# ID: svediakorp-gov585
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 153,032
# sentences: 5,906
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
3sa®©iia§iSÅS!2t osai ÄisiiLa»
VID
/rtfltima Utkelmgcn i £'tockl)olmy
ÅltEN 1S50 oell 1851.
Alt »tule Hiiftet,
■—•**»! i
STOCKH O L M.
HÖRBEROSKA BOKTRYCKERI Et,
185 1.
Fredagen den 13 Juni 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2 prot.uldr. för gårdagens eflermiddagsplenum
samt pleniprot. för d. 17 sistl. Maj.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät upläsa en till honom ankommen
så lydande skrifvelse:
Då den enl. K. M:s nåd. befallning föranstaltade expositionen
af Svenska slöjdalster den 16:de innevarande Juni kommer att begynnas,
får Bestyrelsen för denna exposition äran derom meddela
underrättelse, och anhåller tillika, att E. Ex. hehagade för H. R.
o. Ad. anmäla den önskan: alt någon viss dag och lid, efter d.
18:dc i denna månad måtte bestämmas, i händelse detta H. RiksStånds
Hrr ledamöter samfäldt skulle finna lämpligt att besöka expositionslokalerne,
men alt dessutom hvarje ledamots pollett berättigar
till inträde uti dessa lokaler under hela expositionsliden.
Stockholm d. 13 Juni 1851.
O
A Beslyrelsens för expositionen vägnar.
C. D. Skogman.
Carl Palmstedt.
Då härefter H. Ex. hemställde om icke, enär utrymmet i expositionslokalen
ej vore serdeles stort, det ansåges mest lämpligt,
att R. o. Ad:s ledamöter icke samfäldt, utan hvar och en, då dess
lid sådant medgåfve, toge ifrågavar. exposition i ögnasigle, hördes
R. o. Ad. häruti instämma.
Då nu lill pröfning förekom Bevilln.Ulsk:s d. 4 och 12 d:s
på bordet lagda mern. N:o 10, i fråga om förändrade tullbestämmelser
för raffineradt socker samt sockersirap, med hänseende till
serskilda, sockerraffinaderiet i Fredrikshall beviljade förmåner, erinrade
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att i sammanhang med detta
mern., jemlikt af R. o. Ad. förut fattadt beslut, borde företagas
till afgörande de af Bevilln.Utsk:s, i dess betänk. N:o 5, ang:de
Den 13 Juni.
tullbevillningen afgifne förslag, rörande arliklarne soeker och sirap,
hvarom beslutet vid pröfningen af nämnde betänk, blifvit
upskjutet.
H. Ex. lät härefter upläsa Bevilln. Ulsk:s, i betänk. N:o 5,
afgifne förslag rör:de tullafgifterne för socker, samt hemställde sedermera
om R. o. Ad. först behagade serskildt, i afseende pä detta
förslag fatta sitt beslut, eller om Bevilln.Ulsk:s meni. N:o 10
nti jemväl borde upläsas.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.r Jag anhåller vördsamt att,
jemte den nu uplästa punkten i Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 5, jemväl
Utsk:s förslag i betänk. Nio 10 mätte varda npläst, hvarigenom
frågan blir fullständigt framsläld och Ståndet försattes i tillfälle,
att lättare fatta sitt beslut.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då Bevilln.Utsk:s utlåt.
N:o 10 afser icke blott artikeln socker, utan äfven artikeln sirap,
torde det vara nödigt att Ulskis i betänk. N:o 5 förekommande
yttrande, ang:de den sednare artikeln, föredrages i el t sammanhang
med den förre.
Hr Fahr* us, Olof Immanuel: Jagar af den mening,
att då det af Utsk. uti betänk. N:o 5, afgifna förslag, ang:de soeker
och sirap, egentligen icke afser förändring i nu bestående eller
normala förhållanden, bör det serskildt föredragas ecb afgöras, och
derefter betänk. N:o 10, hvilket afser en vilkorlig förändring i dessa
förhållanden, serskildt pröfvas.
Hr vnn Hartmansdorff: Det är ingenting, som hindrar
Ståndet* alt serskildt besluta öfver framställningen, ronde det normala
förhållandet i betänk. N:o 5, och serskildt öfver det förhållande,
hvilket såsom ett undantag förekommer i betänk. N:o 10.
Men jag anser likväl rättast, att Utsk:s i dessa båda belänkm afgifna
yttranden, i fråga om socker och sirap* först upläsas* innan
R. o. Ad. fattar sitt beslut öfver någon af nämnde artiklar.
Sedan härefter såväl Utsk:s i betänk. N:o 5, afgifna förslag
ronde artikeln sirap, som mern. lN:o 10 blifvit upläste, yttrade
Hr von Hartmansdorff: I öfverensstämmelse roed hvad
jag redan yttrat, ang:de tulltaxan i allmänhet, tillstyrker jag, dels
att R. o. Ad. ville för socker och sirap bibehålla nu gällande
fullafgifter v afseende på det förhållande, som Hr Fåhraeus kallade
det normala, dels ock, att R. o. Ad. behagade i fråga om det i
betänk. N:o 10 förekommande undantag, med hänsyn till Norrige,
godkänna Utsk:s förslag, innefattande tre serskildta alternativ.
Då Utsk. vill åt Konungen öfverlemna, att bland dem välja det
Han för Sverige tjenligast finnér, så synes mig Ståndet hafva genom
bifall dertill lemnat Konungen nödigt utrymme att betrygga
oss mot förluster i delta hänseende.
rfir Fåh r*us: Lika med den siste talaren önskar jag, att
de allmänna tullsalserne måtte bibehållas i nu gällande tulltaxa,
Den 13 Juni.
5
hvilket äfven öfverensstämmer med Bevilln.Utskis förslag. Här är
likväl en serskild fråga om tallen å råsocker från och med den
tid, då tull-lindringarna uphöra. I den händelse dessa tull-lindringar
försvinna, har nemi. Utsk. i fråga om införseltullen å råsocker
föreslagit en nedsättning från 3 sk. till 2 sk. 3 r:st. Denna
nedsättning öfvereussläimner med K. M:s propos. i ämnet och
utgör i del uogasie räknadt ett medium af tullafgifterue för hela
socker-importen, hvarföre jag äfven tillstyrker bifall till hvad Utsk.
i detta hänseende föreslagit. Hvad äter beträffar Utskis förslag i
fråga om exceptionsförbållanderne med hänsigt till Norrige, så delai'
jag den siste talarens åsigt nemi., all R. St. böra öfverlemna
åt K.. Al., att efter omständigheterne besluta inom de kategorier,
Utsk. i delta hänseende föreslagit. Jag är öfvertygad, alt K. M.
är härutinnan bättre än R. St. i tillfälle att bedöma de omständigheter,
som inverka på ärendets afgörande, och all en sådan, åt
K. AI. öfverlemnad, pröfning skall för det allmänna bästa var»
tillräckligen betryggande.
Frih. Gederström, Rud.: Emot Hr Fåhriei nyss afgifna
yttrande, har jag icke något annat att erinra, än att den värde
talaren tagit för afgjordt, alt tull-lindringarna skola uphöra, och i
följd deraf tillstyrkt bifall till den af Utsk. föreslagne nedsättning
i införseltullen ä vissa slag af socker. Då likväl ännu icke torde
vara bestämdt, alt sä kommer att ske, kan jag icke i den värde
talarens åsigt instämma. Ty att nemi. ofvanomförmälde tull-lindringar
skola uphöra, har visserligen R. o. Ad. för sin del beslutat
hvarutinnan, enligt hvad man sagt mig, 2:ne andra Stånd instämt;
likaväl torde ärendet icke kunna anses afgjordt, förr än äfven
det 4:de Ståndet fattat ett härmed öfverensstämmande beslut,
enär j motsatt fall, frågan efter min åsigt synes böra dragas under
förstärkt SlatsUtskis afgörande. Jag skulle derföre tro, att
R. o. Ad. bör endast på det sätt bifalla den ifrågavar. punkten,
alt, derest tull-lindringarna varda genom R. St:s beslut uphäfde,
införseltullen å Mascovad eller brunt oell gult, ordinärt Terres- och
Tetes-socker samt hvilt Pudersocker må bestämmas till 2 sk. 3 rist
skålpundet, men att, i annat fall, nu gällande införseltull å berörde
slags socker må med 3 sk. skålpundet framgent bibehållas.
Gr. Gyldenstolpe: Om Frih. Cederström med sin vanliga
skarpsinnighet genomläst Utskis betänk., hade Frilen funnit, alt
Utsk. just föreslagit, hvad Frilen önskat. Utsk. har nemi. tillstyrkt
”alt samtidigt med tull-lindringarnes uphörande, införseltullen
ä Mascovad- eller brunt och gult ordinärt Terres- och Tetessocker
samt hvilt Pudersocker må bestämmas till 2 sk. 3 rist skålpundet.
” Utsk. har dessutom i slutet af betänk, yttrat, alt i alla
de punkter uti nu gällande tulltaxa, hvari Utsk. icke gjort någon
ändring, de nuvaride tullsalserne skola fortfarande bibehållas, och
således kommer för den lid, som förflyter, intilldess tull-lindringarna
möjligen kunna uphöra, den vid sista riksdagen bestämda
tull af 3 sk. alt fortfara, äfvensom, i händelse tull-liudringarne icke
komma att uphöra, denne tullsats fortfarande skall bibehållas.
6
Den 13 Juni.
Hr Fåll rreus: Mitt tillstyrkande af bifall till den föreslagne
tullnedsättningen afsåg uttryckligen att denna nedsättning icke
skulle ifrågakomma förr, än tull-lindringarna uphört, hvarföre, om
dessa framgent bibehållas, någon tullnedsättning icke eller kan
ega ruin.
Hr von Hartmansdorff: I mitt förra yttrande åsyftade
jag egentligen de bästa sockerslagen, om hvilka Utsk., pag. 52,
utlåtit sig sålunda: ”Under förutsättning af en sådan öppen pröfningsrätt
ang:de de åtgärder, som i följd af förhållandena med
sockerraffinaderiet i Fredrikshall må finnas erforderliga, har Utsk.
alltså i sitt bilagde taxeförslag å Topp-, Kandi-och Kaksocker bibehållit
nu gällande tullsats”. Det följande stycket lyder såhär:
"Härvid förekommer, alt nämnde sockerslag hittills icke allmänneligen
inkommit med tull-lindring, hvarpå må anföras exemplet
af år 1848. då ingen sådan införsel egde rom, och all de ifrägavar.
sockerslagen, såsom redan så myckel förädlade, att de kunna
omedelbart ingå i den allmänna förbrukningen, heldre böra, till
skydd för inhemska sockarraffinaderierna bibehållas' vid den för
fullfärdiga fabrikatet stadgade tuli, än behandlas såsom råvara för
sockerförädlingen; samt att denna industri, som vid sista riksdagen
beröfvades förbudsskyddet, nu synes, sä vidt möjligt, böra vid
de nyligen förändrade tnllbeslämmelserna bibehållas”.
Hr F å lineus: Jag får fästa den siste talarens upmärksambet
derpå, att här icke är fråga om del slags socker, för hvilka tulllindringarna
ägt rum nemi. råsocker, ulan om de förädlade sockerslagen.
Således afser det ifrågavar. tillägget icke den af den
värde talaren upläste punkt, ulan endast den förra i Utsk:s betänk.
Gr. Gyldenstolpe: Hr von Hartmansdorff bar måhända
trott, att tullen på krossadi Lump- Havanna- Terres- samt andra
till sockerbalten lika slag hade bort undergå förändring och icke
bibehållas vid 5 sk. Har detta varit hans mening?
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner det misstag, hvarom
Hr Fåhraeus nu uplyst mig, och afstår således från vidare
yttrande.
Gr. Sparre, Erik: Jag förenar mig med de talare, som
redan yttrat sig i fråga om tullen ä råsocker. I afseende åter
på Utsk:s betänk. N:o 10, hvaruti föreslås åtgärder i anleda, af
Norrska SlorTingets fattade beslut, anhåller jag alt få framställa
några anmärkn:r. Utsk. har, såvidt jag kan tinna, icke grundat sitt
tillstyrkande på några säkra kalkyler eller bestämd kännedom om
förhållandet, utan Utsk. anser sannolikt, att Svenska Statsverket
och industriidkarne, sockerraffinadörerne, kunna lida af de beslut,
som Norrska Regeringen fattat. För mig är likväl obekant, hvilken
grund Utsk. följt för antagandet af en sådan sannolikhet. Jag
hade önskat, att Utsk. angifvit denna grund, på det jag må kunnat
falla min öfvertygelse i ämnet. Enligt en beräkning, som
jag funnit i en allmän tidning, skulle Svenska raffinadörerne tillskyndas
förlust genom de raffinadörerne i Fredrikshall medgifna
Den 13 Juni.
r
rättigheter. Vid föreg:de riksdagar har jag sett sådana beräkningar
ganska vidlyftigt upgjorda öfver den förlust, som skulle tillskyndas
raffinadörerne, och serdeles vid sista riksdagen, då förbudet
emot införandet af raffineradt socker uphäfdes, hvarföre, jag
tillstår det, jag är något misstänksam i delta hänseende. Jag
skulle önska, att kunna erhålla säkra upgifter härutinnan och, i
saknad af dem, att R. St. icke ville ingå till K. M. med den här
föreslagna skrifvelsen, serdeles då något hvar är bekant, alt ullåtrn
från vederbör, embelsmyndigheter blifvit i ämnet infordrade och
sannolikt är, alt K. M. utan en sådan åtgärd aflåler propos. i
ämnet. Dessförinnan anser jag icke lämpligt, alt R. St., som man
säger, taga på hand och framkomma med en så beskaffad skrifvelse.
Jag anhåller att, såsom landtman och således i milt eget intresse,
få göra anmärkn. vid dylika af Utsk. föreslagna åtgärder
emot brödrariket som de ifrågayar:de. Det är nemi. kändt, att
Sverige har en icke obetydlig förmån af den nuvar. handelsförbindelsen
med Norrige, och att t. ex. betydliga qvantileter spannemål
i synnerhet från de vestra provinserne utföras till Norrige.
Våra näringar stå ingalunda efter de Norrka och kunna följaktligen
icke förlora på våra handelsförhållanden till Norrige. Om än
Norrska Regeringen fattat ett beslut, som gör undantag från de
uti den af Utsk. citerade K. Förordn. af den 24 Maj 1825 bestämda
förhållanden emellan de båda Rikena, afser delta beslut
likväl icke något annat, än att befria Norrige från ett privilegium,
åtminstone kan jag icke annorlunda se det. Skall väl Sverige vid
en sådan tilldragelse genast vara tillreds med repressalier och dergenom
åstadkomma vida större skada, än som möjligen kan upstå
i följd af Norska Regeringens beslut? Jag år icke fullkomligt bekant
med dessa förhållanden, men då Utsk. grundat sitt utlåt, endast
på sannolikheter utan att lemna närmare upgifter, och i synnerhet
då vederbör, embelsmyndigheters, i ämnet afgifna, utlåt, icke
kommit R. St. tillhanda, tillstyrker jag Ståndet, att återremittera
betänk., på det att R. St. må kunna erhålla mera detaljerad kännedom
i saken, innan den föreslagne skrifvelsen lill K. M. aflåtes.
Gr. Gyldenstolpe: Slån behöfver icke vidlyftiga kalkyler
för ali inse, att den åt sockerraffinadörerne i Fredrikshall medgifna
exportpremie af 1 sk. verkar derhän, att dessa sockerraffinadörer
skulle kunna i Sverige införa socker mot en tull af 1J sk.
Tullen å socker är i allmänhet 5 sk. hvaremot den för det som
från Norrige inkommer är endast hälften eller sk. När nu
raffinadörerne i Norrige erhålla i premie 1 sk. för hvarje ulfördt
skålpund raffineradt socker, hafva de blifvit godtgjorde den ena
sk:n af införseltullen, och hafva således alt erlägga endast 1£ sk.
i införseltull för sockret. Sockerproducenten i Sverige betalar i
tull för råsocker nära 3 sk. med alla omkostnader, åtminstone 2|,
hvarföre och då för socker från Norrige betalas i tull blott lj sk.
kan sockerproducenten i Norrige undersälja sockerproducenten i
Sverige med en sk. på hvarje skålpund. Följaktligen är det gifvet,
alt om det Norrska sockret införes till Sverige, mäste det
8
Den 13 Juni
blifva lill förlust för lien Svenska producenten. Vidlyftigare uplysningar
behöfvas icke, och de kunna dessutom inhemlas af hvar
oell en, som genomläser Utsk:s betänk, om exportpremien och
sjelfva tullen. Hvad nu angår sjelfva saken, så skulle man kunna
säga, alt om Norrige velat befria sig från del ifrågavar. privilegiet,
hade del måhända varit rigtigare, alt Norrska Regeringen
helt enkelt lemnat en rund summa genast, oell icke åstadkommit
denna befrielse på Sveriges bekostnad, hvartill man nära nog eger
anledn. att tro, ty det är för producenten i Norrige alltid fördelaktigare
att föra sockret lill Sverige än till något annat land.
Hr Fåhraeus: Gr. Sparre har förmält, att han i ett tidningsblad
läst en npgift, enl. hvilken de Svenska sockerraffinadörerne
icke borde lida någon förlust genom medtäflan af de privilegierade
raffinadörerne i Fredrikshall. Jag har äfven tagit kännedom
om denne upgift, men jag har funnit eli väsendtligt misstag deruti,
det må nu vara ofrivilligt eller ej. Detta misstag består deri,
att man beräknat afkoinslen af sockerproduktionen till 90 proc,
af råvaran, ehuru det är allmänt bekant, att i Sverige denna afkomst
aldrig öfverstigit 75 proc., ja, öfver hufvud laget, icke mera
än ?Q proc. Vanligen varierar afkomslen emellan 62| och
75 proc. I Belgien och Halland, hvarest raffineras för export,
kan produkten upgå ända till 80 proc., men i Sverige, der förbrukningen
af sirap är jemförelsevis stor, användes icke en råvara
af så stor sockerhalt, och derföre erhålles här i allmänhet icke
mera än 70 proc. Det är tydligt, alt denna skillnad i procenten
måste lemna ett ganska olika resultat vid- jemförelSens upställande.
Från Norrige införes, såsom bekant är, enl. 1825 års författning
raffineradt socker emot hälften af den införselstull, sora i allmänhet
är gillande, således 2 sk. ö rest. pr skålpund. Dertill kommer
afgift till Handels- och Sjöfarts-fonden 3 r:st., samt Tolag,
stämpel- och vågpenningar 5,3ff r:st., eller tillsammans 3 sk.
r:st. Afdrages derifrån den beviljade utförselspremien i Norrige
med 11 r:st., återstår 2 sk. 3,50 r:st. Deremot äro raffinadörerne i
Sverige underkastade införselstull å råsookret, utgörande med afdrag af
belöpande tull-lindring i medeltal, 2 sk. 3 r:st., afgift lill Handelsoch
sjöfartsfonden 2170- r:st. Tolag och vågp:r, lT2ff r:s!,, eller tillsammans
2 sk. r:sl., motsvarande efter beräkning af 70 proc.
produkt för raffineradt socker 3 sk. 8,2a r:sl. Drages härifrån det
afgiftsbelopp, som skulle drabba det Norrska raffinadsockret eller
2 sk. 3,3,j r:st., så finnes uppenbarligen den Norrska fabrikanten
för hvarje skålpund raffinad-soeker hafva 1 sk. 4,90 r:st. i fördel
framför den Svenska. Jag är lika mycket som någon annan angelägen,
alt de unioniella förhållanderue behandlas med all möjlig
grannlagenhet, men ehuru jag i allmänhet hyllar den grundsatsen,
alt de inhemska näringarna skola skyddas medelst måttliga
lullafgifter, är jag likväl lika angelägen, alt det skydd, som
genom Statsmakternes beslut fastställts, må vara en sanning. Jag
anser det följaktligen icke värdigt representationen, att med likgiltighet
åse, att sådana åtgärder vidtagas, hvarigenom näringarnas
Den 13 Juni.
9
skydd ominletgöres. På sådan grund har jag tillstyrkt Ulsk:s förslag
och anhåller ytterligare om bifall dertill.
Gr. Sparre: Det glädjer mig höra, att den siste talaren
med mera insigt än jag egnal sin upmärksamhet åt frågan och
jemväl granskat den upgift, jag ur en Svensk tidning åberopat.
Jag erkänner, att den i samme uppgift förekommande beräkning
grundade sig på förutsättningen, att ur råvaran skulle erhållas 90
proc. raffineradt socker. Endast i ett afseende vågar jag göra en
anmärkn. vid den värde talarens yttrande, alt del skulle vara allmänt
kändt, att i Sverige icke kan erhållas mera än 75 proc.
Jag beder om förlåtelse, emedan jag måste hysa något tvifvel om
hvad, som i detta hänseende kan anses vara allmänt kändt. Under
sisla riksdagen såg jag mångfaldiga kalkyler i fråga om sockerraffineringen,
och hvaruti upgafs, alt denna raffinering icke lemnade
mera än 50 procent ur råvaran. Nu har jag likväl helt
nyligen i ett Fransyskt vetenskapligt arbete läst den upgift, att
det goda råsockret innehåller icke endast 90 ulan stundom derutöfver
och ända till 96 proc. Det må derföre ursäglas mig, om
jag betvifla»-, att man såsom constant kan antaga, att sockerraffinadörerne
i Sverige icke erhålla högre än 70 proc. socker. Jag
uprepar det likväl ännu en gång, att jag i tullfrågor icke eger
tillräcklig kännedom för att med ifver vilja förfäkta en mening.
Jag har derföre blott velat underställa R. o. Ad. en tvekan, grundad
på min kännedom om de mindre tillförlitlige upgifter, som,
ang:de sockerraffinaderingen, meddelades mig under sisla riksdagen,
och i följd hvaraf jag, då det var mig bekant, alt Regeringen
från vederbör, embetsmyndigbeter infordrat uplysningar, ansåg
det icke vara lämpligt, att R. St. fattar beslut i ämnet på
förhand och i saknad af den mera detaljerade kännedom, som genom
dessa myndigheters utlåt, kan vinnas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Från denna (dals inom della rum
anser jag allt omdöme öfver de Norrska Stalsmakternes åtgärder
olämpligt. Här finnes, enl. min åsigt, icke någon rättighet till
en dylik kritik, i hvilken jag icke eller vill inlåta mig. Min rätt
såsom enskild man, att hysa eller framställa en mening, tankar
eller omdömen, öfver all mensklig kunskap, kan jag annorstädes
utöfva, och då jag begagnar mig häraf, sker det endast i min
egenskap af enskild man. Men hvartill jag anser mig både berättigad
och förpligtad, är, att här såsom ledamot af en del utaf
den Svenska representationen, som, hvad förtullningen beträffar,
eger tull-lagstiftningen i sin hand, uttala min åsigt öfver de åtgärder,
som i anledn. af de bekanta händelserna med Fredrikshald
sockerraffinaderi kunna erfordras. Med afseende på de Svenska
förhållanderue har jag icke under min 28 åriga riksdagsmannabana
saknat tillfälle att se exempel på bemödanden af den enskilda
snikenheten, att förskaffa sig fördelar på det allmännas bekostnad,
men aldrig har jag sett del i skarpare drag, i mera lätt upläckla
drag än vid delta tillfälle. Det behöfves icke mera för att,
trotts alla tidningsartiklar och böcker, som möjligen kunna vara
10
Den 13 Juni.
skrifna i denna väg, bedöma det sätt, hvarpå sockerraffinaderi-bolaget
i Fredrikshall gått tillväga för att betrygga sina egna intressen,
att skydda dem, alt skaffa sig vinning på Statskassans eller
på enskilda samhällsmedlemmars bekostnad, än att blott granska
de olika beräkningar, som af Fredrikshalls-bolaget blifvit framställde
dels för Norrska Regeringen och Norriges Lagstiftande makt och
dels för Svenska embetsmyndighelerna, i fråga om den mängd råsocker,
som erfordras för erhållande af en viss mängd raffineradt
socker. I Norrige har man beräknat, att ur 100 proc. råsocker
erhålla 65 proc. raffineradt socker och efter denna proportion hafva
de Norrska raffinadörerne betingat sig drawback efter den 1
Juli 1854 lill samme dag 1857. Men i Sverige har af samma
Bolag, för att visa huru oskyldig dess sak är, påståtts, att af 100
skålpund råsockor fås i allmänhet 90 skålpund raffineradt. I förbigående
vill jag hafva nämnt att ibland de beräkningar, som från
molsalta håll och med motsatta intressen varit inlemnade till det
embetsverk, hvarest jag är ledamot, bar den, som mest varit till
fördel för raffinadörerne, uptagit en sådan proportion, att 65 proc.
raffineradt socker skulle erhållas ur 100 proc. råsocker, hvaremot
af de beräkningar, hvilka voro upgjorda ur det med raffinadörernes
motsatta interesse, ingen uptog det raffinerade sockret till
högre än 80 proc. ur 100 proc. råsocker.
Hvad nu sjelfva saken angår, så grundar jag mitt omdöme
ingalunda på teknisk färdighet eller insigt, ty sådan saknar jag
helt och hållet, men af den mängd uplysande handlingar, jag i
delta ämne haft tillfälle att genomläsa, har jag blifvit öfvertygad,
att det icke finnes någon bestämd grund hvarefter man kan bestämma,
alt ur så och så många proc. råsocker erhålles så och
så mångå raffineradt socker, ty delta beror af 2:ne högst skiljaktiga
förhållanden. Det ena är nemi. sockerhalten i råämnet och
det andra tillverkningssättets mera eller mindre fullkomlighet eller
förmåga att ur råämnet utdraga sockerhalten. Jag vill således
icke anse omöjligt, att med de numera förbättrade tillverkningsmethoderne,
såsom medelst kokning i lufttomt rum o. s. v., man
ur de bättre råämnena kan erhålla ända till 96 proc. raffineradt
socker ur 100 proc. råsocker. Det bästa råämnet, skulle jag tro,
är s. k. Havanna, Terres, hvilka äro belagde med införselstull af
5 sk. eller samma lull som raffineradt socker. För del socker,
hvarå jag föreslagit tullens nedsättning till 4 sk., var likväl något
helt annat än hvad vi i allmänhet kalla råsocker. Uti Frankrike,
hvarest man funnit en mätare för alla dessa råämnens sockerhalt,
har man föreslagit, att beräkna tullen efter denna sockerhalt,
men Fransyska Nationalförsamlingen lärer likväl icke hafva
antagit förslaget. Men äfven om en dylik beräkning kunde antagas
och läggas till grund för förlullning af råämnena, så tjenar
den till intet vid bestämmandet af tullen ä socker i allmänhet,
emedan, då olika sockerhaltiga råämnen begagnas, beräkningarna
icke kunna blifva bestämdt lika proportionerade, så att lultsatsen
å t. ex. sorlen N:o 1 var i bestämd proportion till sorten N:o 10.
Hvad nu de Norrska förhållanderna beträffar, så anser jag, att om
Den 13 Juni. ' 11
ingen åtgärd vidtages för alt hämma de fördelar, hvilka obestridligen
skulle tillskyndas Norrska bolaget på Sveriges bekostnad, ty
det kan då emot half tull eller efter närvande tullsats emot 2}
sk. pr skålpund införa socker till Sverige, under det Svenska producenten
endast kan beräkna 75 proc. raffineradt socker ur 100
proc. råsocker, hvilket är ganska högt uptaget, 80 proc. har endast
under serdeles goda fårhållanden kunnat erhållas vid det Carnegiska
sockerbruket i Götheborg, som under en längre tid hade
uteslutande rätt att koka i lufttomt rum, att, säger jag, Svenska
Statskassan skulle blifva härpå ganska myckel lidande. Enl. mina
beräkningar skulle Svenska Statskassan förlora i tullinkomster å
hvarje till Sverige från Norrige infördt skålp. raffineradt socker 1J sk.
utom afgifterne till Handels- och Sjöfartsfonden. Delta är en
ganska artig vinst, som Svenska Statsverket måste skänka bort
för ett inom ett främmande lands område anlagdt sockerbruk.
De Svenska sockerbruken kunna dessutom omöjligen uthärda en
sådan täflan. Måhända får jag likväl göra ett undantag af de äldre
mera fullkomliga sockerbruken, hvilka långt för detta med
ränta återgäldat egarne deras derå nedlagda kapitaler genom de
goda förmåner de åtnjöto, ty de voro från början endast 4, och
vilja de icke uthärda denna täflan, kunna de låta inställa tillverkningen
under de 6 åren, samt, i händelse af då inträffande bättre
konjunkturer, derefter ånyo fortsätta sockerkokningen. Men huru
skall det väl gå med de mindre sockerbruken och de i sednare
tider tillkomna, hvilka blifvit anlagda med fullt förtroende till beståndet
af den senast utkomna tullförfattningen, enl. hvilken införsel
af raffineradt socker väl är tillåten, men emot en billig s. k.
skyddstull? Sådana bruk hafva tillkommit efter år 1848, och åtminstone
ett är sedan anlagdt i den atdrastörsta skala, hvilka alla
måste gå under, ty de kunna icke såsom de äldre bruken nedläggas,
emedan deras egare icke äro i tillfälle att undvara inkomst
af deras å bruken använda penningar. Det synes mig således nödvändigt,
ja ganska nödvändigt, att någon åtgärd vidtages, men
Utsk:s förslag kan jag likväl icke helt och hållet godkänna. Utsk.
har nemi. i första delen af sitt tillstyrkande föreslagit, att å Sveriges
sida skall egenmäktigt förklaras, ”att raffineradt socker och
sirap, som sjöledes införes från det ena till det andra af de förenade
rikena Sverige och Norrige, må från och med den 1 nästkommande
Juli och tills vidare undantagas från den lindring till
hälften af i allmänhet stadgad tull, K. Förordn. d. 24 Maj 1825
med deri sedermera beslutade förändringar och tillägg medgifva.”
Emot antagandet af delta förslag finner jag stor betänklighet. Det
är visserligen en sanning, att denna K. Förordn., bokstafligen tagen,
icke är alt betrakta annorledes än såsom en vanlig ekonomisk
förordning, den der kan ändras när som helst, men med
denna förordn. är dock ett eget förhållande, ty i sjelfva verket
innebär den en ömsesidigt förbindande traktat emellan de båda
rikena, hvilken icke utan högst betydliga olägenheter kan egenmäktigt
från ena eller andra sidan styckevis eller helt och hållet
tillintetgöras. Den grundlädes genom förslag af en nedsatt komi
-
É
12
Den 13 Juni.
itf, sammansatt af Norrska och Svenska män, hvilka till K.. M. afgåfvo
ett förslag. Della pröfvades i Svenskt och Norskt Statsråd
och antogs af K. M., hvarefter det i Sverige utkom 1824 såsom
K. Förordn. och i Norrige sedermera godkändt äfven af det Norrska
StorTinget, utkom såsom lag i Norrige 1827. De förändringar,
som i densamma sedermera tillkommit, hafva med ett undantag
från Norriges sida, hvarom jag sedermera skall nämna, skett
efter föredragning i gemensamt Svenskt och Norrskt Statsråd.
Det egenmäktiga förfarandet å Norriges sida har lieslätt deruti,
att man förklarat, att varor, som från Sverige landvågen införas
i Norrige, skola, om de sedermera inom Norrige föras från en
ort till en annan sjövägen, serskildt tull behandlas, såsom vore
de sjövägen inkomna i riket. Detta är ett egenmäktigt förklarande,
som står i fullkomlig strid med förordningens tendens. Af
Norriges Höjesle rätt har denna förklaring blifvit nphäfd, hvad
Trondhjems Stift och Nordlanden angår, men för det Södra Norrige
gäller den ännu. Jag tror, att å Svenska sidan åtgärder böra
vidtagas ifråga om införsel af socker från Norrige landvägen,
just derföre, att Fredrikshall är beläget invid gränsen, och Idefjorden
utgör gränsen emellan båda rikena. Som Hrrne känna,
ega resande att tullfritt från Norrige lill Sverige införa 50 skålpund,
men efter nu timade händelser i Norrige skulle denna rättighet
kunna missbrukas, i händelse man lieie gånger om dagen
skickade personer lill Fredrikshall, hvilka hvardera medförde 50
skålpund socker öfver Svinesund och Krokstrand. Uphäfvandet
af denna tullfrihet kan i administrativ väg, genom General-Tullstyrelsen,
åstadkommas utan alt på något sätt ingripa i hvad jag
vill kalla traktatens bokstaf, hvilken lemnar sådan tillåtelse lill
tullfri införsel åt resande i engentlig mening. Afven tror jag,
att det försigtighetsmått bör vidtagas, att all transport af socker
sjövägen från Norrige underkastas samina lull-umgälder, som det
Svenska jernet får i Norrige vidkännas nemi. alt om det inkommer
landvägen men föres sedan sjövägen lill en ort inom Norrige,
skall del draga tull, som hade del blifvit sjöledes införd.
Vidtages den nu af mig påpekade åtgärden med sockcrtransporlen
från Norrige, så har man icke gjort annat än hvad Norrmännen
gjort i fråga om det Svenska jernet. Alt gå längre, att egenmäktigt
utstryka artiklar ur traktaten, kan föranleda ett annat ensidigt
utstrykande å den Norrska sidan och möjligen föranleda ett
slags hellum emellan de båda med hvarandra så nära förenade
rikena. Ännu mindre kan jag godkänna Utsk:s andra alternativ
nemi. all K. M. skall ifrån och med d. 1 Juli d. å. förhöja den
nominella tullen å artiklarne raffineradt socker och sockersirap,
som från Norrige sjöledes till Sverige införas till det belopp, K. M.
i Nåder linner nödigt, dock så, allden, jemlikt de unionella författningarna
utgående, lull icke öfverstiger hvad i allmänhet är
stadgadt, eller för raffineradt socker 5 sk. Denna åtgärd skulle
tillintetgöra den förmån, som just denna traktat eller öfverenskommelse
förbehållit Norrige och följaktligen föranleda till likartade
åtgärder å Norrska sidan. Då tror jag att den form man i
Den 13 Juni.
13
Norrige valt, är mycket rigiigare, emedan, ehuru hela den genom
premium upmuntrade utförseln af Fredrikshallska sockerbrukets
produkter, endast afser Sverige, lagen är stäld för all utförsel
både till Sverige och andra länder. I anledn. af Nådig remiss
hafva Gorameree-colhm och General-Tullstyrelsen afgifvit i
detta ämne und. utlåt, till K. M. hvaruti Colhne, jemte förslag
till nödige åtgärder emot missbruk af den landväga resande beviljade
förmån, alt tullfritt införa 50 Skålpund socker från Norrige
till Sverige, framställt tvenne alternativ, nemi. l;o att, på sätt
IIr Lagergrens motion innehåller, höja tullen å socker till 8 sk.
och till 4 sk. å sirap. Häraf skulle visserligen den olägenheten
kunna upkomma, ali åtminstone under tre och möjligen äfven 6
år, tullen å socker och sirap blir en prohibitiv lull, så alt införsel
från alla länder utom Norrige blir möjlig, men ehuru jag
varit en ibland de mest nitiske försvarare af uphäfvande af förbudet
alt införa raffineradt socker, auser jag 3 eller 6 år af Staters
lif betyda ganska ringa, och olägenheten af ett förlängdt förbud
under denna tid vara således af ringa vigt. 2:o Att en serskild
tull bestämmes för införsel från alla de länder, hvarest ett
visst premium eller Drawback för utförsel gifves raffiuadörerne,
och hvilken Drawback öfverstiger den lull, som, efter ett minimiförhällande
emellan råsocker och det raffinerade, varit för förstnämnda
sockerslaget förut betald. En sådan tull skulle bestämmas
med en motsvarande förhöjning utöfver hvad tullen för införsel
utgjorde från detta land, hvarest så beskaffad Drawback finnes,
vare sig efter tulltaxa eller serskilda bestämmelser. Orden:
”serskilda bestämmelser”, skulle tfa afse förhållandet med Norrige.
Man har här sagt, alt tillämpningen af ett sådant stadgande
skulle, hvad Belgien och Holland beträffar, hafva sina svårigheter,
emedan officiela upgifter om Drawbackens verkliga belopp inom
dessa länder saknas. Jag medgifver visserligen, att det är ganska
svårt, alt erhålla officiella upgifter härutinnan och Commercecohgii
i detta hänseende genom vederbör. Gonsnler anställda försök hafva
hitintills hell och hållet misslyckats. Colhm har dock erhållit
ganska tillförlitliga upgifter, om än icke officiella, och dessa
upgifter hafva legat till grund för Golldi und. förslag. Skulle likväl
vid tillämpningen General-Tullstyrelsen, i brist af officiella
upgifter, icke med tull belägga en Holländsk eller Belgisk vara,
för hvilken åtnjöts en högre Drawback än beräknadt var, så vore
detta af ingen betydenhet. Om man l. ex. antager, att råsocker
lemnar 70 proc. raffineradt socker, men raffinadören verkligen erhåller
75 proc., så är skillnaden allt för ringa för alt derå bör
fästas någon upmärksamhet. Jag skulle således helst se, att R. o.
Ad. såsom sitt beslut antog detta förslag med det tillägget, att
hos K. M. gjordes underd. anhållan om vidtagandet af nödiga
kontroller mot missbruk af den resande beviljade rätt, att tullfritt
få från Norrige medföra ända till 50 skålpund socker. Den
lämpligaste åtgärden vore måhända antagandet af Utsk:s 3:dje alternativ:
”att K, M. täcktes till Rikets nu församlade Ständer aflåta
nåd. propos. med förslag till de af R. St;s beslut beroende
14
Den 13 Juni.
åtgärder, som K. M. finner ändaroålseDlige.” Delta förslag anser
jag R. o. Ad. böra godkänna och anhåller alltså om bifall derå.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: Lika med Hr Rosenblad
anser äfven jag, all R. St. böra till K. M. allåla nådig skrifvelse
till innehållet lika med sista punkten i Utsk:s förslag. De tvenne
öfriga Utsk:s alternativ förefalla mig högst motbjudande. Då
en Svensk sockerbruksegare nedsätter sig uti Norrige för att derstädes
i stor skala drifva sin rörelse, kan jag icke inse något
skäl, hvarföre en sådan åtgärd skall föranleda en restriction i tulllagstiftningen
å Sveriges sida emot Norrige. Att ensidigt ändra
en författning, som angår alla från Norrige till Sverige inkommande
varor, och i synnerhet då denna ändring afser blott en
enda vara, anser jag föga värdigt R. St. och utmärka föga grannlagenhet
emot naboriket. Afven 2:dra alternativet i Utsk:s förslag
innebär en restricliv åtgärd emot Norrige, och är enl. mitt omdöme
nästan lika olämpligt som det första. Deremot synes mig
en mera allmän åtgärd vara rigtigare, och Hr Rosenblad har äfven
nämnt något sådant, nemi. att tullen i allmänhet på raffineradt
socker bestämmes lika för alla de länder, hvilka i och för
importen till Sverige lemna någon Drawback eller utförsel premie.
Jag vill dock icke gå så långt som Utsk., eller alt tullen bör höjas
till 10 sk. eller, såsom Hr Rosenblad föreslagit, till 8 sk.
Man bar bevisat mig, att 7 sk. vore det belopp, som fullkomligt
skulle betrygga de Svenska raffinadörerne jemväl mot den förlust,
som möjligen kunde upkomma genom tull-lindringarnes uphörande;
troligen vore t. o. m. 6 sk. nog. Då jag likväl icke kan
hoppas, att R. o. Ad. eller R. St. skulle antaga min enskilda
mening, vågar jag tillstyrka det beslut, att R. St. till K. M. aflåta
underd. skrifvelse med anhållan, all K. 31. täcktes till nu
församlade R. St. aflåta nåd. propos. med förslag till deafR. St:s
beslut beroende åtgärder, som K. M. finner ändamålsenlige. Genom
en sådan skrifvelse vinnes det af Utsk. åsyftade ändamål,
utan att R. St. inlåta sig i detaljer eller antaga de af Utsk. föreslagne
2:ne första alternativerne, som enl. min åsigt åro i högsta
målto olämpliga och häntyda pä restrictiva åtgärder emot ett land,
emot hvilket vi borde handla på ett annat sätt, för alt slutligen
komma till bättre ömsesidiga förhållanden, än som f. n. äga rum.
Visserligen kan häremot invändas, att Ulsk:s förslag innebär endast
repressalier för den af Norrige vidtagne åtgärden; men fortgår
man på detta sätt, kan man från repressalier till repressalier
slutligen hinna till ett mål, som man icke beräknat, och som för
de båda rikena kan blifva ganska skadligt, hvilket enl. min åsigt
bör undvikas, såvidt möjligt är. Antaga således R. St. mitt sistnämda
förslag, hafva de till K. 31. öfverlemnat alt afgifva den
proposm, som förhållanderne kunna påkalla. En naturlig följd
är, att det slutliga bestämmandet af tullsatsen på raffineradt socker
upskjutes intilldess K. 31:s propos. i ämnet anländt. Jag anhåller
således, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa den propos.
, att det definitiva beslutet om införseltullen å utländskt soc
-
Den 13 Juni.
15
ker skall anstå, intilldess K. M. i anledn. af R. St:s skrifvelse meddelat
dem Sitt nådiga svar.
Hr von Hartmansdorff: Min tillstyrkan alt Utsk:s betänk.
N:o 10 måtte bifallas, var grundad hufvudsakligen på den
mig lemnade underrättelsen, att de öfrige Stånden redan godkänt
detsamma. Jag liar sedermera af Ridd. Sekret, erhållit den
uplysning, att, såvidt honom kunnigt vore, endast 2:ne Stånd bifallit
betänk. Jag tror dock, att alla 3 Stånden fattat enahanda
beslut. Under sådana förhållanden synes del mig för R. o. Ad.
frugllöst, att i delta hänseende söndra sig från de öfriga Stånden.
Skulle man såsom Frih. Palmstjerna, närmare skärskåda saken, så
vore jag för min del böjd att göra ännu större svårigheter eller
hårdare vilkor, än dem Utsk. föreslagit; ty jag tror mig med någon
visshet känna att, oaktadt alla de försäkringar man gifvit om
motsatsen, har en betydlig landväga införsel af socker från Fredrikshall
till Sverige ägt rum, sedan förra riksdagen. Tvifvelsutan
hafva vederbör, i Norrige på denna införsel grundat sina
förhoppningar och beräkningar. Det synes mig således oklokt,
alt icke bemöta ett undantag, som Norrmännen gjort från deras
allmänna tullagstiftning med ett undantag från Sveriges tullförfattningar.
Sverige må emot Norrige vara så undfallande som helst,
dock icke sträcka sin medgörlighet derhän, att Sveriges fördelar
åsidosättas i alla våra förhållanden till Norrige. Hitintills har
Sverige varit den eftergifvande delen af de 2:ne och del kan anstå
den mäktigare, men någon gräns måste val sådana eftergifter
hafva, och i denna fråga böre vi, enl. min åsigt, icke vara släpphändla,
ty här gäller en af våra näringars undergång eller bestånd.
Frih. Palmstjerna har sagt, att från ena vedergällningen
kommer man till en annan; men det förhåller sig på samma sätt
med eftergifterna, och derföre synes det mig ganska riktigt, all
Sverige gör ett undantag, då Norrmännen å deras sida börjat med
ett sådant. Deremot tror jag det icke vara rätt, alt, på sätt Frih.
Palmstjerna föreslagit, göra delta undantag lill regel, gällande för
raffineradt sockers införsel äfven från andra länder. Derföre att
Norrmännen vidtagit en åtgärd, som tvingar oss att emot dem
skydda vår sockernäring böra vi ej emot andra höja sockerlullen
lill 6 sk. och derutöfver. Det allmänna förhållandet till andra
må bestå, sådant det hittills varit, men det särskil dta lill Norrige
allena rättas. Att upskjuta vårt beslut i denna ^råga anser jag
icke välbetänkt, ty tiden skyndar, och om Utskrs förslag anlages,
har Ståndet till Konungen öfverlemnat att välja, hvilket alternativ
Honom lämpligast synes. Anstånd behöfves icke för att afvakta
en Kongl, propos. i ämnet, ty om Konungen vill aflåta en sådan,
kan det ske till följe af den Ständernes hemställan som här
föreslås. Jag anhåller således om bifall till Utsk:s betänk.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: I sjelfva saken ämnar jag
icke yttra mig; men anser mig likväl skyldig att uplysa om ett
misstag i upgiften, hvartill en ledamot här gjort sig skyldig. Hr
Rosenblad har nemi. yttrat, att i det utlåt. Commerce-colhm och
IG
Den 13 J uni.
Genera! Tullstyrelsen till K. M. afgifvit, föreslagits ett alternativ
bestående deri, att tullen på raffineradt socker skulle förhöjas till
8 sk. (Jag tror att han nämnde detta belopp}. Jag anser mig
pligtig att lemna den tiplysning, att oaktadt den värde talaren
såsom ledamot deltagit i nämnde embetsmyndigheters berörda ututlåt.
och, såsom jag tror, varit referent i målet, här hans minne
vid detta tillfälle svikit honom. Ett sådant förslag finnes icke i
det afgifna utlåt. Jag har velat nämna detta, på det att Hr Rosenblads
upgift icke må spridas längre.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Lika med Frih. Palmstjerna
tror jag, att det icke är i sin ordning att genom en undantagslagstiftning,
sådan som den förevar:de, gå tillväga emot ett
naborike. Jag kan icke inse något skäl, hvarföre man behöfver
skydda de Svenska raffinaderierna mera emot det socker, som med
Drawback införes från Norrige, än emot det socker, som införes
från andra orter. Jag kan icke finna någon anledn. härtill, utan
mig vill synas som borde alla länder, utan undantag, behandlas efter
samma grund. Man har lågt vigt derpå, att sockerratfinaderiet
i Fredrikshall blifvit anlagdi af ett Svenskt bolag. År förhållandet
sådant, så är äfven gifvet, att vinsten stannar i Sverige,
och man kan således vara så mycket mera lugn. Här är sagdt, att
det icke vore skäl, att R. o. Ad. upskjuter sitt beslut i ämnet,
derföre att Disk. föreslagit 3 alternaliver lill K. M:s pröfning. I
detta yttrande skulle jag vilja instämma, såvida dessa alternaliver
syntes mig antagliga. Men då jag icke kan dela denna åsigt förfaller
för mig allt skäl att upskjuta mitt beslut. Afven har man
sagt, att K. M. infordrat vederbör:de auktoriteters utlåt, i saken,
hvilken nu skulle vara under K. M:s pröfning, och att R. St.
derföre borde afvakta den framställning, K. M. utan tvifvel lärer
lill R. St. göra, i fall K. M. finner sådant behöfligt. Det synes
likväl lämpligare, att R. St. icke gå Konungen i förväg, enär de
icke kunna äga den sakkännedom som erfordras och hvilken är
att förutsätta hos den andra Statsmakten. Att, såsom Frih. Palmstjerna
föreslagit ingå till K. M. med anhållan om endast propos.
i ämnet, synes mig vara en temmeligen öfverflödig påminnelse.
Deremot skulle jag tro, att alla dc särskilda förslag, som här blifvit
framställde, gerna kunna underkastas en granskning af Bevilln.-  Utsk.; kommer under tiden någon framställning från Regeringen,
ligger då icke något beslut i vägen för sakens skyndsamma och
ändamålsenliga behandling. På grund af dessa skäl anhåller
jag om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke erinra mig, att jag förordat
någon eftergift för de Norrska åtgärderna eller anspråken.
Mitt förslag var endast att genom bestämmandet af en lull å införsel
af raffineradt socker betrygga våra sockerproducenter emot
det från Norrige inkommande socker. Hr von Hartmansdorff har
sagt, att man bör bemöta ett undantag med undantag. Jag får
dock fästa upmärksamheten derpå, att de Norrska åtgärderne åro
undantag
Den 13 Juni.
undantag för raffineringen af socker, men alldeles icke uteslutande
i fråga om Sverige, utan gäller för alla länder, och således är det
en åtgärd, som i sina verkningar kan medföra menliga följder för
Sverige, om icke å Sveriges sida vidtagas åtgärder, hvilka afse
icke endast Norrige utan äfven alla andra länder. Icke heller har
jag tillstyrkt, att beslut i denna fråga skall upskjulas, utan endast
att tullens bestämmande å raffineradt socker må anstå, intilldess
denna fråga blifvit afgjord på det sätt, att K. M:s nådiga svar
eiler propos. ankommit till R. St. Jag har ansett mig böra yttra
delta till rättande af den misstydning, man gifvit mina ord.
Gr. Gyldenstolpe; För närvarande existerar den halfva tullen
såväl å det socker, hvilket införes till Norrige från Sverige
som å det socker, hvilket föres från Norrige lill Sverige, och
således upstå samma olägenheter för raffinadörerne inom de båda
länderne. Just derföre har Utsk. föreslagit att i fråga om artikrn
socker detta skall uphöra för båda rikena, och att följaktligen icke
det ena riket må kunna med mera fördel införa socker till det
andra än hvarje annat land. Om half tull icke funnes ifråga om
införsel af socker från det ena till det andra af de båda förenade
rikena, vore den föreslagna åtgärden obehöflig. Denna halfvatull åstadkommer
derföre olägenheter, ty om de Norrska raffinadörerne skulle
i tull betala de 5 sk., som äro bestämde för införsel af socker från
andra länder till Sverige, hade ju den Svenske raffinadören icke
någon olägenhet af importen. Den Svenske raffinadören hade då
samma skydd emot import från Norrige som från Belgien och
Holland. Men då nu så icke är, och den Norrska raffinadören
dessutom undfår export premie, som icke finnes i något annat
land, är den föreslagne åtgärden enl. min åsigt behöflig. Man
har visserligen sagt, att en sådan premie skall finnas i Belgien,
men det är icke något premium utan raffinadören återfår endast
en redan erlagd afgift. Att upskjuta bestämmandet af den allmänna
sookertullen, intilldess frågan om sockerinförseln från Norrige
blifvit afgjord, synes mtg mindre lämpligt och jag kan icke eller
inse något skäl dertill, ty då skulle en allmän fråga komma att
stå tillbaka för den, som hör till undantagen. Anser sig K. M.
icke kunna bifalla något af de föreslagna alternativerne, utan afgifver
propos. till R. St., så blir det en särskild fråga, hvari beslut
serskildt och oberoende af den förevande skall fattas, och
hvilket beslut, i händelse det har någon inverkan på tulltaxan,
kommer att der införas såsom ett undantagsstadgande. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. icke måtte upskjuta frågan om sockertullen
och att, på grund af de redan lemnade uplysningarna, Utsk:s
förslag måtte bifallas.
Gr. Mörner: Utsk:s förslag lärer väl icke blifvit afgifvet i
följd af den fördel, som Norrmännen åtnjuta nemi. att emot half
tull införa- varor i Sverige, åtminstone utmärker Utsk:s motiver
icke något sådant, utan endast i följd af den Fredrikshald raffinadörer
medgifna exportpremie. Då nu en exportpremie kan äga
rum äfven inom andra länder än Norrige, skulle jag tro, att man
8 II. 2
18
Den 13 Juni.
icke hör göra ett särskildt stadgande endast för Norrige, utan det
hör väl vara gällande för alla andra Stater, och derföre synes mig
den åsigten, hvilken påyrkar en generel föreskrift för alla länder
nian undantag, hafva ett stort företräde framför den, som vill,
att man på ett annat sätt skall förfara emot en grannstat. Man
har yrkat upskof med bestämmandet af tullen å införsel afsocker
från Norrige, intilldess K. M. afgivit propos. i ämnet. Jag torde
få fästa upmärksamheten derpå, att det icke torde vara fullkomligt
säkert, att derföre, att man framställer en anhållan om dyfik
propos., den äfven skall vara inom en bestämd tid att förvänta.
Det lärer väl få bero af K. M., om Han finner Sig höra eller
icke böra aflåta en sådan propos. till R. St., och om K. M. icke
aflåter någon propos. före riksdagens slut, blir naturligtvis följden
den, att tullen å socker icke blir bestämd. Ett sådant upskof
till obestämd tid anser jag mindre lämpligt, och skulle derföre tro
det vara förmånligare, att återremittera frågan till Utsk. på det
att Utsk. måtte taga den i förnyadt öfvervägande, och derigenom
beredes Ståndet tillfälle att se, hvilka förändringar kunna under
tiden inträffa.
Gr. Sparre: Sedan jag senast yttrade mig har en talare med
mera förmåga, än som fallit på min lott, utvecklat hvad jag antydt
om den upkommande olägenheten deraf, att man börjar med
restrictiva åtgärder emot ett naborike, en början, som otvifvelaktig!
skall medföra ett fortskridande på samma bana, och hvilket
jag anser i högsta måtto olämpligt. Skall väl Sverige börja med
så beskaffade åtgärder emot Norrige? Min öfvertygelse är, alt Norrige
icke skall dröja länge, innan det förfar på samma sätt, och
att i st. f. att utveckla en närmare handelsförbindelse med Norrige,
och hvartill vi länge slräfval, i stället skola afsöndra oss
derifrån. Detta skall ofelbart medföra större skada, än de närvar:de
förhållauderne kunna förorsaka några raffinadörer inomvårt
land. Man har sagt, att denna fråga angår icke mera eller mindre
än våra raffinadörers beställd eller fullkomliga undergång.
Jag hörde dessa ord uprepas äfven sista riksdagen, då förbudet
emot införsel af socker uphäfdes, men någon skada deraf för raffiuadörerne
har icke försports. Jag känner bestämdt, att en ägare
till ett ganska stort sockerraffinaderi i Uddevalla (jag skulle kunna
nämna hans namn) har förklarat, att den förmån sockerraffinadörerne
i Fredrikshall undfått, ingalunda skall skada honom, och
att han ganska väl kan uthärda den möjligen blifvande konkurensen.
Jag tror således, att faran icke är så stor, som man låtit nu likasom
vid sista riksdagen påskina, och alt R. o. Ad. handlar
klokt, om den icke tager på hand i denna fråga ulan genom en
återremiss låter henne närmare utredas.
Hr vou Troil, Sam. Gust.: Flere talare hafva motsattsig
Bevilln.Utsk:s förslag derföre, att de ansett, att genom bifall till
detsamma, Svenska representationen skulle uttrycka en afsigt att vilja
utöfva repressalier emot Norrige. Så kan jag icke se saken.
Jag tror, att om vi Svenskar något närmare granska det
Den 13 Juni.
19
förhållande, sorn i sednare tider ägt rum mellan de båda länderna,
skola vi finna, att Sverige varit nog eftergifvande för de Norrska
anspråken och hitintills icke sökt att utöfva nå_gra repressalier,
oaktadt tillfälle dertill mera än en gång erbjudits. Såsom exempel
härpå vill jag endast i Ståndets minne återkalla frågan om
de båda fyrarne på ön Koster, som i början af riksdagen afhandlades.
Denna fråga föranleddes af en begäran från Norrige, alt
2:ne fyrar måtte anläggas på denna ö, men ehuru Förvaltningen
af Sjö-Arenderne i afgifvel underd. betänk, hemställt, om, i händelse
desse båda fyrar skulle upföras, del icke vore lämpligare,
alt den ena anlades på Koster och den andra på ön Ferder, eller,
att om de båda skulle anläggas på Koster, Norrska Statsverket då
borde vidkännas kostnaden för den ena, biet likväl beslutadt, att de
2:ne fyrarne på Sveriges enskilta bekostnad skulle anbringas å
Koster. Sedan desse voro iordningställde, begärde Norrmännen
att fyrarne måtte ändras, hvilket äfven verkställdes emot en kostnad
af ytterligare flere tusende r;dr. Detta är ett af de många
exempel ä de Norrska pretentionerne och otaliga andra skulle kunna
anföras. Hvad nu förevande fråga angår, synes mig den Norrska
representationen hafva tagit första steget, och ali den Svenska
skulle gå allt för långt i eftergifvenhet, om af undseende emot
del andra riket den af Ulsk. föreslagna underd. skrifvelsen lill
K. M. icke skulle afiåtas, enl. hvilken, i händelse K. M. icke antager
det första eller audra alternativet, till K. M. öfverlemnas,
alt till Rikets nu församlade Ständer aflåta den propos. i ämnet
K. M. kan finna lämplig. Jag anser den föreslagna underd. skrifvelscn
så oskyldig, alt Norrska representationen omöjligt kan betrakta
densamma såsom mindre vänskaplig. Min öfvertygelse är
dessutom, att ingen bättre än den Svenska Styrelsen från dess
boga ståndpunkt kan bedonia, hvilken åtgärd, som i detta fall är
den rigligasle. Således, om, såsom jag redan nämnt, K. M. icke
gillar eller antager något af de 2;ite första allernativerne, hafva
vi alt förvänta en nådig propos. i ämnet, men alt nu, emot slutet
af riksdagen återremittera Ulsk:s förslag, och sålunda låta liden
gå oss ur händerne, utan att vi afgjort detta vigtiga ärende,
synes mig mindre välbetänkt. Dessutom hemställer jag, om det
kan vara serdeles lämpligt, att upskjuta bestämmandet af sockertullen,
enär vi icke så snart kunna hafva att förvänta en Kongl,
propos. i ämnet, hvarigenom delta bestämmande skulle leranäs
åt en obestämd framtid. Jag förenar mig således med dera, som
redan anhållit om bifall till ifrågavande betänk, och detta destoheldre,
som det är mig med säkerhet bekant, alt 2 Stånd redan
antagit detsamma och troligen äfven det 3:dje.
Gr. Mörner: Hvad den siste talaren sednast yttrat föranleder
mig att önska varsamhet i de åtgärder man vill företaga,
på del alt man icke må åstadkomma ett förhastadt beslut, hvilket
man i framliden kan få ångra. Samme talare yttrade, att
föreslagna skrifvelsen vore oskyldig. Detta beror naturligtvis på
2*
20
Den 13 Juni.
hvars och ens upfattning af densamma. En skrifvelse som innehåller
nära nog en direkt utmaning till grannriket, kan jag icke
betrakta såsom oskyldig. Den bör enl. min åsigt noga begrundas
förr än den aflåles, celi jag tror, att endast i utomordentliga fall
man bör tillgripa den af Utsk. föreslagna åtgärden. Den värde
talaren har i anseende till den förmodade återstående korta tiden
af riksdagen äfven motsatt sig återremiss af betänk. Jag tager
mig likväl friheten erinra, att den såsom oskyldig ansedde tind.
skrifveisen slutar med en anhållan, att K. M. täcktes till nu församlade
R. St. aflåta propos., i händelse Han icke skulle gilla,
något af de föreslagna alternaliverne. Den förutsätter således
möjligheten af omgången utaf en underd. skrifvelse från R. St.
och en K. propos. i anledn. deraf, samt slutligen ett R. St:s beslut
i händelse af en sådan propos. Då vi emellertid nu här
hört upgifvas, att K. M. lärer tagit frågan under pröfning, skulle
den af den värde talaren förordade åtgärden snarare föranleda
tidsutdrägt ån ett påskyndande af slut i saken, hvarföre jag förnyar
min anhållan om återremiss.
Hr Fåhraeus: En föreg:de talare har ansett betänkligt alt
föreslå en åtgärd, hvarigenom de unionella förhållanderne skulle
ensidigt behandlas, och jag får i anledn. deraf förklara, att, då
jag tillstyrkte bifall till Utsk:s förslag, jag förutsatte, att K. M.,
enär frågan angår dessa unionella förhållanden, skulle uti Svenskt
och Norrskt Statsråd, efter det Norrska regeringen blifvit i ämnet
hörd, företaga och afgöra detsamma. Della vore då icke ett
ensidigt behandlingssätt utan fullkomligt öfverensstämmande med
den behandling, som 1825 års författning rönt. Derjemte får jag
lemna den uplysning, att om uphörandet af half tull å socker,
som föres från det ena till det andra af de förenade rikena, förslag
redan blifvit väckt inom den komité, som, beslående af Svenska
och Norrska män, haft till föremål att granska och ordna
handels och sjöfarts-förhållanderne emellan de båda rikena. Jag
förnyar på dessa skäl min anhållan om bifall till betänk.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh. Jag har begärt ordet i anledn.
af Gr. Mörners yttrade farbågor för följderna deraf att R.
o. Ad. bifaller Utsk:s betänk. N:o 10, hvilket bifall Gr:n ansett
såsom en utmaning emot Norrige. Jag tror, att om en utmaning
här kan ifrågakomma, Norrmännen böra anses hafva redan gifvit
densamma. Jag anser det derföre ganska lämpligt, att R. St.
uttala ett omdöme och derigenom gifva Regeringen ett stöd för
de åtgärder hon kan finna lämplige att medtaga. På grund häraf
och af hvad Hr v. Troil redan Fört i ämnet, anhåller jag
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Sedan man här begagnat ordet
utmaning, anser jag mig böra meddela Ståndet den uplysning, jag
af en sakkunnig man erhållit, nemi. att i ett sammanträde mellan
de Svenska och Norrska män, hvilka, enl. hvad jag vill minnas,
skulle år!849 ordna handelsförhållandena emellan Sverige och
Den 13 Juni.
21
Norrjge, tillstyrkte de Norrska ombuden, att ur förteckningen å
de varor, som emot half tull få från det ena till det andra af de
förenade rikena införas, måtte artiklarne socker och sirap utstrykas.
Större vigt hade Norrmännen då icke på dem.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, alt i fråga om de till Bevilln.Utsk;s betänk.
N:o 5 föreslagne tullafgifler för socker, bifall dertill blifvit yrkad!,
samt derjemte Frih. Cederström framställt ett förslag (ill tillägg.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Cederström: Oaktadt det synes mig, som om det af
mig afgifne förslag till beslut i förevar:de punkt, ägde företrädet
af mera tydlighet och bestämdhet i ordalagen framför detafUtsk.
framställda, finner jag mig, efter dc förklaringar, som häröfver blifvit
af särskilde värde ledamöter gifne, icke böra, af förkärlek för
berörde ordaställning till uttryckande af min åsigt, påyrka antagandet
deraf. Så snart denna åsigt i det hela icke anses vara undertryckt
genom bifall till Ulsk:s förslag, afstår jag, af denna anledning,
från min begäran om särskild propos. å de af mig förordade
uttryck.
Hr Rosenblad: I händelse här skulle förekomma propos.
på antagande af Utsk:s förslag till bestämmande af soekertullen i
allmänhet, anhåller jag att sådant malte ske med bestämd reservation
eller förbehåll af de jemkningar eller förändringar, som
möjligen kunna föranledas af de beslut, R. o. Ad. kan komma
att fatta i anledn. af den K. propos. hvarom vi nu äro beredde
att göra underd. anhållan.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde vidare att i afseende på
Ulsk:s mern. N:o 10 blifvit yrkadt, dels bifall dertill i dess helhet,
dels bifall till endast sista delen eller 3 mom. af Ulsk:s hemställan,
dels ock återreraiss, samt att Frih. Palmstjerna serskildt yrkat
alt upskof måtte äga runi med definitiva beslutet t ör:de den
af Utsk. föreslagna tull ä raffinerad! socker tills K. M. meddelat
dess nåd. svar å R. St:rs ifrågavar:de underd. skrifvelse, hvarjemte
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. med anledn. af hvad sålunda
under öfverläggningen blifvit yrkadt funne för godt att först till
afgörande företaga Utsk:s mera N:o 10.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes mindre lämpligt, att
börja med undantaget, och sedan lala om det allmänna förhållandet,
hvadan jag till Hr Frih. o. Landtm, samt det Höglotl. Ståndet
vördsamt hemställer, att vi malte få börja med begynnelsen.
Hon består enl. mitt omdöme, t afgörande! af betänk. N:o 5, som
afhandlar det allmänna förhållandet. Sedan detta blifvit bestämdt,
torde R. o. Ad. besluta öfver undanlaget eller Utsk:s förslag i betänk.
N:o 10. Härigenom kommer frågan i sitt rätta skick.
Hr Rosenblad: Jag får fästa upmärksamhelen derpå, att
om R. o. Ad. först beslutar öfver betänk. N:o 5, ang:de sockertullen
i allmänhet, utan allt förbehåll, kan Ståndet så binda sina
22
Den 13 Juni.
händer, att man icke kan fatta dfe beslut, som blifva af nöden,
när den speciella frågan förekommer. Såsom jag redan yttrat,
har jag intet emot ett bifall till betänk. N:o 5 endast det sker
med förbehåll af de förändringar som kunna blifva af nöden i och
för regleringen af de Norrska förliållanderne.
Frih. Palmstjerna: Om man vill antaga Hr von Ilartmansdorffs
förslag finnes intet hinder deremot. Del torde endast föranleda
någon tidsutdrägt enär, förrän betänk. N:o 10 förekommer,
votering öfver Utsk-s förslag i betänk. N:o 5 kan begäras och
sannolikt äfven kommer att begäras.
Hr Printzensköld: Med en rätt ordning plågar öfverensstämma
att försl hnfvudsaken och sedan bisaken afgöres. Frågan
om de Norrska förhållanderna är här en bisak, som gerna kan
afgöras sedan beslut i hufvudsaken blifvit fattadt. Beslutar nu
Ståndet öfver hufvudsaken med förbehåll, alt efter sig företeende
omständigheter deri göra nödiga förändringar, såvidt de angå de
Norrska förhållanderne, synes mig Ståndet icke hafva på sig bundit
händerna. Jag förenar mig således med Hr von Hartmansdorff
och anhåller alt betänk. N:o 5 först mätte förekomma till
afgörande.
Gr. Gyldenstolpe: Enl. min åsigt är det likgiltigt, hvilket
af de båda betänkm först afgöres, men för att förekomma en
onödig votering härom, anhåller jag att betänk. N:o 10 må först
afgöras.
Då härefter H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, ånyo hemställde om
R. o. Ad. bi folie att Bevilln.Utsk:s mern. N:o 10 nu först företages
lill afgörande, ropades ja blandade med nej, hvarefter II.
Ex. förklarade del lian trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering samt bifölls följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller all den i Bevilln.Ulsk:s mera. N:o 10 förekommande
fråga först företages till afgörande, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej
vinner nej anser R. o. Ad. det allmänna förhållandet med tullafgifter
för socker och sirap, eller hufvudsaken böra afgöras, innan
undanlaget eller desse afgiflers bestämmande med serskildt afseende
på Norrige, till pröfning företages.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sora
följer:
Ja — 26.
Nej — 13.
Då härefter H, Ex. Hr Frih. o. Landtm, började framställa
Den' 13 Juni.
23
propos. till bifall å Bevilln.Utsk:s mern. N:o 10, anmälde sig och
yttrade
Frih. Palmstjerna: Då jag under öfverläggningen tagit
mig friheten hemställa, att tullen i allmänhet skulle bestämmas
till 7 sk. å raffineradl socker, torde It. o. Ad. finna, alt om denna
mening icke hell och hållet skall förqväfvas af den fråga, å hvilken
Hr Frih. o. Landtm, ernat framställa propos. följande ordalag
i Utsk:s förslag nemi. ”utgående tull icke öfverstiger hvad i
allmänhet är stadgadt eller för raffineradt socker 5 sk. och för
sockersirap, brun eller hvit 3 sk. spålpuudet” måste förändras så
att de i denna af mig uplästa mening förekommande siffror eller
tullbestäramelser uteslutas. Dessa siffror eller tullbestämmelser äro
beroende af det beslut R. o. Ad. nu skall fatta.
Hr Printzensköld: Jag reserverar mig emot R. o. Ad:s
nyligen fattade beslut och skälen för denna min reservation har
Frih. Palmstjerna så fullständigt utvecklat, alt jag endast behöfver
åberopa dem, när i följd af det af Ståndet nu fattade beslut
Frilen, på det hans mening icke skulle undertryckas, nödgats anhålla
att de i betänk, förekommande siffror måtte uteslutas, då
sockertullen i allmänhet ännu icke blifvit bestämd, och hvilket
Frilnns förslag varit fullkomligt öfverflödigt, om R. o. Ad. godkänt
Hr von Hartmausdorffs och min åsigt.
Hr Rosenblad: Jag, som röstade ja vid den sista voteringen
finnér Frih. Palmstjerna hafva med sitt förslag så fullständigt
afhjelpt den brist, Hr Printzensköld trott sig finna i den framställde
propos:n på bifall, att derom är föga värdt alt numera orda,
men mig undras, om icke i sjelfva verket Frih:n förenat sig med
mig, ehuru det är möjligt, att jag fattat hans mening orätt. Såvidt
jag hörde, önskade Frilnn uteslutande ur Utsk:s förslag af
de 2:ne allernativerne och bifall till Utsk:s förslag ang:de anhållan
hos K. M. om nådig propos. i ämnet till Rikets nu församlade
Ständer.
Gr. Gyldenstolpe: Om de siffror, hvilkas uteslutande Frih.
Palmstjerna begärt, qvarstå eller icke, synes mig i Sanning likgiltigt,
men då någon propos. eller rättare förslag dertill icke blifvit
under diskussionen framstäldt, utan först efter det öfverläggningen
förklarats fulländad, förutsätter jag, att en sådan propos.
icke kan af Hr Frih. o. Landtm, framställas. Dessutom får jag
uplysa, att det nuvande normala förhållandet blir fortfarande, då
slirifvelsen öfverlemnas till K. M., enär ännu icke någon ny tulltaxa
blifvit af R. St. beslutad.
Frih. Palmstjerna: Under diskusionen har jag yrkat en
annan tullbeslämmelse än den af Utsk. föreslagne, hvaraf fullkomlig
anledn. torde förefinnas till bifall åt min anhållan om uteslutande
af de utaf mig omnämnda siffror. För öfrigt får jag erinra
Hr Rosenblad, att jag inskränkt mitt tillstyrkande af bifall till
endast den del af Utsk:s förslag, enl. hvilket R. St. skola hos K.
M. anhålla om propos. i_ ämnet. Jag har likväl icke något
2 4
Den 13 Juni.
hopp, alt Siandet antager milt förslag; men jag har emellertid
ansett med ordningen öfverensstämmande, att siffrorna uteslutas,
och att åt K. M. öfverlemnas att bestämma tullsatserne.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag får fästa Frih. Palmstjernas
upmärksainhet derpå, att dä han begärt en annan tullbeslämmelse
än den af Utsk. föreslagna, torde vid den propos. Hr Frih. o.
Landtm, lärer göra på betänk, i dess helhet, Frill. Palmstjernas
förslag, blifva contrapropos. Såsom Gr. Gyldenstolpe anmärkt är
det alldeles likgiltigt om siffrorna qvarstå eller icke, men då 2
Stånd hafva redan antagit Utsk:s förslag och möjligen det 3:dje,
ehuru med någon förändring, kommer, i händelse det 4:de Ståndet
skulle fatta olika beslut, ofelbart expeditionen af den underd. skrifvelsen
att fördröjas. Jag tror derföre, att propos. på Utskrs förslag
i dess helhet bör framställas.
Hr Printzensköld: Såsom jag redan nämnt, ligger den
ordning för äreudernes behandling, som Frih. Palmstjerna lyckats
genomdrifva, till grund för den framställning, Hr Frih. o. Landtm,
här gjort. Under diskusionen har Frih. Palmstjerna icke gjort
den ringaste anmärkn. emot siffrorna i Utsk:s förslag till underd.
skrifvelse, och då icke eller någon annan ledamot af Ståndet önskat
uteslutande af de ifrågavande siffrorna, utan Frih:n endast
väckt fråga om antagande af Utsk:s förslag med undantag af de
2:ue första allernaliverne, anser jag, sedan öfverläggningen
blifvit afslutad, en hvar oberättigad att föreslå några ändringar
och jag förenar mig alltså i detta hänseende med Gr. Gyldenstolpe.
Frih. Palmstjerna: Afgörande! af denna fråga öfverlemnar
jag åt Hr Frih. o. Landtm, och underkastar mig hans beslut,
samt vill icke vara så ihärdig som mina moslåndare i försvarandet
af mina åsigter.
Hr von Hartmansdorff: Om än siffrorna här uteslutas,
är dermed intet hulpet, ty i Utsk:s förslag förekommer följande:
”till det belopp, som K. M. i nåder funne för ändamålet nödigt,
dock så, alt den, jemlikt de unioniella författningarna, utgående
tull icke öfverstege hvad i allmänhet är stadgadt”. Nu är ingenting
i allmänhet stadgadt emedan R. o. Ad. förbigått regeln och
beslutat börja med undantaget. Följden deraf att man gått baklänges
till sitt mål har således redan visat sig. Enl. Riksd.Ordn.
bör propos, på bifall till Utsk:s- betänk, först framställas, men en
sådan kan nu ieke göras och hvarföre? Jo! emedan man börjat
med ett undantag. Jag önskar, att Frih. Palmstjerna och de, som
röstat för en dylik ordning vid frågans afgörande, måtte så upställa
proposme, att de kunna förlikas med Riksd.Ordn. om nemi.
det är möjligt, hvilket jag betviffar.
Hr Rosenblad: Denna fråga rörer mig och den af mig föreslagna
propos. ganska ringa, emedan jag velat borttaga hela den
meningen, hvarom här är fråga och således den utaf mig föreslagna
propos. icke förekommer. Hr von Hartmansdorffs åsigt är
likväl enl. milt begrepp alldeles orimlig, så snart man tänker sig
Den 13 Juni.
25
möjligheten att på J eller möjligen 1 eller 2 timmar, hvilka kunna
förlöpa innan R. o. Ad. fattar sitt beslut i afseende på sockertullen,
kunna afgöra alla dessa saker, ty hvad är det, som nu är
gällande? Jo nuvar:de tulltaxa, hvilken gäller intill detta års slut,
och innan något R. St:s beslut hinner att till Konungen expedieras,
är åtminstone det preliminära beslutet af sockertullen utaf
R. o. Ad. redan fattadt, ty beslutet öfver sockertullen i allmänhet
är endast upskjutet intilldess betänk. N:o 10 hunnit afgöras,
så alt när den underd. skrifvelsen till K. M. inkommer, har R.
o. Ad. fattat beslut öfver sockertullen i allmänhet måhända med
förbehåll af de förändringar, som kunna blifva en följd af
den Kongl, proposm. Men äfven detta gör intet till saken, ty
när tillämpningen kommer att äga rum, finnes ovilkorligen en
bestämd fixerad tull och mera behöfves ej.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., med åberopande
af den i 49 § Riksd.Ordn. föreskrifna ordning för proposirnes framställande
hemstälde om R. o. Ad. bifölle Bevilln.Utskis mern. N:o
10, besvarades denna propos. med starka ja blandade med nej;
hvarefter II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Gr. Sparre begärde votering.
Gr. Mörner: I enhhet med min undser diskussionen framställda
begäran, anhåller jag, ali återremis måtte blifva contrapropos.
Hr Rosenblad: Jag anser en återremiss helt och hållet
öfverflödig oeh tror, att mitt förslag blir den rigtigaste contrapropos:n
nemi. att bifall till Utsk:s förslag inskränkes till sista punkten
deri, men för att icke öda tiden med 2:ne voteringar, inskränker
jag mig endast till en reservation och underkastar mig
Gr. Mörners förslag, förbehållandes mig, att, få votera med honom,
ty, ehuru jag icke kan gilla hans mening, kan jag ännu mindre
gilla Utsk:s förslag.
Upiästes lill justering och godkändes följande votens-propos.
Den, som bifaller Revilln.Utsk:s mern. N:o 10, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot detta mern. gjorde anmärkn:r
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos att rösterne hade utfallit sålunda.
Ja — 26.
Nej — 10.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bifölle Frih. Palmstjernas förslag att upskof måtte äga
rum med definitiva beslutet om införselstullen å rallineradt socker,
26
Den 13 Juni:
lill K. M. meddelat dess nådiga svar på den underd. skrifvelse
hvarom R. o. Ad. faltat beslut, ropades starka nej, blandade med
några ja; hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit nej hafva öfverrösta!
ja.
Vidare framställde II. Ex. såsom föremål för beslut Ulsk:s
hemställan ”att samtidigt med tull-lindringarnes uphörande införselstullen
å Mascovad- eller brunt och gult ordinärt Terres- och
Tetes-socker samt hvitt puder-socker må bestämmas till 2 sk. 3 rst.
skålpundet”.
Hr Rosenblad: Jag får förnya mitt förslag, att R. o. Ad.
ville godkänna det af Utsk. framlagda till bestämmande af sockertullen,
dock med förbehåll, att, i händelse efter emottagandet af
K. M:s propos. någon jemkning är nödvändig, R. o. Ad. då må
hafva sig öppet, att kunna vidtaga den. Jag anser ett sådant förbehåll
desto behöfligare, som man icke på förhand känner den
vidare åtgärd, som i anledn. af denna propos. kan blifva nödig
att vidtaga.
Gr. Gyldenstolpe: Om det af Hr Rosenblad nu föreslagna
tillägg göres eller icke, anser jag det fullkomligt likgiltigt, ty när
R. o. Ad. begär af K. M. i ämnet en propos. måste väl Ståndet
hafva derigenom förbehållit sig alt pröfva icke endast den utan
äfven de msd densamma sammanhängande frågor. Jag kan således
icke inse, att Hr Rosenblads förslag är förtjent af ringaste
upmärksamhet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., erinrade att R. o. Ad. redan
förklarat öfverläggningen vara fulländad samt förklarade derjemte
att propos. å Hr Rosenblads förslag skulle hafva blifvit framstäld,
sedan beslut om Utsk:s nyss framstälda hemställan blifvit fattadt;
hvarefter Utsk:s berörde hemställan, uppå derom framställd propos.
blef af R. o. Ad. bifallen.
Då sedermera H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle Hr
Rosenblads förslag, att R. o. Ad. måtte förbehålla sig rättighet
att vidtaga den förändring i sockertullen, som möjligen kan finnas
nödig, sedan R. StV fått emottaga förväntadt nådigt svar å den i
ämnet beslutade underd. skrifvelsen, ropades nej, blandade med
några ja, hvarefter H. Ex. förklarade det han funnit nej öfvervägande.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes
tillkännagifva; huruvida, i händelse jag i denna fråga icke begär
votering, Hr Frih. o. Landtm, anser R. o. Ad. hafva betagit sig
rättigheten, att vidtaga den förändring jag föreslagit. Anser Hr
Frih. o. Landtm. R. o. Ad:s svar hafva inneburit en sådan
tydning, nödgas jag begära votering, men i annat fall afstår jag
derifrån. Att eljest afskära Ståndet en sådan rätt, vore detsamma
som att tillintetgöra all verkan af det redan fattade beslutet.
Frih. Palmstjerna: Såvidt jag upfaltade Hr Frih. o. Landtnäs
propos. angick den endast tullen å råsocker, hvaremot den siste
Den 13 Juni.
27
talarens framställning afsåg tullen å raffineradt socker. Jag kan
icke finna, att i fråga om tullen å råsocker någon underd. hemställan
är nödvändig.
Hr Printzensköld: Jag instämmer i den siste talarens senaste
yttrande med erinran derjemte, att jag finner Hr Rosenblads
framställning till Hr Frih. o. Landtm, ovigtig och obehörig, och
anhåller derföre, att densamma måtte lemnäs obesvarad.
Hr Rosenblad: Afsåg Hr Frih. o. Landtnäs propos. endast
tullen å råsocker, har jag intet att tillägga. I fråga om den kan
någon jemkning i anledn. af K. M:s blifvande propos. icke äga
rum. Mitt förslag afsåg endast Topp-, Kandi- och Kak-socker.
H. Ex. uplyste att de af Hr Rosenblad nu nämnde sockerslag
ännu icke utgjort föremål för R. o. Ad:s beslut.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s förslag ”att
nu gällande lullafgift å krossadt Lump- Havanna- Terres- samt
andra till sockerhalten lika slag, 5 sk. skålpundet, må äfven vid
lull-lindringarnes försvinnande bibehållas”.
Frih. Palmstjerna: Jag reserverar mig emot R. o. Ad:ns
nu fattade beslut, hvilket enl. min åsigt bordt upskjulas, intilldess
K. M. yttrat sig öfver den af R. o. Ad. nu beslutade underd.
hemställan.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare om R. o. Ad.
bifölle att såsom Utsk. föreslagit införselstullen å Topp-, Kandi- och
Kaksocker bestämdes till 5 sk. skålpundet.
Ropades ja.
Frih. Palmstjerna: Af samma skål som vid det föreg:de
beslutet anhåller jag att få reservera mig emot det, hvari R. o.
Ad. nu senast stannat.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. ansåge nödigt att reservera sig öppen rätt att vidtaga den
förändring, i fråga om tullafgiften å Topp-, Kandi- och Kaksocker,
som kan anses nödig sedan R. St. fått mottaga K. M:s nådiga
svar på den nu beslutade underd. skrifvelsen. ropades starka nej
jemte några ja, hvarpå H. Ex. förklarade det lian funnit ja öfvervägande.
Hr Rosenblad: Om jag nu icke begär votering, är det i
anledn. af Hr Frih. o. Landtm:s propos. ”anser R. o. Ad. nödigt
att reservera sig öppen rätt alt vidtaga ändringar, som i följd af
K. M:s blifvande propos. i fråga om Topp-, Kandi- och Kaksocker
kunna blifva nödige”. Jag anser Ståndet utan ett sådant förbehåll
vara berättigadt lill dessa ändringar, och derföre begär jag icke
votering.
Uppå sedermera framstäld propos. bifölls Ulsk:s förslag att
införselstullcn å sirap alla slag mätte bestämmas till 3 sk. skålpundet.
28
Den 13 Juni.
Slutligen förekom och bifölls Utsk:s uti 15 § af lulllaxeunderrättelserne
intagna förslag att tullrestitutionen vid utförsel
måtte bestämmas för 1 T& Topp-, Kandi- och Kaksocker till 4 sk.
och för 1 U krossadt Lumpsocker till 2 sk. 6 rst._
Frih. Cederström: Sedan R. o. Ad. nu genomgått de undantagna
punkterne, rörande tullbevilhn, anhåller jag få fästa upmärksamheten
på ett ämne, som med förevande betänk, äger elier
måhända borde äga sammanhang. Utsk. har nemi. å första
sidan af dess betänk, omnämnt en af mig väckt motion derom att
hela den nu gällande tulltaxan måtte oförändrad bibehållas, men
Utsk. har med tystnad förbigått en sednare punkt i min motion,
hvilken punkt var ungefärligen så lydande: att R. St. med bestämmande
af hufvudgrunderne för en blifvande tullbevillning,
måtte hos K. M. i underddiet anhålla det K. M. ville till Rikets
nästsammanlrädande Ständer aflåta ett från berörde hufvudgrunder
utgående detaljeradt förslag i ämnet. Det lyster mig väl
att veta, hvad Bevilln.Utsk. ämnar att göra i anledn. af denna
del af min motion. Måhända ernar Bevilln.Utsk. sammanträda
med Ekon.Utsk., för att besvara det återstående af motionen. I
sådant fall har jag intet att invända, men skulle önskat, att, såsom
i dylika fall är vanligt, Utsk., när det afsiagit motionens första
del, tillkännagifvil, att det ernade öfver sednare delen i motionen
inkomma med serskildt yttrande. Jag tager mig emellertid
vid detta tillfälle friheten att till Bevilln.Ulsk:s här nämnde ledamöter
göra en vänlig erinran, att Utsk. må vara betänkt uppå
besvarandet af hvad i ofvanberörde hänseendet motioneradt och
genom remiss Utsk. i laga tid behörigen delgifvit blifvit.
Hr von Hartmansdorff: Sedan R. o. Ad. i går bestulit
att prot:n, rör:de öfverläggningarne om tulltaxan sknlle inskränkas
till det. mindre vidlyftiga omfång, som vid föreg:de riksdagar varit
vanligt, hemställer jag om icke samma beslut må få gälla äfven
för artiklarne socker och sirap, hvarom vi i dag öfverlagt.
Frih. Palmstjerna: Då öfverläggningen i dag vändt sig om
Bevilln.Ulsbs utlåt. N:o 10, hvarom olika meningar förekommit,
anser jag protm böra i vanlig ordning upsättas.
Hr von Hartmansdorff: Då en ledamot bestridt min
framställning, frånträder jag densamma.
Föredrogs Stats, samt Allm. Besv. och Ekon.Utskms d. 24
sistl. Maj på bordet lagda betänk. N:o 2, i anledn. af väckt fråga
om Rotehållares på Gottland befriande från skyldigheten att anlägga
Båtsmanstorp.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att Ridd.
Sekret, måtte uplysa, i hvilket beslut de öfriga Stånden stadnat.
I anledn. häraf tillkännagaf undertecknad Ridd. Sekret, att
enl. ankomne prot. utdr., ifrågav:de betänk, blifvit af samtlige de
öfrige RiksStm bifallet.
Den 13 Juni.
29
Hr von Hartmansdorff: Jag hade ämnat begära frågan
ytterligare på bordet, men nu är det utan ändamål.
Sedan härefter Utsk:s förevar:de betänk, och jemväl, uppå
derom af Hr von Hartmansdorff gjord begäran, Hr Silfverstolpes
vid detsamma fogade reservation blifvit upläst, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Mig synes Hr Silfverstolpe hafva
rätt, och att Utsk. tillstyrkt ett skadligt undantag från de allmänna
för indelningsverket gällande grundsatserna. Jag anhåller derföre
vördsamt att R. o. Ad. måtte för deras bibehållande i helgd,
ehuru det icke har någon inverkan på sakens utgång, antaga Hr
Silfverstolpes reservation samt följaktligen lemna motionen utan
afseende.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Sedan jag nu erfarit att
3 Stånd redan beslutat den underd. skrifvelsen, anser jag det förgäfves,
att motsätta mig densamma. Jag anhåller att med några
ord få angifva skälen, hvarföre jag förenar mig med Hr Silfverstolpe.
Det är R. o. Ad. ingalunda obekant, att bland de mest
verkande orsakerne till diciplinens bibehållande hos den indeldte
soldaten, är äfven den, att lian är försedd med torp, alt han har
ett ställe, en bostad för hustru och barn, och hvarest han genom
egen omtanke kan försörja denna familj. Ett helt annat förhållande
skulle upstå, om soldaten icke ägde delta hem. Denne
skulle icke kunna hållas till nödig ordning och icke eller skulle
hos honom kunna inplantas en sådan disciplin, som behöfves. Vi
se exempel härpå i utlandet, hvarest soldaten, då han icke är i
utöfning af sin tjenst, lefver än på ett och än på ett annat ställe,
stundom lefver han i öfverflöd och stundom i brist. Han har icke
någon omtanke för sin framtid, hvaremot vår indelte soldat, hvilken
har ett hem, altid bar en framtid för sig. Det är äfven
samma förhållande med den indelte båtsmannen. Jag vill nu
serskildt fästa mig vid Gottland, hvarom jag har serskild kännedom.
Det förefaller mig besynnerligt, att indelningsverket icke
kommit till verkställighet å denna ö, ty endast å få ställen derstädes,
hafva båtsmännen torp. Jag kan icke betrakta detta förhållande
annorlunda än som en försummelse hos K. Bef:h:de och
befälet, hvilkas skyldighet varit, att till verkställighet befordra ett
af R. St, fattadt beslut. Man kan icke påstå, att allmogen saknar
tillfälle, att lemna båtsmännen torp, och felet ligger således
ej häruti, ty denna allmoge har vida mera jord ån den förmår
att sköta, och kan således utan afsaknad afsöndra ett eller annat
tunland omkring den tomt, hvarå torpet bör anläggas. Gottlänningen
är visserligen föga benägen att afträda någon jord, men
afstår gerna spannemålen, ty af denna vara bar han öfverflöd och
gifver deraf utan betänkande åt båtsmannen. Denne finner sig
äfven nöjd dermed, ty denna vara kan lätt förvandlas i penningar,
dem han då efter behag får disponera, hvarföre, då han icke
har något hem, han stryker sysslolöst omkring på ön. Detta måste
förekommas och kan icke ske annorledes än att man håller
sig till indelningsverket och 1724 års författning. Uplåtandet af
30
Den 13 Juni
torp åt båtsmännen är dessutom nödvändigt derföre, att man må
kunna hafva någon tillsyn öfver dem och fullgörandet af ålagda
skyldigheter såsom båtsman och som enskild person i samhället.
Stundom är det icke lätt för befälet ali utöfva denna tillsyn öfver
bålsmaunen, fastän lian linues på roten eller inom korporalskapet,
huru mycket svårare skall icke detta då blifva på Gottland,
hvarest båtsmannen icke finnes inom sitt korporalskap, ty när
båtsmannen är i ena ändan af ön, är korporalskapet i den andra.
Härförutan finnas inom hela ön icke en enda Underofficer af Flottan
utan blott en Officer, oaktadt ön har 2:ne båtsmanskompanier.
Då jag emellertid har sell hvilket inllytande det utöfvar på den
indelta soldalen, att honom år beredt eli hem, kan jag icke annat
än önska att raan äfven måtte bereda båtsmännen å Gottland
samma fördel och af dessa skäl kan jag icke annat än instämma
i Hr Silfverstolpes reservation.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I anledn. af den siste
talarens framställning vill jag hafva erinradt, att Utsk:n utgått
från den förutsättning, att båtmännen skola med utrymme till boställen
af rotehållarne förses. Utskm hafva således icke föreslagit
någon förändring i nu gällande sladganden, utan tvertom vidhållit
den åsiglen, att torp mäste anskaffas ål båtsmännen och Ulskm
hafva följaktligen gått talarens önskningar till mötes. Deremot
skiljer sig Utsk-.ns förslag från samma talares åsigt i fråga om
vidden af dessa torp. Det finnes en författning, som föreskrifver,
alt dessa torp innehålla 4 tunneland. Huruvida denna författning
är i laga ordning tillkommen eller icke, hör ej hit, och hvarifrån
denna föreskrift är att härleda, har icke blifvit utredt. Enl. hvad
med förhållandet närmare bekante personer uplyst har just denna
stora jordrymd till båtsmanstorpet varit ofta lill olägenhet för såväl
torpets innehafvare som rotehållaren, och sedan denne sednare
till fullgörande af berörde föreskrift, anskaffat den bestämda ägovidden
lill torpet, har båtsmannen icke kunnat sköta jorden utan
rotehållaren har måst återtaga den och i stället lemna båtsmannen
säd, på det denne icke skulle svälta. Ett sådant förhållande
kunde icke vara förmånligt för hvarken båtsmannen eller rotehållaren,
och derföre ansågo sig Utsk:n uti deras tillstyrkande af den
underd. skrifvelsen böra gå en medelväg, så alt, derest båtsmannen
och rotehållaren kunna derom öfverenskomma, den förre skulle
erhålla mindre jord och ersättning i spannemål och andra natura
persedlar, men båtsmannen skall ovilkorligen hafva ordentligt torp
till bostad, hvilket man ansåg vara hufvudsak. Deremot torde det
icke vara så angeläget, att han är en större jordbrukare, utan
man tog för gifvet, att han snarare borde vara sjöman. På grund
af alla dessa skäl anhåller jag om bifall lill Utskrns förslag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Till hvad Gr. Mörner
yttrat, ber jag all få lägga några ord. Hr Silfverstolpes, af Hr
von Hartmansdorff nyss åberopade reservation antyder, som skulle
Utskm, på sätt reservanten sjelf uttryckt sig, hafva saknat serskilda
skäl för sitt tillstyrkande. Antages likväl någonsin serskilda
Den 13 Juni.
31
skäl kunna finnas, så måste det enl. min åsigt vara uti förevar,
fall och de, som här böra tagas i betraktande, äro, ibland annat,
att sedan tillkomsten af 1690 års författning rör:de indelningsverket,
båtsmanstorp i allmänhet icke blifvit anlagda på Gottland,
utan frågan har allt sedan den liden fått hvila. Man har icke
ansett nödigt alt på sådant sätt ordna båtsmännens löneförmåner.
Emedlertid har nu inom Utsk:n blifvit tiplyst och enl. mitt omdöme
fullständigt utredt, att på de ställen, hvarest båtsmännen
hafva torp, de berga sig dåligt, hvaremot de, som sakna sådane,
men åtnjuta lön i natura persedlar, berga sig ganska bra. Inom
Stockholms Län finnas 602 båtsmansrotar, men ingen enda af
dessa rotar lemnar torp af den beskaffenhet, som här är i fråga,
nemi. med 4 tunnelands jord. Dessa torp hafva endast några
täppor intill stugan af högst 24 kapplands vidd. Det är gifvit
att båtsmannens ställning icke är eller kan vara lika med indelta
soldatens, ty båtsmannens tjenstgöring fortfar ett år i sender
och del kan följaktligen icke vara med hans fördel förenligt, att
vara jordbrukare. På grund af dessa skäl tillstyrker jag bifall
till Utskms förslag, destoheldre, som derest Konungen icke finner,
att det är med indelningsverkets bestånd och båtsmännens fördel
rätt öfverensstämmande, förslaget icke eller lärer vinna Högstdensammes
bifall.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Jag vill icke besvära
R. o. Ad. med en diskussion i detta ämne, som numera är utan
allt ändamål, sedan 3 Stånd bifallit Utskms förslag. Jag vill endast
nämna, att den af Ilr Silfverstolpe yttrade åsigt var delad af
den sammansatta afdelnm, men uti de sammansatta Utskms plenum
anfördes sådana skäl, att åsigterne blifva annorlunda och
vid votering härom stannade 60 röster för Utskms förslag och 0
emot detsamma.
Hr af Dalström: Jag anhåller att få redogöra för de skål,
på grund hvaraf jag anser båtsmännen böra förses med torp och
jord till 4 tunnelands vidd. De olika förhållanden, som i detta
hänseende förefinnas inom olika orter af riket, måste härledas
derifrån, att under roteringskommisionernes verksamhet bestämdes
efter hvarje orts beskaffenhet antalet af de hemman, som dit
skulle anslås. Detta har föranledt, att hvarje rotes hemmantal är
inom olika provinser olika och till och med inom samma provins
olika, ithy att inom Westergöthland finnas rotar om 4 men äfven
af 1 ^ hemman. Detta har naturligtvis berott af hemmanens olika
beskaffenhet. Emedlertid får jag förklara, all jag icke kan inse
något skäl, hvarföre en båtsman icke kan vara jordbrukare lika
väl som en soldat, ty han är väl icke alltid på sjön, och under
hans ledighet måtte väl jordbruk vara för honom en lämpligare
sysselsättning än alt stryka omkring å landet och göra intet, hvilket
måhända icke alltid kan för disciplinens bibehållande vara
serdeles nyttigt, och likväl är det på denna disciplin man skall
göra afseende såväl hos soldaten som hos båtsmannen.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
32
Den 13 Juni.
Ad. bifölle Utskms förevar, betänk, besvarades denna propos. med
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han
funnit ja öfvervägande.
Föredrogos men bordlädes ånyo, uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran nedannämnde d. 24 sisll. Maj första gången
bordlagde ullåt:n nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskotten.
N:o 3, i anledn. af väckte frågor, dels att Staten måtte öfvertaga
kostnaden för Kronobrefbäringens fullgörande, och dels
att Statsverket måtte samma kostnad bestrida m, m.;
N:o 4, i anledn. af väckte frågor om befrielse för åtskillige
Pastors- ock Komministersboställen, från utgörande af rotering,
eller om åtnjutande af ersättning derför m. m.;
N:o 5, i anledn. af väckt fråga om förändradt sätt för Landtmätares
aflönande m. m.;
N:o 6. i anledn. af väckt fråga att all inom Appelbo och
Malungs socknar belägen skogsmark måtte fördelas på jordegarne
inom nämnde socknar;
N:o 7, i anledn. af väckt fråga om ny organisation af Länsstyrelserne;
N:o
8, i anledn. af väckt fråga om berättigande för stamrote
vid båtsmanshållet, att, utom planpenningarne, af strörotarne njuta
ytterligare ersättning för lemnad åker, äng, mulbete, vedbrand
och stängselvirke.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet.
N:o 95, i anledn. af väckt motion om åtgärders vidtagande
för befordrande af slöjder och binäringar hos allmogen m. m.;
N:o 96, i fråga om beredandet af ändamålsenlig kommunikation
emellan Gottland och öfriga Sverige; ochj
N:o 97, i anledn, af vackt motion om förändrad beräkning
af Konsulad-afgifter m. m.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 24 sisth
Maj på bordet lagda utlåt. N:o 98, i anledn. af erhållne återremisser
utaf utlåt. N:o 43, öfver väckt motion om uphörande af
mätarepenningar för stenkol, som till riket införas.
Föredrogos och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s nedannämnde d. 24 sisth Maj på bordet lagde mern.
N:o 99, i anledn. af erhållne återremisser utaf betänk. N:o
54, rörande väckt motion om stapelstadsrätt för Skellefteå;
N:ö 100, i anledn. af erhållne återremisser ntaf betänk. N;o
69,
Den 13 Juni.
33
G9, rör:tle föreslagne ändringar i K. Förorda, om sockenstämmor
i riket af d. 29 Augusti 1843, samt
N:o 101, i anleda, af ålerremiss utaf utlåt. N:o 87.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran, Allm. Besv.- o. Elson.Utsk:s d. 28 sistl. Maj
f. m. på bordet lagde utlåtm
N:o 102, i anledn. af återreraiss utaf betänk. N:o 39, ang:de
Fjerdingsmans-befattningen; och
N:o 103, i anledn. af väckt motion om bestämmande af Magistrats-personers
åligganden i afseende på inventeringar uti landtlänterierne.
Föredrogos och lades till bandlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 28 sistl. Maj e. m. på bordet lagde mern.:
N:o 104, i anledn. af ålerremiss utaf betänk. N:o 53, om
utvidgande af de rättigheter, som äro Mosaiske Trosbekännare
här i riket tillerkände; oell
N:o 105, i anledn. af erhållne återremisser utaf betänk. N:o
57, dels om uphörande af Bevärings-manskapets årliga vapenöfningar,
dels ock införande af exercis sockenvis, och -dels om rättighet
för beväringsynglingarne alt sjelfve välja det vapen, hvarvid
de helst vilja tjenstgör», antingen tilt lands eller sjös m. m.
Föredrogos, men bqrdlades ånyo, uppå derom af flere ledamöter
gjord begäran, nedannämde d. 31 sistl. Maj på bordet lagde
betänkm och utlåta: nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskotten:
N:o 9, i aDledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel till ersättning för under gängse smittosamma boskapssjukdomar
nedslagtade kreatur;
N:o 10 i anledn. af väckt fråga om någon billig ersättning
åt dera, som göra förluster i anledn. af tillämpningen utaf K.
Förordn. d. 23 Januari 1828, rörde smittosamma sjukdomar hos
djuren, samt serskildt åt hemmansbrukaren Petter Svensson den
yngre i Mjördeved för irenne af rotz angripne och enl. författningens
föreskrift dödade hästkreatur.
Bevillnings-Utskottet.
N:o 6, ang:de stämplade pappersafgiflen;
N:o 7, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför;
N:o 8, ang:de städernes salu-accis.
N:o 9, ang:dc postbevillningen.
8 H. 3
34
Den 14 Juni.
Banko-Utskottet:
N:o 38, i anledn. af f. d. Kamereraren A. Nikodemis ansökan
om afskrifning af öfverränta å diskontlån;
N:o 39, i anledn. af RiksSt:ns återremiss å vissa delar af
betänk. N:o 24, med förslag till reglering af Bankens Låne- och
Krediliv-rörelse;
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 106, i anledn. af väckte frågor om ändringar i K. Fabriks-
och Handtverks-ordningen d. 22 Dec. 1846.
Slutligen föredrogos samt bordlädes ånyo, uppå derom af flere
ledamöter gjord begäran, StaIsUlsk:s d. 4 dennes f. m. på bordet
lagde mern. N:ris 147 till och med 155, i anledn. af erhållne
återremisser å Utsk:s ntlåtin, ang:de reglering af ulgifterne unnder
Riks-slatens hufvudtitlar.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., med lillkännagifvande,
att i sednaste Talmanskonferensen blifvit öfverenskommet
att Talmännen, hvar och en inom sitt Stånd, skulle hemställa,
att StatsUtsk:s nu af R. o. Ad. ånyo bordlagde mern., ang:de reglering
af utgiflerne under Riks-statens hufvudtitlar, måtte företagas
till afgörande i morgondagens plenum, samt att H. Ex. hade
sig bekant all de 3 öfrige Stånden redan dertill lemnat deras bifall,
hemställde om R. o. Ad. biföl le att desse mern. fingo upföras
främst i förédragmslistan för morgondagen, blef denna propos.
med ja besvarad.
II. R. o. Ad. åtskiljdes k. ,] 11 på aftonen.
In fidem protocolli.
Albert Munck,
Lördagen den 14 Juni 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 21 sistl. Maj.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 147, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt.
N:o 82, ang:de regleringen af utgiflerne under Riks-statens Första
bufvudtitel.
Den 14 Juni.
35
R. o. Ad. vidblef sina, rörande 2:dra oell 4:de punkterne af
utlåt. N:o 82, förut fattade beslut samt ansåg förevar:de mern. i
öfrigt icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsOtskrs den 4 och 13 dennes på bordet
lagda mern. Nio 148, i anledn. af erhållne återremisser å allat.
Nio 83, angide reglering af utgifterne under Riksstatcns Andra
hufvudtitel.
R. o. Ad. vidblef sina, rör:de 2:dra och 3:dje punkterne af
utlat. N:o 83, förut fattade beslut och ansåg förevar, mern. i öfrigt
icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 4
och 13 dennes på bordet lagde mern. N:o 149, i anledn. af erhållen
återremiss å utlåt. Nio 84, ang:de reglering af utgifterne
under Riksstatens Tredje hufvudtitel.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 4 och 13 dennes
på bordet lagda mern. Nio 150, i anledn. af erhållne återremisser
å utlåt. Nio 85, ang:de reglering af utgifterne under Riksstatens
Fjerde hufvudtitel, företogos serskildt till afgörande följande
enl. ordningen i utlåt. Nio 150, benämude punkter.
lista punkten.
Lades till handlingarne.
Gite punkten.
Hr af Dalström, Gust. Jakob; Med anledn. af del hinder,
som blifvit framställdt mot bildande af Ingeniör-trupper, hvilka
jag anser vara högst beliötlige för vårt land, och hvilka, lill stor
skada för arméen, ännu saknas, anhåller jag att få yttra några
ord. Man har yttrat att dessa trupper kunna bildas af soldater
ur indelta arméen; jag medgifver desses skicklighet att handtera
yxan och i allt hvad som räknas till handarbeten, äfvensom att
vare förgångsman för arbeten som i den nu utfärdade instruktionen
för Sappörer blifvit oraförmäldc; men det är ej nog att hafva
dessa skicklige personer, som finnas vid regementene, att använda
vid ett krig. Då fråga är om sådana företag, som broars
slående, fästningars belägring och försvar, kan man ej vänta sig
af den eljest till hvarjehanda arbeten skicklige indelta soldaten
att ega de insigter som för dylika värf erfordras, eller att upfylla
behofvet af en Ingeniör-trupp. Vid de 2;ne sista krigen måste
utländska Ingeniör-trupper biträda oss vid förefallande händelser.
Det skulle vara smärtsamt att ytterligare erfara ett hinder
från Ständernas sida för bildandet af sådana trupper, och jag
måste derföre på det högsta anhålla, att denna sak måtte, af R.
o. Ad. åtminstone, behjertas.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Dä denna fråga
remitterades till StatsUlsk,, åtföljdes den af R. o. Adis bifall och
3*
36
Den 14 Juni.
jag inskränker mig alt begära att Ståndet måtte vidblifva sitt beslöt,
hvartill ytterligare skäl bernias såväl af den reservation, sorn
åtföljer denna punkt af betänk., som af hvad Hr af Dalström nysss
anfört.
Efter först till bifall å Ulsk:s i denna punkt afgifna utlåt,
framstälde, men med nej besvarad propus., hemställde H. Ex. Hr
Frih o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle K. M:s i ämnet atlåtna
nåd. propos., samt ropodes härvid starka ja jemte några nej,
hvarpå H. Ex. förklarade del han funnit ja öfvervägande.
8:de och 10:de punk terne.
Lades till handlingarne.
litle punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
13: de punkten.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då detta yttrande sista
gången förevar, gjorde jag anmärkn. mot Utsk:s förslag, och anhåller
alt Lektor Wallmans reservation, som åtföljer förra betänk.
N:o 85 mätte upläsas, samt jag derefter återfå ordet.
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Som Lektor Wallmans reservation
är så omständelig, anser jag mig för ögonblicket, i fall e)
någon annan ledamot är af annan tanka och yttrar den, icke böra
göra annat än åberopa hvad reservanten anfört, och tillstyrker
följaktl. R. o. Ad. att i detta hänseende bifalla K. M:s nåd.
propos.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag vill för min del icke bestrida
billigheten af den extra löne-tillökningen för de ifrågavar.
pastorerne, men ber tillika att för R. o. Ad. få framställa den
åsigt jag hyser i afseende på del beslut, som bör fattas, såvä!
med hänseende till den 4:de som de öfrige hufvudtitlarne. Jag
tror nemi. att man bör taga i betraktande att många af de frågor,
som af R. o. Ad. kommer att bifallas, och hvaribland jag
serskildt får fästa upmärksamheten på den om Ingeniör-lrupper,
äro eller blifva af 2:ne Stånd afslagne; alt således flere af dem
förekomma till afgörande i förstärkt StatsUtsk. oeh att fördenskull,
om man vill bereda framgång åt de hufvudsakligaste punkterne
af den ordinarie postregleringen om hvilka Ständerne kunna vara
af olika tankar, så bör man ieke påyrka de mindre vigtiga fordringarnes
upfyllande; och till dessa räknar jag den om lönetillökning
till Regdspastorerne.
Min tro är, att, om R. o. Ad. säger ja till alla äskade tillökningar
af anslag, då kommer man derigenom att sälta på spel
hvad man med större skäl kunde fordra alt böra bifallas i afseende
på det mera hufvudsakliga och anser alltså klokast vara att
i detta fall låta bero vid Ulsk:s tillstyrkande, hvadan jag ock derå
anhåLler om bifall.
Den 14 Juni.
37
Hr von Hartmansdorff: I sak liar Hr von Troil icke anfört
något skäl mot bifall lill Konungens propos. Ilan har endast
ansett klokheten fordra, alt i detta fall u po fira hvad som är
behöfligt för del som är ännu behöfligare. För min del befarar
jag att man med sådana eftergifter intet vinner. Jag hemställer
till Hr von Troil och till en hvar, som under riksdagens lopp,
med upmärksamhet, följt anslagsfrågornas behandling, huruvida
vissa billiga anspråk, mot hvilka man icke knöde ana någon gensägelse,
rönt påräknad villfarighet. Det är icke blott StalsUtsk.,
som inskränkt åtskilliga anslag till ringare belopp än de borde
hafva utgjort, utan våra MedStånd hafva pä samma sätt förfarit.
H. o. Ad. torde sålunda handla rättast om det i förevande fall beviljar
hvad det finner skäligt vara, öfverlemnande åt de öfrige
Stånden att derpå fästa mer eller mindre afseende.
Jag fortsätter alltså det yrkande jag framställt.
Hr von Hohenhausen: Instämmande i hvad Ilr von Hartmansdorff
yttrat, får jag yrka all R. o. Ad. måtte vidhålla sitt
förut fattade beslut i ämnet.
Det är efter mitt förmenande en rättsfråga, som är under
öfverläggning; jag har åtminstone så uppfattat saken, att desse
personer, Ileg:ts-pastorerne, vid de värfvade reg:lena nemi., hafva
fått vidkännas en orättvisa, så mycket mera i ögonen fallande,
som dessas rätt till löneförbättring grundar sig på ett föregående
Ständers beslut, hvilka Ständer, då de bos Konungen anhölloom
den dubbla tjensteårsberäkningens afskaffatide, tillika begärde det
Konungen till näslpåföljande riksdag täcktes framställa nådig propos.
om billig tillökning för dessa tjenstemän.
Denna framställning har Konungen efterkommit*, billigheten
bar jag icke hört bestridas, och tror att jemkningen mellan vigliga
och mindre vigtiga må ske af förstärkta StatsUtsk. men R. o.
Ad. deremot dels icke uphäfva ett redan, på rättvisa grunder fat
tad
t beslut, dels icke heller derigenom sanctionera en slags
orättvisa.
Jag instämmer med Hr von Hartmansdorff.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke finna alt
några rättsanspråk blifvit förnärmade genom Ulsk:s förslag i hänseende
lill de Reg:ts-pasiorer, som finnas qvar från den tid då
dubbel tjensteårsberäkning åtföljde dessa Reg:ls-paslors-befaltningar;
ty nämnde Pastorer hafva ej blifvit beröfvade denna förmån,
de hafva den qvar i denna dag och denna förmån kan dem ej
heller fråntagas. De åter, som emottagit dessa platser sedan berörde
förmån afskaffades, hafva ju frivilligt ingått på de vilkor,
sorn stått till buds och ega följaktligen iuga anspråk på ersättning
för förlusten af en fördel, hvaraf de aldrig varit i åtnjutande,
hvarå de aldrig erhållit försäkran.
Utsk. har ansett sig endast böra bevilja de anslag, som för
Rikets tjenst ärobehöflige; ochdåpastorsbefallningarne vid de värfvade
reg:tene icke stå vakante, derföre att lönerne åro små utan dessa
platser städse besättas med fullt tjenlige personer, så har Utsk.
38
Den 14 Juni.
också ansett någon tillökning i Reg:ts-pastorernas aflöning icke
erforderlig, när rikets tjenst fullgöres med de anslag, som äro beviljade.
Jag yttrar dessa ord, endast för att tillkännagifva min mening,
icke för alt uppehålla 11. o. Ad. med diskussion öfver ett
ämne, hvars utgång jag väl förutser.
Hr af Dalström: Den, som följt Svenska soldaten i fält,
vet hvilket inflytande religionsvården på honom utöfvar; Preslen
visar sig för honom icke blott vid den allmänna gudstjensten,
han är med honom under ulla mödor, han är den, som upmuntrar
och gifver soldaten tröst och tillförsigt till sig sjelf. Han
följer honom till sjukhuset, följer honom i farorna, meddelande
den döende tröst och visshet om ett lif efter detta.
Går jag till garnisons-reg:tena, hvad hafva icke der reg:lspastorerne
att uträtta; icke nog att denne tjensteman vid sjukhuset
får meddela garnisons-soldaten den tröst denne bör af religionen
få åtnjuta, han är ock den, som har största vården om soldatens
hustrus och barns väl och undervisning i chrislendom.
Jag skulle tro nödigt vara att dessa platser icke för hastigt ombytas,
hvilket kommer alt inträffa om deras värde förringas, om
ingen ersättning gifves i st. f. den försvunna dubbla tjensteårsberäkuingen.
Ett ofta inträffande ombyte af personer, som hafva
hand om soldatens själavård, kan ej vara annat än menligt inverkande
på honom, och såväl på grund häraf, som i anledn. af
hvad Hr von Hartmansdorff anfört, anhåller jag att Konungens
nåd. propos. måtte bifallas.
Hr von Hartmansdorff: Efter hvad jag kan sluta af
Frih. Palmsljernas yttrande, lärer Utsk. hafva heräknat, att tillgången
på Garnisons-presler skulle blifva lika god hädanefter som
hittills, fastän den dubbla tjensteårs-beräkningen borttages. Detta
kan likväl icke blifva förhållandet, ty en hvar, som med närmare
upmärksamhet följt saken, vet, att Garnisons-prester, såväl
som Skole-lärare hafva tjenat för ringa löner, emedan de ansett
sina dubbla tjensleår för en vedergällning, alldenstund de derigenom
berättigades till tidigare befordran.
När detta slags aflöning uphört, måste också deras beställningar
hafva blifvit mindre begärliga. _ Dessutom har den klena
atlöningen för det lägre preslerskapet på sednare tider vållat prestbrist
inora åtskilliga stift. Denna är i somliga, t. ex. Carlstads,
så kännbar, att när tjenstledighet, för en dervarande adjunkt nyligen
skulle begäras, satte raan i fråga, att i stället erhålla en annan
från hufvudstaden. Under sådana omständigheter är det icke
blott troligt, ulan fastmer sannolikt, att det ej blir så lätt förmå
ynglingar egna sig åt ett yrke, för hvilket lönen i de lägre graderna
är så knapp. Om de likväl göra det, och framgent söka
sig till hufvudstaden, så betrakta de tjensterna vid Garnisonen
och hvarjehanda inrättningar endast såsom Adjunktsbeställningar,
från hvilka de flytta, så fort de kunna få något bättre. Följden
Sdifyer den, att presten icke blir tillräckligt känd af truppen och
Den 14 Juni.
39
icke heller kan ulrälta hvad han borde. Jag fortsätter alltså mitt
förra yrkande.
Hr von Hohenhausen: Jag har endast begärt ordet för
att besvara Frih. Palmsljernas yttrande i afseende på det mer eller
mindre rättvisa deruti, att ifråga var. prester tilldelades någon
ersättning för den förlorade dubbla tjensteårs-beräkningen.
Det förhåller sig visserligen som Frih:n sagt, att de, som
varit i åtnjutande af den ifrågavar. förmånen före förändringens
vidtagande, äfven dervid blifvit bibehållne; men de, som sedermera
emotlagit dessa paslorsplatser hafva gjort det med fästadt
afseende å Ständernes skrifvelse, att ersättning för den dubbla
tjensteårsberäkniugens försvinnande skulle meddelas.
Längre vill jag icke uppehålla R. o. Ad. med något vidare
ordande, utan anhåller att R. o. Ad. måtte bifalla K. M:s
nåd. propos.
Frih. Toll, Gust.: Afven jag vill intyga behofvet försvenska
truppen, att ofta och ständigt i farans stund få se sin prest,
och hafva tillgång till sådane till hvilka de kunna hafva förtroende.
Sorn jag också varit vittne till hvad den omständigheten verkar
på knekten, vill jag blott hafva äran anmäla, att jag i allo
instämmer med Hr af Dalström och Hr von Hohenhausen.
Efter först till bifall å Ulsles tillstyrkande i denna punkt
framställd, men med starka nej jemte åtskilliga ja besvarad propos.,
biföll R. o. Ad. K. Äl:s i ämnet alldina nåd. propos.
14:de punkten.
Lades till handlingarne.
16:de punkten.
Hr af Dalström: Det torde icke behöfvas mycket eftersinnande
för att öfvertygas om nödvändigheten deraf, alt Art.rcg:lene
må erhålla en rundligare aflöning än den de f. n. ega. Detta
vapen, det känna vi alle efter faktiska begrepp, är af högsta behof
för landets försvar; och vi mäste någon gång vara betänkte
uppå all lemna medel att sätta såväl sjelfva vapnet i det skick,
som tiden fordrar, som ock gifva den personal, som egnat sig
deråt, nödtorftig bergning. Man känner hvilken tid som för artilleristen
åtgår, att vinna erforderliga kunskaper för utveckling af
skicklighet för detta vapen och nödig färdighet i detsammas skötande.
Det är derföre hardt alt erfara det befälet, äfvensom den
lägre personal, hvilken utgör den egentliga handtverkarestaben, är
så illa atlönad, all det nästan blir omöjligt att få skicklige personer
att tillgå, ty en hvar måste naturligtvis tänka på sin ut
komst,
— det är det första behofvet för menniskan. Jag kan
derföre ej annat än yrka återremiss af denna punkt och lika med
veteranen inom nämnde vapen, General Edenhjelm, anhålla, det
måtte R. o. Ad. besluta, att Art.komitéens betänk, måtte läggas
till grund för ett bättre aflöningssätt vid Artilleriet.
Hr Brakel, Maur. Gust.: Svenske officerares löner äro i
40
Den 14 Juni.
allmänhet så små, att de icke svara emot lefnadsbehofven; och
då det är med rättvisa oell billighet öfverensstämmande, alt officerare
af de reg:ten, som ungefärligen hafva samma garnisonstjenstgöring,
få lika stora löneförmåner, anhåller jag, det täcktes
Flr Frih. o. Landtm, till Ståndet framställa den propos. jag härmedelst
tager mig friheten föreslå, så lydande: ”att Art.veg:tenes
oflicerslöner upföras å stat, till det belopp Art.komiléen föreslagit,
med undantag likväl af chefslönerne, hvilka nedsättas från
4.360 till 4,100, taffelpenningar och fouragemedel inberäknade,
och af Underlöjtnanlslönerne, hvilka nedsättas från 400 till 380
r:dr.” Art.komiteen har åt Cheferne vid hvardera af Art.reg:tene
föreslagit i lön, taffel och fouragepenningar deruti inberäknade,
4.360 r:dr; men då Cheferne för Fotgardesreg:lena icke åtnjuta
mer än 4,100 r:dr, anser jag icke billigt att de förre skola åtnjuta
260 r:dr mer än de sednare och enahanda är förhållandet med
Underlöjlnanterne, hvilka vid Gardesreg:tene hafva 380 r:dr, men
vid Art. 400 r:dr.”
Till Hr af Dalström får jag vördsamt hemställa, huruvida icke
han skulle behaga förena sig om det af mig framställda förslaget
lill voter.propos.
Hr von Troil: Då denna fråga första gången inom SlatsUtsk:
förevar, tillstyrkte Ulsk. i dess då afgifna betänk, bifall lill
K. M:s nåd. propos. såvidt densamme hade afseende på Kaptensgraden
och alla under samma grad varande tjenstemän, hvaremot
Utsk. icke ansåg sig kunna tillstyrka den äskade löne-förhöjningen
för Reg:ts-chefer och Reg-.ls-officerare.
Nu har en talare med frångående af hvad Konungen i detta
afseende framställt, yrkat bifall till Art.komitéens förslag, en
annan jemväl bifall dertill, endast med en och annan liten
jemkning.
För min del hemställer jag, om ej R. o. Ad. ville besluta,
att i detta fall ingå på hvad Konungen i Nåder föreslagit, ty jag
tror, att, om man sträcker fordringarne för långt, går man miste
om hvad man hufvudsakligen önskar, den nödiga löneförbättringen
äfven för Chefer och Reg:ts-officerare.
Jag skulle nemi. tro att det kan hafva någon chance för sig
alt inom Förstärkta Statsllisk. vinna bifall till hvad Konungen
begärt; men skulle deremot R. o. Ad. stanna vid beslutet att bifalla
Art.komitéens förslag, äfven med modifikationer, så t villar
jag att något annat beslut blifver R. Sl:s än det Ulsk. tillstyrkt.
Min öfvertygelse är följaktligen, alt klokheten bjuder att icke
sträcka fordringarne för långt, utan nöja sig med hvad Konungen
funnit nödigt och lämpligt alt äska.
Ilr af Dahlström: Utan att hysa de farhågor, som den siste
talaren framställt, förenar jag mig i det förslag, som Hr
Brakel npgifvit.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag kan icke, på grund
af det vänliga råd Hr von Troil lemnat, afstå från mitt yrkande
på den af Hr Brakel gjorda framställningen, emedan jag anser,
Den 14 Juni.
41
alt, om man vill ändamålet så måste man ock begagna medlen,
men ej palliativer, som till intet tjena.
Min öfvertygelse är, att hvarken Konungens förslag, än mindre
StalsUtsk:s framställning kan leda till afbjelpande af de olägenheter,
som förefinnas för att ega ett tillräckligt antal officerare
inom Art.-vapnet. Jag hoppas, ehuru icke derom fullt öfvertygad,
att Art.komitéens förslag, skall, åtminstone så mycket
som möjligt är, afhjelpa berörde olägenheter, och kan således icke
annat än tillstyrka bifall lill samma förslag med den modifikation
Hr Brakel föreslagit.
Hr Lagerhjelm, Pehr: När detta ämne inom StatsUtsk.
behandlades, fästade jag mig vid Art.-komitéens förslag; men jag
har funnit, på sätt en talare anmärkt, förhållandet med opinionen
i delta hänseende vara sådan, att det högsta möjliga, som stöde
att vinna, sannolikt endast blir bifall till hvad Konungen i dess
nåd. propos. äskat.
Då nu en man af vapnet, eller tvenne, eller ännu flere yttrat
sig om saken, sä tillkommer icke mig att derom hafva en
tanka stridande mot deras, — och jag har derföre endast trott mig
böra lemna den uplysning, att under nästan alla de olika opinionsslrider,
som egt rum i fråga såväl örn den ordinarie som extra
stalsregleringen, så hafva svårigheter framställts mot bifall så snart
behofven upgifvits vara större än Konungens propos. innehållit.
Jag delar derföre den talarens åsigt, som yttrat sig om den
ringa chance, som förefinnes alt inom det förstärkta Utsk. vinna
hvad nu önskas.
En annan sak är, om man anser, att Konungens propos.
icke leder till det ändamål man söker; i sådant fall är visserligen
rättast att hålla sig vid det förslag, som är upgjordt af männen
utaf vapnet.
Hr von Hohenhausen: Jag har begärt ordet, för att svara
på en anmärkn. af Hr von Troil, att nemi. hålla sig vid Konungens
propus. Då denna fråga remitterades till StatsUtsk. hade jag
äran uptysa, att orsaken hvarföre Konungen frångått Art.-komitéens
förslag, grundade sig derpå, att tillgångarne, jemförde med
behofven icke tillälo Honom, att, enl. önskan och erkännande af
behofvet till det belopp Art.-komiléen föreslagit, detsamma äska,
hvadan Konungen fann sig föranlåten alt stanna vid den mindre
summan.
Jag år för litet bekant med riksdagsmaschineriet för att veta
hurudan utgången kan blifva i anledn. af U. o. Ad:s beslut i denna
fråga; men fullkomligt kan jag ej dela den åsigt jag tyckte
Gr. Gyldenstolpe antyda, att bättre vore att få intet om man ej
kan få fullt.
Jag har blott velat, i afseende på den K. propos:n lemna
den uplysning jag nu haft äran meddela, och citerar hvad jag vid
föreg:de tillfällen sagt, alt hvad mig beträffar, finnes ingen som
önskar mera framgång åt saken i sin hela vidd, äfvensom alt
Konungen skulle blifva högst belåten om den lyckades efter ön
-
42
Den 14 Juni.
skan; men skulle resultatet blifva att ingenting skulle vinnas, så
får jag fästa upmärksamheten derpå, att det synnerligast är i de
lägre graderne, som behofvet kännes aldra värrst och der vakanserne
äro störst.
Frih. Toll: Då Hr Edenhjelm afgaf sin motion rör:de förbättringar
för Svenska Artilleriet, log jag mig friheten att deruti
instämma och gjorde det på grund af den öfvertygelse, som hos
mig är varm, att Art.-vapnet alltid bör hållas fullständigt för
kommande behof, och att det således är högst orätt alt endast
lappa och förbättra här och der, dä likväl allt, i sina minsta detaljer,
bör vara komplett, om vårt Art. ännu en gång skall kunna
utföra de förundransvärda saker hvarå det förut visat prof.
Jag förenar mig med dem, som yrkal bifall till Art.-komiterades
förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har ansett att, om icke bifall erhålles
till Art.-komiléens förslag, så komma de små npmuntringar,
som StatsUtsk. tillstyrkt, icke att leda till ändamålet att förskaffa
vapnet tillräckligt antal officerare. Må då heldre dessa upmuntringar
helt och hållet uteblifva, ty i följd deraf skall säkerligen
vid en kommande riksdag förhållandet vara så i ögonen fallande,
att äfven de mest motslräfvige icke skola underlåta att vidtaga
åtgärder till vapnets sättande i komplett skick.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke tillåta mig något
yttrande ang:de vapnet, emedan sakkännedom derom felas mig.
I anledn. af Gr. Gyldenstolpes sista anförande, bör jag dock förklara
mig, lika som han, befara att vapnet är mindre tjenadt med
en ringa och otillräcklig hjelp, än med alls ingen. Om det vid
innevar. riksdag erhållit något obetydligt anslag, och man derföre
måste vid den nästa begära mera, så svaras ofelbart: Vid sista
riksmötet undfingen J ett ökadt bidrag; nu är detta icke nog,
utan J kommen med nya anspråk. Vid hvarje riksdag kunnen J
icke få tillökning. Har deremot vid den innevarande intet erhållits,
så kan nyssnämnde skäl till afslag åtminstone icke
åberopas.
Hr von Troil: Det är endast i Artilleriets intresse, sorn
jag tagit mig friheten framställa propos. till bifall å Konungens
förslag, derföre att jag hyser den innerliga öfvertygelse att detta
kan blifva Ständernas beslut.
I fråga om hvad raan yttrat i afseende på att nu laga intet,
för att framdeles få allt, ber jag få fästa upmärksamheten derpå,
att StatsUtsk. i sitt första betänk, redan tillstyrkt löneförhöjning
för en del af Officerskorpserne, ehuru icke för Cheferne och
Reg:ts-officerarne, och utgången må bli hvilken som helst, så
kommer en tillökning i löneförmåner, så ringa den än är, att
tilläggas Kaptener, Subaltern- och Underofficerare.
Jag kan icke för öfrigt vara envis att motsätta mig det beslut
R. o. Ad. kan komma att fatta, men den följd jag förutsagt,
kommer otvifvclaktigt att inträffa.
Den 14 Juni
43
Frih. Palmstjerna: Man kan visserligen anse Ulsk:s förslag,
i öfverensstämmelse med Konungens nåd. propos. vara en
ringa tillökning i en officers lönevilkor; men förhöjning af 200
r:dr h:co årligen i lönen för en Kapten är dock något mer än
en ringa upmuntring.
Hr Brakel: Jag tror för min del det vara Ständernes skyldighet
alt pröfva hvad en korps, sådan som Artilleriet kan behöfva,
och hvad som kan göras för ett vapen, som ej kan blifva
stillastående utan måste, efter tidehvarfvets fordringar, alltjemt
framgå.
För närvarande äro inom hela Art.vakanserne 26 till antalet,
och jag har hört med visshet sägas, att ytterligare komma
4 Officerare af Götha och 4 af Vendes Art.reg:te att taga afsked.
Jag kan ej annat än till alla delar förena mig med Gr. Gyldenstolpe
och Hr von Hartmansdorff och försäkra att få skola finnas
inom Sveriges alla Art.-reg:ten, som ej med desse herrar skola
instämma.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad framställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att bifall blifvit yr kadi, dels till K.
M:s i ämnet aflåtna nåd. propos., dels lill ett af Hr Brakel skrifteligen
aflemnadt sålydande förslag ”Att Arl.reg:tenes Officerslöner
npföras å stat till det belopp, Art.komitéen föreslagit, med
undantag likväl af Chefslöuerne, hvilka nedsättas från 4,360 r:dr
till 4,100 r:dr, taffelpenningar och fouragemedel inberäknade och
af Underlöjtnantslönerne, hvilka nedsättas från 400 till 380 r:dr.
Efter först till bifall å Utsk:s utlåt, i denna punkt framstäld,
men med nej besvarad propos., hemställde H. Ex. om B. o. Ad.
hi folie K. M:s i ämnet aflåtna nåd. propos., och ropades härvid
starka nej blandade med mänga ja, hvarefter H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. biföl le Hr Brakels nyss upläste förslag, samt efter
denna proposms besvarande med starka ja blandade med nej, förklarade
det han trott sig finna att härvid ja öfverröstat nej.
18:de och 2 l:sta punk ter ne.
Lades till handlingarne.
23:le punkten.
B. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
24 punkten.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 151, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt.
N:o 86, ang:de reglering af utgifterne under Riks-statens Femte
hufvudtitel.
Härvid företogos serskildt till afgörande följande enligt ordningen
i utlåt. N:o 86 benämnde punkter.
44
Den 14 Juni.
8:de punkten.
Lades till handlingarne.
10:de punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt förut i ämnet fattade beslut.
ll:le och 17:de punkter ne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid 17 punkten förekommer
en oriktighet, som förmodligen tillkommit vid renskrifningen
af det till tryckning aflemnade exemplaret, men som blifvit
rättadt uti ett genom Exped.Utskrs försorg tryckt serskildt blad,
hvilket torde upläsas.
Sedan 17:de punkten uti det omtryckta bladet blifvit upläst,
yttrade
Frih. Cederström, Rud.: Med vitsordande utaf det af
Frih. Palmstjerna upgifna förhållande, får jag, blott såsom tillägg
uplysningsvis tillkännagifva att onuryckningen af bladet visserligen
skett genom Exped.Utsk:s försorg, men icke på det allmännas,
utan på den felaktiges bekostnad.
R. o. Ad. fann de ifrågavar. 11 :te och 17:de punklerne ej
erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
19:de, 20:de, 21:sta och 22:dra punkterne.
Lades till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 152, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt.
N:o 87, angtde regleringen af utgifterne under Riksstalens Sjette
hufvudlitel.
Härvid företogos serskildt till afgörande Utsk:s yttranden,
angtde nedannämnde punkter af utlåt. N:o 152.
i:sta punkten och 5:te punkten mom. b.
Utsk:s yttrande lades lill handlingarne.
10:de punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Inom Ulsk. har jag
varit af annan tanka i denna fråga; jag har icke kunnat öfvertyga
mig, att en sådan inrättning, som den ifrågaställa, skulle
för den omnämnda orten medföra så väsendlliga fördelar, eller
vara så förberedd, att sannolikhet vore för handen att den der
komme till verkställighet. Af sådan anledning, och då äfven motionärens
egna upgifter gifva anledn. dertill, alt provinsen icke
med särdeles värma omfattar saken, som ock uplyses af Landsh.-  emb:ls berättelse, tror jag det vara för tidigt att göra ett anslag
af Statsmedel tili förmån för detta ändamål. Jag vågar derföre
anhålla, att vid detta förslag måtte göras det tillägg, alt medlen
ställas lill Konungens nåd. disposition för inrättande af en landtbruksskola
i Jemtland, eller något annat af de norra landskapen,
Den 14 Juni.
45
hvarest lämplig lägenhet dertill kan varda utsedd, emedan det icke
är skäl att binda anslaget ovilkorligen vid provinsen Jemtland,
örn denna ej skulle komma alt draga nytta af detsamma.
Ilr von Hartmansdorff: Betygande min fägnad deröfver,
att de anmärkmr, som i delta Ständ gjorts rör:de förevar, ämne,
vunnit afseende hos SlatsUtsk., och uttryckande derföre min tacksamhet
åt dess ledamöter, tror jag mig likväl böra instämma med
Gr. Mörner, pä den grund jag anförde, då Utsk:s betänk, återremitterades,
nemi. att en dylik inrättning behöfves lika väl i kustorterne
af de norra länen, som i Jemtland. Skulle förhållandet
vara sådant Gr. Mörner antydt, att Jemtlänningarne hvarken äro
beredde eller villige att vidtaga erforderliga anstalter för att sätta
saken i gång, så vore det skada om det ifrågavar. anslaget icke
finge begagnas af något bland de öfriga nordliga landskapen, der
man kanske vore mera hugad och bättre i ordning till skolans
uprätlande. Om II. o. Ad. sålunda skulle behaga, att i öfverensstämmelse
med Gr. Mörners mening, ändra del föreslagna beslutet,
och med detsamma ordalagen, så hemställer jag, om ej ett
ord, som synes mig olämpligt, mätte utgå. Det är: ”egendomliga.
.” Utsk. kallar trakten egendomlig. Alla trakter i riket
äro del, hvar på sitt vis. Sålunda är del otjenligt att göra ett
dylikt tillägg för någon viss. Jag föreslår all del helt enkelt måtte
heta: ”denna trakt.”
Frih. Cederström, Rudolf: I likhet med Hr von Hartmansdorff,
önskar jag att få betyga Utsk. min tillfredsställelse för
det afseende Utsk. behagat fästa vid de yttranden, som här afgåfvos
då ärendet förra gången förevar, men kan icke, hvarken
med nyssbemälte ledamot eller med Gr. Mörner dela mening derutinnan,
att ytterligare önska någon ändring i Utsk:s hemställan,
sådan den nu afgifven blifvit.
Hvad angår förslaget om anläggning af en landtbruksskola i
annan provins, der man, säges det, mera än i Jemtland vore beredd
och villig att dertill vidtaga vissa förberedande åtgärder, med
ett ord der saken med större värma och välvilja omfattas, utber
jag mig att få fästa upmärksamheten derpå, alt innevånarne i de
län, hvilka äro belägna vid kusten, hafva lättare att begifva sig
till de landtbruks-skolor, som finnas i medlersta Sverige än Jemtlänningarne,
och följaktligen tror jag det vara mera skäl att göra
något för spridande af en förståndig och väl ordnad kännedom om
jordbruket i Jemtland. Alt ifrågavar. angelägenhet af Jemtlands
riksdagsmän med mycket deltagande följes, är säkert; månne man
ej häraf kan sluta till en i provinsen upkommande nitälskan för
dess verkställande; något, som man ej a priori bör frånkänna
della landskaps menighet, om ock, enär saken är ny för den, intresset
för sådant ej kan genast upblossa hos vår af naturen betänksamma
norrländska allmoge.
För öfrigt vill jag icke, hvad sjelfva saken angår, nu vara
utförligare, refererandes mig till hvad vid ärendets förslå behandling
blifvit anfördt, med begäran om bifall till Utsk:s förevar.
46
Den 14 Juni.
framställning; men önskar blott att göra ett tillägg, i afseende på
det ord som Hr von Hartmansdorff begärt, måtte borttagas, att
då nemi. efter min motsatta upfattning af detta ords betydelse,
det ganska väl kan och bör begagnas. Hr von Hartmansdorff sade
att alla trakter äro egendomliga: de äro det visserligen icke,
om man dermed förstår sådana egenskaper, som särskilja en viss
trakt från alla andra, som visar den ena traktens olika skaplynne
mot den andras; helst som åtskilliga provinser sinsemellan ganska
mycket likna hvarandra, hvilket icke måtte inträffa i afseende pä
Jemtland. Det är derföre som adjectivet egendomlig med rätta
tillagts berörde provins, hvarföre jag önskar att samma epithet
mätte få qvarstå.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag vill icke strida om ordet
egendomlig. I Jemtland räder den s. k. öfvergåugsreformatiouen,
som utmärker Westgölha-bergen samt vissa Ostgöthaberg och några
trakter äfven i Nerike. Denna natur-formation lämpar sig
särdeles väl för jordbruk, men detta bör skötas ur egen synpunkt
med hänseende lill de svåra nattfroster som i Jemtland förekomma,
hvilket ock gör atl jag icke har något emot detta ord: egendomlig;
— vill man nödvändigt borttaga det och sätta egna
i stället, vill jag icke heller deremot sälta mig.
Emot Gr. Mörners förslag vill jag icke heller invända något
såvida Jemtland sättes i främsta rummet, hvilket synes vara meningen
med hans förslag.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Inom Utsk. var jag af olika
tanka med Gr. Mörner, egentligen derföre att han derstädes motsatte
sig förslaget i sin helhet, af skäl Gr:n i sin reservation anfört,
och på grund deraf att frågan icke vore tillbörligen förberedd.
Sedan lian nu så tillvida ändrat sina åsigter, att han anser
det ifrågaställa anslaget 2000 r:dr äfven böra utsträckas lill
de öfrige norra länen, ber jag att i denna del få förena mig med
honom. Jag tror nemi. att det lättare skulle framkalla just hvad
man afser, eller en landtbruksskolas inrättande i Jemtland, om
innevånarne derstädes linge veta att berörde anslag vore stäldt
till Konungens disposition att användas, antingen i Jemtland eller
i någon annan af de nordliga provinserue. Det är gifvet, att då
man icke är fullt förvissad att erhålla sjelfva anslaget förr än
man vidtagit de förberedande åtgärder, som erfordras, så skyndar
man sig vanligen att hastigare vidtaga desamma, än om man vet
att anslaget står obetingad! till buds, och jag tror således äfven
ur denna synpunkt skäl förefinnas atl biträda förberörde förslag.
Att för öfrigt en landtbruksskola är behöflig för de norra
provinserne, lärer ingen kunna bestrida, då man vet alt den, när
mast
dessa belägna skola, är det vid Ulltuna nära Upsala inrättade
institut: och enskildt har jag mig bekant att f. n. finnas vid Degeberg
en Jemtlånning, som derstädes gjort sig serdeles berömd
och snart kommer atl, efter genomgången kurs, derifrån utgå.
Afven af denna anledning, som visar att Jemtlänningen är
benägen att skaffa sig den undervisning i landtbruk, som för ho
-
Den 14 Juni.
47
nom är behöflig, sammanlagd med det egendomliga förhållande
Hr Lagerhjelm omnämnt, skall äga rum i Jemtland, eller att en
ypperlig jordmån derstädes förefinnes, tror jag ändamålet, ett förbättradt
jordbruk inom nämnde provins, vinnas om Gr. Mörners
nu afgifna förslag antages, hvarföre jag deruti instämmer.
Ilr af Da 1 st rom, Gust. Jakob: Man behöfver ej orda
mycket om nyttan af landtbruksskolors inrättande å landet i allmänhet.
Efter de modeller lill förbättradt åkerbruksredskap, sorn
der finnas, förfärdigas sådan redskap sedermera af verkmästare derstädes
till allmän nytta. Afven äro dessa skolor nyttiga i afseende
på boskapsskötseln, hvilken, hvad Jemtland beträffar, bör erhålla
en annan utveckling och förbättrad natur än den nu äger,
och som är af så mycket större vigt, som de norra provinserne
förnämligast hafva att stödja sig på denna näringsgren. Jag instämmer
alltså äfven i Gr. Mörners förslag.
Hr von Hartmansdorff: I hvad jag vill anföra är jag
till stor del förekommen af Hr von Troil. Men Frih. Ceder
ström
yttrade, att det för , de norra länens kustboer vore lättare
än för Jemtlänningarne att komma hit, och detta såsom skäl,
hvarföre Jemtland företrädesvis borde få tillgodonjuta berörde anslag.
Jag erkänner denna lätthet för resan, men deraf följer icke,
att en landtbruksskola i Upland är passande för alt lära den landthushållning,
som är tjenlig i Norr- eller Westerbotten, emedan
dessa landskaps luftstreck är alltför olika med Uplands. Skillnaden
är så stor, att vissa sädesslag, som växa i del sistnämnda, icke
kunna odlas i de nämnde nordliga landskapen, och att korn, som
mognat i det förra, icke mognar i det sednare, samt är följagteligen
oanvändbart lill utsäde i dem. Med ett ord, det fordras att
hafva studerat jordbruket pä stället, för att der blifva rätt gagnande
såsom landthushållare.
Hvad det likgiltiga ordet egendomlig beträffar, så skänker
jag efter min anmärkning dervid om R. o. Ad. vill bibehålla det;
men sä vidt på mig berott, har; jag bordt söka förekomma alt
Ståndet skulle gilla uttryck vid hvilkas läsning man är frestad
draga på munnen. Att om en trakt, såsom betecknande, säga
det hon är egendomlig, är ungefär detsamma, sorn att vid heskrifningen
på en menniska vilja såsom något utmärkande anföra,
det hon är tvåbent.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan ej finna samma
löjlighet inneboende i ordet egendomlig, som den siste tajaren,
och StatsUtsk:s ledamöter hafva icke heller kunnat så upfatta saken,
hvarföre jag. ock för min del anser detta ord ganska väl
passa in på Jemtland; men i afseende på- hufvudsaken, som är
Gr. Mörners förslag, att ifrågavar. anslag för denna landtbruksskola,
borde af Konungen användas lill inrättande af en dylik skola
i något annat af de norra länen än Jemtland, ber jag att få erinra,
att R. o. Ad. redan bifallit Utslcs förslag i 9:de punkten af
utlåt. N:o 87, der det heter: ”beroende af K. M. att i händelse
besparingar å detta anslag upkomma, använda sådane besparingar
48
Den 14 Juni.
för bildandet af ytterligare en landtbruksskola i något af de norra
länen”.
Jag vill icke bestrida nyttan deraf att Konungen må af besparingarne
kunna inrätta en landtbruksskola ytterligare i en af
de nordliga provinserne i Ångermanland t. ex. så vida man ej
kan begagna en sådan i Jemtland, men jag anser det likväl vara
gagneligare, och om ej gagneligare dock med Utsk:s förslag och
yttrade mening mest öfverensstämmande, att detta anslag af 2000
r:dr bestämmes för en landtbruksskola i Jemtland, samt att, endast
i del full att en sådan ej derstädes kan inrättas, Konungen
då må ega alt disponera summan lill inrättande af en dylik skola
i något annat af de nordliga länen.
Jag får derföre tillstyrka bifall lill Utsk:s förslag, med det
tillägg, att, såvida lämplig lägenhet inom Jemtland icke btefve
tillgänglig, Konungen då måtte använda förevar, anslag tilt inrättande
af en landtbruksskola i något af de andra nordligare
länen.
Gr. Mörner: I den modifikation som Frih. Palmstjerna
framställt, förenar jag mig.
Ilr von Troil: Afven jag anhåller all få förena mig med
frih. Palmstjerna.
Frih. Cederström: Jag utber mig att jemväl få instämma
med förenämnde Friherre.
Hr af Dalström: Likaledes.
Hr von Hartmansdorff : Då vill jag icke heller vara ensam
om Gr. Mörners mening.
Hr Lagerlijelmj Likaledes.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bifölle Utsk:s rörande denna punkt uti förevar, mern. gjorda
hemställan, med det af Frih. Palmstjerna föreslagna och af flere
ledamöter biträdda tillägg, att det ifrågavar. anslaget, för den
händelse någon tjenlig lägenhet inom Jemtland ej blir tillgänglig,
må kunna af K. M. användas till en landtbruksskola i något annat
af de nordliga länen, blef denna propos. besvarad med ja.
litte punkten.
Utskts yttrande lades till handlingarne.
18:de punkten mom. 2 litt A. och mom. 3.
Utskts tillstyrkande i förevar, mern. bifölls.
19:de punkten, 1 :sta och '2:dra ajdelningarne.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Beskaffenheten af denna
fråga torde det H. Ståndet redan hafva inhemtat genom Stats
Utsk:s
förra betänk, i detta ämne.
Vid 1840 och 1841 årens riksdag anvisade R. St. medel till
in
-
Den 14 Juni.
49
inrättande af navigations-skolor i åtskillige af rikets städer, deribland
äfven Stockholm, som erhöll ett auslag af 2,800 R:dr årligen,
mot vilkor, ibland annat, att staden skulle anskaffa tjenlig
lokal. Staden byggde då ett hus för ändamålet, hvartill kostnaden,
enl. upgifl, skall hafva upgått till 20,000 å 30,000 r:dr;
några är derefter inträffade, att en fosterländskt sinnad man, testamenterade
till sjömannayrkets befrämjande en betydlig fond:
detta gaf anledning, att Ständerne vid 1847 och 1848 årens riksdag
indrogo det af dem beviljade, förr omnämnda statsanslaget,
och skrifvelse derom afgick lill Konungen. Vederbörande blefvo
hörde huruvida något bidrag af den testamenterade fonden kunde
för skolan erhållas, men den uplysning vanns, alt förvaitarne af
den testamenterade fonden hade inrättat en praktisk skola för bildande
af sjömän och matroser, och att det således vore ett särskildt
ändamål för fonden, hvilket icke stöde i oskiljaktigt samband
med en så beskaffad navigations-skola som den, hvartill
Sländerne gifvit anslag.
Genom Just.kanslers-emb. vanns äfven den uplysning, att i
rältsväg ingenting kunde utverkas för att tillförbinda förvaitarne
att använda några medel af ifrågavar. fond till ändamålet. Med
afseende derpå föreslog K. M. i dess propos. om Statsverkets tillstånd
och behof vid innevar. riksdag, alt ytterligare ett anslag lill
Stockholms Navigations-skola, till samma belopp som det förra,
måtte beviljas; men StatsUtsk. har icke destomindre vidblifvit den
mening att ifrågavar. anslag icke bör utgå, under förutsättning
alt förvaitarne af den omförmälda, s. k. Rydbergska fonden
skulle finna sig föranlåtne att lemna erforderliga medel dertill.
Dä jag, för min del icke kan antaga att nämnde Donations-förvaltare,
hvilkas namn är för mig tillräckligt betryggande att deras
förra förklaring i ämnet icke varit lättsinnigt afgifven, skola finna
sig föranlåtne alt ändra sitt beslut och använda medlen lill något
annat, och då Stockholms stad svårligen kan finna sig benägen
ali anvisa särskilde medel utaf egen kassa för det ändamålet,
heldsl inrättningen är hufvudsakligen beräknad för de kringliggande
landskapen och blott till en del för Stockholms stad, så anser
jag Etsk. hafva egt det giltigaste skäl att tillstyrka fortfarande utgående
af det förut beviljade anslaget till Stockholms Navigationsskola;
och jag vågar följaktligen föreslå att R. o. Ad. behagade
bifalla Konungens propos. i ämnet.
Hr af Dalström: I hvad Hr Fåhraeus i denna fråga yttrat,
får jag instämma.
Efter försl till bifall å Utslcs utlåt, framstäld, men med nej
besvarad propus., bifölls K. M:s i ämnet aflålne nåd. propos.
20:de punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
21:sta punkten, litt. b.
8 H. 4
50
Den 14 Jlini.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet fattade beslut.
23:dje, 26:le, 27:de och 28:de punkterne.
Utsk:s yttrande lades till bandlingarne.
Vid förnyad föredragning af SlatsUtsk:s d. 4 oell 13 dennes
på bordel lagda mern. N:o 153, i anledn. af erhållne återremisser
å utlåt. Nio 88, angide reglering af utgifterne under Riksstatens
Sjunde bufvudtitel, bifölls Utsk:s uti 2:dra punkten af nämnde
utlåt, afgifna och nu vidhållna tillstyrkande samt ansågs förevar.
mern. i öfrigt icke erfordra annan åtgärd, än att läggas lill
bandlingarne.
Vid förnyad föredragning af StatsUlskis d. 4 och 13 dennes
på bordet lagda meni. Nio 154, i anledn. af erhållne återremisser
å utlåt. Nio 89, ang:de reglering af utgifterne under Riksstateos
Åttonde hufvudtitel, bifölls Ulsk:s i fråga om första punkten gjorda
hemställan, hvarjemte R. o. Ad. vidblef sina rör:de
punkten sednare afdelningen, samt 47:de punkten af nämnde utlåt.
förut fattade beslut och ansåg förevar, mera. i öfrigt icke erfordra
annan åtgärd, än alt läggas till bandlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUlskis d. 4 och 13 dennes på bordet
lagda mern. N:o 155, i anledn. af erhållne återremisser å utlät.
Nio 90, ang:de reglering af RiksstaJens utgifter under Nionde
hufvudlileln.
Härvid företogs serskildt lill afgörande Utsk:s yttrande, ronde
nedannämnde punkter af utlåt. N:o 90.
Irsta punkten.
Ulskis yttrande lades till bandlingarne.
4:de punkten.
Utskis yttrande lades till handlingarne med vidblifvande af
R. o. Ad:s beslut i afseende på den föreslagna und. skrifvelsen.
9:de punkten.
Utskis yttrande lades lill handlingarne.
12:te punkten.
Utskis uti förevar, mern. gjorda tillstyrkande bifölls.
13:de, 14:de, 15:de och 19:de punkterne.
Utskis yttrande lades till bandlingarne.
20:de punkten.
R. o. Ad. vidblef sitt i ämnet förut fattade beslut.
2lista punkten.
Gr. Mörners, i fråga om denna punkt afgifna vid utlåt. Nio
90 fogade reservation uplästes, på begäran af
Den 14 Juni.
51
Hr von Hartmansdorff, Aug., som derefter yttrade:
Gr. Mörner har så fullständigt utredt ämnet, att dervid föga
lärer vara alt tillägga,
För min del vill jag blott yttra, att det vore oerhördt, om
en i behöfvande tillstånd efterlemnad dotter af en man, som beklädt
de högsta förtroende-embelen, hvarmed en Svensk medborgare
kan både af Ständer och Konung hedras, skulle af Staten
lemnäs ulan omvårdnad. Jag förmodar alt det icke sker och till
styrker
att R: o. Ad. måtte bevilja hvad Konungen åt henne äskat.
Efter först till bifall ä Ulsk-.s utlåt, i denna punkt barnstöld,
men med nej besvarad propos. biföll R. o. Ad. K. M:s nåd. pro
pus.
i ämnet.
23:dje punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
24;de, 26: te och 27:de punkter ne.
R. o. Ad. biföll hvad i afseende på dessa punkter blifvit i
förevar, mern. hemsläldt och tillstyrkt.
35:te punkten.
Frih. Cederström, Rud.: Då detta ärende förra gången
liär förevar, fann R. o. Ad. tjenligt alt, i anseende till framställd
erinran om afl. skolelåraren Jakob Ekelunds förtjenster återremittera
denna 35:te punkt, hvarvid såsom en gärd af välvilja för
dessa förtjenster, den åsigt uttrycktes, att pension borde bemälde
Ekelunds enka beviljas. I öfverensstämmelse härmed lager jag
mig friheten vördsamt anhålla, att det belopp af 200 ndr, som
för henne blifvit inom PresteSt. ansett såsom lämpligt, äfven måt
te
af R. o. Ad. beviljas, att årligen utgå sä länge hon i eukostånd
förblifver.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan för min del icke
finna alt afl. Ekelunds förtjenster varit af beskaffenhet att Staten
nu borde vidkännas någon upoffring för enkan.
Det enda skäl, på grund hvaraf man nu yrkar att pension
till henne måtte beviljas, är att mannen i lifstiden utgifvit läroböcker
i Svenska historien och äfven skrifvit något om den allmänna.
Det erkännes att denna hans Svenska Historia blifvit
myckel begagnad vid de lägre läroverken, men någon serskild belöning
anser jag likväl ej böra meddelas, helst många stora fel
aktigheter
deruti finnas.
Skall enträgenhet kunna verka något i afseende på en pensionsfråga,
så bör visserligen Enkefru Ekelund tilläggas pension;
men del är också det enda skäl, som hufvudsakligen kunde anföras
för beviljandet.
Hr von Troil, Sam. Gust.: I hvad jag ämnade yttra,
är jag förekommen af Frih. Palmstjerna, och förenar mig i allo
med honom, men ber att få tillägga, att jag ej vet hvarest gränsen
för pensions-anslag å 9:de hufvudtiteln skall vara till finnan
4*
-
52
Den 14 Juni.
des, om pension äfven skall beviljas åt ad. Ekelunds enka. Staten
måtte vä! icke vara att betrakia sorn en fattigvårdskassa, der
en hvar eger alt göra sina anspråk på understöd fällande!
För min del skulle jag tro, att, dä en afliden man, under
lifstiden inlagt stora oell obestridliga förtjenster mot fäderneslandet,
skäl kunna vara för handen att pensionera en sådan mans
enka eller oförsörjda harn — men eljest icke.
Ingalunda bestrider jag, del ju icke Ekelund i lifstiden aflagt
prof pä en viss förtjenst: men hemställer derjemte huruvida icke
mänga skola kunna mäta sig med honom. Skulle nu ett prejudikat
lemnäs pä beviljad pension under ett förhållande som det
ifrågavar., så är jag öfvertygad ali vi, vid en kommande riksdag
skola öfversvämraas af ansökningar i detta fall, och R. o. Ad.
skall då få svårt att afslä dem, om denna bifalles.
Jag anhåller om propos. på bifall till den punkt i Utsk:s
betänk.
Hr von Hartmansdorff: Få länder torde hafva en så
vacker historia som Sverige, men intet torde helona sina historieskrifvare
sämre än vi. Om man tillser på hvad sätt IIr Strinnholm
f. n. vedergälles, så befinnes, alt han, som helt och hållet
sysselsätter sig med författandet af Sveriges historia, får af R. St.
blott 1000 R:dr om året. Jag vill icke jemföra Hr Ekelund med
Hr Strinnholm, ty den förre skref historien för skolorna. Om
än brister vidlådde hans läroböcker, så voro de likväl så förljenslfulla
att de begagnades i våra skolor framför dem sorn derstädes
förut nyttjades. De, som best ridt pensions beviljande åt Ekelunds
enka, hafva yttrat, ali den som utgifter en lärobok, hvilken allmäul
vid skolundervisningen begagnats, bör derpå hafva förtjent
så myckel, att hans enka icke må behöfva anlita Staten om något
understöd. Men då man under lifstiden häller historieskrifvaren
såsom en tiggare, är del icke underligt om enkan befiuner
sig i samma författning. Hvad Ekelund beträffar, så lärer förhållandet
hafva varit, att hans medellöshet satte honom utur Stånd
att kunna på eget förlag utgifva sina böcker. Följden deraf blef
att förläggaren egenteligen tog vinsten, och alt författaren försågs
blott med nödigt lifsuppehälle, så länge hans verksamhet fortgick.
Om Sveriges Ständer icke blifva besvärade af andra tiggare än
sådane, som utgifvit läroböcker i rikets historia af den beskaffenhet
sora afl. Ekelunds, så kommer Statskassan icke i någon fara
och SlalsUlsk. ej heller i någon föt lägenhet. Jag anhåller således
vördsamt alt R. o. Ad. ej måtte mot en förtjent författares
enka vara lika obevåget som StatsUtsk. varit, utan bevilja henne
de föreslagna 200 r:drna. Ett sådant beslut af detta Stånd skulle
åtminstone upmutitra Hr Strinnholm, med förhoppning, att, när
hans lifstid är slut, och det honom af Ständerne beviljade torftiga
anslag uphörer, på hvilket naturligtvis inga besparingar kunnat
göras, utan hvarje skuldsättning tvertom fått fylla bristen, hans
enka icke lemnäs åt nöden.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Del skäl som anförts för
I
Den 14 Juni.
53
beviljande af pension åt afl. Ekelunds eflerlemnade enka, har hufvudsakligen
varit, att bemålte Ekelund vore en förtjent historieskrifvare.
Af denna hans historia har äfven jag tagit kännedom;
men såvidt jag funnit är densamma ingenting annat än ett sammandrag
af andra hislorieskrifvares arbeten, utom hvad angår den
aldra sista perioden, eller tiden efter 1809. Efter nämnde tid
synes något vara af Ekelund sjelf samlad), men för öfrigt innehåller,
somsagdtär, hans historia ingenting annat än ett sammandrag,
en kompilation af andra hislorieskrifvares arbeten.
Alt sätta Ekelund i jemförelse med en Strinnholm eller
Fryxell, anser jag vara högst orätt; för min del kan jag ej anse
Ekelunds arbete vat a något annat än en lärobok, lämplig för skolorne,
men skall enkan derföre, att mannen i lifstiden utgifvil en
för skolan lämplig lärobok, hugnas med pension, så tror jag, lika
med Hr von Troil, att med lika skäl, enka efter hvar och en
skollärare som utgifvil någon för skolan tjenlig lärobok, skall kunna
framställa enahanda anspråk. Den omständigheten synes mig
således icke utgöra skäl för bifall lill förevar, förslag, hvarföre jag
tillstyrker att R. o. Ad. måtte godkänna hvad SlalsUlsk. i detta
hänseende tillstyrkt.
Frih. Cederström: Det är visserligen rätt beklagligt att
de utaf afl. Rector Ekelund i lifstiden utgifne läroböcker, icke af
Frih. Palmstjerna och Hr Carleson tillvunnit sig det godkännande,
som desamma inom rikets förnämsta läroverk synas hafva sig
förvärfva!, enär de derstädes vid undervisningen begagnas. Månne
icke läroverkens omdöme härvid torde höra tillerkännas större
vitsord, än de tvenne enskilde ledamöternes, af hvilka ingendera
gjort lärareyrket till föremål för sin verksamhet eller deruti haft
tillfälle förvärfva den personliga, i lärareverksamhetens utöfning
vunna, erfarenhetens insegel å sina åsigter i dessa ämnen?
1 afseende på Hr Carlesons invändning att besagde läroböcker
icke borde tillmätas någon större förtjenst, af den orsaken, alt de
endast skulle utgöra en compilation af andra hislorieskrifvares arbeten,
och sålunda, med undantag af en liten lid, eller perioden
efter 1809, icke lära grunda sig på sjelfständig forskning, får jag
anmärka, alt ett sådant sätt alt bedöma förhållandena, skulle frånkänna,
om jag lager de sköna konsterna till exempel, Gravören
och Lithografen, som till allmännare kännedom sprida det bildande
uttrycket af de stora målaresnillenas ide'er, all förtjenst. Så
har man likväl icke hittills bedömt detta deras arbete! En skrifställare,
som eger förmågan, alt inom det trånga utrymmet af
några få blad, på ett klart, tillfredsställande och intressant sätf,
sammanfatta de stora talenternas forskningar inom his’oriens gebiet,
måste, efter min tanka, alltid i sin mån förtjena aktning, och
delta så mycket mera, som man kan vara öfverlygad alt äfven
hos de s. k. bildade, de först inlärda och mest concentrerade intrycken
af hvilket studium som helst, längst qvarblifva i minnet
och begreppen; det är derföre ganska vigligt alt dessa elementä
-
54
Den 14 Juni.
ra kunskapsmått äro genomträngde af sanning, klarhet och ett
ädelt åskådningssätt.
Den erfarenhet, som jag tror i förevar, fall vara talande, innebär
att Ekelund, genom sina läroböcker, hos ungdomen ganska
allmänt spridt intresse för historiens studium och föranledt till sökande
af ytterligare näring för kunskapen inom denna vetenskapsgren
i utförligare historiska skrifter. Jag nödgas sålunda vidhålla
den öfvertygelse, att Ekelunds minne förtjenar någon välvilja af
den nuvarande generationen; och sedan han sjelf ur tiden bortgått,
uttryckes denna välvilja bäst genom något understöd för
hans i fattigdom efterlefvande enka.
Alt Hr von Hartmansdorff skulle hafva åsyftat en likställande
jemförelse mellan Ekelunds och Hr Strinnliolms förtjenster,
innefattar hos den talare, som sålunda uppfattat Hr von Hartrnansdorffs
ord, ett betydligt missförstånd. Meningen bar naturligtvis
varit, hvad ordalagen jemväl inneburo, att hvarje förtjenst
hör, efter sin art och sitt mått, npmärksammas och värderas, den
stora och öfvervägande i främsta rummet, men icke lill förgätandes
den jemförelsevis mindre, dock alltid redbara och i sin mån
gagneliga lalenten.
Då för öfrigt, hvad afl. Ekelunds författareverksamhet beträffar,
hans historiska läroböcker otvifvelaktigt fått en mycket allmännare
spridning och vunnit varmare sympathier än jemförelsevis
de fleste andre personers, som befattat sig med läroböckers
Digifvande, så inser jag icke den våda, som Hr von Troil oss förespegla!,
att nemi. R. St. vid en kommande riksdag skola blifva
öfverlupna med ansökningar om pensioner, derest en sådan nu åt
Ekelunds enka beviljades; man skall nemi. icke kunna till stöd
derför framdraga lika talande skäl. Jag framhärdar således i min
anhållan, att R. o. Ad. ville bifalla (icke det ursprungligen begärda
beloppet af 300 r:dr, ty det vore kanske för mycket begärdt)
utan den inom PresieSt. tillstyrkta summan af 200 r:dr att årligen
till oftanämnde Ekelunds enka sä länge hon lefver ogift utbetalas.
Hr af Dalström: Den allmännelighet som afl. Ekelunds
eflerlemnade historiska arbeten vunnit inom Elementar-läroverken,
äfvensom vid Krigsakademien, tror jag måtte hafva större värde
än den individuella åsigt, som derom uttalar sig på delta rum:
och af sådant skäl anhåller jag vördsamt att den ifrågaställa pensionen
af 200 r:dr mätte Ekelunds enka beviljas.
Hr von Hartmansdorff: Jag har omförmält HrStrinnholm,
icke för att jemföra hans historia med Ekelunds, utan för
att visa, huru historieskrifvarne i vårt land, äfven då de sysselsätta
sig med större arbeten, blifva lönade. Hvad den ifrågavar.
historien beträffar, så torde något hvar kunna inse, att den, som
skrifver en historisk lärobok måste göra ett sammandrag af större
historiska arbeten, ty i annat fall bl ifver läroboken alltför vidlyftig
att kunna i skolan begagnas. Men derföre alt läroboken är
ett sammandrag, är hennes författande icke mindre ett konstslye
-
Den 14 Juni.
55
ke. Lättare torde det vara att skrifva en omständlig historia, än
att göra ett sammandrag, som är lämpligt för sitt ändamål. På
sätt en föregående talare anmärkt, är det väsendtligt, att en lärobok
bibringar lärjungen smak för äranels studium. Att gifva äfven
elt mindre sammandrag en lifvande egenskap, är den stora
svårighet som skall öfvervinnas. En hvar, som är lycklig nog
att lösa denna npgift är förtjent af belöning. Den, som känner
våra skolböcker, vet nogsamt huru behöfligt och svårt det är att
i hvilket ämne som helst erhålla tjenligare. Hvarje framsteg, som
i sådant hänseende göres, verkar väsendtligt på den upvexande
ungdomens hildning och måste derföre gynnas allt hvad ske kan.
Jag förnyar vördsamt min anhållan all R. o. Ad. måtte bevilja
de ifrågavar. 200 rulrna.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm» härefter först lill bifall å Utsk:s
i denna punkt afgifna utlåt, och sedermera till bifall å förslaget,
att en årlig pension af 200 r:dr b:co måtte beviljas enkan Ekelund
att åtnjutas så länge hon lefver ogift, framställde proposrr besvarades
med blandade ja och nej; hvarpå H. Ex. ånyo hemstälde
om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s utlåt., samt då härvid åter ropades
ja och nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfver
vägande.
Frih. Cederström: begärde votering.
Uplästes lill justering samt godkändes följande voter.propos.
Den, som bifaller StatsUlsk:s utlåt, i fråga om pension för
Collega-schol.e Ekelunds enka, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. en årlig pension af 200 r:dr b:co
höra beviljas förenämnda enka, att åtnjuta så länge hon lefver
ogift.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja
—14.
Nej — 24.
38:de punkten.
Utsk:s yttrande lades till handlingarne.
39:de, 41:sta och 52:dra punkterne.
R. o. Ad. vidhlef sina, i afseende på dessa punkter förut
fattade beslut.
53:dje punkten.
Utsk:s yttrande lades lill handlingarne.
56
nan 14 Juni.
Föredrogos ånyo och biföllos Stats- samt Allm. Besv.- o.
Ekon.Utskms nedannämnde d. 24 sistl. Maj och den 13 dennes
på bordet lagde ullåt:n och betänk:n.
N:o 3, i anledn. af väckte frågor, dels att Staten matte öfvertaga
kostnaden för kronobrefbäriogens fullgörande, och dels att
Postverket matte samma kostnad bestrida m. m.;
N:o 4, i anledn. af väckte frågor om befrielse för åtskilige
Pastors- och Komministers-boställen från utgörande af rotering,
eller om åtnjutande af ersättning derför m. m. ;
N:o 5, i anledn. af väckt fråga om förändradt sätt för Landl
mätares
aflönande m. m.;
N:o 6, i anledn. af väckt fråga, att all inom Appelbo och
Malungs socknar belägen skogsmark måtte fördelas på jordegarne
inom nämnde socknar;
l\:o 7, i anledn. af väckt fråga om ny organisation af Länsslyrelserne;
samt
IST:o 8, i anledn. af väckt fråga om berättigande för stamrote
vid båtsmanshållet, att, utom planpenningarne, af strö-rotarne
njuta ytterligare ersättning för lemnad åker, äng, mulbete, vedbrand
och stängselvirke.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskis d. 24
sisth Maj och d. 13 dennes på bordel lagda utlåt. N:o 95, i anledn.
af väckt motion om åtgärders vidtagande för befordrande af
slöjder och binäringar hos allmogen m. m.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s den 24 sisth
Maj och d. 13 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 96, i fråga om
beredandet af ändamålsenlig'kommunikation emellan Gottland och
öfriga Sverige.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: 1 anledn. af nu föredragna
betänk., anhåller jag vördsamt att få lemna några uplysningar.
Hvad kommunikationerna emellan Gottland och fasta landet
beträffar, åro de temmeligen väl arrangerade under sommartiden,
nemi. på sä sätt, att ett bolag, som åtagit sig poslföringen, bestrider
densamma f. n. med ett byrdt ångfartyg, men kommer nästa
år att förrätta den medelst ett nytt .ångfartyg, som lill största
delen är färdigbygdt och hvars machineri äfven är färdigt, hvarigenom
kommunikationen kommer att betydligt underlättas denna
årstid. Under vintertiden hafva kommunikationerna alltid varit,
och äro äfven ännu i ett bedröfligt skick. Endast på de tider,
då hafvet är fritt från is, kunna fartyg gå mellan Gottland och
fasta landet, och posten, äfvensom enskilda passagerare, hafva då
transporterats på de s. k. postbätarne. Desse båtar äro så små
att egentligen icke mer än 5 personer kunna på densamma rymmas,
och sålunda har ofta, vid de tillfällen då posten jemte ett
större antal personer nödgats begagna sig af dem, lif och egendom
Den 14 Juni.
57
saris pii spel. Det liar också handl alt vin ...men au kommunikation
med fasta landet varit stängd, och jag har sjelf en gång
haft erfarenhet deraf under vintern emellan 1849 och 1850 alt
icke mindre än 10 poster uteblefvo. I slutet af December månad
förlidit år, dä en sådan liten båt, mindre än en vanlig roddarbål,
förolyckades under dess fart af 11 mil, på hafvet, gingo
3 menniskolif förlorade, med post och bref och paketer med inneslutne
stora penningesummor. Det är således hög lid på alt
något göres äfven frän Slatens sida för att bereda en säkrare kommunikation
emellan fasta landet och Gottland. Eli förslag är redau
upgjordt, nemi. att ett ångfartyg af endast 20 hästars kraft
skulle verkställa poslföringen under vintertiden, men actiebolaget
derför har ännu icke bildats. Denna sak är emellertid af högsta
vigt för Gottland, och jag hoppas att 11. o. Ad. behjertar hebofvet
af regulier kommunikation med denna provins, hvilken, ehuru
icke en af de största, dock med afseende å dess naturförhållanden
är af största vigt för Sverige, och att Ståndet följaktligen understödjer
den und. skrifvelse, som i detla betänk, är föreslagen.
R. o. Ad. biföll förevar, utlåt. N:o 96.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskrs d. 24
nasti. Maj och d. 13 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 97, i anledn.
af väckt motion om förändrad beräkning af Konsuladafgifter
m. m.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utskts den 28 nasti.
Maj och d. 13 dennes på bordel lagda ullåt. N:o 102, i anledn.
af återremiss olaf betänk. N:o 39, angide Fjerdingsmans-befaltningen.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Då detta ämne förra
gången förevar inom detta Stånd, tog jag mig friheten yrka afslag
å Ulsk:s då gjorda framställning. Den förändring, som betänk.
under dess förnyade handläggning rönt, innefattar, enl. min
åsigt, ingen förbättring. I det förra betänk, var åtminstone skyldigheten
utsträckt till alla hemman och lägenheter på landet.
Enl. det sednare förslaget har en del hemman, hvilka f. n. deltaga
i detta onus, blifvit frikallade derifrån, under del man har
pålagt detsamma en del andra, som f. n. rätlsenligt derifrån åtnjuta
befrielse. Ett sådant förfarande kan jag för min del icke
godkänna. Alt ålägga den ena eli onus hvarifrån han f. n. är
befriad och hvilket således icke blifvit tagit i beräkning då köpafhandlingen
om den lägenhet han besitter, egt rum, och deremot
befria andra, det tror jag är en origtig princip; hvarföre jag
vördsamt anhåller att II. o. Ad. behagade afslå Ekon.Utskis ifrågavar.
betänk.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Enär Ulsk. nu vidtagit
den ändring, som hos 11. o. Ad. väsendtligen yrkades, då målet
sisla gången förevar, eller att boslälls-innehafvare skulle från
58
Den 14 Juni,
detta bestyr befrias, så tillstyrker jag att Ståndet malte bifalla
betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag är förekommen af
Hr von Hartmansdorff och instämmer med honom.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förenar mig med Gr. Mörner
och anser det icke vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande
att raan på idkeliga motioner från BondeSt. borttager
från Adelns s. k. privilegierade jord den ena fördelen efter den
andra, hvilket likväl skulle blifva händelsen om ifrägavar. betänk,
bifölles. Det är visserligen sant, att man icke velat ålägga egarne
af den privilegierade jorden att sjelfve utöfva Fjerdingsmannabestyret,
men man vill likväl ålägga dem att deltaga i de kostnader,
som erfordras för Fjerdingsmännens aflönande. Della är
ju ett onus, som man pålägger jorden, utan att egaren får någon
deremot svarande ersättning. På detta sätt kan man plocka bort
den ena fördelen efter den andra, så att ingenting slutligen
qvarstår.
Ligger väl häruti någon rättvisa? Har man icke fast mera
härigenom förnärmat dem, hvilka, under säker öfvertygelse att
jorden skulle få oförändradt behålla de af ålder henne lillagde
fördelar färvärfvat densamma? Kan man väl påstå att icke härigenom
en minskning sker i deras lagliga egendom, utan att de
derföre erhålla ringaste ersättning. Jag tror för min del att fjerdingsmannabestyret,
om äfven besvärligt, dock icke är så betungande,
att ju icke de hemman och lägenheter, hvilka hittills dragit
detsamma, jemväl hädanefter förmå att dermed fortfara. Man
ser, alt då fråga är om andra saker der billighet och rättvisa talat
för bifall, men motionen icke kommit från det håll hvarifrån
denna härleder sig, beständiga afslag hafva egt rum, och således
synes det mig som skulle man icke här vara allt för benägen att
ouphörligen gå de beständiga fordringarna på utvidgade rättigheter
på andra medborgareklassers bekostnad tillmötes, hvarföre jag anhåller
om afslag å ifrågavar. betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den siste värde talaren har
yrkat afslag å ifrågavar. betänk., på grund deraf, alt yrkandet af
detta nya onus för den privilegierade jorden kommit från ett håll
der man icke är benägen att biträda de åsigter han för sin del
vidhåller. Jag får för min del fästa upmärksamheten på att den
privilegierade jorden icke uteslutande tillhör någon samhällsklass,
utan att BondeSt. likaväl som R. o. Ad. besitter delar af denna
jord. Då BondeSt. redan bifallit detta betänk., och de ledamöter
af detta Stånd, som äro egare af privilegierad jord, icke deremot
hafva någon invändning att göra, synes det mig som borde
detta Stånd fatta enahanda beslut.
Hvad för öfrigt saken i sin helhet beträffar, torde väl rättvisa
och billighet fordra, alt samtlige egare af jord helaslas med detta
kommunalbestyr, och då Utsk. i sitt sednare betänk, har rättat
och borttagit hvad som hufvudsakligen kunde vara att mot
det förra anmärka, nemi. åliggandet för innehafvare af boställen
Den 14 Juni.
59
att äfven deltaga i ett sådant bestyr, så får jag i öfverensstämmelse
med hvad af Frih. Palmstjerna och Hr von Hartmansdorff
blifvit yttradt anhålla om propos. på bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Hr Printzenskölds yttrande
anhåller jag få erinra, att den frågan har vid sednaste riksdag
varit en tvistefråga, huruvida det skulle vara ett privilegium
för frälsejorden att vara fri från fjerdingsmannabestyret eller icke,
Vid detta tillfälle åberopade sig Adeln af sina privilegier, och ansåg
sig icke höra vika för det af de öfriga tre Stånden beslutade
bifall härtill, enär Adeln hade rätten på sin sida. Emellertid kunna
sådana tvister icke vara angenäma, isynnerhet som det f. n., genom
den särskilda gång, som frågan om fjerdingsmännen fått, är
ganska oafgjord!, huruvida del är ett krono- eller ett komunalbestyr,
och i sednare händelsen kunna Adelns privilegier icke
lägga några hinder i vägen för säteriers betungande med fjerdingsmannabestyret,
utan är det en lagstiftningsåtgärd, beroende på
Ständerna. Då emellertid de öfriga Ståndens ledamöter icke ansett
sig böra på den vägen behandla frågan, utan på sätt som
nu skett, genom ett enkelt förslag, beroende på R. o. Ad. att
deruppå ingå eller icke — och då den tunga, som härigenom för
Adeln skulle upkomma, är ringa och obetydlig, så anser jag att
Adeln icke bör vilja fritaga sig ifrån detta bestyr, som likväl är
nödvändigt för det allmänna och medför för Adeln enahanda förmåner
som för alla andra. Dessutom är Utsk:s förslag så upstäldt
alt det innehåller ett stadgande, som för det allmänna är ganska
förmånligt derigenom att fjerdingsmannabefattningen skulle utöfvas
af dertill aflönade personer och icke omgångsvis, hvilket
vid denna tjensteulöfning är af större olägenhet, och hvilket den
bäst vet, som har att göra med dem som innehafva dessa befattningar.
Isynnerhet är detta ett serdeles onus derföre alt det är
ett jemnt trassel om huru och i hvad mån fjerdingsmannabefattningen
skall besörjas oaf den ena eller andra hemmansinnehafvaren.
Så är det t. ex. en Abo, som äger af ett hemman; en annan
som äger ; huru länge skall befattningen af hvardera utöfvas?
Deraf upkommer ojemnhet, trassel och stora olägenheter af nuvarande
förhållande med fjerdingsmannabestyret, och således kan
genom ett bifall till Utsk:s betänk, mycket vinnas såväl i ena som
i andra afseendel och derföre tillstyrker jag bifall lill detsamma.
Hr Carleson, Edvard Henr.: För min del biträder jag
den åsigt som Gr. Mörner uttalat. Det skäl jag stöder mig vid
är alt detta förslag Lill författning är så upställdt, att jag för min
del icke kan förstå meningen deraf. Huru rösterna skola komma
alt beräknas och huru i händelse af kollision, tvisten skall slitas,
det mägtar jag icke gissa till. Efter mig har Gr. Mörner begärt
ordet, och då jag föreställer mig, att han, tydligare och bättre än
jag skulle kunna utreda detta förhållande, vill jag icke vidare
yttra mig härom, utan inskränker mig endast till vördsam anhållan
om afslag å betänk.
00
Den 14 Juni.
Gr. Mörner: Då en föreg:de talare funnit åtskilligt trassel
vara förenadt med nuvarande inrättning af fjerdingsmannabestyret,
beklagar jag att samma talare icke understödde mitt förslag,
då frågan var all förvandla det ifrågavai:de bestyret lill hvad del
borde vara, en tjenstebefaitning med anslag dertill af allmänna
medel, men då hugnades icke mitt förslag af understöd från bans
sida. En motion i denna syftning var äfven väckt och remitterad
till SlatsOlsk. Ärendet återremitterades af detta Stånd, men vann
icke vidare framgång. En annan talare har här yttrat sig om
att detta vore ett komunall åliggande och att således alla borde
vara skyldiga att deri deltaga. Då frågan här förra gången förevar
hade jag den Kongl. Förordn. lill hands och fick derigenom
tillfälle att framlägga några prof på beskaffenheten af ifrågavande
komunala åliggande, som bland annat bestod tili att hålla spetsgård
vid afrättningar, att forsla fångar m. m., särdeles komunall och
angenämt. Det liar blifvit sagdl, att det f. n. endast vore den
priviligierade jorden, som skulle få ett tillökadt onus sig ålagdt.
Vid genomläsande af Ulsk:s batänk. finner man deremot åtskilliga
andra vara ihågkomma, nemi. de, som hafva bebygda och serskildt
värde åsätta lägenheter, verk och inrättningar, jemte alla på landet
boende och borgerlig rörelse idkande handlande. Desse hafva
hittills icke haft något åliggande att i detta onus deltaga. Deremot
finnes ingen lag, sorn befriar boställen af krono-natur från
deltagande deruti. Icke heller finnes det något rimligt skäl hvarföre
utarrenderade boställen, de må vara af hvad beskaffennel som
helst, skola vara mera fr i kal lade derifrån än andra, dertill finnes
ingen giltig anledning. Detta är således alt fråntaga den nuva
rande
ägaren hans lagliga rättighet för att frikalla andra från ett
dem åliggande onus. Detta är en procedur, som jag icke kan gilla.
Granskar man vidare sältet hvarpå Utsk. föreslagit att delta
skulle utföras, så finner man att deltagandet i kostnaderne skulle
bestämmas efter samma grunder, som för rättighet alt deltaga i
sockenstämmas öfverläggningar och beslut äro stadgade. Huru skall
det tillgå vid tillämpningen af denna nya beskatlningsgrnnd i verkligheten?
Det tror jag blir en ganska benig och tvistig fråga, som
kommer att föranleda till fullt lika mycket trassel som den anmärkta
svårigheten vid tillämpningen af den nuvarande öfver 100
år gamla föreskriften. Det är dessutom en helt ny beskattningsgrund,
som för della enskilda fall har af Utsk. blifvit föreslagen
och det utan någon öfvergångsberäkning, hvaraf man kunde se
huru det skulle komma ali slå sig ut i verkligheten. Vidare skulle
skyldigheten att blifva ålagd ett sådant onus eller icke bero på
huruvida frälse, krono-skatte samt kronhemmans innehafvare besluta
att med fjerdingsmannabefattningen omgångsvis fortfara. Det
år således dessa hemmansägares beslut, som komma att bestämma
andra hemmansägares och Svenska innevånares skyldigheter i förhållande
till Staten. Detta är också en ny och angenäm grundsats.
Om man nu skulle förbise detta ovanliga och kanske icke
så alldeles rätlsenliga sätt att beskatta en del medlemmar i Svenska
samhället, så borde väl åtminstone Utsk. då hafva hafva sagt,
Den 14 Juni.
61
huru de ifrågavar:de priviligierade hemmansägarne skulle hafva fatta
l sitt beslut öfver de andras framtida öde. Det är icke sagdt
huruvida de skola socknevis besluta detta eller huruvida de skola
besluta enligt de distrikter i hvilka Landshm kan finna för godt
ali inrätta fjerdingsmanna-distrikterna.
Om vederbönde Landshtr finna för godt bestämma för flera
socknar gemensamt, eller för delar af socknen, eller för en euda
socken, del vet man icke, ty det har författningen icke bestämt.
Skulle det då blifva dessa af Landshme bestämda fjerdingsmannadislrikler,
som skulle stadga huruvida de öfriga inom distriktet
boende personerna af en annan kategori, skulle deltaga med dem
i fjerdingsmannabeslyret, eller skulle det blifva de inom socknarne
bosatte hemmansinnehafvare, som skulle afgöra det genom röstpluralitet
öfver de andra; derom (einnar icke heller författningen
uplysning. Jag tror mig således hafva visat alt författningen lill
sin grund är orättvis, och lill sitt utförande onödig, och vid sådant
förhållande får jag förnya min anhållan om afslag å ifrågavarande
betänk.
Frih. Stjernstedt Aug. Wilh.: Då denna fråga förra gången
förevar, talade jag för Utsk:s betänk., enär jag ansåg billigheten
fordra, att all jord skulle deltaga i dessa onus, men del var
under den uttryckliga förutsättning att, då della bestyr blifvit
förklaradt vara af komunal beskaffenhet, all jord deruti skulle deltaga.
När nu Utsk. funnit lämpligt att frångå denna princip
genom att undantaga boställen, så finnes det skäl icke numera för
handen hvarför jag kan bifalla den af Utsk. i detta betänk, föreslagna
åtgärd. Jag tror lika med Gr. Mörner, att fjerdingsmannabestyret
äfven i afseende på de denna befallning åtföljande göromål,
år ett Kronobestyr och jag tror äfven att det framdeles
mäste komma att anses såsom sådant, med afseende på atlöningssättet,
nemi. genom nödvändigheten alt Staten aflönar Fjerdingsmännen.
Men då nu den åsigt, som afsåg dessa ijenstemäns aflönande
af Staten böra ega företräde framför det nuvartde aflöningssättet,
icke lyckats göra sig gällande, så kan jag f. n. icke
bifalla Utsk:s förslag, utan får vördsamt yrka propos. på afslag å
detsamma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag betraktar denna fråga nu på
samma sätt som då den sednast förevar, och tillstyrker R. o. Ad.
att gå de öfriga Ståndens önskningar till mötes, af de skäl, som
af Frih. Palmstjerna blifvit anförda. Det är oneklig! att Utsk:s
förslag, på säll en talare sagt, är något obestämdt, måhända oriktigt
i upställningen, och möler måhända svårigheter vid utförandet,
men om någon otydlighet förefinnes uti denna Ständernas
underd. önskan hos K. M. kan den naturligtvis ganska lätt rättas
innan en författning på grund deraf utfärdas. Här står, att delaktigheten
i utgörandet af aflöningen skulle utgå efter samma
grunder, som för rättighet att deltaga uti sockenstämmas öfverläggningar
och beslut, enl. K. Förordn. d. 29 Aug. 1843, äro
stadgade. Deremot är anmärkt, att detta skulle vara en ny be
-
62
Den 14 Juni.
skattningsgrund. Detta 5r en sanning, men nya beskaltuingsgrunder
hafva förekommit under min tid på många olika sätt,
och om här skulle tillämpas någon skiljaktig beskaltningsgrund,
skall det icke hindra mig från alt anse sjelfva saken vara nyttig.
Den har ansetts vara orättvis, ja visserligen derutinnan att Adeln
för sina säterier kommer att få ett onus som förut icke förefunnits,
men man kan icke säga att detta är en orättvisa, såvida man
sjelf medgifver att billigheten fordrar antagandet af ett sådant förslag.
För min del ser jag icke ämnet ur samma synpunkt som
andra talare, enär frågan om fjerdingsmannabefattningen tyckes
mig vara af beskaffenhet att intressera alla lika. Jag vill icke
gifva denna befattning natur af ett krono-bestyr, utan snarare såsom
den hittills ansetts, af komunalbestyr. Mig synes det sora
egenskapen att tillhöra komunen, utöfvar ett fördelaktigt inflytande
på sjelfva tjenstens eget anseende, och så förhåller sig med t. ex.
Konstaplarne i England, hvadan jag är nöjd alt man går de öfriga
Ståndens önskningar till mötes. De svårigheter, som förefinnas
i afseende på sjelfva farfattningens utförande, den oredighet
som måhända förekommer i sjelfva beslutet, tror jag kunna
afhjelpas när skrifvelsen inkommer till K. M., som icke är tvungen
alt följa den ordalydelse som är föreslagen, men är befriad
från del hinder, som tillförne från Adelns sida mött för medgifvande!
deraf att ärendet måtte få ett sådant slut som nu föreslås.
Hr von Hartmansdorff: Mot vissa af de skäl, som Gr.
Mörner anfört för afslag på detta betänk, anhåller jag att få göra
några invändningar. Gr:n har sagt, alt han icke insåge skälet,
hvarför utarrenderade boställen skulle slippa ifrågavar:de bestyr.
Grunden är, enligt mitt förmenande ganska enkel, nemi. den, att
om boställen förblifva derifrån befriade, sä gifva de boställsinnehafvarne
större afkastning ån om de hafva denna tunga. Skäl
är det i allmänhet att icke förringa lönerna för indelningshafvare,
serdeles för militärer, hvilka äro nog illa atlönade ändock. Grin
har yttrat sig anse bidrag efter rösträtt på sockenstämma, vara
en ny och föga lämplig beräkningsgrund. Antager man, såsom
i de flesta andra länder, att röstgifningen bör råttas efter skatten,
så är det origtigt att omvända förhållandet, och skatta blott efter
hemmantalsrösten. Så synes mig Utsk. jemväl hafva betraktat saken,
och det med rätta. Gr:n har funnit olämpligt alt vissa
enskilda personer må äga bestämma någons allmänna bidrag, och
om jag rätt upfaltat meningen ansett sådant vara en alltför äfventyrlig
rättighet. Dermed är icke större fara än med hvarje
Taxerings- eller Pröfnings-komilé, hvari enskilda medborgare bestämma
de öfriges skattebelopp. Jag fortfar i min anhållan att
R. o. Ad. måtte bifalla betänk.
Gr. Mörner: För mig har det icke af den siste värde talarens
yttrande kunnat blifva klart att, om det är en förlust för
innehafvare af boställen att få dem mera onoterade, ett sådant
förhållande icke äfven inträffar med den som har ett annat hemman,
hvilket f. n. icke är underkasladt delta onus. Om det kan
Den 14 Juni.
63
deduceras att den som f. n. har ett onus eller deltager deri, livilket
är händelsen med en del boställen af krono-natur, icke vinner
en fördel genom delta betänk., då han från utgörandet af ett
sådant honom nu åliggande onus skulle blifva befriad, under det alt
samma onus öfverflyttas på en jord af annan natur, som derifrån
är och i alla tider varit befriad, då innefattar icke det ifrågavande
förslaget en omkastning af rättigheter och skyldigheter, men kan
det icke bestridas, så står del fast efter min tro, att det ifrågavande
förslaget innefattar en sådan omkastning. Kan delta gillas i ett
fall så kan det äfven gillas i ett annat, vägen är bruten, och den
kommer då sedermera all föra till nödvändiga konseqvenser. Jag
lemnar åt de Hrr, som vilja inträda på den banan, alt fortgå
derpå, de skola komma längre än de sjelfve önska.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr.: Jag måste för egen del
beklaga att tiden icke medgifvil mig att öfvervara denna diskussion
från början. Jag är således icke i tillfälle att efter förmåga
vederlägga hvad som mot bifall till Utsk:s betänk, må vara anfördt,
men jag är likväl i tillfälle att uptaga några af de argumenter
som jag hört anföras af den siste värde talaren, anhållandes
jag likväl att först få yttra mig om sjelfva saken i allmänhet,
innan jag öfvergår till uptagande af de anföranden, hvilka jag varit
i tillfälle åhöra, som mot betänk, blifvit afgifne. Jag skulle
då i första rummet anse af vigt att fästa upmäiksamheten på de
många serskilda omständigheter hvaruti denna fråga sig befinner.
Den siste välde talaren har bland annat sagt, att om man öpnade
vägen med att ålägga den priviligerade jorden, detta onus,
så vore att förvänta, att den beträdda vägen måhända skulle föra
längre än man önskade. Jag delar visserligen med honom den
öfvertygelse, alt vägen icke bör beträdas hvarken nu eller framdeles
på ett sätt sora kan anses förnärmande för äganderätten,
men deremot tror jag alt frågan i delta fall varit, och ännu i
denna stund är mycket omtvistad. Det var t. ex. ända till 1830
ganska bestämdt gifvet, att frälsehemman icke skulle deltaga i utgörandet
af fjerdingsmannabeslyret, men genom Kongl. Förordn. af
år 1830, ålades frälsehemmanen helt kort och godt detta onus.
Vid sisth riksdag beslöto irenne Stånd alt den priviligerade jorden
äfven skulle deltaga i detta bestyr, men Adeln bestridde delta
såsom icke öfverensstämmande med dess privilegier. För min
del delar jag helt och hållet denna Adelns öfvertygelse, att så
länge säterier, rå- och rörshemmanen finnas i Adelns händer så
är denna jord från detta onus befriad, men öfvertygelsen är mycket
delad i detta afseende, och att de förvaltande verken icke
delat den åsigt som Adeln hyser, det måtte vara hvar och en
nogsamt bekant, åtminstone för dem som tagit kännedom af Karnmar-collegii
yttrande i ämnet. Men alla dessa skäl oansedt finnas
ännu ett ganska vigtig!, och det är den egna ställning hvaruti
frågan f. n. sig befinner. På grund af K. o. Ad:ns protest
vid förlid ne riksdag, biet icke något definitift beslut fattadt, men
K. M. förklarade alt K. M. fann, att frågan, i det skick, hvari
Gi
Den 14 Juni.
dea kommit, icke kunna lill någon ålgärd föranleda. Någon visshet
örn livad åsigt Regeringen hyste i frågan, liar man således
icke, men deremot liar raan full visshet derom, att fjerdingsmanssladgan,
hvilken utgafs samma dag som den Kongl. Förklaringen
afgafs, innehåller att fjerdingsmannahestyret är ett menighetsbebeslyr.
Frågan tyckes mig i följd af alla dessa omständigheter
befinna sig i ett ganska inveckladl skick och jag hyser den öfvertygelse,
alt Ståndet borde begagna detta tillfälle alt komma frän
denna trassliga fråga. Dessutom är det kändt, alt på mänga ställen
deltaga säteriägare frivilligt i fjerdingsmännens aflöning, der
dessa tjenstemän erhålla sin aflöning i kontant. Upoffringen är
icke stor och då bestyret på grund af författningen anses som ett
menighetsbeslyr, så kan det synas billigt alt säterierna äfven deltaga
deruti. Alt, pä sätt Gr. Mörner omnämnt, det måste anses
vara en förlust för de hemman, som åtaga sig detta bestyr, det
bestrider jag icke, men den förlusten är så obetydlig, att den icke
förtjenar att tagas i beräkning med det förbehåll som Utsk. gjort
för säteriers deltagande i detta bestyr, det nemi., att fjerdingsmännen
ovillkorligen skola vara aflönade. Vore icke detta vilkor
belinsadi, så skulle jag vara af Gr. Mörners tanke och aldrig lemna
min löst för förslagets genomdiifvande, ty då skulle det kunna
blifva ganska betungande. Pä dessa skäl och mänga flera, hvilka,
om jag ej fruktade att allt för länge uplaga R. o. Ad:s tid, jag
för bifall till betänk, skulle kunna anföra, tillstyrker jag vördsamt
att R. o. Ad. måtte bifalla detta Utsk:s betänk.
Hr Printzensköld: Skulle man godkänna de grundsatser,
Frih. Palmstjerna anfört för sitt tillstyrkande af bifall lill (Jtsk:s
betänk., sä vet jag icke huru långt man borde gå, då fråga är
om sådana saker, som skola gifvas utseende af att vara allmänt
nyttiga för landet. Del skulle då I. ex. vara allmänt nyttigt, om
R. o. Ad. åloge sig samma beskattning för den priviligierade jorden,
som finnes ålagd krono-skatte och krono-jorden. Jag tror icke
att Frih. Palmstjerna vill gå så långt med den sats han f. n. drifver.
Det faller mig besynnerligt före, alt en talare förklarar som
ett giltigt skäl, hvarför icke boställen skulle deltaga i fjerdingsmannabestyret,
att dessas innehafvare skulle få minskad afkastning
af sina boställen. Gäller icke detta skäl äfven för de säteriägare,
som nu äro befriade från detta onus, eller är det rättvisare att
minska deras inkomst af jorden, än alt göra del för boställsinnehafvare.
Ar tjenslemannen berättigad lill befrielser från detta
onus för sitt boställe, så bör man ihågkomma att säleriägarens
rättighet härtill är lika helig, enär den sednare lika ärligt förvärfvat
sin egendom som den förre sin tjenst, och således icke är
mer än tjenstemannen pligtig att vidkännas en minskad afkomst
af den jord han besitter. Gr. Liljencrantz har förklarat, att man
aldrig bör beträda en väg, som är förnärmande för äganderätten.
Just på denna grund är det som jag bestrider bifall till Utsk:s
betänk., ty huru man må betrakta saken, så är det ett ingrepp i
denna
Den 14 Juni.
65
denna egande rätt. att Ålägga ett heraman ett onus, hvarifrån det
hittills |iä grund af lag varit befriad!. Derföre alt 1830 års Sladder
biföllo, alt frälsehemmanen jemväl skulle deltaga i fjerdingsmanna-beslyret,
kan det, enl. min lanka, icke blifva någon skyldighet
för Adeln att nu utsträcka detta åtagande lill det ypperligare
frälsel; tverlom vill jag från denna omständighet snarare hämta ett
skäl för motsatsen, ly vi hafva sett, att sedan Ståndet vid 1830 års
riksdag gjorde omförmäldte medgifvande för frälsehemmanen, så har
man häraf under den påföljande tiden tagit sig anledning att yrka
öfverflyttning på den öfriga priviligierade jorden af ifrågavar. onus;
och om nu detta bifalles sä komma nog motioner vid en påföljande
riksdag alt väckas derom, att många andra utskylder jemväl skola
på den priviligerade jorden öfverflylias, så att den slutligen blir
stäld i lika kategori med den nuvar. skatte- och krono-jorden utan
att den förres innehafvare, för den känbara förlust honom derigenom
tillskyndas, får åtnjuta den ringaste ersättning. Del torde derlör
vara bättre att i tid hämma så beskaffade påståenden, ån att
genom jemna bifall lill desamma komma derhän som Gr. Mörner
förespeglat. Alt de förvaltande verken varit af annan tanke det vet
jag ganska väl och jag har med förundran läst Kammar-collegi i
ämnet afgifna utlåt:, ty det vittnar om så liten förmåga och vilja alt
utreda saken, alt, när man såsom händelsen är med mig, varit tjensteman
inom delta embetsverk och känner huru der fordom tillgått,
man icke annat kan än beklaga, den löslighet hvarmed frågan af
collegium nu blifvit behandlad. Det må vara Gr. Liljencrantz förbehållet,
att förklara, del R. o. Ad. bör med tillfredsställelse begagna
tillfället alt komma ifrån denna intrasslade fråga derigenom
att Adeln bifölle betänk.; jag delar ingalunda denna tillfredsställelse,
och Gr. Mörner har så tydligt ådagalagt oriktigheten af ett sådant
förfarande alt bans framställning af ingen skall kunna vederläggas.
Jag vet nogsamt, det mångå säteriegare nu frivilligt deltaga i aflöningen
till Fjerdingsman, men det blir icke något skäl ali förvandla
sådant lill en skyldighet. Hvad man frivilligt gör, är en sak för sig,
och deremot är ingenting att invända, men all ålägga mig ett bestyr
derföre alt jag af god vilja bidrar till aflöningen åt den som
utöfvar detsamma, delar och blir orättvist och kan af ingen, som har
full aktning för eganderätlens helgd, gillas. Jag vidblifver min begäran
om afslag på betänk.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Mörner har frågat om en skyldighets
åläggande icke är ett onus lika väl för säterier samt rå- och
rörs-hemman, som för boställen. Så förhåller det sig visserligen,
men om R. o. Ad. icke vill tillåta att en dylik tunga lägges pä
säterier , rå- och rörs- eller insockne frälse-hemman, så är det Ståndet
öppet att säga nej. Under den lid man yrkade att tre Stånd
kunde afgöra denna fråga emot Adeln och sålunda förnärmade hans
rätt, bestred jag denna pålagas beviljande, men nu, när de öfriga
Stånden hafva erkänt att Adelns samtycke erfordras, och ali Siandet
kan handla alldeles fritt och sjelfständigt, då tillstyrker jag alt Adeln
8 H. 5
66
Den 14 Juni.
matte dertill lemna sitt bifall. Är det nu någon af Adelns ledamöter,
såsom t. ex. Gr. Mörner eller andra, som tänka eller säga:
detta är en sak, som angår oss, hvilka ega säterier, rå- och rörseller
insockne frälse-hemman, men J öfriga embetsman håfven ingen
rösträtt i denna fråga; så svarar jag, att dylik skillnad i rösträtten
mellan detta Stånds ledamöter, dä de äro embetsman eller
jordegare, har Sveriges grundlag icke gjort: fordra godsegarne att
embetsmännen icke böra yttra sig i frågor, rörande jorden, då böra
jordegarne icke yttra sig i frågor som röra embetsmännen. Funnes
sådant i någon författning stadgadt, då skulle man visserligen rälta
sig derefter, men någon dylik föreskrift är ännu icke gifven. Emellertid
lärer man få yttra sig i enlighet med grundlagarne och Ridd.-  Ordn. Jag tillåter mig för den skuld, fastän jag icke är jordegare,
tillstyrka R. o. Ad. att bifalla betänk, sådant det är.
Gr. Mörner: På hvad den siste värde talaren yttrat om rättighet
att i denna fråga uttala sin åsigt öfver densamma, såsom
jordegare eller icke, ämnar jag icke inlåta mig i något svar.
Jag tror mig icke genom mina föreg:de yttranden hafva framkallat
en sådan framställning från hans sida. Hans och hvarje annans
af Ståndets ledamöter rättighet att fritt uttala sig hoppas jag blifva
den sista som ifrågasätter. Vare detta nog i afseende på den an
märkmn.
En annan talare har omnämnt förhållandet med frälse
hemmanen
och sagt, alt det skedde kort och godt genom en K.
förordning. Mig må det tillåtas fästa upmärksamheten derpå, alt
denna förordning grundade sig på Ständernas beslut och på detta
Stånds medgifvande. Den K. förord:n var således i vederbörlig
ordning tillkommen. Då man talat för afslag på Utsk:s ifrågavar.
betänk., kan man hafva gjort och göra det utan afseende pä egna
fördelar, man kan nemi. göra det utaf grannlagenhet äfven för deras
rätt, som hvarken inom denna eller någon annan af representationens
fördelningar f. n. åtnjuta någon rösträtt, men hvilkas rättigheter
såsom innehafvare af sådan jord eller lägenhet, hvarom i detta
betänk, är fråga, likväl äro af ärendets afgörande beroende. Det är
en sådan talan, som jag trott mig här hafva rättighet att föra och utan att
missförstås kunna uttala. Att deremot ifrågavar. betänk, vunnit bifall
inom ett annat Stånd, sedan ecklesiastika boställen blifvit undantagne,
det är ett förhållande, hvaröfver jag icke vill göra någon anmärkning,
emedan till äfventyrs det torde ändå ådraga sig någon upmärksamhet.
Skulle en förändring komma i fråga, så skulle jag med min röst
snarare komma att biträda Utsk:s äldre än dess sednare förslag, emedan
det förra gick ut från en mera generel och allmän grund än
det sednare, hvilket tyckes vara beräknadt uppå att, som man säger,
klämma efter dem, som man tror tillhöra det färre antalet och derföre
lättare kunna komma att slå i minoriteten. Jag tror ett sådant
förfarande icke vara representationen rätt värdigt, om det också
skedde för att bespara Statsverket en utgift för bestridandet af tjensteåligganden,
som af Statens tjenstemän i allmänhet utgöras. Jag förnyar
min anhållan om afslag å betänk.
Frih. Stjernstedt: Man har anfört såsom skäl hvarföre bo
-
Den 14 Juni.
67
ställen borde befrias från detta tjenslebestyr att deras innehafvare, i
egenskap af Statens tjenstemän, redan hafva andra bestämda skyldigheter
alt till det allmännas gagn fullgöra, hvilkas npfyllande laga
deras verksamhet i anspråk. Men då man vill påslå, hvad som äfven
Kammar-colkm har beslutat, att nemi. fjerdingsmanna-befattningen
vore ett komunal-bestyr, kan jag icke inse hvarföre boställen skulle
vara befriade från en tunga, som de hafva i alla andra komunala
angelägenheter. Då boställen af krono-natur äfven deltaga i denna
befattning, så ser jag icke hvarföre man icke då bör vara konseqvent
och utsträcka denna tunga till alla slags boställen, när det
finnes boställen, som redan äro dermed betungade. Utsk:s förslag
medgifver jag är högst otydligt. Iliand annat vet jag icke om man
af detsamma kan draga den slutsats, att de boställen, som äro Utarrenderade,
skola vara befriade frän deltagande i detta bestyr, eller
om det endast är sådana boställen, som disponeras af någon Statens
tjensteman, hvilka derifrån äro befriade. 1 detta afseende har jag
hört olika meningar yttras; och ger del mig ytterligare anlcdn. alt,
på grund af hvad under diskussionen blifvit anfördi fortfarande yrka
att detta betänk, måtte af R. o. Ad. afslås.
Gr. Liljencrantz: Jag är icke i tillfälle att bestrida den af
Hr Printzensköld och Gr. Mörner åberopade upgifl alt 1830 års författning
skulle vara tillkommen på grund af Ständernas beslut, men
om jag icke för mycket missminner mig, så står det åtminstone icke
bestämdt antydl alt del var på grund af Ständernas beslut. Men
hvad jag tror mig deremot kunna erinra, är att i 1723 års privilegier
icke finnes undantag för hemmanen å de Adeliga sätesgårdarna
från kronobeslyrs utgörande. Hvad Gr. Mörner anspcglat, att
nemi. Ulsk:s sednaste betänk, skulle vara tillkommit för alt vinna
flere personer och således göra den möjligen förväntade minoriteten
så myckel mindre, har visserligen icke varit Ulsk:s beräkningsgrund,
men det år ganska naturligt, alt när eli betänk, återremitteras från
Stånden, sä böra väl de öfvervägande skälen, som föranledt återremissen,
tagas i betraktande. Bland dessa skäl voro visserligen icke
llr Gr:ns, hvilka voro precist desamma som nu, nemi., att han icke
ville medgifva någon upoffring, men deremot var en stor del af
talarne inom Riddarhuset af den åsigten alt boställen icke borde
deltaga i detta bestyr. Deremot har Utsk. infört en stor del afjorden
lill delaktighet i detta bestyr, som förra gången icke uptogs, nemi.
kronohemman, akademihemman m. fl., under en kategori, nemi.
alla på landet boende och borgerlig rörelse idkande handlande. Jag
tror således ali Gr. Mörner orättvist påbördat Utsk. en sådan beräkningsgrund,
enär det väl mäste vara en skyldighet att rätta sig
efter de äsigter som uttalats. Den mest hufvudsakliga anlednm måhända,
hvarför denna fråga afslogs då den förra gången förevar, var
att del framställdes som en ovilkorlig skyldighet ä Adelns sida att
medgifva denna upoffring. Hr von Hartmansdorff har gjort en utredning
af frågan, som befriar mig från alt göra något vidare tillägg,
men deremot tillåter jag mig fästa upmärksamheten pä hvad
som skulle inträffa om detta betänk, äfven nu skulle afslås. Det är
5 *
08
Den 14 J uni.
kändt, att liorgare- och BondeStm redan bifallit della betänk.
, om nu PresteSt., såsom' jag hoppas, äfven bifaller betänk.,
sii afgår en underd. skrifvelse till K. M. med förslag till författning
i detta hänseende. Skulle det nu hända att K. M. fann för
godt att bifalla Ständernas förnyade anhållan i denna fråga, så
vöre det dessa talare, som motsatt sig ett frivilligt åtagande af
detta bestyr, man hade att tacka för att R. o. Ad. mot sin vilja
får ett åliggande, som enl. min tanka, svårligen kunde frän
R. o. Adis sida bestridas. Om man kan undandraga sig att biträda
vid ett komuualbestyr, så kan man äfven undandraga sig
att göra det vid eli annat, och sålunda icke deltaga i fattigvården
eller något dylikt. Jag förnyar min anhållan att Ståndet mätte
bifalla Utskis betänk., enär den upoffring, som här är ifråga, är så
obetydlig, alt jag tror densamma ganska saklöst kunna medgifvas,
utan att ett sådant medgifvande kan leda till de vådor, som
Gr. Mörner förespeglar.
Hr Lagerhjelm: Den fruktan man hyser, att bifall lill detta
betänk, skulle medföra vådliga följder för R. o. Ad., synes mig
vara öfverflödig, ty det skiljes ganska bestämdt emellan en rätt,
som är sväfvande och obestämd, som kan ses på olika sätt af den
ena eller andra talaren, och den rätt, som är bestämd. Den rätt,
sorn Adeln skulle hafva, att vara befriad från detta åliggande, är
ganska stridig. Jag anser det vara Adelns åliggande, en annan
hyser motsatt åsigt, hvar och en mäste respektera den andres
åsigter. Emedlertid skiljer denna fråga sig på det viset bestämdt
derutinnan, att den rätt, som här är ifråga är ganska tvistig.
Den ena anser den klar, den andra anser motsatsen, och derföre
synes mig som man icke behöfde hysa betänkligheter i afseende
på följderna af ett bifall. Hvad dernäst angår förslagets ofullkomligheler,
så äro de erkända; men mig synes dock, ali då det
är en underd. hemställan till K. M., och följaktligen K. M. ovillkorligen
skall komma att se det Adeln icke motsätter sig den
förändring, som var ifråga vid sisth riksdag, så återstår ju alltid
för K. M. att till nästa riksdag anbefalla utarbetandet af en författning
i della hänseende. Om det vore omöjligt att på det sätt,
här. föreslås utfärda en författning, som upfyller billighetens fordringar,
så återstår ju alltid för K. M. alt lill nästa riksdag aflåta
till Ständerna nåd. propos. innehållande ett praktiskt utförbart
förslag. Hvad har man deruppå förlorat? — Intet. — Afslår man
äter betänk., så har man förgätit att gå Medslåndens önskningar
till mötes.
Gr. Posse, Erik Arvidson: Afven jag delar den åsiglen
att R. o. Ad. bör medgifva att den privilegierade jorden ålager
sig fjerdingsmauna-bestyret, men jag kan icke fatta, hvarföre någon
annan jord i det stället skall undantagas. Jag vägar derföre vördsamt
framställa den anhållan att R. o. Ad. behagade bifalla Utskis
betänk, med uteslutande af de orden: ”med undantag af de hemman
och lägenheter, hvilka äro anslagna såsom boställen åt civile,
militäre eller ecklesiastike embetsman”, samt att det villkor skulle
Den 14 Juni
69
iakttagas, som Utsk. föreslagit, att Fjerdingsmännen skulle upbära bestämda
löner, och tjensten förrättas omgångsvis. Med denna förändring
får jag vördsamt tillstyrka bifall lill Utsk:s ifrågavar. betänk.
Gr. Mörner: Det har blifvit anmärkt, att det skulle vara en
så obetydlig afgift, som till följd af förslaget skulle komma att drabba
de nu undantagna hemmanen, och att man derföre borde bifalla
förändringen. I denna del skall jag bemöta den talaren, som framställde
denna åsigt, och skulle nästan villa vara af motsatt tanka.
Om det vore fråga om någonting hvaruppå hela landets välfärd berodde,
om en upolfring som för det allmänna bästa vore påkallad,
då skulle jag tro del vara R. o. Ad. värdigt, och äfven dess plikt
att icke beräkna uppoffringen, att icke sky för densamma, men alt
deremot gifva vika för alla möjliga små pretentioner, obilliga till sin
grund och utan väsendtlig nytta till sina följder, det tror jag deremot
är en väg den vi icke böra beträda. Det är icke skäl att för
delta idkeliga naggande, hvarpå vi i detta betänk, hafva ett exempel,
men hvarpå denna riksdags förhandlingar lemna många andra
prof, som icke kunna vara för herrarne fremmande, beständigt
gifva vika. Det är icke på det sätt man sätter en gräns derför, att
man idkeligen upmuntrar detta förföljande, utan det är derigenom,
att man säger: nu är det slut, som man kan få ett slut derpå. Jag
får således förnya min anhållan om afslag på betänk.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad framställde II. Ex.
Ilr Frih. o. Landtm, att under densamma blifvit yrkadt dels bifall
dels afslag å Utsk:s utlåt, samt att dessutom en talare Gr. Posse
yrkat bifall derå med uteslutande af de i Utsk:s hemställan förekommande
orden: ”med undantag af de hemman och lägenheter,
hvilka äro anslagna såsom boställen åt civile, militäre eller ecklesiastike
embetsman; hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s förevar, utlåt, samt då denna propos. besvarades med starka ja,
blandade med nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller om votering och att kontrapropos.
mätte blifva afslag.
IJplästes till justering samt godkändes följande förslag lill voterings-propos.
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 102,
i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 39, ang:de Fjerdipgsmansbefattningen,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej; ;
vinner nej, varder förenämnde utlät, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sorn följer
Ja 25.
Nej 14.
70
Den 14 Juni.
Gr. Mörner: Emot 11. o. Ad:s nu fattade beslut, all befria
en samhällsklass från en densamma åliggande skyldighet, och ålägga
densamma en annan, får jag anhålla att (ill prot. fä nedlägga min
reservation.
Häruti instämde Hr Printzensköld.
Föredrogs ånyo och bifölls Alim. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 28
nasti. Maj och d. 13 dennes. på bordet lagda utlåt. N:o 103, i
anledn. af väckt motion om bestämmande af Magislralspersoners åligganden
i afseende på inventeringar uti Landtränlcrierne.
Föredrogs ånyo Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 31
sisth Maj och d. 13 dennes på bordet lagda betänk. N:o 9, i anledn.
af väckt motion om anslag af allmänna medel till ersättning
för under gängse smittosamma boskapssjukdomar nedsinglade kreatur.
Den vid delta betänk, fogade af Gr. Mörner afgifna reservation
uplästes på begäran af Gr. Liljencrantz, hvarefter
Hr von Hartmansdorff, Aug., yttrade:
Jag anhåller att fä instämma i Gr. Mörners reservation samt
att K. o. Ad. ville antaga henne såsom sitt beslut.
Gr. Mjö mer: Afdelms förslag, som jag uplagil i min reservation,
innefattade både hvad i Utskms betänk, förekommer, och sedan
det tillägg, som i reservationen förefinnes.
11. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om B. o. Ad. bifölle
ifrågavar. betänk. N:o 9.
Ropades nej.
Gr. Mörner: Jag anhåller hos Hr Frih. o. Landtm, all nästa
propos. må fä blifva på bifall lill Ulsk:s betänk., med del tillägg
som i min reservation förekommer.
Uppå härefter framsläld propos. biföll B. o. Ad. förevar, betänk.
, med det tillägg, sorn förekommer i Gr. Mörners dervid fogade
reservation.
Föredrogs ånyo och bifölls Stals- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Ulsk:s d. 31 sisth Maj och d. 13 dennes pä bordel lagda betänk.
N:o 10, i anledn. af väckt fråga om någon billig ersättning ät dem,
som göra förluster i anledn. af tillämpningen af K. Förordmn d. 23
Januari 1828, rörande smittosamma sjukdomar hos djuren, samt
serskildt åt hemmansbrukaren Petter Svensson den yngre i Mjärdevid
för 3:ne af rotz angripne och enl. författningens föreskrift dödade
hästkreatur.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: INäst på föredragms-lislan
slående mål är Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 6, ang:de stämplade pappers-afgiften.
Då detta betänk, är af någon större vidlyftighet, och
Den 14 Juni.
71
då de angelägna ärenden, som de föreg:de dagarne varit föremål för
R. o. Ad:s pröfning, förmodligen hindrat de flesta af Ståndets ledamöter
från alt taga den närmare kännedom af Bevilln.Utsk:s förenämnde
betänk, som erfordras, för att på sätt som vederbör deröfver
fatta beslut, så hemställer jag huruvida icke R. o. Ad. skulle
finna för godt att hos Hr Frih. o. Landm. anhålla att föredragnin
gen
af detta Bevilln.Utsk:s betänk. N:o 6 upskjutes, och alt betänk,
finge sättas främst pä föredragnrs-listan till nästa Onsdag.
Då i anledn. häraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade besluta, att Bevilln.Utsk:s betänkt. N:o 6 ang:de
stämplade pappers-afgiften icke nu företoges till pröfning, ulan upföres
främst å föredragn:s-listan för nästa Onsdag, ropades ja, blandade
med nej, hvarpå IL Ex förklarade det han funnit ja öfver
vägande.
Föredrogs ånyo ock bifölls Bevilln.Utsk:s d. 31 sisth Maj och
den 13 dennes på bordet lagda betänk. N:o 8, ang:de stämpling af
spelkort oell algi flen derför.
Ånyo föredrogs Bevilln.Ulsk-.s d. 31 sisth Maj och d. 13 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 8, ang:de städernes salu-accis.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag får hemställa huruvida
icke Bevil!n:sUtsk:s förslag, att en summa af 2000 r:dr må vid
Stalsregleringen uptagas såsom städernas salu-accis-afgift, är en sak,
som tål någon närmare pröfning.
Den upgjorda, och Utsk:s betänk, vidfogade, tariffen uptager en
summa af 2^530 r:dr, då deremot Utsk. i förslaget endast uptagit
2000 r:dr. Dessa båda sifferbelopp öfverensstämma icke fullt med
hvarandra; hvarför jag får hemställa om icke R. o. Ad. skulle vilja
återremittera detta betänk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Om genom den fördelning,
som här är gjord, och som är densamma, som förut varit
gillad, summan upgår till 2,530 r:dr, och den egentligen icke år
beräknad till mer än 2000 r:dr, så kan det ju icke skada att få ett
sådant öfverskott. Jag kan icke finna det vara skäl att återremittera
frågan, utan får anhålla om bifall lill Utsk:s förslag.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tager för gifvet att den
summa, som står i Utsk:s betänk., måtte öfverensstämma med den,
som står i tabellen. I annat fall skulle man tveka om författningens
rätta tillämpning. När Bevillms-stadgan tryckes, så tryckes jemväl
efter henne tabellen öfver salu-accisen, till efterrättelse för Kammarrätten
och en hvar. Om tabellen uploge en oriktig siffra, så skulle
hon kunna föranleda mycket missförstånd. Jag anser följaktligen betänk.
böra återremittaras på det att summorna må blifva öfverensstämmande.
Gr. Gyldenstolpe: De ifrågavar. 2000 r:dr äro påräknade att
utgå under alla åren, men nu kunde det hända, att åtskilliga släder,
72
Den 14 Juni.
sorn f. n. erlägga salu-aecis lil ifva derifrån befriade, 0111 de bevilja
de förmåner af fri försäljning, som är villkoret för ett sådant uphörande.
Om man nn beräknar denna summa endast till 2000 r:dr, så
skulle den icke komma ali utgå lill delta belopp, om förändring
linder tiden tipkommer. Häraf finner jas; intet, skäl att f. n. nedsätta
denna salu-aecis för de släder, som hittills erlagl den till samma
belopp, utan anser att de väl böra fortfarande erlägga densamma.
Ilr von Hartmansdorff: Bevilln.Utsk. har, enl. min tanka,
icke annat alt göra i delta fall, än att upgifva hvilka släder del äro,
som nu skola betala salu-accisen, och för hvarje sådan stad utsätta
den summa, som vederbör. Om Konungen sedermera från saluaecis
befriar en eller annan stad, så är det vederbör, myndigheters
sak att derom underrätta sig. Men om Bevilln.Utsk. upgifver en
oriktig specificalion, hvilken ej med Bevilln:s-förordn:s mening öfverensstämmer,
så kan det hända, alt en stad, som bordt vara befriad
från salu-aecis, likväl får betala den. Ilar Utsk. npfört en ringare
summa i betänk, än som utgör slutsumman i förteckningen,
så är det äfven orätt. Del ar icke Utsk:s sak alt förklara del slutsumman
ej må blifva mindre intill nästa riksdag, ty om Konun
gen
finnér skäl vara för handen alt befria någon stad från saluaccis,
sä förändras genast slutbeloppet. Frågan är blott den att Bcvitln.
Utsk. nu upgifver lika summor både i betänk, och förteckningen.
Gr. Gyldenstolpe: Om K. M. i sin nåd. propos. hade be
räknat
att salu-accisen skulle upgå lill 4000 r:dr, skulle då de
städer, som sammanlagdt. hittills icke utgjort mer än 2,530 ndr,
åläggas en högre beskattning? Af samma skäl mäste väl de städer,
som hittills erlagt de summor, som här äro uptagna, t. ex.
Götheborg, 800 r:dr b:co, erlägga mindre, derföre att K. M. beräknat
inkomsten lill lägre belopp än den hittills utgjort. Jag kan
icke finna skäl härtill, utan tror att de fortfarande böra utgå lill
samma belopp under de kommande åren. Någon oriktighet finnes icke
i den af Utsk. upgjorda tariff, emedan det är densamma, som under
de föreg:de åren varit gällande. Jag kan icke finna något skäl hvarföre
man skulle nedsätta summan, för det att K. M. icke har beräknat
att den skulle ulga till fullt samma belopp som hittills.
Hr von Hartmansdorff: Suraman är äfven, om man räknar
allt tillsammans, sä ringa ali beloppet för Statsinkomsterna är
likgiltigt. Om rict skiljer på 530 r:dr, betyder föga, emedan det
ingår i liqvideu emellan Statsverket och Riksg:s-kont. Men hvad
Bevilln.Utsk. föreslår och Ständerna besluta, bör vara sä bestämdt,
alt trassel icke föranledes de myndigheter, som skola påföra, upbära
och kontrollera afgifterna från hvarje serskild stad. Salu-accisen får
icke vara en förslagsberäkning såsom förslags-anslagen äro, utan skall
utgöra bestämda summor. Det är derföre jag tror, att betänk, borde
återremitteras.
Gr. Gyldenstolpe: Man kan tillfredsställa Hr von Hartmansdorffs
invändningar mot detta betänk, dermed alt man utesluter
orden: ”på sätt K. M:s nåd. propos. i denna del innehåller, en
Den 14 Ju n i.
73
summa af 2000 r:dr må vid Statsregleringen nptagas såsom städernas
salu-accis-afgifl”, hvarigenom det kommer att endast stå, ”att
salu-accisen skall fördelas och ulga enl. härhos bilagde förslag till
förnyad tariff för fördelning af salu-accis-ersättningen utaf städerna”.
Delta malle väl vara fullkomligen bestämdt.
Frih. Palmstjerna: På det sätt Gr. Gyldenstolpe nu framslällt,
är jag fullkomligen tillfredsställd, och afstår från alla anmärkmr.
Hr Hjärne, Harald: Mig förefaller det som om Bevilln.tJtsk.
i detta betänk, hade inblandat sig något i StatsUlsk:s göromål, och
all det är egentligen derom som tvist nu upsla». Gr. Gyldenstolpe
har troligen äfven insett detta, då han föreslagit att uttaga några
ord ur Utsk:s betänk. Jag är af samma mening, att summan 2000
r:dr borde uttagas ur Utsk:s belänk., och att endast summan i tariffen
qvarstode, hvilken är den bestämda. Men jag tror icke alt
vid detta tillfälle, då betänk, för första gången är föredraget, det
kan ske ulan återremiss; kan sådant ske, så skall jag icke hafva
något deremot. Jag har emellertid velat yttra mina betänkligheter
i delta afseende, hvaraf följer att jag för min del instämmer i hvad
Hr von Hartmansdorff yttrat.
, Frih. Palmstjerna: Det är ganska riktigt att Bevilln.Ulsk.
upgifvit lill beräkning af Statsverkets inkomster denna bevillnings
natur egande afgift och jag tror att redaktionen är mycket lätt upgjord
genom uteslutande af de ord, som Gr. Gyldenstolpe anmärkt,
och sammanbindande af den 1 ista och andra meningen. Utsk:s
tillstyrkande, så att redaktionen blcfve så lydande, ”att dels de öfriga
städer, i hvilka rättighet alt, utan afgift, införa och försälja kött,
bröd och dricka, ännu icke är medgifven, fortfarande bör erlägga
ifrågavar. salu-accis-ersättnings-afgift, intilldess sådan införsel- och
försäljningsfrihet uti någon af dessa släder varder beviljad, då, året
derefter, samma stad befrias från erläggandet af berörde afgift, dels
ock alt denna afgift fördelas och utgår enl. härhos bilagde förslag
till förnyad tariff etc. etc.”
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om det icke kunde
få heta så här: ”dels de öfriga städer, uti hvilka rättighet alt, utan
afgift, införa och försälja kött, bröd och dricka, ännu icke är landtmannen
medgifven, fortfarande böra erlägga ifrågavar. salu-accisersättnings-afgift,
intilldes sådan införsels- och försäljningsfrihet uti
någon af dessa städer varder beviljad, då, året derefter, samma stad
befrias från erläggandet af berörde afgift, dels ock att denna afgift
beräknas och fördelas att utgå enl. härhos bilagde förslag
till förnyad tariff för fördelning af salu-accis-ersättningen utaf städerna,
hvilken etc. etc.”
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall ä
Ulsk:s betänk., men denna propos. besvarades med starka nej, blandade
nied ja; hvarefter Utsk:s betänk, bifölls med den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna förändring att i st. f. de i Utsk:s förslag förekommande
orden: ”på sätt K. M:s nåd. propos. i denna del innehåller,
en summa af 2000 r:dr må vid Statsregleringen uptagas så
-
74
Den 14 Jun ni.
sorn städernes salu-accis-afgift, alt fördelas och utgå”, infördes orden
”denna afgift beräknas och fördelas att utgå”.
Föredrogs ånyo och bifölls Bevilln.Utsk:s d. 31 sisth Maj och
d. 13 dennes på bordet lagda betänk. N:o 9, ang:de Postbevillningen.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 31 sistl Maj samt
d. 13 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 38 i anledn. af f. d. Kamreraren
A. Nikodemis ansökan om afskrifning af öfverränta å diskontlån.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Näst i ordningen pä listan
förekommer BankoUtsk:s betänk. N:o 39, ang:de reglerandet af Bankens
låne- och kreditiv-rörelse. Som detta mål är af vidlyftig och
invecklad beskaffenhet, så hemställer jag om det icke kunde fä upföras
främst på listan näst efter Bevilln.Utsk:s betänk. ang:de stämplade
pappers-afgiften.
Gr. Gyldenstolpe. Ant. Gabr.: Då Hr Frih. o. Landtm,
icke behagat låta anslå plenum till e. m., får jag anhålla att alla
målen måtte upföras på föredragn:s-listan till nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpes förslag är i andra
ordalag en vanlig anhållan att plenum mätte få afslutas, men
jag skulle önska att Gr:n och Ståndets öfriga ledamöter ville afstå
derifrån, på det vi mätte få tillfälle att bordlägga åtskilliga betänkm,
som komma efter, eller afgöra dem, som äro af ringa beskaffenhet.
I alla fall utbeder jag mig att Ståndet måtte serskildt besluta öfver
förevar, punkt, emedan han är serskildt framställd.
Uppå härefter framställd propos. beslöt R. o. Ad. att med pröfningen
af BankoUtsk:s utlåt. N:o 39 skulle anstå till nästa plenum,
då det borde förekomma näst efter Bevilln.Utsk:s betänk., ang:de
stämplade pappers-afgiften.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får reservera mig mot de 2:ne beslut
R. o. Ad. nu fattat, att förbigå sådana mål, som på listan äro
uptagna, och upskjuta med deras afgörande till ett annat plenum,
emedan jag anser sådant stridande mot den ordning, som bör iakttagas
då man har en föredragn:s-lista.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Det näst på föredragnalistan
förekommande betänk., ronde ändringar i K. Fabriks- och
Handtverks-ordn. d. 22 Dec. 1846 är jemväl af beskaffenhet
alt det torde böra upskjulas till ett kommande plenum; hvarföre jag
hos Hr Frih. o. Landtm, anhåller att framställning derom till Ståndet
mätte ske.
Då i anledn. häraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. bifölle, att Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 106 i
anledn. af väckta frågor om ändringar i K. Fabriks- och Handverksordn.
d. 22 Dec. 1846 icke nu företages lill pröfning ulan upför
-
Den 14 Juni.
75
des ä föredragms-listan för näsla plenum näst efter BaukoUtsk:s
utlåt. N:o 39, ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarpå
H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Jag anhåller att alla de
belänk:n, som på listan finnas bordlagda 2:ne gånger, måtte i den
ordning de på listan stå upförde blifva upskjutna till nästa plenum,
hvarigenom vi må genast komma till de mål, som endast en gång är
bortlagda.
I anledn. häraf uplyste H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att intet
af de efter Allm. Besv. o. Ekon. Utsk:s utlåt. N:o 106 å föredragmslistan
förekommande ärender blifvit mera än en gång bordlagdt.
Föredrogos, men lades, uppå derom af flere ledamöter gjord
begäran, ånyo på bordet SlalsUtsk:s nedannämnde d. 4 dennes för första
gången bordlagde ullåt:n.
N:o 156, ang:de Statsanslag till uprälthåilande af den Arméens
Pensionskassa åliggande pensionering;
N:o 157, ang:de ett lån för Domkyrkans i Wexiö utvidgning
och reparation; och
N:o 158, ang:de ett lån för upbyggandet af den nedbrunna
kyrkan i Lidköping.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo, uppå derom af flere
ledamöter gjord begäran, BankoUtsk:s d. 7 dennes första gången
hordlagde ullätm:
N:o 40, i anledn. af Anders Perssons i Holmerud ansökning
om ersättning för en genom vådeld förlorad sedel ä 500 r:dr; och
N:o 41, öfver väckt motion, ang:de förändrade grunder för
pensionering af Bankens tjenstemän m. fl.
Föredrogs och lades till handlingarne Bankoötsk:s d. 7 dennes
på bordet lagda mera. N:o 42, i anledn. af erhållen återremiss å
mern. N:o 36.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s d. 7 dennes på bordet lagda mern. N:o 107, ang:de minskning
i Utsk:s Kansli-personal.
Vid föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 7 dennes
på bordel lagda betänk. N:o 108, i anledn. af väckt motion, dels
om utarbetande af ett nytt Apotheks-reglemente, dels om nedsatt
-
76 Den 14 Juni.
ning af Medicinal-taxan, samt dels om förändrande af gällande stadganden,
ronde Apotheks-privilegier, blef detta betänk., på flere
ledamöters derom gjorda begäran, ånyo bordlagdt.
Föredrogs och lades lill handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s
d. 7 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 109, i anledn. af äterremiss
utaf betänk. N:o 58, ang:de väckt fråga om förändradt användande
af böter för vanvård af nummer-bäst.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 7 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 110, i anledn. af återremisser utaf betänk.
N:o 28, ifråga om förändring i föreskrifterne för fartygs upmälning.
Slutligen anmäldes och lades ‘ på bordet nedannämnde frän
BankoUtsk. inkomne betänk, och utlåtrn:
N:o 43, med förslag till föreskrifter, afseende dels att ersätta
uphörd Privatbank och dels att underlätta penninge-rörelsen i
landet;
N:o 44, öfver väckta förslag, ang:de ändrade föreskrifter med
afseende å assigneringen på Banken; och
N:o 45, ifråga om bildande af en komité för att upgöra förslag
till ordnande af rikets finans- och penninge-väsende.
H. B. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 18 Juni f. m.
77
Onsdagen den 18 Juni 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde frän Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 78, ang:de låns beviljande för den nya regleringen af
tomterne i staden Christianstad;
N:o 79, ang:de befrielse från en Presidenten J. P. af Billbergh
i lifstiden ådömd ersättningsskyldighet;
N:o 80, ang:de pension för Justitiae-rådet m. m. N. W.
Stråle; och
N:o 81, ang:de ändring för vissa orter afstadganden om tiden,
då dammlucka skall vara öpnad.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes ett från Exped.-  Utsk. under N:o 6 inkommet förslag till § i Riksdagsbeslutet, ang:de
ändring för vissa orter af stadganden om tiden, då dammlucka skall
vara öpnad.
Uplästes till justering 27 st. prot.-utdr. för d. 4, 6, 7, 12,
13 och 14 dennes.
Då härvid förekom det prot.-utdr. för d. 14 dennes, som innefattade
R. o. Ad:s beslut vid pröfningen af StatsUtsk:s mern. N:o
150, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 85, aug:de reglering
af utgifterne under Riksstatens Fjerde hufvudtilel, anhöll
underl. Ridd.Sekret, att få fästa upmärksamheten derpå, att ifråga
om 16:de punkten af nämnde utlåt. N:o 85, som rörde en allmän
löneförbättring för Arlilleri-reg:lenas befäl och handtverkspersonal,
II. o. Ad. endast, uppå derom af Hr Brakel framställdt förslag,
beslutat bifalla ”att lönerne för Officerarne vid dessa reg:ten upföras
å Stat till de belopp, Artilleri-komitéen föreslagit, med undantag
likväl af Chefs-lönerne, hvilka nedsättes från 4,360 lill 4,100
r:dr, tafTel-penningar och fourage-medel inberäknade, och af Underlöjtnants-lönerne,
hvilka nedsättes från 400 lill 380 r:dr”; vid
hvilket förhållande det icke vore uttryckt, huruvida R. o. Ad. velat
bifalla de för Reg:ls-skrifvare, Styckjunkare, Tygstatsmästare, Tygstatsgesäller
och Gevärshandtverkare vid nämnde reg:ten af K. M.
äskade och af Utsk. tillstyrkte löneförbättringar, hvaremot dock vid
öfverläggningen ingen anmärkn. blifvit gjord.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som denna del af Stats—
Utsk:s förslag är förbigånget vid besluts fattande i de öfriga delarne
af denna hufvudtitel, anhåller jag att Hr Frih. o. Landtm, ville
föredraga ärendet och derigenom åstadkomma ett beslut af R. o. Ad.
78
Den 18 Juni f. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bevilja de af K. M. äskade och af StatsUtsk. tillstyrkta löneförbättringar
för Reg:tss-krifvare, Styckjunkare, Tygstatsmästare, Tygstalsgesäller
och Gevärshandtverkare vid Artilleri-reg:tene.
Ropades ja.
Då sedermera det ifrågavar. prot.-utdr:t, med deri införd anteckning
af detta beslut, uplästes, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Oförberedd derpå, att förevar.
betänk, skulle förekomma, har jag det icke med mig. Jag vet
således icke hvaruti skillnaden består mellan Art.-komitéens oell
SlatsUtsk:s förslag i de delar, Ståndet ännu icke afgjort. Mig synes
dock öfverensstämmelsen i Ståndets handlingssätt fordra, att R. o. Ad.
vidhåller Art.-komiténs förslag uti alla de delar, öfver hvilka Ståndet
ännu icke beslutat. Skulle någon punkt finnas, der komitéen
icke afgifvit något förslag, men hvarutinnan ett sådant blifvit af Utsk.
framlagdt, så bör delta antagas.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag förenar mig med
Hr Brakel i afseende på den propos., om hvars framställande han
anhållit, så är jag likväl icke fullt viss att hafva rätt hört de sista
orden af hans skriftliga anförande, men osäker derom, anhåller jag
att få förena mig i allt hvad Hr von Hartmansdorff anfört.
Frih. Toll, Gust.: Vid fråga om Artilleriets behof i enlighet
med hvad komitéen upgifvit, anmärktes under diskussionen öfver
Hr Edenhjelms förslag, alt, Tygskrifvare, vill jag minnas, några och
20 på samteliga 3 Art.-reg:tene, i kommiterades betänk, blifvit alldeles
uteglömda. Derföre vågade jag göra ett tillägg derom under
diskussionen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om icke något beslut
skulle fattas, i anledn. af den framställning, som har blifvit
gjord dels af Frih. Palmstjerna och dels af mig.
H. Ex. Frih. o. Landtm, erinrade, ali R. o. Ad. redan medja
besvarat den af honom framställda propos. till bifall å nu ifrågavar.
af Utsk. i öfverensstämmelse med K. M:s nåd. propos. tillstyrkta
löneförbättringar.
Hr von Hartmansdorff: En sådan framställning har jag icke
hört; men det är då mitt fel. Om den föranledt till annat beslut,
än det, jag nu föreslagit, så. får jag mot det förra reservera mig.
Sedan härefter upläsningen af prot.-utdnn blifvit fulländad,
blefvo desamm af R. o. Ad. godkände.
Hr Steuch, Mathias, hade inlemnat ett sålydande mern.
Af enskilda angelägenheter nödsakad att under en längre tid
lemna hufvudstaden, ser jag mig föranlåten afsäga mig den plats
som ledamot i BankoUtsk., hvartill jag genom R. o. Ad:s förtroende
blifvit kallad; anhållande jag likväl om att varda vid min riksdagsmanna-rätt
bibehållen.
Den 18 Juni f. m.
79
R. o. A:d lemnade härtill till bifall, hvarefter H. Ex. H. Frih.
o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att utse en ledamot i BankoUtsk.
i st. f. Hr Steuck.
Hr Nauckhoff, Garl Johan, hade inlemnat följande mern.
Då jag i enskilda angelägenheter måste företaga en resa, utan
alt jag kan bestämma tiden för min återkomst, föranlåtes jag härmed
afsäga mig förtroendet att vara Elektor; men anhåller vördsammast
att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall, hvarefter Hrr Bänkman
blefvo af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade, att utse en
Elektor i st. f. Hr Nauckhoff.
Justerades pleni prot. för d. 24 sisth Maj.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
inkomne utlåtrn.
N:o 160, ifråga om ytterligare anslag till upförande af cellfängelser
;
N:o 161, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande Laudtförsvars-depart:tet;
N:o
162, angtde extra Statsanslag till föremål, tillhörande Sjöförsvars-departrtets
handläggning;
N:o 163, ang:de ifrågaställde extra Statsanslag, till föremål,
tillhörande Civil-depart:tets handläggning;
N:o 164, i anledn. dels af K. M:s nåd. propos., an_g:de låneunderstöd
för anläggning af jernväg emellan städerne Örebro och
Nora, dels af väckt motion i samma ämne;
N:o 165, ang:de extra anslag till föremål, tillhörande Finansdepartrtets
handläggning; samt
N:o 166, ang:de extra anslag till föremål, tillhörande Ecklesiaslik-depart:tets
handläggning.
Gr. von Platen, Baltzar, anförde skriftligen:
Jag anhåller att då sådant för det afsedda ändamålets vinnande
synes vara af nöden med anledn. af det anmäldta betänk. rör:de
extra Statsregleringen, och med afseende å den 5:te hufvudtitelns
behandling inom StatsUtsk., nu få framställa några anmärkn:r, hvilka
jag icke kunnat undgå finna mig pliktig att göra, ehuru, då de
anslag Utsk. tillstyrkt fullt motsvara hvad K. M. i nåd. äskat och således
häntyda på ett gillande i allmänhet af de uti den K. proposm
m. m. gjorda framställningar, jag å min sida naturligtvis deremot
icke kan hafva serdeles alt erinra. Det är således egentligen blott
emot det formela i upställningen af den första punkten, der Höglofl.
Utsk. föreslagit R. St. att besluta att icke bifalla K. M:s nåd. framställning,
men dervid icke stadnat vid den framställda, Utsk:s och
80
Den 18 Juni f. m.
11. St:s pröfniDg ovillkorligen underkastade, anslagsfrågan, utan äfven
tillstyrkt fattande af beslut nied hänsyn till en fråga rör:de materielens
organisation, hvilken aldrig till R. St:s pröfning blifvit framställd.
Jag har härvid funnit mig ovillkorligen upmanad att upträda
i följd af den, hvarje representant i ett konstitutionel! samhälle,
och mig således, under närvar, förhållanden, dubbelt åliggande
skyldigheten att, samvetsgrann! iakttagande att representationens,
genom grundlagen utstakade, rättigheter icke må inskränkas, allvarligt
söka hindra hvarje steg, som skulle hota att träda för nära de
för samhällets bestånd, helt visst ej mindre vigtiga och nödvändiga,
på samma lag grundade, konungamakten tillhörande prerogativer,
äfven om åtgärden icke uti sådan syftning blifvit vidtagen, eller om
den, såsom uti ifrågavar. punkt är fallet, genom sin egen beskaffenhet
tillintetgör sig sjelf, då en i strid mot grundlagen och på
annat sätt än den föreskrifver, gjord framställning, icke på något
vis lärer kunna tilltvinga sig kraften af ett sådant beslut, som
skulle ega rättvisa anspråk på afseende från konungamaktens sida.
R. St:s rätt att, i den mån de finna sådant lämpligt, inskränka
eller neka anslag, är obestridlig, och emot densamma kan min röst
aldrig komma att höjas; R. St:s rättighet att med mindre god beräkning
göra det, blott dervid iakttages de former grundlagen föreskrifver,
kan lika litet bestridas; men en ansvarig rådgifvares skyldighet
måste det städse vara, alt i möjligaste mån förhindra det,
och denna har jag sökt alt efter förmåga fullgöra, genom meddelande
af uplysningar, som jag trott bort föranleda Ulsk.; att inse
vigten af att, vid organiserandet af landets försvar, uteslutande använda
ändamålsenlig krigsmateriel och af den beskaffenhet att den,
med de tillgångar, som af landet rimligen kunna påräknas, kunde i
sitt slag beredas den högsta grad af fullkomlighet. Jag har i detta
fall icke lyckats uti så vidsträckt grad som jag önskat, och under
det jag må beklaga min bristande förmåga, återstår mig, i händelse
Ulsk:s förslag skulle af 1$. St. hufvudsakligen bifallas, således intet
annat, så länge jag innehar min nuvar. befallning, än att ställa mig
lagliga beslut till efterrättelse, i hvilket hänseende jag vill förmoda
man icke bör ega anledn. befara, att jag, äfven för beredande af
framgång åt egna meningar, skulle någonsin tillstyrka, alt icke behörigt
afseende skulle fästas på de åsigter, som representationen, på
ett de båda Stalsmakterne värdigt sätt, uttalat uti ämnen sora hemfalla
under dess pröfning.
En skyldig upmärksamhet mot R. St. ansågs kräfva de lemnade
uplysningarnes meddelande, men jag beklagar, alt just denna åtgärd
synes hafva inledt det Höglofl. Utsk. på en afväg, den en sann
upfattning af konstitutionel frihet bort visa faran af att beträda, och
sålunda bort afhålla detsamma från alt, under försök, skenbart åtminstone,
af alt tillegna sig en rätt lill hvilken grundlagen icke
gifver någon anledn., tillstyrka R. St. all besluta i en fråga, hvilken,
i strid med hvad Utsk. anfört, K. M. verkligen icke låtit framställa,
och hvars underställande R. St;s afgörande, sannolikt aldrig af någon
konstitutionel rådgifvare kan tillstyrkas, lika litet som sådane frågor
varit en dylik behandling underkastade altsedan den s. k-frihetstiden.
Må
Den 18 Juni f. m.
81
Må man söka vinnna det mål man finner med sin öfvertygelse
mest öfverensstämmande såsom för Fosterlandet gagneligast,
men må man dock äfven städse påminna sig, att, för det lagbundna
samhällets bestånd är det icke iikgitigt om formerna dervid åsidosättas!
Eller kan man väl undgå inse olämpligheten och olagligheten
utaf, att R. St. skulle besluta ronde beskaffenheten af krigsmaterielens
olika beståndsdelar, och kan det vara ett, för Styrelsen
upmuntrande eller för det allmänna gagnelig!, begagnande af officiell
meddelade uplysningar i ämnen, som ensamt bero på Konungens
förfoganden, att af, såsom det nästan vill synas, frivilligt misstag,
anse dessa såsom hemställanden öfver hvilka Ständerna böra
besluta, på ett sätt som innebär en inkräktning på Konungamaktens
område? Jag tror det icke — och anhåller på denna grund,
i öfverensstämmelse med hvad af åtskilliga reservanter blifvit anfördt,
alt H. Ståndet ville, med ändring af Ulsk:s utlåt, i denna punkt,
fatta ett beslut, som i afseende å formen närmare öfverensslämmer
med grundlagens föreskrifter och Statsmakternas billiga fordringar
på desammas efterlefnad, äfvensom jag slutligen får anhålla, alt mitt
anförande måtte varda med de öfrige RiksSt:n kommunicerad!, på
det att den derigenom gjorda hemställan må tagas i öfvervägande
vid behandlingen af extra Stats-regleringen.
Ilr Puke, Folke Magnus: Ehuruväl Femte hufvudtitelns
extra Stals-reglering väl icke ännu kan utgöra föremål för R. o.
Ad:s öfverläggning, så får jag dock på grund af det af Gr. von Platen
nu uplästa anförandet, såsom medlem af StatsUtsk., der jag har
deltagit i behandlingen af den af Gr. von Platen åsyftade fråga,
förklara, att jag icke lika med Gr:n kan finna att StatsUtsk. begått
något inkonstilulionelt, när det yttrat sig öfver en af K. M. framlagd
propos., som tydligen innefattar frågan om den s. k. nedhuggningen
af Linie-skeppen hvilken StatsUtsk. häfver afstyrkt. Jag vill
nu blott hafva reserverat mig emot att hafva deltagit i något beslut,
som varit inkonstitutionel!.
Gr. von Platen: Jag är öfvertygad om, att så väl den siste
värde talaren, som hvar och en annan hvilken deltagit i beslutet,
menat lika uprigtigt för Statens bästa, som jag. Asigterna kunna
vara olika och jag har således ingen annan anmärkn. alt göra vid
det sista yttrandet, så mycket mindre, som den åsigt, jag hyllar,
efter hvad jag vet, kommer att blifva uptagen så väl inom detta
Stånd, som inom StatsUtsk., i händelse betänk, blifver dit återremitteradt
i afseende på denna punkt, då det finnes tvenne ledamöter
af detta Stånd inom Utsk., hvilka reserverat sig i samma riktning
som jag nu yttrat mig.
Hr Rå fel t, Anton: Jag anhåller att det af Gr. von Platen
afgifna yttrande må få hvila på bordet innan det kommuniceras
MedSt-.n.
Gr. von Platen: Jag tror icke att bordläggning kan förvägras.
Jag vill derföre endast fästa upmärksamheten på, hvad jag redan
8 II. 6
Den 18 Juni f. m.
nämnt, att ändamålet möjligen förfelas. Naturligtvis har hvar och
en sin talan öppen att söka göra det så mycket som möjligt förfeladt,
men det är naturligt, att om anförandet skall kunna verka
såsom ett meddelande lill de öfriga Stånden, innan heslutet fattas,
så måste det vara meddeladt innan ärendet af dem handlägges, hvilket
hos dem vanligen plägar inträffa tidigare än hos II. o. Ad. Jag
öfverlemnar för öfrigt till Hr Frih. o. Landtm, och R. o. Ad:s le
damöter
att behandla saken såsom dem lämpligast synes.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att den begärda bordläggningen
icke kunde förvägras.
Hr Hjärne, Harald: I fall del hvilande på bordet af det
uplästa yttrandet, som af Hr Frih. o. Landtm, nu blifvit tillkännagifvet,
innebär, att ingen kommunikation ofördröjligen kan ske, på
sätt Gr. von Platen begärt, så anhåller jag, alt fä nedlägga min
protest emot det beslut, som nu blifvit faltadt. Jag medgifver visserligen,
all en ledamots yttrande kan begäras pä bordet och att
man är alldeles oförhindrad att göra det, oaktadt komunikation äger
rum; men det skulle naturligtvis icke leda lill ändamålet, som är
afsedd med Gr. von Plåtens yttrande, om detsamma, lill följd afen
ledamots begäran kan på detta sätt blifva hvilande på bordel huru
länge som helst.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde, med afseende på beskaffenheten
af Gr. von Plåtens anförande och den reservation, som
nu af Ilr Hjärne blifvit anmäld, om icke II. o. Ad. behagade tilläta
att Gr. von Plåtens nu bordlagda anförande finge upföras främst
å föredragms-listan för nästa plenum.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo Revilln:s-Ulsk:s d. 31 sisth Maj och d. 13
dennes på bordet lagda betänk. N:0 6, ang-.de stämplade pappers
afgiften.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande, hvarvid först förekom
och bifölls Utsk:s tillstyrkande, att en af Hr Wetterberg väckt
motion, ronde kontroll-föreskrifterne vid karteringen af Köpe-, Bytesoch
Gåfvobref m. fl. handlingar, hvilka i förhållandet till värdet böra
med stämpladt papper förses, måtte lemnäs utan afseende.
Vidare förekommo UtsR:s yttranden, ronde ifrågaställde ändringar
i nedannämnde §§ af 1848 års K. Kungörelse, ang:de stäm
plade
pappersafgiften.
§ 2.
Utsk:s i fråga om denna § gjorda tillstyrkande bifölls.
§ 4.
Utsk:s yttrande, att i lista mom. af denna § Härads-, Bergstings-,
Lagmans- och Riddare-syne-rätter borde uteslutas, bifölls.
Då härefter, jemte Utsk:s yttrande ang:de Gr. Mörners motion
Den 18 Juni f. m.
83
om förtydligandet af det i 3:dje punkten af samma § förekommande
stadgande, rör:de kartering af boupteckningar, uplästes den redaklionsförändring,
som i afseende på delta stadgande uti betänk, bifogad
t förslag blifvit tillstyrkt, yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I det nplästa belänlcs 4§
förekommer Utsk:s hemställan alt S.dje punkten må få den förändrade
upställning, förfatlningsförslaget sidan 24 lill och med 25
utvisar. Jag hemställer om det icke vore bäst antaga ett sådant
förslag till ordalydelse, alt man derigenom vore säker det ingenting
förbiginges.
I anledn. häraf uplyste II. Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt den
föreg:de delen af Utsk:s redaktionsförslag icke innehöll någon annan
ändring af den nu gällande författningen, än att Härads-, Bergstings-,
Lagmans- och Biddare-syne-rätterne blifvit uteslutne.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls ifrågavar. af Utsk.
föreslagna redaktions-förändring.
Vidare uplästes såväl Utsk:s förslag, att i 3:e punkten af samma
§ malte införas ett nytt stadgande, i fråga om houpteckningars
kartering, då afliden persön på flere orter efterlemnat egendom,
hvaröfver serskilda boupteckningar blifvit uprättade, som ock redaktionsförslaget
i denna del.
Hr Brodins i afseende på detta förslag vid Ulsk:s betänk, fogade
reservation uplästes på begäran af
Hr von Ha rtmansdorff, som derefter yttrade:
Jag instämmer i Hr Brodins reservation, så vidt den angår
brist på föreskrift å hvilkendera boupleckningen kartering skall
ske för behållningens belopp. Sä länge dylik föreskrift saknas, befarar
jag följden blifva den, att ingendera befattar sig med den
gemensamma karteringen. Då anmärknm deröfver upstå, så svaras
att det icke är bestämdt, hvem som skall ombesörja karteringen.
Den ene anser sig dä icke hafva varit mera skyldig än den
andre alt göra det. Jag anhåller följaktligen att B. o. Ad. mätte
återremittera denna punkt, på det att Utsk. må deri åstadkomma
den fullständighet, som saknas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då icke mera än en
domstol kommer att emottaga boupleckningen, nemi. den domstol,
hvarunder den döde lydt, lärer vid tillämpningen icke någon tvetydighet
komma att äga rum. Jag får således anhålla, alt B. o.
Ad. hehagade bifalla Utsk:s förslag i denna punkt såsom öfverensstämmande
med hvad jag tror redan hittills allmänt iakttages.
Hr Printzensköld, Carl: Jag förenar mig så mycket hellre
med Gr. Mörner i anhållan om bifall lill den föredragna punkten,
som enligt allmänna lagens stadgande, boupteckning öfver ali den
aflidnes qvarlåtenskap bör i ett sammanhang förrättas och sedermera
ingifvas till den Bäti, under hvars domvärjo den aflidne bott och
6*
84
Den 18 Juni f. m.
haft sitt hemvist. Det är visserligen ett bruk, att apralia serskilda
boupteckningar med särskilda rubriker öfver alla de egendomar, som
den aflidne i lifstiden på spridda ställen innehaft, men jag vet ganska
väl att delta bruk likväl icke hindrat iakttagande i öfrigt af den
lagliga ordningen, ilhy, att i den boupteckning, som uprättats, der
den aflidne bott, alla dessa på andra ställen verkställda boupteckningar
blifvit summariskt införda, så att den aflidnes egendom på
ett enda ställe varit synlig. I Stockholm känner jag likväl, att så
icke tillgår. Man uprättar der en boupteckning och åberopar, dä
den aflidne personen haft egendom på landet eller i andra städer,
de serskilla boupteckningar, som der blifvit hållna. Delta är i min
tanka en origtighet, och i stället hade de serskilda boupteckningarne
bordt infordras för att till deras innehåll införas i hufvud-boupteckningen,
som skall finnas å vederbörligt ställe, till arfvingars och andra
cfterlefvandes efterrättelse.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad.
bifölle Ulsk:s ifrägavar. förslag, ropades starka ja blandade med några
nej; hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Sedan härefter Hr Statsrådet m. m. Nils Fredrik Wallensteen
blifvit anmäld och emottagen, samt å K. M:s höga vägnar aflemnat
2:ne Dess nåd. skrifvelser samt en Dess nåd. propos. lill R. St:r,
och sedermera blifvit utbeledsagad, upläsles och bifölls hvad Utsk.
för öfrigt i afseende på 4 § af författningen om stämplade pappersafgiften
hemställt och föreslagit.
§ 5.
Efter upläsning af Utsk:s i afseende på 3:dje och 5:te mom.-n
under rubriken ”Fullmakter”, samt 2:dra mom. under rubriken
”Transporter och byten” afgifna tillstyrkande och redaktionsförslag,
yttrade:
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Det torde icke kunna sältas
i fråga, att icke R. o. Ad. billigar de förändringar, som i Bevilln.-  Utsk. blifvit föreslagna i afseende på kartering af fullmakter, men
då det torde vara nödvändigt, att i detta förslag, för den, som skall
tillämpa dessa föreskrifter, göra några förtydliganden, så anhåller jag
alt derom få yttra några ord. I afseende på sjelfva förslaget till
redaktion af dessa förändringar, som innehållas på 27 sidan af detta
betänk., är det sorn jag först tager mig friheten, att nämna något.
Der står: Fullmakter, konslitutorialer, prot.uldr. m. m., hvarigenom”
etc. ”äfvensom att, om vid det rcg:te eller den korps,
hvarinom befordran egt rnm, olika löner finnas inom samma grad,
kartan till fullmakten beräknas efter den lön, som tillträdes, men
sedermera, när högre lön inom samma grad erhålles, bör transportresolutionen
derom karteras efter beloppet af löntillökningen. Här
föreslår jag alt orden ”lill fullmakten” måtte utgå och redaktionen
således blifva: kartan beräknas blott efter deri lön, sorn tillträdes
etc. Detta är så mycket nödvändigare, som rubriken inne
håller
icke blott frågan om fullmakter, utan äfven om andra expeditioner.
Sedermera skall vid slutet af samma morn., som inne
-
Den 18 Juni f. m.
85
håller denna förändring, tillsättas efter ordet löntillökning: dock icke
med mindre än (i r:dr för kanzligclnihren.
Vid slutet af sidan 28, innehåller det morn., som handlar om
transporter och byten. ”Härvid gälla dock, i afseende på mililärstaterne,
det undantag, som för dylika transporter och byten vid
dessa stater här ofvan är stadgadt, äfvensom att, i händelse vid
transporter till Reg:ts-qvartermästare- och Reg:ts-adjutantsbeställningar,
hvilka icke åtfölja viss grad, skulle erhållas högre lön än den,
hvarefter slämpelpappersafgift för den transporterades vid reg:tet
eller korpsen innehafvahde tjenstegrad blifvit erlagd, resolutionerne
beläggas med stämpladt papper för skillnaden mellan dessa löner,
likväl icke med mindre än G r:dr för kanzli-gebiihren.” Här önskade
jag, att framför orden ”det undantag” måtte insättas ordet
dets samt alt likaledes det på 3:dje raden af detta mom. förekommande
ordet ”äfvensom” måtte utbytas emot dels, och slutligen anser
jag nödvändigt, att vid slutet af morn., efter ordet kanzli-gebiihren,
göres följande tillägg: ”dels ock att för sådana transporter
och hylen inom samma grad och korps, hvarvid någon lönförhöjning
icke eger rum, endast erlägges kanzli-gebuhr och sigillpenningar
med tillsammans 7 r:dr men icke någon egentlig charta sigillala.
Sedermera torde vara nödvändigt, att, för tydlighetens skull,
för K. M:s flotta, der lönerna äfven äro olika inom samma grad
tillägga ett mom. under det, som nyss är omförmäldt, så lydande:
för K. M:s flotta karteras fullmakter, konstitutorialer, prot.-  utdr. samt transporter och byten inom samma grad och korps
efter samma grunder.
Jag anhåller vördsamt att R. ö. Ad. måtte bevilja de tillsatser
jag nu föreslagit, som egentligen gå ut på ett förtydligande af
Bevil!n.Utsk:s förslag till förändring i 5:te §.
Hr von Hartmansdorff: Om Ståndet såsom jag förmodar
finner skäl att återremittera denna §, så anhåller jag att få anmärka
en brist i meningen, hvilken likväl icke är nuvar:de Bevilln.Utsk:s
fel, utan som qvarstår ifrån den nu gällande författningen. Det
heter nemi.: ”Härvid iakltages, hvad serskildt Militärstaterna angår,
att i de fall, då reg: le t eller korpsen, hvarvid utnämningen sker,
icke är, och under loppet af de 5 nästförutgående åren varit, på
full stat” etc. Om en korps icke är på full stat, så har han naturligtvis
icke heller under de 5 nästförutgångne. åren varit det, ty
det händer icke att man tager ifrån en korps hvad han har ulan
tvertom, plägar man lägga till. Det hör följaktcligen hela: ”icke
varit”.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Tillkomsten häraf tror jag
härleder sig derifrån, att genom markegåugsförvandling den korps,
sorn ännu icke är på full stat, likväl något är kan komma till fulla
lönebeloppet, och jag kan icke instämma deri att ordalydelsen icke
är väl affattad.
R. o. Ad. ansåg de emot Utsk:s ifrågar:de tillstyrkande gjorde
anmärkmr föranleda till dctsammas återremitterande.
80
i) e n 18 Juni f. m.
Vidare upläsles och bifölls Ulslcs yttrande att stadgandet om
karteringen af fullmakter för sladsfiskaler i Stockholm bör ur rubriken
”Juslitie-kanslerens fullmakter” uti den ifrågavande 5:le §
uteslutas.
§§ 6 och 7.
Ulsk:s betänk, blef i afseende pä dessa §§ bifallet.
§ 8.
I fråga om dels Hr Hesselgrens motion, rörrde kartering af
arrende- och hyreskonlrakler, ock dets förslaget, att den i 4:de
punkten af ifrågavar. § befintliga tariff för kartering af Köpe-, Bytes-
och Gåfvobref malte salunda jemkas, att det lägsta karteringsbeloppet
bestämmes till 12 sk. för fastighetsvärden under 50 r:dr,
och nämnde tariff i öfrigt lemnäs oförändrad, blef Utslcs betänk,
bifallet.
Beträffande sedermera Utsk:s förslag ifråga om kartering af
Köpe-, Bytes- eller Gåfvobref, som förr än npbud eller inteckning
skett, varder ä annor man transporterad! eller öfverlåtet, yttrade sig
Gr. Sparre, Erik: Det förtydligande, som motionären här föreslagit
och Utsk. tillstyrkt, innefattar egentligen ett tillägg och ett
ganska vigtigt tillägg i charta sigillata-förordning, åsyftande en förökad
afgift vid en del lagfarter af köp om fast egendom. Detta tillägg
synes mig obilligt. Staten kan — jag vill lemna osagdt i hvad
män den eger rätt dertill eller åtminstone huruvida det kan synas
billigt — men Staten plägar, i ändamål att bereda sig inkomst
ålägga en person, som förvärfvar och sätter sig i besittning af jordegendom,
vissa stundom betydliga afgifter i form af charla sigillata,
lösen till vederbör:de embetsman etc. etc. Dessa utgifter äro mindre
kännbara vid det förhållande, alt egaren utom dessa afgifter får i
och för sjelfva egendomsköpet och tillträdet af densamma vidkännas
högst betydliga kostnader. Sjelfva afgiflen kan också betraktas såsom
ett slags ersättning för det skydd Staten lemnar åt egandelälten.
Vid öfvergång af fast egendom från en egare till annan
genom köp, är denna afgift således, pä sätt jag anmärkt, mindre
kännbar och den öfverklagas mindre; men skulle nu på sätt motionären
afSter vid fråga om fast egendom, som genom öfverlåtelse
har gått genom flera händer, ulan alt tilläfventyrs någon verkligen
tillträdt egendomen denna afgift flerdubblas, så blefve den i sanning
olidlig. Förhållandet blefve nemi. det, att vid sådan öfverlåtelse
det blefve den sista eller den som stadnade vid egendomen,
och således sökte lagfart å köpet, som komme att gälda afgifterna
för alla transporterna. Tänkom oss, hvad som ofta är förhållandet,
att en egendom inropas på auktion och öfverlåtes till 3 eller 4
personer, efter hvarandra hvarigenom köpebrefvet blir försedt med 3
eller 4 transporter. I sådant fall, skulle det karteras lika många gånger
som öfverlätelsen skett; hvarje gång i förhållande till köpesummans
belopp. B. o. Ad. skall lätteligen inse, att den karta, som
den siste köparen får vidkännas, kunde komma att blifva högst be
-
Den 18 Juni f. m.
87
tydlig. Den uppenbara obilligheten af en sådan tolkning har också
föranledt, såsom motionären äfven lillkännagifvit, att i åtskilliga af
flogsta domstolen meddelade utslag blifvit förklarad! alt sådant flerfaldigt
beläggande med karta på köpebrefven ej må åläggas den som
söker lagfart. Jag hemställer i hvad mån det kan vara lämpligt att,
sedan en sådan praxis gjort sig gällande och blifvit känd af dom
stolarne,
antaga ett emot denna af billigheten föreskrifna praxis stridande
lagstadgande, hvilket endast skulle föranleda alt detsamma
kringgås. Följden blir nemi. endast den, att sedan ett köp gått
genom flere händer, sä rifver den siste köparen helt simpelt sönder
sitt med öfverlåtelse!’ försedde köpebref och skaffar sig af den förste
säljaren eli annat, för alt derigenom skydda sig emot ett obilligt
prejeri af Slaten. Mig synes, att man bör låta allt gå sin naturliga
gång och icke göra föreskrifter, som tvinga den cnskilte alt
kringgå lagens stadgande!). Jag tillstyrker således, alt om ett förtydligande
anses nödigt, det må ske i alldeles motsatt syftning af
det, som motionären föreslagit. Ett RiksSlånd har redan i denna
syftning beslutat ålerremiss af denna § i betänk, och jag vägar således
vördsamt anhålla alt äfven II. o. Ad. behagade återremit
tera
§:n.
Gr. Mörner: Till en böljan torde jag få något beriktiga den
siste värde talarens upgift i afseende på den tolkning, som den högsta
domarmakten har gifvit å lagstadgandet. Den innefattar alldeles
icke en frikallelse för föregående köpare från skyldigheten att
kartera sina köp, utan blott ett tillkännagifvande, att den siste köparen,
den som presenterat dokumentet inför domstolen, icke behöfde
erlägga karla för mera, än sista köpet. Jag tror alt man i
denna fråga icke endast bör se på hvad, som är billigt ulan äfven
på hvad, som är rättsenlig!, och då måste det icke vara öfverensstämmande
med en rigtig lagstiftningsåsigt att fastställa några premier
för den, som underlåter, att iakttaga lagliga föreskrifter. Detta
skulle emedlertid blifva följden af den, utaf den siste talaren förordade
åtgärden. Det är, såsom R. o. Ad. nogsamt känner, hvarje
köpares skyldighet, att lagfara med sitt köp. Detta är en skyldighet,
icke endast för betryggande af hans egen besittning, utan äfven
för bevarande af andras anspråk, hvilkas rätt kunna deraf vara beroende
såsom vid förekommande börds och lösnings frågor. I dessa
fall skulle, om en sådan operation icke skedde, möjligen andras
rätt blifva förnärmad. Om nu endast det sista köpet skulle
lagfaras, blefve derigenom bördsmännens anspråk, hvilka möjligen
grundade sig på de föreg:de köpsluten, betagne, och den offentlighet
i afseende på alla öfverlåtelser utaf fastighet, som genom
lagfarten åsyftas, blefve tillintetgjord. Då det nu således är både
med lagens föreskrift och med dess rätta tillämpning öfverensstämmande,
att hvarje köp skall lagfaras lärer det väl icke heller kunna
påslås att det är rätt att den, som uraktlåter en sådan skyldighet,
skall derpå skörda en vinst. En sådan vinst skulle likväl tillkomma
honom derigenom, att han insparde denna karte-afgift, hvilken
han deremot fått vidkännas om han presenterat sitt köpebref till
88
Den 18 Juni f. m.
lagfart. Är det rättvist, att, om köpen skrifvas på 2 särskildta
papper, men på en gång vid domstol företes för lagfarts erhållande,
de skola vid npvisandet inför domstolen serskildt förses med stämpladt
papper, de skola serskildt karteras, men att om de äter skrifvas
på samma papper, en sådan påföljd då icke skulle ega rum för
de serskilda aflalen? I detta sednare fallet, skulle, om den ene
köparen, såsom man vill säga endast öfverlåter köpet till en annan,
och den andra till en tredje, samt den Iredje möjligen till en fjerde
o. s. v., afgifterne för 2 eller 3 köp reducera sig endast lill
det enkla beloppet för elt köp. Derföre att man skrifver på samma
papper, skulle man således skörda en vinst som icke skulle tillgodokomma
de conlrahenter hvilka skrifva köpen på serskilda papper.
Någon rättsgrund för ett sådant förfarande, kan jag icke finna, men
väl en upmuntran för spekulanter, att genom icke serdeles klyftiga
upfinningar söka kringgå lagens föreskrifter. Dä således, efter hvad
jag tror mig hafva, genom det föreg:de, ådagalagt, icke någon rättsgrund
förefinnes uti elt sådant förhållande, utan det tvertom är med
rättsgrunder fullkomligen öfverensstämmande, att den ena vidkännes
samma afgifter som den andra för samma aftal, enär han derigenom
får samma rättigheter och skyldigheter; sä kan jag icke an
nat,
än tillstyrka 11. o. Ad. bifall lill Utsk:s framställning.
Hvad ett Stånd kan i denna fråga hafva beslutat, det känner
jag icke, och tror det icke heller höra inverka på R. o. Ad:s
beslut, då troligen R. o. Ad. icke är i behof af någon annan ledning
i delta fall, än sitt eget omdöme. Jag får på grund af hvad
jag nu haft äran anföra, förnya min vördsamma anhållan om bi
fall
till betänk, i denna punkt.
Gr. Sparre: Hela den siste värde talarens anförande, grundar
sig på en premiss, och om denna premiss icke är rigtig, så ram
lar
hela hans deduktion. Det är nemi. den alt en öfverlåtelse bör
betraktas såsom ett nytt köp. Men om nu Staten, då den för att
bereda sig en inkomst fordrar en afgift vid köp af fast egendom,
icke så betraktar öfverlåtelse å annan person af den rätt, sora genom
köpet vunnits, så försvinner grunden hvarpå förslaget stödjes,
och jag påslår att billigheten fordrar det Staten icke betraktar öfverlåtelse
såsom nytt köp. Köparen har nemi. endast öfverlåtit på den
andre den rätt som han vunnit. Men det är blott den verklige
innehafvaren af jorden som begär lagfart å hela den köpeaffär, hvarigenom
jorden blifvit hans. Då Staten nu stadgat en afgift för
köp af fast egendom, är dermed ingalunda sagdt att en sådan afgift
skall erläggas äfven om köpebrefvet blott ett ögonblick af en
person innehafts, men genast derefter på annan öfverlåtes. Jag
uprepar detta ännu en gång. Jag kan icke fatta någon annan grund,
hvarföre Staten har fordrat en sä hög afgift, som den, hvilken, i
egenskap af karta affordras köpare af fast egendom, än den, att Staten
betraktar en köpare af fast egendom, som i följd af köpet får
vidkännas högst betydliga afgifter, vara i den ställning, att han med
lätthet kan vidkännas den mindre betydliga, som kartan medförer,
samt att den utgör en vedergällning, om jag så må säga, för det
Den 18 Juni f. m.
skydd, sora Staten lemnar åt lians egande- och besittnings-rätt.
Denna afgift synes mig likväl vara obillig, jag uprepar det ännu en
gäng, då personen icke tillträdt egendomen, utan öfverlåtit på en
annan sin, genom köpebrefvet förvärfvade, rättighet dertill.
Att lagstiftaren, såsom Gr. Mörner påstått, genom det här föreslagna
stadgandet, skulle stadga en belöning för uraktlåtenheten
att lagfara, bestrider jag, enär lagstiftaren har, för uraktlåten lagfart,
stadgat böter, hvilket ansvar drabbar den försumlige. Att genom
icke serdeles klyftiga upfinniugar man skulle kringgå lagen har
jag just befarat skulle blifva följden af motionärens förslag, enär
köparen helt simpelt kunde rifva sönder det med öfverlåtelse påtecknade
köpebrefvet och förskaffa sig ett nytt af förste säljaren, hvarigenom
lagens stadgande kringgås. Hvar och en, som sett det obilliga
och orimliga belopp, hvilket en sådan köpare blir förpligtad att
utgifva, kan icke undgå, att inse det orimliga och det prejande i
en sådan afgift, sorn en köpare i delta afseende får erlägga. Den
som handlagt sådana ärenden, vet, att domaren, icke utan den största
motsträfvighet, kan förmå sig till en sådan tolkning, som Gr.
Mörner yrkat och detta har äfven gifvit sig tillkänna inom den högsta
domaremaklen. Jag hoppas således att R. o. Ad., med erkännande
af obilligheten häruti och för alt bibehålla en genom praxis
redan etablerad grundsats, ogillar förslaget. Jag tillstyrker således
en återremiss, derföre att jag anser det lämpligt att Utsk. tager saken
i förnyad pröfning, särdeles som ett Stånd vidtagit en sådan
åtgärd.
Gr. Mörner: Med den siste värde talaren kan jag icke dela
den åsigten, att en öfverlåtelse icke innefattar ett nytt köp. Antingen
har öfverlöt aren, genom det förut gjorda köpet, förvärfvat
egande rätt till hvad han öfverlåter, och då afhänder han sig eganderälten
genom öfverlåtelsen, hvarigenom således ett nytt rättsförhållande
inträffat, eller också har öfverlåtaren icke genom det föreg:de
köpet förvärfvat cganderätt till det kopia, och då kan han icke heller
öfverlåta densamma, hvadan i sådan händelse öfverlåtelsen är en
nullitet. Detta lärer väl icke den siste värde talaren kunna bestrida.
För hvar och en, som vill för sig utreda vilkoren för ett köpeaftal,
lärer det således vara klart, att hvarje sådan öfverlåtelse är
ett nytt köp. Man har sagt att stadgandet skulle kunna kringgås,
derigenom att den siste köparen sönderrifver sin fånges-handling
och får af den förste köparen ett nytt köpebref. Dertill fordras
emedlertid icke blott den sönderrifvandes benägenhet till operationen
utan äfven att han kan förmå de andra parterne att häruppå ingå,
och att den förste köparen finnér sig vid att färda ut ett nytt köpebref.
Det kan således icke alltid vara att, såsom man säger, taga
på hyllan, att en sådan maneuvre låter sig verkställas, och då skulle
jag tro, att siste köparen låter bli att sönderrifva sitt dokument.
Man har vidare sagt, att det skulle vara särdeles betungande för
den siste köparen, att utgifva dessa kartemedel. Vet den siste köparen
att hvarje köpslut skall vara med karta belagdt, så är det
haus sak att tillse att det dokument, han emoltager åf den föreg:de
90
Den 18 Juni f. m.
köparen, är behörigen karleradt. Gör lian det icke, sä är det
klart att lian, i sina köpeomkostnader har beräknat beloppet af denna
karta. Således ligger icke något obilligt deruti, alt lian får utbetala,
hvad han vid köpets ingående bör hafva beräknat. Skulle
lian deremot derifrån befrias, sä upstod derigenom för honom en
obillig fördel på Statens bekostnad. Frågan om Statens anspråk, att
tillgodonjuta de afgifter, sorn för hvarje köp äro bestämda, bör icke
förblandas med frågan huruvida dessa afgifter äro för högt eller för
lågt bestämda. Om den siste värde talaren hade funnit lagens föreskrifter
i denna del obilliga eller origliga, så hade det stätt honom,
likasom hvarje representant, öppet att väcka förslag om förändringar
deruti, meu att derifrån att han anser afgifterna vara
för höga, hemta anledn., alt vilja uphöja lill lag, ett pä några orter
anlaget sätt, att kringgå lagen, det anser jag icke vara ändamålsenligt.
Jag skulle gerna hafva med honom instämt om lian
gjort förslag, att minska beloppet af den charta sigillata, hvarmed
köpebref skola beläggas, men jag kan icke med honom deruti instämma,
att man skall minska denna afgift lill förmån för några fä
säljare och köpare som icke i vederbörlig ordning lagfara sina köp,
under det man vill hålla efter de öfriga. Jag tror att del hörer
lill lagens fullständighet att den för alla lika tillämpas.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Jag delar i allo Gr. Mörners
åsigt i denna fråga. Gr. Sparre har yttrat alt Gr. Mörners deduktion
hvilar på den grund att öfverlåtelse af ett köp, icke skulle vara
ett köp, och Grin ville visa att denna grund vore oriktig, men dii
han hittills brustit i fullgörandet af detta åtagande, torde kanske Gr.
Mörners deduktion tills vidare få anses vara riktig. Skulle raan,
såsom Gr. Sparre föreslog, borttaga tillägget till 8 § enl. Utsk:s förslag,
så blefve i alla fall efter min tanka charta sigil lata-för fatt n ingens
mening precist densamma, som Utsk:s förslag här åsyftar. Det
är visserligen sannt, att Högsta Domstolen har i åtskilliga mål, der fråga
varit om åtal emot domare, derföre att de underlåtit, alt tillse
alt köpebref, försedda med sådana öfverlåtelse!' eller transporter,
hvarom nu är fråga, varit behörigen karterade, åtskilliga gånger
förklarat att den sista innehafvare!!, hvilken företedde köpeafhandlingen
till lagfart, icke var pligtig att kartera handlingen vidare
än för det köp, hvarå lagfart söktes; men dervid har Högsta
Domstolen icke kommit att yttra sig öfver den frågan huruvida alla
föregule innehafvare af detta köpebref skulle, derest de genom en
åklagare tvingats till lagfart, varit pligtiga med karta förse deras
ålkomslhandlingar. Det skulle efter min tanka och såsom redan
blifvit nämndt icke tjena till någon ling alt, enl. Gr. Sparres förslag,
taga bort det tillägg, sorn här är i fråga. Författningen blefve
enl. mitt förmenande i alla fall af samma innehåll som Bevilln.Utsk.
vill hafva den, men på det den icke må såsom Gr. Mörner framställt
i sin motion blifva olika tillämpad, tillstyrker jag bifall lill
Ulsk:s förslag.
Gr. Sparre: Del är temligen djerft af en ledamot i Hof-rälten
alt, ehuru Högsta Domstolen antagit en tolkning af en para
-
Den 18 Juni f. m.
91
graf, i charta sigillata-förordn. icke förty säga att, det skulle vara
tydligt och klart alt meningen med denna § vore motsatsen, samt
påslå att Högsta Domstolen kringgått frågan genom alt blott frikänna
en domare. Har domaren origtigt förfarit, så skall otvifvelaktig!
Högsta Domstolen fälla denna Underdomare till ansvar.
En talare, motionären, har yttrat, att om jag hade väckt förslag
om nedsättande af charla sigillala-afgifterna i allmänhet, sa
skulle han icke hafva motsatt sig ett sådant förslag. Om han således
erkänner, alt charta sigillala-afgifterna i allmänhet äro dryga,
månne det dä är billigt alt göra dem i detta fall ännu mera kännbara.
Det är sant, att, på sätt Gr. Mörner har sagt, det vid hvarje
köp, är köparen obetaget, att dervid betinga sig afräkning för charta
sigillala-afgifterne; men köpare i allmänhet, i synnerhet bland allmogen,
känna icke charta sigillata-förfaltningen så väl, att de förstå,
alt göra afräkning för denna afgift hvars belopp icke är dem
bekant. Alt det sätt alt tolka författningen, som jag upgifvit är pä
många orter antaget hestyrkes deraf, att äfven Högsta Domstolen
sålunda tolkat den, och hvad jag afser är att Lagstiftande makten
icke skall uplräda emot denna lagskipning, hvilken jag ännu en
gäng påstår af billighet och rättvisa föreskrifves. Jag hoppas att R.
o. Ad. åtminstone icke vägrar en återremiss så att Ulsk. må taga
frågan i förnyad pröfning.
Hr Carleson: Då jag begärde ordet skedde det i anledn. af
Gr. Sparres yttrande, att det vore djerft af mig, att finna författningen
i nu omtvistade hänseende tydlig och klar, då Högsta Domstolen
funnit den oklar. Jag vill i anledn. deraf erinra Gr:n att
uti de af Högsta Domstolen medcfeldta utslag hvarå här syftas Högsta
Domstolen bedömt endast underdomarnes skyldighet att tillse,
huruvida köpebref blifvit af lagfartssökanden behörigen karterade,
men icke vä vidt jag funnit, dömt öfver köpares skyldighet att med
karta förse de olika öfverlåtelserna. Emellertid ■— Gr:n må länka
om min djerfhet hvad han behagar, så finner jag mig likväl icke
föranlåten alt frångå milt yttrande, att författningen bör hafva den
lydelse, som nu blifvit föreslagen, och att den f. 11. innefattar detsamma,
som Bevilln.Ulsk:s förslag åsyftar att uttrycka.
Hr von Hartmansdorff: Den nu gällande författningen
lyder sålunda: ”Köpe-, Bytes- och Gåfvobref på fast egendom å
landet och i släderne, Bruk och Manufakturverk, Smiden och Smidesrättigheler
samt Hammarskatter, Frälseräntor, Fabriks- eller andra
inrättningar, med hvad mera, sorn under egande rätt föryttras och
vid Domstolarne upbjudes eller inlecknas, förses med stämpladt papper
etc.” Alldeles detsammma har Ulsk. bibehållit i början af
morn., men i strid emot detta stadgande har Ulsk. infört det nya
förslaget, hvari det heter: ”Varder Köpe-, Bytes- eller Gåfvobref
förr än upbud eller inteckning skett, å annor man transporleradt
eller öfverlåtet, belägges handlingen med ny karta efter
nyssberörde grund för hvarje transport eller öfverlåtelse.” Sålunda
motsäger Utsk. sig sjelf. I början fordras det att eganderälten skall
vara föryltrad och afhandlingen derom upbjuden. I sednare före
-
92
Den 18 Juni f. m.
skriften återigen fordras icke detta, utan om Köp-, Bytes- och Gåfvobref
blifva transporterade förr än upbud eller inteckning ågår, så
skall det beläggas med ny karta. Jag instämmer derföre i Gr.
Sparres yrkande på återremiss.
Hr Printzensköld: Jag tror mig icke fela emot 90:de §
R. F., om äfven jag yttrar några ord, i anledn. af de nplysningar
Gr. Mörner meddelat med afseende å tillämpningen af denna §.
Jag tror, att Gr. Mörner har fullkomligen rätt deri, att Högsta Domstolen
icke tolkat § så, som Gr. Sparre sagt; ty Högsta Domstolen
har endast hållit sig till den sak, hvarom fråga varit, nemi. huruvida
den sista köparen, som begärt upbud, borde vara skyldig alt
kartera jemväl de äldre köpeaftalen, som om samma egendom egt
rum. Högsta Domstolen skulle då, enl. min öfvertygelse, 0111 den
utsträckt frågan dertill, huruvida de äldre köpebrefven borde karteras
eller icke, hafva sträckt sin pröfningsrält till ett föremål, hvarom
frågan icke handlade; och man vet icke, på sätt Hr Carleson
anmärkt, huru Högsta Domstolen skulle hafva dömt, om åtal blifvit
anställdt emot de äldre köparne, derföre, alt de underlåtit alt sina
köpebref kartera. Måhända skulle då Högsta Domstolens beslut icke
kunnat af Gr. Sparre åberopas såsom prejudikat. För att komma
lill sjelfva saken, så är jag med Gr. Mörner af den tanken, alt ett
förtydligande af §:n är af behofvet påkalladt. Jag anser också det
förtydtigande som Bevilln.Utsk. föreslagit, vara ganska riktigt; ty om
den satsen skulle göra sig gällande, som Gr, Sparre sökt genomdrifva,
så blifver följden, att på orter, der man gör sig säker, att
icke tilltalas för underlåten lagfart samt tror sig ej behöfva frukta
för inteckningsanspråk af säljarens fordringsegare, ett och samma köpebref
ända t. o. m. 50 år kommer att begagnas och ideliga transporter
å detsamma ega rum, utan alt kronan får tillgodonujta den
inkomst genom stämpladt pappers afgift, som förordningen henne
tillerkänner. Genom de domslut, som Gr:n påstår, att Högsta Domstolen
meddelat, men hvilka jag, lika med Gr. Mörner, tror icke finnas
till, skulle man uphöja till laglig rättighet, att undslippa kartering
af de äldre köpebrefven. Delta kan icke vara lagstiftarens
mening. Ar ett köp på det sätt uprättadt emellan 2 personer, att
säljaren, genom anteckning ä det salubref han sjelf erhållit, öfverlåter
egendomen till en annan person, så är och blir detta i sjelfva
verket ett nytt köp, i Ihy att genom denna transport af salubrefvet
eganderätten lill fast egendom öfvergår från en person till annan.
Jag anser det således vara nödvändigt, att införa det förtydligande,
som Bevilln.Utsk. föreslagit utan att kunna, lika med Hr von Hartmansdorff
finna någon motsägelse emellan detta tillägg och hvad §:n
i öfrigt innehåller; ty när det är serskild lag uppå, att vederhör:de
köpare af fast egendom, skola dessa deras köp vid vederbörlig domstol
låta upbjuda och således med egendomen lagfara, så kunna de
af Hr von Hartmansdorff citerade ordalag i §pi icke betraktas annorlunda
än såsom ett förklarande, att stämpladt papper icke behöfver
anskaffas till köpeafhandlingen innan denna vid domstol varder
upvisad, helst man i allmänhet icke är pligtig att kartera någon
Den 18 Juni f. m.
93
handling man och man emellan, förr än denna handling blir inför
domstol företedd, så att uttrycken i mom. sådant detta nu är gällande
ingalunda stå i strid med det tillägg, som Bevilln.Utsk. föreslagit;
hvarföre jag vördsamt anhåller om bifall till detta Utsk:s
förslag.
Gr. Sparre: Jag ber att få erinra, att vi här tala såsom lagstiftare
och i ett beskallningsärendc. Det är fråga om att bereda
Staten en inkomst, genom charta sigillata vid försäljning af fastighet.
Ar en sådan afgift billig eller är den obillig? Detta är min utgångspunkt.
Jag har sagt, att afgiften är obillig och alt det är ett prejeri
af Staten att ålägga den sista köparen flerfaldiga karte-afgifter.
Vi veta redan, alt dessa afgifter äro ganska kännbara och motionären
har sjelf erkänt det. .lag uprepar detta ännu en gång — då
han sagt, att han skulle instämt med mig, om jag föreslagit afgiftens
minskning. Då denna afgift nu skall erläggas flera gånger
af samma person, så blir den ännu mera kännbar för den, sorn
skall erlägga densamma. Derom är nu fråga. Om ett. förtydligande
är nödigt, hvilket jag visst icke vill bestrida, så anser jag det likväl
böra göras i motsatt syftning emot hvad motionären föreslagit i det
fall, att upbud eller inteckning icke skett och jag anhåller derföre
ännu engång om ålerremiss af betänk.
Hr Printzensköld har sagt alt om man icke intog ett förtydligande
i den syftning motionären föreslagit, så skulle det kunna
hända, att ett köpebref kunde undgå att karteras i 50 års tid. Jag
ber den värde talaren ihågkomma, att det rätta hindret ligger icke
allenast i de af lagen stadgade böter, utan äfven i köparens intresse
ty det finnes serskildta sladganden derom, att den förre köparens
borgenärer kunna fordra inteckning i egendomen, såvidt köpet icke är
lagfaret. Köpare äro nog angelägna att få lagfart, om icke annat, åtminstone
för detta ändamål. Den ifrågavar. afgiften medför visserligen
en ganska god inkomst för Staten, men en sådan afgift bör
icke, — jag uprepar det ännu en gång — vara obillig och Staten
bör icke tillåta sig ett prejeri.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har något gifvit med sig,
då han, ifrån sin första synpunkt om det rättsvidriga i Utsk:s förslag,
nu har inskränkt sig till att blott framhålla det obilliga deruti.
Det fägnar mig att han kommit derhän, och jag hoppas, att genom
det tillägg, jag nu kan komma att göra, äfven kunna undanrödja
den från nämnde synpunkt hämtade sisla betänklighet emot förslaget.
1 detta hänseende tillåter jag mig, att erinra derom, att hvarken
den siste värde talaren eller någon annan lärer kunna ifrågasätta
, att ett köpebref måste genast, då del inför domstol presenteras,
med karta beläggas. Om det sedan, efter en sådan kartering,
transporteras och ånyo företes inför domstolen, så lärer väl icke eller
någon vilja påstå, alt icke den sista transportinnehafvaren måste för
upvisandet låta kartera sitt köpebref. Hvar ligger då billigheten
deruti, att denne skall kartera under det, att en annan, som fått
en sådan påskrift innan lagfart å hans fångesman köp skett icke
Den 18 Juni f m.
karterar köpe-afhandlingen ? Delta torde således, såsom jag förut tagit
mig friheten erinra, vara en lagstiftning, för att gynna den, som
icke fullgör sina åligganden.
En annan talare liar velat finna en otydlighet i förslaget;
derföre att det står i första punkten af 4:de mom. taladt om hvad,
som under egande rätt föryttras och vid domstolarne upbjudes och
intecknas; men det har redan af Ilr Printzensköld blifvit uplyst,
att någon motsägelse icke ligger deruti. DA det är hvarje köpares
skyldighet att lagfara sill köp, sä följer deraf att serskildta upbud
på hvardera af de ifrågavar. öfverlåtelserna höra lagenligt ega rum,
men då lagen föreskrifvit all hvarje köp bör karteras innan upbud
derå meddelas, så blir härutaf äfven en ovillkorlig följd alt charta
sigillala bör beräknas för hvarje öfverlåtelse, ehuru faslebiebref icke
kommer att utfärdas för den, som innan lagfarten fulländats, afhändt
sig egendomen.
Någon stridighet förefinnes således icke emellan de ifrågavar.
§§:ne, och då de införa samma rättigheter och skyldigheter för alla,
så tror jag att R. o. Ad. utan återremiss kan bifalla betänk, i denna
punkt, hvarom jag vördsamt anhåller.
Frih. Stjernstedt, Aug. Willi.: Lika med motionären tror
äfven jag, att en otydlighet finnes i det nuvar. stadgandet. Såsom
bevis derpå behöfver man endast åberopa, att underdomstolarne tillämpat
författningen olika med Högsta domstolen; men jag kan likväl
icke lika med honom komma till den slutsats att ett tillägg bör
göras i enlighet med hvad Utsk. föreslagit. I öfverensstämmelse med
hvad en annan talare yttrat, anser äfven jag en obillighet ligga deruti,
alt en öfverlåtelse af fast egendom skall karte-beläggas da en
sådan öfverlåtelse icke blifver inför vederbör, auktoritet i och för
lagfarts erhållande företedd. Jag tror således alt ett förtydligande
bör ske, men i den syftning att, der dylika öfverlåtelse»- af fast egendom
afses, den sista afhandlingen derom endast behöfde karteras,
då densamma inför vederbörlig domstol företes. På dessa skäl får
också jag yrka återremiss af denna §.
Gr. Posse, Erik Arwidsson: Ibland de mest tryckande beskattningar,
är väl kartering af köpebref. Skulle nu Utsk:s förslag vinna
bifall, blir följden den, att man kan få utgöra denna skatt, om möjligt
liera gånger innan lagfarten börjas. Karteringen eger i min tanka
sammanhang med den säkerhet, som Staten eller lagarna medgifva
i följd af lagfart. Den, som gjort en afhandling, utan alt framvisa
den för att skaffa sig denna säkerhet, bör väl icke plikta dubbelt.
Jag skulle anse att ett afslag på detta hetänk. vore det riktigaste
men, för att icke splittra meningarne, så instämmer jag med Gr.
Sparre i begäran om återremiss.
Hr Printzensköld: Gr. Sparre lärer icke'hafva med tillräcklig
npmärksamhet afhört mitt första yttrande, når han tillvitat mig okunnighet
om de följder, som underlåten lagfart skulle medfört. Jag
sade likväl, såsom mig syntes, i de uttryckligaste ordalag, att blott
köparen är säker uppå, att dels icke åtal sker emot honom och dels
icke säljarens fordringsegare begära inteckning i den sålda egendo
-
Den 18 Juni f. m.
05
men, så kommer han alt underlåta lagfartens verkställande, och då
inträffar möjligen att denna underlåtenhet ända till 50 år och deröfver
man efter man kan fortsättas. Nu vet man ganska väl att
dylik underlåtenhet egt rum och snart sagt dagligen på många ställen
inträffar. Det var icke längre sedan än i går, som jag såg en
köpeafhandling, utfärdad för långliga tider ulan att den var lagfaren,
och det uplystes af köparen till denna egendom alt lagfart på mångfaldiga
år icke å den egendomen egt rinn, ehuru den flere gånger
gäll i handel, hvarigenom således kronan, gått förlustig den karleinkomst,
henne bort tillkomma. Jag känner äfven ett annat äfventyr,
hvarföre en köpare är blottställd, om han underlåter alt lagfara,
nemi. all det salubref han erhållit, om ock aldrig så lagligt, kan få
vika för elt yngre, ifall förra egaren varit nog litet samvetsgrann,
alt sälja egendomen på olika tider till olika personer. Hr
Grin behagade häraf finna, det jag, lika väl som han, känner alla de
äfventyr, för hvilka en köpare är blottställd, om han försummar lagfartsåtgärden,
men det är likväl mången, som underkastar sig dessa
äfventyr blott för att slippa betala charta sigillala, •— ett förhållande,
som är oriktigt och som bör förekommas, enär det leder till förlust
för Staten. Så länge afgifter till Staten för dylika transaktioner äro
bestämda och Staten har rättighet att derigenom påräkna en inkomst
så är det icke tillsländigt för någon att, genom författningens kringgående,
slika afgifter sig undandraga. Delta skulle förhindras om
författningen blefve så förtydligad, som Bevilln.Utsk. här föreslagit.
Skulle återigen ett förtydligande i den syftning, som Gr. Sparre
hemställt komma att ega rum, så vore det att öppna vägen till undansnillande
från Slaten af en stor del af den inkomst Staten har
af charta sigillala-afgiflen alt påräkna, ålan skulle då komma till
samma resultat, som när man i anledn. af förd klagan öfver lösöreköpen
Och de derigenom föröfvade bedrägerier till borgenärers skada
och förfång, trodde sig kunna motverka detta onda, genom att stadga
vissa former, som borde iakttagas för att gifva dessa köp gällande
kraft, hvilket hade till följd, att man i stället öpnade vägen för bedrågerierne
och gåfvo dem laglig heljd, så att nära nog de flesta af
ifrågavar. köp i sjelfva verket ingenting annat äro, än elt medel för
den oredliga gäldenären att bedraga sina borgenärer. Jag vidblifver
således den tankan, att elt förtydligande af §:n, pä sätt Bevilln.Utsk.
föreslagit, är af nöden, och fortfar alt tillstyrka bifall pä samma
förslag.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall ä Utsk:s ifrågavar. förslag, ropades starka nej, blandade
med ja, hvarefter II. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
detta förslag gjorda anmärkmr föranleda till återremiss, samt, sedan
denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej,
förklarade det lian funnit ja öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande votens-propos.
Den, som bifaller BevillnUlskts förslag ifråga om kartering af
90
Den 18 Juni f. m.
Köpe-, Bytes- eller Gåfvo-bref, som förr än upbud eller inteckning
skett, varder å annor man transporteradt eller öfverlålit, voterar
Ja j
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej anser R. o. Ad. de emot Utsk:s berörde förslag gjorde;
anmärkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut beftinnos rösterne hafva utfallit, sorn
följer:
Ja — 11.
Nej — 25.
§ io.
I fråga om denna § biföll R. o. Ad. Utsk:s betänk.
§ 11-
Den af Hr Brodin i afseende på denna § vid Utsk:s betänk,
fogade reservation uplästes på begäran af
Hr Carleson, som derefter yttrade:
Såsom af den nu uplästa reservationen synes, har det nu föreslagna
stadgandet redan förut varit i äldre författningar intaget,
men blef efter 1835 års riksdag derifrån uteslutet. Ett sådant uteslutande
skedde i följd af de olägenheter man hade funnit här och
der upslå af det ifrågavar. stadgandet. Efter min tanka är Utsk:s
åtgärd fullkomligt omotiverad och på de skäl Hr Brodin anfört hemställer
jag att R. o. Ad. måtte afslå förslaget i denna del. Det
enda skäl Utsk. haft för sin åtgärd är att Utsk. velat försäkra domare
och tjenstemän, som kartera handlingar, hvilka inlemnas
okarterade eller icke karterade till fulla beloppet en ersättning för
besväret, men Utsk. har förbisett att i många fall den embets- eller
tjensteman, sorn komme att vidtaga denna åtgärd icke skulle utfå
den ersättning som är honom tillslagen. Då detta är det enda skäl
Utsk. haft att åberopa för tillägget torde det vara fullkomligt skäl
för R. o. Ad. att afslå förslaget i denna del.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s först framställda propos. till bifall
å Utsk:s förslag om införande af ett tillägg uti 3 mom. af ifrä
gavande
§, besvarades med starka nej jemte några ja, och uppå
sedermera framställd propos. blef detta förslag af R. o. Ad. afslaget.
§ 17.
Hr Printzensköld: Jag tillstyrker afslag å Ulsk:s framställning
i denna punkt. Jag anser det icke vara ändamålsenligt alt
utesluta den mening, som f. n. finnes i 17 § 3 mom. Derigenom
skulle man göra de embets- och tjenstemän, hvilka i och för deras
befattningar ega rättighet att, emot borgen, uttaga kartor på kredit,
till verkliga charta sigillata försäljningsman. Delta missbruk har egt
runi och fortfar ännu i viss mån, men det är icke lagstiftarens me
-
Den 18 Juni f. m.
97
ning, alt gifva dessa embets- och tjenstemän annan eller vidsträklare
rättighet alt emollaga kartor på kredit lill försäljning än alt
de skola vara försedda nied del slämpelpapper, som är nödigt till
karlering af de handlingar, hvilka af domstolen expedieras, eller
då, såsom händelsen är vid Härads-rälterna, den enskilde saknar
tillfälle att af försäljningsmannen förskaffa sig del nödiga kartebeloppet
för de handlingar, som han lill domaren ingifver. Derföre hafva
domhafvandena håde förr och nu haft håde rättighet och skyldighet,
att vara försedda med stämpladt papper till försäljning vid tingen.
Här i Stockholm känner jag specielt, huruledes det missbruk sig inritat,
att hvar och en embetsman, som i och för sin tjenst behöfver
stämpladt papper till sina expeditioner, tillhandahåller dylikt papper,
jemväl lill salu, sä att hvar och en kan af dem erhålla kartor
till hvilket belopp som helst. Härigenom minskas afsätlningen
för de i laga ordning antagna charta slgillata försäljningsman hvilket
innefattar så mycket större orättvisa, som det är dessas pligt att
både för- och eftermiddagar, finnas på försäljningsrummet, hvarigenom
de sakna annat medel till försörjning än den inkomst de af
karle-försäljningen hafva att påräkna. Jag tillstyrker att della mom.
i författningen måtte få blifva oförändradt.
Gr. Mörner: Man torde icke behöfva mer, än fästa uproärksamheten
vid de borttagna ordalagen för att finna huruvida deras
bibehållande är lämpligt eller icke. Orden lyda: ”dock må hvad
sålunda reqvireras icke annorlunda, än till dylikt behof, men ej till
försäljning användas”. Således skulle det vara mera förbjudet alt
sälja en karta, än att sälja någonting annat, som man rår om.
Då Staten får valuta för sina kartor, tyckes det vara nog långt gånget,
att man vill föreskrifva, ali en obegagnad karta, icke får af
den, som köpt densamma, föryllras. I afseende på det underslef,
som en värd talare har omtalat skulle kunna bedrifvas, derest det
ifrågavar:de stadgandet bortloges, torde det till vederläggning af hvad
derom blifvit framställdt, blott få fästas upmärksamheten pä, att de
i de föreg:de §§ meddela föreskrifter ang:de hvilka kartor, som af
embetsman få reqvireras, qvarstå oförändrade. De innehålla, alt dylika
resiqvitioner, hvarken i afseende å valörer eller qvantiteter må
utsträckas utöfver hvad som erfordras för sådane handlingar, som
af den reqvirerande embelsmyndighelcn utfärdas. När således
denna föreskrift qvarstår, så kan icke embetsmannen emot borgen
få andra kartor, än sådana, som behöfvas för de expeditioner,
hvilka skola expedieras ifrån det embetsverk, han tillhör. Em
betsmannens
tillgång på kartor i följd af borgen, är således inskränkt
till dessa valörer, men om han eller andra serskildt
köpa kartor och åter sälja dem, så måste detta vara en, så
väl för honom som för andra, lofgifven sak, helst någon vinst deruppå
ej kan upstå, och mig förekommer det underligt att man kan
vilja förklara det för contraband, att försälja en sådan vara, då Staten
icke förlorar utan tverlom vinner derpå. Enär det är en mindre
färsäljningsprocent, som tillkommer den serskilde tjensteman
8
H. 7
08
Den 18 Juni f. m,
nen, än den sora de ordinarie försäljningsmännen säga sig tillgodoräkna,
så tyckes det också vara så mycket mindre rationelt, att med
delta ytterligare tvång hesvära de förstnämnde. På samma gång som
man ålägger dem, att vid ansvar tillse att handlingarne som af dem
skola emottagas, äro behörigen karterade, så förbjuder man dem
att hafva kartor hvarigenom de kunna undanrödja detta ansvar.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag har icke blifvit af Gr. Mörner öfverlygad
om oriktigheten af det stadgande, som finnes i nu gällande
charla sigillala-förordning. Om Gr:n t. ex. i charta sigil. försaljnings-kont.
här i staden köper en karta, så vet jag allt för väl att
ingen menniska i verlden kan förmena Hr Gr:n rättigheten all äter
försälja denna karta, på hvilken Gr:n naturligtvis ingenting kan förtjena;
men annat är med dessa s. k. embets- och tjenstemän, hvilka
pä kredit emottagit kartor, för att hålla dessa kartor allmänheten
tillhanda i de mål, hvilka vid de domstolar der de äro anställda,
komma att expedieras. Längre än för tillhandahållandet af dylika
kartor kan tjenstemannens rättighet att undfå kartor på kredit
icke sträcka sig; men nu är förhållandet annorlunda, ty under det
att t. ex. en tjensteman vid Stockholms Rådhusrätt, i verkligheten
behöfver vissa kartevalörer, så inskränker han icke sin reqvisition
till detta behof, utan han tar kartor af alla möjliga valörer och utsäljer
dem sedermera till hvem som helst som sig anmäler, ehuru
kartorne rätteligen borde köpas pä försäljningskontoret. Jag har
sjelf härpå haft exempel. Jag skulle nemi. kartera en boupteckning,
köpte till den, min rättighet likmätigt, nödige kartor på charta
sigillata försäljningskont. här i staden. När jag sedan lemnade dessa
kartor till det verk, der lioupteckningen skulle förvaras så förklarade
den tjensteman som skulle emottaga lösen för boupteckningen,
det han bade varit berättigad att förse den med karta, hvartill orsaken
var ingen annan än den, att han derigenom erhållit den provision,
som för ett dylikt kartebelopp egde rum. En sådan utsträckt
försäljning af kartor kan icke hafva varit lagstiftarens mening att
medgifva. Nu går emedlertid så till här i Sockholm, der kartor till högst
betydliga belopp årligen användas, att desse kartor, hvilka med största
lätthet skulle kunna af vederbör:de köpas i charta sigillata försäljningskont.
, i stället tillhandahållas af vederbör:de tjenstemän inom
Rådhusrätten, hvarigenom desse tillegna sig den försäljningsprovision,
som försäljningsmännen i Stockholms stad rätteligen borde
tillkomma. Eli sådant förhållande har lagstiftaren åtminstone i någon
mån sökt förebygga genom det stadgande, som finnes i den nu
gällande charta sigillata förordn. Att det icke hjelpt, utan tjenstemännen
behagat, förbudet oaktadt, hålla kartor allmänheten tillhanda,
är mig ingalunda obekant, men jag anser det derföre icke
vara utan gagn, att stadgandet qvarstår, hvarföre jag yrkar att detsamma,
ehuru ofullständigt det än är, måtte framgent varda bibehållet.
Gr. Mörner: Såvida frågan om dessa föreskrifter i sin helhet
nu hade kunnat blifva föremål för Ståndets pröfning, så skulle jag
Den 18 Juni f. m:
99
icke hafva sökt att utveckla en emot den siste värde talarens alldeles
motsatt åsigt, enär jag icke kan frångå den äsigten, att charta
sigillata försäljningsmannen är till för allmänhetens beqvämlighet och
icke allmänheten för hans. Om man icke kan förneka denna afsigt,
sä följer jemväl deraf, att man icke bör för allmänheten lägga alla
möjliga hinder i vägen blott för att derigenom befordra en större
inkomst för en person, som, om han icke finner sig vid att sköta
denna befattning, icke är skyldig att dermed fortfara; men hvad
angår den ifrågavande föreskriften så stadgar den 16 § alldeles bestämdt
alt de qvanliteler, som af embels- och Ijenstemännen få requireras,
icke fä sträckas utöfver hvad som kan anses erforderligt
för sådana handlingar, som af de reqvirerande utfärdas. Detta stadgande
qvarstår oförändradt, och innefattar, skulle jag tro, den inskränkning,
som är lämplig. Att i den nu föredragna 17 § bibehålla
ett obehöfligt men till chijan ledande stadgande tror
jag icke vara ändamålsenligt. Den föregtde talaren har varit bland
dem, som velat på allt sätt skärpa konlrollerne i hänseende till
handlingars kartering. De föreskrifter, som i den delen finnas
meddelade hafva medfört ganska mycken nytta, men man bör icke
gå derhän, att man blott ålägger skyldigheter, utan att lemna dem,
som man ålägger dessa skyldigheter en möjlighet att i någon mån
desamma fullgöra. Ar del rimligt att låta folks fatalier blifva beroende
af den omständigheten huruvida ett charta sigillata-kontor är
öppet eller icke, eller om olika beräkningsgrunder göra att domaren
anser kartan böra beräknas på annat sätt, än parten sjelf förmodat?
Mäste han icke då rätta sig efter den föreskrift, sorn meddelats
af den auktoritet, af hvilken handlingen emottages; och är
det icke då af vigt alt han der kan få den fyllnads-karla, som är
nödvändig, om ieke_ en fatalietid skall gå till ända innan handlingen
blifver inlemnad? Ar det då rimligt, alt förvägra honom att få en
sådan karta, om den kan på stället erhållas. Jag finner deruti icke
något ondt utan tvertom en förmån. Då, pä sätt jag förut visat,
föreskrifterne redan äro så restrictiva, att de, tillämpade efter deras
innehåll icke gifva anledn. till ett sådant underslef, som häräromnämndt,
synes mig vara skäl alt bifalla hvad Utsk. i denna del har
föreslagit.
Hr Printzensköld; Jag hade sannerligen icke trott Gr.
Mörner om så liberala tänkesätt att han skulle drifva den grundsatsen,
att, om en person icke blir försörjd af den befattning, han innehar,
blott derföre att lagstiftningen behagar, genom nya bestämmelser,
taga brödet ur munnen på honom, så bör han dermed låta
sig nöja och lemna befattningen, för att söka ett annat försörjningsmedel.
Jag bestrider att den ädle Gr:n skulle finna sig särdeles belåten
om denna princip utsträcktes t. ex. till embetsmanna-korpsen.
Manne Gr:n skulle åtnöja sig med, att förlora sin lön, ifall sådane
förfoganden egde rum, som gjorde Hr Gr:ns Hofrätts-rådsembete öfverflödigt?
Gör Gnn icke det, så bör Gr:n ej förorda stadganden,
som beröfva charta sigillataförsäljaren den inkomst han, vid emot
7*
-
100
Den 18 Jun'i f. m,
tagandet af denna befattning, enligt då gällande författningar hade
att påräkna. För min del tinner jag det hvarken lillålligt eller ens
Staten värdigt alt under denne charta sigillataförsäljares tid, så länge
han fullgör de föreskrifter förfaltningarne stadga, vidtaga sådana
åtgärder, hvarigenom han sättes på svältkur. Sådant har dock förhållandet
varit här i Slockholm. Det är enl. författningens tydliga
ordalydelse, vederbör, embelsmyndigliets rättighet och skyldighet,
alt bestämma antalet af de charta sigillata försäljningsman, som
för en viss ort kunna erfordras och således måste det också vara
författningens mening att inga andra charta sigillata försäljare än
dessa skola finnas. Nu har man, för att bereda en lättnad ät erobetsverkcn
tillerkänt dem en rättighet, som förut icke funnits, nemi.
att erhålla stämplad t papper på kredit lill de expeditioner, som
ifrån dem utfärdas, ehuru man, efter mitt förmenande, derigenom
tillskyndat charta sigillata försäljniugsmanuen i Slockholm en obehörig
minskning i sina inkomster; men detta förhållande må vara.
Det oriktiga ligger deri att de embets- och tjenstemän, hvilka sålunda
erhållit en inskränkt rättighet till kartors uttagande på kredit,
begagna denna rättighet ända derhän, att de blifva ordentliga
charta sigillata försäljare. Författningens mening är icke sådan, ulan
allenast den, alt om en karta fattas för en enskild person, när han
kommer till rätten, så skall rätten eller vederbör:de tjensteman, som
har sig ålagdt, att tillse att karteringen är riktig, kunna tillvägabringa
denna rättelse. Går tjenstemannen längre, så är det ett missbruk,
hvilket lagstiftaren bör förekomma; och lika gerna, som jag
härstädes t. ex. går upp i Rådstufvu-rätten och der hos vederbönde
tjensteman köper kartor till en boupteckning eller en skuldsedel
lika väl kan jag för detta ändamål gå till den i laga ordning antagne
försäljningsmannen. Inga skäl förekomma således att utesluta
ifrågavar. stadgande. Jag har förut nämnt att det visserligen icke
tillräckligt upfyller sitt ändamål, men det är dock nyttigt, att ett
lagbud finnes, som vid förekommande fall, kan gifvas den tillämpning,
att icke dessa tjenstemän få med annan charta sigillata försäljning
än den som är af deras befattningar oundvikligen påkallad
sig befatta.
Gr. Mörner: Det stadgande, som jag tagit mig friheten för
R. o. Ad. upläsa innehåller, att kartorna ej må till försäljning användas.
Den siste värde talaren har sagt att om en handling presenterades,
som var försedd med för liten karla, så skulle domaren,
hvars skyldighet det är att tillse, att densamma var med behörig
karta försedd, få lägga till fyllnaden. Huru skulle delta tillgå ulan
att domaren får sälja kartan? Skulle han skänka bort kartan för
alt göra sin pligt? Det kan icke låta sig verkställas ulan att kartan
afyttras till den, sorn skall belägga handlingen med densamma.
För närvar, skulle jag tro, att icke en sådan föreskrift kan iakttagas
på annat sätt än att man vägrar alt emottaga handlingen intilldess
densamma är försedd med sådan karta, som vederbör; men
deraf kan, såsom jag förut nämnt följden blifva, att parten går miste
om sina fataliers bevarande och denna omständighet är af mera
Den 18 Juni f. m.
101
vigt än om en eller annan karta mera eller mindre försäljes af en
eller annan charta sigillata försäljningsman. Hvad angår den omständigheten,
att det skulle vara någon rättighet af Staten tillförsäkrad
någon viss charta sigillata försäljningsman, så får jag i afseende
derpå erinra, alt hela denna lagstiftning har tillkommit utan
K. Sl:s medverkan, genom förändringar, afvikande ifrån det af 15.
St. vid förra riksdagen ingifna förslag till författning, hvaremot den
af mig åberopade föreskrift, som i delta afseende är domare meddelad,
grundar sig pä K. M:s och R. Sl:s gemensamma beslut och
här är icke fråga om någon utvidgning af rättigheter utan endast
ett bibehållande af hvad R. St. förut beslutat och som efter sista
riksdagens slut blef ändradt. Jag fortsätter mitt yrkande om bifall
lill Utslcs förslag.
Ilr Printzensköld: Enär det uttryckligen står i charta sigillata
förordn. att embets- och tjenstemän, jemte det de äga rättighet
att varda försedda med det till deras expeditioner erforderlige stämplade
papper, samt skola tillse det inkommande handlingar äro behörigen
karterade, men förhållanden kunna inträda, då en orikligket
härvid eger rum, så hafva de till pligt att fordra kartan af
den enskilta parten eller också alt sjelfva belägga bandlingen med
stämpladt papper till erforderligt belopp. Helt annat är att hålla
kartor till salu för kommande och gående. Det är just detta
som är händelsen med embets- och tjenstemän på många orter och
företrädesvis i Stockholm. Det är detta missbruk, som lagstiftaren
velat förekomma genom införande af ifrågavar. stadgande. Jag vet
ganska väl att det tillkommit genom förändring af R. St:s beslut.
Jag vet också alt högsta makten haft grundlagsenlig rättighet att
göra en sådan förändring; och jag hoppas, att, om R. St. utesluta
stadgandet, högsta makten sin lagstiftningsrättighet likmätigt, icke
skall underlåta att bibehålla detsamma såsom ett nyttigt om också
icke fullt ändamålsenligt correctiv emot de missbruk, som här i hufvudstaden
företrädesvis med charta sigillata försäljningen har egt
rum. Dessa missbruk, Mine Hrr, hafva här i hufvudstaden haft sådana
följder, att jag för min del skulle till och med önska, det alla
embets- och tjenstemän, med undantag endast af landtdomare, måtte
fråntagas rättigheten, alt sälja kartor, och att försäljningen af deni
öfverlåtes endast åt de, af vederbör, antagne, försäljningsman, som
hålla öppet salurum.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å hvad Utsk. i afseende på ifrågavar. § hemställt, ropapes
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han
ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande förslag till votens-propos.
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s hemställan, att i 1 :sta mom.
17 § af författningen ang:de stämplade pappers-afgiften följande pe
-
102
Den 18 Juni f. m.
riod: ”dock må livad sålunda reqvireras icke annorlunda, än lili
dylikt behof, men ej till försäljning användas,” må uteslutas, voterar
:
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. förenämnde period böra uti sagde
mom. bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 6.
Vidare förekom och lades till handlingarne Utsk:s förbehåll, alt
framdeles få afgifva serskildt förslag till de rättelser och tillägg i författningen
ang:de stämplade pappersafgiften, som i anledn. af R.
St:s beslut, rör:de ett i Slatslltsk:s utlåt. N:o 51 Litt. A. afgifvet
förslag, kunna linnas påkallade.
Slutligen hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o.
Ad. behagade bibehålla nu gällande författning om stämplade pappersafgiften
i alla de delar, som icke nu varit föremål fär beslut.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs och bordlädes, på begäran af Gr. La ger b jel k e, Gust.
och Hr von Troil: Sam. Gust. K. M:s nedannämnde denne dag,
ankomne nåd. skrivelser och propos. till R. St.
l:o ang:de den tillökade ordinarie soldatroteringen i riket;
2:o ang:de understöd åt Öfverste Löjtnanten, J. Z. Dunckers
Enka, Maria Charlotta Tuderus; och
3:o ang:de väckt fråga om försäljning af en kronan tillhörig
tomt i Malmö.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 31 sisth Maj och d. 13 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 39, i anledn. af RiksStms återremiss
å vissa delar af betänk. N:o 24, med förslag till reglering
af Bankens Låne och kreditiv-rörelse.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Sedan Utsk:s yttrande, ang:de de delar af betänk. N:o 24,
hvilka vunnit dels samtliga RiksStms, dels 3 RiksStånds bifall, blifvit
upläst och lagdt till handlingarne, förekommo nedannämnde
punkter af utlåt. N:o 39.
Den 18 Juni f. m.
103
l;sta punkten.
Bifölls.
2:dra, 3:djc och 4:de punklerne.
Gr. Sparre, Erik; Jag måste erkänna att anmaningsräkningarne
medföra de olägenheter, som Utsk. antydt; men behjertansvärdt är
likväl det förhållande, att dessa räkningar redan af vanan fått häfd,
att låntagarne känna alt de fä sådaue anmmaningar och lita derpå. Att
nu på en gång borttaga dem, ehuru jäg medgifver att skäl dertill
förefinnas, har hos mig betänkligheter. Det är lill stor del allmogen,
som har dessa lån. Att de icke rätt väl förstå att sköta sina
angelägenheter känna vi. De äro vanda vid den respit, sorn
nu medgifves dem och den stränga påföljden' enl. 81 § gör, att
jag, för min del, hyser tvekan att bifalla detta förslag. Jag får således
på de skäl, som af Hr Doktor Sandberg och af Hr Ekenman,
blifvit anförda, anhålla att R. o. Ad. icke ville bifalla detta
förslag.
Hr Nordenfelt, Joli. Åke; Gr. Sparre har yttrat betänkligheter
emot anmaningsräkningarnes borttagande derföre att Gr:n befarat,
att allmogen skulle blifva oviss om när deras lån förföllo, enär
de äro vana vid att hafva s. k. respit-tid och att de derigenom
skulle kunna utsättas för vådan af lagsökningar och de svårigheter,
som deraf följa. Med anmaningsbrefven följer, jemte anmaningen
att betala, äfven underrättelse om, hvad man har alt iakttaga vid
liqviden och med hvarje qvitto för årets inbetaldta ränta följer en
dylik uplysning, hvaraf man äfven underrättas derom, att om man
icke inom tre månader betalar räntan, så förfaller lånet. Jag tycker
således att dä låntagaren pä della sätt får fullständig uplysning
0111 hvad han har att iakttaga, så är det mycken vigt derpå, att
han derjemte vänjes vid noggrannhet i upfyllandet af sina förbindelser.
Jag har således icke någon betänklighet emot anmaningsräkningarnes
uphörande, enär hvarje låntagare årligen får underrättelse
om hvad han har alt göra och bar tre månaders respit vid
liqviden. Jag får således tillstyrka bifall till Utskrs förslag.
Gr. Sparre: Jag hade visserligen icke förbisett nyttan af den
här föreslagna förändringen; men jag känner huru det går lill med
allmogens affärer. De emottaga visserligen qvittenser, på hvilka det
står att läsa hvad de hafva alt iakttaga, men de läsa dem icke, ulan
lita på gammal vana. Jag tror derföre, att mången skulle, genom
delta stadgande blifva olycklig och har ansett mig böra framställa
denna tvekan, ehuru jag visserligen medgifver, att det kan vara mycket
att säga både för och emot saken.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Man klagar i allmänhet i vårt
land öfver bristande punktlighet i affärer och öfver den icke serdeles
lämpliga kredit-lagstiftningen; men då man vill vid något tillfälle
göra gällande ett stadgande, hvarigenom gäldenärerna skulle
förbindas till mera ordentlighet vid fullgörande af sina skyldigheter,
så upträder straxt en och annan och talar om gäldenärernas be
-
104
Den 18 Juni f. m.
dröfliga belägenhet om den misskund man bör hafva med dem o.
s. v. Det är äfven ur denna synpunkt, som Gr. Sparre nu yttrat
sig. Det visar sig af ifrågavar. betänk., att Banken nödgas årligen
utskrifva emellan 2000 och 4000 aumärkningsbref och icke nog
dermed, att det fordrar lång tid för att afsända dessa bref till K.
Bef:h:de och för K.. Beflnde att meddela aumaningarne åt gäldenärerna
att lill K. Befh:de inlemna sina recipissen och ytterligare
för dessa recipissens insändande ifrån K. Befi)fide till Banken, utan
derigenom inträffar äfven, att ett lån, som i början af året varit
förfallet icke kan de facto utsökas förr än efter 12 månaders förlopp,
ehuru det borde ske efter tre månader. Då dessutom det försigtighetsmått
bl ifver iakttaget, som Ilr Nordenfelt omnämnt, hvarigenom
hvarje läntagare, icke endast då han erhåller sitt lån utan
äfven vid de ärliga licjviderna underrättas om sina skyldigheter, och
Utsk. derjemte i 3:rlje punkten föreslagit, alt Bankens samtliga gäldeuärer,
hvilka redan innehafva eller fått sig beviljade lån emot pant
af fast egendom och återbetalnings-skyldighet i sedlar, men icke
vilja afsäga sig rättigheten att erhålla anmanings-räkningar, upsägas
till lånens återbetalning efter 6 månader frän kungörandet eller uteslutas
från lans erhållande, så synes mig sannerligen, alt Utsk. har
gjort allt hvad göras kan för att gå hilliga önskningar till mötes.
Mig synes, att förslaget ledes till minskad kostnad för Banken och
till minskad kostnad äfven för låntagare, emedan understundom, på
sätt betänk, utvisar, kostnaderne för mindre lån genom anmaningsbref
och utgifter med lånens återbetalning upgå till omkring -jidel
af inbetalningarnes belopp, och då dessutom ifrågavar. stadgande skulle
väsendtligen bidraga till att göra vederbör, låntagare mera ordentliga
i fullgörandet af sina åligganden, så får jag för min del tillstyrka
bifall på hvad BankoUtsk. i delta afseende har föreslagit.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag har, såsom deltagande
i Banko-styrelsen, tillstyrkt uphörandet af anmanings-räkningarne, och
jag förnyar detta tillstyrkande på grund af de skäl Hr von Troil
anfört samt anhåller om bifall till Banko-Utsk:s betänk.
Hr Nordenfelt: Jag vill blott hafva äran fästa upmärksamhet
derpå, al t Utsk., för den händelse att ifrågavar. punkt skulle bifallas,
äfven har varit betänkt på, att lägga i Banko-fullmäktiges
hand en utväg till mildring genom stadgandet i 180 §, sorn Utsk.
föreslagit att erhålla följande lydelse: ”När stadgad inbetalning å för
Bankens räkning intecknad fordran uteblifver, bör handräckning hos
Konungens vederbör. Bef:h:de sökas till den intecknade fastighetens
utmätning och försäljning, på sätt lag och författningar i allmänhet
föreskrifva; dock med Fullmäktige förbehållen rätt, alt, efter serskild
ansökning och pröfning af förekommande omständigheter kunna lagsökningen
inställa”; den makt, som härigenom Iägges i händerna
på Fullmäktige bör förvissa derom, att om den försumlige låntagaren
vill behålla länet, det icke möter någon svårighet, och att icke
heller någon synnerlig olägenhet deraf kan upstå.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Ändamålsenligheten deraf,
att anmaningsräkningar för framtiden uphöra, inser äfven jag
Den 18 Juni f. m.
105
och instämmer således i denna åsigt, men det är en betänklighet,
hvarpå jag ansett mig böra fästa upmärksamheten. Detta har afseende
på det stadgande, som är gifvet uti 3:dje och 4:de momme
om utfärdande af kungörelse, hvarigenom redan meddelade lån skulle
upsägas hos sådana läntagare, som icke vilja afsäga sig rättigheten
att erhålla anmaningsräkning. Då jag öfverväger de skäl, som BankoUtsk.
har för detta stadgande anfört, ville det synas för mig, som
om de vilkor, hvarunder lånen blifvit utlemnade, icke skulle medgifva
Banken rättighet, att på sådant sätt upsäga dem, såvida villkoren,
under hvilka lånen nu äro utgifna, stadga något i detta hänseende,
som betryggar låntagarne, att få emot oförändrade vilkor
bibehålla sitt lån. Då torde det icke gå an för den ena parten,
att rubba dessa villkor utan den andra partens medgifvande. Huruvida
något hinder i den delen möter, torde de, som närmare känna
förhållandet med dessa föremål, benäget uplysa. Jag vill blott
anhålla, att få den uplysningen lill min ledning. Om deremot,
i detta hänseende, något hinder icke möter, då är det blott en
annan omständighet, som jag velat för ledamöterna af BankoUtsk.
vördsamt framställa, nemi. alt, då Bankens tjenstemän komma
att sakna så mycket arbete, som skulle åtgå, att skrifva 3 å
4000 anmaningsräkningar, så skall man måhända nödgas ersätta
dem för den saknade sysselsättning, som de härigenom skulle komma
alt vidkännas. Vi hafva vid denna riksdag funnit att sådan saknad
sysselsättning med sedelskrifning och dylikt har föranledt ersättningsanspråk,
som äfven blifvit beviljade och om nu äfven denna
förändring skulle föranleda sådana anspråk, så skulle detta kanske
blifva vida dyrare, än att utskrifva anmaningarne, och då är det
icke mycket vunnet med förändringen. Möta icke sådana hinder,
så tillstyrker jag bifall.
Hr Nordenfelt: Jag kan icke med visshet erinra mig ordalagen
lill de skuldförbindelser, som till Banken gifvas, men det minnes
jag bestämdt, alt 3 månader efter anmaningsbrefvens utfärdande,
skall man lagsökas om liqvid icke sker. Jag tager för gifvet,
alt Banko-styrelsen icke kan lemna ett lån på sådana vilkor att det
icke, under några omständigheter, skulle kunna upsägas.
Hvad angår Gr. Mörners hemställan om det förminskade arbetet,
så är jag fullt förvissad derom, att, sedan B. o. Ad. har bifallit
den af Utsk. föreslagna mindre komitéen af 3 personer, för
reglerande af Bankens angelägenheter och dessutom en motion blifvit
inom Utsk. väckt, om indragning af flera tjenster i Banken, indragning
verkligen kommer att ske af de tjenster, hvilka, till följd
af anmaningsbrefvens uphörande, kunna anses öfverflödiga.
Frih. Stjernstedt, Jakob Thedor: I händelse R. o. Ad.
bifaller, hvad BankoUtsk. nu har tillstyrkt, så möter visserligen icke
något hinder för Banko-styrelscn alt vidtaga en sådan upsägning,
som Utsk. här har tillstyrkt. Jag har efterhört detta förhållande
och fått den' uplysningen att under likartade omständigheter med
denna, sådana upsägningar förut skett och haft till följd, att den åtgärd,
Banko-styrelsen velat vidtaga, kunnat verkställas.
106
Den 18 Juni f m.
Gr. Gyldenstolpe: Dessa fastighetslån äro ställda på 6 måders
upsägning. Således kan det icke förvägras Banken, att, när
helst Banken så för godt finner, upsäga desamma.
Hvad sjelfva tjensterna beträffar, så kan naturligtvis icke anmaningsräkningarnes
Utskrifvande föranleda någon besparing, emedan
de, som besörja denna utskrifning icke hafva någon annan ersättning
derför än den lön de åtnjuta för sina ordinarie tjenster.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Icke jag heller kan utantill
minnas formuläret för Bankens fastighetsutlåning; men det tror
jag mig kunna försäkra, att för dessa, likasom för alla andra lån,
gäller regeln, det Banken, såsom fordringsegare, kän utan annat skäl
än Styrelsens egen vilja upsäga lånen.
Fråga om ersättning åt tjenstemän för minskad aflöning, lärer
här icke kunna förekomma, emedan anmaningsbref icke betalas styckevis,
såsom det sker vid sedlars tillverkning. Men det är klart, att
hvarje förminskning af onödigt arbete genom Banken bör också föranleda
till onödiga tjensters och onödig aflönings indragning. Om
R. o. Ad. finner för godt, att afskaffa dessa anmaningsbref, så följer
af sig sjelft att Banken besparar icke blott onödigt arbete utan äfven
postpenningar. Uphöra dylika bref i ett afseende, så böra de äfven
kunna i andra hänseenden göra det. Då kommer det att gå i
detta, som i andra fall, att vederbör, gäldenärer, sjelfmant få fullgöra
sina skriftligen åtagna förbindelser.
Uppå härefter framställd propos. blefvo de ifrågavar. 2:dra, 3;dje
och 4:de punkterne af R. o. Ad. bifallne.
5:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag har emot förslaget icke något
annat än saknaden af god mening. Här står nemi.: ”i afseende på
dessa låns anmaning”. Man kan anmana en menniska eller den,
sora har något begrepp, men icke ett lån, emedan det ej förstår sig
på en sådan. Jag hemställer derföre om icke punkten kunde till
sin ordalydelse sålunda förändras: i afseende på anmaning till dessa
låns inbetalning, när densamma uteblifvit samt utsökning efter skedd
anmaning, galle till efterrättelse, hvad derom är stadgadt.
Uppå härefter framställd propos., antogs Utsk:s uti ifrågavar.
punkt gjorda förslag med följande redaktions-förändring; ”i afseende
på anmaning lill erläggande af bestämd års-inbetalning å dessa lån,
då densamma uteblifvit, samt uträkning efter skedd anmaning, gäller
till efterrättelse hvad derom nu är stadgadt”.
öde, 7:de, 8:de och 9:de punkterne,
Biföllos.
10:de punkten.
R. o. Ad. beslöt att, med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga denna punkt till handlingarne.
Utsk:s härefter förekommande yttrande ronde Banko-reglementets
179 § bifölls.
Den 18 Juni f. m.
107
11 :ie punkten.
Ilr von Hartmansdorff: Det förbehåll, Utsk. här infört är
i min tanka obehöflig!. Det har icke förut funnits i den förevar.
§:n och likväl har sällan någon vecka förbigått utan att Fullmäktige
af fastighetsegare, hvilkas egendom varit i Banken belånad,
emoltagit ansökningar om inställande af den lagsökning, för hvilken
de varit utsatte, emedan de underlåtit föreskrifven inbetalning.
Fullmäktige hafva i sådant hänseende varit mycket medgörliga och
i allmänhet bifallit dylika ansökningar. Men R. St:s Revisorer hafva
funnit denna medgörlighet vara alltför stor samt fördenskuld dervid
gjort anmärkn., hvaraf Fullmäktige ansett sig föranlåtne att på sednare
tider inskränka ifrågavar. eftergifter. Om nu en sådan föreskrift
skulle införas, som här föreslås, så kan jag icke inse att Fullmäktige
kunna förklara det annorlunda, än såsom ett slags antydan alt
åter bifalla dylika eftergifter. Tager man för regel, att sådana i
allmänhet skola lemnäs, sä blir följden, att låntagare litet eller intet
upfylla sina skyldigheter. Denna ändring i lagstiftningen för inbetalningars
fullgörande kommer då att välla stort besvär för Bankens
tjenstemän och det i högre grad än hittills, ehuru det redan utgjort
föremål för Stats-Revisorernas anmärkmr. Jag tror således för min
del det vara rättast att utesluta ifrågavar. tillägg.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tillstyrker deremot att det föreslagna
tillägget införes och det af tvenne skäl. För det första utöfvas, på
sätt Hr von Hartmansdorff redan yttrat, denna rättighet, dock utan
grund af något dertill gifvet tillstånd. Också hafva, såsom Hr von
Hartmansdorff äfven nämnt, Revisorerna gjort anmärkmr. De kunde
likväl icke förneka Fullmäktige att fortsätta utöfvandet af denna rättighet;
men då är det väl bättre att Fullmäktige skola få en riklig
tillåtelse att göra det.
Det andra skälet är det, att R. o. Ad. har antagit den andra
punkten i Ulsk:s förslag, der det står: ”dock böra de verkställande
vid tillämpningen häraf icke förbise, att ändamålet är, att tvinga
tröge gäldenärer till ordentlighet men ingalunda att skada dem, som
antingen några dagar efter den utfästade tiden, eller ock med för
ringa belopp erlagt föreskrifven årsinlietalning”. Här kan upstå fråga
om en lagsökning under nyss upgifna förhållanden och då ett sådant
stadgande redan är indirekt intaget, så anhåller jag att detsamma
måtte direkt utsättas, när det nu blifvit af Utsk. föreslaget.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
lill bifall å ifrågavar. punkt, ropades ja, blandade med nej, hvarefter
H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
12:te punkten.
Bifölls.
I3:de punkten.
R. o. Ad. beslöt att med vidblifvande af sitt förut i ämnet
fattade beslut, lägga denna punkt till handlingarne.
108
Don 18 Juni f. m.
14:de punkten.
Bifölls.
Utsk:s näst efter denna punkt gjorda förbehåll alt ali serskildt
betänk, få hos R. St. upgifva och föreslå sältet för användande af
de 500,000 r:dr, som, genom förminskning af fonden för publika
pappers belåning, Ulsk. beräknat kunna användas till kreditiv ät
Hypotheks-föreningar, lades lill liandlingarne.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, gjord hemställan
upsköts den återstående pröfningen af BankoUlskis förevar, utlåt, till
eftermiddagens plenum samt åtskiljdes H. R. o. Ad. kl. \ 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 18 Juni 1851.
Plenum kl. (i e. ni.
Justerades ett prot.-utdr. för denna dag f. m. samt pleni prot.
för d. 2G sistl. Maj.
Fortsattes pröfningen af BankoUtskrs d. 31 sisth Maj och d.
13 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 39, i anledn. af RiksSuns
återremiss å vissa delar af betänk. N:o 24, med förslag lilh reglering
af Bankens Lane- och Kreditiv-rörelse.
Härvid förekommo nedannämnde punkter af utlät. N:o 39.
15:de punkten.
Bifölls.
16:de punkten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För mig har det icke
blifvit klart, hvarföre den förevar, frågan icke vore af beskaffenhet
att kunna förfalla.
I nuvar. Banko-reglemente finnes föreskrifvet huru med utfärdande
af vederhäftighets-bevis skall förfaras, och då det af BankoUtsk.
föreslagna tillägg blifvit af 2:ne Stånd ogilladt, skulle jag tro att det
borde förblifva vid det gamla, samt att följaktligen ingen nödvändighet
förefinnes att underkasta denna sak votering i förstärkt Utsk.
hvarföre ock jag vördsamt anhåller, att R. o. Ad. behagade afslå den
framställda voter:s-propos:n.
Den 18 Juni e. m,
109
Frih. Stjenstedt, Jakob Theodor: Ehuru jag icke reserverat
mig mot denna punkt, är jag dock i afseende derå af samma
tanka som Gr. Mörner.
Jag kan ej fiona något skäl hvarföre icke denna fråga skulle
kunna förfalla, derest Ståndet icke antager inbjudningen.
R. o. Ad. afslog den uti ifrågavar. punkt gjorda inbjudningen
och föreslagna voter:s-propos:n, med förklarande alt den deri omförmälda
fråga hade förfallit.
Ulsk.-s näst efter 16:de punkten förekommande yttranden, ang:de
Banko-reglementets 198 och 20(5 §§, lades till handlingarne.
17:de 'punkten.
Bifölls.
18:de punkten.
Sedan underl. Ridd.Sekret., pä förfrågan af Ur von Hartmansdorff,
Äng., uplysl all de öfriga RiksSl.-n redan bifallit denna
punkt, blef densamma äfven af R. o. Ad. bifallen.
Slutligen förekom och lades lill handlingarne Utskis yttrande,
ronde dels kassa-kreditivens förfallodagar och dels liden för erläggande
af inträdes-afgifl för dylika kreditiv.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 31 sisth Maj
och d. 13 dennes pä bordel lagda utlåt. K:o 106, i anledn. af väckta
frågor om ändringar i K. Fabriks- och Handtverks-ordn. d. 22
Dec. 184(5.
Detta utlåt, föyelogs punktvis till afgörande, och förekommer
dervid Utsk:s yttranden ang:de nedannämnde delar af ifrågavar. författning.
§ 3 mom. b.
Frih. vonStedingk, Styrbjörn: De förändringar, som Utsk.
föreslagit till intagande i Handtverks-ordn. kan jag ej godkänna.
Den afdeln. af Utsk., som behandlade detta ärende, föreslog alt icke
något afseende skulle fästas å motionen, ulan att Handtverks-ordn.
borde förblifva oförändrad sådan Konungen densamma fastställt; i
Utsk:s plenum förkastades denna mening och afdelmn fick sig ålagdt
att omarbeta förslaget i enlighet med den önskan, som majoriteten
inom Utsk. uttryckt.
Det torde tillåtas mig alt få framställa af hvilken halt dessa motiver
äro, då Utsk. säger, att bland de undantagne handlverks-yrkena
finnas flere, hvilka erfordra lika, om ej högre, grad af färdighet som
de, för hvilka mästerskaps förvärfvande är föreskrifvet; att nödig
kontroll å skicklighet i yrket för alla handtverks ulöfvande må förefinnas,
är af serdeles vigt, ej allenast för allmänhetens fördel utan
ock förnämligast på det de lärlingar, som egna sig åt handtverkerierne,
icke må sakna den ledning och undervisning, hvarförutan
skicklighet icke kan förvärfvas, och att något skäl hvarföre dessa
yrken blifvit från vilkor undantagne icke vore i författningen antydt
110
Den 18 Juni e. m.
eller upgifvet: det är ganska sannt att något skäl dertill icke är i
författningen antydt, men jag tror man icke skall hafva svårt att
kunna få reda på orsaken hvarföre Regeringen, i min tanka, ganska
riktigt, behandlat denna fråga och fritagit somliga handtverksyrken
från mästare-profs afläggande, nemi. alt enl. förra författningen åtskilliga
yrken icke vore underkastade denna skyldighet samt att man
ej velat ålägga densamma sådane, som förut hört till Fabriker, ej
heller dem, i hvilka icke en och samma person fullbordade hela arbetet,
utan till hvilkets förfärdigande flere yrken erfordrades. För
att visa detta med ett exempel, har man från profs afläggande fritagit
vagnmakare, emedan dessa icke ensamne förfärdiga vagnar, utan
dertill bidraga såväl smeder som sadelmakare.
Slutligen säger Utsk. att på grund af dessa motiver och i närmaste
öfverensstämmelse med BorgareSt:s vid föreg:de riksdagar uttryckta
önskan, föreslås etc. Det enda skäl som vore talande är nlIryckel:
’7 närmaste öfverensstämmelse med BorgareSl:s vid
föregide riksdagar uttryckte önskan”: dä torde det vara skäl
att efterse huru hela författningen tillkommit; delta har tillgått sä att
icke allenast BorgareSt. begärt densamma såsom Stånd, utan serskildt
genom deputerade. Sedan Regeringen lyssnat lill denna framställning
och Handtverks-ordn. utkom, kan det väl icke vara utan serdeles
förundran man finner, att det just är från samma Stånd, som
önskan framslälles till förändring af samma Handtverks-ordn., och
detta, under det att man noga aktar sig att röra vid den 12:te §:n,
som får stå orubbad qvar, handlande om hvar och en till myndig
ålder kommen välfrejdad persons rättighet att med arbete sig försörja.
I afseende på denna § har man haft försyn att deruti icke
begära ändring, men försöker dock att på en författning, byggd på
förenämnda princip, lappa och deruti införa förändringar då densamma
icke varit längre gällande än sedan d. 22 Febr. 1846.
Jag tror icke detta vara lämpligt, och vill nämna, alt, i följd
deraf, att man visste, att denna fråga skulle af Ekon.Utsk. komma
att behandlas, så hafva hos mig, ganska många aktningsvärda handtverkare,
med en mun förklarat att denna Handtverks-ordn. icke för
dem vore tjenlig, och att densamma, om den komme alt fortfarande
tjena till efterrättelse, skulle undergräfva handtverkeriernes bestånd:
om förhållandet så blefve, vore visserligen skäl att deri göra förändringar,
men i motsats till nyss anförda yttrande, hafva också ganska
många sagt densamma vara förträfflig, att den vore bra, och att
de nu befintlige olägenheterne komma att försvinna af sig sjelfve,
blott den finge en längre tid tillämpas. Tankarne äro således
delade om författningens egenskaper; det säkra är att den
är ny, och jag betviflar att man kommit under fund med några
riktigt menliga följder deraf; men skulle verkligen så vara förhållandet
alt den för handtverkerierne medförde sådane följder, kan jag
likväl icke frångå min öfvertygelse att författningen ej bör förändras.
Det vore visserligen ledsamt, om sä vore förhållandet, men jag
anser dock att det skulle hafva sin stora nytta med sig för fäderneslandet
i det hänseendet, att raan derigenom finge en temligen
alfvarsam varning att framdeles icke lyssna till allt för liberala för
-
Den 18 Juni e. m.
lil
slag och påyrka förändringar, innan man är säker om den blifvande
följden af det sorn sältes i st. f. hvad man vill hafva bort, såsom
varande felaktigt och förkastligt; hvilket borde tagas i betraktande
vid många andra måhända vigtigare frågor än den förevar:de.
För min del anser jag den föreslagna förändringen icke böra
vidtagas och hnfvudsakliga skälet dertill är, att jag tycker nu gällande
Handtverk-ordn. vara bra. Må den förblifva sådan den är,
till dess den utarbetat sig. Detta har jag, velat yttra om författ
ningen
i sin helhet, för att ej besvära R. o. Ad. med vidlyftigare
diskussioner om de serskilda §§:r i hvilka förändringar äro föreslagne
dem jag anser lika obehöriga som den nu till öfverläggning
framställda.
Innan jag frångår denna punkt af Utsk:s förslag, vill jag fästa
upmärksamheten derpå, att det ej är, i min tanka, något serdeles
vigtigt som vinnes med hvad Utsk. föreslagit, att prof för mästerskap
till alla handtverksyrken skola förevisas. Jag frågar nemi. hvad
slags säkerhet har man väl af dessa mäslare-prof alt de äro arbetade
frän början till slut af den som mästerskap söker? Det är
visserligerligen sannt att, om sakkunnige män bedöma dessa prof,
kunna de om dem gifva sitt omdöme, de kunna, genom förfrågningar,
ställde till den som skall hafva verkställt arbetet, komma
under fund med om han eger den theoreliska grund, som för yrkets
utöfvande är nödig, men ingalunda kunna de utröna om personen
sjelf verkställt arbetet, ty han kan ej följas af de bedömande
från första ögonblicket ett arbete börjar och intill dess det blifvit
fullfärdigt, så noga, att ej mången till mäsleryrket hörande pjes kan
vara förfärdigad af någon annan: och det ligger icke heller utom
möjlighetens gräns, att ej mången kan ega goda theoreliska insigter,
men likväl sakna praktisk skicklighet för utförandet.
Jag tror således icke att dessa mästare-prof åstadkomma den
stora nytta, som man deraf väntar sig, och afstyrker således framställningen
härom yrkande derå afslag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Beinh.: Då denna fråga förevar
i Utsk:s plenum, upträdde en af de mest aktade och ansedde ledamöter
af det 4:de Ståndet med det förklarande, att han ansåg hela
den nya Handtverks-ordn. olycklig och onyttig för landet och omöjlig
alt i längden bibehålla, men det oaktadt ville att samma författning
ännu mätte ett eller annat år qvarstå, på det att R. St. och
deribland synnerligen BorgareSt. mätte under liden få lära hvad det
vill säga att vara liberala, som orden föllo.
Då Frih. von Stedingk nu förklarar ungefär något dylikt, hade
jag väntat mig att han, således derutinnan haft skäl för bifall till
Ulsk:s förslag, ty han yttrade sig i den meningen som jag tyckte.
Frilen har klandrat att Utsk. sagt, alt i författningen icke funnes
något skäl anfördt hvarföre vissa handtverk mera än andra voro från
mästare-profs afläggande fritagne: men Utsk. har ju också sagt
att något sådant af giltig beskaffenhet icke kan åberopas, och jag
hemställer om R. o. Ad. ännu i denna stund har hört något giltigt
skäl derföre åberopas.
Om man kan anföra något giltigt skäl derför, att en glasmä
-
112
Den 18 Juni e. m.
stare, den der drifver ett yrke hvilket man pä några timmar kan
lära en dräng, skall aflägga mästare-prof, men en urmakare t. ex.
derifrån är befriad, huru skall man finna skäl till delta sednare
stadgande.
Jag anser författningen i denna § vara i hög grad bristfällig
och i behof af rättelse, samt yrkar och hoppas alt Ståndet bifaller
Utsk:s betänk.
Frih. von Stedingk: Jag kan ej lika med förcgale talare
upfatta Ulsk:s betänk, ty jag kan icke finna att Ulsk. sagt någonting.
Det enda Utsk. yttrar är, att Utsk. tror att något giltigt skal
icke finnes. Jag tror mig rätteligen, åtminstone i min tanka, hafva
förklarat orsaken hvarföre icke alltid mästare-prof kunna lemnäs;
jag har talat om Fabriks-yrken, hvilka förut varit fritagne från mästare-profs
aflemnande, och slutligen har det varit sådane handtverk
vid hvilka fordras flere arbetare för alt varan skall vara färdig.
Skälet hvarföre jag yrkar författningens bibehållande stöder sig på
den premiss att jag anser densamma vara tillkommen i alltför liberal
anda och på BorgareSbs begäran och derföre har jag äfven sagt att
det förefaller mig underligt att det är just delta Ständ, som nu begär
ändring.
Det är alltså med föranledande af denna min åsigt, en riktig
konklusion att. jag önskar denna författnings bibehållande tillsvidare,
alt man måtte vätt fä öfvertyga sig om dess resultater. Annu har
man ej hunnit att rätt komma under fund dermed, och jag frägar
än engäng hvad det skall blifva för ett lappverk alt göra förändringar
§:vis i en författning som nyligen är utkommen.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Hvad Allm. Besv. o. Ekon.
Utsk. i denna punkt föreslagit lill ändring i nu gällande Handtverksordn.
kan jag för min del icke utur någon synpunkt finna vara af
omständigheterna rättfärdigadt. Visserligen är det ostridigt, att flere
handtverksyrken blifvit undantagna från vilkoret af mästare-prof; men
då Utsk. antagit, att något giltigt skäl för ett sådant undantagande
icke kan åberopas, och framför allt, om Utsk., som det vill synas
af ordalagen, antagit att befintliga skäl icke kommit i betraktande
vid författningens utfärdande, så vågar jag säga att deruti ligger ett
väsentligt misstag.
Utsk:s anmärkn: i detta hänseende att något skäl icke är i
författningen upgifvet, har i sanning varit för mig förvånande; jag
frågar: hvilken log, eller hvilken författning gör väl redo för skälen
till hvarje deri förekommande stadgande? för mig åtminstone är en
sådan lagstiftnings-method alldeles obekant.
Hvad en föreg:de talare, med åberopande af exempel, yttrat,
till ådagaläggande af att skäl icke förefunnits till undantagande af
vissa handtverk från vilkoret af mästare-prof, anhåller jag att framdeles
få besvara. Utsk:s förslag synes i allmänhet förråda, jag vågar
förklara det, att författarne icke varit rätt hemmastadda, jag vill icke
säga: med ämnet, men med det historiska deraf. Huru förhöll det
sig väl med handtverkerierne i detta afseende vid den tidpunkt, då
1840
Den 18 Juni .e m.
113
1846 års Handtverks-ordn. utgafs. Handlverk funnos då, lydande
under skrå, och handtverk, icke lydande under skrå. Men äfven
för de förra var det, på grund af 1739 års Manufaktur-privilegier
tillåtet att som s. k. fri-mästare anlägga verkstäder, utan att vara
underkastade vilkoret af mästare-prof eller något annat skråtvång. I
följd häraf, hade under tidernas lopp åtskilliga handtverk upkommit,
som blifvit lydande dels under skrä, dels under Hallrätt, hvilka i
sednare fallet drefvos som fabriker i allmänhet. Detta oregelbundna
skick föranledde en långvarig, allmän och högljudd klagan, och, som
mig synes, med skäl.
Vid den nya lagstiftningen var det derföre en af Regeringens
vigtigaste upgifter att söka sä ordna förhållandet alt det icke lemnade
rum för något villkorligt förfarande i denna del, med ett ord
det var nödigt att updraga en sådan gräns mellan handtverkerier och
andra yrken, att det blefve bestämdt, hvilka som borde hänföras till
de förra och för hvilka alltså erforderliga garantier i afseende på
arbetsskicklighet, skulle komma att ega rum. Kastar man en blick
på dessa förhållanden, och dermed jemför den § af Handtverks-ordn.,
som nu är i fråga, så torde en hvar tydligt finna alt undantagen
från mästare-profs afläggande gällt, dels sådane yrken, som, under
tidernas lopp helt och hållet eller hufvudsakligen öfvermått till egentliga
manufakturs- eller fabriks-yrken och dels sådane, som bedrefvos
i en ganska ringa skala, så att deras idkare inom landet voro ganska
få, eller för hvilkas utöfvande mästare-profs fullgörande icke erfordrades
såsom någon garanti för allmänheten mot förderfvandet af
anförtrodde arbets-materialier.
För att sälta R. o. Ad. i tillfälle alt fullständigt bedomina förhållandet
i denna del, vill jag ur officiella handlingar upgifva hvilka
de handtverk voro, utom de i 3 §:n af Handtverks-ordn. uptagne,
som vid författningens utfärdande voro lydande under skrå, och hvilka
genom författning blifvit undanlagne frän mästare-profs fullgörande.
De voro l:o af den beskaffenhet jag nyss nämnde, att nemi. de
hufvudsakligen öfvergått till egenskapen af manufakturer och fabriker,
följande: Borstbindare, Bildhuggare, Garfvare och andra läder-beredare,
Krukmakare, Nålmakare, Repslagare, Stockmakare och Vagnmakare.
Dertill kommo Bundtmakare, hvilkas yrke, som bekant är,
egentligen icke kan kallas ett varu-förädlings-yrke, utan mera närmar
sig till handel och i denria egenskap icke ansågs böra hänföras under
handtverk, — Sockerbagare, som ansägos icke böra under denna
synpunkt behandlas annorlunda än Bagare i allmänhet, hvilka icke
voro underkastade mästare-prof och som dessutom i verkligheten,
vid utöfvandet af sin näring, till en del kommit att förblandas med
Konditorer, som aldrig hört under hapdtverks-kategorien; och slut
ligen Skorstensfejare, hvilka väl icke heller kunna sägas idka något
förädlings-yrke, och som genom den nya författningen förvandlades
till ett slags betjening under stads-styrelsernes inseende. De öfrige
Skrå-handtverkena, hvilka icke idkades som manufakturer och icke
heller i nya förordningen uplogos som handtverkare, voro Blytäckare,
Gulddragare, Guld- och Messingsslagare, Knappmakare, Perukmakare,
8 H. 8
114
Den 18 Juni e. m.
Plåtslagare, Pumpmakare, Sporrmakare, Stenhuggare, Korgmakare,
Tapetserare, och Tenngjutare. Samtlige dessa handtverks-idkare utgjorde
inom hela riket icke mera än 108, så alt om man beräknar
alla rikets städer, och köpingar, det skulle belöpa sig i medeltal
ungefär en för hvarje stad och köping. Det kunde, som mig synes
icke vara angeläget att bibehålla något slags korporations-tväug för
yrken, som i sä inskränkt mån drefvos och bland hvilka af vissa,
såsom t. ex. Blytäckare, Knappmakare, Sporrmakare m. fl., år 1846
icke fanns en enda idkare i hela riket.
Tager man nu i betraktande, att bland de yrken, som i 3:dje
§:n Handtverks-ordn. finnas uptagna, åtskilliga af de vigtigare handtverk
äro af beskaffenhet, att de förr äfven varit ehuru i mindre
mån idkade som fabriker, under manufaktur-privilegiernes skydd,
men att dessé' genom den nya författningen inskränkts till uteslutande
kategorie af handtverk, hvarigenom för framtiden utvägen för
deras idkare stängdes att undgå de prestanda, som äro föreskrifna för
handtverk i allmänhet, så skall det finnas, alt de 108, som frilagas
från dessa prestanda icke utgöra på långt när det antal, som blifvit
från manufaktur-privilegium undantaget och inbegripet under de
föreskrifter som 3:dje §:n af Handtverks-ordn. bestämmer. Sådane
handtverkare äro nemi. Gördelmakare, Handskmakare, Hattmakare,
Kakelugnsmakare, Kammakare, Målare, Smeder, Snickare och
Skomakare.
Det torde häraf finnas att man vid utfärdandet af den ifrågavar.
författningen gått tillväga med all möjlig moderation, och jag tror i
allmänhet sådant vara det rätta sättet, då fråga är om ekonomiska
författningar i vårt land, der erfarenheten nog ofta visat, att när raan
någon gång tagit ett steg framåt, man oförtöfvadt vid en påföljande
riksdag är färdig alt taga tvä steg tillbaka; och sådant skulle utan
tvifvel äfven blifva händelsen nu; ty om härvid endast fråga vore
om de egentliga Skrå-hantverkena, så är det klart, alt, i händelse
alla dessa blefve ställda under samma kategorie, som de i 3 § Handtverks-ordn.
uptagna, blefve författningen i samma mån restriktivare
än förr, som alla de yrken, hvilka varit dels under Skrå- och dels
under Hallrätt, komme att anses och behandlas uteslutande som
handtverk.
I afseende på den anmärkmn, som en talare framställt, alt icke
något giltigt skäl funnes att ställa Glasmästare under kategorien af
handtverk och förelägga dem praestandum af mästare-prof, då Urmakaren
icke hade ett sådant åliggande, så får jag förklara, att om
deruti är ett fel, då har den nya författningen deruti ingen del;
ty äfven innan denna författning utfärdades var urmakare-yrket icke
skrå-handtverk.
Det finnes många handtverk, om man dertill skall hänföra alla
sådane, som bedrifvas för hand, hvilka i följd af en högre utveckling
och hvarjehanda upflnningar äro handtverk i dag, men icke i
morgon, d. v. s. vid hvilkas utöfvande i anseende till den upnådda
mekaniska konstfärdigheten, man kan i mer eller mindre mån undgå
att begagna handkraft. Sålunda är man i England kommen derhän
Den 18 Juni e. m.
115
ali äfven för klädespersedlars förfärdigande användes mekaniska hjelpmedel.
Afser ordet handtverk i Utsk:s förslag icke uteslutande de
fordna skrå-handtverken, sä ville jag till de värde ledamöterne af
Utsk. ställa den frågan, hvar gränsen är för handtverk? Det är af
det anförda klart, att om författningen skulle utkomma i enlighet
med förslaget, så blir ingen rätt klok på hvad som skall förstås med
handtverk eller icke. Uti K. Commerce-colhii år 1839 tryckta ofliciela
handlingar äro upgifne som handtverk, utom skrä-haudlverk,
Vindragare, Notfiskare, jemte många Hera, som, ehuru icke lydande
under skrå, dock voro förenade i s. k. embeten.
Månne det är meningen att äfven alla sådane yrken under förslagets
kategori af handtverk skulle vara inbegripne?
Man hör ofta och med skäl klagas öfver vacklande i ekonomiska
lagstiftningen. Afven jag delar den nog allmänna meningen
om denna klagans befogenhet; men jag frågar: om nu sjelfva bufvudgrunden
till en författning, som utkommit för något mer än 4
år sedan, men ännu icke varit gällande i 4 år, blefve kullkastad,
hvad skulle man icke hafva fog att derom säga? Det torde väl kunna
antagas för gifvet, att icke så fä unge män vändt sin håg till handtverksyrket
af beskaffenhet att icke vara underkastade mästare-profs
utläggande och med beräkning att kunna egna sig deråt ulan det
obehag och de kostnader som med profvet äro förenade; månne
icke det vore en orättvisa mot dem alt nu sedan de i åratal sökt
för yrkena bilda sig, vidtaga en förändring hvarigenom de skulle
bedragas i deras på författningen grundade förväntan?
Att en författning, som sä mycket ingriper i de allmänna förhållandena,
som den ifrågavar., skulle komma att på något häll väcka
missnöje, det var att förutse; men jag är i sanning förundrad, att
den belåtenhet som låtit sig förspörja bland de i de gamla förhållandena
intresserade, i verkligheten icke varit vidsträcktare.
Min tanka är i allmänhet, alt, om man låter en författning ega
bestånd, förutsatt alt den icke påtagligen visar ofördelaktiga verkningar,
så skall missnöjet med densamma småningom försvinna.
Jag ber att'i det hänseendet få åberopa förhållandet med Skiftes-stadgan:
när den hade utkommit, höjdes mot densamma högljudda
klagomål, och åtskilliga framställningar gjordes af R. St. lill
Regeringen om ingripande förändringar deruti: men Regeringen
var fast.
Nu medgifves allmänligen, alt denna författning är ganska välgörande
och något missnöje förspörjes icke ens inom de medborgarklasser,
som förut högljndast klagat.
Jag föreslår vördsamt, alt R. o. Ad. mätte afslå denna punkt
af Ekon.Ulsk:s betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller vördsafnt att
få veta huru denna fråga är afgjord hos de öfriga Stånden och om
ej betänk, är bifallet både hos Preste- och Borgare-St:n. Derest så
förhåller sig, hvad sistnämnde Stånd beträffar, torde R. o. Ad. finna,
att detsamma, hvilket saken närmast rörer, är af lika tanke med Utsk.
8*
116
Den 18 J nni e. m.
I anledn. häraf hade lindert. Ridd.Sekret. äran uplysa, att, enl.
ankomne prot.-utdr., Preste- och BorgareStm bifallit förev:de utlåt.,
och BondeSt. afslagit Utsk: s förslag till ändringar uti ifrågavar. förordning,
men bifallit Utsk:s i öfrigt meddelade afstyrkande yttranden.
Hr von Hartmansdorff: Författningen är, som den siste
talaren yttrade, en af de mest ingripande. Det är sålunda icke
underligt att olika meningar derom hysas och det är klart alt den
af våra ledamöter, som kontrasignera! författningen, anser henne sjelf
riktig och försvarar henne; men mä han derjemte tillåta alt andra,
som hysa motsatta åsigter, framställa dem.
Jag har för min skiljaktiga mening, mångfaldiga skäl. Hufvudfrågan
är den: Skola handtverkare underkastas prof eller icke? —
Det kan naturligtvis icke vara annat än väl, för den, som skall begagna
handtverkares arbeten, d. v. s. allmänheten i det hela, att
hvilken, som utöfvar ett yrke, och får såsom sådan angifva sig till
hennes betjenande, eger dertill nödig kunskap och färdighet. Jag
ser icke huru någon med skäl skall kunna bestrida rättmätigheten
och gagnet af en sådan fordran. För den som underkastas profvet,
måste det äfven vara nyttigt, emedan han derigenom föranlåtes fullständigt
utbilda sig för sitt yrke. Det är, förmodar jag, icke annorstädes
än i konungariket Lusitanien, hvarest man sett sådana händelser,
som den att Studenlerne i Coimbra, till belöning för deras deltagande
i folkrörelser, blifvit sig sjelfve till fromma och riket till än större
gagn, befriade från examinas undergående under ett helt års tid.
Om prof skola- borttagas från hvilket yrke sorn helst, — hvilken skall
då följden blifva? profven äro borgen för den fattige och arbetssamme,
att han skall kunna göra sina kunskaper gällande bredvid
den late och rike. Tagen bort examina och andra prof för behörigheten
till embetens och (jensters erhållande, och J skolén se hvilka
embetsman man dä skall fä i detta, eller hvilket land som helst!
Profvet, är för den fattige arbetaren, utvägen att komma till sjelfständighet
ty de förmögnes söner underkasta sig det vanligen icke.
Der profvet borttages, varder den fattige arbetaren vanligtvis icke
annat än daglönare för hela sin lifstid, emedan den förmögnare,
kapitalisten, bemäktigar sig verkstaden och begagnar den fattige blott
till arbetare. Detta undergräfvande af handtverkarnes sjelfständighet
är det som betager dem deras framlida förhoppningar och gör den
nya Näringsförfattningen sä förderflig för dem. — Man jemföre t. ex.
en hammarsmed, som sällan blifver sin egen. emedan någon kunskap
i hans yrke icke fordras för att köpa ett stångjernsbruk, och
blifva Brukspatron, med en Klensmed, till hvars yrkes bedrifvande
rättighet ej kan erhållas af någon annan än den, som deri aflagt prof
på erforderlig skicklighet. Den förre förblifver i hela sin lifstid,
en beroende daglönare, hvaremot den andre är en sjelfständig borgare,
som kan blifva rådman, riksdagsman, lagstiftare, beskaltare,
med ett ord allt hvad en medborgare, såsom sådan i Svea land
kan blifva.
Den ofördelaktiga verkan på näringarne, genom profvens borttagande,
har visat sig i de länder, hvarest detta egt rum och der ar
-
Den 18 Juni e. ni.
117
betaren blifvit blottställd för obegränsad taflan. — I Preussen var
detta förhållande grundlagdt, som man vet, till en del genom de
författningar, hvilka redan före Franska revolutionen voro införda.
Men de inträdde förnämligast sedan Napoleon öfverväldigat detta rike.
Man gaf näringsfriheten såsom ett slags döfvande rus åt det olyckliga
landel. Hon fortfor sedermera ända till 1845 samt blef under
tiden ju längre ju mera förhatlig för handtverkaren och ansedd skadlig
för samhället. Jag har om denna sak samtalat med en gammal
Preussisk embetsman, vid namn Hoffman, hvilken först vid 30 års
ålder skref för näringsfriheten, men sedermera när han lefvat 30
år längre, utgaf en bok emot henne samt blef derigenom en af dem,
som väsendtligen bidrog till hennes afskaffande. För embetsmännen
var det ganska beqvämt att vara af med skråförfattningen och
blott hålla sig till näringsfriheten. De kunde då låta den ena näringsidkaren
undergräfva den andra efter behag samt enhvar uprätthålla
sig sjelf bäst han gitte. Embetsmännen utgjorde fördenskuld
i Preussen ett af näringfrihetens förnämsta stöd. Så snart
Provincial-ständer blifvit derstädes uprättade, inkommo från monarkiens
serskilda delar önskningar att näringsfrihets-författningarne måtte
ändras. Märkvärdigt nog var man derom serdeles ifrig i Rhenländerna,
af hvilka en del tillhört Frankrike och sålunda smakat den
obegränsade näringsfrihetens frukter.
Ar 1845 d. 17 Januari utfärdades i Preussen om näringsfrihetens
inskränkning den första författningen, hvilken jag bär har i
min hand. Hon medförde redan en återgång lill det s. k. skråtvånget
och innehöll en skadeståndslag för dem, som i ett eller annat
hänseende skulle blifva lidande på förändringen. Denna förordning
befanns likväl icke tillfyllestgörande, utan när Preussen är
1848 fått en ännu friare Statsförfattning, blefvo önskningarne och
framställningarne om näringsfrihetens inskränkning än högljuddare,
och del till den grad, alt man, till vinnande deraf icke ens afvaktade
Representationens sammankomst. Den nya författning, som ministären
föreslog d. 7 Febr. 1849, utfärdades d. 9:de i samma månad,
och jag anhåller att få upläsa något litet af förhandlingarne
derom. Ministéren utgjordes den tiden af följande herrar: Grefven
af Brandenburg, Hrr v. Ladenberg, v. Manteuffel v. Strolha, Rentelen,
von der Heijdt, Gr. v. Bulow samt Kuhne, och dessa säga:
”Seit längerer Zeit schon sind aris allen Theden des Landes vielfache
Klagen dariiber lant geworden, dass das Gewerbewesen, wie es
sich nach der unterm 17 Januar 1845 ergangenen allgemeinen Gewerbe-ordnung
gestade, an manchen Miss-sländen leide, welche eine
baldige Abhiilfe dringend erheischen, und dass insbesondere durch
den ordnungslosen Zustand, welcher hinsichtlich des Betriebes der zu
den Handwerken gehörigen Gewerbe gegenwärtig bestehe, der gesammte
Handwerkerstand in seiner Existenz bedroht sei, wenn nicht
die Verhältnisse desselben öhne Verzug auf eine zweckentsprechende
Weise geregelt wiirden”.
Derefter yttrar ministéren: ”Bei der Dringlichkeit und Einstimmigkeit,
mit welcher diese Klagen erhoben wolden, hat das Ministerium
flir Handel, Gewerbe und öffentliche Arbeiten es als eine
118
Den 18 .f u ni e. m.
seiner wichtigsten Anfgabcn betrachten miissen, (liese Angelegenbeit
in sorgfältige Erwägung zu ziehen and demgeraäss schon vor der
Znsammenkunft der im vorigen Jahre zur Vereinbarung der Verfassung
berufenen Versaramlung der weileren Regelung des Gewerbewesens
seine besondere Anlwerksamkeit zngevendel”.
Man klagade nemi. deröfver, alt sedan Skrän och Gillen uphört,
försvnnno nödigt samband och ordning inom den stora massa af
medborgare, som tillhörde handtverksklassen. Deri torde man ock
tinna en af orsakerna till den mängd oroligheter som utbrnsto, sä
snart tillfälle dertill yppades. Slutligen säges: ”Die Klagen des
Handwerkerstandes beziehen sich vorzugsweise auf die Leichtigkeit,
mit welcher sich Jedermann oline Ausnahrae als Handwerker niederlassen
könne, oline durch geniigende Vorbereilung und den Nachweis
wirklicher Befähigung eine Gewähr flir gesicherte biirgerliche
Existenz darzubieten, ja oline aueli nur die geliörige Beife des Alters
erlangt zu haben. Die Folge davon sei, dass dergleichen Personen
mehr denn zu oft nur Arbeit und Geld verschleuderten, lim sich
durch die Konkurrenz der ungeziigelten Wohlfeilheit zu erbalten
oder emporzubringen, dass sie aber dann theils bäld selbst wieder
zu Grunde gingen, und mit ihren Familien der Gemeinde-Armenkassen
zur Last ficlen, theils durch jene ihre verderbliche Konkurrenz
den solideren Handwerkern und ihren Familien ein gleiches
Loos bereiteten, so dass der Handwerkerstand mit dem Geschickc
bedroht sei, sich in einen unseibstäiidigen Arbeiterstand aufzulösen,
wenn bier nicht abhiilfliche Massregeln getroffen wiirden. Man
wiinscht daher vornehmlich, dass das Erforderniss einer geniigenden
Vorbereitung tind Befähigung zura Handwerksbetriebe gestelit und
dadurch die Grundlage zur Erhaltung eines tiichtigen Handwerkerslandes
wieder berges!el 11 werde; dass ferner der Handwerkerstand
die Mittel erhalte, Zucht und Silte unter Meistern, Gesellen und
Lehrlingen zu handhaben, dass aber aneb dem Gesellen- und Arbeiterstande
die gebiihrende Riicksicht gewährt und derselbe sowohl
vor Bedriickungen in Schutz genommen als ilmi die Möglichkeit gegeben
werde, seine fnteressen selbst wahrzunehmen”; etc.
Derpå följde den nyssnämnde förfall ningen, hvarigenom en
strängare Handtverks-ordn. i Preussen infördes än jag vet för närvar.
gälla i något annat land sorn haft näringsfrihet. Hvarken i
Hamburg eller andra städer der man i grunden bibehållit de gamla
förfatlningarne, änskönt man på sednare tider ändrat dem i detaljerna,
kunna desamma anses vara så bestämdt för skrå-inrättningen
som den Preussiska författningen numera är.
När detta är förhållandet i ett land, som varit så liberalt styrdt
som Preussen, sä bör det för andra vara en föresyn huru det går,
och efter min tanka, måste gå, der man borttager de grundvalar,
hvilka skrå-inrättningarne tillförene utgjort och ännu äro för organisation
och ordning inom handtverkerierna. Nu frågas: hvem skall
vinna på denna frihet? Afnämaren kan icke göra det, ty om endast
det billiga priset afses, men man får en dålig vara så är ingenting
vunnet. Om den skada Näringsfrihetens införande förorsakat
handtverkaren sjelf, bar jag redan yttrat mig.
Den 18 Juni e. m.
liff
Frih. von Stedingk har förklarat, alt sorn BorgareSl. sjelf begärt
denna författning, hvilken gjort handtverkare så olyckliga, så
borde hon fortfarande förblifva gällande: Hvarföre? Jo, för att visa
den öfverdrifna liberalismens följder, så skall man låta den, som
blifvit offer derför umgälla intill yttersta skarfven misstagets verkningar.
Men — dä befarar jag alltför många oskyldiga blifva olyckliga.
Skäl är väl för hvarje, icke blott fosterlandsvän, utan äfven
menniskovän, alt, när han ser ett fel vara begånget, söka afhjelpa
detsamma, så godt han kan, förglömmande hvem som varit skulden,
och roten till det onda. I stället att förbittra uphofsmännens dagar,
bör man, serdeles om de sjelfva göra sig förebråelse, beklaga dem.
Frilen har vidare sagt, alt 12:te §:n, som handlar om försörjnings-rätten,
icke vore uphäfven, samt att, så länge den ännu gällde,
vore ock hufvudsaken af författningen qvarstående. Derutinnan vill
jag till en del gifva.honom rätt, men man får icke begära att vinna
allt på en gång. — Det vore godt om man åtminstone erhölle någon
lättelse.
Man har sagt att författningen vore så ny, att hon ännu icke
hunnit visa sina verkningar, samt all hon derföre icke borde ändras.
Hon kunde möjligen vara bättre än man förmodade. Det är sannt
att ifrågavar. författning är ny i vårt land, men hon är del ingalunda
i andra länder der hon länge varit gällande. Skall väl den
erfarenhet man der förvärfvat icke tjena oss till rättelse? Om kommande
slägten ej få draga nytta af den skada, som deras föregångare
lidit, hvartill gagnar då historien? Samme talare yttrade alt
som profven ej kunde med erforderlig noggrannhet bevakas, så borde
alla sådana åsidosättas. Om man vill granska hvilket förhållande
som helst, så är det säkert, alt ingenting sker så fullständigt det ju
icke någonting kunde vara alt dervid erinra eller önska. Men för
denna alla menskliga inrättningar vidlådande ofullkomlighets skuld
bör man väl icke underlåta att göra hvad göras kan.
Hr Fåhraeus har åberopat att vissa handtverk voro befriade från
skråtvång och tillhörde från början frimästerskapen. — Det är bekant,
att dessa infördes 1719, då man ansåg dem höra till den tidens
frihet, men det dröjde icke länge innan man fick röna deras
skadlighet. Deras innehafvare kallade man sedermera Fabriksmästare
eller Manufakturister och sålunda hafva de fortfarit. Man har
i denna, likasom i mänga andra åtgärder, begått det felet att göra
undantagen lill regel, i st. f. alt antingen undanrödja, eller inskränka
dem.
Hr Fåhraeus yttrade vidare det man hos oss vore van, att, nålman
tagit 1 steg för långt, taga 2 tillbaka. Jag befarar, alt man
i detta fall icke blott tagit 1, utan kanske 10 steg för långt, och
alt hvad Utsk. nu föreslagit, endast är 1 steg tillbaka. Det händer
utan tvifvel att handtverksklassen serskildt, och riket i det hela, får
lida betydligt ännu i många år, innan man låter förmå sig godtgöra
de misstag man redan begått; men jag anser emedlertid enhvar,
som tror sig finna skadliga misstag vara begångna, böra söka så
fort som möjligt åstadkomma deras rättelse. Derföre talar jag. I
Preussen kunde man 1849 icke nog påyrka skyndsamhet med rät
-
120
Den 18 Juni e. m.
telsens införande, men jag vill, för vidlyftighetens skuld, icke upläsa
hvad derom ytterligare sades.
Hr Fåhraeus har anfort, det man kommit så långt att kläder
förfärdigas med machiner och att man ej vet hvar gränsen mellan
handtverk och fabriker är: Jag tror icke att det ligger serdeles mycken
vigt uppå att känna, hvar denna gräns ligger, emedan han förflyttas
allt eftersom konstfärdigheten utvidgas eller maehinerna bli
fullkomligare. Men för handtverkaren serskildt och för samhället i
det hela är det af vigt, att sä länge ske kan bibehålla formen af
handtverk, emedan den är ett medel för den fattige att uplyftas ur
sin ringa ställning till en högre. Den är en slags förädlingsanstallt
på den materiella sidan, hvilken intet samhälle kan ostraffadt van
vårda
eller förkasta.
Hr Fåhraeus har äfven sagt, att man ej borde vackla i sina
författnings-grundsatser, utan vidhålla dem man engång antagit. Olyc
kan
för oss är, att, när vi icke äro betänksamme nog för att låta
nya, ofta falska theoder hafva sin öfvergång i andra länder, utan
vilja vara på modet och följa med vår tid, såsom det heter, så vidtaga
vi ändringarne först dä, när de äro utdömda af andra. Så
gick det hos oss med näringsförfattningarne. Sedan Preussen redan
är 1845 börjat återgå till det gamla näringsförhållandet, så kastade
vi oss 1846 in på den orikliga banan, likasom vore hvarje folk fördömdt
att genomgå samma olyckor som andra, utan att låta af deras
dyrköpta erfarenhet hålla sig derifrån.
Slutligen har Hr Fåhraeus talat om den orättvisa man i hän
delse
1846 års författning ändrades, skulle begå mot vissa lärlingar,
som egnat sig åt handtverk, under förhoppning att denna författning
skulle blifva beståndande. Hvad skall man då säga om
orättvisan mot alla handtverkare, hvilka före 1846 egnat sig åt sine
yrken, under förtröstan, att då gällande författningar skulle bestå.
Jag hemställer vördsamt att R. o. Ad. måtte bifalla den ifrågavar:de
punkten hvilken, såsom sagdt blifvit, är den vigtigaste.
Frih. von Stedingk: Hvad Hr von Hartmansdorff yttrat var
mig alldeles icke oväntadt, då jag vet alt han är emot hela författningen.
Men det är en sak för sig, om man vill tala öfver densamma
i sin helhet, sägande att den icke är bra: det må gerna
vara, och jag skulle vara färdig att ingå på hvad den värde ledamoten
sagt i det fallet; likväl fortfar jag att påstå, att så länge den
12:te §:n qvarstår, tjenar det ej till något att göra förändringar i
de öfrige. Jag vill således endast hälla mig till den punkt som angår
Mästareprofs afläggande, och hvarom Hr von Hartmansdorff yttrat
att sådant vore vigtigt, på det alt allmänheten skulle kunna
vara förvissad alt få godt arbete. För min del tror jag icke att
mästareprofvet härtill serdeles bidrager, och jag har förut förklarat
af huru ringa värde jag anser dessa prof vara. Hos allmänheten
sjelf ligger nemi. efter min åsigt korrektivet mot händelsen att bekomma
dåligt arbete, då jag är förvissad derom alt den, som engäng
råkat ut för obehaget att få för sina penningar en dålig vara,
han går aldrig mer tillbaka för att köpa något af den vårdslöse
Den 18 Juni e. m.
121
handtverkaren — och häri säger jag, ligger det bästa korrektivet
deremot.
Hr von Hartmansdorff har vidare yttrat, att den grundsats icke
vore riktig, som jag framställt, att, som BorgareSt. begärt ifrågavar.
författning sä borde den blifva beståndande, på det att det
Wällofl. Ståndet äfven mätte röna följderna af densamma: jag fortfar
emedlertid att tro min förberörde framställning hafva varit ganska
riktig, ty det skadar icke att man får se och känna följden af
hvad man begärt, liebst Regeringen icke erhöll just så serdeles få påstötningar
om utfärdandet, och jag, för min del åtminstone, vill hafva
något bevis att BorgareSt. har den godheten att äfven gå andras
önskningar till mötes, innan jag kastar mig på den bogen att göra
något nämnde Stånd till viljes.
Jag uprepar alt jag anser mästareprofven vara onödiga, der de
icke äro föreslagne och alt ingenting till författningens förbättrande
vinnes genom dessas åläggande; det vore, som sagdt är, ingenting
annat än ett lappverk, och jag måste fortfarande yrka propos. på
afslag å denna punkt.
Hr Bråkenhjelm: I anledn. af hvad här blifvit yttradt till
försvar för den åsigt, som Ulsk. uttryckt, bör jag tillkännagifva, att,
efter min åsigt var afskaffandet af Skrå-författningen icke någon
egentlig olycka, och jag gillar för min del de åsigter, som uttala sig
derutinnan, att denna författning i sjelfva verket öfverlefvat sig sjelf.
Huruvida det dä var rätt att rent af borttaga densamma utan att
substituera något annat i stället, och om det ej varit klokast och
ändamålsenligast att gifva åt författningen en mera tidsenlig utveckling,
både uti inre- och yttre afseende, det lemnar jag derhän och
erkänner mig icke vara kompetent domare deröfver; men då man
så radikalt borttagit den gamla författningen, men det oaktadt åberopar
den som skäl, hvarföre, enl. den nya handtverksordn. mäslareprofs
Biläggande icke blifvit fastställdt, det kan jag ej förstå.
Jag hade trott, att den nya lagstiftningen borde hafva generelt, från
allmänna grunder stadfästat de ordningar och vilkor, hvarunder handtverk
och borgerlig näring finge bedrifvas, hvarföre ock, då den
gamla författningen helt och hållet afskaffades, det för mig är oförklarligt
huru densamma nu kan åberopas som skäl för bibehållande
af vissa nyanser af henne sjelf. De der korporationerne handtverk
och borgerliga yrken, isynnerhet i fråga om handtverk, äro i och
för sig sjelf och i följd af sakens natur, aldeles nödvändige och upkomma
af sig sjelfve. Vi se för våra ögon exemplet derpå i närvar:de
tid, och det hade, i min tanka, under sådane symtomer, som
hos arbetsklassen i andra länder börjat visa sig, varit väl, om Regering
och Ständer tagit initiativet i den nya riktningen.
Hos oss är korporations-andan, förmågan att associera sig, äfven
hos arbetsklassen och allmogen, förmodligen större än i något
annat Iand. Att med lugn och sansning sammanträda och lagstifta,
hvarje Stånd för sig, efter äkta, gammal, Germanisk sed, det ligger
kanske mera i Svenskens och måhänba äfven Engelsmannens natur,
än i de fleste andre Europeiska folkslags.
122
U e n 18 Juni e. ni.
■Deraf ensamt är det förklarligt att saken hur tilldragit sig lugnt
och stilla, under det den i andra länder medfört helt andra följder.
Det var, i min tanka, mycket vägadt, att, i en sådan tidpunkt,
undanrycka det gamla stödet och i synnerhet när man icke sälte
något nytt korporationssystem i stället utan tillät desse korporationer
att hilda sig och intaga sådane elementer af tidsandan, som fölen
framtid kunna blifva betänkliga. Vare detta sagdt i allmänhet om
frågan. Men, för att återkomma lill detaljcrne, sä erkänner jag
mig icke begripa hvarföre icke för de svårare handtverken mästareprof
skola afläggas, då sådant föreskrifves för ett lättare. Följderna
deraf låta känna sig; et farenheten har visat, att urmakeriet t. ex.
blifvit ett högst opålitligt handtverk, ifrån att i fordna tider, här i
Stockholm åtminstone, det med allt skäl ansågs hedt ifvås med utmärkt
skicklighet och pålitlighet. I denna näring finnas inga fabriker
inom landet: urmakare-yrket drifves ej fabriksmessig!, utan som
handtverk. Utrikes fabricerade ur införskrifva», så att Urmakaren
numera ej gör elt fullständigt ur, hvad man kallar ett Svenskt ur
sjelf, utan af t. ex. 100:de införskrifna nr, utplockande det ena
hjulet som kan vara dugligt här, det andra der. den ena delen af
ett, den andra af ett annat, komponeras 70 ä 80 någorlunda hjelpliga
ur, som sedan försäljas, under det att 20 å 30 af de utländske
uren kasseras. Detta sammansättande af spridda delar till ett
helt, är intet, annat än ett handtverk, och mästare-prof borde
följaktligen afläggas af dem som befattar sig med detta yrke.
Den, som framställer omnämnda sammansättning, bör vara urmakare
till profession, och lärlingen hvilken ingått i detta yrke
på sednare lider, efter det alt nya handtverksordn. utkommit,
förlorar ingenting derpå, att honom ålägges mästare-prof för
framtiden.
Det är den skicklige gesällen, den duglige arbetaren som vinner
på mästare-profvet och detta destomer som från hans kompetens
och från hans yrke uteslänges den oduglige och oskicklige.
Jag fortfar i mitt yrkande om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Fåhraeus: Jag är allt för mycket fosterlandsvän och lika
så upriktig sanningsvän för alt icke skilja min obetydliga personlighet
frän en för det allmänna vigtig sak. Jag behöfver således
icke någon upmaning dertill af Hr von Hartmansdorff. Om jag nå
gonsin
kunnat tro alt den ifrågavar. författningen ledt till någon
skada för landet, jag vill icke säga i den mån som Ib' von Hartmansdorff
befarat, utan endast i en ringare mån, skulle jag vara
den första, som yrkade ändring deruti; men, jag uprepar det, jag
här icke kunnat komma till insigt derutaf. Hr von Hartmansdorff
har skildrat olägenheterna deraf att mästare-profven blifvit för en
del handtverksyrken borttagna. Jag ber härvid att få fästa upmärksamheten
derpå, att i sjelfva verket mästare-profven icke blifvit för
nugot handtverk absolut borttagna.
Det heter nemi. i Handtverks-ordn:s 3 §: ”Kunnandes jemväl
å dessa yrken (nemi. byggmästare- ock murmästare-yrkena,) äfvensom
å hvarje annat handtverk än de förut omförmälde, mästerskap
Den 18 Juni e. m.
123
af den, som det åslundar, erhållas, då han fullgör hvad derför i
denna författning föreskrifves.”
Det är således en rättighet för hvar oeh en, som vill genom
mästerskap vinna större förtroende hos allmänheten, att gå samma
väg som författningen i allmänhet för mästerskaps förvärfvande bestämmer.
Det har sagts, att allmänheten har ett billigt anspråk på och
ett behof af att kunna ega garanti derför, att handtverkarne äro
skickliga i sina yrken. Månne detta anspråk och behof är större i
Sverige än i England? Som bekant är finnes, med undantag af
City i London, icke några skrånäringar i England, och jag hemställer
huruvida det är i Sverige handtverkerierna stått eller stå pä
en bättre puukt än i England. Vill man göra jemförelse!’ inom
vårt eget land, så åberopar jag Eskilstuna fristad, der skråtvång icke
funnits. Månne icke de varuförädlingsyrken som der drifvits, beredt
sig hos den förbrukande allmänheten lika mycken belåtenhet
som de yrken hvilka varit under skråtvånget.
Man har talat om Preussen. Till en hörjau vill jag fästa upmärksamheten
på att den ätergångsåtgärd, som vidtogs år 1849, var
helt och hållet föranledd af politiska förhållanden. Om för öfrigt
den värde talaren, som yttrat sig härom, verkligen förmenar att denna
återgång varit föranledd derutaf, att 1845 års författning i Preusen
borttagit mästare-profven, så ligger deruti en väsendtlig irring.
Enl. denna författning bestämdes nemi. mästare-prof ovilkorligen för
42 de allmännaste handlverksyrken, och dessutom erfordrades enahanda
prsestandum för idkare af hvarje annat yrke, då de ingingo
i något handtverks-gille. Det torde således vara klart, att om någon
uplösning i borgerligt hänseende må anses vara föranledd af
1845 års författning, så var det åtminstone icke derföre, att mäslare-profven
voro borllagne.
Man har frågat, hvem skall vinna på författningen? — och
sökt ådagalägga att handtverkarne i allmänhet sjelfve skadades derigenom.
Om någon skada derigenom för dem skulle upkomma, så
förmodar jag, att del icke kunde ega rum annorledes än genom en
ökad konkurrens, i följd deraf, att det friare författnings-skicket lockade
ett större antal ali kasta sig in på handtverkare-yrkena. I
detta hänseende får jag på grund af officiella handlingar, uplysa,
att år 1846 funnos i samtliga städer och köpingar i Sverige 6,253
handtverkare och på landet, gerningsmän inberäknad, 11,799 således
tillsammans 18,052. Ar 1849, det sista året öfver hvilket
man har offentliggjorda officiella upgifter, funnos i samtlige städer
och köpingar 6,858 och på landet, gerningsmän inberäknade, 12,177
d. v. s. tillsammans 19,035; antalet hade således ökats med 983,
eller endast 5 proc. utöfver det antal som fanns år 1846. Då vi
veta att folkmängden stiger med omkring 1±- proc. årligen, svarar
således den ifrågaslällde tillökningen i det närmaste mot denna folkmängdens
tillväxt. Jag kan följaktligen icke finna att deruti ligger
något bevis på att näringarne blifvit mer öfverbefolkade än förut.
Hvad bevillnm angår för samtlige industriella yrken i städerna, är
det enl. samma officiella handlingar ådagalagdt, att är 1846 utgjorde
124
Den 18 Junie m.
summan 212,400 r:di' 46 sk. 7 rst. samt år 1849 218,980 r:dr
46 sk. 4 rst. Afven dessa siffror torde ådagalägga att icke näringarne
lutat till förfall från den tid då den nya handtverksförordn.
utkom. I afseende på min aomärkn. att man äfven i detta fall
borde söka stadga i författningen, har det erinrats alt man från
handtverkeriernas sida hade haft enahanda förtröstan innan denna författning
utkom, .lag her att deremot få påminna alt just från handtverkeriernas
sida klagomål öfver det gamla författningssystemet vore högljuddast.
Förhållanderne voro nemi. högst oregelbundna, så alt man nära
nog icke visste hvad som borde eller icke borde hänföras tili handtverk.
Såsom jag förut erinrat, var det nödvändigt att reglera detta sakernas
skick; att låta det blifva såsom del var, hade väl icke kunnat försvaras.
En talare har beklagat alt man helt och hållet lemnat till
spillo de gamla skrå-korporationerna och ieke sökt ersätta dem med
nya. I della hänseende ber jag också alt få erinra att visserligen
skråena i deras ursprungliga form afskaffats, och i visst hänseende
kunde de sägas de faclo redan hafva uphört, enär de hade helt och
hållet förlorat stödet i allmänna tänkesättet. Men det är orätt att
tro alt det icke finnes några andra korporationer i deras ställe. Det
finues nemi. handtverksföreningar i hvarje stad och dessa handtverksföreningar
omfatta alla handlverksyrken inom städerna, så att
den fördel som kan vinnas för handtverkeriernas fortkomst och bedrifvande
genom korporationsfriheten, synes mig vara vunnen på det
enda naturliga sältet, hvaremot det skadliga uti de äldre korporationerna
försvunnit. Jag anhåller ytterligare att Hr Frih. o: Landtm,
behagade framställa propos. på afslag å lltskis förslag.
Hr von Hartmansdorff: Den siste värde talaren har förmenat
skrå-väsendet hafva uphört i England; men jag tior detta
vara ett misstag. Enl. de underrättelser jag eger bestå skråen äfi
sjelfva Londons City. Det påstås lill och med ali. dess handtverkare
företrädesvis värderas. Att de förmå uthålla täflan med
förstädernas handtverkare bevisar, att skrå-formen icke är så försvagande,
som man hos oss synes tro.
Det har blifvit sagdt, att Preussens förfarande i detta hänseende
härrörde från politiska förhållanden. Jag har nämnt alt denna fråga
handlades i Preussen flere år före 1848 års oroligheter. Den
författning afår 1845, hvilken Hr Fåhraeus sjelf omnämnde, utkom
före den tid, då Preussen var genom inbördes oroligheter försvagadt;
således förr än Preussiska Regeringen måhända lät sig af annat än
sin egen öfvertygelse, lagar föreskrifvas. Hvad förhållandena i Preussen
beträffar, bar jag, af en ibland våra landsmän, hvilken nyss derifrån
återkommit, och sorn haft och har mycket med handtverkare
att skaffa, förnummit, att när det blir fråga om huruvida en sådan
är duglig eller icke, så hör man efter om han lyder under skrå eller
ej. Den som hörer till dem anses företrädesvis tillförlitlig.
Hr Fåhraeus har uplyst, huruledes handtverkarne ökat sig efter
år 1846. Det är klart att de gamla bandens uplösning skolat föranleda
ett ökadt antal handtverkare genom tilloppet af dem, som
på den nya banan velat försöka sin lycka. Men då tillgången å
arbete icke ökar sig i samma mån som handtverkarnes antal, så
Den 18 Juni e. m.
125
mäste följden deraf blifva, att hvarje handtverkare har mindre förtjenst,
då yrkesbröderna äro flera, än han hade då de äro färre.
De flera skola sålunda snarare varda fattiga än de färre hlefvo. Det
är delta utminuterande af näringarne, hvilket undergräfver hvarje
särskild idkares sjelfständighet, som är den fruktansvärda följden och
som slutligen gör de flesta till tiggare.
Hr Fåhraeus har anmärkt, att handtverkarnes bevillning icke
förminskats, utan tvertom stigit. Jag skulle önska att veta huruvida
denna bevillning är den debiterade eller den influtna. Om
det är den förra så hör beloppet hafva stigit, emedan de ringare
handtverkarne betala s. k. minimi-afgift hvilken ej får understiga
ett visst belopp. Den som sitter i Kammarrätten och hvarje vecka
erfar huru många afskrifningar, som måste göras för handtverkares
oförmåga, att betala deras utskylder, han ser huru fattiga de äro.
Vidare har Hr Fåhraeus sagt, det vara å handtverkarnes sida,
som den största klagan öfver de gamla skråinrättningarna förspordes.
Om dermed menas gesäller och lärgossar, så är det ulan tvifvel
sannt, ty de finna likasom studenterna i Goimbra, det vara aldra
beqvämligast, att slippa profs undergående. Följaktligen klaga de sä
länge dessa hinder icke äro undanröjda. Men det är icke den, hvilken
så att säga står på tillväxt, utan den, som är en fullmogen
man i sitt yrke, hvilken raan i sådana fall skall höra på. Det är
dessutom en vanlig händelse, på hvilken jag beder Eder Mine Hrr
gifva akt; den är, att när någon fått i sitt hufvud att utföra en liberal,
theori, så låter han för konsequensens skuld hänföra sig längre
än vederbör. Månne icke så har vid förra riksdagar tillgått i
fråga om skråväsendet? Har man icke hört vid denna riksdag påstås,
det personer för liberalitetens skuld talat för utförsel af tackjern, ehnru
de i sitt sinne ansett en sådan åtgärd förstörande både för dem
sjelfva och andra. I stället att uplösa skråen hade man bordt, här
såsom i Hamburg skett, söka förbättra icke förstöra denna form.
Korporationer äro så naturliga för hvarje yrke, att Regeringarne förgäfves
söka uphäfva dem. Styrelserna till trotts, bibehålla de sig
ändock derföre att deras tillvaro ligger i sakens natur. Så har det
gatt i Preussen. De hafva der varit i lagen och till namnet uplösla,
men de hafva i sjelfva verket qvarlefva!. I Frankrike lärer
det med åtskilliga af dem förhålla sig pä samma sätt, men derom
saknar jag bestämd kännedom. Alt tala om handlverksföreningar
såsom ersättning för skråen, är för den, som närmare tänker på
saken, fruktlöst. Hvilket gemensamt intresse hafva väl Hattmakare
och Garfvare eller Garfvare och Sockerbagare? Hvarje näring för
sig har naturligtvis sina gemensamma angelägenheter, hvilka idkarne
måste finna sig föranlåtne alt gemensamt vårda, men att yrken, som
äro olika sins emellan, dock skola hafva gemensamma intressen, kan
man blott tänka sig möjligt såsom i den vidsträcktare förening, hvilken
medborgare i ett helt samhälle utgöra. Det nära samband som
yrkets natur medför kan icke sträcka sig längre än yrket sjelft.
Således äro handtverks-föreningarne en tom tröstegrund för arbetarne,
och man ser huruledes de, när Staten icke organiserar dem
såsom vederbör, sammanknyta sig sjelfva i strid mot Staten. Både
126
Den 18 Juni e. m.
i England och andra länder finnas arbets-föreningar, hvilka resa sig
upp mot samhället och hvilka det sedermera nödgas med väpnad hand
bekriga, eller åtminstone bevaka, i stället att at dem stödjas. Jag
fortfar i min vördsamma anhållan om bifall till denna punkt.
Gr Lagerbjelke, Gust.; Den siste värde talaren har sökt
bevisa nyttan af mästarprofs återinförande. Sålunda har han t. ex.
anfört huruledes det icke skulle vara ett godt tecken att handtverkarnes
antal ökat sig, emedan, enl. hans förmenande, sådant endast
skulle medföra en genom ökad konkurens tilltagande fattigdom.
Om den värde talaren hade rätt, skulle man kunna påstå, att ett
aftagande i handtverkarnes antal, skulle vara ett bevis pä ett ökadt
lif i handtverkerierna. Han har äfven sagt, att om, under den
gamla skråförfattningens tid, rop hördes mot densamma, så koranno
dessa från arbetarne, och dessa arbetares rop voro jäfvige emedan
de sjelfve önskade att lätt blifva mästare hvarföre man pä deras rop
icke behöfver göra afseende, men han har likväl förbisett alt om
dessa arbetare, såsom han förmenar voro jäfvige, så skulle väl också
de skråmästare, som redan erhållit mästerskap icke anses så fullkomligt
ojäfvige, då de motsatte sig alt andra personer skulle utan
samma omgång erhålla mästerskap. Om man såsom Hr von Hartmansdorff
det gjort kan misstänka alt arbetaren icke talade för näringarne
utan för sin egen fördel då han påyrkade skråväsendets
uphörande, är man då så säker om alt mästaren talade för näringarna
och icke för sin egen fördel, dä han motsatte sig uphörandet
af samma skråväsende? Hr von Hartmansdorff har såsom exempel
anfört att hammarsmeden emedan mäslare-prof der icke (innes,
aldrig kan blifva Bruks-palron hvaremot klensmeden kan blifva sjelfständig
mästare. Det är likväl fruktansvärd!, att om man införde
mästare-profvet såsom ett vilkor att blifva Brukspatron, hammarsmeden
dock icke kunde köpa bruk, hvaremot den som kunde och
ville köpa bruk dock icke biefve Bruks-palron för det att han icke
kunde aflägga mästare-profvet, så att denna näring förföll, till skada
kanske aldramest för hammarsmeden. Att ingå i någon ytterligare
bevisning om nyttan af näringsfrihet just för näringarne sjelfve, torde
emedlertid vid detta tillfälle vara mindre behöfligt då, äfven om Hr
von Hartmansdorff hade rätt uti att mäslare-prof vore nyttiga, Utsk.-s
förslag likväl sådant oaktadt, vore lika oantagligt. Enl. den gamla
skråförfallningen var det nemi. bestämdt fastslälldt, vid hvilka handtverk
mästare-prof fordrades och enl. nuvar. författning är likaledes
fastställdt hvilka de handtverk åro för hvilka mäslare-prof skall finnas.
Om Utsk:s förslag deremot skulle antagas, så biefve stadgadt,
att för att få hafva verkstad i något handtverk skall mästare-prof
afläggas. Nå väl, det torde då vara nödvändigt att man bestämdt
får veta hvad handtverk vill säga, men det får man likväl icke.
Hr Fåhraeus har redan visat hvilket obestämdt begrepp ordet
handtverk innebär. Att nu stadga, att för allt som kan inbegripas
under det allmänna uttrycket handtverk mäslare-prof skall fordras,
det måste vara ett mästerverk af otydlig och olämplig lagstiftning,
hvarföre jag för min del vördsamt anhåller om afslag på denna
punkt.
Den 18 Juni e. m.
127
Hr Fåhreeus: Hr von Hartmansdorff har på grund af sin erfarenhet
såsom President i Kammar-rätten åberopat hurusom bevillnings-afgifterna
blifva öfver höfvan afkortade för handtverkare.
Jag åter har haft den erfarenhet att motsatsen inträffat åtminstone
i Götheborg. Jag har der suttit såsom ordf. i Taxerings-komitéer
åtskilliga år i början af 1830-talet och jag bar äfven i samma egenskap
fungerat de sistförflutna åren, och det har varit glädjande för
mig alt erfara, hurusom afkortning»!- eller bevis från vederbör:de
stadsmyndigheter om oförmåga för handtverkarne att bära bevillningsafgifter
ganska sällan förekommit under de sista åren, dä deremot det hörde
till regeln under de föreg:de åren. Jag kan icke neka att det skulle för
mig vara ganska lärorikt, om jag af den siste värde talaren kunde få bestämda
upgifter om huru härmed förhåller sig på öfriga orter inom
landet. Det är sagdt, alt anhängarne af nya theorier ofta tala emot
sin egen öfvertygelse endast för theoriens skuld, och man har i sådant
afseende anspeglat på huru det förhållit sig med öfverläggningen
i fråga om tackjernet dervid man påyrkat fri utförsel, ehuru
man tänkte annorlunda. Jag kan icke neka alt då jag haft någon
del i den ifrågavar. författningen, detta gått mig till sinnes. Jag
har icke kunnat vara annat än känslig för den anspegling att något
skrymteri dervid skulle hafva egt rum, och måste protestera
deremot alt jag, vare sig i enskildta eller offentliga frågor skulle
hafva yttrat annat än hvad jag tänkt. Jag vill icke vidare uppehålla
Ståndet, utan fortsätter milt yrkande om afslag.
Frih. Cederström, Rud.: Alt i en lid så full af oroliga anspråk,
som den nuvarrde och sednast förflutna, föreställa sig att i
en författning kunna tillfredsställa allas fordringar, lärer vara och
förblifva en fåfäng förhoppning. Sträfvandet måste derföre gå ut
på att bereda det för samhället mest nyttiga, icke det som för tillfället
väcker den allmännaste belåtenheten. Jag är öfvertygad om
att sträfvandet till beredande af allmänt väl, har utgjort motivet folden
högt aktade embetsman, som kontrasignera! författningen. Att
denne embetsman, f. n. också ledamot af Riddarhuset, lifligt intresserar
för fortgången af sitt verk, måste förefalla hvar och en ganska
naturligt; och motsatsen borde snarare väcka förundran. För
mig som frän början föreställt mig att den fordna organisationen af
Svenska handtverkerierna visserligen kunde innebära felaktigheter,
men hvilka kunnat rättas utan så stor omskapning som den hvilken
skedde år 1846, för mig är det omöjligt att vid detta tillfälle, då
sig yppar någon anledning att representationen kunde vilja framställa
en önskan om ett i viss mån begränsadt återvändande till
fordna förhållanden, jag ju icke också, för min ringa person, gerna
skulle till detta resultat medverka.
Jag ser vid detta tillfälle på erfarenheten i de länder der författningar,
i näringshänseende liknande våra, varit antagna, och på
de följder, som uplösandet af dylika författningar haft. De författare
jag studerat, t. ex. en Capeflgue för Frankrikes, en Cherbuliez
för Schweitz’ förhållanden i politiskt och ekonomiskt hänseende, m.
fl. hafva öfverensstämt derutinnan, att uphörandet af dylik kontroll
128
Den 18 Juni e. m.
ofelbart och ganska hastigt medfört verkan af en nplösande tendens
hos de arbetande klasserna i samhälleligt afseende, såväl politiskt
som socialt. I Sverige, der jag gerna vill tro att medborgareandan
innefattar vida mera laglydnad, än t. ex. den Fransyska under en
längre tid har egt, bör man visserligen icke förmoda att den ut
färdade
författningen skall medföra sädane samliållsuplösande följder,
som uphörandet af les maitrises et les jurandes under Ludvig
den XVhs lid i Frankrike medförde. Men månne man ej gerna
borde undvika anlitandet af sådana samhällsålgärder, som i andra
länder hafva medfört betydliga vådor? Jag anser mig således, till
följd af mina öfvertygelser, skyldig att tillstyrka R. o. Ad. att bi
falla
hvad Utsk. tillstyrkt. Frih. von Stedingk har afrätt ett sådant
bifall, under förmodan, att om de liberala åsigler, som gjort sig
gällande vid 1846 års författning finge fortverka, de skulle medföra
öfvertygelsen om liberalismens opålitlighet i det hela; men jag
kan icke vara af samma tanbe som han ang:de det rälta behand
lingssättet
i detta fall. Det synes mig vara alt beskylla ett aktadt
MedStånd för någon oförbätterlighet, så snart det icke rörer dess
intressen. Jag kan, jag vill icke tänka det.
Hr Fåhraeus har sagt något som ingen annan releverat och
som jag derföre vill söka vederlägga. Han sade nemi,, alt i handtverksyrkena
hafva sedan år 1846 ingått åtskilliga personer, som
deråt egnat sig under förutsättning, att mästare-prof icke af dem
skulle behöfva afläggas. Med min öfvertygelse om nyttan och nödvändigheten
af att förr eller sednare vidtaga en sådan återgång som
denna punkt innefattar, är det så mycket mer skäl att vidtaga denna
åtgärd nu innan så serdeles många personer hunnit omfatta berörde
handtverksyrben; det blefve nemi. svårare att göra det längre fram
då ännu flera deråt egnat sig; — och kommer jag således att rösta
för bifall till hvad Ekon.Utsk. i denna punkt tillstyrkt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag ämnar rösta för afslag
till hvad Utsk. i denna punkt framställt. Jag finner lika med föreg:de
talare Ulsk:s framställning vara högst obestämd, och kan
icke finna att om det bifölles, det skulle kunna uphjelpa vära, af
Hr von Hartmansdorff med så mörka färgoij utmålade, handtverkares
olyckliga ställning. Jag tror icke frågan vara om skråförfattningarnas
återinförande, ulan är endast frågan om att föreskrifva mästareprof
för några vissa handtverk. Hr von Hartmansdorff har ansett
att detta mästare-prof är ett betyg hvarigenom man framgår till
allt högre och högre fortkomst på den medborgerliga banan. Han
har sagt, att Hammarsmeden aldrig blir riksdagsman men deremot
Klensmeden kan blifva det. Nu är förhållandet att bland de yrken
för hvilka mästerskap erfordras finnas äfven Bokbindare, och bland
dem för hvilka mästar-prof icke erfordras finnas Garfvare; och likväl
finnes i BorgareSt. en riksdagsman som är Bokbindare och en
som är Garfvare. Jag kan således icke finna att detta mästareprof
mera gagnar den ena eller skadar den andra, då af båda slagen
riksdagsmän hafva kunnat framkomma. Jag anhåller om afslag
på Utsk:s tillstyrkande i denna punkt.
Hr
Den 18 Juni e. m.
i 21)
Hr von Hartmansdorff: Jag skall blott säga ett par ord.
Hr Fåhraus har tagit åt sig såsom en förebråelse hvad jag anfört
om dem hvilka för liberalismens skuld försaka sin egen fördel.
Från böljan yttrade jag, såsom J håfven hört Mine Hrr, det jag
funne i sin ordning, att den som kontrasignera! författningen skulle
icke blott tro på hennes riktighet utan äfven försöka att försvara
henne. Hr Fåhraeus borde sålunda anses såsom undantagen från min
anmärkn. Hvad jag sade härrörde deraf, att han eller någon annan
åberopade hvad handtverkarne sjelfve skola hafva yrkat. I hänseende
till Hr Fåhrai yttrande om förhållandet med afkortningarne
i Götheborg, får jag erinra, det jag frågade om handlverkarnes bevillning
var den debiterade eller den Kronan behållne. Huru beloppet
förhåller sig på det ena eller andra stället kan jag icke här
upgifva och har icke heller eftersett. Mitt yttrande innehöll blott
det, att den hvilken såsom jag städse nödgas hafva den bedröfliga
erfarenheten huru vidsträckta afkortningarne äro för städernas handtverkare,
han ser huru fattig denna klass är; men någon bestämd
siffra har jag icke upgifvit och kunde ej göra det.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s ifrågavar.
hemställan framställda propos., besvarades med starka nej,
blandade med ja; hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade
afslå samma hemställan, samt efter denna propos:s besvarande
med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
ITplästes till justering samt godkändes följande votenspropos.
Den, som bifaller Allm. Besv.- o, Ekon.Ulsk:s hemställan i
fråga om förändring uti mom. b. af 3 §, i nu gällande Fabriksoch
Handtverksordning, voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, varder Utsk:s ofvanberörde hemställan af R. o. Ad. afslagen.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 7.
Nej — 12.
Hr von Hartmansdorff: Omröstningen fick den utgång jag
befarade, hvadan jag reserverar mig mot det fattade beslutet. Jag
misströstar likväl icke, ty denna fråga är en af dem som icke kunna
falla. Hon har redan gjort ett stort framsteg derutinnan, att i st.
f. det fyra Stånd nyligen voro af motsatt mening med mig, så äro
nu två Stånd af annan öfvertygelse. Om min lifstid icke blifver
allt för kort, så hoppas jag se den dag då tre Stånd om icke flera
äro för min mening.
8 II. 9
130
Den 18 Juni e. m.
§ 12, morn. 1 och 4, § 13, och § 14 morn. 2.
Utsk:s härom afgifne yttranden biföllos.
§ 23, mom. 1.
I fråga om den af Utsk. i afseende pä detta mom. tillstyrkta
anderd, anhållan, yttrade sig:
Frih. von Stedingk: Den förändring, som Utsk. i detta mom.
föreslagit kan jag icke gilla. Jag tror det icke vara af behofvet påkalladt,
att en af de tvenne närvande trovärdige och oväldige personer,
som skola bedöma profvet, bör vara sakkunnig i det yrke
hvarom fråga är. Om än jag icke eger skicklighet i ett yrke så
må jag väl kunna ega begrepp att ändå bedöma om saken är väl
gjord eller icke. Jag tror §:n sådan den är lydande i nuvar:de
Handtverks-ordning vara tillfyllestgörande och tager mig derföre friheten
yrka afslag å den förändring Utsk. här föreslagit.
Hr Bråkenhjelm: Jag lägger för min del icke stor vigt
deruppå om denna förändring vinner Ståndets bifall eller icke, utan
vill blott fästa npmärksamheten på huru argumentationen härstädes
tillgår, så nemi.: att då den ledamot, som sist yttrade sig vid frågan
om mästare-profs afläggande, påstod att det icke var ändamålsenligt
och riktigt, emedan man icke var i stånd att kontrollera huruvida
han sjelf förfärdigat profvet, nu, då Utsk. erbjuder
ett sätt att verkställa denna kontroll förklarar att det är alldeles öfverflödigt.
Jag medgifver att sedan man förklarat det första förslaget
ändamålslöst, emedan det andra då icke var kändt, så är det
lätt alt sedermera förklara det andra ändamålslöst, sedan det första
förslaget är underkändt. Jag lägger ingen vigt vid förslaget, utan
refererar mig lill hvad här muntligen kan blifva yttradt i denna
fråga.
Gr. Gyldenstolpe: Jag refererar mig i denna fråga till
hvad Ekon.Utsk. vid förra riksdagen yttrat och som af Ständerna då
godkändes. Vid 23 §:n hade Hr Gillberg föreslagit: ”Att denna
§, i hvad som är stadgadt om mästare-prof, borde förändras sålunda,
att profvet måste förfärdigas på någon mästares verkstad i den
sökandes yrke eller betyget öfver mästare-profvets egenhändiga förfärdigande
påtecknas åtminstone af en i yrket kunnig person.” Detta
är således alldeles detsamma som här är föreslaget. Utsk. yttrade
du: ”Föreskriften i denna § för sökanden, att genom intyg af tvenne
oväldige och trovärdige män, styrka, alt han sjelf tillverkat det
företedda arbetet, anser Utsk. lemna tillräcklig garanti i detta hänseende,
utan den af motionären föreslagna skärpning, hvilken troligen
i många fall skulle för den sökande medföra flerfaidiga olägenheter.
” På grund deraf anhåller jag vördsamt om afslag å hvad
Utsk. härutinnan föreslagit.
Hr Fåhraeus: Jemte instämmande i hvad den siste värde talaren
yttrat, får jag för egen del tillägga, att enl. min tanka, då
fråga är om att utbyta ett äldre gällande stadgande emot ett nytt,
det då bör vara bevisadt, att någon olägenhet eller något missbruk
Den 18 Juni e. m.
131
af det äldre stadgandet försports. Något sädaut kan jag icke förnimma
vara oberopadt i ingressen af Utsk:s tillstyrkande. Om med
ordet sakkunnig förslås en man af yrket, så befarar jag deremot
att stora olägenheter deraf kunde upkomma. Jag har ty värr haft
erfarenhet af de trakasserier, som ägde rum under de äldre förhållandena
innan 1846 års Handtverks-ordn. blef gällande. Jag befarar
att om förslaget skulle antagas, så kunde det inträffa att den
handtverkare, som blefve anmodad att gifva intyg om mästare-profvcts
förfärdigande kunde undandraga sig delta om icke den sökande
ville förfärdiga arbetet på hans egen verkstad och detta med
skäl, hvilket imedlertid skulle leda till ökade kostnader och olägenheter
för den sökande, och då jag icke inser något behof deraf enär
här icke är fråga om att bedöma huruvida en sak är väl arbetad
eller icke, utan endast om den är af sökanden förfärdigad, och
hvarom hvilken trovärdig person som heldst bör ega vitsord, så anhåller
jag vördsamt om afslag å hvad Utsk. tillstyrkt.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, först hemställde om R.
o. Ad. bifölle Utsk:s ifrågavar. tillstyrkande, besvarades denna propos.
med starka nej jemte några ja, hvarefter propos. till afslag å
samma tillstyrkande framstäldes och besvarades med ja.
Sedermera förekom och bifölls Utsk:s afslyrkande yttrande, rörande
väckt förslag alt af de 5 rättskaffens män, hvilka ega bedöma
mästare-profs giltighet, minst 2 skola vara mästare i det handtverk,
hvari mästerskap sökes.
§ 26.
Utsk:s yttranden biföllos.
§ 28.
Härvid förekom först och bifölls Utsk:s hemställan, att de gjorde
framställningarne om nedsättning af det uti denna § bestämda vite
och om föreskrifts meddelande rör:de samma vites omförmälande i
tillslånds-resolutionerne å handtverks- och fabriks-rättighet må lemnäs
utan afseende.
Beträffande sedermera Utsk:s förslag om den uti ifrågavar. §
omförmälde afgifts förhöjning, yttrade:
Frih. von Stedingk: Jag nödgas äfven anhålla om propos.
på afslag å ifrågavar. §. Förhållandet med motiveringen är något
besynnerlig. Utsk. säger: ”hvaremot och då, beträffande yrkandet
om den uti förevar:de § bestämda afgifts förhöjning, samma afgift,
som hvad Stockholms stad angår, på vederbörlig ansökning redan
blifvit ökad lill 6 r:dr 32 sk. b:co, i allmänhet befunnits otillräcklig,
Utsk. föreslår, att R. St. måtte i underd. skrifvelse, hos K. M.
förnya sin vid sednaste riksdag framställda anhållan om samma afgifts
förhöjning från 2 till 5 r:dr b:co för handtverks-föreningarne
i städerne utom Stockholm”. Utsk. har nämnt sig veta att denna
afgift för Stockholms stad blifvit ökad till 6 r:dr 32 sk. b:co. Der
har just Utsk. skälet, hvarföre det icke borde befatta sig med nå
9*
-
132
Ben 18 Juni e. m«
gon underd. skrifvelse med anhållan om förhöjning i afgiften till de
öfriga handtverks-föreningarne. Huru har Stockholms handtverksförening
fått denna förhöjning? — På så sätt att den ingått till
ÖfverStåth. och derom anhållit. Det har ansetts nödvändigt för
Stockholms stad och derföre har K. M. sedan beviljat det. Hvarje
annan stad har samma rättighet att gå in lill K. Bef:hf:de och begära
detsamma. En underd. anhållan från Ständernas sida är alldeles
obehöflig i detta fall, och derföre afstyrker jag densamma.
Frih. Cederström: Den omständighet, att afgiften för hvarje
inom Stockholm i handtverk inträdande blifvit fastställdt till 6 r:dr
32 sk. b:co, kan icke utgöra ett skäl för R. o. Ad. alt afslå förhöjningen
i afgiften för handtverkare utom Slockholm från 2 till 5
r:dr b:co. Ett sådant afslag skulle ju innefatta att R. o. Ad. måtte
anse afgiften icke behöfva förhöjas. Månne det skulle vara R. o.
Ad:s tanka att det blott är i Stockholm som denna afgift bör höjas,
i följd af dyrbeten [>å lifsmedel och andra nödvändiga utgifter? Alt
dessa utgifter härstädes falla sig något kostsammare, det vill jag
gerna medgifva, men så är ju också beloppet af 5 r:dr mindre än
6 r:dr 32 sk. Jag tager mig friheten erinra R. o. Ad. huruledes,
vid sistförflutne riksdag, Disk. hade afstyrkt en sådan förhöjning,
men R. o. Ad. fann för godt alt på grund af hvad flera reservationer
innehöllo, och flere ledamöter jemväl yrkade, bestämma sin
åsigt för en sådan förhöjning, i anledn. hvaraf också i enlighet med
hvad Utsk. tillkännagifver en underd. framställning i ämnet till K.
M. ingått. Hvad vore det icke för en inkonsequens af detta Stånd
alt nu annorlunda besluta! Jag önskar alltså desto heldre bifall till
hvad Utsk. tillstyrkt rör:de denna §.
Frih. von Stedingk: Jag har icke sagt alt Utsk:s tillstyrkan
vid denna § skulle afslås på grund deraf alt afgiften för Stockholms
stad blifvit förhöjd lill G r:dr 32 sk. b:co, utan jag har sagt, att:
der ser man hur det skall gå till alt få en sådan sak beviljad, och
att man icke behöfver lillvägagå på det sätt som Utsk. föreslagit.
Hvad åter vidkommer föreg:de riksdags beslut, så utgör det för mig
icke något skäl, ty när en sådan skrifvelse är ingången, så tycktes
det som om på denna skrifvelse icke fästes något afseende, då ingen
påföljd af densamma ännu försports, hvadan en förnyad skrifvelse
i ämnet synes mig alldeles obehöflig; och således utgör det
ett skäl lill för mig alt anhålla om propos. på afslag å Utsk:s tillstyrkan.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som jag i allmänhet icke
kan gilla fullmaktslösen, utan naturligtvis i följd deraf gerna vill
hålla sådana så lågt ner som möjligt så anser jag också att denna
afgift till handtverks-föreningarnes kassor för de inträdande icke bör
höjas utöfver hvad den K. Förordn. innehåller, helst som inga
skäl äro anförda, de der kunna verka till förändring af detta förhållande.
Hr Fåll raeus: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna och vill
blott tillägga ännu ett skäl, hvarföre jag anser att afgiften icke bör
Den 18 Juni e. m.
133
förhöjas. Jag fäster nemi. upmärksamheten deruppå, alt de mästcr-prof,
sora vid inträdet i handlvcrksyrket, der vilkoret af sådant prof är
föreskrifvet, förfärdigas, vanligen göras och måste göras af så dyrbar
beskaffenhet alt arbetaren sällan eller aldrig kommer i tillfälle att
få det realiseradt till hvad det kostat honom. Således ligger redan
deruti en utgift som han måst underkasta sig för inträde i yrket;
och jag finner icke skäl att ytterligare öka denna tunga hvarföre
jag anhåller om afslag på hvad Utsk. i detta hänseende tillstyrkt.
Frih. Cederström: Då Frih. Palmstjerna förklarat alt icke
något skäl vore af Utsk. anfördt, som kunde föranleda Ii. o. Ad.
att bifalla hvad Utsk. föreslagit, så blifver det torde hända cn skyldighet
för den som biträder Utsk:s tanka, att åberopa några sådane
för honom tillfyllestgörande grunder. De bestå hufvudsakligen i
handtverks-föreningarnas behof af inkomster för alt dermed kunna
sina utgifter bestrida. De lära väl icke kunna hålla sina sammankomster
på torgen, de behöfva ved, ljus, papper, uppassning m. m.
Detta måste ju på något sätt bestridas; och dåredan bildade fonder
dels icke finnas, dels äro otillräcklige, synes behofvel mig icke olämpligt
böra fyllas genom något ökade afgifter af de i handtverket inträdande.
Jag tror alt 0111 man skulle anse att cn afgift af 5 r:dr
b:co kunde menligt inverka pä den inträdandes existens, sä förutsätter
detta den förmodan, att så utfattiga personer skulle sig åt
handtverken egna, att det vill synas mig som vore det för sådana
personer vida bättre att de egnade sig åt tjenstehjons-klassen. Visserligen
har Hr Fåhraus ganska rigligt anfördt, alt mästare-profvet
redan i och för sig sjelf åvägabringar någon kostnad, som man icke
kan påräkna genom försäljning blifver producenten godtgjord; men
om äfven det så förhåller sig, så tyckes mig att den ringa tillgången
af 5 r:dr b:co derutöfver icke hör kunna förmodas verka ruinerande.
På grund häraf fortfar jag i min anhållan om bifall till
denna Utsk:s hemställan.
Hr Bråkenhjelm: Hvad denna punkt beträffar, anser jag
att Utsk. har slött på den klippa, vid hvilken så mänga lagsliftningsförsök
af Sveriges B. St. under framfarna lider strandat, nemi,
den att vilja ingripa med lagstiftningen i sådana ärenden hvaröfver
det tillkommer enskilda associationer, bolag och äfven enskilda individer
ali ensamt besluta. Det är enl. min tanka handtverksföreningarnas
naturliga rätt att bestämma dessa afgifter och hvarken
Regering eller Ständer böra dermed sig serdeles mycket befatta, om
icke möjligen i negativ väg. Mig skall det för öfrigt vara likgiltigt
hvad beslut i denna fråga än må fattas.
Hr von Hartmansdorff: Jag skall icke yrka någon förhöjning
i afgiften; men anhåller endast få fästa mig vid det sätt hvarpå
denna fråga behandlas. Nyss hörde man dem, som försvara näringsfriheten,
anföra handlverks-föreningarne såsom en ersättning för
skråen och en förbättring af de korporationer, som höra till dessa
yrken. Nu, när fråga blir om alt ål dessa nya föreningar anskaffa
de medel, som äro nödiga för deras bestånd; så afstyrker man så
-
134
Den 18 Juni e. m.
dant. Således synes man i sjelfva verket icke värdera föreningarne
eller följakteligen hafva haft något allvar med de yttranden man fölen
stund sedan afgifvit.
Efter först lill bifall å Utsk:s ifrågavar. förslag framställd, men
med nej besvarad propos., blef samma förslag af R. o. Ad. afslagel.
§§ 32 och 34.
Utsk:s yttrande bifölls.
§ 33.
1 fråga otn !Jtsk:s tillstyrkande, ronde uteslutande i denna §
af orden: ”eller om han är boende på landel af vederbönde Socknemän”
yttrade:
Frill, von Stedingk: Det skall vara mig likgiltigt om Utsk:s
förslag afslås eller bifalles, men för konseqvensens skuld tyckes det
mig vara skäl att äfven afslå detta. Jag vill blott uplysningsvis
nämna att jag gjort mig väl underrättad om denna sak och tror
mig med visshet kunna säga att ännu icke något enda Gesäll-bref
blifvit utfärdadt af någon Sockennämnd. Jag tror således icke alt
det verkar menligt om stadgandet i denna § förblifver oförändradt.
Frih. Palmstjerna: Huruvida Frih. von Stedingk känner alt
i de 2,400 socknar som finnas i Sverige icke någon enda nämnd
utfärdat gesälls-bref, det kan jag icke veta; men i den händelse
äfven att icke någon sockennämnd ännu utfärdat något gesäll-bref,
så synes mig att delta stadgande i sig sjelf innebär en föreskrift,
som icke är lämplig. Jag anser visserligen att det kan vara föga
värdt alt Ständerna ingå lill K. M. med underd. skrifvelse om en
så ringa omständighet i denna vigliga författning som den ifrågavar.
Jag kan likväl icke undertrycka min mening att en sokennämnd
icke är lämplig till att utfärda gesäll-bref t. ex. för Juvelerare- eller
Segelsömmare-handtverket o. s. v. Man kan icke af en sockennämnd,
som i mänga socknar består af aktade hemmansegare, men
som icke ega kunskap i dessa frågor, fordra omdöme öfver desamma.
Hr Bråkenhjelm: Konseqvens måste betyda detsamma sorn
alt afslå allt hvad Ekon.Ulsk. föreslagit och framställt, ly eljest kan
jag icke begripa huru det kan kallas konseqvens, att för det den
ena punkten blifvit afslagen man äfven måste afslå den andra, då
denna andra icke har det ringaste sammanhang med den föreg:de.
Serskildt tager jag mig friheten fästa upmärksamheten derpå alt det
kanhända icke vore så rådligt alt tillåta sockennämnderna att privilegiera
dessa kringstrykare i landet, af hvilka vi hafva tillräckligt
nog förut. Man vet att gesäll-stadgan berättigar hvem som helst
att stryka landet omkring och huru besvärliga dessa äfventyrare äro,
derom fä vi vid hvarje riksdag höra klagas och öfverallt på landet
klagar man ännu deröfver, oaktadt de mått och steg som lagstiftningen
tagit. Utsk. har i sina motiver antydt ett skäl och jag an
-
Den 18 Juni e. m.
135
ser det vara gällande och bevekande, hvarföre jag vördsamt anhåller
om bifall till hvad Utsk. i denna § föreslagit, man må då säga
om konseqvensen hvad man vill. Jag hoppas att Ståndet icke anser
bifall till denna punkt innebära någon konseqvens.
Frih. von Stedingk: Då jag nyss nämnde att jag icke trodde
det någon sockennämnd hade utfärdat gesällbref, grundade jag delta
mitt yttrande på upgifter dels af många utaf PresteSt:s ledamöter
och dels af andra riksdagsmän från iandtsorten. Det är visserligen
möjligt att något -så beskaffadt gesäll-bref är ullemnadt, dock tror
jag det icke. Hvad med konseqvens menas tror jag mig också hafva
begrepp om. Jag menar dermed att antingen förändra allt eller
intet i handtverks-förordningen, de serskilda förändringarna må stå
i förbindelse den ena med den andra, eller icke. Jag anser denna
fråga vara så obetydlig, att jag icke sätter så stort värde på om den
bifalles eller afslås, som den siste värde talaren tyckes göra, och det
är derföre jag anser att det vore mindre lämpligt att till K. M.
ingå med begäran om en förändring i denna ringa sak. Få denna
grund är det jag önskar propos. på afslag på hvad Utsk. härutinnan
föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Ingen lärer kunna neka att det
är en inkonseqvens att, på sätt Frih. Palmstjerna uplyst, updraga
ät dem som icke förstå ett yrke att gifva gesäll-bref åt dess idkare.
Om denna felaktiga föreskrift icke blifvit förut anmärkt till rättelse,
så är det ett förbiseende af Ständerna, hvarföre enl. min tanke, de
ju förr desto heldre böra begagna tillfället att erhålla den. Jag
tillstyrker bifall ä denna punkt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtrms först till bifall å Utsk:s ifrågav.-  de tillstyrkande framställde propos. besvarades med blandade ja och
nej, och då sedermera II. Ex. hemställde om K. o. Ad. afsloge
samma tillstyrkande, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå
H. Ex. förklarade det han ansåg ja härvid hafva varit öfvervägande.
Hr Bråkenhjelm: Jag lager mig friheten till prot. anteckna
mig såsom den der bifallit hvad Utsk. vid denna § föreslagit och
reserverar mig mot 15. o. Ad:s beslut förutseende den dag då lärlingar
vandra ut till närmaste socken för alt få gesäll-bref.
Då härefter förekom Utsk:s hemställan, alt förslaget att för
gesäll-brefs erhållande skulle erfordras arbets-prof äfvensom bevis
om färdighet i skrifning och insigt i räkning, ej må lill åtgärd föranleda,
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer om något afslyrkande
kan vara mera inkonseqvent än detta.
II. Ex. Hr Frih. o. Landlm:s lill bifall å Ulsk:s ifrågavar:de
hemställan framställda propos. besvarades med starka ja, blandade
med nej hvarefter II. Ex. förklarade del han funnit ja öfvervägande.
§§ 40 och 44.
Ulsk:s i afseende på dessa §§ afgifne yttranden biföllos.
136
Den 18 Juni e, ro.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 4 och 14 deunes på bordet
lagda utlåt. N:o 156, ang:de statsanslag till uprätthållande af
den Arméens Pensions-kassa åliggande pensionering.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 4 och 14 dennes på bordet lagda utlåt.
Nio 157, angide ett lån för Domkyrkans i Wexiö utvidgning och
reparation.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag har hyst den önskan
att StatsUlsk. hade tillstyrkt Ständerna något lindrigare vilkor för
Wexiö Domkyrka än hvad, med den säkerhet som Utsk. fordrar,
möjligen Kyrkan och Kyrko-rådet hade kunnat erhålla i enskild
väg. Fyra proc. på så säkra lån är numera icke så sällsynt att
kunna erhålla i enskildt väg. Från Statsverket blir detta bifall något
tryckande för den fattiga Kyrkan; och det biträde, som det
allmänna derigenom ger åt kommunen, är icke stort att tacka för.
Jag förutser dock att min ringa röst icke kan verka till någon förändring
härutinnan och nödgas sålunda åtnöja mig med hvad StatsUlsk.
behagar tillstyrka.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då den siste värde talaren
inskränkt sig till alt begära bifall pä Utsk:s betänk., skall jag
icke nptaga tiden med någon vederläggning, hvartill jag annars
kunnat hafva materialier.
StatsUtsk:s ifrågavar:de utlåt, blef uppå härefter framställd propos.
bifallet.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 4 och 14 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 158, angide ett lån för upbyggandet af den
nedbrunna kyrkan i Lidköping.
Föredrogos och biföllos BankoUtskis d. 7 och 14 dennes på
bordet lagde utlåtin:
N:o 40, i anledn. af Anders Pehrsons i Holmerud ansökning
om ersättning för en genom vådeld förlorad sedel å 500 r:dr; och
N:o 41, öfver väckt motion, ang:de förändrade grunder för pensionering
af Bankens tjenstemän m. fl.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 7 och 14 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 108, i anledn. af väckt motion, dels om
utarbetande af ett nytt Apotheks Reglemente, dels om nedsättning af
Medicinal-taxan, samt dels om förändrande af gällande stadganden,
rör:de Apotheks privilegier.
Utsk:s yttranden, i fråga om ett nytt Apotheks Reglementes
utarbetande och Medicinal-taxaus nedsättning, blefvo utan diskussion
bifallne, men då sedermera förekom Utsk:s hemställan om förändring
i gällande stadganden ronde Apotheks Privilegier, yttrade:
(Ir Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Ehuru ledamot af Allin.
Besv. o. Ekon.Utsk. har jag likväl icke reserverat mig mot det beslut
hvartill Utsk. i denna fråga kommit. Efter mitt sätt att se,
är della en ganska vigtig fråga, och jag belviflar mycket alt det
åsyftade ändamålet skall vinnas genom den åtgärd som Utsk. föreslagit.
Jag har omedelbarligen af sak kunnige män gjort mig un
-
Den 18 Juni e. ni
137
derrättad om hvad man i detta fall kunde hafva att hoppas eller
frukta, och det har enhälligt och sammanstämmande blifvit mig sagdt,
hvarom jag äfven är öfvertygad, att handel med Apothekare-privilegier
är till allmänhetens hästa i och för kontrollerandet af rörelsen
samt för det allmänna af vigt och nytta att bibehålla, och jag
vågar sålunda hemställa huruvida icke Ståndet skulle finna för godt
att afslä hvad Utsk. i denna del tillstyrkt.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Sådant förhållandet nu är,
kan ingen annan blifva Apothekare än den som har penningar till
privilegiets betalning. Det rätta vore väl, att den, som eger den största
skickligheten också blefve den, som med privilegiet belönades.
Sveriges styrelse har afskaffa! ackord inom militären, och samhället
har befunnit sig väl deraf. Man har äfven inom Civilen för detta
ändamål gjort hvad man kunnat, och det har till stor del lyckats.
Ar det dä icke fullt öfverensstämmande dermed, att man äfven afskaffar
ackorden, då fråga är om Apothekare, hvilka icke blott äro
närings-idkare. De äro äfven vetenskapligt bildade personer, som af
Statens sakkunnige embetsman pröfvas till deras skicklighet, alt utöfva
ett så maktpåliggande yrke som Apothekaren, å hvars rätta bedrifvande
menniskors helsa och lif bero. Jag anhåller att R. o. Ad.
.mätte bifalla Utsk:s förslag såsom välgrundadt.
Hr Bråkenhjelm: Sådan ställningen är, om ett Apothek
betalas med 50,000 r:dr, så har Staten och allmänheten 50,000
r:dr säkerhet derför, att denna Apotheks-rörelse skall förståndigt
och ändamålsenligt bedrifvas. Förlusten är för stor och
ruinerande för entreprenören, för alt han icke skulle upbjuda alla
sina krafter för att skaffa sig kredit och anseende för sin rörelse.
Denna rörelse är af sådan beskaffenhet att den icke medgifver någon
annan kontroll. Chemister och Läkare må upbjuda alla sina krafter,
Apothekaren elluderar dem med största lätthet. Det är omöjligt för
dem att kontrollera hvad som sker i deras närvaro. De skulle nära
nog vara nödsakade alt bo på Apothekena ifall det skulle kontrolleras.
Den enda möjligheten af kontroll är den som nu finnes i de
stora privilegie-köpen och de äro för allmänheten en välgärning och
förenade med ingen skada, hvarföre de Svenska Apolheken åtnjuta
mera anseende än många utländska. Jag tillstyrker att Ståndet i
denna fråga mätte göra intet, utan låta det förblifva vid hvad det
är, på det att endast ansedda och möjligen förmögna samt väl ackrediterade
män må blifva vid yrket, sådana för hvilka allmänheten
kan och bör hysa förtroende. Ingen upträder med äfventyr af så
oerhörda förluster som här är ifråga, utan endast redbart och skickligt
folk och det är icke att antaga att en äfventyrare skall gifva
sig ut på en handtering der han straxt från början nödgas fördjupa
sig i en så enorm skuld att han icke utan den största ansträngning
kan arbeta sig ur densamma.
Hr von Hartmansdorff: Det anseende, Svenska Apothekare
åtnjuta, härrörer utan tvifvel deraf att Frih. Berzelius, som bragle
Pharmacien i Europa och i hela valden i ett helt annat skick än
tillförene, var Svensk och närmast att uphjelpa yrket i sitt fädernes
-
138
Den 18 Juni e. m.
land. Alt äfventyrare jemväl här befatta sig med Apothekare-yrket
ej mindre än med hvarje annat, det ser man tyvärr på de Apothek,
hvarest bränvin och s. k. magdroppar utgöra en betydligare försäljning
än medicinalier. Förhåller det sig så, som Hr Bråkenhjelm
säger, alt Läkarne icke kunna kontrollera, huruvida Apothekaren
gifver riktig medicin eller icke, och alt privilegiernas pris sligit ända
till 50,000 r:dr, så bör deras försäljning desto förr afskaffas. Då
jag vet, att de gått till 70, ja kanske till 80,000 r:dr, så är det
klart, alt Apothekaren mäste försöka på något sätt skaffa sig ränta
på sina utlagda penningar. Enär en Apotheksvara icke är af samma
beskaffenhet som supar och karameller, att man förtär dem för smakens
skuld, så kan icke Apothekaren förskaffa sig afsättning derigenom
att han gör medikamenterna begärligare. Om sjukligheten icke
ökas, så måste han söka sin vinning, antingen genom medikamenternas
försämring eller Apothekar-taxans förhöjning. Då den sednare
svårligen kan utverkas; så bör man icke utsätta Apothekare för
frestelsen alt begagna den förra utvägen till alt erhålla ränta på ett
öfverdrifvet kapital. Jag hoppas att R. o. Ad. finnér de skäl som
Hr Bråkenhjelm anfört tala mot hans yrkande och för Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om R. o. Ad. skulle besluta
en underd. skrifvelse till K. M., sä är jag af den tanka, att
de af Hr General-direktör Ekströmer upgifna grunder likväl icke
böra rekommenderas hos K. M. såsom företrädesvis antagliga i delta
afseende, utan att då den underd. skrifvelsen skulle inskränkas till
det öfriga af hvad Utsk. tillstyrkt, med uteslutande af de ord som
röra de af Hr Ekströmer upgifna grunder. Jag kan likväl icke inse
behöfligheten af en sådan skrifvelse. På K. M. beror att i detta afseende
befordra rättelse. Medlen till rättelsen ligger i K. M:shand,
derigenom att K. M. oberoende af de omständigheter som förefinnas,
har rättighet att medgifva tillåtelse alt inrätta flera Apothek.
Derigenom förekommes den stegring, som de sednare åren egt rum
vid försäljningen af Apothekare-privilegier. Det finnes mig veterligen
icke några Apothekare-privilegier, utan det är ett visst antal
Apothekare som man funnit nödiga på hvarje ställe eller i
hvarje ort, och de ansökningar som inkommit deröfver hafva understundom
blifvit afslagna, understundom bifallna. Ju flere sådana
tillstånd K. M. lemnar, ju mindre måste försäljningssummorne för
nuvar. Apothek blifva. Jag är öfvertygad om alt en något större
utsträckning af dessa tillstånd vore ganska nyttig, ty derigenom upkoramer
en täflan mellan Apothekarne som icke vore till skada.
Dessutöm anser jag också att ett större antal Apothek nu behöfves
än som förr har behöfts, enär dels folkmängden bar stigit och dels
läkarenas antal hafva ökats. Likväl äro dessa köpsummor för Apothekares
s. k. privilegier icke så öfvendrifna som man i allmänhet
föreställer sig, enär under dessa köpesummor inbegripes hus, droguer,
medicinalier, inventarier och allt hvad som till Apotheks inrättande
hörer. Detta utgör vanligen den största delen af köpesumman,
ehuru något icke så obetydligt afgår för sjelfva Apolheksrättighelen,
enär man sett att K. M. icke i allmänhet lemnar tillstånds
-
Den 18 Juni e. m.
13!)
bref till inrättande af flera Apothek på ett ställe, annat än der behofvet
deraf just varit oundgänligt.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Palmstjerna har trott, att ett
större behof af medikamenter upståtl genom folkmängdens förökande.
Det skulle man vid första påseendet väl tro, men det förhåller sig
med Läkare såsom med andra, ali bland dem räder olika systéme
för att ieke säga mode. Nu för tiden använda de vida mindre
botemedel än tillförene. Man behöfver blott jemföra recepter af en
äldre och en yngre läkare, så får man se huru den förre slösar med
medikamenter och den sednare sparar pä dem. Dessutom finnes ett
slags läkare, benämnda homöopater hvilka använda inga eller ganska
litet medikamenter, och deras antal är icke så ringa, med eli ord läkemedel
förbrukas nu proportionaliter mindre än förr. Frih. Palmstjerna
har trott att genom flere Apolhekare-privilegiers utfärdande,
skulle inköpssummorna för privilegierna förminskas. Det är sanni,
men någon tällan emellan flera Apothek alt undersälja hvarandra kan
icke upkomma annorlunda än om de sälja under taxan. Följaktligen
skulle hon derigenom erkännas vara för hög och till deras godtycke
öfverlemnas att sälja för hvad pris de behagade. När nu
förbrukningen icke är omtyckt eller godtycklig utan beror på sjuklighetens
storlek, så är det svårt alt inse huru medikaments-prisens
nedsättning skall kunna ega rum pä annat sätt än derigenom att
varan försämras. Man vet alt Apothekare göra anbud på lefverans
af medikamenter lill sjukhusen för lägre pris än taxan bestämmer
emedan den större afsältningen skall godtgöra skillnaden. Denna
undertaxering anses dock i allmänhet af läkare såsom något farlig,
derföre att den lätteligen leder till missbruk. Om nu Apotheken
blifva så många att egarne icke kunna, emedan afnämarne äro för
få hafva sin utkomst derest taxan skall iakttagas och goda medika
menter
lemnäs, så kommer Apotheks-yrket att betydligen derpå lida
och med detsamma äfven patienterna. Jag tror således icke att
Apothekens förökande vore en god utväg, utan vida bättre att sammanhålla
afsätlningen på färre händer och derigenom hafva större
säkerhet att få dugliga medikamenter. Mot Frih. Palmstjernas förslag,
att utesluta mellanmeningen rörande de af General-direktören
Ekströmer upgifna grunder, har jag egentligen intet att invända;
ty hufvudsaken är alt underd. framställning i ämnet till Konungen
göres. Då skulle det väl komma alt heta: ”att R. St. måtte hos
K. M. i underd. anhålla, det K. M. täcktes, med anledn. af de olägenheter,
som genom den s. k. Apolheks-privilegie-handeln upkommit,
i nåder tillse, huruvida ej, afskaffandel af denna privilegiihandel
genom årlig amortering må kunna ega rum”. Jag hemställer
dock, om det vore skäl att skilja sig ifrån de öfriga Stånden, i
händelse de redan bifallit betänk, sådant det är, samt anhåller derföre
att Ridd.Sekret, ville uplysa huruvida någon underrättelse från
de andra Stånden derom ankommit.
1 anledn. häraf hade underl. Ridd.Sekret, äran tillkännagifva,
att PresteSt., enl. ankommet prot.-uldr., bifallit ifrågavar. betänk.,
140
Den 18 Juni e. m.
men att någon underrättelse om af de öfrige RiksSt:n i ämnet fattade
beslut icke ännu blifvit R. o. Ad. meddelad.
Frih. Palmstjerna: Min mening har icke kunnat vara att
genom ett ökadt antal Apothek, den ena Apothekaren skulle undersälja
den andra. Jag kan icke föreställa mig att det vore någon
fördel för allmänheten eller för botandet af sjukdomar. Genom inrättandet
af flera Apothek, skulle täflan upstå deruti, att lemna goda
medikamenter, hvarigenom den som lemnade de hästa medikamenterna
fick allmänhetens förtroende. Hr von Hartmansdorff plägar
ofta framställa en sats, som enl. min tanka är ganska riktig, den
nemi., att hvad beslut de öfriga Stånden än fattat, så bör R. o. Ad.
dock fatta det rättaste beslutet. Så är också min mening i delta
afseende, nemi. att oansedt hvad de öfriga Stånden beslutat, R. o. Ad.
måtte utan afseende derpå fatta det beslut, som Adeln anser nyttigast,
och om det är alt en skrifvelse bör afgå till K. M., så hemställer
jag och yrkar derpå, att R. o. Ad. icke måste fästa sig ensamt
vid de grunder, som General-direktör Ekströmer upgifvit, hvilka
enl. min tanka icke äro så riktiga, att de böra tjena till grund för
de föreskrifter, som i delta afseende kunna utfärdas. Ändamålet
vinnes i alla fall äfven af dem som önska alt de af General-direktör
Ekströmer upgifna grunder måtte antagas, om en skrifvelse afgår,
och jag har ingenting att deremot erinra, ehuru jag anser den
öfverflödig.
Hr Bråkenhjelm: Denna fråga har varit mycket vidlyftigt
och fullständigt afhandlad inom Ulsk. Utsk. har tagit kännedom af
hvad Sundhets-colhm samt Apothekare-societeten inför K. M. andragit.
Många förslag hafva der försökt göra sig gällande, och icke
mindre än 3, om jag rätt minnes, hafva utgått från Sundhets-colhii
ledamöter samt elt från Apothekare-societeten; men intet af alla
dessa förslag hafva befunnits praktiskt möjliga, General-direktör Ekströmers
inberäknadt. Jag vill nu t. ex. nämna ett af dem. Det
förutsätter amortering af de nuvar. Apothekare-privilegii-priserna,
hvilken amortering skulle verkställas genom cn successiv förminskning
af priserna. Priserna skulle falla med vissa proc. hvart 10:de
år. Delta förutsätter intet annat än en serskilt öfverenskommelse
mellan köpare och säljare, hvarigenom priset möjligen icke stegrades.
Det andra förslaget var alt Apothekare-societeten sjelf skulle genom
bidrag amortera dessa ackorder, men det har Apothekare-societeten
alldeles afsagt sig och förklarat sig bestämdt icke vilja ingå på.
Apothekarne anse ackorden vara deras enskilda egendom, med hvilken
lagstiftningsmakten icke har att sig befatta. Elt, tredje förslag
var att Statsverket skulle öfvertaga amorteringen. Ett sä beskaffadt
öfverlagande innebure intet annat än en ren present lill de dåvar.
Apothekarne, emedan privilegii- och ackords-köpen nog sedan skulle
upkomma igen. Således vinnes intet med en underd. skrifvelse i
ämnet, saken är naturlig, att privilegii-priserna finnas, de innebära
sin stora nytta; och jag anser att Ständerna icke böra önska deras
afskaffande, och derföre yrkar jag fortfarande afslag å Ulsk:s betänk.
Den 18 Juni e. m.
141
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad yttrade H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm., att sedan Hr von Hartmansdorff som först
yrkat bifall lill Utsk:s hemställan afstått derifrån och instämt i Frih.
Palmstjernas yrkande om bifall till hvad Ulsk. hemställt, med uteslutande
af orden: ”i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Hr
General-direktören m. m. Ekströmer i sådant afseende afgifne grunder”,
endast 2:ne yrkanden återstodo, åsyftande det ena afslag å
Utsk:s hemställan och det andra bifall derå med nyssnämnde ords
uteslutande.
Hr Bråkenhjelm: Jag kan icke påminna mig att Frih..Palmstjerna
yrkat bifall till Utsk:s förslag med den ifrågavar. jemkningen.
Frih. Palmstjerna: Det förhåller sig så som Hr Bråkenhjelm
säger att jag icke yrkade bifall, men om R. o. Ad. finner för godt
besluta att en skrifvelse bör afgå till K. M., så böra dessa ord uteslutas.
Ehuru således Hr Frih. o. Landtm.-s framställning icke så
helt och hållet uttrycker hvad jag nämnde, så har jag likväl intet
att dervid erinra, emedan den i hufvudsaken innefattade hvad
jag yrkade.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till afslag å Utsk:s ifrågavar. hemställan, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Sora bifall till punkten med uteslutande
af de ord Frih. Palmstjerna anmärkt synes mig vara den
framställning som ligger närmast Utsk:s, så anhåller jag att Hr Frih.
o. Landtm, först ville göra den.
1 anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att han då
nu vore fråga om antingen förändring af Utsk:s förslag eller afslag
derå, ansåge sig böra, jemlikt 49:de §:n Riksd.Ordn., först framställa
propos. till afslag, och derföre nu finge hemställa om R. o. Ad.
afsloge Ulsk:s ifrågavar. hemställan.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle samma hemställan,
med uteslutande af orden: ”i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de af Hr General-direktören m. m. Ekströmer i sådant afseende
upgifne grunder”, samt, då härvid ropades ja, jemte åtskilliga nej,
förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs en af Hr Rosenblad, Bernh. d. 12 dennes e. m.
mundtligen väckt och då bordlagd, samt sedermera skriftligen aflemnad
sålydande motion.
Med anledn. af de uplysuingar som här förekomma under öfverläggningarne
om 15:de §:n af Underrättelserna till Tulltaxan,
ronde närvar, olämplighet af de nu gällande tariffer för tullrestilution
vid utförseln af vissa varor, tillverkade af utländska rå-ämnen,
för hvilka tull erlagts, får jag vördsamt föreslå, att R. St. måtte hos
142
Den 18 Juni e. m.
K. M. underdigst anhålla, att K. M. måtte täckas låta anställa noggranna
undersökningar, hvilka belopp dessa tariffer böra utgöra, för
att med möjligaste noggrannhet någorlunda jemnt motsvara verkliga
beloppet af den för det använda rå-ämnet verkligen erlagda tull med
tillhörande öfriga afgifter, samt att bringa dem i verkställighet och
att meddela dem Rikets näst sammanträdande Ständer.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
att denna motion remitterades till Bevilln.Utsk. samt förklarade sedan
denna propos. blifvit besvarad med ja, jemte några nej, att han funnit
ja öfvervägande.
Föredrogos, men bordlädes ånyo, uppå derom af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabr. och Frih. Palmstjerna, Carl Otto gjord
begäran, BankoUtsk:s nedannämnde d. 14 dennes första gången
bordlagde betänk, och utlåt:n:
N:o 43, med förslag lill föreskrifter afseende dels att ersätta
uphörd Privatbank, och dels att underlätta penninge-rörelsen i
allmänhet;
N:o 44, öfver väckta förslag, ang:de ändrade föreskrifter med
afseende å assigneringen på Banken; samt
N:o 45, i fråga om bildande af en komité för att upgöra förslag
till ordnande af Rikets Finans- och Penninge-väsende.
H. Rj o. Ad. åtskiljdes kl. £ 11 pä aftonen.
In fidem protocolli,
Albart Munck.
Den 21 Juni.
143
Lördagen den 21 Juni 1851.
Plenum kl. 5 e. m.
Justerades 6 prot:s-utdr. för d. 18 dennes samt pleni prot.
för d. 27 sistl. Maj, f. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter, och
befunnos dertill utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 678. Hr Bildt, Didrik Gillis;
N:o 1284. Hr Rappe Carl Gustaf.
Banko-Utskottet:
efter N:o 1582. Hr Steuch, Mathias;
N:o 2013 B. Hr Rosenblad, Bernhard.
Lag-Utskottet:
efter N:o 100. Hr Uggla, Fullm. Hr Cederschiöld, Robert Theophron;
N:o 1918. A. Hr von Strussenfeldt, Fullm. Frih. Rehbinder, Fredrik
Wilhelm.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottet:
efter N:o 232. Frih. Åkerhjelm af Blombacka, Hans Samuel Knut;
N:o 1149. Hr Hjärne, Harald.
Riddarhus-Utskottet:
efter N:o 1102. Hr Freidenfelt, Carl Petter;
N:o 1789. Hr Ridderhjerta, Fullm. Frih. Leijonhufvud, Axel
Hjalmar.
Vidare öpnades Hrr Elektorers listor vid val af ledamöter att
inträda i Utsk. under permitterades frånvaro, och hade dertill blifvit
utsedde i
Bevill nings-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 279. Hr Gjös, Fullm.
Hr Mörner, Hampus Gabriel, beviljade 3:ne veckors ledighet från
och med d. 19 dennes;
N:o 1967. Hr Rosencrantz, Fullm. Frih. d’Albedyhl, Christer
Henrik.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 311. Frih. af Ugglas,
Kurt Gustaf, beviljade 3:ne veckors ledighet från och med d. 13
dennes;
N:o 1519. Hr von Döbeln, Ernst Georg.
144
Den 21 Juni.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af suppleanter i
Utskott, och hade dertill blifvit utsedde i
Bevillnings-lJ (kottet:
efter N:o 929. Hr Grönhagen, Fredrik Adrian;
N:o 1421. Ilr Inscnstierna, Fullm. Hr Lagerbjelke, Hror Johan.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottet.
efter N:o 1102. Hr Freidenfelt, Carl Petter;
N:o 1613. Hr Gripenschutz, Fullm. Gr. Taube, Edvard Henning.
Föredrogs Gr von Plåtens, Baltzar, d. 18 dennes afgifna
och på bordet lagda anförande, innefattande anmärkmr emot StatsUtsk:s
utlåt. N.-o 162, ang:de extra anslag till föremål, tillhörande
Sjöförsvars-depart:tets handläggning.
Hr af Puke, Folke Magnus, anförde skriftligen:
Till hvad jag i sisth plenum, med anledn. af Gr. von Plåtens
då upläste och bordlagde anförande yttrade, anhåller jag att nu få
tillägga följande. Jag tror mig vara lika mån som den ädle Gr:n
derom, att ej vilja träda Konunga-maktens prerogativer för nära,
eller att, såsom Hr Gr:n vill antaga, det StatsUtsk. skulle gjort,
vilja bidraga att derå inkräkta. Ingen medgifver heldre än jag
olämpligheten deraf, att R. St. inlåta sig på organisations-frågor,
serdeles hvad krigsmaterielen angår; men att StatsUtsk. i första och
R. St. i andra hand, skulle i detta, af Gr:n nu klandrade fall, mer
än i andra, afsäga sig rättigheten, att uttrycka ett omdöme, på sätt
de hitintills oanmärkt utöfvat, derpå kan jag för min del ej ingå.
När en plan till reorganisation af rikets sjöförsvar, utaf den mäst
genomgripande beskaffenhet, samt med uteslutande af hvad hitintills
och ännu fortfarande af alla nationer, som göra anspråk på att kallas
sjönationer, anses nödvändigt ega för att kunna visa sig på hafvet,
framställes i en K. propos., med äskande af anslag till densammas
genomförande, och när de som härtill skola anslå medlen yttra sig
öfver huruvida de vilja antaga eller afslå denna plan; kan ett sådant
förfaringssätt kallas att träda Konungens prerogativer för nära? En
sådan tankeledning kan jag icke fatta. Hvarföre, — må man då
heldre fråga — framställa denna genomgripande organisationsplan,
om meningen ej varit, att den skulle pröfvas, antagas eller afslås?
hvarföre ej heldre annars helt enkelt begära penninge-anslag till 5:te
hufvudtiteln. Men att jemte en begäran af medel och upgift hvartill
de afses att användas, i och med detsamma vilja förstå derunder,
att de som skola anslå samma medel, icke må yttra sig om
de bevilja dem till det upgifna ändamålet, synes vara att sträcka
fordringarne på medgörlighet längre än vanligt. I det af Gr. von
Platen i detta hänseende strängt klandrade StatsUtsk., sökte några
ledamöter, ehuru utan framgång, att göra den af Gr:n nu framhållna
åsigt om grundlagarnes tolkning gällande. Att jag icke tillhörde
deras
Den 21 Juni.
145
deras antal torde ej här behöfva anföras. Besynnerligt synes det
alltså om Hr Gnns och minoritetens inom Ulsk. åsigt just skulle vara
den rätta; — sådant lärer väl ej fä antagas förrän Const.Utsk., dit
jag anser Hr Gr:ns anförande rätteligen borde remitteras, sig derom
yttrat. Skulle denna Hr Grins åsigt om grundlagarnes förstånd af
Const.Utsk. gillas, då skulle flere än ett exempel på så väl SlatsUtskis
som R. St:s försök att inkräkta på de af den ädle Grin nu
så ömt omhuldade Konunga-maktens prerogativer kunna lätteligen
framhållas; — och jag beklagar af mera än ett skäl Hr Gr. von
Plåtens frånvaro då extra Statsregleringen kommer ali behandlas; —
tillfälle skulle då icke saknats alt i Grins minne återkalla tillgöranden
hvari han sjelf tagit verksam del, för att icke erinra om 1840
års StatsUlsk., deri Hr Grin var ledamot och då iakttagandet af
Konunga-maktens prerogativer ej tycktes ligga Hr Grin så mycket
om hjertat som nu. — Något skäl hvarföre i K. M;s nåd. propos.
frågan om linieskeppens nedhuggning till fregatter förekommit, har
mer än en gång utgjort föremål för mina tankar, och jag har oaktadt
allt bemödande att utfinna orsaken härtill, icke kunnat utgrunda
någon annan än den, att Hr Grin gerna ville bli qvitt allt hvad
linieskepp heter, men sjelf icke vågade påtaga sig ansvaret för deras
utrangerande ifrån Sveriges sjöförsvar. Derom är också intet annat
alt säga, än att det med llr Grins åsigter visserligen varit tillfredsställande
om StatsUtsk. först och Ständerne sedermera godkänt denna
upfattning af saken. Ansvaret för en dylik åtgärds verkställande ser
det ut sora den ädle Grin, thy förutan, dragit i betänkande att ikläda
sig — och jag undrar sannerligen icke derpå — ty i behofvets stund,
och hvem vet huru snart den dagen randas, vore saknaden af de
gamla pröfvade trädvallarne, något som ej skulle låta ersätta
sig, och då skulle det varit önskligast att kunna skjuta ifrån sig
detta ansvar och åberopa Ständernas beslut, såsom orsak till alt de
ej mera funnos till. Jag är öfverlygad derom, att Hr Grin ingalunda
skulle lia ansett det StatsUtsk. trädt hvarken K. M:s rättig
heter
eller Chefens för Sjöförsvars-departitet för nära, om Utsk. i st.
f. att afstyrka bifall till K. Mis nåd. propos., tillstyrkt detsammas
antagande. Sådant hade då troligen varit konstilutionelt. Såsom
stöd för detta mitt förmenande, torde jag blott behöfva åberopa
Hr Grins egna ord uti nu ifrågavar. anförande, der det heter: att
Utskis beviljande af anslag, ”häntyda på ett gillande i allmänhet af
de uti den K. proposin m. m. gjorda framställningar”. Då härmed
sammanställes Hr Grins klander af Utskis ogillande i ett speciell
fall af den i K. proposin framställda plan för sjöförsvarets ordnande,
så tyckes dessa omdömen vara emot hvarandra helt och hållet stridande.
Jag hemställer således till hvars och ens afgörande, huru
StatsUtsk. i denna fråga skolat förhålla sig, enär, efter hvad åtminstone
varit min och jag vågar tro äfven pluralitetens inom Utsk. åsigt,
linieskepp böra ingå i Sveriges sjöförsvar. Huru uttrycka denna
mening på annat sätt, än derigenom att tillstyrka afslag till K. Mis
framställning om deras nedhuggning till fregatter? Att endast, som
Hr Grin och några få inom Utsk. föreslagit, härtill icke anslå några
8 H. 10
146
Den 21 Jun.
medel hade varit ett undvikande och lätt eluderadt svar, — hvilket
jag förmodar, icke skulle afhällit Hr Gr:n, om medel dertill på ordinarie
Statsanslaget kunnat påfinnas, att verkställa denna nedhuggning,
och detta var just hvad SlalsUtsk. velat afstyrka, väl vetande
att beslutet beror på Ständerna samt Konungen i sisla instansen.
Man har af Hr Gr:ns föregående yttranden, då ordinarie Statsregleringen
förevar, förnummit huru benägen man varit, dä ett rent afslag
icke var uttryckt, alt tyda hvarje Glsk:s resonement som eli
godkännande af den utaf Hr Gr:n anlagda planen lill ordnandet af
Sveriges sjöförsvar. Det är för att icke ytterligare äfventyra underlåtenheten
att på det tydligaste uttala hvad som varit den verkliga
afsiglen, som jag åsyftat, och äfven inom Utsk. lyckats göra gällande,
att i betänkts lista punkt, på sätt som der skett, få denna Utsk:s
åsigt tydligen uttryckt.
Af hvad jag sålunda haft äran anföra, hoppas jag en hvar lär
finna att de konstitutionella formerna ej äro för nära trädda, ehuru
jag gerna medgifver mig ej vara någon Professor i grundlagarne.
Mycket kunde just i öfrigt vara att anföra om sjelfva organisationsplanen,
men då sådant icke är föremål för detta af Gr. von Platen
afgifna yttrande, och det dessutom synes som diskussion härom från
andra sidan helst undvikes, vill jag derom nu ej utlåta mig, förklarande
mig dock så skyldig som villig, att när så påfordras, uptaga
äfven denna del af frågan.
Jag anhåller att detta mitt yttrande må få åtfölja Gr. von Plåtens
anförande till MedSttn, för såvidt sådant af Höglotl. Ståndet beviljas.
Hr Råfel t, Anton, upläste följande:
Då jag i nästl. plenum begärde Gr. von Plåtens ifrägavar. yttrande
på bordet, skedde detta emedan jag ansåg, att de anmärkmr,
sorn nästan falla af sig sjelfva, borde göras inom det Stånd i hvilket
bemälte ytrande blifvit afgifvit, heldre än inom de Medstånd med
hvilka yttrandet möjligen kan blifva komuniceradt. Gr. von Platen
har funnit sig ”upmanad att uplräda till följd af den hvarje representant
i ett konslitutionelt land åliggande skyldighet att iakttaga
representationens rättigheter och Konunga-maktens prerogativer”.
Dessa sednare antager han vara gångne alltför nära genom StatsUtsk:s
tillstyrkan att R. St. skola uttala sin åsigt om hufvudfrågan i
rikets sjöförsvar. Jag behöfver blott hänvisa till de s. k. ingresserne
till StalsUlskis betänkm ronde 5:te Hufvudtiteln under så väl denna
som nästl. riksdagar, för att finna prejudikat för det ganska sedvanliga,
alt R. St. uttrycka sina åsigter i mer eller mindre bestämda
ordalag, om malerielens sammansättning. Att StalsUlsk. serskildt
vid delta tillfälle ansett af nöden, att använda oförtydbara ordalag
bör sä mycket mindre ogillas, som det icke lärer lyckats StatsUtsk.
göra sig af Hr Chefen för Sjöförsvars-departitet förstådt i betänk.
N:o 86, hvilket likväl sedermera blifvit R. St:s beslut. Väl hänvi
sar
Gr. von Platen nu R. St. till vägrandet af anslag för alt derigenom
uttrycka sitt ogillande öfver det ändamål hvartill de äskade
medeln skulle användas. Men då sådant skett har det, af bemälte
Hr Gr. i sin dåvar. egenskap af Depart:ts-chef, blifvit förklaradt hell
Den 21 Juni.
147
och hållet, som om medlen icke stodo alt anskaffa. K. o. Ad. torde
påminna sig huruledes det äskade anslaget, till förökande af Sjöofficers-korpsen,
hvarpå den föga lämplige om ej rent af opraktiska
organisation i marin-bataljoner berodde, blef afslagel, och huruledes
Hr Gr. von Platen då förklarade att K. Al. skulle försöka ”alt
med de enl. Dess åsigt otillräckliga medel, sorn för vinnandet
af den för sjöf örsvaret högst vigtiga omorganisation af Båtsmanshållel
kunna inom beloppet af titelns nuvar. anslag beredas,
åstadkomma det sökta ändamålet”.
Här synes ju tydligen alt Hr Gr. von Platen ansett sig oförhindrad
att, såvidt på honom ankomma kunde, genomföra en förändring,
oansedt R. St. vägrat anslag dertill! Detta exempel är dock
icke ensamt.
Det vill således synas, som om StatsUtsk. varit nödsakadt tillstyrka
R. St. att icke inskränka sig lill blott vägrande af anslag
för att få uttryckt sin åsig i hufvudfrågan, fastheldre som tystnad
blifvit tagen som godkännande af vidlyftiga förslager, hvilka aldrig
varit underkastade någon som helst R. St:s pröfning. Alen äfven
StatsUtsk:s befogenhet, att tillstyrka R. St., att fatta ett dylikt beslut,
måste erkännas och det utan att sådant kan på något sätt anses
såsom ingrepp i Konungamaktens prerogativer. Det är nemi. en alltför
ögonskenlig skillnad emellan att uttala sig om en princip, eller att
yttra sig om sättet för densammas tillämpning. Linieskeppens utdömmande
såsom olämpliga för sjöförsvaret är en princip-fråga i hvilken
Ständerne till följd af de flerfalldiga framställningar som blifvit
gjorda från K. M., blifvit nödsakade att yttra sig, då R. St:s tystnad
otvifvelaktig! skulle hafva blifvit förklarad för ett gillande. Då nu
Gr. von Platen egentligen är den, som tvungit R. St. in uppå denna
”afväg”, och då R. St. sannolikt icke med honom vill dela ansvaret
för det råd han gifvit Konungen att utrangera linieskeppen ur flottan,
så lärer R. St. icke draga i betänkande att öppet och klart i underd:het
gifva sin mening tillkänna i denna riksvigtiga princip-fråga,
lemnande i öfrigt förtroendefullt till K. AI. alt derå fästa det afseseende
Han nådigt kan finna med rikets gagn och bästa mest
förenligt.
Efter upläsning häraf tilläde Hr Råfelt:
Jag anhåller, att detta mitt yttrande mätte jemte Gr. von Plåtens
anförande blifva kommuniceradt med Aledstånden, i hvilket afseende
jag skall i nästa plenum aflemna tillräckligt antal exemplar.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag skall icke yttra mig
om innehållet af det nu föredragna anförandet i annan målto än
såvidt detsamma innehåller begäran om kommunikation med Aledstånden.
Under alla de många riksdagar jag bevistat har mig veterligen
aldrig en sådan fråga förekommit. Visserligen hafva yttranden
blifvit delgifne AledStm, men då har det skett af den orsak,
52 § Riksd.Ordn. omförmäler nemi. att mern. eller anföranden, som
äro af egenskap att böra till något Utsk. remitteras, skola på derom
gjord begäran kommuniceras MedStm. Uti hela denna grundlag
10*
148
Den 21 J u n n i.
finnes intet ord, sorn antyder pä rättigheten för en representant att
tala på en gång i alla 4 Stånden. Om nu, sedan ett Utsk. uti ett
ämne afgifvit betänk., som till R. St. inkommit, anföranden från
detta runi finge, innan detta betänk, lill afgörande företages, afsändas
till de öfrige Stånden med s. k. uplysningar, skulle ju detta
innebära ett medel, att frän detta rum verka till beslut inom MedSt:n.
Jag medgifver, att sådant icke är i denna grundlag förbjudet,
men man må dock häraf icke draga den slutsats, att allt, hvad i
den icke förbjudes, är på samma gång tillåtet. Vår yttranderätt är
dertill inskränkt, att vi må väcka frågor, som med MedStm kunna
delgifvas, men dessa frågor skola sedermera, innan beslut derom
fattas, behandlas af vederbör. Utsk. och dessa Utsk:s yttranden deröfver
till R. St. aflemnas. Gr. von Plåtens afgifna yttrande-är icke
af denna egenskap med mindre, än jag antager, att det tillkommit
under förutsättning att Utsk:s betänk, återremitteras, men då detta
betänk, ännu icke är föredraget, anser jag icke heller rätt, att någon
diskussion om Gr;ns berörda yttrande upstår, emedan i och med en
sådan diskussion har man ingått i diskussion öfver Ulsk:s förfaringssätt
eller betänk. Då jag emedlertid af ordalydelsen i detta anförande
icke kan inse, att meningen med detsamma varit någon annan,
än att R. o. Ad. samt MedStm innan de fatta något beslut
öfver det StatsUtsk:s betänk., som uti anförandet afses, skola taga
kännedom om Gnns s. k. uplysningar, anser jag icke riktigt, att
någon kommunikation af delta anförande eger rum, förr än hufvudsakens
afgörande inom detta Stånd har bestämt af hvad beskaffenhet
den ifrågasatte remissen kan blifva.
Hr von Hartmansdorff, Ali g.: Det förhåller sig troligen
så som Gr. Gyldenstolpe sagt, alt en med denna likartad fråga icke
tillförene förevarit inom detta Stånd. Jag erkänner mig ock tveka
om hvad rätt är. Lika med Gr. Gyldenstolpe vill jag undvika att
ingå i sjelfva hufvudsaken. Dock delar jag icke Gr. von Plåtens
utan fastheldre Utsk:s mening. I frågan, huruvida det må vara rätt
eller icke, att vägra det delgifvande åt MedStm, hvarom Gr:n anhållit,
böra vi vara varsamme, vid vårt besluts fattande, emedan det
kommer att bilda ett praejudikat för framtiden. Riksd.Ordn-.s 52 §
lyder sålunda: ”Utaf alla mern. och anföranden, som äro af egenskap
att böra till något R. St:s Utsk. remitteras skola till Ståndet
ingifvas 2 exemplar, hvaraf det ena stannar vid prot. och det andra
lill Utsk. afgår. Begäres kommunikation med de öfriga Stånden,
aflemnas dessutom 3 exemplar för att dem tillställas”. Frågan är
således den, är Gr. von Plåtens anförande af egenskap att böra till
något Utsk. remitteras? ändamålet med hans mern. måtte väl vara,
att vinna rättelse i StatsUtsk:s åtgärd eller tillstyrkande. Någon
rättelse kan Ståndet icke omedelbart åstadkomma, utan betänk, måste,
medan det rörer Statsregleringen, först återremitteras, på det
att anmärkn-.n måtte af Utsk. tagas i öfvervägande innan Ståndet har
rättighet att ändra Utsk:s tillstyrkande. Nu kan Ståndet för öfrigt
endast bifalla betänk., hvilket vore motsatsen af hvad Gr. v. Platen
åsyftar. Ar det, för återremissens skuld lagligt, att åt MedStm del
-
Den 21 Juni.
149
gifva anförandet, så är det äfven tillåtlig! att delgifva dem de yttranden,
som i motsatt riktning egt rum, på sätt hitintills vid dylika
tillfällen medgifvits. Möjligtvis har jag någon gång tvekat huruvida
andras anföranden bort såsom vederläggning af det första åtfölja
till MedStm, men som alla till saken hörande yttranden utgöra
föremål för återremissen, så kan jag icke sätta mig deremot.
Hvad tiden för delgifvandet angår, hvarom Gr. Gyldenstolpe
talat, så är, enl. mitt omdöme ingen skillnad, i formellt hänseende,
antingen delgifvandet sker nu eller först då, när återremiss af Utsk:s
betänk, beslutes. I intetdera fallet är lagligheten mindre emedan
återremiss äi anförandets ändamål. Det enda, som genom upskof
möjligen skulle kunna åstadkommas, vore, att, då betänk, förmodligen
förekommer inom alla 4 Stånden å samma dag, delgifvandet
af Gr. von Plåtens anförande och deras, hvilka talat emot honom,
icke skulle ega rum förr än det vore för sent att verka på de öfriga
Ståndens beslut. Enär något förbud emot delgifvandet icke
finnes i grundlagen stadgadt, så synes mig R. o. Ad. icke böra
vägra detsamma eller dermed upskjuta. Sådant vore dessutom ändamålslöst,
emedan Gr. von Plåtens anförande redan varit i allmänna
tidningarna infördt och såmedelst kommit till de öfrige Ståndens
kännedom.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Enl. min åsigt kan meningen icke
vara att ingå i något yttrande om hufvudsaken, och jag föreställer
mig, att de ledamöter, som sådant tillåtit sig, hafva gjort det i anledn.
af Gr. von Plåtens afgifna reservation. Jag hade trott, alt
man hade bort låta denna Gnns reservation och de öfver densamma
afgifna yttranden hvila inlilldes hufvudsaken förekommer, hvilket
blifvit bestämdt till Thorsdagen i nästa vecka, men jag har icke heller
något emot, alt derförinnan det ifrågasatta delgifvandet med
MedStm eger rum, och detta af de skäl, som af den siste talaren
blifvit angifne, och då följer häraf, att Hrr Råfelts och af Pukes yttranden
böra bifogas.
I sjelfva saken eller frågan om formen anser jag mig icke böra
ingå i något yttrande förr, än Hr Frih. o. Landtm, föredrager det
StatsUtsk:s betänk., hvilket Gr. von Platen med sitt ifrågavar. anförande
afselt. Då nu emedlertid Gr:n begärt ett delgifvande häraf
med MedStm, och sådant icke finnes i grundlagen förbjudit, anser
jag lika med den siste talaren, att det bör ske. Man skulle eljelst
kunna säga, att en vägran deraf innebär bevis på olämplighelen af
Ståndens afskiljda öfverläggningar, hvadan jag icke har något att invända
emot delgifvandet med de öfrige Stånden af ej mindre Gr.
von Plåtens anförande än äfven af de yttranden, som i anledn. af
detsamma blifvit afgifna.
Gr. Gyldenstolpe: Här är alldeles icke fråga om innehållet
af Gr. von Plåtens anförande, ty det är detsamma antingen remiss
bifalles eller icke. Det är således icke derföre jag har begärt ordet,
utan här är fråga om att afgöra eller åtminstone afhandla en fråga,
som mig veterligen ännu icke inom representationen förekommit,
nemi. huruvida det må vara medgifvet en representant alt ifrån den
150
Den 21 Juni.
plats, han inora något af de 4 Stånden innehar, kan offcielt uttala
sina åsigter inom de öfriga Stånden. Enl. min åsigt har en representant
icke denna rättighet, och derföre tror jag icke heller, att
R. o. Ad. bör tillerkänna någon dess ledamot en sådan rätt. Grundlagen
har icke förutsalt ett dylikt fall. Frågans afgörande beror
naturligtvis på Ståndets och i främsta rummet af Hr Frih. o. Landtm:s
upfattning af grundlagen. För att nu emedlertid följa Hr von Hartmansdorffs
deduktion, kan enl. grundlagen ett anförande icke meddelas
MedSt:n med mindre, än att det afgår till Utsk., och således
kan det icke heller afgå till MedSt:n förr än det afgålt till Utsk. Om
derföre det ifrågasatta delgifvande verkställes och hufvudsaken här
afgöres med godkännande af Ulsk:s förslag, kommer ju icke Gr. von
Plåtens anförande, äfven om det skulle betraktas såsom anmärkn.
vid Utslcs förslag, att afgå till Utsk. Då har det ju afgått till MedSt:n
men icke till Utsk., och något sådant förutsätter icke 52 §
Riksd.Ordn. Jag anser derföre oformligt, att nu besluta om delgifvande!
förr än sig visat, i hvilket beslut Ståndet uti hufvudsaken
stannat. Bifaller Ståndet Utsk:s förslag, kan Gr. Plåtens anförande
anses såsom en reservation emot samma beslut, och då eger han
öppet, att på grund af 57 § nyssnämnda grundlag låta sin serskilda
mening åtfölja det prot.-utdr., som till MedStrn afgår. Afslås eller
rättare återremitteras StatsUtskrs betänk., är Gr. von Plåtens anförande
att betrakta såsom en anmärkn. emot lltskrs betänk, och skall
då åtfölja återremissen, men först då har Gr:n rätt alt begära delgifvande
med de öfrige Stånden. Det synes mig följaktligen obestridligt,
att Gr. von Plåtens anförande icke kan delgifvas MedStrn
förr, än R. o. Ad. fattat beslut i hufvudsaken.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har 2:ne gånger
yttrat, att ingen riksdagsman eger tala till flere Stånd utan endast
till det, han sjelf tillhör. Så är likväl icke förhållandet. Under
denna riksdag hafva vi likasom under de föregående sett flera
exempel derpå, att motioner blifvit väckte och i flere exemplar aflemnade
med anhållan om deras delgifning till MedStrn. Dylika
händelser voro under fordna riksdagar talrikare än nu. Detta är
dock ett sätt, hvarigenom en riksdagsman kan tala till alla 4 Stånden.
Han gör det på förhand innan ännu remiss är bifallen, ty i
samma ögoblick han upläser sitt förslag och allemnar det till Ståndets
prot., anhåller han vanligen om delgifvandet. Jag kan icke
påminna mig, att sådant vägrats. Det har väl kunnat hända att
om man nekat remittera motionen har man äfven vägrat hennes
delgifning. Ilar åter förhållandet varit sådant, det f. n. är, nemi.
att remiss icke kunnat lagligen vägras å motionen eller anförandet, så
ser jag icke, huru man egt afslå delgifvandet och tror icke heller
att man det gjort.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har måhända icke uttryckt mig så
omständligt som jag bort. Jag hänvisar likväl till mitt första anförande,
hvaruti jag tror mig hafva yttrat, hvad jag egentligen afsåg,
då jag sade, att man icke har rätt att yttra sig från sin plats till
de öfriga Stånden. Det är visserligen ganska sannt, att man har
Den 21 Juni.
151
(lenna rättighet innan en fråga blifvit i Utsk. afgjord, men sedan frågan
blifvit inom Utsk. pröfvad och med betänk, till 15. St. inkommit, påstår
jag, alt man icke bar denna rättighet, hvilken aldrig blifvit yrkad eller
begagnad vid någon riksdag förr, än Utsk:s betänk, blifvit ålerfemitteradt
eller afgjordt. Således påstår jag, att, innan frågan förekommit till
afgörande inom de öfriga Stånden, och detta kallar jag att från sin
bänk tala lill de öfriga Stånden, ingen representant eger denna
rättighet, och just för att icke inledas på sådane afvägar, anhåller
jag, alt 15. o. Ad. icke måtte bifalla remiss af Gr. von Platensanförande
förr än det StatsUlslcs betänk., som deri afses, blifvit afgjordt,
vare sig ali betänk, bifalles eller återremitteras, och först dä
kan anförandet under ena eller andra formen afgå till MedSt:n, meri
derföriunan anser jag sådant oformligt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: 1 sak är det fullkomligt likgiltigt,
hvad 15. o. Ad. i detta fall beslutar, i thy att, antingen Gr.
von Plåtens anförande kommuniceras med de öfrige Stånden eller
icke, detsamma är för dem ganska väl bekant. I formelt hänseende
åter är frågan om denna kommunikation af ganska mycken vigt,
och såsom föreg:de talare yttrat, och såvidt jag har mig bekant, är
del nu första gången en sådan fråga förekommer. Alt det är en
ledamots rättighet, att få sina anföranden kommunicerade med MedSt:n,
då dessa anföranden äro af den beskaffenhet, att de böra till
Utsk. remitteras eller äro att betrakta såsom reservationer emot ett
fattadt beslut, är temligen tydligt, men hvad, som icke finnes på
något ställe i grundlagen föreskrifvet, är rättigheten för en talare,
att få sina anföranden kommunicerade med MedStm, då dessa anföranden
icke äro af den natur, att de böra remitteras till Utsk.,
eller äro att anse såsom reservationer emot fattade beslut, utan snarare
såsom förskottsvis afgifna yttranden i en ännu icke föredragen fråga.
Jag anhåller derföre vördsamt, alt R. o. Ad. måtte låta beslutet i
kommunikationsfrågan anstå, intill dess R. o. Ad. beslutat öfver det
StatsUtsk:s betänk., sora i Gr. von Plåtens anförande omförmäles.
Någon olägenhet af ett sådant upskof kan icke upkomma men de
formella svårigheter hvilka nu förefinnas blifva derigenom undanröjda.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag vill afstå från allt yttrande i
sjelfva frågan, såvida Hr Frih. o. Landtm, täckes framställa den propos.,
Gr. Lagerbjelke föreslagit, nemi. alt R. o. Ad. upskjuter sitt beslut
i kommunikationsfrågan intill dess SlalsUtsk:s betänk, i hufvudsaken
förekommer. Anser sig Hr Frih. o. Landtm, icke böra framställa
en sådan propos., anhåller jag att återfå ordet.
I anlcdn. häraf yttrade II. Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt det
icke tillkom honom att framställa någon propos. innan R. o. Ad.
förklarat öfverläggningen vara fulländad.
Gr. Horn: Jag kan icke fatta, huru Gr. von Plåtens anförande
kunnat upföras på föredragrlis-listan såsom eli serskildt ämne. Jag
var icke i Ståndet tillstädes, då delta anförande afgafs, men jag föreställer
mig, alt Gr. von Plåtens skäl varit, alt han i egenskap af
152
Den 21 Juni.
Konungens rådgifvare velat före sitt aflägsnande från riket gifva såväl
Slåndet sora de öfriga Stånden sina åsigter i ämnet tillkänna.
Detta utgör för mig den enda förklaringsgrund, hvarföre ett sådant
ärende blifvit föredraget för R. o. Ad. Det är naturligt, att, då
detta ärende blifvit för Ståndet föredraget, hvarje ledamot eger full
rätt, att yttra sig öfver Gr. von Plåtens anförande och det ämne,
han gjort lill föremål för sin framställning. Men hvilket är nu detta
ämne? Jo! ett StatsUtsk:s betänk. Således, om R. o. Ad. nu serskildt
företager Gr. von Plåtens anförande till pröfning, kan Ståndet
ingå i full diskussion om ett ämne, som Hr Frih. och Landtm, ännu
icke föredragit? Jag anser detta i högsta måtto oformligt, och ehuru
frågan för mig är likgiltig nemi. huruvida Gr. von Plåtens anförande
skall diskuteras eller icke, anser jag ifråga om formen af stor vigt,
alt en sådan oordning i diskussionen och föredragningen icke må
ega rum, ty om sådant skulle tillåtas, måste man äfven medgifva en
ledamot att midt under dikussioneu öfver något ämne få den kommunicerad
med MedStrn innan ännu R. o. Ad. fattat något beslut,
och delta för att såmedelst inverka på dessa Stånds blifvande beslut
i samma ämne. Jag ingår icke i frågan, huruvida Gr. von Platen
grundlagsenlig! varit berättigad att afgifva sitt anförande, men jag
har velat påpeka de oformligheter, som kunna upslå, om R. o. Ad.
bifaller remiss af detta anförande, och hvilken jag således afstyrker.
Då nu öfverläggningen ansågs vara fulländad, yttrade H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm., att den fråga han nu hade att framställa,
endast rörde kommunikation med de öfrige Stånden af Gr. von
Plåtens ifrågavar. anförande samt de af Hr af Puke och Hr Råfelt
i anledn. deraf nu afgifne skriftliga yttranden, hvaraf de för kommunikationen
nödiga exemplar dels redan blifvit aflemnade dels skulle
enl. löfte atlemnas före nästa plenum; samt att H. Ex. härvid ansåge
sig först böra hemställa om R. o. Ad. bifölle, alt denna kommunikation
. . .
Härvid anmälde sig Gr. Lagerbjelke, i anledn. hvaraf H.
Ex. behagade afbryta sin propos. och upropa
Gr. Lagerbjelke, som yttrade:
Den fråga, som först bör afgöras, är väl den, om R. o. Ad.
nu vill afgöra kommunikations-frågan eller om R. o. Ad., såsom jag
tagit mig friheten föreslå, vill upskjuta afgörandet deraf intilldess
sjelfva hufvudsaken eller det StatsUtsk:s betänk., som i Gr. von
Plåtens anförande omförmäles, först blifvit af Ståndet afgjordt.
Gr. Gyldenstolpe: Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke i
anhållan om propos. derpå, att frågan om remiss af Gr. von Plåtens
anförande må anstå intilldess sjelfva hufvudsaken förekommer.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att hans afsigt varit, alt
hemställa, huruvida R. o. Ad. bifölle att ifrågavar. kommunikation
egde rum, men att han, i öfverensstämmelse med den af 2:ne ledamöter
gjorda begäran, nu finge först hemställa om R. o. Ad. behagade
besluta att med afgörandet af frågan om den af Gr. von Platen,
Den 21 Juni.
153
Hr af Puke och Hr Råfelt begärde kommunikation med de öfriga
Ständen af deras skriftliga anföranden mä anslå (ilis R. o. Ad. pröfvat
StatsUtsk:s utlåt. N:o 162.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han funnit ja
öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: På det all saken må blifva sedd å
båda sidor, önskar jag att Hr af Puke och Råfelt måtte låta trycka deras
anföranden såsom Gr. von Platen gjort med sitt, eller ock, alt deras
vänner måtte taga samma befattning dermed, som hans vänner gjort
med hans yttrande.
Uplästes till justering och godkändes följande från Exped.Utsk.
inkomne förslag lill R. St:s underd. skrifvelse till K. M.
N:o 82, ang:de lindring i Rotehållarnes på Gottland skyldighet
all anlägga Båtsmanstorp;
N:o 83, ang:de befrielse för åtskilliga Pastors- och Komministers-boställen
från utgörande af rotering eller om åtnjutande af ersättning
derföre;
N:o 84, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför;
N:o 85, ang:de Post-bevill ningen;
N:o 86, ang:de förändrade tullbestämmelser för raffineradt socker
och sockersirap med hänseende till serskild sockerraffinaderiet i
Fredrikshall beviljad förmån;
N:o 87, ifråga om beredande af ändamålsenlig kommunikation
emellan Gottland och öfriga Sverige; och
N:o 88, ang:de uphörande af mätare-penningar för stenkol,
som till riket införas.
Äfvenledes uplästes till justering och godkändes ett af Exped.-  Ulsk. under N:o 7 afgifvet förslag lill § i Riksdagsbeslutet, ang:de
post-bevillningen.
Föredragos ånyo och remitterades till SlatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 18 dennes f. m. på bordet lagda nåd. skrivelser och
propos. till R. St:r.
l:o ang:de den tillökande ordinarie Soldat-roteringen i riket;
2:o ang:de understöd åt Ofverste-löjtnanten J. Z. Dunckers
Enka, Maria Charlotta Tuderus; och
3:o ang:de väckt fråga om försäljning af en kronan tillhörig
tomt i Malmö.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 14 och 18 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 43, med förslag till föreskrifter, afseende dels alt
154
Den 21 Juni.
ersätta uphörd Privat-bank, och dels att underlätta penninge-rörelsen
i allmänhet.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor: Hrr Åkermans och
Nordenfelts, betänk, bifogade reservationer anhåller jag måtte fä upläsas,
och att jag derefter återfår ordet.
Efter det denna upläsning förssiggått, anförde:
Frih. Stjernstedt: BankoUtsk:s nu föredragna betänk, vidrörer
2:ne serskilta frågor; nemi. föreskrifterna i Banko-reglementets
215 §. "Om sättet alt fylla Privat-bunkernes sedel-utgifning
i full en eller flere af dem skulle före nästa riksdag uphöra”,
samt frågan om bildandet af s. k. ''''Filial-banker utan 'ändamål
alt ersätta uphörd Privat-bank”. Pä de skäl som reservationerna
innehålla, tillstyrker jag det R. o. Ad, behagade afsiå
Utsk:s betänk, så vidt det röret: den sednare frågan, elier den om
inrättande af ”Filial-banker utan ändamål att ersätta uphörd
Privat-bank: samt återremittera betänk i hvad det angår Bankoreglementets
215 §. Om denna §, tillkommen under andra förhållanden
än de närvartde, ej redan funnes i Banko-reglementet intagen
skulle jag visserligen anse det mindre nödigt att nu införa
några föreskrifter i den syftning som de ifrågavar:de, men då sådane
redan finnas och deras borttagande möjligtvis kunde åstadkomma
farhågor och dermed förenade störande verkningar, tillstyrker
jag af sådant skäl §:ns bibehållande, ehuru med en något förbättrad
upställning den jag föreställer mig torde medelst återremiss
kunna erhållas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anser det vara ganska
välbetänkt af BankoUlsk. att hafva afgifvit ett förslag i förevar, ämne
emedan, såsom jag tror, R. St. bör vara förberedde på de händelsers
inträffande, hvilka betänk, afser. Hvad sjelfva innehållet angår,
är jag af den tanke, att det icke bör tillåtas enskilde personer ingå
jemte Riksbanken såsom Aktie-egare, i de nya Banker, hvilka ifrågasjtällas.
Följden skulle eljest blifva, alt för dessa Banker utfärdas
reglementen af så bindande beskaffenhet, alt de blifva hinderliga för
en friare bankrörelse, såsom nuvande föreskrifter för Bankens låne-kontor
redan äro. Jag tror följakteligen den tanken vara rigtig,
att de nya Bankerna icke böra af sådane föreskrifter hindras i sin
verksamhet om de än röra sig med Bankens sedlar och till största
delen med hans medel. Af skäl som redan äro anförda, anser jag
äfven rigligt, att endast RiksBankens sedlar må af de nya Bankerna
begagnas.
Lika med reservanterne tror jag att några nya FilialBanker,
som man kallat dem, icke böra komma ifråga på ändra ställen än
der någon förut befintlig Privat-bank skall ersättas. Härifrån undantager
jag likväl Norrland, hvarest någon sådan inrättning hitintills
icke funnits men möjligen kan anses behöflig för alt gifva lif
ät näringarna. Endast i Länens ResidensStäder böra enl. min åsigt
Filial-banker få anläggas. Der finnas Ränlerier hvarest säkerhelshandlingarne
kunna förvaras, och tjenstemän bland hvilka Banko
-
I)en 21 Juni.
155
Fullmäktige kunna välja ombud, som äro tillförlitliga samt ega nödig
lagkunskap och lagkännedom. Troligen uphör ingen PrivatBank före
år 1857, då oclrojerna gå lill ända och sålunda icke förr än nästa
riksdag har inträffat. Någon serskild omtanka, för medels anskaffande
till PrivatBankers ersättande torde således icke vara behöflig,
men väl måhända för att hilda en Filial-bank i Norrland.
De 500,000 r:dr, som R. St. ännu icke begagnat och som förut
varit anvisade till räntebärande pappers belåning, finnas tillgängliga.
Dessutom äro 800,000 R:dr af redan uplagd Bankovinst oanvände.
När fråga sedermera upstår huru Riks-banken hör öfverlåta
sina medel antingen såsom lån eller kreditiv, synes mig på de grunder
Hr Bergman i sin reservation anfört företrädet höra lemnäs åt
kreditiven, endast man tillser, att Filial-bankernas assignationer på
Riks-bankens kreditiv icke varda löpande sedlar eller ett slags nytt
sedelmynt.
Lika med Reservanlerne anser jag, någon Filial-hank icke höra
få anläggas i de orter, hvarest Privat-banker ännu finnas, enär afsigten
med Filial-banker derstädes endast är, att ersätta de förra.
Alt de ombud, hvilka Banko-fullmäktige utvälja, skola i den
händelse säkerhetshandlingarne icke höra insändas till Riks-banken,
idan förvaras i vederbönde Ränterier, ega rättighet alt underkänna
dessa handlingar, följer såsom mig synes af sig sjelft.
I en fråga så vidt omfattande som denna tror jag icke det
vore rätt om R. o. Ad. afsloge eller godkände vissa delar och återremitterade
andra, ulan hemställer jag vördsamt, att i händelse Ståndet
skulle finna de gjorda anmärkmne hindra betänkis antagande,
Ståndet ville återremittera detsamma i sin helhet, på det att Utsk.
mätte likaledes taga det under förnyadt öfvervägande. För R. St.
vore det då öppet, att sedermera besluta öfver frågan i hela hennes
vidd. Jag anhåller om återremiss.
Hr Nordenfelt, Joli. Åke: Det sätt, hvarpå H. BankoUtsk.
föreslagit upställningen af 215 §:n, kan jag icke gilla, serdeles derföre,
alt Utsk. derigenom velat gifva företräde för enskildte bolag,
att öfvertaga Låne-rörelsen, och afskilja RiksBanken från delaktighet
i och kontroll öfver de nya Filial-bankerne, på samma gång, som
Utsk. bibehållit, såsom en utväg för inrättande af Privat-banker,
att öka lånerörelsen vid nuvande Låne-kont., hvilket sednare sätt,
jag anser såsom den sämsta utvägen, som Riks-banken kan vidtaga,
för alt understödja rörelsen, och göra sine medel fruktbara, då dels
Låne-distriktens större omfång, och den större likgiltighet som måste
ega rum vid förvaltningen, af tjenstemän utan enskildt intresse,
alltid blifva olägenheter, vid nuvande Diskontlåne-kont., hvilka bidraga
till Bankens stora förluster genom minskad kontroll å låntagarnes
säkerhet, och utgör hinder för vidtagande af förmånligaste
utvägar för Bauk-angelägenheternes bedrifvande. Hr von Hartmansdorffs
yttrade mening att en förening emellan Riks-banken och enskildte
aktie-egare icke är möjlig, vill jag bestrida och skall hafva
äran närmare utveckla, men måste nu, vid 215 §. 1 morn., (under
förutsättning att återremiss beviljas och mine åsigter om en
-
156
Oen 21 Juni.
skildle aktie-egares inträde uti Bankens lånerörelse kunna göra sig
gällande) yrka den förändring, att, på 3:dje raden förekommande
orden ”Enskildte Bolag” utbytas mot ”Filial-bank, äfvensom alt
på 5:te raden i samma mom. ordet ”antingen” måtte försvinna
och uti slutet af mom. hela meningen utgå frän och med orden
”eller ock om” till och med ”vederbörande låne-kontor".
Då betänk, i sin helhet nu kommit under öfverläggning, lager
jag mig friheten äfven behandla den sednare förekommande §:n om
bestämmelser för Filial-banker, och anhåller om II. Ståndets öfverseende,
då jag mäste blifva vidlyftig, för att kunna framställa mina
åsigter och skälen dertill.
Hr Nordenfelt, upläste härefter följande:
o o»
A detta betänk, yrkar jag aterremiss. Jag föranledes till denna
anhållan, af öfvertygelse, att R. St. nu, och såsom jag hoppas Statsmakterne
framdeles ej böra afsäga sig sin andel i styrelsen och
kontrollen af existerande läne-inrättningar, och icke heller gå förlustig
den andel af förlags-räntan, som så behörigen bör tillkomma
dem, för alt dermed till någon del åtminstone, vid hvarje riksdag
underlätta näringarne och bereda möjligheten för de dolda kapita
lens
lif och rörlighet. Det är genom ätergifvande till rörelsen af
den vinst, den redan frarabragt, som denna åter kan skänka ökad
afkomst, och det är genom en sådan successiv progression af nämnde
revenyer, som man framlockar de stora rikedomar, som nu ligga
obegagnade, på samma gång som man derigenom konsoliderar Riksbanken
utan utländsk skuldsättning, som alltid blifver i längden
tung. Den fördel Banken drager af lånerörelsen är ej att anse annorlunda,
än såsom en indirekt beskattning, som med skäl, utgår af
rörelsen och är ej annat än en behörig afgäld af den industri, som
genom Bankens försträckning blifvit väckt; det kr en förlägsränta
och ej annat, och hvarföre skulle man bortskänka sin förlagsrätt,
då fördelen deraf kommer näringarne till godo, antingen i form af
nya lån, eller underlättar dem genem en minskad beskattning. Man
kan visserligen ej neka, att Iliks-banken, då han lem nar medlen
och har ränta på dem, borde för öfrigt vara, utan annat intresse,
men man måste besinna att Riks-banken ej frigöres från sine öfrige
låneförbindelser, och att R. St. ej kunna skäligen vara likgiltige,
om, genom en lagstiftning för enskildes fördel inom en viss
ort, de utestänga sig från möjligheten att bereda en allmän nytta
för hela landet. Riks-banken har samma ändamål som Privat-banksassociationer
borde hafva, den nemi., att hufvudsakligast vara oktrojerade,
ej för Bolagsmännens enskildta öfvervägande intresse, utan
för att tillhandahålla kapitaler mot billig ränta och bereda fördelen
af säker placering för sådane medel, som egaren ej vill eller kan
använda lill produktiva företag. Ingen må afundas Privat-bankerne
sin fördel; de hafva lärt R. St. att sköta sina affärer, de hafva varit
nyttige, så vidt de kunnat vara det; men beroende af Riksbanken
och tillfälliga omständigheter, hafva de icke förmått, utan
samband med denne, hälla jemn penningetillgång, och detta förhållande
åter har medfört den naturliga följd, alt under gynnande
Den 21 Juni.
157
omständigheter hafva de haft öfverflöd på penningar, som retat till
spekulationer, hvilka, i motsatt fall, icke kunnat underhållas, utan
salt sin man i förlägenhet och brag! låntagaren betydlige förluster.
På samma gäng har Riks-banken lidit genom verkningarne af Privat-bankerne
och det allmänna myntet utträngts ur rörelsen af Privatbankssedlar.
Efter min tro, kan ett för landet fullständigt Finance-system,
ej utvecklas, utan en sammansmältning af det allmänna och enskilta
intresset, —■ jag tror derföre alt en sådan förening genom nu förevar:de
lagstiftning bör ske, och anser mig skyldig, efter dessa allmänna
reflexioner öfvergå till framläggande af mera speciella skäl
för en Filial-Bankstiftning på denna grund.
l:o Beträffande sjelfva förvaltningen, skulle de olägenheter, som nu
med skäl, öfverklagas, att Riks-banken icke kan genom sine
afdelningskontor, och dervid anställde tjenstemän, med det intresse
som vederbör, förvalta Bankens angelägenheter till förmån
för Banken och den trafikerande allmänheten, försvinna
och nu existerande Bankens förluster, samt betydlige summor
osäkra fordringar, som löpa med omsättningar år från år, undvikas,
då säkerligen de nya Filial-kontorens bildande skulle,
inom inskränktare distrikter, gifva möjlighet att säkrare kunna
bedöma både låntagarnes behof af medel och den säkerhet han
kunde erbjuda.
2:o Skulle Filial-bankens medels tillgång blifva jemnare och rörelsekapitalet
i det hela, i betydlig mån, blifva mera tillräckligt, då
genom Riks-bankens förening med enskildle aktiegare, det blefve
en möjlighet att uti sådane i Länsresidens-städerne inrättade
Banker, på up- och afskrifning insätta allmänna medel, som
icke kan ske åtminstone ännu icke på långliga tider, om rörelsen
endast bedrifves af enskildte;
3:o Skulle härigenom en lätt successiv indragning af lönekontorens
rörelse kunna ske, genom vissa provinsers utbrytning från dem
och bildande af Filial-Banker, med den penningetillgång, som
för dem vid Diskontkontoret varit afsedd, och härigenom be
tydligare
summor kunna beräknas, genom up- och afskrifningsräkning
blifva fruktbare;
4:o Skulle liqvider öfver hela landet kunna ske från en Filial-bank
till en annan, utan medlens remitterande och risk, samt ränteförlust,
hvilket väl svårligen är att förvänta, så vida icke
Riks-bankens garanti och delaktighet skänker ökadt förtroende
åt desse enskildte penninge-inrättningar. Afven skulle dä npbörden
blifva mindre tryckande, dä mänga allmänna medel upbäras,
försvinna från provinserne 3 å 4 månader samt återsändas
dit äfvensom andre för kommunerne gemensamma medel
kunde göras fruktbare.
5:o Genom ett sådant utbildadt Finance-system, skulle äfven vid de
tillfällen, då rörelse-kapitalet af en eller annan anledning behöfde
inskränkas, detta kunna ske öfver hela landet, med
mindre summor vid hvarje Filial-bank, och intressenterne sjelfve
se behofvet af en sådan åtgärd och bedöma den affärsmässigt,
158
Den 21 Juni.
samt genom siu beröring med Riks-banken och ledning af dess
ombud i Filial-banken, tidigt inse och förekomma de vådor, för
hvilka dess rörelse kunde vara utsatt, samt genom varning underrätta
dem, som med Banken hade affärer, att iakttaga försigtighet
;
G:o Vare man genom en sådan lagstiftning oberoende att antaga
hvilket system, som af erfarenheten kunde finnas lämpligast,
antingen att helt och hållet öfverlemna lånerörelsen lill enskifta
omtankan — eller att låta den besörjas af Riks-banken,
eller skötas af dessa båda gemensamt — öfvergången
vore lätt, då man med säkerhet kunde bedöma det rätta som
ännu torde vara oafgjordt med fullständig visshet;
7:o Anser jag genom den angifne gemensamheten, Fäderneslandet
vara betryggadt från tyngden af det ok, som lätteligen kunde
påläggas, genom den penninge-aristokrati, hvilken tydligen kunde
utbilda sig och äfven på en ganska naturlig och reglementerad
väg skulle upstå genom en sådan öfver hela landet från Riksbanken
afskiljd penninge-rörelse. Uti ett kapitalfattigt land,
der räntan icke är fri, och således ingen tällan emellan långifvare
genom nedsatt ränta, kan ega rum, blifver penningen
mäktig, och med några mill. planmässigt distribuerade, och invecklade
uti rörelsen, som deraf fått behof, skulle det synas
mig, att genom indragning deraf och låntagarens deraf följande
förlägenhet af utländskt eller inre partiers intresse, fäderneslandets
väl kunde sältas på spel, under skyddet af de kapitaler,
som från Riks-banken utgått, utan dennes delaktighet och
kontroll uti förvaltningen.
Dessa skäl är för mig tillfyllest alt yrka återremiss på betänk,
med afseende å den deruti uttalade grundsats om Riks-bankens afskiljande
från delaktighet uti Filial-bankernes föreslagne rörelse.
På samma gång som jag gör detta, vill jag icke förtiga min
öfvertygelse att jag, uti det hufvudsakligaste gillar det af Utsk. åberopade
af Hr Hörnstein afgifna utlåt.: (se BankoUtsk:s betänk. N:o
43 — pag. 9 hela sidan från ”Banken måste hur anskaffa” etc.
till och med slutet af andra punkten).
Ehuru jag i öfverensstämmelse med min reservation för närvande
vill inskränka tillämpningen af dessa åsigler, med den grannlagenhet,
att jag icke vill tillstyrka, att Bankens ej disponerade vinst
bör i låneväg nu utgå annorlunda än till K. M:s nåd. disposition
för större företag af allmän nytta, såsom för lättade kommunikationer,
vattenaftappningar och större odlingsföretag, enär sannolik anledn.
ej är för handen, alt, före nästa riksdag, någon Privat-bank
uphörer och dessutom inkommande betydlige utländska kapilaler öka
sedelemissionen, och af sådan anledn. ej synnerligen behof af nya
låneanstalter göres, finner jag af vigt, att redan vid denna riksdag
beslut fattas och berättigande för medels disposition meddelas Hrr
Fullmäktige, ej allenast i afseende å supplerande af Privat-banker,
utan äfven för bildande af nya penningeförmedlings-anstalter efter
en sådan plan, att Riks-bankens och enskildte aklie-egares säkerhet
och fördel i förening med allmän nytta för samhället kan beredas,
Den 21 Jun;i.
159
och understödjer jag sålunda i sin helhet ändamålet med Utsk:s afsigt,
ehuru jag icke kan instämma i sättet för utförandet, äfvensom
jag vidhåller min förut å detta rum yttrade öfvertygelse, alt framdeles
en viss andel af Bankovinsten för hvarje år bör till Bankens
konsoliderande användas, och åter komma näringarne tillgodo, för
ny fruktbarhet.
Afven om ingen annan fördel vinnes genom en nu skeende
lagstiftning vinnes åtminstone den, att ärendets vigtiga ingripande i
landels allmänna och enskilta förhållanden kan, före tillämpningen,
blifva föremål för en mångsidigare skärskådning, och granskning
äfven af dem, hvilka, utom RiksStm, hafva beroende af det rörelsekapital,
hvarmed Privat-bankerne försträckt och äfven från de delar
af Riket, der nya förlagsmedel tarfvas, för industriens och näringarnes
uphjelpande. Någon våda häruti finner jag så mycket
mindre i delta fall, som K. M:s nåd. sanktion, lärer blifva af nöden
för verkställigheten.
För alt emedlertid bereda erforderlige medel i den händelse behof
af någon ny Filial-bank skulle upstå äro dels de 500,000 r:dr
b:co, som för publika pappers belåning blifvit indragne att tillgå,
äfvensom om desse ej skulle förslå, utan all våda 1,000,000 af
dispositions-medel kunna, på sådant sätt, göras fruktbare, utan att
förhållandet med sedelstocken i någon mån deraf blifver rubbadt,
enär desse medel uti beräkningen af densamma blifvit uptagne, och
till 8, å 9,000,000 vanligen ligga uti Bankens hvalf ofruktbare.
Till undvikande af missförstånd anser jag mig, innan jag afslntar
mitt anförande, böra fästa serskildt upmärksamhet derå, att
ehuru jag yrkar Riks-bankens fortsatta bedrifvande af lånerörelsen
och äfven utsträckning deraf gemensamt med enskildte aktie-egare,
kan jag aldrig komma att gilla Riks-bankens dubbla verksamhet som
lånebank och realisations-bank, men jag understödjer sättet för denna
låneutvidgning, för att mer och mer göra det möjligt, ali frigöra
Banken från dess nuvande dubbla pligt, och låta nödvändigheten bevisa
angelägenheten af denna skilsmessa, hvilken af alla gillad, slutligen
måste blifva en verklighet om man vill med alfvar realisationens
bestånd.
Sedan jag nu måhända allt för vidlyftigt behandlat preraisserne
framlägger jag ett förslag till föreskrifter för Filial-Bankens bildande,
motsvarande det, som blifvit af Utsk. framställdt, och anhåller
vördsamt att H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i sinom tid, efter H.
Ståndets pröfning af Utsk:s förslag, ville framställa propos. om dess
återremitterande, med II. Ståndets understödjande af det förslag jag
vördsamt nu vågar andraga.
Projekt till förslag a bestämmelser för supplerande af Privat-banker,
eller bildande af nya Låne-inrättningar der sådane ej
förut varit inrättade.
Låne-afdeln:r af R. St:s Bank kunna, uti länens Residensstäder
inrättas för att bedrifva Bank-rörelse, antingen till ersättande
af uphörd Privat-bank eller för att underlätta allmänna rörelsen å
annan ort och medgifvas uti dessa låneinrättningar inträde för en
-
160
Den 21 Juni.
skildte aktie-egarc såsom Bolagsmän, hvilka erhålla, under form af
län och kreditiv från Riks-banken, understöd till nedan nptagne belopp,
under följande dervid fästade vilkor och förbehåll.
«) Sådan låneinrättning benämnes Filial-bank och bedrifver till en
början, sin rörelse med så stort kapital, som motsvarar uphörd
Privat-banks teckningssumma, eller lili det belopp, som
larfvas nödigt för sådan ort, der Privat-bank ej förut existerat
;
b) Af det för Filial-bankens rörelse Dödige kapital, lemnar Riksbanken
hälften och aktie-egare hälften.
c) Aktie-egare, som till antalet minst skulle vara Fyratio (40)
med aktier å lägst 500 r:dr b:co hvardera, ansvara en för alla,
och alla för en, såsom för egen skuld ej blott för alla Filialbankens
förbindelser, lill den del alla egare hafva delaktighet
uti Filial-banken utan ikläda sig äfven samma ansvarighet för
de säkerhetshandlingar och förbindelser, som till Riks-bankens
betryggande för lemnade medels försträckningar kunna ifrågakomma;
di)
Aktie-egare utgör sin andel af rörelse-kapitalet sålunda:
att minst |:del eller 25 proc. af dess teckningssumma erlägges
uti Rikets gällande mynt;
För återstående |:delar eller 75 proc. afgifva delegare till den
af Riks-banken, gemensamt med aktie-egare utsedda Filialbanks
Direkt, en, till Direkt, eller ordres ställd förbindelse,
betalbar efter sex månaders upsägning, samt åtföljd af hypothek,
bestående af myntadt eller kontrolleradt guld eller silfver éller
publika papper, beräknade till det värde, hvartill de i R. St:s
Bank belånas, eller inteckningar inom §:de!ar af 1846 års taxeringsvärde
i faslighet å landet eller hälften af Brandförsäkringsvärdet
å fastighet i stad;
e) Säkerheten pröfvas och godkännes af Direkt, inför aktie-egare
och K. M:s Bef:shf:de i länet, skolande förbindelserne, med
åtföljande hypothek i länets Landt-ränteri, der Direkt, har sitt
säte, förvaras uti brandfri kassakista, hvartill Direktionens ledamöter,
samt Landträntmästaren hafva hvar sin nyckel;
/) Från R. St:s Bank undfår Filial-bankens aktie-egare ge
nom
dess Direkt., och emot Direktms till Riks-banken ställde
förbindelse den del af teckningssumman, hvarföre säkerhet
blifvit af delegare ställd, sålunda att |:delar deraf utgår såsom
län uti Riksmynt, samt f:delar å kreditiv genom assignations-blanketter
ställde på Riks-banken att der inlösas, och att
af Filial-banken efter behof begagnas, dock ej sammanräknadt
till högre belopp än 500,000 r:dr b:co.
g) Uti den förbindelse, som afgifves, pantförskrifver Direkt, till
R. St:s Banks säkerhet de förskrifningar med hypotheker, hvilka
Filial-bankens aktie-egare lill Direkt, aflemnat, för såväl det
från R. Sl:s Bank bekomne lån, som äfven för beloppet af de,
genom Riks-banken inlemnade blanketter lill assignering ä
Riks-banken, och uti denna förbindelse ntfäster sig Direkt.
att,
Den 21 Juni.
161
att, å det erhållne länet ärligen betala 3 proc. ränta, samt
detsamma efter ett års förutgången upsägning återgälda med
i:del årligen under hvardera af de fem följande åren, hvarjemte
Direkt, förbinder sig desslikes att å de, såsom kreditiv bekomne,
assignalioQer godtgöra Riks-banken ränta å 3 proc. från den
dag, hvarje sådan assignation blifver i Riks-banken till inlösen
presenterad. Upsägning må dock icke ifrågakomma i annat fall
än dä Riks-bankens realisations-förmäga är alfvarligen hotad,
och först sedan Fullmäktige vidtagit de i mom. (litt. a och b)
af Banko-reglementets 121 § lentnade föreskrifter. Hvad om
upsägning af lån är bestämdt, gäller äfven för kreditiv-berättigande.
När Riks-bankens ställning det medgifver återslälles
det genom indragning rubbade förhållandet.
h) Bank-rörelsen bedrifves medelst utlåning, vexel-diskontering,
öpnande af upp- och afskrifnings-räkning, samt beviljande af
kreditiv på sätt genom utfärdadt nåd. Reglemente närmare kan
blifva bestämdt;
i) Styrelsen vid sådan afdelning utgöres af 5 personer, hvilka, vid
besluts fattande, hafva lika röster, af desse utse Hrr Bankofullmäktige
trenne, af hvilka en, som bör vara Bankens tjensteman,
alltid skall vara tillstädes och såsom Revisor följa räkenskaperne,
och väljas de 2:ne öfriga ledamöterne af aktieegare
:
k) Ärligen skall hållas Öfver-revision, som verkställes af ett Ban
ko-ombud,
en af aktie-egare vald person, och en af K. Bef:h:de
utsedd, som ej är aktie-egare, hvarefter Direkt, erhåller af
samma Ofver-revision decharge så vida icke grundad anledn.
förekommer till anmärkn. Göres deremot anmärkn. mot förvaltningen,
antingen under loppet af löpande året, af Bankens
Revisor, eller vid slutlig Revision af förflutna årets räkenskaper,
må Banko-fullmäktige, efter omständigheterne och anmärknms
vigt, så vida rättelse ej genast sker, upsäga större eller
mindre del af de lemnade penninge-försträckningarne, till återbetalning
inom sex månader;
[) Aktie-egare njuta i förhållande af sin teckningssumma, och efter
afdrag af Riks-bankens ärliga räntefordran för det lemnade förlagslånet
och kreditivet, och sedan föreskrifven bevillning blifvit
afdragen, utdelning af vinsten lika med Banken och i förhållande
till aktie-egares andel af rörelse-kapitalet, och vidkännes efter
samma grund icke blott alla, för Filial-bankens förvaltning
belöpande kostnader utan äfven möjligenupkommandeförluster;
m) I händelse nuvande Privat-banker komma att uphöra, äro jemlikt
2:dra punkten 2:dra mom. här ofvan, 2,500,000 r:dr afsedde
att ersätta den minskning i rörelse-kapitalet, som deraf
skulle blifva en följd hvaremot för bildande af nya Filial-banker,
som ej supplera förut existerande, Banko-fullmäktige berättigas
att använda ett belopp af 1,500,000 r:dr b:co, hvilket
belopp bildas dels af de 500,000 ndr b:co hvarmed belåningen
af publika papper blifvit minskad, dels äfven af en
8 H. U
162
Den ,21 Juni.
mill. af depositionsmedel, som sålunda, i händelse af behof
kunna göras fruktbara.
Utredning af den föreslagna Filial-Bankens rörelse-kapital, och
kalkyl öfver ett års reveny deraf:
Körelse-kapitalet antages till b:co  800,000.
Riks-banken ingår direkte med .... 400,000
hvilka utgå sålunda:
Aktie-egares egen insättning . . 100,000
Riks-bajiken lemnar: såsom lån . 150,000
d;o d:o såsom kreditiv 150,000
Kalkyl öfver clt års rörelse
200.000 på Diskontering å 5 proc. . . .
500.000 beviljade kreditiv å ^ proc. . . .
450.000 lyftade kreditiv å 5 proc. . . .
100.000 utlånte på år i diskontväg med en
omsättning ä 6 proc
Afgår:
3 proc. ränta å 750,000
förvaltning och förluster  10,000 ^ 500.
Behållen vinst 8,500.
' 41,000.
Vinsten blifver då på hvarje kontrahent . . . 4,250
denna summa gör då, beräknad såsom ränta å det, af aklie-egare
insatte kapital 4£ proc., och då redan förut i förestående kalkyl
är dem tillgodoräknade 3 proc. skulle aktie-egare å det insatta kapitalet
njuta 7£ proc.
Reduceras åter Riks-bankens andel af vinsten eller 4,250 r:dr
till ränta på det af densamma förskjutne kapital 650,000 r:dr, så
gör delta § proc. men som Riks-bauken äfven uti förestående kalkyl
är godtgjord 3 proc. så visar det sig att Riks-banken njutit 3|
proc. i det hela på sitt rörelse-kapital, hvilket är mera än hvad Banken
nu har, då den icke har 3 proc. på det, i hela lånerörelsen
lemnade kapital, och på kreditiv-rörelsen ej mera än omkring 2£
promt.
Då vidare i denna kalkyl ingen vinst är beräknad på de medel
hvilka på up- och afskrifning blifva insatte med en lägre ränta,
och utlånte mot en högre, och icke heller i kalkylen ingår någon
vinst af den räntebesparing, som upkommer, genom assignationsblanketternas
utelöpande, innan de till Banken presenteras till inlösen,
ser man tydligen att Bankens, såväl som enskildte aktie-egares
fördel skulle blifva vida större än den här kalkylerade.
Efter upläsningen häraf tilläde Hr Nordenfelt:
Måhända finner någon en inkonseqvens, emellan mitt nu afgifne
yttrande, och min reservation, mot Utsk:s betänk.; så är väl
400,000
800,000.
10,000
2,500
22,500
6’000 41,000.
99
Den 21 Jnni,
163
icke egentligen förhållandet, då jag hufvudsakligast reserverat mig
mot det sätt, Utsk. föreslagit till lånerörelsens bedrifvande — jag
har bestridt, alt behofvet af lånerörelsens utvidgning nu vore så
trängande, att man derföre borde förbise Riks-bankens säkerhet och
fördel, samt landets behof af sådane åtgärder, sorn kunde förvissa
om rörelse-kapitalets jemnare fördelande, om möjligheten af allmänna
medels fruktbarhet. Häldre skulle jag vilja att 215 §:n bibehölles
oförändrad, än att en lagstiftning skedde nu, som lade för framtitiden
hinder, för ett annat mera fullkomnadt och betryggande system
— äfven detta har ingått uti skälen för min reservation, äfvensom,
att jag icke ville, att Banko-vinsten skulle ingå i lånerörelsen
utan nu användas till lättade kommunikationer m. m. Finner
man deremot skäl att antaga den framställning jag gjort att
förena Riks-bankens intresse med enskildte aklie-egares, sä är det naturligt,
att, då den väg, hvilken jag, efter min öfvertygelse, anser
rättast, beträdes, sä förfalla äfven, tili mitt omdöme, flere af de hinder,
som måste qvarstå mot tillämpningen af Utsk-.s förslag, hvars
hufvudgrunder jag icke kan gilla. Alt jag anvisat, såsom tillgång
1,000,000 af depositionsmedlen, förutsåg jag ganska väl, skulle ogillas,
men då, under flere år, dessa aldrig understigit 6 å 7 mill.,
trodde jag, att desse kunde, med fördel, göras fruktbare, om de
anvisade 500,000 r:dr b:co ej förslagit, så mycket heldre, som detta
vore att anse, såsom en tillfällighetsförsträckning, som snart kunde
återställas.
Att upläsa siffer-kalkyler tjenar sällan till något, då desse tarfva
en närmare granskning för att upfattas — jag vill derföre inskränka
mig, att blott erindra, det Filial-bank, upslälld på sätt jag föreslagit
skulle gifva Riks-banken 3| proc., samt aktie-egare 7J proc.
å insatte medel.
Under sådane förhållanden synes mig detta vara lättaste och
säkraste sättet att göra Riks-bankens medel fruktbara, dock inom
den proportion, som behöfves för rörelsen och kan, med Bankens
upfyllande af sine förbindelser förenas. Sålunda skulle icke FilialBanker
bildas på en gång öfver hela landet utan successive. På
grund, af hvad jag anfört yrkar jag fortfarande återremiss af betänk.
i sin helhet och hemställer om icke R. o. Ad. skulle vilja,
på Hr Frih. o. Landtm:s propos. uttrycka sitt gillande eller ogillande
af principerne, hvarigenom saken snarare skulle vara afgjord.
Hr Lagerhjelm, Pehr: På grund af de skäl, hvilka dels
innehållas uti de uplästa reservationerne och dels blifvit af talare
här framställda, kan jag icke tillstyrka bifall till Utsk:s förslag. Att
lemna ärendet helt och hållet ovidrördt, vågar jag icke heller. Det
synes mig temmeligen klart, att Privat-bankerne gå emot en betydelsefull
period; måhända fullkomlig uplösning inom några år. Det
allmänna tänkesättet tyckes vara stadgadt derutinnan, att raan icke
vill deras fortvaro, men allmänna rörelsen synes äfven fordra, att ett
kapital måste sättas i stället för det, som med Privat-bankernes uphörande
drages ur rörelsen. Pä förhand kan man icke känna be
-
164
Den 21 Juni.
hofvets vidd, men det synes mig naturligt, att man i tid är betänkt
på ett sådant förhållande, och jag måste derföre gilla hvarje åtgärd,
som är grundad på ett sådant framlida förutseende. Det måste således
vara nödvändigt, att Bank-inrättningar lemnäs penningar till
betydligt lägre ränta än som vid utlåningen från samme Banker kan
erhållas. Vore Sverige ett rikt land med stora kapitaler och låga
räntor, skulle jag icke finna underligt, att dylika enskilde Banker
upkomma, hvilka grunda sig på aklie-egarnes enskilda kapitaler. Jag
lemnar det likväl derhän, om det vore fullkomligt rätt. Jag tror
det icke. Jag behöfver nu icke ingå i betraktelser deröfver, ty Sverige
är icke ett sådant land, och huru man än ser desse inrättningar,
blifva de alltid i behof af penningar från Banken emot låg
ränta. Ar nu åter denna åsigt rigtig, sä är det äfven klart, att ju
lägre ränta Banken tager på sina penningar, ju lättare upkommer
en sådan bank-rörelse. Ingår nu Banken som delegare i dessa enskilda
inrättningar, så vinner ju Banken först och främst räntan på
förskotts-kreditivet, hvilken blir Bankens första vinst. Den andra är
Bankens andel i den årliga vinsten af sjelfva inrättningens rörelse,
såsom en talare redan visat. Om nu Riks-banken ej påräknar mera
än 3 proc. i det hela, så följer häraf att den blir i tillfälle att försträcka
de enskilde Bankernes grundkapital emot högre ränta å 3
proc. Det måste vara en fördel för Banken alt kunna göra sina
medel fruktbärande om än emot låg ränta, men Banken har äfven
en annan fördel derigenom att den genom dess Fullmäktige kan
tillse och vårda sig om desse låneinstitutioner, och såvida den föreställningen
är riktig, att man icke kan vänta sig sådana institutioners
tillkomst med mindre än att de grunda sig på Bankens medel,
synes mig häruti ligga ett giltigt skäl för Banken, all i dessa
låneinstitutioner ingå såsom delegare. Jag önskar således, att man
måtte bereda sig för den tidpunkt, som kan inträffa, så alt man
gjort något, och bestämt sig för ett sätt, som, dä Prival-bankerne
uphöra, kan underlätta allmänna penninge-rörelsen i öfverensstämmelse
med fordringarne af en Bank-rörelse. På grund af dessa skäl
önskar jag en närmare utredning af ämnet samt anhåller derföre om
återremiss å betänk.
Hr von Hartmansdorff: Då jag förra gången yttrade mig
sade jag, att man borde vara beredd på förestående händelser. Hvilka
de äro, har jag redan omförmält, nemi. först att då redan befintlig
Privat-bank uphör med sin rörelse måste han ersättas. Derpå
hafva äfven föreg:de St:r och BankoUlsk. varit betänkta samt derom
meddelat stadganden i Banko-reghtet. Men närmare föreskrifter
härutinnan böra finnas och Bankoötsk. har nu föreslagit sådana.
Dernäst kan inträffa, att nya Privåt-banker inrättas der de förut icke
funnits. När man sett, att en sådan blifvit stiftad för Mälare-landskapen
oaktadt Riks-bankens Hufvud-kontor finnes i Stockholm samt
till och med i Götheborg, hvarest ett af Bankens låne-kontor förut
funnits, så har roan ingen säkerhet deremot, att ju icke flere nya
Privat-banker tillkomma. I det vidsträckta Norrland, hvarom jag
förut nämnt och hvarest ingen Privat-bank ännu är, torde man
Den 21 Ju ni.
165
.ilja begära en sådan; men heldre än alt der anlägga en dylik,
torde der böra stiftas en Filial-bank, som rör sig med Riks-bankens
sedlar i st. f. egna af nytt slag. Då jag hört så många förslag
här framställas, utom dem, som i Utsk. framburits, må det ursäktas
mig, om jag hyser någon fruktan för mängden. Jag misskänner
ingalunda Hr Nordenfells nit för penningeväsendets reglerande,
men jag måste bekänna, att första gången han yttrade sig
om denna fråga, förekommo derunder framställningar, hvilka, såvidt
jag förstår, voro nya motioner. Jag motsatte mig då icke deras remitterande,
emedan de afgingo under form af anmärkmr men när
han nu på riksdagens sjunde månad återigen under samma form icke
blott framkommit med nya motioner utan äfven begärt Ståndets
pröfning af den grundsats hvarpå de stödjas, innan ens detaljerna
blifvit fullständigt framlagda eller af Utsk. pröfvade, måste jagsöka,
så vidt på mig beror, att sätta mig deremot. Om såsom jag redan
anhållit, betänk, kommer att återförvisas, och hans yttrande får åtfölja
äterremissen samt hans förslag eller anmärkmr af Utsk. pröfvas,
så föranleda de måhända nya förslag. Jag väntar dock att Utsk.
icke till pröfning uptager motioner, som först i dag blifvit väckta.
Hr Nordenfelt har talat om förökande af Bankens depositionsmedel.
Skulle denna hans åsigt understödjas af Utsk., hvilket jag
icke förmodar så vore det ganska vådligt. De depositionsmedel, af
8,000,000 r.dr hvilka nu finnas i Banken och understundom upgå
till 11,000,000 r:dr, hafva hittills stått der räntelösa. Dessa mill.
minska den sedelmassa som trycker på silfverfonden. Skulle Banken
utlåna dessa medel emot ränta, så borde Banken naturligtvis
gifva ränta åt de myndigheter eller enskilde personer, som penningarne
ega. Då blir frågan, vinner Banken på denna rörelse?
Får han högre ränta än han gifvet'? Skulle nu så hända att de som
i Banken insatt sina medel helt hasleligen vilja åter uttaga dem innan
Banken hunnit indraga de utlånade penningarne, hvad blir då
följden? Jo att Banken måste gifva nya sedlar till dem, hvilkas penningar
han utlånat men icke återfått. Det vore att öka sedelskulden
och möjligen öfverskrida hennes bestämda belopp. Jag hoppas
väl alt Hr Nordenfells förslag, såsom försent väckt, icke må vinna
något afseende, men jag har dock ansett mig böra yttra detta, såsom
genmäle på den värde talarens anförande.
Hr Nordenfelt: Jag borde visserligen vara den siste talaren
förbunden, för den lektion jag fått emottaga, men bekänner, att jag
icke är så hemmastadd uti grundlagarne och Riksd.Ordms stadga,
att jag vunnit full öfvertygelse om dess behörighet, då jag icke tror
mig hafva öfverskrida gränsen för min yttranderätt. Hvad jag anfört,
står uti fullkomligt sammanhang nied de många till Utsk. inkomne
motioner, hvilka blifvit behandlade gemensamt med frågan
om Privat-bankers ersättande. När jag icke gillar det sätt, som
blifvit af Utsk. föreslagit, må jag vara lika oförhindrad att deremot
göra anmärkmr, som att afgifva förslag till afvärjande af de olägenheter,
som, efter mitt förmenande, dervid förekomma. Det synes
mig innefatta en oformlighet, om man ville stifta olika lagar för
166
Den !M I un i.
Banker, som ersätta Privat-banker och sådane, som bildas för atl öka rörelse-kapitalet,
der låneinrätlningar förut ej funnits, således torde desse
frågors gemensamma behandling af Utsk. vara behörig, och mitt intagande
af de båda ärenderne uti ett förslag ej anses anmärkn:svärd, då jag
härigenom hvarken trädt Utsk:s eller någon annans rätt för nära. Skulle
sä emellertid vara, att jag brutit i formen, måste jag söka min ursäkt
derföre uti ovanan vid riksdagsärendernes behandling, då jag
nu för första gången dermed lagt mig ombord, men får tillika försäkra
Hr von Hartmansdorff, ali den af Hr von Hartmansdorff gifne
tillrättavisning skall öka min upmärksamhet lill vinnande af noggrannare
kännedom af formalitéterne, och skall jag i sådant fall taga
lärdomen i akt. För Riks-bankens framtid hyser jag icke någon
fruktan derföre att något af deposilionsmedlen nu skulle användas,
då Riks-banken alllid kan, vid anfordran, tillhandahålla deponenterne
motsvarande belopp om sä tarfvas, och hvad Hr von Hartmansdorff
anmärker att Riks-banken ej kan vara berättigad att draga fördel af
andras kapitaler, ulan all redovisa vinsten till deponenterne, så finner
jag denna förmodan sakna all grund, då Bankens förbindelse
blott inskränker sig att, vid anfordran, tillhandahålla deponerade
summan.
Hr Lagerhjelm: Jag kan icke inse, huru mankan förvägra
den siste talaren att yttra sig så som han gjort derföre, att motionstiden
är tilländalupen, dä i 37 § 2 mom. RiksdOrdn. uttryckligen
undantages BankoUlsk. från det allmänna förbudet alt väcka motioner.
Hr Norden fells förslag står i fullkomligt sammanhang med det
under öfverläggning varande ämne. Hvad åsyfta väl Hr Nordenfelt
och Hr von Hartmansdorff? Jo! att man icke oförberedd må nalkas
året 1857. Det vill hvar och en, men huru skola deras (ankar
komma till Utsk., såvida de icke framställas under Ståndets öfverläggning
uti ämnet. Hvad sjelfva saken angår har jag visserligen intet emot,
att, såsom Hr Nordenfelt önskat, R. o. Ad. uttrycker sina tankar i
ämnet, men någon gemensam tanka kan icke nu komma i fråga.
Då erfarenheten visat att stora kapitaler alltid är innestående på
deposilions-räkning, synes väl icke några faror vara för handen, att
anslå någon mindre del af detta belopp men huru långt man i
detta fall bör sträcka sig, derom lärer väl i första hand BankoUsk.
böra yttra sig. Jag skall icke gå det i förväg och förnyar derföre
min anhållan om återremiss.
Hr Nordenfelt: Orsaken hvarför jag begärt Ståndets yttrande
öfver mitt förslag har varit deraf beroende, att jag trott lid skulle
kunna besparas, om, under diskussionen, Ståndet tillkännagaf alt
den uti mitt förslag antagne princip af enskildte aktie-egares förening
med Riksbanken, vid bedrifvande af lånerörelsen, ej gillades,
hvaremot jag ansåg att förslaget skulle vinna synnerlig styrka inför
BankoUtsk., om en gemensam tanke, hvarom så ofta förut varit
ordadt, under diskussionen uttalades för principens erkännande, såsom
riktig. Då Ståndet ej gillar detta sätt för behandlingen, afstår
jag gerna från mitt yrkande och får, uti Utsk. göra min åsigt om
möjligt gällande.
Den 21 Ju ni.
1(37
Frih. Stjernstedt: Då flere talare som yttrat sig i denna
fråga begärt återremiss af betänk, i dess helhet, vill jag icke fortsätta
min begäran om afslag på ena delen och återremiss af den
andra, utan förenar jag mig med dem som begärt återremiss af bela
betänk.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
de emot BankoUtsk:s förevar, betänk, gjorde anmärkmr föranleda till
detsammas återremitterande.
O /-lin
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s d. 14 och 18 dennes pa bordet
lagda utlåt. N:o 44, öfver väckta förslag, angule ändrade föreskrifter
med afseende å assigneringen på Banken.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Enl. min åsigt är 4:de
moni, alldeles för strängt. Det lyder sålunda: ”Räkningshafvare,
tillhörande 5:te klassen, får hädanefter icke å Banken utställa andra
än handskrifna invisningar å ett belopp af minst 200 r:dr b:co”.
Invisningar å Banken för mindre belopp än 200 r:dr, få således
icke ulgifvas. När nu enskilde få insätta penningar i Banken, å
ringare summor hvarföre må de icke få uttaga dem genom invisningar
å motsvarande belopp. Hvarföre skall man, om jag så må
uttrycka mig, gå den enskilde mannen på lifvet, så alt han icke får
efter behag disponera sina i Banken innestående medel. Deremot
synes mig föreskriften, att invisningarne skola vara handskrifne,
ganska riktig, emedan de hittintills utöfvade missbruken derigenom
försvåras. Jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle vilja bifalla
betänk, med den förändring, att i st. f. 200 beloppet nedsättes
i 4:de mörn. till 100 r:dr.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det förslag till 3 morn.,
som Utsk. här afgifvit skall göra assignationsrällen på Banken nästan
omöjlig, ty hvem vill insätta penningar i Banken och betala de dermed
förenade konslnader, med mindre än att han kan påräkna att
få assignera å Banken mera, än som vore i Banken innestående,
samma dag assignationen utfärdas. Den, som bor i Skåne eller
Norrland eller hvar som helst aflägse från hufvudstaden, beräknar
alltid, att någon tid skall förlöpa innan assignationen inlemnas i Banken.
Någon tid erfordras ock för att få den möjligen bristande
summan i Banken insatt. Fastän hans afsigt icke är att öfverassignera
pä Banken, kan det likväl hända, att för dagen hans räkning
i Banken icke stått så högt, att ju icke hans utställda anvisningar
öfverstiga, hvad han i Banken insatt. Emedlertid, om en sålunda
utgifven invisning inkommer lill Banken och af nummerföljden visar
sig, att invisningens belopp öfversteg utgifvarens i Banken utgifningsdagen
innestående behållning, kunna Banko-fullmäktige förklara
honom förlustig rättigheten alt utgifva assignationer, hvarigenom hans
kredit kan ganska mycket lida. Jag tror, att under sådana förhållanden
någon icke vill underkasta sig de med assignationsräkningen
förenade kostnader eller ett sådant äfventyr, som jag nu nämnt.
Så godt vore det då, att all assignasionsräkning på Banken uphörde.
168
Den 21 Juni.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan icke inse, det någon eger
anspråk, all på Banken utgifva invisningar å högre belopp, än han
å sin räkning i Banken har innestående, hvarföre jag anser Utsk:s
förslag i 3 morn. vara välgrundad!.
Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor: Missbruken att öfverassignera
på Banken hafva föranledt BankoUtsk., alt föreslå ifrågavar.
stadgande. Afsigten med invisningsrälten är, att utgifvaren alltid
skall hafva en viss behållning i Banken, motsvarande de utfärdade
invisningarne, men alldeles icke att han skall hafva en fond i Banken,
hvarå lian sedermera kan utgifva löpande sedlar och bedrifva
en slags bankrörelse. Jag tillstyrker bifall å Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke finna, hvilken förmån för
Banken det kan vara, att en sådan assignationsräkning, som i detta
mom. är i fråga, skall i Banken finnas. För den enskilde kan det
icke eller vara någon fördel. Vi hafva sett många missbruk utaf
den hitintills varande tillåtelsen, som icke gagnat allmänheten med
undantag af några få personer, och då, såsom jag nämnt, det icke
är någon fördel för Banken, kan jag icke inse något ändamål dermed,
att den fortfarande bibehålles, hvarföre jag anhåller om afslag
ä detta mom.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oskar: Jag instämmer med
Hr von Hartmansdorff och Frih. Stjernstedt. Detta stadgande har
tillkommit för att förhindra det vingleri, som hitintills egt rum. Ofverassigneringen
har kunnat gagna en eller annan men alltid med
stora vådor för andra, hvilka derpå mången gång verkligen blifvit
lidande. Jag anhåller således om bifall till Ulsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Då olika meningar om de serskildta
momme i Utsk:s förslag blifvit yttrade, anhåller jag, att Hr
Frih. o. Landtm, behagade punktvis framställa betänk, till afgörande.
Uppå härefter serskildt framställde propos:r blefvo de af Utsk.
föreslagne 1, 2 och 3 momme af Banko-reglementets 143 § bifallne.
Då sedermera H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
lill bifall å det af Utsk. föreslagna 4:de mom. af samma §, anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Som ingen har, såvidt jag fattat,
yrkat godkännande af detta mom. anhåller jag, att Hr Frih. o.
Landtm, behagade göra framställning om bifall lill det förslag, jag
tagit mig friheten afgifva.
Frih. Stjernstedt: I sådant fall får jag anhålla om bifall å
Utsk:s förslag. Jag anser det af ingen vigt, om beloppet bestämmes
till 2 eller 100 r:dr, men jag tror likväl, alt den summa Utsk.
föreslagit bör bibehållas, och att den, som vill utställa invisningar å
endast 100 r:dr kan för sådant ändamål vända sig till andra än
Banken.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., i anledn. af Hr
von Hartmansdorffs anmärkn. erinrat, alt uti förut afgifna yttranden
Den 21 Ju ni.
109
såväl Frih. Stjernstedt som Frih. Alströmer yrkat bifall till Ulsk:s
förslag i dess helhet, så vida deras mening icke af H. Ex. blifvit
missförstådd, yttrade
Frih. Alströmer: Jag afstår från mitt yrkande och förenar
mig med Hr von Hartmansdorff.
Propos. till bifall å det af Utsk. föreslagna 4:de mom. af Bankoreglementets
143 § biel'härefter framställd, men besvarad med starka
nej, blandade med ja; hvarefter samma mom. af R. o. Ad. bifölls
med den förändring att de deri nämnde assignationers minimi-belopp
bestämdes till 100 ndr b:co.
Frih. Palmstjerna: Jag anser assignationsrätten på Banken
öfverflödig och reserverar mig emot Ståndets fattade beslut.
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s d. 14 och 18 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 45, ifråga om bildande af en komité för att upgöra
förslag till ordnande af Rikets finans- och penninge-väsende.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Utslcs förevar, förslag är
oskadligt, men föranleder dock tidsspillan för dem sorn skulle blifva
med arbetet sysselsatte. Så länge riket saknar klingande mynt i allmänna
rörelsen, och Bankens sedlar äro ett tvunget betalningsmedel,
är det förgäfves att i afseende å rikets penningeväsende göra några
förslag, ty de hafva ingen utsigt att blifva beståndande. R. St. äro
enväldige ifråga om lagstiftningen för Banken. Om de utgifva för
många sedlar så äro alla vackra förslag i andra hänseenden fruktlösa.
Om Ständerna, för Bankens lånerörelse, utfärda författningar,
som rubba de upgjorda beräkningarne, så är äfven slut med dessas
bestånd. Om förlägenhet i allmänna rörelsen upstår, och något vådligt
förslag till hennes afhjelpande tillfälligtvis får öfverhanden, hvad
kan då, så länge Konungen icke har del i Banko-lagstiftningen hindra
det att gå i fullbordan? Första åtgärden, till rättelse, består deri,
att man ändrar 72 § R. F. och tillerkänner Konungen för bankoväsendet
lika andel i lagstiftningen som för andra fall. Den andra
åtgärden är, att man, icke blott för skiljemynt sätter silfver i omlopp.
Utan dessa mått och steg kan, enl. min tanke den af
Utsk. förordade fmance-komitéen i sjelfva verket intet uträtta. Vi
hafva tillförene sett sådana förberedelser, utan att någon annan väsendtlig
åtgärd än silfverutvexlingen egt rum. Denna var dock så
hufvudsaklig, att penningeväsendet i det hela sedermera rättat sig
derefter. Vore vi så lyckliga, att de af mig nu förordade åtgärderna
vidtoges, så blefve något betydligt uträttadt.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag instämmer med den
siste talaren derutinnan, att förslaget är oskadligt, och min öfvertygelse
är, att det icke leder till något stort ändamål. Men för dessa
mina åsigter har jag helt andra grunder än den värde talaren.
Visserligen medgifver jag, att det vore väl, om Konungen hade del
i Banko-lagstiftningen, men deremot kan jag icke erkänna, att Sverige
saknar ett klingande mynt. Jag har här i min ego 2:ne sådane,
och jag kan få så många jag behagar, om det roar mig, att
170
Den 21 Juni.
bära dem på mig. Man kan väl icke rimligtvis påstå, att i Sverige
icke finnes ett klingande mynt, ty om den värde talaren går till
Hanken, kan lian erhålla så mycket klingande mynt, som han åslundar,
och det beror således af hvars och ens tycke antingen han vill
hafva sedlar eller klingande mynt. Om således detta sednare myntet
icke begagnas, beror det väl icke af finance-lagsiiftningen utan
af hvars och ens beqvämlighet, och i öfrigt känner jag intet land,
hvarest sedlar icke finnas, men ännu har jag icke hört någon påstå
att derföre, att sedlar finnas, klingande mynt saknas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Vid ett föreg:de tillfälle, då jag
yttrat mig öfver olägenheterna i bankoväsendet, har jag tillkännagifvil
min åsigt, alt den tid vi gå emot troligen blir för Sverige i financielt
hänseende af annan beskaffenhet än den närvar, och den
förflutna. Jag har äfven tyckt mig finna, att begreppen i dessa ämnen
ganska väl behöfva en bearbetning. Mig synes, som Utsk. ganska
väl och fullständigt framställt detta ämne, och denna bearbetning af
de allmänna åsigterne, hvilka inom Sverige börja göra sig gällande,
är enl. min åsigt ett af de mest talande skälen, som Utsk. för
sitt ifrågavar. förslag framställt. Den ena kan anse förslaget oskadligt
och den andra åter nyttigt, och då synes mig den gemensam
ma
tankan böra vara för bifall till Ulsk:s förslag, och af sådan anledn.
tager jag mig friheten tillstyrka antagandet af detsamma.
Hr von Hartmansdorff: Jag glädjes lika mycket som någon
annan öfver det silfver vi hafva i skiljemyntet, men är ledsen att
vi icke hafva något derutöfver. Undanrödjes tvånget att såsom god
betalning mottaga Bankens sedlar så nödgas man anskaffa silfver i
allmänna rörelsen. Hvad nu komiten beträffar, så vill jag icke bestrida,
hans tillställande om man tror sig kunna något dermed uträtta.
Jag har redan förklarat mig anse honom oskadlig, men funnit
mig skyldig säga min mening, att han icke leder till något
ändamål.
Uppå härefter framställd propos. blef BankoUlskis förevar, utlåt,
bifallet.
Föredrogos men bordlädes ånyo, uppå derom af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabr., Gr. Lagerbjelke, Gust., m. 11. ledamöter
gjord begäran SlatsUisk:s nedannämnde d. 18 dennes f. m. första
gången bordlagde utlåtm.
N:o 160, ifråga om ytterligare anslag till upförande af cellfängelser
;
N:o 161, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande Landtförsvars-departitets
handläggning;
N:o 162, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande Sjöförsvars-depart:tets
handläggning;
N:o 163, ang:de ifrågaställde extra Statsanslag till föremål, tillhörande
Civil-depart:tets handläggning;
Den 21 Juni.
171
N:o 164, i ariledn. dels af K. M;s nåd. propos., ang:de låneunderstöd
för anläggning af jernväg emellan städerne Orebro och
Nora, dels af väckt motion i samma ämne;
N:o 165, ang:de extra anslag lill föremål, tillhörande Finansdepart:tets
handläggning; och
N:o 166, ang:de extra anslag till föremål, til'hörande Eeklesiastik-depart:tets
handläggning.
Anmäldes till bordläggning StatsUtsk:s mern. N:o 196, ang:de
liden för nästa revisioner af Stats-, Banko- och Riksgälds-verkens
förvaltning och räkenskaper.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då detta StatsUtsk:s mern.
angår tiden för Statsrevisionens sammanträdande, är det angeläget,
att detta betänk, snart afgöres, och jag anhåller derföre, att detsamma
mätte till nästa plenum upföras först ä föredragningslistan.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf framställd
propos. beslöts alt SlatsUtsk:s nu bordlagda mera. N:o 196
skulle upföias främst å föredragms-listan för nästa plenum.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Som jag nödgas företaga
en utrikes resa lill att söka bot för mina ögons svaghet föranlåtes
jag afsäga mig befattningen att vara Bänkman.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Ulsk:n inkomne mern., betänkm och ullåtrn nemi. från
Bevillnings-Utskottet:
N:o 11, i anledn. af serskildta utaf Hög,v. PresteSl. fattade
beslut med handläggningen af Utsk:s betänk. N:o 5, ang;de tullbevillningen;
N:o
12, angide väckt förslag om inrättande af ett så kalladt
transit-uplag;
N:o 13, i anledn. af väckt motion om nedsättning af tullen å
varor, som landvågen från Norrige lill Herjeådalen införas;
Banko-Utskottet:
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om ett förändradt sätt för inlösen
af Riksg:s-kont:s kopparskiljemynts poletter;
N:o 47, med förslag till åtskilliga förändringar i sättet för beräknande
af Bankens sedelstock;
N:o 48, i anledn. af väckt förslag om förändrad organisation
af Bankoverket samt reglering af dess tjenstemanna-personal;
Lag-Utskottet:
N:o 27, i anledn. af motion, ang:de jäf emot domare och
landtmätare; samt
m
Den 26 Juni.
N:o 28, i anledn. af väckt motion om uphörande af skriftliga
berättelser i mål, som från Hofrätt hos K. M. fullföljas.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j 9 e. m.
In fidem protocolli.
J/bert Munck.
Thorsdagcn elen 26 Juni 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 21 dennes samt pleni prot. för
d. 27 sistl. Maj e. m.
Hr Riben, Carl Wilhelm: Af enskilda angelägenheter nödsakad
att lemna riksdagsorten, får jag härmed afsäga mig att vara
Elektor, under anhållan alt vid min riksdagsmanna-rält varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., som härefter tillkännagaf att Hr
von Holst, Hans Gram, i anseende till förestående bortresa afsagt
sig att vara Elektor samt inlemnat sin riksdagsmanna-pollet,
anmodade derjemte Hrr Bänkman att sammanträda till val af 2:ne
Elektorer, i st. f. Hr Riben och Hr von Holst.
Föredrogs och bifölls StalsUtsk:s d. 21 dennes på bordet lagda
mern. N:o 196, ang:de tiden för nästa revisioner af Stats-, Bankooch
Riksgrs-verkens förvaltning och räkenskaper.
Föredrogs ånyo StalsUtsk:s d. 18 och 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 160, i fråga om ytterligare anslag till upförande af
Cellfängelser.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
lista punkten, innefattande hemställan alt lill upförande
af Länsfängelser efter cellsystem måtte anvisas en summa af
300,000 r:dr, att med ^idel årligen under hvartdera af åren
1832, 1833 och ISSi af Riksg:s-kont. utbetalas.
Den 26 Juni f. m.
173
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gust. Adolf: Till en början anhåller
jag att Hr Fåhraei reservation må varda upläst och mig sedan lemnäs
tillfälle yttra mig.
Sedan denna upläsning skett, anförde.
H. Ex. Hr Gr. Sparre: Till alla delar ber jag att få instämma
i den nu uplästa reservationen.
Som skäl för nedsättningen under det belopp K. M. äskat anförer
Utsk. endast, att sådant utan olägenhet kan ske. För min del
tror jag deremot alt olägenheter af flere slag blefve följden af en
sådan nedsättning. Om beloppet bestämdes till endast 300,000 r:dr,
så afginge på sätt K. M:s propos. uplyser och Utsk. äfven anmält,
nära 103,000 r:dr deraf lill fulländande af redan företagna Fängeselbyggnader,
vidare minst 80,000 r:dr till Fängelsebyggnaden i Malmö,
för hvars behof ett betydligt qvantum maierialier redan är framskaffadt,
då återstoden blefve vid pass 117,000 r:dr af det anslag
som SlatsUtsk. nu föreslår måtte beviljas. För närvar, åro i 3:ne
län Fängelsebyggnader af största behof att böra .upföras nemi. i
Westerås, Götheborgs och Norrbottens, hvilka i Konungens propos.
äro heräknade att kosta 210,000 r:dr, således då 7000 r:dr för
oförutsedde utgifter tilläggas, tillsammans 100,000 r:dr mera än
hvartill finnes tillgång enl. det förslag Utsk. afgifvit.
Jag tror en stor misshushållning ligga deruti, att dessa byggnader
icke med all möjlig skyndsamhet varda upförde; och på grund
af så väl hvad jag nu i korthet haft äran anföra, som med anledn.
af hvad reservanten yttrat, anhåller jag om återremiss af nu föredragna
punkt, på det StatsUtsk. måtte laga i närmare öfvervägande
om ej den summa, som Konungen för behofvet äskat, skulle kunna
beviljas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill icke bestrida angelägenheten
af ökadt anslag i detta afseende: men tror ej att sådant
kan beviljas, med hänsigt till de många andra föremål, som taga
upmärksamheteu i anspråk, derest ej ytterligare tillskott af Bankovinsten
lemnäs att dertill användas; ty med nu disponible tillgångar
kan Utsk. ej höja här upgifna summa.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de emot förevar, punkt af Utsk:s utlät, gjorda anmärkmr
föranleda till densammas återremitterande, ropades ja, blandade med
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna, att ja varit
öfvervägande.
2:dra punkten, inne hållande tillstyrkande, att R. St. jemte
öfverlemnande af ifrågavar. anslag, måtte underdånigst anmäla
sig vara förvissade, att K. M. vid up förandet af de
nya lunsfängelserne luter fästa mera afseende på deras varaktighet
och säkerheten för fungarnes förvarande, än på
byggnadens prydliga utseende.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Utsk:s framställning, i denna
punkt måste förutsätta antagandet deraf, att vid de Cellfängelser som
hitintills blifvit upbyggde, afseende mera fästats vid byggnadernes
174
Den 26 Juni f. m.
yttre än på deras varaktighet och säkra beskaffenhet mot möjligheten
af rymning.
Ett sådant omdöme vore orättvist; man bör härvid icke afse
den Cellfängelsebyggnad, sorn är under upförande här i Stockholm,
som med hänsigt till det yttre skiljer sig från den modell, efter
hvilken sådane byggnader i orterne tipföras. Som bekant är, anslogo
Sländerne till denna byggnad en bestämd summa, och Staden,
som tillsköt hvad derutöfver erfordrades, var således oförhindrad att
verkställa byggnaden efter den plan, som befanns, utom den afsedda
nyttan, medföra ett prydligare yttre.
Hvad öfrige i riket anlagde Cellfängelser beträffar, äro de upförde
efter en i allmänhet fastställd modell, och det lärer väl svårligen
kunna sägas alt man dervid afsett någon yttre prydlighet, framför
varaktigheten.
Hvad säkerheten beträffar, så är ostridigt alt rymningar egt ram;
men med undantag af ett par, är det notoriskt, alt de öfrige tillkommit
genom betjeningens opålitlighet. Sådant kan hända i alla
Fäugelsebyggnader, och detta förhållande kan ej läggas byggnadssättet
lill last.
Till följd häraf hemställer jag, om ej H. o. Ad. skulle behaga
lemna Ulsk:s framställning i denna del utan afseende.
Frih. Palmstjerna: Jag vill visserligen icke påyrka ifrågaställda
skrifvelses aflåtande lill K. M., men kan ej underlåta att uttala
den allmänna öfvertygelse, som jemväl är min enskilda, att hvad
angår varaktigheten och säkerheten af nu befintliga Cellfängelser, är
icke allt, hvad i dessa hänseenden vore behöflig!, fullkomligen iakttaget.
Misstag, och dessa icke så obetydliga, hafva, enl. min tanka
i dessa fall egt rum såväl i fråga om fönster, som taktäckning.
Här kan icke vara stället att inlåta sig i något ordande och
vidare utredande af dessa små omständigheter, men alt fel i nyssberörda
hänseenden blifvit begångna, lärer icke kunna förnekas.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter framställda propos. lill bifall
å förevar, sednare punkt af Utsk:s utlåt, besvarades med ja,
blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva
öfverröslat nej.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 18 och 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 161, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande
Landtförsvars-depart:tets handläggning.
Då härvid H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde att detta
utlåt, måtte punktvis företagas till afgörande, anmälde sig och yttrade
Hr Stiernsvärd, Gustaf Mauritz: Jag anhåller att få fästa
såväl Hr Frih. och Landtnäs som R. o. Ad:s upmärksamhet derå,
att i händelse 3:dje punkten bifalles, så komma mina yrkanden att
blifva undertryckte i 7:de och 13:de punkterne; hvarföre jag anhåller
att 1, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 12 och 13 punkterne finge diskuteras
på engång, och detta hindrar icke att diskussion punktvis i alla fall
kan ega rum.
Den 26 Juni f. m
175
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan ej inse att Hr
Stiernsvärds yrkande blir undertryckt om 3:dje punkten företages
till pröfning, serskildt för sig; ty den värde ledamoten blir då i
tillfälle att söka göra sina skäl gällande mot Utsk:s förslag i densamma.
Kommer dervid piuraliteten af Ståndet att öfvergå till hans
mening, så blir Utsk:s förkastad, men blir förhållandet motsatt, lärer
Hr Stiernsvärd nödgas underkasta sig pluralitetens mening, likasom
hvar och en annan, och hvartill äfven StatsClsk. vid många tillfällen
sett sig tvunget.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att hvarje punkt i detta
utlåt, skulle serskildt företagas (ill pröfning och afgörande.
Usta punkten, ang:dc anslag lill anskaffning af redskaps-,
rid-, stall- och anspans-ptrsedlar för I2ti och 2'iU fältbatterierne.
Hr Stiernsvärd: För anskaffande af ifrågavar. persedlar har
Konungen äskat 48,000 r:dr, men StatsUtsk. endast tillstyrkt 22,000
r:dr, hvilket sednare belopp jag ansett böra inskränkas till 20,000
r:dr enl. hvad det af mig i betänk, åberopade anförande utvisar.
Jag tror nemi. att man ännu icke kommit till säker öfvertygelse
om hvilken materiel, som är den fördelaktigaste, då fråga är om
tillverkning deraf i massa, hvarpå jag som exempel torde få anföra
en sak.
Inom Fransyska arméen gäller den grundsats, alt i första rummel
se på ändamåls-enligheten och på utseendet i det andra och der
göras inga anspauns- eller remtygs-persedlar af smorläder, emedan
den feta smörjan anses skadlig för lädret, utan af ijusbrunt, som
smörjes först då när det utlemnas i bruk.
Derom gjorde jag redan 1845 framställning till Chefen för
Landtförsvars-deparhtet då försöket gjordes med bajonet-baljor; och
delta exempel torde vara nog för att visa, det vi först måste vara
ense om många saker, innan större tillverkningar af effekter hos
oss företagas. Våra tillgångar medgifva icke att göra dyrbara rön
utan böra vi, utan att säras af egenkärleken, taga efter hvad erfarenheten
hos andra visat vara bäst.
Ett annat exempel kan anföras med de filtar som begagnas
under sadlarne : i st. f. dem anskaffades annat underlag, men snart
nog fann man detsamma icke blott nog dyrt, utan hästarne blefvo
ömma, hvarefter man återtog filtarne.
Under sådane förhållanden tror jag skäl icke saknas att inskränka
anskaffningen af dessa persedlar så mycket som möjligt,
till dess man kommit till det resultat som är förmånligast; och på
denna grund anhåller jag anslaget må nedsättas till 20,000 r:dr.
Frih. Palmstjerna: StatsUtsk. har endast tillstyrkt 22,000
r:dr under det Konungen ansett 48,000 r:dr erforderlige och Utsk.
har således inskränkt sig till det belopp som kunde vara lämpligt
för anskaffande af den del utaf ifrågaställda materiel hvars inläggande
i rättan tid kunde vara nödigt och ej blefve genom några
års liggande i förråden, hvarken förstörd eller mindre gagnelig.
176
Den 26 Juni f. m.
Hvad angår den omtalade oenigheten om hvad bäst vore, så
blir man, i fråga om dessa slags persedlar, aldrig ense om hvad som
bäst kan vara, nian må nu begagna sig af erfarenheten hos Ryssar,
Fransoser eller Österrikare, som hafva sina arméer ständigt på rörlig
fot. En hvar tror sig kunna hitta på något bättre, och det ena
försöket anslälles efter det andra, lill dess man slutligen återkommer
till det gamla. Skulle man vänta med anskaffningen af sina behof
till dess man blifvit ense örn hvarjehanda detaljer, så blefvo aldrig
några förråder samlade för att i nödens stund tillgå. Utsk. har varit
af den öfvertygelse all man måste göra anskaffningar som äro oundgänglige,
efter modeller, som för tiden äro antagne såsom varande
de bästa och på grund deraf har detta belopp blifvit föreslaget.
Uppå härefter framställd propos. blef förevar, punkt af Utsk:s
utlåt, bifallen.
2:dra punkten, ang:de anslag lill bestyckning utaf strandverken
vid Carlstens fästning.
Hr Stiernsvärd: Tvertemot den åsigt, som inom Utsk. gjort
sig gällande, har jag yrkat bifall till det begärdta anslaget af 50,000
r:dr, utgående från den åsigt att icke säga nej då fråga vore om
medel sorn skulle användas til! landets försvar och uprätthållandet
af vår sjelfständighet. Som sädane anser jag de anslag, som hafva
till föremål bestyckningen af våra fästningar, hvarföre jag nu yrkar
återremiss af denna punkt, med begäran att anslaget mätte beviljas.
Frih. Palmstjerna: Jag gör Hr Stjernsvärd all rätlvisa i afseende
på den åsigt han nyss ultalat; men inom Utsk. erhölls den
uplysning att sjelfva hudvudfästningen vid Carlsten ännu icke vore
färdig, utan att till densammas fullbordande åtginge ytterligare ett
år, samt att, hvad strandbatterierne anginge, vore för dem ritningar
icke heller upgjorde, än mindre fastställde.
Då följaktligen intet arbete med Strandbatlerierne kan vara
börjadt, torde R. o. Ad. finna, alt innan desamma blifva färdiga
och fråga om deras bestyckning kan upstå, är åter riksdag förhanden
då äfven tid blir alt bevilja det anslag, som behofvet fordrar. Kanonerne
hinna nog att gjutas och blifva i ordning till den tid batterierne
blifva färdiga alt dem emottaga, och således är ingenting
förloradt om anslaget ej nu beviljas.
Hr Stiernsvärd: I motsats till den siste talaren, får jag tillkännagifva,
att bestyckningen fordrar lika läng tid, som Strand-batteriernes
byggande; men jag anser den omständigheten, att dessas
byggande ännu icke blifvit påbörjadt, ingalunda utgöra något hinder
för beviljande af anslag till bestyckningen; och det är på grund
deraf, som jag fortfar i mitt yrkande.
Då nu II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle förevande punkt af Utsk:s utlät., ropades starka ja, blandade
med nej; hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit
öfvervägande.
3:dje
Den 26 Juni f. m.
177
3:dje punkten, ang:de anslag till anskaffning af nija Infanteri-gevär.
Hr Stjernsvärd: Afven i denna punkt har jag yrkat förändring
sålunda, att anslaget till gevär måtte nedsättas och fördelas i
tvenne serskilda anslag eller det ena för stamtruppen ecb det andra för
beväringen. Ingen lärer kunna neka det ju ej beväpningen är af
högsta vigt för soldaten, men icke dess förthy eger den oegentlighelen
rum, att för beklädnads- och utredningspersedlar är anslaget
upfördt på ordinarie stat, hvaremot beväringen beror af tillfälliga
anslag. Jag anser alltså beväpningen böra upföras på ordinarie Stat
till så stor del, som erfordras för stamtruppen samt att återstoden
deraf tillägges krigsreserven, eller hvad här kallas reserv-fonden.
Icke heller kan jag gilla Utsk:s yttrande om brukningstiden; i ett
land, der gevären äro i ständigt bruk, har man antagit tiden för
ett gevärs begagnande böra vara 50 år. Enl. Krigsministerns för
Fransyska arméen beslut af d. 18 Mars 1819 är brukningstiden för
gevär och andra blanka vapen faststäldt till 50 är; och på grund
deraf har jag gjort min beräkning att 20,000 r:dr årligen skulle
vara tillräckligt för stam-truppens beväring. Denna summa har jag
tagit mig friheten föreslå, malte afskiljas, från den öfriga delen af
anslaget, om hvilken sednare lämpligast torde bli att yttra sig när
den 12:te punkten förekommer rör:de krigsreserven.
Jag anhåller derföre att R. o. Ad. ville medgifva återremiss
på ifrågavar. punkt, med förklarande att det, som erfordras för stamtruppernes
beväring, måtte öfverföras från extra-ordinarie till ordinarie
staten.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Jag vill visserligen icke
bestrida möjligheten af den längre brukningstiden utaf gevär inom
Franska arméen, men vill påminna den värde talaren, Hr Stiernsvärd,
att inom denna armée finnas flere omgångar gevär för hvar
man, hvilket icke är förhållandet i Sverige. Väl kunna gevär efter
20 å 30 års förlopp begagnas till exercice, måhända äfven lill målskjutning,
men öfvertygad är jag, atl, när den Franska arméen
rycker i fält, förses den med fullt dugliga gevär. Ett skäl emot en
så lång gevärens brukningstid hos oss, som den värde ledamoten
omnämnt är, att vi ej kunna tillverka gevär till den fullkomlighet
som de Fransyska faktorierne.
De Franska gevären äro till hvarje serskild del förfärdigade med
den yttersta noggrannhet, hvilket ej alltid är fallet med våra. Gevär
finnas lill vår armée utdelade, hvilka ingalunda äro sådane de böra
vara; det händer med dera, alt slagfjedern icke står i rikligt förhållande
till stålfjädern t. ex., som naturligtvis inverkar pä gevärets
duglighet och förorsakar dess skyndsammare obrukbarhet. De Fransyska
gevären, jag uprepar det, äro så utmärkt väl gjorda och till
alla sina detaljer så homogena att icke minsta fel på dem finnes.
Jag anser att det af Konungen, för gevärs-anskaffmngen, begärda
anslag måtte beviljas.
Ilr Stiernsvärd: Jag vågar, utan fruktan för gensägelse påstå
att den siste värde talaren misstagit sig då han påstått att de Fran8
II. 12
178
Den 26 Juni f, ra.
syska gevären i detalj äro bättre än våra. Jag vågar säga att i delta
påstående ligger ett misstag, då jag haft tillfälle att taga kännedom
om de begge sorterna. Vårt besigtnings-reglemente i afseende å
gevärs-tillverkningen är vida strängare än det Fransyska, hvilket
äfven haft till följd att i det förstnämnda modifikationer pä de senare
åren måst medgifvas, emedan det var svårt att enl. samma reglemente
approbera ett gevär, och häruti låg äfven orsaken till den
ringare fabrikationen. Men i en annan omständighet äro Fransoserne
före oss, eller i priset för tillverkningen; ty då ett Fransyskt gevär
kostar ungefär 17 r:dr, är priset på ett Svenkt 21 r:dr s. m.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Afven jag begärde ordet i anledn.
af det yttrande, som talaren näst före den siste afgaf rörande
de Fransyska gevärens företräde framför våra. Jag tror att man kan
våga bestrida detta hans yttrande synnerligast hvad angår de gevär,
som här tillverkats efter år 1830. Före denna tid voro verkligen
de gevär, som hos oss förfärdigades, af mindre god beskaffenhet;
men hvar och en, som något närmare befattat sig med gevärsbesigtningar,
vet att de under loppet af de sednare 20 åren i Sverige
fabricerade gevären blifvit med den största noggrannhet tillverkade
och alt man numera icke har fog till någon giltig anmärkning
hvarken i afseende på beskaffenheten af materialerne eller arbetets
utförande.
Deremot är det också en sanning att flere af de gevär, som
före nyssnämnde tid tillverkats, äfven som de, hvilka till begagnande
inom beväringen, utlemnats, varit af en relativt mindre god beskaffenhet,
men dessa hafva varit dels äldre gevär, dels de åren 1812
och 1813 från England införskrifna s. k. subsidii-gevären.
Då fråga nu är att bevilja, eller icke bevilja det anslag Ko
nungen
äskat för gevärs-tillverkningen, torde man böra betrakta
saken ur tvenne synpunkter. l:o Huruvida gevärs-faktorierna kunna
subsistera i händelse af anslagets förminskning och 2;o om vära förråder
äro i det skick att del med fäderneslandets säkerhet vore förenligt
att nedsätta den årliga tillverkningen. Jag vågar utan tvekan
påstå att om tillverkningen i betydligare mån inskränkes, blir deraf
en Statsförlust, ty faktorierna nödgas då att afskeda redan en gång
tillvande och skicklige arbetare, och jag ber att med afseende derå
få fästa upmärksamheten på förhållandet med Carl Gustafs Stads
gevärsfaktori, såväl i afseende pä antalet som priset af tillverkade
gevär, under byggnadsåren, då ännu icke den förväntan man derpå
haft, hunnit blifva upfylld.
Det visar sig nemi. att under de 10 åren, 1836—1845, derstädes
endast tillverkades 2,581 st. gevär och 1,610 par pistoler;
1846, 1,084 gevär och 48 studsare; 1847, 1,195 gevär och 9
studsare;' 1848: 1,308 gevär; 1849, 1,494 och 1850, 2,008,
jemte ålskillige mindre persedlar under sistnämnde 3: ne år. Orsaken
lill denna betydliga tillökning i fabrikationen, härleder sig dels
derifrån att Faktoriet under dessa år blifvit färdigbyggdt och försedt
med nödige machiner, dels ock från den underd. skrifvelse, som
Sländerne i afseende å detsamma afläto under sisth riksdag. Då nu,
Den 26 Juni f. m.
179
pä sålt jag haft äran visa, tillverkningen ärligen stigit, har äfven i
män deraf priset fallit; år 1847 kostade vid kronans faktori, adrainislrations-koslnaden
inberäknad, ett gevär, 34 r:dr 16 sk.; 1849,
24 r:dr 19 sk. och 1850, endast 21 r:dr 17 sk. eller 28 sk.
mindre än de gevär som tillverkas vid Husquarna. Vid båda Faktorierne
skulle nu 6 å 7000 gevär årligen kunna tillverkas och det
visar sig således att man lyckats updrifva denna fabrikation till den
fullkomlighet som man önskat; men skulle, genom minskadtanslag
för tillverkningen, man nödgas åter inskränka densamma, så blefve
deraf den naturliga följden att de utmärkt skicklige arbetare man
bildat, mäste afskedas, då man ej af dera kunde draga tillräcklig
nylla.
Beträffande Faktoriet vid Husquarna, eger detsamma en arbetspersonal
af icke mindre än 153 mästare, 23 gesäller och 75 lärlingar,
eller tillsammans 251 arbetande personer. Hustrur och tjenstefolk
upgå till 92, minderårige barn till 130 och pensionärer till
49, med ett ord det är ett betydligt antal menniskor, som der lefva
af denna tillverkning. Genom ett K. Bref af 1833 eller 1835 (jag
minnes ej rätt hvilketdera året) är detta Faktori, om ej fullt beiättigadt,
likväl i det närmaste tillförsäkrad! om årlig afsättning af 2000
gevär, och enl. ett äldre sådant, uthändigadt på 1700:talet skulle
beställningen för året från kronan minst utgöra 1,500 st.
Skulle man nu vilja nedsätta det anslag, som StatsUtsk. tillstyrkt,
så blefve följden, jag uprepar det än engång, bedjande att
man derå ville fästa sig, icke blott att tillverkningen vid begge Faktorierne
mäste inskränkas, ulan hvad än värre år, de skicklige arbetarne
förafskedas för att öfverlemnas lill fattigdom och elände med
hustrur och barn, ty Mine Hrr man kan vara en utmärkt skicklig
faktori-arbetare, utan att derföre vara serdeles användbar till andra
likartade sysselsättningar och detta af den enkla orsaken att genom
arbetets fördelning, hvarje arbetare endast sysselsättes med vissa delar
af geväret. Följden af allt detta blefve att landet i nödens stund
både saknade tillräckligt antal dugliga gevär, och kunnige arbetare till
sådanes förfärdigande.
Dessutom ber jag alt få nämna, att, då Sländerne år 1848
sammanträdde, fanns verkligen för gevärslillverkningen i behåll sedan
den föreg:de riksdagen 103,209 r:dr 29 sk. 2 rst. och denna behållning
utgjorde anledningen, hvarföre Konungen då ej äskade mer
än 100,000 r:dr emedan denna sednare summa, sammanlagd med
besparingen utgjorde öfver 203,000 r:dr, ungefärligen tillräcklig för
anskaffningen af 4,000 gevär under hvardera året till dess ny Statsreglering
vidtog. Af detta belopp återstå nu endast 19,572 r:dr,
hvarutöfver Konungen äskat 200,000, då summan till nästa riksdag
till gevärs-anskaffning blir 219,500, hvilken är oundgängligen nödig,
om 4000 gevär årligen intill nämnde tid skola kunna tillverkas.
I afseende på den upgifna brukningstiden för gevär inom Franska
arméen, vill jag ingalunda bestrida möjligheten deraf, men tror
att för bedömmandet fordras kännedom om åtskilliga detalj-förhållanden.
Så lärer t. ex. en betydlig del af nämnde armée vara per
12
*
180
Den 26 Juni f. m.
milterad, hvarunder gevären besparas äfvensom hvarje sådant lärer
vara beräknadt att skjuta ett visst antal skott, hvarefter sedan detta
är upnådt, ersättning lemnäs till passevolontörerne för hvad med dem
derutöfver skjutes, och hvarföre dessa äfven alltför gerna kunna ingå
på den längre slitningstiden, då de, för hvarje år af den i reglementet
fastställda brukningstid, erhålla en betydlig kontant ersättning
för ökad slitning. En hvar vet, att dä sädane vilkor åtnjutas
vid en passevolance, kan passevoloutören alltför väl utsträcka tiden,
huru långt som helst, dä han erhåller ersättning i andra afseenden;
men hvad jag tror att man bör taga i betraktande, det är, huru
vida
vi ega i våra förråder ett tillräckligt antal gevär, för att vid
tillfälle af krig, kunna sätta oss i försvarstillstånd mot våra flender.
Jag tror att något hvar skall inse att vi ej befinna oss på denna
punkt; då vi beräkna stammen jemte 5 klasser beväring, så är det
nödvändigt att Sverige bör kunna förse med gevär 100,000 man.
Uti våra förråder ege vi f. n. till krigsbruk duglige gevär,
d. v. s. gevär med karbin-kaliber, 79,000, af hvilka 53,000 st.
äro försedde med slaglås och 26,000 med flintlås, hvaraf synes att
vi, för en annee af 100,000 man icke har fullt ett gevär för hvarje
karl, dem inberäknade som äro utlemnade till indelta arméen.
Hr Stiernsvärd, som åberopar Fransyska arméen, torde veta,
att man der anser sig böra ega minst 2 ä 3 gevär per man i reserv;
men i Sverige skulle, derest vi försedde vår indeldta aimée
och beväring med gevär, dugliga lill krigsbruk, icke något finnas qvar
för reserv.
Jag tror derföre att ifrågavar. tillverkning bör sträckas så långt
åtminstone, att man’ må komma derhän att 1| gevär må kunna
beräknas för hvarje man. Till ett sådant resultat skall man kunna
komma efter 20 år, derest man fortfar alt lenina Konungen anslag
till betäckande af kostnaden för en årlig tillverkning af 4000 st.
Detta antal borde visserligen förökas men då landels tillgångar
icke medgifva för detta ändamål större utgifter än den af Konungen
äskade summa, anhåller jag att R. o. Ad. åtminstone icke mätte
vägra detta så nödvändiga anslag.
Jag vill ej längre ingå i utveckling af detta ämne, utan anhåller
endast om propos. på bifall lill denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Jag befarar ej att på detta rum någon
nedsättning skall komma i fråga i detta anslag som StatsUtsk.
hemställt måtte utgå, då här är nogsamt bekant att gevär måste finnas
att tillgå samt alt anslaget icke är större än hvad som väl behöfves.
Det är icke heller derom jag ernar yttra mig, utan fäster mig
vid Hr Stiernsvärds förslag om serskilta anslag till stamtruppers gevär
och serskildt för sådane, som på krigsförrådet borde inlemnas.
Om serskildt anslag skulle lemnäs för stamtruppers gevär så
förutsätter detta, alt nämnde trupper skulle hafva utslitit sina och
behöfva nya och derefter af de utslitna bildas ett förråd, skiljdt
från det för krigsbehofvet.
Någon orsak hvarföre man skulle hafva två serskilda förråd och
Den 26 Juni f. m.
181
tvenne redovisningar således böra ega rum, kan jag ej inse, och
möjligheten deraf att ett visst antal reg:ten, just på samma tider som
anslaget ger tillgång till nya, skulle hafva ulslilit sina gamla gevär,
kan jag ej heller alltid förutsätta; icke heller kan derigenom åstadkommas
någon hushållning.
Det kan hända att 2 å 3 reg:ten behöfva nya gevär, under det att
många år passera utan att något behöfver utbyta sina gevär emot andra.
Tillverkningen af de gevär, som stamtruppen brukar, och af
sådana, som skola till gevärsförrådet, för krigsbehof, inlemnas, måste
vara af samma beskaffenhet; vi hafva tvenne förråder och
redovisning af serskilda anslag i riksstaten: jag skulle önska att
hela anslaget i riksstaten för anskaffningen af dessa gevär stöde pä
ordinarie Stat, så länge vi behöfva öka vårt förråd af gevär till
krigsbruk, hvilket mäste fortfara ännu i många år. Men då under
loppet af några och tjugu, så icke varit förhållandet, utan gevärslillverkningen
berott af extra Statsanslag, och Konungen icke heller
salt något annat i fråga, samt dessutom den ordinarie Slatsregleringen
är af Ständerne så tillrida godkänd, att något införande deri af
detta anslag icke kan ega rum, så måste denna mening lemnäs å sido.
Emedlertid skulle jag önska, att förbrukningstiden af vära gevär
under fredstid utsträcktes något utöfver hvad den nu är. Jag är öfverlygad
alt många gånger, sådane gevär som blifvit från regdene inlemnade,
kunnat under fredstid begagnas i flere år. Vi behöfva verkligen
spara på gevärs-förråden och icke taga några af de lill krigsbruk
afsedde gevären, förr än de af regdene begagnande äro fullt
utslitne och obrukbare, ty våra gevärsförråder äro icke så väl försedde
att ej ett ökadt uplag af några tusen st. om året väl behöfves.
Med det anslag, som nu är af StatsUtsk. tillstyrkt, och med
den förbrukning som under sednare år egt rum, torde icke mer än
2,300 gevär årligen kunna i förråden upläggas, och hafva vi sålunda
att motse en lång framtid innan de befinnas i det skick som ett
krig fordrar. Likväl tror jag ej denna förbrukningstid kunna utsträckas
till 50 år; det kan väl hända att föreskrift derom uti Fransyska
arméen finnes, men icke kan man der hafva erfarenhet att
något enda gevär varit brukbart så lång tid, under tjenstgöring.
Hr af Dalström: Till svar å hvad Hr Stiernsvärd anfört,
får jag nämna, att jag visserligen icke bestrider den noggrannhet
hvarmed gevärstillverkningen i Sverige verkställes, utan tverlom anser
att fabrikationen deraf på sednare tider gått mycket framåt och vunnit
temligen stor fullkomlighet; men hvad jag anfört om den Fransyska
Fabrikantens skicklighet i förfärdigandet af gevär, det har jag
af en känd auktorité som icke kan jäfvas, af en person, som på kronans
bekostnad reste i alla länder för att undersöka gevärs-tillverkningen
och derom lemna uplysningar. Denne man hade både theoretisk
och tecknisk kunskap i ämnet och var kanske den förste infanterist
på sin tid, nemi. numera afl. Kaptenen Kallerström.
Lika med föregide talare kan jag ej anse förbrukningstiden för
ett gevär kunna utsräckas till 50 år; af våra Svenska gevär, torde
jag icke kunna sägas sakna erfarenhet och vågar på grund af denna,
yttra detta påstående.
182
Den 20 Juni f. ni.
För öfrigt vill jag förklara, att det ifrågavar. anslaget ingalunda
är för stort, utan tvertom, snarare för litet, då raan besinnar att
det ej är nog med det gevär soldaten har i hand, ulan att äfven
förråd deraf bör finnas för alt i nödens stund tillgripa; i andra länder
finnas 3 ä 4 omgångar gevär för hvarje soldat.
Jag anhåller om bifall till ifrågavar. puukt.
Hr Stiernsvärd: Jag vill blott förklara, det jag, af hvad
mot raig anförts icke blifvit öfvertygad om oriktigheten af min åsigt
att behofvet af anslag lill gevär för stamtrupper och för reserv-förråden
öfverflyttas från extra ordinarie tili ordinarie Stat, då denna
sednare uptager anslag för persedlar, som äro underkastade vida
hastigare förändringar än gevär, nemi. beklädnads- och remtygspersedlar.
Hvad tiden för gevärs-förbrukning beträffar, så kan den visserligen
bli kortare än 50 år, men sådant blir ju tillfälle att utröna
vid besiglningar eller mönstringar innan omsättning kommer att
ega rum.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Jag har endast afliört
en del af denna diskussion men hvad angår slitningsliden bar ämnet
blifvit så fullkomligen utredt af de tvenne ledamöter af StatsUtsk.
som derom yttrat sig, alt jag dervid bar föga eller intet att tillägga
och vill derföre blott, till styrka för de skäl, som af nämnde ledamöter
blifvit anförde, uttala den tanka, alt tillämpningen af hvad i
andra arméer, och under andra förhållanden eger rum, sällan eller
aldrig fullkomligen låter sig tillämpa pä ett annat ställe.
Utan tvifvel tror jag att i alla Europas arméer skiljaktigheter
ega rum, så alt icke det ena landets fullkomliganden öfverensstämma
med det andras: men hvad vi emedlertid bär faktiskt veta, det. är,
att 30 år ungefär, kanske något mer, kanske något mindre, är dea
förbrukningstid för gevär, som för indeldta arméen varit den hittills
vanliga, samt för den värfvade 15, 16, någon gäng 18 år.
Under sådane förhållanden, och då delta är bestyrkt af en
mångårig erfarenhet vågar jag hemställa huruvida det vore klokt
alt i en så vigtig, och kanske den vigtigaste frågan rörande våra
försvarsanstalter, låta theoder och andra länders exempel gälla framför
egen erfarenhet.
Hvad beträffar Hr Stiernsvärds yttrande, skulle jag dermed gerna
mig förena om nemi. lillgångarne voro sådane alt pä ordinarie anslagen
gevärs-tillverkningen kunde upföras hvarmed visserligen mycket
vore vunnet; men så står det icke till, hvilket bäst blifvit uplyst
af de StatsUtsk:s ledamöter, hvilka jag hört hafva tagit närmare
kännedom om förhållandet. Under sådane omständigheter och intill
dess vi hunnit det mål, att, inbegripen slitning, den verkliga, icke
den* kalkylerade tillverkningen, som icke med den förra öfverensstämmer,
lernnar ett tillräckligt antal gevär, för stående arméens behof,
lill dess tror jag det vara af yttersta nödvändighet att Ständerne bevilja
det fulla anslag, som af Konungen här är begärdt, hvarigenom
vi först efter närmare 30 år komma derhän, alt vi, för en aimée
Den 26 Juni f. m.
183
af 80,000 man, kunna sägas hafva gevär per man, eller det
minsla som jag tror för någon aimée vara beräknadt.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavar.
punkt af Utsk:s utlåt.
4:de punkten, ang:de anslag till anskaffande af nija pistoler
; och 5:te punkten, ang:de anslag till äldre gevärs förändring
för slagkruts-antändning.
Biföllos.
6:te punkten, ang:de anslag till fänghuls-tappar samt
rengörings- och sönder ta gnings-verklyg för nija gevär.
Hr von Hohenhausen: Jag vill visserligen icke i denna
punkt yrka återremiss, då jag alltförväl känner de svårigheter, sorn
Uisk. haft att öfvervinna, för att erhålla de resultater som ligga i
detta helänk.; men endast reservationsvis nödgas jag göra den anmärkn.
alt, då i Konungens nåd. propos. nedprulningar skett, på
sålt Ståndet haft tillfälle att inhemta af det samma propos. vidfogade
Statsråds-prot. samt derefter andra nedprulningar ytterligare blifvit
gjorde, Ståndet i följd deraf icke heller må vänta att betydliga besparingar
kunna komma alt ega rum, dä dessa 12,000 r:dr skola
utgå utan att anslag dertill lemnats, d. v. s. under det medel saknas.
Det hetyder visserligen i det hela mindre, ty man kan taga
hvad som erfordras för de i bruk varande gevären af redan befintlige;
men en del af de i reserv-förråden varande gevär, komma efter
ali anledn. att blifva utan de förnödenheter, hvarom denna punkt
handlar.
Delta låter sedermera äfven hjelpa sig, och det är skälet hvarföre
jag icke yrkar återremiss, ulan endast reservationsvis yttrat detta.
Ifrågavar. punkt af Ulsk:s utlåt, blef uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. bifallen.
7:de punkten, ang:de framställdt yrkande om anslagets
för gevärs-lil/vcrkning inskränkande lill 20,000 r:dr ärligen
och up för ande på ordinarie Stat; och 8:de punkten, an gide anslag
till anskaffning af siagkruts-hufvar.
Biföllos.
9;de punkten, angide anslag till fortsättande af Carlsborgs
fästnings-byggnad.
Den af Hr Bildt i afseende pä denna punkt afgifna vid Utsk:s
utlåt, fogade reservation uplästes, på begäran af
Frih. Klinkowström, Rudof Mauritz, som derefter
yttrade:
Till en början får jag nämna, att, när detta beslut i StatsUtsk.
fattades, var jag icke tillstädes, eljest skulle jag visserligen icke hafva
underlåtit att instämma i den nu uplästa, af Hr Bildt afgifna reservationen,
i hvilken jag till alla delar instämmer.
184
De n 26 Juni f. m.
Det torde på detta rum vara öfverflödigt alt mycket orda om
nyttan och nödvändigheten af Carlsborgs fästningsbyggnad; det är
no snart i 30 års tid denna byggnad fortgått och äfven denna omständighet
torde utgöra ett tillräckligt bevis, att föreg:de Ständer
ansett både nyttigt och nödvändigt alt den äfven kunde fullbordas.
Konungen har under innevar. riksdag begärt ett anslag af 150,000 r:dr,
alt med utgå för hvarje år intill nästa Stats-reglering lill byggnadens
fortsättande; men StatsUtsk. har i sitt förra, i ämnet afgifna
betänk, i fråga om ett förslags-anslags beviljande för ändamålet,
hvarom Konungen serskild propos. aflätit, på det arbetet icke måtte
afstadna intill dess Statsregleringen blefve fastställd, icke ansett nödigt
att nämnde Fästningsbyggnad borde fortgå pä sätt då föreslogs,
utan inskränkt berörde förslags-anslag till 30,000 r:dr, hvilket åstadkommit
betydliga olägenheter i de på förhand, och under förutsättning
om beviljande af den äskade summan, upgjorda arbetsplanerne,
lill ekonomisk förlust för Staten.
Hr Bildt har i sin reservation visat, att genom förslagets nedsättande
från 50 till 30,000 r:dr årligen, skall den icke obetydliga
förlusten af 120,000 r:dr i s. k. fanx frais upkomma, och dermed
öka det belopp hvartill desse fanx frais eljest bestigit sig, om man
gifvit 50,000 r:drs anslag ärligen.
För min del anser jag det både ur ekonomisk och militärisk
synpunkt högst oklokt och orätt att icke bevilja det af Konungen
äskade anslag, hvarigenom, som sagdt är, Staten drabbas med förlust
och arbetet att i icke ringa mån fördröjas.
Ur militärisk synpunkt skall hvarje år man utöfver behofvet
fördröjer denna byggnads fullbordande kunna medföra oberäkneligt
svåra följder, i händelse af ett fiendtligt anfall, dä denna fästning
är afsedd att utgöra hufvudknuten i det försvars-system, som för
landet antagits.
Jag skulle tro att om faran hotade, hvarje försummadt år för
fullbordandet skulle blifva svårt att ersätta.
För mig kan icke det skäl gälla hvarföre Ulsk. endast tillstyrkt
det mindre anslaget, eller att ett påskyndadt fullbordande af denna
fästningsbyggnad icke synes vara så maktpåliggande; jag tror tvertom
att Konungens propos. är en säker garanti att anslaget behöfves
att utgå med 500,000 r:dr; anhållande att B. o. Ad. med afslag
å Utsk:s hemställan i denna punkt, behagade bevilja hvad Konungen
äskat.
Frih. Palmstjerna: Den siste värde talaren har otvifvelaktig!
rätt, att det är en ren misshushållning att gå tillväga, såsom
nu sker, eller att inknappa på det nog förut ringa anslaget till Carlsborgs
Fästnings-byggnad; men jag får förklara att svårligen vid denna
riksdag något mera står att vinna än hvad nu erbjudes. Det är ej
R. o. Ad. ensamt, som beslutar härom, utan frågan är lika mycket
beroende af de öfrige Stånden; och af förhandlingar, som härom egt
rum inom StatsUtsk. har för mig blifvit klart alt majoriteten icke vill
lemna något förhöjdt anslag till Carlsborgs Fästnings-byggnad, så
länge medel ännu måste utgå för andra dylika byggnader.
Den 26 Juni f. m.
185
För dea skull anser jag ock det lämpligaste vara att låta bero
härvid och afvakta den tid, då nu till utgående tillstyrkta anslag för
de andra fäslningarne kunna minskas för att med denna minskning
framdeles kunna öka anslaget lill Carlsborg.
För egen del skulle jag hafva önskat om 200,000 r:dr årligen
hade kunnat till denna sistnämnda Fästning anslås, på det den med
mindre kostnad, snart kunnat bli färdig; men då meningarne härom
icke äro härutinnan med min åsigt öfverensstämmande, vore det
fåfängt försöka att åstadkomma någon ändring, d. v. s. att erhålla
tillökning i anslaget, och hvad man pä förhand vet vara fåfängt,
det bör man ock låta bli att försöka. Jag tillsyrker alltså att R. o.
Ad. ville låta bero vid hvad Utsk. tillstyrkt i denna anslagsfråga.
Hr von Hohenhausen: Instämmande med fullaste öfvertygelse
i så väl den sakrika och concisa reservation som blifvit af Hr Bildt
inom StatsUlsk. afgifven och härstädes upläst, som ock i hvad Frih.
Klinkowström nyss yttrat, måste jag likväl, på de skäl som afOrdf:n
i StatsUtsk. nu blifvit anförde, med honom, ehuru högst ogerna i
afseende på sjelfva saken, men under afvaktan pä bättre tider, mig
förena, under anhållan om R. o. Ad:s bifall till hvad StatsUtsk.
föreslagit.
Ifrågavar. punkt af Ulskts utlåt, blef uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. bifallen.
Då sedermera de öfrige 10, 11, 12, 13 och 14 punkterneaf
förevar:de utlåt, förekommo blefvo desamma utan diskussion af R.
o. Ad. bifallne.
o
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 18 och 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 162, ang:de extra Statsanslag till föremål, tillhörande
Sjöförsvars-deparhtéts handläggning.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
Usta punkten, ang:de linieskeppens förändring till fregatter.
Hr Brakel, Manritz Gust.: Med K. M:s nåd. propos. om
Statsverkets tillstånd och behof följde till R. St:s pröfvande en af
chefen för Sjöförsvars Deparl-.tet upgjord plan till omorganisation af
Sveriges Sjöförsvar. Denna nya organisation kan vara af eh så väsendtlig,
en så genomgripande vigt i fosterlandets kommande öden,
att jag anser det vara hvarje representants oeftergifliga pligt att, så
godt han förmår, verka för det han anser rätt vara. Det är denna
pligt jag nu går att upfylla, ehuru jag måste erkänna att jag gör
det med ett visst obehag, derföre att jag npträder emot ett förslag,
hvars följdriktighet i utförandet och noggrannhet i utarbetningen jag
måste erkänna; med obehag derföre att jag inkastar mig på ett fält,
som ej kan vara fullt kändt af någon annan än för Sjömannen, men
i detta sista afseende skall jag, så vidt som möjligt är, undvika det
taktiska och hålla mig lill det strategiska; d. v. s. jag skall huf
-
186
Den 26 Juni f. m.
vudsakligast uttala på hvilka ställen af sjön vi skola försvara oss
och, så litet som möjligt är, med hvilka skepp.
Innan jag öfvergår lill Sverges försvar ber jag att få för R. o.
Ad. framhålla tvenne sanningar. Den ena grundtanken i all strategi,
den andra nödvändigheten att betrakta Sverge och Norge såsom
upträdande gemensamt till hvarandras försvar.
I slutet af förra seklet upstod en man, som förde Frankrikes
härar med seger på seger öfver Alperna ned i Italien, öfver Pyrenéerne
in i Spanien oell Portugal, öfver Rhen ända in till hjerlat
af Österrike, Preussen och Ryssland. Hvad var väl orsaken till
dessa så beständiga och oerhörda segrar? En orsak låg i mannens
förmåga att göra sig älskad af sina soldater och alt kunna dana en
tapper här; en annan orsak låg i hans snabba upfatlning och genomskådande
af fiendens planer; men den hufvudsakligaste orsaken
låg i det fullkomliga utbildande afen strategi, som, af Store män
någon gång förut anad, någon gäng äfven utförd, beslår deruti att
concenlrera egna krafter i ett centralt läge emellan fiendens, alt så
nied samlad styrka öfverfalla fiendens mera spridda, att med egen
starka söka träffa fiendens svaga. Denna strategi utbildade Napoleon,
denna strategi hör ligga (ill grunden för hvarje militärisk operation.
Sverge och Norge åro förenade under samma Konung; i stundande
krig kan det vara af offanllig vigt att de i militäriskt hänseende
äro ett land; det bör derföre utgöra Regeringens och de serskildta
representationernas sträfvande att förbrödra dessa länder, alt
komma nationerna att inse att när det ena landet är angripet det
äfven gäller det andra, att försvarskraflerna så lill lands som sjös
böra vara gemensamma.
Betraktar man nu kartan så finner man att Skandinavien är
omgifvet af haf från Haparanda till Ystad, från å stad till Nordcap,
att det blott under Nordpolen sammanhänger med Europeiska kontinenten.
En fiende som vill anfalla oss måste således antingen
marschera omkring Bottniska viken eller ock föra sina härar på flottor
öfver hafvet. Ett tåg kring Bottniska viken framställer många
svårigheter. Dessa bestå i den mer än hundra mils långa operationslinien
innan man framkommer till det egentliga målet för
operationen, i det glest befolkade och fattiga landet, i de långa besvärliga
transporterna af proviant, ammunition och krigsreserv; alla
dessa svårigheter äro så stora alt jag anser en sådan operation högst
vågad af en fiende. Tager man sedermera i betraktande så många
pass det är att genomtränga, så många floder det är att öfvergå, så
synes för mig ali fienden kommer att dyrt plikta för sitt inkräktningsförsök
så vida ej mer än ett Rathan inbrännes i vår historia.
Jag anser således att det är för fienden rådligast att föra sina
härar öfver hafvet. Då gifves det tvenne sätt för värt försvar. Det
ena alt ej söka hindra fiendens landstigande, att ej söka afbryta hans
kommunikation med moderlandet, utan alt med stöd af Carlsborg
och Norge concenlrera våra krafter inne i landet, att så vidt möjligt
är söka slå fienden i detalj och kasta honom tillbaka mot hafvet.
Försvara vi oss på delta sätt behöfva vi blott så stor skär
-
Den 26 Juni f. m.
187
gårdsflotta, som är nödvändig afhålla fienden från de båda förmånligaste
operationslinierna, längs med Mälaren eller Bråviken. Dessa
operationslinier äro för honom förmånligast derföre att båda föra direkte
in i hjertat af landet, att båda gå utmed sjöar, och att i allmänhet
för transporternas skuld och i synnerhet i ett fattigt land
som Sverge för munförrådens skuld, sådana operationslinier äro de
bästa och någon gäng till och med de enda möjliga. För Sverge
är det nödvändigt alt hafva en Skärgårdsflotta, men blott så stark
att den tvingar fienden från Mälaren eller Bråviken. En skärgårdsflotta
är flytande Batterier på flankorna af en armé eller positionsbatterier
för att försvara ett bestämdt inlopp, men är, kan ej vara
och har aldrig nånsin varit något annat.
Denna plan att försvara oss inom landet kunna vi följa, men
följa vi den blir vårt land af fiende beträdt, våra städer blifva brand
skattade,
vära byar brända, våra sädesfält nedtrampade, våra minnen
kanske bortförda, vår handel hämmad, vår industri förstörd.
Vi kunna lyckas att kasta fienden tillbaka och vi måste lyckas deri,
men fienden får endast en slöt af skölden, som undantränger honom,
ej hugg af svärdet, som sårar och nedergör honom. Det står honom
alltid fritt alt på nytt börja sina inkräktningsförsök och misslyckas
de så förlorar han i värsta fall blott pengar och landsatta
trupper. Vi kunna aldrig tvinga honom till fred, aldrig hämnas en
oförrätt, aldrig värna vår flagga; vi måste afsäga oss all Europeisk
betydenhet och i politiskt hänseende blir det gamla Sverge helt och
hållet skuggan af ett stort namn.
Det andra sättet att försvara oss är att hindra fiendens landstigande,
och om vi ej deruti lyckas, att afbryta hans kommunikation
med moderlandet, med utgångspunkten för hans operationer med
hans s. k. operationsbas. Att fienden måste stå i kommunikation
med moderlandet skall jag genom ett exempel bevisa.
När Fransoserne 1830 öfvergingo till Algier med 35,000 man bebehöfde
de 104 Krigsskepp, hvaraf II Linieskepp, 24 fregatter, 7
armerade ångfartyg och dessutom 480 transportfartyg. Det är således
för fiende omöjligt att på en gång upträda i Sverge med en
här nog stark att eröfra landet, hans sekurser måste vara betryggade,
och vi sjelfva, vi måste upträda på sjön för att göra dem ovissa,
för alt afbryta dem, för alt förstöra dem. Upträda vi på sjön
är det vid kusterna eller ute på hafvet? Att det ej kan vara vid
kusterna med en skärgårdsflotta skall jag med några få ord nu söka
att bevisa. Vi kunna ej sprida skärgårdsflottan längs utmed hela
kusten; öfverallt svag blir den öfverallt förstörd. Vi måste concentrera
den på ett ställe och för att den skall vara lättast till hands
bör detta ställe vara beläget ungefär midt emot det, der fienden embarkerar
sina trupper och sina förråder. Om vi nu tänkte oss alt
vi kunde hafva spejare i sjön, som genast upsnappade när fienden
gick till segels, så måste vi likväl erkänna den rena mathematiska
satsen att tvenne sidor i en triangel äro större än den tredje. Fienden
gick direkte lill landstigningsställe; vi måste först hafva underrättelsen
om att fienden gått till segels och detta är ena sidan
som måste tillryggaläggas, sedan skall vår skärgårdsflotta förflyttas
lill landstigningsstället och detta är den andra sidan. Tager man
188
Den 26 Juni f. m.
dessutom i betraktande tiden som åtgår att göra sig segelfärdig, osäkerheten
i rörelserna till följe af ovissheten om landstigningsställe,
skärgårdens större och mindre krökningar, ångkraftens mer och mer
användande pä större fartyg, finner man lätteligen att det är omöjligt
för en skärgårdsflotta att förekomma fiendens landstigning, ilen,
säger man, kan ej skärgårdsflottan förekomma landstigning, kan den
afbryta fiendens kommunikationer och deruti ligger det vigtigaste.
Detta är lika omöjligt och ogörligt som det första. Om vi kunde
tänka oss att fienden ej kunde befästa landstigningsstället och afhälla
vår skärgårdsflotta från detsamma, så kan han likväl på hvilket
annat ställe som helst af kusten landsätta sina trupper och förena
dem med de redan förut inom våra gränsor befintliga. Detta
blir honom möjligt, ty vi sjelfva måste slå djupare in i landet än
fienden. Vi kunna ej kasta oss emellan honom och kusten, ty slagne,
hade vi intet alt repliera på, utan blefvo vräkna i hafvet. Jag vill
genom ett exempel tydligare åskådliggöra delta. Om fienden landstigit
pä östra kusten af Skåne och marcherar inåt Småland, ditåt
vi concentrera våra krafter; skärgårdsflottan hindrar hans understödstrupper
och transporter att landsättas pä denna kust; då kunna de
landsättas på vestra kusten t. ex. vid Landskrona och med en blick
pä kartan finner man straxt att de hafva vida närmare lill egna
landsmän än lill vår armé och måste således utan den största oskicklighet
kunna förenas med dem.
Hafva vi åter en linie-flotta ute i sjön måste fienden först förstöra
eller instänga den innan han kan våga utföra sin expedition.
Vi kryssa med vår flotta utanför det ställe der han samlar sina
trupper; vågar han sig ut i sjön anfalla vi honom och segern blir
för oss sannolikare ju mer transport-fartyg hans flotta skall beskydda.
Lyckas han likväl att landsätta sin här på våra kuster kryssa
vi utanföre hela den trakt der hans understöds-trupper kunna landsättas,
upsöka och anfalla dem och förf än vår flotta är förstörd är
all borgen för expeditionens lyckande borta och hans invasionsarmé
blottställer sig hvarje ögonblick att blifva kastad i sjön och till följe
deraf ohjelpligen förstörd. Det vore en dårskap att anfalla utan att
hafva kommunikationen öfver hafvet betryggad.
Sverige bör hafva en flotta, det bör inse att i den ligger det
säkraste värnet för dess sjelfständighet, den säkraste borgen för dess
välmåga, det säkraste hoppet om någon Europeisk betydenhet. Det
är på hafvet vi i första hand skola försvara oss, det är öfver hafvet
vi skola återföra de hämnande svärden, det är öfver hafvet genom
de blodiga spillrorna af det sista Svenska fartyg en Rysk här skall
landa vid nordens stränder.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag har ingenting att erinra
vid det resultat, hvartill StatsUtsk. kommit i denna punkt; men
jag tror det icke vara utan vigt att detta resultat blifvit nttrykt i
lämpliga ordalag. Då Ulsk. säger att Konungens nåd. framställning
icke må af R. St:r bifallas, d. v. s. Linieskeppens förändring till
Fregatter, så torde detta uttryck vara alltför oegentligt, emedan Konungen
ej gjort någon framställning till R. St. vare sig till bifall
Den 26 Juni f. m.
189
eller afslag om förändring af Linie-skepp, utan endast rör:de anslag
för delta ändamål. Det är således min tanka, att beslutet, utan
ogillande ordalag, bör uttryckas sålunda, att Konungens framställning
rör.de medels anvisande för Linie-skeppens ifrågaställa förändring
tilt Fregatter icke bifalles.
Hr af Puke, Folke Magnus: Jag måste bekänna att jag
icke kan fatta den af Hr Fähraeus framställda satsen att Konungen
icke skulle hafva föreslagit Linie-skepps nedhuggande till Fregatter
dä det i den K. propos:n angalo Statsverkets tillstånd och behof,
tydligen står att läsa följande:
”Den plan, som K. M. låtit npgöra för de till krigsfartygens
nybyggnad och komplettering, samt förrådens förstärkande erforderliga
arbi ten och kostnader, är uti det åberopade prot. fullständigare
utvecklad. Det finnes deraf, att dessa arbeten, förnämligast afseende
fullbordandet af under byggnad varde krigsfartyg, förändring
af 3 Linieskepp till Fregatter, anskaffande af 12 Angbogseringsfarlyg”
etc.
Med anledn. af dessa ord hemslåller jag til! en hvar om ej
saken är ganska tydligt och klart framställd, och för min del kan
jag ej finna annat än att Ständerna både kunna och äro skyldige
att deröfver uttala sitt omdöme.
Så har tillgått flere gånger tillförne: om jag öfvergår lill StatsUlsk:s
nu afgifna utlåt, så ser man, i afseende på den plan som
Konungen låtit vid sisth riksdag npgöra till Sjöförsvarets organisation
att Disk. säger: ”1 saknad af behöriga kostnadsförslag och detaljerad
framställning af sättet för denna plans utförande, kunde
15. St. i dess vidare bedömande sig icke inlåta, än att Ständerne
funno densamma till väsendtlig del bero på förutsättningar, hvilka
icke hunnit genom en längre eller fullständigare erfarenhet pröfvas.”
Utsk. uttalar ju i dessa ord tydligen alt det icke under dåvande
förhållanden linnde inlåta sig i bedömande af denna plan, hvilket
med andra ord vill säga alt om behöriga kostnadsförslag och en detaljerad
framställning blifvit meddelade, så hade Utsk. både kunnat
och velat utlåta sig i frågan.
Ständerne hafva, som sagdt är, många gånger eller nästan altid
uttalat sig öfver Konungens propos:r till bifall eller afslag; hvarföre
skulle man icke göra på samma sätt nu, då man är ense om sjelfva
hufvudsaken utan nödvändigt uttrycka sig på annat sätt än Utsk.
föreslagit!
Jag yrkar vördsaml. på antagande af betänk:s l:sta punkt.
Ilr Råfelt, Anton, anförde dels mundtligen dels skriftligen:
I motsats mot den värde talare som yttrat att det förslag StatsUtsk.
i Usta punkten af delta betänk, framställt nemi. ”att K. M:s
nåd. framställning om Linie-skeppens nedhuggning till Fregatter, icke
må af R. St. bifallas”, skulle vara stridande mot grundlagen och
vara ett ingrepp i K. M:s prerogativer, anhåller jag få tillkännagifva
alt jag anser StatsUlsk. härutinnan icke handlat mot grundlagen utan
ganska öppet och redbart, och hembär Utsk. härför min synnerliga
tacksamhet.
190
Den 26 Ju ni f. m.
Sedan man först länge och med alla medel sökt genomdrifva
sin åsigt att Skeppen borde nedhuggas till Fregatter, men sedan förnummit
att opinionen häremot var alltför stark för att man uti sin
plan skulle kunna lyckas, så har man velat göra afslaget så lent
som möjligt, och derföre föreslår man nu att Ständerne blott skulle
säga att de icke beviljade några medel till Linie-skeppens nedhuggning,
som visserligen i det hela skulle uttrycka detsamma, ehuru
icke i så bestämda och oförlydbara ordalag.
Men jag hemställer till R. o. Ad., hvad säkerhet man har alt
detta nedhuggande dock icke kommer att ega rum sä vida Hr Gr.
von Platen inom Konungens konselj kan göra sin tanke gällande.
R. o. Ad. torde påminna sig huru det äskade anslaget, till förökande
af SjöOfficers-korpsen, hvarpå den föga lämpliga om ej rent
af opraktiska organisation i marinbataljoner berodde, blef afslaget
och huruledes Hr Gr. von Platen dä förklarade att K. M. skulle
försöka ”att med de enligt Dess åsigt otillräckliga medel, som
för vinnandet af den för sjöförsvaret högst vigtiga organisation
af B åts mans hållet kunna inom beloppet af titelens nuvar:de
anslag beredas, åstadkomma det sökta ändamålet”.
Här synes tydligen att Hr Gr. von Platen ansett sig oförhindrad
att, så vidt på honom ankomma kunde genomföra en förändring
oansedt R. St. vägrat anslag dertill, och månne man icke
möjligen nu äfven af Hr Gr. von Platen fått höra samma yttrande
om Hr Gr:n varit närvande, att oansedt medel till Linie-skeppens
nedhuggande till Fregatter icke blifvit beviljade, man dock med de
knappa anslagen skall söka genomföra nedhuggandet. Det tyckes
mig således med dessa antecedenlia, som StatsUlsk. varit nödsakadt
tillstyrka 11. St. att icke inskränka sig till blott vägrande af anslag
för att få uttryckt sin åsigt i hufvudfrågan, fast heldre som lystnad
blifvit tagen som godkännande af vidlyftiga förslager som aldrig varit
underkastade någon som helst R. St:s pröfning.
Man har under denna riksdag i Const.Utsk. anmärkt att K. M.
beslutat raserande af Christianstads fästning, utan att först deröfver
hafva hört Ständerne, och föreslagit en underd. skrifvelse med anhållan
att raserande under fredstid af någon bland Rikets fästningar
ej måtte företagas innan R. St. öfver frågan och hvad dermed sammanhänger
blifvit hörde. Jag hemställer nu till Eder Mine Hrr,
om ej Linie-skepp äro flytande fästningar, och om således ej äfven
Ständerne böra höras då det är fråga om deras raserande. Jag kan
försäkra min värde motståndare att jag hyser fullt ut lika mycken
aktning och ömhet för de K. prerogativerne som han, men kan ej finna
att dessa trädes på något vis för nära i händelse StatsUtsk:s betänk.
bifalles.
K. M. har uti sin propos. om Statsverkets tillstånd och behof
framlagt en plan för Sjö-försvaret lill R. St., och hvartill den skulle
tjena om ej meningen vore att R. St. deröfver finge yttra sig, kan
jag ej begripa.
Min fulla öfvertygelse är att i händelse Sjöförsvars-plan af Ständerne
hade blifvit gillad, skulle man ej hafva invändt att Ständerne
ej hafva rättighet yttra sig om organisations-planer, och har man
Den 26 Juni f. m.
191
rättighet att gilla en plan måste man väl också hafva rätt att
ogilla den.
Jag anhåller om bifall på StatsUtsk:s betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Med all den upmärksamhet
jag kunnat egna Hr Fåhrsei anmärkn. och med all den benägenhet
jag har alt förena mig med honom att ej träda Konungens
prerogativ för nära, kan jag likväl icke finna att StatsUtsk. i förevar:de
fall till något sådant gjort sig skyldigt.
Konungen har nemi. lill R. St. hemställt, ^alt, till Linieskepps
nedhuggande till Fregatter, till anskaffning af Ang-bogseringsfartyg
etc. en viss summa måtte anslås. Dertill, har StatsUtsk. föreslagit
Ständerneoatt svara: Linieskeppen anse vi icke böra nedhuggas, anslag
till Angbogserings-fartygs byggande icke beviljas, hvaremot vi
medgifva det och det och anslå dertill medel.
Detta nu föreslagna förfaringssätt öfverensstämmer fullkomligt
med hvad R. St. i dylika fall, vid föreg:de riksdagar beslutat; då
Konungen äskat anslag till byggande af ett seglande fartyg, eller
ett Ångfartyg, eller hvad annat som varit å bane, hafva R. St. af
slagit
det ena och bifallit ett annat.
Som sagdt är, hvad nu skett är ingenting annat än hvad förut
egt rum och hvaremot ingen anmärkn. blifvit framställd.
Gr. Horn, Claes Fredr: Vid första påseendet kan det tyckas
som Hr Fåhraci reservation hade skäl för sig på de grunder
han framställt.
Det vore, enl. min åsigt, orätt, och utan ändamål om Ständerneskulle
i detalj befattasig med flottans byggande, d. v. s. om fråga
endast vore om vissa skepps förändring, om ett eller annat Linieskepps
nedhuggande till Fregatter, ty jag tror icke att hvarken StatsUtsk.
eller R. St. i deras plena äro i tillfälle att med full sakkännedom
kunna ingå i en sådan förklaring af Sjötakliken eller skeppsbyggeriet;
men Mine Hrr! frågan är långt vidsträcktare. Här är
nemi. icke fråga om vissa skepps förändring eller nedhuggande, —
utan om hela Svenska Linie-flollans förstöring.
Den K. proposm i ämnet hänvisar till det deröfver förda Statsrådsprot.
, hvilket är en officiel handling, och deraf inhemtas en plan
vara fattad, som går ut pä ingenting mindre än nämnde flottas tillintetgörande.
Jag tror att R. St. öfver en sådan fråga äro fullt berättigade
att sig yttra och äfven böra yttrande derom afgifva; och jag instämmer
helt och hållet i de åsigter en talare framställt och dem
jag länge vidhållit, att Skandinaviens, eller de förenade rikenas försvar
måste vara ett Sjö-försvar, icke ett kustförsvar, som är ett
oting.
Om än den mindre länkbara, men ingalunda omöjliga händelsen
kunde inträffa, att Sverige aldeles isoleradt, måste tänka på ett
försvar till sjöss, så anser jag äfven i detta fall, oberoende af Norrge,
sjö-försvaret böra med förkärlek omfattas och att det är utanför våra
kuster som fienden måste mötas.
192
Den 26 Juni f. m,
Det är på denna grund jag icke kan fästa minsta vigt vid
skärgårdsvapnet som sjöförsvar utan endast som kustförsvar, inskränkt
till en högst obetydlig del af Skandinaviens kuster.
På grund af hvad jag anfört kan jag för min del icke annat
än godkänna StatsUtsk:s ifrågavar:de skrifvelse-förslag, utan förenar
mig deruti, att ett uttryck måtte af Ständerna frambäras till timonen,
som innefattar ett förkastande af vårt Sjö-försvars förstöring.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: En värd talare har ansett alt det
vore grundlagsvidrigt om StatsUlsk:s i denna punkt framställda förslag
bifölles, och Ständerne sålunda skulle förklara det de ej kunde
bifalla Konungens framställning ang:de Linie-skepps nedhuggande.
Huruvida den värde talaren i sitt förmenande har räll eller icke beror
naturligtvis derpå, om Konungen gjort en så beskaffad framställning.
Om man, för att undersöka huru sig härmed kan förhålla,
läser Konungens nåd. propos. om Stalsverkets tillstånd och
behof, då finner man följande:
”Den plan, som K. M. låtit upgöra för de lill krigsfartygens
nybyggnad och komplettering, samt förrådens förstärkande erforderliga
arbeten och kostnader, är lili det åberopade prot. fullständigare
utvecklad. Det finnes deraf, att dessa arbeten, förnämligast afseende
fullbordandet af under byggnad varande krigsfartyg, förändring af 3
linie-skepp till fregatter, anskaffande af 12 ängbogseringsfartyg, samt
6 bombkanonslupar, jemte diverse andra mindre nybyggnader och
kompletteringar, upgå till en kostnad af r:dr 2,308,407. — —
samt att förseendet af dessa och de krigsfartyg
som fortfarande skola bibehållas, med fullständiga
krigsförråder etc. ytterligare kräfva en
summa af  1,536,730: — 6.
eller tillsammans r:dr 3,845,137: — 6.
K. M. har ansett, att dessa, under närvande förhållanden, för
krigsmaterielens iståndsättande i främsta rummet oundgängliga arbeten
och kostnader böra fördelas på 15 år, dock så, att fartygen och
någon del af förråderne redan under de första 10 åren blifva kompletterade,
i öfverensstämmelse hvarmed äfven förut nämnde plan är
upgjord, utvisande behofvet af en summa per år, att genom extra
anslag anvisas af r:dr 272,645; och äskar K. M. derföre af R. St.
att för detta ändamål mätte, utöfver det anslag, som på ordinarie
Stat beviljas, anvisas ett belopp af r:dr 272,000 årligen, att i Irenne
år utgå, eller tillsammans för denna tid 816,000 r:dr.”
Det torde således vara ett gifvet faktum, att Konungen framställt
förslag till R. St. i det afseende som SlatsUtsk. upgifvit och
vid sådant förhållande torde det också vara Sländernes icke allenast
rättighet, utan deras ovilkorliga skyldighet att öfver berörde förslag
sig yttra med bifall eller afslag.
Den 58:de § R.F. innehåller: ”Vid hvarje rjksdag läte Ko
nungen
upvisa Stalsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster
och utgifter, fordringar och skulder, för det StatsUtsk. som R. St.
utvälja” och den 62 § samma grundlag: ”Sedan Statsverkets behof
blifvit
Den 26 Juni f. m.
193
blifvit af StatsUtsk. upgifna och af R. St. pröfvarle, ankommer det
på R. St., att en deremot svarande bevilln. sig åtaga, samt alt tillika
fastställa huru särskilda summor deraf skola till serskilda ändamål
användas; och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti
RiksStaten anslå.” Nu har, såsom jag förut trott mig hafva visat,
Konungen gjort framställning, ibland annat om Linie-skepps nedhuggning
och medels anvisande dertill; denna framställning har af
StatsUtsk. blifvit pröfvad och till Ständerne öfverlemnad och då måste
det vara Ständernas oafvisliga rättighet och pligt att uptaga denna
Konungens framställning till bifall eller afslag.
StatsUtsk. har föreslagit alt R. St. skulle uptaga framställningen
till afslag: så har vid många andra tillfällen skett, och kan jag
ej förstå, hvarföre icke denna organisations-fråga skulle mindre, än
mångfaldiga andra tillförne, af R. St. uptagas.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag haft förtroendet af alt vara
ledamot af StatsUtsk. och äfven deltagit i handläggningen af detta
ärende, samt tillika förenat mig i den reservation Hr Fåhraeus afgifvit
och vidfogat Ulsk;s betänk., har jag ansett min skyldighet vara
att vördsamt tillkännagifva mina åsigter i denna formfråga, .lag finner
tydligt att de af den siste värde talaren anförde §§ onekligen
föranleda och berättiga Ständerna att yttra sig, men under handläggningen
af detta ärende har jag hufvudsakligen fästat mig vid en
omständighet, den nemi. att försöka utreda och göra för mig klart,
huruvida K. M. fattat någon bestämd åsigt eller icke, i detta ämne.
Jag har med all den noggrannhet, som varit mig möjlig genomstuderat
och genomtänkt de den nåd. propos:n åtföljande prot:nes innehåll,
äfvensom de framställningar i allmänhet, som i detta hänseende
blifvit gjorda, men jag har icke kunnat komma lill den åsiglen, att
K. M. på ett bestämdt sätt yttrat Sig. Dernäst bar jag ansett mig
åligga, att icke ingå i en bestämmelse för hvilken jag saknade nödiga
grunder. Mitt yttrande är visserligen af föga betydenhet, men
då jag skall yttra mig, sä måste det väl ske på några grunder, och
jag saknar för min del de grunder, som fordras för att jag skulle
kunna fatta något bestämdt omdöme i denna för riket så vigtiga
fråga. Denna omständighet har föranledt mig lill den åsigten, att
Ständerna icke borde taga första steget i denna fråga, och under
sådant föhållande skulle naturligtvis följden blifva att K. M. borde
yttra Sig på ett bestämdt sätt, i fall K. M. icke redan gjort det.
Men jag respekterar andras åsigter, och då många ledamöter anse
att K. M. har på ett bestämdt sätt yttrat Sig, så måste i sådant full
StatsUtsk. äfven yttra sig bestämdt. För mig åter, som finner att
K. M. icke bestämdt yttrat Sig, är det nödvändigt alt icke heller
bestämma mig. Detta har varit den hufvudsakliga grunden hvarföre
jag trott att ett annat sätt för StatsUtsk. alt yttra sig bade varit
rättare än delta. Då Ulsk. säger: ”anser Utsk. sig icke kunna
tillstyrka Linie-skeppens förändring till Fregatter”, etc. anser jag det
vara så mycket som hvar och en kan intränga i förhållandena på
grund af de upgifter, som blifvit meddelade; derföre är jag i den
8 H. 13
194
Den 26 Juni f. m.
delen bestämd. Men jag har under flera på hvarandra följande
riksdagar varit af den öfvertygelse att Ständerna icke borde ingå i
de s. k. organisations-frågorua, ehuru del är klart alt Sländerna
måste göra det, när K. M:s framställningar i sådane frågor äro bestämda,
och således återkommer jag till min första upfattning af
detta ämne, så nemi., att den, som anser k. M. redan hafva sagt ut
Sin tanke, måste ovilkorligen tillstyrka hvad StalsUtsk. yttrat, men
den, som anser att K. M. icke uttalat Sin bestämda tanke, den handlar
konsequent om han icke antager de ordalag, som här af Utsk.
äro begagnade. Just på grund af de §§, sorn af den siste värde
talaren blifvit uplästa anser jag att denna fråga icke bordt af Ständerna,
på sätt som skett, behandlas, och då jag hyser denna öfvertygelse,
så ser jag ingen fara uti att man nyttjar ett annat språk.
Jag har ansett den frågan, när Ständerna skola eller icke skola ingå
i reorganisationsfrågor, vara af mycken vigt, men man kan betrakta
den frågan på flera olika sätt, och det är icke sä lätt att säga hvilket
är det rälta. För min enskilda del har jag under loppet af
flere riksdagar utgått från den synpunkt, att jag varit rädd om Konungens
prerogativ i detta hänseende.
Frih. Cederström, Rud.: Att ingå i något bedömande af
denna fråga i strategiskt hänseende, derifrån skall jag helt och hållet
afhålla mig, ehuruväl mitt hjerta visserligen klappar lika varmt
som någon annans för fosterjorden och dess försvar, men jag anhåller
att i stället få yttra några ord i afseende på det formella i den
fråga, som nu är under öfverläggning.
Den siste värde talaren har yttrat, det han ej kunde finna att
Konungen fattat någon bestämd åsigt i denna sak: om sä vore, sä
måste Konungens framställning lill Ständerne i detta hänseende, gå
ut på att söka en uplysning om Ständernes tanke i detta fäll för att
deraf möjligen hemta ett stöd och slutligen kunna bestämma Sin
åsigt. Det mätte då vara så mycket angelägnare att Ständerne gifva
ett bestämdt, manligt, ärligt och öppet svar pä en sådan förfrågan.
Att detta svar skulle, i den form StalsUtsk. här detsamma framställt,
innefatta något obehörigt tillvällande af delaktighet i hvad man
kallat en Konungens afgörande rätt, och följaktligen vara grundlagsvidrigt,
på sätt Hr Fåhrams förmenat, — det kan jag för min del
icke inse. Skulle jag i denna premiss tänka lika med honom, då
kunde det naturligtvis aldrig falla mig in alt tillstyrka bifall till
hvad Utsk. föreslagit; men lika så angeläget det är, att Ständerne
icke öfverskrida sina prerogativer, lika angeläget är att Konungen
på Sina förslag får öppna, redbara och framför allt icke undvikande
svar, ty undvikande blefve detta svar om Ständerne endast vidrörde
frågan om anslagsbeloppet, men icke inläte sig i svaromål
å den i den K. propos. samt i betänk, förut förekommande ganska
vigtiga sak.
Refererande mig till den utredning, som för öfrigt redan är afgifven
af Gr. Lagerbjelke, samt Hrr af Puke och Råfelt, får jag
vördsamt tillstyrka att R. o. Ad. måtte bifalla Statsl]tsk:s utlåt, i
denna punkt.
Den 20 Juni f nv
195
Hr af Puke: Jag hade i föreg:de plenum tillfälle ali närmare
redogöra för mina åsigter i den nu omtvisiade frägan, eller rälligheten
att yttra sig öfver Liuie-skeppens nedliuggning: och får jemte
åberopande af della mitt yttrande blott tillägga: alt jag icke vidare
skulle fösta mig härvid, om icke denna nedhuggning tillika innebure
eli beslut om förstöring af den Svenska flottan, ett lieslut,
lill hvars fattande jag aldrig kan komma alt bidraga. Att det sätt,
hvarpå Slalsötsk. behandlat denna fråga, skulle innebära ett kränkande
af Konungens prerogaliver, kan jag icke finna. K. M. har
ju alltid den rättighet qvar att godkänna eller afslå denna framställning
frän Ständerna, ty Hans veto lärer ingen vilja fråntaga Honom.
Jag forllar i mitt yrkande af bifall lill den 1111 under öfverläggning
varande f:sia punkten.
Hr Fä hr se us: Jag vill icke inlåta 111ig i frågan om sjö-försvarets
ordnande. Detta synes också öfverflödig!, då icke några spår
förmärkas lill skiljaktighet emellan de serskilda talare, som derom yttrat
sig. Ämnet, sådant jag framställt det, är hell och hållet en
Ibrmfräga, meli en fråga, som synes mig vara af vigt, mindre med
hänsigt lill det ifrägavande förslaget, än i afseende på dess verkningar.
Det synes mig nemi. vigligt för prejudikatets skuld, och tolde
framtida verkningarna deraf, om en gång ett sådant beslut fattas.
Jag är fullt öfverens med en föreg:de talare derom, alt denna
frågas bedömande helt och hållet beror derpå, huruvida K. M. till
Ständernas pröfning framställt eller icke framställt frågan om organisationen.
Deremot kan jag icke instämma hvarken med denna
eller de öfriga talarne, som förmenat alt organisationsplanen blifvit
framställd till Ständernas bepröfvande. Enl. mill förmenande är den
icke framställd i annat hänseende, än blott såsom en uplysniug i
och för behofvet af anslag. Man har åberopat exempel frän föreg:de
riksdagar, och specielt en fråga af enahanda beskaffenhet, som förekom
vid sisth riksdag. Det helte dä, alt Sländerna hade i brist på
erforderliga uplysningar icke varit i tillfälle att ingå i något fullständigare
bedömande af frågan. Deraf synes mig dock icke någon
anledn. vara alt bernia för della beslut. Det är klart all Ständerna
mäste ingå i bedömandet af de planer, som äro framställda
till deras pröfning, nemi. med hänsigt till anslagens beviljande, eller
afslående, och det är i sädanl hänseende, som della förslag blifvit
framsläldl. Enahanda förfarande har egt runi äfven med mänga andra
anslagsfrågor. Jag vill såsom exempel åberopa frågan om anslag
lill teckniska Elemenlar-skolor, hvarvid en fullständig organisationsplan
framställdes af K. M., men hvaruppå Ständerna icke svarat
eli ord, hvarken gillande eller ogillande. Jag vidhåller således
min mening om oformligbeten af det sätt hvarpå SlatsUtsk. behandlat
denna fråga, men dä jag finner mig i afseende härå äga så ringa
sympatier inom Ståndet, sorn den redan förutgångna öfverläggningen
utvisar, vill jag icke vidare ingå i någon vidare utveckling af
mina åsigter i ämnet, utan öfverlemnar saken, sådan den nu är utredd,
till Ståndets afgörande.
196
Den 26 Juni f. m.
Hr Blomstedt, Christian Jakob: Den af Ilr Gr. Platen
npgjorda och till Rikets nu församlade Ständer öfverlenmade plan
för reorganisation af Sveriges sjö-försvar, påkallar visserligen liera
väsendteliga erinringar; men dä bemälde plan i sin helhet, icke
egenteligen är föremål för nuvaride öfverläggning, så anser jag mindre
lämpligt alt vid detta tillfälle uptaga Ståndets dyrbara lid med desammas
framställande, hvarföre jag endast vill hålla mig till hvad
som blifvit yllradt i afseende på formfrägan.
Gr. Platen äfvensom Hr Fåhraeus hafva anfört, att det sätt på
hvilket SlatsUtsk. förfarit uti lista punkten af dess utlåt, inkräktar
på Konungens prerogativer, och således bör ogillas. Denna åsigt
kan jag för min del på intet vis biträda. Och till skäl härför ber
jag fä afgifva följande korta yttrande.
Vid 1840 och 1841 årens riksdag funno då församlade Ständer,
i och för beviljande af ytterligare anslag till sjö-försvaret, det
vara angeläget att en viss plan för sjö-försvarets ordnande bestämdes,
och sedermera konseqvent följdes, i hvilket afseende ock 11. St.
uti underd. skrifvelse d. 19 Dec. 1840, jemte framställning af dess
åsigter i ämnet, anhöllo: det K. M. täcktes låta upgöra och för R.
St. vid nästa riksdag, i nåder framlägga en fullständig plan för sjöförsvarets
ordnande i öfverensstämmelse med hvad Sveriges läge påkallade.
— Förutsättande således R. St. sig vara berättigade alt ingå
i pröfning öfver den plan, som af Regeringen framdeles kunde komma
att till Ständerne öfverlemnas, för beviljande af dertill erforderliga
penninge-anslag. Och då K. M. med fästadt afseende på
hvad föregide Ständer sålunda i underdihet begärt, funnit godt, alt
vid innevaride riksmöte, nådigst meddela R. St. en upgjord plan
med alla dess detaljer för sjö-försvarets reorganisation, bör ock deraf
den öfvertygelse kunna bemtas, alt K. M. icke onödigt nptager, eller
skall finna det i någon mån inkräkta på Dess prerogativer, om
R. St. i underdihet tillkännagifva sina åsigter uti ämnet; ty i motsatt
fall, skulle jag tro, alt planen visserligen icke blifvit till R. St.
öfverlemnad.
Enär nu hufvudfrågan, huruvida Linie-skeppen böra utrangeras
från, eller bibehållas uti flottans materiel, är af aldra största vigt
för Fäderneslandets försvar och sjelfständighet, så är det enl. min
tanke högst nödvändigt, att R. St. i underdihet öppet och bestämdt
uttala sin öfvertygelse uti denna maktpåliggande sak. Detta har
ock StatsUtsk. rättvisligen tillstyrkt, hvadan jag för min del får yrka,
det R. o. Ad. måtte i allo bifalla hvad SlatsUtsk. uti dess nu
under öfverläggning varande betänk, föreslagit.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Vid de föregide riksda
garna
hafva Ständerna i dylika frågor som denna icke dragit i betänkide
att besluta. Visserligen har på Riddarhuset motstånd vid
sådana tillfällen alltid mött och betänkligheter yppats, som haft för
afsigt att skydda de K. prerogativerna. Riddarhuset har då med sin
kända lojala hållning alltid beslutat i sjelfva hufvudsaken, oberoende
af alla formella hinder, men Riddarhuset har derjemte förbehållit sig
att aldrig anse ett sådant beslut såsom integrerande i Statsreglerin
-
Den 26 Juni f. ra.
197
gen, som ankommer på Sländerna allena, och det har visat sig, att
när frågan slutligen af StatsUtsk. blifvit hänvisad till förstärkt StatsUtsk.
, så har 11. o. Ad. vägrat att deltaga i en så beskaffad votering.
Så var, om jag icke missminner mig, förhållandet med frågan
rönde indragning af Lifbevärings-reg:tet, och så har händelsen
varit med flere dylika frågor. Mig förefaller det som om här icke
behörig skillnad vore gjord mellan form-enligheten af att in pleno
falla beslut och sedan alt i förstärkt Utsk. med Ständers rätt afgöra
en sådan fråga. Det förra anser jag för min del icke form
vidrigt,
men väl det sednare, och när denna distinktion är gjord, så
finnér jag ingenting, som hindrar R. o. Ad. från att bifalla eller
afstå StatsUtsk:s förslag. Jag vill blott tillägga med anledn. af hvad
som förut blifvit ytlradt, alt jag sannerligen hade trott och hoppats
alt mångå med mig på detta rum skulle hafva hållit den ifrågavar:de
Konungens rådgifvare räkning för den 3:dje punkten.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle Utsk:s i förevar, punkt gjorde hemställan ropades ja,
jemte ett eller annat nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
De öfriga 2 och 3 punkterne af S(alsUtsk:s förevar:de utlåt,
blefvo utan diskussion af R. o. Ad. bifallne.
Ilr Brakel, Mauritz Gust.: Med stöd af 56 § Riksd.Ordn.
och på grund af det nu utaf R. o. Ad. fattade beslut, att icke bifalla
Konungens propus, om anslag till Linie-skeppens förändring till
Fregatter och följaktligen Sveriges hufvudsakliga sjöförsvars inskränkande
lill kustförsvar, hufvudsakligen grundadt pä skärgårdsflottan,
vågar jag vördsammast föreslå all:
R. St. ingå lill K. M. med en underd. skrifvelse att K. M.
täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer låta öfverlemna ett
förslag till rikets sjöförsvar, grundadt på en flotta, så stark att den
kan kraftigt upträda i öpna sjön.
Denna motion begärdes på bordet.
Härefter föredrogs ånyo Gr. von Plåtens, Baltzar, d. 18
dennes afgifna samt samma dag och d. 21 dennes på bordet lagda
anförande, innefattande anmärkmr emot StatsUtsk:s nu pröfvade utlåt.
N:o 162; och biföll R. o. Ad. att delta anförande tillika med
de af Hr af Puke, Folke Magnus, och Hr Råfelt, Anton, i
anledn. deraf sistnämnde dag afgifne yttranden kommunicerades de
öfriga RiksStm.
Föredrogs ånyo och uptogs punktvis lill afgörande StatsIJlsk:s
d. 18 och 21 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 163, ang:de ifrågaställde
extra Statsanslag lill föremål, tillhörande Civil-dep:tets handläggning.
Den 20 Juni f. m.
lista punkten ang:de anslag till fullbordande af hamnbyggnaden
vid fVisby.
Hr Printzensköld, Carl-. Jag är långt ifrån alt vilja afgifva
ett yttrande, som åsyftar afslag ä hvad StatsUtsk. i förevaride
fall tillstyrkt. Jag vill endast laga mig friheten fästa Ståndets upmärksamhet
derpå, att de ordalag, som StatsUtsk. i detta sitt tillstyrkande
begagnat, hvad beträffar vilkoret för staden att utbekomma
anslaget, icke äro så tydliga och bestämda, som jag skulle hafva
önskat. Det står nemi. att innan anslaget utbekomraes, staden skall
förbinda sig att försätta den indre hamnen lill ett djup af 13 fot i
fallfärdigt skick. Deraf följer alt en sådan förbindelse skall afgifvas,
men hvem skall pröfva denna förbindelse till dess innehåll odfh
beskaffenhet? Det har StatsUtsk. icke föreslagit, och således kan
ovisshet upstå, huruvida godkännandet af den förbindelse, som staden
genom sin magistrat afgifver, bör tillkomma K. M. eller Fullm. i
Riksg:s-kont, Tvifvelsmål af dylik beskaffenhet hafva understundom
redan inträffat, och det är till undanrödjande af dem för framtiden,
som jag önskade ett närmare bestämmande härutinnan, och skulle
i sådant hänseende vilja föreslå att det hlefve K. M., som förklarades
böra tillkomma att pröfva förbindelsen och godkänna densamma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag har tagit för afgjordt, att den
auktoritet, som skulle utlemna medlen, äfven borde pröfva förbindelsen
och att således denna pröfning skulle tillkomma Fullmäktige
i Riksg:s-kont. Det är vid mångfaldiga tillfällen som StatsUtsk. föreslagit
anslag utan att bestämdt utsätta hvar de skola utgifvas, och
likväl har detta skett i Riksg:s-kont., och derför har jag tagit för
afgjordt, att pröfningen icke kunde komma i fråga af någon annan
myndighet än Fullm. i Riksg:s-kont., hvilket jag för min del tror
vara förhållandet, hvadan intet upskof i beslutet för denna omständighets
skull, enl. mitt förmenande, bör ega runi.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Jag anser mig böra yttra
några ord i afseende på den fråga, som nu blifvit väckt om hvem, som
skall pröfva den förbindelse som staden utgifver, emedan jag anser
denna fråga redan på sätt och vis vara afgjord. Planen för den
inre hamnens uprensning är längesedan upgjord och af K. M. bifallen,
men det har endast varit fråga om sättet att anskaffa medel
dertill. Staden har icke kunnat anskaffa denna summa af icke mindre
än 48,000 r:dr, och derföre har Magistraten ingått till K. M.
med anhållan att få upbära 22,000 r:dr af det lån 25,000 r:dr,
som utaf förra R. St. beviljats till såväl den inre hamnens som den
yttre eller Vägbrytarens iståndsättande och förbättring. Detta kunde
K. M. icke bifalla, men deremot anvisades tillfälle att mot 4 proc.
erhålla det äskade lånebeloppet af 22,000 r:dr från Handels- och
Sjöfarls-fonden. Denna fråga är ännu i sådant skick att staden icke
har aflemnat svar på detta K. M:s sednare förslag, men så snart
detta svar inkommer, anser jag frågan om hvem sora skall pröfva
förbindelsen icke blifva tvifvel underkastad, emedan Konungen re
-
Den 26 J u n i f. m.
199
dan har fastställt förslaget och frågan om sättet alt anskaffa medel
då blir afgjord. Att det är nödvändigt att penningar beredas för
båda ändamålen, yttre och inre hamnen, är intet tvifvel numera
underkastadt. Det finnes på vestra kusten ingen hamn, som
vid inträffande svåra stormar kan skydda fartygen, och det vore således
nödigt att ega en hamn att anlöpa på eu kust af mellan 18
och 20 mil och detta blefve vid Wisby. Sedan föreg:de Ständer
beviljat anslag för tillvägabringandet af en yttre hamn, hvilken till
en del äfven är verkställd, har man likväl insett omöjligheten af att
med det anslag, som då blef beviljadt, helt och hållet fullborda denna
hamnanläggning. Delta behof har blifvit så myckel större efter den
olycka som hände år 1845, då en stark storm lill en del förstörde
öfverbyggnaden af Vågbrytaren och denna förstörelse har sedermera
under starka stormar förökats. Del äskade anslaget är således bchöfligt
och jag förutser att R. o. Ad. nu inser dess nödvändighet i
afseende på den yttre hamnen. Hvad åter nprensningen af den inre
beträffar så måste en sådan nödvändigt ske, derföre att detta är ett
nödvändigt vilkor för att kunna lasta, ly eljest måste lastningen ske
på öppna hafvet. Frågan rör:de pröfningen anser jag således icke
hafva någon gemenskap med förevar:de ärende, ulan får vördsamt
anhålla om propos. på bifall till denna första punkt.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Under det jag får förklara
att jag såsom den der har äran vara Ståndets Fullmäktig i
Riksg:s-kont. till alla delar instämmer i hvad Hr Printzensköld anfört,
får jag fästa de bär närvar, flir ledamöters af StatsUtsk:s upmärksamhet
derpå, alt här icke är fråga om en egentlig skuldförbindelse,
ty när en sådan ifrågakomma har den alltid blifvit af Fullmäktige
pröfvad och antagen samt formulär dertill upgjordt, men
andra säkerhetsförbindelser, förbindelser för arbetens fortsättande och
behöriga fullbordande m. m., dem har K. M. alltid pröfvat och antagit
och det tyckes också vara mycket mer öfverensstämmande med
sakens natur. Det faller sig något svårt för Ständernas Fullmäktige
att utan omedelbar kommunikation med de K. Embetsverken
pröfva och afgöra ekonomiska frågor, pröfva huruvida en besigtning
öfver ett arbete af sådan beskaffenhet som detta anses vara
giltig d. v. s., är sådan, att arbetet bör anses fullbordadt eller icke.
Sådana fall hafva upkommit, vid hvilka Fullmäktige slädnät i villrådighet,
och de hafva då alltid fått taga sin tillflykt till Väg- och
Valteubyggnads-styrelsen med förfrågan huruvida denna styrelse anser
arbetet färdigt eller icke, och äfven sedan har, lill följd deraf att
frågan icke varit destinkt skild, tvetydighet upkommit huruvida roan
skulle såra bokstafven i reglementet eller dess andemening. Jag
fäster upmärsamhel derpå, icke så mycket för denna serskildta frågas
afgörande, som icke mer derföre, att jag skulle utbedja mig att
de Hrr ledamöter af StalsUtsk. som här äro närvar, behagade taga
saken i närmare öfvervägande, när reglementet för Riksg:s-kont.
kommer att diskuteras. Måhända den utvägen blir bättre att då få
den förbättring jag åsyftat åbane, än som nu genom en återremiss
af denna punkt kunde ske, hvarför jag icke vill påyrka återremiss.
200
Den 26 Juni f. nr.
Jag skulle likväl kunna föreslå, att alla de punkter, som följa Fiär
efteråt, må sättas i konformitet med hvarandra, så att i och för det
ena anslaget samma kontroller må följas som för det andra.
Hr. Lagerhjelm: Dä den siste talaren icke yrkat återremiss,
så har jag icke mycket alt säga, men vill hlolt göra en distinktion.
Då Fullmäktige i iliksg:s-kont. få den förbindelse, som här är i fråga,
hvilken är mycket enkel, ly den behöfver hlolt innehålla att staden
förhinder sig att försätta den inre hamnen till ett djup af 13 fot i
fullfärdig! skick, och dä denna förbindelse är riktigt pröfvad och säkerhet
lem nåd för dess fullgörande, så äro ju Fullmäktige i tillfälle alt
utlemna dessa medel. Men den frågan huru dessa medel användts,
äfvensom om förbindelsen är fullgjord, den frågan kan jag icke inse
att K. M. kan afgöra utan alt skicka personer till stället, som höra
embelsverken till, samt äfven höra Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen.
Detta synes mig icke hindra R. o. Ad. från att afgöra den
punkt, som StatsUtsk. tillstyrkt, helst som den siste värde talaren
fästat upmärksamheten på, alt en närmare bestämmelse derom alltid
är möjlig att i reglementet för Riksg:s-kont. få införd. Deremot
skulle jag tillstyrka 11. o. Ad. alt icke uppehålla med afgörandet af
ärenderna, ty nog vinna riksdags-förhandlingarne genom att man
afgör det man vill bifalla i sak, dä inga egentliga formfel förefiunas,
som förhindra ett sådant bifall.
Frih. Palmstjerna, Carl Ollo: R. o. Ad. behagade finna
att redaktions-förändringar i plena såväl inom Stånden som inom
Utsk:n äro kinkiga att tillvägabringa dä besluten lillvägabringas genom
voteringar och dessa oftast utfalla så olika. Sålunda har inträffat,
hvad som äfven detta utlåt, utvisar, att ordalagen i besluten i
afseende pä åtskilliga frågor icke äro i sådan öfverensstämmelse med
hvarandra att de äro fullt lika. StatsUtsk. har likväl varit vid denna
riksdag af samma tanka som vid de föreg:de, nemi. att serskilt utlät,
skall algifvas i afseende på hvad som bör iakttagas vid sådana frågor,
såsom t. ex. denna, ang:de pröfningen af de förbindelser hvilka af
städer och korporationer skola utgifvas såsom säkerhet för fullgörandet
af arbetet och de vilkor, som äro föreskrifne för anslagets eller
länets utbekommande. Dä ett sådant utlåt, kommer till pröfning
inom Ståndet, torde det rättaste ögonblicket vara inne att taga i öfvervägande
om de förslag, som i desamma innehållas, äro riktiga
eller icke. Jag anhåller all R. o. Ad. icke måtte fästa sig vid de
anmärkmr, som i afseende pä redaktionen i en eller annan punkt
kunna göras, så snart de icke äro af den beskaffenhet, att de på
något sätt äro olämpliga eller motverkande den afsigt Adeln med
anslaget kan hafva. De erinringar, som af Hrr Printzensköld och
Bråkenhjelm äro gjorda i afseende på delta förslaget, anser jag kunna
upskjntas till dess R. o. Ad. komma att pröfva det serskilda utlåt,
som StatsUtsk. kommer att aflåta öfver villkor i allmänhet för utbekommande
af lån och anslag.
Hr Printzensköld: Med afseende, derå att Exped.Utsk. saknar
rättighet att förändra någon enda ordställning, som af Ständerna
beslutas i sak, och att således en otydlighet i den underd. skrifvelse
Den 26 Juni f. m.
201
som skulle komma att afgå i förevar, fall, otvifvelaktigt måste ega
rum, har jag tagit mig friheten, att framställa den anmärkn. som
mitt första yttrande innehöll. Men om, på sätt Frih. Palmstjerna
erinrat, StatsUtsk. kommer att afgifva ett utlåt., hvilket i sin helhet
uptager alla dessa vilkor och förbindelser, samt jemväl bestämdt innefattar
upgift på de auktoriteter, som skola pröfva säkerhets-handlingarna
med hvad dertill hörer, och delta utlåt, jemväl innehåller tillstyrkan,
att Ständerna hos K. M. anmäla dessa deras beslut, hvarigenom
K. M. erhåller bestämd underrättelse om huruvida Ständerna
updragit åt Honom eller åt Fullmäktige i Riksg:s-kont. att pröfva
handlingarna, så år jag långt ifrån att vilja fullfölja min anmärkn.,
emedan den tvekan, som möjligen hos Fullmäktige skulle kunna upstå
genom sakens förblifvande i dess närvar, skick, då kommer att
försvinna.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavar. punkt
af Utsk:s utlåt.
2:dra punkten, ang:de anslag till istånd sättande af öfverbtjggnaden
a ena hamnarmen vid Cimbritshamn.
Bifölls.
3:dje punkten, ang:de anslag till förbättring af hamnen
i Landskrona.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anhåller alt den
reservation, som af Hr Winge blifvit afgifven vid denna punkt och
som är detta betänk, bifogad, måtte blifva upläst.
Sedan denna upläsning försiggått yttrade
Hr Dalman: De uplysningar, som Hr Winge meddelat, äro af
sådan beskaffenhet alt de borde föranleda till återremiss af denna
punkt. Frän säkert håll har blifvit mig berälladt, alt då denna
fråga' förevar inom StatsUtsk., hade Utsk:s ledamöter ännu icke
hunnit taga säker kännedom om densamma. Då K. M. tagit initiativet
i denna sak, synes det mig vara skäl att bevilja anslaget för
denna hamn, som är känd för att vara en af de förnämsta här i
landet, så väl som anslag beviljats till åtskilliga andra hamnbyggnader,
och jag förmodar alt den obetydliga summa, som här är begärd,
matte Slaten medgifva kunna beviljas. Jag anhåller vördsamt
att denna 3:dje punkten måtte återremitteras.
Frih. Palmstjerna: Den jemförelse, som Hr Winge gjort
emellan Wisby och Landskrona tjenar till ingenting annat än att
visa att rörelsen i Landskrona är större än i Wisby. Rörelsen i
Wisby kan icke vara serdeles betydlig, med en hamn som icke kan
begagnas, och derföre är förslag upgjordt till hamnens fullbordande,
och likartadt anslag, som det Ständerna förut beviljat, hegardt, på
det att hamnen mätte komma i ordning och blifva tillgänglig för
fartyg som i behofvets stund behöfva inlöpa. Men hvad Landskrona
beträffar, så är der ett annat förhållande. Dess hamn är djup och
söker, stora linieskepp kunna der ingå och således är det ett helt
2U2
Den 26 Juni f. ni.
olika ändamål med hamnarbetet der än i Wisby. Vid Landskrona
är det egentligen blott fråga örn muddring och då rörelsen är så
betydlig att tre å fyra hundra fartyg der in- och utgå, samt lullupbörden
är några och 90,000 r:dr, så tyckes det att om den tolag
som der finnes, rätt användes, så borde den vara tillräcklig för att
vidmakthålla den muddring, som der behöfves. Vid Landskrona är
egentligen frågan, enl. de uplysningar som Utsk. fått, icke att upbygga
hamnen utan endast att upmuddra hvad man anser vara
tjenligt, och det har Utsk. ansett kunna ske på det säll som nyss
är nämndt. Vid det som i reservationen är sagclt, nemi. att staden
af egna medel tillskjulit 56,000 r:dr, vågar jag göra den erinran:
äro tolagsmedlen egna medel eller icke? Aro de egna medel, så
medgifver jag att staden af egna medel användt 56,000 r:dr på
denna hamns förbättrande, men om tolagsmedlen i någon män äro
af det allmänna anslagna, så kan man väl icke säga att staden af egna
medel tillskjutit omförmälde summa.
Hr Printzensköld: Vid pröfningen af hvarje begärdtanslag,
som åsyftar att underlätta kommunikationerna till riket eller inom
detsamma vare sig lill lands eller sjös, bör förtroende sättas till omdömet
af de embetsmyndigheter, till hvilkas handläggning dylika
frågor höra, och hvilka äro i tillfälle att om dem med sakkännedom
sig yttra, och då Väg- och Vattenbygguads-styrelsen är den
myndighet, som varit pliktig både alt undersöka förhållandet med
Landskrona hamn och att yttra sig om behofvet för dess fullbordande,
äfvensom då denna myndighet, som eger fullständig sakkännedom,
upfört ifrågavar. hamnarbete i första klassen, hvaraf jag drager
den slutsatsen, att Väg- och Valtenbyggnads-styrelsen ansett ifrågavar.
arbete vara af den vigt, att det bör skyndsamt verkställas, sä hemtar
jag derutaf ett för mig gilltigt skäl att anse SlatsUtsk:s afstyrkande
af K. M:s förslag icke vara motiveradt på sådana grunder, som af
mig kunna godkännas, emedan, det må förlåtas mig, om jag tilltror
Väg- och Vattenbyggnads-slyrelsen att förstå den saken bättre än
StatsUtsk:s ledamöter. Jag anser således StatsUtsk., just med anledn.
af Väg- och Vattenbyggnads-styrelsens yttrande i ämnet, hafva bordt
tillstyrk* del anslag K. M. till förevar, anläggning äskat. Visserligen
är det sannt, att de tolagsmedel, som Staden upburit, äfven i
någon mån kunna anses vara af allmän beskaffenhet, eftersom de
utgå på samma sätt och efter samma grunder som Staten upbär
sina tullmedel, men man mäste härvid ihågkomma, att staden hehöfver
dessa medel för att kunna upfylla sin bestämmelse såsom sjöstad,
och då medlen äro anslagna till staden så kan man i sjelfva
verket anse dem vara stadens tillhörighet.
Jag tillstyrker återremiss af denna punkt under anhållan att det
af K. M. äskade anslag måtte beviljas.
Hr Dalman: Till hvad Hr Printzensköld yttrat, får jag lägga,
att jag haft tillfälle genomläsa det utlåt, som Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
afgifvit i denna fråga, och att i detsamma anslaget
till denna hamn-anläggning på det amplaste tillstyrkes. Jag får
dessutom fästa upmärksamhcten på en annan omständighet, den
Den 26 Juni f. m.
203
nemi., att det muddrings-arbete, som skulle vid hamnen förrättas,
skulle bereda sysselsättning för tångarne i Landskrona fästning och
all detta är ett hufvudsakligt ändamål, som för staden är af stor
vigt. Jag förnyar min anhållan om återremiss af denna punkt.
Hr. Lagerhjelm: StatsUtsk. har icke haft i sin förmåga att
bevilja alla de anslag, som begärts. Väg- och Vattenbyggnads-styrelseu
har icke anslagen i sin hand och det har varit omöjligt för
denna styrelse att känna huru stor summa som skulle blifva tillgänglig
för Ständerna. Deraf följer att StatsUtsk. måst medla mellan
de moliver som talat för det ena eller andra anslaget. Jag skall
jemföra de begge hamn-arbeten af hvilka StatsUlsk. tillstyrkt anslag
för det ena men afstyrkt det för del andra. Frih. Palmstjerna har
redan utvecklat de skäl, som tala för ett sådant SlatsUtsk:s åtgörande,
och jag skulle blon kunna tillägga det, alt Wisby hamn är af
kännare ansedd vara af stor vigt för den yttre seglationen. Men
efterser man bur SlatsUtsk. skall förhålla sig när frågor om anslag
till vägar och hamnar m. m. förekomma, så är det ju klart, att dä
StatsUlsk. bar en gifven summa att anslå och den icke räcker till
för alla dessa ändamål, så har StatsUtsk. ulan alt underkänna någon
myndighels ull. och viglen af öfriga tillstyrkta anslag, icke kunnat
tillfredsställa alla behof, ly det ena har mäst sättas framför det andra,
och när man då har starkare skäl för att tillstyrka anslag för
det ena än det andra, så måste ju delta sednare slå efter för det
förra, när medel dertill icke finnas. Jag ber Ståndet taga i betraktande
att del icke blott är till hamnar som anslag erfordras, utan
äfven lill mångfalldiga andra föremål, hvilket bäst skönjes då man
tager en öfverblick öfver det hela af denna titel: hvarföre jag för
min del vågar tillstyrka bifall till StatsUtsk:s förslag, såsom en nödvändighet
under nuvar. tillgångar alt bifalla.
Frih. Palmstjerna: Man har sagt, alt Väg- och Vattenbyggnads-siyrelsen
bör förstå denna sak bättre än StalsUtsk:s ledamöter.
Ja, i techniskt hänseende, d. v. s. alt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
bör bättre förstå hur en hamn bör byggas: hvad som i
ena eller andra afseendet vid sådant arbete bör göras; men jag vågar
bestrida alt Väg- och Vallenbyggnads-styrelsen bättre förstår huruvida
anslag bör beviljas till Landskrona hamn företrädesvis, ty denna
styrelse vet icke hvilka tillgångar sora finnas att tillgå. Väg- och
Vattenbyggnads-slyrelsen afväger icke behofven af Landskrona hamns
förbättrande jemförelsevis med förbättringar af vägar och kanaler
m. m., utan afser hamnbyggnaden i och för sig sjelf ensamt. Styrelsen
vet icke heller hvilka tillgångar en stad kan ega för förbättrandet
af en hamn, ulan bedömer endast den frågan i afseende på
det gagn, som hamnen i allmänhet kan medföra och behofvet deraf
i allmänhet. Landskrona stad har af Ständerna icke varit utan anslag
för förbättrandet af inloppet, då den erhållit 16,666f r:dr såsom
anslag och 8,333j r:dr såsom lån. Jag kan icke finna skäl för
Ständerna att vid hvarje riksdag bevilja något till förbättring af inloppet
vid Landskrona hamn.
204
Den 26 Juni f. m.
Hr af Dalström: Sedan 2:ne ledamöter begärt återremiss
af förevar, punkt och i händelse R. o. Ad. skulle bifalla densamma,
anhåller jag få yttra några ord i afseende på den jemförelse som i
den uplästa reservationen blifvit gjord emellan Landskrona och Wisby
hamn. Enl. mitt förmenande är Landskrona hamn egentligen till
förmån för staden och trakten deromkring dels för afsättandet af
dess produkter och dels för hemlandet af dess förnödenheter dit.
Landskrona hamn har dock aldrig betraktats såsom en nödhamn i
sundet, emedan det finnes liera hamnar der, som kunna uptaga
sjö-skadade fartyg.
Annat är förhållandet med Wisby hamn. Den är nödvändig
icke ensamt för staden utan är alt anse såsom en nödhamn i Östersjön
vester om Gottland, der under starka stormar nödställda fartyg
kunna få tillfälle att inlöpa, och då det icke finnes någon annan
hamn än Wisby, som dertill är tjenlig, så anser jag densamma vara
af största vigt för seglationen i Östersjön vester om Gottland, och
derför ej böra komma i någon slags jemförelse med Landskrona
hamn. Jag anser således den jemförelse mellan dessa båda hamnar,
som reservanten gjort, vara helt och hållet olämplig; och anhåller
derför att i fall 11. o. Ad. behagar återremittera denna punkt, detta
mitt yttrande må få återremissen åtfölja.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag erkänner att då jag läste
den reservation, som i afseende på denna punkt afgifvits af en ledamot af
BorgareSt. blef jag verkligen förvånad. Jag har varit van vid alla föreg:de
riksdagar ätt se honom såsom reservant både i likt och olikt vid alla beviljade
anslag, men aldrig har jag funnit honom såsom reservant vid
något afslaget anslag. Jag bekänner att först upstod hos mig den
misstankan, att han kanske var Fullmäktig för Landskrona, men det
är han icke. Denna gång, troligen den första, är jag af alldeles
samma tanka, som Hr Winge. Jag anser för min del att då tillgångar
finnas, utan svårighet, alla de ifrågavar. anslagen som af
StatsUtsk. blifvit tillstyrkta, och några stycken till om det gäller,
böra beviljas, och jag anser att det i fremsta rummet vigtigaste anslaget
verkligen är det till Landskrona hamn.
Jag instämmer med Hr af Dalström deruti alt det är ingen
jemförelse mellan Wisby och Landskrona. Wisby förhåller sig till
Landskrona ungefär, som ett gammalt ordspråk säger, såsom någonting
som förhåller sig till pankakor, derför vill jag intet orda något
om Wisby. Men Landskrona är den enda naturliga och förträffligaste
hamn som Sverige i sundet eger, och att då undandraga sig
obetydliga kostnader för att göra den fullständig och prydlig, är efter
mitt lycke en den allra uslaste Statshushållning, på samma gång som
man gör stora anslag för att låta uphjelpa hamnar, som i alla fall
blifva otillräckliga i alla tider. Jag anhåller om återremiss af denna
punkt på det att StatsUtsk. när frågan ånyo förekommer, måtte tillstyrka
detta lilla anslag.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill helt oeh hållet förbigå det yttrande
rörande pankakorna genom hvilket nu nyligen Ståndets estetiska
känsla blifvit upväckt, och vill blott hålla mig till sjelfva saken.
Den 26 Juni f. m.
205
Det förefaller hvar och en tydtigt, att bland alla begärda anslag,
under den s. k. extra Statsregleringen, äro otvifvelakligl de som
angå landets upodling och vatten-aftappning de som både af Regeringen,
Ständerna och Folket måste anses såsom de allra vigtigaste.
Disk. har mottagit förslager, upgående till icke mindre än 300,000
r:dr för sådant ändamål, och jag har mig serskildt bekant, att i
Väg- och Valtenbygguads-styrelsen ligga färdiga handlingar, intagande
förslager (ill arbeten för denna summa och kanske ännu mera.
Skulle hufvudbeloppet af hvad StatsUtsk. har i detta betänk, tillstyrkt
blifva öfverskrida, sä får jag för min ringa del förklara att
jag icke biträder detta öfverskridande i några andia punkter än de
som angå odlingar och vatten-aftappningar, hvilka jag anser böra slå
i fremsta rummet. Jag bifaller Utskis betänk, och anhåller vördsamt
om Hr Frih. o. Landtnäs propos. derå.
Hr Lagerhjelm: I anledn. af ett yttrande, som här fällts att
Wisby hamn icke är af samma intresse som Landskronas, får jag
äran meddela den uplysning som kommit StatslJlsk. tillhanda, alt
nemi. Wisby hamn är af största vigt för seglationen på det farvatten
som ligger norr om dess läge, äfvensom att denna hamn är af
vigt för seglationen i allmänhet.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle ifrägavar. punkt af Utsk:s utlåt, ropades ja, blandade med nej,
hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr Rosenblad: Såvida denna punkt, såsom jag tager för afgjordt,
innehåller afslag å anslag för hamn-anläggningen vid Landskrona,
så anhåller jag om votering, för alt vinna ätcrremiss.
Uplästes till justering och godkändes följ:de voter:s-propos.
Den, som bifaller 3:dje punkten af StatsUtsk:s utlåt. N:o 163,
hvaruti bifall till det af K. M. till förbättring af hamnen vid Landskrona
äskade anslag blifvit afstyrkt, voterar
i»;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde punkt gjorda anmärkmr
föranleda lill densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 22.
Nej — 17.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
4:de pundkten, ang:de anslag till hamn-anläggning vid Engelholm
samt u-prensning af Rönne 8.
Frih. Palmstjerna: Ehuru min reservation vid denna punkt
icke åtföljer Ulsk:s utlåt., har jag inom Utsk. varit af annan mening.
Jag har nemi. ansett undersökningen i och för denna hamn-anlägg
-
206
Den 26 Juni f. m.
liing vid Engelholm icke vara så tillfredsställande att något anslag
dertill nu borde ega runi. Det är nemi. alt befara, att en hamn
vid Engelholm, som kunde tjena till handelns befrämjande, icke skulle
ega bestånd i anseende till läget och beskaffenheten vid Rönne ås
utlopp. För mindre fartyg och båtar kan den blifva tillfyllestgörande;
men hufvudsakliga ändamålet anser jag den icke kunna
upfylla. De undersökningar som halva egt rum och den underrättelse
man har om detta ställe, ådagalägga att hamnen ständigt skulle
upgrundas genom den sand och mudder, som de nordvestliga stormaine
diiföra, såvida man icke ville göra högst betydliga, nuvar.
plan öfversligande, omkostnader. Några betydliga omkostnader anser
jag icke för den orten vara skäl att använda, enär verkan deraf
skulle inskränkas till närmast kringliggande trakt, som ensam kan
hafva sin transport genom Engelholm. Öfriga delen af Skäne har
närmare till Helsingborg, Landskrona och Malmö. Det är blott det
nordvestliga hörnet af denna provins, som kunde hafva gagn häraf,
egentligen för att skeppa bafra på England. Ehuru orten nu gjort
ett ganska betydligt sammanskott för denna hamn-anläggning, så är jag
öfvertygad att det är mindre skäl att gifva Statsanslag för ifrågavar.
ändamål än för många andra, enär icke någon slön e och allmännare
fördel af denna hamnanläggning kan upkomma. Emedlertid
vill jag icke yrka afslag, som i alla fall icke grundlagsenlig! nu kan
ega rum, ulan anhåller om ålerremiss af denna punkt, på det alt
Etsk. måtte laga saken i närmare öfvervägande och emedan jag anser
närmare uplysningar behöfvas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Dä jag inom StatsUtsk. biträdt
beviljandet af detta anslag, anhåller jag få tillkännagifva de skäl som
dertill föranledde mig. Jag vill visserligen icke bestrida alt, i likhet
med hvad Frih. Palmstjerna nyss yttrat, fråga kan upstä huruvida
en fullt ändamålsenlig hambyggnad kan vid Engelholm lillvägabringas,
egentligen af den orsak, all Sehelderviken, denna stora bugt
af Kattegal, i hvilken Rönne ä utfaller, är invid stranden alltför
grund för att några djupt gående fartyg skola kunna inlöpa i den
föreslagna hamnen; men jag tror att man vid beviljandet af Statsanslag,
bör afse huruvida hela den kringliggande orten finner sig
iner eller mindre intresserad i upförandet af en sådan hamnbyggnad.
Här inträffar det förhållande, att Rönne å, den enda segelbara å i
Skåne, just faller ut der hamnen skulle byggas; att denna å med
ringa kostnad kan göras för mindre fartyg segelbar ända till det 2
mil från dess utlopp belägna s. k. Klippans Pappersbruk, att det
icke är Engelholms stad, som här har tecknat sig för den betydliga
delen af omkostnaderna för hamnbyggnaden, utan egentligen possessionaterna
i den kringliggande orten, och att af den summa, som
för ifrågavar. hamn-anläggning beräknats upgå lill omkring 67,000
r:dr, dessa posselionater hafva tecknat sig för icke mindre än£, eller
nära 45,000 r:dr. Dertill kommer, alt hela den nordvestliga delen af
Skåne, en stor del af Christianstads och äfven Halmstads län har sin naturliga
afsättningsort på Engelholm, men derföre att ingen hamn der
finnes, nödgas innevånarne forsla sina varor till Lanskrona, som är
D en 26 Juni f. m.
207
belägen flere mil söder ut, hvilket för dem i betydlig mån förökar
transports-kostnaden. Dessutom bör härvid lagas i betraktande, alt
om någon hamn kunde tillvägabringas så skulle för alla de varor,
som der kunde lossas, ingen lull i sundet komma att erläggas, hvarföre
jag skulle tro alt äfven det blefve för en stor del af Skåne
utaf vigt att i denna och för billigare priser erhålla sina förnödenheter
än nu kan ske vid alla hamnar söder örn Helsingborg. Vidare
kommer härtill ali hela den kringliggande trakten producerar
en stor mängd bafra, hvilken exporteras lill England, och hafran är,
som hvar och en vet, en vara, sorn skrymmer mycket, utan att i
sig innebära betydligt värde, hvadan det faller sig mindre beqvämligt
att, såsom nu sker, transportera den landvågen till Landskrona,
för att derifrån vidare utföras. Alla dessa omständigheter hafva förmått
mig att lemna min röst för det ifrågavar. anslaget. Jag nödgas
likväl erinra Ståndet derom alt, enl. de uplysningar, som i Ulsk.
lcmnades, kan icke hamnen vid Engelholm tillvägabringas så, att
större fartyg kunna inlöpa i densamma, utan de måste blifva liggande
på redden i Schelderviken och afiastningen ske i mindre fartyg,
men jag skulle i alta fall tro att det vore en så betydlig vinst för
denna del af provinsen, att jag vågar anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. till bifall på denna punkt.
Hr Lagerhjelm: Jag har varit tveksam om hvad tanka jag
skulle fatta i delta ämne, men har nu genom den siste värde talarens
yttrande blifvit med mig sjelf derom ense. Jag har fästat mig
dervid, all då orten omkring Engelhom bar tecknat sig för ett så
betydligt belopp som | af hela summan, sådant måste tillkännagifva
ett stort behof för orten af denna hamn, och det är således icke i någon
mån för stadens, utan för ortens skuld, som jag ansett det vara af
vigt att anslaget beviljas. Jag har likväl icke skäl att motsätta mig
en återremiss, ty då ärendet kommer under förnyad pröfning, så eger
alltid K. o. Ad. i sin makt ali på de uplysningar som vinnas grunda
sitt beslut.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Inom Ulsk. har jag delat
den åsigt, att ifrågavar. företag icke borde med Statsanslag understödjas.
Jag har dertill hcmtal anledn. af den uplysning, sorn lemnades
ang:de beskaffenheten af denna hamns belägenhet. Den ligger
icke invid sjelfva staden, utan pä längre afstånd derifrån och vattnet
utmed sjelfva stranden är af den grunda beskaffenhet, att någon
god hamn icke lärer kunna beredas. Dessutom skulle denna hamn ligga
öppen för inträffande nordvestliga stormar samt kunna lida mehn af
flygsand. Det är för öfrigf en erfarenhet, att åtskilliga hamnar utmed
Skånska kusten hafva vid verkställigheten visat sig blifva ofantligt
mycket dyrare, än kostnadsförslagen uptagit. Ja, der torde
knappt finnas en enda, som kunnat utföras med de i första kostnadsförslaget
beräknade medel. Vid sådant förhållande, och dä man
haft den uplysning, alt lokala hinder här upstode mot den föreslagna
hamn-anläggningen, så har jag icke kunnat biträda Utsk:s förslag i
denna punkt. Icke så serdeles långt från denna ort ligger Helsingborgs
hamn, som endast saknar förmånen af tillräckligt djupt vatten
208
Den 26 Juni f. m.
för alt kunna mera allmänt begagnas. Att ytterligare göra sådana
dyrbara anläggningar, som det, hvaruppå sistnämnda hamn är ett
bevis, för att lill äfvenlyrs komma till samma mindre tillfredsställande
resultat, tror jag icke vara rätt ändamålsenligt. Jag förenar
mig derföre med dem, som anhållit om återremiss af betänk, i
denna del.
Hr Rosenblad: Denna gång får jag förena mig med en ledamot
af StatsUlsk. för att bestrida Ordfms i StatsUtsk. yrkande af
återremiss af denna punkt. Till de manga talande skäl Hr von Troil
redan anfört ang:de vigten af en hamn-anläggning vid Engelholm,
och hvaraf jag tillåter mig återuprepa ett, nemi. att af den beräknade
kostnaden äro garanterade af enskilde personer, hvarigenom
Staten slipper med det proportionaliter lilla tillskottet af 22,533 r:dr
16 sk., vill jag lägga det, att söder om Halmstad blir detta den
enda Svenska hamn som, vid de så ofta inträffande stormarne i
Kattegatt, för de talrika fartyg som besegla detta farvatten, kan utgöra
en tillflyktsort. Blott i detta hänsende är denna hamn-anläggning
af oskattbart värde. Beträffande vidare hvad som af Gr. Mörner
nämndes, eller att denna hamn vore onödig, dä hamn funnes i
Helsingsborg, får jag blott erinra om att Skåne är ett stort land der
bland annat stora härader kring och norr om sundet, såsom Luggude,
Bjäre, m. fl. utgöra en ganska vacker del af Skåne. Helsingborgs
hamn är visserligen en vacker anläggning, men den är ofantligt liten,
och således om man äfven icke vill fästa sig vid det tvång som nu
drabbar innevånarne i dessa trakter, att nemi. nödgas transportera
sina varor flera mil på dåliga vägar, så är Helsingborgs hamn i alla
fall otillräcklig. Jag tillstyrker bifall till StalsUlsk:s betänk, i denna del.
Hr Bråkenhjelm: Huruvida man under storm skall kunna
kryssa sig in i en hamn vid Engelholm, derom vill jag icke yttra
mig, emedan jag icke dertill är kompetent. Sannolikt blir den saken
snart nog uplyst, och jag fruktar för alt den kommer i samma
kategori som de nyligen omnämnde pankakorna. Men i alla fall,
hvad sjelfva till- eller afslyrkandet af anslaget beträffar, nekar jag
icke till att jag för min del har starka sympathier för sådana upoffringar,
som icke ensamt tillgodokomma en stad eller en enskild
kommun, utan hela orter; och dä det är uplyst, att det är en större
ort omkring staden, som egentligen intresserar sig för företaget, och
alt seglatsen till och ifrån hamnen vore oberoende af Sundska tullen,
sä synes det som Ständerna skulle hafva skäl att taga denna
fråga i närmare öfvervägande. Skulle sä vara fallet, som Frih. Palmstjerna
anmärkt, att fara vore för hamnbyggnadens och segelledens
framtida bestånd, derföre att storm och sjön skulle medföra flygsand
i rännan, så är det kanske ett oundvikligt hinder för företaget och
Ständerna borde då icke blottställa sig för att onödigtvis bortkasta
penningar på företag, som icke utan alltför stora upoffringar i framtiden
kunna underhållas. Men sådant vore förebyggdt om, när såsom
jag hoppas denna punkt blir återremitterad, StatsUtsk. ville göra
det enkla tillägget vid förbehållet, att bolaget icke allenast bör ansvara
-
Den 26 Ju ni f m.
209
svara och ställa godkänd säkerhet för fullbordandet af hambyggnaden
och åns uprensning, utan äfven för hamnbyggnadens och segelledens
framtida underhållande, och med detta tillägg skulle jag för
min del önska alt Statsanslaget blefve bifallet; anhällandes jag derföre
att, vid en skeende återremiss, Utsk. måtte taga saken under
denna synpunkt i öfvervägande.
Hr af Puke, Folke Magnus: Jag har äfven inom Utsk. hyst
betänkligheter emot beviljandet af della anslag. Ehuru jag icke reserverat
mig emot beslutet, får jag dock tillkännagifva att jag voterade emot
anslaget, .lag har egentligen begärt ordet i anledn. af Hr Rosenblads
yttrande, att denna hamn skulle blifva af någon nytta för sjöfarande
i Kaltegat. Afven om jag antager att det skulle kunna
blifva en hamn i Engelholm, så kan det aldrig blifva en hamn för
sådana fartyg som i allmänhet besegla Kattegat, af hvilka säkerligen
icke något enda, vid inträffande storm då det nödgades söka hamn,
skulle, utan i största nödfall Inga sin tillflykt in i Schelderviken, utan
då heldre, antingen gä till Götheborg eller in i sundet igen, allt
efter som destinationen vöre syd-eller nordval l*
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Att ifrågavar. hamn-anläggning
vid Engelholm åtminstone för den omkringliggande orten
vöre fördelaktig, har, såsom jag tror, af föreg:de talare blifvit tillräckligen
utredt. Jag ber att fä fästa upmärksamheten på en bland
alla andra anledn:r för en sådan öfvertygelse, som enl. min tanka
förefinnes, nemi. det intresse som allmogen egnat åt denna anläggning,
sä alt icke allenast de sjelfve tecknat sig för bidrag, utan
äfven att Direktm för hambyggnaden bland sina medlemmar räknar
icke mindre än 5 ledamöter af BondeSt. Vi veta att det icke i allmänhet
ligger i Svenska BondeShs natur att äfventyra sig i företag
som icke åro af väsentlig nytta, och deraf hemtar jag ytterligare
anledn. lill den öfvertygelse att denna hamnanläggning är af vidt
omfattande nytta för den ort, som här är ifråga.
Utom det att denna är ganska rik på produkter till utförande,
så är den omgifven af en stor mängd större egendomar och bruk,
såsom t. ex. Klippans Pappersbruk med flera. K. Bef:h:de samt
Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader i riket hafva båda förordat
hamnanläggningen, och detta är också för mig ett ganska vigtigt
skäl för att godkänna StatsUtsk:s förslag Man har sagt alt
hamnen icke kunde begagnas af djupgående fartyg, men efter hvad
mig blifvit meddeladt, kunna fartyg af 11 fots djup inlöpa i början
af hamnen, ehuru den längre fram icke är farbar för fartyg mera
djupgående än emellan 7 och 8 fot. Det har äfven blifvit sagdt
i en reservation som vidfogals denna punkt, att den omkringliggande
trakten skulle vara besvärad af flygsand. Jag tror alt denna olägenhet
är sedan lång tid förekommen, ty efter hvad jag tror mig
känna finnes der en 100 års gammal plantering som i detta afseende
förebygger vådorna. Jag skulle för min del af alla dessa skäl
villa tillstyrka Ståndet att bifalla Ulslcs betänk, i denna del. Bien
jag anhåller äfven få uptaga en af Hr Bråkenhjelm framställd anmärkn.
, den nemi., att ehuru han för sin del tillstyrkte andaget,
8 H. 14
210
Den 26 Jani f. m.
han likväl icke motsatte sig en återremiss, på det att bolaget borde
ställa borgen för det framlida underhållet af denna hamn-anläggning.
Jag skulle tro att en så beskaffad borgen, huru lättsinnig
man än må vara i värt land att ingå borgensförbindelser, blir svår
att åstadkomma, ty det vore en borgen sorn komme att räcka
sekler igenom och en sådan lärer väl icke genom lag kunna åläggas,
och ej heller lärer den vara möjlig all åvägabringa. Jag skulle
således anhålla, att om den värde talaren icke har någon annan
anledn. för sitt yrkande af återremiss af denna punkt, han mätte
instämma med dem, som yrkat alt densamma må varda bifallen.
Frih. Toll, Gustaf: Sorn jag har närmare kännedom af hela
denna trakt och kan bestyrka riktigheten af de upgifna fördelar sorn
en hamn-anläggning vid Engelholm skulle medföra, samt redan stora
anstalter på förhand äro vidtagna för Rönne åns uprensuing, hvarigenom
en betydande del af provinsens spanmåls-produktion kan
lättare utföras till Engelholm än någon annan stad; äfvensom då
Oresundstullen säkert skulle undvikas, derest uplag af spanmål invid
Engelholm kunde åstadkommas, hvarifrån den sedan exporterades, och
då man kunde tillägga den fördelen, att närheten med Höganäs,
kunde göra det möjligt att vid Engelholm fä ri-torka säden nied
kol, så torde en sådan anläggning vara af behofvet påkallad och för
Skåne af största intresse; hvarföre jag vördsamt vågar tillstyrka bifall
till hvad Utsk. i denna del föreslagit.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle förevar, punkt af Ulsk:s utlåt., besvarades denna propos. med
blandade ja och nej; hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge
de emot samma punkt gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss,
samt då härvid ropades starka ja, blandade med nej, förklarade
det han trott sig finna denna sednare propos. besvarad med
öfvervägande ja.
5:te punkten, ang-.de öpnandet af en kanal genom Kalfvesund
i Bohus läns skärgård.
Bifölls.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställd propos.
upskjöts med pröfningen af den återstående delen af StatsUtsk:s
förevar, utlåt, till eftermiddagens plenum, och åtskiljdes R. o. Ad.
kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
allert Munck.
Den 20 Juni e. m.
211
Thorsdagen den 20 Juni 1851
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 4 prol:s-utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 18 och 21 dennes på
bordel lagda utlåt. N:o 163, ang:de ifrågaställde extra Statsanslag
till föremål, tillhörande Civil-depart:tets handläggning.
6:le punkten, ang:de anslag till kanal- och sluss-anläggningar
emellan Philipstad och Sjöändans lastningsplats.
Frih. Cederström, Rudolf, upläste följande:
En lättad kommunikation i transport- och far-leden från Christinehamn
till Bergslagsorlerne norrut är otvifvelaktig! af stor vigt,
men det är af föga mindre angelägenhet alt, enär fråga är om
Statsmedels anslående till understöd derför, noggrannt tillse det dessa
medel pä ändamålsenligaste sätt användas lill ernående af det önskvärda
syftemålet. Sådant synes mig icke vara fallet med det nu
framställda förslaget om ett anslag af 65,000 ndr för en kanal emellan
Philipstad och Sjöändan, eller rättare sagdt emellan Sjöarne
Daglösen och Stora Lungen.
Det egentligen vigtiga och gagneliga af ifrågavar. kommunikation
borde väl fä anses vara att lätta fraktandet af tackjern och malm
söderut äfvensom spanmål norrut, af hvilka förnödenheter betydliga
qvantiteter årligen skola framforslas. Men förnämsta malmberget i
dessa nejder är det s. k. Persberget. Dit kommer man icke förmedelst
den föreslagna kanalen. För att ditkomma, erfordras en
ytterligare jernvägsanläggning öfver det landbälte, som är beläget
emellan Philipstad och sjön Yngen. Denna jernväg är visserligen
påtänkt, men har ej ännu, mig veterligen, erhållit någon aktieteckning.
— Det blir förmodligen en sednare omsorg, säger man.
Jag förutspår också, att, derest R. St. förära kanalbolaget de begärda
65,000 r:dr, lärer framtida anhållan om nya anslag, nemi. för jernvägen,
ej länge vänta på sig. — Beklagligen är äfven kostnadsförslaget
för kanalen ej upgjordt med den, i min tanka, nödiga försigtighet,
att man kan vara tryggad det dess påtagligen ganska låga
kostnadsberäkningar skola kunna förverkligas. Den i öfrigt ganska skicklige
Ingeniör, som ej längesedan upgjorde förslag om en sluss vid Knappforssen
nptog den till 12,000 r:dr; medel erhöllos, men hvad hände?
Slussen kostar i dess ställe mer än dubbla summan. Om detsamma
skulle inträffa jemväl med nu föreslagna kanalen, och medlen
följaktl. ej räcka till, huru går det då? — Visserligen har StatsUtsk.
förutsatt det intet vidare anslag må ifrågakomma; men, har
Staten förärat 65,000 r:dr, blir den väl snart sagdt tvungen af omvårdnad
för ett börjadt men i brist af medel till slutliga utförandet
måhända gagnlöst, eller åtminstone ej synnerligen gagnande företag
14 *
212
Den 27 Juni e. m.
likaledes tillskjuta hvad som felas. Jordersättningarne blifva ofelbart
mycket dyrare än bolaget förmodat. De Bruk, hvilkas vattentillgång
varder för kanalens skuld förminskad, konna ej underlåta begära
billig ersättning derför, med den i lag stadgade förhöjning; allt delta
ökar kostnaden.
Mitt hufvudsakliga skäl alt afstyrka bifall, -ligger förnämligast
derutinnan, att ett annat förslag, egande betydliga företräden framför
det af StatsUtsk. omfattade, blefve derigenom alldes tillinletgjordt.
Kostnadsförslagel har af försigtighet blifvit något högt till alla delar upgjordt,
en reservfond af 32,5t>0 r:dr b:co för oförutsedda kostnader
afsedd, dagsverkskostnaden uptagen till 1 r:dr b:co i st. f. högst
samma belopp i r:gds, — allt detta har afskräcki från att omfatta
detta sednare förslag, som likväl skulle leila transportleden vida rakare
upp lill foten af Persberget. Och ville man äter, pä sätt äfvenledes
är ifrågasatt, anlägga jernväg emellan Yngen och Östersjön,
är lokalen derstädes så jemnt docerande, att hästkraft endast behöfver
upföre till Yngen anlitas, då deremot den jernväg, sorn blefve
erforderlig till kompletterande af nu föreslagna kanalen, måste ledas
först npp till en landthöjd och sedan äter utföre, hvadan hästkraft
måste å båda sidorna begagnas. Jordersättningarne blifva, enl. hvad
jag med visshet känner, ringa eller inga, derest af mig omförmälde
förslag blefve omfaltadt. Men pä det eli förhastadt bifall till den vesterin
sträckta kanalleden ej må afskala all utsigt till framgång för den
nära parallelt dermed påtänkta kanal- eller jernvägsleden, anhåller
jag att R. o. Ad. mätte finna det begärda anslaget ej vara lämpligt
att medgifva. Jag nitälskar således ganska mycket för en nödig
fortsättning af den redan understödde kommunikalions-leden frän
Christinehamn till Bergslagen, men jag nitälskar för att detta fortsättande
må ega rum på ett sätt, att mest gagna orten, ej blott den
lilla staden Philipstad. Bättre är att frågans lösning något dröjer,
än att lösningen sker i en skef riktning, som utestänger en mera
ändamålsenlig framtida verkställighet af dessa företag.
Efter upläsningen häraf tilläde Frih. Cederström:
Att Utsk. velat hugna provinsen Wermland med ett anslag för
befrämjande af ifrägavar. kanal ocIl slussanläggningar, skulle för mig,
såsom Wermländning, vara ganska hugnesaint och borde framkalla
min tacksamhet, derest jag trodde att medlen, pä detta säll använda,
verkligen komme att göra mesta nyttan. Nu åter är förhållandet
enl. min åsigt annorlunda; men jag misströstar icke, att ju R.
St. vid nästa riksdag vilja visa orten samma välvilja, hvilken då
kunde komma ortens allmänna fördel tillgodo på ett mera gagneligt
sätt. Jag har här i min hand en karta, som tydligt utvisar de topografiska
förhållandena, och hvilken jag gerna ville tillhandahålla
Jern, som om frågan önska taga närmare kännedom. I händelse af en
återremiss till Utsk., skall jag till Utsk:s uplysning jemväl med största
nöje bifoga samma karta. Jag önskar nemi. att R. St. sedan
en noggrannare underrättelse om alla lokalförhållanden hunnit inhemtas,
icke bifalla de af Utsk. föreslagne 65,000 r:dr; men Riksd.
Ordms föreskrifter förhindra mig att nu genast derå begära ett af
-
Den 26 Joni e. m.
213
slag, hvilket, i frågor af beskaffenhet som den förevar., icke kan
annorledes vinnas än genom en omväg, som heter återremiss, hvarå
jag alltså anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos. För
denna min anhållan hemtar jag ytterligare stöd deraf, alt, enl. Utsk:s
egna ord, ”hos Utsk. någon tvekan npstått, huruvida alla med
delta tillernade kommunikationsföretag sammanhängande frågor ännu
vunnit sin riktiga lösning, och deribland hufvudsakligast den,
om behöflig vattentillgång kan vara att för kanalfarten disponera
; men då Utsk .förutsätter, att nödig öfverenskommelse varder
träffad, tillstyrker Utsk.” etc. — Uti hvarje sådan fråga, hvarest,
såsom här, förhållandet visar sig så outredt, mäste jag yrka, alt
Statens penningar, isynnerhet när frågan är om större belopp, och
dit må man väl räkna en summa af 65,000 r:dr, — icke bortgifvas.
Frågan har redan förleden riksdag varit föremål för R. St:s
pröfning; de funno den icke förtjena den ifrågasatta upoffringen. Afven
nu tagas de allmänna medlen i anspråk af en mängd nödiga
behof och omsorger. Jag hoppas således ega skäl till den förmodan,
att R. o. Ad. icke böra vara serdeles angelägne, att skänka
bort 65,000 r:dr i och för detta företag; och jag hoppas likaledes,
att i alla händelser någon definilif handläggning deraf ej måtte ega
rum, med mindre än, att StatsUtsk. nu förut beredes tillfälle att
taga saken i förnyadt öfvervägande samt derefter med ytterligare framställning
i ärendet inkomma.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Emot min önskan anser jag mig
böra utförligt uptaga hvad här blifvit anfördt, enär det angår förhållanden,
som blifvit oriktigt upfattade och framställda och hafva
med ifrägavar. ärende ett väsendtligt sammanhang. Dervid vill jag
börja just der den siste talaren slöt, nemi. vid den tvekan han föregifver
att K. M. skulle hysa huruvida medel borde anslås till ifrågavar.
företag. En dylik tvekan har för StatsUtsk. varit fullkomligt
obekant och de för Utsk. tillgängliga handlingar hafva icke eller gifvit
någon den ringaste anledn. att någon sådan förefunnits, hvarken hos
K. M. eller den myndighet, som i ämnet varit hörd. K. M. har
tverlom just i motsats med talarens föregifvande afgifvit en ganska
bestämd propos., åtföljd med nödiga kartor och handlingar, hvilka
alla varit för Utsk. att tillgå.
Från denna föregifna tvekan öfvergår jag till den första frågan
Frih. Cederström vidrört, nemi. huruvida den föreslagna linien vore
den bästa; ty, säger den värde talaren, de medel som anslås böra
användas på det mest ändamålsenliga sätt. Utsk. är alldeles ense
med honom deruti; men vid tillämpning af denna allmänna sats
fordras lokal-kännedom om de olika linier, som varit ifrågaställde.
Det är just denna kännedom af ämnet som Utsk. bemtat af undersökningar,
verkställda tid efter annan af flere Ingeniörer, nemi. Hellström,
Edström,-Ekenstam, Liljehöök och Olivecrona och, såvidt jag
kunnat finna hafva alla varit ense derom att den af K. M. föreslagna
linien är den rätta. Men ehuru vigtigt ett sammanstämmande embetsmanna-utlåt.
än må vara, så bör man dock icke förkasta den
opinion som ger sig tillkänna bland dem inom orten, hvilkas varor
skola fram i den riktning kanalsträckningen antyder. Ej eller vet
214
Den 26 Juni e. nu
jag något säkrare tecken på tillvaron af en fast öfvertygelse, än då
nian talar med anslag, genom aktie-teckning till bolag. Lemnäs nu
ringaste upmäfksamhet åt detta, industriens sätt alt uttrycka sitt
tänkesätt, sä finnér man lätt ali det uteslutande är för Bjurbäckslinieri,
som aktieteckning kunnat erhållas och bolag bildas, men alldeles
icke för den andra linien. Jag har derföre trott mig böra
draga den slutsatsen att industrien fordrar just den sträckning som
K. M. föreslagit, hvadan jag inom Utsk. ansett mig böra tillstyrka
bifall till K. M:s nåd. propos. Visserligen har jag hört deri invändningen
framställas, att kostnaden skulle blifva mindre om i st. f.
kanal, en jernväg anlades. Ja! visst är det en sanning all en jernväg
kostar mindre att anlägga än en kanal; men emellan jernvägen
och kanalen företer sig den märkbara skillnaden, att de förra medföra
eu underhållskostnad af 5 proc., men kanalerna deremot blott
1 proc. Men äfven jernvägens längd måste intagas i räkningen liksom
kanalens, äfvensom slussarnas antal, dimensioner m. m. Talaren
har icke uplyst huruvida han anställt en så beskaffad beräkning
eller icke; men jag har genom räkning funnit att kanalanläggning
är uti ifrågavar. läll det minst dyrbara kommuuikations-sättel och
tror mig äfven kunna med siffror visa, att en kanal i den riktning,
som Utsk. förutsatt, nemi. åt Bjurbäcken, är det lämpligaste. Min
motståndare, som yrkar motsatsen, hoppas jag nu skall angifva de
grunder hvarpå bans omdöme hvilar.
Frih. Cederström har sagt att Jiufvndsakligast Persbergsmalm
skulle komma i fråga att fraktas. Afven i denna punkt är jag af
alldeles motsatt tanka med den talaren. Såvidt jag känner, har så
vä! Persbergs som andra malmtillgångar i Wermland betydligt aftagit.
Visserligen äro bläsningarna vid en eller annan hytta inom Carlskoga
bergslag mer eller mindre grundade på Persbergs-malm; hvadan
något Persbergs-malm torde komma att på Bjurbäcks-kanalen
fraktas; men, Wermlands malmer äro icke tillräckliga för der anlagda
smiden, hvadan tackjerns-behöfvet måste fyllas, såsom nu,
genom köp frän andra orter eller och nya blåsningar anläggas på
Nora malmer. Jag tror således att Persbergs malm till ganska obetydligt
belopp kommer att fraktas på Bjurbäcks-kanalen, men deremot
blir på denna farled mycket spanmål, tackjern, stångjern, sill,
salt m. m. forsladt.
Samma talare har äfven anmärkt att kostnadsförslaget ej vore
noga upgjordt. I detta hänseende har Utsk. ansett sig tryggadt deraf
att detsamma varit af styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader
vederbörligen granskadi. Jag har dessutom haft tillfälle i ämnet
tala vid Majoren Olivecrona, som förklarat att linien ät Storforss
skulle medföra 50 proc. högre kostnad än om kanalen ledes förbi
Bjurbäcken på sätt Utsk. antagit. Vid sådant förhållande synes mig
klokast att välja denna linea, hvilken på samma gång den föres till
det åsyftade målet, äfven medtager den minsta kostnaden.
Vidare säger den värde talararen sig vilja medelst jernbanor
från Daglösen till Storforss och från Vngen till Storforss lätta fraktandet
af varor mellan Philipstad och Nerike, samt emellan Persberget
och Carlskoga bergslag. Hvad nu först angår komnnmikatio
-
D e n 26 J u i e. m
215
uer etnelllan Philipstad och Nerike öfver Carlskoga, så vinnes den
genom Bjurbiicks-kanalen och den under byggnad varande Knappforss-slussen.
Föreningen åter emellan de dalsträckningar, hvaruti
sjöarne Yngen och Daglösen ligga, är genom redan verkställda undersökningar
befunnen verkställbar medelst en jernbana som skall
kosta 76,000 r:dr b:co. Derigenom skulle sjön Yngen, vid hvilken
Persbergs grufvor äro belägna, komma i förening med Bjurbäckskanalen.
Men icke nog dermed, denna kombination framkallas äfven
af andra förhållanden. Sisth år meddelade K. M. län åt ett bolag,
som bildats för en jernbana emellan sjöarna Långban och Yngen,
hvarigenom föreningen af denna sjö med Bjurbäks-kanalen erhåller
ännu större vigt än den värde talaren måhända föreställt sig. Men
denna sistnämnde jernbana är nu icke i fråga och hörer till klassen
af kommunikationer, hvilka lätt framkallas af de större anläggningarna.
Sådana större kommunikations-anslalter är det som Statsmakterna
böra befatta sig med, helst då industrien genom redan
verkställd aktieteckning anlydt den rätta vägen, såsom händelsen
nu är med Bjurbäcks-kanalen. Sedan den blifvit färdig dröjer det
icke länge förrän Yngen kommer dermed i samband hvarefter kommunikationerna
kunna med lätthet utsträckas från Yngen ända in
uti Grythytte bergslag. Sjöarna Norr-Elgen, Sör-Elgen och Torrvarpen
kunna enl. Major Olivecronas upgifl lätt förenas sinsemellan
och med sjön Saxen, hvarifrån en kort jernbana eller macadamiserad
väg af | mil kunde göras till Yngen, hvarigenom Grythytte
bergslags vestra del komme in på Bjurbäcks-kanalen. Man ser således
att ej blott Philipsstads östra bergslag utan och en del af
Grythytte bergslag skola njuta fördel af Bjurbäcks-kanalen, och Mine
Hrr, det är under alla dessa förhållanden som Frih. Cederström ej
anser lämpligt att bifalla StatsUtsk:s förslag ulan föreslår alt dröja
med lösningen af de svårigheter i varu-transport som genom K. M:s
nåd. propos. kunna rödjas ur vägen. Han vill dröja med lösningen,
liksom vore det för bittida i Sverige att förbättra varu-transporten
och minska dessa omkostnader hvarigenom Sveriges industri försättes
i en så olika täflan med alla andra civilerade länders 1 Frågan om
en kanal förbi Bjurbäcken väcktes redan för vid pass 30 år sedan
och vid den Bergskommission hvaraf jag var ledamot och som 1835
hölls äfven i Philipstads bergslag förekom den ånyo. Ortens industri-idkande
innevånare förklarade det gemensamma behofvet deraf.
Frågan har sedermera varit handlagd af 6 Ingeniörer, den ena efter
den andra. När man nu kommit derhän att ett bolag blifvit bildad),
kostnadsförslag upgjordt och af vederbörande granskadt, nåd.
propos. till B. St. afgifven, StatsUtsk. yttrat sig och tillstyrkt; då
först säger Frih. Cederström: ”detta är ett gagnlöst förelag, hade
aldrig bordt i fråga sättas; ett annat förslag är bättre; man måste
dröja med lösningen af frågan”. Hvarföre har man icke förr framställt
detta bättre alternativ, dessa betänkligheter, sä att båda förslagen
kunnat jemnföras och gå parallelt med hvarandra? Hvarföre
har icke styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader, ej eller K. M.,
icke heller St:s Utsk. fåll del af Frilnns grundliga kännedom i detta
ämne, af det bättre förslaget? — utan na först, då frågan ändlligen
216
]>en 26 Ju u i e, m.
skall lösas säger den välde talaren: ”Nej! för åll del stanna här —
gä icke vidare! — här är ett hällre förslag, sora jag har att gifva
Eder!” — På dylika framställningar tror jag att man icke
bör göra afseende utan tillstyrker bifall till Utsk:s förslag. Såsom
bosatt nära den ort, hvars varu-transporler skola gagnas af Bjurbäcks-kaualen,
känner jag dess behof af den ifrågavar. kommunikationen
och såsom exempel derpå kan jag nämna att ej blott taktegel
utan t. o. m. mursten föres frän Carlskoga och till Philipstad, ja!
flere mil ofvanföre; och dä sä tunga varor kunna bära dryga omlastningar,
frakter och rolöner; dä mätte väl industrien hafva ett
behof, som ännu icke blifvit tillfredsstäildtf och tiden måtte vara
iuue att afhjelpa det! Jag förnyar min anhållan om bifall.
Hr von Troil, Sam. Gust.: De af Frih. Cederström här yttrade
äsigter hafva hufvudsakligen blifvit uti Statsölskis plenum framställde
af en eller annan ledamot, men de hafva likväl icke förmått
alt rubba den stora majoritetens inom Ulsk. öfvertygelse om nyttan
utaf den kanalens sträckning, StatsUtsk. förordat. Emedlertid anhåller
jag, att till den utredning af ärendet, den siste talaren nu
afgifvit, fä göra några tillägg.
Frih. Cederström har gunslbenäget velat aflemna lill StatsUtsk.
en karta öfver trakten, på det att Utsk. måtte sättas i tillfälle, att
taga närmare kännedom om förhållandet och derefter, i händelse af
en återremiss, kunna rätta sitt utlät. Jag anhåller då, alt för den
ädle Frihtn få tillkännagifva, att StatsUtsk. icke saknat kartor eller
andra handlingar, utan Ulsk. har om ämnet tagit fullkomlig kännedom.
Måhända är det svårt för flertalet af R. o. Ad:s här närvar,
med den ifrågavar. orten icke hemmastadde medlemmar att på grund
af redan afgifne anföranden, och då någon karta för hvar och en af deni
icke kan vara att tillgå, göra sig reda för beskaffenheten af hvarje
utaf de här föreslagna kanal-linierne. Jag anhåller således, att få
söka åskådliggöra detta sä mycket möjligt är.
Från den stora bergsrygg, som i sydostlig riktning utgår från
Säveberget och skiljer Wermland från Dalarne, samt sedermera
sträcker sig genom den vestra delen af Nerike och Westergöthland,
och skiljer sjöarne Wenerns och VVelterns vattensystemer, uprinna i
sydlig riktning en mängd af de vattendrag, hvilka genomkorsa det
ostliga Wermland och en del af Nerike. Den vestliga delen af dessa
vattendrag utfaller i Clarelfven och vidare i Wenern vid dess norra
strand. Den ostliga delen af samma vattendrag förena sig med
Svartelfven och utfalla genom Skagern i Wenern på dess vestra
kust. Den deremellan belägna trakten är ett af sjöar och vattendrag
starkt afbrutet land. Dessa vatten bilda dock 2:ne parallelt med
hvarannan från norr till söder löpande sträckningar, hvilka slutligen
förena sig i sjön Lungen och genom sjöarna Ullvettern och Alqvittern
utfalla i Svartelfven. Philipstad är belägen emellan sjöarne
Leren och Daglösen på den vestra af dessa vattenlinier; Persberget
vid sjön Yngen på den östra. Philipstad är central-punklen för
ortens betydliga tackjerns-handel. Persberget innehåller dess förnämsta
grufvor. 2:ne olika åsigter eller rättare 2:ne partier hafva
Den 26 Juni e. rn.
217
derföre inom orten bildat sig. Det ena önskar en kanal-anläggning
ifrån Philipstad till Ullvettern vid en af hvars vikar den jernväg
vidtager, som förer ifrån Sjöändan till Christinehamn. Det andra
partiet begär att de på den ostliga linien belägna sjöar: Yngen,
Östersjön och Langen skola sins emellan förbindas med jernvägar.
Båda dessa partier motarbeta hvarandra, båda klandra hvarandras
planer. Men endast för den ena linien, den ifrån Philipstad, den
vestra, äro förberedande undersökningar och planer granskade af
Väg- och Valtenbyggnads-styrelsen. Det är denna för hvilken StatsUtsk.
föreslagit det anslag hvilket Ståndet nn går att pröfva. Den
för hvilken Frih. Cederström ifrar är den östra. Den är grundad
på anläggningen af en jernväg ifrån Yngen lill Östersjön och en
dito ifrån Östersjön lill Lungen förbi Storforss bruk. R. o. Ad.
torde häraf finna, alt den malm och det tackjern, som från Persbergs
grufvor skulle på denna linia fraktas, skulle komma att föras
först på jernväg till Östersjön och öfver den på båt, sedermera pä
jernväg till Lungen och öfver den pä båt samt slutligen på jernväg
ifrån Sjöändan lill Christinehamn. Fördelarne af denna kommunikation,
som fordrar så mänga ur- och pålastningar, kunna väl icke
jemföras med dem, som äro att hemta af en kommunikation, der
dessa besvärligheter icke förekomma. Antages den kanal, StatsUtsk.
förordat, inlastas varorna i Philipstad och föras med samma
fartyg till Sjöändan och all annan omlastning än den derstädes i alla
fall oundvikliga blir obehöflig, hvaremot,^ såsom jag redan visat,
varorna skola, enl. Frih. Cederströms förslag omlastas flere gånger,
hvilket följaktligen åstadkommer en icke obetydlig kostnad för godsegaren.
Jag tror således, att den af StatsUtsk. förordade kanalsträckning
icke är så förkastlig, som mången påstår. Dessutom får
jag nämna, att Daglösen ligger söder om Philipstad och Sjön Yngen
söder om Persbergs grufvor, och uti dalgången emellan den sydligaste
delen af dessa sjöar skulle icke serdeles stora svårigheter möta
för anläggandet af en jernväg, och låt äfven vara, att, såsom Frih.
Cederström upgifvit, fråga om anslag till denna jernväg kommer att
vid en blifvande riksdag upstå, så kommer delta då alt blifva föremål
för serskild pröfning; och under förutsättning att denna jernväg
beviljades blifver enl. de af Hr Lagerhjelm uprättade kalkyler, hvilka
väl icke kunna frånkännas vitsord, enär den gemensamma kostnaden
för den nu föreslagna kanalen och en jernväg emellan Daglösen och
Yngen sammanlagt, icke upgå till den summa som erfordras för genomförandet
af Frih. Cederströms förslag. Härförutan och såsom
bevis uppå, att orten ansett den föreslagna kanal-anläggningen behöflig,
får jag nämna, hvad som inom StatsUtsk. uplystes, att under
sista marknaden i Christinehamn en stor del af de i marknaden
närvar, possessionater i orten tecknat sig för aktier till bolag för den
kanal, här är i fråga, hvaremot blott en enda tecknat sig för den
af Frih. Cederström föreslagna farleden. Dessa omständigheter synas
mig tala för bifall till Utsk:s förslag, och jag anhåller, alt Hr Frih.
o. Landtm, måtte framställa propos. härpå.
Frih. Cederström: Den ifver, hvarmed en aktningsvärd le
-
218
Den 26 Juni e. m.
damot, Hr Lagerhjelm, i denna fråga npträdt, har, tverfemol hans
vana, synts hänföra honom ända derhän, alt icke ens vilja fördraga
någon motsägelse, äfvensom till en mindre fullständig upfaUning af
mitt vördsamma yttrande. Den värde talaren har trott, att jag benämnt
företaget gagnlöst. Jag har likväl endast yttrat, att, om de
afsedda medlen icke blifva tillräckliga, företaget, derest det icke fullbordas,
kan blifva gagnlöst, Åtminstone blifver gagnet oändligt
mindre än man vid medlens beviljande afsett. Det måtte väl icke
vara svårt att medgifva. Likaledes har jag sagt, att för att få gagnet
af detta arbetsföretag fullständigt, måste, förmedelst en jernväg, förbindelse
åstadkommas emellan Philipstad och sjön Yngen; och Hr
Lagerhjelm är så långt ifrån att bestrida detta, att han sjelf fastmera
ansett en dylik förbindelse så nödig, att han icke dervid reserverat
sig mot dess sträckning ginaste vägen, fastän icke den jemnaste,
emellan staden och nämnde sjö. Men att anläggandet af en jernväg
öfver backar och berg icke aflöper för serdeles godt pris, lärer för
den värde ledamoten likasom för mig icke vara obekant. Det ligger
i sakens natur. Jemväl har Hr Lagerhjelm låtit hänföra sig till
den npgift, att något annat förslag än det af Utsk. förordade icke
varit å bane. I detta fall har likväl Hr von Troil meddelat nödig
rättelse. Han har uplyst, ali fråga upstått om sammanbindning medelst
jernväg emellan sjön Yngen, invid hvilken Persberget är beläget,
med sjön Östersjön, hvarifrån, genom Mögsjön och en ytterligare
vare sig kanal- eller jernvägssträckning af obetydlig längd,
förbindelse borde öpnas lill sjön Oijeveltern. Hr Lagerhjelm har
vidare lill fördel för det förslag, som här är i fråga, sagt, att en
jernväg finge framdeles anläggas ifrån Yngen till någon af sjöarne
Daglösen eller Lungen m. fl.; men jag får då fråga den värde talaren,
hvilketdera är förmånligare, att anlägga jernvägar antingen
å en jemn! docerande plan, sådan som förefinnes emellan Yngen
och Östersjön, eller upföre och utföre backar och berg, hvilka icke
torde kunna undvikas å landbältet emellan Yngen och Daglösen.
Afståndel är visserligen å hvardera af dessa landbälten ungefärligen
lika stort; men markens beskaffenhet högst olika, såsom nyss är antydt.
Dessutom är, i det förstnämnde fallet, sträckningen från norr
till söder och således i öfverensstämelse med den allmänna riktningen
af de Wermländska vattendragen, då deremot, i det sednare
fallet, kosan synes dragen från vester till öster, eller tversför bemhlde
allmänna riktning. För att komma från Yngens norra strand,
der Persbergs grufvefält äro belägna, ned till Sjöändan, har man, i
förra fallet, en sida i den triangel alt tillryggalägga, hvars begge
andra sidor utgöras af linierne söder och österut från Philipstad.
På det hela äro således afstånden ej till det sednare förslagets fördel.
Hr von Troil har behagat lemna en beskrifning öfver orten och
dess behof. Denna ort kan icke vara för mig obekant, enär provinsen
Wermland är min hemort. Jag tillåter mig derföre, att lill
den kraft och verkan, det kan medföra, vördsamt erinra dels om
naturförhållanden, dem jag redan haft äran antyda, och dem Hr
von Troil beständigt i detta ärende förbiser, dels och att inom orten
åsiglerna icke kunna så alldeles enhälligt och bestämdt sägas vara fattade
Den 26 Juni e. m.
till förmån för det af StatsUtsk. förordade arbetsföretaget. Ty om
man än vill sluta sig härtill af den omständigheten, att, såsom Rivon
Troil omförmält, under en marknad i Christinehamn ett större
antal aktier blifvit tecknade för det nu förevar:de arbetsföretaget,
och att blott en enda individ arbetat för en kommunikation emellan
Yngen och Öijenvettern genom Östersjön, så bör man härvid
taga i betraktande, att denne var disponent till en ej ringa del af den
jord, hvarå kommunikationen skulle åstadkommas, och att han förklarade
att ringa eller ingen ersättning för jordförluster dervid skulle
ifrågakomma. Denne man disponerar äfven åtskilliga verk och lägenheter
förbi hvilka den af StatsUtsk. förordade farleden skal! anläggas;
och, utan en sådan hans afsägelse af anspråk på ersättning
för icke blott blistad jord, men äfven minskad vattentillgång, torde
företaget, arbetet oberäknadt, blifva rätt kostsamt. Allt detta har
också blifvit helt öppet och oförställdt upgifvet. Hvad slutligen angår
de öfriga synpunkter, hvarutur man velat hämta stöd förStatsUtsk:s
förslag, sä förundrar det mig något att höra Hr Lagerhjelm
yttra att StatsUtsk. med yttersta noggrannhet pröfvat frågan o. s.
v., äfvensom att någon farhåga för arbetets stadnande i ofullbordadt
skick och för uleblifvande af företagets påräknade gagnelighet m.
m.; — detta allt oaktadt Utsk. likväl sjelft i sitt tryckta betänk,
haft den uprigtigheten att erkänna sin tvekan huruvida de med detta
tillärnade kommunikationsföretag sammanhängande frågor ännu vunnit
sin lösning. — Vidare har man yttrat alt, derest ingenting blir
af alltsammans i den händelse, som Utsk. ej velat utesluta ur möjlighetens
sfer, att K. M. ej finner bolagets säkerhet tillräcklig, så
skulle ju Staten ej lida någon förlust. Men man förbiser att anslagssumman,
under tiden till dess detta hinner blifva kändt, ligger
obegagnelig för andra, mera angelägna företag. — Lika litet finner
jag det välbetänkt att offra en större summa å ifrägavar:de kanal,
utan att med detsamma fullt göra sig reda för de belopp, som för
fullbordande af ett system i denna rigtning erfordras. Dessa belopp
blifva likvisst ej obetydliga.
Eli sådant förfarande med Statens medel synes mig åtminstone
mindre lämpligt, då så många andra mera vigtiga företag finnas
hvilka påkalla anslag; tillstyrkandes jag såsom förut återremiss af
betänk.
Hr Lagerhjelm: Jag har i sanning blifvit något förvånad öfver
det sätt, hvarpå Frih. Cederström rigtat sitt yttrande emot mig,
såsom den der skulle hafva serdeles ifver i denna fråga. Jag har
här hufvudsakligen yttrat mig såsom ledamot af StatsUtsk. för att
göra reda för det sätt, hvarpå jag galt tillväga för erhållande af de
uplysningar, jag i saken kan ega. Den af Frih:n omnämnda tvekan
hos StatsUtsk. synes, såvidt jag kan erinra mig, ligga deruti,
att det ännu skulle vara outredt, huruvida erforderlig vattentillgång
kunde vara för kanalfarten disponibel. Det förefaller åtminstone mig
naturligt, att, i händelse kanalbolaget icke kan med egarne af vattnet.
och vattenfallen, hvarigenom kanalen skall ledas, träffa öfverenskommelse
om begagnandet af detta vatten och vattenfall, hela
220
Den 26 Juni e. m.
företaget förfaller, och att medlen icke utbetalas, hvarföre jag och
flere med mig ansett obehöflig! att i tillstyrkandet intaga ett sådant
förbehåll, emedan del mäste blifva en serkild sak emellan bolaget
och vattnets egare. Den värde talaren har vidare anmärkt, alt jag
icke dragit i betänkande, alt omnämna för Ståndet såsom en lätt
sak, nemi. att draga jernvägar öfver backar och berg såsom orden
föllo. Jag får fästa Ståndets upmärksamhet derpå, att jag ännu icke
fält den idéen, att anlägga jernvägar öfver backar och berg. Jag
har icke den ringaste lokalkännedom i denna fråga, utan hvad, jag
i ämnet yttrat, år grundadt på de Utsk. tillhandakomna handlingar
och Ingeniörers upgifter. Hvad jag dock bestämdt känner, är att
den nnvar:de transporten af tackjern, tegel och spanmål m. m. till
Philipstad beror af ett bolag, af en enskildt man, och min öfvertygelse
är, att industrien vinner derpå, att den befrias från detta beroende
af enskilde, så att hvar och en efter godtfinnande kan transportera
sina effekter. Delta synes mig vara ett kraftigt bevis på
industriens behof af befrielse från allt beroende. Jag förnyar min
anhållan om bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Bråkenhjelm: Under förklarande, att jag hyser stora
förhoppningar om den Svenska industriens framgång genom lättade
kommunikationer af den art som den ifrågavande, får jag likväl tillkännagifva
min önskan, att SlatsUtsk. hade något närmare bestämt
vilkoren för utlemnandet af denna så betydliga penningesumma.
SlatsUtsk har nemi. tillstyrkt, alt R. St. mätte ålägga Riksg:s-kont.
denna utbetalning, sedan bolaget förklarat sig villigt ej mindre alt,
såvida arbetet icke fullbordas, summan återbetala, än äfven att kanalens
framtida underhåll sjelfl bekosta. Häri förefinnes en tvätydighet,
som ovilkorligen skall försätta Fullm. i Riksg:s-kont. i bryderi,
då utbetalningen skall göras. När har nemi. bolaget förklarat
sig skyldigt till dessa åligganden? Detta må väl icke hafva inträffat
förr än behörigt kontrakt emellan kronan och^bolaget blifvit uprätladt
och af K. M. godkändt. Ordalydelsen bör väl då vara sålunda .-  med skyldighet för bolaget, ej mindre att, såvida arbetet icke enl.
upgjordt och ömsesidigt godkändt kontrakt varder fnllbordadt etc.
För att vinna en sådan rättelse anhåller jag om återremiss af denna
punkt, ehuru jag i öfrigt bifaller Utskrs förslag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtmrs först till bilall å ifrågavande
punkt framställda propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt
gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande, samt
då härvid ropades ja blandade med nej, förklarade det han ansåg
propos: u till återremiss vara med öfvervägande ja besvarad.
De härefter förekommande 7, 8 och 9 punkterne blefvo utan
diskussion af R. o. Ad. bifallne.
10 punkten, ang:de anslag för muddring och rötning
af Stångån till förbättrande af segelleden mellan Roxen och
Linköpings hamn.
Hr Rappe, Carl Gust. Fabian: Jag anhåller, att Hr Nord
-
Den 26 Jn n i e. m.
221
valls reservation måtte upläsas och att på grund af de deri anförda
skäl ifrågavande punkt måtte återremitteras.
Sedan denna upläsning blifvit verkstäld, yttrade:
Hr von Troil: Under behandlingen inom StalsUtsk. af denna
fråga yttrade flera ledamöter mycket tvifvel, huruvida den ifrågasatta
rätningen af Stångån skulle upfylla alla dermed afsedda ändamål,
och om icke en upgrundning skulle åstadkommas dels genom
det slamm, som vid den föreslagna rätningen skulle ur ån upkastas,
och dels genom de utskärningar ån möjligen kunde göra. Dessutom
uplystes det, att endast med mycket besvär fartyg och ångbåtar
nu kunna i denna krokiga å upkomma till Linköping. Jag
erkänner likväl, att denna åns rätning kan för staden och de trafikerande
blifva af vigt, men jag tror äfven, att StatsUlsk. likasom
R. St. böra jemföra den olika vigten af de föremål, hvartill anslag
blifvit äskade, och då måste jag bekänna, att rätningen af Slångan
synes mig af mera underordnad beskaffenhet än många andra företag
för hvilka Utsk. icke kunnat tillstyrka något bidrag. Statskassan
är icke outtömlig och, såvidt möjligt är, måste man rälta
utgifterne efter tillgångarne. Jag tog mig friheten, att inom detta
Stånd förorda ett anslag till iståndsältandet af Engelholms hamn
och uprensning af Rönne ä. 1 och för dessa företag hade aktieteckning
blifvit verkställd till ^ af den för arbetets fullbordande beräknade
kostnad, men denna fråga Lilef af R. o. Ad. återremitterad
eller afslagen. Jag skulle derföre tro, att det vore föga följdrigtigt
alt i förevar:de fall der vederbör:de endast velat tillskjuta
•yidel man nu skulle bekosta hela återstoden af det äskade anslaget.
Om Staden icke undfår detta anslag kan någon olägenhet deraf icke
upsla, och då, såsom jag redan nämnt, anslag erfordras till långt
vigtigare ändamål, anhåller jag pä grund af alla dessa skäl att R. o.
Ad. ville bifalla Ulsk:s betänk.
Uppå härefter framställd propos. blef förevande punkt af Utsk:s
utlåt, al R. o. Ad. bifallen.
Den nästföljande ll:te punkten bifölls utan diskussion.
12:te punkten, ang:de anslag lill hamnbyggnad vid Hjo.
Hr Hjärne, Harald: Då ingen af StatsUtsk:s ledamöter bifogat
betänk, någon reservation, skulle man kunna tro, alt några öfvervägande
skäl icke finnas, de der tala för en hamnanläggning vid Hjo.
jag tror likväl, alt orsaken, hvarföre sådana skäl icke blifvit anförda
inom Utsk., är att härleda snarare från den ganska vanliga
omständigheten inom R. St:s Utsk., att nemi. dessa Utsk. sakna personer
eller ledamöter med erforderlig sakkännedom i alla de frågor,
som inom Utsk:n behandlas. Enl. min åsigt förefinnas ganska stora
skäl, hvarföre anslag till en sådan hamnanläggning som den ifrågavande
förr bort beviljas än lill flere af de ändamål, hvartill anslag
blifvit af R. o. Ad. beviljade. Vi veta, att Westergöthland
eller rättare Skaraborgs län har blott en afsättningsort för länets
stora spanmälsproduktion nemi. Lidköping och jag tro:', att Styrel
-
222
Den 2G lun i e. m.
sen och K. St. gjort rätt, då de åt denna stad beviljat ett ganska
betydligt anslag. Lidköping är likväl så beläget, alt endast en del
af Skaraborgs län kan med fördel begagna sig af denna afsättningsort.
När nu likväl andra afsätlningsorter saknas, blifva de från Lidköping
mera aflägse boende jordägarne, serdeles under de årstider,
dä svåraste väglaget oell de bufvndsakligaste afsällningsliderne inträffa,
nödsakade ali pä dåliga vägar flera mil forsla deras span neno
ål för att i Lidköping fä den afvllrad. Deremot, om ytterligare
en större afsättningsort bereddes, skulle sådant lända Skaraborgs
läns jordegare lill en betydlig fördel. Om jag afskiljer från Skaraborgs
län dess norra del, sorn med fördel kan föra sina jordbruksprodukter
till Götha kanals lastageplalser och ytterligare från länet
afskiljer sä mycke af sydvestra delen, som med fördel kan afyttra
eller föra dess jordbruks-produkter till Wenersborg, samt slutligen
af sydöstra delen afskiljer ett slycke, som alltid har afsättning på
Jönköping, sä om jag derefter delar den återstående delen af Skaraborgs
län midt i tu, så att jag drager en rak linea från Mariestad
ungefär genom Fahlköping, till gränsen, kommer den nordöstra
delen alt få Hjo lill närmaste afsättningsort och den andra
Lidköping. Den som med någon kännedom om länet och dess
jordbruk betraktar den del af detta län, som har fördel af transporten
till Hjo af jordbrukets alster, i händelse de der kunde afyttras,
skall finna, att denna del utgöres nära nog i areal af lika
mycken öppen jord, som den- del, hvilken för sina produkter till
Lidköping. Men för att möjligen kunna bereda en afsättningsort i
Hjo är oundvikligt nödvändigt, att der anlägges en hamn, ty fartyg
kunna i anseende till den öppna redden icke lasta der.
Jag har nu lemnat en kort resnmée af länets lokala förhållande,
men då jag erfarit, hurusom StatsUtsk. i fråga om anläggningar
af vägar och hamnar i allmänhet och tili förevartde fall i synnerhet,
drifvit just den satsen, att sådana anläggningar äro af föga
vigt för länet, anser jag mig icke vidare behöfva ingå i frågan, huruvida
en hamnanläggning vid Hjo kan vara nyttig för länet. Jag
vill icke vidröra den allmänna grundsatsen, sorn gjort sig gällande
hos Styrelsen och R. St. att bevilja bidrag lill sådana lokala behof.
Jag tror att den tid varder möjligen kommande, då man anser det
olämpliga af Statens mellankomst i sådana mindre frågor, som i de
fleste punkter uti detta betänk, blifvit förordade, ty enl. min åsigt
bör man öfverlåta ål provinserne oeh städerne alt draga försorg om
deras kommunikalionsanstaller och flere dylika frågor, i och för
hvilka icke erfordras sä stora belopp, att Staten nödvändigt behöfver
anlitas för att få dem tillvägalirtvgte. Jag har nämnt detta endast
i förbigående såsom min enskilda öfvertygelse. Grundsatsen är
emedlertid antagen, och jag inser icke något skäl, hvarföre, ehuru
jag icke gillar denna grundsats i den utsträckning, han nu fått,
man bör göra ett undanlag i afseende på en hamnanläggning å en
plats, hvarest en sådan enl. mitt omdöme, skall blifva af mycken
nytta för orten. Under sådana förhållanden tror jag mig icke handla
rätt, om jag uraktlåter, att framställa behofvet af det anslag, som
nu är i fråga. Man har här på f. m. i dag i en annan fråga vis
-
Den 26 Juni e. m.
223
serligen sagt, att StatsUtsk. icke kunde utfinna medel lill alla de
behof, hvartill man begärt anslag, men om så är förhållandet, skulle
jag tro, att StatsUtsk. rättast förfarit, om del tillsett, hvilka behof
varit de vigtigaste och mest angelägna. Emot Ulsk:s nu ifiågavar.
förslag skall, tror jag, med mycket skäl kunna åberopas åtskilliga
Utsk:s tillstyrkanden såväl vid denne som vid flere andra hufvudtitlar,
hvaruti man skall finna anslag beviljade till vida mindre vigtiga
föremål än, en hamnanläggning vid Iljo, hvilken är afen, jemförelsevis,
ganska stor och allmän vigt. På grund af alla dessa skäl
tager jag mig friheten anhålla om propos. på återremiss af denna
punkt äfven derföre, att, under samtal med ledamöter af StatsUtsk.
dessa på min fråga, hvarföre anslag till en hamnanläggning vid Hjo
icke blifvit beviljadt, såsom orsak härtill upgifvits att inom Utsk.
saknades personer, hvilka kunde meddela uplysningar i ämnet eller
hade nog sakkännedom för att bevisa, det någon större del af Skaraborgs
län kunde deraf draga någon nytta.
Hr von Troil: Del är visserligen en sanning, att frågan om
anslag till en hamnanläggning vid Hjo icke föranledde någon diskussion
inom Utsk., men jag tror likväl, att ingen inom Utsk. fanns,
som icke insåg vigten af denna hamnanläggning. En hvar känner
att på Welterns vestra strand f. n. icke finnes någon hamn och att
en sådan vid Hjo således är för provinsen Westergöthland af icke
ringa vigt. Det skäl, som föranledde mig och, jag tror, de fleste
af Utsk:s ledamöter att afstyrka detta anslag, var, att de enskilda
bidragen till detta företag voro allt för ringa. Enligt min åsigt böra
de företag, hvars nytta kringboende menigheter och possessionater
insett och erkänt, och till hvars utförande de i någon väsendtligare
mån erbjudit bidrag, företrädesvis af Staten understödjas. I fråga
åter om sådana företag, vid hvilka förhållandet icke är sådant, bör
Statens mellankomst anstå intilldess nenigheterne insett nyttan af
förelaget och visat deras erkännande deraf medelst aktie-teckning.
Enl. de mig lemnade upgifter lärer den kringliggande ortens innevånare
för ifrågavande företag icke kunnat åstadkomma aktie-teckning
till högre belopp än 10,000 r:dr. Då nu för denna hamnanläggning
kostnadsförslag^ upgår till något öfver 66,000 r:dr, utgör
det tecknade aktie-beloppet icke ens ^:del af hela kostnaden. Inses
inom Skaraborgs län vigten af hamnbyggnaden, så måste ett
bolag bildas, som inbjuder ortens innevånare lill aktie-teckning till
ett betydligare belopp, och när detta skett, kan det vara skäl alt
begära bidrag af Staten. Men då fråga är om ett företag, hvartill
kostnadsförslag^ upgår till 66,000 r:dr, och aktier blifvit tecknade
till endast 10,000 r:dr, synes det mig icke billigt, att Slaten skall
tillsläppa en så betydlig summa som 50,000 r:dr, hvarföre jag anhåller
om bifall till Utsk:s betänk.
Hr Hjärne: Jag vill icke ånyo ingå i sjelfva principfrågan.
Jag har redan sagt, att jag nära nog tänker lika med den siste ta
laren,
men om jag anställer en jemförelse emellan det sätt, hvarpå
i händelse R. St. nu vägra detta anslag, de behandlat denna del af
Skaraborgs län, med deras frikostighet emot hamnanläggningen vid
224
Den 26 Juni e. m.
Lidköping, upstår det förhållande, att R. St. behandlat Hjo något
styfmoderligt. Jag vill minnas, att hela kostnaden för Lidköpings
haran var beräknad lill något öfver 80,000 r:dr, och alt Slaten
lemnade bidrag med några och 60,000 r:dr. Här var således
förhållandet emellan Statens och de enskilda bidragen ungefärligen
som J.-delar lill J:del. Anser man, att en hamnanläggning
vid Hjo är nyttig och möjligen i framtiden kan blifva nödvändig,
så tror jag likväl, att man skall få vänta länge nog, om, såsom
Hr von Troil föreslagit, man skall afbida tiden för bildandet af ett
bolag för anskaffandet af en högre aktie-teckning än den redan verkställda.
StatsUtsk. har i sitt betänk, medgifvit, att actie-teckning
till |:del af kostnadsförslaget blifvit verkställd af possessionater i
närheten af staden Hjo, men om man undantager desse possessionater,
hvars antal icke är serdeles stort, kan jag, såsom närmare
bekant med denna ort, i sanning icke begripa, huru något bolag
skall kunna komma till stånd eller åstadkommas af den personal,
som finnes i städerne Hjo, Falköping och Sköfde, samt af allmogen
omkring desse städer. Med den ringaste kännedom om Svenska
folkets lynne vet man, att del går ganska långsamt att öfvertyga
delta folk om nyttan och nödvändigheten af ett förelag, och att det
derföre intill sista stunden upskjuter tillsläppandet af några medel
till ändamål, hvilka icke ligga alldeles solklara för deras upfaltning.
Således tror jag, att, om man icke vill vara orättvis, och om man
vill följa samma grundsats nu som vid beviljandet af understöd till
hamnanläggningen vid Lidköping, R. St. icke böra mera stjufmoderligt
behandla staden Hjo i och för anläggandet af en hamn derstädes,
och derföre förnyar jag min anhållan om älerremiss af denna punkt.
Frih. Cederström: Jag beklagar visserligen, att orten om
kring
Hjo och denna stads innevånare icke åstadkommit en högre
aktie-lekning än som skett, men ehuruväl jag icke bör undra på,
att StatsUtsk:s ledamöter låtit denna omständighet till en viss grad
inverka pä sig, kan jag likväl icke å den andra sidan förbise dels
behofvet för denna sädesrika del af Westergöthland, som stöter intill
Hjo, af en hamn derstädes, hvarom redan är ordad t, dels ock
det synnerligen talande behofvet, för sjöfarande å sjön Wenern, af
en sådan anläggning. Derföre vågar jag i seglalionens intresse tillstyrka,
att för en sådan hamnanläggning R. St. mätte anslå tjenligt
belopp. En föreg:de talare har redan erinrat, huruledes R.St.
tillförene beviljat ett dylikt anslag för en hamnanläggning vid Lidköping.
I fråga om Lidköping har icke kunnat åberopas samma
skäl, jag haft äran framdraga i afseende på Hjo, ty Lidköping är
beläget vid en vik af Wenern och seglationen är å berörde del af
sistnämnde sjö icke blottställd för samma fara sora å Wettern.
Hvarje förolyckad farkost, hvarje spildt menniskolif på denna oroliga
stormiga sjö, der f. n. pä den långa sträckan af vestra stranden
emellan Carlsborg och Jönköping ej finnes en tillflygt i nödens stund,
måste tungt drabba deras samveten, som kunnat, men ej velat, afhjelpa
denna brist, må R. St. behjerta denna tanke. Jag tillåter
mig
Den 26 Juni e. m.
225
mig derföre anhålla, att R. o. Ad. ville återremittera denna punkt,
i ändamål alt något understöd måtte varda hamnanläggningen vid
Hjo skäligen förunnadt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Man kan icke neka, att en
hamnanläggning vid Hjo är för en del af Westergöthland mycket
nyttig och skulle hafva många goda följder med sig, men att jemföra
denna stad med Lidköping måste jag, som temmeligen väl känner
orten och dess rörelse, emedan jag under flere år varit bosatt
der, ogilla, ty rörelsen i och omkring Lidköping är vida större än
i Hjo. Lidköping är omgifven af en mycket stor och sädesrik slätt,
som i lika stor radie, som den från Iljo, der dessa radier mötas,
har åtminstone en 6:dubbelt högre produktion än den slätt, hvilken
skulle få afsättning af produkter i Hjo. Detta oaktadt skulle jag
icke vara obenägen att tillstyrka anslag lill den ifrågavande hamnanläggningen,
om endast orten omkring Hjo ville i större proportion
till företaget lemna bidrag än som blifvit erbjudet. Mig veterligen
hafva R. St. vid föreg:de riksdagar icke för anläggning af
hamnar vid städer, hvilka idka inrikes sjöfart, beviljat anslag i den
proportion, som nu för Hjo äskas nemi. tili £:delar af hela kostnadsförslaget.
Till hamnbyggnaden vid Lidköping lemnades icke ett
så stort anslag. Kostnaden der var beräknad till 136,000 r:dr och
det beviljade anslaget utgjorde 82,000 r:dr, så att af Staten bekostades
omkring -|:delar och återstående § af enskilda, hvaremot uti
förevande fråga begäres icke mindre än f:delar af Staten. Dessutom
var det för flere år sedan Slaten lemnade detta betydliga bidrag
eller en så stor proportion af kostnadsförslaget, och hamnbyggnaden
vid Lidköping var för spannemålsafsättningen på Wermland
af långt större vigt än den någonsin kan blifva för sådan afsättning
i Hjo. Således måste jag inskränka mig dertill, att, såsom Hr von
Troil, afvakta framtiden, då orten kan finna för godt att erbjuda något
högre bidrag, men icke endast den Hjo närmast omgifvande orten
ulan äfven de närmast trafikerande t. ex. ångfartygsbolaget i Jönköping
böra i betydlig mån bidraga till bildandet af hamnbyggnadsbolag,
och då kunna R. St. vid en kommande riksdag, hvartill icke
är serdeles långt, komma i tillfälle, att taga saken i skärskådande
och bevilja det anslag, som erfordras, sedan vederbör:de, hvilka
hafva största nyttan af företaget, i sin mån dertill bidragit, hvilket
nu icke är händelsen.
H. Ex. Hr Frih. o. Landlm:s härefter till bifall å förevande
punkt framställda propos. besvarades med starka ja, blandade nied
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
13:de punkten, ang:de anslag till kanals öpnande genom
Tjufholmssundet i farleden till Luleå.
Hr Bråkenhjelm: Till den anmärkn,, jag vid en och an
nan
föreg:de punkt tagit mig friheten framställa, har jag vid den
förevande dubbel anltdn. Utsk. har nemi. uti denna punkt tillstyrkt
R. St. att utan alla vilkor och förbehåll anslå 8,000 r:dr till
8 H. 15
A
226
Den 26 Juni e. m.
ett upgifvet ändamål. Jag vill visserligen förlita mig derpå, att StatsUtsk.
framdeles upgifver för R. St. vilkoren för beviljandet af alla
anslag, men då hade väl Utsk. bort vid alla punkterne likformigt
förfara. När jag jemför Utsk:s förslag i denna punkt med det i
den 21:sta, föranledes jag lill den önskan, alt Utsk. vid alla punklerue
i dess förslag fästat samma lydliga oell väl uttryckta förbehåll
som i den 21 punkten. På grund häraf anhåller jag om återremiss
af 13 punkten pä det att Utsk. malle komma i tillfälle att
närmare npgifva vilkoren, hvarunder desse 8,000 r:dr böra utbetalas
och utbeder mig derföre Hr Frih o. Landtnäs propos. härpå.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. ansåg den emot förevande punkt gjorda anmärkn. föranleda till
äterremiss ropades ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. förklarade
det han ansåg ja hafva öfverröstat nej.
De nästföljande punkterne, N:ris 14 till och med 22, blefvo
utan diskussion bifallne.
23:dje punkten, ang:de anslag för anläggning af nya och
förbättrade eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar.
Hr Bråkenhjelm: I fråga om detta anslag synes det måhända
förmätet af mig att höja min röst och försöka föranleda ett
annat resultat, än hvartill Utsk. kommit. Det förefaller mig likväl
sorn om Utsk. icke hade behörigen jemkat den tillgängliga summan
emellan de olika anslagen. Då Utsk. tillstyrkt ett anslag af 100,000
r:dr för vattenaftappningar och landets odling, har Utsk. deremot
tillstyrkt anslag öfver 5:dubbelt denna summa för backars bortgräfning
å vägarne. Mig synes som om förhållandet bort vara omvändt,
så alt anslagen lill landets odling blifvit högre och de till backars
bortgräfning mindre, ty har man något alt föra på vägarne, komma
desse nog af sig sjelfve och det blir tids nog att då förbättra dem,
vi hafva. Jag skulle önska, alt R. o. Ad. återremitterar denna
punkt med tillkännagifvande af sin åsigt, att någon afprutning å
ifrågavar:de anslag bör ega rum för alt tillgodokomma odlingsföretag
och vattenaftappningar så att anslaget till de sednare skulle höjas
till 150,000 r:dr och anslaget till vägars förbättring nedsättas
till 450,000 r:dr. Dessutom önskar jag, att af befintliga tillgångar
det anslag af 30,000 r:dr som beviljats till strömrensningar, mätte
i stället få användas till odlingsföretag och sjöultappningar, emedan
enl. min åsigt de redan beviljade anslagen till strömrensningar o. s.
v. böra tillfredsställt vederböndes fordringar. Jag förnyar min anhållan
om återremiss.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag har visserligen intet
att invända deremot, att, derest tillgångar finnas, medel beviljas till
odlingsföretag, men hvarföre desse medel skola tagas från ifrågavar:de
anslag kan jag icke inse. Den siste talaren har visserligen
sagt, alt det vore angeläget, att jordbruket förbättras så att man får
något att föra på vägarne. Jag tror likväl att med de förråd, vi
redan ega är det stundom ganska svårt att komma fram på våra
Den 20 Junie. m.
527
vägar och mången gång icke utan ganska stor tidspillan och omkostnad.
Troligen hafva få länder gjort så litet för vägarnes förbättrande
sorn Sverige. Vi hafva icke ännu en enda jernväg och
då är det icke för mycket, alt vi söka förbättra de navande vägarne,
hvarföre jag anser Utsk. hafva förfarit ganska rätt, då det
tillstyrkt ifrågavande anslag, och af sådan anledn. anhåller jag om
bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Bråkenhjelm: Understundom har man åberopat, att af
R. St. beviljade anslag hafva i mer eller mindre mån icke blifvit
använda till deras ursprungliga ändamål utan de hafva missbrukats.
Jag kan i det afseendet upgifva exempel, huruledes en innehafvare
af jord, öfver hvars egor landsväg blifvit anlagd, ledde den jemna
vägen öfver en ganska brant backe, och nu hafva Statsmedel blifvit
använda för att återföra vägen lill dess gamla ställe. Jag vill
visst icke åberopa della såsom skäl för afslag å den K. proposm,
men detta af mig nu omnämnda exempel bevisar likväl, att, när
allt för rika tillgångar anvisas, de allt för liberalt utdelas. Jag vill
icke påslå, att vederliör:de i alla händelser kunna garantera, att
sådana missbruk icke komma alt ega rum, och det är icke heller
omöjligt, alt de äfven kunna ega rum vid odlingsföretag. Det är
emedlertid påtagligt, att, när en allt för stor summa lemnäs åt ett
håll, sådana missbruk blifva mycket svårare att förekomma än om
summan proportionell fördelas. Men jag har ett annat skäl. Utsk.
säger nemi. ”enär de af Styrelsen för Väg- och Vattenbyggnader uti
dess oftanämnda underd. generalförslag i l:sta och 2:dra klasserne
upförda vägarbeten erfordra i bidrag af allmänna medel en summa
af 562,675 r:dr, samt dylika arbeten, utom den arbetsförtjenst de
lemna den fattigare befolkningen, i väsentlig mån bidraga till rörelsens
och transportens underlättande och spridande af välmåga i
landet” etc. Just denna arbetsförtjenst hade jag önskat, att StatsUtsk.
hade närmare granskat och underkastadt kontroll. Enl. min
åsigt är det icke nyttigt att genom tillfälligt och nära nog onaturligt
tillskapande af mycket stor arbetsförtjenst locka en massa af menniskor
alt resa på sådan förtjenst, enär de sedermera måste sakna den.
Vi hafva sett följderne deraf inom andra Stater vid jern vägsan läggningar,
der folket en tid haft rik arbetsförtjenst men sedermera
saknat sådan. Det är icke rådlig!, att i allt för stor skala frambringa
denna förtjenst genom andra arbeten än de rent produktiva,
och detta utgör för mig ett nytt skäl att anhålla om återremiss af
denne punkt i det syfte jag redan upgifvit.
Frih. Palmstjerna: Det är visserligen icke oväntadt, att meningarna
kunna vara delade om beloppet af det ifrågavande anslaget
500,000 r:dr, men Utsk. har icke tvekat, att tillstyrka bifall
till K. M:s propos. dels derföre, att flere motioner blifvit vid denna
riksdag väckte i samma syftning och dels ledamöter af BoudeSt,
inom Utsk. yttrat sig om angelägenheten och förmånen af delta anslag,
hvaraf fördelarne tillgodokommer flere af rikets provinser och åstadkomma
en sådan i ögonfallande nytta, att alla eftersträfva att kom
15*
-
228
Den 26 Juni e. m.
ma i åtnjutande af anslag för vägarnes afjemnande såsom redan
inom flere orter egt rum. Hvad den siste talaren upgaf såsom missbruk
kan jag icke gifva ett sådant namn. Missbruket bestod nemi.
deruti, alt den possessionat, hvilken förläde den omnämnde vägen
öfver backen, missbrukade sin ställning, men han använde härvid
likväl egna tillgångar hvaremot vägens återförande lill dess gamla
läge verkställdes med Statsmedel och således användes desse till ett
godt ändamål. Beträffande åter samme talares yttrande, att elen
hastigt framkallade och snart öfvergående arbelsförtjensten skulle
för landel vara skadlig, så belviflar jag högligen en sådan verkan
af anslaget. Anslag lill dylika föremål bereder just personer tillfälle
att kunna använda deras arbetskraft, och då dessa anslag fördelas
på hela riket, blir summan i sanning så ringa, att några
olägenheter, åtminstone sådane som den värde talaren föreställt
sig dem, omöjligen upkomma. Emellan anslaget till vägars förbättring
och det som blifvit tillstyrkt för odlingsföretag, är en högst
betydlig skillnad; ty det förra anslaget åstadkommer blott en vinst
i lättade transporter, men icke en sådan vinst, hvilken af odlingsföretag
framkallas och hvilken i framtiden blir fortfarande för den,
sora arbetet företager. Detta är anledn. till proportionerade skillnaden
emellan anslaget till vägars förbättrande och odlingsföretag.
Vid sista riksdagen beviljade B. St. icke något anslag för odlingsföretag,
men nu har StatsUtsk. tillstyrkt hvad K. M. föreslagit, och
om R. St. bevilja delta så i ena som andra afseendel, se R. St.
saken från riktiga sidan. K. M. bar pröfvat förhållanderne och om
R. St:s pröfning härmed icke öfverensstämmer, så måste man antaga,
att denna pröfning hvilat på oriktiga grunder. Hvad anslaget
till vägarne beträffar, synes behofvet deraf vara otvifvelaktig!, enär
alla ledamöterne inom Utsk. varit derom ense, åtminstone kan jag
icke påminna mig, att någon i det afscendet var skiljaktig.
Hr von Troil: I allo instämmande med den siste talaren anhåller
jag att få tillägga, att inom Utsk. uplysles det, att K. M. skall
f. n. hafva under pröfning en stor plan till omläggning af vägarne
från Stockholm till Skåne och vägen från Skåne på den vestra kusten
upp lill Stockholm, och att enl. denna plan kostnaden skulle
ppgå till något öfver 500,000 r:dr. Vill man således komma till
detta ändamål, måste det af Utsk. tillstyrkta anslaget oafkortadt beviljas.
Hvar och en som rest i Sverige, inser tvifvelsutan den vinst,
som bereda icke blott resande utan äfven allmogen genom en sådan
vägarnes förbättring. Jag tror ingalunda, att de af flr Bråkenhjelm
omförmälde missbruk äro att befara, och hvilka till en
del i början egde rum derföre, att någon plan för vägarnes omläggning
eller förbättrande då ännu icke blifvit upgjord eller granskad.
Hvad äter angar anslaget till de af Hr Bråkenhjelm omnämnde
vattenaftappningarna, så anhåller jag att fä fästa upmärksamheten
derpå, att, utom det att, såsom Frih. Palmstjerna omförmält,
vinsten af dessa företag alltid kommer egaren tillgodo, StatsUtsk.
vid denna riksdag utöfver hvad K. M. begärt tillstyrkt ett betydligt
anslag för slikt företag, hvars fullbordande menigheten icke
Den 26 Jun;i e. m.
229
mäktade åstadkomma nemi. lill sjön Möckelns sänkning. Jag tror
således, att man icke med fog kan tillvita IJtsk. ali icke hafva afsett
rikets sanna fördel vid tillstyrkande af anslag. Jag anhåller om bifall
till Utsk:s förslag.
Hr Bråkenhjelm: Jag anhåller alt i korthet, och närmare
än Frih. Palmstjerna få updraga skillnaden emellan anslaget till vägarnes
förbättring och anslaget till landets upodling, hvilken skillnad
enl. milt omdöme består deruti, att arbetet i och för vägarnes förbättring
icke blir omedelbarligen vinstgifvande för den, som detsamma
verkställer, hvaremot ett omvändt förhållande inträffar med
odlingsföretagen, hvaraf ock följer, att den, som för desse företag
erhåller understöd mäste återbetala större delen af detsamma. Häraf
åter följer, att de af Utsk. föreslagne 500,000 r:dr, måste anses
såsom ett rent Statsanslag, hvaraf icke en skilling återgäldes. Skulle
nu så vara, hvilket jag icke vill betvifla, då det så officiell blifvit
omnämndt, att en plan blifvit upgjord för användandet af denna
en half mill. r:dr b:co, och denna plan inbegriper vägarne från
Slockholm till Ystad, så vill jag för en sådan plan vika tillbaka,
och icke vidblifva mitt yrkande, blott uttryckande min förundran
deröfver att StatsUtsk. icke meddelat R. St., att en sådan plan blifvit
upgjord.
Frih. Palmstjerna: Hvad angår den af den siste talaren omnämnda
plan, så var derom å afdelmn inom Utsk. myckel tal, men
man kom till det slut, att det var omöjligt alt vid alla tillfällen fullfölja
en gifven plan för vägarnes omläggning, emedan anslagets användande
förutsätter bidrag af orien, hvarigenom vägen går, och då
kan inträffa, alt många orter icke vilja lemna något bidrag. Emedlertid
synes Styrelsens afsigt vara, att använda delta anslag i och
för omläggning af de större vägar, hvarom Hr Bråkenhjelm nämnt.
Exempelvis vill jag här upgifva, att af stora landsvägen på denna
sidan om Jönköping har en vägsträcka af ett par mil redan blifvit
omlagd, och fortsättning deraf kommer att ske, emedan anslag redan
är begärdt och det beror nu af orten att antaga delta förslag.
Genom Östergöthland hafva de backiga sträckorna af samma stora
landsvägs fortsättning, för det mesta blifvit omlagda, så att ända till
Norrköping är denna vägen nu nästan jemn, och en plan har äfven
blifvit upgjord ali omlägga vägen från sistnämnde stad till Nyköping.
Det beror äfven här på ortens innevånare, att öfverenskomma
om de bidrag, de vilja lemna och hvarförutan arbetet icke
kommer till stånd. Det synes således, att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
gjort allt, hvad på denna Styrelse berott. Inom Småland
äro flere vägars omläggning under arbete, såsom Ilrnne något hvar
torde känna. Hvad åter angår vägen emellan Götheborg och Stockholm,
så är äfven den under arbete och mycket deraf är redan fullbordad!,
så att Hr Bräkenhjelms önskan, alt dylik plan måtte Blifva
upgjord, synes långt för detta vara upfylld.
Ifrågavande punkt blef uppå härefter framställd propos. af R.
o. Ad. bifallen.
230
Den 26 Juni e. m.
De nästföljande punkterne N:ris 24 lill och med 27 biföllos
ulan diskussion.
28:de punkten, ang:de anslag lill befrämjande, medelst
län eller anslag ulan återbetalningsskyldighet af utdikningar
och af tappningar utaf sanka trakter och sjöar, till beredande
af odlingsföretag.
Hr Bråkenhjelm: Slatslltsk. har föreslagit, att R. St. skola
bestämma vilkoren endast för erhållandet af den del utaf detta anslag,
hvilken utgår såsom lån, men R. St. hafva hitlintills vid sådana
anslags beviljande äfven bestämt vilkoren för användandet af
sjelfva anslaget, oell jag föreställer mig, alt R. St. icke böra eftergifva
denna deras rättighet. Jag betviflar ingalunda, att K. M;s
Regering iakttager alla de försigtighetsmått, hvika äro nödvändiga
för att blifva förvissad derom, att penningarne riktigt och behörigt
till deras ändamål användas, men besynnerligt förefaller det mig,
att då R. St. vid tvenne föreg:de tillfällen nemi. vid 1840 och
1845 årens riksdagar hafva stadgat vilkor för anslagets begagnande,
de icke äfven nu vilja lika så förfara. Jag lemnar derhän om dessa
anmärkmr kunna vara af den vigt, ali de föranleda återremiss.
Frih. Palmstjerna: Utsk. kommer säkerligen att för R. St.
föreslå de vilkor, som Utsk. anser böra upfyllas innan ifrågavar:de
anslag eller lönebidrag får utbetalas i likhet med hvad Utsk. gjort
vid föreg:de riksdagar. Orsaken hvarföre Utsk. ännu icke afgifvit
ett sådant förslag är, att Utsk. varit i okunnighet derom, huruvida
R. St. bifalla några lönebidrag; men så snart Utsk. förnimmer en
sårlan afsigt hos R. St., inkommer Utsk. med förslag i detta hänseende.
Frih. Cederström: Jag tryggar mig helt och hållet vid den
af Hr Frih. Palmstjerna nyss afgifna förklaringen, att StatsUlsk.
ernar alt till R. St. aflåta förslag, ang:de vilkoren för begagnande
af ifrågavarule anslag, eljest skulle jag icke hafva underlåtit alt så
mycket heldre förena mig med Hr Bråkenhjelm, som jag den 30
Dec. sisth år väckt motion om åtskilliga vilkor i detta hänseende,
nemi. att delegare i sädane företag, lill hvilka understöd lemnäs
af allmänna medel såsom för sjösänkningar m. m., måtte tillförbindas
att framgent underhålla dessa arbeten, hvartill de erhållit medel
af Stalén. Jag har likväl en annan betänklighet emot 28:de
punkten i Ulsk:s utlåt. K. M. har nemi. ansett Sig böra föreslå
R. St. att anvisa 33,333 r:dr 16 sk. årligen i 3 år, eller tillsammans
100,000 r:dr. Jag skulle vilja veta, huruvida Utsk. med afsigt
eller icke underlåtit att i sitt tillstyrkande yttra sig om summans
fördelning på hvarje år. Ulsk. har nemi. tillstyrkt R. St. att i så
måtto bifalla K. M:s högstberörde framställning, att högst 20,000
r:dr varda anvisade såsom anslag och det öfriga eller 80,000 r:dr
såsom lån. Denna TJtsk:s hemställan har följaktligen afseende endast
på sättet, hvarunder ett bolag må erhålla hela detta anslag,
men Utsk. säger deremot ingenting om fördelningen af lånet. Skulle
R. St. utan någon förändring af ordställningen godkänna Ulsk:s
Den 26 Juni e. m.
231
förslag kan väl icke Exped.Utsk. på förhand företaga en sådan förändring,
hvarföre möjligen en tvekan kan upstå, huruvida R. St.
godkänt K. M:s framställning i fråga om fördelningen på år, eller
om hela anslaget skall blifva för K. M. genast disponibelt. Jag
hade önskat, alt denna tvekan kunnat undanrödjas, och kan det
icke nu ske, torde en återremiss blifva nödvändig.
llr Bråkenhjelm: Hvad nu blifvit ytlradt ang:de min första
anmärkn. finnér jag ingalunda tillfredsställande. Enl. min åsigt
hafva R. St. genom bifall lill 28:de punkten en gång för alla afsagt
sig rättigheten att bestämma vilkoren för anslags beviljande
ulan undantag, men om så icke är, eller rättare om jag härutinnan
misstagit mig, vill jag icke längre uppehålla Ståndet dermed.
Hvad bär blifvit ytlradt ang:de fördelningen af anslaget, så är denna
fördelning icke annat än en formalitet, en ren bokförings åtgärd,
ty i sjelfva verket blir vid utbetalningens verkställande denna fördelning
icke på något sätt iakttagen, utan den kommer endast att
lända vederbönde Depart:s-chef till efterrättelse, så att han icke
låter utfärda licie utbetalnings-ordres för året än som för hvarje
år af beloppet bör utbetalas eller 50,000 r:dr r:gds, men huruvida
Fullm. i Riksg:s-kont. komma att utbetala den summan del
står i vida fältet, och sannolikt är, alt en utbetalning icke kommer
att ega rum under loppet af 6 å 7 år. Detta blir det verkliga
förhållandet. Att anslaget skall utbetalas successivt i mån af
arbetets fortgång, och vid olika tidpunkter allt efter K. M:s bestämmelser,
äfvensom att arbetena skola vara påbörjade, allt detta äro
särskilda bestämmelser, men innan detta sker kan det inträffa, att
vi hafva en riksdag återigen och medlen kunna också verkligen vara
utbetalde. Detta är allt för möjligt, och såsom jag redan nämndt,
äro lie redan meddelade föreskrifterna icke annat än formaliteter.
Frih. Palmstjerna: Den siste talaren har redan uplyst, att
det icke gerna är möjligt, att della anslag kan utgå med J:del årligen,
och jag skall derföre icke uppehålla R. o. Ad. med något
yttrande.
Ifrågavande punkt af lllsk:s utlåt, blef uppå härefter framställd
propos. af 11. o. Ad. bifallen.
De nästföljande punkterne N:ris 29 till och med 31 biföllos
utan deskussion.
32:dra punkten, ang:de anslag till ajlöning för Styrelsen
öfver allmänna väg- och vatten-byggnader jemte en dermed
införlifvad väg- och vallenbyggnads-korps.
Hr Bråkenhjelm: Under erkännande deraf, att det ifrågavar.
nya anslaget är af högsta vigl, får jag likväl tillkännagifva min öfvertygelse
derom, ali denna nya upoffring å Statens sida bör ställas
i sammanhang med möjligheten för menigheterna att fä sina ingeniör-arbeten
verkställda. Det är nemi. bekant, alt de ingeniör-arfvoden,
menigheterna fä vidkännas för arbetens utförande, äro ganska
höga, och man har ganska svårt alt anträffa skickKga personer
232
Den 26 Juni e. m.
för detta ändamål. Jag hade derföre önskat, att, då StatsUtsk. tillstyrkt
detta belopp, del hade dervid fästat det vilkor, för dessa Ingeniörers
begagnande, alt menighelerne kunnat emot bättre pris erhålla
biträde från Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen dels vid vägbyggnader
och dels vid odlingsföretag, så att den aflöning, som dem
tillkommer från delta anslag, finge räknas menighetcrne tillgodo,
hvarigenom desse Ingeniörer blifva försäkrade att alltid anlitas, enär
deras biträden, då de erhålla aflöning från Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen,
erhålles för bättre pris än andras. På grund af dessa
skäl, och på det att StatsUtsk. må komma i tillfälle att kombinera
denna punkt med förslag till underd. skrifvelse i den syftning, jag
här nu framställt, anhåller jag om äterremiss.
Frih. Cederström: Ofverlygad, att det varit serdeles väl,
om StatsUtsk. ansett sig böra tillstyrka bifall lill K. M:s propos. i
denna punkt, hänvisar jag endast lill den, enl. mitt omdöme, lika
tillfredsställande som utförliga deduktion, hvilken innefattas i det vid
K. M:s nåd. propos. bifogade Statsråds-prot. för civila ärender, hvilket
blifvit R. St. genom deras StatsUtsk. delgifvet. Men oaktadt
jag hyser denna öfvertygelse, tror jag likväl, att R. St. kunna godkänna
StatUtskis betänk, sådant det är. Det innefattar en hemställan
om bifall i fråga om summans belopp, och då man känner
hvilken fart ifrågavar. arbeten tagit, bör man väl icke heller misströsta,
att behofvet af inrättandet af en sådan korps, som K. M. i
Dess berörda propos. åsyftat, icke kommer att göra sig allt mer och
mer gällande, och att detta behof således icke kommer att minskas,
hvarföre jag äfven förutser eller åtminstone hoppas, att en sådan
korps torde redan innan nästa riksdag komma att inrättas; och då
R. St. bevilja penninge-anslaget, tror jag icke, att man kan säga,
att personer, som tilläfventyrs vilja egna sig åt berörda arbeten,
skola derifrån afskräckas, enär de för sin möda finna sig ersatta.
På dessa skäl bifaller jag StalsUtsk:s utlåt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Hr Bråkenhjelm har
yrkat äterremiss på denna punkt, för att få ytterligare reglementariska
föreskrifter meddelade i fråga om användandet af det utaf Utsk.
tillstyrkta anslaget. Jag är icke någon serdeles vän af detta R. St:s
myckna reglementerande i administrativa frågor, och hvad serskildt
angår denna angelägenhet, tror jag, att något behof af ett sådant
■stadgande så mycket mindre förefinnes, som man icke kan annat än
erkänna, att den ifrågavar. korpsen redan uträttat kanske mera, än
man af dess fåtaliga personal kan begära. Då inrättandet af en sådan
korps högst betydligt verkar lill det allmänna bästa, skulle det
vara ett slags oförtjent misstroende, som genom ett sådant reglementerande
uttalat sig mot Regeringen. Jag får derföre anhålla om
bifall till Utslcs förslag.
Hr von Troil: Instämmande i det yttrande, Gr. Mörner sednast
afgifvit, anhåller jag alt fä fästa Hr Bråkenhjelms upmärksamhet
derpå, att de arfvoden, hvilka i K. M:s propos. blifvit föreslagna
till dessa ledamöter utaf Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen, äro så
ringa, att dessa Hrr måste komma i åtnjutande af något serskildt
Den 26 Juni e. m.
233
arfvode vid utförandet af enskilda arbeten. En Distrikt-chef har
som jag tror endast att upbära 500 r:dr i denna sin egenskap,
noén hvad jag bestämdt känner är, att de ringare tjenslemännen
endast åtnjuta 300 r:dr b:co. Då StatsUlsk. beviljade denna summa,
ansåg Utsk. af vigt, alt medlen anvisas icke såsom ständiga löner, utan
såsom dels löner, och dels arfvoden, pä del att en person, hvilken
vid korpsen blifvit anställd, men icke upfyllde allt, hvad man väntade,
skulle derifrån kunna skiljas, hvilket icke lät sig göra om han
vore på Stat upförd.
Hr Bråkenhjelm: Min afsigt kan naturligtvis icke vara någon
annan, än att det omtalade vilkoret skulle fästas vid den förut
varande aflöningen. Men om Hrr ledamöter i StatsUtsk. anser detta
opraktiskt och overkställbar!, så lärer väl jag dermed få åtnöja mig.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å förevar, punkt ropades ja, blandade med några nej, hvarpå
II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
De härefter förekommande punkterne N:ris 33 till och med 37
blefvo utan diskussion bifallne.
38:de punkten, ang:de anslag till undersöknings anställande
i afseende -pä en kanal emellan Hjelmaren och Wetlern.
Frih. Cederström: Det förslag Frih. Rudbeck, Reinhold,
Carl Gabriel, i förevar, hänseende framställt, hade, såsom jag tror,
StatsUtsk. haft skäl alt mera, än som skett, omhulda. Motionären
synes mig hafva framställt ganska behjertansvärda motiver för detta,
flersidigt vigliga ärende. Han har ej allenast anlydt de i allmänhet
välgörande verkningarne af kommunikationernes utvidgande och förbättring,
samt speciellt af cn förening mellan Wetlern, deri Götha
kanal in- och utgår, och Hjelmaren, som redan är med Mälaren
förenad; utan han har jemväl fästat serskild upmärksamhet vid den
ur politisk och militärisk hänsyn serdeles angelägna förbindelse, som
skulle mellan Stockholm och Carlsborg i det inre af riket genom
ifrågavar. Nerikes kanal beredas.
Utsk. har icke heller underkänt dessa motiver; det är nog, att
det ej behjerta! dem tillräckligt. Emedlertid bar Utsk., såsom skäl
för dess hemställan om afslag, anfört, att undersökningar för ändamålet
tillförene egt rum, utan att föranleda någon verkställighet af
företaget. Denna utgång torde likväl lill en betydlig del böra lillskrifvas
den omständigheten, alt afl. Gr. von Platen i lifstiden företrädesvis
bestämnt sig för den lill förenande af Östersjön och Kattegat
åsyftade kanalens, säkerligen välbetänkta sträckning genom Österod)
Westergöthland. Denne nitiske och insigtsfull befordrare af
kanaler i Sverige insåg nogsamt svårigheten alt af R. St. erhålla
medel lill alla de företag, han såsom i och för sig gagneliga, dock
naturligtvis af sinsemellan skiljaktig betydenhet, hade omfattat. Han
ville icke splittra sina bemödanden i denna del, förmodligen emedan
han egde grundade farhågor, alt han då icke skulle kunna vinna ens
det mål han närmast hade i sigte: — utförandet af Götha kanalbyggnad.
Men sedan detta stora företag blifvit fullbordad!, och se
-
234
ll en 26 Juni e. m.
dan landet i flera år haft tillfälle att deraf förspörja nyttiga verkningar,
torde, — då Statsverkerkets tillgångar f. n. icke äro mindre,
än de förut varit, istånd till upoffringar för så allmännyttiga
ändamåls befrämjande, — tiden vara inne alt medelst denna, genom
Nerike åt Hjelmaren ledande sidogren gifva en ytterligare fullkomning
åt Gr. von Flåtens monumentala storverk.
Otskis andra skäl emot beviljandet af de till undersökningen
begärda 4000 r:dr består deruti, att medel för befrämjande af dylika
undersökningar blifvit redan ställda till K. M:s nåd. disposition.
Dessa medel finnas antecknade i 33 punkten af Utskis nu föredragna
betänk., uti hvilken punkt litsk. tillstyrkt R. St. att till K. M:s disposition
öfverlåta 36,000 r:dr b:co för 3:ne år till rese- och undersökningskostnader
samt expencer för allmänna arbeten. Med tillerkännande
af allt loford åt R. St:s välvilja i detta fall, vill det dock
synas som om någon disproportion egde rum emellan det å ena
sidan rundligt tilltagna, ja, högst betydliga anslaget af 500,000 r:dr
för vägars omläggning och förbättring, och den å andra sidan till
undersökningar föreslagna summan af 36,000 r:dr. Jag anser sistnämnde
belopp jemförelsevis något mindre än behofvet, såvida man
såsom sig bör, vill vara angelägen derom, att den till arbetenas utförande
anslagna halfva millionen verkligen må lill alla delar omsorgsfullt,
insigtsrikt och väl användas. Destomindre torde af undersökningsanslaget
kunna med någon säker utsigt påräknas det erforderliga
beloppet för den nu ifrågakomna speciella undersökningen.
Icke heller kan jag föreställa mig alt tillgångar lära saknas för beviljandet
af ifrågavar. serskilda anslag. Men om också jag häri misstoge
mig: — om verkligen hela beloppet icke kunnat beviljas, så
torde åtminstone någon mer eller mindre betydlig del deraf kunnat
vinna förord af Utsk., serdeles i betraktande af den vigt, förevar,
företag med skäl må anses ega. På dessa grunder anhåller jag om
återremiss, med yrkande, att Utsk. måtte tillstyrka helst den begärda
summan för det upgifna ändamålet; eller, om dertill skulle
mot förmodan saknas tillgäng, en mindre summa, som åtminstone
partiellt kunde bereda de uplysningar, som äro nödige för en närmare
kännedom om denna vigtiga farleds möjligen skeende och för
framtiden lill önskliga verkningar gagnerika öpnande, derest naturhindren
visa sig vara af beskaffenhet att utan alltför stora upoffringar
å Statens sida kunna öfvervinnas. På R. St. beror sedermera
om Staten kan finna sig hugad att till ändamålets vinnande framdeles
anvisa de medel, som befinnas erforderliga.
Frih. Palmstjerna: Det anslag af 36,000 r:dr; R. o. Ad.
beviljat till undersökningar m. ra., är icke så ringa, att icke dermed
ganska många undersökningar kunna verkställas. Hvad vägarne
beträffar, torde intill nästa riksdag, och under det att ifrågavar. undersökning
pågår, icke serdeles mycket af det beviljade anslaget behöfva
användas. Beträffande i öfrigt den omständigheten, att orsaken,
hvarföre Gr. von Platen i lifstiden icke ville hafva Götha kanal
genom den trakt motionären omnämndt, torde jag få uplysa, nemi.
att Gr. von Platen önskade kanalen fylld med valten, men å den
Den 26 Juni e. m.
235
föreslagna linien mellan Hjelmaren och Wettern är icke en sådan
tillgäng på vatten i och för en så beskaffad kanal. Långt efter det
Götha kanal var färdig anställdes undersökningar i den upgifna
riktningen mellan Wettern och Hjelmaren, dervid förslag upgjor
des
till en kanal med vida mindre dimensioner än Götha kanals,
och jag betvitlar i högsta måtto, att t. o. m. för dessa dimensioner
vattentillgången är tillräcklig. Detta torde vara orsaken hvarföre de
vidare undersökningarne afstannade. Att nu äter anslå 4,000 r:dr
till ytterligare undersökningar, dä de lill större delen redan äro verkställde,
ansåg Ulsk. föga lämpligt, enär K. M. är i tillfälle af redan
uprätlade kartor och handlingar m. m. bedöma, huruvida dessa undersökningar
erfordras. På grund af dessa skäl tillstyrker jag bifall
på Utsk:s förslag.
Frih. Cederström: Till bemötande af den invändning, att
undersökningar redan blifvit verkställda och icke behöfva ytterligare
med Statsmedel understödjas, anhåller jag att få fästa upmärksamheten
på, det alternativa förslag, motionären framställt, derutinnan
att han ansett det förtjena undersökas om ej kanalen, så väl till
förkortande af segelleden, som till undvikande af den grunda Örebrofjärden,
kunde medvstörre fördel ledas från sjön Tisaren längre österut
till den s. k. Stora Hjelmaren. I denna riktning är såsom jag tror,
Ofverste-löjtnanlen Edströms förslag icke upgjordt, och således visar
det sig, att en undersökning derom kan, såvida man anser företaget
vara af någon vigt, förtjena alt med Statsmedel understödjas.
Frih. Palmstjerna har visserligen såsom orsak, hvarföre Gr. von
Platen i lifstiden icke kunde förorda en kanal-anläggning i sträckning
emellan Wettern och Hjelmaren, behagat skämtsamt upgifva,
att den store mannen önskade att se sin kanal fylld med vatten.
Jag förmodar visserligen att det mätte vara meningen med hvarje
kanal, denna så väl som hvarje annan; men Hr Edströms förslag,
som år 1840 från trycket utgafs, lemnar i delta hänseende icke ett
så alldeles nedslående resultat, som Frilen förmodar. Jag medgifver,
att detta förslag icke åsyftade en kanal af de dimensioner, som Göthaoch
Trollhälte-kanaler innehålla; men om äfven sä vore, att öfriga
omständigheter och äfven vattutillgången icke medgifva anläggningen
af en kanal i nämnde ‘sträckning till samma bredd och djup som
t. ex. Götha kanal, torde likväl, en med afseende på den allmänna
nyttan en förbindelse förmedelst en kanal, äfven lill mindre demensioner,
emellan Hjelmaren och Wenern böra medföra, undersökningen
om vilkoren för verkställighet deraf utgöra ett företag,
som förtjenar att af det allmänna upmuntras.
Nerike utgör centralpunkten i vårt land. Det är sjelft ett landskap
af rika inre tillgångar. Både för tillgodogörande af dessa, samt
till beredande af en för allmänna trafiken synnerligen gynnsam genväg
i flerfaldiga riktningar, bör man önska alt nämnde landskap må
genomkorsas af lättade kommunikationsleder. Landet är lågt och
flackt, det bör således ej erbjuda alltför stora svårigheter härvid.
En noggrann undersökning skulle sannolikt utvisa detta förhållande.
Men hur vinna medel dertill, om de skola ernås af de 36,000
236
Den 26 Juni e. m.
r:dr R. St. anvisat för undersökningar, nödvändiga för ett ändamålsenligt
användande af de till vägförbätlringar, sjösänkningar m. rn.
redan anslagna, ovanligt höga belopp, hvilka för nämnde ändamål
säkert ock blifva tagna i anspråk?
Då motionären af angelägna enskilda förhinder är aflägsnad från
detta rum, liar jag ansett såsom en skyldighet, att yttra hvad jag
trott vara till framgång åt haus, i min tanke, af all framgång välförtjenla
förslag; öfverlemnande jag åt R. o. Ad. att bedöma, huruvida
Ctskrs hemställan må bifallas eller om den ej heldre bör för
ändrings vinnande, till Ulsk. återremitteras.
H. Ex. Hr Frih. o. Landlrms härefter till bifall å förevar, punkt
framställda propos., besvarades med ja, jemte ett eller annat uej,
hvarpå H. Ex. förklarade del han funnit ja öfvervägande.
Den nästföljande 39:de punkten bifölls utan diskussion.
40:de punkten, a/ig:de anslaget till den i Slockholm inrättade
Navigations-s/eola.
Frih. Palmstjerna: Som R. o. Ad. bifallit Utsk:s utlåt. N:o
87, torde denna punkt icke fordra annan åtgärd än att, likasom den
nästföljande, läggas till handlingarne.
R. o. Ad. fann ifrågavar. punkt icke fordra annan åtgärd än
att läggas till handlingarne.
De slutligen förekommande 41 :sta och 42:dra punkterne blefvo,
utan diskussion, den förra lagd till handlingarne och den sednare
bifallen.
Sedan pröfningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 163 sålunda blifvit
fulländad, yttrade
Hr R rå k en hjelm: Sedan StatsUtsk:s härvar. ledamöter förklarat,
att Utsk. i en blifvande framställning till R. St. kommer alt
upgifva de vilkor för anslagens begagnande, hvilka å deras sida böra
bestämmas, anhåller jag att få fästa Utsk:s upmärksamhet pä nödvändigheten
deraf, alt såsom vilkor vid 33 punkten utstakas, att
Riksg:s-kont. alltid må hafva tillfälle att från Väg- och Vattenbyggnads-styrelsen
erhålla bestämda upgifter, huruvida arbeten blifvit afslutade
och afsynade. Derom är f. n. ingenting förordnad!, men då
nu anslaget för resor och undersökningar m. m. blifvit förhöjdt,
torde det vara ett billigt anspråk, att Statsverket från nämnde Styrelse
undfår erforderliga uplysningar i dessa fall. Hitintills hafva
fullmäktige i Riksg:s-kont. mången gång dragit i betänkande att i
enlighet med reglementets föreskrift utbetala den sista andelen af
medlen just i brist af dessa uplysningar. Jag har velat omnämna
detta, på det att StatsUtsk:s harvande ledamöter måtte taga saken i
betraktande, då de skola afgifva betänk, i fråga om sättet och vilkoret»
för medlens användande.
Gr. Mörner: Af den siste talarens yttrande skulle R. o. Ad.
möjligen kunna tro, att Fullmäktige i Riksg:s-kont. äro serdeles släpp
-
Den 26 Juni e. m.
237
händte i fråga om medel till arbetsföretag, men i följd af den kännedom
om förhållandet, jag genom granskning af Fullmäktiges prot.,
kunnat förvärfva mig, anser jag mig böra försäkra, att Fullmäktige
med all möjlig noggrannhet bevakat denna angelägenhet, och förskaffat
sig erforderliga uplysningar om företagen innan några medel
blifvit
gifne föreskrifter, icke det ringaste äfventyr för det allmänna mig
veterligen upstått.
Hr Bråkenhj el m: Under förklaring af min tacksamhet för
det loford Fullmäkte i Riksg:s-kont. nu fått emottaga från dess granskande
auktoritet, Riksg:s-Afde!:n i StatsUlsk. bör jag likväl tillkännagifva
att Fullmäktige kommit till den visshet eller kännedom, Gr.
Mörner funnit i protrne, först efter mångfalldiga skrifvelser och kommunikationer
dels med orterne och dels med Väg- och Valtenbyggnads-styrelsen,
och högst sällan har inträffat, att arbetena varit i
det skick, att Fullmäktige kunnat medlen utbetala dä de blifvit requirerade,
hvilket alltid föranledt uppehåll. Jag lemnar derhän,
huruvida icke en eller annan gäng t. o. m. osäkerhet hos Fullmäktige
har i detta afseende egt rum.
Föredrogs ånyo SlatsUlsk:s d. 18 och 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 164, i anledn. dels af K. M:s nåd. propos., ang:de
låne-underslöd för anläggning af jernväg emellan städerne Orebro
och Nora, dels af väckt motion i samma ämne.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då R. St. vid 1840 års riksdag
första gången anvisade medel af Riksg:s-kont:s tillgångar till befrämjande
af kommunikationer och dylika arbeten i allmänhet, föreskrefvo
R. St. ibland annat det vilkor, att medlen skulle utbetalas i mån
af arbetets fortgång, hvarigenom Fullmäktige i Riksg:s-kont. blefvo
nödsakade alt för bedömandet, huruvida medlen kunde utbetalas eller
icke, nära nog öfverbevaka arbetenas fortgång, något, som icke var
lämpligt för kont:s verksamhet och dessutom var förenadt med många
svårigheter. Detta insågo R. St. vid sista riksdagen, till följd hvaraf
detta stadgande borttogs och i stället föreskrefs, att medlen skulle
utbetalas på vissa bestämda terminer. Nu har emedlertid Utsk. i
mom. f föreslagit samma stadgande, hvilket R. St. vid sista riksdagen
uteslöt. Detta är en återgång till ett förut försökt, men
otjenligt befunnet stadgande, hvarföre jag afstyrker detsammas antagande.
Om R. o. Ad. i öfrigt bifaller Utsk:s förslag, torde R. o. Ad.
derföre böra bifalla mom. /, med följande förändrade lydelse; hvar
efter
lånet får lyftas på engång eller vid dessa på förhand bestämda
terminer, samt anslagssumman utbetalas på sätt, K. M. i mån af
arbetets fortgång bestämmer. Som denna förändring icke har inflytande
på den föreslagna summan, föreställer jag mig, alt, i händelse
R. o. Ad. finner mitt förslag lämpligt, R. o. Ad. utan återremiss
kan besluta en dylik förändring i redaktionen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då jag är öfverlygad om
nyttan af Gr. Lagerbjelkes nu afgifna förslag, tillstyrker jag att R.
238
Den 26 Juni e. m.
o. Ad. malte vidtaga i Ulsk:s betänk, denna förändring, för hvilken
en återremiss icke är behöflig.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jn nödvändigare förändringen
är, desto nödvändigare synes det mig vara alt betänk, återremitteras,
på del att man må kunna erhålla icke hiöll R. o. Ad:s
utan äfven de öfrige Sims beslut derå, och på dessa skäl anhåller
jag om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Om de öfriga St:n bifalla betänk, oförändradt
gagnar en återremiss lill intet, och R. o. Ad:s beslut blir
då utan all verkan. Fatta åter de öfriga Sl:n enahanda beslut, så
är ändamålet vunnet. Om de öfriga St:n återremittera betänk., kan,
med kännedom om R. o. Ad:s beslut, Utsk., såvida, såsom jag förmodar,
det är af samma mening, tillstyrka de öfriga Sl:n vid besvarandet
af återremissen, att då frågan kommer under ny pröfning
antaga R. o. Adis beslut. Skulle äter två Ständ återremittera och
andra Iva Stånd bifalla Utsk:s betänk., kan Utsk. i alla fall genom
en inbjudning i sitt förnyade utlåt., hemställa till de öfrige Stin
att förena sig med R. o. Adis beslut, hvadan jag icke kan inse att
någon återremiss är behöflig.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I likhet med hvad Frih.
Palmstjerna nu yttrat, tror jag att för den ifrägavar:de förändringen
en återremiss icke är behöflig, men jag tror, att ett annat skäl
förefinnes för en återremiss. Motionären har nemi. begärt 150,000
r:dr, hvaraf Utsk. endast tillstyrkt 75,000 att såsom anslag utgå.
Såsom premiss för detta tillstyrkande säger Utsk.: ”Om å en sida
”det icke lärer kunna bestridas, att en jernväg emellan Nora och
”Örebro kommer alt i första hand främja» ortens intressen, torde
”väl å en annan få antagas, att med dessa lokalintressen förbinda
”sig stora fördelar af mera omfattande beskaffenhet hvilka Staten
”icke kan lemna å sido, utan att underkänna vigten af betydelsen
”för det allmänna deraf, att en af landels hufvudnäringar tillväxer
”och förkofras”. Men Utsk, säger vidare, alt fördelarne af denna
jernväg skulle bestå i lättad transport af malmer; det oaktadt har
Utsk. icke velat tillstyrka högre anslag än de 75,000 r:drna. Motionären
har tydligen ådagalagt, att inom orten icke varit möjligt att
kunna erhålla en aktie-teckning till J;del af den beräknade summan,
och då frågar jag väl, huru StatsUtsk. kunnat tillstyrka ett så ringa
belopp. Jag hade visserligen önskat, att det af motionären begärda
anslag kunnat bifallas, men såvida jag är den ende, som hyllar denna
mening, vill jag icke vidhålla densamma.
Frih. Palmstjerna: Motionären Hr Wedberg, som är ledamot
af StatsUtsk:s Utgifts-afdeln. och deltagit i Utsk:s beslut, har
dermed förklarat sig nöjd. Det är kändt, att Nora Bergslag är en
af de förmögnaste om icke den förmögnaste af alla i riket, och min
öfvertygelse är, att, om R. St. bevilja detta anslag, det står i ortens
förmåga att tillskjuta det öfriga. Jag hyser äfven den öfverlygelsen,
alt orten inser sin fördel af företaget, och Utsk. som äfven delat
denna min åsigt, har derföre afgifvit ifrågavande förslag. Detta har
Den 26 Juni e. m.
239
varit ett bland Utsk:s skäl, men det finnes äfven ett annat och af
Utsk:s ledamöter anfördt skäl, nemi. att det vore väl värdt en upoffring
af 75,000 r:dr i och för försök, huru en jernväg om nägra
mil kan bära sig i vårt land, då fråga är om transport af så tunga
varor som de, hvilka skola forsslas å denne jernväg. De öfrige
150,000 r:dr ansåg Disk. icke såsom en upoffring, enär de skola
utgå såsom lån och med ränta återgäldas. Sverige har icke någon
jernväg med locomoliv af någon längd ännu, och derföre ansåg Utsk.
lämpligt, att nu göra ett försök, för att erfara rättaste sättet för anläggandet
af en jernväg inom vårt land i och för transporten af så
tunga varor, som här äro i fråga, en erfarenhet, som synes mig
högst angelägen alt vinna. Jag tillstyrker derföre bifall lill Utsk:s
förslag, sådant det är. Någon tillökning i anslaget anser jag obehöflig,
och när så är förhållandet, böra R. St. icke bevilja medel,
som äro öfverflödiga.
Frih. Cederström, Rud.: Meningarne inom orten rör:de
lämpligaste sträckningen af ifrågavande kommunikationsled, äfvensom
i afseende å sättet för dess utförande, lära vara ganska skiljaktiga.
Man har dels önskat sträckningen åt Arboga i st. f. åt
Orebro, dels äfven ansett kanal kunna ega i vissa hänseenden
företrädet, framför jernväg i dessa nejder. Sådan meningssplittring
är beklaglig; men jag hade blott önskat att StatsUtsk. gjort sig
fullt reda för den erforderliga kostnaden i ena eller andra hänseendet.
Nu befinnes att StatsUtsk. icke ansett sig böra tillstyrka, hvad,
sora vid undersökning befunnits nödigt och i följd deraf blifvit hos
R. St. begärdt. Det är således att befara, att, i trotts af Hr Wedbergs,
den enskilde mannens, tanke i detta fall, medlen blifva, i
händelse StatsUtsk:s utlåt, bifalles, antingen obegagnade eller otillräckliga.
Det förra vore enl. min åsigt en skada, enär Staten derigenom
beröfvas tillfälle att använda dem till andra, måhända ej
mindre gagnande företag. Det sednare åter skulle blott föranleda
större utgifter framdeles. Frih. Palmstjerna har ansett nödigt, att
anslå förevande medel för vinnande af erfarenhet om jernvägars användbarhet
i vårt land. Afven jag skulle redan ur denna synpunkt
gerna se ett bifall till detta anslag, derest det icke förefölle
mig, upriktigt sagdt, som om en jernvägslinea, vald så isoleradt
som denna, icke medförde tillräckliga utsigter för framgång; men
om företaget misslyckas, kommer det att åberopas såsom ett skäl
emot jernvägars anläggande inom vårt land. Sådant ville jag undvika.
En annan sak vore, om detta företag kunde sättas i förbindelse
med någon större jernvägslinea från öster till vester; SlatsUtsk.
torde ej saknat anledn. att härå fästa sin upmärksamhet. Till
ytterligare beredande häraf tillstyrker jag alltså äterreraiss af Utsk:s
nu föredragna betänk. Huruvida det må anses hafva skett ur den
synpunkt, att det begärda anslaget må framdeles blifva bifallet eller
afslaget, beror på den utveckling af frågan, StatsUtsk. behagar
bereda; det tillhörer, i händelse af återremissens beviljande, en framlida
öfverläggning att härom fatta definitivt beslut.
Frih. von Stedingk: Jag delar ingalunda den siste talarens
240
Den 26 Juni e. m.
farhågor, utan är tvertom öfverlygad, att den ifrågavar. jernvägen
kommer alt bära sig ganska bra. Frih. Palmstjerna har yttrat, att
de 75,000 r:dr vore visserligen en utgift, men att det likväl vore af
vigt för Slaten att göra denna upoffring, på det att man må kunna
vinna erfarenhet om lämpligaste sältet för anbringandet af jernvägar
i Sverige. Jag kan likväl icke förmoda, att meningen med detta
anslag endast varit att experimentera i detta fall, ty skulle meningen
så vara, nödgas jag förena mig med dem, hvilka yrka afslag.
Jag föreställer mig, att förr eller sednare upslär fråga om flere jernvägars
anläggande, och hoppas, att i sådant fall dessa icke må sakna
understöd af allmänna medel. Ett af våra hufvudsakligaste fel består
deri, att vi hitintills gjort allt för litet för att lätta kommunikationerne
inom landet, och det är derföre af högsta vigt, att vi nu icke
stanna på den punkt vi i detta hänseende stå. Hvad angår den
omständigheten, att motionären på afdeln. uti SlatsUtsk. varit närvar,
och förklarat sig nöjd med det beslut, hvari Utsk. stannat, så skulle
jag i sanning icke förundra mig deröfver, om del icke vore vanligt
eller åtminstone ofta inträffar, alt, när man begärt ett anslag och
finner, att man icke kan erhålla, hvad man begärt, man åtnöjes
med hvad R. St. vilja lemna. Jag kan uti förevar, fall icke se saken
annorlunda, ty motionären säger uttryckligt: ”att utan att R.
St. genom ett direkt anslag understödde ifrågavar. företag, skulle
detsamma, enligt motionärens förmenande, icke kunna utföras, emedan,
oaktadt den värma, hvarmed den tillernade jernvägs-anläggningen
blifvit omfattad, det icke lyckats, att genom aktieteckning sammanbringa
den af kostnadssumman, som erfordrades under förutsättning,
att öfrige •§ lemnades endast såsom lån af Staten”. Då
således denna ^ genom aktieteckning icke kunnat åstadkommas,
huru skall man väl kunna tänka sig möjligheten, alt, när motionären
begärt såsom rent anslag 150,000 r:dr men Staten endast beviljar
| eller 75,000 r:dr, inom orten kail till vägabringas en högre aktieteckning.
Sedan Frih. Palmstjerna nu uplyst, att motionären icke
destomindre förklarat sig nöjd med hvad Utsk. tillstyrkt, vill jag icke
påyrka återremiss utan anhåller om bifall lill Utsk:s förslag.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag här hört Frih. Palmstjerna
yttra, att för sitt tillstyrkande Utsk. äfven haft del skälet, alt det vore af
intresse att fä en större jernbana inom Sverige, får jag förklara, att delta
icke var det enda skälet. Långt derifrån. Inom Utsk. anfördes
många skäl bland annat, att denna jernväg vore af högsta vigt för
malmtransporten inom orten, emedan flere masugnar finnas derstädes
grundade på Nora-malm. Hvarförutan äfven anfördes att ä torget i
Nora stad drifves en betydlig handel med spannmål ifrån Nerike,
hvilken spannmål om vintrarna föres på släda och om somrarne på
axel, och denna forsling skulle med större lätthet kunna verkställas,
om en jernväg åstadkommes. Af detta skäl instämmer jag med den
siste talaren, alt vi inom vårt land gjort allt för litet för våra kommunikationers
förbättrande. Om man betraktar hvilken som helst af
våra näringar, finna vi, att de lida just i följd af bristande kommunikationer,
Den 26 Juni e. m.
241
kationer, och detta anser jag utgöra det kraftigaste skälet för Utsk:s
tillstyrkande. Den af Gr. Lagerbjelke föreslagna ändring af mom. f
biträder äfven jag och, i händelse Utsk:s förslag i öfrigt bifalles,
tror jag R. o. Ad. nu kan besluta den. Detta R. o. Ad:s beslut
kommer att i prot:s-uldr. meddelas StatsUlsk., hvaraf tydligen följer,
att, sedan Utsk. inhemtat de öfrige Sl:ns beslut, Disk. gör till R.
St. deu framställning, hvartill de olika besluten kunna föranleda och
således meddelas de öfrige Stånden R. o. Adis beslut vid denna
punkt, som af dem sannolikt då gillas, ty ifrågavar. förändring synes
mig i allo rigtig. Jag tillstyrker följaktligen bifall till Utsk:s förslag
likväl med den af Gr. Lagerbjelke förslagne förändring.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: En del af R. o. Adis här närvande
medlemmar synas hafva förgätit: att uti denna fråga StatsUtsk.
fått emottaga dels en motion af Hr Wedberg och dels en nåd.
propos. från K. M.: alt K. M. uti denna Sin propos. begärt eli lån
af endast 225,000 r:dr, och att StalsUtsk. således gått den enskilde
motionärens önskningar till mötes, enär af dessa 225,000 r:dr StalsUlsk:
tillstyrkt R. St. att för det upgifna ändamålet bevilja i anslag
75,000 r:dr och såsom lån 150,000 r:dr. I anledn. af Frih. Cederströms
yttrande, som skulle han inom orten af åtskillige personer
hört, alt detta företag icke vore omfaltadt med det intresse, man
kunnat vänta, får jag förklara, att jag talat vid ganska många af
denna orts innevånare, och alla hafva med det lilligaste intresse omfattat
frågan, hvarjemte jag kan lemna det intyg, att de flere personer
från orten, hvilka, sedan Utsk. fattat sitt beslut i ämnet, jag
vidtalat, hafva alia varit serdeles belåtne med denna utgång saken i
Utsk. rönt. Då nu dessutom den enskilde motionären jemväl förklarat
sig nöjd, tror jag, att R. St. icke böra gå längre eller sträcka
deras frikostighet utöfver Ulsk:s förslag. Frih. Stedingk har visserligen
yttrat, att motionären, såsom vanligt är i dylika fall, förklarat
sig nöjd, oaktadt han icke kunnat få, hvad han begärt, men jag
får härtill svara, alt mången begär så rundligt, att någon nedprutning
bör kunna ega rum. På grund af dessa skäl tillstyrker jag bifall
till Utsk:s förslag med den förändring Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Till den anmärkn. Gr. Lagerbjelke
gjort emot mom. /, anser jag mig äfven böra lägga den,
att mom. innehåller en ordställning, som torde larfva något förtydligande.
Utsk. föreslår nemi., att det belopp, Utsk. tillstyrkt R. St.
att bevilja såsom lån, skall få pä en gång lyftas eller vid vissa bestämda
terminer. Detta sednare stadgande förutsätter naturligtvis,
att någon skall på förhand pröfva och fastställa terminerne, men
Utsk. har likväl icke upgifvit, huru denna pröfningsrätt skall tillkomma
antingen det är bolaget eller någon embetsmyndighet. När
Fullmäktige i Riksg:s-kont. en gång komma att tillämpa delta stadgande,
torde hos Fullmäktige tvifvel upstå, huruvida de eller bolaget
skola bestämma terminerne. Möjligen kan ock, i följd af denna
otydlighet, bestämmandet ske af K. M., och då förfaller naturligtvis
min anmärkn. Vid alla föreg:de tillfällen, då R. St. beviljat lån af
8 H. 16
242
Den 26 Juni e. ni.
sådan beskaffenhet som detta, hafva R. St. alltid raedgifvit o. t. m.
beslutat, att lånet skall på engång lyftas. Jag ser intet hinder emot
intagandet i denna punkt af en så beskaffad föreskrift. Om således
orden: ”eller vid vissa på förhand bestämda terminer”, uteslutas,
är den anmärkte otydligheten undanröjd. Uti all lagstiftning vare
sig för hvilket ändamål som helst, bör man, såvidt möjligt är, un
danrödja
alla anledmr till tvifvelsmål, huru och af hvem ett stadgande
skall tillämpas. Utsk:s förslag är således ofullständigt och leder
till en osäkerhet i tillämpningen, och jag anmodar Utsk:s här närvande
ledamöter, att upgifva afsigten med den del af Utsk:s förslag,
emot hvilken jag riktat mina anmärkn:r, samt huru de anse tillämpningen
böra ske. Kunna de icke lemna en nöjaktig förklaring,
nödgas jag anhålla om återremiss af förevar, punkt för att erhålla
en fullständig och i alla afseemlen tydlig redaktion.
Hr Hjärne, Harald: Afven jag förenar mig med dem, som
önska bifall till Utsk:s förslag i denna punkt, men då jag på samma
gång önskar en förändring i det af Gr. Lagerbjelke omförmälda afseende,
hvilken enl. min åsigt är både nödig och nyttig, hemställer
jag, enär R. o. Ad. icke önskar en återremiss af denna punkt, om
det icke vore lämpligt och riktigt alt, sedan R. o. Ad. bifallit betänk.
med den af Gr. Lagerbjelke upgifna förändring, R. o. Ad.
beslutar att inbjuda de öfrige St:n alt förena sig i R. o. Ad:s beslut.
Jag föreställer mig, att om de öfrige St:n bifalla betänk, oförändradt,
kan utan en sådan inbjudning från 11. o. Ad. den rättelse
icke vinnas, hvilken Gr. Lagerbjelke här föreslagit. Jag anhåller
derföre först om propos. på bifall till betänk, med den af Gr. Lagerbjelke
upgifne förändring, och sedermera derå, att de öfrige St:n
måtte förena sig i R. o. Ad:s beslut.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af Hr Printzcnskölds sednaste
yttrande får jag fästa hans upmärksamhet derå, alt orden: ”på vissa
på förhand bestämda terminer” icke innebära någon tvetydighet,
emedan terminerne åro bestämde i kontraktet, hvarom mom. b innehåller.
Dessa kontrakler upgöras emellan Styrelsen för Väg- och
Vattenbyggnader och direktm för den menighet, som har ett arbete för
handen, och, såsom jag redan nämnt, intagas i dessa kontrakter lerminerne,
då utbelalningarne skola göras. Utsk. ansåg, att bolaget
icke borde nödgas, att på engång lyfta en så stor samma som 150,000
r:dr, enär möjligen hon icke kunde på engång användas utan måste
räntelös ligga i bolagets vård. Om R. St. bifalla Utsk:s förslag,
utgöra de 75,000 r:dr ett rent anslag, men återstoden 150,000 r:dr
skall med ränta återgäldas, och för att icke belasta bolaget med en
onödig utgift, i händelse det skulle på en gång lyfta hela beloppet
men icke genast kunde använda det, har Utsk. inflickat orden: ”vid
vissa på förhand bestämda terminer”. Utsk. har icke trott, att genom
denna redaktion, Fullmäktige i Rikg:s-kont. skulle komma i
något tvifvel, om rätta meningen med stadgandet, hvilket, såsom
jag nu sökt visa, icke heller innebär någon tvetydighet. Jag tillstyrker
således bifall till förslaget med den förändring Gr. Lagerbjelke
föreslagit.
Den 26 Juni c. m.
243
Hr Lagerhjelm: Jag är till det mesta förekommen af Frih.
Palmstjerna. Jag ser icke någon tvetydighet i ordalagen i mom. /
eller i de ord, Hr Printzensköld fästat sig vid, ty då lånet löper
med ränta, synes del mig klart, att det är en fördel för bolaget,
alt det icke på engång öfverhopas med större penningesummor än
det kan fördelaktigt använda. Jag har icke heller något emot Hr
Hjärnes förslag, enär derigenom ärendet kommer i riktigt skick,
såvida man vill antaga Gr. Lagerbjelkes förslag, hvarföre jag anhåller
om propos. först på bifall till betänk, med den af Gr. Lagerbjelke
föreslagne förändring, och sedermera derå, att de öfrige Stånden må
inbjudas alt förena sig i R. o. Ad:s beslut.
Hr Bråkenhjelm: Enl. min åsigt finnas 2 vigtiga omständigheter,
hvilka göra ett bifall till betänk, omöjligt. Den ena består
deri, att anslaget skall ovillkorligen ställas till K. M:s disposition,
så att Fullmäktige i Riksg:s-kont. icke nödgas att utbetala medlen
ulan K. M:s nåd. förständigande. Den andra omständigheten är
ilen, och hvilken besynnerligt nog blifvit af Utsk. förbisedd, när
skall första återbetalningen ske af bolaget. Derom har Utsk. icke yttrat
ett ord, och Fullmäktige kunna icke heller få reda derpå. Skola
Fullmäktige bestämma det? eller, i händelse medlen lyftas 1851,
skall återbetalningen ske 1852? Detta måtte väl icke vara meningen
utan länet skall väl vara räntefrilt under arbetstiden. Emedlertid
bör det val bestämmas, när återbetalningen skall börja och för
vinnande af en sådan bestämmelse „anhåller jag om återremiss.
Hr Printzensköld: Jag hemställer till de Hrr ledamöter af
StatsUtsk., hvilka besvarat mina anmärkmr emot mom. /, om icke
detta morn., i hvad det rörer länets lyftning, slår i någon strid med
mom. d, enl. hvilket bolaget skall aflemna en till Riksg:s-kont. eller
ordres ställd förbindelse å hela lånesumman. När nu bolaget skall
aflemna en sådan förbindelse, eger dä bolaget att undandraga sig
skyldigheten af hela summans lyftning på engång? Har bolaget skyldighet,
att i förbindelsen förskrifva större belopp ändet vid de olika
terminerne upbär? Enl. min åsigt lärer väl bolaget icke vara pligtigt,
att förskrifva högre belopp, än det hvarje gång af Riksg:s-kont.
emoltager, och då torde icke en utan måhända 10 serskilda förbindelser
komma att utfärdas. Detta förhållande synes Utsk. hafva
förbisett. Alt först föreskrifva det en förbindelse skall utfärdas, och
sedermera tillåta lånets lyftning vid vissa terminer i mindre delar,
det förekommer mig mindre lämpligt, enär man derigenom försätter
dem, hvilka skola tillämpa lagen, uti ovisshet om dess rälta mening.
Denna ovisshet undanrödjes, om, såsom jag förut nämnt orden:
”vid vissa på förhand bestämde terminer”, uteslutas. Jag skulle
icke tro, att bolaget kommer i någon förlägenhet, om det får lyfta hela
beloppet 150,000 r:dr på engång och derå erlägger icke endast ränta
utan äfven kapital-afbetalning, emedan räntan, som bolaget skall betala,
är så låg, att det sjelf kan emot högre ränta utlåna den del
af summan, som under ett eller flera år icke kan af bolaget i
och för ifrågavar. arbetsförelag användas. Bolaget blir således der
16*
-
Den 26 Juni e. m.
igenom icke i ringaste mån lidande. Säkert är emedlertid, att Utskis
förslag innebär en tvetydighet och många svårigheter upsla, när
föreskriften en gång skall tillämpas, hvilket äfven visar sig deraf att,
om utbetalningen skall ske på vissa bestämda terminer, man icke
så noga vet, huru man skall tyda föreskriften i mom. e, hvaruti
stadgas, att å lånestimman skola årligen inbetalas 6 proc., hvaraf 2
proc. såsom kapital-afbetalning och 4 proc. såsom ränta. Skola nu
dessa afbetalningar göras å hvarje uttagen mindre del af länet, eller
skola de först börja, när hela länet af bolaget utbekomraits? Det sed*
nare synes vara det naturligaste, ty, att afbetalningar skola ske förr
än hela lånet uttagits, innebär ju en orimlighet. Jag fortfar således
i min anhållan, att orden: ”eller vid vissa på förhand bestämda
terminer”, måtte uteslutas, och hvarom jag anhåller alt Hr Frih. o.
Landtm, täckes framställa propos.
Frih. Palmstjerna: Jag fattar icke Ilr Bråkenhjelms anmärkn.,
att i mom. e saknas föreskrifter, när återbetalningen af länet skall
begynna. I detta mom. står tydligt, att vid hvarje års slut skola 6
proc. betalas. Delta innefattas i den utfärdade förbindelsen, och då
är äfven klart, att året räknas från den dag skuldsedeln är utfärdad,
och derifrån beräknas de i mom. e omnämnde 6 proc. Icke eller
kan jag finna den tvetydighet, hvaraf Hr Printzensköld ordat. Jag
har sett köpekontrakter, hvarauti blifvit bestämdt, att sä och så mycket
betalas den terminen och så och så mycket den andra, allt med
ränta. På samma sätt skall väl förhållas med ifrågavar. bolag, så
att i förbindelsen eller kontraktet intages, alt vid den terminen inbetalas
det beloppet och vid en annan ett annat och vid hvarje sådan
termin betalas räntan. Allt detta är jag öfvertygad, att Fullmäktige
i Riksg:s-kont. ganska väl känna och veta alt ställa i ordning, utan
att minutiösa föreskrifter behöfva lemnäs dem. Tankarne kunna
vara olika, huruvida medlen terminvis eller på engång skola lyftas,
men delta sednare har Utsk icke velat. Då emedlertid olika meningar
här upstålt, anhåller jag, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa
serskild propos. å hvarje mom.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Då endast en talare yttrat sig
emot ifrågavar. anslag, torde ett vidlyftigt förordande deraf icke vara af
nöden. Detta företag gynnas af alla de omständigheter, hvilka göra
det förtjent af deltagande utaf R. St. Det är ett vigtigt företag,
har all utsigt för sig att kunna lyckas, och enskilde hafva för dess
utförande redan förenat sig i ett bolag, så att man har allt hopp
om framgång, med ett ord allt är på den punkt, man bör önska
för att företaget må vinna understöd af det allmänna, och ur denna
synpunkt anhåller jag om bifall lill Utsk:s förslag. I afseende på de
anmärkn:r, som blifvit gjorda emot det formella af frågan, synes mig
ingen vara af den vigt, att den bör föranleda till någon R. o. Adis
åtgärd, med undantag likväl af den Gr. Lagerbjelke framställt, ehuru
äfven den förefaller mig mindre väsendtlig; och då det otvifvelaktig!
leder lill en förbättring i förslaget, att Gr. Lagerbjelkes föreslagna
redaktion anlages, vill äfven jag förorda den och tror, att det expeditionssätt
Hr Hjärne upgifvit, i delta afseende leder säkrast till må
-
en 26 Juni c. m.
245
let. Hvarföre jag anhåller, att R. o. Ad. ville icke allenast bifalla
Utsk:s förslag med den af Gr. Lagerbjelke föreslagna förändring,
utan äfven besluta en inbjudning till MedSt:n att härutinnan förena
sig med R. o. Ad.
Hr Printzensköld: Jag är visserligen Frih. Palmstjerna serdeles
förbunden för dess yttrade förtroende till Fullmäktige i Riksg.-skont.
, då han förklarat, att dessa Fullmäktige nog finna utväg att
tillämpa de af R. St. lemnade föreskrifter utan att dessa behöfva
göras minutiösa. Men jag får likväl fästa Frilns upmärksamhet derpå,
att Fullmäktige icke ega att ingå i pröfning af beskaffenheten utaf
de föreskrifter, R. St. gifva dem till efterrättelse, och skulle de tillåta
sig någonting sådant, pläga Hrr Statsrevisorer och StatsUtsk.
icke lägga fingrarna emellan i anmärkningsväg. Det synes mig derföre
klart, att, om en otydlighet förefinnes i dessa föreskrifter, den
bör afhjelpas, serdeles då det kan ske så lätt som i förevar, fall.
Jag delar visserligen Frilns åsigt, att man i en skuldsedel kan förbinda
sig, att då och då betala serskilda poster och beräkna räntan
derefter, men då Utsk. i detta sitt förslag uttryckligen sagt, att någon
serskild räntebetalning icke skall ega rum, ulan endast alt 6
proc. skola betalas deraf, 4 såsom ränta och 2 såsom kapital-afbetalning,
så upstår ett helt annat förhållande, och Frihrn har icke
kunnat vederlägga mina anmärkmr, ty om bolaget uttager lånet i
så ringa delar, att hela lånet först om 3 å 5 år utgått, upstår ovilkorligen
den följd, att, med antagande af Frilns sats bolaget skall
börja inbetalningarna innan hela lånet utbekommils. Jag hemställer,
om väl häruti ligger någon rimlighet. Anser likväl Ståndet
föreskriften tydlig och klar vill jag icke påyrka uteslutandet af orden
”vid vissa på förhand bestämda tider”.
Hr. Lagerhjelm: Lika med Frih. Palmstjerna anser jag föreskriften
tydlig och klar. Om än lånet i flera terminer uttages, kan
väl icke 5 år förlöpa, innan hela lånet utgått, ty i bolagets intresse
måste ligga att drifva arbetet så, att det inom möjligaste korta tid
blir färdigt för att underlätta trafiken. Jag ser således icke något
hinder för lånets ullemnande i flere terminer, och för verkställandet
af kapital-inbetalningarna, hvilka, såvidt jag kan förstå äro ganska
bestämda. Och då den siste talaren icke yrkat någon återremiss anhåller
jag om bifall till Utsk:s förslag med den af Gr. Lagerbjelke
föreslagna förändring, äfvensom alt MedSlrn måtte inbjudas, att förena
sig i R. o. Ad:s beslut.
Hr Rråkenhjelm: Jag vidblifver mitt yrkande om återremiss.
Jag anser nemi. icke såsom en fördel för bolaget, att åtnjuta
ett lån emot vilkor, att icke blott inbetalning utan äfven räntans
erläggande skola börja långt innan arbetet blifvit fullbordadt
och bolaget deraf dragit någon inkomst. Hitintills hafva R. St. vid
beviljande af lån vare sig till återupbyggande af nedbrunna städer,
till odlingsföretag, hamn och kanal-anläggningar o. s. v. alltid följt
den princip, att återbetalningen icke börjat förr än någon tid efter
arbetets fullbordande, och det ligger för mig tydligt, att så bör vara.
24 C
Den 26 Juni e. m.
Icke år det billigt, att, under det arbetet som bäst fortgår, Statsverket
återfordrar en del af den utlagda summan så alt första året,
jag supponerar att 50,000 r:dr årligen uttagas, bolaget får dessa
50.000 r:dr och följande året likaledes 50,000 r:dr likväl endast
nominelt, och i sjelfva verket icke mera än 47,000, emedan 3,000
r:dr ingå till Riksg:s-kont., 3:e året får bolaget icke mera än 44,000
r:dr, emedan 6,000 r:dr ingå till Riksg:s-kont., och delta allt under
det bolaget erhåller Statsmedel, hvarigenom bolaget således beröfvas
dessa 9000 r:dr. Bolaget erhåller dä i sjelfva verket icke något
egentligt bidrag. Jag anhåller derföre om äterreraiss på del att Utsk.
må komma i tillfälle alt föreslå R. St. att återbetalningen icke skall
börja förr än året efter arbetets fullbordande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad tillkännagaf
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, det han, lill följd af derom framställdt
yrkande ansåg sig böra framställa serskilda propos:r å hvarje del
af Ulsk:s förslag, och derföre nu först (inge hemställa om R. o. Ad.
bifölle den del deraf, hvaruti blifvit tillstyrkt, att, derest ett bolag
varder bildadt för anläggning af en jernväg emellan städerna Orebro
och Nora, R. St. måtte bevilja nämnde bolag dels ett anslag af
75.000 r:dr utan återbetalnings-skyldighet, dels eli län af 150,000 r:dr.
Denna propos. besvarades med starka ja jemte ett eller annat
nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja hafva öfverrösta!
nej.
Beträffande sedermera de af Utsk. föreslagna vilkoren, biet
momme a, b, c och d enhälligt bifallne.
Då vidare II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle mom. e, ropades ja jemte eli eller annat nej, hvarpå H. Ex.
förklarade det han funnit ja öfvervägande.
I fråga åter om mom. / yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.,
att ingen yrkat obetingadt bifall, utan Gr. Lagerbjelke föreslagit det
tillägg, att anslagssumman skulle utbetalas pä sätt K. M. i mån af
arbetets fortgång bestämmer.
Härvid anmälde sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke: Punkten skulle då lyda: ”samt anslagssumman
utbetalas på sätt K. M. i mån af arbetets fortgång bestämmer”.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde vidare, att Hr Printzensköld
yrkat, att uti det ifrågavar. mom. f orden ”eller vid vissa
på förhand bestämda terminer” måtte uteslutas, samt hemställde derjemte
om R. o. Ad. bifölle mom. / med del af Gr. Lagerbjelke
föreslagna tillägg.
Ropades ja.
Hr Printzenskölds ifrågavar. förslag förklarades i följd af detta
beslut hafva förfallit, och uppå sedermera framställda serskilda propos:!
biföllos mom. g, k, i och k af Utsk:s förslag samt beslöts, alt
de öfrige RiksSt:n, genom utdr. af prot., skulle vänligen inbjudas,
Den 26 Juni e. m.
2il
att, i afseende på den nu beslutade förändringen i mom /, sig med
ii. o. Ad. förena.
Föredrogs ånyo Sla!sUtsk:s d. 18 och 21 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 165, angrde extra anslag till föremål, tillhörande
Finans-depart:lets handläggning.
Detta utlåt, företogs punktvis lill afgörande.
l:sta punkten, ang:de anslag för ombyggnad af Traneberg
s bro pä vägen till Drottningholm.
Bifölls.
2:dra punkten, ang:de anslag till utgifter för kolonien
St. Barthelemy.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I Riksg:s-kont:s nu gällande reglemente
finnes ett stadgande lika lydande med det, StatsUtsk. här
föreslagit, men hvilket stadgande likväl innebär en ganska stor tvetydighet.
Utsk. föreslår nemi. att R. St. må å Riksg:s-kont. anvisa
ett förslagsanslag af 18,000 r:dr att under åren 1851, 1S52 och
1853 med ^ årligen förskottsvis utgå. Att nu först säga, att anslaget
är ett förslagsanslag och sedan föreskrifva, att det skall med
ärligen utgå, måste väl innebära en tvetydighet, ty, begreppet
förslagsanslag förutsätter, att anslaget skall till beloppet vara illimitteradt,
hvaremot föreskriften, alt anslaget skall med årligen utgå
hänvisar på en bestämd siffra. Detta stadgaude, hvilket såsom jag
förut nämnt äfven fiunes i Riksg:s-kont:s nuvar. reglemente, har
haft till följd, att, då K. M. vid ett tillfälle reqvirerade en
samma större än den i reglementet bestämda siffra, Fullmäktige an
sågo
sig icke kunna göra utbetalningen utan liänskölo frågan lill
StatsUtsk., som åter ansåg en hemställan lill R. St. nödig innan
medlen kunde utbetalas. Denna åsigt gillades äfven af R. St., men
de biföllo emedlertid utbetalningen. Det är således tydligt, att så
länge ifrågavar. stadgande qvarstår i Riksg:s-kont:s reglemente, kommer
hvad jag nu nämnt, att än vidare inträffa. Dylika oredor böra
förekommas, och R. St. mäste derföre bestämdt förklara, antingen
att anslaget är ett förslagsanslag, som följaktligen kan lyftas till ett
obegränsadt belopp, eller också att det icke är ett förslagsanslag.
Jag anhåller derföre vördsamt om propos. på återremiss af denna
punkt
Hr Printzensköld, Carl: På sätt Gr. Lagerbjelke anmärkt,
är det af Utsk. i denna punkt föreslagna stadgande till ordalydelsen
fullkomligt lika med det, som, ang:de ifrågavar. förslags anslag,
finnes i Riksg:s-kont:s nu gällande reglemente. Om man genomläser
K. M:s vid sisth riksdag aflåtne nåd. propos. i fråga om beviljandet
af anslag till nödiga utgifter för kolonien St. Barthelemy,
så ser man deraf, huruledes K. M. förklarat att 6,000 r:dr om året
vore det belopp, hvartill ulgifterne, med ledning af de 2:ne nästförut
förflutna årens erfarenhet, kunde antagas upgå. R. St., som
biföllo, hvad K. M. begärt, begagnade af sådan anledning ordet för
-
248
Deja 26 Juni e. m.
slags anslag uti föreskriften till Riksg:s-kont. om medlens utbetalning.
När sedermera K. M. täcktes, genom Stats-kont., reqvirera
medel från Riksg:s-kont., i och för bestridandet af utgifterne, som
vida öfverstego de anslagne 18,000 r:dr, och frågan om utbetalningen
förekom hos Fullmäktige, kunde jag af reglementet jemfördt
med hvad K. M. behagat gifva R. St. tillkänna, icke draga annan
slutsats, än att R. St. vid anslåendet af summan 6,000 r:dr om året
utgått från den förutsättningen, att väl mindre men icke mer skulle
komma att åtgå samt att R. St. af sådan anledn. begagnat ordet förslagsanslag.
De fleste bland Fullmäktige delade denna min åsigt,
och funno sig således förhindrade, att utbetala, hvad K. M. hade
genom Stats-kont. reqvirerat, utöfver det i reglementet till siffran
omförmäldta anslags-beloppet, hvilket hade till följd att frågan öfverlemnades
till StatsUlsk:s bepröfvande. Icke heller StatsUtsk. ansåg
sig kunna i ämnet besluta utan hänsköt saken till R. St:s pröfning.
Emedlertid var det en af Riksg:s-kont:s Fullmäktige, som icke delade
pluralitetens mening, utan tolkade ordet förslags-anstag såsom det
vanligen förstås, eller alt, det var ett anslag till obegränsadt belopp,
och ansåg derföre Fullmäktige vara ovilkorligen pliktige, alt utbetala
den af K. M. genom Stats-kont. requirerade ersättning för derå upkomne
brister. En sådan olika upfattniug af det ifrågavar. stadgandet
önskar jag, att R. St. ville i det blifvande reglementet för
Riksg:s-kont. förekomma. Ehvad R. St. äro af den mening, att
summan 6,000 årligen bör betraktas såsom ett vanligt förslags-anslag,
eller att lion är den högsta, som från Riksg:s-kont. bör utgå,
och att, om beloppet icke för ändamålet årligen erfordras, besparingarna
böra komma Riksg:s-kont. tillgodo, så bör väl sådant finnas
bestämdt uttryckt i reglementet. Jag anhåller derföre om återremiss
af denna punkt, på det att StatsUtsk. måtte komma i tillfälle, att
upställa en redaktion, hvarigenom all tvetydighet må för framtiden
varda undanröjd. Jag belviflar ingalunda, att den tolkning, Fullmäktiges
pluralitet gifvit åt ifrågavar. stadgande i reglementet för
Riksg:s-kont., icke kommer ali fränträdas, sålänge nuvar. Fullmäktige
fortfarande ega lyckan att åtnjuta R. St:s förtroende, men händelser
kunna inträffa, hvarigenom Fullmäktiges nuvar. personal blir ombytt,
och då kan ett annat förhållande inträffa hvilket jag anser böra
förekommas.
Gr. Lagerbjelke: På sätt jag redan försökt visa, gör tvetydigheten
uti det ifrågavar. stadgandet, hvilket den siste talaren än
vidare utvecklat, en återremiss af denna punkt nödvändig. Då, såsom
jag hoppas, R. o. Ad. bifaller denna återremiss, anhåller jag
att jemväl få fästa upmärksamheten på en motsägelse, som förekommer
i Utsk:s motiver. Utsk. säger nemi., att K. M. yttrat, att
det visserligen kunde behöfvas ett förhöjdt anslag, men alt K. M.
ändock icke velat äska mera, än det af R. St. vid föregrde riksdagar
beviljade förslags anslag 6,000 r:dr. Menas med detta anslag
ett vanligt förslags anslag, ligger en motsägelse uti tillkännagifvandet,
att man icke vill äska mera än ett bestämdt belopp, ty, såsom jag
i mitt förra yttrande visat, innebär begreppet förslags anslag, att
Den 26 Juni e. m.
249
beloppet är obegränsadt. Vill man derföre undvika denna motsägelse
och förekomma tvetydighet i Riksg:s-kont:s reglemente, samt
R. St. icke vilja bestå mera, än som hitintills varit lemnadt, måste
ordet ”förslags” ulga, och anslaget blifva ett vanligt till beloppet
bestämdt anslag.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då sannolikt denna fråga
blir till Utsk. återremitterad, anhåller jag, att till hvad, redan blifvit
nämdt, få göra det tillägg: att om ifrågavar. anslaget skall anses såsom
ett förslags anslag, bör detsamma i Riksg:s-konl:s reglemente
upföras bland förslags anslagen, på det alt Fullmäktige må veta,
hvad de hafva att rätta sig efter.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är en sanning, att
R. St. vid denna riksdag till pröfning förehaft frågan om godtgörelse
af det belopp, hvarmed utgifterne i och för ön Barthelemy
öfverskjuta de förut anvisade 18,000. r:dr, och denna godtgörelse
hafva, efter StalsUlsk:s tillstyrkande, R. St. äfven bifallit. Jag skulle
såleds tro, att nuvar. Hrr Fullmäktige i Riksg:s-kont. icke borde hysa
någon tvekan, huruvida dylik godtgörelse må i framtiden kunna ega
rum. Orsaken, hvarföre årliga beloppet blifvit bestämdt till 6,000
r:dr, ligger deruti, att detta belopp får hvarje år förskottsvis lyftas
och om den brist, som i utgifternas bestridande sedermera inom
årets slut kan upstå, upgöres vid hvarje års slut serskild liquid.
Måhända har man vid bestämmandet af det föreslagna beloppet förmodat,
att någon behållning derå skulle upstå, som kunde reserveras
från det ena året till det andra; men sådant har resultatet hitintils icke
blifvit. Då man emedlertid icke på förhand känner öns inkomster,
är det likväl möjligt, att dessa i framtiden kunna så ökas, att af
anslaget en besparing kan upkomma det ena året, under det ett
annat år deremot brist kan visa sig. Ett sådant förhållande är äfven
antydt uti det af Utsk. föreslagna stadgandet. Jag skulle tro, att,
om Hrr Fullmäktige ville taga kännedom om de vilkor, hvarpå kolonien
af Slaten öfvertogs, de skulle deraf finna, alt Statsverket måste
fylla den brist, som vid bestridandet af utgifterne i och för kolonien
kan upstå emot inkomsterne af densamma. Skulle likväl punkten
blifva af R. o. Ad. återremitterad, hoppas jag dermed åsyftas icke
en inskränkning uti stadgandet utan ett amplifierande deraf, så alt
Fullmäktige icke må kunna hysa någon tvekan att godtgöra den
brist, som vid öns förvaltning möjligen kan upstå. Räkenskaperne
för ön granskas af R. St:s revisorer, och skulle någon obehörig utbetalning
hafva egt rum, blir sådant nog vid denna granskning anmärkt,
men ingalunda ega Fullmäktige alt tillvälla sig någon inspektions-rält
öfver ön och vägra medlens utbetalande. Jag tror mig således
kunna bifalla betänk, i dess närvar, skick, men skulle en älerremiss
af Ståndet beslutas, bör den väl, såsom jag redan nämnt,
afse ett amplifierande, men alldeles icke en inskränkning i nu gällande
föreskrifter.
Gr. Lagerbjelke: Såvidt jag kan förstå, mäste afsigten med
punktens återremitterande vara åstadkommandet af tydlighet uti det
ifrågavar. stadgandet. Om sättet för vinnandet af denna tydlighet
250
Den 26 Juni e. ni.
kunna meningarna visserligen vara delade, men enl. min åsigt kan
denna tydlighet till vägabringas genom uteslutandet af ordet ”förslags”
framför ordet anslag. Den siste talaren har omnämnt, att R. St.
vid denna riksdag ansett Riksg:s-kont. böra godtgöra, hvad Statsverket
utöfver de då beviljade 18,000 r:dr måsle utbetala, och häruti
har den värde talaren funnit ett stöd för sin åsigt, att någon
förändring uti redaktionen icke erfordras. Jag är likväl af motsatt
tanke, ty, enl. mitt omdöme, hafva R. St. genom detta beslut erkänt
behofvet af ett ytterligare beslut lill undanrödjande af de hinder,
hvilka föranledt Fullmäktige alt icke utbetala de belopp, som öfverskjuta
anslaget 18,000 r:dr. Sedan nu Fullmäktige, StatsUlsk.
och R. St. förklarat, att den summa, som öfverskjuter de 18,000
r:dr, hvilka enl. 1848 års reglemente för Riksg:s-kont. böra utbetalas,
icke kan af Riksg:s-kont. gäldas med mindre, än att R. St.
serskildt deröfver besluta, sä kunna väl icke Fullmäktige, om 1851
års reglemente blir i delta fall lika med det nu gällande, underlåta
att förfara på samma sätt, hvarföre jag fortfarande anser nödigt, alt
punkten blir återremitterad för att af StatsUlsk. göras tydligare.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Enl. min åsigt finnes ingen
tvetydighet i Ulsk:s förslag vid denna punkt. Om man nemi. endast
vill hafva den godheten att taga ordet förslagsanslag, i sin vanliga
betydelse, d. v. s., att dermed bör förstås eli anslag, som icke har
något bestämdt belopp, utan att af ett sådant anslag de summor som
behöfvas för ändamålet ovilkorligen skola utbetalas, de må nu upgå
lill mera eller mindre, så följer ju deraf klarligen, att om också
utgifterne öfverskrida det uti förevar:de fall beräknade belopp, måste
detta öfverskott likväl utgå här, så väl som vid alla andra dylika
tillfällen. Att en summa blifvit fixerad, gör intet till saken, ty sådant
iaktlages alltid vid förslagsanslagen derföre att sådant i och för
beräkningarna är nödvändigt och här destomera, som de å anslaget
anvisade utgifter skola årligen förskottsvis utgå. Fullmäktige
i Riksg:s-kont. hafva visserligen en gång vägrat utbetala
den brist, som upstålt på delta anslag men denna åtgärd var oriktig,
och att R. St. äfven så sett saken, bevisas deraf, alt de i anledn.
af Fullmäktiges och StatsUtsk:s hemställan, beslutat, att medlen
böra utgå, hvarigenom såsom mig synes, all slags tvetydighet
för framtiden blifvit fullkomligen undanröjd. Aldraminst kan jag
biträda den åsigten, att ordet förslagsanslag skulle helt och hållet
utgå, och utbytas emot endast ordet anslag, och summan således
fixt bestämmas till 6,000 r:dr årligen, ty jag hemställer, hvarest i
sådan händelse fyllnaden skulle tagas, derest utgifterna för ön under
något år såsom fallet förut varit, med 2 å 3000 r:dr skulle öfverstiga
det fixerade anslaget. Medel härtill måste finnas och finnas
äfven, om anslaget uptages såsom ett förslagsanslag. Jag anser således
icke behöfligt, alt punkten återremitteras utan anhåller, att R.
o. Ad. ville bifalla Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talarens definition på ordet förslagsanslag
är ganska riktig likasom äfven den bevisning han derifrån
reducerat, men han har dock helt och hållet förbisett, alt i
Den 26 Juni e. m.
251
slutet af Utsk:s förslag står, att anslaget skall under åren 1851,
1852 och 1853 med ^:del årligen utgå. Nu hemställer jag, hvad
förstås väl med -J:del af en illimilterad summa? För att kunna länka
mig mäste jag förut hafva en gifven summa, hvaraf denne
^:del utgör en del. Deraf upstår just otydligheten, att Utsk. först
säger, att anslaget är ett förslagsanslag och sedan alt medlen skola
med ^:del årligen utgå. Alt Fullmäktige förfarit rätt genom att
icke utbetala medlen förr än R. St. derom serskildt beslutat, anser
jag ådagalagdt derigenom, att icke endast StatsUtsk. utan äfven R.
St. godkändt Fullmäktiges åtgärd, ty i annat fall hade de väl icke
ansett nytt beslut behöflig!, utan de hade i stället svarat Fullmäktige:
följ reglementet. Det är således klart, att Fullmäktige handlat rätt,
och dä synes det mig mindre lämpligt, alt ställa så till, alt dylika
åtgärder än vidare blifva af nöden. Ilar den siste talaren intet
deremot att erinia, så må det gerna för mig ega ruin, ehuru jag
föreställer mig, att han minst af alla kan önska, att så kommer att
ske. Orsaken, hvarföre jag anser de nuvaride olägenheterne af stadgandet
i Riksg:s-kont:s reglemente kunna undanrödjas genom uteslutandet
af ordet ”förslags,” är, alt K. M. i Dess propos. sagt, att
Han icke önskade någon förhöjning i anslaget, ehuru åtskilliga utgifter
förefinnas, hvartill medel skola saknas. Vore anslaget ett förslagsanslag,
så funnes äfven medel till desse utgifter, ty, såsom redan
visadt är, sådane anslag äro illimitterade och medel derå kunna
lyftas till obegränsade belopp.
Hr Gripenstedt: Jag kan vid detta tillfälle alldeles begagna
den siste, talarens uttryck och säga, att det vore ganska klart och
tydligt, att han hade rätt, såvida nemi. Ulsk:s tillstyrkande vore sådant,
som han upläst det. Utsk. säger, att de af Utsk. föreslagna
18,000 r:dr skola under åren 1851, 1852 och 1853 med ^:del årligen
förskottsvis utgå. Talaren förbigick likväl ordet förskottsvis
och just detta ord häfver den af den värde talaren förmenta otydligheten,
ty då Utsk. först säger, att anslaget skall vara ett förslagsanslag,
och sedan alt ^:del af 18,000 r:dr skall ärligen under de
upgifna 3 åren förskottsvis utgå, blir derigenom meningen enligt
min tanka fullkomligen klar, nemi. att 6,000 r:dr kunna förskottsvis
reqvireras och att slutliqviden, beroende på årets utgifter, verkställes,
sedan dessa blifvit kända.
Den värde talarens slutföljd af K. M:s proposm synes mig icke
heller i någon mån gilltig, ty i denna proposm förekommer visserligen,
att K. M. vid detta tillfälle icke velat äska högre anslag än
nuvande förslagsanslaget, ehuru behof förefinnas, men dessa behof
afsågo dels tillfälliga utgifter, såsom reparations- och service-kostnader,
dels en nödig förbättring i embetsmännens lönevilkor, och det
var härtill som K. M. ej ville begära serskilta anslag, utan endast
till det som ovilkorligen behöfves för öns administration enligt hittills
följda grunder. Såsom R. o. Ad. torde finna hvilar mitt yrkande
att punkten måtte bifallas på den förutsättningen, att någon
otydlighet icke finnes uti Riksg:s-kont:s nu gällande reglemente eller
uti Utsk:s ifrågavande tillstyrkande, ty jag har så upfattat meningen
252
Den 20 Juni e. m.
häraf, alt 6,000 ralr skola ärligen i och för utgifterne för ön förskottsvis
utbetalas, och om ett högre belopp erfordras, skall det ersättas
af förslagsanslaget. Skulle likväl R. o. Ad:s majoritet anse
något förtydligande härutinnan behöfligt, så är naturligtvis äfven min
önskan, att detta måtte tillvägabringas, och för sådan händelse har
jag ingenting emot alt Utsk:s förslag i denna punkt må blifva återremitteradt.
Hr Printzensköld: Allmänna begreppet om betydelsen af
ordet förslagsanslag instämmer visserligen med den difinition Hr
Gripenstedt gifvit detta ord, eller alt anslaget är illimitteradt, men
undantagsvis kunna dock förhållanden upstå, som gifver åt ordet
en alldeles motsatt betydelse, så att förslagsanslagets siffra utmärker
det belopp, som högst får disponeras. Om det t. ex. upgifves, att
för det och det ändamålet, efter hvad flere föreg:de års erfarenhet
ådagalagt, erfordras ett tillskott af cirka 6,000 r:dr, och mau med
ledning häraf sedermera för framtiden vill beräkna förskottssumman,
så ligger det helt tydligt för begreppet att säga, det man på förslag
afsätter 6,000 r:dr i och för desse utgifter, och då upkommer ett
förslagsanslag, emedan man förutsatt, att väl mindre men icke mera
åtgår, och att således förslagsanslagets siffra innefattar det högsta belopp,
som till utgifterne erfordras. Derföre att man icke på förhand
känner utgifternes rätta belopp, har man förslagsvis beräknat
dem till hvad de rimligen anses högst kunna utgöra. Så synes äfven
förhållandet hafva varit uti före var ide fall, sä val hvad angår K.
M:s nåd. framställning som i afseende på R. St:s i anledn. deraf
fattade beslut, hvilket naturligtvis i fall ordalagen deri ieke förändras,
äfven hädanefter måste ligga till grund för den tillämpning
deraf, som Fullmäktige hafva att verkställa, hvaraf följden blir den
att äfven hädanefter, huru stor bristen än må blifva, endast 6,000
r:dr komma alt från Riksg:s-kont. årligen utbetalas. Jag hör visserligen
icke till dem, hvilka vilja bestrida Regeringen rättigheten,
att genast frän Riksg:s-kont. erhålla medel till bestridande af sina
utgifter, men jag vill hafva föreskriftcrne för detta verk åtminstone
sådane, att jag icke försattes i obehaget att vägra medlens utbetalande,
och för alt åstadkomma ett förtydligande af nämnde §, anser
jag en återremiss nödig, samt anhåller, att Hr Frih. o. Landtm,
ville framställa propos. härpå.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtmis härefter först till bifall å ifrågavar:de
punkt af Utskis utlåt, framställda propos., besvarades med
starka nej, blandade med ja, hvarpå II. Ex. hemställde om R. o.
Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkn:r föranleda till
återremiss, samt då härvid ropades ja, blandade med åtskilliga flej,
förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Ånyo föredrogs StatsUtsk» d. 18 och 21 dennes på hordet
lagda utlät. N:o 166, ang:de extra anslag till föremål, tillhörande
Ecklesiastik-deparl:tets handläggning.
Den 20 Juni e. m.
253
Detta utlåt, företogs punktvis till pröfning; hvarvid 1,2, 3 och
4 punkterne utan diskussion biföllos.
Då härefter förekom 5:te punkten, ang:de anslag för Svenska
Nyckter hetssällskapet, yttrade:
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anhåller vördsamt att K. M:s i ämnet
afgifna nåd. propos. måtte blifva bifallen. K. M. har nemi.
föreslagit, att ett anslag af 1,000 r:dr mätte anvisas att årligen utgå
till befordrande af Nykterhetssällskapets verksamhet. Jag har haft
tillfredsställelsen att erfara, det detta sällskaps utgifna skrifter -emottagas
med begärlighet af allmogen, och jag är öfvertygad, att medlen
på ett ändamålsenl. sätt användas. Vigten af Nykterhetssällskapets
verksamhet lärer väl ingen betvifla, och jag anhåller således,
alt denna punkt måtte återremitteras.
Frih. Cederström, Rud.: I Hr Lagerhjelms yttrande instämmer
jag. Denne ledamots jemte Lektor Wallmans inom Utsk:s
afgifna reservationer innehålla hufvudsakligen de synpunkter hvarutur
man enl. mitt omdöme bör betrakta detta ämne. Afven jag
har under besök i landsorterne erfarit, att allmogen med upriktigt
deltagande läser utkomna skrifter till nykterhetens befrämjande; och
jag betviflar icke, att ju ur månget sådant utsädt frö skall upspira
välgörande frukter. Jag anser det vara för R. o. Ad. en verklig
samvetssak, att icke låta detta tillfälle gå sig ur händerne, att visa
dess nit för sedlighetens befrämjande, hvilket mig synes böra ske
derigenom, att R. o. Ad. återremitterar denne punkt, på det alt
K. M:s propos. om ett anslag af 3,000 r:dr må varda bifallen.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: Jag drager icke i betänkande
att tillstyrka betydliga anslag, då något egentligt ändamål dermed kan
vinnas. Deremot söker jag, såvidt jag kan, undvika att plottra bort
penningar till föremål, hvilka icke upfylla, hvad man dermed afsell.
På denna grund har jag äfven afstyrkt detta af K. M. äskade anslag.
Ar afsigten dermed, att utskicka nykterhets-apostlar i landet
för att predika, anser jag dermed intet uträttadt. Vill man åter
använda medlen till lifgifvande af skrifter för nykterhetens befordrande,
så är detta visserligen ganska vackert, men jag befarar att
det blir en from önskan, hvaraf de väntade resultaterne komma att
uteblifva, ty min öfvertygelse är, att dessa skrifter icke blifva läste
af dem, hvilka om dem borde taga kännedom nemi. suparne, och
för de nycktre äro de obehöflige. Uti ett serskildt betänk, som ännu
icke inkommit till R. St., har StatsUtsk. tillstyrkt ett anslag af
12,000 r:dr till inköp af de redan tryckte delarne af tidskriften
Läsning för Folket för att utdelas i folkskolorna. Denna tidskrift
skall i min lanke verka mera för saken än alla nykterhetsskrifter.
Jag anhåller på dessa skäl om bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag är hufvudsakligen
förekommen af den siste talaren, men anhåller att få tillägga några
ord. Utan att på något sätt vilja förringa vigten af Nykterhelssällskapernes
verksamhet, tror jag likväl icke, att man vinner det
åsyftade ändamålet, äfven om ifrågavarande anslag bifalles. Dessa
sällskapers verksamhet må vara frivillig och uträtta, hvad den kan,
men jag tror icke att den genom Statsanslag bör understödjas. Man
254
Den 26 Juni e. m
har icke upgifvit, hvaruti den oafbrutna verksamhet skall komma att
bestå, hvilken skall underlättas med det äskade anslaget. Om emissarie!'
skola kringsändas, så hafva tankarne om nyttan af en sådan
åtgärd varit ganska mycket delade, likasom om resultatet af försök
i denna riktning. Ar åter meningen, att genom skrifters utdelande,
söka sprida nykterhet i landet, så kan detta vara af fördelaktig inverkan
men hufvudsakligast på det upväxande slägtet, ty det torde
vara mindre antagligt, att de, som äro begifne på dryckenskap, läsa,
behjerta och minnas dessa skrifter. Vid sådant förhållande tror jag
att denna verksamhet bör öfverlemnas åt det enskilta nitet och omtankan.
Frih. Cederström: Då jag nyss till min stora förundranhöVt
en ledamot af StatsUtsk. såsom skäl för sitt tillstyrkande af bifall å
Utsk:s förslag åberopa ett inkast, som likväl torde redan synas fullt
vederlagdt inför hvar och en som utan förutfattad tanka, opartiskt
tagit kännedom om innehållet af Hr Lagerhjelms reservation, anhåller
jag, att, för den möjliga händelse att icke alla ledamöter tilläfventyrs
haft tid och läglighet alt genomläsa denna reservation,
densamma måtte, såsom ganska träffande, om än något bitande,
blifva upläst, och att jag derefter återfår ordet, för att ytterligare
utveckla detta ämne, hvilken utredning jag i mitt förra yttrande
ansåg obehöflig, men numera finner till min förvåning nödvändig.
Sedan denna upläsning försiggått, tilläde:
Frih. Cederström: Den uplästa reservationen torde såsom
jag förut antydt, innebära ett tillräckligt svar på Hr von Troils anförda,
högst besynnerliga skäl, hvarföre jag deråt icke vill lemna
annat svar. Likväl måste jag lika upriktigt som djupt beklaga, att
en ledamot af ett så vigtigt Utsk. som StatsUtsk. kunnat offentligen
härstädes yttra, att han anser nykterhetens befrämjande såsom ett
obetydligt föremål, hvarföre han ock förklarat sig obenägen, att vilja
”bortplottra” summor till denna enligt min åsigt obestridligen vigtiga
angelägenhet. Delta yttrar den värde ledamoten på samma gång
han tillkännagifver sin beredvillighet, att tillstyrka stora anslag för
Statens flera vigtiga ändamål, hvarmed han således lärer förstå endast
de rent materiella; ett betraktelsesätt, hvartill jag trott honom
icke vilja göra sig skyldig. Att misskänna det lefvande ordets makt
eller äfven det skrifna ordets inverkan pä menniskosjälen, synes mig
innefatta ett bestämdt förbiseende af just de krafter, hvilka i vårt
tidehvarf gjort sig starkast gällande. Att icke vilja taga dessa krafter
i anspråk för att befrämja det goda, anser jag inbegripa en likgiltighet
så vådlig för det allmänna, att jag icke finner ord nog
stränga för att antyda min ovilja deröfver. Om man än anser, att
de af Nykterhetssällskapet utsände emissarier måhända icke alllid i
sina tal och predikningar iakttagit den försigtighet, den moderation,
som varit önsklig, måste man likväl medgifva, att flertalet af de i
ämnet utgifna skrifter varit författade med synnerlig insigt och ingalunda
förljente att frånkännas allt värde; tvertom tror jag, alt i
en tid, då, utan att utpeka någon med klander, man likväl torde
0en 26 Juni f. m.
255
kunna pasta, att en stor mängd af tryckpressens alster utöfvar ett
ganska skadligt inflytande på samhällslifvet, det måtte vara så mycket
mera angeläget ali pressen sysselsättes med skrifter af ett nyttigare
innehåll. Ett sådant synes mig utgöras af de arbeten som
hafva för ändamål att främja ett nyktert och sedligt lefnadssätt. Eller
kan man måhända förneka de ytterst vådliga verkningarne både
för allmänt och enskildt väl, om dryckenskapslasten får ytterligare
frodas och taga öfverhand, utan att Statens målsmän vilja göra något
för att pä öfvertygelsens väg söka botemedel deremot? — Gudi
klagadt har fylleriet ännu alltför mycket insteg hos oss. — Gr.
Mörners yttrande alt man visserligen kunde tillönska Nykterhetsskriftställarnes
bemödanden all framgång och egna dem sin aktning,
men likväl ej vilja förunna dem något understöd, det påminner om
det i Skriften förekommande, till varning framställda exemplet, när
den hårdhjerlade rike säger till de behöfvande: ”Går i frid, matter
eder och värmer eder; men gifver dem likväl intet hvad lekamen
behöfver”. Detta måtte icke vara sättet, att i handling bevisa sin
nilälskan för hämmandet af superiet, som hotar att undergräfva samhällets
grundvalar; och just detta hämmande måste då vara ett ganska
vigtigt syftemål. Jag förnyar alltså min vördsamma anhållan
om ålerremiss.
Hr Lagerhjelm: Jag kan icke föreställa mig, att någon finnes
inom detta hus, som icke inser den stora vigt delta ämne innebär,
och jag öfvergår derföre till sjelfva hufvudsaken. Inom Utsk.
anfördes egentligen, att de många personer, hvilka, rörande fylleriet,
gjort framställningar till allmänheten, förhållit sig på ett mindre
lämpligt sätt, och detta deras förfarande har enl. min åsigt
gifvit anledn. till det motstånd, frågan nu här röner. Hvad nu
desse emissarier angår, så, med den erfarenhet, jag kunnat förvärfva,
tror jag, att förhållandet varit olika pä olika orter, och att
i allmänhet nykterhets-sällskaperne verkat fördelaktigt i riket. Detta
oaktadt ville jag icke inom Utsk. yrka bifall lill K. M:s propos. ur
synpunkten af dessa nykterhets-predikanters utsändande, ehuru min
öfvertygelse är, att sådant skulle för vissa orter vara fördelaktigt.
Deremot yrkade jag inom Utsk. detta anslag ur synpunkten deraf,
att allmänheten med begärlighet skulle emottaga skrifter, hvilka åsyfta
spridandet af kännnedomen om spritdryckens skadlighet. Derom är
nu frågan, och lill och med i dessa dagar har en af Sveriges störste
läkare fullbordat andra delen af ett arbete, som endast och allenast
innehåller förebud till de sjukdomar, hvilka upkomma af bränvinets
omåttliga bruk. Icke blott dryckens medicinska verkningar
utan äfven dess kemiska förhållande äro ännu okände. De äro för
Herremän lika obekante som för allmogen, och då måste det vara
nyttigt, att dylik kunskap sprides. Man har sagt, att dessa skrifter
icke verka något, och att suparen i alla fall icke läser dem, men
säkert är, att, om allmänhetens upmärksamhet härpå fästes, detta
skall åstadkomma högst hälsosamma verkningar, och förr än allmänna
tänkesättet blir härom uplyst, kan man väl icke fordra en
allmännare kännedom om bränvinets kemiska beskaffenhet. Om således
256
1) e n 26 Juni e. m.
kunskapen inverkar på det allmänna tänkesättet, och detta åter på
det yngre slägtet, måste man väl inse verkningarne af dylika skrifters
spridande ibland allmänheten, och jag kan icke tillbakahålla min
förundan öfver den upfaltning af förhållanderne, alt man icke vill
göra afseende på sådant, som sä mäktigt mäste inverka pä framtiden.
Jäg har trott mig förmärka och jag tror icke att någon bestrider
det, att allmogen har ett stort begär efter böckers läsning
och inser sin underlägsenhet i realkunskaper nemi. så, att den har
dels ingen kunskap och dels vida mindre än den borde hafva. Såvidt
jag varit i tillfälle, att göra bekantskap med allmogen, har jag
funnit förhållandet, sådant jag nu upgifvit det. Hela vår tid visar
ett omisskänneligt begär efter uplysning i naturkunskaperne, och
detta utgör en karakteristik öfver vår lid, som gäller icke blott de
högre ulan ätven de lägre klasserne med få undantag. Att under
sådane förhållanden vilja tillbakahålla kunskapens spridande i detta
ämne, förefaller mig lindrigast sagdt besynnerligt. Jag tillstyrker
återremiss af Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl; Vid sisll. riksdag behagade R. o.
Ad. likasom PresleSt., att, i anledn. af K. M:s då afgifna nåd. propos.
bevilja ett anslag 1,000 r:dr lill bestridande af utgifter för
nykterhetssällskapernes oafbrutna verksamhet medelst skrifters utspridande
ibland allmänheten, men, till föl jd af de 2:ne öfrige Ståndens
motsatta beslut, drogs frågan under förstärkt StatsUtsk., hvarest
lion beklagligen föll. Då nu R. o. Ad. vid en föreg:de riksdag
erkänt vigten och nyttan af det föremål, hvartill anslaget blifvit
äskadt, hoppas jag, att R. o. Ad. vid detta tillfälle icke hyser en
motsatt åsigt. Jag anhåller således om återremiss af betänk., och
skulle tro, att ändamålet med detta anslag är vida mera angeläget
och eger vida mera inflytande på nationens välstånd än det anslag
af 3,000 r:dr, StatsUtsk. tillstyrkt och R. o. Ad. bifallit till utde
lande
af pr ann ier för upvisandet af vacker hornboskap.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter till bifall å den ifrågavar:de
5:te punkten af Ulskis utlåt, framställda propos., besvarades
med starka nej, blandade med ja; hvarpå H. Ex. hemställde om
R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande, samt dä härvid ropades ja, blandade
med nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
De öfrige punkterne N:ris 6 lill och med 10, blefvo utan diskussion
af R. o. Ad. bifallne.
Föredrogs och bordlädes ånyo, uppå derom af Gr. Gyldenstolpe,
Ant. Gabr., Hr von Troil, Sam. Gust., m. fl. ledadamöter
gjord begäran, nedannämnde d. 21 dennes första gången
på bordet lagda mern., betänlcn och utlåt:n, nemi. från
Revilln.
Den 26 Juni e. m.
257
Cevill u ing s-Utskottet:
N:o 11, i anledn. af serskilda utaf Högv. PresleSt. fattade beslut
vid handläggningen af Utsk:s betänk. N:o 5, ang:de tullbevillniugen;
N:o
12, ang:de väckt förslag om inrättande af så kalladt transit-uplag;
N:o
13, i anledn. af väckt motion om nedsättning af tullen å
varor, som landvågen från Norrige lill Herjeådalen införas;
Banko-Utskottet:
N:o 46, i anledn. af väckt fråga om ett förändradt sätt för inlösen
af Riksg:s-kont:s kopparskiljemynts polletter;
N:o 47, med förslag till åtskillige förändringar i sättet för be-,
räknande af Bankens sedelstock;
N:o 48, i anledn. af väckt förslag om förändrad organisation
af Bankoverket samt reglering af dess tjenstemanna-personal;
Lag-Uts kottet:
N:o 27, i anledn. af väckt motion, ang:de jäf emot domare och
landtmätare; samt
N:o 28, i anledn. af väckt motion om uphörande af skriftliga
berättelser i mål, som från Hofrätt hos K. M. fullföljas.
Uplästes ett af Hr Odencrantz, Gustaf inlemnadt sålydande
mern.:
Såsom kändt är, föröfvades under loppet af sisth Februari månad
en djerf inbrottsstöld uti de rum af Kongl. Operahuset, hvilka
äro till R. o. Ad:s begagnande under riksdagarne uplåtne. Vid
detta tillfälle tillgreps åtskilligt af det K. M. och Kronan tillhörige
silfver- och husgeråd, hvilket blifvit ställdt till R. 0. Ad:s disposition
samt förvarades uti berörde lokal; och finnes del tillgripna till
vigt och beskaffenhet uplaget och specificeradt uti detta mern. bifogade
handlingar. Ehuru stölden genast anmäldes hos vederbönde
Embetsmyndighet, som vidtog nödige åtgärder till gerningsmannens
ertappande samt det tillgripna godsets tillrältaskaffande, hafva likväl
alla ålgöranden i dessa hänseenden allt hittills varit fruktlösa. Vid
sådant förhållande och då det lärer vara med R. o. Ad:s värdighet
öfverensstämmande att sjelf vidkännas denna förlust samt till K. M.
och Kronan i fullgodt skick återställa hvad som blifvit till R. o.
Ad:s bruk och begagnande öfverlåtet, anser jag mig gå R. o. Ad:s
egna önskningar lill mötes, då jag vördsamt föreslår, det R. o. Ad.
måtte besluta, att den summa af cirka 360 r:dr b:co, som, enl. af
sakkunnig person uprättadt kostnadsförslag, erfordras till anskaffande
af nya effekter, i de tillgripnas ställe, måtte från Riddarhus-kassan
för sådant ändamål utbetalas.
8 II. 17
258
Den 26 Juni e. m.
Bilaga N:o 1.
Sedan Vaktmästaren C. Forssberg anmält att stöld förliden natt
blifvit föröfvad i de rum, en trappa upp uti K. Operahuset, som
begagnas till Landtmarskalks-klubb, samt att dervid tillgripits följande
silfverpjeser, nemi.:
Ett ovalt sockerskrin, vägande 801 lod.
22 Théskedar d:o omkring 35 ,,
En rund Thékanna med rak pip och lock, i form af en
rofva, vägande 62 ,,
samt locket till ett Thékök, i form af en drufklase;
så inställde sig undertecknad Poliskommissarie uti berörde runi för
att, om den salunda anmälda händelse, anställa undersökning, hvarvid
jag fann dörren till utgången åt södra sidan af Operahuset genomborrad
straxt nedom den hake, hvarmed dörren varit stängd;
att berörde genomborrning var så beskaffad att man genom densamma,
utan svårighet, kunde aflyfta ofvannämnde hake; att dörrarne
till så väl det rum, der stölden blifvit begången, som det
skåp, uti hvilket det bortstulna silfret, efter Forssbergs upgift, varit
förvaradt, voro så skadade alt deraf tydligen syntes det de blifvit
med våld öpnade.
Källarmästaren Hammarström och Städerskan Annil Oberg berättade
:
l:o Hammarström: att han, som har upgång lill sina rum,
genom samma förstuga der den genomborrade dörren finnes, hemkommit
klockan omkring 12 förb natt, och dervid funnit porten
till upgången såsom vanligt ordentligen stängd; och
2:o Öberg, att hon stängt porten klockan Tio i går afton och
öpnat densamma klockan 6 i dag på morgonen, utan att dervid
hafva observerat någonting ovanligt.
Stockholm d. 6 Februari 1851.
J. P. Hindbom.
Bilaga JV.-o 2.
Nedannämnde K. M. och Kronan tillhörige silfverpjeser, som
varit begagnade vid Landtmarskalks-klubben under innevande riksdag,
hafva derifrån blifvit bortstulne:
En Thékanna med Trädhandtag och påstucket N:o 3, 67$ lod,
vägande enl. 1820 års vigt 64 lod.
En sockerask med lock, oval och slät, med påstucket N:o 1,
80£ lod, men enl. 1820 års vigt 80} ,,
22 st. Théskedar, märkte med glob med 3 kronor uti, vägande
1J lod st 38 $ „
Ett lock till ett Thékök på svartbetsad trädfot, vägande med locket,
enl. 1820 års vigt 314} lod.
Stockholm d. 26 Mars 1851.
Joh. Fr. Forsstrand.
l)en 26 Juni c. m.
259
Utlaga N:o 3.
P. M.
1 lock lill eli Tliékök vägande circa 32 lodi: 28. B:cor:dr 50: 32.
1 Sockerskrin „ „ 80 „ 1: 32. — 133: 16.
1 Theka mia „ „ 64 „ 1: 36. — 112: —
22 Théskedar „ „ 38£ „ I: 32. — 64: 8.
Summa B:co r:dr 360: 8.
Slockholm d. 28 Mars 1851.
G. Möllenborg.
p:r L. C. Feron.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller att detta meni.
mätte remitteras till Ridd.Utsk., icke derföre, att man i ringaste mån
kun betvifla riktigheten af menes innehåll, men med ordningen
torde dock öfverensstämma, att det öfverlemnas till Ridd.Utsk., för
att der närmare pröfvas.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att Hr Odencrantz:s
ifrågavande motion skulle remitteras till Ridd.Utsk.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n
inkomne utlät:n, nemi. frän
Stats-Utskottet:
N:o 168, i anledn. af väckte motioner om hemmantals-räntans
afskaffande;
N:o 169, i anledn. af väckte motioner om rättighet att köpa
skatlejord till frälse samt bildande af en fond utaf de för dylika
frälseköp inflytande medel;
N:o 170, i anledn. af väckt motion om indragning af Kronofogde-ljensterne;
N:o
171, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de nya Trollhätte
Kanalbolags-direktions underd. ansökning att få till skatte lösa
gamla slussen vid Lilla Edet med tillhörande område;
N:o 172, i anledn. af väckte motioner om anslag af allmänna
medel för skogsplantering å flygsandsfälten vid Staden Ystad och i
vissa härader af Hallands län.
Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon-Utskotten:
N:o 11, i anledn. af väckt motion att Hernösands Domkyrka
mätte komma i åtnjutande af de från Stiftet utgående Domkyrkotunnor.
N:o 12, i anledn. af väckte frågor om förändradt löningssätt
för Presterskapet samt om S. M. Adjunkters aflönande till en del
af Statsverket.
Banko-Utskottet:
N:o 49, i anledn. af förre gårdegaren C. M. Pettersons ansökning
om eftergift af öfverränta å diskontlån;
17*
260
Den 26 Juni e. m.
N:o 50, i anledn. af Enkan Guslafva Djurbergs och Bryggaren
Robert Östermans ansökningar om eftergift af öfverränta å diskontlån
; samt
N:o 51, i anledn. af väckt motion om utgifvande från Banken
af 20,000 r:dr jemte ränta till afl. Kaptenen E. Skottes sterbhusdelegare.
II. R. o. Ad. åtskijdes kl. \ 11 om aftonen.
In fidem prolocolli,
allert Munck.
Lördagen den 28 Juni 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.-utdr. för den 26 dennes samt pleniprot. för
d. 28 sistl. Maj f. m.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde att till kompletterande
af Hrr Bänkman, bland hvilka 2:ne ledigheter inom 10:de och en
ledighet inom hvardera af 12, 14, 17, 20, 21 och 22 Bänkrmsafdelmne
upstått, val måtte anställas vid början af plenum för nästa
Onsdag den 2 Juli; hvilket bifölls.
Uplästes ett af Hr von Wahrendorff, Henrik, inlemnadt
sålydande mera.
Som jag på en längre tid kommer att lemna hufvudstaden, får
jag afsäga mig den befattning som Elektor jag, genom Hrr Bänkmäns
förtroende, innehaft, under vördsam anhållan att Varda vid
min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Hr Printzensköld, Carl: Under förklarande, att jag, för
min del icke har något att invända mot den gjorda afsägelse::,
kan jag dock icke underlåta att beklaga det så. många af R. o. Ad:s
ledamöter, då behofvet af deras närvaro vid riksdagen är som störst,
icke draga i betänkande att, för enskilde angelägenheter skull, frun
hufvudstaden afresa.
Den 28 Juni.
261
Föredrogs Wällofl. BorgareSt:s, medelst prot.-utdr. af den 26
dennes gjorda inbjudning till MedSt:n, att instämma uti det, vid
föredragn. af StatsUtsk:s utlåt. N:o 163, ang:de ifrågaställda extra
Statsanslag, till föremål, tillhörande Civil-deparhtets handläggning,
af BorgareSt. fattade beslut, att bifalla l:sta punkten, med derjemte
fäsladt vilkor, att full säkerhet ställes derför, att Wisby hamnbyggnads
arbete, utan vidare bidrag af Statsverket, vederbörligen fullbordas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anser den af BorgareSt.
framställda inbjudningen icke böra antagas, utan såsom varande
obehöjlig till handlingarne läggas, af det skäl att ordalagen
deri äro af den beskaffenhet att de möjligen skulle kunna ingifva staden
sådane farhågor att hon ej kunde på vilkoren ingå. Det linnas flere
planer af Styrelsen öfver Väg- och Vattenbyggnader upgjorde, som
äro vidsträcktare än den, i öfverensstämmelse med hvilken i StatsUtsk.
tillstyrkt det anslag, som Ständerne hafva bifallit, och om
Wisby hamn skall sägas vara fullbordad efter den vidsträcktare planen,
sä åtgå dertill säkerligen 200,000 r:dr hvilken summa staden
omöjligen kan åtaga att bekosta.
StatsUtsk. har gått så nära in på stadens förmåga som möj
ligt,
då Utsk. förbehållit såsom vilkor för det beviljade anslaget,
att Staden skulle åtaga sig verkställigheten af den inre hamnens
fördjupande till 13 fot. Detta är icke ett obetydligt åtagande. Det
Statsanslag, som är beviljadt, är påräknadt att utgå lill de hamn-armar
som skola betrygga säkerheten inne i hamnen: men om den
yttre hamnen skall fullbordas, så skola de ursprungligen afsedde
hamn-armarne ofvan vattenytan också sättas i stånd, och delta öfverstiger
Stadens förmåga. Utsk. har ansett att företaget kunde up
fylla
sitt ändamål, utan alt yttre hamnen fullbordades, och derföre
tillstyrkt anslaget med förutnämnde vilkor. Skulle BorgareSlss förevar:de
inbjudning blifva R. St:s beslut, sä befarar jag att Staden
alldeles icke underskrefve en sådan förbindelse, och då blefve det
anslag R. St. beviljat, ändamålslöst och hela den i många år bearbetade
planen att sätta Wisby hamn i det stånd att den för sjöfarten
blefve gagnelig, skulle förfelas och arbetet blifva slående sora
det nu befinnes, i följd hvaraf stormarne skulle nedrifva mer och
mer, slutligen tilltäppande hamnen, så att det sedermera icke
torde blifva möjligt att utan betydliga kostnader densamma
iståndsätta.
Frih. Cederström, Rud.: Jag tillstyrker R. o. Ad. att fatta
det beslut, sora Frih. Palmstjerna föreslagit, men gör det af ett helt
annat skäl, nemi. att, om ett så beskalfadt vilkor, som del BorgareSt.
hemställt måtte utsättas för anslaget till Wisby hamn, varder
fastställdt, det då synes mig, som skulle detta kunna tydas såsom
en indirekt förklaring, att hvarje hamnbyggnads-företag, för hvilket
medel vore utan något dylikt förbehåll anslagna, skulle möjligen
hafva att påräkna något mera än den derför en gång anslagna
summan.
262
Den 28 Jo ni.
Af detta skäl och utan att ingå i pröfning huruvida det af
Frih. Palmstjerna afgifne yttrande i sig innefattar nöjaktig åsigt af
detta speciella ärende, är det som jag, i resultatet med förbemälde
Frih. önskar instämma.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om II. o. Ad.
bifölle att ifrågavar:de inbjudning lades till handlingarne, anmälde
sig och yttrade:
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att beslutet måtte blifva sålydande,
att inbjudningen lägges till handlingarne, såsom varande
obehöflig.
Uppå härefter framställd propos. lades inbjudningen till handlingarne
med förklarande att det deri ifrågaställdta vilkoret ansågs
obehöflig!.
Föredrogos ånyo Bevilln.Utsk:s d. 21 och 26 dennes på bordet
lagda mern. N:o 11, i anledn. af serskildte utaf Högv. PresteSt.
fattade beslut vid handläggningen af Utskis betänk. N;o 5, angale
tullbevillningen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då detta mern. är ställdt
lill PresteSt., skulle jag för min del hemställa, huruvida detsamma
kan bli föremål för öfverläggning inom R. o. Ad., eller något annat
beslut derom fattas, än att det lägges till handhne såsom endast
ställdt, som sagdt är, till PresteSt. allena.
Uppå härefter framstäld propos., blef förevarale mern., såsom
icke erfordrande någon R. o. Ad:s åtgärd lagdt till handhne.
Föredrogos ånyo och biföllos Bevilln:sUtsk:s d. 21 och 26 dennes
på bordet lagde betänkui.
N:o 12, ang:de väckt förslag om inrättande af så kalladt transituplag;
och
N:o 13, i anledn. af väckt motion om nedsättning af tullen å
varor, som landvägen från Norrige till Herjeådalen införas.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 21 och 26 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 46, i anledn. af väckt fråga om ett förändrad!
sätt för inlösen af Riksg:s-kont:s Koppar-skiljemynts polletter.
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s d. 21 och 26 dennes på bordet
lagda mern. N:o 47, med förslag till åtskilliga förändringar i sättet
för beräknande af Bankens sedelstock.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: BankoUtsk. har här före
slagit
en förändring i hvad förut stadgadt varit, att alla obegagnade
andelar af Låne- och Krediliv-förlagen skulle beräknas såsom utelöpande
sedelstock, då sådant tillförne varit stadgadt endast för kredi
-
Den 28 Juni.
263
tiverne. Genom bifall till detta förslag komme man att förespegla
allmänheten* att den utelöpande sedelstocken vore icke sä obetydligt
större än hvad den i verkligheten vore, och jag kan icke finna
något godt ändamål dermed vinnas. Det är väl bättre att allmänheten
vet hvad sorn verkligen utelöper, än hvad som icke är utelöpande,
ty det är ju i behåll, som icke är borta.
Skillnaden mellan dessa upgifter efter det nu gällande stadgandet
och del här föreslagna skulle enl. det sednare vara, att t. ex.
d. 31 Dee. sisth år, utelöpande sedelstocken utgjorde 1J mill mera
än hvad som i rörelsen funnes cirkulerande, och hvarföre man i
tryck skall underrätta allmänheten alt II mill. sedlar äro i rörelsen
mer, än som öfverensslämmer med verkliga förhållandet, eller som
kan komma att vara utelöpande utan BankoStyrelsens medgifvande,
dertill kan jag ej finna någon orsak. Jag skulle måhända snarare
kunna vara af den tanke, att det belopp, som icke är på kreditiv
uttaget, icke heller skulle beräknas såsom varande utelöpande; men
dä det är en rättighet för kreditiv-ägare, att när som helst uttaga
penningar, och derföre, om räkenskapen afslutas på morgonen, densamma
vid middagstiden kan finnas icke vara med dä befintliga
förhållande öfverensstämmande, så vill jag ej påyrka en sådan förändring:
men den, i motsatt riktning, som nu föreslås, den önskar
jag att R. o. Ad. måtte taga i närmare öfvervägande och ingalunda
bifalla.
Del beror på BankoStyrelsen alt bevilja län eller icke, samt
således att, för det ögonblick, som räkenskaperne afslutas, för alt
kunna gifva allmänheten en pä sanning grundad kännedom om den
verkligt utelöpande sedelstocken, den dagen icke utlåna penningar,
hvaremot om det som här föreslås, skulle bifallas, eller att allt hvad
på LåneFonderne finnes obegagnadt, skulle i räkenskapen uptagas
såsom utelöpande, samma allmänhet blefve förd bakom ljuset. Som
detta åter helt och hållet strider mot det ändamål, som R. St. af
sett
med den föreskriften alt upgift å så väl Bankens metalliska
kassa, som utelöpande sedlar och depositions-skuld för hvarje halft
är skulle allmänheten meddelas, så tillstyrker jag afslag på denna
del af Utsk:s utlåt., under anhållan att i mom. litt C, orden Lfineoch
måtte utgå, och mom. följaktligen erhålla följande lydelse:
”Alla obegagnade andelar af kreditiv-förlagen, beräknade etc.”
om hvilken förändring jag anhåller om Hr Frih. o. Landtnäs propos.
Hr Printzensköld, Carl: För min del instämmer jag i de
Asigter, som Frih. Palmstjerna uttalat. Jag kan icke finna något
giltigt skäl hvarföre man skall förändra ett, icke stort mer än 3 år
gammalt, lagstadgande ang:de beräkning af Bankens sedelstock och
detta dessutom på ett sätt, hvarigenom en högst betydlig summa af
sedlar förklaras vara utelöpande, ehuru i verkligheten sig saken icke
så förhåller; hvarföre jag tror det lämpligast vara att behålla det
gamla stadgandet i BankoReglem:t så lydande: c) hela summan af
beviljade kreditiv, som kunna vid anfordran disponeras.
Berörde stadgande har icke visat sig medföra någon olägenhet
under den tid detsamma varit gällande, och när så är, ser jag ej
Den 28 Juni.
hvarföre man skall förändra del och gifva deråt en lydelse, som utsträcker
beräkningsgrunden vida längre än hvad det gällande reglementet
innehåller.
Jag tillstyrker alltså afslag å hvad BankoUtsk. föreslagit, under
anhållan, det täcktes R. o. Ad. förklara, det nu gällande Bankoreglemente
skall i förevande hänseende bibehållas.
Hr Nordenfelt, Joli. Åke: Jag har velat hafva äran endast
uplysa att BankoUtsk. vid förändrade upställningen af mom. c trott
sig handla konsequent dä de, under detta mom. inbegripne obegagnade
andelar af lane- och krediliv-förslagen kunna lika väl disponeras,
som de, hvilka på deposilions-räkning äro insatte, och således
böra uti sedelstocken inräknas.
Frih. Palmstjerna: Sedan jag läst ordalydelsen af detta mom.
i nuvar. Banko-reglemente, instämmer jag nied Hr Printzensköld i
hans begäran, att det nu föreslagna mom. litt. c mätte afslås och
den gamla föreskriften förblifva gällande.
Skillnaden skulle i tabellen, för d. 31 Dec. 1850, efter nya
förslaget hafva utgjort 1,564,000 r:dr mindre än hvad densamma
nu har utvisat i den allmänheten meddelade tabellen hafva förefunnits
emellan sammanräknade beloppet af sedel- och dispositionsskulden,
jemförd med Bankens sedel-utgifnings-rält. Således skulle en
tabell efter nu föreslagna föreskriften hafva upgifvit såsom utelöpande
sedlar 1,564,000 r:dr mera än verkliga förhållandet då var.
Orsaken hvarföre BankoUtsk. gjort detta förslag har Hr Nordenfelt
visserligen uplyst, men jag anser densamma icke vara tillfyllestgörande
för att föranleda en förändring i Ständernas förra beslut,
ilhy att Banko-styrelsen har lånefonderne till sin disposition,
och kan underlåta att meddela lån, om den finner ett sådant inställande
i lånerörelsen eller en dylik vägran för läns beviljande erfordras;
hvaremot redan beviljade kreditiv icke kunna i Banken qvarhållas,
utan stå till depositariens disposition hvilket ögonblick som helst.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabi.: Jag anser för min del
den föreslagna upställningen af 122 §:n vara riktigare än den nu
gällande.
Den nuvar. uptager nemi. icke verkliga förhållandet, emedan
den undandöljer den del af läne-afdeln:ns kreditiv, hvilka kunna,
lika väl som alla andra kreditiv, när som helst uttagas. Den del
af Bankens lånerörelse, som är afsedd för jernbeläningen, äfvensom
den för ädla metaller, guld och silfver, är icke innestående på Depositions-,
utan på Låne-afdeln:n, men den kan, likaväl som alla
de medel, som innestå i Låne-afdeln:n, när som helst uttagas, alldenstund
det endast beror derpå, att sökande anmäla sig att utfå
lån, och således bör denna summa, af samma skäl som alla andra
fonder, inberäknas i den utelöpande sedelstocken, icke den egentligen
utelöpande, men den som kan blifva utelöpande, hvarigenom
roan får den rätta siffran, som antyder skillnaden emellan den sammanräknade
sedel- och deposiliortS-skulden, samt maximi-beloppet af
Den 28 Juni.
265
sedelstocken, beräknad enl. 123 §:n Banko-reglementet, d. v. s. 20
mill. utöfver den metalliska kassan.
Så, som halfårs-upgiflerne hittills varit upställde, har denna skillnad
visat sig mycket större än den verkligen borde vara, just derföre
att i obegagnade andelar på kreditiv-räkningen, icke varit införd
denna andel af Läne-afdeln:ns kreditiv, ty man kan kalla det
för kreditiv, som läne-afdeln. har rättighet att utlåna på pant af
guld och silfver eller vågbara effekter. Också bar Disk. yttrat detta
pag. 9 af betänk, der det heter: ”Denna summa omfattar sålunda
allenast den del af Bankens låne- och krediliv-rörelse, hvartill förlag
blifvit å vederbörliga räkningar i Bankens Depositions-afdeln. insatta.
Obegagnade andelarne åter af den enahanda rörelse, som
Banken omedelbarligen genom dess Läne-afdeln. besörjer, är icke
synlig uti halfårs-npgifterna annorlunda, än såsom ökande den summa,
hvilken skall utvisa skillnaden emellan den sammanräknade sedel-
och dcposilions-skulden samt maxirni-beloppet af sedelstock,
och som följaktligen långt ifrån att förete det rätta förhållandet,
missleder begreppet om den tillgång inom maximum, Fullmäktige
hafva att disponera”. Dessa hallårs-upgifter, sädane de hittills
upslällts, utvisa som rättighet lill förökande af den utelöpande sedelstocken,
en mycket större summa än Fullmäktige verkligen ega rätt
alt utsläppa och missleda sålunda den tro som allmänheten gör sig,
alt mera sedlar kunna i rörelsen utspridas utöfver det utelöpande
maximum af 20 mill.
Jag anser följaktligen den nu föreslagna upställningen vara rikligare
och den nu brukliga vilseledande.
Frih. Stjern stedt, Jak. Theodor: Gr. Gyldenstolpe har
så fullständigt förklarat förhållandet, att jag ingenting dervid har att
tillägga, endast förenande mig i hans framställning. Det kan ej
vara riktigt, att af de bestämda låne-förlagen, skall, som hittills
varit förhållandet, en del af behållningen icke beräknas som utelöpande
sedelstock men en annan såsom utelöpande derföre att den
ena är insatt på Depositions-afdeln., men den andra utgår från Låneafdeln.
I sjelfva verket har detta ingenting alt betyda, emedan
Fullmäktige måste taga i beräkning den utelöpande behållningen,
antingen den är insatt på Depositions- eller Låne-afdeln., enär de
lån, som från den sistnämnde utgå, kunna när som helst blifva uttagna.
Således är det endast fråga om att halfårs-berättelserne må
blifva riktiga och ej vilseledande.
Hvad sedel-emissionen beträffar, så tror jag icke att det derpå
kan komma att ega något inflytande, emedan Fullmäktige i hvilket
fall som helst måste taga i beräkning det verkliga och ej det orätta
förhållandet.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Plint zen sköld: Jag har städse hyst en viss fruktan, en
viss rädsla för hvarje förändring i gällande lagstiftning, så snart en
sådan icke visat sig vara af behofvet påkallad. Den siste talaren
har uttryckligen förklarat, att icke någon förändring i hufvudsaken
kommer att ega rum, ehvad man bibehåller den gamla redaktionen
2GG
D e 11 2S Juni.
eller antager den nya: hvartill gagnar då att vidtaga en förändring
som, följd vid halfårs-förslagens uprältande, gifver ett högst obetydligt
olika resultat niot hvad, enl. hittills följda method, uprättade
halfårs-förslager ådagalägga? Jag inser åtminstone icke för min del
hvartill det skulle tjena.
Enär Bauko-fnllmäktige hafva sig opdraget, och äro förpligtade,
att, efter de i reglementet i öfrigt stadgade grunder, alltid tillse att
den metalliska kassan, sävidt möjligt och görligt är, skall slå i det
förhållande lill den utelöpande sedelstocken, som Banklagen innehåller
och föreskrifver, sä är ju saken der sä afhjelpt hvad sjelfva säkerheten
för bibehållande beträffar, att ingen risque för sedlarnes
innehafvare kan ripkomma, ehvad halfårs-förslagen kan upgöras i
enlighet med 1111 gällande reglemente, eller efter det förslag BankoUtsk.
nu upgjort; och i sjelfva saken må det vara bättre alt bibehålla
allmänhetens öfvertygelse, sådan den efter nu brukliga halfsårs-förslag
blifvit grundad, än att rubba den genom annorlunda
hädanefter uprättade förslager.
För öfrigt finnér jag besynnerligt, att man vill, som utelöpande
sedelstock, uptaga den fond, som är anslagen till belåning af guld och
silfver: jag skulle snarare vara böjd för att anse den vara en fond, som
aldrig bör ingå i sedelstocken annorlunda än såsom egande motsvarande
reel valuta i Banken, ty man må säga hvad man vill, så har
Banken, utöfver den reela valuta, som finnnes i dess hvalf för den
utelöpande sedelstocken jemväl i de belånta ädla metallerne, fullkomlig
valuta för den sedelstock som genom dem blifvit utelöpande
och således en större quanlilél reel valuta än Bankens blotta egendom.
Så är äfven förhållandet med fonden för jerneffekters beläning
ty dessa äro af den beskaffenhet på verldsmarknaden, att man gerna
kan antaga den valutan för lika säker som den reela, hvilken finnes
i Bankens hvalf, så mycket heldre, som ifrågavar. effekter icke belånas
lill högre belopp, än att med full säkerhet kan antagas, att,
Banken, i händelse den skulle behöfva försälja det hypothiserade
jernet, erhölle full betalning för detsamma, hvarigenom också de
sedlar, som blifvit utsläppta för jernets belåning, lill Banken återingingo.
Jag finner med ett ord icke något gällande skäl att nu vidtaga
en förändring i det stadgande som redan finnes, utan tillstyrker
att detsamma må oförändradt bibehållas.
Frih. Palmstjerna: Om de upgifter öfver förhållandet med
den metalliska kassan och utelöpande sedelstocken, som för hvarje
halfår uprättas, endast afsågo att tjena Banko-fullmäktige vid deras
sammanträden till uplvsning och efterrättelse, sä skulle jag visserligen
icke hafva något att erinra vid detta förslag; men jag har föreställt
mig att desamma äro ämnade att uplysa allmänheten om Bankens
ställning, och att de sålunda böra visa det verkliga förhållandet
och ej blott vara en handling som visar Fullmäktige huru långt
de kunna gå i ena eller andra afseende!. En sådan halfårs-upgift,
är en tablå, hvars ändamål är att visa allmänheten huru mycket som
finnes i Bankens hvalf, huru myckel som verkligen är i omlopp,
huru mycket som är i Banken disponerad!, och huru mycket som
Den 28 Juni.
267
är uttaget på låne-fonderne, på det att allmänheten deraf skall kunna
bilda sig ett omdöme om ställningen och huru rörelsen går.
Om Gr. Gyldenstolpes, Frih. Stjernsledts och BankoUtsk:s mening
skulle anlagas, så borde också af samma, skäl det kreditiv, som
Riksg:s-kout. har pä Banken, anses som en utelöpande sedelmassa,
hvilket likväl hvarken nu eller tillförene varit föreslagit. Nu vill
BankoUtsk. att för allmänheten, den summa, som vid bokslutet d.
31 Dec. 1850 utgjorde icke mindre än 1,564,000 r:dr, skall tillkännagifvas
vara sedel- och diposhionsskuld, ehuru den icke var
hvarken det ena eller det andra. Ar något vilseledande, så måtte
det vara en sådan upgift, då en summa står för sedel- och deposilions-skuld
uptagen, som hvarken är sedel- eller depositions-skuld
för den dag, då räkningen upgöres och allmänheten meddelas.
Jag vidblifver således min mening och begär propos. på afslag
å denna punkt, med bibehållandet af det gamla stadgandet.
Gr. Gyldenstolpe: Hr Printzensköld har ansett att den del
af Bankens låne-rörelse, som användes för utlåning mot pant af
guld och silfver, äfvensom mot hypothek af jern icke allt borde i
sedelstocken inberäknas, derföre, att jernet vore en sä kurant vara
på verldsmaknaden: men hvarföre belånas jernet vanligen om ej
derföre alt producenten icke kan få sälja sitt jern, och enahanda
kunde förhållandet blifva med Banken, om konjunkturerne blefvo
ofördelaktiga, all Banken finge behålla sin pant utan att vid bchofvet
kunna få sälja densamma.
Med samma skäl borde icke heller den del af Bankens lånerörelse,
som är afsedd till fastighets belåning inberäknas i Bankens,
emedan fastighet också är en kurant vara, och man ofta har mycket
lättare att sälja en fastighet än att sälja jern, i händelse konjunkturerne
icke äro fördelaktiga. Jordegendom lägger något hvar
sig till som har penningar, men att lägga sig till några hundra SkU
jern, om man ej är säker på alt kunna afsålla dem, häfver sig mindre
läll. Aro omständigheterne åter gynnande, sä alt jern med
lätthet afsättes, då är naturligt att den, som lemnat lån derå, äfven
kan afsätta detsamma. Men här är frågan, huruvida man skall för
allmänheten framställa förhållandet sannt, eller, som det hittills varit,
felaktigt. Den, som önskar att det sistnämnda, det felaktiga i förhållandet
fortfarande framslälles,, den bibehåller den nu gällande
§:n, — den åter, som vill att allmänheten skall få en riktig utredning
af Bankens ställning, den bifaller hvad Ulsk. föreslagit.
Frih. Palmstjerna har ansett, att de ifrågavar. halfårs-upgifterne
uprättades icke till Banko-fullmäktiges egen, utan till allmänhetens
efterrättelse: ja! så är verkligen förhållandet; men då måste
man väl upställa dem så, att allmänheten deraf blifver uplyst, men
ej sålunda, att hon deraf vilseledes. Den sista halfårs-upgiften af
d. 31 Dec. 1850 upgifver en summa af 1,665,830 r:dr 27 sk. 5
rst. mera som vore att disponera utöfver de bestämda låne-fonderna,
än som verkligen fanns, men denna summa var redan afsedd i
beräkning af låne-fonden i och för jernbelåningen. Det visar sig
också, att när halfårs-upgiften upgöres efter de rätta förhållandena,
268
Den 28 Juni.
sä återstod vid sisll. års slut icke mer än 1,683,926 r:dr som kunde
ulgifvas ytterligare i låneväg, eller annan väg, utan att de 20 milhne
skulle öfverskridas; deremot om allmänheten trodde att den utsatta
summan kunnat ulgifvas och verkligen blifvit utgifven, så hade de
20 mill., som då vore utelöpande utöfver den metalliska kassan, blifvit
öfverskridne med de ofvaunärande 1.665,830 r:dr 27 sk. 5 rst.
Hvilketdera som för allmänheten är det rätta, torde en hvar finna.
Det torde icke vara meningen att man skall säga: nu är Bankens
ställning sådan, att den, utan att öfverskrida sitt maximum kan utgifva
1,600,000 r:dr mera, än den har rättighet att utgifva.
Att i dessa medel äfven inberäkna kreditivet till Riksg:s-kont.,
vore ganska riktigt och jag anser det i det hela hafva varit ett fel
alt så ej skett; men alt. sådant ej blifvit iakttaget, dertill är orsaken,
att man ansett Riksg:s-kont. egentligen hafva begagnat detta
kreditiv, då ett ungefärligen deremot svarande belopp läge ofruktbart
i ränterierne d. v. s. vid den tid då allm. bevilln. ingår lill
besagde kontor.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade II.
Ex. Ilr Frih. o. Landtm., att han, dä anmärkmr blifvit gjorde, endast
i fråga om den föreslagna förändringen af mom. c i Bankoreglementets
22 §, ansåge sig böra derom framställa serskild pi opos.
samt nu först linge hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla Ulsk:s
mern., i de delar, som icke rörde nyssnämnde förändring.
Ropades ja.
Då härefter II. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölte samma
mern., såvidt det rörde förändring af mom. c i 122 §:n af Bankoreglementet,
ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex.
förklarade det han trott sig finna, att ja varit öfvervägande.
Ilr Lagerhjelm, Pehr: I anseende till en angelägen resa
lill landsorten, nödgas jag afsäga mig min plats i StatsUtsk. äfvensom
den, i egenskap af ledamot i Talmans-konklaven; med anhållan
att likväl få bibehålla min riksdagmanna-rätt.
R. o. Ad. lemnade dertill sitt bifall.
Då sedermera II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. behagade i st. f. Hr Lagerhjelm välja en ledamot att deltaga
i Talmans-konferenserne, anmälde sig och yttrade.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Vid riksdagens början öfverlemnade
R. o. Ad. åt Hr Frih. o. Landtm, sjelf att utse de personer,
som borde å Ståndets vägnar i Talmans-konferenserne deltaga;
och hemställer jag i följd häraf att R. o. Ad, äfven nu ville
åt II.' Ex. updraga att välja den person, som bör efterträda Hr
Lagerhjelm.
I anledn. häraf hemställde II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om
R. o. Ad. behagade ät honom updraga att utse en af R. o. Ad:s
ledamöter att, i st. f. Hr Lagerhjelm, uti Talmans-konferenserne
deltaga, och ropades härvid ja; hvarefter II. Ex. förklarade det han
Den 28 Juni.
269
finge anmoda Hr Fåhreeus, Olof Immanuel, att den ifrågavar. befallningen
emottaga. 1
O
Ånyo föredrogs BankoUtsk:s d. 21 och 26 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 48, i anledn. af väckt förslag örn förändrad organisation
af Bankoverket samt reglering af dess tjenstemanna-personal.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Jag vill icke motsätta mig bifall
lill förslaget, ehuruväl jag icke kan underlåta alt anmärka det mindre
lämpliga deri, att i sisla rummet blifvit slälldt: iakttagande af
nödige kontroller.
BankoUlsk:s förevar, utlåt, bifölls.
Föredrogos ånyo och biföllos LagUtsk:s d. 21 och 26 dennes
på bordet lagda betänkm.
N:o 27, i anledn. af väckt motion, ang:de jäf emot Domare
och Landtmätare; och
N:o 28, i anledn: af väckt motion om ophörande af skriftliga
berättelser i mål, som från Hofrätt hos K. M. full följes.
Föredrogs Hr Bra kels, Mauritz Gustaf, d. 26 dennes
f. m. på bordet lagda motton, alt R. St. måtte i underd. skrifvelse
anhålla, att K. M. täckes till Rikets' näst församlade Ständer låta
öfverlemna ett förslag lill rikets sjöförsvar, grundadt på en flotta,
så stark att den kan kraftigt upträda i öpna sjön.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Enl. min upfattning af Konungens
nåd. propos. har Konungen redan framställt ett förslag,
grundadt på en flotta, så stark, att den skulle kunna kraftigt upträda
mot fienden lill sjös.
Af de prot. och öfrige handla- som varit samma nåd. propos.
bilagde, synes, som skulle det vara Chefens för Sjöförsvars-depart:s
afsigt att föreslå en sådan organisation af flottan. Detta mål hafva
Ständerna pröfvat och afgjort, åtminstone detta Stånd; och jag kan
ej med 75 § Riksd.Ordn. förena den nu väckta motionen, lika litet
som jag kan inse alt 66 § R. F. innehåller något berättigande att
remittera en så beskaffad motion som denna, sedan riksdagen räckt
så länge. — Jag anser följaktligen alt denna motion icke bör remitteras,
ulan endast läggas till handlingarne.
Hr Brakel: Konungen har till R. St. öfverlemnat en plan
för rikets försvar till sjös, grundadt på ett kustförsvar, på en Skärgårds-flotta,
då de större skepp som detta förslag uptager, endast
utgöres af 6 Fregatter, hvarmed man icke kan upträda i öpna sjön
ty dertill fordras, enl. bepröfvade sjömäns omdöme, Linieskepp eller
kraftiga Fregatter. Detta är alltså endast en Skärgårds-flotta, och
således är den plan, som Sjöministern framställt för R. St. endast
ett Skärgårds-försvar, som helt och hållet förstör möjligheten af allt
försvar ute på öpna sjön. R. o. Ad. har för sin del åtminstone,
270
Den 28 Juni.
genom det i sista plenum fattade beslutet, att icke bevilja anslag till
linie-tlottans nedlmggning, förklarat sig icke gilla denna plan; oell
till följd af detta Adelns beslut att ej gilla den plan, som Konungen
framställt lill Sländerne, så blir ock den naturliga följden deraf,
att, efter icke en plan gillas, byggd på sådane grunder, som dem,
hvilken Regeringen framställt, så önska de för ändamålet se en annan
plan upgjord, grundad på en flotta, som med kraft kan upträda
i öpna sjön.
När vi veta oss ega en granne midt emot oss, med en sjömakt
af ej mindre än 27 Linieskepp, kan väl ej med ringaste hopp
om den minsta framgång, vårt försvar mot denna granne, grunda
sig på endast 6 Fregatter, och följaktligen vår sjöförsvarsplan grundas
endast på Skärgårds-fartyg; och det är af denna anledn. jag väckt
denna min motion. När man af Gr: von Plåtens förslag ser, alt,
t. ex. efter 40 års fred, vår flotta står på en så bedröflig, sä usel
ståndpunkt, att vi blott ega 6 st. Linieskepp samt att, efter hvad
pag. 16 derstädes anmärkes, inom 10 år, dessa Linieskepp äro obrukliga,
och när man tillika inhemtar genom del framlagda förslaget,
att Regeringen insett det lägervall hvaruti vårt sjöförsvar sig befinner,
och derföre framställt en grund för detsammas äteruphjelpande,
men Ständerna densamma förkastat, så kan, som jag förut yttrat,
ingenting vara naturligare än att Ständerne begära en annan plan
till nästa riksdag, grundad på något annat, än hvarpå nu gjorda
framställning i ämnet hvilar.
Hr af Puke, Folke Magnus: Jag instämmer visserligen i
hufvndsaken med Hr Brakel i afseende på hans framlagda förslag;
men jag tror att både Regering och Ständer hafva tillräckligt med
planer att i detta hänseende följa och att det vore att alldeles onödigtvis
ytterligare framkasta ett tvisteämne om Hr Brakels ifrågavar.
motion komme till behandling i Utsk. och derefter hos Ständerne,
Således vill jag visserligen icke motsätta mig remiss af berörde
motion om R. o. Ad. skulle en sådan besluta, men tror del icke
leda .till det åsyftade ändamålet, åtminstone icke ulan många stridigheter
och ledsamheter.
Hr Brakel nämnde något om stora flottans bedröfliga skick:
det är visserligen sannt att hon icke befinnes i det skick som vederbör,
men dock är dess tillstånd icke så bedröfligt som det blifvit
utmåladt, utan kan alltför väl hjelpas om medel dertill anslås.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag skall icke inlåta mig
i något bedömmnnde af motionen, ulan endast hålla mig dervid,
om densamma kan grundlagsenligen remitteras.
Hr Brakel stöder sig derpå att R. St. skola hafva afslagit den
af Konungen framställda planen. Sådant lärer dock ännu vara obestämdt
emedan endast R. o. Ad. samt PresleSt. fattat beslut i frågan
och den ännu är beroende på de öfrige Ståndens, hvadan man
icke lärer kunna säga densamma vara afgjord af flere än två Stånd.
Innan alla fyra RiksShn deröfver beslutat, anser jag icke att Hr
Brakel haft anledn. yttra att Konungens plan är af R. St. ogillad;
1) e n 28 Juni.
271
och tror således att, i det skick hvaruti saken sig nu befinner, remiss
af ifrågavande motion icke kan grundlagsenligen ega rum.
Hr Brakel: Till svar på hvad Gr. Gyldenstolpe yttrat, skulle
jag tro, att 56 §:n Riksd.Ordn. rörer beslut, falladt inom ett Stånd;
och till följd af det beslut som eli Stånd fattat, gifvet' samma §
en ledamot inom samma Stånd rättighet att väcka motion. Nu har
R. o. Ad. för sin del fattat det beslutet att afslå förslaget, och derföre
anser jag mig fullt berättigad att väcka den motion jag haft
äran framställa.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del har jag altid ansett,
och fortfar alt hysa samma tanka, att initiativet lill organisalions-planer
höra tagas af Regeringen och icke af Ständme. Detta
är ett ytterligare skäl att biträda den åsigt, som af flere värde talare
här blifvit framställd att Hr Brakels motion måtte läggas till
handhne. — I öfrigt delar jag den åsigt som Gr. Gyldenstolpe framställt
att frågan ännu icke är af R. St. afgjord, då endast 2:ne
Stånd öfver densamma beslutat.
Afven delta synes mig utgöra ett skäl, att f. n. icke remittera
motionen, hvarföre jag anhåller om densammas läggande till
handhne.
Hr Brakel: Jag delar fullkomligt Hr von Troils åsigt, att
initiativet i organisationsfrågor bör lagas af Regeringen. Detta initiativ
har vid denna riksdag äfven blifvit af Regeringen taget, dä bon
framställt till R. St. ett förslag till omorganisation af flottan. Detta
förslag har R. o. Ad. för sin del afslagil. Hvad är dä naturligare
än att Ständerna, som äfven för sin del insett behofvet af flottans
organisation, hvad är naturligare än att de för Regeringen framställa
den hufvudgrund, pä hvilken sjöförsvaret skall byggas. Det
äro de, som skola gifva pengarna och det är således för Regeringen
fysiskt omöjligt att utan deras bifall ordna sjöförsvaret på ett kraftigt
sätt. Dessutom anser jas det vara Regeringens pligt och en
Ständernas billiga fordran att i en så vigtig sak som hurudant försvaret
till sjös skall vara eller icke vara få för sig framlagd planen
till detsamma.
En Ständernas underd. skrifvelse i denna sak är icke Dågon
påminnelse, ingen väckelse, utan det är ett stöd för Regeringens tillgörande,
en upmunlran för Regeringen att arbeta i bestämd riktning
med hopp om kommande Ständers bifall. Att Svenska flottan
behöfver uphjelpas är onekligt, och att den kan uphjelpas, det skall
jag söka ådagalägga. Först skall jag be om att få visa hurudan
flottan i fordna dagar varit. 1751 bestod Svenska flottan af 25
Linie-skepp, 6 Fregatter att icke nämna mindre fartyg. Ar 1778
bestod den af 27 skepp, hvaraf endast 4 otjenstbara, 9 Fregatter
förutan en mängd Brigantiner, Bombkitsar, Galerer m. m. Arméens
flotta bestod dessutom af 47 större bevarade fartyg, 37 bestyckade
barkasser, jakter och rekognoserings-slupar, 48 smärre fartyg m. m.
Ar 1788 utgjordes flottan af 26 Linie-skepp, 11 Fregatter, och
en mängd Hemmema, Udderna, Poyoma, Kuttrar, Kutterbriggar, Mörsare
och Kanonbåt kasser, Galerer m. m. och dessutom 70 Kanon
-
272
Den 28 Ju ni.
slupar. Huru är väl örlogsflottans tillstånd nu? Jo elen består af
G Linieskepp, hvilka enk _ (liefve von Plåtens officiella rapport äro
odugliga inom 10 år. Ar det då icke skäl att Ständerna för sin
del erkänna att Sveriges sjöförsvar behöfver uphjelpas? Att det
kan uphjelpas, att nationen äger tillgångar dertill, är min öfvertygelse.
Det är visserligen en sanning att vi förlorat Finland, men
sä hafva vi i stället vunnit Norrige, på det sätt att vi äro förhindrade
med detta land, och Sverige och Norrige tillsammans höra
kunna hålla i Östersjön en lika stor flotta som Sverige och Finland
tillförene.
Detta bör så mycket lättare kunna äga rum som handel och
industri galt framåt och till följd deraf nationens välmåga och tillgångar
ökats: och min öfvertygelse är åtminstone att de penningar,
som vi nedlägga på denna flotta i framtiden, när krig utbryter,
komma att bära en dryg ränta i tappra landsmäns besparade blod.
Frihetstiden har blifvit mycket klandrad och kanske med rätta, men
då funnos likväl de som nitälskade för fäderneslandets försvar och
önskade att Sverige skulle kraftigt kunna upträda i öppna sjön på
det att Sverige till följd deraf skulle kunna bibehålla något anseende
inför Europa. Bevisen härpå igenfinnas i SecretaUlsk:s defensions-deputationens
förhandlingar under nämnde tid. År 1722 efter
tjuguåriga krig, förstörda finanser och sjunkande välmåga upgjordes
en plan lill Sveriges sjöförsvar och denna plan uplog
36 Skepp
10 Fregatter
6 Bombkilsar
6 Brännare
6 Proviant-skepp
90 Galerer
70 Skärbåtar
6 dubbla slupar.
Besättningen beräknas till
Sjöfolk .... 15,952
Soldater . . . 14,738
Häraf synes äfven att vårt sjöfolk är tillräckligt att bemanna
en örlogsflotta. Dessutom lemnar Norrige vida större tillgång till
besättningar än Finland någonsin gjort.
1734 års förslag uptog
27 Skepp
9 Fregatter
7 Brigantiner
41 Galerer Sjöfolk . . 13,684
10 Pråmar > Besättning Soldater . . 13,442
7 Bombskepp j Suna 27,126
3 Brännare
10 dubbla slupar |
10 Lastdragare I
1752 års förslag uptog
30 Skepp
14
Den 28 Juni.
273
14 Fregatter
80 Galerer
med en mängd Brigantiner, Bombkitsar, Eluckertar, Galiother m. fl.
Gr. von Platen har upgifvit, att underhållet för Linie-skeppen
skulle utgöra G\ proc. af deras värde; således skulle, då nybyggnadskostnaden
för ett skepp per medium är 569,400 R:dr, underhållet
för 20 Linieskepp utgöra 740,270 r:dr. Underhållet för den öfriga
delen af flottan, hvilket kunde något minskas, utgör enl. nämnde
förslag 291,625 r:dr; således om vi skulle hafva 20 Linieskepp i sjön,
så blefve hela kostnaden 1,031,895 r:dr. Om jag dertill lägger ett
anslag af 200,000 r:dr, hvilket är ganska högt tilltaget för den ökade
öfningen, så se vi alt hela anslagssumman till flottans underhåll
skulle utgöra ungefär 1,231,895 r:dr b:eo. Det nuvar. ordinarie
och det föreslagna extra ordinarie anslaget utgör 702,115 r:dr; således
med ett ökadt anslag på 5:te hufvudtiteln af \ mill. kunde
Sverige hälla en flotta i sjön, som gaf oss betydenhet inför Europa.
Jag frågar Eder Mina Hrr om, under de invecklade förhållanden,
som 1848 inträffade, i fall Tyskland fått öfverhanden och vi varit
i saknad af en flotta, följden icke skulle hafva blifvit en fiendtlig
landstigning på Skånes kuster. Genom att öka det årliga anslaget
till sjöförsvaret med % mill. kunna vi nästan vara betryggade för
att ingen fiende sätter sin fot på Sveriges jord. Vi kunna vara betryggade
för att icke i längden blifva nästan ruinerade genom att
hälla observalions-arméer, i fall det skulle falla Ryssland in att förlägga
en 5 ä 6000 man lill exempel på Aland. En stat, omgifven
af haf, är oåtkomlig i fall den är stark på sjön, blottställd för
skymf och skador i fall den der är svag. Den är helt och hållet
urståndsatt att uprätthålla sin värdighet, den har ingen anmarschväg,
pä hvilken den kan nå sin fiende, intet svärd att hugga till med.
Jag anhåller att min motion måtte remitteras, och som det icke
varit vanligt inom detta Stånd att vägra remiss på andra motioner
än de som varit mot grundlagen stridande, och jag icke kan
inse att detta är förhållandet med min, hvilken jag framställt just i
följd af Adelns beslut att icke bifalla den plan som Konungen för
landets försvar till sjös till Ständerna öfverlemnat, så hoppas jag
äfven med tillförsigt att berörde min motion må till vederbörligt
Utsk. afgå.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan icke upfalta R. o. Adis beslut
annorlunda, än att Ståndet ansett att förslaget rörande de 3:ne Linieskeppens
nedhuggande till Fregatter, icke kunde af Ståndet tillstyrkas.
Detta är R. o. Adis beslut i afseende på planen, och jag kan
således icke finna att R. o. Ad. för öfrigt hvarken gillat eller ogillat
den i Konungens propos. framställda planen. I följd häraf är
det som jag anser Hr Brakel sakna rätt att väcka oftanämnde motion,
till hvars remitterande jag anhåller att R. o. Ad icke måtte
lemna bifall.
Hr Brakel: Konungens propos. lyder sålunda: ”Den plan, som
K. M. låtit upgöra för de till krigsfartygens nybyggnad och kom8
H. 18
274
Den 28 Juui.
plettering, samt förrådens förstärkande erforderliga arbeten oell kostnader,
är uti det åberopade prot. fullständigare utvecklad. Det finnes
deraf, att dessa arbeten, förnämligast afseende fullbordandet af
under byggnad varande krigsfartyg, förändring af 3 Linieskepp till
Fregatter” etc. Således har R. o. Ad. afslagit hvad denna plan
förnämligast afser, eller kullkastat sjelfva slutstenen lill byggnaden,
hvaraf min motion hlifvit en naturlig följd.
Då härefter H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle att Hr Brakels ifrågavar. motion remitterades till Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk,, ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå
II. Ex förklarade det han funnit nej öfvervägande.
Gr Brakel begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller att Hr Brakels motion om aflåtande af en
nnderd. skrifvelse till K. M. ifråga om öfverlemnande till R. St.
af ett förslag till rikets sjöförsvar, grundadt på en flotta, så stark
att den kan kraftigt upträda i öppna sjön, remitteras till Allm.
Besv. o. Ekon. Utsk., voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, bifalles icke denna remiss, utan kommer nämnde motion
att läggas till handlingarne.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer
Ja 10.
Nej 20.
Föredrogos och biföllos StatsUtskrs nedannämnde d. 26 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 168, i anledn. af väckte motioner om hemmantals-räntans
afskaffande;
N:o 169, i anledn. af väckte motioner om rättighet att köpa
skattejord till frälse samt bildande af en fond utaf de för dylika
frälseköp inflytande medel, samt
N:o 170, i anledn. af väckt motion om indragning af kronofogde-tjensterne.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 26 dennes e. m. på bordet lagda utlåt.
N:o 171, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de Nya Trollhätte
Kanalbolags-direklions underd. ansökning att få till skatte lösa gamla
slussen vid Lilla Edet med tillhörande område.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Vid ifrågavar. förslaget
har jag ingenting annat att erinra, än alt jag skulle vilja hemställa,
Den 28 Juni.
275
om icke (len årliga räntan af lägenheten, hvilken ränta är bestämd
att utgå med nuvar. arrende-afgift, eller 300 r:dr b:co, mätte fastställas
att utgå med 300 r:dr b:co efter 1830 års myntfot, så att
en nedsättning i denna afgift icke i följd af tilläfventyrs tänkbar
myntförsämring må kunna ega rnm. Ett tillägg i sådan syftning
skulle jag tro af IS. o. Ad. kunna beslutas utan ålerremiss till (Jtsk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Så framt icke den ifrågavar.
slusslägenheten på vissa bestämda vilkor blifvit till Trollhätte Kanalbolag
öfverlemnad, så skulle jag visserligen icke hafva något att invända
mot den anmärkn., som Gr. Mörner nu gjort, men jag ber
likväl få fästa R. o. Adis upmärksamhet derpå, att det är Trollhätte
Kanal-bolag, jag tror till följd af ett K. Bref af år 1840, ehuru
jag icke vågar påslå om det är på grund af detta K. Bref eller af
Bolagets previlegier, förbehållet alt innehafva gamla slussen vid Lilla
Edet för everdeliga tider mot 300 r:dr b:co arrende-afgift, så framt
Kanal-bolaget fullgör alla öfriga detsamma åliggande skyldigheter.
När nu i detta ursprungliga dokument, hvarigenom,Kanal-bolaget är
tillförsäkradt att för everdelig tid, mot 300 r:dr arrende, få innehafva
denna slusslägenhet, det villkor som Gr. Mörner föreslagit icke
finnes omnämndt, nemi. att dessa 300 r:dr b:co skulle utgå efter
1830 års myntfot, så kan jag för min del icke inse huru det nu
skulle vara möjligt att göra ett sådant tillägg i de ursprungliga be
stämmelserna.
Frågan rörer här endast huruvida det må tillåtas bolaget
alt till skatte köpa elen lägenhet hvilken bolaget innehar för
everderlig tid, sålänge bolaget upfyller sina förbindelser. Ett bifall
lill den af K. M. gjorda framställning, tillskyndar således Statsverket,
jemte ovissheten alt i alla tider få upbära de 300 r:dr hvilka bolaget
förut bordt erlägga, äfven en serskild lösesumma af 3000 r:dr.
Alt nu komma och föreskrifva nya villkor, skulle jag tro icke later
sig göra. Jag anhåller således om bifall på betänk, sådant som det
här är upställdt.
Gr. M örner: Då slussen vid Lilla Edet genom K. Brefvet år
1840 upläts åt Kanal-bolaget mot arrende af 300 r:dr, så bestämdes
just den summa, som genom 1830 års myntbestämnings-lag är
fastställd. Således innefattar ett tillägg i den syftning, jag föreslagit,
icke någon förändring i bolagets nu åliggande skyldigheter, utan
blott ett uttryckligt intagande om stadgandets oföränderlighet i sjelfva
föreskriften. Jag hoppas visserligen att någon myntförsämring icke
må komma i fråga, men det är i alla fall säkrare att betrygga Staten
mot en minskning i kronans intrader i detta hänseende genom
att införa stadgandet i villkoren. Om det icke vore en fördel för
bolaget alt förvärfva sig eganderätten till den nu ifrågavar. lägenheten,
så hade det sannolikt icke framställt anhållan lill K. M. att
få skatteköpa densamma. Således, då ett sådant anbud är gjordt
och det nu beror på den andra kontrahenten om han vill gå in på de
föreslagna villkoren, eller vill i dem göra en eller annan förändring,
så skulle jag tro, att Ständerne hafva full frihet att göra det tillägg,
som jag föreslagit. Antager icke bolaget de vilkor, som Ständerne
vid skatteförsäljningen kunna fästa, så fortfar bolaget med sitt per
18*
-
275
He n 28 Jun i.
pertuella arrende och lider i sådant fall icke någon inskränkning uti
sina redan förvärfvade rättigheter, hvaremot, och om stadgandet antages
utan ett sådant tillägg, det möjligen kan hända, på sätt som
med åtskilliga andra till penningar förvandlade räntor har skett, att,
efter en tids förlopp, det visar sig att den årliga skatten nedsjunkit
till en sådan obetydlighet att lägenheten kan anses vara så godt
som för intet kronan afhänd. Jag fortsätter mitt yrkande att de
ifrågavar. orden måtte inflyta, nemi. att efter orden ”300 r:dr b:co”
mätte tilläggas, enl. 1830 års myntbeslämniugs-lag.
Hr von Troil: Orsaken hvarföre bolaget sökt att tillvinna sig
skattemannarätt till den ifrågavar. lägenheten är den, att genom det
K. Brefvet at d. 10 Sept. 1840 bolaget bar erhållit rättighet att
vid den ifrågavar. slussen anlägga sådana vattenverk som icke skulle
kunna medföra upgrundningar i elfven; att bolaget sjelft icke ansett
sig böra upträda såsom fabriksidkare; men att bolaget liar träffaten
förberedande öfverenskommelse med en af vårt lands utmärktaste
industri-idkare, nemi. med Hr Keiler i Götheborg, som är sinnad
att på detta ställe anlägga stora och dyrbara fabriksinrättningar.
Hvar och en inser af huru stort värde detta skulle vara för landet,
icke blott genom lillvexten i dess näringar, ulan äfven genom den
sysselsättning, som derigenom kommer att beredas för en stor del af
den kringliggande traktens innevånare. Men Hr Keiler kan icke
vidtaga en, så betydande summor erfordrande, anläggning, förr än
han har blifvit försäkrad om skattemannarätt till grunden, derföre att
han måste inteckna de byggnader, som skola komma alt derstädes
anläggas. Nu är således endast frågan om alt med bibehållande af
de villkor, som enl. previlegierna blifvit bolaget tillförsäkrade, åt bolaget
öfverlemna skattemannarätt på slussen med dess område. Såsom
jag nyss tog mig friheten nämna vinner Staten en summa af
3,000 r:dr, utom den vinst, som alltid måste upkomma af att gifva
anledn. till anläggning af en betydande fabrik. Jag kan således icke
annat än ytterligare anhålla om bifall lill betänk., och tror alt om
man här gör någon förändring, så skulle man derigenom möjligen
åstadkomma hinder för hela denna anläggning.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan sannerligen icke inse
hvad skäl Hr von Troil har alt bestrida det tillägg, som Gr. Mörner
föreslagit. Hr von Troil lärer icke kunna förneka att de 3000 r:dr
b:co, som nu i skattelösen skola betalas, ega det värde i silfver som 1830
års myntbestämnings-lag stadgar, äfvensom att förhållandet med arrende-afgiften,
300 r:dr b:co, är precist enahanda. Här är således
icke fråga om att förändra villkoren för skatteköpets beviljande, utan
endast att försäkra Staten om åtnjutande i evärdeliga tider af det belopp
i silfver sorn den nu erhåller, nemi. 112£ specie efter 1830
års myntfot. Jag skulle således tro, att om tillägget göres, så är
förändringen i villkoren alldeles ingen, och kunde man antaga att
1830 års myntfot alltid blefve gällande, så skulle det icke ens löna
mödan alt göra en sådan precaulion som den Gr. Mörner föreslagit;
men då seklers erfarenhet hafva ådagalagt, huruledes myntvärdet betydligt
försämras, hvilket under det sista seklet gått ända derhän
Den 28 Juni.
27?
ali bankosedlarne nu knappt ega en tiondedel af det värde i silfver
sora de förut innehade, så tyckes det mig, som skulle klokheten
bjuda, att tillägget göres. Jag hade likväl heldre önskat, att StatsUtsk.
föreslagit räntans bestämmande efter en annan grund, hvarigenom
säkerheten för kronan blifvit ännu större. Denna grund
beslår deri, att penninge-afgiften 300 r:dr skulle förvandlas (ill spannmål,
efter tio års medel-markegångspris, hvilken spanncmål derefter
borde till kronan årligen utgöras på lika sätt, som ang:de kronans
öfriga spannmålsräntor är stadgadt. Då hade man icke behöft tvista
om myntvärdet, och icke heller behöft frukta, det en framtida försämring
af detta värde skulle förminska kronans inkomst. I fall det
är möjligt alt, genom återremiss till StalsUtsk. tillvägabringa en så
beskaffad förändring i grundräntans bestämmande, så skulle jag för
min del önska alt denna återremiss mätte af R. o. Ad. beviljas,
men i den händelse så icke sker, anser jag det af Gr. Mörner föreslagna
tillägget vara så oskyldigt, och så alldeles icke inverkande på
skalleköps-sökarnes rätt, att jag icke betvifla)-, det R. o. Ad. skall
finna rältvist, på samma gäng som det med kronans säkerhet är
förenligt, alt förslaget godkänna.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag är af den siste värde
talaren förekommen och vill blott tillägga, att jag anhåller om propos.
på återremiss lill StalsUtsk. af förevar, betänk., på det att Utsk.
må komma i tillfälle att föreslå Ständerna bifall till K. M:s nåd.
propos., under villkor att afgiften må komma att beräknas och utsättas
i spannmål.
Hr von Troil: Det synes verkligen som de näst föreg:de talarne
icke rätt gjort sig reda för de villkor under hvilka slussen till
bolaget öfverlemnats. Här rörer endast frågan den rättighet Kanalbolaget
begärt, att med bibehållande af de villkor, på hvilka detta
bolag redan innehar slussen, få köpa densamma till skatte och derföre
(ill Staten öfverlemna löseskilling. Alltså rörer frågan endast ett
ja eller nej på denna begäran, men nu skulle enl. de sista talarnes
förmenande StalsUtsk. och Ständerna svara: nej det fån J icke,
men J skolén få lösa den till skatte på andra villkor. Jag anser
den föreslagna förändringen vara af ganska ringa vigt, men får öppet
erkänna, alt jag skulle beklaga, om en såsom mig synes för fäderneslandet
så viktig angelägenhet som anläggningen af den stora fa
briken
vid Lilla Edet skulle komma att förfelas derföre alt man vill
göra åtskilliga förändringar uti de villkor som bolaget redan haft sig
tillförsäkrade, nemi. att i everdeliga lider få innehafva slussen. Jag
kan således icke annat än förnya min anhållan om bifall pä StatsUtsk:s
utlåt.
Hr Bråkenhjelm: Jag fortfar i mitt yrkande, och gör det
icke för denna enskildla fråga, utan för bevarandet af den allmänna
grundsatsen, att kronan aldrig må afträda eganderätt, utan full säkerhet
för framtiden. Börjar man att bestämma grundräntan på ett
ställe i penninge-belopp, utan evalvation, sä är isen bruten, och
man vet icke hvart det sedan kan bära hän. Man har prejudikatet
för sig, och när det sedermera en annan gång blir fråga om egan
-
278
Den 28 Juni.
derättens afhändande, sä åberopar man gamla slussen vid Lilla Edet
oell säger: den afträddes mot kontant ersättning och kontant ränta,
och således kan äfven nu kontant ränta och ersättning beviljas.
Mot ett sådant förfarande reserverar jag mig, och mot det abnorma
undantaget, som i Svenska Statsverket genom bifall till StatsUtsk:s
betänk., sådant det nu är, skulle upkoinma, opponerar jag mig
och anhåller om propos. på återremiss af betänk.
Hr von Troil: Alt StatsUtsk. för sin del icke förbisett vigten
af den anmårkn. Hr Bråkenhjelm gjort, derom vittnar det betänk,
i afseende på skalteförenklingen, som i dag till Ståndet inkommit.
SatsUtsk. har nemi. deri föreslagit alt icke blott de persedlar, som
komma att förvandlas till penningar, utan äfven den gamla penningeräntan
skulle komma att utgå efter 1830 års myntfot, men detta
är en helt ny fråga, en fråga deri man kan bestämma, då deremot
den nu förevar, är en gammal fråga och gamla vilkor, hvilka jag
för min del anser att man icke kan uphäfva. Visserligen kan Kanal-bolaget
säga, vi ingå icke på detta villkor och afstå från allt
skatteköp, men då förfaller kanske hela planen för fabriksanläggningen.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren framställde i ett föreg:de
yttrande den anmärkn., att här endast vore fråga om skatteköpeskillingsbeloppet,
nemi. huruvida Ständerna ville lill det af K. M. i
sådant hänseende föreslagna beloppet lemna bifall. Den K. proposm,
sådan den är i Ulsk:s betänk, reciterad, uplyser emedlertid att det
icke ensamt är fråga om summan af skatleköpeskillingen, utan äfven
om alla de villkor, hvilka blifvit af Kammar-colhm föreslagna, och
bland dessa vilkor är äfven den årliga räntan af 300 r:dr b:co.
Då nu StatsUtsk. i dess förslag om den generella regleringen af de
gamla räntorna, som redan åligga skattejorden och hvilka torde vara
något heligare, än denna nya, som skulle förvärfvas af Lilla Edets
nya slussverks egare, för dessa räntor vill bestämma 1830 års myntfot
lill oomkullkaslelig grund, så tyckes mig äfven att det måtte vara
naturligt, att, man för den rätt, som är i fråga alt förvärfvas af Lilla
Edets arrendatorer, äfven fastställer enahanda grund och att deri
ligger en konseqvens, som icke gerna kan frångås. Jag har icke
inom Utsk. varit närvar, då detta ärende handlades, och kunde således
icke der framställa den anmärkn., jag tagit mig friheten här
väcka, men just för bevarande af enheten i de serskildta beslut,
som vid samma riksdag af de respektive Stånden kunna komma att
fattas, tror jag det ligger makt uppå, att man i denna fråga gör
det tillägg, som jag föreslagit. Den åsyftade skatteförenklingen skulle
annars genast i sin början sönderbrytas genom ett undantag till
förmån för Lilla Edets slussverksegare. Huru vigtigt det än kan
vara att den ifrågasatta fabriken derstädes må grundläggas, så skulle
jag likväl tro, att man icke derföre bör göra ett undantag från den
grundsats, som man för bela skatteregleringen inom landet uttalat,
och då här icke är fråga om någon förhöjd afgift, utan blott att
i föreskrifterna för skatteköpet införa ett stadgande innefattande ett
fortsatt vidhållande af samma grund, sora f. n. är den gällande,
och efter hvilken skatteköpet kommer att göras, så måtte icke heller
Den 28 Juni.
279
annat kunna påslås, än att ett sådant beslut är fullkomligen både
billigt oell rättsenlig!. Jag fortsätter mitt yrkande om bifall till
betänk, med det tillägg jag begärt.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Lika med några föreg:de
talare anser jag att det varit rättare om StatsUtsk. föreslagit att denna
ränta skulle bestämmas i persedlar t. ex. i spannmål beräknad efter
10 års mcdel-markegångspris, men då måhända svårigheten för genomdrifvandet
af ett sådant förslag skulle möta inom Ulsk., så anser
jag att åtminstone det förslag Gr. Mörner framställt har så många
talande skäl för sig, att man bör upmärksamma detsamma och hoppas
alt det måtte gå igenom hos Ständerna. Men den utväg dertill
sorn Gr. Mörner valt, att nemi. Adeln ensamt skulle besluta ett sådant
tillägg, tror jag icke vara tillfyllestgörande. Mig synes det vara
lämpligare att utlåt, återremitterades till StatsUtsk., på det att, om
Utsk. tillstyrker ett sådant tillägg det blefve lättare att derigenom
kunna erhålla de öfriga Ståndens bifall till detsamma, hvarföre jag
anhåller om återremiss af detta StatsUtsk:s utlåt.
Gr. Mörner: Jag vill icke motsätta mig en återremiss af detta
ullål., såvida Ståndet finner den ändamålsenligare, än att nu genast
afgöra frågan.
Hr Printzensköld: Det är svårt att fatta orsaken hvarföre
Hr Troil utgår från den förutsättningen att bolaget icke skulle gå in på
det villkor som här är i fråga att fastställas för skatteköpet. Såvidt
jag kunnat af Utsk:s betänk, inhemta, har bolaget, i sin ansökning
icke ens framställt något villkor, utan det är det Högl. K. Kammarcolhm
som föreslagit villkoren, hvarefter K. M. med godkännande
af Collegii förslag hemställt frågan om skatteköpet till Ständerna.
Alt Kammar-colhm förbisett hvad som borde tillgöras, för att bereda
Staten säkerhet, att alltid kunna erhålla denna afgäld till oförminskadt
värde, bör väl icke hindra Ständerna att, om de se bättre
upp än Kammar-colhm, förekomma Statens förlust i en framtid.
Kan icke förändringen ske omedelbart i Ståndet, så yrkar jag lika
med Gr. Mörner återremiss och anhåller då att Utsk. ville taga
i öfvervägande, om det icke vore vida lämpligare och mera ländande
till Statens säkerhet, att räntan utsattes i spannmål, i st. f. att utgå
i kontanta penningar. Derföre möter ju ej något hinder, dä en
sådan förändring icke innefattar förändring i något eller några af bolaget
framställda villkor, hvilka äro inga, utan endast uti dem, hvilka
Kammar-colhm föreslagit; och jag kan ej annat än beklaga det
Kammar-colhm med så ringa upmärksamhet behandlat saken, att
det uraktlåtit föreslå en så beskaffad ränta, hvarigenom Staten uti
sin tillsländiga rätt, utan allt beroende af myntets omvexlande värde,
varit fullkomligen betryggad.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde att yrkanden blifvit gjorda
om dels bifall till Utsk:s utlåt., dels bifall dertill med den förändring,
alt uti 2:dra punkten af de ifrågavar. vilkor tillädes orden
”efter 1830 års mynlbeslälnnings-lag1, och dels återremiss.
280
Den 28 Juni.
Då sedermera H. Ex. yttrade att han ansåg sig först böra
framställa propos. till bifall å Utsk:s betänk, med förbehåll att, i
händelse denna propos. besvarades med ja, serskildt finge afgöras
om det nu ifrågaställda tillägget borde inflyta eller icke, anmälde
sig och yttrade:
Frih. Stjernstedt: Jag vet icke om någon mer än Gr. Mörner
har yrkat att ifrågavar. tillägget skulle göras här i Ståndet omedelbart.
Men såsom jag ock derefter tyckte mig höra, nämnde Hr
Gr:n att han icke hade något emot att betänk, återremitterades,
hvadan, och i händelse någon annan icke yrkat att de föreslagna
orden; här nu genast skulle tilläggas, propos. om ett sådant tillägg
icke torde vidare böra ifrågakomma.
Gr. Mörner: Då jag icke fann något understöd för min framställning
att få saken här direkte afgjord, förenade jag mig med
dem, som yrkade ålerremiss, och får således afstå från mitt förstnämnde
yrkande.
Hr Printzensköld: Afven jag yrkar återremiss, emedan,
enl. mitt förmenande, frågan är af sådan beskaffenhet, att, dä den
icke mer än en gång varit föremål för Utsk:s behandling, betänk,
icke lärer kunna af det Högloft. Ståndet med förändringar antagas.
H. Ex. Hr Frih o. Landtm.-s härefter till bifall å Utsk:s utlåt,
framställda propos. besvarades med blandade ja och nej; hvarpå H.
Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot detta utlåt, gjorde
anmärkn:r föranleda till återremiss, samt då härvid ropades starka
ja, blandade med nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit
öfvervägande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 26 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 172, i anledn. af väckta motioner om anslag af allmänna
medel för skogsplantering å flygsandsfälten vid staden Ystad
och i vissa Härader af Hallands län.
Ånyo föredrogs Stats- samt Allm. Besv. o. Ekon.Utskms d.
26 dennes e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 11, i anledn. af väckt
motion att Hernösands Domkyrka mätte komma i åtnjutande af de
från Stiftet utgående Domkyrko-lunnor.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru någon reservation af
mig icke finnes Utsk:s utlåt, vidfogad, har jag likväl varit af olika
tanka med den pluralitet af en röst som bestämde detta Utsk:s utlät.
Jag anser nemi. att om Hernösands kyrka bör erhålla något anslag
af Statsmedel utöfver hvad den redan innehar, så bör det ske genom
något anvisadt belopp af kronotionde, men icke att det skulle
hafva tagits från någon annan kyrka, som har kronotionde, ochallraminst
från Upsala Domkyrka, som väl behöfver de inkomster den
har för att kunna underhållas i vederbörligt skick. Vi hafva tyvärr
erfarenhet nog af Domkyrkor som icke kunna underhållas. Om nu
lyckligtvis Upsala har medel tillräckligt, så bör man icke borttaga
det nödiga derifrån, så att de sedermera blifva otillräckliga. Jag
Ben 28 Juni.
281
liemställer derföre till R. o. Ad. att det Ali föredragna sammansatta
Utskrns utlät, mätte afslås.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: De Domkyrko-tunnor, som Upsala
Domkyrka har sig anslagna, äro enl. mitt förmenande icke annat än
ett vanligt indelt Stats-anslag. Dessa tunnor tagas nemi. af kronotionde,
och om de händelsevis utgå af den kronotionde, som uptages
i Norrland, så förändrar sådant icke deras egenskap af att vara Statsanslag
ehuru indeldt. Om nu ett indeldt Stats-anslag händelsevis
blifvit indeldt alt utgå från den ena eller andra orten, så gör sådant
icke den ringaste skillnad, och Hernösands Domkyrka får icke deraf
mera anspråk på erhållande af dessa tunnor än om de blifvit indeldta
i en annan provins af riket. Man kan således icke derutaf
alt dessa tunnor blifvit indeldta att utgå från kronotionde i Norrland
hemta något skäl hvarföre Ilernösans Domkyrka skulle till dem hafva
något rättsanspråk. Det återstår dä att tillse om Upsala domkyrka
måhända har ett för stort Statsanslag och om Hernösands är i behof
af ett större. Hvad Upsala kyrka beträffar, så har det ingalunda
blifvit bevisadt, att den liar så stort understöd af Statsverket, och
är så öfverflödigt doterad, alt icke den ganska väl behöfver hvad
den fått och ännu mer, ty om vi betrakta denna byggnad, så finna
vi alt den icke allenast för sitt vanliga underhåll fordrar en stor
summa, utan äfven alt den i följd af öfvergången eldsvåda befinner
sig i ett mot det ursprungliga skicket ganska klent tillstånd. Att
under sådana förhållanden villa beröfva det dyrbaraste minnesmärke
den inkomst det eger, vore, såvidt jag förstår, en ganska oklok och
olämplig åtgärd. Icke heller har det visats att Hernösands Domkyrka
skulle vara i behof af ett serskilt Stats-anslag. Denna kyrka
har vid en föreg:de riksdag erhållit ett ganska betydligt lån af Statsverket.
Detta Iåns erhållande måtte väl hafva varit en fördel för
denna kyrka, och må väl icke, på sätt som skett, kunna anföras såsom
en anledn., hvarföre denna kyrka skulle komma i åtnjutande
af ännu en ytterligare fördel. Jag kan således icke inse hvarken
att Hernösands Domkyrka har något rättsanspråk på erhållande af
ifrågavar. Domkyrko-tunnor, ej heller hvarföre Upsala Domkyrka
skulle mista det nuvar. Stats-anslaget, likasom jag icke heller kan
inse hvarföre Hernösands kyrka skall erhålla ytterligare Stats-anslag,
hvadan flere skäl förefinnas till att afslå det förslag Utsk. framställt.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag är till alla delar förekommen
af de sista värde talarne och anhåller endast att få fästa upmärksamheten
derpå, att styrelsen öfver Upsala Domkyrka hvars tillgångar
man vill påstå äro så rikliga, likväl aldrig förmått att återställa
detta herrliga tempel i det skick hvari det befanns före den
eldsvåda som på 1700:lalet öfvergick densamma. Jag ber endast
att få tillägga ett ytterligare skäl hvarföre jag icke anser det vara
billigt att fråntaga Upsala kyrka dessa 124 tunnor, spm årligen till
densamma utgå från Hernösands Stift, och det är, att Carlstads Stift
erhåller endast en del af de Domkyrko-tunnor sorn förut ingingo
till Skara, men på långt när icke hela beloppet af den inom Wermland
utgående Domkyrko-säd, hvilken till ej obetydligt belopp fort
-
282
Den 28 Juni.
farande ulgår till Skara Domkyrka. Jag vet icke hvarföre Hernösands
Stift skall i detta hänseende kunna åberopa några rättsanspråk då desamma
icke af alla andra Stift kunna åberopas. Skulle Ständerna
vid en kommande riksdag finna att Hernösands Domkyrka är förtjent
af ytterligare anslag, så må det då blifva ett nytt ämne, men
må man aldrig fråntaga det lierrligaste tempel vi ega inom vårt fädernesland
de tillgångar hvaraf detsamma är i så stort behof för alt
kunna vederbörligen underhållas. Jag anhåller vördsamt om afslag
på detta utlåt.
Uppå härefter framställd propos. blef förevar, utlåt, af R. o. Ad.
afslagit.
Föredrogs och bifölls Stats- och BankoUtsk:ns d. 26 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 12, i anledn. af väckta frågor om
förändradt aflöningSsätt för Preslerskapct samt om S. M. Adjunkters
aflönande till en del af Statsverket.
Föredrogos och biföllos RankoUlsk:s d. 26 dennes c. m, på
bordet lagda utlål:n
N:o 49, i anledn. af förre gårdsegaren C. M. Pettersons ansökning
om eftergift af öfverränta å diskontlån; och
N:o 50, i anledn. af Enkan Gustafva Djursbergs och Bryggaren
Robert Östermans ansökningar om eftergift af öfverränta å diskontlån.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Mörner, Carl Göran
Detlof, och Hr von Troil, Sam. Gust., ånyo på bordet
Bankoötsk:s d. 26 dennes e. m. första gången bordlagda utlåt. N:o
51, i anledn. af väckt motion om lifgifvande från Banken af 20,002
r:dr jemte ränta, till afl. Kaptenen E. Skottes sterbhusdelegare.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från SlatsUtsk.
inkomne utlät:n och mern.
N:o 167, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos. ang:de de uti
ord. räntan ingående persedlars omsättning och förenkling samt om
förändring i nu gällande stadganden i afseende på indelte räntors
och kronotiondes utgörande och de årliga markegångsprisens bestämmande,
dels och enskilda i samma ämnen väckta motioner;
N:o 173, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 140,
angtde ersättning för omkostnader i följd af D.D. K.K. H.H. Kron
prinsens
och Kronprinsessans förmälning.
N:o 174, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 137;
N:o 175, i anledn. af erhållen återeemiss å utlåt. N:o 133;
N:o 176, i fråga om boställsrum åt Departits-cheferne;
N:o 177, ang:de begärdt Stats-anslag för uprensning af Ljusne
eif mellan sjöarne Or och Warpen;
Den 28 Juni.
283
N:o 178, i anleda, af väckt motion, ang:de anslag lill reseunderstöd
åt Fabriks- och Handtverks-arbetare;
N:o 179, i anlcdn. af väckt motion, angide inrättande af en
Landtbruksskola i Norrland;
N:o 180, i anlcdn. af väckt motion ang:de agronomers anställande
dels i rikets samtliga provinser, dels och serskildt i Norroch
Westerbottens län;
N:o 188, i anledn. af väckt motion om anslag till s. k. räddningshus
för vanvårdade barn;
N:o 189, i anledn. af återremisser å utlåt. N:o 112, ang:de
ett län för fullbordandet af Lazarettsbyggnader i Lund;
N:o 190, ang:de öfverlemnandet till Riksg:s-kont. af den i
Stats-kont. befintliga behållning utaf inlefverade depositions-medel;
N:o 191, i, anledn. af väckt fråga om den utaf Lagberedningen
begagnade boksamlings öfverlemnande till riksdags-arkivet;
N:o 192, i anledn. af väckt motion om ett lån till egaren af
Hackefors nedbrunna mjölqvarn inom Landeryds socken i Östergöthland
;
N:o 193, i anledn. af äterremiss å utlåt. N:o 142 ang:de ett
lån för den nya tomtregleringen i Christianstad;
N:o 194, ang:de ytterligare understöd för Enke- och Pupillkassan
vid Riksg:s-kont; samt
N:o 195, i anled. af K. M:s nåd. propos., ang:de ett räntefrilt
lån för upförandet af en Lazaretts- och Kurhusbyggnad i Warberg;
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdrag från
de öfrige RiksShn, nemi. frän Preste- och BondeSt:n af d. 14, 18,
21 och 26 samt från BorgareSt. af d. 18, 21 och 26 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
284
Den 2 Juli.
Onsdagen den 2 Juli 1851.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 10 prot.-utdr. för d. 28 sisll. Juni samt pleni prot.
för d. 28 nasti. Maj e. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exped.
Utsk. inkomne förslag till R. Slas underd. skrifvelse!- till K. M.
N:o 89, om Statsanslag till uprätthållande af den Arméens Pensions-kassa
åliggande pensionering;
N:o 90, an g: de ett lån för Domkyrkans i Wexiö utvidgning och
reparation;
N:o 91, ang:de tiden för nästa revisioner af Stats-, Banko- och
Riksgäldsverkens förvaltning och räkenskaper;
N:o 92, ang:de inrättande af serskilda domstolar för behandling
af brottmål rörande häktade personer; och
N:o 93, angule Fjerdingsmanna-befattningen.
Uplästes ett af Gr. Horn, Claes Fredr, inlemnadt sålydande
mém.
Under min frånvaro från riksdagen har R. o. Ad. behagat invälja
mig bland dess Elektorer. Som ett fortsatt uteblifvande från
deras sammankomster, skulle beröfva mig min riksdagsmanna-rätt,
nödgas jag mig detta förtroende afsäga.
I anlcdn. häraf blefvo Ilrr Bänkmän af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, anmodade att sammanträda lill val af en Elektor i st. f.
Gr. Horn.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om icke, sedan samtlige
RiksStm numera fattat sina till en del skiljaktiga beslut, ang:de
regleringen af utgifterne under Riksstatens hufvudtitlar, samt följaktligen
behof af förstärkt StatsUtsk. snart torde inträffa, R. o. Ad.
behagade dertill välja ledamöter nästa Onsdag d. 9 dennes; hvilket
bifölls.
Då sedermera H. Ex. hemställde om R. o. Ad., som vid ifrågavar:de
val under sistförflutna riksdag tillika utsett 9 Suppleanter,
behagade besluta att vid detta tillfälle ett lika antal Suppleanter må
utses, lemnade R. o. Ad. äfven härtill sitt bifall; hvarefter H. Ex.
erinrade att, lill följd af hvad R. o. Ad. sålunda beslutat, hvarje
vallista, jemlikt 33 § Ridd.Ordn., borde uptaga inalles 30 namn.
Den 2 Juli.
285
Ilr Brakenhjelm, Pehr Reinh.: Jag hemställer om icke
R. o. Ad. skulle vilja serskildt utsätta hvilka ledamöter, som borde
blifva Suppleanter och hvilka, som borde blifva ordinarie ledamöter.
Om listorna på sådant sätt inrättades, så hade man visserligen, att
på hvardera uptaga 30 namn, men serskilt med utsättande af de 9,
under rubrik af Suppleanter, och derföre önskar jag att vallistorna
mätte på sådant sätt inrättas.
II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, erinrade Hr Bråkenhjelm, atteni,
det uttryckliga stadgandet i 33 § Ridd.Ordn. borde valet ske på det
sammanlagda antalet af Ordinarier och Suppleanter, samt de flesta
röslerne bestämma hvilka personer blifva ordinarier.
Hr Printzenskiöld, Carl: Jag ämnade just meddela det
svar till Hr Bråkenhjelm, som Hr Frih. o. Landtm, nu har afgifvit.
Likväl förekommer för mig en betänklighet. Om nemi. den händelsen
skulle inträffa att så många namn gingo igenom, att icke 9
eller något antal deråt, hafva fått minsta antalet röster, så nödgas
man att ibland alla 30 anställa lottning om hvilka skola inträda
såsom Supleanter. Jag tror emedlertid att den utvägen vore lämpligare
än att serskildt utsätta å listorna, hvilka som skola vara ordinarie
ledamöter och hvilka sora skola vara Suppleanter.
1 anledn. häraf anmärkte H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att då
Ridd.Ordn:s 33 § innehöll bestämdt stadgande huru Suppleanterne
borde utses, någon ändring deri icke nu kunde ega rum.
Hr Bråkenhjelm: Jag erkänner, att jag, under loppet al
denna riksdag en gång förut har funnit olämpligheten af stadgandet
rör:de 33 § Riddarh.Ordn. Den olägenheten kan verkligen undvikas
på det sätt, att valen förrättas vid serskilta tillfällen, så att ett
val förrättas å de 21 ledamöter, som skola jemte StatsUtsk:s 9 ledamöter
vara ordinarie ledamöter i förstärkta StatsUtsk. och vid ett
annat serskildt tillfälle väljes 9 Suppleanter; men jag vill icke försöka
att inveckla frågan utan har ingen annan Stånds-ledamot något
alt invända emot proposma, så får jag förklara att jag afstår
från vidare yttrande i saken.
Företog H. R. o. Ad. val af Bänkmän inom nedanstående
Bänkm:s-afdeln:r:
10:de Bänkm:s-Afdeln. :
efter
N:o 130, Hr Munck af Fulkila, Claes Johan, och
N:o 302, Hr Hjulhammar, Fullm. Hr Wästfelt, Otto Wilhelm.
12:te Bänkm:s-Afdeln.:
N:o 717, Hr Ekensteen, Johan Fritz.
14:de Bänkm:s-Afdeln.:
N.o 1038, Hr Bogeman, Carl Adolf:
286 Den 2 Juli.
17:de Bänkm: s-Af deln. :
N:o 150G, Hr Stjerngranat, Clas Ludvig Ferdinand;
20:de B'ånkm:s-Afdela.:
N:o 1912, B. Hr Nordenskjöld, Adolf Otto;
21:sla Bänkm:s-Afdcln.:
N:o 2017, Hr Björnstjerna, Oskar Magnus Fredrik;
25:le Bänkm:s-Afdela :
N:o 2309, Hr af Dalström, Gustaf Jakob;
och befunnos, vid valförrättningens slut, hafva blifvit till Bänkman
utsedde, inom
10:de Bänkans-Afdela.:
N:o 119, Hr Duse, Fullm. Hr Brakel, Mauritz Gustaf.
N:o 212, Hr Lind af Hageby, Carl August Ludvig.
12:te Bänkm:s-Afdeln.:
N:o 775, Hr Mannerfelt, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Axel.
14:de Bänkm:s-Afdela.:
N:o 1918, A. Hr von Strussenfelt, Fullm. Frih. Rehbinder, Fredrik
Wilhelm.
17:de Bänknv.s-Afdeln.:
N:o 1566, Hr Krönigssvärd, Carl Gustaf.
20:de Bänkm:s-Afdeln.:
N:o 1959, Hr von Kramer, Anders Robert.
21 ista Bänkm: s-Af deln.:
N:o 2017, Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik.
25:te Bänkm:s-Afdeln.:
N:o 2309, Hr af Dalström, Guslaf Jakob.
Gr. Liljencrants, Gust. Fredr., upläste en sålydande
motion:
Öfvertygelsen om nödvändigheten att med allvar söka motverka
det öfverhandtagande sedeförderfvet, har föranledt ett betydligt
antal medborgare af olika stånd att, under namn af Fosterländska
Föreningen bilda ett sällskap hvilkets åliggande är att
verka i den angifne rigtningen. Det sätt för sin verksamhet som
föreningen ansett sig böra utstaka erfordrar ej allenast att sällskapets
direktion ofta sammanträder men derjemte alt vid dennes sam
-
Den 2 Juli.
287
manvaro tillräckligt utrymme förefinnes, dels för dc personer, som
kallas att understödja direktionens verksamhet eller redogöra för erhällne
updrag, dels för andra personer, som af intresse för sällskapets
ändamål, önska tillstädeskomma. Sällskapets syften kunna icke
ernås utan penningeutgifter, hvadan upmärksamheten bör rigtas deråt
att om möjligt blefve undvika sådane.
R. o. Ad. som i alla tider ädelmodigt framstått, såväl då fråga
varit att för fosterlandets fördel afstå välförvärfvade egna fördelar som
då något ädelt och nyttigt synts kunna vinnas, lärer icke eller nu
undandraga berörde förening sitt deltagande. Under denna förhoppning
vågar jag vördsamt och ödmjukast å meranämnde förenings
vägnar, anhålla att, intill nästa riksdag, då lokalen ej för annat
ändamål för tillfället finnes behöflig, få, för föreningens direktions
sammanträden begagna SecretaUlsk:s rum, samt detta, påRiddarhus-kassans
bekostnad må bållås upvärradt under vintren. Skulle
denna sednare del af min framställning ej kunna bifallas, anhåller jag
alt åtminstone det medgifvande lemnäs att sjelfva rummet må uplåtas
och hållas upvärmdt, det sednare emot den ersättning, i ett
för allt, som Ridd.-direkt. kan finna skäligt bestämma. Om remiss
af denna motion till Riddarh.Utsk. anhåller jag, varandes föreningens
program och stadgar bilagde, hvarmedelst Utsk. blifver i
tillfälle att fullständigt bedöma föreningens syften.
Efter upläsningen häraf yttrade Gr. Liljencrantz:
Jag får anhålla att Hr Frih. o. Landtm, täcktes till Ståndet
framställa den propos., stt denna motion genast i detta plenum till
tidens vinnande måtte få till Riddarh.Utsk. öfverlemnas.
Uppå härefter framställd propos. remitterades ifrågavar:de motion
till Riddarh.Utsk.
Föredrogs ånya BankoUtsk:s d. 26 och 28 sisth Juni på bordet
lagda utlåt. N:o 51, i anledn. af väckt motion om utgifvande från
Banken af 20,002 r:dr, jemte ränta till aflidne Kaptenens E. Skottes
sterbhusdelegare.
Hr af Silléns vid detta utlåt, fogade reservation uplästes, på
begäran af:
Hr Printzensköld, Carl: som derefter yttrade:
Det belröfver icke anföras några ytterligare skäl utöfver dem,
som i den nyss uplästa reservationen finnas antagna, för att, såsom
jag förmodar, föranleda dertill att R. o. Ad. skulle afslå det ifrågavar:de
betänk. När man genomläser reciten i detsamma, så ledes
man ovillkorligen till den föreställningen, att den försäljning,
som skett på banko-auktionen, icke varit af behofvet påkallad, utan
tvertom en tillställning, om jag så får säga för att derigenom befria
egendomen ifrån den fideikommiss natur, som den förut hade. Det
visar sig nemi. att hela det intecknade beloppet, för hvilket egendomen
gick i mät, utgjorde allenast 312 r:dr och några skillingar
specie. Huru lätt hade det icke varit för egaren att betala ränta,
288
Den 2 Juli.
pch amortering för delta obetydliga belopp om Iian så velat, men
den ena brödren lät sälja egendomen och den andra inropade egendomen
samt sålde den sedermera lill tredje man. Derigenom kom
man också till målet alt få fideikommiss-naturen åtminstone på den
pantskrifna delen uphäfven. Alt den andra delen, som icke vartill
Banken intecknad, fick följa med i släptåg var en oförsigtighet af
Bankens Kommissariat, som icke undandrog sig allt hemulsansvar
för den icke intecknade egendomen; men att Kommissariatet tillät sig
att här upträda såsom ombud för egendomens innehafvare biet dock
icke något det ringaste billighetsskäl att gifva ersättning för den förlust,
sorn Skottes arfvingar lidit derigenom att den försålda egendomen
förklaras hafva varit af fideikommiss-natur och icke bordt säljas.
Man lager R. St:s medlidsamhetskänsla i anspråk och det kan
understundom vara rigtigt af 11. St. att visa sig medlidsamme, men
då skola icke sådana förhållanden hafva varit för handen, som bär
visat sig. Det bör vara sådana förhållanden, som hvar och en rättsint
man bör behjerta och som icke hafva någonting emot sig i afseende
på sättet, hvarpå de orsaker hafva tillkommit, som förmått
vederbör.-de att anlita medlidsamheten.
Den ena brödren, nemi. Presidenten, Frih. Cederström, som
köpte egendomen och som tvifvelsutan ganska väl kände att den var
belastad med ett hinder för försäljningen, är den, som i första rummet
bör hemula, och må arfvingarne bålla sig till honom, men Banken
deremot blifva fri. Jag afstyrker bifall till betänk.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: De af Hr Printzensköld
här framställda skäl till afslag på detta Banko-Utsk:s betänk., är jag
icke nog lycklig, att kunna fatta såsom fullkomliga skäl. De tyckas
mig snarare just vara skäl för att få detta betänk, bifallit. Hr
Printzensköld medgifver sjelf att dessa egendomar icke voro pantförskrifna
till Banken. Utsk. säger ganska riktigt i sitt betänk., att
Kommissariatet egt skälig anledn. misstänka, att den uteblifna liqviden
haft sin närmaste grund uti den af gäldenären sedermera
framställda önskan alt få på samma auktion försålda fastigheterna
Eketorp, Samuelsås och Sadelmakarekrogen. Det är nemi. ganska
klart att om Kommissarierna i Banken hade med noggrannhet följt
detta, så hade de också kommit under fund med sjelfva förhållandet,
d. v. s. att derunder verkligen lindrigast sagdt låg ett knep.
Det är i min tanka oförlåtligt, att deras upmärksamhet icke fästades
derpå. Hafva de nu begått ett fel, så måste väl R. St. egentligen
vara närmast, om de vilja, att ersätta detta. Något väsendtligt skäl
har jag icke funnit uti den af Hr af Sillén nu anförda reservationen,
der han talar om, att tvenne Ofverrätter fattat sammanstämmande
beslut i frågan. Det kan vara rätt att döma på della sätt,
men den moraliska skyldigheten återstår dock för Banken, enär Banken
varit anledn. lill försäljningen.
Jag vill icke så serdeles mycket hålla mig till, hvad man talar
om den större eller mindre tillgång, som skulle finnas hos de
hemulsskyldige. Man har talat om Frih. Cederströms stora pension.
Att
Den 2 Juli.
289
Att inga uti racnniskors enskilta affärer tror jag ieke höra lill detta
ruin; men då man framställt att dea der pensionen skulle räcka så
väl till, så hemställer jag, om det icke möjligen kunde hända, att
sådana förhållanden förekomma inom den der familjen, att det alldeles
icke räcker så väl till, och i alla fall är det bevisligt att det
icke finnes annat än de der pensionerna, hvilka i sådant fall skulle
tillgripas. Jag skulle derföre önska alt R. St. trädde emellan. Det
är icke en pligt, men en moralisk skyldighet. Jag tillstyrker således
bifall till betänk., och det så mycket hellre, sorn Utsk. endast
föreslagit 10,000 r:dr att i sinom tid betalas.
Hr Printzensköld: Frih. von Stedingk mätte sannerligen
icke hafva genomläst BankoUtskis betänk., då Frihm kunnat lägga
Banko-kommissariatet till last att de icke hade genomläst handlingarne,
och att Utsk. icke vetat, att den ifrågavar:de egendomen icke
var med inteckning för Bankens räkning belastad. Hvarföre förklarade
icke Kommissariatet bestämdt vid auktionstillfället att Banken
icke utfäste sig till hemulsskyldighet för onera eller annat, än
som var i Banken pantförskrifvet. Detta visar alt Bankens Kommissariat
ganska väl kände förhållandet, hvilket detsamma äfven
offentligen upgaf vid auktionens slut, hvarigenom hvarje spekulant
derom vann kännedom. Det står äfven i betänk, uttryckligen
att läsa huruledes man lyckades att vinna lagfart
frän Härads-rätten på den delen af den enskilta egendomen, som
icke var för Bankens säkerhet upbjuden. Om man säljer egendomen
och dertill får ett sådant ombud som Lagman Ljungbäck i
lifstiden var, så blir det icke svårt alt med lagliga former omgärda
de djerfvaste olägligheter. Det finnes icke i min tanka den ringaste
anledn. att bifalla Utsk:s betänk. R. St. eller deras Bank kunna
icke rå för att en försäljning skedde, sådan som den ifrågavar:de.
Må man hålla sig till det Kommissariat, som fanns den tiden, men
må mau icke begära, att R. St. hvarken af Bankens eller andra
medel, ersätta de förluster, som enskilt man får vidkännas derföre,
att han icke ser sig före vid transaktioners ingående. Sannerligen
fruktar jag att i sådant fall skulle tillgångarne i Banken och i Staten
näppeligen räcka till för att godtgöra alla de förluster, som den
enskilte på detta sätt kan fä vidkännas och sorn man anser hafva
upkommit genom Statens vållande. Om denna eftergifvenhet sker
emot Statens embets- och tjenstemän, hvilka vålla Staten skada, så
må det så vara men Statens embets- och tjenstemän hafva icke här
vållat någon skada, utan det är den enskilde sjelf, som icke sett
sig före, och då måtte väl icke Staten vara skyldig att ersätta skadan.
Jag fortfar att yrka afslag å betänk.
Frih. Stjernstedt, Joli. Theodor, anförde dels mundtligen
dels skriftligen:
Något rättsanspråk är icke åberopadt och det är icke på sådan
grund BankoUtsk. gjort sin hemställan, men huruvida billighetsskäl
förefinnas, torde bäst kunna utredas genom en kort framställning af
förhållandet.
8 II. 19
290
Den 2 Juli.
Bankens Kommissarier läto år 1809 uppå egarens derom gjorda
begäran, å Banko-auktion försälja jemte en Bankens pant, en icke
till Banken pantförskrifven egendom bestående af Hemmanen Eketorp,
Samuelstorp och Sadelmakarekrogen. Sedan denna egendom
gått genom 3:ne olika egares händer, som alla å den samma
erhållit laga fasta, öfvergick den på samma salt genom köp till
Kapten E. Skotte. Emedlertid hade den förste säljaren UnderStallmästaren
Baron Cederström aflidit och då återfordrar hans son,
af Kapten Skottes arfvingar, den ifrågavar:de egendomen såsom
var.-de af Fidei-komiss natur och således olagligen försåld. Hans
anspråk blefvo af Domstoln godkände, och Kapten Skotte nödgades på
grund häraf år 1844 afträda den för 20,002 r:dr af Kapten Skotte
inköpte egendomen. Skottes arfvingar söka dä utföra deras hemulstalan
emot färeg:de säljare af hvilka 3:ne hvar efter annan förklaras
skyldige till hemulsansvar men befunnos sakna tillgång för
densammas utgörande. Samma talan fullföljes då slutligen emot
Banken, hvilken likväl i Högsta Domstolen blef med 4 röster mot
3 befriad från hemulsansvaret pä grund deraf att Kommissariatet
vid salubrefvets utfärdande endast förbundit sig stånda hemul för
så vidt den försålda egendomen var till Banken förpantad.
Då det emedlertid, om än icke medförande juridiskt ansvar, likväl
kan läggas Bankens Kommissariat till last, alt hafva befattat sig
med något hvarmed det icke hade att skaffa, eller med försäljning
af den till Banken icke pantförskrifna egendomen och att å densamma
utfärda köpebref, utan alt tillbörligen granska den upgifne
egarens åtkomsthandlingar, hvarigenom lätteligen kunde hända hvad
som nu inträffat att i förtroende till Banken hade den enskildes
och Domares vaksamhet blifvit minskad. Derjemte hade Banken vid
utfärdandet af salubrefvet icke afsagt sig hemulsansvaret i sä klara
och tydliga ordalag som allmänna lagen synas anvisa eller bestämdt
utsagt, att Banken icke iklädde sig hemulsansvar för Eketorp, Samuelstorp
och Sadelmakarekrogen utan i dess ställe nyttjat sådana
lätt missledande ordalag som de nu begagnade nemi. utfästande
sig Banken att stånda laga hemul för denna egendom,
så vidt den varit till Banken förpantad. Häraf synes mig
som skäl skulle förefinnas det R. St. åtminstone i någon män behjerta
och mildra det oförskyldta lidande Kapten Skottes arfvingar
fått vidkännas och får jag pä sådan grund tillstyrka det R. o. Ad.
behaga bifalla Utsk:s gjorda hemställan, och således bevilja en ersättning
af 10,000 r:dr eller hälften af den kapitalförlust som Kapten
Skottes sterbhusdelegare lidit.
Frih. von Stedingk: Det är icke alldeles ovanligt att när
man icke är nöjd med de skäl, som gifvas, så. säger man att motparten
icke har genomläst betänk. DeHa har Hr Printzensköld nu
äfven haft godheten att göra; men jag får förklara, att jag ganska
noga genomläst detsamma, ty eljest hade jag icke yttrat mig, men
jag är ännu mera öfvertygad genom hvad Hr Printzensköld upläst
ur betänk., nemi. att Banko-kommissarierna förklarat sig icke skyldiga
alt stånda hemul för annat än hvad, som var pantförskrifvet
Den 2 Juli.
291
för Banken. Det är anledn. att tro att de haft mycket väl reda
på att egendomen varit af fidei-komrniss natur, så mycket mera anser
jag dem da vid delta tillfälle hafva begått en förseelse.
Man säger, att det icke här är fråga om att någon Statens embetsman
försummat sig och derföre bör icke Staten träda emellan:
men deremot är det R. St:s embetsmän, som försummat sig och
på sådan grund böra i min tanka R. St. träda emellan. Frih.
Stjernstedt har här i min tanka ganska rigligt uplyst förhållandet
och det lider icke något tvifvel att icke en orättvisa dervid är begången,
hvilken orättvisa aldrig i min tanka skett, om icke egendomen
till Bankens säkerhet utbjudits. Det är väl icke heller utan,
att det förtroende, man bör hafva i detta fall för ifrågavande embets-
och tjenstemän bort ingifva trygghet att man kunnat köpa
utan att riskera något, och under dessa omständigheter, så kan jag
icke finna annat än att, ehuru det är obestridligt att någon juridisk
rätt icke finnes, billigheten fordrar, att betänk, bifalles, hvilket
jag för min del tillstyrker.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Hvarken BankoUtsk:s ledamöter
eller de talare, som här hafva yttrat sig i samma syftning som Utsk.,
hafva sökt ali åberopa några juridiskt giltiga skäl för det beslut,
som BankoUtsk. har tillstyrkt. Man har endast sagt att Staten
skulle vara ur moralisk synpunkt skyldig, alt utgifva ifrågavar:de
ersättningsbelopp. När R. o. Ad. nu kommer att afgöra frågan,
anhåller jag att få erinra derom, att i delta fall har, äfven om
Bankens Kommissariat begått något fel, den enskilte personen, som
lidit skada, kunnat, derest lian iakttagit nödiga försigtighetsmått och
bevakat sin rätt, undvika all förlust. Den han lidit har tillkommit
icke blott genom Bankens embetsmän, om något fel af dem är begånget,
ulan äfven genom hans eget förbiseende. Nu förekommer
likväl, att om en Statens tjenstemän, t. ex. en Häradshöfding, i följd
af lagens föreskrift emottager af en enskild person en bördeskilling,
om en kronofogde, i följd af sin tjenstebefattning, drifver in penningar
af enskild person, men dessa tjenstemän förskingra medlen,
så kommer den enskilte att vidkännas förlusten, utan att Staten anser
sig skyldig att derför gifva dem ersättning. Då detta nu är
förhållandet, der den enskildte iakttagit all möjlig omtanke så synes
mig ersättningsanspråket här så mycket orimligare, som den enskilte
kunnat akta sig för förlusten. Då ett beslut, fattadt i samma
syftning, som BankoUtsk:s betänk, synes vilja påkalla, skulle blifva
ett vådligt prejudikat, hvilket Staten icke kan i framtiden konsequent
vidhålla, och då jag icke för min del kan finna de skäl, som
Utsk. har anfört, pä något sätt så bevekande, som de, hvilka talat
för Utsk:s mening, hafva tyckt dem vara, så, och under åberopande
af hvad reservanterna anfört, instämmer jag med Hr Printzensköld
i begäran om afslag på betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I fall det kunde visas
att första säljaren, som på Banko-auktionen köpte egendomen, blifvit
lidande, så återstod det för honom att af Skotteska arfvingarne
19*
292
Den 2 Juli.
söka ersättning för denna, förlust, men icke kan Staten anses skyldig
att godtgöra hvarken den nuvande egarens eller de Skotteska
arfvingarnes förlust, emedan dessa arfvingar icke kunna hafva bättre
rätt än de kunde få genom första köparens fond. Dä man nu efterser
förhållandet med den första köparen, så var det säljarens
bror, sora köpte en egendom, arffallen efter hans egna föräldrar.
Huruvida han kan antagas hafva varit okunnig om beskaffenheten af
denna egendom, det leranar jag till R. o. Ad. sjelf alt pröfva och
bedöma. Anses det icke kunna antagas att någon skada skett för
den första köparen genom ålgärden eller ingen derigenom blifvit lidande,
så lärer väl icke någon skyldighet för Banken i afseende på
de nuvande pretendenterna kunna derifrån härledas. Jag förenar
mig således med dem, som yrkat afslag ä betänk.
Hr Printzensköld: Det förundrar mig att Frih. v. Stedingk
har j sitt nit alt bereda Skottesfca arfvingarne den ifragavande ersättningen,
gått ända derhän att lian till och med förklarat, att det
är möjligt och ganska sannolikt, att Bankens Kommissariat afvetat,
att egendomen var af fidei-kommiss natur och icke kunde försäljas
och alt. Frilim sökt ifrån detta förhållande hemta stöd för den tanka
han yttrat om skyldigheten för R. St. att godtgöra den förlust, sorn
arfvingarne lidit. Jag återigen är i afseende härpå af alldeles motsatt
tanka. Man behöfver icke mer än läsa betänk, för att deraf inhemta
hvad Frihm redan har sig bekant, att det ifrågavar:de Bankolånet
meddelades redan 1751, men alt deremot fidei-kommisstiftelsen
tillkommit långt efteråt samt att Kommissariatet icke behöfde
känna fidei-kommisstiftelsen, hvad den intecknade panten beträffar,
emedan denna stiftelse icke lade hinder i vägen för Banken att,
till utbekommande af sin fordran låta upbjuda oell taga i mät samt
försälja den på auktion. Således visar detta'förhållande, att långt
ifrån, att någon misstanka kan falla på Kommissariatet alt hafva afvetat
fidei-kömmissnaturen, har man i stället hållit dem i okunnighet
derom och missledt dem (ill den försäljning, för hvilken ersättning
nu söbes. Jag tror, att Statens tjenstemän, ehuru felaktiga
de någongång kunna vara likväl icke korporationsvis kunna tillåta
sig en sä grof olaglighet och ett sådant mindre redligt förfarande
som det, att om de afvetat att denna egendom, icke intecknad för
Banken, varit belastad med fidei-kommissnatur, de dä skulle tillåtit
sig att bifalla den ansökning, som gjordes alt få egendomen i sammanhang
med den upbjndna egendomen försåld. Således är det i
min tanka okunnighet om förhållandet, sorn föranledt, att Bankokommissariatet
tillåtit sig alt förfara såsom nu skett, men jag hemställer
om Frihm kan påstå, att icke förlusten berott af första säljarens
och köparens åtgärder. Frihm har sjelf stämplat handlingen
på ett sätt, som 1 förbjudit Frihm att gifva den sitt rätta namn.
Jag vill icke heller göra det, men det förefaller klart för hvar och
en, som aldrig så litet egnar sin upmärksamhet åt förfarandet, att
icke ens billighetsskäl förefinnas för R. St. alt af sina medel anslå
ersättning till den, som härigenom blifvit lidande. R. St hafva
många andra vigtigare och värdigare föremål att använda sina till
-
i> e o ~ Juli.
293
gångar på, nien man ser likväl huruledes vid sådane tillfällen R. St.
iakttaga sparsamhet då de gifva anslag dels till nyttiga och nödiga
föremål och dels till förbättringar af redlige och nitiske embetsmäns
löner. Man skall icke pä dylika föremal, som detta slösa med Statens
medel, för att sedan åberopa bristande tillgång, .afven delta
utgör ett skäl för alt tillstyrka alsing pä betänk.
Frih. von Stedingk: Jag kan för min del vara ganska lugn
hvad beträffar den der snikenheten alt bevilja anslag ty jag Ilar icke
pä mitt samvete, alt jag någonsin har nekat min röst lill anslag.
Jag kan således lugnt tillstyrka delta betänk.; men jag har lill en
början icke talat om första köparen och säljaren utan jag har talat
om Bankens Kommissarier. Hvad första köparen och säljaren angår,
så inlåter jag mig icke i nugot yttrande derom, men frågan
tyckes nu här hafva tagit en juridisk vändning. Då nian börjar att
åberopa juridiken, så torde det icke vara ur vägen att efterse huru
det står lill med de der juridiska skälen i allmänhet och vid delta
tillfälle, och då torde det vara angeläget, att fästa upmärksamheten'
på huru domslutet utfallit i Högsta domstolen nemi. sålunda, att en
röst
reservation innehöll bland annat följande: ”tily och då, vid utfärdandet
af Bankenssalubref, någon afsägelse af hemulsansvaret iden
ordning, 11 kap. 6 § Jorda-balken bjuder, eller medelst afsägelsens
intagaude i salu-brefvet, ej kunde anses hafva skett, enär omnämnandet
deri af Bankens hemulsskyldighet för en del af det sålda
icke iunebure uttryckligt förbehåll om befrielse hvad återstoden beträffade,
vid hvilket förhållande det i auktiousprot. influtna förbehåll
om sådan befrielse vore utan all verkan emot sökanderne, pröfvade
Högsta domstolens bemälde trenne ledamöter rättvist, nied ändring
af Hof-rätteus dom, förklara R. Strs Bank skyldig att, jemlikt ofvan,
åberopade författning, jemförd med 11 kap. 1 och 3 §§ Jordabalken,
lill sökanderne, som, i anseende till bristande tillgång hos
deras närmaste fångesmän, ej kunnat af dessa någon ersättning utbekomma,
gälda den af Kaptenen Skotte erlagda köpeskilling 20,002
r:dr b:co, tillika med fem proc. ränta derå, hvilken ränta, enär sökanderne
ej visat, att de före den i K. M:s dom d. 30 Maj 1843
utsatta afträdesdag, midfastan d. 17 Mars 1844, hemmanen eller
deras afkastning afstått, borde beräknas endast frän sistnämnde dag
och till dess liqvid skedde.” Således har nära hälften af Högsta
domstolens ledamöter ansett, att Banken dervid lag nära nog hade
en juridisk rättighet til! stöd för sitt handlingssätt. Det måste således
icke vara förmätet alt påstå, att det fanns en lika stor moralisk
rättighet och dä tror jag alt de juriska skälen för och emot kunna
laga hvarandra i hand då del hänger så der på en röst. Jag kan
icke finna mig öfvertygad af de skäl, som mina motståndare anfört,
utan måste fortfarande tillstyrka bifall till betänk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det gläder mig att vid detta
tillfälle kunna i allo förena mig med Hr Printzensköld. För min
del anser jag att såväl hata, sorn de talare, hvilka utgått frän med
294
Den 2 Juli.
honom sammanstämmande äsigter, hafva tydligt ådagalagt att Banken
icke har någon skyldighet att i ringaste mån ersätta den förlast,
som drabbat Hr Skottes arfvingar och Hr Gr. Mörner har derjemte
visat att Bankens Kommissariat i intet afseende gjort sig skyldigt
lill någon försummelse hvarigenom den förste köparen af sådan
egendom kan anses hafva blifvit missledd. Anspråken lära således
icke kunna grunda sig på något åberopande af rättvisan; men man
har sökt bifall på Utsk:s betänk, af andra orsaker, af billighetsskäl.
Afven jag erkänner att det är ett ganska hardt öde, som drabbat Hr
Skottes arfvingar, men jag kan derföre icke finna, att det tillkommer
R. St. att af Bankens medel ersätta desse den förlust de lidit.
Ar det icke Mine Hrr med Bankens tillgångar, som man betäcker
Statens utgifter, är det icke derföre, att vi ega dessa tillgångar, som
vi kunna lägga en mindre börda på allmänheten? Och drabbar icke
af denna anledn. hvarje utgift ifrån Bankens fonder en hvar af landets
innevånare, de fattiga som de rike, ehuru i olika förhållande.
Ar detta sannt så betviflar jag alt R. St., ehuru i dessa fall absoluta,
ega giltig moralisk rättighet atl skänka bort Bankens medel
tvertemot de domslut, som af tvenne Öfver-domstolar blifvit afgifna.
Jag tror dessutom att det skulle blifva ett ganska farligt prejudikat,
hvilket skulle inom kort tid föranleda en mängd anspråk på Banken,
som det blefve obilligt att icke godkänna, om man här hade
bifallit Utsk:s betänk. Jag förenar mig således till allo med de Hrr,
som hafva yrkat afslag på betänk.
Hr Carleson: Frih. von Stedingk har nyss tyckts vilja påstå,
att ändå några juridiska skäl skulle finnas alt tillstyrka bifall
till BankoUtsk:s betänk. Derhän syftar förmodligen upläsningen af
en reservation af trenne ibland Högsta domstolens ledamöter emot
domstolens beslut i målet emellan Banken och Hr Skottes arfvingar.
Jag vet icke hvad Frilen menar med juridiska skäl, men det
torde Frilen få medgifva att någon juridisk ansvarsskyldighet icke
kan drabba Banken, sedan Högsta domstolen afgjort frågan och dervid
lärer det få förblifva. Lagligheten eller olagligheten af Högsta
domstolens dom tillkommer icke R. o. Ad. att pröfva. Vid sådant
förhållande torde den af Frih. v. Stedingk åberopade omständigheten,
att trenne af Högsta domstolens ledamöter hafva varit af annan
mening än den, som finnes i K. M:s dom, icke förtjena nå
got
afseende.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle BankoUtsk:s förevand utlåt., ropades starka nej blandade med
ja, hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. afsloge samma utlåt,
och efter denna propos.-ns besvarande med starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Frih. Cederström, Rud. begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterrs-propos.
Den, som bifaller BankoUlsk:s utlåt. N:o51, i anledn. af väckt
Dea 2 Jnli.
295
motion om lifgifvande från Banken af 20,002 r:dr jemte ränta, till
aflidne Kaptenen E. Skottes arfvingar, voterar:
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej, varder ifrågavande utlåt, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som
följer:
Ja — 17.
Nej — 28.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Hr von Troil,
Sam. Gust., och Gr. Taube, Henning Edvard, StalsUtsk:s d.
28 sistl. Juni första gången bordlagda utlät. N:o 167, i anledn. af
dels K. M:s nåd. propos., ang:de de uti ordinarie räntan ingående
persedlars omsättning och förenkling samt om förändring i nu gällande
stadganden i afseende på indelda räntor och kronotiondes utgörande
och de årliga markekegångsprisens bestämmande, dels ock
enskilda i samma ämnen väckta motioner.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 28 sisth Juni på bordet
lagda utlåt. N:o 173, i anledn. af erhållne återremisser å betänk.
N:o 140, ang:de ersättning för omkostnader i följd af DD. KK.
HH. Kronprinsens och Kronprinsessans förmälning, vidblef R. o.
Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut samt lades förevar:de utlåt, till
handlingarne.
Föredrogos och lades till handlingarne StatsUlsk:s d. 28 sisth
Juni på bordet lagda mern.
N:o 174, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 137; och
N:o 175, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 133.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 28 sisth Juni på bordet
lagda nedannämnde utlåhn:
N:o 176, i fråga om boställsrum för Deparbs-cheferne:
N:o 177, ang:de begärdt Statsanslag för uprensning af Ljusne
eif emellan sjöarne Or och Vargen;
N:o 178, i anledn. af väckt motion, ang:de anslag lill rese
understöd
för Fabriks- och Handtverks-arbetare:
N:o 179, i anledn. af väckt motion, ang:de inrättande af en
Landlbrusskola i Norrland;
N:o 180, i anledn. af väckt motion, ang:de agronomers anställande
dels i rikets samtliga provinser, dels ock serskildt i Norr
och
Westerbottens län; och
296
Den 2 Juli.
N:o 189, i anledn. af väckt motion om anslag tili s. k. räddningshus
för vanvårdade barn.
Vid föredragning af StatsUtskis d. 28 sisll. Juni på bordet
lagda mern. N:o 189, i anledn. af ålerremisser å utlåt. N:o 112,
ang:de ett lån för fullbordandet af Lazarettsbyggnaden i Lund, vidblef
R. o. Ad. sitt förut i ämnet fattade beslut samt-lädes förevande
mern. till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtskis d. 28 sisth Juni på bordet
lagde nedannämnde utlat:n:
N;o 190, ang:de öfverlemnandet till Riksg:s-kont. af den i
Statskont. befintliga behållning af inlevererade deposrtionsmedel;
N:o 191, i anledn. af väckt fråga om den utaf Lagberedningen
begagnade boksamlings öfverlemnande till Riksdags-arkivet; och
N:o 192, i anledn. af väckt motion om ett lån till egaren af
Hackeforss nedbrunna mjölqvarn inom Landeryds Socken i Östergöthland.
Föredrogs och lades till handlingarne StatsUtsk:s d. 28 sisll.
Juni på bordet lagda mern. ' N:o 193, i anledn. af äterremiss å utlåt.
N:o 142, ang:de ett län för den nya tomlregleriugen i Christianstad.
Föredrogs StatsUtskis d. 28 sisth Juni på bordet lagda utlåt.
Nio 194, angide ytterligare understöd för Enke- och Pupill-kassan
vid Riksg:s-kont.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Genom någon händelse, som
icke har blifvit i StatsUtsk. i rättan tid anmärkt, har ett skriffel
kommit att ega rum. Utsk. har här föreslagit: ”inom ett belopp
af 1,000 r:dr årligen”. Det skall vara 1,500 r:dr, hvilket synes
deraf, att StatsUtsk. tillstyrkt hvad Fullm. i Riksg:s-kont. föreslagit
och det befinnes pag. 20 att det är 1,500 r:dr, som Fullm. föreslagit
att till Enke- och Pupill-kassan utgå. Då frågan angår en
utgift för Riksg:s-kont. torde R. o. Ad. finna, att rättelse härutinnan
icke nu kan ega rum på annat sätt, än att betänk, återremitteras.
Jag anhåller således att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa
propos. på äterremiss af denna punkt.
Häruti instämde Gr. Mörner, Carl Göran Detlof, Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Hr Printzensköld, Carl.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det synes af det föreg:de
pag. 20, att misstaget är alldeles påtagligt. Der står det rälta beloppet
nemi. 1,500 r:dr. Sedermera förekommer åberopandet af
Ful!m:s tillstyrkande och då hemställer jag om en äterremiss är behöflig
så vida den icke är nödvändig för att åstadkomma likformig
-
Den 2 Juli.
297
het i besluten inom de öfriga Stånden. Om delta är nödvändigt,
så vill jag medgifva, att det är bäst att återremittera denna punkt.
Gr. Mörner: För dem, som äro bekanta med innehållet af
Fullm:s Skrifvelse, är detta visserligen klart, men det skulle i min
tanka kunnat vara en möjlighet alt skriffelet influtit likä väl vid
de 1,500 r:dr, som vid de 1,000. Derföre torde det icke vara
lämpligt, att göra förändringar här i Ståndet direkt, utan att ärendet
återremitteras.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Äd. siganse
de emot förevande utlåt, gjorde anmärkmr föranleda till delsammas
återremitterande.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 28 sisth Juni på bordet
lagda utlåt. N:o 195, i anleda, af K. M:s nåd. propos., angide ett
räntefritt lån för upförandet af en Lazarätis- och kurhus-byggnad i
Warberg.
Anmäldes och lades -på bordet nedannämnde från Utskm inkomne
utlåtrn och mern.; nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 181, i anledn. af väckt motion om anslag till upköp af
passande djur för 2:ne stamschäferier;
N:o 182, i anledn. af väckt motion om Statsbidrag för sänkning
af sjöarne Hjelmaren och Quismaren;
N:o 183, i anledn. af väckt motion, aug:de löneförbättring för
Komministrarne i hufvudstaden.
N:o 184, i anledn. af väckt motion, ang:de inlösen för Statens
räkning af 200 exemplar äf en geografisk Statistisk karta öfver
Sverge, jemte beskrifning öfver riket;
N:o 185, i anledn. af väckt motion ang:de inköp af Tidskriften
”Läsning för folket
N:o 186, i anledn. af väckt fråga om anslag lill understöd
för ingifvande af läroböcker för folkskolorna, och läseböcker för allmogen
;
N:o 187, i anledn. af väckta frågor om förändring i hittills
gällande stadganden, angule influtne bevillningsmedel leverering.
Stats- och Lag-Utskotten:
N:o 13, arig:de regleringen af de under RiksSlatens Andra
hufvudtilel till rikets Hof-rätter uptagne utgifter;
N:o 14, i anledn. af väckt motion om serskildt anslag för fångars
vård;
N:o 15, i anledn. äf-väckt motion, ang:de förändrad plan för
fängelse-reformens genomförande;
298
Oen 2 Juli.
N:o 16, i anleda, af väckt motion om ersättning till Länsmän
och Nämndemän i vissa fall, då de, i följd af deras befattningar,
måste öfvervara ransakningar i brottmål;
N:o 17, i anledn. af väckte motioner om befrielse för dels
alla rikets städer, dels vissa af dem, från skyldighet att bekosta fån
gars
underhåll.
Banko-Utskottet:
N:o 52, i anledn. af f. d. Löjtnanten, Frih. C. J. Fleetwoods
ansökning om eftergift af öfverränta å diskontlån;
N:o 53, öfver ett af förre Handlanden C. A. Gödecke gjordt
ackords-anbud;
N:o 54, i anledn. af erhållen återremiss af utlåt. N:o 35,
ang:de afskrifning af f. d. handlanden M. J Bergelins skuld till
Banko-diskontverket; samt
N:o 55, med hemställan om afskrifning af ett odlingslån.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 5 Juli 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för d. 2 dennes och pleni-prot. för d.
31 sist). Maj f. ra.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då det är af vigt att Const.-  Utsk., så vidt möjligt, vid alla tillfällen är komplett, och det visat
sig behöfligt, att ytterligare 2:ne Suppleanter af R. o. Ad:s ledamöter
inväljas för att inträda dä de ordinarie ledamöterna af tillfälliga
förfall äro hindrade att vara tillstädes, får jag anhålla att R.
o. Ad. behagade besluta, att utom de redan tillsatte ytterligare 2:ne
Suppleanter i sagde Utsk. måtte inväljas.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf framställd
propos. beslöt R. o. Ad., att ytterligare 2:ne Suppleanter uti
Const.Ulsk. skulle utses.
Den 5 Juli f. m.
299
Hr Oxehufvud, Tönne, hade inlemnat ett sålydande mern.
Sorn jag i nästa vecka afreser ifrån staden på några veckor,
får jag ödmjukeligen afsäga mig det förtroende att vara Bänkman
vid lide Bänkm:s-afdeln., med ödmjuk anhållan, att få bibehålla min
riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Äfvenledes uplästes följande af Frih. Åkerhjelm, Knut, inlemnade
mern.
Som jag är nödsakad afresa ifrån Staden på någon tid, får jag
ödmjukeligen afsäga mig förtroendet att vara Bänkman med anhållan
att få bibehålla min riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan, hvarefter H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, hemställde, att val till ersättande af de genom
dessa afsägelser upkomne ledigheter bland Bänkmännen inom 11
och 22 Bänkm:s-afdeln:ne mätte anställas i början af plenum, d. 9
dennes; hvilket bifölls.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 28 sisth Juni och d. 2 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 167, i anledn. af dels K. M:s nåd. propos.,
ang:de de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning och
förenkling samt om förändring i nu gällande stadganden i afseende
pä indelde räntors och kronotiondes utgörande och de årliga markegångsprisens
bestämmande, dels och enskilda i samma ämne väckta
motioner.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde att vid pröfningen af
detta utlåt, mätte förekomma först endast den del deraf, som rörde
K. M:s nåd. propos., och sedermera hvad Utsk. yttrat i anledn. af
de enskilde motionerne.
Härvid ropades ja, hvarjemte
Hr Printzensköld, Carl, anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller alt äfven den punkt, hvars föredragning nu är
beslutad måtte delas så, att hvarje Litt. af de 3:ne, i hvilka den af
StatsUtsk. blifvit indelad, mätte blifva föremål för serskild pröfning.
Delta är så mycket nödvändigare, som frågorna måste, för att kunna
med erforderlig noggrannhet behandlas, hvarför sig uptagas lill
pröfning.
Uppå härefter framställd propos. bifölls alt afdelmne Litt.-s A,
B och C af Utsk:s utlåt. ang:de K. M:s ifrågavande propos., skulle
hvar för sig företagas till afgörande:
Afdeln. Litt. A, ang:de grundräntornes förenkling.
Hr Printzensköld: Vi behöfva ännu tillryggalägga nära en
månads tid, innan 3:ne år förflutit från den dag, då ett med detta
likartadt ärende var föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Det som
då förehades, var visserligen långt mer omfattande, och till sin syftning
vida mera radikalt än det som nu förehafves, men de äro
300
Den 3 Juli f. m.
likväl med hvarandra ganska nära beslägtade, emedan den nu förevar:de
frägan angar, lika väl sorn den äldre, en förenkling i de
nuvar:de grundskatterna. Samma skäl, som då anfördes emot ea
sådan åtgärd, torde äfven vid detta tillfälle till väsendtlig del förefinnes.
Väl har Utsk. i öfverensstämmelse med K. M:s nåd. propos.
inskränkt sin framställning till de s. k, småpersedlarnes förvandling
i penningar, äfvensom del vill synas mig, som Ufsk. ansett, att
detta icke skulle medföra någon egentlig rubbning, i nu beslående
förhållanden, men man böljar med desse småpersedlar, för att derigenom
bana vägen till förändring af de större och sålunda komma
till det mål, hvilket man vid seduaste riksdag med så mycken ifver
bemödade sig att upnå. Man ville dä taga för sig för mycket, derföre
gick det icke. efter, önskan. Nu. har man börjat blifva mera
försigtig för alt derigenom göra sig säker örn framgången.
Man har såsom skäl för nödvändigheten att tillvägabringa ifrågavar:de
delvis framställda skatteförenkling, nu åberopat, aLl den
skattskyldige svårligen kan begripa den
ket skulle göra en sådan förändring deri behöflig, som sälte honom
i tillfälle att kunna__sjelf kontrollera huruvida han blifvit rätt debiterad
eller icke. Afven detta skäl anfördes såsom det förnämsta
under sisl'1. riksdag. Det vederlädes , dä af dem, hvilka den gängen
gingo segrande ur striden. Man har nu icke ens försökt att
åstadkomma någon vederläggning af de skäl, som då gjorde sig gällande,
och så länge det icke skeft, må det förlåtas mig om jag anser
dem ännu qvarstå i hela sin kraft.
Uti den omständigheten att ifrågavartde s. k. småpersedlar icke
skulle vid de årliga markegångssättningarne utgöra föremål för markegångs
deputerades upmärksamhet, så tillvida, att prisen å. desamma
undergingo serdeles förändring, har man trott sig finna ett bevis
derföre att dessa småpersedlar skulle, utan skada hvarken för
Staten eller den skattskyldige, genom framtida fluctualioner i prisen,
kunna i penningar förvandlas. Man har likväl dervid glömt, alt
om en sådan fluctuation under ett eller annat Instrum eller decennium
möjligen uteblifver, så är det likväl en följd af sakernas inneboende
natur, att i den mån varu-priserna i allmänhet förändras,
så skall också denna förändring sträcka sig till värdet å småpersedlarne,
och i och med detsamma göra sig gällande vid prisbestämmelserne
i markegängs-taxan.
Kastar man blicken på niärkegångstaxorne under en längre
följd af år, så skall man finna bekräftelse på hvad jag anfört. Och
jag frågar dä om man väl med anspråk på trovärdighet kan vilja
påstå, att den förändring man föreslagit, i sjelfva verket ej medför
någon rubbning i bestående förhållanden?
Dessutom, hvad menas bär med småpersedlar? Hvarken i den
K. proposm eller i StatsUlsk:s betänk, är ens antydl hvilka dessa
småpersedlar äro. De kunna kallas så i ett distrikt inom ett län,
men inom ett annat distrikt i samma län få de icke detta namn,
utan blifva hufvudpersedlar, emedan det är kändt och måste åt hvar
och en som gjort sig mödan att undersöka förhållanderna, medgifvas,
att olikheter inom samma provins, inträffa i så hög grad, hvad persed
-
