# ID: svediakorp-gov586
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 163,434
# sentences: 5,815
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 5 Juli f. m.
301
larne beträffar, att hvad som till och med knappast kan praesleras
inom den ena delen af provinsen, det utgör mången gång en hufvudpersedel
inom den andra. När man icke upgifvit hvilka dessa
småpersedlar åro, och icke på dem upställt någon definition, hvilket
icke heller kan ske förr, än speciella undersökningar egt rum
inom samma provins, och man från Landshrne erhållit upgifter på
alla inom deras respektive län, befintlige serskilda förhållanden, så
strider det, enl. min tanka, emot både klokhet och god ordning
vid ärendens behandling att nu afgöra, det de s. k. småpersedlarne
skola indragas. Det har i fordna tider städse varit brukligt,
och önskligt vore att man icke allt för ofta frånginge detta bruk,
att först med sorgfällighet utreda en sak och sedan ingå i speciel
pröfning af densamma. Så handlar domaren när han fattar ett beslut,
och så böra väl också statsmakterna gå tillväga. Är det då
icke en dem åliggande helig pligt att låta först utreda alla förhållanden,
i afseende på den sak, hvarom nu är fråga så att represenlantcrne
inom de serskilda Stånden'må blifva i tillfälle att se huru
bon kommer, att, bringad till verkställighet, sig gestalta, och icke
nödsakas att gå tillväga på höft, för alt slutligen stranda mot svårigheter
som befinnas oöfvervinneliga, såsom händelsen varit med
Ständernas, vid sisth riksdag, i följd af K. M:s nåd. propos., fattade
beslut, ang:de inlösen af kalkveden på Gottland, hvilken fråga
numera förfallit, sedan om den mycket varit tvistadt, och binga tal
blifvit hällne om den stora nyttan och angelägenheten af att en sådan
inlösen tillvägabringa.
Vi silla icke här, Mine Hrr, såsom represenlanter, för alt a priori och
efter allmänna grundsatser besluta i nägou fråga, utan det är vår plikt
alt, efter erhållen utredning af hvarje fråga, med sakkännedom fälla de
omdömen, sorn just denna utredning kan föranleda, och så länge
icke en sådan utredning finnes i hvarje sak, sä är det också representationens
både rättighet och plikt att säga: Saken är icke så utredd,
att vi kunna om densamma fälla omdöme; vi begära att den
måtte försättas i sådant skick, att den med fullständighet må kunna
behandlas. Så har också representationen icke blott under denna,
ulan äfven under föreg:de riksdagar gått tillväga. Hvarföre är man
så angelägen att tillvägabringa ett beslut, som innefattar bestämmandet
af en grundsats, innan man annik vet om en sådan grundsats låter
i verkligheten sig tillämpa? Om jag äfven antager att Baken kan
genomföras, alt flen är af eli så stor vigt som man föregifver och
alt *det år så nödvändigt att nu fatta ett beslut i densamma, så
återstår ändå alltid den frågan: är det klokt att förvandla dessa småpersedlar
till fri peiiningeränla, äfven om, såsom StatsOtisk.-tillstyrkt,
beslutet derom kommer att innefatta, det penningarne skola utgå
éfter 1830 års myntfot. Jag har i det föregide anmärkt, alt om
äfven denna myntfot kommer att för all framtid blifva gällande, så katt
varans värde det oaktadt undergå betydlig förändring. Hvarföre skall
man då, när likväl dessa småpersedlar, efter upgjord kalkyl, upgå
till icke mindre än 144,000 r:dr, ovillkorligen binda sig vid en
penninge-skatt, som för alltid är bestämd. Är det omöjligt att utfinna
ett annat medel för att, på ett, för Staten så väl som för ränte
-
302
Den 5 Juli f. m.
gifvaren tillfredsställande sätt, lösa denna fråga? Jag hemställer till
de värde Hrr ledamöter af StatsUtsk., som äro tillstädes, om det icke
vore lika ändamålsenligt, men tillika ledande till den af mig åsyftade
säkerheten, så att hvarken Staten eller den enskilde må komma
att förnärmas, om t. ex., med afseende å den af just dessa Hrr
åberopade omständigheten, att markegångsvärdet å småpersedlarne
sällan variera, förklarade, att någon förändrad bestämmelse af detta
värde icke skulle ega rum oftare än hvart 20:de år. Då blefve ett
och samma pris gällande under 2:ne decennier, och det stora besvär,
som kontrollerandet af Häradsskrifvarens skatteuträkning påstås
medföra för den enskilde skulle då ej heller oftare än hvart 20:de
år ifrågakomma, hvilket besvär väl icke kan sägas vara af betydenhet.
Den fördelen vunnes härigenom, att, i händelse under 2: ne
decennier sådana omständigheter skulle inträffa, hvarigenom priset
på småpersedlarne höjdes, Staten då kunde komma i åtnjutande af
denna förhöjning under andra påföljande 20 år, likasom den enskilde
egde en laglig rättighet att, i händelse prisen sänktes, under
de påföljande 20 åren, få tillgodonjuta denna prisnedsättning. Något
giltigt hinder för vidtagandet af en sådan åtgärd torde svårligen
kunna upgifvas. Men fördelen vore den, hvilken jag anser vara af
största vigt, att man icke inträtt på den äfventyrliga banan att till
visst penningebelopp förvandla större eller mindre del af persedelräntan,
enär det endast är det första steget som kostar. Har man
väl tagit det, så blir svårigheten mindre att gå vidare ända lills det
mål uphunnils, dit man önskar komma. I motsats lill så väl den
K. propos. som StatsUtsk. tillstyrkande, är jag således för min del,
af den tanke, att ingen fix peuningeränta bör i utbyte mot dessa
småpersedlar bestämmas, utan att desamma böra få qvarstå oförändrade
till deras belopp och beskaffenhet i hvarje hemmansränta, men
att deremot, till lättnad för de skattskylldige i afseende å kontrollen
af deras debitering, någon förändring i markegångsprisen icke bör
ifrågakomma oftare än hvart 20:de år, då det beror på deputerade,
huruvida någon förändring må ega rum, och då, i fall de besluta
motsatsen, den engång fastställde markegången kommer att ytterligare
20 år blifva beståndande. Tillfälle är på sådant sätt alltid förvaradt
för både kronan och den enskilde, att vinna rättelse i möjligen
inträffande missförhållanden, hvilket tillfälle deremot är genom
den fixa penninge-räntan, för alltid både kronan och räntegifvaren
betaget. Jag yrkar så mycket heldre att detta förslag matte bifallas,
som det på sätt jag i början erinrat, icke är gifvet hvilka räntepersedlar,
som komma att hänföras under benämningen småpersedlar.
Väl säges det i den K. propos. att det finnes 295 persedlar, som
innefattas i jordeboksräntan och 155 i hemmantals-räntan, men icke
innefattar det något bestämmande i afseende på småpersedlarne. I
24 provinser kunna mångå olika omständigheter föranleda, att alla
desssa persedlar hvar för sig kunna i följd af distriktens serskilda
beskaffenhet i mer eller mindre mån blifva hufvudpersedlar. Man
tyckes vilja skära allt öfver en karn såsom det heter, ehuru man
borde besinna att i ett så vidsträckt rike som Sverige del icke kan
Den 5 Juli f. m.
303
undgå att finnas en mängd orter, högst skiljaktiga till både natur
och beskaffenhet.
Jag vill f. n. icke vidare uppehålla R. o. Ad. rörande den
första punkten, utan förbehåller mig, att när litt. B. förekommer
till öfverläggning, då åter få ordet och yrkar derföre nu endast att
denna punkten A., på de skäl jag andragit, måtte varda till StatsUtsk.
återremitterad.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I få länder torde det vara svårare
att få vigtiga reformer genomförda än i Sverige, dels derföre
att vi besluta öfver dessa frågor inom serskilda rum, och dels derföre,
att de båda ytterliga sidorna, här liksom vid så mången annan
frågas afgörande, söka att göra sina rakt motsatta åsigter gällande.
Ä ena sidan har det Utsk., som med denna frågas behandling
varit sysselsatt, haft att strida mot dem som vilja med ens taga ut
det stora steget: alla räntors förvandling till penninge-skatt och å
den andra emot dem, som aldrig vilja medgifva någon förändring.
Under sådana förhållanden tror jag alt det nödvändigaste för Utsk.
varit, att tillse, hvaruti de stora, länge öfverklagade olägenheterna,
beslå och huru de skola afhjelpas utan att åstadkomma allt för stora,
alltför allvarsamma brytningar. StatsUtsk. har för sin del trott sig
finna, att K. M. utgått just från denna, om jag så får säga, förmedlande
åsigt. Den vigtiga frågan om skatteförenklingen har ständigt
sedan början af 1700:talet utgjort föremål för representationens
och enskilda dess ledamöters bearbetande. Om! jag undantager en
kort tiderymd, perioden från 1779 till 1809, sä hafva vi egt få
riksdagar, der icke detta ämne blifvit väckt och venlileradt. Komiterade
hafva vid flera tillfällen blifvit nedsatta, hvilka utarbetat
förslag i olika syftning, men man har aldrig kommit till något slutligt
resultat i frågan, och hvarföre Mine Hrr? Just af det skäl jag
först anförde, nemi. alt man finner motstånd från tvenne olika sidor.
Den siste värde talaren har utgått från den åsigt, som hyllas
i allmänhet af dem, hvilka aldrig vilja medgifva någon förändring
eller några förbättringar i våra intrasslade förhållanden. Han har
fästat eder upmärksarahet deruppå att för nära irenne år sedan
Ståndet till öfverläggning förehade och då förkastade ett med detta
likartadt ärende, hvaraf han äfven slutar alt den vigtiga skatteförenklingsfrågan
denna gång skall gå samma öde till mötes, och han
har ledt sig till denna slutsats genom det påstående att ehuru man
då ville förvaudla alla våra räntor i penningar, så har man nu velat
börja med småpersedlarna för att slutligen komma till samma mål;
natura skatternas förvandlande lill penningar. Men det är just deri
misstaget ligger. Det är ej grunden Utsk. vill rubba; det är blott
ojemheterna och orättvisorna vid dess tillämpning, som det sökt att
förekomma, och jag tror att en hvar som insett och närmare erfarit
alla de olägenheter, som äro förenade med det nuvar. invecklade beskatlningssystemet,
icke bör sätta sig emot en förändring som så
litet rubbar det stora hela, men som inför en väsändtlig lättnad i
upbördsväsendet och en möjlighet för de skattskyldige att sjelfve kontrollera
om de blifvit rätt eller orätt debiterade. Jag ber nemi. att
304
Den 5 Juli f. m.
få fästa upmärksamheten på, att livar och en som har gjort sig
mödan att söka kontrollera en debetsedel hvaruti indelta räntor ingå
bör hafva insett den stora svårigheten, jag vågar säga omöjligheten,
för flertalet af räntegifvare att bedöma, huruvida denna debitering
är fullt riktig eller icke. Vi hafva exempel, ehuru lyckligtvis ganska
sällsynta, på Häradsskrifvare och Kronofogdar sorn sammansatt
sig för att i detta fall begagna sig af den stora mängdens okunnighet,
och huru vigtigt då, till förekommande af dylika missbruk, och
tillika till förebyggande af misstankar emot det ojemförligt största,
aktningsvärda antalet af dessa embetsmanna-korpser, att skatternas
beräkning verkställes på ett sätt, sorn äfven af den mindre räknekunnige
må kunna kontrolleras. Hvad mig enskildt beträffar, ber
jag att fä tillkännagifva, att jag har såsom ledamot i del Reg:tes
Löne-direktion, som jag tillhör, gjort mig icke obetydlig möda att
kunna kontrollera Reg:ts-skrifvarens beräkningar af de indelta räntorna.
Jag har dervid funnit, att man mäst tillgripa, icke såsom
man tror blott indelningsverket och markegångstaxa!), utan derjemte
ortens undervisningsverk, jordaboken m. m., med ett ord en mängd
handlingar, hvilka icke finnas att tillgå annat än möjligen vid Landskont.
Med tillgång af sådana handlingar erfordras likväl ett outtröttligt
tålamod och ganska stor räknefärdighet, för alt kunna, med
de mångfalldiga hråk som i räntorna ingå, bedomina huruvida en
ränle-uträkning eller en utgifven debetsedel är riktig eller icke. Jag
skulle gå utom ämnet af den nu föredragna punkten, om jag sökte
visa alt den af K. M. föreslagna förändringen i sin helhet afser afhjelpande
af alla de brister, hvaröfver man i hundratals år har fört
en billig klagan. Jag vill endast hålla mig vid den del af ämnet
som är föredragen eller första punkten. Denna medför enkelhet
i kontroller och borttagandet af en stor del af de mångfalldiga persedlar,
som nu tynga vår markegångstaxa. J veten alla Mine Hrr
eller åtminstone dem ibland Eder sora tagit närmare kännedom af
betänk., alt f. n. ingå i de s. k. jordeboks-räntorna icke mindre än
295 persedlar, och i man tals-räntan 155. Den enkelhet man härsökt
åstadkomma, består deruti, att man för hvarje län bibehåller
de hufvudsakligaste af ifrågavar. persedlar, för att åstadkomma så
ringa rubbning som möjligt; men att då deremot den mängd af
småpersedlar, som ingår i länens markegångstaxor skall efter medelpriset
af de sistförfiutna 20 årens markegångs-värden förvandlas till
ständig penninge-ränta och tilläggas de penninge-räntor som förut
finnas. När raan närmare granskar förhållandet, så finnér man,
att, med bibehållande för hvarje län af dessa de hufvudsakligaste
persedlarna, behöfde antalet af de persedlar som skola komma att i
de nya markegångstaxorna qvarstå icke utsträckas utöfver 7 å 8 persedlar
i något län, men att för ganska många af länen de komma
att inskränkas till endast 3 ä 4. Jag hemställer nu till Eder Mine
Hrf, huruvida man kan bestrida att en högst väsäntlig förenkling
och lättnad för de skattskyldige att kontrollera sina debetsedlar skulle
npstå, då i st. f. att nu på denna debetsedel ett antal af 30 ä 40
olika persedlar påföras, den skattskylldige endast finge der upfördt
3, 4, 5,
Den 5 Juli f. m.
305
3, 4, 5, högst 7 a 8 persedlar. Då derjemte SlatsUlsk. föreslagit,
att för helt hemman alla de s. k. bråken på dessa persedlar skulle
utgå, så tror jag alt del icke skall behöfvas någon serdeles stor
räkneförmåga för att kontrollera huruvida man blifver rätt eller orätt
debiterad. Den siste värde talaren bar yttrat, att under en längre
följd af år upstår förändring i småpersedlarnes värden, och han har
på denna grund icke velat medgifva alt dessa nu skola bestämmas
i penningar, utan begärt, all de skulle blifva i taxan qvarstående,
men att deras värde skulle hvart 20:de år bestämmas, och att de
under loppet af dessa 20 år icke skulle komma att undergå någon
förändring. Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå alt just derigenom
att dessa småpersedlar försvinna ur taxan, skulle den hufvudsakligaste
förenklingen åstadkommas. Skulle de qvarstå ehuru
med oförändradt värde under loppet af 20 år, så ålerstode i alla
fall svårigheten för de skattskyldiga att kunna rätt upfatta, huruvida
de blifvit debiterade såsom sig bör eller icke, ty en mängd af dessa
persedlar utgå i bråk, och huru kan räkningen derigeuom blifva
annat än högst invecklad?
Den värde talaren har äfven frågat, hvad man menar med småpersedlar
och med hufvudpersedlar. Detta torde vara ganska lätt visadt, om
man endast egnar någon upmärksarahet ät betänk. Jag hänvisar i detta
afseende till pag. 6. Der står, ”att K. M. icke ansett andra persedlar böra
såsom hufvudräntor bibehållas, än sådane, hvilka dels tili sitt värde
årligen bestämmas genom markegångstaxa och sålunda antingen utgå
i penningar efter förvandling eller levereras in natura, dels äro af
beskaffenhet att kunna tjena lill grund för en skatteberäkning, dels
ock i räntorna ingå till sä betydlig qvantitet, att de icke, utan alltför
stor rubbning, i dessa räntors totalbelopp, kunna ullemnas; äfvensom
att ifrågavar. hufvudräntor för liela riket lämpligen skulle kunna
efter olika förhållanden inom serskilda orter, bestämmas endast till
Spannmål, Dagsverken, Smör, Hö, Kol, Ved, Kött, Fläsk, Tackjern samt
Strömming och Lax” etc. Detta utgör ett antal af 11 å 12 persedlar,
och allt hvad som icke finnes inbegripet i dessa 12 persedlar
skulle anses höra till smäpersedlarne, hvilka, ehuru flera hundra lill
antalet, likväl endast i värde upgå till ett belopp af 144,000 r:dr
då deremot hufvudpersedlarne belöpa sig till 2,597,000 r:dr, eller
med tillägg af de årliga penningar, som redan finnas i markegångstaxa^
och hvilka i alla händelser skola oförändrade såsom hittills
utgå, 2,900,000 r:dr. En hvar torde häraf finna alt den föreslagna
förändringen icke i något hänseende är förskräckande, enär småpersedlarne
utgöra omkring 5 proc. af det stora hela. När derjemte
StatsUtsk., för att betrygga dem, som hysa farhågor för alla förändringar,
i sista mom. af den nu uplästa punkten föreslagit, att alla
i räntan ingående penningar skola bestämmas och utgå efter royntbestämningslagen
af d. 31 Mars 1830, så tror jag att Hr Printzensköld
äfven i detta afseende bör något så när hafva sina farhågor
lugnade.
Hr Printzensköld har äfven yttrat: man kan ej få reda på dessa
småpersedlar förr än man gjort speciella undersökningar i hvarje
8 H. 20
306
De n 5 Juli f m.
provins. Jag ber med anledn. deraf att fa fästa upmärksamheten
derupå, att K. M. i Sin nåd. propos., likasom StatsUtsk. i sitt tillstyrkande,
utgått från den åsigt, att Ständerna, i afseende på lmfvudgrunderna,
skola fatta sitt beslut, utan att nu ingå i några bestämmelser
af detalj-förhållandena. K. M. har deremot föreslagit,
att innevånarne i rikets samtliga provinser skola höras, innan det
definitiva beslutet i frågan lages. Derigenom lemnäs dem tillfälle
att förklara huruvida de anse en eller annan persedel vara mindre
lämplig, och således böra utbytas mot en annan, som det skulle
falla sig lättare för provinsen att utgöra. Mig synes att delta K. M:s
nåd. förslag innebär en åtgärd af så mycken rättvisa, att hvar och
en som ifrar för att vigtiga beslut icke skola lagas nationen ohörd,
bör derföre hembära K. M. sin skyldiga tacksamhet. Hr Printzensköld
har yttrat: man skall först undersöka och sedan besluta. Jag
ber, med åberopande af hvad förut blifvit yltradt, få fästa upmärksamheten
pä, att här endast är fråga om ali besluta öfver grunderna,
och att det definitiva beslutet i afseende på denna punkt kommer
att blifva föremål för näst sammanträdande Ständers granskning.
Dessutom torde det tillåtas mig fästa den värde talarens upmärksamhet
på, alt nästan dagligen ser man exempel på att domare
stadga allmänna grunder efter hvilka vidräkningar komma att ske.
Jag tror icke alt det är någon nyhet i andra hagor, och så mycket
mindre bör det vara det i en sådan som den ifrågavar. För min
del anser jag att den nåd. proposm afhjelper, såsom jag nyss nämnde,
just alla de stora olägenheter hvaröfver man har klagat, utan att i
någon mån stöta de olika åsigterna för hufvudet. Jag tror att man
genom antagande af detta förslag kommer på fredlig väg till lösning
af en fråga, sorn så länge varit skickligt begagnad till ett tvistefiö
de stridande emellan, och jag skulle högligen beklaga om R. o. Ad.
vid detta tillfälle, genom en återremiss eller ett afslag af den egentliga
grunden för K. M. nåd. propos., skulle gifva anledn. att förmoda,
att de rykten man är sä villig att utsprida, om Ståndets
ovilja alt ingå på någon slags förändring i afseende på grundskatterna,
ega någon slags grund. Jag anhåller sålunda om Hr Frih.
o. Landtm:s propos. till bifall på den ifrågavar. nu uplästa punkten
af betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är icke derföre att
denna fråga utgör en förändring i skatteväsendet, som jag derför
ifrar, utan derför att jag anser den vara en förbättring och en icke
obetydlig förbättring, enär icke allenast räkenskaperna derigenom
skola förenklas, hvilket i del hela icke har någon öfvervägande vigt,
utan den äfven innebär en förenkling för alla skattskyldiga, hufvudsakligen
derigenom att de kunna beräkna hvad de hafva att utgöra,
beräkna sina skyldigheter och sin förmåga att dem utgöra. Någon
periculum in mora finnes visserligen icke här; ty delta dröjsmål har
räckt i hundrade år och Statens undergång är visserligen icke, ifall
det skulle räcka ännu längre, deraf föranledd. Det lärer dock icke
kunna nekas, alt det vore en förmån om skalteförenklingen kunde
genomföras på det sätt K. M. föreslagit, alldenstund den bringar
Den 5 Juli f. m.
307
alla räntegifvare i samma belägenhet, hvilket nn icke är händelsen,
enär alli sedan 1823 års riksdag de skattskylldige, som varit kronan
behållne, äro i annan belägenhet, än de som äro anslagna till verk
och inrättningar samt löntagare. Hvar och en torde lätt finna, att
jemnhet i åligganden bör ega rum emellan alla skatlskyldige, och
det är förundransvärd! att denna olägenhet kunnat fortfara så länge
som den har egt rum. Tiden alt deruti göra rätlelse är för längesedan
inne, och då nu ett tillfälle för Ständerna yppats att den åstadkomma,
sä anser jag för min del alt hvar och en bör dertill bidraga
i sin mån, såvida icke så beskaffade olägenheter upkomma,
som kunna vara större än de olägenheter som finnas.
Hr Printzensköld har upkastat några olägenheter; men jag kan
icke finna att de äro af den vigtiga beskaffenhet, att något afseende
derå kan göras, eller att de kunna föranleda till äterremiss af Ulsk.-s
utlåt. Hr Printzenskölds första skäl var, att detta steg endast vore
det första för att införa penningen till mätare af de utgående grundskatterna;
att man sedermera nog skulle taga det ena steget efter
det andra, till dess allt blelve utsatt i penningar. Jag ber att få
fästa upmärksamheten deruppå, att delta icke är det första steget,
utan redan för mera än ett sekel sedan första steget är tagit, då
vissa persedlar äro bestämda att utgå efter kronovärdi eller delta
dubbelt, utan någon förändring i markegångstaxan. Således är detta
icke det första utan om man sä vill det andra steget; men om icke
något nytt steg (ages på ytterligare hundra år, sä skyndar man åtminstone
icke med förändringarna pä sådant sätt, att det på något
vis kan blifva äfventyrligt.
Hr Printzensköld har sagt, att penningen är en föränderlig
mätare af varuvärden och kan medföra förlust för Statsverket. Delta
kan visserligen inträffa; men då, såsom K. M. föreslagit och SlatsUtsk.
hemställt till Ständerna, penningarne utsättas i Silfvervärde
eller efter 1830 års myntfot, kan, med de få proc. hvarom här är
fråga, icke någon sådan minskning i Statsverkets inkomster upkomma,
som kan blifva kännbar; hvaremot man å andra sidan kan säga,
alt om på längre tid, under seklers eller årtiondens lopp, någon sådan
förändring i penningevärdet inträffar som Hr Printzensköld befarar,
så händer deremot också, att andra varor stiga i värde, jemförelsevis
med öfriga persedlar. Vi hafva deruppå t. ex. erfarenhet
af förhållandet med smör, som bestämdt i silfvervärde och jemförelsevis
med t. ex. spannmål, har stigit mot hvad det var för 100
år sedan, och det vore icke svårt att finna i upgifterna öfver de
serskilda persedlarna, alt, åtminstone hvad åtskilliga af dem beträffar,
om det pä något sätt väger mot Statsverket på ena sidan så
väger det deremot för Statsverket på den andra.
Hr Printzensköld säger vidare, hvad menas med småpersedlar?
Jag kan icke finna det vara obestämdt i hufvudräntorna, enär å
pagina 6 i Utsk:s betänk, står omnämndt i Konungens propos.:
”Att ifrågavar. hufvudräntor för hela riket, lämpligen skulle kunna
efter olika förhållanden inom serskilda orter bestämmas endast lill
Spannmål, Dagsverken, Smör, Hö, Kol, Ved, Kött, Fläsk, Tackjern samt
20*
308
1) e n 5 Juli f. m.
Strömming och Lax”, således 11 persedlar. Hufvudräntorna äro sålunda
upräknade och de öfriga skulle vara att anse som småperlar.
Att bibehålla, såsom nu är förhållandet, denna mängd af småpersedlar,
det är enl. min tanke icke öfverensstämmande med begreppet
om skatter. Man ser t. ex. i Stockholms län en persedelränta,
som kallas Hare, är del en skattepersedel för Statsverket? Bandstakar
i Upsala län, Brotiljor i Södermanland till 38 sk. 4 rst. uti
hela länet, Löf och Grått Papper jemväl i Nyköpings län, Koljor till
12 sk:s summa uti Bohus län, Hampgarn i Jönköpings län till ett
belopp af 7 sk.; detta äro räntor, som förefaller hvar och en löjliga.
Det är verkligen tid på att ändra sådana förhållanden, som vid en
granskning icke kunna innebära annat än en verklig löjlighet. Att
debitera en hemmansegare för delar af Ägg och Höns, finner jag
vara af så märkvärdig beskaffenhet, alt det är för underligt, alt man
år 1851 vill bestrida behofvet af rättelse derutinnan. Det är visserligen
sanni, att en sådan åtgärd, som den nu förevarande, beror
till sina följder på det sätt hvarpå den verkslälles, men alt verkställigheten
icke kan eller bör blifva annan än den Ständerna kunna
godkäuna, derom har man säkerhet deruti att förslaget innehåller,
att sedan alla undersökningar skett, uplysningar inhemtats och vederbörande
varit hörde, K. M. skall aflåta nåd. propos. till Ständerna.
Då blir det tillfälle alt pröfva huruvida verkställigheten är
föreslagen att blifva öfverensstämmande med Ständernas afsigter i
delta hänseende. Deruti ligger en säkerhet för alt man icke äfventyrar,
att verkställigheten blef annorlunda än Ständerna nu afse,
och att således småpersedlarna icke kunna utrangeras till större belopp
och högre proc. af skatterna i det hela, än hvad Ständerna i
anledn. af den K. proposm afse må blifva händelsen. Jag tillstyrker
bifall till hvad StatsUtsk. i den nu förevar, punkten föreslagit.
Hr Printzensköld: Jag inser visserligen min ringa förmåga
alt kunna, mot Hr Frih. Palmstjerna och Hr von Troil, verka pä
R. o. Ad:s öfvertygelse, men kärleken till mitt fädernesland, kärleken
till Konungamakten, hvars styrka jag anser väsendtligen ligga
deruti, att icke en hårsmån rubbas af hennes nu egande rättigheter
utgör orsaken, hvarför jag vågar ånyo upträda lill försvarande af de
åsigter jag yttrat, helst de innebära som jag tror, en utväg, ledande
till en försigtig behandling af förevar, ämne. Orättvist har man mot
mig riktat den tillvitelsen, att jag aldrig velat medgifva någon förändring
i det bestående. Hvar har man beviset derpå? Ligger det
då ingen förändring uti det förslag jag framställt, att markegångspriset
å de s. k. småpersedlarne borde för en tid af 20 år i sender
bestämmas i st. f. att, såsom nu, undergå pröfning hvarje år. Förslaget
är väl icke sä radikalt, som det StatsUtsk. understödt, men
den värde talaren, från hvilken tillvitelsen utgick, skall dock icke
kunna förneka, att det innebär ett framåtskridande, förenadt med
försigtighet, hvilken torde nu såsom alltid vara både nödig och nyttig,
dä det icke står i någons förmåga att kunna veta eller förutsäga
hvad framtiden bär i sitt sköte. Det kan vara nyttigt att nu
hafva så gått tillväga att våra efterkommande ega tillfälle att efter
Den 5 Juli f. m.
309
sig då företeende omständigheter kunna reglera, jemte det att man
då icke gjort sig skyldig lill den förebråelsen att hafva, genom en
alltför långt utsträckt åtgärd gifvit anledn. dertill att skatter hvälfvas
från den ena medborgaren på den andra, hvilket man icke kan bestrida
blifver händelsen, om penninge-värdet faller eller om småpersedlarna
stiga i värde, men kronan sådant oaktadt icke får af
räntegifvarne tillgodonjuta det belopp, som henne lagligen bör tillkomma,
utan nödgas taga skillnaden af andra skattdragande medborgare.
Jag har vid en föreg:de riksdag bevisat olämpligheten och
det rättsvidriga uti ett sådant förfarande, och man skall förgäfves
söka ådagalägga motsatsen. Man vill icke ihågkomma, att de hemman,
hvilka draga dessa skatter, äro med dem ärfda, köpta eller förvärfvade
under sekler; att den klagan man förer öfver skatternas tyngd
är orältmätig, emedan hvarje hemmans värde så i arf som salu
varit beräknad efter den minskning i afkomslen, som skatterna förorsaka;
man misskänner dem, som värdera delta skatteväsende och
träder dertill sanningen för nära, derigenom att man jemnt för på
tungan att jordens beskattning är dryg i landet, enär hvar man vet,
att hemmanens värde slår i jemförligt förhållande lill de onera de
draga, så att, när ett säteri är värdt 20,000 r:dr så är närmaste
skattehemman, hvilket till storlek och jordens godhet är fullkomligt
lika med säteriet, möjligen icke värdt mer än hälften eller högst |:delar
af denna summa. Man har anfört såsom bevis på nödvändigheten
af den ifrågavar. förenklingen, alt åtskilliga Häradsskrifvare och Fogdar
understundom skola sammansatt sig alt debitera räntan orätt och
derigenom göra den skattskyldige skada. Jag hade troll, det man
på detta rum icke skulle tillåta sig sådana beskyllningar, utan alt
kunna bevisa dem, emedan tillvitelsen är för svår emot Statens
tjenstemän, för att icke böra åtföljas af bevis. Jag, som till följd
af min tjenst, har den föga afundsvärda skyldigheten alt tilltala dessa
tjenstemän om de beträdas med dylika tilltag, har likväl icke en sådan
erfarenhet, ty under de 17 år, som jag innehaft det embete
hvarmed ifrågavar. skyldighet är förenad, hafva icke mer än två tillfällen
sig yppat, då orättrådighet å Häradsskrifvarens och Kronofogdens
sida gemensamt låtit sig förmärka; men det bör erinras, till
uplysning för den värde talaren, som framkastat beskyllningen, att
denna orältrådighet, alldeles icke angick kronoräntorna, hvarom här
är fråga, utan att den oriktiga debiteringen skedde på andra skatter,
som af jordegarne skulle utgöras. R. o. Ad. lärer sålunda behaga
finna, alt det skälet icke gäller såsom stöd för ifrågavar. förslag.
Alt kontrollera uträkningen af persedelräntan är visserligen ett besvär,
men det beror dock på individens subjektiva åsigt derom, ty hvad
den ena kan finna ganska svårt och besvärligt, det gör den andra
såsom ett nöje, och det beror helt och hållet på individens lynne,
hvad lian anser för besvär eller icke. Mången finner äfven de lättaste
saker vara besvärliga, och skulle i detta hänseende det enskildta
tycket få gälla såsom skäl, så torde de flesta af våra arbeten
komma att helt och hållet åsidosättas.
Samme värde talare har för ifrågavar. förenkling, anfört ett
skäl, som tyvärr viltnar derom, alt han icke tillräckligen gjort sig
310
Den 5 Juli f m.
reda för förhållandet. Han har nemi. sagt, att hufvudäudaraålet med
StatsUtsk.s tillstyrkande af bifall å förslaget skulle vara det, att ifrågavar.
persedlar jemväl skulle komma att utgå ur markegångs-taxan
och denna taxa derigenom blifva förenklad. Har då den värde talaren
glömt, att i Sverige finnas flere tusende frälsehemman, som
draga räntor fullkomligt identiska med dem å krono- och kronoskattehemman;
har den värde talaren glömt, att äfven dessa räntor
skola utgå dels efter markegång dels på annat sätt, i öfverensstämmelse
med de författningar, sorn ang:de räntors utfordrande af skattskyldige,
äro stadgade. Föreställer sig den värde talaren, att Staten
skulle kunna undgå, att framgent låta markegångs-taxorna omfatta
jemväl de nu ifrågavar. småpersedlarne, dä dessa ingå i frälseräntor,
för hvilkas utgörande markegångs-priset nästan alltid ligger
till grund. Finner ej den värde talaren tvertom alldeles oundvikligt,
att dessa persedlar, äfven om de komma att försvinna utur de
räntor, som äro antingen kronan behållne eller anslagne till välgörenhets
eller andra ändamål, likväl måste qvarstå i taxan, såvida
ej en rättmätig klagan af så väl frälseräntegifvarne som fränlseräntetagarne
skalt komma att föras? Ostridigt lärer det vara Statens plikt,
att såväl hädanefter som hittills upfylla författningarnes kraf till rättelse
för dessa medborgare, hvilka i intet hänseende böra vara sämre
lottade än krono- och kronoskattehemmanens åboer. Således lärer
R. o. Ad. finna att det skälet icke heller duger.
Den värde talaren har likaledes anfört såsom skäl för ifrågavar.
förändring, att man icke skulle behöfva pä debetsedlarna uptaga
mer än några få persedlar. Jag frågar honom då i hvilket läns
debetssedlar han någonsin sett hemmanens persedelräntor specificerade?
För mig har det åtminstone icke varit möjligt all få skåda
någon debetsedel, der en sådan specifikation egt rum. Uti de mångfaldiga
debetsedlar jag haft i mina händer, har den ordinarie räntan
aldrig varit debiterad annorlunda än först penningarna och sedan
totalsumman af niarkegångsvärdet å natura-persedlarne. Jag vet
derjemte att t. o. m. detta debileringssält icke på alla ställen iakltages,
utan att Iläradsskrifvarne till lättnad i sitt besvär, understundom
begagnar den, visserligen icke bestämdt tillåtna, men ock icke
förbjudna, utvägen, att gifva hela byar eller hemman, som kunna
innefatta flere åboer, en gemensam uträkning på den ordinarie räntan,
hvarefter dessa hemmans-åboer uträkna hvar för sig den andel af
skatten, som på dem belöper. Delta är, enl. mitt förmenande, icke
orätt, ty Iläradsskrifvarne kunna icke alltid veta hvilka hemmansegare,
som skola betala större eller mindre del af räntan, enär de kunna, utan
föregånget laga skifte, hafva sinsemellan fördelat hemmanen i vissa
smärre lotter, hvilken åtgärd icke alltid kan ligga till grund för debiteringen,
ehuru den emellan de skattskyldiga måste utgöra normen vid räntans
betalande. Således lärer R. o. Ad. finna, alt delta skäl, såsom
saknande grund i sjelfva sakförhållandet, icke heller kan gälla.
Sedermera och till genmäle ä min anmärkn. att man icke utsatt
hvilka persedlar, som skola hänföras till antalet af småpersedlar, och
hvilka som skola hänföras lill hufvudpersedlar, har man åberopat innehållet
af K. propos:n och dermed velat bevisa, att de hufvudper
-
Den 5 Juli f. m
311,
sedlar, som skulle komma i fråga att såsom sådana qvarstå i hemmansräntor,
redan vore å priori af K. M. bestämda. Jag måste
beklaga, att de värde Hrr ledamöter, som åberopat Konungens propos.
i detta fall, gjort det på ett sätt, som alldeles icke öfvereusstämmer
med ordalagen i densamma oell derigenom kommit till det resultat,
som af dem mot mig blifvit anfördt, ty det står icke i Konungen
propos. hvilka af persedlarne skola såsom hufvndpersedlar
ingå i räntorna, utan det står: ”i öfverensstämmelse härmed vill det
väl synas som ifrågavar. hufvudräntor skulle kunna efter förhållanderna
inom serskilda orter bestämmas uti Spannmål, Dagsverken” etc.
Det är en bestämd skillnad emellan hvad som vill synas kunna ske,
och hvad som efter utredning, och pä grund af bestämd öfvertygelse,
verkligen skall ske. Konungen är ju Sjelf icke ännu öfvertygad
om, huruvida dessa persedlar skola vara de enda som böra
ingå i hufvudräntorna, och Konungen har ju tydligen så tillsägandes
förbehållit Sig, att gemensamt med den andra Statsmakten derom
kunna vidare besluta. Således är min anmärku. riktig, att i närvande
stund saken icke är sä utredd, att man ens vet långt mindre
kan utgöra hvilka, persedlar skola utgå eller hvilka, såsom hufvudpersedlar,
skola qvarblifva och 0111 det kan vara en möjlighet all de
icke blifva flera än som K. M. förslagsvis beräknat, sä ligger det
ej heller utom möjligheten alt antalet kan blifva större kanske äfven
mindre. Nu har jag städse föreställt mig, att innan man fattar beslut
i frågor, af hvilken beskaffenhet som helst, men företrädesvis
när, såsom här, frågan är af synnerlig vigt, så' bör man, genom
undersökning af sakförhållandena, hafva vunnit en så fullständig
utredning af ämnet, att man icke behöfver säga: det vill synas som
skulle det kunna ske så eller så, ulan deremot, med bibehållande
af Statens rätt ä ena sidan och de enskildes å den andra, kunna
säga: på det och det sättet skall det ske. Det är dit jag ville komma
och det är derföre jag anser att något beslut om de s. k. hufvudgrunderna
nu icke bör fattas, utan alt undersökningen bör föregå,
till följd hvaraf man sedan genast kan bestämma de persedlar, som
skola såsom hufvndpersedlar qvarstå i räntan, och hvilka persedlar
som skola erhålla namnet af småpersedlar, och således antingen försvinna
ur räntan i st. f. kontanta penningar eller också utgå efter
markegångspris, som för längre tid är bestämdt. Då har man på en
gång beslutat både om hufvudgrunderna och detaljerna, hvilket är ett
behandlingssätt, som hvarje sak oafvisligen påkallar. Mig synes derföre
lämpligast, i frågans närvar, skick, örn Ständerna, med förklarande
af sin tacksamhet lill K. M., för den omsorg hvarmed Han
sökt bringa denna vigtiga sak till en slutlig lösning, för sin del an
höllo
om verkställandet af den såväl af Konungen som af Ständerna
för nödig ansedda undersökningen samt om hörandet af vederbönde
skattskyldige, samt att Ständerna, efter erhållen del af de undersökningar
och utredningar, som sålunda komma alt ske, vilja taga saken
i öfvervägande och på en gång i densamma fatta beslut. Månne
detta icke vore bättre, än att nu på förhand stadga hufvudgrunder,
med hvilka det torde gå på samma sätt som med de hufvudgrun
der
Ständerna vid 1844 års riksdag bestämde för en ny Criminal
-
312
Den 5 Juli f. m.
lags tillvägabringande, att nemi. dessa hufvudgrunder vid den nästpåföljande
riksdagen förkastades. Då har man icke blottställt sig
för en slik dimenlie, ej heller är Konungen satt i den obehagliga
ställning, att nödgas förklara, att de hufvudgrunder, som i Hans propos.
voro antydda, likväl måste i väsändtlig män på ena eller andra sättet
modifieras.
Man har här anfört, hvad jag äfven erkänner, att frågan varit
skickligt begagnad såsom ett politiskt tvistefrö emellan RiksStm. Den
värde talaren, från hvilken detta yttrande utgått, synes således tro,
att om denna fråga vinner den lösning han önskar, sä skola dermed
också alla anledningar lill politiska agitationer försvinna. Om
ett så lyckligt resultat kunde påräknas, så skulle jag vara den förste,
att, äfven med npoffring af egen öfvertygelse, bifalla förslaget; men
sålänge vi hafva en tryckfrihet, sådan som den nuvar., samt ledamöter,
hvilka inom ett eller annat Ständ agitera för alt derigenom
söka göra sig angenäma inför den radikala pressen och bereda sigen
slags betydenhet, som de eljest skulle komma att sakna, så lära ämnen
för politiska tvister icke uteblifva, och kommer den nu förevarande
tvisten en gång alt uphnra, så torde den värde talaren nog få erfara,
alt källan för tvistefröns utkastande ingalunda med denna sak
är uttömd. Denna omständighet bör således icke innefatta något
skäl att gä annorlunda tillväga än som påkallas af både sakens natur
samt en nödig försigtighet, nemi. att utreda först för att sedan kunna
både i lmfvudfrågan och alla dess detaljer med fullkomlig sakkännedom
besluta.
En värd ledamot har såsom skäl till bifall å denna punkt anfört,
det första steget i samma syftning som nu redan togs för 100
är sedan genom att bestämma vissa persedlar till utgående i penningar.
Mina kameralistiska kunskaper sträcka sig icke sä långt att
jag har mig bekant, att i Sverige några räntor blifvit i penningar
förvandlade. Har det skett, så är det i så inskränkt skala, att det
verkligen undfallit min npmärksamhet. Men hvad jag känner, det
är, att i de s. k. conqueterade provinserna, till hvilka jag räknar
en del af Götheborgs äfvensom af Jemtlands län, der hafva grundskatterna,
sedan dessa provinser kommit under Sveriges lydno, utgått
i penningar och derigenom nedsjunkit till en obetydlighet. Men
denna rättighet att betala grundskatterna endast i penningar har icke
tillkommit genom något Konungens och Ständernas medgifvande,
det lärer en och hvar hafva sig nogsamt bekant, utan har sin grund
i de fredsfördrag med fremmande makt, hvarigenom dessa provinser
kommo under Sveriges krona.
Såsom ett skäl för den ringa våda, som skulle vara förenad med
den ifrågavar. skatteförenklingen, liar samma värde talare anfört, att
om de qvarvarande räntepersedlarne stego, men penningarne sjönko
i värde, så skulle kronan hafva i det förhöjda värdet på naturapersedeln
en ersättning för sin förlust på penningeräntan. Detta är
ett sätt att räkna, som ligger utom gränsen för min fattningsförmåga.
Sjunker penningen i värde, så lärer det väl af ingen förnuftig kunna
bestridas att värdet i samma mån stiger icke blott på de qvarstående
räntepersedlarne utan äfven på dem som nu skola förvandlas till
O en 5 Juli f. m.
313
fix penningeränta; och då ligger det klart äfven för det enfalldigaste
begrepp, alt kronan för förlusten i det minskade penningevärdet
för småpersedlarna icke har någon ersättning uti det högre
värdet å de qvarstående hufvudpersedlarna, utan att han jemväl bordt
erhålla det högre värde, hvartill förstnämnde persedlar, genom penningeförsämringen,
upgålt, hvadan den beräkningen att kronan får
igen på det ena stället hvad Hon förlorar på det andra, är alldeles
oriktig.
Frih. Palmstjerna har vidare sagt, att det gränsar till det löjliga
att bibehålla vissa uti hemmansräntorne nu befintliga persedlar.
Men hvaruti ligger då det löjliga, när dessa persersedlar finnas att
tillgå inom landet? Man kan då med lika mycket skäl anse för löjligt
alt bibehålla ens några persedlar, ty den ena persedlen kan vara
lika lätt alt anskaffa som den andra. En höna finnes inom hvarje
hus likaväl som en tunna spannmål. Så är äfven, der jagt finnes
på egorna, ingen omöjlighet att betala haren i natura. Men jag ber
Hr Frilen noga bemärka att dessa s. k. småpersedlar få enl. redan
gällande författningar, icke utfordras in natura, utan är det räntetagarens
ovillkorliga skyldighet alt åtnöja sig med markegångspriset,
så att ingen löjlighet ligger deruti att dessa persedlar qvarstå, serdeles
som de äro säkra mätare af penningevärdet, enär Hr Frilen
icke kan bestrida, att t. ex. en höna har sexdubbelt högre värde nu
mot för ett par sekler tillbaka. Man har tillika gjort den erinran,
att det vore en orättvisa emot dem som betala dessa grundräntor,
all icke göra den föreslagna förändring. Hvaruti orättvisan består,
är för mig en hemlighet, då dessa räntor funnits i sekler och således
varit beräknade vid köp och salu af hvarje hemman, med skyldighet
för jordegaren att utgöra desamma, men det vet jag att om
eftergift kommer att ega rum, sådant leder till skada för kronan och
till andra skattskyldigas betungande, och sådant lärer icke heller af
någon kunna betviflas. Man säger att eftergifter, om några sådana
inträffat, hafva ganska långsamt skett och att dessemellan ett eller
annat sekel förflutit. Har man då glömt den eftergift, som för icke
längre sedan än 20 år tillbaka gjordes af upsägningsrätten från kronans
sida af all hennes behållna ränte- och tiondespannemål samt af
forsellönen för densamma? Det är just denna eftergift, som åberopas
såsom skäl för att komma i samma kategori. Det är pä sådant
sätt, som jordegaren vill afskudda sig alla skatter såvidt de åligga
hans hemman och öfverflytta dem på andra skattedragande. Genom
nyssomförmälte utaf Ständerna, enl. min tanka, orättvist meddelade
eftergiften af forsellönen på kronans behållna spannmål, är redan en
del af hemmansbördorna kastad på andra skattskyldiga medborgare.
Är det rättvist att fullfölja denna bana? Jag kan icke finna det, och
skulle icke tro att de Hrr, som vilja förändringen, försvara grunden
hvarifrån en sådan eftergift utgått, och icke heller inför sig sjelfva
gilla, att den utsträckes ännu längre, ehuru de kanske nödgas erkänna
att det är omöjligt, sedan man visat sig frikostig mot en, att
icke äfven visa sig frikostig mot andra. Jag gör mig ej sådana begrepp
om rättvisans skipande medborgarne emellan, att för det man
en gång frånträdt denna rättvisa, man dermed allt jemnt skall fort
-
314
Den 5 Juli f. m.
fara, utan föreställer mig tvertom såsom en helig pligt, alt icke förnya
det fel man en gång begått. Jag gör mig icke sådana begrepp
om hvad som är rätt mot den enskilde medborgaren, att jag, för
det en orättvisa blifvit föröfvad, allt jemt dermed skall fortfara.
Således långt ifrån att, enl. hvad Frih. Palmstjerna yttrat, ändringen
skulle leda till någon förbättring, tror jag att den öpnar väg för,
möjligheten att orättvist betunga andra skattdragande medborgare
likasom den, i sin mån skall bidraga dertill, alt de tillgångar hvaröfver
K. M. eger dispositionsrätt, utan att i något hänseende vara
beroende af Ständerna, jemväl blifva förminskade. Jag fortfar således
uti mitt tillstyrkande att denna punkt måtte till StatsUtsk.
varda återremitterad.
Hr von Troil: Den siste värde (alaren har förklarat, att det
vore kärleken lill fäderneslandet och Konungamakten, som föranledde
honom att bestrida de grundsatser hvilka StatsUtsk. framlagt. Det
händer ofta att man från samma premisser kommer till olika slutsatser
och sådant är äfven nu förhållandet. Jag för min del kommer
utaf samma skäl som han anfört, nemi. af den kärlek jag hyser
för mitt fädernesland och för Konungamakten till det motsatta resultatet
af att yrka bifall till hvad StatsUtsk. föreslagit, derföre att jag
finner att detsamma npfyller de billiga fordringar på rättvisa och
jemkningar, som man länge och med så mycket skäl framkastat,
och derföre att det leder till enkelhet i upbördsväsendet. Samma
talare har förklarat, att jag gjort honom orätt, då jag ansett honom
höra till deras antal, hvilka i detta afseende icke önska någon förändring,
och såsom bevis derför har han åberopat det förslag han
framställt om alt småpersedlarne skulle komma att utgå i penningar
men efter ett för 20 års tid i sender dem åsatt värde. Jag
ber alt få nämna, att det just är på sådant sätt man i allmänhet
motarbetar nyttiga och nödiga reformer, att man icke säger bestämdt
nej, utan säger: Jag vill visserligen ingå på en reform, men
icke på detta sätt, utan på ett annat. Det är detta sätt jag hoppas
R. o. Ad. skall undvika.
Den värde talaren har äfven yttrat sig öfver olämpligheten af
att häfva vissa skatter frän en del medborgare för att kasta dem på
andra, och han har trott sig se en sådan följd af det förslag StatsUtsk.
gjort, så nemi., att småpersedlarna, hvilka upgå till ett
värde af 144,000 r:dr, skulle åsältas ett en gång för alla bedömdt
penningevärde och dymedelst i händelse af penningens fall förorsaka
en minskning i den ordinarie Stats-intraden, till men för öfriga skattdragande.
Jag hemställer till den värde talaren, huruvida han tror
att de skatter, sorn på sådant sätt skulle hvälfvas från en skattskyldig
på en annan, verkligen skulle komma att utgöra en summa
hvarom det ens lönar mödan att orda. Lät vara att under loppet
af 50 eller 100 år dessa småpersedlar komme att förändras i sitt
värde med t. ex. 10 proc., så blefve då följden, att på dessa 50
eller 100 år möjligen en sammanlagd summa af 14,000 r:dr skulle
komma att minska de utgående grundskatterna. Jag kan icke deruti
finna någon så synnerligen farlig omständighet. Men jag ingår
Den 5 Juli f. m.
315
likväl icke på denna förutsättning, ty en hvar som något följt med
vår markegångssättning bör nogsamt hafva insett, att större delen
af dessa smä-persedlar äro år efter år med enahanda värden upförda
i markegångstaxan, och ganska många af dem derföre, att de
verkligen icke finnas inom länet, ehuru de äro uptagne i länets
markegångs-taxor. Jag har sjelf i så många år suttit i markegångssättnings-komitéer
att jag kan intyga detta förhållande. Dessutom
ber jag få fästa upmärksamheten pä, att Sveriges lagstiftare hafva vid
många tillfällen ansett sig böra uphäfva skatter, hvilka de funnit
obilliga och låtit ersättning för dessa skatter på annat sätt utgå.
Jag ber alt i minnet få återkalla alt salpetergärden, som utgjorde
148,000 r:dr blifvit lyftad från jorden samt att ersättning derför
utgår på annat sätt; att Lagmans- och Häradshöfdinge-räntan, som
utgjorde 83,000 r:dr på samma sätt blifvit uphäfd; att mötespassevolansen,
som utgjorde 186,000 r:dr blifvit uphäfd, samt att centonalen
på embetsmännens löner, en del af skyddsafgiften m. m.
äfven utgår på annat sätt. Jag skulle kunna framdraga flera så
dana
exempel på skatter hvilka man uphäft, och för hvilka motsvarande
ersättning på annat sätt åstadkommit. Men som sagdt är, äfven
om man skulle vilja förutsätta att penningen möjligen skulle
komma att under tidernas längd falla och att, oaktadt det förslag
StatsUtsk. framlagt, eller att penninge-räntan skulle bestämmas efter
1830 års myntbestämningslag, någon nedsättning i penningevärdet
komme att ega rum, så blir i alla fall, efter den beräkning jag
nyss upgjorde, denna skillnad sä obetydlig, att den omöjligen kan
känbart förminska Sveriges skatte-inkomst.
Den värde talaren har gjort mig en tillvitelse, som, om den
vore sann, skulle smärta mig, och är nemi. den, att jag här skulle
hafva talat om de missbruk, som möjligen af tvenne aktade embetsmannaklasser,
Häradsskrifvare och Kronofogdar har kunnat begås.
Jag ber att få fästa upmärksamheten på att jag tydligen här
förklarat, att lyckligtvis sådane missbruk äro högst sällsynta, ehuru
de dock hafva egt rum. Den värde talaren har sjelf omnämnt,
att under hans embetsmannatid hade 2:ne sådana exempel förekommit,
och jag torde således endast behöfva åberopa hans egna ord
i detta hänseende till bevis för riktigheten af mitt yttrande.
Man har tillvitat mig att jag icke hade reda på betänk.,
efter jag yttrat, att desse småpersedlar skulle komma att ur
markegångs-taxan utgå. Jag ber att få fästa den ledamots upmärksamhet,
som yttrat detta, deruppå, att jag ingalunda kunnat
förgäta att för den närmaste framtiden ovilkorligen 2:ne
olika markegångssättningar komma att ega rum, och alt i den
ena markegångssättningen, den, som kommer att verkställas för
sådana liqvider hvarom talaren yttrat sig, komma dessa småpersedlar
ovilkorligen att tills vidare inflyta, men att, sedan medelpriset
blefve antaget, vi äfven så småningom skola komma ifrån denna
markegångssättning, det lärer väl icke kunna bestridas, ehuru det
kan dröja längre eller kortare tid.
Såsom ett skäl mot mig, då jag yttrade att det nu för tiden
är alldeles omöjligt för de skattskyldige sjelfve att kontrollera sina
316
Den 5 Juli f. m.
debetsedlar, har den värde ledamoten anfört, att såvidt han hade
sig bekant, innehålla de utlemnade debetsedlarna endast den summa
som af den skattskyldige borde betalas, men ingalunda någon specifikation.
Afven jag erkänner att i många fall ett sådant förhållande
inträffar: men hvarföre? Jo derföre att om de skattskyldige
erhålla sina debetsedlar specificerade eller icke specificerade, så kunna
de i alla fall omöjligen kontrollera deras riktighet, och derföre låta
de sig så gerna nöja med en summa, som alt hafva flera summor
att sjelfve sammanlägga. Jag tror likväl att hvarje skattskyldig, som
derom gör framställning hos Häradsskrifvaren, är ovilkorligen berättigad
att, derest han så önskar, erhålla en specifik uträkning på de
utskylder han skall till Kronan efter Jordeboken erlägga, men detta
göres icke derföre att det licke tjenar till något. Den större förenklingen
har äfven blifvit bestridd. Jag ber då att få fästa upmärksamheten
på, att jemte det K. M. föreslagit, att endast 10 å
12 persedlar skulle bibehållas, har K. M. tillika föreslagit att en
mängd af dem som nu, ehuru tillhörande samma varuslag, likväl
finnas i markegångstaxan uptagna under flera olika benämningar,
skulle sammanföras under en rubrik. Om man t. ex. ser efter i
vårt invecklade kameralverk, så finner man att rubriken Oxar finnes
uptagen med flere serskilda underafdelningar. Der finnes Laggilde
oxar, Städje-oxar, Foder-oxar, Stut- och Fodernöt. Jag hemställer
huru man skall finna skillnaden emellan Städje-oxar och Foder-oxar
eller emellan Stutar och Fodernöt? Under rubriken Kor finnes
uptagne de 2:ne benämningarna: ”Ko och Foderko”: Garman
öfver till rubriken Svin, sä finnes äfven deraf flere underafdelningar,
nemi. ”Svin, Svingalt, Skattegalt, Bondgalt, halfvuxet Svin,
Fargalt och Fodersvin.” Hur skall man nu veta den olika proportionen
mellan alla dessa olika benämningar? Betraktar man vidare
artikeln Ved, så finner man att veden mates ”pr stafrum, pr
kast, pr famn, och pr lass, samt att det finnes Kalkved och Mansved.
” Jag hemställer till Eder Mina Hrr hvilken af oss vet väl
skillnaden emellan dessa kategorier? Går man vidare till artikeln
Bräder finnas sådana af olika slag upförde till 24, 18, 16, 12, 8
och 6 sk. pr tolft, samt specificerade såsom ”finskurna och grofskurna,
helbottens, halfbottens, enkla och gran”. Jag går vidare
till artikeln Jern så förekommer: ”Hytte och Afrads-jern, Hammarskattsjern,
Stångjern, Finnjern, Skatte- och Assmusjern, (pr fot, pr
LS’, pr 100)” hvilket allt är bevis uppå huru mångfaldiga artiklar
som finnas i vårt nuvande beskaltningsväsende. K. M. har nu föreslagit
och StatsUtsk. tillstyrkt, att alla dessa olika slag af Oxar och
Kor samt Får skulle sammanföras under artikeln Kött, och de olika
slagen af Svin under artikeln Fläsk. Jag tror att hvar och en som
får sig påförde så och så många \M kött eller fläsk, lätteligen bör
kunna kontrollera huruvida hans debetsedel är riktig eller icke, men
om han blir rikt it debiterad för en Fargalt eller en Skattegalt, det
torde icke blifva så lätt att inse.
Samme värde talare har äfven beklagat det beslut, som fattades
då Kronans upsägningsrätt efterskänktes, och har af denna orsak
ledt sig till den slutsatsen, ali man nu icke skulle vidtaga ännu en
Den 5 Juli f. m.
317
oklok åtgärd, nemi. eftergiften af den forsellön, som vore ålagd indelta
räntegifvare. Afven jag beklagar den eftergift af Kronans upsägningsrätt
som skett, men jag tror, att sedan Ständerna hafva vidtagit
denna åtgärd, så påkallar ovilkorligen rättvisan att den utsträckes
till öfriga räntegifvare. En hvar måste väl inse den stora obilligheten
af att tvenne grannar i samma by skola betala olika skattebelopp,
oaktadt de hafva alldeles enahanda persedel-ränta och det
derföre att den ene, såsom förhållandet nu är, eger rättighet att
utgifva sin ränta in natura eller att lösa den i penningar utan forsellön,
men den andra deremot nödgas betala forsellön och derjemte
vara utsatt för mer eller mindre prejerier från indelningshafvarnes
sida. Jag tillhör visserligen icke deras antal, som
sätta mycken lil till alla de mångfaldiga berättelser om prejerier,
hvilka man städse framhåller. Jag tror att dessa berättelser äro i
hög grad öfverdrifna, men att sådana egt rum och kunna egarum,
är obestridligt, och jag tror, att, då Ständerna vidtagit beslutet att
tillåta en del räntegifvare att utan erläggande af forsellön få betala
sina skatter med penningar eller ock in natura, hvilket de önska,
så är det äfven med rättvisa förenligt att nu medgifva denna fördel
åt indelta räntegifvare. Jag anhåller om bifall till hvad StatsUtsk.
i denna punkt tillstyrkt.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Det kan ej vara annat än med
en serdeles tillfredsställelse, som jag funnit att StatsUtsk. i förevande
betänk, gjort full rättvisa åt Styrelsens bemödande att lösa en ganska
svår och ömtålig fråga, samt att Utsk. nästan helt och hållet
gillat de utvägar, som af K. M. blifvit i detta afseende föreslagna.
Dessa utvägar hafva varit valda ur en rent praktisk synpunkt,
om jag så får uttrycka mig; man har npställt för sig hvilka olägénheter
som vidlåda vårt nuvande skatteväsende, och sedan man derför
gjort sig redo, har man tänkt sig de lämpligaste medlen att dem
afhjelpa. Jag har ej hört någon, som ej medgifvit, att ju icke hela
vårt skatteväsende är allt för inveckladt, till skada så väl för upbörd,
som redovisning och kontroll, hvilken sednare, synnerligast, för den
skallskyldige, blir allt för svår, för att af honom sjelf kunna med
nödig lätthet och säkerhet, utöfvas; vidare att en ganska obillig olikhet
mellan indelta och icke indelta räntegifvare existerar i afseende
på skatternas utgörande, samt slutligen att den betydliga ojemnhet
som upstår i skattebeloppet, derigenom att delta utgöres efter årligen
faststäld markegång, är en ganska stor olägenhet, alldenstund
skattelillökningen alltid träffar den skattskyldige just då han har den
minsta förmågan alt densamma utgöra.
I afseende på medlen att tillvägabringa rättelse, i dessa missförhållanden
skall jag nu inskränka mig till l:sta punkten, rörande
räntornas förenkling, hvilken för nämnde är föredragen.
Det är säkert hvar och en på delta rum bekant hvilken lång tid det
nuvar:de förhållandet blifvit öfverklagadt, och huru man under mera
än 100 år, nästan oafbrutet varit sysselsatt med olika förslager till
de erkända olägenheternas afhjelpande. Alla de förslager, som i
detta hänseende blifvit upgifna, kunna emellertid, nästan utan undantag,
hänföras lill 2:ne alternativa satser eller också till begge
318
Deln 5 Juli f. m.
gemensamt; den ena att förändra skatterna lill en bestämd penninge-ränta;
den andra att omsätta det stora antalet till stor del högst
besynnerliga skattepersedlar, som nu finnes, i några få hufvudräntor,
t. ex. Spanmål, Smör, hvilka sedermera skulle utgå i kontant efter
markegång. Hvad den förstnämnde af dessa utvägar vidkommer,
behöfver jag nu ej vidlyftigt vidröra densamma, alldenstund den af
ingen härstädes blifvit förordad. Det må visserligen ej förnekas, att denna
method, ur synpunkten af den största möjliga enkelhet, är den fullständigaste,
och ali densamma, i mån som penningen allt mera uteslutande
begagnas såsom värdemätare, kunde vara tillämplig och
princip-enlig, men väsändtliga anmärkmr kunna också med fog göras
mot dess antagande, beroende af vära egendomliga förhållanden.
Dessa anmärkmr hafva förut mera än en gång blifvit anförda, och
dä ingen röst vid delta tillfälle höjt sig till försvar för räntornas
förvandling i penningar, så torde jag ej heller längre böra dervid
uppehålla mig.
Hvad nu det andra alternativet vidkommer, eller alt omflytta
persedlarne i vissa andra, så byggde K. M. Sitt förslag vid sisth
riksdag på denna grund. Detta förslag vann ej R. St:s bifall och
rönte icke i något afseende några serdeles sympathier Man anmärkte
deremot, kanske icke utan skäl, att en dylik räntepersedlarnes
omflyttning, kunde leda till en verklig förhöjning i skatterna,
och så väl de som i allmänhet icke önskade någon förändring i
det gamla förhållandet, som de hvilka gerna ville ordna det bristfälliga
i delta afseende, men fruktade sättet, förenade sig således i
att afslå den framställda proposm. Vid sådant förhållande och då
de nuvar:de olägenheterna icke kunna förnekas, samt enl. min tanka
ovillkorligen förr eller sednare måste undanrödjas, återstod endast
att tillse, om ej ännu någon annan utväg olik de tvenne förenämnda,
erbjöde sig, genom hvilken målet kunde ernås, utan att äfventyra
de olägenheter, som mot de begge föreg:de blifvit anmärkte.
En sådan har K. M. också ansett kunna finnas deruti, att de s. k.
hufvudpersedlarne i hvarje ort, sådana de nu förefinnas, varda bibehållna,
men att de öfriga, eller de s. k. småpersedlarne reducerades,
icke i andra persedlar, utan i penningar.
Detta är, såsom jag redan förut tagit mig friheten yttra, att gå
rent praktiskt tillväga, ty grundsatsen i detta system är, att det bestående
bör tagas till utgångspunkt, samt blott ordnas och regleras.
Förhållandet är, nemi. om det tillätes mig att först kasta en blick
tillbaka på beskaffenheten af nuvar:de grundskatter, att bland desamma
finnes en del som ursprungligen varit bestämd i penningar;
en del som ursprungligen varit bestämd i persedlar, men som likväl
öfvergått till bestämd penninge-skatt, alt utgå, antingen efter
krono-värdi eller efter krono-värdi med allerum tantum, eller efter
åtskilliga andra bestämda grunder, men som nu likväl äro fixerade
till penningar; och slutligen en del, som blifvit ursprungligen bestämda
i persedlar och ännu utgå antingen in natura, eller efter årlig
förvandling.
Nu är K. M:s nåd. propos. grundad derpå, att icke allenast
de två förstnämnde delarne af grundskatten, hvilka redan äro till
Den 5 Juli f. m.
319
penningar förvandlade, utan äfven den delen af den 3:dje klassen, som
aldrig kan utgöras in natura, icke ens kan med någon rimlighet
värderas i penningar, utan till följd af sakens inre beskaffenhet qvarstår
i markegångstaxorne år från år till oförändradt pris, äfvensom
slutligen en mängd effekter af besynnerlig art, och obetydligt värde,
hvilka i hög grad inveckla räkenskaperna och försvåra kontrollen
derå, också skall öfverflyltas till de två första klasserna, samt med
dem sammanslås till en bestämd penninge-ränta, och att blott de
återstående hufvudsakliga persedlarne skola qvarstå såsom de der årligen
borde underkastas värdering, och derefter utgå. Det synes
mig således att detta förslag på ett naturligt sätt ansluter sig lill det
bestående, och det är med glädje, äfvensom med tacksamhet jag
funnit att det så blifvit bedömdt.
Man har velat anmärka mot delta system, att det till sin grund
vore felaktigt, emedan det i allmänhet skulle vara princip-vidrigt och
orätt att skatter skola utgå eller beräknas i persedlar. Efter min
åsigt, har man likväl häruti aldeles misstagit sig. Om man besinnar
hvad en skatt egentligen är, och hvad den åtminstone alltid primitift
varit, så är det en viss andel af afkastningen eller inkomsten ehuru
någon gång beräknad efter fastigheten eller kapitalet. Sådan är
kronobonden än i dag, der tionde-sättning eger rum, sådan är Presternes
tionde, och sådan är grunden för den allmänna bevillningen;
m. e. o. skattens natur är att den skall utgöra en viss andel
af inkomsten. Detta var ock orsaken, hvarföre i fordna tider
äfven grundskatterna årligen bestämdes efter ny skattläggning, nemi.
enligt s. k. ämne för de vanliga utskylderna, men enligt sättning
för gärderna. Detta hade likväl sina praktiska svårigheter; det motverkade
dessutom landets odling och förkofran, och på grund af
dessa olägenheter, frångick man den årliga skattläggningen redan i
Konung Gustaf d. I:stes tid hvarvid dock qvarstod, att om jord uparbetades
och man på sådant sätt ökade egendomens afkastning, så
skulle ny skattläggning ega rum och räntan derefter jemkas. Afven
detta befanns emellertid hinderligt för jordens upodling och efterskänktes
slutligen 1789, då det såsom den Svenska skattejordens
vigtigasle privilegium fastställdes att ingen ökad grundskatt skulle
densamma någonsin mera åsättas, utan den då varande för alltid
bestå. Men äfven sedan man med allt skäl öfvergifvit den princip
att skatten borde qvanlitalift bestämmas efter afkomsten, så är dermed
ingalunda sagdt, att man qvalitalift bör efterskänka denna grund.
Jag menar med qvalitalift här, att om jordens produkter, t. ex.
spanmålen, förändra sitt pris, så bör äfven denna prisförändring ingå
vid beräkningen af skattebidraget, så att kronan får dela ljuft och
ledt med den skattskyldige, fastän qvantileten är fixerad.
Det är således icke princip-vidrigt, utan tvertom princip-enligt
att de hufvudsakliga skatterne qvarstå i persedlar.
Man har vidare velat invända mot förslaget att förenklingen
enligt detsamma skulle utfalla ganska ojemnt orterna emellan, på
det sätt att somliga orter skulle få ett större antal af sina räntor
förvandlade i penningar än andra, och att då förvandlingen anses
som en fördel, så skulle följaktligen fördelarne af förslaget i olika
320
Den 5 Juli f. m.
grad tillkomma de serskilda orterne. Jag tror emedlertid att i detta
fall endast siffror äro bevisande, och jag har i milt underd. anförande
till prot. genom exempel sökt göra klart, att man verkligen
kan åstadkomma en ganska stor jemlikhet i omförmälta afseende,
och att detta beror på ett klokt och lämpligt val af de hufvudpersedlar
som skola qvarstå. Det är ganska sannt, att, om blott." en
enda produkt t. ex. Spanmäl skulle antagas böra qvarstå för hela
landet, samt att allt annat skulle reduceras till penningar, så skulle
reduktionen utfalla ojemnt, allt efter som denna räntepersedel ingår
till en större eller mindre andel af det hela; men just för att motväga
det missförhållande, som derigenom skulle upstå, har man varit
föranlåten att på olika ställen utom Spanmål äfven bibehålla andra
produkter, såsom på några köttvaror, på andra skogs-effekter o. s. v.
Man har äfven sagt att förenklingen pä detta sätt utförd skulle
vara allt för ofullständigt. I detta fall hänvisar jag lill den speciella
utredningen af förhållandet, hvilken i min tanka bör på ett öfvertygande
sätt bevisa att detta påstående är ogrundad!.
En värd talare liar redan förut upräknat åtskilliga kuriositeter,
der persedlar på samma ort förekomma i oändlig mångfald af under-afdelningar:
dessa borde naturligen sammanslås, äfvensom der
samma räntepersedlar förekomma på olika titlar, t. ex. i jordeboksoch
hemmantals-räntan och alla dessas under-afdelningar, för att på
sådant sätt komma till en större reda och enkelhet. Det torde möjligen
intressera R. o. Ad. att äfven taga någon kännnedom om specialiteterna
i dessa afseendem Jag skall likväl endast anföra ett enda
exempel, och väljer dertill Östergöthland. I detta län är det närvar,
kamerala förhållandet följande: Räntor: Spanmål, Smör, Fläsk,
Skälspäck, Galtar,nOxar, Kor, Får och Lamm, Gäss, Höns, Höns-egg,
Skär-egg, Foglar, Al, Aborrar, Gäddor, Id, Röding, Torsk, Strömming,
Torr fisk, Ull, Lin, Lärft, Säckar, Bast, Näfver, Ved, Stockar, Bräder,
Osmunds-jern, Hö, Humla, Dagsverken och Penningar. Ingen lärer
kunna bestrida att detta är ett någorlunda barbariskt beskattningsväsende;
men enligt det nya förslaget skulle förhållandet deremot
blifva, alt i denna provins endast 3 persedlar bibehållas, nemi. Spanmål,
268,593 r:dr 32 sk. 9 rst, Smör, 15,995: 39. 9. samt Dagsverken
56,300: 4. 9, hvilket tillsammans med nu utgående penningar,
utgör 357,859 r:dr 42 sk. 2 rst. Det visar sig att denna
sistnämnda summa blott understiger totalsumman för hela länet
374,524 r:dr 8 sk. 8 rst med 16,664 r:dr 14 sk. 6 rst, hvilken
således skulle öfvergå till penningar, utgörande af det hela icke mer
än 4| proc.
Jag hemställer till Eder Mine Hrr! om ej å ena sidan förenklingen
är betydlig, och om ä den andra en så ringa reduktion som
4 proc. kan vara vådlig i afseende på skatte-rubbning vare sig för
Staten eller den enskilde.
Man är nu kommen lill skiljovägen; vill man verkligen göra
något i förevande afseende, så är det icke värdt att ständigt jäfva
det ena sättet efter del andra som dertill föreslås, utan en gång
måste man fatta ett beslut. Man har ej velat ingå på en förvandling
-
Den 5 Juli f. m.
321
ling af nalura-praestalioncr i penningar; ej omflytta en mångfald af
persedlar i ett färre antal. Nu erbjndes ännu en annan utväg, hvarigenom
ändamålet kan vinnas ulan någon hufvudsaklig rubbning i
bestående förhållanden, på sätt med siffran blifvit bevisadt; men ändå
söker man att motsätta sig denna förändring som för det allmänna
är af sä stot nytta.
En anmärkn. har man gjort mot förslaget, som jag erkänner,
men detta är också den enda, nemi., att på detta sätt blir verkställigheten
af reformen upskjulen en kortare tid; ja, den kommer i sin
tillämpning visserligen alt i denna punkt, anstå någon ringa tid, men
Mine Hrr! huru skulle detta i sakens närvar:de skick kunnat undvikas.
Såsom föredragande, har det varit min pligt alt iakttaga lagliga
former, sorn bjuda att ärender af denna art skola beledsagas af
vederbönde embetsverks utlålm innan de inför Konungen föredragas;
i afseende på grunderna i denna fråga har så mycket blifvit
taladt och skrifve!, och så många yttranden infordrade, att dervid
ingenting felades, för en laglig och formenlig föredragning; men i
afseende på tillämpningen, och deraf följande detalj-bestämmelser
enligt det system som nu blifvit föreslaget, hafva ännu icke vederbönde
Embetsverk haft tillfälle att yttra sig, och jag hoppas derföre,
att man skall göra mig den rättvisan och erkänna att jag ej kunnat
eller bort handla annorlunda vid detta förslags afgifvande än som
skett. Jag är dessutom fullt öfvertygad derom, att sjelfva saken
härigenom icke lidit, utan fastheldre deraf haft nytta, ty ehuru det
visserligen låtit sig göra att genast och definitivt föreslå allt som till
ärendet hörde, så hade det likväl varit ganska möjligt att ett så
lunda,
utan tillräcklig, föregången special-utredning, upgjordt förslag,
i någon deltaljfräga blifvit mindre lämpligt, och otvifvelaktig! hade
följden deraf varit, att man dä med åberopande häraf, sökt jäfva
hela förslaget och bereda dess fall.
Afven med afseende härå, har jag således ansett rättast, att
icke gå brådstörtadt tillväga, utan först inhämta alla de speciella
uplysningar, som röra denna ömtåliga fråga, innan detalj-bestämmelserne
i afseende på räntepersedlarnes bibehållande till slutligt afgörande
föreslås.
Men lika oriktigt, sora jag tror det skulle hafva varit att nu,
annorlunda än i strängt formenlig ordning, behandla ärendets til
lämpnings-frågor,
lika illa och oformligt vore det också enl. min
tanka, att upskjuta grundernas pröfning, hvilka redan så ofta och så
länge varit ventilerade, ty innan genom Stats-makternas beslut blifvit
afgjordt, hvilka grunder som skola följas, torde den närmare
utarbetningen af alla dess detaljer vara nästan utan ändamål.
Det synes mig således i alla afseenden vara den riktigaste proceduren
som blifvit iakttagen, nemi.: att först hänskjuta hufvudfrågan
till Ständernas bedömande, och i händelse de finna det föreslagna
sättet för dess lösning vara antagligt, då vidtaga de ytterligare
åtgärder som böra föregå det slutliga afgörandet af alla detaljbestämmelser,
der de serskilta orternas behof och önskningar så omsorgsfullt
böra afvägas. Hvad Utsk. i denna punkt tillagt utöfver
8 H. 21
322
Den 5 Juli f. m.
elen K. propos:s innehåll, kan jag för min del icke annat än fullkomligt
gilla; dess begäran, att de förberedande åtgörandena må så
skyndsamt sältas i verket, alt frågan må kunna vid nästa riksdag
afgöras, skall så vidt på mig möjligen kan bero, visserligen efterkommas,
och har det alltid varit min öfvertygelse all så skulle ske,
derom äfven prot. vittnar.
Hvad dernäst vidkommer den bestämmelsen, som Ulsk. gjort,
att ett visst minimum borde utsättas för de persedlar som bibehållas,
och att bråk, eller mindre delar deraf, skulle sammanslås med
principräntan, så har sådant äfven varit min afsigt, ehuru jag trott
denna fråga först böra afgöras i sammanhang med bestämmandet af
hufvudpersedlarne, ty det har i allmänhet varit mitt bemödande vid
npgörandet af denna propos. alt sa mycket som möjligt utesluta alla
mindre frågor och detalj-saker, på det att de stora så mycket mera
skulle framstå klart och redigt; men alt redan nu på förhand bestämma
ett sådant minimum, går äfven ganska väl för sig och kan
således af mig med nöje tillstyrkas.
Emot det tredje tillägget, eller att penningarne böra räknas i
silfver efter 1830 års myntbestämnings-lag, har jag icke heller något
att erinra, så mycket mindre, som det till och med varit i fråga
att sådant skulle i den K. propos. intagas, men hvarvid den omständigheten
motte, att om blott den del af penningarne, som kommer
att upstå genom den föreslagna persedel-förvandlingen, skulle
sältas i silfver, men de gamla penningarne qvarslode oförändrade,
så hade sådant varit mindre lämpligt, och att föreslå äfven de gamla
penningarnes reduktion i silfver, skulle måhända hafva ansetts såsom
försök ä Regeringens sida alt verka till en förhöjning i den närvande
beskattningen. Då emedlertid denna förändring är af Ständerne
sjelfva föreslagen, så anser jag derigenom att förbättring i systemet
vara tillvägabragt.
Jag hoppas att R. o. Ad. ville omfatta detta ämne med samma
välvilja som Utsk., och bifalla förslaget; öfverlemnande jag för öfrigt
med förtroende afgörandet lill Ståndets uplysta pröfning.
Hr Printzensköld: Jag ber om ursäkt att jag ännu en
gång vågar taga i anspråk R. o. Ad:s dyrbara tid, men jag anser
mig böra bemöta den talare, som näst före Hr Gripenstedt hade ordet,
med den anmärknm, att jag ej kan annat än beklaga, alt inom
den korta tiderymden af icke fulla tre år, han fattat helt olika åsigter
mot dem han då sökte att göra gällande hvad de s. k. småpersedlarne
beträffar.
Ilan ansåg nemi. då icke lämpligt, att förvandla dem i en fix
penningeränta; han förklarade tverlom sig hafva funnit, det man
gått för långt i sina förslager ang:de den fixa penningeräntan, och
yttrade den önskan att räntan hade blifvit satt i Spanmål och Smör,
med tillägg att en 3:e persedel, nemi. Dagsverken, dem han ansåg
kunna motsvara alla de närvande små-persedlarne och böra lika med
dem utgå i penningar efter markegångspris, men aldrig in natura.
Sådane voro den värde talarens ord den 31 Juli 1848 och det visar
sig således alt det varit en tid, då han med mig delat den
Den 5 Juli f. m.
323
åsigten, att man icke borde förvandla små-persedlarne till en fix penningeränta,
utan i en sådan persedel, hvilken i anseende till dess
beskaffenhet, vore till värdet föga fluctuerande, men att detta värde
likväl borde kunna efter tidsomständigheterne förändras.
Jag har i detta fall ej kunnat förändra mina en gång fattade
åsigter och hoppas alt derför vinna tillgift af R. o. Ad.
Den förteckning å en mängd små-persedlar, som en annan värd
talare upläst, för att dymedelst visa olämpligheten af deras bibehållande,
lemnar jag i sitt värde; jag tror visserligen, att mången, som
läser dessa på papperet, skall tycka det vara besynnerligt om de
skola qvarstå; men jag ber att få erindra, det alla dessa persedlar
äro långt ifrån alt i hvarje hemmansränta igenfinnas, de äro tvertom
fördelade på 100:de, ja lOOfhtals hemman efter hvarje orts
skatlläggningsmethod. Således är det sanna förhållande med desse
persedlar och den omtalade löjligheten att dem bibehålla, som om
man t. ex. skulle förklara för en laglighet att inom Kammar-rättens
Revis:ns-kont. anmärkn-.r göras pä 8 och 12 sk:r, hvilka summor,
betraktade hvar för sig, visserligen äro högst obetydliga, men,
sammanlagda för året, dock utgöra en icke ringa inkomst för Kronan,
alldeles på samma sätt som med små-persedlarne sig förhåller.
Det har blifvit sagdt, att, på 50 år, deras värde möjligen skulle
kunna stiga 10 proc. men icke mera: hvem finnes som kan garantera
ett sådant förhållande, eller slår det väl i någons makt att förutse
hvad efter 50 år skall inträffa? Ar det icke möjligt, ja, sannolikt
att i följd af mångfaldiga inträffande omständigheter, dessa
persedlar tilläfventyrs blifva fyr-dubblade i värde, ty under en tid
af ett par århundraden hafva de efter hvad som tydligen blifvit visadt
i det anförande, som aflemnades af en ledamot på detta rum,
då Konungens prop. om skatteförenklingen remitterades till SlatsUtsk.
, ökais 13 till 14 gånger utöfver det värde hvartill de i Jordeböckerna
äro uptagna.
Sålunda kan efter min tanke, förespeglingen om den obetydliga
skiljaktigheten i värde, som är att förutse, ingalunda utgöra något
antagligt skäl för deras förvandling till kontanta penningar.
Jag hembär Hr Gripenstedt min särskilda tacksamhet för det
utmärkta sätt, hvarpå han utredt frågan, och jag skulle hafva önskat
att den första delen af hans yttrande kunde blifva en verklighet,
ty då skulle jag vara den förste alt med honom mig förena.
Hr Gripenstedt har nemi. omtalat en omsättning af skatterna från
de många persedlar hvaraf de bestå, till färre: hvem skulle icke
innerligen önska tillvägabringandet af en sådan förändring.
Jag har ännu aldrig satt mig mot någon så beskaffad åtgärd,
hvarigenom, med bibehållande af Statens rätt, en förenkling kunde
tillvägabringas, men beklagligen, så vida jag rätt kunnat fatta den K.
propos:n, åsyftar densamma icke att ernå ett sådant förhållande.
Den åsyftar endast, så vidt jag kan förstå, att i de serskilda
hemmansräntor, sådana de nu befinnas till både qvantitet och qvalitet,
bibehålla åtskilliga persedlar, men ingalunda att förvandla de
öfriga, hvilka man gifvit namn af små-persedlar, till vissa i räntan
21*
32 i
Den 5 Juli f. m.
qvarstående hufvudpersedlar, så att desse skulle till qvantiteten blifva
större än nu, utan deremot att utbyta små-perscdlarne lill en lis
penninge-ränta.
Derigenom upkommer ett resultat, som visserligen ieke är detsamma
som en omsättning af persedlarne från större antal till ett
mindre; tvertom är det en förvandling af persedelskalt, til! kontant
penningeskatt, hvilken förvandling jag, af skäl, som redan blifvit
anförde, anser vara af skadligt inflytande både för Konungamakten
och jemväl för de skattskyldige medborgare, hvilka torde få draga
den börda, hvarifrån man på lietta sätt befriat jorden.
Den berättelse som Hr Gripenstedt här afgifvit om grundskatternas
tillkomst, är fullkomligen enlig med verkliga förhållandet;
man har, som han också rätteligen anmärkt, efterskänkt den qvantitativa
delen af beskattningen, men bibehållit den qvalitativa: det
är denna rättighet jag önskar äfven fortfarande böra bibehållas, under
det jag gerna går den så mycket omtalade allmänna önskan lill
mötes, alt bereda en lättnad i beräkningsgrunden för små-persedlarne,
derigenom att deras värde bestämmes för en tid af 20 år r
sender, efter hvilkas förlopp granskning skulle komma att ske om
detta värde behöfde för nästpåföljande 20 är förändras. Derigenom
hade man ju i sjelfva verket vunnit precis samma resultat, som det
man söker åstadkomma genom den fixa skatten, endast med den
skillnad, att besväret med markegångsvärdets bestämmande skulle
återkomma hvart 20:de år, hvilket besvär visserligen icke må kunna
anses serdeles stort, såsom endast bestående deruti alt man genomgår
dessa små-persedlar och jemför dem med de medelpriser som
under de föreg:de 20 åren varit gällande, i ändamål att tillse om höjning
eller sänkning i dessa priser må ega rum. Då behöfver icke
den skattskyldige befara att genom oriktig uträkning för hvarje år
lida skada, blott han första gången efter hvarje markegångssättning
kontrollerar den skedda uträkningen, så vet han, att det vid samma
belopp, kommer att i 20 år fortfarande förblifva, hvilket är en tidslängd,
efter min tanka, så betydlig, att mången jordegares lifstid
icke räeker till, för att öfverlefva den förändring, som möjligen sedan
kommer att ega rum.
Jag är öfverlygad derom, med antedn. af det anförande Hr
Gripenstedt här i dag afgifvit, att, om han varit föredragande för
detta ärende, från och med det ögonblick det öfverlemnades till
vederbörrdes behandling, så skulle frågan nu hafva befunnits vida
fullständigare utredd än nu är händelsen. De skäl Hr Gripenstedt
anfört för att visa, det han varit nödsakad alt förfara på sätt sora
skett, gillar jag fullkomligen; och inser nogsamt, att han icke kunnat
handla annorlunda, såsom Konungens rådgifvare.
Men derföre, alt jag, med erkännande häraf, anser mig lika
med hvarje annan rättsinnig medborgare, stå i förbindelse till Hr
Gripenstedt för hans bemödanden att lugna sinnena och att bereda
frågan en slutlig lösning, kan jag likväl icke medgifva att den grund,
på hvilken ”la force des choses” tvungit honom att i detta hänseende
bygga, är den rätta, äfvensom jag förblifver vid den öfvertygelse,
att hemmansegarnes hörande hör föregå Ständernes beslut,
Den 5 Juli f. ni.
325
hvilket äfven, om jag ej fallat Hr Gripenstedts yttrande oriktigt,
också kommit alt ske i fall tiden sådant medgifvit.
Begära nu Ständerne en dylik åtgärd, tviflar jag cj att den ju
äfven blir verkställd, och Hr Gripenstedts förklaring att, huru många
svårigheheter än må möta, han likväl skall göra allt hvad på hohonorn
beror för att bringa saken i skick att kunna afgöras under
nästa riksdag, är visserligen ganska tillfredsställande, och jag önskar
all framgång åt denna berömvärda afsigt, men med den erfarenhet
jag eger om ärendens handläggning i allmänhet och i dylika frågor
som denna i synnerhet, är dock min fasta öfvertygelse den, att,
huru och med hvilket nit, Hr Gripenstedt, som föredragande än
må förbereda delta ärende, vågar jag dock anse det för omöjligt att
intill nästa riksdag bringa frågan i det skick, alt Sländernes begäran
i punkten litt. B skulle kunna upfyllas.
När nu så utan tvifvel mäste blifva förhållandet, så hemställer
jag till detta H. Stånd, om det kan vara lämpjjgt att till Konnungen
frambära en anhållan, af dylik beskaffenhet. Ar det då icke bättre
att B. St. endast anhålla om föreskrifter till vederbönde, att vidtaga
alla för ändamålet nödiga förberedande åtgärder, så fort som möjligt,
så att vid en kommande riksdag, ärendet må kunna till St:ne
öfverlemnas? Derigenom sättes icke Konungen i den obehagliga ställning,
att nästa riksdag nödgas förklara, det Regeringen icke medhunnit
hvad som begärts och Ständ:ne undgå att hafva gjort sig
skyldige till en begäran, som påtagligen är omöjlig att verkställa.
Afven detta föranleder mig alt begära återremiss af betänk.;
och då Hr Gripenstedt icke med ett enda ord vidrört än mindre
bestridt det förslag jag gjort, nemi. att i st. f. små-persedlarnes
förvandling lill fix penninge-skatt, ett markegångspris för 20 år
i sender skulle å dem bestämmas, så synes mig äfven deruti ligga
ett skäl att något afseende borde fästas på denna min framställning,
emedan den, som mig synes, öfverensslämmer med hvad StatsUlsk.
tillstyrkt och Konungen i Sin nåd. propos. åsyftat, nemi. grundskatternes
förenkling.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle hvad Utsk. under litt. A tillstyrkt ropades starka ja,
blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering samt alt återremiss måtte
blifva conlrapropos:n dervid.
Uplästes lill justering samt godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller hvad StatsUtsk. uti dess utlåt. N:o 167
under Litt. A. tillstyrkt, ang:de grundräntornes förenkling, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad, de emot samma utlåt, i denna
326
Den 5 Juli f. m.
punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande
till StatsUtsk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer
Ja 50.
Nej 10.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komrae att
fortsättas kl. 6 e. m.
Hr von K ra; mer, Anders Robert: I anseende till förestående
afresa från hufvudstaden, får jag härmedelst äran afsäga mig
att numera vara ledamot af Ekon.- och Ridd.Ulsk:n äfvensom Bänkman,
under anhållan att vid min riksdagsmanna-rätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Härefter förekom:
Afdeln. litt. B. ang-.de ändring i sältet för de indelde hemmansräntornes
och Kronoliondens utgörande.
Hr Printzensköld: Jag inser visserligen, att StatsUtsk:s förslag
jemväl i denna del skall af R. o. Ad. varda antaget, enär Utsk.
varit nog lyckligt att vinna en så stor majoritet för första punkten,
som det^nyligen uplästa voter:s-prot. utvisar; men detta skall likväl
icke hindra mig, att, uttala min öfvertygelse om hvad som är det
enda rätta och sanna, och att, efter förmåga, söka förhindra allt som
strider deremot, hvilket sednare förhållande jag anser vara för handen
i det förslag som här framställes.
Utsk. hemställer nemi. i punkten litt. <?) ”att alla de åt embets-
och tjenstemän på lön indelde räntor och tiondeanslag, de
allmänna verk och inrättningar, kyrkor och fromma stiftelser tillhörande
dylika indelningar och anslag, samt de, såsom ersättning för
vissa hemman eller lägenheter åtföljande besvär, anvisade ränte- eller
tiondeanslag, jemte de vissa städer tillerkände anslag af dylik
beskaffenhet, må, likasom de kronan behållna, af räntegifvarne få
lösas med penningar efter ett, hvarje år för de nästförflutna tio åren
bestämdt, medelpris, utan rättighet för räntetagarne, att något af
dessa anslag till leverering in natura upsäga”.
Det ligger obestridligen uti Konungens och R. St:s lagstiftningsmakt
?tt afhända blifvande embets- och tjenstemäns rättigheter, dem
de nuvar:de innehafva, ty då desse sednare orubbadt bibehållas vid
de dem tillförsäkrade förmåner, så länge de innehafva sina tjenster,
och ej heller lagligen kunna, med deras bestridande, beröfvas den
upsägningsrätt, hvars borttagande nu är i fråga, så hafva deremot
deras efterträdare, som emottaga sina befattningar med nya villkor,
ingen rätt till klagan deröfver och således har jag mot förslaget,
hvad Statens embets- och tjenstemän beträffar, intet att erinra. Men
ett annat förhållande upkommer serdeles för kyrkor och fromma
stiftelser, jemte de hemman och lägenheter som för vissa dem åliggande
besvär hafva spannemålsräntor sig anslagne. Beträffande kyr
-
Den 5 Juli f. m.
327
kor och fromma stiftelser, så hafva de sina rättigheter, åtminstone
i fråga om liondeanslagen, sig tillförsäkrade genom PresteSt:s privilegier
af år 1723. Det skulle således vara ett intrång i dessa pri.
vilegier, om R. o. Ad., utan förbehåll af PresteSt:s samtycke, be
slöt
en förändring, sådan som den föreslagna; och jag hemställer
fördenskull, hvad denna del af frågan vidkommer, om ej R. o. Ad.
skulle behaga upskjula med sitt beslut, intilldess sig visat hvad
PresleSt., rörande densamma, funnit för godt att tillgöra.
Hvad angår de åt vissa hemman och lägenheter anvisade räntor,
vill jag förmoda alt i dessa äro inbegripne rusthållsräntorne i
riket: om så är, förekommer det mig som skulle det vara ett ingrepp
i eganderätlen alt besluta, det rusthålls-stammen skall vara
skyldig alt emottaga och upbära sin augments-ränta i annan ordning
än indelningsverket och nu gällande författningar bestämma.
Inträffar nu att Konungs och Ständers fattade beslut, skulle
framkalla en protest af ruslhållarne mot efterlefnad af den nya författningen,
så hemställer jag, om man väl skulle kunna bringa den
i verkställighet, med mindre än att kränka de rättigheter, som genom
Konungs och Ständers förut sammanstämmande beslut blifyit
ruslhålls-stammens innehafvare tillförsäkrade, och att så lill sägandes,
förändra beskaffenheten af den egendom, som för en viss prestation
blifvit den rustande tillagd.
Måone väl Konung och Ständer, handla rätt, om de begagna
sin makt-fnllkomlighet för att stifta en sådan lag. Jag tror det
icke, jag tror att det bör ankomma på rusthållshemmansegarens
eget bepröfvande, huruvida han vill underkasta sig en sådan författning.
Konung Karl d. XI med hela Sin envåldsmakt, ansåg Sig icke,
utan Sina undersåtares hörande, så vidt de voro hemmansegare, kunna
ålägga dem det besvär, som åtföljer rust- och rolhålls-indelningen.
Ilan ansåg nödigt, att med dem afsluta kontrakter för att upnå
det mål till hvilket Ilan ville komma, — skulle man väl nu, sedan
envåldstiden är förbi, vilja tillåta sig hvad icke ens den omförmälde
Store Konungen ansåg sig berättigad att göra!
Ett sådant handlingssätt vore ju att öfverskrida de gränsor, som
lagstiftande makten bör vara angelägen att bibehålla. På denna
grund hemställer jag, alt R. o. Ad. täcktes göra den inskränkning
uti förevar:de punkt, alt det må bero på alla de vederbönde, som
enligt privilegier, eller gällande författningar, innehafva räntor, hvilka
dem lagligen icke kunna afhändas, huruvida de vilja underkasta sig
efterlefnaden af den författning, som för embets- och tjenstemän,
så vidt de hafva indelta löner, kan varda utfärdad. I Sådant fall
hafva Konung och Ständer handlat på ett sätt, som icke allenast är
dem värdigt, utan jemväl öfverensstämmer med den strängaste rättvisa
och med de moraliska begrepp, som böra för all lagstiftning,
ligga till grund.
Man har i mom. litt. b föreslagit att innehafvare af tiondeanslag
skulle få ersättning för den borlmistade forsellönen; och det
är icke mer än rätt, att gifva en hvar ersättning för hvad han utan
eget vållande förlorat; men om, hvad denna ersättning beträffar, det
328
Den 5 Juli f. m.
skulle inträffa, att den, som innehar räntan finner en väsendtlig fördel
uti att upsäga den del deraf lill lefverering in natura hvarmed
en sådan åtgärd nu kan vidtagas, månne han då funne sig fullkomligen
ersatt med de IG sk:r pr T:a, som han af Staten i st. f. den
förlorade upsägningsrätten skulle erhålla.
Manne det ej kunde vara för honom af större vigt och betydenhet,
att, med begagnande af denna upsägningsrält, undfå sitt
tiondeanslag och sin persedel-ränta in natura, än att nödsakas emottaga
ett värde, som han anser vida understigande det verkliga.
Jag föreställer mig att deruti icke ligger någon billighet; jag
föreställer mig, alt en rättighet, som man redan eger i lag, den
bör man icke försöka att på något sätt förminska eller förändra utan
innehafvarens eget begifvande. Erhålles detta af nuvande ränteägare,
så är ju målet upnådt på ett tillfredsställande sätt, ty de,
som efterkomma hafva ingen rätt att öfver förändringen föra någon
klagan.
Jag anser således denna fråga vara af så grannlaga beskaffenhet,
att man icke bör obetingadt bifalla förslaget, utan önskar alt
densamma måtte till StatsUtsk. återremitteras, på det icke delta Stånd
måtte blottställa sig att fatta ett beslut, som i sjelfva verket innebär
en inkräktning på eganderättens helgade gebiet.
Mom. litt. c innehåller en föreskrift, som i sin verkställighet
torde blifva ganska svår att efterlefva. Der stadgas nemi. ”att alla
räntegifvares nuvarande rättighet att upsäga räntorna och tionden till
lefverering in natura må, så snart den i mom. litt. a omförmälda
förändring träder i verkställighet, inskränkas endast till spanmål och
till de år, då årets markegång är lägre, än det för lösen af spanmålen
bestämda medelpris, med skyldighet likväl för räntegifvarne
att, vid spanmåls lefverering in natura, erlägga skillnaden emellan
spanmälens värde efter årets markegång och det högre medelpriset.”
Hvem skall emottaga upsägningen af räntegifvaren i sådant fall? Ar
det räntetagaren, som skall mottaga den? Är det denne, som sedan
skall upgöra liqviden med upbördsmannen? Hvilken är den vederbörande
upbördsmannen, som skall godkänna upsägningen? Hvem
skall kontrollera att denna i behörig tid och ordning blifvit verkställd?
Om allt detta är ingenting föreslaget och det är således för
mig, ännu åtminstone, icke möjligt att kunna begripa, huru med
denna upsägningsåtgärd skall tillgå.
Hvem skall debitera och upbära prisskillnaden af räntegifvaren ?
Skall detta ske af räntetagaren sjelf eller någon annan, som sedan
skall lefverera beloppet till räntetagaren? med ett ord detta stadgande
är upställdt i så obestämda ordalag och leder till så mycket trassel i
verkställigheten, att man stannar i största ovisshet huru och på hvad
sätt dervid skall tillgå.
Det förefaller mig också, som skulle man icke hafva tillvägabragt
den jemnlikhet i mellan Kronans behållna och icke behållna
räntegifvare, som påstås vara åsyftad med det ifrågavarande förslaget.
Den förra räntegifvaren har, enligt nu gällande författning, den rättighet
sig tillagd, att, i händelse han så önskar, npsäga sin spanmål
till lefverering in natura och är ej skyldig att betala någon diffe
-
Den 5 Juli f. m.
32t>
rens; hvarken mellan årets markegång eller medel-markegången: nu
vill man införa det stadgandei, att om den räntegifvare, som är indelad,
önskar upsäga sin ränta till lefverering in natura, så skall han
jemväl betala skillnaden mellan medel-markegången och det ärliga
markegängspriset.
Upkommer icke derigenom en bestämd olikhet i rättigheter och
skyldigheter mellan de indeldle och Kronans behallne räntegifvare?
ligger icke deruti ett frö till politiska tvister? Skall ej ett sådant
förhållande framkalla nya motioner och skola ej nya klagoljud höjas
deröfver, alt den indelte räntegifvaren icke är ställd i parité med
den Kronan behållne, emedan den förre får betala mera i lösen för
sin säd än den sistnämnde? Icke finnes häruti någon rättvis grund!
Man söker att ställa dem båda i jemnlikhet med hvarandra och likväl
införer man en bestämd olikhet dem emellan.
Ett jemkningsförslag af denna beskaffenhet kan icke vara tillfredsställande,
ulan innefattar, på sätt jag nyss Dämnde, uti sig anledning
lill nytt tvistefrö och lill fortsatt påstående, att de indelte
räntegifvarne skola sättas i fullkomlig likhet med de oindelle.
Må man då häldre, utan afseende på de högst betydliga upoffringar,
som derigenom, om icke straxt, åtminstone efter några år
skola förorsakas, genast skrida till verket och införa fullkomlig likhet
mellan de båda slagen af räntegifvare. Att Staten för vinnande
af della mål betungas med en årlig utgift af 60,000 r:dr, det tycker
StatsUlsk. vara af ingen betydenhet; men beräknar man hvad
frågan innebär, så finner man, förändringen leda derhän, att hvarje
skattskyldig får 3J procds tillökning i sin bevillning. För den som
är road af alt betala ökade skatter för andras skull, betyder sådant
ingenting; men för den, som anser lagliga rättigheter böra bestå,
samt ait icke den ene medborgaren bör befrias från skyldigheters
utgörande, på den andres bekostnad, skall det alltid falla sig tungt
att få en skalletillökning från hvilken han enligt rättsgrund bordt
vara befriad.
Man har under diskussionen af förevarande punkt omtalat huruledes
åtskilliga andra eftergifter redan skett och jag känner att det
så sig förhåller; men för det man tillförene en och annan gång begått
en orättvisa, så är det icke tillbörligt att dermed oafbrutet fortfara,
samt at pä detta sätt öfverflytta skatter från den ene medborgaren
pä den andra.
Och Mine Hrr! Hvem skördar nyttan af eftergiften? Jo, ensamt
de nu varande indelningsgifvame, ty i samma stund som dessa
fått nedsättning i sin skatt, i samma stund höjes också hemmanens
värde, hvilket, då dessa öfvergå i annan hand, nog kommer att tagas
i beräkning så att en blifvande egare icke af eftergiften har
ringaste förmån, och det må förlåtas mig om jag icke kan inse det
Ständme äro skyldige att tilldela de nuvarande hemmans-innehafvarne
någre presenter. Detta inträffade visserligen 1840 genom
passevolance-afgiftens öfverflyttande på Statsverket likasom vid ett
föregående tillfälle, då salpeterskatten, hvilken åtföljde jorden blef
afskaffad, men ingalunda innefatta desse, mot andre medborgare begångna
orättvisor, något skäl att nu på enahanda sätt förfara.
330
Den 5 Juli f. m.
Hvad beträffar den omtalade eftergiften af Lagmans- och Häradshöfdingeräulan,
så låg i denna eftergift ingen orättvisa, emedan besagde
ränta icke åtföljde jorden utan personerne; och andra deremot svarande
utskylder som ålågo andra samhällsklasser, dessutom vid samma
tillfälle eftergåfvos, så att i det fallet billighet var fullkomligen iakttagen.
Jag tillstyrker för min del att betänk, i dessa mom:r måtte
återremitteras, på det alt StalsUtsk. må taga i öfvervägande de orättvisor
som ega rum mot en del skattdragande medborgare genom en
lag som skulle beröfva åtskillige indelningshafvare den dispositionsrätt
öfver sina räntor, hvilken efter nu gällande författningar är dem
tillagd, och ej kan, utan deras eget begifvande, dem afhändas.
Hr von Troil: Så framt här vore fråga om alt beröfva indelningshafvare
eller innehafvare af augments-räntor eller dem som
kunna räknas till samma kategori, rättigheten att tillgodonjuta och
sjelfva upbåra ifrågavar. räntor, så skulle jag för min del visserligen
icke understödja denna del af förslaget; men jag ber alt få fästa
upmärksamheten derpå, alt uttrycket endast och allenast angår sättet
för ifrågavar. räntors utgörande, endast afser Augmentsränlor, samt
till kyrkor och fromma stiftelser anslagne räntor skulle, i st. f. alt
såsom hittills utgå i en mängd olika persedlar, hädanefter komma
att upbäras, efter den för räntor i allmänhet fastställda grund, d. v. s.
att alla hufvudpersedlar komma att bibehållas, men alla småpersedlar
alt sättas i penningar. R. o. Ad. torde således finna att bär
endast är fråga om sältet för upbörden, men ingalunda någon verklig
förändring i afseende på rältighelen att upbära dessa räntor.
Hr Printzensköld har yrkat att frågan rörande de räntor som tillkomma
kyrkor och fromma stiftelser icke skulle afgöras förr, än
PresleSt. fattat sitt beslut, grundande han sin åsigt derom på den omständigheten,
att denna fråga rörde nämnde Stånds privilegier: jag
ber med anledn. häraf, alt få lugna den värde ledamotens farhågor
med den förklaring, att, undantagande Lektor Wallman, som mot
Irsta punkten reserverat sig och i öfrigt haft åtskilliga invändningar
att framställa, hafva PresteSt:s samtlige ledamöter inom StatsUtsk.
varit ense att bifalla såväl den första punkten som alla mom:n af
den ifrågavar. och jag hoppas, jag uptepar det, alt hans farhågor
häraf måtte lugnas, ty han torde, likasom hvar och en annan, kunna
taga för afgjordt, att dessa i StatsUtsk. sittande ledamöter af det
Högv. Ståndet, ingalunda skulle hafva förbisett frågan om den i ringaste
mån vidrört deras privilegier.
Hvad Hr Printzensköld i öfrigt behagat orda, skulle visserligen
kunna af mig temmeligen vidlyftigt besvaras; men jag anser mig
böra vara så kort som möjligt, derföre att talarens skäl hvila på
tvenne falska praemisser.
Till en början har han åberopat Konung Carl XI, som skulle
hafva varit så noggrann att iakttaga vederbörandes rättigheter att Han
icke ålade, hvarken Rust- eller Rotehållareskyldigheten att rusta
eller hålla soldat, utan efter förut upgjorda kontraktet': härpå svarar
jag alt hvad roteringen beträffar eger upgiften sin riktighet; men
att deremot ingenstädes i Svea rike rustningen grundar sig på kon
-
Den 5 Juli f. m.
331
trakt. Nyssbemälte Konung legaliserade endast den form hvarunder
delta besvär de facto utgått och utbildat sig ända från 1500:talet.
Han fann likväl att ruslnings-skyldigheten, sådan som han vid sitt
anträde lill regeringen befann den, var för de rustande nog tryckande.
Han ordnade densamma derföre på ett åndamålsenligare
säll och tilldelade Augmentsräntor åt större delen af rustningsstammarna
på det dessa derigenom skulle sättas i tillfälle alt bättre
fullgöra sina skyldigheter. Men några kontrakter upgjorde Han ej
med rusthållen och deraf visar sig att Carl XI ingalunda föreskrifvit
något som i ringaste mån kunde lägga hinder i vägen för den
obetydliga förändring som här föreslås.
Hvarifrån nämnde ledamot hemtat skäl till den förmodan, att
indeldte och kronobehållne räntegifvare skulle genom antagandet af
betänk, komma i ett olika förhållande till hvarandra, kan jag icke
förstå, ty om man genomläser betänk, så finnée nian ganska tydligt,
alt så väl de förre som de sednare komma till hvarandra i fullt
jemnlikhet, enär de ega rättighet alt upsäga sin spannmål till leverering
in natura då årspriset understiger medelmarkegången, emot
del att de erlägga mellangiften.
Det stadgande som delta mom. innehåller är lika gällande för
den ena som den andra kategorien och uphäfver således den olikhet,
som hittills egt rum dem emellan.
Beträffande öfrige invändningar, och ibland andra den att Utsk.
ej föreslagit lill hvilken upsägningen borde ske, ber jag få åberopa
hvad förut anförts, att nemi. här icke är fråga att ingå i några detalj-bestämmelser
, ty dessas ordnande tillhör den administrativa
myndigheten, sedan Ständerne i hufvudgrunden fattat sitt beslut.
För den värde talaren skulle det säkerligen hafva varit serdeles
välkommet, om Utsk. ingått i dylika detajl-frågor, hvarigenom honom
lemnats tillfälle att göra vida talrikare inkast mot förslaget än
dem vi nu fått afhöra.
Om jag till besvarande uptoge något vidare af hvad Hr Printzensköld
behagat framställa, skulle jag måhända anses icke iakttaga tillräcklig
grannlagenhet mot R. o. Ad., hvarföre ock jag inskränker mig att
anhålla om propos. till bifall å förevar, punkt.
Ifrågavar. afdeln. af StatsUtsk:s utlåt, biet uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. bifallen.
Afdeln. Lit. C, ang:de grunderne för markegungsprisens
bestämmande.
Hr Gripenstedt: StatsUtsk. häri dennapunkt föreslagit några
jemkningar i det förslag som K. M. afgifvit; och då jag anser att
desamma måhända kunna lemna någon ännu större garanti, för en
rättvis prisbestämmelse, som är af så stor vigt både för räntegifvare
och räntetagare, så hyser jag för min del ingen betänklighet vid att
tillstyrka bifall lill Ulsk:s förslag i denna del.
Hr Printzensköld: Ehuru, efter min tanke, och enl. den
erfarenhet jag eger, alla de omvägar, som blifvit föreslagna för priskuranters
uprättande icke leda till något säkrare resultat än det som
332
Den 5 Juli f. m.
f. n. eger rum, da vederbörande embets- och tjenstemän, som
äro inför sina förmän och domare ansvarige för sina handlingar
uprätta sådane handlingar, vill jag likväl icke emot förslaget i
denna del göra några anmärkn.-r, helst utgången nog skall visa, i
hvad mån man kommer att upnå det mål som eftersträfvas; men
hvad fäster min upmärksamhet är det, alt man till grund för priskuranternes
uprättande icke vill laga någon annan lid än de 3:ne
sista månaderne af det förflutna och de 3:ne första af det derpå
följda året.
Sker då ingen handel under de öfriga 6 månaderne af året?
vore det icke med rättvisa mera öfverensstämmande att jemväl uprätta
priskuranter för de 6 månader, som förflyta från April intill
Oktober, hvarigenom roan kunde erhålla ett medelpris på räntepersedlar,
sådant det under hela årets lopp varit gällande.
För min del skulle jag tro att sådant vore desto mera rättvist,
som räntepersedlarne hufvudsakligen bestå af matvaror och förnödenhets-artiklar
och dessa äro lika behöflige under vår-och sommarmånaderne,
som under den öfriga delen af året. Visserligen kan
häremot invändas, att handeln med ifrågavar. artiklar är lifligast under
de 6 månader, som nu äro föreslagne; men att all handel med varu persedlar
skulle vara inskränkt till dessa 6 månader, det är hvad jag
vågar bestrida. Således vill det synas mig som vore det rättast, för
att finna ett verkligt medelpris, om man inhemtade prisförhällanderna
under årets alla månader från Oktober det ena, till Oktober
det påföljande året. Något skäl mot en sådan åtgärds vidtagande
synes mig icke vara för handen, ty ostridigt är, att, om mången
säljer sina produkter under de 6 månader af året, som äro föreslagne
att tagas lill grund för priskuranternes upgörande, så finues deremot
en stor mängd personer, som icke verkställa en sådan försäljning
den tiden, utan npskjuta dermed till de öfrige 6 månaderne
af året; — och det händer understundom, hvad spannmål beträffar,
att handeln derom är lika liflig under April, Maj och Juni månader
och intill dess nästa skörd inträffar, som den varit under de
3:ne förutgående månaderne af året.
Jag hemställer alltså till StatsUtsk:s härvarande Hrr ledamöter,
om de ej skulle anse det vara lämpligt, då det icke leder till den
ringaste förändring i hvad för öfrigt blifvit föreslagit, icke heller till
någon slags förändring i hvad Konungen ansett vara nödigt och
nyttigt, att en sådan utsträckning, som den jag nu ifrågaställt, uti
tiden för ifrågavar. priskuranters bestämmande kunde ega rum, då
deraf det förhållande blefve en följd, alt ett medelpris för hela året
komme att bestämmas. När man fastställer detta pris att gälla i
10 år, då synes mig rättvisa och billighet påkalla, att till grund för
dess bestämmande taga de priser som under hela året varit gällande,
helst deputerade icke ens ega rättighet att annorlunda, än i vissa
fall, afvika från de upgifne priserne.
För öfrigt har det Höglofl. StatsUtsk. gjort ett tillägg till den
K. propos., hvilket jag anser icke hafva bort ifrågakomma; och kan
ej undertrycka min önskan att detta tillägg icke blifvit af en Konungens
rådgifvare som här yttrat sig, tillstyrkt, nemi. införande af ed
-
Den 5 Juli f. m.
333
gang vid markegångssältningen. Hvar och en, som känner vigten
af en ed, känner ock att edgång så sparsamt som möjligt bör användas;
ju mer man begagnar ett medel, sådant som det ifrågavar.,
för att inverka på individens rättskänsla, ju mindre blifver verkan
deraf i längden. Ar man ej säker uppå att individen är bunden
af sin heder och sitt samvete, utan att dessa band skola genom edgång
ytterligare befästas, så betviflar jag att ändamålet på detta sätt
kommer målet närmare.
Man bör dessutom, som mig synes, i frågor som denna, sätta
ensamt förtroende till de valde deputerades rättskänsla, redlighet,
oegennytta och oväld, men icke, medelst föreskriften om edgång
framkasta en misstanka mot dessa deras egenskaper, som bör sakna
grund i verkligheten. Jag skulle t. o. m. önska att edgång vid taxeringarne
borttoges, emedan hvarje års erfarenhet bevisar densamma
vara af ingen betydelse, enär man hör klagomål framställas från
flera håll om orättvis beskattning och hvilka klagomål gå ända derhän,
att man hör omtalas, det politiska förföljelser grundlagdt besluten;
— och hvarföre då införa en sådan ordning, när den icke
länder lill det ringaste gagn. Annat är den edgång, som är föreskrifven
för ett vittne; detta påminnes dervid af domaren om edens
vigt och värde, ■— det är en slags högtidlighet, som tillägges vittnesmålet
— der kan således eden vara på sin plats; men att i ett
så beskaffadt administrativt bestyr som markegångssältningen, vilja
binda personen genom ed, — det synes mig både olämpligt och
ingalunda ledande lill det dermed åsyftade ändamål.
Jag hemställer om ej R. o. Ad. skulle finna för godt, alt genast
afslå förslaget i denna del, men yrkar i annat fall återremiss å
punkten för att få densamma ändrad i öfverensstämmelse med den
åsigt jag nu haft äran anföra.
Hr von Troil: De båda anmärkn.-r, som den föreg:de talaren
framställt hafva äfven utgjort föremål för öfverläggning såväl på den
afdeln. af StatsUtsk. som handlagt detta ärende, som ock inom Utsk:s
plenum.
Hvad den förra af dessa anmärkmr beträffar, eller den tid som
borde tagas till grund för prisernes bestämmande, så synes visserligen
vid första påseendet som egde Hr Printzensköld skäl för sitt
yrkande att årets alla 12 månader och icke blott halfva antalet deraf,
borde dervid tagas i beräkning; men jag ber att få fästa upmärksamhelen
derå, att Utsk. velat, så litet som möjligt, göra ändring i nu
bestående förhållanden, ty enär ränlegifvarne äro skyldige att, inom
d. 24 Febr. hvarje år, lefverera sin spannmål och upbördsstämmorne
äfven företagas under denna tid på vintern, så äro de under höstoch
vintermånaderne gällande priser, de, som nu de facto ligga till
grund för sjelfva upbörden. Hade man utsträckt denna tid till årets
öfriga 6 månader, hade det förhållande kunnat inträffa, att, i synnerhet
då större export af spanmål inträffat, priset derå kunnat något
stiga, medelpriset alltså blifva högre än hvad det vore vintertiden
och räntetagaren följaktligen göra sig vinst på räntegifvarens
bekostnad. De förre hafva ingen rätt dertill; om de t. ex. speku
-
334
Den 5 Juli f. m.
lera på spannmåls-försäljding, i hopp om stigande pris, sa måste
de emottaga, magasinera och ansa säden: detta sker icke utan kostnad,
och vinsten, på det stora hela taget kan derföre ej blifva serdeles
betydlig, om ens någon. Deremot är det gifvet, att om priset
under alla årets 12 månader inginge i beräkningen och detta på
våren stigit, skulle derigenom för räntegifvaren medföra ökad utgift,
till hvilkens erläggande denne, enl. nu gällande författning ingalunda
är förbunden; och på denna grund samt för att så litet som möjligt
afvika ifrån och göra rubbning i det nu bestående, har Utsk.
trott sig böra vidblifva det förslag som Konungen i nåd. framställt.
Vidkommande den andra invändningen i fråga om edgången
och dess behörighet, så tror visserligen jag, lika med Hr Printzensköld,
att föreskriften derom icke verkar mycket, hvarken till eller
ifrån; men då edgång är föreskrifven vid alla andra tillfällen, der
beskattning kommer i fråga, såsom vid Taxerings- och Pröfningskomitéer,
så synes det som vore det icke ur vägen att äfven här
vidtaga samma försigtighetsmått.
Skulle R. St. i en framtid finna alt edgång vore öfverflödig,
så skall jag för min del visserligen icke hafva något emot att föreskriften
derom utgår vid alla ofvannämnde tillfällen; men så länge
den är anbefalld vid ett beskattnings-lillfälle, tror jag äfven att den
bör gälla vid andra dermed likartade.
Då dessa äro de enda anmärkmr, som blifvit gjorda mot förslaget,
och jag tror mig nöjaktigt hafva redogjort för orsakerne till StatsUtsk:s
tillstyrkande, sä anhåller jag om propos. till bifall å förslaget, sådant
det befinnes och ber endast att i afseende på edgången få tillägga,
att Konungens propos. innehöll det förslag att de priskuranter, som
i Städerne upgöras, skulle vara edeligen bestyrkte af Magistralspersoner.
Utsk. ansåg det icke vara möjligt för dessa embetsman att
kunna edeligen bestyrka priser dem de icke alltid kunde så noga
känna, och har derföre äfven frångått edgång i det afseendet; men
att svära på att man samvetsgrant skall tillämpa de priser, som man
känner varit gällande, kan ej vara något serdeles svårt, äfven för
den mest nogräknade.
Frih. Palmstjerna: Beträffande frågan om edgången, så får
jag nämna, att jag ej förordat densammas införande, och att det
för mig är likgiltigt hvilket beslut R. o. Ad. derom fattar, helst jag
tvitlar att någon verkan i hufvudsaken dermed åstadkommes; men
hvad angår anmärkn:n rör:de den tid som blifvit beräknad till markegångssättningen,
anhåller jag få yttra hvad som förmått mig att till
förslaget lemna bifall. Den hufvudsakliga aflöningspersedeln är nemi.
spannmål: denna har hittills och isynnnerhet intill 1823, dels till
kronan och dels lill räntetagaren, kunnat, om räntegifvaren så funnit
för godt, lefvereras i Februari månad.
Om ingen upsägning före Thom* dag skett, så har sedan icke
heller någon rättighet återstått för räntetagaren eller kronan att
upsäga sin spannmål till lefverering; och således hafva sommarprisen
iugenting verkat på denna del af skatten eller ulskylderne,
emedan upsägningen och lefvereringen skulle ske om vintern och
Den 5 Juli f. m.
335
den sednare vara verkställd inom d. 25 Febr. hvarefter räntetagarens
rätt att upbära spännmål uphörde. Om räntetagaren emottoge
spanmål in natura för att gömma till sommaren och priset under
tiden dera stege, skulle likväl sädens magasinering och skötsel kosta
honom något. Man kan ej ålägga räntegifvaren att vid utgörandet
af sin skatt, åtaga sig någon ersättning lill räntetagaren för den
vinst som denne, genom spanmålens uttagande in natura och magasinering,
kan få vid försäljningen deraf, emedan det vore en spekulation,
hvars utgång äfven kunde vara oviss och beroende af räntegifvarens
skyldigheter.
Fördenskull ansåg Utsk. att någon annan tid för beräkningen
af spannmålsprisen icke kunde tagas till grund för markegångssältningen
än den som för närvar, kunde inverka på spannmålsprisen.
Mars månad har blifvit tillagd, hvars pris verka på förhållandet
mellan räntegifvare och räntetagare, såsom en regulator för alt
komma till det rälta i hänseende lill höslprisen. Således tror jag,
för att icke göra räntegifvaren orätt, att del var nödigt isynnerhet
hvad spannmålen beträffar, äfvensom attikeln kol, att vinterprisen
tagas till grund och att beräkningen af de olika prisen inskränkes
inora de förutnämnda 6 månaderne, emedan alla lefvereringar skola
ske om vintern.
Hvad artikeln Smör angår, så torde det vara gifvet att prisen
derå om vintern snarare är högre än sommartiden, då det åtminstone
icke sker räntetagaren någon orättvisa om prisen under de
föreslagna månaderna tagas till grund för markegången.
Vidkommande en annan art. eller Kreatur, torde det vara temligen
likgiltigt om markegången derpå rättar sig efter kreatursprisen
för hela året eller blott för de ö månaderne; lnifvudsakliga handeln
dermed sker om hösten.
1 fråga om andra art. såsom varaude af mindre betydenhet,
gäller samma skäl. Dessa voro orsakerne, hvarföre min mening
inom Utsk. bestämdes till 6 månader, och jag tror ej att deras
riktighet kunna bestridas, ehuruväl jag vet att fordom lemnades s. k.
sommarskatt, och att delta förhållande hos mången grundlagt den
mening, alt äfven den omständigheten borde tagas i beräkning. Men
det är längesedan berörde förhållande uphört och numera måste man
taga sakerna sådane som de befinnas vara; och inskränker man sig
dertill, så skulle jag tro det blifva svårt att kunna bestrida riktigheten
af Utsk:s förslag uti ifrågavar. hänseende.
Hr Printzensköld: Med afseende å den tid som för närvar,
är bestämd för markegångssättningen och i hvilken någon förändring
hvarken blifvit af Konungen föreslagen eller af StatsUtsk. tillstyrkt,
torde visserligen Frih. Palmstjerna i egenskap af Landshöfding, hafva
genom erfarenheten sig bekant att de nu vid markegångssättningarne
begagnade priskuranter omöjligen kunna afse någon större del
af den tidsrymd hvilken StatsUtsk. nu föreslagit skulle läggas till
grund för priskuranternes upgörande, enär markegången skall sättas
emellan d. 1 och 4 Nov.
Deraf följer, att man afvikit från den grundsats som förut varit
336
Den 5 Jnli f. m.
iakttagen, att nemi. äfven taga i betraktande prisen under sommarmänaderne,
ty Frih:n känner mycket väl, att just priskuranterne äro
uprättade för större delen af det förflutna äret, när markegångssättningen
sker i början af Nov. månad. Genom alt föreskrifva det
priserne under bela året skola blifva grunden för medelprisets bestämmande,
synes mig det en verklig fullkomlighet i denna sak vinnes,
hvilket ingalunda inträffar, om man förflyttar tiden för priskuranterues
bestämmande hela G, ja, 7 månader tillbaka från den
då markegångssältningen skall ske. Deputerade skola, för att framställa
ett exempel, sammanträda d. 1 Nov. 1851; då skola de bestämma
markegängspriset efter de priskuranler, som blifvit uprättade
under de 3 sista månaderne af 1850 och de 3 första af 1851,
hvilka således hinna att blifva 7 månader gamla innan de komma
alt tillämpas. Vore det då icke lämpligare att taga tiden af 12
månader, från Octob. det ena året till och med samma månad det
påföljande lill basis, och låta de priser, som under tiden varit gängse,
bli grunden för medelpriset?
Den fara, som förespeglals om pris-förhöjningen, genom spanmålshandel
under sommaren, har äfven tillförne egt rum, ty priskuranterne
hafva blifvit uprättade efter de (iris som under sommarmånaderne
varit gängse, emedan det eljest varit omöjligt att
anskaffa pris-kuranter. Hvarföre då icke låta äfven den tiden ingå
såsom grund för pris-kuranternes bestämmande. Jag kan ej derför
finna något hinder.
Utsk. har således efter min öfvertygelse oriktigt flyttat tiden
för pris-kuranternes upgörande sä långt framom sjelfva markegångssättningen
att derigenom ganska betydliga oegentligheter kunna upkomma,
ty meningen måtte väl vara den att få veta varuprisen intill
den dag, då markegångssältningen sker. Sådant har ändamålet
varit hittills och borde väl blifva det hädanefter. Och då ingen
rättighet vidare kommer att finnas för ränletagaren att upsäga spanmålen
till lefverering sedan medelpriset blifvit fastställdt för 10 år i
sänder, så synes det mig som läge det emot räntegifvaren ingen
orättvisa uti att jemväl taga sommarprisen i betraktande. Den jemkning,
som upkommer på åtskilliga persedlar derigenom att prisen å
dem äro lägre om sommaren än vintertiden, vittnar än mera om
nödvändigheten att antaga det förslag jag framställt.
Härvid har jag hvarken talat för räntegifvare eller räntetagare,
som Frih. Palmstjerna tyckes förutsätta, utan endast för sjelfva saken,
sådan den efter rättsgrunder bör behandlas.
Hvad edgången beträffar, så fägnar det mig att Frih:n om den
delar min åsigt och Hr von Troil bemöter jag med det svar, att
jag, för min del, anser edgång för en så vigtig och så relegiös
handling, att den bör ytterst sparsamt föreskrifvas, ty eljest, och
långt ifrån att dermed åstadkomma någon nytta, kan densammas alltför
flitiga begagnande leda derhän, att den förlorar i vigt och betydelse.
Jag vidblifver alltså mitt tillstyrkande af återremiss å denna
del af frågan, emedan jag är öfverlygad, att, StatsUtsk. skall, vid
sakens
Den 5 Juli f. ni.
337
sakens närmare begrundande både afstyrka den nu föreslagna edgången
såsom olämplig och låta priskuranterne komma att omfatta
en längre lid.
Frih. Palmstjerna: Herr Printzenskölds föreställning ronde
priskuranter och markegångssättning, är icke öfvensstämmande med
hvad verkligen sker, ty de priskuranter, som verkligen tagas i betraktande
vid markegångssättningarne, i afseende på prisen, bestämmas
af innevånarne i orterne genom Socken-fullmäktige. Kronofogden
antecknar sin mening om saken, men Sockne-ombuden bestämma
priskuranterne. Detta verkar vanligen icke mycket vid markegångssättningarne,
emedan dessa priskuranter icke uprättas såsom
förut efter spannmålsprisen sommartiden, emedan den spannmålen
vore af annan gröda än den som skall lefvereras om vintern lill
räntetagaren. Priskuranterne uprättas, och markegångssätlningen i
sammanhang dermed sker med afseende på den spannmål som vuxit
pä hösten, men icke med afseende på den gröda som vuxit året
förut; och kunna sommarprisen icke verka på spanmålsprisen för
det närvar., och anser jag derföre det icke heller böra verka på
markegångssätlningen hädanefter.
Idéen med markegångssätlningen händanefler är den, att man
med säkerhet skall kunna beräkna, hvilka priserne på föreg:de årets
skörd varit, på det alt medelprisen, år efter år må vara öfverensstämmande
med det verkliga förhållande som existerat. Följden blir
då att årets skörd icke kommer in i beräkningen af detta medelpris
förrän nästföljande år; och det är för alt vinna säkerhet i beräkningen,
och att denna skall öfverensstämma med verkliga förhållandet,
som Utsk. framställt ifrågavar. förslag.
Detta tror jag äfven vara det rätta; ty endast man kommer i
ordning med detta sätt alt gå tillväga, så skola skatterna blifva någorlunda
lika år efter år. På förhand kan nemi. uträknas hvad de
kunna utgöra, och således kan man komma ifrån det nuvar. förhållandet,
att de vid missvext-år ulgöra ett betydligare belopp än under
dem då äringen varit god.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Frih o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle den ifrågavar.
afdeln. Litt. C.
Härvid ropades ja, hvarvid dock
Hr Printzensköld anmälde sig och sedan han blifvit upropad
yttrade:
Innan frågan af R. o. Ad. besvarades, begärde jag ordet. Jag
skulle hafva anhållit alt Hr Frih. o. Landtm, behagat framställa serskilda
propos:r pä alla dessa punkterna, så att frågan om edgången
kunnat bli föremål för serskildt beslut.
Jag betviflar att R. o. Ad:s majoritet i detta fall skolat blifva
skiljaktig från min mening; och om serskild propos. ang:de edgången
varder framställd, tror jag det af mig åsyftade ändamål derigenom
kunna vinnas.
8 H. 22
338
Den 5 Juli f. m.
Hr von Troil: Som jag för min del anhållit om propos. till
bifall å punkten i sin helhet, så har naturligtvis det varit min tanke
att edgången skulle bibehållas. Jag tror det vara af vigt att icke
B. o. Ad. i en och samma sak skiljer sig ifrån, hvad de öfriga
Stånden önska, hvilket är förhållandet med denna fråga.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han, sedan R. o. Ad.
förklarat öfverläggningen fulländad och derförinnan någon begäran,
att propos. å ifrågavar. afdeln. af Utsk:s utlåt, måtte delvis framställas,
icke blifvit gjord, ansåg sig numera icke kunna annorlunda än
ä afdeln:n i dess helhet framställa propos.; hvarefter H. Ex. ånyo
hemställde om R. o. Ad. biföllo hvad Utsk. under Litt. C. tillstyrkt,
samt då härvid ropades ja, jemte ett eller annat nej förklarade det
han funnit ja hafva öfverröstat nej.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att med pröfningen af
den återstående delen af StatsUlslcs förevar, utlät, skulle upskjutas
till eftermiddagens plenum och åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. [
till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Lördagen den 5 Juli 1851.
Plenum kl. C e. m.
Justerades pleni prot. för d. 31 sisth Maj e. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att, utom de ledigheter
bland Bänkmännen, om hvilkas ersättande, genom val i början
af plenum d. 9 dennes, beslut under förmiddagens plenum blifvit
fattadt, hade dels till följd af afsägelser och dels medelst riksdagsmanna-polletlers
återlemnande, upkommit en Bänkmansledighet inom
hvardera af 1, 11, 19, 21 och 23 Bänkmäns-afdeln:ne; hvarjemte
H. Ex. hemställde att äfven dessa ledigheter mätte fyllas genom val
d. 9 dennes; hvilket bifölls.
Uplästes ett af Frih. Hermelin, Fredr, inlemnadt sålydande
mern.
Till följd af enskildta angelägenheters skötande nödgad alt lemna
hufvudstaden, får jag vördsamt anhålla om befrielse ifrån det af R.
o. Ad:s Hrr Elektorer visade förtroendet att vara ledamot af R. Sirs
Bevillnrs-Utsk., med bibehållande af min riksdagsmanna-rätt.
Den 5 Juli e. m.
339
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Äfvenledes nplästes följande af Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oscar inlemnade mern.
Som jag nödgas från hufvudstaden afresa, i ändamål alt begagna
bad å utländsk ort, får jag hos H. R. o. Ad. vördsamt anhålla alt
varda entledigad från updraget alt vara ledamot af Ranko-Utsk.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit, alt
Hr Weidenhjelm, Ernst Äng., som varit ledamot i Lag-Ulsk.,
hade, med anmälan att han för vårdandet af sin helsa och enskilda
angelägenheter vore förhindrad alt vidare deltaga i riksdagsförhandlingarne,
återlemna! sin riksdagsmanna-pollett, samt all Frih. af
Ugglas, Kurt Gustaf anhållit ali få med riksdagsmanna-rällens
bibehållande afsäga sig sin plats i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., biföll
R. o. Ad. denna anhållan, samt anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.
Hrr Elektorer att sammanträda till val af 2:ne ytterligare Suppleanter
i Const.Utsk., en ledamot i StatsUtsk. efter Lagerhjelm, Pehr
och en Suppleant i samma Utsk. efter Hr Rappe, Carl Gust.
Fabian, som blifvit utsedd till ordinarie ledamot derstädes, en
ledamot i Bevilln.Ulsk. efter Frih. Hermelin, en ledamot i BankoUlsk.
efter Frih. Alströmer, en ledamot i LagUlsk. efter Hr
Weidenhjelm, 2:ne ledamöter i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter
Frih. af Ugglas och Hr v. Kraemer, Anders Robert, samt
en ledamot i Ridd.Utsk. efter Hr v. Kraemer.
/
Hr von Troil: Sam. Gust.: Genom det beslut, R. o. Ad.
i förmiddags fattade, har R o. Ad. nu i sin helhet bifallit den del
af SlalsUtsk:s betänk., som afser besvarandet af K. M:s nåd. propos.
i Skatteförenklingfrågan. Jag ber likväl att få fästa upmärksamheten
derpå, att så väl den nåd. propos:n, som Utsk:s betänk., ehuru
för tydlighets skull afdeladt i punkterna o, b och e, likväl utgöra
ett sammanhängande helt, der det vore omöjligt, att afslå vissa delar,
utan att det hela skulle förlora i sammanhang. Den tredje punkten,
t. ex. om markegångssättningen, är såsom mig synes ett oundgängligt
villkor för antagande af de båda föreg:de. Hittills hafva räntetagare
uti optionsrättens ulöfvande haft ett säkert korrektiv emot
oriktig markegång. Då nu denna optionsrätt blifvit genom 2:dra
punkten uphäfven, så är nödigt, att tillräckliga garantier inläggas i
den 3:dje punkten i afseende af markegångssättningen, så vida,
hvad man här åsyftar, nemi. att med markegängen uttrycka verkliga
värden i liqviderna emellan räntegifvare och räntetagare, skall blifva
en sanning. R. o. Ad. torde häraf inse, att då K. M:s nåd. propos.
är ett sammanhängande helt, så bör den endast i sin helhet af R.
o. Ad. antagas och jag hemställer derföre, ali Hr Frihrn o. Landtm,
ville lill R. o. Ad. göra framställning om det beslut, att ehuru
propos:r hafva, på begäran af åtskilliga ledamöter, skett delvis å
betänk., R. o. Ad. likväl måtte förklara alt Ståndet anser det beslut,
som är faltadt i denna del af skatteförenklingsfrågan, såsom ett
22*
310
Den 5 Juli e. m.
enda helt, der icke vissa delar kunna från de öfriga lösryckas, så
vida detta beslut skall vara för R. o. Ad. bindande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag instämmer med
Hr von Troil i den anhållan att Hr Frih. o. Landtm, behagade
framställa propos. derpå, att R. o. Ad:s på f. m. fattade beslut i
öfverensstämmelse med K. M:s nåd. propos. utgör eli helt, sä väl
i afseende på markegångssättningen som öfriga sladganden.
llr Printzensköld, Carl: De af Frih. Palmstjerna och Hr
von Troil nu afgifna yttranden äro sannerligen af den mystiska beskaffenhet,
alt de icke kunna annat än hos mig väcka en viss förundran,
äfvensom en viss nyfikenhet om hvad som med dem månde
åsyftas. Efter mitt förmenande, skola väl de beslut, sorn R. o. Ad.
fattat i anledn. af K. M:s nåd. propos., ehuru de hafva i 3 afdeln:r
hos R. o. Ad. tillkommit, likväl vara detsamma, som ett beslut,
hvarigenom R. o. Ad. godkänt K. M:s nåd. propos. När man nu
efteråt söker att tillvägabringa ett sådant förklarande, att de 3:ne
besluten, som i sjelfva verket icke äro mera än ett, nemi. bifall
till K. M:s nåd. propos. i sin helhet, så sammanhänga med hvarandra,
att icke någon ändring i dem kan lillvägabririgas, med min
dre
än alt ingen del af K. M:s nåd. propos. i sådant fall anses af
R. o. Ad. antagen så vore det för mig af stort intresse, att veta
orsaken härtill. Jag har eli, om icke obegränsadt, åtminstone
ganska stort förtroende till dessa begge herrar och deras försigtighet.
Jag betvifla!- icke, alt något skäl, som man icke anfört, ligger till
grund för denna framställning, men jag vill icke obetingadt, biträda
den, så mycket mindre som jag tror att den öfver besluten och
deras syftning innefattar en förklaring, som icke är så alldeles öfverensstämmande
med lagliga former.
Frih. Palmstjerna: Saken är ganska enkel. Det förslag K. M.
afgifvit i den fråga som R. o. Ad. på f. m. har pröfvat i ett sammanhang,
utgör ett helt och det är ganska klart, att den sista delen deraf, nemi.
markegängssättningsfrågan, är ett hufvudsakligt vilkor för beslutet i första
punkten A, ett villkor, hvarförutan verkställigheten af punkten A
skulle medföra ganska betydliga olägenheter, enär optionsrättens uphörande
gör det, så mycket angelägnare, att markegångssättningen
sker i full öfverensstämmelse med de verkliga gångbara priserna och
det har varit Utsk:s mening likasom K. M:s att föreslå vilkoret! för
markegångssättningen pä ett sådant sätt, att man skulle vara förvissad
att vinna ändamålet. Hr Printzensköld har visserligen dragit
i betänk, på f. ra. huruvida detta ändamål skulle kunna vinnas;
men R. o. Ad. har i öfverensstämmelse med I3lsk:s förslag varit af
den lankan, alt delta beslut bör fattas. Skulle nu denna punkt
genom R. o. Ad:s beslut undergå en så beskaffad förändring alt
markegångssättningens resultater blefve beroende af sådana ovissheter,
som R. o. Ad., genom sitt beslut har trott sig kunna undanrödja,
så anser jag att den första punkten äfvenledes bör förfalla
och det är således i full öfverensstämmelse så väl med K. M:s nåd.
förslag, som R. o. Ad:s på f. m. fattade beslut, att bifalla Utsk:s
Den 5 Juli e. m.
' 341
framställning, sorn jag lior, all del af Hr von Troil gjorda förslag,
endast är en följd af frågans behandling hittills och egentligen är
blott ali anse såsom en repetition, af hvad som på f. ni. blifvit
beshitadt.
Hr Printzensköld: Andamålet med hvad jag yttrat i anledn.
af Frih. Palmstjernas och Hr von Troils afgifna anföranden är numera
upfylldt. Jag har nemi. af Frih. Palmstjerna fått veta skälet,
hvarföre man gjort den framställning, sorn jag kallat något mystisk,
all man nemi. eljest har att befara, alt hos andra RiksSlånd K. M:s
propos. kan blifva delvis bifallen, och osäkerhet om propos:ns resultat
sålunda upkomma. Under sådana omständigheter är jag långt
ifrån all bestrida den förklaring öfver besluten, som Frih. Palmstjerna
och Hr von Troil föreslagit, ulan anser mig tverlom böra
på det högsta förorda R. o. Adis bifall till densamma.
Uppå härefter framställd propos. behagade R. o. Ad. förklara,
att ehuru de afdelmr Litt. A, R och C af StalsUtskis utlät. N:o
167, som innefattade svar å K. M:s nåd. propos. i skalteförenklingsfrägan,
blifvit hos R. o. Ad. hvar för sig uptagne till afgörande
och bifallne, likväl R. o. Adis derom faltade beslut afsiig Ulskis i
dessa afdelmne afgifne tillstyrkanden och förslag såsom ett oskiljaktigt
helt, hvaraf icke någon del kunde lösryckas, utan alt i följd
deraf R. o. Adis till de öfriga delarne lemnade bifall komrne all
förfalla.
Fortsattes pröfningen af StalsUlskis d. 28 sisth Maj och d. 2
dennes pä bordel lagda utlåt. Nio 167 i anledn. af dels K. M:s
nåd. propos. angide de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling, samt om förändring i nu gällande stadganden
i afseenden på indelde räntors och kronoliondes utgörande och
de årliga markcgångsprisens bestämmande, dels ock enskilde i samma
ämne väckte motioner.
Härvid förekommo Ulskis yttranden angide de enskilde rnolionerne.
1 :o ang:de ostskallen i Herjeådalen.
Hr Printzensköld, Carl: Den fråga som nu i motionsväg
blifvit föremål för Ståndets öfverläggning, har förut vid sisth riksdag
i precist samma skick jemväl varit underkastad R. Sl-.s pröfning,
endast med den skillnad, alt den då var föranledd af K.Mis
nåd. propos. i ämnet. Den behandling, som frågan då undergick
hos R. o. Ad., torde väl icke hafva, enär detta tilldrog sig för
mindre än tre är tillbaka, fallit ur R. o. Adis minne.
Man ansåg, att det icke var rikligt, att förvandla persedelräntorna
till fix penninge-skall och man utgick äfven från den grundsatsen
vid bedömandet af frågan om den s. k. Oslskallens i Härjeådalen
förvandlande till fix penningeränta. Man har nu sökt tillvägabringa
denna förändring i sammanhang med de s. k. småpersedlarnes
förvandling i fix penningeränta, så alt förändringen skulle ske
med afseende å hvad Utsk., angide småpersedlarne, föreslagit. Jag
342
Den 5 Juli e. m.
skulle vara af denna tanka i följd af pluralitetens beslut ang:de
småpersedlarne, i fall inom Herjeådalen någonsin funnits sådaue räntepersedlar,
som vore af natur att kunna hänföras till småpersedlarne,
men sådant är icke förhållandet. Jag misstager mig näppeligen om
jag säger att, med undantag af smör, är Ostskatten den enda räntepersedel,
som utgår i Jemtland, ehuru den utgått efter en grund,
som jag gerna erkänner hafva varit obestämd, enär hvarje skattskyldigs
utgift har berott på det antal kor, som han haft och för
hvilka han således skulle utgöra skatt. Hvarföre skall man förvandla
denna ostskalt till penningar? Hvad nytta för Staten ligger väl häruti?
Skallen är likväl icke så obetydlig, ty jag tror alt den upgår
till 156 LU vanlig ost och | LU ren-ost, således 156^ LU. Dä
kan det fixa priset i icke ringa mån medföra skada för kronan i en
framtid, hvarföre jag, för min del, nödgas afstyrka den förvandling,
som Utsk. föreslagit.
Snarare skulle jag anse både riktigt och ändamålsenligt, om,
pä sätt 1848 års Utsk. föreslagit, Ostskatten blefve efter skeende
undersökning, bestämd till visst belopp in natura för hvarje hemman,
att, såsom nu sker, lösas efter årligt markegångspris. Af denna
tanka var II. o. Ad. när frågan förra gången förevar, hvilket jag
får styrka dermed, att då man voterade härom d. 8 Sept. 1848,
således för 2 år och 11 månader sedan, sä afslogs förvandlingen i
penningar med 31 nej emot 27 ja.
Jag vill icke förmoda alt opinionerna inom detta hus på sä
kort lid blifvit lill den grad förändrade, att man nu vill fatta elt
beslut, hvilket rakt strider emot det föregtde i samma fråga. Man
har ganska ofta åberopat nödvändigheten, att vidblifva hvad 11. o. Ad.
förut beslutat och när man icke haft annat skäl att anföra, så har
man just begagnat delta, om också beslutet varit aldrig så oriktigt.
När nu det beslut, som en gång blifvit falladt både är rättsenligt
och ledande till säkerhet för Staten att icke i framtiden blifva
i någon mån lidande genom penningevärdets försämring, och då
intet behof påkallar att sätta Ostskatten i penninge-ränta, utan endast
godtycke derför ligger lill grund, så hoppas jag alt R. o. Ad.
skall vidblifva sitt förra beslut, så till vida, att R. o. Ad. endast
medgifver hvad som är rigtigt och nyttigt, nemi. att Ostskatten varder
för framtiden efter skeende undersökning och öfverenskommelse
med vederbör:de hemmansegare bestämd till visst belopp för hvarje
hemman, men deremot stadgar att detta belopp bör hädanefter, lika
som hittills skett, utgå till K. M. och kronan med penningar efter
hvarje års markegångspris ; och för att tillvägabringa en sådan förändring
i Utsk:s tillstyrkande, anhåller jag nu vördsamt om återremiss
af denna punkt. Man har icke nu att åberopa någon K. propos.
vid denna riksdag och jag förmodar att man icke åberopar
den, som afgafs vid förra riksdagen, enär den blef af R. o. Ad.
afslagen.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Förhållandet med den ifrågavar:de
Oslskatten i Härjeådalen är, alt för hvarje ko skall betalas
ost efter en dags mjölkning. R. o. Ad. torde finna att en mera
Den 5 Juli e. m.
343
obestämd skatt än denna näppeligen kan gifvas. Den siste värde
talaren har upgifvit att denna Ostskatt upgår till 156^ LS.
Jag ber då alt få visa att enl. skatteförenklings-komitéens be
tänk.
, så utvisar markegångstaxa!) för Jemtlands län under 20 år
från och med 1824 till 1843, att priset på ost i Herjeådalen varierat
emellan 2 r:dr och 2 ndr 32 sk. årligen. Medelvärdet är
således 2 r:dr 16 sk. Häraf finnes att värdet utaf hela skatten ut
gör
något mera än 300 ndr b:co. Jag hemställer då, huruvida
man kan hysa någon serdeles stor farhåga för att sätta en lill sä
ringa belopp utgående skatt i penningar. Hade icke någon annan
utväg funnits, så hade man visserligen kunnat välja den af Hr
Printzensköld nyss upgifna, men då, såsom jag nyss visat skatten i
sfg sjelf är ytterst obestämd, emedan den beror på det antal kor,
som hvarje hemmansegare upgifver sig ega och derjemte hela beloppet
af densamma utgör något öfver 300 r:dr, så torde R. o. Ad.
finna, alt det icke är lämpligt att bibehålla den, utan tror jag alt
det är till reda ledande om densamma, såsom Utsk. föreslagit, förvandlas
i en viss penningeränta, hvarföre jag anhåller om propos.
till bifall å denna punkt.
llr Printzensköld: Jag kan sannerligen icke inse orsaken,
hvarföre den siste värde talaren här har yttrat sig om eli förhål
lande,
som aldrig varit föremål för min anmärkn. Jag har icke med
ett enda ord sökt, att ifrågasätta behofvet och rättvisan af alt förvandla
ost-skatten till en, efter visst belopp för hvarje hemman, bestämd
ränta, utan tvertom ansett det böra ske. Hvarföre skall roan
då framdraga den oegentligheten som nu finnes, såsom ett skäl alt
förvandla denna skatt till fix kontant ränta, ty Utsk:s betänk, går
derpå ut, att man skall först bestämma beloppet af ost för hvarje
hemman och sedan förvandla osten' till bestämdt belopp i penningar.
Den förra förändringen har jag understödt; men för den sednare
finnes icke ringaste skäl för handen, då den utan någon slags svå
righet
kan ske efter hvarje års markegångspris, hvarigenom, under
hvilka förhållanden som hälst, rätt sker så väl kronan som den skaltskyldige.
Ätt tala om skattens obetydlighet är ganska lätt och jag medgifver
att denna skatt i och för sig sjelf betraktad är af ringa betydenhet,
men principen, såsom sådan, är likväl den samma nerol,
alt man sä småningom förvandlar de persedelskatler, som finnas, lill
penningar och på detta sätt, i sjelfva verket, fastän småningom kommer
till det mål, som de, hvilka nu förorda bifall lill detta betänk.,
likväl icke sjelfve skulle åstunda, och då man så lätt kan åstadkomma
förbättring i persedel-skattens utgörande inom Herjeådalen,
som derigenom att man bifaller Ulsk:s betänk, till sin lista del,
nemi. att persedel-beloppet för hvarje hemman bör, efter behörig
utredning, blifva bestämdt, så finnes ju icke ringaste giltiga anledn. att
gå längre enär skatten sedermera kan utgå med förvandling efter årligt
markegångspris, hvarigenom hvarken kronans eller den enskildes rätt
trädes för nära. Och för att vinna detta ändamål, anhåller jag att
R. o. Ad. täcktes återremittera denna punkt.
344
Den 5 Juli e. m.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: II. o. Ad:s beslut, vid sista
riksdagen i anledn. af K. M:s nåd. propos. rör:de Ost-skatten i
Herjeådalen var en konseqvent följd af R. o. Ad:s förut fattade beslut,
att nemi. icke förvandla persedelräntorna till penningar. Nu
deremot har R. o. Ad. på f. ra. beslutat att små-persedlarne skola
hädanefter utgå i penningar, sedan det blifvit inom länen regleradt
hvad som bör anses för hufvudräntor. Nu kan man icke förneka
att Ost-skatten i Herjeådalen är en obestämd ränta, som måste räknas
till' småpersedlar. I konseqvens dermed anser jag, att man bör
bifalla Utsk:s förslag, utan att här besluta någon förändring. Åtminstone
är det min mening, att, i öfverensstämmelse med det på
f. m. fattade beslut, bifalla denna punkt, och jag anhåller således
om Hr Frilen o. Landtnes propos. derpå.
Hr Printzensköld: Jag anhåller vördsamt alt af Frih. Palmstjerna
få veta hvilka persedlar inom Herjeådalen, sam utgöra hufvudpersedlar.
När Frilen visat mig att Ost-skatten hörer till småpersedlarne,
så vill jag biträda hans åsigt, men kan den värde talaren
icke göra det utan det tvertom är en sanning att den öfriga
räntan utgår i penningar, sä lärer förhållandet vara med den räntan,
såsom med öfrige penningeräntor i Sverige, nemi. att den icke tages
i betraktande vid smäpersedlarnes årliga förvandling.
Man har anfört såsom skäl för afskaffandet af denna förvandling,
att den medför mycket besvär vid kontroll och debitering m.
m. Den siste värde talaren torde hafva godheten bevisa huru stora
svårigheter, som upstå derigenom, att en hemmans-egare får på sin
debetsedel npförda några Lf? eller några U ost till förvandling efter
markegångs-taxan: ty det ligger öfver min förmåga, att kunna upfatta
dessa svårigheter; och jag inser ej en gång hvarföre man lika
gerna, som att hänföra Ost-skatten till antalet af småpersedlar, kan
förklara, att den utgör en hufvudpersedel, eftersom han är den enda
som utgår in natura i Herjeådalen.
Frih. Palmstjerna: Jag måste visserligen medgifva att jag
icke medhafver handlingar, som kunna visa hvad, som utgår i Herjeådalen
såsom grundränta, men hvad jag bestämdt påminner mig
är att Jemtlands reg:te har krono-tionde-spanmål indeldt, hvilken
således torde mera vara hufvudskatt än Ost-skatten, hvars obetydlighet
af 300 r:dr öfver hela fögderiet och hvars obestämdhet äro
fakta, som måste gifva denna ränta karaktären af småpersedel, i
synnerhet när man dertill lägger att den icke är omnämnd bland
de hufvudpersedlar, som K. M. i sin nåd. propos. har ansett frän
förvandlingen böra undantagas.
Hr Printzensköld: Jag får förklara Frih. Palmstjerna min
erkänsla för den uplysning han lemnat, att krono-tionden utgör en
hufvudpersedel i Jordeboks-räntan. Detta var en nyhet för mig,
som jag sannerligen icke afvetat. Nog känner jag att spanmål ingår
i Jordeboks-räntan, men att krono-tionde ingår deri det var en
nyhet i kameralen, som för mig sannerligen icke förut varit känd.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter till bifall å förevande
punkt af Utsk:s utlät, framställda propos. besvarades med starka ja,
Den 5 Juli e. m.
345
blandade med några nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
2:o ang:de presternes s. k. utlagor; 3:0 ang:de Näs
Kungsgårds repa rationsmedel; 4:o ang:de dagsverksskyldigheter
; 5:o ang:de s. k. drängespan i Färentuna härad: och
(5:o angxde räntornes bestämmande vid framdeles skeende skattläggningar.
R. o. Ad. biföll hvad (Jtsk. i dessa punkter hemstält och
tillstyrkt.
7:0 ang:de mjölqvarnars beskattning; och 8:0 ang:de ordinarie
räntan af städernes jord.
Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden lades till handlingarne.
9:o ang:de Halmslädjan i Skåne.
IIr Printzenskiöld: Det nu var:de H. StatsUlsk. har lyckligtvis
haft den förtjensten, framföre sisth riksdags, att det icke för
räntans obetydlighets skull, velat bortskänka densamma, utan gått
ut från den riktiga grundsattsen, alt hvad Staten har, det bör den
också behålla. Således får jag i detta hänseende hembära Utsk. min
tacksamhet derför, att det icke är så frikostigt, som sista riksdagens
StatsUtsk. Jag önskade dock, att icke den princip, som Utsk. har
lyckats göra gällande i afseende på Ostskatten i Herjeådalen nu må
införas äfven i afseende på Halmslädjan, genom dess förvandlande
lill kontant penningeränta. Så vidt jag känner, utgör denna städjeafgift
en slags tionde, som utgår hvart 7:de år, och jag skulle således
tro, att på grund af den frändskap, som den eger med spanmåls-tionden,
hvilken erlägges inom socknen, man måhända mera systematiskt
gått till väga, om man föreslagit, att denna halmslädja borde
utbytas emot tillökning i den kronotionde, som hvarje hemman,
som erlägger halmslädjan, har sig ålagdt att jemväl utgifva. Det
lönar sannolikt icke mödan att emot Frih. Palmstjerna och Hr von
Troils förslag, framställa någon önskan om förändring af den princip,
som desse Hrr hafva lyckats att vid mer än ett tillfälle göra
gällande, men jag vill åtminstone, så vidt på mig ankommer, söka
att försvara den princip, som i min tanka är den riktigaste, emedan
den icke leder till något äfventyr för Staten i en framtid, hvilket
deremot är händelsen, om skatten förvandlas till penningar. Och
för alt vinna den förändring i halmstädjans utgörande, som af mig
nu blifvit angifven yrkar jag återremiss af Ulsk:s betänk, i denna
punkt.
Hr von Troil: Under sin ifver att söka förhindra räntornas
förvandling till penningar, har den siste värde talaren nyligen gjort
ett försök, alt fä en gammal penninge-ränta förvandlad i spannemål.
Förhållandet med halmstädjan har varit att den från sin början utgått
i penningar. Jag ber alt få fästa upmärksamheten vid hvad
StatsUtsk. derom uti under sista riksdagen afgifvit utlåt, yttrade:
”1 sammanhang med frågan om tionden torde icke få förbises att
uti Skäne erlägges under benämning Halmstädja hvart 7:de år en
34G
Den 5 Juli e. m.
serskild efter tiondea lämpad afgift, hvilken icke i andra delar af
riket utgjordes. Enligt hvad komiterade förmält, (sid. 68) har denna
afgift tillkommit redan i Danske Konungen Fredrik den Ilis lid,
dock skall för densammas beräknande annan grund icke kunnat igenfinnas,
än General-guvernören Gr. R. von Aschebergs d. 24 Oct.
1681 meddelade instruktion; för öfrigt erinras, att berörde afgift
icke utgår lika i alla fögderier, hvartill orsaken synes vara, att densamma
med progressif tillökning lämpats efter tionde-qvantiteten för
hvarje socken, men heräknas i allmänhet lill 4 sk. 6 rst för hvarje
t:na råg och korn, samt 2 sk. 3 rst för en tina hafre, hvarjemte,
genom K. Brefvet den 5 Juli 1843, uti ett serskildt fall vore förklaradt,
att vid halmstädjans sedan längre tid tillbaka följde beräkning
finge förblifva”. Derjemte uplystes i samma betänk, alt halmstädjan
icke utgör mer än per medium 235 r:dr om året. På
grund häraf hade sista riksdagens StatsUtsk. föreslagit alt skatten
skulle efterskänkas. Detta har deremot icke denna riksdagens StatsUtsk.
ansett böra ske, men har ansett att denna skatt borde bestämmas
efter hvad den utgjort under loppet af 21 år och att denna
afgift, som tillförene endast hvart 7:de år utgått, hädanefter måtte
så fördelas att hvad i medeltal för ett år belöper, mätte årligen tilläggas
penninge-räntan. Jag tror mig hafva visat att denna skatt
evärdeligen utgått i penningar och betviflar att densamma kan sättas
annorlunda än i penningar. Jag anhåller derföre om bifall på
denna punkt.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. uti förevande punkt hemstält.
10:o ang:de de under anordningstitel afförde räntor fran
hvilkas utgörande befrielse !itnjules af Akers Krutbruk, Husqvarna
g evar s-fak turi, kläde s-fabriker ne i JSorrköping oell
åtskilliga hyttor, och 11 :o angide till Sala Bergslags disposition
öfverlåtne kronans räntor och inkomster.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemstält.
12:0' angide indragning af tionde- och hemmans-räntor,
hvilka, såsom ersättning för förluster genom kanalanläggningar,
uti räkenskaperna för år 1844 afförts med tillhopa 3,142
r:dr 37 sk. 5 rst, men uti Riksstaten äro förslagsvis beräknade
lill ett värde af 3,669 r:dr 16 sk.; 13:o ang:de för
Runna qvarndam, Kungsladan vid Rankhyttan och Ornäs loftbyggnad
anvisade anslag af indeldte räntor; och 14:o, angide
den till kronokalkugnen i Wisby disponerade räntered.
Utsk:s i dessa punkter afgifne yttranden lades till handlingarne.
15:o ang:de utgörandet af hästvakans-spanrnälen samt
den spanmål, sorn för ständiga rotevakanser i Skåne utgår.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
16:0 angide bestämmandet af arrende-ajgifterne för Statens
egendomar.
Den 5 Jul,i e. ra,
347
Gr. Mörner-, Carl Göran Detlof: Då denna fråga inom
Ulsk. förevar, log jag mig friheten fäsla upmärksamheten på det i
min tanke mindre behöfliga af hela föreskriften. Det är fråga om
utarrendering af kronans lägenheter och föreskrifter, efter hvilka sådane
utarrenderingar skola ske, äro redan gifna samt nyligen förändrade
och förbältrade. Jag trodde derföre alt man icke nu behöfde
komma med ett serskilt tillägg i denna del, så mycket mera
som man vid della tilläggs beslutande icke har fästat afseende pä
den olika beskaffenheten af Statens egendomar och de ifrågavande
lägenheterna, ibland hvilka äfven äro fisken. Det har genom en
K. Förordn. utfärdad förlidet år, blifvit förklarad!, att om sådana
betydliga kronofiske:!, som gåfvo strömming och lax, utarrenderades,
så borde arrendet utgöras i lax och strömming. Jag kan således
icke inse huru man kan påstå, alt skatten af strömmings- och laxfisken
skall betalas i spanmål eller penningar. Arrendet må bestämmas
på det sätt, som för arrendator och arrende-tagare kan å
ömse sidor synas ändamålsenligast. Jag tror således icke att här
behöfver utfärdas något för tillfället improviseradt reglemente och
hemställer derföre att delta Ulsk:s förslag mätte såsom obehöfligt
afslås.
Hr von Troil: Just af den anledn., som Gr. Mörner nu framställt,
har StatsUlsk. vid denna riksdag gjort en förändrad framställning
lill R. St. emot hvad StatsUtsk. vid sista riksdagen i detta afseende
föreslog. Vid sistl. riksdag föreslog nemi. StatsUtsk. att denna
lilla räntan skulle bestämmas antingen i penningar eller i spanmål,
eller i begge delarne, men dels derföre, all det kan vara af vigt att
kronan eger rätt att bestämma arrendet för ett eller annat fiske eller
för kungsängar antingen i fisk eller säd eller dylika persedlar,
så har Ulsk. vid denna riksdag tillagt att, der icke serskilda omständigheter
erfordrade lefvering af natura-persedlar, alla arrenden å
Statens egendomar hädanefter måtte bestämmas antingen i spanmål
eller i penningar eller i båda delarne etc. För min del anser jag
det vara lämpligast att vid de flesta af våra fisken bestämma arrendet
i penningar i st. f. fisk. Vissa fisken finnas, der man icke får
annat än ål, vissa andra, der man får lax, åter andra, der man endast
får strömming o. s. v. Jag kan för min del icke inse någon
svårighet att, vid arrendets upgörande, bestämma detsamma i penningar;
men just det förbehåll, som Utsk. gjort i olikhet med sista
riksdagens StatsUtsk. lägger icke hinder i vägen för auktoriteterna
att göra den skillnad, som de finna lämplig. Regeln är i alla fall
den att, då undantag icke äro af nöden, så bör räntan bestämmas
i spanmål eller i penningar, eller ock i båda delarne. Jag tror alt
detta icke i något afseende binder händerna på dem, som hafva
med räntorna alt skaffa, och jag anhåller derföre om bifall lill Utsk:s
utlåt, i denna punkt.
Hr Printzensköld: Det fägnar mig alt åtminstone någongång
få höra en af Utsk:s ledamöter yttra en tanke, skiljaktig från
den, som IJlsk:s öfriga ledamöter här framställt. Jag hemlar äfven
något stöd för mina åsigler härutinnan, deraf att man vid sisla riks
-
348
Den 5 Juli e. m.
dagen, på de af Gr. Mörner nu anförde skäl, ansåg del vara oriktigt
och till och med skadligt för kronan, att bifalla ett nästan lika
beskaffadt förslag, som det af Utsk. nu framställda. Förslaget blef
nemi. utan all votering d. 11 September 1848 afslaget. Man vet
att, på sätt Gr. Mörner erinrat, betydliga fisken finnas, der arrendeafgiften
är utsatt, dels i lax och dels i strömming och alt dessa
ränlepersedlar finnas uptagna icke blott i markegångstaxorna, utan
äfven bland Statsverkets inkomster. År det då icke både klokast
och riktigast att låta de författningar, som nu utgöra grunden för
dessa lägenheters utarrenderande, äfven hädanefter blifva gällande?
Utsk. har till stöd för den föreslagna förändringen icke upgifvit
annat än sitt eget godtycke, nemi. att Utsk. ansett den vara nyttig
men om någon annan anser den redan gällande lagen nyttigare, sä
måste väl detta omdöme gälla lika högt, som den af Utsk. uttalade
åsigten. Erfarenheten har ådagalagt, att arrende-afgifter, utgående
efter nu gällande författning, icke hvarken för räntegifvarne eller
för kronan medfört någon olägenhet. Hvarföre skall man då ouphörligt
lappa på lagarne och förändra dem, då sådant icke är af
den ringaste nytta? Jag förenar mig således med Gr. Mörner i tillstyrkandet
att, i likhet med hvad, som skedde vid sista riksdagen,
Ståndet måtte afslå den ifrågavande punkten, emedan den, efter
mitt förmenande är af beskaffenhet att kunna afslås; hvarom icke
så anhåller jag om Hr Frihm o. Landtm:s propos. på återremiss.
Gr. Mörner: Det var en annan omständighet, hvarvid jag
äfven fästade någon vigt, men som jag förbigick att nämna, dä jag
sist hade ordet nemi. att, genom det i denna punkt föreskrifna stadgandet,
att spanmålen alltid skall, efter det här ofvan föreslagna medelpris
lösas med penningar, sätter man arrendatorn i likhet med
räntegifvaren. Det är redan vid föreg:de riksdag ett och annat steg
tagit för att så småningom kringskära Statens egande-rält till dessa
utarrenderade lägenheter. Delta är gjordt genom den förordning,
hvarigenom options-rätt är arrendatorer medgifven. Nu vill man
gå ännu längre, och gifva dem rättighet, att ovilkorligen gifva ut
sina räntor i penningar. Detta är ytterligare ett steg för att förminska,
begränsa och öfverflytta egande-rälten ifrån kronan till arrendatorn,
och detta sker ännu mera påtagligt, derigenom att man
behandlar saken i samma betänk., der man behandlar skatteförenklingen.
Det är en annan omständighet, som jag äfven lade vigt på
och som var för mig ett af de hufvudsakligaste skälen, nemi. att
jag önskade att få denna punkt ur betänk, utstryken just på det att
icke någon förenkling af begreppen af jordegare och arrendator
måtte kunna ega rum till stort men för Staten. Jag förnyar min
anhållan att denna punkt må blifva afslagen.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke lika med Gr. Mörner anse
att detta förslag skulle möjligen kunna leda derhän, att kronans
egande-rätt till vissa jordegendomar eller förmåner skulle kunna på
något sätt förminskas derigenom.
Ilar är icke sagdt i det afseendet något annat än alt spanmålen
skulle på föreslaget sätt lösas med penningar. För nämnde beror
Den 5 Jnli e. m.
349
det af arrendatorn att betala med penningar, och jag vill påminna
mig att i allmänhet är det till och nied stadgadt att spanmålen skall
lösas efter markegång, så att detta redan finnes såsom regel antaget
i det afseendet. Men jag är med Gr. Mörner ense derom, att hela
punkten är onödig och följaktligen är det oriktigt, att föreslå ett sådant
stadgande, helst samma förhållande verkligen kan inträffa med
en del af kronans egendomar, som icke finnas omnämnda i denna
punkt. Fastän jag icke reserverat mig emot Utsk:s beslut instämmer
jag med Gr Mörner. Jag anser nemi., att föreskriften ronde
ntarrendering af kronans egendomar icke bör på det sättet i förbigående
öfvervägas och beslutas, ty det är en fråga, som, om R. St.
derom skulle fatta något beslut, bör tagas i serskildt och noggrannt
öfvervägande med alla de omständigheter, som dervid kunna förekomma.
Det har icke kunnat ske i en så viktig fråga som detta
betänk, innehåller och jag anhåller derföre lika med Gr. Mörner
om afslag derpå.
Hr von Troil: Så framt arrendatorerne af kronans egendomar
egde perpetuelt arrende pä desamma, så kunde möjligen de
farhågor, som Gr. Mörner sednast yttrat ega någon giltig grund,
men jag ber att få fästa den siste värde talarens upmärksamhet derpå,
alt efter slutad arrende-tid skall ett maximum och minimum utsättas,
som icke behöfver vara lika med hvad som vid den föreg:de
auktionen bestämdes, och att endast i det fall att innehafvaren bestämdt
förklarar sig villig alt erlägga den högsta arrendesumma, som
blifvit bjuden, erhåller han options-rält. För min del skulle jag
derföre tro, alt det är en ren vinst alt arrendena betalas efter medelpris
och utgå i penningar, så mycket mera, som de då utgå till
samma belopp det ena äret som det andra. Då emedlertid Frih.
Palmstjerna äfven har förenat sig med Gr. Mörner i dess förslag
att afstå ifrågavar-.de punkt, så ser jag visserligen, att min anhållan
om bifall icke kan hafva många chancer för sig, och jag får således
underkasta mig Ståndets beslut. Jag erkänner, att jag icke anser
saken vara af så stor vigt, att jag vill hälla på den, men anhåller
emedlertid om Hr Frih. o. Landtnus propos. på bifall lill
StatsUtsk:s utlåt, i denna punkt.
Dä nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle hvad IJtsk. i denna punkt tillstyrkt, ropades starka nej, blandade
med ja, hvarpå Fl. Ex. hemställde om R. o. Ad. afsloge samma
punkt, och efter denna propos:s besvarade med starka ja, jemte
åtskilliga nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
17:o ang:de sammansättningen af deputerade vid markegungssättningen
och omröstningar ne dervid.
Hr Printzensköld: Äfven i denna punkt har StatsUtsk. helt
knapphändigt framställt sitt tillstyrkande af bifall till hvad en enskild
motionär föreslagit. Samma fråga förehades vid sisth riksdag. Då
den första gången hos R. o. Ad. förevar, tog jag mig friheten, att
emot densamma göra anmärkmr. De blefvo då icke ens af någon
i ibland U(sk:s då var:de ledamöter till besvarande uptagua, långt
350
Den 5 Juli e- ni.
mindre vederlagda och jag anhåller således vördsam! hos R. o. Ad.
att nu få upläsa dessa anmärkmr, emedan saken nu är fullkomligt
enahanda som då och hvad jag vid förra riksdagen yttrade, gäller
således lika så väl nu, som vid det tillfället.
”Lika med komiterade har Utsk. föreslagit en fullkomlig förändring
af nu föreskrifne omröstningssält vid markegångens bestämmande.
75 § R.F. stadgar, att de årliga markegångstaxorna
skola uprättas genom deputerade af alla Riksstånd, nämnde på det
sätt hvarje Stånd serskildt för sig föreskrifver samt att, hvad desse
fastställa, skall tjena till efterlefnad, såvida ej behörig ändring deruti
sökes och vinnes. Denna § synes mig innebära, att det omröstningssätt
som, allt sedan grundlagarne stiftades, hos deputerade egt
rum och som är äldre än sjelfva dessa lagar, jemväl fortfarande måste
iakttagas intill dess man i den åberopade §:n i R.F. inlagt sådana
ordalag, hvarigenom i förevar:de hänseende en förändring kan tillvägabringas.
Men om också förändringen kan, oberoende af grundlagarne
ske, så förekommer den mig likväl icke leda till gagn för
sjelfva saken utan snarare till motsatsen. Man föreställe sig, hvad
som också verkligen kan inträffa, att någon af deputerade genom
sjukdom eller annat laga förfall blir förhindrad att vid markegångssättningen
sig infinna. Det är nu af intet inflytande på prisbestämningen
i händelse af olika meningar bland deputerade, emedan omröstning
sker ståndsvis, så att flertalet ledamöter af ett Stånd emot
det af ett annat icke inverkar på utgången. Införes omröstningen
per capita blir deremot förhållandet helt annorlunda. En deputerads
frånvaro kan då föranleda till ett väsendtligen olika resultat
vid omröstningen och, i ändamål att ensidigt höja eller sänka markegången,
kan bilda sig en majoritet, sorn under nu gällande omröstningssätt
är svår att tillvägabringa. Den utvägen lika nyttig
som nödvändig i förevande fall, så vida man så nära som möjligt
vill träffa verkliga medelprisen, att kunna sammanjemka de olika
meningarne såsom det nu tillgår när 2:ne Stånd stadna emot 2,
då medium af de skiljaktiga åsigternes priser blir markegångsvärdet,
kommer också att härigenom tillintetgöras; och den händelse, som
nu aldrig är att befara, kan, om enkel pluralitet blir afgörande, inträffa,
att tre deputerade af åtta bestämma markegången, hvartill
endast behöfves, att dessa tre äro ense, men att af de öfriga fem
deputerade, en är ensam om sin mening, samt två och två stadna
uti meningar, som derifrån afvika och som sinsemellan jemväl äro
skiljaktiga.”
Dessa skäl gälla, såsom jag nyss hade äran yttra, fullkomligt
vid ifrågavar:de tillfälle, emedan förslaget är framställdt, sådant det
var vid förra riksdagen utan ringaste förändring. Jag hemställer
till Utsk:s här nävar:de ledamöter om de icke finna att de anmärkmr,
som jag gjorde vid sista riksdagen äro väl grundade och om man
icke bör vidblifva det gamla heldre än att famla efter något bättre,
oviss om hvad utgången kan blifva. Vi hafva vid vära riksdagar
under förhandlingarne inom Utsk. icke sällan hört beklagelser deröfver,
att genom omröstning per capita, meningar blifva gällande,
hvilka, i händelse samtliga ledamöterne varit tillstädes, icke skolat
Den 5 Juli e. m.
351
vinna framgång. Denna klagan har varit en naturlig följd af det
förändrade omröstningssättet, frän ståndsvis till per capita. Nu vill
man införa samma sätt vid omröstningen inom markegängssättningskomitéen.
Månne icke derigenom samma klagan öfver Komitérades
beslut äfven skall komma alt förspörjas? Det är visserligen sant, att
den, som genom markegångssättningen tror sig vara lidande har rätt
att klaga, men om man kan, genom bibehållande af det bestående,
inskränka anledmne till klagan, så mycket som möjligt, så tror jag
att man derigenom gagnar både det enskildta och det allmänna. Jag
anhåller således att denna punkt måtte af R. o. Ad. afsläs, emedan
den icke rörer en så beskaffad fråga, som med statsanslagen har den
ringaste gemenskap, till följd hvaraf den kan, enl. Riksd.Ordms föreskrifter
utan återremiss afgöras.
Hr von Troil: Hr Printzensköld har uti sitt nyss uplästa anförande
åberopat 75 § R.F. Afven jag vill åberopa densamma, men
för att komma till ett alldeles motsatt resultat. Denna § innehåller
att ”de årliga markegångstaxorna skola uprättas genom deputerade
af alla Riksstånd, nämnde på det sätt hvarje Stånd serskildt för sig
föreskrifver”. Nu har hittills BondeSt. varit representerad! genom
utsedde deputerade, ifrån de serskilta Fögderierna till olika antal
inom olika län, men alltid till större antal än ledamöterna af de
öfriga RiksSt:n. Derföre har också hittills vid omröstningen tillgått
på det sätt, att BondeSt. först afgifvit sitt votum och derefter de
öfriga Stånden samt allra sist R. o. Ad. Enhvar inser, att derest
R. o. Ad:s ledamöter velat begagna sig af deras rätt, så hade det
helt och hållet berott på de sednast röstande, att bestämma raarkegången.
Några olägenheter hafva visserligen hittills sällan försports
af detta stadgande, till följd af den rättskänsla, som i allmänhet har
gjort sig gällande ibland Adelns deputerade, men en hvar måste
väl finna alt sådant sätt att tillvägagå, att det Stånd, som sist voterar,
har rätt att bestämma markegångspriserna, ingalunda är lämpligt.
Dessutom får jag anmärka att vid sista riksdagen, BondeSt.
antog det förslag, som nu har blifvit inför R. o. Ad. framlagdt och
att således BondeSt. derigenom uttryckligen förklarat, att de, i detta
afseende önska att blifva satta i likhet med de öfrige Stånden. Det
samma
hafva Ståndets ledamöter inom StatsUtsk. förklarat. Jag anser
derföre, att det vore i hög grad obilligt och oklokt om R. o.
Ad. afsloge en sådan önskan. Tager man derjemte i betraktande
att vid prisernas bestämmande, man hädanefter kan hafva att tillgå
pålitliga priskuranter, hvilket hittills icke varit förhållandet, samt
att den egentligen vigtiga markegångssättningen, den, som kommer att
ligga till grund för bestämmande af medelpriset, eger rum under
en tid, då man har ganska lätt att hålla reda på dessa priser,
och att derjemte de föreskrifter för markegångssättningen, som blifvit
beslutade och äfven af R. o. Ad. bifallna, innehålla att de deputerade
skola, efter mogen öfverläggning och med ledning af de
erhållna priskuranterna, samt efter noggrannt öfvervägande af kända
förhållanden bestämma dessa priser; så tror jag för min del att raan
har hopp om att hädanefter få en vidare samvetsgrannare och sä
-
352
Den 5 Juli e. m.
krare markegång än hittills. Jag kan således icke finna något skäl
att bibehålla det hittills var:de förhatliga omröstningssättet och jag
anhåller derföre om Hr Frih. o. Landtnäs propos. på bifall lill
denna del af betänk.
Hr Printzensköld: Jag kan sannerligen icke fatta de skäl,
som Hr von Troil har anfört till stöd för förslaget, då han säger,
att R. o. Ad:s ledamöter äro de, som sist afgifva sitt votum och
att det är deras rättskänsla, som kommer att bestämma huru markegången
blir satt. Jag skulle tro, att när det ståndsvis beslutas,
så lära R. o. Ad:s ledamöter, ehvad de besluta först eller sist, icke
mera bestämma markegångens belopp, än hvilket af de andra Stånden
som helst. R. o. Ad:s ledamöter, om de än yttra sig sist,
kunna väl icke bedöma saken ur någon annan grund än rättskäns
lans,
och detta blifver icke någon berömmelse för Ståndets ledamöter,
emedan de derigenom endast utöfva en pligt. Jag vet dessutom
icke hvar det står skrifvet i författningarne, att R. o. Ad:s
ledamöter skola sist yttra sig i frågan utan sådant kan helt och hållet
bero på hvad deputerade finna för godt, att sins emellan öfverenskomma.
Att BondeSt. afsagt sig rättigheten, alt sända flera deputerade,
än de andra St:n göra, blir i min tanka icke något skäl,
att frångå det gamla. Hvari det förhatliga i omröstningssättet består
blir en hemlighet för mig. Hvarföre kan man icke lika säkert
hoppas, alt de priskuranter, hvarom Hr von Troil talat, skola begagnas
när omröstningen sker såsom hittills, som då den skor per
capita? Något giltigt skäl har man sannerligen kunnat anföra för
förändringen. Man föreslår den endast för sin egen skull och tycker
den vara bra, derföre att den innebär någonting nytt. Det är
ursäktligt om jag i detta afeeende är af annan tanke och att jag
icke gerna vill en förändring, förr än man visat nyttan af densamma.
Inom Utskm, jag är säker derpå, skulle resultaten blifvit helt
annorlunda och det mången gång till det allmännas båtnad, om
man icke varit så angelägen att införa omröstningen per capita.
Samma förhållande skulle tvifvelsutan äfven hår komma alt i framtiden
inträffa. Derföre, och då R. o. Ad. vid sista riksdagen afslog
den framställning, som nu blifvit förnyad och man icke kan åberopa
såsom skäl för bifall ali här är fråga om småpersedlar, hvilka man
har beslutat skola förvandlas lill penningar, så vill jag hoppas, att
R. o. Ad. skall vidblifva det beslut, som R. o. Ad. just i denna
fråga för mindre än tre år sedan fattade. Jag anhåller om afslag
på belänk.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s tillstyrkande
i denna punkt framställda propos. besvarades nied starka
ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han ansåg ja
hafva varit öfvervägande.
Efter härvid af Hr Printzensköld gjord begäran om votering
; uplästes sill justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller hvad StatsUtsk. i dess utlåt. N:o 167 tillstyrkt
uti
Den 5 Juli e. m.
353
uti 17:de punkten, röncle sammansättningen af deputerade vid markegångssättningen
och omröstningarne dervid, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde punkt af lltsk:s utlät.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda
:
Ja — 19.
Nej — 11.
18:o ang:de Häradsskrifvaretjensterncs indragning; 19:o
ang:de %:ne Kronoupbördsstdmmors kallande pä landet; och
20:o ang:dc Kronoupbördens förrättande i städ er ne under loppet
af September månad.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och hemställt.
21:o ang-.de efterlysning af personer, som häfta för obetalde
Kronoutskylder.
Hr Printzensköld: Jag kan icke annat än finna, det Utsk:s
här gjorda framställning är i högsta måtto öfverflödig. Utsk. känner
lika väl som jag, att denna fråga är af den beskaffenhet, att
det tillkommer K. M. att, utan allt yttrande från R. St:s sida, besluta
hvad Han finnér för godt. När nu så är och när Utsk. i pivemisserna
förklarat sig finna mänga betänkligheter vid att afskaffa de
stadganden om efterlysning af personer, som häfta för obetaldta kronoutskylder,
så innefattar det i min tanka en stor besynnerlighet att ingå
till K. M. med en underd. skrifvelse, hvilken skulle börja med, att R. St.
anse betänkligt, att för deras del tillstyrka att nu gällande stadganden
om efterlysning af skattskyldige personer må uphöra, men R.
St. anhålla likväl det K. M. efter vederböndes hörande, mätte härom,
på sätt Honom lämpligast synes i nåder förordna. Om K. M:s
rådgifvare anse nödigt och nyttigt, att i de stadganden, som nu härutinnan
förefinnas, tillvägabringa någon förändring och derom göra
framställning hos K. M., sä ligger det i K. M:s skön, alt i saken,
sedan vederbönde blifvit hörde, vidare förordna, men att R. St.
skulle frambära en sådan anhållan, del anser jag vara, minst sagdt
ett steg, som icke är öfverensstämmande med det allvar vid allmänna
frågors behandling, som R. St. böra iakttaga, och jag tillstyrker således
afslag å Utsk:s framställning i denna punkt.
Hr von Troil: Sista riksdagens StatsUlsk. hade i afseende
på denna fråga föreslagit att nu gällande stadganden ang:de efterlysning
af personer, som häfta för obetalte kronoutskylder, måtte såsom
ledande till betydligt besvär och äfven kostnader, utan motsvarande
gagn, varda uphäfvet; äfvensom att, då ett år förflutit, utan
8 H. 23
354
Den 5 Juli e. m.
att uplysning om den skattskyldiges vistelseort kunnat vinnas, och
vederbör:de befinnas hafva iakttagit hvad dem ålegat, K. M:s Bef.hfide
må ega att, på lika sätt, som förfares med utskylder, hvilka i anseende
till bristande tillgång icke kunna indrifvas, om dylika medels
afskrifvande förordna, utan alt beslutet Kongl. Kammar-rätten
underställa. För min del tror jag att sista riksdagens StatsUtsk.
icke saknade fog till ett sådant förslag. En hvar vet med huru
mycket besvär och huru mycken kostnad det är förenadt alt efterlysa
de personer, som icke betalt sina mantalspenningar, vid den tid
de skulle betalas och huru sällan man får rätt på ifrågavar.-de personer,
med ett ord huru små summor, som kunna till Slaten inbringas
genom efterlysningar. Då saken var före på den afdeln. af
StatsUtsk., som behandlade frågan och som ansåg sig böra gå varsamt
tillväga i fråga om huruvida efterlysning skulle hafva till följd,
att en eller annan person, som nu betalar sina kronoutskylder, just
derföre att han fruktar att allmänneligen efterlysas icke skulle betala
om sådan efterlysning ej egde rum, så beslöt Utsk. att på grund
deraf göra följande framställning: ”Vidkommande det i detta mom.
tillstyrkta förslag om uphäfvande af nu gällande stadgande ang:de
efterlysning af personer, som häfta för obelalte kronoutskylder, så,
ehuru dylika efterlysningar synas endast förorsaka besvär och kostnader
utan motsvarande vinst, tvekar likväl Utsk. att föreslå deras
afskaffande, enär Utsk. befarar att åtskilliga skattskyldige, hvilka nu,
för undvikande af påföljden att efterlysas, sina ulskylder betala,
skulle, om detta äfventyr försvunne, sådant oftare underlåta, då flyttning
till annan ort före upbördstiden egde rum”. På grund deraf,
har Utsk. föreslagit den underd. skrifvelsen, innehållande endast:
”att R. St. hos K. M. i underd:het anhålla, det K. M. ville efter
vederbör:des hörande, härom på sätt lämpligast synes, i nåder förordna.
”
Jag är lika med Hr Printzensköld alldeles af den tankan, att
R. St. icke böra i oträngdt mål framkomma till K. M, med underd.
skrifvelser, men jag hemställer om icke han, som allt för väl vet
huru sysselsatte K. M. och Statsrådets ledamöter äro med de dagliga
göromålen, måste medgifva, att man icke kan begära, att hvarje
föredragande skall kunna med särskild upmärksamhet följa de många
utkomna författningarne och om de befinnas i ett eller annat afseende
bristfälliga, föredraganden, utan vidare anledn. från R. St:s
sida, finna sig befogad att genast föreslå en förändring i författningen.
Jag skulle således för min del tro, att i sådane frågor, som
dessa, kan det ibland anses rätt, att R. St. fästa upmärksamheten
på ämnet och öfverlåta åt K. M. att förfoga på sätt K. M. lämpligast
finner. Detta har varit afdelmns åsigt och den delas äfven af
Utsk., hvilket synes deraf, att ingen person har emot den underd.
skrifvelsens aflålande reserverat sig. På dessa skäl anhåller jag örn
Hr Frih. o. Landtm:s propos. till bifall å denna punkt.
Hr Printzensköld: Jag finner af premisserna i Utsk:s betänk.
, hvilka Hr von Troil nu har upläst, sådana skäl emot saken,
att det icke kan annat än väcka min förundran, huru man det oak
-
Den 5 Juli e. m.
355
ladt velat tillstyrka 11. St. att ingå lili K. M. med den af Utsk. föreslagna
underd. skrifvelsen. Kan Hr von Troli förneka att det
icke ligger en motsägelse, att icke säga en ren löjlighet, deruti, att
R. St., såsom motiv för deras framställning, öppet erkänna, det de
finna högst betänkligt att uphäfva gällande stadgar, men icke desto
mindre anhålla att K. M. skall taga saken i öfvervägande och derutinnan
såsom Honom lämpligast synes besluta?
Jag delar med Hr von Troil den öfvertygelsen att Konungens
rådgifvare äro med så många ärenden öfverhopade, att de icke alltid
kunna medhinna att särskåda gällande författningar för att upsöka
möjligheten af nyttiga förändringar. Om nu dessa rådgifvare
saknat tid och rådrum att fästa upmärksamhelen på detta ärende,
hvartill de haft en serskildt anledn., enär K. M. sjelf i nådig propos.
vid sisth riksdag föreslog just det, som StatsUtsk. nu likväl
funnit betänkligt att tillstyrka, så står deremot en hvar Landslnge
fritt, om han dertill finner sig befogad, att derom hos K. M. göra
framställning då saken också kommer i gång och då vederbönde
blifva i tillfälle att höras och K. M. att derefter göra just hvad R.
St. här skulle begära alt Han måtte göra. Jag tror att man skall
förgäfves söka vederlägga min åsigt, att man här i oträngt mål vill
falla K. M. besvärlig. Det är för att bibehålla R. St:s värdighet, för
att gifva vigt åt R. Sits skrifvelser till K. 31. som jag önskar, alt
framställningar af sådan ari som denna, icke skola frambäras lill
K. M. Jag förblifver således vid mitt tillstyrkande, att Ståndet ville
afslå den ifrågavande punkten.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle hvad Utsk. i förevande punkt tillstyrkt ropades ja och nej;
hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld: Jag anhåller om votering, icke derföre
alt jag anser saken vara af vigt men derföre att jag anser det stridande
emot Ståndets värdighet, att besvära K. 31. med en skrifvelse
af sådan art, som denna.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, sorn bifaller hvad StatsUtsk. i dess utlåt. N:o 167, tillstyrkt
uti 21:sta punkten, ronde efterlysning af personer, som häfta
för obetalde kronoutskylder, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde punkt af Ulsk:s utlåt.
Vid votens slut befanns att rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 6.
Nej — 15.
22:o ang:de förändringar i stadgande för redovisnin
23*
-
356
Dea 5 Juli e. m.
gen af kronoupbörden-, och 23:0, ang:de preskription f ör skallskyldiges
och redogörares ansvarighet.
R. o. Ad. biföll livad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
Vidare förekom och lades lill handlingarne Utsk:s yttrande, alt
öfriga i sisth riksdags StatsUtskis utlåt. Nio 242 behandlade frågor,
som nu åter blifvit i enskilde motioner väckte, dels blifvit besvarade,
dels förfallit genom hvad Utsk. tillstyrkt i anledn. af K. M:s
nåd. propos. i ämnet.
Slutligen förekom och bifölls den underd. anmälan och anhållan
hos K. M., hvarom Utsk. i slutet af förevaride utlåt, gjord framställning.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis nedannämnde d. 2 dennes
på bordet lagde utlåtm:
Nio 181, i anledn. af väckt motion om anslag till upköp af
passande djur för 2:ne stamschäferier;
Nio 182, i anledn. af väckt motion om Statsbidrag för sänkning
af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren;
Nio 183, i anledn. af väckt motion, angide löneförbättring för
Kommjnistrarne i hufvudstaden ;
Nio 184, i anledn. af väckt motion, angide inlösen för Statens
räkning af 200 exemplar af en geografisk statistik karla öfver Sverige
jemte beskrifning öfver riket;
Nio 185, i anledn. af väckt motion, angide inköp af tidskriften
”Läsning för Folket;”
Nio 186, i anledn. af väckt fråga om anslag till understöd för
ingifvande af läroböcker för folkskolorne och läseböcker för allmogen
; samt
Nio 187, i anledn. af väckte frågor om förändring i hittills
gällande sladganden, angide influtne bevillms-medels leverering.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Hr von Troil, Sam. Gust., Stats- och
LagUlskms d. 2 dennes på bordet lagda utlåt. Nio 13, angide regleringen
af de under RiksStatens 2idra hufvudtitel till rikets Hofrätter
uplagne utgifter.
Föredrogs och bifölls Stals- och LagUlskms d. 2 dennes på
bordet lagda utlåt. Nio 14, i anledn. af väckt motion, om serskildt
anslag för fångars vård.
Föredrogos men lades på begäran af Gr. L ager bjelke, Gust.,
och Hr von Troil, Sam. Gust., ånyo på bordet Stats-och LagUtskmsd.
2 dennes första gången bordlagde utlåtm:
Den 5 Juli e. m.
357
N:o 15, i anledn. af väckt motion, ang:de förändrad plan för
fängelse-reformens genomförande; och
N:o 16, i anledn. af väckt motion om ersättning till Länsmän
och Nämndemän i vissa fall, då de, i följd af deras befattningar,
måste öfvervara ransakningar i brottmål.
Föredrogs och bifölls Stats- och LagUlsk:ns d. 2 dennes på
hordet lagda utlåt: N:o 17, i anledn. af väckte motioner om befrielse
för dels alla rikets städer, dels vissa af dem, från skyldighet att
bekosta fångars underhåll.
Föredrogos men bordlädes ånyo, pä derom af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Hr von Troil, Sam. Gust, gjord begäran,
Bankoötsk:s d. 2 dennes på hordet lagde utlåt:n:
N:o 52, i anledn. af f. d. Löjtnanten, Frih. C. J. Fleetwoods
ansökning om eftergift af öfverränta å diskontlån; och
N:o 53, öfver ett af förre Handlanden C. A. Gödecke gjordt
ackordsanbud.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagde
mern. N:o 54, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o 35,
ang:de afskrifning af f. d. Handlanden M. J. Bergelins skuld lill
Bankodiskonlverkel, vidblef R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut,
och lades delta mern. lill handlingarne.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 2 dennes på bordet lagda
mern. N:o 55, med hemställan om afskrifning af ett odlingslän.
Uplästes ett af H r C a r 1 h e i m Gyllenskjöld, Henrik Adolf
Oskar, inlemnadt sålvdande mern.:
Hos II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, samt II. R. o. Ad. anhåller
jag vördsamt att, med bibehållande af min riksdagsmannarätt, vinna
befrielse frän updraget såsom R. o. Ad:s Suppleant uti Const.Ulsk.,
att räkna från och med Onsdagen d. 9 dennes.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde frän Ulsk:n inkomne
ullålm, mern. och belänk:n, nemi. frän
Stats-Ulskottet:
N:o 197, i anledn. af väckt motion om förhöjd upbördsborgeu
för Kronofogdar;
N:o 198, i anledn. af väckt motion, ang:de optionsrätt vid utarrendering
af militieboställen;
358
Den 5 Juli e. m.
N:o 199, i anledn. af väckt motion, ang:de nedsättning i arrendet
för indragna militie-boslället Koltorp i Jönåkers härad af Södermanlands
län.
N:o 200, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
Kronans rätt till dana-arf efter vice Länsmannen Peter Lök Rösler
lill förmän för hans arfvingar;
N:o 201, i anledn. af väckt motion om tillåtelse för häradsboerne
att få till skatte lösa Häradsallmänningen Holavedden i Norra
Wedbo härad af Jönköpings län;
N:o 202, i anledn. af väckt motion, ang:de nedsättning uti
de ålskiliige hemman på Wisingsö åliggande utskylder;
N:o 203, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de uplåtande
till Domkyrkan i Calmar af arrendeinkomsterne utaf jordlägenheter,
tillhörande Calmar f. d. fästning;
N:o 204, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse i fråga om Irenne
kronan tillhörige jordars uplåtande lill utvidgning af kyrkogården
i Calmar;
N:o 205, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de väckt
fråga om det i kronans förråd befintliga äldre lill krigsbruk oanvändbara
kruts omarbetande till bergskrut;
N:o 206, i anledn. af väckta motioner om donerande till
Skellefteä stad af hemmanen N:ris 6 och 8 i Norrböle by samt af
krono-allmänningen Kågenäset m. m.;
N:o 207, i anledn. af väckta frågor om förändrade beskattningsgrunder
för mjöl- och sågqvarnar;
N:o 208, i anledn. af väckt fråga om uphörande af allmogens
inom en del af Stora Kopparbergs län skyldighet, att till Stora
Kopparbergs läns Bergslag in natura leverera hemmans-ränte- och
mantals- eller qvarnlulls-kol samt afskaffande af de för uraktlåten
sådan leverering af dessa kolskatter stadgade vites- eller tredsko-böter;
N:o 209, i anledn. af väckt motion om Statsbidrag till ersättande
af kostnader för vägdelning på Gottland:
N:o 210, i fråga örn underhållskostnaden för 2:ne vägar inom
Färila och Hogdahls socknar i Helsingland;
N:o 211, i anledn. af väckt motion om låneunderstöd för upförande
af en flottbro öfver Dalelfven;
N:o 212, i anledn. af väckt motion i fråga om ersättning till
en pensionskasse-inrättning för beväringsmanskapet och afskedade
båtsmän uti WesterNorrlands län;
N:o 213, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St:s StatsUtsk.
i fråga om medel till fullbordande af Strömsholms kanals
ombyggnad;
N:o 214, i anledn. af väckta motioner om anslag för Strömsholms
kanals ledning antingen till Westerås eller till Köping;
Den 5 Juli e. m
359
N:o 215, i fråga om anslag lill kyrkobyggnad i Knäreds församling
i Hallands län;
N:o 216, i anledn. af erhållen ålerremiss af allål. N:o 64,
ang:de äskadt anslag för beredandel af rättelse i beräknandet af salpeterhjelpen
inom provinserna Småland och Oland;
N:o 217, med förslag lill sammanjemkning eller voter:spropos:r
i anledn. af HiksSt:ns skiljaktiga beslut ronde åtskilliga till Slatsregleringen
hörande frågor.
Banko-Utskottet:
N:o 56, i anledn. af ålerremiss å vissa delar af utlåt. N:o 37,
öfver väckta förslag med afseende å föreskriflerne ang:de Bankens
metalliska kassa m. m.
Lag- samt A 11 män na Bes v.- och Ek on.-Utsk otten:
N:o 15, i anledn. af anmärkn:r mot förslag till ändringar och
tillägg uti, samt förklaringar öfver K. M:s nåd. stadga om skiftesverket
i riket d. 4 Maj 1827 och Kongl. Kungörelsen d. 9 Juni
1832;
N:o 16, i anledn. af af väckta frågor om ändringar uti Kongl.
Instruktionen för General-landtmäteri-kont., Provins-landtmäleri-konl:n
och Landtmälarne i riket d. 4 Maj 1827;
N:o 17, i anledn. af väckt fråga om behöfligheten af sådan
besigtning, som enl. 1 § i Kongl. Kungörelsen d. 4 Maj 1827 skall
förrättas å boställen, belägna i skifteslag, der laga skifte skall verkställas
;
N:o 18, i anledn. af väckt motion om ändring af gällande författningar,
ang:de understöd af allmänna medel lill utflyttningar i
följd af verkställda laga skiften;
N:o 19, i anledn, af väckt motion om ändring af 21 § i K.
Taxan på arfvode för landtmäteri-förrättningar d. 18 Oktober 1834;
N:o 20, i anledn. af väckt motion om underd. framställning
hos K. M. att åtgärder måtte vidtagas till befordrande af skiftesärendens
skyndsammare afgörande i Högsta Domstolen;
N:o 21, i anledn. af väckta frågor om förändring af gällande
stadganden ang:de skyldighet att bygga och underhålla prestgård,
tingshus och häradsfängelse;
Allmänna Besv.- och Ekon.-Utskottet:
IN:o lil, i anledn. af väckt motion om reorganisation af
Bergs-colhm;
N:o 112, i anledn. af återremiss af Ulsk:s utlåt. N:o97;samt
N:o 113, i anledn. at återremiss utaf utlåt. N:o 103.
360
Den 5 Juli e. m.
Slutligen anmäldes och lades på bordet 2:ne från Riddh.Utsk.
inkomnc mern. N;ris 10 och 11, sålydande:
N:o 10.
V ö rd s a m t Memorial:
Uti ett till H. R. o. Ad:s prot. d. 29 sisth Mars afgifvit anförande,
har Hr Aminoff, Joh. Fredr, föreslagil, att då R. o. Ad.,
vid val till Ståndets Fullm. uti Banken och Riksg:s-kont. samt tili
Ledamöter uti Ridd.Direktm, jemväl utser Suppleanter till halfva antalet
mot de ordinarie Ledamöterna, R. o. Ad. nu och framdeles
äfven må välja irenne Suppleanter för hvarje Revision öfver Stats,
Banko och Riksgis-verkens tillstånd, styrelse och förvaltning, för att
vid inträffande ledighet af någon ordinarie ledamot, ingå i Revisionen,
i den ordning, de erhållit röster; och att följaktligen lliddh.-  Direktms rätt att tillsätta Revisorer uti nämnde Revisioner ej må inträda
förr, än alla Suppleanterna ingått såsom ordinarie ledamöter
och ledighet derefter yppat sig; och har 11. R. o. Ad., genom utdr.
af dess prot. för d. 2. sisth April, som d. 17 i samma månad kommit
Riddh.Utsk. tillhanda, behagat att samma motion, jemte de, i
anledn. deraf, utaf Hr von Hartmansdorff, Aug., Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, Frih. Palmstjerna, Carl Otto och Frih. Cederström, Claes
Rud., afgifne yttranden lill Utsk. remittera.
Till stöd för motionen har blifvit anfördt, af Hr Aminoff, att
konseqvensen fordrade, det R. o. Ad. iakltoge enahanda förfaringssätt
i afseende på val af Suppleanter i Stats-revisionerne, som vid
öfrige val till de funktioner mellan riksdagarne, som af R. o. Ad.
tillsättas, samt af Frih. Cederström, Rud., att Frilen icke funne,
hvarföre Riddh.Direkt. skulle vara uteslutande i besittning af förmågan
att på ett tillfredsställande sätt välja Suppleanter uti Stats-revisionerne,
och hvarföre icke R. o. Ad. sjelfve skulle kunna välja äfven
dessa Suppleanter.
Häremot har, å andra sidan, Hr Gr. Lagerbjelke erinrat, att
bland ledamöterne i en StatsRevision, den främste naturligtvis måste
vara passande till Ordf-.de, och att, i enlighet med antagen sed,
bland Ad:s Revisorer äfven borde finnas en, som tillhörde K. M:s
Flotta och en annan af indeldta arméens Officerare. Om nu R. o.
Ad. skulle välja Suppleanter på förhand, och således ulan alt veta
hvilka af de ordinarie Revisorerna som afginge, för alt af Suppleanter
ersättas, borde dessa sednare, för den händelse att t. ex. Ordf.-  den, Sjö- eller Landt-officern afginge, alltid vara qvalificerade att inträda
i någonderas ställe; men då Suppleanterna skola inträda i den
ordning de fått flesta rösterna, kunde man väl ställa så till, att en
och samma person vore passande att inträda både i st. f. Ordkden
och Sjömannen, men att på samma gäng vara Sjö- och Landtofficer,
det vore omöjligt. Enär man således icke kunde på förhand
sä ordna valet, att den, som väljes (ill Suppleant, tillhör samma
kategori med den ledamot, som möjligen kommer att afgå, så hade
detta förmodligen varit orsaken hvarföre R. o. Ad. äfven lemnat åt
Ridd.Direkt, att välja Suppleant, då någon Revisor afsade sig det
Den 5 Juli e. m.
361
bonom lemnade förtroendet; oell Gr:n trodde det vara nödvändigt
att framgent så förfara.
Utsk. har tagit denna fråga i öfvervägande och finner, lika med
Gr. Lagerbjelke, att, då 33 § i Ridd.Ordn. bland annat stadgar, att,
vid val af Suppleanter, de flesta rösterna skola bestämma den ordning,
hvarefter Suppleanterna böra i de ordinarie ledamöternas ställe
ingå, det icke torde blifva möjligt alt pä förhand bestämma, att den
inträdande Suppleanten besitter de serskilda egenskaper eller befinner
sig inom samma kategori, som den afgångne ledamoten, så vida
denne varit ämnad antingen till Ordhde, eller att uti Revisionen representera
något för Staten vigtigt specielt yrke, hvilket, bland de
andra Ståndens Revisorer, icke har någon representant; och emedan
utan i laga ordning tillkommen ändring i ofvannämnde §, af Ridd.-  Ordn. jemförd med den 35:te, R. o. Ad. icke lärer knnna besluta
att anställa val serskildt till Suppleant för Ordfiden i StatsRevisionerna,
ej heller till serskilde Suppleanter för vissa ordinarie ledamöter,
förmenar Utsk. för sin del, att vid sådant förhållande, Ridd.-
Direkt. bäst torde vara i tillfälle att, vid den eller de ledigheter inom
SlatsRevisionerna af ordinarie ledamöter, som mellan riksdagarna sig
yppar, bedöma hvilka personer lämpligast böra ersätta den afgångnes
plats; och anser Utsk. för den skull alt, på sätt hitintills utan
anledn. till anmärkn. egt rum, och hvarom ett stadgande finnes infördt
i 5 § af den för Ridd.Direkt, gällande Instruktion, Direkt, bör
fortfarande bibehålla updraget alt förrätta de ifrägavande Suppleanlsvalen;
på hvilka skäl Utsk.
afstyrker det af Hr Aminoff framställda förslag; hvilket
dock till R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öf
verlemnas.
Stockholm d. 13 Maj 1851
På Ridd.Utsk:s vägnar:
Ludvig von Stedingk.
JV. F. Dalman.
N:o 11.
V ö rd s a m t Memorial!
Genom prot.utdr. af d. 12 sisth Mars e. m. har H. R. o. Ad.
behagat till Utsk. hänvisa en af Hr Kröningsvärd, Carl Gust., väckt
motion, all sedan han, efter trägen forskning, medelst ålitande af
egna svaga tillgångar, icke allenast fulländat det af frami. Kanslirådet
A. A. von Stjerneman påbörjade samt af Hrr J. A. Rehbinder
och C. F. Rothlieb sedermera fortsatta matrikelverk öfver Svea
Rikes II. R. o. Ad., allt ifrån Riddarhusets inrättande intill närvande
tid, utan ock utgifvit en fortsättning af den s. k. handmatrikeln,
ett visst antal exemplar af dessa matriklar, t. ex. 100 af
den större matrikeln samt 150 af den mindre, måtte åt Riddarhuset
få inlösas mot eli pris af 2 r:dr b:co för den förre och 24 sk:r
b:co för den sednare.
Sedan Utsk. inhemtat yttrande af Ridd.Direkt., som tillkännagifva,
att endast några få exemplar af de ifrägavande matrikelverken,
vore för Riddarh.-kansliet behöfliga, och att Riddarh.Kässans
362
Der. 5 Juli e. m.
tillgångar i öfrigt icke medgåfve inköpet af ett större antal exemplar,
har Utsk. tagit Hr Kröningsvärds framställning i öfvervägande;
och ehuru Utsk., för egen del, finner arbeten af den art som de
ifrågavar:de, hvilka icke kunna af enskild person, utan penniugeupoffring,
af trycket utgifvas, alltid i viss mån förtjena upmuntran
af det allmänna, och serskildt af det Stånd, för hvars special-historia
de äro af större eller mindre vigt; i enlighet med hvilken åsigt
jemväl H. R. o. Ad. tillförene bekostat, både författandet och tryckningen
af den s. k. haudmatrikeln; och för den skull Utsk. gerna
önskat att kunna tillstyrka inköpet af hela det antal exemplar Hr
Kröningsvärd åt Riddarhuset hembjudit; likväl och då Riddarh.Direkt,
uplyst, att Riddarh.Kassans tillgångar icke medgifva inköpet af något
större antal exemplar, inskränker sig Utsk., af sådan anledn.,
till det tillstyrkande:
att H. R. o. Ad. må besluta att genom Riddarh. Direkt, låta
inköpa 50 exemplar af Hrr von Stjernemans, Rehbinders
och Rothliebs af Hr Kröningsvärd fortsatta matrikelverk,
mot ett pris af 2 r:dr b:co exemplaret, samt 100 exemplar
af den utaf Hr Kröningsvärd likaledes fortsatta s. k. Handmatrikeln
mot ett pris af 24 sk. b:co exemplaret; hvilket
dock till H. R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öfverlemuas.
Stockholm den 13 Maj 1851.
Pä Riddarh.Utsk:s vägnar:
Ludvig von Stedingk.
F\ W. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 9 Juli 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 5 dennes samt pleniprot. för d.
4 sisth Juni f. m.
Uplästes till justering och godkändes uedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelse!- lill K. M. :
N:o 94, ang:de afskaffande af handel med Apotheks-privilegier;
Den 9 Juli f. m. 363
N:o 95, ang;de Statsanslag och låneunderstöd för anläggning af
jernväg emellan släderne Örebro osh Nora;
N:o 96, i fråga om boställsrum för Depart:s-cheferne;
N:o 97, angide Statsanslag för uprensning af Ljusne eif emellan
sjöarne Or och Warpen;
N:o 98, ang.-de inrättande af s. k. transit-uplag; samt
N:o 99, angide jäf emot Domare.
Företogs val af Bänkman inom nedannämnde Bäukm-.s-Afdelnir:
lista Bänkm: s-Af deln
efter
N:o 60, Gr. Mörner, Carl;
11 :te Bänkm: s-Af deln. :
„ 325, Hr Appelbom, Fullm. Hr Oxehufvud, Tönne;
,, 489, Hr Rosenlindt, Berndi Magnus;
19:de Bänkm:AJdeln.:
,, 1861, Hr von Hartmansdorff, August;
20:de Bänkm: s-Af deln. :
„ 1959, Hr von Kramer, Anders Robert;
21 ista Bänkm-.s-Afdeln.:
,, 1979, Hr Brakel, Guslaf Anton;
22idra Bänkm:s-Afde/n.:
„ 2077, Hr von Wright, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Knut;
24:de Bänkm:s-Afdeln. :
,, 2209, Hr af Harmens, Henrik Otto.
Och befunnos vid valförrättningens slut, hafva blifvit till Bänkman
utsedde: inom
lista Bänkm: s-Af deln. :
„ 75, Gr. Lagerberg, Fabian;
llite Bänkm: s-Af deln.:
,, 478, Hr Printzensköld, Carl;
„ 563, Hr Wulffrath, Fullm. Hr von Hartmansdorff, August
Edvard ;
19ide Bänkm: s-Af deln.:
„ 1786, Hr Blomstedt, Carl Reinhold;
20:de Bänkm:s-Afdeln.:
„ 1967, Hr Rosencrantz, Fullm. Frih. d’Albedykl, Christer
Henrik;
364
De|n 9 Juli f. m.
21:sta Bänkm: s-Af deln.:
N:o 2010, Hr af Geyerstam, Johan Henrik.
22:dra Bänkm:s-Ajdeln. :
„ 2025, Hr von Heidenstam, Johan Fredrik.
24:de Bänkm:s-AJdeln. :
„ 2186, Hr von Wahrendorff, Martin.
Företog H. R. o. Ad. val af 21 ordinarie ledamöter och 9 Suppleanter
uti förstärkta StatsUtsk.; och befunnos, efter valförrältninges
slut, hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter
N:o 115.
Gr.
Lagerbjelke, Gustaf
med 80
röster.
139.
79
Wirsén, Axel Emil . .
99
70
9 9
3.
Frih. Gyllenstjerna, Nils Christoffer
99
79
99
—
26.
99
Leijonhufvud, Axel Gabriel .
99
79
99
—
145.
99
Stjernstedt, Jakob Theodor .
99
80
99
—
154.
99
Bennet, Carl Steffan . . .
99
80
9 9
—
189.
»9
Funck, Fredrik Alexander
99
79
»9
—
249.
99
Adelsvärd, Erik Seth . .
99
69
99
—
314.
99
Toll, Gustaf Philip . . .
99
79
99
—
342.
99
Stedingk, Styrbjörn . . .
99
73
99
—
212.
Hr
Lind af Hageby, Carl August
Ludvig
99
80
99
—
563.
99
Wulfrath, Fullm. Hr von Hart-
mansdorff, August Edvard
99
78
99
—
775.
99
Mannerfelt, Fullm. Gr. Lewen-
haupt, Axel
99
80
99
—
929.
99
Grönhagen, Fredrik Adrian .
99
76
9 J
—
2145. A. „
af Nordin, Fullm. Hr Tersme-
den, Nils
99
80
55
—
1055.
99
Bråkenhjelm, Pehr Reinhold
99
80
99
—
lill.
99
Selfverberg, Magnus Didrik .
»9
80
99
—
1661.
99
Carlheim Gyllenskjöld, Henrik
Adolf Oscar
99
73
99
—
1967.
99
Rosencrantz, Fullm. Frih.
d’Albedyhl, Christer Henrik
99
74
9*
—
2071.
99
af Petersens, Johan Angust .
99
79
»9
—
2309.
99
af Dalström, Gustaf Jakob
99
68
99
Suppleanter
N:o 2275.
Hr
Lefrén, Johan Pehr . . .
99
68
»9
—
478.
99
Printzensköld, Carl . . .
99
68
99
—
2227.
99
dorchimont, Wilhelm Albrecht
99
68
99
—
279.
Frih. Wrangel, Fullm. Frih. Ceder-
ström, Claes Rudolf . .
99
67
59
—
140.
Gr.
Björnstjerna, Carl Magnus
99
59
99
N:o 1413.
Hr
Råfelt, Anton
55
5?
— 2259.
11
af Wählberg, Fullm. Hr Blom-
stedt, Christian Jakob . .
Reiher, Fullm. Frih. Åkerhjelm,
55
48
55
— 746.
11
Fritz
55
47
55
— 1918. A.
11
Strussenfelt, Fullm. Frih. Reh-
binder, Wilhelm Fredrik .
44
55
Sedan genom lottning mellan de ledamöter, som erhållit 68
röster blifvit bestämdt, hvilken af dem borde blifva ordinarie Ledamot
samt i hvad ordning de öfrige borde såsom Suppleanter ingå.
Ut supra.
L. Herm. Gyllenhaal.
Cortr. G. Falkenberg. F. JV. Rehbinder. C. Roos.
F. Grönhagen. A. E. von Hartmansdorff. C. R. Blomstedt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af Plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo Stats- och LagUtskms d. 2 och 5 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 13, angrde regleringen af de under RiksStatens
andra hufvudlitel till rikets Hofrälter uplagne utgifter.
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Det är icke min afsigt att
ingå i serskild granskning af detta betänk:s olika delar, i synnerhet sorn,
i fall äfven i ett eller annat afseende dervid skulle vara något att anmärka,
jag ansett lämpligast vara, att icke genom anmälan deraf
förhindra antagandet af ett förslag, deri de förenade Ulsk:n med så
mycken värma erkänt behofvel af ökade löner för Hofrätterne.
Jag inskränker mig således lill att, jemte betygande för de
förenade Utsk:n af min upriktiga erkänsla för hvad som blifvit för
lagskipningen tillgjordt, och för det behjertande Utsk:n visat för lagens
tolkares ekonomiska behof, vördsamt hemställa, att detta betänk,
som redan lärer vara i sin helhet af 2:ne Ständ bifallit, äfven måtte
af R. o. Ad. godkännas.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Då, efter hvad H. Ex. Hr
Gr. Sparre uplyst, samt jag derförinnan hade mig bekant, Högv.
Preste- och Hederv. BondeStm redan bifallit ifrågavar. utlåt., en
återremiss, ifall den skulle kunnat tillvägabringas inom detta hus,
till ingenting gagnade i sjelfva saken, — torde det väl synas, som
den anmärkn. jag nu går att framställa, äfvenledes skulle vara obehöflig;
men icke blott för min egen del anser jag mig böra anmärka
det sätt, hvaruppå min motion i ämnet blifvit af de förenade
Utskm uptagen och behandlad, utan fast heldre för att icke genom
stillatigande gifva helgd åt detta förfaringssätt, finnér jag mig upfordrad
anmärka hurusom Utskm, ehuru min motion (se pag. 331
2:dra häftet af R. o. Ad:s prot. för d. 30 sisth Dec. e. m.) innehåller
en vördsam framställning om behofvet att öka Kanslisternes
och Vaktbetjeningens inom samtlige de fyra (4) Hofrätterne (Svea,
Götha och Skånska Hofrättne samt K. Krigshofrätten) f. n. högst
otillräckliga löneinkomster till likhet med samma befattningar inom
andra embetsverk, har likväl ötskin uptagit motionen såsom anginge
den blott Kanslisterne inom de 3 förstnämnde Hofrätterne, med utelemnande
af hvad angår K. Krigshofrätten, äfvensom för dem alla
fyra, hvad Vaktbetjeningen beträffar.
Ett sådant förfaringssätt med en vederbörligen väckt och remitterad
motion torde icke böra lemnäs oanmärkt; äfven om, hvad
K. krigshofrätten serskildt angår, man möjligen deruti ser en slags
undfallenhet för de 2:ne RiksStänd (Borgare och BondeSt:n), hvilka
nu, såsom vid liera föreg:de riksdagar, ifrågasatt nämnde krigshofrätts
indragning; samt, hvad jag likväl icke skulle förmoda, man,
intilldess frågan uti förstärkt StatsUtsk. ang:de indragningen af K.
Krigshofrätten blifver afgjord, ämnade rörande motionen, hvad besagde
K. Hofrätt beträffar, upskjuta att något utlåt, afgifva.
Hvad Vaktbetjeningen angår qvarstår dock anmärkn. såsom
fulleligen behörig. Detta torde icke kunna bestridas.
Huru som helst, och utan att vilja inlåta mig uti något skärskådande
af vare sig moliverna för Utsk:ns bifall till ledamöterne,
eller svepskälen mot ett dylikt bifall hvad åter beträffar Tjenstemännen
och Vaktbetjeningen, anser jag mig härvid, och serdeles då jag
af enskilda angelägenheter kommer att i nästa vecka lemna riksdagsorten
samt troligen icke återkommer under riksdagens lopp, — böra
hafva äran framställa ytterligare skäl hvarföre jag, oaktadt K. propos.
ang:de K. Krigshofrätten icke i nåder varit till R. H. St:r afgifven,
ändock trott mig finna skälig anledn. all inbegripa äfven K. Krigshofrätten
uti den af mig väckta motionen.
K. Krigshofrätten har nemi., efter det 1825 års Stat för K.
Hofrätten blef antagen, dervid en allmän löneförbättring skedde, med
undantag af för Kanslister och Vaktbetjening, under åren 1830, 1840,
1841, 1844 och 1850 till K. M. i underdånighet ingått med anhållan
om dels tillökning af en Notarie och Kanslist, äfvensom Sekreterarens
befrielse ifrån att biträda Kanslisterne med expeditioners
och memorialers renskrifning, dels ökade löner åt Kanslisterne och
Vaktbetjeningen.
Med nådigt bifall till Sekreterarens befrielse att biträda Kanslisterne
med renskrift, hafva K. Krigshofrättens underd. framställningar
i öfrigt ständigt blifvit i nåder afslagna: och de 2:ne Kanslisterne
hafva således icke allenast fått sig ökade göromål ålagde,
utan ock lönen för den ena Kanslisten blifvit nedsatt ifrån 350 lill
325 r:dr efter, vid en af de sednaste riksdagarne, förändrad spannmålspris-beräkning.
Af dessa nådiga beslut tager jag mig friheten att, för frågans
fullständiga utredning, härvid upläsa det sista, eller K. M:s nådiga
Skrifvelse till K. Krigshofrätten af d. 13 sisth Nov.:
”Under förmälan att, då de hos Eder anställde två Kanslister
”i årlig lön icke upbära mera än, den ene Trehundra femtio r:dr
”och den andra, efter nya regleringen, endast Trehundra tjugufem
”r:dr b:co och således vida mindre än deras vederlikar i andra embetsverk,
de der åtnjuta Fyrahundra r:dr antingen i lön på Stat
Den 9 Juli f. m.
307
”eller med tillägg af sportler, J ansett Eder böra å detta missförhållande
fästa upmärksamheten destoheldre, som Edie Kanslister icke
”hafva mindre trägna göromål än deras vederlikar i de andra em”belsvcrken,
men icke ega några sportler, samt det i allmänhet syn”les
vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att tjenstemän
inom samma grad i möjligaste måtto innehafva lika löneförmåner,
håfven J, uti skrifvelse d. 15 sisth Aug., i nnderddiet hern”ställt,
om icke OSS måtte täckas i nådig propos. till R. St. före”slå,
att lönen för Edie Kanslister kunde varda ökad till Fyrahundra
r:dr b:co för hvardera.
”Detta ärende hafva VI i något öfvervägande tagit; och ehuru
”omförmälde tjenstemäns aflöning visserligen är knapp och jemfö”relsevis
till deras vederlikars i en del andra embetsverk möjligen
”icke riktigt rättad efter förhållandet med göromålen; dock som i
”händelse krigslagarne komma att undergå några väsentligare förändringar,
en följd deraf kan blifva, att äfven Krigshofrättens sammansättning
och verksamhet skulle komma uti en icke aflägsen
”framtid att omändras, samt vid sådant förhållande förekommer mindre
lämpligt, att endast i afseende å tv.å af dess underordnade
”tjenstemän, hvilka af sina åligganden derstädes icke torde vara så
”uptagna, att för dem stänges utvägar till inkomster genom annan
”sysselsättning, företaga serskild lönereglering, håfve VI funnit till”räckliga
anledningar saknas att till Edie ofvanberörde hemställan
”för närvar, lemna nådigt bifall” etc.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad angår Hr Liljenstolpes
anmärkn. alt de sammansatta Utsk:n icke nämnt något om hans
förslag rörande löneförhöjning åt Kanslisterne i K. Krigshofrätten,
så är verkligen en uraktlåtenhet å Utsk:ns sida derutinnan begången
att ingenting derom blifvit i tillstyrkandet uttryckt, dä motionen
likväl blifvit i reciten uptagen.
Vidkommande åter sjelfva hufvudsaken, så kan icke någon förändring
i anslaget för bemälte Kanslister ifrågakomma, sedan R.
St. redan bifallit det förslag till reglerande af utgifterne under 2:dra
hufvudtiteln, som i afseende på Krigkhofrätten, StatsUtsk. afgifvit,
och hvilket af R. St. bifölls innan de sammansatte Utsk:n afgåfvo
det 1111 för R. ö. Ad. föredragna ullåt. och således skulle jag tro,
att om någon anmärkn. skolat ega rum, densamma bort framställas,
då denna fråga inför R. o. Ad. föredrogs, hvilket redan för
längesedan skett.
Något nytt utlåt, rörande Krigshofrätten, kan således icke vid
denna riksdag komma i fråga.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Stats- och
LagUtskms förevar, utlåt.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde frän Utsk:n inkomne
naem. och betänkin, nemi. från
Constitution s-Utskottet:
N:o 9. med förslag till ändringar och tillägg i 28 § R. F.;
368
Den 9 Juli f. m.
Banko-Utskottet:
N:o 57, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o 39;
N:o 58, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut öfver utlåt.
N:o 44.
N:o 59, med förslag till vissa förändrade föreskrifter i 7:de artikeln
af gällande Banko-reglemente;
N:o 60, med förslag till ett lättadt sätt för inbetalningars verkställande
å Bankens fastighetslån m. m.;
Lag-Utskottet:
N:o 29, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändring i vissa
delar af K. Förordn. d. 13 Juli 1818, ang:de inteckning i fast
egendom.
N:o 30, i anledn. af väckt motion om rätt för part att återfå
lill öfverrätt ingifne handlingar;
N:o 31, i anledn. af väckt molion om förändring i K. Förordn.
d. 29 Juli 1812, ang:de åtskilliga omständigheter, som höra iakttagas
vid ändrings sökande i Consistorii utslag; samt
N:o 32, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 24, öf
ver
K. M:s nåd. propos. ang:de ändring för vissa orter af stadgandet
uti 20 kap. 6 § B. B. samt K. Förordn. d. 3 Sept. 1755,
om tiden då dammlucka skall vara öpnad.
Anmäldes och lades på bordet ett af Ridd.Utsk. under N:o 12
afgifvit sålydande
V ö r d s a m t Memorial.
Sedan Utsk. låtit genom dess tvenne ledamöter, med biträde
af Utsk:s Sekret., genomgå och ordna Riddarhusets archiv, har Utsk.
ansett sig böra derom till II. R. o. Ad. afgifva följande berättelse:
Archivet ordnades sednast är 1824 af en Ridd.Direkt:ns dåvar.
ledamot Hr General-majoren och Kommendören m. m. af Melin.
Det har sedermera, utom tillökningen af de II. o. Ad:s samt Ridd.-  Utsk:s och Direktms handlingar, hvilka efter denna tid tillkommit,
samt den förflyttning från Riddarhus-archivet till R. Sl:rs archiv,
hvilken likaledes efter samma tid egt rum af Consl:s-, Bevillms-,
Lag-, Allm. Besv. o. Ekon. samt Exped:sUtsk:ns prol:r och handlingar
för riksdagarne från och med 1809 till och med 1828—-  1830, icke undergått någon annan väsentlig förändring, än alt en
mängd dels i skåpen och på hyllorna npställda, dels i kistor förvarade
konvolut och andra oinbundna handlingar, blifvit, till följd
af R. o. Ad:s beslut vid 1844—1845 samt 1847'—1848 årens
riksdagar, såvidt möjligt varit, ordnade, och dels inbundna, dels
häftade samt med närmare specificerade rubriker och numror försedda;
hvarefter numera en fullständigare katalog, med vederbörlig
hänvisning till de ställen, der handlingarne återfinnas, blifvit uprät
tad
-
Den 9 Juli f. m.
369
tad och renoverad, hvilken uptager ej mindre de handlingar, sora
åro i archivet uti serskilda skåp och på med numror och utmärkande
tryckta etiketter försedda hyllor upställda, än äfven dem,
hvilka ännu förvaras i kistor.
Af de, sedan den sednaste inventeringen utur kistor uptagne
samt inbundna och förtecknade handlingar, böra serskildt nämnas,
de under tiden mellan 1719 och 1772 hållna prot. och acta uti
de af R. St. förordnade serskilda Undersöknings-kommissio?ier,
samt handlingar rörande 1741 —1742 arens fälttåg i
Finland; hvarjemte en serskild förteckning blifvit upgjord å de ännu
i kistor förvarade dels på pergament dels på papper skrifna handlingar,
såsom orininaler till åtskilliga rikets Fundamental-lagar och
Riddarh.Ordmr; — framfarne Konungars och Drottningars försäkringar,
Val-acler m. m. Riksdagsbeslut frän 1710 t. o. m. 1772. För
R. o. Ad. utfärdade privilegier, m. fl. handlingar, hvarå, enl. R.
o. Ad:s af K. Jl. gillade beslut, vid 1844—1845 årens riksdag
förseglingen blifvit bruten, och deraf en del sedermera blifvit inlagde
i cartonger, och andra häftade; om hvilkas innehåll förteckningen
närmare uplyser.
Sedan 1824 års inventering hafva väl några få defekter blifvit
återfunna, men deremot andra defekter yppats; hvilket allt är i katalogen
anmärkt och å hvilka jemväl en serskild förteckning är katalogen
bifogad.
Efter denna korta relation och sedan Etsk. låtit besörja häftning
eller inbindning af de konvolut, som befunnits ohäftade, har
Utsk. endast ansett sig böra hos 11. o. Ad.
äska dess tillåtelse att låta bryta förseglingen och derefter
inbinda ett i Skåpet N:o 8 befintligt och med fem
adliga signeter försedt konvolut med påskrift: Afskrifter
af de 2:ne sista prot:n uti R. St:s Hemliga Etsk. vid
riksdagen 1789 samt ulaf Reglementet och Kreditivet
för Rikets Sfänders Kontor.
Stockholm d. 7 Juli 1851.
På Riddarhus-Etskottets vägnar.
L. von Stedingk.
F. tV. Dalman.
För alt i sammanhang med Riddarli.Etskis nu bordlagda mern. i
prot. intagas, inlemnade Frih. Toll, Guslaf följande sammandrag
af den uprättade katalogen öfver Riddarh.-archivets handlingar.
Promemoria.
Skåpet N:o 1. Secreta Utskottets handlingar från N:o 1, Protocoll
vid 1652 års riksdag till N:o 54; handlingar
vid 1734 års riksdag.
„ N:o 2. D:o d:o från N:o 55, handlingar vid 1734 års
riksdag till N:o 84; protocoll vid 1746 års
riksdag.
8 H. 24
370
Den 9 J u i f. m.
Skåpet N:o 3.
N:o 4.
N:o 5.
N:o 6.
N:0 7.
Sekreta-Utsk:s handlingar från N:o 85, handlingar
vid 1746 års riksdag lill N:o 116; handlingar vid
1760 års riksdag.
D:o d:o N:o 117, handlingar vid 1761 års riksdag
till N:o 130; handlingar vid 1771 års riksdag.
ltidderskapet och Adelns Plemi Protncoller
från lN:o 1, 1627 års riksdag (ill N:o 68; Protocoll
vid 1756 års riksdag.
D:o d:o från N:o 69, handlingar till 1786 års
riksdag till och med N:o 103; Prolocoll vid
1792 års riksdag.
L):o dto från N:o 104, protocoll vid 1800 års
riksdag till och med N:o 178; prolocoll vid
1818 års riksdag.
,, N:o 8. Sccreta Utskottets handlingar från N:o 103J, hand
lingar
vid 1769 års riksdag till och med N:o 147;
Hemliga Utskottets Protocoll vid 1847 och 1848
årens riksdag.
Secretn Utskottets Secreta Depntalions handlingar
N:o 1, 1672 års riksdag till N:o 44;
handlingar lill 1766 års riksdag.
,, N:o 9. D:o d:o från N:o 45, handlingar för 1769 års
riksdag till och med N:o 58; protocoll angående
Finance-verket 1762.
D:o Rikets Ständers Serskilda Utskotts handlingar
N:o 1, 1772 års riksdag om Finance
verket
till N:o 10, vid 1823 års riksdag.
Hyllan N:o 1. Commenlarier öfver Romerska lagen.
„ N:o 2. Bergs-deputalionens handlingar.
,, N:o 3. Protocolls-dcputationens d:o.
,, N:o 4. Defensions-deputationens d:o.
,, N:o 5. Justitiae-deputationcns d;o.
,, N:o 6, 7, 8 o. 9. Justitiae-deputationcns d:o.
,, N:o 9. Landt- och Sjö-mililiae-deputalionens d:o.
,, !\T:o 9, 10, 11 o. 12. Kammar- och Ekonomire-de
putalionens
d:o.
Tvärhyllorne N:o 17, 18 o. 19. Kammar- och Ekonomiac-deputationens
d:o.
12. Fiskeri-depntationens d:o.
12, 13. Urskillnings-deputationens d:o.
20. D:o d:o d:o.
13, 14. Handels- och Mannfaktur-deputationens d:o.
N:o
N:0
N:o
N:0
N:o
Nro
Hyllan
Hyllorne
Tvärhyllan
Hyllorne
Tvärhyllan
Hyllorne
Tvärhyllorne N:o
Tvärhyllan N:o
Tvärhyllorne N:o
D:o
Hyllorne N:o
N:o
21. D:o d:o d:o.
14, 15 o. 16. Expedilions-dopulationens d:o.
22. 24. D:o d:o ,d:o.
23. Atskillga Deputationers d:o.
25, 26 o. 27. Tnll-deputationens d:o.
d:o Besvärs-deputations d:o.
33, 34. Riddarhusets genealogiska d:o.
35, 36. Riddarhus-Utskotlets och Direktionens protocoll
och handligar.
Den 9 Juli f. m.
371
Hyllorne N:o 37, 38. Riddarhus-Utskottets och Direktionens
protocoll och handlingar.
,, N:o 39, 40. Handlingar öfver fältläget i Finland 1741.
„ N:o 41, 42, 43, 44, 45, 46, 47. Ridderskapet och
Adelns protocoller och handlingar.
Kistan N:o 1. Lådan N:o 1. Frarafarne Konungars och Drottningars
försäkringar, valakter ra. ra.
„ N:o 1. „ N:o 2. Framfarne Regenters nf Ridderskapet
och Adeln utfärdade privilegier.
„ N:o 1. ,, N:o 3 o. 5. Riksdagsbeslut.
,, N:o 1. „ N:o 4. Fundamental-lagar.
„ N:o 1. „ N:o 6. a) Diverse handlingar enl. förteckning.
b) Handlingar ang:de Riddarhuset och
dess privilegier:
Kistan N:o 2. Lådorne N:o 1, 2. Original-diplomer.
,, N:o 2. ,, N:o 3. Prolocoll och handlingar hörande till
Revisorerna af Riksgälds- och Diskontverken
från 1792 lill 1809.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 3 e, m.
In fidem protocolli,
Albert Munch.
Onsdagen den 9 Juli 1851.
Plenum kl. 6 c. m.
Justerades ett prot.-uldr. för denna dag f. m. samt pleni prot.
för d. 4 sisth Juni e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter; och
befunnos dertill utsedde i
Stats-U Iskottet:
efter N:o 792. Hr Lagerhjelm, Pehr;
N:o 1967. Hr Rosencrantz, Fullm. Frih. d’Alhcdyhl, Christer
Henrik.
24*
372
Den 9 Juli e. m
Bevillning s-Utskottet:
efter N:o 1233. Or von Strokirch, Fullni. Frih. Hermelin, Claes
Fredrik Samuel;
N:o 107. Gr. Klingsporr, Mauritz Staffan;
Banko-Utskottet:
efter N:o 1846. A. Hr Fock, Fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas
Oscar;
N:o 1991. Hr Skjöldebrand, Carl Fredrik.
Lag-Utskottet:
efter N:o 1115. Hr Gyllenhök, Fullm. Hr Weidenhjelm, Ernst
Angust;
N:o 1753. Hr Hedenstierna, Johan Fredrik.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottet:
efter N:o 311. Frih. af Ugglas, Kurt Guslaf och N:o 1959. Hr
von Kraemer, Anders Robert;'
N:o 223. Hr Stråle af Sjöared, Fullm. Hr Tham, Casper Wolrath,
,, 1113. Hr Treffenberg, Fullm. Hr Lagerheim, Carl.
Rid dar hus-Ulskottet:
efter N:o 1959. Hr von Kraemer, Anders Robert;
N:o 215. Hr Ramsay, Fullm. Gr. Oxenstjerna, Axel Thure Gabriel.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af de 2:ue Suppleanter
i Const.-Utsk., hvilka, enl. R. o. Ad:s beslut d. 5 innevar.
månad, skola för tillfälliga förfall uti nämnde Utsi;, inträda; och
befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 189. Frih. Funck, Fredrik Alexander.
,, 2144. Hr Rosensvärd, Joban Henrik.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i StatsUtsk. efter N:o 1284. !Ir Rappe, Cari Gustaf Fabian;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2010. Ilr af Geijerstam, Johan Henrik.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att Hr Hedenstjerna,
sorn enl. nu öpnad vallista blifvit utsedd till ledamot i
LagUlsk., varit föranledd att i går afresa frän riksdagen samt således
ånyo en ledighet i LagUtsk. egde rum, och att Hr af Sillén,
Lars Gabr. såsom ledamot af BankoUtsk., och Hr Bråkenhjelm,
Pehr Reinh., såsom ledamot af All. Besv. o. Ekon. Utsk.,
begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet, den förre från d. 15 och
den sednare från d. 14 dennes; hvarjemte 11. Ex. anmodade Hrr
Elektorer att sammanträda till val af dels en ledamot i LagUlsk.,
dels en ledamot i Banko- och en ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk., under förenämnde permillerade ledamöters frånvaro, och dels
en Suppleant i Const.Ulsk. i st. f. Hr Carlheim Gyllenskjöld,
som i sista plenum afsagt sig denna Suppleants befattning.
Den 9 Juli e. m.
373
Äfvenledes tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att Gr.
Kalling, Garl Napoleon, varit föranledd att afresa från hufvudstaden,
och att derigenom upkommit en ledighet bland Bänkmännen
inom 2:dra Bänkmts-afdelm, som genom val i början af
plenum nästa Lördag komme alt återbesättas.
Föredrogs ånyo Stats- och LagUtsk:ns d. 2 och 5 dennes pä
bordet lagda utlåt. N:o 15, i anledn. af väckt motion, ang:de förändrad
plan för fängelse-reformens genomförande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller alt Hr Frih.
o. Landtm, behagade framställa serskilda propos:r för hvardera af
de punkter, som delta utlåt, innehåller.
Hvad första och tredje punkterne angår, så har jag vid dem
intet att invända, men vidkommande den andra, så anser jag den
deri föreslagna skrifvelse!) vara af beskaffenhet att aldrig kunna afgå,
enär slutet uphäfver början af densamma, eller ock förutsätter
att Konungen skulle låta använda Statsmedel på de ställen, der Han
icke fann det vara behöfligt.
En sådan förutsättning kan jag icke antaga och förmodar att
B. o. Ad. icke heller kan vara af en sådan tanka som del nyss
uplästa skrifvelse-förslaget innehåller eller att Konungen skulle använda
de för Stads- och Härads-Cell-fängelser anslagne medel på
andra ställen än der Konungen linner det behöfligt och ändamålsenligt;
och enär R. St. aflåtit en skrifvelse i afseende på domsagorna
och den nya indelning som i afseende på domares tjenstgöring
är i fråga, (N:o 126) så måste man taga för gifvet, alt Konungen
tager den saken i öfvervägande och således icke beslutar
annat än hvad som kan stå tillsammans med berörde, af R. St.
redan afgifna skrifvelse.
Det beror på Konungen att pröfva huruvida Han instämmer i
Ständernes tanka eller icke; och som den nu föreslagna skrifvelse!)
är både ötverflödig och intet sägande, följaktligen i min tanka opassande,
så anhåller jag om propos. på afslag å delta förslag.
Uppå härefter framställda serskilda propos:r afslogs Utskins hemställan
om aflålande af en underd. skrifvelse till K. M. och biet
förevar, utlåt, i öfrigt bifallet.
Föredrogs ånyo och bifölls Stats- och LagUlsk.-ns d. 2 och 5
dennes på bordet lagda ull. N:o 16, i anledn. af väckt motion om
ersättning lill Länsmän och Nämndemän i vissa fall, då de, i följd
af deras befattningar, måste öfvervara ransakningar i brottmål.
Föredrogos ånyo och biföllos BankoUtsk:s d. 2 och 5 dennes
på bordet lagda utlåtrn:
N:o 52, i anledn. af f. d. Löjtnanten Frih. C. F. Fleelwoods
ansökning om eftergift af öfverränta å diskontlån; och
N:o 53, öfver ett af förre Handlanden C. A, Gödecke gjordt
ackords-anbud.
374
Den 9 Juli e- m.
Föredrogos och biföllos StalsUlsk:s nedannämnde d. 5 dennes
e. m. på bordet lagde ntlåt:n.
N:o 197, i anledn. af väckt motion om förhöjd upbördsborgen
för Kronofogdar;
N:o 198, i anledn. af väckt motion om optionsrätt vid utarrendering
af Militie-boslälten.
N:o 199, i anledn. af väckt motion, ang:de nedsättning i arrendet
för indragna Militie-bostället Koltorp i Jönåkers härad af Södermanlands
län;
N:o 200, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
kronans rätt till dana-arf efter vice Länsmannen Peter Lök Rösler
till förmån för hans arfvingar;
N:o 201, i anledn. af väckt motion om tillåtelse för Häradsboerne
alt få till skatte lösa Härads-allmänningen Holaveden i Norra
Wedbo härad af Jönköpings län;
N:o 202, i anledn. af väckt motion, ang:de nedsättning uti de
åtskilliga hemman på Wisingsö åliggande utskylder;
N:o 203, i anledn. af K. M:S nåd. propos:, ang:de uplåtande
till Domkyrkan i Kalmar af arrende-inkomsterne utaf jordlägenhe
ter,
tillhörande Kalmar f. d. fästning;
N:o 204, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, i fråga om Irenne
kronan tillhöriga jordars uplåtande till utvidgning af kyrkogården i
Kalmar;
N:o 205, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, ang:de väckt fråga
om del i kronans förråd befintliga äldre till krigsbruk oanvändbara
kruts omarbetaude till bergskrut;
N:o 206, i anledn. af väckte motioner om donerande till Skellefteå
stad af hemmanen N:ris 6 och 8 i Norrböle by samt af krone-allmänningen
Kågenäset m. fl.;
N:o 207, i anledn. af väckte frågor om förändrade beskattningsgrunder
för mjöl- och sågqvarnar;
N:o 208, i anledn. af vackt fråga om uphörande af allmogens
inom en del af Stora Kopparbergs län skyldighet, att till Stora
Kopparbergs bergslag in natura leverera hemmans-, ränte- och mantals-
eller qvarntulls-kol samt afskaffande af de för uraktlåten sådan
leverering af dessa kolskatter stadgade vites- eller tredsk o-böter;
N:o 209, i anledn. af väckt motion om Statsbidrag till ersättande
af kostnader för vägdelning på Gottland;
N:o 210, i fråga om underhållskostnaden för tvenne vägar inom
Färila och Hagdals socknar i Helsingland;
211, i anledn. af väckt motion om låne-understöd för upförande
af en flottbro öfver Dalelfven;
N:o 212, i anledn. af väckt motion i fråga om ersättning till
Den 0 Juli e. m.
375
en pensions-kasse-inrättning för bevärings-manskapet och afskedade
båtsmän uti Wesler-Norrlands län;
N:o 213, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse lill R. St:s Stals
Utsk., i fråga om medel lill fullbordande af Strömsholms kanals
ombyggnad;
N:o 214, i anledn. af väckte motioner om anslag för Strömsholms
kanals ledning antingen till Westerås eller Köping; samt
N:o 215, i fråga om anslag till kyrkobyggnad i Knäreds församling
i Hallands län.
Vid föredragning af StatsUtsk;s d. 5 dennes e. m. på bordel
lagda utlåt. N:o 216, i anledn. af erhållen återremisS af utlåt. N:o
64, ang:de äskadt anslag till beredande af rältelse uti beräknandet
af salpéter-hjelpen inom proviuserne Småland och Oland, vidblef
R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut och lades Utsk:s förnyade
utlät, till handlingarne.
Föredrogs SlalsUtsk:s d. 5 dennes e. m. på bordet lagda mern.
N:o 217, med förslag lill sammanjemkning eller voter:s-propos:r, i
anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut rörande åtskilliga lill Statsregleringen
hörande frågor.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten, ang:de en tillökning af 10,000 r:dr i anslaget
för U.l). K.Ii. II.II. Arffurstarne; och 2:dra punkten,
äng: de öfverjlyttning frän 7:de till 2:dra hufvudtiteln af 4000
r:dr utaf anslaget till reparationer u. kronans hus och byggnader
i landsorten.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne voter:spropos:r.
3:dje punkten, ang:d« underd. anhållan hos Ii. M. om inskränkningar
i kostnaderna för de lill bevakande af Sveriges
och Norriges diplomatiska angelägenheter å utrikes orter
anställde sändebud.
Utsk:s i denna puukt afgifna yttrande bifölls.
4:de punkten, ang:de äskadt anslag för bildande och underhållande
af en serskild Ingeniör-trupp.
Utsk:s inbjudning till frånträdande af R. o. Ad;s i ämnet förut
fattade beslut blef icke anlagen, ulan godkändes den i denna punkt
föreslagna voter:s-propos.
5:le punkten, ang:de äskadt anslag för inrättande af Inslruktions-kompanier
vid indelta infanteriet.
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna voter:spropos.
6:te punkten, ang:de anslag till löneförbättringar åt de
376
Den 9 Jnli e. m.
vid Garnisons-regementerne i Stockholm samt Götha och JFendes
Artilleri-regementen anställde Regements-]>astorer.
Utsk:s inbjudning till frånträdande af R. o. Ad:s förut i ämnet
fattade beslut blef icke antagen, utan godkände R. o. Ad. den i
denna punkt föreslagna voter:s-propos.
7:de punkten, ang:de löneförbättring för Arlilleri-regementerne.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: På sätt Utsk. uplyser,
har R. o. Ad. jemte PresteSt. bifallit de lönebelopp som Artillerikomiléen
föreslagit.
Berörde komité hade nemi. hemställt att lönen för en äldre
Kapten skulle bestämmas till 1,400 r:dr men derjemte att för 12
st. äldre Kaptener, som icke voro Batteri- eller Kompani-chefer
skulle anslås 400 r:dr ät hvardera, eller 4,800 r:dr tillsammans.
Denna summa år i propostn uteglömd, och jag får derföre anhålla
om ändring af denna voter:s-propos., hvilket kan ske genom ett tillägg,
efter orden ”för äldre Kaptenerne till 1,400 r:dr”; hvarjemte
för 12 äldre Kaptener, som ej äro Batteri- eller Kompani-chefer, i
ersättning för kompani-reveny 400 r:dr hvardera.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det förhåller sig som Gr.
Gyldenstolpe anfört; och är det ett förbiseende af Utsk. att icke
hafva rätt upfattat R. o. Ad:s mening. Det beror i följd deraf helt
och hållet på R. o. Ad. att, i öfverensstämmelse med dess beslut,
godkänna den ena eller andra proposm om R. o. Ad. instämmer i
Gr. Gyldenslolpes mening; och då han naturligtvis bäst bör känna
den saken, efter det var på hans förslag som R. o. Ad. fattade sitt
beslut, tror jag ock att Ståndet kan antaga det förslag som Gr. Gyldenstolpe
nu gjort till voter:s-propos:n, hvarigenom saken icke behöfde
återremitteras; men då torde det oek vara nödigt att om ett
sådant beslut underrätta de öfrige Stånden.
Uppå härefter framstsäld propos. godkändes den i förevar, punkt
föreslagna votens-propos., med den rättelse, att uti nej-propos:n efter
orden: ”1,400 r:dr” tillädes: ”hvarjemte för 12 äldre Kaptener, som
ej äro Batteri- eller Kompani-chefer, i ersättning för korapani-reveny
400 r:dr hvardera”.
8:de punkten, ang:de ersättning till 4 ordinerade Skollärare.
| som afstå från sin förhöjda tjenstår sk er åkning.
R. o. Ad. godkände den i denna punkt föreslagna votenspropos.
9:de punkten, ang:de anslag till Stockholms Navigationsskola.
I sammanhang med denna punkt föredrogs ett från Vallöf]. BorgareSt.
ankommet prot-uldr. af d. 5 dennes, innehållande inbjudning
lill Medstånden att instämma i Borgareds rörande ifrågavar.
anslag fattade beslut.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej finna det vara tjenligt att
R. o. Ad. förenar sig med BorgareSt. i dess beslut och derigenom
Den 9 Juli e. m.
377
åstadkommer ali en rättegång mot Rydbergska testamentets exekutorerne
af R. St. anställes. R. o. Ad. har eDgång fatlat sitt beslut;
ooh jag tillstyrker att R. o. Ad. måtte vidblifva detsamma,
icke anlagande BorgareSl:s inbjudning.
R. o. Ad. beslöt, att icke antaga BorgareSt:s ifrågavar. inbjudning,
samt godkände den i denna punkt föreslagna votens-propos.
10:de punkten, ang:de anslag för inrättande af en Navigationsskola
i Westervik.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan och afgifna förslag till
votens-propos. godkändes.
litte punkten, an g: de förhöjning i anslaget till Or thofediska
Institutet; och 12:te punkten, ang:de pension för Hofkapellmästaren
Hceffners dotter.
R. o. Ad. godkände de i dessa punkter föreslagne voter:s-propos:r.
13:de punkten, ang:de pension för Just.-Slatsministern
Törnebladhs oförsörjda dotter; och 14:de punkten, ang:de pension
för Collega Scholw Jakob Ekelunds enka.
Utsk:s inbjudningar till frånträdande af R. o. Ad. förut ronde
ifrågavar. pensioner fattade beslut, blefvo icke antagne, utan godkände
R. o. Ad. de i dessa punkter föreslagna votens-tproposir.
Föredrogos men lades, uppå derom af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf och Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, ånyo på bordet
nedannämnde d. 5 dennes e. m. på bordet lagda utlåt, och betänkrn,
nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 56, i anledn. af återremiss å vissa delar af utlåt. N:o 37,
öfver väckte förslag med afseende å föreskrifterne, ang:de Bankens
metalliska kassa m. m.;
Lag-, samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 15, i anledn. af anmärkmr emot förslag till ändringar och
tillägg uti, samt förklaringar öfver K. M:s nåd. Stadga om skiftesverket
i riket d. 4 Maj 1827, och K. kungörelsen d. 9 Juni 1832;
N:o 16, i anledn. af väckte frågor om ändringar uti K. Instruktionen
för General- Landtmäteri-kont., Provins-Landlmäri-kont:n och
Landtmätarne i riket d. 4 Maj 1827; samt
N:o 17, i anledn. af väckt fråga om behöfligheten af sådan
besigtning, som enl. 1 § i K. kungörelsen d. 4 Maj skall förrättas
å boställen belägne i skiftes-lag, der laga skifte skall verkställas.
Föredrogos och biföllos Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns
nedannämnde d. 5 dennes e. m. på bordet lagda betänkrn:
N:o 18, i anledn. af väckt motion om ändring af gällande författningar,
angide understöd af allmänna medel lili utflyttningar i
följd af verkställda laga skiften;
378
Den 9 Juli e. m.
N:o 19, i anledn. af väckt motion om ändring af 21 § i
K. Taxan på arfvode för Landtmäteri-förrättningar d. 18 Okt. 1834; och
N:o 20, i anledn. af väckt motion om underd. framslällning
hos K. M., att åtgärder måtte vidtagas till befordrande af skiftesärendes
skyndsammare afgörande i Högsta Domstolen.
Vid föredragning af Lag- samt Allm. llesv. o. Ekon.Utskms
d. 5 dennes e. m. på bordet lagda betänk. N:o 21, i anledn. af
väckte frågor om förändring af gällanda stadganden ang:de skyldighet
att bygga och underhålla Prestgård, Tingshus och Häradsfängelse,
blef detta betänk, ånyo bortlagdt, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Gr. Mörner, Carl Göran Detlof.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 5 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o lil, i anledn. af väckt motion
om reorganisation af Bergs-colkm, m. m.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.
Utsk:s d. 5 dennes e. m. på bordet lagda mern.
N:o 112, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s utlåt. N:o 97; och
N:o 113, i anledn. af återremiss utaf utlät. N:o 103.
Föredrogos och biföllos Ridd.IJtskis d. 5 dennes e. m. pä hordet
lagda mern.:
N:o 10, i anledn. af Hr Aminoffs motion om val af Suppleanter
till Stats-revisorer; och
N:o 11, om inköp af vissa exemplar utaf Matrikeln öfver
R. o. Ad.
Justerades ett prot.-utdr., innefattande R. o. Ad:s denna dag
vid pröfningen af StatsUtsk:s mern. N:o 217 fattade beslut.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 c. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 12 Juli.
379
Lördagen den 12 Juli 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för d. 9 dennes e. m. och pleni prot.
för d. 6 sisth Juni.
Hr Lefrén, Joli. Pehr Ilade inlemnat följande mern.
Som H. R. o. Ad. behagat välja mig till Suppleant i blifvande
förstärkt StalsUtsk., men jag, såsom boende på landet, samt
dessutom af tjenstegöromål är hindrad att detta förtroende mig åtaga,
så får jag detta vördsammast anmäla.
Hr Edelstam, Fabian hade inlemnat ett sålydande mern.:
Emedan jag i dag afreser från liufvudstaden och kommer att
vara borta en längre lid, nödsakas jag ödmjukeligen afsäga mig updraget
att vara Elektor bland II. R. o. Ad.
Äfvenledes hade Hr Gripensvärd, Jakob Olof inlemnat
följande mern.
Dä jag för begagnande af brunsdrickning nu nödgas från hufvudstaden
afresa, får jag härmedelst afsäga mig förtroendet att vara
Bänkman hos Högloft. R. o. Ad., under ödmjuk anhållan att vid
min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. leinnade härtill sitt bifall.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att Hr af Klint,
Erik Magnus anmälde sig, i afseende till föreslående afresa från
hufvudstaden, vara nödsakad att afsäga sig förtroendet, att vara ledamot
af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. samt Bänkman i 24:de Bänkmans-afdeln
samt att Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor, såsom
ledamot af BankoUtsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet
från d. 14 dennes.
Hr Carleson, Edvard Henrik: I enskilta angelägenheter
nödgas jag i början af nästa vecka resa från staden, och som jag
icke kan bestämma min återkomst förr än till början af Aug. månad,
så anhåller jag att få afsäga mig min plats såsom ledamot i
LagUtsk. men att det oaktadt varda bibehållen vid min riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sill bifall; hvarefter H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att sammanträda lill val af en
ledamot i LagUtsk. efter Hr Carleson, en ledamot i Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk. efter Hr af Klint, samt en ledamot i BankoUtsk.
under Frih. Stjernstedts frånvaro.
380
Den 13 Joli.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af Sex Elektorer efter
N:o 46, Gr. Piper, Claes Gustaf Fritz;
„ 92, Gr. Horn, Claes Fredrik;
,, 143, Frih. Cedercreutz, Fullm. Hr von Wahrendorff, Henrik;
,, 1476, Hr Riben, Carl Wilhelm;
„ 2120, B. Hr Nauckhoff, Carl Johan; samt
„ 2253, Hr von Holst, Hans Gram.
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 154, Frih. Bennet, Carl Stephan;
„ 1697, Hr Nordencreutz, Fullm. Hr Olivecrona, Samuel Dellof
Knut;
,, 2036, Hr von Stapelmohr, Fullm. Hr Roos, Adam;
„ 2096, Hr von Röök, Lars-Jacob;
„ 2159, Hr af Wingård, Fullm. Hr Elgenstierna, Carl Magnus;
„ 2289, Hr Boy, Fullm. Frih. Leijonhjelm, Carl Gustaf.
Med tillkännagifvande, att dels genom Frih. Bennets utseende
till Elektor, dels genom skedde afeägelser 4 ledigheter bland R. o.
Ad:s Hrr Bänkman upkommit, nemi. efter Frih. Bennet inom
4:de, efter Gr. von Rosen inom 15:de, efter Hr Gripensvärd
inom 23:dje och efter Hr af Klint inom 24:de Bänkm:s-afdeln.,
anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. R. o. Ad:s dessa Bänkm:safdelmr
tillhörande ledamöter, alt nästa Onsdag d. 16 dennes infinna
sig till förrättande af Bänkmans-val.
Företogs val af en Bänkman inom Andra Bänkm:s-Afde!n:n
efter N:o 91, Gr. Kalling, Carl Napoleon; och befanns vid valförrättningens
slut dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 115, Gr. Lagerbjelke, Gustaf.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från SlalsUtsk.
inkomne mern.:
N:o 222, med förslag till sammanjemkning eller votenspropos.
i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de ersättning för omkostnader
i anledn. af D.D. K.K. H.H. Kronprinsens och Kronprinsessans
förmälning;
N:o 223, i anledn. af erhålle återremisser å utlät. N:o 160,
i fråga om ytterligare anslag till upförande af cellfängelser;
N:o 224, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 161,
ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande LandlförsvarsDepart.-  tets handläggning;
N:o 225, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 162,
ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande SjöförsvarsUep.-tet;
N:o 226, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 163,
ang:de ifrågaställde extra Statsanslag till föremål, tillhörande CivilDepartitets
handläggning;
Den 12 Juli.
381
N:o 227, i anledn. af erhållne återreraisser å utlät. N:o 165,
angrde extra Statsanslag till föremål tillhörande FinansDepart:tets
handläggning; samt
N:o 228, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 166,
ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande EcklesiaslikDepart.-  tets handläggning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då på afgörande af dessa
nu bordlagda StatsUtsk:s utlåtrn, sorn angå Statsregleringsfrågor, riksdagens
längd hufvudsakligen lärer bero, så anhåller jag att Hr Frih.
o. Landtm, läcktes framställa propos. derom alt dessa mål ställas
främst på föredragms-listan för nästa plenum, och så vida något eller
några af dem blifva då ånyo bordlagda, de måtte sättas först på
listan för näst påföljande plenum.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att StatsUtsk:s nu bordlagda
mern. N:ris 222 till och med 228, skulle upföras främst å
föredragms-listan för nästa plenum.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 5 och 9 dennes på bordet
lagde utlåt. N:o 56, i anledn. af återrcmiss å vissa delar af utlåt.
N:o 37, öfver väckte förslag, med afseende å föreskriflerne ang:de
Bankens metalliska kassa, m. m.
Detta utlåt, företogs punktvis lill afgörande.
l:sta punkten, ang:de 1 inom. af Banko-Reglementets -HS §.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Så vidt jag kan erinra
mig så bibehöll R. o. Ad. det nu gällande stadgandet derföre att
Ulsk. hade föreslagit att vexlar skulle upköpas äfven på Götheborgs
Börs. Jag tror för min del att det möter ganska stora svårigheter
och anhåller derföre att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt förut fattade
beslut.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga Utsk:s utlåt, i förevande punkt till handlingarne.
2:dra punkten, ang:de Banko-Reglementets 121 §.
Frih. Stjern stedt, Jakob Theodor: R. o. Ad. har visserligen
redan förkastadt BankoUtsk:s föreg:de betänk, i detta ämne
och beslutat att bibehålla reglementets nuvar:de stadgande. Jag tror
dock att dessa stadganden, som nu hafva blifvit i denna del af betänk.
intagne, ega åtskilliga fördelar framför nu gällande stadgande,
hvarföre jag tillstyrker alt R. o. Ad. ville frångå sitt förra beslut
och antaga det förevande. Genom nu gällande föreskrifter i Bankoreglementet,
har inom Fullm. upstått tvifvel huru det skall tydas
och detta har föranledt BankoUtsk. alt föreslå denna förändring och
närmare bestämma de åtgärder, Fullm. böra vidtaga. I alla fall har
BankoUtsk. ansett sig böra lemna Fullm. mycket friare händer och
icke så bestämdt föreskrifva Fullm., att det skall göras då och det
då, utan låta dem handla efter omständigheterna. Jag anhåller att
382
Den 12 Juli.
R. o. Ad. ville ät detta stadgande lenina sitt bifall emedan jag anser
det vara hällre än det nu gällande.
Gr. Gyldenstolpe: Oaktadt R. o. Ad. bibehållit det nu gällande
stadgandet, så har jag för min del ingen ting emot att bifalla
hvad Utsk. nu föreslagit, likvist med uteslutande af de ord,
som stå uti ingressen, der det står: ”när Bankens säkerhet det fordrar
eller penninge-ställningen i landet, genom sedelstockens betydliga
ökning, för öfrigt sådant påkallar.” Emot detta uttryck ”eller
penninge-ställningen i landet, genom sedelstockens betydliga
ökning” har en reservation blifvit betänk, bifogad och detta uttryck
var ett hufvudsakligt skäl, hvarföre R. o. Ad. afslog Ulsk:s första
framställning, emedan om dessa ord qvarstå, så upstår säkert en strid
om hvad som förstås med sedelstockens betydliga ökning. Hvad är
betydlig ökning i afseende på sedelstocken? Detta är något, som kan
tvistas om i liera sessioner, men hvad Bankens säkerhet fordrar, det
är något, som hittills varit temligen bestämdt, och hvarom tvist icke
kan upsla. Om således R. o. Ad. icke vill vidblifva sitt beslut utan
antaga Utsk:s förslag, så anhåller jag att dessa ord måtte få utgå
ur ingressen.
Frih. Stjernstedt: Jag fäster visserligen ingen vigt vid, alt
dessa ord blifva bibehållna och har icke varit bland dem, som yrkat,
att de skulle intagas. Jag tror dock, att de äro ganska skadliga
och uttrycker samma princip, som jag nyss hade äran nämna,
nemi. att Fullm. skola ega en vidsträcktare makt efter för handen
vande omständigheter och icke begränsade af föreskrifterna för hvarje
serskildt fall. Derföre har en ordalydelse blifvit antagen, hvarigenom
det lemnäs åt Fullm., att bedöma huruvida ett fall är för handen,
då det kan vara tjenligt eller icke tjenligt. Skulle R. o.
Ad. anse någon betänklighet möta, det jag icke gör, vid att lemna
en sådan makt ät Fullmäktige, så har jag visserligen icke något
deremot.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser det vara tillräcklig latitud lemnad
åt Fullmäktige, då det står: ”när Bankens säkerhet det fordrar”,
det mätte vara tillräckligt, och således anhåller jag att uti ingressen
till denna punkt, det'må heta: ”Banko-fullra. ega att vidtaga ifrågavande
åtgärder, när Bankens säkerhet det fordrar”. Jag anhåller
följaktligen om propos. derpå, att ingressen till punkten skall sluta
med ordet ”fordrar” och det öfriga utgå.
Hr Rå fel t, Anton: Jag anhåller att få instämma med Gr.
Gyldenstolpe, ty jag tror, att det ligger någonting högst obestämdt
i orden: ”sedelstockens betydliga ökning,” och anser alt det andra
uttrycket: ”Bankens säkerhet fordrar” innebär tillräcklig garanti för
hvad man åsyftar.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag förmodar, att Ulsk:s
förslag, att insätta orden: ”penningeställningen i landet, genom sedelstockens
betydliga ökning för öfrigt sådant påkallar” äfven afser
en längre sträckt omtanka för Bankens säkerhet än Utsk. förmodar
eljest skulle hos Banko-Fullm. ega rum. Nu hafva i allmänhet
Den 12 Juli.
383
Banko-Fullm. endast tagit i betraktande den minskning i Bankens
reella fond, som inträffar eller som har inträffat. Utsk. tyckes mig
här afse de förhållanden, som, genom sedelstockens ovanliga ökning
i landet, skulle, efter en längre tids förlopp såsom en viss reaktion
eller följd af en onaturlig tillökning i rörelsemedlen, upkomma.
Fullmäktige skulle således erhålla bemyndigande att, när
det kan förmodas att sådana hastiga förändringar uti penningeställningen
i landet, som inträffa, kunna medföra en för framtiden skadlig
inverkan på Banken, Fullmäktige skulle hafva i sin makt att
indraga utlåningen och derigenom i råttan fid i någon mån förminska
det på onaturligt sätt upkomna beloppet af penningar i landet.
I alla fall har denna åtgärd afseende på Bankens säkerhet och således
kan den i min tanka vara inbegripen i det åliggande, som
Fullmäktige hafva, att vidtaga utvägar till förstärkande af Bankens
metalliska kassa, när Bankens säkerhet det fordrar. Vi hafva nu
så många års erfarenhet utaf silfver-utvexlingens gång och penningeställningens
rörelse i landet, så att det är att förmoda, alt Bankofullmäktige
höra och kunna följa med sin upmärksamhet alla dess
vexlingar och iakttaga hvad, som kan befordra Bankens säkerhet.
Jag tror således lika med Gr. Gyldenstolpe att ingressen till andra
punkten i Utslcs förslag, kunde vara öfverflödig, såvida Banko-fullmäktige
se saken från samma synpunkt, som jag nu har tagit mig
friheten att framställa.
Frih. Stjernstedt: Den tanke, som ligger till grund för den
ifrågavar:de meningen är, såsom Frih. Palmstjerna riktigt nämnt,
alt påpeka tydligare för Fullmäktige deras rättighet, att, i händelse
en större sedelmassa skulle komma i omlopp, göra indragningar
fastän metalliska kassan icke nedsjunkit till den bestämda proportionen.
Man har föreställt sig att genom Hypotheks-föreningarne skulle
betydligt silfver dragas in i landet och sedelmassan ökas samt en
gynsarn tid npstå, föranledande till ett öfverdåd, som snart skulle
medföra en reaktion, hvarigenom det silfver, som inflöt, åter skulle
utgå. Detta har varit meningen med dessa ord, som här äro föreslagna
att ingå. Jag lemnar derhän huruvida detta kan vara lämpligt,
såsom Fullmäktige nu äro organiserade, och derest motstånd
möter från Fullmäktiges sida, så har jag ingenting emot att orden
borttagas.
Gr. Gyldenstolpe: Jag torde få till hvad jag redan anfört
tillägga att sådant påpekande för Fullmäktige alldeles icke behöfves
och det behöfves till och med icke i reglementet, emedan saken gör
sig sjelf. Det hafva vi haft erfarenhet af under do år, då en sådan
tillökning i sedelstocken inträffat nemi. åren före 1848. Då vidtogos
de åtgärder, sora nu blifvit föreslagna för händelse af sedelstockens
alltför betydliga ökning, men följden var den, att Bankens
kapitaler icke blefvo utlånla under dessa tider just derigenom, att
sedelstocken blifvit så betydligt ökad, alt man hade lätt, alt erhålla
lån i enskild väg. Också lågo då i Bankens hvalf ofruktbara omkring
2,000,000, men sä snart konjunkturen förändrat sig, så blefvo
384
Den 12 Juli.
dessa fonder använda. Således behöfver man icke frukta att icke på
något sätt sedelstocken må kunna nedsättas, när den ökas genom
inkommande silfver, emedan utlåningen då kommer att minskas.
Dessutom tror jag mig kunna försäkra, alt oaktat alla förespeglingar,
som man gör, så kommer säkerligen icke Bankens metalliska kassa,
att genom Hypolheks-föreningarnes län, intill nästa riksdag betydligen
ökas.
Hr Nordenfelt: Gr. Gyldenstolpe har, genom det exempel,
han framställt visat huru förhällandet verkligen varit under den period
han påpekat. Det har nemi. varit förhållandet, att dessa saker
reglerat sig sjelfva under den lid, om hvilken Gr:n talat, men derföre
torde man likväl icke vara fullt förvissad om att icke ett annat
förhållande under andra omständigheter skulle kunna inträffa.
BankoUtsk. har i denna § velat tydligare påpeka, att Fullmäktige
äfven borde hafva fältet öppet, att göra en indragning då sedelstocken
ökats. Man har kommit derhän genom lankan derpå, alt
ett betydligt införande af silfver naturligtvis kommer att öka rörelse-kapitalet,
och delta skall, såsom flere talare sagt, gifva en öfverretning
åt spekulationsandan, som ålerrigen kan mehnligt inverka
på Banken. För min del, anser jag att det icke ligger någon våda
deruti, att reglementet får den utsträckning, som Ulsk. nu föreslagit.
Tvertom tycker jag det vara ganska vigtigt att Fullmäktige hafva
rättighet att vidtaga den åtgärden emot sedelstockens alltför starka
tillväxt, och jag finnér så mycket mindre någon våda i denna reglementariska
upställning, som det fordna reglementet äfven dertill
gaf anledn. icke så tydligen uttryckt. Jag erinrar mig nu icke ordalagen,
men den gamla §:n innehåller verkligen en antydan derhän.
Jag yrkar bifall på §:n såsom Utsk. har föreslagit den.
H. Ex. Gr Frih. o. Landtm, hemslälde först om B. o. Ad.
behagade vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut, men denna propos.
besvarades med nej, hvarpå H. Ex., efter framställning, att å
Utsk:s uti förevande punkt afgifna förslag blifvit yrkadt dels bifall
dels bifall med uteslutande af de uti ingressen förekommande orden
”eller penninge-ställningen i landet, genom sedelstockens betydliga
ökning, för öfrigt sådant påkallar”, hemställde om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s förevande förslag.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex.
framställde propos. till bifall å Utsk:s förslag med nyssnämnde ords
uteslutande samt då dervid ropades ja jemte åtskilliga nej, förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogos och biföllos Lag-, samt Allm. Besv. o. Ekon.Utslcns
nedannämnde d. 5 och 9 dennes på bordet lagda betänk.:
N:o 15, i anledn. af anmärkmr emot förslag till ändringar och
tillägg uti samt förklaringar öfver K. M:s nåd. stadga om skiftesverket
i riket d. 4 Maj 1827, och Kongl. Kungörelsen d. 9 Juni 1832;
N:0 16,
Den 12 Juli.
385
N:o 16, i anledn. af väckte frågor om ändringar uti Kongl.
Instrukt. för General-Landtmäteri-kont., Provincial-Landtmäteri-kont:n
och Landtmätarne i riket d. 4 Maj 1827; och
N:o 17, i anledn. af väckt fråga om behöfligheten af sådan
besigtning, som, enl. 1 § i Kongl. Kungörelsen d. 4 Maj 1827,
skall förrättas å boställen, belägne i skifteslag, der laga skifte skall
verkställas.
Föredrogs Lag-, samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 5 och 9
dennes på bordet lagde betänk. N:o 21, i anledn. af väckte frågor
om förändring af gällande stadganden, ang:de skyldighet att bygga
och underhålla prestgård, tingshus och häradsfängelse.
Detta helänk. företogs punktvis till afgörande:
lista punkten, ang:de ifrågaställdt stadgande, att Kyrkoherde
skall sjelf bygga och underhålla preslgårdsbyggnad
och för samlin gar ne från allt åliggande härutinnan befrias.
Ulskms yttrande bifölls.
2:dra punkten, ang:de förklaring öfver 26 Kap. 2 § Byggninga-Balken,
i fråga om Kyrkoherdar nes och försam/ingarnes
skyldighet att underhålla de hus å Kyrhoherdeboslällen,
som af församlingarne byggas.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Jag önskar endast att få uplysa
om skälet, hvarföre jag härutinnan varit af skiljaktig mening. Skälet
är nemi. icke det, att jag skulle anse alldeles olämpligt, att
26:te kap., 2:dra § B.B. erhölle den tydning, som Utskrn vilja
gifva den; men jag anser, att en sådan tydning icke öfverensstämmer
med §:ns öuvande lydelse, utan nödvändigt är att lagen i denna
del ändras för att komma till det åsyftade resultatet. Då nu icke
någon lagförändring är föreslagen, utan endast en lagförklaring och
delta på en väg, som jag icke anser med grundlagen öfverensstämmande,
så har jag icke kunnat biträda Utsk:ns framställning.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke finna alt Utskins
förslag är lämpligt. Utskrn föreslå nemi. att nuvar:de Boställsförfattningar,
som röra underhållet af sådana boställen, som t. ex.
Arméens eller Civil-statens, skola tillämpas på Kyrkoherde-boställen.
Boställsförfattningarne ålägga Boställsinnehafvare icke allenast att
vårda och underhålla, utan äfven att nybygga andra hus än karakters-hus;
sålunda omfattar författningen icke allenast föreskrifter
ang:de de hus, som f. n. skulle kunna åläggas Kyrkoherdarne att
underhålla utan åtskilligt derutöfver. Om man äfven skulle vilja
undantaga nybyggnad, som likväl Utskrn icke expressis verbis gjort,
så innefattar ordet underhålla, så väl omläggning af tak, som många
andra åligganden, omläggning af golf m. m., som icke kunna författningsenligt
åläggas Kyrkoherdarne utan förändring af andra stadganden,
hvilka icke kunna bero af K. M. ensamt att föreskrifva.
8 H. 25
386
Den 12 Juli.
Således anser jag den underd. skrifvelsen, som blifvit föreslagen
icke kunna förenas med författningarne i öfrigt och de författningar,
som Utsk:n ansett böra tillämpas på Kyrkoherde-boställen, utan
det fordras en helt annan ordalydelse i den underd. skrifvelse, som
till K. M. skall afgå i fall så skulle behöfvas. Det torde vara något
långt gånget på riksdagen, för att återremittera sådana betänkrn,
som dessa, hvarföre jag anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs propos.
till afslag på detta utlät.
Gr. Gyldenstolpe: Under medgifvande af den otydlighet, som
måhända förefinnes i 2:dra §:n af 26 kap. B.B., kan jag likvist icke medgifva
att R. St. kunna åt K. M. öfverlemna alt i ekonomisk lagstiflninsväg
gifva en förklaring af allmänna lagen. Om R. St. vilja föreslå en sådan
förklaring, så måste R. St. yttra sig öfver den frågan, hvaruti den
förklaringen skall bestå och således icke ensamt öfverlemna åt K. M.
att förklara lagen. Följaktligen anser jag att denna fråga icke är
af ekonomisk natur utan af civil-lags natur och tror derföre, att
den af Utsk:n föreslagna skrifvelsen icke kan bifallas, hvarföre jag anhåller
om afslag derpå.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., efter framställning att
ingen ledamot yrkat bifall till Ulskms tillstyrkande, utan Hr von Troil
anhållit om bifall med uteslutande af ordet ”antingen” och hela
sednare delen af den ifrågaslällda underd. skrifvelsen, samt andra
ledamöter yrkat afslag i hvad Ulsk:n i denna punkt tillstyrkt, hemställde
om R. o. Ad. afsloge Utskms ifrågavar:de tillstyrkande, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det
han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
3:dje punktan, ang:de yrkadt uphörnnde af den sätes- och
ladugårdar samt a/hyste rå- och rörshemman medgifna befrielse
från deltagande i by ggande och underhållande af prestgård,
tingshus och härad sfängelse; och 4:de punkteu, ang:de
yrkadt uphäfvande af den för preste- och klockarebohl stadgade
befrielse från deltagande i byggande af tingshus och
härads/ängelse.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk:n i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
Föredrogs Const.Utsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet lagda mern.
N:o 9 med förslag till ändringar och tillägg i 28 § R.F.
Härvid företogs först pröfningen af Utsk:s under N:o I, afgifna
förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk:s förslag rör:de den
28 §, R.F., som delar den i 2 mora:r, torde med skäl kunna föranleda
någon anmärkn. Hvad första mom. angår, så synes förslaget
mig visserligen vara ganska riktigt, men det är i min tanke icke
så concist sammanfattadt, som man i en grundlag har skäl att önska.
Der säges, att det är K. M. olietaget, alt ”efter vederbör:des hörande,
eller uppå deras framställning”. Detta anser jag öfverflödigt;
Den 12 Juli.
då ett stadgande derom förut finnes i denna §. Förslaget innehåller
vidare: ”till lärare-befattningar vid Universileterna, de Theologiska
lärare tjensterna likväl undantagna, såsom ock till lärareoch
andra beställningar vill andra inrättningar för vetenskap etc”.
Jag skulle tro alt detta kan i mera korta och tillika bestämdare
ordalag sammanfattas; men hufvudsakligen är det, det andra morn,,
som jag för min del anser böra företrädesvis fästa R. o. Ad:s upmärksamhet.
Der föreslås: ”lag samma vare om de Theologiska
och Juridiska lärare-beställningarne vid Universiteterne; men lill
andra lärare-beställningar vid Universileterna samt till lärare beställningar
och andra tjenster vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd
eller skön konst, äfvensom till läkare-befattningar, må äfven bekännare
af annan troslära än den rena Evangeliska nämnas kunna”.
Hvad läkare-befattningar angår, så är val icke något hinder för att
personer af annan troslära, kunna dertill nämnas, men såsom lärare
vid Universileterna tror jag alt bekännare af annan troslära icke
böra kunna nämnas. Skälen dertill kunna vara mångahanda. Uti
en Utsk:s förslag bifogad reservation af Hr Biskop Holmström äro
tillräckliga skäl anförda, för att man kan finna huruledes många
olägenheter skulle upkomma af Utsk:s förslag. Deri säger Biskop
Holmström: ”Afven Medicinae och Philosophiae Professorer, om man
ock ej vill kalla dem civila embetsman, vöre dock ledamöter af de
akademiska consistorierne och i denna egenskap domare om hvilka
grundlagen redan bjuder, att de skola bekänna den rena Evangeliska
läran. Grundlagen är icke i detta afseende förändrad eller föreslagen
att ändras”. För öfrigt torde det icke vara skäl att vid våra
Universiteter införa lärare af annan trosbekännelse än den rena
Evangeliska, enär utom de infödde Svenske män, som kunna användas
lill dessa lärare-platser, det finnes i Protestantiska länder för
öfrigt i Europa ett så stort antal med kunskaper och insigter begåfvade
män, hvilka kunna kallas till lärare vid Universiteterna, alt
det icke någonsin kan inträffa verkligt behof af att inkalla lärare af
annan trosbekännelse än den rent Evangeliska. Genom detta stadgande
vore det till och med öppet för anställande af lärare, som
hafva helt och hållet från den christna läran och ifrån läran om
ett lif efter detta i allmänhet skiljaktiga trosläror. Jag anhåller derföre
om Hr Frih. o. Landtm.-s propos. på afslag å det första alternativet
eller måhända lämpligare återremiss till Utsk. på det alt Utsk.
må taga denna sak änuu en gång i skärskådande och det är delta
förslag till gemensam tanke, som jag för min del vågar föreslå R.
o. Ad. att antaga.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I anledn. af de anmärkmr, som
Frih. Palmstjerna nu framställt emot det Const.Utsk:s förslag, som
är under R. o. Ad:s pröfning, anhåller jag alt få med några ord
utveckla Utsk:s skäl för samma förslag. Hvad först beträffar de orden
efter ”vederbör:des hörande eller uppå deras framställning”
hvilka den siste värde talaren ansåg onödige, så har Utsk. insett, att
då man infört en så betydligt utvidgad rättighet för K. M. att an
25*
-
388
Den 12 Juli.
vända utländske män till embeten och befattningar i riket, man
likväl dervid torde böra införa den garantien att K. M. innan Flan
lill sådane befattningar, kallade utländske män, skulle hafva hört
vederbönde derom. Det skulle eljest kunna hända att en utländning
fick en sådan befattning, utan att någon vederbör:de varit hörd;
ty K. M. skulle, om detta stadgande icke vore infördt, äga rätt att
insätta utländske män, likasom Flan nu kan tillsätta inländske män,
utan att serskildt deröfver höra vederbönde.
Man har äfven ansett, att då man medgaf, att utländningar
fingo af K. M. kallas, det skulle hafva sin nytta med sig om t. ex.
Universitetet, då en ledighet der inträffar, egde rätt, att hos K. M.
föreslå alt den eller den utmärkta utländske vetenskapsmannen måtte
till den eller den lärostolen inkallas. Jag tror således att dessa ord
icke tillkommit såsom en onödig vidlyftighet i redaktionen utan att
de äro af verklig nytta.
livad åter angår Frih. Palmstjernas anmärkn. att om man äfven
nödgades inkalla en utländning, man dock kunde hålla sig inom
trosförvandterna, så ansåg man det icke medföra någon olägenhet
om andra trosförvandter än Evangelisk-Lutherska anställdes såsom
lärare, men att det deremot kunde vara af synnerligen stor nytta,
om man kunde få en utmärkt lärare, äfven om han vöre af annan
trosbekännelse; hvarföre man icke ansåg lämpligt stadga, att han
ovilkorligen skulle tillhöra den rena Evangeliska bestämmelsen.
Frih. Palmstjerna: Hvad första mom. angår, så är jag icke
genom den siste värde talarens framställning i detta afseende rubbad
i min öfvertygelse om öfverflödigheten af orden ”efter vederböndes
hörande eller uppå deras framställning,” enär enligt 28 §
vederbönde böra hafva inkommit med förslag ronde tillsättande af
sådana tjensler, der förslag förut hafva egt rum. Då tillsättningar
af sådana tjenster komma i fråga, så lära på grund af detta grundlagsstadgande,
förslag i alla fall komma att afgifvas och således denna
ordställning vara fullkomligt öfverflödig. De uti mitt förra yttrande,
gjorda anmärkningar, ronde detta mom. vill jag sammanfatta deruti,
att jag såsom förslag till gemensam tanke anhåller att K. o.
Ad. ville låta redaktm af detta mom. ånyo tagas i betraktande af
Ulsk., till sammanfattande i mera korthet.
Hvad det andra mom. beträffar, så kunde det visserligen vara
för de Österländska språken nyttigt, alt någon af den Moharuedanska
lärans bekännare blefve anställd vid Universiteten, men jag
skulle icke tro alt det i öfrigt vore lämpligt alt der anställa en person,
hvars troslära och seder sä mycket afveko ifrån dem, som här
äro antagna. Mitt förslag till gemensam lanke i afseende på andra
morn. är således det att denna förändring skulle medföra så
många olägenheter, att den måste anses vara hvarken nyttig eller
nödig.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att det förslag lill gemensam
tanke, som Frih. Palmstjerna framställt, mätte ånyo upläsas.
I anledn. häraf tillkännagaf Fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att
Frih. Palmstjernas förslag, såvida de af H. Ex. blifvit rätt upfattade,
Den 12 Juli.
389
innehöllo, alt R. o. Ad. malte såsom sin gemensamma tanke förklara,
att Const.Ulsk. bör taga redakltn af första mom. af dess ifrägavande
förslag i närmare öfvervägande och sammanfatta den med
mera korthet, samt att den i 2:dra mom. föreslagna förändringen
skulle medföra så många olägenheter att den icke kunde anses hvarken
nödig eller nyttig.
Gr. Lagerbjelke: Då Frih. Pahnstjernas förslag till gemensam
tanke, icke serskildt nämner någon ting angrde de anmärkta
orden: ”efter vederbör:des hörande eller uppå deras framställning,”
så kunde jag visserligen nu underlåta att besvara Frihms vederläggning
emot mig, men jag anser dessa ord nyttiga och vill derföre
uptaga anmärkum. Frih:n har visserligen sagt, att i alla fall, enl.
28 § R.F. förslag skola afgifvas der sådana förut egt rum. Nu var
detta likvisst icke Ulsk. bekant och jag tror det icke heller vara förhållandet.
Det skulle således ganska väl kunna hända, alt vid flera
af dessa befattningars tillsättande, Ulländningar inkallades utan att
förslag voro afgifna, men om äfven så vore att anslag till alla dessa
tjenster uprältas och framställas och framdeles komma att göras, så
kan det ju ganska väl låta tänka sig att vederbönde på förslaget
upfört 3 inländske män, men att K. M. ville inkalla en utländning.
Derifrån vore K. M. alldeles oförhindrad och K. M. skulle då till
en sådan lärareplats inkalla en person, öfver hvars inkallande vederbör:de
icke voro hörde. Sådant har man, genom delta stadgande,
velat förekomma och således föreställer jag mig ännu alt
Const.Utsk. i sak verkligen gjort en vigtig framställning.
Hr Printzensköld, Carl: Vid genomläsning af de 2 första
punkterna af R.F:s 28 §, som Uisk:s betänk, omhandlar, före
kommer
det mig som skulle en otydlighet der förefinnas, så tillvida,
att man icke rätt kan fatta, huruvida den första punkten åsyftar att
meddela K. M. rättighet att till lärare vid Universileterna, vissa
lärare-beställningar undantagne, inkalla män, hvilka ega utmärkt förtjenst
ehvad trosbekännelse de än må hafva. Detta synes alls icke
af den första punkten och när man kommer till den andra, så säger
Utsk. ”att, till lärare-beställningar vid Universitelerna samt till
lärare-beställningar och andra tjenster vid andra inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst äfvensom lill läkare-befattningar, må
äfven bekännare af annan troslära än den rena Evangeliska nämnas,
kunna”. Häraf vill synas som skulle Ulsk:s mening vara att alla
läraretjensler kunna af K. M. borlgifvas lill personer, som icke bekänna
den rena Evangeliska läran, med undantag af Theologiska och
Juridiska lärare-beställningar. Om detta är Utsk:s mening så protesterar
jag emot en sådan liberalism. Jag tror det vara angeläget att hvarje tjenst
i riket, den må vara Theologisk eller af hvad annan beskaffenhet som
helst icke förses med lärare, som bekänna annan religion, än den
antagna Statsreligionen. Efler min åsigt är det alltså nödvändigt att
Utsk. inlägger ett sådant förtydligande i denna §, att väl utländske
män, som ega utmärkt skicklighet, må kunna få kallas till lärarebefattningar
här i riket men att vilkoret dervid likväl bör vara, att
de utan undantag skola bekänna sig till den rena Evangeliska läran
390
Den 12 Juli.
och jag anhåller alt denna åsigt måtte förklaras för Ståndets gemensamma
tanke.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr.: Jag anser icke nödigt
för R. o. Ad. att afgifva någon gemensam tanke i afseende på det
af Dtsk. framställda förslag, ronde förändring i 28 § R.F., ulan
anser, att det må gerna kunna hvila till nästa riksdag. Åtminstone
skall jag dä söka att bifalla det sednare alternativet, som Utsk. föreslagit
i 28 § R.F., så vida man icke vill godkänna den åsigten,
ronde trosbekännelsen, som i första mom. blifvit framställd. Jag
anser nemi. tillräckligt att börja med, hvad Utsk. i sednare alternativet
föreslagit, sä att man väl i Sverige kan lemna tillåtelse för
Utländingar att inkomma och varda nyttiga, men att de må användas,
vare sig till lärare-beställningar vid Universiteterne eller i
skön konst, så böra de likväl vara af den Evangeliska läran. Sedan
må tiden afgöra huruvida man anser sig böra framgå längre på
den banan och äfven medgifva andra trosförvandler den förmån,
men för min del anser jag, att liden dertill icke är inne.
Frih. Palmstjerna: Under den synpunkt som Gr. Gyldenstolpe
framställer saken kan jag för min del afstå frän det förslag,
jag gjort och öfverlemna åt nästkommande Ständer att med afslag
bemöta Ulsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Då Fril). Palmstjerna afslått från de an
märkn:r,
hvilka han önskat att R. o. Ad. skulle förklara utgöra dess
gemensamma tanke, för att återgå till Const.Utsk. och då jag vill
hoppas att på sätt Gr. Gyldenstolpe yttrat, det skall inträffa att vid
nästa riksdag dessa af Const.Utsk. upgjorda förslag skola blifva afslagna,
kan det också vara likgiltigt att nu såsom sin gemensamma tanke
uptaga en anmärkn. i den riktning att rena Evangeliska läran må
varda antagen såsom vilkor för utländske mäns inflyttning och anställning
i rikets tjenst, hvarföre jag äfven för min del afslår från
yrkandet att denna tanke må af R. o. Ad. uttryckas, samt anser
att Utsk:s förslag må få hvila till nästa riksdag då jag, om jag lefver,
skall söka att i hvad på mig ankommer utverka dess förkastande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan de talare, hvilka
framställt anmärkn:r emot Utsk:s förslag, afstått från sina yrkanden,
R. o. Ad. torde finna att ifrågavartde förslag till ändringar i 28 §
R.F. borde hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag.
Ropades ja.
Då härefter Utsk:s under N:o II afgifna förslag förekom, lemnades
detsamma utan anmärkn. till följd hvaraf H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, förklarade att äfven detta förslag komme att hvila till grundlagsenlig
behandling vid nästa riksdag.
Föredrogs BankoUtskis d. 9 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 57, i anlcdn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o 39.
Detta mern. företogs punktvis till afgörande.
l:o Utsk:s förslag, ang:de 2 och 11 punktcrne af utlåt.
N:o 39.
Den 12 Juli.
391
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabriel: Jag anhåller att R. o.
Ali. matte vidblifva sitt redan i detta ämne fattade beslut.
Häruti förklarade Frill. Stjernstedt, Jakob Theodor, Frih.
Palmstjerna, Carl Otto, och Hr von Troil, Sam. Gustaf
sig instämma.
R. o. Ad. beslöt alt vidblifva sitt förut i detta ämne fattade
beslut.
2:o Utskts yttrande, ang:de 3 och 4 punklerne af utlät.
N:o 39.
Lades lill handlingarne.
3:o Ulsk:s hemställan, ang:de 5:le 'punkten af utlät.
N:o 39.
Gr. Gyldenstolpe: Då Ulsk:s förra belänk. förevar, gjordes
den ganska riktiga anmärknm, alt uttrycket ”lånens anmaning” icke
var riktig Svenska. R. o. Ad. förändrade redak!:n till: ”i afseende
på anmaning till betalning af dessa lån,” hvilket är bättre Svenska.
Det förefaller mig besynnerligt att Utsk. likväl behållit den osvenska,
som i förra utlät, befanns, och jag anhåller derföre att R. o
Ad. ville vidblifva sitt förut fattade beslut i denna punkt.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i delta ämne fattade beslut.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet lagda
mern. N:o 58, i anledn. af RiksSt:ns skiljaktiga beslut öfver utlåt.
N:o 44.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuruväl jag anser alt det
vore bättre om R. o. Ad:s beslut, rör:de beloppet af de handski ifna
invisningarne blefve af BankoUtsk. tillstyrkt så är det likväl icke
några obetydliga olägenheter vid att antaga detta BankoUlsk:s förslag,
och för att undvika olägenheten af voteringar i förstärkt BankoUtsk.,
som eljest icke kan undvikas, så hemställer jag, att R. o. Ad.
måtte antagn BankoUtsk:s inbjudning oeh derigenom föranleda att 3
Stånds beslut blifver gällande i denna fråga.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anhåller vördsamt, att Ridd.-  Sekret, täcktes uplysa huruvida detta betänk, förevarit i de andra
Stånden och i sådant fall hvad beslut, som i anledn. deraf, af dessa
Stånd blifvit fattade.
I anledn. häraf lillkännagaf underl. Ridd.Sekret., att någon underrättelse
om förevar:de mem:s behandling hos de öfriga RiksStm
icke ännu blifvit R. o. Ad. meddelad.
Hr Printzensköld: Det kan visserligen hafva sin olägenhet
att blott för denna frågas skull, välja förstärkt BankoUtsk. Jag
skulle således med Hr Frih. Palmstjerna vilja vara ense i den an
hållan,
att R. o. Ad. ville, med frångående af sitt förut fattade beslut, instämma
med de Stånd, hvilka bifallit BankoUtsk:s betänk.; men då
det kan vara möjligt, att något, af dessa Stånd förändrat sitt beslut,
med afseende på den fördel, som R. o. Ad:s och BorgareSl:s beslut
innefattar för räkningshafvare i Banken, så kan, om R. o. Ad.
392
Den 12 Juli.
nu bifaller Utsk:s hemställan, saken komma i en mera invecklad
ställning än den nu är; hvarföre jag hemställer örn icke R. o. Ad.
skulle vilja förena sig uti att låta detta betänk, hvila intill dess man
får veta huru de öfriga RiksSt:n afgjort detsamma samt derefter
lämpa sitt beslut, så att icke något förstärkt BankoUtsk. måtte behöfva
bildas.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talarens fruktan
tror jag vara fullkomligt ogrundad. De tvenne Stånd, som hafva
bifallit Utsk:s förslag äro nemi. icke på något sätt inbjudna att
frångå sitt beslut. Dessa tvenne Stånd kunna således, äfven om R.
o. Ad. icke antager inbjudningen, ej, med anledn. af detta betänk.
, fatta något annat beslut, än de förut fattat. Om således R.
o. Ad. antager inbjudningen, så upkommer alltid 3 Stånds sammanstämmande
beslut. Antager BorgareSt. samma inbjudning, så
blir det alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut, men mindre än
3, kan det icke blifva.
Hr Printzensköld: Jag vet sannerligen icke hvar det står i
grundlagen förbjudet för ett RiksStånd att, när 2 Stånd med detta
Stånd varit af olika tanka, utan inbjudning af Utsk. frånträda sitt
beslut och biträda det, som andra Stånd fattat. Någon inbjudning
eller begäran från ett Utsk. för ett sådant ändamål, är icke af behofvet
påkallad. Således kan jag ingalunda medgifva, det Gr. Lagerbjelke
har rätt derutinnan, att de öfriga Stånden, som bifallit
Utsk:s betänk., skola vidblifva sitt beslut, derföre alt icke någon inbjudning
lill dem har skett. Tvertom äro de, lika väl som R. o.
Ad. oförhindrade att frånträda sitt beslut och att vidtaga ett annat,
som är lika med 2 andra RiksStånds, hvilka beslutat olika med
dem; men anser R. o. Ad. saken icke böra hvila till underrättelse
erhållits om de öfriga Ståndens åtgärd, så är den alltför obetydlig,
för att jag skulle vilja förlänga diskussionen och afstår derföre frän
mitt förslag.
Uppå härefter framställd propos. antog R. o. Ad. Utsk:s inbjudning
till frånträdande af Ståndets beslut om förändring af de i
det föreslagna 4:de mom. af BankoReglementets 143 § nämnde assignationers
belopp, och ansågs den uti förevande mern. föreslagna
votenspropos. tili följd deraf komma att förfalla.
Föredrogs BankoUtslcs d. 9 dennes f. m. på bordet lagda mern.
N:o 59, med förslag till vissa förändrade föreskrifter i 7:de artikeln
af gällande RankoReglemente.
Detta mern. företogs punktvis till pröfning.
lista punkten, ang:de 222 §, och 2:dra punkten, ang:de
223 §.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk:s i dessa punkter hemställt och
tillstyrkt.
3:dje punkten, ang:de eli tillägg vid. 223 §.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Jag kan icke se, hvarföre
en rättighet skulle, genom bidrag frän Statens sida, beredas
Ii
Den 12 Juli.
393
för enkor och barn efter sådane tjenstemän inom Banken, hvilka
icke tilläggas enkor och barn efter tjenstemän inom andra verk.
Deremot är jag fullt öfvertygad att om denna present, som nu är
i fråga, skulle beviljas för Banken, en dylik fråga kommer att väckas
om en extra Pensions-inrättning för Riksg:s-kont., emedan der
alltid åberopas, att det skall sättas på samma fot, som i Banken,
och då kan jag icke heller se, hvarföre icke Statens embetsmäns
enkor och barn, som finna på den utvägen, äfven borde hafva en
extra Pensionerings-fond. Bankens tjenstemän hafva förut en sådan
Pensions-inrättning, men de äro så noga om denna fond, att de
icke tillåtit personalen vid Bankens pappersbruk Tumba att dermed
införlifvas, utan Staten har måst inrätta en särskildt Pensions-fond
derstädes. Nu skulle det. utom dessa tvenne Pensions-fonder, inrättas
en tredje, för sådana, som icke äro till pension berättigade.
Jag anhåller om afslag ä BankoUlsk:s betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Uti sin ifver att bespara
anslag, har Gr. Mörner förbisett sjelfva frågan. Den, som skall
komma i åtnjutande af dessa gratifikationer, hvilkas sammanlagda
belopp icke kommer alt öfverstiga 200 r:dr årligen äro enkor och
barn efter sådane tjenstemän, som icke mera finnas och som således
icke någonsin hafva kunnat blifva delegare i en pensions-anstalt,
som först nu blifvit inrättad. När icke någon pensions-anstalt för
dem fanns, så kunde de icke deruti ingå. Deras enkor och barn,
som nu befinna sig i behöfvande tillstånd hafva hittills åtnjutit understöd
af Banken, så långt tillgångarne medgifvit. Då dessa tillgångar
numera uphört, så har Banko-Utsk. föreslagit, att en summa
af 150 å 200 r:dr årligen mätte för delta ändamål anvisas. Det
är så mycket mera skäl att dessa medel användas åt behöfvande och
att de icke ingå i Bankens rörliga inkomster, som dessa öfverskott
hafva blifvit utgifna af andra behöfvande. Det är sådana vinster,
som upstått på de guld och silfverpanter, hvilka man icke brytt sig
om att lösa ut, emedan beloppet endast utgjort några skilling och
hvilka, sedan de i 10 års tid stått inne i Banken, skola lill Bankens
öfriga inkomster ingå. Någon minskning uti Bankens egentliga inkomster
kan således icke härigenom upstå, och det vore verkligen
hårdt för dessa enkor och barn, som hittills hafva åtnjutit stora
gratifikationer om de skulle beröfvas desamma för det att tillgångarne
till deras hjelp hafva förminskats. Jag anhåller således om
bifall till BankoUlsk:s förslag.
Gr. Mörner: Utaf den siste värde talarens yttrande, har jag
icke kunnat inhemta annan uplysning än som finnes i Utsk:s, betänk.,
nemi. att det är fråga om gratifikationer åt enkor och barn efter
vissa i behof stadda personer i Banken och diskonterna, hvilka icke
äro berättigade att erhålla pensioner ifrån Bankens Enke- och Pupillkassa.
Af hvad beskaffenhet dessa tjenster äro efter de icke äro
eller kunna blifva på sätt det sades, berättigade till pension, det har
jag icke af den siste värde talarens yttrande kunnat inhemta, men
deremot är det mig ganska väl bekant, att det finnes många civil-,
stats- och militärstats-enkor och barn, hvilka icke fa pension utan
394
Den 12 Juli.
få hjelpa sig derförutan. Jag kan således icke inse hvarföre man
skall göra elt serskildt undantag för Bankens tjenstemän. Banken
har en större pensionsfond än de flesta andra embetsverk, ger ut
rikare pensioner än de och borde således, om de sjelfva icke vilja
till sina pensionsinrättningar bidraga, åtminstone ifrån denna pensionsfond
kunna meddela de behöfliga understöden. Af de föfeg:de
talarenas yttranden har jag deremot lyckt mig finna alt det, i st. f.
alt vara tillfälliga gratifikationer, utbildat sig en serskild pensions-inrättning
på dessa gratifikations-medel. Om det skulle vara händelsen, sä är
det ett ytterligare skäl, att icke bifalla anslaget, emedan det i min tanka
är olämpligt och innefattar ett missförstånd af ändamålet med medlens
användande, sorn är att lemna tillfälliga understöd, men icke att gifva
permanenta pensioner. Jag anhåller om afslag på detta betänk.
Frih. Stjernstedt, Jak. Theodor: Den ifrågavar. obetydliga
summan af 250 eller 300 r:d upkommer på det sätt, att det
har blifvit öfverskott på guld- och silfver-panlerna, derigenom, att
de hafva blifvit sålda till högst obetydligt mera än de varit pantsatta
för. Dessa öfverskott hafva icke blifvit uttagna och de beloppen
anser jag böra lämpligast användas, på det sätt BankoUtsk. föreslagit,
hvarföre jag, lika med Gr. Gyldenstolpe anhåller att R. o. Ad.
täcktes bifalla denna punkt.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle det uti förevar:de punkt tillstyrkta tillägg uti 223 § ropades
ja, blandade med nej; hvarpå II. Ex. förklarade det han ansåg ja
hafva varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den, som bifaller det i 3:dje punkten af BankoUtsk:s mern.
N:o 59 tillstyrkta tillägg uti Banko-reglementets 223 §, voterar
Ja j
den det ej vill voterar!
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. hvad Utsk. i nämnde punkt tillstyrkt.
Vid voteringens slut Liefunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja 10.
Nej 12.
4:de punkten, aug:de 224 §.
Bifölls.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet lagda mern.
N:o 60, med förslag till ett lättadl sätt för inbetalningars verkställande
å Bankens fastighetslån m. m.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor: Jag har för min del
icke vågat tillstyrka det förslag, som BankoUtsk. här har framställt.
Jag har nemi. befarat, att Banken kunde blifva inledd i trassel och
svårigheter, som man icke förut kunnat beräkna. Jag har derföre
Il c n 12 Juli.
395
reserverat mig emot betänk., som äfven är ålföljdl af en annan reservation,
hvilken jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, ville låta
npläsa och får på grund deraf tillstyrka afslag å betänk.
Sedan till följd deraf Hr af Silléns vid förvar, mern. fogade
reservation blifvit upläst, yttrade
Hr Rå fel t, Anton: Jag har äfven reserverat mig emot detta
betänk, och får afstyrka R. o. Ad. alt bifalla detsamma, pä den
grund, att jag anser det komma att tillskynda Ranken stora förluster.
Det bar äfven blifvit afslyrkt af Hrr fianko-fullmäktige, ehuru
pluraliteten inom Utsk. icke ville inlaga det uti ingressen af Utsk:s
betänk. Jag anhåller om afslag ä betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag anhåller om afslag,
hufvudsakligen på de skäl, som den af Hr af Sillén bifogade reservation
innehåller. Jag kan icke inse huru det skall blifva möjligt, att
bibehålla Rankens säkerhet oförkränkt, då man vill ålägga en så
vidsträckt ansvarighet, som den ifrågavar., ty livar och en, som re
llekterar
öfver saken, skall ovillkorligen linna, huru högst betydliga
summor, som komma all ingå till de ifrågavar. tjenstemännen, hvilka
skola fä kommissions-bestyret sig updraget utan någon möjlighet för
Banken, att deröfver utöfva kontroll. Då Banken icke nu emottager
ens 4 sk. eller ett runstycke i sin kassa med mindre än att det
kontrolleras pä flera sätt, så synes det vara mindre öfverensstämmande
med den kontroll, som sålunda är stadgad för insättningar
från allmänheten lill Ranken, att nu vilja ät några Bankens
tjenstemän anförtro ett upbördsbestyr af den vidsträcka beskaffenhet,
som här är i fråga. Jag tillstyrker att R. o. Ad. icke måtte bifalla
förslaget och ber äfven, att få tillkännagifva, att då fråga var
om öfverflyltande å kronans upbördsmän af skyldigheten, att uptaga
och redovisa afbetalningar på sådana lån, som de ifrågavar., så framställde
jag visserligen såsom en möjlighet, att kunna anförtro detta
- bestyr åt tjenstemän i Banken. Jag gjorde det derföre, alt så tillgår
i Arméens Pensions-kassa, men, märkom noga Mine Hrr, der
är icke stadgadt någon skyldighet, att ansvara för de medel, hvilka
kassans tjenstemän emottaga, utan kassan har endast tillkännagifvit,
att om dessa läntagare önska, att vända sig direkt till kassan, för
verkställande af deras ränte-liquider, sä kunna de i detta fall anförtro
sig åt en af kassan upgifven viss tjensteman, hvilken då emotlager
medlen till insättning och öfversändande af bevisen, emot ett
visst arfvode, som kassan ansett nödigt för betäckande af rekommendalions-afgift
och postporto. Det beror alltså på låntagarens eget
välbehag om han vill vända sig till denna tjensteman eller icke,
men så skulle icke här blifva förhållandet. Dessutom äro kassans
medel inskränktare än Bankens och det, som möjligen är
lämpligt och nyttigt på ett ställe kan vara alldeles motsatsen på
ett annat.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag får deremot anhålla
om bifall på Utsk:s betänk. Jag kan icke inse att någon våda deraf kan
för Banken upstå. De penningar, som insändas till Banken kunna
naturligtvis icke annorlunda än i förseglade bref komma Banken till
-
396
Den 12 Juli.
handa, der de emotlagas under vederbörlig kontroll. Således kan
intet för Banken förloras. Sä tillgår redan med andra medel, som
till Banken indrifvas genom K. Bef:h:de, de insändas direkt till Banken
och K. Bef:h:de är icke skyldig, att derföre hålla någon kommissionär
i Banken. Då icke någon svårighet har upstått för Banken
att emottaga dylika penninge-remisser, så kan jag icke heller
inse att det upstår svårighet för Banken att emottaga penningeremisser
frän enskilta, då de insändas med posten.
Hvad Arméens Pensions-kassa beträffar, så är förhållandet,
att då medel skola i ränte-liquider dit inbetalas, så tillgår det sålunda,
att dessa penningar insändas direkt till Arméens Pensionskassa
och kassan har aldrig vägrat att emottaga dessa .penningar
direkt, ifrån dem, som hafva lån ur kassan. Det är endast för besväret
med öfversändande af qnitto, som den, hvilken begagnar sig
af den utvägen, att direkt skicka penningarne till kassan måtte erlägga
en afgift till en af kassans tjenstemän. Samma förhållande
skulle ega rum i afseende på dessa fastighetslån, och när man borttagit
anmaningsräkningarne för dessa lån, så är det väl icke för
mycket, att man söker alt bereda låntagarne någon beqvämlighet
för penninge-inbetalningar. Då detta betänk, endast är åtföljdt af
reservationer utaf Irenne ibland R. o. Ad:s ledamöter, så liar jag
anledn. att förmoda, att de öfriga Stånden, hvilka egentligen äro
de, som skola hafva fördel af denna åtgärd, varit dermed belåtna
och jag anser således, alt om man kan göra låntagaren till viljes,
utan att riskera Bankens säkerhet, så bör man göra det.
Hr Carleson, Edv. Henr.: I motsats mot Gr. Gyldenstolpe,
anhåller jag om afslag på betänk. Utom de skäl, som Hr af Sillén
har för samma mening åberopat, så torde jag få anföra det, att
under det, såsom R. o. Ad. vet, fråga är om reorganisation af Banken,
hvilket är en gammal fråga, som ännu icke är afgjord, väcker
man förslag, jag vill icke säga om inrättande af en tjenst, hvilket
skulle strida emot förenkling af machineriet i Banken, men åtminstone
om tillökning i de göromål, som åligga tjenslemännen i Banken.
Jag hemställer om det kan vara lämpligt och riktigt. Jag
tror det åtminstone icke. R. o. Ad. må väl icke heller kunna gifva
sitt bifall dertill, inan R. o. Ad. får sig förelagdt ett fullständigt
förslag till reglering af Bankens alla tjensteförhållanden, och om
R. o. Ad. gör det, så underkastar man sig äfventyret att vid nästa
riksdag, t. ex. då det blir fråga om en reorganisation af Banken
få gifva åt alla dessa tjenstemän, som nu skulle förrätta dessa
göromål och derföre upbära sportler, en sportel-ersättning, hvilket icke
torde vara lämpligt eller ändamålsenligt. Detta skäl anhåller jag att
få tillägga till hvad Hr af Sillén anfört och afstyrker på grund deraf
bifall till Ctsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Det bevis, som Gr. Gyldenstolpe åberopat
för lämpligheten af det ifrågavar. förslaget, hvilket bevis skulle
beslå deruti, att Banken nu direkt ifrån K. Befilnde emottager penningar,
som genom K. Bef:h:des försorg äro indrifna för Bankens
räkning, tror jag icke vara lämpligt. Det är visserligen sant, att
Den 12 Juli.
397
åtskilliga af Bankens låntagare äro så tröga, i fullgörandet af sina
skyldigheter, att Banken måste begagna den exekutiva makten för
att tvinga dem dertill, men jag tror att de till antalet äro ganska
ringa jemförelsevis med alla dem, som äro fastighets-låntagare i
Banken. Således äro, med hänsigt till det belopp, som verkligen
ingär till Banken af fastighetslänen, de medel, som insändas till
Banken, genom K. Befilnde ganska obetydliga och den ojemförligt
största delen skulle gå genom Bankens tjenstemäns händer; men om
jag äfven skulle antaga såsom lämpligt att Banken befattade sig med
ett sådant kommissionärsskap, så återstår likväl såsom högst betänkligt,
det förslaget att Banken tillika skulle få åtaga sig att, på sin
risk, afsända de lån, som upgifvas ifrån Banken. Bör Banken
väl åtaga sig sådant? Bör väl en penninge-inrältning, sådan som Banken,
hafva med de medel, som derifrån utgå, vidare att skaffa, sedan
vederbörligt qvitto, genom det ombud, som skall uttaga penningarne,
blifvit Banken meddeladt ? Banken bör tvertom då vara
fri från allt ansvar, det är det naturliga af saken, men att Banken
skall vara ansvarig derför, att dessa penningar komma en långt aflägset
boende person tillhanda, det synes mig oformligt och olämpligt,
och det är denna omständighet, som för mig utgjort ett hufvudsakligt
skäl alt afstyrka bifall till förslaget.
Då nu H. Ex. Br Frih. o. Landtm, framställde propos. till
bifall å förevar, mern., ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. afsloge detsamma, och efter
denna propos:s besvarande med starka ja, jemte åskilliga nej, förklarade
det han funnit ja öfvervägande.
Med tillkännagifvande, att Frih. Gyllenstjerna, Nils Christoffer,
såsom ledamot af Consl.Utsk. och Hr Råfelt, Anton,
såsom ledamot af BankoUtsk., begärt och erhållit ledighet, den förre
från och med d. 14 till och med d. 19 dennes och den sednare
för 14 dagar från d. 17 dennes, anmodade II. Ex. Hr Frih. o.
Landtm. Hrr Elektorer att välja ledamöter i namne Utsk. under de
permitterades frånvaro.
Föredrogs men bordlädes ånyo, uppå derom af Gr. Mörner,
Carl Göran Detlof, och Gr. Taube, Hennig Edvard, gjord
begäran, LagUtsk:s d. 9 dennes f. m. första gången bordlagda
betänkm.
N:o 29, i anledn, af K. M. nåd. propos. om ändring i vissa
delar af K. Förordn. d. 13 Juli 1818, ang:de inteckning i fast
egendom; och
N:o 30, i anledn. af väckt motion om rätt för part att återfå
till öfverrätt ingifne handlingar.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet
lagda betänk. N:o 31, i anledn. af väckt motion öm förändring i
K. Förordn. d. 29 Juli 1812, angtde åtskilliga omständigheter, som
böra iakttagas vid ändrings sökande i Konsistorii utslag.
398
Den 15 Juli.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s d. 9 dennes
f. m. på bordet lagda mern. N:o 32, i anledn. af återremiss af Utsk:s
betänk. N:o 24, öfver K. M:s nåd. propos., ang:de ändring för
vissa orter af stadgandet uti 20 kap. 6 § B. B. samt K. Förorda,
d. 3 Sept. 1755, om liden då dammlucka skall vara öpnad.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Ulsk:s d. 9 dennes f. m. på bordet
lagda mern. N:o 12, ang:de ordnandet af archivet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
ntlät:n, betänkm och mern., nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 218, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o51,
ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster;
N:o 219, i anledn. af erhållne åtterremisser å utlåt. N:o 51.
Litt. A;
N:o 220, i anledn. af väckt motion om vissa Kyrkoherdar och
Skolmästare i Lappmarken å lön anslagen spannmåls utgående in
natura m. m.;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 18, ang:de väckta förslag till en förändrad organisation af
Landtförsvaret;
Bevill ni ngs-Utskottet:
N:o 14, i anledn. af RiksStms olika beslut ang:de tullbevillningen;
Lag-Utskottet:
N:o
33, i anledn. af väckt motion, ang:de Förliknings-komitéers
inrättande.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
de öfrige RiksSt:n af d. 26 och 28 sisth Juni samt d. 2, 5 och
9 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Tisdagen den 15 Juli 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 11 prot.-utdr. för d. 12 dennes samt pleni prot.
för d. 7 sisth Juni.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till R.St:rs underd. skrivelser till K. M.
Den 15 Juli.
399
I\:o 100, ang:de en agronoms anställande i Norr- och Westerbottens
län;
N:o 101, ang:de inköp af tidskriften ”Läsning för folket”:
N:o 102, ang:de öfverlemnande till Riksg:s-kont. afdeniStatskont.
befintliga behållning af inlevererade depositions-medel;
N:o 103, ang:de ett räntefritt lån för upförande af?en lazaretts-
och kurhus-byggnad i Warberg;
N:o 104, ang:de reglering af de under Riksstatens 2:dra hufvudtitel
till rikets Hofrälter upiagne utgifter; och
N:o 105, ang:de ersättning till Länsmän och Nämndemän i
vissa fall.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter, och
ha.'e dertill blifvit utsedde i
Lag -Utskottet:
efter N:o 1753. Hr Hedenstjerna, Johan Fredrik;
N:o 254. Hr Liljecrona, Pehr Gustaf.
Allm. Besvärs och Ekon.-Utskottet:
efter N:o 2261. Hr Borneman, Fullm. Hr af Klint, Erik Magnus;
N:o 1506. Hr Stjerngranat, Claes Ludvig Ferdinand.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot uti
Const.Utsk. att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 3. Frih.
Gyllenstierna af Lundholm, Nils Christoffer, beviljade ledighet från och
med d. 14:de till och med d. 19:de innevar. månad; och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 778. Hr Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i Const.Utsk.
efter N:o 1661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar;
och befanns, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1506. Hr Stjerngranat, Claes Ludvig Ferdinand.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda mern. N:o
222, med förslag till samman jemkning eller voter:s-propos., i anledn.
af RiksStms skiljaktiga beslut, ang:de ersättning för omkostnader,
i anledn. af D.D. K.K. H.H. Kronprinsen och Kronprinsessans
förmälning.
R. o. Ad. godkände den i detta mern. föreslagna voter:s-propos.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda mern. N:o
223, i anledn. af erhållne äterremisser å utlåt. N:o 160, i fråga
om ytterligare anslag till upförande af cellfängelser.
400
Den 15 Jali.
R. o. Ad. biföll det i utlåt. N:o 160, afgifna förslag, som
Utsk. i förevar, mern. vidblifvit.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 12 dennes, på bordet lagda
mern. 224, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 161,
ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande Landtförsvars-depar:tels
handläggning, vidblef R. o. Ad. sina förut rörande 1, 3, 4, 5, 8
och 10 punkterne af nämnde utlåt, fattade beslut och lades förevar,
mern. i öfrigt till handlingarne.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda
mern. N:o 225, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 162,
ang:de extra Statsanslag till föremål tillhörande Sjöförsvars-deparitet,
vidblef R. o. Ad. sitt rörande 3:dje punkten af nämnde utlåt, förut
fattade beslut och lades förevar, mern. i öfrigt till handlingarne.
Föredrogs StatsUlsk:s d. 12 dennes på bordet lagda mern. N:o
226, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 163, ang:de
ifrågaställde extra Statsanslag till föremål, tillhörande Civil-depar:tets
handläggning.
Utsk:s nedannämnde i afseende på de i utlåt. N:o 163 förekommande
punkter afgifna yttranden företogos hvar för sig lill afgörande.
l:o äng:de l:sta -punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingar.
2:o an g: de 3:dje punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
3:o ang:de 4:de punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
4:o ang:de 5:te punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
5:o ang:de 6:te punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
6:o ang:de 7:de punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Uti Utsk:s ifrågavar.
tillstyrkande har jag icke kunnat deltaga och i den reservation, som
finnes detta betänk, vidfogad, har jag framlagt skälen derför.
Staden har icke sjelf velat göra något för att befordra den
ifrågavar. hamnanläggningen, men fordrar att Staten skall göra allt.
Af en händelse uplystes inom Utsk., att man gått ända derhän, alt
för en väganläggning, som ortens innevånare erbjudit sig att verkställa,
mot rättighet till bro-penningars upbärande under någon viss
tid, äfvenledes Statsanslag blifvit äskadt. Då detta förhållande uplystes,
fann man-att den saken numera icke kunde påyrkas; men
i afseende
Den 15 Juli.
401
i afseende på hamnen fortsätter man silt anspråk, utan att vilja i
någon mån lemna bidrag för ändamålets vinnande.
Staden har ett förfallet mudderverk; till anskaffande af ett nytt,
önskar nian att Staten skall lemna understöd.
Delta synes vara att gå nog långt i sina fordringar, och jag
anhåller att R. o. Ad. måtte afslå StatsUtsk:s framställning i denna
punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: R. o. Ad. har redan vid
första föredragningen af denna fråga, bifallit StatsUtsk:s då afgifna
tillstyrkande; och på de goda skäl som då anfördes, äfvensom på
grund af, hvad Gr. Mörner dels i sin reservation, dels muntligen
åberopat, får jag vördsamt anhålla, det behagade Hr Frih. o. Landtm,
framställa den propos. alt R. o. Ad. mätte vidblifva sitt förut fattade
beslut i denna fråga, med afslående af StatsUtsbs nu gjorda
framställning.
Uppå härefter framställd propos. fann R. o. Ad. för godt, att
med afslag å det af Utsk. nu tillstyrkta anslag till hamnbyggnaden
i Calmar vidblifva sitt förut i ämnet fattade beslut.
7:0 ang:de 8:de punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut.
8:o ang:de 10:de och 11 :te punkterne.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
9:o nng:de 12:te punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
10:o ang:dc 13:de punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
11:0 ang:de I5:de punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet förut fattade beslut.
12:o ang:de 16:de och 21:sta punkterna.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
Slutligen förekom och lades till handlingarne Utsk:s anmälan
att de öfrige punkterne af utlåt. N:o 163 blifvit af samtlige RiksSt:n
antingen bifallne eller lagde lill handlingarne.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda mern.
N:o 227, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 165, ang:de
extra Statsanslag till föremål tillhörande Finance-depart:lets handläggning,
vidblef R. o. Ad. sitt förut rörande l:sta punkten af nämnde
utlåt, fattade beslut och lades förevar, mern. lill handlingarne.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 12 dennes på bordet lagda
mern. N:o 228, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 166,
ang-.de extra Statsanslag till föremål, tillhörande Ecklesiastik-depantets
8 H. 26
402
Den la Juli.
handläggning, yttrade sig, i fråga om det i 5:te punkten af nämnde
utlåt, afslyrkta anslag lill Svenska Nycktei hets-sällskapet lill nyckterhelens
befordrande.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Jag anhåller att R. o.
Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Förenande mig med Gr. Mörner,
anhåller jag vördsamt om propos. till bifall å det betänk, som Utks.
i denna punkt framställt. Dä frågan förra gången förevar, hade jag
tillfälle förklara, hvarföre jag, för min del, ansåg att det åsyftade
ändamålet icke skulle upnås, och på grund deraf ber jag nu ali få
yrka den propos. som jag då föreslog.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s i 5:te
punkten af utlåt. N:o 166, afgifna och nu vidhållna yttrande.
De öfriga delarne af förevartde mern. blefvo utan diskussion
lagde till handlingarne.
Föredrogs ånyo Lag-Utsk:s d. 9 och 12 dennes på bordet lagda
betänk. N:o 29, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om ändring i
vissa delar af K. Förordn. d. 13 Juli 1818, ang:de inteckning i
fast egendom.
Hr Gunther, Claes Ephraim: Jag kan icke annat än högeligen
beklaga, att K. M:s propos. i ett sä vigtigt ämne som det ifrågavar.
, icke lyckats hos Utsk. tillvinna sig något annat afseende, än
samma afstyrkande, hvarmed Utsk. funnit för godt alt till Ständerne
beledsaga nästan hvarenda Konungens propos., som vid denna riksdag
blifvit lill Utsk. öfverlemnad. Jag beklagar detta förhållande,
säger jag, men har icke rätt att klandra det, enär jag gerna antager
alt Ulsk:s förfarande helt och hållet har sin grund i Utsk:s öfvertygelse
om det rätta. Men i synnerhet måste det förefalla be
dröfligt,
då man af belänk. erfar, att förkastelsedomen inom Utsk.
varit så allmän, att ingen enda ledamot velat eller förmått inse nödvändigheten
af att åtminstone icke sä sönderstycka den K. proposm,
att man försätter värt inteckningsväsende i sämre skick än hvari
det hittills varit. Under sådane förhållanden kunna måhända auspicierna
synas föga gynsamma för ett bemödande att här tillvägabringa
ett annat resultat; men då jag, som tillstyrkt den K. proposm
och dervid haft stöd af Högsta Domstolens i ämnet afgifna yttrande,
just till följd af detta stöd i Högsta Dostolens officiella mening,
ogerna kan finnas benägen att böja knä för den motsatta åsigt, som
Utsk. vill göra gällande, äfven om den är enhälligt uttalad, så
länge åtminstone icke denna åsigt tillika blifvit R. St:s, anser jag
mig af samvetspligt och skyldig omtanka för landets väl i en fråga
af stort och vigtigt intresse, upmanad alt här upträda, för att genom
en något fullständigare utredning af sakförhållandet, än som
återfinnes i Utsk:s betänk., sätta R. o. Ad. i tillfälle att sjelf bedomina
frågan — jag hvarken vill eller kan göra anspråk på att
utöfva något annat inflytande på Ståndets beslut. — Jag måste således
utbedja mig Ståndets upmärksamhet för en stund åt en fram
-
Den 15 Juli
403
ställning, den jag skall göra så kort sorn möjligt, ehuru ämnet verkligen
är af en ganska invecklad natur och t. o. m. svårfattligt för
dem, som dermed icke på förhand gjort sig hemmastadde.
Den nnvartde inteckningslagen, som stiftades 1818, raedgifver
i 18:de och 19:de §§:ne en fordringsegare, sorn fått inteckning
i en serskild fastighet, sedan samma faslighet tillika med
flera andra förut blifvit intecknad för en odelad fordran, att kasta
den gemensamma äldre inteckningen tillbaka pä de öfriga fastigheterna
lill hela beloppet eller åtminstone till sä stor del, som i hvarje
fall fordras för att den serskilda inteckningen skall fullt kunna utgå,
och denna lag gör således alla fastigheterna solidariskt ansvariga äfven
för den serskilda inteckningen. Ett sådant stadgande kan också ur
rättsgrund försvaras i det fall, att alla fastigheterna fortfara alt vara
i samma egares hand och serskild inteckning blott finnes i en af
dem. Sannolikt åsyftade också lagstiftningen icke med nämnde stadgande
något annat än della fall, ty det leder lill uppenbar orättvisa
då stadgandet äfven får tillämpning i de motsatta fallen, att antingen
fastigheterne kommit i olika egares händer, eller flera af dem
blifvit inlecknade för serskilda fordringar. Emellertid stadgar nuvar.
lag för sistnämnde tvä fall alldeles ingenting, och denna lagens
tystnad har föranledt otaliga tvister, hvilka ofta, såsom exempel
hvarpå jag blott vill åberopa den för några och 20 år sedan bekanta
Roxendorffska processen, slutat med en himmelsskriande orättvisa,
hvilken man dock ingalunda kunnat lägga domstolarne lill last,
utan sjelfva lagen. Redan vid 1828 års riksdag väcktes derföre
fråga om lagens förändring, men hvarken då eller vid den påföljande
riksdagen kunde man komma öfverens om hvad man skulle sätta i
stället, ehuru alla erkände den nuvar. lagens bristfällighet och oduglighet.
Frågan förföll således då, men den uptogs åter i Lagberedningen,
der jag pä den tiden var ledamot, och efter ganska långvariga
öfverläggningar stannade majoriteten af Lagberedningens ledamöter
vid ett förslag, som visserligen i flere delar, i afseende på
fullständighet och bestämdhet, har ett oslridigt företräde framför nu
gällande lag, men hvilket förslag likväl efter min tanke laborerar
med samma grundfel som den nu gällande lagen, nemi. att i viss
mån, och pä ett inveckladt sätt, göra flera, för odelade fordringar
intecknade fastigheter, ansvarige jemväl för hvarje efteråt tillkommen
serskild inteckning i någondera fastigheten. Jag sökte derföre i
Lagberedningen att upgöra ett annat förslag, grundadt på den princip,
att hvarje dylik serskild inteckning skulle i alla händelser ovillkorligen
ensamt vara bunden inom den faslighet, i hvilken inteckningen
blifvit meddelad, och ehuru man redan inom Lagberedningen
mot mig invände, att en sådan princip icke kunde genomföras
med mindre än att rubbning i någon mån skulle komma att ega
rum i redan bestående förhållanden, i förhållanden som redan fått
sin tillvaro under den gamla lagens gällande, — ehuru, säger jag,
man redan då gjorde den invändningen, och anmärkte såsom otillbörligt
att den nya lagen i något afseende skulle erhålla retroactif
kraft, biet likväl mitt förslag vid sisth riksdag antaget af både Lag
26
*
m
Den 15 Juli.
Disk. och Ständerna. Men man stadgade i det af Ständerna vid
sisth riksdag antagna förslaget ingenting i fråga, huruvida den
nya lagen äfven skulle hafva tillämpning, på redan beviljade inteckningar.
Nuvar. Utsk. säger väl, alt delta skedde med mogen öfverläggning,
och under gifven förutsättning, att sådan tillämpning
icke skulle ega rum. Såsom sjelf ledamot af sisth riksdags LagUtsk.
, då Inteckningslagen der behandlades, anser jag mig likväl
berättigad att bestrida denna upgift. Icke ett ord nämndes derom
under öfverläggningarne inom Utsk., och om Utsk. verkligen dea
tiden hade någon bestämd öfvertygelse i den delen, så bör man
snarare kunna antaga, att Utsk., som lill alla delar godkände mitt i
Lagberedningen framställda förslag, äfven godkände min derstädes
yttrade mening, att man lika litet nu som 1818 behöfde något serskilt
stadgande i fråga om lagens tillämpning utan kunde öfverlemna
afgörande! deraf åt lagslupningen. Detta var åtminstone rein
tanke då, och jag förmodar, att det också var Utsk:s. Emellertid
blef Ständernas förslag icke af Konungen anlaget, af skäl som vid
början af denna riksdag blifvit Ständerna meddelade, men Konungen
fann, att åtskilliga delar af hvad delta Ständernas förslag innehöll
utgjorde en bestämd förbättring af den nu gällande inteckningslagen,
och deribland äfven den nu ifrågavar. förändringen af 18:de
och li):de §§:ne. Konungen befallde derföre, alt en propos. derom
skulle till denna riksdag aflåtas, och det var först vid upgörandet af
densamma, som någon allvarsam fråga upstod huruvida man verkligen
kunde, utan äfventyr öfverlemna ät lagskipningen att bestämma
i hvad mån den nya lagen skulle ega tillämpning på
gamla inteckningar, eller om något serskildt derom borde stadgas.
I öfverensstämmelse med Högsta Domstolens tillstyrkande
stadnade man härvid i det resultat, alt ämnet vore alltför ömtåligt
för att helt och hållet öfverlemnas åto de olika åsigter, som kunde
göra sig gällande hos domstolarne. A ena sidan skulle man äfventyra
att lagen kunde fä en generel tillämpning på både äldre och
nyare inteckningar redan ifrån kungörandet och inan vederbörcde
inteckningshafvare hade haft rådrum att reglera sig efter den nya lagen.
A andra sidan äfventyrade man alt hos domstolarne skulle göra sig
gällande samma åsigter som nu hos Utsk., d. v. s., att nya lagen
aldrig skulle få tillämpning på redan meddelade inteckningar, och
man ansåg sig icke kunna med likgiltighet blottställa landet för allt det
oerhörda trassel och den osäkerhet, som skulle blifva en följd deraf,
att man i en obegränsad framtid tillät tvenne serskilda, inteckningslagar
att ega bestånd i bredd med hvarandra. Ty man bör ihågkomma,
Mine Ilrr, att hvarje meddelad inteckning kan genom förnyelse
sedermera i en alldeles obegränsad framtid fortfara alt göras
gällande, och att detta också sannolikt skulle blifva förhållandet med
de gamla intecluiingarne, i samma mån som dessa, efter den nya
lagens utfärdande, skulle i någon mån blifva bättre än de nya. De
skulle aldrig blifva dödade, man skulle aldrig vilja göra sig af med
en sådan inteckning, den skulle transporteras från man till man,
och slutligen skulle man komma i sådane kollisioner när både nya
Den 15 Juli.
405
oell gamla inteckningar funnos i samma egendom, jag icke ser någon
möjlighet för domslolarne att reda de tvister som häraf skulle upstå.
På ett praktiskst riktigt och ändamålsenligt sätt vill det derföre
synas som man i den K. proposm valde den utvägen att uttryckligen
stadga, att den nya lagen väl skulle få tillämpning på både
äldre och nyare inteckningar, men först efter en viss tids förlopp;
och dä denna lid bestämdes till 5 år, tror jag sannerligen, att man
vid konsideration af det verkliga sakförhållandet skall finna denna
tid innefatta ett fullt tillräckligt rådrum. Man bör nemi. icke glömma,
att den lagförändring, sorn Konungen nu föreslagit och Utsk. i sjelfva
saken godkänt, icke bär inflytande på alla slag af inteckningar.
Det är blott vissa af dem, på hvilka denna förändring kan utöfva
inverkan, nemi. sådana, som, efter det flera fastigheter blifvit intecknade
för en gemensam fordran, sedan tillkommit i någon viss af
dessa fastigheter serskildt. Men nu vet hvar och en, som känner
verkliga förhållandet, att dessa inteckningar, till följd af vårt nuvar.
trassliga inteckningsväsende, äro af beskaffenhet alt gifva så liten
säkerhet, eller alt åtminstone föranleda till så många invecklade förhållanden,
alt de fordringar för hvilka man åtnöjt sig med dylika
inteckningar, höra, icke lill den slående och på lång lids upsägning
ställda skuld, hvarmed landels fastigheter äro behäftade, utan helt
och hållet till den fluktuerande skulden, hvilken i de flesta fall, om
ej i afla, är ställd på några få månaders, högst ett års upsägning;
hvadan ett rådrum af 5 år också måste vara fullt tillräckligt för att
omsätta eller indrifva sådana fordringar.
Mot dessa skäl, som lala för bifall till den K. proposm, har
LagUtsk. nu upställt det enda inkast, alt ingen ny lag får medföra
relroactif verkan. Utsk. medgifver till och med, som jag vill minnas,
alt det vore ganska väl och nyttigt om ett sådant stadgande
som den K. proposm innehåller kunde antagas, men det är omöjligt,
säger Utsk., emedan den generella satsen, alt en ny lag icke
får medföra retroactif verkan, aldrig får lederas; och Utsk. går i
tillämpningen af denna sats till och med längre än man vid förra
riksdagen ansåg sig behöfva göra; ty då öfverlemnades, såsom förut
är sagdt, omsorgen härom lill lagskipningen, och man lemnade derigenom
åtminstone utrymme för möjlighelen af en framtida rättelse
i händelse domstolarne vid lagens tillämpning skulle råka in på någon
skadlig afväg, under det man deremot svårligen någonsin skulle
kunna vinna en sådan rättelse, om ett bestämdt stadgande i motsatt
syftning, såsom Utsk. vill, nu skulle antagas. Hvad för öf
rigt
sjelfva det af Utsk. begagnade argumentet beträffar, så erkänner
jag visserligen satsens riktighet i allmänhet, men måste erinra, att
det förhåller sig med denna sats likasom med afla andra allmänna
satser, alt den kan missbrukas och sträckas för vida. Då det är
fråga om en rättighet som lagen gifvit åt en viss person, och rättigheten
således är ämnad att gälla endast för en viss inskränkt lid,
så är det oneklig!, att satsen har sin fulla giltighet. Detsamma
gäller äfven om rättigheter, som äro grundade på af lagen tillåtna
aftal, dessa må för öfrigt vara ingångna för längre eller kortare tid.
Men enahanda är icke alltid förhållandet, när fråga är om en blott
406
Den 15 Juli.
på lagen grundad rättighet, sora kan och är ämnad att göras gällande
för en alldeles obegränsad framtid, och hvilken således har
mera afseende på ett visst sakförhållande än pä någon viss person.
Om i fråga rörande en viss sak, och här gäller det just en sådan sak,
— icke borgenärens på aftal grundade rätt emot gäldenären, utan
den i hvars mans hand gällande inteckningens verkan enl. lag emot
en annan likaledes i hvar mans hand gällande inteckning — om,
säger jag, lagen, så länge sjelfva saken fortfar att existera, icke
skulle ega makt att reglera förhållanderne med samma sak pä annat
sätt, ån lagen en gång bestämt, så mäste sannerligen lagstiftningen
afsäga sig möjligheten alt kunna förbättra en mängd af våra lagar.
Ingen ny skiftes-stadga, ingen ny stängselförordning skulle då någonsin
kunna utföras, .la, man skulle icke ens kunna göra en ny
bränvinsförordning såvida densamma, i afseende på sjelfva rättigheten
att tillverka bränvin, eller i afseende på redskapens beskaffenhet
o. m. d., ej finge tillämpas på andra bränneriet', än dera som efteråt
anlades. Man ser således alt den ofvannämnde satsen kan drifvas
för långt; och om man icke anser de nyss anförda exemplen vara
nog adaeqvata, såsom hemtade frän den ekonomiska lagstiftningen,
så skall jag anföra ett annat exempel, hemtadt från den föregtde
lagstiftningen just om inteckningsväsendet. Före 1818 innehöll lagen
i afseende på sjelfva inteckningsrälten icke annat än H. B:s stadgande,
att hvarje inteckningshafvare njuter förmånsrätt efter ålder
utur sin pant. Den tiden hyllade lagen således på intet sätt den
först med 1818 års lag införda solidaritetsprincipen. Denna princip
var då alldeles ny, och på samma sätt förhöll det sig med det stadgande,
att uplupen ränta å intecknad fordran icke får gälla med
förmäns-rätt för mer än 3 år; ty förut fanns häruti icke någon inskränkning.
Det hette tvertom uttryckligen, att all uplupen ränta
skulle vara lika gild som hufvudstolen. Men oaktadt dessa nyheter,
af hvilka den förstnämnda i flera fall hade ett vida större inflytande
på redan gifna inteckningar, än som nu är i fråga, fick den nya
lagen är 1818 gällande kraft på både äldre och yngre inteckningar
redan dagen efter dess utfärdande, under det man nu föreslagit 5
års rådrum.
Att det således finnes vissa förhållanden, under hvilka en ny
lag måste medgifvas retroactif kraft i så måtto, att den nya lagen
äfven får omfatta förhållanden, som tillkommit under den gamla
lagen, torde härmed fä anses för bevisadt, ehuru dermed ej är sagdt,
att icke lagstiftningen i dylika fall bör gå tillväga med nödig försigtighet.
Det återstår att tillse, huruvida icke förhållanderna just
här äro af beskaffenhet, att en sådan retroactif kraft kan medgifvas,
utan att derigenom någons förut i lag bestämda rättigheter blifva
förnärmade, och jag skall för alt ådagalägga detta hålla mig till
samma exempel, som Utsk. i sitt betänk, anfört. Tvenne egendomar
X och Y, äro hvardera värde 1000 r:dr. Om de först intecknas
gemensamt för ett lån å lika belopp, eller 1000 r:dr, och fordringsegaren
A sedermera låter serskilt inteckna den ena egendomen
X för 1000 r:dr, sä får han efter nuvar. lag kasta den gemensamma
inteckningen helt och hållet tillbaka på Y och derige
-
Den 15 Juli.
407
nom göra egendomen X tillräcklig för betäckande af hela Sin fordran.
Denna rättighet skulle lian deremot förlora efter den nya
lagen. Han skulle icke få taga mer än 500 ndr ur X och således
mista all säkerhet för återstoden; och onekligen ligger häruti en
vigtig förändring. Men den nuvar. lagen bestämmer ej den omnämnde
rättigheten för annat fall, än att ingen serskild inteckning
finnes i Y, och sä länge denna egendom fortfar alt vara i gäldenärens
hand, möter intet hinder för A alt när som helst genom ytterligare
inteckning i Y förstärka den säkerhet han förut haft ensamt
i X och sålunda med största lätthet skydda sig mot all förlust
i följd af den nya lagen. Har deremot Y tinder liden kommit
i annan egares hand, elier jemväl blifvit besvärad med serskild
inteckning till B, sä är A visserligen stängd från den nyssnämnde
utvägen att förstärka sin säkerhet, men då har också eli fall inträffat,
hvarom den nu gällande lagen ingenting bestämmer. Huru mycket
som under sådana förhållanden A skall fä taga ur egendomen Y,
till förfång för den nya egaren eller sedermera tillkomna fordringsegaren
B, har hittills helt och hållet berott på domslolarnes tolkning,
hvilken icke alltid varit densamma; och följaktligen måste det
äfven vara tillåtligt för den nya lagen, alt, i ett fall som hittills
varit i lagen oregleradt, reglera förhållandet på det sätt lagstiftningen
finner lämpligast, utan att derigenom någons i lag bestämda rättighet
kan anses Isederad, serdeles dä man dervid tillvägagär med den
försigtighet, att man lemnar ett mer än tillräckligt rådrum af 5 år
åt hvar och en att utkräfva sina fordringar med samma rätt som
han hittills haft, i fall han ej vill ålnöjas med den rätt nya lagen
erbjuder. Till ytterligare bevis på riktigheten af denna åsigt, vill
jag äfven erinra derom, att de så väl vid 1828 som 1834 års
riksdagar i ämnet väckta förslager gingo ut på, icke en lagförändring,
utan en lagförklaring, hvarigenom den nya lagen ovillkorligen
skulle få den retroactifva kraft, för hvilken man nu sä
mycket hesiterar ; och att ingendera gången någon betänklighet mötte
från den omständigheten, ehuru förslagen, såsom jag förut nämnt,
af andra skäl för föl lo. Jag slutar Mine Hrr, sedan jag, ehuru måhända
på ett ofullständigt sätt, sökt, men som jag hoppas lyckats,
att sätta R. o. Ad. i tillfälle att bedöma frågans beskaffenhet, med
den begäran att 11. o. Ad., med afslag å LagUtsk:s förevar, betänk,
ville bifalla K. M:s nåd. propos. i ämnet, och jag tillägger härvid,
blott den förklaring, alt, ehuru hela den förbättring i inteckningsväsendet
som med ifrågavar. lagförändring är åsyftad, från början
utgått från mig, och jag således bör vara på del högsta intresserad
af frågans framgång, jag likväl är den första att afstyrka hela för
slaget,
såvida det icke kan antagas på andra villkor, än dem LagUtsk.
framställt. Ty efter min tanka är det vida bättre att man i
landet fortfarande lefver efter den gamla, fastän ofullständiga och
bristfälliga lagen, än att man under en obegränsad framlid, skall
nödgas lefva efter tvenne olika lagar, med all den villervilla och
osäkerhet, som både hos den stora allmänheten, och inom affärsverlden,
deraf skulle föranledas.
408
Den 15 Juli.
Frih. Rehbinder, Fredr. Wilh.: I anledn. af Hr Giinthers
yttrande, anser jag mig böra tillkännagifva, alt jag icke deltagit i
upgörandet af det förslag som nu föredragits, ty i sådant fall hade
det funnits åtminstone en ledamot af detta Ständ, som i LagUtsk.
reserverat sig deremot.
Med några få ord vill jag endast hålla mig till 18:deoch 19:de
§§:ne af inteckningsstadgan, då de öfriga äro jemförelsevis af ringare
betydenhet.
Att på på ett lån, som ej skadar enskilde, åstadkomma erforderliga
ändringar i berörde §§:r, anser jag vara ett ganska svårt
problem alt lösa; derpå hafva gamle och skicklige jurister funderat
i åratal; och tror jag mig veta att de deruti ännu icke lyckats.
Jag erkänner alt Konungens nåd. propos. på ett högst förljenstfulll
sätt till en del löst detta problem ; men jag måste tyvärr tillägga
att sådant dock icke skett till fullo.
Det är i synnerhet tvenne omständigheter, som jag dervid måste
anmärka; den ena, att det icke är enligt med en god princip alt
stifta en lag, som verkar retroactift, den andra, alt den nåd. proposm,
om den antoges, möjligen lill sina följder kunde blifva vådlig,
enär åtskilliga och kanske ganska mänga skuldsatte jordegare
derigenom skulle komma i stora svårigheter, genom upsägningar af
en del inteckningar.
Det säkra är emedlertid alt, måste man välja emellan Konungens
propos. och La g lits k :s förslag, så anser jag den förstnämnda
så mycket bättre än det senare att intet tvifvel bör kunna upstå,
hvilkendera som bör antagas, ty Utsk:s förslag skulle leda till de
aldra största oredor; att hafva tvenne serskilda Inteckningslagar bredvid
hvarandra bestående, kan ej vara annat än skadligt, och dessa
kunna komma att fortfara ännn i århundraden ty man vet att gamla
inteckningar pläga förnyas inom loppet af hvart tionde år och de
första Inteckningar som af publika kassor innehafvas komme hädanefter
aldrig att uptagas, hvarigenom 2;ne sorters inteckningar derest
LagUtsk:s förslag antages, skulle fortgå in infinitum.
Under sådana förhållanden är det med ledsnad jag nödgas förorda
alt saken tills vidare får förblifva, som den hittills varit, i förhoppning
att problemet må kunna lösas vid en annan riksdag, så
svårt sådant än f. n. må synas; och anhåller jag således om propos.
på afslag ej mindre och framför allt å LagUtsk:s betänk, än äfven
å den K. proposin.
Gr. Sparre, Erik: Det är icke utan en viss tvekan man
upträder emot en motståndare sådan som den jag bär ser emot
mig, och det fordras att vara stark i tron, om sanningen af den
sats man förfäktar för att ens våga motstånd. Jag är den förste att
erkänna, att det förslag, som utgått från den talare, som öpnat
diskussionen i delta ämne, är godt och tror alt det skulle komma
att verka välgörande. Jag skulle hafva önskat att det 1818 blifvit
infördt i inteckningslagen, i st. f. det olyckliga som då inkom, ett
ibland de icke serdeles lyckliga foster i lagstiftningsväg, hvaraf vi
under några årtionden haft prof. Men det olyckliga fostret finnes
Den 15 Juli.
409
der; under skydd af denna lag äro ofta förbindelser ingångna, som
mäste gälla. En annan lag kan ej upkomma, som kullkastar den
förra i hvad angår dessa aftal.
Delta är den första, den aldra vigtigaste princip i all lagstiftning,
en princip, som är uttalad i 2:dra art. af den lag, som, ursprungligen
skrifven för Frankrike, ännu gäller i en stor del af Europa,
Cöde Napoleon: ”Lagen kan endast bestämma för framtiden,
den kan aldrig tilläggas lillbaka-verkande kraft.” Om jag ingått ett
aftal under skydd af lagen, sä kan denna lag aldrig i afseende på
den ingångna förbindelsen ändras. Sådant är villkoret för egande
rättens helgd, för säkerheten i alla aftal enskilde emellan. Om det
skulle bero af lagstiftningen, att åsidosätta denna grundsats, att förändra
villkoren mellan de kontraherande, hvad skulle det då blifva
för säkerhet i aftal och hvilken skulle då våga kontrahera med den
andra? Således, då del blifvit invändt mot LagUtsk., att Utsk. icke
åberopat något annat skäl än detta enda, sä mäste jag svara, att jag
finnér detta enda skäl vara fullt tillräckligt.
Man har sökt att vederlägga denna åsigt med det yttrande,
alt grundsatsen vore sann, i fråga om rättigheter, gifne för en viss
tid: jag förstår icke denna distinktion; jag förstår icke grundsatsen
annat än i sin helhet, och om man också mäste erkänna det vissa
andra grundsatser gifvas, som låla modifikation, har jag dock aldrig
hört omtalas alt den ifrågavande satsen tål någon sådan. Det återstår
således att visa huruvida förändringen kan åstadkomma någon
skada. Jag skall till den ändan fortsätta det i betänk, framställda
exemplet: jag antager att två fastigheter, X och Y, som hvardera
äro värde 1,000 r:dr, voro gemensamt intecknade för en fordran
af 1,000 r:dr. Om jag sedermera får inteckning i egendomen X
pä 1,000 r:dr och egendomen Y vid den liden icke är intecknad,
så vet jag, i följd af 19 § i nu gällande inteekn:s-lag, som säger:
”Borgenär, som för sin fordran fått inteckning i flere fastigheter,
må ej till minskning af annans rätt, som å samma tid, eller efter
honom låtit dess fordran intecknas i endera fastigheten njuta ur denna
sednare betalning för mer än som i de andra fastigheterna brister,
” att den inteckning jag fått till belopp af 1,000 r:dr i egendomen
X, då egendomen Y, som också är värd 1,000 r:dr, icke
är serskildt intecknad, lemnar full säkerhet; ty då den som har sin
fordran intecknad i den odelade fastigheten, icke får taga utur egendomen
X större del af fordran än som icke kan fås ut ur den andra
egendomen Y, så får icke allenast den person, som har den
odelade inteckningen, sin fordran fullt ut, utan äfven jag min
lill fullo.
Detta vet jag nu; under sådane förhållanden ingår jag lånetransaktionen,
erhåller inteckning i fastigheten; men om den nu föreslagna
lagen antoges och skulle verka på redan beviljade inteckningar,
så skulle, till gäldande af den gemensamma inteckningen,
först lagas 500 r:dr af hvardera af egendomarne X och Y. Alltså
återstår icke mer än 500 r:dr att taga ur X, således får jag icke
mer än 500 på min fordran. Sådant blir resultatet om den nya
lagen antages alt verka retroactivt, och B. o. Ad. finner således detta
410
Den 15 Juli.
leda lill bestämd förlust. Det skydd lagen förut gifvit min fordran,
del skulle lagstiftaren fråntaga mig. Sådant kan en lagstiftning icke
göra, icke med föreskrift af 5, 10 eller 20 år efter lagens utfärdande.
Den lag under hvilken jag ingått ett aftal, måste i afseende på
detta aftal ega bestånd, så länge aflalet räcker.
Man har sagt att det föreslagna stadgandet icke skulle vara af
så menlig verkan, derföre att så beskaffad inteckning, som lemnäs
den andra i en fastighet, som redan tillsammans med andra är
graverad med odelad inteckning, icke är stående utan flucluerande,
och vanligen omregleras inom 5 år. A andra sidan har man sagt,
att olägenheten af att antaga förslaget och icke gifva del retroactif
kraft, skulle vara, att då dessa inteckningar bestå ”in infinitum,
i 100:de år:” så skulle två inteckningslagar gälla; men i des
sa
begge olika antaganden ligger ju en bestämd motsägelse. Aro så
beskaffade inteckningar ”flnctuerande,” så bestå de ju icke in infinitum.
Jag tror lika med förste talaren, alt det snart nog skulle
kunna rangeras, och alt begge lagarnes gällande bredvid hvarandra
icke medför så stora vådor, som man förespeglat. Jag erkänner deras
tillvaro och alt bäst varit, om denna olyckliga lag, likasom många
andra af samma fabrik, icke funnits; men nu finnes den, och
lagstiftningen kan icke stadga det ju ej lagen bör beslå, kan ej kasta
bort denna lag, så att aftal, som under skydd af densamma
blifvit ingångne icke skulle förblifva gällande.
Hvad kassa-inteckningar serskildt beträffar, så tror jag icke att
serdeles många kassor nöja sig med och taga 2:dra inteckningen i
fastigheter, som äro intecknade tillsammans med andra. Det anses
icke rätt försigtigt att mottaga sådana. Såsom stöd för yrkandet, att
lagen skulle tillerkännas tillbakaverkande kraft, har blifvit anfördt,
alt solidaritets-principen, då den infördes i 1818 års lag, tillädes
retroaktiv verkan: om äfven så var, blir det förhållandet icke något
skäl nu att följa hvad som iakttogs 1818, så vida detta var oriktigt.
Men nu är förhållandet att detta stadgande åtminstone icke
stod i rak strid med hvad som då praktiserades: och någon uttrycklig
lag fanns då ej för detta fall.
Man har sagt alt, så länge begge egendomarne äro i samma
egares hand, så kan jag, (för att bibehålla exemplet af egendomarne
X och Y) om jag har inteckning i X, begära inteckning äfven
i Y; men om andra personer efter mig erhållit inteckning i Y, så kan
jag det icke, och talaren har sjelf medgifvit att, om egendomarne
kommit i fremmande händer, blir sådant en omöjlighet. Dessutom
om inteckningarne äro oupsägbara inom 5 år, så har jag ingen
möjlighet att reda mig. Om jag lemnat, som det ofta händer, låntagaren
försäkran att icke fä sitt lån till betalning upsagdt inom 10
år, så är den säkerhet jag vunnit genom inteckningen förlorad, och
mina 500 r:dr ohjelpligen borta.
Slutligen har man sagt at LagUtsk. vid förra riksdagen icke
vidrört denna fråga: detta är en sanning och talaren sade, dels att
Utsk. icke tänkt derpå, dels att Utsk. öfverlemnat frågans afgörande
lill lagskipningen. Ja, det sednare är verkligen förhållandet,
Den 15 Juli
411
meu Ulsk. hade öfvertygelse derom, att ingen lagskipare skulle tilläta
sig att tillägga en lag tillbakaverkande kraft.
Jag har icke hört, att domare någonsin tänkt på en sådan lagtolkning;
då Utsk. således vid förra riksdagen öfverlemnade detta
ät Lagskipningen, så tror jag åtminstone för min del, att det var Ulsk:s
öfvertygelse att Lagskipningen skulle dömma så, som Utsk. nu tillstyrkt
alt besluta; men då frågan nu blifvit bragt å bane genom
Konungens nåd. propos., ansåg Utsk. lämpligt att uttala sin åsigt.
Jag anser mig icke böra vara vidlyftigare; R. o. Ad. torde
hafva bort tillräckligen diskuteras i ämnet och jag slutar med hvad
jag började eller att förklara det jag finner förslaget ytterst förtjenstfull!,
atl jag anser det komma att göra ett slut på elt ledsami, intrassladt
och på den allmänna krediten menligt inverkande förhållande.
Jag skulle önska, alt det sä fort som möjligt trädde i verksamhet
och jag hembär den talaren, som öpnat diskussionen min tacksamhet
för förslaget; men intet förslug, äfven det aldra förtjenstfnllaste,
skall förmå mig att, med uphäfvande af den gamla lagen,
förklara, att de aftal, som äro slutade under skydd af den, icke
fortfarande skulle ega bestånd.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den fråga, som här
är underkastad R. o. Ad:s pröfning, är af en uti allmänna kreditförhällanderne
ganska djupt ingripande art, men under densamma
synes mig elt tvisteämne updyka, som ofta nog förekommer, och
hvilken innefattas uti striden mellan de lånehungrige och de långifvande.
För alt med större lätthet kunna tillfredsställa begäret att
få lån, är det af vigt alt man må kunna i möjligaste måtto fritt
disponera öfver sin egendom. Det är ganska säkert att denna lätthet
äfven skall befordras genom det ifrågavar:de förslaget, men alt
allmänna krediten genom detsamma skulle kunna tryggas, det vägar
jag deremot icke antaga för lika gifvet. Då en rätt, förvärfvad under
lagens skydd, en rätt, visserligen endast förvarad i elt pappersdokument,
men dock af båda statsmakterna garanterad, när, säger
jag, denna rätt icke af lagen respekteras, utan genom statsmakternas
beslut tillintetgöres, då tror jag att krediten lider en vida vådligare
stöt än den, som skulle kunna vara en följd af de svårigheter,
som, med iakttagande af den beslående lagens föreskrifter, äro
förenade.
Diskussionen har egentligen endast rört sig omkring den punkt
i förslaget, som bestämmer vidden af den föreslagna lagens verksamhet,
men denna punkt utgör hufvudpunkten i förslaget, emedan
lagen derigenom tillägges en retroactif kraft. Det är naturligt, alt
detta stadgande egentligen är till fördel för de lånesökande, ty icke
länder det till förmän för de längifvande. Visserligen skulle man
kunna säga att det äfven kan vara nyttigt för dem, som hädanefter
kunna komma att gifva lån, men obestridligt torde deremot vara,
att det syftar lill inskränkning i deras rättigheter, hvilka redan lemnat
län och således nu äro fordringsegare. Men det finnes äfven i
sjelfva förslaget för öfrigt några detalj-anmärkmr, som jag skall anhålla
att få för R. o. Ad. framställa.
412
Den 15 Juli.
Uti 14 § hat' den förändring blifvit gjord, att då gåldenärs
egendom blifvit till konkurs afträdd, sedan inteckning deri är vorden
sökt, skall ansökningen pröfvas af den domstol, der jorden är
belägen, oell icke såsom enl. nu gällande lag är händelsen, af konkurs-domaren.
Det må vara rätt, att sålunda sker, ehuru, till följd
af förändringen, samma frågor komma att på samma gång af olika
domare behandlas och föranleda olika beslut. Men om man ej vill
fästa sig vid detta förhållande, så borde väl ändock ett tillägg hafva
gjorts derom, alt den domstoln, som i sådant fall skall pröfva ansökningen,
går i författning derom, att före ärendets afgörande äfven
den, som är målsman för gäldenären, blifver hörd.
Detta är föreskrifvel i näst föreg:de mora., då jord har öfvergått
frän en egare till en annan, men icke i sednare mom. af 14
§, så att endast gälnenären sjelf blifvit delgifven ansökningen, så är
domaren oförhindrad att pröfva frågan. Ett tillägg härvid att behörig
person må blifva hörd, tror jag icke vore ur vägen.
Vidare förekommer i 24 § 3 mom. ett nytt stadgande: om
sättet för verkställande af postposilioner, m. m. Förut har det varit
tillåtet alt, då man velat, söka inteckningsförnyelse, upvisa dokumentet
för hvilken domstol som helst och erhålla bevis deröfver,
hvilket sedan hos intecknings-domstolen företetts. Af detta stadgande
har någon olägenhet icke kunnat upkomraa. På sin höjd
har det kunnat hända att, om obehörig person vidtagit denna förnyelse-åtgärd,
han derigenom utan autorisation förvarat en rättighet
åt sakegaren; men i detta 3 mora. tillätes något helt annat. Man
berättigas i nämnde lagrum, att, inför hvilken domstol som helst,
förete ett inteckningsdoknment, för alt låta postponera inteckningsrälten,
eller lill större eller mindre del döda, eller förminska densamma.
Om man kunde taga för gifvet, att detta alltid skedde af
behörig person, och med förevisande af behörigt dokument, så vore
dervid icke något äfventyr; men huru skall en fremmande domstol
kunna bedömma om det dokument som företes, är äkta eller
falskt, och om det är rätter person, som presenterar detsamma?
Genom detta förslag kan möjligen inträffa, alt tredje mans rätt, honom
ovetande, tillintetgöres. Det är nemi. tänkbart, att genom ett
oriktigt dokument, den domstol för hvilken handlingen företes, kan
förledas alt derå påteckna det vederbörliga beviset, om inteckningsrättens
dödande eller postposition, och att sedermera gifva prot.utdr.
deröfver, samt att detta sistnämnda sedermera skickas till domstolen
i orten, hvarest på grund deraf inteckningen blir postponerad eller
dödad, eller förändrad till sin kraft och verkan. Om det äfven sedan
uplyses, att det första dokumentet tillkommit genom ett skälmstycke,
så torde det i alla fall kunna i många händelser blifva tvistigt
om den uphäfna rätten kan återvinnas, eller åtminstone om
sådant låter sig göras utan förnärmande af andras sedermera tillkomna
rätt. Banken har på falska handlingar flera gånger blifvit
bedragen. Skulle detsamma icke äfven kunna ske i sådane fall som
de nu omnämnda? Huru skall då den rätte fordringsegaren få igen
sin rätt? Den kan till äfventyrs vara för alltid förlorad. Det är efter
min tanke en stor skillnad mellan den rättighet, som f. n. är
Den 15 Juli.
413
gifven, att lata förnya inteckning medelst handlingens upvisande för
fremmande domstol, emedan derigenom kan ingen blifva lidande i
sin rätt, men genom det föreslagna nya stadgandet kan ett sådant
äfventyr, enligt mitt förmenande, möjligen upsla, och blott för
den lilla beqvämlighelen för en eller annan kassa, alt icke behöfva
skicka sitt dokument till behörig domstol.
Jag tror äfventyret vara större än alt det bör köpas på sådana
villkor. På grund af de anmärkmr, som jag sålunda tagit mig
friheten framställa, vågar jag derföre anhålla, det betänk, mätte till
LagUlsk. återremitteras, för att tagas i förnyadt öfvervägande.
Hr Giinther: Jag skall icke uplaga R. o. Ad:s tid med
besvarande af här afgifne yttranden, såvidt de afse sjelfva den fråga,
som af mig förut blifvit behandlad. Vi hafva, som det synes, å
ömse sidor redan sagt hvad vi derom haft att säga, och som jag
icke funnit att något nytt blifvit anfördt, som kunde förtjena att
lill vederläggning uplagas, vill jag ej förlänga diskussionen med ett
uprepande af hvad jag förut yttrat, utan har jag begärt ordet endast
i anledn. af de nya anmärkmr, som Gr. Mörner root åtskilliga
delar af den K. proposm framställt. Dervid får jag till en början
erinra, alt Konungens propos. i begge de delar, som utgjort föremål
för Grins anmärkmr, är alldeles lika med det förslag som R.
Sl:r redan vid sisth riksdag antogo; och det hade alltså varit mera
skäl alt Gr. Mörner dä sökt göra dessa sina anmärkmr gällande, ty
nu tyckas de i sanning komma nog seni, och en fordran att afseende
derpå numera skulle fästas, synes vara nog mycket begärdt. Men
äfven i sjelfva saken har jag icke funnit någon anledning att åt dessa
anmärkmr gifva någon vigt.
Hvad först angår anmärkn. vid 14 §:n, så måtte med den
målsman för gäldenären, som Gr:n vill hafva hörd, han icke hafva
menat annat än konkursmassans kuratorer, och de hafva visserligen
att skaffa med en konkursmassas egendomar i så måtto, att de ega
yttra sig ang:de i konkursen förekommande inteckningsfrågor och
den förmånsrätt som en inteckning skall medföra : men att de skulle
hafva någon serskild kännedom om gäldenärens egande rätt eller
denne kunna lemna serskilda uplysningar lill domstolen i den
ort, der egendomen är belägen och der inteckningen skall beviljas,
det kan jag ej finna, och ännu mindre lärer deras hörande erfordras
vid de många tillfällen skuldsedlarne äro af den beskaffenhet, att
hvarken gäldenären sjelf, eller någon annan hehöfver höras, såsom
förhållandet är då gäldenären, i den skuldsedel han uthändiga! gifvit
tillåtelse till inteckningen.
Ang:de postposition åter, så får jag säga, att alla de vådor
och olägenheter, som Grin föreställt sig kunna upkomma deraf, att
postposition skulle kunna ske genom inteckningsdokumenternas upvisande
vid en fremmande domstol, synas likaväl kunna inträffa vid
deras upvisande hos domstolen i orten, och att man, äfven om man
efter hans mening bibehåller det nuvar. stadgandet, att inteckningsdokumentet
nödvändigt skall presenteras i orten, der egendomen är
belägen, icke kan undvika dylika vådor.
414
Den 15 Juli.
Gr:n säger sjelf, att det handt Banken att råka ut för förluster,
under det likväl lagen föreskrifvit, att dokumenterna skola gå lill
domaren i orten!
Jag tror således ej, alt man vinner serdeles mycket med att
hälla pä detta äldre stadgande, hvaremot det haft den olägenheten
med sig, att, som det ofta varit besvärligt för inteckningshafvare,
att nödvändigt skicka sina dokumenter till landsorten för alt få postpositionen
åtecknad, hafva de vägrat att lala postponera sina fordringar,
helst de ej kunna tvingas dertill, och följden har varit att
postpositioner äro sällsynta. Det af LagUtsk. i denna del godkända
förslaget går just ut på att underlätta dylika transaktioner så mycket
som möjligt, för att hjelpa krediten pä ett sätt, som sannolikt
icke skulle blifva utan verkan.
På grund häraf lärer hvar och en lätt finna, att de anmärkmr,
som Gr. Mörner framställt, förtjena alltför litet afseende för att kunna
föranleda till återremiss, synnerligen som LagUtsk. hvarken vid
denna eller föregående riksdag lärer underlåtit att noggrant öfverväga
de delar af förslaget, mot hvilka dessa anmärkmr blifvit
riktade.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till min ursäkt att jag
icke vid förliden riksdag framställt de anmärkmr, som jag nu gjort,
får jag blott nämna, att som jag vid den tid frågan förevar icke
ens då vistades i Sverige, kunde jag svårligen något härvid åtgöra.
Hvad nu sjelfva anmärkmne beträffar, så öfverlemnar jag till
R. o. Ad. att bedöma, hvad de förtjena. Det har blifvit sagdt, att
förslaget går ut på alt underlätta krediten. Della är i viss mån
sanni, men det är just häruppå, som jag grundat min anmärkn.
Förslaget går ut på alt underlätta låne-utvägarne för de länesökande,
men jag på min sida anser det vara af större vigt för allmänna
krediten alt betrygga de långifvandes rätt, och den tror jag äfventyras
genom el t sådant stadgande, hvarigenom möjlighet kan upstå
för bedragare att långifvarne ovetande bedrifva vinglerier med deras
dokumenter ehuru de hafva dem under lås och nyckel väl förvarade.
Man kan antaga det förhållande, att ett falskt dokument presenteras
för Rätten på en fremmande ort, der ingen känner till förhållandet;
att på den grund ett prot.-utdrag om inteckningens dödande eller
postposition utfärdas, hvilket sedermera kommer domstolen i orten,
der jorden ligger, tillhanda, och att till följd häraf inteckningsrätlen
varder annullerad eller postponerad, och detta allt på grund af
ett falskt dokument. Svårligen kan deremot något sådant ske, så
länge sjelfva skuldebrefvet måste i hufvudskrift upvisas för Domstolen
inom den ort der egendomen är belägen. Uti föreskriften härom
ligger en ganska stor säkerhet och jag önskade icke för min
del att den skulle utbytas mot den ifrågasatta beqvämlighets-åtgärden.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Då jag inom Utsk. biträdde
detta betänk, i den del hvaruti bifall tillstyrkes lill Konungens
nåd. propos., gjorde jag det på den grund, att jag ansåg att de
anmärkmr, som härutinnan mot det Kongl, förslaget kunde göras,
voro af jemförelsevis ringa vigt, samt att afseende äfven borde fä
-
Den 15 Juli.
415
stas derpå, alt sedan Ständerne vid näst föregående riksdag, för
sin del godkänt just de i nu föreslagne lagförändringar framställde,
af Konungen gillade äsigter; begge statsmakterne, om jag så må
uttrycka mig, synas vara ense om riktigheten deraf. Då jag deremot
biträdde Utsk:s betänk, i den del hvaruti det skiljer sig från
Konungens propos., gjorde jag det hufvudsakligen på de skäl som
Utsk:s betänk, innehåller.
Att i en stat, som ej befinner sig i revolntions-tillstånd, man
icke bör gifva de lagar, som bestämma rättsförhållandena, de enskilda
emellan, en retroaktif kraft, är en sats, hvars riktighet jag
aldrig hört bestridas, och det följaktligen torde vara onödigt att
här bevisa. Men, har man sagt: en sats kan vara riklig i och
för sig, men en tillämpning deraf, utan jemkning och undantag,
ändock icke ske utan menliga följder. Nåväl! hvilka äro då de
menliga följder, som kunna upstå af den nyssnämnde, lill grunden
riktiga, satsens tillämpning i förevarande fall? Jo, efter hvad
man upgifvit bestå de deruti, att derigenom att lagen icke tillägges
den af Konungen föreslagna retroaktifva kraften, skulle i en aflägsen,
möjligen obegränsad framtid, två inteckningslagar komma
att löpa jemte hvarandra och derigenom trassel upstå. Jag medgifver,
att det är en möjlighet att under en lång tid kunna begge
inteckningslagarne för vissa fall komma att löpa jemte hvarandra,
och att derigenom kan hända att någon, som icke ser sig före,
lider skada eller förlust, men detta torde ock vara den enda olägenhet
man har att befara. Någon annan har icke i ingressen till
K. M:s nåd. propos. blifvit anförd, och icke heller här upgifvits.
Vida större är väl då den olägenhet sorn, om man icke vidhåller
den rikliga grundsats, som förut blifvit vidrörd, kan derigenom inträffa,
att mången, i förlitande på nu bestående lagar, och helgden af
de rättsförhållanden, hvilka ljuder skydd af dessa lagar hafva upkommit,
att, säger jag, äfven den, som sett sig före så väl som
någon det kunnat, sådant oaktadt, kan möjligen blifva förlustig allt
hvad han eger. Ty med begagnande af det redan anförda exemplet
kan enhvar, som tillika tager i betraktande möjligheten, och
man må väl säga sannolikheten, af det förhållande, att serskilde
egendomar, gemensamt intecknade för en eller flere skulder och
sedermera genom arf eller köp, eller annorledes, komne i olika
egares händer, blifvit hvar för sig serskildt intecknade för skuldsedlar,
ställde, såsom isynnerhet ofta är fallet med köpeskillingsreverser,
på 5, 10, 15 eller flere års betalningstid, lätteligen inse
att i följd af den föreslagna lagen, om densamma erhåller retroaktif
kraft, kan en inteckningsegare förlora en stor del af den rätt
han nu har, enär det ej är möjligt för honom att, intill d. 1 Januari
1857, indrifva eller skaffa sig ny säkerhet för reverser, ställde
på längre betalningstermin än till nämnde dag, och för hvilka
gäldenären icke torde före förfallotiden underkasta sig betalning
då han påräknat en längre tids förlopp för upgörande af liqviden.
Och om således den enskilde, hvilken, i förlitande till den rätt,
som nu anses gällande, förskaffat sig en inteckningssäkerhet, skulle,
i följd deraf att den föreslagna lagen tillägges en tillbakaverkande
A
416
Den 15 Juli.
kraft, blifva utsatt för att förlora större eller mindre del af sin
egendom — vore detta rättvist? Hvilket förtroende skola lagarne i
en stat kunna hafva, då de rättsförhållanden, som blifvit grundade
på dessa lagar, icke ens respekteras af den lagstiftande makten
sjelfl Månne icke dessutom i allmänhet kreditlagarnes anseende,
hvilket nu redan icke är det aldra bästa, skulle, om lagstiftande
makten börjar att gifva sådane lagar retroactif verkan, helt och
hållet förloras, och månne ej allt förtroende man och man emellan
måste försvinna, då ingen längre kan veta hvad han skall trygga sig vid?
Visserligen vore ännu att härtill lägga åtskilligt annat, men
jag inskränker mig till det jag nu haft äran yttra. Dertill likväl
det torde tillåtas mig lägga den anmärkning, att dä Hr Gunther för
sin mening åberopat Högsta Domstolens tillstyrkande, så vågar jag,
till stöd för min åberopa Lagberedningens och minoritetens af Högsta
Domstolen yttranden, hvilka i så motto äro öfverensstämmande med
hvarandra, att begge antaga såsom olämpligt att tillägga lagen retroactif
kraft.
Mig synes för öfrigt de mot Utsk:s betänk, gjorda anmärkn.-r
desto heldre kunna förfalla, som jag, för min del, är öfvertygad,
att så vidt möjligt är, komma alla af inteckningslagen beroende
rättsförhållanden att, redan innan den 1 Januari 1857, vara efter
den nu föreslagna lagen reglerade, utan att retroactif kraft densamma
tillägges.
Jag anhåller om propos. till bifall Utsk:s betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Man har under denna diskussion
framställt djupsinniga, för att icke säga klyftiga förmodanden ang:de
hvad som för krediten vore nyttigt eller icke. Enl. mitt förmenande
är likväl denna fråga temligen enkel. Jag skulle nemligen vilja
föreställa mig det för krediten vara i alla afseenden fördelaktigast,
att man må kunna trygga sig till af lagstiftningen garanterade
rättigheter. Emedlertid skulle, om K. M:s nåd. propos. antoges,
komma att inträffa, att den, som lefvat i förtröstan på en sådan
trygghet, en vacker dag skulle befinna sig temeligen utan rättigheter,
för det att lian icke med misstänksamma blickar följt den utkommande
författningssamlingen och sett efter att det fallit lagstiftningen
iii att tillskapa en ny lag med retroactif verkan. Att
ett sådant förhållande kunde vara af fördel för krediten, kan åtminstone
jag icke förstå; men äfven om den nya lagens relroactiva
verkan kunde försvaras dermed att man finge feni år på sig för att
försvara sig emot samma lag, så blifva likväl alla sådane inteckningsegare
rättslösa, hvilkas inteckningar icke kunna upsägas, t.
ex. amorteringslån utlemnade af allmänna kassor. Jag kan således
icke finna någon möjlighet för Ständerna att bifalla den K. propos:n.
Men då jag, i afseende på tillstyrkan om afslag å den K.
propos:n, nödgas instämma med LagUtsk., anser jag likväl de anmärkn:r,
som Gr. Mörner anfört mot vissa delar af den af LagUtsk.
föreslagna lagen, vara af den vigt, att man för deras
skull icke eller kan bifalla LagUtskis förslag, utan förenar jag
mig derföre äfven i detta afseende med Gr. Mörner i begäran
om återremiss af betänk.
Den 15 Juli.
417
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, glömde jag
alt framställa några anmärkn:r, som synts mig ytterligare förekomma
emot det upgjorda nåd. förslaget. Jag anser nemi., att äfven
om man skulle kunna utsträcka lagens tillämpning till sådane förhållanden,
som det beror på de enskilda att under den medgifna
anståndstiden, till den 1 Jan. 1857. reglera, så är det åtminstone
ovillkorligen nödvändigt, att undantaga alla sådana aftal, hvilka äro
af beskaffenhet att icke kunna af de enskilde inom den ifrågavar:de
tiden rubbas, att således restrictioner åtminstone i denna del äro
af behofvet påkallade.
En annan anmärkn. är den, att man trott, det endast de, sorn
i en fastighet, bestående af flera delar, erhållit en sednare inteckning
i blott en del deraf, skola genom den ifrägavande lagen kunna
vidkännas olägenheter; men olägenheterna kunna, enligt min
tanka, sträcka sig äfven till den, som har gemensam inteckning i
hela fastigheten. I stället för att han f. n. eger rättighet att till
gäldande af sin fordran äska försäljning utaf hvilken del af fastigheten
som helst, och, sä vida det icke står i kollision med någon
annans rätt, kan af köpeskillingen de'för laga ut inteckningens liela
belopp, om den dertill lemnar tillgång, så skulle han, efter den
föreslagna nya lagen, endast få rättighet att utur köpeskillingen, för
hvarje serskild fastighetsdel, taga ut så stor del af sin fordran, som
vid den skedda fördelningen på fastighetsdelen ansetts belöpa, och
att efter samma fördelningsgrund söka ersättning ur de serskilda
delarne, derest på någon brist skulle upstå. Således, om panten
är af så stort värde, att fordringsegaren i en pant, af t. ex. 10
hemman skulle kunna utfå sitt lån utur köpeskillingen för endast
ett af dessa hemman, så skulle han dock, efter den föreslagna nya
lagen, nödgas söka ut sin fordran ur alla dessa 10 hemmanen för
så stor andel, som på hvart och ett af dem blifvit fördelad, och
att om då det brist upstår på någon af dessa delar, för den bristen
söka pro rala parta ersättning af alla de andra 9. På det viset
får fordringsegaren kanske anställa lagsökningar och liqvider
om sin fordran, en, snart sagdt, oräknelig mängd gånger innan han
får ut densamma. Detta är en olägenhet för den som har den
samfällda inteckningen. Jag tror att äfven den kan förtjena alt
tagas i något öfvervägande.
Gr. Sparre: Jag kan försäkra R. o. Åd. att LagUtsk. så noga
genomtänkt, så många gånger betraktat denna författning, alt någon
återremiss till Utsk. sannerligen icke lönar mödan. LagUtsk. har
i allmänhet gjort sig till regel att så noga kalfattra alla de belänkm,
som komma från Utsk., att någon vidare återremiss af dem icke
skulle blifva behöflig. Hvad serskildt denna fråga angår, hvilken i
följd af en Kongl. propos:n öfverlemnals till Utsk:s behandling och
tilldragit sig dess synnerliga upmärksamhet, har LagUtsk. verkligen
redan tillräckligt begrundat den, så att genom en återremiss någon
förändring i Utsk:s nu fattade beslut sannolikt icke skulle kunna
åstadkommas. Jag tilläter mig nu uptaga till vederläggning de skäl
8 H. 27
418
Den 15 Juli.
sorn för en återremiss anförts af Gr. Mörner. Hvad anmärkmne
vid 14 § beträffar sä fattar jag icke och finnér icke något skäl
hvarföre serskildt vid dessa frågor ett serskildt stadgande om hörande
af jordegarne skulle behöfvas, emedan detta ägarens hörande, som
nu förulsättes vid hvarje intecknings meddelande, naturligtvis äfven
komme att ske vid det fall, som i denna § omtalas, således är Dagot
förtydligande af denna § icke behöflig!. Hvad angår betänkligheten
deremot att vid frågor om postpositioner intecknings-dokumenterne
skulle förevisas vid annan domstol än den der de blifvit utfärdade,
så bar jag f. n., dä medgifvit är att vid förnyande af inteckning,
dokumentet får förevisas vid annan domstol, aldrig hört att
svårighet deraf upkommit och jag kan icke fatta den stora farhåga
som hos Gr. Mörner upslår för förfalskningen vid frågor om postpositioner.
En förfalskad handling kan inlemnas äfven vid den
Häradsrätt der inteckningen ursprungligen är beviljad. Jag kan
omöjligen såsom ordf. i en Härads-rätt bestämma huruvida en för
15 å 20 år sedan presenterad och af en domhafvande påtecknad
handling möjligen kan vara förfalskad. Sådant kan jag icke med
mer säkerhet bedomina sittande vid det dombord der inteckningen
blifvit beviljad, än sittande vid ett annat. Detta skäl tror jag således
icke bör föranleda till återremiss af betänk. Hvad beträffar
de olägenheter som innehafvaren af den odelade inteckningen skulle
hafva af den nya lagen, sä kan jag icke heller inse dem. Olägenheter
har han visserligen icke, snarare en förmån, emedan den föreslagna
lagen riktigare bestämmer den odelade inteckningens förhållande
till de serskilda fastigheterna. Han har sin i alla fastigheterna
gemensamt och i hvar och en serskilt. Hans rätt förminskas
således i ingen måtto. Jag uprepar ånyo, genom en återremiss tror
jag att intet skall vinnas, och jag vågar sålunda vördsamt anhålla
om propos. på bifall till detta LagUtsk:s betänk.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter II. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, framställde, att under densamma blifvit yrkadt,
dels bifall till Utsk:s betänk., dels afslag derå med bifall till K. M:s
i ämnet aflålna nåd. propos., dels ock återremiss.
Propos. till bifall å LagUtskis förevar:de betänk, blef härpå
framstäld och besvarad med starka nej, blandade med ja; hvarefter
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå Utsk:s betänk, samt
bifalla K. M:s deri omförmälda nåd. propos., och då härvid ropades
ja, blandade med nej, förklarade det han ansåg denna sednare propos.
besvarad med öfvervägande ja.
Gr. Lagerbjelke begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votens-propos.:
Den, som med afslag å LagUtskis betänk. N:o 29, bifaller
K. M:s deri omförmälda nåd. propos. om ändring i vissa delar af
Kongl. Förorda, d. 13 Juli 1818, angide inteckning i fast egendom,
voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Den 15 Juli.
419
Vinner nej, anser R. o. Ad. de emot Iltskss förenämnde betänk,
gjorde anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer :
Ja — 19.
Nej — 23.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtsk:s d. 9 och 12 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 30, i anledn, af väckt motion om rätt för
part att återfå till öfverrätt ingifna handlingar.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Hr von Troil, Sam. Gust., m. fl. ledamöter,
nedannämnde d. 12 dennes första gången bordlagde utlåt.-n, betänkrn
och naem., nemi. från
S ta ts-U t sk o tte t:
N:o 218, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o51,
ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster;
N:o 219, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 51,
Litt. A;
N:o 220, i anledn. af väckt motion om vissa Kyrkoherdar och
Skolmästare i Lappmarken å lön anslagen spanmåls utgörande in
natura, m. m.
Stats-samt Allmänna Besv.- och Ekon.-Utskottet:
N:o 18, i anledn. af väckte förslag till en förändrad organisation
af Landtförsvaret.
Bevill nings-Uts kottet:
N:o 14, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de tullbevillningen.
Lag-Utskottet:
N:o 33, i anledn. af väckt motion, ang:de förliknings-komitéers
inrättande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmälde att Riddarh.Utsk:s Ordf.
till honom aflemnat en Promemoria af följande innehåll :
Uti det prot:s-utdr. för d. 24:de och 2ö:te sisth Maj Riddarh.-  Utsk. erhållit, med underrättelse om H. R. o. Ad:s beslut ang:de
Instruktion för Direktionen och Riddarhusets Tjenstemän, förekommer,
efter det de uti Utsk:s förslag till Instruktion af H. Ståndet
gjorde förändringar blifvit uptagne följande mening: ”För öf”rigt
förklarade R. o. Ad., att det ifråga om l 'i:de § ang:de
420
Den 15 Juli.
”Pensioneringen af Riddarhusets Tjensteman fattade beslut,
Vicke skulle ega retroactiv verkan i afseende på Riddarhu”sets
nuvar:de ordinarie Tjenstemän”.
Delta tillägg har synts Riddarh.Utsk. i så måtto tvetydigt att man
deraf ej inhemtar huruvida, derest Riddarhusets nuvar:de Tjenstemän
vilja underkasta sig de vilkor, som den förändrade 13:de § stadgar,
dem icke jemväl må tillkomma de större fördelar i pensionsbelopp
m. m. som af förändringen härledas; eller, om stadgandet i den
nya 13:de § är en lagstiftning ensamt för framtiden, eller för en
helt ny upsättning af Tjenstemän, hvars tillämpning således på
en längre tid troligen icke kommer i fråga.
Utsk., som funnit en slik otydlighet böra undanrödjas innan
den nya Instruktionen utfärdas till efterrättelse, har således anmodat
mig såsom Utsk:s ordf., alt hos E. Ex. Hr Frih. o. Landtm, vördsamt
anmäla detta förhållande, för den framställning till H. R. o.
Ad., som E. Ex. i anledn. deraf, kan finna nödig.
Stockholm d. 10 Juli 1851.
L. von Stedingk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då denna fråga åtminstone för mig
är alldeles obekant, och nu först framställd utan att jag förut hört
ens talas derom, så anhåller jag att densamma måtte få hvila
på bordet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att till honom af
Naturforskare-sällskapet blifvit aflemnade, (ill utdelning bland R. o.
Ad:s ledamöter, åtskilliga biljetter till bivistande af sällskapets sammankomster
i morgon och d. 18 dennes, samt anmodade de Hrr
Ledamöter, som deraf ville sig begagna, att dertill anmäla sig hos
Riddarh.Fiskalen.
Anmäldes och lades på bordet:
Const.Utsk:s mern. N:o 10, med betänk, i anledn. af anmärknme
vid mern. N:o 7, innehållande förslag till åtskilliga ändringar
i grundlagarne; och
StatsUtsk:s mern. N:o 229, i följd af erhållen återremiss
af utlåt. N:o 164, i anledn. dels af K. M:s nåd. propos., _ang:de låneunderstöd
för anläggning af jernväg emellan städerne Orebro och
Nora, dels af väckt motion i samma ämne.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
D en 16 Juli.
421
Onsdagen den 16 Juli 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 9 prot.utdr. för gårdagen samt pleniprot. för d. 12
Juni f. m.
Företog H. 15. o. Ad. val af Bänkman inom nedanstående
Eänkm:s-Afdeln:r:
4:de Bänkm:.«-Afdeln.:
efter
N:o 154, Frih. Bennet, Carl Steffan:
15:de Bänkm: s-Af deln.:
,, 1257, Hr Eding, Fullm. Gr. von Rosen, Gustaf Fredrik;
23:dje Bänkm:s-Afdeln.:
,, 2183, Hr Gripensvärd, Jakob Olof;
24:de Bänkm:s-Afdeln.:
,, 2209, Hr af Harmens, Henrik Otto.
Och befunnos vid valförrättningens slut, hafva blifvit till Bankmän
utsedde: inom
4:de Bänkm: s-Af deln. :
,, 49, Frih. Fleetwood, Georg Wilhelm;
23:dje Bänkm:s-Afdeln.:
,, 2156, Hr Burenstam, Axel Adolf;
hvaremot för 15:de och 24:de Bärikm:s-Afdeln:ne några väljande
icke inställde sig.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 12 och 15 dennes på hordet
lagda utlåt. N:o 218, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 51, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Härvid företogs först och bifölls Utsk:s hemställan, att de beslut,
som i afseende på inkomst-titlarnes beräkning fallas, icke må lägga
hinder i vägen för de ändringar, hvilka kunna blifva en följd af
R. St:s beslut i vissa på denna beräkning inverkade men ännu icke
slutligen afgjorde frågor.
Beträffande sedermera Utsk:s yttranden, ronde ingressen samt
lista till och med ll:te punkterne af betänk. N:o 51, vidjrlef R.
o. Ad. sina derom fattade beslut.
Då härefter förekom Utsk:s, i fråga om 12;te punkten af be
-
422
Den 16 Juli.
tänk. N:o 51,
gifva yttranden, innefattande hänvisning till Utsk:s förnyade yttrande,
ronde en ponkt af betänk. N:o 51, Litt. A, beslöt R. o. Ad., uppå
derom af 11. Ex. Hr Frih. o. Landtm, gjord hemställan, alt pröfningen
af denna fråga skulle anslå tills Statslllsk:s utlåt. N:o 219,
hvarigenom återremisserne af betänk. N:o 51, Litt. A. blifvit besvarade,
förekomme till afgörande.
Vidkommande Utsk:s yttranden ronde 13:de till och med 10:de
punkterne af betänk. N:o 51, vidblef R. o. Ad. sina i afseende på
dessa punkter förut fattade beslut.
I fråga om Utsk:s yttrande i afseende på 17:de punkten af
betänk. N:o 51, ronde rotefrihets-afgift af oroterad men ordinarie
rotering underkastad jord, yttrade
Hr von Troil, Sam. Gust.: Ulsk:s betänk, i anledn. af
återremiss af utlåt, om uphörande af Rote-vakans-afgiften för Halländska
utsockne frälsehemmanen är ännu icke uldeladt lill RiksSl:n,
men på grund af det förbehåll som är gjordt i l:sta punkten
af nu förevande utlåt., anhåller jag nu emedlertid om Hr Frih.
o. Landlnus propos. på bifall till hvad Utsk. i det förra betänk, i
detta hänseendet tillstyrkt. Den första punkten innehåller, att det
beslut, som i afseende pä inkomst-titlarnes beräknande, fattas, icke
må lägga hinder i vägen för de ändringar, hvilka kunna blifva en
följd af hvad R. St. uti omförmäldta frågor, kunna komma alt besluta,
och ibland dessa frågor, är äfven den om rote-vakans-afgiften
i Halland.
R. o. Ad. Biföll Utsk:s uti 17:de punkten af betänk. N:o 51,
afgifna och nu vidhållna förslag.
Beträffande Ulsk:s yttranden, ronde 18:de till och med 26:te
punkterne af betänk. N:o 51, äfvensom ang:de reslantierne, vidblef
R. o. Ad. sina derom förut fattade beslut.
Slutligen förekom och lades lill handlingarne U(sk:s yttrande,
ang:de 27:de till och med 31:sta punkterne af betänk. N:o 51.
O
Ånyo föredrogs StalsUlsk:s d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 219, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o
51, Litt. A.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Issia punkten, ang:de Passevolance-mtdlen, och 2:dra punkten
ang:de Militice-boställs-kassans medel.
R. o. Ad. vidblef sina rörsde dessa punkter förut fattade beslut.
3:dje punkten, angtde Wadstena Krigsmanshus-kassas
medel.
Bifölls.
4:de punkten, angide Amiralitets Krigsmans-kassans medel.
Den Juli.
423
Hr von Troil, Sam. Gust.: I det sednast afgifna betänk,
ifrån StatsUtsk. är den summa, som, i st. f. rusthålls-afgifter borde
såsom årligt anslag för Krigsmanshus-kassan bestämmas, upförd till
9,633 r:dr 16 sk., hvilket äfven synes af den betänk, bifogade tabell.
Uti detta betänk, är ett tryckfel på siffrorna och jag anhåller
derföre vördsamt, att Hr Frih. 0. Landtm, ville föreslå R. 0. Ad.
att med rättelse af summan till 9633 r:dr 16 sk. bifalla denna del
af Utsk:s sednaste betänk.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavar:de
punkt af Utsk:s utlåt, med den rättelse, att 9,633 r:dr 16 sk. utfördes,
i st. f. det oriktigt med 9,333 r:dr 16 sk. uptagna beloppet
af ersättningsanslaget för rusthållsafgifterne.
5:le punkten, ang:de Arméens Pensions-kassas medel,
Lades till handlingarne.
öde punkten, ang:de Invalidhus fondens medel; och 7:de
punkten, ang:de Skogsplanterings-kassans medel.
Biföllos.
8:de punkten, ang:de Lappmarks Ecklesiastikverks medel.
R. 0. Ad. fann Utsk:s yttrande, ang:de den in natura anvisade
spanmålen, icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne
samt biföll hvad Utsk. i afseende pä kollekl-medlen föreslagit.
9:de punkten, ang:de till Allmänna Hospitals- och Barnhus-fonden,
Danviks Hospital, Stockholms Allmänna Barnhus,
Upsala Akademi, Lunds Akademi, samt Domkapitlen och Stockholms
Konsistorium anvisade medel.
Bifölls.
10:de punkten, ang:de Gerningsören.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Genom den i denna
punkt föreslagna förändring med Geruingsörenas upbärande, skulle
icke någon förenkling åstadkommas, utan endast ett ökadl besvär
för vederbönde Landskamererare, som till följd af det upgjorda förslaget,
skulle fä en årlig och ganska invecklad räkning att ombesörja.
För min del, vore jag mest böjd alt instämma uti den inom
BorgareSt. uttalade åsigt, att hela denna afgift måtte försvinna, och
om BorgareSt. vidhåller denna mening, så vore det skada, att icke
låta dem få sin vilja fram. Jag anhåller således att man måtte förklara,
alt denna inkomst-titel må uphöra, derest Wällofl. BorgareSt.
sådant för sin del medgifver.
Hr von Troil: Vid sista riksdagen hade K. M. föreslagit, att
Geruingsörena skulle helt och hållet ur RiksStatens inkomsttitlar uphöra
och denna obetydliga afgift efterskänkas. RiksStm ingingo icke
då på K. M:s nåd. propos. i delta afseende. K. M. har derföre nu
föreslagit, att den hvarje stad derföre tillkommande ersättning bör
för hvart är uträknas efter antalet af de handtverkare eller Gernings
-
424
Den lfi Juli.
män, af hvilka Gerningsörena skola utgöras. Med anledn. af denna
K. propos., hade StalsUtsk. i sitt första betänk. N:o 51, Litt A,
hemställt, att R. St. mätte besluta, det Gerningsören icke vidare
skola såsom serskild upbördstitel bland Statsverkets inkomster uptagas,
samt att den åtskilliga städer tillkommande andel deraf skall
dem ersättas på sätt K. M. i nåder föreslagit, äfvensom att de under
närande inkomsttitel inbegripna afgifter hädanefter skola vederborde
handtverkare påföras samt upbäras i sammanhang med allmänna
bevillningen.
För min del kan jag icke inse, att del af K. M. föreslagna
sättet för Gerningsörenas utgörande och fördelande pä städerna, skulle
medföra några synnerligen ökade besvär, utöfver hvad förhållandet
nu är, men jag bekänner upriktigt, alt saken är i och för sig sjelf
af så ringa vigt, att jag för min del icke gör mycket afseende på
om betänk blir i denna punkt af R. o. Ad. bifallet eller afslaget.
Deremot skulle jag tro, att icke R. o. Ad. på sätt Gr. Mörner föreslagit,
bör instämma i den af BorgareSl. yttrade åsigten. Jag ber
alt få fästa upmärksamheten på, att denna åsigt icke är annat än
enskilta yttranden af riksdagsmän i BorgareSb, men icke något Stånds
beslut. Jag tror, alt det icke lönar mödan att i RiksStaten uptaga
en så ringa inkomsttitel som Gerningsörena och anser, att det skulle
leda till reda och ordning om de uphörde, och anhåller derföre nu
om Hr Frih. o. Landmts propos. på bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Gr. Mörner.-I underd. skrifvelse vid riksdagen 1848, anmälte R.
St., att de icke kunde bifalla förslaget om godtgörelse till Städerne för
denna afgift och densammas upbörd i sammanhang med bevillningsafgifterne
för handiverkarne pä landet och dervid anfördes såsom
skäl: ”att den ersättning, som vid sådant förhållande skulle tillfalla
vissa släder, som hade rättighet alt åtnjuta serskilda andelar af berörde
gerningsören, korarae att. blifva en utgift, hvilken Statsverket
allt framgent finge vidkännas, hvaremot, om gerningsörena bibehöllos
vid den beräkningsgrund, hvarefter de f. n. ingingo och sedermera,
till en del, pä vederbörsde städer fördelades, anledn. vore att
förmoda, det denna städernas inkomst småningom blefve förminskad
och slutligen uphörde, allt efter som gerningsmännens antal, i följd
af förändrade förhållanden inom näringarne, afloge och försvunne”.
Pä dessa skäl ansågo R. Sl. vid sisth riksdag, att afgiften borde
fortfarande under serskilt inkomsttitel uptagas. Nu skulle i st. f.
det sätt, hvarpå upbörden hittills egt rum, Landskamererare!! åläggas
anställa undersökning om beloppet af meranämnde gerningsören
och sedermera fördela dem pä de serskilta städerna, hvarigenom ett
vidlyftigt bokhålleri skulle upkomma. Jag kan icke förutse någon
fördel af denna omväg och tror således den icke eller vara serdeles,
att eftersträfva. Såvida icke R o. Ad. anser sig kunna fästa afseende
på den af BorgareSl. yttrade åsigten, tillstyrker jag derföre
vördsamt att det måtte fä förblifva vid det gamla.
Då härefter H. Ex. Hr • Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle Utsk:s uti ifrågavande punkt gjorda tillstyrkande, ropa
-
Den 10 Jnli.
425
des ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg
ja hafva varit öfvervägande.
lide punkten, äng:de öfriga delar af utlät. J\:o 51,
Litt. A.
Lades till handlingarne.
Ånyo föredrogs SlatsUtsk:s d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 220, i anledn. af väckt motion om vissa Kyrkoherdar
och Skolmästare i Lappmarken i lön anslagen spanmåls utgående
in natura m. m.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Beslutet om indragning af de här
omtalta 54^ tunnorna spanmål var oriktigt i sak och tillkommet på
grund af oriktiga upgifter. Att R. o. Ad. förut varit af denna
mening, syntes bland annat, vid det s. k. decharge-belänk:s föredragning.
Enl. prot.utdr. öfver föredragning af Const.Utskis mern.
ang:de granskning af Statsråds-protma, förklarade R. o. Ad. sig
ogilla Ulsk:s frikännande utlät, öfver den af Frih. Stjernstedt och
Doktor Stenhammar i denna fråga väckta anmärkms anledn. emot
Statsrådet och chefen för FinansDepart:tet. Samma mening som
grundade detta R. o. Ad:s beslut, var äfven den rådande på detta
rum då till pröfning förehades den punkten uti inkomst-betänk, som
handlar om Lappmarkens ecklesiastikfond. Denna R. o. Ad:s tanke
har sluteligen sjelfva StatsUtsk. delat i Utsk:s nu under handläggning
vande tillstyrkande; likväl har StatsUtsk., i st. f. att rent och öppet
bekänna att frågan blifvit oriktigt behandlad, sökt alt kringgå
densamma men likväl komma till det resultat, alt få sjelfva saken
omgjord. Sålunda har StatsUtsk. tillstyrkt att Indelningshafvarne
måtte fä, efter markrgängspris, lösa ifrågavande 54| tunnor spanmål
vid närmaste kyrkoherberge, med bibehållande af de rättigheter,
som i afseende ä spanmålens forssling, tillförene författningsenligt
egt rum.
Efter mitt förmenande är det värdigare, att då misstag blifvit
gjorda, öppet och ärligt erkänna desamma. Jag anhåller derföre,
att R. o. Ad. mätte, med afslag på Utsk:s förslag, antaga Biskop
Hemlins reservation, deruti han anser tillstyrkandet uti ifrågavande
första punkt hafva bort lyda sålunda: ”att i underd:het hos K. M.
anhålla att ifrågavande 54J tunnor spanmål måtte för de ändamål,
hvartill de åro afsedda, af vederbönde, som äro deraf delaktige, få
fortfarande in natura upbäras, med bibehållande af de rättigheter,
som, i afseende på spanmålens forssling hittills egt rum”.'
Hr von Troil, Sam. Gust.: Så framt StatsUtsk. egde rättighet,
att på grund af inkomna motioner ad libitum till RiksStm
inkomma med de förslag, som Utsk. ansåg mest ändamålsenliga, så
skulle visserligen den framställning, som Gr. Lagerbjelke nu upläst,
ur Biskop Hemlins reservation med skäl kunna blifva R. o. Ad:s
beslut, men jag ber att få återkalla i minnet hvad motionen i detta
hänseende innehåller. Hr Rosenblad har föreslagit att vederbönde
Kyrkoherdar och skolmästare måtte berättigas, att emot lösen i när
-
426
Den 16 Juli.
mäste kronomagazin eller kyrkoherberge, årligen uttaga ett spanmålsbelopp,
icke öfverstigande hvad dem, dels på lön, dels till skolbarns
underhåll är anslaget. Hvad angår detta förslag, har Stats—
Utsk. nu tillstyrkt R. St. att hos K. M. i underdihet anhålla: ”att,
oansedt den i nåder anbefallda öfverflyttningen på Statsverket af
ifrågavar:de 54£ tunnor spanraål, desamma dock för de ändamål,
hvartill de äro afsedda, måtte af vederbör.-de, som deraf äro delaktige,
få, efter faststäldt markegångspris, lösas vid närmaste kyrkoherberge,
med bibehållande af de rättigheter, som i afseende å spanmälens
forsling tillförene författningsenligt egt rum.”
Jag har härigenom sökt visa, att StatsUtsk. tillstyrkt hvad motionären
begärt. Ett annat tillstyrkande har Gr, Lagerbjelke yrkat
och anser R. o. Ad. det förenligt med rigtig ordning, så har jag visserligen
ingenting att anmärka emot dess antagande, men jag skulle
dock tro, att när ett Utsk. får till behandling emottaga en motion,
eger Utsk. icke någon annan rätt, än att grunda sin framställning
till R. St. på hvad denna motion innehåller.
Gr. Lagerbjelke: Hvad R. o. Ad. nu har att besluta öfver,
är, StatsUtsk:s förslag, att de fordna indelningshafvarne af ifrågavar:de
indragna 54| tunnor spanmål skulle få rättighet, alt lösa ett
motsvarande belopp efter markegång från närmaste kyrkoherberge.
Om nu R. o. Ad. i det stället besluter, att samma indelningshafvare fä
behålla de 54J tunnor indelta, torde det vara ovedersägligt att ett
sådant beslut angår just samma fråga som StatsUlsk:s förslag, samt
pä grund af delta förslag kan af R. o. Ad. grundlagsenlig! nu fattas.
Jag fortfar uti min vördsamma anhållan om afslag å betänk,
och bifall till Biskop Hemlins reservation.
Då härefter H. Ex. Hr Frih:n o. Landtm, framställde propos.
till bifall å första punkten af förevarande utlåt, ropades nej, hvarefter
R. o. Ad. med afslag å samma punkt biföll det i Hr Biskop
Heurlins vid Utsk:s utlåt, fogade reservation afgifna förslag,
till underd. skrifvelse, samt jemväl biföll den i 2:dra punkten af
ifrågavar:de utlåt, af Utsk. gjorda hemställan.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns d. 12
och 15 dennes på bordet lagda betänk. N:o 18, i anledn. af väckte
förslag till en förändrad organisation af Landtförsvaret.
Hr Stiernsvärd, Gust. Mauritz: Jag anhåller att betänk,
måtte blifva i sin helhet upläst.
Sedan den sålunda begärda upläsningen försiggått anförde
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv., skriftligen:
Då de sammansatta Utsk:n, vid handläggningen af Hr Stjernsvärds
begge motioner, kommit till ett resultat, som fullkomligt
öfverensstämmer med mitt omdöme öfver de organisationsförslag,
som i dem framställas, och då Utsk:n för sitt beslut lemnat en så
fullständig utredning af ämnet och derpå grundade skäl till att af
-
Den IG Juli.
427
styrka deras antagande, så skulle jag hafva inskränkt mig till att
vördsamt anhålla om propos. på bifall till betänk., om ej de fä
ord jag yttrade, då molionerne från Högt. Ståndet till StatsUtsk.
remitterades, blifvit misstydda på ett sätt, som fordrar min förklaring.
Man har påstått mig hafva sagl, att jag icke tagit kännedom
om det sednare förslaget, men ändå yrkat dess förkastande. Jag
yttrade likväl, att jag icke hunnit taga en närmare kännedom om
detta förslag. Efter vandligt språkbruk lärer väl delta betyda, att
jag derom inhemlat någon, till huru stor eller liten del måste det
tillhöra mig sjelf att bedomina. Vid tillfället lemnade jag äfven
för andra en måttstock i detta afseende genom förklarandet, att den
icke var tillräcklig för att ingå i diskussion öfver sjelfva förslaget,
och betviflas måste, att någon, äfven med mera ledighet än min
tjenst lemnar, skulle på 7 dagar förmått studera sig in i de 20 skrifna
arken med åtföljande 36 tabeller, och sedermera annorlunda än
högst ytligt kunnat yttra sig om de mångnrtade och mångfaldiga detaljerna,
hvilka sammantagna utgöra det hela. Likväl afgaf jag ett
allmänt omdöme öfver förslaget, då dess syfte af mig ansågs vara
en desorganisation af det nuvarande landtförsvaret; och utur samma
synpunkt måste jag ännu betrakta en ny organisation af arméen,
som icke lemnar af den gamla qvar i fordna förhållanden ett
enda vapen, — en enda korps, — icke ens enda individ.
Jag tillät mig ytterligare att ex ojjicio, det vill säga i den
dubbla egenskapen af riksdagsman och Chef för Landlförsvarsdepartdet,
önska dess förkastande. Man har, och måhända ej utan
skäl, klandrat det begagnade uttrycket; men det tyckes mig ännu
i denna stund att, om också mindre lyckligt valdt, skulle det kunna
ursägtas vid ett muntligt föredrag, såsom innebärande hvarken
mer eller mindre än en protest af Departds-chefen emot uplösningen
af dess Departement. Jag utfäste mig ju dessutom att vid förslagets
återkomst och afgörande gifva skäl för denna önskan, i fall
endera motionen tillstyrktes. Nu är väl detta ej händelsen, men
måhända står förbindelsen dock qvar, enär förslaget inom vissa delar
af representationen synes hafva rönt sympathier; och jag har
derföre troll mig böra ingå i en kort analys öfver förslagens lmfvudgrunder
samt öfver några af deras förnämsta detaljer.
Hr Stiernsvärd yttrar i förslaget N:o 1.
”Det mål, hvartill man musle sträfva i fråga om Sveri”ges
landtförsvar, är att med den möjligaste minsta kost”nåd
under freden, i händelse af fiendtliga anfall, kunna
'"åstadkomma de största möjliga försvarskrafler.”
Systemets bas utgöres här af obekanta storheter; det möjligast
minsta och det möjligast största. För den, sorn skall betala torde
det minsta anses kunna reduceras lill litet nog, och ursäglen vara
nära till hands genom förespeglingar om ofantliga storheter, när
faran slår för dörren. At byggnader i den materiella verlden behöfves
en solidare grund. Carl XI och hans företrädare fästade Indelningsverket
vid Sveriges jord och anvisade dess underhåll på
denna jords afkastning; Carl Johan och Svenska folket bestämde,
428
Den 10 Juli.
alt den förstärkning, som arméen behöfde, borde ulga genom beväringspligtens
upfyllande, under krig som i fred, af alla unga män
emellan 20 och 25 år. Dessa begge monumenter af framfarna
Konungars vishet och af Svenska nationens manliga och fosterländska
tänkesätt utgöra hufvudgrunderna för Sveriges nuvar:de landtförs
var.
I motionen M 1 föreslår Hr Siernsvärd indelta arméens indragning,
— uti M 2 inställandet af Beväringsmanskapets öfningar.
Såsom skäl för indelta arméens ställande på ständig vakans anför
Hr Stiernsvärd i sin första motion: ”Hvad serskilt indelta
”arméen under närvarande förhållanden vidkommer, torde man
”med fog kunna tveka, om den ej, i st. f. att vara en med
”verkliga fördelar förenad militär-organisation, endast i sä"
dant afseende är en idealism, en chimérc, tjenlig att updu"ka
som skåderätt i löss läpp ta utflygtcr med ordet eller
"pennan.”
1795 yttrade sig frami. Excellensen Adlersparre uti sina förtjenslfulla
krigs-samlingar om indelta arméen sålunda: ”Denna lilla
armé, hvars nationella karakter och sammansättning är i det hufvudsakliga
ganska åldrig och som endast, fast i vidsträckt bemärkelse,
förbättrades under Carl XI, har kunnat sätta en nation, som
hvarken till folkmängd, rikedom eller belägenhet förtjenar mycken
upmärksamhet, på spetsen af krigsära och anseende. Man skall ej utan
förundran ihågkomma att den gått segrande öfver lilien, Donau och
Nieperströmmarne samt föreskrifvit lagar för Europas mäktigaste folkslag.
Större bevis på en krigshärs goda sammansättning finnes väl ej i
historien, och en så förundransvärd framgång utbreder så mycken
större glans öfver nationen, som denna armé alltid hufvudsakligast
bestått af dess infödda barn, och dess krigsära kan derföre med
största skäl anses för nationens egen.”
Femtio år sednare, eller 1845, omtalar en utmärkt fransysk
förfaltare, Chevalier, uti sin Cours d'econo?nie polilique, indelta
arméen på följande sätt: ”Alla dessa trupper äro underkastade en
sträng inspektion. Hvarje år i Juni månad sammandragas de uti
läger och erhålla öfning genom större manövrer, som räcka i 21
dagar. De resande, hvilka vid olika tidpunkter besökt Sverige, äro
enstämmiga i omdömet öfver dessa truppers fulländade hållning
och förträffliga disciplin. Historien bevittnar på samma gång deras
tapperhet, som deras hederskänsla och goda upförande. Och
hvem skulle kunna neka den militära förtjensten hos en organisation,
som frambringat Carl XII:s soldater.” Mina Hrr! åt Edert
uplysta förstånd, åt Edia Svenska hjeltan öfverlemnar jag att afgöra,
huruvida motionären eller de begge citerade författarne i sina
omdömen öfver indelta arméen kommit sanningen och rättvisan
närmast.
Uti bestämdare uttryck anmärker Hr Stiernsvärd emot indelta
arméen:
l:o. ”Dess dyrhet under de långa tider, du truppen är
”overksam, hvilket tyngst drabbar den jordbrukande klassen,
Den 16 Juli.
429
”och detta så mycket orättvisare, som soldatens underhåll nu
”mycket öfverstiger hvad rust- och rotehållare vid den skal”tereglering,
hvarefter Indelningsverket utgjordes, medelst
”stadfästade föreningar och konlrakler åtogo sig att ut”
göra.”
Motionären faller här in i ett misstag, som delas af många,
med verkliga förhållandet ej närmare bekanta personer. Emellan
mötena förefalla nemi. vid de indelta reg:t:ne tjenstgöring af mångfaldig
art: kyrkoparader, brefpost föling, rekryterings- och liqvidationsmöten,
krigsrättsvakter, gevärs rengöring etc. samt, i större skala,
garnisons-förstärknings- och arbets-kommenderingar. Alla dessa
serskilda tjenstgöringstillfällen bidraga i mer eller mindre män att
öka och underhålla indelta soldatens tjenstbarhet, — hufvudsakligast
i disciplinärt afseende, — och alla lägga de sådana hinder i
vägen för hans fria användande af sin arbetskraft, att man icke skäligen
kan betrakta och behandla honom såsom en vanlig arbetare,
hvarföre också hans lönevilkor måste derefter vara rättade. Antager
man nu, hvad antagas mäste, såsom bevittnadt af framfarna tiders
exempel, att indelta soldaten, oaktadt den längre tids årliga
overksamhet, om hvilken Hr Stiernsvärd talar, likväl alltid är skicklig
att vid upbrott till krig genast föras emot fienden, så blifver
frågan: kan man för bättre köp erhålla en sä qvalificerad soldat? —
och då torde svaret utfalla sålunda, alt indelta soldaten kostar mindre
än hans like i de flesta andra arméer och kan nu, likasom tillförene,
med hopp om framgång föras emot hvilken annan nations
som helst. Hvad beträffar den mycket öfverstigande kostnad, som
skulle nu mot förr drabba rust- och rotehållare, sä är jag fullt öfvertygad,
att, förmedelst evalvation af myntets nuvarande silfvervärde,
emot hvad det var vid slutet af 1600-talet skall resultatet befinnas
utfalla till nutidens rotehållares fördel, helst om i betraktande tages
den minskning i utgifter, som upkommit genom möteskostnadens,
skjuts- och drickspenningars afskaffande, beklädnadsafgiftens nedsättning
samt framför allt, för händelse af krig, genom befrielsen att
ersätta derunder upkommande vakanser.
Hr Stiernsvärd anmärker vidare:
2:o. ”Dess numeriska otillräcklighet i förening med
”otillräckligheten af dess öfning.”
Nummerstyrkans otillräcklighet för ett allmänt krig erkändes
och afhjelptes 1812 genom Beväringslagen, och om man än skulle
anse lagens fulländning fordra en längre öfningstid, så kan jag icke
finna, att denna brist botas derigenom, att man, såsom i förslaget
N:o 2, tillstyrker hela vapenöfningens inställande. 12 dagars rekryt-exercis
är bättre än intet, — de utgöra de 12 svåraste dagarne
af hela rekryt-tiden; — och denna undangjorda krigsbildning
kan blifva af oberäkneligt värde vid utbrottet af ett krig, dä ofta
stunden är dyrbar. Hvad som deremot i den indelta soldatens öfningstid
fattas, är hufvudsakligast en fullständigare rekrytbildning.
K. M. har derföre vid denna riksdag förnyat sin förut fyra gånger
framställda nådiga propos. om anslag till exerciskompanier, .— och
jag hoppas med bättre framgång.!
430
Den 16 Ju 1 i.
Ytterligare säger Hr Stiernsvärd:
3:o. ”Dess rekryterings sätt, som medför svårighet för
”vidmakthållandet af truppens tjenstbarhet, då dels afskedan”det
af mindre dugliga ämnen medför ökade upoffringar af
”rust- och rotehållare, dels bevekande omständigheter vanli”gen
förekomma, emedan den indelta soldaten, som vanligen
”tagit lega för alt kunna laga sig maka och få ett hem,
'"snart är fader för en talrik oförsöjd familj, hvilket i sin
”mån förvandlar vår indelta armé till en för landet alltför
”kostsam in valid i n rättn ing. ”
Den här omtalade svårigheten för vidmakthållande af truppens
tjenstbarhet har hitintills icke varit förmärkt. Rotehällaren har sjelf
det största intresse uti att till soldat förskaffa sig en tjenstbar karl med
godt upförande, emedan just härigenom förminskas den kostnad, som
härrörer från täta ombyten och om, det oaktadt, valet utfallit illa,
så lärer väl hvarje förståndig jordbrukare önska att från sina egor
blifva qvitt en opålitlig och vanfrejdad person, och i en sådan önskan
mötes säkert rotehällaren af befälets egen. Kroppsbeskaffenheten
är genom författningarna så bestämd, att någon bristande duglighet
i sådant afseende ej vid antagandet bör komma i fråga, om
hvar och en upfyller sin pligt. Till följd af dödsfall eller kroppsskador
och sjuklighet kunna väl äfven förluster för rotehällaren upkomma,
och har han den oturen, att sådant inträffar ofta, blifva
förlusterna visserligen kännbara. Men äfven sådana fall höra till
undantagen och äro afhjelpta vid de reg:ten, hvilka, såsom t. ex.
Uplands och Westmanlands, hafva frän längre tid tillbaka bildat
kassor, som gifva ersättning för rekrekryteringskostnaden, hvilken
äfven jemnare fördelas der rekryteringen sker på skåf. Generalmönslrings-inslruktionen
vet ej af några bevekande omständigheter,
som tillåta bibehållandet af en oduglig soldat, och den s. k. invalidinrättningen
är för det närvar, af den beskaffenhet, alt indelta soldatens
medelålder är emellan 32 och 33 år.
Hr Stiernsvärd säger:
4:o Dess menliga inflytelse på landets fattigpersonal.
Jag nekar ej, att den sk. b:co per dag, som Krigsmanshuspensionen
lemnar den afskedade soldaten, är en knapp belöning för
30-rig trogen tjenst. Det är likväl endast sista klassens pensionstagande,
som äro så vanlottade; vid 50 års ålder återstår ännu arbetskraft,
och värdet af 1| tunna spannmål är dock ett item lill
årsunderhållet. H. M. Konungen önskade förlidet år att kunna upflytta
uti 3:dje klassen, eller till 12 r:dr pension, alla 4:de klassens
60 -åriga pensionärer, men antalet befanns för stort och kassans påkänning
i följd deraf för stark, hvarföre åtgärder måste inskränkas
till alla 70-åriga och derutöfver. Efter några få år torde likväl
kassans tillväxt medgifva en sådan högst billig och behöflig tillökning
samt i och med detsamma de 70-årigas upflyttning i 2:dra
klassen med 24 r:drs pension. Ett fullkomligt misstag af Hr Stiernsvärd
är, att det till H. M. Konungens disposition ställda belopp af
Krigsmanshusmedlen användes till nådegåfvor utom proh, då sådana
beviljas endast i Statsrådet.
Den 16 Juli.
431
5:0 Indelta soldatens oanvändbarhet såsom stam för beväringen.
Härom yttrar Hr Stiernsvärd: ''Olämpligheten utaf en armies
”sammansättning af sa olika elementer som värfvade, indelta
”och beväringstrupper visar sig dessutom påfallande, då man
”betraktar de invecklin gar, den medför inom udministralio”nen,
den splittring, den föranleder inom en stridsmassa,
”sorn bör lif vas af en anda och en själ. Man kan icke tillgång
under sådana förhållanden åstadkomma en krigslag”skipning,
som är grundad på full jemnlikhet inför lagen.
”Man har till och med sett lagstiftningen göra till ett villkor
”för beväringsski/ldighelens åtagande, alt beväringsynglingarnc
”icke inblandas med värfvade trupperne, och den indelta sol”daten
kan i följd af sin legonatur samt sin ringa bildning
”och färdighet aldrig af beväringsynglingen anses såsom jemn”god
med sig, sedan denne oftast hastigare, än den af arbete
”och ålder stelnade knekten, upfattat sina krigiska plikter
”och hunnit större färdighet
I förslaget N:o 1, föreslår Hr Stiernvärd sjelf 3:ne slags trupper:
legotrupp, ty såsom sådan mäste den s. k. frivilliga stammen
ovilkorligen anses, efter dess upsättning eljest blifver omöjlig; (point
d’argent, point de Suisse är ett gammalt ordspråk, som säkerligen
här äfven kommer alt finna sin tillämpning, när frågan blir om en
trägen fredstjenstgöring och npsättning af 17,000 man) det andra
truppslaget blifver beväringsmanskap och det 3:dje landtstormen.
1 förslaget N:o 2, förekomma t. o. m. 4 slag, de nyssnämnde 3:ne
och derutöfver indelt trupp. Jag har svårt att fatla, hvarföre samma
sak skulle blifva förträfflig derföre, att den af Hr Stiernsvärd föreslås,
och likväl i sig sjelf vara förkastlig endast derföre, att den
ingår i närvar, organisation. Hr Stiernsvärd befarar af den nuvar.
sammansättningen genom så olika elementer, att den ej skulle lifvas
”af en anda och en själ”. Ej mindre i krig än under fred hafva
likväl dessa olika slags trupper tjenstgjort och stridt bredvid hvarandra
med samma varma känsla för Konung, fädernesland och hederspligt.
Hr Stiernsvärd torde således kunna lugna sina farhågor
i detta afseende. Krigslagskipningen är genom K. Kungörelsen af
d. 27 Okt. 1812 § 18 ålagd att ställa till tjenst upbådadt beväringsmanskap,
i afseende på författningar och krigsartiklar, inför lagen
på full jemnlikhet med den öfriga krigsmakten. Genom Konungs
och Ständers öfverensstämmande beslut vid 1848 års riksdag fördelas
beväringsmanskapet nu mera äfven på de värfvade trupperna, och 2:ne
års erfarenhet har bevisat, att undantaget, om också rättvisadt af värfvade
truppens moraliska beskaffenhet den tid det gjordes, nu mera endast
är en fördom. Indelta soldatens ”legonatur” frånkänner honom icke
vanlig menniskonatur, till hvilken hörer att genom en flerårig öfning
hinna en större fulländning i ett gifvet yrke än den, som pä kortare
tid kan vinnas, hvadan också beväringsynglingen hitintills, såsom
sig bör, betraktat soldaten såsom sin mästare i krigsyrket, och
dermed torde det ännu länge förblifva. Den af arbete och ålder
stelnade knekten erhåller afsked.
432
Den 10 Juli.
Hr Stiernsvärd tillägger: ”Slutligen måste det erkännas att,
”oaktadt man ej kan beskylla den indelta soldaten för brist
”på Svensk trohet och mannamod, så vålla hans husliga och
”jordbruks-för hållanden ofta en märkbar obenägenhet för
”långvarigare kommendering ar”.
Den motvilja att på längre tid lemna sitt hem och sin familj,
som här påpekas, torde i mer eller mindre mån igenfinnas hos alla
slags trupper, om de inom den vanliga stationen befinna sig väl;
hvad man om indelta soldaten specielt i detta afseende känner är,
alt han varit underkastad sådana kommenderingar, ej mindre under
krig än fred, allt ifrån inrättningens början intill närvar, tid, utan
att honom kunnat läggas till last något högljudt knot, efterlåtenhet
i sina plikters upfyllande eller minsla skymt af myteri, och mera
lärer man ej af någon trupp höra begära.
Emot nuvar. Beväringsstadga anmärker Hr Stiernsvärd:
”Allmänna beväringsskyldigheten inträder för tidigt
Mången delar med Hr Stiernsvärd samma farhåga och jag fritager
mig icke sjelf från en sådan. Likväl nödgas man erkänna,
att tillåtelsen för värfvade och indelta arméen alt insätta rekryter
redan vi 18 års ålder icke medfört kännbara olägenheter, att sådana
ej eller förmärktes vid beväringsmanskapets upbåd under 1813 och
1814 årens krig, — att daningen för etl visst yrke möter mindre
svårighet vid yngre, än äldre år, när både sjals- och kroppsfallenheter
tagit en bestämdare och mera stelnad form, — alt för den,
som, efter upfylld beväringspligt, egnar sig åt ett annat yrke, är
det en gifven fördel att fä afbörda sig densamma ju förr desto heldre,
och slutligen att, om också Hr Stjernsvärds åsigt afgjordt vore den
rätta, så lärer man föga kunna hoppas att vinna Ständernas bifall
till en sådan förändring.
”Stadgandet, alt den yngsta klassen ovilkorligen skall
”utgå före den äldre gör, att den upbådade delen är den
”minst användbara för fältlifvet, samt att under krigetsfort”gung
den öfvade och tjenstvanda delen utträder och oöfvade
”inträda i dess ställe”.
Denna anmärkn. saknar ej sin vigt, men äfven här möta samma
svårigheter som vid den föregående. Att den yngsta klassen måste
inöfvas är klart: att, sist exercerad, den äfven bäst har det inlärda
i minnet, är också gifvet; att den således i följd häraf har företräde
framför de äldre, måste erkännas; men jag påslår derföre icke, att
ju ej den mera utvecklade kroppskraften och deraf följande större
härdigheten hos de äldre klasserna lemna en för fältlifvet större uthållighet,
som måhända öfverväger nyssnämnda företräde. Svårt
blifver dock att bortresonera denna de yngres naturliga förbindelse
att, när det gäller, först gå ut, och medgift till en förändring i
detta afseende lärer väl svårligen vara att hoppas. Deremot kan
olägenheten af sista klassens utträdande efter fullbordad beväringsskyldighet
aldrig undvikas; rättigheten till afsked är då ostridig, och
att endast förutsätta möjligheten af en tvungen förlängning af tjenstetiden
derutöfver skulle vara att gifva sjelfva beväringslagens hufvudprineip
en dödsstöt.
”Bevar ingens
Den 10 Juli.
433
”Bevii r i/i gens vapenöfning endast för en gang, äfven om
”den fortfor en längre lid, betryggar icke sd mycket om man”skåpets
färdighet, som en förnyad om ock kortare öfning”.
Skulle tillgångarne medgifva att. åt första klassen genom förlängd
öfningstid gifva en fulländad rekrytbildning redan första året,
så vore sådant, efter min tanke, mera ändamålsenligt, än en ut*
porlionering af samma tid på flera är. Hvad man fulländad! inlärt
på en gång sitter bättre qvar i minnet och vanan, än en stycketals
inhemtad undervisning med långa mellanskof, hvilka äfven medföra
en t ids försl ost genom nödvändigt återtagande af det bortglömda.
Samma läromästare under bela lärotiden verkar äfven till större
lättnad med afseende å lärdomens bibringande och emottagande,
emedan lärare och elev då bättre känna och förslå hvarandra; dessutom
blefve sjelfva beväringsplikten mindre tung med ett enda års
förlängd öfning, än om fördelad pä flera år, då osäkerheten att erhålla
tjenst iller alt ostörd få öfverlemna sig åt något annat lefnadsyrke
derigenom betydligt ökades. I alla fall lärer utsigten att på
ena eller andra sättet fä liden för beväringsmanskapets öfningar utsträckt
så långt, ali fullständig soldatbildning kan vinnas, icke under
närvar, förhållanden vara serdeles lofvande, och Hr Stiernsvärd sjelf
torde ej obetydligt hafva bidragit att förmörka den genom sitt förslag
att helt och hållet indraga den nu medgifna.
” Bevuringens undervisning och öfning försvaras och för*
''dröjes derigenom, att dess vapenöfning sker ensamt och af
”otillräckligt antal instruktörer. Hell annorlunda blefve va"penöfningens
resu/tater, om, sedan rekrytbildningen under
”det ena äret föregått, beväringsmanskapet under det derpå
”följande förnyade sin vapenöfning tillsammans med mera
”öfvade trupper; ett förhållande, som, om del kunde ut stråe*
”kas t. ex. till 2 ar, skulle erbjuda liela nationen en så till"räck/ig
stridbarhet, att dess sjelfständighet vore otvifvel”aktigt
betryggad”.
Tillräckligt antal instruktörer och sitt kall fullkomligt vuxne har
hitintills icke saknats, men deremot vilja eller förmåga alt anskaffa
medel för bcvärings-exercisens utsträckning till behöflig lid.
Således lärer detta tillsvidare få räknas ibland antalet af fromma
önskningar, och del lönar följaktligen icke mödan att derom vidare
orda. Ej destomindre vore det redan en obestridlig vinst, med afseende
pä beväringsmanskapets bättre öfning, om densamma, sådan
den nu är, kunde ske samtidigt med regementsmötena. I de norra
provinserna, der tillgången pä erforderligt antal tält sådant medgifvit,
har detta skett, och de väntade resultaterne hafva ej eller uteblifvil;
det unga manskapet har lärt lika mycket genom ögonen,
som genom den hörda instruktionen, har lifvats af en naturlig önskan
att täfla med gamla stammen; hela det högre Regemenlbefälels
närvaro har kunnat åt beväringsmanskapets öfningar lemna en större
upmärksamhet, än som under korta besök kan ega rum, och jag
kan fullkomligt vitsorda, alt de 2:ne sisla dagarne af mötet beväringsbataljonen,
i linie-exercis tillsammans med slambataljonen, ej
8 H. 28
434
Den 16 Jnli.
illa fyllt sin plats. Ingen lärer förmoda, det jag härmed skulle mena,
att beväringsmanskapet dymedelst hade blifvit fullbildade soldater;
men öfningen vann hvad som täflan, lust och lif medföra i alla förrättningar,
den gick fortare och bättre samt skänkte eleverna mera
nöje. Man kunde möjligen häremot invända, alt vid regementen,
der sjukdom eller kommendering»!- verkat till ett fåtaligt befäl, tillgången
på instruktörer skulle saknas; men jag har fleråriga exempel,
alt en enda bataljons öfver- och underbefäl i delta afseende
läckt till för 2:ne bataljoner. Gamla stammen vinner dessutom just
genom den befarade olägenheten en indirekt fördel, emedan man
genom behofvet tvingas att updrifva underbefälet till större verksamhet
och skicklighet, än som under vanliga förhållanden möjligen
på ett eller annat ställe eger rum. Skulle lillgångarne framdeles
medgifva upköpet af tillräckligt antal tält, hvartill för en gäng skulle
behöfvas circa 60,000 r:dr, så kunde och borde, efter min tanke,
denna nyttiga förändring i beväringsöfningarne genast vidtagas.
Uti förslaget N;o 2 har Hr Stiernsvärd i karikatyr-styl tecknat
nuvar. beväringsöfningar. Han säger nemi.: Hvad Hira väl nu
”vära beväringsynglingar under sina 12 dagars mölen emot
"en ärlig kostnad af nära en half million? Jo! att göra höger
”och venster om, möjligen äfven helt om; men icke att göra
”front mot rikets fiender; ty de tära icke att bruka det vapen,
”sorn härför är ett villkor”.
Att börja med tål den halfva millionen en betydlig nedprutning.
De förlorade dagsverkena, som ingå i Hr Stiernsvärds beräkning,
blifva efter motionen N:o 1 mångdubblade emot nuvar.
förhållande; skola dessa icke få beräknas såsom en förlust, utan som
en vinst för det allmänna, endast derför, att motionären uttänkt en
ny beväringstag? Hvad beväringsmanskapet under vapenöfningarne
vinner mera än halffärdighet i vändningärne är af Stals- samt Allmänna
Besv. o. Ekon.Ulskms utlät, i ämnet så väl utredt, att jag
anser fullkomligt öfverflödigt att detsamma åter uprepa. Jag anmärker
blott i förbigående att påståendet, säkerligen jäfvadt af hvar
och en, militär eller icke militär, som sett någon bevärings-exercis,
innehåller en tillvitelse, som hvarken den villiga och läraktiga Svenska
ungdomen förtjena!1, eller Svenska arméens befäl, söm haft sig detta
mödosamma updrag anförtrodt, borde hafva väntat från en f. d.
vapenbroder. Verkligt skickliga militärer, både Svenskar och utländingar,
hafva deremot ej nog kunnat förundra sig öfver, att så
mycket kunnat inhemtas på så kort lid. De såsom substitut för
nuvar. vapenöfningar af motionären föreslagna skutöfningarne hafva
emot sig i principen, att instruktionen börjar med hvad som bör
utgöra dess fulländning; i verkställigheten åter mötas de af det svåraste
bland alla hinder nemligen af en kostnad, som för en gång till
gevärs, skottvallars och taflors anskaffande minst upgår till en half
mill., och den årliga dessutom mångdubblad emot de af Ilr Stiernsvärd
föreslagna 32,000 r:dr, enär befälets och manskapets aflöning,
ammunition samt gevärens underhåll och vård äro i räkningen uteslutne.
Man behöfver således icke framleta några andra hemliga
motiver för obenägenhet emot förslaget i denna del.
Den 16 Juli.
435
Hr Stiernsvärd yttrar om Gottländska nationalbeväringen: ”Enl.
”min upfaltning utgör den Gottländska försvars-organisatio”nen
ett mönster för det öfriga Sverige och vittnar om säll”spord
skicklighet och Statsmanna-vishct hos såväl inventorn,
”sorn hos dem, hvilka efter honom vidmakthållit och fullkorn”nät
dess skapelse
Hvad som här synes hafva undfallit motionären är, att denna
skapelse, utan tvifvel hedrande för inventorn, lika som för öns befolkning,
hvilken derpå ingått, — att, — säger jag, — skapelsen
är en sinnrikt påfunnen och med patriotisk upoffring åtagen nödfa
lis hjelp, således ej ett mönster alt åberopa för de delar af landet,
som redan ega ett pålitligt organiseradt försvar, frän hvilket en
i behofvets stund detacherad, regulier trupp-afsändning, efter hvad
jag förmodar, icke hos de käcka Gottländningarne och de befälhafvare
skulle blifva ovälkommen.
Uti sina begge motioner lägger Hr Stiernsvärd en serdeles vigt
på inrättningen af en landtslorm. Då man, å ena sidan, är tili den
grad anhängare af perfectibilitels-systemet, alt man, efter förslaget
N:o 1, vill minska den stående arméen till hälften endast för alt
skaffa återstoden mera öfning och fulländad hållning genom garnisonstjenstgöring;
— då man i samma ändamål, efter förslaget N:o
2, drar in 2,000 man Garde, för att vinna tillgång att låta indelta
arméen successive garnisonera i Stockholm; — då, säger jag, man
till denna ytterlighet litar på qvalitetens kraft framför qvantiletens,
så förefaller det besynnerligt, att man kan vänta sig så mycket af
en folkmassa, hvilken, efter förslaget N:o 1, haft, under 3:ne år,
inalles 49 dagars öfning, men, efter förslaget N:o 2, allsingen; —
af en folkmassa utan befäl, underhåll, beklädnad och beväpning, ty,
som den skall skaffa sig allt della sjelf, vägar jag anse resultatet
lika med noll, — af en folkmassa, för hvars formation till armée
förslaget ej upger någon annan regel, än alt, ”dä landlslormen
”upbudas lill tjenstgöring, bildar hvarje sockens båda upbåd
”hvar sitt kompani— af en folkmassa, hvilken, midt under
pågående krigsoperationer, vid häradets eller länets gräns, förföljd
eller förföljande, lagligen svarar befälhafvaren på kommandoordet
marschel — nej! — hult! här skiljas vi ät; denna folkmassa,
under namn af landtstorm och på papperet beräknad till öfver
400,000 man, det vore då den, som, efter Hr Sliernsvärds tanke,
”skulle gifva försvaret eller anfallet sin högsta möjliga kraft
”och vara det yttersta ändamålet
Det hlefve sannerligen ett svårlöst problem att kunna i den
allmänna krigsplanen inpassa alla dessa serskilda läns- och häradsplaner;
för hvilkas upgörande fattas de hitintills, vid sådana beräkningar,
såsom oundgängliga ansedda faktorerne, — truppernas styrka
och beväpning. Jag tvekar ej, för min del, att, äfven med fara att
blifva frän vissa håll mera förkättrad än jag det redan är, öppet
uttala den öfvertygelsen, att hela denna landtstorm skulle komma
att i verkligheten närmast likna den erdstorm, med hvilken landtförsvaret
uti en viss reservation blifvit anfallet; hos begge sam
28*
-
436
Den 16 Juli.
ma brist på ledande tanke, på lugn, samband, hållning och takt
samt, framför allt, på förmåga alt oroa den fiende, man så gerna
ville åtkomma,
I afseende på den blifvande arméens sammansättning skall jag
tillåta mig några få anmärkn:r:
Bland hufvudvapnen minskas just de, hvilka proportionaliter
emot hela arméens styrka borde ökas; — de hvilkas krigsbildning
fordra längsta tid, och ändtligen de, hvilka just äro väsendtligast,
när man börjar krig med en armée, som till hälften, — eller
§:delar, består af oöfvadt manskap.
Arméens befälspersonal inskränkes med omkring 1000 Underofficerare,
då likväl Officerspersonalen för det närvar, är alldeles
otillräcklig, om hela arméen med tillsats af 1 eller 2 klasser beväring
skall mobiliseras, då man uti Underofficers-klassen måste söka
fyllnaden.
Den gamla Regements- och Korps-indelningen uldömmes, för
att efterträdas af en Brigadiudelning så beskaffad, att hvarje Brigadformation
blifver ofullständig. Man saknar der träffen-befälhafvare,
hvilka måste tagas bland Bataljons-cheferne; följaktligen komma vid
hvarje Brigad 2:ne Bataljons-chefer att vara till bäst och 2:ne till
fot samt 2:ne kompanier att sakna sina Chefer. I det nuvar. Exercisreglementet
förutsatte man en Brigadafdejning, formerad af 3:ne
reg:ten, eller 6 bataljoner, med sina 3 Öfverslar och 9 Majorer,
hvilket lemnar ett resultat af 1 Brigad-chef och 2 träffenbefälbafvare:
Öfverslar, 6 Majorer: Bataljons-chefer i linien, och 3:ne i
hemorten : Chefen för den Depöt-bataljon, som vid hvarje reg:te måste
vara formerad för att bilda de rekryter, hvilka skola ersätta afgången
vid den i fält varande styrkan.
Bataljonernas styrka under fredstid är så knappt tilltagen, alt,
med afdrag för befälreserv, skarpskyttar, rekryter, kommenderade
och sjuka, plutonens rotar i de flesta fall, åtminstone ofta, skola
blifva reducerade till det minimilal, reglementet tillåter.
Inskränkningen i spel och trumslagare går så långt att, när den
för signalerna bestämda personal afgår, hela brigaden knapt har qvar
mera än 8 hautboister, hvilket kommer att för 4 bataljoner utgöra en
n.og tarflig musik.
I afseende på aflöningeo:
Att på samma gång som de högre befälsplatserna blifvit minskade
till antal, så hafva lönerne reducerats till ringare belopp och
Subalterns-officerarnas antal blifvit ökadt, hvarutaf den nödvändiga
följden blifver minskadt hopp om avancement och knappast tarflig
bergning i de högsta graderna;
Att hvad manskapets aflöning beträffar, den är lägre beräknad,
än det belopp, hvartill den nu utgår;
Att emellan den beräknade slitningstiden för persedlar och den
verkliga, grundad på mångårig erfarenhet, förefinnas stora olikheter,
så vida jag rätt upfaltat den beräkningsgrund, hvarifrån Hr Stiernsvärd
ntgålt; exempelvis anföres:
Den 16 Juli.
437
Hr Stier asvar ds
den verkliga
15 år
1 kapott
. . 36 år
1 vapenrock . . i»
1 pär linnebyxor .
bandoler med rera, kop
-
parflaska och rensel 146
1 gevär 50
16 „
25 ä 30 är
och sä vidare;
Att hästarnes fourageringskostnad, beräknad efter 16 sk. ration,
måste ökas till 21 sk. 5 rst., hvilket utgör medelpriSét^ör sednaste
5 år vid Indelta arméens möten;
Att, i följd häraf, Svenska arméen efter förslaget blifver sämre
beklädd, beväpnad och underhållen, än den nu är, eller ock ali folden
nya organisationen erfordras en kostnad minst motsvarande den
närvande, och detta för att vinna.
En mindre fulltalig slående annee;
En oexercerad beväring;
Ett otillräckligt och lika illa som nu aflönt befäl med mörkare
utsigter för framtiden än de närvarande;
hvartill bör läggas, att, efter Hr Stiernsvärd sjelf betraktar motionen
N:o 2 såsom ett öfvergångsförslag lill N:o 1 och då den förstnämndes
fulländande fordrar en lid af minst 30 år samt den derpå följande
en lika tidrymd, så skulle Sveriges Försvarsverk under 60 år
vara uti ett fullkomligt uplösningstillslånd, — med hvad verkan
pä rikets anseende och sjelfständighet utom landet samt på
uprätlhåHandel af lagar och samhällsförfattning inom detsamma,
det lemnar jag ät Eder, Mine Hrr, alt sjelfva bedöma. —-  Jag anhåller vördsamt om propos. pä bifall till betänk.
Mänga bifallsrop hördes efter detta anförande.
Hr Stiernsvärd, upläste följande:
Ehuru majoritetens åsigier inom R. o. Ad. icke gifva mig något
synnerligt hopp alt erhålla återremiss å Stats- o. Ekon. Ulsk:ns
behandling af mina ”Förslag till förändrad organisation af Landtförsvaret”,
har jag icke dessmindre, af skäl, som skola anföras, ansett
mig böra påyrka densamma. Framtiden dömer nemi. icke sällan
helt olika med samtiden; och är det af denna anledn. jag icke tvekat,
att, om icke för annat, än såsom ett yttrande till prot., anföra
hvad ämnets vigt och frågans behöriga utredning påkallar.
Enl. min upfattning hafva Stats- o. Ekon.Utskm vid innevar.
riksdag, på lika lösliga skäl som samma Utsk. vid den föreg:de, icke
allenast afstyrkt antagandet af mina afgifna organisationsförslag utan
äfven den sakkunniga pröfning af desamma, hvilken af 2:ne Stånds
närvar. Utsk:s ledamöter enhälligt yrkats.
Ett dylikt förfarande å den med endast 3:ne röster öfverlägsna
Utsk:s majoritetens sida kan icke tydas annorlunda, än såsom en allt
annat beherskande önkan, att kunna undertrycka alla verkningar af
mina förslag i förening med fruktan att häruti icke lyckas, så framt
förslagens granskning blefve hänskjuten åt sakkunnige män, hvilka
inför såväl Konung som Ständer stodo i helt annat än riksdagsmans
-
438
De.n 16 Juli.
ansvar för det utlåt, som de fullständigt och genomgripande komme
att afgifva. Något annat motiv än det här anförda kan jag nemi.
icke antaga för det maktbegagnande, som egt rum. Ty hade Utsk:ns
majoritet haft full tillförsigt till sin egen sakkunskap i ämnet och
till sitt oväldiga begagnande deraf, då hade det icke varit något
tvifvel nnderkastadt att den äskade granskningen utfallit i enahanda
syftning som Utskms beslut och derigenom hade på allt updykande
vid kommande riksdagar af de ifrågavar. förslagen varit förebygdt.
Icke må väl R. o. Ad. samt de Högvördige föregifva såsom skäl,
hvarföre de motsatt sig den yrkade granskningen, den kostnad densamma
skulle ådraga Statsverket? Förenämnde Riksstånd hafva nemi.
vid så otaliga tillfällen utan ringaste skrupler påyrkat och beviljat anslag
i strid med de 2:ne öfrige Riksståndens åsigter, att blotta tanken
på ett dylikt motiv för vägran till hvad sistnämnde Riksstånd
påyrkat innebär någonting så otroligt, att det icke kan eller bär
tagas i beräkning.
Efter denna inledning öfvergår jag till de svaromål, som Utskms
utlåt, å min sida framkallar, och som jag är öfvertygad skola framställa
frågan i en annan skepnad än den Utskm iklädt densamma
samt gifva mina förslag de dagrar, som Utskm, genom sitt uteslutande
och högst opolitiska bemödande att endast skugga, betagit dem.
Möjligen, ja troligen, kommer detta icke all förändra det ”korsfäst”,
som det previligierade fåtalet af Svenska nationens representanter
till äfventyrs redan inom sig uttalat öfver mina högst nödiga, af
behofvet påkallade, vår nationella sjelfständighet betryggande förslag
till reformerande af vårt bristfälliga allmän missbelåtenhet egande
och öfver höfvan kostbara landlförsvar. Men de böra dervid icke
förglömma, alt detta ”korsfäst” endast ökar oefterrättlighetens bebet
hos vår närvar. Ståndsinrättning, och att utom de tvenne previligierade
Stånden står den stora Svenska allmänheten, och ibland den,
arméen med ett sakkunnigt och fosterlänskt sinnadt befäl, som,
äfven om det icke i alla sina detaljer gillar mina förslag, hvilket jag
icke eller sjelf kan våga begära, likväl måste lika mycket gilla större
delen deraf som ogilla det närvar, tillståndet, så väl hvad systemet
som det förfelade ändamålet beträffar.
Hvad Förslaget N:o 1 först angår, så synas Utskm nog knapphändigt
hafva behandlat frågan om behörigheten af de berigtiganden,
som jag år 1848 framställde emot dåvar. Stats- o. Ekon.Utskms utlåt,
öfver nämnde förslag. (Se R. o. Ad:s prot. vid 1847 och 1848 års
rikdag 6:te Band. pag. 242—264). Dessa berigtiganden hade dock
förljenat antingen att vederläggas eller ock att, med ledning af bättre
uplysningar, utredas; heldst vid förliden riksdag Utskm sjelfva medgifvit,
att de af dem framställda anmärkn:r voro af mindre
vigt och kunna vid tillämpningen lätt undanrödjas^ men att
del hufvudsakligen var den omständigheten att Förslaget hvilade
på förutsättningen af indelningsverkets uphäfvande, sorn
gjorde att Utsktn ansågo att ali tanka derpå borde lemnäs
å sido. (Se de anförda protma pag. 261).
Utskms åsigt att man genom Indelningsverkets uphäfvande endast
skulle utbyta en del af roteringsbörden mot den ökade person
-
Den IG Juli.
439
liga tjenstepligten, kan ej gerna delas, dä detla förhållande redan
till stor del inträdt genom den nuvar. beväringsskyldigheten, sorn
äfven är ovilkorlig.
Det medgifves gerna, att den utsträckta beväringspligten enl.
Förslaget N:o 1 måste medföra en större dagsverksförlust; men
man bör dervid icke förbise, att ett stort nationelt ändamål vinnes,
som närvar, bevärings-organisation icke opfyller: hvarföre
oek Utskm vid föreg:de riksdag sjelfve erkändt, att beväringsmanskapet
enl. Förslaget N:o 1 både genom sin numerära öfverlägsenhet
oell sin fullkomligare öfning skulle få ett stort
företräde framför närvar, beväringsinrättning. (Se ofvanberörde
prot. pag. 245).
Hvad angår anmärknm, att Rust- och Rotehållare icke skulle
ega någon af lag och billighet påkallad rätt att njuta lindring i de
ulskylder eller den afgäld, som Staten eger af dem tipbära, så måste
en sådan sats verkligen förvåna (ehuru den visserligen ofta användes),
då man erinrar sig, att bela det militära Indelningsverket hvilar
pä löftet, alt ingen personlig utskrifning skulle ifrågakomma; (se K.
M:s Konfirmationer ä det ständiga knektehållet under loppet af 1680-  talet, alltid förekommande i §§:ne 1.) äfvensom väl ingen kan förneka
alt genom folkets år 1812 åtagna beväringsskyldighet, kostnaderna
för Indelta ryttaren och soldaten betydligen förökats, i olikhet
med öfrige ordinarie utlagor, och dessutom rekryteringen ansenligen
försvårats genom afskaffandet af försvarslöse personers dömmande till
krigstjenst o. s. v.
Allt detta liar jag endast i förbigående ansett mig böra uptaga, då
det visat sig att opinionen icke synes vara bestämd för den allmänna nationalbeväpning
och vapenöfning, som Förslaget N:o 1 afser, ehuru
den otvifvelaktig! vore den ändamålsenligaste för våra förhållanden och
den, till hvilken vi förr eller sednare måste komma. Jag säger måste:
ty förr eller senare — om ej förr efter något stort nationelt militäriskt
missöde — måste vi komma till visshet deraf, alt våra indelta trupper,
ehuru bestående af gamla soldater, likväl icke utgöras af dessa gamle,
sorn genom marche-vana, skjutfärdighet och i allo tjenstbarhet, öfverallt
äro och förtjena att vara så högt värderade, utan fast mera till större delen
bestå af öfverårige och utsläpade gifte arbetare. Äfvenledes måste vi
allt mer och mer inse olämpligheten af den indelta, lill beloppen orättvist
olika aflöningen, hvilken hvarje upfordring till tjenstgöring icke
allenast betydligt minskar lill beloppet, utan äfven genom boslällsoch
torpinnehafvarnes bortryckande från sin ekonomi ofta förorsakar
en fullständig ekonomisk undergång för innehafvaren. Slutligen
kommer äfven, att den lid icke kan vara långt aflägsen, då allt spel i
förstärkt StalsUtsk. kommer alt uphöra, och då representationens 2:ne
hälfter icke mer komma ali stå emot hvarandra, såsom fiendtliga makter,
utan som fredligt samverkande folkombud, till samma stora och heliga
ändamål: ”Fäderneslandets bästa”. — Då uteblifva säkerligen icke allenast
alla anslag till lappning af det närvar., allmänt såsom bristfälligt
erkända landtförsvars-systemet, utan sagde ombud lära äfven inse,
att Sverige icke mera hr det land, som kan eller bör underhålla
cn sådan stående här, hvilken, oaktadt dess föga talrikhet, likväl
440
Dea 1C Juli.
medför en kostnad, som vid föregide riksdag upgick lill ungefär
samma belopp, som alla öfrige Statsulgifterne sammanräknade; och
hvarigenom desse ombud, i stället för alt öka, troligen komma att
minska anslagen å 4:de hufvudtitelu; således framtvinga den nödvändiga
reformen af vårt försvarsväsende. Hvad jag nu yttrat kunde
visserligen för närvar, vara tillräckligt hvad Förslaget N:o 1 angår.
Icke dess mindre har jag ansett det vara på sitt ställe att, innan
jag öfvergär till Förslaget N:o 2, lemna en rekapitulerad jemförelse
af Landtförsvaret sådant det sig nu befinner och sådant det
skulle blifva i enlighet med Förslaget N:o 1. Närvar. Landtförsvar
utgöres: l:o af en slående här, hvars effektiv upgär lill
34,301 man; 2:o af cirka 80,000 man all verklig soldatbildning
och militärisk utredning saknande beväringsmanskap; allt emot en
total kostnad af emellan 6 å 7 mill. r:dr. Taga vi i behörigt betraktande
vårt nära insulära läge, hvarigenom vi befinna oss frånskiljda
frän de stora militära sträkvägarne, således befriade ifrån all
inblandning i det öfriga Europas tvister, så framt vi i dem icke
opåkalladt vilja taga del, sä finna vi äfven alt följande försvarsorganisasalion
är den för oss enda rätta, nemi.: J:o eli betryggande sjöförsvar;
2:o ett Landtförsvar bestående af fullt tjenstbare och rörlige
stamtrupper, till antalet icke större än som jemt och rätt erfordras
för alt vidmakthålla den inre ordningen och lagarnes helgd samt
kunna leda beväringsmanskapets vapenöfningar; vidare en vapenkunnig
krigsreserv; slutligen en, i händelse af fientligt anfall tillgänlig,
med vapnens bruk icke obekant landtstorm. 1 öfverensstämmelse
med dessa åsigter är äfven Förslaget N:o l upgjordt. Det
företer nemi.: 17,162 man fullt tjenstbara och rörliga stamtrupper;
104,250 man i vapenbruk kunnige krigsreserv-soldater och hvaraf
41,700 man äro fullt beklädde och utredde; 20,850 under 21
dagar öfvade rekryter för krigsreserven ; slutligen en i vapnens bruk
icke obekant landtstorm af circa 450,000 man; allt mot en, till
något öfver en mill. upgäende besparing af nuvar. kostnader. Med
full tillförsigt vågar jag påstå, alt ingea, som vill göra sig minsta möda
alt behörigen och oväldigt pröfva förhållanderna, kan anse våra
närvar, försvarskrafter i materiell hänseende vara hvad de borde;
icke eller kan någon bestrida, att ju deras ordnande och sammansättning
i enlighet med mitt förslag företer något ojemförligt både
starkare och mera systematiskt än nuvar. organisation. Visserligen
har det blifvit påstått, alt de föreslagna stamtrupperna icke äro nog
talrika. — Jag vågar dock bestrida giltigheten af detta påstående och
uteslutande tillskrifva invändningen eli begär att likt och olikt klandra.
Betraktarn t. ex. andra Stater, hvilka befinna sig uti en med vår
motsvarande ställning. Ibland andra vill jag anföra Förenade Stalerne.
Delta land eger en yla af 78,600 qvadratmil, bebodd af
23,400,000 menniskor. Icke dess mindre upgår dess slående här
endast (ill 10,320 man, men bredvid densamma finnes en mot
landels folkmängd proportionel, ungefärligen lika med Gotlländska
beväringen vapenöfvad, Landtstorm (Milice) upgående till 1,914,101
man. Sverige, för närvar, reducerad! till urstommen för della fordom
mäktiga rike, d. v. s. sedan det förlorat Finland och alla
Den 10 Juli.
441
Öslersjö-provincerne, underhäller åter pä en yta af 3,868 qvadrat
mil, bebodd af endast 3,275,864 menniskor, en stående här, hvars
verkliga nummerstyrka, efter hvad redan blifvit omförmäldt, upgår
till icke mindre än 34,301 man. Det missförhållande, som häruti
linnes, synes ännu mera om man tager Landtförsvarets kostnader i
beräkning och jemför desamma med hvad andra länder i detta afseende
förete. Gå vi t. ex. först till brödrariket, finna vi Statsutgifterne
der upgå till 3,088,700 Spd:r, hvaraf 801,400 Spd:r
tillkomma Landtförsvaret, således nära |:del. Uti Förenade Staterne
upgå Statsutgiflerne till 50,825,215 dollars, hvaraf 10,311,629 dollars
tillkomma Landtförsvaret: således circa ^:del. Uti Frankrike, det
armée-starka Frankrike, som ständigt måste vara beredt att taga till
svärdet mot yttre fiender och en orolig befolkning, upgå Statsutgiflerne
till 1,336,581,327 francs hvaraf landtförsvaret tillkommer
301,987,232 francs, således omkring ^:del. I Sverige upgå Statsutgifterne
till omkring 14,000,000 r:dr och kostar Landtförsvaret,
då deruti inbegripes Indelningsverkets m. fl. i Slalsregleringen icke
uptagne kostnader, emellan 6 ä 7 mill. r:dr; således lika mycket,
som de öfrige Statsulgifterne tillsammanräknade. Allt detta har jag
med hänseende till Förslaget N:o 1 icke ansett mig böra förbigå
alt omnämna, såsom ett passande ämne till betraktelser för dem,
hvilka förklarat sig såsom motståndare lill den föreslagna organisationen.
Jag öfvergår nu till Furslaget N:o 2, för hvars framläggande
jag hämtat anledning utaf Utsk:ns vid sista riksdag afgifna och af
R. St. bifallna betänk., deruti, jemte förklaringen att Indelr/in
g sver kel till sin huf.vudgrund innefatta det för Sverige
must passande organisationssystem, äfven förekommer erkännandet,
alt uti indelningsverkets nuvår. organisation finnas brister i anseende
till dess i flera hänseenden intrasslade och omilitäriska former.
(Se det anförda protokollet pag. 261).
Då jag häraf ansett mig upmanad, att framlägga ett förslag i
den sålunda antydda riktningen, och sökt, samt i så mångå fall, jag
vågar påstå det, lyckats föreslå förbättringar, så vore det af serdeles
vigt att pröfningen af detsamma sker med omsorg och att R. St.
icke gilla anmärkn:r, som befinnas vara grundade på oriktiga sakupgifter
eller obevista förhållanden. Jag har trott mig finna sådane
i Utskms förevar, utlåt, och anhåller, att i nedannämnde fall få desamma
anmärka: I  .
Att någon minskning i den stående härens nuvande numerär
skulle enligt förslaget upstå, medgifves; men den sker på Kavalleriocli
Artillerivapnen, hvaremot Infanteriets effektiva styrka ökas. Då
en organisation af arméen väl måtte allena afse rikets försvar, så
kan väl med skäl yrkas, likasom sakkunnige män, t. ex. framlidne
Generalen m. m. Gr. Björnstjerna, redan vid förra riksdagar, tillstyrkt
en nedsättning af Kavalleriets styrka, såsom för våra lokalförhållanden
större än hvad som erfordras. Nedsältningen är likväl
icke större än 796 man; en minskning som väl icke kan ingifva
farhågor, då 3,200 raan bibehållas och en krigsreserv af 982
442
Den 16 Juli.
man med lika antal hästar beredes. (Se förslaget i R. o. Ad:s
prot:r vid innevar:de riksdag, Band. 1. pag. 49.)
Hvad Artilleriet angar, uplyser ”Förslaget” (se ofvanstående
pag. i R. o. Ad:s prot.) fullständigt om skälen, hvarför en minskning
af 944 man må kunna vidtagas, då det ständiga hästantalet
icke minskas och vapnets krigsreserv blifver 1,228 man med 1,962
hästar: ett reserv-antal, som Artilleriet nu helt och hållet saknar.
Det bör äfven besinnas, att Arméen genom förslaget erhåller
den ifrågasatta, af mig nödig ansedda, särskilda Ingeniör-truppen
bredvid de öfriga vapnen.
Beträffande den minskning i kostnaden, som förslaget i verkligheten
medför och som Utsk:n icke hafva ansett motsvara nedsätlningen
i numerären, sä skal! längre fram visas, att denna nedsättning
alldeles icke är så ringa som i Utskrns utlåt, anlydes.
Hvad tobaksskillingen vidkommer, så är den obetydliga minskningen
af 2 rst. b:co för nummerkarlen (korporalen hafva fått den
förökad) föranledd af beqvämligheten att kunna liqvidera den i jemnt
myntslag. Att denna minskning icke kunnat anses betänklig för
Indelta soldalen är en följd af dennes betydliga löneförmåner i
jemförelse med den värfvade. Hvad åter denne sednare beträffar,
så är han genom Förslaget beredd en betydlig ersättning genom den
förökade aflöning han på grund af förlängd tjenstetid erhåller och
som han äfven såsom permitterad åtnjuter. Hvad det upgifna beloppet
af 7,000 r:dr angår, och då enl. hvad här anmärkts, blott
minskningen angår de indelta trupperna, så upgår det endast till
5,222 r:dr 4 sk. b:co, nemi.:
Under Mötena:
Indelta
Soldaten . .
• • t
. 19,712
man.
79
Hornblåsare
224
77
77
Trumslagare .
448
77
Kavallerister .
• • • «
2,784
77
77
Trumpetare .
64
77
77
Hofslagare . .
. .
32
77
S:a 23,264 man,
5 2 rst. per man, under 30 dagar, gör 1,395,840 rst.
För Exercis-kompanier ne:
Soldater  1,200 man
Hornblåsare  48 ,,
Trumslagare  96 ,,
S:a 1,344 man,
å 2 rst. per man, gör under 60 dagar 161,280 rst.
Under Stockholms Kommenderingen :
Soldater  1,408 man
Hornblåsare  16 ,,
Trumslagare  16 „
Den 16 Juli.
443
Dragoner
348 „
Trumpetare  8 n
Hofslagare  4 „
S:a 1,800 man,
å 2 rst. gör för 403 dagar 1,450,800 rst.
Omslut:
För mötena  1,395,840 rst.
„ Exerciskompanierne . . . 161,280 ,,
„ Stockholms kommenderingen 1,450,800 ,,
S:a 3,007,920 rst.
eller 5,222 r:dr 4 sk. li:co.
Hvad ralionsprisets beräkning rörer, så finnes det i förslaget
uptaget till 16 sk. på den grund, att detta är det pris, som nuvar.
Stater för värfvade Kavalleri-regdene uplager, nemi. 120 r:dr om
äret för befälets rationel-. Att priset i följd af markegång kommer
alt variera, inses lätteligen; men, detta oaktadt, kommer genom de
föreskrifter, hvilka i förslaget intagits för Förvaltnings-direkt.-ne, en
tillfällig brist att kunna ersättas genom öfverskott på andra håll,
hvarföre denna Utskrns anmärkning äfven bör förfalla.
Hvad hästantalet vidkommer för Officerare af Generalstaben m.
fl., så är det tilltaget efter hvad i andra Arméer eger rum, och
bör så mycket mindre föranleda anmärkn., som för det narrande
de flesta af ofvannämnde personer icke alls bestås några hästar. 1
förslaget har dessutom ersättning för remontering och sadelmundering
blifvit tillagd, som nu af ingen erhålles.
Brukningstiden för gevär och blanka vapen, som i hvarje väl
ordnad krigsadministration alltid finnes bestämdt beräknad, är t. ex.
i Franska Arméen, som troligen nyttjat och nyttjar sina gevär mer
än någon annan, antagen till 50 år, enligt Krigsministerens circulär
d. 18 Mars 1819, och kan säkert äfven föreskrifvas för våra gevär,
såsom i vissa delar af bättre ämnen och omsorgsfullare tillverkade
än de Franska; men dertill fordras en bättre vård samt att kassationer
icke vidtagas förr än gevären verkligen äro obrukbara. Personer
linnas likväl, som vilja insinuera, alt förenämnde bestämmelse
af brukningstiden endast är byggd på theori och saknar ali praktisk
användbarhet. Den Franske Krigsminister, hvars föreskrifter ännu
i denna del äro gällande, var dock Marskalk Gouvion S:t Cyr, och
de, som före honom utfärdat liktydiga stadganden, voro DivisionsGeneralerne
Dejean samt Jules, Jean, Baptist Bernadotte, alla krigsministrar
med sin Nations odelade förtroende, och hvilka väl ingen
torde bestrida titlarne af praktici och dertill famösa praktici. Att
Svenska värfvade Infanteriet på 15 år förbrukar sina gevär, har nyligen
å Biddarhuset blifvit anfördt af den person, för hvilken förhållanderne
icke borde vara främmande. Denna upgift grundar
sig icke dessmindre på ett fullkomligt misstag. Väl innehafvas gevären
af Fotgarderna på 15 års passevolance, men deraf följer icke
444
Den 1(5 Juli.
det förhållande, som i sanning vore beklagansvärdt att Svenska gevärets
brukbarhet uphöra efter dessa år.
I betraktande deraf, att gevärsförvaltningen utgör en af Landtförsvars-Depart.
-tets vigtigasle angelägenheter, har jag ansett mig vid
detta tillfälle icke böra förbigå att anföra, ett af dagens händelser
liämtadt exempel, som i hela sin vidd visar det felaktiga i hushållningen
med den i dubbelt hänseende dyrbara gevärsmaterielen. För
den Gotlländska Beväringens behof finnes i bruk emellan 6 å 7000
gevär. Alla dessa gevär voro i början af förlidet år af Engelsk
modell med en kaliber af 0,65 decim.tum. Af delta antal har nyligen
3,000 gevär blifvit, utan att vara obrukbara, utbytta med ett lika
antal af 1815 års modell, egande en kaliber af 0,62 dec.lum.
Häraf upstår 1:6 ätt inom en och samma trupp finnas tvenne olika
gevärs kalibrar, hvilket, i händelse af ett upkommande krig, skulle
kunna medföra de vådligaste följder genom förlåtliga misstag vid
ammunitionsutdelningen; 2:0 att på förräderna nu finnas 3000 med
flintlås försedda Engelska gevär, hvilka lill krigsbruk äro otjenliga,
såsom varande dels af olika kaliber med den för Infanteriet antagna,
dels icke värda att påkosta förändring till slagkruts antändning. De
kunna således med allt skäl anses såsom ur gevärstillgången afförda,
ehuru ej ännu obrukbara; hvaremot de fortfarande i många år kunnat
upfylla sitt ändamål under den Gottländska Beväringens fredliga
öfningar och de utdelade gevären af 1815 års modell, i värde motsvarande
circa 60,000 r:dr, förändras till slagkrutsantändning, för
att derefter förstärka krigsförrådet. En bestämd brukningstid för
gevären komme för framtiden att förhindra alla dylika högst menliga
tilldragelser, sorn den af mig nu antydda.
Nedsättningen i anslaget för Topografiska korpsens arbeten har
sin grund deruti, att ständige tjenstgöringspenningar för de dervid
använde General-stabs Officerare äro en gäng för alla i förslaget uptagnä,
hvarföre det tillfälliga anslaget icke behöfves större.
Anmärkningen att Värfningspenningar icke enl. förslaget
tilldelas den värfvade truppen, bemötes dermed, alt i förslaget aflöningsvilkoren
för denna trupp äro vida förmånligare än de nuvar:de
med tillägg af värfningspenningarne, då karlen dels genom sältet för
beklädnadens ordnande, enl. hvilket han i vissa afseenden åtnjuter
passevolance-vinsten, dels genom den högre aflöning han på längre
tjenstetid kan beräkna samt det högre pensionsbeloppet vid afskedstagande!,
bör anse sig i mångdubbelt hänseende mera belåten än
med de brukliga, äfven nu honom icke alltid på en gång tillkommande
värfningspenningarne.
Genom de föreskrifter, som Förslaget i Art. 10 innehåller,
ang:de tillfällige bristers afhjelpande å munderingspersedlarne, torde
vara tillräckligt förklaradt, hvarföre den fruktan Utsk:n hemställt är
öfverflödig.
Anmärkmn alt medel ej beräknats för anskaffande af de tio
gevär, som i förslaget uplagits till fördelning på hvarje socken, förfaller,
emedan dessa gevär skulle utur förråden utanordnas, och
hafva R. St. långt för delta dragit försorg om då tillräckliga summors
anslående lill gevärs anskaffande, att väl inga serskilda anspråk
Den 16 Juli.
445
på anslag dertill nu malte kunna göras. Hvad ”vård och underhåll”
af dessa gevär angar, så kan och bör detta blifva en Kommunens
egen angelägenhet, då säkert både besparing i kostnad och
bättre tillsyn dermed torde vinnas. Gevären äro dessutom icke afsedda
för krigsreserven aliena, ulan för hela den vapenföra befolkningens
sk jutöfn ingar.
Att Mönstringskostnader för beväringsmanskapet blifvit förbisedda,
medgifves, hvarföre de anmärkte 9,000 r:dr dertill torde
behöfva beräknas.
Någon ersättning lil! befälet för öfvervarandet af de föreslagna
Söndagsöfningarne i målskjutning har ej blifvit afsedd, då
detta befäl tages inom orten och för denna obetydliga tjenstgöring
på roten någon serskild aflöning icke ansetts böra ifrågakomma.
I afseende på den del af förslaget, Art. XIV, som rörer krigsrescrven,
skulle jag likväl vilja göra den framställning, att det måhända
vore lämpligare att, i st. f. de ifrågasatta målskjutningar
och skjuläfningar, antaga hvad Hr Falhems reservation ang:de beväringsmanskapets
skjutöfningar innehåller; då möjligen dylika, fortsatta
flera dagar å rad, kunde bättre motsvara ändamålet än det i
förslaget ifrågasatta sättet. Hvad kostnaden beträffar, så blef den
väl derigenom större, men icke lill det belopp att något afseende
derpå behöfde göras, i betraktande af de besparingar, som i sådant
fall genom förslaget i andra delar vinnas.
Hvad angår aflöning för Intendenter och andra tjenstemän vid
de af Utsk:n förmodade förråder, så saknar denna anmärkn. all
grund. Enl. förslaget finnes blott ett hufvudförråd, nemi. Arméens
Reservförråd, för hvilket såväl aflöningen till Intendent som förvaltare,
i Förslaget (Tab. 1), finnes uptagna; alla de öfriga förråden
tillhöra Brigaderne; de förvaltas af förråds-officerare, för hvilka aflöning
finnes i förslaget beräknad.
Af hvad i det föreg:de blifvit visadt, finner man att den kostnad,
hvarmed den i förslaget ifrågasatta organisation skulle öfverstiga
den upgifna summan, skulle inskränkas till de 9,000 r:dr för
bevärings-mönstringarne, samt i fall det i Hr Falhems reservation
föreslagna sättet för beväringens skjutöfningar antages, 58,833 r:dr
16 sk. eller inalles 67,833 r:dr 16 sk-, hvaremot de betydliga betydliga
besparingar, som här nedanföre skola visas, borde kunna
åstadkommas.
Att uti förslaget behållningen af indelta löningsräntor blifvit
uptagen till 534,367 r:dr, synes vara en naturlig följd deraf, att
jag endast kunnat i detta afseende följa Skalteförenklings komillerades
betänk., grundadt på 1844 års Rikshufvudbok, der augmenlsräntorne
finnas uptagna, hvilket icke serskildt sker i RiksStaten.
Alt, såsom Afdelmn gjort, beräkna efter de vid riksdagarne upgjorda
statsregleringarne, är ännu origligare, emedan dessa blott förslagsvis
upgöras efter medium af föregtde årens förhållanden. Dessa
siffror uttrycka således blott aproximativa summor, och enhvar inser
att med det förvillande sätt, hvarpå våra stats-räkenskaper finnas
förda, dylika beräkningar svårligen kunna gifvas full bestämdhet.
Det visar sig emedlertid att om och en skilnad skulle kunna up
-
446
Den 16 Juli.
komma, emot hvad som blifvit upgifvit, så skulle den aldrig kunna
upgå till så mycket som Utsk:n förmodat. Och då, såsom kändt
är, dessa indelta räntor i verkligheten ega ett vida högre värde än
hvartill de vanligen beräknas, synes dessutom ingen brist i den gjorda
förslagsberäkningen vara alt befara.
De åsigter, som såväl Utsk:n vid förra riksdagen, som äfven
vid denna anfört emot beräkmn af Indelta Befäls-boställenas afkastning
sakna alla faktiska bevis och stå i motsägelse med livad Ulskin
sjelfva med afseende på aflöningen pä ett annat ställe anfört.
Några officiella upgifter öfver samtliga Boställenas afkastning
finnas ej att tillgå; men med ledning af de speciella upgifter jag
enskildt kunnat förskaffa mig, är det sannolikare att de gifva mera
och icke mindre än hvad som blifvit beräknadt, synnerligast under
förutsättning att de alla komme att blifva på 30 år utarrenderade.
Utsk:n hafva anmärkt att Boställsräntan 90,248 r:dr blifvit två
gånger beräknad bland tillgångarne, derigenom att hon blifvit inberäknad
å Boställenas upskatlningsvärde, men icke blifvit utdragen
från de indelta löningsränlorne. Enl. hvad Utsk.-n derjemte uplysa,
hade jag är 1848 i förslaget N:o 1 iakttagit ett sådant afdrag, under
förutsättning att boställsräntan ingick i boställenas upskattningsvärde;
men då från flera håll detta anmärktes såsom oriktigt, på
grund deraf att detta icke var förhållandet, omtrycktes tabellen när
jag vid innevande riksdag inlemnade förslaget, hvilket äfven ä samma
tabell (se N:o 31 Litt. A.) blifvit anmärkt. Hvilkeldera som bör
anses riktigast, hade varit skäl att Utsk:n genom infordrad officiel
upgift hade sökt att utreda, synnerligast som den sednare åsigten
erhåller ett stöd af den vid 1833 års lönereglering bifogade bilagan
Litt. G, hvaruti boställenas afkastning och indelta räntor hvar
för sig finnas uptagna.
Då jag bland landtförsvarets närvar:de tillgångar uptagit hela
kontanta anslaget å 4:de hufvudtiteln enl. 1849 års RiksStat eller
2,741,576 r:dr 15 sk., hvaribland ingå 180,000 r:dr till salpeterinköp,
så medgifves, att, såsom Utsk:n anmärkt, den summa bordt
afdragas, som nu för försåldt krut och salpeter bland Statsverkets
inkomster ingår, eller 95,000 r:dr, hvilket derföre bör från den
upgifna besparingen afräknas.
Utsk:ns egna upgifter om de brister, som upstått under föreg:de
åren i 4:de hufvudtitelns förslagsanslag, visa ali det är
omöjligt att med någorlunda sannolikhet beräkna deras belopp. De
hafva varit åren 1846 och 1847 större än det ungefärliga belopp
jag antagit; och som det ännu är omöjligt att känna förhållanderna
under åren 1849 och 1850, dä räkenskaperne ännu icke för dessa
år äro afslutade, så synes att en skiljaktighet väl kan upstå, men
som, äfven om den antages så stor som Utsk:n upgifvit, eller till
76,000 r:dr, icke förhindrar att ju ändock den besparing i titelns
totalkostnad, som genom förslaget åsyftas, blifver ganska betydlig.
Af hvad nu blifvit anfördt lärer det H. Ståndet finna, att
Utskms utlåt, icke kan anses vara så fullständigt och tillförlitligt, att
Ståndet skulle i öfverensstämmelse dermed kunna grunda sitt beslut.
Den 16 Juli.
447
Det visar sig nemi., alt hvad beträffar de i förslaget beräknade
Utgifter, så är det endast 9,000 r:dr till beväringsmanskapets
mönstringar, som böra tillkomma; och om man föredrager, att i st.
f. de i förslaget ifrågasatte skjut-föreningar, antaga de i Hr Falhems
reservation föreslagna skjutöfningar med beväringsmanskapet, 58,833
r:dr 16 sk., sä blifva de inalles 67,833 r:dr 16 sk. Hvad de beräknade
tillgångarne angå, så synas de väl böra förminskas med
95,000 r:dr för uraktlåtet afdrag från Statsverkets inkomster af
”krut och salpeter försäljningsmedel”, och 76,000 r:dr för högt beräknad
brist i 4:de hufvudtitelns förslagsanslag; hvartill äfven måhända
kommer 90,248 r:dr, hvilka i egenskap af boställsränta frän
de beräknade indelta löningsräntorne bordt afdragas; tillsammans
261,248 r:dr. Det är således inalles 329,081 r:dr 16 sk., som
borde afdragas från den i förslaget upgifna besparing af 742,816
r:dr 28 sk. 7 rst., hvarigenom denna besparing endast skulle blifva
413,735 ndr 12 sk. 7 rst. Men redan denna summa är af den
betydenhet att förslaget, hvad kostnaderna beträffa, bordt förtjena
allt afseende, helst Utsk:ns betänkligheter vid de utgifter, som under
öfvergångsperioden skulle erfordras, synes vara alldeles öfverflödige,
dä förslaget förutsatt att förändringarne ske efterhand och
i män af afgång.
Utsk:n hafva dessutom icke tagit i ringaste betraktande de högst
betydliga summor, hvilka dels i egenskap af nya, dels af tillökta
anslag, enligt förslaget skulle komma landtförsvaret och den dervid
anställde personal tillgodo.
Sädane äro:
Deparhtels Kansli-Expedition . 20,800: — —
afgår för närvar:de å RiksStaten
upförde .... IS,433: 15. 10
Depart:tets Förvaltnings Expedition
(Krigs-colhm) . . . 41,600:— —
afgår närvande anslag . . 31,676:
Arméens Pröfnings-kemiléer ......
General-staben  65,898:46.—
afgår å Generalitets-slab
upförde .... 3,900:
„ å Topografiska
korpsen upförde . 12,426: 16,326: — —
Kommendants-staben . . . 28,250:
afgår närvande anslag . . 8,780: 16.'—
Religions- och själavården . . 17,597: — —
afgår: anslaget till Arméens
närvande presterskap . . . 10,500:— —
Under benämning ”tjenstgöringspenningar” stän
-
2,366: 32. 2.
9,924:
2,050:
49,572: 16.—
19,469: 32.—
7,097:
Transp. 90,479: 32. 2.
448
Den 10 Juli.
Transp. 90,479: 32. 2.
digt utgående lönetillökning för den stående
härens befäl och vederlikar*)  314,340:40.—
Under sistnämnde benämning utgående lönetillökning
för befäl och vederlikar vid Stockholms
garnizon .
60,610:-— —-
D:o d:o för innehafvare af t. g. Majors och
Kompani-befälet på roten  59,146:32
Tjenstgöringspenningar för Art:!s och IngeniörBrigadens
i tjenstgöring vande disponible
officerare
36,400: — —
Ständigt utgående furagerings- och remonteringsersättning
till den stående härens befäl och
vederlikar**)  86,520: — —
Aflöning och underh, f. 128 man Ingeniörtrupper 17,724: 8. 2.
d:o d:o f. Infanteriets exercis-kompanier 39,660: 36. —
Ersättning till inqvarteringstagare
i st. f. inqvartering in
natura  82,458: — —
afgår: närvande anslag . 36,000: — — 45g.
Rese- och traktaments-kostnader . 20.000: — —
afgår: närvande anslag . 6,666:32.— 13 333-16
Tillökning i brödportion, då den öfverstiger 2. 8 r. 10,000: — —
Aflöningstillökning för värfvadt manskap i följd
af förlängd tjenstetid  6,000; — —
Målskjutnings-premier  32,000: — —
Pensionstillökning för värfvadt manskap . . . 10,000: — —
Befrielse för bevillning å lönerne  25,000: — —
Befrielse från Fullmakts lösen ..... 6,000: — —
Ränta och kapitalafbetalning å Arméens Ackors
amorterings-lån
108,317: — —
Resestipendier  8,000: -— —
afgår: närvande anslag . 1,333:— — 6 666- 32
GottländskaNational-beväringen 58,127: 12. —
afgår: närvande anslag . 34,897: 37. 4. 23 229- 22 8
Summa B:ko R:dr 1,001,886:27.***)
Häraf synes, att oaktadt denna betydliga till öfver en million
r:dr upgående summa, hvarigenom många af de fordringar skulle
kunna tillfredsställas som Regeringen ansett sig af R. St. böra yrka,
och flera nödiga förbättringar i Arméens lönings- och underhållsvilkor
skulle kunna, jemte en förökad tjenstbarhet, vinnas, ändock
*) Häraf erhåller Läkare-staten 48,545:
**) Häraf erhåller Läkare-staten 1,300: (vid kavalleriet och artilleriet).
***) Här ofvan är hvarken uptaget den vice-korporaler tillagde aflöning,
eller korporalers och vice korporalers förhöjda tjenstgöringspenningar
(tohaksskilling 5 sk. 4 rst. för korporaler och 2 sk. 8 rst. för
vice korporaler) eller förökad portionsskilling för alla värfvade trup
per
(Artilleriet, värfvade kavalleriet och Ingeniör-trupperne) 7 sk.
4 rst. i st. f. dels 7, dels 6, dels 4 sk.
Den 16 Juli.
44!)
den förstnämnda betydliga besparing af nära en half million r:dr
banko skulle med all visshet kunna påräknas.
Hvad sjelfva systemet vidkommer, så anser jag mig, för att icke
uprepa hvad jag redan anfört, hufvudsakligast endast böra åberopa
hvad i mina förslag förekommer. Deri angifvas obestridliga skäl för
värfvade Infanteriets indragning, äfvensom för fredsfotens förminskning
vid Kavalleriet och Artilleriet (se pag. 47 och 48 R. o. Ad:s
prot. Band. 1).
Hvad rekrytering af nu vakanta rotar angår, så synes detta icke
bordt kunna af Utsk:n ogillas, då det har till föremål alt förökade,
så stora sympathier ägande, indelle trupperne.
Nödvändigheten af en förändrad korps-indelning finnes i mina
förslag så fullständigt ådagalagd, att jag, för att bemöta Utsk.-ns anmärkmr
emot Arméens föreslagna indelning i Brigader, anser mig
icke hafva annat af nöden än hänvisa lill hvad organisations-förslaget
härom innehåller (se R. o. Adis prot. Band. 1 pag. 46.)
ötskms anmärkn. emot minskningen af Kavalleriets och Artilleriets
fredsfot har redan i det föregide blifvit bemött. Jag vill endast, i
strid med den åsigt, som hos Utsk.-ns såväl civile som militäre
ledamöter gjort sig gällande, alt för artilleristens bildande skulle
längsta liden erfordras, dernäst för kavalleristens och den kortaste
för infanteristens, ytterligare anföra hvad en person härom yttrat,
hvilken näppeligen någon af de förenade Utskin lärer bestrida vara
en auktoritet. Ar 1846 yttrade sig nemi. i Franska Deputerade
Kammaren Hertigen af Dalmalien Soult, Carl XIV Johans frejdade
vapenbroder, på följande sätt:
”Mångå, hvilkas tänkesätt jag högaktar, bedraga sig mycket,
”då de anse, alt en rekryt på kortare tid kan danas till infanterist
”än till kavallerist eller artillerist. Den erfarenhet jag under 50 är
”samlat, gör mig böjd för en motsatt lanke; jag skulle nemligen
”vilja påstå, att till och med en längre lid erfordras för infanteristens
bildning.”
När delta kunnat sägas i Frankrike, i hvars krig Kavalleriet
och Artilleriet måste erhålla en ganska hög verksamhetssfer, hvad
skall då icke kunna sägas i Sverige, i hvars krig det nära nog uteslutande
blifvit på Infanteriet, som Stridens utgång kommer att bero?
Anmärknm om minskning af Artilleriets hästar är fullkomligt
oriktig. Enligt förslaget erhåller Artilleriet 61 befäls- och nummerhästar
utöfver det närvarande antalet, samt dessutom, i händelse af
krig, 1,962 reservhästar, hvilka nu helt och hullet saknas.
Utskms anmärkn. att förslaget icke skulle medföra någon minskning
i kostnaden för Stockholms garnison är oriktig. Enligt förslaget
upgår nemligen kostnaden för Stockholms garnison jemte indelta
kavalleriets exercissquadroner till 503,011 r:dr 14 sk. 5 r:st.
För närvarande upgår kostnaden för samma ändamål till 548,416
r:dr 23 sk. 8 r:st., hvilket allt visar sig af följande jemförelse:
emellan kostnaderne för Stockholms garnisons och Indelta Kavalleriets
exercis-sqvadroners närvarande och föreslagna kostnad:
8 II. 29
450
Den 16 Juli.
Närvara tide kostnad.
Lifgardet till häst (400 man):
Aflöning och underhåll  00,192: 33. 6.
Remontering och furagering elc  53,045: ■— ■—-
Beklädnad, utredning, beväpning 51,783: — •—
Inqvartering  8,028: — —
Spannemåls och bagerikostnad 3,105:
Tillökning för mathållningen  4,330: 14. —
Folgarderna (1,000 man):
Aflöning och underhåll  . 171,428: 45.—
Beklädnad, utredning, beväpning  95,730: — —
Trophcer  1,000: — —
Inqvartering  20,105: — —
Spannemål och bagerikostnad  10,788: — —
Tillökning för mathållningen  17,349: 27. 2.
Indelta kavalleriets exercis-squadroncr. . . 37,500: — •—
Summa Banco R:dr 548,410: 23. 8.
Föreslagna kostnader.
400 man Kavalleri och 1,728 man Infanteri indelta
trupper (se tab. 28)  503,011: 14. 5.
Anmärka.: Indelta Kavalleriets exercis-squadroner
skulle med garnisonstjenstgöringen i Stockholm
förenas, utan att härföre någon tillökning i
kostnad kommer att upstå.
Summa Banco R:dr 503,011: 14. 5.
Besparing 45,405: 9. 3. Således icke den brist Utskm påslå.
För att icke missleda bör anmärkas, att den af Utsk:n upgifna
indragning af 1,600 man Infanteri och 400 man Kavalleri med
429 hästar, blifver enligt förslaget ersatt genom indelta truppers
förökning.
I anledning af Ulskms betänkligheter vid indelta soldatens tjenstgöring
i hufvudstaden hvart 7:de år under 6 månader, åberopas
hvad som blifvit yttradt i motiverna till mitt förslag (se pag. 47,
48 och 00 af R. o. Ad:s Prot. l:a Band.). Härtill kan ytterligare
läggas, att en annan indelt trupp i Sverige, nemligen Båtsmännen,
tjenstgöra i hufvudstaden öfverhufvud 6 till 7 månader på 3:ne år
och ofta vida derutöfver. Att vi för närvarande hafva indelta Inlanterireg:ten,
som under loppet af 2:ne år varit upfordrade till tjenstgöring
icke mindre än 16 månader. I öfrigt synes som den tjenstbarhet
hos truppen, hvilken nu saknas, men som genom den föreslagna
tjenstgöringen kunde vinnas, borde aflägsna alla betänkligheter.
Hvad Utskin anmärka såsom hinder för förändring uti nuvar:de
sättet för Beväringens vapenöfningar saknar all grund, ty tre
Stånd hafva gillat den första punkten i StatsUtsk:s utlåt. N:n 85
Den 16 Juli.
451
ang:de reglering af utgifterna under RiksStalens 4:de hufvudtitel,
hvari Utsk-n i anledn. af mina motioner tillstyrkt:
”att, såvida R. St., i anledn. af derom väckt fråga, stadna uti
”beslut, som föranleda hufvudsakliga förändringar uti Arméens nu”var:de
organisation samt besparingar uti utgifterna för landtförsva”ret,
sådane besparingar skola, utan hinder af förut upgjorda statsreglering,
komma Statsverket till godo.”
Häraf synes att frågan om förändring i anslaget för allmänna
beväringsmanskapets vapenöfningar ännu är oafgjord.
Vid anmärkningen mot befrielsen från bevillning och fullmaktslösen
m. m. för arméens befäl, har Utsk:n helt och hållet förbisett
alt förslaget, i enlighet med tabellen 30, godtgjort Statsverket för
nämnde inkomster med 31,000 r:dr b:co.
Utsk:n påstå, att befälets löner vid indelta regttena skulle blifva
mindre genom förslaget än under nuvande förhållanden. Detta
innefattar i allmänhet ett stort misstag. Förslaget uptager nemi.
ärliga behållna inkomsten t. ex. vid Infanteriet, för en Kapten till
782 r:dr 24 sk.; för en Kapten-löjtnant (Förste Löjtnant) till 460
r:dr; för en Under-löjtnant till 260 r:dr. Enligt närvar:de förhållanden
(Bil. Ä. till 1833 års lönereglering) har en Kapten, sedan
aekordsräntan afdragits, men alla andra afdrag, såsom bevillning m.
fl., återstå, endast en behållning af 620 r:dr; en Förste Löjtnant
af 302 r:dr och en Under-löjtnant af 182 r:dr.
De af Utsk:n påpekade ”stora förmåner,” som den indelte officeren
för narrande skulle hafva af sitt boställe, stå i strid med
hvad Utskm, såsom jag redan anmärkt, sjelfve på ett annat ställe
anfört. Visserligen har jag påstått, att befälets boställen gifva i sin
helhet större afkastning än upskatlningen; men man bör derföre
icke förglömma, alt många boställen finnas, som icke afkasta mer
än upskatlningen, således att lönen icke utgår till högre belopp än
efter bilagan Litt A i 1833 års lönereglering; att endast Öfverslar,
Majorer och Kompanichefer innehafva boställen, men alla öfrige officerare
äro utan; att flertalet boställsinnehafvare för närvande icke
sjelfve bebo sina boställen, utan utarrendera desamma, hvarigenom
den påstådda fördelen af bostad och vedbrand ej eller ifrågakommer.
Aflöning medelst boställen tillskyndar visserligen ett antal individer
större löneförmåner än enligt förslaget, men ett annat antal
skulle, enligt samma förslag erhålla vida bättre och dessutom likformigare
utfallande aflöningsvilkor än för närvartde är fallet. Alt alla
sker lika rätt oeh alt lika tjenstgöring kommer att medföra lika aflöning
är något, som af lagstiftaren icke bör åsidosättas.
IJtsk;n säga att 2,800 r:dr i nettobehållning för en Ofverste
icke är tillräckligt. Enligt förslaget har likväl en Öfverste, t. ex.
vid Infanteriet, i netlobehållning minst 3,160 r:dr, ehuru sjelfva lönen
visserligen icke upgår till mer än 2,800 r:dr (se tab. 17).
Enligt 1833 års lönereglering, bil. litt. A, har en Öfverste, efter afdrag
af ackordsränta och fourageringskostnad, icke i behållning mer
än 2,760 r-.dr, hvarifrån dock än ytterligare bevillning bör afgå.
Efter fråga är om aflöningen, torde det vara på sitt ställe att
vidröra det orimliga missförhållandet i aflöningen, de olika officers
29*
-
i
graderue emellan, som f. n. hos oss eger rum, men som Utskm
i sin ifver alt tillbörligen skugga mitt förslag, helt och hållet
förbigått, ehuru nämnde missförhållande i förslaget blifvit afhulpit.
Delta förbigående tyckes mig så mycket mindre bort ega rum, som
Tab. 37 i förevar:de hänseende lemnar en fullständig leda. för omdömet.
Följande torde än ytterligare uplysa förhållandet. 1 Frankrike
eger t. ex. vid Infanteriet en Ofverste i årlig lön 5,000 fr. och
en Underlöjtnant 1,200 fr.; således Öfversten endast 4].:dels gång
större aflöning än Under-löjtnanten; i Förenade Staterne eger Öfversten
900 dollars och Under-löjtnanten 300 dollars; således den förre
endast 3 gånger mera än den sednare. I Sverige åter utgör lönebehällningen,
enligt hvad redan upgifvils, 2,760 r:dr för en Öfverste
och blott 182 r:dr för en Under-löjtnant; således eger den förre
nära 15 gånger mera än den sednare. Dessutom finnes det Öfverstar,
hvilkas lön upgår ända lill 6,000 r:dr, således 37 gånger
mer än Under-löjtnants-lönen. När nu härtill kommer, att den
tillökning i lön, som hos oss erhålles vid befordran till Löjtnant,
är högst obetydlig och att qvarståendet i de 2:ne subaltern-graderne
är cirka 15 år, så frågas om icke delta förhållande är så orimligt,
så klandervärdt, alt det ensamt för sig sjelft utgör en tillräcklig anledn.
för en rättvis förkastelsedom öfver vår närvande militär-organisation,
såsom innebärande frö till ekonomiskt obestånd och lliy
åtföljande håde fysiskt och moraliskt förderf? Ehuru förslaget afhjelpt
förenämnde missförhållande har icke en gång denna omständighet
af Utskm erhållit något afseende. Enligt förslaget komme vid Infanteriet
Öfversten, oberäknad! fouragerings- och remouterings-ersättning,
ali erhålla i årlig lön 2,800 r:dr och Under-löjtnanten, då
lian endast tjenstgjorde 45 dagar af året, 260 r:dr, men, då han
tjeuslgjorde hela året, 486 r:dr. Således i förra fallet något mindre
än j'ö:del, i sednare fallet ^:del af den lön Öfversten erhåller.
Utskm hafva klandrat det medgifvande, som, enligt förslaget,
lemnäs icke tjenstgörande officerare, att, efter gjord anmälan,
uppehålla sig hvarhelst de åstunda. Detta är likväl icke annat än
hvad Serneslre förordningen den 25 Maj 1798 § 4 redan innehåller.
Stadgandet gäller visserligen här ej längre än 3 månader år
ligen,
men i verkligheten erhåller hvarje icke expeditionsförande officer
af Indelta Arméen rättighet att emellan mötena vistas hvar han
önskar. Denna fördel är i öfrigt i allo med billigheten öfverensstämmande,
ty då Staten icke har råd eller icke vill aflöna sina
tjenare så att de uteslutande på lönen kunna subsistera, bör hinder icke
läggas för individen, att genom egen omtanka anskaffa hvad för honom
i lefnadsköstnad erfordras, hvarföre han äfven bör äga rättighet välja
sin bostad emellan de tider Staten påkallar hans tjenst. Aflöningssättet
med årlig lön, egenteligen disponibilitets-aflöning, och tjenstgöringspenningar
under verklig tjenstgöring föranleder äfven det
medgifvande förslaget innehåller, nemligen att, då tjenstgöringspenningar
icke erhållas, få, på derom gjord anmälan, vistas hvarest
man önskar.
Utskms ogillande af det föreslagna stadgandet, det hvar och en
officer, till och med Kapten, är pligtig taga afsked då han blir be
-
Den 10 Juli.
453
rälligad lill pension eller vid 50 års ålder, hade troligen icke egt
rum, om denna fråga, som vederbordts, behandlats i sammanhang
med de föreslagna befordringslagarne. Man hade nemligen då funnit,
ali svårligen någon person med verklig skicklighet behöfde befara
att vid 50 års ålder qvarstå i Kaptensgraden och alt stadgandet
endast kom me att drabba de mindre tjenstbara personer, hvilka nn
lill skada för så väl del allmänna som enskilde qvarstå alltför länge
pä iuuehafvande platser. Stadgandet står i fullkomlig öfverensstämmelse
med den åsigt att embetsmännen äro till för Staten; detta hindrar
dock icke att förhöja åldern då afgång från tjensten bör ske,
men med detsamma närmar man sig äfven den åsigt, alt Staten är
till för embetsmännen.
Utsktn hafva klandrat, att hären under fredstid icke skall förses
med serskildta prester, ulan religions- och själavården i stället
besörjas af församlingens presterskap, som derföre upbära en ersättning,
hvilken nu, ehuru väl förtjent, icke erhålles, oaktadt omsorgen
åtminstone för indelte trupper (de, hvaraf hären enligt förslaget
egentligen komme att bestå) tillhör detta presterskap. Det är
således endast rättvisa och billighet, som legat till grund för förslaget.
Någon besparing har härvid icke blifvit afsedd, då ersättningen
till församlingarnes presterskap för religions- och själavården
i förslaget uptages till 17,597 r:dr, i st. f. de 8,000 r:dr, hvartill
atlöningen för serskilda Brigadpastorer skulle upgå. Det H. Ståndet
torde härvid bäst vara i tillfälle bedöma, hvilketdera sättet är alt
föredraga.
Uti den rekapitulation af Utsk:ns anmärkntr, som utgör slutet
af utlåt. N:o 18, förekommer bland annat, alt den af mig föreslagna
förändrade korps-indelning ”rubbar och förvirrar den nuvar:de
fördelningen af de indelta regementene”. Denna tillvitelse
hvilar dock på en fullkomlig obekantskap med de närvartde förhållanderne,
ty i motsatt fall skulle Utslcn funnit alt någon större
förvirring och planlöshet i så väl taktiskt som adminislratift hänseende
icke kan finnas än den som närvartde korps-fördelning företer.
Utsk:n hafva nemi. bordt fästa afseende dervid, alt vi hafva åtskilliga
regementen, hvilkas bela nummerstyrka irke är större än ungefär
en bataljons vid ett annat; alt en del regementen äro å roten
så hopblandade med andra, att de kunna sägas riktigt inflätade bland
dessa (se i Småland, Westergöthland, Södermanland, Upland, Westmanland
o. s. v.); att vid somliga regementen är det Kronan, som
bekostar och besörjer beväpning, beklädnad, utredning m. m., då
deremot vid andra detta sker af rusthållarne. Alla dessa, stor misshushållning
medförande, oformligheter äro dock genom förslaget afhulpne.
Alla korpser blifva i det närmaste lika stora; hvarje korps’s
olika soldatnummer kommer alt förläggas tillsammans och utgöra ett
distrikt för sig, således icke hopblandas med soldatnummer tillhörande
andra korpser; slutligen kommer all beväpning, beklädnad
och utredning att besörjas af Kronan emot en måttlig, en gång för
alla bestämd afgift af rusthållarne. Ett förhållande lika fördelaktigt
för det allmänna som de enskildte. Förslaget har således i förnyande
hänseenden så bestämd fördel framför närvartde förhållande,
454
Oen 16 Juli.
ali del endast härför borde vinna framgång. Att en del korpser
enligt förslaget komma att förläggas inom flera län, kan icke hjelpaS
och är i öfrigt icke annat än hvad som redan nu eger rum.
Hvad den öfriga rekapitulationen af Utskins anmärkningar an
gar,
så finnér jag obehöfligl att den till besvarande ytterligare uptaga,
då jag redan i det föreg:de på sina behöriga ställen anfört hvad
i detta fall varit af nöden, för alt komma till den slutsats, att behandlingen
af min motion icke kan anses tillfredsställande eller genomförd
med den omsorg, som i anseende till ämnets omätliga vigt
varit af nöden. Af denna anled. förnyar jag min anhållan om återremiss
af betänk.; en anhållan, som jag är öfvertygad att hvar och
en, så väl inom som utom delta hus, icke skall Anna obefogad, sä
framt han betraktar saken med oväld och omtanka för det allmänna
bästa. Dä likväl riksdagen nu är långt framliden och jag fruktar
alt den återstående riksdagstiden icke medgifver frågans tillbörliga
utredning, inskränker jag mitt yrkande till hvad Hr Petré uti sin,
af minoritetens flertal biträdda, reservation föreslagit, nemi. att Utsk:n
måtte tillstyrka R. St.,
”att medelst underd. skrifvelse underställa K. M. de af mig
”afgifna förslag till förändrad organisation af landtförsvarel
”och i underddiel anhålla, alt K. M. läcktes låta desamma
”granskas af sakkunnige män, samt vid nästföljande riksdag
”till R. St. i nåder öfverlemna, ej mindre komiterades deröfver
afgifvande underd. utlåt., än oek K. M:s nåd. pro”pos:n
om landlförsvarels ordnande, på ett med landets
”behof och tillgångar öfverensstämmande sätt”.
Sedan jag nu slutat frågans formella behandling, återstår mig
endast några ord, mera rör:de mig sjelf; men som likväl ega sammanhang
med det förevar:de ärendet. Efter hvad man berättat mig
frän trovärdigt håll, har mig nästlidne riksdag, under behandlingen
inom de sammansatta Utskin af förslaget JX:o -I, blifvit tillvitadt,
att nämnde förslag utgjorde ett Ryskt foster. Sedermera förvandlades
förslaget till Preussiskt ursprung. Slutligen ville man icke bestrida
att förslaget väl var inhemskt, men man insinuerade derjemte
att jag icke var den sannskyldige författaren dertill, utan
att jag endast som man säger, plöjt med andras källvar. Vid
innevande riksdag har åter blifvit påslädt inom de sammansatta
Utskin, att förslaget hade Fransyskt ursprung och att det förut varit
synligt i en Fransk tidskrift. Alla dessa versioner, den ena som
den andra, tillhöra dock osanningarnes gebit och vittna om lika mycket
småsinne som smädelselust. Lika öppet som jag nu bär
yttrat mig, skulle jag äfven hafva lillkännagifvit motsatsen, om denna
för sig haft någon grund, ty en god sak blir det icke dess mindre,
ehvad ursprung den än måtte hafva. Det enda man skulle kunnat
sagt, åtminstone hvad den sista versionen eller det Franska ursprunget
angår, hade varit, att jag dragit mera fördel af min, med egna
medel bestridda, vistelse i utlandet, än mänga andra, hvilka fått sig
den bekostad af Staten. Nu är dock hvarken det lista eller 2:dra
förslaget annat än Svenskt och häfver mig och ingen annan till
författare. Det första var redan färdigt till riksdagen 1840, ehuru
Den 16 Juli.
455
icke sä till alla sina detaljer utarbetadt, som det sedermera blef. Jlin
afsigt var alt vid samma riksdag aflemna delsamma; ehuru jag, på
framslällning af en aktningsvärd militär, tillhörande delta hus, afstod
från att göra det under dävat:de Konungens regeringstid. De förhoppningar
lilion talet vid 1844 ärs riksdag ingaf, förmådde mig alt
äfven vid denna riksdag innehålla med förslaget, men vid 1847 års
riksdag, ansåg jag åter ingenting hindra dess framläggande. Delta
skedde äfven; och att jag framlade det utan ringaste beräkning af
enskild fördel, bevisas bäst deraf, att jag öfverlemnade förslaget till
Ständerna och icke till Regeringen. Hade jag förfarit tvertom, hade
förslaget lilläfventyrs frän vissa häll blifvit med mindre obenägenhet
emottagit, än nu varit fallet. Men jag trodde, all den reform jag
förfäktar, och hvilken jag gjort till min lefnadsupgift, bäst skulle
vinna rotfäste och framgång, om förslaget komme alt utgå frän
Ständerne. Möjligen misstog jag mig häruti. Icke dessmindre eger
jag den lefvande öfvertygelsen, att ett ändamålsenligt af mig påyrkadt
ordnande af landlförsvaret icke mera kan förfalla. Jag har för
ernåendet af detta mål gjort allt, hvad den enskildte medborgaren
förmår, och bar genom de omständigheter, som härmed ega sammanhang,
lill sista skarfven betalt min skuld lill ett framför allt
annat älskadt Fosterland. Jag har f. n. icke mer alt gifva. Men
skulle de åskdigra moln, som jag med djup smärta ser samla sig
på vår politiska horisont, icke skingras, utan, emot min varmaste
önskan, urladda sig, då skall min arm och min ringa förmåga alltid
stå Fäderneslandet samt frihetens, sjelfständighetens och lagarnes
uprällhållare lill buds.
Efter upläsningen häraf tilläde Hr Stiernsvärd mundlligen:
I anledn. af det yttrande, som Ilr Statsrådet von Hohenhausen
nyss afgifvit har jag icke kunnat draga annan slutsats, än ali det
innefattar ett odeladl bifall lill nuvande försvarsorganisation. Jemför
jag dermed hvad K. M:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd
och behof innehåller om samma Statsråds underd. framställning i
ämnet, sä finner jag följande yttrande: ”Sedan det förslag till ett full
komligare
ordnande af försvarsverket till lands, hvilket, E. K. M. före
sista riksdagen lät utarbeta och derefter täcktes för rikets dä församlade
Ständer i nåder framlägga, i de väsendtligasle delarne icke
blef af R. St. bifallet och således icke heller kunnat i verket sättas,
samt jag, vid sådant förhållande, ansett mig kunna förutsätta, det
E. K. M. ej skulle vara benägen att vid nu instundande riksdag
till R. St. ånyo framställa samma förslag, eller något annat af lika
omfattande syftning, har jag, ehuru visserligen, efter mina åsigter,
mycket ännu brister uti anstalterna för landlförsvaret, innan dessa
kunna anses fullt motsvara sitt ändamål, likväl trott min åtgärd nu
böra inskränkas till uttalande af skälen till de af mig nu underd:st
anmälda organisations- och anslagsfrågor samt för öfrigt till framhållande
af hvad vid regleringen af utgifterne under 4:de Hufvudliteln,
synes mig böra af E. K. M. tagas under nåd. pröfning” etc.
Jag skulle tro alt uti dessa 2:ne yttranden visar sig en bestämd
inkonsequens.
Oen JC Juli.
Hvad åter ungar samme talares yttrande om beklädnaden, det
enda af hans anförande, som jag nu vill uptaga till besvarande, så
innehåller K. författningen om beklädnaden för Båtsmän bland annat
följande: ”Sedan stortröjan under 36 månaders samt hatten och
mössan under 24 månaders tjenslgöringstid begagnats, under hvilken
tid hatten tillhör persedelbeklädnaden, tillfalla dessa persedlar
båtsmannen såsom hans enskilda tillhörighet.” Vidare förekommer:
”tröjan och hyxorna af kläde, äfvensom bramsegelsduks-byxorna,
halsduken, skorna, ullstrumporna och skjortorna begagnas under 12
månaders tjenstgöring såsom paradbeklädnad, hvarefter persedlarne
lemnäs till båtsmannens egen vård och medfölja honom till hemorten,
der de af honom fä begagnas såsom paradbeklädnad”. Ytterligare
stadgas: ”Brukningsliden beräknas från inmönstrings- till afmönstringsdagen,
antingen tjenslgöringen varit i land eller till sjös”.
Man finnér häraf att samma slilningslider, som jag i mitt förslag
uptagit ledan finnas anbefaldle för flottans båtsmän.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Jag anhåller vördsamt att
fä yttra några ord i afseende på hvad Hr Stiernsvärd i sitt här nyss
nplästa anförande tillkännagifvit, nemi. i afseende på de vapen, som
tillhöra Gottlands National-beväring. Jag skall dervid vara så kort
som möjligt för att icke förlänga en tid, som redan alltför länge
med detta ärende blifvit uptagen. Dä jag af K. M. förordnades, att
taga befäl öfver Gottlands National-beväring och ordna densamma,
så var min första pligt att undersöka i hvad skick vapnen befunno
sig vid denna försvarsanstalt. Jag fann då att beväringen var tilldelad
Engelska gevär af de s. k. subsidie-gevären, och hvar och en
som har vid reg:lene haft att göra med dessa gevär, känner nogsamt
af huru mångfaldig beskaffenhet de åro. Jag fann då också
antalet af dem vara det, som Hr Stiernsvärd upgifvit, men att dessa
gevär voro till största delen förslilna och efter mitt omdöme til!
krigsbruk mindre användbara. Af dessa Engelska gevär, voro somliga
sammansatta med Engelska pipor och Preussiska lås. Andra
hade Preussiska pipor och Engelska lås. Kalibern på dessa gevär
var äfven högst olika, ehuru samma amunition skall fördem användas.
Ytterligare fann jag att dessa gevär saknade både sigte och
korn och således voro nästan alldeles obrukbara. Min pligt var alt,
anmäla della till K. M. och derjemte anhålla att den del af Gottlands
National-beväring, som efter konventionen försl skall upbådas,
nemi. jägarne mätte förses med slaglåsgevär lill ett antal af 3,000;
men sora i Svenska förråderna icke fanns tillräckligt antal sådane
gevär, emedan en del redan var utdelad till de indeldta reg:tena,
fick jag emottaga 3000 flintlåsgevär af 1815 års modell. Jag erkänner
denna modells förträfflighet, men sådane gevär kunna icke jemföras
med slaglåsgevären. Också fick jag dessa gevär intill dess det blefve
möjligt, att förse Gottlands National-beväring med slaglåsgevär, hvilka
i sednare tider hafva blifvit antagne nästan vid alla Arméer och
befunnits vara af största ändamålsenlighet, och måhända blifver det
nödvändigt, att förse hela denna ö med tjenliga vapen, emedan ön
först kan komma att begagna dem emot fienden. Dessa gevär lem
-
Dea 10 Juli
457
nades mig blott tilldess jag kunde få andra gevär och jag tror mig
veta, att det nu är fråga om, att sätta detta beslut i verkställighet,
derigenom alt de bästa Engelska gevären, som äro af samma kaliber
och af full brukbarhet skola förses med sigte och korn äfvensom
förändras lill slagläsgevär. Då denna plan blifvit salt i verkställighet,
sä blir jag troligen ålagd alt återlemna de 3,000 Svenska gevär,
som jag erhållit. Jag får likväl till svar på Hr Sliernsvärds yttrande
anmärka, alt dessa 3,000 gevär icke blefvo utbytta emot 3,000 brukbara
Engelska gevär, ulan var det naturligt, att man tog af det
sämsta slaget och lemnade qvar ål truppen af de bästa. Hr Stiernsvärd
har äfven anfört såsom en misshushållning att till truppen
blifvit inlemnade gevär af olika kaliber, och anser att derigenom
stora vådor kunna upkomma om under krig ammunitionen blefve
förbylt; men lill en början får jag nämna, att om ett felaktigt ammunitionsulbyte
vid något tillfälle skulle ega rum, så sker det blott
genom vårdslöshet och slarf, hvilket man väl icke mäste kunna antaga
såsom regel, utan såsom undantag. Hvad angår dessa 3,000
gevär, så refererar jag mig lill, hvad jag förut sagt, nemi. att det
endast är jägare, som dermed skola förses, och denna trupp utgör
vanligtvis årligen omkring 3,000 man. Jag anser således, alt om
Hr Stiernsvärd nu velat citera något, som går in i hans syftning,
sä hade han bort välja ett bättre exempel än hvad han nämnt om
Gottlands iNational-beväring.
Jag vill icke uttänja mitt yttrande längre, ehuru jag kunde
hafva många flera anmärkmr att göra emot Hr Sliernsvärds förslag,
hvilka jag i korthet sammanförde i två eller tre punkter, vill jag
minnas, dä förslaget remitterades till StatsUtsk, Jag anhåller nu
om bifall lill lltskms betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Uti ett ämne, sådant,
som det ifrägavar:de, torde det förefalla Ståndet oväntadt alt en ledamot,
hvilken icke tillhör det yrke, hvarom f. n. egentligen är
fråga eller krigare-yrket, har begärt ordet. Då jag emedlertid lillliört
den afdela, inom Utsk:n, som handlagt Hr Sliernsvärds motion,
bar jag ansett mig icke böra med lystnad hålla tillgodo den ingress
hvarmed motionären inledt sitt nu afgifna anförande. Det har blifvit
sagt i afseende på förslaget N:o 1, att Utsk:ns svar var grundadi
pä lösliga skäl, och vidare har, om jag ej missminner mig, blifvit
yltradt, all fruktan att icke lyckas qväfva alla frukter af det upgjorda
förslaget skulle hafva förmått R. o. Ad. och det Högv. Ståndet till
motstånd emot hvad tvenne Stånd skola hafva yrkat. För att kunna
säga huruvida de, som bidragit lill Utsk:ns utlåt., tillhört det
ena eller andra Slåndet, måste man vara säker uppå att känna
hvarje ledamots serskilda mening. Under frågans behandling på
afdelmn deltoeo icke alla ledamöterna i diskussionen och jag kan
icke tro, att afdelning ledamöter sedermera varit till något serskildt
förhör eller skriflemål kallade. Inom de sammansatta Utsk:ns plenum
yttrade sig åter endast högst få af Utskins ledamöter, och
hvem som aflemnade den ena eller andra votens-sedeln, det tror jag
icke någon har rättighet eller anspråk att efterforska. Reservatio
-
458
Den 16 Juli.
nema utvisa visserligen de åsigter, sora en del ledamöter haft, men
reservanterne utgöras icke af ledamöterne ens af något helt Riksstånd,
ännu mindre utaf tvenne. Alt fruktan skulle hafva förmått
den afdeln. af Utskms ledamöter, till hvilken jag hörde, att icke yttra
sig för förslaget, tinnes, enligt mitt förmenande, ingen antedn. att
antaga. Jag tror det vara representantens rätt i detta, såsom i andra
fall, (förslaget må komma från hvem som helst,) alt pröfva
detsamma och framlägga sina skäl för eller emot, samt att, efter det
resultat, hvartill han, efter en sådan granskning kommer, uttala sin
pä öfvertygelse stödda åsigt. Detta har jag försökt att göra, och vill
äfven vid detta tillfälle fä tillgodonjuta denna rättighet.
Hvad nu de serskildta förslagen angår, så lägger Hr Stiernsvärd
mesta vigten vid förslaget N:o 1. Dådet blifvit sagdt, att det
afslag, som detta förslag mött, åstadkommits genom två Stånds motstånd,
så tager jag mig friheten gifva den uplysning, att enl. hvad
förra riksdagens förhandlingar ådagalägga sä kunde man då icke
för förslaget N:o 1 vinna några sympathier hos något Stånds ledamöter,
knappast hos någon enskildt ledamot, och ändå mindre hos
pluraliteten af något RiksStånd; och vid Utskms förra betänk, fanns
icke eller någon enda reservation emot Utskms i denna del afgifua
utlåt.
Det har vidare påståtts att indelningsverket skulle stå i strid
med lagen om beväringspligten, emedan vid indelningsverkets inrät
tande
folket tillförsäkrats befrielse från personlig krigstjenst.
I denna upgift har talaren irrat sig. Dä indelningsverket infördes,
försäkrades hemmansegarne om frihet från utskrifning för
det folk, som för hemmanens skötsel var erforderligt, men icke för
ett större antal, och genom historien veta vi att efter indelningsverkets
uprättande utskrifningar af manskap flere gånger egt rum.
Landtvärnet är ett bevis deruppå äfven närmare vår lid. Den föreg:de
talarens upgift innefattar således ett misstag.
Man har vidare sagt, att den genom inrättandet af indeldta
arméen upkomne tunga skulle vara ökad, sedan de i gamla tider
gällande lösdrifveri-författningar blifvit uphäfne. Efter nämnde författningar
dömdes lösdrifvare visserligen ej sällan till krigstjenst vid
värfvade arméen, men med den indelta lärer väl sådant mera sällan
kommit i fråga, ty vid denna sistnämnda berodde upgörelsen af
kontrakt emellan rote- och rusthållaren ä den ena sidan samt soldaten
eller ryttaren å den andra, och man kunde icke tvinga lösdrifvaren
att ingå kontrakt. Det var just detta olika förhållande,
att den värfvade arméen i sina leder uptog lösdrifvares sora, efter
hvad jag tror, gaf anledn. dertill, att R. St. vid beväringspligtens
införande gjorde förbehåll derom, att bevärings-ynglingarne icke skulle
med den värfvade truppen införlifvas.
Hr Stiernsvärd är öfvertygad om, att vi med tiden skola
komma till hvad han åsyftat i förslaget N:o 1. Då man har en
fast öfvertygelse om ändamålsenligheten af sitt förslag, så är det ej
att undra på, att man hyser en sådan åsigt, men innan vi andra
komma derhän, måste det likväl visa sig alt förslaget omfaltas med
sympalhi af någon annan, än motionären.
Den 10 Juli.
459
I afseende pä förslaget N:o 2, skulle det måhända alltför mycket
uplaga R. o. Ad:s tid, ali punktvis genomgå alla till försvar
för detsamma anförda skäl. Jag har redan på ett annat rum hört
de flesta af dessa skäl framställas af en annan talare, och då haft
tillfälle bemöta de väsentligaste utaf dem, men mäste dock utbedja
mig alt få inför Ståndet uprepa mina erinringar vid några af hufvudpunkterne.
Det har blifvit påstådt, alt den nedsättning af Kavalleriets och
Artilleriets styrka, som genom förslaget skulle komma att ega rum,
icke vore af någon vigt, enär man genom reserven fick ersättning
derför; men Mine Hrr, huru beskaffad skulle denna reserv efter
Förslaget N:o 2 vara? Till Kavallerist skulle, enl. detsamma, tagas
en heväringsyngling, som kanske aldrig sutit på en hästrygg, än
mindre fåll någon undervisning i ridkonsten, och med denna ryttare
skulle förenas en oinriden och till exercis odresserad häst. Med
dessa elemenler skulle Kavalleriets styrka förstärkas! Jag öfverlemnar
åt husets i afseende häruppå mera erfarna medlemmar, att bedöma
lämpligheten af en sådan organisation. Artilleriet skulle också
erhålla förstärkning af reserven d. v. s. af beväringsmanskap, hvilket
förutsätles hafva erhållit den öfning vid målskjutning med gevär,
hvarom jag längre fram, kommer ali yttra mig. Detta manskap
skulle emedlertid icke hafva fått någon bekantskap med sättet att
sköta en kanon, förrän de skulle rycka ut för att använda densamma
emot rikets fiender, men äfven för den oerfarne i artilleri-vettenskapen
vill det synas, som om det vore i senaste laget för truppen att
börja, att först då taga kännedom om hvad till dess befattning hörer.
Artilleriet skulle äfven fä en reserv af hästar, som icke blifvit för
ändamålet i någon mån dresserade.
Utskm hafva äfven anmärkt, att en nedsättning i manskapets
aflöning skulle ske genom indragning af två runstycken dagligen på
tobakskillingcn för hvarje man. Denna anmärkning har blifvit medgifven
men det har tillika blifvit sagdt, all förändringen skulle vara
af mindre betydenhet och att olikheten upvägdes genom ett beqvämligare
räkningssätt vid redovisningarnes upgörande. På en sä
liten post, som 1 sk. och 6 rst:n om dagen, är en minskning af
2 rst:n icke obetydlig. Ut skin hafva beräknat ali den gör 7000
r:dr om året. Denna indragning är för dem, som skulle komma alt
vidkännas den minskade aflöningen, af icke ringa vigt.
Priset på rationerne för hästarnes fodring, hafva Utskm jemväl
erinrat vara för lågt uptaget. Det har icke heller å motsidan kunnat
bestridas, att underhållskostnaden i verkligheten upgår till högre
belopp än förslaget uplager, men raan har ändock velat försvara
methodens riktighet. Då det eljest velat framhållas en förtjenst hos
det upgjorda förslaget, att detsamma skall uptaga den verkliga kostnaden,
för försvarsverket, så vill del, till följd häraf, förefalla mig uppenbart,
alt del mäste deremot vara en brist deruti, att det i nu
ifrågavar. fall upfört kostnaden, lägre än den effektiva, skulle blifva,
desto heldre som man icke kunnat upgifva något sätt att för det
beräknade priset erhålla de erforderliga rationerna.
Till försvar för sättet att beräkna tiden för trevarens varaktig
-
400
Den 10 Juli.
het, har Frankrikes exempel blifvit åberopadt. Jag är icke så bekant
med förhållandena i nämnde land, att jag kan derom ytlra
mig, men motionären har sjelf uti sitt nyss afgifna yttrande, förmält
att han derom tagit närmare kännedom och han torde således kunna
tillförlitligast uplysa, om det eger någon grund, alt, såsom jag hört
upgifvas, gevärens tjenstgörings-är icke beräknas efter kalender-år,
utan efter det antal skott, som med geväret skjutes, sä att då eli
visst antal sädane blifvit ur geväret atlossade, anses det motsvara
ett års tjenstgöring och att genom denna beräkningsmethod, tiden
betydligt förkortas för den, som har gevärens underhåll på passevolance,
hvilken är befälhafvaren för truppen.
Värfningspenningar ne har talaren förmenat skola ersättas genom
förmånligare aflöningsvilkor. Några sådane förmånligare aflöningsvilkor
skulle likväl icke tillgodofalla den nya värfvade soldaten,
utan skulle först ifrågakomma för den, som inginge förnyad kapitulation.
Att söka värfva soldat första gången genom att förespegla honom
utsigt på förmånligare vilkor först efter ultjent kapitulationstid
vid möjligen ifrågakommande förnyad kapitulation, torde icke i verkligheten
utfalla förmånligt.
Till anskaffande af de tio gevär, som för hvarje socken inom
riket skulle behöfvas för målskjutningarne, har något serskildt anslag
icke ansetts behöfligt. För detta ändamål skulle likväl älgå omkring
24,000 gevär, hvilket, efter en beräkning af några och 20 r:dr för hvarje
gevär, skulle utgöra en summa af vid pass 500,000 r:dr b:co. Det är
således icke härvid fråga om,någon obetydlig post, som skulle utom beräkning
fyllas antingen genom öfverskott, som jag ej vet hvarifrån
de skulle komma, eller utaf besparingar, som man förmodar den nuvar.
krigsförvaltningen skola lemna efter sig, och till denna utgiftspost
kommer ytterligare behofvet af medel för ifrågavar. gevärs underhåll,
hvartill ej eller någon kostnad blifvit beräknad.
Utsk. hade äfven anmärkt, alt i kalkylen ej blifvit uplaget
kostnaden för det befäl, som skulle hafva tillsyn vid skjutöfningarne
inom socknarne. Häremot har man erinrat att befäl borde lagas af
det som fanns i orten och att kostnaderna derföre skulle blifva obetydliga.
Emedlertid är förhållandet sådant, att inom en del orter,
såsom i Bergslagsorter, der rotering ej finnes, något befäl icke på
trakten kan erhållas och då, enl. Hr Stiernsvärds förslag, officerarne
icke framdeles skulle få sig några boställen till begagnande uplåtna,
lärer ännu allmännare svårigheter i berörde hänseende kunna förutses,
då, efter boställenas indragning, icke kan antagas alt officerare
framgent blifva spridda kring orterna pä sätt som nu är fallet.
Då nu befälet skulle hvarje Söndag infinna sig vid de, från deras
bostäder tilläfventyrs aflägsne belägna kyrkorne, för att derstädes leda
målskjutningen, så skulle man nödgas ersätta dem resekostnaden
samt för vistandet på denna ort. I fråga om sättet för skjulöfningarnes
verkställande har motionären sjelf modifierat sitt förslag och
ansett att de borde en längre tid på engång fortgå, såsom Hr Falhem
föreslagit, men i allt fall komme ersättningsbeloppen till befälet säkerligen
att upgå till icke ringa belopp, och ändock skulle delta ytterligare
ökas genom hvarjehanda i förslaget ej beräknade utgifter.
Den 16 Juli.
461
Det är nemi. gifvil, att upförande af sköltvallar, och anskaffande af
förvaringsrum för gevär och ammunition, m. m. ej skulle aflöpa
ulan koslnader, för hvilka några medel ej blifvit afsedde. Förbindelsen
alt sjelf bekosta den ammunition, som vid skjutöfningarne
skulle af den beväringsplikten underkastade ynglingen förbrukas,
skulle äfven på sätt Utsk:n anmärkt, medföra för en Svensk beväringsyngling
hittills okända kostnader och som kanske understundom
kunde öfverstiga den enskiltes förmåga att bekosta. Nödvändigheten
utaf att på de serskilda ställena vårda de för skjutöfningarne
inlemnade gevären hvilka skola linnas vid kyrkorna lärer ej eller
kunna bestridas enär det skulle medföra allt för stora svårigheter
att indraga dem till några större förråder, åtminstone efter det först
upgjorda förslaget, då gevären skulle hvarje Söndag vara att vid
kvrkorne tillgå.
1 afseende på beräkningen af de efter förslaget tillgängliga medel,
har motionären försökt bestrida riktigheten af de anmärkmr,
som Utsk:n i första betänk, framställt rörande sättet, hvarpå de indelta
löningsräntorna samt rusthålls- och augments-räntorna blifvit
beräknade. Det torde likväl vara obestridligt, alt om man vill göra
en säker beräkning, så får man icke laga den ena summan från
ett häll och den andra från ett annat, utan att de mäste vara slödda
på samma evalvationsgrund. Då nu lösningsränlorna äro uptagna
efter riksstatens högre evalvationsgrund, men augmenls- och rusthållsräntorne,
som skola derifrån afdragas, efter en lägre, så blir
summan felaktig. Det är denna anmärkn., som Ulsk:n framställt,
och hafva Utsk:n dervid sökt visa huru förhållandet skulle blifva vid
en konseqvent tillämpning af de tvä serskilda grunder, hvilka i
motionärens framställning synts hafva blifvit sammanblandade. Utsk:n
hafva nemi. dels tagit Skatteförenklings-komitéens summor för sig
och dels summor, som förekomma i StalsUtsk:s betänk, vid 1844—
1845 års rikdag, och visat huru beräkningen efter hvardera af dessa
upskattningsgrunder skulle slä sig ut och huru den skillnad upkommer,
hvilken Ulskms framställning visar.
I fråga om beräkningen af militioe-boslällenas afkastning, har
det blifvit anmärkt, alt Utsk:ns yttrande i denna del skulle stå i
strid emot, hvad Uisk:n längre fram i betänk, anföra i afseende på
befälets löner. Jag skulle likväl (ro, alt förden, som noggrannt genomgår
Utskms betänk, i dessa tvenne delar, skall det visa sig att
icke någon stridighet förefinnes. Ulsk:n hafva ansett den upskattning,
som i motionen blifvit gjorcf, föranledande lill för hög beräkning
af lillgängarne; men då Utskm tagit i beräkning den fördel,
befälet nu har, genom att bebo sina boställen, så hafva Utskm framställt
fördelen af fria boningsrum och vedbrand. Dessa förmåner äro
af stort värde, då de effektivt lillgodonjutas, men öka icke vid utarrendering
den påräkneliga afkastningen och hafva således vid beräkningen
härutaf rätteligen blifvit lemnade å sido, någon stridighet
emellan upgiflerne borde således icke förefinnas.
Uti åtskilliga punkter hafva de framställda anmätkmnes riktighet
blifvit medgifna till ett belopp af något öfver 329,000 r:dr b:co,
och är ä min sida icke något att i anledn. häraf tillägga.
462
Den 16 Juli.
För alt vederlägga Utsk:ns beräkning, att någon vinst icke skulle
komma att upsla genom den förändring, att lill garnisonstjenstgöring
i Stockholm inkommendera indeldta trupper, har kostnaderna för
underhållet af Stockholms garnison blifvit sammanförd med kostnaden
för exercis-sqvadronerna. Jag tror detta icke vara riktigt, ty
exercis-squadronerna bestrida ej någon garnisonstjenstgöring. Man
måste i min tanke hålla sig endast till den summa, som utgör
kostnaden för garnisons-ljenstgöringen, på sätt Utsk:n äfven hafva
gjort. Utskm hafva dervid följt Hr Sliernsvärds egna siffer-upgifter
och torde således icke i den delen af honom förtjena anmärkn:r.
De betänkligheter som ur moralisk synpunkt, anförts emot indelta
truppens tjenstgöring i hufvudstaden, har man sökt vederlägga
medelst anförande af förhållandet med båtsmännen. Båtsmannens
tjenstgöring har likväl hittills hufvudsakligen bestått uti att lemna på
varfven erforderligt dagligt arbetsbiträde, och detta är något helt
annat, än den vakt och exercis-tjenstgöring, som en i garnison varande
trupp blir underkastad.
Man har vidare talat om dyrheten af vår Svenska armée och
till bevis deruppå anfört exempel, pä hvilka jag icke kan underlåta
att fästa Ståndets upmärksamhet. Del har blifvit upgifvet, alt Förenade
Staternas stående armée utgöra 10,000 och några hundra man,
och alt den Svenska således skulle vara för talrik. Den Amerikanska
arméen kostar emedlertid något öfver 10,000,000 dollars
d. v. s. ungefärligen 40,000,000 r:dr i Svenskt mynt. Då nu den
Svenska arméen med en styrka af 37,000 man kostar 6 å 7,000,000
r:dr om året, vågar jag då till Eder, Mine Hrr, öfverlemna att bedöma,
huruvida man kan kalla den Svenska arméen dyr, och huruvida
man biiliglvis kan säga att de hos oss erhållna resultaterna äro
olyckliga.
Att vidare ingå i alla detaljer af det långa anförande som Hr
Stiernsvärd afgifvit, skulle icke endast öfverstiga min förmåga, utan
äfven vara att alltför mycket missbruka Ståndets tålamod. Genom
hvad jag nu anfört och hvad som redan i Utskms betänk, är fullständigare
utveckladt, tror jag det nogsamt vara ådagalagdt att Ctsk:n
icke utan noggrann pröfning, kommit till det resultat, hvaruti de
stadnat, åtminstone har förhållandet varit sådant hvad mig enskildt
angar.
Man har strängt tadlat alt Utsk:n icke beslutat en underd. skrifvelse
till K. M. med anhållan om upgörande af en plan till landtförsvarets
ordnande. I afseende på formenligheten af ett sådant beslut,
beder jag att få erinra derom alt mostionären sjelf yrkat, att
R. St. malte, med ledning af hans ingifna förslag bestämma de
serskilta anslagen för landtförsvarets behof, och att man skulle i en
lighet
med samma förslag reglera anslaget. Det är denna framställning
som varit underställd Utskms pröfning, och hvilken Utskm varit
pliktige att pröfva och försvara; men jag tror, att Utskm hade gått
utom sin befogenhet, om Utskm hade lyssnat till den af enskilta
ledamöter i Utskm väckta frågan om en skrifvelse till K. M. af helt
annat innehåll, än motionären föreslagit. Det var i öfverensstämmelse
med motionärens framställning, som StatsUtsk. i sitt betänk,
om anslagen för 4:de Hufvudtiteln hade reserverat R. Stms prof
-
Den 16 Juli.
463
ningsrält, i händelse de funno motionärens förslag föranleda till förändringar
i anslagssummorna.
Jag för min del liar icke ansett Utsk:n hafva egt något skäl att
föreslå den ifrågasatta skrifvelsen och öfverlemnar nn till R. o. Ad.
att pröfva, huruvida Utsk:n dertill haft grundad anledn. eller icke.
Frih. Klinkowström, Rudolph Mauritz: Då jag deltagit
i de sammansatta Utsk:ns öfverläggnjngar, rörande denna fråga,
'och med min röst bidragit till det beslut, hvaruti Utsk:n slädnät,
så har jag ansett mig skyldig, att upgifva skälen för mitt handlingssätt.
Här hafva, dels i Ulskms betänk., dels af Gr. Mörner blifvit
andragna så många anmärkmr emot de ifrågavar. förslagen, att jag
finnér öfverflödigt, att uprepa dem, utan anhåller endast få förklara,
att jag anser nyssnämnda anmärkmr talande emot dessa förslags antagande.
Jag skall bedja att i detta fall äfven fä instämma i Hr v.
Hohenhausens anförande, som innefattar så klara skäl emot förslagen,
att jag med honom i allo instämmer.
I förslaget N:o 1 har jag funnit följande grunddrag, som äro
oskiljaktiga ifrån detta förslag. Den indelta arméens fördelning och
ersättning till en del med nalional-beväring skulle medföra en vinst
af 730,000 r:dr och deröfver om jag mins rätt, utan att det derföre
Statsverket skulle erhålla lindring i nuvar. utgifter; ty denna
vinst skulle tillfalla rust- och rotehållarne, utan att de för denna
årligen behållna ränta skulle vidkännas någon motsvarande ny förpliktelse.
Hvar Hr Stiernsvärd funnit anledn. till denna klingande
välvilja för några jordegare på samtliga de skattdragaudes bekostnad
kan jag ej förklara; men finner det högst obilligt.
Vidare förekomma utgifter, utöfver, hvad förslaget innehåller,
hvilka dels drabba Staten direkt, dels enskilta och dels korparationer,
såsom utlemnade kostnader för militär-etablisementer m. m. af
fortskaffnings-, magasins- och sjukvårdslross, af underhållet häraf;
för lågt uptagna utgifter och för högt uptagna inkomster, på sätt
de förenade Utskms utredning närmare uplyser, och hvilka upgifter
såsom ännu ovederlagda, må anses såsom fullt riktiga; slutligen drabbas
de beväringspliktige af kostnader, dels direkta, dels indirekta,
som i lägsta kalkyl upstiga lill högst betydliga summor, hvarjemte,
i händelse den af Hr Stiernsvärd föreslagna landlstorm ej är ämnad
att endast komma på papperet, betydliga utgifter drabba alla medborgare
för vapen och ammunition.
Jag har kalkylerat hvad kostnaden kan blifva för alla till den
nya organisationen behöfliga militär-byggnader, som äro angifna i
förslaget N:o 1, och då derstädes tillräckliga bestämmelser icke hafva
förefunnits, har jag gått tillväga med all möjlig hushållning, men
likväl icke fått kostnaden lägre än hvad följande upgifter utvisa; nemi.:
Byggnadskostnad för kaserner, stallar, sjukhus m. m.
i garnisons-orterne  5,604,500.
Inventariers upsättning för d:o  1,138,162.
S:a b:co r:dr 6,742,662.
464
Den 16 Juli.
Härtill har Hr Stiernsvärd ansett de under Krigs-collegii
vård ställda kassor vara tillräckliga utgörande dessa
enl. dess förslag  3,394,692.
hvarigenom en brist upstår af  3,347,970.
Underhållet af ofvanstående materiel upgår lill
2 proc. af byggnadernas kapital-värde .... 112,090.
6 ,, af inventariernés d:o .... 68,289.
eller årlig utgift ej uptagen  180,379.
Vidare har Hr Stiernsvärd icke omnämnt den kostnad, som
genom landtstormens upsättande skulle ådragas, hvilken jag icke anser
vara ringa, med afseende på fattigdomen inom landel.
Jag har fått denna kostnad efter min beräkning att utgöra för
en gång:
För Staten: 124,000 gevär å 21 r:dr  2,604,000.
,, 124,000 bandoler med rem å 4: 24. . . 558,000.
S:a 3,162,000.
För enskildte: antages 40,000 sjelfve bekosta sig gevär 840,000.
,, bandoler  180,000.
1,020,000.
eller en sammanlagd upsältniugskostnad af ... . 4,182,000.
Att årligen bekosta:
För Staten: underhåll af gevär och bandoler ä 6 proc.
af kapital-värdet  189,720.
För enskilda: underhäll af gevär och bandoler ä 6 proc. 61,200.
Dock är det oaktadt en betydlig del af landtstormen obeväpnad.
En ytterligare förlust skulle de beväringsskyldiga lida genom
verkställigheten af Förslaget N:o 1, hvilket jag kalkylerat sålunda:
Förlust för beväringsynglingarne genom förloradt tillfälle till
arbete:
inom starasoldalernes klass på 6 år 1,066,564 eller
årligen
177,760 r:dr.
inom bevärings-soldaternes klass årligen .... 39,383 ,,
eller sammanlagdt årligen 217,143 r:dr.
Emot den beräknade kostnaden skulle vigtiga skäl andragas.
I förslaget N:o 2 ingå åtskilliga bestämmelser, som jag har skäl att
emolsätta mig, emedan jag anser dem högst skadliga för samhället
och för arméen af svåraste beskaffenhet om de blifva bifallne. Dessa
bestämmelser afse nemi. regementenas sönderslitande samt de indelta
räntornas ingående till Staten och i stället lönernas utgående ifrån
Statsverket.
Delta förslag, som Hr Stiernsvärd först har framställt i N:o 2,
anser jag af serdeles vigt att eftersinna hvarthän del skulle leda.
Först skulle det i allmänhet leda derhän, att befälets löner, då de
upfördes på Riksstat, blefve beroende af R. St:rs beslut. Afven
skulle måhända inträffa under krig, att då Statens alla kontanta inkomster
blifvit tagna i anspråk för alt bestrida de s. k. krigstkosl
naderna,
Den 10 Juli.
naderna, befälets icke allenast löner ulan äfven Iraktaments-kostnader,
i brist pä penningar blifva inneslående. Nu deremot kan della icke
inträffa, då de indelta lönerna äro oberoende af Statsverket. Det
har visat sig under framfarna tider huru nyttig den oindelta löneinrättningen
varit för arméen, när under Konung Carl XII:s tid
arméen t. o. m. fick sig tillsänd penningar från deras hemmavarande
hustrur, då krigskassan icke kunde bestrida de nödvändiga
kostnaderna.
Vidare är förslaget skadligt derföre, att bevärings-exercisen skulle
utbytas emot skyttegillena med deras skjulöfningar. Olägenheterna
af denna inrättning synes mig innebära tillräcklig anledn. att afstyrka
bifall till Hr Stiernsvärds förslag och deremot instämma uti
hvad de sammansatta Utsk:n härutinnan uti ett föregtde uti. yttrat;
men äfven om jag icke hade dessa betänkligheter emot Hr Stiernsvärds
förslag, sä skulle jag ändock vilja motsätta mig den remiss
som Hr Stiernsvärd begärt, derföre att jag anser förslagen icke vara
sä beskaffade, att de kunna ligga till grund för någon pröfning,
äfven om man ingår på principen uti dem. Det är hufvudsakligast
i hvad alla sifferkalkyler angår, som jag anser förslaget vara otillförlitligt
och villseledande. Detta har tillförene blifvit med stor tydlighet
bevisadt af en föregtde ledamot.
På grund af det nu i största korthet anförda, anhåller jag om
bifall lill Otsk.-ns utlåt.
Hr von Hohenhausen: Det bar varit mig omöjligt, alt följa
det vidlyftiga svar, som af Hr Stiernsvärd blifvit afgifvil å Utsk:ns
betänk, med tillräcklig upmärksamhet för att deråt kunna egna en
utförlig granskning, syunerligast som i delta svar förekommo en
mängd sifferupgifter. Visserligen har jag mot en eller annan af dessa
trott mig hafva grundade skäl till anmärkmr; men hvarken K. o. Ad.
eller Hr Stiernsvärd och ännu mindre jag sjelf kunde vara belåtna
om i en sådan strid, som den förevar., illa motiverade eller ytliga
motskäl skulle anföras, helst sådane af en helt annan ari blifvit af
andra talare frambragta. Jag vill likväl nu fästa mig vid en speciel
upgift som synes mig af vigt, nemi. beräkningen öfver de indragna
boställenas verkliga värden om deras afkastning skulle ingå ibland
Statens intrader, hvilket af Hr Stiernsvärd blifvit föreslaget och uptaget
såsom utgörande 50 proc:s högre belopp än nuvar. upskattning
dem åsatt. Jag tror denna värdering vara allt för hög och
skall till stöd för en sådan opinion anföra ett par bevis, som jag
hemtar af egen erfarenhet. Jag har varit chef för Westerbottens
Fälljägarekorps, der förhållandet var alt boställena alltid gingo med
förlust för aflönings-fonden. .lag har äfven varit Chef för Första
Lifgrenadier-reg:tet, hvars boställen man anser vara ibland de lägst
upskattade jemförelsevis med andra regitens. Vid nämnde reg:te har
man en erfarenhet, i detta afseende, som kan tjena till ledning för
omdömet i det hela, nemi. deröfver huruvida de för löningsfonderna
utarrenderade boställens verkliga afkastning betydligt öfverstiger
den upskattade. Anda lill 1845 eller 184(5 hade ett enda år för8
H. 30
460
Den 10 Juli.
höjningen der upgålt till 33 proc. utöfver upskattningsvärdet, dåde
flesta andra år öfverskotten stannat vid 10, 15 och 20 proc., hvadan
de af Regemeuts-skrifvaren approximatift beräknades lill 15 proc. Den
siste värde talaren har gjort mig tillvitelser af en inkonseqvens derföre att
jag skulle, enl. hvad som finnes intaget uti det, K. M:s nåd. propos. åtföljande
Statsrådsprot., hafva yttrat, att jag ansett värt nuvar. landtförsvar
i åtskilliga delar tarfva förbättringar oaktadt jag nu skulle vilja anse
det vara förträffligt. Om Hr Stiernsvärd med någon upmärksamhet
hade följt mitt anförande här, så skulle Hr Stiernsvärd hafva funnit
att jag i dessa afseenden alldeles icke frangatt mina förra åsigter,
ulan t. o. m., i flera afseenden, lika med Hr Stiernsvärd sjelf, önskat
förändringar, l. ex. ifråga om beväriugs-exercistidens utsträckning,
ifråga om dess verkställande samtidigt med gamla stammens,
o. s. v. Att finna någon inkonseqvens deruti att jag gillar hufvndgrunderna,
dem Hr Stiernsvärd förkastar, men det oaktadt delar
hans åsigt i åtskilliga detaljer — tror jag vara lika orättvist, som
skulle man beskylla för inkonseqvens den, hvilken berömde ett hus
för dess soliditet, och likväl önskade några förändringar i dess inredning.
Vidare har Hr Stiernsvärd i afseende på sin beräkning af beklädnads-slitningen,
den jag anser honom hafva mycket för lågt
uplagit, anfört till stöd för sin kalkyl, hvad som i detta afseende
om båtsmans-beklädnaden blifvit stadgadt. Jag reserverar mig likväl
härutinnan för det fall att jag orätt npfattat Hr Stiernsvärds yttrande.
Jag ber Hr Stiernsvärd observera att emellan arméens tjenstgöringstid
och bålsmännens hvart 3:dje år återkommande tjenstgöring,
förefinnes redan en betydlig skillnad i slitning, hvilken skillnad
än mera faller i ögonen, då man besinnar den olika beskaffenheten
af soldatens och båtsmannens tjensteutöfning, hvarunder gevärets
handtering ej kommer ifråga.
Dä jag varit ledamot af tvenne olika Beklädnads-direkt:r, kan
jag åberopa ej mindre egen, än andras erfarenhet för pålitligheten
af det faktum, all, efter 4 års begagnande, är soldatens mundering,
i de flesta fall, trådbar och alt endast bristande tillgångar tvingar
till nödvändigheten att derutöfver behålla den ett år till.
Dessa få anmärkmr har jag ansett mig höra vidfoga Hr Stiernsvärds
yttranden och fortfar för öfrigt i min vördsamma anhållan
om Hr Frih. o. Landtnns propos. på bifall lill betänk.
Hr Stiernsvärd: Beträffande de anmärkmr, som blifvit framställda
emot milt förslag och mina yttranden, så anser jag icke nödigt
alt uptaga dem lill vederläggning, men jag finner ytterligare
stöd för mitt yrkande om återremiss i en punkt af Utskms betänk.,
hvilken jag hittills har förbigått, nemi. pag. 29, der Utskin saga:
”och ehuru Utsk:n icke varit i tillfälle att ät denna granskning egna
•den tid, som för densammas fullständiga genomförande varit af nöden,
eller tilltro sig ega den härtill nödiga sakkunskap” etc. Jag
tror att detta medgifvande af sådan bristande sakkunskap borde föranleda
till den pröfning jag begärt och jag fortfar derföre i mitt
yttrande om återremiss på betänk.
Den 1C Juli.
467
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle Utskms förevar:de betänk., ropades ja jemte eli eller
annat nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr Stiernsvärd: Ehuru jag visst icke har något hopp alt
en votering skulle föranleda ett annat resultat än det ifrågavar., så
anser jag likväl frågan vara af den natur, alt jag icke kan undgå
alt begära votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns
belänk. N:o 18, i anledn. af väckte förslag till en förändrad organisation
af Landtförsvaret, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot berörde betänk, gjorde anroärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda
Ja — 35.
Nej - 3.
Med lillkännagifvande att Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.,
såsom ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk. begärt och erhållit 3:nc
veckors ledighet frän d. 21 dennes, anmodade H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm., Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
nämnde Ulsk. under ledighetstiden.
Uplästes ett af Hr Roos, Adam inlemnadt sålydande mern.
För tillfället sjuk och i öfrigt alltjemnt hindrad af de trägnaste
tjenstegöromål nödgas jag afsäga mig förtroendet att vara Elektor,
under anhållan likväl att fä bibehålla min riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
utlät:n, mern. och belänk:n, nemi. från
Stals-Utskottet:
N:o 221, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 46, ang:de
väckt motion om befrielse för utsockne frälsehemmanen i Halland
från skyldigheten att erlägga rotevakans-afgift;
Bevill n in gs-Utskottet:
N:o 15, i anledn. af gjorde anmärkmr, emot betänk. N:o 4,
ang:de grunderne för den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrifterne
för deras tillämpning;
30*
468
Den 10 Juli.
N:o 1(5, i anleda, af Riks-Sl:ns olika beslut, ang:de dels frågan
om des. k. Transatlantiska tull-lindringarnes nphörande och i sammanhang
dermed förändrade tnllsatser å vissa artiklar, dels ock åt
skilliga
andra tullbestämmelser;
N:o 17, i anledn. af gjorde aumärkn:r emot betänk. N:o ö,
ang:de stämplade pappersafgiften;
Allm. Be sv. och Ekon.-Utskottet:
N:o 114, i anledn. af väckte motioner, rör:de folkundervis
ningen
i riket;
N:o 115, i anledn. af väckt motion, ang:de klassiska språkens
läsning uti Elementar-läroverken;
N:o 116, i anledn. af väckt motion, ang:de iakttagande af vissa
vilkor vid utlänsk mans naturalisation i Sverige;
N:o 117, i anledn. af väckt motion om ny prägel å silfvermynt,
som understiga 32 sk. b:co;
N:o 118, i anledn. af väckte motioner om förändring afmätt,
mål och vigt samt mynt; och
N:o 119, i anledn. af väckt motion om revision af K. Förordn.
om mätt, mål och vigt samt utfärdande af reglemente för spannmåls
-mätning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdajjen den 17 Juli 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prot.-uldr. för gårdagen samt pleni prot. för d.
12 sisth Juni e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor med val af ledamöter i nedannämnde
Utsk., och befunnos utsedde rti
Den 17 Juli.
469
Banko-Utskottet:
alt inträda under de ordinarie ledamölerne N:o 145. Frih. Stjernstedt,
Jacob Theodor, för 3:ne veckor från d. 14:de, N:o 1413.
Hr RAfelt, Anton, för 2:ne veckor från d. 17:de samt N:o 2287.
Hr af Rolén, Fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel, för 3:ne veckor
frän d. 15:de innevar. månad beviljade ledighet;
N:o 86. Hr Stuart, Richard Wilhelm;
„ 1786. „ Blomstedt, Carl Reinhold och
,, 2092. ,, Wrangel, Erik Fredrik.
Lag -Utskottet:
efter N:o 1877. A. Hr Carleson, Edvard Henrik;
N:o 1421. Hr Insenstierna, Fullm. Hr Lagerbjelke, Bror Johan
Syrach.
Allm. Besvärs och Ek o n.-B t skot te t:
att inträda under den ordinarie ledamöterne N:o 120. Gr. Liljencrantz,
Gustaf Fredrik, för 3:ne veckor frän d. 21:sta och N:o 1055.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, för 3:ne veckor från d. 14 innevar.
månad beviljade ledighet;
N:o 1127. Hr von Walter, Fullm. Frih. Leijonhufvud, Axel
Christer och
,, 2172. ,, Lorichs, Fredrik Reinhold.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 12 och 15 dennes på hordet
lagda mern. N:o 14, i anledn. af RiksShns olika beslut, ang:de tullbevillningen.
Detta mern. företogs punktvis lill afgörande efter det H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit, att, enl. ankommet prot.-utdr.
Bonde St. vid föredragningen af detsamma vidblifvit sitt förut fattade
beslut rör:de 35:te punkten, ang:de Färgträd, och 56 punkten,
ang:de finare Skinn; men antagit öfrige Ståndet rönde inbjudningar
samt godkänt samtliga föreslagna voter:s-propos:r och hvad
Utsk. för öfrigt föreslagit och som i någon mån på Ståndets åtgärd
var beroende.
Utsk:s yttranden, ang:de dels de fattade besluten ifråga om
väckta motioner om nu gällande Tull-taxas bibehållande utan förändring,
dels förändrade tullsatser för åtskilliga artiklar i anledn. af tull-lindringärnes
uphäfvande, Och dels de af Utsk. följde grunder för framställande
af inbjudningar och voter:s-propos:r, lades lill handlingarne.
Vidare förekommo de uti Utks:s mern. uptagne artiklar i följande
ordning:
l:o yigat, Bernsten, C or uller, ahla, Glasflusser, slipade,
Perlemor.
470
Den 17 Juli.
R. o. Ad. beslöt att antaga Utsk:s gjorda inbjudning till frånträdande
af Ståndets förut fattade beslut, samt fann alt till följd deraf
och det af BondeSt. fattade likartade beslut, voter:s-propos:n N:o 1
komme att förfalla.
2:o Askar och Dosor
R. o. Ad. beslöt, att godkänna såväl den rör:de ifrågavar. artikel
föreslagna voter:s-propos:n N:o 2 som alla de öfriga under
N:ris 4, 5- <>, 8, 19, 20, 21, 22, 23, 26, 27, 29, 30, 32, 37,
38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 53, 57, 59, 62, 63, 64, 67, 68,
69, 70, 74, 75, 76, 77, 78, 79. 80, 81, 84, 85, 86, 87, 88,
94, 95, 96, 97, 98, 99, 100, 102, 103, 104, 105, 108, 109, 110,
112, 113, 114, 115, 117, 118, 119, 120, 121, 122, 123,124,
126, 128, 131, 132, 133, 134, 135, 136, 137, 138,139,140,
141, 142, 143, 144, 145, 146, 147. 148, 149, 150,151,152,
153, 154, 169, 170, 171, 173, 174, 175, 176, 177, 179, 180,
181 och 183 föreslagna voter:s-propos:r, hvilka afsågo frågor, hvaruti
BorgareSt. ensamt varit af olika tanke med de öfrige RiksShn.
3:o Balsam
R. o. Ad. beslöt, att antaga Utsk:s inbjudning, hvadan votenspropos:n
N:o 3 komme att förfalla.
4:o Barometrar och Thermometrar
Utsk:s hemställan godkändes.
5:o Bläck, skrif
Utsk:s
inbjudning antogs, hvadan voter:s-propos:n N:o 7 komme
att förfalla.
6:o Broderade arbeten
Utsk:s inbjudning antogs, hvadan voter:s-propos:n N:o 9 komme
alt förfalla.
7:o Broderduk
Efter någon diskussion anlog Utsk:ns inbjudning, hvadan voter:sproposme
N:ris 10 och 11 komme att förfalla.
8:o Brodermönster
Inbjudningen antogs och votens-proposm N:o 12 förklarades
hafva förfallit.
9:o Bränvin och Sprit
R. o. Ad. antog inbjudningen och godkände hvad Utsk. i öfrigt
rör:de denna artikel yttrat, hvadan voter:s-propos:ne N:ris 13
och 14 funnos hafva förfallit.
10:o Böcker, ll:o Kaffe, brändt, Cikorierat, och 12:o
Canteller m. m.
Utsk:s yttranden godkändes.
13:o Cautschuk och Gulla-Percha
Den 17 Juli. 471
Inbjudningen antogs, och voler:s-propos:ne N:ris 15 och 16
förklarades hafva förfallit.
24:o Cider
Inbjudningen antogs och voler:s-propos:n N:o 27 förklarades
hafva förfallit.
15:0 Coiffyrer
Efter någon diskussion och af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
framställd propos. till antagande af Utsk:s inbjudning, ropades ja och
nej, hvarpå, sedan H. Ex. förklarat det han ansåg ja hafva varit
öfvervägande, men en ledamot begärt votering, följande votenspropos.
uplästes och godkändes.
Den, som antager Bevilln,Utsk:s i mern. N:o 14 gjorda inbjudning
ifråga om artikeln Coiffyrer voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, vidblifver K. o. Ad. sitt ifråga om denna artikel fattade
beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja 15.
Nej 23.
Uppå sedermera framställd propos. godkände R. o. Ad. den af
Utsk. ronde artikeln Coiffyrer föreslagna votens-propos. N:o 18.
16:0 Fartyg
Utsk:s yttrande att frågan om förändrad redaktion för denna artikel
borde förfalla blef af R. o. Ad. godkändt.
17:o Filar
Efter någon diskussion antogs Ulsk:s inbjudning lill godkännande
af Utsk:s förslag, hvadan votens-proposme N:ris 24 och 25,
komme att förfalla.
Emot detta beslut reserverade sig Ilr Printzensköld, Carl.
18:o Flintor
Inbjudningen till godkännande af Ulsk:s förslag antogs hvadan
votens-propos. N:o 28 komme alt förfalla.
19:o Fruliter och Bär
Efter framställd med blandade ja och nej besvarad propos. å
bifall lill Utsk:s inbjudning, förklarade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande, men Hr Printzensköld begärde
votering samt uplästes och godkändes följande votens-propos.
472
Den 17 Juli.
Den, som anlager Bevilln.Utsk:s i Mern. N:o 14 gjorda inbjudning
ifråga om artikeln Frukter oell Bär, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt i afseende på denna artikel
förut fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 9.
Nej — 26.
Uppå sedermera framställd propos. blef voter:s-propos:n N:o 31
godkänd.
20:o Färger
Utsk:s inbjudning till godkännande af dess förslag, blef af R. o.
Ad. antagen, hvadan voler:s-propos:n N:o 33, komme att förfalla.
21:o Färglådor
Efter framställd med blandade ja och nej besvarad propos. till
antagande af Ulsk:s inbjudning, förklarade II. Ex. Hr Frill. o. Landtm,
att han ansåg ja hafva öfverröstat nej.
Frih. Cederström, Rudolf: För att icke trötta R. o. Ad.
med voteringar, afstår jag vid delta tillfälle derifrån och åtnöjer mig
med att tillkännagifva den öfvertygelse, att derest votering egde rum,
skulle den propos. sora H. Ex. förklarat vara besvarad med öfvervägande
ja, blifva af Ståndet afslagen, och reserverar jag mig således
emot H. Ex:s upfattning af svaret.
Den ang:de artikeln Färglådor föreslagna votens-propos. N:o 34
förklarades hafva förfallit.
22:0 Får g träd
R. o. Ad. beslöt att likasom BondeSt. vidblifva sitt härom fattade
beslut samt godkände voter:s-propos:ne N:ris 35 och 36.
23:o Garn
Ulsk:s hemställan att förslaget om tillägg af orden ”eller tryckt”
vid rubriken ”fårgadt” borde förfalla, blef R. o. Ad. godkänd.
24:o Glas
De förslag, som endast afsågo redaktionsförändringar till rubrikernes
alfabetiska ordnande, fullständigande och förtydligande, ansågos,
såsom Utsk. hemställt, böra förfalla.
25:o Glasvaror och 26:0 Guld och Silfver
Utsk:s i afseende på dessa artiklar gjorda inbjudningar, blefvo
efter derom lemnade närmare uplysningar af R. o. Ad. antagne,
Den 17 Juli.
473
och ansägos i följd deraf voler:s-propos:ne N:ris 45, 46 och 47 hafva
förfallit.
47:o Halsduksva/kar
R. o. Ad. beslöt att vidblifva sitt i ämnet förut fattade beslut
samt godkände votens-propos. N:o 48.
28:o Hampa
Ulsk:s framställning godkändes.
29:o Handskar
R. o. Ad. beslöt att vidblifva sitt förut fattade beslut samt godkänna
votens-propos. N:o 49.
30:o Hattar
Efter någon diskussion antog R. o. Ad. Utsk:s inbjudning i
fråga om ett tillägg uti rubriken, hvadan votens-propos. N:o 50
komme att förfalla, men ifråga om lullsatsen vidblef R. o. Ad. sitt
förut fattade beslut och godkändes votens-propos. N:o 51.
v 31:o Hattfoder och Hattformar
Utsk:s hemställan ronde Hattfoder lades till handlingarne och
inbjudningen rörde formar antogs, hvadan votens-propos. N:o 52
komme att förfalla.
32:o Hudar och Skinn
Utsk:s hemställan, alt förslaget om öfverflyttning af Pergamentsskinn
till rubriken ”karduans- samt färgade och tryckta skinn” må
anses förfallit, bifölls; hvarjemte inbjudningen ronde införsel-tullen
å Pergamentsskinn af R. o. Ad. antogs och i följd deraf votenspropos.
N:o 54 ansågs hafva förfallit; hvaremot voter:s-propos:ne
N:ris 55 och 56 godkändes, med uteslutande i den förstnämnde af
första alternativet eller R. o. Ad:s beslut utur nej-propos:n.
33:o Här- och Tagel-arbeten.
Efter någon diskussion antogs Utsk:s inbjudning, hvadan votenspropos.
N:o 58 komme att förfalla.
34:o Hängslen
Efter någon diskussion beslöt R. o. Ad. att icke antaga Utsk:s
inbjudning, samt godkändes votens-propos. N:o 60.
35:o Jern
Utsk:s hemställan, alt förslaget om in- och utförselsrförbudens
uphörande må anses förfallet bifölls och votens-propos. IN:o 61
godkändes.
36:0 Kimrök
Utsk:s inbjudning antogs, hvadan votens-propos. N:o 65 komme
att förfalla.
■474 Den 17 Juli.
37:0 Kläder
Med afslag å inbjudningen ronde införseltullen, godkändes voler:s-propos.
N:o 66 sarai lades Utsk:s öfriga rör:de denna artikel
afgifne yttranden till handlingarne.
38:o Koppar, bleck och spik
Efter någon diskussion beslöt R. o. Ad. att icke antaga Utsk:s
inbjudning sarai godkändes voter:s-propos. N:o 72, med uteslutande
af 2:dra alternativet, hvilket jemte votens-propos. N:o 71 hade förfallit
till följd af BondeSt:s beslut.
39:o Kopparstick m. m.
Efter en kort diskussion antogs Utsk:s inbjudning, till följd
hvaraf votens-propos. N:o 73 befanns hafva förfallit.
40:o Kort, spel
Ulsk:s
yttrande lades till handlingarne.
4l:o Krut
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
Metaller
Utsk:s inbjudning blef icke antagen, hvaremot voler:s-propos:ne
N:ris 82 och 83 godkändes.
43:o Nattsäckar
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
44:o Oljor
Utsk:s inbjudningar antogos, hvadan voter:s-propos:ne N:ris 89
och 90 ansågos hafva förfallit.
45:0 Ost
Utsk:s inbjudning blef icke] antagen, hvaremot votens-propos.
N:o 91 godkändes.
46:o Paraplyer och Parasoller
Efter någon diskussion afslogs Utsk:s inbjudning samt godkändes
votens-propos. N:o 92; hvarjemte Utsk:s yttrande ang:de tullbehandlingen
af delar utaf paraplyer och Parasoller lades till
handlingarne.
47:o Porslin
Utsk:s yttrande att införselsförbudet för måladt eller tryckt Porslin
borde uphöra bifölls och votens-propos. N:o 93 befanns hafva
förfallit till följd af BondeSt:s beslut.
48:o lior
Ulsk:s yttrande bifölls.
49:o Salpeter
Ulslns yttrande godkändes.
Den 17 Juli. 475
50:o Salt
Utsk:s yttranden ang:de medicinskt salt och ifrågaställd förändring
af rubrikerne för artikeln Salt, gillades.
51:o Skomakare-arbeten
R. o. Ad. godkände den härom föreslagna votens-propos.
N:o 101.
52:o Spannmål
Utsk:s yttrande gillades.
53:o Speldosor
Efter någon diskussion antogs Utsk:s inbjudning, hvadan votenspro|ios.
N:o 106 komme att förfalla.
54:o Spännhalsdukar
Afven ronde denna artikel upstod diskussion, hvarefter R. o. Ad.
beslöt att icke antaga inbjudningen samt godkände voler:s-propos.
N:o 107.
55:o Strängar
Utsk:s inbjudning antogs, hvadan voler:s-propos. N:o lil
komme att förfalla.
56:o Tufvclrumar
Inbjudningen ldef af R. o. Ad. antagen, hvadan votens-propos.
N:o 116 komme att förfalla.
57:o Tenn
Utsk:s yttrande gillades.
58:o Tobak
R. o. Ad. godkände Utsk:s yttrande att vid nuvar. redaktion
för denna artikel borde förblifva.
59:o Tryffel
Utsk:s yttrande gillades.
60:o Tråd
Utsk:s yttrande alt det föreslagna tillägget vid rubriken försilfrad
Koppar- och Messingstråd, borde förfalla, blef af R. o. Ad.
gilladt.
61:0 Trädvaror
R. o. Ad. beslöt att med afslag å inbjudningen rör:de Ved,
alla slag, godkänna votens-propos. N:o 125.
62:o Tågvirke
Ulsk:s yttrande gillades.
63;o Ull
ötsk:s yttrande gillades.
476
Den 17 Juli.
64:o Ur
Utsk:s inbjudning blef icke antagen, hvaremot voter:s-propos.
N:o 127 godkändes.
65:o IVagnar och åkdon
R. o. Ad. fann icke för godt att antaga Utsk:s inbjudning,
utan godkände voter:s-propos. N:o 129.
66:o JVåfnader
R. o. Ad. gillade Utsk:s yttranden, att frågan om införselsförbudens
uphäfvande förfallit, och i följd deraf alt de i gällande
taxa uptagne rubriker för ifrågavar. artikel i allmänhet borde bibehållas,
samt att Utsk:s hemställanden, ronde dels Mattväfnad af hampa
eller af hampa i förening med annat i taxan ej speciflceradt ämne,
och dels Segel- och Tältduk borde anses bifallne; hvarjemte volenspropos.
N:o 130 godkändes.
Härefter förekommo Utsk:s hemställanden ang:de inskränkning
i Kredit-uplagsrätten, hvilka af R. o. Ad. lades till handlingarne.
Vidare gillades Utsk:s yttrande att förbudet emot utförsel af
rå och osmält Malm borde qvarstå samt godkändes voter:s-propos.
N:o 155, ang:de utförseltullen å Sparrar.
Sedermera förekommo Utsk:s förslag till eventuela lullafgifler å
följande artiklar.
l:o Bränvin och Sprit
Ulsk:s Inbjudning antogs, hvadan votens-propos. N:o 156 ansågs
hafva förfallit och votens-propos. N:o 157 gonkändes med uteslutande
af såväl R. o. Ad:s som BondeSks beslut ur nej-propo:n.
2:o Jern
R. o. Ad. afslog ö(sk:s inbjudning, men då densamma blifvit
antagen af BondeSt., ansågs votens-propos. N:o 158 hafva förfallit
och godkändes voter:spropos. N:o 159, med uteslutande af 2:dra
alternativet utur nej-propos:n.
3:0 Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, ostämplade
och oborrade, samt hällar öfver 1 j tums tjocklek samt
Lod och Lödjor öfver 1 Skits vigt stycket.
Utsk:s inbjudning afslogs af R. o. Ad., men dä densamma
blifvit antagen af BondeSt. ansågs votens-propos. N:o 160 hafva
förfallit och godkändes votens-propos. N:o 161 med uteslutande uti
nej-propos. af 2:dra alternativet.
4:o Jern, smidt eller valsad t: ”stany,- etc.” och ”bandetc.
” samt ”I‘latar oförtente under | tum tjocka af till och
med 6 Lits vigt stycket”.
Den härom föreslagna votens-propos. N:o 162 befanns hafva
förfallit lill följd af BondeSks beslut.
Den 17 Juli.
477
5:o Kläder
Ulsk:s yttrande lades till handlingarne.
(5:0 Kort,- spel
15.
o. Ad. afslog Utsk:s inbjudning, men som densamma blifvit
antagen af BondeSt., befanns volcr:s-propos. N:o 163 hafva förfallit
och godkändes voter:s-propos. l\:o 164, med uteslutande af 2:dra
alternativet utur nej-propos:n.
7:o Krut
Ulsk:s inbjudning antogs, hvadan och då densamma äfven af
BondeSt. blifvit antagen, vo(er:s-propos. N:o 165 befanns hafva förfallit
och voter:s-propos. N:o 166 godkändes med uteslutande af
R. o. Ad:s samt BondeSt:s beslut utur nej-propos.
8:0 Malm
Utsk:s inbjudning blef, efter någon diskussion, afslagen, men
då densamma blifvit antagen af BondeSt., befanns votens- propos.
N:o 167 hafva förfallit och godkändes votens-propos. N:o 168, med
uteslutande af 2:dra alternativet utur nej-propos.
9:o IVäfnader
Voter:s-propos:ne N:ris 172 och 178 befunnos hafva förfallit
till följd af BondeShs beslut.
Ifråga om Utsk:s härefter förekommande utlål:n rör:de Krediluplaget
och transito-afgiften, gillades yttrandet ang:de artikeln Canel,
lades framställningen ronde artikeln ohäcklad Hampa till handlin
garne
och godkändes votens-propos. N:o 182 ang:de införsels-tullen
å häcklad Hampa.
Slutligen förekommo och gillades Utsk:s framställningar ifråga
om Tulltaxe-underrättelserne.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 33, i anledn. af väckt motion, ang-.de Förliknings
komiléers
inrättande.
Frih. Cederström, Rudolf: Idéen att stridiga parter må sig
förlika inan saken kommer till domstol, är ganska vacker; men jag
befarar mycket, att man, genom antagande af ett förslag, sådant
som det LagUtsk. nu framställt, allt för litet skall komma till det
resultat, dit man sträfvar, med mindre förlikningar tillvägabringas på
rättvisans bekostnad. Detta hafva reservanterne inom Utsk. Gr.
Sparre och Hr Carleson, den sednare med anförande af Lagberedningens,
serdeles tillfyllestgörande och väl utvecklade åsigter i ämnet,
efter min tanka, ganska fullständigt utredt, hvarföre jag anhåller att
få hänvisa till dessa reservationer, hvilka äro något för långa alt
nu upläsa.
Sorn jag hoppas att flertalet af 11. o. Ad:s ledamöter om desamma
redan tagit kännedom, får jag endast i korthet anhålla om
afslag å betänk. Skulle häremot göras invändningar, återstår för mig
alt blifva något utförligare än jag nu varit.
178
Den 17 Juli.
Uppå härefter framställd propos. hiet LagUtsk:s förevar, betänk,
af R. o. Ad. afslaget.
Föredrogs, men lades på begäran af Frih. Palmstierna, Carl
Otto, och Gr. Hamilton, Henning Ludvig Hugo ånyo på hordet
Consl.Utsk:s d. 15 dennes första gängen bordlagda mern. N:o 10,
med betänk, i anledning af anmärknme vid mern. N:o 7, innehållande
förslag till åtskilliga ändringar i grundlagarne.
Föredrogs och lades lill handlingarne SlatsUtsk:s d. 15 dennes
på hordet lagda mern. N:o 229, i följd af erhållen återremiss af
utlåt. N:o 104, i anledn. dels af K. M:s nåd. propos., ang:de låneunderstöd
för anläggning af jernväg emellan släderne Örebro och
Nora, dels af väckt motion i samma ämne.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, med flere ledamöter, nedannämnde dels d. 15
dels d. 16 dennes pä bordet lagde utlåtm, mern. och betänk:n
nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 221, i anledn. af återremiss af betänk. N:o 46, ang-.de
väckt motion om befrielse för utsockne frälsehemmanen i Halland
från skyldigheten alt erlägga rotevakans-afgift;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 15, i anledn. af gjorda anmärkn:r emot betänk. N:o 4,
ang:de grunderne för den blifvande allmänna bevillningen samt föreskrifterne
för deras tillämpning;
N:o 16, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:de dels frågan
om de s. k. Transatlantiska tull-lindringarnes uphörande och i sammanhang
dermed förändrade tullsatser å vissa artiklar, dels ock åt
skilliga
andra tullbestämmelser;
N:o 17, i anledn. af gjorda anmärkn:r emot betänk. N;o 6,
ang:de stämplade pappers-afgiften;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 114, i anledn. af väckta motioner, rör:de folkundervisningen
i riket;
N:o 115, i anledn. af väckt motion, ang:de de klassiska språkens
läsning uti Elementar-läroverken;
N:o 116, i anledn. af väckt motion, ang:de iakttagande af vissa
villkor vid utlänsk mans naturalisation i Sverige;
N:o 117, i anledn. af väckt motion om ny prägling å silfvermynt,
som understiga 32 sk. b:co;
N:o 118, i anledn. af väckte motioner om förändring af malt,
mål och vigt samt mynt; och
N: 119, i anledn. af väckt motion om revision af K. Förordn.
om mått, mål och vigt samt utfärdande af reglemente för spannmåls-mätning.
Anmäldes och lades på bordet LagUtsk:s betänk:n:
Den 17 Juli.
470
jN:o 34, i anleda, af K. M:s nåd. propos, ang:de sättet för fullföljd
af mindre brottmål, som med tvistemål ega nära gemenskap
eller deraf härflyta; och
N:o 35, i anledn. af väckt motion om förklaring af lagens
stadgande, ang:de rätta orten för lysning till äktenskap.
Äfvenledes anmäldes och lades på bordet 2:ne af Riddarli.Utsk.
linder N:ris 13 och 14 afgifne sålydande mern.:
Vördsamt.Memorial.
Uti ett, medelst prot.-utdr. af d. 26 Juni e. m. från II. R. o. Ad.
till Riddarli.Utsk. öfverlemnadt mern., har Hr Odencrantz, Johan
Gustaf, väckt den motion, att sedan, såsom bekant är, en djerf inbrottsstöld
i sisth Febr. månad blifvit föröfvad uti de rum i K. Operahuset,
hvilka äro till R. o. Ad:s begagnande under riksdagen uplåtna,
vid hvilket tillfälle tillgreps åtskilligt af det K. M. o. Kronan
tillhöriga silfver och husgeråd, som varit ställdt lill disposition å
Landtmarskalks-klubbrummen samt derstädes förvarades, R. o. Ad.
måtte besluta, alt då alla åtgärder till gerningsmannens ertappande
samt det tillgripna godsets (illrättaskaffande hitintills varit fruktlösa,
den summa af omkring 360 r:dr b:co som, enl. beräkning erfordras
för anskaffande af effekter i de bortstulnas ställe, måtte från
Riddarh.-kassan utbetalas; och inhemtas af motionen Liilagda handlingar,
att den ifrågavar. stölden blifvit begången natten till d. 6
sisth Febr., dervid följande silfverpjeser borttagits nemi.:
En oval Sockerask med lock och påstucket N:o 1 om . 80 \ lod.
22 st. Theskedar, märkta med glob, med 3 kronor uti,
och vägande tillsammans  38£ „
En Thekanna med trädhandtag och påstucket N:o 3 . 64 „
1 Lock lill ett Thekök på svartbetsad trädfot . . . . 32 ,,
215 lod.
varande tillika, medelst ett bref från Konungens Förste Hofmarskalk
till Hr Odencrantz, uplyst, att Konungens Hof-förvaltning är ansvarig
för hela det lodtal arbetadt silfver, som blifvit till densamma in
venteradt.
Utsk. har tagit detta i öfvervägande; och då det ifrågavar, sil frel
varit öfverlålet till begagnande å R. o. Ad:s Klubbrum, och det
således rättmätigt kan fordras, att det lånade godset i fullgodt skick
återställes, har Utsk., som af ett å Hr G. Möllenborgs verkstad uprältadt
kostnadsförslag inhemtat, att silfverpjeser af enehanda beskaffenhet
och till samma vigt som de tillgripna, kunna förfärdigas
emot en sammanräknad summa af 360 r:dr b:co, icke tvekat
tillstyrka
att nämnde summa må för det af Hr Odencrantz upgifna
ändamål från Riddarh.-kassan till honom utbetalas,
emot åtagande å hans sida, dels alt derför anskaffa
de ofvanupräknade silfverpjeserna, dels att genom behörigen
qvitterad räkning inför Riddarh.-Direktm verificera
den utgift som derför kommer att ega rum; och
blir häraf en följd, att derest några af de bortstulna
480
Den 17 .lilli.
effekterna framdeles skulle tillrättafås, dessa, eller värdet
deraf, tillhöra Riddarhusets kassa.
Stockholm d. 7 Juli 1851.
På Kiddarhus-Utskoltels vägnar.
L. von Stedingk.
P. IV. Dalman.
Vördsamt Memorial.
Genom prot:-utdr. af d. 2 dennes, har H. R. o. Ad. behagat
till Riddarh.Utsk. hänvisa en af Hr Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik,
vackt motion, om tillåtelse för ett, under benämning den Fosterländska
Föreningen, här i hufvudsladen stifladt sällskap, alt intill
nästa riksdag fä för dess Direktms sammanträden begagna SecrelaUtskotts-rummcn
å Riddarhuset, då dessa icke för annat ändamål
begagnas, äfvensom alt nämnde rum, må antingen pä Riddarh.-kassans
bekostnad under vintern hållas npvärmde, eller ock en ersättning
i ett för allt för denna upvärmning af Riddarh.-Direkt, bestämmas;
varande, till stöd för motionen, bifogadt ett tryckt reglemente
för Fosterländska Föreningen, hvaraf inhemtas, att Föreningen
har det vackra syftemål, ali på ett ändamålsenligt sätt befoidra
Gudsfruktan, sedlighet, måttlighet, arbetsamhet och sparsamhet hvarföre
dess verksamhet mäste blifva högst vidsträckt, och dess Centralstyrelse
hafva sitt säte i hufvudstaden.
Vid besvarandet af denna motion, har Utsk. först ansett sig
böra fästa upmärksamheten derå, att H. R. o. Ad., genom beslut d.
26 sisth Maj, (d. v. s. sedan den ifrågavar. Föreningen blifvit bildad,
) meddelat Riddarh.-Direkt, den Instruktion, ”att hvarken Riddarhussalen
eller något annat rum på Riddarhuset må i allmänhet
”uplålas till sammanträde åt något Sällskap eller Komité; dock alt
”Direkt, eger att för något serskildt tillfälle derifrån göra undantag;”
och då Utsk., för sin del, icke finnér skäl vara för handen, att
nämnde R. o. Ad:s beslut uprifves, eller att någon generell tillåtelse
i detta fall lemnäs för hvarken den ena eller andra Föreningen,
helst det ju alltid äfven för den nu ifrågavar. Föreningens
Styrelse är öppet, att hos Riddarh.-Direkt,, för hvarje tillfälle, anmäla
sig om tillåtelse att begagna den ifrågaställa lokalen samt
vilkoren derför, ser Utsk. sig föranlåtet att
till Hr Gr. Liljencrantz’s motion afstyrka II. R. o. Ad:s
bifall.
Stockholm d. 7 Juli 1851.
På Riddarhus Utskottets vägnar.
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalman.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 11 om aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 19 Juli f. m.
481
Lördagen den 19 Juli 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för d. 17 dennes.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 15 och 17 dennes på bordet
lagda mern. N:o 10, nied betänk, i anledn. af anmärkmne vid mern.
N:o 7, innehållande förslag till åtskilliga ändringar i grundlagarne.
Härvid framställdes ingen anmärkn. utan fann Ii. o. Ad. för
godt att lill grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag antaga de
uti mern. N:o 7 framsläldta förslag, med de förändringar deri, som
uti förevar, mern. N:o 10 blifvit anmälde såsom resultatet af Utsk:s
sammanjemkning af de anmärkmr, hvilka icke befunnits vara af
oförenlig skiljaktighet.
Ånyo föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 16 och 17 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 221, i anledn. af återremiss af betänk. N:o
46, angtde väckt motion om befrielse för utsockne frälsehemmanen
i Halland från skyldigheten att erlägga rolevakans-afgift.
Föredrogs ånyo Bevilin:sUtsk:s d. 16 och 17 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 15, i anledn. af gjorde anmärkmr emot betänk.
N:o 4, ang:de grunderne för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterne för deras tillämpning.
De i detta utlåt, förekommande §§ företogos hvar för sig till
pröfning och afgörande.
§§ 9, 10 och 11.
Biföllos.
§ 14.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk:s vidblifvande af dess
tillstyrkande, att arbetsfolk skall åläggas bevilln. kan jag icke gilla.
Vid sista riksdagen beslöt R. o. Ad., att denna serskilda bevilln.
utöfver kapitations-afgiften icke borde ega rum, elium vid votering
härom i förstärkt StatsUtsk. R. o. Ad:s åsigt icke kunde göras gällande.
Dä jag likväl anser, att en dylik serskild bevilln. icke bör
åläggas arbetsfolk eller den fattigaste delen af befolkningen, nödgas
jag åter lill R. o. Ad. framställa den anhållan, alt R. o. Ad. i öfverensstämmelse
med dess beslut vid sista riksdagen ville uttala den
äsigten, att en serskild bevilln. icke må åläggas arbetsfolk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi1.: Frih. Palmstjerna har behagat
kalla arbetsfolk för den fattigare delen af befolkningen, men
enl. min åsigt bör dä undantagas arbetsfolk i Stockholm, hvilket
8 H. 31
482
Den 19 Juli f. ra.
icke kan hänföras till denna kategori, enär detta arbetsfolk under
större delen af året kan dagligen förtjena åtminstone 2 r:dr
rigds. Jag kan således icke finna skäl till en nedsatt bevillu. för
arlielsfolk, åtminstone i de större städerne. Möjligen kan förhållandet
vara sådant i de mindre släderne, ali en dylik nedsättning bör
ega rum, men då kunna arbetarne icke heller hänföras lill arbetsfolk
i egentlig mening. Jag anhåller derföre oin bifall lill Ulsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Det är visserligen möjligt, alt arbetsfolk i
Stockholm och möjligen äfven i Götheborg kan dagligen förtjena 2 r:dr
r:gds under sommartiden, men säkert är emedlertid, att arbetsfolk i allmänhet
inom riket måste hänföras till de fattigare klasserna. Då
man vet, alt en arbetskarl, sorn är frisk, kan påräkna 16 ä 18 sk,
om dagen, när det är godt om arbete, så måste man äfven kunna
inse, att denna dagspenning, i händelse arbetaren har barn, icke
är tillräcklig till hushyra, beklädnad och föda, serdeles om han skall
aflägga något för den lid, då han icke kan något förtjena eller af
sjukdom derifrån är förhindrad. Erfarenheten visar dagligen, att
denna klass af menniskor hufvudsakligast betungar fattigvården sä
ä landet som i städerne, och Staten är till en del härtill orsaken,
då den belägger denna klass med serskild bevillning. Bevillningen
bör åläggas endast förmögenheten, men här finnes icke någon sådan,
och den föreslagna bevillningen blir således godtycklig. Afsigten
med denna bevillning är visserligen, att förmå arbetare att
låta skrifva sig hos andra, och att antaga tjenst hos de förmögnare,
samt att icke vara sjelfrådande, men jag kan likväl icke godkänna
denna afsigt såsom grund för beskattning i allmänhet. Det kan vara
nog, att mantalspenningar och kapitations-afgiflen falla lika på millionären
och den fattige, men att beskatta den fysiska arbetskraften,
det enda den fattige arbetaren eger till sitt uppehälle, synes mig
obilligt och orättvist, och kan således icke ur någon statsekonomisk
synpunkt försvaras. Jag yrkar derföre afslag ä detta Bevilln.-  Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Om arbetsfolk skola befrias ifrån bevillning
finnas en mängd andra, hvilka böra åtnjuta dylik befrielse, men
för hvilka Frih. Palmstjerna likväl icke yrkat någon sådan. Jag
hemställer, om fiskare eller strandsittare kunna betraktas annorledes
än som arbetsfolk. Lumpsamlare ooli loisdrängar äro väl icke annat
än arbetsfolk. Samma förhållande inträffar äfven med en mängd
andra i Bevilln:s-förordn. upräknade personer. Syjungfru!' t. ex.
kunna väl jemföras med en arbetskarl. De lefva af deras handarbete
likasåväl som arbetskarlen, men icke äro de befriade frän
bevillning. Jag kan nu icke påminna mig alla i förordningen upräknade
personer, hvilka äro alt hänföra under kategorien arbetsfolk.
Frih. Palmstjerna: Syjungfru!' hafva lättare arbetsförtjenst
än arbetskarlen i allmänhet, och hvari lumpsamlare angår, sä hafva
de bidrag af andra till lumps hopsamlande och drifva dermed en
slags handel, hvarföre jag tror, att desse icke kunna jemföras med
arbetsfolk. Möjligen finnas uti Bevillms-förordn. upräknade några
andra personer, hvilka böra vara från bevillningen befriade likasåväl
8
Den 19 Juli f. m.
483
sorn arbetsfolk, men derföre att en klass är påförd för hög bevillning,
bör väl detta icke förhindra, att en annan derifrån befrias,
och åtnjuter arbetsfolk befrielse från bevillning, kan sådant i framtiden
medföra rättelse härutinnan för dem, som med arbetsfolk äro
jemförlige.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter försl serskildt framställda
propos. till bifall ä den del af ifrågavar. §, som rörde arbetsfolk,
besvarades med blandade ja och nej, hvarpå 11. Ex. hemställde om
R. o. Ad. ansåge bevillniugen för arbetsfolk höra uphöra samt efter
denna popos:s besvarande med starka ja, blandade med nej, förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
I öfriga delar blef ifrågavar, g af R. o. Ad. bifallen.
§ 16.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut samt lade
Utsk:s yttrande till handlingarnc.
§ 23 jemte § 145, mom. 7.
R. o. Ad. beslöt ali med vidblifvaude af sill förut fattade beslut
lägga Utsk:s yttrande till handlingarne.
§ 27.
Frih. Palmstjerna: Afven i denna § är bevillningen påförd
arbetsfolk. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad., i öfverensstämmelse
med dess nyss fattade beslut, ville förklara, all det i denna §
omnämnda arbetsfolk skall från serskild bevillning befrias.
Uppå härefter framställd propos. bifölls ifrågavar. § med undantag
deraf, alt deri omnämnda bevillning för arbetsfolket ansågs
böra uphöra.
§ 28.
Bifölls.
g. 29.
Frih. Palm tjern a: Om jag upfaltat Bevillms-förordn, riktigt,
så är det i denna § omnämnda arbetsfolk sådant, som för bruksoch
gruf-rörelsen användes, och med detta arbetsfolk är förhållandet
helt annorlunda än med arbetsfolk i allmänhet. Detta arbetsfolk åtnjuter
en helt annan aflöning, dess arbesförtjenst är jemn och kan
bättre beräknas. Det är alt betrakta såsom bruks-eller gruf-egarens
tjenare, hvarför jag för detta arbetsfolk icke yrkar någon befrielse.
R. o. Ad. godkände ifrågavar. §.
§ 35.
Frih. Palmstjerna: Om något kan kallas ett undantagsstadgande,
så är det visserligen den högre bevillning, som blifvit påförd
Privatbankerne, hvilken bevillning icke är jemförlig med någon bevillning
å andra bolag, de der med Privatbankerne kunna ega en
lika inkomst af sin rörelse. Jag förutser nogsamt, att R. o. Adis
31 *
Den 19 Juli f. m.
vid sista riksdagen fattade beslut, att afslä denna förhöjda och från
alla bevillningsgrunder afvikande bevillning å Privatbankerne, icke
kail vid denna riksdag röna framgång, men jag kan likväl icke undertrycka
min åsigt, ätt det nu af Ulsk. föreslagna stadgande visar från
representationens sida en förföljelse emot dessa Privatbanker, som
hvarken ur rättvisa eller statsekonomiska grunder kan försvaras.
Uppå härefter framställd propos. blef ifrågavar. § af R. o. Ad.
godkänd.
§§ 37 och 38.
Ilr Printzensköld, Carl: Ehuru det Högloft. Bevilln.Ulsk.
under åberopande af 3 Stånds beslut vidblifvit sitt förut afgifna förslag,
och det visserligen kan vara ganska möjligt, att delta förslag
vinner framgång, anhåller jag likväl, att H. o. Ad. ville afslå detsamma
och i stället besluta, all den ifrågavar. afgiften skall borttagas.
Frågan underkastas derigenom omröstning i förstärkt StatsUtsk.,
och möjligt är då, alt det lyckliga fall inträffar, att rättskänslan kan
göra sig gällande och bevillnings-afgiften försvinner.
Propos. till bifall å ifrågavar. §§ blef härefter framställd men
besvarad med nej, hvarpå H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. behagade afslå Utslcs i afseende på dessa §§ afgifne
förslag, hvartill svarades ja, dervid
Gr. Gyldenstolpe anmälde sig och yttrade:
Till undvikande af missförstånd bör väl, i händelse R. o. Ad.
beslutar afslag, jemväl uttryckas, att R. o. Ad. önskar uphörandet
eller borttagande af denna bevillning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade det han i öfverevsstämmelse
med Gr. Gyldenstolpes framställning ämnat och nu finge hemställa
om R. o. Ad. jemte afslag a de föreslagna 37 och 38 §§
behagade besluta att någon bevillning å karakters-fullmakter ej bör
ega runi.
Ropades ja.
§§ 42 och 137.
R. o. Ad. beslöt att med vidblifvande af sitt förut fattade beslut
lägga Utsk:s förslag till handlingarne.
§§ 50 och 112.
Hr Printzensköld: Jag tillstyrker vördsamt, att R. o. Ad.
måtte bibehålla det nu gällande stadgandet i Bivillms-förordn. Denna
är, såsom vi alla känner, knappast 3 år gammal, och de ständiga
förändringarne kunna icke medföra något godt. Att nu uti förordn.
införa eli ord, som innebär ett begrepp, hvilket strider emot nuvar.
förordn. anser jag således orätt och endast leda till lagstiftningens
sönderryckande och till osäkerhet för dem, som skola stadgandet
tillämpa. Må man ännu en riksdag låta redaktionen vara oförändrad,
må man derigenom vinna erfarenhet, huruvida denna redaktion
varit olämplig i fråga om fastighets-egarnes beskattning, och må
Uen 19 Juli f. m.
485
man sedermera med ledning af denna erfarenhet vidtaga de förändringar,
som kunna af beliofvet vara påkallade. Då man lagstiftar,
inträffar mången gång, att, om jag så må uttrycka mig, man endast
rider på ord, öfverväger hvad de kunna eller icke kunna innebära,
och derefter upgör man förslag lill förändrade ordalag, utan att
veta, om de i tillämpningen verka till det resultat, man sig föréspeglat.
Detta kan icke vara ett lämpligt sätt att lagstifta. Jag ariser
bättre att bibehålla lagen oförändrad, om än de begagnade ordalagen
kunna förbättras, än att ändra honom innan man vet, om de
ordalag, hvilka man ogillar, i verkligheten medfört någon skada.
Jag anhåller derföre vördsamt, alt R. o. Ad. ville bibehålla förordn.
i denna del oförändrad.
Gr Lagerbjelke, Guslaf: Jag gillar visserligen den siste
talarens åsigt, all man bör söka åstadkomma stabilitet i lagstiftningen,
men jag kan likväl icke gå så långt, att derföre alt ett misstag
blifvit begånget vid en föreg:de riksdag, man derföre skall i all
evighet låta detta misstag blifva oförändradt. Att såsom hemmanens
grundvärde bestämma deras ”jemförliga värde” torde svårligen kunna
försvaras, knappast begripas. Mäter jag ett hemmansvärde i förhållande
till ett annat hemman, upkommer det jemförliga värdet,
men derigenom har jag icke fått veta nägotdera hemmanets grundvärde.
Eli sådant mäste dock finnas, hvartill allt skall jemföras
och delta värde måtte väl vara del rättmätiga, hvarföre jag vördsamt
anhåller om bifall till Utsk:s i allo riktiga förslag.
Frih. Palmstjerna: Utan alt inlåta mig i någon tvist om
uttryckets mera eller mindre lämplighet får jag fästa upmärksamheten
derpå, alt sedan 3 Stånd nu fattat sammanstämmande beslut i
fråga om ordalagen uti de förevar. §§:ne, torde det beslut, som 4:de
Ståndet fattar icke kunna föranleda till någon åtgärd eller förändring
i redaktionen, hvarföre jag anhåller, att Ståndet måtte låta bero vid
Utsk:s utlät.
Gr. Gyldenstolpe: Jag är förekommen af de 2 sista talarne
och får fästa upmärksamheten derpå, alt den här ifrågavar. redaktionen
är i öfverensstämmelse med den, alla 4 RiksSfin antagit i
fråga om den 72 §.
Hr Printzensköld: Jag tror icke, all i denna fråga 3 Stånds
sammanstämmande mening utgör eli R. Sl:s beslut, emedan ordalagen
i §:n hafva ett bestämdt afseende pä grunderne för bevillningens
utgörande; och, sävidl jag förstår, uttryckas dessa med ord
och icke med siffror. Här är nemi. fråga, om man skall antaga
den eller den grunden för fastigheters taxering. Jag har önskat,
alt den nu gällande Bevillms-förordn. mätte bibehållas ännu 3:ne
är oförändrad, till utrönande huruvida af densamma några olägenheter
upstå, och om så sker, skall jag icke motsätta mig en förändring
deri, men de Hrr, hvilka yttrat sig i motsats med mig,
vilja tumma på författningen, ulan att de ännu så noga veta, om
det är nödigt eller icke, och just denna tumning anser jag opåkallad
och icke böra ega rum. Hvarthän leder det väl, när man hvart
486
Den 19 Juli f. m.
annat eller hvart tredje år förändrar en författning, som af delegerade
från kommunerne i riket skola hvarje år tillämpas. När man
engång blifvit vand vid en författning, så vet man dess tendens, och
det mätte väl då vara mycket lättare att tillämpa författningen, än
när den hvart tredje år skall förändras. Den omständigheten, att
alla 4 Stånden bifallit redaktionen i en annan §, och hvarom Gr.
Gyldenstolpe nämnt, bör enl. min åsigt, icke verka derhän, all R.
o. Ad/äfven bör bifalla detta Utsk:s förslag, ty den ena §:n afser
stadsfastigheters taxering; Och de grunder, som gälla för elen, må väl
icke antagas för taxering af fastigheter å landet. Jag vidblifver således
min anhållan, att R. o. Ad. bibehåller det nu gällande stadgandet i Bevillms-förordu.
; kunnandes jag på intet sätt medgifva riktigheten af den
visdom, Gr. Lagerbjelke bär uttalat, alt, derföre att man tycker sig finna
ordalagen i en § mindre riktiga, man genast skall vara beredd alt förändra
dem, innan man ännu erfarit, om af samma stadgande eller
ordalag några olägenheter följt.
Hr Hjärne, Harald: Hufvudsakligen förekommen af Frih.
Palmstjerna, i hvars yttrande jag instämmer, anhåller jag att få tillägga,
att, om än R. o. Ad. uti denna fråga fattar ett från de
öfrige Ståndens afvikande beslut, sådant ingalunda medför det resultat,
Hr Printzensköld förmodat. Samma talare har icke heller
uptagit lill besvarande Frih. Palmstjernas hufvudskål nemi. alt förevar,
fråga rörer endast en redaktionsförändring, ty grunden för bevillningen
var förut bestämd och det nu föreslagna stadgandet har blifvit
antaget af 3 Stånd, hvilkas mening följaktligen är ett R. St:s
beslut. En redaklions-förändring är väl icke en bevillnings-fråga,
hvarom skall röstas i förstärkt SlatsUtsk., och jag anser det af mycken
vigt, att R. St. icke inlåta sig i dylika hårklyfverier, hvilka, i
händelse de godkännas, kunna föranleda ganska många oredor.
Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Skulle man fästa sig vid de ordalag, Hr
Printzensköld begagnat vid uttalandet af sitt omdöme öfver hans
motståndare, skulle detta för dem vara ganska nedslående, enär han
sagt, att man endast vill tumma på förordningen, utan att veta om
den är nödig eller icke. Jag lemnar likväl derhän, hvad skäl den
värde talaren har för ett sådant omdöme. Hvad nu grunden
för bevillningen af fastigheter angår, så finnes den, ty förordningen
säger, att bevillningen skall rättas efter fastigheternas värde. Detta
malte väl vara grunden för bevillningen i denna fråga. De uttryck,
som i Ulslcs förslag blifvit begagnade mäste följaktligen höra till
redaktion och har intet annat med grunden att göra, än ali man
velat uttrycka sjelfva grunden. Uttrycket ”rättmätiga beloppet af
fastigheternas värde” hör således lill redaktionen, och det af Hr
Printzensköld omnämnda ordrytteri är af ingen vigt.
Uppå härefter framställd propos. blefvo 50 och 112 §§ godkände.
§§ 73, 74 och 81.
Biföllos.
Den l!) Juli f. m.
487
§§ 83 och 84.
Hr Printzensköld: Ehuru jag visserligen icke har något
hopp om framgång i det yrkande, jag tagit mig friheten framställa
i fråga om Bevi!ln:s-förordn:s oförändrade bibehållande, vågar jag
likväl att ännu en gång göra ett försök i denna syftning. Enl. min
åsigt äro de uti nu gällande Bevrllms-förordn. antagna grunder riktiga,
och jag vet icke, hvarföre man då skall vidtaga en förändring
deruti ifråga om dessa löner, hvilka äro så ringa, att de icke tåla
en förhöjd bevillning. Mina motståndare genmäla mig sannolikt
dermed, att här icke är fråga om grunden för bevillningen utan
endast om en redaktionsförändring, och att således 3 Stånds mening
innebär ett R. St:s beslut. Jag beklagar, att jag icke kan gilla denna
åsigt, ty, enl. mitt omdöme är det just redaktionen men alldeles
icke siffrorna, som innebär grunden för förordningens tillämpning.
Gr. Gyldenstolpe: Anledn. till Utsk:s förslag har varit, alt
det nu gällande stadgandet varit tvetydigt och föranledt anmärkmr
från Kammarrätten, och för ali förekomma detta har Ulsk. afgifvit
sitt förslag.
Propos. lill bifall å ifrägavar. §§ blef härefter framställd och
besvarad med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§§ 88, 89, 92 och 119.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. vidblefve
sitt rör:de dessa §§ fattade beslut, men härvid anmälde sig och
yttrade
Gr. Gyldenstolpe: För att undvika en möjlig invändning
emot behörigheten af dessa §§:s afgörande medelst 3 Stånds beslut,
anhåller jag, att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s yttrande.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:s ifrågavar. yttrande
bifallit.
§ 91.
Bifölls.
§ 102.
Hr Printzensköld: Bevilln:s-Ulsk. har genom dess förevar,
förslag till förtydligande af Bevilln:s-förordn. inrättat inom landet en
sådan domstols auktoritet, som f. n., mig veterligen, icke finnes.
Väl har jag mig bekant, att taxeringsman utses af kommnnerne,
men icke att desse ega att pröfva de omständigheter, pä grund
hvaraf en person kan befrias ifrån eller göra sig förfallen till
böter. En sådan pröfningsrätt måtte väl tillhöra de af Konung och
Ständer gemensamt inrättade embelsmyndigheter i landet. Praxis
har hitintills varit den, att anmälan om taxeringsmans uteblifvande
gjorts hos K. Bef:h:de, som deröfver hört den uteblefne taxeringsledamoten
och efter omständigheterna antingen förklarat honom förfallen
till böter eller också befriat honom derifrån. Detta är äfven
488
Den 19 Juli f. m.
elen enda lagliga proceduren i det fall hvarom fråga är. Alt nu
lägga en sådan pröfningsrätt i den väljande kommunens hand, hade
lill följd, att man gjorde K. Bef:h:de endast till cxceculor af kommunens
beslut i fråga om böternas uttagande, hvilket vore håde oriktigt
och rättsvidrigt. Dessutom skulle derigenom kunna hända, att
den väljande myndigheten, som icke är, hvad man kallar lagfaren,
kan låta hänföra sig af hvarjehanda konsiderationer och tvertemot
både rätt och goda skäl befria antingen den uteblifne ledamoten eller
också den ledamot, som sig förtroendet afsäger, från allt ansvar.
Institutioner af sådan art äro vådlige för både den enskilte och det
allmänna, hvarföre jag hellre önskar, alt författningen må qvarstå
sådan hon är, än att pröfningsrätten lägges i handen på en myndighet,
som icke är densamma vuxen ej eller, efter våra lagar, är
berättigad att densamma utöfva. Jag anhåller således om afslag ä
betänk.
Frih. Palmstjerna: Afven jag afstyrker antagandet af Bevilin.
Utsk:s förslag. Det skulle väl blifva högst besynnerligt, om på
sockenstämma skall pröfvas, huruvida laga förfall egt rum eller icke.
I andra fall är det ganska lätt att pröfva sådant, emedan allmänna
lagen bestämmer hvad med laga förfall förstås. Således anser jag
detta stadgande obehölligt och endast föranleda besynnerliga förhållanden,
som åstadkomma missförstånd och gifva anledn. till missbruk
och möjligen eli sådant bruk af makt, som kan bafva ganska
obehagliga följder.
R. o. Ad. beslöt med afslag å Utsk:s förslag, att 102 §:n i nu
gällande Bevillnrs-förordn. borde oförändrad bibehållas.
§§ 103 och 105.
Lades till handlingarne.
§ 108.
Bifölls.
v §§121 och 125.
Lades till handlingarne.
§§ 144 och 145.
Utslcs i fråga om dessa §§ afgifne yttranden förelogos hvar
för sig till pröfning, nemi.
l:o ang:de befrielse frun bevillning för Polis-konstaplar
i Slockholm vell likartade betjente i andra släder.
Hr Printzensköld: Jag hade sannerligen önskat, att Bevilln.
Utsk. hade mera än som skett fästat afseende på de skäl, som
blifvit anförda för poliskonstaplars befrielse från personlig bevilln.
Jag tror, alt Utslcs fleste ledamöter haft tillfälle att personligen se
och göra sig underrättade om det stora besvär och äfventyr, som
desse tjenstemän äro underkastade emot åtnjutande af högst ringa
vedergällning, enär såsom jag tror Stockholms stad icke är i tillfälle
att aflöna dem som sig bör, och R. St. icke heller lära i detta fall
Den 19 Juli f. m.
489
vilja fylla brislen. Då nu så är förhållandet, är det väl billigt, att
nian ställer desse tjenstemän i parité med gemenskapen af arméen,
och det så mycket mer, 'sorn polis-konstaplarnes tjenstgöring är
lika om icke ännu mera besvärlig och tröttande. Jag anhåller således,
alt R. o. Ad. ville befria desse tjenstemän från bevilln. i
likhet med hvad för gemenskapen af arméen eger rum.
Gr. Gyldenstolpe: I denna punkt förekommer befrielse för
poliskonstaplar i Stockholm och likartade tjenstemän i andra städer.
Jag skulle tro att om R. o. Ad. ville bifalla någon befrielse, bör
den icke sträckas längre än till poliskonstaplar i Stockholm.
Hr Printzensköld: Ehuru jag önskat, att befrielsen blefve
utsträckt till alla tjenstemän inom riket, hvilka hafva samma slags
befattning och nära nog lika besvär, serdeles hvad Götheborgs polis
beträffar, måste jag likväl, för att underlätta möjligheten alt vinna
bifall till min framställning, instämma i Gr. Gyldenstolpes åsigt.
Uppå härefter framstäld propos. afslogs Utsk:s hemställan och
beslöts alt polis-konstaplar i Stockholm borde åtnjuta befrielse från
bevilln.
2:o an g: dt: befrielse frän bevillning för Förmyndareurfvodcn,
samt officerares häst- och fouragemedel.
Hr Printzensköld: Då delta ämne första gången var föremål
för öfverläggning på detta rum, visade flere ledamöter obilligheten
och orättvisan deraf, alt fouragemedlen för officerare af Kavalleriet
beläggas med bevilln. Ett lika beskaffadt omdöme uttalades
af flere ledamöter i afseende på beskattningen af förmyndarearfvoden,
och, enl. min åsigt, hafva de skäl, som då anfördes emot
dylik beskattning icke blifvit vederlagde af Utsk. derigenom, att Utsk.
sagt, alt enl. Bevillms-förordn. all inkomst utan afseende på, hvarifrån
den hemtas, skall beläggas med bevilln. I full konseqvens
härmed hade Utsk. dä bort i Bevilln.-förordn. intaga t. ex. arrendatorer,
emedan det väl icke lärer kunna bestridas, att ju äfven
desse hafva inkomst af den arrenderade egendomen. Om jag icke
missminner mig, blefvo vid 1830 eller 1834 årens riksdagar dessa
medborgare uteslutne från beskattning just derföre, att R. St. ansågo
orättvist, att, när jordegaren betalade den i Bevilln.-förordn.
fastställde afgiften af egendomen, arrendatorn af samma egendom
skall belastas med beskattning. Så är förhållandet äfven med förmyndarearfvodet.
Har myndlingen fastighet, så blir han för den
påförd bevilln. och det af denna fastighet utgående förmyndarearfvode
är i sjelfva verket intet annat än en förtjenst, som förmyndaren
möjligen kan hafva för sitt besvär likasom arrendatorn bar för
sitt. Arrendatorn sköter egendomen emot det, att han lemnar jordegaren
en viss afgäld. Förmyndaren sköter myndlingens gods likaså,
ehuru med den skilnad, att han måste göra redo och räkning
derföre inför vederböride domstol och eger för sin möda att
af afkastningen förse sig ett skäligt arfvode lill godo. Kan man väl
då för ett visst fall med rättvisa åberopa de i Bevilln.-förordn. stadgade
grunder, när för ett likartadt fall denna grundsats icke är tilt
-
490
Den 19 Juli f. ni.
lämplig. Hade Utsk. velat utgå från denna grundsats, så hade hela
den §, som npräknar dem, hvilka äro från bevilln. befriade, bort
uteslutas, ty det är klart, att för desse personer äro de stadgade
allmänna bevillms-grunderne lika tillämplige som för alla andra.
Hvad nu fourage-medlen angår, så kan det icke bestridas, att desse
medel ingalunda utgöra någon lön för deras innehafvare utan endast
ett medel att kunna framföda det djur lian i och för sin tjenst
måste begagna. Man må beskatta de löneförmåner, som personen
eger för sig sjelf, men att beskatta medel, som blifvit honom anslagne
till underhållande af det djur, han för tjenstutöfningen ovilkorligen
måste hafva, synes mig i högsta måtto obilligt. Går man
så tillväga, kan man ju med lika skäl beskatta den stallhyra, Staten
möjligen lemnar, hvilket dock icke sker. Jag tillstyrker således
att R. o. Ad. måtte, med afslag å Utsk:s framställning i dessa delar,
förklara, att såväl fouragemedel som förmyndare-arfvoden skola
för framtiden vara från bevilln. befriade.
Gr. Gyldenstolpe: Jag medgifver, att en mängd beskattningsgrunder,
som förekomma i Bevilln:s-förordn. icke äro lämplige
eller rättvisa, men när en sådan grund engång blifvit antagen må
den väl gälla för alla, som kunna hänföras till samma kategori.
Hr Printzensköld bar ansett förmyndare jemförlige med arrendatorer.
I anledn. häraf får jag fästa hans upmärksamhet på den inkonsequens,
hvartill han gjort sig skyldig, då han för en stund sedan
förebrådde åtskillige härvande ledamöter, att de ville ändra en
författning, som under en viss tid varit oförändrad, endast och allenast
för att få nöjet att, som han uttryckte sig, tumma henne.
Jag hemställer, om icke den värde talaren uti förevande fall gör
sig saker till samma förebråelse. Hr Printzenskölds jemförelse emellan
arrendatorer och förmyndare är likväl i så måtto riklig, som
arrendatorn förvaltar en persons egendom, och förmyndaren gör sammaledes,
men jag frågar, om icke en kammartjenare eller kock biträder
husbonden i sådana göromål, dem han icke sjelf kan uträtta.
Likaså är förhållandet med en informator. Den, som kan sjelf undervisa
sina barn, behöfver icke en sådan, men kan han det icke
och icke eller vill sätta barnen i skolan, måste han begagna informator
och denne får då erlägga bevilln. Jag kan således icke finna,
alt Hr Printzenskölds framställning är adceqvat med verkliga förhållandet,
ty då borde alla de personer, som en annan begagnar i
och för sina bestyr, vara för deras inkomster befriade från bevilln.
Således kan jag icke inse något skäl, hvarföre förmyndaremedel skola
vara befriade från bevilln. Om man vill gå så långt, att man säger,
att förmyndaremedel, hvilka icke upgå till 200 r:dr, skola vara
befriade från bevilln., stöder man sig på den antagna grunden, att
inkomst, som icke ttpgår till nämnde belopp, är fritagen från bevilln.
Hvad åter angår fouragemedlen, så är förhållandet med dem
lika med öfriga delen af lönen, och sålänge jag erlägger bevilln.
för lön, måste jag således erlägga bevilln. för fouragemedlen, emedan
dessa böra till lönen. Fouragemedlen hafva anslagits till underhållet
af djuret, som jag för min tjenst måste begagna, och den
Den 19 Juli f. m.
491
öfrige lönen är till underhåll för mig sjelf, hvilket underhåll är lika
nödigt som det, hvilket är afselt för djuret. Hr Printzensköld har
talat om stallhyra, men jag får erinra, att man erlägger bevilln. för
inqvarteringsmedel och således äfven för stallhyra. Jag erkänner
likväl, att denna beskattning är fullkomligt oriktig, och att man
aldrig borde erlägga bevilln. för de löner, man af Staten åtnjuter,
ty det är alt gifva med ena och laga med den andra handen. Då
nu emedlertid en förändring härutinnan nu icke kan åstadkommas,
är det väl föga lämpligt, att från lönen afskilja en del, som förvissa
ändamål blifvit anslagen oell man skulle begå en orättvisa, om
man undantagsvis från bevilln. befriade t. ex. den del af lönen,
som är afsedd för hästarnes underhåll. På dessa skäl anhåller jag
om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Toll, Gustaf: Afven jag tog mig friheten, att, när
detta ämne första gången förevar, yttra min åsigt, att all bevilln.
borde uphöra i fråga om den del af Kavalleriets allöning, hvilken
är anslagen till hästarnes underhäll, emedan jag anser denna del
såsom en tillökning i lönen i och för de förökade kostnader, officerare
genom hästarne få vidkännas. Jag förenar mig således med
Hr Printzensköld och anhåller om afslag å Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag kan icke erkänna, alt någon in
konseqvens
förefinnes emellan milt nu afgifna yttrande och det,
angule stabiliteten i lagstiftningen. Gr. Gyldenstolpe som gjort mig
denna förebråelse, har förbisett att den af mig yrkade stabilitet,
rörde sjelfva upställningen af en §, men här är icke en sådan fråga
för handen utan den rörer vissa personer, vissa föremål, dem man
önskar undantaga från beskattning. Det måtte väl vara något helt
annat, och finner man, att en beskattning träffar oriktigt, så bör
man äfven söka rättelse deri. Derföre har jag också yttrat, att,
när erfarenheten visat, att ordalagen i en lag föranledt orättvisa,
densamma först då bör ändras, men ingalunda derföre, att man
tror, att så kan hända. Såsom ytterligare stöd för min anhållan,
att förmyndarearfvoden mätte från bevilln. befrias, får jag åberopa
den ganska vigtiga omständigheten, att förmyndarekallet är så beskaffad!,
att det ganska ofta, icke af en sjelf beror att undandraga sig
detsamma, emedan, såsom Hrr:ne ganska väl känna, vederbör-.de
öfverförmyndare hafva i sin makt, att ålägga mig en sådan befattning.
Alla de exempel, Gr. Gyldenstolpe upräknat för att visa,
huru långt den sats, jag drifvit, kan utsträckas, äro icke hit tillämplige,
emedan det beror af mig sjelf, om jag vill hafva en kammartjenare,
en kock, eller en informator, hvarföre jag äfven kan undandraga
mig beskattningen härföre, men så är icke förhållandet med förmyndarebefattningen,
och Utsk. har af sådan anledn. i dess första
utlåt, förklarat, att denna befattning icke är något enskildt updrag,
utan innehafves till följd af vederbör:de domstols derom fattade beslut,
så att när man närmare undersöker förhållandet och ser saken
å båda sidor, måste man nödvändigt medgifva, att förmynderskap
äro af helt annan art, än de befattningar, man frivilligt åtager sig
eller anmodar andra att sig åtaga. Derföre har jag icke eller yr
-
492
Den 19 Juli f. m.
kal, alt innehafvare af sådana befattningar, hvilka det står i ens
eget skön alt antaga eller icke, skola från bevilln. vara befriade.
Jag har önskat denna befrielse endast för de befattningar, hvilka jag
genom lagen kan blifva ålagd att emottaga och som medföra
långvarig ansvarighet, räckande möjligen under hela ens lifstid, samt
kan medföra skyldighet af ersättningar, vida öfverstigande det upburna
arfvodet. Dessa befattningar anser jag så äfventyrliga, att den inkomst,
som af dem skördas, icke bör belastas med bevilln. Hvad
åter angår fouragemedlen, så äro de af Gr. Gyldenstolpe anförda
skäl emot deras befriande från bevilln. enl. min åsigt så underhaltiga,
alt något afseende å dem icke bör fästas. De indelte Kavalleri-officerarne
hafva visserligen å sina boställen foder till de djur
de måste för sin tjenst begagna, men, såsom vi känna, äro dessa
boställen likväl icke så beskaffade, alt innehafvaren deraf böra beskattas
mera än skäligen vara bör. Här är likväl egentligen fråga
om de icke indelte officerarne, hvilka förrätta garnizonstjenst. Desse
blifva enl. mitt omdöme, oskyldigt och orättvist beskattade, om de
beläggas med bevilln. för medel, hvilka de måste använda till föda
åt sina hästar. Grins jemförelse emellan dessa djur och deras egare
kan vara riktig, men mig åtminstone är det obekant, att man i
Sverige sedan flere år tillbaka beskattat de oskäliga djuren utan
endast menniskorna och deras inkomster. Jag vidblifver således
mitt yrkande, alt fouragemedlen må frän bevilln. befrias.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då Konung Carl XI inrättade
indelningsverket anslog Han till aflöning åt officerarne vid Kavalleriet
boställsräntor, som svarade emot deras egentliga löner,
och hästhemmansräntor lill underhåll af hästarne. Vid 1833 års
lönereglering ställdes likväl arméens löner på en annan fot. Af
den då beräknade lönen ansågs en viss del utgöra häst- och fouragemedlen.
För en Under-löjtnant bestämdes dessa medel till £
af den beräknade lönen 600 r:dr eller 300 r:dr, för en Löjtnant
till samma belopp som för Under-löjtnant, för en Ryttmästare ^:del
mera, för Majoren 2 gånger och för Öfversten, om jag icke missminner
mig, 3 gånger så mycket. Häraf synes tydligt, att hvad,
som utgår undar namn häst- och fouragemedel, är beräknadt till så
stort belopp, som anses motsvara hvarje grads tjensthästar. Jemför
man för öfrigt de indelte Kavalleri-officerarnes löner med lönerne
vid det indelta Infanteriet, så skall man finna att dessa löner äro
i det närmaste lika och att häst- och fourage-medlen utgör den
hufvudsakliga skillnaden dem emellan. Jag tror mig således hafva
visat obilligheten af beskattningen utaf fouragemedlen, och att denna
beskattning följaktligen bör drabba endast det belopp, som kan anses
utgöra den egentliga lönen, ty i annat fall kommer Kavalleriofficeraren
alt vidkännas en högre bevilln. än Infanteri-officeraren,
om man tager i betraktande hvad den förre har i behåll af sin lön.
Man har sagt, att Kavalleri-officerare kunna föda sina hästar å deras
boställen, och alt det icke kostar dem så mycket, då de å dessa
boställen kunna erhålla tillräckligt foder. Jag ber att få fästa upmärksamheten
derpå, att vid indeldla Kavalleriet subaltern-officerare
Den 19 Juli f. m.
493
icke hafva boställen och att hästarnes underhåll är ett onus, som
de måste kontant betala. Jag tror således, att det är med ali billighet
förenligt, att häst- och fouragemedel undantagas från hevilln.
Utsk. har uti den förevaride punkten omnämnt icke blott desse medel
utan äfven förmyndarearfvöden. Hvad de sednare beträffar,
synes det äfven billigt, alt de från bevilln. fritagas, men som tankarne
härom äro delade, anhåller jag om proposm serskildt ronde
fouragemedlen och serskildt ronde förmyndaremedlen. För min
anhållan om fouragemedlens befrielse från bevilln. har jag det ytterligare
skäl, att desse medel icke förslå till inköp af hästar och
sadelmondering utan att fyllnaden måste tagas af den egentliga
lönen.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., först i fråga om bevilln.
för föripyndarearfvoden, framställde propos. lill bifall å Utskis
yttrande, ropades ja och nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott
sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr Printzensköld, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voteris-propos.
Den, som bifaller BevillnisUtskis yttrande i fråga om bevillms
utgörande för förmyndarearfvöden, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
neji
vinner nej, anser R. o. Ad. någon bevilln. för sådane arfvoden icke
böra erläggas.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 7.
Nej — 25.
H. Ex. hemställde vidare om R. o. Ad. bifölle Utskis yttrande
ronde bevillms erläggande för officerares häst- och fourage-medel,
men denna propos. besvarades med starka nej blandade med några
ja, och dä sedermera H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. med afslag
å Utskis yttrande ansåge bevilln. för officerares häst- och fouragemedel
ej böra erläggas, ropades ja.
3:o ang:de befrielse från bevilln. för in qvartering sp enning
ar till arméens befäl i allmänhet.
Gr. Gyldenstolpe: Sedan R. o. Ad. förklarat fouragemedel
befriade från bevilln., anhåller jag att R. o. Ad. måtte fatta enahanda
beslut i fråga om inqvarteringspenningarne.
Hr Printzensköld: Det fägnar mig, att Ordf. i Bevilln.-  Utsk. i detta fall delar den åsigt, som pluraliteten af R. o. Ad. nu
uttalat. Att jag delar den, torde vara bekant och jag anhåller, att,
494
Den 19 Juli f. m.
såsom Gr. Gyldenstolpe yrkat, R. o. Ad. måtte besluta, att någon bevilln.
ä inqvarteringsmedlen icke må ega rum.
Gr. Gyldenstolpe: Härmed får jag förklara, alt jag yrkat
befrielse från bevilln. ä inqvarteringspenningar, derföre att jag önskar,
det R. o. Ad. måtte iakttaga koseqvens i sina beslut, men
ingalunda derföre att jag ansåg Ståndets förra beslut såsom riktigt.
R. o. Ad. beslöt, med afslag å Utsk:s yttrande, att arméens
officerares inqvarteringspenningar i allmänhet borde åtnjuta befrielse
från bevilln.
4:o ang:de presterskapets befrielse frun bevilln. för den
s. k. Gärden eller Taxen.
Utsk:s utlåt, bifölls.
5:o angtde uttrycket ”Lärlingar i handel”.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
§ 147.
Bifölls
§ 151-
Hr Printzensköld: Jag inser nogsamt, att denna fråga älsa
beskaffad, att 3 Stånds fattade mening anses såsom R. St:s beslut
deri. Jag måste likväl beklaga, alt Ulsk. befattat sig med tillstyrkande
af en sådan förändring som den ifrågavar:de, utan att
hafva först inhämtat tillräcklig sakkännedom, hvarigenom Utsk. skulle
hafva funnit, alt sådana hinder i verkligheten möta för det af Utsk.
tillstyrkta och af 3 Ständ i följd af lika okunnighet med Utsk. bifallna
förslag, hvarigenom saken drages under en embetsmyndighet,
som saknar de handlingar och uplysningar, hvilka äro absolut nödiga
för den granskning, som i denna § föreskrifves.
R. o. Ad. beslöt att lägga Utsk:s ang:de ifrågavar:de § afgifna
yttrande till handlingarne.
Frih. Cederström, Rud.: Mot StatsUlsk:s i dag föredragna
och afgjorda utlåt. N:o 221, afgifvit i anledn. af återremiss å betänk.
N:o 46, ang:de väckt motion om befrielse för utsockne frälsehemmanen
i Halland från skyldigheten att erlägga rotevakansafgift, anhåller
jag, ali till prot. få anföra min från R. o. Ad:s beslut skiljaktiga
mening. Utsk. hade enl. min åsigt bordt fästa mera afseende
pä återremissen frän 3:ne RiksStånd och taga mera kännedom
om samt lägga mera vigt vid de anföranden, som afgåfvos inom berörde
3:ne RiksStånd och grundläde nämnde återremiss. Måhända
hade Utsk. i sådant fall på ett mindre ensidigt sätt behandlat frågan.
Ty att Utsk:s nu afgifna utlåt, vore mångsidigt, kan nemi.
endast i det hänseendet medgifvas, att det uptager en mängd af
pagina:. Med afseende å denna slags mångsidighet, blir det för
vidlyftigt alt följa Utsk:s argumentation i spåren, men R. o. Ad.
torde likväl tillåta mig att få fästa mig vid 2 eller 3 punkter der
-
Den 19 Juli f. m.
495
utinnan, såsom t. ex. vid det oriktiga förfarandet af Utsk., då det
behagat uttyda R. o. Ad:s i Halland på 1720-talet afgifna förklarande,
att ”i händelse R. o. Ad , som frälsegods i Skäne ega, kunna
bringas till ett sådant besvärs villiga åtagande, skulle Halländska R.
o. Ad. ej vara obenägne för silt utsockne frälse i Halland dem i det
mål att efterfölja”. Hvilket antagande Utsk. lydt sålunda: att dä
flertalet af Skånska utsockne frälsehemmans-egare kunnat förmås
åtaga sig berörda onus, borde Halländske dylike egare anses till
enahanda åtagande förfallne. Men så länge icke alla utsockne frälsehemmans-egare
inom Skåne åtagit sig berörde onus, mäste väl,
(efter de juridiska begrepp, jag tror vara i sådane mål allmännast
antagne), de Halländske utsockne frälsehemmanen vara frän roterings-besvärel
befriade. Man är nemi. icke ”voti damnatus” eller
”voli reus”, förr än den händelse verkligen är inträffad, som enl.
löftet utgjort vilkor för dess upfyllande. Sådane äro den Romerska
lagens rättsbegrepp, och de hafva i delta fall öfvergått så väl till
oss, som, efter hvad jag tror, jemväl till öfrige nyare Stater.
Likaledes synes Utsk. hafva bordt fästa mera afseende vid 1756
års af Konung och R. St. fattade, sammanstämmande beslut; ty om
man tillåter att förklara ett lagligen fattadt beslut ogiltigt derföre, att
det emanerat sedan långliga tider tillbaka, och isynnerhet sedan sådana
tider, hvilkas politiska skick synes medgifva en ofördelaktig
tydning af bevekelsegrunderne för beslutets tillkomst, så mäste i
våra rättsförhållanden ganska mycken osäkerhet åstadkommas.
Utsk. torde äfven hafva bordt i närmare betraktande taga den
behandling, frågan år 1810 rönt. Men om ock de juridiskt strängare
äsigterne, som inom Utsk. gjort sig gällande, kunde godkännas,
hade det efter min tanka, likväl varit önskligt att Utsk. ur billighetens
synpunkt funnit skäl att välvilligt omfatta och till R. St:s antagande
hemställa hvad Utsk:s-afdeln. tillstyrkt, och hvad David
Andersson i sin reservation uptagit, sålydande: ”att R. St., med
anledn. af de förhållanden, som sålunda under en längre följd af
år gjort sig gällande, de ifrågavarule hemmanen vid köp och andra
afhandlingar öfvergått lill nuvande egare under förutsättning att de
varit från ordinarie rotering frie, samt med afseende jemväl derå,
alt Halländska hemmanen i allmänhet äro af serdeles svag beskaffenhet
och således en ytterligare lindring uti den vid sista riksdag
dessa hemman ålagda rotevakansafgift synes billig; äfvensom med
anledn. deraf, att frälset under äldre tider vanligen varit underkastadt
utskrifning till \ emot krono- och kronoskatte; R. St. måtte
medgifva, att den utsockne frälsehemman i Halland vid sista riksdag
ålagde rotevakans-afgift måtte från och med år 1852 nedsättas om
icke till hälften af det belopp, hvartill vakans-afgiften för en båtsman
i länet upgår enl. de föreskrifter och beräkningar, som nu
följas och framdeles i behörig ordning kunna meddelas och antagas
till efterrättelse.” Sådan är tydelsen af Afd:s förslag, som nu till
införande i R. o. Ad:s prot. meddeladt blifvit. Jag bade önskat alt
delta förslag blifvit af Utsk. adopleradt, och att åtminstone, derest
Utsk. ej velat föreslå en nedsättning till hälften, det dock med en
tredjedel velat bereda lindring i nuvande förhållandet, eller, med
496
Den 19 JuliJf- ni
-
et! ord, i någon den ringaste mån lyssnat lill den klagan, som
med så mycken anledn. öfver sednaste R. St:s beslut i frågan
sig yppat.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 16 oell 17 dennes pä bordet
lagda mern. N:o 16, i anledn. af RiksSt:ns olika beslut, ang:dedels
frågan om de s. k. Transatlantiska tull-lindringarnes uphörande och
i sammanhang dermed förändrade tullsatser å vissa artiklar, dels och
åtskilliga andra tullbestämmelser.
Delta mern. företogs punktvis lill afgörande.
lista punkten, ang:de PresteSt:s förklarande att frågan
om tull-lindringarnes uphörande vore af bevillnts natur.
Frih. Cederström, Rud.: Jag kan icke godkänna Utsk:s uti
denna punkt uttryckta åsigt, ly såvidt jag förstår, måste frågan om tulllindringarnas
uphörande vara af bevillms natur. Ur sådan synpunkt
har också Bevilln.Utsk., utan sammanträde med annat Utsk., behandlat
denna fråga; och della just med afseende på hennes inre
beskaffenhet. Ulsk:s sislnämnda förfarande har destomera skäl för sig,
som det icke torde kunna nekas, alt tull-lindringarnas bibehållande
bestämt måste ega ett direkt inflytande på den allmänna bevillms belopp.
Således anser jag PresteSt. hafva riktigt förfarit, då det icke
godkänt den åsigt, att frågan redan är afgjord; utan tror jag, lika
med det flögv. Ståndet, alt frågan bör dragas under votering i
förstärkt StatsUlsk., och först derefter anses afgjord. Af sådan anledn.
anhåller jag äfven, att R. o. Ad. i den åsigt, PresteSt. uttalat,
ville sig förena, vare sig detta sker nu omedelbarligen, eller
efter skeende återremiss; och torde i sednare fallet de skäl, som
grundlägga återremissen, böra tagas af Utsk. i närmare betraktande.
Hr Hjärne, Harald: Den betänkliga formfråga, den siste talaren
väckt, grundad på PresteSt;s enl. min åsigt oriktiga beslut,
hoppas jag, att R. o. Ad. utan någon serdeles vidlyftig diskussion
tillbakavisar. Jag har svårt att föreställa mig, att ett Stånd, som
redan bifallit ett med det förevar:de likartadt betänk., skall vilja
lemna exempel åt de öfrige RiksShn på uprifvande af redan fattade
beslut. Bevilln.Utskis utlåt. N:o 11, med tillkännagifvande, att PresteSt.
fattat ett med de öfriga Stånden olika beslut och upskjutit åtskilliga
frågor intilldess denna blifvit afgjord, har R. o. Ad. lagt till
handlingarna. På det jag emedlertid icke må yttra mig öfver behofvet,
anhåller jag, att Ridd.Sekret, ville upläsa verba formalia i
R. o. Ad:s beslut eller att någan annan ville göra det. Såvidt jag
kan erinra mig beslutade R. o. Ad., att med godkännande afUtsk:s
förslag lägga utlåt, lill handlingarne.
Sedan i anledn. häraf underl. Ridd.Sekret. upläst prot.utdraget
rör:de det vid pröfningen af Bevilln:sUtsk:s mern. N:o 11, fattade
beslutet, innehållande att samma mern., såsom icke erfordrande någon
R. o. Ad:s åtgärd blifvit lagdt till handlingarne, tilläde
Hr
Den 19 Juli f. m.
497
Hr Hjärne: Då R. o. Ad:s beslut icke var affattadt så som
jag förmodat, anser jag mig böra till besvarande uptaga Frih. Cederströms
yttrande. Ehuru icke med bestämda ord blifvit uttryckt,
att R. o. Ad. godkänt Ulsk:s utlät., anser jag på grund af alla
tolkningsreglor detta utlåt:s läggande till handlingarna de facto innebära
ett godkännande af Utsk:s raissonnementer. I detta afseende
synes mig äfven R.F;s och Riksd.Ordn.-s föreskrifter ganska tydliga.
Här är icke fråga om någon ökad eller minskad bevilln. utan endast
om uphäfvandet af ett premium, som i vissa undantagsfall medgifvits
en viss klass af handlande, och detta kan jag icke tyda så,
som skulle denna fråga vara af bevillms natur, hvarom i förstärkt
Stalsötsk. bör röstas. Denna formfråga kan föranleda en vidlyftig
diskussion just derföre, alt R. o. Ad. underlåtit försigtigheten att
vid ulläUs N:o 11 läggande till handlingarna godkänna Utsk:s åsigter,
och enl. min åsigt var Gr. Gyldenslolpes i ett annat ämne
framställda enahanda yrkande ganska välgrundadt och afsåg ett förebyggande
af möjligheten att i en framtid uprifva ett fattadt beslut.
Till de Hrr, hvilka dela Frih. Cederströms åsigter, hemställer
jag, örn icke äfven andra frågor finnas de der röra tullen och med
vida mera skäl än denna kunna anses vara af bevillms natur, men
hvilka alla 4 Stånden förklarat vara af ekonomisk egenskap, såsom
exempel hvarpå jag vill nämna tolagen. Nekas kan icke, alt
tullbevilln. har inflytande på tolagen, enär den utgår med vissa
proc. af tullsatsen. Ehuru denna fråga vid flere riksdagar varit en
vital fråga, hafva de 4 Stånden likväl ansell henne såsom rent ekonomisk.
Långt mera prineipenligt är väl då att säga, att tolagen
är af bevillms natur än att vilja dit hänföra tullindragningarna. Då
jag emedlertid hört, att en ledamot, som långt bättre än jag kan
utreda ämnet, anmält sig, skall jag blifva kort. Jag har intet hopp,
att min röst kan gifva någon ledning åt R. o. Ad:s beslut, men
jag har likväl ansett mig böra uttala min öfverlygelse i detta vik
tiga
ämne. Skulle R. o. Ad. förena sig i PresteSl:s beslut, kommer
det att medföra ganska betänkliga följder, dem jag velat motarbeta.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Afven jag kan icke tyda R.
o. Ad:s beslut i fråga om Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o 11 annorlunda
än den siste talaren nemi. atl det innefattar ett gillande af de åsigter,
som i samma betänk, voro framställde, och jag hoppas, att R.
o. Ad. äfven vid detta tillfälle vidhåller denna åsigt. Den talare,
som först yttrade sig i ämnet, ansåg frågan böra betraktas på ett
annat sätt, och hans skäl härföre voro, att hon influerade på tullupbördens
belopp, hvilket åter skulle vara ett criterium derpå, att
frågan vore en bevillmsfråga. Jag anhåller då att fä bemöta dessa
inkast, och torde kanske tydligare göra detta genom framdragande
af exempel, i hvilket afseende jag tillåter mig, att erinra Hrr:ne
derom, alt t. ex. frågan om borttagandet af förbuden är fullkomligt
analog med denna, men icke destomindre har R. o. Ad. aldrig
ifrågasatt, atl denna fråga icke skulle vara afgjord genom 3 Stånds
beslut, emedan hon är af ekonomisk natur. Förbudsfrågan behand8
H. 32
498
Den 19 Juli f. m.
lades äfven blott af Bevilln.Utsk. och i grundlagen står föreskrifvit,
att endast frågans beskaffenhet, men alldeles icke behandlingssättet
skall bestämma hennes art. Att förbudens uphörande eller bibehållande
inverkar på tullinkomsterne torde icke kunna bestridas och
således måste uti förevar:de fall samma skäl gälla, som vid förbudsfrågan
nemi. att det är en ekonomisk fråga, och såsom sådan har
hon äfven blifvit betraktad och behandlad. Det synes mig också
vara klart, att om Konungen eger rätt att genom förbud eller nedsättning
befrämja en näring, mäste Han äfven ega att befrämja denna
näring genom en lindring eller restitution af tulläfgifter och detta
eger rum vid drawbackerne. Det är också nästan alldeles enahanda
dermed, att den tull, som betalas för en råvara återgäldes då hon
förädlad exporteras. Här är förhållandet sådant, att en del af de
tulläfgifter, som erläggas för varor, hvilka införas från vissa orter,
reslitueras såsom t. ex. 15 å 20 proc. Detta faller inom området
af den ekonomiska lagstiftningen. Vill man åter betrakta tull-lindringarna
såsom ett praemium, hvilket genom ett Statsanslag skall
fyllas, så får frågan utseende af en anslagsfråga. Jag gillar icke
den åsigten, men om man finner, att detta mera öfverensstämmer
med sakens beskaffenhet, nemi. att Statskassan efterskänker
en del af tullbevilln., så är frågan såsom sagdt är, närmast
öfverensstämmande med anslagsfrågor och till följd af 3 Stånds
sammanstämmande beslut redan afgjord. Huru frågan än ses, måste
3 Stånds beslut anses såsom R. St:s, hvarföre jag för min del anser
R. o. Ad. böra bifalla Bevilln.Utsk:s förslag i denna punkt. Vid
detta tillfälle är det naturligtvis icke tillåtet att inblanda eller ens
i och för sig sjelf taga hufvudsaken i betraktande. Jag vet all tankarne
derom äro ganska mycket delade. Somlige anse förändringen
skadlig, andra åter finna den gagnelig, men, som sagdt år, det får
ej vid detta tillfälle tagas i betraktande. Om man än tänker sig
möjligheten af återgång till hvad förut varit, och man således förbiser
våra förhållanden till utländska makter, skulle jag högligen
beklaga ett sådant resultat, men, såsom jag nyss hade äran nämna,
detta är något, som vid detta tillfälle icke får tagas i betraktande,
och jag hoppas, att efter denna korta utredning, som jag i afseende
pä formen tagit mig friheten framställa, R. o. Ad. vid detta likasom
vid ett föreg:de tillfälle skall bifalla betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Bevilln.Utsk:s utlåt. N:o
11, angick uteslutande PresteSt. och kunde således icke föranleda
till något R. o. Ad:s beslut, utan lades derföre blott till handlingarna,
och denna R. o. Adis åtgärd kan enl. min åsigt icke innebära
något R. o. Ad:s bifall. Jag är i öfrigt förekommen af Hr
Gripenstedt, i hvars yttrande jag instämmer likasom i det slut, hvartill
han kommer, och anser således att Bevilln.Utskis sätt att se frågan
är öfverensstämmande med våra grundlagar. Min mening är
följaktligen den, alt R. o. Ad. bör bifalla och godkänna Utsk:s
förslag.
Hr Fåh ra;us, Olof Immanuel: I hufvudsaken är jag förekommen
af de 2 sista talarne. Hvad sjelfva grundsatsen angår, så
Den 1!) Juli f. m.
499
lior jag, alt tillräckliga skäl redan blifvit anförde, och vill blott i
afseende på det historiska af frågan hafva äran tillägga några ord.
Jag får dervid uplysa, att R. St. icke haft någon del i de åtgärder,
hvarigenom tull-lindringarna upkommit. Det allmännare förordnande,
som i detta hänseende ännu är gällande, vidtogs af K. M. år 1822,
då del för Ost- och Westindien samt Norra Amerika gällande stadgande
utsträcktes till öfriga Transatlantiska orter. I 1826 års tulltaxa
förklarades tull-lindringarne ega rum endast under 3 år ulan
alt lill detta K. M:s beslut R. St. gåfvo någon anledn. Verkställighet
af beslutet följde likväl icke; men äro 1830 beslöts åter alt
tull-lindringarna skulle successivt uphöra. Ar 1835, sedan åtskilliga
handelssocieteler begärt delta besluts inställande, förordnade K. M.
likväl ä nyo, att tull-lindringarna skulle tills vidare fortfara. Först
i sednare tider hafva stadganderne om dessa tull-lindringar influtit i
tulltaxe-underrältelsernc, och häraf har blifvit en följd, att dä R.
St. granskat tulltaxan, hafva de om dessa tull-lindringar äfven yttrat
sig. Om det är obestridligt, (och hitintills har det icke varit ifrågasatt,
) att Konungen eger att förordna om lull-afgiftens nedsättning
i allmänhet, så mäste det äfven vara Hans rätt, att nedsätta dylika
afgifter parlielt, och kan Han besluta en sådan nedsättning måste
Han äfven grundlagsenlig! kunna låta en sådan nedsättning uphöra.
Ar nu förhållandet sådant, måste det väl vara gifvet, att denna fråga
är att hänföra till den ekonomiska lagstiftningen och ingalunda kan
betraktas såsom en bevilln.fråga. Det torde då äfven vara gifvet, att
Bevilln.Utsk:s härom uttalade mening är enlig med grundlagen; och
jag anhåller således, att R. o. Ad. mätte bifalla densamma.
Frih. Cederst röm: Om, såsom de ledamöter förmenat, hvilka
nyss sig derom yttrat, det vore en afgjord sak, att denna fråga är
af rent ekonomisk natur, må man med skäl göra sig den fråga,
hvarföre K. M. valt den omvägen, ali, der det berott af Honom
sjelf alt fatta beslut, likväl till R. St. göra framställning i ämnet.
Del synes mig således, att öfverlygelsen härom icke är serdeles stadgad.
Den ledamoten, som yttrade sig näst efter mig, har hufvudsakligen
fästat sig dervid, att man icke borde uprifva, hvad R. o.
Ad. efter mogen öfverläggning förut beslutat. Här bör väl icke vara
fråga om annat än den formella behandlingen. Om man än anser,
att R. o. Ad. fattat det förträffligaste beslut i sak, hvilket jag likväl
tillåter mig att betvifla, men utan att likväl sådant för öfrigt bestrida
enär rätta tillfället numera icke är förhanden, måste man
likafullt önska, alt saken i formelt hänseende varder fullkomligt utredd.
Hr Hjärne har förmodat, att Utsk:s mern. N:o 11 blifvit
lagdt till handlingarna med Ståndets uttryckta godkännande af de
utaf Utsk. deri uttalade åsigter; men sedan verba formalia i Ståndets
beslut blifvit upläste, hvarigenom den uplysning vunnits, alt
något så beskaffadt godkännande icke blifvit af Ståndet lemnadt, har
en annan värd talare förmenat, att, som betänk, icke rörde R. o.
Ad., ville R. o. Ad. lägga det till handlingarna. Det inträffar likväl
ganska ofta, alt ett mern., som anses röra andra Stånd, lägges till
500
Ben 19 Juli f. ni.
handlingarna, men dervid kan dock, pä begäran af någon ledamot,
som i frågan faltat sin öfvertygelse, mern. läggas till handlingarna
med godkännande af de deri uttalade åsigter, om man gillar
dem, eller med ogillande deraf, i händelse man ogillar dem. Sä
har här icke skelt; och således synes man mig med mindre fog
hafva åberopat R. o. Ad:s beslut i fråga om Ulsk:s mern. N:o 11,
för att dermed ådagalägga någon redan bestämdt fattad mening om
förfaringssättet, hvarom i dag är fråga; någon sådan mening kan
lika litet å ena som ä andra sidan derur härledas. Bestämmandet
häraf är nemi. en fråga, ilen vi ännu ega öppen.
Den siste talaren Hr Gripenstedt, har visat, ali han väl ihågkommer
sin rethorica då han begagnat den rethoriska tropen, som
består deruti alt säga sig icke vilja vidröra en sak, den man likväl
genast derefter vidrör. På sådan väg har den värde talaren kommit
att för Ståndet framkasta huruledes det vore betänkligt, att låta
denna fråga undergå den af mig yrkade behandling. Uti hans yttrande,
att man i allmänhet bör sorgfälligt undvika att uprifva ett
fattadt beslut, instämmer jag. Mpn R. St. komma ej till definilift
beslut förrän efter iakttagande af samtlige de former, som hit böra
hänföras; och det är ju icke sagdt, att det slutliga afgörande! blifver
olika med hvad R. o. Ad. för sin del beramat.
Alt saken är af vigt, är gifvet; och på (lenna grund hör man
låta det sig destomera angeläget vara, att på det strängaste och noggrannaste
låta ärendet undergå alla de behandlings-stadier som dess
inneboende beskaffenhet lagligen fordrar. Jag vidblifver således min
tanke, alt frågan bör underkastas votering i förstärkt StatsUtsk.
Aterremiss torde vara öfverflödig, då Bevilln.Utsk. så bestämdt uttalat
sin åsigt i ämnet, hvilken lordebända ej lärer hos flertalet af
dess ledamöter rubbas. Tidsutdrägten blefve då den enda säkra påföljden
af en sådan återförvisning. Såsom den enklaste och öpnaste
utväg ville jag vördsamt föreslå R. o. Ad. att; med ogillande af
detta Utsk:s yttrande, förklara, att R. o. Ad. anser frågan om tulllindringarnes
uphörande vara af bevilln. natur, hvaröfver votering i
förstärkt StatsUtsk. bör ega rum.
Gr. Gyldenstolpe, Anlon Gabr.: Efter den af Hr Gripenstedt
lemnade utredning, huruvida frågan är af bevilln:s natur
eller icke, har jag intet att i det hänseendet tillägga. I anledn. af
den siste talarens yttrade förundran deröfver, att K. M. hemställt
frågan till R. St , då hon kan anses vara af den beskaffenhet, att
K. M. ensam kan i henne besluta, tillåter jag mig, att upläsa 89
§:n RF. så lydande: ”Uti R. St:s plena må frågor väckas om förändring,
förklaring och uphäfvande af lagar och författningar, som
rikets allmänna hushållning röra; om sådana nya lagars stiftande
samt om grunderne för allmänna inrättningar af alla slag, hvilka
frågor skola till utredning af Allm. Besv:s o. Ekon.Utsk. förvisas.
R. St. ege dock icke makt, alt i dessa mål annat eller mera be
sluta,
än föreställningar och önskningar, att hos Konungen anmälas,
och hvarå Konungen, sedan Statsrådet deröfver blifvit hördt, gore
det afseende Han för riket nyttigt finnér. Vill Konungen åt R. St.
Den 19 Juli f. m.
501
öfverlemna alt gemensamt med Honom något afgöra, som rikets allmänna
Styrelse rörer då förfares dermed, på det sätt som ang:de
lagfrågor är stadgadt”. Således liar K. M. fullkomlig rättighet, alt
när Ilan så för godt finnér, inhemta R. St:s tankar öfver sådana
frågor, som äro af Honom ensamt beroende, och jag finnér desto
större skäl lill tacksamhet emot K.-M., som, ehuru ilan enl. min
åsigt har beslutande rätt i denna fråga, likväl hänskjutil henne till
R. St. och deröfver begärt deras yitrande. Hvad beträffar det formella
af saken, sä finnes ett prejudikat uti det sätt, hvarpå R. St.
tillförene behandlat en dylik fråga. Vid 1828, 1829 och 1830
arens riksdag hade Bevilln.IJtsk. hemställt, att de ditintills gällande
tull-lindringarne skulle med sistnämnda års utgång nedsättas lill \
och sålunda fortfara intill 1833 års slut, dä de skulle helt och hållet
upliöra. Denna åsigt ogillades af BorgareSt. som ansåg tulllindringarna
böra bibehållas men godkändes af de öfrige Stånden,
och Utsk. svarade härpå, alt som frågan vore eli reglemenlariskt
stadgande, som vore godkändl af 3 Stånd, kunde å BorgareSlis beslut
något afseende icke fästas, och dervid lälo R. St. bero. Nu
är händelsen, alt 3 Stånd hafva bifallit frågan och ett har afslagit
henne. Således måsle händelsen nu vara lika med den vid 1830
års riksdag timade. Dessa tull-lindringar torde dessutom icke kunna
betraktas annorledes än som restitution af erlagde tullafgifler och sä
tillgår äfven i fråga om den utgående tullen för varor, som utföras lill
Transatlantiska orter. Tullen erlägges till fullo sådan den är i laxan
bestämd, hvaremot, när exportören bevisar, alt han i Transatlantiska
hamnar infört sina varor, återfår han en del afdenerlagde
tullafgiften. Således, om man betraktar saken ur denna synpunkt,
synes, alt hon icke är af bevilln:s natur. Det beror naturligtvis af
importören, hvarifrån han hämtar sina varor för alt tillgodonjuta
dessa tull-lindringar, hvilka följaktaktligen äro alt anse såsom eli
praemium för det han spekulerar på aflägsna orter. Dä frågan, såsom
jag tror mig nu hafva visat, icke är af bevillms egenskap,
mäste hon anses afgjord genom 3 Stånds sammanstämmande beslut
och på grund af dessa skäl anhåller jag om bifall lill Ulsk:s
betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller all helt enkelt fä
fästa mig vid Bevilln.Utsk:s förslag i denna punkt. Lisk. har icke
föreslagit, att frågan skall anses afgjord genom 3 Stånds beslut och
icke heller att frågan skall blifva föremål för votering i förstärkt
StalsUtsk., ulan Bevilln.Ulsk. har utaf egen maklfullkommenhet
decreterat, att till följd af 3 Stånds beslut, alt lägga Utsk:s betänk.
N:o 11 lill handlingarna, Utsk. ansett frågan afgjord. Idella
sitt decret har Utsk. enl. min åsigt haft fullkomligt orätt, oell såvidt
jag upfattal de talares anföranden, hvilka här yttrat sig hafva
alla instämt derutinnan, att ingenting blifvit afgjordt genom R. o.
Ad:s beslut, rör:de betänk. N:o 11. Det uplästa prot.uldr. uplyser
äfven att R. o. Ad. lagt delta betänk, lill handlingarna såsom
ang:de PresteSl. men icke R. o. Ad. Om nu R. o. Ad. bifaller denne
punkt, har 11. o. Ad. äfven bifallit att med anledn. af det förra
502
Den 19 Juli f. m.
betänk., ställdt till PresteSt., slutligt beslut blifvit fattadt genom 3
Stånds åtgärd alt lästga detsamma till handlingarna. För att emedlertid
få frågan afgjord, hade väl Uisk. bort till R. St. hemställa,
huruvida saken borde anses afgjord genom 3 Stånds beslut, eller i
motsatt fall huruvida omröstning i förstärkt SlatsUlsk. borde ega
rum. Då hade vunnits, om jag sä får uttrycka mig, ett bestämdt
substrat för bifallet, och då hade R. o. Ad. varit i tillfälle att säga,
Utsk. har rätt eller orätt. Så är nu icke förhållandet, och R. o.
Ad. är följaktligen icke i tillfälle att i hufvudfrågan, huruvida omröstning
i förstärkt StatsUlsk. bör ske eller icke, nu fatta beslut,
hvarföre, och pä del att frågan må komma uti förbemälde afseende
på riktig väg. jag anhåller vördsamt om äterremiss af denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Man kan i likhet med Gr. Lagerbjelke
visserligen säga, att Utsk:s ordalag äro oriktige, och den slutsalts,
som Utsk. velat draga af den utaf R. o. Ad. vidtagne åtgärd med
betänk. !N:o 11, har jag redan i mitt förra yttrande förklarat äfvenledes
oriktig. Utsk. har bestämdt sagt, att Utsk. anser frågan
om tull-lindringarnas uphörande icke kunna till följd af 3 Stånds
sammanstämmande beslut blifva föremål för omröstning i förstärkt
SlatsUtsk., oaktat just detta måste af R. o. Ad. afgöras. Jag kan
icke finna annat, än alt man har full anledn. och nästan är nödsakad
att fatta beslut, och på grund af den åsigt, jag förut i idenna
formfråga har yttrat, anhåller jag, alt R. o. Ad. mätte förena sig
med Bevilln.Utsk. derutinnan, att frågan om tull-lindringarnas uphörande
icke kan blifva föremål för omröstning i förstärkt SlatsUtsk.
Gr. Gyldenstolpe: Uti betänk. N:o 11, har Utsk. yttrat,
att det ansåg frågan afgjord genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut, och ehuru betänk, var ställdt till PresteSt., blef det likväl
föredraget inför R. q. Ad., som således var i tillfälle att taga kännedom
om detsamma, och R. o. Ad. beslutade ali lägga betänk,
till handlingarna. Hvad dermed menas kan vara tvätydigl, men
Utsk. har åtminstone betraktat denna åtgärd såsom ett godkännande
af Utsk:s i mern. N:o 11 uttalade åsigt. Är delta eli misstag så
är det förlåtligt, ty man kan i sanning icke veta, hvilken siutsatts
man bör draga af ett läggande till handlingarna. Uti betänk. N:o
16, har Utsk. sagt, att PresteSt. ansett frågan om tull-lindringarnes
uphörande vara af bevi!!n:s natur, deröfver votering i förstärkt StalsUtsk.
borde ega rum, hvaremot de 3 öfrige Stånden beslutat, att
lägga mom. N:o 11 till handlingarna, och torde desse 3 Stånds berörde
beslut böra anses innefatta godkännande af Utsk:s åsigt, att
förslaget om tull-lindringarnes uphörande är genom 3 Stånds sammanstämmande
beslut af R. St. bifallet, hvadan samma förslag icke
kunde blifva föremål för omröstning i förstärkt SlatsUtsk. Har nu
Utsk. misstagit sig om R. o. Ad:s mening med åtgärden alt lägga
mern. N:o 11 till handlingarna, så har Utsk. nu gifvit R. o. Ad.
tillfälle att antingen godkänna eller underkänna denna åsigt. Jag
anhåller således om den proposm, att R. o. Ad. måtte godkänna
den af Utsk. i mein. N:o 11 uttalade åsigt i denna fråga.
Den 19 Juli f. m.
503
Frih. Cederström: I den händelse, alt återremiss skulle at
R. o. Ad. beramas, önskar jag, att Bevilln.Utsk. vid besvarandet
deraf måtte upslälla förslag till contraproposm vid omröstning i förstärkt
StatsUtsk. Förmånligast, till tidens vinnande, hade det varit
om Ulsk. redan i dess lin omhandlade mern. hade alternalift lipstadt
ett sådant förslag. Man hade då på samma gång kunnat fatta
sitt beslut så öfver det ena som öfver det andra.
Jag anhåller fortfarande om propos. på hvad jag i mitt förra
yttrande yrkat, innefattande ett förklarande, att frågan om tulllindringarnes
uphörande må anses vara af bevilln:s natur, hvarom
således bör röstas i förstärkt StatsUtsk. Detta synes mig vara
det bestämdaste och redigaste förfaringssättet. Men skulle R. o,
Ad. heldre vilja antaga Gr. Lagerhjelkes förslag, som af mig jemväl
blifvit, i andra rummet, alternatift förordadt, önskar jag uttryckligen,
att Bevilln.Utsk. matie upställa en sådan voter:spropos:n, som
blir erforderlig för votering i förstärkt StatsUtsk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. inslämde i Bevilln.-
Utsk:s mening att frågan om tull-lindringarnes uphörande ej kan
blifva föremål för omröstning i förstärkt StatsUtsk., och besvarades
denna propos. med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering och anmodades af II. Ex.
Iir Frih. o. Landtm, att upgifva förslag lill contrapropos., hvarefter
Frih. Cederström yttrade:
Till meningarnes förenande, och förenkling af propos:ne, finner
jag, efter närmare besinnande, mig böra afstå från mitt första
yrkande; förenande mig med Gr. Lagerbjelke i dess anhållan om
återremiss.
Uplästes till justering följande förslag lill voter:s-propos.:
Den, som instämmer i Bevilln:sUtsk:s mening att frågan om
tull-lindringarnes uphörande icke kan blifva föremål för omröstning
i förstärkt StatsUtsk., voterar
ia;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot denna Bevilln:sUtsk:s mening
gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss.
Gr. Lagerbjelke: En del af de anmärkn:r, som blifvit framställde,
hafva afsett icke blott denna Utsk:s omförmälde mening,
utan äfven det sätt, hvarpå betänk, är upställdt, och jag hemställer
derföre om icke contrapropos;n bör innefatta återremiss af ifrågavar:de
punkt.
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsamt, att contrapropos:n,
den enda sak, hvarmed jag anser mig böra lämpligen befatta mig,
må komma att innefatta återremiss af nu föredragna punkten i Be
-
504
Den 19 Juli f. tn.
villn:sUtsk:s mern. N:o 16. Om så sker, vet man, i fall nej vinner,
hvarom fråga är; och man undviker då något improviseradt
resultat, som måhända skulle af BevillmsUtk. kunna upfattas olika
emot hvad man menat.
Dä härefter voter:s-propos:n ånyo uplästes med den förändring
att contra-propos. innehöll: ”vinner nej anser R. o. Ad. de emot
1 :sla mom. af Bevilln.-sUtsk:s mern. N:o 16 gjorde anmärkn:r föranleda
lill återremiss,” yttrade
Frih Cederström: Jag anhåller, alt ordet deraf måtte i
propos:n tilläggas. Först dä är min framställda mening tydligt
uttryckt.
Den sednast uplästa voter:s-propos:n blef härefter med den af
Frih. Cederström begärda förändring af R. o. Ad. godkänd, och vid
voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 33.
Nej — 13.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m., hvarefter nu förekom:
2:dra punkten, äng:de införsels-tullen a bränvin och sprit.
Hr Printzensköld: Sorn Utsk:s inbjudning åsyftar nedsättning
uti tullafgiften för ifrågavar:de artiklar, men jag anser R. o.
Ad. hafva handlat riktigt, då Ståndet fasställt afgiften till 32 sk.,
tillstyrker jag vördsamt, att R. o. Ad. mätte vidblifva sitt beslut,
destoheldre som, om icke mitt minne felar, den af R. o. Ad. bestämde
afgift nära nog om icke fullkomligt öfverensstämmer med K.
M:s propos.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende på beskaffenheten
af de artiklar, för hvilka nedsättning i tullafgifterne här är
i fråga, förenar jag mig med Hr Printzensköld, emedan, enl. min
åsigt, det icke är skäl att upmuntra importen deraf. Det kan ifrågasättas
huruvida Cognack, Genévre, Romm och Arrac, kunna anses
såsom nödvändighetsvaror, och på sådan grund böra draga lägre
tullafgifter.
R. o. Ad. afslog Utsk:s inbjudning samt godkände den föreslagna
voter:s-propos. N:o 1.
3:dje punkten, ang:de införsels-tullen af Kaffe.
Frih. Palmstjerna: Jag inser icke något giltigt skäl för R.
o. Ad. att frångå sitt förut i detta ämne fattade beslut. Det vore
endast att bortskänka några och 50,000 r:dr, i fall importen af
kaffe upgår till samma belopp som förut, hvarföre jag tillstyrker
R. o. Ad., att med vidblifvande af dess redan fattade beslut, godkänna
voler:s-propos:n.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut fattade beslut,
godkänna voter:s-propos. N:o 2.
Den 19 Juli f. m,
505
4:de punkten, ang:de införsels-tullen ii Hudar och Skinn.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tillstyrker II. o. Ad. alt vidblifva sitt
beslut och godkänna voter:s-propos:n.
R. o. Ad. beslöt att med vidblifvande af sitt förut fattade beslut
godkänna votens-propos. N:o 3.
5:te punkten, ang:de införsels-tullen af Ris, oskalad eller
Paddy.
Frih. Cederström: Till förminskande af det stora antalet
voler:s-propos:r och då införandet i landel af så sunda och närande
födoämnen, icke torde genom höga tullar, böra försvåras, anhåller
jag, att R. o. Ad. behagade antaga den gjorda inbjudningen, i följd
hvaraf votering derom i förstärkta StalsUlsk. kunde undvikas.
Hr Printzensköld: I motsatts till Frih. Cederström anhåller
jag vördsamt, att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut. Ris är visserligen
en artikel, som förbrukas till icke obetydlig qvantitet, men
jag anser artikeln likväl vara af den beskaffenhet, att de, som begagna
den, gerna kunna vidkännas det högre inköpspris, som den
högre tullafgiften möjligen kan medföra.
Frih. Palmstjerna: Lika med Frih. Cederström, anser jag
R. o. Ad. bör frångå sitt beslut och antaga den gjorda inbjudningen.
Oskalad Ris eller Paddy är en vara, som icke växer i Sverge,
och som icke på något sätt kan genom nedsättning i pris, undergräfva
våra näringar eller genom en förminskning eller nedsättning
i tullafgiften från 1: 24 till 1: 12 sk. per T:na, åstadkommer någon
förlust för Stals-kassan, enär importen deraf icke är serdeles
betydlig. För att, så vidt möjligt är, undvika votering i förstärkt
StatsUtsk. om frågor, som icke äro af någon vigt, och då jag an
ser
en hög tullafgift på denna vara olämplig, tillstyrker jag antagandet
af Utsk:s gjorda inbjudning.
G. Gyldenstolpe: Afven jag tillstyrker R. o. Ad. att antaga
Utsk:s inbjudning. I Sverige finnas f. n. 2:ne fabriker, som
använda s. k. Paddy eller oskalad Ris. Vid dessa fabriker skalas
Paddyn och förvandlas till Risgryn. Oskalad, kan Paddyn i Sverige
icke användas, och dä dessa 2:ne fabriker nyligen tillkommit och
tyckas gå framåt, anser jag lämpligt, att tullen å denna vara nedsättes.
Uppå härefter framställda propos:r antogs Utsk:s inbjudning samt
godkändes voter:s-propos:n N:o 4.
öde punkten, an g: de tullbestämmelsrr för Kantiller m. fl.
artiklar.
R. o. Ad. beslöt att med antagande af Utsk:s inbjudning godkänna
voter:s-propos:ne N:ris 5 och 6, med den förändring alt orden:
”Ridderskapels och Adelns samt” uteslötos utur nej-propos:ne.
506
Den 19 Juli f. ra.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 16 o. 17 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 17, i anledn. af gjorda anmärkmr emot betänk. N:o
6, angrde stämplade pappers-afgiften.
Detta utlät, företogs §:vis till afgörande.
§ 4, punkten 3.
Utsk:s hemställan rör:de ett tillägg i förordn. i afseende på
kontrollen öfver karteringens riktighet, äfvensom yttrandet, ali någon
bestämmelse derom, alt boupteckningen bör karteras i enlighet med
den vid dödsfallet gällande charta sigillata-förordmn, icke vore erforderlig,
biföllos; hvarjemte R. o. Ad., med vidblifvande af sitt
förut fattade beslut, lade till handlingarne yttrandet, angtde väckt
förslag om adliga boupteckningars beläggande med stämpladt papper
till serskildt belopp, motsvarande inregistrerings-afgiften för ofrälsemäns
boupteckningar.
§§5 och 7.
Utsk:s härom afgifne yttranden biföllos.
§ 8, punkten 4.
Gr. Sparre, Erik: Jag anser R. o. Ad. böra likasom Utsk.
vidblifva sitt i ämnet en gång afgifna utlåt. R. o. Ad. bar nemi.
genom återremiss af Utsk:s förra betänk., förklarat sitt ogillande af
detta obilliga oell obehöriga prejeri. Jag begagnar detta uttryck,
emedan jag en gång förut uttalat det. Frågan är här, om transport
af ett köpebref, innan lagfart derå blifvit begärd, skall med
karta beläggas. För min del anser jag delta orimligt, såvida transporten
sker inom 6 månader frän den dag, dä köpet skedde, ty om
en köpare öfverlåter en egendom på en annan, och denne på en
tredje, drabbar den siste köparen hela lagfartskostnaden, hvarigenom
honora tillskyndas en högst betydlig utgift. Det kan icke vara Staten
värdigt, alt för besittningen af fast egendom fordra af förvärfvaren
en utgift, såsom en afgift för det skydd, Staten lemnar honom,
och en afgift som är så betydlig, enär Utsk. föreslagit att
hvarje föreg:de transport, skall med serskild karta beläggas. På sätt
jag sista gången hade äran yttra, har inom Högsta Domstolen den
mening gjort sig gällande, att en sådan dubbel kartering icke skall
ega rum; och jag finner icke något skäl, hvarföre lagstiftningen
skall antaga grundsatser, hvilka äro i rak strid med dem, lagskipningen
på billiga grunder hittills följt. Jag vågar således tillstyrka
R. o. Ad. att afslå Utsk:s tillstyrkande i detta fall.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då detta ärende förra
gången inom detta rum förevar, sökte jag att vederlägga den siste
talarens yttrande derom, att det ifrågavande förslaget står i rak
strid med lagskipningen. Sjelfva det dokument, som innefattade
den af Högsta Domstolen uttalade åsigt, fanns då att härstädes tillgå
men nu är icke så förhållandet, och den värde talaren hade förra gången
kunnat taga kännedom om innehållet af nämnde dokument,
derest han så önskat. Deraf inhemtades, att lagskipningen ansett
den siste köparen icke kunna åläggas, att erlägga den för de
Den 19 Juli f. m.
de föreg:de köpen belöpande Chat ta Sigillata, men häraf följer alldeles
icke, att för dessa någon Charta Sigillata icke skall komma i fråga.
Jag bestrider således, att någon strid förefinnes emellan de äsigter,
Ulsk. uttalat, och dem, som inom lagskipningen gjordt sig gällande.
Hvad sjelfva rättsgrunden angår, så finnes, enl. min tanke, icke
någon sådan för den äsigten, att den köpare, hvilken tecknar transport
på del till honom utfärdade köpebref, skall genom denna åtgärd
befria sig och den, till hvilken lian försålt fastigheten, frän
skyldigheten att gälda den för försäljning af fastighet i allmänhet
bestämda Charta Sigillata, dä likväl den köpare får vidkännas sådan
hvars köpebref blifvit ulfärdadt ä serskildt papper. Rättsgrunden i
detta fall, såsom i alla andra, måtte väl vara, att alla Statens medborgare
skola inför lagen lika behandlas, och detta blir den ovilkorliga
följden af den föreskrift, Bevilln.Utsk. i denna punkt föreslagit.
Ibland de argumenter, som af siste talaren anfördes, då frågan
förra gängen förevar, var äfven den, att ifrägavar. stadgande skall
blifva serdeles betungande för BondeSf.; men giltigheten af delta
skäl mäste numera hafva försvunnit, sedan BondeSt. likasom BorgareSt.
bifallit Utsk:s förslag, hvaremot R. o. Ad. och det Högvördiga
Ståndet återremitterat betänk., — tvenne Stånd, af hvilka man minst
kunnat vänta, alt de önska serskilda undantag till förmån för enskilda
individer. Jag tror mig genom det föregule hafva ådalagt, alt
långt ifrån att det nya stadgandet kan innefatta, något sådant klandervärd!,
som den förre talaren yttrat, — (hans mindre parlamentariska
uttryck vill jag ej uprepa) — är i stället fullkomligt rättvist
och lagenligt, hvadan jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag vill icke föreställa mig att
R. o. Ad. gillar den af Gr. Sparre här uttalade åsigt. Han har
icke kunnat bestrida, alt ju icke de köpe-afhandlingar, som angå
fastigheter, böra karteras men icke destomindre har Gr:n likväl ansett,
alt de öfverlåtelse!-, som blifvit tecknade å redan uprättade
köpebref, icke skola karteras. Huru kan väl detta stå tillsammans
med rättsgrundsatser? Enl. Gr:ns åsigt skulle man derföre, att genom
uraktlåten lagfart en olaglighet blifvit begången, åt denna gifva en
helgd, som gjorde densamma laglig. Detta strider mot mitt begrepp
om rätt och hvad som bör ligga till grund för hvarje lagstiftning.
Till stöd för yrkandet må man förgäfves åberopa Högsta Domstolens
beslut, ty jag har sjelf sett det ifrågavar. dokumentet i original och
deraf funnit, ali detsamma alldeles icke vidrör den fråga, som nu
är under öfverläggning. Det ligger dessutom i sakens natur och
öfverensstämmer med hvarje riktig tillämpning af hagarne, att när
en olaglighet uptäckes, den må hafva fortfarit huru länge som helst,
så bör den, när lagen icke bestämdt föreskrifver en viss praescriplionslid,
ovillkorligen rättas. Genom bifall lill Gr. Sparres förslag,
skulle de flesta kontrahenter beredas tillfälle att så begå, att för köpsluten
inga afgifter till Staten komme att ega rum, ty, för detta
ändamål behöfves, såsom jag, då frågan förra gången förevar, hade
äran anmärka, icke mera, än alt köparen ur säker derpå, att säljarens
ford ängsegare icke begära inteckning i den försålda egendo
-
50»
Den 19 Juli f. m.
men, eller att åklagaren icke anställer åtal för den underlåtna lagfarten.
Den sålunda försålda egendomen kan då under en längre
följd af år gå genom flere personers liander, hvarigenem Staten går
miste om inkomst af dessa salu-afhandlingar. Om en köpare vill
iakttaga försigtighet, hvilket måste förusättas, så gör han sig underrättad
om säljarens åtkomst till den försålde fastigheten, och sätter
sig derigenom i tillfälle att bedömma det äfvenlyr, hvarför han kan
blottställas genom ett dylikt afla). Ser han dä, att flere efter hvarandra
ingångna köp om samma egendom icke blifvit lagfarne, utgör
detta ett skäl för honom att iakitaga yttersta varsamhet, och man
bar dä vunnit ändamålet, nemi. att tvinga säljaren lill en lagfart,
hvilket måhända eljest i (mänga fall icke skolat ega rum. Vi hafva,
på sätt jag tog mig friheten visa då frågan förra gången förevar,
sett, huruledes man bemödade sig att undanrödja de olägenheter,
som af lösöreköpen understundom hade visat sig. Hvad gjorde man
väl för detta ändamål? Jo! man stiftade en serskild lag för dessa'
köp och gjorde derigenom olagligheten laglig till uppenbart förnärmande
af andras rättigheter. Samma förhållande skulle äfven här inträffa
hvad Slaten angår. För enskilde skulle sådant äfven medföra olägenheter,
emedan den försummade lagfarten förhindrar jordens försäljning.
Allt detta undvikes, om man bestämdt föreskrifver, alt
hvarje om fastighet uprätlad köpeafhandling skall ovillkorligen förses
med karta, ty då finner ingen sin fördel vid att försumma
lagfarten, hvartill åter säljare skulle upmuntras genom Gr. Sparres
framställning. Jag anhåller på dessa skäl om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: Om man vill vederlägga en person, är det elt
mycket beqvämt sätt, att påbörda sina motståndare en mängd medgifvanden,
dem de alldeles icke gjort. Så har den siste talaren tillvägagått.
Han har nemligen yttrat, som skulle jag hafva sagl, att
Utsk:s förslag icke vore öfverensstämmande med rättsprincipen. Jag
har likväl icke med ett ord talat om denna princip. Jag har endast
yttrat, att denna serskilda kartering är ett obehörigt prejeri,
att det är obilligt, alt, då karte-afgifterne åro serdeles höga, man
skall fordra, att köparen skall vidkännas en dubbel karte-afgift.
Detta är allt, hvad jag yttrat. Alt den talare, som yttrat sig näst
efter mig, nu förklarat, att Högsta Domstolens utslag i frågan icke
rörde detta ämne, förundrar mig så mycket mera, som talaren i sin
motion anför, att Högsta Domstolens yttrande har varit i strid med
hans mening. Den värde talaren lärer väl icke vilja bestrida att
efter 2:ne så beskaffade prejudikater från högsta Domstolen Underrällerne
icke lära taga sig före att ålägga sista köpare ali kartera
äldre köpebref. Samme talare har frågat, om det vore mera rättvist,
alt den, som skrifver öfverlätelsen på det gamla köpebrefvet,
skall vara befriad ifrån karta, då deremot den, som får ett ordentligt
köpebref, mäste vidkännas henne. Detta synes visserligen både
obilligt och orättvist, men om man tänker sig den möjligheten, alt
i st. f. att säljaren skrifver transporten å dess köpebref, han lifver
sönder detsamma och vidtalar sin fångesman att till den sisla köparen
utfärda köpebref i sitt namn, har väl egendomen då icke varit
uen i» jun C. m.
509
1 3:dje mans hand utan att Staten erhållit någon inkomst af det sönderrifna
köpebrefvet. Jag har ju härigenom kringgått lagens föreskrifter,
och hvarföre skall man tillskapa sådana, som industrien i
alla fall vet att kringgå? Jo! derföre alt den, som icke kan hitta
på denna utväg, må få betala flerdubbelt emot den mera upfinningsrike.
Hvad angår den omständigheten, att BondeSt. bifallit betänk.,
och mitt yttrande, att jag anser den föreskrifna karteringen såsom
ett prejeri, så har detta BondeSt:s bifall tillkommit på det sätt, att
när frågan afgjordes inom det Ståndet, var upmärksamheten ännu
icke fästad å de omständigheter, jag nu tagit mig friheten framhålla,
och sedan detta betänk, är afgjordt skola den värde talaren och jag
språkas vid om BondeSt:s bifall i frågan men icke förr. Den siste
talaren har sagt, att om detta Utsk:s förslag icke bifölles, skall följden
blifva, att lagfart icke vidare kommer att sökas, och han har
talat om författningen, ang:de lösöreköp m. m., som med denna
fråga har ungefärligen lika mycket sammanhang som Gudsfrid och
yxeskaft. Han har sagt, att man kan undvika lagfart, men han
har nödgats medgifva, att man derigenom riskerar 2:ne saker nemi.:
l:o böter, om allmänna åklagaren kommer under fund med underslefvet,
och 2:o att säljarens kreditorer kunna begära inteckning i
egendomen, hvartill talaren gerna kunnat lägga, att säljaren kan
öfverlåta samma egendom till 2:ne personer. Genom en sådan underlåten
lagfart blottställer sig köparen för så många olägenheter,
och han är väl i allmänhet så angelägen att komma i säker besittning
af egendomen, att man må väl kunna med skäl antaga, att
hans eget intresse skall bjuda honom att lagfara med sitt köp. IJprnanas
lian icke härtill af sitt eget interesse, ingalunda framtningar
man någon lagfart genom speciella föreskrifter, ty dessa kringgås.
Det har erfarenheten hitintills fullkomligt vitsordat. Då nu emedlertid
R. o. Ad. för en kort lid sedan under behandlingen af denna
fråga med en stor pluralitet ogillade Utsk:s tillstyrkande och beslöt
återremiss af frågan, hoppas jag, att R. o. Ad. nu, af samma billighetsgrundsats
ledd, äfven ogillar Utsk:s förslag.
Gr. Mörner: Motiverne för min motion stå, såvidt jag kan
finna, alldeles icke i någon strid med mitt här afgifna yttrande.
Då förut den åsigten äfven hos Högsta Dogstolen lärer gjort sig gällande,
att den, som till lagfart presenterade ett köpebref ovillkorligen
borde till fullo kartera detsamma ehvad det innefattade en eller
flere öfverlåtelser, har på sednare tider ett sådant åliggande ansetts
för långt utsträckt. Detta är något helt annat, än att säga,
att de föregule köpen icke skola karteras, hvilket man här synes
vilja genom lag statuera. Hvad åter angår förmenandet om BondeSt:s
numera förändrade tänkesätt, så äro de mig fullkomligt obekante.
Jag har i denna, som i andra frågor, icke sökt, att utforska
andras åsigter, men BondeSt:s beslut har Utsk. framlagt för MedStånden
och dervid håller jag mig för det närvande. Den siste talaren
har lagt mycken vigt vid den stora majoritet, som inom R. o. Ad.
uttalat sig för återremiss. Jag erinrar mig icke för ögonblicket siffertalen,
men det händer ofta, alt, då fråga är om en återremiss,
510
Den 10 Jnli f. m.
ett ämne behandlas helt annorlunda, än om ett slutligt beslut skall
lättas, och genom den i denna fräga beslutade återremiss har, enl.
min åsigt, R. o. Ad. icke förbundit sig till något annat, än hvad
som genom voteringen blef Ståndets beslut, nemi. att de gjorda
anmärkmr föranledde till betäuk:s återremitterande. Gr. Sparre har
äfven åberopat en omständighet, som han anser serdeles bevisande
nemi. att man kan förstöra det första köpebrefvet och
skrifva ett annat istället, samt såmedelst kringgå författningen. Skulle
än någon gång sä ske, är detta likväl icke bevisande. Emedlertid
torde jag få erinra, hvad jag äfven förra gången, då frågan förevar
tog mig friheten anmärka, att det fordras flere personers gemensamma
samverkan för alt utföra den operation, hvarigenom man på det
upgifna sättet skulle beröfva Staten dess rätt. Det fordras nemi.
förste säljarens medgifvande, att annulera den handling, som han till
sin köpare utfärdat, och att, i st. f. denna personliga ansvarighet
för köpeskillingen, åtnöja sig med den säkerhet, som den sista säljaren
har att derföre erbjuda, äfvensom upgörelse ofta kan blifva
nödig med den i mellanhand varande personen ang:de liqviden för
möjligen öfverenskommen mellangift. Denna operation förutsätter
således en samverkan af flere serskilda personer, och kan icke alltid
erbjuda sig för den sista köparen, som skulle skörda vinsten härutaf
genom befrielse från kartering af det köpebref, hans rätta fångesman
undfått. Antager man Gr. Sparres förslag, skulle Slaten nära nog
utfästa ett prsemium åt de kontrahenter, som förstått att lösa det
svåra problemet, att låta skrifva köpe-transporten på samma papper,
hvarpå säljarens åtkomst sig grundar. Denna stora uplinning skulle
då vara af den vigt, att den borde belönas af det allmänna med
100 proc. minskning i de afgifter, som en annan, hvilken föraktat
att begagna sig af den ifrågavar. snillrika utvägen, får vidkännas.
Jag anser således alla skäl saknas för antagande af Gr. Sparres åsigt,
och förnyar min anhållan om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Gr. Sparres försökta vederläggning af
mitt anförande har åtminstone, hvad mig angår, icke medfört den
verkan, Gr:n dermed åsyftat. Gnn har förnekat sanningen af min
första anmärkn. derom, alt Gr:n aldrig ifrågasatt, att ju icke dessa
afhandlingar, skola karteras. Om nu detta icke skett af Hr Gnn,
så har jag ju rätt i anmärknm; och Hr Gr:n har i och med detsamma
gjort sig skyldig till en inkonseqvens, när han påstår att
lagstiftningen skall gilla uraktlåten kartering af ett fastighetsköp derföre,
att detta icke blifvit lagfaret innan ett köp om samma fastighet
hunnit ske. Det måste väl ligga i sakens natur, att, sedan
lagstiftaren en gång förklarat, att en handling, då den upvisas inför
offentlig myndighet, skall karteras, denna kartering måste ega rum
äfven om upvisandet sker senare än vederbort. Således förfaller belt
och hållet det skäl, Gr:n anfört för vinnande af bifall till sin åsigt.
Jag skulle tro, att då engång föreskrift blifvit af lagstiftaren leornad,
mäste denna föreskrift oeftergifligen bringas till verkställighet. Man
må kalla det obilligt eller icke, men i alla fall blir lagligheten densamma.
Gr:s ömhet för de köpare, hvilka sednast undfått köpebref
Den 1:9 Juli f. m.
511
och åtkomsthandlingar i och för lagfarten, synes mig öfverflödig om
icke rent af opåkallad, enär Utsk. icke föreslagit, att den siste köparen
skall kartera de föregtde transporterne, utan endast att dessa
skola karteras, hvaraf ingalunda följer, att den siste lagfartsökanden
eller köparen skall vidkännas denna kostnad. Skulle han också nödgas
förskjuta beloppet af kartorna, så kan han derföre fordra ersättning,
eller också kunna alla köpare, som uraktlåtit karlering, tvingas
att hvar i sin ordning denna skyldighet fullgöra. Jag har sagt
och förblifver dervid, att lagen om lösöreköp och den, som Högsta
Domstolen i fråga om tillämpningen af Charta Sigillata-förordn. in
casu stiftat, och om hvilken Gr:n ordat, hafva nära sammanhang
med hvarandra i så måtto, som man genom den förra gjort de bedrägliga
köpen, om jag så må uttrycka mig, lagliga, och genom det
från Högsta Domstolen emanerade, här åberopade prejudekatet, hvilket
Gr. Sparre nu vill uphöja till lag, åsyftar att göra den underlåtna
karleriugen laglig tvertemot nu gällande lag. Hvad slutligen
angår det der kränkandet af lagen, hvarom Gr:n jemväl talat och
hvilket skulle bestå derutinnan, att uprättade köpeafhandlingar för—
' störas, så har Gr. Mörner redan fullständigt vederlagt detta Gr:ns
skäl. Det är för öfrigt alldeles icke tillämpligt på ifrågavar. fall, ty
om flere personer öfverenskomma att tillintetgöra en handling, som
aldrig varit föremål för offentlighet, så mätte väl sådant slå dem
fritt, likasåväl som att afsluta aftal och sedermera låta dem återgå.
Här är endast fråga om sådana handlingar, som upvisas vid domstol
och blifva föremål för granskning i fråga om deras giltighet. Således
ur hvilken synpukt man vill se saken, blir det ovilkorligen
nödigt, att en lag stiftas, hvarigenom man framtvingar men icke afvisar
lagfart å fast egendom. På grund af dessa skäl förnyar jag
min anhållan om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Sparre: Jag anhåller att engång för alla få reservera mig
emot den tolkning, att jag skall hafva medgifvit allt, som jag icke
beslridt, och om jag någon gång tegat stilla vid den siste talarens
yttranden, ber jag honom vara öfvertygad, att jag derföre icke instämt
deri. Hvad härefter angår den snillrika upfinningen, som Gr.
Mörner omtalat och som skulle bestå deri, att man förstör sitt köpebref
eller skrifver transporter derå, så kan jag icke finna något
snillrikt deri, ty det är det naturligaste i verlden. Jag behöfver ju
endast teckna transport å mitt erhållna köpebref, i händelse jag vill
öfverlåta min egendom. Denna åtgärd är så enkel, att det är bestämdt
en förvridning, att kalla den en snillrik upfinning. Den
siste talaren har äfven erkänt, alt det står hvar och en fritt att göra
så, eller att annulera ett uprättadt köpebref och utfärda ett annat,
och hvartill tjenar då ifrågavar. lagstiftningsförsök? Jo! dertill, att
den, som icke begagnar sig af en dylik utväg, får betala en 3 eller
4-dubbel karta. Här är icke fråga om annat än, huruvida det är
billigt af Staten att å köpebref, hvarå flere transporter blifvit tecknade,
fordra karta för hvarje serskild transport, hvarigenom hela
karte-beloppet slutligen kan upgå lill beloppet af köpeskillingen. Kan
väl delta vara lämpligt? Ar det väl billigt att t. ex. en stackars
512
Den 19 Juli f. m.
bondes hemmansdel försäljes på ulmätnings-aktion och hans granne
inropar det, men denne på förra egarens trägna böner återtransporterar
köpet på förre egaren, denne skall betala kartan icke blott för sig
utan äfven för den andre. Det är just ett sådant förhållande, som
föranledt mig att upträda emot Utsk:s förslag, hvilket synes mig
åsyfta en lagstiftning stridande emot hittills i tillämpningen följda
åsigter. Den siste talaren har äfven yttrat något om Högsta Domstolens
lagstiftning. Detta är för mig något nytt, emedan jag icke
har mig bekant, att Högsta Domstolen fått sig någon lagstiftningsrätt
tillagd. Det Högsta Domstolens utslag, hvarom jag nämnt, må väl
icke kunna anses såsom en lagstiftningsåtgärd. Enl. mitt begrepp
innefattar det blott denna Domstols åsigt ifråga om förordningens
tillämpning, hvilken i allo öfverensslämmer med den öfvertygelse,
jag här uttalat. Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad. och hoppas,
att R. o. Ad. måtte vidblifva sitt beslut.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Enär Ulsk. uti detta betänk,
vidhållit sitt förra tillstyrkande utan att fästa afseende på de anmärkrnr,
som inom delta Stånd framställdes och föranledde ålerremissen,
får jag å min sida förklara, att jag ingalunda finner Utsk:s
nu åberopade skäl tillfredsställande. Det synes mig billigt, att den
tillämpning af förordningen, som hitintills egt rum, äfven hädanefter
blir gällande, och såvidt jag känner, har förordningen blifvit i allmänhet
tolkad i öfverensstämmelse med det af Högsta Domstolen
meddelade och af Gr. Sparre åberopade utslag. Det af Gr. Mörner
föreslagna tillägg är således en ny lag, som jag icke finner billig,
och skälen derföre bar Gr. Sparre icke blott nu ulan äfven förra
gången framlagt, hvarföre jag, med åberopande af dessa skäl, anhåller
att R. o. Ad. måtte afslå betänk.
Gr. Mörner: 1 sitt senaste yttrande begagnade Gr. Sparre ett
medel, som kunde vara rätt väl beräknadt, om det än i juridiskt
hänseende icke kan anses antagligt, enär Gr:n hufvudsakligen sökte
tala till känslan. Gr:n har genom en rörande målning öfver en ulmätnings-auktion
sökt bereda framgång åt sitt förslag. Huru skakande
denna målning än kan förefalla en eller annan nerfsvag, anhåller
jag dock att få bålla mig vid det framställda exemplet, och
att till R. o. Ad:s bedömande få öfverlemna, huruvida icke den,
som på e;n sådan auktion inköpt en egendom, må anses vara egare
dertill. Ar han nu egare till egendomen, så är det hans lagliga
skyldighet att med densamma lagfara, och att vidkännas de dermed
förenade afgifter. Fullgör han icke denna sin ovilkorliga skyldighet,
utan öfverlåter sitt köp på en annan förr, än lagfart följt så afhänder
han sig i allt fall sin egande rätt, detta må nu ske genom öfverlåtande
till förre egaren eller genom försäljande till någon tredje
person, sådant har ingen inverkan på sjelfva saken. Genom detta
öfverlåtande upstår ett nytt köp och det måste såsom sådant betraktas,
samt medföra samma följder, som för köp i allmänhet äro i lag
stadgadt. Om nu denna operation inträffar nära ett Häradsting, och
köparen vet, att säljaren är skuldsatt, så lärer väl den förre icke
under
-
Den 10 Jnli f. m.
513
Underlåta att genast begära lagfart för att undgå obehaget, alt nödgas
betala den förre egarens skulder, enär försummelse att söka lagfart
kan medföra den påföljd att säljarens fordringsegare kunna begära
inteckning i försålda fastigheten. I sådant fall mäste köparen
ovilkorligen förse sina handlingar med Charta Sigillata. Skulle han,
efter den veckas förlopp, hvarunder Tinget inträffar, öfverlåta egendomen
tillbaka på förra egaren, så blir denna sednare ovilkorligen
skyldig att äfven han låta med stämpladt papper belägga sin erhållna
transport. Kan det väl vara billigt att hans skyldighet i detta fall
skall blifva beroende deraf, om Tinget råkar inträffa några dagar
förr eller sednare, eller om den nya köparen haft contenance att
låta ett eller annat Ting gå förbi utan att fullgöra lagens föreskrifter
om lagfarts sökande? Med något skäl kan man icke påstå, alt
lagstiftningen bör grundas på sådana principer. Ganska försigtigt har
man här framhållit den omständigheten, att transporten skall ske
förr än tiden till lagfartens sökande inträffat. Talarens juridiska
erfarenhet har väl, skulle jag tro, öfvertygat honom om, att
underslefven icke äro inskränkte till blott några få fall utan att de
s. k. transportköpen ofta nog äro så gamla, att flera Ting gått förbi,
vid hvilka afhandlingarne hort presenteras. Efter den lagtolkning,
som i sednare lider gjort sig gällande, finnes ingen preskriptionstid
för befrielsen från kartering af köpetransporter; denna befrielse tillgodokommer
såväl den ena som den andra, utan afseende på huru
lång tid, som må hafva förflutit ifrån det köpet transporterades och
till dess köpebrefvet för lagfarts vinnande upvisas. Om man än i
sednare tider fått ett eller annat prejudikat till stöd för den fordrade
befrielsen, så torde man likväl frän förflutna tider kunna framdraga
praejudikater i motsatt syftning. Det är således ett omtvistadt och
olika åsigter underkasladt förhållande, som man vill för framtiden
bestämma på ett sätt, att lagens tillämpning må för alla blifva lika.
Den omständigheten alt alla komma att inför lagen och utaf densamma
lika behandlas, har den värde talaren, i sina billighets-raisonnementer,
lemnat ovidröd. Det är likväl för lagstiftningen hufvudsaken,
att låta alla vederfaras lika rätt. Man må icke bereda den ena
en fördel och betaga densamma en annan, ty inför lagen hafva alla
lika anspråk att under enahanda förhållanden ega samma rättigheter
och skyldigheter; och derföre förnyar jag min anhållan om bifall lill
Utsk:s förslag.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
H. Ex. Hr Frih o. Landtm, propos. till bifall å Ulsk:s ifrågavar.
förslag och ropades härvid ja blandade med nej, hvarpå H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. behagade afslå samma förslag, och då härvid
åter ropades ja och nej, förklarade det han trott sig finna att denna
sednare propos. blifvit besvarad med öfvervägande ja.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos,:
33
514
Den 19 Juli f. m.
Den, som bifaller det af Bevilln.Utsk. uti 8 § 4 mom. af Charta
Sigillata-förordningen föreslagna nya stadgande, voterar
j»;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Bevilln.Utsk:s berörde förslag.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer
Ja 24.
Nej 8.
§ 16-
Hr Printzensköld: Jag nödgas så mycket helldre bestrida
bifall till ifrågavande förslag, som genom detsamma rättigheten för Embetsverkens
tjenstemän att pä kredit emottaga stämpladt papper kommer
alt utvidgas. Sådant anser jag hvarken nödigt eller i ringaste män
nyttigt. Jag skulle tvertom önska inskränkning uti denna försäljningsrätt,
och jag går så långt, att jag ville, det icke andra än de af
K. Bef:h:de antagne försäljningsman skulle ega rättighet att hålla
allmänheten kartor tillhanda med mindre än att K. M. vid ett och
annat förekommande fall behagar, efter föregången pröfning af behofvet,
sådant serskildt tillåta. Derigenom vunnes dels en vida säkrare
kontroll på försäljuingsmännen, än nu och dels hvad som är
af icke mindre vigt, att lättheten till det, serdeles i hufvudstaden,
rådande vingleriet med kartor, hlefve förekommen. Vi känna, att
å Charta Sigillata-kontoret en betydlig halance inträffat, och jag,
som har det icke serdeles afundsvärda nöjet, att mot vederbörande
utföra åtal härföre, kan uplysa, alt en stor del af de förskingrade
kartorna blifvit utbjudna till och äfven köpta af embelsmän inom
Stockholm, hvilka ega rätt alt erhålla kartor på kredit, äfvensom alt
en och annan tjensteman, som icke varit nogräknad i delta fall,
tillhandlat sig kartor till ett lägre belopp än skillnaden emellan kartans
verkliga värde och provisionen. Med kännedom härom må det
ursäktas mig, om jag häraf hemtar ett skäl att bestrida den utsträckning
af försäljningsrätten, som Utsk. föreslagit. Jag önskar således,
att R. o. Ad. icke måtte instämma i Bevill.Utsk:s åsigt. Detta kan
visserligen på det hela taget, vara likgdtigt, ty hvad försäljningsrätten
beträffar, ligger den helt och hållet inom området af K. M:s lagstiftningsrätt,
så att när förslaget inkommer till Honom, Han kan på
alla de reglementariska stadganden Utsk. föreslagit, fästa det afseende
Honom för godt synes. Han kan, om ilan så anser nödigt
och för säkerheten vid upbörden behöfligt, förkasta dem alla och stifta
alldeles nya, samt nedsätta och t. o. m. alldeles uphäfva de afgifter
för stämplade papperet, som R. St. fastställt. Jag tillstyrker således
att författningen, hvad 16 §:u beträffar, måtte, ehuru ofullkomlig
den ännu är, bibehållas, medan det är bättre att hafva ett stadgande,
som uttalar represenlionens åsigt i detta fall, nemi. att försäljningsrätten
icke skall utsträckas, än att en motsatt åsigt skall lillkännagifvas.
Dessutom synes det mig icke vara skäl att göra den
Den 19 Juli f. m.
515
föreslagna förändringen derföre att 3 Riksstånd bifallit den. Hvar
och en af R. o. Ad. lärer väl vid jemförelse emellan 16:de och
17:de §§:ne finna, att den förra innehåller ett så tillräckligt stadgande,
att den ifrågavande meningen gerna der kan uteslutas. Jag tillstyrker
afslag å Utsk:s betänk.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm-.s härefter först till bifall å Utsk:s
hemställan framställda propos. besvarades med blandade jag och uej,
hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå samma hemställan
och då härvid ropades starka ja, blandade med nej, förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Närmast i ordningen på föredragn:s-listan
förekommer Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 114
i anledn. af väckta motioner, rör:de folkundervisningen i riket; men
som PresteSt. har sig updragit högsta ledningen af folkskolan, torde
det vara lämpligt, att R. o. Ad. afvaktar PresteSt:s beslut i frågan.
En sådan upmärksamhet Stånden emellan är vanlig, och jag föreslår
derföre, att R. o. Ad. måtte falla det beslut, att afgörandet utaf
nämnde betänk, skall anstå intill dess PresteSt. fattat sitt beslut i
ämnet, samt detta beslut blifvit R. o. Ad. meddeladt.
Uppå härefter framställd propos. beslöts, att med föredragningen
af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 114 skulle anstå tills R.
o. Ad. erhölle del af PresleSbs derom fattade beslut.
Uplästes ett af Hr Lagerbjelke, Johan inlemnadt så lydande
mern.
Af tjenstegöromål hindrad att emottaga H. R. o. Ad:s updrag
att vara ledamot i LagUtsk., under permiterad ledamots frånvaro,
nödgas jag härmed samma updrag mig vördsamligen afsäga.
I anledn. häraf anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Hrr
Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i LagUtsk. i st.
för Hr Lagerbjelke.
Föredrogs ett från Hederv. BondeSt. ankommet prot.utdr. N:o
301, innefattande inbjudning till Medständen, att förena sig uti det
denna dag, vid föredragning af StatsUtskis utlåt. N:o 221, i anledn.
af ätterremiss af betänk. N:o 46 ang:de väckt motion om befrielse
för utsockne frälsehemmanen i Halland från skyldigheten att erlägga
rotevakans-afgift, af BondeSt. fattade beslut att med afslag å förenämnde
betänk, och utlåt, antaga det förslag, uti hvilket afdeln.-n
inom Utsk., som behandlat ämnet, slädnät.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Sedan R. o. Ad., såsom mig
synes, på serdeles välgrundade skäl, bifallit StatsUtsk:s utlåt. N:o
221, anhåller jag, att R. o. Ad., med vidblifvande af sitt beslut,
må lägga BondeShs inbjudning till bandlingarne.
33 *
516
Den 10 Juli f. m.
Frih. Cederström, Rudolf: Ehuru ogerna jag söker öfvertala
R. o. Ad., att frångå sitt 2:ne gånger fattade beslut, anser jag
likväl denna fråga vara af så mycken vigt, billighelsanspråken hos
Hallädningarne så stora, de växlingar frågan redan undergått, så
många, och derigenom faran för en inkonseqvens mindre i ögonen
fallande, än den eljest skulle vara, att jag finnér mig böra begagna
det tillfälle, som för mig sig yppat, att ånyo lägga R. o. Ad:s ledamöter
på hjertat, huruvida icke reservationen till StatsUtskis utlåt.
N:o 221 utgöra så bevekande omständigheter, att R. o. Ad., med
frångående af sitt beslut i ämnet skulle vilja förena sig med BondeSt.
Ehuru de Halländska frälse socknehemmanen, genom K. M:s
och R. Sl:rs sammanstämmande beslut af d. 7 Sept. 1756 blifvit
för alltid befriade från den ordinarie roteringen emot erläggande af
utskrifnings-penningar, har detta beslut likväl icke blifvit respekteradt;
möjligen kan i en framtid inträffa, alt hvad R. St. vid denna
riksdag beslutat, jemväl kommer att underkastas revision. Första
gången frågan förevar, ansåg R. o. Ad. sig icke böra bifalla Utsk:s
förslag, derföre att R. o. Ad. fann billiglietsskälen öfvervägande.
I denna riktning yttrade sig flera ledamöter, till hvilka Ståndet lyssnade
medelst att, oaktadt motsidans invändningar, återremittera
betänk. Det torde således icke heller innefatta en alltför stor inkonseqvens,
om R. o. Ad. ånyo uptager frågan och fäster sin upmärksamhet
vid den, utsockne frälsehemman ågångna, oförväntade
och derigenom mera hårda dom, hvilken kan inverka så märkbart
på värdet af den, bona fide förvärfvade, egendomen. På dessa skäl
hemställer jag vördsamt att R. o. Ad. mätte förena sig i det beslut,
BondeSt. slädnät; och hvarå jag anhåller om propos.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får anhålla alt Riddarh.-  Sekret:n ville uplysa i hvilka beslut de öfriga Stånden i dennna fråga
slädnät.
Sedan i anledn. häraf undertecknad Riddarh.-Sekret. tillkännagifvit
att någon underrättelse om Preste- och BorgareSt:ns i anledn.
af StatsUtsk:s utlåt. N:o 221 fattade beslut ännu icke blifvit R. o.
Ad. meddelad, yttrade
Frih. Palmstjerna: Då möjligen Borgare- och PresteStm
fattat i frågan lika beslut med R. o. Ad., synes det mig mindre
lämpligt, alt Ståndet nu antager BondeSt:s inbjudning. Då emedlertid
uplysning om dessa beslut saknas, anhåller jag att frågan
måtte få hvila på bordet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, alt detta ärende, enl.
derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Anmäldes och bordlädes nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern. och utlåt.-n, nemi. från
Stats-U tsko ttet:
N:o 230, i anledn. af återremisser å utlåt. N:o 141, ang:de
låne-understöd för upbyggandet af den nedbrunna delen af Staden
Lidköping samt verkställandet af den nya tomtregleringen derstädes;
Den 19 Juli f. m.
517
Nio 231, i anledn. af återremisser ä ullåt. Nio 158, ang:de
eli lån för återupbyggandet af den nedbrunna kyrkan i Lidköping;
N:o 232, ang:de sökt anstånd med ränte- och kapital-inbetalningar
å de för liamnbyggnads-arbetena vid Cimbritshamn beviljade
lån;
Nio 233, i anledn. af väckte motioner om odlingslån åt innehafvare
af mindre jordegendomar och lägenheter;
Nio 234, i anledn. af väckt fråga om en utredning för jemnförandet
af nuvar. Stalsinkomster och utgifter med enahanda inkomsters
och utgifters belopp år 1809;
Nio 235, ang:de restitution till Regits-skrifvaren J. C. Kant af
oriktigt debiterad lönebevillning vid Uplands reg:te;
Nio 236, ang:de restitution (ill Reg:ts-skrifvaren P. G. Hanngren
af orikligt debiterad och derefter erlagd lönebevillning vid
Dal-reg:tet;
Nio 237, i fråga om verkställigheten af beviljade restitutioner
utaf Riksgrs-kontorets medel:
Nio 238, angide arfvode för utdelningen och redovisningen af
de för RiksStins och Utskms räkning upköpta skrifmaterialier m. fl.
effekter;
N:o 239, i anledn. af K. Mits nåd. remiss å Kammar-collegii
berättelse, angide kungsgårdars och öfriga kronolägenheters i riket
förvaltning;
N:o 240, i anledn. af K. M:s nåd. remiss å Kammar-collegii
berättelser, angide Sala Silfververks ränteersältnings-fond från redogörelsetiden
från och med d, 1 Nov. 1846 till samma dag år 1849;
N:o 241, i anledn. af väckte motioner om nedsättning uti afgiften
till Wadstena Krigsmanshus samt Amiralitets Krigsmanshuskassorne
vid köp af rusthåll eller båtsmans rotehemman;
Nio 242, i anledn. af väckt motion om Wisby Hospitals öfverskotlsrnedels
ingående till samma Hospital, i stället för till Allmänna Hospitals-fonden;
Nio
243, i anledn. af väckt motion i fråga om bestämmande
af rusthålls-afgiften, när rusthåll försäljas tillsammans med annan
egendom;
Nio 244, i anledn. af väckt motion i afseende å kontrollen,
öfver värden af det stämplade papperet m. m.:
Nio 245, i anledn. af väckt motion, angide förändring dets i;
1847 års Resereglemente dels i de å Riksstatens åtskilliga hudvudtitlar
upförde anslag till rese- och traktaments-penningar;
Nio 246, i anledn. af gjord framställning angide reglering af
de å K. Skeppsholmen i Stockholm befintliga bostadslägenheter;
Nio 247, i anledn. af väckt motion om löneförhöjning åt nu
var.
Bibliolhekaricn vid Linköpings Gymnasii- och Stifts-bibliothek;
518 Den 19 Juli f. m.
N:o 248, i anledn. af väckt motion, ang:de ändring i sättet
för debitering af den, under benämning trosslransport-medel, från
en del rotar vid Westmanlands reg:te utgående afgift;
N:o 249, i anledn. af väckt motion, ang:de användande af
Fredriksborgs fästningsverk;
N:o 250, i anledn. af erhållen ålerremiss å StatsUtsk:s utlåt.
N:o 156;
N:o 251, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 168,
ang:de väckt fråga om hemmantals-räutans afskaffande^
N:o 252, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 169,
ang:de väckte motioner om rättighet att köpa skattejord till frälse
samt bildande af en fond utaf de för dylika frälseköp inflytande
medel;
N:o 253, i anledn. af väckt motion om försäljning af de från
f. d. Adelsfane-reg:tet indragne boställen;
N:o 254, i anledn. af K. M:s nådiga skrifvelse, ang:de sökt
garanti af Staten för fem procents ränta under vissa år å kostnaderne
för anläggning af en jernväg emellan Fahlun och Gefle;
N:o 255, i anledn. af väckt motion, om årligt arfvode åt ExpedrsSekret.
och Ridd. J. G. Richert;
Banko-Utskottet:
N:o 61, i anledn. af RiksStrns beslut öfver utlåt. N:o 45;
N:o 62, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 48;
N:o 63, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. N:o 51;
N:o 64, i anledn. af RiksSt:ns beslut öfver ullåhne N:ris 35
och 54;
Allra. Besv. och Ekon.-Utskottet:
N:o 121, i anledn. af väckte motioner ronde skjutsnings-besväret;
samt
N:o 122, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 61, i fråga
om inskränkning af den genom K. Förordn. d. 22 Dec. 1846 beviljade
frihet, att å landet idka handel m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Den 19 Juli e- m.
519
Lördagen den 19 Juli 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för denne dag f. m.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 16
och 17 dennes pä bordet lagde betänk, och utlåt.
N:o 115, i anledn. af väckt motion, ang:de de klassiska språkens
läsning uti Elementar-läroverken; och
N:o 116, i anledn. af väckt motion, ang:de iakttagande af vissa
villkor vid utländsk mans naturalisation i Sverige.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utskrs d. 16 och 17 dennes
på bordet lagda utlät. i\T:o 17, i anledn. af väckt motion om ny
prägel å sifvermynt, som understiga 32 sk. b:co.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det nu uplästa förslagets
nödvändighet kan jag för min del icke inse. Allmänheten är
redan vand vid den myntsort den nu eger, och en förändring deruti,
skulle möjligen endast föranleda till olägenheter, kanske äfven
underlätta förfalskning af det gällande myntet och dess förvexling
med kopparslantar, som skulle kunna försilfras.
Jag hemställer således att detta förslag mätte afslås.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag anhåller att till alla delar få
instämma med den föreg:de talaren.
När representationen skall till Konungen ingå med en underd.
skrifvelse bör densammas föremål vara af någon vigt; men att aflåta
en sådan, endast för att beskrifva en ritning på ett mynt, —
det finner jag vara nära nog löjligt och afstyrker vidtagandet af en
slik åtgärd sä mycket helldre som den föreslagna nya prägeln, om
den antages, skulle hafva till följd att myntet lättare kunde efterapas
eller förfalskas.
Jag anhåller således om afslag på detta utlåt.
Då nu H. Ex. Hr Frih:n o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölie förevar, utlåt, ropades nej, hvarefter detsamma af R. o. Ad.
afslogs.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 16 och 17 dennes
på hordet lagda utlåt. N:o 18, i anledn. af väckte motioner
om förändring af mått, mål och vigt samt mynt.
Hr Lejonankars vid detta utlåt, fogade reservation uplästes
på begäran af
520
Den 19 Juli e. m.
Frill. Stjernstedt, August Wilh., som derefter yttrade
På de skäl som i den nu uplästa reservationen finnas anförda,
får jag anhålla alt R. o. Ad. med ogillande af Utsk:s framställning,
ville gilla det förslag till underd. skrifvelse som Hr Lejonankars berörde
reservation innefattar.
Hr Brakel, Maurits Gust.: Afven jag får i likhet med
Frih. Stjernstedt anhålla om propos. pä antagande af det förslag Hr
Lejonankar upställt. Nyttan af decimal-systemet är så stor och i
ögonen fallande att jag tror det här vara öfverflödigt all framställa
densamma. Men vill man införa decimal-systemet för mått, mål och
vigt, så bör det ske pä ett praktiskt sätt, d. v. s. man bör bibehålla
lili mätare för storheterna en sådan enhet, som förut finnes i landet,
som förut är bekant af folket, och till hvilken det kan lätt och
bestämdt hänföra såväl multiplerna, sorn delarna deraf, lin sådan
enhet är den föreslagna foten, äfvenså qvadrat-foteu, en sådan rymdmåttet,
eller kubik-måttet, ty af en händelse inträffar, att kannan
är jemtll 1'ö af kubikfoten, och således vet man straxt huru mycket
sä och så mänga kannor åro i det nya måttet. Äfven ser man lätt
huru många kubikfot tunnan är. Tunnan rymmer 64 kannor och
således är en tunna 6 och ^ kubikfot eller 6 fot och 4 kannor
om .‘o af kubikfoten henämnes kanna. I vigt anser jag att skålpundet
bör bibehållas såsom den mätande enheten. Huru stort ett
skålpund är, veta alla och 100 skålpund utgöra en centner, ett gammalt
Svensk mätt. 1'tl af skålpundet är nära nog lika med 3 af
vära nuvar. lod. -j1,, skålpund öfverskjuter 3 lod blott med £ lod.
Fördelarne af decimal-systemet äro så öfvervägande och när det så
lätt kan införas utan att bortkollra begreppen, i fall man bibehåller
de gamla kända enheterna, tyckes det mig alt man ej bör draga
i betänkande att införa detsamma i mått, mål och vigt.
Deremot är det Fransyska melres-systemet icke allenast opraktiskt
ulan äfven ej så fullt theoretiskt som ett system med foten till
utgångsenhet. Det är opraktiskt derföre att meterns storlek kan
visserligen i siffror upgifvas, den är nemi. 3,36815 . . . fot, men
hvem yet hur mycket t. ex. 33 meler är utan att hafva gjort en
besvärlig multiplikation. Att det ej är så theoretiskt som systemet med
en fot lill enhet bevisades vid ett naturfmskarmöte i Solothurn, der
ett system för mått, mål och vigt framlades lill naturforskarnes
pröfning af Chorherren Berchthold. Inseende meter-systemets stora
olägenheter hade han begrundat om ej det skulle finnas någon enhet
som på en gäng mätte håde rum och tid och tillika var kändt
och brukadt af nationerna. Efter mångå försök fann han att pendellängden
under 31 lalitudsgraden förhöll sig till jordens medelmeridian
som 100,000 till 540. Den pendel, som under ett soldygn
gjorde en fram och en lillbakasvängning var så mycket större än
jordmeridian som 100,000 är större än 540. Han delade derefter
dygnet i 10 timmar, timman i 100 minuter och minuten i 100 sekunder,
räknade ut sekundpendelns längd, och fann den innehållas
jemt 54 millioner gånger i jordmeridian. Han hade sålunda fått ett
mått, som på samma gång mätte som längdmått rummet och som
Den 19 Juli e. m.
521
pendel liden. Della var redan en stor vetenskaplig uptäekt, men
det änuu besynnerligare var alt just denna pendellängd utgjorde
medellängden af menskliga steget, det är en naturlig liufvud-dimension,
en ouphörligt återkommande kropsställning, hvilken hvarken
metern eller den vanliga sexagesimala sekundpendeln det minsta
närmar sig till. Denna längd är tillika det approximativa medium
lill alla civiliserade nationers alnmått. Det skiljer sig från detsamma
endast med 2^ proc. Om nu jordmeridian delades i ställe för
6 x 60 grader i 9 x 60 eller 540 så blefvo 100,000 pendellängder
eller alnar lika med en grad. Om graden delades i 10 delar, kallade
mil, blef milen lika med 10,000 pendellängder. En sådan mil
är precist lika stor med en geografisk mil och jordens omkrets blef
alltså som hittills lika 5,400 geografiska mil eller 54 mill. pendellängder.
Om milen delades i 100 delar blef denna T£s:del,
bågminuten, lika med 1000 pendellängder, om bågminuten delades
i 100 delar, blef denna sista T^Bsdel, bågsekundeu, lika med 10
pendellängder eller steg. Med 10,000 steg bade man tillryggalagt
en mils väg, d. v. s. T's af en grad; med 1000 steg en bågminuts
och med 10 steg en bågsekunds väg. Huru enkelt är icke förhållandet
emellan menskliga steget, jordmeridian och decimal-sekundpendeln?
En fot, en famn, ett skålpund bestämmes lika ralionelt.
Foten är ett mått som alla nationer hafva. Foten antogs lika med
medium af menniskofotens längd och genom analogien att foten förhåller
sig till alnen som alnen till famnen ficks famnmåttet. Detta mått
skiljer sig från medium af alla brukliga famnmålt blott med 2 proc.
Foten skiljer sig frän medium af alla brukliga fotmått blott med
i proc.
Jag vill icke uptaga R. o. Ad:s tid med att omtala huru ytoch
rymdmåttet bestämdes. Jag ber blott att få nämna huru enheten
för vigten ficks. En kub hvars sida var en pendellängd, ett
steg, en aln, tänktes fyld med valten. En tusendel deraf benämdes
skålpund och detta normalskålpund skiljde sig blott med la3öo Rån
medium af alla brukliga skålpund.
Ett system grundadt på antagandet af foten till enhet för längd-,
yt- och rymdmåttet samt vigten är således det mest rationela man
kan tänka sig. Men det är icke allenast rationelt det är rent praktiskt,
sjelfva grundmåtten finnas redan hos folken och det är blott
tiodelningen som behöfver införas. Jag kan således ej annat än på
det högsta förorda Hr Lejonanckars förslag. Likväl skulle jag för
min del vilja göra en enda förändring i nämnde hans förslag, nemi.
den, att i st. f. riksdalern antaga halfva riksdalern eller 24 sk. till
myntenhet. Det medförde den väsendtliga fördelen att, i fall man
delar 24 i 100 delar, så återfinner man vår nuvar. styfver, så nära,
alt den nya styfvern skulle skilja sig från den gamla endast på 2'-y,
utom det alt de jemna värdena 6, 18, 30 och 42 återkommo precist
i 24 systemet, hvilket det icke gör i riksdalers-systemet, så att
25 styfver blefve jemnt 6 sk., 50 blefve 12, 75, 18 o. s. v.
Om man nu säger folket att den nya styfvern är lika med den
gamla, så kan det icke upkomma någon felaktig räkning, som är
större än När felet skulle blifva |i eller en hel styfver återfår
522
Den 19 Juli e. ro.
man det precisa värdet i 25 styfver eller nuvar. sexskillingen. Dessutom
har detta system den fördelen alt slyfvern är en så låg enhet
alt icke underäfdelningar behöfvas. Deremot om man antager
riksdalern lill myntenhet, så är den för stor, alt icke än ytterligare
behöfva delas i 10:delar, då den sista blefve för liten.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Vid behandlingen af den fråga,
som nu utgör föremål för R. o. Achs öfverläggning var jag, hindrad
af en angelägen embetsresa, ej inom Ekon.Utsk. nämnde, och hade
eljest kommit alt öka reservanternes antal. Häraf torde R. o. Ad.
finna alt jag önskar decimalsystemets införande, och jag tror att
denna önskan öfverensstämmer med R. o. Ad:s beslut i denna fråga
vid flere föregide riksdagar, åtminstone erinrar jag mig att detta
varit händelsen vid de 3:ne sistförflutne. Jag instämmer derföre i
syftningen af de båda föreg:de talarnes yttranden, men som jag hoppas
att flere af de öfrige Stånden återremittera della betänk, skulle
jag för min del vördsamt föreslå att R. o. Ad. behagade vidtaga
samma åtgärd, hvarigenom ingen svårighet för ötsk. mötte att sammanjemka
de möjligen inom de respektive Stånden sig yppande olika
åsigler i frågan.
Dessa svårigheter skulle ökas, derest R. o. Ad. bestämdt uttalade
sin mening om något visst förslag; och för min del tror jag äfven
att det skulle vara med stora svårigheter förenadt för R. St., alt
upgöra ett fullständigt förslag med alla dertill hörande detaljer, hvarföre
rättast torde vara alt de till Konungen frambära den önskan
att Han täcktes låta utarbeta och för Ständerne framlägga ett sådant
vid ett kommande riksmöte.
Jag ber att få fästa upmärksamheten på den historik af frågans
behandling, som Utsk. intagit i början af betänk., man finnér deraf,
att redan för 28 år sedan beslöto Konung och Ständer decimalsystemels
införande för mått, mål och vigt. Beträffande åter myntet,
beslöto Ständerne vid 1844 och 1845 årens riksdag, för sin del
att mynlenheten skulle utgöras af 1 r:dr r:gds som skulle delas i
48 sk. och hvarje skilling i 4 rst. Delta gillades af Konungen.
Men under sisll. riksdag atlät Konungen nåd. propos. om dicimalsystemets
införande och behagade då tillkännagifva, att, vid underdersökningen
om de åtgärder som skulle blifva behöflige för den nya
myntenhetens införande, det blifvit uplyst att inga synnerligen större
svårigheter skulle möta mot antagande af decimalsystemet i det förras
ställe. Af denna anledn. afgaf Konungen förbemälte nåd. propos.,
hvilken, remitterad till BankoUtsk. af detsamma hos Ständerne tillstyrktes.
Tvenne Stånd, och deribland R. o. Ad., antogo BankoUtsk:s
förslag, sorn1 endast i en obetydlig mån afvek från Konungens; men
tvenne Stånd beslöto, att en skrifvelse borde till Konungen afgå,
innefattande en anhållan att Konungen täcktes låta uprätta ett på
vetenskapliga grunder byggdt system för decimalräkningens införande
i såväl mått, mål och vigt som mynt. Således hafva verkligen vid
sisth riksdag alla fyra Stånden varit ense om beslutet att decimalsystemet
borde antagas. Men BankoUtsk. fann uti den afvikelse som
Den 19 Juli e. m.
523
egde rum mellan de Stånds beslut som antagit det af Konungen
framställda och af BankoUtsk. tillstyrkta förslaget, och de två Stånds,
som hade önskat att ett förslag till nytt system skulle upgöras, sä
oförenliga svårigheter, att Utsk. ansåg frågan derigenom vara förfallen.
Denna, som jag vill kalla den, oformlighet, vållade att icke
redan vid sisth riksdag något mera definitivt i frågan blef afgjordt.
På dessa grunder vågar jag för min del tillstyrka R. o. Ad.
att återremittera detta betänk, hvarigenom Utsk. blefve i tillfälle att,
i fall som jag hoppas, ålerremiss å delta betänk, äfven af Medstånden
beslutas, upgöra ett förslag, hvilket så myckel som möjligt kunde
vinna samtlige Ståndens bifall.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Fullkomligen inslämmande i
syftningen af de anföranden, som de föreg:de talarne afgifvit skulle
jag tro, att, såvida man vill vinna det åsyftade ändamålet, är det
ock nödvändigt att vidtaga den åtgärd, som Hr Rosensvärd föreslagit,
nemi. att återremittera betänk; ty skulle Stånden stadna i olika
beslut, så skulle ju för sammanjemkningen svårigheter kunna upkomma,
som kunde lägga hinder i vägen för frågans lyckliga lösning,
synnerligen sedan en talare Hr Brakel framställt förslag om
myntenhetens nedsättande från en till en half riksdaler.
Jag vill visserligen icke bestrida att ju ej halfva riksdalern som
enhet är i flere afseenden lämpligare än den hela, ty diskussionerne
derom vid föreg:de riksdagar hafva fullkomligen uplyst detta förhållande,
men tror mig äfven vela att denna förändring af myntenheten
skulle inom Mcdstånden möta icke obetydliga svårigheter.
Jag tror att, så framt man vill vinna något sammanhängande helt,
så är det nödvändigt alt icke hvarje Stånd för sig fattar ett beslut
afvikande törhända från alla dem som i de öfriga Stånden göra sig
gällande.
Visserligen är riksdagen långt framskriden men jag tror likväl,
att om återremiss beviljas, Utsk. dock skall hinna att, i en fråga,
så vigtig som denna, afgifva sitt slutliga betänk, innan slutet inträffar,
och instämmer för den skull i anhållan om återremiss.
Frih. Cederström, Rudolf: Med all aktning för andras
åsigter, torde det vara tillåtet att följa sin egen öfvertygelse äfven
när denna afviker från dem som synas tillhöra det inom ens närmaste
omgifning rådande modet; och det torde så mycket mera vara
representantens skyldighet att ej fördölja denna sin öfvertygelse,
om han tror densamma delas af den stora allmänheten i landet.
Det är således jemväl min afsigt att vid detta tillfälle yrka att
man alldeles ej må taga för afgjordt alt decimal-systemets införande
vore för den stora allmänheten en serdeles välkommen sak. Jag är
för min del tvertom förvissad, alt införandet deraf skulle här, såväl
som annorstädes, möta, serdeles i början, mycken ovilja, ja t. o. m.
ännu mera än i andra länder, der trafiken och handeln är lifligare
än de kunna vara hos oss, i vårt långsträckta och glest befolkade
land. Det är nemi. klart, att just i följd af dessa sistnämnde för
-
524
Den 19 Juli e. ni.
hållanden blifver det för befolkningen desto färre tillfällen att snart
inhämta kännedom om och vana vid förberörde förändring.
Vid ett föregrde tillfälle då frågan om dicimal-systemets införande
var å bane, yltrade Hr von Hartmansdorff, alt ”bland alla
de nyheter och förslag, som plåga det Svenska folket, ansåge han
frågan om detta system inlaga elt utmärkt rum”; — jag delar fullkomligen
Hr von Hartmansdorff, åsigt i detta fall. — Häri styrkes
jag genom hågkomsten af huruledes då jag för flere år tillbaka besökte
några af Europas öfriga länder, fann jag, till min förvåning,
att man i Frankrike, der decimal-systemet redan länge varit påbjudet,
räknade såväl i städerne som på landet, uti ”sous” och
mätte medelst ”aune”, (styfver och aln) i stället att begagna de anbefallda
vetenskapliga benämningarne på värde- och längde-måtten,
hvilka sednare benämningar man likväl, såsom bekant, är tvungen
att iakttaga uti alla utskrifne räkningar och transaktioner, om de
skola anses ega laglig form. Detta bevisar, alt äfven i ett land, så
af revolutioner plöjdt och mångfaldigt nivelleradt, som Frankrike,
äro likväl de gamla benämningarne så rotfästade, alt de ännu icke
försvunnit: men då, såsom nyss antyddes, lagbudet derstädes är så
strängt, att ett köp, för att vara giltigt, måste ovilkorligen upgöras
på det nymodiga sättet, så har man väl varit tvungen att i dessa
skriftliga afhandlingar rätta sig derefter. Detta har dock varit elt
tvångsmål, men icke skett af fritt val. Ty det torde vara tillräckligen
kändt att Franska nationen måste böja sig efter de theorelici,
som den oförsigtigt valt till sina representanter, och som på det våldsammaste
sätt ålade menigheten blind lydnad.
Hos oss, hvarest vi Gudi lof! kunna mera rätta oss efter egen
öfvertygelse och icke varit underkastade de blodiga revolutionernes
jern-ok, eller annat välde af lika despotisk art, hos oss tror jag det
vara onödigt och otjenligt att plåga landet med den ifrågavar. förändringen.
Nog måtte de bildade kunna underkasta sig det gamla
räknesättet; de kunna göra det utan olägenhet, då deremot för
menigheten det nya systemet torde vara ganska svårlärdt.
För öfrigt gör jag gerna all rättvisa åt Hr Lejonankars, i dess
reservation gjorda framställning i ämnet, i så målto att jag medgifver
det den föreslagna förändringen visserligen skulle under de af
den värde reservanten förordade vilkor på fördelaktigare och bättre
sätt verkställas, än om berörde villkor ej varda iakttagne. Men detta
loford innefattar å min sida ingenting vidare än att, — om ändtligen
decimal-systemet skall öfvergå oss, — det då hellre må ske
på ett jemförelsevis förmånligare vis. Likväl ber jag att få påminna
derom att Hr Brakel ju nyss omtalat ett annat, som det vid hastigt
åhörande tycktes, mycket sinnrikt förslag i afseende på decimal-systemet;
hvem vet om ej ett ännu förmånligare snart torde påfinnas;
hvarföre, och medan systemet är stadt i sin utveckling, jag tror
bäst vara att icke förhasta sig med beslut om införande af något
förslag i ämnet.
Jag anhåller alltså att Hr Frih. o. Landtm, behagade proponera
afslag på detta betänk.; att R. o. Ad. till detta afslag behagade
lemna sitt instämmande; samt att, såvida Ståndet likväl skulle anse
Den 19 Juli e. m.
525
återremiss vara Ijenligare, det Höglofl. EkonUtsk. ville af detta, för
mia ringa del nu afgifna vördsamma anförande intaga huruledes
icke (på sätt likväl en och annan ledamot i dag hörts taga för
gifvet) alla ledamöter af R. o. Ad. dela den af åtskilliga Ståndsbröder
uttalade öfvertygelsen om önskvärdheten af decimal-systemets
införande linder en form eller en annan. Jag har öppet yttrat min
tanka härom; måhända hyses den jemväl af åtskilliga bland dem,
som ej älska alt offentligen upträda som talare.
Frih. Stjernstedt: Då jag i mitt förra anförande endast åberopade
de skäl som af Hr Lejonankar i hans reservation blifvit anförde,
skedde sådant derföre, att jag ej ville uptaga liden med uprepande
af de skäl som under föreg:de riksdagar framställts för decimal-systemets
inför: nde, enär pluralitelens, åtminstone inom detta
Stånd, åsigt härom vid sednasie riksdagar uttalat sig för decimalsystemet
och de fördelar som deraf skulle åstadkommas; men då
Frih. Cederström bär yttrat, såsom talande emot decimal-systemets
lämplighet, att detsamma, ehuru i Frankrike infördt, dock derstädes
kunnat i så ringa mån vinna den stora allmänhetens förtroende,
alt der än i dag brukas de gamla systemen serdeles för mynt och
mått, så har jag begärt ordet, för att få fästa upmärksamheten derå,
det jag ingalunda tror alt orsaken till denna obenägenhet bör sökas
hos decimal-systemet, såsom sådant utan deruti att det i Frankrike
är lämpadt pä en princip som är helt och hållet godlycklig och
hvarigenom de nya bestämmelserna ej blifvit commensurable med
förut varande system för mynt, mått, mål och vigt. Enehanda skulle
säkerligen förhållandet äfven blifva här om på sätt Hr Brakel syntes
antyda, decimal-systemet på samma sätt som i Frankrike skulle
tillämpas, men om i den syftning Hr Lejonankar föreslagit, de nya
bestämmelserna för mynt, mått, mål och vigt vore commensurable
med nuvar. förhållanden, så tror jag alt förändringen, långt ifrån
att här möta motstånd, äfven bland allmogen skulle inom kort tid
vinna sympathier, serdeles om det nya systemet någon tid ginge i
bredd med det gamla. Jag har så mycket mera anledn. till denna
förmodan, som man ser att vid denna riksdag, en ledamot af BondeSt.
just varit den som väckt förslag i denna syftning. Då jag likväl
medgifver att, det mål jag åsyftar, med mera sannolikhet vinnes
genom återremiss af förevar, betänk, så vill jag afstå från min förut
framställda begäran om afslag och förena mig i anhållan om
återremiss.
Hr Brakel: Afven jag skall afstå från mitt yrkande om propos.
på Hr Lejonankars förslag och förena mig med dem som yrka
åtrrremiss. Medan jag nu har ordet ber jag endast med några fä
ord få besvara hvad Frih. Cederström framkastat mot decimalsystemet.
Frih. Stjernstedt har redan framställt orsaken till svårigheten
af detta systems införande i Frankrike, såsom bestående deruti, att
man der tog till enhet ett sådant mått, som icke var för nationen
bekant och följaktligen kunde den ej för sig göra klart huru stor
multipeln af detsamma var. Metern var nemi. 3,36S15 Svenska
526
Den 19 Juli e. m.
fot och jag tror det skulle blifva ganska svårt t. o. m. för den mest
vana räknekarl att hastigt säga huru mycket en 7 eller 8 eller 9
meter var. Att införa ett sådant system för mått, mål och vigt
vore så opraktisk som något kan vara.
Frih. Cederström har sagt att Fransoserne ännu ej lärt sig
hvad myntet beträffar att räkna i decimaler. Jag vet ej om så är
förhållandet, men hvad jag vet är, att efter 1809, och således många
år sednare än i Frankrike, infördes rubel- och kopek-räkningen i
Finland och nu räknar hela nationen derefter. Rubeln är 40 sk.
rgds och kopeken T ls af rubeln. Eget vore om Fransoserna, som
anses för snabbtänkta och qvicka, likväl vore dummare än Finnarna.
R. o. Ad. ansåg de emot förevar, utlåt, gjorda anmärkmr föranleda
till ålerremiss.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 10
och 17 dennes på bordet lagda utlät. N:o 119, i anledn. af väckt
motion om revision af K. Förordn. om mått, mål och vigt samt utfärdande
af Reglemente för spannmåls-mätning.
Föredrogos, men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gustaf,
och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh., ånyo pä bordet LagUtsk:s
d. 17 dennes på bordet lagda betänkm:
N:o 34, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de sättet för
fullföljd af mindre brottmål, som med tvistemål ega nära gemenskap
eller deraf härflyta; och
N:o 35, i anledn. af väckt motion om förklaring af lagens
stadgande, ang:de rätta orten för lysning till äktenskap.
Föredrogs Gr. von Stedingks, Ludv. Ernst, d. 15dennes
på bordet lagda hemställan om rätta tolkningen af ett utaf R. o. Ad.
fattadt beslut, ang:de pensioneringen af Riddarhusets tjenstemän.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Det är i sanning med förvåning
som jag funnit en skrifvelse från Gr. v. Stedingk till IIr
Frih. o. Landtm, hafva blifvit upförd på föredragms-listan.
Då jag genomläser berörde skrifvelse, ser jag densamma både
till sitt syfte och sin form besynnerlig, till syftningen, såsom innefattande
en hemställan huruvida ett af R. o. Ad. fattadt beslut skall
tillämpas på annat sätt än hvartill ordalagen gifva anledn.; till formen
olämplig, emedan det icke är Riddarh.Utsk., ulan ledamoten af
R. o. Ad. Gr. von Stedingk, Ludv. som till Hr Frih. o. Landtm,
gjort framställningen.
På dessa skäl finner jag icke alt R. o. Ad. med denna skrifvelse
bör laga annan befattning, än alt lägga densamma till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Denna, under handläggning varande,
fråga är allra lindrigast sagdt först och främst oformlig. Det
är icke Utsk. söm inkommit med ett mern. eller betänk, till R. o. Ad.
Den 19 Juli e. m.
527
hvilken form hiuills varit den vanliga då ett Utsk. haft någon framslällning
att göra till elt RiksStånd, utan det är Ordf:den i ett Utsk.
som företagit sig att tala på Utskis^vägnar.
Men icke nog dermed; Ordf:den har icke skrifvit till R. o.
Ad. utan lill Hr Frih. o. Landtm, och ytterligare, ej nog dermed, förhemfilte
Ordf:de har ingenting föreslagit, utan anhållit att Hr Frih.
o. Landtm, skulle göra den framställning hvartill han kunde finna
sig befogad.
Efter alla dessa begångna oformligheter kan jag icke inse att
denna skrifvelse förtjenar någon annan åtgärd än att helt enkelt läggas
lill handlme; hvarom jag vördsamt anhåller om propos.
Frih. Cederström, Rud.: Det är myckel att beklaga att Gr.
von Stedingk, vid det tillfälle dä hans promemoria skall behandlas,
icke finnes tillstädes, för alt inför R. o. Ad. redogöra för de omständigheter,
som kunnat föranleda en så besynnerlig procedur, som
den härvid följda. Efter hvad föreg:de talare ronde besagde procedur
yttrat och hvaruti jag i allo instämmer, är det öfverflödigt att
för tillkännagifvande af min enskilda mening, uprepa dessa reflexioner
öfver denna speciella forrafråga.
Hvad sjelfva innehållet af ärendet beträffar, har jag i sanning
ej kunnat finna någon tvetydighet i R. o. Ad:s mening; hvadan
det således synes hafva varit af Ridd.Utsk. alldeles onödigt att framställa
några allernativer för utförande af ett bestämdt beslut, sådant
som R. o. Ad. i denna fråga fattat. Det förefaller likaledes nog
förvånande, att Utsk. ifrågasätter, det Riddarhusets tjenstemän skulle
ega någon oplions-rätt i sådant fall. Att de nya pensions-vilkoren
endast angå de Riddarhusets tjenstemän, hvilka hädanefter antagas,
anser jag för min del vara den enda rätta upfattningen af R. o.
Ad:s beslut. Men med förklarande af denna min öfvertygelse åsyftar
jag likväl ej framkalla från Ståndets sida något instämmande
deruti, om också Ståndet skulle dela berörde mitt omdöme i sak;
ty jag måste erkänna, lika med Gr. Lagerbjelke och Frih. Stjernstedt,
att den ursprungliga framställningen, hvaröfver R. o. Ad:s
förklaring skulle gifvas, är allt för oformlig, för alt Ståndet derpå
kan eller bör grunda något sitt beslut eller ingå i svaromål; utan
måste jag fastmera hemställa att denna promem. eller skrifvelse, eller
hvad namn den föredragna skriften må kunna tilläggas, endast
måtte obesvarad läggas till handlingarne.
Frih. Toll, Gustaf: Som Gr. von Stedingk lärer vara från
staden afrest, anser jag mig böra sådant för R. o. Ad. tillkännagifva.
Då han således icke kan vara i tillfälle att gifva skäl för sin
åtgärd och jag, i afseende på upgörandet af aflöningsstaten för Riddarhusets
tjenstemän, afgifvit en reservation, som vid antagandet af
Utsk:s betänk, i frågan, icke lyckades tillvinna sig R. o. Ad:s upmärksamhet
så får jag förklara, det jag icke har något att nu i
saken tillägga, icke heller något att erinra vid den behandling af
Gr. von Stedingks skrift som Ståndet synes vara hågadt att vidtaga.
R. o. Ad. beslöt att lägga Gr. von Stedingks ifrågavande hemställan
till handlingarne.
478
Den 19 Juli.
Föredrogs Ridd.Utsk:s d. 17 dennes pä bordet lagda mern.
N:o 13, i anleda, af Hr Odencrantz^ motion om ersättning för det
å Landtmarskalks-klubben bortstulna Kongl, silfver.
Frih. Cederström, Rud.: Den hemställan, som Ridd.Utsk.
i nu föredragna mern. gjort, har till sitt åsyftade resultat alltför mycket
billighet för sig, för alt min mening skulle kunna vara att, hvad
hufvudsaken angår, yttra mig i motsatt riktning; men i följd af den
olyckligt fortfarande, beklagliga ödets skickelse, som hvilar öfver
Ridd.Utsk. och redan förre riksdagen å detta rum af en värd ledamot
öfverklagades, ”att berörde Utsk. nemi. icke, i likhet med
R. St:s Utsk., får välja sitt tjenstebiträde, utan måste åtnöjas med
hvad som förefinnes”, har det inträffat att ordalagen i det förevar:de
mern. icke fått lyckligare lydelse än vanligt varit uti de
framställningar som från berörde Utsk. under denna riksdag utgått.
Här yttras nemi. i Utsk:s slutliga hemställan, ”att nämnde summ;,!
må för det af Hr Odencrantz upgifna ändamål från Ridd.-kassan till
honom utbetalas, emot åtagande å hans sida, dels att derför anskaffa
de ofvan upräknade silfverpiecerne” etc.
Men de ofvan upräknade pjecerne äro olyckligtvis just de bortstulna.
Såvida Hr Odencrantz besitter den serdeles önskvärda, men
mycket sällsynta egenskapen att kunna i största hast återskaffa slulne
effekter, så skulle ingenting bättre vara; men (let måtte ändå icke
hafva varit Utskis mening eller förhoppning, utan fast mer, har
det velat säga, att man borde anskaffa dylika effecter, som de stulne,
nemi. i värde och måhända äfven till utseendet liknande pjecer i
de bortkomnes ställe.
Utsk. säger längre fram mot slutet af förenämnde sin hemställan:
”att derest några af de bortstulna effekterna framdeles skulle
tillrättafås, dessa, eller värdet deraf tillhöra Riddarh.-kassan”.
Visserligen kan man med mycken upmärksamhet leta sig till
Utsk:s mening; men fruktansvärdt är, å andra sidan, att om man
godkänner detta mern., sådant det är, så pålägger man, derest det
skall tolkas efter sin ordalydelse, Hr Odencrantz svårare vilkor än
han skulle kunna upfylla och Utsk. åsyftat. En följd häraf åter
blefve, att bemälde ledamot ej komme i tillfälle utföra den välvilliga
afsigt som föresväfvat Utsk. och som jag är öfvertygad att R.
o. Ad. gerna skall omfatta och i sinom tid behjerta.
Men med afseende derpå, att man alltid bör för uttryckande
af sina beslut välja passande ordalag; att Ridd.Utsk. -har ganska litet
att göra, och att ännu af riksdagen nog lång tid lärer återstå, för
alt Utsk. må kunna hinna att afgifva en till ordalagen Ijenligare
och mera språkriktig hemställan, vågar jag anhålla att R. o. Ad.
ville återremittera detta betänk, och dervid foga de af mig nu
gjorda anmärkmr.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Om det äfven skulle antagas,
att Ridd.Utsk. kunde hafva tillfälle till den ifrågavande stilöfningen,
tror jag deremot att R. o. Ad. svårligen har tid att vara
chria-granskare; och då det endast är fråga, att ändra ett ord i
Utsk:s
Den 19 Juli e. m.
529
Utsk:s utlåt., skulle jag önska ali R. o. Ad. genast behagade vidtaga
den åtgärden.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: På grund af den (ramställning,
som ronde den föröfvade stölden blifvit gjord och hvad som
erfordras för densammas ersättande, hemställer jag att R. o. Ad.
må anslå den upgifna summan 360 r:dr samt öfverlemna åt Ridd.-  Direktm att med Hr Odencrantz upgöra om anskaffande af piecer i
de bortstulnas ställe.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag hemställer till Gr. Mörner,
om ej R. o. Ad. blir just hvad han ej vill alt Ståndet må vara, Chriagranskande,
om man företager sig att nu i plenum göra ändring i
ordalydelsen af Utsk:s framställning och om ej det då vore bättre
att återremittera betänk, till Lisk. hvilket, på sätt Frih. Cederström
uplyst, har god tid alt sjelf göra den erforderliga rättelsen; hvarföre
jag med den ädle Frih:n förenar mig i en vördsam anhållan om
propos. på återremiss.
Frih. Cederström: Gr. Lagerbjelke har visserligen hufvudsakligen
uttalat hvad jag ämnade gifva till svar på Gr. Mörners
yttrande, men jag önskar få tillägga mitt individuella godkännande
af det utaf Frih. Palmstjerna föreslagna beslutet, dock så, att detta
förslag till beslut, så önskar jag åtminstone, mätte Ridd:h.Ulsk. delgifvas
samt af Utsk. upfattas och återgifvas jemte historiken af ämnet,
så att saken nästa gång den förekommer må kunna, i ett
tjenligt sammanhang, tagas uti betraktande. Det synes mig att
Ridd.h.Ulsk. numera ingalunda saknar materialier för ett utlåt, af
tillfredsställande egenskap: — men att man nu, blott för oviljan
att inlåta sig i redaktions-betraklelser, hvilket jag tyckte vara Gr.
Mörners enda skäl, skulle deraf leda sig derhän, att ej låta Ridd:h.-  Utsk. taga den redaktionsändrade befattning med frågan, som man
aldrig tvekar att låta Ständernes öfriga Utsk. företaga när man ej
med deras uttryckssätt är nöjd; det skulle kunna få utseende af
att innefatta en courtoisie — eller hvad man vill kalla det — mot
Ridd:h.Utsk., som jag är säker på att detta Utsk. icke begär eller
dess Sekreterare har något skäl att förvänta.
Jag förnyar min anhållan om återremiss; tilläggande den önskan
att Riddih.Utsk. må finna och för oss framställa antagligheten
af Frih. Palmstjernas förslag till slutordens redaktion.
Frih. Toll, Gustaf: Då denna fråga inom Utsk. förevar, anmäldes
behofvet att en historik öfver frågan skulle upgöras; men
som dervid anmäldes att Hr Odencrantz snart skulle afresa från staden
och att saken dessförinnan borde vara afgjord, inskränkte man
sig till fattandet af det beslut som skrifvelsen innehåller, hvilken,
justerad ensam inför Ordf:den utan alt Utsk:s ledamöter deröfver
hördes, för tidens vinnande, expedierades sådan den befinnes.
Sedan jag nu haft äran explicera förhållandet, vill jag ingalunda
motsätta mig den begärda återremissen.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag hade icke ämnat yl8
H. 34
530
Den 19 Juli e. m.
tra mig i frågan, men då jag nn fått höra huru man vid behandlingen
gått tillväga, så finnér jag så mycket mer anledn. att yrka
återremiss å densamma, på det att Utsk. må blifva i tillfälle alt få
vara med om redakt:n då Utsk. derutinnan troligen skall lyckas
bättre än hvad förevar:de mern. gifver vid handen, så att saken,
när den från Utsk. återkommer, må utan anmärkn. kunna bifallas.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåge de emot förevar-.de mein. gjorde anmärkmr föranleda lill
detsammas återremitterande, ropades starka ja, blandade med nej,
hvarpå II. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva öfverröstat nej.
Föredrogs och bifölls Riddarh.Utskrs d. 17 dennes på bordet
lagda mern. N:o 14, i anledn. af Gr. Liljencrantz’s motion om
uplåtande af SecrelaUtsk:s-runimen till begagnande af Fosterländska
Föreningen.
Uplästes och lades till handlingarné ankomne prot.utdr. från
de öfrige RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 9, 12, 15, 16 och
17, samt frän Borgare och BondeStm af den 12, 15, 16 och 17
dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 8 c. m.
In fidem protoeolli,
Albert Munch.
Måndagen den 21 Juli 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 19 dennes.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs d. 16 o. 17 dennes
på bordet lagda betänk. N;o 114, i anledn. af väckte motioner, ronde
folkundervisningen i riket; hvarjemte H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
tillkännagaf, att numera ankommit prot.-utdr. innefattande PresteSt:s
i ämnet fattade beslut, hvilket R. o. Ad. ansett sig böra afvakta
innan detta betänk, företoges till afgörande.
Den 21 Juli.
531
Gr. Lagerbjelke,. Gust. Jag får vördsamt anhålla, au betänk.
måtte punktvis föredragas samt att PresteSt:s beslut vid hvarje
punkt blifver Ståndet meddeladt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
l:sla punkten.
Sedan H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagifvit att PresleSt.
afslagit denna punkt, yttrade
Hr Tham, Casper Wolrath: Första punkten i Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk:s betänk. N:o 114 innehåller, enl. min åsigt,
en af de vigtigasle frågor, som under denna riksdag blifvit väckte
och utgjort föremål för R. St:s pröfning, emedan det, hvarom denna
punkt handlar, snart sagdt, i mer eller mindre mån, inverkar på
Svenska allmogens upfostran till högre ljus. På den hvilar, hvad
namn och rykte Svenska folket sig skall förvärfva. Med stor tacksamhet
och glädje såg Svenska nationen folkskolor bildas inom landet,
- men hafva väl dessa folkskolor medfört eller realiserat de förhoppningar,
sorn vid desamma fästades? Kasta vi en blick på folkskolan,
så se vi, att uti denna skola finnes något som förhindrar
henne att upfylla sin bestämmelse, och detta något är skolans inre
organisation. Hvad fordrar folkskolelagen af dem, som ifrån folkskolelärare-siminarium
utgå för att blifva lärare för allmogen? Icke
mera än hvad, som fordras af lärjungar i andra klassen af en elementar-skola.
Man måste genast fråga, om icke den, som skall
bilda 100:de-tal lärjungar, icke måste hafva ett högre kunskapsmålt
om lärjungens åsyftade bildning till förstånd som hjerta skall vinnas.
Vi se, huru med en förvånande hast antalet af lärjungarne inom
folkskolelärare-siminarium blifvit förminskadt. Fråga vi orsaken härtill,
så ligger den deruti, att folkskolelärare-seminarierne varit allt
för ofullständiga. De ha väckt misstroende hos de lärjungar der
skulle bildas lill lärare, emedan vid deras utgång ur Seminarium,
de sjelfva funnit, att skolan icke kunnat upfylla sin förbindelse.
Lärarne hafva funnit, att de med deras kunskapsmått icke lyckats
tillvinna sig den allmogens förtroende hvars barn de skulle handleda.
Se vi åter igen pä Seminarislernes verksamhet efter utträdet
ur Seminarium och deras förhållande till församlingarnes pastorer,
hvilka äro väcktare öfver folkundervisningen, så erhålla vi ett högst
tvåtydigt omdöme öfver dessa Seminarister. En månad har ännu
icke förlupit, sedan Presterskapet inom Stockholm jemte Presterskapet
från omkringliggande kontrakter hade i hufvudstaden ett sammanträde,
dervid uplystes att folkskolan icke vunnit förtroende hös
allmogen, och att hon långt ifrån att alltid och allestädes hafva medfört
nytta, i stället åstadkommit en djup skada i moraliskt afseende.
Väl hade den Nattvardsungdom, som från skolorna blifvit till presterskapet
öfverlemnad, haft en större färdighet i utanläsning, men
begreppet eller rättare förståndet, af hvad denna ungdom lärt, var
alldeles outveckladt. Om vi inbilla oss, att den, som skall undervisa
en rå och okunnig allmoge, icke behöfver högre kunskaper,
34*
532
Den 21 Juli.
bedraga vi oss högeligen. Deslo större antal lärjungar och desto
okunnigare och räare de äro, desto mångsidigare kunskaper behöfver
läraren, ja! vida högre än elen som är salt till lärare för lärjungarne
i 3:dje eller 4:de klasserne af en elementarskola, och framför
allt måste han hafva genomläst och begrundat de Chrisina sanningarnas
hufvudläror, så alt han för sina lärjungar må på ett klart
och fat Iligt salt kunna framställa dem. Sådant förhållandet nu är,
hr detta omöjligt att vinna genom vära nu vande folkskolelärare-seminarier.
Skåda vi åter på den tablå, hvilken jag förut har nämnt
och som jemväl finnes i Utsk:s betänk, uptagen, så finna vi, alt
folkskolelärarnes antal är större än Svenska nationen behöfver. Betrakta
vi förhållandet under första året, då serainarierne upkommo,
så finna vi, att öfverhufvudtaget bildades inom hvarje Stift 50 Seminarister,
ehuru endast 10 af dessa kunde sättas i praktisk verksamhet,
men hvad företogo sig väl de öfverblifne 40? I första hand
blefvo de bränvinsadvokater och i den andra sysslolösa dagdrifvare
hvilka närde förhoppningar, de der aldrig kunde realiseras. En af
Svenska Presterskapets mest utmärkta män har det lyckats, att kunna
förmå 3 Seminarisler, hvilka utgått från seminarium i Skara, alt
först efter 3 års långvarigt öfvertalande återtaga spaden. Nöden
och bristen kom som en annan vältare till hjelp.
Jag frågar Eder, Mine Hrr! är det väl klokt eller rätt, att utsläppa
så många dagdrifvare med halft kunskapsmått, och utan hjertats
och förståndets erforderliga bildning ? Jag behöfver icke lemna
Sveriges R. o. Ad. svar härpå, ty det inses allt för väl. Jag tror
visserligen, att tinder de sista åren Seminaristernes antal förminskats
men det är ändå tillräckligt, om 400 sådane uppehålla sig inom
landet, och f. n. bildas årligen 200 Seminarister utan att kunna
användas i och för folkskolan. På grund af dessa omständigheter
har jag ansett det tydligt och klart, att en förändring måste tillvägabringas
och i främsta rummet med Seminarierne; — men huru
skall detta ske? Enl. min åsigt kan det icke åstådkommas annorledes
än genom en förminskning i Seminariernes antal ifrån 13
till 7, och jag har föreställt mig en kedja af Seminarier updrageu
öfver Sverige från Norr till Söder, från Öster till Wester, såsom i
Hernösand, Upsala och Lund, och en annan såsom Wisby, Linköping,
Skara, och Götheborg. Sker en sådan förminskning i antalet
kunna Seminarierne äfven bättre inrättas, enär medel dertill blefve
genom de andras indragning att tillgå. Om nu än härigenom seminarierne
icke kunna upbringas till den höjd, jag önskar, skulle
det likväl vara ett steg dertill, och hvarje sådant steg leder förr
eller sednare till målet. A andra sidan kan man göra den anmärkt!.
skall väl genom en dylik förminskning i seminariernes antal
icke brist på folkskolelärare upstå? Huru skall man kunna undvika
klagomål frän olika provinser? Enl. mitt omdöme kan sådant förekommas
genom Utsk:s förslag. Utsk. har nemi. tillstyrkt, att en del
af det till seminarierne lemnade anslag skall användas till stipiender åt
medellöse seminarister, och R. St. hafva för sådant ändamål dessutom
anvisat medel till K. M:s disposition. Härigenom kunna dessa
klagomål undvikas. Af detta skäl måste jag i olikhet med Preste
-
Den 21 Juli.
533
St. yrka bifall till lista punkten af Utskis allat. Jag nödgas likväl,
innan jag slutar, uptaga en invändning, sora man kanske framställer.
Man säger måhända, men PresteSt. har ju afslagit denna
punkt? Detta PresteStis beslut har förvånat mig, men jag tror mig
veta orsaken lill beslutet. Ståndet var nemi. icke fulltaligt, då beslutet
fattades, som skedde medelst 28 ja emot 15 nej, och min
öfvertygelse är, alt om Ståndet varit fulltaligt, hade punkten blifvit
bifallen. Men anser man denna min vederläggning icke tillräcklig,
frågar jag, hvad Hrrine skola säga, om Borgare och BondeStin bifalla,
men R. o. Ad. samt PreSt. afslå punkten, och en så vigtig
fråga såmedelst komme alt förfalla? Jag anhåller om bifall lill Utskis
förslag i första punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I afseende på den fråga,
som förekommer i första punkten af Ekon.Utskis utlåt. N:o 114,
hafva B. St. redan fattat sitt beslut. StalsUtsk. har nemi.
uti utlåt. Nio 166 tillstyrkt och B. St. bifallit dels ett anslag
af 12,000 ridr lill stipendier åt seminarister, dels ock att till K.
M. skulle i underdihet aflåtas en skrifvelse af innehåll: ”att K. M.
ville tillse huruvida icke af Utsk. antydda förhållanden kunna framdeles
föranleda nedsättning uti ifrågavaride anslag.” R. St. hafva
således redan beslutat en underd. hemställan till K. M., alt K. M.
ville taga frågan i öfvervägande. Naturligtvis kan någon nedsättning
i anslaget icke ske. Frågan, om och huru närvaride seminarier
böra förändras, kan lämpligast bedömas af K. M., och vida
lämpligare än af R. St., som, fördelade på 4 rum, möjligen kunna
stanna i olika meningar. Man har här sagt, att seminariernes antal
borde inskränkas, men möjligheten af en sådan inskränkning betviflar
jag i högsta måtto, ty huru vill man väl öfvertyga ett helt
Stift om möjligheten att för folkskolan hämta lärare från ett annat
län? Huru vill man väl öfvertyga dem om gagnelighcten deraf, alt
de t. ex. inom Wexiö Stift, hvilka vilja egna sig åt detta yrke,
skola bildas vid seminarierne uti antingen Skara eller Lund, för att
sedermera återkomma till orten och söka sig en skolläraretjenst, utan
att vela, huruvida någon ledighet finnes eller icke. Det skulle blifva
ganska kännbart för dem, som önska egna sig åt detta yrke. De
fleste slå sådant ur hågen, och då någon från främmande orter kommer
till en församling för alt söka en skollärare-ljenst, har han icke
det förtroende, som är önskvärdt. Den siste talaren har önskat, att
folkskolelärarne kunde erhålla ett högre mått af kunskaper, än de
f. n. ega. Afven jag tror, att sådant vore nödigt och nyttigt, men
ingalunda i den afsigt den värde talaren upgifvit, ty icke är det genom
måttet af kunskaper skolläraren vinner förmåga att, såsom nyss
nämndes, omskapa hjertat och dymedelst hufvudsakligen verka pä
barnens moraliska upfoslran. Det mera eller mindre måttet af kunskaper,
som inhemtas i seminarium, gifver icke skollärarne det inflytande
man önskar. Enl. mitt omdöme hvilar detta inflytande på
helt andra förhållanden, och då man icke kan vinna ändamålet på
det sätt, Hr Tham nämnt, tror jag, att man lämpligast bör öfverlemna
frågan till K. M:s bepröfvande. K. M. har redaD, på sätt
534
Den 21 Juli.
jag förut nämnt, emoltagit en underd. framställning i den syftning,
att K. M. mätte taga saken i öfvervägande. Detta synes mig tillräckligt
och derföre delar jag äfven PresteSt:s åsigt, att första punkten
bör afslås. Hvad R. o. Ad. skall säga, i händelse Borgare- och
BondeSbn bifalla betänk., anser jag vara ganska lätt gissadt, ty om
R. o. Ad. med öfvertygelse ora det riktiga deri, antager mitt förslag,
är R. o. Ad. likgiltig för de beslut, som de öfriga Stånden
kunna uti ämnet fatta.
Hr Tham: Denna fråga är, enl. mill omdöme, allt för viktig,
för att jag skulle kunna med tystnad förbigå Frih. Palmstjernas yttrande.
Frih:n har till en början upkastat den frågan, hvad de
olika församlingarna skola säga om de fä lärare från andra Stift.
Frilen synes hafva glömt, att folkskolestadgan tillåter fri ansökningsrätt
öfver hela riket, så att enl. den nu gällande stadgan kan en
Norrlänning söka skolläraretjenst uti Skåne och tvert om. Dessutom
om den fråga genomdrifves, som jag här framställt, är derföre ingalunda
sagill, alt Stiftets barn skall uteslutas från samma Stifts
folkskolor. Om Skara Stifts barn söka undervisning i Seminarierne
inom Wexiö stift, så kunna ju de ändå söka befordran inom Skara
stift, utan att derigenom den ringaste rubbning åstadkommes i nu—
var:de förhållanden eller i dem, Frih. Palmstjerna förmodade nnega
rum. Hvad åter angår Frih. Palmstjernas vederläggning af mitt yttrande
om hjertals omskapande, sä får jag förklara, alt jag är den,
som minst tror, att en blott menniska kan omskapa den andras
hjerta. Jag känner för väl den enda kraft, sorn eger denna för
måga,
och det är tron pä Gud och Hans Heliga Ord, men om detta
ord skall kunna omskapa och förädla oss, så fordras härtill, att just
detta ord blir rätt fattadt och förslådt. Den, som skall göra
detta ord rätt fattadt och förstådt, måste vara genomträngd af
dess sanningar, och jag kommer alltid att betvifla, alt den skollärare,
som endast besitter det kunskapsmätt, en lärjunge uti en elementarskolas
andra klass besitter, kan ega förmåga ali så framställa
detta ord för en annan, att hjertat dervid kännes genomträngd af
dess sanning. Detta till svar på Frih. Palmstjernas genmäle af mitt
första yttrande, och jag förnyar min anhållan om bifall till den ifrägavar:de
punkten. Frilen har visserligen förklarat, alt det skulle
betyda intet, om Borgare- och BondeSi:n bifalla punkten, men R.
o. Ad. afslå den. Nej visserligen icke, men jag skulle åtminstone
alltid erfara en djup ånger, om jag icke varmt talat för bifall till
det ifrågavar:de förslaget, och ännu mera blygas, om BondeSt. antager
men vi afslå detsamma. Del rörer BondeSt.-s väl framför alla
andras, och om della Stånd framför sina tankar lill Regeringen, kan
jag icke föreställa mig, alt sådant skall af Regeringen misstyckas,
och jag är öfvertygad, att Den, som siller på Sveriges thron, skall
med glädje emottaga en hemställan, som afser Hans folks förädling.
Frih. Cederström, Rudolf: DA man genomläser den nu
föredragna punkten, visar det sig, att Utsk. på ett förtjenstfull! sätt
motiverat sitt betänk., och det är ganska möjligt och troligt, att den
af Utsk. föreslagna åtgärd varder i en framtid definitivt godkänd;
”sed audiatnr et altera pars”. Man måste om man genomläser re
-
Den 21 Juli.
535
seservationerne, otvifvelaktig! erkänna, alt åtskilliga af deri uptagna
motskäl väga åtminstone för det närvande ganska mycket i denna
fråga. Jag lägger härtill, att 11. St. böra akta sig, alt allt för hastigt
begära ändringar uti de af K. M. vidtagna åtgärder. Man
mäste hafva tillräcklig erfarenhet om verkningarne, innan man tillåter
sig det. En sak kan se ganska sannolik ut, men man bör icke
ensamt på sannolikhetsskäl vidtaga sådana rubbningar, som de nu
föreslagna. Hr Tham har visserligen till stöd för sin mening sagt,
att det icke förefinnes något hinder för dem, hvilka vilja blifva skollärare
någorstädes, att begifva sig lili ett seminarium inom ett annat
aflägset Stift; men jag hemställer, om det är sannolikt, (jag
använder å min sida med fullt jemngodt skäl denna betraktelse),
att en person från Lunds eller Hernösands Stift skulle resa till
Strengnäs eller Skara Stift för alt genomgå seminarium? Gör han
det, är sådant likväl förenadt med stora kostnader, för honom ganska
kännbara. Del torde alltså ej ofta inträffa en dylik casus. Men
författningar böra afse de allmännast gängse förhållanden, och ej
grunda sig på undantagen.
Eli ibland de af Ulsk. anförda skäl, är likväl just det att man
ieke bör inleda seminarister i kostnader, dem de i brist af plats
sedermera icke kunna återfå. Jag hemställer då med desto mera
anledn. om icke, med antagande af Ulskis föislag, man möjligen
skulle förorsaka dessa seminarister ännu större kostnader, och om
icke, i sådan händelse, desse i sin ordning skulle verka ökad svårighet
att afvakta en, genom platsernes tidigare besättande med andra
innehafvare, likafullt oundvikligt inträffande fördröjelse i befordran.
Mycket mera skulle kunna anföras, men jag inskränker
mig till hvad jag redan yttrat. Auhällandes jag att få förena mig
med Frih. Palmstjerna. Härmed åsyftas dock icke att mer än för
det närvar:de behålla de i ämnet gällande föreskrifter. Måhända
kommer verkligen erfarenheten i framtiden att bekräfta de åsigter,
dem Hr Tham uttalat; R. o. Ad. torde då först vara oförhindradt
att vidtaga deri åtgärd, sistnämnde talare förordat; men f. n.
synes det vara för tidigt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Frih. Palmstjerna har fästat
Hrrmes uproärksamhet derpå, alt R. St. gjort en framställning
till K. M. i delta ämne, hvarigenom K. M. vore försatt i tillfälle att
taga frågan i öfvervägande. Jag tror likväl, att denna R. St:s framställning
endast afser att förminska kostnaderne för seminaristerne
under deras vistande i seminarium, men alldeles icke att förbättra
dem eller bibringa dem högre mått af vetande. Hafva R. St;s afsigt
varit, att med den redan gjorda underd. framställningen vinna
ändamålet, kommer motsatsen af hvad Ekon.Utsk. föreslagit otvifvelaktig!
att inträffa, ty icke lärer man kunna påräkna att erhålla
bättre folkskolelärare derföre, att man förminskar kostnaden för deras
upfostran dertill. Ekon.Utsk. har utgått från de åsigter, alt
seminaristerne och deras undervisning skall förbättras, och att detta
lämpligast åstadkommes derigenom, att seminariernes antal blir färre,
samt att desse så organiseras, att ett ökadt knnskapsmått kunde
536
Den 21 Juli.
seminaristerne lemnäs. Med Hr Tham instämmer jag deruti, allom
man vill hafva en god undervisning i landet, måste man bilda lärare,
som äro mäktige att uprätthålla denna undervisning, och icke
upamma sådane, hvilka åt lärare-kallet egna sig endast för att derigenom
få sin föda utan någon inre kallelse till detta så vigtiga kall.
Sådant anser jag förhållandet nu vara med våra folkskolelärare. De
sakna den religiösa bildning, som fordras för att vid den åldern
handleda barn i deras undervisning. Knappt nog besitta de den
skicklighet, som är af nöden för att gifva dem undervisning i hvad
som erfordras för deras materiella framgång i lifvet och följaktligen
ännu mindre i den andliga. Otsk. har således enl. min åsigt förfarit
rätt, då det sökt alt fästa upraärksamheten på angelägenheten
deraf, att nu, sedan antalet af folkskolelärare blifvit upfylldt, man
för framtiden söker alt erhålla bättre lärare. Jag tillstyrker bifall
till Utsk:s förslag.
Hr Tham: Jag måste besvara Frih. Cederströms yttrande, men
skall försöka att blifva helt kort. Frilen måtte sannerligen icke tillstädes
varit, då jag öpnade denna diskussion, emedan jag då just
vidrörde de skäl Frilen andragit, nemi. om de förökade kostnader,
som upkomma genom inskränkning i seminariernes antal. Utsk.
har i sitt utlåt, i l:sta punkten sökt afhjelpa detta. Dessutom hafva
K. St. anslagit medel till stipendier åt aflägse boende seminarister.
När Frih. Cederström citerat en latinsk fras, må väl sådant vara mig
tillåtet. Lika med Livius önskar jag, att vi icke må komma lill de
tider: ”quibus nec vitia, nec remedia pali possumus.
Derföre anhåller jag ännu engång om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har icke varit i tillfälle
att före min ankomst på detta rum laga kännedom om ifrågavar:de
betänk, och icke heller om de reservationer, som åtfölja detsamma.
Jag har emedlertid nu genomläst detsamma och afhört de anföranden,
hvilka här blifvit afgifna af Hr Tham, och anhåller alt få till
prof. antecknadt, att jag förenar mig med honom. Jag anser det
vara så mycket mera angeläget, alt R. St. enär de redan till K. M.
hemställt om förminskning af det redan beviljade anslaget, ingå till
K. M. med en ny nnderd. skrifvelse, med anhållan att K. M. måtte
taga i öfvervägande, huruvida antalet af folkskolelärare seminarierne
kunde förminskas och på ett ändamålsenligt sätt ordnas. Derföre
synes mig denna punkt böra bifallas, och detta desto heldre, som
afsigten är att gifva dessa seminarister en annan och ändamålsenligare
bildning än den de nu erhålla. Något hvar torde känna, att
den teckning, Hr Tham nyss afgifvit öfver mängden af seminarister,
som från dessa läroverk utgå, är öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Jag tror, att det är af yttersta vigt, att något ytterligare
kommer att åtgöras, och då jag icke kan föreställa mig, att
det är förenadt med någon synnerlig svårighet för dem, hvilka ega
kallelse att ingå i skollärare-seminarierne, att resa några mil längre
derföre, att seminarium är beläget i ett annat stift, så mycket mindre
som de vid ankomsten till seminarium hafva stipendier att förvänta,
så kan jag icke inse, att någon olägenhet upkommer deraf,
Den 21 Juli.
537
att seminariernes nuvar:de antal inskränkes. Hr Tham har sä fullständigt
utvecklat skälen härföre, att jag icke vidare behöfver anföra
flere, utan förenar mig med honom i anhållan om bifall å belänk.
Man har här visserligen såsom skäl för afslag åberopat den
omständigheten, att PresteSt., såsom väktare öfver folkskolan, afslagit
den föredragna punkten. Jag skulle likväl tro, att vid fattande af
beslut i hvilken fråga som helst, R. o. Ad. bör mera fästa sig vid
hvad R. o. Ad. finnér vara rätt, än hvad de öfrige Stånden i samma
fråga besluta. Då jag icke kan underlåta att godkänna Utsk:s
åsigt, blir detta för mig ett skäl att anhålla om bifall till den föredragne
punkten i Utsk:s betänk.
Gr. Sparre, Erik: Afven jag kommer alt rösta för bifall till
Ulsk:s förslag. De deruti inlagda motiver synas mig så talande, så
oemotsägliga, alt jag omöjligen kan hysa någon tvekan derom. Jag
känner icke farligare elementer för samhället än desse halfhildade
lärare, hvilka behöfva så mycket lära, ännu farligare äro deras anspråk,
som icke kunna tillfredsställas, anspråk så mycket större ju mindre
kunskapsmålt individen eger. Jag anser otvifvelaktigl, alt delta concentrerande
af scminarierne skall verka om också icke fullkomligt
åtminstone i någon mån till mera mognade och kunnige lärare, och
då, [iå sätt redan blifvit nämndt, den föreslagna skrifvelsen antyder
en utväg att genom resennderstöd förekomma, att icke, i följd af
brist pä seminarium i granskapet ett skickligt subjekt från seminarium
utestänges, anser jag mig böra bifalla Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Man måste väl tänka sig upfostringsväsendet
i riket såsom ett sammanhängande helt från de lägre lill
högre undervisningsanslalterne och tvertom, samt att följaktligen folkskolan
skall stå i något visst förhållande och sammanhang med de öfriga
skolorna, hvaraf äfven följer att folkskolelärarens bildning måste stå
i ett visst förhållande till eller i öfverensstämmelse med den bildning,
som finnes vid de öfriga läroanstalterne i riket. Dessa läroanstalter
äro delade stiftsvis, och inom hvarje stift finnas en eforus
och läroverks-styrelse, som deröfver har tillsyn. Enl. min åsigt bör
denna styrelse hafva tillsyn öfver såväl de högre, som de lägre läroverken
jemte folkskolelärare-seminarierne, så att denna styrelse må
kunna leda undervisningen efter bästa öfvertygelse och äfven stå i
ansvar för sältet, hvarpå denna ledning sker till ändamålets vinnande
med inrättningen. Således är min mening, att seminarierne
icke böra concentreras på 2 eller 5 ställen i liket utan
tvertom finnas inom hvarje stift, och böra ställas i sammanhang
med öfriga läroverken, så att lärarne vid folkskolan må vid
dessa seminarier kunna erhålla sin bildning. Här är måhända icke
stället, att fördjupa sig uti betraktelser öfver undervisningens ändamålsenliga
ordnande och skulle det i alla fall blifva allt för vidlyftigt.
Det måste ofelbart för dem, hvilka vilja egna sig åt folkskolelärare-yrket,
vara till serdeles stort men, att seminarierne äro aflägse
belägne, serdeles då man i betraktande tager landets vidsträckthet.
Sådant är dessutom stridande emot öfrige läroverkens organisation
och det sammanhang de sins emellan böra ega. I öfrigt torde
538
Den 21 Juli.
måttet af kunskaper, sorn man vill att folkskoleläraren bör ega, vara
beroende af det mål, man med folkskolan söker. Enl. min åsigt
bör man förnämligast afse den moraliska upfostrare oell till någon
del, samt såvidt författningarna föreskrifva, den öfriga undervisningen,
men det är icke hufvudsaken. Den moraliska upfostran, som
skall ligga till grund för den andra, inhämtas väl icke bättre med
den halfbildning, som folkskolelärare erhålla, om de än ega kunskaper,
som meddelas i 4:de klassen af en elementarskola. Erfarenheten
har visat, att hjerlats bildning och moralitetens grundlägga
ning för lifstiden vinnes gemenligen, bättre och säkrare genom modren,
hvilken icke eger de kunskaper, som meddelas i andra klassen
af ett läroverk eller uti folkskolan. Jag kan således icke inse,
att Utskis förslag bör bifallas. Det står i öfrigt uti strid med hvad
R. St. redan beslutat nemi. att ingå till K. M. med underd. hemställan,
huruvida icke de till folkskolorna beviljade anslag kunna
förminskas. Jag tror, att en inskränkning härutinnan kan ega rum
genom det samband, som upkoramer emellan de allmänna läroanstalterne
och den undervisning, hvilken blifvande folkskolelärare skola
uti seminarierne inhemta. Utskis förslag innehåller likväl, alten
fullständig organisation skall göras, såvidt befintliga tillgångar det
medgifva. Således skola R. St. säga: vi sträcka oss så långt vära
tillgångar medgifva. Sä säger man i dag, då R. St. deremot i går
sagt, att R. St. önska, att det till folkskolorna lemnade anslag måtte
nedsättas. Om delta är den konseqnens, som bör finnas i R. Sus
beslut, lemnar jag derhän.
Gr. Lagerbjelke: De talare, som här ordat för bifall till
Utsk:s förslag, hafva visserligen anfört ganska tänkvärda sanningar,
men, såvidt jag förstår, har den siste talaren fullkomligt bevisat,
att ifrågavaride belänk:s lista punkt icke kan af R. o. Ad. lämpligen
bifallas. Till hvad han yttrat, anhåller jag att få lägga, alt
om än R. o. Ad. är ense derom, att det är af högsta vigt, alt
folkskoleläraren står på en så hög punkt som möjligt i fråga om
hjerta och karakter, sä är det likväl rent omöjligt, att få folkskolelärare
med högre bildning i kunskapsväg, ty om man lyckades att
bibringa folkskolelärarne en högre lärdom, skulle de icke vilja åtaga
sig det föga lönande kallet att blifva folkskolelärare, och att kunna
höja desse lärares inkomster är väl åtminstone för det närvande
omöjligt. Jag inser således icke huru man skall kunna erhålla en
lärdare folkskolelärare-personal. Man har här sagt, att R. o. Ad.
bör endast fästa afseende å hvad, R. o. Ad. anser vara rätt, och
icke å hvad PresteSt. beslutat i denna fråga. Denna sats må vara
riktig, men nekas kan väl icke, att PresteSt. just är det Stånd, som
i denna fråga bör ega den mest speciella kännedom, likasom man
kan vara förvissad att PresteSt. icke afslagit denna punkt utan ganska
goda skäl. Dessa skäl äro emedlertid för oss på detta rum nu
icke kända och det torde derföre vara lämpligt att om R. o. Ad.
icke vill afslå punkten, R. o. Ad. icke heller bifaller densamma
utan då heldre återremitterar den till Utsk., på det att alla skäl,
för och emot, må blifva ånyo öfvervägande. Jag anhåller derföre
vördsamt om propos. på återremiss.
Den 21 Juli.
539
Gr. Gyldenstolpe: Frih. Palmstjerna har ansett nödigt, att
del finnes ett seminarium i hvarje stift, emedan såvidt jag upfattade
hans mening, han ansåg, att stiftsstyrelsen borde vaka deröfver,
alt goda lärare anskaffades, enär desse lärares bildning inverkade
på bildningen hos folket inom hvarje stift. Men som, om nu än
seminariernes antal förminskas, dessa komma att stå under styrelsens
upsigt, torde man kunna antaga, att denna stiftsstyrelse icke är
mindre noga om utbildningen af folkskoleläraren derföre, att han
icke tillhör samma stift. Snarare bör man väl tro, att stiftsstyrelsen
skall mera vinlägga sig om deras utbildning, enär de komma
all blifva lärare inom ett annat stift, och att, om de icke ega nödige
kunskaper, felet anses ligga hos denna stiftsstyrelse, sorn så
lamt vakat öfver deras utbildning, att de befinnas oskickliga till sina
embeten. Frilen har derjemte ansett, att alla undervisningsverken
böra stå i sammanhang med hvarandra ifrån och med Folkskolan
till och med Universiteten. Enligt min åsigt kan folkskolan icke
komma i något sådant sammanhang till de öfrige undervisningsverken,
ty i folkskolan slutar undervisningen vid barnets 12:te års ålder.
Den, som egnar sig åt en annan bana än den, som egentligen
tillhör Svenska allmogen, erhåller icke undervisning i folkskolan
ulan i de andra läroverken. Gr. Lagerbjelke har ansett omöjligt
att erhålla folkskolelärare, om man af dem fordrar högre kunskapsmått.
Månne likväl icke allmogen eller de, som aflöna dessa
skollärare, heldre vilja tillskjuta en större summa än f. n., om derigenom
folkskolan kunde blifva sådan, att de för henne få del förtroende,
att hos dem öfvertygelsen stadgades derom, att deras barn
der erhålla den moraliska bildning, de hafva rätt alt fordra. Jag
anser, att om folkskoleläraren icke kan bibringa barnet den religiösa
och moraliska bildningen, det varit vida bättre, att någon folkskola
aldrig blifvit inrättad och, enl. min åsigt, komma vi då på en sämre
punkt än förut, då den moraliska bildningen meddelades i fädernehemmet
af modren, som var tvungen att meddela undervisning åt
sina barn, men som nu förlitande sig på det goda i folkskole-inrättningen,
måste sända sina barn dit och återfå dem sämre än hon
sjelf kunnat göra dem. Vore förhållandet sådant bekänner jag, att
det skulle vara en skam för oss, som i landet infört denna inrättning.
Jag anser denna fråga således vara af den största vigt och
jag kan icke nog anhålla om R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, pä
det att vi må få folkskolelärare, som kunna bibringa folket i allmänhet
en nödig och nyttig undervisning.
Frih. Cederström: Frågans stora vigt, förnekas ingalunda af
någon på detta rum. Den inses tvertom af något hvar. Jag ber
Hr Tham vara fullkomligt öfvertygad, att jag önskar göra all rättvisa
åt hans i detta viktiga ämne ådagalagda nitälskan, och att jag
med all upmärksamhet afhört hans första och andra anföranden, så
att det visst icke är för min, ej heller, såsom jag förmodar, för Dågons
annan räkning nödigt, att ytterligare uprepa dem. Men orsaken
hvarföre de icke gjort någon inverkan på mig, bchöfver jag icke
angifva, sedan Frih. Palmstjerna i sitt sednaste yttrande uttryckt
540
Den 21 Juli.
hvad jag skulle vilja säga. Deremot anhåller jag, att få bemöta
Gr. Sparres anförande, deruti han reserverade sig emot den skada,
som skulle upkomma derigenom, alt man icke nog upraärksammade
den ”halfbildning”, som kunde vidlåda nuvande seminarielärare.
Men hvad menas väl med denna halfbildning? Hura lydes rätteligen
ett så serdeles sväfvande uttryck? Först och främst bör man
göra sig redo för hvad med bildning menas. Derom länka ej alla
lika. Jag kan med bildning icke förstå annat, än att det är den
bildning, som fordras för det kall, bildningssökanden omfattar. Om
jag nu i det praktiska lager kännedom om folkskolans närvartde
ståndpunkt, så vidt hennes beskaffenhet är mig bekant, (och jag har
verkligen samvetsgrannt sökt förskaffa mig kännedom derom), så
finnér jag, ali folkskoleläraren sålunda upfattat sitt kall, all han hufvudsakligen
bör verkställa ett förarbete för själasörjaren till den
blifvande nattvardsläsningen med allmogen, eller, med andra ord,
att folkskoleläraren riktar sin egentligaste verksamhet åt ungdomens
religiösa undervisning. I de öfriga kunskapsämnena undervisar han
väl äfven; men, såsom sagdt är, den verksammaste och den kraftigaste
nitälskan nedlägger lian pä religionsundervisningen. Detta är
också enl. min åsigt riktigt. Skulle härefter, på sätt med Utskrs
förslag åsyftas, seminarierne, i olikhet med hvad förhållandet nu är,
concentreras till en högre lärdomsanstalt, så befarar jag, att genom
de verldsliga kunskapernas inträng på religions-undervisningens gebit,
man aflägsnar sig från det mål man bör söka. Jag vidhåller och
uprepar det ännu en gång, att det är nödvändigt att inhemta
erfarenhetens vittnesbörd, innan man lagstiftar fram oeh tillbaka
i ett ämne, hvari det icke bör vara svårt, att efter några års
erfarenhet fatta bestämda åsigter, och derföre hemställer jag, att R.
o. Ad. ville afslä i fråga
den af Gr. Lagerbjelke förordade återremiss skall tjena; den skulle
blott förorsaka tidsutdrägt; hvilket i närvande fall synes väl kunna
(och följaktligen också torde böra) undvikas.
Hr Tham: Frih. Palmstjernas yttrande, att folkskolan bör
ställas i parité med Elementar-skolan, nödgas jag genmäla. Enl.
min åsigt böra dessa skolor vara fullkomligt åtskiljda och folkskolan
knytas vid kyrkan. Länge har genom tiden gått ett rop, att äfven
Elementar-skolan bör från kyrkan vara afsöndrad och jag befarar
att detta rop förr eller sednare kommer alt göra sig gällande, ty
jag har sett, huru år ifrån år Elementarskolan har mera främmande
stått bredvid kyrkan. När folkskolorna började att inrättas, åsyftades
just hennes sammanknytande med kyrkan och sattes derföre icke
i jemnbredd med Elementar-läroverken. Hon har således aldrig
varit förenad med dessa läroverk, och jag hoppas, att hon aldrig
blir det; men deremot, att hon Oyttas inom kristna kyrkan och der
söker sin näring, samt derigenom fortlefver och sprider sina välsignelser.
Härmed anser jag mig äfven hafva besvarat Frih. Cederströms
yttrande om nattvardsläsningen. Folkskolan har, hvad äfven
jag och mina embetsbröder måste medgifva, verkat derhän, att barnen
ega mera färdighet i katekesläsningen, men kristendomen har
Den 21 Juli.
541
derföre icke blifvit mera lefvande och sann. Deri har så att säga,
blifvit på sina ställen mindre, och hvarföre? jo, folkskolan har till
någon del utträngt något, som är förskräckligt att tänka sig utträngt
nemi. föräldrabildningen i hemmet. Frih. Palmstjerna har framhållit
hemmet såsom den förnämsta skolan. Jag skulle önska att
jag kunde tillägga kyrkan och hemmet, med hvarandra till ett förenade,
ty det är den nu rådande söndringen härutinnan, som jag med
ledsnad sett tilltaga efter folkskolans inrättande. Denna söndring har
jag velat förebygga, och ännu har jag icke upgifvit allt hopp, att
dessa raina bemödanden kunna lyckas. Jag nödgas äfven besvara
Gr. Lagerbjelkes yttrande, att det är omöjligt att erhålla Folkskolelärare
med högre kunskaper, enär nuvar. löner vore så ringa. Detta
vore visserligen sannt, om icke talande bevis funnes deremot.
Jag vill icke tala blott om Stockholm, hvarest lärareplatserne
inom folkskolan äro besatte med prester, hvilka derigenom sett sig
ega en ökad inkomst. På landsbygden finnes många Adjunkter,
hvilka inom församlingarne hafva lyckats alt genom emottagandet af
dessa lärareplatser få en tillökning i deras knappa löner, och der så
skett, hafva både presten och folkskolan funnit sig väl deraf. Jag
kan icke tro, att vi sä hastigt komma till den punkt, att folkskolelärare
besitta samma kunskapsmålt som det yngre presterskapet, sedan
fordringarne för detta presterskap blifvit så betydligt höjde. Men om
än Folkskolelärarens kunskapsmålt icke skulle kunna i första hand
bringas högre än det de yngre presterne nu ega, skulle jag likväl
anse detta äfven vara en vinst, ty om de äfven med detta kunskapsraått
anses råa, måste likväl det ord, som de lära, vara mera genomtänkt
än dens, som helt flyktigt läst några stycken i bibeln och
katekesen. Frih. Cederström har fruktat, att om undervisningen i
folkskolan kommer alt utvidgas, skulle derigenom ur folkskolan utträngas
kristendomens hufvudsanningar. Jag delar icke denna fruktan,
ty min öfvertygelse är, att Sveriges presterskap, som äro satte
till väcktare öfver folkskolan, skola nitälska för denna skolas framgång,
och jag tror, att, i samma mån skolan erhåller mera bildade
lärare, desse i samma mån skola bättre vårda skolan. Jag förnyar
min anhållan om bifall till Utsk:s betänk. Gr. Lagerbjelke har visserligen
yrkat återremiss, den jag icke vill motsätta mig, emedan jag
återfinner frågan då, i det Utsk. hvarest jag sjelf är invald ledamot
och skall upbjuda hela min förmåga alt, i händelse af bifall till Gr:s
anhållan, betänk, skall återkomma i dess nuvar skick.
Gr. Sparre: Med alla de talare, hvilka yttrat sig i detta ämne,
instämmer jag deruti, att religionen bör vara det hufvudsakligaste undervisningsämnet
i folkskolan, och jag kan icke begripa, huru mitt yttrande,
att jag önskade mera bildning hos lärarne, kunnat tolkas så, som Frih.
Cederström gjort. Det låter på den värde talaren, som skulle en högre
bildning utesluta möjligheten af en religös bildning. Enl. min åsigt fordras
en högre grad af bildning, såvida läraren skall kunna bibringa sina
lärjungar en rätt religions-undervisning, hvaraf äfven följer, att den
mera bildade läraren måste meddela en bättre undervisning än den
mindre bildade. Jag har talat om halfbildning. Jag har icke
542
Den 21 Juli.
afselt, att en folkskolelärare skall erhålla en hög grad af hildning,
att han skall blifva magister, men deremot afser jag, att han skall
erhålla åtminstone så mycken bildning, att han inser, att han kan
intet, och att något öfvermod hos honom icke blir rådande. Jag
vill önska, att seminarierne kunna bibringa honom de egenskaper,
som företrädesvis här behöfves, men sådane dessa seminarier nu
äro, tror jag icke att med de dertill beviljade ringare anslagen,
detta kan vinnas Detta har jag yttrat, och derföre har jag önskat,
att seminarierne mätte koncentreras, på det att de derifrån utgående
lärarne må blifva mogne för sitt kall men alldeles icke för att
de skola bibringa allmogens barn kunskaper, hvaraf dessa icke hafva
behof. För att taga exempel, anser jag det icke nödigt att hafva ett
seminarium i Upsala och ett i Westerås, emedan dessa båda 2:ne
städer ligga hvarandra för nära, och tror, att i stället endast ett
seminarium borde af dessa 2:ne inrättas och ställas under tillsyn af
Ephorus och Domkapitlet i den ena staden. Det nära sammanhanget
emellan Folkskolan och Elementarverken, anser jag ingalunda
nödigt. Jag vill icke trötta R. o. Ad. med uprepande af flere skäl,
utan förnyar min anhållan om bifall till den föredragna punkten.
Hr von Troil: Om Folkskolelärarne inom församlingarna tillsattes
af St i fts-sty reisen, skulle jag instämma i Frih. Palmsljernas
åsigt alt Stifts-styrelsen bör ega närmaste tillsynen öfver dessa seminarier
och vaka såväl öfver seminaristernes kunskaper som moralitet.
Nu har likväl Stifs-styrelsen dermed intet att skaffa emedan
valet af skollärare är församlingarnas ensak. Under sådana förhållanden
kan jag icke finna, hvilken vinst församlingarna kunna hämla
deraf, att hvarje stift har ett serskildt Folkskolelärare-seminarium;
tvertom skulle jag tro, alt om dessa seminarier från 13 inskränkas
till 6, 7, 8 eller det antal, som kan finnas lämpligt, skulle bättre
kontroller kunna vinnas och seminarierne besökas af ett större antal
lärjungar, hvilket för församlingarne måste vara förmånligare, enär
de derigenom få tillfälle att välja ibland ett större antal, men mera
bildade män till sina folkskor. Jag kan således icke finna något
skäl för afslag å detta betänk., såvidt det rörer l:a punkten, men
deremot desto flere för bifall. Gr. Lagerbjelkes yrkande af återremiss
anser jag vara den minst lämpliga åtgärden af alla, ty jag får fästa
Gr:s upmärksamhet derpå, att PresteSt. icke återremitterat utan afslagit
ifrågavar. punkt, hvarigenom PresteSl:s diskussion i frågan
icke kan komma till Utsk:s kännedom, och de uplysningar, Gr:n
varit så angelägen att af denna PresteSt:s diskussion inhämta, kunna
således icke komma hvarken Utsk. eller Ad:n tillhanda. Dessutom
blir sannolika följden af en återremiss, att frågan icke vid denna
riksdag hinner att afgöras. Jag förnyar min anhållan om bifall
till denna punkt.
Gr. Gyldenstolpe: Atskillige talarare hafva lagt mycken vigt
vid PresteShs beslut i denna fråga. Jag har icke varit i tillfälle att
afhöra de skäl, som inom det Ståndet blifvit anförde för dess beslut,
och jag måste således hålla mig till de handlingar, jag har att tillgå.
Jag finner då att emot denna punkt har inom Utsk., som har 12
Den 21 Juli.
543
ledamöter olaf PresteSt., endast en reserverat sig emot Utsk:s förslag,
uti hvilken reservation ingen af Utsk:s ledamöter utaf PresteSt.
instämt. Jag mäste således anse de skäl, som denna reservation
innehåller, icke varit så beskaffade, att någon af de öfriga ledamöterna
inom Utsk., tillhörande PresteSt., velat med reservanten sig
förena. Häraf drager jag den slutsatsen, alt äfven inom PresteSt.
råda stora sympathier för bifall åt Utsk:s förslag i denna punkt,
serdeles som det kunnat galt igenom inom Ulsk. med endast en
reservation af en utaf PresteShs ledamöter. Jag kan således icke
finna alt R. o. Ad. saknar något skäl att bifalla denna punkt, hvarom
jag på det högsta anhåller.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å ifrågavar.
punkt framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med
nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
2:dra punkten.
Efter tillkännagifvande alt denna punkt blifvit af PresteSt. bifallen,
lemnade jemväl R. o. Ad. dertill sitt bifall.
3:dje punkten.
Efter tillkännagifvande alt PresteSt. afslagit denna punkt, hemställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade bifalla
densamma, och besvarades denna propos. med starka ja blandade
med många nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
4:de punkten.
Denna puukt, hvilken PresteSt. hade bifallit blef äfven af R.
o, Ad. bifallen.
5:te punkten.
Sedan H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit att PresteSt.
afslagit denna punkt, yttrade
Hr Tham: I afseende på denna punkt förefaller det mig såsom
en inkonseqvens, att Utsk. har tillstyrkt blott bestämmandet af det
kunskapsmått, som fordras för vitsordet godkänd. Skolstadgan har
likväl 2:ne andra, nemi. berömligt godkänd och berömligt. Att
fordringarne för vitsordet godkänd blifvit bestämde, anser jag riktigt,
men då måste äfven fordringarne för de 2:ne andra bestämmas
i förhållande derefter. Jag skulle derföre helst se, att R. o. Ad.
ville afslå denna punkt, men om så icke sker, önskar jag, att de
2:ne sistnämnde vitsorden måtte tilläggas.
R. o. Ad. afslog den ifrågavar. punkten.
6:le punkten.
Sedan H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit att PresteSt.
bifallit förevar, punkt med den ändring, att uti den föreslagna förändrade
lydelsen af Folkskole-stadgans 6 § 2 mom. orden ”eger
skolstyrelsen, der den så nödigt finner, förelägga de sökande läseprof”
544
Dea 21 Juli.
blifvit utbytte emot dessa ord: ”åligger skolstyrelsen förelägga de
sökande läseprof”, yttrade
Hr Tham: Först får jag anhålla, att R. o. Ad. i fråga om
denna punkt ville förena sig med det Högv. Ståndet och godkänna
den föreslagna förändringen: dernäst önskar jag, att ur förslaget
måtte utgå orden: ”minst en dag”, och alt efter orden: "befattningen
är ledig” tillsattes meningen: under en vecka eller derutöfver
allt eftersom skolstyrelsen kan finna lämpligt. Orden: ”minsten
dag” anser jag böra uteslutas af det skäl, att Skolstadgan säger, att
det säkraste bevis på en lärares duglighet är, att han vikarierat i
en skola, och derunder visat, att han är en användbar skollärare.
O
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: A det af Hr Tham föreslagna
tillägg, och hvilket blifvit af PresteSt. antaget, får äfven jag anhålla
om bifall. Antager R. o. Ad. äfven detsamma vinnas derigenom 2
Stånds sammanstämmande beslut. Skulle R. o. Ad. finna lämpligt
alt icke vidtaga denna förändring, förenar jag mig med Hr Tham
i anhållan att orden ”minst en dag eller högst en vecka” måtte
utgå, hvarigenom åt Skolstyrelsen öfverlemnas att bestämma tiden,
hvarunder profvct skall afläggas.
Hr Tham: För att förkorta diskussionen förenar jag mig med
sista talaren och anhåller alt orden: ”minst en dag och högst en
vecka” måtte utgå, och meningen må få sluta med ordet ”ledig”.
H. Ex. Hr Frill. o. Landtm, yttrade att sedan Hr Tham förenat
sig med Hr Rosensvärd, endast det yrkande blifvit framstäldt att
R. o. Ad. måtte instämma i PresteSus beslut med uteslutande af
orden: ”under minst en dag högst en vecka”.
Gr. Sparre: Som jag upfattade Hr Rosensvärds yttrande, yrkade
han först bifall till Utsk:s förslag med den förändring, PresteSt.
beslutat, och hvilken förändring Hr Rosensvärd visade sig serdeles
angelägen att vinna. Skulle R. o. Ad. icke vilja vidtaga en sådan
förändring, så förenade sig Hr Rosensvärd med Hr Tham. Jag anhåller
derföre, att Hr Frih. o. Landtm, ville först framställa proposm
på PresleSt:s beslut.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han måhända misstagit
sig om Hr Rosensvärds mening men att åtminstone Hr Tham
yrkat den sednare förändringen.
Hr Rosensvärd: Det förhåller sig såsom Gr. Sparre upgifvit.
Jag erkänner, alt jag helst skulle se, att den förändring kunde vidtagas,
som jag sednast föreslog och hvari Hr Tham instämde, men
jag tror, att dervid möter den praktiska svårigheten, att man möjligen
erhåller inom R. o. Ad. och PresteSt. olika beslut, hvaremot
de 2:ne andra Stånden möjligen kunna bifalla förslaget oförändradt.
Derigenom vinnes icke hvad man åsyftar, ty Utsk. lärer nog, sedan
dess förslag blifvit understödt af 2:ne Stånd, icke underlåta att Vidhålla
sitt redan afgifna förslag. Om deremot R. o. Ad. förenar sig
i PresteSfis beslut, blir derigenom åtminstone 2:nc Stånds sammanstämmande
beslut om den meningen.
Gr.
D e 11 21 Juli.
545
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser mig icke lillsiändigt att fortsätta
diskussionen öfver sjelfva saken, men enl. min upfaltning har
propos. blifvit begärd först pä bifall till PresleShs beslut och dernäst
pä uteslutandet af orden: ”minst en dag och högst en vecka”. Jag
har äfven förlitat mig derpå, ali proposir härå skulle af Hr Frih.
o. Landtm, framställas. Några olägenheter häraf kan jag icke inse,
men deremot all flere chancer vinnas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade alt delade propos:r, svnles
böra framställas nemi. först till antagande af den utaf PresleSt. beslutade
redaktions-förändring och derefter i fråga om orden: ”under
minst en dag, högst en vecka”.
Gr. Gyldenstolpe: Om Hr Frih. o Landtm, framställer den
förstnämnde proposm, torde Hr Frih. o. Landtm, reservera åt R.
o. Ad. rättigheten att utesluta dessa ord, hvilka PresteSt. bibehållit,
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade det hans mening varit
att framställa proposme såsom Gr. Gyldenstolpe föreslagit, och hemställde
derjemte om R. o. Ad. gillade den af PresteSt. antagna redaktionen,
med förbehåll om serskildt beslut i afseende på orden:
”under minst en dag, högst en vecka”.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. beslöts alt orden: ”under
minst en dag, högst en vecka” skulle uteslutas.
7:de, 8:de, 9:de och 10:de punkterne.
Dessa af PresteSt. bifallne punkter blefvo äfven af R. o. Ad.
bifallne.
Urte punkten.
Frih. Palmstjerna: Jag anser denna skrifvelse olämplig. Den
innehåller i korthet endast, att Folkskolle-lärarnes löner böra ökas.
Att dessa beställningar äro lemligen skiljde ifrån klockaresyslorna,
lärer väl icke kunna nekas, och det torde således vara fara värdi,
att folkskolan på en sådan syslornas förening icke kan vinna något.
Dessutom måtte det väl bero af församlingarna, huruvida de medgifva
desse tjensters förening. Jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad.
skulle finna lämpligt att afslå denna punkt. Anser man, att Folkskole-lärare
böra åtnjuta högre lön, bör väl sådant i bestämda ord
uttryckas.
Hr Tham: Jag förenar med Frih. Palmstjerna och yrkar afslag.
Ifrågavar. punkt blef uppå härefter framstäld propos. af R. o. Ad.
afslagen.
12:le, 13:de, 14:de, 15:de, 16:de och 17:de punkterne.
Dessa punkter, hvartill PresteSt. lemnat sitt bifall, blefvo äfven
af R. o. Ad. bifallne.
Hr Hjärne, Harald: Sedan betänk, nu är genomgånget tager
jag mig friheten väcka en fråga, som är omnämnd i Prosten Wallins
8 H. 35
546
Den 21 Juli.
reservation. Afdeln. hade beslutat att tillstyrka en skrifvelse tili
K. M. i ett ämne, som rörer denna fråga, men hvilken skrifvelse
dock afslogs i Utslcs plenum. Det ämne, denna skrifvelse skulle
afse, är af stor vigt och då jag måhända icke kan uttrycka mig nog
klart och tydligt, anhåller jag, att Prosten Wallins berörde reservation
malte blifva upläst, hvilken reservation fullständigt uptager de skäl
jag skulle vilja åberopa.
Sedan i anledn. häraf den af Prosten Wallin vid det nu pröfvade
betänk, fogade reservation blifvit upläst, tilläde
Hr Hjärn e: Afdeln. hade grundat sitt tillstyrkande hufvudsakligast
på de uplysningar, som af ledamöter inom BondeSt. och
de andra Stånden lemnades, alt nemi. betygen från de olika seminarierne
i riket vore grundade på olika begrepp om det lärdomsqvantum,
de examinerade borde cga. Detta har haft till följd, att
en utgången seminarist undfått betyg om berömliga kunskaper,
ehuru han varit ganska klen, då deremot en annan, som erhållit
betyget godkänd, varit den andre öfverlägsen i skicklighet. Detta
är något, som talar för sig sjelf och behöfver icke vidare utredning,
ty det mäste vara i ögonen fallande, att ett dylikt förhållande mäste
föranleda orättvisa vid befordringar. Då nu emedlertid B. o. Ad.
beslutat, att seminariernes antal skall förminskas, så är det naturligt,
att personer, som söka inträde i seminarium, måste begifva sig
utom deras Stift, hvarigenom det blir svårare att bedöma deras förmåga
annorledes än efter deras betyg. Om då seminarie-förestån
darne
icke följa samma grunder vid betygens utfärdande, kunna betygen
icke jemföras med hvarandra. Derföre önskar jag, att man
mätte kunna utfinna något sätt att få en bestämd grund, hvarefter
betygen skola utfärdas vid Folkskolelärare-seminarierne. Jag hade
trott, att denna utväg skulle vinnas genom den af mig nu föreslagna
skrifvelsen till K. M, Jag anhåller om propos. härå, serdeles sorn
denna skrifvelse är helt och hållet oberoende af R. o. Adis nu fattade
beslut.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall icke inlåta mig i någon utredning
deraf, huruvida det af Hr Hjärne väckta förslag är nödigt eller
icke. Jag vill endast hålla mig till det lagliga af saken. Den af
Hr Hjärne åberopade Prosten Wallins reservation afser 4:de punkten
i Utskis förslag och börjar sålunda: ”emot Höglofl. Utsk:s beslut
får jag vördsamt anmäla min reservation i det afseendet, att enl.
min tanke ett af afdeln. föreslagit tillägg i fråga om Skollärare-seminarierne
dervid bör göras”. Utsk. har således icke ansett detta tillägg
böra göras. Utsk. har för R. St. framlagt sin åsigt i detta
ämne och R. o. Ad. har godkänt Utsk:s framställning. Således kan
enl. mitt omdöme 4:de punkten i Utsk:s förslag icke vidare komma
under diskussion och följaktligen deri icke heller göras något tillägg,
och jag anser Hr Frih. o. Landtm, följaktligen förhindrad, att framställa
den af Hr Hjärne begärda propos., serdeles som R. o. Ad:s i
ämnet fattade beslut icke lärer kunna uprifvas.
Frih. Palmstjerna: För ordningens skull anhåller jag få er
-
Den 21 Juli.
547
inra, att öfverlägningen öfver det ämne, som Hr Frih. o. Landtm,
föredragit är redan för längesedan afslutad, oell att Hr Hjärne för
sent framställt sitt förslag. R. o. Ad. har dessutom, såsom Gr. Gyldenstolpe
anmärkt, fattat beslut i det ämne, Hr Hjärne ånyo framdragit
nemi. om möjligheten att erhålla någon likformighet i betygen.
Utsk:s hela betänk, är af R. o. Ad. genomgånget, dervid R.
o. Ad. bifallit 4:de punkten, hvilken Prosten Wallins reservation
afser. Jag anser således Hr Frih. o. Landtm, förhindrad att framställa
den propos., Hr Hjärne begärt.
Hr Hjärne: Jag ber att få erinra Gr. Gyldenstolpe, att Prosten
Wallins förslag står helt och hållet utom Utsk:s förslag eller
Skolstadgan. Ilan har till den icke framställt något tillägg. Han
har icke nämnt någon §, hvartill hans förslag skulle höra. Man
kan icke säga, att den föreslagna skrifvelsen afser den eller den
§:n ty man skulle då behöfva upräkna 5 eller 6 §§. Prosten
Wallin har, såsom Gr. Gyldenstolpe npläst, endast sagt: ”att enl.
min tanke ett af afdeln. föreslaget tillägg i fråga om Skollärareseminarierne
dervid bör göras”, flan har således icke omnämnt någon
viss punkt i Skolstadgan, med hvilken enl. min åsigt den föreslagna
skrifvelsen har intet alt göra. Förslaget har tillkommit i anledn.
af det nu afgjorda Ulsk:s betänk., och jag tror mig hafva iakttagit
rätta tiden för min framställning, enär jag icke kunnat väcka denna
fråga vid någon serskild punkts föredragning. Jag kan således icke
påtaga mig, att jag gjort något formfel, likasom jag icke heller tror,
alt Hr Frih. o. Landtm, grundlagsenlig! kan vägra propos:n, men
jag vill icke vara envis, dä jag icke vinner understöd. Inom Utsk.
talade endast BondeSt:s ledamöter emot förslaget och det af det
skäl, att de ansågo de blifvande kostnaderne allt för stora, hvilken
åsigt sedermera delades af de fleste ledamölerne inom Utsk. och
jemväl af dem, som tillhörde PresteSt.
Gr. Gyldenstolpe: Prosten Wallin säger i sin reservation:
”Jag får således med hänvisning till ofvanstående förklaring såsom
min reservation uptaga afdelms-förslag, att R. St. ville hos K. M. i
underdh:t hemställa” etc. Utsk. har icke godkänt afdelms förslag
utan har satt något annat i stället, och delta något annat har R. o. Ad.
redan behandlat. Således anser jag, att en framställning, som från
afdeln. inkommit lill Utsk., men der blifvit underkänd, icke kau,
sedan Utsk:s betänk, blifvit pröfvadt, åter uptagas. Hr Hjärnes förslag
måtte väl onekligen hafva sammanhang med de föredragna punkterne
i Utsk:s förslag, och derföre hade det bort samtidigt dermed
framställas. Formvidrigt måste det äfven vara, att, sedan man diskuterat
ett betänk., diskussionen derefter skall fortsättas om reservationerne
och att man äfven öfver dem skall fatta beslut. Sådant
skall väl ske i sammanhang med betänk, men icke serskildt. Jag
kan således icke inse, att propos. kan framställas på Hr Hjärnes nu
väckta förslag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att enl. hans upfattning
Prosten Walins ifrågavar. reservation innefattade ett missnöje deröfver
35 *
548
Den 21 Juli.
att Utsk. ej velat godkänna ett af afdeln:n föreslagit tillägg i fråga
om Folkskole-seminarierne, och alt då R. o. Ad. redan till alla delar
pröfvat Utsk:s betänk, samt fråga om reservationen dervid icke förekommit,
H. Ex. ansåg sig numera icke kunna framställa den propos.
Hr Hjärne begärt.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskrs d. 17 och 19 dennes
på bordel lagda betänk. N:o 34, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang:de sältet för fullföljd af mindre brottmål, som med tvistemål ega
nära gemenskap eller deraf härflyta.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 17 och 19 dennes på bordel lagda
betänk. IN:o 35, i anledn. af väckt motion om förklaring af lagens
stadgande, ang:de rälta orten för lysning till äktenskap.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag i betänk, låtit anteckna, att
jag icke öfvervarit delta LagUtsk:s beslut, vill jag likväl för R. o. Ad.
redogöra för de motiver, som ligga till grund för Ulsk:s förslag,
såvidt jag dem sedermera erfarit. Det nu gällande stadgandet, att
lysning skall ske, der bruden lages, är så till vida mindre tydligt,
som det äfven kan tydas så, att lysningen skall ske inom den församling,
i hvars husförhörslängden hon är antecknad, eller der hon
är mantalskrifven. En olika tolkning af delta stadgande har enl.
hvad ledamöter af PresleSt. inom Utsk. sagt mig, egt rum på olika
ställen, och derföre har Utsk. ansett sig böra bestämma stället, hvarest
lysningen skall försiggå, i hvilket afseende Utsk. ansåg lämpligast att
begagna orden, ”der bruden varit sist i husförhörslängden antecknad”,
emedan, innan preslbevis utfärdas, sådant meddelas församlingen
medelst upläsandet af en kungörelse i kyrkan, alt den eller
den ernar flytta frän församlingen. Den som således har något hinder
alt anmäla, emot det tilltänkta äktenskapet är således i tillfälle alt
få kännedom derom, alt personen i fråga utflyttat ur församlingen
till en annan ort, hvarest hindret kan anmälas. Detta har varit
orsaken, hvarföre Utsk. begagnat orden: ”der bruden varit sist i
husförhörslängden antecknad”. Dessa pålysningar om utflyttningar
från församlingar grundas icke på lag utan på praxis. Så länge
något lagstadgande härom icke finnes, har jag icke någon bestämd
visshet derom, att del ju icke kan lysas på en ort, utan att den
person, som, boende der bruden förut varit bosätt, kan hafva jäf
att emot tilltänkta äktenskapet anföra, har någon anledn. genom den
skedde lysningen eller genom brudens flyttning från orten att anmäla
detta jäf till förekommande af äktenskapet. Del är således
icke utan, alt någon betänklighet i detta afseende hos mig förefinnes,
men denna betänklighet är likväl icke af den art, att jag
derföre vill afstyrka förslaget.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å förevar, betänk,
framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med några
nej; hvarpå 11 Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Den 21 Juli.
549
Föredrogs Hederv. BondeShs d. 19 dennes f. m. på bordet
lagda prot.-utdr. N:o 301, med inbjudning till MedSl.-n att förena
sig i det vid föredragning af StatsUtsk.s utlåt. N:o. 221 i anledn.
af äterremiss å betänk. N:o 46, ang:de väckt motion om befrielse
för utsockne frälse-hemmanen i Halland från skyldigheten att erlägga
rotevakans-afgift, af BondeSt. fattade beslut, all med afslag å förenämnde
betänk, och utlåt., antaga det förslag, uti hvilket afdelmn
inom Ulsk., som behandlat ämnet, stannat.
Frih. Cederström, lindolf: Af de ankomna prot:s-utdr:n
och BondeSt:s inbjudning synes, att det i denna stund beror på
R. o. Ad. att genom det beslut, R. o. Ad. varder fallandes, gifva
denna fråga dess slutliga utgång. Jag medgifver visserligen, att inbjudningar
böra alldagligen hvarken göras eller antagas, men då
våra grundlagar tillåta sädane inbjudningar, mäste sådant förutsätta,
alt de, om än endast undantagsvis, må förekomma och vid serdeles
vigtiga fall, i samma män äfven behjertas. Då jag vid flere föreg:de
tillfällen tagit R. o. Ad:s tid i anspråk med utveckling af mina
åsigter i denna fråga, är del nu för mig en desto större skyldighet
att i möjligaste korthet redogöra för de skäl, hvilka synas mig kraftigast
tala för den ifrågavar:de inbjudningens antagande af R. o. Ad.
Det är således nödvändigt, i främsta rummet framställa den erinran, att
roteringsskyldigheten inom provinsen Halland ifrån böl jan varit frivilliga
och att det berott af provinsen, att dertill lemna bifall eller icke.
Dessa satser äro äfven erkände af Ulsk:s utlåt. N:o 221, ang:de väckt motion
om befrielse för utsockne frälsehemmanen i Halland från skyldigheten
att erlägga rotevakans-afgift. Likaledes anser jag nödvändigt
att ihågkomma huruledes dessa hemman efter år 1810 till större
eller mindre del öfvergått ur Adelns i andra händer, men säkerligen
alltid under den förutsättning, alt de nya egarne skulle besitta
dem under samma vilkor, hvarunder de förut af sina adliga
innehafvare egdes. Se der ett skäl hvarföre R. o. Ad. eger en ökad
anledn. att åt dem, som på god tro köpt dessa hemman, vindicera
deras gamla friheter, åtminstone i den mån det numera lämpligen
kan ega rum.
Vidare tillhör det mig att angifva hvarföre jag ej kan annat än
ogilla Utsk:s sätt att bortförklara vigten och betydelsen af 1756 års
riksdagsbeslut, medelst att ingå i bedömande af de skäl, som föranledt
beslutets fattande, nemi. då Ulsk. förklarat såsom underhaltigt
dävar. Landhrn Hummelhjelms inför SecretaUtsk. afgifna utlåt, i
ämnet. Alt efter en så läng tids förlopp antyda, som skulle Statsmakterne
den tiden hafva uti detta mål låtit leda sig af obehöriga motiver,
synes mig nemi. vara ett åskådnings- och uttrycksält, som,
enl. min åsigt, icke är tillfredsställande eller öfvertygande. De personer,
hvilka dä verkade, äro, såsom längesedan med döden afgångne,
urståndsalte att nu försvara sig; men de utgjorde likväl Sveriges
dåvar. auktoriteter, och således synes det mig som 1851 års Stats
Utsk. bordt och kunnat afhålla sig från de insinuationer, hvilka Utsk.
icke aktat för rof att på de dödes mull framställa.
Jag finnér för öfrigt visserligen, att man kan, för annullerande
550
Den 21 Jul i.
af verkan utaf 1756 års beslut, åberopa det af år 1848, sora i motsatt
riktning är af Konung och Ständer i laga ordning faltadt. Det
är en sanning; och det kan å min sida icke heller falla mig in att
i detta beslut tänka några oädla oell underhaltiga motiver inlagda;
men om jag finner Statsmakterne icke hafva iakttagit i sina beslut
all den varsamhet, all den ädelmodiga yttring af billighet, sora kunnat
vara att önska, är det väl en skyldighet att, utan alt vilja rubba
sjelfva åtgärden, dock söka bereda, åt dess verkställighet, den möjligast
lindriga form.
Sådant kan låta sig göra, om man antager det tillstyrkande,
hvilket den Ulsk:s afdeln., som handlagdt detta mål, till Ctsk:s plenum
afgifvit, nemi. ”alt R. St. med vidblifvande i öfrigt af R. St:s
vid sisth riksdag fattade beslut i ämnet, ville medgifva, att den utsocke
frälsehemmanen i Halland då ålagda rotevakans-afgifl mätte
från oell med år 1852 nedsättas till £ af del belopp, hvartill vakansafgiften
för en båtsman i länet upgår, enl. de föreskrifter och beräkningar,
som nu följas och framdeles i behörig ordning kunna
meddelas och antagas till efterrättelse; och torde, i händelse af R.
St:s bifall lill hvad Utsk. sålunda föreslagit, lind. skrifvelse härom till
K. M. a flätas”. Uti delta beslut önskar vära MedSiånd, alt äfven
vi mätte instämma, och i hvilken önskan jag tager mig friheten
förena mig. Måtte vi, för att vara rättvisa, försätta oss i de hemmansegares
belägenhet, hvilka på god tro tillhandlat sig ifrågavande
hemman eller, vid tillfälle af arftägt, undfått dem efter högre värde,
än hvartill de skulle genom ett sådant R. St:s beslut, som SlatsUlsk.
tillstyrkt, reduceras. Låtom oss inse och medgifva, att en dylik
rafwlulation efter århundraden skall på kännbart sätt drabba nuvar.
innehafvare. Ty dä man säger, att de i långliga tider åtnjutit lindring,
men just derföre nu böra efterhällas, så innefattar del en
mindre billig åtgärd, hvarmedelst det goda, hemmanens fordna innehafvare
åtnjutit, räknas de nuvar., som likväl intet deraf hafva gagn,
till en sådan förment fördel, alt de nu fä lida en oförmodad afbräck,
den de ej lära inse huru de kunnat förskylla. Allt detta,
jemte den öfvertygelse en hel provins allmoge lärer hysa om rättmätigheten
af deras klagan, bör väl lagas i något betraktande.
R. o. Ad. har visserligen förut behandlat frågan, men jag
är öfverfygad, att R. o. Ad. aldrig låter någon förutfattad mening
hos sig gälla, om bättre skäl kunna förebringas. Det hade varit
önskligt, alt en större förmåga, än som kunnat falla på min lott,
hade vid detta tillfälle varit till hands; men i brist deraf har jag
ansett mig icke böra underlåta alt höja min röst för hvad jag anser
billigheten fordra.
Jag förnyar således min vödsamma anhållan, att, R. o. Ad.
ville antaga den gjorda inbjudningen.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då Frih. Cederström föreslagit
R. o. Ad., att med frånträdande af det beslut, som R. o. Ad. i
denna fråga fattat icke blott vid sisth riksdag utan äfven vid denna
för icke mera än få dagar sedan, instämma i det af BondeSt. fattade
beslut, anhåller jag att med några ord få bemöta den värde
Den 21 Juli.
551
(alarens anförande, och tillika anhålla om proposm derpå, alt Ståndet
med vidblifvande af sitt beslut lägger den gjorda inbjudningen
lill handlingarna. Frih. Cederström har hufvudsakligen fästat sig
dervid, att Utsk. sökt att undanrödja vigten af 175(5 års K. Bref.
Man torde dock icke böra förbise, att Utsk. fästat synnerlig up
märksamhet
icke allenast vid 1664 års riksdagsbeslut utan äfven vid
1756 års bref. Hvad det förra angår, sä lärer det väl hafva förlorat
all kraft och verkan, sedan Landldagsbeslutet i Malmö af år
1669 kommit i dagen genom de förtjenstfulla undersökningar, som
en af Utsk:s ledamöter anställt uti Riksarchivet för att utreda detta
ämne. I fråga om 1756 års bref har Utsk. i sitt betänk, uplyst,
på hvad sätt detta bref tillkommit, nemi. att då frågan om Halländska
utsockne frälsehemmanens rotering, jag ber R. o. Ad. lägga
vigt derpå, var redan 1720 och 1723 afgjord, ehuru någon verkställighet
af detta beslut icke kom att ega rum, utan saken snarare
kunde betraktas såsom ett beslut hvilket i anseende till Adelns motstånd
icke för tillfället ledde lill någon verkställighet. Oaktadt det
egde full laga kraft, lyckades det R. o. Ad. i Halland vid 1756
års riksdag att erhålla en slags juridisk fasta på den protest, som
den så många gånger afgifvit. Tillkomsten af delta riksdagsbeslut
härleder sig helt och hållet från SecretaUlsk.s förhandlingar, enär
prottn deröfver utvisa, alf dåvartde Landsten i Halland Hummelhjelm,
som tillika var jordegare inom provinsen, upkallades till SecretaUtsk.
och afgaf der inför protokollet eli diclamen, som dock icke föranledde
någon diskussion inom Utsk., utan Utsk. log för godt, hvad
Landsten Hummelhjelm der anfört. Utsk. expedierade derefter en
skrifvelse lill K. M. utan ali 1756 års Ständer blefvo deröfver hörde,
och detta Landsten Hummelhjelms diclamen till prot. utgjorde således
SecretaUtsk:s beslut samt både Konungs och Ständers gemensamma
yttrande i ämnet, oaktadt, såsom jag nyss tog mig friheten
nämna, intet RiksSt. blifvit deröfver hördt. Under sådana förhållanden
och då man vill lägga så mycken vigt vid 1756 års beslut, (ror
jag Utsk. gjort rätt, då del undersökt, huru mycken vigt detta beslut
bör tilläggas. Jag anhåller, att ännu med några ord få beröra detta
ämne. Det är genom föreg:de riksdagars förhandlingar, utan tvifvel så
nogsamt kändt af R. o. Ad:s samtlige ledamöter, att jag skulle brista
i grannlagenhet, om jag inlåter mig i mera detaljerade historiska
berättelser i ämnet, men jag ber alt få nämna att under de krig,
hvaruti vårt land var inveckladt icke blott under Wasa Konungarne
utan äfven under Pfaltz-Zweibriichiska Huset, inträffade ofta, att en
del provinser hade sådan brist på folk, alt man tillät, och detta synes
af flere riksdagsbeslut, att dessa provinser, i st. f. att sätta upp manskap,
fingo erlägga penningar, som derföre (ingo namn af utskrifningspenningar.
Denna åtgärd vidlogs icke blott inom Halland utan
äfven inom öfrige provinserne, ehuru endast tillfälligtvis. Hvad Halland
beträffar, så bestämdes genom ett K. Bref af år 1675, att
utskrifningspenniugarna, hvilka, på sätt jag redan nämnt, derstädes
tillförne varit hemmanen pålagde, skulle öfverflyltas på manskapet och
betalas af hvarje mantalsskrifven person. Desse inskrifningspenningar
utgingo på grund af K. Brefvet utaf år 1680 först med 4 och
552
Den 21 J n 1 i.
sedan med 3 daler pä personen, men år 1692 nedsattes de lill 2
daler silfvermynt på hvarje mantalsskrifven person. Delta förhållande
fortfor intill 1812 års riksdag. Vid 1810 års riksdag beslutade
R. St., alt all oroterad jord skulle roteras, och såväl detta
riksdagsbeslut som det vid 1812 års riksdag fattade, angtde beväringsmanskapet,
hade lill påföljd att, jag vet ej af hvilken anledn.,
otskrifningspenningarna icke från denna tid kommo att utgå från
Halland. Så har förhållandet varit intill närvar, tid. 1823 års
Ständer fattade det beslut, alt den s. k. extra roteringen endast
skulle drabba den privilegierade jorden, och att således alla de hemman
och lägenheter, hvilka icke vore af denna natur d. v. s. kronoskatte
och frälsejord, voro underkastade ordinarie rotering. I sam
manhang
med detta 1823 års riksdagsbeslut inrättades roteringskommisioner
inom länen. Kommisionen inom Halland erhöll år
1825 sin instruktion. Denna instruktion innehåller bland annat,
alt endast den s. k. privilegierade jorden skulle extra roteras och
den öfrige jorden belastas med ordinarie rotering. På grund af de
protester, som gjordes inom Halland med åberopande af de gamla
anspråken, hade denna roteringskommission i början upgjort ett roteringsförslag,
enl. hvilket utsockne frälsehemmanen skulle endast
extra roteras, men detta förslag kasserades, och ett annat nprättades,
deruti frälsehemmanen i Halland blefvo ålagde ordinarie rotering
efter den grund att 4 hemman utgjorde en båtsmansrote. Sedermera,
vid 1840 års riksdag, anhöllo R. St. hos K. M. att roteringen
icke skulle sättas i verket förr, än R. St. fått tillfälle att
deröfver sig förklara. Emedlertid hade allt sedan år 1812 dessa
inskrifningspenningar nphört att utgå från provinsen hvars utsockne
frälsehemman de facto icke blifvit någon rotering ålagde. För att
få ett slut på denna fråga, aflat K. M. lill R. St. vid sista riksda
gen
ett för provinsen Halland synnerligen billigt och fördelaktigt
förslag till rotering, som gick derpå ut, alt ehuru utsockne frälsehemmanen,
enl. roteringslängderne, skulle in natura upsätla en båtsman
för ungefärligen hvart 4:de hemman, föreslog K. M. likväl,
alt 6 hemman borde utgöra en båtsmansrote. K. M. yttrade väl
icke bestämdt, att hvarje båtsmansrote skulle bestå af 6 hemman,
men deremot alt roteringen skulle af utsockne frälsehemmanen utgöras
lill | af krono- och kronoskatte-hemmanens inom provinsen
roteringsskyldighet, hvilket ungefärligen motsvarar 6 hemman, hvarjemte
K. M. föreslog, dels att utsockne frälsehemmanen, i stället
för att utgöra effektiv rotering, skulle få hålla ständiga vakanser och
således slippa de drygare afgiflerne genom den effektiva roteringen,
dels ock att alla debiterade afgift er, hvilka icke voro af utsockne
frälsehemmansegarne uttagne i och för dem åliggande roteringsskyldigheten,
icke borde utkräfvas utan efterskänkas. På allt detta ingingo
R. St. vid sisth riksdag. Slån har följaktligen haft allt skäl
i verlden lill den förmodan, att icke vid denna riksdag ortens fullmäktige
skulle söka åter uprifva ett af R. St. så nyligen fattadt beslut,
serdeles som den provinsen Halland ålagda roteringskyldighet
är vida förmånligare än för någon af de öfrige provinserne. Nu
hafva ortens Riksdagsfullmäktige vid denua riksdag begärt, att den
Den 21 Juli.
553
vid sisla riksdagen bestämde afgiften sk rille helt och hållet uphöra.
Då frågan förra gången vid denna riksdag förevar, ansåg StatsUtsk.
sig endast behöfva hänvisa R. St. till de betänkm, som Ulsk. afgaf
vid sisla riksdag och jag erkänner, alt just härigenom begick StatsUtsk.
ett fel, emedan uti dessa bétänkm frågans historiska del visserligen
utredes, men de äro hvarandra så olika, att, såsom jag förmodar,
denna omständighet var den egentligen verkande orsaken till
den här på Riddarhuset beslutade återremissen. Frågan är nu,
huruvida det beslut, som de båda Statsmakterne vid sista riksdag
fattade uti ett ämne, som under mera än 150 år varit föremål för
ständiga strider, skall beslå eller åter uprifvas. Man har visserligen
icke begärt, att beslutet skall belt och hållet uprifvas men så till
vida förmildras, alt, i st. f. alt ungefärligen 6 mantal utgöra en
båtsman, nb. betala vakans-afgift för en båtsman, 8 hemman skola
sammanslås lill en rote. Jag kan icke finna någon billighet häruti,
och jag tillåter mig att fästa Herrarnes upraärksamhet pä 2:ne vigtiga
dokumenter, hvilka voro helt och hållet okände, då frågan af
1848 års R. St. behandlades. Del ena är landtdagsbeslulet i Malmö.
Vi känna alla, att efter de krig, som under Konung Carl XI:s regering
öfvergingo de eröfrade provinserna, var nöden derinom ganska
stor. Åtskilliga sammanjemkningar erfordrades för ali ställa dessa
provinsers förhållanden i öfverensstämmelse med det öfriga landets.
De eröfrade provinsernes innevånare sammankallades derföre till en
landtdag i Malmö är 1669, dervid fattades ett så lydande beslut:
”Men alldenstund vi, efter all görlighet, oss gerna conformere och
lämpe i privilegier och vilkor med R. o. Ad. uppe i riket, thy bevilje
vi och lofve vi härmed, att i stället af berörde knektehåll, efter
rustljensten, vele vi härefler och allt framgent oss lämpa till det
manér af utskrifning, som deruppe i riket häfver varit och härefter
blifver brukligt, så att vi läte utskrifningen gå öfver väre utsittare
eller ulfrälse, som under rätt och villkor af ugedagsgods ej böra
komma, proportionaliter halfparlen emot skatte och krono” etc. Det
andra dokumentet, hvarå jag anhåller alt få fästa Herrarnes upmärksamhet,
är en underd. skrifvelse af 1723 så lydande: ”Att
Halländska Adeln, oaktadt bevekliga föreställningar, icke kunnat förmås
att ingå rotering för sitt utsockne frälse, samt bland andra ur
sägter
anfört, hurusom R. o. Ad. i Skåne för en sådan rotering
frie varit, men förklarat att skulle R. o. Ad., som frälsegods i Skåne
ega, kunna bringas till ett sådant besvärs villiga antagande, så skola
de ej vara obenägne för sitt utsockne frälse i Halland dem i det
mål att efterfölja”. Nu känna vi, alt endast med undantag af ett
par Herregods i Skåne har R. o. Ad. i hela den öfriga provinsen
visat sig villig att antaga en sådan rotering. Jag tror, att om dessa
dokumenler varit kände vid sista riksdagen och i synnerhet landtdagsbeslulet
af år 1669, hade StatsUtsk. sannolikt icke tillstyrkt den
lindring K. M. föreslagit utan i stället stadfästande af den rotering,
som roteringskommissionen upgjort. Jag anser mig icke böt a vidare
uptaga R. o. Ad:s tid med genomgåendet af ettämne, hvarom hvar
och en, som af Ulsk. betänk, velat antaga del, kunnat erhålla alla
de uplysningar, som erfordras, utan förnyar min anhållan, att
554
Den 21 Juli.
R. o. Ad., med vidblifvande af dess 2:ne gånger i ämnet fattade
beslut, måtte lägga BondeStrs inbjudning till handlingarna.
Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz: Jag skall icke länge
uptaga R. o. Ad:s lid med en fråga, som jag anser vara långt för
detta afgjord, och icke eller skall jag vidröra det historiska af frågan,
hvilket jag anser vara till fullo utredt uti Ctsk:s utlät. Deremot
ernar jag yttra mig om den här omordade billigheten, för hvilken
man här synes kämpa, ända derhän, att man velat befria utsockne
frälsehemmansegarne inom Halland från den lindriga roteringsskyldighet,
som dem genom R. Si:s vid sista riksdag fattade beslut blifvit
ålagd. Jag anser desse hemmansegare hafva tinder århundraden
åtnjutit sådan lindring, att det dem nu ålagda roteringsbesvär icke
kan vara numera serdeles betungande. Vi böra ihågkomma, att de
s. k. utskrifningspenningarna blefvo dem ålagda genom villkorligt
kontrakt, då de öfrige provinserne måste anskaffa manskap under de
långvariga och blodiga krig, hvari Sverige var inveckladt under Konungarne
Carl X:des, Carl XI:s och Xll:s regeringar. Under dessa
krig erlade provinsen Halland endast 2 daler silfvermynt för hvarje
person emellan 50 och (50 års ålder, hvaremot inom de öfrige provinserne
rekryteringar för hvarje nummer flere gånger under loppet
af ett krig egde rum. Desse utsockne frälsehemmansegare inom
Halland hafva således åtnjutit ganska stor lindring uti roteringsbördan
emot de andra provinserna inom Sverige. Vidare har genom
1810 års riksdagsbeslut blifvit afskrifven den bevilln., som desse
hemman utgjorde, på sätt uti Utsk:s betänk, närmare omförmäles,
och delta fortgick intill sista riksdagen, då R. St. beslutade och
Konungen fastställde, att desse hemman skulle ordinarie roteras,
hvarigenom således blifvit dem efterskänkte sammanräknade 148,000
r:dr b:co, och hafva hemmanen ifrån är 1811 intill år 1848 följaktligen
varit från alla afgifter i och för roteringen befriade. Jag
tror således att desse hemman hafva åtnjutit en vida större lindring
i roteringsbördan, än hvarpå de kunnat göra anspråk. Genom R.
St. vid sista riksdagen faltade beslut hafva de jemväl undfått en lindring
i roteringen i så måtto, att de skola utgöra den endast till
emot hemmanen inom öfrige provinserne, hvilket motsvarar 6
hemman om en båtsman. Om man således jemför denna rotering
med de af dem intill år 1811 utgjorda utskrifningspenningarna, lära
väl utsockne frälsehemmansegarne icke billigtvis kunna sträcka sina
anspråk längre i fall en förändring skall åter verkställas och den
enl. sednasle, Konungens och Ständernas beslut, ålagde ord. rotering
skulle utbytas, än att de må fä vidkännas de dem enl. äldre
författningar åliggande utgifter, och då visar sig, att om gamla ntskrifningsförfaltningen
tillämpas på Halland, och man kalkylerar efter
senaste utkomna tabellverket öfver folkmängden i riket, skola vi
finna, att dessa afgifter, fördelade på 60 år utgöra ärligen .... efter 2
daler på personen. Förvandlas nu detta i spannemål enl. det värde,
som egde rum, då denne afgift enl. 1692 års K. Bref sednast bestämdes,
upkommer ett belopp af 6,998 tunnor spanmål; men enl.
den lindring, som vid sista riksdagen beviljades dessa hemman, ut
-
11 cn 21 Juli.
555
gör det i närvande stund omkring 11,000 r:dr b:co. Hemmansegarne
hafva således 3 gånger fått nedsättning i den åberopade ut
skrifningsbördan
och det synes mig vara fullt tillräckligt. Icke de
stomindre
begäres nu ytterligare nedsättning sålunda, att 8 hemman
skola sammanslås att hålla en båtsmansrote, och detta begär man
endast på grund af billighet. Jag deremot anser en dylik nedsättning
i högsta måtto obillig och derjemte godtycklig, ty om en nedsättning
skall ega rum bör väl icke en viss numerär af hemman i
en rote bestämmas, då hemmanen äro af olika godhet inom samma
provins. Icke heller anser jag den vid sista riksdagen upgjorda för
delningsgrund
af 6 hemman billig eller ens rättvis, utan man bör
väl lika som i Skåne antaga behållna inkomsten af hvarje hemman
såsom den rätta värdemätaren vid roteläggningen.
Hvad äter angår Frih. Cederströms yttrande, att nuvar:de hemmansegare
på god tro inköpt sina hemman och att det derföre vore
obilligt, att bibehålla den rotering, som blifvit dem ålagd efter det
hemmanen blifvit af dem inköpte, så tror jag, alt hvar och en
inom Halland bosatt haft kännedom om denna fråga, som förevarit
allt sedan 1720 och att de således förvärfvat sina hemman med
kännedom om denna roteringstkyldighet. Hvad åter beträffar helgden
af del vid 1756 års riksdag egenmäktiga förfarandet af den
ena Statsmakten alt tilltvinga sig rättigheten att i ämnet besluta
utan den andres hörande, och enl. hvilket beslut de Halländske utsockne
frälsehemman varit befriade från rotering, så har tillkomsten
af detta beslut numera blifvit utredd, och att den icke varit laglig
är utom allt tvifvel. Skulle frågan underkastas vidare diskussion,
anhåller jag, alt närmare få utveckla och belysa ämnet. Emedlertid
vill jag icke längre uptaga R. o. Ad:s lid i en fråga, hvilken
redan för 2:ne dagar sedan blifvit afgjord, utan anhåller, att R. o.
Ad. mätte vidblifva sitt då fattade beslut och lägga den gjorda inbjudningen
till handlingarna.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, med
vidblifvande af sitt förut i ämnet fattade beslut lägga ifrågavar:de
inbjudning till handlingarne.
Frih. Cederström: Ofvervunnen, men icke öfvertygad, ämnar
jag icke, från den i denna fråga fällda dom, vädja till det möjligen
gynsammare utslaget af en votering. Jag bör så mycket mindre
göra del, som jag under diskussionen slått såsom ensam försvarare
af min åsigt, och följaktligen icke kan förmoda att i en omröstning
erhålla flertalet på min sida i denna fråga. Jag hade visserligen
hoppats att i förberörde mitt försvar vinna understöd af de personer,
hvilka, då frågan första gången vid denna riksdag förevar inom detta
Stånd, delade min härvid uttalade mening, men den ene af dem
har funnit för godt, att iakttaga tystnad, och en annan är frånvar:de.
Mina motståndares flertaliga och sakrika argumentation har
således omintetgjort den motbevisning, jag sökt åstadkomma. Dixi
et salvavi animam meam. Mer har jag ej kunnat göra; min öfvertygelse
är emedlertid uttalad, och förblifver jag dervid.
556
Den 21 Juli.
Föredrogos StatsUtsk:s d. 19 dennes f. m. på bordet lagde mern.
N:d 230, i anledn. af återremisser å utlåt. N:o 141, ang:de
låneunderstöd för upbyggandet af den nedbrunna delen af staden
Lidköping samt verkställandet af den nya tomtregleringen derstädes;
och
N:o 231, i anledn. af återremisser å utlåt. N:o 158, ang:de
ett lån för ålerupbyggandet af den nedbrunna kyrkan i Lidköping.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sina uti dessa frågor
förut fattade beslut, lägga förevar-.de mern. till handlingarne.
Föredrogos och biföllos SlalsUtsk:s nedannämnde d. 19 dennes
f. m. på bordet lagde utlåtin och mera.:
N:o 232, ang:de sökt anstånd med ränte- och kapitai-inbes
talningarne å de för hamnbyggnads-arbetena i Cimbritshamn beviljade
lån;
N;0 233, i anledn. af väckte motioner om odlingslån åt innehafvare
af mindre jordegendomar och lägenheter;
N:o 234, i anledn. af väckt fråga om en utredning för jemn
förandet
af nuvar:de Stats-inkomsler och utgifter med enahanda inkomsters
och utgifters belopp år 1809;
N:o 235, angrde restitution lill Reg:ts-skrifvaren J. C. Kant af
oriktigt debiterad lönebevillning vid Uplands reg:te;
N:o 236, ang:de restitution till Reg:ts-skrifvaren P. G. Hanngren
af oriktigt debiterad och derefter erlagd lönebevillning vid Dalreg:tet;
N:o
237, i fråga om verkställande af beviljade reslitulioner
utaf Riksg:s-kont:s medel; och
N:o 238, ang:de arfvode för utdelningen och redovisningen af
de för RiksSt:ns och Utskms räkning upköpte skrifmaterialier m. fl.
effecter.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUlsk:s d. 19 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt. N:o 239, i anledn. af K. M:s nåd. remiss
å Kammar-colhii berättelse, ang:de Kungsgårdars och öfriga
kronolägenheters i riket förvaltning.
Föredrogos och biföllos StalsUtsk:s nedannämnde d. 19 dennes
f. m. på bordet lagde ullåt:n:
N:o 240, i anledn. af K. M:s nåd. Remiss å Kammar-colhii
berättelser, ang:de Sala silfververks ränte-ersätlnings-fond för redogörelsetiden
frän och med d. 1 November 1846 till samma dag
1849;
N:o 241, i anledn. af väckte motioner, ang:de nedsättning uti
Den 21 Juli.
557
afgiften till Wadstena Krigsmanshus- samt Amiralitets Krigsmanskassorne
vid köp af rusthåll och Båtsmans-rotehemman;
Nio 242, i anledn. af väckt motion om Wisby Hospitals öf
vcrskottsmedels
ingående till samma Hospital i st. f. allmänna Hospi
tals-fonden;
N:o
243, i anledn. af väckt motion i fråga om bestämmande
af rusthållsafgifler, när rusthåll försäljas tillsammans med annan
egendom;
N:o 244, i anledn. af väckt motion i afseende å kontroller öfver
vården af det stämplade papperet, m. m.;
N:o 245, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring dels i
1827 års Rese-reglemente, dels i de å RiksStatens åtskilliga hufvudtitlar
tipförde anslag till rese- och traktainents-peuningar;
Nio 246, i anledn. af gjord framställning, ang:de reglering af
de å Kongl. Skeppsholmen i Slockholm befintliga Boslälls-lägenheter;
Nio
247, i anledn. af väckt motion om löneförhöjning åt nuvarande
Bibliothekarien vid Linköpings Gymnasii och Stiftsbibliotliek;
Nio 248, i anledn. af väckt motion, angide ändring i sättet
för debitering af den, under benämning Tross-transporl-medel, frän
en del rotar vid Westmanlands reg:te utgående afgift; samt
Nio 249, i anledn. af väckt motion, ang:de användande af
Fredriksbergs fästningsverk.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUlskis d. 19 dennes
f. m. på bordet lagde mern.:
N:o 250, i anledn. af erhållen ålerremiss å StatsUlsk:s utlåt.
Nio 156;
Nio 251, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. Nio 168,
angide väckt fråga om hemmantals-ränlans afskaffande; och
Nio 252, i anledn. af erhållen ålerremiss ä utlåt. N:o 169,
angide väckte motioner om rättighet att köpa skaltejord till frälse
samt bildande af en fond utaf de för dylika frälseköp inflytande
medel.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis d. 19 dennes f. m. på hordet
lagde ullåtim
Nio 253, i anledn. af väckt motion om försäljning af de från
f. d. Adelsfahne regitet indragne boställen; och
Nio 254, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angide sökt garanti
af Staten för fern procents ränta under vissa år å kostnaderne
för anläggning af en jernväg emellan Fahlun och Gefle.
558
Den 21 Juli.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 19 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 255, i anledn. af väckt motion om årligt arfvode åt Exped:sSekret.
och Riddaren J. G. Richert.
Frih. Cederström, Rud.: Uti den slutliga hemställan, Dtsk.
afgifvit instämmer jag helt och hållet; men jag skulle på det högsta
önska, att undgå förnimma sådana grannlåter, som Utsk. utstrött för alt
öfversockra sitt afstyrkande. Utsk. säger nemi.: ”Ehuru Utsk. erkänner
dels den mångåriga verksamhet, Exped.Sekret. Richert egnat
åt omarbetningen af Sveriges lagar, dels ock det förtjenslfulla sätt,
hvarpå denna verksamhet blifvit utöfvad, bar dock Utsk.” etc. Jag
tillstyrker således, att R. o. Ad. ville bifalla slutmeningen, men icke
hvad jag nu tagit mig friheten upläsa. Då det nya lagförslaget icke blifvit
af R. St. antaget, och man fastheldre synes hylla den åsigten,
(åtminstone delades den af 1848 års Ständer), att
verk icke vore antagligt, utan snarare vore att anse såsom ett blott
theoretiskl arbete, som möjligen för theoretici kunde vara af värde,
men som likväl icke lämpade sig för praktisk efterlefnad, hvilket
dock frän början utgjort afsigten med dess utarbetande, i förhoppning
hvarom det med Statsmedel blifvit rätt drygt betaldt: sä synes
det alldeles icke vara rätt eller tjenligt, att öfver den kände spiritus
rector inom den fordna Lagberedningen här uttala några smickrande
loford. De åsigter, Hr Richert förfäktat inom Lagberedningen, hafva,
åtminstone hvad R. o. Ad. angår, medfört högst obehagliga
verkningar, såsom exempel hvarpå jag nu endast vill omnämna den
lika arfs- och giftorätten. Ett loford öfver Hr Richert torde alltså
ej af R. o. Ad. vara förtjenadt. Om dertill lägges huruvida de af
honom förordade lagstiftnings-idéer kunna verka för landet och folket
i allmänhet gagneligt, och svaret härpå, med all aktning för
mannens goda afsigt och välmening, lärdom och öfrige meriter,
skulle utfalla mindre förmånligt: — huru kan man då med upriktighet
prisa och loforda, der tystnad vore vida mera på sitt ställe?
— Jag förnyar således min vördsamma anhållan, alt R. o. Ad. ville
bifalla endast Utsk:s slutliga hemställan.
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Om den siste värde
talaren genomläst Hr Brinks motion, som grundlagt detta betänk.,
skulle han hafva funnit, att hvad Utsk. i sina motiver uptagit är ett
intet emot det beröm, som innehålles i motionen. Jag anhåller
derföre, att den värde talaren måtte afstå från sitt yrkande, och
enl. min åsigt bör endast ett rent bifall till Utsk:s utlåt, här komma
i fråga. ?
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Rättvisa åt en hvar är,
skulle jag tro, den första plikten och, utgående från den åsigten,
kan jag icke finna annat, än att hvad Utsk. här yttrat, innefattar
en sådan. Jag anhåller derföre, att R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s
utlåt, i dess helhet.
R. o. Ad. biföll StatsUtsk:s förevar:de utlåt.:
Den 21 Juli. 559
Föredrogos och lades lill handlingarne BankoUlsk:s d. 19 dennes
pä bordet lagde nedannämde mern.:
N:o 61, i anledn. af RiksShns beslut öfver utlåt. N:o 45;
N:o 62, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o48;samt
N:o 63, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o 51.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 19 dennes f. m. på bordet
lagde meni. N:o 64, i anledn. af RiksStins beslut öfver utlåUna
N:ris 35 och 54; godkände R. o. Ad. den i delta mern. föreslagna
votens-propos.
Föredrogos, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, ånyo på bordel
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 19 dennes f. m. första gången
bordlagda utlåtm:
N:o 121, i anledn. af väckte motioner, rör:de skjutsningsbesväret:
och
N:o 122, i anledn. af återremiss utaf betänk N:o 61, i fråga
om inskränkning af den genom Kongl. Förordn. d. 22 Dec. 1846
beviljade frihet att å landet idka handel, m. m.
Slutligen anmäldes och lades på bordet:
l:o Const.Utsk:s mern. N:o 11, med förslag till ändring i 39
§:n Riksd.Ordn. ang:de val af Ordf. i Ulsk.; och
2:o Allm. Besy.- o. Ekon.Ulsk:s utlåt. N:o 120, i anledn. af
väckt motion om Öresundska Tullafgiftens uphörande för Svenska
fartyg.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. i till 10 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
560
Den 23 Juli.
Onsdagen den 23 Juli 1851.
Plenum kl. 12 på dagen.
Justerades 8 prot.-utdr. för d. 21 dennes, oell pleniprot. för
d. 13 sisth Juni.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.-  Utsk. inkomne förslag lill underd. skrifvelse!- till K. M. nemi.:
N:o 106, ang:de ett hegardt lån för fullbordandet af Lazarettsbyggnaden
i Lund;
N:o 107, ang:de eftergift af Kronans rätt lill dana-arf efter
vice Länsmannen Peter Lök Hösler till förmån för hans arfvingar;
N:o 108, i fråga om 3:ne kronan tillhöriga jordars uplålaude
till utvidgning af kyrkogården i Calmar;
N:o 109, ang:de väckt fråga om det i Kronans förråd befintliga
äldre lill Krigsbruk oanvändbara kruts omarbetande lill bergskrut;
N:o 110, angule låne-understöd för upförande af en bro öfver
Dalelfven; och
N:o lil, ang:de anslag till kyrkobyggnad i Knäreds församling
af Hallands län.
Uplästes till justering Exped.Utsk:s under N:o 112 afgifna förslag
till underd. skrifvelse till K. M. ang:de medel till fullbordande
af Strömsholms kanal.
Sedan jemväl den vid detta förslag fogade, af 3:ne Utsk:s ledamöter
afgifna reservation blifvit upläst, yttrade:
Frih. Klinkowström, Rud. Mauritz: Jag får anhålla att
Hr Ordf:n i Exped.Utsk. täcktes uplysa hvad meningen är med den
reservation, som är vidfogad förslaget till R. St:s underd. skrifvelse.
Är det meningen att den skall åtfölja den underd. skrifvelsen till
K. M., sä får jag på det högsta sätta mig deremot, och anhålla att
R. o. Ad. måtte,, med godkännande af nämnde skrifvelse, för öfrigt
lägga reservationen till handlingarne. Skulle deremot Exped.-  Ulsk. ej afsell att dess reservation skulle åtfölja den underd. skrifvelsen,
så förfaller den af mig 1111 vördsammast framställda anmärkning.
Hr Printzensköld, Carl: Till uplysning för den värde talaren
som sist yttrade sig, torde det vara tillräckligt meddela, att
Exped.Ulsk.s minoritet väl måtte hafva samma rätt att reservera sig,
som hvar och en minoritet inom ett annat Utsk. har alt yttra sin
serskilta mening. Det ena angår saken, det andra upställningen af
Stän
-
Den 23 Juli.
561
Sländernas beslut. Så liar här förhållandet varit. Jag har för min
del icke kunnat gilla de klandrande omdömen, som i StalsUtsk:s
betänk, blifvit begagnade mot Strömsholms kanalbolag. Jag hat
varit af denna åsigt derföre, alt, enl, mitt förmenande, det lika litet
tillkommer Ulsk:u som Ständerna, alt meddela orlnfsedlar till
hvarken det ena eller andra bolaget, eller till någon eho det vara
må. Det tillhör både Utsk. och Ständer att uttala sitt omdöme
öfver sjelfva saken, men alldeles icke att yttra sig på sidan om densamma.
Sedan StalsUtsk. förklarat, att arbetet kunde, på de vilkor,
som voro stadgade, verkställas, eller tillstyrkt sådana förändringar,
hvarigenom denna verkställighet skulle kunna beredas, så tillhörde
det icke StatslJtsk. att vidare inlåta sig i bedömmande, huruvida och
i hvad mån bolaget varit förutseende eller icke. K. M. har icke
heller nämnt något härom i Sin skrifvelse lill Ständerna, och då
synes det mig vara ännu mer olämpligt af StalsUtsk. alt på sidovägar
söka sig uplysningar, hvilka torde kunna vara föga tillförlitliga;
och flere ledamöter af StalsUtsk. hafva också derföre reserverat
sig mot upställningen af Utsk:s utlåt, samt ansett de ordalag
som åsyftade ett klandrande omdöme öfver bolaget vara olämpliga,
och påstått att något sådant yttrande icke borde i Utsk:s betänk,
inflyta. Alt för öfrigt framföra till Konungen allt hvad Utskrn behaga
yttra bredvid saken, det anser jag för min del icke vara Ständernas
skyldighet, och dessutom i högsta måtto olämpligt. Derföre
finnes också ett Exped.Ulsk , som är tillsatt för att, med bedömmande
af dylika, vare sig upsåtliga eller icke upsåtliga inadverleuser,
hos Ulskin sofvia betänkina, så att de på dem grundade
skrifvelse!' blifva icke allenast värdiga den lagstiftande makten, från
hvilken de komma, utan äfven den, som dem emottager. Jag för min
del skulle önska, att de af reservanterne såsom högst olämpliga
anmärkta ordalag, hvilka i följd af omröstning inom Utsk. finnas
intagna i den underd. skrifvelsen, måtte derifrån utgå.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Frågan år icke här att bedomina
huruvida StalsUtsk. haft rätt eller icke att låta i sitt be
tänk.
inflyta ifrågavar:de klander, icke heller huruvida Ständerna
haft rätt eller icke alt godkänna StatsUlsk:s betänk., utan frågan
är endast; har Exped.Ulsk. rättighet att försöka ett sådant tilltag,
hvarigenom Exped Utsk. skulle höja sig (ill en auktoritet, som skulle
mästra Ständernas beslut, som skulle bedömma hvad som bör ingå
eller icke i Ständernas underd. skrifvelse!' lill K. M. Då Hr Printzensköld
sjelf yttrat, att flere reservanter inom StalsUtsk. hade upträtt
mot det ifrågavar:de uttrycket; så torde han äfven finna att
förevar-.de uttryck har varit föremål för öfverläggning inom Utsk.
Ständerna hafva icke kunnat undgå att derå fästa deras upmärksamhet,
just till följd af reservationerna. Då nu Ständerna hafva
fattat sitt beslut i detta fall, kan jag för min del ingalunda upfatta
Exped.Utsk:s pligt och skyldighet vara någon annan, än att blott
expediera de beslut Ständerna fattat, med de ordalag, som Ständerna
användt, och det förvånar mig att just ledamöterne af delta
8 H. 36
562
Den 23 Juli.
Stånd inom Exped.Utsk. äro de enda, sora uplrätt för att i delta
fall söka göra sig lill herrar öfver Ständerna. Det gläder mig åtminstone
att de icke lyckats tillvinna sig majoritet, utan alt de öfriga
Ståndens ledamöter åtminstone visat mer undseende för Ständernas
beslut. Jag anhåller om bifall till den underd. skrifvelsen,
samt alt reservationen måtte läggas till handlingarne.
Frih. Klinkowström: Jag är till det mesta förekommen af
Hr von Troil i hvad jag ämnade såsom svar ä Hr Printzenskölds
anförande genmäla. Jag skulle tro, alt om man hyste sådana åsigter,
som dem hvilka uttryckas uti ifrågavar:de reservation, sä hade
rätta tillfället alt göra dessa gällande, varit det dä StatsUtsk. framställde
sina äsigter lör Ständerna; men när sä icke skedde, skulle
jag tro det nu icke vara lämpligt och anser det alldeles öfverflödigt
att bifoga denna reservation, hvarföre jag förnyar min anhållan alt
den måtte läggas till handlingarne.
Hr Printzensköld: Det begrepp Hr von Troil gör sig om
Exped.Utsk:s verkningskrets, vittnar, att han icke der varit ledamot,
och således icke gjort sig reda för hvad Exped.Utsk. har att göra
eller icke. Hr von Troil synes vara okunnig derom, alt redaktionsbestyret
tillkommer Exped.Utsk. Till detta bestyr bör att upställa
skrifvelserna uti sådana ordalag och i sådana former, som äro förenliga
med verkliga förhållandet och Ständernas värdighet, äfvensom
att icke ändra ett enda ord af de utaf Ständerna fattade beslut. Jag
har ännu icke hört omtalas att här göres propos. på bifall till de
motiver, som i ett betänk, förefinnas, utan endast på det beslut
hvartill Utsk. kommit; men deremot har jag mer än en gång, ja
mångfaldiga gånger hört den satsen med mycket skäl försvaras, att,
för det att Ständerna bifallit det slut, hvari Utsk. slädnät, så hafva
de icke derföre gillat de moliver, hvarpå till- eller afstyrkandel blifvit
grundadt. Det händer icke sällan att man får frän de respektive
Utskrn betänkm, som i afseende på deras upställning snarare
väcka löje än allvarsam betraktelse och deruti rent af osvenska förekommer,
och detta allt skulle man kanske också, för att följa Hr
von Troils äsigter om Exped.Ulsk:s skyldigheter, vara nödsakad att
införa, så att de underd. skrifvelserna skulle komma till K. M. i
det skick, alt man svårligen kunde af dem inhemta hvad Ständerna
menade. Ett sådant betänk, hade Exped.Utsk. till handläggning vid
sistlidne riksdag, i frågan om passevolance-afgiften för bätsmansbeklädnaden,
och Utsk. nödgades, för att göra svenska af betänk, hvilket
StatsUtsk. godkänt, rent af omskrifva detsamma, ehuru i sjelfva
beslutet icke den ringaste förändring hvarken skedde eller kunde
förekomma. Så anser jag det vara Exped.Utsk:s både rättighet och
pligt att förfara. Hr von Troil kan icke förevita Utsk. att hafva
afvikit från det beslut Ständerna fattat utan der är endast sjelfva
mötiverna, såsom illa upställde, hvilka Utsk. ansett sig ega rättighet
alt förbättra. Det skulle i sanning vara beklagligt om Exped.Utsk.
skulle vara tillsatt blott till kopierings-machin af alla de illa upställda
utlåtrn, som komma från de öfriga Utskm. Den som ser saken
rätt skall finna, att Exped.Utsk. har till pligt att med största
Dea 23 Jul i.
563
möjliga noggrannhet tillse, att expeditionerna i afseende på redaktionen,
göras å ena sidan så fullkomliga som möjligt och å den
andra, värdiga den lagstiftande makt, från hvilken de utgå. Hvad
förevar:de fråga beträffar, lärer också Hr von Troil icke kunna förneka
att Ständernas beslut ingalunda grundar sig på den ifrågavar:de
tiraden, utan alt denna, på sidan om saken, innehåller ett
ogillande omdöme öfver elt förhållande, om hvilket, enl. mitt förmenande,
Utsk. alldeles icke fått så fullständiga uplysningar, att det
egt full befogenhet alt på sätt som skett sig yttra. Jag förblifver
således vid min åsigt; varande det mig för öfrigt fullkomligen likgiltigt
antingen reservationen kommer att åtfölja det underd. skrifvelseförslaget,
eller R. o. Ad. beslutar alt lägga densamma till handlingarne.
Hr von Troil: Jag har aldrig bestridi, att del icke är Exped.-  Utsk:s skyldighet all i afseende på redaktionen möjligen rätta de
orikligheter i språket, som kunna förefinnas i Utskms betänkm. Jag
har icke heller påstått att det är Exped.Ulsk:s skyldighet att ordagrannt
afskrifva dessa betänkm. Men jag tror alt dä Ständerna fattat
ett beslut och i och för delta beslut afgifvit motiver, så tillkommer
det icke Exped.Utsk. alt bedömma huruvida dessa äro riktiga
eller icke. Exped.Utsk. skall ställa sig Ständernas fattade beslut
till efterlefnad; så långt och icke längre anser jag Exped.Ulsk:s
skyldigheter och rättigheter sträcka sig. Här har det varit fråga om
att utesluta ett uttryck, som några af Exped.Utsk:s ledamöter funnit
vara olämpligt, derföre alt det innebär ett klander. Jag ber då att
få fästa upmärksamheten derpå att vi uti sednaste plenum afgjorde
en fråga, ang:de pension till Exped.Sekret. Richert, och att det då
var Hr Ordfm i Exped.Utsk., som formaliserade sig öfver det loftal
Utsk. tillåtit sig, emedan han ansåg det vara olämpligt. Efter samma
grund, som den Hr Printzensköld nu framlagt för Ständerna,
skulle nu Exped.Utsk., i fall Hr Ordfm lyckas för sin tanke tillvinna
sig majoritet inom nämnde Utsk. kunna utesluta dessa af Ständerna
beslutade yttranden. Jag kan för min del icke ingå på någon
sådan åsigt, hvarigenom Exped.Utsk. skulle tillvälla sig en viss
makt öfver Ständerna, utan jag tror det vara Exped.Utsk:s skyldighet
att, antingen det gillar eller ogillar motiverna, ställa sig Ständernas
beslut till efterrättelse.
Hr Hjärne, Harald: Den nyhet, som några ledamöter af
Exped.Utsk. nu vilja införa, ali när de aflemna förslag till underd.
skrifvelse!- reservera sig mot de motiver pä hvilka Ständerna grundat
sina beslut, är visserligen icke af någon betänklig beskaffenhet;
men jag anser det vara ett oskick, som bör tillbakavisas när det
inträffar. Om en och annan ledamot inom Exped.Utsk. skulle anse
sin befattning inom Utsk. vara mindre nöjsam, allt för enformig,
hvilket man måste medgifva alt den är, emedan der icke gifves
tillfälle, sä som inom andra Utsk., att hålla vackra tal, det må man
icke förtänka honom, emedan Exped.Utsk:s ledamöters befattning är
af beskaffenhet att icke föranleda till vidlyftiga diskussioner. Hvad
564
Den 23 } uli.
denna fråga serskildt beträffar, anser jag den vara ganska enkel.
Exped.Utsk:s åliggande är enl. min tanke det, att upfatta Ständernas
sammanstämmande beslut och alt deröfver npsälta en underd.
skrifvelse. En underd. skrifvelse till K. M. kan naturligtvis icke innehålla
ensamt nakna beslut, den måste äfven motiveras. Då är
det naturligt, att samma motiver som föranledt Ständernas beslut,
äfven böra af Exped.Ulsk. begagnas för alt införas i den underd.
skrifvelsen. Den saken förefaller mig så klar, att det verkligen på
det högsta förvånar mig, att det funnits ledamöter inom Exped.
Utsk., som trott att de kunde införa andra eller utesluta något af
dessa motiver, eller corrigera Ständernas beslut. Jag påmnner mig
för icke längesedan här hafva hört Utsk:s Ordfule Hr Frih. Cederström
sjelf begära af R. o. Ad. verba formalia för ett beslut, derföre
att han ansåg de föreslagna verba formalia icke fullt uttrycka
Ständernas tanke elter vara tvetydiga. Ilan begärde derföre all R.
o. Ad. skulle bestämt förklara sin tanke i en viss fråga, på det att
Exped.Utsk., såsom jag vill påminna mig han då uttryckte sig, ”sora
icke egde rätt alt ändra något af hvad Ständerna beslölo,” utan endast
egde att upfatta det i den underd. skrifvelsen, skulle hafva en
bestämd ledning för den ifrågavar:de skrifvelsen. Men jag finner
nu, då jag ser Frih. Cederström bland reservanterna inom Utsk.,
att Hr Frihm önskar endast sådana verba formalia, som han sjelf
tycker om. För min del önskar jag bifall till den underd. skrifvelsen
och förenar mig med Hr von Troil i den begäran att reservationen
måtte läggas till handlingarne.
Frih. Cederström, Rud.: På Frih. Klinkowslröms förfrågan,
hvad meningen vore med den reservation jag afgifvit, får jag
svara, att med densamma är enahanda mening som med alla andra
reservationer, nemi., att gifva tillkänna en, från majoritetens åsigt
eller förslag, skiljaktig tanke. Jag finner icke i Riksd.Ordn. något
förbud för Exped.Ulsk:s ledamöter att gifva för Ständerna tillkänna
när de finna Utsk. i något ärende icke hafva valt fullt lämpliga ordalag.
Efter min upfatlning, som nära sammanstämmer med Hr
Hjärnes, ang:de Exped.Utsk:s åligganden och skyldigheter, är det
Utsk:s pligt att tillse, det hvart och ett beslut, jemte de detsamma
grundläggande skäl, varda i de bästa ordalag, som Utsk. kan åstadkomma,
till R. St:s bepröfvande framställde; hvilka ordalag derjemte
måste hufvudsakligen öfverensstämma med det ursprungliga förslaget
som af något bland principala Utsk. blifvit afgifvit och af R. St.
godkändt. Den åsigt jag i delta ämne hyser, kan således icke vara
såsom Hr Hjärne tyckes ifrågasätta, att jag skulle anse det vara
Exped.Utsk. tillåtet att utesluta något som utgör verkligt motiv.
Men de ifrågavar:de raderna, som jag inom Utsk. önskat få uteslutne,
ulgöra, enl. mitt förmenande i sjelfva verket icke något motiv
för beslutet. Att Ständerna gifva ökade förmåner åt Strömsholms
kanal-bolag, derföre att Direkt, skulle hafva betett sig i någon
mån felaktigt, det tycker jag alldeles icke måtte innebära något
bevekande eller beslutgrundläggande skäl; man skulle snarare kunna
säga att det innebure raka motsatsen deraf. Det erinrar om Dnpins
Den 25 Jtuli.
565
bekania uttryck: ”Non pas parceque Bourbon, mais quoique”. Huru
kan man då anse tiradens uteslutande minska motiveringens styrka?
Den skulle väl snarare vinna derpå.
Vid det föreg:de tillfälle, hvarom Hr Hjärne erinrat, var förhållandet
sådant, alt ett föreslaget motiv råkat inflyta i ett StatsUtsk:s
då föredragna betänk., hvilket motiv jag ansåg till innehållet
mindre riktigt i sig sjelf och hvars uteslutande syntes desto mera
önskvärd!, som de öfrige anförde skälen visserligen vore ganska tillräckliga.
Emedlertid hade den rättelse, som hos R. o. Ad. i berörde
hänseende begärdes och medgafs, förmodligen äfven befunnits
nödig vid ärendets pröfning uti de öfriga Stånden; således var det
tydligt att Exped.Utsk., vid dess upställning af förslag till skrifvelse
i ämnet, egde att iakttaga de ordalag, hvarom anvisning redan var
leranad. Här åter är ett i någon män annorlunda modifieradt förhållande.
Jag hade trott, att då R. St. enl. gällande Riksd.Ordn.
ega ett Exped.Utsk., enkom tillsatt för att föreslå en tjenlig upslällning
af nödiga skrifvelseförslag, så kan icke meningen vara att Exped.-  Utsk. skall afskrifva hvad de andra Utsk:n behagat föreslå. Det är
icke nog med alt rätta ett eller annat osvenskt ord till svenska,
eller alt reda en eller annan sig insmygande tvetydighet i ordalagen.
Skrifvelserna skulle, derest ej betydande förkortningar vore
tillåtne, växa till en så oerhörd vidd, att hvarken Ständerna uthärdade
alt höra på deras upläsande, ej heller K. M. hade tid att
deraf taga kännedom. Derföre är det nödvändigt att afskilja allt
hvad till saken icke hörer. Att i delta, så väl som i alla dylika
hänseenden, iakttaga den sorgfälligaste pröfning, tillhör nu Exped.-  Ulsk:s ledamöter. Det är denna sorgfällig# pröfning, som reservanterna
velat iakttaga, i det de trott sig böra utelemna några ord, de
der syntes dem ej blott öfverflödiga, men äfven mindre väl använda.
Vi kunna visserligen misstaga oss i detta fall; men det har
skett af nit i tillämpningen af en i sig sjelf säkerligen ganska riktig
grundsatis, som jag här ofvan har anlydt. Vill man åter icke
tillåta denna sorgfälliga pröfning, så är det häst att till Exped.Utsk:s
personal välja sådana ledamöter, som, icke blott till titeln, utan äfven
till hela sin inre varelse åro kopister; — men finnas det deremot
personer, som hafva förmåga att med urskiljning granska och
bedomina samt förslagsvis framställa ordalagen af de expeditioner,
som från R. St. skola utgå, må man då icke vilja fråntaga dem
denna så nödvändiga pröfningsrätt.
För öfrigt har jag medelst reservationen vid detta tillfälle icke
åsyftat att åvägabringa någon återremiss, utan må R. o. Ad., gerna
för mig, godkänna skrifvelsen. Jag har endast velat inför ej blott
R. o. Ad. hvarest jag alltid egde tillfälle mundlligen mig förklara,
utan inför samtl. R. St. ådagalägga, att jag icke förbisett förhållandet
med ifrågavaride sak. Det är denna redogörelse, som jag trott
mig vara R. St. skyldig, hvilken jag i korta ordalag framlagt; och
hvilket Frih. Klinkowström af sjelfva ordalagen i reservationen rätt
väl kunnat inhemta, samt sålunda icke behöft fråga mig om min
mening dermed. Hvad det åter beträffar, att Exped.Utsk. bör respektera
Ständernas beslut, äfvensom icke afsända några beslut utan
560
Den 23 Juli.
motiver, så inträffar det ju icke på Exped.Ulsk:s minoritet, hvilken,
likasåväl som majoriteten, haft dessa skyldigheter för ögonen. Förslaget,
torde, vid upmärksamt åhörande af innehållet, befinnas vara
tillräckligt vidlyftigt och motiveradt, utan den föreslagna här ifrågakomne
tiraden. Ledamöterne af iitatsUlsk. som sjelfve många gånger,
utan afseende på 3 Stånds framställningar, framhärdat i sin
mening, borde aldra minst påtruga andra Utsk. en absolut underdånighet
för nämnde Utsk:s majoritet. Vidkommande äter så väl
besluten, som motiverna derför, erkänner jag visserligen att ingen
afvikelse vid npsätlandel af de underd. skrifvelserna bör ske. Med
denna förklaring, hvilken anspråkslöst framställes såsom svar å gjord
förfrågan, och utan anhållan om propos. på äterremiss eller förändring
af ordalagen, har jag fått tillfälle min oförgripliga mening yttra;
och behagade R. o. Ad., ulan vidare invändning å min sida,
fatta sitt beslut i saken, så som Högh Ståndet för godt finner.
R. o. Ad. godkände ifrågavar:de skrifvelseförslag N:o 112.
Vidare uplästes till justering och godkändes följande af Exped.
Utsk. afgifne förslag till underd. skrifvelse!' till K. M., nemi.:
N:o 113, ang:de anslag till beredande af rättelse uti beräknandet
af Salpeterhjelpen inom provinserne Småland och Oland;
N:o 114, ang:de rätt för part alt återfå till Öfverrätt ingifne
handlingar; och
N:o 115, ang:de ändringar och tillägg uti Kongl, stadgan om
Skiftesverket i riket d. 4 Maj 1827, och den Kongl. Kungörelsen
d. 9 Juni 1832.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskrs d. 19 och 21
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 121, i anledn. af väckte motioner,
rör:de skjutsningsbesvärel.
Detta utlåt, företogs punktvis lill afgörande.
Usta punkten, ang:de frågan om jordbrukets fullkomliga
befrielse från skjutsningsbesväret, och 2:dra punkten, ang:de
frågan att, derest skjutsningsbesväret icke kan från jordbruket
skiljas, lättnad i detta besvär mätte bereilas medelst
länsvis utgående kontanta bidrag.
Ulsk:s yttranden biföllos.
3:dje punkten, ang:de förhöjning af legan för den vid
landtgästgifverierne utgående skjuts.
Hr Hjärne, Harald: Jag har inom Utsk. hört till den minoritet,
som ansåg alt icke någon förhöjning i skjutslegan, der icke
entreprenad vore inrättad, borde ega rum. Jag anser nemi. det
vara en återgång till det förhållande som egde rum innan Ständerna
vid 1834 och 35 års riksdag heslutade att förhöja skjutslegan, för
att kunna åstadkomma entreprenader och derigenom befria jordbru
-
Den 23 Juli.
567
ket från håll- och reserv-skjutsen. En särlan återgång anser jag
för min del olämplig och onyttig för landet. Vid nämnde riksdag
hölls inom alla Slånd ganska vidlyftiga diskussioner i detta ämne,
och såsom kändt är, stannade majoriteten af Ständerna vid den öfvertygelse,
att man borde söka göra något i afseende på de skjutsskyldige,
för att befria, i synnerhet den mindre jordbrukaren, från
håll- och reserv-skjutsen. Då tillstyrktes en förhöjd skjutslega der
entreprenad kunde åstadkommas, och K. M. iemnade dertill sitt bifall.
Vi veta att sedermera på ganska manga ställen, åtminstone i
södra Sverige, entreprenader blifvit inrättade, och allmogen har funnit
det bättre alt lemna ett litet tillskott till entreprenaden, för att
vara befriade från skjutsskyldighet för 16 sk. b:co per mil. Skulle
vi nu besluta alt höja skjutslegan till 20 sk. b:co, der icke entreprenad
linnes inrättad, så är jag, med den erfarenhet jag har om
förhållanderna inora en del af landet, öfvertygad derom, att på många
ställen, der entreprenad hittills visat sig vara välgörande, skulle, sedan
kontrakten tilländalöpa, de icke kunna förnyas, och entreprenad
kanske icke mera åstadkommas, derföre att allmogen heldre
skulle skjutsa sjelf, då 4 sk. b:ko mera erhölles per mil, än att
lemna den afgift till entreprenören som de nu lemna. Det vore
således en återgång till ett gammalt, odugligt system i afseende på
skjuts-skyldigheten, och det är derföre jag röstat deremot, ehuru
jag erkänner all 16 sk. är allt för litet i närvar:de tid för den skjutsande;
men jag har framför allt velat förekomma att entreprenaderne
skulle uphöra, och skjuts-besväret utgöras så som i fordna
lider. Jag vågar således afstyrka bifall till Utskrs tillstyrkande i
denna del. Skulle'R. o. Ad. åter finna lämpligt all tillstyrka en
ökad skjutslega der entreprenad finnes eller kan opstä, så vill jag
icke motsätta mig detsamma, ty för alt befordra entreprenaders inrättande
der de ännu icke finnas, vill jag lemna min röst för alla
de medel som kunna öfverensstämma med rättvisa och billighet.
Vore det fråga om att förhöja skjutslegan till 28 sk. per mil, såsom
förhållandet nu är i vissa städer, så skulle jag icke hafva något deremot,
men vill likväl icke sjelf föreslå det, emedan ett sådant beslut
i betydligare mån skulle inverka på de resor som af embetsman
verkställas på Statens bekostnad. Det skulle föranleda till
förökning i förslags-anslagen till rese- och traktaments-ersältningar
för embetsmännen, och sedan vi nu vid denna riksdag fatlat de
flesta beslut i afseende på anslagen, så anser jag tiden vara olämplig
för att nu vidtaga sådana beslut, som kunna inverka pä de anslag
som redan äro fastställda. Jag anser mig således för tillfället
böra afstyrka bifall på hvad Utsk. i denna del föreslagit.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Detta betänk, innehåller
24 serskilda motioner ronde skjutsväsendet. Då Ekon.Utsk. nästan
utan undantag afslyrkt alla de motioner som inkommit i delta ämne,
ansåg sig Utsk. åtminstone böra göra något för att fästa något afseende
på de billiga önskningar som i della fall kunde vara uttryckta,
och en sorts billighet förefinnes verkligen i det förslag Utsk.
i denna del gjort. Det är icke obekant, alt den skjutslega af 16
568
Den 23 Juli.
sk. b:co, som nu betalas på de ställen der entreprenad icke finnes,
har stått qvar från äldre tider, under det att den blifvit ökad på de
ställen der entreprenad åstadkommits. Det stegrade varuvärdet, och
de ökade tjenstehjonslönerna äro äfven talande skäl för skjutslegans
höjande. Men här är en annan omständighet som Ulsk. icke vid
detta tillfälle tagit i betraktande, och hvarför jag tror att det blir
svårt att bevilja denna förhöjning till 20 sk. b:co per mil der entreprenad
icke finnes, och den är, alt på många ställen der kontrakter
om entreprenad äro ingångna, är det likväl icke hela kommunen,
som ingått på kontraktet, utan der finnas somliga som skjutsa
för sina hemman, och dessa erhålla endast 16 sk. b:co, men entreprenören
har deremot i kontraktet förbehållit sig alt upbära skillnaden,
ty den resande får ändå betala 24 sk. b:co. Om nu legan förändras
till 20 sk. b:co, skulle derigenom kontraktsbrott upkomma och den skjutsskyldige
erhålla denna tillökning af 4 b:co, hvilket icke vore fullkomligt
rättvist och således lägger ett af de största hinder för bifall (ill deli af Ulsk.
tillstyrkta förhöjningen. Skulle R. o. Ad. besluta alt afslå den tillstyrkta
förhöjningen, vill jag visserligen icke ensam motsätta mig detsamma,
men jag bestrider Hr Hjärnes sats, all nemi. entreprenaderne skulle
gå om intet, i fall denna förhöjning beviljades. Jag känner icke
den erfarenhet som Hr Hjärne i detta fall insamlat, men jag har
också någon erfarenhet härutinnan, och tror mig bestämdt kunna
säga att orsaken, hvarföre entreprenader icke kommit till stånd på
åtskilliga ställen, alldeles icke ligger deruti att entrepreuads-skjulsen
är för låg, utan härflyter från helt andra grunder. Allmogen på
sådana ställen anser sig mera nöjd med att skjutsa för sina hemman,
och om äfven legan höjdes till 32 sk. b:co så skulle entreprenad
icke kunna der åstadkommas. Bland de många omständigheter
som lägga hinder deremot, är det en ganska maktpåliggande,
den nemi., att man önskade öfverflytta gästgifveri-bestyret på entreprenören.
Detta har icke på alla ställen kunnat verkställas. Dessutom
finnas helt andra orsaker än legan, som skulle kunna lägga
hinder emot införandet är entreprenad, hvarföre jag tror, att om legan
höjes på de ställen der icke entreprenad finnes, deraf icke blir en
följd att den äfven måste höjas för entreprenads-skjuts, hvilket jag
på det högsta bestrider, ty det skulle blifva ett höjande ad infinitum
af skjutslegan.
Hr Tham, Casper Wolrath: Afven jag stannade inom Utsk.
i minoriteleten. Jag dref der den sats, att legan skulle bibehållas
oförändrad, af det skäl, alt jag ansåg en förhöjning till 20 sk. på
de^ ställen der entreprenad icke finnes, komma att omintetgöra sjelfva
den nuvar. författningen om entreprenader. Men under sjelfva diskussionen
inom Utsk. frångick jag min åsigt uppå framställning af
Hr Ordfin, på den grund, att ledamöterna så väl af det Högv. som
af BondeSt. allmänt yrkade på förhöjning. Det fanns, med undantag
af en eller par ledamöter, ingen enda, som icke yrkade förhöjning
och de sora yrkade förhöjning yrkade den ändå högre än här föreslås.
Jag skulle tro alt om R. o. Ad. återremitterar punkten, så
skall den lillbakakomma med en tillstyrkt förhöjning till 24 sk. b:co
Den 23 Juli.
569
milen, och att om It. o. Ad. afslår densamma, följden ändå blefve
den, alt 3 Stånd komme att antaga punkten; hvarföre jag vördsamt
tillstyrker R. o. Ad. att godkänna Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s utlåt,
i denna punkt.
Frih. Toll, Guslaf: Dit K. M. vidtog och Ständerna bifållo
frågan om förhöjd lega för entreprenads-skjuts, tog jag mig friheten
påminna om nödvändigheten alt ersätta den stora förlust som
derigenom komme att drabba löntagare vid indelta arméen, hvilkas
tjenstegöromål oändligeu ökas och tagas i anspråk, icke allenast för
Regitets brukbarhet och tjenstfärdighet, ulan äfven för beväringsynglingarnes
danande till tjenstbarhet, och hvilka förökade tjensteåligganden
hafva föranledt ganska betydliga upoffringar på lönerna
för de indelta befälen. Jag tog mig då friheten nämna att
de små lönerna, som tillkomma befälets lägre grader påkalla för
innehafvarne deraf ersättning i och för de förökade omkostnaderna
vid resor i och för tjenstens räkning. Om nu R. o. Ad. täcktes
återremittera denna punkt, anhåller jag, som visserligen icke vill
bestrida nyttan och nödvändigheten af alt från jordbruket skilja ett
så svårt onus som skjnlsskyldigheten, dock alt Utsk. i underd. skrifvelse
till K. M. mätte anmäla behofvet af ersättning för all den förlust,
som genom förhöjning i skjutslegan kan drabba de minst väl
lottade löntagarne vid indelta arméen; och anhåller i händelse af
återremiss alt detta mitt anförande måtte få åtfölja återremissen
till Utsk.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag har visserligen aldrig hos
skjuts-enlreprenad-syslemet insett så stora fördelar, som de hafva
visat sig för mången annan; men då Konung och Ständer hafva valt
denna utväg för reglerandet af skjutsväsendet, synes det mig nödvändigt,
alt man icke retrograderar på banan, hvarigenom ett olyckligt
tillståud af vacklande skulle upkomma.
De i alla riktningar, der ångbåtar kunna framkomma, allt mer
och mer anlaggda och begagnade ångbälslinier, gifva mig någon
anledn. förmoda, att antalet resande till lands betydligen kommer
ali förminskas, på sådane vägsträckor, derutmed sjötransporter parallellt
låta sig verkställas. Jag ser således ingen trängande nödvändighet
att vidtaga den föreslagna förhöjningen.
Att, på sätt Hr Tham yrkat, göra det blott för det man förmodar
att de andra Stånden komma att så förfara, finner jag icke
utgöra något skäl; ulan är öfvertygad om att R. o. Ad. i detta som
andra fall fattar sitt beslut i öfverensstämmelse med hvad som, enl.
Ståndets tanka, är i sig sjelft rätt' och gagneligt.
Man kan visserligen äfven på annat sätt vända om frågan rörande
ångbåtarne och säga: att om skjutspriserna till lands höjas, så komma
de resande att så mycket mer att anlita ångbåtarne; men man kan
vara säker på att desse då icke skola underlåta att draga nytta af
ett sådant förhållande och likaledes för egen del höja priserna. Att
lägga hinder för kommunikationer, genom fördyrandet af deras begagnande,
synes i allmänhet mycket oklockt. Att öfver höfvan
betunga de skjutsskyldige bör likaledes undvikas. Men då här icke
570
Den 23 Jnl-i.
är fråga om att förminska de ersättnings-förmåner, de skjutsskyldige
redan hafva, utan blott om att välja emellan, antingen de skola fä
detsamma, som de fått hittills, eller fä mera, sä ser jag intet hinder
för att, med afslag å hvad Utsk. i denna ponkt tillstyrkt, vidblifva
nuvar. förhållanden.
Hr Brakel, Manritz Gustaf: Det synes mig gifvet alt Staten
bör befordra lättnad och möjlighet för landets innevånare att kunna
förflytta sig i alla riktningar från det ena stället till det andra; men
det synes mig vara lika billigt, alt dessa rikets innevånare, om de
resa, vare sig i enskilda angelägenheter eller blott för nöjets skuld,
betala hvad del kostar dem att låta transportera sig från det ena till
det andra stället. Ur denna synpunkt sedt, anser jag det vara billigt
oeh rättvist att jordbrukaren, som skjutsar dem, får fullkomlig
ersättning för hvad detta skjutsningsbesvär kostar honom, såväl i afseende
på häst som karl. Nu hör man i allmänhet klagas bär i
riket öfver att skjutslegan är lägre än den borde vara, och att detta
skjutsningsbestyr är ett onus som ligger på jordbruket. Ett sådant
onus bör aldrig på detsamma ligga, utan den som vill förflytta sig
från det ena stället lill det andra bör betala sin transportkostnad,
och derföre anser jag att jordbrukaren, som skjutsar, bör hafva sin
fullkomliga ersättning för hvad det kostar honom. Nu är det föreslaget
att höja skjutslegan på de ställen der entreprenad icke finnes
från 16 till 20 sk. b:co. Detta tyckes mig ganska billigt, i synnerhet
när entreprenadskjuts betalas med 24 sk. h:co. Jag för min
del kan ieke inse hvarföre den resande skall betala mera till entreprenören
än till jordbrukaren som skjutsar utan entreprenad. Af
nu anförda skäl yrkar jag bifall till hvad Utsk. i denna punkt
föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Här är redan yltradt, att
en tillökning i skjutslegan på de ställen der entreprenad icke finnes,
skulle medföra betydliga olägenheter. För det första skulle det förorsaka
en återgång lill de förhållanden som Ständerna, genom sitt
beslut vid en föreg:de rikdag sökt motarbeta. Det skulle nemi.
motverka fortfarandet af entreprenader, naturligtvis af det skäl, att
de som skola betala entreprenören något, gore det heldre, då deras
egen skjuts betalas med 16 sk., än dä de få något högre betalning
såsom t. ex. 20 sk. b:co, ty derigenom skulle deras intresse alt
betala något till entreprenören minskas. Vidare har man anfört den
andra omständigheten, att nemi. vid de gäslgifvaregårdar, der entreprenad
finnes, men likväl några bönder sjelfve skjutsa för sina
hemman, der skulle missförhållanden upkomma. Frih. Toll har anfört,
att en tillökning i skjutslegan skulle ytterligare försvåra tjenstgöringen
för en stor del af Officerare och Underofficerare, hvilkas
tjenstgöring fordrar resor. Många andra, som också äro tvungna,
att resa, skulle derigenom få förökade kostnader och äfven Statsverket
skulle betungas med högre kostnader för den skjuts, som är
nödvändig för tjenstemän som resa i tjensten och som nu erhålla
rese- och traktaments-peuningar. Dessa anslag äro hittills förslagsanslag,
men äro lill ett otillräckligt belopp upförda p-° Ritssiaten
Den 23 Juli.
571
och äro redan förut öfverskridna, oaktadt skjutslegan endast är 16
sk. b:co på de gästgifvaregårdar der entreprenad icke funnits. Ett
bifall till denna del af Ulsk:s betänk, skulle således medföra många
olägenheter. Jag anser dessutom alt om någon förändring i skjutsväsendet
eller legan bör ega rum, så bör den ske efter grunder, som äro
mera rättade efter omständigheterna och de lika förbållanderna på olika
orter, än såsom nu är föreslagit genom en förhöjning öfver en bank af
skjutslegan. Vi veta nogsamt, ali olägenheterna och kostnaderne för de
skjutsskyldige äro olika på olika orter, hvilka kunna på ett jern förligt
sätt skärskådas, om man betraktar hvad de skjutsskyldiga betala
dem, som utgöra skjntsskyldighet vid gästgifvaregårdarne. Hvad entreprenörerna
erhålla i allmänhet är mig obekant, men jag vet gästgifvaregårdar,
der de erhålla intet af de skjutsskyldige, utan hafva
åtagit sig entreprenaden utan ersättning. Andra ställen finnas, der
de erhålla 10 å 20 r:dr af hvarje skjulsskyldigt hemman. Inom
ett och samma län finnas gästgifvaregårdar, der de skjutsskyldige på
ett ställe betala till dem som utgöra deras skjutsskyldighet 2£ lunna
spannmål, och några mil derifrån endast 2 å 3 r:dr. Så är det
kändt, att vid vissa gästgifvaregårdar närmast Stockholm, der bristen
på hästar är stor och skjutsen sträng, skulle gerna en hemmansegare
betala 30 å 40 r:dr b:co för att slippa skjutsningsskyldigheten;
och går man några mil längre bort, t. ex. i Södermanland, så finner
man att en sådan betalning utgöres med ja kanske ännu
mindre.
Dessa olika förhållanden fordra enl. min tanke, om man skall
ersätta de skjutsskyldiges kostnader och besvär på ett lämpligt och
rättvist sätt, en helt annan åtgärd, än den som Ulsk. nu föreslagit,
att nemi. öka legan till 20 sk. pä de ställen der entreprenad icke
finnes. Jag kan således för min del icke bifalla detta Utsk:s förslag,
och skull tro det vara för långt lidet på riksdagen för alt återremittera
detta betänk, för erhållandet af något annat, som kunde
upfylla ändamålet och i delta afseende vara lämpligt. Jag instämmer
sålunda med dem som hafva tillstyrkt afslag på hvad Utsk. i denna
del föreslagit.
Gr. Sparre, Erik: Jag vill icke bestrida vigten och giltigheten
af de skäl, som af talare här, och i synnerhet af den siste
värde talaren blifvit anförda mot en förhöjning i skjutslegan. Jag
erkänner att flere af dessa skäl äro giltiga, men behjertansvärd är
också på andra sidan de skjutsskyldiges öde, och det kan icke nekas,
att denna skjutslega af 16 sk. b:co milen är alltför liten, och en
alldeles otillräcklig betalning för en häst och karl, ty till stor del
åtgår detta för att resa lill hållet, ligga der hela dagen och slutligen
återvända hem igen. Jag anser således att man icke bör lemna
utan afseende de motioner som blifvit ingifna af en så stor del af
BondeSt:s ledamöter, afseende förändring af vissa villkor för de skjutsskyldige.
Om nu också de skäl måste godkännas, som, på sätt jag
redan nämnt, blifvit anförda mot förhöjning i skjutslegan, och om
vid det snart instundande slutet af riksdagen det är för sent alt bevilja
en sådan förhöjning, som skulle medföra rubbning i redan be
-
572
Den 23 Juli.
stämda anslag, om säger jag, R. o. Ad. icke åt denna punkt skulle
kunna skänka bifall, så förtjenar den efterföljande punkten så mycket
mer att tagas i behjertande, den nemi. rör:de viikoren för de
skjutsskyldige eller bestämmandet af det antal hästar, som af skjutsentreprenör
bör hållas, samt andra villkor, som af K. Bef:h:de kunna
åstadkommas för att underlätta entreprenaderna. Jag vill nu icke
yttra mig öfver denna punkt, emedan det är den efterföljande och
jag således sparar mitt yttrande till dess den föredrages. Jag ber
likväl att bär få tillkännagifva, att om jag icke envisare vidhåller
bifall till denna pnnkt, sä är det derföre, att jag hoppas att R. o. Ad.
skall fästa afseende på den framställning jag dä ämnar göra för en
återremiss af den punkten.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s tillstyrkande
framställde propos. besvarades med starka nej, blandade
med några ja, hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade
afslå Utskrs tillstyrkande att tegan för den vid Landtgästgifverierne
utgående skjuts, sorn icke år på entreprenad upläten, må varda bestämd
till 20 sk. b:co, och efter denna proposrs besvarande med
starka ja, jemte ett eller annat nej, förklarade det han funnit ja
öfvervägande.
Gr. Taube, Henning Edvard begärde votering, men förklarade
innan densamma hann företagas, att han ville afstå från sin
begäran.
4:de punkten, an g: de förhöjning af skjutslegan i s fäderne.
Utsk:s yttrande bifölls.
5:te punkten, an g: de föreskrifterne om det antal hästar,
som af skjutsentreprenör bör de resande vid anfordran tillhandahållas
m. m.
Gr. Sparre: På sätt jag redan tagit mig friheten nämna, är
det i denna punkt jag yrkar återremiss. Jag begär icke alt det skall
öfverlemnas åt domaremakten att bestämma hästantalet, i hvilket afseende
jag visserligen icke instämmer med motionärerne, utan att
bestämmandet häraf ovillkorligen må öfverlemnas åt K:s Bef:h:de;
men med den kännedom jag eger derom, att, på åtskilliga ställen
det hästantal som blifvit bestämdt att hållas är större än det förut
varit och alt, serdeles numera, dels i synnerhet i följd af ängbåtskommunikationer,
dels ock deligence-inrättningar, antalet af resande
som färdas med gästgifvarskjuts icke är så stort som förut, och då
jag likaledes har mig bekant, att, pä vissa orter, det hästantal, som
entreprenör åligger att vid gästgifvaregård hålla är större än som
deraf göres behof; — vid sådant förhållande skulle jag tro att en
underd. hemställan till Konungen i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Ständerne vid sisth riksdag beslutade, icke vore ur vägen,
äfvensom derom att åtgärder måtte af K:s Bef:h:de vidtagas, för att
underlätta åvägabringandet af entreprenaders ingående, hvarmed man
ginge de skjutsningsskyldiges önskningar till mötes.
Det är i den syftning, jag nu haft äran yttra, som jag anhåller
att R. o. Ad. ville bifalla återremiss af detta betänk.
Den 23 Jnli.
573
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då entreprenad af skjutsningsbestyret
inrättades, skedde sådant i ändamål att för jordbruket lätta
bördan af skjutsningsskyldighelen. Det kunde då icke afse att ett
större hästantal skulle vid Gästgifvaregårdarue beredas än som fanns
före entreprenadens inrättande; och delta utlryckes äfven i den K.
Förfaltn. Sådant har emedlertid icke hindrat att inom somliga län
föreskrifvits, det eli större an'al hästar än tillförene skulle vid Gästgifvaregårdarne
vara tillgänglige. Så t, ex. har händt alt man, vid
Gästgifvaregårdar der endast håll- men icke reserv-hästar förut funnits,
föreskrifva alt entreprenören skulle genast vid resandes ankomst
hålla lika stort om icke större antal hästar än del gamla hållet och
dessutom efter vissa timmar anskaffa ett obegränsad! antal hästar.
Dylika föreskrifter hafva i vissa län dels högeligen försvårat dels alldeles
förhindradt möjligheten af skjutsentreprenader.
Jag anhåller derföre alt få instämma med Gr. Sparre i begäran
om återremiss af den nu föredragna punkten.
Frill. Cederström: I de sednaste anföranden som Gr:ne Sparre
och Lagerbjelke afgifvit kan jag icke instämma.
Det mätte vara oundgängligen nödvändigt, att skjutsningsbestyret
inom landet, så mycket ske kan, efter enhet och plan organiseras;
att öfverlemna detta ordnande åt domare och nämnden inom hvarje
härad och fråntaga K:s Bef:h:de befattningen dermed, det skulle just
vara att beröfva denna organisation ali den enhet och plan, som så
väl behöfdes.
Dessutom är del kändt att domare och nämnd äro vid tingen
uptagne af så många andra föremål att de ej alltid skulle kunna
behandla sådana ärenden med den skyndsamhet och kraft hvarmed
de hos K:s Bef:h:de kunna bedrifvas; finnandes jag härutinnan ett
ytterligare skäl emot den förändrings införande, som bemälte Hrr
Gr:r förordat; synnerligen som här i betänk, tillkännagifves, att,
öfver K:s Bef:h:des beslut i dylika frågor, derutinnan klagan blifvit
förd, vederbör, embetsmyndighet meddelat erforderlig rättelse. Mig
synes således icke skäl vara att, måhända för ett eller annat partielt
erfarenhetsfall, rubba en allmän princip. Fullkomlighet lärer här i
verlden i alla fall ej stå att finna; domare och nämnd lära ej vara
i besittning af något arcanum, hvarigenom de skulle befinnas ensamme
nöjaktige för allmänheten i delta hänsseende; — på grund
af hvilket allt, samt lill befordrande af skyndsamhet och undvikande
af tidsutdrägt, anhålles att R. o. Ad. ville godkänna Utsk:s framställning.
Hr Hjärne: Jag instämmer fullkomligen med de 2:ne första
talarne i de åsigter, som föranledt deras framställning, men kan ej
komma till samma resultat som de.
Jag anser alt det vore ganska väl, om man kunde upställa så
bestämda reglor för kontrakten med entreprenörer i allmänhet, att
det icke berodde på tillfälliga förhållanden, huruvida dessa kontrakter
blefvo för stränga eller för litet stränga; men tror tillika det vara
omöjligt för den som icke besitter lokalkännedom, att upställa sådane
reglementariska stadganden.
574
Den 23 Juli.
Det är naturligt att raan åt K:s Bef:h:de i hvarje län bör öfverlemna
att bestämma föreskriften i afseende å det hästantal, som
vid hvarje Gästgifvaregård bör finnas att tillgå derföre, att berörde
auktoritet är den enda som har till pligt sig ålagdt att känna alla
lokala förhållanden hvar inom sitt län. Om man vill försöka att
bestämma något sådant, så måste man upställa ett serskildt hästantal
vid hvarje gästgifvaregård i riket; aldrig kunde något generelt
stadgande i detta fall meddelas.
Det är visserligen sannt att det beror på K:s Bef:h:de lill stor
del huruvida entreprenader komma att inrättas eller icke, och man
kan anföra exempel, att icke alltid K:s Bef:h:de i det hänseendet
gått Konungens och R. St:s önskningar till mötes; och man vet
äfven att när den nu gällande förordn. först skulle sältas i verket,
så bestämdes visserligen inom ett och annat län ett så högt hästantal,
som vid Gästgifvaregårdarne skulle vara alt tillgå att man alltför
väl på förhand bunde inse att entreprenader på sådane vilkor ej
skulle kunna bringas till stånd; men numera tror jag förhållandet
vara annorlunda, så att någon ytterligare påminnelse, om hvad Konung
och Ständer i delta fall önska, icke behöfves. Man har äfven
sett på de sednare åren, att entreprenader i sådane län der de icke
i början upslodo, i stort antal kommit i gång, och det är derföre
icke heller efter min öfvertygelse behöflig!, att man reglementerar
i detta fall, ehuru jag visserligen gillar den åsiglen, alt det vore
väl om något generelt kunde bestämmas.
Frih. von Stedingk: Saken synes mig helt enkelt varaden,
att kontrakten blifvit ingångne, baserade pä den omständigheten, att
ett visst, större antal hästar skall vid Gästgifvaregårdarne hållas.
Fråga kan således ej nu upstå om annat, än att på det föreslagna
sättet söka att tillvägabringa ytterligare entreprenader der
sådane icke finnes förut; men jag tror ej att det sker på sätt motionärerne
derom gjort framställning.
Gr. Sparre har yttrat alt han icke åt domare och nämnd ville
öfverlemna pröfningsrätten om hästarnes antal, men vill dock taga
denna rätt från K:s Bef:h:de och öfverflytta den på andra personer.
Jag kan ej inse hvartill sådant skulle tjena och tror den enda och
rätta auktoriteten att i berörde hänseende besluta, vara K:s Bef:h:de.
För min del kan jag ingalunda inse att någonting vinnes genom att
från nämnde myndighet på annan auktoritet öfverflytta förbemälta rättighet,
ty en klok och försigtig Landshöfding sköter den här saken
bättre än någon annan och är den enda som dermed bör och kan
taga befattning.
Jag anhåller således om bifall till Utsk:s betänk, i denna punkt.
Gr. Sparre: Jag känner inga ord med hvilka man tydligare
kan uttrycka sin åsigt, än dem hvarmed jag började min framställning
i detta ämne, att icke domare-makten skulle befatta sig med
ifrågavar. bestämmande utan just K:s Bef:h:de såsom den verkställande
maktens organer; och således är det för mig obegripligt, att
2:ne talare kunnat till den grad missförstå mig att de sagt att jag
ville till domare-makten öfverlemna, eller, som Frih von Stedingk
Den 23 Juli.
575
yttrade sig, väl icke till domare-makten, men till andra personer,
rättigheten att bestämma i omförmälta hänseende.
Tverlom har jag yttrat det jag finnér förslaget alt öfverlemna
denna fråga ät domare-makten löjligt och att jag ej känner någon
annan auktoritet än just K:s Bef:h:de, till hvilken detta updrag kunde
lemnäs. Della har jag sagt och förblifver dervid.
Hvad sjelfva saken angår, så vågar jag påstå, i olikhet med Hr
Hjärne, som sade sig tro att man numera gått ifrån den stränghet,
hvarmed man i höljan gick tillväga, att så icke öfverallt åtminstone
är förhållandet, då än i dag föreskrifter på sina ställen finnas ang:de
antalet af hästar som inom kort tid, ^:dels eller { limma skall af
entreprenören tillhandahållas, och hvilket antal är så stort, att, vid
åtskilliga gästgifvaregårdar, det för entreprenören är alldeles omöjligt
att efterkomma stadgandet, hvadan äfven vid sådane gästgifvaregärdar,
entreprenader om skjutsningsbestyret icke kunnat afslutas.
Då jag, lika med Hr Hjärne, varmt nitälskar för uprättandet af
entreprenader hvarigenom skjulsningsskyldighelen småningom skulle
lyftas från jordbruket och då jag älskar att vidblifva en bana, som
man redan med framgång beträdt, så får jag säga, alt jag icke känner
annat medel än att dessa entreprenader på allt sätt underlättas
och befrämjas. En anleda, dertill finnes i förhållandet af ökade
kommunikalions-anstaller, sedan den tid entreprenader inrättades:
Det är allom kändt att ångbåtarnes antal växer dagligen, att sådane
nu gå vägar dem de förr ej besökt eller befara vägar till långt
större mångfatld än tillförene.
De resande kunde med dem färdas med mindre kostnad och
större agrement än till lands, och deraf blir ock en följd att det
större antal hästar, som vid gästgifvaregårdarne skall hållas tillhanda,
för att genast, eller inom ^ timma vara lill reds för de resandes
skull, vanligen står hela dagen obegagnadt.
Denna omständighet är för entreprenören betydligen betungande;
och jag anser att 11. St. i det förhållandet ali man numera har
erfarenhet derom, att ångbåtar och andra kommunikations-anstalter,
mer och mer begagnas, hafva en giltig anledn. att till Regeringen framföra
den önskan, alt vederbör. Landsh-.r böra erinras derom, att
hästantalet som entreprenören skall inom kort tid tillhandahålla icke
bör blifva för stort.
Gr. Lagerbjelke: I afseende å hvad Frih.-ne Cederström och
von Stedingk yttrat är jag förekommen af det svar Gr. Sparre redan
lemnat.
Hvarken bemälte Gr. eller jag hafva satt i fråga någon öfverflyIlning
af rättigheten att i förevar, fall bestämma från K:s Bef:h:de,
vare sig till Häradsrätt eller någon annan auktoritet, ulan hafva vi
begge önskat att K:s Bef:h:de måtte bibehålla samma funktion i afseende
af skjutsningsbestyret, som denna myndighet hittills utöfvat.
Beträffande åter Hr Hjärnes yttrande om svårigheten att närmare
reglera i afseende å detta förhållande, vågar jag att Rista npmärksamheten
derpå, att något ytterligare reglementerande icke behöfves
än hvad som redan finnes föreskrifvet i författningen, endast
densamma göres tydligare.
570
Den 23 Juli.
Författn. föreskrifva1 nemi. att någon större tunga hvad del
hästantal som skall tillhandahållas angår, icke får föreskrifvas entreprenörerne
än hvad tillförene varit förhållandet: men detta stadgande
är icke nog tydligt i författningen uttryckt och denna obetydlighet
har gifvit anledn. till missbruk, dem jag förut påpekat. Man
behöfver således ej annat än förtydliga författnm och då är, utan
något ytterligare reglementerande, vunnet hvad sorn i detta fall behöfves,
hvarföre jag förnyar min vördsamma begäran om återremiss.
Hr Hjärne: Jag har redan i mitt första yttrande instämt med
Gr. Sparre i grunden för hvad han anfört, men har ej sedermera
hört honom hafva uptagit de skäl jag framställde mot möjligheten
att tillämpa denna åsigt. Om meningen vore att man skulle i en
underd. skrifvelse begära, det Konungen täcktes förständiga Dess
Bef:h:de alt icke förfara strängt med entreprenörerne vid blifvande
entreprenad-auktioner, så får jag erinra att något sådant redan förut
finnes föreskrifvet.
Författningens anda går ut derpå, att entreprenader må kunna
åstadkommas; och då Konungen updragit åt Sine Befdnde att härtill
medverka, sä anser jag det vara olämpligt att iterera en sådan
föreskrift. Det är visserligen sannt att berörde föreskrift är mycket
generel, men det kan icke bjelpas.
Om en Landsh. är nog envis alt vidhålla sin åsigt att entreprenader
icke böra ega rum; tvertemot den Kongl, författningens anda
och mening, så finnes intet annat medel deremot, än att låta denne
embetsman uphöra att vara Landsh. Det måste ovillkorligen, i fall
som detta, öfverlemnas ät K. Bef:h:de att gä tillväga efter sig företeende
omständigheter. Jag har ej hört Gr. Sparre föreslå något
nytt stadgande, och kan ej utfinna något annat som kan förenas
med hans åsigt i detta fall.
Gifves något annat reglementarisk! stadgande som kan antagas,
så skall jag ej sätta mig deremot; men alt ingå lill Konungen med
en skrifvelse för att få en erinran aflåten till samtl. Bef:h:de om
en sak, som redan i författningen finnes bestämd, — det anser
jag obehöfligt.
Frih. Cederström: Jag erkänner min skyldighet att hos
Gr:ne Sparre och Lagerbjelke anmäla min undskyllan för min oriktiga
upfattning af deras anföranden; men denna torde kanske finnas
förlåtlig derföre, att då de icke äro nöjde hvarken med Ekon.-  Utsk:s utlåt., eller med nuvar.-de förhållanden, och då motionärerne i
ämnet, Ola Person och Anders Andersson, hvilka gifvit anledn. lill
detta Utsk:s utlät, jemväl begärt alt Domare och nämnd borde bestämma
antalet af hästar, som vid hvarje gästgifvaregård borde vara
att tillgå, så hade jag trott att de ädle Grmes yttranden åsyftade
något instämmande deruti, enär de icke lära tillerkänna sig någon
motionsrätt; men vid närmare betraktande af pag. 5 finnes en rad,
som kan gifva dem någon anledn. till deras framställning; alltså vill
jag i merberörde hänseende visst ej ifrågasätta deras rätt dertill;
vidhållande likväl den åsigt, att det föreläggande, som Gr:ne vilja
att
Den 23 Juli
577
alt Sländme skola hos Konungen begära, är olämpligt. Hr Hjärne
har redan anmärkt, huruledes ett sådant föreläggande redan är vordet
i den ifrågavande författn. nedlagdt, och förefinnes dessutom i
den allmänna karaktären af Landshmes, enl. 1734 års instruktion,
dem föreskrifna skyldigheter. Alt ålägga desse embetsman något,
hvartill de redan förut måste anses vara skyldige, är ett förfaringssätt,
hvarvid man icke i Sverige är van, och som bör vara allestädes
onödigt. Det är genom sådane, lill innehållet sväfvande och
obestämda anhållanden, som man småningom, så fruktår jag, skall
vänja Konungen att göra mindre afseende på Ständ:nes framställningar,
än dessa borde hos den andra Statsmakten ega alt påräkna.
Hvad det beträffar att ökade ångbälslägenheter skulle göra ett
mindre antal hästar vid gäslgifvaregårdarne behöfligt, så är det en
omständighet, som icke lärer undfalla K. Bef:h:de; men man vet ju
att entreprenader endast äro för eli viss antal år ingångne, och när
den tiden förflutit, är det gifvet alt alla omständigheter som till
någon förändring föranleda, måste tagas i betraktande. lakttages
icke detta af K:s Bef:h:de, ega vederbör, att deröfver besvära sig å
högre ort, då rättelse tvifvelsutan erhålles.
Detta är den rätta utvägen, men sådan är ej en lagstiftning,
så osäker som den förrbemälte Hrr G:r förordat; hvarföre jag anhåller
om bifall å Utsk:s utlåt, i denna punkt.
Gr. Sparre: Jag skall blott med några få ord besvara Frih.
Cederström.
Han har talat om obestämda framställningar och likväl har han,
för att komma til! den slutsatsen ali K:s Bef:b:de hade, genom den
nu gällande författningen fått en sådan föreskrift sig redan meddelad,
som den jag och Gr. Lagerbjelke afsett, måst räsonnera sig
till den allmänna karaktären af berörde författn., ty när man läser
densamma, så innehåller den icke något bestämdt stadgande uti det
ifrågasatta hänseendet, utan man måste komma dertill medelst ett
genomträngande af dess karaktär, hvilket i sanning fordrar skarpsinnighet
nog. Författn. innehåller, på sätt förut blifvit anmärkt,
ingenting vidare än att de skjutsskyldige icke skulle betungas utöfver
hvad förut vanligt varit: jag åsyftar deremot med förklaringen att,
med hänseende till de ökade kommunikations-anstalter, som numera
upstå, de skjutsskyldiges tunga i mån deraf måtte förminskas. Jag
tror icke man kan kalia en sådan mening obestämd, utan snarare, att
det obestämda i den nuvar. författn. gifvit anledn. dertill att ett närmare
uttalande af Simes åsigt i frågan är väl behöfligt. Om man också
vill befordra entreprenaders ingående, är det ock väl billigt att befordra
den lindring, som för de skjutsskyldige kan vara möjlig; och
då man icke ingått på den förra punkten, som afsåg en förökning
af legan, af det skäl att lindring i skjntsningsskyldigheten vore nödig,
hvilken kunde tillvägabringas genom entreprenader, så finner jag
obilligt att man så ihärdigt söker hindra sådant afslutande och ej
undanrödjer svårigheter, som på många ställen eljest äro oöfvervinnerliga
för ingående af dylika.
8 H. 37
578
Den 23 Juli.
Frih. von Stedingk: Om det å ena sidan är obestridligt att.
skjutsentreprenader blifvit inrättade för alt så mycket som möjligt
lindra de skjutsningsskyldiges besvär, så måste man väl å andra sidan
icke vara mindre mån att de resande må komma fram, eller hvad
menas väl med de omtalade ångbåts-kommunikationerne. Det torde
icke vara obekant att, när man reser genom Sverige, så får man
nu vänta mera på hästar vid gästgifvaregårdarne än tillförene.
Skall man afse de skjutsandes fördel, så måste man väl också
taga i betraktande de resandes beqvämlighet och deras möjliga fortskyndande,
hvartill hörer, att icke minska hästanlalet.
Jag finnér ej den föreslagna skrifvelsen till Konungen behöflig,
serdeles som derå icke lärer komma att fästas mera afseende derföre
att man fråntager domare och nämnd rättigheten att bestämma
detta antal, ulan jag anhåller om bifall till betänk.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
hifölle Utsk:s hemställan uti förevar, punkt, ropades starka ja, blandade
med nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
6:te punkten, ang:de inskränkning i den frihet fran skjutsning,
som af nämndemän ätnjutes, 7:de punkten, ang:de bestämmande
af kostnader för skjutsens bestridande i städerne
genom entreprenad-auktioner, samt summans af de serskilda
kostnadsbeloppens fördelning på alla rikets städer, efter samma
grund, sorn blifvit följd, vid fördelningen af städernes
båtsmanshåll; 8:de punkten, angtde skjutsningsbesväret i städerne
Eksjö och Jönköping; 9:de punkten, ang:de anställande
af undersökningar och rättelser i afseende pä de för skjutsningen
från städerne, emellan dessa och landsbygden upgjorde
aftal; och
besvärels utsträckning lill alla hemman.
Utsk:s i afseende på dessa punkter afgifne yttranden biföllos.
11 :te punkten, ang-.de förhöjning af legau för kungs- och
kronoskjuts.
Frih. Palmstjerna: Då R. o. Ad. afslagit den föreg:de punkten
om skjutslegans förhöjning lill 20 sk. b:co, så synes konseqvensen
fordra, att förevar, punkt afgöres på samma sätt.
Frih. Cederström: Jag instämmer i Frih. Palmstjernas hemställan
om afslag å denna punkt.
R. o. Ad. afslog hvad Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
12:te punkten, ang:de åläggande för reservhemman, som
i skjutsentreprenad icke ingått, att utgöra den skjuts och de
skyldigheter, som åligga hemman inom hull-laget, och 13:de
punkten, ang:de utfärdande af ett stadgande derom alt reservhemman,
som i skjuts-entreprenad ingått, skall, så länge entreprenaden
fortfar, utgöra kronoskjuts i likhet med hållhemman,
såvida reservhemmanet icke bidrager till entreprenadkostnaden
i högre mån än hållhemmanet.
Den 23 Juli.
579
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och
föreslagit.
14:de punkten, ang:de förhöjning af vagnslega//.
Frih. von Stedingk: Jag ber att fä fästa upmärksamheten
derpå, att i betänk, star: ”den förhöjning i skjutslegan som Utsk.
föreslagit”.
Som frågan derom icke blifvit bifallen, så lärer väl äfven hvad
i denna punkt föreslås böra försvinna.
Frih. Cederström: Någon skrifvelse kommer icke attafgå rör:de
de punkter deri motionerne blifvit afslyrkta; den kommer endast att
uptaga de delar, hvari tilläfventyrs godkännande åt förslagen vore
vunnen. Således synes mig all då R. o. Ad. egde goda skäl alt
afstyrka den föreslagna förhöjningen af skjutslegan, synnerligast med
afseende på de å gästgifvaregårdarne i allmänhet för de resande tillgängliga
åkdonens dåliga beskaffenhet, sä kan man ganska väl bifalla
slutet af Utsk:s framställning.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt afgifna afstyrkande
yttrande.
15:de punkten, ang:de förändring i beräkningen af ersättning
för resor i embetsärender.
Ulsk:s yttrande bifölls.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 19 och 21 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 122, i anledn. af återremiss utaf
betänk. N:o 61, i fråga om inskränkning af den genom K. förordn.
d. 22 Dec. 1846 beviljade frihet att å landet idka handel m. m.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I fullkomlig konseqvens
med hvad jag yttrat när denna fråga sednast hos R. o. Ad. förevar,
får jag nu äran nämna alt jag icke heller inom Utsk. biträdt
ifrågavar. förslag, hvilket jag icke anser vara af behofvet påkalladt
äfvensom jag finnér Utsk:s motiver ogrundade. Utsk. säger sig hafva
tagit i behörigt öfvervägande, hvad som blifvit anfördt, ”och då den
hvarje Svensk man tillagda försörjningsrätt, hvilken såsom en grundsats
genomgår de nyare Näringsförfaltningarne bär i landet, egentligen
mera afser handtverk eller andra prohibitiva yrken än handel
detta är något hvarmed jag icke kommit under fund och tror icke
heller motivet vara rikligt, ulan endast framställdt för att komma
lill ett oriktigt beslut.
Som jag likväl ej vill uptaga R. o. Ad:s tid med ordande i
sjelfva saken, skall jag åtnöja mig att reservera mig vid detta utlåt.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Hvad Ekon.Utsk. med förevar.
förslag afser, eger i verkligheten redan rum. Vid sisth riksdag
ingingo Sländerne till Konungen med enahanda framställning och
skrifvelsen derom innehåller följande: ”Då genom föreskriften i den
21 § blifvit åt E. K. M:s Bef:h:de öfverlemnadt att besluta om
handelsrättighets meddelande å landet, utan att den församling, som
37 *
580
Den ?3 Juli.
härvid komme i fråga, egde i ämnet sig utlåta, men R. St. ansett
billigt att kommunerna höras i frågor om nya handelsbodars anläggande
å landet, så att tillstånd dertill, icke må af E. K. M:s Bef:h:de
meddelas förr än kommunen haft tillfälle att yttra sig, såväl öfver
gagneligheten af handelsrättighetens medgifvande, som öfver sökandens
frejd, få R. St. alltså hos E. K. M. i underdiet anhålla, alt uti
25 § Hand. Ordn. stadgas malte, det E. K. M:s Befihide icke må
ega att meddela tillstånd lill handelsbods anläggande å landet, innan
den församling, inom hvilken handelsboden är ämnad alt anläggas,
öfver ansökningen derom blifvit hörd”.
Det var d. 19 Aug. 1848 som Stines skrifvelse afluts och genom
Kungörelse den 18 Jan. 1850 har Konungen bland annat
förordnat:
”Vill någon å landet idka bandel i öppen salubod, på sätt i
§ 6 mom. 1 och 2 säges, gore derom skriftlig anmälan hos Wår
Befihide i länet, med npgift ä stället, der handelsrörelsen är ämnad
att utöfvas, samt företeende af de betyg, som lill styrkande af sökandens
behörighet, jemlikt nämnde §, erfordras; och åliggge det
derefter Wår Befdnde att genom delgifvande af ansökningshandlingarne
lemna Socknenämnden i den församling, der handeln skulle
komma att idkas, tillfälle att öfver ansökningen sig yttra inom en
månads tid, efter hvars förlopp, antingen denna rätt begagnats eller
icke, Wår Befdnde bör ärendet ofördröjligen till pröfning företaga.
Finnes laga binder emot bifall till ansökningen icke förekomma,
ege Wår Befihide att för sådan närings utöfvande å upgifvet
ställe vederbörligt tillståndsbevis utfärda”.
Denna författning utkom i anledn. af Stines nyss omförmälda
skrifvelse; och då således häraf torde finnas klart, alt det ändamål
redan är vunnet som med betänk, åsyftas, så hemställer jag om icke
frågan må anses böra förfalla.
Frih. Cederström, Rudolfi Det skulle visserligen vid första
påseendet kunna förefalla, som om den skrifvelse, hvilken Ekon.
Utsk. föreslagit, vore öfverflödig, just genom det beslut, som K. M.,
på sätt Hr Fåhrams delgifvit, i ämnet, sedan sednaste riksdagen,
fattat. Man skulle då endast kunna säga, att det beklagliga förhållandet
af en så kort tid, som nu mellan riksdagarne eger rum, gör
det för allmänheten till en synnerlig svårighet att kunna taga en
erforderligen fortgående kännedom om hvad som är lag; hvaraf åter
vållades att man ouphörligen begär nya förändringar i författningarne,
men vid närmare betraktande torde icke förhållandet visa sig alldeles
sådant, Hr Fåhraeus tänkt sig det.
Uti det Kongl, beslut, som den värde ledamoten upläst, förekommer
det uttrycket, att K:s Befihide skulle meddela det sökta tillståndet,
såvida laga hinder dervid icke möta.
Ett dylikt yttryck är icke infördt i den hemställan, som Ekon.
Utsk. nu gjort; der yttras nemi. att ”sedan församlingen, inom hvilken
handelsbods anläggning sökes, öfver ansökningen blifvit hörd, K.
Alis Befihide eger att i ämnet beslut meddela; vederböride dock öppet
Den 23 Juli.
581
lemnadt att, i händelse af befogenhet, deröfver i laga ordning besvär
anföra”.
Det förfaringssätt, som af Ekon.Utsk. härvid förordas till iakttagande
för K. M:s Bef:h:de, är ju något annat än hvad K. M. sednast
anbefallt. Om nemi. K:s Bef:h:de mäste meddela tillståndsbref i
alla de fall, der laga hinder icke möta, så blifver församlingens
och hans egen pröfuingsrätt af individens personliga lämplighet icke
synnerligen stor; hvaremot, om K-.s Bef:h:de, efter församlingens
hörande, beslut efter sig företeende omständigheter eger meddela,
pröfningsrätten är betydande nog.
Detta sednare tyckes också vara vida mera öfverenstämnrande
med allmänhetens önskningar ocn hästa, hvarföre jag för min del,
(ehuru jag önskat alt man redan vid föregtde riksdag kunnat komma
till det nu föreslagna resultatet, för att ej håfva behöft falla
Konungen besvärlig med flere serskilda begäranden i samma ämne),
vördsamt tillstyrker att R. o. Ad. behagade bifalla förslaget sådant
som det är.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den skrifvelse, som R. St. sisth
riksdag till Konungen afläto och den, som nu är i fråga, afse helt
olika föremål, tinder förlidne riksdag beslölo Ständerne att hos
Konungen anhålla det stadgas måtte, alt, innan rättighet till handels
idkande å landet medgåfves, Sockennämnden i vederbör, församlingar
borde öfver ansökningen höras. Detta bifölls; — ett sådant
hörande afser icke nu föreslagna skrifvelse, utan angår att K:s
Bef:h:de måtte erhålla rättighet att i frågan besluta. Enl. nuvar.
förhållande eger denna myndighet intet annat att i en sådan sak
vidgöra, än att, sedan församlingarne blifvit hörde, efterse om något
laga hinder för ansökningens bifallande möter, och om icke något
dylikt står i vägen, mäste K:s Bef:h:de äfven om församlingarne på
än aldrig så goda skäl afslyrkt ansökningen om handelsrättigheten,
densamma bifalla. Nu afser åter denna skrifvelse att K:s Bef:h:de
skall erhålla rättighet att, på grund så väl af inkomna uplysningar
från vederbör, församling, som möjligen på grund äfven af andra,
kunna i en sådan fråga beslut meddela. Detta anser jag vara högst
nödvändigt och stå en i konseqvent följd med R. St:s vid förra riksdagen
gjorda begäran, ty hvartill skulle församlingarnes hörande
eljest tjena om ej K:s Befdmle derå finge fästa behörigt afseende.
Jag anser följaktligen nu föreslagna skrifvelse vara ganska nödvändig,
såsom ett corolarium till den som under förra riksdagen i ämnet
afgafs, hvarföre jag anhåller om propos. till bifall å detta förslag
likväl med det förtydligande, så att ordställningen: ”eger att i ämnet
beslut meddela”, förändras lill: eger alt i ämnet efter omständigheterna
beslut meddela
IIr
Printzensköld, Carl: I afseende på motiverne för bifall
till Utsk:s betänk, är jag förekommen i hvad jag ämnade yttra
af Gr. Lagerbjelke med hvilken jag således förenar mig. Men jag önskar
en redaktionsförändring utöfver den som han till sakens förtydligande
föreslagit, emedan om äfven, enl. förslaget, en rättighet
meddelas K:s Bef:h:de att efter omständigheterna besluta, deraf icke
582
Den 23 Juli.
följer rättighet för denna myndighet alt afslå ansökning om handelsbods
öpnande å landet, emedan författningen är tydlig och klar, att, såvidt
den sökande fullgjort alla prestanda, så skall han ock komma i åtnjutande
af den rättighet han söker; och man kan således med fog erinra, att
dessa omständigheter icke sträcka sig derhän alt K:s Bef:h:de skulle tillkomma
att afslå en sådan ansökning. Af sådan anledn. hemställer
jag att i den föreslagna underd. skrifvelsen måtte inflyta det K:s
Bef:h:de eger att, efter sig företeende omständigheter, så beskaffade
ansökningar bifalla eller afslå, hvarigenom i författnm den förändring
blir lillvägabragt, att just pröfningsrätlen, som är af så stor vigt för
K:s Bef:h:de att ega i förevar, fall, valder samma embetsmyndighet
tillerkänd. Ty en orimlighet är det likväl, man må nu säga hvad
man vill, att vederbör. Sockennämnder skola höras öfver sådana ansökningar,
för alt, yttra s;g huruvida de anse en handelsbods öpnande
inom socknen behöflig eller icke, ulan ali K:s Bef:h:de sedan
ega makt och myndighet att pä sådane yttranden, när de äro afstyrkande,
fästa något afseende.
Det synes mig ligga i sakens natur, alt K:s Bef:h:de, såsom
varande högsta myndigheten inom länet, hvilken det åligger alt tillse
det ordning och sedlighet der iakttagas och vidmakthållas, bör ega
rättighet att, efter sig företeende omständigheter, vidtaga alla de åtgärder
som för dessa ändamåls vinnande erfordras, och att således
K:s Bel:h:de bör kunna afslå dylika ansökningar, då det befinnes alt
beviljandet icke vore gagneligt för del samhälle, der sökanden ville
sig nedsätta. Det bör nemi. i detta fall tillgå, på samma sätt, som
då fråga upstår om krogars inrättande; i sådana mål eger K:s Bef:h:de
absolut makt att afslå eller bifalla, efter sig företeende omständigheter
och hvarföre skulle icke i förevar, fall en lika makt denna
embelsmyndighct tillkomma?
Det står ju sökanden fritt alt klaga öfver beslutet; han får
deruti rättelse om han en sådan förljenar; hvarom icke, och derest
K:s Bef:h:de med fullkomlig grundlighet pröfvat saken, blir beslutet
framställdt och då är ju al! rättvisa å ömse sidor iakttagen.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk, med ett sådant förtydligande,
hvarigenom intet tvifvel må kunna upstå, det ju ej ett K:s
Bef:h:des beslut i fråga om rättighet till handelsbods öpnande å landet
må kunna innefatta såväl bifall som afslag.
Hr Hjärne, Harald: En värd talare har trott sig i nu förevar,
utlåt, finna detsamma sora Sländerne under sisth riksdag hos Konungen
anhöllo.
Delta öfvertygar mig således att Utsk. icke lyckats att fullkomligt
uttrycka sin mening, eller att åtminstone denna mening är tvetydig.
Såvida jag kan påminna mig, utgick Ulsk:s majoritet från
samma åsigter som af Frih. Cederström och Gr. Lagerbjelke blifvit
framställde. Man vet, att K:s» Bef:h:de, enl. nu gällande författning
icke eger rättighet att neka en person att blifva landthandlare då
han kan bevisa sig icke vara vanfrejdad samt fullgjort några mindre
betydande prestanda; men på de skäl som af åtskilliga ledamöter
framställdes, ansåg Utsk. lämpligt att man öfvcrlemnade åt K:s Bef:h:de
I) e n 23 Jul i.
383
att i detta fall besluta, äfven om den sökande kunde visa sig vara
qvalificerad enl. nu gällande författning. Jag liar velat nämna detta
derföre, alt om R. o. Ad. önskar bifalla Ulsk:s åsigt, blefve det
kanske nödvändigt alt uttrycka detta mera bestämdt än i delta utlåt,
skett. Om en sådan förändring kan låta sig verkställa utan föreg:de
återremiss, — derom vill jag ej yttra mig. Visserligen skulle jag
deri se en liten oformlighet, men skall derföre icke motsätta mig,
att en obetydlig redaklionsförändring, ty förutan, åstadkommes, dä
den leder till ett godt ändamål; förenande mig alltså med Gr. Lagerbjelke;
men pä en så betydande förändring, som den Hr Printzensköld
föreslagit, kan jag ej ingå, med mindre utlåt, varder till
Utsk. återförvisadt, ty eljest vidtages helt visst en för stor oformlighet.
Jag anhåller alltså om propos. på bifall till betänk, med det
förtydligande som af Gr. Lagerbjelke blifvit föreslaget.
Hr Rosensvärd, Joli. Henr.: Atskillige talare, deribland
Gr. Lagerbjelke och Hr Hjärne hafva visat skillnaden emellan den
skrifvelse som sisth riksdag i detta ämne till Konungen afgick, och
den, som nu till afgående föreslås; och det kan således icke sägas
att Ekon.Utsk. onödigtvis förfarit.
Jag skulle tro, att den redaktion Utsk. föreslagit alltför väl skulle
kunna bifallas, men skall icke heller hafva något emot om förändring
deruti göres.
Hvad frågan om återremiss angår, ber jag att derpå få fästa
upmärksamheten, att delta ämne redan förut engång varit under
Ståndets behandling och att det är just till följd af återremiss som
denna skrifvelse, sådan den nu lyder, blifvit föreslagen, och inom
Ståndet förordades, sådan den är af flere talare, som sjelfve voro
Landshöfdingar.
Frih. von Stedingk: När man hört Hr Printzenskölds yttrande
i denna fråga så skulle man frestas att tro att handeln vore
det egentliga onda som Sverige har att lida af d. v. s. att handeln är
en landsplåga. I denna syftning är ock ganska riktigt detta betänk,
affattadt, ty genom antagande deraf, skall man kullkasta Handelsordn.
af d. 22 Dec. 1846 — och likväl är ej mer än 5 år förflutna
sedan densamma utkom; varandes det ej nog mpd hvad deri
stadgas i detta hänseende, utan vill Hr Printzensköld ali saken skall
behandlas som när fråga är om tillstånd till krogrörelses bedrifvande.
Jag kan dock ej finna alt denna landthandel är så skadlig som man
vill låta påskina och det kan vara alldeles tillräckligt med hvad i
afseende derå finnes stadgadt, utan att någon utvidgning i K. Bef:h:des
befattning dermed behöfves, ty med alla föreskrifter som nu skola
iakttagas, så upkomma inga handelsbjodar å landet, hvilket måhända
just åsyftas, men då kullkastar man i och med detsanjma 1846 års
författning.
Jag yrkar afslag å Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Mellan Utsk:s förslag samt det af HrPrintzensköld
och mig framställda, finnes i sak ingen skillnad. Olikheten
består endast i den större eller mindre tydligheten och som
ben W Juli.
jag, hvad mig beträffar, linner Hr Printzenskölds förslag vara det
allralydligaste, så anhåller jag au få förena mig med honom i begäran
om propos. pä detsamma. Någon återremiss ytterligare kan
icke ega rinn, sedan frågan en gång varit återremitterad; och vågar
jag hemställa huruvida icke, för den händelse R. o. Ad. skulle bifalla
del förslag Hr Printzensköld nu väckt, R. o. Ad. behagade inbjuda
de öfrige Stånden att sig derom med R. o. Ad. förena.
Hr Fåhraeus: Om verkligen det ändamål skulle vinnas med
ifrågavar. förslag, att en större latitud derigenom lemnades åt K.
Bef:h:des pröfningsrätt, så skulle jag medgifva alt någon verkan deraf
kunde vara att påräkna: men jag måste tillstå det jag ej kunnat
finna ordalydelsen af förslaget sådan, att jag deraf kunnat se någon
egentlig olikhet mot den redan gällande författningen, ehuru ordalagen
äro något skiljaklige. Det heter i nu gällande författning, att
K:s Bef:h:de eger alt i ämnet beslut meddela sedan vederbör, blifvit
hörde. Skulle det väl kunna falla någon in alt tro att derigenom
K. Bef:h:de kunde vara medgifvet att meddela sitt beslut annorlunda
än lag-likmätigt? Man säger att då församlingen skall höras,
så måste meningen dermed vara att beslutet kan blifva, på grund
af hvad som förekommit, jakande eller nekande; men samma förhållande
eger redan rum, i följd af föreskriften om Sockennämnds
hörande; ty derigenom lemnäs ju enahanda ledning för omdömet.
Det heter 1111 vidare, alt man borde tillägga: efter omständigheterna:
men jag frågar ytterligare, hvilka omständigheter kunna väl
leda derhän att lagen skall kunna undanrödjas? För min del kan
jag ej föreställa mig hvilka de skulle vara; och tror ej att K:s Befdude,
genom hvad nu föreslås, skola finna sig berättigade att afvika från
stadgandet i 1846 års Handels-ordn. i afseende på prestanda för
dem som skola idka handel.
Vill man göra en sådan ändring, alt derigenom verkligen gifves
åt K:s Bef:h:de en större latitud i pröfningsrätten, så måste alltså
helt andra ordalag begagnas.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
II. Ex. Hr Frih. 0. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt dels
bifall till Utsk:s utlät., dels bifall dertill med den förändring att uti
den föreslagna underd. anhållan, i st. f. de efter ”Konungens Befallningshafvande”
förekommande ord, skulle införas ”eger att densamma,
efter sig företeende omständigheter, afslå eller bifalla, vederbörande
dock öppet lemnadt att, i händelse af befogenhet, öfver
beslutet i laga ordning besvär anföra”, dels ock afslag å Utsk:s utlåt.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Rosensvärd: Som jag icke hört någon som yrkat bifall till
Utsk:s förslag, sådant det nu befinnes, mer än Frih. Cederström,
tager jag mig friheten npmana honom att förena sig i det redaktionsförslag
som Gr. Lagerbjelke och Hr Printzensköld framställt.
Frih. Cederström: Jag skall gerna efterkomma den till mig
gjorda upmauingen, och förenar mig med dem som yrkat bifall,
med tillägg af de ordalag, som H. Ex. Hr Frih. 0. Landtm, nyss upläst.
Den 23 Juli.
585
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att, sedan numera yrkandet
om bifall till utlåt, blifvit frånträdt, lian ansåge sig först
böra framställa propos. lill afslag derå, men denna propos. besvarades
med starka nej, blandade med åtskilliga ja, hvarefter H. Ex.
hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s utlåt, med den af
H. Ex. nyss upläste redaktions-föränändring, samt då härvid ropades
ja, blandade med några nej, förklarade det han ansåg denna
sednare propos. besvarad med öfvervägande ja.
Hr Printzensköld: Sedan det Högloft. Ståndet nu behagat
antaga Ekon.Utsk s betänk. N:o 122 med den förändring Gr. Lagerbjelke
och jag föreslagit, hemställer jag det R. o. Ad. behagade
genom prot:s-utdr. sådant de resp. Medständen tillkännagifva, med
inbjudning ali i R. o. Ad:s beslut sig förena.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att han i följd af Gr.
Lagerbjelkes förut gjorda begäran ämnat framställa den nu äskade
proposm, och nu finge hemställa om R. o. Ad. behagade inbjuda
Medstånden att instämma i R. o. Ad:s i afseende på Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 122 fattade beslut.
Ropades ja.
Frih. von Stedingk: Det beslut sora R. o. Ad. nu fattat,
anser jag vara till syftemål sådant, alt det till väsendtlig del uphäfver
K. Handels-ordn. af d. 22 Dec. 1S46; och får jag af sådan
anledn. till prot. mot samma beslut mig reservera.
Föredrogos, men lades, på begäran af Gr Lagerbjelke,
Guslaf och Gr. Taube, Henning Edvard, ånyo på bordet nedannämnde
d. 21 dennes första gången bordlagde mern. och
utlät., nemi.
Const.Utsk:s mern. N:o 11, med förslag lill ändring i 39 §
Riksd.-Ordn., ang:de val af Ordf:de i Utskott; och
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 120, i anledn. af väckt
motion om Oresundska tult-afgiftens uphörande för Svenska fartyg.
Anmäldes och lades på bordet:
StatsUtsk:s mern. N:o 261, med förslag till sammanjemkning
eller voter:s-propos:r, i anledn. af RiksStms skiljaktiga beslut, rör:de
extra Statsanslag till föremål tillhörande 4:de, 5:te, 6:te och 7:de
hufvudtitlarne; och
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:ns utlåt. N:o
3, i anledn. af gjorda anmärkmr vid Utsk:ns betänk. N:o 1, ang:de
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då det är angeläget att
fortskynda afgörandet af StatsUtskrs nyss bordlagda betänk., N:o 261
ang:de den extra Stalsregleringen får jag anhålla att nämnde betänk,
må sättas främst på föredragnings-listan lill nästa plenum.
586
Den 23 Juli.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. beslöts alt SlalsUtsk:s
nu bordlagda mern. N:o 261 skulle upföras främst å föredragningslistan
för nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. -j till 4 e. m.
In (idem protocolli,
Albert Munck.
Fredageu den 25 Juli 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. för d. 23 dennes samt pleni prot.
för d. 14 sisth Juni.
Uplästes ett af Frih. Hermelin, Aug. Söderling, inlemnadt
sälydande mern.
Af den reservalion af Hr Prosten Wallin, som finnes anförd
vid Allm. Besv. o. Ekou.Utsk:s utlåt. N:o 114, rör:de folkundervisningen
i riket, har man erfarit, att den afdeln. af bemälde Utsk.,
som i första hand haft att behandla de ronde folkundervisningen
vid denna riksdag väckta motioner, hade bland annat föreslagit: ”att
R. St. måtte hos K. M. i underd:het anhålla, det K. M. täcktes
låta i Folkskolestadgans 13 § intaga den föreskrift, att Biskop och
Domkapitel böra åt Seminarie-föreståndaren eller annan i folkskoleundervisningen
kunnig person, gifva updrag att besöka så många
inom Stiftet befintliga skolor som för året finnes lämpligt, för att inhemta
underrättelse om den method och de böcker, som i skolorne
vid undervisningen begagnas, och för alt genom meddelande af uplysningar
i detta hänseende bidraga till folkskoleväsendets förbättring;
åliggande det honom att om denna sin resa afgifva berättelse
till Domkapitlet”.
Detta afdelms förslag blef likväl icke af Utsk. antaget, och reservationer
emot Utsk:s beslut i denna del hafva blifvit anförde af
icke mindre än 9 serskilta ledamöter. Man bör förmoda, alt detta
Utsk:s afslag icke skall anses innebära ett underkännande af det ändamål,
som Afdeln. hade åsyftat, nemi. en verksammare, på en gång
lifvande och ledande upmärksamhet på landets folkskolor samt ökadt
Den 25 Juli.
587
tillfälle till uplysningar, upmuntran och råd för såväl lärare sora
skolstyrelser; utan att afslaget fastmera blott varit föranledt af de
svårigheter, som synas möta utförandet. Det torde äfven böra medgifvas
att Seminarii föreståndarne måhända icke utan förlust för undervisning
i seminarierne, som måste anses kräfva all deras upmärksamhet,
skulle kunna fullgöra ett sådant åliggande, som här blifvit
ifrågasatt; och svårigheter torde äfven möta att inom alla stift kunna
finna andra personer, som med erforderlig skicklighet och nit förena
den ledighet från andra tjensleåligganden, att de kunde behörigen
fullgöra ett sådant updrag som det ifrägavar:de. Då emedlertid angelägenheten
af sjelfva saken icke lärer bestridas af någon, som nitälskar
för folkundervisningens befrämjande, och känner dess närvande
ståndpunkt på den Svenska landsbyggden; då det utan tvifvel måste
vara lättare att inom hela riket finna en eller annan person, med
de egenskaper som erfordras för ett dylikt updrag, än att finna sådane
inom hvarje stift; — och då en tillförlitlig jemförelse emellan
de olika behofven i olika stift och en derpå grundad noggrannare
kännedom om folkundervisningens verkliga tillstånd i riket och om
de verksammaste medlen för dess vidare uphjelpande svårligen kan
vinnas, med mindre samma personer tillåtas att utsträcka sina skolbesök
inom större delar af riket; — vågar jag, i anledn. af den
behandling, som denna fråga rönt af Ekon.Ulsk., och med stöd af
56 § Kiksd.Ordn., vördsamt hemställa:
att R. St. måtte hos K. M. i underd:het anhålla, att K. M.
täcktes åt en eller annan dertill skicklig person gifva nådigt
updrag alt under tiden från denna till nästkommande riksdag
årligen besöka så mänga inom riket befintliga skolor,
som för året finnes lämpligt, eller som hvarje år kunna
medhinnas, för att inhemta närmare underrättelser om folkundervisningens
tillstånd i riket och för att genom meddelande
af uplysningar och råd bidraga till folkskole-väsendets
förbättring, med åliggande att om dessa resor till K. M.
årligen afgifva underd. berättelser; äfvensom att lämpligt
arfvode och kostnadsersättning för dessa resor måtte genom
besparingarne å de af R. St. redan beviljade anslagen för
folkskole-väsendel bestridas.
Då det för hvar och en, som lefvat på landsbyggden, är nogsamt
bekant, att ett af de största hinder, hvarmed folkundervisningen
i vårt land har att kämpa, just är svårigheten att uti våra vanliga
glest befolkade socknar och i ett klimat, som under största delen af
året i hög grad försvårar skolgången, göra den undervisning, som
folkskolan erbjuder, åtkomlig för alla, och då denna svårighet endast
på ett alltför ofullkomligt sätt blifvit afhjelpt genom de här och
der anställda s. k. ambulatoriska skolmäslarne, hvilka vanligen blott
några fä veckor af året kunna uppehålla sig i hvarje rote, så synes
det böra blifva ett af de förnämsta föremålen för en sådan resandes
upmärksamhet, att utfinna medel till undanrödjande af detta hinder,
och alt arbeta derpå, att undervisningen måtte blifva i möjligaste
måtto tillgänglig för alla. Bland förtjenstfulla bemödanden, som i
detta afseende redan blifvit gjorda i vårt land, har den inrättning,
588
Den 25 Juli.
sora Gr. Torsten, Rudenschöld, med K. M:s nåd. tillstånd och
understöd sedan några år tillbaka infört uti Otterstads församling af Skara
stift, företrädesvis ådragit sig en allmännare upmärksamhet, samt visat
de mest välgörande verkningar, vitsordade såväl genom flera underd.
berättelser till K. M. af Skara Consistorium, som genom en ifrån
ortens innevånare till K. M. under loppet af denna riksdag afgifven
underd. petition. Enl. hvad man erfarit har K. M. äfven nyligen
beviljat Gr. T. Rudenschöld fortfarande understöd för ännu ett år
till fortsättande af sin gagnande och välsignelserika verksamhet inom
nämnde församling såsom ledare af dess folkskoleväsende. Då del
likväl otvifvelaktig! i högre grad skulle lända lill det allmännas gagn,
om en sådan mans verksamhet funné användning i en vidsträcktare
krets, än inom en enda församling; — då den erfaranhel, som Gr.
T. Rudenschöld under sitt arbete för Skolundervisningens förbättring
och allmänliggörande inom sin församling, redan inhämtat, och det
varma, samt kristliga nit, han dervid ådagalagt, ofelbart skulle sprida
sina välgörande verkningar åt flera håll, om de genom en lifvande
personlig beröring äfven komme andra församlingar inom olika delar
af riket till godo; — då ingen kan vara mera skicklig att gå
andra tillhanda med uplysningar om den af Gr. Rudenschöld utförda
skolplanen och om den dervid vunna erfarenheten än Gr. T.
Rudenschöld sjelf, som äfven redan uti en underd. skrifvelse till
K. M. förklarat sig villig alt ett sådant updrag sig åtaga; — och
då slutligen meddelandet af sådane uplysningar serdeles väl lät för
ena
sig med ett updrag af den allmännare syftning, som nyss förut
blifvit föreslaget, och (ill hvars utförande, enl. de af Skara Consistorium
lemnade vitsord, Gr. T. Rudenschöld synes ega alla erforderliga
egenskaper; — tager jag mig friheten i omedelbart sammanhang
med nyss framställde förslag, tillika vördsamt föreslå:
alt R. St. måtte derjemte hos K. M. i underd:het anhålla,
att, med afseende å det nit och den skicklighet, som Gr.
T. Rudenschöld ådagalagt för folkundervisningens förbättring,
K. M. täcktes i nåder företrädesvis tilldela ett updrag af
ifrågavar:de beskaffenhet åt bemäldle Grefve, med förbindelse
derjemte, att uti de församlingar, hvilka befinnas hugade
alt inrätta sitt skolväsende i enlighet med Gr. Ruden
schölds
i Otterstad församling följda plan, gå vederbör:de
skolstyrelser och lärare tillhanda med dertill erforderliga uplysningar
och råd.
Jag anhåller slutligen att Gr. T. Rudenschölds utgifna bok
om folkskolan, hvilken innehåller fullständiga och officiela berälteler
om hans arbete för folkundervisningens befrämjande, och
hvaraf jag härhos har äran bifoga ett exemplar, måtte få åtfölja
denna min motion till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., på det de ledamöter
af nämnde Utsk., som icke förut hafva någon närmare kunskap
om Gr. T. Rudenschölds förtjenstfulla verksamhet, måtte blifva
i tillfälle alt deraf taga kännedom.
Begärdes på bordet.
Den 25 Juli.
58'J
Föredrogs S(atsUlsk:s d. 23 dennes på bordet lagda mera. N:o
201, med förslag till sammanjemkning eller voler:s-propos:r, i anledn.
af RiksSlms skiljaktiga beslut, rör:de extra statsanslag till föremål,
tillhörande 4:de, 5:le ö:le och 7:de hufvudtitlarne.
R. o. Ad. godkände de i delta mern. föreslagne voter:s-propos:r.
Föredrogs ånyo Consl.Utsk:s d. 21 och 23 dennes på bordet
lagda mera. N:o 11, med förslag till ändring i 39 § Riksd.Ordn.,
ang:de val af Ordf:de i Utsk.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan R. St. haft den lyckan —
om man så vill kalla det — eller kanske rättare den olyckan, att
från Const.Utsk. under innevar:de riksdag få emottaga ett förslag
till en nära nog total omstörtning af vårt nuvande representationssätt,
så vill det synas mig som Utsk. skulle arbetat nog i den vägen
samt att Utsk. icke behöft inlåta sig i några ytterligare partiella
förslag i samma förderfliga syftning.
Det förslag, som Utsk. här framställt, är grundadt på en af
Riksdagsfullmäktigen Henrik Andersson från Orebro län till Utsk.
ingifven motion, deruti blifvit föreslaget att samtelige R. St:s Utsk.
skulle inom sig, bland a la 4 RiksSlåndens ledamöter, välja dem
som skulle silla främst i Utsk. För min del tror jag att en så
beskaffad förändring, långt ifrån att upfylla det ändamål som Utsk.
här synes hafva velat antyda, tvertom skulle endast leda till partistrider
och agitationer inom Utsk. samt understundom framkalla chikaner
emot åtskilliga ledamöter, äfvensom mot ett eller annat Riksstånd.
Att föreslå en förändring, som sålunda icke innebär den
ringaste nytta, men otvifvelaktig! skulle förorsaka splittring och oro
inom RiksSt:ns delegationer, det anser jag för min del icke hafva
tillhört Const.Utsk.
Jag får således hos R. o. Ad. vördsamt anhålla, att R. o. Ad.
måtte förklara, det ifrågavande förslag är hvarken nödigt eller nyttigt
och att det derföre icke kan af R. o. Ad. antagas. Såsom
ytterligare skäl för ett sådant förklarande ber jag att få tillägga, att,
såvidt mig veterligt är, under hela den lid ordförandeskapet inom
Utsk. varit anförlrodt åt ledamöter af detta Stånd, dessa ledamöter
aldrig hafva komprometterat den plats de sålunda innehaft. Snarare
tror jag att man skulle erhålla exempel derpå, om den föreslagna
förändringen blefve lag, än om R. o. Ad., som likväl ännu utgör
rikets första Stånd, också i denna sin egenskap bibehåller den plats
inom Utsk, som densamma lagligen tillkommer.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle alt såsom dess gemensamma tanke till Const.Utsk. hänvisades
den anmärkn. att det i förevande mern. framsläldta förslag
är hvarken nödigt eller nyttigt, ropades ja blandade med nej, hvarefter
H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva öfverröstat nej.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 21 och 23
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 120, i ani. af väckt motion om
Öresundska tullafgiftens uphörande för Svenska fartyg.
590
Den 25 Juli.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Alt underhandlingar mätte
inledas i afseende på den Oresundska tullens förändrande till förman
för rikets handel och till lättnad i sjö- samt i synnerhet kustfarten,
det anser jag vara både nyttigt och angeläget, men den utväg
Utsk. föreslagit för alt häfva de hinder och olägenheter, sora af
Oresundska tullens bibehållande i dess närvar:de skick upkomma,
tror jag vara till sin grund oriktig och omöjlig att genomföra samt
således icke leda till något verkligt resultat. Den aflösning af Sundska
tullen, som Utsk. i sitt nu afgifna utlåt, förordar, kan nemi. icke
ske för Sverige ensamt, ty om delta land för sig allena skulle vinna
befrielse derifrån, så skulle naturligtvis de flesta handlande söka den
Svenska flaggan för transporten af sina varor. De öfriga sjömakterna
skulle således icke kunna tillåta, att Svenska flaggan lilefve
fri från Sundska tullen, så länge densamma fortfore emot andra nationers
flaggor. I alla fall torde R. o. Ad. nogsamt finna, alt en
utgift af omkring 10 mill. ensamt för detta ändamål icke är lätt
att bestrida, eller att en sådan summa nära nog är omöjlig att
åstadkomma. Det låter sig väl göra att på papperet upsätta dylika
kalkyler, men att R. St. skulle anslå och låta utbetala en summa
af 10 mill., med de grundsatser som på sednare tider i afseende
på dylika ändamål gjort sig hos dem gällande, det torde R. o. Ad.
lätteligen finna vara omöjligt alt förvänta. Min mening är således
den, att lämpligast vore, att antaga Utsk:s förslag med uteslutande af
allt hvad som rörer frågan om aflösning från den Oresundska tullen,
och att man således borde inskränka sig till att, i enlighet med
hvad Utsk. i öfrigt föreslagit, hos K. M. i underd:het anhålla: ”det
K. M. täcktes, så vidt de politiska förhållanden sådant medgifva, i
samråd med öfriga uti Östersjöhandeln deltagande makter, vidtaga
de åtgärder, hvilka K. M. kan i nåder finna tjenliga, samt alt under
den tid, sorn kan förflyta, innan detta hinner afslutas, K. M. mätte
söka förskaffa åt Svenska handeln och sjöfarten genom Öresund de
ytterligare lättnader, som utan störande af den vänskap och grannsämja,
hvilka med Konungariket Danmark lyckligen äro rådande,
kunna erhållas.” Med ett ord, alt Ulsk:s förslag till den underd.
skrifvelsen måtte antagas, med uteslutande af alla deri förekommande
uttryck, som afse den ifrågasatta aflösningen.
Frih. Cederström, Rud.: Afven jag harvid genomläsningen
af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nu föredragna utlåt, funnit betänkligheter
hos mig upsla att detsamma godkänna. Den betydliga summa
af 10,714,000, nedsatt, för jemn räkning af Utsk. till 10,700,000
r:dr rg:ds, som skulle erfordras för det föreslagna aflösandet af Öresundstullen,
har Utsk. visserligen, genom att fördela densamma pä
en längre tid af omkring 28 år, med 642,000 r:dr årligen, sökt
göra mindre kännbar; men just denna länga liderymd synes mig
å en annan sida utgöra ett hinder för antagandet af förslaget. Under
en sådan längd af år kunna så många oförutsedda händelser inträffa,
att måhända dessa betydliga summor blifvit förgäfves erlagde,
och redan deruti ligger alltså en stor betänklighet emot det föreslagna
sättet. Följaktligen har jag för min del, hvad sjelfva saken
Den 25 Juli.
591
beträffar, intet att invända emot Frih. Palmstjernas förslag till den
nnderd. skrifvelsen; men jag önskar att få fästa såväl Hr Frih:s som
Ståndets upmärksamhet deruppå, att vid delta utlåt, finnes pag. 15
och 16 en reservation bifogad, hvarutinnan i mera korta och som
mig synes äfven ganska tjenliga ordalag föreslås: ”att R. St. skulle
till K. M. aflåta en underd. skrifvelse, uttryckande R. St:s önskan,
att lämpliga åtgärder mätte, i ministeriel väg och i samråd med öfriga
uti Östersjöhandeln deltagande makter, vidtagas, för att åt Svenska
handeln och sjöfarten genom Öresund bereda de ytterligare lättnader,
hvilka, genom ändamålsenliga underhandlingar, utan störande
af den vänskap och grannsämja, som med Konungariket Danmark
lyckligen äro rådande,'kunna erhållas.”
Den reservant, som afgifvit detta af mig nu uplästa förslag,
tillhör ett annat RiksStånd och det torde vara alt förmoda, att han
inom delta sitt Stånd söker genomdrifva samma förslag. Med Utsk:s
förslag kan icke heller motionären vara nöjd i anseende till de så
betydligt olika kalkyler, dem Utsk. upställt, jemförelsevis med motionärens.
Det förefaller mig som om reservantens idée skulle inom
BorgareSl. vinna medhåll; ty den har ojemförligt mera utsigt för
sig till verkande af ett praktiskt resultat, än hvad så väl motionärens
som ock Ulsk:s framställningar hvar för sig synes hafva; och
det Vällofl. Ståndet har alltid visat mycken håg för det som i hvarje
sak är mest praktiskt. Opartiskt taladt, måste roan för öfrigt väl ulan
svårighet inse huru mycket större sannolikhet förefinnes för Sverige
att genom underhandlingar vinna några ytterligare lättnader, (sådana
äro ju redan dymedelst tid efter annan ernådda, se Utsk:s betänk,
pag. 7), än alt, utan erläggande af lösen, i ett tag lyckas komma
ifrån en afgift, hvarpå Danmark med skäl lägger mycken vigt. Och
alt deremot nu redan berama eli aflösningsbelopp, på sätt Utsk.
förordat, såsom basis för de blifvande underhandlingarne, det visar
sig, (äfven oberäknadt svårigheterna af tidsbestämningen för liqviden)
tydligt nog vara förknippadl med mycken betänklighet både i
anseende till summornas betydlighet och deras i kalkylerne så ansenligt
varierande siffeibelopp. Om således, på sätt jag vördsamt
framställt, två Stånd skulle förena sig om samma lydelse i den föreslagna
underd. skrifvelsen, så torden det ju hända att de begge
andra Stånden lättare derpå inginge. Åtminstone synes mig ett sådant
förfarande mycket böra underlätta sakens framgång; hvaremot,
om R. o. Ad. skulle för sin del fatta ett beslut i de ordalag, Frih.
Palmstjerna föreslagit, men BorgareSt. eller något af de andra RiksSl:n
antaga en olika redaktion af samma skrifvelse-förslag, förvecklingar
skulle upstå som roan måhända med lätthet kunnat undvika.
Vår afsigt är gemensam derutinnan, att med varsamma, men till
ändamålet ledande steg närma oss till ett önskadt, och, jag medger
det också, för Sverige i allmänhet, samt för dess östra kust i synnerhet,
med dess städer och landskap vigtigt mål, till lättande af
handel och sjöfart; och att häruti komma lill småningom allt gynnsammare
resultater utgör sannolikt den säkraste utvägen. I anseende
till denna öfverensstämmelse i våra åsigter, vågar jag fördenskull
och med hänsigt lill hvad ofvan är anfördt vördsamligen tilt
302
Den 25 Juli.
Frih. Palmstjerna hemställa, om han icke skulle vilja biträda det
förslag, jag nu haft äran framställa.
Frih. Palmstjerna: Frih. Cederslröms förslag öfverensstämmer
nästan helt och hållet med det, som jag tagit mig friheten
framställa, ehuru ordalagen äro något annorlunda, och hvad sjelfva
grunden för Frihms anförande beträffar, så kan jag sannerligen icke
inse, hvarföre något eller några af MedStin snarare skulle antaga
ifrågavar:de reservation än sjelfva Utsk:s förslag. Af sådan orsak
får jag åter å min sida hemställa till Frih. Cederström, huruvida
han icke behagade afstå från det af honom framställda förslag och
förena sig med mig, isynnerhet, såsom jag nyss haft äran anföra,
innehållet i de begge skrifvelseförslagen är nästan detsamma, ehuru
det af mig framlagdagda tyckes mig vara något fullständigare.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi-.: För min del instämmer
jag i det förslag Frih. Palmstjerna afgifvit, hvilket jag anser vara
fullständigare och bättre uttryckande det med den underd. skrif*
velsen afsedda ändamål, än det af Frih. Cederström här framställda.
Det ligger i sjelfva sakens natur att det vore förmånligare för fäderneslandet
om hela Öresundska tullen afskaffades, än om endast
några smärre lättnader i densammas erläggande kunde genom underhandlingar
med ifrågavar:de grannrike den Svenska sjöfarten
beredas, ehuru äfven detta sednare bör i andra rummet afses. Då
således Frih. Palmstjernas förslag omfattar sjelfva hnfvudfrågan men
deremot Frih. Cederslröms endast bisaken eller det mindre vigtiga
ändåmålet så anser jag mig böra tillstyrka R. o. Ad. att antaga det
förra förslaget och anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes derå
framställa propos.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag delar den åsigt som
Frih. Palmstjerna i denna fråga framställt, men vid betraktande af
Hr Frihms förslag kan jag icke undgå att erindra mig min ställning
såsom ledamot af Exped.Utsk., hvilket Utsk. helt nyligen blifvit
af åtskilliga bland detta Stånds ledamöter ganska alfvarsam! uplexadt,
för det Utsk. vågat anse det höra lill dess både rättigheter
och skyldigheter att tillse, huruvida uti R. St:s underd. skrifvelse!'
till K. M. nioliverna äro i behörigt samband med sjelfva besluten
samt hvarje skrifvelse i allmänhet affattad i sådana ordalag, som äro
passande och värdiga alt af R. St. framföras till K. M. Men då
nu å ena sidan dessa Hrr förklarat att Exped.Utsk. icke eger någon
slags rättighet att ändra eli enda jota i andra Utskotts af RiksStm
bifallne betänk, under det att vi å den andra antaga att Frih. Palmstjernas
förslag blir af Ständerna gilladt, så låtom oss tillse, huru
ifrågavar:de förslag skulle^ blifva affattadt. Frih. har nemi. föreslagit,
att allt hvad som rörer Öresundska tullens aflösning skulle ur skrifvelsen
utgå, och då hemställer jag, huruvida det icke blefve absolut
nödvändigt, att några andra ord införes i stället för dem som enl.
Frih:s förslag skulle borttagas. Sedan nemi. Utsk. först omnämnt
vigten af Sundska tullens afskaffande samt ansett lämpligaste sättet
der
-
Den 25 Juli.
S93
dertill, vara aflösning, så fortfar Ulsk. sålunda: ”— det K. M. läcktes, så
vidt de politiska förhållandena sådant medgifva, i samråd med öfriga uti
Ostersjö-handeln deltagande makter, vidtaga de åtgärder, hvilka K.
M. kan i nåder finna tjenliga för att tillfälle till an sådan aflösning
bereda etc.” Då nu denna sista fras skulle utgå, måste
man, så framt mening skall vinnas i skrifvelsen, insätta andra ord,
på hvilka ordet tjenliga har afseende, men sådant tillkommer icke,
efter den åsigt som här nyligen blifvit yttrad, Exped.Utsk. att verkställa.
Således anhåller jag vördsamt att R. o. Ad. behagade insätta
dessa ord, på det alt Exped.Utsk., utan att begå det djerfva
ingreppet i R. St:s rättigheter att lägga våldsam hand på ordalagen
i deras beslut, måtte blifva försatt i tillfälle att upsätla förslag till
underd. skrifvelse i ämnet, affattad så, att den icke må kränka Svenska
språkets lagar.
I sådant afseende vågar jag föreslå, att efter ordet: tjenliga
skulle införas orden: för vinnande af of vanberörde ändamål. DA
blefve skrifvelsen fullständig och klart uttryckande R. St:s mening,
samt Exped.Utsk. satt i tillfälle att vördnadsfullt iakttaga sin pligt
att ordagrannt afskrifva R. Stms beslut, utan att denna pligt komme
i collision med skyldigheten alt skrifva ett vårdadt och sammanhängande
språk.
Frih. Cederström: Till min ganska stora förundran har det
inträffat, att den s. k. lexa, åtskilliga af Exped.Utsk:s ledamöter fått
upbära, för det de vågat reservera sig emot en i deras tanke mindre
lämpligen npställd redaktion af ett frän Utsk. utgånget skrifvelseförslag,
gjort på den siste värde talaren ett så djupt intryck, alt
han nu förklarat sig vara beredd att vördnadsfullt efterkomma de
fordringar man framställt pä Exped.Utsk. i afseende pä upställningen
af de underd. skrifvelserne. För min del får jag förklara, att
den åsyftade tillrättavisningen icke pä mig gjort samma verkan;
utan att jag, lika litet hädanefter som hittills, skall låta mig afskräckas
från att fullgöra den skyldighet, mig såsom ledamot af nämnde
Utsk. åligger, oberoende af alla försök till inskränkande af delsammas
verkningskrets och nedsättande af beskaffenheten utaf dess åligganden.
Hurusomhelst beslutet i denna fråga må utfalla, lärer Exped.-  Utsk. säkerligen noga tillse att det förslag till underd. skrifvelse,
som deraf kan blifva en följd, varder affattadt i väsendtlig öfverensstämmelse
med besagde beslut; derom hoppas jag intet tvifvel må
ega rum. Om Utsk. är nog lyckligt att uttrycka denna öfverensstämmelse
i de bäst valda termer, derom få R. St. tillfälle längre
frami sin ordning fälla sitt omdöme till godkännelse elier annorlunda;
det blir med ett ord en sednare omsorg.
Hvad sjelfva den nu föreliggande saken beträffar, så får jag
medgifva, att, på sätt Gr. Gyldenstolpe redan anmärkt, det år en
temligen betydlig skillnad emellan Frih._ Palmstjernas och mitt förslag,
då det förstnämnda förordar hela Öresundska tullens afskaffan -  de, men mitt inskränker sig till att söka utverka de ytterligare lättnader
i densammas erläggande, som skulle kunna den Svenska sjö8
H. 38
594
Den 25 Juli.
farten beredas. Jag öfverlemnar till R. o. Ad. att bedöma, hvilkendera
förslag har den största utsigten för sig att kunna medföra någon
åsyftad verkan; och dä det torde vara af vigt, att önskningarne
i detta hänseende kunna på ett för landets intressen ändamålsenligt
och till sin verkan tillfredsställande sätt realiseras, vågar jag vördsamt
anhålla, att sedan Frih. Palmstjernas förslag blifvit understäldt
R. o. Ad:s pröfning, äfven mitt måtte dernäst få åtnjuta samma
förmån, derest nemi. ej genom R. o. Adis öfvervägande bifall ärendet
varder vid den förstnämnde proposins besvarande afgjordt.
Frih. Palmstjerna: I händelse R. o. Ad. finner för godt
att antaga det förslag jag tagit mig friheten afgifva, anhåller jag att
i det öfver beslutet utgående prot.utdr. måtte bestämdt uttryckas,
alt R. o. Ad. bifallit Utskis framställning, med uteslutande af allt
hvad som rörer Oresundska tullens aflösning. Derigenom får Exped.-  Ulsk. full anledn. att äfven från ingressen utesluta alla de kalkyler
som Ulsk. i berörde hänseende upslällt, och på sådant sätt hoppas
jag att någon tvetydighet i afseende på tolkningen af R. Stis beslut
icke skall kunna upstå.
Hr Printzensköld: Jag inser lika klart som Frih. Palm
stjerna,
att om än R. o. Ad. icke insätter några andra ord i de
utgåendes ställe, det icke blifver någon svårighet för Exped.Utsk. att
supplera bristen, men jag har genom min förra framställning endast
velat ådagalägga, huru oriktig den åsigt är, som vid ett föreg:de
tillfälle sökte göra sig gällande på detta rum, nemi. att icke betrakta
Exped.Utsk. såsom något annat än en blott och bar kopieringsraachin
af de öfriga Utsk:ns betänk.
Gr. Gyldenstolpe: 1 fall R. o. Ad. skulle stanna i det beslut,
att alla uttryck som afse den Oresundska tullens aflösning
borde från den anderd, skrifveisen utgå, så hemställer jag om icke
det blefve nödvändigt att i stället införa andra ord, som uttrycka
R. Stms bestämda önskan att den Sundska tullen måtte afskaffas,
hvarföre jag anhåller att Hr Frih. och Landtm, måtte framställa
propos. i sådana ordalag som fullkomligt öfverensstämma med den
af Frih. Palmstjerna i denna fråga uttalade åsigt.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att bifalla
hvad Utsk. uti förevaride utlåt, tillstyrkt med den förändring: ”att
R. St., med underd. tillkännagifvande, att de för sin del anse, alt
afskaffandet af Öresunds-tullen vore för befrämjandet af rikets handel
utaf yttersta vigt, må hos K. M. i underd:het anhålla, att K.
M. täcktes, såvidt de politiska förhållandena sådant medgifva, i sam
råd
med öfriga uti Östersjöhandeln deltagande makter, vidtaga de
åtgärder, hvilka K. M. kan i nåder finna tjenliga för vinnande af
detta ändamål; samt att innan sådant hinner verkställas, K. M. måtte
söka förskaffa åt Svenska handeln och sjöfarten genom Öresund de
ytterligare lättnader, som, utan störande af den vänskap och grannsämja,
hvilka med Konungariket Danmark lyckligen äro rådande,
kunna erhållas”.
Den 25 Juli.
595
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabr., och Gr. Tanbe, Henning Edvard, Berdin.
, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms d. 23 dennes första
gången bordlagde utlåt. N:o 3, i anledn. af gjorde anmärkn:r vid
Ulskms betänk. Nio 1, ang:de vilkoren för tillverkning och försäljning
af bränvin.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
mern., utlåtrn och betänkm, nemi. från
Constitutions-Utskottet:
N:o 12, med förslag lill ändringar uti 53 och 70 §§ R.F.
samt 31 § Riksd.Ordn., ang:de åtskilliga Bevilln.Utsk;s åligganden;
N:o 13, med förslag till ändring i 60 § R.F., rör:de återremiss
af StatsUtsk:s förslag uti der nämnde frågor;
N:o 14, med förslag till ändring i 71 § R.F. rör:de åtskilliga
till förstärkt StatsUtsk. hänvisade frågor;
N:o 15, med förslag till ändring uti 36 och 43 §§ R.F., ronde
sammansatte Utsk.;
Nio 16, med förslag till ändring i l:sta mom. 49 § Riksd.-
Ordn. och 56 § lista mom. R.F., angide motioner;
N:o 17, med förslag till ett tillägg i 59 § R.F. och 27 §
lista mom. Riksd.Ordn., röride propos. om Statsverkets tillstånd
och behof;
Stats-Utskotteti
Nio 256, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St., angide
väckt fråga om försäljning af en Kronan tillhörig tomt i Malmö;
Nio 257, angide verkställd omröstning, i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, ronde åtskilliga till Statsregleringen hörande
frågor;
Nio 281, med förslag till voterispropos. i anledn. af RiksStms
skiljaktiga beslut, röride utsockne frälsehemmanens i Halland skyldighet
att erlägga rotevakans-afgift;
Stats- och Banko-Utskotten:
Nio 19, angide utöfvandet af upsigten och kontrollen öfver
Götha kanals vidmakthållande;
N:o 20, angid förändrad beräkning af resekostnads-ersätlningen
och dagtraktamentet för R. Stirs Revisorer:
Nio 21, i anledn. af framställde förslag angide utgifvandet af
jord-hypotheks sedlar med R. Stis garanti;
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
Nio 22, i anledn. af väckte frågor om Provinsen Jemtlands
rotering;
38*
596
Den 25 Joli.
N:o 23, i anledn. af väckt fråga om ersättning för kreatur,
som inom Eldsberga församling måst nedslagtas till följd af den
smiltosamma lungsjukan bland boskapen;
N:o 24, i anledn. af väckte motioner om Smålands Hussarreg:tes
afsittande emot erläggande af Häslvakans-afgiften;
N:o 25, i anledn. af väckte frågor, dels om en sådan reglering
och indelning af båtsmansrotarne alt lill hvarandra närmast
belägna roledelar må komma ali höra till samma rote dels om tillstånd
till båtsmanstorpens flyttning från en rotedel till en annan;
N:o 26, i anledn. af väckte motioner, ang:de båtsmans-beklädnaden;
N:o
27, i anledn. af väckt fråga om båtsmanshållets indragning,
emot erläggande af vakans-afgift;
N:o 28, i anledn. af väckt fråga om befrielse från den veckodagshemmanen
i Götheborgs och Bohus län påförda ordinarie rotering;
N:o
29, i anledn. af väckt fråga om dels rotehållarnes befriande
från bekostandet af soldat-beklädnaden samt dels jemkning i
roterings-besväret;
N:o 30, i anledn. af väckt fråga om befrielse från eller lindring
i det Komministers-bostället Mistelås åliggande roteringsbesvär;
N:o 31, i anledn. af väckt fråga om ändring i patenlförfattningen,
såvidt den rörer allmänt nödvändiga och nyttiga saker, såsom
åkerbruksredskaper m. m.;
N:o 32, ang:de väckt fråga att de till löner för lärare vid undervisningsverken
anslagne prebenden måtte indragas, samt de s. k.
jura patronatus uphöra;
N:o 33, i anledn. väckt fråga om tryckning af vissa delar af
Hr Stiernsvärds, Gustaf Mauritz, tvenne förslag till en förändrad
organisation af landtförsvaret;
N:o 34, i anledn. af återremiss af Utskms utlåt. N:o 3, angrde
Kronobrefbäringens öfvertagande af postverket eller dess bestridande
af postmedel m. m.;
B a n k o - U t s k o 11 e t:
N:o 65, i anledn. af återremiss å betänk. N:o 43, medförslag
till föreskrifter i afseende å ersättande af uphörd PrivatBank samt
penningerörelsens underlättande i allmänhet.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag får Vördsamt hemställa om
icke Statslltskzs nu pä bordet lagda mern. N;o 287, med förslag till
volens-propos. ronde rotevakans-afgiften för Halländske Utsocknefrälsehemmanen
kunde upföras främst på föredragmslistan till nästa
plenum.
Den 25 Juli.
597
Uppå i anleda, häraf framställd propos. beslöts att StatsUtskrs
nu bordlagda mern. N:o 281, skulle upföras främst å föredragnalistan
för nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 8 på aftonen.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 26 Juli 1851.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 3 prot.utdr. för gårdagen samt nedannämnde från
Exped.Utsk. inkomne förslag till underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 116, ang:de ersättning till en pensionskassa-inrättning
för bevärings-manskap och afskedade båtsmän i WesterNorrlands län;
N:o 117, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Första hufvudtitel; och
N:o 119 ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Tredje hufvudtitel.
Upläsles ett af Frih. Åkerhjelm, Fritz, inlemnadt sålydande
mern.:
Hindrad af enskilde göromål får jag härmedelst äran afsåga mig
förtroendet, alt vara ledamot af Förstärkta StatsUtsk., och derjemte
anhålla, att varda bibehållen vid min riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm., enär jemväl Hr Lefrén, Joli. Pehr, afsagt sig updraget
att vara ledamot af Förstärkta StatsUtsk., och en af de öfrige
ledamöterne af samma Utsk. Frih. d’Albedyhl, Ch-rister
Henr., blifvit utsedd till ledamot i ordinarie StatsUtsk., samt sålunda
3:ne ledigheter bland ledamöterne i det förstärkta StatsUtsk.
upkommit, hemställde om R. o. Ad. behagade i början af nästa
plenum företaga val af 3:ne Suppleanter för ledamöterne i förstärkta
StatsUtsk., hvilket bifölls.
598
Den 26 Juli.
Hr af Puke, Folke Magnus, hade inlemnat följande mein.:
I anseende lill min förestående afresa, får jag härmed anhålla,
att ifrån och med Thorsdagen d. 31 dennes afsäga mig förtroendet
att vara ledamot i StatsUtsk.
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, anmodade att sammanträda till val af en ledamot i SlatsUtsk,
efter Hr af Puke.
Föredrogs StatsIJtsk:s i gårdagens plenum på bordet lagda mern.
N:o 281, med förslag till volenspropos., i anledn. af RiksShns skiljaktiga
beslut, ronde utsockne frälsehemmanens i Halland skyldighet
alt erlägga rotevakans-afgift.
Den föreslagna voter:s-propos:n godkändes.
Föredrogs ånyo Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utskms d. 23 och 25 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 3, i ani.
af gjorde anmärkmr vid Utskms betänk. N:o 1, ang:de vilkoren för
tillverkning och försäljning af bränvin.
Detta utlåt, företogs §:vis till afgörande.
§ I
R.
o. Ad. beslöt alt med vidblifvande af sitt förut fattade beslut
lägga Utskms yttrande till handlingarne.
§ 6 mom. 3.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Om jag ej misstager mig, fattade
R. o. Ad. förra gången denna fråga förevar, det beslut, att bibehålla
denna § såsom densamma i nuvande Bränvins-förordn. förefinnes.
Flertalet af R. o. Ad:s ledamöter yttrade sig åtminstone i
denna syftning då återremissen af Utskms första betänk, i denna
fråga beviljades.
För min del skulle jag tro, att, då delta morn., sådant det f.
n. befinnes, städse kommer att eluderas och då författningens mening
aldi ig varit någon annan, än att förhindra, det icke 4, 5 å
6 egare af smärre hemman, hvilka icke sjelfve vilja bränvinsbrännings-rättigheten
utöfva, skulle kunna öfverlemna deras rättighet till
egaren af någon liten jordlapp och denne begagna sig deraf i temligen
stor skala, så, och för att förhindra detta, tog jag mig friheten
föreslå att 6 § skulle erhålla den ordalydelse som i mitt betänk.
N:o 1 åtföljande reservation pag. 14, finnes införd eller med få ord
att brånvinsbrännings-rättigheten endast tillkommer den jord, som
dertill är berättigad. Derigenom har man upfyllt hvad § åsyftar,
afhjelpt det eluderande af föreskriften, som eljest inträffar och förekommit
rältslvister, hvilka visserligen tills dato slutats i den anda
jag förmodat, men med en obetydlig majoritet på olika orter som
visar att äfven ett annat resultat kunnat upslå.
Till förekommande af ovisshet för framgången i kommande
tider, är det bäst alt tydligen uttrycka hvad man med §:n åsyftar,
Den 26 Juli,
599
hvarföre jag anhåller om propos. på bifall till mitt redaktionsförslag
af ifrågavande §.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag anser att Gr. af Ugglas’
förslag icke förekommer de olägenheter, som han tror vara en
följd af nuvar:de stadgande, och hvilket fortfarande bibehållits i flere
föreg:de författningar; och som jag tror det vara lika godt att bibehålla
§:n sådan den nu är, anhåller jag vördsamt om propos. derå.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle Utsk:ns förslag att oförändradt bibehålla 3 mom. af 6 §:n,
ropades ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han
ansåg ja hafva varit öfvervägande.
§ 7.
Härvid anmälde sig och yttrade Gr. af Ugglas:
Jag finnér nu att jag begärt ordet för tidigt då den 7 § ännu
icke blifvit pröfvad, men anhåller alt när den 8:de § förekommer
i ordningen att föredragas, den 28:de § måtte till öfverläggning
företagas, emedan såväl berörde 8:de § som 10, 12 och 13:de
§§:ne äro beroende af det beslut, som rör:de den 28:de § fattas,
hvadan och intill dess denna sistnämnda blifvit afgjord, föredragningen
af de öfriga torde böra upskjutas.
Jag anhåller alltså att sedan R. o. Ad. faltat sitt beslut öfver
den 7:de §, den 28:de måtte till pröfning förekomma, på det ej
R. o. Ad. genom sina fattade beslut ronde de föreg:de §§:ne må
vara bundet vid behandlingen af oftanämnde 28:de §.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att, med vidblifvande
af sitt förut fattade beslut, lägga Utskms yttrande om 7 §
till handlingarne.
Gr. Gyldenstolpe: Det torde tillåtas mig alt få erinra Gr.
af Ugglas om det invecklade förhållande hvaruti detta ärende kom
genom Hr Gr:ns inom Utsk. framställda här nu förnyade begäran
om upskof med föredragn. af de föreg:de §§:ne för att få börja
med den 28:de.
Jag fruktar att samma invecklade förhållande skall här upkomma,
men ali samma ändamål som Gr:n afser, vinnes, om R.
o. Ad. förbehåller sig vid afgörandet af den 8:de äfvensom den 10,
12 och 13 §§:ne att, i händelse icke Utsk:s förslag till den 28 §:n
antages, då få göra de redaktmsförändringar i de föreg:de §§:ne
som af det blifvande beslutet öfver samma 28:de § kunna föranledas.
Den egentliga frågan är, huruvida orden: att drifvas med eld
eller ånga, skola komma att i författn. qvarstå; antages den 2S:de
§:n, sådan Utsk:n densamma föreslagit, så komma icke dessa ord
alt inflyta; men sker deruti förändring, blir förhållandet annorlunda
och derföre är bäst det R. o. Ad. förbehåller sig rättighet
att, i enlighet med det beslut, som kommer att fattas i afseende
på den 28:de §:n, få göra de redaktionsförändringar i de föreg:de
§§:ne, som deraf kunna blifva en följd.
600
Den 26 Jn 1 i.
Gr. af Ugglas: Jag medgifver visserligen riktigheten af livad
Gr. Gyldenstolpe anfört, att saken kommit i ett inveckladt skick;
men detta hade ej beliöft inträffa. Jag medgifver äfven alt 8 och
10 §§:ne kunna förändras på säll Gr:n sig yttrat, men deremot
är förhållandet icke enahanda med 12 och 13 §§me. Denna sistnämnda,
eller den l3:de §:n uptager ö:te klassens redskap såsom
något alldeles nytt och framställningen derom kan omöjligen af R.
o. Ad. godkännas i sak förrän Ståndet pröfvat huruvida det vill
ingå på den förändring som Ulsk. i den 28:de §:n föreslagit.
För öfrigt lemnar jag till Hr Frih. och Landtmrs eget bepröf
vande
att afgöra hvilket föredragmssätt som må följas, såsom det
lämpligaste, blott med den uttryckliga reservation, att hvad 12:te
och l3:de §§:ne angår, beslut icke må fattas, hvilka blifva för R.
o. Ad. bindande vid afgörandet af den 28:de §:n.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge
lämpligt att, såsom Gr. af Ugglas begärt, 28 § nu först företages
till afgörande, och ropades dervid ja jemte några nej, hvarefter H.
Ex. förklarade det lian funnit ja öfvervägande.
§ 28.
Efter upläsning af Utskms först i afseende på denna § gjorde
tillstyrkande, ”att all bränvinsbränning med ånga sammanföres och
beskattas uti en enda och gemensam klass, med deri för all redskap
gemensamma föreskrifter,” upläste Gr. Gyldenstolpe sin
deremot afgifna vid Utskms utlåt, fogade reservation, hvarjemte Gr:n
anhöll om propos. å det i samma reservation framstäldta förslag.
Gr. af Ugglas: Vid afgörandet af denna fråga är det angeläget
att R. o. Ad. gör sig väl redo för hvad med bränvins-lag
stiftningen
åsyftas, antingen om den endast skall vara, alt jag så
må uttrycka mig, en fiskalisk lagstiftning hvars enda ändamål går
ut på att åt Staten bereda inkomst för hvarje k:na bränvin som i
landet tillverkas, eller om Staten, äfven med densamma vill taga i
sin hand vården om en produktion, hvilken i så väsendtlig män,
så i moraliskt som ekonomiskt hänseende på nationen inverkar.
I förra fallet eller beträffande säkerheten att åvägabringa
åsyftade skattebidrag, är Utskms förslag visserligen icke nöjaktigt,
enär Uislcn vidblifvit den gamla beskattningsregeln, hvilken, följd
alltsedan 1809, ifrån den tiden visat sig icke kunna upfylla sitt ändamål.
En ursäkt har Utskm likväl deruti, att då Utskm vid föreg:de
riksdag, på grund af Konungens propos. tramlade ett förslag, hvarigenom
den sannskyldiga tillverkningen närmare skulle kunna beskattas,
samma förslag af 3:ne RiksStånd förkastades; och då de
omständigheter, som vållade ett dylikt resultat, att döma om förhållandet
i narrande stund, äro högst obetydligt förändrade, kunde
Utskm icke vänta sig, alt utgången med ett förslag, framställdl i
enahanda syftning som del föreg:de, skulle blifva någon annan än
den som förra riksdagen inträffade. Något har likväl skedl, då
Utskm, hvad ångbrännerier beträffar, frångått en klassifikation, hvilken
för den bränning, som drifves med ånga, mindre betyder, än
i
Ben 26 Juli.
601
för all annan bränning, enär produktm är i högst obetydlig man beroende
af redskapens konstruktion utan endast på kraften af det
ångtryck hvarmed pannan afdrifves. Detta är likväl endast en obe
tydlig
åtgärd, och i deras äsigl som träffat densamma, endast en
öfvergångsåtgärd.
Hvad beträffar den andra frågan, eller ali kunna utöfva en säker
kontroll och taga under sin vård denna produktion, hvilket naturligen
lättast skall ske genom att densamma åsätta en beskattning,
så stor, att varans fördyrande minskar dess konsumtion, så finnes
dertill 2:ne sätt hvarpå man kan gå tillväga. Den eua att direkte
pålägga en hög beskattning; detta later sig enl. min öfvertygelse
icke verkställa med husbehofsbränningen, som nu räknar ££:delar
och mera, ty den bedrifves med 48,000 pannor men ali annan
med icke fullt 500 st. tillsammantagne och dess intresse är så mäktigt
att det motsätter sig hvarje föi ändring, och skulle än någon
sådan genom 3:ne Stånds beslut genomdrifvas, så är jag förvissad
att det skulle väcka så stort och allmänt missnöje, att nian ej onödigtvis
åtminstone bör blottställa sig för detsamma. Dessutom får
jag fästa upmärksamheten uppå, att denna utväg försökts alltsedan
1828 i så strängt stigande progression, att dä frän 1828 till 1848
skatten för första klassens redskap blifvit sex-dubblad, densamma
för 4:de klassens blifvit mera än femtiofem-dubblad, och likväl har
icke priset på bränvin stigit, icke qvantileten af tillverkad! bränvin
minskats, — tvertom. Jag tror ej att man på den vägen kommer
till det åsyftade ändamålet, emedan konsten eluderar lagstiftningen
och lärer att genom apparater, beräknade för en mindre skaft, tillverka
en betydligt större qvantitet af bränvin.
Den andra vägen hvarpå målet kan upnås, är konkurensen:
del är denna sorn Ulskm genom förevartde förslag sökt framkalla;
Ulskm har sökt alt upmnntra till fabrikationens drifvande i stort,
hvarigenom kostnaden derför minskas och den mindre tillverkningen
såsom i proposm förenad med större kostnader, underlryckes. Då
jag säger delta, får jag likväl öppet förklara, att min tanka icke är
alt den mindre bränvinsbränningen öfver allt skall komma att förstöras,
utan endast på de ställen der den icke blifver, så lill sågandes,
naturlig, d. v. s. uti de orter, der en tätare befolkning och
lättare kommunikationer medgifver fabrikens upblomslrande. På
sådane ställen blir det för den mindre bränvinsbrännaren icke blott
ett tvång, utan en fördel att inställa sin bränning samt alt till fabriken
kunna afsätta rudimalerien och derifrån tillhandla sig produkten
deraf eller bränvinet till lägre pris än hvartill det skulle stå honom
om han sjelf brände. I andra orter af landet, der befolkningen
är glesare och kommunikalionerne svårare, så alt tillgången
på rudimalerien icke med erforderlig lätthet blir tillräckligt ymnig
för att mata fabriken, der blir och husbehofsbränningen, såsom naturlig,
qvar både för fyllandet af bränvinsbehofvet för hushållet och
för drankens användande i ladugården.
Meningen är ingalunda att åstadkomma en flod af bränvin,
utan vill man, genom den ökade produktionen och i bredd dermed
fallande priser, nedtrycka den mindre produktionen, så att man der
-
602
Den 26 Juli.
igenom må kunna förlama det motstånd, som nu lägger hinder i
vägen för hvarje rationel lagstiftning i detta hänseende.
Jag är fullt öfvertygad, att om detta förslag af R. St. antages,
man till nästa riksdag endast skall komma alt hafva, ä ena sidan
bränvinsbränningen ordnad fabrikationsvis, och i några orter, å andra
sidan, den mindre husbehofsbränningen, samt att den mellanliggande
klassen, den, hvilken jag mest fruktar, såsom tillverkande den största
qvantitelen bränvin till det lägsta priset, eller de mindre ångbrännerierne,
som likväl icke kunna konkurrera med de stora fabrikerne,
skola gå under. Redan till nästa riksdag, säger jag, är min öfvertygelse,
att förhållandet skall bli sådant att R. St. skola kunna besluta
en lagstiftning och beskattning för den större fabrikationen efter
rationellare principer än de hittills följda; tillåtande den mindre
bränvinsbränningen upsla på de ställen der den är naturlig, för en
ringare skatt, ty husbehofsbränningen, der den verkligen bedrifves
endast för hushållets eget behof, bör icke betungas mera än allt
annat sora til! husbehof tarfvas. På sådane ställen, jag uprepar
det, kan mindre bränvinsbränning upstå och bör tillåtas mot
ringa skatt. Men jag tror att Ständerne äfven vid nästa riksdag
skulle kunna stadga, att bränvinsbränning med eld må bedrifvas
med pannor af 25 och högst 30 kannors rymd, mot den ringa skatt,
som nu är åsatt, samt att all annan bränvinsbränning är fabriksbränning;
och min öfvertygelse är att det icke kommer att existera någon
annan bränvinsbränning bredvid den mindre, oeh detta utan allt
våldsamt ingrepp, än fabriksbränning, hvilken bör beskattas efter
mäske-karet. Sedan man kommit på den punkten, kan sedermera
den framlid motses, då man genom en betydlig skatt, lagd på fabriken,
blir i tillfälle att icke allenast fylla många Statsbehof, med
borttagande af flere nu utgående skattebidrag, utan äfven tillse att
konsumtionen till skadligt öfverflöd skall till stor del åtminstone
förekommas.
Jag anhåller således på det högsta att R. o. Ad. måtte godkänna
det förslag Utsk:n framlagt; men innan jag slutar utbeder
jag mig att ännu få tillägga några ord.
Gr. Gyldenstolpe har i sin reservation yttrat att förslagets antagande,
skulle hafva till följd ökad bränvinstillverkning och minskad
Statsinkomst: hvad den ökade produktionen beträffar, har jag redan
sagt, att jag påräknar densamma, ty jag räknar derpå för att genom
konkurrensen undergräfva den mindre bränningen.
Hvad åter beträffar Statsinkomsternes förminskning, så är den,
jag vågar säga det, omöjlig. Det är nemi. en gifven sak, att ifall
3:dje klassens redskap upgå till den 4:de sä blir deraf en ökad inkomst
af 50 proc. Vill jag åter antaga öfverg:de lill den 5:te klassen,
så säger man sig ej kunna beräkna hvad sistnämnde klass af
pannor kunna afverka. Beräkningen är kanhända svår, eftersom
f. n. icke i landet finnes personer som drifva bränvinsbränning med
5:te klassens redskap; dock har jag af erfarne bränvinsbrännare hört
att den högsta förhöjning i produktion man kunde beräkna, vore 50
proc.; och om man ser till tariffen, torde man vid sådant förhållande
finna, att då man öfvergår från 3:dje till 5;te klassens red
-
Den 26 Juli.
603
skap, blir skatten absolut densamma, och sålunda är äfven under
det förhållandet att alla 3:dje klassens pannor öfvergå lill den 5:te,
minskning omöjlig. Jag tror på beräkningen ehuru, som sagdt är,
den kan vara otillförlitlig derföre att man ännu i denna stund icke
har pannor i den klassen, men man kan tro på densamma af orsak,
att då den 5:te klassens pannor icke göra annat än att med samma
bränning direkte tillverka spriten, så är detta icke annat än en omklariug
af det redan tillverkade bränvinel, och dä man på en dag
kan klara mera än man på två dagar bränner kan ej upkomma mer
än 50 proc:s förhöjd afverkning.
Jag har velat säga detta lill besvarandet af inkastet om den
minskade Statsinkomsten; min öfvertygelse är att denna inkomst blir
betydligt ökad, ty den större kostnad som ligger i vägen för öfvergående
lill 5:te klassen skall tillbakahålla en stor del bränvinsbrännare
att deruti ingå, och skulle, det oaktadt, sådant inträffa, så är
det ju ej mer än 3 år lill nästa riksdag och intilldess hafva förhållandena
geslallat sig så, att en temligen betydlig skatt redan då
kan bränvinsbrännarne åläggas.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har icke af hvad Gr. af Ugglas anfört
funnit milt påstående vederlagdt att genom antagande af Ulsk:ns
förslag, minskad inkomst skulle för Statsverket upstå under en möjligen
förökad bränvinsproduktion.
Då de förenade Ulsk:n i förslaget medgifvit ångbrännare alt
inrätta apparaten, sådan dem godt synes och endast åsatt den skatt
som nu anses vara den lämpliga för 4:de klassens redskap, så följer
naturligtvis deraf, att med den utveckling som de techniska kunskaperna
fått och troligen än mera erhålla, kommer säkerligen, på
grund af den oinskränkta tillåtelsen, redskapen att så förbättras, att
derigenom en större produktion än nu eger rum, skall med 4:de
klassens redskap framdeles kunna åvägabringas. Följden är då, alt
om icke den oinskränkta tillåtelsen för begagnande af hvad konstapparat
som helst varit medgifven, så hade beskattningen på dessa
konstapparater som komma att utbildas, egt rum enl. nuvar. beräkningen
för 5:te klassens redskap.
Enär nu beskattningen är nedsatt till 4:de klassens, så följer
ju deraf, att ett större qvantum bränvin kommer att tillverkas, och
deremot alt Staten icke får större inkomst än den nu kan få af den
4:de klassens redskap, och hvilket kommer att ske på bekostnad af
3:dje klassens redskap, hvilken framdeles blir beskattad såsom tillhörande
den 4 klassens. Deraf synes för mig klart, att i en framtid,
jag säger icke intill nästa riksdag, men åtminstone framdeles,
blifver följden, att det bränvin som kommer att med ånga tillverkas,
blifver belagdt med en mindre beskattning än hvad f. n. eger
rum; och detta lärer ingalunda vara R. St:s eller R. o. Ad:s mening.
Jag har nu sökt att vederlägga Utskrns förslag med grunder
liemtade ej blott från den af mig afgifna reservationen, utan äfven
från -den Gr. Wirsén aflåtit och hvilken sednare, till undvikande
af ytterligare vidlyftighet, jag anhåller måtte blifva upläst.
604
Den 26 Juli.
Sedan lill följe häraf Gr. Wirsén8 vid Utskms utlät, fogade
reservation blifvit upläst, yttrade sig
Gr. af Ugglas: Gr. Gyldenstolpe har ovilkorligen rätt deruti»
att derest man nedsätter skatten med 50 proc. så får också Staten
en deremot svarande mindre inkomst, d. v. s. att om skatten för
5:te klassens redskap hittills utgått t. ex. med 1,440 r:dr och nedsältes
med 50 proc. eller 720 r:dr, så kommer Staten att lida en minskning
i sin inkomst af samma summa, eller 720 r:dr; men Grin
utgår i sin beskattning från en luftbild, ty 5:te klassens redskap
finnes icke, och kommer ej heller att finnas med den beskattning,
som han derå vill hafva satt. Sålunda, när icke någon beskattning
finnes i verkligheten på redskap af nämnde klass, så flyter icke i
Statskassan en smula in hvarken mer eller mindre än förut. Der
uti
ligger del skefva i beviset, ty så länge man åsätter 5:te klassen
en sådan skatt, men ingen 5:te klass upstått, så kan jn det ej bli
fråga om att skatten nedsjunkit till hälften, då intet finnes hvarför
skattas skulle.
I alla fall får jag fästa R. o. Adis upmärksamhet derpå, att vill
man ändamålet, så måste man vilja medlen; ingår R. o. Ad. och
Ständerne i allmänhet endast på det förslaget, att sammansätta 3:dje
och 4:de klasserne i en skatt, och lemna elen 5:te med sin förhöjning,
d. v. s. göra den helt och hållet omöjlig, så upslår icke nå
gon
fahriksbränning, utan förhållandet blir helt simpelt att ångbrännerierne
få vidkännas en, i proportion till den öfriga bränvinsbränningen,
orimlig skatt.
Gr. Gyldenstolpe har i sin reservation yttrat att ångbrännerierne
äro nog litet beskattade: jag gendrifver helt och hållet detta påstående.
Om man vill betrakta den verkliga husbehofsbränningen, sådan
den på många ställen bedrifves d. v. s. att husbehofsbrännaren
med sin panna afverkar några bränningar i veckan, i st. f. att drifva
bränningen jemnt, då är det visserligen sannt, att det bränvin som
så tillverkas i skatt erlägger mycket mer än det som genom ångbrännerier
tillverkas; men Gr. Gyldenstolpe torde erinra sig att jag
framlagt vecko-rapporter för 10 veckors bränning, som visa, att då
vanlig panna endast skattar 2 rst. per kanna, så beräknas för hvarje
kanna med ångbränneri tillverkadt bränvin 6 rst. och alltså synes
alt ångbrännerierne redan äro högt beskattade.
Vill man komma till en rationel lagstiftning genom den mindre
bränningens undertryckande medelst fabriksbränniogen, så måste man
ställa så lill att fabriker må kunna upsla, och förrän man förskaffat
sig detta medel kan ej heller del sökta ändamålet vinnas. Det är
endast ett öfvergångsförslag som med hela denna lagstifsningär åsyftadt;
hvilka följder förslaget skall medföra, har jag redan haft äran
framlägga, och jag tror ej att dessa kunna jäfvas af hvad här blifvit
sagdt.
Gr. Wirséns reservation har blifvit, upläst: bland de många
strängar der anslås, framstår obenägenheten att för 3:dje klassens
bränning betala skatt med 50 proc:s förhöjning; men den omständigheten
bör ej utgöra något skäl mot förslaget derest R. o. Ad,
Den 26 Juli.
605
ingär på riktigheten af den hufvud-åsigt jag förfäktar, och för att
komma till det af mig framställda ändamål, tillgriper det medel som
derhän leder.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag räknar visserligen de sammansatta
Utsk:n till förstjenst att slutligen hafva kommit lill det mål
att betrakta husbehofsbränningen afskiljd från fabriksbränuingen,
men jag kan ej med Gr. af Ugglas dela den åsigt att den s. k. öfverängen
till ett verkligt fabriks-systéme är rätt beräknad eller
rätt insedd.
Uti Gr. Gyldenstolpes reservation instämmer jag hufvudsakligen
och till stöd för denna min åsigt ber jag alt få nämna, att upgiften
af Gr. af Ugglas om omöjligheten att begagna en bränvinsapparat
i 5:te klassen med ånga, afser den omöjlighet som nuvar.
skattläggning åstadkommer.
Det är likväl icke någon tecknisk omöjlighet, — tvertom; det
skall otvifvelaktig! genom en förhöjd skatt på bränvinsbränningen
inträffa, hvad jag tror att Gr. Gyldenstolpe äfven yttrat, att de som
bränna i 4:de klassen, skola inkasta sig på den 5:te. Denna 5:te
klassens bränning har icke den egenskapen som Hr Gr. af Ugglas
upgifvit; det är icke en omkokning af en redan gifven sprit utan
verkligen genom ånga, en kokning i 2 pannor på en gång, hvarigenom
en bränning kan ökas utöfver 50 proc., ja, kan gå närmare
till 100 proc.
På grund deraf tror jag, alt, om billigheten medgifver att
skatten för 3:dje klassens ångbrännerier ökas lika med den 4:de,
(ty det medgifver jag kan vara riktigt, emedan den 4:de klassens
bränneriet' äro mera illusoriska än verkliga) skatten på den 5:te
klassens ångbrännerier bör blifva bestående sådan den är; instämmande
jag således med Gr. Gyldenstolpe.
Hr Hjärne, Harald: Gr. af Ugglas har efter mitt omdöme
ganska fullständigt utvecklat grunderne för den ifrågavar:de beskattningen,
så alt jag i mitt yttrande kan bli kort. Inom de förenade
Utslcn har jag hufvudsakligen delat hans äsigter i detta ämne. Skälet
till milt tillstyrkande har hufvudsakligen varit, att 3:dje klassens apparater
icke nu äro tillräckligen beskattade i jemnförelse med 4:de
klassens. Den, som har någon sakkännedom i detta fall, och jag
saknar den icke helt och hållet, vet alltför väl, att der man begagnat
3:dje klassens apparater, och således skattat mindre än
4:de klassens, der hafva de fleste sökt att eludera författningen.
Beskrifningen på den klassens apparat, sådan, den i nu gällande
förfaltn. finnes utförd, är ganska ofullständig och har visat
sig lätt att eludera på flere sätt; jag skulle här kunna åberopa intyg
i det fallet af en person, som jag ser nu vara tillstädes, hvilken för
några år tillbaka, då den nuvar. beskattningstariffen var gällande,
visade mig en ritning på en 3:dje klassens apparat, som från landsorten
blifvit hit upsänd af en Landsfiskal för att af vederbör, härstädes
bedömas, huruvida den vore lagenlig eller icke. Denna apparat
var sådan att den tillverkade mer än dubbelt så mycket brännvin
som man förut ansett vara möjligt med 3:dje klassens apparater.
606
Den 26 Juli.
Denna apparat befanns likväl, efter noga granskning af ritningen,
vara af den beskaffenhet att den icke ansågs kunna hänföras till
någon annan klass än den 3:dje, ehuru det ej kunde bestridas alt
den tillverkade lika mycket bränvin som en 4:de klassens apparat
med samma pannerymd. Sådane apparater funnos pä flere ställen,
och man mäste tolerera dem, ehuru det var tydligt för en hvar
och allmänt kändt i den provinsen, att dessa apparaters konstruktion
grundades pä en förvrängning af författningens föreskrifter,
ehuru de ej af lagen kunde åtkommas.
Da jag anser omöjligt att förekomma detta sätt att eludera författningen
har detta varit mitt hufvudsakiiga skäl, att vilja helt och
hållet utesluta 3:dje klassens apparater ur författningen; och då jag
dessutom vet att skatten för desamma är alltför låg i jemförelse med
den för, den 4:de så anser jag att ingen synnerlig orättvisa sker,
om skatten för den 3:dje klassens apparater, sådan som den nu finnes
i författningen beskrifven, blefve lika stor som den för apparater af
den 4:de klassen; och är således deruti ense med Gr. Gyldenstolpe.
Nu är det fråga om man vill nedsätta 5:te klassens apparater
till en beskattning, lika med den 4:de; det är en fråga som är kinkigare
att afgöra, det medgifves; men enär likväl förhållandet hittills
visat sig vara sådant att icke någon enda sådan apparat, såvidt mig
är bekant, i hela Sverige finnes eller funnits, oaktadt den stått pä
papperet i mänga år, så synes ensamt denna omständighet bevisa
att beskattningen för den apparaten är för hög. — Samma talare
som här yttrat sig mot Utsk:s förslag har likväl förklarat sig önska
att en gång komma derhän att bränvinsbränningen bedrefs som en
fabriksrörelse: denna fabrikation bör, enl. mitt omdöme, endast bedrifvas
med pistoriska verk, ty då först kan man säga att en verklig
fabriksbränning eger rum: med närvar, tariff för 5:te klassens appater
äro den omöjlig.
A andra sidan kan man säga att nedsättning af beskattningen
för en pistorisk apparat till den som är åsatt 4:de klassens apparater,
hvilka tillverka ett mindre qvantum bränvin, vore en orättvisa,
ett obehörigt gynnande af de pistoriska verken; men man bör dock
besinna att detta slags apparater icke äro så lätta alt åstadkomma.
Min öfvertygelse är nemi., att endast här kring hufvudstaden kunna
pistoriska verk upstå der så mycket bränvin kan beredas med hopp
om säker afsättning, och der en så stor tillförsel af spannmål eger
rum att bränningen ej behöfver befara att uphöra för längre eller
kortare tider i brist af tillgäng till rudimaterier; men i landsorten,
der förhållandet icke är detsamma, der det blefve omöjligt att alltid
kunna mata dessa verk, der betänker man sig innan man nedlägger
betydlige kostnader för inrättandet af dylika, utan man hehäller heldre
sina nuvar. apparater och tillverkar så länge det lönar sig.
Af dessa skäl har jag biträdt Utskms betänk., men tillika sagt,
att just derföre, att jag icke kan fullt bevisa rättvisan utaf den blifvande
beskattningen för 5:te klassens apparater, så skulle jag gerna,
ifall den här skulle af flera ledamöter understödjas, biträda den åsigt
att i st. f. bibehållande af beskattningen å nämnde klass af redskap,
Ben 26 Juli.
607
insalta pistoriska verk i serskild klass oell för densamma nedsalta
skatten (ill 30 proc. utöfver den för redskap af 4:de klassen bestämda.
Gr. Gyldenstolpe: Gr. af Ugglas och den siste värde talaren
hafva mycket ifrat för införande af fabriksbränningen. Jag kan
icke inse, att mitt förslag förhindrar inrättandet af fabriksbränningen.
Finnes det någon sorn vill begagna dessa konstapparater, så måtte
det väl derutaf blifva fabriker. När 4:de klassens redskap beskattas
såsom fabriker, så måtte väl den 5:te klassens ännu mer kunna
göra det. Följden blir den, att man har 2:ne slags olika apparater
som fabriksmessig! tillverka bränvin, hvilka i anseende lill deras
olika afverkning, blifva större eller mindre; men fabriker blifva de
väl i alla fall. Således om det är fråga endast om att åstadkomma
fabriksbränningen, sä är den likaväl åstadkommen genom mitt, som
genom Utsk:ns förslag. Hr Hjärne har ansett, att pistoriska apparater
endast skulle upkomma omkring Stockholm. Nå väl! — Då
mätte väl icke den af mig föreslagna beskattningen vara skadlig, när
dessa apparater f. n. icke finnas; och då Hr Hjärne anser att de endast
upkomma omkring Slockholm, är det väl icke skäl, att de, som
hafva tillfälle att anlägga bränvinsfabriker kring Stockholm, skola
skatta mindre än de, som icke hafva tillfälle dertill, utan nödgas
anlägga sina fabriker inom landet. Jag tror således att mitt förslag
i sådant fall åstadkommer en större rättvisa än Ulsk:ns, och anhåller
sålunda åuyo vördsamt om Hr Frih. o. Landtmis propos. å detsamma.
Hr Hjärne: Gr. Gyldenstolpe lärer hafva oriktigt upfaltat mitt
yttrande, efter han tydt det annorlunda än jag önskat framställa detsamma.
Hr Gr:n fortfar nemi. att tro, att pistoriska verk kunna upkomma
genom nuvar. beskattning. Jag tror det deremot vara omöjligt.
Erfarenheten har nemi. visat, att beskattningen är för hög för
det närvar., och det är just derföre att jag önskar npkomsten af pitoriska
verk, men tillika har insett att 4:de klassens beskattning skulle vara för
låg för dem, som jag föreslagit, att den nuvar. skatten i 5:te klassen
skulle minskas och alt den skulle komma att utgöra 50 proc.
mera än den 4:de klassens skatt. Derigenom tror jag det vara möjligt
att sådana verk /.unna upkomma, men tror tillika, alt de icke
upkomma annorstädes än omkring Slockholm, ty beskattningen är
då icke så hög, att de icke möjligen kunna bära sig om de väl
skötas, men man har likväl, som sig bör, lagt högre beskattning på
dem än på öfrige ångbrännerier.
Gr. af Ugglas: Jag skall vara helt kort. Gr. Gyldenstolpe
har sagt, att hans förslag icke lägger hinder i vägen för dem som
finna sin fördel dermed förenad, att ingå i 5:te klassen. Det är
sannt, det lägger icke något absolut hinder derför, men det innebär
i sig hindret derigenom, alt det icke skulle vara med någons fördel
öfverensstämmande att ingå i den 5:te klassen, ty man skulle med
denna klass’s beskattning bränna med förlust, hvilket icke blef fallet
med den 4:de klassens. Deruti ligger det hinner som sedan år
1847 vållat att intet sådant verk existerat, att nemi. skatten, som
derför skall erläggas är så mycket högre, att producenternas fördel
hålla dem qvar i den 4:de. Hvad beträffar Hr Hjärnes förslag, så
608
Den 26 Juli.
är det visserligen bättre än Gr, Gyldenstolpes; men jag måste äfven
motsätta mig detsamma, ty då man vill fabriken, (och det är från
denna princip jag utgår) måste man underlätta honom, ocb denna
förhöjning af 50 proc. skulle icke innebära någon fördel, — tvertom.
Jag är öfverlygad alt äfven med den i Hr Hjärnes förslag åsyftade
beskattning, ingen kommer att ingå i den 5:te klassen; ty om man
antager, hvilket jag antager såsom maximum af all beräkning, 50
proc. högre tillverkning i den 5:te mot den i 4:de klassen, så blir
fördelen ingen, utan sakerna stå då jemnt om jemnt. Det finnes
således ingen fördel som lockar att ingå i 5:te klassen, men deremot
är dervid ett item emot ett sådant ingående, och det är den
stora kostnad del medför att öfvergå i den 5:te klassen, och för
hvilken man måste göra sig betald både till ränta och amortissement.
Således är det min öfvertygelse, att äfven med dessa 50 proc:s förhöjning
af skatten för 5:te klassen, kommer denna klass att stå endast
på papperet. Och då jag önskar att den 5:te klassen, såsom
varande den egentliga fabriksklassen, mätte kunna upkomma, fortfar
jag i min vördsamma anhållan om Hr Frih. o. Landtnäs propos. pä
bifall lill hvad Ulsk:n i denna del föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe: Mitt förslag syftar på 2:ne punkter i
Ulskms, rörande den 28 § afgifna förslag. Uti den nu föredragna,
föreslår Utsk:n: ”att all bränvinsbränning med ånga sammanföres
och beskattas uti en enda och gemensam klass, med deri för all
redskap gemensamma föreskrifter”. Deremot har jag gjort den invändning,
att det borde vara 2:ne klasser för bränvinsbränning med
ånga. Vidare har Utsk:n i en efterföljande punkt föreslagit; ”alt
pannerymdsafgiflen för den klass af redskap, hvilken kommer att
omfatta bränvinsbränning med ånga, må utgå i likhet med den afgift,
som uti nu gällande förordning är fastställd för 4:de klassens
med ånga drifna redskap”. Jag har deremot föreslagit: att R. St.
må besluta, att lista, 2:dra, 3:dje och 4:de klassernas redskap, sådana
de i sammansatta Utsk.-ns betänk, blifvit föreslagna, skola, då
de lill bränvinsbränning med ånga begagnas, erlägga den pannerymdsafgift,
som i nu gällande förordning finnes utsatt för 4:de klassens
redskap med ånga, men att beskattningen för 5:te klassens redskap
med ånga skall oförändrad bibehållas. De öfriga punkter, som i 28
§ af Utsk:ns förslag förekomma, godkänner jag för min del, hvadan
det endast är mot dessa båda punkter jag gjort anmärkningar.
Jag får derföre vördsamt anhålla att R. o. Ad. ville tillåta, att dessa
begge punkter finge afgöras på engång, och att såsom kontra-propos.
mot dem, mitt förslag finge framställas. Derigenom blefve det en
bestämd reda i beslutet. Om Utskms förslag i dessa punkter godkännes,
så har naturligtvis mitt förslag helt och hållet förfallit.
Gr. Horn: Då jag i motsats till hvad Gr. af Ugglas sagt tog mig
friheten yttra, alt jag ansåg ganska troligt, att bränvinsbränningen
skulle i den 5:te klassen, såvida skatten på 3:dje klassens bränvinsbrännings-aparater
höjdes, så var det derföre, att jag verkligen anser,
att den 4:de klassens ångbrännerier icke finnas, och om de
finnas
Den 26 Juli.
609
finnas, så är det på grund af misskalkyl, och alt således frågan är
om att öfvergå frän den 3:dje till den 5:le klassen, och det anser
jag ganska troligt, i händelse den 3:dje klassen upskattas i likhet med
den 4:de. Det är på grund häraf jag icke kan annat än vidblifva
mitt yttrande och instämmer sålunda i hvad Gr. Gyldenstolpe föreslagit.
Gr. af Ugglas: Jag vill icke ingå i svaromål på hvad den
siste värde talaren framställt, ehuru klart det torde vara, att om det
är ändamålsenligt att bränna med 4:de klassens apparater, så blefve
följden af Gr. Gyldenstolpes förslag att all btänvinsbränning stannade
i denna klass. Men jag vill nämna något som jag icke förut vidrört
rörande följderne af detta förslag. Skulle Gr. Gyldenstolpes
förslag antagas, d. v. s. att 3:dje klassen skulle höjas till 4:de och
5:te klassen skulle stå qvar omöjlig, så blefve följden derutaf, alt af
alla ångpannor, hvaraf 424 finnas i 3:je klassen och endast 63 i
den 4:de, således T95 af ångbrännerier drifvas upp till 50 proe:s
beskattning, då deremot man lemnar eldbrännerierna utan någon
sådan förhöjning. När således en sådan fördel bjudes på ena sidan
åt eldbrännerierna, men å andra sidan ytterligare tunga lägges på ångbrännerierna,
så är det mer än troligt att många ångbrännerier nedgå lill
eldbrännerier, d. v. s. gå ned lill mindre brännerier då man deremot
borde afse att drifva upp dem till högre. Det är endast genom att bjuda
ångbrännerierna 5:te klassens fördelar som jag anser billigt, alt icke för
eldbrännerierne, likasom för ångbränningen, höja skatten med 50 proc.
Det ligger en fördel på ena sidan, motsvarande förlusten på den andra;
och endast för fördelens skull kan jag rösta för att eldbrännerierna stå
qvar ulan förhöjning, ty tages fördelen bort, så gå de mindre brännerierna
upp, i st. f. att Utsk:n afse alt bringa upp fabriken för att slut
ligen
komma till en rationell lagstiftning.
Gr. Gyldenstolpe: Hvad Gr. af Ugglas nyss framställt, är
något helt och hållet hypothetiskt. Jag skulle tro, att det blefve
omöjligt utreda detsamma utom detta rum genom exempel och försök,
ännu mindre lärer det vara möjligt att kunna bevisa riktigheten
eller oriktigheten derutaf inom detta rum. Jag ber endast att
för min del få förklara, att jag icke tror att följden skulle blifva sådan
som Hr Gr:n förespeglat den. Ingendera af oss lärer kunna uttryckligen
bevisa hvad förhållande som i en framtid kan komma att upstå
genom antagandet af det ena eller andra förslaget.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att då de förenade Utskrns betänk.
N:o 1 förevar, R. o. Ad. bifallit Utskrns då i öfverensstämmande
med 28 §:ns nuvar. lydelse framstäldta förslag, hvilket endast innefattade
ett tillägg i afseende på pressgäst, samt att under öfverläggningen
Gr. af Ugglas yrkat bifall till Utskrns nu gjorde tillstyrkande
och Gr. Gyldenstolpe begärt bifall till det af honom uti utlåt, bifogad
reservation framstäldta förslag; vid hvilket förhållande H. Ex.
nu finge först hemställa om R. o. Ad. behagade vidblifva sitt förut
i afseende på 28 § fattade beslut.
8 H. 39
610
ben 26 Juli.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarjemte
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller vördsamt att propos. matte framställas till bifall å
Ulskms nu framställda förslag, på sätt vanligen brukar ske och grundlagen
föreskrifver.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla de förenade Ulskms ifrågavar. tillstyrkande, besvarades
denna propos. med starka ja blandade med nej, hvarpå H. Ex.
förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Gr. Gyldenstolpe begärde votering.
Upläsles till justering följande förslag lill voter:s-propos.
Den, som bifaller Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Ulskms tillstyrkande, att all Bränvinsbränning med ånga sammanföres
och beskattas uli en enda och gemensam klass, med deri för
all redskap gemensamma föreskrifter, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. det af Gr. Gyldenstolpe i Ulskms
utlåt. N:o 3 bifogad reservation afgifna förslag.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag anhåller att lill contrapropos.
måtte antagas det stadgande som i nuvar. Bevilln.-förordning
är gällande.
Frih. Palmstjerna, Cart Otto: Hr Frih. o. Landtm, har
framställt propos. pä vidblifvande af det beslut R. o. Ad. förra gången
ärendet var före fattade, och jag ser icke något som hindrar att icke
denna fråga, fastän den icke under diskussionen varit yrkad, kan
blifva föremål för R. o. Ad;s beslut. För det första hade Hr Frih.
o. Landtm, derom utan hinder från R. o. Ad:s sida framställt propos.,
hvilken besvarades med blandade ja och nej. För det andra torde
icke kunna erfordras, att under diskussionen yrkas att R. 0. Ad.
må vidblifva sitt förra beslut, enär delta faller af sig sjelft, till dess
det blifver ändradt. Jag kan icke finna något stadgande hvarken i
Riksdags- eller Riddarh.-Ordn. som hindrar att icke den af Frih.
Stjernstedt nu yrkade propos. att R- o. Ad. mätte vidblifva sitt förut
fattade beslut kan blifva föremål för R. o. Ad:s afgörande, antingen
genom ett nej eller genom votering.
Gr. Gyldenstolpe: Ehuru jag för min del anser att, om
någon af Ståndets ledamöter hade velat att Ståndet skulle vidblifva
sitt förut fattade beslut, sedan Utskm nu framställt ett annat, hade
sådant bordt formenligast under diskussion framställas, kan jag likväl
ingalunda vilja bestrida att icke R. o. Ad. kan hafva rättighet att
såsom contra-propos. antaga vidblifvande af dess beslut. Således
bljr följden den, att nu afgöras skall, hvilketdera som skall blifva
Den 2<j Juli.
011
contra-propos., antingen mitt förslag eller vidblifvandel af R. o. ^Vd:s
förut fattade beslut.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att sedan numera 2:ne
förslag till contra-propos:r blifvit ifrågaställde ansåge sig böra inhemta
R. o. Ad:s mening, och derföre finge hemställa om R. o. Ad.
till contra-propos. antoge det i Gr. Gyldenstolpes reservation afgifna
förslag.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
Fl. Ex. hemställde om R. o. Ad. till contra-propos. behagade antaga,
vidblifvande af Ståndets förut i ämnet fattade beslut, samt efter
denna propos:ns besvarande med ja, blandade med nej, förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Sedan härvid Gr. Gyldenstolpe anhållit om votering uplästes
till justering och godkändes följande voter:s-propos.
Den, som till contra-propos. vid votering om Bevilln.-, Lagsamt
Allm. Besv. o. Ekon.Ulskms tillstyrkande, att all bränvinsbränning
med ånga sammanföres och beskattas uti en enda och gemensam
klass, med deri för all redskap gemensamma föreskrifter,
antager det af Gr. Gyldenstolpe i Utsk:ns utlåt. N:o 3 bifogade reservation
afgifna förslag voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. till contra-propos. vid voteringen, att
R. o. Ad. vidblifver sitt förut i ämnet fattade beslut.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som följer
Ja — 16.
Nej — 21-
Härefter uplästes till justering samt godkändes en sålydande
voteris-propos. i hufvudsaken:
Den, som bifaller Bevilln.-, Lag samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:ns tillstyrkande att all bränvinsbränning med ånga sammanföres
och beskattas uti en enda och gemensam klass, med deri för all
redskap gemensamma föreskrifter, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, vidblifver R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut.
Vid denna voterings slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja 25.
Nej 16.
612
Den 26 Juli.
Härefter förekommo och biföllos de för öfrigt af de förenade
Utsk:n, i fråga om den 28 §, afgifne yttranden och tillstyrkanden samt
godkändes Ulskms förslag till redaktion af samma §.
Sedan sålunda pröfningen af 28 § blifvit fulländad, företogs
§ 8.
Gr. af Ugglas: Jag får endast fästa upmärksamheten deruppå,
att då Utsk:n föreslagit, alt den tid afåret, under hvilken bränvinsbränning
vore tillåten, skulle fördelas i 6 terminer af en månad i
hvardera, i st. f. såsom nu är stadgadt, i 3 terminer, hvardera af
2 månader; och förslag till ny redaktion i sådant afseende äfven
är framlagdt, så torde, enär denna förändring icke af R. o. Ad.
blifvit gillad, förändring af den föreslagna nya redaktionen vara nödvändig,
så nemi., att del kommer att heta, såsom ordalagen i nu
gällande förordning lyda: ”och vare det en och hvar, till bränvinsbränning
berättigad, obetaget att anmäla sig till bränvinsbränningens
utöfvande, antingen för alla de till bränvinsbranning tillåtna
månader af året på en gång, eller för en eller tvä terminer deraf”.
Gr. Gyldenstolpe: Den af Ulsk:n föreslagna redaktionen
passar lika väl om det är flera eller färre terminer, och det är dessutom
samma redaktion, som finnes i nu gällande förordning, hvarföre
den gerna kan antagas.
Frih. Palmst ferna: Den af IJtsk:n föreslagna nya redaktionen
skulle möjligen icke behöfva ändras. I den af Ulskm föreslagna står
det ”antingen för hela den till bränvinsbränning tillåtna tiden af
året pä en gång”. I nu gällande författning står: ”antingen för
alla de till bränvinsbränning tillåtna månader af året på en gång:”
Det kan icke blifva flere än de för hela äret tillåtna 3 terminerna;
sålunda är det måhända likgiltigt hvilkendera redaktionen, som antages.
Vidare står i den nya redaktionen ”eller för en eller flera
terminer deraf”. I nu gällande författning åter står det ”eller för
en eller två terminer deraf”. Det borde således stå ”tvä” i st. f.
'”flere'", men mig tyckes det åtminstone vara likgiltigt hvilkendera
redaktionen Ständerna antaga.
Gr. Gyldenstolpe: I nu gällande författning står: ”antingen
för alla de till bränvinsbränning tillåtna månader af året på en
gång”. I Utsk:ns förslag står: ”antingen för hela den till bränvinsbränning
tillåtna tiden af året på en gång”, hvilket naturligtvis är
detsamma som alla de till bränvinsbränning tillåtna månader af året.
Sedan förekommer i nu gällande författning ”eller för en eller två
terminer deraf”, då deremot i den föreslagna nya redaktionen står
”eller för en eller flera terminer deraf”, hvilket sednare stadgande
i sig innebär hvad nu gällande författning i denna del åsyftar.
Uppå härefter framställd propos., blef Utskms förslag af R. o. Ad.
bifallet.
§§ 10, 12, 13, 18, 26, 35 och 37.
Utsk:ns i afseende på dessa §§ afgifna yttranden och förslag
blefvo utan diskussion bifallne.
Den 26 .Tuli.
613
§ 43.
R. o. Ad. beslöt att med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga Utsk:ns yttrande till handlingarne.
§§44 och 45.
Lades till handlingarne.
§ 47.
Utsk:ns förslag bifölls.
§ 49.
Frih. Palmstjerna: Jag är icke af samma mening som Utsk:n.
Jag tror nemi. att det uttryck som Ulskm begagnat, nemi.: ”hvarje
gång han derföre lagföres”, kan olika tillämpas, och att således det
hade varit bättre om Utsk:n gjort mera afseende på de anmärkmr
som i delta afseende hos R. o. Ad. vid föredragningen af Utsk:ns
förra utlåt, gjordes, samt antagit ordalagen ”hvarje gång stämning
derför uttages och honom delgifves”. Säkerligen äro här närvar,
flere som bättre än jag äro hemmastadde i tillämpningen af lagen i
delta fall, och som kunna deröfver afgifna yttranden. Uttrycket
”hvarje gång han derföre lagföres”, skulle jag tro af domaren expliceras
sålunda, att vid hvarje ling, då mål ang:de förbrytelser af
enahanda art förekomma, som af flere serskilde åklagare äro anhängiggjorde,
så bötfälles icke den anklagade för mer än såsom vore
han blott en gång lagförd. Mig synes det derföre vara bättre, att
för hvarje gång en förbrytelse uptäckes och åklagas, skall plikt uttagas.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag delar den åsigt som
Frih. Palmstjerna uttryckt. Erfarenheten har öfvertygat mig, att om
äfven en eller flera aktörer uttaga stämning på en och samma person för
tio förseelser af samma art, så skall likväl icke domaren betrakta honom
såsom lagförd mer än en gång, dä alla dessa stämningarne i ett
sammanhang behandlas och sålunda förekomma på ett och samma
ting. Det är endast vid de tillfällen då frågorna blifva serskilt behandlade
i följd af olika stämningar till olika ting, som domaren
gifver ät den ordställning, som har blifvit begagnad, en sådan tydning
att den tilltalade kan sägas vara serskilda gänger lagförd. Jag tillstyrker
således den förändring i ordalydelsen som Frih. Palmstjerna
ansett vara af behofvet påkallad, nemi. att orden: ”hvarje gång han
derför lagföres”, måtte utbytas mot orden: hvarje gång stämning
derför uttages och honom delgifves”.
Hr Hj ärne: Afven jag instämmer med de tvenne sista värde
talarne. Jag ber att få fästa upmärksamheten på huru f. n. tillgår i
sådana fall. Den som blir stämd infinner sig icke vid tinget: han
blir stämd en gång för alla, och han infinner sig icke vid tinget
före brännings-tidens slut efter att hafva begått samma lagbrott många
gånger, hvilket ej kostar honom mera än 16 sk. b:co böter för uteblifvande.
Då han sedan vid sommartinget erkänner förbrytelsen,
tillämpas lagen på det sätt, att han blott pliktar för den ena gången,
då han likväl har begått lagbrott många gånger. För att ett
614
I) e n 26 Juli.
korrektif Juiremot må kunna vinnas, vill jag gerna med min röst
bidraga till understödjande af de utaf de 2:ne siste talarne föreslagna
förändrade ordalagen i den 4!) § och instämmer sålunda med dem.
II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, yttrade att han, innan propos.
framställdes, ansåge sig böra återkalla i R. o. Ad:s minne att Utsk:ns
ifrågavar. förslag, då betänk. N:o 1 förevar af R. o. Ad. blifvit icke
återremitteradt utan afslaget med bibehållande af den i nu gällande
förordning intagna redaktion af 49 §; i anledn. hvaraf II. Ex. ansåge
sig nu böra först hemställa om R. o. Ad. behagade vidblifva
sitt förut i detta ämne fattade beslut.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja.
H. Ex. hemställde vidare om R. o. Ad. behagade gilla Utskms
förnyade förslag.
Ropades nej.
Frih. Palmstjerna: Den redaktion jag log mig friheten föreslå,
hvilken Hr Printzensköld och som jag tycke äfven Hr Hjärne biträdde
; var sä lydande, att i st. f. orden: ”hvarje gång han derföre
lagföres”, skulle införas: ”hvarje gång stämning derför uttages
och honom delgifves”.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Ulsk:ns ifrågavar. förslag
med den förändring alt orden: ”hvarje gång han derför lagföres”,
utbyttes emot uttrycket: ”hvarje gång stämning derför uttages
och honom delgifves”.
§ 56.
Utsk:ns förslag bifölls.
Slutligen förekoramo och biföllos Utskms yttranden ang:de förändring
i formuläret till mätnings- och stämplings-bevis, och ett af
Doktor Sandberg hos PresteSt. väckt, älerremissen följaktigt, förslag.
Gr. H örn: Jag reserverar mig emot R. o. Ad:s beslut att godkänna
redaktionen af 13 § i hvad den rörer sjette klassens redskap,
som derigenom erhåller en obegränsad afverknings-förmåga med minsta
pannerymden; ty det bestämmes, att för redskapens sammansättning
och förhållande emellan dess serskilda delar i denna klass,
inga* andra föreskrifter gälla än de som beträffa hatt, rör och halsar
uti 1 mom. uf § 12: hvaraf följer att mäskvärmare får begagnas
hur stor som helst, deri äfven ånga omedelbart kan insläppas, sä att
sjelfva kokningen kan verkställas i en mäskvärmare af flere 100
kannors rymd, då den 10:kans-panna, för hvilken ensamt skattas,
endast blir att anse såsom ett genomsläppningsrör.
Jag befarar väl icke att, för den händelse detta R. o. Ad:s beslut
skulle blifva R. Stms, en sådan författning skulle kunna från
Konungen emanera, men jag har velat till R. o. Ad:s prot. anföra
det jag icke kunnat deltaga i beslutet.
Hr Hjärne: Jag får för min del anhålla att R. o. Ad. behagade
besluta att inbjuda de öfriga Stånden att instämma i del be
-
Deli 26 Juli.
615
slut, sorn fattades i afseende på en förändrad redaktion af den 49 §.
Jag anser en sådan förändring vara af så stor vigt, att det blefve
en stor fördel, om den kunde vinna Ständernas sammanstämmande
bifall. Jag är öfvertygad att om, då denna fråga förra gången förevar
inom Stånden, tillräcklig upmärksamhet hade fästats härå, (och jag
erkänner att det undgick min upmärksamhet), så hade säkerligen
både Borgare- och BondeStm deltagit i en sådan förändring som
den R. o. Ad. beslutat. Jag anhåller vördsamt om Hr Frih. o. Landlmis
propos. på en sådan inbjudning.
Då i anleda, häraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade inbjuda de öfriga RiksStm att instämma i R.
o. Adis beslut om förändring i 49 § af Bränvinsbrännings-förordn.
ropades ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade det lian
ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs Frih. Hermelins, Au g. Söderling i gårdagens
plenum på bordet lagda motion om aflåtande af en underd. skrifvelse
(ill K. M., angide vissa åtgärders vidtagande i och för Folkskole-väsendets
förbättring.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag anhåller att i min hand få
emottaga Frih. Hermelins motion, för att, öfver densamma mig yttra.
I anledn. häraf lief ifrågavar. motion tillställd Frih. Cederström,
som sedermera anförde:
Med största aktning för Frih. Hermelins nitälskan om folkskoleväsendets
befrämjande, anser jag likväl, i formellt hänseende, hinder
mola för R. o. Ad. att bevilja remiss af Hr Frihins ifrågavar. motion.
Den värde motionären erkänner, alt detta förslag nära öfverensstämmer
med det redan förut, i form af reservation till Allm.
Besv. o. Ekon.Utskis utlåt. N:o 114 afgifna, för Riksstånden bekantgjorde
förslag. Men det i besagde reservation framställda förlag
blef likväl icke anlaget. Detta förhållande äter tillskrifver motionären,
enl. en af honom hyst förmodan, alt Utsk:s afslag icke skulle
anses innebära ett underkännande af det ändamål, som åsyftats,
utan att afslaget fastmera blott varit föranledt af ”de svårigheter,
som synas möta för utförandet”. Finge man raisonera så, och förmedelst
förmodanden hjelpa sig fram, der man icke har visshet att
åberopa, då ser jag sannerligen icke någon gräns för väckandet och
remitterandet af motioner långt efter det den för motioners afgifvande
stadgade tid af en månad från riksdagens början tilländalupit.
Likaledes skulle jag väl vilja hemställa, om icke motionären
varit oförhindrad att vid riksdagens början framställa sitt förslag och
att då, enär det åsyftar anslag af penningar, begära dess remitterande
lill StatsUtsk.
Vidare finnér jag det vara mot grundlagens föreskrifter stridande,
alt i en och samma motion sammanblanda 2:ne motioner,
och slutligen finner jag det mindre formenligt att, jemte vidfogadt
loftal öfver en upgifven person, vilja inför Konungen anvisa denna
person såsom den der borde erhålla ett bestämdt updrag. Jag tror
6)6
D e n 26 Juli.
emedlertid att de af Frill. Hermelin Gr. Rudenskjöld offentligen tilldelade
loford, böra för bemälde Grefve anses innefatta en tillräcklig
upmunlran för hans ”välsignelserika” och ”gagnande” verksamhet;
och hemslälles huruvida icke detta må vara för honom i denna fråga
tillfyllest hedrande. Hvad motionen angår, torde R. o. Ad. icke
kunna bevilja remiss deraf.
Hr Hjärne, Harald: Jag skall icke yttra mig öfver sjelfva
motionen, hvilken jag icke läst, men hvars innehåll jag likväl ungefärligen
känner. Det är endast i afseende på sjelfva formfrågan och
det vägrande af remiss som Frih. Cederström begärt, som jag anhållit
om ordet. Jag får nemi. erinra R. o. Ad., beträffande grunden
för begäran af remiss, som i motionen lärer vara framställd
och som här af Frih. Cederström citerades, nemi. en reservation,
afgifven vid ett betänk. rör:de folkskoleväsendet, som här för några
plenidagar sedan afgjordes, att jag vid detta tillfälle, sedan betänk, var
genomgånget, uptog denna reservation, och begärde alt deruppå
skulle fästas afseende; men erhöll då till svar af flere ledamöter att
det vore en ny motion som jag kunde i grundlagsenlig ordning väcka.
Jag har tagit mig friheten erinra derom, på det att det egentliga
stödet för Frih. Cederströms begäran, på det viset måtte anses
vara förfallen. Jag tror ali remiss af motionen icke kan vägras.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om innehållet af Frih.
Hermelins motion är enahanda med det förslag som Hr Hjärne för
någon lid sedan framställde, så lärer det vara bestämdt gifvet, att
denna motion icke kan remitteras, enär R. o. Ad. ansåg, att den
fråga som Hr Hjärne då väckte redan var af R. o. Ad. afgjord.
Jag har icke läst Frih. Hermelins motion, och känner icke
annat deraf än hvad jag vid ett flygligt afhörande kunde upfatta,
men såsom det föreföll mig, står den i nära sammanhang med det
af R. o. Ad. redan afgjorda betänk. Jag skulle således anse att den
icke ens kan i grundlagsenlig väg väckas, såsom hafvande en gång
utgjort föremål för R. o. Ad:s beslut. Men härmed må nu vara
huru som helst, sä anser jag i alla fall olämpligt, att, då man önskar
och hoppas att riksdagen snart skall sluta, besvära Utsk. med handläggning
af ytterligare frågor, för att sedermera derpå inhemta Ständernas
beslut. För min del anser jag detta olämpligt, och af detta
skäl anhåller jag att R. o. Ad. icke mätte medgifva remiss af ifrågavar.
de
Frih. Cederström: Då, på sätt Hr Hjärne inför R. o. Ad.
uplyst, honom det svar vid ett föreg:de tillfälle lemnades, att, om
han ville väcka fråga om antagande af det i en reservation till betänk.
N:o 114 framlagda förslag, så borde sådant ske genom väckande af
en motion ”i grundlagsenlig ordning”, så afsågs dermed förmodligen
motionens väckande vid nästkommande riksdag; ty sådan måtte meningen
vara med det uttrycket, att i grundlagsenlig ordning väcka
en motion, att man nemi. har att göra det inom den af grundlagen
derför bestämda lid, och icke efteråt, annat än i vissa serskildt
uppgifne fall. 56 § Riksdags-Ordn. uplager väl, såsom J kännen,
Mine Hrr, åtskilliga kategorier, i stöd af hvilka motioner må kunna
Den 26 Juli.
väckas, äfven sedan dea till motioners väckande egentligen afsedda
månad tilländalupit; men ingen af dessa kategorier synes mig kunna
lämpas på ifrågavar. ärende. Uti 56 § förekommer nemi.: ”Ej heller
må, med undtantag af grundlagsfrågor, nya ämnen af riksdagsmän
väckas, sedan en mängd från riksdagens början enl. 27 §, tilländalupit,
såvida icke sådana frågor af redan fattade beslut, eller redan
uptagna ärenden, eller under riksdagen inträffande händelser, omedelbarligen
föranledas”. Den första kategorien, ”af redan fattade
beslut”, måste innefatta att man i samma riktning, som tagits af ett
redan fattadt beslut, kan få, såsom ett corrolarium deraf, föreslå
något ytterligare tillägg; men alldeles icke, att man, i strid
med ett redan fattadt beslut, må kunna något tillgöra. Ungefär
samma tolkning kan man tillämpa på den andra af ofvannämnde
kategorier. Om ett redan uptaget ärende, till ett nödigt förfullständigande,
kräfver en sednare motion, så måste det väl härvid vara
ett villkor att ingen stridighet förefinnes emellan dessa båda, äfvensom
alt förfullständigandet sker i ett sådant stadium af ärendets behandling,
att icke något uprifvande af hvad tilläfventyrs deri redan
kan vid samma riksdag vara vidgjordt och beramadt, dervid ifrågasätles.
Den tredje kategorien är visserligen mycket omfattande; men
jag tror icke heller att den härvid kan tillämpas. Åtminstone borde
man i sådant fall upgifva hvilken ”händelse” inträffat, som till den
nya motionen gåfve anledning.
Hr Hjärne har sjelf upgifvit sig icke hafva haft tillfälle att taga
noggrannare kännedom om merberörde nu väckta motion. Det är
således måhända endast en följd af denna hans, enl. eget medgifvande,
mindre fullständiga bekantskap med förslagets innehåll, som
gjort, att lian trott detsamma kunna remitteras. Jag vill icke trötta
R. o. Ad. med att upläsa förslaget i sin helhet, utan vare det nog
sagdt, att motionären önskar: ”alt R. St. måtte hos K. M. i underd:het
anhålla, att K. M. täcktes åt en eller annan dertill skicklig person
gifva nådigt updrag att under tiden frän denna till nästkommande
riksdag årligen besöka så många inom riket befintliga skolor, som för
året finnes lämpligt, eller som hvarje år kunde medhinnas, för att
inhämta närmare underrättelser om folkundervisningens tillstånd i
riket och för att genom meddelande af uplysningar och råd bidraga
till folkskoleväsendets förbättring, med åliggande att om dessa resor
till K. M. årligen afgifva underd. berättelser”, äfvensom ”att lämpligt
arfvode och kostnadsersättning för dessa resor mätte genom besparingarne
å de af R. St. redan beviljade anslagen för folkskoleväsendet
bestridas”. Detta är det hufvudsakligaste af förslaget. Dermed
har den värde motionären trott sig kunna sätta i omedelbart
sammanhang det förslag: ”att R. St. mätte hos K. M. i underd:het
anhålla, att, med afseende å det nit och den skicklighet, som Gr.
T. Rudenschöld ådagalagt för folkundervisningens förbättring, K. M.
läcktes i nåder företrädesvis tilldela ett updrag af ifrågavar. beskaffenhet
åt bemälde Grefve, med förbindelse etc.” Det skulle således
hos K. M. först anhållas att Han ville gifva updraget åt ”pn eller
annan” dertill skicklig person, och derefter att K. M. i nåder täcktes
”företrädesvis” tilldela eli sådant uppdrag åt ”Gr. Rudenschöld”.
618
Der. 26 Juli
Detta måtte vara lill sin upstållning, dels någonting hell nytt, och
dels temligen besynnerligt Men äfven oafsedt denna nyhet och
besynnerlighet i upställningen lärer, på sätt jag ofvan sökt ådagalägga,
egentligen i anseende till tiden, då motionen är väckt, remiss
derå icke, enl. min tanka, kunna af R. o. Ad. grundlagsenlig! beviljas.
Skulle, i motsatts mot denna min förmodan, R. o. Ad. bevilja
remiss af förevande motion, så ser jag icke huru R. o. Ad. skall
kunna inför sitt eget medvetande försvara de vägranden af remisser,
som till uprällhållande af en sträng, men helsosam ordning, af R.
o. Ad. tillförene blifvit under loppet af denna riksdag beslutade.
Frih. Hermelin, Au g. Söderling: Då flere talare be
slridt
remiss af min motion, tager jag mig friheten derpå svara,
under åberopande af Hr Hjärnes yttrande, alt min motion åsyftar
ett nödigt tillägg i ett redan falhult beslut och lemnar Riksd.Ordms
§ 56 fullt stöd deråt.
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 114, sid. 5, nptager
ett tillstyrkande så lydande: ”att R. St. måtte hos K. M. i underd:het
anhålla, det täcktes K. M. taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke
ett så siort antal "folkskolelärare redan finnes bildadt, att en förminskning
i skollärare-seminariernas antal kunde ega rum, äfvensom
att, i händelse K. M. läcktes besluta denna förändring, den
måtte på sådant sätt verkställas, att en utvigdning och fullständigare
organisation, så vidt befintliga tillgångar medgifva, skedde af de seminarier,
som kömme alt finnas; samt alt, der så nödigt pröfvas,
någon del af de lill stipendier vid folkskolelärare-seminarierna anslagna
medel användes såsom reseunderslöd för lärjungar från aflägsnare
orter.” Delta förslag har blifvit af R. o. Ad. gilladt
och godkändt. Något hvar kan ej annat än medgifva vigten
af en undersökning af folkskolelärare-väsendet innan en reorganisation
af seminarierne må ske, men det sätt som en ledamot af nämnde
Utsk., Hr Prosten Wallin, föreslagit är förenadt med flere kostnader
och svårigheter; deremot vägar jag påstå alt mitt förslag skulle
vara både utförbart och ändamålsenligt och har jag ansett mig egt
så mycket mer skäl att derpå fästa upmärksamheten, som, under
riksdagens lopp, händelser timål, hvilka inverkat på frågan, t. ex.
må anföras: man har till god del blifvit ense om den s. k. Roteskole-läsningens
värde, vitsordad ej mindre af Consistorium i Skara
än af menigheter, hvilket närmare uplyses i min motion och således
under åberopande, äfvenledes af det senare mom. i Riksd.Ordn:s
§ 56, förnyar jag vördsamt min anhållan om remiss lill vederbörligt
Utsk.
Flr Hjärne: Jag skall endast hålla mig till formfrågan. Jag
önskar lika mycket som Gr. Gyldenstolpe och Frih. Cederström alt
icke något måtte förhindra riksdagens snara afslutande, men jag går
icke ända derhän i nit för denna allmänna önskan, alt jag vill betaga
någon ledamot af R. o. Ad. dess lagliga rätt att väcka motion
enl. 56 § Riksd.Ordn. Dessutom är jag öfvertygad att om äfven
denna fråga icke innan riksdagens slut skulle hinna afgöras, så kom
-
Den 20 Juli.
619
mer icke riksdagen, ensamt för denna frågas behandling, alt förlängas.
Om det verkligen vore så, att ett beslut hos R. o. Ad. i en
likartad fråga vore faltadt, sä skulle jag nn icke opponera mig, men
jag ber att få fråga eder Mine Hrr, hvilket beslut öfver Prosten
Wallins reservation är faltadt? Enl. min tanka är denna reservation
hos R. o. Ad. aldrig föredragen. Jag väckte visserligen fråga om
att den skulle föredragas, men Hr Frih. o. Landtm, ansåg formerna
då hindra detsamma. R. o. Ad. sattes då hvarken i tillfälle alt
öfver frågan diskutera eller falla beslut och således påstår jag fortfarande
att R. o. Ad. öfver denna reservation icke faltat något beslut.
Vid sådant förhållande anser jag att man icke kan vägra remiss
på Frih. Hermelins motion, och förnyar sålunda min anhållan
om remiss af densamma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Beklagligen kan jag icke
instämma med den siste talaren. Jag nödgas för min del erkänna
att jag icke kan finna Frih. Hermelius motion öfverensstämmande
med föreskrifterne för den ordning som inom Stånden bör ega rum i
afseende pä molioners väckande. Den kan enl. mitt förmenande
icke vara motiverad i öfverensstämmelse med 56 § Riksd.Ordn.,
och jag fruktar äfven att den stöter något hårt mot 90 § II.F.,
enär den föreslår Ständerna att tillsätta en viss person till utförande
af en allmän tjenstebefattning, hvarföre äfven jag förmodar alt Hr
Frih. o. Landtm, anser sig icke kunna framställa propos. på remiss
af denna motion.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag kan för min del icke
finna att denna motion egentligen innehåller något annat, än just
detsamma, hvaröfver R. o. Ad. vid ett föreg:de tillfälle nära nog
fattadl beslut. Hr Hjärne har framställt en nog besynnerlig fråga,
den nemi., hvad beslut som öfver Hr Wallins reservation fattats?
Jag hade icke föreställt mig, att en vid eli betänk, fogad reservation,
som utgör en del af betänk, behöfver, då betänk, afslås, uplagas
och serskilt diskuteras. Jag känner visserligen dem som tycka
myckel om diskussioner, men för min del tycker jag att sådant icke
ens vore lämpligt eller kan komma i fråga. Jag afstyrker remiss af
Frih. Hermelins motion.
Hr Hjärne: Jag ber om ursäkt för att jag åter begär ordet,
men jag ämnar endast yttra några ord. Jag vill visa konseqvensen
af mina värde motståndares argumentation och hemställa om det
kan vara deras mening att på det viset tillämpa deras sats. En
reservant i hvilken fråga som helst är oförhindrad, att i sin reservation
lala om alla möjliga frågor. Om jag enskildt ville förhindra
väckande af motion i vissa frågor, skulle jag blott behöfva alt uti
en reservation vid eli betänk, inblanda, och väcka förslag i alla
dessa frågor, oaktat de alldeles icke hade sammanhang med det
förevaride betänk., ty det kunde ingen hindra mig ifrån. I Utsk.
kunde en sådan reservation icke motas, och ehuru det är naturligt,
att den endast skulle väcka munterhet i Stånden, skulle den emedlertid
hafva deri effekt, ifall Hrr:net> argumentation voro riktig, att
620
Den 26 Juli.
på sådant sätt lägga hinder i vägen för 56 § Riksd.Ordn. i alla de frågor
som reservanten velat, från R. St:s behandling utestänga.
Frih. Hermelin: Med några få ord anser jag mig skyldig
att besvara en anmärkn. En värd ledamot har sagt, det min motion
vore stridande mot 90 § R.F., alldenstund Gr. Rudenschöld
deruti omnämndes. Men det är blott uplysningsvis omnämndt, och
jag anser blott hafva såsom motif, men icke såsom sak anfört detta.
Först föreslås att en eller annan skicklig person dertill måtte utses,
och sedan nämnes alt Gr. Rudenschöld dertill vore lämplig. Jag
ber den värde ledamoten, som gjort anmärkmn, mera upmärksamt
genomläsa min motion, och han skall då finna, att jag, såsom motionär,
förordat alt Gr. Rudenschöld skulle utses lill denna inspektionsresa.
Der är blott sagdt, att till följd af det och det, tror motionären,
att Ständerna borde uttrycka den lanken, att K. M. företrädesvis
täcktes tilldela ett sådant updrag ät Gr. Rudenschöld, men
der är ingalunda bestämdt sagdt, att Gr. Rudenschöld skall med ett
sådant updrag hugnas, utan lemnäs det för K. M. öppet att i denna
sak handla som Honom godt synes. Jag anser mig på detta sätt
hafva tillräckligt besvarat denna anmärkn.
Då öfverläggningen härmed förklarades fulländad yttrade H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm., att han med afseende såväl å innehållet
af Frih. Hermelins ifrågavar:de motion och dess öfverensstämmelse
med Prosten Wallins vid Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskis betänk. Nio
114 fogade reservation jemte den handläggning denna reservation
redan hos R. o. Ad. vunnit, som ock å stadgandet i 5(5 § Riksd.-  Ordn., funne sig nödsakad att vägra propos. till remiss af den förevarrde
motionen.
Föredrogos men lades, på begäran af Hr von Troil, Sam.
Gust., och Gr. Taube, Henning Edvard, ånyo pä bordet Const.-  Utsk:s nedannämnde å gårdagens plenum första gången bordlagda mern.
Nio 12, med förslag till ändringar uti 53 och 70 §§ R.F.
samt 31 § Riksd.Ordn. ang:de åtskilliga Bevilln:sUtsk:s åligganden;
N:o 13, med förslag till ändring i 69 § R.F., rörrde ålerre
miss
af StatsUtskis förslag uti der nämnde frågor;
Nio 14, med förslag till ändring i 71 § R. F., ronde åtskilliga
till förstärkt StatsUlsk. hänvisade frågor;
N:o 15, med förslag till ändring uti 36 och 43 §§ R.F.,
ronde sammansatte Utsk.;
Nio 16, med förslag till ändring i lista mom, 49 §, Riksd.-  Ordn. och 56 §, lista mom. R.F., angide motioner; samt
Nio 17, med förslag till ett tillägg i 59 § R.F. och 27 §,
lista morn., Riksd.Ordn. ronde propos. om Statsverkets tillstånd
och behof.
Vid föredragn. af StatsUtskis i gårdagens plenum bordlagda
utlåt. N:o 256, i anledn. af K. M:s nåd. propos. till R. St., angide
Den 26 Juli.
621
väckt fråga om försäljning af en kronan tillhörig tomt i Malmö, blef
detta utlåt, ånyo bordlagdt på begäran af Frih. Stjernstedt, Aug.
Willi., och Gr. Taube, Henning Edvard.
Föredrogs och lades till handlingarne Sta!sUtsk:s i gårdagens
plenum på bordet lagda mern. N:o 257, ang:de verkställd omröstning,
i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut, rör:de åtskilliga till
Statsregleringen hörande frågor.
Föredrogos men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Taube,
Henning Edvard, och Frih. St jernstedt, Aug. Wilh., Statsoch
BankoUtskrns följande i gårdagens plenum bordlagde utlåt:n:
N:o 19, ang:de utöfvandet af upsigten och kontrollen öfver
Götha Kanals vidmakthållande;
N:o 20, ang:de förändrad beräkning af resekoslnadsersättningen
och dagtraktamentet för R. St:s Revisorer; och
N:o 21, i anledn. af framstäldta förslag, ang:de utgifvande af
jord-hypothekssedlar med R. St:rs garanti.
Vidare föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå samme ledamöters
begäran, Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.Utskms följande
äfven i gårdagens plenum bordlagde betänk, och utlåt.:
N:o 22, i anledn. af väckte frågor om provinsen Jemtlands
rotering; och
N:o 23, i anledn. af väckt fråga om ersättning för kreatur,
som inom Eldsberga församling måst nedslagtas till följd af den
smittosamma lungsjukan bland boskapen.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:ns i
gårdagens plenum på bordet lagda utlåt. N:o 24, i anledn. af väckte
motioner om Smålands Hussar-reg:tes afsittande emot erläggande af
Hästvakans-afgift.
Föredrogs och bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Taube, Henning
Edv., och Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh., Stats- samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms i gårdagens plenum första gången
bordlagde ullåt:n:
N:o 25, i anledn. af väckte frågor, dels om en sådan reglering
och indelning af båtsmansrotarne, att till hvarandra närmast
belägna rotedelar må komma att höra till samma rote, dels om
tillstånd till bätsmanstorpens flyttning från en rotedel till en annan;
och
N:o 26, i anledn, af väckte motioner, ang:de båtsmans-beklädnäden.
622
Den 20 Juli.
Föredrogs och bifölls Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms
nedannämnde i gårdagens plenum på bordet lagde utlåtin:
Nio 27, i anledn. af väckt fråga om båtsmanshållets indragning,
emot erläggande af vakansafgift;
Nio 28, i anledn. af väckt fråga om befrielse från den veckodags-hemmanen
i Götheborgs och Bohus län påförda ordinarie
rotering; samt
Nio 29, i anledn. af väckt fråga om dels rotehållarnes befriande
från bekostandet af soldat-beklädnaden, samt dels jemkning
i roteringsbesväret.
Vid föredragning af Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.-ns
i gårdagens plenum på bordet lagda utlåt IN:o 30, i anledn. af
väckt fråga om befrielse frän eller lindring i det komministerbostället
Mistelås åliggande roteringsbesvär, blef detta utlåt, ånyo bordlagdt
på begäran af Gr. Taube, Henning Ed v., och Frih.Stjernstedt,
Au g. Wilh.
Föredrogos och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:ns följande i gårdagens plenum på bordet lagde utlåtrn:
N:o 31, i anledn. af väckt fråga om ändring i patentförfattningar,
såvidt den rörer allmänt nödvändiga och nyttiga saker, såsom
åkerbruksredskaper m. m.:
Nio 32, ang:de väckt fråga, att de till löner för lärare vid
undervisningsverken anslagne prebenden mätte indragas samt de s.
k. jura patronatus uphöra; och
Nio 33, i anledn. af väckt fråga om tryckning af vissa delar
af Hr Stjernsvärds, Gust. Maurits, tvenne förslag till en förändrad
organisation af landtförsvaret.
Föredrogs och lades till handlingarne Stats- samt Allm. Besv.-  o. Ekon.Utskms i gårdagens plenum på bordet lagda mern. Nio 34,
ang:de kronobrefbäringens öfvertagande af postverket eller dess bestridande
af postmedel m. m.
Vidare föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr von
Troil, Sam. Gust., och Gr. Taube, Henning Edv., BankoUtsk:s
i gårdagens plenum första gången på bordet lagda utlåt. Nio
65, i anledn. af återremiss å betänk. Nio 43, med förslag till föreskrifter
i afseende å ersättande af uphörd Privatbank samt penningerörelsens
underlättande i allmänhet.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne utlåtin, mern. och belänkin, nemi. från
Stats-U tskottet:
Nio 258, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angide Hospitalernes
förbättring och underhåll;
Den 26 Juli. 623
N:o 259, ang:de de i R.F:s 63 § föreskrifne kreditiv-summor;
N:o 260, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 128;
Banko-Utskottet:
N:o 66, i anledn. af RiksSl:ns skiljaktiga beslut öfver utlåt.
N:0 56;
IN:o 67, med förslag till åtskilliga bestämmelser, ronde Lånekont.
i Wisby;
Lag-Utskottet:
N:o 36, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de ändring i
vissa delar af föreskrifterne om rättegång i Domkapitel:
N:o 37, i anledn. af väckt motion om dels förklaring, dels
ock ändring af 5 § 25 kap. R.B., såvidt den föreskrifver att un
derrätts
beslut i vissa brottmål skola underställas Hofrätts pröfning;
samt
N:o 38, i anledn. af gjorde anmärkn:r emot Utsk:s betänk.
N:o 6, öfver väckt motion om rätt till jord och lägenhet för anläggande
af elektriska Telegrafer.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
jiiwnmw-viJib-njJ y./ih.JmC.. f f.U n:'-i l1 • .v;rt
’
;H:l o:V' .iiiiJö ii r>?-:'.ifHTi ....'Isrin/ .lii.1:-1!;'’ A o:/.
: I •'■...(• ! .1 ■
Jr.r.ii ivit" in; ' -JM; libb- n.iilt' * -i*i> o:.'"!
■«fl ./
- >n6«i söt /i ••' i . ■> ;) .. i u fT5 1
• ;-'>V 1 ..•.Viii
:! r ' )-! ii ' i ' J ■ -5
i gnhlm 9!\j<* r.- xj i"-a -A i
-.iai :>;M< i h i > aeiii-’.: !•! , .lil- i Cfc ‘ A
- Ill ■ h • ■ .■ '
-t •; : . i • I ! ! i '.-..‘i'!
ti »i.i-lJ Joifso 'i:i* liim c ip^ i
Joda^it! i''-'- I". lj;! ii'i CIO noiHiCi I,0 (/f,
.1 ■. ■: ■ r . I. ■ '!»: ' ;
, iflfc-mtOKj ia%bil al
