af de ifrågavande roteringsverken eller om
det är en framställd önskan dervid, men emedlertid hafva de sammansatta
Utsktn sammanbundit godkännandet med denna önskan eller
villkor. Jag tror alt denna fråga icke hör hit och att om Stånden
velat dermed framkomma, det icke bort ske på detta sätt, men om
det skall innefatta ett villkor för antagande af roteringsverket, så
anser jag det vara ett ingrepp i K. M:s rättigheter, att bestämma
om huruvida en eller flere rotar, som äro indelte till ordinarie rotering,
sedan indelningen blifvit verkställd, skola betala vakans-afgift
eller utgöra effektiv rotering. Jag anser nemi., att det är K. M:s
obestridliga rätt, att ensam bestämma detta, och utan R. St:s hörande,
hvadan det efter mitt förmenande är öfverflödigt alt inför denna uplysta
församling närmare redogöra för orsakerna, hvarföre detta tillägg
är både obehöfligt och onyttigt. Jag får derföre vördsamt till
R. o. Ad. hemställa, att R. o. Ad. läcktes, med gillande af hvad
de sammansatta Utskm hafva beslutat i den första punkten af detta
betänk., afslå den andra, som börjar med orden: ”Likväl icke förr”
och slutar med orden: "till K. M. aflåta underd. skrifvelse i ämnet”;
och får jag hos Hr Frih. o. Landtm, vördsamt anhålla om
propos. derpå.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Jag är redan i mycket
förekommen af Frih. Klinkowström uti hvad han yttrat rohde ifrågavande
ämne, men jag anhåller likväl vördsamt att få dertill lägga
några ord.
Det är nogsamt kändt af R. o. Ad. att hela roteringsverket i
vårt land hvilar pä 1683 års författning, hvilken författning sedermera
har blifvit stadfästad af efterkommande R. St. Denna författning
bestämmer att krono-, skatte- och frälsejord skulle roteras,
och icke allenast vid det tillfället utan äfven sedermera, när i en
framtid sådane lägenheter kunna upkomma, och under denna benämning
erhålla samma egenskap som den äldre roterade jorden.
K. M. har nu, efter flera nåd. skrifvelse!' och efter flera R. St:s
beslut, låtit verkställa roteringsverket och roteringslängder äro uprättade
för alla länen utom för Stora Kopparbergs län, hvarest storskiftes-förrättningarne
ännu icke blifvit afslutade. Som emedlertid
dessa tillkomna rotar, hvilka äro 293 hela rotar, samt 54 och något
bråk
Den 13 Augusti.
283
bråk andra rotar, som äro spridda i åtskilliga trakter inom länen och
således voro svåra alt sammanföra till bestämdt rote-antal, måste
betraktas på enahanda sätt som den redan varande roteringen, grundad
på 1683 års författning, kan det icke på något sätt bero af
R. St. att bestämma huruvida dessa rotar skola betala vakansafgift
eller effektifl roteras, ty de äro i samma predikament, som de föregående
rotarne i landet. Jag finnér således att Utskin hafva något
öfverskridit sin rättighet, då de föreslagit R. St., att besluta, att de
tillkomne rotarne, icke allenast de styckade utan äfven de hela, skulle
hädanefter utgöra bestämd rotevakans-afgift. Då jag således finner,
att det af Utsk:n föreslagna beslut verkligen skulle ingripa uti
K. M:s beslutande rätt, så synes mig, att de nu tillkomne rotarne,
som äro af samma beskaffenhet med de s. k. indragna rotarne vid
reg:tene, hvilka K. M. tillförne ålagt alt betala en vakans-afgift,
äfven kunde af K. M. åläggas att antingen upsätta manskap eller
betala vakans-afgift. Jag finnér således alt den sednare delen, af
Utsk:ns behandling af frågan är alldeles öfverflödig och får derföre
till R. o. Ad. hemställa att den ifrågavande skrifvelsen måtte afslås.
Hr Hjärne, Harald: Jag har inom Utsk:n i afseende på
huruvida denna fråga der blifvit grundlagsenlig! behandlad eller icke,
varit af olika tankar med den förste värde talaren. Han har sagt
alt R. St. icke egde grundlagsenlig rätt att i denna fråga besluta
huruvida alla eller någon del af de nya rotarne skulle åläggas upsätlande
af soldat eller betala vakans-afgift. Jag får dervid erinra,
alt det nya roteringsverk, som nu är i fråga att af R. St. stadfästas,
är något, som förut icke funnits till. Detta har icke sammanhang
med det gamla indelningsverket. Det har icke annan beröring dermed
än hvad sjelfva principen af rotering beträffar, men det är
en fullkomligt ny åtgärd, som icke står i något beroende af de stadganden,
som 1686 års indelningsverk innehåller. Jag kan icke bestrida
och har aldrig bjudit till att bestrida K. M:s rättighet att, i
afseende på det hittills varande gamla indelningsverket tillåta rotarne
att vara vakanta emot erläggande af vakans-afgift eller ålägga dem
upsättande af effektiv soldat; men i fråga om de nya rotarne finnas
nu i detta ögonblick inga stadganden, intet indelningsverk, utan det
är just nu fråga om att lagstifta derutinnan och det kan icke bestridas
att R. St. om de så för godt finna, ega full rättighet att afslji
hela det arbete, som K. M. nu har framlagt, och då kan man väl icke
heller säga, att R. St. af grundlagen äro förhindrade att fatta det
beslut, ronde K. M:s nådiga propos. i ämnet, som de finna nyttigt.
Det är på denna grund, som jag har ansett, att de skäl för ett afslag,
som här blifvit anförda, i afseende på grundlagens efterföljd
icke kunna verka. En annan fråga är huruvida man vill tillstyrka
att vakans-afgift skall få erläggas eller icke, eller om man vill öfverlemna
till K. M. att det må på Honora bero, såsom vid det gamla
indelningsverket, om soldaten skall upsättas eller icke. Jag har sagt
i Utsk:n och uprepar det här, att jag är fullkomligt öfvertygad derom,
att K. M. icke kan vara i okunnighet om alt den tunga, som kom9
H. 18
284
Den 18 A ugusli
-
mer att åligga (le nya roterade hemmanen hillver effektivt större,
än den, som åligger de gamla. Det är af det skälet jag tror att
K. M., dä Han tillika finner all det här endast är fråga om 150
man för hela Sveriges rike, hvarmed arméen skulle komma att tillökas,
i händelse icke vakans-afgift skulle erläggas förde nya rotarne,
skulle anse denna ökade styrka af arméen icke motsvara den tyngre
börda, som dessa nyrolerade hemman skulle få vidkännas i följd af
den nya roteringen och dä tror jag icke heller att K. M. skulle
hafva någonting deremot, alt 11. St. ullryckt sin tanka i detta fall.
Det är af det skälet, som jag biträdl Utskins tillstyikande och nu
anhåller om R. o. Adis bifall dertill.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Lika med den siste
värde talaren skulle jag tro att då denna fråga är till R. St:s
granskning öfverlemnad, det äfven måste vara R. St:s rättighet
alt öfver densamma meddela sitt yttrande, och att detta icke
nödvändigt måste utfalla såsom ett ovilkorligt antagande af det
upgjorda nåd. förslaget. Grundlagen ställer äfven indelningsverket
under K. M:s och R. Stis gemensamma garanti. Deremot
måste jag skilja mig ifrån den värde talaren derutinnan, att Utskis
förslag skulle kunna anses åsyfta att införa ett tredje slags rotering
i landet, utom den ordinarie roteringen, som sedan längre tid tillbaka
funnils, och den extra roteringen, som år 1810 beslöts. Jag
kan icke finna alt den ifiågasatta tillökade roteringen är af annat
slag, än den ordinarie roteringen, men det ligger i sjelfva beskaffenheten
af den tillökade roteringen att den i åtskilliga hänseenden
måste annorlunda behandlas, än den äldre. När den gamla roteringen
inrättades, togos alla lägenheter, som funnos inom provinsen,
på en gäng i betraktande och sammanfördes till rotar pä sätt som
tjenligast syntes vara. Nu har man gjort en efterskörd inom de serskilda
provinserna af sedermera tillkomna lägenheter, hvilka undgått
den förra ordinarie roteringen. Af delta förhållande är äfven en
gifven följd, att en stor del af dessa lägenheter, hvilka i den nya
roteringen ingått, måste hafva ett spridt och, från hvarandra aflägset
läge. Detta visar äfven roterings-längderna, och Dtskms betänk,
nplyser också alt, lill följd af K. M:s nåd. beslut, och den för roterings-kommissionen
utfärdade instruktion, en del rotar blifvit uptagne
såsom styckade för att, på sätt äfven den nådiga proposin
utmärker, utgöra ständig vakans-afgift, hvaremot andra åter, blifvit
ansedda, såsom hela rotar, och skola, enl. föreskrifterna för roteringsverket,
utgöra effektiv rotering. Då nu, vid jemförelse emellan
de inom olika län upgjorda roteringsverk, det visar sig att Landshine
i de serskilda länen utgått ifrån olika principer så att, t. ex. Landhin
i Skaraborgs län uptagit 100 J § 5 styckade rotar, men deremot i
andra provinser, endast det bråktal, som på hela summan inom
provinsen upstått, sedan man vid sammanräkningen fått det, för
hvarje ort bestämda, skattetal, antecknats såsom styckad rote.
Afdeln. inom de sammansatta Utskin hade åsyftat en förmedling
emellan de olika åsigter, som ledt till en olika tillämpningen af författningen,
och en sådan förmedling torde äfven vara af billighet
påkallad. Det är klart att en rote, som består af hemmansdelar,
Den 18 Augusti.
285
belägna pä vidt spridda håll från hvarandra inom olika socknar och
t. o. m. inom olika härader, har vida svårare, än andra, att utgöra
effektiv rotering, såsom förhållandet skulle blifva om den som hade
stamroten skulle från de öfrige uptaga bidrag och dervid kunde få
göra resor på 6, 7 å 8 mil eller kanske mera. För afhjelpande
häraf hade också afdelmn föreslagit ”att de uti längderne öfver
den tillökade nya soldalroteringen intagna hemman och lägenheter,
hvilka blifvit såsom hela rotar upförde, ehuru de äro uti olika socknar
eller härader på betydligt afstånd från hvarandra belägne, skola, så
länge de fortfara att vara indelade uti sådane för utgörande af effektiv
rotering olämpliga rotar, lika med de uti roteringslängderne antecknade
styckade rotar hållas vakanta med förbindelse för hemmansinnehafvarne,
att fortfarande, så i krigs- som fredstid utgöra rolevakans-afgifl”.
Denna inskränkning, som visserligen, jag medgifver
det, kunde vara öfverflödig:, är likväl för alla dem, hvilka ärendet
angår, lugnande och tillika för det allmänna oskadlig, enär det förbehåll
är gjordt att om, genom en förändrad reglering, hemmanen
skulle komma att indelas i andra rotar, inskränkningen skulle bortfalla.
Denna rättelse torde äfven vara af behofvet påkallad, för att
icke göra den uya roteringen tyngre än den gamla; men jag har
icke kunnat instämma deruti alt de, bland de nya rotarne, som t. ex.
bestå af en enda gård eller af byar, som äro så stora, att de äro
upskallade till flere hela rotar, skola, oaktadt lämpligare belägenhet
icke kan uttänkas, hafva sig för alla tider tillförsäkrad rättigheten
att utgöra vakans-afgift. Jag har derföre icke heller kunnat instämma
uti den af Utskms pluralitet beslutade mening; men att, på sätt
föregrde talare föreslagit helt och hållet borttaga den sisla delen af
betänk, och endast bifalla den första, skulle jag tro vara mindre
formenligt, då sjelfva förslaget innefattar ett helt och det kan jag
således ej annat än för min del ödmjukeligen afstyrka med hemställan
att R. o. Ad. ville återremittera betänk.
Hr af Dalström; En värd talare har yttrat, att han anser R.
St. i denna fråga hafva rätt att besluta derom huruvida rotar skola
betala vakans-afgift eller upsälla manskap. Han har egentligen icke
anfört några andra skäl dertill än hvad billigheten tycktes fordra
emedan han har yttrat, att dessa nya rotar skulle komma att vidkännas
större besvär än de gamla rotarne. Jag finner väl att billigheten
något talar för den saken, men kan icke ingå derpå, att R.
St. för sin del i detta afseende skola något besluta, då den jord,
som nu har blifvit roterad, är af samma natur, som den gamla
förut roterade jorden nemi. kronoskatte och frälsejord och den nya
roteringen har blifvit verkställd efter samma grunder, sorn den gamla
af år 1683, hvilka är både af R. St. och K. M. fastställde, och sedermera
af efterkommande R. St. och K. M., såsom jag förut nämnt
blifvit flerfaldige gånger godkände. Jag anser således alt någon beslutande
rätt för R. St. i denna sak icke kan ifrågakomma och att
således Utskm icke heller bort föreslå en skrifvelse, för att gifva K.
M. tillkänna detta beslut af R. St. Måhända fordrade billigheten
18*
28 (i
Den 18 Augusti.
en sådan ålgård att vakans-afgift skulle komma att erläggas af de
nyroterade hemmanen, men dä skulle i det fallet R. St. till K. M.
frambära en underd. önskan i sådant afseende och icke framställa
den såsom ett af R. St. fattadt beslut. Jag skulle likväl tro att
äfven detta vore öfverflödigt, emedan K. M., ifrån den ståndpunkt*
som Han innehar i samhället, ganska säkert finnér hvad som är
förmånligast icke allenast för försvarsverket utan äfven för alt lätta
roteringstungan.
Hvad åter beträffar Gr. Mörners yttrande att så väl spridda
rotar som de som ligga aflägse från stamroten skola befrias ifrån att
upsätta karl och i stället erlägga vakans-afgift, så talar visserligen
billigheten derför, men jag skulle likväl tro, att det icke derföre
vore rätt af R. St. att ingå till K. M. med ett fattadt beslut derom,
utan är öfvertygad att K. M. säkerligen behjerta!- de spridda rotarnes
belägenhet och det onus, som skulle drabba dem.
Jag kan således icke annat än fortfarande yrka att den sednare
delen af Utskms föreslagna åtgärd i afseende på denna fråga måtte afslås.
Frih. Klinkowström: Sedan Hr af Dalström nyss haft ordet
och genmält några inkast, som blifvit gjorda af tvenne talare, så
behöfver jag icke tillägga många ord.
Jag tror att Gr. Mörner har med nog lifliga färger utmålat de
olägenheter, som skulle upstå för de nyroterade hemmanen, om dem
skulle påläggas effektiv rotering. För öfrigt veta vi mycket väl att
det gamla roteringsverket eger ungefärligen lika beskaffade skyldigheter
som dessa nya rotar få sig ålagda, nemi. att det utgöres dels af
stamrotar dels af hjelprotar, hvilka äro belägna på större eller mindre
afstånd ifrån stamroten och utgöra sina utlagor till densammas underhållande.
Jag tror icke att någon större olägenhet här skulle
komma att ega rum, och hvad serskildt angår dessa små spridda
rotedelar, som skulle komma alt ingå i roteringsverket, så skulle
de komma att betala rotevakans-afgift, och när man vet, att denna
rotevakans-afgifl bör författningsenligt sättas så högt att den fullt
motsvarar den tunga, som i följd af effektiv rotering drabbar rotehållare,
så kan man deraf sluta, att bördan icke blefve stort mera
tryckande om dessa rotar skalle utgöra effektiv rotering. Således
finner jag deruti icke något synnerligen vigtigt skäl att förändra det
af K. M. afgifna förslaget.
Man har sagt, att om delta roteringsverk derigenom nu skulle
bifallas, så skulle tre slags indelningsverk upkomma. Detta är icke
förhållandet och jag tror icke alt man härvid något befarar, hvadan
jag anhåller alt R. o. Ad. ville helt enhelt bifalla det föreslagna
roteringsverket och får vördsamt hemställa alt propos. måtte framställas
till bifall af håde den första och andra punkten. För öfrigt
har jag ingenting alt tillägga.
Hr Hjärne: Jag har i sjelfva saken intet att tillägga till mitt
förra yttrande, ty jag tror att ett skäl vinner intet derpå alt man omkläder
orden, hvarmed det framställes. Jag har talat om, att bördan
för de nyroterade skulle komma att kännas tyngre än för de gamla
rotarne. Detta är mitt skäl och jag har framställt det i få ord;
men jag har begärt ordet i anledn. af en föreg:de talares förslag
Ben 18 A u g n s l i1.
287
alt, då han tycktes till en del vara af den åsigten alt R. St. icke
egde grundlagsenlig rätt alt besluta, R. St. likväl skulle ingå till K.
M. och framställa ”en underd. önskan” i detta fall. Jag får då
säga att jag för min del har inom Ulskm fästat så litet vigt vid detta
förslag att jag icke ansett nödigt alt väcka detsamma, men då det
väcktes, så ansåg jag äfven att jag äfven kunde lemna min röst deråt
med tillkännagifvande, alt jag trodde R. St. hafva rätt att aflåta en
sådan skrifvelse; men vill man nu omkläda detta beslut i en annan
form och framställa en underd. önskan till K. M., så tror jag alt
det skulle hafva ungefärligen samma effekt som om man beslutade
den föreslagna skrifvelsen. Jag tror att K. M. har samma åsigt af
saken. Man skulle visserligen vinna samma ändamål om R. St.,
stadnade i det beslut, att till K. M. framställa sin underd. önskan
att man måtte tillämpa stadgandet på det ifrågavande sättet;
men jag yttrar ännu en gång, jag bestrider att R. St. icke
skulle ega rätt alt grundlagsenligt härutinnan besluta. Jag går så
långt att jag tror, att de värde talare, som här velat säga, att K.
M. ensam kunnat besluta i en sådan fråga, derutinnan gå längre
än K. M. Sjelf, ty jag är öfvertygad alt om någon af Konungens
rådgifvare deltog i denna diskussion, så skulle hans yttrande bestämdt
öfverensstämma med hvad Utskms majoritet har yttrat i afseende
på beslutet. Grundlagen är i delta fallet ganska tydlig, att alla
roleringsfrågor skola behandlas gemensamt af K. M. och R. St.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: I afseende på hufvudfrågan,
nemi. huruvida R. o. Ad. nu bör godkänna de förenade
Utskms beslut att gilla de af K. M. framstäldta förslag till roteringsverket
i afseende på de i utlåt, upgifna länen, så lärer det icke
kunna bestridas, åtminstone bestrides det icke af mig, att det är
Ständernes rättighet att gilla eller ogilla hvad K. M. i den vägen
har framställt, men om den första punkten gillas, så lärer väl häraf
blifva en nödvändig följd att denna rotering skall på något sätt användas
försvarsverket till godo. Detta skulle jag för min del icke
kunna tillstyrka att bestämma’ på annat sätt än att K. M., sedan
hufvudsaken blifvit bifallen, inkommer lill nästa R. St. med ett förslag
om dessa rotars fördelning på de serskildta reg:tene vare sig i
form af vakans-afgift eller i form af effektiv rotering på det sätt,
som, efter sig företeende omständigheter, K. M. kunde finna Sig befogad
att föreslå. Då inträder återigen R. St:s rätt att pröfva och
gilla hvad K. M. i detta afseende föreslår. Vid denna riksdag
har redan ett likartad förhållande egt rum, ty K. M. har
framställt till R. Sl:rs pröfning, ett förslag till ny rotering för Jemtland.
Det är sannt, att den hufvudsakligen har gått ut på nedsättning
af provinsens förra rotering, men derjemte har äfven en be
tydlig
del förut oroterad jord blifvit indelad till rotering, och i K.
M:s förslag ingick äfven hvilka rotar af förut oroterad jord, som i
den nya roteringen skulle sälta upp manskap och hvilka som skulle
betala vakans-afgift. Således har i det fallet vid denna riksdag inträffat
detsamma, som vid nästa riksdag blifver en följd, om den
nu af K. M. proponerade roteringen blir öfver hela riket antagen,
hvarföre jag för min del anser det temligen likgiltigt, huruvida den
288
Den IS Augusti.
2:dra punkten står qvar eller icke. Jag skulle dock tro, att R. St:s
åsigt i detta afseende lämpligen uttrycktes i form af en önskan, efter
det beror af bägge Statsinakterue att slutligen afgöra huru resultatet
skall blifva.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad yttrade II.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, del lian, enl. derom gjord begäran ansåg
sig böra framställa proposme punktvis och derföre nu finge hemställa
om R. o. Ad. bifölle hvad i första punkten af förevar, utlåt,
blifvit tillstyrkt.
Ropades ja.
Då sedermera H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
Utskms i 2:dra punkten af utlåt, gjorda tillstyrkande, ropades
ja och nej, hvarjemte
Gr. Sparre, Erik anmälde sig och yttrade:
Då Konungens rådgifvare här förklarat, alt han för sin del icke
ansett en sådan skrifvelse, som den andra delen af Utskms förslag
innefattar, på något vis innebära något grundlagsvidrigt eller stötande
om den innehåller att R. St. blott uttrycka en underd. önskan, så
tager jag mig friheten anhålla, alt i enlighet med hvad flere talare
här yrkat, proposm må framställas derpå att R. St. må till K. M.
frambära en sådan underd. önskan.
Frih. Klinkowström: Jag kan icke undertrycka min förvåning,
alt Gr. Sparre, sedan diskussionen i sak är förklarad vara slut,
likvist gör hemställanden och förslag lill underd. skrifvelser, och anser
jag för min del proposma böra lyda såsom förslaget innehåller, hvarom
jag äfven under diskussionen anhållit.
Gr. Sparre: Den framställning jag nu gjort, är gjord förut,
om jag mins rätt, utaf Hr af Dalström, som yttrade att om en sådan
framställning skulle göras, så borde det ske i form af en underd.
önskan. Dä nu äfven en af Konungens rådgifvare här yttrat, att
han icke skulle motsätta sig en sådan framställning, så har jag deraf
ansett mig hafva skäl att föreslå densamma.
Hr af Dalström: Om jag icke misshörde mig, så yttrade någon
talare här, att jag skulle hafva föreslagit att en underd. önskan till
K. M. i detta ämne skulle ingå. Delta har jag alldeles icke gjort
ulan endast sagt att det icke tillkommer R. St. att besluta i denna
del, utan om de skulle komma att vilja framföra sin tanka till K.
M. så borde formen vara en underd. önskan, men jag har alldeles
icke på något sätt begärt att en sådan underd. önskan skulle framställas.
Gr, Sparre: Den siste värde talaren har vitsordat min upgift
att han åtminstone talat om en underd. önskan i delta afseende,
men örn han icke bestämdt framställde ett förslag derom så påminner
jag mig att Hr Hjärne gjorde det och jag anser mig således berättigad
att begära denna propos. så mycket mera, som jag icke hört
Hr Frih. o. Landtm, göra någon invändning deremot.
Ben 18 Augusti.
Hr Hjärne: Jag är rätt ledsen att äfven nödgas betaga Gr.
Sparre detta sista medel att få sin propos. fram. Han lärer icke
hafva hört mitt anförande. Jag får erinra derom, alt jag endast
refererade livad Hr af Dalström förut sagt och jag yttrade tillika att
jag ansåg det likgiltigt om en underd. önskan framställdes eller saken
framkom till K. M. i form af ett R. St:s beslut; men jag har icke
begärt någon propos. i det afseendet.
Härefter hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad.
behagade afslå Utsk:ns tillstyrkande i sednare punkten af förevar, utlåt.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarvid Gr. Mörner begärde votering med anhållan att vid densamma
återremiss mätte blifva contra-propos.
Uplästes till justering och godkändes en så lydande volens-propos.:
Den, som afslår sednare tillstyrkandet i Stats- samt Allm. Besv.
o. Ekon.Utskms utlät. Nio 48, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse,
ang:de den tillökade ordinarie soldatroteringen i riket, voterar
ja t
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot berörde tillstyrkande gjorde
anmärkntr föranleda lill återremiss af ifrågavande del af Utsk:ns utlåt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer
Ja — 24.
Nej — 11.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlåtm och betänk., nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 30, med berättelse om resultatet af den inom förstärkta
Const.Ulsk. anställda omröstning angtde de uti Const.Utsk:s mern.
N:ris 7 och 10 framställde förslag;
Stats-Utskottet:
N:0 325, ang:de kostnaderne för tryckningen af RiksSkns prol:r
samt utdelningen af dessa prot:r och dertill hörande bihang;
N:o 326, i anledn. af väckt fråga om föreskrifter i afseende
på framlida underhållet af sådane kanaler, hambyggnader, vatlenaftappningar
och andra dylika arbeten, som med bidrag af Statsmedel
blifvit utförde;
Stats- och Be v ilin i n gs-U tskot ten.
N:o 53, i anledn. af väckt motion om förhöjning i det af postmedlen
anvisade bidrag för diligens-inrättningen emellan Stockholm,
Götheborg och Helsingborg;
290 Den 18 Augusti.
N:o 54, i anleda, af väckt motion, ang:de utsträckning af Länsmännens
fribrefsrält;
N:o 55, i anledn. af väckte motioner, ang:de förhöjning i den
till Allmänna Barnhuset i Stockholm utgående andel af korlstämplings-afgiften;
Banko
• Utskottet:
N:o 82, i anledn: af verkställd granskning utaf de vid BankoDiskontverket
i Stockholm och Lånekontoret i Götheborg inom linien
förde äldre kapital-fordringar;
N:o 83, i fråga om afskrifning af åtskilliga vid Diskont-verken
i Stockholm och Götheborg balancerade öfverräntor;
N:o 84, öfver J. F. Collins ansökning om afskrifning af straffränta
å ett Bankodiskont-lån;
Lag-Utskottet.
N:o 52, i anledn. af väckte motioner om dels afskaffande af
vadepenningar och revisionsskilling, dels utsträckning af tiden för
anmälande af missnöje emot Hofrätts dom och utslag, och dels förändring
i lagens stadganden om rättegångskostnad.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 19 Augusti 1851.
Plenum kl. 7 e. m.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. för gårdagens plenum och nedannämnde
från Exp.Utsk. inkomna förslag lill R. Sl:s underd. skrifvelser
till K. JI.
N:o 181, ang:de förhöjning i postskjutslegan m. m.;
N:o 182, ang:de stipendier till föreståndare för Folkskole-Iärareseminarierne,
hvilka söka kännedom om sättet att undervisa döfstumma
och blinda;
N:o 183, ang:de folkundervisningen i riket;
N:o 184, rör:de verkställande af undersökningar för utrönande
af rätta beloppen, hvarmed de i 15 § af Tulltaxe-underrättelserne
medgifne tuil-restitutioner böra utgå;
Den 19 Augusti. 291
N:o 185, angide anslag af allmänna medel till ersättning för
de under gängse smillosamma boskapssjukdoraar nedslagtade kreatur;
Nio 186, angide föreslagen ändring i föreskrifterne om rättegång
i Domkapitel;
Nio 187, om löneförhöjning åt nuvar. Bibliothekarien vid Linköpings
Gymnasii- och Stifts-bibliolhek;
Nio 188, ang:de befrielse för Kronomagazins-förvaltaren i Warberg,
A. Ohrvall från honom ålagd ersättnings-skyldighet till Statsverket
;
N:o 189, ang:de Statsanslag till bekostnad af en upfunnen
räkne-maschin;
N:o 190, angide Mililiaeboställs-kassan; och
N:o 191, ang:de dispositonen af den å ackords-förskotter och
ersättningar varande reserverade behållning.
Äfvenledes justerades följande från Exped.Utsk. inkomne förslag
till §§ i Riksdagsbeslutet;
N:o 22, ang:de ändringar i skiftes-stadgan;
N:o 23, angide nyttjande-rätt till jord eller lägenhet för anläggande
af allmänt nyttig inrättning;
N:o 24, angide förklaring och ändring af 5 § 25 kap. Rättegångs-Balken;
Nio
25, angide ny Wexel-lag;
Nio 26, angide serskilda till åtskilliga förvaltande verk anvisade
inkomsters utbytande emot Statsanslag;
Nio 27, angide grundräntornes förenkling m. m., samt
Nio 28, angide uphörande af vakans-förslags- och liggetids
samt
begrafnings-hjelps-besparingar.
Föredrogs till justering och godkändes Exped.Utskis under Nio
176, afgifna i gårdagens plenum på bordet lagda förslag till underd.
skrifvelse angide extra Statsanslag till föremål, tillhörande Sjöförsvarsdepartitets
handläggning.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d. 15
och 16 dennes på bordet lagda utlåt. Nio 49, i anledn. af erhållen
återremiss af Utskms betänk. Nio 18, angide väckte förslag till en
förändrad organisation af Landlförsvaret.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten.
Bifölls.
2:dra punkten.
292
Den 19 Augusti.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.; Då de sammansatta Otsk:ns
förra betänk, i ämnet, N:o 18 förevar, blef Ulsk:ns dåafgifnaafslyrkande
i denna 2:dra punkt af 2:ne Stånd bifallet oell af2:ne
Stånd återremitteradt. Innan jag ingår i hedömmande af sjelfva
linfvudfrågan, torde det tillåtas mig undersöka, huruvida denna
fråga är af beskaffenhet alt kunna förfalla eller ic,ke. 75 § Riksd.-  Ordn. sladgar: ”Till grundlags stiftande, uphåfvande, förändring
eller förklaring fordras alla RiksStms sammanstämmande beslut
och Konungens sanktion. För beslut i alla öfriga ärenden, de mål
undantagna, hvarom i R. F:s 66, 69, 70, 71 och 72 §§ serskildt
förnrduadl är, galle, jemte Konungens samtycke, tre Stånds mening;
men skulle två Stånd stadna emot tvä, för falle frågan oell
för lil i f ve vid det, sorn tillförne stadgadt varit, utan att samma fråga
må kunna vid den riksdagen ånyo väckas eller uptagas”. De här
nämnde §§ afse statsreglerings och bevillningsfrågor. Alt ifrågavar:de
förslag icke rörer bevillningen är gifvet. Hvad det möjligen
skulle hafva för sammanhang med slatsregleringen torde jag
närmare få visa. Hr Stiernsvärd har i sin motion yrkat alt StalsUtsk.
mätte föreslå att lägga motionen till grund vid regleringen
af 4:de Hufvudtiteln; men derom liar StatsUtsk. visligen i betänk.
N:o 85 yttrat: ”ali Då dessa motioner omfatta så väl dithörande
större frågor som mindre detaljer, erfordrar ämnets behöriga utredande
alltför lång lid, för att Utsk. anser sig kunna fördröja
slatsregleringens behandling, intilldess ett af Utsk. serskildt afgifvande
utlåt, öfver IIr Sliernsvärds förslag kunnat underställas R.
St:s pröfning. Skulle än R. St. antaga sistnämnde förslag, erfordrar
dess verkställighet K. M:s nådiga bifall, hvarförinnan vederborde
måste höras, och om än K. &l:s nådiga bifall vunnes skulle
förändringarne blott småningom under en mångårig öfvergångstid
kunna bringas till slutlig fullbordan. Utsk. har derföre ansett sig
böra behandla frågan om anslagen på 4:de Hufvudtiteln för försvarsverket
till lands i öfverensstämmelse med Arrae'ens nuvarande
organisation, under förbehåll, att, för den händelse R. St., med
anledning af Hr Stiernsvårds motioner, fatta beslut, som orsaka
förändring uti denna organisation och som kunna föranleda besparingar
tili statsutgiftci ne under de år, nu upgörande statsreglering
blir gällande, sådane besparingar skola komma statsverket till godo”.
Della StatsUtsk:s yttrande är bifallet och således är den frågan
redan afgjord, som rörer gemenskapen med slatsregleringen,
ty icke kan frågan vara af stalsregleringsnatur endast derföre att
motionären begärt att den så mätte behandlas, icke heller derföre,
att genom ett bifall dertill, besparingar kunde npkomma antingen
i nuvarande eller framdeles blifvande slatsregleringar.
I sådant fall torde mångå andra frågor behandlas som statsregleringsfrågor,
såsom t. ex. en vid denna riksdag förfallen fråga
om bevärings-exercisens uphörande. Flere andra sådana frågor
hafva vid denna riksdag varit underställde R. Sl:s pröfning såsom
en fråga om förändring af Lanndsh.-embetena, en annan om Styrelseverkens
organisation m. m. Dessa med flere andra frågor
äro af natur, att om de biföllos, förorsaka besparingar i föregå
-
Den 19 A ugusti.
293
ende eller förändringar i blifvande statsregleringar. Om således
denna fråga, som jag tror, i och för sig sjelf, icke liar något sammanhang
med stalsregleringen, så torde den äfven vara af natur
att böra förfalla enligt den förut af mig åberopade 75 § Riksd.-  Ordn. som siadgar, ”skulle två Stånd stadna emot två, förfalle
frågan oell förblifve vid det, som tillförne stadgadt varit, utan att
samma fråga må kunna vid den riksdagen ånyo väckas eller uptagas:”
nu kan visserligen sägas att då 2 Stånd bifallit ettafstyrka
ode utlåt, och 2 Stånd återremitterat detsamma, hafva icke
2 Stånd direkte stannat emot 2: men, om äfven de Stånd, som
återremitterat, skulle hafva bifallit sjelfva saken, måste redan genom
2:ne Stånds afslag frågan hafva förfallit, alldeles af samma
skäl som anföres i de förenade Utsk:ns raein. N:o 51, der det
säges att sedan genom ankomne prot.utdr. sig visat, alt R. o. Ad.
afslagit, men Borgare- och BondeStm bifallit Ulsktns betänk.
N:o 35 rörande förändrade föreskrifter i fråga om godtgörande af
kostnaden för kopparmyntningeu samt två Stånd sålunda slädnät
emot två, den i betänk, väckta frågan förfallit. Vidare får jag
för delta behandlingssätt åberopa exempel från denua riksdag,
nemi. frågan om Beväringsmanskapets exercice, rörande hvilken 2
Stånd biföllo Utskms afstyrkaode mern. under det att 2:ne andra
Stånd återremitterade vissa punkter deraf, hvarefter frågan ansågs
förfallen, likaså frågan om stapelstadsrält för Skellefteå, frågan
om böter för vanvård af nummerhäst, och frågan om
Mosaiske trosbekännare, hvilka frågor biföllos af 2 Stånd men
återremitterades af de 2:ne andra, hvarpå Utsk. ansett sig endast
böra anmäla alt nämnde frågor förfallit. Delta anser jag hafva
varit rätta behandlingssättet äfven i afseende ä denna fråga och
jag tror att densamma i allmänhet varit betraktad såsom förfallen.
Då frågan inom Utsk:n förevar fann jag med en viss förvåning
att ett förslag till återremissens besvarande på annat sätt
blifvit upgjordt och jag gjorde deremot anmärkn., men jag erkänner,
alt, öfverraskad som jag biet och misstroende mill eget
omdöme, framställde jag det ej med nog bestämdhet, för alt vinna
afseende derå. Jag har sedermera vidare eftertänkt saken och
kan för min del ej understödja någon annan åtgärd med denna
punkt af betänk, än alt densamma måtte läggas till handlingarne
såsom redan varande förfallen.
Hr af D alström, Gust. Jakob: Sedan Hr Sliernsvärds
förslag rör:de omorganisation af vårt landtförsvar på ett ganska
grundligt säll blifvit bevisadl vara ofullständigt och overkställbar!,
icke allenast af chefen för Landtförsvars-Deparl. utan äfven af
andre talare, förefaller det mig främmande att nu linna detsamma
som en gengångare återkomma, då de förenade Utsk:n deraf hämtat
auledn., föreslå R. St. att hos Konungen framställa begäran
om ett förslags upgörande om förändrad organisation af landlförsvaret
för ali näslsammanträdande Ständer föreläggas. Jag säger,
att det ej kan annat än förvåna mig alt Utsk:n till en sådan
skrifvelse kunnat hemta anledning af Hr Sliernsvärds förslag. Det
294
Den 19 Augusti
-
synes mig sora det vore fråga om att det från Konungen begärda
och förväntade förslaget, hvilket borde R. St. föreläggas,
skulle hafva någon gemenskap med det af Hr Stiernsvärd
upgjorda, åtminstone böra föranleda till ytterligare granskning af
delta sednare förslag, hvilket jag dock anser vara förfallet.
Hvad åter sjelfva frågan beträffar, förekommer det mig som
Ulsk-.n i ganska obestämda och sväfvande ordalag uttryckt den mening,
som skrifvelsen borde innehålla, ty om man blott talarom
förslag till landtförsvarets ordnande, sä ligger under delta begrepp
många saker, som tillhöra Sländernes gebiet, men äfven andra,
som derinom icke kunna rymmas, såsom t. ex. landets befästningssystem,
försvarsmedlens användande på olika sätt, med hänseende
till de olika punkter, hvarpå fäderneslandet hotas m. m.
Icke kan meningen vara att få ett utlåt, i fiågor som
röra Sveriges allmänna försvarsplan, dem Konungen, såsom högste
befälhafvaren öfver landels försvarsanstalter har Sig ensam ombetrodde,
och hvarom någon underrättelse icke kan eller bör spridas
i det allmänna.
Jag skulle deremot tro något annat icke kunna R. St. föreläggas
än hvad som egentligen rörer medlen för försvaret, d. v.
s. organisation af stridskrafterna i den mån nemi. detta kan inverka
på Sländernes rätt, men icke bör för Ständerne framläggas
någon försvarsplan för Sverige i framtiden.
Med hänseende äfven derpå att jag anser del hafva varit högst
orätt att Utsk:n af Hr Sliernsvärds oftaberörde förslag hemlat anledning
till sin nu gjorda framställning och dervid begagnade ordalag,
finnér jag mig föranlåten begära det denna fråga måtte helt
och hållet förfalla, såsom alldeles obehöflig och till intet tjenande.
Hr Lind af Hageby, Carl Äng.: Majoriteten inom de
sammansatta Ulsk:n har efter mitt förmenande vid behandlingen
af denna fråga tydligen ådagalagt sin ringa skicklighet i statsmannavärf,
och jag vill derpå anföra flere bevis. Först förekommer
att Utsk:u hafva frånträdt deras förra beslut, som innehöll
afslag å Hr Stiernsvärds motion till reorganisation af landtförsvaret,
hvaremot de nu till stöd för en underd. skrifvelse till Konungen
i ämnet, funnit mycken förtjenst i samme motionärs förslag
N:o 2, hvilket mätte bevisa att Utsk:n, vid afgifvandet af sitt
första utlåt., alldeles icke genomläst och begrundat detsamma, enär
då inga förtjensler deri mätte hafva blifvit uptäckte, då de ej
framhöllos. Jag tror mig dock kunna påslå att delta förslag innehåller
flere fel än förtjenster. För det andra visar det sig
alt, ehuru frågan är af ekonomisk natur hafva Utsk:n uptagitden,
sedan den blifvit af 2 Stånd afslagen och af 2 andra återremitterad,
och i följd deraf förfallit: då mätte orsaken till densammas
förnyade behandling vara någon annan än den omtalade förtjensten.
Jag är fullt öfvertygad att om K. M. ansett en reorganisation
af landtförsvaret nödvändig och nyttig, hade frågan långt för
detta varit bragt å bane; må då de Hrr, som anse den ifrågavar:de
reorganisationen så nyttig och nödvändig, sjelfve inkomma med
Den 19 Augusti.
295
förslag derom lill R. St:s granskning vid nästa riksdag. Det må
vara deras sak, men jag anser icke värdigt R. o. Ad. som förut
afslagit förslaget, att nu till K. M. ingå med en underd. skrifvelse
i ämnet. Jag tror att detta betänk, tillkommit genom en slump
oell jag anhåller att R. o. Ad., måtte anse det sig alldeles ovärdigt
samt med vidblifvande af sill förrra beslut, förkasta och afslå
ifrågavande utlåt.
Hr Hjärne, Harald: I fråga om den formvidrighet, som
talare påstått vara af de förenade Ulskm begången, vill jag ej
vidlyftigt yttra mig derom, men tror att Utskms handlingssätt kan
försvaras derigenom, att man endast erinrar derom att 2 Stånd
ännu icke fattat beslut i frågan. En reservant lill detta utlåt,
yttrade samma åsigt inom Utskm och hans reservation finnes betänk.
bifogad. Jag anser Utskm hafva haft full grundlagsenlig
rätt att åter uplaga denna fråga och frångå eller vidblifva sitt
förut fattade beslut huru de för godt funnit. Detta om formfrågan.
Hvad sjelfva saken beträffar, så inträffar med hvad Utskm
här föreslagit, den besynnerliga händelsen att verba formalia i
Utskrns hemställan icke öfverensstämma med det skrifna förslaget
till beslut, hvaröfver hos Utskm röstades. Jag är nödsakad alt
fästa upmårksamheten på denna omständighet och dervid göra anraärkn.
, derföre, att jag biträdt det beslut, som Utskm fattade,
hvilket föranleddes deraf alt en ledamot af ett annat Stånd, framlade
det ena skrifvelse-förslaget efter det andra, mot hvilka jag
yttrade mig. Dessa förslag återtogos och man utslrök den ena
strofen efter den andra ur desamma, sedan jag förklarat slutligen
att jag ej kunde biträda något anuat förslag än det, som innehålles
i allmänna termer, i fall man verkligen ansåg en sådan skrifvelse
behöflig. Jag uttryckte då den mening, att jag icke sjelf
ville framställa något förslag till skrifvelse, men att, om ett sådant
afgafs i allmänna termer, så, och enär jag anser förbättringar vid
landtförsvarets organisation behöfliga, ville jag icke vägra min röst
till en sådan i allmänna ordalag affatlad skrifvelse: i enlighet med
denna mening ändrades då förslaget och godkändes genom votering.
Men nu återfinner jag i detta utlåt, just de ord, dem jag
begärde måtte ulstrykas. Huru de det oaktadt influtit, kan jag
ej veta.
För att förvissa mig att förhållandet verkligen är sådant sora
jag nu baft äran anföra, har jag frågat den vid tillfället närvarande
MedSlånden tillhörande ledamot, som först inom Utsk.-n väckte
frågan, huruvida lian skulle kunna attestera att en del af den först
framställda meningen, som gifver en helt annan syftning åt förslaget,
på min begäran utströks, och denne ledamot har erkänt
sig hafva utstrukit berörde mening. Jag har ytterligare frågat en
annan StatsUtsk:s ledamot, tillhörande della Stånd och nu hår
närvarande, och äfven han har sagt mig alt saken förhöll
sig som jag nu upgifvit. Det är derföre säger jag, som det
besynnerliga förhållande inträffat, att ett förslag, som jag inom
Utskm biträdt, måste jag vid föredragningen inom detta Stånd mot
-
296
Den 19 Augusti.
sätta mig. Det förslag, sora af mig biträddes, är det sora här
blifvit fraraslälldt, med undantag af Hr Stiernsvärds namn i orden:
”med föranledande af Hr Stiernsvärds motion”, samt strofen:
”såvidt den afser förslaget N:o 2” hvilken aldrig funnits i förslaget
till underd. skrifvelse. Jag gaf tillkänna det jag för min del
icke kuude understödja Hr Stiernsvärds förslag. Det är icke lämpligt
alt nu ingå i någon fullständigare utveckling af de brister
som finnas såväl i N:o 1 sora N:o 2 af sagde förslager, då saken
är afgjord, Hr Stiernsvärd icke närvarande oell riksdagen nära
sitt slut, oell det derjemte för R. o. Ad. kan vara likgiltigt att
känna min mening derom i ocb för sakens behandling, anser jag
det icke vara rätt alt uptaga liden med en relation af mitt omdöme,
utan vill i korthet endast säga min öfvertygelse vara att
Hr Stiernsvärd, hvars nit för saken och kännedom i ämnet jag
för ingen del vill bestrida, likväl kommit, att mot sin vilja, be
tydligt
skada sjelfva saken.
Han har nemi. i egenskap af militär, den der gjort sig
känd för att lägga sig på sitt fack och studera det, genom att
framlägga ett detaljerad! förslag, gifvit ett visst stöd åt den opinion
inora andra Stånd, der icke tillräcklig sakkunskap finnes, för
att kunna ingå i någon verklig granskning af ämnet, som endast
afser besparing i kostnaden för Landtförsvaret. Denna opinion
säger jag, har han gifvit ett slags stöd, hvarigenom jag tror att
han betydligt skadat sakens framgång. Hvar och en, som känner
förhållandet med vårt försvar, nekar icke alt brister deri finnas
ocb att t. o. m. ganska hufvudsakliga förändringar deruti kunna
vara behötlige och Konungen Sjelf har flere gånger uttalat denna
åsigt: men det är just frågan om hvilka grundsatser, som borde
göra sig gällande, vid den nya organisationen och huru långt den
borde sträckas. Just derföre att den opinion vid hvarje riksdag
låter höra utaf sig från de andra Stånden, alt man borde skaffa
sig ett försvar i landel för godt köp, hvilken opinion i min tanka
är omöjlig att tillfredsställa.
Jag uttalar i korthet min åsigt sf frågan derföre, att jag är
öfverlyg&d, alt omsider i framliden en reorganisation måste ske,
men derjemte är jag förvissad att det finnes icke mer än ettsätt
att åstadkomma en organisation, som kan sammanjemka meningarne
å ömse sidor och säger derföre, att vårt försvar icke kan
blifva fullständigt förrän de Stånd, sorn nu yrka ett sådant för
godt köp, vilja beqväma sig att dertill lemna större bidrag än dem
de nu utgöra. Jag känner alltförväl att ganska många skola uttala
klander mot en sådan åsigt, men jag drager icke det oaktadt,
1 betänkande ali förklara det vara omöjligt att på annat sätt få
ett slut på den aldrig hvilande striden om denna sak.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, kan jag ej instämma
i detta förslag till skrifvelse och har ej heller gjort det
inom de förenade Utskm, ty hvad det Stiernsvärdska förslaget N:o
2 beträffar får jag i korthet säga att jag anser det vara vida sämre
än förslaget N:o 1, ty det förstnämnda felar mot sjelfva grundideen
för en Arméens organisation.
Den 19 Augusti.
297
Uti N:o 1 finnas många vackra grundsatser, t. o. m. sjelfva
grundideen är icke klandervärd ehuru motiveringen är skef på
många ställen, äfvensom detaljerna äro serdeles bristfälliga och
verkställigheten omöjlig, men i förslaget N;o 2 är sjelfva grundsatsen
vänd bakfram. Om jag hade kunnat tro att betänk, skulle
komma att innehålla ett förslag sådant som detta, hvilket troligen
af något misstag fåll skåda ljuset, skulle jag inom Utsktn hafva
uttryckt den tanka, som jag här varit nödsakad att uttala och
skulle då för min del hafva upställt ett förslag sådant jag anser
det hafva bort vara, om en skrifvelse ansetts vara nödvändig.
Ett förslag dertill har jag sedermera upsäll hvilket jag ber
att få för Ståndet upläsa; jag tager för gifvet alt R, o. Ad. icke
bifaller att någon skrifvelse i ämnet afgår, och ämnar icke heller
derom yrka votering för att få delta mitt förslag anlaget: men
jag är nfverlygad ali om frågan från början blifvit behandlad på
annat sätt, om Hr Stiernsvärds motion icke funnits eller också
blifvit af honom sjelf på annat sätt behandlad, skulle R. o. Ad,
inom hvilket Stånd sak-kunskap finnes, icke haft så mycket enrot
att antaga det skrifvelseförslag jag nu skall laga mig friheten uplä<a.
Jag skulle då försl hafva föreslagit att Utsktn svaial på äterremissen
på sätt en reservant, Frih. Palmstjerna önskat och finnes
tryckt, och sedet mera tillagt
i så måtto vidhålla sitt i förevarande 2:dra punkt af samma
betänk, afgifna yttrande, att Ulskrn fortfarande
afstyrka all åtgärd med afseende på Hr St jet nsvärds förslag:
men då, under öfverläggningarne om denna fråga, såväl under
denna som föregtde riksdagar, meningarne synas sammanstämma
deri, att Landtförsvarels nuvarande organisation år i liera afseenden
bristfällig och icke ingifver den trygghet emot utländskt våld,
som en sjelfständig Stat bör äga, hvilken mening äfven K. M.
vid sistlidne riksdag visat Sig dela, hafva Ulskrn, som inse hela
viglen af denna stora angelägenhets slutliga ordnande på ett, för
fäderneslandet tillfredsställande sätt, och äfven med afseende på
omöjligheten för R. St. att upgöra ett fullständigt förslag dertill,
ansett sig höra tillstyrka
att R. St. besluta en anderd, skrifvelse, med anhållan alt
K, M. i nåder behagade låta utarbeta ett fullständigt förslag
till reorganisation af det activa Landtföisvaret och,
så vidt möjligt är, öfverlemna detta förslag till R. St:s
pröfning vid nästa riksdag: hvarjemte R. St. äfven må
uttrycka den öfverlygelsen, alt den enda möjliga organisation
af Landtförsvaiet i en, af naturen, i ekonomiskt
och industrielt afseende, mindre gynnad Stat, måste, för
att fullt betrygga dess sjelfständighet genom en, såväl lill
antal som krigsbildning, tillräcklig försvarssiyrka, vara stödd
på följande hufvudgrunder, nemi.: l:o en så fullständig
tillämpning af den allmänna Beväringspligten, hvarigenom
krigshärens nummerär kan komma alt motsvara behofvetj
och 2:o en så ordnad öfning för Arme'en under fredstid,
298
Den 19 Augusti.
sora, med möjligaste besparing i kostnad, tillfredsställer
de anspråk på diciplinär och taktisk bildning, hvilka nutidens
krigskonst upsläller såsom vilkor för en Trupps
användbarhet i krig; äfvensom att R. Sl. för deras del,
anse alt ingen väsendtlig rubbning i löningssättet för Indelta
Arraéens manskap bör ifrågakomma, förr än erfarenheten
ådagalagt huruvida den nya organisationen af
National-beväringen lemnar en så tillräcklig borgen för
rikets försvar, att den Indelta Arméen kan anses öfverflödig
och således, successivt indragas.
Jag inser mycket väl att ett så beskaffadt skrifvelse-förslag
icke skulle vunnit understöd; det gifves flere olika opinioner inom
Stånden, som säkerligen skolat ogillat detsamma ur alldeles motsatta
politiska synpunkter: men jag har velat uttala min åsigt,
emedan jag är öfverlygad att denna fråga alldrig kommer alt förfalla,
sedan den, på sätt som skett, blifvit agiterad, och jag har
velat hafva den i prot. nedlagd, emedan jag tror ali framtiden
kommer att utvisa, att när någon betydligare organisation af vårt
landlförsvar kommer att ega rum, blifva de hufvudprinciper jag
här uttalat derför lagda lill grund.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Denna ifrågavande
2:dra punkt af Stats- och Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 49 har, enl.
mitt förmenande tillkommit som en ny motion afgifven inom de
sammansatta Utskra såsom hvarken begärd af motionären, Hr Stiernsvärd
eller framkallad i följd af 2:ne Stånds återremiss å det förra
utlåt, i ämnet, ulan det var en person inom Ulskm, som företog
sig all göra tipp denna motion, emedan han under diskussionen
tyckte konjunkturerne voro gynnande, flan fick medhjelpare, men
nu hör jag att den ene af föräldrarne lill delta foster icke ville
detsamma vidkännas, och måhända inträffar samma förhållande
med de Hrr af andra Stånd, som härmed haft alt skaffa, så att fostret
på detta sätt verkligen blir ett barnhusbarn, och jag skulle
sålunda tro alt det vore så godt att R. o. Ad. äfven frånsade sig
allt faderskap med detsamma såsom alltid varande af tvetydig
beskaffenhet.
Utan att ingå i något svaromål på det myckna i afseende
på landtförsvaret och dess organisation som Hr Hjärne behagat
nedlägga i prot. får jag endast anhålla alt det må tillåtas mig,
att, med hänsigt till den aktningsbjudande minoritét, hvartill jag
äfven räknar mig sjelf, som efter de sammansatta Utskras utlåt,
finnes antecknad, få upläsa den å dess vägnar af Frih. Palmstjerna
afgifna reservation, hvars lydelse är af följande innehåll:
”Hvad sålunda, och i öfrigt till stöd för ålerremissen blifvit
anförd t, hafva Utskm tagit i öfvervägande; men enär Utskm ej
deraf funnit de hufvudsakliga anmärkn:r och betänkligheter,
som Utskm mot förslaget framställt, vara i någon mån vederlagda,
och Ulskm fortfarande anse förslagets sättande i verket hvarken
medföra någon minskning i de allmänna utgifterna för landtförsvaret,
Den 19 A ugusti.
299
svaret, eller någon öfvervägande fördel för rikets försvars-verk i
allmänhet, få Utsk:n, hvilkas öfvertygelse delats af de tvenne Riksstånd,
hvilka bifallit Utsk:ns betänk, i dess helhet,
vidhålla sitt uti förevartde 2:dra punkt af samma betänk,
afgifna yttrande”.
Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa berörde
reservation att blifva R. och Ad:s beslut i frågan.
Frih. Toll. Gustaf: Utan att inlåta mig i frågan om formen
för behandlingen af detta ärende, anhåller jag att få instämma
i den reservation som Frih. Palmstjerna framställt; och vill endast
yttra min förundran att under diskussionen fråga upstått, att
man inom andra Stånd anser den Indelta Arméen vara för dyrbar
att underhålla och önskar att få landets försvar för bättre pris.
Då Konung Carl XI capilaliserade Sveriges krigskostnader pä en
gång för alla tider, i sitt odödliga Indelningsverk, så afsåg den
store Konungen i främsta rummet sin allmoges och de jordegandes
lindrande från de utskylder, som hvarje krig ålade dem som kontribution
dertill. De hafva en gång för alla sluppit dem —och
vi tacke på detta sätt Hans minne för hvad Han gjort. Jag har
äfven erfarit att Cati d. XIV, vid tillämpningen af Indeln.-verket
förklarat att Sveriges försvarsverk har en slyt ka af mer än 160,000
man, derföre att det eger en sådan stam i den Indelta Arméen
för landels beväring. Mig har tillåtits att upsätta förslager för
införande af Kavalleri-reserven i beväringen då jag äfven hade
tillfälle att inför Konungen framställa åtskilliga tankar i saken
dem Konungen täcktes sjelf besvara, lemnande mig stora uplysningar.
Det är från denna stora auktoritet jag hemtar försäkran
om kraften och nyttan af Indeln.-verket och omöjligheten att detsamma
rubba utan skada för fäderneslandet.
Det har brister säger man: må vara! men bör icke ändå
förstöras. Jag yrkar afslag å utlåt.
Hr Hjärne: Jag vill blott med ett pär ord besvara den siste
talaren dermed, att lian alldeles missförstått mitt yttrande.
Jag har aldrig sagt något sådant i det af mig lill prot. nedlagda
förslag, som kunnat gifva honom anledning till sin nu gjorda
framställning. Vare detta nog, för att ej längre borttaga liden med
uplysningar till följd af den enes eller andres oriktiga upfatlning.
Beträffande Frih. Klinkowströms yttrande måste jag uttrycka
min förvåning huru han kunnat syfta på mig såsom den der skulle
hafva hulpit till att i Utsk:n fatta det beslut som i utlåt, innehålles,
då han, såsom ledamot af Utsk:n, är i tillfälle att bestyrka de
upgifter jag lemnat. Man är alldrig rolig på sanningens bekostnad.
Detta är ett sätt att gå tillväga mot personer, som jag aldrig
skulle vilja begagna, och som ej kan hafva annan effekt än
att framkalla dem på bänken att yttra sig, för alt tillbakavisa en
beskyllning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill inskränka mitt
9 H. 19
300
Den 19 A ugusti.
yttrande till endast några få ord, i afseende på den propos. som
jag anser vara lämpligast att framställa och hvarom jag anhåller
alt Hr Frih. och Landtm, behagade fatta sitt beslut.
R. o. Ad. har redan genom bifall till de sammansatta Utsk:ns
första utlåt, i ämnet, N:o 18, afgjort frågan för sin del. PresieStåndet
äfven så.
I de sammansatta "Ulskm var också frågan egentligen endast
den, att besvara återremissen frän Borgare- och BondeSttn, ehuru
den sedermera, i en hastig vändning tog en annan riktning, åled
föranledande häraf skulle jag anse lämpligast vara, alt R. o. Ad.
med afslag af de sammansatta Utskms förslag i 2:dra punkten,
vidblefve sitt förut i ämnet fattade beslut; och är det derom jag
anhåller om Hr Frih. och Landtm:s propos.
Frill. Cederström, Rud.: Endast i afseende på det formella
af denna fråga anhåller jag att få yttra några ord; ly för
innehållet af det blifvande svaret på Utskms framställning hyser
jag förutan allt tvifvelsmål, ingen farhåga, att ju icke R. o. Ad.
lärer finna oantagligheten af hvad de förenade Ulskm nu föreslagit.
Denna farhåga finnes hos mig icke, när jag besinnar det grundliga
sätt, hvarpå utlåt. N:o 18 behandlades, och när jag erinrar
mig det öfvervägande rösteantal, hvarmed Ulskms då afgifna afstyrkande
blef af R. o. Ad. bifallet: men dä jag hör åskillige
värde ledamöter begära propos. på afslag å förevande betänk., så
måste jag hemställa, om ej ett afslag innebär och förutsätter en
föreg:de hufvudsaklig pröfning. — Pröfning åter kan och bör i
min tanka här icke numera ega rum, enär sådant skulle innefatta
eli upiagande ånyo, alldeles emot Riksd.Ordn:s anda och bud, af
ett redan behandladi mål, som genom utgången af denna behandling
är, för denna riksdag, med slutlig pröfning redan afgjordt.
De betänkligheter, sjelfva saken i och för sig framkallat, skola af
mig alltså ingalunda vidröras. Men den i formellt hänseende anmärkningsvärda
förfaringsmethod, som Utsk:n i sitt nu oss förelagda
betänk, iakttagit, bör utgöra föremål för en skärpt upmärksamhet.
Sedan två Stånd slädnät emot två, i följd hvaraf ärendet i dess
egenskap af önskningsmål, bordt anses förfallet, hafva Ulskm i
dess ställe trott sig kunna till nytt lif, under en något modifierad
form, återkalla det döda förslaget; hvad säkerhet kan man
på sådant sålt hafva pä att en sak är lagligen afgjord och afslutad?
— Prejudikatet vore alltför npmuntrande för uprifvande af
hvarjehanda om än aldrig så mödosamt och moget fattade beslut.
Ilår gäller: ”principiis obsta”.
Jag hänför mig för öfrigt till den utredning i ämnet, som
Hr Rosensvärd i begynnelsen af denna öfverläggning gjort, och det
så mycket heldre, som jag funnit åtskilige ledamöter följa ungefärligen
samma tankegång som han, men genom mindre upmärksamhet
mot slutet, komma till det resultat, att R. o. Ad. borde
afslå frågan.
Det Höglofl. Ståndet, torde fastheldre, med vidblifvande af
sitt förra i ämnet fattade beslut lägga detta ärende lill handlin
-
Ben 19 Augusti.
301
garne; det är derom jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, behagade
framställa propos. Oell då enahanda propus, redan vid diskussionens
början blifvit af Hr Rosensvärd yrkad, vågar jag med
desto större tillförsigt hoppas att Hr Frih. o. Landtm, täcktes i
första rummet framställa besagde propos. till Ståndets besvarande.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad. att med
vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut lägga de förenade
Utsktns uti förevartde punkt gjorda tillstyrkande till handtiugarne.
Föredrogs ånyo LagUtskis d. 15 och 16 dennes på bordet
lagda utlåt. Nio 51, i anleda, af gjorde aumärkn.-r mot Ulskts i
3:dje punkten af dess under Nio 25, afgifna betänk, framsläldla
förslag till förordning om vissa bestämmelser i afseende på fullföljden
och behandlingen af mål i Hofrätt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Dä detta ärende förra
gången hos R. o. Ad. förevar, tog jag mig friheten mot LagUtskis
då upgifna förslag göra åtskilliga förändringar. I del nu
föredragna betänk, äro visserligen några modifikationer gjorda uti
det förra förslaget, men en anmärkn. erbjuder sig dock, hvilken
jag skulle tro borde göra något förtydligande af nöden.
Den lista § talar i allmänhet om hvad den har att iakttaga,
som i Hofrätt vill fullfölja klagan mot Underrätts, Kgus Rfhds eller
annan embetsmyndighets beslut, och hvad hår stadgas, rörer
såväl vädjade saker, som sådaue, hvilka gå genom besvär. Uti
den 7:de § förekommer vidare eli stadgande af denna lydelse:
”Hvad nu gällande lag och författningar annorledes stadga, än
ofvan föreskrifvet blifvit, kommer att till all verkan förfalla”. Dä
man jemför dessa två lagparagrafer, blir man tveksam, huruvida
hvad nu gällande lag stadgar i afseende på sättet för häktad person
alt fullfölja klagan mot Underrätts beslut, är fortfarande gällande
eller icke. För en sådan blir det i de flesta fall omöjligt
att iakttaga hvad 1 § stadgar. Emedlertid har raan genom det
tillägg, som är gjordt i 7:de § och hvilket icke fanns i det första
betänk, underkastat den saken tvifvel. Jag skulle derföre tro, att
ett förtydligande i detta hänseende vore af nöden, såvida icke
missförstånd skall upsla. För öfrigt hafva visserligen många
betänkligheter hos mig unstått emot hvad Ulsk. föreslagit i afseende
på beskaffenheten af de berättelser, som i målen skola författas.
De vidlyftiga och omständliga berättelser, som blifvit föreslagna,
tror jag komma att medföra föga trygghet för parterne,
men mycket besvär för Hofrällernes ledamöter. För parterne komma
de, efter hvad jag föreställer mig, att bereda föga trygghet,
emedan, om i dessa berättelser något blefve förbisedt, eller icke
så tydligt upfattadt som vederborde, så skulle sådant icke sedermera
kunna rättas efter det berättelsen blifvit af parterne eller
deras ombud godkänd, utan domstolarnes pröfningsrätt vara inskränkt
inom de frågor, som i berättelsen blifvit framställde. Då
de ombud, som vid Öfverrätlerne bevaka parletnes rätt, ganska
19*
302
Den 19 Augusti.
ofta icke känna det ringaste om sakens sammanhang eller akternes
innehåll, så lärer ock den påskrift som dessa Ombud meddela
på berättelserne om desammas godkännande tilläfventyrs kunna
leda till en inskränkning i den fullständiga pröfning af saken,
som handlingarne eljest skulle tillförsäkra partén, men deremot
icke betrygga honom mot möjliga misstag. För Hofrätternes ledamöter
blir det deremot ett högst tidsödande arbete att till den
vidd, som här är ifrågasatt, göra afskrift utur den akt, som de
hafva att i sin helhet tillgå och hvilken i hvarje detalj kan vid
ärendets föredragning rådfrågas. Då vid föredragningen sjelfva
handlingarne skola läsas, ehuru som del heter, med den inskränkning
som Hofrätten finner vara nödig, måste man i de flesta fall
antingen förlita sig på referentens utsago om hvad, som bör läsas,
eller också läsa allt, emedan det faller sig något svårt, att
utan kännedom om innehållet af hvad som hoppas öfver, kunna
säga, huruvida det behöfver läsas eller icke. — För mig vill det
således synas att det genom ifrågavar.de förslag åsyftade ändamål
att påskynda ärendenas handläggning och minska vidlyftigheten
kommer att förfelas, men att deremot ledamölernes i Hofrätterne
arbete skall icke obetydligt förtungas utan att någon större
säkerhet parterne beredas. Vid sakernas handläggning hos
domstolen, kommer densamma alt tillvägagä ungefär på samma
sätt, som hittills, och den förmodade vinsten af förändringen
blifver obetydlig.
Hr Printzensköld, Carl: Innan raan stiftar en lag, synes
första vilkoret böra vara all tillse, om den tillämnade lagen
är i verkställigheten möjlig eller icke, eller åtminstone medföra
mångfaldiga svårigheter vid sin tillämpning.
Det vill synas mig som Ulsk. i detta fall icke gjort sig fullt
reda för förhållandet, så vidt det angår de af Ulsk. föreslagna
stadganderna i 4:de § af ifrågavande förordning. Gr. Mörner
har nyss fullständigt ådagalagt de mångfaldiga olägenheter, som
skulle upstå genom den speciella föreskrift som man här vill införa
om sättet huru Hofrätternes berättelser i vädjade och instämda
saker skola inrättas och utfärdas.
Det synes mig, som lagstiftningen icke bort i delta fall ingå
i så beskaffade speciella föreskrifter, som man här vill införa;
raan har, såsom det förekommer mig, ett slags orättvist misstroende
till Hofrälterhes ledamöter, om man ej skulle tilltro dem
äga förmåga alt i berättelserna upfatta hvad som egentligen bör
finnas i desamma.
Ett sådant misstroende är, efter milt förmenande, oförtjent.
Sedan för öfrigt Hofrälterue blifvit öfverhopade med göromål, efter
Lagmans- och Kämnersrälternes indragning, så skulle jag för
min del tro att man, långt ifrån att öka arbetet för ledamöterne,
tvertom borde vidtaga alla möjliga åtgärder för alt förminska detsamma,
men så inträffar icke i förevarande fall. Tvärtom skulle
ett onus af ganska betydlig vidd falla på Hofrätternes ledamöter,
Den 19 Augusti.
303
om de skulle noga verkställa den föreskrift i afseende på berättelsernas
inrättning som LagUlsk. föreslagit.
Jag tror således för min del, att med afseende på svårigheten
att verkställa denna lag, hvaraf följden måste blifva att den
slutligen icke efterlefves, det är bättre att lagen icke stiftas och
att, hvad de öfriga §§:ne beträffar, erfarenheten icke ådagalagt något
verkligt trängande behof af alla de stadganden, som i dem
förekomma och hvilka dessutom till största delen finnas i redan
utfärdade författningar. Då dessa, så vidt man känner, icke haft
någon olägenhet med sig, tror jag det vara bättre att låta redan
befintliga stadganden qvarstå oförändrade, än att genom en ny
lagstiftning söka bola ett ondt, hvilket derigenom blifver, som
ordspråket lyder, hälften värre.
Jag afstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Sedan härefter uppå af Gr. Sparre, Erik gjord förfrågan
undert. Ridd.Sekret, uplyst att enl. ankomne prot.utdr. Borgareoch
BondeSt:n bifallit Utsk:s förevande utlåt., men att någon underrättelse
om PresteShs derom fattade beslut ännu icke blifvit
R. o. Ad. meddelad, anförde
Gr. Sparre: Hvad angår Gr. Mörners första anmärkn., lärer
det vara uppenbart, att dä en serskild Kgl. Förordn. handlar om
behandlingen af besvär, som komma från häktade personer till
Hofrätten, sä lärer icke något annat stadgande derom böra ifrågakomma
och förefinnes icke heller i denna förordning, hvilken
icke heller afhandlar frågan om fullföljd af sådane mål, ulan innefattar
föreskrifter i afseende på fullföljden och behandlingen af
andra mål i Hofrätt. Hvad angår de öfrige anmärkmne, så har
man till en början sagt, att erfarenheten icke skulle hafva ådagalagt
något trängande behof af förändringen. Jag vädjar till hvar
och en, som har någon kännedom om nuvarande tröga, långsamma
och mödosamma arbetssätt inom Hofrätterna, samt till hvar
och en, som tillika, af de handlingar, hvilka äro företedde under
riksdagen, känner hvilken ofantlig mängd af mål som lill följd
af Lagmans- och Kämnersrätternas indragning, öfverhopat Hofrätterna,
att svara på den frågan, huruvida vid sådant förhållande
del är nödvändigt att några åtgärder vidtagas för att befordra
skyndsamhet, för att förekomma en obehöflig och onödig tidsutdrägt
och för att befordra att parterna snarare må få sina mål
afgjorda. Detta är hvad som afses med ifrågavande betänk. De
serskilda §§ innehålla vigtiga föreskrifter, och jag har icke heller
vid ämnets förra föredragning hört någon anmärkn. framställas
mot lämpligheten och behöfligheten af sjelfva de förändrade föreskrifterna,
ehuru i fråga om detaljerna åtskilliga anmärkmr gjordes,
och Utsk. har i ani. af dessa anmärkmr äfven tillstyrkt åtskilliga
modifikationer.
En stor och vigtig förändring är den, att handlingarne icke
mera såsom hittills skola från första raden till den sista upläsas
inför Hofrätten. Det torde icke vara behöfiigl att ådagalägga det
tidsödande och tillika onödiga i ett sådant totalt upläsande. Hvar
304
Den 19 Augusti.
och en vet att i de prohl', sora frän Underrätter inkomma,
förekomma en mängd saker, som alldeles icke för pröfningen af
sjelfva htifvudfrågan äro nödvändiga alt höra sig föreläsas. Men
då den kontroll öfver referentens riktiga föredragning, som sålunda
hittills skolat finnas geuom uptäsningen, uphört, åläg detUtsk.
att tillse att någon annan slags kontroll deröfver, att referenten rätt
uppfattat den sak han skall föredraga, förefanns, och det är derföre
sora stadgandet i 4 § derom, att de frågor skola bestämdt
utsättas, som Rofrättens pröfning underkastade äro, influtit. Man
har sagt, att berättelserna skola blifva så fullständiga, att arbetet
för ledamöterna blefve mycket betungande. — Till någon del, jag
erkänner det. •—■ Men jag tror att en rättskaffens domare icke
bör sky någon möda, sora kan bidraga till att bereda parterna rätt
och jag skall åtminstone för min del icke undandraga mig en sådan
möda. Jag tror att man med skäl hade kunnat förebrå Utsk.,
om del borttagit denna kontroll, utan alt sätta något annat i
stället, ali hafva obetänkt tillstyrkt en lagförändring. Det är icke
r.ågot misstroende till domarnes rättrådighet, goda vilja eller förmåga,
det är blott en kontroll, som sättes i st. f. en nu befintlig
kontroll, som skulle komma alt försvinna med uphörandet af
upläsningen utaf alla handlingar. Man kan naturligtvis motsätta
sig alla refoimer under den förevändning alt erfarenheten icke
ådagalagt att behofvel deraf är trängande. Jag är i detta afseende
af motsatt mening med den talaren som så yttrat sig. Min
erfarenhet såsom ledamot i Hofrätten har öfvertyga! mig derom
att de ifrågaställa reformerna äro af belmfvet påkallade, och jag
kan mot den värde talarens yttrande icke åberopa något annat än
denna min erfarenhet, äfvensom det att betänk, vid dess förra föredragning
blef obetingad! bifallet af 2 Stånd och så till vida
af de öfriga, att de ansägo förordningen behöflig, endast med de
modifikationer, hvilka Utsk. lill stor del iakttagit. Jag vågar således
för min del anhålla om lii Frih. o. Lundtm.-s ptopos. på
bifall lill Utskrs förslag.
Gr. Mörner: Mot den siste värde talarens förklaring i afseende
på förhållandet med besvären af häktade personer, får jag
erinra, alt dessa besvär äfven fullföljas i Hofrätt, ehuru de inlemna»
enligt nu gällande lag till Kgns Bfhde och derifrån öfversänrlas.
Besvären äro ställda till Hofrätten, och Kgns Bfhde är
blott den som inmissiverar desamma. Således är det till Hofrätt
och icke lili annan auktoritet, som klagan fullföljes. När nu en
lag handlar om fullföljden af mål i allmänhet i Hofrätt, samt
föreskrifver, att allt hvad som strider häremot är uphäfvet, så
skulle jag tro alt man kommer i en ganska bestämd tvekan om
huruvida de häktade personerna blifva nödsakade att ställa sig det
för dem nu i lag gällande stadgande lill iakttagande eller icke.
Hvad rörer frågan om berättelserna så har den föregående talaren
ansett att några olägenheter icke böra af det föreslagna nya
stadgandet upkomma. Jag har sökt utveckla de åsigter, hvarpå
jag grundat mina tankar i denna del; men till följd af bans yt
-
Dea 1!) A ugusti.
305
trande nödgas jag af honom begära en ytterligare uplysning. Här
förekommer i 4:de § ”Då alla förberedande åtgärder, som nödiga
funnits, blifvit vidtagna, skall föredragande ledamoten, på sätt
i 22 kap. 1 § R.B. sägs, författa skriftlig berättelse” etc.
Uti 22 kap. 1 § R.B. stadgas ”att i lagvadda eller till Hof
rätt
instämde saker, skall skriftlig berättelse om theras sammanhang
upsällas, innan ilie till dom företagas”. Ar det nu endast
i vädjade saker som berättelse skall upsättas, eller skall berättelse
enl. den föreslagna nya lagen upsällas i alla slags mål, som lollas
på referenter och således äfven i skuldfordringsmål, i kriminella
besvärsmål som lottas på referenter o. s. v.? Ar detta sednare
meningen, dä medgifver jag alt man åstadkommit en kontroll
i alla frågor; men är det icke meningen, så frågar jag, hvar
har då LagUtsk. sin kontroll i afseende på dessa besvärsmål och
dem af civil och kriminel beskaffenhet? Afven i dessa mål skulle
inga andra handlingar upläsas än de som Hofrätten finner nödigt
att upläsa, och hvar har man då kontrollen, om icke äfven i
dessa frågor berättelse skulle utfärdas. Ar del nu, såsom jag föreställer
mig, icke åsyftadt, att berättelse i dessa mål skall utfärdas,
så har man i dem förtroende (ill Hofrällens och referentens urskiljning,
och då kan älven man hafva del i andra frågor, hvadan
detta ifrågavarande stadgandet icke behöfves. Jag vill icke
i någon mån ifrågasätta den föregående talarens nit och goda
vilja all efterlefva del ifrågavarande nya lagbudet, men jag skulle
tro, alt om de berättelser, sorn för det narrande från samtlige
rikets Hofräfter och samtlige deras ledamöter emanera tagas i
skärskådande och jemföras med 22 kap. 1 § R.B., sä finner
man att knapt någon af dessa berättelser är författad roed
den omständlighet, som i sagde lagrum föreskrifves, emedan det
är ett onödigt och tidsödande arbete. Vidare förekommer i gamla
lagen ”att berättelser icke skola ega rom i Sjörätts- och Vexelsaker,
Hyres- och Ulflyllningsmål i staden, så ock tvister, ther
gäldbunden söker all fä allt sitt gods till sina borgenärer afstå
eller t ha boskilnad begjåres”. Skall nu äfven dessa mål, i hvilka
lagstiftaren förut visligen ansett berättelse, icke ega rum, för att
icke fördröja deras handläggning, uppehållas, för alt handläggas
efter den omständligare ordning, som här är föreslagen? Det bör
åtminstone följa af hvad i 7 § förekommer om uphäfvandet af
lag och författningar i denna del.
Slutligen har för det närvarande part rättighet att afsäga sig
förmånen af berättelse, såvida han anser det icke behöflig!. Skall
denna förmån äfven försvinna? Skall parten vara tvungen att
mottaga berättelse om han icke sjelf anser del nödigt. Detta skulle
äfven följa af den bestämda föreskriften att i alla saker berättelse
skall afgifvas och i följd af den i 7:de § förekommande
föreskrift att hvad nu gällande lag och författningar annorledes
stadga, än i den föreslagna nya förordningen föreskrifvet blifvit,
kommer att till all verkan förfalla. Delta allt sammanlagdt styrker
mig i den åsigt, alt den nya lagen kommer, en gång antagen,
att förorsaka ett vida långsammare arbetssätt än det som f.
306
Den 19 Augusti.
n. eger rum, och sålunda atl verka iverlemol hvad LagUtsk. dermed
åsyftat.
Gr. Sparre: Den siste värde talaren sökte ådagalägga nödvändigheten
af att bibehålla läsningen af handlingarne inför Hofrätten.
Han vill således bibehålla ett arbetssätt, hvaröfver jag
ännu aldrig hört annat omdöme än att det är tidsödande, och
ändamålslöst, 5 personer skola nemi. sitta och höra, eller rättare
sagdl icke höra handlingar sig föreläsas, ty del är omöjligt att
med upmärksamhet under flere timmars tid åhöra upläsandel af
handlingar, då man känner alt en stor del af hvad sorn läses,
icke har något inflytande på saken. För det närvande äro Hofrätterna
så öfverhopade med göromål, att det äfven med det mest
ansträngda arbete, knapt blir möjligt att dem medhinna, och ändå
skola vi bibehålla ett arbetssätt om hvars olämplighet jag icke har
hört mer än en mening. Kan väl något skäl dertill förefinnas.
Beträffande talarens yttrande om 4:de § jemförd med 7:de,
af hvilka §§ skulle följa att berättelser skulle komma att utfärdas
i så kallade Besvärsmål, så tillåter jag mig anmärka, att talaren
icke observerat innehållet af 3 §, som stadgar att det endast är i
instämda och vädjade saker, berättelser skola utfärdas, således är
detta bekymmer helt och hållet ogrundad!. Uti 4:de § stadgas:
dessutom då alla förberedande åtgärder, som nödige funnits, blifvit
vidtagna, skall föredragande ledamoten, pä säll i 22 kap.
1 § R.B. sägs, förfa t ta_ skriftlig berättelse” etc. Men 22
kap. 1 § R.B. säger alt i lagvadd eller der instämd sak berättelse
skall utfärdas, oell jemväl häruti ligger således ett ytterligare
stöd emot talarens farhåga.
Gr. Mörners hela yttrande röjer ett sökande efter skäl emot
detta förslag, de der ingen som med någorlunda upmärksamhet
genomläst betänk, kan finna vara af någon vigt. Här har aldrig
varit fråga om att införa berättelser i andra mål. Emedlertid anser
jag olämpligt att längre uppehålla R. o. Ad., ty enl. den
underrättelse jag erhållit, lärer 1’resteSt. äfven hafva bifallit betänkandet.
Gr. Mörner: I händelse så förhåller sig som den siste talaren
sagt, må det för sjelfva resultatets skull kunna anses öfverflödigt,
att härstädes vidare yttra något i denna fråga; men det
är i alla fall icke utan sin vigt alt söka bidraga till densammas
redande, och i följd deraf anser jag det vara min pligt att äfven
uptaga det sisla yttrandet. Den 4 § stadgar: ”Då alla förberedande
åtgärder, som nödiga funnits, blifvit vidtagna, skall föredragande
ledamoten, på sätt i 22 kap. 1 § R.B. sägs, författa
skriftlig berättelse” etc. Om sättet för berältelsernes författande
talas således här, men sättet är en sak, och i hvilka mai,
detta sätt skall tillämpas, är en annan. Hade uti lagparagrafen
stått: i de fall, sorn i 22 kap. t § R.B. sägs, då hade
det svar, jag erhöll på min förfrågan, varit riktigt; men nu synes
det mig icke vara händelsen. Lagen stadgar nu att i lagvadda
och instämda saker skall skriftlig berättelse upsättas innan de till
Den 19 Augusti.
307
dom företagas, och härigenom är således föreskrift gifven, om
det sätt, hvaruppå sådant bör ske. Då i 4 § af den föreslagna
uya förordningen påbjudes, att sedan alla förberedande åtgärder
vidtagits, berättelse skall utfärdas, nian inskränkning lill endast
vissa slag af mål och sedan förklaras: ”hvad nu gällande lag och
författningar annorledes stadga, kommer all till all verkan förfalla”,
så vill det synas mig åtminstone, som de undanlag, hvilka
förut varit gifna, äfven äro undanröjda.
Hvad läsningen af handlingarne inför Hofrätten angår, så
har milt yttrande blifvit af Hr Gr. Sparre missförstådt. Jag yttrade
mig egentligen endast om de ifrågasatta omständliga berättelser,
och gjorde detta på grund af erfarenhet, emedan jag kanske mera,
än den föregående talaren, försökt hvad arbete som mäste
nedläggas på en sådan berättelse och dervid funnit, alt det är
något helt annat, än ett del nu brukliga afskrifvandet af Underrättens
dom. Jag vet äfven, ali det blir ett arbete af föga nylla,
emedan det sedermera ej vid domens författande kan begagnas,
utan man dä oftast får omskrifva reciten på annat sätt.
Den föregående talaren har trott mig yrka ett fortfarande af samma
fullständiga läsning af handlingarne, som f. n. eger rum.
Något sådant bar jag väl ickp yttrat, så vida jag ej alltför otydligt
uttryckt mig, men äfven denna läsning låter rätt väl försvara
sig, och mina ord må derföre äfven få gälla i denna mening.
Af den läsning som eger rum, är del nemi. en gifven följd, att
om äfven det skulle finnas en eller annan ledamot, som icke vore
i tillfälle all med upmärksamhel kunna följa med läsningen, så
komma dock åtminstone 2:ne bland ledamöterna alt känna handlingarnes
innehåll från början till slut, eller referenten, som föredragit
saken, samt den som läst handlingarne. I delta förhållande
ligger, efter min öfvertygelse, en vida säkrare och bättre
kontroll, än i den berättelse som bär ifrågasattes, — en berättelse,
som i många fall kommer att påtecknas till godkännande af
sakförare, som icke om saken vet något mera, än att han brutit
brefvet med dokumenterne och burit packan af handligar från
posten till Hofrätten. Med hvad sakkännedom denne kommer att
göra sin påskrift, och hvad garanti som häruti ligger för parten,
del lemnar jag ät R. o. Ad. all sjelf upskatla. I den nuvarande
ordningen ligger, på sätt jag nämnt, den bestämda säkerheten,
alt åtminstone 2:ne ledamöter äga fullständig kännedom om handlingarne
och i de flesta fall hafva de andra det äfven, ty det är
blott undantagsvis handlingarne äro af den vidlyftiga beskaffenhet
att man icke vid läsningen kan följa med och fatta deras hela
innehåll.
Gr. Sparre: Jag vet lika väl som den siste värde talaren,
att den berättelse, som afses i denna föreslagna nya författning
kommer ätt kosta ledamöterna mera möda än det nuvarande blotta
afskrifvandet af domen, hvilket, deruti har han rätt, är berättelsernas
nuvarande innehåll och för parten medför föga eller
ingen nytta. Det är just derföre att dessa berättelser i deras nu
-
308
Den 19 Augusti.
varande form äro utan den ringaste nytta, emedan de innehålla
intet annat än afskrift af Underrätts dora som Disk. tillstyrkt
deras ändrande. Jag frågar hvartill det väl skall tjena att Hoflättens
ledamöter blankt skrifva af stämningspåstäenderna samt
hvad Underrätten sagt och ingenting annat? Det tjenar lill intet,
och del måste således vara ändamålsenligare att åt berättelserna
gifves en sådan form alt parten derutaf kan inhämta huruvida
föredraganden rätt upfaltal sakens sammanhang. Då talaren sjelf
medgifvit nuvarande berättelsers olämpliga form, hemställer jag
huruvida det icke då är skäl att vidtaga en förändring och att
sålänge sorn institutionerna bibehållas gifva den form ål desamma
alt parterna kunna se, huruvida referenten rätt npfaltat sakens
mening, ty meningen måtte väl vara alt parten derom skall få
kännedom. Den värde talaren har vidare sagt, att del kan finnas
ett och annat Ombud, som obetänkt underskrifver berättelsen.
Del linnes ingen lag i volden, sorn kan förvägra [»arter att försumma
sin rätt och vända sig till oskickliga ombud; men för
parter, som vilja begagna den rätt lagen erbjuder, lemnar lagen
ett tillfälle att, vid genomläsningen af berättelsen inhämta huruvida
den person, som skall föredraga saken, har riktigt upfaitat frågan
eller icke. Den värde talaren har ytterligare sagt, att han
undvikit yttra sig om huruvida läsningen af handlingarna skulle
bibehållas eller icke; men då han framhåller nyttan af denna läsning,
då han afstyrker bifall till den punkt af Utsk:s betänk., som
innehåller förslag till afskaffaude af denna läsning och dessutom
säger, att de ifrågavarrde berättelserna icke innehålla fullständiga
kontroller samt att således handligarne i alla fall böra läsas,
så kan jag icke fatta något annat, än att han förordar bibehållandet
af läsningen, och det är just bibehållandet häraf, som är
utgångspunkten, hvilken Utsk. ansett, isynnerhet med afseende på
Hnfrälternas behof af tidsbesparing, böra borttagas samt med afseende
å den dermed hittills vunna kontroll genom andra åtgärders
vidtagande böra ersättas. Jag vågar tro att Ståndet, med
afseende på det närvarande olyckliga förhållandet att Hofrätterna
äro så öfverhopade af göromål, täcktes behjerta de utvägar, som
Utsk. föreslagit för alt bereda Hofrätterna en möjlighet att medhinna
det arbete hvarmed de äro öfverhopade och anhåller derföre
vördsamt att, då icke några gravare anmärkntr mot förslaget
blifvit framstälda, än de hittills gjorda, R. o. Ad. täcktes bifalla
detsamma.
Hr Printzensköld: Jag är öfvertygad derom, att, åtminstone
med högst (å undanlag, Hofrälternas samtlige ledamöter ingalunda
sky någon möda för att, lika med LagUtsk:s nuvarande
Urdf:de, i sin egenskap af ledamot i Hofrätt, bereda skyndsamhet
åt ärendernas gäng och befrämja parternas rätt såvidt möjligt är;
men just derföre att jag är öfvertygad derom, anser jag det ligga
vigt uppå att icke öka bördan för dessa ledamöter derhän, att deras
bemödanden möjligen komma att framdeles echouera. Jag
anser detta blifva händelsen om berättelserna i sådana saker som
Den 19 A ugusti.
309
nu äro ifråga skola inrättas såsom LagUtsk. föreslagil. LagUtsk»
nuvarande Ordf:de har förklarat, alt de berättelser, som nu utfärdas
från Hofrätterna, äro i deras nuvarande skick utan allt ändamål
samt helt och hållet gagnlösa, hvarföre han vill sätta andra
i stället hvilka skulle vara mera ändamålsenliga. Men har den
värde ledamoten egentligen hört någon klagan af parter deröfver
att berättelserna i deras nuvarande skick icke upfylla deras ändamål?
Jag har icke så sällan både i och utom mitt embete haft
tillfälle alt i egenskap af part mottaga berättelser af alla tre Hofrälterna,
men ännu aldrig har det fallit mig in att anse dessa
berättelser vara ofullständiga eller af den beskaffenhet att de påkallade
en så total förändring som den LagUtsk. föreslagit. Jag
har varit af denna öfvertygelse derföre, alt jag anser det vara
rent af utan ändamål att upställa en fullständig berättelse af hvad
handligarna innehålla, ty icke ligger deruti någon garanti för att
mitt mål skall blifva bättre afgjordt ån eljest. Jag förmodar
att den som vunnit förtroendet af alt blifva ledamot i Ilofrält,
skall förstå sakerna så, att jag icke behöfver frukta för att
lian icke skall fatta hvad handlingarna innehålla, så att jag såsom
[larl skulle vara nödsakad att kontrollera ett sådant förhållande
och så till sågandes anställa en slags skriftlig examen med föredraganden
i målet. Det göres således icke ringaste behof af att
förändra berättelserna. Ostridigt är äfven att de, med deras nuvarande
form, äro lätta att åstadkomma emedan ledamöterna i
Hofrätterna derigenom hafva tillfälle att kunna begagna mindre
vana biträden till deras upsältande.
För min del finnér jag således långt ifrån att dessa berättel
ser
medföra någon nytta för parterna och att Hofrätternas arbeten
skulle förminskas, tvertom alt de skulle utgöra ett binder för
ärendernas skyndsamma behandling i Hofrätterna, emedan hvar
och en ledamot som dermed skulle sig befatta, alltid skulle kunna
hafva till försvar för en fördröjd handläggning af ärendet, att
berättelsen är af så besvärlig beskaffenhet att hans tid icke gjort
det möjligt för honom att kunna förr bereda och föredraga detsamma.
Del är icke på det sättet man underlättar Hofrätternas
göromål sedan de blifvit så förökade som de nu äro, och långt
ifrån att jag med Gr. Sparre förenar mig i begäran att R. o. Ad.
måtte med behjertande af de mångfaldigt ökade göromål hvarmed
Hofrätterna nu äro öfverhopade, bifalla betänk., vill jag tvertom
just åberopa denna omständighet för att bos R. o. Ad. begära
behjertande af nödvändigheten att icke bifalla detsamma, emedan
det är en tillökning i ledamöternas arbeten, som är aldeles odräglig.
Vida mindre tidsödande vore det all läsa alla handlingar
inför Hofrätten, än att ledamöterna skulle sysselsätta sig med upsättandet
af sådana berättelser som de här ifrågavarande. Jag
skulle för öfrigt tro det icke ligga utom möjlighetens gräns att
tillvägabringa en förändring i afseende på nu stadgade läsning af
handlingarna, hvarigenom lättnad i ärendernas föredragning kunde
beredas, men detta skall ske på ett sådant sätt, att det medför
verkligt gagn och icke så att man utbyter en svårighet mot
310
Den 19 Augusti.
en annan sorn är mångfaldigi större. Jag tillstyrker således af
slag
å betänk.
Gr. Sparre: Jag anhåller blott att få säga ett par ord med
anledn. af den värde talarens yttrande som sagt, att berättelserna
äro af den beskaffenhet att de kunna upsättas af en ovan
hand. — Ja det är fullkomligen! sant. — Just derföre, att
de med den form de f. n. ega äro utan allt ändamål, emedan
de icke innehålla något annat än en afskrift af Underrättens
resolution, kunna de af någon annan än ledamöterna sjelfva upsättas
och detta är mot lagens bud, som stadgar, alt det är den
föredragande ledamoten som skall upsälta berättelsen just för alt
bevisa parten alt han rikligt upfaltal målet. Hvartill tjenar således
en berättelse, som är upskrifven af en hell ovan hand då det
egentligen är den föredragande ledamoten, af hvilken parten har
att vänta en riklig framställning af saken, sorn bordt upsälta den?
Att påstå det upsättningen af dessa berättelser skulle uplaga mera
tid än läsningen af handlingarna vid hvilken fem ledamöter skola
vara tillstädes för ali höra eller som jag förut sagt icke åhöra
densamma, (ty man kart icke i längden göra det), är orimligt,
enär i förra fallet det blott är en som arbetar på berättelsen,
men i det sednare fem som sysselsätta sig med läsningen deraf.
Efter först till bifall framstäld, med blandade Ja och Nej
besvarad propos. hemstälde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R.
o. Ad. behagade afslå LagUtsk:s förevar:de utlät, och ropades dervid
starka Ja, blandade med Nej, hvarefter H. Ex. förklarade det
han trott sig finna all Ja varit öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering, men afstod derifrån, efter af
underl. Riddarh.Sekret, meddelad uplysning alt enl. numera ankommet
prot.utdr. äfven PresteSt. bifallit LagUtsk:s ifrågavande
utlåt.
Föredrogs och lades lill handlingarne StatsUtsk:s d. 16 dennes
på bordet lagda mern. N:o 322, i ani. af verkstälde omröstningar,
ang:de åtskilliga bevillningsfrågor.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Klinkowström,
Rud. Mauritz och Frih. Stjernstedt, A ug.
Willi. RankoUtsk:s nedannämnde d. 16 dennes på bordet lagde
mern.:
N:o 76, med förslag till åtskilliga förändrade föreskrifter i
4:de artikeln af BankoRegleraentet;
N:o 77, ang:de föreskrifterne i 1, 5, 6 och 7 afdelnme utaf
BankoReglementets 6:te artikel;
N:o 78, med förslag till ändring af åtskilliga föreskrifter uti
8:de artikeln af BankoReglementet; samt
