# ID: svediakorp-gov584
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 131,781
# sentences: 4,895
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 28 Maj f. m.
301
ger mycken makt uppå, att noggrant tillse, huruvida den kraft,
som blifvit meddelad ät Riksnämndens afslag, är af en för riket
gagnelig beskaffenhet. Jag föreställer mig, att det tvertom kunde
vara af ganska stor nödvändighet, att sedan uti en så beskaffad
anslagsfråga, Riksnämnden meddelat sitt afslag, frågan underslälles
RiksStms pröfning. Vi veta nu att om i dylika frågor, 2 Stånd
stadna emot 2, så förfaller icke saken, utan den skall ovilkorligen
afgöras genom en af samtliga RiksSt:n utsedd Nämnd, hvilken
kallas förstärkta StatsUlsk. Vi veta ocksä, att detta Ulsk. icke är
beslutmessigt med mindre än, att det i grundlagen bestämda antal
ledamöter är tillstädes. Således har lagstiftaren der velat in
lägga
en jemnvigt alla 4 Sl:n emellan, som, i händelse detta förslag
varder antaget, helt och hållet kommer att försvinna, så alt,
med ett mindre antal närvar:de ledamöter af ett eller två Stånd,
de öfriga Stånden, som kunna vara afvogt sinnade i fråga om anslag,
dem K. M. äskar, kunna utgöra plnralilelen. Jag anhåller
således att Utsk. måtte noga öfverväga dessa förhållanden och alt
§:n må vinna en sådan rättelse till sin upställning, att den jemnvigt,
som f. n. linnes, i så vigtiga frågor, som de om anslag,
hvilka K. M. äskar, måtte varda bibehållen.
Hr Lagerhjelm: Jag inser väl, att derest 37 § i Utsk:s
förslag fullkomligt iakttoges och icke vore i någon strid med den
42 §, rör:de Nämndens rätt, att nedlägga frågor utan remiss, så
skulle man möjligen kunna bibehålla det förslag, som här är afgifvit
i vissa fall, men då man känner af erfarenheten, att en enkel
pluralitet kan vara betänklig i vissa frågor, så ledes man till
den lankan, att en sådan spänning skulle kunna upkomma nu så
myckel lättare, som hela denna ändring i grundlagen skulle komma
att antagas af representanter, hvilkas tänkesätt man alldeles
icke kan känna. Troligen skulle äfven Riksnämnden, om detta
stadgande iaktlages, genom enkel pluralitet draga under sin pröfning
allt hvad dragas kunde och då nu Riksnämnden i 42 § kan
finna ett stöd för sin öfvertygelse i detta fall, så borde, för säkerhets
skull, stadgandet i 37 § åberopas uti den 66:te §:ns första
morn., på det att Riksnämnden icke måtte genom enkel pluralitet
afgöra frågor, hvilka egentligen hade bordt tillkomma Ståndens
afgörande. Det torde icke vara så lätt att framdeles rätta sådana
misstag, utan det synes vara vida bättre att förekomma dem och
göra dem omöjliga samt få grundlagen bestämd och tydlig. Jag
hemställer derföre alt i grundlagens 66:te §, 1 mom. må på lämpligt
ställe af Cont.Utsk. införas ett åberopande af 37 §:n.
Hr von Hartmansdorff: I 2 mom. af denna §, har Utsk.
sökt förbättra en definition, der förtydligande behöfves. Det är
nemi. den som står i 57 § af nu gällande Riksd.Ordn.: ”Ar åter
frågan af sådan beskaffenhet, att den ej kan förfalla”. Hvilka äro
de frågor, som ej kunna förfalla? Utsk. har här sökt förklara det
sålunda, alt dylika frågor skulle vara sådana, hvilka till följd af
förut fattade beslut icke kunna förfalla. Jag befarar att delta är
ofullständigt. Mig skulle synas bättre, om det hette: frågor,
302
Den 28 Maj f. m.
hvilka icke kunna förfalla, emedan någon gällande författning
eller förut fattadt beslut eljest blefve utan verkställighet.
Jag tror denna förändring vara nödig, emedan författningar finnas,
som del åligger RiksStm verkställa. Dithörande vals eller
andra åtgärders vidtagande kunna de följaktligen icke underlåta,
om än 2 Stånd i fråga ora lid eller sätt stadna emot 2.
Ofverläggningen om 66 § ansågs härmed fulländad.
§§ 67, 68 och 69.
Dessa §§ iemnades utan anmärkning.
§ 70.
Hr Brakel: I fall Gr. Björnstjernas förslag till gemensam
tanke i 12 § förklaras såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke, torde
R. o. Ad. finna, alt den första delen utaf den 70 § i Ulsk:s
förslag, hvilken motsvarar 79 § i nuvande Riksd.Ordn., förändras
så, att den blir lika lydande med den nuvande 79:de § Riksd.-  Ordn. Och jag får derföre föreslå att R. o. Ad. måtte såsom sin
gemensamma tanke antaga att ”Ingen lagligen kallad” etc.
Hr Bråkenhjelm: Den 70 § kommer att slå i mycket
nära sammanhang med det sista, som R. o. Ad. kommer alt besluta,
ifall förslaget vid nästkommande riksdag antages. Det skulle
nemi. kunna hända, alt detta beslut innefattade att inom landet
befintliga ledamöter af R. o. Ad. skulle i Stockholm sammanträda,
för att utvälja sina riksdagsmän och det på delta rum.
Del kan hända att ståndsordningen kommer att innehålla, attalia
Adelsmän, som sådant önska, äro berättigade att en eller annan
gång, äfven under riksdagen icke såsom riksdagsmän, utan alt
såsom Adelsmän korame att fungera på ett eller annat sätt, samt
i hvad mån R. o. Ad. öfverlemnar sin riksdagsmannarätt till sina
valda deputerade. Så länge detta icke är afgjordt, anser jag det
vara för Ståndet i högsta grad vådligt alt antaga denna §. Jag
fäster derpå Ståndets upmärksamhet och vill för min del förbehålla
mig att reservationsvis hafva fästat upmärksamheten härpå.
Ofverläggningen om 70 § ansågs härmed fulländad.
Härefter förekommo de af Utsi;, föreslagna ändringar i R.F.
Ingressen och §§ 8, 9, 10, 13, 39 och 52.
Dessa delar af Utsk:s förslag Iemnades utan anmärkning.
I fråga om nu gällande R.F:s 56 §, som enl. Utsk:s förslag
skulle utgå, yttrade
Frih. Raab: Det står att 56 § i nu gällande R.F. utgår.
Det är också gifvet, att den skall komma till att utgå efter de
föreskrifter, som för öfrigt här äro föreslagna; men jag har icke
kunnat uptäcka någon föreskrift motsvarande 56 § R.F., åläggande
Utsk. att söka sammanjemka olika meningar till åstadkommande
af grundlagsförändrings-förslags antagande. Jag anhåller om uplysning
härom.
Den 28 Maj f. m.
303
Gr. Lagerbjelke; Med anledn. af Frih. Raabs nu gjorda
förfrågan, får jag lemna den uplysning, ali eli af förslagets förnämsta
företräden emot det nuvarande just är, att några olika
beslut, som behöfva sammanjemkas, aldrig kunna ifrågakomma,
ly då Stånden endast få säga ja eller nej till hvad Riksnämnden
beslutat, kan någon sammanjemkning icke komma i fråga, utan
genom Ståndens beslut är frågan afgjord.
Ofverläggningen om denna § ansågs härmed fulländad.
§§ 54, 55, 58 och 62.
Dessa §§ lemnades ulan anmärkning.
§ 74.
Hr von Hartmansdorrff: Enl. del af mig i dag förut
gjorda förbehåll, får jag anmärka, det Const.Utsk. synes mig här
hafva föreslagit en origtig förändring, nemi. den, att från den s. k.
Granskningsnämuden skilja frågorna om grundlagsförändringar.
Jag befarar att LagUtsk., som förmodligen skulle komma att i st.
f. Const.Utsk., behandla dylika saker, icke är tjenligare dertill,
icke ens så tjenligt som delta. Om något Utsk. skall med sakkännedom
kunna bedöma frågor om ändringar i Rikets författning,
sä är det väl det, som genomläser Statsrådsprot:n och följaktligen
ser huru hon verkar i styrelsens serskilda grenar, då Regeringen
måste söka förlika enskild eller allmän fördel med föreskrifna formaliteters
iakttagande. De flesta grundlagsförändringar åsyfta dock
att bestämma huruvida Konungen eller R. St. skola hafva den
eller den rättigheten och i hvilka hänseenden deras ömsesidiga
anspråk må jemkas efter hvarandra. Afven här bör Utsk. vara
den, som kan afgifva det rigtigaste omdömet öfver hvad rädligt
år. Likasom Konungen skall, innan han fattar Sitt beslut om allmänna
lagars stiftande, höra Högsta Domstolen, som dagligen tillämpar
dem och ser huru de verka gagneligt eller menligt så bör
äfven Const.Utsk. i min tanka rådfrågas vid alla de tillfällen, då
grundlagsändringar sättas i fråga. Den ledning för sitt omdöme,
Const.Utsk. af Stalsrådsprohns läsning eger, skulle LagUtsk. sakna.
Gr. Lagerbjelke; Då 30 § Riksd.Ordn. förevar, försökte
jag visa, hvarföre Granskningsnämnden, eller den som granskar
Statsrådsprot:n, bör vara Nämnd och icke Utsk. Hvad åter beträffar
den afdelning, som granskar grundlagsfrågor, så är förhållandet
dermed bell olika. Då nemi. grundlagsförslag skola sluteligen
afgöras, är det rätt att hvarje Stånd får serskildt besluta
och hafva sitt serskildta veto, ty eljest skulle majoriteten ganska
lätt kunna påtvinga minoriteten en grundlag, som vore för densamma
förtryckande; men deremot är det lika rått, att då grundlagsförslag
upgöras vid första riksdagen, detta sker genom allmän
öfverläggning. På denna grund har Utsk. föreslagit att när grundlagsförslag
väckas, så behandlas de ä första riksdagen såsom andra
allmänna frågor; hvarefter å andra riksdagen de hvilande förslagen
behandlas endast af Stånden till bifall eller förkastande.
304
Den 28 Maj f. ra.
Öfverläggningen om 74 § ansågs härmed fulländad.
§ 75.
Denna § lemnades ulan anmärkning.
§ 76.
Hr Bråkenhjelm: Jag tager mig blott friheten alt i korthet
anmärka såsom jag tror ett språkfel i redaktionen. Här står: ”ej
må grundlag stiftas efter deras ordalydelse skola” etc. Della lärer
icke vara rigtigt.
Gr. Hamilton: Den siste värde talaren gjorde visserligen
,en anmärkn. emot §:n, men utan att framställa sin önskan att
RTm. -Au. ville i anledn. deraf låta en gemensam tanke till Const.-  Utsk. afgå. Då jag likväl finner den ändring, som deraf skulle
följa vara behöflig, så anhåller jag alt R. o. Ad. måtte, såsom
sin gemensamma lanke, antaga hvad Hr Bråkenhjelm yttrat.
Hr Bråkenhjelm: Jag hade föreställt mig, att då Ordf. i
Const.Utsk. är närvar:de och då anmärkmn blott gäller en obetydlig
redaklms-förändring, så kunde denna rättelse göras, utan
att R. o. Ad. derföre behöfde afgöra sin gemensamma tanke derom;
men skulle det behöfvas, så nödgas jag anhålla hos Hr Frih.
o. Landtm, om propos. derpå huruvida Ståndet anser min anmärkn.
såsom sin gemensamma tanke.
Öfverläggningen om 76 § ansågs härmed fulländad.
Alla de öfriga §§:ne i R.F. äfvensom de sedermera i Utsk:s
förslag uptagne förändringarne i SuccessionsOrdn. och Tryckfrihetsförordn.
lemnades utan anmärkning.
Sedan sålunda Utsk:s förslag blifvit genomgånget, hemställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. behagade fastställa den
ordning i hvilka de serskildta förslagen till gemensamma tankar,
som under öfverläggningen blifvit framstäldte, borde till öfverläggning
och pröfning förekomma.
Denna propos. hesvarades med ja, hvarefter H. Ex. yttrade,
att han nu torde få omnämna förslagen i den ordning de under
diskussionen blifvit framstäldte. Frih. Raab hade yrkat såsom gemensam
tanke: ”Antagande af det förslag, som innefattas i Hr Brinks
reservation, med skillnad: l:o alt riksdag ej hålles oftare, än
hvart 3:dje år; 2:o att landet ej för val af de 70 ledamöter, som
i 2:dra kammaren skola tillsättas af elektorer, delas i 70 valdistrikter,
utan att dessa val ske länsvis”. Hr Weidenhjelm
hade. ..
Härvid anmälde sig Hr von Hartmansdorff, i anledn.
hvaraf H. Ex. afbröt sin framställning och upropade
Hr von Hartmansdorff, som yttrade
Jag hemställer vördsamt om icke förslagen lill gemensamma
-
Den 28 Maj f. m,
305
ma tankar böra förekomma i samma ordning, som föredragningen
af §§:ne skett.
FIr Lagerhjelm: Då säkert flera voteringar komma attega
rum i följd af de öfverläggningar, som nu förekomma, får jag
vördsamt hemställa om icke dessa voteringar skulle kunna upskjutas
lill det plenum, som är bestämdt för eftermiddagen.
Frih. Palmstjerna: Om jag rätt fattade Ilr Frih:n o. Landlmis
mening, så var det icke att nu föredraga förslagen lill gemensamma
tankar till afgörande utan att bestämma den ordning, uti hvilken dessa
förslag skola framställas till öfverläggning och afgörande; och då
FIr Frih.-n o. Landtm, började härmed, framkom Frih. Raabs förslag.
Men då detsamma är af den beskaffenhet att, i händelse
R. o. Ad. skulle antaga det, alla andra under diskussionen framställda
förslag till gemensamma tankar skulle komma att förfalla,
så anser jag för min del, och vågar vördsamt hemställa på sätt
Hr Frih. o. Landtm, föreslagit, alt detta förslag lill gemensam
lanke bör blifva det, som först företages till afgörande.
II. Ex. FIr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, såsom Frih.
Palmstjerna redan anmärkt, icke nu velat föredraga något förslag
till afgörande, utan uttryckligen hemställt att R. o. Ad. behagade
nu blott fastställa den ordning, i hvilken de afgifne förslagen
borde till pröfning förekomma, samt att H. Ex. hade för
afsigt, att, sedan denna ordning blifvit bestämd, föreslå R. o. Ad.
att åtskiljas för att i eftermiddagens plenum företaga förslagen till
afgörande.
Fl. Ex. fortsatte härefter framställningen af de förslag till
gemensamma tankar, som blifvit afgifne, samt omförmälde dervid,
alt näst Frih. Raab, hvars förslag redan blifvit omnämnt, hade
Ilr Weidenhjelm afgifvit det förslag: ”Att jemväl öfrige embetsman,
som icke innehafva börd eller jord, må i representationen
beredas inträde”; vidare hade Ilr Rrakel föreslagit, att 12 § Riksd.-  Ordn. måtte få följande lydelse: ”1:0 R. o. Ad. representeras enl.
Ridd.Ordn. 2:0 De egare och Fideikommiss-innehafvare af i mantal
satt jord, hvilka till ofrälse stånd höra och på grund af Kongl,
fullmakt innehafva eller förut innehaft tjenst å rikets stat, välje
inom sig, distriktvis, riksdagsmän. 3:o De enl. 2:dra mom. af
denna § valde riksdagsmän vare femton och intage säte och stämma
bland R. o. Ad. för den riksdag, till hvilken de blifvit befullmäkligade.
4:o R. o. Ad. välje, på sätt Ridd.Ordn. föreskrifver,
sextio Adelsmän, hvilka jemte de enl. 2 mom. af denna § valde
män utgöre R. o. Ad. inora den i 23 § stadgade Riksnämnd”;
derjemte hade Hr Brakel aflemnat följande förslag till redaktion af
23 § Riksd.Ordn. ”R. o. Ad., Preste-, Borgare- och BondeStm utgöra
R. St. De enl. 12 §:s 2 och 4 morn., 13, 14 och 15 §§
valde trehundrade män skola till öfverläggning och beslut sammanträda
gemensamt som Riksnämnd. Dessutom sammanträde
hvarje Stånd serskildt för sig.” Hr Printzensköld hade föreslagit:
7 II. 20
306
Den 28 Maj f. m.
"Att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke förklarar, del Stan*
det icke afsäger sig sin sjelfskrifvenhet, utan att det åligger Const.-  Utsk. att, med sjelfskrifvenhetens bibehållande för Adele, upgöra
ett representationsförslag, hvarigenom alla de orepresenterade samhällsmedlemmar,
som på grund af sin samhällsställning dertill äro
berättigade, må, medelst valda Ombad, vinna inträde i representationen.
” Hr Cederschiöld hade föreslagit följande redaktion
af 14 §:s 1 morn.: De i stad eller köping mantalsskrifne sjelfrådande
mån, som skatt till Staten erlägga och icke annat Riksstånd
tillhöra, välje inom sig distriktvis de riksdagsmän, som vid
riksdag BorgareSt. utgöra. Desse riksdagsmän skola till antal vara
sjuttiofem”; äfvensom en sålydande redaktion af 15 §:s Ista
morn.: ”Till riksdagsmän af BondeSt. välja inom sig hemmansegare
jemte öfrige sjelfrådande män, som skatt till Staten erlägga
och ej till annat RiksStånd höra samt äro mantalsskrifne inom de
uti valet deltagande härader.” Gr. Björnstjerna hade föreslagit
l:o i fråga om 12 § 1 morn.: ”Sjelfskrifvenheten bibehålies
för alla öfverläggningar inom Ståndet; 2:o Alt samma §:s 2:dra
mom. måtte erhålla följande lydelse: ”Egare eller fideikommissinnehafvare
af i mantal salt jord af minst 10 mantal, hvilka till
ofrälse Stånd höra, välje inom sig, distriktvis, riksdagsmän” 3:o
att vid 13 § mätte tilläggas: ”De hvilka till ofrälse Stånd höra
och på grund af Kongl, fullmakt innehafva tjenst å rikets stat
eller blifvit med pension från sådan tjenst afskedade välja, militären
för sig och civile embetsman för sig, distriktvis, riksdagsmän.”
4:o ”att ordet EmbetsmannaStundet införes i st. f. PresteStiindeC
samt 5:o ” att i fråga om 13 § Utsk. ålägges att föreslå en rättvis
röstfördelning de olika afdelnme emellan;” Hr Carlheim Gyllenskjöld
hade föreslagit: ”1:0 det första mom. af § 12 bör stadga
endast, att R. o. Ad. representeras enl. den Ridd.Ordn., som
af R. o. Ad. antagen samt af Konungen gillad och fastställd är;
2:o att åt ofrälse embets- och tjenstemän med Kongl, fullmakt
bör förunnas representationsrätt, utan vilkor af fastighets innehafvande
under egande eller fideikommiss-rätt; 3:o att i § 14 bör
bestämdt uttryckas alt med derstädes nämnde idkare af borgerlig
näring, handel, fabrik, handtverk eller annat till borgerliga
näringar räknadt yrke förstås endast sådane, hvilka i stad
äro bosatte, ega burskap, eller såsom kontingentborgare till stad
höra; 4:o att i § 15 ordet allmogen bör utgå och §:n begynnas
sålunda: Till riksdagsmän af BondeSt. välje inom sig hemmansegare
etc., 5:o att Const.Utsk. må updragas tillse om och
hvilka förändringar i dess förslag, som må blifva nödiga derest
någon del af detta Hr Carlheim Gyllenskjölds förslag skulle af
R. o. Ad. såsom gemensam tanke varda antaget;” Gr. Mörner
hade aflemnat dels följande förslag till förändrad redaktion af 12
§: ”l:o För de å Riddarhuset introducerade ätter väljas sextio
riksdagsmän af dem, som enl. Ridd.Ordn. dertill berättigade äro.
2:o De egare •— — — välje inom sig, distriktvis, femton riksdagsmän.
3:o De, enl. lista och 2:dra momme af denna § valde
sjutiofem riksdagsmän utgöra, vid riksdag, R. o. Ad:s ledamöter
Den 28 Maj f. m.
307
i Riksuämnden och besluta äfven i Ståndet med R. o. Ad:s rätt;
Dock ega R. o. Ad:s samtlige valberälligade ledamöter enl. Iksla
mora. att, med tillgodonjulande af personlig rösträtt, deltaga uti
Ståndets öfverläggningar och beslut vid pröfningen af hvilande
förslag till förändringar i grundlagarne eller sådane frågor, som
röra Ståndets privilegier eller ändringar i Riddarh.Ordn. 4:0
Valen förrättas — — —■ faststäld är;” dels ett sålydande förslag
till ändring uti 14 §: ”1:0 Idkare af borgerlig näring, handel, fabrik,
handtverk, eller annat till borgerliga näringar räknadt yrke,
egare och fideikoramiss-innehafvare af hus eller tomt i stad eller
köping, egare och fideikommiss-innehafvare af bergsbruk, magistratspersoner
i städerne, och sådane derstädes bosalie, till annat
RiksStänd icke hörande 'personer, som antingen pä grund af
Kongl, fullmakt innehafva tjenst å rikets stat, eller frän sådan
tjenst med pension afgått, välje inom sig, distriktvis, de
riksdagsmän, som, vid riksdag, BorgareSt. utgöra. Desse riksdagsmän
skola lill antalet vara sjutiofem. 2:o Valen förrättas-—
enl. denna § deltaga;” Hr Lagerhjelm hade aflemnat
följande förslag till 12 §:s 2:dra morn.: ”De, hvilka lill ofrälse
stånd höra och på grund af Kongl, fullmakt innehafva eller förut
innehaft tjenst å rikets stat, välje inora sig, dislriktvis, riksdagsmän;”
Frih. Hamilton hade föreslagit: l:o följande redaktion
af 12 §:s 2:dra mora.: ”De personer af ofrälse stånd, som på
grund af Kongl, fullmakt innehafva eller förut innehaft tjenst å
rikets stat, välje inom sig distriktvis, riksdagsman.” 2:o, en så
lydande
redaklionsförändring uti 13 §:s 2:dra mora.:” — — —
och de ledamöter af Svenska, Vetenskaps, Vitterhets- Historicoch
Antiqvitets, de Fria Konslernes samt Musikaliska akademierne,
hvilka icke på annan grund valrätt ega — — —” och 3:0
”De sista momme i 12, 13, 14 och 15 §§:ne utgå och år R. o,
Ad:s gemensamma tanke, att sättet för valens förrättande till samtlige
RiksSt:n bestämmes genom serskild lag, hvartill förslag skall
af Const.Utsk. så skyndsamligen utarbetas, att detsamma kan till
RiksStras bepröfvande inlemnas samtidigt med det betänk, i hvilket
Utsk. besvarar de vid återremissen af betänk. N:o 7 gjorde
anmärkmr. Denna lag skall, för att blifva gällande, af samtlige
RiksSt-.n godkännas samt af K. M. stadfästas;” och dessutom hade
Gr. Sparre, såsom tillägg till det af Gr. Björnstjerna ingifna
förslag till gemensam tanke i afseende på 12, 13, 14 oell 15
§§:ne, föreslagit l:o ”Embetsman med Kongl, fullmakt berättigas
till deltagande i val samt alt kunna väljas till ledamöter i BorgareSt.
; och 2:o ”Utsk. torde taga i öfvervägande om icke någoh
jemkning i det föreslagna antalet af Ståndens ledamöter i Riksnämnden
eller förhållandet af det ena Ståndets antal ledamöter
till de öfriga Stms må ega rum.” Alla dessa förslag till gemensamma
tankar hade blifvit framstäldla under diskussionen om 12,
13, 14 och 15 §§me Riksd.Ordn., och sedermera hade i afseende
på andra §§:ne åtskilliga förslag till gemensamma tankar blifvit
afgifne, men H. Ex. linge hemställa om icke R. o. Ad. funne
20*
308
Den 28 Maj f. m.
lämpligt, alt de nu omförmåldte förslagen först förckommo tili
pröfning.
Denna hemställan bifölls, hvarefter H. Ex. yttrade, att nu
återstode alt bestämma ordningen för dessa förslags företagande,
och att H. Ex., i öfverensstämmelse med hvad Frih. Palmstjerna
redan föreslagit, finge hemställa om icke Frih. Raabs förslag, såsom
det mest genomgripande, må få först förekomma.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall, hvarefter
Gr. Sparre yttrade:
Näst Frih. Raabs synes mig Hr Prinlzenskölds förslag vara
mest afvikande från Utsk:s förslag. Jag vågar således föreslå alt
Hr Frih. o. Landtm, täcktes hemställa om R. o. Ad. skulle vilja
näst i ordningen efter Frih. Raabs företaga Hr Prinlzenskölds
förslag.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. att näst efter
Frih. Raabs förslag, det af Hr Printzensköld framstäldla förslag
skulle företagas.
Gr. Sparre: Åtskilliga af de öfriga förslagen hafva med
hvarandra ett visst slägttycke. Efter hvad jag påminner mig äro
t. ex. Hr Brakels, Gr. Björnstjernas och Gr. Mörners deruti öfverensstämmande
att R. o. Ad. skulle bibehålla sin rösträtt. Gr.
Mörners innefattar en inskränkning i så målto, alt han vill att
R. o. Ad:s ledamöter skola deltaga i öfverläggningarne ang:de
grundlags- och privilegii-frågor samt frågor om förändring i Ridd.-  Ordn. Tilläfventyrs torde sådana förslag som med hvarandra hafva ett
sådant sammanhang, böra behandlas tillsammans eller åtminstone
näst efter hvarandra. På samma sätt innefatta, Hr Weidenhjelms
och Gr. Björnstjernas förslager ett tillägg att embetsman böra inrymmas
i representationen. De torde böra lämpligen behandlas
tillsammans eller näst efter hvarandra.
Gr. Björnstjerna: Hvad jag föreslagit i l:sta mom. 12 §
år hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad Hr Brakel framställt.
Det skiljer sig endast deruti, att jag önskar, det Utsk.
måtte anmodas så upgöra redaktm af denna 12 § att sjelfskrifvenheten
bibehålles för R. o. Ad. i alla frågor, som komma under
Ståndets pröfning. Jag hemställer om icke Hr Brakel skulle
finna lämpligt, att häri förena sig.
Hr Lagerhjelm: Ilr Weidenhjelms förslag instämmer så
nära med milt och jag hemställer om de icke borde på samma
gång föredragas.
Gr. Mörner: Jag skulle tro, att företräde, att komma under
omröstning, borde gifvas Hr Brakels, Gr. Björnstjernas och mitt
förslag. Hr Gyllenskjölds såsom mera aflägsnande sig ifrån Utsk:s
förslag än våra, torde först sedan böra förekomma. Milt förslag
är visserligen i viss mån öfverensstämmande med Hr Brakels och
Gr. Björnstjernas, men dock betydligen modifieradt. I fråga om
tjenstemäns inrymmande i representationen, skulle jag önska att
Den 28 Maj f. m.
309
en del af mitt förslag fick göra sällskap med Hr Weidenhjelms
och Hr Lagerhjelms.
Gr. Sparre: Jag instämmer till alla delar med Gr. Mörner
deruti, och det var ett förbiseende af mig att icke föreslå att Hr
Gyllenskjölds förslag måtte förekomma tillsammans med Hr Weidenhjelms.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han, i anledn. af
hvad nu blifvit anfördt, finge föreslå följande ordning för behandlingen
af de förslag, som angingo 12, 13, 14 och 15 §§:ne Riksd.-  Ordn., nemi. alt, efter Hr Prinlzenskölds förslag, föreloges först
det af Hr Carlheim Gyllenskjöld afgifna förslag, dernäst Hr Brakels
samt Gr:ne Mörners, Björnstjernas och Sparres förslag, hvilka
med hvarandra hade gemenskap, vidare Hr Lagerhjelms och Hr
Weidenhjelms förslag, hvilka nära liknade hvarandra och hvaruti
Gr. Mörner till vissa delar instämt, samt derefter Hr Cederschiölds
och slutligen Frih. Hamiltons förslag.
Härvid anmälde sig och yttrade
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Mitt förslag till ändring af
någon bland nu ifrågavande §§, öfverensstämmer i åtskilliga delar
med dem, som af andra ledamöter äro framställda. Med anledn.
häraf hemställer jag, huruvida serskild föredragning kan anses
nödig af förslag, som äro af lika innehåll. Om det är mig
tillåtet, skall jag i eftermiddagens plenum närmare upgifva i hvilka
delar mitt förslag instämmer med Hrr Lagerhjelms och Weidenhjelms.
Gr. Lagerbjelke: Enl. mitt förmenande går det visserligen
an, att tillsammans diskutera flera förslag, men icke att om
dem på en gång besluta, emedan dervid serskild propos. måste
framställas på hvardera förslaget, såvida icke den, som väckt förslaget,
derifrån afstår.
Hr Lagerhjelm: I händelse en eller annan utaf dem,
som ingifvit förslager, skulle vara sinnade att vid föredragningen
af dem, modifiera dem lill öfverenssämmelse med en annans, så
måste det väl vara lofgifvit.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att som R. o. Ad. förbehållit
sig fri diskussionsrält då de anmäldta förslagen förekomma
tili pröfning, deraf syntes vara en följd att den ledamot, som
afgifvit ett sådant förslag, egde rätt alt frånträda detsamma, hvarjemte
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle den af honom nyss
föreslagna ordning för förslagens behandling samt alt då de serskildta
förslagen förekomme, hvarje ledamot skulle ega alt icke
blott deremot göra anmärkmr utan ock då han ville frånträda sitt
eget förslag förena sig i hvad någon annan ledamot föreslagit.
Ropades ja.
310
Den 28 Maj f. m.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad., alt de
öfriga förslagen till gemensamma tankar (ingo förekomma i den
ordning, de under diskussionen blifvit framstäldta.
H. R. o. Ad. åtskiljdes k. f lill 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 28 Maj 1851.
Plenum kl. 6. e. m.
Uplästes ett af Hr Reuterskjöld, Adam, inlemnadt sålydande
mern.
Tvungen att i enskilda angelägenheter företaga en resa, får
jag äran härmedelst afsäga mig H. R. o. Ad:s förtroende att vara
Elektor, under anhållan att fortfarande få vara vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Äfvenledes uplästes följande af Gr. Sparre, Claes Rob., inlemnade
mern.
Af sjukdom hindrad att såsom Elektor deltaga i val till Utsk:s
ledamöter, får jag afsäga mig berörde förtroende under anhållan
att få vara bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan, hvarefter H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Bänkmän att sammanträda lill
återbesättande af 4 inom Elektorerne upkomne ledigheter.
Fortsattes öfverläggningen om Consl.Utsk:s d. 3 och 16 dennes
på bordet lagda mern. N:o 7, med förslag till åtskilliga ändringar
i grundlagarne.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf alt, enl. den af
R. o. Ad. på f. m. stadgade ordningen för föredragningen af de
afgifna förslagen till R. o. Ad:s gemensamma tankar, nu först borde
förekomma Frih. Raabs, Adam Christian, förslag, samt lät
derefter upläsa della förslag till gemensam tanke, hvaruti blifvit
yrkadt:
Den 28 Maj e. ra.
311
”Antagande af det förslag, som innefattas i Hr Brincks reservation,
med skillnad:
l:o att riksdag ej hålles oftare än hvart tredje år.
2:o ali landet ej för val af de 70 ledamöter, som i 2:dra
kammaren skola tillsättas af Elektorer, delas i 70 valkretsar, utan
alt dessa val ske länsvis.”
Hr Tersmeden, Nils: Man har med skäl ansett som en
förtjenst hos våra grundlagar, att de stadga sättet på hvilket de
kunna ändras och förbättras. 56 § R.F. äfvensom 81 § samma
grundlag utmärka detta sätt. Den förra talar dock icke om annat
än om förändringar af stadganden i grundlagen och den sednare,
eller den 81, som stadgar rör:de Konungens rätt alt föreslå
förändringar deri, talar också om ändringar i grundlagen.
Med stöd af förenämnde §§ hafva, genom en olycklig vana,
Sländerne äfven ansett sig ega rättighet icke blott att ändra sina
grundlagar, utan äfven med detsamma uphäfva ett, och införa eli
annat stadgande och i och med detsamma göra sådant grundlagsenligt.
Jag vill icke bestrida denna rättighet, denna vana är också
ett bruk, men genom densamma har grundlagens ändamål förfelats.
Man tror sig nu, på grund af 56 §:s stadgande om gemensamma
tankar, kunna framkomma med förslag, hvilka kullkasta
dem som Const.Utsk. framställt. Grundlagen tyckes dock
stadga ganska starka garantier mot förhastade beslut i afseende
på dessa förändringar; den stadgar sålunda i 81 §, att då Konungen
vill föreslå ändringar i grundlagarne, så skall Han höra Statsrådet
och derpå öfverlemna sin propos. i ämnet, hvilken af Ständerne,
utan att någon öfverläggning derom får ega rum, genast
bör till Const.Utsk. öfverlemnas. Detsamma stadgas äfven i 56 §
och den 81 säger bestämdt, att frågor i dessa ämnen, få icke i
Stånden väckas.
Dessa bestämda stadganden tyckas helt och hållet förneka rättigheten,
alt, på grund af gemensamma tankar, komma frammed
förslag, som aldrig varit Coust.Utsk:s pröfning underkastade.
Man känner, att förslag, väckte inom Utskm af Riksdagsmän,
aldrig komma lill Ständernes kunskap, derest de icke af Const.-  (Jlsk. godkännas, samt att endast K. propos:r äfven mot Ulsk:s
afstyrkande, kunna med 2:ne Stånds beslut blifva hvilande. Hela
56 § visar tydligen marchen för behandlingen af frågor, som röra
förändring i våra grundlagar, — visar tydligen, att man vid
den slutliga behandlingen, omöjligen kan komma till något annat
förslag än det som en gång af Utsk. är godkändt. Nu stadgas
tydligen i den 56 §, att, om inom Stånden anmärkn-.r vid ett
Ulsk:s förslag, göras, så skola de, hvilka hvarje RiksStånd förklarar
utgöra dess gemensamma tanke hänvisas till Const.Utsk.
Jag hemställer till en hvar, då emot ett förslag, hvilket sorn
detta, talar om inrymmande af plats i de 4 nuvarande Stånden
åt hittills orepresenterade medborgare, anmärkmr göras, hvilkas
godkännande skulle medföra uphäfvande af hela vår ståndsordning,
312
Den 28 Maj e. m.
huruvida icke sådane kunna kallas nya förslag men ingalunda anmärknrr.
Jag kallar dem nya förslag, hvilka enl. 81 § icke få
väckas.
Derpå kan svaras, förslaget är icke nytt, det står i en reservation:
detta förslag i synnerhet och denna reservation är
aldrig känd af Const.Utsk., den sednare der aldrig upläst. Nu haten
ledamot uttryckt att R. o. Ad. borde som sin gemensamma
tanke omfatta denna reservation i hvilken de 4 Stånden borttagas
och allmänna val införas. Jag hemställer nu, om denna motionärens
önskan skall gå i verkställighet och enahanda beslut fattas i
de öfrige Stånden, att samma reservation blefve allas gemensamma
tanke, hurudan ställningen skulle vara i afseende på Const.-  Utsk:s förslag! Som den gemensamma tanken vore enhällig, bchöfdes
naturligtvis ingen sammanjemkning och sålunda blefve ett
förslag förklaradt hvilande sorn Const.Utsk. aldrig sett, oaktadt det
tydliga stadgandet att intet förslag får framkomma som icke är af
Const.Utsk. granskadt och godkändt.
På grund af hvad jag nu haft äran framställa, och med stöd
af 56 §:n hemställer jag till Hr Frih:n o. Landtm, huruvida propos.
kan göras på ett förslag till gemensam tanke, sådan som den
af Frih. Raab framställda.
Frih. Cederström, Rud.: Antagandet af det förslag, som
Frih. Raab framställt, skulle i det närmaste innefatta godkännandet
af ett förslag, helt nära liknande det som var under R. o. Ad:s
öfverläggning den 17 och 18 Dcc. nasti, år, nemi. det af K. SI.
afgifna, sedan nästförl. riksdagen hvilande förslaget till representationsförändring.
Jag afhåller mig nu, likasom tillförene, från
uttalandet af allt omdöme öfver möjliga värdet och antagligheten,
eller de tilläfventyrs motsatta egenskaperna hos berörde förslag;
men hemställer om det vore förenligt med den ringaste grad af
konseqvens hos R. St., att, samma riksdag som man förklarat
sig ”icke uti liögslberörde nåd. propos. hafva funnit en tillfredsställande
lösning af ifrågavar:de, djupt ingripande samhälls-fråga,”
(sådaua voro verba formalia i det underd. svaret), samma riksdag,
säger jag, antaga ett från enskild riksdagsman ingifvet, ungefärligen
lika lydande förslag. Och hvarföre, Mine Hrr, skulle
väl detta ske? Af hvad tänkbar orsak, af hvad trängande anledn.,
skulle H. St. göra sig skyldige till en dylik sjelfmotsägelse? Och
detta, just nu, sedan riksdagen så långt framskridit, vill man förmå
oss alt ånyo uptaga? Kan det väl i sjelfva verket vara med
ringaste hopp om framgång, man tänker på sådant sätt återupgräfva
den längesedan i grafven slumrande, då vintrens snö redan
under månaders lopp, svalkande fallit deröfver, och när vårens
milda genius just nu hunnit breda grönskans skyddande täckelse
ofvan mullen? Jag vågar föreställa mig att sådant borde aldrig
synas sannolikt; men då det nu ifrågasättes, måtte R. St. ingalunda
kunna lemna åt detta försök någon gillande upmärksamhet.
Måhända vill man invända att det afböjda förslaget har undergått
någon förändring; men om det också numera blifvit försatt
De n 28 Maj e. m.
313
med någon peppar, jemte andra kryddande tillsatser, af det förråd,
hvarmed den aktningsvärde Hr Brinck i sin fatabur förmodligen
är i rikt mått försedd, vet jag dock icke rätt om det kan
antagas eller synas troligt alt dessa tillsatser hafva mägtat gifva
förslaget ett så stort värde, och Om det ensamt på grund af denna
omständighet kan af R. o. Ad. tillerkännas ett så ökadt pris, att
berörde förslag må kunna, såsom det H. Ståndets gemensamma
tanke, varde omfattadt? Jag har ingalunda förbisett, att den aktningsvärde,
högst uplysle Hr Brink, uti ingressen af sin reservation
förklarat, att de principer han förordat, af hela ”nationen
hyllas.” Detta Hr Kryddkramhandlare^ yttrande påminner mig
om de bekanta ord, som Konung Ludvig XIV, glorvördig i åminnelse,
på ett så imposant sätt fällt: ”L’ctat, c’est moi”. — Beklagligtvis
ville det sig inom Coust.Utsk. icke bättre åtbära, än
att med detsamma som dessa grandiöst klingande ord af den aktningsvärde
Ilr Brinck uttalades, i samma stund föreslog den hedervärde
Dannemannen Bengt Gudmundsson att hans förslag, hvilket
är nära öfverensstämmande med det s. k. Orebroförslaget och
som orden uti ingressen lyda, ”eger de största sympathierna hos
de flesta folkklasser, hvilka med förhoppning vänta af oss ett nitiskt
beredande af en representationsförändring”, mätte af R. St.
godkännas; hvarförutan det i samma ögonblick sig vidare ätbar,
att pluraliteten af Consl.ötsk:s ledamöter antogo ett helt annat
förslag än det Hr Brinck förordat. Månne icke således det torde
vara någon illusion som föresväfvat den värde ledamoten i den
del af hans ingress, derutinnan han så oinskränkt förklarat sig
hafva upfattat de af nationen hyllade grundsatser i denna fråga?
Men, Mine Hrr! saken har jemväl förutom denna, i sanning
alfvarsamma sida, äfven en annan, som icke är mindre
allvarlig.
Vid förordandet af det Brinckska förslagets antagande, har
Frih. Raab, under plenum i går f. m. yttrat, att Sverige lider af
en försoffning, som icke skulle kunna höfvas på annat sätt, än
genom representationssättets förändring, i den vidsträcktare omfattning,
Frilen förordat; och att, ”likasom inom familjelifvet, lika
syskon böra åtnjuta lika rätt”, så borde ock, inom samhället,
den ståndsskilnad uphöra och försvinna, som nu, enl. hans tanke,
lärer utgöra en orsak till berörde andeliga och materiela försoffning.
Men jag godkänner lika litet försats som eftersats. Och
den värde Frihms yttrande erinrar mig dessutom lifligen om hvad
Frankrikes, såsom skald intagande, men såsom statsman af en
olycklig ryktbarhet åtföljde, Hr de Lamartine vid en festlig måltid
om sommaren år 1847 offentligen anförde: Frankrike led, påstod
han, af en domning i alla leder; och hvarföre? ”Parceque
la France s’ennuie,” •— utropade han. Och medlet lill afhjelpande
af denna domning, denna ledsnad? ”La reforme,” naturligtvis.
Men under det att talaren, hänförd af sin egen eld, gick att åt
sitt fädernesland bereda lycksaligheten af denna, af honom så kallade
reform, dervid undergräfvande grunden för landets hela samhällsskick,
hvad hände? Landet blef ett rof för partiernes blodi
-
314
Den 28 Maj e. m.
ga strid; och vi vete alla huru den reformen slog ut. Den förbytte
sig i en våldsam revolution, genom hvars införande upstod
ett samhällstillstånd, som, — ehvad loftal deröfver må hållas, —
åtminstone icke lärer hvarken i Svensk eller Norrsk bemärkelse
kunna kallas mycket ”roligt”. Och likväl var det till bolande af
en föregifven ”ledsnad”, en förespeglad ”domning”, som denna
hvälfning förbereddes! —
åled tillämpning af hvad jag i denna fråga först har yttrat,
tillstyrker jag R. o. Ad. alt förkasta del förslag Frih. Raab såsom
sitt omfattat samt i egenskap af föreslagen gemensam tanke
inför oss framställt.
Frih. Raab: Flere ledamöter hafva redan uplrädt mot mitt
förslag, och en har sagt, att våra grundlagars anda icke tillåta
framställning af detsamma. Jag ber, att försl få yttra mig om
den saken. Om raan betraktar grundlagen efter bokstafven, finner
man dess 56 § vara af följande lydelse: ” — — — — — —
”varde Utsk:s yttrande vid samma riksdag öfverlemnadt lil! R. St.
hvilka vid densamma må derom kunna öfverlägga; men icke vid
densamma besluta. Göras i R. Sl:s plena icke några anmärkn:r
emot Const.Utsk:s yttrande; hvile detsamma” — — —
och vidare: ”och gatte då föreskriften i 75 § Riksd.Ordn. Göras
åter i RiksSt:ns plena emot Utsk:s yttrande anmärkn:r” —
Här slår icke med en enda bokstaf begränsadt, huru omfattande
dessa anmärkn:r kunna vara.
Frågan är icke här, säger man, att skrifva en grundlag, här
är blott frågan om införande af förbättringar och förändringar i
den redan befintliga, javäl! Jag har icke heller åsyftat något
annat.
I milt förslag finnes endast en förändring af någon större
omfattning, nemi. vallagen, i öfrigt är R. F. densamma och Riksd.-  Ordn. i det allra närmaste oförändrad, det är blott sjelfva vallagen
sora är olika och således har jag icke förordat något nytt
förslag, blott ett annat sätt än Utsk. förordat, alt förändra vår
nuvarande val-lag.
Hr Tersmeden har sagt i afseende på reservationen, att den
icke kan gifva någon rättighet för ledamöter af Stånden att dervid
kunna fästa sig, jag förstår i sanning icke hvarföre en reservation
skulle få åtfölja ett Utsk:s betänk, om ej afsigten vore alt
lemna tillfälle för Stånden, att, då de företaga hufvudfrågan tilt
afgörande, tillse och begrunda de skäl som anföras af deo enskilde
reservanten, samt sålunda blifva försatte i tillfälle att helldre
antaga dessa skäl, än det förslag, som af Utsk:s majoritet blifvit
framslälldl, ty det är ju Ständerne, icke Const.Ulsk. som beslutar
öfver frågan.
Detta Utsk. är den auktoritet vid riksdagarne, som i vissa fall
afgör med R. St:s rätt, huru vår grundlag skall tolkas, det är dess
majoritet, som tillåtit reservationen att komma till Ståndens kunskap,
— samma majoritet som tolkat grundlagen, — och således,
när reservationen fåll följa med Utsk:s förslag derifrån, innebär
Den 28 Maj e. m,
315
väl också denna omständighet ett bevis att Coust.Utsk:s majoritet
erkänt Ståndens rättighet alt kunna fästa sig vid ifrågavarsde reservation
eller icke.
Samme talare har hemställt huru det väl skulle komma att
se ut, om alla fyra Stånden skulle antaga Hr Brincks reservation.
Ja, Gud gifve all så vore! det skulle vara oändligt lyckligt om
en sådan samstämmighet, som hittills icke egt rum, skulle i hast
upkomma emellan Stånden, och om så väl vore, kunde man hysa
de gladaste förhoppningar för Sveriges framtid.
Vidare ber jag att få, i afseende på formen, fästa mig vid
huru det tillgått inom andra Stånd icke blott vid föregrde utan
äfven vid denna riksdag; BorgareSt. har med en stor öfvervägande
majoritet antagit detta förslag och BondeSt. godkänt en annan
reservation, eller Bengt Gudmundssons. I PresleSt., då frågan i
gårdagens plenum först väcktes, börjades med afgörandet af principen,
alldeles som jag yrkat att man på detta rum skulle börja
att behandla saken, hvarvid, så framt jag fått riktig underrättelse,
följande propos. framställdes: ”Den som godkänner Const.Ulsk:s
åtgärd att hafva bibehålit Ståndsprincipen såsom grund för uational-representationen,
röste ja; den det icke vill, röste nej. Vinner
nej, har Ståndet såsom sin gemensamma tanke förklarat, att
nationalrepresentationen bör på annan grund upföras”. Således
har PresteSt. och dess Talman, hvilken ingalunda gerna vill stöta
grundlagen för hufvudet, meddelat en sådan propos. Säger raan
att det icke angår oss huru andra Stånd förfara, så ber jag att
få erinra huru del gått lill inom detta Stånd viden föreg:de riksdag.
Jag vill icke lala om 1840 års riksdag, endast påminna om
huru ärendet behandlades vid riksdagen 1844.
Då hade nemi. Const.Utsk. framkommit med ett förslag, som
yrkade bibehållande af de nuvarande RiksSt:n och derjemte tillstyrkt
ett femte Stånd, att inrymmas i BorgareSt. bestående af
embetsmän och ofrälse fastighetsegare på landet. Det var således
icke heller då fråga om fullkomlig förändring af våra grundlagar,
likväl framkom Gr. Frölich med förslag till gemensam tanke, hvars
syftning inhämtas af sjelfva ordalagen, hvilka lyda sålunda: ”valrätt
äger hvarje Svensk, till myndige år kommen man, så framt
icke, genom särskilde, af lagen bestämda undantag den activa medborgare-rätten
blifvit förklarad för honom hvilande eller förverkad”.
Jag tror mig icke behöfva upläsa mera af detta förslag, för
att angifva syftningen af detsamma. Detta förslag blef likväl af
dåvarande Landtm, framställdt lill öfverläggning och propos. var
färdig att derpå göras då Gr. Frölich förklarade, med afseende på
förut fattade beslut, sig icke anse det vara nödigt att längre drifva
sitt förslag, och någon propos. kom derföre icke i fråga. Vi
hafva sålunda bevis både från en föreg:de riksdag och ifrån denna
huru ärendet blifvit behandladt, allt för den meningen, att ett
sådant förslag lill gemensam tanke, sora det jag framställt, icke
är mot grundlagen stridande.
I afseende på sak vill jag visserligen icke längre uppehålla
316
Den 28 Maj e. m.
R. o. Ad. men anser mig dock skyldig att svara Fril). Cederström
med magra ord på den frågan, hvarföre man nu skulle antaga
ett förslag, som så nära öfverensslämde med det redan pröfvade
K. förslaget, som föll sistl. höst.
Jag vill icke fästa mig vid de poetiska ord som yttrades,
emedan dessa ord, huru poetiskt sköna de föllo sig, säkerligen uttryckte
en ganska prosaisk tanka af misshag till sjelfva grundtankan
i förslaget. Mine Hrr! om ock det förslag jag framställt
skulle hafva ett syskontycke med det K. förslaget, hvilket jag icke
nekar, och hvilket jag tverlom åberopar som ett värde för detsamma,
så hafva vi väl från alla riksdagar, så långt jag kan minnas
tillbaka exempel derpå, att förslager falla och upkomma som hafva
tycke med hvarandra.
En antydan är likaledes gjord alt Ilr Brincks förordande af
det K. förslaget, uttryckande lankan att de grundsatser detsamma
innehåller skulle gillas af en stor del af nationen, vore en Hr
Brincks förvillelse, denna förmodan tror jag vara grundad på ett
misstag hos bemältc Frih:e. Jag är öfverlygad att om Frilen rest
omkring i landet och gjort sig bekant med opinionen så skulle
han icke tillåtit sig det föga lämpliga skämtet, som tydde derpå
att Hr Brinck vore den ende man, som hyste en sådan tanka och
hade den förmätenheten och den svagheten att tro, att endast af
det skäl alt han sjelf gillade det, nationen skulle göra likaledes.
För min del kan jag vittna, att, i den landsort, der jag bor, der
var opinionen ganska allmän för det förslaget.
Jag anser mig icke böra besvära R. o. Ad. med ingående i
ett motiveradt försvar för de särskilda punkterne i det förslag, som
jag begärt må utgöra Ståndets gemensamma tanke, utan anhåller
att det må blifva föremål för propos.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Efter min förmening, har Const.-  Utsk. icke förfarit i enlighet med grundlagens anda, då det medgifvit,
alt reservationer rör:de hela förslaget till ändring af rikets
grundlagar fått åtfölja det af Utsk. afgifna betänk:t. Det hörei*
till grundlagens anda att hvarje förslag till dennas förändring
skall af Const.Utsk. vara bifallet, och hemställdt till Ståndens pröfning.
Alt det icke är bifallet, ser man deraf att det framslälles
under formen af reservation. Visseriigen är det också en besynnerlighet
att, som det äfven erkännes, detta förslag har fullkomlig
likhet med ett annat förslag, som fallit vid denna riksdag,
visst är det besynnerligt, säger jag att ett sådant åter kommer att
utgöra föremål för Ständernes pröfning vid samma riksdag, hvilket
äfven synes vara mot grundlagen stridande; men jag håller
ej så hårdt på dessa förhållanden, utan fäster mig mera dervid
att den värde motionären sjelf beklagat sig alt vara ensam om
sin framställning.
Ar det verkligen förhållandet, hvilket jag för min del tror,
att han derom är ensam, då vill jag till honom hemställa, huruvida
han ej kunde finna skäl vara för handen, att nedlägga den
begäran lian gjort, ty då man har vissheten alt vara den ende
Den 28 Maj e. m.
317
sora hyser en tanke, hvad skall man väl då vinna? icke annat
än tidsutdrägt!
Jag hemställer till Frih. Raab, om han icke täcktes låta denna
sin begäran om särskild pröfning af det utaf honom framställda
förslag, för denna gång helt och hållet förfalla.
Frih. Raab: Jag år skyldig besvara Hr Lagerhjelms upmaning
framställd i anledn. af en förmodan att jag skulle vara alldeles
ensam om den mening jag tagit mig friheten framställa.
Sådant kan omöjligen var.a mig med full visshet bekant och
emedan det vore något så eget och så märkvärdigt om ett slikt
förhållande egde rum, att jag för singularitetens skull vill utröna
verkligheten, kan jag af sådan orsak omöjligen afstå från begäran
om votering.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Det är R. o. Ad. väl
bekant, att ingen annan må i Stånden framställa förslag till grundlagsändringar
än antingen Konungen eller Const.Utsk. Ingendera
af dessa myndigheter har framlagt det förslag som Frih. Raab
förordar. Det har framkommit från enskild motionär, som gått
Const.Utsk. förbi. Han har nemi. framställt sin mening såsom en
mot Ulsk:s förslag afgifven reservation, hvilken en af Utsk:s ledamöter,
Hr Tersmeden förmäler hafva blifvit tryckt ulan att Utsk.
ens kände hennes innehåll. Agde någon ledamot, att, med Const.-  Ulsk:s förbigående, i Stånden föreslå grundlagsändringar, antingen
i form af reservation mot Utsk:s förslag eller af anmärkn. till
grund för gemensamma tankar, så skulle Const.Utsk:s veto mot
enskilda grundlagsförslag tillintetgöras.
Detta måste vara olagligt. Ehvad andra Talmän må hafva
mcdgifvit eller andra Stånd beslutat, i delta hänseende så förmodar
jag, att R. o. Ad. likväl icke skall tillåta en sådan olaglighets
begående, äfvensom jag hoppas, att Hr Frih. o. Landtm,
icke skulle vilja meddela propos. derå. Men på det att denna öfverläggning
i formfrågan icke må draga för långt på tiden, så
anhåller jag, att, sedan de motsatta meningarne om saken redan
blifvit yttrade, Hr Frih. o. Landtm, ville säga sin mening, eller
ock att Ståndet måtte komma till omröstning deröfver, i händelse
Hr Frih. o. Landtm, vill skjuta ifrån sig afgörandet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Mitt yttrande i
föreg:de plenum tillkännagaf, att jag icke delade de åsigter i sak
Frih. Raab framställt; men ehuru jag är med honom af motsatt
öfvertygelse och ogillar Const.Usk:s förslag, kan jag ej annat än
på del högsta bestrida den anmärkn., som blifvit gjord af Ilr von
Hartmansdorff, och enl. hvilken det skulle vara någon ledamot i
Const.Utsk., hvem som helst förmcnadt att framställa sin från pluraliteten
skiljaktiga mening. Jag kan ej föreställa mig möjligheten
af ett sådant grundlagsstadgande som skulle förbjuda någon
ledamot i Utsk. att uttrycka det han ej delar den mening, som
majoriteten framställt. Är detta hans rättighet, så måste det
också vara hans rättighet att tillkännagifva hvaruti skiljaktigheten
318
Den 28 Maj e. m.
består!; och är det hvarje ledamots rättighet att hår gifva tillkänna
huru lian önskar att R. o. Ad. matte uttrycka sin gemensamma
tanke, om detta, säger jag, år Frih. Raabs, likasom hvar och
en annans, så mätte visserligen icke denna rättighet förminskas
deraf, att han tillkännagifver att det är den tanken som finnes
uttryckt i den reservation, hvilken är förevarande betänk, bifogad.
Om denna lanke icke varit uttryckt i reservationen, ulan om
Frih. Raab här upläst samma förslag sorn den innehåller såsom
sitt eget, skulle väl Hr von Hartmansdorff då kunnat bestrida Frih.
Raab rättigheten att få detsamma framställdt, som hans önskan
till R. o. Adis gemensamma tanke, och har han haft den rättigheten,
så kan jag ingalunda tro att densamma förminskas derigenom
att en ledamot af Consl.Ulsk. redan förut haft samma åsigt.
— Jag för min del understöder Frih. Raabs begäran ehuru jag
ogillar saken.
Hr von Hartmansdorff: Det är utan tvifvel hvarje ledamots
rätt äfven i Const.Utsk., att förklara del han icke är af samma
mening sora pluraliteten. Men sådant berättigar honom icke
att framlägga för Ständerna ett förslag, hvilket Utsk:s flertal
ogillat.
De föreskrifter, som 56 § R. F. innehåller, äro af den beskaffenhet,
att deras stridighet mot grundlagens andemening i
öfrigt, föranledt de formtvisler vid hvarje riksdag, hvilka jemväl
för ögonblicket återkommit. Dessa föreskrifter har man icke kunnat
bringa lill något förnuftigt sammanhang med grundtanken i
R. F., på annat sätt, än att de anmärkmr, som få göras i form
af gemensamma tankar, endast må röra jemkningar af det hufvudförslag
Ulsk. framställt, men ingalunda innebära ett helt annat
förslag än Const.Utskrs och derigenom undertrycka detsamma.
Lika vål som man föreslår en representation så och så beskaffad,
annorlunda än Const.Utsk. hemställt, så kunde man föreslå hvad
som helst, hvilket detta Ulsk. icke hade godkänt. Sådant vore
att uphäfva Const.Utsk:s uteslutande rätt i detta hänseende
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har fortfarande hestridt
rättigheten för reservanter alt få yttra sina enskilda åsigter rör:de
Const.Utskis förslag till representationsförändring och likväl har
jag här i min hand Const.Utsk:s förslag N:o 26 sedan 1844 års
riksdag, då Hr von Hartmansdorff sjelf var ledamot i Const.Utsk.
och beledsagade dess förslag med sin reservation.
Det hade säkerligen varit en förlast för Ständerne, att icke
blifva i tillfälle att erfara hvad denne ledamot haft att bibringa
dem och jag skulle högeligen förundra mig deröfver om Hr von
Hartmansdorff, sorn sjelf begagnat en sådan rättighet, nu, 7 år
sednare, icke skulle vilja erkänna samma rätt.
Har den grundlagsenligen blifvit begagnad, så är det också
grundlagsenlig! att ånyo betjena sig af densamma.
Mine Hrr! här är fråga om former, något märkvärdigt skalle
det vara, om våra åsigter gått så retroactift tillbaka att man numera
vill neka propos. på ett förslag, hvilande på icke mera ra
-
Den 28 Maj e. m.
319
dikal grund, än att ledamöter som talat derom, erkänt att det
står i närmaste öfverensstämmelse med det förslag, som af landets
Konung vid sistl. riksdag framställdes och under denna blifvit
afslaget. Jag skulle ej kunna annat än högeligen förundra
mig deröfver, och anse del såsom nog långt gånget på den radikala
sidan; och jag önskar ingenting högre, än att opinionen,
som så ofta vexlar, icke måtte gå långt framom detta förslag i
framtiden.
Jag anhåller att IIi rme måtte laga detta förslag i betraktande
vid den blifvande voteringen.
Hr von Hartmansdorff: Jag påminner mig ganska väl
att jag afgaf en reservation vid omförmälde riksdag; men då var
jag sjelf motionär till det förslag som Consl.Utsk. gillade. De
anmärkn:r jag då gjorde åsyftade ingalunda hvad Hr Brinck afser,
att sätta ett annat förslag i st. f. det, som Coust.Utsk. godkänt,
ulan de angingo blott jemkningar deraf.
Hr Cederschiöld: Då detta är en principfråga, som torde
vara vigtig att få afgjord, tager jag mig friheten hänvisa till 57
§ Riksd.Ordn. som uttryckligen lemnar hvarje ledamot i Utsk.
rättighet att få med reservation beledsaga derifrån utg:de utlåtm.
Förenämnde § innehåller nemi.: ”Vill ledamot, som ej i Ståndets
fattade beslut instämt, sin särskilda tanke hos de öfriga Stånden
anmäla, slånde det honom fritt, genom särskildt mern. eller dictameu
till prol., hvilket må MedStånden tillställas, enär han de
för kommunikationen och prot. nödige exemplaren till Sekret, aflemnar.
Lag samma vare, dä någon remiss gär från Riksstånd
till Utsk., eller utlät, från Utsk. till RiksStånd ;n grundlagens
föreskrift i det fallet är klar och oförtydbar; och då det
är en rättighet att till prot. dictera en från Utsk:s mening skiljaktig
tanka, della dictamen skall innehålla hvaruti skiljaktigheten
består, lärer väl ingen, utan att kränka grundlagens tydliga bokstaf,
kunna bestrida en Utsk:s ledamot rättighet alt få sin särskilda
mening Ständcrne meddelad.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag ber, att endast
för historikens skull, få tillägga, att icke blott vid 1S44 års
riksdag tillgick som Frih. Haab omförmält, utan äfven vid 1S40
och 1S34 årens riksdagar. Vid den förstnämnde framställde Const.-  Ulsk. ett förslag, ungefär i samma riktning som det förevar:de;
R. o. Ad. förklarade då såsom sin gemensamma tanke, att sjelfskrifvenheten
skulle uphöra, åsyftande derjemte en klass-fördelning.
Frih. Palmstjerna, som då var Landtm, fann sig likväl
icke förhindrad att meddela propos. på delta, äfvensom på åtskilliga
andra förslag, som i ganska väsendtlig mån skiljde sig från
Const.Utsk:s. Under 1834 års riksdag var förhållandet än mera
extant, Utsk. hade föreslagit alt representationens nuvarande fyra
Stånd skulle kompletteras med åtskilige flya elementer. Då framställdes
begäran om propos., hvilken icke heller förvägrades, på
det förslaget alt representationen skulle grunda sig på allmän
320
Den 28 Maj e. m.
valrätt, äfvensom på ett af Ilr Lefrén framställdt, som gick nt på
att den skulle fördela sig på fem Stånd, hvilka förslager icke
stodo tillsammans med det af Coust.Utsk. framställda förslaget.
Det skulle således vara något ovanligt om Landtm, vid denna
riksdag skulle frångå hvad hans företrädare på ordf:de-platsen
inom detta rum icke förvägrat och de öfrige Ståndens Talma nvid
denna riksdag ej nekat.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade:
Frih. Raab har yrkat, att såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanke mätte framställas:
”Antagande af det förslag som innefattas uti Hr Brincks
”vid Const.Utsk:s mern. N:o 7 fogade reservation, dock med den
”skillnad:
”l:o att riksdag icke hålles oftare än hvart tredje år; och
”2:o att landet ej för val af de 70 ledamöter, som i andra kammaren
skola tillsättas af Elektorer, delas i 70 valkretsar, utan
”att dessa val ske länsvis”.
Vid början af öfverläggningen i nu förevarande ämne hade
jag äran yttra den på föreskriften i 56 § R. F. grundade åsigt,
att icke något annat förslag, än det af Const.Utsk. uti dess
mern. N:o 7 till R. St. ingifna, kunde af mig föredragas lill
öfverläggning. Detta förslag innefattar endast, såsom orden lyda:
”åtskilliga ändringar i grundlagarne”, hvaremot det af Frih.
Baab åberopade förslag icke inskränker sig lill vissa ändringar
i den nu bestående grundlagen och de §§ deraf uti hvilka ändring
blifvit af Const.Utsk. tillstyrkt, utan innefattar, på sätt, reservanten
Hr Brinck sjelf upgifvit, ”'förslag till ny vallag, Riksd.Ordn.
”och R. F., jemte en dervid fogad serskild artikel”. Vid delta
förhållande anser jag Hr Rrincks förslag ligga vida utom omfånget
af de gränser, inom hvilka öfverläggningen, enl. stadgandet i
R. F:s nyss åberopade 56 § bör vara inskränkt. Och på dessa
skäl samt vid jemförelse af uttryckliga föreskriften uti 55 § Riksd.-  Ordn., linner jag mig vara förpligtad att vägra propos. å det förslag
till gemensam tanke, som af Frih. Raab blifvit framställdt.
Frih. Raab: Jag vill, vid hvarje tillfälle då jag det kan, alltid
rälta mig efter Hr Frih. o. Landlm:s åsigt, som säkert går ut
på alt så vidt möjligt är, göra hvarje Stånds-ledamot till viljes,
men i denna fråga, så vigtig som jag än anser densamma vara, kan
jag ej underlåta att vädja till det omdöme, som Ståndet, enl. 55
§:n Riksd.Ordn. är berättigadt afgifva; och får sålunda begära, alt
Hr Frih. o. Landtm, icke illa uptager det jag anhåller att i detta
fall om Ståndets tanke blifva förvissad; yrkande alltså votering.
Till följd häraf och med åberopande af stadgandet i 55 §
Riksd.Ordn. hemställde II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad.
yrkade den propos. II. Ex. ansell sig böra vägra.
Hår
-
Den 28 Maj e, m.
321
Härvid ropades starka nej, blandade med åtskilliga ja, hvarefter
II. Ex. förklarade det han funnit nej öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voterrs-propos.
Den, sora yrkar den af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, vägrade
propos. å Frih. Raabs förslag till gemensam tanke, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder ofvanberörde propos. icke af R. o. Ad. yrkad.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda;
Ja — 27.
Nej — 88.
Härefter förekom det af Hr Printzensköld, Carl inlemnade
sålydande förslag:
”Alt R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke förklarar, det
Ståndet icke afsäger sig sin sjelfskrifvenhet, utan att det åligger
Const.Utsk. att med sjelfskrifvenhetens bibehållande för Adeln,
upgöra ett representationsförslag, hvarigenom alla nu orepresenterade
samhällsmedlemmar, sora på grund af sin samhällsställning
dertill äro berättigade, må medelst valda ombud vinna inträde i
representationen”.
Hr Printzensköld: Då jag är långt ifrån att vilja följa
den siste talarens exempel, nemi. alt begära votering i händelse
Hr Frih. o. Landtm, skulle finna mitt förslag vara af beskaffenhet
alt icke kunna hos R. o. Ad. till öfverläggning förekomma
och Hr Frih. o. Landtm, följaktligen anse sig förhindrad att derå
meddela propos. vågar jag anhålla om förklaring på förhand, huruvida
berörde mitt förslag befinnes vara af beskaffenhet alt kunna
till öfverläggning förekomma.
I anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Frill, o; Landtm., det
han icke fann sig ega fullt giltiga skäl att vägra propos. å ifrågavande
förslag.
Hr Printzensköld: Jag var på förhand förvissad att Hr
Frih. o. Landtm, skulle afgifva denna förklaring, ehuru granlagenheten
emot såväl honom som Ståndet upmanade mig alt göra
den förfrågan hvarå jag nu erhållit ett nöjaktigt svar.
Jag tror att R. o. Ad. vid närmare eftersinnande, otvifvelaktig!
skall finna, att det förslag, som jag framställt, är af den beskaffenhet,
att ett bifall lill detsamma utgör ett oundgängeligt vilkor
för Adelns bestånd, såsom integrerande del af representationen.
Under diskussionen i detta ämne, har jag, dels ur en af en
frejdad ledamots från trycket utgifna arbete upläst, dels äfven sjelf
7 H. 21
322
öen 28 Maj e. K.
framställt sådane skäl som jag för min del ansett böra leda lill
det mål dit jag syftar: men jag förutser, att åtskilliga anmärkn:r
mot förslaget, i afseende på dess upställning skola äga rum.
Const.Utsk. är nemi. en mäktig auktoritet inom representationen!
och lärer väl icke emottaga några förständiganden från
Sländerne, i likhet med hvad öfrige Utsk. äro skyldige härutinnan.
Jag anhåller således vördsammast hos Hr Frih o. Landtm,
äfvensom hos Ståndet, att i det förslag jag framställt, och på det
att detsamma må blifva antagligt och godkändt af Const.Utsk:s
ledamöter, i hvad detsammas upställning beträffar, en sådan modifikation
i ordalagen lill R. o. Ad:s gemensamma tanke om
sjelfskrifvenhetens ändamål och syfte må få inflyta, att icke Const.-  Utsk., ej heller dess härvarande ledamöter må kunna stöta sig
på detsamma.
Med Hr Frih. o. Landtnäs tillåtelse, tager jag mig friheten
uplåsa denna förändring i ordalagen, så lydande: att R. o. Ad.
som sin gemensamma tanke förklarar, det Ståndet icke afsäger
sig sjelfskrifvenheten, utan att ett grundlagsförslag bör upgöras,
hvarigenom med sjelfskrifvenhetens bibehållande för Adeln, alla
orepresenterade samhällsmedlemmar, som på grund af sin samhällsställning,
dertill kunna anses berättigade må, medelst valda
ombud vinna inträde i representationen.
Vid jemförelse af detta förslag med det som Hr Frih. o.
Landtm, låtit upläsa, finnes att i sjelfva saken ingen förändring
blifvit gjord.
Gr. Lagerbjelke, Gust. Under loppet af sistl. riksdag inkom
till Const.Utsk. en motion af ungefärligen följande innehåll:
”undertecknad föreslår en representationsförändring, hvilken bör
byggas på de grunder, som Const.Utsk. behagar upgifva”. Sä vidt
jag förstår, bcfinnes Hr Printzenskölds förslag vara i nära slägtskap
med den omnämnda motionen, ty den värde talaren säger
visserligen att åtskilligt skall ske, men huru detta skall åstadkommas:,
derom har samme talare ej yttrat ett ord, hvarföre jag
vördsamt hemställer alt R. o. Ad. måtte afstå Hr Printzenskölds
förslag till gemensam tanke.
Hr Printzensköld: Jag tror icke att det någorstädes i
grundlagen finnes föreskrifvet för Stånden, att, hvart och ett på
sitt rum, upgöra speciella grundlagsförslag; det är endast konturerna,
som dem åligger att angifva såsom anmärkmr mot betänk.
Det förslag till gemensam tanke, som jag framställt, innehåller i
ett afseende en bestämmelse, den nemi. att, hvad R. o. Ad:s representationsrätt
beträffar, sjelfskrifvenheten skall bibehållas, äfvensom
ett medgifvande af den grundsats, hvilken genomgår Const.-  Utsk^ förslag, nemi. att hittills orepresenterade samhällsmedlemmar,
hvilka kunna anses berättigade till inträde i nationalrepresentationen,
äfven måtte ett sådant inträde tillerkännas. Jag anser
icke det vara milt, ej heller Ståndets åliggande, alt här, §
för § föreslå huru denna rättighet skall de orepresenterade medlemmarne
tillkomma.
Den 28 Maj e. m.
323
Det tillhör Const.Utsk. att, blott grundsatsen erkännes som
Ståndens gemensamma tanke, sedan i detalj tillämpa och utföra
densamma, och derföre anser jag mitt förslag vara tillräckligt för
det ändamål som dermed åsyftas.
Gr. Sparre, Erik: Utan att vilja ingå i någon diskussion,
ber jag blott att till de skäl Gr. Lagerbjelke anfört emot det af
Ur Printzensköld framställda förslaget få ytterligare lägga ett.
Sedan R. o. Ad. vid 1840 års riksdag förklarat, det Ståndet
vore benäget alt afsäga sig sjelfskrifvenheten, månne det vore
för Ståndet värdigt att antaga ett förslag, som icke innehåller
något annat vilkor, än alt just denna sjelfskrifvenhet skall bibehållas.
Vore det konseqvent, jag uprepar, vore det R. o. Ad. värdigt?
— De modifikationer, som andre ledamöter framställt som
tillägg lill det af Const.Utsk. framställda förslag, äro i alla fall af
beskaffenhet, att jag tror att alla ledamöter af detta Stånd skola
finna sig dermed tillfredsställde; och månne ej R. o. Ad. genom
bifall till ett sådant förslag, som Hr Printzenskölds, bevisade den
inkonseqvens, alt R. o. Ad. liksom med uttryckliga ord återlogc
hvad Ståndet för några riksdagar sedan formligen förklarat.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hr Printzenskölds förslag
är af beskaffenhet, att, om det antoges, skulle R. o. Ad:s nuvarande
sammansättning varda bibehållen och allt hvad Const.-  Utsk. föreslagit till förändring i Ståndens arbetsordning, allt hvad
som ligger till grund för dessas sammanträdande på ett rum m.
m. skulle derigenom vara uphäfvet. — Detta tillintetgörande åsyftar
Hr Printzensköld.
Hvad angår de hittills orepresenterades inrymmande i representationen,
så har Ulsk. redan föreslagit hvad Utsk. ansett i
det hänseendet vara att göra: hvarföre, och då Hr Printzenskölds
förslag icke innehåller något mera bestämdt om den saken, jag
afstyrker detsammas antagande till R. o. Ad:s gemensamma tanke.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: R. o. Ad. har fortfarande under
flere riksdagar yttrat sig vara af samma åsigt, som den, hvarpå
Const.Utsk. nu byggt sitt förslag, nemi. på afsägelse af den
s. k. sjelfskrifvenheten.
Jag tror R. o. Ad. handla rättast, då Ståndet inför verlden
visar hvad som under hela tiden varit dess mening och önskan,
nemi. att, med upoffringar af egna fördelar, bidraga till genomförande
af en representationsförändring, af beskaffenhet att medföra
gagn för landet. Många bemödanden hafva blifvit använde,
för att komma vederbör:de att tro, att R. o. Ad. aldrig menat
hvad i det hänseendet yttrats. Jag är icke bland dem, som fika
efter folkgunst och jag tror ej att någon annan mera eftersträfvar
den än jag: men annat är att fika efter folkgunst, och annat att
vara konseqvent i den liberalare åsigten, som R. o. Ad. en gång
yttrat och fortfarande bör vidblifva.
324
Den 28 Maj e. m.
Jag tror det retrograda förslag, som blifvit framslätldt, vara
skadligt både för 15. o. Ad., fäderneslandet och framgången af de
bemödanden, för hvilka Adeln alltid visat sig vilja gå i spetsen,
och långt ifrån alt vilja medverka, har R, o. Ad. ansett vara sin
pligt alt sjelf sätta sig emot ett förslag, som är af egenskap att
medföra likets förderf — nemi. antagandet af den allmänna valprincipen.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jemte det jag instämmer med dem,
som talat emot Hr Printzenskölds förslag, hemställer jag huruvida,
denna diskussion leder till något ändamål och är lämplig. Jag
skulle tro, och då R. o. Ad. vid 1840 års riksdag förklarat, alt
personliga sjelfskrifvenhets-rältens bibehållande icke skulle ingå
som vilkor för representationens ombildning, utan tvertom, detta
Stånd denna personliga sjelfskrifvenhet sig afsagt, kunna och vilja
icke heller de, som deltagit i detta beslut, nu fälla ett votum,
motsatt till det som då afgafs, och jag tror icke heller, alt ibland
härvarande ledamöter, de, hvilka icke deltagit i ©fvanberörde beslut,
vid detta tillfälle skulle vilja medverka till delsammas motsats
hvars första följd vore minskadt förtroende till det ord R. o.
Ad. uttalar.
Hr Printzensköld: Det må vara de Hrr förbehållet, som
sådant önska, att åberopa föreg.-de beslut; äfven jag känner tillvaron
af de beslut som 1840 fattades, lika väl som de, hvilka
mot mig åberopa detsamma: men jag kan likväl icke deraf draga
samma slutsatser som desse Hrr.
Man skulle, för att fullfölja konseqvensen af hvad de påyrka,
aldrig kunna verkställa en grundlagsförändring eller någon slags
lagförändring, ty medgifvas mäste att de lagar, som tillkommit,
åtminstone efter 1809 års statsskick, hafva sin grund i Siändernes
beslut, och man skulle jemnt och samt kunna förevita Ständerne
inkonseqvens i handlingssätt, derföre ali de, seende ett beslut
vara mindre ändamålsenligt, ja lill och med kanske skadligt
för fäderneslandet, tillåle sig att förändra detsamma. Att på sätt
en talare yttrat, ett sådant beslut, som hår åberopade, flere gånger
skulle af R. o. Ad. blifvit fatladt, känner jag icke, men det
känner jag oeh minnes ganska väl, att detta beslut tillkom under
sådane omständigheter, att måhända just i de lugnare tider, hvari
vi f. n. lefva, det torde vara nyttigt alt betänka sig, ora man
verkligen bör vidblifva detsamma. Jag tillhörde ieke den majoritet,
som då trodde sig äga rättighet att beröfva R. o. Ad. den
vigtigaste grundvalen för sitt bestånd, och det må sålunda vara
mig förbehållet, att kunna påyrka bibehållande af denna grund,
man att man må åberopa att Adeln nu skulle bryta mot den
konseqvens och den granlagenhet, som i dylika fall bör iakttagas.
Beträffande Frih. Palmstjernas anmärkn. att mitt förslag skulle
åsyfta ett fullkomligt bibehållande af sjelfskrifvenheten sådan den
nu är, så tillåter jag mig säga, att han tydt detsamma annorlunda
än ordalydelsen innehåller, ty jag ser intet hinder alt, om R. o.
Ad. förklarar sig icke vilja afstå från sjelfskrifvenheten, sedermera
Den 28 Maj e. m.
325
i Riddarh.Ordn. kunna förena sig om sädane grunder för denna
sjelfskrifvenhets utöfning, hvarigenom man lätteligen komme till
del mål, som både Frilen och flere ledamöter med honom åsyfta.
Det är blott grundlagsföreskrift om sjelfskrifveohetens uphörande
som jag bestrider, emedan jag ej anser densamma vara nyttig,
utan t verl om i rak motsats till hvad en talare sagt, — för fä
derneslandet
i högsta måtto förderflig.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jemte det jag förklarar,
att jag, lika lifligt som Hr Printzensköld önskar att sjelfskrifvenheten
må kunna bibehållas, får jag tillkännagifva, att såsom opinionen
nu är rådande, jag för min del yrkar, alt Gonst.Utsk:s
förslag måtte antagas, utan något amendement.
I afseende på hvad som yttrats icke blott i dag, utan flere
gånger tillförne i fråga om sjelfskrifvenhetens afsägelse vid 1840
års riksdag, får jag blott nämna, att med mig det särskilda förhållande
äger runi, att, ehuru jag visserligen icke kan räkna mig
till de unga ibland denna samling, då jag redan bevistat flere
riksdagar, jag dock lyckligtvis icke var riksdagsman vid 1840 års
riksdag, så att jag anser mig helt otvunget kunna yttra mig i
delta ämne.
Dä 11. o. Ad. fattade ofvanberörde beslut, skedde sådant otvifvelaktig!
i den ädla och lofvärda afsigten alt göra detta dyrbara
offer lill gagn för fosterlandet; går man tillbaka i tiden, undersökanden
hvad R. o. Ad. gagnat med redan gjorde eftergifter af
förut egande förmåner, t. ex. för att blott anföra en enda, —
afsägelsen af rättigheten alt uteslutande besitta säterier, så skall
man finna, att fäderneslandet derpå intet vunnit.
Hvad nu speciel t angår förevar:de fråga, så är min tanka,
att det ej vöre R. o. Ad. värdigt att förklara sig vilja bibehålla
sjelfskrifvenhelen, och del i följd af det beslut derom, som tillförne
blifvit fattadl, hvarförutan jag ber att få afgifva dea förklaring,
det jag kommer att rösta för Const.Utsk.-s förslag, sådant det derifrån
inkommit.
Gr. Rjörnstjer na, Carl Magnus: Såvida Ståndet behagat
fästa någon upmärksamhet vid del förslag, jag tagit mig friheten
framställa, lärer ingen förebrå mig att ej ifra för sjelfskrifvenheten;
men detta förhindrar mig alldeles icke att motsätta
mig den af Hr Printzensköld framställda gemensamma tanke, hvilken,
om den gillades skulle göra hvarje förändring, hvarje lösning
af frågan omöjlig
För min del anser jag Const.Utsk:s förslag vara byggdt på
billiga och rättvisa grunder, är, med en och annan jemkning,
färdig att delsammma godkänna, hoppas således att Ståndet måtte
förkasta Ilr Printzenskölds framställning.
Hvad Gr. af Ugglas ordat om 1840 års tildragelser, dervid
vill jag ej fästa mig, blott nämna alt jag ej i dem deltog och
följaktligen icke heller finnér mig bunden af då fattade beslut.
Ilr Rosenblad. Bernhard: Jag har icke deltagit i den
32(5
Den 28 Maj e. ni,
föreg:de disskussionen om delta ämne, och hade äfven ernat att
fortfarande iakttaga tystnad, ehuru jag visserligen gjort några anteckningar
vid Const.Utsk:s förslag, hvilka lika väl som många andra
kunnat framställas; men då jag beklagligen hyser den öfvertygelsen,
som troligen delas af de fleste, att hvilket förslag, sorn
än vid denna riksdag må förklaras blifva hvilande, har det dock
föga utsigt att vid den kommande blifva af alla fyra Stånden antaget,
så har jag ej, med uttalande 3f mina åsigler i ämnet velat
öka prol:ns mängd och längden af öfverläggningen; men — då
R. o. Ad:s anseende som Stånd, angripes i det förslag Hr Printzensköld
afgifvit, genom vidrörande af en gammal fråga, en gammal
princip så anhåller jag att få yttra några ord.
Det är visserligen sannt, att lagligen är R. o. Ad. icke bundet
på något sätt af det beslut som 1840 fattades, alt afsäga sig
den s. k. sjelfskrifvenhcten, eller rättare, den personliga sjelfskrifvenheten,
och att således, likasom man 1S48, i lagfrågan, handlade
i strid med det beslut som Sländerne fattat vid 1840 års
riksdag, kunde sådant ske äfven nu i fråga om denna sak ; —
men något annat är: bör II. o. Ad. handla så, och hvilket inflytande
kan ett sådant handlingssätt utöfva på förtroendet
till R. o. Ad. och på Ståndets anseende?
Jag vet, att många af dem, som deltogo i förenämnde 1840
års beslut, betalt sin gärd åt förgängelsen, — men Sveriges Adel
lefver dock ännu, Sveriges Adel är ännu en af den Svenska nationens
vigligaste beståndsdelar och betydelsen af det ord som
Sveriges Adel gifver Sveriges öfriga folk, kraften och värdet af
detta ord är ingalunda likgiltig! -— Den lanken kan jag ej dela,
att man ej bör göra flere upoffringar, derföre, att de offer, som
redan blifvit på fäderneslandets altare nedlagdo, icke baft alla de
goda följder med sig som man hoppats, eller derföre att de ej
blifvit med förtjent upmärksamhet ansedde och värderade.
Jag gillar det beslut, som R. o. Ad. 1840 tog, att afsäga
sig den personliga sjelfskrifvenhcten, ehuru jag ej för ögonblicket
minnes om jag deltog i voteringen derom eller icke, och tror det
vara af vigt alt när den personliga rätten ifrågakommer, R. o.
Ad., lika litet som 1840, tvekar att, hvad på dess del kan ankomma,
bidraga lill frågans lösning, vare sig 1854, 1860, eller
när som helst; men att R. o. Ad., lika benäget att göra personliga
upoffringar, lika hårdnackadt försvarar allt, som anses oundgängligen
nödvändigt för fäderneslandets säkerhet och Konungamaktens
bestånd.
Det är af detta skäl, som jag anser R. o. Ad. icke böra frångå
det ord, som gafs Svenska folket vid 1840 års riksdag, hvarigenom
Adeln visat sig vilja befrämja en nyttig förändring i det
närvarande när antagligt förslag dertill framslälles till slutligt afgörande.
Jag tillstyrker alltså afslag å Hr Printzenskölds förslag lill
gemensam lanke äfven derföre att det befiunes nog outredt
och följaktligen olämpligt att till Utsk. öfverlemnas.
Den 28 Maj e. m.
327
. Hr Tersmeden: I hufvudsaken instämmer jag med Frih.
1 Palmstjerna. — Beträffande Hr Pi intzenskölds förslag, tror jag
detsamma innebära en ny motion, såsom stödjande sig på en an1
nan grundsats än den hvarpå Utskis hvilar. Ingenting är vådli
gare
än alt till Utsk. remittera grundsatser; detta gjorde Ständer[
ne vid 1840 års riksdag och jag tror ej Const.Utsk. vara skyldigt
att på sådane grundsatser bygga förslager. Den värde ledamoten
bar trott sig hafva modifierat sitt förslag, då lian förändrat ordet
åligger till bör; skillnaden är ganska obetydlig!
I afseende på sednare delen af samma förslag, ronde deras
intagande i representationen, som dertill kunna vara berättigade,
så är uttrycket mycket obestämdt. Såväl de, som gilla allmänna
val och antaga Bengt Gudmundssons förslag som de hvilka godkänna
Hr Biincks, fästa olika begrepp vid hvad som menas med
ordet berättigad, lill inträde i representationen och när frågan
skall afgöras kommer man i strid derom med dem som yrka allmänna
val. Jag afslyrker detta förslag.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Så länge R. o. Ad. icke
vill afsäga sig den personliga sjelfskrifvenheten, så länge kan ej
' heller något förslag till representationsförändring utföras. Den,
som alltså icke vill någon sådan, han säger ja lill Hr Printzen1
skölds förslag, men den, som deremot upriktigt önskar att ett
steg måtte lagas, för att söka bereda en för fäderneslandet så vigtig
förändring, han afslår detsamma. Jag bar vid 1840 års riksdag
deltagit i den votering, hvarigentfm R. o. Ad. afsade sig den
personliga sjelfskrifvenheten; — mitt ord blir således detsamma
nu, som det var då, och jag önskar alt R. o. Ad. äfven måtte
upfylla det ord, som då af Ståndet uttalades.
Jag anhåller följaktligen att R. o. Ad. måtte förkasta Hr
Priutzenskölds förslag, hvilket, om det bifölles, skulle förhindra
all representationsförändring.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Jag anser det vara en skyldighet
för en hvar, att i en fråga så vigtig som denna, tillkännagifva
sina tankar helst korrt och godt, hvarföre jag kan bli
ganska fåordig. Då fråga är att göra upoffringar för det allmänna
bästa har det alltid varit R. o. Ad., som gått främst.
Ståndet visade, att så var förhållandet sednast 1840, fastätt
den vackra lanke, som då lifvade alla ännu icke kommit lill något
resultat.
Jag är öfvertygad att R. o. Ad. hyser samma tanke nu sot»
då, visar konseqvens i sitt handlingssätt, afsäger sig den personliga
sjelfskrifvenheten, afslående Hr Printzenskölds förslag.
Hr Printzensköld: Gr. Gyldenstolpe har behagat göra
mig en lika hård, som orättvis tillvitelse. Jag tror honom ej äga
rättighet förklara, det jag ej skulle vilja någon sorts förändring för
del alt jag framkommit med ett förslag, sådant, som det ifrågavar:de.
Den ädle Grut torde erinra sig, att flere förslag varit å bane,
att med sjelfskrifvenhetens bibehållande åstadkomma förändring i
328
Den 28 Maj e. m.
delta Stånds representationssätt och månne ej sådant skulle låta «
sig verkställa med begagnandet af mitt förslag? t
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanke antaga Hr Printzenskölds
ifrågavar:de förslag, ropades starka nej, blandade med några ja
hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit nej öfvervägande.
Vidare förekom följande af Hr Carlheim Gyllenskjöld
inlemnade förslag:
Alt R. o. Ad., med återremitterande af §§:ne 12—15 i
Const.(Jtsk:s nu föredragna mern. N:o 7, må såsom sin gemensamma
lanke förklara:
l:o det första morn. af § 12 bör stadga endast, att R. o.
Ad. representeras enl. den Riddar!).Ordn., som af R. o. Ad. an
tagen
samt af Konungen gillad och fastställd är;
2:o alt åt ofrälse embels- och tjenstemän med Kongl, fullmakt
bör förunnas representationsrätt, utan vilkor af fastighets
innehafvande under ägande eller fideikommissrätt;
3:0 att i § 14 bör bestämdt uttryckas, att med derstädes
nämnde ”idkare af borgerlig näring, handel, fabrik, handtverk, <
eller annat till borgerliga näringar räknadt yrke” förstås endast
sådane, hvilka i stad äro bosatte, äga burskap, eller såsom kon- i
tingentborgare till stad höra;
4:0 alt i § 15 ordet ”allmogen” bör utgå och §:n begynnas 1
sålunda: ”Till riksdagsmän ^fnBondeSt. välje inom sig hemmansägare
etc.” —
5:0 att Const.Utsk. må updragas tillse om och hvilka förändringar
i dessa förslag, som må blifva nödiga, derest någon del af
detta mitt förslag skulle af R. o. Ad. såsom gemensam tanke varda
anlaget.
Ilr Carlheim Gyllenskjöld: Då genom milt förslag till
gemensam tanke tillslyrkes förändring af flere bland de utaf Utsk.
föreslagna stadganden, anhåller jag att få yttra mig särskildt öfver
hvardera af dessa stadganden, och först uppehålla mig vid den
12 §:n af detta innehåll: ”riksdagsman för de å Riddarhuset introducerade
ätter väljas af dem, som enl. Riddarh.Ordn. dertill
berättigade äro”. Jag har föreslagit att stadgandet skulle få följande
lydelse: R. o. Ad. representerar enl. den Riddarh.Ordn.
sorn, af R. o. Ad. anlagen, samt af Konungen gillad och fastställd
är.
R. o. Ad. torde finna, alt härmed afses sjelfskrifvenhetens
bibehållande, samt att, intilldess någon annan Riddarh.Ordn. blifvit
af Ståndet antagen och af Konungen gillad, II. o. Ad.
komme att representeras på samma sätt som hittills, likväl så att
enligt mom. 3 i samma 12 § 60 ledamöter skulle väljas till Itiksnämnden
af Adeln, likasom af de öfrige Stånden. Det är visserligen
sagdt, att derest icke medleramarnes antal i hvarje Stånd
vore fullkomligen lika, så skulle den förenkling i arbetssättet, som
Const.Utsk. afsett, och hvilken äfven jag anser nödig, icke kunna
Den 28 Maj e. m.
329
ega lura. Jag kan deremot icke inse, hvarföre just svårigheter
skulle möta för ärendenas afgörande om ej ledaraöternes antal
inora RiksSltn vore lika många. Ora de sorn i sista hand afgöra
frågorna, bestå af 500 eller 50 ledamöter, synes mig likgiltigt,
enär de 500 alldeles så som de 50 likväl äga blott en röst, såsom
tillsammans utgörande blott ett Stånd. Möjligen kunna i
förra fallet diskussioncrne något förlängas, men detta synes mig
äga vida mindre vigt, än alt ett sjelfskrifvet element i Riksförsamlingen
åtminstone kan linuas. Frågan om sjelfskrifvenhet Olifver,
enl. milt förslag i sjelfva verket lemnad oafgjord, ty det öfverlemnas
åt Adeln att gemensamt med Konungen afgöra ora i
framtiden sjelfskrifvenhet bör bibehållas eller må uphöra. Denna
sjelfskrifvenhet bar varit föremål för häftiga anfall äfven af
utmärkta män. Jag kan ej neka att det både förvånar och smärtar
mig alt höra påstås af dem, hvilka jag är öfverlygad mena
Konungen och riket väl, att sjelfskrifvenheten måste uphöra, och
alt de, som ej dela denna åsigt icke äro Konungens och rikets
vänner. Jag tror mig hysa lika varma önskningar för dessa höga
föremål som någon annan och likväl anser jag mig böra påyrka
t densamraas bibehållande.
Man har åberopat besluten af 1840 och 1844, och sagt,
att dessa förbinda R. o. Ad. att nu upoffra sin sjelfskrifvenhet.
Jag har deltagit i dem begge; hurudan min röst vid dessa tillfällen
varit, är för R. o. Ad. likgiltigt att veta; men, äfven om jag
då hade lemnat mitt bifall till sjelfskrifvenhelens uphörande, så
skulle jag, med full konseqvens kunna nu rösta nej lill hvad Coust.-  Ulsk. föreslagit. Då afsade R. o. Ad. sig sjelfskrifvenheten, under
förutsättning af och i sammanhang med en mängd andra förändringar,
hvilka voro i fråga med afseende ä representationens ombildning,
men hvilka längesedan förfallit. Frågan är deremot
nu att på redan varande grunder söka bygga en annan arbetsordning,
ett enklare sätt för representationens verksamhet och att
uti densamma inrymma hittills orepresenterade elementer.
Jag sade i går, att jag icke kan upoffra sjelfskrifvenheten
förr, än jag vet hvad man bjuder i stället, jag blir dervid och
förvånas ali R. o. Ad. kunnat med ett så enhälligt nej hafva möll
Hr Printzensköld* förslag. Fastän detta skett, återstår dock för
mig hoppel, alt R. o. Ad. möjligen med mindre enhällighet skall
besvara den propos., som Hr Frih. o. Landtm, vill göra på min
framställning.
Jag skall endast i korthet till besvarande uptaga de inkast,
som mot sjelfskrifvenhelens bibehållande blifvit gjorda.
Bland de anmärkn:r, sorn göras mot Adelns nuvarande representation,
är den, all dess medlemmar icke qvarsladna vid
riksdagarne ehuru stundom 500 och derutöfver antecknats, utan
under vissa tider allägsna sig, serdeles om sommaren, uptagne
dels af omsorgerna för deras jordbruk, dels af tjenstgöring vid
möten och hvarjehanda andra sysselsättningar; detta är sanni,
men dertill ligger felet icke endast hos R. o. Ad:s medlemmar,
icke heller i sältet för Ståndets nuvarande representation, utan
330
Dea 28 Maj e. m.
orsaken lill del öfverklagade förhållandel igenfinnes deri ali Riddarb.
Ordn. så väsendtligen afviker från Riksd.Ordn. Grundlagen
säger, atl R. o. Ad. representerar enl. Riddarh.Ordn. och denna
sednare stadgar alt Adeln väl skall vara tillstädes, men iemnar
till dess fria val att vid riksdagarne närvara eller icke hvaremot
en sådan frihet icke för de öfrige Ståndens ledamöter förefinnes.
Stadgade man deremot hädanefter, att den ledamot af Riddarhuset,
som icke vid riksdagen vore tillstädes hade för densamma
förlorat sin representationsrätt, eller något annat ansvar, liknande
det, Riksd.Ordn. bestämmer för ofrälse riksdagsmän; så
skulle man visserligen få se färre Adelsmän såsom riksdagsmän
antecknade, men att flere än nu blefve närvarande, hvarigenom
äfven den klagan sora nu med rälla förspörjes öfver svårigheten
atl få platserne inora Utsk. besatte med ledamöter af Ad. skulle
försvinna ulan atl derföre sjelfskrifvenheten behöfde Ståndet betagas.
Man har talat om medlemmar af Adeln, som icke äro värde
alt representera i rikets första Stånd; man har omtalat otrefnad
m. m.; allt delta är ganska sanni; Frih. Palmstjerna, Garl Otto,
liar i detta hänseende sökt åstadkomma en förändring, och jag
beklagar all han icke mera användt sitt stora inflytande för atl
genomdrifva delta sitt förslag. Måhända hade i sådant fall Riddarhuset
redan haft ett förändradt utseende.
Jag tror, alt alla de fel och brister, hvilka anmärkas såsom
vidlådande Riddarhusets sammansättning och verksamhet, lätteligen
kunna afhjelpas, utan att Adeln derföre behöfver afsäga sig
sjelfskrifvenheten oell dymedelst beröfva fosterland och Konungamakt
ett stöd, som jag för begge anser vara af väsendtlig vigt.
Man har yttrat, att R. o. Adis ledamöter, som visat benägenhet
till eftergift, af förmåner, dem de hittills åtnjutit, böra så
göra äfven i förevarande fall, men i öfrigt hårdnackadi försvara
hvad sora finnes nödigt för fäderneslandets och Konungamaktens
bestånd, delta är just hvad jag yrkar med afseende å sjelfskrifvenheten,
emedan jag ej kunnat öfvcrlygas om nyttan eller nödvändigheten
af alt bortskänka denna fördel, sora Ståndet eger tilt
rikets gagn och båsta, innan man vet alt något för riket bättre
gifves i stället. Lika envis som jag må anses vara uti detta yrkande,
lika villig skall man finna mig att afstå såväl sjelfskrifvenheten
som hvarje annan förmån, hvilken jag, vare sig som
ledamot af delta Stånd, eller som enskild man må ega, så snart
jag vet, all riket derigenom tillskyndas någon sann fördel.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade alt han, enär Hr Carlheim
Gyllenskjöld begärt att hvarje punkt i hans förslag måtte serskildt
behandlas, finge hemställa atl de Hrr ledamöter, som redan
anmält sig eller ytterligare ville anmäla sig för att yttra sig i
delta ämne behagade till en början fästa sig endast vid första
punkten af detta förslag, innehållande: ”det första mom. af §12,
bör stadga endast att R. o. Ad. representeras enl. den Riddarh.-  Ordn., som af R. o. Ad. antagen samt af Konungen gillad och
fastställd är”.
Den 28 Maj e. m.
331
Hr Cederschiöld: Jag hörer visserligen icke lill deras
antal, som anser ali Adelns vid föreg:de riksdagar fattade beslut,
böra vara mig ländande till efterrättelse, då fråga upstår ali i lika
beskaffade ämnen besluta, serdeles om man tager i betraktande
R. o. Ad:s sammansättning, då det nemi. inträffar vid ena
tillfället att Ståndet utgöres af 150 ledamöter, vid ett annat möjligen
af 20 o. s. v. Men, ehuru jag sålunda icke anser mig af
konseqvensen bunden att alltid vidhålla föreg:dc Sländers beslut
kan jag dock ej, med mitt begrepp om konseqvens i handlingssätt,
förena, att i samma plenum som man fattat ett beslut, genast
derpå fatta ett helt annat i en och samma sak.
11. o. Ad. har, genom afslag å Hr Printzenskölds förslag,
förklarat alt sjelfskrifvenhet icke skall ligga till grund för representationens
ombildning, huru kan det då vara möjligt att genast
derefter fatta ett motsatt? Hr Gyllenskjöld har medgifvil ali det
af honom framställda förslaget grundar sig på sjelfskrifvenhelens
bibehållande, jag hemställer då, med afseende på beslutet öfver
Hr Printzenskölds, huruvida det är konseqvent att då en stor majoritet
förkastat hans åsigt, man nu skall kunna ingå på Hr Gyllenskjölds,
som livilar på samma grund som den förenämnde ledamotens.
Dessutom tror jag grundlagen lägger hinder mot beslut i denna
fråga, ty deri stadgas att ingen ledamot må försöka att uphäfva
rikets grundlagar. Jag yrkar således afslag.
Ilr Brakel, Mauritz Gust.: Som det af mig upgifna förslag
till gemensam tanke är af enahanda syfte som Hr Gyllenskjölds,
samt Hr Frih. o. Landtm, förklarat att hans förslag skulle
momentvis diskuteras och afgöras, utber jag mig att få afstå
frän milt. Ehuru det är med föga hopp om framgång, som jag
vid delta tillfälle uplräder, enär talare, dels i dag och dels i går,
så talentfulle och tänkande som Gr:ne Hamilton och Lagerbjelke,
Hr Cederschiöld, Frih. Palmstjerna m. fl. yttrat sig mot den grund
hvarpå Hr Gyllenskjölds förslag hvilar, nödgas jag likväl, då delta
förslag är grundadt på min öfvertygelse om det rätta, söka försvara
detsamma, så godt jag förmår. I denna gemensamma tanke
är icke sjelfskrifvenheten ovillkorligen stadgad. I vår nuvande
Riksd.Ordn. finnes ej eller Adelns personliga sjelfskrifvenhet införd
och har följaktligen ej grundlags helgd, och det är derföre
som jag har ansett alt det ej varit skäl att låta ett dylidt stadgande
i den nya Riksd.Ordn. inflyta. Jag tror, att om R. o. Ad.
är mån om sin sjelfskrifvenhet, så eger Ståndet både nog styrka
att värna densamma utan att behöfva hjelp dertill af de andra
Stånden.
Det vore en nyhet att införa ordet sjelfskrifvenhet i den föreslagna
Riksd.Ordn., derföre anser jag för min del alt det icke
heller der bör införas, utan att endast föreskrifves det li. o. Ad.
representerar enl. Ridd.Ordn.
Jag går nu att uptaga till besvarande det som blifvit förekastadt
detta Hr Gyllenskjölds förslag. I går yttrade Gr. Lagerbjel
-
332
Den 28 Maj e. m.
kc alt Consl.Ulsk. hade dlgå.lt från det redan bestående, att blott
de brister i representationen, om hvilka tänkesätten voro enstämmiga,
borde afhjelpas och att blott förbättringar i dessa brister
blifvit af Coost.Utsk. föreslagne. Så är äfven förhållandet. En
brist var alt det fanns i samhället orepresenterade intressen. Denna
brist, allmänt erkänd, har blifvit afhjelpt och nya elementer i
representationen inrymda. En brist var att Stånden föga kände
hvarandra och hvarandras önskningar. Denna brist har äfven af
Coust.Utsk. blifvit afhjelpt. Stånden komma alt i första hand öfverlägga
tillsammans. En brist var den svära och lunga arbetsordningen.
En ny lättare och bättre är föreslagen.
Men är sjelfskrifvenheten hos Adeln allmänt erkäudt som något
ondt? Jag tror det ej. Och då så ej är, hvarföre har då
Consl.Ulsk. uphäft densamma? Gr. Lagerbjelke har sagt att Coust.-  Utsk. har bibehållit af det beslående, så mycket som möjligt: sä
är förhållandet både med Preste-, Borgare- och BondeSuns sammansättning,
men icke med B. o. Ad:s. De trenne förstnämnde
hafva alltid blifvit representerade genom val, R. o. Ad. deremot
aldrig; del hade varit rätt bandladt af Consl.Ulsk. att nphäfva
R. o. Adis sjelfskrifna representalions-rätt, i fall detta uphäfvande
varit nödvändigt för npgörandet af förslaget; men att förhållandet
icke är sådant skall jag försöka att bevisa. I Riksnämnden utgör
hvardera Ståndet samma ^ bibehålies för BondeSt.: äfvensom för
Borgare- och PresteSi. om, som jag föreslagit, Adeln väljer 60 medlemmar
till Riksnämnden. Ora Adeln sedermera, då den skall
besluta i andra hand såsom Stånd, infinner sig mangrant såsom
nu och ej genom sina 60 delegerade, är det äfven för de andra
Stånden likgiltigt, ty hvarje af dem bibehåller sin fjerdedel i besluten
och R. o. Ad. får ej mer än en fjerdedel. Hela skillnaden
ligger deri att det är flere medlemmar af Ståndet som besluta.
Hvad hafva Preste-, Borgare eller BondeSt:n för ondt atom flere
Adelsmän besluta? Jag kan ej inse det. I går anmärktes af Hr
Cederschiöld mot mitt förslag till gemensam tanke, att Adeln,
som representerar i Riksnämnden, icke skulle, när de besluta i sisla
handen, hafva samma inflytande som de öfrige Ståndens representanter
då de besluta i sisla hand. Deruti har anmärkaren rätt;
men om Adeln anser det vigtigare att de mangrant i fäderneslandets
angelägenheter besluta; om Ståndet anser det vara vigtigare
än att dess 60 delegerade ensamma besluta och således ega
större makt, må det väl stå R. o. Ad. öppet att föredraga det
mera vigtiga för det mindre vigtiga.
Ytterligare har blifvit deremot anfördl, alt de 15 personer,
som få sin plats ibland Adeln. närStåndet skall i sista hand besluta,
erhålla ett mindre inflytande, derföre, att Adelns antal enl. Hr
Gyllenskjölds förslag vore större än enl. Const.Utsk:s; detta de 15
personernas inflytande blefve verkligen mindre om inflytande i representationen
beräknades efter arithmeliska siffror, ty då kan icke
nekas att 15 står i större förhållande till 60 som Adeln enl.
Const.Utsk:s förslag är, än till 600; som den annars någon gång
möjligtvis kunde blifva; men jag tror, alt om i större politiska
t
Den 28 Maj e. m.
333
frågor dessa 60 tillsammans år ett uttryck af Adelns tänkesätt,
de 15 blefvo, om de voro i opposition till delta tänkesätt, lika
väl öfverröstade af 60 som af 600 och de blefvo det bättre, ty
inom detta hus har alltid funnits personer, som slått i opposition
till sitt eget stånd och af dessa skulle de få ett säkert understöd.
I andra frågor återigen tror jag att det äfven för dem, om de
ega talanger, vore lika lätt att verka i ett talrikt som i ett mindre
talrikt hus. Har Hr Cederschiöld, då han sökt genomdrifva något,
haft mindre hopp om framgång på delta rum, då här varit
200 närvarande än då här blott varit några och tjugo?
Svårast är alt besvara den invändning som Gr. Hamilton
gjort mot det förslag Hr Gyllenskjöld framställt, eller att det torde
möta motstånd bos de öfrige Stånden: jag för min del kan
dock ej tro något sådant, ty ora Coust.Ulsk:s förslag verkligen innehåller
förbättringar, skola desse Stånd icke motsätta sig detsamma,
derföre att R. o. Ad. behåller samma representationsrätt i
sisla hand, som Ståndet förut haft i flere hundrade år. Ett sådant
motstånd å de andra Ståndens sida, skulle vara grundad! på
den öfvertygelsen inom dem, att Adeln i sista hand skulle vara
hällre representeradt genom delegerade, än om de mangrant skulle
infina sig. Dertill funnes skäl om håga vore att införa ennybet,
alt tillägga Adeln sjelfskrifvenhet, men när representationsrätt
alltid varit Adeln förbehållen, så är det ingen nyhet; och
jag kan ej förmoda att dessa Stånd, med den uplysning, som inom
dem finnes, skulle motsätta sig förslaget, derföre att något som
icke är en nyhet deri blifvit bibehållit.
Vidare har Gr. Hamilton framställt att 1840 års Adel afsade
sig sjelfskrifvenhet, att visserligen 1851, Adeln icke vore juridiskt
förpligtad att vidhålla denna afsägelse; men alt denna Adelns
afsägelse af sjelfskrifvenheten vore ett löfte, ett handslag gifvet
åt medständen och att man således vore moraliskt förpligtad till
detsaramas lösande; jag tror visserligen, att såsom enman börstå
bakom sitt ord så bör äfven en korporation och i synnerhet en
Adel stå bakom sitt. Men i hvad ändamål gjordes denna afsägelse?
Var det ej i det att om fosterlandets väl kräfde upoffrande
af sjelfskrifvenhet, Adeln ville derifrån afstå? Var det ej i det att
om ett nytt representationsförslag framlades, bättre, ändamålsenligare
och fastare än det närvarande, och detta förslag nödvändigt
fordrade sjelfskrifvenhetens uphörande, Adeln då ville upoffra densamma?
Har ett sådant förslag blifvit framlagdt? Nej; Fordrar
Const.Ulsk:s förslag nödvändigt sjelfskrifvenhetens uphörande? Nej.
Således är det ej 1851 års Adel som skall lösa 1840 års Adels
löfte. Det blir en kommande Adel när ett nytt förslag blir framlagdt
och icke blott eli nytt utan och ett förslag, som skapar en
representation, som kan bättre verka än den närvarande.
Frih. Palmstjerna slutade sitt anförande med en upmaning
till den unga Adeln att upoffra sjelfskrifvenheten för fäderneslandets
väl: jag vet att denna unga Adel gerna lyssnar Lill Frihtns
ord, men ber dock att fä erinra att i min tanke vinner icke fäderneslandet
derpå, icke representationen, icke denna unga Adel sjelf,
334
Den 2S Maj e. m.
— oell hvad den bestämdt icke vinner — del är tillfället att få
bilda sig efter män sådane som Frill. Palmstjerna.
Frill. Palmstjerna: Om jag rätt fattat IIr Brakels första
ord, så afstod lian ifrån sitt förlag oell dä ulgör endast Hr Gyllenskjölds
föremål för öfverläggning.
Första punkten deraf innehåller endast alt 11. o. Ad. representeras
efter den Ridd Ordn., som af Ståndet antages och af
Konungen sanktioneras; härigenom lemnäs Adeln helt och hållet
i ovisshet om sin representationsrätt. Sedan: att alla, försedde
med K. fullmakt, böra få deltaga i representationen. Huru vill
man begära, alt de öfrige Stånden skola mottaga ledamöter, hvarigenom
deras nu egande representationsrätt inskränkes, utan att
de förut veta huru och på hvad sätt Adelns representationsrätt
ordnas, — hvilken grund blir för densamma, huru och på hvilJiet
sätt Adeln ämnar utse de ledamöter ibland sig, som med de
öfrige Stånden skola deltaga i öfverläggningarne inom Riksnämnden,
— Och huru vill man att dessa Stånd skola medgifva, att,
under en sådan ovisshet, Adeln derjemte skall till ^ erhålla rätt
att i Riksnämnden öfver ärendena besluta?
Jag kan ej föreställa mig möjligheten deraf att de öfrige
Stånden derpå skola ingå, icke heller anser jag att Adeln derpå
kan ega anspråk.
Af detta skäl, som torde finnas giltigt, och svårt att vederlägga,
anser jag mig icke böra uplaga tiden med anförande af flere
skål emot denna punkt af berörde förslag.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Hr Cederschiöld har ansett
mitt förslag enahanda med Hr Printzenskölds: detta är ej förhållandet.
R. o. Ad. har ej förbehållit sig sjelfskrifvenheten; det var
detta Hr Printzenskölds förslag åsyftade. Jag deremot yrkar, att
frågan må lemnäs öppen, i det jag säger, att Adeln skall representeras
efter den Ridd.Ordn., hvarom Ståndet kan öfverenskomma
och till hvilken Konungen i nåder leranar bifall.
För öfrigt vill jag hafva äran förklara, alt, om Hr Brakel
afstår från sitt förslag till förändring i 3 och 4 mom. af förevar:de
12:te §; så uptager jag detsamma såsom eget.
Hr Printzensköld: Det lärer icke hafva fallit ur R. o.
Ad:s minne, huruledes mitt förslag till gemensam lanke rör:de
sjelfskrifvenhetens bibehållande, jemväl innefattade den framställningen,
att alla nu orepresenterade samhälls-medlemmar, som, på
grund af deras ställning inom samhället kunde anses berättigade
till delaktighet i representationen, borde genom valde ombud, der
vinna inträde.
Derföre, att R. o. Ad. icke antog detta förslag, sådant det i
sin helhet framställdes, kan jag omöjligen begripa, huru deruti,
kan, såsom Hr Cederschiöld påslår, ligga elt afslag på min framställning,
isolerad, att sjelfskrifvenheten skulle bibehållas. Det
beslut, som R.o. Ad. fatlade i anledn. af mitt förslag, kan säle
-
Don 28 Maj c. ra.
335
des iclie lagligen anses lägga hinder i vägen för Adeln att nn
besluta öfver Hr Gyllenskjölds förslag äfven på det sätt, att detsamma
skulle vinna bifall, och det så mycket mindre, som hans
förslag icke omtalar sjelfskrifvenheten, utan endast förbehåller
Adeln rättighet att representera i öfverensstämmelse med den
Ridd.Ordn., hvilken kan af Ståndet varda antagen och af Konungen
sanktionerad.
Visserligen tror jag alt Hr Gyllenskjöld med sitt förslag åsyftar
sjelfskrifvenhetens bibehållande; men det blir åtminstone derigenom
en möjlighet för Adeln alt än en gång kunna komma till
pröfning af denna vigtiga fråga, och närmare betänka sig, innan
den grund, som R. o. Ad. nu har för sin representationsrätt, för
alltid' upoffras.
Jag tillstyrker således R. o. Ad. vördsammast att bifalla Hr
Gyllenskjölds förslag, såsom stående i vida mera harmoni med nu
gällande författning än Const.Ulsk:s, ty oaktadt allt ordande alt
Utsk. följt nu bestående lagar, skall likväl ingen, som närmare
gjort sig reda för förhållandena, kunna förneka, att Utsk. hvad
Adeln beträffar, här uphäft dess bestånd i sina djupaste grundvalar.
Hr Lagerhjelm: Så vidt jag minnes har Ståndet utan anmårkn.
lemnal den 23 § af Const.Utsk:s nya förslag, och utber
mig att ifrån prol. få veta huruvida icke detta vore med förhål
landet
öfverensstämmande.
I anledn. häraf tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att
i fråga om 23 § Ridd.Ordn. flere ledamöter framställt anmärkmr
och Hr Erakel aflemnat ett förslag till gemensam tanke.
Hr Lagerhjelm: Jag hade föreställt mig att karakteren af
detta förslag i det hela vore, alt Riksförsamlingens ledamöter skulle
genom val utses: det förslag Hr Gyllenskjöld framställt, innehåller,
så till sägandes, en inskränkning i de stadganden Const.-  Utsk. gjort i afseende på valsättet. Man har icke blott inom delta
hus, utan äfven hos ett annat Stånd anmärkt emot Const.-  Utsk:s förslag som en brist, att icke någon vallag funnes detsamma
vidfogad: går man nu in på den framställning som Hr Gyllenskjölds
förslag innehåller, så tager man ju bort en bestämmelse
i val-hänseendet och beröfvar sålunda Ulsk:s förevar:de förslag
ännu mer bestämmelser i afseende på vallagen, utsättande detsamma
för än mera hinder än man väntat att vid kommande riksdag
kunna antagas, äfven om det vid denna blefve hvilande, ty
huru vill man väl antaga detta förslag i brist af vallag?
Om det är sanning att en brist förefinnes i Const.Utsk:s förslag,
derutinnan alt någon vallag icke finnes detsamma bilagdt,
så ökar man ju denna brist genom bifall till Hr Gyllenskjölds.
Jag kan ej verka åt det hållet; jag vill verka för Const.-  Utsk:s förslag och till detsammas antagande vid nästkommande
Tiksdag och jag tillstyrker derföre R. o. Ad. att icke göra afseende
å Hr Gyllenskjölds förslag i hvad detsamma rörer detta mom,
hvarå jag alltså yrkar afslag.
336
Den 28 Maj e. m.
Hr Lefrén: Den reservation, som Hr Gyllenskjöld synes vilja
nedlägga i förbehållet att den blifvande Ridd.Ordn. skulle bestämma
huruvida sjelfskrifvenheteu skulle bibehållas eller icke,
allt efter omständighelernes föranledande, — det är just emot
denna reservation jag vill yttra mig. Det står icke tillsammans
med den reciprocilé som bör råda Stånden emellan, vid regleringen
af den ståndsangelågenhet som är i fråga, lemna en lucka
öppen genom hvilken Adeln skulle kunna misstänkas att vilja draga
sig tillbaka från hvad den offentligen låtit påskina. Jag tillstyrker
afslag på den punkt som är föredragen och refererar mig
i öfrigt till de skäl som Ilr Lagerhjelm derför anfört.
Gr. Lagerbjelke: Att R. o. Ad. icke vill bibehålla sjelfskrifvenheten
i den utsträckning, som nu eger rum, har R. o. Ad.
nyss visat genom sitt afslag på Hr Printzenskölds förslag till gemensam
tanke. Det återstår att afgöra huruvida R. o. Ad. vill
bibehålla sjelfskrifvenheten i och för öfverläggningar och beslut
inom Ståndet, och det är förmodligen en sådan sjelfskrifvenhet
som Hr Gyllenskjölds gemensamma tanke skulle afse. Men äfven
så belraktadt, nödgas jag anse förslaget genom dess upställning
oantagligt, ty det säger intet annat än att R. o. Ad. skall representeras
enl. Ridd.Ordn. Huruvida sjelfskrifvenheten skall bibehållas
eller Ståndet endast representeras genom val, derom säges
icke ett ord. Jag har visserligen under förmiddagens plenum försvarat
att i grundlagen icke bör intagas annat än hvad som är
af djupare vigt, men att stadganden af secundär vigt icke der
böra ingå.
Om sjelfskrifvenhet skall finnas eller representationen vara
belt och hållet grundad på val, torde likväl obestridligen tillhöra
förstnämnde klass, och jag anser derföre att denna fråga bör i
grundlagen afgöras. Förutsatt att R. o. Ad. icj<e vill bibehålla
sjelfskrifvenheten så tjenar ju denna lattitud till intet, men vill
R. o. Ad. bibehålla sjelfskrifvenheten i och för öfverläggningarna
inom Ståndet, då är det vida bättre och manligare alt R. o. Ad.
sådant bestämdt utsäger, än alt Adeln genom obestämda stadganden
skulle ät sig bereda möjligheten ali, likasom förtäckt, bibehålla
denna institution. Jag röstar för afslag å denna gemensamma
tanke.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har icke förut under loppet
af denna dag deltagit i diskussionen och har gjort det derföre,
att jag i allmänhet icke älskar att uttala ord som förut blifvit
bättre uttalade och rikligare sagda af andra, äfvensom derföre
att jag icke vill öfverhopa prot:n vid de tillfällen, då inga resultater
deraf kunna vinnas. Nu deremot har jag ansett mig böra
yttra ruin tanke öfver Hr Gyllenskjölds förslag derföre att det
möjligen skulle kunna tillvinna sig sympatier inom huset och således
leda till ett resultat. Jag får då förklara att jag i allo afstyrker
detsamma, .lag har visserligen deltagit äfven i 1840 års
riksdag, men jag erkänner det öppet, jag hade icke den lyckan
Den 28 Maj c. ra.
337
alt vara närvarande då R. o. Ad. fallade del slorsinnade beslutet
alt afsäga sig sjelfskrifvenbeten, men det oaktadt, kommer jag
att med min röst vid denna och följande riksdag bereda framgång
ål det beslut som dä fattades. På grund deraf kommer jag äfven
att motsätta mig alla förslag, sorn blifvit gjorda till ändring i
Coust.Utsk:s förslag och sorn åsyfta uphäfvande af detta beslut.
För min del anser jag Hr Gyllenskjölds förslag i högst väsendtlig
mån vara af sådan, beskaffenhet. Jag tror nemi. alt om R. o. Ad.
skulle fortfarande blifva representeradt eril. Ridd.Ordn., skulle derutaf
följden blifva alt Ståndets sjelfskrifvenhet de facto fortfore,
ehuru Ståndet nyss faltat ett deremot stridande beslut. Jag hemställer
hvad anseende de ledamöter af Adeln, hvilka såsom af
Ståndet valda komma att deltaga i Riksnämnden, skulle få, då
dessa Ståndets utkorade ledamöter, törhända i mer än en vigtig '
fråga komme att blifva öfverröslade af Ståndets öfriga ledamöter
i massa. Jag hemställer hvad anseende de 15 ledamöterna skulle
komma att erhålla, hvilka inom Ståndet skulle betyda ganska
ringa, då deras antal är så obetydligt, jemförd! med den öfriga
mängden af Adelns ledamöter. Jag tror på alla dessa skäl att
det i alla afscenden vore oklokt alt tillstyrka en sådan förändring
som här är föreslagen. Utan ali behöfva här vidare utveckla mina
skäl, vill jag förklara alt jag kommer att hålla mig vid det
förslag som Const.Ulsk. afgifvit och tror att R. o. Ad. bör förkasta
de mer eller mindre ingripande amendemenler, som blifvit af
en eller annan talare föreslagne.
Hr Brakel: Jag får försl erinra Frih. Palmstjerna att del
blott är Usta mom. i 12:te §, som nu är under öfverläggning
och icke del 2:dra. Sedermera anhåller jag alt med några få ord
få svara pä Hr Cederschiölds invändning, att nemi. R. o. Ad.
nyss beslutat afsäga sig sjelfskrifvenheten genom att förkasta Hr
Prinlzenskölds förslag till gemensam tanke. Adeln beslutade icke
annat än all deras gemensamma tanke skulle vara, att Const.Ulsk.
skulle upgöra ett annat förslag, deri sjelfskrifvenheten vore bibehållen,
men de beslutade icke att sjelfskrifvenheten kunde införas
i det förslag, som nu är under öfverläggning. Gr. Lagerbjelke
har sagt, att det varit rättare och bättre att bestämdt säga att
sjelfskrifvenheten skall bibehållas, och icke blott alt Adeln skall
representeras enl. Ridd.Ordn. Men när det är förhållandet att
Adelns sjelfskrifvenhet icke finnes införd i någon grundlag, hvarföre
skall man då i den nya grundlagen införa den. Jag anser det vara
tillfyllest, och förmodar att Hr Gyllenskjöld skulle vare ense med mig
om ett sådant amendement, som t. ex. skulle lyda så : alt R. o. Ad. representerassåväl
inom Riksnämnden som inom Ståndet enl. Ridd.Ordn.
Det beror sedan på Adeln att göra upp sin Ridd.Ordn., och lika
väl som vi i 200 år bibehållit vår sjelfskrifvenhet, vet jag icke
hvarföre den nu icke skulle kunna bibehållas, om också sjelfskrifvenheten
endast har skydd af Ridd.Ordn., som beror på Konungen
och Adeln alt gemensamt upgöra. Jag linner således att Gr.
7 H. 22
338
Den 28 Maj e. m.
Lagerbjelkes inkast helt och hållet förfaller. Slutligen ber jag få
nämna, att jag för min del icke anser, alt sjelfskrifvenheteu bör
bibehållas, derföre att deruti ligger ett företräde för Adeln.
Adeln bör icke ega några andra företräden inom samhället, än
dem som den genom hufvud och hjerta kan förskaffa sig, men
jag anser nödvändigt att, då sjelfskrifvenhelsprincipen finnes
hos verkställande makten, så bör den äfven linnas hos lagstiftanlande
makten. Jag anser del vara farligt för samhället att sjelfskrifvenhetens
princip endast linnes hos Konungamakten och icke
hos någon annan makt i samhället. Uphör sjelfskrifvenheten inom
Adeln så blir nästa steget det, att göra Konungen till val-Konung
och derefter till President. Jag tror icke att det gåran att sjelfskrifvenheten
slår ensamt qvar för Konungamakten i samhället.
Sjelfskrifvenheten är ej till för Adeln utan tverlom Adeln för alt
utöfva sjelfskrifvenheten. Del goda sjelfskrifvenheten i och för sig
sjelf medför är på detta rum för väl kändt att jag här skulle behöfva
uprepa det. Adeln är den dejfaf representationen, sorn är
bäst qvalifierad att utöfva sjelfskrifvenheten.
Hr Cederschiöld: Hr Printzensköld framställde tydligt och
klart det förslag, att R. o. Ad. måtte förklara såsom sin gemensamma
tanke att sjelfskrifvenheten skulle bibehållas. Detta förslag
afslogs af R. o. Ad., och jag kan således icke deraf draga annan
slutsats än den, alt R. o. Ad. förklarat all sjelfskrifvenheten icke
skall ligga till grund för representationen. Då nu Hr Gyllenskjöld
i sitt första anförande, icke en utan flere gånger förklarat sin afsigt
vara, att sjelfskrifvenheten skulle bibehållas, så lärer icke heller
deraf annan slutsats kunna dragas än den, att hans förslag
står i uppenbar strid med det beslut, som R. o. Ad. redan fattat.
Men jag hemställer till Hr Gyllenskjöld sjelf, hvad det är för en
princip, som ligger lill grund för hans förslag? Huru kunna personer
blifva representanter? Det kan icke ske på mer än två sätt,
antingen derigenom att de äro sjelfskrifna, eller derigenom att de
väljas. Nu har Hr Gyllenskjöld föreslagit att de icke skola väljas,
pä hvad sätt skola de då blifva representanter? Som redan sagdt
är, jag anser Hr Gyllenskjölds förslag ovillkoi ligen stå i uppenbar
sirid mot det beslut R. o. Ad. fattat, enär han föreslagit att de
ord, som finnas i Consi.Ulsk:s förslag, ”att Adeln skall väljas”,
skola utgå, och att således Adeln icke kan representeras på annat
sätt än genom sjelfskrifvenheten. I afseende på det amendement
Hr Brakel gjort, nemi. att Adeln skulle i massa få komma
tillsammans såsom nu och besluta i Ståndet, så fästade jag, redan
förra gången jag hade ordet, npmärksamheten å det förhållande,
hvilket nu äfven af en annan talare blifvit uptaget, ali nemi.
Adelns 60 medlemmar skulle i anseende och inflytande sättas un
der
de ledamöter som de öfriga Stånden hade i Riksnämuden,
samt att äfven de 15 ledamöter, som insattes hos Adeln, skulle
nedsättas i inflytande i jemförelse med de 15 ledamöter, som inkommo
i deöfriga Stånden, eftersom i dessa aldi ig blefve mer än
75, men det hos Adeln kunde blifva 375 ledamöter. Månne på
Den 28 Maj e. m.
339
detta salt Adelns anseende skalle förökas? Jag kan icke fatta det,
och enl. milt förmenande skulle ett sådant förslag leda lill raka
motsatsen af hvad dess npfinnare och förespråkare åsyftat. Jag
tviflar icke pä att hvarken Hr Brakel eller Hr Gyllenskjöld önska
en förändring, och tror att de mena ärligt, men kan icke underlåta
att med Gr. Gyldenstolpe instämma deruti, alt nemi. hvar
och en som önskar att icke få någon förändring i vår representation,
handlar principenligt om han går in på det förslag som
dessa Hrr framställt, ty dä kommer ingen förändring att ega rum.
Vill man en förändring, anser jag nödigt att gå in på en afsägelse
af sjelfskrifvenheten, gör man icke della, man må lifvas af
hvilka ädla afsigler som helst, så vinner man icke ändamålet.
Jag kail icke annat än helt och hållet afstyrka bifall å delta förslag
lill gemensam tanke, och anser det redan vara afslaget genom
afslaget å Hr Printzenskölds förslag.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: Då jag begärde
ordet, var del egentligen för att göra samma anmärkn:r mot Hrr
Gvllenskjölds och Brakels förslag, som blifvit gjorda af Hrr Troil
och Cederschiöld, sarnt för alt framhålla den omständigheten, alt
om förslaget skulle antagas, skulle det komma alt motverka det
mål, hvartill Const.Utsk:s nu afgifna förslag syftar, samt minska
ledamöternas inom R. o. Ad:s inflytande inom Riksnämnden, i st. f.
att öka detsamma. Jag tillägger blott en enda sak, som jag auhåller
få omnämna, den nemi. i- hvilken högst besynnerlig ställning
man skulle sätta dessa ledamöter, genom alt så der vackla
i sina förbindelser till den representation af hvilken de utgjorde
medlemmar och sina förbindelser till de öfriga Ståndens ledamöter.
Jag tror således icke alt förslaget låter förena sig med den
idé, som genomgår Coust.Utslcs förslag, och skulle helt och hållet
tillintetgöra dess ändamål, hvarföre jag måste afstyrka antagandet
af detta Hr Gyllanskjölds förslag till gemensam tanke.
Gr. Björnstjerna: Jag är egentligen förekommen i de anmäikmr
jag ämnade göra mot Hr Gy 1 lenskjölds förslag, genom
hvad Gr. Lagerbjelke yttrat: Jag anser nemi. motionären ej nog
tydligt hafva uttryckt att den sjelfskrifna representationsrätten fortfarande
förbehålles R. o. Ad. Deremot vågar jag motsätta mig
den slutsats hvartill Hr Cederschiöld kommit. Jag förmodar alt
dä Adeln förkastade Hr Printzenskölds förslag, skedde delta blott
på den grund, alt han dels icke ville någon förändring, dels icke
upgifvit några grunder, hvarpå det nya förslaget skulle byggas.
Del måtte vara en betydlig skillnad om Ståndet säger: vi vilja en
förändring, eller örn det säger: vi vilja ingen förändring. Enl.
Hr Gyllenskjölds förslag uttryckes tydligt det förra, motsatsen deremot
i llr Printzenskölds. Hr CederSchiölds yrkande att ingen
diskussion vidare mätte tillåtas, fattar jag således icke. Då jag
kommit att nämna ordet diskussion, nödgas jag fästa mig vid ett
yttrande af samma välde ledamot. Han sade nemi. att om Const.-  Ulsk:s förslag anlages, furbjudes derigenom ali diskussion iuom
22*
340
Den 28 Maj e. m.
Stånden, oell att man der blott skulle ega genast lösta ja eller
nej. Huru den värde ledamoten läst betänkandet förstår jag ej,
der står visserligen all inga återremisser med förändringar får ske
från Stånden men diskutera det är deremot lofgifvit, ja t. o. m.
2 å 3 dagar å rad, om man så för godt finnér. Att de 60 ledamöter,
som Adeln insätter i Riksnämnden, skulle till anseendet
nedsättas derigenom, att de bade en talrik samling af Adelsmän
inom Ståndet sorn understödde dem kan jag icke heller fatta.
Jag tror Ivertom att om Adelns ledamöter i Riksnämnden verkligen
uttrycka deras komitenters (ankar, de då snarare skola vinna
i styrka genom att de hafva Riddarhuset bakom sig. Jag slutar
med att på de grunder Gr. Lagerbjelke anfört afstyrka det
förslag till gemensam tanke Hr Gyllenskjöld framställt.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag hade icke tänkt yttra
mig i nu förevar:de fråga, men i anledn. af den siste värde
talarens yttrande, ber jag få nämna, det jag, åtminstone icke af
sådan anledn. röstade mot Hr Printzenskölds förslag, alt det var så
obestämdt, utan emedan det innefattade en motsägelse mot det
beslut R. o. Ad. fattade vid 1840 års riksdag, att nemi. afsäga
sig sjelfskrifvenheten, och då det förslag som nu är före, antyder
sjelfskrifvenhetens bibehållande, så får jag förklara mig mot detsamma.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: En föregide talare har
frågat hvarföre man i grundlagen bör införa något röride Adelns
sjelfskrifvenhet, då derom icke finnes infördt något tillförene.
Detta förekommer mig liktydigt med den frågan: hvarföre skall
man vilja en förändrad representation, då vi icke förut hafva en
sådan. Uti hela systemet af nuvande representation finnes, jag
vågar säga det, ingenting, som i allmänna omdömet utgör en så
svår stötesten, som R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet. Jag är fullt ense
med Gr. Hamilton i den mening, alt om sjelfskrifvenheten bibehålies,
eller om i grundlagen icke varder något inlagdt, som gifvet-
nationen en försäkran om denna sjelfskrifvenhets uphörande,
sä, och om grundlagsförslaget än vore eli sekularisk! mästerverk,
skall det icke af de 3 öfriga Stånden, och jag vågar tro, icke ens
af delta Stånd varda antaget. Jag anser detta mom. vara den nya
byggnadens hufvndsakligaste hörnsten, och blir det icke gilladt
sådant det är af Const.Utsk. framställd!, så anser jag det vara förgäfves
alt ingå i vidare pröfning af förslaget. Jag kan derföre
icke lemna min röst för det ifrågavar:de förslaget till gemensam
tanke.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Hr Cederschiöld har till
mig ställt en fråga, som jag anser mig böra besvara, den nemi.
hvad det är för skillnad emellan Hr Printzenskölds och mitt förslag.
Hr Printzensköld föreslog, att Adeln skulle ovillkorligen förbehålla
sig sin sjelfskrifvenhet; jag föreslår icke att Adeln skall
ovillkorligen göra det. Hr Printzensköld yrkade, att Adeln skulle
bibehålla sjelfskrifvenheten; jag, att Adeln skall kunna bibehålla
Den 28 Maj e. m.
341
den, och alt dess bibehållande eller afsägelseu deraf må bero på
beskaffenheten af den Ridd.Gido. som kan varda antagen. Jag
har hittills varil af den tanke, att endast 1 mom. af 12 §, är
till öfverläggning föredraget. Då likväl diskussionen nu rörer sig
kring alla momme i sagde §, torde det tillåtas äfven mig, med
afseende derå, erinra, att, sedan Hr Brakel numera återkallat sitt
förslag i dess helhet, finnér jag, enl. hvad för R. o. Ad. redan
är tillkännagifvit, mig föranlåten att såsom eget uplaga detsamma
så vidt det rörer 2, 3 och 4:de momme, emedan mitt förslag till
ändring af 1 mom. eljest icke kommer i öfverensstämmelse med
de öfriga momme i §:n. Jag ber derföre att för R. o. Ad. få npläsa
Hr Brakels förslag, såvidt det af mig är antaget: 12 § 2
mom. oförändradt, lika med Utsk:s förslag;
3 mom. ”De enl. 2 mom. af denna § valde riksdagsmän
vare femton och intage säte och stämma bland R. o. Ad. för
den riksdag, till hvilken de blifvit befullmäktigade.
4:o R. o. Ad. välje, pä sätt Ridd.Ordn. föreskrifver, sextio
Adelsmän, hvilka, jemte de enl. 2 mom. valde män, utgöra
R. o. Ad. inom den i 23 § stadgade Riksnämnd.”
En hvar lärer finna, all härigenom den anmärknm förfaller, att det
enl. mitt förslag komme att sakna bestämmelse derom huru, i händelse
R. o. Ad:s sjelfskrifvenhet bibehölles, Ståndet skulle i Riksnämnden
representeras. Rörande öfverläggningarne och besluten
inom Ståndet, torde för R. o. Ad. såsom för de öfriga RiksSm
serskijdt i Ståndsordningen varda stadgadt.
Åtskilliga andra anmärknm vore måhända förtjentaaf genmäle;
men då jag föreställer mig att de icke rubba någons öfvertygelse,
som anser skäligt, alt Adeln bibehåller sin sjelfskrifna representationsrätt,
till dess det blifver säkert att något bättre lemnäs
i stället, vill jag icke besvära R. o. Ad. med ett försök tili
vederläggning. Mitt förslag härrör från den fasta öfvertygelse alt
sjelfskrifvenheten inom en rådslående församling är af så stort
värde, att endast högst vigtiga skäl borde kunna förmå ett folk,
som bland sina representanter eger sjelfskrifne medlemmar, alt
upoffra denna fördel. Några egentliga skäl för den upoffriug, som
af Ståndet nu äskas, har jag icke hört anföras. Hvad man egentligen
framhållit är, att framgången af Coust.Utslcs förslag icke
kunde på annat sätt beredas. Hr Fähraeus har isynnerhet lågt
vigt deruppå, och sagt, att sjelfskrifvenhelens afskaffande vore den
grundsten, på hvilken Coust.Utsk:s förslag hvilade. Om så vore;
skulle jag visst icke med min röst biträda detta förslag i någon
dess del. Men jag tror icke att så är. Jag inser ej, hvad oskiljaktigt
sammanhang denna fråga eger med hela den öfriga delen
af Utsk:s förslag.
Skulle R. o. Ad. finnas villig, att mot priset af sin sjelfskrifvenhet
köpa framgången af ett grundlagsändrings-förslag, vid hvars
första egentligen nya § vi nu uppehälle oss och hvars slutliga beskaffenhet
man således ännu icke kan ana: då beklagar jag R. o.
Ad., beklagar fäderneslandet.
Den 28 Maj e. m.
Hr Printzensköld: Hr Fåhraeus har rätt deruti al R. o.
A:s sjelfskrifvenhet utgör den verkliga stötestenen i den allmänna
opinionen vid frågan om representationens förändring. När denna
stötesten har hunnit undanrödjas, sä kommer nog ordningen
till den andra, som tillägger R. o. Ad. rättighet all utgöra en valkorporation.
Men denna sednare stötesten är så mycket lättare
undanröjd, som en representationsrätt för Adeln, grundad på val
alls icke eger något slags stöd för sig i begreppen om de egenskaper
hos individen, som göra honom berättigad, att genom val
inträda i representationen. Jag tror således det första steget vara
tagit för öfvergången lili demokrati, när man just vill taga bort
den stötesten, som demokralerne anse vara den hvilken utgör det
egentliga hindret för dem alt vinna det mål hvartill de syfta.
Frih. Cederström: Om jag i likhet med Hr Printzensköld
trodde att den nu gällande omedelbara sjélfski ifvenhetens borttagande
skulle försvaga R. o. Ad:s anseende, så skulle jag icke ett
ögonblick kunna tveka i den föresats, att förena mig med de Hrr,
som yrka samma rätts bibehållande, och ingalunda skulle jag dä
sluta mig lill Const.Utsk:s förslag; men jag ser deruti fastmera
eli sätt att med anlitaude af den utväg, som ligger inom tidens
anda, nemi. principen af val, söka concentrera och dymedelst bevara
hvad som återstår af R.o. Ad:s makt och anseende. Ofverlygad
alt Adeln såsom en ärftlig institution är nödvändig i ett monarkiskt
land, (och jag bibehåller denna tro), erkänner jag likväl
att organisationen af denna institutions maktutöfning kan och
bör efter tidernas kraf undergå någon förändring. En stor försigtighet
bör visserligen alltid iakttagas vid pröfningen häraf.
I detta hänseende återstår efter min tanke, en och annan sida af
saken att reglera, ett och annat vigtig! förbehåll att göra. Men
då Consl.Ulsk. har lemnat obemäldt pä hvad sätt de ledamöter af
Riksnämnden, som af Adelsmän böra beslå, skola utses, så har
Const.Utsk. sålunda åtminstone icke heller uteslutit del sätt, som
enl. min tanke är tjenligast, nemi, att Adeln vid riksdagens början
skulle enl. hittills gällande sed, samlas på detta rum; den
skulle nemi. framgent samlas för att utse dem, som månde blifva
dess ombud i Riksnämnden; men att derutöfver sträcka Ad:s deltagande
i de allmänna förhaudlingarne vid den riksdagen, det
synes lätteligen kunna leda till svårare förveckling af förhållanderna;
jag afslyrker det således. Jag torde få f. n. inskränka mitt
yttrande till detta genmäle af Hr Gyllenskjölds förslag, ty då Hr
Brakel förändrat sitt, erfordras för det praktiska resultatet dervid
ingen vidare motbevisning af hans förut anförda mening.
Frih. Toll: Gust.: Jag hade icke tänkt yttra mig i denna
fråga, men då jag har en längre erfarenhet i riksdagsförhandlingar,
har det förefallit mig besynnerligt att en sådan stor och vigtig
angelägenhet som frågan om Adelns sjelfskrifvenhet, hvilken
jag anser vara oumbärlig för Svenska Adelns vidmakthållande,
utgörande ett prerogativ i Konungens hand alt sätta förtjensten i
tillfälle alt gagna fäderneslandet med råd och uplysningar inom
Den 28 Maj e. m.
343
representationen, att denna angelägenhet blifvit så behandlad, att
raan vill göra detta prerogativ till ett intet, hvilket inträffar då
man fråntager R. o. Ad. sjelfskrifvenhelen, ty mångå finnes bland
Adeln, som ännu länge kunna uprätihälla fäderneslandet och Konungadömet.
Då jag innehar ett rum inom detta hus, hvilket en
fräjdad företrädare före mig innehaft, hvilken aldrig förgätit pligten
mot fäderneslandet ock Konungadöraet och aldrig försummat
alt afgifva sin röst der någon nytta för fäderneslandet kunnat
åstadkommas, har jag icke velat stillatigande åhöra diskussionen i
denna vigtiga fråga. Konungen har rättighet att från alla klasser
förstärka och förbättra den representation som nu klandras och
fördömes af skrän och dåliga opinioner, måhända äfven af dåliga
sujetter. Adeln behöfver förbättra sin representation, det kan ingen
neka, dess qvalifikationer utsättas och bestämmas i lagen,
och det fordras äfven att allmänna opinionen skall draga fram
dem lill verksamhet, jag tvitlar icke på att Adeln harmånga stora
och goda ändamål till sin bestämmelse och alt den större delen
af dess hufvudman ännu har egendomar eller betydande platser
i landets tjenst på hvilka den lefver och är vand att lefva
i gagnelig verksamhet. Ehuru jag är öfvertygad om nödvändigheten
af sjelfskrifvenhelen, önskar jag dock framgång åt Utskis
förslag, och vill derföre icke för min del motsätta mig att om så
behöfves välja representanter inom Adeln.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Brakel: Sedan Hr Gyllenskjöld har uptagit såsom sitt
förslag l:ste, 2:dra och 4:de momme i det af mig framställda förslag
och de sålunda skulle komma under R. o. Ad:s omröstning,
anhåller jag att dessa mom:r måtte blifva uplästa innan beslut fattas.
Gr. Björnstjerna: Om jag icke fattat orätt, så har Hr
Gyllenskjöld frångått sitt förslag och uptagit Hr Brakels. Jag anhåller
blifva uplyst om förhållandet är sådant.
Hr Brakel: Såvidt jag kunnat upfalta Hr Gyllenskjölds mening,
har han frångått sitt förslag hvad] mom. beträffar, och uptagit
mitt förslag i l:sta, 3:dje och 4:de morarna, hvilka innehålla
precist detsamma som Hr Gyllenskjölds förslag i 1 mom. med
den skilnad endast, alt mitt är litet utförligare än Hr Gyllenskjölds.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag anhåller alt få fästa
Ståndets upmärksamhel derpå att Hr Brakel begått eli misstag,
då han förmenat det jag frångått mitt förslag, till l:sla mom.
Jag vidhåller del så lydande: ”R. o. Ad. representeras enl. den
Ridd.Ordn., som, af R. o. Ad. antagen samt af Konungen gillad
och fastställd är.” Hr Brakels förslag innehöll deremot endast
”R. o. Ad. representeras enl. Ridd.Ordn.” Jag kunde gerna medgifva,
att denna lydelse vore bättre och äfven för min del antaga
densamma, om icke i de följande §§:ne hade, rörande alla de öfriga
Stånden, funnits stadgadt, att hvarderas valordning skulle af
Ståndet upgöras och af Konungen fastställas. Jag anser nödvändigt
alt i detta afseende likhet förefinnes mellan Adeln och Med
-
344
Den 28 Maje. m.
Stånden. Deremot har jag, beträffande 2:dra, 3:dje och 4:de
momme såsom mitt eget uplagil Hr Brakels förslag. Då Hr Frih.
o. Landtm, förklarat, all endast första mom. nu är föremål för
öfverläggning och beslut, har jag velat meddela detta till Ståndets
kännedom endast på det misstag om rätta förhållandet icke vidare
må ega rum, men föreställer mig, att något beslut öfver 2:dra,
3:dje och 4:de momme icke nu kan ifrågakomma. Skulle det af mig
föreslagna l:sta mom. blifva anlaget såsom R. o. Ad:s gemensamma
tanke, torde Hr Frih. o. Landtm, derefter tillåta öfverlägg
ning
om de öfriga momma oell den redaktionsförändring i 4:de
mora. göras, som kan vinna Ståndets bifall. Om åter Irsta mom.
afslås, så förfaller naturligtvis mitt förslag i fråga om de 3
följande.
Hr Lefrén: Sedan Hr Frih. o. Landtm, förklarat att vi
skulle öfverlägga om Irsta punkten af Hr Gyllenskjölds förslag,
och sedan Adeln diskuterat om den punkten och hört omtalas
åtskilliga tydningar af de olika opinioner och upgjorda förslagen,
så kunde det väl vara tid på att Hr Frih. o. Landtm, afbröt detta
diskuterande öfver andra punkter, hvilka icke utgöra föremål
för öfverläggningen, så att vi må komma till något slut, ty eljest
komma vi icke ur denna labyrinth på 8 dagar.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Brakel: Jag anhåller alt få förklara det jag fullkomligen
instämmer i det förslag Hr Gyllenskjöld har gjort, och sorn
blott Irsla punkten af detta förslag är under öfverläggning och
kan blifva föremål för R. o. Adrs beslnt, så anhåller jag om Hr
Frih. o. Landlmrs propos. på densamma. Sedan få vi öfverlägga
och besluta om de öfriga. Ifall denna punkt förfaller, så förfalla
äfven de öfriga, annars komma de naturligtvis under R. o. Adrs
öfverläggning.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag vill blott i största
korthet fästa upmärksamheten deruppå att man enl. min tanke
gjort motionären orätt, då man förutsatt att han uteslutande fästat
sig vid den s. k. sjelfskrifvenheten. Hans förslag förutsätter
alt Ridd.Ordn. skall bestämma R. o. Adrs representationsform vid
riksdagarna. Utskrs förslag förutsätter detsamma och det behöfves
blott dess föreskrift i Ridd.Ordn., nemi. att Adeln skall välja riksdagsmän
för att Hr Gyllenskjölds förslag skola blifva alldeles identiska,
och jag kan icke finna den himmelsvida skillnaden emellan
dessa förslag, som här åtskilliga ledamöter hafva velat låta påskina.
Jag har blott velat göra denna anmärkn., emedan framdeles
en dag det torde hända att äfven jag framträder med påståenden
då det gäller en Ridd.Ordn. vid en kommande riksdag, icke kanske
alldeles i samma anda som Hr Gyllenskjöld, men efter hvad
jag i går tog mig friheten att yttra, något så när lika.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade såsom sin gemensamma tanke antaga Irsta punkten af
Hr Carlheim Gyllenskölds förslag, ropades starka nej, blandade
Den 28 Maj e. m.
345
med ja; hvarefter H. Ex. förklarade det lian funnit nej öfvervägande.
Hr Carlheim Gyllenskjöld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter.-spropos.:
Den, som anser att R. o. Ad. bör såsom sin gemensamma
tanke antaga Hr Carlheim Gytlenskjölds förslag ”ali del 1 mom.
af 12 § Riksd.Ordn. bör stadga endast, att R. o. Ad. representeras
enl. den Ridd.Ordn., som af R. o. Ad. antagen samt af
Konungen gillad och fastställd är” voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. icke delta förslag såsom Ståndets
gemensamma tanke. •
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sora
följer:
Ja — 25.
Nej — 60.
Härefter förekom 2:dra punkten af Hr Carlheim Gyllenskjölds
förslag, sålydande: ”ali åt ofrälse embets- och tjenstemän med
Kongl, fullmakt bör förunnas representationsrätt, ulan vilkor af
fastighets inuehafvande under egande eller lideikommissråtl.”
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Då mitt förslag i denna
2:dra punkt hufvudsakligen öfverensstämmer med Hrr Lagerhjelms
och Weidenhjeiras, får jag vördsamt hemställa, om de alla icke
kunde på en gång föredragas.
Hr Lagerhjelm: Min mening var just då jag anmälde
mig, alt hemställa huruvida icke mitt förslag kunde och borde
komma tillsammans med den siste värde talarens. Jag får tillika
anmäla att Hr Weidenhjelm, som icke är här närvarande, förklarade
för mig i går då han såg den propos. som jag framlemnade,
sig vara nöjd dermed, ehuru han icke anmodade mig att säga
det. Ifall mitt förslag kommer att öfverläggas gememensamt
med Hr Gyllenskjölds, så anhåller jag all få ordet.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag vågar hemställa
till den siste värde talaren, om det icke vore angeläget att han
behagade förklara om han för sin del afstår från sitt förslag, och
förenar sig med Hr Gyllenskjöld. Adeln kan naturligtvis icke
förklara tvenne likartade förslag för sin gemensamma tanke, utan
det ena eller andra förslaget bör väl, om det antages, blifva den
gemensamma tanken. Aro dessa förslag hvarandra så lika alt de
uttrycka samma önskan, måste deraf följa att den ena eller andra
af motionärerna kan afstå från sitt förslag, ty någon öfver
-
346
Den 28 Maj e. m.
läggning gemensamt af dessa förslag i bredd med hvarandra lärer
väl icke låta sig göra.
Hr Lagerhjelm: Jag skall genast hafva äran framställa
mitt förslag om det kan tillfredsställa. Det beslår deri atl 2:dra
mom. i I2:te § antages sådant det är, med uteslutande endast af
följande ord, hvilka återfinnas på första raden af delta inom.:
”egare och tldeikommissinnehafvare af i mantal satt jord.” Alla
de andra orden skulle bibehållas såsom de äro, och deraf skulle
blifva en följd, så vidt jag rätt fattat Hr Gyllenskjölds förslag,
att detsamma skullle vinna framgång, ehuru han icke begagnat
samma ord. Nu hemställer jag till Hr Gyllenskjöld, huruvida han
skulle vilja öfvergå till den enkla upfattning som jag gjort, nemi.
att låta detta mom. qvarstå sådant det är, med undantag af de
ord jag omförmält.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om det icke blefve
redigare och besparade lid om hvartdera af ifrågavande 3 förslag
finge serskildt behandlas, enär de icke voro verbatim lika lydande
och äfven Hr Weidenhjelm vore frånvarande samt man således
icke kunde veta huruvida han ville afstå från ordalagen i
sitt förslag.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Skillnaden emellan Hr Lagerhjelms
och mitt förslag består deruti att Hr Lagerhjelm föreslagit
atl icke fastighetsegande embets- och tjenstemän skola, lika
med sina besutne vederlikar, enl. 12 §:s2mom. få säte och stämma
på Riddarhuset. Jag har velat öfverlemna till Const.Ulsk. alt
bedömma, till hvilket Stånd de, med afseende å andra möjliga
förändringar i 12—15 §§:ne, lämpligast böra hänföras. Gr. Björnstjerna
har föreslagit, att de skola få plats i PresteSt., Gr. Sparre
att de måtte inrymmas uti BorgareSt. Vid en sådan skiljaktighet
1 meningen, torde blifva nödvändigt, alt Hr Frih. o. Landtm,
täckes framställa propos. på hvarje förslag serskildt, så framt icke
Hr Lagerhjelm anser sig kunna med mig instämma.
Hr Lefrén: Då det icke tyckes blifva möjligt, såsom ibland
går för sig, att de som yrka samma sak, foga sig den ena efter
den andra, och vi nu hotas med att få propos. öfver samma sak
2 å 3 gånger, så får jag reservera mig sålunda, att om det förslag
som först kommer före, skulle blifva förkastadt, det då måtte
vara ordalydelsen som förkastas, på det att icke nästa förslag
som innehåller samma sak, skulle anses vara förkastadt derföre
att det första blifvit förkastadt för redaktionens skuld. Jag vill
reservera att man icke klipper af de efterföljandes rätt att få sina
satser pröfvade, för det atl man icke kommer öfverens om att slä
tillsammans hvad som hörer tillsammans.
Frih. Palmstjerna: Som R. o. Ad. en gång beslutat i
hvilken ordning de serskilda förslagen skulle förekomma, så anhåller
jag att R. o. Ad. mätte dervid förblifva. Ad;s beslut var,
alt Hr Gyllenskjölds förslag skulle nu vara det som borde utgöra
föremål för öfverläggningen, derefter Gr. Björnstjernas och seder
-
Den 28 Maj e. m.
347
mera först Hrr Weidenhjelms oell Lagtrhjelms. De båda sistnämdes
förslag böra således icke gerna kunna företagas lill pröfning
annat än i den ordning sorn dertill är bestämd.
Hr Lagerhjelm: Jag behöfver egentligen icke öfvergå till
Hr Gyllenskjölds förslag, ty om det går igenom, så eger jag ju
full rätt all afstå från mitt förslag när min lur kommer, och går
del icke igenom så har jag min rätt öppen att yttra mig, och
chauce att få mitt förslag pröfvadt.
Frih. Cederström: Jag skall icke med ett enda ord trötta
R. o. Ad. uti en så onödig och öfverflödig öfverläggning, som
den, hvarmed de siste ledamöterna funnit nödigt sysselsätta sig.
Hr Gyllenskjölds förslag, det enda vi för ögonblicket hafva alt
göra med, förordar att embetsmännen mätte få inträde i represeutationen
på grund af innehafvande fullmakt, men utan alt, på sätt
Coust Ulsk. föreslagit, dervid fästes vilkoret af egande utaf jordbruk.
Med ad aktning för den inom Sveriges embelsmannakorpser
f. n. befintliga uplysning, sakkännedom och fosterlandskänsla,
tror jag det icke vara tjenligl, att i Coust.Utsk:s förslag
införa ett sådant stadgande, sorn del Hr Gyllenskjöld föreslagit.
I vår tid får man tacka sin Gud om tjenslemånnen få vara med,
icke för det alt de äro tjenstemän, utan oaktadt de äro tjenstemän.
Då man känner de många strider, som varit förda inom
andra länders lagstiftande församlingar i detta ämne, och isynnerhet
huruledes i Frankrike frågan 0111 den s. k. incompatibilitetsprincipen
vackt de häftigaste strider inom skr iflställarnes och
national-representanternes leder, — strider, hvilka i hög grad bidragit
alt gifva näring åt den i det af naturen så rikt begåfvad?,
men af oeniglielsandan så mångfaldigt plågade landet rådande partiyra,
— må vi icke då desto sorgfälligare akta oss för ali utkasta
eli dylikt trätofrö äfven inom värt lands sköte! Det lider
dessutom intet tvifvelsmål, att ju bland de representanter, R. 0.
Ail. kommer alt utse till det antal af 60, som skola företräda
delta Stånds räll, embetsmännen lill större eller mindre del vinna
inträde. Jag tror derföre, hälst då jag ser Adelns söner så
talrikt egna sig åt embetsmannavärf, att Const.Utsk:s förslag i denna
del väl kan antagas; och afslyrker att Ståndet må förena sig
0111 en gemensam tanke sådan som den af Hr Gyllenskjöld blifvit
föreslagen.
Hr Cederschiöld: Jag förenar mig med Frih. Palmstjerna
i hemställan om att beslut må fattas öfver hvarje förslag i den
ordning R. 0. Ad. beslutat. Men då det torde vara nödigt för
flera af R. o. Adis medlemmar som vilja biträda ett af de ifråga
valide förslagen, ali höra dem alla tre upläsas, för att veta åt
hvilket af dessa företräde bör lemnäs, så skulle jag hemställa om
icke sedan diskussionen öfver Hr Gyllenskjölds förslag är slutad,
Hr Frih. 0. Landtm, behagade finna för godt att låta upläsa de
öfriga innan beslut öfver dem fattas.
llr Lagerhjelm: Jag hade icke ämnat ingå i någon diskus
-
348
Den 28 Maj e. m.
sion öfver Ilr Gyllenskjölds förslag, emedan jag tillstyrker detsamma,
men då jag nu hört motiver framställas emot detta förslag,
så måste jag framställa motiver för detsamma. Jag skall likväl
afhålla mig från alt uprepa alla de motiver som jag i gårdagens
plenum framställde och endast tillägga en eller annan omständighet,
som torde förtjena upmärksamhel. Man har velat göra alla
de förändringar säger Const.Utsk., hvaruti alla opinioner äro ense.
Man säger att i denna punkt äro icke alla meningar ense,
men så vidt jag kunnat fatta förhållanderna är största delen af
dem, som opiniera i representations-frågan derom ense, att den
personliga förtjensten, då den har vissa qvalifikationer, bör framhållas
och ega representationsrätt. Vill man nu gå deras önskningar
till mötes, huru kan man då stöta från sig den personliga
förtjensten, blott derföre att det fattas densamma en sådan
smula jord som Const.Utsk. gjort till vilkor för dess valbarhet.
Går man till Adeln sjelf, så finnes icke i ett enda Adelsdiplom
utsatt, att det varit en jordlapp eller vissa hemmantal, som lagts
till grund för hans utnämnande. Vill man nu stadga att dessa
nya ledamöter som skola inkomma på Riddarhuset eller i öfrigt
ingå i representationen, skola komma dit för deras enahanda förtjenster,
så är klart, att man äfven bör söka ställa alla dem som
skola inkomma på Riddarhuset i paritet med R. o. Ad. sjelft.
Men jag lägger den största vigt deruppå, att det allmänna bildade
tänkesättet i Sverige, som vill lägga den personliga förtjensten
till grund för representationen, mätte, så vidt det står tillsammans
med de principer på hvilka Ulsk:s förslag hvilar, tillfredsställas,
ty derigenom vinner detta förslag i styrka. Vill man detta förslags
framgång först vid denna och sedan vid en annan riksdag,
bör man söka ställa sig så, att del blir öfverensstämmande med
allmänna opinionen. Och hvad förlorar man derpå? Jag begär
icke alt R. o. Ad. må antaga Hr Gyllenskjölds förslag derföre att
ett större antal personer skulle blifva delaktiga i representationsrätten,
men jag yrkar utsträckning af valrätten. Hvad förlorar
representationen derpå? — Intet. Hvad vinner man på att bibehålla
de restrictioner, som Utsk. föreslagit? — Intet, ty den restriktion
alt en person skulle ega^ en smula af i mantal satt jord,
det är ju en illusion. Skall man basera en representation på en
rätt som är illurorisk. Sådana skäl är det, förutan dem som jag
förut framställt, som beveka mig att tillstyrka bifall på Hr Cyllenskjölds
förslag.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Redan i gårdagens
plenum tog jag mig friheten alt yttra några få ord i denna
fråga. Jag yttrade mig då så kort som möjligt, emedan jag förutsåg
att ämnet skulle snart återkomma. Jag anhåller derföre att
i dag få till hvad jag då yttrade lägga några få ord. Att här
betrakta frågan om embetsmännens representation blott ur theorefiskt
synpunkt, anser jag icke löna mödan. Det är nödvändigt
att tillse hvad som låter sig verkställa, och så vidt möjligt är följa
den grundsats som Const.Utsk. uttalat, nemi. att nu blott an
-
Den 28 Maj e. m.
349
laga sådana förändringar, om hvilka man har anledn. tro, att det
allmänna tänkesättet är någorlunda ense. Den siste talaren har
framställt såsom en grundsats, om hvilken man vore temmeligen
öfverens, att det numera icke är hördén, icke förmögenheten, åtminstone
icke ensamt dessa qvalifikationer, utan hufvudsakligen
den personliga förtjensten som bör vinna de politiska rättigheterna,
således äfven representationsrätten, och alt följaktligen, då
onekligen en personlig förtjenst kan af embetsmannen ådagaläggas,
Iian äfven skulle af deu allmänna opinionen, som erkänner grundsatsens
riktighet, tillerkännas representationsrätt. Det förhåller
sig likväl ofia med dessa allmänna grundsatser så, att många af
deras förfäktare strida med ifver för dem ända lill dess att de
skola tillämpas, men då är det slut. Så förhåller sig också med
denna. De som i allmänhet ifrigast förfäktat personlighetsprincipen,
göra likväl gerna upp den så långt som det sträcker sig inom
deras krets, men då det kommer under den, då är det sint.
Så förhåller det sig äfven med dem, som ifrigast tala mot börden
och förmögenheten såsom qvalifikation. Det är just under samtal
med dem som jag blifvit öfverlygad om att de icke under något
vilkor velat utsträcka representationsrätten så långt som den
siste talaren önskat, eller till embetsmännen i allmänhet. Jag har
sedan Const.Utsk. framställt sitt förslag, hvilket synts mig bereda
möjligheter till förbättringar i representationen, sökt så mycket som
möjligt skilja mig från mina önskningar, och genom samtal med
riksdagsmän från olika Stånd förvissa mig om hvad som skulle
med något hopp om framgång kunna föreläggas dem. Jag har
dervid serdeles inom ett Stånd framför allt mötts af farhåga för
ett alltför starkt inflytande af embetsmännen inom representationen.
De räkna, med eller utan skäl, Preslerna såsom embelsmän.
De veta ju af erfarenheten att inom Adeln förekommer
ett betydligt antal af embetsman, och inom BorgareSt. kunna redan
finnas mångå samt efter det förslag som Const.Utsk. framställt,
till följd af hvilket äfven husegare i städerna skulle få välja
inom BorgareSt., är icke blott möjligt men temmeligen sannolikt
alt åtskilliga embetsman ytterligare, icke blott få valrätt, utan
äfven inträde i representationen. De frukta sålunda att redan
genom det förslag som framställts, ett nog stort inflytande blir
åt embetsmannaklassen lemnadt. Frågan är då, huruvida det är
skäl, att äfven om embetsmännens rättigheter voro obestridliga,
försöka att vid detta tillfälle åt embetsmännen förvärfva dem.
Jag tror för min del att något skål dertill icke förefinnes, och
jag skulle t. o. m. tveka, om här vore fråga om alt antaga en
ny representation, byggd på grunden af samfällda val, huruvida
det icke vore så godt först som sist att bestämma hvilka embetsmanna-kategorier,
som icke borde få valrätt, ty det är en strid
som i sådant fall otvifvelaktig! verkar förstörande. Det är icke
utan skäl man befarar ett alltför stort inflytande af embetsmännen
inom representationen, icke blott ur deras synpunkt betraktadt,
som frukta embetsmännen, såsom de der blott vilja yrka anslag,
hvilket' är det vanliga motivet, men äfven hos andra, (hos
350
Den 28 Maj e. m.
mig kommer visserligen icke fr rikta n från det hållet, ty ehuru
tjensteman, tror jag mig kunna med samma samvetsgrannhet som
någon annan behandla sådana frågor,) upslår fruktan egentligen
för de kastningar som ofta upkomma mellan för mycket embetsman
och för litet embetsman, och der embetsmännen någon gång
blifvit för mycket öfvervägande, har en återgång inträffat, så ali
de så vidt möjligt är vid derpå följande val blifvit alldeles uteslutne.
Vi veta att i Norrige började man i allmänhet med alt
välja embetsman till Storthingel, och detla fortgick under del nya
Statsskickets första 10 a 12 år. Hände slutligen att ernbelsmännen
lingö en betydlig majoritet i Storthingel, och derefter inträdde
den reaktion mot embetsmännen, som gifvil sig luft i de följande
Storthingen, der åter jordbrukarnes antal egt en betydlig
öfvervigt, ja en alltför stor öfvervigt, hvilket troligen-icke handt,
om embetsmännen från början varit af ett mindre och afvägdl
förhållande lill representationen. I Frankrike har förhållandet
ledt till ännu en annan skada. Afven der inträffade t. o. m. efter
1830 att embetsmäunens antal inom Deputerade Kammaren
blifvit så betydligt stort, att derföre lärer åtskilliga förslag ang;de
uteslutande af vissa embetsmanna-kategorier från valbarhet hafva
upståtl, och det var ett af de aldra kraftigaste medlen, som af
reformvännerna i Frankrike begagnades för att åstadkomma banketterna
och öfriga tillställningar som slutligen frambragte Februarirevolutionen.
Della är nu förhållanden, som för tillfället bär icke
äro att befara, men då man ser hvilken farhåga som i allmänhet
existerar mot detta embetsmännens alltför stora inflytande, och att
det icke saknar hvarken teoretiska eller praktiska skäl, så tror jag
att om man lifligt önskar framgång åt den reform som vi äro på
väg att börja, så bör man gå försigtigt tillväga och taga hvad
som möjligen ulan serdeles motstånd och fruktan kan erhållas.
Det är på denna grund jag vågar tillstyrka afslag å denna till
öfverläggning framställda gemensamma tanke.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Med Gr. Hamilton instämmer
jag deri att embetsmännens inträde uti representationen i
allmänhet icke kan ur leoriska skål försvaras. Det är likväl ett
för vårt land eget förhållande med embets- och tjenstemännen,
dels att de fleste bland dem äro oafsåttliga, dels att hos dem finnes
en så öfvervägande grad af bildning, vid jemförelse med flere
andra samhällsklasser, att deras uteslutande från representationsrätt
derföre blefve en verklig förlust, helst om R. o. Ad. skall härefter
välja sina riksdagsmän och således ett inskränktare antal
embetsman tillhörande Adeln undfår plats i Riksförsamlingen.
Dessa tvenne omständigheter hafva utgjort egentliga grunden till
mitt förslag. En annan anledning dertill är den, alt jag, i motsats
till livad Gr. Hamilton och Frih. Cederström framställt, har
trott mig förmärka att den fordran på representations-reform, som
inom vårt land egt rum, har haft sitt förnämsta stöd hos den
ofrälse embetsmannaklassen, och vi veta alla, alt det var en ofrälse
embetsman, som först afgaf ett genomgripande förslag till re
-
Den 20 Maj e. m.
351
presentationsförändring. Jag har sökt lära känna allmänna tänkesätt
i landet såväl ibland embetmän sota hos allmoge och öfrige
siåndsklasser och tror, att den vida största delen af nationen
anser icke endast ofrälse ståndspersoner som ega fastighet utan
äfven ofrälse erubetsmän som åro med dem jemförliga, böra ega
del i nationalrepresentationen. Skulle, på sätt här blifvit yttradt,
en reaktion i allmänna tänkesättet egt rum och äfven här besannas
den gamla erfarenheten, att när fråga blir om tillämpningen man
ej längre vidhåller de allmänna satser, dem man tillförene ifrigt
förfäktat; så förfaller lill någon del vigten af hvad jag anfördt.
I alla fall tror jag visserligen icke, att någon stor våda är för
fäderneslandet att befara, om ofrälse obesutna embels- och tjenstemän
icke nu i representationen uptagas. Men, på de skäl, jag
här ofvan först anförde, är jag temligen viss, att del för vårt land
kunde vara en fördel, åtminstone alldeles icke vådligt, att låta
den icke fastighetsegande embetsmannen välja och väljas till folkombud,
lika vål som den, hvars enda företräde framför sina kamrater
bestode uti egandet af §:dels hemman å landet eller en
obetydlig tomt eller hus i någon stad. Jag tror, att allmänheten
på det bela och embetsmannen sjelfve isynnerhet skola finna det
halft och principlöst att göra en sådan skillnad emellan personer,
hvilka dock anses ega enahanda ställning i samhället och bland
hvilka det lätt kan tänkas, att de från representationsrätt uteslutne
ega större både personligt värde, duglighet, insigter och förtroende,
än de, för hvilka man nu vill medgifva denna rätt.
Följdriktigare vore då, att bär, likasom det nyligen skett annorstädes,
rent ut förklara, att embels- och tjenstemannakallet, för
tjenstetiden suspenderar rättigheten att välja eller väljas till folkets
ombud vid riksmötena. Vill man det icke, så må man se
sig väl före, att samhället vinner, hvad det bör vinna på förändringen
och alt missnöjet med del bestående ej må utan skäl
underhållas genom vägran att lemna embets- och tjenstemännen
såsom sådana del i folk-representationen.
Frih. Hamilton, Hugo: De skäl, som en värd talare i närheten
af mig anfört mot det förslag till gemensam lanke som Hr
Gyllenskjöld framställt, och som äfven jag i eli sednare förslag
yrkat, skulle jag tro vore intet att säga emot, om vi hade yrkat
ett förökande af antalet af de embetsman, hvilka såsom valde
skulle få inträde i de blifvande kamrarne, eller om vi sökt att
helt och hållet borttaga alla inskränkningar i detta antal. Då
kunde man befara, och det med skäl, att de äfven i numerisk
vigt skulle vinna ett alltför stort inflytande i Riksförsamlingen,
likasom de utan tvifvel skulle tillvinna sig detta inflytande genom
deras vana vid allmänna ärenders behandling samt genom en mera
upöfvad taleförmåga. Men härom är ju icke fråga. Ingen af
oss har yrkat att det skulle blifva mer ån de föreslagna 15 ledamöterna,
ehuru jag beklagade i går, att man icke kunde gifva
dem större andel. Vi yrka blott att valrätten måtte utsträckas
till alla de personer i vårt land, hvilka äro eller hafva varit em
-
352
Den 28 Maj e. m.
betsmän med K. fullmakt, emedan vi anse att det är på denna
grund som deras anspråk rättvisligen bör byggas och icke på det
tillfälliga, om de kunnat förvärfva sig en liten jordtorfva. Det
rätta skälet hvarföre de skulle deltaga just i Adelns representation,
ligger väl deruti, att från äldre tider embetsmän med K.
fullmakt ansets för Adelns vederlikar, såsom man säger. Om sä
är, bör man icke af dem för uiöfvande af deras valbarhet, fordra
någon annan kategori eller grund, än den som egentligen fordras
för Adeln till valbarhet, och det är K. M:s utnämnande af dessa
personer. Sedermera har delta gått i arf, men det är dock egentliga
grunden för Adelns valbarhet. I öfrigt instämmer jag i hvad
den siste talaren yttrat deruti, att jag förutser stora vådor för det
grundlagsförslags framtida bestånd, som vi nu diskutera, om vi fortfarande
genom att utesluta en stor del af embeismännen och låta
hos dem gro del frö lill missnöje som utan tvifvel bidragit lill
de agitationer som i sednare tider egt rum i vårt land i delta
fall. Ingen må undra deruppå att en högre eller lägre embetsman
som, förenande skicklighet med sin Konungs förtroende och
allmän verksamhet, och som sett sig utesluten från det dyrbara
förtroendet att få välja och få vara riksdagsman, då de derjemte
sett personer af alla 4 Stånden och serdeles af de 3 Stånden
utom PresteSt., som visserligen icke varit så fullt qvalilicerade alt
deltaga i dessa dyrbara värf som de, man må icke undra på, säger
jag, om en sådan embetsman känner sig behandlad med orättvisa
och med skäl blir missnöjd, och hans missnöje skall nog förr
eller sednare gifva sig tillkänna. Jag anhåller vördsamt alt R.
o. Ad. måtte laga denna sak i noga betraktande.
Gr. Hamilton: Jag anhåller om ursäkt för del jag vågar
än en gång begära ordet i samma fråga, jag gör det likväl icke
för att ingå i replik på hvad som yttrats i anledn. af milt förra
anförande, utan endast för att fylla några luckor deri, sorn jag
förmärkle först sedan jag lemnat ordet.
Ett af de väsentligaste skälen, hvarföre jag icke kan rösta
för flr Gyllenskjölds förslag, är det, att jag icke vill updraga eller
gifva ett slags åliggande åt Const.Utsk. att försöka ett arbete som
jag verkligen anser omöjligt. Det är temligen lätt att gifva representationsrätt
åt alla embetsmän, såvida man upgör representationen
på grunden af samfälda val. Det kan också vara lätt
om man vill införa ett femte Stånd och deruti inrymma alla embetsmän
jemte en och annan kategori som f. n. är orepresenterad.
Men svårigheten blir ofantligt mycket större, om man skall
inympa embetsmännen på de redan befintliga Stånden. Det skulle
nemi. enl. min tanke icke vara mycket att bjuda på, om man
åt alla, som äro eller varit embetsmän med K. fullmakter, öfverlemnade
rättigheten att utse 15 representanter bland sig. Jag
har åtminstone för min del ansett det för litet, då antalet af dessa
väljande vida öfvergår antalet af dem som i samma Stånd enl.
Const.Ulsk:s förslag skulle välja de 60 ledamöterna. Vill man
åter
Den 28 Maj e. m.
353
åter börja alt dela dem och låta en del embetsman välja till ett
Stånd och en del till ett annat, så kommer man in i dessa svårigheter,
hvilka man visserligen på papperet kan lösa, raen hvilka
knappast låta sig lösas praktiskt, så nemi., att förslaget kan
antagas. Der kommer det slraxt att heta under enskilda samtal,
gif oss den, den vilja vi taga, men icke af en annan klass embetsman
o. s. v., och det blir slutligen blott 2 Stånd på hvilka de
skulle kunna inympas nemi. Adeln och PresteSt., och icke ens
inom dem är jag med mig fullt ense om huru det borde ega
rum, och så mycket mindre tror jag det vara möjligt att härutinnan
framställa ett förslag, som kan vinna alla 4 Ståndens bifall.
En annan omständighet, som härvid också bör tagas i betraktande,
tror jag mig hafva nämnt i förlidet plenum, hvilket jag likväl
icke bestämdt erinrar mig, och jag anhåller sålunda om ursägt
ifall jag uprepar något af hvad jag förut har sagt.
Hela detta Const.Utsk:s förslag afser i allmänhet mindre en
nybildning än en utveckling af hvad som redan finnes. Att
gifva embetsmännen såsom sådane representationsrätt, vore något
i vår representation nytt, deremot att gifva en jordegare reprelentationsrält,
antingen han är embetsman eller icke, är blott en
utveckling af hvad som redan finnes. För närvarande innehåller
Kiksd.Ordn. ett stadgande, som gör de ofrälse jordegare, hvilka
varit i rikets tjenst, blott derigenom oberättigade alt åtnjuta en
valrätt, som de skulle hafva åtnjutit om de saknat de qvalifikationer,
som degenom sin embetsmannabildning och erfarenhet måst
innehafva. Det är denna, man kan nästan säga orimlighet, som
Coust.Utsk. velat afhjelpa, och då Const.Ulsk. icke har trott sig
med framgång kunna afhjelpa detta blott genom att borttaga dessa
inskränkningar i den § der de befinnas, tror jag det varit välbetänkt
af Utsk. att söka bereda för dessa, förut genom sin embelsmanna-egeuskap
oberättigade jordegare, valrätt i det Stånd
Utsk. föreslagit. Det är äfven ur denna synpunkt jag vill i delta
fall helst understödja Utsk:s förslag oförändradt, och icke kan understödja
Hr Gyllenskjölds framställning. Härmed har jag till en
del kanske besvarat den anmärkn. som Frih. Hamilton gjort, ty
ehuru motionärerna icke föreslagit att embetsmännen skola i afseende
på representanternas antal i vidsträcktare mån än hvad
Utsk. föreslagit, i representationen inkomma, så förutser jag att
om de skola komma in, så måste äfven antalet förökas.
Hr Lagerhjelm: Jag skall, lika sora den siste värde talaren
frånskilja mig all princip, och endast betrakta ämnet från
dess ståndpunkt för tillfället. Jag kan då inför R. o. Ad. sanningsenligt
försäkra att jag känner en opinion i delta ämne, som
öfverensstämmer med min och som är så beskaffad att den torde
kanske kasta den öfvervägande voteringssedeln i det blifvande förstärkta
Const.Utsk., men att denna opinion fordrar just en sådan
extension som den Hr Gyllenskjöld föreslagit. Jag förutsätter ali
Ad:s ledamöter icke motsätta sig utvecklingen af detta reform7
H. 23
354
Den 28 Maj e. m.
förslag, derföre alt man tager bort det der lilla mantalet, och jag
kan åfvan förutsätta att PresteSt. vill göra så med. Hvad nu angår
Const.Utsk:s stora förlägenhet som skulle upkomma derigenom
alt man borttog denna qvalifikation af jordlappen, så måste jag
bekänna att jag icke kan inse den minskade förlägenhet hvaruti
de skola sig befinna om jordlappen vore qvar, ty hela samtliga
siffertalet af dem, som ega K. fullmakt, måste ju genomgås för att
utlaga alla dera, som icke hafva jord, och alla andra äro ju qvar.
Då kan man icke pä förhand bestämma huruvida de sorn tagas
bort blifva civila eller militära tjenstemän af en eller annan slags
klass i samhället, utan Coust.Utsk. måste ovilkorligen föreställa
sig alla de klasser inom denna stora kategori, sora finnas i samhället,
ty Consl.Utsk. kan icke på förhand känna hos hvilken individ
denna qvalifikation af alt ega ett hemman förefinnes. Alltså
måste Const.Utsk. upgöra sina upställningar på grund af den
egentliga stora kategorien, d. v. s. att det arbete, som åligger
Consl.Utsk. blir exactemenl lika stort om denna qvalifikation qvarstår
eller icke. Således tror jag all om man vill denna förändring
så bereder man sig en ökad styrka, just derigenom att man går
in på del förslag Hr Gyllenskjöld gjort, och således tror jag att
detta förslag bereder så väl hvad den siste värde talaren som äf
ven
jag åsyftar.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att till alla delar få instämma
i hvad Gr. Hamilton yttrat och endast ytterligare tillägga
några ord med anledn. af hvad ett par ledamöter efter honom
anfört. Sålunda har t. ex. Frih. Hamilton sagt att han skulle äfven
godkänna de betänkligheter som Gr. Hamilton yttrat motembetsmånnens
såsom sådane intagande i representationen, om man
velat utsträcka embetsmännens representationsrätt utöfver de 15
ledamöter som Utsk. föreslagit för intagande af jordegare hvilka
tillika varit eller äro embetsman. Jag får då fästa Hr Frih-.ns
upmärksamhet derpå att Hr G yl lensk jölds förslag verkligen innebär
ett vidsträcktare intagande, enär det lyder sålunda: alt åt
ofrälse embets- och tjenstemän bör förunnas representationsrätt
utan vilkor af fastighets innehafvande under egande rätt. Hr Gyllenskjöld
har sålunda i sitt förslag icke gjort den inskränkning
som Frih. Hamilton förutsatt. Hr Gyllenskjöld har bland andra
motiver för sitt förslag äfven yttrat, att missnöjet i laudet icke
skulle lägga sig förr än embetsmännen såsom sådana i representationen
inkommo. För min del anser jag all man i allmänhet
icke bör uti lagstiftningen införa några stadganden endast för att
genom dem undkomma missnöje. Jag anser således att della skäl
icke ensamt är nog gällande för embetsmännens intagande i representationen,
och vid detta tillfälle behöfves detta stadgande så
mycket mindre införas, som enl. Const.Utsk:s förslag i afseende
på embetsmännen, en väsendtlig förändring i alla fall skulle inträffa,
ty såsom Gr. Hamilton redan förut påpekat, för det närvarande
får en embetsman, om han eljest vore berättigad till representation,
derföre att han år eller varit embetsman icke in
-
Den 28 Maj e. m.
355
komma i representationen, embelsmannaegenskapen är för honom
ett evinnerligt hinder, som utestänger från representationen. Detta
utestängande har Utsk. borttagit, så alt den, som eljest vore
representationsberätligad, han år oell blir enl. Const.Ulsk:s förslag
det äfven om han är eller varit embetsman. Detta år en rättvisa,
som genom Coust.Uisk:s förslag blifvit införd, och då sålunda
den nuvarande orättvisan blifvit genom Const.Ulsk:s förslag
borttagen, så tror jag att äfven de som göra afseende på det missnöje
som Hr Gyllenskjöld omtalat, kunna med Const.Utsk:s förslag
vara skäligen belåtna. Hr Gyllenskjöld har förklarat sig vara vän
af förslaget samt att det var för att bereda en större möjlighet
för dess antagande som han väckt detta förslag till gemensam tanke.
Jag anhåller likväl att få fästa hans och Ståndets upmärksamhet
på den olika ställning, hvari de personer äro, som anse
att embelsmännen böra intagas, mot dem som anse att så icke
bör ske, ilhy att den, som anser alt embelsmännen böra intagas,
han kan rösta för Const.Utsk:s förslag, oaktadt embelsmännen icke
der finnas, i den förhoppning att han möjligen i framtiden, då
tänkesättet stadgat sig, kan få in dem, hvaremot det svårligen
kan låta sig tänkas alt den, som icke vill hafva embelsmännen
såsom sådane intagna i representationen, skulle kunna rösta för
Const.Ulskis förslag, om erobetsmanna-egenskapen blir en grund
för rättigheten alt inkomma i representationen. Jag tror således
att Consl.Utsk. i delta fall så väl som i de öfriga gjort rätt, då
Utsk. inskränkt sig till att föreslå endast sådant hvarom tänkesättet
vore ense, och alt tänkesättet icke är ense derom att embetsmännen
borde inkomma i representationen ensamt på den grund
att de äro embetsman, det har Gr. Hamilton redan ådagalagt,
men det hvarom allmänna tänkesättet är ense, att nemi. embetsmannaegenskapen
icke bör vara ett hinder för dem, som eljest till
representation är berättigad att deraf få begagna sig, det har Gr.
Hamilton äfven visat och det har Utsk. föreslagit.
Gr. Björnstjerna: Så vidt jag kunnat fatta Hr. Gyllenskjölds
förslag, är deri icke uttryckt, i hvilket Stånd dessa embetsman
skola intagas. Ar detta förhållandet, finnér jag billigt,
att R. o. Ad. godkänner förslaget, dock måste jag uttryckligen reservera
mig mot dessa embetsmäns uptagande bland R. o. Ad.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag ber om ursäkt alt jag
åter uplräder i denna fråga. Mängden af de serskilda förslagen
synes hafva föranledt missförstånd, som jag är angelägen alt afhjelpa.
Fördenskull nödgas jag till en del uprepa hvad jag nyss
haft äran anföra, nemi. alt de förslag, som bär blifvit gjorda om
embetsmännens inrymmande i representationen, skilja sig egentligen
blott i fråga om det Stånd, till hvilket de inom representationen
borde räknas. Så har Frih. Hamilton, Hrr Weidenhjelm
och Lagerhjelm ansett dem böra vinna inträde hos R. o. Ad.,
Gr. Björnsterna uti PresteSt., Gr. Sparre i BorgareSt. Jag har
hemställt att, derest Adeln skulle för sin del besluta och Const.-
23*
356
Den 28 Maj e. m.
Ulsk. äfven finna, att embetsroännen i allmänhet böra få plats i
representationen, Const.Ulsk. då måtte få sig ålagdt att föreslå
hvar de borde inträda, och derföre har jag icke föreslagit bestämning
uti R. o. Ad:s nu afgifvande gemensamma tanke, af det
eller de Stånd, till hvilka de borde komma all hänföras.
Gr. Liljencrantz: Afven jag har, då jag först begrundade
det af Const.Ulsk. nu framlagda förslag tvekat, huruvida icke det
kunde anses vara en brist i förslaget att icke flere embetsman
vunnit inträde i representationen än dem Const.Ulsk. föreslagit,
men denna tvekan har i förlidne gårdags diskussion blifvit till
stor del undanröjd, och hvad i den vägen knöde brista, har sednast
genom nu föreg:de diskussion blifvit fullkomligen undauröjdt.
Jag är nemi. fullt öfvertygad derom att det ej vore lämpligt att
gå utöfver hvad Const.Ulsk. i berörde afseende föreslagit. Om någon
skulle hysa tvifvelsmål om riktigheten af hvad Gr. Hamilton
sednast anfört, d. v. s. om svårigheten för Const.Ulsk. att på ett
tillfredsställande sätt upgöra förslag till embetsmännens intagande
i representationen, så torde han icke behöfva vädja lill något annat
än Gr. Björnstjernas sista anförande. Hr Gr:n förklarade nemi.
alt då Hr Gyllenskjölds förslag icke angifver de Stånd inom hvilka
de ifrågavårtde embetsman borde inträda, så ansåg han förslaget
förtjena understöd, men reserverade sig mot deras inlräde hos
R. o. Ad. Samma reservation kan man vara förvissad om att
vi hafva att förvänta af alla de öfriga Stånd, som skola blifva hugnade
med dessa medlemmar, och jag frågar hvad utväg återstår
för Coust.Utsk. om vi skulle lemna detsamma ett updrag att fullgöra
som hvart och ett Stånd för sig kommer att förklara som
overkställbar!. Men äfven med åsidosättande af denna som mig
synes ganska betänkliga svårighet, hemställer jag huruvida det vore
skäl alt då här är fråga om att bereda framgång åt en representationsförändring
genom att bygga densamma på redan befintliga
grunder, öfvergå på en princip som endast pä visst sätt erhållit
godkännande nemi. personlighetsprincipen. Med undantag
af bördsrätten, på grund hvaraf R. o. Ad. men icke något annat
Stånd representeras, utgör personlighetsprincipen endast grunden
för PresleStts representation, hvilket Stånd likväl representerar uplysningen,
religionen och det inlellectuella i samhället. Man
har talat om erfarenheten, den erfarenheten, som hvar och en
hemtat i det enskilda lifvet, af vår representation. Jag vädjar
till alla här närvarande, om, då man frågar inom landet, hvilket
Stånds representationsrätt väcker mesta missnöjet, om det är Adelns
eller Preste St:s? Om rättvisan af denna opinion talar jag icke,
men att den allmänna öfvertygelsen är att PresteSt. icke har någon
grund för sin representation, det är så ^allmänt kändt att det
icke lärer vara något tvifvel underkastad!. Ar det nu så att denna
personlighetsprincip, som vunnit häfd under sekler, likväl icke
är godkänd, månne det då är skäl att införa nya elementer som
skulle representera ensamt på grund af denna principen? För min
del kan jag icke finna annat än att det vore ett sätt att molver
-
Den 28 Maj e. m.
357
ka det mål, som här är i fråga alt vinna, och derföre afstyrker
jag det förslag till gemensam tanke som Hr Gyllenskjöld
framställt.
Gr. Mörner: Med den siste värde talaren har jag icke kunnat
dela erfarenheten af att genom denna diskussion hafva blifvit bragt
till bergfast öfvertygelse om olämpligheten af att lemna erubetsmännen
inträde i representationen, såvida del är en representations
ändamål att i sig förena de bästa och nyttigaste elementer
inom samhället och befordra samhällets väl och icke öfverensstämmer
med dess ändamål att skjuta ifrån sig ett element som innefattar
i den delen åtskilligt som inom mer än ett Stånd torde
behöfvas. Det har blifvit sagdt af samme talare alt PresteSt.
skulle representera personlighetsprincipen. Detta är något så nytt
och för mig ofattligt, att jag har svårt att vederlägga detta raisonneraenl.
Att införlifvandet med representationen af erabels- och
tjenstemän skulle innefatta en tillämpning af denna princip, kan
jag icke heller finna. Vi veta alla, som äro tjenstemän, att man
i denna egenskap, lika som hvar och en annan, bidrager till Staten
med skatter, och således finnes äfven i detta hänseende en
norm ja äfven en rättighet för deras intagande i representationen.
Del är icke en obillighet att den som beskattas äfven får
deltaga i denna beskattnings bestämmande, och jag skulle således
anse att det finnes icke endast en grund utan en rättvis grund
för de framställda anspråken. Hr Gyllenskjölds förslag innefattar
en förmån framför de andra förslagen deruti, att detsamma icke
bestämmer fördelningen af tjenstemännen, emedan detta med framgång
icke kan regleras förr än Utsk. får se de olika beslut, som
i de olika Stånden kunna blifva fattade, och derefter lämpa regleringen
allt efter som de serskilda besluten dertill föranleda.
Jag får således förena mig med dem som anhålla om bifall till
Hr Gyllenskjölds förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke förorda någon representationsrätt
för dem, som icke kunna ega den på annan grund än
att de äro den verkställande maktens orgaoer, och får sålunda
endast förena mig uti hvad Gr. Hamilton yttrat.
Hr Cederschiöld: Om jag icke misstager mig så är ett af
de hufvudsakligaste ändamål med representationens förbättring
det att tillägga representationsrätt åt samhällsklasser, som hittills
varit uteslutna. Om så är förhållandet, synes mig detta ändamål
icke vinnas, derest icke representationsrätt gifves åt embetsman.
På sådan grund anser jag dem böra tillkomma denna rättighet,
och anser dessutom det vara inkonseqvent att man tillägger
representationsrätt åt en del embetsmän men icke åt alla.
Ville man handla ralionelt och konseqvent, så skulle man utesluta
alla embelsmännen, men jag tror icke att det låter sig göra,
emedan de äro i representationen behöfliga. Om de äro behöfliga
och om dem bör tilläggas en del såsom Const.Ulsk. har gjort,
så anser jag konseqvensen ovillkorligen fordra att lika represen
-
358
Den 28 Ma(j e. m.
lalioDsrätl tillägges alla embetsman, och först då är det ändamål
vunnet som vi sökl, nemi. ali skänka rättvisa åt alla.
Hr von Troil: Den siste värde talaren har såsom skäl för
sin åsigt framdragit orättvisan af att meddela representation ål en
viss del af embetsrnånnen men icke åt andra. Jag ber att få fästa
upmärksamhelen deruppå, alt det icke är i egenskap af embelsmän
som Consl.Utsk. tillstyrker representationsrätt åt dessa
personer, utan det är i deras egenskap af jordegare, ehuru de äro
embetsman, som dem blifvit förunnadt en sådan rätt. Dessutom
ber jag att få tillägga alt det hufvudsakligaste skälet, som förmår
mig att rösta för bifall till Coust.Ulsk:s förslag sådant det är, är
det, som Gr. Hamilton yttrat, nemi., om vi inrymma representationsrätt
åt alla embetsman uti eli så ringa antal som här föreslås,
så skulle ulan tvifvel inom ganska kort lid den åsigt göra
sig gällande, att dessa embetsman icke hafva tillräcklig representationsrätt
inom samhället, och då komma vi snart till alla dessa
olägenheter som närande talare visat hafva inträffat i Frankrike
och andra länder, der man varit nödsakad alt så småningom utesluta
embetsmännen ur representationen. Jag yrkar bifall till
Const.Utsk:s betänk, samt afslag till Hr Gyllenskjölds förslag till
gemensam tanke.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Cederschiöld: Afven om det vore med förhållandet
enligt att skälet hvarföre Consl.Utsk. beviljat representationsrätt åt
en del embetsmän, endast vore det, att de voro egare till en viss
jordlapp, så skulle 'jag icke kunna gilla detta skäl, då del icke
tillika vore bestämdt att de skulle ega denna jordlapp utan skuld,
ty då det vilkoret icke är utfästadt så är det precist detsamma
sora om de egde platt intet, ty man kan hafva en jordlapp och
ega vida mindre än intet. Men nu är det likväl förhållandet,
att 13 § innehåller föreskrift om representationsrätt för skollärare,
som ock äro tjenstemän, utan att de behöfva ega jord, således
finnes icke det skälet som den siste talaren upgifvit.
Frih. Stjernstedt: Jag hade icke tänkt begära ordet, men
då Hr Cederschiöld gjort invändningar mot det yttrande Hr von Troil
sednast afgaf, har jag önskat att få åberopa hans egen invändning
såsom bevis huru lätt det vore för embetsmännen att blifva
valbara och valberättigad?, derigenom all de förskaffade sig
jordegendom, enär Hr Cederschiöld sjelf velat bevisa att de icke
ens behöfde egande rätt till denna egendom. Emedlertid har man
derigenom icke galt ifrån principen då man stadgat, att de icke
ega representationsrätt på grund af erabetsmannaegenskapen, utan
derföre att de äro jordegare. Jag tror således att om man ser
saken ur praktisk synpunkt, har denna öfverläggning visat huru
svårt det är för Consl.Utsk. alt kunna få ett förslag att gå igenom,
som innehölle att embetsmännen såsom sådana skulle blifva
representations-berättigade.
Ropen på propos. förnyades.
Den 28 Maj e. m.
35»
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag ber endast att ännu en
slång få fästa upmärksamlieten på hvad mitt förslag innehåller.
Flera förfrågningar hafva hos mig blifvit i delta hänseende gjorda.
Mitt förslag innehåller att åt ofrälse embets- och tjenstemän
med K. fullmakt må förlänas representationsrätt utan villkor af
fastighets egande eller innehafvande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter framställda propos. om
K. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke anloge den ifrågavarsde
andra punkten af Hr Carlheim Gyllenskjölds förslag, besvarades
med starka nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex. förklarade det
hau trott sig finna att nej varit öfvervägande.
Frih. Hamilton och Hr. Lagerhjelm begärde votering.
Hr Cederschiöld: Då nu en helgedag inträdt, skulle jag
hemställa om icke R. o. Ad. efter slutad votering kunde få
skiljas åt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han hade ämnat och
nu finge hemställa om R. o. Ad. behagade åtskiljas sedan voteringen
försiggått, samt voteringsprot. blifvit upläst och några inkornne
Utsk:s-utlål:n och mern. blifvit anmälde till bordläggning.
Ropades ja.
Cplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den, sorn anser att R. o. Ad. bör såsom sin gemensamma
lanke antaga Hr Carlheim Gyllenskjölds förslag ”att åt ofrälse embets-
och tjenstemän med K. fullmakt bör förunnas representationsrätt,
utan villkor af fastighets innehafvande under egande
eller lideikommissrätt”, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. icke detta förslag såsom Ståndets
gemensamma tanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 18.
Nej — 35.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. inkomne ullåtm och mern.:
N:o 102, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 39, ang:de
fjerdingsmansbefatlningen;
N:o 103, i anledn. af väckt motion om bestämmande af
magistratspersoners åligganden i afseende på inventeringar uti
Landträ nterierne.
N:o 104, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 53, om ulvid
-
360
Den 28 Maj e. m.
dande af de rättigheter, som äro Mosaiske trosbekännare här i riket
tillerkände; samt
N:o 105, i anledn. af erhåll ne återremisser utaf betänk. N:o
57, dels om uphörande af beväringsmanskapets årliga vapenöfnirf'-  gar, dels ock införande af exercis socknevis, och dels om rättighet
för beväringsynglingarne att sjelfve välja del vapen, hvarvid
de helst vilja ijenslgöra, antingen lill lands eller sjös m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^1 om natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 31 Maj 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 7 dennes f. m.
Opnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 4 Elektorer efter
N:o 35. Gr. Gyldenslolpe, Adolf Fredrik Nils;
„ 66. Gr. Sparre, Claes Robert;
,, 3S4. Frih. Vult von Steijern, Fullm. Hr Reuterskjöld, Adam;
samt
,, 2006. Hr Sandels, Per Benjamin.
Och befuunos vid valförrättningens slut, dertill hafva blifvit
utsedde:
N:o 92. Gr. Horn af Åminne, Claes Fredrik;
„ 267. Frih. Ehrenswärd, Fredrik;
„ 1655. Hr Tornerhjelm, Johan Abraham; och
„ 2259. Hr Wåhlberg, Fullm. Hr Blomstedt, Christian Jacob.
Uplästes följande till R. o. Ad. inlemnade mern., nemi. af
Frih. Fleetwood, Carl Gustaf: I anseende till sjukdom
och en tillämnad brunnsresa, får jag afsäga mig att vara ledamot
i BankoUlsk., under vördsam anhållan dock att få behålla min
riksdagsmannarätt.
Hr Geyerstam, Carl: Enär enskilda angelägenheter göra
för mig nödvändigt alt aftesa från hufvudsladen, nödgas jag vörd
-
Den 31 Maj f. m.
361
sammast afsäga mig den plats i liankoUtsk., jag sedan riksdagens
början innehaft, anhållande dervid att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
Gr. Lewenhaupt, Claes Magnus: I anseende till enskilda
angelägenheters skötande, nödgas jag afsäga mig det förtroende
jag innehaft, alt vara ledamot af Ekon.lJtsk. under permitterad
ledamots frånvaro; anhållande alt vid min riksdagsmannarätt
blifva bibehållen.
R. o. Ad. biföll den i dessa afsägelser gjorda anhållan om
riksdagsmannarättens bibehållande; hvarefter H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, med tillkännagifvande, att Frih. Adelsvärd, Erik Seth,
såsom ledamot i Bevilln.Utsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet
från och med d. 5 nästkommande Juni, anmodade Hrr
Elektorer alt sammanträda lill val af två ledamöter i BankoUtsk.
efter Frih. Fleetwood och Hr af Geyerslam, en ledamot att under
permitterad ledamots frånvaro i st. f. Gr. Levenhaupt iulräda i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsi:., samt en ledamot i Bevilln.Utsk. under
den Frih. Adelsvärd beviljade ledighet.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Under tvenne plenidagar
har jag med lystnad afhört de vidlyftiga diskussionerne om grundlagsförändringarne
och ansett mig ej böra onödigtvis belasta prohne
så länge de fattade besluten öfverensslämt med mina åsigter, men
då nu ett motsatt förhållande inträffat, anser jag mig skyldig att
bryta tystnaden, medelst anmälan af min reservation, emot det
genom votering i sista plenum, af R. o. Ad. fattade beslut, ”Alt
”icke antaga Hr Carlheim Gyllenskjölds förslag lill gemensam
”tanke, om 2 mom. i 12 § Riksd.Ordn.”
Jag har alltid önskat förändring i representationen och förnämligast
val inom R. o. Ad., men dernäst att ofrälse fastighetsegare
och embetsmän, äfven utan jordegendom, skulle uti representationen
inrymmas, ehuru jag ej vill medgifva detta, såsom rättighet
för hvar och en personligen. Jag hoppas att Const.Utsk:s
förslag, med några förordade ändringar och efter upgjord vallag,
må nu blifva hvilande, och jag önskar att del må blifva antaget
vid nästa riksdag.
Hr von Hartmansdorff: I sista plenum anförde Frih.
Raab såsom en sjelfmotsägelse af mig, att, ehuru jag såsom ledamot
af Const.Utsk. under 1845 års riksdag, reserverat mig emot
ett af Utsk. då afgifvit representationsförslag och uti min reservation
framlagt eli annat än det af Utsk. förordade, hade jag likväl
nu ansett Utsk. hafva origtigt förfarit, då det icke förhindrat
nuvar:de reservanter inom Utsk. att begagna sig af samma rättighet.
Då Frihm yttrade detta, hade jag icke Bihanget till R. St:s
prot. för den riksdagen i mina händer, och kunde således icke
genast.ådagalägga, det jag icke begått någon sjelfmotsägelse. För
att taga Frihm och möjligen andra ledamöter, ur sin villfarelse,
anhåller jag att nu få ur min berörda reservation, upläsa följande:
362
Den 31 Maj f. m.
”Ehuru jag med tacksamhet erkänner de förbättringar, II. Const.-  Ulsk. gjort i det förslag till Svenska nationalrepresentationens ombildning,
hvilket jag dess pröfning underställt, nödgas jag dock
i åtskilliga delar reservera mig emot innehållet af det förslag,
som nu för R. H. St. framlägges, och att göra det äfven i sådana
fall, der mitt förslag blifvit följdt, men deri jag af erintingarne
dervid inom Ulsk. funnit mitt hafva hafi orätt” — — —
— — — — ”Slutligen anser jag Utsk. hafva medgifvit reservationsrättens
begagnande längre än vederbort.”
”57 § 1 moni. Riksd.Ordn., som tillåter reservationer vid
Utskts ntlåltn lill RiksStånd, begränsar ej della tillstånd, men det
kan rimligtvis ej sträcka sig så långt, alt andra gt undlagssladgangen
derigenom öfverträdas. Enl. 56, 81 och 84 §§ R.F. må intet
annat af riksdagsman väckt grundlagsändringsförslag till RiksSt:n
ingifvas. än del som Consl.Utsk. tillstyrker. Något undantag
från denna regel till förmån för Utskts egne ledamöter har
grundlagen icke gjort. De, hafva följaktligen ingen annan eller
bättre rätt än öfriga riksdagsmän. Utsk. gifver dem likväl en sådan,
när det tillåter dem att under form af reservationer bifoga
grundlagsändringsförslag, som Utsk. icke tillstyrker. 2:ne sådana
medfölja nu, eli af Hr Cederschiöld och ett af Hr Ekholm. Det
förra utgår väl ifrån den af Ulsk. gillade ståndsgrundsatsen, men
det andra strider äfven deremot, emedan det är bygdt på allmänna
val, och begge bafva varit Utsk. understälda, utan att antagas.
Att det sednare förslaget understödes af samtlige Borgare- och
BondeSt:s ledamöter inom Utsk., gör ej reservationen lagligare,
emedan flere reservanter förenade ej hafva bättre rätt än en
för sig.”
Fortsattes pröfniugen af Const.Utskts d. 3 och 16 dennes på
bordet lagda meni. Nto 7, med förslag lill åtskilliga ändringar
i grundlagarne.
Härvid förekom först 3:dje punkten af det. i fråga om 12,
13, 14 och 15 §§ Riksd.Ordn. af Hr Carlheim Gyllenskjöld,
Henr. Adolf Oscar, inlemnade förslag, så lydande:
”Att i § 14 bör bestämdt uttryckas att med derstädes nämnde
idkare af borgerlig näring, handel, fabrik, handtverk, eller
annat till borgerliga näringar räknadt yrke förslås endast
sådane, hvilka i stad åro bosatte, ega burskap eller såsom kontingent-borgare
till stad höra.”
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Enär de af Utsk. föreslagne
ändringar i grundlagen, emot hvilka anmärkntr icke blifvit gjorde,
komma att hvila lill grundlagsenl. behandling vid nästa riksdag,
har jag, ehuru obetydlig anmärkn-.n än-må synas vara, ansett mig
böra framställa den, då ingen annan gjort det. Jag kan icke
förmoda annat, än att Const.Ulsk:s mening varit den af mig här
föreslagne lill gemensam tanke. Skulle icke så vara, linner jag
min anmärka, deslomera befogad, emedan, enl. min åsigt, del är
Den 31 Maj f. m.
303
olämpligt, att gerningsmän, socknehandtverkare och i allmänhet
sådana, som drifva handtverk på landet, skola, utan att på något
sätt visa sig tillhöra någon stad, tillkomma valrätt. Om
Const.Utsk:s här närvarrde ordf. behagade uplysa Ståndet om
Utsk:s mening i detta fall, torde det tillåtas mig att derefter återfå
ordet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den nu under öfverläggning varande
gemensamme lanke är af ganska mycken vigt, emedan den
skulle inskränka valrätten. Ulsk. har ansett att i BorgareSt. skola
representeras icke personer, boende på vissa orter, utan de
borgerligare näringarne i allmänhet. Nu kan väl icke nekas, att
en fabrikant, hans fabrik må vara belägen i stad eller på landet,
tillhör förädlingsnärings-idkarnes antal. Såsom exempel derpå
tillåter jag mig anföra, hurusom bergsbruken redan nu likasom
enl. Utsk:s förslag skola representeras i BorgareSt. Desse Bruk
äro i allmänhet belägne på landet men ingen lärer väl påstå att
de derföre mindre tillhöra förådlingsnäringarne, än om de vore
belägne i städerne. Om någon annan fabrik ligger bredvid Bruket,
vore det väl orimligt, att, då bergsbruket har representationsrätt,
derifrån utestänga den andra fabriken, hvilken lika mycket
tillhör förädlingsnäringarna. Då Ulsk. utgått från den åsigten
alt BorgareSt. skall representera den rörliga förmögenheten, har
Ulsk. i full konseqvens dermed uti detta Stånd gifvit representationsrätt
åt alla näringar, hvilka af författningarna benämnas borgerliga.
Jag anhåller om afslag å Hr Gyllenskjölds förslag.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Derest författningarna bestämde,
hvad som förstås med borgerligt yrke, så att icke äfven
sådane, hvilka endast med biträde af egna barn bedrifva handtverk,
ansåges idka borgerligt yrke, eller vara såsom Gr:n kallar
det ”förädlingsnäringars idkare”; så skulle jag dela Gr:ns åsigt.
Nu är förhållandet motsatt och jag har haft tillfälle vid sammanfattning
af de på K. M:s befallning till Hr JustitieStatsMinistern
insända upgifter, huru det till denna riksdag hvilande representationsförslaget
skulle hafva utfallit derest det år 1850 varit antagit,
att erfara, huru talrika sådana gerningsmän och handtverkare i
vissa landsorter äro. De skulle, derest Ulsk:s förslag godkändes,
komma att utöfva ett stort inflytande på riksdagsmannavalen i
städerne, hvilkas intressen i flera hänseenden äro i strid med
dessa handtverkares. Det är dessutom allmänt bekant, att flertalet
af våra små städers innevånare äro mera jordbrukare än handtverkare.
När de likväl alla skola deltaga t val af riksdagsmän i
BorgareSt., så är den utaf Gr. Lagerbjelke förordade grundsats af
representation efter yrken i alla fall ganska litet iakttagen. Städernes
handtverkare skola, genom intrånget af gerningsmännen
på landet få snart sagdt intet att säga vid riksdagsvalen, som hittills
nästan uteslutande af dem berott. Hvad jag anser gifvet, är,
att handeln och borgerliga yrken bättre representeras genom slädernes
borgare och öfrige innevånare ensamt, än genom tillsatsen
af gerningsmän och handtverkare frän landet. Hvad angår stör
-
364
Den 31 Maj f. m.
re fabriker, sådane sora bomullsspinnerier, väfnadsfabriker, mekaniska
verkstäder ra. fl., så är jag alldeles af Grins tanka, alt de
böra representeras genom ombud i BorgareSt., och må gerna derhän
syftande bestämmelser i denna § inflyta, derest så för ändamålet
nödigt anses.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde örn R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke antoge Hr Carlheim Gyllenskjölds ifrågavar:de
förslag.
Ropades nej.
Dernäst förekom 4:de punkten af Hr Carlheim Gyllenskjölds
ofvanberörde förslag innehållande:
”Alt i g 15 ordet allmogen bnr utgå och §:n begynnas sålunda:
Till riksdagsmän af BondeSl. vadje inom sig hemmansegare
etc.”
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Sedan, enl. hvad jag har
mig bekant, PresteSt. såsom gemensam tanke antagit ett med milt
förevar.-de likartadt förslag, skulle jag visserligen kunna afstå från
detsamma. Men som det af Utsk. begagnade ordet ”allmoge” är
tvetydigt, enär detsamma kan inbegripa Ståndspersoner, hvilka
icke ega representationsrätt enl. 12 och 14 §§:ne, anhåller jag,
att R. o. Ad. ville uttala sin mening, huruvida detta ord bör bibehållas
eller icke, och detta destoheldre som jag anser all tvetydighet
i grundlagarna böra undanrödjas.
Gr. Lagerbjelke: Hr Gyllenskjölds förslag till gemensam
tanke i denna punkt är af ingen vigt och det är mig således likgiltigt,
om Ståndet antager den eller icke. Såvidt jag känner har
ordet ”allmoge” hitintills icke föranledt någon tvetydighet ehuru
redan f. n. i BondeSt. representeras flere ståndspersoner. Något
missförstånd kan dessutom så mycket mindre upslå som i §:n förekommer
en definition på hvad som menas med ordet ”allmoge”.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma lanke antoge Hr Carlheim Gyllenskjölds
ifrågavande förslag, ropades ja och nej, hvarpå H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. icke såsom Ståndets gemensamma tanke, antoge
samma förslag, samt då dervid svaret ånyo utföll med blandade
ja och nej, förklarade det han trott sig tinna att denna sednare
propos. blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Hr Lefre'n Joli. Pehr, begärde votering.
Uplästes och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som vill att R. o. Ad. såsom sin gemensamma lanke,
antager det af Hr Carlheim Gyllenskjöld väckta förslag, alt i 15 §
Riksd.Ordn, ordet ”allmogen” bör utgå och §:n begynnas sålunda:
Den 31 Maj f. m.
365
”Till riksdagsmän af BondeSt. välje inom sig hemmansegare” etc.,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. icke detta förslag såsom Ståndets
gemensamma tanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 3«.
Nej — 17.
Härefter förekom 5:te punkten af Hr Carlheim Gyllenskjölds
förslag innehållande
”Att Consl.Utsk. må updragas tillse om och hvilka förändringar
i dess förslag, som må blifva nödiga derest någon del af Hr
Carlheim Gyllenskjölds förslag skulle af R. o. Ad. såsom gemensam
tanke varda antagen.”
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade all då endast 4;de punkten
af Hr Carlheim Gyllenskjölds förslag blifvit antagen såsom
11. o. Ad:s gemensamma tanke, 11. o. Ad. torde finna ali den
ifrågavar:de 5:le punkten af förslaget borde förfalla.
Ropades ja.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade ali enl. den af R. o. Ad.
gillade ordningen för föredragningen nu förekomme det af 11 r
Brakel, Mauritz Gust., aflemnade förslag till förändrad redaktion
af 12 § Riksd.Ordn., men alt, såvida H. Ex, rätt upfattat
hvad i sista plenum blifvit yltradt, llr Brakel förklarat det han
afstod från detta sitt förslag.
Hr Brakel: Hr Frih. o. Landtm, liar fullkomligt riktigt upfattat
min mening och jag afstår från mill förslag till gemensam
lanke.
Uppå härefter framställd propus, förklarades Hr Brakels i fråga
var:de förslag komma att förfalla.
Dernäst förekom och uplästes följande af Gr. Björnstjerna,
Carl Magnus, i fråga om 1 mom. 12 § Riksd.Ordn. aflemnade
förslag:
”Sjelfskrifvenhelen bibehålies för alla öfverläggningar inom
Ståndet.”
Gr. Björnstjerna: Enl. mitt förslag till gemensam tanke
skulle sjelfskrifvenhetcn med vissa modifikationer bibehållas vid
11. o. Ad:s öfverläggningar. Utom de skäl jag redan en föregående
dag andragit vågar jag tillägga följande. Jag föreställer mig, att
om endast (10 ledamöter skola af Ståndet utses, interesset för de
366
Den 31 Maj f. m.
allmänna ärendenia kommer alt inom oss betydligt aftaga. Jag
har visserligen bär hört framställas förslag, enl. hvilka sjelfskrifvenheten
skulle bibehållas i grundlagsfrågor, detta synes mig dock
allt för inskränkt, jag tror icke, att någon R. o. Ad:s ledamot i
landsorten reser hit för att en enda dag deltaga i öfvertäggningen.
Man har sagt, att inflytandet hos de 60 R. o. Ad:s ledamöter,
hvilka sitta i Riksnämnden, skulle förminskas, i fall hela Ståndet
deltager i öfverläggningen. Jag tror likväl motsatsen. Deras inflytande
i)ör snarare stärkas ju närmare de valde ombuden stå
till sina komitenter; af denna orsak påslår man ju äfven, att en
representation, utgången från allmänna val, är kraftigare än alla
andre. Desse 60 ledamöter skola således, i händelse Ståndet delar
deras åsigter, vinna i kraft och inflytande. 1 händelse de
deremot icke uttrycka R. o. Ad:s tänkesätt, blifva de genast af
sina principaler i k ul 1 voterade; man har häri det säkraste korrektiv
mot beslut, stridande mot majoritetens inom R. o. Ad. tänkesätt.
R. o. Ad. bör aldrig afsäga sig sin sjelfskrifvenhet. Den är för
R. o. Ad:s bestånd såsom Stånd nödvändig, uphör den, står Sveriges
Adel snart nog på samma punkt som den Franska, den utgör
då mera en blott pergamentsadel utan allt inflytande. Härmed
vill jag dock icke hafva sagt, att sjelfskrifvenheten, sådan
den nu är, skall qvarstå, derföre har jag äfven i mitt förslag
intagit orden ”med vissa modifikationer.” Man har sagt,
att de 15 ofrälse ledamöter, som på R. o. Ad. skola inympas,
komma med antagande af mitt förslag att alldeles försvinna
bland den mängd som här på della rum församlas. Det
är redan visadt, att, om de föreslagne 60 adelsmännen hålla tillsammans,
förlora de 15 ofrälse ledamöterne i alla fall allt inflytande.
Förhållandet blir således icke sämre genom antagandet af
milt förslag. Man har sagt, alt vi böra ihågkomma R. o. Ad:s
beslut vid 1840 års riksdag. Detta bör, enl. min åsigt, ses från
2-.ne sidor. Skall ett RiksStånd i evighet vara bundet af ett en
gång fattadt, till intet ledande beslut, då borde man i sanning
misströsta om hvarje representationsreform. Rorgarne kunna ju
dä aldrig antaga annat än Hr Brincks förslag, Bönderne intet annat
än Bengt Gudmundssons. Detta synes mig dock nog skarpt.
På grund af de skäl jag andragit, fasthäller jag vid det förslag
till gemensam tanke, jag tagit mig friheten framställa.
Frih. Sp r e n g t por t en, Jakob Wilh.: Min afsigt är visserligen
icke alt förhindra pröfningen af Gr. Björnstjernas förslag
till gemensam tanke, men jag kan dock icke tillbakahålla min
förundran deröfver, att, sedan ett föreg:de förslag af lika tendens
och innehåll blifvit afslaget, R. o. Ad. ånyo skall till öfverläggning
låta sig föredragas ett dylikt förslag. Skulle Hr Frih. o.
Landtm, finna lämpligt, att detta förslag, som ostridigt står i sammanhang
med Hr Gyllenskjölds förslag, kan nu diskuteras, vill
jag ingalunda sätta mig deremot, men jag befarar, att i sådan
händelse vi måste diskutera flere andra förslag, som med det sistnämnda
har gemenskap.
Den 31 Maj f. m.
367
Hvad sjelfva saften angår, han jag ingalunda dela Gr. Björnsljernas
åsigter. Hvad, som bestämmer vigten oell inflytandet hos
de ledamöter, hvilka skola representera R. o. Ad. är ovilkorligen
först och främst deras individuella egenskaper, men dernäst att de
äro fullmyndige representanter, -så alt de icke underkastas någon
revision. Om en sådan revision eller hela Ståndets deltagande i
desse ledamöters öfverläggningar om förekommande ärender skall
äga rum, inkastas derigenom en osäkerhet ibland de valde ledamöterne
och man gifver dem en betydelselöshet vid inträdandet
inom Riksnämnden. Ett försl a s, som bibehåller sjelfskrifvenheten
för R. o. Ad. innebär enl. mitt omdöme ett underkännande af
Consl.Utsk:s förslag. Jag mäste derföre pä det högsta afstyrka
Gr. Björnstjernas amendement och förorda del förslag, Gunst.Utsk.
framställ.
Gr. Liljencrantz: Jag erfar i sanning ett verkligt obehag,
att vid detta tillfälle nödgas uplräda emot Gr. Björnstjerna och
dem, som med honom dela öfvertygelse!] om nödvändigheten af
sjelfskrifvenhelens bibehållande, emedan jag är fullkomligt förvissad,
att Gr. Björnstjerna och de med honom liktänkande lika med
mig nitälska för allt hvad, som kan befordra Ståndets anseende
för framtiden och bidraga att till samhällets båtnad bibehålla Ståndets
politiska betydenhet. Till de många redan audragne skäl
emot sjelfskrifvenhelens bibehållande hade jag ämnat anföra ett
enl. min åsigt högst vigligt, men jag är häruti förekommen af
Frih. Sprengtporten. Jag hade nemi. velat fästa Ståndets upmärksamhet
på den ställning, hvari de af Ståndet valde 60 ledamöterne
skulle komma, i händelse deras åtgärder skulle underkastas
en revision. Om det skulle bända, hvilket är allt för möjligt,
all deras uttryckta tankar uti Riksnämnden blifva ogillade af
majoriteten inom Ståndet, är ol vi f vela k ligt att, hvad Frih. Sprengtporten
äfven anlydt, de skulle komma under ett slags förmynderskap,
hvarigenom deras inflytande måste förminskas. Detta anser
jag vara ett af de vigtigaste skälen, som emot sjelfskrifvenhelens
bibehållande blifvit anförda, och då 2:ne förslag af enahanda syfte
blifvit förkastade, anhåller jag, all, i händelse, R. o. Ad. till följd
af dess beslut i anledn. af nämnda förslag icke skulle anse Gr.
Björnstjernas förslag redan afgjordt, R. o. Ad. måtte underkänna
detsamma.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag får anhålla,
att ifrågavar:de förslag måtte blifva upläst, och att jag derefter
återlemnas ordet.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf att Gr. Ujörnstjernäs
ifrågavande förslag, sådant del i sednasle plenum blifvit
till prol. aflemnadl, lydde sålunda: ”sjelfskrifvenheten bihehålles
för alla öfverläggningar inom Ståndet;” men att Gr. Björnsjerna
i dag förklarat att deruti borde införas jemväl orden ”med vissa
modifikationer”.
Hr Cederschiöld: Ehvad förslaget nu befinnes i dess ur
-
368
Den 31 Maj f. m.
sprungliga skick eller det tillägg, som nu blifvit upläst, sedermera
deri tillkommit, kan jag likväl icke förstå annat, än att, på sätt
2me talare här redan erinrat, detsamma icke kan såsom R. o. Ad:s
gemensamma tanke antagas. R. o. Ad. liar nemi. förklarat sig
icke vilja antaga Hr Printzenskölds förslag om sjelfskrifvenhetens
bibehållande och icke eller den af Hr Gyllenskjöld deruti gjorda
modifikation, i hvilken åter Hr Brakel gjort en ytterligare modifikation
af enahanda syfte, som i Gr. Björnsljernas förslag blifvit
framställdt, eller att R.o. Ad., såsom nu, skall per capita deltaga
i Ståndets öfverlåggningar och der besluta, sedan de valde 60
ledamöterne förut öfvervaril förhandlingarne i Riksnämnden. De
skäl jag emot de föregide förslagen anfört, åberopar jag äfven här,
nemi. att R. o. Ad., långt ifrån att förhöjas, såsom Gr. Björnstjerna
förmodar, skall tvertom nedsättas, ty det är påtagligt, att de
nya 15 ledamöter, som på R. o. Ad. skola inympas, finna sig icke
äga samma förmån som de 15, hvilka på hvardera af de öfriga
Stånden skola fördelas, enär desse sednare inom hvartdera icke
hafva att strida med flere än 60, då deremot de på R. o. Ad.
inympade måste bekämpa icke endast de af R. o. Ad. valde 60
ledamöterne utan äfven flere 100, hvilka möjligen kunna sig inställa
här såsom capita. De ledamöter af R. o. Ad., hvilka icke
äga deltaga i Riksnämndens förhandlingar utan endast i Ståndets
beslut, skola i anseende blifva ganska mycket nedsatte, emedan
de icke annorledes än såsom voteringsmaschiner kunna betraktas.
Skulle det nu vara möjligt, att R. o. Adis ledamöter vilja infinna
sig såsom voteringsmaschiner, är det åtminstone säkert, att det
blir svårt alt erhålla någon, som vill åtaga sig att blifva en i bia ö d
R. o. Adis deputerade i Riksnämnden, såvida sådant icke föreskrifves
som en pligt, och jag måste bekänna, att, om någonsin ett
dylikt förtroende kunde falla på min lott, jag skulle anse såsom
ett syndastraff att emottaga det.
Hr Lefrém Jag är förekommen i det hufvudsakligaste af
Frih. Sprengtporten, i hvars anförande jag således instämmer likasom
i deras, hvilka i samma riktning sig yttrat. Men jag anhåller
all få härtill göra ett tillägg nemi. att om Gr. Björnstjerna»
förslag antages, måste någon § i grundlagen stadga, att, då
de valde 60 ledamöterne finna sig underkände af deras komitenter,
de må äga rättighet att afsäga sig förtroendet som R. o. Adis
deputerade, ty det vore väl tämmeligen hardt, om de personer,
hvilka representera R. o. Ad. skola vara tvungne, att efter detta
nederlag fortfara i förtroendet. Hvilken lumpen röle skola de icke
spela tillsammans med de öfrige Ståndens ledamöter? Om de blifva
utskrattade skulle jag anse det ganska konseqvent handladt. Jag
anhåller om afslag.
Gr. Lagerbjelke! Att uti sjelfskrifvenheten finnes mycket
både godt och nyttigt erkänner äfven jag. Så t. ex. är det enl.
mitt förmenande oneklig! alt sjelfskrifvenhetens bibehållande, på
sätt Gr. Björnstjerna föreslagit, i och för öfverläggningarne och
be
-
Den 31 Maj f. m.
3C9
besluten inom Ståndet skulle medföra mycken säkerhet i de djupare
konstitutiva frågorna, emedan det är troligt, att, då någon
sådan fråga skulle afgöras, hädanefter såsom hitintills från alla
landsändar komrae ledamöter för alt i frågans afgörande deltaga,
men man kan likväl äfven vara förvissad, att få eller ingen af
Landtadeln fortfararande skulle uppehålla sig hela riksdagen i
Slockholm endast för alt deltaga i Ståndets öfverläggniugar om
de vanliga frågorna; så att vid dessa frågors behandling de i
Stockholm bosatte eller händelsevis närvarande Adelsmännen finge
eli framför Landtadeln alltför öfvervägande inflytande. Dessa både
fördelar och olägenheter måste således emot hvarandra vägas, dervid
icke eller får förbises att i och för de djupare konstiliiutiva
frågorna redan finnes en i hög grad betryggande säkerhet uti
representationens sammansättning Ståndsvis. En olägenhet af
sjelfskrifvenhetens bibehållande pä sätt föreslagit blifvit, och hvilken
olägenhet äfven af föregtde talare blifvit påyrkad, är dessutom
alt R. o. Ad:s ledamöter i Riksnämnden skulle komma i en
ofördelaktigare ställning lill sitt Stånd, än hvad som inom de öfriga
Stånden blefve förhållandet för deras ledamöter, hvaraf äfven
knöde inträffa, ali Adelns ledamöter i Riksnämnden försattes i
en fiendtlig sinnesstämning till de sjelfskrifne ledamöterne inom
Ståndet och således likasom ett krig möjligen utbrista inom Ståndet,
hvilket icke kunde blifva för detsamma fördelaktigt. Icke
derföre, att Utsk. icke ansåg sjelfskrifvenheten god i många fall,
utan derföre, att den i andra fall medförde olägenheter, har Utsk.
ansett sjelfskrifvenheten icke böra bibehållas. Jag anhåller vördsa
mt om propos. på afslag å Gr. Björnstjernas förslag.
Frih. Adlercreutz, Carl Gustaf: Jag hade icke ämnat
deltaga i diskussionen, men då så mänga ledamöter, med hvilka
jag delar politiska åsigter funnit så stora betänkligheter vid antagandet
af det förslag, jag inom Utsk. förordat, torde det icke vara
ur vägen, att äfven jag yttrar några ord. Förevar:de förslag till
gemensam tanke antyder, alt R. o. Ad. genom Utsk:s förslag skulle
förlora i sin karakter. Jag anser likväl denna farhåga mindre
grundad. Jag erkänner det bevekande deruti, att detta hus, då de
vigtigaste frågorna skola afgöras, utgöres af 5 a 600 ledamöter, såsom
förhållandet var vid 1844 års riksdag, då en likartad fråga förevar.
Jag erkänner det, men jag hade likväl trott, alt R. o. Ad.
kunde medgifva andra samhällsklasser hvad, som är billigt och
rättvist, utan alt derföre öfvergifva sin position såsom fäderneslandets
försvarare. Jag har icke kunnat föreställa mig, att R. o.
Ad. skulle blifva mindre väl representerad om dess ledamöter valdes.
Jag har icke föreställt mig, att R. o. Ad genom intagandet
af 15 ledamöter, valde ibland Rikets jordägande tjenstemän,
hvilka, sage hvad man vill, onekligen hafva ganska mycken likhet
med R. o. Ad., skulle löpa samma fara som t. ex. BorgareSt.
gjort, ty det vore alt allt för ringa upskalta andan inom R. o.
Ad. R. o. Ad. kan, hvarpå exempel flere gånger blifvit lemnade,
7 II. 24
370
Den 31 Maj f. m.
göra stora upoffringar för fäderneslandet, men den kan icke upoffra
sig sjelf. En utmärkt ledamot inom delta hus, som anser
detta offer böra göras, har sagt, att, om Adelselementet uphäfves,
man nedsätter detsamma lill folket, hvarmed han velat ådagalägga
nödvändigheten för R. o, Ad. alt medgifva det. Emellertid finnes
en stor fraktion, jag vill icke kalla den annorlunda, som hyser
den åsigten, alt så väl R. o. Ad., som de öfrige Stånden böra
uphöra, och denna fraktion har varit mäktig nog alt framkalla
ett hvilande förslag. Ar det då icke lid att medgifva hvad,
som kan medgifvas med bibehållande af Stånden, men della medgifvande
bör göras så, att det dermed åsyftade ändamålet vinnes.
Ilr Lefrén oell Gr. Lagerbjelke m. fl. hafva redan visat, att, om
det nu framlagda förslaget lill gemensam tanke antages, detta ändamål
omöjligen kan vinnas. Jag har sagt, att det är min öfvertygelse,
att om R. o. Ad. antager Const.Ulsk:s afgifna förslag, bibehålles
R. o. Ad. såsom ett politiskt element och kan värna sitt
anseende och Konungamakten samt fäderneslandet. Alnöjas icke.
de öfrige Stånden med detta R. o. Ad:s offer för fäderneslandet,
välan! Må då R, o. Ad. bryta lansen till det yttersta. Jag ålminstone
skall derefter icke tillstyrka antagandet af något förslag
till förändring i representationen.
Hr Carlheim Gyllenskiöld: I motsats till flere föreg:de
talare upträder jag att förorda Gr. Rjörnstjernas förslag lill gemensam
tanke. Jag gör detta ur flera särskilda skäl, bland hvilken
det ena gäller förnämligast med afseende å närvarande förhållande,
de öfriga kunna anses gälla för all tid i hvarje konstitutionel
monarki.
Mitt egentliga skäl lill förordande af sjelfskrifvenheten, i närvarande
stund, är, att om R. o. Ad. nu, utan något förbehåll i
afseende å sättet för de af Utsk. föreslagna val af Adelns representanter
vid riksdagarne, afstår sin sjelfskrifvenhet, skall bibehållandet
deraf svårligen kunna någonsin härefter med framgång
användas såsom medel att åstadkomma en för fäderneslandet
nyttig och betryggande förändring af Riksförsamlingens sammansättning
och arbetsordning. Har man nu kunnat anföra R. o. Ad:s
beslut, årenl840 och 1844, att afstå sjelfskrifvenheten mot villkor
af en representationsförändring, hvars hufvudgrunder voro
kända, af R. o. Ad. särskilt pröfvade och godkända, hvad skall
man icke göra, om R. o. Ad., utan alt i det ringaste fråga efter,
hurudan Adelns representation hädanefter skall blifva, eller huru
de val skola förrättas, som komma att för framtiden bestämma
R. o. Ad:s utseende och sammansättning vid riksdagarne? Skall
man icke med allt skäl säga, att, då R. o. Ad. så ringa aktat
sjelfskrifvenheten, så måtte den i Ståndets ögon ej vara mycket
värd, att R. o. Ad., genom detta förnyade medgifvande, oåterkalleligen
afhändt sig den eller förklarat sig beredd att göra det,
när helst man behagar af R. o. Ad. begära äfven denna eftergift?
Adeln har då, efter mitt förmenande, ulan behof och till fäder
-
Den 31 Maj f. m.
371
neslandets skada, lålit sig förmås till ett beslut, hvars följder äro
oberäkneliga.
Jag vill ej neka, att omständigheter skulle kunna finnas, sorn
gjorde sjelfskrifvenhetens upoffrande till en medborgerlig pligt.
Jag bestrider blott, att de nu förefinnas. Jag yrkar, alt Ståndet
icke måtte lättsinnigt göra, hvad det en gång torde önska hafva
ogjordt.
Man har här talat om sjelfskrifvenhetens afstående såsom ett
vilkor för framgången af Const.Utsbs förevarande förslag. Det
torde kunna ifrågasättas, om delta förslags framgång med skäl
kan anses så nödig och nyttig, att för dess skull bör upoffras R.
o. Ad:s företrädesrätt att vara fäderneslandets sjelfskrifne målsmän,
throuens stöd emot folkyran, folkets värn mot Konungamaktens
möjliga missbruk. Man talar om sjelfskrifvcnheten, såsom om en
försliten klädnad, den raan bortskänker eller kastar ifrån sig.
Då ingen annan mera skicklig och behörig gjort det beder jag
att få i R. o. Ad:s minne återkalla, hvilken Adelns bestämmelse
är, hvilket det höga kall, som della Stånd inora vårt fädernesland
äger och icke utan ära häfdat.
Om det kan sägas, att hvartdera bland de öfriga Stånden
representerar något eller några af de för samhällets förkofran och
välfärd nödiga eleinententer — det ena jordbruket eller i allmänhet
råämnesalstringen, det andra råämnesförädlingen, det tredje
det intillekluella, estheiiska och religiösa i samhället, så torde vidare
kunna sägas, att Adeln utgör, sådan den är i sin renhet,
ett lefvande uttryck af den tanke, som genomgår hvarje väl grundad
stat; att det hela är till, lefver och verkar till befrämjande
af välbefinnande i hvarje dess del, och delarne samverka, hvar i
sin mån och på sitt sätt, till det helas välfärd. Under det de
öfriga Stånden åstadkomma detta genom att fylla hvar sin särskilta
bestämmelse, alt utveckla och förkofra Statens materiella,
intillekluella, esthetiska och religiösa resurser, står Adeln vid Regentens
sida såsom ett stöd, för att vaka deröfver, att ingen del
af samhällets utveckling försummas, eller blifver förtryckande och
hinderlig för de öfrigas. Adeln skulle i detta hänseende kunna
liknas vid hjertat i menniskokroppen, som, i friskt tillstånd, emottager
och genomsläpper endast det såsom blod för kroppens helsa
mest tjenliga af de beredda näringssafterna. Och just uti den omständighet,
att inom Svenska Adeln finnas representanter af de
flesta yrken, ligger en garanti derför att Adeln skulle kunna värdigt
upfylla denna sin bestämmelse. Detta sker äfven, såsom erfarenheten
visar, i allmänhet nu, med sjelfskrifvenhetens bibehållande,
emedan de vid riksdagarne närvarande Adelsmännen
äro så många, alt tillräcklig sakkännedom bland dem finnes. Blifver
Adelns antal inskränkt till 60 valda; så komma dessa efter
all sannolikhet alt nises på grund af personligt anseende och förtroende,
hvar inom sin ort, utan afseende derpå om de företrädesvis
äga insigter och erfarenheter, hvilka i mer eller mindre
mån saknas hos deras medvalde. Om R. o. Ad. i närvarande lid
24*
372
Ben 31 Maj f. ra.
icke allmänt inser och npskattar denna dess höga bestämmelse;
så vittnar dock erfarenheten, alt enskilta medlemmar, och desse
oftast de inom Sundet mest inflytelserika, gjort och göra det, och
att Ståndet för den skuld merändels väl upfyllt sina åligganden,
så vidt sådant kan fordras af någon institution i denna vansklighetens
och ofullkomlighetens verld. Alt Svenska Adeln på det
hela värdigt motsvarar sin kallelse bevisar icke blott det stora anseende,
som den ännu, trots så långvariga bemödanden hos hennes
talrika afundsman och flender, ännu allmänt åtnjuter inom
fäderneslandet, utan ock den aktning, hon utomlands äger. Bland
omdömen, som i detta hänseende icke torde sakna sin vigt är det,
hvilket Kejsar Napoleon skall hafva fällt, vid betraktande af Svenska
Adelns sätt att vårda rikets angelägenheter. Sedan han berömt
detta och uttalat sin högaktning för en korporation, som under så
lång tid oaktadt stora förluster och motgångar, upburit och försvarat
sitt anseende, skall Kejsaren hafva yttrat, alt han destomera, måste
förundra sig häröfver, som Ståndets sammansättning vid riksdagarne
och den blandning af utmärktheter med mångå jemförelsevis
ringa och oerfarna medlemmar, icke syntes innebära någon
borgen för ett sådant förhållande. Han funne häri en viss
öfverensstämmelse med decimalräkningen, i hvilken sjelfva nollorna
bidraga att närmare bestämma det sanna och rätta. Man kunde
säga, att det är en slät artighet emot R. o. Ad. att jemföra någre
dess ledamöter med nollor. Jag är icke den, som vill nedsätta
R. o. Ad:s anseende. Men jag kan icke neka, att på delta hus
stundom träffats sådana, hvilka jag helst sett vara härifrån uteslutna.
Sådant inträffar i hvarje, äfven genom val utsedd, Riksförsamling.
Vår tid har derpå skådat de mest i ögonen fallande
bevis, från sjelfva liberalismens förlofvade land. Oaktadt denna
och andra från Ståndets härvarande sammansättning oskiljaktiga
svårigheter, påstår jag dock och har velat ådagalägga, att den
medgifver, för alt ej säga befordrar, goda och till fäderneslandets
väl ledande beslut. Ar det skål, är det rätt, att förkasta, att utan
visshet om något bättre öfvergifva densamma?
”Det behöfves atti ett arfrike hafva ärftliga värdighetern.
Finnes ärftlig värdighet blott inom Konungaätten: så står ärftligheten
äfven derinom på föga säker grund. Vi ha sett, huru i
Frankrike, sedan Adelns inflytande bröts, den ena dynastien följt
på den andra. Della är icke en tillfällighet; det är en i sakens
natur grundad företeelse. Skall vi önska oss något liknande?
Adeln, särdeles då den representera^ genom dertill sjelfskrifne
medlemmar, bidrager att i samhällslifvet befordra en så nödig,
som välgörande kontinuitet. Vi vete alla och en bedröflig erfarenhet
har i den sista tiden på det mest otvetydiga sätt ådagalagt,
huru opinioner vexla och Staten derigenom skakas i sina
grundvalar, om de ej alldeles stöta tillsammans. I viss mån ligger
en sådan skiftning utan tvifvel i Försynens plan, såsom årstider
och väderskiften omvexla i den fysiska verlden. AltiStatslifvet,
inom den politiska verlden, under alla skiften bibehålla
och befordra samhällets jemna utveckling, i hvad möjligt är, fö
-
rekomma hastiga och oöfverlagda åtgärder, dertill behöfves en ärftlig
korporation, med traditionella, af icke blott dagens, utan till
och med tidehvarfvets meningar i någon män oberoende vanor
och tänkesätt. Man kalle den Adel eller hvad man vill, den behöfves.
Och Adeln utgör, hos oss, den korporation, som bäst
motsvarar denna fordran, bäst fyller en sådan kallelse, och detta
i följd förnämligast af sjelfskrifvenhelen.
Adeln, med sjelfskrifven rätt till deltagande i riksmötenas
förhandlingar, är äfven en plantskola för statsmän. Statens Regent
behöfver, för de högre plalserna inom administrationen,
män, icke blott med i allmänhet goda embelsmanna-egenskaper
och vana vid allmänna ärenders handläggning, ulan ock med vidsträcktare
erfarenhet och vidsträcktare vuer, än sora kanna begäras
af dem, som dagligen åro uptagna, öfverhopas af göromål.
Man har ock sett, icke blott i Frankrike och Belgien, utan äfven
i de liesta Tyska Stater, huru det öfvervägande embetsmannainflytandet
verkat till oro och missnöje. Derifrån skriket mot ”juristerna”.
Man klagar öfver det onda, men man vill ej upsöka
orsaken, ej bota i grund. Fi borde dock lära något af andra
länders dyrt kopia erfarenhet. Vår aflägsenhet från medelpunkten
af de politiska skakningar, som nu genomgå verlden, gifva oss
dertill ett icke nog insedt och värderadt tillfälle. Vi skola måhända
för sent ångra, om vi icke begagna delta, om vi tillslute
ögon och öron, för hvad som nn kan läras af ds länder inom
vår verldsdel, der de liberala, mot Adeln fiendlliga åsigterna gjort
sig gällande. Inom Svenska Adeln finnas, Gudi lof, ännu tillräckligt
både af kärlek och af pligtkänsla mot fäderneslandet,
för att mana lill, och af förmögenhet, för att möjliggöra — en
upfoslrau, hvilken, under i öfrigt gynnsamma förhållanden, danar
statsmän. R. o. Ad:s öfverläggningar hafva länge utgjort den
bästa skola — och det är svårt att bedömma, hvad verkan denna
skolas tillslutande för alltid skall hafva, icke blott på Ståndets,
men på Svenska Statens framtid. Man borde besinna sig väl, iu
uan
man dertill samtycker.
Sådane, Mine Hrr! äro mina åsigter rörande Adelns nödvändighet,
gagn, och sjelfskrifvenhet — sådane de skäl, som föra mig
lill motstånd emot hvarje förslag alt beröfva fäderneslandet Adelns
behöriga inflytande på vården af dess angelägenheter — sådan
min reservation, i händelse R. o. Ad. skulle afslå Gr. Björnsljernas
förslag lill gemensam tanke vid 12 §:n af Const.Utskrs nn
föredragna mern.
Hr Brakel: Jag har begärt ordet, för att besvara Frih.
Sprengtportens yttrande, att Gr. Björnstjernas förslag till gemensam
lanke är af enahanda syfte med de (öreg:de af Hr Printzensköld
och Gyllenskjöld. Jag anhåller likväl att få visa skillnaden
emellan dessa förslag. Hr Printzensköld har med sill förslag afsett,
att Const.Utsk. skall förständigas alt framlägga ett nytt förslag,
hvaruti R. o. Ad. bibehålles vid dess sjelfskrifvenhet. Hr Gyllenskjölds
förslag till gemensam tanke gick derpå ut, att med bibe
-
hållande af Const.Utsk:s förslag i öfrigt R. o. Ad. skulle representeras
enl. Ridd.Ordn. Detta förslag tillförsäkrade icke R. o.
Ad. sjelfskrifvenhet vid riksdagar, och Const.Utsk:s förslag, rör:de
R. o. Adis representationsrätt, kunde således inrymmas i Hr Gyllenskjölds.
Slutligen har Gr.' Björnstjerna önskat, alt R. o. Ad.
per capita skulle deltaga i Ståndets öfverläggningar. Härigenom
tror jag mig hafva ådagalagt olikheten emellan alla dessa förslag.
Under diskussionen har man yttrat farhåga, att de män, hvilka
deltaga i Riksnämndens förhandlingar skulle, med bibehållande
af sjelfskrifveoheten, komma i strid med sitt eget Stånd. Jag
kan likväl icke förstå annat än att de män, R. o. Ad. utser till
ledamöter i Riksnämnden skola vara ett uttryck af R. o. Adis
tanke och jemväl i de mera vigtiga frågorna. Desse Ståndets
deputerade inom Riksnämnden komma i samma förhållande lili
de öfrige ledamöterne af R. o. Ad., som Ståndets ledamöter
inom Utskin under ntivaride förhållanden äro till Ståndet i
sin helhet. Skulle likväl inträffa, att uti någon af de mera vigtiga
frågorna R. o. Adis ledamöter inom Riksnämnden icke förfarit
enl. majoritetens inom Ståndet åsigter, i hvilket fall Hr Lefrén
önskat, att desse ledamöter borde äga rätt, att afsåga sig R.
o. Adis förtroende, så tror jag, alt R. o. Ad. skulle blifva desse
Hrr ganska mycken tack skyldig, om de afträda, enär de i sådant
fall icke kunna anses representera R. o. Adis tänkesätt. Gr. Lagerbjelke
har så väl motiverat fördelarne utaf bibehållandet af
R. o. Adis sjelfskrifvenhet i de stora och vigtiga konstitutiva frågorna,
att jag icke har något att dertill lägga, hvarföre jag i denna
omständighet helt och hållet förenar mig med honom. I de mindre
vigtiga frågorna har Grin ansett sjelfskrifvenheten medföra
olägenheter, men då dessa frågor afgöras hufvudsakligen af dem, som
sitta i Riksnämnden, och erfarenheten visat, alt under riksdagarnes
lopp R. o. Ad. sällan utgör mera än 100 på detta rum, blir
de facto de af II. o. Ad. valde 60 ledamöter jemte de på R. o.
Ad. inympade 15 nya ledamöterne dem, hvilka besluta i dessa
frågor, hvarföre jag anser Grins farhågor i detta hänseende häfde.
Slutligen får jag förklara, att jag till alla delar gillar Const.Utskis
förslag, sådant det nu är, ehuru jag visserligen hade önskat, att
sjelfskrifvenheten bibehållits för R. o. Ad., men jag kommer likväl
aldrig alt vid nästa riksdag, i händelse förslaget dertill kan göras
hvilande, tveka, att med min röst understödja detsamma. Jag befarar,
alt, då R. o. Ad. vid nästa riksdag mangrannt upkommer,
förslaget förkastas just derföre, att sjelfskrifvenheten icke blifvit
bibehållen.
Gr. Björnstjernai Jag är förekommen af de 2 sisla lalarne.
Hr Brakel har visat skilnaden emellan milt förslag lill gemensam
tanke och de 2ine redan förut afslagna. Jag vågar påminna det
Högt. Ståndet att Hr Lefrén redan i förrgår gjorde det vigtiga
och som det nu vill synas nödvändiga förbehållet att R. o. Ad.
vid hvarje särskilt förslag till gemensam tanke endast yttrade sig
om ordalagen, icke om sjelfva saken. Hr Cederschiöld har visser
-
ligen nu uprepat livad han anfört emot Hr Gyllenskjölds förslag,
men Ståndet fästade då icke något afseende derå, jag förmodar,
att den värde talarens sednare yttrande kommer alt röna samma
öde. Beträffande Gr. Lagerbjelkes anförande, får jag erinra, alt
sådana frågor finnas, hvilka ehuru icke af politisk natur dock äro
så ingripande alt jag tror, det R. o. Ad. i och för öfverläggningarne
derom mangrannt nog skall infinna sig. Jag behöfver endast
nämna arfsfrågan.
Hr Printzensköld, Carl: De skål, som här blifvit anförda
till ådagaläggande deraf, att R. o. Ad:ns bibehållande såsom
sjelfskrifvet Stånd inom representationen, icke kunde stå tillsammans
med Riksnämndens inrättande, hvarom Const.Ulsbs förslag
närmare förmäler, äro af beskaffenhet, alt jag icke kan begripa
desamma. Man säger, att R. o. Ad:s delegerade inom Riksnämnden
skulle, derigenom att Ståndet är talrikare vid sina öfverläggningar
om de ärenden, hvilka förut varit föremål för behandling
inom Riksnämnden, blifva till sitt anseende nedsatte, ja lill
och med ett åtlöje inom de öfriga Stånden, emedan det stora antalet
ledamöter inom Ståndet möjligen skulle omintetgöra, hvad
de delegerade inom Riksnämnden yttrat och heslutat. Jag kan
icke inse, att dessa delegerades anseende skall i ringaste måtto
förnärmas. Jag önskar icke tro, det Const.Utsk. velat inrätta ett
enkammarcsystem, hvilket man likväl har all anledn. alt förmoda,
enär samma ledamöter, hvilka fungera i Riksnämnden, jemväl skola
fungera i RiksStånden. Detta förhållande liknar ett spegelfäkteri
och gränsar nära nog till det löjliga. Pröfningen utaf hvarje förhållande,
vare sig i rättegångs- eller riksdagsangelägenheter, förutsätter
såsom eli oeftergiflig! vilkor, att den sker af olika personer
på olika rum. Nu vill man likväl, att samma personal, hvilken
deltager i Riksnämndens förhandlingar, skall inom RiksSt:n
öfverlägga och besluta öfver hvad, som i Riksnämnden förevarit.
Detta är detsamma, som att först nedflytta en Hofrätt till en Häradsrätt
och sedermera gifva honom rang, heder och värdighet af
Hofrätt, för alt pröfva precist detsamma han i egenskap af Häradsrätt
beslutat. Jag kan icke föreställa mig, att några underdomstolsledamöter
blifvit beröfvade något af deras anseende, derigenom
att en öfverdomstol uphäft deras beslut. Lika litet föreställer
jag mig, att Riksnämndens anseende förnärmas derigenom,
alt ett större antal ledamöter af R. o. Ad. fattar ett beslut, som
är stridande mot det, hvari ledamötnrne inom Riksnämnden stannat.
Under uuvande förhållanden skulle ledamöter af Utsk, följaktligen
finna sig förnärmade deraf, att majoriteten inom Ståndet
icke instämmer i Ulsk:s yttrade åsigter. Jag har emellertid icke
kunnat erfara, att desse Hrr häraf funnit sig i någon mån stötte,
ännu mindre förnärmade. Enl. min åsigt är det nödvändigt, att
bibehålla R. o. Ad. såsom Stånd i det skick, hvari den nu belinnes.
Jag betraktar Riksnämnden icke annorlunda än såsom ett
förstärkt StalsUtsk. under nuvar:de Statsskick, endast med den skilnad,
att förstärkt SlatsUtsk. beslutar, utan att diskutera ärendena,
onder det att Riksnämnden kan på samma gång både diskutera
och besluta. I följd häraf, och då Gr. Björnstjernas förslag, långt
ifrån att på något sätt förnärma R. o. Ad:s delegerade i Riksnämnden,
i stället innefattar en stor garanti derför, att ärendena,
när de komma lill delta Stånd, såväl hädanefter som hittills blifva
med sakkännedom och grundlighet af våra många ledamöter
behandlade; tillstyrker jag vördsamt antagandet af Gr. Bjöbnstjernas
förslag.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Förevar:de ämne är likartad!
med det vi redan 2me gånger afgjort., och jag måste på
det högsta beklaga, att en fråga kan ånyo lefva upp och föranleda
en diskussion, den der sannolikt kommer att uptaga återstående
delen af f. m. Onekligen är Gr. Björnstjernas förslag till syfte
och innehåll lika med Hrr Printzenskölds och Gyllenskjölds. Skillnaden
består blott i ordalagen, men icke deslomindre måste vi
om detsamma öfverlägga. Delta förslag kan jag på intet säll understödja,
utan förenar mig med Hrr Lefrén, Cederschiöld och Gr*.
Lagerbjelke m. fl.; ty enl. min åsigt uphäfver Gr. Björnstjernas
förslag all verkan af Const.Utsk:s förslag lill förändring i Riksd.-  Ordn. Lika gerna kunde man då förkasta det, som alt på detta
sätt eludera och tillintetgöra dess verkan. För Gr. Björnstjernas
förslag finnér jag icke något annat skäl, än att Ståndet antingen
skulle hysa misstroende lill de tiO ledamöter, hvilka skola väljas,
för att i Riksförsamlingen representera R. o. Ad. eller också skulle
hafva en slags tillfredsställelse deraf, att dess ledamöter när de så
för godt finna, kunna inställa sig i Ståndet och i dess öfverläggningar
deltaga. Hvad denna personliga lillfredsställese angår, så
lemnar jag den helt och hållet å sido och anser den icke ens
värd ett ord, då fråga är om fäderneslandets stora intressen. Beträffande
åter misstroendet emot de 60 ledamöterna, torde R. o.
Ad. ihogkomma, att det i Gr. Björnstjernas förslag är bestämdt
uttryckt, att, i händelse R. o. Ad. så finner nödigt, R. o. Ad.
är berättigad alt allmänt samlas, då öfverläggningar inom Ståndet
skola ega rum. Men anser man, alt dessa 60 valde ledamöter
icke kunna ega samma öfvertygelse som majoriteten af R. o. Ad.
om dess och fäderneslandets bästa, eller att de icke ega den fasthet,
att de på sitt afskiljda rum kunna emotstå sådana Riksförsamlingens
beslut, hvarigenom fäderneslandets väl kan äfventyras,
måste ju delta misstroende helt och hållet förringa desse 60 deputerades
inflytande i Riksförsamlingen. Desse voro då i Riksförsamlingen
de ende, hvilka man underkastat ett sådant förmynderskap
och förmyndarne utgjordes af det Stånd, af hvilket de voro
valde. Öfrige ledamöter i Riksförsamlingen skulle vara sjelfständige
i sina beslut, såväl på det ena sorn andra rummet och icke
underkastade någon revision. Skulle R. o. Ad. fatta ett sådant
beslut, att R. o. Ad. skulle anses berättigad att inom Ståndet
per capita deltaga i öfverläggningar och beslut, så borde väl de
öfriga Stånden på samma sätt och med samma skäl jemväl hafva
sitt större antal ledamöter, för att uti öfverläggningarne och be
-
Den 31 Maj f. m.
377
sluten inora hvartdera Stånden deltaga. Gr. Björnstjernas förslag
leder således i konserjvenserne till orimligheler, och jag kan icke
inse, huru detsamma annorledes skall kunna verkställas, än alt
man ensamt uteslutande tillerkände R. o. Ad. denna rättighet och
i och med detsamma nedsätter man de delegerades inflytande i
Riksförsamlingen. Skulle likväl sådant kunna verkställas, hvad
blefve väl följden? Jo den, att när Ståndsöfverläggningarne skulle
försiggå, komme endast de i hufvudsladen eller trakten deromkring
bosatte ledamöter af R. o. Ad. att, jemte de 60, deltaga i dessa
öfverläggningar och desse 60 blefve då öfverröstade. Jag hemställer,
huruvida nämnde 60 ledamöter skulle finna sin belägenhet
särdeles angenäm, om det berodde på Stockholms Adel att tillintetgöra
deras beslut. Det vore en åtgärd, hvilken i grund skulle
tillintetgöra de delegerades anseende och inflytande, hvarföre, om
R. o. Ad. skulle vara sinnad antaga Gr. Björnstjernas förslag, jag
heldre önskar, att R. o. Ad. måtte helt och hållet förkasta det af
Const.Utsk. framlagda. På grund af dessa skäl, och då Gr. Björnstjernas
förslag ovilkorligen förstör al! verkan af Const.Ulsk:s förslag,
anhåller jag, att R. o. Ad. ville afstå den af Gr:n föreslagna
gemensamma tanken.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Gr. Björnstjernas förslag
öfverensslämmer i vissa delar med det förslag, jag tagit mig
friheten att för det Högh Ståndet framställa. Såsom bekant är
går det derpå ut; att förbehålla R. o. Ad. rättighet, att i de större
konstitutiva frågorna och dem, som röra Ståndets privilegier och
ändringar i Riddarh.Ordu., utöfva beslutande rätten inom Ståndet.
Jag motiverade denna framställning på min osäkerhet om Ståndets
benägenhet, att helt och hållet afsäga sig utöfningen af sin närvande
representationsrätt och tillegna sig den af Const.Utsk. förreslagna.
Har jag härutinnan misstagit mig, har Ståndet för det
upgjorda förslaget redan fattat ett sådant förtroende, alt Ståndet,
utan att vilja se verkuingarne af förslaget, och i följd deraf sjelf
medverka till nödige förändringar eller förbättringar och vill på
en gång afsäga sig allt deltagande deruti samt öfverlemna detta
bestyr åt de valde ombuden, så kommer jag visserligen icke att
motsätta mig ett sådant Ståndets åtgörande, men jag anser för
en pligt, att i hvad på mig kan ankomma, söka fästa upmärksamheten
på följderna af förslaget. Det är svårt att bekämpa
motståndare, hvilka utgå från den grundsats, eller antaga såsom
ett axiom, alt det är omöjligt att åstadkomma någon förmedling
i det upgjorda förslaget. Vederläggningen af sådana skäl måste
blifva svår. Jag skall likväl gå en annan väg och taga i betraktande,
de argumenter, några talare här framställt. En talare har
yttrat att bibehållandet af R. o. Ad. af rättigheten att votera inom
Ståndet per capita skulle, såsom han uttryckte sig, förvandla Ståndets
ledamöter till voleringsmasehiner, hvarföre denne talare afstyrkt antagandet
af Gr. Björnstjernas förslag. En annan talare har ansett, att
R. o. Ad:s delegerade skulle inom den öfriga representationen förlora
i anseende, derest deras i Riksnämnden yttrade åsigler ogillades
inom Ståndet, hvilket åter skulle, såsom han utlät sig, föran
-
leda till deras utskrattande, och alt, vid sådant förhållande, det
vöre skäl, att afsäga sig della förtroende. Jag får härvid anmärka,
att om ett sådant ogillande inom Ståndet skulle medföra den
effekt, som den värde talaren förmodat, föreställer jag mig, att
alla ledamöterna i Riksnämnden skulle vara voteringsmaschiner.
Såväl hädanefter som hittills upstå sannolikt olika tankar inom
Iliksnämnden och Stånden och om sådane förefinnas, kan jag likväl
icke inse, att den effekt skall upkomma, som denne talare anlydt.
Hvad åter angår yttrandet, att Ståndets ledamöter skulle
blifva voteringsmaschiner, så tror jag, att den talare, som begagnat
detta uttryck, icke har läst eller fästat upmärksamhet vid 43
§ i Const.Utskis förslag, enl. hvilken hvarje Stånds eller Riksnämnds
ledamot eger rätt att i plenum stående och från sin plats
till prot. tala och fritt utlåta sig i alla frågor, som under öfverläggande
komma och 0111 lagligheten af allt, som inom Slåndet eller
Nämnden sig tilldrager. Ilan har således frihet, att söka göra sina
åsigter gällande, och om han inskränker sig lill den passiva röle
denne talare omnämnt, tror jag, att det blir åtminstone icke den
talaren, som då kommer att infinna sig. Han gifvet- säkerligen
skäl för de åsigter han framställer. Vidare har man sagt, att
Gr. Björnstjernas förslag skulle innefatta antingen ett misstroende
till R. 0. Adis representanter eller begäret att erhålla en personlig
tillfredsställelse för R. 0. Ad. att kunna uti Ståndets öfverläggningar
deltaga. Jag föreställer mig likväl, att Gr. Björnstjerna utgått
från en vida högre, en vida ädlare åsigt, nemi. den, att vi med
kännedom om den förflutna tidens lärdom, icke böra opröfvadt
bortbyta en rättighet mot osäkerheten, huru det i framtiden kommer
att gestalta sig. Denna grund tror jag är den enda och hvilken
enl. min åsigt icke kan uphäfvas på sätt här är i fråga. Möjligen
kan förslaget innebära något misstroende, men icke till representanterne,
utan lill sjelfva institutionen. Måhända kan man
icke ulan all anledning hysa tvifvelsmål derom, huruvida i frågor,
i hvilka Riksnämnden uttalar sin åsigt, de valde ledamöterne, sedan
frågorna inkommit lill de särskildta Ståndens afgörande, icke
komma att erfara inflytandet af den opinion, som Tidningspressen
i dessa ämnen uttalar, och huruvida de ega nog kraft att icke
endast vidhålla deras inom Riksnämnden yttrade åsigter och göra
deni inom Ståndet gällande. Jag skulle likväl tro, att dessa ledamöter,
långt ifrån att till deras kraft och inflytande försvagas,
snarare skola vinna i styrka, om de inom Ståndet understödjas
af en aktningsbjudande majoritet. Förslaget hvilar således icke
på misstroende till de valde ledamöterne, utan emot institutionens
ännu opröfvade krafter. Skulle erfarenheten vitsorda, att denna
farhåga är ogrundad, så ådagalägger Svenska folkets historia, att
R. 0. Ad. icke varit sen att göra eftergifter. Den gör det då
med lugn och afträder från skådeplatsen, öfvertygad derom, att
dess ställe kommer alt värdigt upfyllas. Då Gr. Björnstjernas
förslag hufvudsakligen öfverensstämmer med det jag afgifvit, anser
jag mig böra understödja detsamma och anhåller om bifall
dertill.
Den 31 Maj f. m.
37?
11 r von K ra: mer, Anders Rob.: Den koria lid mig är
förunnad alt nu pä delta rum qvarstadna, tvingar mig atl vara
kori, så kort att jag fruktar att blifva otydlig, men jag har emellerlid
ansett mig böra uttrycka min mening i denna fråga. Jag
får då säga, alt mitt votum bestämmes af den omständigheten att
någon vallag för R. o. Ad. icke blifvit bifogad Const.Utsk:s förslag.
Hade en sådan samtidigt till RiksSt:n inkommit, och den
innehållit stadgandet, att R. o. Ad:s ledamöter skulle väljas distriktvis
och efter liberala grunder, d. v. s. att vid valen alla Adelsmän
capita och icke capita skulle äga afgifva lika röst, så skulle
jag icke tvekat, att afsäga mig sjelfskrifvenhelen. Då likväl ett
sådant förslag till vallag saknas, och, såvidt jag af antydningar
under denne dagens och föreg:de dagars diskussion kunnat inhämta,
meningen tverloin lärer vara, att de ledamöter, hvilka
skola representera R. o. Ad., skola komma alt väljas af dem, hvilka
vid riksdagens början upkomma och uttaga poletter, kan jag
icke afsäga mig sjelfskrifvenheten. Kan man väl föreställa sig,
att många skola göra sig kostnaden och besväret att upresa till
Slockholm ifrån Skåne och andra aflägsna provinser blott för att
utse desse 60 ledamöter, som skola representera R. o. Ad. tilt
hvilken enda valakt den illusoriska sjelfskrifvenhet, som man afsell
att bibehålla blefve inskränkt. Jag åtminstone tror icke alt
mänga skulle göra sig detta besvär utan är tvertom öfvertygad,
alt Stockholms Adel och Adelsmän från närmaste orterne intill
hufvudstaden skulle komma att utgöra de väljande, hvars antal
sålunda komme att upgå måhända till 200 eller något sådant.
Till de sålunda valde ledamöterne skulle den frågan kunna framställas
representeren J? och hvad håfven J alt Stödja Eder på? Representeren
J hela Sveriges R. o. Adel ? Alldeles icke! J representeren blott Stockholms-Adeln
och håfven ingen icke ens billighetsgrund för att fortfarande
få utgöra jjdelen af Sveriges representation! Det är lätt
att föreställa sig huru dessa 60 ledamöter skulle komma att utses
nemi. ungefär på samma sätt som Elektorerne under nuvarande
förhållanden, och man känner alltförväl huru det tillgår vid dessa
val. 2:oe eller 3:ue in fly (elserika personer upgöra nemi. hvar
sin lista på de af R. o. Ad:s närvarande ledamöter, hvilka skola
väljas till Bänkman och Elektorer, och hvar och en som vill i
valet deltaga, måste begagna en af dessa listor, såvida han icke
vill ändamålslöst bortkasta sin röst. Af dessa listor tillhör den
ena det moderat liberala och den andra det ultra konservativa
partiet, och erfarenheten vid denna riksdag, bland andra, har tillräckligt
genom sina valförrättningars konstanta utgång visat hvilkendera
af dessa listor som ständigt skulle blifva den segrande.
Dessa 60 ledamöter, som skola representera R. o. Ad. skulle icke
blifva annat än ultra konservatismens aldra tjockaste grädda. I
min tanke skulle det således vara en ganska helsosam kontroll,
om desse 60 ledamöter hade hela Ståndet eller de sjelfskrifne ledamöterne
bredvid sig. Med sjelfskrifne menar jag naturligtvis
dem, hvilka äga deltaga i riksdagsärendenas behandling, och icke
blott dem, hvilka endast få deltaga i de första valen. Man har
380
Den 31 Maj f. m.
här visserligen sagt, att afsägelsen af sjelfskrifvenheten vore ett
långt uttaget steg och alt raan derföre borde bifalla förslaget. Det
är visserligen möjligt, att så är, men om Borgare och BondeSt:n
helst önska ett Riddarhus så sammansatt som jag redan nämnt,
tror jag likväl att denna deras opinion hvilar på ett misstag, och
är öfverlygad, att, i händelse de blifva uplyste derom, att det
valda, af de GO ledamöterne bestående, Riddarhuset komme att blifva
långt mindre liberalt än det nuvarande sjelfskrifna, är jag förvissad,
att nämnde Stånd om de uplystes om verkliga förhållandet
skulle långt mindre slöta sig på sjelfskrifvenhetens bibehållande
jemte valen än mången tror. Under sådane förhållanden och då
ingen garanti finnes att valen komma ali ske distriktvis, kan jag
icke med min röst biträda Ulsk:s förslag, ulan förenar mig med
Gr. Björnsljernas förslag till gemensam tanke.
Hr Cederschiöld: Jag vill visserligen icke bestrida, att Gr.
Björnstjerna kan vara förvissad derom, att R. o. Ad. skall ogilla
min åsigt, att R. o. Ad. redan afgjort den fråga, som nu är under
diskussion. Del är mig likväl en tillfredsställelse, alt flere af husets
utmärktaste ledamöter delat de tankar, jag tagit mig friheten
framställa. Gr. Björnstjerna har såsom stöd för det af Hr Gyllenskjöld
framställda förslag sagt, att vi öfverlagt eller voterat blott
om ordalagen. Skulle än så vara, lärer väl deraf följa, alt de af
Gr:n begagnade ordalag eller det af Gr:n framlagda förslag lill
gemensam tanke, innan ännu diskussionen börjats om de olika
förslagen, måste blifva oförändradi, ty om det tillåtes hvar och
en att förändra de förslag, han afgifvit, ser jag sannerligen icke,
huru och när vi skola komma till något slut. Jag måste således
af Gr:ns egna ord, att vi endast voterat om ordalagen, påyrka»
att Grins förslag förblifver sådant, det först afgafs och innan vi
öfvergingo till diskussionen om de serskilda förslagen till gemensamma
tankar.
Här Ilar af en talare såsom stöd för Gr:ns förslag blifvit yltradl,
att R. o. Adis ledamöter, derföre alt deras inom Utsk. framställda
åsigter, sedermera blifvit i Ståndet ogillade, häraf icke funnit
sig förnärmade. Detta är ganska sant, men man må noga
gifva akt på den skilnad, som härvid förefinnes, ty under nuvaride
förhållanden utgöras Utskis ledadamöter af ett lika antal från hvarje
Stånd, hvaremot enl. Gr. Björnstjernas förslag R. o. Adis delegerade
skulle underkastas ett slags förmynderskap, under det alt
de öfrige Ståndens vore derifrån befriade. Endast de af R,
o. Ad. valde 60 ledamöter försättas således i den ställning, alt de
kunna kalfatras af deras eget Stånd på sätt här anmärkt blifvit.
Jag vet visserligen att, på sätt Gr. Mörner erinrat, det är hvarje
ledamot obetaget alt deltaga i öfverläggningarne inom Riksnämnden,
men man bör äfven här ihogkomma skillnaden emellan R.
o. Ad. och de öfrige Stånden, nemi. att de sednare utgöras af de
valde 60 ledamöterne och hvilka afhört diskussionen inom Riksnämnden,
hvaremot endast R. o. Adis delegerade vid desse öfverläggningar
närvarit, och Ståndets öfrige ledamöter komma således
Den 31 Maj f. m.
381
att, såsom jag redan yttrat agera som voteringsmaschiner. Hr
Gyllenskjöld har hållit ett långt loftal öfver R. o. Ad:s förfäder,
hvilket synes mig alldeles opåkalladt enär vi alla känna dem, och
jag tror dessutom, alt del icke är på detta rum de böra framhållas.
Den värde lalaren har derjemte visat, hurusom, när man
går för långt i artighet, man inkommer på det motsatta området.
Han har nemi. omtalat, hurusom den store Napoleon uttryckt sin
förundran deröfver, att Adelselemenlet kunde uprällhålla samhällen,
och att dun store mannen yttrat, att delta icke kunde annorledes
förklaras än, på sätt Hr. Gyllenskjöld sagt, att äfven nollorna
bidraga till kontinuitet. Jag vågar påstå, alt den värde talaren
helt och hållet missförstått Napoleons yttrande, ty så oartig
kunde han väl icke vara, att han liknat Adelns ledamöter vid
nollor, och hade han äfven så gjort, skulle åtminstone jag icke
begagnat detta såsom skäl för mina åsigter, ulan tvertom anse
ett sådant yttrande såsom en orättvis beskyllning emot Adeln.
Hr Brakel har öppet och klart uttryckt sitt hjertås mening i anleda.
af Hr Lefre'ns yttrande, att de af R. o. Ad. valde 60 ledamölerne
skulle försättas i cn högst obehaglig ställning, derest de
kunde inom Ståndet ötverröstas af öfrige ledamöter, hvilka icke
deltaga i Riksnämnden, hvarföre Hr Lefrén ansåg dem böra äga
rätt alt afsäga sig förtroendet. Härtill har Hr Brakel genmält,
att. han skulle tacka de 60 ledamöterne, om de afträdde; då de
icke bättre representerade R. 0. Ad:s interesse. Jag får i anledn.
häraf erinra den värde talaren, att här icke är fråga om förändring
af 1 § Riksd.Ordn. hvilken lyder sålunda: ”R. St. äro Svenska
folkets representanter oell kunna i utöfningen af deras riksdagsman
nabefattning icke bindas af andra föreskrifter än rikets
grundlagar”. Jag hvarken vill eller kan föreställa mig, att någon
af R. o. Ad:s medlemmar vill antaga ett sådant förslag, hvarigenom
man rubbar R. o. Ad:s rättigheter, i så måtto som man vill
ställa R. o. Ad:s delegerade under förmyndaruinseende af en tillfällig
majoritet inom Ståndet.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då vi genom det sätt som
för föredragningen blifvit bestämd, beklagligen äro försatte i nödvändighet,
alt diskutera ett förslag, som tili sitt syfte är likartadt
med dero, som under föreg:de dagar blifvit afgjorde, anhåller jag
att få uprepa hvad jag i sista plenum yttrat nemi. att jag kommer
alt motsätta mig hvarje beslut, som i mera eller mindre mån
åsyftar uphäfvande af det beslut, R. o. Ad. vid 1840 års riksdag
fattade om sjelfskrifvenhetens uphörande. Jag gör detta destoheldre,
som jag anser del vara en R. o. Ad:s skyldighet, att vid
detta tillfälle göra till en sanning, hvad Ståndet vid nämnde riksdag
beslutade. Jag gör det äfven af det skäl, att ett motsatt
handlingssätt af R. o. Ad. skulle gifva styrka åt den föreställning,
som hos mången vill göra sig gällande, att R. o. Ad:s beslut vid
1840 års riksdag icke var uprigtigt. Jag gör det slutligen derföre,
att de 60 ledamöter, som af R. o. Ad. skola väljas och i
Riksförsamlingen inrymmas, må komma i åtnjutande af det an
-
382
Den 31 Maj f. m.
seende de böra äga. Mig synes ganska klart, att med den rikedom,
med den oberoende ställning, nied de kunskaper och embetsmannaerfarenhet,
som i allmänhet tillhöra vårt Stånd, skola
utan tvifvel de derifrån utsedde ledamöterne i Riksnäranden ofelbart
förvärfva ett betydligt inflytande, såvida de icke ställas under
förmynderskap, ulan dera lemnäs frihet att handla efter samvete
och öfvertygelse. Vill raan åter, alt endast dessa 75 skola
stå under förmynderskap, då de af de öfrige Stånden valde 225
ledamöterne äro oberoende, så tror jag, att R. o. Ad:s delegerade,
i st. f. alt vara inflytelserika, och verkande på besluten skola tvertorn
förlora allt inflytande. På grund af dessa skäl bifaller jag
IJtskts förslag oförändradt och motsätter mig hvarje förslag, som
afser uphäfvande af R. o. Ad:s beslut vid 1840 års riksdag. Jag
vill icke inlåta mig i någon vederläggning af de flere yttranden,
som blifvit afgifna till försvar för Gr. Björnstjernas förslag, men
anhåller dock, att få fästa upmärksamheten derpå, att Hr von Kraemers
yttrande skulle varit ganska rigtigt, i händelse här varit
fråga om upgörandet af en vallag för R. o. Ad., men detta blir
en sednare omsorg, som kommer att bestämma det slutliga bedömandet
af denna fråga vid nästa riksdag. Nu är endast fråga
om alt afgöra grunddragen för den föreslagna förändringen, och
desse grunddrag måste vara sädane, som Const.Utsk. framställt
dem, såvida vi vilja, att inom detta hus och de öfrige RiksStm
förslaget skall kunna påräkna bifall. Jag röstar således för bifall
lill Const.Utsk:s betänk., och afstyrker antagandet af Gr. Björnstjernas
förslag.
Frih. von Paijkull, Joli. Gust.: Den fysionomi, diskussionen
antagit, tyckes haft en god verkan på R. o. Ad. i så måtto som
den närmat lill hvarandra personer, hvilka eljest varit oell äro
af olika tankar. Jag afsäger mig icke min sjelfskrifvenhet vid
betraktande af de fördelar, den medför, och det nära sammanhang
den äger med den monarkiska principen, hvilket redan blifvit
utförligt visadt. Frankrikes exempel är värdt att begrunda,
ty sedan ärftlighelen och sjelfskrifvenheten inom Pairskammaren
uphörde, gjorde sig de revolutionära ideerne allt mera och mera
gällande intilldess republiken och en permanent representation
infördes. Jag är öfvertygad, att jag talar icke blott i milt ulan
i flere frånvaride fastighetsägande ledamöters af detta Stånd namn,
och med öfvertygclsen icke endast härom utan äfven om de fördelar,
sjelfskrifvenheten medför, får jag förklara, att denna sjelfskrifna
rått synes mig af högt värde, hvilken man icke kastar
handlöst ifrån sig. Om någon tillsäger mig, stig upp från din plats
ty der vill jag stå, och jag ödmjukt förfogar mig derifrån, tror
jag icke, alt jag genom detta mitt åtgörande vinner aktning ty
sådan förvärfvas endast genom kraft. Oaktadt jag icke vill förorda
Utsk:s förslag, antager jag Gr. Björnstjernas förslag till gemensam
tanke.
Frih. Gederström, Rud.: Att sjelfskrifvenheten, denna
rättighet på grund hvaraf vi sammankommit för att rådpläga om
Den 31 Maj f. m.
383
fäderneslandets angelägenheter, slagit både djupa och starka
rötter i våra hjerta», visar sig af den, jag kunde nästan säga till
öfvertlöd eliifna ihållighet, den ifver och långvarighet, hvarmed
striden på delta rum dag från dag blifvit förd. Jag bekänner
likväl, att då jag deltog i de beslut, som fattades i sista plenum,
har jag dermed ingalunda afsett endast ordalagen i Hrr Printzenskölds
och Gyllenskjölds förslag, utan äfven sjelfva saken, och sannolikt
har jag icke misstagit mig i min förmodan, att plnralitelen
inom II. o. Ad. delar mina tänkesätt i detta fall. Jag tror
icke, att man har rättighet att påstå, det man obetänksamt bortkastar
en dyrbar rättighet, örn man till förmån för det förslag, Const.-  Utsk. här afgifvil, och som i så många afseenden förenar, hvad
man rimligtvis kan begära, afsäger sig sin sjelfskrifvenhet såsom
representant. Hufvudsakligaste skälet för denna min afsägelse af
sjelfskrifvenhet beslår deruti, att då Ståndet skall välja 60 ledamöter
för att å dess vägnar deltaga i representationen, bör man
på det aldra högsta vara angelägen derom, all dessa personer
blifva ett del sorgfälligasle urval af Ståndets ledamöter till befordrande
af sann uplysning, till iakttagande af fosterlandskänslans
fordringar och mensklighetens väl, i Riksförsamlingens alla rådslag.
Om man, i fråga om detta val, skulle göra sig den föreställningen,
alt det icke vore så angeläget, att träffa precist det
rätta urvalet, enär man alltid funne sig äga tillfälle att vid det
slutliga afgörandet af förekommande ärender inom Ståndet reclifiera
de valde ledamöternes åsigter, så är ock gifvet, att, i och
med detsamma, har berörde val en vida ringare betydelse, och
saknar i samma mån tillräcklig kraft att utgöra en tillfredsställande
modifikation af Ståndets nuvarande lagliga rättigheter.
Huru mycket säkrare bör man ej kunna vara öfverlygad, att valet
förrättas med yttersta möjliga noggrannhet och omsorg, derest
de valde öO ledamöterne skola med oinskränkt rätt representera
R. o. Ad. under den blifvande riksdagen! — Hr von Kraemer
har sagt sig befara, att desse 60 ledamöter komme alt utgöras af
konservatismens fastaste grädda. Jag erkänner, att det är just
under denna förutsättning, jag förordat Const.Ulsk:s förslag. De
konservativa åsigternas värde och företräde, har jag vid flere tillfällen
sökt ådagalägga; och jag tror icke, att deta utesluter möjligheten
af en sann liberalitet. Och då gräddan plägar tagas till
liknelse för det bästa af saken, så är det i mina ögon en förtjenst
hos förslaget om det, såsom jag hoppas, skall låta de konservativa
åsigternes ädlaste beståndsdelar framträda representerade
af de inom Adeln valde ledamöterne. Månne icke i öfrigt liela
detta ämne blifvit så fullständigt och mångsidigt behandladt, att
öfverlägningarne rörande de ännu icke pröfvade förslagen till gemensamma
tankar må kunna inställas, och de föreslagna gemensamma
tankarne snarligen åsidoläggas; ty förmodligen komma de
ändå slutligen att röna ett sådant öde.
Frih. Sprengtporten: Om jag föyeställt mig, att något
annat valsätt kunde komma att tillämpas i fråga om de 60 leda
-
384
Den 31 Maj f. m.
möter, ii vilka R. o. Ad. eger utse, skulle jag icke så varmt hafva
förordat Utsl;:s förslag. Men detta är en fråga, som framdeles
kommer att pröfvas på grund dels af hvad jag haft äran framställa,
och dels af andras anmärknir. Jag skall derföre hålla mig
till saken och betrakta den från en sida, sorn hitintills lemnats
allt för myckel ovidrörd. Skulle likväl Hr Gr. Mörner med hänsigt
lill den långa tid, hvarunder denna diskussion blifvit förd,
hafva den godheten att låta sitt amendement förfalla, och således
icke göra det till föremål för serskild pröfning af R. o. Ad., hemställer
jag till Hr Gr:n, om icke hans amendement afser bibehållande
af sjelfskrifvenhelen, och om icke på botten af denna
åsigt ligger en önskan, alt R. o. Ad:s ledamöter skola uti Riksnämnden
ledas af konservativa åsigter, och att, i händelse så icke
sker, en öfver-revision skall finnas hos Ståndet, på det att desse
ledamöter må kunna erinras om deras pligter och förelupne misstag
rättas. Jag lager mig då friheten fästa upmärksamheten derpå,
alt om desse af R. o. Ad. valde ledamöter ledas af konservativa
åsigter, är en sådan öfver-revision obehöflig. Skulle de
åter icke göra det, utan dela den inom Riksnämnden rådande
åsiglen i något fall, så innefattar della, att hela national-representalionen
och inclusive R. o. Adis egne ledamöter beslutat en
förändring som af Svenska folket kunde anses hafva mycket för
sig, enär den vore bestämd af de 4 RiksStm. Jag frågar då, om
de ledamöter af delta Stånd, hvilka bo i och närmast hufvudstaden
och sannolikt komma alt utgöra öfverrevisionen inom Ståndet,
skola ega den moraliska kraft, alt de tilltro sig kunna kullkasta,
hvad de 3 Stånden och R. o. Adis egna ledamöter hafva
inom Riksnämnden beslutat, eller, om de än hafva denna moraliska
kraft, skulle väl delta uprifvande af beslut inom Riksnämnden
vara lyckligt för landet? Jag kan icke finna eller inse någon
rimlighet för bibehållandet af en sådan sjelfskrifvenhet för R. o.
Ad., öfverlygad som jag är, alt densamma långt ifrån att åstadkomma,
tvertom skall motverka det åsyftade ändamålet, I hvilken
form denna fråga än framslälles, vare sig med det ena eller
andra amendementet, blir den till sin princip oriktig. Uet vore
således önskligt, att R. o. Ad. icke längre ville sysselsätta sig med
denna fråga, som 3:ne gånger förut varit behandlad och måhända
ånyo förekommer. Ehuruväl jag icke betvillar, att ju R. o.
Ad. i alla dessa maktpåliggande frågor, fattar enahanda beslut,
anser jag likväl icke rätt, alt R. o. Ad. skall gång efter annan
pröfva förslag, hvilka till innehåll och syfte äro hvarandra så lika,
att endast ordalagen åtskiljer dem. Min önskan vore derföre,
att denna fråga, sedan den nu blifvit behandlad, finge från föredragn:slistan
afföras.
Gr. Mörner: En föreg:de talare har beklagat, att denna
fråga kunnat åter lefva up, i hvilket beklagande den siste talaren
sig förenat. Jag måste å min sida åter beklaga, att man icke
ens vill tillåta dem, som hafva en motsatt åsigt, att, då det är
fråga
Den 31 Maj f. ro.
385
fråga om bibehållandet eller afsägandet af en rättighet, som skall
lillgodokomma andra, derom öfverlägga under några minuter. Man
mäter ut minuterne, man ser på klockan, och man vägrar dem
rättigheten att framställa sina tankar. Långt går sannerligen i
sådant fall den liberala ofördragsamheten. Då det är fråga om,
att göra ett sådant offer som det ifrågavar:de, skulle jag tro, att
raan icke bör misstycka, att den, som slutligen finnér sig dervid,
visar, alt han gör det med full besinning. Han gömmer icke
något i bakhåll, hvarpå den stora frågan sedermera möjligen kan
stranda. Det är Mine Hrr! bättre, att meningarna mötas mot
hvarandra, att en opinion får utbildas, än att ett möjligen förhastad
t beslut nu fattas, som medför det af Eder Mine Hrr! förordade
förslagets fall, då det bringas lill verkställighet. Tron J
väl, Mine Hrr, att, om en opinion inom landet icke blifvit utbildad,
J, derföre att J under denna lid af året lyckats erhålla en
majoritet, håfven förslaget antaget i framtiden? Det håfven J icke.
Det är min innerliga öfvertygelse. Beredes icke frågan nu så,
all fullständiga skäl framläggas, blir äfven hoppet om framgång
i framtiden fåfängt.
Man har lagt mycken vigt derpå, att de ifrågavartde 60 ledamöternes
af R. o. Ad. rätt skulle förminskas genom sammanblandning
i Ståndet med sjelfskrifne ledamöter. Härtill åberopar jag
såsom svar, hvad af en talare blifvit erinradt, att Engelska Ofverhuset
består af både valde och sjelfskrifne ledamöter; men har
väl deraf något oudt inträffat? och hvarföre skall sådant vara
skadligare i värt land än inom England? Har omständigheten,
att man lill representant blifvit vald utöfvat en så förundransvärd
uplifvande verkan? Hafva öfverläggningarna inom Stånden utvisat,
att de valde representanterne med mera värme omfattat och
mera oegennyttigt bevakat fosterlandets interessen? Hafva de ledamöter,
hvilka upträdt endast i följd af den pligt, deras samhällsställning
ålagt dem, mindre varmt intresserat sig för samhällets
allmänna frågor? Hafva de mindre än andre varit benägne
att bringa de offer, som fäderneslandets sanna väl kråft? Jag tror
icke, att dessa frågor kunna tillfredsställande besvaras af dem,
hvilka tro sig se en så förundransvärd kraft i valen. Kunna icke
dessa frågor besvaras, så (inner jag äfven deruti ett skäl till den
betänksamhet, hvarmed en talare hår sökt att lillvägagå uti denna
vigliga fråga. Uti Gr. Björnsljernas förslag finner jag en medelväg
för alt underlätta öfvergången till något bättre, och jag
tror, att det kommer alt bereda en stor framgång åt förslaget,
och just derföre lägger jag vigt på detsamma. Så lill vida vill
jag gå den siste talarens önskningar till mötes, att jag icke skall
för mitt förslags genomförande borttaga någon del af R. o. Ad:s
lid. Efter den modifikation, Gr. Björnstjerna i dag lemnat sitt
förslag, kan, derest förslaget vinner R. o. Ad:s bifall, Const.Utsk.
deruti göra ytterligare modifikationer, och det torde vara bättre,
än att här på förband bestämma gränsorna. Jag vill derföre,
med förbehåll alt denna modifikation får qvarstå, öfvergå dertill
7 H. 25
386
D e n 31 Maj f. m.
och genom detta milt förklarande tror jag mig hafva omintetgjort
verkan af Hr Cederschiölds protest emot samma modifikation. Likväl
gör jag här vid det ytterligare förbehåll, alt i händelse Ståndet
icke bifaller alt Gr. Björnsljernas modifikation får qvarstå,
mitt förslag lill gemensam tanke kommer då ander pröfning.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Måhända är nu icke
rätta tiden att mycket yttra sig om sjelfskrifvenheten, då man här
påstår, alt det är obehagligt, att höra den omnämnas så ofta, och
hvarföre? Jo, emedan R. o. Ad. vid 1840 års riksdag skall hafva
medgifvit uphörandet af denna sjelfskrifvenhet. Då jag emedlertid
icke deltagit i detta beslut, och erfarenheten visat, ali de, som under
vissa förhållanden i ett fall utgjort minoritet, omsider öfvergått
till majoritet, skulle jag tro, att äfven i denna fråga händelsen
kan blifva sådan, ty omständigheterna kunna inom det öfriga
Europa så gestalta sig, att de hafva inflytande äfven på förhållandena
inom vårt land. Kan väl någon, som, för alt få förslaget
hvilande till nästa riksdag, nu röstar för detsamma, bestämdt
säga, att han äfven då lemnar det sin röst. Jag bet vifta r det,
ty omständigheterne kunna blifva sådana, att man fordrar antingen
ett mera liberalt eller konservativt förslag än det förevande.
Hvad sjelfskrifvenheten angår, lemnar jag 1840 års beslut i sitt
värde. Jag har, såsom jag redan nämnt, icke deltagit deri och
anser delta beslut icke bindande emot mig, i anledn. hvaraf och
då Hr von Troil yttrat, alt han icke röstar för något förslag,
hvaruti sjelfskrifvenheten är bibehållen, jag å min sida får förklara,
att jag icke lemnar min röst åt något förslag, hvaruti sjelfskrifvenheten
icke blifvit inrymd. Emedlertid och som vi äro inne
på kapitlet om sjelfskrifvenheten, torde tillfället vara inne, alt något
tillse, hvarifrån det här yttrade förakt för sjelfskrifvenheten
är att härleda. Har det upkommit genom öfvertygelse hos hela
nationen om dess skadlighet? Jag svarar nej, ty det härleder sig
derifrån, att i allmänt tryck man år ifrån år, månad från månad
och dagar från dagar idkeligen fördömt sjelfskrifvenheten och slutligen,
såsom ofta händer i politiska strider, har man antagit såsom
gifvet, hvad man borde bevisa. Sjelfskrifvenheten kan icke
i sjelfva verket vara så fördömlig eller rättare vara så onyttig,
enär den sä länge bestått, och, säge hvad man vill, är likväl
Sverige ett af alla Europeiska länder det lyckligaste, oaktadt denna
sjelfskrifvenhet. Vi hafva undgått de omstörtningar, desse länder
varit underkastade. Jag vill icke påstå, att sjelfskrifvenheten
ensam verkat detta, men den har jemte den konservativa anda, som
varit rådande inom detta Stånd, ganska mycket bidragit härtill.
I anledn. af Gr. Mörners sista yttrande frågar jag: har välde öfrige
Ståndens beslut eller de förslag, som ifrån dem utgått, varit
i någon mån bättre än dem, som utgått ifrån detta Stånd? Jag
betviflar det. Dessutom, i samma stund R. o. Ad. såsom Stånd
uphör, man må antaga hvilken representation som helst, uppkommer
något annat, nemi. en penningearistokrati, och månne den
är bättre än den, som grundas på hörd; det lemnar jag åt en
Den 31 Maj f. m.
387
ojäfvig framtid att bedömma. Men en annan orsak till ropet pä
uphörandet af denna sjelfskrifvenhet finnes, och den består uti den
talisman, som gjort sin rund genom Europa, och denne talisman
är jemlikhetsprincipen, hvilken anses gudomlig. Skada blott, att
den aldrig i verkligheten kommer att finnas, ty från och med
menniskans födsel och intill hennes död är och förblir ändå allt
olika, den ena menniskans ställning i samhället olika mot den
andres. Vi behöfva icke gå längre än till det land, hvars fria
institutioner blifvit prisadt, och ännu måhända med skäl prisas,
för att inse rigtigheten af min upgift. Tror man väl, alt i detta
land, det enda i hela verlden, som är skapadt för en republikansk
styrelse, denna jemlikhet finnes? Nej visserligen icke. Der
frågas endast: hvad har den eller den i förmögenhet eller såsom
det egentligen uttryckes: livad väger han? Sådant är förhållandet
inom detta förlofvade land, och vore det kanske lyckligt, om vi
skulle tillegna oss denna parodi på jemlikhet. Jag påstår, att
jemlikheten i verkligheten finnes mera inom vårt konstitutionella
land än inom de länder, hvilka hafva republikanska styrelsereformer.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag förklara,
alt jag icke gillar ett förslag grundadt på uphörandet af
sjelfskrifvenheten i egentlig mening, och derföre synes mig Gr.
Björnstjernas förslag välgrundad), men sannolikt lärer det icke
vara möjligt, all få detsamma anlaget, hvarföre jag vid en blifvande
votering icke heller lemnar det min röst, enär sådant skulle
tjena till intet. , Jag röstar således för Ulsk:s förslag, destoheldre
som jag icke eger något hopp, att något af de framställda
förslagen till gemensamma tankar kommer att antagas, utan Ståndet
synes vilja afslå dem alla. Utsk:s förslag är enl. min åsigt
oskyldigt oell det är möjligt att det äfven vid en kommande riksdag
blir antaget, men jag fördömer icke dem, hvilka hysa en
motsatt åsigt. Såsom jag redan nämnt, kommer jag att rösta
för Utsk:s förslag, emedan jag tror, alt det med vissa ändringar
kan blifva till nästa riksdag hvilande såsom en bisättning till en
kommande jordfästning.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Lika med Frih. Sprengtporten,
Hr af Lefrén och Frih. Cederström m. fl., anser jag denna diskussion
ligga inom eli och samma ämne, hvilket 2:ne gånger förut
varit föremål för R. o. Ad:s öfverläggning och beslut, hvarföre
jag ansett mig icke tillständigt alt deltaga i densamma. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. ville snart fatta sitt beslut uti detta
ämne, på det vi må få öfvergå till de öfriga förslagen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att han, i anledn. af de anmärkmr,
som egt rum i afseende på ordalydelsen af ifrågavande förslag,
ansåge sig pliktig tillkännagifva att detta förslag, uti Gr. Björnstjernas
under öfverläggningen om 12, 13, 14 och 15 §§ Riksd.-  Ordn. skriftligen afgifne anförande, varit affattadt uti följande or
25*
-
388
Den 31 Maj f. m.
dalag: ”Sjelfskrifvenheten bibehålles med vissa modifikationer för
alla öfverläggningar inom Ståndet;” men att, i anledn. af den af
H. Ex. gjorda begäran, att Hrr ledamöter måtte skriftligen aflemna
sina förslag till gemensamma tankar, Gr. Björnstjerna i sednaste
plenum serskildt atlemnal sitt förslag och dervid inträffat
att under renskrifniugen orden ”med vissa modifikationer” blifvit
uteglömde. Denna miss-skrifning uti det i dag uplästa förslaget,
hade Gr. Björnstjerna uti sitt vid början af denna diskussion afgifna
yttrande rättat, och H. Ex. finge vid sådant förhållande
hemställa om icke R. o. Ad. funne att hinder- icke funnes för
framställande af propos. å Gr. Björnstjernas förslag, sådant det var
upfattadt uti hans först skriftligen aflemnade anförande eller med
den rättelse han i dag gjort.
Ropades ja.
Då sedermera H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke anloge Gr. Björnstjernas
ifrågavar:de förslag, ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå
H. Ex. förklarade det han ansåg nej varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit
att plenum komme att fortsättas kl. 6 e. m. uplästes till justering
samt godkändes följande voter;s-propos.
Den, som vill att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke
antager det af Gr. Björnstjerna väckta förslag vid 12 § 1 morn.
Riksd.Ordn., ”att sjelfskrifvenheten bibehålles, med vissa modifikationer,
för alla öfverläggningar inom Ståndet,” voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder detta förslag icke antaget såsom Ståndets gemensamma
lanke.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sorn följer:
Ja 35.
Nej 50.
Dernäst förekom och uplästes följande äfven af Gr. Björnstjerna
aflemnade förslag till redaktion af 2:dra mom. i 12 §
Riksd.Ordn. :
”Egare eller fideikommiss-innehafvare af i mantal satt jord
af minst 10 mantal, hvilka lill ofrälse Stånd höra, välje inom
sig, distriktvis, riksdagsmän.”
Gr. Björnstjerna: De motiver, jag för detta förslag upgifvit,
Jioppas jag vara så talande, att inga vidare behöfva tilläggas.
Atskillige ledamöter hafva sagt mig, att det af mig föreslagne
minimum, 10 mantal, skulle vara öfver höfvan tilltaget, i
D e n 31 Maj f. ni.
383
händelse Hr Frill. o. Landtm, skulle anse sådant verkställbar!,
anhåller jag så lill vida få ändra mitt förslag att bestämmande
af mantalsminimum öfverlemnas åt Utsk.
Hr von Troil: Jag får vördsamt till Hr Frih. o. Landtm, hemställa,
hvarthän det skulle leda, om hvarje ledamot, som redan
afgifvit förslag till gemensamma tankar, skulle numera ega rättighet,
alt i dem göra förändringar, och på grund häraf anhåller
jag, att sådant icke mätte tillåtas.
Frih. Sprengtporten: Jag skall utbe mig att förslaget ännu
en gång må upläsas, och alt jag derefter må återfå ordet.
Sedan den upläsning försiggått, yttrade
Frih. Sprengtporten: Jag understödjer Gr. Björnstjernas
förslag, ehuru jag anser den af Gr:n föreslagne census allt för hög,
och jag beklagar, att någon förändring härutinnan numera icke
kan ega rum, men jag kan icke inse något skäl, hvarföre icke
ståndspersoner som ega betydlig jordegendom, skola få rättighet
att välja och få inträde bland R. o. Ad. De slå i alla sina förhållanden
så nära R. o. Ad:s jordegande ledamöter på landsbygden,
att jag anser ötsk:s förslag skulle vinna ganska mycket derpå,
om denna rättighet lemnades dem. Min afsigt är icke, att
egare och lideikommiss-innehafvare af i mantal salt jord, hvilka
lill ofrälse ständ höra och på grund af Kongl, fullmakt innehafva
eller förut innehaft Ijenst å rikets stal, skulle uteslutas, ulan endast
att desse egare af större fastigheter, hvilka icke äro eller varit
embetsman, skulle jemte de i 2 mom. 12 § omnämnde bilda
en gemensam valklass. Huruvida det med formen för öfverläggningen
öfverensstämmer, att en sådan förändring göres, öfverlåter
jag åt Hr Frih. o. Landtm, alt bedöma. Möter icke något hinder,
yrkar jag bifall till Gr, Björnsijernas förslag sålunda, ali desse
fastighetsegare, hvilka uti 12 § 2 mom. icke blifvit tillerkänd
representalionsrätt, ingå såsom valmän med dem, som omtalas i
samma § och mom. Jag föreställer mig, alt om Utsk. vore i tillfälle
att göra en statistisk beräkning öfver de personer, som blifvit
tillerkände rösträtt efter 12 § 2 morn., skulle deraf befinnas,
att antalet icke är särdeles stort. Huruvida Gr. Björnstjernas förslag
kan upfattas i den syftning, jag tagit mig friheten framställa,
öfverlemnar jag åt Hr Frih. o. Landtm:s bepröfvande.
Gr. Lagerbjelke: Att i enlighet med Gr. Björnstjernas
förslag såsom qvalifikation för ofrälses valrätt lill R. o. Ad. stadga
egandet af minst 10 mantal anser jag vara detsamma som att
i representationen införa ett godtyckligt streck, likt det emot hvilket
sisth höst så mycket och med skäl här ordades. Gr. Björnstjerna
har äfven medgifvit, att den af honom föreslagna census
vore allt för hög, och detta medgifvande innebär ett ytterligare
bevis på rigtighelen af den sals, alt livar helst denna census, detta
streck än må utsättas, anses det af den ene för högt och af
den andra för lågt. För cn dylik bestämmelse finnes icke annan
grund än godtycket, och jag kan ingalunda gilla införandet i vära
390
Den 31 Maj f. m.
grundlagar af dylika godlyckliga bestämmelser. Emot Grins förslag
förefinnes en annan betänklighet, bestående deruti, alt enl.
detsamma skulle alla öfriga jordegare, de må hafva varit embetsman
med K. fullmakt eller icke, komma att tillhöra BondeSt.
Frih. Sprengtporten har visserligen önskat, att det af Const.Utsk.
föreslagna stadgande i 2 mom. af 12 § skulle bibehållas, med antagande
tillika af Gr. Björnstjernas förslag. Sådant låter sig likväl
icke göra, emedan, såsom Hr Frih. o. Landtm, redan förklarat,
någon förändring i Gr. Björnstjernas förslag numera icke kan
ega rum. Grins förslag går derpå ut, icke allenast att rättighet
till inträde bland R. o. Ad. skall tillkomma hvarje egare af minst
10 mantal, utan äfven att 2 mom. i 12 § emot detta stadgande
skall utbytas. Det är således en påtaglig omöjlighet att förena
dessa båda stadgandet). Då jag sålunda anser Grins förslag olämpligt,
men man icke kunnat förebära något emot fördelarna och
lämpligheten af Const.Ulskis förslag, anhåller jag om afslag å
det förra.
Gr. Björnstjernai Det kraftigaste skälet emot Const.Utskis
förslag i 2 mom. 12 § består det i, att Utsk. velat inympa på R.
o. Ad. ett element, som är i högsta måtto obestämdt, ty alt en person
är embetsman och tillika jordegare, deri ligger väl inger, bestämd
likhet med en Adelsman. Enl. mitt förslag skulle egare
af större faslighet komma att tillhöra R. o. Ad., de må nu hafva
varit embetsman eller icke, hvaremot embetsman, som tillika
äro egare af mindre jord, skulle rösta tillsammans med BondeSt.
Gr. Lagerbjelke! Redan i ett föregide plenum har jag
haft tillfälle fästa upmärksamheten på den likasom slägtskap, hvilken
förefinnes emellan R. o. Ad. och dem, hvilka enl. Utskis förslag
skola på R. o. Ad. inympas, äfvensom uppå R. o. Adis tillkomst
såsom frälsestånd genom rusltjensten, då hvarje jordegare,
som gjorde sådan tjenst, derigenom frälsade sin jord från utskylder
till Staten samt sålunda blef frälseman. Man var icke frälseman
derföre, att man var endast jordegare likasom icke heller
derföre, att man var endast krigare, utan båda dessa egenskaper
af jordegare och krigare skulle vara hos en och samma person
förenade. Enl. Utskis förslag skulle bland R. o. Ad. inympas de
som hafva denna dubbla egenskap, endast med den skillnad att
jemte krigstjenst komme jemväl civil tjenst. Const.Utsk. har således
förfarit rätt, och jag anhåller derföre ånyo vördsammast om
afslag å Gr. Björnstjernas framställda förslag.
Ilr Lagerhjelm! Såvidt till min kunskap kommit, har
ännu icke i något Adelsdiplom såsom grund för uphöjandet i
Adlig värdighet influtit, att den och den mannen har så och så
många hemman,, men deremot att han haft de och de förtjensterne
om Konung och fosterland. Att således endast på grund af
hemmantalet vilja inflicka personer bland R. o. Ad., är en novation,
den jag icke kan gilla, hvarföre äfven jag anhåller om afslag
å Gr. Björnstjernas förslag.
Den 31 Maj f. m.
391
Frih. Sprengtporten: Efter den af Gr. Lagerbjelke nu
lemnade redogörelse för Utsk:s motiver, afslår jag från min anmärkt).
, serdeles som jag finner att det icke ens formenligt kan
framställas. Hvad jag från början yttrat såsom stöd för denna anmärkn.
var blott en reflektion, som jag tillät mig anföra, men
jag finner alltså att detta stöd har till stor del förlorat sin betydelse
efter den af Gr. Lagerbjelke nu lemnade förklaring.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke anloge Gr. Björnstjernas ifrågavar:de
förslag till redaktion af 2 mom. å 12 § Riksd.Ordn.
Ropades nej.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framslält att nu
närmast i ordningen förekommo 3:ne af Gr. Björnstjerna aflemnade
förslag i fråga om 13 § Riksd.Ordn., men alt Gr. Björnstjerna,
som af tjenstepligter blifvit bortkallad från Riddarhuset,
updragit åt H. Ex. att tillkännagifva, alt han afstod från all framställning
af dessa 3 förslag, förklarades samma förslag komma att
förfalla.
Vidare förekom det såsom tillägg vid Gr. Björnstjernas förslag,
af Gr. Sparre, Erik aflemnade förslag.
Härvid upläsles först
lista punkten, innehållande: ”Embetsmännen med K. fullmakt
berättigas lill deltagande i val samt att kuuna väljas till ledamöter
af BorgareSt.”
Gr. Sparre: Sedan R. o. Ad. beslutat, alt embetsmännen
icke skola vinna inträde i representation, och mitt förslag tillkommit
endast under förutsättning, att sådant inträde skulle beviljas,
afslår jag från denna del af berörde förslag.
Denna del af Gr. Sparres förslag förklarades komma att
förfalla.
Vidare upläsles 2 punkten af Gr. Sparres förslag, innehållande:
”Disk. torde taga i öfvervägande om icke någon jemkning
i det föreslagna antalet af Ståndens ledamöter i Riksnämnden eller
förhållandet af det ena Ståndets antal ledamöter till de öfrige
Ståndens må ega rum.”
Gr. Sparre: För denna del af mitt förslag vågar jag deremot
utbedja mig R. o. Ad:s synnerliga upmärksamhet, sä mycket
mera som jag, en varm anhängare af detta förslag, är öfverlygad
att på R. o. Ad:s beslut i det hela beror förslagets framtida öde.
Gr. Björnstjernas förslag, som framkallat delta mitt föreslagna tillägg,
innehåller, att PresteSt., hvars jemförelsevis ringa antal ledamöter
icke kunde berättiga detta Stånd att utgöra ^ i representationen,
skulle i sig inrymma öfrige embetsmän. Denna tanke,
hvarmed Grins förslag började, är, jag vågar påstå det, delad af
flertalet såväl inom som utom detta hus. Jag hyser den åsigten,
att PresteSt., såsom en del af representationen, är en för Sverige
392
Den 31 Maj f. m.
egen, lycklig och välgrundad institution. Under det alt 18:de århundradets
religiösa eller rättare sagdt, »'religiösa läror bortsopat
en stor del af den religiösa tron, hvilken fordom utgjorde folkens
väsefidtligaste och största egendom, har denna irrelegiositet ännu
icke trängt ned till folket, och religionen utgör således en samhällets
makt, men religionen och kyrkan äro ett, och jag tror,
att det till en stor del bidragit tili religionens bibehållande. Det
19:de århundradets läror hafva på en gång alstrat politiska och
religiösa revolutioner, måhända derföre, att man sträfvar efter
ideala skapelser, och så år äfven inom religionen. Jag är en allt
för mycket praktisk man för att icke inse, att, ehuru det andliga
lifvet, den religiösa tron egentligen är en ide', denna ide' likväl
bör hafva en form för att kunna bibehålla sig. Derföre anser jag
äfven kyrkan vara för religionen ett vigtigt stöd och just på denna
grund anser jag PresteSt:s andel i representationen, såsom
åsyftande omvårdnaden af kyrkan och religionen, af högsta vigt,
hvarföre jag alltid skall ifrigt förorda detta elements bibehållande
inom representationen. Måhända torde någon finna en motsägelse
i hvad jag nu yttrat, men den finnes likväl icke, ty jag är öfvertygad
att mina åsigter kunna sammanjemkas. Jag vill nemi.
bibehålla PresteSt. vid andel i representationen, men jag vill likväl
icke utsträcka den derhän, alt den väcker ovilja, ty jag har
trott mig finna, att en ovilja, som upkommit emot en samhällsform,
snart kan sträcka sig till samhällsinrättningen, och derföre
befarar jag, att, om PresteSt:s andel i representationen blir för
stor, man af ovilja emot det större inflytande, PresteSt. möjligen
kan utöfva, vill ur representationen utesluta detta Stånd om icke
helt och hållet utrota det. Jag anser således PresteSt. böra tillerkännas
andel i representationen dock så, att denna andel i framtiden
kan bestå och icke blifva helt och hållet omintetgjord. Jag
har måhända i detta milt yttrande varit allt för vidlyftig, men
jag har velat bemöda mig, alt iakttaga den tydlighet, alt man
icke i ringaste mån må kunna misstyda mina ord, som vore min
afsigt att vilja ur representationen utesluta PresteSt. Vare delta
långt ifrån mig. Jag har endast af omtanka för Ståndets bibehållande
inom representationen önskat nedsättning i antalet af dess
ledamöter. Härvid vill jag likväl icke bestämma mig för någon
ziffra, utan öfverlemna!- detta åt Const.Utsk., men tror likväl, att
antalet kunde nedsättas till 60 eller 65. Jag anser desto större
skäl härtill vara för handen, som Const.Utsk. inom PresteSt. inrymt
Skollärare, hvilkas antal väl icke må anses så stort, att de
böra ega att utse 15 ledamöter eller representanter. Såsom jag
redan nämnt, öfverlemnar jag åt Const.Utsk. alt bestämma antalet
ad PresteStts ledamöter och önskar, att R. o. Ad. måtte uttala
såsom sin gemensamma tanke, att en nedsättning i antalet af le
damöterne
inom PresteSt. bör ega rum.
Närmast i ordningen följer BorgareSlts representationssätt.
Antalet af detta Stånds ledamöter blir enl. Utsk:s förslag större
än det f. n. är, och om, såsom PresteSt. beslutat och hvilken mening
lärer delas af flere andra representanter, de olika Stånden
Den 31 Maj f. m.
393
komma att aflöna deras ledamöter, skulle städerne sannolikt blifva
föga belåtne dermed, att dem påläggas en högre representationskostnad
än den nnvande. Dessutom, hvarföre skall antalet af ledamöter
inora BorgareSt. ökas. Jag vill icke tala om den betydliga
nedsättning i R. o. Ad:s representationsrätt. Det är ett serskildt
förhållande med vår sjelfskrifvenhet som gör R. o. Ad:s representanter
så stort, men äfven inom BondeSt. har ledamöternes
antal blifvit betydligt förminskadt emot hvad det nu är. Man
har ofta sagt, och genom handlingar vid detta riksmöte är bevist,
all städernes innevånare i allmänhet icke lemna de skattebidrag,
alt Borgerskapet bör tillerkännas ^ i representationen. Med högst
få undantag äro äfven våra släder så små, att det antal representanter,
hvilka städerne lill riksdagarnc ega utse, är enl. min öfvertygelse
allt för stort, vid hvilket förhållande någon nedsättning
äfven i della Stånds representationsrätt bör ega rum, serdeles som
embetsman deruti icke komma att inrymmas, hvilket, ehuru R. o.
Ad. genom dess beslut numera omintetgjort, jag likväl med milt
förslag åsyftat. BorgareSt. har icke eller i det förslag, hvilket
del lemnat sitt förord, tillagt sig | i representationen. Jag tror
att det endast är men hvar och en, som känner förhållandet,
vet äfven ali denne \ är för mycket. Anser således R. o. Ad.,
en förändring i antalet af BondeSt:s representanter nödig, måste
äfven BorgareSlts nedsättas, hvarpå eid. mitt omdöme representationen
icke skall förlora serdeles mycket. Hvad slutligen angår
det 4:de Ståndet, så utgör det det talrikaste inom nationen och
i den största mån bidrager till skatterne. I alla de förslag, som
hitintills blifvit framlagda, har delta Stånd velat tillegna sig en
stor andel i representationen och jag tror äfven, att skäl dertill
kunna förefinnas. Någon fara synes mig icke heller upstå deraf,
att BondeSt. lemnäs rättighet att utse ett något större antal ledamöter.
Det är visserligen en sanning att detta Stånd med närvarande
representationssätt har någon gång gifvit anledn. dertill,
att R. o. Ad. icke gerna medgifver eller ens anser för samhället
nyttigt, att antalet ledamöter inom BondeSt. är för stort. Meningen
är ju att göra en förändring, alt låta representanterne sammanträda
på samma rum, och jag tror, att om majoriteten från
BondeSt. tillförsäkras något större andel i representationen, skola
likväl inom detta Stånd finnas konservativa elementer, dem visöka
inom de öfriga Stånden, likasom jag är öfvertygad, att, om
än antalet af BondeSus ledamöter skulle något förökas, vi icke
hafva att frukta för nyhetsmakeri. Pä grund af den kännedom,
jag, under handläggning af Domaregöromål på landet, inhemtat
om detta Stånd, drager jag icke i betänk, att medgifva det ett
större antal representanter, och om den olyckliga ståndsfördelningen
uphör, om, jag uprepar det ännu en gång, de få på ett runi
sammanträda med oss andra, tror jag att mycket godt och nyttigt
skall af våra rådslag upkomma. Mitt förslag är således, alt jemte
det att antalet af BondeSt:s ledamöter i Riksnämnden något
förökas, antalet af Borgare- och PresteSt:s ledamöter något förminskas,
utan att jag likväl vill ingå i närmare bestämmelser här
-
394
Den 31 Maj f. m.
utinnan hvilket jag öfverlemnar åt Const.Utsk. På grund af dessa
skäl anhåller jag vördsamt att R. o. -Ad. ville godkänna detta
förslag till gemensam tanke, jag tagit mig friheten att här
framställa.
Gr. Mörner: Af den sisfe talarens yttrande är jag frestad
att tro, att det upgjorda förslaget redan vore antaget. Här är fråga
om, att skifta huden innan man ännu kommit i besittning af
densamma, och hvar och en vill tillegna sig af henne så stört
stycke lian kan. Derföre, att man anser 2me af representationens
fördelningar i numerärt hänseende underlägsne de 2:ne andra, är
man genast färdig att, som man säger, skära breda remmar ur
deras hudar. Denna lilla profbit är kanske icke så serdeles egnad
att oka förtroendet för förslaget. Saken tillämpad, hvarthän skulle
det väl leda? Om man tänker sig de 4 afdelnma i representationen
sålunda, att 2 af dem skola till antalet af ledamöter vara
underlägsna de andra, men alla 4 afdelmne böra samfält rösta
och besluta, månne de underlägsne i antalet icke skola blifva förtryckte?
Har man anledn. att tro, att de, sedermera skiljde på
hvar sittrum, skola kunna gifva något eftertryck åt deras tankar?
Jag åtminstone tror icke på möjligheten af en sådan organisation
och skulle högligen beklaga om Const.Utsk. finner sig böra understödja
ett förslag, hvarigenom de 4 afdelnma blifva olika starka.
Anser man någon förändring böra göras, så måste den väl ske
så, alt de elementer, hvilka i representationen böra inrymmas,
fördelas någorlunda lika på de serskilda afdelnma, hvilka hvar för
sig hafva giltiga anspråk att ega samma antal ledamöter. Samme
talare har afstålt från ett sitt förslag, enl. hvilket embetsmännen
skulle inrymmas i BorgareSt. Jag har tagit mig friheten att
framställa ett förslag i samma syfte, och som jag derifrån icke
afstått, ernar jag, då den frågan förekommer, att påyrka hennes
pröfning af Ståndet.
Hr Lefrén: Jag är en afgjord vän af Ståndsrepresentationen,
men en afgjord motståndare lill de allmänna valen, såsom
princip för representationens grundläggning. Jag anser således lika
med Gr. Sparre, PresteSt. såsom ett inom representationen
välgrundadt och absolut nödvändigt element, men jag är af motsatt
tanka med Grm ifråga om antalet af desse serskildta elementer,
hvilka skola bilda Riksnämnden. Vill man vara konseqvent,
måste man bibehålla Stånden liktaliga. Så är det nu; hvarje Stånd
har fått sin fjerdedel af representationen. Detta förhållande är
grundadt på en idé, i förening med folkets utveckling, från he
dentima.
Stånden hafva upkommit af sig sjelfva, i mån af de
olika folk-klassernas serskiljande inom samhället. Det är således
nödvändigt, att man bibehåller ide'en utaf serskildta Stånd, och
då måste följden blifva, att ledamöternas antal inom hvarje Stånd
eller rättare att dessa Stånd skola representeras icke på grund af
siffror nemi. så att betrakta, att det Stånd, hvars ledamöter re
presentera
största antalet individer i samhället, skall tillerkännas
större andel i representationen, utan alla Stånden skola deruti ega
Den 31 Maj f. m.
3>J5
lika andel och detta endast på den grund, aa det är en idé men
alldeles icke numerären som skall representeras. Om man säger,
alt ett Stånd må hafva 100, ett annat 80 och ännu tvenne andra
hvardera 60 ledamöter, såsom några här framställda förslag
lära innehålla, har man genast förflyttat hela frågan inom proporlionslärans
område, och då blir steg för steg förhållandet det, att,
som man säger, då det eller det Ståndets elementer äro talrikare
äu ett annat Stånds, skall man efterse, huru stor andel, enl* proportionsläran,
eli annat Stånd skall få i representationen, och då
måste ovillkorligen BondeSt. erhålla den största, dernäst BorgareSt.
, sedan PresteSt. och sist R. o. Ad. Jag minnes nu icke bestämdt
siffran, men jag tror, alt R. o. Ad:s ledamöter skola enl.
denna proportion utgöra 4. Således, den som vill kasta denna
fråga från ståndsideens historiska område in på arithraetikens,
eger han rätt alt följa Gr. Sparres åsigt, men den som vill förbättra
ståndsindelningen på sätt Const.Utsk. föreslagit, voterar emot
Gr. Sparre och det gör jag.
Frih. von Stedingk: Enl. min åsigt är Const.Utsk:s förslag
välgrundad!. Utsk. har utgått från ståndsprincipens bibehållande
och kunde följaktligen icke föreslå annat, än att antalet af
hvarje Stånds ledamöter, inom Riksnämnden, skulle blifva lika.
I förbigående torde det tillåtas mig att nämna, hvarthän Gr. Sparres
förslag skulle leda. Erkänner man till en början, att PresteSt.
utgör ett nödvändigt element inom representationen, och att
det representerar religionen, hvarthän kommer man då med det
större eller mindre antalet, och huru många ledamöter bör väl
detta Stånd vid riksdagarne innehålla, för att på ett värdigt sätt,
upfylla detta mål. Går man derefter lill BorgareSt., så om man
till ledning i detta fall lager Forsells Statistik, hvilken, hvad R.
o. Ad. beträffar, icke är serdeles gynnande, skall man finna, att
BorgareSt. är R. o. Ad. betydligt underlägset. Man har sagt, att
BondeSt. är af alla Stånden det talrikaste och utgör de största
skattebidragen, och deraf har man dragit den slutsatsen, att detta
Stånd skulle hafva största andelen i representationen. Men hvilka
äro de proportioner, man i detta fall bör följa? Skall man väl uträkna
antalet af de individer, hvarje Stånd inom sig har och sedan
arilhmetiskt uträkna antalet af de representanter, hvarje Stånd
eger att till riksdagarna utse. Skulle nu sig så förhålla, hemställer
jag likväl, om, med all aktning för BondeSt., det vore klokt,
att åt detsamma lemna mera än en fjerdedel i representationen,
exempel på följderna af ett sådant förfarande inses lätteligen, om
vi erinra oss förhållandet inom brödrariket Norrige. Hvad åter
slutligen R. o. Ad. angår, så är min öfvertygelse, att om sjelfskrifvenheten
kommer att uphöra, och R. o. Ad. lillerkännes representationsrätt,
efter deras egendom, R. o. Ad. skulle tillkomma
mer än en fjerdedel. Det af Gr. Sparre framställda förslag är
således icke antagligt, och det går i allt fall icke an, att på detta
sätt lagstifta, utan, såvidt möjligt är, böra Stånden bibehållas
396
Den 31 Maj f. m.
vid lika antal ledamöter, och jag anhåller följaktligen om afslag
pä Gr. Sparres förslag.
Hr Lagerhjelm: Den första frågan, jag, i anledn. af Gr.
Sparres förslag, gör mig är den, skall man öka antalet af BondeSt:s
ledamöter, efter antalet af de individer detta Stånd innehåller,
eller efter förmögenheten, eller efter hvilken grund skall då
denna tillökning ske. Mig synes, att i samma ögonblick man
lemnar å sido de bestämda förhållanden, som nu finnas, och hvilka
Const.Utsk. ganska välbetänkt bibehållit, i samma ögonblick
har man äfven kommit in på den allmänna valprincipen, må vara
att det är stegvis, men det första steget är likväl ganska bestämdt.
Huru går det väl med majoriteten inom Riksförsamlingen?
Visserligen kan Hr Gr:n säga: jag minskar antalet af de ledamöter
i det ena Ståndet så, alt två Stånd får hälften af röstantalet,
men hvilket Stånd skulle väl detta vara? Detta synes mig
vara en åtgärd, hvilken jag icke skulle vilja vidtaga och icke heller
tillstyrka, ty den ojemnhet, som derigenom skulle upkomma i
Stånden, rubbar helt och hållet Coust.Utsk:s upställning, och inkastar
i reformen ett fullkomligt nytt element, stridande mot de
principer, som ligga till grund för Consl.Utsk:s framställning, nemligen
att de förändringar man i representationen vill åstadkomma
skola så litet som möjligt innebära något nytt, utan hufvudsakligen
grundas på nuvarande förhållanden. Enl. Gr. Sparres förslag
skall man med bibehållande af ståndsprincipen, inlåta sig i undersökningar
om antalet af de olika Ståndens ledamöter, af hvilka
det ena skulle ökas, men det andra äter förminskas. Då man
likväl härvid saknar en bestämd siffra, hvarefter man bör gå, och
jag finner Gr:ns förslag, i fördelar icke öfvervägande Const.Otsk:s
förslag, tillstyrker jag vördsamt afslag derpå.
Gr. Sparre: Jag hade ganska riktigt förutsett, att man
skulle anfalla mig för mitt förslag. De tillvitelser man gjort mig
bekymra mig dock föga, ty jag är fullkomligt lugn. Mina tänkesätt
äro tillräckligt kända, och jag riskerar således icke att blifva
ansedd såsom nyhetsmakare eller demagog. Min öfvertygelse är,
att yttersta vilkoret för framgången åt Const.Utsk:s förslag, är antagandet
af det förslag jag framställt, och förkastandet af det sednare
gör det förras antagande fullkomligt omöjligt, eller tron J
på alfvar Mina Hrr, att någonsin de öfriga Stånden skola bifalla
ett representationsförslag, hvari PresteSt. bibehålies vid dess nu
egande fjerdedel i representationen? Jag tror det icke, och jag
har desto mera skäl härtill, som ur representationen embetsmän
i allmänhet blifvit uteslutna, men icke desto mindre har man på
detta Stånd inympat en viss klass embetsmän. Vill man, att
PresteSt. skall representera kyrkans och religionens intressen, så
måste i detta Stånd icke inrymmas andra elementer än religionens
och uplysningens väktare, d. v. s. Preslerna, och de som i allmänhet
sysselsätta sig med lärarekallet, och om PresteSt. icke kan
anses förtjent af en fjerdedel i representationen, bör sådant hjelpas
på det sätt, att deri inrymmes andra elementer, men då så
Deu 31 Maj f. m.
397
dant strider emot PresteStrs idé, måste jag motsätta mig ett dylikt
förslag. Vill man öka antalet äf ledamöter i PresteSt., måste
de nya ledamöterna utgöras af PresteStis egna ledamöter, men
ingalunda af embetsman, ty derigenom uphäfves möjligheten af
detta Stånds bibehållande, såsom kyrkans och religionens väktare.
Således, jag uprepar det ännu en gång, och skulle icke hafva vågat
göra det, om jag icke blifvit missförstådd, har jag önskat en
nedsättning af antalet af ledamöter inom PresteSt. just derföre,
att jag älskar detta Stånd, att jag vill dess bibehållande, men icke
blottställa detsamma för en allmän ovilja, och då jag önskar framgång
åt Const.Utskis förslag, har jag ansett nödigt, att en jemkning
åstadkommes emellan antalet af- ledamöter i Riksnämnden,
ty märken väl, Mine Hrr! Ståndens veto eller hvarje Stånds beslutanderätt
blir oförändrad. Jag anser följaktligen mitt förslag
icke strida mot Ståndsidéen, ty enl. min åsigt går ståndside'en derpå
ut, att de serskilda klasserna inom samhället må hafva sin representation,
att de må vara öfvertygade att hvar och en har sin
ombudsman och, om man så vill hafva, veto i vissa frågor, men
ingalunda är del förenligt med slåndsidéen, alt hvardera af dessa
4 Stånden skola hafva hvardera en fjerdedel i representationen.
Men om äfven så skedde, tror man sig dermed hafva vunnit ändamålet?
kan man väl beräkna, att PresteSt:s alla 60 eller 75
ledamöter i Riksnämnden skola vara af samma mening, eller ouphörligt
votera i PresteStis intresse? Kan PresteSt. beräkna, att af
deras ledamöter 60 skola votera i Ståndets intresse? Vi se redan
nu, alt så väl inora R. o. Ad. som inom PresteSt. ledamöter finnas,
hvilka kämpa emot slåndsidéen, och om då på PresteSt. inympas
för detsamma främmande elementor, är det ju möjligt, att
detta förhållande i ännu högre grad kommer att inträffa.
De exempel en talare här framdragit från brödrariket och
hvilka skulle verka afskräckande emot inrymmandet åt BondeSt.
af en större andel i representationen, lärer väl i förevarande fall
icke vara tillämpliga, ty det måste vara någonting helt annat att
låta representationen bestå till -J af bönder eller att lemna Ståndet
något mer än | deri. Jag uprepar det ännu en gång, att jag
endast af nitälskan för framgång af Const.Utsk:s förslag, tagit mig
friheten att framställa mitt, emedan jag är öfvertygad, att Ulsk:s
förslag aldrig blir antaget, utan någon jemkning deri serdeles ifråga
om de två Stånd, hvaruti jag föreslagit en sådan jemkning, och
hvilka nu stå, såsom 2:ne fiendtliga härar emot hvarandra; och
jag hade derföre trott, att mina motståndare skulle insett, att
balansen emellan dessa Stånd blifvit genom mitt förslag någorlunda
bibehållen.
Gr. Mörner: I motsats till den siste talaren är jag öfvertygad,
att den af honom ifrågasatta jemkning bör göra förslaget
oantagligt. Om man likväl skulle af denna jemkning hemta anledning
till den förhoppning, att förslaget derigenom skulle på
något visst håll vinna mera sympathier, är det å andra sidan lika
klart, att det på andra håll bör möta så mycket mera motstånd.
398
Den 31 Maj f. m.
Jag kan således icke inse, att genom Gr. Sparres förslag något väsendtligt
är att vinna, och jag tror icke heller, att man på be
kostnad
af verkställbarheten bör söka förvärfva sådana sympathier.
Jag afstyrker således på det högsta förslaget.
Hr Lefrén: Bland de förnämsta skälen, den näst den siste
talaren för sitt förslag anfört, är bans innerliga öfvertygelse, att,
utan detsammas antagande, Const.Utsk:s förslag icke skall vinna
R. Sl:s bifall. Denna öfvertygelse är subjecliv, och skulle en annan
talare upträda med förklarande, alt lian hyste en motsatt
åsigt, skall väl, enl. mitt omdöme, dessa båda olika åsigter up
väga
hvarandra. Ar det väl sannolikt, att, om ett förslag skall
till nästa riksdag göras hvilande, deri Ståndens ojemna fördelning
är grunden, så att det ena Ståndet utgöres af 100, det andra af
80, det tredje af 60 och det fjerde likaledes af 60 ledamöter, de
två Stånden, hvilka hafva minsta antalet ledamöter skola befinnas
serdeles benägna, alt antaga förslaget. Nog är det lika mycken
sannolikhet för mig, som för Gr. Sparre, ifall jag yttrade den
åsigten, att förslaget ingalunda skall antagas nästa riksdag, om vi
nu än godkänna Grins förslag. Jag yrkar således afslag å Gr.
Sparres förslag, och vill såsom ytterligare skäl dertill lägga, att
om man t. ex. kunde förutsätta, att ett. Stånd med 100 ledamöter
skulle vid en votering erhålla understöd från annat Stånd
med 51 röster, vore derigenom pluraliteten gifven. Om ett annat
Stånd skulle hafva 60 ledamöter erfordras följaktligen icke
bela detta Stånds röstetal för att jemte desse 100:de utgöra en
gifven pluralitet, och följaktligen skulle, i händelse två Stånd coalisera
sig med hvarandra, desse alltid hafva en bestämd öfverlägsenhet
öfver de andra. Grins förslag är således stridande icke
blott emot grundsatsen för Ståndsindeluingen, utan det är äfven
ganska vådligt, hvarföre jag afstyrker detsammas antagande.
Frih. von Stedingk: Jag delar Hr Lefrens åsigt, att antagandet
af Const.Ulskis förslag skall vid nästa riksdag ganska mycket
försvåras, om man nu antager Gr. Sparres förslag. Hvad angår
Grins yttrande om min jemförelse emellan den Norrska grundlagen
och Grins förslag, så hemställer jag om icke, i händelse
Utskis förslag blir vid nästa riksdag antaget, det vid en derpå
följande skall blifva ganska rätt att, hvad som sannolikt kommer
att inträffa, inom BondeSl. inrymma ännu flere elementer, och
sålunda tillerkänna Ståndet ännu större andel i representationen,
hvilket måhända oafbrutet kommer alt fortgå, intilldess vi inom
Sverige hafva upnätt samma lycksalighet som Norrmännen. Jag
anhåller om afslag å Grins förslag.
Frih. Sprengtporten: Const.IJlsk. har sjelf betraktat sitt
förslag egentligen endast såsom ett öfvergångsförslag, ty något annat
kan väl Utsk. icke förstå med dessa orden: ”det bör dessutom
härvid ej glömmas, att uti hvarje lag ligger fröet till en
ny, som framkallas af de nya förhållanden, hvilka genom den redan
antagna lagen utvecklas; och detta är framåtskridandets na
-
Den 31 Maj f. m.
309
turliga ordning.” Const.Utsk. har således ansett sig böra framlägga
ett förslag, så godt sora möjligt, men att man derföre icke
bör tänka sig, alt i delta förslag större eller mindre jemkningar
icke kunna komma i fråga, sedan förslaget en gång blifvit anlaget.
Förefinnes inom den nybildade representationen de ojemnheter,
Gr. Sparre antydt, och jag bestrider ingalunda Gr:ns anmärkn:r,
så att BondeSlis representationsrätt skulle kunna något
utsträckas, men PresteSt:s deremot något inskränkas, så skulle jag
icke tro, alt några serdeles hinder möta för ett medgifvande omsider
af hvad, som är billigt och rätt. Jag tror likväl, att denna
fråga nu icke bör tagas i betraktande, emedan en rubbning
eljest skulle åstadkommas i de principer, Const.Utsk. försitt förslag
antagit. Annorlunda vore förhållandet om vi vore församlade
inom den nya representationen, och då så icke är, måste jag
afstyrka bifall till Gr. Sparres förslag.
Gr. Sparre: Jag ämnar icke mycket strida för antagandet
af mitt förslag, hvilket jag finner icke vara understöd!, ehuru,
jag bekänner det, det är med ledsnad jag erfarit det, och jag uprepar
det ännu en gäng, att dermed är dödsdomen öfver Const.-  Utsk:s förslag äfven afkunnad. Det må visserligen vara, såsom en
talare yttrat, att detta är en subjectiv öfvertygelse bos mig, och
att bans subjectiva öfvertygelse kan vara, att, om mitt förslag nu
antages, kommer Const.Utskrs sålunda modifierade förslag att vid
nästa riksdag förkastas. Skillnaden emellan denne talares åsigler
och mina i förevar:de fall består deri, att jag för min subjectiva
öfvertygelse har lill stöd det factiska förhållande, all tvenne Stånd
redan afslagit Utsk:s förslag, och som stöd för min öfvertygelse,
att de 2:ne Stånd, hvilka nu kunna tilläfventyrs vara benägne
att antaga förslaget, möjligen vid en kommande riksdag hysa en
sådan benägenhet äfven med den modifikation i förslaget jag framställt,
förekommer, att desse Stånd, som alltid vidblifvit ståndsprincipen,
återfinna den i detta förslag, och hvilken princip år
skyddad genom Ståndens serskilda veto, och att blott vid öfverläggningarna
inora Riksnämnden antalet af det ena Ståndets representanter
skall vara något mindre än de öfrige Ståndens. Men
må mitt förslag falla. Jag bar likväl ansett såsom min pligt, att
framställa det, emedan det, enl. min åsigt, är ett vilkor för antagandet
af Const.Utsk:s förslag. Jag har hört den öfvertygelsen
nästan allmänt yttras och jemväl af en ibland dem, hvilka nu
upträdt emot mig, att PresleSt. icke kan bibehållas vid dess nu
egande | i representationen. Jag känner intet land inom hela
Europa, hvarest PresteSt. utgör ett Stånd för sig med andel i representationen.
Jag tror, att om vi vilja bibehålla detta Stånd,
måste en inskränkning i dess representationsrätt ega rum äfven om
vi vilja försöka ett utopiskt förslag, och'sådant är hvarje förslag,
hvaruti man söker att åt PresteSt. inrymma en andel i representationen,
som det omöjligen kan bibehålla. Jag uprepar ännu en
gång, hvad jag så ofta yttrat, att just derföre, att jag önskar
PresleShs bibehållande såsom Stånd, har jag framställt mitt för
-
400
Den 31 Maj f. m.
slag, men ingalunda för att utesluta det såsom Stånd ur representationen.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke an toge Gr. Sparres ifrågavar:de förslag.
Ropades nej.
Då härefter till behandling anmäldes det af Gr. Mörner,
Carl Göran Detlof, i fråga om 12 och 14 §§ Riksd.Ordn. aflemnade
förlag, och härvid först förekom förslaget till förändrad redaktion
af 12 §, yttrade
Gr. Mörner: Jag har redan tillkännagifvit, alt jag från denna
del af mitt förslag afstår.
Uppå härefter frarastäld propos. förklarades ifrågavar:de förslag
rör:de 12 § komma att förfalla.
Vidare företogs och uplästes Gr. Mörners förslag att 1 mom.
14 § Riksd.Ordn. måtte erhålla följande lydelse.
”Idkare af borgerlig näring, handel, fabrik, handtverk, eller
annat till borgerliga näringar räknadt yrke, egare och fideikommiss-innehafvare
af hus eller tomt i stad eller köping, egare och
fideikommiss-innehafvare af bergsbruk, magistratspersoner i städerne,
och sädane derstädes bosatte, till annat Riksstånd icke hörande
personer, som antingen på grund af K. fullmakt innehafva
tjenst å rikets stat, eller från sådan tjenst med pension
af galt, välje inom sig, distriktvis, de riksdagsmän, som, vid riksdag,
BorgareSt. utgöra. Desse Riksdagsmän skola lill antalet vara
sjutiofem.”
Gr. Mörner: Den förändring i Const.Utsk:s förslag, jag tagit
mig friheten att vid denne § för det H. Ståndet föreslå, består
deruti, att jag ansett valrätt böra tilläggas sådane i städerne bosatte,
till annat Riksstånd icke hörande personer, hvilka antingen
på grund af K. fullmakt innehafva tjenst på rikets stat eller ock
derifrån afgått. Jag har trott, att, genom införandet i representationen
af ett sådant element, den i åtskilige hänseenden skulle
vinna, och att icke heller någon olägenhet tillskyndas det Stånd,
hvari detta element skulle inrymmas. Detta Stånd är f. n. icke
serdeles talrikt, och, utan att någon inskränkning åstadkommes i
dess representationsrätt, torde det kunna medgifva inrymmande af
några flera personer, och då dessutom fråga här är, att tillerkänna
dessa individer ett bestämdt antal, hvilka i representationen
skola inrymmas, beror det naturligtvis af städernes öfrige röstberättigade
innevånare, om de till de ifrågavarule personerne ega
det förtroende, alt de vilja utse dem till representanter. Hysa de
sådant förtroende lill dem, så är väl äfven billigt, att de äfven
få välja dem. Någon rimlig grund att utesluta desse, till Staten
ofta kanske lika mycket som hela den öfrige stadens bidragande
innevånare torde icke eller finnas. Man har visat mig alt orter
finnas, hvarest några af de i en stad bosatte embets- och tjenste
mäns
-
Den 31 Maj f. m.
401
mäns bevilln. upgar till samma belopp som bevilln. af stadens öfrige
innevånare, och då är det väl olämpligt, om desse icke skola
få deltaga i valet af riksdagsmän. Detta deras deltagande kommer
att bestämmas i den valordning II. St. hafva att tipgöra.
De cga således all reglera detta efter billighetens och rättvisans
fordringar. Jag tror således, att mitt förslag ulan något äfventyr
kan bifallas, hvarom jag äfven anhåller.
Frih. Sprengtporten: Något nytt skäl för tillstyrkande af
bifall till Gr. Mörners här framlagda förslag kan jag icke tänka
mig än att, såsom Gr:n yttrade, Const.Utsk:s förslag icke skulle vid
en kommande riksdag blifva af BorgareSt. antaget i så måtto som
detsamma icke öfverensstämmer med detta Stånds åsigler. Men
om man tager i betraktande de grundsatser, hvilka BorgareSt. antagit
såsom vilkor för en representationsförändring, är jag fullkomligt
öfverlygad, alt den förändring Gr. Mörner med sitt förslag
åsyftar, långt ifrån att lägga något hinder i vågen för antagandet
vid nästa riksdag af Coust.Ulskis förslag, snarare skall för BorgareSt.
utgöra ett skäl dertill, ty jag föreställer mig, alt detta Stånd
skall, såsom Gr. Mörner ganska rikligt anmärkt, nogsamt inse
svårigheten, serdeles för småstäderna, att finna skickliga personer
till representanter. Visserligen år det en sanning, att då husegarne
i städerna uptagas bland de röstegande ibland Borgerskapet,
denna olägenhet till någon del minskas, men då enl. min
åsigt denna olägenhet genom Grins förslag i högre grad minskas
om icke helt och hållet undanrödjes, anhåller jag, att få detsamma
understödja.
Gr. Lagerbjelke: På sätt tinder diskussionen blifvit anmärkt,
har Const.Utsk. utgått från den åsigt, att allmänna tänkesättet
inom landet ännu icke vore stadgadt, huruvida embetsman
såsom sådane borde tillerkännas representationsrätt. Denna åsigt
har R. o. Ad. genom en votering öfver Dr Gyllenskjölds förslag
till gemensam tanke gillat. Det är väl vid sådant förhållande något
svårt, att utfinna skäl, hvarföre embetsman i städerne, skola
mera än embetsmän i allmänhet vara såsom sådane berättigade
lill representationsrätt. Jag tror derföre att Gr. Mörners förslag,
ehuru det i andra afseenden lian medföra åtskilliga icke obetydliga
fördelar, likväl innebär en konseqvens i tillämpningen.
Hr Lagerhjelm: Jag kan icke godkänna den siste talarens
sätt att draga slutsatser. Väl har R. o. Ad. afslagit Hr Gyllenskjölds
förslag till gemensam lanke, men den upställda voter:sproposm
innebar likväl icke något gillande af Const.Ulsk:s principer,
hvilka nu blifvit omförraälde, men icke äro till finnandes uti
motiverne till (Jtsk:s betänk. Häraf måste val då äfven följa
att R. o. Ad. är fullkomligt oförhindrad, alt taga Gr. Mörners
förevar:de förslag till pröfning, och då Grin, enl. min åsigt, framställt
så öfvertygande skäl, att jag icke kan motsäga dem, tillstyrker
jag bifall till samma förslag. Dock vill jag fästa upmärk
7
H. 26
402
Den 31 Maj f. m.
samheten derpå, att ett förslag lill gemensam tanke blifvit ingifvet,
hvaruti skulle göras en inskränkning, i händelse Gr. Mörners
förslag hifalles.
Frih. Palmstjerna: Enl. min åsigt kan R. o. Ad. nu icke
till pröfning företaga Gr. Mörners förslag. Hr Gyllenskjölds förslag,
sorn redan blifvit ogilladt, gick derpå ut, att alla embetsman
med K. fullmakt skulle utan undantag förunnas representationsrätt.
Då nu detta, blifvit af R. o. Ad. afslaget, och Gr. Mörners
förslag måste anses som en underafdelning- af Hr Gyllenskjölds
förslag, eller deruti inbegripet, anser jag R. o. Ad. hafva
i detta ämne redan fattat sitt beslut, och alt Gr. Mörners
förslag icke kan af Ståndet vidare pröfvas.
-Gr. Mörner: Hr Gyllenskjölds förslag afsåg en förändring
af 2 mom. i 12 §, hvarest såsom vilkor för embetsmäns deltagande
i representationen föreskrifves innehafvandel af i mantal
satt jord. Borttagandet af detta vilkor har R. o. Ad. genom den
verkställda voteringen afslagit. Mitt förslag deremot åsyftar en
förändring af 14 §, men alldeles icke af 12 §, och det är således
en af den afgjorda frågan oberoende framställning, hvarföre jag anser
R. o. Ad:s i 2:dra punkten fattade beslut icke lägga något hinder
i vägen för bifall till det förslag, jag tagit mig friheten framställa.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag mcdgifver visserligen, att sä
som jag upfattade proposm på Hr Gyllenskjölds förslag, och hvilket
af R. o. Ad. blifvit ogilladt, skulle detta ogillande innebära
ett afslag å embetsmäns representationsrätt i allmänhet, och under
detta ogillande skulle således inbegripas äfven Gr. Mörners
förslag. Jag förmodar dock, att R. o. Ad. utgått från en annan
grund för sitt beslut nemi. att hvad Ståndet generelt afslagit kan
å nyo förekomma, om det endast mera specielt framslälles, eller
med andra ord, att hvad som vid en § blifvit framsfäldt men afslaget,
kan ånyo förekomma vid en annan. Jag anser mig till
denna förmodan så mycket mera berättigad, som under den korta
tid jag i dag varit bär tillstädes, jag likväl öfvervaril 3:ne serskilda
voteringar, hvilka, enl. mitt omdöme, angått ett och samma
ämne nemi. bibehållandet af sjol fski'i f ven helen, och då denna
fråga kunnat 3 gånger förekomma till pröfning ser jag icke, hvarföre
Gr. Mörners förslag skulle derifrån uteslutas. Hade jag deltagit
i voteringen öfver Hr Gyllenskjölds förslag, ang:de representationsrätt
för embetsmän i allmänhet, skulle jag med lika mycket
nöje röstat för hans förslag i denna del, som jag skulle hafva
voterat emot hans förslag rör:de sjelfskrifvenheten, och derföre
förenar jag mig med Gr. Mörner.
Gr. Sparre: Jag påminner mig ganska väl att efter diskussionen
öfver Hr Gyllenskjölds förslag, som åsyftade representationsrätt
för embetsman i allmänhet, beslutade R. o. Afl. genom votering,
alt embetsman i allmänhet icke skulle inrymmas i representationen.
Om således R. o. Ad. bifaller Gr. Mörners förslag,
som afser vinnande af representationsrätt åt i städcrne bosatte
Den 31 Maj f. m.
403
embetsman, vore detta ju ett nphäfvande af Ståndets en gång fattade
beslut, och jag tror således, att en votering härom är föga
öfverensstämmande med formen.
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad.
Då härefter, innan propos. blef framställd, Gr. Mörners förslag
ånyo uplästes, yttrade
Gr. Liljencrantz: Om Hr Frih. o. Landtm, icke linner
något hinder derför, skulle jag anhålla att Hr Gyllenskjöld mätte
förklara, hvaröfver R. o. Ad. skall votera. Enl. min åsigt har den
föreg:de voteringen sammanhang med denna och det torde derföre
vara nödigt, att den förra voter:spropos:n blifver upläst.
I anledn. häraf uplysle 11. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att Hr
Carlheim Gyllenskjölds nu omnämnde förslag var sålydande: ”att
åt ofrälse embetsman och tjenstemän med K. fullmakt bör förunnas
representationsrätt, utan vilkor af fastighets innehafvande under
egande eller fideikommissrätt.”
Hr Lagerhjelm: I den af Hr Gyllenskjöld föreslagna proposm
var inskränkning gjord till dem, hvilka innehaft Ijensler. Derutinnan
skiljer sig hans ifrån Gr. Mörners.
Gr. Lagerbjelke: Jag får vördsamt hemställa, om icke diskussionen
är förklarad slutad.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke antoge Gr. Mörners ifrågavande förslag
lill ändring i 1 mom. af 14 § Riksd.Ordn. ropades starka
nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. förklarade det lian trott sig
finna alt nej varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande voler:spropos.
Den, som vill att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke
antager Gr. Mörners förslag att 1 mom. af 14 § Riksd.Ordn. bör
erhålla följande lydelse: ”Idkare af borgerlig näring, handel, fabrik,
handtverk eller annat till borgerliga näringar räknadt yrke,
egare och fideikommissinnebafvare af lius eller tomt i stad eller
köping, egare och fideikommissinnehafvare af bergsbruk, Magislratspersoner
i släderne och sådane derstädes bosatte, lill annat Riksstånd
icke hörande personer, som antingen pä grund af K. fullmakt
innehafva tjenst å rikets stat, eller från sådan tjenst med
pension afgått, välje inom sig, distriktvis, de riksdagsmän, som,
vid riksdag, BorgareSt. utgöra. Desse riksdagsmän skola lill antalet
vara sjutiofem,” voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej; '
vinner nej, antager R. o. Ad. icke detta förslag såsom Ståndets
gemensamma tanke.
26*
404 Den 31 Maj e. m.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda
:
Ja — 13.
Nej — 30.
H. R. o. Ad. åtskiljdes k. 3 e. m.
In Odem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 31 Maj 1851.
Plenum kl. 6. e. m.
Justerades pleni-prot. för d. 7 sistl. Maj e. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter,
och befunnos dertill utsedde i
Bevillnings-Utskottet.
efter N:o 192. Frih. Stackelberg, Berndt Hjalmar, N:o 177. Frih.
von Knorring, Wolrath, N:o 211. Frih. Cederström, Olof Rudolf,
samt N:o 130. Hr Munck af Fulkila, Claes Johan.
N:o 351. Frih. Rehausen, Fullm. Frih. Manderström, Carl Adolf;
„ 212. Hr Lind af Hageby, Carl Ludvig August;
„ 279. Hr Gjös, Fullm. Hr Mörner, Hampus Gabriel; och
,, 833. Hr von Werdenhoff, Fullm. Hr Tham, Sebastian
Mathias.
Banko-Utskottet:
efter N:o 394. Frih. Nordenskjöld, Fullm. Hr Sandels, Lars Gustaf.
N:o 25. Hr Walkendorff, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Slen Axel.
Lag-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 1115. Hr Gyllenhöök,
Fullm. Hr Weidenhjelm, Ernst August, beviljad 3:ne veckors
ledighet från och med den 30 dennes räknad.
N:o 167. Hr Geete, Sten Porse.
i
Den 31 Maj e. m. 405
r>
Uplästes ett af Hr Akerman, Fredr.: inlemnadt sålydande
mern.
I anseende till en förestående resa, får jag härmed äran afsäga
mig den plats såsom ledamot i BankoUlsk., hvilken jag, i
följd af H. R. o. Ad:s förtroende sedan riksdagens början innehaft,
under vördsam anhållan att vid min riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Gr.
Wachtmeister, Alarik, som haft 3 veckors ledighet fransin
befattning såsom ledamot i Const.Ulsk., anmält sig vara hindrad
att till hufvudstaden återkomma vid permissionstidens slut, samt
derföre anhållit att få, med bibehållande af riksdagsmannarätt,
afsäga sig sin befattning såsom Utsk:s-ledamot, lemnade R. o. Ad.
härtill sitt bifall; hvarefter H. Ex. anmodade Hrr Elektorer att
sammanträda till val af en ledamot i Const.Ulsk. efter Gr. Wachtmeister
och en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Akerman.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
betånk:n och utlåt:n, nemi. från
Stats- samt Allm. Besvärs- och Ek on.-U l s k o t ten:
N:o 9, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna medel
till ersättning för under gängse smittosamma boskapssjukdomar
nedslaglade kreatur;
N:o 10, i anledn. af väckt fråga om någon billig ersättning
åt dem, som göra förluster i anledn. af tillämpningen utaf K.
förordn. d. 23 Jan. 1828, ronde smittosamma sjukdomar bos dju
ren
samt serskildt åt hemmansbrukaren Petter Svensson den yngre
i Mjärdevid för trenne af rotz angripne och enl. författningens
föreskrift dödade hästkreatur.
Bevillnings-Utskottet:
N:o 6, ang:de stämplade pappersafgiften:
N:o 7, ang:de stämpling af spelkort och afgiften derför;
N:0 8, ang:de slädcrnes saluaccis;
N:o 9, ang:de postbevillningen.
Banko-Utskottet:
N:o 38, i anledn. af f. d. Kamereraren A. Nikodemis ansökan
om afskrifning af öfverränla å diskontlån;
N:o 39, i anledn. af RiksSt:ns återremiss å vissa delar af
betänk. N:o 24, med förslag till reglering af Bankens Lane- och
Kreditiv-rörelse;
406
Den 31 Maj e, ni.
Alllmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet':
N:o 10G, i anletln. af väckta frågor om ändringar i K. Fabriks-
oell Handtverks-ordningen d. 22 Dec. 1846.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Innan diskussionen
fortsattes öfver Const.Utsk:s betänk, ronde nalional-representationeus
ombildning, tager jag mig friheten hemställa alt R. o.
Ad. täcktes bifalla, att LagUtsk:s betänk. N:o 26 ang:de fördelning
af fängelse-distrikten i riket, må å föredragn:slistan framflyttas
alt förekomma näst efter samma Utsk:s betänk. N:o 25.
Anledn. till denna min begäran är, alt vid nästa sammanträde
för sammansatta Stats- och LagUtskm förekommer frågan
om anslag lill fängelsebyggnader; vid afgörande! af hvilken fråga,
det torde vara af vigt att känna det beslut, som blifvit faltadt öfver
ifrågavande betänk.
Uppå i anledn. häraf framställd propos., heslöls att LagUtsk:s
d. 24 dennes bordlagda betänk. N:o 26, i anledn. af väckt fråga
om inrättande af serskilda Domstolar för behandling af brottmål
rörde häktade personer, skulle å föredragmslislan upföras näst efter
samma Utsk:s betänk. N:o 25, ang:de domstolarnes ombildning,
Hofrätternes utflyttning samt rättegången och arbetssättet i
sistnämnde domstolar.
Fortsattes pröfningen af Const.Utsk:s d. 3 och 16 dennes på
bordet lagda mern. N:o 7, med förslag till åtskilliga ändringar i
grundlagarne.
Härvid förekom nu och upläsles det af Ilr Weidenhjelm,
Ernst Aug., afgifna förslag till gemensam tanke, sålydands: ”att
jemväl öfrige embetsman, som icke innehafva börd eller jord, må
i representationen beredas inträde.”
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Sedan R. o. Ad. genom 3:ne
voteringar afgjort, det Ståndet icke anser att embetsman, såsom
sådane, bör tillkomma representationsrätt; så hemställer jag, att
II. o. Ad. i konseqvens med dessa beslut äfven måtte afslå det
förslag till gemensam tanke, som nu blifvit föredraget.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom
sin gemensamma lanke antoge Hr Weidenhjelms frågavande förslag.
Ropades nej.
Härefter företogs till behandling och upläsles det af Hr Lagerhjelm,
Pehr, aflemnade förslag till 2 mom. af 12§Riksd.-  Ördn. innehållande:
”De, hvilka lill ofrälse Stånd höra och på grund af K. fullmakt
innehafva eller förut innehaft tjenst å rikets stat, välje inom
sig, distrikt vis, riksdagsmän.”
Gr. Lagerbjelke: Såvida jag vid upläsningen rätt fattat
det förslag till gemensam tanke, som nu föredragits, så företer sig
Den 31 Maj e. m.
407
här samma orsak som (leo, för hvilken R. o. Ad. nyss afslog Hr
Weideuhjelms förslag; och lorde, för konspqvensens skull, R. o.
Ad. derföre nn äfven böra fatt a enahanda beslut, och afslå jemväl
delta förslag.
Hr Lagerhjelm: Jag insisterar ej på antagande af min
framställning i detta ämne, sedan jag trott mig finna hvilken R.
o. Ad:s mening är, ehuru jag visst icke heller kan inse alt R. o.
Ad. egentligen antagit någon mot mitt förslag stridande princip.
I följd af redan fattade beslut anser jag mig dock ej böra
påyrka propos. till godkännande af min framställning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att sedan Hr Lagerhjelm
förklarat, det han icke yrkar propos. å detta förslag, R. o.
Ad. torde finna att detsamma komme att förfalla.
Ropades ja.
Dernäst företogs och uplästes Hr Cederschiöld», Rob. Theophron»,
förslag, ait 1 mom. af 14 § Riksd.Ordn. måtte erhålla
följande redaktion:
”lie i stad eller köping mantalsskrifne sjelfrådande män, sorn
skatt till Staten erlägga och icke annat Riksstånd tillhöra, välje
inom sig, distrikt vis, de riksdagsmän, som vid riksdag BorgareSt.
utgöra. Desse riksdagsmän skola Lill antal vara sjutiofem.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om jag ej orätt fattat
den nu upläsla meningen, så är den så vidsträckt i sin tillämpning,
alt de sjelfrådande männen, arbetsfolk i städerne, derigenom
skulle erhålla röstrält. Detta strider mot de grundsatser för representationsrätt,
som hittills varit antagne, äfvensom mot dem,
hvilka Coust.Utsk. tagit lill basis för sitt afgifna förslag, äfvensom
mot den åsigt, som gjort sig gällande, att den som icke eger något
annat ån sin blotta arbetskraft, ej idkar något yrke, icke kan
deltaga i representationen.
Följaktligen anser jag detta förslag icke böra bli föremål för
gemensam tanke.
Hr Cederschiöld: Grunden lill mitt förslag, är, som jag
i ett föreg:de plenum hade äran nämna, att jag betraktar Staten,
eller samhället, som eli stort bolag, och i följd deraf anser, att
hvar och en som lemnar bidrag till det allmännas bestånd, äfven
bör ega rättighet att få deltaga i utväljandet af de ombud, som
skola bedömma huru bidragen användas. Detta är, i min tanke,
den enda principenliga och rationella grunden för utseende af
folk-ombud.
Får man icke deltaga i utväljande af ombud för distribution
af de medel, som lemnäs lill Staten, sä bör man också vara befriad
ifrån skyldigheten alt skatta till densamma. Hvar och en
sjelfrådande man, han må vara arbetare eller något annat, som
lemnar bidrag till det allmännas båtnad och bestånd, bör, efter
min tanke, få deltaga i valet af folk-ombud, och är det så, att
en sådan person åtnjuter det allmänna förtroendet, att lili utsedd
408
Den 31 Maj e. m.
(ill folkombud, så ser jag icke hvarföre honom skulle förmenas
att emottaga del honom iemnade förtroendet.
Frih. Palmstjerna: Hr Cederschiölds mening är den jag
trodde, och med honom instämmer jag deruti, att den som ej får
deltaga i val af representanter hör icke heller betala skatt till
Staten. Men fastän nu i Sverige så ordnadt är, alt den fattigaste
skall bidraga till det allmännas bestånd i större proportion
till och med än den rike, och sedan vid (lere liksdagar, fast förgäfves,
man sökt all vinna förändring i detta förhållande, kan jag
likväl ej vånda om satsen så, att den, som skattar 20 r:dr äfven
bör hafva rösträtt, samt kunna välja och väljas till representant.
Detta vore att gå längre ned i valrätt än sorn med framgång
förut i något annat land blifvit försökt, och på de ställen der
man så gått tillväga, hafva ock olyckliga följder upstålt. Det är
således icke detta exemplet jag anser böra följas i vårt land, och
nödgas fördenskull afstyrka den föreslagna gemensamma tanken;
men blir del fråga om, alt befria ifrågavartde del af befolkningen
från erläggande af skatt till Staten, då vill jag gerna räcka min
hand lill flr Cederschiöld och vi kunna försöka ali samverka för
dess bästa.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke antoge Hr Cederschiölds ifrågavande förslag.
Ropades nej.
Vidare förekom och uplästes del jemväl af Flr Cederschiöld
eflemnade förslag, att 1 mom. af 15 § Riksd.Ordn, mätte erhålla
följande redaktion:
”Till riksdagsmän af BondeSt. välje inom sig hemmansegare
jemte öfrige sjelfrådande män, som skatt till Staten erlägga och
cj till annat RiksStånd höra samt äro mantalsskrifne inom de uti
valet deltagande härader”.
Hr Cederschiöld: Då grunden för detta förslag är precist
detsamma som för det föregående så förutser jag att detta kommer
att röna samma öde sora det förra.
Frih. Palmstjerna har emellertid medgifvit, att, den som icke
kan bli folkombud och icke får deltaga i val dertill, den bör ej
heller till Staten erlägga någon skatt: deraf måste likväl efter min
tanke, bestämdt följa den slutsats, att hvar och en, som erlägger
skatt till Slaten, bör äfven vara berättigad att deltaga i val till
ombud i representationen. Detta är en sä klar slutsats, att den
svårligen kan vederläggas; men att förslaget faller, det vet jag
också lika säkert.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke antoge Hr Cederschiölds ifrågavande förslag
lill redaktion af 1 mom. i 15 § Riksd.Ordn.
Ropades nej.
Företogs och uplästes del af Frih. Hamilton, Hugo af
-
Den 31 Maj e. m.
409
lemDade förslag alt 2:dra moni. af 12 § Riksd.Ordn. malte erhålla
följande redaktion:
”De personer af ofrälse Stånd, som på grund af Kongl,
fullmakt innehafva eller förut innehaft tjenst å rikets Stat, välje
inom sig, distriktsvis, riksdagsmän”.
Gr. Lagerbjelke: Detta förslag till gemensam tanke är
nära ordagrannt lika med eif annat som R. o. Ad. förut afslagit,
och framställer jag derföre vördsamt att Ståndet måtte handla på
samma sätt äfven i denna sak.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom
sin gemensamma lanke anloge Frih. Hamiltons nyss uplästa förslag.
Ropades nej.
Vidare förekom och uplästes Frih. Hamiltons aflemnade förslag
lill en sålydande redaktionsförändring i 2:dra mom. af 13 §
Riksd.Ordn.
”— — — och de ledamöter af Svenska, Vetenskaps, Vitterhets-,
Historie- och Antiqvitets, de Fria Konsternes samt Musikaliska
Akademierne, hvilka icke på annan grund valrätt ega — —”
Gr. Lagerbjelke: Utsk. har ansett att de Akademier, som
egentligen representera vetenskap och högre grad af vitterhet borde
lemnäs delaktighet i representationen och om någon derutöfver
borde tilläggas en sådan rättighet vore det måhända de Sköna Konsternas
Akademi: men alt äfven Musikaliska Akadem. skulle få
denna rätt, tror jag svårligen låter sig försvara. Jag anhåller
vördsamt om afslag på denna gemensamma tanke.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då det är meningen
att genom det upgjorda förslaget bringa harmoni emellan de serskilda
fördelningarue af representationen, så kan jag icke fiuuna
något skäl hvarföre icke representanterna af harmonien skulle få
en plats med i densamma. Jag skulle således vilja understödja
förslaget, och tror att det alldeles icke skulle åstadkomma någon
betydlig eller vådlig förstärkning i de fördelningar af representationen,
der det är fiåga om alt insätta dessa personer.
Frih. Sprengtporten, Jakob Wilh.: På de skäl, som
Frih. Hamilton anförde, då han framställde detta sitt förslag till
gemensam tanke, får jag nu understödja detsamma. Jag kati icke
med Gr. Lagerbjelke dela den mening att Musikaliska Akademien
skulle äga mindre anspråk i detta hänseende än öfriga Akademier,
såsom t. ex. de Ft ia Konsternas Akademi. Jag tror att musiken
står här lika nära som plastiken.
Hr von Troil, Sam. Gustaf: För min del tror jag alt
Const.Utsk. förfarit rätt, då del sökt inrymma plats inom representationen
egentligen ät ledamölerne af de Akademier, som kunna
sägas hufvudsakligen representera vetenskaperna. Skulle nu
ytterligare en sådan rättighet medgifvas för ledamölerne af de
Sköna Konsternas och Musikaliska Akademien, så skulle ofelbart
410
Den 31 Maj e. m.
ledamöterna af Krigs-Vetenskaps-Akademien vara dertill lika berättigade.
Jag erkänner likväl att jag icke vet huru ledamöterna
af Krigs-Vetenskaps-Akademien skulle komma alt laga sig ut
inom PresteSt. och tror derföre att denna Akademis ledamöter
icke böra vinna inlräde i representationen. Men då del synes
mig obilligt att neka dem inträde inom representaiionen, när man
vill insläppa ledamöter af den Musikaliska Akademien, så utgör
detta ett ytterligare skäl för mig att anhålla om afslag å Frih.
Hamiltons förslag i delta hänseende.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landlm. hemställde om R.
o. Ad. såsom sin gemensamma lanke antoge Frih. Hamiltons i fråga
varrde förslag till redaktionsförändring i 2:dra mom. af 13 §
Riksd Ordn., ropades ja och nej; hvarefter H. Ex. förnyade samma
propos. och sedan härvid svaren utfallit med starka nej, blandade
med många ja, förklarade det han ansåg nej hafva varit öfvervägande.
Dernäst företogs och uplästes följande äfven af Frih. Hamilton
aflemnade förslag:
”De sista momme i 12, 13, 14 och 15 §§me utgå och är
R. o. Ad:s gemensamma tanke, att sättet för valens förrättande
till samtlige RiksStm bestämmes genom serskild lag, hvartill förslag
skall af Const.Utsk. så skyndsamligen utarbetas, att detsamma
kan till RiksStms bepröfvande inlemmas samtidigt med det betänk.
, i hvilket Utsk. besvarar de vid återremissen af betänk. N:o
7 gjorde anmärkn:r. Denna lag skall, för att blifva gällande af
samtlige RiksStm godkännas samt af K. M. stadfästas”.
Hr Cederschiöld: Dä Frih. Hamilton framställde sitt förslag,
förklarade jag mig deruti instämma, och jag får nu förnya
detta mitt förklarande, och jag gör det derföre att jag för min
del, ehuru jag biträder Const.Utsk:s förslag till hvilande, likväl
icke kan med min röst vid nästa riksdag bifalla detsamma, med
mindre jag kan förutse huru beskaffad vallagen blir. Då jag tror
att de flesta ledamöterne af Adm, i delta fall åtminstone med mig
dela lika tankar, så skulle jag äfven tro det vara väl om Ad. instämde
i det förslag sora Frih. Hamilton afgifvil till gemensam
tanke i denna punkt, ty då vore måhända säker anledning att
hoppas det förslaget vid en kommande riksdag kan komma att
krönas med framgång.
Gr. Lagerbjelke: Jag tror för min del att det förslag, som
nu är under öfverläggning är orätt lill sin princip och oulförbart
till sin framställning. Jag sade det vara origtigt tili sin princip,
och jag anhåller att först med några ord få utveckla skälen
derför. Såsom här förut varit många gånger yltradl och visadt,
har Consl.Utsk:s arbete egentligen gått ut på att utveckla och förbättra
bestående förhållanden. Enl. dem ega de 3 första Stånden,
* utan de andras deltagande, att bestämma ordningen för sina val.
För närvarande går det olika till inom alla 3 Stånden. För Ad.
skall beslut fattas af Ståndet och Konungen sanktionera detsamma;
Den 31 Maj e. m.
411
i PresteSt. ega Stiften utan Konungens samtycke afgöra saken, och
i BorgareSt. ega städerna, men med Konungens sanktion, alt göra
det. Det sätt som f. n. sålunda finnes inom Preste- och BorgareSl:n
är vida mindre betryggande, än det som Utsk. föreslagit.
Ulsk. har, just derföre, att Utsk. jnsåg olämpligheten af den närvande
olikheten Stånden emellan, för sättet af dessa vallagars upgörande,
ansett ali frågan borde för alla Stånden ordnas på samma
sätt som den nu är ordnad för B. o. Ad., eller att dessa lagar
bestämmas genom Ståndens beslut och Konungens sanktion.
Då sjelfva valrätten och valbarheten äro i grundlagen bestämda,
torde det vara i alla hänseenden bäst att öfverlemna upgörandet
af det formella af valen åt Stånden sjelfva. Det formella af valen
innesluter i sig en mängd detaljbestämmelser, hvilka svårligen
kunna af de öfriga Stånden bestämmas, ulan bäst upgöras af
Ståndet sjelft. Dessa detaljbestämmelser äro äfven af den natur
alt de svårligen kunna undgå att då och då behöfva rättas, allt
efter inträffande förändrade förhållanden. Denna rättelse blir lättare
verkställd, bättre, som man säger, apterad efter förhållandena,
om Ståndet får sjelft afgöra frågan. Jag tror således att det i
princip är rättast såsom Utsk. framställt saken. Om äfven man
skulle antaga att Frih. Hamilton i mer eller mindre grad hade
rätt i sin framställning i afseende på sjelfva saken, så gör den
form hvarunder han framställt denna gemensamma tanke, såvidt
jag kan förstå, det omöjligt all antaga densamma. Ilan har föreslagit
alt Const.Utsk. skulle nu genast utarbeta förslag till sådana
vallagar, och att dessa vallagar, ifall hela förslaget antoges, skulle
blifva af civil-lags natur. Om vi tänkte oss att det sker såsom
jag hoppas, eller att detta Const.Ulskts förslagfblir hvilande, så är ju
gifvit att endast sådant kati blifva hvilande som är af grundlags
natur. Om Const.Utsk. utarbetar aldrig så vackra saker af civillags
natur, så blifva desse icke hvilande utan endast utarbetade,
ocb kunna vara rätt vackra alt se på, men de hafva ingen legal
kraft vid nästa riksdag. För den händelse att Sländerne skulle
vilja innan de gä att afgöra sjelfva grundlagsförslaget, först se de
valordningar upgjorda, hvilka skola antagas för de särskilda Stånden,
skulle det vara vida lämpligare, att Ständerna vid början af
nästa riksdag beslöto att hvardera Ståndet skulle upgöra sin vallag
och antaga densamma eventualiter för den händelse att det
hvilande representationsförslaget antoges och att Ständerna då upskjöle
afgötandet af sjelfva gruudlagsfrågan till dess att Ständerna
fått se dessa vallagar upgjorda. För min del anser jag icke att
dessa valfagar behöfva vara på förhand upgjorda men för den händelse
man skulle vara af den tanken alt så bör vara, då anser
jag det rättast alt det sker vid början af nästa riksdag, och jag
anser det så mycket mer omöjligt att nu kunna upgöra dem, som
de statistiska upgifler, hvilka dertill fordrades, ännu icke finnas alt
tillgå. Det blefve för Const.Utsk. vida svårare att upgöra dessa
vallagar förr än upgifler från orterna inkommit, och om detta förslag
till ny grundlag blir hvilande, skulle jag föreställa mig att
det blir nödvändigt att hos K. M. i underddiet anhålla det K.
412
Den 31 Maj e. m.
M. täcktes anbefalla infordrandet af alla nödiga upgifter i oell för
uprätlande af Ståndens valordningar, så att vid nästa riksdag
Ständerna kunna vara i tillfälle att på mera säker väg, på grund
af siffror och bestämda fakla upgöra dessa Ståndsordningar, hvaremot
man nu skulle famla alltför mycket i luften om man härmed
sysselsatte sig. Jag anhåller om afslag på denna gemensamma
tanke.
Hr Lagerhjelm: Jag kan väl icke egentligen tala för bifall
till förslaget emedan det innehåller alt alla Stånden och äfven
Konungen derutinnan skulle hafva sin röst med, men visst förefaller
det mig besynnerligt att Const.Utsk. i händelse det kommer
alt upgöra ett förmedlingsförslag Stånden emellan och slutligen
kommer att framställa voter:spropos. öfver ett hvilande grundlagsförslag,
hvilket har möjlighet för sig att blifva hvilande, hufvudsakligen
sådant som det nu utgjort föremål för R. o. Ad:s
pröfning, att i sådan händelse säger jag, det vore väl oväntadt om
man icke skulle hafva ens något utkast till de allmänna dragen
för det sätt hvarpå de orepresenterade skulle komma alt väljas.
Icke måtte det vara meningen att sältet hvarpå de orepresenterade
skulle komma in i representationen, skulle så helt och hållet
öfverlemnas åt slumpen, att det icke skulle finnas ens någon
princip för en sådan upställning. En sådan princip begär jag
icke heller att Const.Utsk. nu skall upgöra, ty man kan säga alt
det vore mera fördelaktigt alt vänta dermed intilldess Const.Utsk.
funnit hvad Ständerne tänkt och hvad deras gemensamma tankar
innehålla, men för den händelse alt ett hvilande förslag upkommer,
så har nu ordf:n i Const.Utsk. medgifvit nödvändigheten af
åtgärders vidtagande, såvida det är en åtgärd att sälta sig i tillfälle
alt till nästa riksdag kunna åtminstone upgöra en vallag.
Det tyckes vara naturligt om någon skall välja att något sätt stadgas
hvarpå valet skall ske, på det äfven Const.Utsk. må kunna
komma fram med något sådant sedan de gemensamma tankarne
blifvit pröfvade. Jag får sålunda hemställa huruvida icke någon
taoke, någon princip för det sätt hvarpå de orepresenterade skola
väljas i de olika Stånden, tillika måtte fä inflyta, emedan jag anser
en sådan åtgärd först och främst i sin ordning, om icke nödvändig,
för alt vinna bifall till det förslag man önskar få hvilande
till nästa riksdag.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Jag fattar ganska
väl deras mening, som anse nödvändigt att innan de antaga
det af Const.Utsk. nu framställda förslag till förändring i vår grundlag,
önska få något mera bestämdt om hvad som derigenom verkligen
skulle komma till stånd, och således vilja antingen i sjelfva
grundlagen hafva ytterligare bestämmelse om hvarje serskildt Stånds
val, eller ock vilja med afseende på vallagarna hafva de garantier
i föreskrifterna för deras stiftande som f. n. saknas. Under Ståndets
pröfning kommer också, såvidt jag icke misstager mig, mer
än en gemensam tanke, som kan leda till detta mål. Hvad åter
Frih. Hamiltons nu föredragna förslag beträffar, anser jag för dess
Den 31 Maj e. m.
413
oantaglighet finnas, utom de af Gr. Lagerbjelke anförda skäl, ytterligare
ett. Motionären har nemi. föreslagit att Ulsk. skulle inkomma
med förslag till lagar för de särskilda Ståndens val samtidigt
med det betänk, i hvilket Utsk. besvarade de vid betänk.
N:o 7 gjorda anmärkmr. Det synes mig påtagligt att vallagen
icke kan upgöras annorlunda än som en utveckling af grundlagen,
såvidt den icke i grundlagen skall ingå, men det måste åtminstone
vara bestämdt, hvad som i grundlagen stadgas rörande valen, innan
en ny vallag kan upgöras. Det betänk, sorn Const.Utsk. nästa
gång skall inkomma med är ju ingenting annat än ett förslag att
sammanjemka Ståndens enskilda tankar, och ifall en sådan sammanjemkning
är omöjlig eller i fall skiljaktiga meningar förefinnas,
desamma till Ståndens behandling anmäla. Huru samtidigt
dermed eller i följd deraf en vallag skulle kunna upgöras det är
jag icke i stånd att inse, och vill för min del icke bidraga till
att gifva Const.Utsk. ett sådant åliggande.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke antoge Frih. Hamiltons ifrägavar:de
förslag, ropades starka nej, blandade med några ja, hvarefter H.
Ex. förklarade det han ansåg denna propos. besvarad med nej.
Härefter framställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, det af Frih.
Sprengtporten väckta förslag, att i lista mom. af 12 § Riksd.-  Ordn. mätte införas ordet ”distriktvis”.
Frih. Sprengtporten: Då Utsk. uteslutit ordet dislriktsvis,
ur 12:te § första morn., ehuru det igenfinnes i alla de andra §§
som röra de öfriga Ståndens valrätt, så skulle jag anse nödvändigt
att erhålla en närmare förklaring af Utskis mening i della
afseende. Adis ledamöter inom Riksförsamlingen kunna naturligtvis
väljas på flera sätt. Man kan tänka sig möjligheten af val
inför Riddarh.Direkt., att hvar och en väljer skriftligen på den
han önskar, man kan tänka sig möjligheten af att Ståndet sammankommer
till riksdagen för att välja sina ombud och slutligen,
att valen skedde inom provinserna dislriktsvis. I afseende på
dessa olika valsätt tror jag icke att mer än ett skall motsvara ändamålet,
likasom jag är öfvertygad att genom tillämpningen af
delta valsätt R. o. Ad. skall blifva bäst representeradt, och det är
genom val dislriktsvis, enär det är nödvändigt alt väl känna den,
man vill utse till representant. En sådan kännedom måste alltid
förutsättas vara större inom en provins der Ståndets medlemmar
slå i ständig beröring i municipala och komunala förhållanden med
de personer som skola utses. Derigenom skulle vinnas det ändamål
att då ledamöterna af Adeln inom Riksförsamlingen voro utsedde
från olika trakter inom landet, de bättre representerade
dessa olika delars lokala interessen, och hade större kännedom om
de lokala frågor som förekomma. Afven tror jag att mekanismen
härigenom skulle blifva betydligt lättare. Om man tänker sig
möjligheten af ett valsätt hvarigenom man skulle komma alt rösta
i ett enda val på 60 personer så befarar jag att om ett sådant
414
Den 31 Maj e. m.
valsätt kommer i fråga, följden blir den att ganska många afgifva
sina röster ulan alt känna de personer på hvilka de välja, hvaraf
naturligtvis följer alt man för afgifvandet af sin röst måste uphämta
råd och uplysningar af andra, hvarigenom man antingen
blir mindre sjelfständig, eller ock kommer mera i behof af främmande
personers inflytande, än om valen skulle ske distriktsvis.
Af denna anledn. måste jag för min del uttala den öfvertygelse
att om detta förslag skall båta till någol, och om det skall medföra
de följder som jag för min del afsell med och hoppals af
detsamma, är derför ett oundvikligt vilkor alt valen ske distriktsvis,
och det är af denna anledn. jag yrkat att delta ord mätte
tilläggas i 12:le §:ns första mom.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag ber alt få instämma
i hvad Frih. Sprengtporten yllrat och yrkat i denna fråga och
skall derom äfven bedja att få säga några ord. Jag anhåller likväl
först få förutskicka några ord rör:de min ställning i frågan
för att icke misskännas för mina afsigter dermed.
Jag har från början af denna frågas behandling yrkat en
annan princip för representationens ombildning, än den Ståndet
här har beslutat. Jag vidblifver visserligen den öfvertygelse alt
den samfällda valprincipen skulle kunna läggas lill grund för representationens
ombildning, både till nationens större tillfredsställelse,
för samhällets framtida väl och säkrare stöd för Konungamakten,
och min öfvertygelse är äfven den, att i en sådan representation
skulle troligen cn större del af Adelns ledamöter få
inträde än som nu kan blifva händelsen. Men då den mening
jag tillhör icke har vunnit bifall, är del långt från mig all vilja
draga mig tillbaka eller att vilja lägga hinder för framgången af
den representationsreform man önskar alt åstadkomma. Jag önskar
icke någonting högre än alt äfven på denna vägen komma
ett steg närmare målet och jag har antagit hvad Ulsk. sjelftsagt,
att detta är vägen på hvilken förbättring kan åstadkommas, och
att man på denna väg skall kunna undanrödja de stora svårigheter,
som nu hindra den stora frågans lösning, och det är också
ur denna synpunkt jag vill söka befrämja framgången af detta
förslag. Men för att kunna vinna framgång af förslaget, anser
jag lika med Frih. Sprengtporten att den tillsats, som här är i
fråga, bör ske, nemi. att i första morn. af 12:te § der det heter:
”Riksdagsman för de å Riddarhuset introducerade ätter väljas af
dem som enl. Riddarh.Ordn. dertill berättigade äro.” bör införas
ordet, distriktsvis, derföre ali ordet distriktsvis finnes intaget i
alla de öfriga §§, som röra ståndens valsätt, och således ordets
uteslutande just i detta mom. bestämdt betydde att valen inom
Adeln icke skulle komma att ske distriktsvis. Nog vet jag val
alt valsättet slår öppet och all man derom kan öfverenskomma
till en annan riksdag och man kan då öfverenskomma att antaga
det valen skola ske distriktsvis, innan man antager Const.Utsk:s
förslag såsom Gr. Lagerbjelke yttrat. Men jag ber Hrr:ne besinna
att vi hafva 3 år till nästa riksdag och alt det är under den
Den 31 Maj e. m.
415
liden som åsiglerna om denna fråga mogna alli mer oell mer antingen
till bifall eller förkastande af förslaget, och det är säkert
att ett sådant förslag omöjligen skall kunna vinna samklang
om man hade skäl alt förmoda det meningen är det valen icke
skulle ske distriklsvis, utan kunde tro all de skola ske i lnifvndstaden,
och man har ett ökadt skäl till denna förmodan, såväl
i de åsigler som under denna diskussion blifvit uttalade, som
i de yttranden, som under föreg:de dagars diskussion blifvit
fällda. Om nu valen skulle ske här i hufvudsladen och hvar och
en skulle insända en valsedel på CO ledamöter, så ber jag Hrrme
ihågkomma den erfarenhet man har om huru det tillgått i lånen,
der Adeln har rättighet att välja ledamöter för markegångssättr
ningen. Jag tror mig veta ali tili intet enda län Adeln begagnar
denna rättighet och jag befarar att samma olägenhet skulle
komina att inträffa här, och utseendet af de 60 ledamöterna uteslutande
bero af dem i hufvudsladen, som mer eller mindre interesserade
sig för frågan. Återigen den lanke som jag hört uttryckt
alt Adeln skulle resa hit för all bär tillställa val, den
förefaller mig, jag vill icke säga förflugen, men åtminstone oriktig.
Man kan icke föreställa sig alt personer, som skola resa hit
med något inlerresse för allmänna ärender, skola kunna ställa sig
i ena fallet så att de kunde stanna qvar här ett år eller längre
och i annat fall resa tillbaka om 14 dagar, och man kunde före
ställa
sig all de personer, som valde, voro sådana som icke voro
lösa hästar utan hade bestämd sysselsättning; och vid sådant förhållande,
vore det ingalunda lätt alt skilja siz vid sin ekonomi
för år och dag, och att hafva gjort del utan alt blifva vald, hvilket
naturligtvis blefve förhållandet med de liesta. Detta skulle
falla sig ganska obehagligt och mängden ville icke blottställa sig derför.
Detta blefve således en rättighet för Adeln att lemna sin
röst på papperet, som ingen skulle begagna sig utaf. Det är klart
att livar och en skall fästa sig härvid, och att uteslutandet af
detta ord vore ett bestämdt hinder för och skulle göra det omöjligt
alt vinna sympatier i landsorten för förslaget. Af sådant skäl
anser jag af vigt, om man vill hafva förslaget på allvar och icke
tänker som en talare yttrat sig, att af 2:ne onda ting är detta
det minst onda och gör minst ondt om det ligger på bordel, ty
tänker man så, då är det likgiltigt hvad beslut än månde fattas,
men vill man lägga förslaget på bordet i afsigt all få det anlaget,
då anser jag detta tillägg nödvändigt, och derföre tillstyrker jag
bifall till Frih. Sprengtportens förslag.
Gr. Hamilton: Skälet hvarföre Const.Utsk. icke i sitt förslag
framställt något ronde Adelns val distriktvis är förmodligen
det, att vår nuvarande Riddarh.Ordn. endast är beroende af Ståndets
antagande och Konungens nådiga sanktion. Men om af detta
skäl kan förklaras hvarföre Ulsk. icke gått längre i sina bestämmelser,
så måste jag likväl, i öfverensstämmelse med hvad jag
tillförene yttrat, medgifva alt ett och annat stadgande äfven kan
i grundlagen utan skada inflyta, som något närmare bestämmer
416
Den 31 Maj e. ni.
sättet för Adelns representation, och derigenom gifva en garanti
icke blott åt Ståndets egna ledamöter utan äfven åt ledamöterna
af de andra Stånden. Då det förslag, som af Frih. Sprengtporten
blifvit framslälldl fullkomligen öfverensstämmer med min egen
åsigt om hvad jag anser i och för dessa val vara del rätta, tager
jag mig friheten tillstyrka bifall till denna gemensamma tanke.
Gr. Mörner: Så länge frågan var oafgjord huruvida någon
större eller mindre del af Adelns sjelfskrifua representationsrätt
skulle qvarstå eller icke, ansåg jag det vara ändamålsenligt att
icke införa i denna § något stadgande om valsättet; emedan då
fanns ett ändamål, som kunde förmå Adelns ledamöter alt härstädes
infinna sig och samfäldt välja sina representanter, hvarigenom
valet äfven blifvit ett mera bestämdt uttryck af Adelns tankar
och önskningar. Sedan emellertid Adelns pluralitet uttalat
en annan åsigt, tror jag lika med de Hrr, som här förut yttrat
sig det vara nödvändigt att här införa ordet distriktsvis. Derutaf
följer icke alt distrikten skola blifva öfverallt lika eller alltför
små, något som kanske vore mindre gagneligt, men att man må
hafva åtminstone den säkerheten att icke några få, här tillslädes
kommande,
personer må efter gemensamt upgjord lista tillsätta
alla dessa representanter, det tror jag vara af vigt. Jag får således
förena mig mig med de Hrr, som yrkat antagande af delta
Frih. Sprengtportens förslag till gemensam tanke.
Frih. Cederström: Jag kan för min del icke inse att fördelen
vore så afgjord af att valen företogos distriktsvis, som om
de företogos af R. o. Ad. samlad i hufvudstaden. Intrycket af
grannar och flander af en annan åsigt, än den R. o. Ad. en
corps uttrycker, kan beklagligen på mångå håll göra sig gällan
de,
och, i det hela, resultatet blifva falskt och skeft. Man har
sagt, alt det icke är troligt, att Adeln skulle sammankomma härstädes
endast för den förrättningen, alt välja ledamöter; men jag
hemställer till eder, Mine Hrr, om icke erfarenheten härutinnan
visar ett motsatt förhållande. Månne icke, vid början af riksdagarne,
R. o. Ad:s medlemmar talrikt härstädes sammanströmma
just i och för den vigtiga förrättningen af Bänkm:svalen, hvilken
innebär källan och uphofvet för valen af R. o. Ad:s ledamöter
inom Utsk:n ? Genast efter denna förrättning, ser man en mängd
af R. o. Ad:s ledamöter aflägsna sig, enär de i följd af enskilda
förhållanden, tjenstegöromål eller bristande förmögenhet hindras
från att härstädes sig längre tid uppehålla. En koncentrerad kraft
är alltid och naturligen vida mäktigare än en spridd. Påtryckningen
af olikartade omgifningar skulle göra utgången i sednare
fallet mycket mera tillfällig och tvifvelaktig. — Min åsigt härom
är således fullkomligt bestämd; — men då meningarne i ämnet
kunna vara delade, har Utsk. tordehända visligen förfarit då det
icke tilltrott sig att redan nu uttryckligen föreslå något stadgande
om valens företagande distriktsvis; alltså vill jag ock ej klandra
Utsk. för dess tystnad i delta afseende. Jag skall äfven afstå från
alt
Den 31 Maj e. m.
417
alt påyrka något beslut derutinnan; öfverlemnandes åt framtidens
omsorg att bestämma denna fråga; men skulle naturligtvis serdeles
ogerna se om R. o. Ad. nu genast beslöte sig i rak strid
med hvad jag önskar slutligen målte stadgas. Jag anhåller således
alt derest R. o. Ad. icke skulle finna för godt att antaga ett
stadgande af innehåll alt valen må ske i hufvudstaden — (hvilket
jag väl anser önskvärd!, men icke för ögonblicket påyrkar), R. o.
Ad. åtminstone icke må såsom sin gemensamma lanke förklara
det valen böra distriktsvis företagas.
Hr von Troil: Jag anhåller för min del få förena mig med
dem, som begärt att ordet distriktsvis måtte i Utsk:s betänk, inflyta.
Jag anser det så mycket vigtigare som jag tror att hela den stora
frågans framgång väsendtligen deruppå beror. Jag tror nemi. att
ordet distriktsvis, här infördt, skulle gifva den stora mängden af
den sjelfegande, oberoende landtadeln öfvertygelsen derom alt de
skola komma att blifva representerade och få deltaga i valen af
ledamöter till den blifvande Riksförsamlingen, och endast på detta
sätt tror jag alt man med säkerhet kan förutse att vid nästa riksdag,
då Ståndet skall taga det afgörande steget i afseende på denna
fråga, Ad:s bifall kan med säkerhet vara alt påräkna. På grund
af dessa skäl anhåller jag om bifall till det af Frih. Sprengtporten
upgjorda förslag.
Frih. Palmstjerna: Afven jag instämmer i antagandet af
Frih. Sprengtportens förslag. Jag anser det nemi. omöjligt att
valen af Adelns 60 ledamöter, välförståendes om hvar och en
valberättigad skall få afgifva sin röst, kan ske på annat, eiler åtminstone
lämpligare sätt, än distriktsvis. Då frågan rönt så litet
motstånd som hittills, torde någon vidare utveckling af detta ämne
befinnas af R. o. Ad. vara alldeles öfverflödig, hvarföre jagstannar
endast vid tillstyrkande af Frih. Sprengtportens förslag.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke antoge Frih. Sprengtportens förslag,
att i l:sta mom. af 12 § Riksd.Ordn. införes ordet ”distriktsvis,”
biet denna propos. besvarad med starka ja, blandade med nej;
hvarefter H. Ex. förklarade, det han funnit ja öfvervägande.
Hr Rrakel, Mauritz Gust., begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den, som vill att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke
antager Frih. Sprengtportens förslag, att i Irsta mom. af 12 §
Riksd.Ordn. införes ordet ”distriktsvis” voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. icke detta förslag såsom Ståndets
gemensamma tanke.
7 H. 27
Den 31 Maj e. B),
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sora
följer:
Ja — 51.
Nej — 21.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde härefter det af Frih.
Raab väckta förslag, att i sista momme af 12, 13, 14 och 15
§§:ne Riksd.Ordn. måtte tilläggas orden ”och Riksnämnden”.
Frih. Raab: Under diskussionen har man flere gånger uttryckt
den åsigt, alt det blir af största vigt alt hafva Slåndsordningarna
upgjorda innan förslaget kan antagas, och deruti instämmer
jag fullkomligen. Men af lika stor vigt är också att sedan
Ståndsordningarna äro antagna, och om, sedan förslaget antages,
dessa Ståndsordningar icke må kunna, om jag så får säga, par
surprise förändras. Huru förhåller man sig med bolagsmän med
hvilka man inträder i ett gemensamt bolag? Man förbehåller sig
vanligtvis att ingen får sälja sina aktier utan bolagets samtycke.
Jag tror att här vore ganska orätt alt icke insätta något korrectiv,
som förhindrade möjligheten deraf, att ett Stånd öfverraskadt
kan fatta beslut om förändring af dess Ståndsordning, och derigenom
göra hela Riksnämnden förändrad till sin beskaffenhet.
Det är icke nog för hvarje Stånd att inom sig hafva en god valordning,
enär det är lika vigligt för Adeln, att Ronde- och Borgare
Sl:n hafva en god valordning, likasom för dem att Adeln
har en sådan. Det är af detta skäl som jag vågat föreslå att i
alla dessa §§ den bestämmelse skulle inflyta, alt det icke allenast
vore Stånden ulan äfven Riksnämnden med sin majoritet, som
kommer alt besluta öfver förändring i valordningarna då en sådan
kan komma i fråga. Jag ber alt få fästa upmärksamheten
på alt häruti icke ligger något oöfvervinnerligt hinder, såsom det
skulle göra om alla 4 Stånden skulle bifalla en sådan förändring.
Frågan är blott om att få en enkel majoritet i Riksnämnden för
förändringen i valordningen och jag skulle sålunda föreställa mig
att delta amendement icke skäligen kan vägras af Hrr:ne och anhåller
derföre att R. o. Ad. läcktes bifalla detsamma.
Gr. Mörner: Frih. Raab har så fullständigt utvecklat skälen
för sitt förslag, alt jag skulle tro det ingenting egentligen är
att derutinnan tillägga. Det torde både för de serskilda Stånden
och äfven för hela representationen vara af icke föga vigt att den
stabilitet gifves ål de serskilda Ståndsordningarna, som med det
ifrågavar:de förslaget åsyftas, och så som det är framstäildt, kommer
det icke att utgöra något oöfvervinnerligt hinder för de förbättringar,
som kunna vara af nöden. Jag får sålunda förena
mig med Frilun i anhållan om bifall till hans amendement.
Gr. Lagerbjelke: Min mening är icke att försöka någon
närmare utredning af de fördelar eller olägenheter som Frih.
Raabs förslag skulle medföra, ty sådant det nu är upställdt fruktar
jag att i alla händelser det icke kan antagas, derföre att om
Den 31 Maj e. m.
419
grandlagens föreskrift skulle blifva af följande lydelse: valen förrättas
i enlighet med den Riddarh.Ordn., som af R. o. Ad. och
Riksnämnden anlagen och af Konungen gillad och fastställd
är, så skulle man aldrig någonsin från början få någon Slåndsordning.
Enl. Consl.Utskrs förslag, går saken mycket lätt för sig,
men enl. den ordalydelse Frih. Raab föreslagit blir det icke möjligt
utan en serskild artikel, men en sådan har han icke föreslagit,
hvarföre förslaget sådant det nu är, icke det effektuera sig.
Frih. Palmstjerna: Jag är förekommen af Gr. Lagerbjelke,
och tror alt om Frih. Raabs förslag skulle antagas, så skulle den
föreskrift, hvarefter alla Stånden skulle från början konstitueras,
komma att få följande lydelse: ”valen förrättas i enlighet med
den Riddarh.Ordn. som af R. o. Ad. beslutad, af Riksnämnden
antagen och af Konungen gillad och fastställd är”. Nu kan likväl
ingen Riksförsamling bildas innan alla val äro ordnade och
fullgjorde, huru skulle då Riddarh.Ordn. kunna blifva vederbörligen
legaliserad? huru valen efter densamma kunna äga rum?
Riksförsamlingen blefve då aldrig i sin ordning bildad. Således
är det en fysisk omöjlighet, om Frih. Raabs förslag antoges sådant
som det är, att någon verkställighet derutaf kan följa; hvarföre
jag icke ser huru det kan blifva möjligt för R. o. Ad. att
antaga detsamma.
Gr. Mörner: Delta förslag förutsätter nödvändigt alt, innan
det autages och gillas, en förändring i Riddarh.Ordn. skall vara
gjord, af nuvarande representation redan utarbetad och antagen,
ty eljest kunna de nya elementer, som här äro omtalade, icke
hafva någon valordning för sig föreskrifven. Det är lika nödvändigt
att en valordning på något sätt upgöres, som att någon grund
finnes för förändringen i framtiden. Det är en brist om man
så vill i förslaget alt det icke finnes något stadgande, som underrättar
huru öfvergången från det närvarande till det kommande
skall förmedlas, men detta kommer troligen Const.Utsk. att nu
taga i öfvervägande, när saken till Utsk. återkommer och det kommer
i erfarenhet af de serskilda Ståndens gemensamma tankar.
Då undanrödjes förmodar jag den brist, som nu förefinnes, och
om det sker, kan jag icke finna någon olägenhet af det tillägg
som Frih. Raab till dessa §§ föreslagit. Det är alldeles nödvändigt
att en valordning är uprättad och antagen af nuvarande representation
innan förändringen sättes i verket, ty eljest kommer
den alidrig i verksamhet.
Frih. Raab: Det fågnar mig att mitt förslag till gemensam
tanke har vunnit understöd af en värd ledamot här midtemot
mig, och jag nekar icke till att det äfven fågnar mig att förslaget
till dess tanke äfven vunnit understöd af Gr. Lagerbjelke och
Frih. Palmstjerna, emedan dessa Hrr sagt sig icke hafva något
emot saken, endast emot formen. Hvad formen beträffar, så är
27*
430
Den 31 Maj e. ra.
här ju icke Iråga om att redigera förslaget utan blott att uttrycka
hvad som är Adelns tanke i sak; att meddela Utsk. denna tanke,
hvarefter sedan intet hinder möter för Utsk. alt gifva form
deråt, så alt det hlir antagligt. Men äfven hvad formen, sådan
den nu är, angår, ser jag icke något hinder för förslagets antagande,
emedan lagen gäller först från den tidpunkt då den skall
träda i verkställighet. Emedlertid öfverlemnar jag gerna bestämmandet
af formen, åt andra, hufvudsaken är blott att vinna hvad
Gr. Mörner uttryckt, såsom varande af stort behof ur stabilitetens
synpunkt, nemi. att man icke måtte blifva öfverraskad med förändringar
i valordningarna, så alt man icke kan veta huru Stånden
skola komma att se ut i en framtid.
Gr Lagerbjelke: I anledn. af Gr. Mörners yttrande anhåller
jag att med några ord få visa, att ingen ofullständighet, med
afseende på möjligheten af förslagets antagande, förefinnes. För
den händelse detta förslag blefve hvilande till nästa riksdag och
af Ständerna då komme att antagas, så är det gifvet alt della förslag
icke är grundlag eller vinner tillämpning, förr än Konungen
detsamma sanktionerat. Ståndens verksamhet under deras nuvarande
form kommer ju således att fortfara ända tilldess alt K.
M. meddelat Sin nåd. sanktion på detta förslag. Således står det
Stånden fritt att under det de fungera i enlighet med hvad nuvarande
Riksd.Ordn. föreskrifver, antingen innan detta förslag uptages
till slutligt afgörande, upsälla och bestämma alla dessa ståndsoch
arbetsordningar, eller ifall Stånden finna det lämpligare, det
äfven står dem fritt alt sedan den nya grundlagen vore anlagen,
men ännu icke öfverlemnad till sanktion af Konungen, och således
under det Stånden fortforo att fungera under deras nuvarande
form, upgöra och antaga dessa Ståndsordningar. Om så kommer
att ske vid nästa riksdag och sålunda Stånden komma att
antaga sina valordningar, så är ju derigenom fullkomligen upfyldt
hvad med Const,Utsk:s förslag i dessa §§ åsyftas. Det står nemi.
uti ifrågavar:de mom:r: ”valen förrättas i enl. med den ordning,
som af Ståndet antagen och af Konungen gillad och fastställd är.”
Lika lätt blefve det att upfylla stadgandet om arbetsordningen,
hvilken bör stiftas på sätt om civil lag är föreskrifvet. Sålunda
finnes ingen lucka, emellan den nuvar:de och föreslagna nya grundlagen,
men deremot om Frih. Raabs förslag antogs, hvarigenom
12 § 4 mom. skulle få följande lydelse: ”valen förrättas i enlighet
med den Ridd.Ordn., som af R. o. Ad. samt Riksnämnden
antagen, och af Konungen gillad och fastställd år”, så skulle det
ju vara nödvändigt ali innan någon Riksnämnd funnes, i alla fall
antaga den nya Riddarh.Ordn. Jag har icke ingått i någon ytterligare
granskning af sjelfva saken, icke derföre att icke åtskilligt
deremot kunde vara att säga, men derföre att jag anser i allt
fall vara omöjligt atl bifalla detta förslag till gemensam tanke då
det icke finnes åtföljdt af en serskild artikel hvilken visade huru
dermed skulle tillgå.
Frih. Palmstjerna: Icke heller jag kan finna att någon
Den 31 Maj e. m.
421
brist förefinnes i Const.Utsb:s förslag, sora kan föranleda svårighet
för verkställigheten deraf om det antoges. Jag ser icke behofvet
af någon provisionel Riddarh.Ordn. för att första gången bestämma
huru valen skola ske, hvilken ordning man sedan kunde tillintetgöra
för att antaga en annan med Riksnämndens begifvande,
och jag skulle icke anse denna åtgärd lämplig, enär den förutsätter
de 3 öfriga Ståndens bifall till Adelns valordning. Det
kunde möta många svårigheter att sammanjemka meningarna i sådant
afseende, om icke Riksnämnden antog en sådan föreslagen
valordning, och då stöde man der. Stånden hade en gång konstituerat
sig. Församlingen hade börjat sina arbeten, valordningarna
skulle godkännas, men då sade Riksnämndens majoritet nej.
Derutaf kunde man inleda sig i ett förhållande, som blefve alltför
inveckladt. Dessutom anser jag det vara många förhållanden
i en sådan valordning, som kunna behöfva af Ståndet rättas vid
något tillfälle, t. ex. i städernes valordningar, hvilka väl också
skulle ske distriktsvis. De 75 ledamöter, som af städerna skola
utses, måste nödvändigt väljas distriktsvis. Nu ökas folkmängden
betydligt i en stad, i en annan minskas den, fabriker upslå här
och der, kanske koncentreras de mycket på en trakt, och då borde
väl distrikterna rättas efter dessa förhållanden. Sådane rättelser
böra kunna ske och lättast bestämmas inom Stånden och vinna
Konungens sanktion, samt komma till verksamhet utan olägenhet
för de öfriga Stånden, hvaremot de öfriga Stånden, om
Frih. Raabs förslag antoges, skulle kunna lägga hinder i vägen
för sådana rättelser, som voro nödiga och nyttiga, åtminstone rättvisa.
Så snart antalet ledamöter af hvarje Stånd och öfrige delar
af Ståndet icke blir underkastad förändring, enär sådant ju är bestämdt
i grundlagen, så måste det för de öfriga Stånden vara
tämmeligen likgiltigt om ett Stånd finner för godt att i någon
mån ändra sättet för utseende af dess delegerade till Riksförsamlingen,
indelningen af distrikter o. s. v. Man kan icke förutsätta
att någon skada sker, då det fordras Konungens nåd. sanktion
för att det kan komma till verkställighet och blifva lag. Jag är
således långt ifrån att ingå på Frih. Raabs förslag, utan finner
mig nödsakad att afstyrka detsamma.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då jag finner denna brist af föreskrifter
rörande de hufvudsakliga grunderna för valordningar,
vara en af de väsendtligaste i della förslag, och ett af de största
om icke det största hindret för förslagets slutliga antagande, måste
jag till alla delar förena mig med Frih. Raab. Det har nu
och tillförene blifvit sagdt, alt stora svårigheter skulle för Const.-  Utsk. möta om det skulle hafva ingått i bestämmande af dessa
grunder. Delta medgifver jag, och hade Const.Utsk. genom att
icke ingå häruti, aflägsnat dessa svårigheter, då hade något skäl
möjligen kunnat vara derför, men då svårigheterna lika väl qvarstå,
fastän de icke förmärkas förr än man antagit Utslcs förslag,
så tror jag icke att någon vinst derigenom upstålt. I första rummet
torde jag få fästa upraärksamheten på en svårighet som blif»
422
Den 31 Maj e. m.
vit framdragen mot det förslag som Frih. Raab afgifvit, den nemi.,
att det skulle vara omöjligt att antaga förslaget, eDär, innan Ständerne
blifvit koslituerade, Riksnämnden skulle antaga och granska
Ståndens serskilda ordningar. Delta Dvilar på ett fullkomligt missförstånd
om hvad Frih. Raab yttrat. Frih:n har sjelf nyss sagt
att vid första riksdagen skulle, sedan hvart Stånd för sig öfverlagt
om Ståndets valordning, dess antagande bero på de öfriga
Stånden, och jag skulle tro alt meningen vore att 3 Stånd skulle
densamma sanktionera. Jag vill gå än vidare. Jag vill att
grunddragen för valordningarna skola äfven få inkomma i grundlagen.
Man har fästat upmärksamhelen deruppå, att det icke kan
vara för de öfriga Stånden likgiltigt, hvilka grunddrag för valordningarna
antagas af de andra. Det kan naturligtvis då Stånden
gemensamt i Riksnämnden skola afgöra landets angelägenheter icke
vara likgiltigt om en af dem gemensamt upgjord valordning följes
eller om i somliga Stånd t. ex. BorgareSt., genom antagande af
en mer demokratisk princip för Ståndets valordning, karakteren
af det hela förändras. Dessutom hafva Hrr:ne förbigått en annan
lika stor svårighet. Frih. Raab har yrkat icke allenast att för
sta
gången, som dessa ordningar skola stadgas utan äfven sedan
vid skeende förändringar af dem, 3:ne Stånds beslut dertill skulle
fordras. Jag uprepar att jag ville gå ännu längre, och önskade
alt dessa frågor skulle behandlas likasom grundlagsfrågor
och att följaktligen alla 4 Stånden skola sanktionera detsamma,
men då icke någon annan har framställt en sådan tanke, så måste
jag åtminstone förena mig med Frih. Raab, som yrkat någon
slags stabilitet för dessa valordningar. Frih. Sprengtporten har
under diskussionen fästat upmärksamhelen på att den representationsreform,
sora vi nu gå alt besluta, i alla fall endast blir en
öfvergångsreform. Huru länge denna öfvergångsperiod kan komma
att räcka, kan vara osäkert, men om en annan gång formen
för representationen skall omgöras, torde något hvar af Eder
Mine Hrr finna den stora vigten af all de valordningar, på hvilka
Stånden skola byggas, äro upgjorda på en icke alltför mycket de
mokratisk
grund. Den siste värde talaren har sagt, att sådant
icke vore farligt enär Konungens sanktion fordrades till sådana
förändringar. Jag ber all få fästa såväl bans som Ståndets upmärksamhet
på att då man gör ett verk, som likväl måste motse
någon framtid, måste man äfven förutse eventualiteter, och den
värde talaren torde icke neka det icke sådana kunna inträffa och
alt sådana påtryckningar kunde ske, att Konungamakten, derest
den icke har att stödja sig på de öfriga Stånden, svårligen kan
motstå desamma. Följden deraf ldefve att grunddrag i valordningarne
infördes, hvilka skola utöfva ett stort inflytande på representationen,
och då jag ifrigt nitälskar för att den gamla valordning,
som i Sverige finnes, den nemi., att hvar och en deltager
i mån af de bidrag han lemnar till Staten, såsom valen ske på
landet, må bibehållas, och vi icke öfvergå lill allmänna valprincipen,
så tror jag att en borgen i sjelfva grundlagen måste ned
-
läggas för att icke denna princip må öfvertrådas. Af alla dessa
skäl understödjer jag Frih. Raabs förslag.
Frill, af Ugglas, Kurt Gustaf: Jag vill icke ingå i pröfning
huruvida Frih. Ilaabs förslag kunde medföra nytta. Jag tror
det, men, på det sätt det blifvit framstäldt, anser jag detsamma
icke kunna antagas. Frih. Raab har föreslagit att valen skola förrättas
i enlighet med den ordning, som af Stånden och Riksnämnden
antagen, och af Konungen gillad och fastställd är. De första
valen skulle då naturligtvis förrättas innan någon Riksnämnd
varit tillsammans, och innan någon Riksnämnd kunnat stadfästa
den valordning, som för dessa val skulle följas. Om man måste
bestämdt följa ordalydelsen af det förslag sorn af Frih. Raab blifvit
upgjordl, så kan jag för mia del icke understödja utan nödgas
afstyrka detsamma.
Frih. Raab: Erkännande lika med Frih. Palmstjerna att behof
af förändringarna i valordningarna kunna inträffa, har jag
icke mot dessa förändringar satt några oöfvervinnerliga hinder,
emedan några sådana icke läggas derigenom att tiel fordras sammanstämmande
beslut af det Stånd som frågan gäller och af Riksnämndens
pluralitet. Jag vill icke gå så långt som Gr. af Ugglas
och fordra att alla 4 Ståndens beslut härtill skulle behöfvas, ty
det anser jag alldeles för mycket och skulle lägga svårigheter i
vägen, som jag tror icke vore välbetänkta. De skäl hvarföre jag
yrkat denna förändring äro icke desamma som Gr. Ugglas haft
för sitt yrkande, hvilket äfven torde förklara denna skillnad i redaktionen
af stadganderna i detta hänseende. Min öfvertygelse är
visserligen den alt sedan Ståndet antagit det hela, kunde en serskild
s. k. artikel i grundlagen införas, och således tror jag alt
denna redaktion kunde duga. Men här är icke heller fråga om
alt uti de gemensamma tankarna uttrycka någon redaktion. Grundlagen
säger aldrig ett ord derom, utan säger endast att Stånden
ega att göra anmärkmr, och de anmärkmr, som äro gemensamma
tankar, skola remitteras till Utsk.. som det åligger att dem sammanjemka.
Det synes mig kunna här läggas lill en gemensam
tanke att ett korrectiv mätte i grundlagen införas mot att, sedan
en gång valordningarna blifvit stadgade, de icke kunna ändras
blott på Ståndets beslut, ulan att man mätte hafva något ytterligare
korrektiv deremot. Om detta är en gemensam tanke så kan
det bättre uttryckas i följande ordställning: ”allden valordning som
Ståndet upgjort och Konungen gillat ej må förändras utan Ståndets
och Riksnämndens sammanstämmande beslut och Konungens
bifall.” Jag anhåller att denna ordställning måtte få begagnas i
st. f. den förra.
Hr Lagerhjelm: Mig förefaller som alla betänkligheter
skulle blifva undanrödja genom ett sådant förslag som det Frih.
Raab nu afgifvit. Något hinder för verkställigheten af Frih. Raabs
förslag linnes verkeligen icke, ifall det ulsältes i 4:de mom. alt
valet vid första riksdagen skall ske så och så, men alt ingen ändring
må ega rum ulan Riksnämndens bifall. Då har man före
-
l)yggt alla vådliga förändringar, utan alt de öfriga Stånden utöfva
eli inflytande genom Riksnämndens enkla majoritet, hvarföre jag
på så sätt är färdig att biträda Frih. Raabs förslag.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att, på sätt han redan vid
början af denna öfverläggning framställ, Frih. Raab hade såsom
förslag lill R. o. Ad:s gemensamma tanke yrkat, att i sista moni.
af 12, 13, 14 och 15 §§ Riksd.Ordn. mätte tilläggas orden ”och
Riksnåmnden.” Omkring detta förslag hade ofverläggningen fortgått,
men slutligen hade nu Frih. Raab afgifvit det förslag, ”att
den valordning som Ståudet upgjort och Konungen gillat ej må
förändras utan Ståndets och Riksnämndens sammanstämmande beslut
och Konungens bifall.” H. Ex. Auge förklara alt sedan ett
förslag blifvit afgifvit och af honom hos R. o. Ad. framstäldl
till öfverläggning, utan att man emot denna framställning
haft något att anmärka, H. Ex. ansåge sig icke tillkomma att, i
st. f. detta förslag, framställa ett annat ulan att R. o. Ad. beha
gade
derom annorlunda besluta. H. Ex. trodde sig derföre böra
hemställa om icke R. o. Ad. ansåge propos. böra framställas å det
förslag Frih. Raab först afgifvit.
Frih. Palmstjerna: Jag vill påminna mig all R. o. Ad.
beslutat alt sedan alla förslag lill gemensamma tankar voro afgifna,
företaga det ena förslaget efter det andra lill pröfning och alt
icke några flera förslag lill sådana tankar kunde komma under
pröfning. Det af Frih. Raab nu sednast under form af ny redaktion
afgifna förslag, innehåller verkligen ett nytt förslag, som
förut icke varit framsläldt, och jag anser således att det strider
mot Adelns förut fattade beslut att företaga detsamma till pröfning.
Skulle Adeln medgifva en sådan pröfning, torde vid de efterkommande
serskilda förslagen lill gemensamma tankar åter andra
föreslås och cga rum samt meningarna måhända helt och
hållet förändras. De af Ståndets ledamöter, hvilka voro närvarande
då det af mig omnämnda beslut fattades och som möjligen
funnit att förslagen till gemensamma tankar voro af en beskaffenhet,
som icke ingaf dem några farhågor och som nu icke äro närvarande,
skulle med skäl kunna anse att ett sådant frångående
från den af Adeln beslutade ordning för målens pröfning icke
öfverensstämde med hvad man borde förvänta af Adeln.
Frih. Raab: Redan under den första diskussionen om dessa
§§, tog jag mig friheten framställa detta förslag. Jag erkänner
alt jag då lika litet som nu trodde alt Adeln skulle fästa sig vid
ordställningen eller skulle göra afseende derpå att någon fullbordad
redaktion skulle vara upgjord. Jag trodde att meningen var
såsom grundlagen bjuder att man skulle lemna en tanke, eller
uttrycka en åsigt. Om mitt förslag erhåller den form jag först
gifvit detsamma eller den form jag nu tagit mig friheten aflemna,
torde vara alldeles likgiltigt, ty i sak är det alldeles enahanda.
Miö öfvertygelse är visserligen den, att Ståndet kan utan betänk
-
Den 31 Maj e. m.
425
lighelcr antaga den förra lika väl som den sednare formen, tyen
serskild artikel måste i alla fall vara af beliofvet påkallad för bestämmandet
af förhållandet, då författningen första gången skall tillämpas.
Men för att undanrödja alla dessa betänkligheter, är det som jag
upgjorde en redaktionsförändring, oell jag skulle föreställa mig att
det vore en illiberalitet, hvartill grundlagen icke ger anledning,
om man skulle fästa sig vid ordslällningen, när ingenting af sjelfva
sakförhållandet genom den nya redaktionen förändras. Jag
skulle således fråga om icke Hr Frih. o. Landtm, läcktes vilja
framställa propos. på det sednare förslaget, enär det undanrödjer
betänkligheter hos åtskilliga ledamöter. Men om detta icke tillätes
mig, så återstår för mig intet annat än att anhålla om
Hr Frih. o. Landlrms propos. lill bifall på mill först framställ
da
förslag.
Gr. Mörner: Om något i form skulle finnas stridande uti
den af Frih. Haab nu närmare bestämda redakhn af hans förslag,
vill jag visserligen icke påyrka densamma. Men jag skulle beklaga
om R. o. Ad. skulle vilja behandla hvarje enskild ledamots
här mundtligen framställda förslag såsom något så lill alla sina
delar orubbligt sora ett Const.Utsk:s betänk. Andamålet med våra
öfverläggningar trodde jag vara alt söka sammanjemka meningarna
och komma lill de resultater sora man kunde finna varade
bästa och derom förena sig, men icke att för en jemkning af ett
eller annat ord skjuta ifrån sig möjligheten af en förbättring, så
vidt man anser att förslaget innefattar en sådan. Skulle således
R. o. Ad. anse förslaget innefatta något, hvarå det är värdi alt
fästa afseende, så hoppas jag att R. o. Ad. icke måtte finna att
detta sednare, i sak ingalunda skiljaktiga, förslag, som Frih. Raab
framställt, böra för formens skuld förkastas.
Frih. Palmstjerna: Först ber jag få erinra derom alt
Frih. Raabs förslag är skriftligen aflemnadt, och således är det
icke en mundtlig framställning. Dernäst ber jag alt få erinra
R. o. Ad. om att en föreg:de dag har man sagt att öfverläggningen
om förslagen till de gemensamma tankarne rörde den bestämda
formen hvaruti de voro framställda, och man har i dag
äfven sagt att fastän vi hade voterat 2 gånger om en och samma
sak, så var den likväl framställd i olika ordalag, och när den
3:dje gängen blef föremål för pröfning, då var frågan om att hålla
sig till ordalagen och icke vid saken, som genom votering var
3 gånger förkastad. Nu åter skall man hålla sig till saken och
ej vid ordalagen. En sådan inkonseqvens i öfverläggningens gång
kan jag för min del icke instämma uti, utan, när man börjar på
ett sätt, så yrkar jag fortfarande af samma sätt att gå tillväga,
och kan icke medgifva att man bortkastar fördelarna af detta sätt
all tillvägagå då vi rönt olägenheterna af att så förfara.
Hr Lagerhjelm: Det förefaller mig som denna fråga icke
hörde till samma kategori som den, hvilken af den siste värde
talaren åberopades, efter den icke utgör ett amendement utan
420
Den 31 Maj e. m.
mera är en verkslällighetsåtgärd, till följd af de svårigheter, som
upkastades af en annan talare. Den svårighet, som upslår dä
författningen första gången skall tillämpas, är ju så lätt hjelpl på
sätt i de föreg:de förslagen upgifvils, nemi. genom serskilda öfvergångsstadganden.
Det är ju ett säll, och vill man undvika
det, så tager raan det här eller något annat. Det är ju icke fråga
om en ändring i sak ulan blott en modifikation för att komma
från den svåiighet som anmärkts, nemi. den fysiska omöjligheten
alt komma ur fläcken med den nya förändringen. Således
synes det mig som det amendement, som här är afgifvet, endast
bidrager till verkställighet af eli beslut, i fall Adeln finner att
detta beslut är en förbättring. Man bade kunnat undvika detta
om mau kommit ihåg att vid det förut afgifna förslaget till ändring
i representationen det hade befunnits vara nödigt alt hafva
en öfvergångsstadga.
Frih. Sprengtporten: Då jag under öfverläggningen funnit,
alt flere talare dela den åsigt, hvilken jag framställt som en
anmärkn. den jag önskade måtte komma under 11. o. Ad:s pröfning,
att nemi. det vore en bristande fullständighet i Utsk:s förslag,
att Utsk. icke framlagt grunderna för val-lagen, så tager
jag mig friheten till Hr Frih. o. Landtm, framställa, huruvida
något hinder kan möta, att denna fråga framställes till R. o. Ad.
som gemensam tanke, hvaröfver Ståndet kunde ega att besluta.
Jag tror ej dessa anmärkmr behöfva framställas i en mera bestämd
form, än på det sättet, och det skulle möjligen kunna vara
gagnelig! att lemna Utsk. tillfälle att för andra gången taga frågan
i betraktande.
Det ligger ju i alla fal! alltid i Ulsk:s skön att betänka, huru
långt del behagar sträcka sig i afseende på formen af dessa
grunder, hvilka kunna vara mer eller mindre utförliga. Skulle
FIr Frih. o Landtm, deremot tro att denna fråga icke kan fram
ställas,
emedan den icke blifvit skriftligen upfaltad och aflemnad,
så vill jag visserligen afstå derifrån.
Orsaken hvarföre jag fästat upmärksamhelen dervid, är endast,
för alt om så fordras, bereda en utväg för Gunst.Utsk. alt
kunna rätta en brist, som flere talare anmärkt.
Jag bör tillägga, att då R. o. Ad. fattade sitt beslut i afseende
på formen för föredragningen af de anmärkmr som af
Ståndets ledamöter kunde framställas mot Utsk:s förslag, var jag
icke bär närvarande och kunde sålunda icke heller iakttaga
min rätt.
Frih. Raab: Frih. Palmstjerna har som motiv, hvarföre någon
ändring i ordställniugen icke skulle få ega rum, förklarat alt
förslaget vore skriftligen aflemnadt, detta är likväl icke förhållandet.
Emedlertid har det blifvit framsläldt, och jag gjorde den anraärkn.
att §:n borde återremitteras med föreläggande för Utsk.
att utarbeta en val-ordning, sam skulle i en serskild artikel framställas
till Ständerne, att gemensamt med förslaget i det hela
Den 31 Maj e. m.
kunna anlagas. I sammanhang härmed yrkade jag alt förslaget
skulle lyda såsom Hr Frih. o. Landtm, detsamma upläst; men nu
har det hindret upstålt, att man förnekat Gr. Björnstjerna att i
sitt förslag få göra en förändring, hvilken bestod deruti, alt han
ville utesluta siffran 10 från förslaget, att ofrälse ledamöter, som
skulle ingå ibland R. o. Ad., borde ega 10 mantal. Här var
dock sak i fråga, som jag ber Hrrme bemärka!
Nu åter är alls icke fråga om sak, utan blott om sättet att
komma till rälta med samma sak och således ligger icke heller
nu i vägen derför, det beslut, som fattades med anledn. af Gr.
Björnstjernas framställning, men om ock så skulle vara, ser jag
så mycket mindre hinder i vägen för antagande af mitt första
förslag, som Hrrme torde erinra sig, att åtskilliga redaktionsförändringar
äro begärda och jag dessutom vet att serskild framställning
kommer all göras derom, att Utsk. måtte åläggas att göra
de ändringar i redaktionen, som kunna göra betänk tydligare
och rätta de små anomalier hvartill eli och annat beslut kunnat
föranleda.
Om således R. o. Ad. helt enkelt behagar antaga detta förslag,
så vinnes alltid del ändamålet, alt man i ett sednare beslut
uttrycker den gemensamma lanke, att Utsk. må sammanföra de
olika besluten till eli sammanhang.
Gr. Hamilton: Som diskussionen öfver Frih. Raabs förslag,
för längesedan är förklarad vara fulländad, skall jag icke tillåta
mig att yttra någon åsigt derom, utan försöka att hålla mig inom
hvad som nu kan vara tillåtet att yttra sig öfver, eller formen
för frågans behandling i allmänhet.
R.F:s 56 §, som behandlar sättet för grundlagsfrågors afgörande,
har lemnat frihet i formen för de anmärkn:r, som till
Const.Utsk. öfverlemnas såsom Ståndets gemensamma tankar. De
kunna utgöra antingen bestämda redaktionsförändringar, eller yttranden
öfver hvad Stånden i sak anse vara rätt, ulan att föreskrifva
någon redaktion, eller också en hemställan i mera allmänna
termer, att, som hvad Utsk. föreslagit, icke anses fullt
riktigt, Utsk. sjelf målte pröfva hvad som borde sättas i stället,
med ett ord, formen för anmärkn:r ligger helt och hållet inom
Ståndets eget godtycke, men till någotdera sättet måste man ansluta
sig. Den, som föreslår en gemensam tanke, mäste, i det
ögonblick han det gör, sjelf pröfva hvilkendera formen han antager,
serdeles då man antager det föredragningssätt som nu, att
alla gemensamma tankar skola på en gång framställas, för att sedan
hvar för sig diskuteras. Nu har Frih. Raab för detta sitt
förslag valt formen af en fullständig redaktion, och föreslagit att
ordet ”Riksnämnden” borde införas i vissa §§. Således, då endast
detta borde utgöra föremål för öfverläggning och endast på
denna förändring bar man varit beredd, sä att man haft tillfälle
att, under den tid som förflutit till afgörandets stund, bestämma
sig för hvad man ansåg riktigt eller icke, så tror jag, alt i sak
icke någon förändring bör få ske.
428
Den 31 Maj e. m.
Dessutom är det fråga om, huruvida Frih. Raab äfven i sak
och icke blott i formen gjort en förändring. Enl. hans första
förslag skulle i grundlagen komma att stå, att de serskilda RiksStåndens
ordningar, stiftas af Ständerne och Riksnämnden gemensamt
samt fastställas af Konungen; enl. det senare, skulle
ståndsordningarne förslå gången antagas af Ständerne sjelfve, men
förändringar deruti sedermera vara beroende af samstämmighet
mellan Riksnämnden och Ständerne samt Konungens bifall. Således,
och ehuru jag visserligen för min del anser, att den, som
antager det ena, kan också antaga det andra, så må dock ej förnekas
att någon förändring i sak äfven är gjord.
I detta fall är emedlertid skillnaden ganska obetydlig; men
del lärer väl icke heller kunna förnekas, att om de framställda
redaktionsförslagen fingo under diskussionen och i mån af den
större eller mindre sympalhi som det ena eller andra kunde för
sig vinna, undergå förändringar, man med skäl skulle kunna befara
att man icke allenast förelagit sigell arbele som vore ändamålslöst,
utan äfven så till vida i form oriktigt att del uphäfde
förut fattade beslut.
Jag kan således för min del icke medgifva någon förändring
i det af Frih. Raab väckta förslaget lill gemensam lanke.
Frih. Cederström: Den glada förhoppning, som började
ljusna för min tanke, att behandlingen af förevande Const.Utskis
förslag skulle kunna på detta rum lyckligen och väl tilländabringas
före gryningen af den snart framstrålande första Juni-solen,
lider i denna stund en rätt sorglig förmörkelse, då det kan sältas
i fråga att ledamöter ännu i della ögonblick skola ega alt framkomma
med redaktionsförändringar i förut framställda förslag.
Väl har Frih. Raab anfört, att den förändring han i sitt
förslag vill införa, icke afser sak, endast säll; men om ock så vore,
så ock enär sätten kunna vara tusenfaldige, ja, millionfaldige,
att uttrycka en och samma sak, och andre ledamöter likaledes skulle
pä enahanda sätt ega alt göra förändring i sina förslag, i händelse
en sådan rätt nu medgåfves den värde Frih:n, finge man tusenfaldige
och millionfaldige anledmr till den förmodan alt man skulle få
ytterligare sysselsätta sig med detta, redan vidlyftigt nog behandlade
ärende, — jag vet ej huru många dagar och nätter. En
dylik tidsutdrägt har ju ingen gräns. Jag afstyrker således på det
högsta att R. o. Ad., af undfallenhet för Frih. Raab, må tillåta
ett så beskaffad! förfaringssätt. Derjemte anhåller jag alt Ståndet
ville oförändradt antaga och vidhålla den åsigt, som Hr Frih. o.
Landtm, i denna formfråga ansett rättast.
Då öfverläggningen om Frih. Raabs första förslag är slutad,
(det enda hvaröfver svar bör meddelas), tillåter jag mig icke heller
alt nu framställa motiverne för det Nej, jag derå kommer att
afgifva.
Hr Lefrén: Jag instämmer till alla delar med hvad Gr.
Hamilton och Frih. Palmstjerna yitrat. Man måste vara konseqvent
och icke i samma sak handla annorlunda på e. m. än man
Den 31 Maj e. m.
429
förfarit på f. m. När i plenum på f. ra. fråga var om Gr. Björn
sijernas
förslag hörde jag icke Frih. Raab opponera sig till förmån
för detsamma, men att i sitt eget förslag framkomma med
förändringar, dertill tror han sig vara berättigad. Vi hafva nn
redan öfverlagt endast om denna sak en god halflimma, kanske,
rätt som det är, föreslås åter något nytt, så ytterligare något annat,
och på detta sätt blifva vi ej härmed färdige till Pingst.
Jag motsätter mig helt och hållelden inkonseqvens, sora ligger
deruti, att tillåta på e. m. den ena ledamoten något, som man
på f. m. förnekat en annan.
Gr. Gyldenstolpe: Jag behöfver egentligen icke annat än
instämma med Gr. Hamilton. För min del får jag förklara, det
jag anser, att de gemensamma tankar, som en gång blifvit afgifna,
böra vara lika orubbliga som om de voro anslagne på föredragmslislan.
Några förändringar i ett sådant förslag bör icke
kunna ega rum, sedan R. o. Ad. en gång fattat det beslutet att
de gemensamma tankar, som åro afgifne, skola diskuteras och afgöras
och för min del skulle jag således tro att Hr Frih. o. Landtm,
vid sådant förhållande icke har annat att göra, än att lill Ståndet
hemställa huruvida det godkänner eller icke godkänner Frih.
Raabs föredragna förslag till gemensam tanke, sådant det blifvit
afgifvit.
Hr Lagerhjelm: Mig förefaller det likgiltigt huruvida denna
förändring tillåtes eller icke, emedan om R. o. Ad. antager
Frih. Raabs första förslag, det vore ganska beklagligt om ej Const.-  Utsk. skulle kunna hjelpa sig till rätta med den s. k. physiska
omöjligheten.
Öfverläggningen om förevar:de formfråga ansågs härmed fulländad,
hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle att propos.
framställdes å Frih. Raabs först afgifna förslag.
Ropades ja.
Då sedermera H. Ex. hemställde om R. o. Ad. såsom sin
gemensamma tanke anloge Frih. Raabs förslag att i sista momme
af 12, 13, 14 och 15 §§ Riksd Ordn. tilläggas orden ”och Riksnämnden,
” ropades starka nej, blandade med ja; hvarefter H. Ex.
förklarade det han ansåg nej hafva varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:spropos.
Den, som vill att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke
antager Frih. Raabs förslag, att i sista mom. af 12, 13, 14 och
15 §§ Riksd.Ordn. tilläggas orden ”och Riksnämuden,” voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. icke detta förslag såsom Ståndets
gemensamma tanke.
Den 31 Maj e. ra.
Vid voteringens slut befnnnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 15.
Nej — 43.
Uppå sedermera framställd propos. förklarades Frih. Raabs nu
framslätdta sednare förslag komma att förfalla.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade härefter, alt han i anledn.
af Frih. Sprengtporten nyss gjorda framställning, ansåge
sig böra hafva äran omnämna, att Frih. Sprengtporten under den
allmänna öfverläggningen om 12, 13, 14 och 15 §§ Riksd.Ordn.
hade gjort åtskilliga anmärkmr och deribland äfven den, alt han
ansåg såsom en brist uti Ulsk:s förslag, att grunderne för vallagen
icke voro upgifne. Frih:s yttrande hade dock icke innefattat yrkande,
alt den anmärkn. måtte framställas såsom förslag till en
gemensam tanke, och detta var orsaken hvarföre H. Ex. enär Frih.
Sprengtporten ej heller sedermera allemnat ett sådant förslag, ansett
anmärkn. ej böra betraktas såsom ett förslag till gemensam
tanke, och såsom sådant framställas till R. o. Ad:s pröfning. Då
nu Frih. Sprengtporten öfverlemnat lill II. Ex.,rom en sådan framställning
borde ske eller icke, hade H. Ex. ansett sig böra afgifva
detta förklarande samt tillkännagifva sin åsigt att hela denna fråga
borde förfalla.
Vidare förekom och uplästes det af Hr Brakel, Maur.
Gust., aflemnade förslag att 23 § Riksd.Ordn. måtte erhålla följande
redaktion:
”R. o. Ad., Preste-, Borgare- och BondeStm utgöra R. St.
De enl. 12 §:s 2 och 4 morn., 13, 14 och 15 §§ valde trehundrade
män skola till öfverläggning och beslut sammanträda gemensamt
som Riksnämnd. Dessutom sammanträde hvarje Stånd
serskildt för sig.”
Hr Brakel: Då jag återtagit mitt förslag till gemensam tanke
i 12 § och redaktionen i 23 § är en omedelbar följd af den
12:te, kan. jag ej inse annat, än att detta förslag kommer att
förfalla.
R. o. Ad. fann att ifrågavar:de förslag komme att förfalla.
Dernäst företogs och uplästes följande af Gr. Mörner, Carl
Göran Detlof, i afseende på 24 § Riksd.Ordn. aflemnade förslag:
”Ordet äldste bör utbytas emot ett annat stadgande mera
närmande sig till det, som finnes i den nu gällande 23 § Riksd.-  Ordn., så att hos 3L o. Ad. ordet föres af den_ främste närvar:de
ledamoten enl. Ridd.Ordn., hos PresteSt. af ÄrkeBiskopen eller
den äldste närvarande Biskopen, hos BorgareSt. af hufvudstadens
förste fullmäktig, och hos BondeSt. af den närvarande ledamot,
som de liesta riksmöten bevistat.”
Gr. Lagerbjelke: Redan då detta förslag till gemensam
tanke afgafs, hade jag tillfälle alt deremot göra anmärkn:r, och
anhåller att ytterligare nu få framställa en. Det heter nemi. att
Den 31 Maj e. m.
431
”innan Talman blifvit utsedd, skall inom PresteSt. ordet förås af”
”ErkeBiskopen, eller äldste närvarande Biskopensedan Biskoparnes
sjelfskrifvenhet uphört, är det visserligen ganska troligt, att
Biskopar, det oaktadt, alltid komma att vid riksdagarna närvara,
men man kan dock tänka sig möjligheten af den händelsen att
ingen Biskop blefve vald till riksdagsman och huru skulle i sådant
fall grundlagens bud kunna efterkommas att ordet skall föras
af en Biskop? Jag anhåller vördsamt om propos. på afslag af
denna gemensamma tanke.
Gr. Mörner: Hvad jag haft äran framställa, innefattar icke
något bestämdt förslag till redaktion, utan en hemställan all stadgandet
måtte bringas i närmare öfverensstämmelse med de nu
gällande föreskrifter, hvilka jag sedermera exempelvis omnämnt.
Det blefve Const.Utsk:s sak att redigera §:n som Utsk. funne lämpligt
och det vore nog med sisla meningen i milt förslag, eller
orden: ”den riksdagsman som de flesta riksmöten bevistat.”
Då likväl här nu icke är tillåtet alt på något sätt jemka de
förslag man afgifvit, vill jag icke påyrka något sådant, och jag
tror det äfven vara öfverflödigt alt något af de förslag jag afgifvit
kommer under B, o. Ad:s pröfning, hvarföre jag derifrån
afstår.
Uppå härefter framställd propos. förklarades Gr. Mörners
ifrågavande förslag komma alt förfalla.
Företogs och uplästes följande af Hr Brakel, Maur. Gust., i
afseende på andra mom. af 24 § Riksd.Ordn. allemnadc förslag:
”Landtmarskalk skall föra ordet i Riksnämnden.”
Hr Brakel: Då i alla de Nämnder Const.Ulsk:s förslag innehåller,
del alltid heter, alt ordet föres af den främste ibland
Adelns ledamöter, hvarföre skall ej stadgas att i Riksnämnden är
Landtmarskalk, såsom Adelns främste ledamot, Ordf., hvilket stöde
i konseqvens med öfrige förslag till stadganden, som detta
Utsk. meddelat? Dessutom tror jag att den föreskriften skulle
medföra den praktiska nytta, att det missnöje med Regeringen
undvekes, som möjligen kunde upstå derigenom att medleramarne
af de 3:ne öfrige Stånden alltid sågo en ledamot af del 4:de sig
föredragas.
Enär för öfrigt, under närvar:de förhållande vid alla de tillfällen
då Stånden gemensamt upträda, ordet föres af Landtm.,
hvarföre skulle icke samma förhållande fortfara vid Riksnämndens
sammanträden?
Jag önskar att R. o. Ad. måtte antaga detta förslag.
Gr. Lagerbjelke: Att Landtm, eller, hvilket här vore detsamma,
att Talmannen för R. o. Ad. äfven skulle föra ordet i
Riksnämnden, tror jag skulle vara stridande mot den princip
hvarpå förslaget sig grundar, emedan deruti med denna Nämnd
afsetts ett sammanträde för alla Stånd på ett rum för att der öf
verlägga,
utan afseende på Stånd.
432
Den 31 Maj e. m.
Jag tror derföre att det vore mindre konseqvent att från
denna allmänna princip göra ett undantag för Ordförandeplatsen
i Riksnämnden, hvilken, så att säga, skulle komma att tillsättas
efter Stånd, och anhåller på denna grund om afslag på berörde
förslag lill gemensam tanke.
Frih. Cederström: Då ifrågavar:de § var till preliminär
öfverläggning föredragen på detta rum, yttrade jag alt förslaget
borde kunna förbättras medelst det stadgande, att Riksnämndens
Ordf. blefve Landtmarskalk. Hr Brakel har formulerat sitt amendement
så, alt Landtm, må blifva Riksnämndens Ordf. Jag begagnar
nu tillfället att få förklara ali hans förslag, till ordalagen,
synes mig ega företrädet, hvarföre jag ock förenar mig med bemälde
ledamot. Likväl yttrade jag vid samma föreg:de tillfälle
alt, derest icke i någon annan punkt af förslaget, gemensam tanke
om en eller annan förändring i förslaget skulle af Adeln antagas,
tycktes del mig icke vara skål, att denna enda sak, skulle
af R. o. Ad. särskildt dymedelst upmärksammas. Men nu är förhållandet
sådant, att under f. m:s öfverläggning en gemensam
tanke redan blifvit beslutad; och då anser jag det icke skada, att
dertill lägga en, som jag i sig sjelf finnér riktig, och hvilken jag
derföre anhåller all närmare få utveckla. Hela det af Const.Utsk.
framställda förslaget anmäler sig ju vara en utveckling af redan
bestående förhållanden, sägandes sig Utsk. tillika hafva haft afseende
på nu gällande Utsk:s-bildning och i analogi dermed hafva
föreslagit sladganden i afseende på föreskriften för Ståndens sammansättning.
Om så är, hvilket icke heller jag nekar, tyckes det mig, att
då under nuvarande förhållanden, hos Utsk., ehuru rösträtten derinom
icke utöfvas efter Stånd, utan per capita, Adelns främste
ledamot från urminnes tider fört ordet, synes det mig mest öfverensstämmande
med del bestående i nuvar:de förhållanden, att,
på enahanda sätt, främste ledamoten äfven må föra ordet i Riksnämnden.
Hr Brakel har redan anmärkt att, enl. nu gällande Riksd.-  Ordn., är Talmannen för Adeln, eller som han hos oss benämnes,
Landtmarskalken, Ordf. för riksdagen, i sin helhet, eller
med andra ord, riksdagens förnämsta person. Man undveke således
alt göra en onödig rubbning i det närvarande förhållandet,
om, i likhet dermed, den i Const.Utsk:s förslag bibehållne benämningen
Landtmarskalk egnades åt ej blott R. o. Ad:s men äfven
åt Riksnämndens, Ordf.; hälst dessa båda befattningar gerna kunde
af samme man förenas.
Man torde måhända invända att meningen icke är, att R. o.
Ad. oaflåtligen skall intaga samma plats inora representationen
som Ståndet hittills innehaft. Äfven jag medgifver gerna att man
ej får göra skillnaden Stånden emellan allt för stor; men detta
hindrar icke att ju något företräde mäste åt R. o. Ad. bevaras,
derest ej dess hela tillvaro skall äfventyras. Jag erinrar mig i an
ledn.
Den 31 Maj e. m.
433
ledn. häraf, lifligen det af en aktad ledamot, Hr Rääf, Leonhard
Fredrik, på della rum afgifne yttrande, då fråga förekom att
Ordf:r i Utsk. icke mera skulle tagas efter äldsta nummern på
Riddarhuset; dervid nemi. af honom så saunt, så träffande anfördes:
”hvilken plats kan väl Adeln ega ibland Medstånden, ora
icke den förnämsta? — Ingen.’1'1
Vill man således att R. o. Ad. skall fortfarande inlaga ett
grundlagshelgadt rum bland Sveriges RiksStånd, (och det bör man
vilja, om man eljest är angelägen alt den monarkiska bördsprincipen
stödjes af den Adliga bördsprincipens erkännande såsom
Statsinstitution; alla andra ej mindre vigtiga skäl att för lidens
vinnande stillatigande förbigå), — så går det icke an att nedsätta
detta Stånd till full paritet med de andre; desse må alltför
gerna ega lika rätt i röstningsväg; men alt alldeles frånkänna
Adeln del honorifika i företrädesrättigheter, som detta Stånd af
ålder innehaft, anser jag strida mot Adelskapels idé, och motsätter
mig således ett sådant förslag; adopterande Hr Brakels i detta
ämne afgifne framställning.
Hr Brakel: Till svarpå Gr. Lagerbjelkes framställning, får
jag fråga om icke Granskningsnämnden består af flere ledamöter,
och om ej R. o. Ad:s främste, der närvarande ledamot förer
ordet.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke antoge Hr Brakels ifrågavar:de förslag,
ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex. förklarade
det han trott sig finna frågan besvarad med öfvervägande
nej.
Frih. Raab: Jag tror mig under den första diskussionen
hafva framställt det förslaget till gemensam lanke, att Talmän
heta de, sorn föra ordet i hvardera af Stånden.
Jag vet ej huruvida framställningen derom blifvit af Hr
Landtm, antecknad, och i fall icke så skett, skall jag icke insistera
på propos.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade i anledn. häraf, att
Frih. Raab visserligen ifråga om 24 § Riksd.Ordn. gjort åtskilliga
anmärkn:r, men att II. Ex. icke funnit att någon af dem blifvit
framståld, med yrkande att uptagas såsom förslag till gemensam
tanke, och alt således i afseende derpå gällde samma förklarande,
som H. Ex. afgifvit i anledn. af Frih. Sprengtporten framställning.
Förekom och uplästes följande af Ilr Lagerhjelm, Pehr,
aflemnade förslag i afseende på 1 mom. af 30 § Riksd.Ordn.:
”Sista orden utbytas emot följande: pä salt i den för Ståndet
gällande arbetsordning stadgadt är.n
Gr. Lagerbjelke: Det förslag, som nu är under pröfning,
är efter min tanke ganska likgiltigt; likväl skulle jag tro att det
7 H. 28
Den 31 Maj e. m.
sora (Jtsk. afgifvit, sluter sig närmare till nuvarande förhållanden
och är i viss grad egentligare. Det förslag, som Ulsk. afgifvit
är nemi. lika med nuvande grundlags innehåll ora BondeSt., med
den skillnad, att då nuvande grundlag innehåller: ”på sätt Ståndet
vid hvarje riksdag tjenligast finner”, uti den föreslagna nya grundlagen
orden ”vid hvarje riksdag” blifvit borttagne. Alt på sätt
Hr Lagerhjelm föreslagit utbyta stadgandet emot ”på sätt Ståndets
arbetsordning föreskrifver” har den olägenheten med sig alt
Ståndets arbetsordning är en lag hvarom grundlagen ieke på nå
got
ställe talar, hvarigenom den oegentlighel skulle upkomraa att
en grundlags-§ åberopar en lag, som grundlagen ej vet om eller
att den tinnes till. Jag anhåller derföre vördsamt om afslag å
denna gemensamma tanke.
Gr. Mörner: Det kan visserligen anses hero på tycke och
smak alt anföra den brist pä stadgande, som f. n. finnes i afse
ende
på BondeSl:s val till ledamöter i Utsk. eller den ordning,
som för de andra Stånden finnes stadgad.
För min del skulle jag tro det vara bäst att det funnes en
bestämd föreskrift huru äfven dessa val skola företagas.
Då det föreskrifves huruledes Utsk:n skola väljas, så tror jag
att det icke vore olämpligt om det äfven stadgades huru Nämnden
skulle väljas, så alt ej denna sak blefve ett serskildt öfverläggningsämne.
Jag kan ej finna något förtydligande eller någon förbättring
upstå af det ifrågavande förlaget, utan tillstyrker bifall till Hr
Lagerh je,l ms.
Hr Lagerhjelm: För att finna likgiltigheten eller icke likgiltigheten
af milt förslag, torde det tillåtas mig få taga ett exempel,
hemtadt icke långt ifrån, då jag tager det just härifrån Riddarhuset.
Om det stadgande skulle antagas, som Const.Utsk. föreslagit,
så skulle det bero på Riddarhuset och de 15 ledamölerne alt vid
en kommande riksdag välja sina Utskott. Om saken skall bero
af ståndsordningen så kommer det att bero af Ständer och Konung.
Ar det likgiltigt huruvida Konungen har ett ord med i laget
eller icke?
Gr. Lagerbjelke: Enl. mitt förmenande har den siste talaren
ang:de sitt eget förslag begått eli misstag, ty han har
trott, att om det autoges, tillsättningen af Granskningsnämnden, hvad
beträffade R. o. Ad., skulle komma att bero af Riddarh.Ordn.
Detta är likväl ett misstag, ty i hans förslag heter det: Ståndens
arbetsordning.
Nu är Riddarh.Ordn. så vidt jag vet, icke Ståndets arbetsordning.
Hvad som äter menas med Ståndets arbetsordning, vet
jäg deremot icke. Hade det hetat, att Utsk:n tillsättas på sätt
StåndsOrdn. innehåller, då hade man vetat hvad man dermed
menade och då hade jag ej haft något alt emot förslaget invända.
Hr Lagerhjelm: Om ingenting annat hindrar än anta
-
Den 31 Maj e. ra.
435
gande af den omständighet, som den siste talaren förespeglat, då
öfverlemnar jag åt en hvar att bedömma huruvida man för ett
ords, för en bokslafs skull, bör låta en tanke dödas.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej neka, att jag, för min del,
anser Hr Lagerhjelms redaktionsförslag lämpligare än Utsk:s, och
således anser mig böra tillstyrka det R. o. Ad. måtte det förra
såsom sin gemensamma tanke antaga.
Gr. Mörner: Talaren näst före den siste yttrade att han ej
visste hvad som menades med arbetsordning: det bör åtminstone
icke för Const.Utsk:s ledamöter vara fremmande att derom lalas
i 29 §, der orden riksdagens arbetsordning förekomma. Om
nu genom misskrifning influtit Ståndens arbetsordning, i st. f.
riksdagens, så måtte det vara en misskrifning, skulle jag tro, som
icke kan bringa Const.Utsk. i någon serdeles svår dilemma.
Gr. Lagerbjelke: Jag förmodar att den siste talaren redan
funnit att hans anmärkn. hvilar på ett misstag. I den citerade
§:n stå orden riksdagens arbetsordning, hvilka förekomma
på flera ställen, och Utsk. vet ganska val hvad dermed förstås,
men här är fråga ora ”Ståndens arbetsordning” hvarom intet
är kändt.
Hr Lagerhjelm: Det är redan förut anmärkt denne e. m.
alt ordalydelsen i 56 § ingalunda bestämmer, att de anmärkn:r,
som göras i Stånden mot ett af Const.Utsk. afgifvet förslag lill
ändringar i grundlagen, ovillkorligen skola innehålla kompletta lagförslag.
Det heter nerol, i närande §: Göras i R. St. plena emot
Utsk:s yltrande anmärkmr, blifva de etc. — — — och deraf följer
att det är Const.Utsk. och icke R. St:r eller något Stånd serskildt,
som upgör lagförslagen.
Om ett misstag i ett uttryck egt rum, så får jag åter uprepa
min tanke, att är det verkligen någon rigtighet i tanken, så
måtte det väl vara båttre att rätta ordet, än att låta tanken gå
förlorad.
Frih. Raab: Jag ber att få tillägga att då Const.Utsk. framkommit
med rättelser till tryckfel, och sådant är Utsk. tillåtet,
så måtte det väl ock tillåtas den enskilde motionären att rätta
ett ord, som innebär ett skriffel.
Då öfverläggningen härmed förklarades vara fulländad yttrade
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att som Hr Lagerhjelm sjelf
skriftligen upfattat det förslag, H. Ex. låtit upläsa till R. o. Äd:s
efterrättelse och hvarom öfverläggning nu egt rum, H. Ex. ansåge
sig icke kunna framställa propos. i något annat förslag än det
sålunda afgifna, samt i anledn. deraf nu finge hemställa om R. o.
Ad. såsom sin gemensamma tanke antoge detta Hr Lagerhjelms
förslag till förändrad redaktion i 1 mom. af 30 § Riksd.Ordn.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarefter H. Ex.
förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
28*
Den 31 Maj e. m.
II. Ex. Ilr Fril), o. Landtm, tillkännagaf, alt tinder öfverläggningen
om de serskilda §§ i Utsk:s förslag, hade Frih. Raab
i afseende å 30 § Riksd.Ordn. gjort åtskilliga anmärkmr, likväl
utan att dervid förklara att han yrkade att de måtte framställas
såsom förslag lill gemensamma tankar, hvartill ej heller sedermera
något förslag blifvit aflemnadt, hvarföre H. Ex. också hittills
icke derom gjort någon framställning; men Frih. Raab hade begärt
att H. Ex. måtte göra detta förklarande och H. Ex. hade derföre
nu ansett sig böra omnämna det förhållande, att Frihm gjort
flere anmärkn:raf olika beskaffenhet, men att under öfverläggningen
icke yrkades att desamma måtte framställas såsom förslag lill
gemensamma tankar, och de derföre ej blifvit såsom sådane af H.
Ex. uptagne, helst Frih. Raab ej heller aflemnat dem skriftligen.
Frih. Raab: Jag föreställde mig visserligen icke då, altman
till den grad skulle bindas af former, alt, om jag framställde en
anmärkn. i sak, underlåtenheten att specielt begära alt den och
den saken måtte framställas som förslag till gemensam tanke,
skulle nu kunna lägga hinder i vägen alt få min framställning
pröfvad. Jag gjorde flera anmärkn:r, hvaröfver jag önskade inhemta
Ståndets tanke om jag ej än framställde dem som förslager
till gemensamma tankar hvilket jag icke minnes.
Det torde tillåtas mig få nämna hvilka de voro: l:o att ordet
”Granskningsnämnden” skulle utbytas mot GranskningsUtsk.,
och 2:o att det yttrande, som detta Utsk. afgåfve om tillämpningen
af 107 § skulle öfverlemnas till Riksnämnden och icke
till Stånden.
Denna sednare förändring anser jag vara af största vigt, och
skulle beklaga om R. o. Ad. icke skulle tillåta alt densamma finge
komma under pröfning.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: I anledn. af den siste
talarens yttrande vågar jag hemställa till Hr Frih, o. Landtm, om
det är en irring af mig eller icke, då jag fattat saken så, all Hr
Frih. o. Landtm, vid slutet af den allmänna öfverläggning, som
öfver hela förslaget egde rum, förklarade, alt de af Ståndets ledamöter,
som önskade få sina tankar pröfvade, för att dé möjligen
sedermera skulle kunna förklaras vara Ståndets gemensamma, borde
desamma skriftligen framställa och att inga andra, h. e. än
skriftligen upsalte, kunde komma under Ståndens pröfning.
Skulle nu så vara, att hvarje anmärkn., hvarje mening, som
under denna långa diskussion blifvit yttrad, finge uplagas som gemensam
tanke, så är i sanning att hoppas, att vi skola få sysselsätta
oss med detta ämne, ännu en vecka aldraminst.
Frih. Raah: Jag anhåller alt af Hr Frih. o. Landtm, få veta
huruvida i dess mern. prot. finnas antecknade de anmärkn:r
jag tagit mig friheten anmäla.
Finnas de antecknade så torde deri ligga det säkraste vittnesbörd
alt de äro i behörig tid framställde.
Beträffande Gr. Liljencrantz anmärkn. rör:de skyldigheten alt
Den 31 Maj e. m.
437
inlemna förslagen skriftligen, får jag föra honora till minnes att
delta gällde frågan om de 4 förut diskuterade §§:ne, den 12, 13,
14 och 15 och att derpå uplästes alla i anleda, deraf upsatte förslag
till gemensamma (ankar; men jag kan ej erinra mig att Hr
Frih:n o. Landtm, yttrade, att förslagen lill gemensamma tankar
beträffande öfrige §§ skulle skriftligen upfaltas och aflemnas. Dessutom
finnes icke ett enda ställe i grundlagen, som bjuder att förslagen
till sådane tankar skulle skriftligen framställas.
Jag skulle föreställa mig, att om det funnes något alfvar att
vinna de förbättringar, som kunna åstadkommas, så skulle man
vara angelägen att få mottaga alla möjliga anmärkntr som kunna
upställas, för att med iakttagande af nödige rättelser i förslaget
omsider få en vallag antagen.
Ar detta åter icke meningen, vill man ej hafva denna lag
anlagen, då är det konseqvent handladt att hindra ledamöter inom
Stånden alt framställa sina åsigter, på del att ock hinder må ligga
i vägen för antagande af sjelfva förslaget.
Frih. Palmstjerna: Den nu upkomna diskussionen är i
sanning ganska ovanlig. Det synes vara ett nog obilligt anspråk
att Hr Landtm, skall föra prot. öfver hvad här talas under flere
dagars lid, och något sådant har jag aldrig hört framställas under
de mångå riksdagar jag bevistat.
Riddarh.Ordn:s 29 § säger tydligen : ”Vacker någon muntligen
en fråga, som på bordet lägges, eller remitteras — — — bör
anförandet till prot. dikteras och afskrift deraf till bordet aflemnas,
innan nästa plenum.”
Som Frih. Raabs muntliga anförande icke. blifvit skriftligen
till bordet atlemnadt till detta plenum, så har det ej heller enl.
nyss åberopade § kunna bli föremål för R. o. Ad:s pröfning.
Gr. Liljencrantz: Jag vill visserligen icke uptaga Ståndets
lid med en onödig diskussion och dertill må med skäl räknas
att besvara Frih. Raabs senaste anförande; men då han icke
en utan många gånger under diskussionen öfver detta förslag,
framkommit med det påståendet attén hvar, som icke delade hans
öfvertygelse, motarbetade förslagets framgång, får jag bekänna att
jag hittills icke anat att han egde ett så stort inflytande och en så
prophetisk förmåga att kunna förutsäga att mot honom stridiga åsigter
skulle medföra så vådliga följder för Const.Utsk:s förevar:de förslag.
Frih. Raab: Med anledn. af Frih. Palmsljernas sednaste yttrande,
torde det tillåtas mig få upgifva orsaken hvarföre jag tog
mig friheten vädja till del af Hr Frih. o. Landtm, förda prot.,
nemi. all jag hade förmånen se att Hr Frih:n o. Landtm, just uplecknade
de ifrågavar:de af mig gjorda anmärknme, då det äfven
torde finnas ganska naturligt att jag anhöll, att hvad antecknadt
blifvit, äfven upgafs.
I öfrigt får jag erinra att samma förhållande, som nu med
mig, inträffat för en stund sedan med Frih. Sprengtporten förslag,
rör:de införande af ordet ”distriktsvis” i en föreg:de §, hvarom
icke heller någon skriftlig anmälan blifvit aflemnad.
438
Den 31 Maj e. m.
Frih. Palmstjerna: Hvad angår frågan huruvida förslaget
om införande af ordet distriktsvis i en föreg:de § var skriftligen
öfverlemnadt eller icke, så är det eli faktum alt jag begärt att få
se berörde förslag till gemensam tanke, hvilket äfven mig förevisades,
skriftligen affaltadt. Stilen var icke Hr Landtm:s, och
det förslag, jag såg, var således icke det prot., som Frih. Raab
omnämnt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han forsin enskilda
säkerhet förde ett serskildt mern. prot. och äfven derutur meddelat
de uplysningar, som blifvit begärde. I afseende på de anmärkn:r,
som emot Const.Utsk:s ifrågavar:de förslag blifvit af ålskillige
ledamöter gjorde, hade H. Ex. gjort korta anteckningar
om de anmärkn:r, hvarom något yrkande, alt de mätte antagas
såsom R. o. Ad:s gemensamma tankar, icke blifvit framstäldt, och
antecknat hvad som blifvit framstäldt såsom förslag till gemensamma
tankar dels i detta mern. prot. och dels å serskildta papper
för att efter öfverläggningens slut föredragas. Beträffande
förslagen till gemensamma tankar hade H. Ex. tillkännagifvit, att
desamma dels redan hade blifvit skriftligen atlemnade, dels skulle,
enl. af Hrr ledamöter afgifne löften, blifva skriftligen atlemnade,
och några andra än dessa skriftliga förslag hade H. Ex. icke trott
böra komma i fråga. Dernäst trodde H. Ex. sig böra uplysa, att
Frih. Sprengtportens förslag rör:de ordet ”distriktsvis” och Frih.
Raabs förslag, ang:de orden ”och Riksnämnden”, icke voro af dem
skriftligen aflemnade, ulan desse ledamöter förklarat sig nöjde med
de ord. H. Ex. derom i sitt mern. prot. antecknat, och derföre
tillkännagifvit att de ansågo onödigt att derom afgifva något ytterligare
förslag, samt att detta varit anledniDgen hvarföre H. Ex.
föredragit sistnämnde förslag, sedan de förslag, för hvilka föredragningsordningen
hade blifvit af R. o. Ad. bestämd, voro genomgångna.
H. Ex. finge nu hemställa om Frih. Raab, yrkade
alt de af honom gjorde anmärkmr emot 30 § Riksd.Ordn. frarnStäldes
såsom förslag lill gemensamma tankar.
Frih. Raab: Jag skulle i sanning icke hafva gjort ifrågavande
anmärkn:r, än mindre uppehållit R. o. Ad. med försvaret af min
rätt, att få dem framställde för Ståndet, om jag icke vore öfvertygad,
att de förändringar jag föreslagit äro nyttiga och ändamålsenliga
för förslaget; och ur denna synpunkt, men visserligen icke
för alt vara envis, utan för att åstadkomma ett nyttigt ändamål,
anhåller jag att dessa mina anmärkmr må framläggas till diskussion.
Frih. Palmstjerna: För min del kan jag icke medgifva
att något förslag, framstäldt af Frih. Raab, eller hvilken annan,
föredrages R. o. Ad. utan alt förut hafva varit i behörig tid skriftligen
till bordet aflemnadt.
Van att ställa mig lagarnes föreskrift till efterrättelse, yrkar
jag att intet förslag lill gemensam tanke, som ej blifvit skriftligen
aflemnadt, må R. o. Ad. föredragas, då så väl Riddarh.Ordn.
som R. o. Ad:s beslut fordrar detta vilkor.
öfverlä ggningen lili förevar:de fråga ansågs härmed fulländad,
hvarefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han, då Frih.
Haab icke i fråga om 30 § Riksd.Ordn., hvarken då öfverläggningen
om densamma egde rum eller sedermera aflemnat något
skrift ligt förslag, ansåge sig icke kunna framställa propos. å de
muntliga anmärkmr, Frih:n under nämnde öfverläggning hade
gjort.
Frih. Raab: För att ej bära större dementi än på mig rättvisligen
belöper, ber jag få tillkännagifva orsaken hvarföre jag ej
aflemnat mitt förslag skriftligen, nemi. att jag vid en upvaktning
hos Hr Frilen o. Landtm, på min förfrågan i ämnet, erhöll del
svaret att anmärkn:n skulle föredragas.
I anledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att
han hade lofvat omnämna förhållandet inför R. o. Ad. samt trodde
sig nu hafva gjort det så fullständigt ämnet kunde påfordra.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, till behandling anmälde
del af Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: aflemnade
förslag till redaklionsförändring i 35 § Riksd.Ordn., förklarade Gr.
Mörner att han återkallade detta förslag.
Uppå sedermera framställd propos. förklarades Gr. Mörners
ifrågavande förslag komma alt förfalla.
Dernäst förekom och uplästes följande af Gr. Hamilton,
Henning Ludv. Hugo, aflemnade förslag.
”Att i 66 § Riksd.Ordn. bör inflyta ett stadgande rörande
det antal af ledamöter i Riksnämnden, som bör vara närvande
för att beslut af Nämnden skall kunna fattas.”
R. o. Ad. beslöt att såsom sin gemensamma tanke antaga
delta förslag.
Vidare företogs och uplästes följande, äfven af Gr. Hamilton,
i fråga om 66 § Riksd.Ordn. aflemnade förslag.
”Att Const.Ulsk. bör taga i öfvervägande, huruvida äfven någon
föreskrift må inflyta rör:de ärendernes behandling för det
fall, alt Riksnärandens ledamöter, oaktadt två eller flere gånger
ulfärdadt anslag, icke till beslutmessigt antal komma tillstädes.”
Gr. Lagerbjelke: I afseende på de följder som upstått,
då ledamöter utan laga förfall uteblifvil från sammanträden, finnes
i en § sagdt, att derom kommer i riksdagsarbetsordn. att lagstiftas,
hvarföre jag bekänner, att jag vid den hastiga upläsningen
icke kunde finna hvartill detta förslag skulle tjena.
Sedan H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, ånyo låtit upläsa ifrågavande
förslag, yttrade
Gr. Hamilton: Då någon ovisshet tyckes råda hvad detta
mitt förslag åsyftar, då på ett annat ställe redan bestämmelser
linnas stadgade för de fall då ledamöter, en eller flere gånger
uteblifva från förhandlingarne, så får jag nämna, att mitt skäl
derlill var, all del är alldeles nödvändigt all frågorna kunna
afgöras.
Nu skulle det vara en möjlighet, att en ledamot gerna loge
en plikt heldre än att inställa sig, och alt så många ledamöter
underkastade sig lagens bestämmelser i det fallet, att Riksnämnden
icke skulle kunna blifva fulltalig när en fråga förekom som
fordrade skyndsam behandling.
Min mening vore, att Const.Utsk. möjligen skulle kunna frarmställa
något stadgande, alt, om man icke lyckades alt bringa Riksnämnden
till fulltalighet, frågorna skulle kunna behandlas direkte
i Stånden, med ett ord, jag ville dermed söka förekomma
att det icke må kunna bero på några få ledamöters behag huruvida
förekommande frågor blifva afgjorde eller icke; men anser
man ett sådant stadgande obehöfligt, skall jag visserligen icke hålla
på mitt förslag.
Frih. Palmstjerna: För min del måste jag bekänna att
jag tror stadgandet vara obehöfligt och derjemte icke rätt lämpligt.
Man må väl icke gerna kunna förmoda att något sådant
skulle kunna inträffa, som att ett par hundrade ledamöter, eller
flere, af en Riksförsamling skulle afhålla sig från Riksnämnden då
de voro kallade att sig derstädes infinna. Man kan ej i en grundlag
förutsätta något sådant.
Gr. Hamilton har föreslagit att, vid sådant fall, frågorna skulle
direkte behandlas hos Stånden, jag tror deremot att vid nämnde
förhållande bäst vore att stänga dörren och att Konungen
skiljde Ständerne åt.
Hr von Troil, Sarn.jGust: Jag anhåller att få understödja
Gr. Hamiltons förslag såsom varande af värde, då mer ån en gång
inträffat i fremmande representant-kamrar alt minoriteten afhåUit sig
ifrån sammanträden, endast för att majoriteten icke skulle blifva
beslutmessig.
Jag tror att Gr. Hamilton haft rätt då han föreslagit alt
Const.Utsk. skulle upgifva ett förslag att sådana förhållanden borde
bestämmas, så att ärendena kunde komma till ett slutligt afgörande.
Frih. Palmstjerna: Huruvida minoriteten inom Riksförsamlingen
skulle kunna på det sättet behandla ärendenas gång,
betviflar jag, om ej Const.Utsk. föreslår den siffran på ledamöternes
antal, hvarunder Riksnämnden icke är beslutmässig, alltför
hög. Om denna siffra icke sättes för hög, så kan det ej hända
att minoriteten, genom uteblifvande, hindrar ärendenes afgörande.
Gr. Lagerbjelke: Om det stadgande hvarom här nu öfverlägges
skulle hafva till föremål att förhindra en minoritet att
tredskas för att göra beslut omöjliga, vågar jag för att visa, det
äfven utan det föreslagna stadgandet man icke saknar korrektiv
mot sådana förhållanden, hänvisa till sista mom. i 70 § der det
heter: ”huru förhållas bör då ledamot flera än tre gånger å rad
Den 31 Maj e. ni.
441
från sammanträde sig utan laga förfall afhållit, derom stadgas i
riksdagens arbetsordning.
Hr von Troil: Såsom bevis på att Riksförsamlingen ofta
kan vara delad i två lika stora hälfter, ber jag endast få hänvisa
till det förhållande som sist!, riksdag egde rum i afseende på
skatteförenklingsfrågan. Om denna fråga, sedan representationen
blifvit som Riksförsamling organiserad efter Const.Ulsk:s nu afgifna
förslag, komme under pröfning, och tvenne Stånd hade föresatt
sig att afgöra henne på ett sätt, tvenne på ett annat, med
ett ord att parlierne voro temligen lika delade, så föreställer jag
mig alt det vore ganska lätt för en minoritet, upgående till något
mer än ^ af representationens medlemmar ali hindra frågans
afgörande genom uteblifvande från Riksnämndens sammanträde.
Jag vill visserligen icke vara envis, inen tror Gr. Hamilton
baft godt skäl för sitt förslag.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke antoge Gr. Hamiltons ifrågavar:de
förslag, ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter II. Ex. förklarade
det iian trott sig tinna alt nej varit öfvervägande.
Företogs och uplåstes ett af Hr Carlheim Gyllenskjöld,
Henr. Adolf Oscar aflemnadt förslag, alt första mom. af 60
§ Riksd.Ordn. bör erhålla följande lydelse:
”Riksnämnden bör, i den mån ärendena utarbetade blifva,
till Ståndens plena hemställa de beslut, i hvilka Nämnden stannat
öfver allmänna frågor. Ulan sådan hemställan skall Riksnärandens
beslut såsom R. St:s anses, då väckt förslag blifvit af Riksnämnden
nedlagdt eller afslaget utan omröstning, eller med en
pluralitet, som utgör minst två tredjedelar af de röstandes antal”.
Gr. Lagerbjelke: Hr Gyllenskjölds förslag lill stadgande
i 66 § 2:dra mom. sönderfaller i två serskilda delar, den ena
aug:de hemställan till Stånden af sådane frågor, sora blifvit i Riksnämnden
bifallne, den andra af dem som blifvit afslagne. Beträffande
de förstnämnde, har Hr Gyllenskjöld föreslagit att de
alltid skulle underställas Stånden. Ett sådant stadgande är, uti
frågor som afgöra* efter tre Stånds beslut, enl. min åsigt onödigt
men medförande tidsutdrägt, ty det är gifvet, att om en viss större
majoritet i Riksnämnden bifallit frågan, så blir den efter alt sannolikhet
äfven af tre Stånd bifallen. Detta Hr Gyllenskjölds förslag
skulle följaktligen kunna hafva skäl för sig, endast vid sådane
tillfällen då tankarne varit så delade, att den afdeln. af
Riksnämnden som utgjorde minoriteten, likväl vore så talrik att
den kunde utgöra majoritet i två Stånd och att en fråga på del
sättet kunde blifva genom Sländerne afslagen. Sådant är emellertid
redan uti förslaget iakttaget; Const.Utsk. har nemi., på grund
af denna åsigt, föreslagit alt Riksnämndens beslut skulle gälla sorn
Ständernes, endast då de blifvit fattade med minst f- pluralitet.
Det är visserligen sannt att f majoritet icke är så stor att icke
den återstående g kan utgöra pluralitet i två Slåud; men om det
Den 31 Maj e. m.
än må vara sannt, ali så möjligen kan vara förhållandet, skulle
likväl de olika tänkesälten då vara på ett så eget sätt fördelade
emellan Stånden, att man svårligen kan tänka sig dess inträffande
annorlunda än som ett ytterligt undanlag. Utsk. ansåg sig derföre
icke behöfva fordra större majoritet än § i Riksnämnden,
för att man skulle kunna anse det man hade tänkesättet för saken
så odeladt, all man kunde förklara en fråga vara med R. St:s
rätt afgjord och undgå vidare tidsutdrägt.
Jag anser således, i följd af hvad jag haft äran yttra, Hr
Gyllenskjölds förslag, i fråga om bifall, — obehöflig!.
I afseende åter på afslag, anser jag den värde ledamotens
förslag vara både till sin princip oriktigt och vid det praktiska
utförandet högst skadligt för arbetsordningen. (Riktigt till sin
princip är det derföre, att då Utsk. föreslagit att Stånden skola
sammanträda och besluta på ett rum utan afseende på Stånd,
blef del för alt undvika enkammarsystemets vådor och vissa samhällsorganers
förtryckande af tillfälliga majoriteter, nödigt att de
olika Stånden borde utöfva likasom en öfverrevision öfver Riksnämndens
beslut. Sådant gäller dock egentligen endast förbifall,
ty genom afslag kan icke samma majoritets förtryck utöfvas. Att
hänskjuta afslagen lill Stånden låter sig icke eller lämpligen göra,
ty då arbetsordningen Ii vilar derpå, att alla beslut, i första hand
skola tagas i Riksnämnden, och att Stånden deröfver endas beslute
med ja, eller nej, blefve detta ja eller nej till Riksnämndens
afslag å en motion, ofta utan riklig betydelse. Jag anser således
som jag nyss nämnt den Irsla delen af Hr Gyllenskjölds förslag
vara otjenlig och den sednare omöjlig, hvarföre jag vördsamt anhåller
att detta förslag till gemensam tanke måtte varda af R. o.
Ad. afslaget.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: På sått Gr. Lagerbjelke
sagt, innefattar mitt förslag 2:ne delar.
Hvad den första beträffar, den Gr:n satt i sista rummet, så
har, enl. hvad jag erfarit, PresteSt. såsom gemensam tanke lill
Const.Utsk. hänvisat ett dermed lika beskaffad! yrkande, eller att
en majoritet af två tredjedelar bland de röstande skulle erfordras
för att en uti Riksnämnden afslagen fråga skulle anses derstädes
slutligen afgjord. Utsk. måste således taga denna åsigt under
pröfning. Derföre och emedan såsom jag tror, mitt anförande
inför R. o. Ad. då förslaget afgafs, undanrödjer alla svårigheter
vid förslagets praktiska tillämpning, hvilken Gr. Lagerbjelke här
förespeglat, kan jag nu fatta mig ganska kort, i hvad denna del
af förslaget beträffar. Att del icke är, på sätt Gr:n yttrat, oriktigt
till sin princip, lärer en hvar medgifva, som icke anser
nyttigt och godt, att vigliga, på samhällets utveckling eller för dess
bestånd verkande förslag utan sorgfällig pröfning, förkastas —• af
en hvar, som tror enkammarsystemet vara mindreprincip-tnWp.,
än två-kammarsystemet. Att det ej är overkstä/lbart, icke utan
sin stora betydelse, särdeles vid pröfningen af K. M:s proposrr,
framför allt i anslagsfrågor, har jag haft äran här, för några da
-
Den 31 Maj e. m.
443
gar sedan ådagalägga. Jag anser raig vara skyldig K. o. Ad. att
icke uprepa, livad jag då yttrade, helst frågan genom PresteSt:s
instämmande uti min åsigt i alla fall kommer till Utsk:s skärskådande.
Hvad andra delen af förslaget angår, så erkänner jag, med
anledn. af hvad Grin sagt, att mångå frågor finnas, uti hvilka
det kunde vara af mindre vigt att desamma hänskjutas till
Stånden, och skulle icke vara obenägen att derföre i någon
mån modifiera mitt förslag.
Det finnes frågor af den utomordentliga och på samhällsskicket
så genomgripande art, att det måste erkännas vara föga väl
betänkt, om deras afgörande skulle öfverleranas till en måhända
tillfällig eller öfverrumplad majoritet uti Riksnäranden.
Sådane anser jag alla frågor och de särskilde Ståndens frioch
rättigheter, civil-, kriminal och kyrkolag, — rörande Bankolagar
m. fl.
Jag tror mig icke behöfva spilla många ord för alt vinna
bifall till denna åsigt. Blifver Const.Utskis mening, att icke något
minimum behöfves för antalet af närvarande ledamöter i Riksnämnden
gällande, så kan den majoritet, som der afgör slika vigliga
mål vara huru liten som helst. Om, på sätt Gr. Hamilton
föreslagit, ett minsta antal för beslutraessighet inom Riksnämnden
varder stadgadt; så lärer delta ej kunna bestämmas högre än till
|delar af hela Nämndens d. v. s. 200, emedan dessa, enl. Utskis
tanka, borde kunna med R. St:s rätt besluta i hvarje sak, som
enl. tre Stånds mening afgöres. Antagom att dessa 200 äro närvarande
och att bland dem 133 besluta en hel ny civil- eller
brottmålslag, bankolag eller något dylikt. De 133 utgöra icke
hälften af riksdagsmännens autal. Det behöfves således visst icke
pä sätt Gr. Lagerbjelke yttrat, alt de olika tänkesätten skola vara
på ett särdeles eget sätt fördelade mellan Stånden, för att dessa
133 skola kunna besluta något, hvilket Ståndens majoriteter ogilla.
För att emellertid icke utöfver verkliga hehofvet utsträcka föreskriften
om hemställan till Stånden af Riksnämndens beslut, skulle jag
anse tillräckligt om del stadgades att endast frågor om ändring,
stiftande, förklaring eller uphäfvande af allmän civil, kriminal,
kyrko- och banklag borde sålunda hemställas, ehvad den majoritet,
som inom Riksnämnd beslulit deras antagande varit större eller
mindre, och hemställer jag, huruvida R. o. Ad. skulle kunna medgifva
en derefter lämpad förändring af mitt till Hr Frih. o. Landtm,
aflemnade skriftliga förslag vid denna §.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanke antoge Hr Carlheim Gyllenskjölds ifrågavartde
nyss uplästa förslag.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarjemte
Hr Carlheim Gyllenskjöld anmälde sig och yttrade:
444
Den 31 Maj e. m.
Jag anhåller, att Hr Frill. o. Landtm, täcktes låta för R. o.
Ad. uplåsa mitt förslag, sådanl det blefve, om den af mig sednast
gjorda hemställan af R. o. Ad. bifölles.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han, i öfverensstämmelse
med den mening, som i fråga om förändring af deaflemnade
förslagen, förut hos R. o. Ad. blifvit godkänd, ansåg sig
icke kunna framställa propos. å något annat förslag, än det som
han låtit upläsa och hvarom R. o. Ad. förklarat öfverläggningen
vara fulländad; hvarjemte H. Ex. ånyo hemställde om R. o. Ad.
såsom sin gemensamma tanke antoge detta Hr Carlheim Gyllenskjölds
förslag, samt, efter denna propos:s besvarande med starka
nej, blandade med ja, förklarade det lian funnit nej öfvervägande.
Hr Carlheim Gyllenskjöld begärde votering.
Uplästes lill justering samt godkändes följande voler.-spropos:
Den, som vill att R. o. Ad. såsom sin gemensamma tanke
antager Hr Carlheim Gyllenskjölds förslag, att l:sta mom. af 66
§ Riksd.Ordn. bör erhålla följande lydelse: ”Riksuäranden bör i
den mån ärendena utarbetade blifva, lill Ståndens plena hemställa
de beslut, i hvilka Nämnden stannat öfver allmänna frågor. Utan
sådan hemställan skall Riksnämndens beslut såsom R. Sl:s anses,
då väckt förslag blifvit af Riksnämnden nedlagdt elter afslaget
utan omröstning, eller med en pluralitet, som utgör minst två tredjedelar
af de röstandes antal”, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej antager R. o. Ad. icke detta förslag'såsom Ståndets
gemensamma tanke.
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag kan icke underlåta att
reservera mig mot voter:spropos:n. Det har under denna öfverläggning
flere gånger medgifvits alt återkalla framställda förslag
till gemensam tanke, i deras helhet, så väl som till större eller
mindre del; då torde äfven samma förmån bort vara mig förunnad,
enär det icke gäller mera än några ord af mitt förslag.
Sedan härefter voteringen försiggått befunnos rösterne dervid
hafva utfallit som följer:
Ja — 12.
Nej — 23.
Då nu förekom och uplästes det jemväl af Hr Carlheim Gyllenskjöld
aflemnade förslag: ”alt Gr. Hamiltons, Henning, förslag
om bestämmande af mindre antal röstande uti Riksnämnd måtte
utsträckas äfven till RiksStm. hvart för sig”, yttrade
Hr Carlheim Gyllenskjöld: Jag anser detta förslag såsom
ett nödigt supplement till Gr. Hamiltons. Enahanda skäl,
sorn verkat till bifall å detsamma, förmodar jag gälla för bifall
Den 31 Maj e. m.
445
till det nu ifrågavaride. Skulle än så icke ske; så kommer förslaget
ändock till Const.Utsk:s pröfning, emedan PresteSt. förklarat
detsamma vara sin gemensamma tanke. Jag vill derföre icke
nplaga R. o. Adis lid genom en vidlyftigare utveckling af grunden
för delta mitt förslag.
Frill. Palmstjerna: För närvarande finnes ingenstädes något
stadgadt om minimi-antalet af ledamöter inom hvarje Stånd
för att det skall vara beslulmessigt, och då jag icke tror att derom
något funnits föreskrifvel alltifrån det de 4 Stånden börjat
öfverlägga efter någon bestämd Riksd.Ordn. så ser jag ej heller
hvarföre det hädanefter skulle erfordras under öfverläggning Ståndsvis.
Helt annorlunda förhåller det sig med öfverläggningen i
Riksförsamlingen, då vissa frågor der genom pluralitet afgöras,
utan att uuderslällas Ståndens vidare pröfning. Vöre icke detta
stadgadt för Riksnämnden, så skulle jag knapt tro att der heller
erfordrades något bestämdt i afseende på minimum och det antal
ledamöter hvarunder den icke är beslutmessig, -— men angeläget
är det icke för RiksStin.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. såsom
sin gemensamma tanke anloge Hr Carlheim Gyllenskjölds nu ifrågavar.
de
Ropades nej.
Slutligen förekom och uplästes det af Gr. Hamilton Henning
Ludv. Hugo och Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh,
framställda förslag ”att i 76 § R. F. orden Efter deras ordalydelse
skola de” böra utbytas emot orden ”Efter dess ordalydelse
skall den”.
R. o. Ad. antog delta förslag såsom Ståndets gemensamma
tanke.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att icke
några flere förslag till gemensamma tankar blifvit till honom eller
prot. aflemnade, förklarades pröfningen af Const.Utskrs mern.
N:o 7 vara fulländad och att detta mern. komme att återremitteras
med de anmärkmr, som R. o. Ad. förklarat utgöra Ståndets
gemensamma tankar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
44G
Den 4 Juni f. m.
Onsdagen den 4 Juni 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Cplästes lill justering, men bordlädes, på begäran af Frih.
Palmstjerna, Carl Otto, ett prot.uldr. för d. 27, 28 och 31
sisll. Maj, innefattande R. o. Ad:s beslut vid pröfningen af Const.-  Uisk:s mern. Nro 7 med förslag till åtskillige ändringar i grundlagarne.
Justerades pleniprot. för d. 10 sisth Maj f. m.
Frih. Raab, Adam Christian, upläsle en sålydande reservation
:
Vid den formella behandlingen af riksdagsärendena behöfver
man städse rådfråga prejudikatet, som sålunda småningom öfvergår
till häfd. Häfden antager i sinom tid betydelsen af lag. Det
ligger derföre makt uppå att ej godkänna sådana prejudikater,
som, i strid med grundlagens blid, inskränka vare sig den enskilde
riksdagsmannens rätt att få framlägga sina förslag till pröfning,
eller Ständernas rättighet att pröfva dera.
Ur denna synpunkt och för att i min ringa mån förekomma
att del sätt, hvarpå Const.Utsk:s mern. Nro 7 denna gång blifvit
behandladt hos R. o. Ad., må antaga betydelsen af prejudikat för
framtiden, hvarigenom en ökad svårighet skulle upstå att lösa samhällets
dyrbaraste fråga, bär jag ansett det vara min pligt att reservationsvis
anmäla min protest deremot.
Jag reserverar mig således mot den tydning, som blifvit gifven
åt 56 § R. F. att den skulle lägga hinder för Stånden att,
såsom gemensam tanke yrka antagandet af någon annan grund
för en föreslagen grundlagsförändring, än den Const.Utsk:s majoritet
godkännt, eller sträcka reformen i någon del öfver den gräns,
besagde Ulsk, behagat updraga. Vid föregrde riksdagar har intet
Stånd blifvit underkastadl en sådan inskränkning, och vid denna
endast R. o. Ad.
Jag reserverar mig ock emot den af R. o. Ad:s majoritet
hyllade grundsats att, med stöd af föreskriften i ofvan åberopade
§, anse hvarje förslag lill gemensam tanke så bundet inom den
form, hvarunder det framställts, att någon — äfven den ringaste
— af diskussionen föranledda, ändring i ordställning ej kunnat
medgifvas. Oberäknadt den motsägelse, sora en sådan grundsats
i sig sjelf innebär, då fråga är att tillvägabringa gemensamhet i
fleras tankar, jäfvas den af prejudikaterne från föregrde riksdagar.
Vid 1840 års riksdag förekommo dylika ändringar i flere förslag
till gemensam tanke.
Jag reserverar mig vidare mot den tydning, man gifvit åt
29 § Riddarh.Ordn., alt denna § skulle ålägga hvarje ledamot,
Den 4 Juni f. m.
447
som gör anmärkn. mot ett Const.Utsk:s förslag till grundlagsförändring,
att afgifva sådan anmärkn. skriftligen, vid äfventyr att
den ej annars kunde uplagas till föredragning inför Ståndet. Besagde
§ lyder: ”Väcker någon mundtligen en fråga, som på bordet
lägges eller remitteras, eller med de öfrige RiksStm kommuniceras,
bör anförandet till prot. dikteras och afskrift deraf till
bordet aflemnas innan nästa plenum”. En livar lärer inse att
denna föreskrift har afseende på väckta motioner, eller ock på
yttranden, som talaren begärt få kommuniceras MedStin, men ej
pä anmärkmr emot ett betänk.
Jag reserverar mig slutligen emot den olika behandling, som
ärendena varit underkastade. Frih. Sprengtportens förslag till
gemensam tanke om tillägg af ordet ”distriktsvis” i 1 mom, 12
§ fick, oaktadt ej skriftligen aflemnadt, föredragas Ståndet, men
mina förslag till förändring af tvenne ord i 30 § blefvo undertryckte,
utan att blifva underkastade Ståndets pröfning.
Jag påbördar ingen afsigten att förfara olagligt, men jag anser
mig, som denna gång varit föremål för en, efter min öfvertygelse,
oriktig tolkning af våra grundlagars bokstaf och anda,
skyldig alt genom denna min protest fästa upmärksamhet på dea
våda, ett sådant missförstånd kan för framliden medföra.
Majoriteten i en beslutande församling eger makten — derom
är intet att säga, så länge den begagnas inom behörig gräns;
men missbrukas den derhän, alt minoriteten ej får tillgodonjuta
den sig af grundlagen tillförsäkrade rätt, utkastas ett frö, som kan
slå rot och gifva fullmogen skörd. Skördarne hämtas likvisst vid
audra årstider, än utsädet lägges. Årstiderna vexla, så göra ock
stundom opinioner och majoriteter.
Uti denna reseservation instämde Hr Granfelt, Adolf
Fredrik.
Frih. Manderström, Carl Adolf, hade inlemnat följande
mern.:
I anseende lill en nyligen timad förlust inom min familj,
nödgas jag härmed vördsammast afsäga mig den plats i Bevilln.-  Ulsk. hvartill jag genom Hrr Elektorer, baft äran blifva kallad.
Hr Tham, Sebastian Mathias, hade inlemnat ett sålydande
mern.:
Af H. R. o. Ad:s Hrr Elektorer, har jag vid anställdt val
den 31 näsll. Maj blifvit utsedd till ledamot i Bevilln.Utsk., hvilket
npdrag jag härmed i största ödmjukhet får mig afsäga.
Äfvenledes hade Gr. Sparre, Carl Georg, inlemnat följande
mern. :
Af enskildta angelägenheter tvungen, att lemna hufvudstaden,
får jag vördsamt anhålla om entledigande från den befattning i
Riddarh.Utsk., hvarmed jag blifvit under innevarande riksdag hedrad,
likväl med bibehållande om min riksdagsmannarätt.
448
Den 4 Juni f. m.
R. o. Ad. biföll att Gr. Sparre finge bibehålla sin riksdagsmannarätt.
H. Ex. flr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Hr Berg von
Linde, Johan Albrecht, varit nödsakad alt bortresa från
hufvudsiaden samt anhållit att få, med bibehållande af riksdagsmannarätt,
afsäga sig sin befallning såsom ledamot af BankoUtsk.,
hvilket bifölls.
Jemte det H. Ex, sedermera tillkännagaf, att efter Gr. Wachtmeister,
Alarik, som förut blifvit entledigad från sin befattning
såsom Utsk:sledamol, en ledighet npslått jemväl bland ledamölerne
i Riddarh.Utsk., samt att Gr. Lagerbjelke, Gustaf,
såsom ledamot i Const.Ulsk. begärt och erhållit 8 dagars ledighet
från och med d. 10 dennes, anmodade II. Ex. Hrr Elektorer alt
sammanträda till val af 2:ne ledamöter i Bevilln.Utsk. efter Frih.
Manderström och Hr Tham, en ledamot i BankoUtsk., efter
Hr Berg von Linde, 2:ne ledamöter i Riddarh.Utsk. efter Gr.
Wachtmeister och Gr. Sparre; samt en ledamot i Const.-  Ulsk. under den Gr. Lagerbjelke beviljade ledighet.
Vidare tillkännagaf II. Ex. att Gr. Piper, Carl Fredrik,
i anseende till en föreslående bortresa fråu luifvudstaden anmält
sig vara nödsakad att afsäga sig sin befattning såsom Elektor, hvarjemte
H. Ex. anmodade Hrr Bänkmän alt i hans ställe utse en
Elektor.
iipnades Hrr Elektorers lista vid val af 3 ledamöter i BankoUtsk.
efter JN:o 1196 Hr Bäärnhjelm, Fullm. Frih. Fleetwood,
Carl Gustaf; N:o 2052 Hr von Hultenheim Fullm. Hr af Geijerstam
Carl, samt N:o 2320 Hr Åkerman Fredrik; och befunnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 1179 Hr Granfeldt Adolf Fredrik;
„ 1582 „ Steuch, Mathias; och
„ 2287 „ af Role'n, Fullm. Hr af Sillén, Lars Gabriel.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Bevilln.Utsk. alt inträda under den ordinarie ledamoten N:o 249
Frih. Adelssvärd Erik Seth, beviljade 3:ne veckors ledighet från
och med den 5 innevarande månad räknad; och befanns, dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 1352 Hr Bongenhjelm, Fullm. Gr. Lagerberg, Carl Sven Axel.
Hr Granfelt, Adolf Fredr.: Då jag endast ett par veckor
kommer att qvardröja här i hafvudstaden och icke ser mig i tillfälle
att under denna korta tid kunna skaffa mig kännedom om
de ärenden, sorn förekomma i BankoUtsk., så kan jag icke emottaga
förtroendet, att der vara ledamot utan nödgas att detsamma
mig afsäga.
I
Den 4 Juni f. m.
449
I anledn. häraf blefvo Hrr Elektorer af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, anmodade alt välja en ledamot i BankoUtsk. i st. f. Hr
Granfelt.
Föredrogs ånyo LagUtskis d. 21 och 24 sisth Maj på bordet
lagda betänk. Nio 25, i anledn. af väckte motioner, angide dels
domslolarnes oinbildning, dels Hofrätlernes utflyttning, dels ock
rättegången och arbetssättet i sistnämnde domstolar.
Detta betänk, företogs punktvis lill afgörande.
lista punkten, ang:de Hr Ribbings motion otti domslolarnes
organisation i enlighet med den plan, Justilice-Ombudsmannen
i sin vid innevarande riksmöte afgifna embetsberättelse
framställt.
Gr. Sparre, Erik: Förevaride fråga utgör en af de mest
omfattande, som vid innevande riksmöte varit föremål för Ståndets
pröfning. Just.-Omhudsmins förslag innefattar en helt ny
domstolsorganisation; inrättande af nya domstolar i st. f. Håradsrällerne,
med flere lagfarna ledamöter; förminskande af instansernas
antal o. s. v. Utsk. har icka underlåtit, att åt saken egna
den upmärksamhet, som den förtjenar; men Utsk. har, på sätt
betänk, innehåller, förnämligast fästat sin upmärksamhet dervid,
att någon klagan i detta hänseende icke försports, att folket, som
hittils varit vandt vid fyra instanser, eller åtminstone vid tre,
icke gerna skulle gå in på att med ens vänja sig vid 2 instanser
samt att bibehållande af tre instanser, särdeles i Sverige, der
folket sjelf, utför sina angelägenheter, vore nödvändigt. Utsk.
har icke underkänt pligteu deraf att flere lagfarna mäu böra sitta
i underdomstolarne; men Utsk. har ansett dessa olägenheter lill
en del kunna afhjelpas derigenom att saken blef i Hofrätten pröfvad
af flera domare, hvilka utgöra en kollegial sammansättning.
Utsk. har på dessa skäl tillstyrkt R. St., att icke bifalla Just.-
Ombudsnns af Hr Ribbing understödda förslag, hvars värde Utsk.
i öfrigt icke underlåtit att erkänna.
Ifrågavaride punkt af Utskis betänk, bifölls.
2:dra punkten, ang:de väckte motioner om Hofrätternes
utjlijltning.
Sedan, uppå begäran af Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
underl. Ri dd a r h.S e k re t. uplyst alt enl. ankomne prot.uldr.,
Preste- och BondeStin bifallit förevaride betänk, i dess helhet, men
att BorgareSt. återremitterat yttrandet pag. 40, med dervid fogade
författningsförslag, samt bifallit Utskis öfriga hemställanden
och lagt till handlingarne hvad som förekommer berättelsevis pag.
49—52, yttrade
Gr. Mörner: Det är således genom tre Stånds beslut afgjordt,
att den ifrågavaride motionen icke kan komma att bifallas. Det
lärer således vara öfverflödigt, att på densamma spilla många ord.
7 H. 29
450
Den 4 Juni f. m.
Jag anhåller endast att få tillkännagifva, att jag är af motsatt
tanke med Utsk. och stöder mig dervid icke endast på Lag-komite'ens
och Lagberedningens i ämnet afgifna utlåt., utan äfven
på det faktiska förhållandet, att i Finland inrättades tvenne Hofrätter,
oaktadt det landet troligen icke var mera i behof deraf,
än Norrland f. n. är. En stor olägenhet af det närvarande erfar
man ofta, då det är fråga om alt tillförordna domare i st. f. de
ordinarie domarne. Att skicka en person från Stockholm upp till
Norrland låter sig i de flesta fall icke göra, emedan för mycken
tidsutdrägt deraf skulle upstå. Derföre är man nödsakad, att
hålla sig till de individer, som af domarne i orten föreslås, om
hvilka man oftast icke vet något mera, än, alt de heta så och
så, samt äro födda då och då, hvilket står utsatt i det betyg,
som måste insändas, då de tillförordnas. Ett sådant förhållande
skulle naturligtvis icke inträffa, oin distanserna icke hindrade, att
personer från Hofrätterna utskickades och tillförordnades. Dessa
olägenheter hafva motionärerna frän Norrland troligen haft i sigte,
men sora sagdt är, vid den utgång frågan nu haft är det endast
såsom en reservation jag anhåller att få min mening till prot.
antecknad.
Gr. Sparre: Jag skulle icke vilja såsom ledamot af Utsk.
att Etsk:s utlåt, skulle beledsagas med ett sådant liktal, som Gr.
Mörner nu gjort, ulan att dertill genmäla några ord. Olägenheter
utaf afståndet emellan Norrland och Stockholm kunna visserligen
upgifvas; men olägenheterna af en Hofrätts förläggande till
Hernösand tror jag med lika lätthet skulle kunna upgifvas och
dessa olägenheter skulle tilläfventyrs blifva större, än den enda,
som Gr. Mörner nu framställt. Jag tror lika med Utsk. att jurisprudensen
i allmänhet föga vinner på förläggande af sådane
domstolar i landsorterna. En Hofrätt i Hernösand skulle svårligen
kunna inrättas med 2 divisioner, och om olämpligheten alt
hafva Hofrätter, med blott en division, derom äro meningarne
temligen ense. Afståndet för rättsökande blir, såsom Utsk. antydt,
ganska betydligt. Ifrån den nordliga delen af Norrland till
Hernösand blefve detta afstånd onekligen ganska stort. De resor,
som en tillförordnad domare skulle få göra till dessa nordligaste
delar af distriktet blefve ganska långa och en Hofrätt, förlagd i
Hernösand skulle hafva så få tjenstemän, att använda, att den
skulle komma i förlägenhet att af sina tjenstemän sända personer
lill dessa domareplatser. För min del har jag hört, att sådan
förlägenhet oftast skall inträffa vid Christianstads Hofrätt, der raan
ofta har svårt att få sujetter till domareförordnanden, då sådane
erfordras. Sådant bevisar rigtigheten af Utsk:s åsigt, alt domstolsorganisationen
icke i allmänhet vinner på dessa små Hofrätter,
förlagda i landsorterna. Då dessutom kommunikationsanstalterna
blifva allt mer och mer lättade så blir det också lättare för rättsökande
att träffa sina ombud. Det är äfven för dem större lätthet
att finna skickliga ombud i Stockholm, än det är att träffa
dem i en liten landsortsstad. Också hafva motioner om förlag
-
Den 4 Juni f. m.
451
gande af en Hofrätt endast varit väckta af dem, som bo i den
närmaste omgifoingen af Hernösand: hvaremot riksdagsmän från
den mera nordliga delen protesterat deremot, ”emedan”, säga de,
”vi hafva lättare, att komma till Stockholm och der få ombud
än att finna ombud i Hernösand”.
Jag tror på alla dessa skäl, i förening med, dem som Utsk.
anfört och som i betänk, finnas ganska utförligt framställda att
II. o. Ad. lugnt kan lemna sitt bifall till betänk, sådant det är i
denna punkt, utan så beskaffade reservationer, som dem Gr. Mörner
anfört.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har från förhållandet
med Christiansstads Hofrätt velat hämta stöd för sin åsigt. Jag
får, i motsats mot den talaren, just ifrån den Hofrätten hämta
stöd för min motsatta tanke. Det visar sig för dem, som lika
med den siste värde talaren tagit kännedom om, hvad som i sednare
tider inom det juridiska omfånget sig tilldragit, alt åtskilliga
nya åsigter hafva utgått just ifrån den domstolen och sedermera
vunnit sanktion derigenom att de blifvit af Högsta Domstolen bekräftade,
så att de öfriga Hofrätterna fått rätta sig derefter. Under
de sednare åren har äfven K. M. ifrån denna lilla Hofrätt
recryterat sin Högsta domstol, ett bevis derpå, att den måtte anses
hafva motsvarat förväntan. Skulle man icke lägga någon vigt
på afståndet, endast man hade lättare kommunikationer, så hemställer
jag huru vi skulle finna oss belåtna här i Stockholm, om
domstolen vore förlagd i Lybeck hvarifrån det går an under sommaren
att få kommunikationer lika fort som emellan Stockholm
och Norrland. Det är således temligen klart, att det i alla fall
ligger vigt på, att äga den auktoritet, i hvilken man parerar, i
sitt granskap, och skälen äro för och emot så fullständigt utvecklade,
dels i Ulsk:s betänk, och dels i de af vederbör:de auktoriteter
afgifne utlåtm, att ett uprepande deraf, synnerligen i det
skick, hvaruti frågan sig nu befinner, skulle vara att onödigtvis
uptaga R. o. Adis tid.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag är af samma mening
som Gr. Mörner, och på det att jag, när denna fråga framdeles
återkommer, icke må anses nu hafva genom stillatigande godkänt
Utsk:s mening, så vill jag genast yttra mig. Det är klart, att
hvarje förändring, sådan som den förevar:de, måste medföra vissa
olägenheter, och jag vill icke bestrida dem, Gr. Sparre anfört;
men det finnes på andra sidan sådane, hvilka förtjena mera af
seende.
Dylika äro, att de rättsökande, som nu förlorat den andra
instansen, Lagmansrätterna, hvilken de hade i sitt grannskap,
nu måste, om de äro missnöjda med Häradsrättens utslag, vända
sig omedelbart till Hofrätten. Jag anser af vigt att en part kan,
om han vill, personligen tala vid sitt ombud och sina domare.
Huru skall sådant hädanefter blifva möjligt för dem, som bo i
Norr och Westerbotten, synnerligen, då de fleste af våra landsmän
icke äro nog bemedlade för att företaga en långväga resa.
29*
452
Den 4 Juni f. m.
Understundom fean kostnaden för en sådan öfverstiga tvistens värde.
Gr. Sparre har sagt att gemenskapen mellan Stockholm och Norrland
numera vore ganska lätt genom ånghåtarne. Det är sannt,
men hvarföre skola rättsökande, som redan hafva denna fördel att
färdas, mista den? Han kunde äfven begagnas till Hernösand, som
ligger hälften närmare till våra nordliga gränsorter än till Stockholm.
Det gör en betydlid skillnad. Man har redan omförmält,
huru förhållandet är i Finland, att man emellan Abo och Torneå
anlagt Wasa Hofrätt, likasom här blifvit yrkarlt, att emellan Stockholm
och Haparanda uprätta Hernösands. Till denna jemförelse
får jag lägga ännu en annan, Norrige har endast 1,300,000 invånare,
då Sverige har 3,400,000, men det förra Riket har fyra
Hofrätter, eller lika antal med Sverige, om en ny uprättades i
Hernösand. Dessa s. k. Stifts-Öfverrätter äro förlagda en i hvarje
Stiftsstad. Vi måste med liden fylla motsvarande kraf i Sverige,
ty saken är af sådan beskaffenhet, det hon utan tvifvel kommer
att utgöra ämne för motioner vid hvarje riksdag, intilldess alt
landsorterna få i detta hänseende sina billiga fordringar upfyllda.
Då torde Hofrätter blifva förlagda på ån flera ställen i landet, icke
blott i Hernösand eller annorstädes i Norrland, utan ock i Carlstad
eller trakten deromkring. Som det vore rätt och billigt, så
är det sakens inneboende kraft hvilken kommer alt med tiden göra
sig gällande, äfven om förslaget vid innevar:de riksdag faller.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anhåller endast
att få till prot. antecknadt att jag fullkomligt delar de åsigter,
som af Gr. Mörner och Hr von Hartmansdorff i detta ämne
blifvit framställda.
Hr Lefrén, Jo b. Pehr: Nu börjar man att märka följderna
utaf den djupa förändring, som Sverige undergått genom
Lagmansrätternes borttagande. Att en uråldrig institution af den
beskaffenhet, som Lagmansrälterna, blifvit afskaffad är en besynnerlighet
i lagstiftning lindrigast sagdt. I st. f. att återföra lill
Lagmansrätterna de derifrån afskiljda ärender, hvilka nu äro öfvcrlemnade
till Hofrätterna, afskaffade man denna på origtiga lagberepp
— jag vågar säga det, ehuru jag icke är lagkarl — grundade
inrättning. Alt hafva 2 instanser i orterna och att blott
hafva en Öfverdomstol som skiljer emellan parterne, när dessa
instanser icke öfverensstämma. Sedan man likväl nu afskaffa!
Lagmansrätterna i st. f. att utveckla dem, så kan jag icke annat
än vara af samma tanke som Gr. Mörner och Hr von Hartmans
dorff
och önskar, att R. o. Ad., vid de förhållanden, som nu finnas,
ville lägga detta ärende till handlingarne.
Gr. Sparre: Frågan om Lagmansrätterna är redan afgjord.
Det tillkommer mig icke, att derom yttra mig. Den förmån, som
parterne hade af denna domstol, kunna de aldrig få af Hofrätlerne.
Lagmannen reste omkring i landsorten. Den rättsökande
kunde vid denna domstol få sina vittnen hörda. Han kunde äfven
sjelf inställa sig der. Att i landsorten förlägga så många
Den 4 Juni f. m.
453
Hofrätter, ali parterna dit knnde inkalla sina vitlnen och utan
allt för långa resor inställa sig, är omöjligt; ty då. Mine Hrr
finge vi göra en Hofrätt i hvarje län. Det är ungefär hvad Just.-  Ombudsm:n föreslagit. Det blefve för dem, som bo längst
upp i Norrland en alltför lång väg till Hernösand för att tänka
pä alt den rättsökande skulle resa dit sjelf. På samma sätt blefve
det äfven för lång väg från Dalarne till Stockholm. Man skulle
således nödgas att anlägga en Hofrätt i Dalarne, Jemtland o. s. v.
eller en i hvarje af dessa provinser, om innevånarne der skulle
få tillfälle att personligen inställa sig för att träffa sina Domare
och få de vitlnen afbörda, som han åberopar. Nyttan deraf vill
jag hvarken erkänna. Sanningen är att under den tid af 3 år,
som jag tjenstgjort i Hofrätten, påminner jag mig knapt något
fall att de rättsökande hafva infunnit sig hos mig för att samtala
i ämnet. Det är genom handlingar och sakförandens framställningar,
som Domaren inhämtar kännedom om den sak, hvari
han skall döma, icke af partens underhand och utom prot. meddelade
uplysningar. Hvad angår att Högsta Domstolen blifvit rekryterad
med ledamöter från Christia) stids Hofrätt, så torde jag
få göra den anmärkn., att desse män sannolikt icke blifvit upfostrade
i Christianstads Hofrätt. Den är icke tillräckligt gammal
för det ändamålet. Desse män hafva gjort sina studier eller tillbragt
läroåren vid en belt annan domstol och det år just fråga
om huruvida dessa små Hofrätter blefvo tjenliga upfostringsanstalter
för unga jurister, hvilken kommer mig att tveka om lämpligheten
af dessa domstolar. Jag vill icke, på säll jag redan har
nämnt, uptaga R. o. Ad:s lid med en fråga, som redan är afgjord,
utan anhåller nu endast om Hr Frih. o. Landlm:s propos. lill
bifall å Utsk:s utlät.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller blott att få instämma
i Hr Lefréns yrkande, att denna punkt icke måtte af R. o.
Ad. godkännas, utan endast läggas till handlingarne, sedan R. o.
Ad. förnummit alt den redan är af de öfriga Stånden bifallen.
Då nu H. Ex. llr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle ifrågavande punkt af Utsk:s betänk, ropades starka ja,
blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han troll sig
finna att ja varit öfvervägande.
3:dje punkten, innefattande tillstyrkande, att It. o. Ad.
med förklarande att Lars Rasmundssons motion om uphörande
af skriftliga berättelser i Hofrätt ej kan bifallas, mäste med
anledn. af Gr. Sparres och Hr Weidenhjelins framställningar,
antaga ett af Utsk. uprättadt förslag till förordning om vissa
bestämmelser i afseende på fullföljden och behandlingen af
mai i Hofrätt.
Gr. Mörner: LagUlsk. har, i sitt förevande förslag till bestämmelser
i afseende på fullföljden och behandlingssättet af mål
i Hofrätten, bibehållit den numera, enl. min upfaltning, temligen
öfverflödiga, och, jag vill nära nog säga, irrationella skillnaden af
454
Den 4 Juni f. m.
fullföljden genom vad och genom besvär. Detta Utskrs förfaringssätt
synes stå i sammanhang med den åsigt, som vid ett föregående
tillfälle, då frågan var om fullföljd af mål från Gottland,
blifvit uttalad och hvilken åsigt innefattade att man icke skulle
göra rättegångssället alltför enkelt. I delta fall är jag af motsatt
tanka med Utsk. Jag skulle tro, att ju mera enkelt och lättfattligt
man gör rältegångssättet för allmänheten, ju mindre man genom
olika föreskrifter för likartade fall utsätter de rättsökande för möjligheten
af misstag, och till följd deraf förlorade fatalier, ju säkrare
skall rättvisan skipas och ju bättre kommer lagskipningen att
motsvara allmänhetens förväntan. Utsk. har trott någon grund
för de olika sätten i ändringssökande ligga i skillnaden emellan
s. k. besvärsmål och s. k. vädjade saker. Sedan alla dessa mål
numera gå ifrån samma instans, och till samma instans, tror jag
deremot en sådan skillnad icke vidare vara af nöden; men jag
förmodar att föga förhoppning är för handen att åt denna åsigt
kunna bereda något insteg, sedan, efter hvad jag tror mig veta,
och som äfven af Hr Riddarh.Sekret:s tillkännagifvande kunde inhämtas,
Utsk:s förslag i denna punkt är af 2 Stånd bifallet. Jag
vill derföre inskränka mig till några få anmärkmr i afseende på
sjelfva det nu upgjorda förslaget, deri tilläfventyrs något förtydligande
skulle vara behötligt.
I första § säges, rörtde den händelsen att man icke vederbörligen
aflemnar komplette handlingar. Försummas det, vare
Hofrätten deraf ej hindrad att afgöra målet, derest klaganden
för sin underlåtenhet icke visar giltig ursäkt. Det sålunda inkomplelta
ärendet är egentligen icke något mål, dä man inga
handlingar har. Det är först sedan handlingarne inkommit, som
man egentligen kan säga, alt det "är ett fullständigt mål. Ett
ärende är det visserligen äfven i detta ofullständiga skick, men
någon pröfning af sjelfva tvistefrågan kan vid sådant förhållande
ej komma i fråga, utan skulle jag tro uttrycket att handlägga
ärendet, vore bättre än att säga afgöra målet.
Emot den 3 § har jag hört en anmärkn. framställas, som
jag anser mig böra underställa Ulskts pröfning, i fall betänk, skulle
komma alt återremitteras, ehuru jag, för min del, icke kan dela
samma anmärkn. Uti 3 § står: ”Om allt, som, efter 1 § och i
öfrigt, vid talans fullföljd, bör iakttagas, äfvensom ang:de hvad
åligger den klagande, hvars besvär utställas till vederpartens förklaring,
med skyldighet för klaganden att besvären uttaga, dem
till vederparten lemna och derom till Hofr allen ingifva bevis, så
ock om äfventyret för försummelse härutinnan, skall underrättelse
gifvas i de hänvisningar, som, för fullföljd af talan i Hofrätt,
meddelas parter”.
Man har trott att denna omständliga föreskrift, som här är
meddelad i afseende på hvad af den ändringssökande skall i Hofrätten
iakttagas, skulle möjligen kunna leda snarare lill förvillelse,
än till uplysning, då nemi. underdomarens upfaltning af hvadlagen
fordrade i den delen, kunde vara olika med Hofrätlens, och
underdomaren således gifva andra föreskrifter i afseende på hvad
sora i Hofrätten vore att iakttaga än, sora komme att af Hofrätten
meddelas. Derför har man trott det vara lämpligare,
att i besvärshänvisningar endast sades: alt parten ägde iakttaga
hvad Hofrätt i sådant afseende föreskref. Det kan visserligen
hända att genom ett sådant stadgande ändamålet äfven kunde
vinnas, men då föreskriften i förslaget i detta hänseende öfverensstämmer
med hvad, som f. n. efter 1807 års förklaring äger rum, så
anser jag för min del, icke någon vigt ligga på den ifrågasatta
förändringen, men har likväl, i följd af tleres derom gjorda framställning,
ansett mig höra omnämna densamma.
Den 6 § innefattar Utsk:s förslag, att part, sam i vädjad sak
vill höra vittnen, eller förete annan bevisning, bör derom framställa
begäran, under skriftvexlingen, eller inom en månad efter
skriftvexlingens slut. Anledningen till denna föreskrift om att
anhållan skulle kunna framställas till och med en månad efter
skriflvelingens slut, har jag icke rätt kunnat fatta. Jag skulle tro,
att anhållan borde kunna göras under skriftvexlingen och att man
kunde i öfverensstämmelse härmed inskränka parternes rätt i delta
hänseende samt utesluta hvad, som förekommer om ifrågavar:de
begärans framställande inom en månad efter skriftvexlingens slut,
emedan denna lidsförlängning eljest kan föranleda till ny skriftvexling.
Vidare innehåller 6 § ”Ej må sådan begäran sedan uptagas
i annat fall, än att bevisningen ej varit kunnig eller att tillgå
eller anledning till dess företeende ej förefunnits förrr än efter
den tid, här ofvan sagd är, i hvilket fall, derest berättelsen emellertid
utfärdad blifvit, iakttagas hör hvad som är föreskrifvet gelk.
. kungörelsen d. 19 Januari 1802, ang:de skyldighet för den
part, som, efter berättelsens utfärdande, önskar förete bevis, alt,
vid underskriften, derom göra förbehåll, eller ock söka mundtligt
förhör”.
Då, enl. detta mora., rättighet att söka muntligt förhör qvarstår,
lärer det icke heller kunna förmenas en part att vid det
förhöret andraga sina skäl och äfven till stöd för dem förete den
bevisning, hvarpå han äger tillgång. Således skulle jag tro, alt
del ändamål man genom denna § åsyftat, kommer att i betydlig
mån förfelas genom denna parter förbehållna rätt, alt konna erhålla
förhör efter skriflvexliugstidens slut, och till följd af påskrift
på berättelsen. De förhör, som på grund af sådan påskrift beviljades,
horde endast afse att utreda anmärkmr vid sjelfva berättelsen,
men icke att åstadkomma en ny eller fullständigare utredning
af målet. Skulle förhörsrättigheten vara så illimiterad,
som här är föreslaget, så föreställer jag mig att förhållandet, äfven
efter den nya författningens utfärdande, skulle komma att
blifva ungefär detsamma såsom del f. n. är. I fall R. o. Ad.
finnér de nu framställda anmärknme vara förljenta af något afseende,
skulle jag anhålla att betänk, måtte återremitteras för att
komma under Utsk:s förnyade granskning.
Gr. Sparre: Det förslag, som LagUlsk. här lill R. S:s prof
-
ning framlagt, är af ganska stor omfattning. Det innehåller förändringar,
åsyftande att förenkla, reda och förkorta arbetet i Hof.
rätten, hvarest f. n. mycken tid uptages med muntliga förhör,
vid hvilka oftast endast meddelas föreläggande för parter att inkomma
med felande handlingar att bestämma tiden,.inom hvilken
den bevisning bör förebringas, hvaraf part i Hofrätten vill sig
begagna, med ett ord, ganska omfattande och för rättegången i
Hofrätten vigtiga stadganden: Ulsk. vågade likväl icke gå så långt
som Gr. Mörner föreslagit, eller att med uphäfvande af den nu
varande skillnaden emellan vad och besvär stadga en enda och
för alla mål gemensam form för klagan öfver Underrälters eller
Executorers utslag. Frågan om företrädet af det ena eller det andra
sättet kan också vara mycken tvist underkastad och Utsk. ville
vid sådant förhållande icke föreslå en förändring i berörde afseende.
Vid detta förhållande och då Gr. Mörner icke heller nu
syntes afse att Ulsk. skulle taga denna hans framställning i öfvervägande,
inskränker jag mig till att ingå i svaromål på de anmärkrur
han gjorde emot Usta och 3:dje §§:ne af Utsk:s förslag
lill förordning.
Vid den Usta § har han anmärkt att uttrycket ”afgöra målet”
vore oegentligt och Gr:n har trott att man borde i st. f. mål
begagna ordet ”ärende”. Jag vill erkänna att i detta fall ordet
”ärende” varit lämpligare än målet, emedan konstspråket benämner
med mål endast sådana ärenden, som genom besvär inkomma
till Hofrätten ; i allmänhet kallar man likväl alla ärendersom inkomma
lill Hofrätten för mål. Då emellertid, efter hvad jag nu förnummit,
betänk, är i denna del af ett annat Stånd återremitterad!,
och då jag är okunnig om hvad som dertill föranledt och är angelägen
att della ärende må blifva så behandladt och lagen så tydlig,
att ingen tvetydighet må finnas, så skall jag icke motsätta
mig den af Gr. Mörner begärda återremiss, på det att Utsk. matte
taga i öfvervägande de af Gr. Mörner och inom BorgareSt. framställda
anmärkmr. Detsamma gäller om 3 §, hvilken Gr. Mörner
icke synes bestämdt ogilla, ehuru han framställt en anmärkn.,
som han hört af annan person göras. Utsk. må gerna taga
ärendet i förnyadt öfvervägande; det kan icke skada saken.
Jag vill således icke uptaga R. o. Adis för andra och större frågor
beräknade tid, med några vidare yttranden i detta afseende,
utan vore lämpligast om R. o. Ad. behagade att, på sätt Gr. Mörner
föreslagit, återremittera betänk., så mycket mer, som det är
i allmänhet kinkigt, och synnerligen när det rörer lagfrågor, att
stante pede göra redaktionsförändringar i ett framstäldt förslag.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Jag önskar endast att besvara
Gr. Mörners emot Utskis förslag framställda anmärkmr, derom
alt LagUtsk. underlåtit att i allmänhet stadga lika behandling
af besvärsmål och vädjade mål. Skälet dertill är, åtminstone efter
milt förmenande det, att någon motion i den af Hr Grin antydda
syftning icke varit vid denna riksdag väckt, och att LagUtsk.
icke har rättighet enl. grundlagen att föreslå lagförändringar,
derom motion icke blifvit inom något af RiksStm framställd;
Den 4 Juni f. m.
457
och derföre har LagUtsk., med bibehållande af den grund, som
lagen stadgar för behandling af vadmal och besvärsmål föreslagit
de förändringar, som innehållas i 1 och 2 §.
Hr von Hartmansdorff: I händelse Ståndet skulle finna
för godt att återremittera detta betänk, med afseende på de anmärko:r,
som äro gjorda i sak, så anhåller jag att få göra några
andra, rör:de författningsspråkets vård. Jag har förut enskildt till
en och annan ledamot af LagUtsk. yttrat min önskan, att det
rena språk, som finnes i vår nu gällande lag, måtte så vidt möjligt
vore, iakttagas, äfven i de nya stadganden, som här föreslås.
Jag ser mig nu föranlåten att yttra detta offentligen. Det äro
2:ne stora inrättningar i samhället, Prediksstolarne och Domslolarne,
som vidmakthålla språket hos den stora mängden. Om
någondera sviker, så är språkets skada deraf ögonskenlig. För
predikstolarne har framlidne ErkeBiskop Wallin gifvit ett efterdöme
af språkets renhet och kärna, hvilkas bibehållande icke kan
nog värderas. Vår gällande lag har gjort detsamma för domslolarne.
Låtom oss vara noggranna att icke ulan efterföljd lemna
den föresyn sora blifvit oss gifven.
Hvad detta förslag beträffar, så står i rubriken ordet bestämmelse.
Det betyder destination. Här är icke meningen den,
utan bestämning, stadgande, eller något dylikt. Jag erkänner
att jag bryr mig mindre derom att detta ord slår origtigt i en
tulltaxa eller i någon dylik författning, som utgår från FinansDepartuet,
men om ett sådant står i allmän lag eller i en författning,
som utgår från Jusl.-Depart:t, der man är van att noggrannt
väga orden, på sätt domrarne pläga göra, så är det värre.
I den andra §:n har Utsk. sammansatt tvenne praepositioner,
nemi. ”inom af”, och i samma rad förekommer ”efter af”, hvilket
är ett dåligt språk, som här icke heller behöfver användas,
ffär står nu: ”att inom af Hofrätten bestämd tid efter af liandlingarne
erhållen del”. Med icke flera ord skulle man kunnat
uttrycka detsamma. Jag säger icke att det förslag, jag nu går
att framställa, är del bästa, men det kunde heta: ”att inom tid,
som Hofrätten, efter erhållen del af handlingarne bestämmer”.
Dessa ord äro icke flera än Utsk:s förslag innehåller.
I fjerde § läses: ”Sedan, efter slutad skriftvexling i vädjad
sak, densamma blifvit etc.” Hvad här trögt säges med 9 ord,
skulle efier min tanke kunna lättare uttryckas med 7, sålunda:
”Sedan vädjad sak efter slutad skriftvexling blifvit,” etc.
Den 7:de §:n lyder sora följer: ”Sedan till Hofrätt inkommet
mål blifvit lill afgörande föredraget låter Rätten upläsa det
beslut, sorn under Hofrättens pröfning kommit, hvad parterna
i Hofrätten anfört jemte hvad af öfriga handlingar för målets
kännedom af Rätten anses oundgängligen nödigt; hvarefter målet
bör, i stadgad ordning till pröfning företagas. I dessa få rader
förekomma orden Hofrätten och Rätten 5 gånger, mai 3 gånger
och pröfning 2 gånger samt kommet och kommit nära tillsammans.
Det ser ut, såsom hade Ulsk:s Sekret, ansett pronomina
458
Den 4 Juni f. m.
icke böra begagnas i lagspråk, eller samma ords nprepande deri
vara stötande. För alt i §:s början slippa sammanställningen af
ett adverbium och en preposition, kunde man hell enkelt säga:
”Sedan mål, som till Hofrätt inkommit” etc. Sisla gången ordet
”pröfning” förekommer, torde det kunna alldeles umbäras, och
meningen sluta sålunda: Mulet bör i stadgad ordning företagas.
R. o. Ad. kan anse dessa anmärkmr småaktiga och det äro
de måhända i förhållande till innehållet, men när man ofta ser
språket vanvårdas, så måste man någon gång, söka göra dess fordringar
gällande.
Hr Carleson: Jag vill visserligen icke motsätta mig en
återremiss på det att LagUtsk. mätte få försöka att redigera förslaget
till författning bättre än som skett, men jag anser mig
likväl på samma gång böra uttala min öfvertygelse att det är ganska
sannolikt att föga derigenom vinnes. Det är icke Ståndet
obekant huruledes vid upsättning af betänk:n inom Utsk:n tillgår.
Ofta har hufvudsaken blifvit afgjord genom votering och genom
votering afgöres sedermera huru framställningen till R. St. skall ske.
Jag har nyss hört Hr von Hartmansdorff göra anmärkn. derom
att ordet ”bestämmelse” skall hafva blifvit origtigt begagnadt.
Nu erinrar jag mig väl icke huruvida det ordet har i betänk,
inkommit genom votering inom Ulsk., men det erinrar jag mig
att det var tvist derom och att flera motsatte sig att detta ord
skulle intagas. Bestämdt påminner jag mig äfven att ett uttryck,
som finnes i 1 § och hvarvid Gr. Mörner gjorde anmärkn. pä sådant
sätt influtit. Jag tror denna anmärkn. vara obefogad och
är af samma åsigt som Utsk. i den delen har framställt, men
omnämner exempelvis alt just deu strophen tillkom genom votering
inom Utsk. När ett Collegium af .16 personer skall redigera
en författning så kan man icke förvänta sig att denna författning
skall blifva ett mästerverk af vältalighet eller det bästa,
som kan åstadkommas. För min del godkänner jag de åsigter,
som äro uttalade i det ifrågavarande förslaget, och önskade alt
äfven R. St., med godkännande af desamma, för K. M. framställde
förslaget. Jag tror väl icke att K. M. kan antaga det i alla delar,
men att man åtminstone till nästa riksdag kunde förvänta
ett förslag till förordning, deruti K. M. med bibehållande af förenämnde
grunder bättre framställt dem än som nu har skett.
Gr. Mörner: Till de anmärkn:r, som jag hade äran framställa
då jag förra gången hade ordet, tager jag mig friheten att
göra några tillägg.
t första § säges: ”Den som, vare sig efter erlagdt vad
eller genom besvär, i Hofrätt fullföljer talan emot Underrätts, K.
Bef:h:des eller annan Embetsmyndighets beslut, bör, jemte tvenne
exemplar af den skrift, hvaruti talan fullföljes, ingifva det öfverklagade
beslutet med vadebevis, derest i målet vädjadt blifvit, så
ock alla protokoll, som deri förde äro, tillika med andra handlingar,
hvarpå han sig beropar”. Dervid har Utsk. förbisett alt
Den 4 Juni f. ra.
459
i konkursmål föreskrifver lagen, alt handlingarne skola af domstolen
till Hofrätten insändas. Parten kan således åberopa dessa
handlingar, ulan att behöfva insända dem, och bör följaktligen
icke genom underlåtenhet att inlemna handlingar, hvilka af domstolen
skola inskickas, äfventyra förlust af sin talan. Af denna
§:s stadgande rörande behandlingen af mål, fullföljda i Hofrätt,
skulle man kunna sluta, att Hofrätt icke har alt handlägga andra
mål, än sådana, som dit inkommit antingen genom besvär eller
genom vad, men huru skulle då förfaras i sådana mål, som äro
lill Hofrätt instämda? Skulle med den förfaras efter den af Utsk.
föreslagna ordningen i afseende på hvad under eller efter skriftvexlingen
är att iakttaga, eller äger andra föreskrifter i denna del
fortfarande rum.
Femte § hänvisar i afseende på berättelsen till nuvarande
22 Kap. l:sta §.n R. B. Detta lagrum innefattar redan bestämmelser
och föreskrifter, som kunna anses föråldrade. Utsk. har likväl icke
funnit någon betänklighet vid att icke blott åberopa dessa redan
antiqverade föreskrifter utan att derutöfver skärpa dem med nya
tillsatser hvilkas fullständiga iakttagande enl. min tanke, skulle
komma att så taga Ilofrättsledamöternes tid i anspråk för ett i
sjelfva verket öfverflödigt arbete, att, hela ändamålet med den föreslagna
förändringen, eller målens skyndsammare handläggning
skulle komma att derigenom tillintetgöras. Att utarbeta en sådan
berättelse som här föreskrifves, är att göra en upslällning
i annan form, af hvad de andra domslolarne förut ulredt och
skulle i de flesta fall komma att blifva ett afskrifvande i detalj
af hvad de förut hafva skrifvit. Det kan väl vara nog att ett
förhållande finnes en gång i handlingarne omförmäldt utan att
det behöfver på det sättet omskrifvas. Jag tror att man långt
ifrån att vinna det åsyftade ändamålet med ifrågavartde förslag,
nemi. att förkorta och påskynda rättegången, tvertom skulle genom
detsamma komma att förorsaka ganska mycken tidsförlust. Detta finge
dock icke hjelpa om förslaget komme att medföra någon verklig
nytta, men mig synes det vara så utan ali sådan, att jag skulle
högeligen önska att Utsk. måtte taga förslaget i förnyadt öfvervägande,
och dervid tillse huruvida det icke vore alldeles tillräckligt
att här, endast hänvisa till nuvarande 22 Cap. 1 § i R. B,
Att amplifiera hvad der stadgas om berättelserna, tror jag vara
ett misstag.
Det har af Hr Carleson, i anledn. af min förra framställning,
blifvit ytlradt, alt Utsk. icke af någon motion haft anledning alt
göra förslag om uphäfvande af skillnaden emellan de olika sätten
alt söka ändring i Underrättsbeslut i s. k. vädjade mål eller i
sådane, som blifvit meddelade i besvärsmål. Om mitt minne
icke missleder mig, så var Gr. Sparres motion af den obestämda
och vidsträckta beskaffenhet att den kunde medgifva nära nog hvilken
förändring som helst uti de §§ i R. B., som angå rättegångssätlet
i Hofrätten och måls fullföljd derstädes från den första som
afhandlar dessa ämnen till den sista som vidrörer dem. Motionen
innehöll nemi. egentligen icke något annat, än att motionä
-
460
Den 4 Juni f. ra.
ren förbehöll sig att inför LagUtsk. få upgifva de förändringar i
Hofrälternas rättegångssätt, hvilka motionären ansåg nödiga. Något
i samma syftning vill jag erinra mig att motionen innefattade
och i denna motion låg således, enl. min tanke, icke något
hinder för Utsk. att konna föreslå hvad det ansåg lämpligt. Jag
förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. Sparre: Hvad angår den sednare delen af den siste
talarens yttrande, så får jag anmärka, att min motion afsåg endast
vidtagande af åtgärder, hvarigenom den lid kunde förminskas,
som ledamöter i Ilofrätterne använde på arbetet derstädes.
Såsom medel dertill föreslog jag inskränkning af tiden för handlingarnes
läsning och något fullslåndigande af berättelsen. Jag
förbehöll mig att inför Utsk. få vidare utveckla mina åsigter, i
berörde hänseende; men ingalunda gjorde jag ett så vidsträckt
förbehåll att jag skulle kunna ändra hela Ilättegångs-balken.
Jag har redan lillkännagifvit anledningen, hvarföre jag icke
inom Utsk. yrkat uphäfvande af den nu stadgade skillnaden emellan
vad och besvär.
Jag är Hr von Hartmansdorff tacksam för hans anmärkn:r
emot förslagets redaktion och jag skall i händelse förslaget framställes,
försöka att inom Utsk. göra gällande dessa anmärkmr för
såvidt skäl dertill förefinnas.
Hr Carleson har redan till någon del gjort Utsk. ursäkt för
de ofullständigheter, som i ett sådant förslag från eli Utsk:s sammansatt
af 16 personer och der besluten ofta fattas genom votering
i de särskilda punkterna, någon gång kunna förefinnas.
Emot en af de, under nuvarande öfverläggning af Hr von
Hartmansdorff framställda anmärkmr, måste jag göra en erinran.
Hr von Hartmansdorff har sagt att i 2 § skulle kunna sättas:
”förklaranden vare ock skyldig att inom tid, som Hofrätten efter
erhållen del af handlingarne bestämmer”. Sådan är icke Utsk:s
mening, ulan deremot, att förklaranden skall vara skyldig alt,
inom af Hofrätten bestämd tid efter det förklaranden af handlingarne
erhållit del, afgifva sin förklaring. Hr von Hartmansdorff
har således missförstått Utsk:s mening eller åtminstone föreslagit
något, som Utsk. icke afsell.
Då Gr. Mörner har gjort en framställning om olämpligheten
deraf, att berättelsen skulle gifvas den fullständighet, som Utsk.
föreslagit, så vill jag erinra att om Gr:n jemför den 5 § i detta
förslag med 22 Kap. 1 § i 11. B., så finner Gr:n att Utsk. egentl.
icke gjort något betydligt tillägg till hvad som stadgas i delta
Kapitel. Utsk. har endast sagt, att de frågor, som äro underkastade
Hofrättens pröfning, skola bestämdt utsättas, och lämpligheten
af denna åtgärd vitsordas derigenom, att så med fördel praktiserats
i Högsta domstolen. Då emedlertid på sätt jag anmärkt
ett förslag af den vigt för rättsökande, som det ifrågavar:de, bör
omsorgsfullt behandlas, så skall jag icke motsätta mig en återremiss.
Jag vill blott nämna, i fråga om Gr. Mörners erinran vid
1 §, att Utsk. visserligen icke afsell uphäfvande af det stadgande,
Den 4 Juni f. m.
461
som du förefinnes om handlingarnes insändande i konkursmål,
men dtå en särskild föreskrift derom fanns i konkurslagen, så ansåg
Utsk. icke nödvändigt alt i detta förslag, som innehåller bestämmelser,
rörande mål i allmänhet, inlaga de särskilda undantagslagar,
som äro införda i en särskild författning.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Afven jag motsätter
mig ingalunda en ålerremiss af betänk., men som, om en sådan
kommer att äga rum, jag icke är närvarande i Utsk., då densamma
der kommer alt handläggas, så tager jag mig nu friheten att
besvara tvenne anmärkn:r, som blifvit gjorda af Gr. Mörner.
Den ena afser föreskriften om berättelsen i 5 §. Det var
fråga väckt att hafva en kontrollerande referent i målet, så att
det skulle blifva 2 referenter i st. f. en. Jag var icke af den
åsigten emedan jag icke ansåg möjligt för Hofrätlens ledamöter
att bestrida handläggningen af sina egna mål utan derjemte vara
kontrollanter i kamraternas. De skulle derigenom blifva så öfverliopade
af göromål att ärendena kommo att gå långsammare än
hittills. I stället beslöts derföre att berättelsen skulle göras fullständigare
än hittills, så att deruti framställdes de frågor, som
äro uuderställda Hofrättens pröfning. På samma sätt tillgår i Högsta
domstolen, föredragande RevisionsSekreteraren uptager nemi.
i berättelsen de frågor, som underställas K. M:s pröfning. Derigenom
äro parter i tillfälle att se huruvida referenten rikligt upfattat
sjelfva tvistefrågan. Jag önskar således att icke, genom den
behandling ärendet kommer att få inom Utsk., berättelserna må
försvinna på sätt här är föreslaget.
Den andra anmärkn., som gjordes ronde den 6 §, nemi. att,
under skriftvexlingen skall begäran framställas om förhör för framläggande
af nya bevis, men detta är icke alltid möjligt, ty om
svaranden i sin sista skrift har gjort sådana andraganden, sorn
göra nödvändigt att förete nya bevis, som förut icke varit behöfliga,
så bör den andra partén väl erhålla tid dertill och denna
tid bar Utsk. föreslagit till en månad. Jag hemställer således att
i den delen icke någon ändring må ske.
Hvad sjelfva redaktionen beträffar, så delar jag Hr von Hartmansdorffs
anmärkmr. Förhållandet var nemi. att med detta betänk.
var mer än vanligt brottom inom Utsk., emedan det var
af vigt att detsamma kom in till R. St. före handläggningen af
en annan fråga, som af denna var beroende, och det tror jag
vara hufvudsakliga skälet dertill att redaktionen icke blifvit bättre
än den är. För min del önskar jag således att de anmårkn:r,
som äro af Hr von Hartmansdorff framställda, hvilka i min tanka
äro väl grundade, må blifva af Utsk. iakttagna vid den förnyade
behandlingen af delta ämne.
(lr Printzensköld, Carl: Till bemötande af hvad Hr
Gr. Sparre anfört såsom orsak, hvarföre uti förfaltningsförslaget
ingenting förekommer ang:de konkursmål, att nemi. om dessas
behandling och fullföljd serskild lag är utfärdad, anser jag mig
böra vördsamt erinra, hurusom lagstiftaren, vid det förhållande,
462
Den 4 Juni f. m.
att undantag finnas, å hvilka en lag icke äger tillämpning, alltid
plägar, till förekommande af misstag eller missförstånd vid lagskipningen,
uttryckligen tillägga i lagen, att, hvad undantagen
beträffar, om dem finnes särskildt stadgadt. Ett sådant tillägg,
i afseende på konkursmålen, kan icke blifva svårt att tillvägabringa,
likasom behofvet deraf, till förekommande af ovisshet vid
författningens tillämpning, lättligen torde inses, när man besinnar,
att, enligt allmänt antagen grundsats i lagskipningen, en
äldre lag anses uphäfven genom en yngre, så framt i den sed
nare
icke annorlunda uttryckligen förordnas. Och jag hemställer
derföre att, i händelse af ålerremiss, Utsk. måtte taga den gjorda
anmärkn:n i öfvervägande, så att förfa tini ngsförslaget må vinna
en tydlighet, som nu derstädes saknas.
Hvad sjelfva upslällningen af förslaget och språket deri beträffar,
så må det icke förnekas alt deremot mycket är att erinra.
Och jag hoppas att enl. Gr. Sparres försäkran, afseende
kommer alt fästas på Hr von Hartmansdorffs anmärkn:r, hvilka i
flera fal! kunde ökas, samt att IJtsk. dervid företrädesvis söker
undvika begagnandet af tvänne praeposilioner omedelbarligen efter
hvarandra, såsom det t. ex. heter i 2 § ”inom af Hofrätten” och
”efter af handlingarne”, hvilket skrifsätt strider emot språkets
rätta natur, och just derföre uti vårdad skrift ej heller någonstädes
igenfinnes.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner riktigheten af
den invändning, som Gr. Sparre gjort emot en af mina anmärkn:r.
Jag hade nemi. missförstått meningen, och jag vill genast rätta
mitt förslag; men efter som R. o. Ad. behagat fästa upmärksamliet
på mina anmärkn:r vid redaktionen så anhåller jag att med
detsamma få föreslå, ännu en rättelse i Utsk:s förslag rör:de 2 §.
Der står: ”Förklatanden vare ock skyldig att”. Förut har icke
varit taladt om förklaranden utan om klaganden. Således bör
detta ock utgå. Meningen kunde då komma att lyda sålunda:
”förklaranden vare skyldig att, efter erhållen del af handlingarne
och inom tid, sorn Hofrätten bestämmer, etc.
Gr. Sparre: Anledningen hvarföre här står ”oc/«” är den
alt i det föregående af § lalas om klagandens skyldigheter, men
i det sednare mom. om svarandens. Jag finner således detta ”ock"
vara på sitt ställe.
I anledn. af Gr. Mörners anmärkn. att i förslaget blott skulle
vara fråga om fullföljden af vädjade saker, så får jag fästa upmärksamhelen
derpå, att i rubriken står: ”i afseende på fullföljden
och behandling af mål i Hofrätten”. Förslaget handlar således
både om vädjade och instämda saker. Uti den 5:te § talas
om saker i allmänhet, hvilka i berättelsen böra utredas, således
handlar denna § så väl om vädjade som instämda saker. Jag
tror följaktligen icke att Utsk. gjort sig saker till ett sådant förbiseende
som Gr:n i detta fall tillvitat Utsk.
I öfrigt vill jag alldeles icke bestrida att saken tages under
Den 4 Juni f. m.
463
förnyad pröfning af Utsk., och således skall jag icke motsätta mig
återremiss.
Gr. Mörner: Jag måste emot den siste talaren anmärka,
att när det i 5:te § beskrifves, huru den skriftliga berättelsen
skall inrättas, så slår der, ali roan skall ”deri noga uptaga påståendet,
hvarpå rättegången sig grundar, hvad Underrätten i
saken dömt, så ock sedan hvad i Hofrätten tillkommit”. Då underrätt
icke i saken dömt, kan således icke denna Rätts utlåt, i
berättelsen uptagas. Deraf synes att Utsk. har i denna § endast
tänkt sig sådana mål, som äro i Hofrätt från Underrätt fullföljde
men icke sådana, som äro till Hofrätt instämde, och detta
förefaller mig äfven troligt, af det skål att det icke finnes
föreskrifvet huru det skall tillgå i sådana saker, derest vittnen
deruti behöfva höras. I 6 § står det: ”Vill part i vädjad
sak höra vittnen eller förete annan bevisning”, men här nämnes
intet om instämda saker. Jag tror således att min anmärkn.
står fast.
Gr. Sparre: Denna strid blir obetydlig och för R. o. Ad.
tröttande. Jag vill blott anmärka emot hvad Gr. Mörner anfört,
att har icke Underrätten dömt i frågan, så kan det väl ej ifrågakomma
att Hofrätten skulle intaga i sin berättelse hvad Underrätten
dömt. Delta måste vara så klart, att någon ordstrid derom
här icke borde behöfvas.
Uppå härefter framställd propos. förklarades de emot ifrågavar:de
punkt af Ulsk:s betänk, gjorde anmärkn:r föranleda till
densammas återremitterande.
4:de punkten, innefattande hemställan att Ii. St. matte anhålla
att K. M. täcktes låta utarbeta samt utfärda en lämplig
och för alla Hofrälter gemensamt gällande arbetsordning.
Bifölls.
Föredrogs LagUtsk:s d. 24 sisth Maj på bordet lagda betänk.
N:o 26, i anledn. af väckt fråga om inrättande af serskilda domstolar
för behandling af brottmål rör:de häktade personer.
Flere ledamöter hördes begära att detta betänk, mätte ånyo
bordläggas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Till dem af det Högh
Ståndets medlemmar, som begärt detta betänk, på bordet, hemställer
jag om det icke Hnge nu afgöras i sammanhang med det
föregående. Skiljes det derifrån och förekommer efter Tulltaxan,
så torde beslutet dröja länge. Efter beskaffenheten af det tillstyrkande,
som deri är gjordt, synes mig ingen längre öfverläggning
derom kunna komma i fråga.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag får för min del
så mycket heldre instämma i den af Hr von Hartmansdorff gjorda
hemställan, som anledningen hvarföre jag anhöll, att detta betänk.
4G4
Den 4 Juni f. m.
skalle upföras på föredragmslistan näst efter betänk. N:o 25, var
den, att inom sammansatta Stats- och LagUtskm — jag tror uti
deras nästa sammanträde ■— förekommer fråga om anslag för fångbevakningen,
för hvilken frågas afgörande, det torde vara af vigt,
att känna hvad R. St. beslutat i denna fråga. Jag anhåller således
vördsamt, att R. o. Ad. täcktes företaga detta ärende, hvilket
nn är ganska kort framslälldt och endast innefattar hemställan
om en underd. skrifvelse till K. M.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller vördsamt att Riddarh.
Sekret, måtte få uplysa huru delta mål blifvit af de öfriga
RiksStm afgjordt, i händelse det är bekant.
I anledn. häraf lillkännagaf undert. Ridd. Sekret, att prot.-  utdr. rör:de pröfningen af ifrågvarrde betänk, ankommit endast
från BorgareSt., som bifallit Utsk:s betänk.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde huruvida
de ledamöter som begärt förnyad bordläggning af detta betänk.,
behagade derifrån afstå, yttrade
Hr von Kock, Nils Samuel: Det är visserligen sannt
att detta betänk, är ganska kort, men det innehåller ganska vigtiga
principfrågor, som jag tror att man behöfver nogare betänka.
Åtminstone skulle jag för min del behöfva att taga närmare kännedom
derom, och anhåller således att ärendet må blifva ytterligare
bordlagt.
Hr Cederschiöld: Som jag icke har hört någon instämma
i Hr von Kocks begäran, så förmodar och hoppas jag, att R. o.
Ad. har behagat fästa sin upmärksamhet vid de skäl, som af Hr
von Hartmansdorff och mig blifvit anförda, och anhåller att detsamma
nu måtte företagas. Hvad Hr von Kock beträffar, så är
han så initierad i delta ämne, att det för honom ingalunda kan
vara obekant.
Gr. Mörner: Jag har icke förr än Hr Cederschiöld nu sträckt
betänk, till mig, haft tillfälle att se detsamma, och i en sådan
fråga som denna, anser jag mig hafva rätt, alt derom taga kännedom
och tror icke, att någon kan betaga mig friheten att begära
detta betänk, på bordet. Då det var fråga om arbetarenas
resa till England, så afstod jag ifrån den af mig begärda bordläggningen,
men då det väl icke är fråga om att cellfängelserna
skola resa dit, så hoppas jag all i den delen åtminstone få vidhålla
min begäran om bordläggningen.
Hr Cederschiöld: Att Gr. Mörners rätt att få betänk,
bordlagdt, är obestridlig, det har icke blifvit ifrågasatt, men jag
trodde mig äga anledning förmoda, att Hr Gr:n skulle fästa afseende
på min framställning, då han iakttagit tystnad, sedan jag
för \ timma sedan, anmodade Gr:n att genomläsa de här få raderna,
som betänk, innehåller. Då Gr:n emellertid nu förnyat
sin begäran om bordläggning så kan icke någon tvist derom upstå.
H.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att LagUtsk:s ifrågavar:de
betänk. N:o 26, till följd af flere ledamöters derom gjorda
begäran, komma att ytterligare hvila på bordet.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
mern. och ullåt:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 147, i anledn. af erhållne återremisser å Utlåt. N:o 82,
ang:de regleringen af utgifierne under Riksslatens Första hufvudtitel
i
N:o 148, i anledn. af erhållne återremisser a utlåt. N:o
83, ang:de reglering af utgifterne under Riksstatens Andra liufvudtitel;
N:o
149, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 84,
ang:de reglering af utgifterne under Riksstatens Tredje hnfvudtitel;
N:o
150, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o
85, ang:de reglering af utgifterne under Riksslaten Fjerde hufvudtilel;
N:o
151, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o
86, ang:de reglering af utgifterne under Riksstatens Femte hufvudtitel;
N:o
152, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o
87, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens Sjette huf
vudtitel;
N:o
153, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o
88, ang:de regleringen af utgifterne under Riksstatens Sjunde
hufvudlitel;
N:o 154, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o 89,
ang:de regleringen af utgifierne under Riksstatens Åttonde hufvudtitel;
N:o
155, i anledn. af erhållne återremisser å utlåt. N:o
90, ang:de reglering af Riksstatens utgifter under Nionde hufvudtiteln;
N:o
156, ang:de statsanslag till uprätthållande af den Armeens
Pensionskassa åliggande pensionering;
N:o 157, ang:de ett lån för Domkyrkans i Wexiö utvidgning
och reparation;
N:o 158, ang:de ett lån för uppbyggandet af den nedbrunna
kyrkan i Lidköping;
Bevillnings-Utskottet:
N:o 10, i fråga om förändrade tullbestämmelser för raffine7
H. 30
466
Den 4 Jun! f. ffl.
rädt socker samt sockersirap med hänseende till serskilda sockerraflinaderiet
i Fredrikshall beviljade förmåner.
H. Ex. Hr Frih. o. Landim. lillkännagaf att anslag blifvit
ulfärdadl till forlsåilande af plenum kl. 6 e. m.
Föredrogs ånyo Bevilln.Utsk:s d. 21 och 24 sisth Maj på
bordet lagda belänk. N:o 5 ang:de tnllbevillningen.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: 1 detta Utsk:s utlåt.,
förekommer först frågan om de motioner, som äro väckta i RiksSt:n
angide den gamla taxans bibehållande oförändrad, och Utsk.
har dervid hänvisat till de förslag, som Utsk. i efterföljande utlåt,
om tnilbestämmelserna afgifvit. Då emedlertid utgången eller beslutet
om dessa motioner inverka på allt hvad som följer efteråt,
så skall jag anhålla, att första föredragningen inskränkes till hvad
som rörer denna fråga och alt Hr Frill. o. Landtm, ville föredraga
Utskrs yttrande pag. 2, samt att jag derefter måtte återfå ordet.
Sedan härefter Ulskis yttrande, rör:de de af Frih. Cederström,
Doktor Sandberg, Hr Almgren och Nils Strindlund väckta motioner
om nu gällande tulltaxas bibehållande, blifvit upläst, yttrade
Frih. Palmstjerna: De af Utsk. tillstyrkta förändringar i
nu gällande tulltaxa äro i min tanka icke följder af något rigtigt
genomtänkt system, som kunde passa för närvar:de omständigheter;
utan jag tycker mig deruti se en följd af de olika voteringar, som inom
Utsk. förefallit och alt således icke tili förslaget finnes det
sammanhang, som bör finnas uti en tulltaxa. Jag anser långt
bättre, att då icke något sammanhang i tullbestämmelserua kan
införas, hvilket R. o. Ad. torde finna svårligen låter sig göra,
när förslaget dertill icke kommer ifrån Utsk., bättre är att då bibehålla
de gamla tullbeslämmelserna i nu gällande tulltaxa med undantag
af soclterlnllen; och derjemte, samt då vi hafva en serskild
K, propos. i afseende på tull-lindringarne och de bestämmelser,
som med den frågan ega sammanhang, så torde del vara lämpligt
att dermed gemenskap ägande frågor behandlas serskildt och
blifva föremål för särskille beslut i öfverensstämmelse med de beslut,
som R. o. Ad. behagar fatta i afseenda på frågan om tulllindringarne.
Jag anhåller derföre vördsamt om propos. derpå
att R. o. Ad. bibehåller tullbestämmelserna i nu gällande tulltaxa
med undantag af tullen på socker, som Utsk. upskjntit till
ett annat utlåt., och att frågan om tull-lindringarne och de bestämmelser,
sorn i följd deraf erfordras, mätte serskildt afgöras.
Frih. Bonde, Knut Philip: Jag instämmer äfven i Frih.
Palmstjernas sednasle yttrande, att vi måtte få behålla den nuvande
tulltaxan såsom basis för den blifvande diskussionen, men jag tror,
att vi böra pä samma gång bevara rättigheten för Ståndets närvarande
ledamöter att under diskussionen begära till öfverläggning
den eller de artiklar i tulltaxan, der han finner skäligt, att föreslå
förändringar i bestämmelserna. På det sättet undertryckes
Den 4 Juni f. m.
467
Ingens mening, men sjelfva stabiliteten af lagstiftniugen bibehåiles,
hvars nödvändighet erkännes af hvar och en och som jag äfven
erkänner, hvilket jag visat, då jag vid början af denna riksdag
väckte en motion, deri jag föreslog att K. M. måtte få företaga
de förändringar i tulltaxan, som Ilan kunde finna lämpliga. Således
anhåller jag att propos. må framställas på bibehållande af
nuvarande tulltaxa, såsom basis för öfverläggningeti, men alt de
af Ståndets ledamöter, som anse tulltaxan för någon serskild artikel
böra förändras, må ega rättighet att deröfver yttra sig.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Frih. Palmstjerna har
ansett, att Utsk:s förslag icke har rigtigt sammanhang och att det
icke hvilar på någon bestämd upgjord grundsats. Jag tror, att
Utsk:s betänk, är en följd af de inom Utsk. förefallna voteringar,
men anser mig likväl kunna påstå, att Utsk:s förslag egentligen
hvilar på det af Hr Rosenblad, såsom egen motion uptagna Karströmska
förslaget lill tullbestämmelser. Några voteringar i olika
syftning än för den ena och än för den andra åsigten d. v. s.
för den liberala och prohibitiva åsigten, hafva verkligen icke inom
Utsk. förefallit, emedan alla deras åsigter, som kunna räknas
till de liberala hafva vid voleringarne segrat. På det sätt, hvarpå
betänk, blifvit handlagdt inom de 3 öfriga Stånden, förutser
jag, att resultaterna komma alt bestämmas i förstärkt StatsUtsk.,
men jag lager för gifvet alt BorgareSt. godkänner Ulsk:s förslag
eller går måhända något längre. Då komma deras beslut att
blifva motsatta dem, sorn fattas i de andra Stånden, och sålunda
komma alla dessa punkter, alt hänskjutas till afgörande i förstärkt
StatsUtsk. Jag erkänner således, att det icke tjenar mycket till,
alt tvista om hvar och en af dessa punkter så att jag icke har
något emot alt vid sådant förhållande ingå på Frih. Palmstjernas
framställning, likväl med den af mig önskade modifikation, att
alla de artiklar, som f. n. äro underkastade förbud, mätte serskildt
af Ståndet afgöras och således undantagas från den allmänna
proposm som Frih. Palmsjerna har önskat och begärt. Jag
får således för min del vördsamt tillstyrka att R. o. Ad. ville bibehålla
den nuvande tulltaxan oförändrad i aila andra punkter
ån dem, som kunna hafva afseende på de nu befintliga förbuden
äfvensom i afseende på de af K. M. till uphörande föreslagne tulllindringar
och anhåller hos Hr Frih. o. Landtm, om en sådan
propos.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan ingalunda instämma i
den tanken, som helt och hållet vill kasta Bevilln.Ulsk:s långa
mödosamma och förtjenstfulla arbete under bordel ulan någon
slags pröfning, för att bibehålla den gamla tulltaxan oförändrad.
Jag får för min del anhålla att Ulsk:s förslag måtte punktvis uptagas
lill pröfning och att det då måtte framställas om man anser
alt i en och annan punkt af lullbestämmelserna, der en förändring
blifvit föreslagen, de gamla bestämmelser nu hafva före
30
*
Den 4 Juni f. fflt
träde. Jag tillstyrker således att Utsk:s betänk, må företagas
punktvis.
Hr Printzensköld, Carl: Det kan ingalunda hos mig
väcka förundran all Hr Rosenblad framställt del yrkande, som vi
bär hafva hört, enär Hr Rosenblad tillsammans med Hr Muren,
hafva varit de egentliga styrande måstrarne i Bevilln.Utsk.; ty
man kan knappast pä någon enda sida, der radikal förändring
blifvit föreslagen i tull-lagstiftning, finna, det Utsk. anfört någon
annan grund för detta förslag än alt detsamma blifvit framställdt
af Hr Rosenblad och Hr Murén. Jag, som icke hyser de der radikala
åsigterna i lull-Iagstiftning, anser det vara af högsta vigt,
att R. o. Ad. i förevartde fråga går med den största försigtighet
tillväga. Denna försigtighet bjuder, att, om möjligt är, antaga
den princip för betänkts behandling, som Fiih. Palmstjerna föreslagit
och hvari jag instämmer, utan att likväl kunna förena mig
med de modifikationer i Frih. Palmstjernas förslag, som dels af
Frih. Bonde och dels af Gr. Gyldenstolpe blifvit framställda, enär,
om dessa modifikationer skulle bifallas, följden blefve, att hvar
och en af R. o. Adts ledamöter skulle kunna framställa dylika
förslag, hvarigenom man kunde komma lill det resultatet, att
nödsakas punkt för punkt genomgå liela Ulskts tulltaxe-förslag.
Jag tror icke att något äfventyr eller någon orättvisa emot de ledamöter,
som begärt och möjligen kunna begära ytterligare modifikationer
i förslagen, skulle ega rum, om Frih. Palmstjernas förslag
bifölls, ty derigenom händer icke något annat, än att hvar
och en, som hyser en tanke, hvilken stannar i minoriteten, får
tåla att densamma blir undertryckt och nöja sig med p>l ural ite tens
beslut. Jag tillstyrker derföre alt Frih. Palmstjernas förslag, sådant
som det af honom blifvit framstäldt, och pä de grunder, som
han anfört, malte af R. o. Ad. oförändradt godkännas.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag nu har äran upträda,
är det för att förena mig med Frih. Palmstjerna i den
propos. som han begärt att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa.
Jag anser mig likväl dertill böra yttra några skäl, hvilka jag nu
anhåller alt få framlägga. Jag har i detta ämne inom Utsk. ofta
uplrädt, men haft den olyckan att nästan alltid vara i minoriteten,
enär jag icke kunnat deltaga i de grundsatser, som inom
Utsk. gjort sig gällande, och hvilka, efter mitt förmenande, icke
varit så fosterländska, som jag önskat.
För min del önskar jag, alt i all slags ekonomisk lagstiftning
något beslående måtte ega rum. Det osäkra, det vacklande, kan
icke annat än lånda lill eli lands förderf, deremot om motsatsen
gör sig gällande inom RiksStm, och inom nationen, hoppas jag,
att en bättre framtid för våra näringar, fabriker och handaslöjderska!!
upstå. Yi ega icke några kapitaler, att i osäkerhet bortkasta
på allehanda företag. Man måste noga betänka sig innan
man gör några vigiigare förändringar uti den ifrågavaride lagstiftningen,
ty om täta ändringar deruti göras, så blir Följden,
alt ingen vågar sig in i något större företag, emedan man frak
-
Den 4 Juni f. m.
469
lar, ali förändrade åsigler skola göra sig gällande inom den ekonomiska
lagstiftningen. Jag anser derföre, alt några förändringar
i tulltaxebestämmelserna f. n. icke böra göras. Vi hafva måhända
icke (infälle all under osäkra förhållanden bortslösa de stora
grundkapitaler, som nu ligga dolda i Sveriges jord på förbättringar
i fabriker, näringar och handaslöjder ehuru nödvändiga de
äro. Delta härflyter tili stor del ifrån de täta förändringar i tulltaxan,
hvilka ega rum, ty derigenom förlamas skickligheten vid
våra fabriker, och de komma alt stå på samma punkt eller måhända
gä sin undergång till mötes. Fara är verkligen för banden
att sådana vådor kunna upstå för fäderneslandet, såvida den nya
tullagstiftningens grunder, som genom votering blifvit antagne i
Bevilln.Utsk. skulle lyckas göra sig gällande, och jag anhåller derföre
lika med Frih. Palmstjerna och åtskilliga andra talare, som
yttrat sig, att n. v. tulltaxa måtte blifva beståndande med de undantag,
som Frih. Palmstjerna nämnt, nemi. å socker- och lulllindringarne,
samt anhåller om Hr Frih. o. Landina» propos. i
detta ämne.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt lian, innan diskussionens
fortsattes, ansåg sig böra erinra, att Hr Rosenblad yrkat
all lltsk:s betänk, mätte punktvis företagas till pröfning, samt
att bifall till ett sådant yrkande på grund af stadgandet i 54 §
Kiksd.Ordn., icke syntes kunna förvägras; vid hvilket förhållande
H. Ex. finge hemställa om icke R. o. Ad. ansåge lämpligt att nu
lill afgörande företaga Utsk:s förslag rör:de ifrågaställde förändringar
af nu gällande tullsladgauden för de serskilda artiklarne.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag ämnar icke bestrida
Hr Rosenblads räll, att få tulltaxan punktvis genomgången; men
då andra ledamöter hvaribland Gr. Gyldenstolpe nämnt hvilka artiklar,
de önskade få serskildt pröfvade, så hemställer jag till
Frih. Ronde och Hr Rosenblad att de mätte upgifva, i hvilka hänseenden
de åstunda all taxan mätte punktvis skärskådas. Då kunde
man slippa att uptaga andra artiklar och sålunda bespara vår
lid. Om så sker, anser jag för rigtigt alt man, såsom Hr Frih.
o. Landtm, framställt, går till nu gällande taxa och med hennes
punkter jemförer de motsvarande i Ulsk:s betänk.
Frih. Ronde: Jag har redan förut, då jag hade aran yttra
mig, önskat att nuvarande tulltaxa måtte antagas såsom basis för
den blifvande tullbevillningen, och jag får nu förnya samma önskan
likväl med den skillnad, att de Hrr, som önska afgifva anmärknrr
emot tariffbeslämmelserna, må ega rättighet, att innan
taxan företages, upgifva hvilka artiklar de önska att få på något
sätt förändrade, hvilket jag tror är ungefärligen detsamma, som
Hr von Hartmansdorff yttrat.
Hr Rosenblad: För att gå mina motståndare till mötes,
ehuru jag icke fullkomligen gillar denna princip och tror att den
i förstärkta StatsUlk. kommer att medföra föga lindring, då BorgareSt.
har följt den andra principen, så vill jag likväl instämma
470
Den 4 Juni f. m.
deruti, att endast vissa punkter utaf taxan må blifva föremål för
öfverläggning och för resten den gamla bibehållas, men anhåller
att få några minuters rådrum, för att tillse hvilka dessa artiklar
äro, äfvensom de artiklar, för hvilka Utsk. har förvandlat den
högst osäkra procentberäkningen till en beräkning efter vigt eller
någon annan bestämmelsegrund. Med det förbehållet skall jag
äfven meddela den upgifl, som Hr von Hartmansdorff önskade.
Gr. Gyldenstolpe: Det kan naturligtvis icke komma i fråga,
all icke, om någon ledamot begär del, detta betänk, skall
punktvis föredragas, men om i den första punkten, som nu är af
Hr Frilen o. Landtm, föredragen, Ståndet skulle fatta ett sådant
beslut, hvarigenom Ståndet t. ex. bibehöll den gamla tulltaxan,
hvilket är Ståndets fullkomliga rättighet efter i denna punkt afhandlas
den väckta frågan örn bibehållande af denna tulltaxa, så
blir följden att någon föredragning af de öfriga punkterna ej kommer
i fråga enär R. o. Ad. då redan hade fattat beslut öfver
alla de frågor, som i Utslcs betänk, sedermera förekomma. Jag
tror således ätt Hr Rosenblad har sin rätt bevarad, om han lyckas
vinna i den första frågan, som R. o. Ad. eger att enl. Frih.
Palmstjernas förslag afgöra nemi. om R. o. Ad. vill bibehålla den
nn gällande tulltaxan, med undantag af vissa särskildta punkter,
ruride hvilka R. o. Ad. sålunda skulle komma att särskildt besluta.
Jag har, med afseende på del förhållande, att säkerligen hela
tulltaxan kommer alt afgöras i förstärkt StalsUlsk., icke ansett
tjenlig!, alt uptaga R. o. Ad:s tid med att särskildt genomgå alla
de olika punkterna, ty jag medgifver, alt de förändringar, sorn
der äro föreslagna, gerna kunna upskjutas ännu en riksdag, ulan
ali någon våda deraf upstår; men jag har deremot också undantagit
några få artiklar nemi. dem, rör:de hvilka förbud f. n. finnas
i taxan uplagna, hvilka jag önskar må komma under R. o.
Adis serskildta öfverläggning. Min anhållan är derföre att R. o.
Ad. ville besluta alt bibehålla nu gällande tulltaxa med undantag
af de artiklar, för hvilka förbud f. n. finnes i taxan uptagna, samt
af dem, i hvilka tull-lindringar förekomma, äfvensom alla andra
frågor i hvilka R. o. Ad. vill serskildt besluta. Jag anhåller att
denna propos. måtte blifva särskild framställd, såsom en kontrapropos.
till deri, som Frih. Palmstjerna begärt.
Hr Printzensköld: I fall Bevilln.Utskis tulllaxe-förslag
hade af Hr Frih. o. Landtm, varit föredragit, sä skulle Hr Rosenblad
haft rätt att få den begäran framställd, hvarom han hos Hr
Frih. o. Landtm, gjort hemställan, äfvensom det hade varit R. o.
Adis ovilkorliga pligt, att deröfver besluta, men då tulllaxe-förslaget
icke är föredraget, utan endast föredragning skett af 3:ne
riksdagsmäns motioner derom, ätt gamla tulltaxan skulle oförändrad
bibehållas, och denna fråga således utgör ett helt för sig
utan, egentligt sammanhang med Bevilln.Utskis tulltaxe-förslag, sä
lärer också denna fråga kunna komma under pröfning och ingenting
hindrar R. o. Ad. att, om Utskis utlåt, röride dessa motioner
vare sig med eller utan votering besluta. Jag anhåller säle
-
Den i Juni f. m.
•, 471
des, ali Hr Frih. o. Landtm, täcktes till Siandet göra propos. på
del förslag, som Frih. Palmstjerna framställt, emedan jag anser
det vara grundlagsenlig! så att icke, hvad Hr Frih:n o. Landtm,
yttrat, ang:de innehållet af 54 § Riksd.Ordn. på detsamma eger
någon slags tillämpning; ty der handlas om en enda fråga,
hvilken icke är skiljd i några delar och således lärer den åberopade
§:u på sätt jag nyss haft äran nämna, icke här vara tillämplig.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Det är olvifvelaktigt ganska
rigtigl, ali man eger rättighet att yrka delning i ett ämne,
så att del blifver punktvis föredraget. Om således någon här hade
yrkat, alt hela taxan skulle i sin helhet föredragas, sä tror jag
att ett sådant yrkande icke kunnat bifallas derest någon annan
yrkade föredragning punktvis. Då emedlertid den första punkten i
betänk, innefattar ett beslut om saken i sin helhet, så tror jag
icke att den omständigheten, alt möjligen eli sådant beslut prejudicerar
de följande punkter, hindrar att man kan fatta ett beslut
i anledn. af den framställning, som Utsk. gjort uti den 1 punkten,
ty del tror jag lemligen ofta förekommer att ett beslut i en
punkt utfaller så, att åtskilliga andra punkter förfalla. Min lanke
är således den, att det icke strider emot formen alt denna
punkten framslälles och att R. o. Ad. deröfver fatlar det beslut,
som deni för godt synes. Detta i afseende på formen. I afseende
på saken, så vill jag hafva äran tillkännagifva att jag visserligen
icke förnekar, alt möjligen i den gamla tulltaxan någon jemkning
kan vara behöflig, men på andra sidan tror jag att hvarje
förändring i en tull-lagstiftning eller i näringsfrågor i allmänhet
redan i och för sig sjelf är en olägenhet; ty det är gifvet, att
de förhållanden, som derigenom upstå, medföra rubbningar af näringarne,
intilldess de åter hinna all jemka sig efter hvarandra
och att hvarje sådan rubbning är en olägenhet. Detta är icke
sagdt för att på denna grund bestrida alla möjliga förändringar,
men det blir åtminstone för mig ett skäl att med serdeles varsamhet
välja tidpunkten för sådana förändringar. K. M. har vid
denna riksdag icke funnit skäl, att inkomma med förslag till ändring
i tulltaxan i allmänhet, ulan har inskränkt Sig lill en ganska
väsendtlig bestämmelse, nemi. den om lull-lindringarnes uphörande.
ålin ståndpunkt är f. n. dermed öfverensstämmande,
hvilket är detsamma som att jag för min del icke yrkar några
andra ändringar i den nu gällande tulltaxan än i nyssnämnde
hänseende; hvarföre jag icke heller har att yrka någon serskild
föredragning af de skiljda punkterna, utan hufvudsakligen sluter
mig till den mening, som Frih. Palmstjerna här har framställt.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag tillåter mig
vördsamt fråga huruvida ett bifall till den framställning, som Frih.
Palmstjerna har gjort, hindrar den partiella pröfningen af de förändringar
i tulltaxan, som blifvit af Bevilln.Ulsk. föreslagna. För
472
Den 4 Jani f. m.
den händelsen alt sä är, får jag anhålla, att den ordning, sora
jag förutsätter, vara den rätta, nemi. att betänk, punktvis pröfvas,
hlifver iakttagen. Skulle deremot ett bifall till Frih. Palmstjernas
framställning icke hindra en sadan partiell pröfning, så har jag
ingenting att deremot erinra.
Gr. Gyldenstolpe: Jag anser för min del, alt derest R.
o. Ad. bifaller Frih. Palmstjernas förslag, så kan icke sedermera
någon pröfning förekomma af de särskilda artiklar i tulltaxan,
hvilka Frih:n icke undantagit. Jag kan likväl icke linna att någons
rätt derigenom hlifver förnärmad på annat sätt, än att den,
som kommer i minoriteten, alltid hlifver öfverröstad af majoriteten,
men det är hans olycka, att han råkar tillhöra minoriteten.
Således måste alla de, som skulle önska att få partiella förändringar
i tulltaxan, naturligtvis afstå derifrån om Ståndet beslutar att
i sin helhet bibehålla den nu gällande taxan, ty deraf följer alt
några förändringar deruti icke kunna ifrågakomma. Jag anser således
att Hr Frih. o. Landtm, icke kan förmena Ståndet eller någon
riksdagsman att begära bifall, afslag eller någon förändring
utaf den framställning, som Utsk. har gjort i afseende på de väckta
motionerna; men jag får uplysa, att min framställning skiljer
sig från Frih. Palmstjernas endast deruti, att jag önskat, att Ståndet
äfven skulle taga under serskild pröfning, de artiklar, för
hvilka förbud i nuvarande taxa förefinuas, hvilket jag anser egentligen
derföre nödigt, att, för den händelse K. M. skulle vilja uphäfva
dessa förbud, R. St. hade gifvit K. M. någon ledning för
de tullsatser, hvilka R. St. anse för sådant fall böra åsältas.
Hr Rosenblad: Jag får nu äran upläsa de artiklar, hvilka
jag önskar att få föredragna, afstående, i händelse man så vill,
ifrån allt yrkande, att de andra må uptagas till serskild pröfning.
Dessa artiklar äro följande:
Uti Införsels-Tariffen:
Band.
Bränvin och Sprit.
Böcker.
Kaffe.
Fisk, Lax saltad.
Fläsk.
Garn.
Gutta Percha.
Hudar och skinn, ej hänförliga till Pelsverk.
Jern.
Koppar.
Kött.
Lin.
Metaller, Marinmetaller.
Porslin.
Smör.
Skomakare-arbeten.
Den i Juni f. m.
473
Snörmakare-arbelen.
Socker.
Ull.
Väfnader.
Uli Utförsels-Tariffen:
Malm.
Jern.
Ved.
samt slutligen lulltaxe-underrättelserna, i fall Frih. Patmstjernas
förslag äfven sträckt sig till att bibehålla dem oförändrade.
Oer innefaltas likväl några af de aldramesl nyttiga förändringar.
Jag anhåller att, i anledn. af derom fattande beslut, få
uptaga den vigtiga fråga, som skulle ligga lill grund för oförändradi
bibehållande af 1848 års tulltaxa angsde nödvändigheten,
alt tulltarifferna länge mä ega bestånd, för alt gifva säkerhet åt
industrien. Jag erkänner denna grundsats vara ganska vigtig,
men deremot medgifver jag ingalunda att förbättringar böra uteslutas.
Icke heller erkänner jag, att bibehållandet af det prohibitiva
system, som under en längre tid legat till grund för våra
tullförfatlningar, kan vara lämpligt. Man har i detta ämne omständliga
och utarbetade betänk:n, åsyftande alt ordentligt reglera
vårt tullsystem, hvilket allt sedan 1840 års riksdag varit å bane
och hvarigenom jag tror att man skulle göra våra fabriker en
synnerlig tjenst, ty de, som lita på ett sådant system hafva icke
längre säkerhet än till 1854 och en förändring hänger alltid öfver
deras hufvud. Jag tror, att man äfven gör deras intresse en
stor tjenst, genom att en gåDg sluta denna strid, att en gång vidtaga
och komma lill ett rationellare system i detta afseende, hvilket
betryggar konsumenten dess rätt och gifver åt de Svenska kapitalerne
och industrien den riktning, som naturliga förhållanden
anvisa, samt derjemte lemna ett nödigt skydd åt de industrigrenar,
som under de gamla förhållanderne hafva npkommit. Jag
tror, alt uptagandet af denna fråga är en vigtig sak samt att all
industri är bäst tjent dermed. Jag får nu i minnet återkalla,
att redan vid 1823 års riksdag uttalade Sveriges Rikets Ständer
lill Sveriges Konung den åsiglen, att en friare tull-lagstiftning
borde införas i vårt land, alt i allmänhet förbndssystemet måtte
uphöra och i stället gifva vika för ett billigt skyddssystem. Jag
får härvid förklara, alt jag ingalunda är en sådan absolut anhängare
af ett fritt system, att jag icke skulle anse, att vid de tullbestämmelser,
som böra komma i fråga, icke endast systemet, utan
äfven alla de förhållanden, som dermed ega gemenskap, måste
tagas i afseende, när lullförfaltningarne i de speciella punkterna
skola göra sig gällande, och att således, om der finnas serskilta
orsaker, som äro öfvergående, så skall jag icke draga i betänkande
att, ehuru jag i allmänhet är emot tullförbuden, der göra ett
undantag. Jag vill nämna ett exempel, för hvilket jag förut varit
benägen, att göra ett sådant undantag, om icke Svenska Regeringen
redan för ett par år sedan hade gjort det alldeles omöj
-
474
Den 4 Juni f. m.
ligt. Del förslå, som ligger till grund för allt ling här i vårt
land är nemi. vårt sjelfförsvar. Man har allt sedan Konung Johan
Ilhs tid varit mycket angelägen att se till, att, efter krutets
upfinning, de nödiga materialierna för dess frambringande icke
måtte saknas. Man gjorde efter Finlands förlust ganska stora upoffriugar,
för att inläsa salpeter med mycket höga priser, men i
sednare lider har detta uphörl, så att den inhemska salpeter tillverkningen
icke kan lemna den nödväudiga tillgången för de vanliga behofven.
Regeringen har sjelf varit nödsakad att tillintetgöra förbudet
och låta införa varan utrikes ifrån. Hafva vi en gång erkänt,
att man på vissa orter bör hafva tillräckliga förråder vid
krigs inträffande, så har jag naturligtvis icke någon förmåga, såsom
enskild riksdagsman, att lägga mig emellan i detta fall och
kan således icke hafva något emot uphörandet af förbud emot införsel
af salpeter. Der icke sådana serskildta omständigheter förefinnas,
så anser jag att man bör utgå från den grundsats, sorn
1823 års Ständer uttalat och på hvilken vi i öfver 20 är arbetat
genom att allt efterhand gifva stötar åt det gamla förbudssystemet.
Represeutaulerne för de vigtigaste af de industrigrenar
som trott sig behöfva förbudets skydd, och som kanske kunna
framföra de åtminstone sannolikaste farhågorna i händelse detta
skydd skulle uphöra, nemi. för vår klädest ill verkning, förklarade
vid 1840 års riksdag, att om de under 10 års tid finge på sig
skyddet af ett förbud, så skulle de anse sig icke vidare behöfva
delta skydd. Dubbla tiden har nu förflutit oell böra de nu std
färdiga, alt vidtaga ilen slutliga regleringen, som skulle gifva säkerhet
för en bestående tull-lagstiftning. Vid 1840 års riksdag
framställdes af Regeringen ett förslag i delta afseende lill R. St.
Vid 1848 års framlades ett ungefärligen lika förslag, likasom del
förra, utgående från handelsfrihels-systemet till R. St:s pröfning.
Sedermera kommo under den riksdagen, politiska förhållanden, som
gjorde att betänkligheter hos R. St. och äfven jag tillstår att jag
delade dem och således äfven medverkade dertill att man icke
vidtog någon åtgärd för att gifva verkställighet åt det K. förslaget.
Det var nemi. de skakningar, som egde rum uti hela samhällsbeståndet
efter revolutionen i Frankrike och de Tyska oroligheterna.
Då var det vigtigt att undvika allt som kunde väcka
oro. Icke var det af fruktan, att fäderneslandet skulle öfversvämmas
af utländska tillverkningar, som skulle säljas för underpris,
ehuru sådane skrik visserligen egde rum, men det var genom det
inflytande, som vissa personer derigenom kunde hafva på folkklasserna
för all vigla up dem och tillställa oroligheter. När man
påminner sig allt della, så måste man medgifva alt de starka påkänningar,
som funnos 1848 hafva gifvit vika och all således den
farhågan, som då förmådde mig och många andra att 1848 gå
stillatigande förbi Regeringens förtjenstfulla förslag, dessa farhågor
finnas numera icke. Med ledsnad bekänner jag, att jag anser
mig såsom riksdagsman böra uttala detta — med ledsnad har
jag hört att Svenska Regeringen trädt ett steg tillbaka ifrån de
förtjenstfulla åsigter, som den under loppet af 27 år förut har
Den 4 Juni f. m.
475
ådagalagt till fördel, icke endast för Svenska konsumenter men
äfven för Sveriges näringar, ty de Svenska näringar, som varit
skyddade af införselförbud hafva aldrig gjort så stora framsteg under
förbudstiden, som sedan förbuden blifvit uphäfna. Såsom
exempel derpå ber jag att få anföra våra fabriker och serdeles
bomullsspinnerierna. Hvilka framsteg de hafva gjort, sedan garn
blifvit tillåtet till införsel med successivt nedsatt tull, torde en
hvar af eder veta, och jemför man huru de sågo ut 1840, jemför
man äfven hvad del sisla förbudet, nemi. på socker har verkat,
ehuru myckel deröfver skreks. Då raffinadsockret tilläts till
införsel i Sverige emot en så låg lull som 5 sk., så var jag naturligtvis
den enda, som hade mod alt uttala ett sådant tillstyrkande.
Följden af della beslut har icke varit alt något enda sockerbruk
gatt under, utan tvertom har eli stort sådant brok blifvit
byggdt sedan den tiden i Götheborg hvilket torde vara ett
fullständigt bevis derpå, att den inhemska sockerfabrikationen har
ett tillräckligt skydd emot den allmänna tällan, som i denna näring
förekommer. Om en extra tällan eger rum, såsom förhållandet
nu är, från ett angränsande land, så hoppas jag ali åtgärder
vidtagas deremot. Jag vill icke ingå uti vidlyftigare bevisning
ehuru jag skulle kunna göra det. Det kan likväl icke annat
än vara min mening att det vore af nytta förSvenska industriel)
i alla dess delar, om man en gäng afslutade stridsfrågan,
sedan man en gång begynt densamma hvarigenom säkerhet kunde
gifvas ål industrien. Jag tillstyrker således att R. o. Ad. hvad
denna fråga om förbuden angå, må instämma med de tvenne
Stånd, sorn hafva beslutat deröfver. I afseende på pröfning af
taxan sä vill jag medgifva att man i alla öfriga punkter vidhåller
den gamla taxan.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, att de Hrr ledamöter,
som ville yttra sig, matte dervid inskränka sig till den nu
förevaride formfrågan och icke inlåta sig i diskussion om hufvudsaken.
Gr. Liljencrantz: En talare har här till Hr Frih. o.
Landtm, framställt en fråga, som jag naturligtvis hvarken vet om
eller huru den blir besvarad, men jag anser för min del den frågan
temligen tydligt besvara sig sjelf. Det är klart för hvar och
en, som läst Bevilln.Utskis betänk., att Ulsk. i första rummet
hemställt huruvida Ståndet godkänner den af Utsk. uttalade öfvertygelsen,
att de 4 motionerna om bibehållande af den gamla tulltaxan
icke böra antagas. Denna fråga kommer sålunda efter mitt
förmenande rättvisligen, formenlig! och helt naturligt till en början
under Ståndets pröfning. Frih. Palmstjerna bar framställt ett
förslag, som efter min upfattning hufvudsakligen går ut på att utröna
huruvida R. o. Ad. vill instämma uti Ulskis yttrade åsigt eller
icke. Det torde väl icke förmenas Ståndet rättighet, att i detta
afseende uttala sin åsigt, och skulle dervid Ståndet vilja understödja
den af motionärerna hyllade meningen, då faller det sig
väl tydligt att ingen, vare sig Hr Rosenblad eller någon annan
476
Den 4 Juni f. m.
ledamot, är förhindrad att låta upläsa förslaget från perm till
perm, men lika gifvet är del i detta fall såsom i alla andra, att
i sådan händelse, när t. ex. artikeln Agat, som är den första, i
afseende hvarpå förändring är föreslagen, här förekommer, och det
befinnes att den nu föreslagna tulltaxan är olika med den gamla,
så kommer Hr Frih. o. Landtm, på grund af Ståndets förut fattade
beslut, att förklara, att fråga om förändring härutinnan förfaller.
Så simpel och klar är den saken. Sådant händer alla
dagar och måste hända, att när Ståndet fattat beslut öfver en föreg:de
fråga, så förfaller en eller annan efterföljande fråga på
grund af det beslutet, och jag kan för min del icke finna annat
än att den fråga, sora Hr Dalman framställt, besvarar sig sjelf
och att Ståndets räll aldrig kan sältas i fråga, att tala och besluta
om den första punkten, sora Utsk. framställt till öfverläggning.
Jag skulle tro, alt om vi finge afgöra den sak, som nu
verkligen utgör föremålet för diskussionen, så kunde mycket onödigt
tal undvikas.
Hr von Hartmansdorrff: Jag hade önskat att Ståndet
vidblifvit den gamla tulltaxan med de undantag, som Frih. Palmstjerna
upgifvil, men då detta icke skett, utan åtskilliga ledamöter
önskat öfverläggning om vissa artiklar, så kan jag, såsom jag
förut nämnt, icke upoffra den motion jag väckt, rör:de förhöjning
af tullen på Ost. Då de öfriga här upnäranda artiklar komma att
föredragas, vill jag äfven hafva den nyssnämnde uptagen. Emellertid
hemställer jag till Hr Dalman, att han mätte likasom Hrr
Rosenblad och Printzensköld gjort, upgifva hvilka de föremål äro,
hvaröfver han önskar serskild öfverläggning. R. o. Ad. kan då
undvika att genomgå de öfrige punkterna hvilkas särskilda pröfning
ingen begärt.
Frih. Palmstjerna: Då det skulle kunna sägas att del beslut,
hvaruti jag anhållit om Hr Frih. o. Landtm» propos. skulle
inskränka de ledamöters af R. o. Ad. rätt, att få en och annan
af dem vigtig ansedd punkt af tulltaxan särskild pröfvad, så vill
jag icke yrka något som kan på ett eller annat sätt inskränka
yttranderätten i afseende på de punkter, som någon ledamot af
R. o. Ad. önskar göra lill föremål för pröfning; men jag anhåller
ali de frågor, som Hr Rosenblad ansett böra blifva föremål
för serskild pröfning, måtte blifva uplästa, på det att jag må kunna
se huru och i hvad mån jag finner mig befogad alt yrka något
i detta afseende och att jag sedermera måtte återfå ordet.
Sedan härefter Hr Rosenblads upgift å de delar af tulltaxan,
hvilka han ansåg böra blifva föremål för serskild pröfning, blifvit
upläst, yttrade
Frih. Pa 1 rast je r na: Då antalet af de artiklar, som Hr Rosenblad
vill hafva till föremål för serskild pröfning icke är serdeles
stort, så vågar jag hemställa till R. o. Ad., huruvida icke R. o.
Ad. skulle vilja medgifva, att dessa komma under serskild pröfning,
äfvensom lull-lindringarne och de lullbestämmelser, som be
-
Den 4 Juni f. m.
477
ro på dem, men atl för öfrigt den nu gällande tulltaxan blifver
oförändradt bibehållen. Om R. o. Ad. behagar fatta detta beslut,
så blifver öfverläggningen åtminstone betydligt kortare än om vi
skulle punktvis tillvägagå med alltsammans. Hvad för öfrigt Hr
Rosenblads anförande vidkommer, så är derom mycket att säga
och jag skall för min del icke underlåta att, när vi komma lill
de särskilta punkterna, derom yttra mina tankar.
Hr Dalman: Då jag med min framställning hufvudsakligen
åsyftade att icke ett prejudikat här skulle lemnäs derom, att en
ledamots rätt, att yttra sig öfver punkterna, blefve förqväfd, men
nu finner alt Frih. Palmstjerna på ett så loyalt sätt har gått denna
önskan till mötes i sitt förslag till behandling af denna fråga,
så vill jag, för att lindra R. o. Ad:s besvär, icke tillägga någon
artikel till dem, som Hr Rosenblad har begärt att få underställa
R. o. Ad:s pröfning, och önskar alt för öfrigt den gamla tulltaxan
må bibehållas.
Gr. Gyldenstolpe: Jag skall också gå in på Hr Rosenblads
förslag, men då anhåller jag att dertill måtte läggas alla de
artiklar, hvarom jag önskat serskild pröfning, nemi. de, vid hvilka
f. n. förbud finnas i tulltaxan utsatta.
Frih. Palmstjerna : Emot Gr. Gyldenstolpes nu gjorda framställning
har jag ingenting alt erinra, men jag tror, att alla de artiklar,
hvarom Gral nu framställt sin begäran, innefattas bland dem
hvilkas föredragning Hr Rosenblad har begärt, men äfven i motsatt
fall medgifver jag deras uptagande.
Uppå härefter framställd propos., beslöt R. o. Ad., att för
framtiden fastställa nu gällande tulltaxa, med undantag för de delar
deraf, om hvilkas uptagande till serskild pröfning yrkande under
denna diskussion blifvit framstäldt, samt att således till serskild
pröfning endast skulle uptagas de af Hr Rosenblad upgifna
artiklar, den af Hr von Hartmansdorff upgifna artikeln Ost, frågan
om tull-lindringarnes uphörande jemte de sladganden, som
deraf kunde föranledas, samt de artiklar för hvilka in- eller utförselsförbud
f. n. äro gällande.
Bland de artiklar, hvilka följaktligen skulle blifva föremål
för serskild pröfning, förekom enl. alphabelisk ordning först
Band.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall lill Utsk:s förslag,
dels bibehållande af nu gällande lullsladganden, hvarefter R.
o. Ad., sedan först propos. till bifall å Utsk:s förslag blifvit framställd
men besvarad med starka nej, jemte några få ja, beslöt att
nu gällande tulltaxa äfven i afseende på denna artikel borde förblifva
oförändrad.
Då härefter förekom artikeln Bränvin och Sprit, anmärktes
och beslöts att frågan om tull-lindringarnes uphörande, såsom inverkande
på lullsatserne för denna artikel, borde först företagas;
hvadan nu föredrogs Utsk:s hemställan, att R. St. mätte, « en
-
478
Den 4 Juni f. m,
lighet med K. M:s förslag, besluta, att de i 34 § af underrättelser
ne till gällande tulltaxa Svenska sjöfarten på ajlägsnare
orter beviljade förmaner af lindring i lull samt handelsoch
sjöfar ts-afgifter skola frän och med början af är 18S3,
hett och hållet uphöra:
I fråga härom upstod följande diskussion.
Frih. Palmstjerna: Denna fråga, om tull-lindringarnes
uphörande, är af den invecklade beskaffenhet att åtminstone jag
för min del har svårt att deruti fatta ett beslut; men uti den
framställning, Utsk. nu har gjort, har jag icke kunnat finna tillräckliga
skäl för instämmande i det beslut, hvaruti Utsk. i sitt
tillstyrkande har stannat. Om sålunda icke andra mera bindande
skäl blifva anförda, hvilket måhända icke uteblifver ifrån de ledamöter,
som ega närmare sakkännedom i detta ämne, så vågar
jag icke instämma i Utsk:s förslag ulan begär afslag derpå.
Gr. Gyldenstolpe: Det förefaller mig besynnerligt attFrih.
Palmstjerna nu icke skulle kunna godkänna detsamma, som han
godkände år 1845. Då hade Bevilln.Utsk. i sitt betänk, föreslagit
att öfverlemna åt K. M. att efter godtfinnande partiell minska
eller öka tull-liudringarne om den Svenska sjöfartens och handelns
intressen så påfordrade. När nu K. M. aflåtit propos. om
dessa tull-lindringars uphörande, så måtte det vara att förmoda
att sådant icke är stridande emot Svenska handelns och sjöfartens
intressen; ty i sådant fal! förmodar jag att K. M. icke hade väckt
fråga om deras uphörande. Då bestridde ingen i något RiksSlånd
Utsk:s förenämnde hemställan, utan R. St. biföllo den och beslölo
således alt K. M. skulle kunna parlielt eller helt och hållet indraga
denna lull-liudriug när K. M. så fann för godt. Här på
Riddarhuset upstod en enda anmärkn., nemi. af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, som då gjorde framställning emot ordet parlielt, alldeles
emot sjelfva saken. Han ansåg att det utländska ordet partielt
borde utbytas emot ett Svenskt. På grund deraf återremitterades
Utsk:s framställning, och när den återkom till förnyad
pröfning, så hade 3 Stånd bifallit den, och utlåt, lades, såsom redan
innefattande 3 Stånds beslut till handlingarne. Jag förmodar
således att om saken hade varit på något sätt äfventyrlig, så hade
säkerligen Frih. Palmstjerna beslridl sjelfva satsen och icke endast
hållit sig lill ordalydelsen. Hvad sjelfva saken beträffar, så
får jag förklara, att jag icke anser den så serdeles invecklad på
annat säll än att den inverkar på vissa intressen, men frågan
blir den, huruvida icke ett mindre intresse måste vika för ett större
och huruvida icke några få importörers intresse bör vika för hela
Svenska allmänhetens. Jag får således endast åberopa den framställning,
som K. M. derom gjort för att yrka bifall till hvad
Utsk. föreslagit. Någon våda för den Svenska sjöfarten kan ej upstå,
enär det visat sig att endast en högst inskränkt del af de
fartyg, som upsöka aflägsnare farvatten, begagna sig af denna förmän.
Dessutom yppar sig just genom tull-lindringarnes borttagande
en betydlig fördel för den Svenska sjöfarten. Man vet att
Den 4 Juni f. m.
479
Höiland f. n. belägger Svenska fartyg med dubbla afgifter emot
sina egna, och della land liar förklarat, att om dessa tull-lindringar
uphörde, sä skulle äfven de dubbla afgifterna der nedsättas,
och Svenska fartyg behandlas alldeles lika med de Holländska.
Man kan visserligen icke påstå att så inträffar, men det är fara
värdi, att England, derest denna undantagslag fortfore, möjligen
skulle kunna begagna sig af den rättighet, som är denna Regering
tillerkänd och deremot uphöra att låta oss begagna oss af
de förmåner, som genom den Engelska navigationslagen oss eljest
tillkommer. Del tror jag skulle blifva mycket skadligt för den
Svenska handelsflottan, hvilken derigenom skulle beröfvas de fördelar,
som genom navigationslagen för densamma upkommit och
enl. en helt nyligen i allmänna tidningarne offentlig upgift ifrån
Svenska Generalkonsulatet i London, har fraktfarten med Svenska
fartyg till England nära nog fyrdubblats sedan navigationsakten
uphört. .lag tror således att i Svenska sjöfartens intresse, böra
dessa lindringar afskaffas, emedan de hafva den orättvisan med
sig att de förhindra en handlande att taga sina varor från den
ort, der del kan för honom vara fördelaktigast och der han kan
få den varan för hästa priset, hvilket icke voré möjligt, om han
endast fick taga varan ifrån ett visst ställe, nemi. ifrån sjelfva
produktionsorten. Jag får således anhålla om Ståndets bifall lill
K. M:s nåd. förslag i delta hänseende.
Frih. Palmst jerna: I sådane frågor, som denna, måste besluten
rätta sig efter förhållanden, som inverka pä frågan. Dessa
förhållanden voro 1845 helt annorlunda i många afseenden än
de äro f. n. Sedan dess har för det första Svenska sjöfarten undergått
en temlig betydlig förändring. Den har ökat sig tillföljd
af fortfarande lindringar och till följd af det på sednare åren tilltagande
skeppsbyggeriet och många andra omständigheter, hvarigenom
Svenska sjöfarten på aflägsnare farvatten sedan år 1845
tilltagit. Dessutom har, såsom Gr. Gyldenstolpe nämnt, förändring
egt rum i navigationslagarne i England och Holland, hvilket allt
inverkar på frågan och sätter den i förhållande till en mängd
omständigheter, som år 1845 icke förefnnnos. Om jag vid delta
tillfälle är något obeslutsam i frågan, så torde det kunna mycket
ursäktas, då man ser, att K. M. icke varit så beslutsam härutinnan,
att K. M. på grund af R. St:s afgifna skrifvelse, i ämnet
fattat beslut, utan endast hemställt till R. St. huruvida R. St.
skulle vara af den mening, som K. M. nu har förordat; men K.
M. har icke fattat ett afgörande beslut, då Han ansett Sig ytterligare
böra deröfver inhemta R. St:s yttrande. Derutaf måste jag
sluta att frågans beskaffenhet icke inför K. M. har varit så tillfredsställande
utredd, att icke den fordrar en ganska noga pröfning
äfven hos R. St. och denna pröfning är just hvad jag önskat
inleda genom de tvifvel jag framkastat om sjelfva nyttan af
denna åtgärd.
Frih. Bonde: En värd talare Hr Gr. Gyldenstolpe, har redan
lill besvarande uptagit Hr Frih. Palmstjernas afgifna yttrande
480
Den 4 Juni f. m.
emot Bevilln.Utsk:s betänk, om de s. k. lull-lindringarnes uphörande.
Denna talare har äfven, som mig tyckes, till fyllest ådagalagt
att Sverige, i anseende till våra reciprocitets-traktater och
öfriga internationella förhållanden med England och Holland icke
längre kan upskjnta den vigliga åtgärden, att genom dessa tulllindringars
afskalTande, sluta sig lill det numera i verldshandeln
antagna friare sjöfartssystemet. Jag förbigår fördenskull denna
del af frågan och ber alt få ingå i några närmare specialiteter,
för att medelst fakta och siffror kunna styrka min uttalade åsigt
om dessa undantagslagars orättvisa, äfvensom deras menliga inflytande
på en del af den Svenska skeppsrörelsen.
Under det att man genom premier ur statskassan, ty annat
äro ju icke dessa tull-lindringar, upmuntrar sjöfarten på de aflägsnare
håfven, har man icke skänkt samma välvilja åt den mindre
sjöfarten, denna i lästetal betydligt större skeppsfarten på
Östersjön, Nordsjön och Westerhaget. Detta förhållande bevisas
tillräckligt derutaf, att vi icke med Svenska fartyg exportera våra
trädvaror, utan är det den Norska landtmannaseglationen, elter de
Norska fartyg, som tillhöra de s. k. ”ladestederne,” hvilka utföra
våra produkter till England, Holland, Frankrike, Belgien m. fl.
Kommers.colkii berättelse af år 1849 uplyser oss i denna punkt,
och man ser af den, att samma år utgingo ifrån Svenska hamnar
öfver 86,000 läster Norska fartyg, och 24,000 läster Finska, då
enl. ”förteckning å Sveriges handelsflotta för år 1850 af Paton,”
samma år i den Svenska handelsflottan icke funuos flera än 216
kopprade fartyg och således passande för den transatlantiska sjöfarten,
och hvilka 216 fartyg tillsammans utgjorde 28,000 läster.
Af delta synes, att Statens betydliga penningeupoffringar genom
de minskade tull-inkomsterna icke gagnat något stort intresse,
noder det att ett fyra gånger större blifvit nedtryckt. Det
är nemi. tydligt alt den Svenska seglationen bort kunna uptaga
denna betydliga fraktförtjenst, i fall den mindre seglationen varit
lika gynnad som den s. k. större. Man har nemi., utom tulllagstiftningen,
till förmån för transatlantiska sjöfarten också genom
andra ekonomiska föreskrifter förhindrat den mindre handelsflottans
utbildning, från alt, lika som i Norige och Finland blifva
en folknäring.
Att delta bemödande lyckats, visa äfvenledes siffrorna. Ty
då, såsom förut nämnes, de Norska ”ladestederna” deltagit med
86,000 i den Svenska navigationen, har den Svenska landtmannaseglationcn
i densamma deltagit, år 1849, med endast 8000 läster,
hvilket knappast är en tiondedel af Norges dervid använda
lästetal. Genom förtryck af den Svenska landtraanna-seglalionen,
genom hinder för den s. k. mindre handelsflottans upkomst, har
man äfvenledes bidragit till alt qvarhålla vår skärgårds fattiga befolkning
nedtryckt i elände och umbäranden, då den likväl, under
ett annat system för dess rörelse, kunnat väsendtligen stiga i
välstånd, och redan under närvarande period kunnat utveckla sådana
-
Den 4 Juni f. m.
481
dana egenskaper oell sådan skicklighet, som möjligtvis i en annan
lid kunnat blifva en vigtig tillgång för vårt sjöförsvar.
Dessa s. k. tull-lindringars verkan på Statskassan har, under
de sislförflutna 25 åren, varit ganska kännbar. Och oaktadt förlusten
under år 1850 upgick till öfver 600,000 r:dr b:co, antager
jag denna upoffring endast lill 500,000 r:dr b:co om året,
då deraf synes, att för dessa rederier, som ega f. n. endast 216
kopprade fartyg och kanske utgöras af 40 eller 50 skeppsegare,
Staten gjort en upoffring af öfver 12 mill. r:dr b:co. Hade dessa
penningar helt och hållet tillfallit Sveriges egen handelsflotta, så
hade förhållandet icke varit sårande för den delen, som är underkastad
högre tull-umgälder vid importen af kolonialvaror; men
nu, då utländska fartyg åtminstone af de flesta sjöfarande nationer,
åtnjuta dessa förmåner framför största delen af den Svenska
navigationen, som ombesörjer den närmare skeppsrörelsen, så måste
detta undantagssystem äfven vara sårande för nationalkänslan.
Att de utländska fartygen äfven velat göra sig dessa minskade
tullafgifter lill godo, finner man bekräftadt utaf Kommers-colhii
förut åberopade berättelse för år 1849, deraf man linner att, år
1849, hela importen ifrån Norra Amerikas Förenta Stater, med
endast 59 proc. bestredos af Svenska fartyg, och således det öfriga
utaf utländska, hvilka icke underläto att göra sig de s. k. tulllindringarne
till godo.
Utom att Statskassan årligen lemnar för della enda intresse,
som delas af omkring 40 eller 50 skeppsegare, öfver 500,000 r:dr
b:co i minskade tull-inkomster, så skadar man också genom dessa
tull-lindringar vår vigtigaste modernäring, jordbruket. Ty, derigenom
alt den mindre seglationen icke blifvit en folknäring liksom
i Norige, så har också jordbruket icke samma afsättningslillfällen
för sina produkter, emedan de stora fartygen, som gå på
dess Transatlantiska resor, nästan aldrig proviantera i Sverige.
Då de komma ifrån Östersjökusten taga de vanligtvis provianten
i Helsingör, och då de afgå ifrån den vestra kusten, (ages provianten
till största delen ifrån nederlagen, dit den blifvit importerad,
hvarom Kommers-colhii berättelse lemnar tillräckliga bevis;
man behöfver blott anföra importen af skeppsbröd ifrån Köpenhamn
till Götheborg. Denna punkt är serskildt af mycken vigt
för alla possessionater eller boställsinnehafvare, liksom för allmogen.
Och som det är rättvisa i lagstiftningens väsende man måste
eftersträfva, så anser jag det vara ett olyckligt misstag då lagstiftningen
sålunda tillbakasälter jordbruket, för att skapa fördelar
åt dessa rederier, med deras, jemförelsevis ganska ringa, kapital
och högst obetydliga personantal.
”Men dessa tull-lindringar ha varit gagneliga för den Svenska
sjöfarten, de ha bildat den Transatlantiska handelsflottan, och
med deras försvinnande aftynar äfven denna nu så friska näringsgren,
” säger man. Al detta argument vill man visserligen gifva
kraft genom att åberopa Stockholms Grosshandels-societets- och
Skeppsredericrs d. 12 Maj 1851 afgifna yttranden i frågan. Jag
7 H. 31
482
Den 4 Juni f. m.
tillstår min förvåning då jag genomläste della dokument, affatladt
af Stockholms mest ansedda börs-ledamöter. Jag eger för stor
aklning för de namn, som finnas under delta dokument, för att
ens kunna föreställa mig, att det enskilda intresset skulle kunna
i dylika frågor något skymma den annars vid betraktande af det
allmännas angelägenheter så klara blicken; men för mig är det
omöjligt att förklara på hvilka sifferupgifter detta utlåt, för Stockholm
hemtat sitt stöd. Helt annat hade förhållandet varit, i fall
ett dylikt utlåt, varit ifrån Gefle eller Götheborg, der skeppsfarten
verkligen betydligt framskridit. Deremot lemnar oss i afseende
på Slockholm den förut omtalade ”förteckning å Sveriges handelsflotta
af Paton” helt andra upgifler.
Denna förteckning upgifver pag. 17, som Hrrme sjelfva kunna
öfvertyga sig om, alt år 1826, då de nuvarande tull-lindringarne
erhöllo sin sednare form, Slockholm egde 211 stycken fartyg
utgörande 17,000 läster, och att den år 1841 ännu egde
157 fartyg utgörande 13,900 läster, men år 1850 endast återstodo
116 fartyg utgörande icke fullt 11,000 läster!! Jag endast
upgifver siffran, ty jag anser alt i alla dylika diskussioner, som
den närvarande, siffran är enda och rätta botemedlet mot illusionerna,
och ali deremot phrasens mer eller mindre lyckade periodbyggnad
är af föga värde för bevisningen.
För öfrigt vill jag alldeles icke bestrida, alt dessa tull-lindringar
icke medfört någon nytta på något håll; men jag fäster mig
nu endast vid deras inflytande på vår sjöfart i dess helhet. Att
de upkommit var i alla fall endast en följd af de på sin tid för
statshushållningen gällande åsigterne. Ty oaktadt man förr icke
fullkomligen insåg det inflytande, den vexelverkan, som de olika
ländernas kommerciella och industriella intressen utöfva på hvarandra,
så har man dock slutligen måst inse det bättre, då det
ena landet efter det andra förr eller sednare måst ansluta sig till
det af de större handlande nationerna antagna handels- och sjöfartssystem.
Sverige har följt samma väg, och jag hoppas att vi
slutligen nu, genom antagande af Be vill n. Otsk :s utlåt., måtte uttala
nödvändigheten att ansluta sig till det f. n. i verldsnavigationen
införda friare systemet.
I fall del H. Ståndet icke ogillar en mindre betydlig digres
sion,
så skall jag hafva äran något utförligare utveckla denna punkt.
Portugal och Spanien började att under sin tid af makt och
storhet afstänga sina kolonier för andra länders fartyg, för att
sjelfva tillgodogöra sig alla dessa rika länders skatter. Alla andra
länder följde exemplet. Frankrike, England, Holland m. fl. ville
hvar för sig monopolisera handeln på kolonierna. Men som handeln
på dessa aflägsna länder i allmänhet var lönande, så ansåg
man det för öfrigt statsekonomiskl klokt att upmana sjöfarten att
navigera på dessa trakter. Härigenom upmuntrades fartygen till
att göra så långa turer som möjligt, ty man trodde att genom
stor tidsupoffring, genom stora afstånds genomlöpande,. skulle varan
äfvenledes erhålla ett högre värde. Genom dessa förhållanden
och möjligtvis äfven genom den mindre klara upfattningen
Den 4 Juni f. m.
483
af skilnaden mellan pris och värde upkom delta system, som Engelsmannen
kallar ”long-voyage trade,” och hvilket allmänt antogs
för verldsnavigationen.
Ett land fanns dock, som icke lät alldeles så förvilla sig som
de andra, utan lät sin sjöfart temligen obehindrad röra sig; detta
land var Holland. Dess driftiga och företagsamma rederier drogo
också till sig största delen af den dåvarande fraktfarten. Då
införde England, af afundsjuka och illvilja mot detta land, mera
utaf politiska än kommerciella skäl, sin barbariska sjöfartsförfattning,
den beryktade CromiveUska navigationsakten af 1651.
Denna lag var början lill detta olyckliga tariff- och handelskrig,
som under loppet af tvenne sekler förhindrat andra länder ifrån
att på riktiga statsekonomiska principer bilda sina lull- och öfriga
ekonomiska författningar. Denna lag genomfördes i England med
den konseqvens, som utmärker såväl den enskilde Engelsmannens
företag, som alla det landets styrelsers åtgärder. Och då de öfriga
sågo England blifva stort och mäktigt, dess rikedom och handel
tilltaga, så trodde man att denna navigationsakt var det palladium,
som man hade att tacka för denna välsignelse, och man
glömde alla de andra förhållanden, som framkallat, kanske i trots
af denna sjöfartsför fattning, dessa förvånande framsteg i rikedom
och industri.
Alla andra länder ville nu tillegna sig systemet, men likväl
fanns det intet enda, som hittills fullkomligen följt det Engelska
systemet, förr än den nya ver/den lemnade oss ett föredöme.
Eget är, att dessa trakter, för hvilkas skull delta afslängningssystera
försl infördes, äfven skulle bringa systemet det kraftigaste slaget:
ett slag, som rubbade dess grundval. Nemligen, sedan de Nordamerikanska
Frislalerna, vetat att lösrycka sig ifrån Englands förtryck,
erbjödo de det fordna moderlandet alt med dem ingå en
slags traktat, der ett friare handelssystem för begge staterna skulle
införas. England afslog anbudet. Då upträdde den unga republiken
med den kraft, som alltid är sjelfständighetens följeslagare;
den upträdde med retorsion emot det stolta Albion, — med en
retorsion, som förvånade först och snart bragte sina menliga följder
för den Engelska handeln; — denna retorsion var Amerikas
sjöfartslag af 1787, en kopia af den Engelska navigationsakten.
Den Engelska handeln mäste underkasta sig alla dessa obehag,
tills England såg sig tvunget att år 1815 med den Nord^
amerikanska republiken ingå en reciprocitetstraktal. Englands
exempel följdes det följande året, nemi. 1816 af Sverige, som äfven
slöt en dylik traktat med de Förenta Staterna.
Men då de öfriga länderna, efter det lugn, som följde på de
Napoleonska krigen, äfven ville tilltvinga sig ett friare sjöfartssystem,
och Preussen för den skull, redan år 1822, genom en
kabinettsordre anbefallt förhöjda afgifter för Engelska fartyg i
Preussiska hamnarne, såg England molnen sammandraga sig, och
lofva en mindre gynnsam framtid för den Engelska handeln.
Det beslöt då att undvika faran, och att antaga ett friare handelsoch
sjöfartssystem.
31*
é
484
Den 4 Juni f. ra.
Och som detta land alltid varit lyckligt nog att finna män
med erforderliga egenskaper att utföra de reformer man funnit
nödiga, så fann det äfven nu denna man i den odödlige Huskisson.
Han framlade den bekanta ”reciprocity-acf, år 1825,
som för handelsverlden medförde det s, k. reciprocitets-systemet.
Denna förändring i det Engelska systemet medförde 23 handelstraktater
för England redan under det första året, och äfven den
Svensk-Norska traktaten af år 1826 blef deraf en följd.
Hvad Sverge vidkommer, så hade det i mer och mindre mån
följt det i verldshandeln herrskande systemet. För alt monopolisera
fraktfarten utfärdades produktplakatet af år 1724, och för
att gifva det s. k. ”long-voyage-trade” något kraftigare understöd,
införde man kompanierna, sorn skulle drifva handel på dessa aflägsna
trakter, och tilläde dessa kompanier flera förmåner, bland
andra dessa tull-lindringar. Sådant är deras ursprung.
Festindiska kompaniet grundlädes 1786 och uphörde 1805,
men lull-lindringarne forlforo och utsträcktes 1808 till Brasilien,
samt 1822 lill alla hamnar på fasta landet af Södra Amerika.
Det Oslindiska kompaniet erhöll sina första privilegier 1731,
hvilka utom tull-lindringar skänkte detta kompani en makt, som
torde vara exempellös i vår nyare historia. Dess sista oktroj, sorn
likväl minskade denna makt, var af år 1782, — bibehöll tulllindringarne.
Men oaktadt alla extra förmåner slutades kompaniets
affärer illa; det gjorde bankrutt 1809, och om afsigten
var att genom dessa åtgärder vänja den Svenska handeln åt aflägsna
orter, så förfelades den i hög grad. Handeln pä Ostindien
blef dock först 1814 fullkomligen fri för alla Svenska fartyg: men
tull-lindringarne fortforo dock i tulltaxan af år 1816. Dock ordnades
dessa föreskrifter till något sammanhang först i tulltaxan
af d. 2 Dec. 1824.
Så stodo sakerna, då England införde sin reciprocity-act, och
som Sverige under denna tid egde i spetsen för landets yttre angelägenheter
frami. Hr Gr. af Wetterstedt, så var det ock naturligt
att Regeringen icke med likgiltighet lät denna stora tilldragelse
i verldshandeln gå sig obemärkt förbi. Och med den
energi, den kraft, som utmärker alla den hädangångne store Konungens
handlingar, grep man hastigt verket an, att förskaffa
Sverges sjöfart så många förmåner som möjligt af det i verldshandeln
antagna systemet. Man beslöt att, likt England afsluta
reciprocitets-traktater, och för alt ega något att vid dessas afslutande
erbjuda ål de utländska makterna, ordnade man ånyo våra
differenlial-tullar och bragte dessa tull-lindringar under en ny
redaktion i tulltaxan af d. 16 Mars 1826, som är kontrasignerad
af nuvarande Presidenten Skogman. I denna tulltaxa utlofvas
dessa undantagslagars uphörande efter Irenne år; men i tulltaxan
af d. 14 Augusti 1830 återfinner man dem, för att uphöra med
1833 års utgång. Allt detta oaktadt qvarstå samma undantagslagar
ännu i vår närvarande tulltaxa, som säger, att de komma
att tills vidare fortfara.
Men nu har en ny face företett sig i den merkantila verl
-
Den 4 Juni f. m.
485
den. England har efter motstånd ifrån sitt hemlands rederi-intresse,
ifrån oell med det förflutna årets början öpnat alla sina
hamnar åt alla jordens navigerande nationers täflan. Icke endast
i moderlandets hamnar ulan äfven i Englands otaliga, vidsträckta
koloniers, lemnäs den utländska flaggan samma fri- och rättigheter,
som den Engelska nalionalflaggan. Fiskeriet på kusten och
den s. k. Kabotagen utgöra de enda undantagen, och dessa har
man förbehållit åt den inhemska navigationen. Men må man icke
tro, att denna Regeringsåtgärd genomdrefs utan hårdnackadt motstånd;
detta var äfven naturligt. Ty, under de tvenne sednaste
seklerna hade England upnålt sin nuvarande höjd, dess sjöfart så
tilltagit, att detta land med rätta kallades för håfvens drottning,—
och huru svår var icke då upgiften att öfvertyga sjelfva rederierna,
att navigationsakten verkligen icke varit det medel, som
framkallat dessa under, och att ett friare sjöfartssystem icke skulle
menligt inverka på Engelska folkets handel och sjöfart. De enda
farliga medtäflare man erkände i navigationen, voro de nordiska
nationernas flaggor, och om äfven de skulle draga lönande frakter
af förändringen, så blefve det i alla fall ingen förlust för
England, utan tvertom. På denna sidan af frågan torde jag särdeles
få åran fästa R. o. Ad:s upmärksamhet.
Om nu Sverge och Norge skulle finna en lönande fraklförtjenst
i de Engelska hamnarne, så måste onekligen denna förtjenst
äfven öka dessa båda Nordiska länders konsumtionsförmåga, och
såmedelst kunna de köpa stora qvantiteter af de Engelska manufakturerna.
Härigenom blefve vinsten, såsom den bör vara i all
handel, ömsesidig. England skulle erhålla billig frakt för en del
varor, som icke kunde skeppas i egna fartyg, (ty särskildt må här
nämnas att förlidet år öfver 100,000 utländska fartyg gingo till
och från England). De Skandinaviska redarne skulle åter derigenom
erhålla medel att förse sig med sina behof af manufakturer.
Jag måste lägga särdeles vigt på den omständigheten, den
obestridliga sanningen, att Sverges konsumtionsförmåga f. n. icke
är så stor, att den eger något inflytande på verldsmarknaden, eller
all vi derigenom kunna föreskrifva några lagar åt andra nationer
i afseende på handel och industri.
De Nordiska folkens handelsfördel måste hufvudsakligast sökas
deri, att genom billiga navigationskostnader kunna förskaffa
sig betydliga fraktinkomster, likt Holland i fordna dagar. Må man
icke glömma att Sverge f. n. icke kan i verldsmarknaden tillhandla
sig om året för öfver ett värde af cirka 25 mill. r:dr
b:co, då t. ex. en enda handelsplats i utlandet, sådan t. ex.
som Hamburg, årligen omsätter inom sitt lilla område, genom
import och export ifrån sina nederlag, för öfver 500 mill. samma
mynt.
Man erkände äfven i debatterna öfver uphäfvandet af den
Engelska navigationsakten de Nordiska ländernas företräde i denna
punkt, och rederierna i England stödde sitt motsånd på fruktan
för denna, för den Engelska navigationen farliga medtäflan.
Men rederiernas agitationer oaktadt, och oaktadt talare, sådana
480
Den 4 Juni f. ro.
sorn lord Georg Bentink, (VIsraeli, Herries m. II. uplrädde till
det prohibitiv.! systemets försvar, så segrade dock de friare åsigterna,
som egde sina framstående kämpar i framlidne sir Hobert
Peel, Lnbouchére, Cobden m. fl. och det gamla barbariska af*
stängningssvstemel föll för lagen af d. 26 Juni 1849.
Jag kan icke underlåta att här vidröra de varningar, som
under debatten i Underhuset, (ja det är i dag för irenne år sedan),
läto sig höra. De tyckas ha funnit ett echo här i Sverge.
Dessa varningar kommo hufvudsakligen ifrån äldre, erfarne embetsman,
som i förändringen endast sågo vådor och faror för landet.
Den förut omnämnde m:r Herries bland andra, som sjelf
beklädt ett af Englands högsta embeten, varit Skattkammar-kansler,
förespådde, att genom denna förändring skulle 280,000 sjömän
blifva brödlösa eller jagas i främmande länders handelsflottor, landet
förlora årligen öfver 30 mill. Pd. St., som fraktfarter inbringat;
de 50,000 ind ivider som vid fabrikationen af de s. k. skeppsförnödenhelerna
funnit sitt uppehälle, mista del; och förändringen
skulle också på den vägen tillintetgöra ett kapital af 60 mill. Pd.
St., som i dessa yrken voro nedlagda. Således uDgefär två gånger
hela Sverges upskattningsvärde, ty Sverge, som vi veta, är
f. n. upskattadt till 400 mill. r:dr b:co. — Men handelsfrihetens
stora princip segrade öfver allt detta motstånd, och nu erbjuder
England lönande fraktfart åt den idoga Svenska sjöfarten. Må
statsmakterna blott icke genom föreskrifter och band lägga hinder
i vägen för denna vigtiga näringsgrens utveckling, och må framförallt
R. o. Ad. nu bidraga att tillintetgöra ett af dessa hinder,
de nu under öfverläggning varande s. k. tull-lindringarne!
Holland har följt Englands exempel, ehuruväl först efter ett
ännu häftigare motstånd än det som den Engelska mistéren rönte
vid navigationsaklcns uphäfvande. Man måste här isynnerhet
iakttaga det inflytande, som handeln och rederierna måste äga i
en handelsstat, sådan som Holland. Detta motstånd fann sitt
stöd i det stora rederihuset Hoboken, som med sig förenat fyra
femtedelar af Rotterdams rederi, rederierna i Groeningen m. 11.,
och hvilka alla förklarade sig ruinerade i fall den nya sjöfartsförordningen
skulle gå igenom. Men den som mönster i all finansförvaltning
erkände Holländske Finansministern van Bosse visade
äfven nu att han hade de egenskaper, som en så hög embetsman
måste ega, framförallt — kar aktersfasthet. Han ryggade ej för
motståndet. Efter 10 långa se'ancer, jag säger tio långa séancer
i General-Staternas församling, segrade denna utmärkta statsman,
och Holland följde Englands handelspolitik i det förevarande fallet.
Här vågar jag dock ånyo erinra Eder, Mine Hrr! alt de enda
medtäflare i navigationen, sora Holland, lika med England,
i dessa debatter erkände, voro Sverge och Norge. Hvad dervid
den stora sjöfarten beträffar, så hoppades de kunna möta denna
täflan genom nedsättning af kostnaderna för skeppsvirke och andra
skeppsförnödenheter, men hvad den s. k. mindre navigationen
vidkommer, så erkände de, att i denna, både Sverge och
Norge alltid måste ega företräde, ifall dessa länder förstå ali draga
tillräcklig fördel af dessa gynnsamma förhållanden.
Af den nu under öfverläggning varande Kongl. propos:n synes,
alt Konungen betraktat frågan ifrån en högre ståndpunkt;
man ser att Regeringen icke fästat sig vid ett eller annat uirderordnadt
interesse, utan haft hela den Svenska sjöfartens framtid
till ögonmärke. Jag är Konungen tacksam för delta bevis af omtanka
för denna, för hela Sverge så vigtiga näringsgren, och att
Konungen icke tvekat att låta Sverge ansluta sig till det i verldsnavigationen
herrskande sjöfartssystemet. Han följer den hädangångne
store monarkens föredöme i detta fallet, ty äfven Han slöt
sig år 1826 till det då herrskande systemet, — och således kan
väl åtgärden icke af mina värda motståndare klandras?
I fall jag icke redan tröttat Ståndet med denna historik, kommer
jag nu till sjelfva frågan: Om dessa s. k. tull-lindringar verkligen
äro af den nytta för det Svenska rederiet, alt de böra fortfara,
eller om möjligen våra exportprodukter, jern och trädvaror,
derigenom erhålla ett högre pris?
Hvad den första frågan vidkommer, så mäste jag till en del
besvara den med ja; men det vill säga, samma förmåner har det
Svenska rederiet, som de flaggor, hvilkas Regeringar afslutat reciprocitets-traktater
med Sverige; och — dessa äro numera alla
sjöfarande nationer, utom Frankrike, Spanien och Lubeck. Jag
har i alla fall redan omnämnt, att 1849 års import ifrån Norra
Amerika verkställdes i Svenska fartyg lill endast 59 proc., och
resten i utländska, som beräknade sig dessa tull-lindringar tillgodo,
och hvilka förmåner icke kunna på något sätt tillfalla den s. k.
mindre sjöfarten, som naturligtvis icke kan gä pä Transatlantiska
hamnar.
Men för dem af det Högl. Ståndet, som icke haft lid och
tillfälle, att med alla dessa sifferkalkyler sysselsätta sig, skall jag
söka framställa ett exempel, som torde visa alt dessa tull-lindringar
oftast komma andra lill godo än sjelfva skeppsrederiet, för
hvilkeis skull de blifvit införda. Jag skall då betrakta Sveriges
socker- och kaffeimport.
Om t. ex. ett rederi låtit hemta i Bahia en sockerlast, till
hvem skall varan erbjudas vid sin hilkomst? Till sockerrafinadören
naturligtvis, svarar man. Men som Sverige icke äger mera än 20
sockerraffinaderier, hvaraf de tvenne största så godt som monopoliserat
marknaden, och dessa raffinaderier sjelfva betydligt importera
råsocker för egen räkning, så händer det ganska ofta, jag vågar
säga, nästan alltid, att sockerraffinadören bestämmer priset,
d. v. s. han betalar jemnt och rätt frakten, men tull-lindringen,
den premie som man förordar, stadnar i sockerraffinadörens ficka.
Huru stor andel dessa sockerraffinaderier ha i råsockerimporten,
synes bäst af följande upgift. I Stockholm importerades år 1850
tillsammans 7,400,000 H råsocker, hvaraf dock sockerbruksidkare
införde för egen räkning 4^00,000 således betydligt öfver
hälften. Må man icke tro, alt jag icke gläder mig åt, all hvar
och en förtjenar då han arbetar; men jag vill blott visa, att man
fullkomligen misstager sig om man tror alt rederiet får behålla
premien för sig såsom statsmakterba velat föranstalta.
Med kaffet är det ett annat förhållande. Vid denna varas
import stadnar vinsten oftast i redarens ficka, i fall konjuukturen
år honom gyusam. Men som kaffe är en vara, som lockar lill
samma börsspel som bränvinet, ett spel som äfven bidrager till
en oftast alltför stor import, så är det, minst sagdt, icke slatseko
nomiskt
klokt, att genom premier upmuntra della börsspel och
äfven att framkalla en större import än som erfordras. Denna
sednare framlockas tillräckligt af våra kreditförhållanden, vanan
att anlita blancokrediterna på utlandet m. m., ulan att statsmakterna
ytterligare böra dertill upmuntra.
Då jag talar om kaffeimporten anhåller jag alt få visa, del
landet, åtminstone förlidet år, icke skördade fördelar på de ifråga
varrde undantagslagarne. Tidigt på året hade man fått veta,
att kaffeskörden år 1849 slagit illa ut såväl i Brasilien som på
Java, och priserna inom den Europeiska marknaden stego följaktligen.
Men i stället alt Sverige då förskaffade sig sitt behof på
de närmaste uplagsslållena till modererade priser (hela Sveriges
konsumtion npgår till cirka 8 mill. skålpund,) så tänkte man:
genom tuli-Iindringarne fä vi frakten till en del af statsverket erlagd,
fördenskull är det bäst att skicka våra fartyg lill Brasilien
med kaffeordres. Så skedde. Ankomne dit, funno fartygen priset
der ytterligare stegradt, emedan direkta underrättelser hade
under tiden genom ångbåtsförbindelserna anländl om den starka
spekulationslust, som visade sig uti Europa. Fartygen hade ordres
att laga kaffet, hvilket också skedde till oerhördt höga priser. Under
tiden hade kaffespeknlationen saktat sig, och man hade funnit
alt omkiing 200 mill. skålpund kaffe funnos qvar af föregående
årets skörd på de stora uplagen. (Jag tager mig här friheten att
i förbigående nämna, att man kalkylerar den närvarande årliga
konsumtionen i verldsmarknadeu till cirka 600 mill. skålpund, och
skörden för år 1849 hade lemnal något öfver 400 mill. skålpund).
Priserna föllo, och då de Svenska fartygen ålervändt lillhemmet,
stod det direkt importerade kaffet i landet högre än om det tagits
ifrån närmare håll. Jag vill icke härvid längre uppehålla
mig, men måste fästa synnerlig vigt vid ett så beskaffadt resultat
af en regeringsåtgärd, en lag, som var ämnad att skänka landet
fördelar och ekonomisk vinning. Vi skola blott ihågkomma hurusom
erfarenheten under året 1850 betydligt minskat sakkunnige
personers fördom angående premierna åt dem, som då följde regeringens
fingervisning, att direkte importera kaffe, och hvarvid
de hvarken för sig sjelfva eller för landet gjort lyckliga affärer.
Men så går det vanligtvis då Staten inblandar sig uti den
enskildes angelägenheter, då man vill söka att upmuntra, reglera
och leda nationens sysselsättningar, i stället att låta dessa sysselsättningar
genom sig sjelfva och af sig sjelfva utvekla sig, ledda
af den alltid vaksamma upmärksamheten på egen fördel. Resultatet
blir alltid mer eller mindre bakvändt, och utom det att säl
-
Den 4 Juni f. ra.
lan de intressen, deni tillgörandet säges gälla, i sjelfva verket eller
i längden deraf skörda någon fördel.
Har landet också möjligen gjort mindre förmånliga importaffärer,
så har vår export derpå vunnit, säger man. Man tillägger då, alt
våra exportvaror hafva genom dessa tull-lindringar blifvit bekanta
på de orter, hvarest de i annat fall ej skulle hafva blifvit kända;
orter, med hvilka ingen handelsgemeuskap skalle egt rum, utom
genom den upmuntran som Regeringen skänkt de ifrågavar:de
handelsföretagen.
Villigt erkänner jag den sanning, som häruti ligger, att dessa
tull-lindringar verkligen på sin tid väckt våra rederiers upmärksamhet
på transatlantiska spekulationen. Men alt dessa skäl
icke numera gälla, har jag sökt visa och ämnar ytterligare bevisa.
För hvar och en, som eger någon kunskap om ett fartygs
befraktning, är det en känd sak, att det som oftast gör frakten
särdeles dyr är svårigheten alt kunna komplettera lasten. Detta
förhållande gör också, att man sällan i Sverige kan få en ton
jern till Ostindien under 2 Pd. Sterb då man i London ganska
ofta får jernet till Bombay, Calcutta, Batavia, Canton m. fl. till
10, 15 å 20 sh. Sterb pr ton. Detta förhållande kommer sig
deraf, att man i England eger en ofantlig tillgång på s. k. lätt
gods, af så stort värde, att det alltid kan bära frakten, hvarföre
jern och stål kan afsändas nästan såsom barlast eller åtminstone
för ett billigt pris. Man bör endast taga i betraktande, att England
exporterar årligen för öfver 20 mill. Pd. Sterb bomullstyger,
och man beräknar förb årets bomullsvaratillverkning, i alntal, fyra
gånger jordklotets periferi. — iNu kostar jern ifrån Götheborg
till England vanligtvis 5 å 8 sh. Sterb pr ton, och man finner
således, att jern, exporterad! via England, lemnar en besparing
af öfver 1 r:dr b:co frakt pr skeppund, hvilken summa till en del
bör kunna komma bruksegaren och landet till godo; ett förhållande,
sora af R. o. Ad. icke bör lemnäs utan afseende. Sedan
navigationsaktens uphäfvande kunna de Svenska fartygen i England
åtaga sig transporten och såmedelst förkaffa sig fraktfarten,
fraktförljensten, samt åt den Svenska producenten ett högre pris
för sin vara. Särdeles fäster jag Ståndets upmärksamhet på, att
allt detta alldeles icke hindrar våra kunniga och entreprenanta
köpmän att begagna sig af sina relationer i aflägsna länder, så
alt de ju derigenom kunna uplifva och uppehålla den stora handeln:
men det skulle icke ske såsom nu, att en mängd detaljhartdlande
emellanåt kastade sig in i den transatlantiska spekulationen,
för att kunna hoppas att Statskassan skall gifva fyllnaden åt illa
upgjorda kalkyler. Handeln skulle blifva naturlig, och icke såsom
nu, tillkonstlad.
Den Kongl, propos., Bevillu.Utsk:s betänk, och Hr Gr. Gyldenstolpes
anförande hafva för öfrigt Iemnat tillräckliga nplysningar
om nödvändigheten att uphöra med dessa s. k. tull-lindringar,
emedan det nu i veridshandeln antagua systemet tvingar Sverige
dertill, i fall icke den Svenska sjöfarten skall förlora alla de lönande
fraktlillfällen, som England och Holland erbjuda. Jag blott
490
Den 4 Juni f. m.
får åran tillägga att den Holländska sjöfartslagen af d. 8 Aug.
1851 fordrar dessa differentialtullars uphörande, i fall Sverige
skall erhålla alla de i den nya sjöfartsförorduingen erbjudna förmånerna;
och den nya Engelska förordningen lemnar den Engelska
Regeringen rättighet alt utesluta ifrån fraktfarten i de Engelska
hamnarna, de flaggor som icke anslutit sig till det af England
antagna systemet.
Må vi derföre praktiskt begagna oss af de erbjudna förmånerna
och icke öfverlemna oss ål gagnlöst theoretiserande. I en
så vigtig fråga, som denna, måste utomdess lagstiftaren ihågkomma
producentens rätt, och få vi icke så lagstifta alt bruksegaren,
sågverksegaren och jordbrukaren förtryckes, för att skänka premier
åt 40 a 50 skeppsredare af den s. k. Transatlantiska handelsflottan,
och som icke består af mera än 216 kopprade fartyg!
Tiden är visserligen långt framskriden, men jag hoppas att
ej missbruka R. o. Adis mig redan visade välvilliga upmärksamhet,
om jag tar mig friheten att med några ord framställa en
sammanträngd tablå af Sveriges handelsflotta, för att derignom
visa att man redan gjort betydliga upoffringar, för att bilda den
s. k. Transatlantiska handelsflottan, men under tiden allt för litet
egnat upmärksamheten åt vår skeppsrörelse i Östersjön, Nordsjön
och Vesterhafvet.
Kommerskollegii årliga berättelser lemnan onekligen säkra bevis
om den Svenska handelsflottans framsteg. Ar 1849 egde densamma
2,600 fartyg med tillsammans 107,000 läster och den s. k.
landtmannaseglationen utgjorde 1,325 fartyg med tillsammans
29,000 läster. Men märkligt är att, samma år, utgingo ifrån
vära hamnar 135,000 läster utländska fartyg, hvaraf 86,000 läster
Norska, och 24,000 läster Finska fartyg. Ty under det att
Sverige lagstiftar för att få förmåner åt den Transatlantiska handelsflottan,
så verkställes vår trädvaru-export till England, Holland,
Belgien och Frankrike af Norska fartyg. Man framkallar å ena
sidan lullförmåner för denna, om jag så får säga, stora handelsflottan,
under det man genom den ekonomiska lagstiftningen förhindrar
den mindre sjöfartens utveckling. Att detta är förhållandet,
bevisas bäst af de framställda sifferupgifterne. Ar 1849
utgingo ifrån Svenska hamnar tillsammans 253,000 läster och
hvaraf 86,000 läster tillhörde Norsk, men endast 8000 läster den
Svenska s. k. landtmannaseglationen, Alltså icke fullt en tiondedel
mot Norges.
Norge navigerar billigare säger man, ty i Norge är sjöfarten
en folknäring. Fastän sjöfarten beklagligtvis, i anseende till vår
ekonomiska lagstiftning, icke är en folknäring, så navigerar Svensken
likväl öfver allt billigare, der vår sjöfart framstår såsom sådan;
t. o. m. Norges ”ladesteder” som verkställa den Svenska
trädvaruexporten kunna icke i det fallet öfverträffa oss, hvarom
äfven Kommerskollegii berättelse för år 1844 lemnar fullt vitsord.
För öfrigt hänvisar jag i detta fallet mina värde motståndare till
en författare, hvilkens kännedom i dessa ämnen de säkerligen
icke förneka. Hr Johan Johansson, som i sin skrift af förledet
Den 4 Juni f. ni.
491
år oell hvilket arbete jag medfört: ”Granskning af Kommersekolhii
utlät, i fråga om tullfri införsel af skeppsförnödenheter”, pag. 31,
säger: ”alt Svenska och Finska fartyg icke blott kunna erbjuda,
utan verkligen segla för lindrigare frakter”. Det är nemi. fråga
om en jemförelse emellan de hufvndsakligaste navigerande nationerna.
Jag får äfven tillägga, att Sverige bygger billigare sina
fartyg än andra nationer, i fall icke tullbinder läggas i vägen
för en billig utrustning. Denna min åsigt stödjer sig på ett dokument,
som jag äfven bär har äran framlägga. Det är ett yttrande
af en af Europas största statistici, von Reden, som i ett
utlåt, förklarar, att Europas Nordiska nationer bygga fartyg till
billigare pris än alla andra navigerande nationer. Del är också
notoriskt att, genast efter den Engelska navigationsaktens uphäfvande,
hvarigenom utländska fartyg kunde inköpas af Engelska
redare och få naturalisation i England, så stora beställningar för
Engelsk räkning gjordes på Svenska varf, alt icke alla kunde
emoltagas.
Hvad, är då orsaken, säger man, att den Svenska handelsflottan
icke tillvext, som t. ex. den Norska? Ett af skälen äro
våra band på landtmannaseglalionen, som icke kan upkomma bredvid
den Norska, som eger full frihet i sin rörelse, och ej heller
täfla med den Finska, sedan detta vårt fordna brödraland slets
från Sverige och kom under Czarens spira. Och eli af de största
hindren ligger äfven i de närvarande s. k. tull-lindringarne, som
försvåra returlasterna för denna seglation.
Det är likväl denna delen af seglationen, som hos vår skärgårds
fattiga, men härdade befolkning borde blifvit utbildad till
en folknäring; och det är med den alldeles samma förhållande
som med husslöjderna, — de upskattas icke i allmänhet till deras
fulla värde, ulan anses endast som af underordnad vigt i statshushållningen,
ehuruväl all hemslöjd, i liten skala på hvarje ställe,
likväl summariskt framställer massor af värden, omätligt öfvervägande
de produktioner, hvilka, skrytsamt framhållna på några få
punkter, lysa med en och annan stor summa. Men landtmannaseglationen,
kraftigt utvecklad under full frihet, skulle säkerligen
blifva en af de hufvudsakligaste källorna för Svenska folkets välstånd,
och om densamma icke ännu ådrager sig statistikens upmärksamhet,
så borde den kunna både fylla de dagliga behofven
och sprida belåtenhet ja t. o. m. välmåga, i den nu allt för torftiga
skärgårdsstugan, och med sina mångfaldigt återkommande
små-vinster icke obetydligt bidraga till nationalrikedomens tillvext.
Jag vågar äfven i denna fråga stödja mig på ett dokument,
som jag medfört, och som står mina värde motståndare till tjenst,
för att visa huru mycket en seglation utbildad till folknäring, kan
inbringa. Det är nemi. en redogörelse öfver Greklands handelsflottas
fraktfart, framlagd af den Grekiska Handelsministern och
afsänd af Franska Ministern i Athén till Franska regeringen förledet
år, då England hade den välbekanta tvisten med Grekland.
Deremot beklagar jag alt jag icke äger någon officiel upgift öfver
Norges fraktförtjenst. — I Grekland, delta lilla land med 600,000
402
Den 4 Juni f. m.
invånare, är seglationen nära nog en s. k. lanrltraannaseglation,
ty den håller sig hufvudsakligen i Medelhafvet och går sällan utom
Gibraltars sund. Men detta oaktadt inbringar den årligen i fraktförtjenst,
enligt det ofvan citerade dokumentet, omkring 30 mill.
r:dr b:co, eller cirka 5 mill. r:dr b:co mera än hela Sveriges exportvärde,
som år 1849 icke öfversteg 25 mill. r:dr b:co. Ora
denna näringsgren förtjenar någon upmärksamhet, torde det Höglofl.
Ståndet kunna bättre än jag bedöma. Och en dylik näringsgren
bindes genom ekonomiska författningar, förlryckes genom dessa
s. k. tull-lindringar!
Man anför, att den transatlantiska sjöfarten förtjenar premier,
om icke för annat, derföre att den lemnar vår örlogsflotta
de bästa sjömän. Detta yttrande återfinnes äfven i det af Stockholms
handelssocietet afgifna utlåt, af d. 12 Maj. Jag ämnar aldrig
upslälla mina egna åsigter i denna punkt i paritet med dessa
praktiska män, som lemnat detta dokument. Jag blott citerar andras
ord, som äfven kunna förtjena något afseende. Under debatten
i det Engelska underhuset öfver navigationsaktens uphäfvande
yttrade flera sjömän, bland andra Amiral Napier, och serskildt
för den specielt nedsalta komite'n för frågans behandling,
Amiral Stirling, hvars yttrande återfinnes i de s. k. ”parliamenlary
papers”, att det bästa sjöfolket för den Engelska marinen
erhålles ifrån de fartyg, som transportera stenkol, om ej ifrån de
fartyg, som gå på de transatlantiska hamnarne, der sjömannen
väujes vid mera beqvämlighet än på den Engelska kustfarten, der
han ständigt omgifves af faror, som fordra hans största vaksamhet,
och der det ombytliga klimatet äfven härdar hans physik. —
Om Sveriges skärgård icke, i ännu högre grad, bör frambringa
detta vaksamma, härdade sjöfolk än den Engelska kusten, hemställer
jag till det Höglofl. Ståndet? Eller, vill man måhända änuu,
emot sådana auktoriteter, dem jag haft äran åberopa, hemta
stöd af det omnämnda dokumentet ifrån Stockholms handelssocietet?
Jag begär äfven statsmakternas välvilja åt denna delen af vår
sjöfart, ty genom att utbilda den till folknäring, så framkallar
man på samma gång en slags familjeseglation, om jag så får uttrycka
mig, och härigenom bidrager man ali knyta fastare familjebanden
vid denna närings utöfvande; och man räcker äfven härigenom
moraliteten en stödjande hand. Ty fartyget timras hemma
i någon af Sveriges många små hamnar, der gemensamt arbete
företages; en del af utrustningen kan verkställas i hemmet, och
provianten utgöres af hvad i trakten, innan afresan kan upköpas.
Vinsten blifver således till största delen i familjens hand, och på
samma gång bildas delta patriarkaliska sjömanslif, som hvar och
en, som varit i Marseille eller Livorno har måst beundra, i fall
man gått ombord på ett Grekiskt fartyg.
Jag vet att man kommer att förebrå mig, att jag håller mig
vid aflägsna länders exempel, och man kommer att ironiskt fråga
mig, hvarest dessa frakttillfällen finnas i Norra Europa, i fall äfven
fjetlrarna lossades. Derpå svarar jag tryggt: de finnas numera,
sedan England och Holland infört ett sjöfartssystem, värdigt v>årt
Den 4 Juni f. m.
493
civiiicerade tidehvarf. Jag vill blott upgifva alt emellan England
och Hamburg årligen sysselsättas omkring 800 fartyg med 70,000
lästers drägtighet och 7000 personers besättning, för stenkolstransport.
Kommerscolhii här närvarande ledamöter, skola måhända
kunna uplysa oss, huruvida Sverige redan vetat begagna sig af
dessa frakliillfällen eller ej. I förbigående, då jag vidrör Englands
stenkolstransport i allmänhet, vill jag blott hafva äran nämna,
all England årligen sysselsätter öfver 16,000 fartyg till denna
varas transport.
Då man hört delta mitt yttrande öfver den s. k. mindre
sjöfarten, denna skeppsrörelse på Östersjön, Nordsjön och Vesterhafvet,
så har måhända mången af Ståndets ledamöter tänkt, att
jag anser att denna delen af den Svenska sjöfarten förtjenar den
största andelen i statsmakternas välvilja. Alldeles icke. Jag begär
blott samma lagar, samma välvilja för hela sjöfarten, och
inga premier för en längre eller kortare resa; isynnerhet sedan
erfarenheten visat att dessa premier ofta tillfalla den utländska
sjöfarten, på bekostnad af den Svenska!
Mina värde motståndare säga naturligtvis, att jag vill beröfva
landet den transatlantiska fraktfarten och förvandla vår sjöfart
endast till en kustfart. Jag har förut sökt visa, hurusom
denna sjöfart icke behöfver dessa förmåner mera. Statskassan
har för öfrigt upoffrat för densamma mera än hela
den Svenska hopprade handelsflottan kostar, hvilket är ganska
lätt att kalkylera. Jag har förut sagt, att Statens tull-inkomster
under dessa sednare 25 åren genom dessa s. k. tull-lindringar
minskats med cirka 500,000 r:dr b:co per annum, eller s:ma 12^
mill. r:dr b:co. Vi äga f. n. 216 st. kopprade fartyg, och månne
hvarje fartyg, öfver hufvud, kostar mera än 50,000 r:dr b:co — ?
Men fraktförtjensten i utlandet! säger man. Ifrån denna fraktförljensi
af de 28,000 läster, som dessa 216 st. kopprade fartyg
utgöra, måste man först afdraga, 600,000 r:dr b:co, som förledet
år utgjorde minskade tull-afgifter på grund af tull-lindringarne;
sedermera 5 proc. på de af Staten upoffrade 12 mill. r:dr b:co
under de sednast förflutna 25 åren, eller 600,000 r:dr b:co, sima
1.200.000 r.dr b:co, och dertill landets utgift till utlandet för de
135.000 läster utländska fartyg, som funno sysselsättning i de
Svenska hamnarne år 1840. Således hvarest är vinsten för landel?
”Men utan dessa tull-lindringar lönar det sig icke att skicka
fartygen i aflägsna farvatten för att söka fraktförtjenst”, säger man
vidare. Derpå svara äfven siffrorna i de officiella berättelserna.
T. ex. år 1849 sysselsattes i de Brasilianska farvattnen, ungefär
20.000 läster Svenska fartyg, men deremot afgingo ifrån Sverige
med last till nämnde land, endast 5,398 läster och lill Sverige
med last derifrån 4,422 läster. För öfrigt bör man först verkställa
exporten af landets egna produkter, innan man allt för mycket
reglementerar för att få fartygen bortskickade till de transatlantiska
hamnarne: och äfven häruti visar oss Norge ett föredöme.
När år 1849 ifrån Sverige utgingo endast 118,000 läster under
Svensk flagga och 135,000 läster under utländsk, då gingo
491
Den 4 Juni f. ra.
samma år ur de Norska hamnarne, 224,000 läster Norska fartyg
och endast 72,000 läster fremmande.
Frakter finnas i alla fall för de Svenska fartygen, i fall icke
vi sjelfva lägga hinder i vägen, för att deraf få begagna oss, och
om vi icke genom vår egen tull-lagssliftning, t. ex. dessa s. k.
tull-lindringars bibehållande, upmana utländningen till retorsion.
emot oss, och hvarom en värd talare redan före mig framlagt tillräckliga
uplysningar. Frakttillfällen finnas nu i vida större skala
än förr, ty utom hela Amerika, lemna Holland och England ra.
fl. länder sådana. Uplysningsvis vill jag blott nämna att förledet
år in- och utlöpte i England 212,000 fartyg med tillsammans
25^ mill. lons dräglighet, och af dessa fördes Engelsk flagg af
något öfver 60,000 fartyg. Således erbjuda sig väl der tillräckliga
frakttillfällen, vore det äfven för Sveriges 216 kopprade fartyg!
Alt man äfven vetat begagna sig deraf, synes af den förut
här citerade konsulatrapporlen ifrån London, der det visar sig att
under året 1850 den Svenska fraktfarten tilltagit emot i jemförelse
med den af år 1849, icke mindre än fyra gånger, så
att år 1850 i det fallet förhåller sig till år 1849 som 4: 1. —
Men bevisar icke denna upgift att fraktfarten kan erhållas i England,
och att man icke, genom att bibehålla dessa undantagslagar,
bör ifrån Englands sida framkalla någon retorsionsåtgärd.
Men för att alltid finna lönande frakter, äro rederierna numera
tvungna att nödgas lemna den största upmärksamhet åt alla de
minsta förhållanden, som tillhöra deras vigtiga yrke. Serdeles noggranna
måste de äfven vara vid valet af Kaptener och Styrmän,
och ihågkomma, att oaktadt samvetsgrannhet och ärlighet utgöra
ett oafvisligt vilkor, de dock icke äro de enda egenskaper, som
numera erfordras utaf befälet på ett fartyg. I förening med dessa
egenskaper fordrar man numera af sådane personer både theoretisk
bildning och praktisk erfarenhet i yrket samt en viss affärsvana.
Ty huru vigtigt är icke Kaptenens förhållande till tullbetjening,
karantän- och polisauktoriteler, äfvensom vid allt som
fordras af en supercargue? Men hädanefter rpåste vål redarne,
om de på dessa aflägsna trakter vilja göra sig alla dem till hands
slående förmåner tillgodo, sjelfve åtaga sig dessa vigtiga kaptensplatser
eller också åt sina söner och närmaste anhöriga anförtro
dem, Då blifver vinsten så mycket större, ty många utgifter kunna
då besparas. Härpå fäster jag serdeles R. o. Ad:s upmärksamhet,
som redan nu icke tvekar att som förvaltare af jord-eller bergsbruk
eller också som kofferdikaptener se sina barn anställda; och
jag inser icke, hvarföre den välmående skeppsredarn skall i denna
punkt ega något företräde framför Adelsmannen. Vi äro alla
pligtige att nyttigt använda den af försynen oss lemnade förmågan !
Genom alla dessa framlagda skäl, tror jag mig hafva visat
hurusom Sveriges sjöfart icke behöfver några undantagslagar, för
att vid hvarje täflan i verldsnavigationen alltid kunna inlaga ett af de
första rummen. Jag har sökt visa huru dessa s. k. tull-lindringar
på sin tid voro ett bihang till det då i verldsnavigationen
herrskande systemet, och att, sedan ett nytt system hos de sjö
-
Den 4 juni f. m.
495
farande nalionerna blifvit antaget, Sverige icke kan, utan alt allt
för mycket skada sin sjöfart, derifrån utesluta sig. Äfvenså har
jag på samma gång visat att, enär Sverige kan navigera billigare
än någon annan nation, det icke vore statsekonomiskt rigtigt att
bibehålla dessa tull-lindringar då de äro en orättvisa emot den
delen af vår skeppsrörelse, som sysselsätles i de europeiska farvattnen,
som derigenom förhindras ifrån ali erhålla returlaster,
då fartygen återvända till hemmet; och utomdess då dessa lulllindringar
ofta fördyra frakten af det Svenska jernet till de tropiska
länderna.
Jag kan dock icke underlåta, att här vidröra den sats, som
för oss framhålles beträffande denna export: att dessa tull-lindringar
bidraga alt öka afsätlningen af vårt jern på dessa aflägsna
trakter. Bni. Kommerse-colhii Berättelse för år 1849 exporterades
till Brasilien, Syd-Afrika, Ostindien och Australien tillsammans
18,000 SkU jeru, då Sveriges hela jernexport var samma
år 550,000 Skit. För att placera dessa 18,000 SkU, så läto vi
dessa länders produkter inkomma med minskad tull, d. v. s. vi
upoffrade cirka 500,000 r:dr b:co i tull-intrader för att placera
18,000 SkU jern 1 Manne dessa siffror tala för eller emot dessa
s. k. tull lindringar?
Deremot hör man lalas om att man bör göra Svenska handeln
sjelfständig och icke kasta sig i de Engelska eller Tyska krämarnes
händer. ”Man blir ju öfversvämmad med deras import”,
säger man. Huru mycket importerades då år 1849 ifrån England?
Kommersecolhii berättelse säger oss, alt denna import upgick
till 3,800,000 r:dr b:co, då Sverige deremot exporterade
till England samma år för 8 mill. r:dr b:co eller ^ af Sveriges
hela export. De Hrr, som så ofta återkomma till den s. k. handelsbalansen,
torde i detta fallet icke kunna neka, att i denna
handel fördelen är på Sveriges sida. I Sveriges export till England
voro äfven 177,000 SkU jern och 23,000 SkU stål; men
hvilken qvantitet icke tyckes ådraga sig mina värde motståndares
upmärksamhet, och hvilket på det högsta väcker min förundran,
då de äro annars så måna om denna export, att de, för att man
skall kunna placera 18,000 SkU jern i de tropiska länderna, icke
draga i betänkande att förorda en årlig upoffring af minst | mill.
r:dr b:co, som måste åtfölja det nuvarande undantagssystemet.
Om denna halfva mill. vore kapilaliserad, så hade landet ett kapital
af 10 mill. r:dr b:co, att använda till för landet nyttiga
arbeten!
Jag har äfven i det föregående sökt visa, att jordbruket icke
genom den transatlantiska handelsflottan på minsta vis erhållit
ökade afsätIningstilIfällen för sina produkter till skeppsproviant,
emedan dessa fartyg nästan alltid proviantera i utlandet. Men
jag ber också alt få äran tillägga, det dessa s. k. tull-lindringar
betydligt bidraga att förhindra en lifligare kommunikation emellan
England och Sverige, hvarigenom det Svenska jordbruket eljest
borde finna en stor och lönande marknad för sina alster, ty
man förhindrar härigenom möjligheten af returlaster. Genom
496
Den 4 Juni f. m.
denna förbindelse skulle Sveriges jordbruk stiga, och kanske skulle
det södra Sverige lill denna marknad snart kunna erbjuda större
qvantiteler af jordbruksalster än man kan ana. Vårt grannrike
Danmark har också på det sättet upfattat denna fråga, ty sedan
det under de förflutna åren vetat att tillvinna sig verldens beundran
för sitt bjellemod, så skyndar det nu att genom ökade förbindelser
med andra länder och genom likaledes ökade afsätlningstillfällen
för landets produkter förskaffa landet ökade materiella
tillgångar och förnyad kraft. Det är glädjande att se huru man
ifrån byar på den Jutläudska kusten, t. ex. ifrån det lilla Hjerling,
öpnat direkta ångbåtsförbindelser med London, för alt der
sälja allt hvad den idoge Danske landtmannen kan bringa på marknaden.
Också säljer detta lilla land årligen jordbruksalster för
öfver Irenne gånger värdet af Sveriges hela jerntillverkning. Afven
Sverige kan och bör upnå denna grad af utveckling, men dä
måste äfven dessa undantagslagar falla; och må vi göra början
med de nu under öfverläggning varande s. k. tnll-lindringarne.
Må R. o. Ad. egna denna fråga hela sitt deltagande! Den
förtjenar det, icke blott genom det serskildta intresse, som R. o.
Ad. bar vid dess rationella afgörande, alldenstund ännu i R. o.
Ad:s händer finnas 13,000 hemman af den Svenska jorden, och
denna jordegendom ännu gifver R. o. Ad. ett icke så obetydligt
inflytande i landet; — och är det smältande alt se, det denna
delen af Adeln, den jordbruksidkande, icke tyckes röna de sympathier
inom detta rum, som jag hade hoppats. Jag möjligtvis
misstager mig hvad dessa sympathier vidkommer; men må man
då icke bortskänka Adelns materiella intressen, för att gifva premier
åt ett yrke, som hvarken behöfver eller ens har säkert gagn
utaf dessa premier!
Oaktadt jag måst uplräda mot dessa premier, så kan ingen
önska sjöfartsyrkets utveckling lifligare än jag; och ingen kan
högakta denna aktningsvärda s. k. medelklass mera än jag; ingen
villigare erkänna dess sträfvanden för den materiella välmågan,
dess bemödanden för den allmänna bildningen; och ingen lemnar
villigare än jag åt denna klass den plats i statslifvet, som
den eger anspråk på; — men jag vill att den skall naturligt utveckla
sig genom egen kraft, och ej att man skall beskatta nationen
för att genom premier och andra förmåner lägga stora rörliga
kapitaler i händerna på några få individer ur denna klass.
Må de sjelfva förvärfva sig dessa kapitaler genom arbete och
idoghet, men må de ej som tribut lemnäs hvarken af BondeSt.
eller den jordbruksidkande Adeln!
Middagstimman är redan inne, och måste jag sluta. Men
dessförinnan måste jag dock bedja R. o. Ad. välvilligt förlåta,
om jag i dag allt för länge uptagit Ståndets öfverläggningslid:
om jag möjligtvis genom detta långa, kanske allt för långa anförande
tröttat en och annan af Ståndets ledamöter. Men det har
skett i den förhoppning, att jag möjligtvis med min ringa röst
kunnat förskaffa samma välvilja, samma lagar åt hela den Svenska
-
Den 4 Juni f. m.
497
ska sjöfarten, så alt icke den ena delen ensam må hafva alt
glädja sig åt föräldrakärleken, och den andra, såsom nu skett,
styfmoderligt behandlas och öfverlemnas åt fattigdomen och förtrycket.
Får hela den Svenska sjöfarten alltså samma lagar, samma
omvårdnad, så skall också denna för Sverige så vigtiga näringsgren
med förnyad kraft tilltaga och blifva hvad den fordom var
— en folknäring. Den skall också då, som den bör kunna, bidraga
lill hela landels materiella förkofran. Och om det lyckats
mig att i aldrig så liten mån bidraga till detta stora mål, anser
jag mig hafva mera gagnat sorn representant, än om jag möjligtvis
yrkat en eller annan skillings försvinnande ur folkets debetsedlar.
Ty den tilltagande välmågan sprider belåtenhet i landet;
den bibehåller också lugnet; det är den som gifver nationen ökade
krafter att på starka skuldror med lätthet upbära de ökade
skattebidragen, hvilka alltid åtfölja den framskridande civilisationens
ökade fordringar. Ja, välmågans till vext tystar äfven dessa
utrop om landels fattigdom, dem man så ofta hör, då Regeringen
af representationen äskar medel, — nödvändiga för henne,
om hon skall föra nationen framåt i uplysning, sedlighet och
kultur! !!
Många ledamöter hördes hertill yttra bifall.
Hr Rosenblad: Frih. Palmstjerna har, såsom jag tror, såsom
skäl för de större tvifvelsmål, han nu äger än han ägde
1845, auföit de förändrade handelsförhållandena ra. m., som inträlfat
sedan 1845. Jag erkänner att sedan 1845 så betydliga
förändringar förefallit, alt de icke kunna underlåta att betydligt
inverka på denna fråga; men de hafva verkat i den riktning, alt
i st. f. att jag år 1845 och liera år derefter ansåg, alt tull-lindringarne
voro en behöflig åtgärd i och för den Svenska sjöfartens
befordrande, så hafva de hos mig stadgat det omdöme, att
f. n. äro de en mycket likgiltig åtgärd för de intressen, som de
äro egnade att skydda, men deremot en mycket skadlig åtgärd i
många andra hänseenden. Jag får först säga, att jag får göra
ett förbehåll att då jag nu förordar tull-lindringarnes afskaffande,
så instämmer jag ingalunda uti hvad den sista talaren anfört, att
det har förefunnits någon strid, någon skiljaktighet emellan den
stora och den lilla sjöfartens intressen, eller all det sednare intresset
varit på något sätt hämmadt genom de fördelar, som lem
nals
den stora sjöfarten. Någon varmare vän kan icke den lilla
skeppsfarten hafva än jag är.
Den Svenska skeppsfart, som består i en folknäring, en slags
husslöjd, kan icke äga någon varmare vän än mig, och så långt
jag förmått att yttra mig, har jag sökt verka till dess befrämjande.
Jag tror att andra åtgärder fordras, för att gifva den, den
vigt, som den bör få, och hvilken våra fordna misstag hafva till
intetgjort
och hindrat den att erhålla. För att nu återkomma
till tull-lindringarne, så är det en stor händelse, som nästan för7
H. 32
Den 4 Juni f. m.
ändrat verldens liela skeppsfarlssystem och i samband med den
således också vårt, nemi. den 1848 i England antagna nya Engelska
Navigationsakten, som för alla Nationers flaggor, med lika
fördelar som för den Brittiska, öpnal icke endast Brilanniens utan
ock dess koloniers hamnar, men i samband med denna akt stod
en annan åtgärd, som man måste komma ihåg, nemi. fri införsel
utan alla tull-umgälder af fartyg, byggda inom hela verlden,
Engelsmännen kunna vända sig till hvilka länder som helst, hvilka
bygga fartyg, för att skaffa sig sådana, hvilka roed Engelsk
flagg och Engelsk rätt segla i hela verlden och det är detta förhållande,
som grfvit den Engelska flaggan i de länder der de äga
lika rättigheter med de inhemska, äfven tillfälle att täfla med den.
Alt denna rättighet för Engelska Skeppsredare, alt bygga sina
skepp annorstädes, icke är utan inflytande i denna fråga, torde
det förhållandet tillkännagifva, att genast efter detta års öpnade
sjöfart, hafva 3 Engelska fartyg kommit med sockerladdningar
till Götheborg från Brasilien, hvilka begagnat den Svenska fartyg
beviljade tull-lindring. Svenska, Finska och flera andra fartyg
kunna på delta sätt af England inköpas och blifva Engelska.
England har äfven i sin Navigalionsakt förbehållit dess Regering
rättighet att beröfva de länder de medgifna friheterne, hvilka
icke lemna Brittiska handeln full reciprocitet. Visserligen har
Brittiska Regeringen sällan användt denna rätt, men dock användt
den mot Belgien. Holland, som äfven har öpnat sina hamnar
för fremmande flaggor, med samma rättighet som för egna, har
likväl dervid gjort det uttryckliga förbehåll, att tull-lindringarne
skola uphöra. De folk, hvilka bibehållit dessa, njuta icke de fördelar,
som Holländska navigations-akten medgifver. Ibland dessa
är således äfven Sverige, och delta hafva vi att tacka endast våra
tull-lindringar för. Detta har äfven varit ett af de allra största
hindren för våra större skeppsredare, ty Java är den vigtigaste
orten för Svenska handeln på Ostindien. Der få vi betala utförsel-tull,
då andra flaggor äro fria derifrån. Der få vi betala dubbel
införsel-tull, då andra länder få betala enkel införsel-tull. Då
således tull-lindringarne icke äro af gagn, utan tvertom hindersamma
för våra fartyg, som göra frakter och ådragande dem
dubbla afgifter, så kan jag, ehuru jag fordom varit en varm vän
af tull-lindringarne och ansett dem nyttiga för att befordra vår
sjöfart, numera icke annat än tillstyrka, att de måtte uphöra,
emedan de endast äro hindersamma för dem, hvilka de äro ämnade
alt göra nytta och till hinder för industrien i allmänhet.
Det är helt andra åtgärder som fordras för att gagna Svenska
flaggan och skeppsrederierna, som hafva gått så starkt framåt
på de sista 15, 16 åren, under det, att de förut hade gjort
så stora förluster; framsteg, som man är skyldig det antagna
friare Handelssystemet och de reciprocitets-traktater, som tid efter
annan blifvit afslutade, och hvilka öpnat nya utvägar för
vår flagga, hvarigenom den fördelen upståtf, att, när fartyg
kunna här byggas för bättre pris än i de flesta andra verl
dens
länder, kunna vi i detta afseende vid fri konkurrens med
Den 4 Juni f. m.
499
dem, hafva företräde. Om Sveriges Styrelse och Sveriges R. St.
skulle hädanefter låta skrämma sig af målsmännen för enskilta
små intressen, hvilka önska att hämma Svenska skeppsrederiernas
och Svenska skeppsfartens stora intressen, då komma de framsteg
vi gjort, att gå tillbaka. Jag skall uppläsa några siffror till jemförelse
emellan Sveriges framsteg och Noriges framsteg i skeppsfarten
från utrikes orter. Ar 1847 var gamla Navigalionslagen
för Storbritannien suspenderad, och ett stort behof af denna vara
ägde rum derstädes. Detta föranledde att Sveriges och Norriges
skeppsfart på Storbritannien från ett annat tredje land var större
än någonsin förut varit kändt. Är 1850, det första efter Navigationslagens
uphäfvande, hade både Sveriges och Norriges fraktfart
på Storbritannien från ett tredje land ökats, men Sveriges
endast med några och femtio proc. och Norriges med 110, eller
mer än dubbelt.
Jag förnyar min anhållan om bifall till tull-lindringarnes
uphörande, och hoppas alt R. o. Ad., när vi komma till tulltaxeunderrättelserna,
kommer att lemna Svenska rederierna och Svenska
sjöfarten mycket kraftigare stöd än den nu göra.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., i anseende
till den redan långt framskridna liden och med tillkännagifvande,
att flere ledamöter anmält sig lill afgifvande af anförande uti förevarande
ämne, framställd propos., uppskjöls fortsättningen af
denna öfverläggning till eftermiddagens plenum, samt åtskiljdes
II. R. o. Ad. kl. tre qvart till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 4 Juni 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.uldr. för denna dag f. m. samt pleniprot.
för d. 10 sisth Maj e. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf att Frih. von
Kraemer, Robert Fredr., anmält, att han af embelsgöromål
vore hindrad alt längre bestrida den honom updragna befattning
att vara ledamot i BevillmsUtsk., och derföre nödgades afsäga sig
densamma, men anhölle alt likväl få bibehålla sin riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. anmodade
Hrr Elektorer att utse en ledamot i BevillmsUtsk. efter
Frih. v. Kraemer.
32
500
Den 4 Juni e. m.
Fortsattes pröfningen af Bevilln:sUlsk:s d. 21 oell 24 sist!.
Maj på bordet lagda betänk. N:o 5 ang:de tullbevillningen.
Härvid blef den på förmiddagen började öfverläggningen om
Utsk:s hemställan rör:de de s. k. tull-lindringarnes uphörande
fortsatt och yttrade sig:
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Jag anser mig böra
vördsamt tillkännagifva de grundsatser hvilka jag följt då jag
motsatt mig tull-lindringarnes afskaffande, äfvensom skälet hvarför
jag reserverat mig i delia afseende. Jag är fullkomligt öfvertygad
om att tull-lindringarnes bibehållande i betydlig mån bidragit
till Svenska haudelsmarinens förkofran och skeppbyggeriernas
årligen tilltagande verksamhet. Del är bekant för dem som
gifvit akt på sednare tiders handel, att handelsmarinens styrka de
sednare åren betydligt tillvuxit och jag anser bland andra skäl
dertill äfven böra räknas tull-lindriogarnes bibehållande. Enahanda
förhållande kan tillämpas på skeppsbyggerierna. ^Varfven
hafva ökats i betydlig mån och ökas ännu årligen. Afven de
bättre klasserna skynda sig att skicka sina söner till skeppsvarfven
för alt lära dem skeppsbyggeri; man tätlar om att vinna inträde
som elever vid skeppsbyggeri-institutet i Carlskrona, och
jag är öfvertygad om att i följd deraf skeppsbyggeriet skall i en
framtid komma att utgöra en icke obetydlig industrigren i samhället.
Dessutom hafva fartyg, som de sednare åren blifvit byggda
och som blifvit så konstruerade, att de kunna göra snabbare
expeditioner på de Trans-atlantiska farvattnen, blifvit eftersökta
i alla haf i och för frakthandeln, och måhända står Svenska
handelsflottan och Svenska sjökaptenerna högt, om icke högst, i
afseende på möjligheten att för godt pris och med säkerhet begagnas
lill transporter på Trans-atlantiska haf. Det har icke varit
möjligt att drifva Svenska skeppsbyggeriet lill den höjd, dit
del f. n. hunnit, äfvensom att hoppas dess ytterligare förkofran,
om icke detta skydd funnits, åtminstone i betydlig mån (det måste
man medgifva mig), i lull-lindringarne, eller i en half tull
för Trans-atlantiska alster.
En talare har utförligt och med talang framställt några satser
mot tull-lindringarnes bibehållande, det måste jag tillstå;
men jag kan likväl icke gilla alla dess satser, och således icke underlåta
att uplaga till besvarande något af hvad han anfört, så
godt jag förmår. Han har sagt, alt importen af Trans-atlantiska
produkter icke varit stor. Det kan så vara, men allting är relatift
här i verlden. Importen af produkter lill ett fattigt land
kan icke bli så stor, som till de länder hvilka äro rika; och
måhända hafva icke alltid Svenska fartyg återvände direkte från
aflägsnare länder, från Ost- och Westindien, till fäderneslandet.
De hafva nödgats, för eget bestånd, dess emellan taga fraktlaster,
och denna fraktfart har skett med betydlig vinst för skeppsredarne
och för dera som voro egare af fartygen. Såsom ett bestämdt
bevis uppå, att importen icke är så obetydlig, vill jag nämna,
att från Java blifvit infördt redan under detta år till Sverige
1.022 picools Kafle (jag vet icke rätt hvad della malt motsvarar
i Svenska måltberäkningen, men det torde kunna ungefärligen
jemföras med vigten af 100 U) och 32,700 picools Socker, 127
picools Peppar, Arrack icke mindre än 978 picools oell 200 d:o
Cassia. Delta är likväl icke så obetydligt från Java med Svenska
fartyg, infördt till fäderneslandet. Jemförelsen mellan Norriges
och Sveriges skeppsfart, utfaller till det förra landels förmån.
Norrmännens liandelsmarin är ganska betydlig och har tilltagit
betydligt, hufvudsakligen deraf, att de upköpa många handelsfartyg
som ansetts böra slopas, men som de hafva begagnat för sin
trävaruhandel på England och måhända ändå längre. Men huru
långt hafva Norrmännens handel sträckt sig? Jo, hufvudsakligen
inom Europa. Man finner icke deras fartyg på andra haf, åtminstone
i ganska ringa mån i jemförelse med de Svenska fartygen.
Man har sagt, att tull-lindringarne hafva undertryckt den
inre sjöfarten derigenom, att den stora handelsflottan blifvit riktad
på den mindres bekostnad. Delta är en sats, som jag alldeles
icke kan gilla, emedan jag icke vet hvarifrån skillnaden
kommit emellan en stor och en liten handelsflotta. Vi hafva
blott en slags handelsflotta, och den går ömsom, allt efter fartygens
beskaffenhet, från Östersjön till England, Medelhafvet, äfvensom
på de Trans-allanliska hamnarne. Jag inser icke att den
Trans-allantiska sjöfarten kunnat undertrycka den inre sjöfarten,
emedan samma fartyg gå ömsom med Svenska produkter till utländska
hamnarne i Östersjön, ömsom öfverföra de Trans-allantiska
produkter till Sverige direkte ur första hand. Man har äfven
citerat Navigations-lagarnes uphörande som en slags generositet
af Engelsmännen. Jag tackar dem icke derför. Dessa lagar tillkommo
under det England genom traktater förbehöll sig skarpa
restriktioner för att komma lill handelsmarinens tillväxt, som den
nu äger. Dessa lagar hafva de icke afskaffa! förr än denna handelsmarin
upnått den största höjd bland alla kända folk, och således
kan fritt täfla med alla andra nationer. Jag skulle tro att
Sverige bör gå tillväga på samma sätt som England. Om man
går tillbaka ända till den tid, då England från Orkney-öarne
sålde endast tenn och litet ull, så insågo Engelsmännen redan
då behofvet, att förskaffa sig sjelfva de alster, de då måste köpa
från utländningen; de förskrefvo arbetare från Holland och Tyskland,
och genom skarpa restriktioner skyddade den uppväckta industrien
ej endast i sin början, utan under sin utveckling, till
dess att den kommit till sådan höjd, att den kan låta hela verlden
täfla med sig. Sålunda kan England nu tillbjuda alla länder
reciprocitet i handelsförhållanden. Jag hemställer till Elder, Mine
Hrr, står Sverige ännu på denna punkt? — Ingalunda, men vi
skola önska att komma derhän, vi skola söka att drifva vår verksamhet
derhän och möjligt är äfven att i en framlid vi kunna
vinna en sådan framgång i alla våra bemödanden. Men det vore
olyckligt för fäderneslandet att afskaffa sådana restriktioner, hvilka
göra det möjligt alt komma lill samma höjd af industri och
manufaktur-förmåga. Jag har börjat med att nämna, att jag villa
tillkännagifva för R. o. Ad. de satser, hvarpå jag inom Ulsk.
stödde mitt motstånd mot tull-lindringarnes afskaffande, och på
ofvan anförda skäl äro de grundade. Jag vidblifver nu desamma,
uttryckande det hopp, att R. o. Ad. måtte finna att tull-lindringarne
såsom medel bidraga till en fortsatt progression i vår handelsmarins
tillväxt. Jag skulle icke tro det vara klokt att stanna
på halfva vägen eller på den punkt man f. n. är, då likväl man
har hoppet att handelsmarinen årligen kan ökas och höja sig lill
den grad som Sveriges behof kräfva, och som skulle göra alt vi
i en framtid måhända kunna mäta oss med andra nationers flaggor,
om icke fullt i antal af skepp åtminstone i skicklighet och i
förhållande till vårt lands folkmängd, samt idka sjöfart på alla
haf lill utbyte af våra egna mot utlänningens produkter, hvarigenom
Sverige också i ekonomiskt afseende måste vinna stor förkofran.
Jag anhåller vördsamt, alt när en gång öfver detta ämne
blir sluttaladt på detta rum, R. o. Ad. måtte fatta det beslut, alt
bibehålla nuvarande tull-lindringar, till skydd för vår handelsmarin
och för våra skeppsbyggerier hufvudsakligen.
Hr Silfverberg, Magnus Didrik, hade inlemnat eli
så lydande anförande:
Vid remissen af K. M:ts nåd. prop. om tnll-lindringarnes
borttagande för varor från Trans-atlantiska hamnar anförde jag
vördsamt de betänkligheter, som enl. min åsigt förekomma deremot,
nemi.:
All, då enl. Commerce-coll.-ii Berättelse om utrikes handeln
för år 1849, omkring 30 mill. kaffe och socker från Brasilien
och Ostindien blifvit med Svenska fartyg till största delen, eller
med 93 proc. till riket införda, som ostridigt utgjort en säker
och icke obetydlig fraglförtjenst för en del af den Svenska hanflelsflottan,
densamma ostridigt kommer att gå förlorad genom
tull-lindringarnes borttagande, enär densamma utgjort ett skydd
för importören, vid de tillfällen då varuprisen på produktionsorterne
vid skeppningstiden, af orsaker som ej kunnat på förhand
beräknas, varit högre än hvartill importen från Europeiska nederlagsplatser
sedermera kunnat ske.
Bevilln.-sUtsk. säger, att af Svenska fartyg endasf 5398 läster
besökt nämnde länder, och att deraf endast 4422 läster år 1849
direkte till Sverige återgått; jag skulle deremot tro det vara en
fördel för den öfriga Svenska handelsflottan, att icke för fragthandeln
behöfva konkurrera .med detta lästetal.
Hvad Hr Frih. Bonde yttrat om den förlust Statskassan under
en följd af år genom tull-iindringarne, till belopp af circa
600,000 r:dr årligen, skall hafva lidit, kan jag så mycket mindre
falla, som så väl K. M:s nåd. prop. som äfven Bevilln:sUlsk:s
betänk, förutsätter en nedsättning i tullafgifterne å hufvudartiklarne
från dessa länder, ungefär motsvarande den nuvar:de tulllindringen,
och i hvilket afseende jag icke eller kan finna hvad
fördel genom dessas borttagande skall kunna vinnas, icke en gång
för den åberopade kustfarten, då jag ej hört att för densamma
tjenliga fartyg sakna sysselsättning. Densamme talaren har exempelvis
anfört, att om fartyg utskickades lill Bahia, för ali derifrån
hitföra rå-socker, i afsigt att försäljas till socker-raffinadörer,
skulle derpå ej vinnas mer än fragten; detta medgifves, men jag
tror ej eller alt någon är så oklok och gör en sådan ofördelaktig
spekulation, ty de fartyg, som hitföra dylika laster, äro på
förhand befragtade för socker-rafinadörernes räkning.
Hvad som ytterligare är anfördt, att genom afslag å tulltindringarnes
borttagande Svenska rederierne kunna förlora den
fördel af fragthandeln som, genom Engelska NavigationsUgarnes
ophäfvande, man hoppas kunna vinna, anser jag så mycket mindre
vara att befara, som genom Sveriges reciprocitels-traklat med
England, de varor som hilföras med Engelska fartyg, från Transatlantiska
hamnar, åtnjuta samma tull-lindring som med våra
egna, och någon större fördel lärer det liberala England ej kunna
begära.
Hvad handeln med den Holländska kolonien Java vidkommer,
lärer enl. hvad uplyst är genom en associé' af ett dervarande
stort handelshus uti en aflemnad promemoria förhållandet
vara, att, genom tull-lindringarnes borttagande, Svenska fartyg
komma att, vid fraglfart till Holland, blifva befriade frän utgående
tullafgifter derstädes, i likhet med de Holländske, hvarvid
dock är att bemärka, alt Handels-sällskapet äger sjelf tillräckligt
antal fartyg för bedrifvande af denna handel, så att föga förhoppning
lärer förelinnas för Svenska fartyg att deruti deltaga. Vid
aflastningar åter i Java, vare sig med Holländska eller Svenska
fartyg lill - andra länder än Holland, lära utgående lullafgifterne
förblifva desamma som hittills.
Slutligen torde del tillåtas mig fästa upmärksamhet derpå,
ali då tull-lindringen för Amerikanska produkter borttages, motsvarar
den en tullförhöjning af 15 proc. å densamma, hvilket möjligen
kan hafva till påföljd en förhöjd införseltull i de Förenta
Staterne å Svenskt jern, hvaraf exporten till della land år 1849
utgjorde circa 130,000 Sk#.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag har lika som många
andra af delta Stånds ledamöter med stort nöje åhört det tal,
Frih. Bonde här på f. m. hållit, icke derföre att jag gillar dess
åsyftning, tvärtom är jag med honom af motsatt tanke; men
derföre att det år glädjande höra en ledamot tala för sin sak med
sådan värma sora han, och med den sakkännedom, hvilken höfves
en författare i handelsstatistiken. Både Frih. Bonde och Hr
Rosenblad hafva den fördelen som iheoretici alltid äga. Då de,
som vilja försvara bestående förhållanden, måste taga sakerna sådana
de äro och följaktligen afse både olägenheter och fördelar,
så hafva Iheoretici, hvilka tala om hvad de hoppas blifva skall,
den fördelen, att ingen svårighet förekommer, utan blott det rosenröda
skimmer, som hoppet målar. Följaktligen kunna de alltid
bringa både sig sjelfva och andra i hänryckning, hvilket äter
är svårt för dem, som hålla sig vid verkligheten. Båda talarne
hafva yllrat sig om hvarjehanda som ej lill saken hörer. Derutinnan
vill jag icke följa dem längre än som kan vara oundgängligt
för att undanrödja de villfarelser, hvari de möjligen kunna
hafva inledt vissa åhörare.
I det förevarande ämnet är första frågan den: Hvartill tjenar
en stor handelsflotta? Frih. Bonde har framställt en slags
strid emellan den stora och lilla handelsflottan, liknande den som
beklagligen i många år egt rum emellan den stora och lilla örlogsflottan;
men Hr Rosenblad har uplyst alt en sådan strid i
verkligheten icke förefinnes, och att den lilla handelsflottan icke
har alt beklaga sig öfver något intrång af den stora. När en
frihandelns försvarare, en understödjare af Frih. Bondes åsigter,
yttrat sig på detta sätt och med den sakkännedom som en medlem
af Commerce-colhra bör ega, så torde jag icke behöfva vidare
ingå i den saken. Dock vill jag förklara, det jag anser förhållandet
mellan den stora och lilla handelsflottan vara sådant,
som mellan den stora och lilla örlogsflottan, nemi. att man behöfver
dem begge, allt efter olika omständigheter. Ifall Sverige
saknade stora handelsfartyg och blott hade små, skulle förhållandet
hädanefter förmodligen blifva sådant det var före Gustaf
Wasas lid, det nemi., att Sverige, om det råkade i ovänskap
med någon handelsstat, hvarifrån dess nödvändighetsvaror hitfördes,
svårligen kunde sådana erhålla. De utgjorde på den tiden
salt, öhl, kål och råtter m. m. dylikt, hvilket man nu kan till
största delen inom riket frambringa. Men då var man, så att
säga, satt på svältkur, när man var nog olycklig att blifva ovän
med Liibeck. Att f. n. icke för erhållandet af vin, kaffe, socker
och tobak m. m., onödigtvis sätta oss i beroende af utlänningen,
bör naturligtvis höra till en klok handelspolitik. Följaktligen
böra vi bemöda oss att underhålla en stor, likaväl som en liten,
handelsflotta. Om den slota fördenskull behöfves, så äro äfven
tull-lindringarne nödiga, ty Frih. Bonde har nplyst, och visat att
när Oslindiska kompaniet uphörde, aftog den stora handelsflottan
och bringades först upp till någon betydenhet, sedan tull-lindringarne
på 1820-talet infördes. Deras fortfarande har sedermera
föranledt hennes ytterligare förkofran. Ar det då skäl för Sverige
att låta dess stora handelsflotta genom liäfstångens borttagande
åter falla?
I handeln har Sverige, under täflan med andra länder, att
öfvervinna samma svårigheter, med hvilka handtverkarne och fabrikanterne
hafva att kämpa. Sådana äro först, att Svenska köpmannen
i allmänhet betalar 6 proc. på de penningar han uplånar,
då ullärtdningen kan hafva sina penningar för 3 proc., kanske
äfven för 2. Det är sålunda en dubbel, ja möjligen tredubbel
ränta som den Svenska köpmannen måste jemförelsevis med
ulländningen vidkännas. En annan svårighet med hvilken han
nödgas strida är, att då den utländske köpmannen har ett klingande
mynt som allestädes är gångbart, och hvarigenom han kan
med sitt lands mynt betala hvad han införskrjfvit, så är detta
för den Svenska köpmannen omöjligt, emedan här nästan icke
Den 4 Juni e. m
505
finnes annat än pappersmynt. Man kan icke draga en vexel i
Svensk mynt, utan betalningen mäste göras i något främmande.
Den Svenska köpmannen föranlåtes alltså för sin vexeldragning
tillita kredit på främmande orter. Denna får han ej begagna för
intet, utan måste vidkännas enskild kostnad för provision, m. m.
utom den ränta som möjligen faller honom till last. På något
sätt skall han taga igen dessa förluster. Tull-lindring är ett sätt
hvarigenom Slaten bereder honom möjlighet alt kunna åtminstone
i vissa hänseenden täfla med den främmande köpmannen. Ar
det sålunda klart att varan på detta sått står den Svenska köpmannen
i allmänhet högre än hon slår den utländske, så frågas,
om man ej genom tull-lindringarnes borttagande skulle för Sverige
förstöra icke blott den stora handelsflottan, utan äfven den
stora handeln. De små fartygen, för hvilka man talat, äro naturligtvis
tjenligast och fördelaktigast för den mindre handeln och
för korta afstånd, men icke för den som sker pä aflägsnare orter
eller med sådana varor som mycket skrymma eller äro mycket
tunga. Den jemförelse som Frih. Bonde updragit emellan Greklands
handel på små fartyg, inom Medelhafvet, samt den vinst,
som deraf följer, och vår handel, öfver Verldshafven på stora fartyg,
är enl. min tanka icke lämplig. Det fordras helt andra fartyg
för ali föra korgar med corinther, fikon och oljeflaskor m. m.,
än att föra jern, bräder, tjära och annat sådant. När vi skola
utskeppa dylika varor, så måste vi hafva fartyg, svarande deremot.
Det är derföre som Norrmännen, hvilka väsendtligen utföra trälaster,
begagna stora fartyg. Om en vara, hvilken skrymmer så
mycket som trä-last och jemväl är så litet värd, skulle föras på
små fartyg, så är det klart, att sådan fragt på ringa farkoster,
der besättningen jemförelsevis blifver talrikare, än på stora fartyg,
icke skulle löna sig. Man måste derföre begagna stora skepp.
När man har sådana, hvilka kunna medelbart gå härifrån till
hamnarne på andra sidan Verldshafvet, och tull-1 indringarne fortfara,
så är följden den att våra skeppsredare kunna påräkna last
för sina fartyg både hem och bort. De utföra våra råämnen till
nämnde hamnar eller några mellanliggande och veta, aft derest
fartygen, när de komma till den Trans-allantiska hamnen, icke
få fragt för främmande räkning, så kunna de alltid befragtas hem
igen, emedan tull-lindringarne göra det möjligt. Varornas afsättlighet
här hemma gör äfven återfragten sannolikt fördelaktig.
Borttagas tull-lindringarne så mister skeppsredaren den trygghet,
han genom dem eger att få frakt på sitt fartyg. Hade han icke
denna säkerhet, så måste han, när fartyget utskickas lill att för
främmande räkning befraktas, derom anlita något utländskt hus,
hvilket naturligtvis låter betala sig för besväret. Sådant blifver
understundom så dyrt, att man någongång lärer fått gälda ända
till 7.J- proc. derför. Det är ock klart, att i den händelse våra
köpmän icke kunde med sina fartyg lill aflägsnare orter utföra
våra varor eller återfrakta fartygen med sådana artiklar, som hår
finna säker afsättning, så skulle de nödgas både för ut- och införseln
begagna främmande skepp och betala provisioner till ut
-
ländska köpmän. Det vore sålunda en ren förlnst som våra handlande,
och med detsamma riket, skulle göra på lull-lindriogarnes
borttagande.
I händelse de stora handelsskeppen icke kunde med säkerhet
om vinst utskickas at våra skeppredare och begagnas af våra köpmän,
så komme icke heller sådana fartyg att hädanefter, såsom
hittills, byggas på våra skeppsvarf. I dylikt fall blefve den Norrländska
allmogen, hvilken nu, under den långa vintern använder
sin ledighet på skeppsbyggeri, utan en stor del af den förtjenst
som han f. n. har på denna sysselsättning. Riket skulle tillika
gå miste om den vinst del gör på fartygs försäljning och om den
besparing som upkommer derigenom att Svenska undersåtare mindre
behöfva köpa utländska skepp.
Men, säger man, det är obilligt alt kramhandlarne och de
små städernas köpmän icke fa med de stora städernas, Stockholms
och Götheborgs, grosshandlare dela den vinst, som desse genom
tull-lindringarne hafva på Trans-allantiska varors införsel. Mig
synes det vara för Sverige alldeles likgiltigt, antingen det äro
Grossörer eller Kramhandlare, antingen det äro köpmänner i Stockholm
och Götheborg eller i Westervik och Calmar som förkofra
sig, blott handlande i det hela vinna. Huru skulle väl någon
allmän fördel kunna härflyta deraf att handeln öfvergår från de
förre till de sednare. Här är sagdt, att socker till största delen
införskrifves af sockerbruksidkarne sjelfva. Om så är och detta
förhållande fortfar, så blifver det hvarken den ena eller andra
köpmannen, utan desse idkare, som vinna på iuförseln. Hvad
allmänheten beträffar, eller de som förbruka dessa varor, är det
också likgiltigt antingen de betala handelsvinsten åt en liten eller
en stor köpman. Troligen få de varan för bättre pris hos den
sednare, emedan han, drifvande rörelsen i stort, kan åtnöjas med
ringare vinst än den förre. För Staten deremot är det icke likgiltigt,
antingen det är den lilla eller stora köpmannen som bedrifver
rörelsen. Om del sker på Slockholm och Götheborg samt
i stora fartyg, som gä hit omedelbart från Amerika och Java,
så är det temmeligen säkert, att Kronans tull icke försnillas, åtminstone
icke i betydlig mån. Skulle deremot denna bandel ske
från våra mindre städer med små fartyg, anlöpande Lubeck, Köpenhamn
eller hvilka andra närbelägna utländska hamnar som
helst, så är det mer än sannolikt, att stora tullförsnillningar skulle
ega rum. Om jag ej bedrager mig, så är det redan tillåtet att
införa sädane varor, till och med på öppna båtar. Derigenom
är del nästan ogörligt, alt tillräckligt bevaka alla punkter i sundet.
Man har sålunda för tullförsnillningen redan gjort hvad på denna
trakt göras kan, utan alt behöfva göra något mera.
Men jag återvänder lill den stora handelsflottan, om hvilken
Frih. Ronde yttrat, det en utmärkt Engelsk sjöofficer förklarat,
att det icke vore på henne som det bästa sjöfolket bildades för
Engelska krigsmakten. Derom vill jag icke yttra mig, ty jag
eger ingen sakkännedom i detta fall. Men jag förmodar dock, alt
der, lika som här, behöfver man sjöfolk af båda slagen, icke alle
-
nast sådant, som är vandt vid kustfart utan äfven sådant, som är
befaret [>å de stora vattnen. Jag hoppas och förmodar alt någon
af flottans officerare, som här äro tillstädes, måtte såsom sakkunnige
yttra sig härom till Ståndets ledning.
Hvad jag nu anfört, torde visa icke blott hvilka som skulle
förlora på förändringen, utan äfven att de, som skulle viDna derpå
blefve utländska köpmän och inländska tullförsnillare. Hvarken
för det ena eller andra slaget af näringsidkare har Sveriges
Regering skäl att göra några eftergifter. Hvad ullänningarne beträffar,
så har redan en annan talare omnämnt, huruledes Engelsmän
och Holländare åtnjuta i Sverige samma tull-lindring sora
Svenska fartyg i England och Holland. Hvad mera hafva då
dessa länder att af oss begära? Hr Silfverberg har nyss uplyst
huru förhållandet är i afseende på Java. Enl. hans upgifler
skulle vi icke vinna på att ytterligare efterskänka något åt Holland.
I alla fall är, såsom Hr Rosenblad på f. m. yttrade, förändringen
i Holland helt färsk, och man vet ännu icke hvad hon
verkar. Det torde derföre icke vara skäl att pä henne göra alltför
myckel afseende. Hvad England beträffar, så har Hr af Dalström
redan erinrat hurusom detta land i närings hänseende befinner
sig i ep högre utvecklingsgrad än andra länder, och att
England följaktligen kan trotsa dem alla. Det kan vidtaga författningar,
som audra ännu icke kunna göra efter, emedan de
icke upnålt samma ståndpunkt som Stora Britannien. Att för
Sverige vilja mäta sig med nämnde rike vore så, som ville någon
slående i växten, brottas med en man, som kommit lill full
styrka och mogen ålder.
Frih. Bonde har kallat Engelska Navigations-akten för en
barbarisk lag. Men månne icke den på sin tid var afpassad efter
den grad af utveckling, som Englands sjöfart och näringar
då hade. Ville man ställa en fullvuxen man i gångstol, så skulle
det med skäl förklaras vara en barbarisk åtgärd, men sätter man
dit en liten pilt så befinner han sig deraf ganska väl. Det är
följaktligen efter utvecklingsgraden man bör bedömma förfaltningarne
och icke skära deni alla öfver en kant, ty den jemlikhet
man åsyftar och tager till grund för sina anspråk, finnes icke i
verkligheten utan blott i theorierna.
Frih:n har anfört en mängd siffror, hvilkas riktighet jag
icke vill bestrida, emedan jag icke är i stånd att kontrollera dem,
och ej heller har sådana handlingar tillhands hvarmed de möjligen
skulle kunna i någon män vederläggas. Till dithörande upgifter
hörer Frih:ns påslåeude, all endast 59 proc. af de varor
som komma från Amerika införts på Svenska skepp. Om så är,
härrörer det ju af den beprisade reciprociteten. Kan Frih:n
hafva något deremot? Tvärtom borde han, för friliandelsgrundsatsens
skuld snarare fägna sig deråt, att berörde motsvarighet betagit
Sveriges skeppsredare vinsten på all den införsel, som öfverstiga
nämnde 59 proc.
Frihfn har trott, att vi fått vid ett upgifvet tillfälle betala
vårt kaffe för dyrt, och att Sverige på tull-lindringarne förlorat
508
Den 4 Juni e. m.
600,000 r:dr tullinkomst om äret. Ja, lät vara att vårt Statsverk
erhållit 600,000 ndr mindre samt, att Svenska kaffedrickare, sockerätare,
tobaksrökare och tuggare i stället fått dessa 600,000 r:dr
till skänks af Sveriges rike, men hade tullen utgått till sitt fulla
belopp, så hade ju alla dessa aktningsvärda medborgare, till hvilka
vi äfven höra, fått betala så mycket mera skatt. Frih:n klagar
således deröfver, att Svenska folket icke blifvit belastad! med 600,000
r:dr större utskyld om året.
Frih:n har vidare omförmält hurusom våra landtmän sakna
afsättning på bröd, till besättningarne å de skepp, som segla till
Transatlantiska orter. Om detta skall tillräknas tull-lindringarne,
så inser jag icke sammanhanget dermed. Denna förlust för våra
landtmän skulle upkomma derigenom att brödet, som användes
såsom skepskost på de å Transatlantiska hamnar gående fartyg upköptes
i Danmark. Om så är mätte felet ligga icke i lull-lindringsförfaltningarne,
utan hos hagarne i Stockholm och Götheborg
emedan de ej kunna baka sådant bröd som erfordras.
Hvarföre har England öpnat sina hamnar för alla verldens
fartyg? Utan tvifvel derföre alt de, sora inkomma, och ogerna
ålerskickas tomma med barlast, måtte befria England från en del
af dess öfverproduktion. Hvarföre är det som ullanningarne vilja
hafva fri tillgång till våra hamnar? Icke år det för att utföra våra
varor, utan för alt på oss utprångla deras egna, och deruti böra
vi göra dem till viljes? Naturligtvis. Om tull-lindringarne komma
sockerbruksidkarne tillgodo, såsom här är sagdt, så få ju äfven
sockerätarne, följagtligen vi sjelfva dela denna fördel. Ar deröfver
att klaga?
Frih. Bonde har trott att man, om den mindre handelsflottan
med mera nit användes i st. f. den stora, så skulle vi kunna
från Götheborg, skicka slagtboskap lill England, likasom man
ditsänder oxar från Julland. Men det är icke nog alt hafva far-;
tyg, man måste äfven hafva oxar och dem, som äro feta, ty eljest
köpas de icke af Engelsmännen. Att man har sådana kreatur på
rikets vestra kust, betviflar jag.
Här är anmärkt, att Norrmännen ligga öfver oss i sjöfart och
det är sannt. Men sådant kommer icke af tull-lindringarne, ty
i den handel, för hvilken dessa gälla, deltaga Norrmännen föga.
Deras sjöfart är betydligast i Östersjön, samt på Englands, Hollands
och Frankrikes hamnar. Hvarför är det så? Jag känner det
icke så noga. På den tid jag vistades i Norrige, var jag alltför
ung till att egna behörig upmärksamhet åt dessa förhållanden,
hvilka dessutom lära hafva sedermera betydligt förändrat sig. Då
hade Norrmännen icke den öfvervigt, som de nu, och måhända
genom föreningen med Sverige fått. Möjligheten för dem, alt
henne bibehålla härrörer deraf, alt sjöfarten hos dem är ett slags
folknäring, hvari skepparens hela hushåll, hustru och barn deltaga.
De lefva billigare och på ett sparsammmare sätt än vi, ehuru de
sägas hålla sitt sjöfolk bättre. Alltnog att de segla för lägre pris
än vi äfven derföre, att de hafva stora på utförseln af deras trävaror
beräknade fartyg, och laga derföre frakterna ifrån oss.
Den 4 Juni e. m.
509
Frih. Bonde har jemväl yttrat, att små fartyg skola bidraga
till moraliteten. Jag har icke rätt förstått hvad detta uttryck vill
säga, men tror tvertom alt efter tull-lindringarnes borttagande
skulle små fartygs användande till handel på Korta afstånd, med
socker, kaffe och annat dylikt just komma att motverka moraliteten,
genom den frestelse till tullförsnillningar, hvilken jag redan
förut omförmält.
Sedan jag nu tror mig hafva genomgått de väsendlligaste anroärkmr,
som emot lull-lindriugarnes bibehållande blifvit gjorda,
tillstyrker jag vördsamt, alt R. o. Ad. måtte i detta hänseende
afslå Utsk:s betänk, och lemna nu gällande författning oförändrad.
Hr Rosenblad, Bernh.: I del anförande Hr von Hartmansdorff
nyss afgifvit, har han hufvudsakligen hållit sig vid det
misstag, som efter mitt omdöme Frih. Bonde begick, att ställa
den stora och lilla sjöfarten i strid med hvarandra, att anse deras
interessen vara motstridiga. Detta misstag har han begagnat för
alt derefter söka vederlägga de skäl, som tala för tull-lindringarnes
afskaffande, men deremot har h.an icke vidrört det skål, som
här anfördes att nemi. genom på de sednare åren inträffade händelser,
hvilka inverkat på hela verldshandel och sjöfartsförhållanderna,
hafva alla de förmåner som tull-lindringarne kunnat gifva
vår större skeppsfart, hvilken jag fullt så mycket värderar som
någonsin Hr von Hartmansdorff, he'1 ocb hållet uphört. När,
derigenom alt Engelska navigationslagen tillåter Englands kapitalrika
skeppsrederier alt bygga i hvad land de behaga, köpa färdigbyggda
skepp och införa dem tullfritt och sålunda få dem för lika
godt pris som det land hvilket kan bygga dem för bästa priset,
kan hafva dem för, och då England är i tillfälle derjemte med
sin öfverlägsna kapitalrikedom att täfla med alla länder, och då
det i följd af reciprocitetstraktater med Sverige har samma rättighet
till tull-lindring för sina fartyg som komma från Brasilien
till Sverige, sä uphör den fördelen, som Svenska skeppsfarten har
haft af tull-lindringarna och blir reducerad till netto noll. Hr von
Hartmansdorff har ganska riktigt anfört hurusom den Svensk importören,
som begagnar Svenska fartyg, får betala 6 proc. ränta
och kanske äfven provision dertill för den långa tid han har sina
kapitaler liggande i denna aflägsna sjöfart, under det alt den Engelska
betalar 2 kanske högst 4 proc. Deri ligger en fördel, som
är så stor alt om detta förhållande kommer att fortfara, så blifva
tull-lindringarna en fördel för England och möjligen äfven för
Holland, i händelse förslaget om reciprociteten der kommer till
sitt fullständiga skick. Detta var det skäl, som föranledde mig
till den förmodan att det icke låg utom ämnet att vidröra de åtgärder
som fordras för att bibehålla Svenska flottan i den företrädesrätt
den i 20 år, alltsedan reciprocitetsförhållandena begynte,
har haft, och som den nu är på väg att förlora, i den händelse,
att Sveriges Regering och Ständer skulle uphöra att gifva både
den stora och lilla sjöfarten samma skydd för anskaffningen af sina
skeppsförnödenheter så att de kunna täfla med de Engelska far
-
510
Den 4 Juni e. m.
tygen de må vara byggda huru som helst. Gör man det icke så
blir följden den att Svenska sjöfarten som gått framåt på dessa 20
år, kommer att gå tillbaka. Jag utber mig sålunda R. o. Ad:s
noggranna upmärksamhet när vi komma lill den artikel i tulltaxeunderrättelserna,
som hufvudsakligen rörer denna fråga. Vidare
har Hr von Hartmansdorff vidrört tvenne ämnen, som icke
alldeles stå tillsammans med Frih. Bondes yttrande ang:de striden
mellan den stora och lilla flottan. Det ena var rörande myntet,
alt det icke skulle vara reelt och att följaktligen de Svenska köpmännen
för sine liqvider mäste öpna kreditiv i Hamburg och London.
Jag får fråga Hr von Hartmansdorff om icke Sverige äger
ett reelt mynt, så snart vårt mynt är af den beskaffenhet att det
har ett bestämdt reelt värde, fastän det går med sedlar. Jag
känner visserligen att det möter stora olägenheter vid att draga
vexlar i Svenskt mynt, men jag får återuprepa hvad jag förut
omnämnt nemi. att för 147 år sedan då Sveriges industriella förhållanden
obestridligen slodo på en lägre ståndpunkt än nu, visade
sig en på Amsterdams börs annoterad vexel på Sverige, i
Daler kopparmynt. Hvad är det som hindrar att det äfven nu
kan ske, och att vi alldeles kunna undgå de prejerier hvilka man
påstår att vi äro underkastade genom att begagna kreditiv på Hamburg
och London. Det behöfves icke mer än att Statsrådet för
Finansärenderna tillstyrker K. M. att uphåfva 1815 års författning,
som förbjuder att från utrikes orter dragne vexlar, efter
längre lid än 14 dagar få på Svensk börs säljas. Vill man gynna
en ökad vexeldiskontering i Banken, hvilket vore ett mycket
förståndigt användande af Bankens handels-diskontfond, så haiman
ytterligare bidragit till att göra denna Svenska industrigren
alldeles sjelfständig och fri från de Hamburgska och Londonska
prejerierna. Vidare anhåller jag att få uptaga en annan punkt.
Hr von Hartmansdorff anförde den risque som skulle upkomma
derigenom att hela införseln af råsocker och kaffe skulle öfvergå
från den större skeppsflottan till den mindre, och bedrifvas i smått
genom lurendrejeri. Jag får då fråga Hr von Hartmansdorff hur
han kan med anspråk på trovärdighet framställa en sådan sals.
Smuglaren om han lyckas, betalar ingen tull, men den som inför
med tull-lindringar, betalar 2 sk. 2 rst. efter den Brasilianska
och 2 sk. efter den Ostindiska tull-lindringen. Det är ju i alla
fall en afgift som måste betalas.. I alla fall om någon fara skulle
upkomma så vore det för råsockret. Det finnes länder der man
föredrager det rena oblandade sockret, som kallas råsocker, men i
Sverige är detta icke fallet och om sockerbruken köpa råsocker
så är det endast i små partier på 50, 100 eller 300 #. Att
sockerraffinadörerna icke funnit någon fara deruti synes bäst deraf,
att nya sockerraffinaderier hafva upstått sedan sockret blifvit
tillåtit till införsel. Jag kan således icke finna att hvad Hr von
Hartmansdorff anfört, i någon mån kan tjena till att vederlägga
de skäl som anförts för tull-lindringarnes afskaffandei närvarande
tidpunkt; hvarföre jag förnyar min anhållan om propos. på bifall
till hvad Utsk. föreslagit i detta hänseende.
Den 4 Juni e. m.
511
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Det vlgtiga ämne, som nu
är under öfverläggning har, utom i andra afseenden, äfven deruti
blifvit temligen olika bedömdt, alt somliga talare ansett detsamma
ganska enkelt; andra äler serdeles inveckladt. För min del instämmer
jag fullkomligt i den sednare meningen, och tror det
vara obestridligt att frågan verkligen vidrör ganska många, och
ganska vigtiga intressen. Jag ber derföre, att till vinnande af
någon större reda, och en lättare öfversigt af det jag skall hafva
äran yttra, få indela detta ämne i de 2;ne väsendtligen olika momenter,
hvaruti detsamma enligt sin egen natur otvunget sönderfaller,
nemi. först och främst, i dess inflytande på våra inre förhållanden,
och dernäst i sitt sammanhang med våra yttre internationella
förberedelser. Men äfven frågans inre beskaffenhet eller
dess förhållande till våra egna näringar kan och bör enl. min
tanka betraktas ur 2:ne särskildta synpunkter, som visserligen äto
närbeslägtade, men dock ej böra förblandas med hvarandrn, nemi,:
l:o tull-lindringarnes verkan på vår skeppsfart, i och för sig sjelf
tagen såsom en näringsgren, och 2:o deras inflytande pä vår handel
i allmänhet.
I afseende på skeppsfarten har man här å ena sidan lagt vigt
på skillnaden emellan den större och den mindre handelsflottan,
samt på den olika verkan som tull-lindringarnas försvinnande skulle
medföra för dem bägge. A andra sidan har man deremot bestridt
att en sådan olikhet skulle existera, och trott att den större
och den mindre flottan icke lämpligen kunde betraktas i motsats
lill hvarandra. Enl. min åsigt är likväl denna distinction ganska
riklig, och tydligen grundad i sjelfva förhållandet äfvensom af vigt
att iakttaga för att fullständigt kunna bedömma ämnet. Jag menar
härmed visserligen icke att den större flottan direkte skadar
eller förtrycker den mindre, men om serskildta, för den stora flot
tan
gynsamma undantagslagar leda vår handel på andra orter än
dit densamma eljest skulle vända sig, och der den egentligen skulle
anlita den mindre flottan, så är det väl temmeligen klart, att denna
sednare derigenom går miste om en ganska betydlig del af
den användning som hon eljest skulle kunna påräkna, och att
följaktligen den ensidiga fördel som är den stora flottan beredd,
också verkar till en motsvarande skada för den mindre. Utomdess
är dervid ännu en omständighet att betrakta, nemi., att om
den långväga sjöfarten, och följaktligen de större skeppens byg
gande
och utrustande genom dylika ensidiga bestämmelser upmuntras,
så vända sig åtskilliga kapitaler åt delta håll, hvilka eljest
skulle kommit den mindre sjöfarten till godo och att således denna
näringsgren undandragas de krafter, sora den under andra
omständigheter skulle kunnat påräkna. Det synes mig derföre alldeles
icke vara olämpligt att såga, det den upmuntran, som genom
lull-lindringarne lemnats den större flottan, i samma mån indirekt
motverkat utvecklingen af den mindre. Sedan jag sökt ådagalägga
detta, ber jag likväl att få reservera mig mot hvarje sådan
tydning häraf, som skulle jag vara i någon den minsta mån
afvogt sinnad mot den större handelsflottan; tvertom! ingen kan
|
512
Den 4 Juni c. ni.
högre än jag önska dess tillväxt, oell dess förkofran i alla möjliga
afseenden, men det är också min fasta öfvertygelse, att denna
dess förkofran och bestånd alldeles icke nu mera åro beroende af
fortvaron af dessa tull-lindringar.
De faktiska förhållanden, som enl. min tanka med full trygghet
berättiga till ett sådant antagande, hafva redan af en värd
talare på f. m. blifvit i hans sakrika anförande så fullständigt
framlagda, att i detta afseende endast en obetydlig efterskörd är
att göra. Jag anhåller likväl alt ånyo få påminna om ett af dessa
fakta, hvilket med hänsigt till den framställda farhågan alt den
stora flottans existens icke vore möjlig, utan med tillhjelp af tulllindringarna,
är bland de mest afgörande, nemU: det förhållande
att, ehuru den större flottan hufvudsakligen varit använd till skeppning
på de Transatlantiska farvattnen, så är likväl den direkta
trafiken mellan Sverige och dessa orter endast en ganska obetydlig
del af den trafik som samma flotta underhållit emellan samma
Transatlantiska hamnar och andra länder, och dä sjöfarten på
dessa andra länder är något som slår helt och hållet utanför lulllindringsfrågan
så följer deraf ovedersägligt att äfven om lulllindringarna
skulle kunna i viss mån inverka på den direkta rörelsen
på moderlandet, så är likväl den vida betydligare delen
af den stora flottans skeppsfart, nemi.: alt den som går på främmande
länder i intet afseende intresserad i tull-lindringarnas bibehållande.
Förhållandet mellan dessa olika orter är redan förut
i siffror upgifvel. Den direkta farten på Sverige förhåller sig till
den öfriga såsom 1: 5, och allt hvad som möjligen skulle kunna
influeras af en förändring i förevar:de afseende är således endast
^ af det hela, och ej heller denna till någon betydligare grad,
såsom jag skall söka visa. Huru kan man då påstå, eller taga
till sjelfva utgångspunkten såsom flere talare hafva gjort, alt hela
den stora flottans existens skulle helt och hållet bero på dessa
tull-lindringars bibehållande. Gil sådant sätt att gå tillväga, synes
mig vara uppenbarligen orätt. Dessutom mäste jag äfven påminna
om ett annat faktum, som visserligen också förut blifvit
omnämndt, men enl. min tanka ej alldeles i den form som mest
uplyser ämnet, nemi.: att enl. den kansliberättelse, som ingått
från England angående verkningarne af de nya navigat:s-lagarnas
tillämpning derstädes, har den sjöfart, som med Svenska fartyg
bedrifvits på England, vare sig direkte mellan detta land och Sverige,
och mellan England och andra länder, under denna tid,
d. v. s. under det sist förflutna året ökat sig ifrån 26,734 till
33,333 läster. Denna upgift är ganska riktig och bevisar i sin
mån hvilken betydlig tillvext i den Svenska sjöfarten som bör
kunna förväntas blifva en följd af reformen i de Engelska navigat:slagarne,
derest vi ej sjelfva genom okloka åtgärder utestänga oss
från de erbjudna förmånerna. Men ännu långt mera slående blir
bevisningen för den Svenska fraktfartens vinst af dessa lagar
(hvilket är det som nu egentligen bör tagas i betraktande) om man
från nyss upgifna siffror afskiljer den del som utmärker den direkta
-
Dén 4 Juni e. m.
513
rekta trafiken mellan bägge länderna, oell endast jemför den användning
som Svenska fartyg haft till skeppsfait mellan England
och andra länder, d. v. s. till frakt före och efter navigat:slagarnes
tillämpning.
Det visar sig då, alt när denna rörelse under året 1849 endast
upgick lill 3,709 Sv. läster, så steg densamma redan på
första året eller 1850 till 14,105 läster, eller med andra ord,
den nära fyrdubbladcs.
Af sådana fakla måste man äga rätt att draga någon slutsats,
och att utan för mycken djerfhet eller oförsigtighet få antaga,
alt när en så betydligt förökad tillgång på fraktfart nu mera erbjuder
sig, så skall deruti ligga ett mera än fullständigt vederlag
för den minskning som möjligen i en mindre del (^) af den
större llottans rörelse kan komma att upstå genom tull-lindringarnes
försvinnande, och alt således i det hela denna flotta icke
på något sätt skall hotas med förfall genom den föreslagna åtgärden.
Alt den mindre flottan deremot skulle komma att betydligt
lillvexa genom uphörandel af delta slags differential tull, synes mig
vara ganska klart just derföre alt, såsom jag förut antydt, rörelsen i
viss mån kommer att vända sig till de ställen der den mindre
flottan med mera fördel kan användas, under det att den störres
sysselsättning i samma förhållande mera öfvergår lill fraktfart på
de aflägsnare håfven. Genom uplysande fakta är det också redan
bevisadt, att ännu ganska mycket återstår, som kan och bör åstadkommas
för den mindre flottans till vext.
Redan häraf synes det hvilket vidt fält som ännu står öppet
för vår egen mindre navigation, och huru mycket den ännu har
att upfylla, så framt den utan hinder af ensidiga lagar får tillfälle
att utveckla sig.
Och denna mindre sjöfart Mine Hrr! ehuru anspråkslöst det
låter, år likväl ingen småsak för ett land hvars belägenhet dertill
egnar sig. Bland de intressanta uplysningar, som Baron Bonde
på f. m. lemnade, förekom äfven att Greklands sjöfart hvilken helt
och hållet inskränker sig till den mindre navigationen, inbringar
ända tilt det enorma beloppet af omkring 30 mill. Svenskt b:co
årligen.
En annan värd talare har sedermera velat förringa värdet af
detta exempel genom det påstående att den Grekiska flottan, eller
hvad som är detsamma, de små fartygen icke skulle duga till
samma trafik som vära större. Detta synes mig verkligen vara
alt förvända Frih. Bondes yttrande, ty exemplet upgafs af honom
icke för att öfvertyga om hvad som i sig sjelf vore orimligt, eller
all de mindre fartygen skulle kunna ersätta de större, utan för
alt visa hvilken stor betydelse den mindre sjöfarten eger, och att
den således icke bör betraktas såsom en underordnad sak, utan
att densamma, i vigt fullt jemförlig med sin tvillingsbroder, den
större navigationen, också bör äga samma rätt till lagstiftningens
omvårdnad, och ej behandlas styfmoderligt i jemförelse med denna.
Sådan var uppenbarligen Frih. Bondes mening, och i sådant af7
H. 83
514
Den 4 Juni e. m.
seende torde ingen kunna neka au exemplet var ganska uplysande.
Såsom bevis för samma sats kan äfvenledes förhållandet med
den Norrska och Finska sjöfarten åberopas. Norriges handelsflotta
har nemi. på den sednare liden tilltagit i en sådan progression,
att vi med bekymmer måste medgifva ali våra egna framsteg i
i detta afseende, ehuru i sig sjelfva rätt vackra, ändock jemförelsevis
stå långt tillbaka, ty då vår sjöfall ökat sig med en femte»
del har den Norrska på samma tid fördubblats. Jag vill visserligen
icke helt och hållet skrifva delta förhållande på räkningen
af tull-lindringarna, men otvifvelaktig! har också den ensidiga,
konstlade riktning, som denna undantagslag gifvit åt vår sjöfart,
i sin mån dertill bidragit. I Norrige deremot, der ingen sådan
serskildt förmånsrätt blifvit lemnad åt någon viss del af sjöfarten,
utan densamma fått utveckla sig efter sina egna naturliga lagar,
har också utvecklingen såsom vi sett varit vida större, och lemnar
derigenom ett nytt stöd ål den grundsats som jag för min
del anser i dessa afseenden vara den rälta, eller alt rörelsens
frihet är det kraftigaste medlet till dess förkofran. Annu ett par
omständigheter som på det närmaste sammanhänga med navigationen,
och som man å ömse sidor vidrört under diskussionen,
äro af den vigt alt jag måste utbe mig för några ögonblick dertill
få återkomma. Försl och främst i afseende ä sjöfolksbildnin
gen,
har man å ena sidan ansett, ali denna vigtiga sak vida bättre
befrämjas genom den mindre seglalionen än genom den större,
under det å andra sidan genom stridiga auctoriteters åberopande,
velat visas, att detta icke skulle vara förhållandet. Såsom icke
varande en man af yrket, eller eljest nog bevandrad i dessa ämnen,
tilltror jag mig visserligen ej att afgöra mellan dessa motsatta
påståenden, ehuru jag subjektivt är öfvertygad all den förra
meningen är den rätta, hvilket jag äfven hört af flera sjömän bekräftas,
men hvad som emellertid torde vara obestridligt, är att
den mindre sjöfarten bibringar sjömannabildning åt ett betydligt
större antal personer än den större flottan kan göra med ett
lika lästetal.
Detta är likväl den väseudtligasle sidan af saken, och jag har
äfven i sådant hänseende hört det relativa förhållande mellan
Sverige och Norrige upgifvas, hvilket visar ett, för oss långtifrån
tillfredsställande resultat, då allt hvad Sverige såsom verkligt sjövana
personer kan påräkna lärer vara mellan 20 å 30,000, då
deremot Norriges sjöfolk anses upgå till bortåt 3 gånger detta
antal, hvilket äfven i sin mån talar till fördel för det sätt hvarpå
dess navigation utvecklat sig. Vidare har Frih. Bonde med mycket
skäl fästat upmärksamhet på den olikhet som eger rum vid
den större och den mindre flottans provianteriug, på så sätt nemi.
att den mindre flottan alltid provianlerar hemma, då den större
deremot ofta inlager sitt behof af lifsmedel, på utländska orter.
Hr von Hartmansdorff har häremot invändt, alt det är våra Svenska
bagares eget fel, om de cj göra brödet så godt att de Svenska
skeppen dermed förse sig. Detta inkast är af den beskaffenhet
att det nästan torde vara öfverflödigt att derpå afgifva Bågot
Den 4 juni e. m.
515
svaromål, ty säkert lärer väl ingen på allvar vilja påstå att hela
denna för vårt jordbruk ganska vigtiga fråga endast vänder sig
omkring bagarnes mera eller mindre skicklighet att åstadkomma
ett läckert bröd, och jag hemställer till hvar och en om det icke
tydligen ligger i sjelfva sakens natur att de mindre fartygen som
endast göra korta resor mäste proviantera hemma, då deremot de
långväga sjöfarande både kuuna och böra inrätta sin provianlering
allt efter som billiga priser och klimatiska förhållanden göra
det lämpligast.
Då jag nu öfvergår lill den delen af frågan som endast och
allenast afser handeln oberoende af rederirörelsen, så måste jag
i främsta rummel fästa mig vid det påståendet, som utgör sjelfva
kärnan i försvaret för tull-lindringarna, eller att handeln derigenom
ulslräckes (ill sjelfva produktionsorterna och till följd deraf
äfven blir mera förmånlig, än om den endast vände sig lill de
stora Europeiska nederlagsplalserna och derifrån afliemlade sina
förnödenheter.
Denna sats, att den längre, direkta handeln alltid och ovillkorligen
skall vara förmånligare än den kortare meilanhandeln,
utan afseende på öfriga omständigheter, kan jag för min del alldeles
icke ä priori tillerkänna full giltighet, utan tror jag tverlom
att den tål rätt många modifikationer. Det torde nemi. vara vida
rikligare alt såsom grundsats antaga det hvarje rörelse i förhållande
till sin omfattning och beskaffenhet har, hvad man skulle
kunna kalla sin egen porte'e, hvarutöfver den icke bör sträcka
sig. Lika säkert som del är, att den stora, i en ofantlig skala
bedrifna verldshandelns bestämmelse är att besörja de alldra längsta
kommunikationer och direkte från produktionsorterna fylla
Europas stora förrådskamrar i London, Amsterdam, Hamburg o.
s. v. lika tvifvelaktigt är det också å andra sidan, huruvida det
må vara klokt och förmånligt för hvarje s. k. grosshandlare, att
alltid anstränga sig med en dylik rörelse, hvaraf slutligen skulle
följa, alt äfven våra småstadsköpmän borde börja att göra sina upköp
i Indierna. Orimligheten af satsens utsträckning är redan
ett bevis på dess origtighet. Visserligen måste det som allmän
regel medgifvas, att en vara fås för bästa priset på sjelfva produktionsorten,
och alt man åt sig besparar mellanhandelns vinst genom
att direkte afhemta henne derstädes, men genom att alltid
fika efter denna vinst löper man deremot ofta in i andra olägenheter,
som mera än motväga den förväntade fördelen. Först och
främst mäste denna rörelse, liksom all annan, för att vara lönande
drifvas i någorlunda stor skala, och den fordrar då eli högst betydligt
förlagskapital, hvilket endast ett mindre antal af våra
Svenska handlande torde sjelfva ega, och de ledas således ofta genom
denna vidt utsträckta handel in i den mycket, och med skäl
öfverklagade utländska tryckande krediten.
Vidare blir vid dessa långväga operationer all noggrann
beräkning omöjlig, ty de fordra naturligtvis en längre tid och de
stora prisfluktalioner som under denna tid efta inträffa göra såle
33'
-
316
Den 4 Juni e. m.
des företagens utgång vida mera beroende af slumpen än der desamma
hastigare kunna utföras.
För den stora verldsliandlaren, sora rör sig med ofantliga
kapitaler, betyder sådant mindre, ty den ena periodens eller rörelsebranchens
större vinst utjemnar den andras förlust, men den
mindre kapitalstarka köpmannen sväfvar på detta sätt ej sällan
emellan ytterligheterna af en oskadlig vinst eller undergång. I
de flesta fall gör han derföre otvifvelaktigt bäst uti att rätta sin
rörelse efter sina krafter, och ställa den så att han kan noga och
säkert beräkna densamma, ty just säkerheten och en hastig omsättning
äro de rätta grundvalarna för affärslifvet. I den mån
rörelsen afviker från denna riktning och utsträcker sig i vidt utseende
och ovissa företag, i samma mån antar den äfven spelets
natur, med all dess retelse, dess förhoppningar, och dess följder.
Jag tror således att man alldeles icke på förhand kan säga
att den upmuntran till direkt och långväga import, som ligger i
tull-lindringarna, ovillkorligen bidrager till att göra vår handel
fördelaktigare. Att handeln i alla fall af sig sjelf utsträcker
sig till de Transatlantiska länderna så snart sådant enl. dess egen
naturliga beskaffnnhel är fördelaktigt visar erfarenheten, och såsom
ett ganska uplysande exempel i detta fall, torde jag få anföra
förhållandet med importen af bomull. Denna vara är tullfri,
åtnjuter följaktligen ingen fördel af tull-lindringarna och likväl
har af den import som år 1849 egde rum, 4 inkommit direkte
från produktionsorten. Man ser således alt handeln, äfven, om
den öfverlåles åt sig sjelf, i alla fall söker sig dessa vågar, dit
man genom konstlade medel vill tvinga densamma, så snart som
sådant lill följd af omständigheterna är förmånligt. Detta i afseende
på importen.
Beträffande åter exporten, säger man att dessa tull-lindringar
då de framkallat nya och ökade kommunikationer med aflägsna
länder, äfven bidragit till en ökad export af våra egna produkter.
Det må gerna vara medgifvet att tull-lindringarna på detta sätt
kunna Lafva medverkat till någon förökning i exporten, till dessa
orter, men på samma gång man vunnit en ökad export till dessa
Transatlantiska handelsplatser, är det likväl ganska möjligt, ja!
till och med troligt, att man derigenom försvårat och förminskat
sin export på det hela. Man måste nemi. alltid väl ihogkomma,
att handeln är ett utbyte, och att den till följd deraf, i väsendtlig
mån beror på ömsesidighet. Denna princip är så klar och
så pröfvad, alt den af ingen kan bestridas, och deraf följer i förevarande
fall, att om den import, som nu sker från de aflägsnare
orterna, i stället egde rum från de stora Europeiska handelsplatserna,
så skulle genom dessa ökade handelsförbindelser också
nya tillfällen till afsättning derstädes yppa sig, och detta måhända
i vida högre grad än som nu varit händelsen i de Transatlantiska
länderna. Jag stödjer denna tro på en jemförelse mellan det som
till dessa länder blifvit exporteradt och det som derifrån blifvit
importeradt. Man finner då att importen t. ex. från södra Amerika
upgår till ett värde af 3 å 4 mill., men exporten deremot
endast lill omkring 10,000 Sktt jern, sarai några andra mindre
betydliga produkter, alltsammans till elt värde af 3 a 400,000 r:dr.
Della är tydligen en ganska missgynnande proportion, och
om man antager att en så högst betydlig import i stället blifvit
verkställd från några andra, för Svenska handeln i allmänhet mera
välbelägna platser, så synes det mig alldeles otvifvelaktig!, alt äfven
exporten lill dessa punkter derigenom skulle hafva stigit betydligt.
Ett bevis på huru mycket denna ömsesidighet i handeln
uträttar är trafiken på Lubeck. Under förlidna året t. ex. upgick
vår export lill denna enda, eljest mindre betydliga handelsplats
till bortåt 1| mill. (oberäknadt silfret som utgick) — således
omkring 3 gånger så myckel som hela den Syd-Amerikanska
exporten; och huru skulle detta vara möjligt, om icke just
derigenom, ali importen från samma ställe, enl. hvad kändt är,
varit så betydlig. Af allt detta anser jag mig således tryggt kunna
draga den slutsats, att vår exporthandel i sin helhet ingalunda
kommer alt förlora genom tullindringarnes försvinnande, utan fast
helldre tvertora.
1 afseende på lulladministralionen, har man såsom en god
verkan af tull-lindringarna anmärkt att handeln derigenom sammanföres
på färre händer och på färre platser. Jag medgifver
gerna att så är förhållandet, äfvensom att delta i administrativt
hänseende är en fördel, enär tullbehandlingen derigenom blir lättare
alt handhafva och kontrollera; men å andra sidan ber jag
likväl att fä bemärka att det alldeles icke blir någon oöfvervinnelig
svårighet att sträcka en noga upsigt äfven lill de punkter
dil möjligen en större import hädanefter skulle komma att äga
rum, och jag vågar påslå detta så mycket heldre som just de varor,
hvilka hufvudsakligen införas med beräkning på tull-lindringarne
i allmänhet äro af den beskaffenhet alt tullbehandlingen och
lullupsigten på dem är lättare än på de flesta andra. Dessa varor
äro nemi. de s. k. kolonialvarorna eller socker, kaffe, tobak och
skinn m. ra., och relatift tagel kan smuggling eller tullförsnillning
med dem alldra minst bedrifvas, hvarföre således i detta fallet
omständigheterna sjelfva liksom komma tullagstiftningen lill
hjelp. Af dessa varor är visserligen kaffe den som lättast låter
sig lurendräjas, men äfven deraf är icke något synnerligen att befara.
Elt bevis derpå är, att den qvantitet kaffe, som blifvit anhållen
under beslag icke upgått lill mer än 150 centner, under
det den lolliga införseln utgjorde mellan 8 och 9 mill. %. Den
steg således icke lill mera än omkring proc. af det hela, och
ehuru det visserligen bör antagas att åtskilligt blifvit smuggladt
som ej upläcktes torde häraf likväl synas alt icke någon öfverdrifvet
stor fara hotar i detta afseende. Dessutom ber jag få fästa
upmärksamheten derpå, att samtidigt med dessa tull-lindringars
afskaffande, äfven en nedsättning i tullen på kaffe och socker
blifvit föreslagen. Nu kan naturligtvis någon smuggling af denna
vara icke komma i fråga från de Transatlantiska orterna, utan
just från de närmare nederlagen hvarest densamma nu är belagd
med högre tull än den efter K. M:s förslag skulle blifva. Således
långt ifrån att tull-lindringarnas borttagande skulle gifva anleda,
till en ökad smuggling, måste tvertora den lullnedsättning som
dermed är förbunden vara ett kraftigt medel att motverka densamma.
Jag har nu i korthet vidrört de hufvudpunkter, som jag anser
företrädesvis böra tagas i betraktande med hänseende till våra
egna, inre förhållanden, och efter den fullständiga utredning som
redan på f. m. af en annan värd talare blifvit meddelad torde
det vara öfverflödigt att vidare fördjupa sig i detaljerna. Ännu
återstår likväl en annan, helt olika, men visserligen ej mindre
vigtig sida af ämnet der måhända någon ytterligare belysning icke
skall vara utan allt intresse — nemi: dess sammanhang med våra
yttre, internationella förhållanden.
Man har velat sprida bland allmänheten den tro, att förslaget
vore framkälladt genom hotelser från utländska makter. Jag
är berättigad förklara att detta alldeles icke äger någon grund.
Framställningar hafva visserligen blifvit gjorda i delta afseende,
men hvarken till form eller innehåll af den art, att de på minsta
sätt kunna kallas hotelser, utan endast innefattande de skäl
hvarpå dessa makter ansett sig kunna grunda sina anspråk på
vissa lindringar för sin handel med Sverige. Mot Englands önskan
alt tull-lindringarne mätte uphöra, har man här anmärkt,
att denna makt redan åtnjuter full reciprocitet för sina fartyg,
enär de varor som inkomma med Engelska fartyg åtnjuta precist
samma behandling som de, hvilka införas med Svenska fartyg.
Della är ganska rigtigt, och i afseende på sjelfva flaggans rättigheter,
har England nu mera ingenting vidare att önska. Men det
är också icke egentligen härifrån som England hämtat stöd för
sin framställning om lull-lindringarnes försvinnande, utan från
reciprocitetsrättcn i afseende på ett annat medgifvande i dess nya
navigationslagar, nemi. det, att Engelska hamnar blifvit öpnade
för främmande fartyg utan någon differential-tull äfven då dessa
fartyg komma från andra Europeiska hamnar än det lands hvarifrån
fartygen äro. Och i delta hänseende måste det medgifvas
att reciprociteten icke är fullständig så länge tull-lindringarna
qvarstå, och införseln af Transatlantiska varor från de Europeiska
hamnarna, tvert emot hvad som nyss visades vara förhållandet i
England, derigenom blir betungad med en differential-tull i jemrörelse
med den direkta införseln. Billigheten tyckes således fordra
att något afseende fästes å detta anspråk. Jag ber dessutom
att få fästa upmärksainhelen på en annan omständighet, som äfven
i betydlig män hör inverka på vårt handlingssätt i denna
fråga. Eugland har nemi. medgifvit att Svenska fartyg hädanefter
kunna (å afgiflsfritt o at ural iserås i England, och jag förmodar att
ingen vill bestrida den stora vigten för våra skeppsbyggerier af
en sådan rättighet, hvarigenom härstädes byggda och utrustade
fartyg kunna afy 11 ras och blifva Engelsk egendom (hvilket förut
var alldeles förbjudet], och detta till och med ulan någon tull
eller annan naturalisalionsafgift. England har likväl begärt en
motsvarande rättighet å sin sida, och de Hrr, sora nu yttrat sina
farhågor för tull-lindringarnas borttagande, loide säkert äfven medgifva
alt om denna Englands fordran blefve bifallen, och såsom
följd af gällande förbindelser, då äfven snart måste utsträckas lill
andra nationer såsom t. ex. Ryssland, så skulle derigenom en
ganska betänklig konkurrens upstå för våra skeppsvarf. Åtminstone
anser jag det under sådana omständigheter vara ett alldeles
nödvändigt villkor för deras bestånd, att 1 sammanhang med en
dylik tillåtelse äfven tullfri införsel af alla slags skeppsinventarier
medgåfves, hvarigenom åter åtskilliga andra af våra näringar ytterligare
skulle indragas i det svåra profvet af en utländsk medtäflan
utan allt slags skydd. Della ärende har emellertid redan
i sin helhet utgjort föremål för K. M:s nåd. pröfning, och jag förmodar,
alt åtminstone det nu förevarande förslagets motståndare
instämma i K. M:s åsigt, att omförmålta af England gjorda framställning,
icke f. n. kunnat bifallas, hvadan icke heller någon
propos. derom blifvit till R. St. afläten, fastän sådant skett till
Stortingen i Norrige, der frågan af Regeringen godkändes. Jäg
hemställer likväl nu, om det under sådana förhållanden, då man
af tvingade skäl, för alt ej äfventyra vigtiga inhemska näringars
bestånd, varit nödsakad afböja den ena af Englands, på obestrich
liga reciprocitetsskäl grundade framställningar, kan vara rätt, och
vara klokt, att äfven tvärt afstå den andra, hvilken jag tror mig
hafva visat icke skall komma att medföra någon olägenhet för vår
handel och vår sjöfart, ulan fast helldre i sjelfva verket bidraga
till dess förkofran, Jag hemställer slutligen om ej billigheten så
väl som försigtigheten fordrar, att vi i vårt förhållande lill England,
den främsta makten i ordningen bland våra haudelsrelalioner,
iakttaga all möjlig moderation, och visa någon benägenhet,
all gå dess önskningar lill mötes, såvidt sådant kan ske utan
skada för oss sjelfva t och jag öfverlemna!' till de Hrr:s eget
eftersinnande, hvilka nu tro sig strida för skyddandet af vår handel
och skeppsfart, huru pass tacksamma dessa intressen skola blifva
för det visade nitet, derest man genom eli hårdnackadt motstånd
mot hvarje billig eftergift måhända bortspela!' de högst betydliga
fördelar som blifvit oss beredda genom Englands nya navigationslagar,
och kanske slutligen framtvingar någonting liknande
det som redan handt i Belgien, eller att detta lands fartyg, genom
vägran att bevilja en reciproque naturalisationsrält, serskildt
blifvit belagda med en differential-tull af 20 proe.
Hvad förhållandet med Holland vidkommer, så är detta ännu
mera direkt beroende af förevarande fråga. Den direkta handeln
på Holland har visserligen blifvit uplåten för alla nationersfartyg,
men deremot är skeppsfarten på dess kolonier, som här
torde vara det vigtigaste, ställd i ett positift sammanhang med
tull-lindringarnes nphörande, hvilket utgör ett villkor hvarförutan
Sverige ej kan vänta sig alt förmånerna af delaktighet i den fria
handeln på kolonierna skola komma detsamma lill godo.
Jag har redan nog länge tagit R. o. Ad:s upmärksamliet i
anspråk och jag anser mig gå det Högl. Ståndets önskningar till
mötes, om jag icke vidare utsträcker mitt anförande.
Hvad jag haft den äran att säga hoppas jag emellertid må
vara någorlunda tillräckligt för att motivera den öfvertygelsen sorn
ledi mig då jag undertecknat förevar:de K. M:s nåd. propos. till
hvilken jag nu äfven får tillstyrka R. o. Ad:s benägna bifall.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill helst förbigå de
många omständigheter, som hår äro nämnda, t. ex. huruvida jernbruken
kunna komma att sakna afsättning, äfvensom att genom
tull-lindriogarne fiOO.OOO r:dr skola blifvit af tullmedlen årligen
efterskänkta, då dessa m. II. upgifne förhållanden icke kunna verka
på sjelfva saken. Om man tager i betraktande, att t ul 1-1 indrin -  garne äro bestämda på det sätt, all man icke anser de varor som
ifrån Transatlantiska orter införas, böra bära högre tull än den,
som genom dem upkommer, så har ju ingen efterskänkning heller
egt rum, ulan har skälet för denna bestämmelse helt enkelt varit,
att man ansett del högre tull icke borde läggas på sådane varor.
Detta och annat hvad på f. m. ylttrats om hvarjehanda mindre
vigliga förhållanden, vill jag, som sagdt är förbigå, och endast
fästa mig vid frågan om lull-lindringarnes bibehållande eller uphörande
verkar skadligt på den fraktfart, som Sverige idkar mellan
främmande länder. Jag kan icke se och har ej af hvad som
anförts kunnat öfvertygas, att uphörandet af desamma derå skall
menligt inverka, lika litet som de åstadkommit någon förmån i
betydligare del för berörde industrigren. Om det vore förhållandet
all t. ex. varor från de vigliga Holländska kolonierna endast
fördes till Holland, så kunde fördel deraf för de Svenske skeppen
upkomma; men då dessa varor äfven föras till andra länder, upslår
ett helt olika resultat; ty då äro afgifterne tredubblade, hvarom
en hvar kan göra sig underrättad, som läser de Holländska
föreskriflerne härom.
Det är sagdt, att den mindre sjöfarten skulle leda kapitalen
och hågen från den mera atlågsna handeln: jag tviflar mycket
härpå.
Vi hafva ett alldeles tillräckligt utrymme för den närbelägna,
om vi vilje deråt vända vår håg och våra kapitaler; men den
Svenska sjöfarten på närbelägna länder, har en medtäflare i den
Norska och det år den, som förhindrar upkomsten, eller rättare,
utvidgningen i större mån af vår, och detta är naturligt, derföre
att Norrmännen segla för bättre pris än vi och alt sjöfart i Norrige
är en folknäring, upkommen af lyckligare förhållanden än
hos oss är fallet; ty på vattnet sker den mesta kommunikationen
hela Norrska kuststräckan utåt, hvarigenom sjöfarten der blifvit
folknäring lill den betydliga grad att den Svenska aldrig kan med
densamma mäta sig i synnerhet som de flesta hamnar i Norrige
icke erfara tvånget af längre vintrar som lägger band på deras
sjöfart.
Jag anser således att lull-lindringarnes fortfarande eller uphörande
föga verkar, hvarken förmånligt eller skadligt på den
mindre handelsflottan, likaså, äfven föga på den stora; utan torde
det vara andra förhållanden, som i det hänseendet förtjena större
Den 4 Juni e. m.
321
upmärksamhet. För ali åter komma till dea mindre handelsflottans
förmodade fördelar af lull-lindrlDgarnes borttagande, torde
mig tillåtas ytterligare få Dämna ett ord: jag anser denna sjöfart
icke genom tull-lindringarnes borttagande befordras på annat sått,
än derigenom, att varor som från Transatlantiska hamnar blifvit
af andre nationer förde till de oss mera närbelägna, sedan förnämligast
medelst ångbåtsfarlyg hitföras för att fylla våra behof
af sådana aflägsna länders, för oss nödiga produkter. Om denna
s. k. mindre handelsflottan endast skall segla tilt oss närmast belägna
kuster, kan ej, åtminstone så, som eljest, det stora ändamålet
vinnas, all erhålla invandt sjöfolk, som är af så mycken vigt
att äga, ännu mindre, vinnes detta genom ångfarlen.
En olägenhet den jag för min del befarar skall inträffa genom
tull-lindringarnes uphörande, är den, att handlande i alla
våra småstäder skola söka sig förläggare på utländska handelsplatser
i stället att hafva sådane i de större städerne inom riket; handelsvinsten
på de varor, som sålunda direkte införskrifvas, skall följaktligen
stadna hos utlänningar, de inhemska afsättarne af dessa
varor stadna i mera och mera skuld hos dem; i mån af skeende
införskrifningar, skola de härstädes varande större handelshusens
förtjenst så småningom uphöra och detsamma komma att försvinna,
hvilket i framtiden skulle medföra mycken skada.
Hvad internationella förhållanden angår, hvilka skulle fordra
tull-lindringarnes uphörande, så tillkommer del icke Ständerne,
så, som saken nu blifvit omnämnd, alt dermed sig befatta, utan
ankommer saken på sådane förhållanden roed utrikes makter, dem
endast Konungen kan bedömma: åtminstone borde icke Ständerne
dermed sysselsätta sig innan de af Konungen erhållit framställning
och fullständig utredning derom, hvadan jag f. n. vill lemna
den saken å sido.
Befinoes det vara af vigt för tillfället, så torde fråga serskildt
böra upslå huruvida Ständerne hos Konungen må anhålla om
meddelande af nödige uplysningar i dessa afseenden.
Under sakens nuvarande skick anser jag ej något så öfvervägande
skäl finnas, att jag kan tillstyrka den ifrågavar:de förändringen.
Hr af Puke, Folke Magnus: En värd talare har i anledn.
af Frih. Bondes anförande under förmiddagens plenum, och då
citerade yttranden af 2:ne Engelska Amiraler, upmanat mig att
yttra min åsigt om danandet af dugligt sjöfolk, företrädesvis på
aflägsnare farvatten eller den s. k. kustfarten. Jag får derföre
äran anföra: att de citerade yttrandena, hvars riktighet jag, om
det behöfdes, kunde intyga, efter min tanke äga sin fulla tillämplighet
på England men icke på Sverige. Kring Englands kuster
herrskar, som R. o. Ad. nogsamt känner, tidvatten, och en vidsträckt
kustfart med större och mindre fartyg idkas i dessa farvatten
der sjömanskap och sjömän kunna utbildas — förhållanden
som ej äga rum i Sverige, der kustfarten, hvarmed jag förstår
den inrikes sjöfarten, och ej som åtskillige talare tyckts vilja
522
Den 4 Juni e. m.
antaga farten på Östersjön och Nordsjön; lill större delen verkställes
ined mindre fartyg i dö-vatlen, der intet egentligt sjömanskap
kommer i fråga. Sådant sjöfolk som från denna skola kan
erhållas har Kongl, flottan tillräckligt af förut, sådant hvaraf den
göres behof bildas endast genom segling på större fartyg och aflägsnare
farvatten. Kustfarten är dessutom hos oss i ständigt aftagande,
hufvudsakligast föranledt af ångbåtarnes stora t il 1 vext som
taga förtjensten ifrån den —. allt skäl som synes lala för ali u-pmunlra
den aflägsnare sjöfarten.
Hr von Hartmansdorff: Hr Gripenstedt har frågat om
ej de, som nitälska för tull-lindringarnes bibehållande kunde hysa
någon fruktan att Engelsmännen torde vägra Svenska fartygs naturalisation,
i händelse Sverige icke tilläte Engelska fartyg alt bär
naturaliseras. Frih. Bonde har på f, m. jemväl omtalat behofvet
af skeppsförnödenheters tullfria införsel, på det att vårt skeppsbyggeri
måtte kunna täfla med det utländska, serdeles som utlänningen
kan hår bygga fartyg och få dylika skeppsförnödenheter
bit införda. Jag får erinra alt denna fråga icke rörer tull-lin—
dringarne, men efter som hon blifvit uptagen för att i allmänhet
visa det fria handelssystemets fördelar, så anhåller jag att derom
få säga några ord. Jag tror att denna fråga, lika litet som någon
annan, rör:de handel och sjöfart, kan behandlas efter något
allmännt rättesnöre, utan att hon, lika med andra, bör afgöras efter
de omständigheter, som visa sig för Sverige vara de fördelaktigaste.
Ett rike bör väl i sina handelsförhållanden iakttaga samma
sätt alt gå tillväga, som den enskilde mannen, sora köpmannen
nemi., alt göra det som lönar sig och underlåta det som medbringar
förlust. Om Sverige skulle vinna på ifrågavar.de ömsesidighet
med England; må då Sverige fatta beslutet, hvad England
beträffar, men om Sverige förlorar i förhållandena till Tyskland
eller Holland, så bör Sverige icke utsträcka motsvarigheten äfven
till dem. Huru förhållandet härmed må vara, — del vet jag icke,
utan yttrar mig blott om den allmännna grundsatsen. Så som
jag nyss sagt förfarer äfven England. Jag vill påminna mig att
under den tid, Hertigen af Wellington satt i Ministéren, hade
något misstag egt rum i afseende på tullen å handskar. För
denna obetydlighets skull, stod sig den store ministern huru vördad
man han var, ganska slått, emedan det rika England icke
vill förlora det ringaste som det kan antingen behålla eller förtjena.
Skole då vi, som tillhöra ett fattigt samhälle göra annorledes.
England har visat en stränghet mot Belgien, hvilken blifvit
åberopad. Det är i min tanke ganska klokt gjordt af England,
att slå tili den ena så att de öfriga skrämmas. Serdeles
väl är sådant beräknadt emot Belgien, emedan det genom sin ypperliga
jordmån och sin tillgång på stenkol är i stånd att framför
andra länder tälla med England. Hvar och en som besöker
Belgien ser der ett sådant fabriksland, att maken icke visar sig
på fasta landet.
Den 4 Juni e. m.
523
Hr Rosenblad liar berömt vårt mynt, för att vara så reelt.
Jag vill ej nedsätta dess värde, men blott säga, alt hurudant det
än må vara, så vill likväl ingen utländning mottaga en derå lydande
vexel. När förhållandet är sådant, får köpmannen umgälla
myntets beskaffenhet med serskild kostnad, hvilken måste tagas
i beräkning om man vill vara billig. Ar man det icke, så skadar
man Sveriges rike genom origtiga förutsättningar.
Man bar omförmåll huruledes sjöfarten från Sverige på England
ökats genom navigalionsaklens uphäfvande, men att sjöfarten
från England på Sverige deremot icke tilltagit i samma förhållande.
Det är ganska klart att så skulle ske. Hvad England beräknat,
har inträffat, nemi. en större tillförsel och deraf följande sjöfart,
från fiemmande orter, men huru kunde sjöfarten till Sverige bli
större, när våra författningar icke åsyfta alt öka införseln, emedan
vår tillgång på varor ali utföra sällan förslår att betacka införselns
värde. Att sä är bevisas bäst genom utlagningen af Bankens
silfver. Att vi ej kunnat införa än mera främmande varor,
härrörer af tvänne skäl nemi. l:o emedan våra utförselsämnen
icke ökats eller blifvit dyrare efter navigationsaktens uphäfvande
än de förut voro, samt 2:o att vi följagteligen icke varit oaktadt
tillitandet af Bankens silfver, i stånd att betala en större införsel.
Missförhållandet mellan den stora och lilla handelsflottan
har af Piili. Bonde blifvit för hans åsigter lyckligen påfunnet.
Förrän i dag har jag aldrig hört talas derom, men det är vordet
skickligt begagnadt för all väcka afundsjuka mellan landtmannens
och köpmannens seglation. Hvad man ånyo åberopat om Norriges
skeppsfart och hennes öfvervigt på vår bevisar, såsom jag redan
sökt utreda, ingenting i denna fråga, ty från de Transatlantiska
hamnarne, der tull-lindringarna gälla, anländer sällan något Norrskt
fartyg, och på Östersjön samt Nordsjön, der Norrmäunen hafva
öfvervigt i skeppsfarten, komma inga tull-lindrindringar i fråga.
Orsaken hvarföre Grekerne förtjena så mycket på medelhafvet är
utan tvifvel den att de kunna segla billigare än alla andra som
befara detta haf. Det är äfven klart, att när Norrmännen hafva
stor sjöfart, så skola de jemväl hafva stor tillgång på sjövandt
manskap.
Hr Gripenstedt har anmärkt det jag skulle hafva misstagit
mig om Frih. Bondes mening rörande fartygs proviantering. Det
tror jag mig icke hafva gjort. Innehållet af Frill. Bondes yttrande
var ju det, att derest flera mindre skepp idkade kustfart,
så komme mera proviant från hemlandet att på dem förtäras än
eljest. Detta är sannt; men i händelse man vill att Svenska födoämnen
skola förtäras af egna landsmän, så är det bäst att alldeles
qvarhålla dem hemma och ej släppa ut dem på sjön, ty de
åta då ganska säkert mera mat, än hemma är frambringad, ty
komma de öfver till främmande land, så förtära de alltid något
af dervarande lifsmedel.
Man bar sagt alt som Grosshandlare behöfva kredit, så måste
den kostnad lian medförer, skrifvas på den större handelns
räkning. Men jag frågar Eder Mine Hrr: hvarmed skall den min
-
524
Den 4 Juni e. n>.
dre handlanden betala sina varor i Lybeck, Hamborg, Köpenhamn
eller England? Det måste jemväl ske med penningar om det icke
sker med varor. Sker det med penningar så föranlåtes den mindre
köpmannen begagna samma utväg som den store, nemi. krediten.
Begge stå således i den delen på samma punkt.
Utförseln på Lybeck har tilltagit i samma mån som ångbåtsfarten
varit lät, ty man går icke gerna med tomma fartyg, ulan
begagnar såvidt möjligt är denna lägenhet, till utförsel, hvilken
ångbåtsfarten erbjuder. Som de dertill använda skeppen äro stora,
så draga de mycket varor. Dessutom är Lybecks belägenhet genom
grannskapet med Hamborg och Eiderkanalen sådan, att den platsen
måste hädanefter såsom hittills förblifva en af de förnämsta
afsättningsorterna till och ifrån Sverige.
Hr Gripenstedt har trott att kolonialvaror roed undantag af
kaffe, vore svåra att tullförsnilla. Det må vara. Men just kaffe
är det som egentligen försnillas. Hvem af Eder har ej hört talas
om den mängd valtendränkt kaffe som ulbjudes, hvad är det
öfverhufvud annat än en tulIförsnillad vara, hvilken roan, för att
obemärkt få henne i land, först kastat i sjöö.
Rörande det öfrira, som mot mig blifvit anfördi, vill jag ej
besvära del Höglofl. Ståndet med ytterligare vederläggning, utan
förnyar endast min anhållan om afslag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anhåller vördsamt om ursäkt
alt jag äfven vågar i denna vigtiga fråga yttra några ord.
Frih. Bonde började sitt föredrag på f. m. med en framställning
om Englands tillgöranden för att uphjelpa sin handel, sin sjöfart
och sina skeppsbyggerier, har omförmäldt hurusom Englands navigationsakt
upkom 1(>51 samt alt denna akt hade den verkan,
som naturligtvis var påräknad af dess kloka stiftare, att nemi. i
sjelfva verket stadga skeppsbyggerierna och tillskynda Englands
egna inbyggare alla de fördelar, som utländska fartygs täflan med
hemlandets skulle hafva dem beröfva!. Under tvenne sekler har
denna akt varit beståndande innan den blef uphäfven; och England
har således genom delta sitt exempel ådagalagt vigten af stabilitet
i författningar och förfoganden rörande ett lands intressen.
Jag är förvissad derom, att i fall någon inom Englands parlament,
35 år efter det denna akt blifvit införd, hade föreslagit dess uphäfvande,
så skulle det varit omöjligt att vinna bifall dertill. Na,
sedan England genom denna akt kommit till en sådan makt i
handel, skeppsfart och skeppsbyggeri, att knappast någon nation
i verlden kan täfla med detta land, då, men icke förr, förklarar
England att det skydd som genom berörde akt lemnals egna landsmän
och egna näringar, skall uphöra, och att andra nationer jemväl
skola kunna, i likhet med Englands egna sjöfarande, dit inoch
utföra produkter; men när man nu vill anföra Englands
exempel kommer man icke derjemte i håg, alt det land, som här
är i fråga, vårt kära fädernesland, i alla möjliga hänseenden är
England underlägset; att vi, på sätt en talare liknelsevis erinrat,
endast äro att anse som små barn i jemförelse med England, när
Den i Juni e. m.
525
raan betraktar våra ömsesidiga näringsförhållanden och den ständ*
punkt, hvarpå de sig befinna. Månne man då, blott för att följa
exemplet af denna jätte, skall upoffra egna fördelar, för att hoppas
på andra, sora likväl torde vara långt aflägsna? tvertom tror jag
del vara af största vigt att vi just med Englands exempel lill
rättesnöre, bibehålla den af detta land så länge begagnade stabilitet
i tull-lagstsiftning; och dertill hörer äfven att bibehålla lull*
lindringarne, hvilka icke åro mera än 35 år gamla, enär de infördes
1815. Då de icke visat sig hafva medfört någon skada,
utan tvertom våra skeppsbyggerier blifvit i betydlig mån utvidgade,
så att handel bedrifvits med våra fartyg direkte mellan Transatlantiska
orter och fäderneslandet, månne man dä icke bör fästa
upmärksamhet å dessa lyckliga förhållanden och låta just den lag,
som bidragit till dem, fortfarande blifva gällande.
Man har sökt att från reciprocitets-förhållanden samla stöd
för det framställda förslaget: för min del känner jag icke alt
några sådana äga med denna fiåga det ringaste sammanhang;
de traktater, som mellan Sverige och England blifvit afslutade,
supponerar jag grunda sig på den reciprocitet, som kunnat
med bestående lagar förenas. Om England i senare lider gjort
åtskillige koncessioner till fördel för utländska fartyg månne vål
England derföre äger rätt att fordra, det utlänningen skall, om
han icke finner det för sig nyttigt, gå på samma sätt tillväga?
Jag kan ej föreställa mig möjligheten häraf eller att England först
vidtager en åtgärd till fördel för andra länder och sedan fordrar,
nära nog med maktspråk, att samma förhållande skall i utlandet
äga ruin.
Skulle, såsom Frih. Bonde förklarat, ett så beskaffad! medgifvande
som tull-lindringarnes uphörande vara nödvändigt, emedan
det innebure en reciprocitet och emedan man icke borde reta
det mäktiga landet till någon slags represssiv åtgärd; hvaraf kommer
det sig då, att Frih:n icke dessmindre yttrat, såsom ett gifvet
faktum, alt, likasom det i allmänhet är händelsen, att man
ej gerna vill handla med den som är fattig, emedan denna ingenting
har att sälja, så skulle man i England hafva förklarat, att
man alldeles icke fruktade för någon skada genom navigationsaktens
uphörande, så vidt den rörde handeln med Sverige och Norrige,
emedan dessa länder icke hade serdeles många artiklar att
till England aflåta. Man brukar likväl ej fordra några koncessioner
utaf den, från hvilken man icke anser sig hafva något att
frukta. Och det ligger således i dessa Frih. Bondes båda upgifter
en motsägelse, som för honom torde blifva nog svår att förklara.
Den jemförelse, som blifvit gjord mellan stora och lilla handelsflottan,
synes mig uti intet hänseende vara lämplig. Den stora
flottan går på hell andra vatten än den lilla och man behöfver
ej gynna upkomsten af den sednare på den förras bekostnad.
Desse flottor kunna beslå jemte och bredvid hvarandra; men visst
är emedlertid, att om tull-lindringarne uphöra, så skall ock importen
af kolonialvaror från Transatlantiska orter med våra egna
fartyg komma alt försvinna, samt denna import i stället bedrifvas
526
Den 4 Juni e. m.
med den lilla Hollan, som går till Europeiska hamnar der neder*
lag af dylika varor finnas att tillgå; och då importen dervid kommer
att ske, icke till Sveriges större handelsplatser, såsom Stockholm
och Götheborg, utan till kuststäderna, så skall också härigenom
smugglingen i högst väsendtlig mårt vinna lill vext; ty lika
säkert som det är, alt ett stort fartyg, lastadt t. ex. med tusendetals
säckar kaffe, anländt till Slockholm eller Götheborg, icke kan
införa denna last i smugglingsväg, lika säkert är, att då de mindre
fartygen gå med eli ringare antal collys till småsläderne utmed
kusterna, så skola mången gång t. ex. 2:ne säckar kaffe,
sammanslås till en bal allena, och på det sältet förtullas, och kronan
på det sältet förlora hälften af sin lagliga inkomst.
Man har vidare sökt att på visst sätt göra sig till förmyndare för
de köpmän, som idka handel pä Transatlantiska orter; i det man
jemfört denna handel med spelet och dess rysliga följder, genom
den lockelse till vidt utseende spekulationer, som tull-lindringarne
skulle innebära. Månne det likväl icke är bäst all här likasom i
andra fall låta köpmännen sköta sig sjelfve och icke söka inskränka
deras verksamhet? En försigtig köpman spelar inga osäkra
spel. Han vet nog att handla så, alt han deraf drager den största
möjliga fördel, och jag kan icke föreställa mig, att det ligger
någon fördel uti alt utvidga det småaktiga krämare-intresset, på
del verkliga och för landet ganska vigliga köpmansintressets bekostnad.
Detta sednare tillhör naturligtvis de handlande, hvilka
drifva sitt yrke i stort, men ingalunda den, som införskrifver
några få balar kaffe eller några LU socker för alt dermed un
derhålla
ett ganska ringa lager; icke heller ligger något ondt
deruti att Svenska krämaren tager sina varor af den Svenska
köpmannen, då den sednare, just i följd af de existerande tulllindringarne
kan sälja varan för lika lågt pris som krämaren skulle
få betala på den utländska nederlagsplalsen. Deraf upstår han
delsvinst
på båda hållen, och att så sker, lärer väl icke vara någon
skada.
Att, såsom en talare påstått, tull-lindringar icke förekomma
smuggling, derföre, alt när denna sker, ingen lullafgift erlägges,
hvaremot varorna draga en, ehuru lägre tull, då de inkomma från
de Transatlantiska orterna, — det är ett påslående, som jag i
sanning icke kan begripa. Importen från orter på andra sidan
Atlantiska hafvet, sker endast lill några få handelsplatser i Sverige,
der den minsta smugglingen bedrifves; uphörer importen till
dessa, fördelande sig i stället på flere smärre platser i landet, då
är det säkert, att den ringa tull som kolonialvaror draga, då de
direkte importeras från Transatlantiska orter, i alla fall skall
upmuntra till smuggling, och då lider landet, såväl som moraliteten,
deraf.
Man har vidare förespeglat, ali om den större handeln på
de Transatlantiska orterne skulle förminskas, eller till och med
försvinna, men i stället öfvertlyttades på de Europeiska handelsplalserne,
så skulle deraf bli en följd, alt Sverige skulle till dessa
senare platser få exportera vida större qvanliteter af Svenska pro
-
Den 4 Juni e. m.
527
dukter, än som nu vore fallet: Jag tror icke mycket på denna
iipgift, derföre, att det är min öfvertygelse, alt, så snart behofvet
af Svenska export-artiklar uttalar sig, skall det äfven ovillkorligen
blifva fylldl, och lika väl som Sveriges produkter nu exporteras
till Europas hamnar till det belopp som utlänningen behöfver,
lika säkert är det, ali, om vi vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom
importen från desamma ökas utöfver hvad nu är förhållandet,
så skall icke, såsom följd deraf, vår export till dessa hamnar
i ringaste målto förökas, sä att från den förutsättningen finnes
icke heller något skäl till bifall af förslaget.
Mänga andra skäl deremot kunde ännu anföras: men då de
fleste blifvit af Hr von Hartmansdorff framdragne, äfvensom af
Hr af Dalström, nära nog med större fullständighet, vill jag, med
åberopande af dem, inskränka mig till den anhållan, att R. o. Ad.
täcktes afstå betänk.
Hr Lefre'n, Joli. Pehr: Jag åhörde på f. m. med mycken
upraårksamhet, ett, i den talarens åsigt väl hållet föredrag; men
som jag för min enskilda del brukar följa den regeln, alt söka
taga sjelf hand om det som till min ledning behöfvcs vid ärenden
som föredragas, så fästade jag mig genast vid början af föredraget
vid några ord, — men de voro serdeles uttrycksfulla, innehållande
ett helt system, nemi. att några få personer, jag tror
att antalet upgafs till 140, i Svea land, ensamne hade gagn och
nytta af dessa tull-lindringar: och derpå följde huruledes man
borde undandraga dem dessa fördelar hvarjemte förklarades att
man i den kommande liden skulle söka att sprida dem mellan
flere, (det sades icke hvilka) Svenske medborgare naturligtvis.
Denna premiss, oberoende af siffror som ofta åberopades,
är alldeles densamma som vi alltid höra, så snart det är fråga
att försvara Svenska näringarne, eller undanrycka dem det skydd
som lemnats i gällande författningar. Hvad vill det säga att man
anser denna sak som en personel fråga, är det en personel fråga,
att Sveriges handels-korps i de största städerne, Stockholm, Götheborg
och kanske Norrköping har fördelar af den större handeln,
genom den författning som finnes? I dessa fördelar får ju hvilken
Svensk man som vill konkurrera, det år ju icke ett monopolium
endast för dessa städers köpmän, och det är icke heller från den
synpunkten man skall taga upp frågan. Man skall söka göra sig
reda för om det för Sverige är gagneligt, och då kommer man
ifrån alt räkna huru många sorn idka handel, huru manga soto.
drifva skeppsbyggeri. Man kommer ifrån den odiösa sidan, och
att tro att fråga här är alt försvara några dussin individers vinst;
frågan är här om hvad som är fosterländskt — den gäller fäderneslandet!
Vi
kunna, som redan är sagdt, icke täfla med våra grannar
Norrmännen i ett visst slags sjöfart: när vi icke det kunna, skola
vi icke då söka en annan bana, som är mera öfverensstämmande
med vårt nationella lynne, med våra förhållanden, vårt läge.
Detta är gjordt, Sverige har försökt och lyckats att utvidga
526
Den 4 Juni e. m.
sin fraktfart på aflägsnare orter. Det är icke för att vinna direkt
import af varor från produktionsorterne, hvarför tull-lindringarne
äro medgifne, utan derföre, på det all de, som segla
i dessa farvatten, i ändamål att genom fraktfart inbringa vinst
lill fäderneslandet, må, vid vissa tillfällen, då icke frakt-tillgång
finnes, kunna taga retour-last med fördel af de länders varor,
inora hvilkas områden de segla för tillfället. Det är ur den synpunkten
jag betraktar saken.
Det är sagdt, att det blott år ^:del af de fartyg, som segla
på de aflägsnare håfven, som komma hem och begagna sig af
tull-lindringarne; jag tackar Gud att det blott är ^:del och skulle
vara nöjd vore det blott Tj,j:del ty det bevisade att fraktfarten
derute vore lönande och att just dessa tull-lindringar upmuntrst
lill en fraktfart som bedrifves så raskt att blott en T^-fl:del af
fartygen behöfver gå hera med retour-last af de ländernes varor.
Funnos icke dessa tull-lindringar, så vågade icke vederhult'
skeppsredare utsända sina fartyg på dessa långväga resor och landet
ginge således miste örn den större vinsten, som består deruti
att vara sysselsatt i förenämnda farvatten, än den mindre att få
kolonialvaror från första hand.
Här har blifvit mer än tillräckligt utredt af en föregående
talare, att dessa tull-lindringars borttagande skulle vara skadlig
för Sveriges större handel och för dess skeppsbyggerier, jag tror
att de haft rätt, sora yrkat della, och det är märkligt nog, att
män, från begge de städer, der egentligen den större handelsnäringen
drifves, hafva afrådt från afskaffande af dessa lull-lindringarne.
Man säger: detta sker kanske af egennytta, ja, en köpman
måste se på sin vinst, men jag påstår att del är landets
nytta som i detta fall förenar sig med dennes. Det vore i högsta
målto oriktigt alt man, af afundsjuka, derföre att handelskorpsen
har nytta af en sak i och med detsamma skulle frånrycka Staten
det gagn, som kan förenas med intresset hos denna korps.
Ora vi afskaffa tull-lindringarne, så tror jag att Svenska
frakthandeln på de aflägsnare håfven börjar sin svane-sång.
Jag afstyrker delta afskaffande och önskar att vi måtte för
blifva
vid hvad i detta hänseende förr varit häfver.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Då jag sjelf saknar detaljkännedom
i detta vigtiga ämne, är jag så mycket mera tacksam för de uplysningar
som under dagens diskussion blifvit meddelade, som jag
derpå kunnat grunda ett omdöme.
Jag har dä tyckt mig finna, att ämnet vore ganska klart
ulveckladt af tvänne bestämdt skiljda sidor en inre och en yttre!
Mig synes det, som den inre delen af ämnet här blifvit utredd
tillräckligt, åtminstone vågar jag fatta ett omdöme till följd
af de uplysningar och anmärkn:r tillika med svaren på dessa som
meddelats, och jag känner att de anmårkn:r, som i åtskilliga delar
här blifvit gjorda stärkt min tanke och ledi mig till det resultat,
att, hvad det inre förhållandet angår, man med trygghet
kan antaga Konungens propos.
En
Den 4 Juni e. m.
529
En värd talare har gjort den anmärkn. all man i delta ämne
icke ägde någon yllre synpunkt, Sveriges internationella förhållanden
utöfvade härpå icke något inflytande: jag respekterar hvar
och ens inre öfvertygelse, men mäste dervid äfven hysa någon
aktning för min egen.
Mig synes, alt detta ämne, just från den internationella synpunkten
får siu största vigt; jag må hafva orätt och skall; då
gerna vika för en bättre öfvei tygelse, men min utgår derifrån,
att i samma stund, som England uphäfde den s. k. navigationsakten,
så inkastades tullfrågorna till stor del på gebielet af internationella
förhållanden, som förut icke var händelsen. Den äldre
handelspolitiken utgick från synpunkten att betrakta nationerna i
fiendtligt förhållande till hvarandra; den sednare tidens åter vill
gifva dessa förhållanden eu mera human grund. Jag vill icke
hålla några loftal öfver yle moraliska principer som ledi England
alt göra reduktioner vid tullsalserne, men mig synes att synpunkten
är håde för England och hvarje annat laud af stort värde,
blott hvar nation förslår ali för sin del draga deraf all möjlig nytta.
Man kunde fråga huru kan det vata likgiltigt för Sverige om
tullsatserne på dess exportarliklar äro höga, låga eller alldeles
inga? Hvar och en svarar lätteligen att det är fördelaktigt för
riket att kunna mot lägsta möjliga afgifl, således ännu bättre alt
utan erläggande af något, kunna utföra vårt lands alster.
Ulan tvifvel! England har föregått med stort exempel: för
25 år sedan nedsattes tullen å jern i nämnde land, — i år på
trävaror, till hälften mot förr: men hvarifrån härleda dessa åtgärder?
visserligen från principer — och i dessa tror man att
icke annat finnes än blott fieudtliga elementer, likasom icke förhållandena
nationer emellan skulle kunna undergå förbättringar
med tiden, och likasom i handelspolitiken icke funnes en mängd
grunder af nationalitet. Det är just denna mera uplysta handelspolitik
som England ådagalagt genom förändringar af restriktioner
De i sin navigationsakt. — Nu upslår naturligen den frågan,
huru långt skall Sverige gå, för att begagna sig af det friare systemet,
af restriktionernes uphäfvande? I detta ämne har man
blott att befatta sig med rederierne, och är man då af den öfvertygelsen,
som jag hyser, alt i det inre hänseendet, ingen fara är
att bifalla K. M:s nåd. propos. då har man äfven i de yttre förhållandena
en ganska enkel grundsats för sin öfvertygelse, hvilken
jag följer, att nemi. den nation, som bygger sina fartyg för
bästa priset, den mäste ock skörda största vinsten af navigationsaktens
uphörande, af friheten att segla på alla haf och således
egentliga vinsten af meranämnde akts uphörande, hvad Sverige
angår, komma att tillfalla dess skeppsredare.
Man må nu behöfva eller icke behöfva dessa tull-lindringar,
synes det mig dock vara ett stort steg framåt att biträda den
allmänna grundsats i handelspolitiken, som England nu synes
vil ja införa i hela verlden, i det afseende som här är i fråga, då
Sverige kan göra det ulan skada och till egen fördel.
7 H. 34
530
Den 4 Juni e. m.
Detta gör att jag, för mia del, tillstyrker bifall till Konungens
propos.
Hr Rosenblad: En talare har, som skäl för lull-lindringarnes
bibehållande, anfört, att skeppsrederierne i Sveriges största
städer, som skulle ega det största antalet fartyg och det drygaste
lästetalel, tillstyrkt dessa lindringars fortfarande. Jag tror icke
della faktum vara alldeles riktigt. Stockholms skeppsredare hafva
visserligen med stor majoritet, dock icke enhälligt, gjort ett slikt
tillstyrkande, men samma opinionsyttring har, åtminstone mig
veterligen, icke inkommit från Götheborg och af denna stads riksdagsmän
vid innevarande riksmöte hafva väl flere yttrat sig derför,
men andra åter för afskaffandet af desamma.
Deremot är det också ett faktum, ett aunat faktura, som
icke låter vederlägga sig, att Stockholms och Götheborgs handels
flottor
i antal och lästetal gått utföre, Stockholms nästan oafbrutet,
och Götheborgs ända lills för några år tillbaka, hvaremot
den stad, som under denna tid oafbrutet gått framåt, den staden,
jag menar Gefle, som i många år stod framför alla andra i skeppsfart
och skeppsrederi, denna stad säger jag, har tvertom, ganska
bestämdt och uttryckligen yttrat sin önskan för lull-lindringarnes
uphäfvande, och delta förhållande kan visserligen gifva anledning
att förmoda, att en ganska betydande del af det större skeppsrederi-inlresset
icke fruktar för desammas uphörande.
Hr von Hartmansdorff: Jag har denna dag haft i min
hand en förklaring, underskrifven af den störste skeppsredaren i
Götheborg (jag tror han heter Gröndal) samt en mängd andra,
och ställd lill en af deras härvarande riksdagsmän, i hvilken skrift
de tillkännagifva sig vara emot tull-lindringarnes borttagande. Jag
kan, oro så fordras, vid ett annat tillfälle förete denna förklaring,
hvilken jag tror hafva blifvit åberopad äfven i BorgareSt.
Hvad staden Gefle beträffar, så lärer R. o. Ad. väl veta att
der är förnämsta sätet för frihandels-systemet i Sverige, och att
denna stad lider af en theori, som der bearbetas i strid mot den
stora handelsflottans fördelar.
Frih. Bonde, Knut Philip: Som jag på f. m. så länge
uptog R. o. Ad:s tid, skall jag vara helt kort och anhåller att
blott få säga några ord.
Det är egentligen mot Hrr Lefrén och von Hartmansdorff
jag vänder mig.
Den förstnämnde bär behagat säga att jag hade en odiös
åsigt af frågan: hvad detta adjektif vidkommer så öfverlemnar jag
med full tillförsigt till R. o. Ad. att deröfver fälla domen.
Vidare att jag betraktat saken som en personel fråga och
icke ur fäderneslandets intresse: huru stor aktning jag än hyser
för Hr Lefrén, får jag dock helt öppet förklara, det ingen finnes
af hvilken jag lager lektioner i fråga om hvad fosterlandskänsla
vill säga.
Hvad åter Hr von Hartmansdorff beträffar, hade han den god
-
Den 4 Juni e. m.
531
heten att i sitt första anförande säga mig några vackra saker
hvarför jag är honom högst förbunden, ehuru det sedermera visade
sig att han ej rätt upfattat mitt yttrande, som åter endast
ådagalägger min ringa förmåga i offentliga föredrag.
Den värde talaren behagade nämna att jag upfunnit en ny
sak, nemi. benämningen af stora och lilla flottan, i fråga om
handelsfartyg, för att derigenom upkalla en strid, och alt jag upträdl
för den mening att den sednare borde gynnas. Om Hr
von Hartmansdorff menar den flotta, som går på Öster- och Nordsjön,
så har jag verkligen intresserat mig för densamma, d. v. s.
önskat, att den ej mätte på minsta sätt blifva satt tillbaka för
längre bort gående fartyg, men i öfrigt hyser jag samma intresse
för den stora som lilla handelsflottan. Jag har önskat att hela
vår handelsflotta måtte framåt, det yttrade jag på f. m. För öfrigt,
och om jag än hyste ett lifligare intresse för seglationen på
närmare trakter, så är det derföre att jag står i närmare beröring
med landtmannaseglationen och sjelfva jordbruket, kämpande
derför lika ifrigt som Hr von Hartmansdorff tyckes kämpa för ett
rikt och mäktigt rederi-intresse.
Jag vill dermed icke hafva sagt, och har icke heller på minsta
sätt yttrat någon missbelåtenhet deröfver, alt detta intresse
gått framåt, tvertom är jag dermed högst belåten, blott sagt, att
när den ifrågavarande förmånen racki mer än \ sekel, så vore
tid på att uphäfva den, emedan jag tror det vara så gagnelig!,
att, genom upoffringar å Statens sida, bilda rörliga kapitaler i
några få personers händer; men jag tviflar icke heller på alt personer
finnas inom detta rum, som kunna anse det vara ganska
väl, att vid framtida förändring af vår representation, derinom
ega ett mäktigt intresse som kan inpassas i de reformer, som
skola göra slut på detta Stånd.
Hr Lefrén: Jag har icke erkänt och kommer alldrig alt
erkänna, att jag strider för enskilda intressen, utan tydligen sagt
alt detta sjöfarts- och handels-intresse icke 1 denna fråga är förenadt
med fäderneslandets och derföre tror jag mig strida för en
rättvis sak, när jag strider för hvad jag tror vara fäderneslandets
bästa.
Jag censurerar ingen annans åsigter vidare, än att jag måtte
uplaga dem, då jag känner mig upfordrad att dem vederlägga.
Att här på f. m. af den siste talaren ofta uprepades alt enskilda
intressen voro i fråga och att några få personer intresserade sig
för dem, gaf just mig anledning att söka visa möjligheten af, att
' det är fäderneslandets sak, som är före och denna måste uttryckas
genom personer, som handla i fosterländsk anda.
Det förhåller sig med denna fråga efter min tanke precist
på samma sätt som när det är fråga om näringarne. Man finnér
att någon näring gått framåt; men detta stämmer icke öfverens
med theorien, nemi. det som föraniedt näringens framgående.
Det skydd man lemna! näringen i dess början, är det som för
34*
-
532
Den 4 Juni e. m.
orsakat framgången, men när denna väl börjat visa sig, så vill
man rycka bort samma skydd; och när man frågar, hvad skola
de menniskor taga sig till, som ej kunna fortfara i sitt yrke, vid
den näring de bedrifvit, i anseende lill det bortryckta skyddet,
sä svaras helt enkelt: de få söka sig något annat. Det är detta
vidsträckta något annat till hvilket man alltid hänvisar. Efter
mycken upoffring lyckas man alt hilla på något, men när man
väl träffat på detta något, och det börjar gå bra, aldrig så lite,
sä börjar man åter att rycka, låta det komma utlänningen lill
godo och skapa svält inom eget land. ,
Delta sätt alt gå tillväga gillar jag icke. Jag drifver ingen
näring, jag är konsument, icke producent — producerar ingenting
annat än hvad min embetsbefattning kräfver, men säger upriktigt,
att jag heddie betalar mera för hvad jag konsumerar, än att
se mina medborgare, den arbetande klassen, beständigt undanryckas
utvägen att förtjena sitt dagliga bröd. Det är konsumentens skyldighet
att se till att producenten kan slå sig ut, han är medborgare,
han är en Svensk, hvars intresse man i första rummet skall
afse, och sedan må man se på utlänningen om det så behagas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Det är just i skeppsre
darnes
eget intresse, som jag anser ali lull-lindrängarne böra borttagas.
Man måste erkänna och tro det vara bevisadt, alt någon
egentlig, bestämd fördel af desamma icke finnes, enär samma fördel
är tillerkänd äfven utländska fartyg och således desse tulllindringar
icke kunna betraktas såsom en förmån, uteslutande tillkommande
Svenske skeppsredare, ly om handlande härstädes, af
en eller annan orsak, skulle, för importen af Transatlantiska varor
vilja begagna endast utländska flaggor, så hade de precist samma
fördel för sin import som om de använde den Svenska, —
följaktligen beror det ju på huruvida Svenska fartyg af importören
begagnas till varu-införsel från 'Frans-atlantiska orter.
Skeppsrederierna kunna således icke taga för bestämdt afgjordt
alt de alltid skola blifva sysselsatta med denna handel. Nu har
fråga npstålt att genom tull-lindringarnes borttagande bereda Svenska
fraktfarten en vidsträcktare verkningskrets på fremmande länder,
nominalim på England och Holland, för hvilka reciprociteten
icke är fullkomlig så länge tull-lindringar ne qvarstå. Ty, så
länge man icke från England kan till Sverige införa en kaffelast
för samma lull, sora en annan kaffe-last införes från Brasilien,
men man deremot i ett Svenskt fartyg får införa en kaffelast
lill England för samma pris, om den tages från Holland, som
från Brasilien, så existerar icke för England samma reciprocitet,
som delta land gifver åt den Svenska handeln.
Meningen är den, att genom tull-lindringarnes borttagande,
åstadkomma en ökad verksamhet för Svenska skeppsrederierna,
och att, i samma stund de försvinna, tillskynda Svenska handelsflottan,
följaktligen Sverige 1 allmänhet större fördelar.
Det är sålunda icke för att i något afseende skada de nuvarande
större importörerne Hrr Gröndal & komp, och hvad de
allt må heta, utan för att i allmänhet bereda förmågan att de
må kunna utföra sina fartyg till fremmande kuster.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber om ursäkt att jag ännu
en gång upträder. Det sker i anledn. af några ord, som
undföllo Frih. Bonde, och voro riktade mot mig. Han antydde
nemi. det jag skulle söka gunst hos BorgareSt. genom mina yttranden
i denna fråga. Frih:n har å sin sida talat för landtmannaeller
den gemenligen så kallade Bondeseglationen. Ville jag nu
vända om beskyllningen och säga alt han söker gunst hos Bönderna
derföre att han talat för Bonde-seglationen, vore det väl
rättvist? Rigtigare synes mig vara att Frih. Bonde och alla andra
afhölle sig från dylika framställningar.
Då 1111 öfverläggningen förklarades vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle Ulsk:s ifrågavarrde
hemställan ronde tull-lindringarnes uphörande.
Denna propos. besvarades med starka ja blandade med många
nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff yttrade:
För alt få slut på ropen, begär jag omröstning.
Hr Rosenblad: Då tiden redan är så långt liden på aftonen,
skulle jag vördsamt anhålla om propos. att, efter slutad votering,
få åtskiljas.
Då härefter H. Ex. Hr Fiih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. efter voteringens slut och sedan votensprot. blifvit upläst,
behagade åtskiljas, ropades ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex.
förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:spropos.:
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s i dess betänk. N:o 5 gjorde
hemställan i fråga om tull-lindringarnes uphörande, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s förenämnda hemställan.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 42.
Nej — 28.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 10 e. pt.
In fidem protocelli.
Albert Munek.
Fredagen den 6 Juni 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 14 sisth Maj f. m,
Opnades Flrr Elektorers listor vid val af Utsk:s-ledamöter, ecb
befunnos dertill utsedde i
Constitutions-Utskottet:
efter I\:o 128. Gr. Barnekow, Fnllm. Gr. Wachtmeister, Alarik.
N:o 77&. Br Mannerfelt, Fnllm. Gr. Lewenhaupt, Axel.
Bevillnings-Utskottet:
efter Nro 351. Frih. von Rehausen, Fullm. Frih. Manderström,
Carl Adolf, N:o 389. Frih. von Krtemer, Robert Fredrik, samt
N:o 833. Hr von Werdenhoff, Fullm. Hr Tham, Sebastian Mathias.
N:o 51. Hr Roos, af Hjelmsäter, Axel August,
,, 929. ,, Grönhagen, Fredrik Adrian och
,, 2309. „ af Dalström Gustaf Jacob.
Banko-Utskottet:
efter N:o 479. Hr Granfeldt, Adolf Fredrik, och N:o 1917. Hr
Berg von Linde, Johan Albrecht.
N:o 189. Frih Funck, Fredrik Alexander;
„ 1222. Hr Linroth, Carl Johan Guslaf.
Riddar hus-Utskottet:
efter N:o 128, Gr. Barnekow, Fnllm. Gr. Wachtmeister, Alarik,
samt N:o 2034. Hr Adlerbrandt, Fullm. Gr. Sparre, Carl Georg.
N:o 210. Frih. Ehrenkrona, Erik.
,, 2022. Hr von Axelson, Carl.
Opnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
uti Const.Ulsk. att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 115.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, beviljade 8 dagars ledighet från och med
d. 10 innevarande månad; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik.
Justerades ett d. 4 dennes f. m. på bordet lagdt prot.utdr.
för d. 27, 28 och .31 sisth Maj, innefattande R. o. Ad:s beslut
vid pröfningen af Const.Utsk:s mern. N:o 7, med förslag till åtskilliga
ändringar i grundlagarne.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s d. 21 och 24 sisth
Maj på bordet lagda hetänk. N:o 5, ang:de lullbevillningen.
Härvid förekom:
Bränvin och Sprit.
I fråga om denna artikel företogs:
l:o Utsk:s tillstyrkande att, med uphäfvande af nu stadgade
införselsförbud, Bränvin och Sprit, alla slag, må under
denna rubrik i tulltaxan uptagas och åsältas gemensam införselstull.
Efter det åtskilliga ledamöter yrkat, att nu gällande införselsförbud
för Bränvin och Sprit mätte bibehållas, och andre åter
anhållit om bifall till l!isk:s tillstyrkande, hemställde H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s ifrågavar:de tillstyrkande
samt besvarades denna propos. med starka nej, blandade
med ja, hvarefter II. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge nu
stadgade införselsförbud för Bränvin och Sprit höra bibehållas,
och då härvid ropades starka ja blandade med nej, förklarade det
lian trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering, hvarpå följande votenspropos. uplästes
till justering och godkändes.
Den, som bifaller Bevilln.Ulsk:s tillstyrkande att, med uphäfvande
af nu stadgade införselsförbud, Bränvin och Sprit, alla slag,
må under denna rubrik i tulltaxan uptagas och åsältas gemensam
införselstull, voterar
Ju t
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser II. o. Ad. nu stadgade införselsförbud för Bränvin
och Sprit böra bibehållas.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 17.
Nej — 33.
2:0 Ulsk:s tillstyrkande, att R. St. matte, på sätt Utsk. vid
sistl. riksdag föreslagit, aflåta en und. skrifvelse till K. M.,
i fråga om vigtförtullning af Vin och andra spirituosa.
Sedan några talare yttrat sig för bifall till Utsk:s ifrågavar:de
tillstyrkande, blef detsamma af R. o. Ad. bifallet.
3:0 Utsk:s tillstyrkande, att för Bränvin och Sprit, alla
slag, införselsafgiften må, vid tull-lindringar nes uphörande,
bestämmas till 2S sk. kannan, utan skilnad för högre eller
lägre gradtal.
Ed talare yrkade, alt nu gällande tullbeslåmmelser för Bränvin
och Sprit, mätte bibehållas, hvarefter H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, framställde propos. till bifall å Utskrs ifrågavande tillstyrkande,
men dervid ropades starka uej, blandade med några ja;
hvarpå H. Ex. hemställde örn R. o. Ad. bifölle att de i nu gällande
tulltaxa stadgade tullbeslåmmelser för Bränvin och Sprit mä
fortfara, samt då denna propos. besvarades med starka ja, blandade
med nej, förklarade det lian funnit ja hafva öfverröslat nej.
4:o Utsk:s tillstyrkande, att den i äldre tulltaxor för Fransk
Sprit lill Luktvattens beredning medgifna tullnedsättning till
S sk. kannan, med iakttagande af derjemte stadgadt förbehåll
om Comm.Colhii pröfning af be hofvet, åter mä i tulltaxan
intagas.
0
A detta tillstyrkande yrkades dels afslag dels bifall; hvarefter
H. Ex. Hi Frill o. Landtm, först framställde propos. till bifall
å detsamma, min dervid ropades starka nej, blandade med
ja; hvadan H. Ex. hemställde om B. o. Ad afsloge Etsk:s ifrågavarrde
tillstyrkande, samt efter denna proposts besvarande med
sto ika ja, jemte åtskilliga uej, förklarade del han funnit ja öfvervägande.
Böcker.
1 fråga om denna artikel yrkades, dels att nu stadgade införselstull
för på Svenska tryckta Böcker mätte uphöra, dels bifall
till Utslcs tillstyrkande; hvaiefler II. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
framställde propos. till bifall ä hvad Etsk. tillstyrkt samt då denna
propos. besvarades med starka ja, blandade med några nej,
förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Kaffe.
Efter någon diskussion, hvarunder flere ledamöter yrkade att
införselstullen ä Kaffe måtte, såsom K. M. föreslagit, från och
med den dag, då tull-lindririgarne komma att uphöra, utgå
med 3 sk. pr skålpund, och en ledamot hemställde att nu stadgade
tull af 3 sk. 4 rist. måtte, äfven efter tull-lindringarnes uphörande,
varda bibehållen, beslöts att ifrågavande tull, på sätt K.
M. föreslagit, skulle från och med den dag, då tull-lindringarne
komma att uphöra, utgå med .3 sk. pr skålpund; hvarjemte förklarades
att nu stadgade tull intill nämnde lid borde bibehållas,
samt att i fråga om brändt Kaffe och alla lill Kaffesurrogat användbara
brända vexter i nu gällande tulltaxa skulle förblifva
oförändrad.
Fisk, Lax, saltad.
A den af Ulsk. föreslagna nedsättning af införselstullen å saltad
Lax yrkades afslag, hvarefter B. o. Ad. beslöt att nu gällande
tulltaxa äfven i denna del borde bibehållas oförändrad.
Fläsk.
I afseende på denna artikel hade Utsk. icke föreslagit och
yrkades ej heller nu någon förändring, hvadan nn gällande tulltaxa
i denna del förklarades böra förblifva oförändrad.
Garn.
I fråga om denna artikel förekom:
l:o Utsk:s tillstyrkande alt inför sclstullen å oför gådi Bomullsgarn
mu. ttedsältas lill i s/e. skålpundet.
Sedan många ledamöter yrkat bibehållande af nu stadgade
tullsats, och å andra sidan bifall till Ulsk:s tillstyrkande blifvit
yrkadi, hemställde II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. Infälle
Ulsk:s ifrågavartde tillstyrkande, och besvarades denna propos.
med starka nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. ansåge nu stadgade införselstull å ofärgadt bomullsgarn
böra förblifva oförändrad, samt, då härvid ropades starka
ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han trott sig finna denna
sednare propos. besvarad med öfvervägande ja.
Härvid begärde en ledamot votering, hvarifrån han dock afstod,
då uplysuing meddelades derom, alt BorgareSt. hade bifallit
Utsk:s tillstyrkande, och således fiagans afgörande blefve beroende
på votering i förstärkt SlatsUlsk.
2:o Utsk:s tillstyrkande, alt, i fråga om färgadt Bomullsgarn
samt Kamel-, Kam-ulls-, Kard-ulls- och Strichgarn, tulltaxans
nuvarande reduktion och lullsatser må bibehållas, utan
annan förändring, än att vid rubrikerne ”färgadt” må tilläggas
orden ”eller tryckt.”
Bifölls.
3:o Utsk:s tillstyi kartde, alt införselstullen å Linnegarn
måtte nedsättas för ofärgadt till 20 sk. och för färgadt elter
tryckt till 32 sk. skålpundet.
Sedan tvenne ledamöter yrkadt bibehållande af nu stadgade
införselstull å linnegarn, och en ledamot yrkat bifall å Utsk:s tillstyikande,
framställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. till
bifall å den tillstyrkta förändringen, men dervid ropades starka
nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex. framstälde om R. o. Ad. ansåge
nu gällande tulltaxa böra i fråga om Linnegarn förblifva oförändrad,
samt efter denna propos:s besvarande med starka ja, jemte
åtskilliga nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Gutta Percha.
Utsk:s Utlåt. rör:de denna artikel bifölls.
Hudar och Skinn, ej hänförliga till pelsverk.
I fråga om denna artikel företogs:
l:o Utsk:s lillst yrkande att, vid tull-lindringarnes uphöran
-
de, införselstullen a oberedda torra hudar och skinn, ma bestämmas
till hvad den hittills verkligen utgjort, i sk. 40 r:st.
skålpundet.
Under härom upkommen diskussion, yrkades dels att såsom
K. M. föreslagit nu stadgade tullsatser, 2 sk. skålpundet äfven
med tull-lindringarnes uphäfvande måtte bibehållas, dels och återremiss
och dels alt för oberedda lill Pelsverk ej hänförliga Hudar
och Skinn må bestämmas följande indelning och tullsatser:
Före år 1853.
Torra, utan beslrykuing . . 2 sk.
„ saltade eller bestrukna . 1 sk. 6 r:sl.
råa 1 sk.
Från och med 1853.
Torra, utan bestrykning . . 1 sk. 10 r:st.
,, saltade eller bestrukna . 1 sk. 4 r:st.
råa
11 r:st.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s först till bifall å Ulsk:s ifrågavar:de
tillstyrkande framställda propos., besvarades med nej, hvarefter
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge nu gällande tulltaxa
i afseende på torra oberedda Hudar och Skinn böra förblifva oförändrad
samt då härvid ropades starka ja, jemte några nej, förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
2:o Utsk:s hemställan, att andra slag oberedda Hudar och
Skinn må äfven vid tull-lindringarnes försvinnande bibehållas
med gällande tullsalts.
Sedan propos. till återremiss uppå derom af en ledamot gjord
begäran, blifvit framställd, men besvarad med starka nej jemte
några ja, blef Utsk:s ifrågavande hemställan bifallen.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Emot R. o. Ad:s nu
fattade beslut får jag härmed anmäla min reservation.
Hr Rosenblad, Bernhard: Lika med Hr von Hartmansdorff
får jag härmed anmäla min reservation.
3:o Utsk:s hemställan, att å Karduans,- Pergaments- samt
färgade eller tryckta Skinn införselstullen må bestämmas till
4 r:dr 42 sk. skålpundet.
Härvid yrkades att den nu serskildt uptagna artikeln Pergaments-skinn
må intagas uti rubriken Karduans- samt färgade eller
tryckta Skinn, men att derjemte den för nämnde rubrik nu stadgade
införselstull måtte bibehållas; hvilket bifölls, efter först till
bifall å Utsk:s ifrågavande hemställan framställd men med starka
nej och några få ja besvarad propos.
4:o Ulsk:s tillstyrkande, att tullen å finare Skinn, Som för
handsktillverkning m. m. med, Comm.colini tillstånd införas,
ma bestämmas till 16 sk. skålpundet.
Bifölls.
H. R. o. Ad. ålskiljdes kl. £ 11 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Lördagen den 7 Juni 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleniprot. för d. 14 sistl. Maj e. ra.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s d. 21 oell 24 sistl.
Maj på bordet lagda betänk. N:o 5, ang:de lullbevillningen.
Härvid förekom:
Jern.
Efter någon diskussion, hvarunder yrkades det att i fråga om
denna artikel nu gällande tulltaxa såväl i afseende på in- och
utförsels-förbuden, sora i afseende på tullsatserne mätte förblifva
oförändrad, dels alt endast förbudet emot införsel af Tackjern
måtte upltäfvas, blef frågan om denna artikel, uppå derom gjord
begäran, punktvis företagen lill afgörande, samt föredrogs:
l:o Utsk:s hemställan alt med uphäfvande af stadgade inoch
utförselsförbud å ”Tack- och Ballastjern” tullen derå må
bestämmas för införseln lill 2 r:dr 34 sk. och för utförseln till
3 r:dr 16 sk. pr skålpund tackjernsvigt om 26 lispund bergsvigt,
, utan att successiv nedsättning i dessa tullsatser för närvarande
beslutas.
Efter serskildt med afseende på utförselsförbudet och serskildt
i fråga om införselsförbudet framställde, men med nej besvarade
propos:r till bifall å Utsk:s ifrågavar:de hemställan, beslöt R. o.
Ad. alt nu gällande tulltaxa ifråga om Tack-och Barlastjern borde
förblifva oförändrad.
2:0 Utsk:s tillstyrkande att förbuden mot utförseln af artiklarne
”ostämplade och oborrade Kanoner, Stycken, Nickhakar
och Mörsare” och ”Hällar öfver 1% tums tjocklek samt
Lod och Lödjor öfver 1 skeppunds vigt stycket” mätte up
-
hå/vas och införselstullen bestämmas till 3 r:dr 34 s/c. skeppundet,
stapelstadsvigt.
Detta tillstyrkande afslogs, hvarjemte beslöts att nu gällande
tulltaxa äfven i afseende på ifrågavat:de artiklar borde förblifva
oförändrad.
3:o Utsk:s hemställan, att med rubriken ”Grytor, Kittlar
m. m.” uti införselstariffen mätte tilläggas ”Pannor” samt att
i st. f. rubriken ”allt annat gjutet arbete, ej specijiceradt”
mätte antagas en specifikation af gjutgods med olika tullsatser.
Sedan en ledamot yrkat, alt endast den del af ifrågavar:de
hemställan, som afsåg tillägg af artikeln Pannor, måtte bifallas,
blef propos. till bifall å denna del af Utsk:s hemställan serskildt
framställd och besvarad med ja.
Beträffande sedermera rubriken ”allt annat gjutet arbete ei
specificeradt”, yrkades dels att nu gällande tulltaxa i denna del
måtte förblifva oförändrad, dels oek bifall lill den af Ulsk. föreslagna
specifikation med olika tullsatser; hvarefter sedan först propos.
till bifall å Utsk:s hemställan i denna del blifvit framstäld
samt besvarad med starka nej, blandade med några ja, R. o. Ad.
beslöt att un gällande tulltaxa i fråga om ”allt annat gjutet arbete,
ej specificeradt” borde förblifva oförändrad.
4:0 Utsk:s förslag rör:de införselstullen å de under rubriken
smidt eller valsadt jern uptagna artik/arne Jakare,
Keltingar, Draggar, Armbullar, Hammare, Roder jern, Skeppskran
och Smedjestäd.
Sedan en ledamot yrkat den ändring i della förslag, att för
artikeln keltingar af alla länkjerns diametrar måtte upföras en gemensam
tull af 1 r:dr 24 sk., hemställde H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, om R. o. Ad. bifölle Utsk:s ifrågavar:de med nu gällande
tulltaxa öfverensstämmande förslag, och ropades dervid starka
ja blandade med nej; hvarpå H. Ex. förklarade del han trott sig
finna att ja varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering, hvarefter följande voter;spropos.
uplästes till justering och godkändes.
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s med nu gällande tulltaxa öfverensstämmande
förslag i fråga om införselstullen å de under
rubriken ”Smidt eller valsadt jern” uptagna artiklarne, Ankare
Keltingar, Draggar, Armbultar, Hammare, Roderjern, Skeppsknän
och Smedjestäd, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, antager R. o. Ad. Utsk:s berörda förslag med den för
-
Den 7 Juni.
541
ändring alt för artikeln Kellingar af alla länkjerns diametrar upföres
en gemensam lull af 1 r:dr 24 sk.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 24.
Nej — 14.
5:o Utsk:s tillstyrkande ang:de Stångjern.
Efter först till bifall å detta tillstyrkande framställd men med
starka nej oell några ja besvarad propos., beslöts att nu gällande
tulltaxa i håga om Stångjern borde förblifva oförändrad.
6:o Utsk:s tillstyrkande ang:de dels ”Band och Plattjern”
med de flere under samma rubrik nu uptagna artiklar, och
dels rubriken ”Pietar.”
H. Ex. Elr Frih. o. Landtnäs till bifall å della tillstyrkande
frarastälda propos. besvarades med starka nej, jemte några ja;
hvarefter beslöts alt äfven i deuca del nu gällande tulltaxa borde
förblifva oförändrad.
7:o Utsk:s tillstyrkande, ang:de Spik.
Sedan propos. till bifall å delta tillstyrkande blifvit framstäld,
men besvarad med nej, beslöts att äfven i denna del nu gällande
tulltaxa borde förblifva oförändrad.
Kläder.
I fråga om denna artikel yrkades, dels bifall till Utsk:s hemställan,
dels afslag derå med bibehållande af nu gällande införselsförbud
och tullsladganden, dels bibehållande af nu gällande
lullstadganden med den förändring att i st. f. nu till införsel förbud
na ”Kläder, andra slag” infördes: ”Kläder, andra slag af till
införsel lofgifna tyger — 100 r:drs värde — 50 r:drs införseltull,”
dels och bifall till Ulsk:s hemställan med 100 proc. förhöjning af
de nu föreslagne tullsatserne för ”ej specificerade gångkläder.”
Efter först till bifall å Utsk:s hemställan framställd, men med
starka nej jemte ett eller annat ja besvarad propos., hemställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. afsloge Ulsk:s hemställan
samt bibehölle de för ifrågavar:de artikel nu stadgade förbud
och tullsladganden, samt ropades härvid ja och nej, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade det lian trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd uplästes till justering
samt godkändes följande förslag till voter:spropos.:
Den, sorn med afslag å Bevilln.Utsk:s hemställan i fråga om
artikeln kläder anser de i afseende å denna artikel nu gällande
införselförbud och lullstadganden böra bibehållas, voterar
Ja ;
den det ej vill voterar
Nej;
542
Den 7 Juni.
finnér nej, antager R. o. Ad. att ifrågavar:de tullstadganden böra
bibehållas med den förändring att, i st. f. nu till införsel förbanna
”Kläder, andra slag” införes: ”Kläder, andra slag, af lill införsel
lofgifna tyger — 100 r:drs värde — 50 r:dr införselstull.”
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 24.
Nej — 28.
Härefter föredrogs serskildt och bifölls Utsk:s förslag lill förändrad
redaktion af rubriken Kläder uti den serskilda förteckningen
å varor som äro vid införsel tullfria.
Koppar.
I afseende på denna artikel, förekom blott frågau om införselstullen
för Koppar, Bläck och Spik lill fartygs förhydning, och
yrkades dels att denna tull såsom Utsk. föreslagit måtte nedsättas
till 5 r:dr, dels att densamma mätte nedsättas till 1 r:dr 32
sk. skeppundet, dels och att tullsatsen mätte helt och hållet borttagas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs till bifall å Ulsk:s förslag framställda
propos. besvarades med ja och nej, hvarefter H. Ex. förklarade
det han trott sig finna alt ja varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande förslag till voter:spropos.:
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag att införselslullen å
Kopparbläck och spik till fartygs förhydning, bestämmes till 5
r:dr skeppundet, voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. förenämnde införselstull böra nedsättas
till 1 r:dr 32 sk. skeppundet.
Vid voteringens slut befanns, att rösterna hade utfallit som
följer:
Jä — 13.
Nej — 18.
Kort.
Atskillige ledamöter yrkade att i fråga om denna artikel nu
gällande tulltaxa måtte förblifva oförändrad, hvaremot andre ledamöter
ansågo Utsk:s förslag böra bifallas, men derjemte förklarade
alt det vore af föga vigt om det nu gällande införselsförbudet
komme att qvarstå.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. lill bifall å
Utsk:s ifrågavar:de förslag, men dervid ropades starka nej, blan
-
Den 7 Juni.
543
dad med några ja; hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad.
ansäge nu gällande tulltaxa i fråga om kort böra oförändrad bibehållas,
samt då denna propos. besvarades med starka ja blandade
med nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Krut.
Sedan några talare yrkat afslag å Utsk:s förslag samt bibehållande
af det nu för ifrågavande artikel stadgade införselsförbud,
sann andra talare förklarat sig icke vilja bestrida det införselsförbudet
må bibehållas, beslöt R. o. Ad. att nu gällande tulltaxa
uti ifrågavar.-de del borde förblifva oförändrad.
Kött.
Utsk:s hemställan att (ullsatserne å Kött må bibehållas oförändrade,
blef, utan någon deremot gjord anmärkning, af R. o.
Ad. bifallen.
Lin.
I fråga om denna artikel yrkades dels bibehållande af nu
gällande tulltaxa, dels bifall till Utsk:s förslag, dels ock att ohäcklad!
lin måtte få tullfritt införas.
Frågan om de i allmänhet för häckladt och ohäckladt Lin
stadgade tullsatser företogs först till afgörande och då H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å Ulsk:s förslag i
denna del, ropades starka nej blandade med några ja; hvarefter
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de derom nu gällande
lullstadganden böra bibehållas, samt sedan denna propos. blifvit
besvarad med starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade det han
funnit ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. bifölls alt såsom Utsk. föreslagit
i den blifvande tulltaxan skulle intagas att Lin för tillverkning
af segelduk, efter af CommerceColhm erhållet serskildt
tillstånd får införas ohäckladt mot 12 sk. och häckladt mot 24 sk.
lull pr Lispund.
Hr Rosenblad, Rei nh.: reserverade sig emot R. o. Ad:s
i afseende på artikeln Lin fattade beslut.
Metaller, marin-metall.
Sedan flere talare yrkat att i jemförligt förhållande till den
af R. o. Ad. bestämda införselstull å Kopparbläck och Spik till
fartygs förhydning, ioförselstullen å Marin-metall eller annan komposition
i form af bläck, eller spik till förhydning af fartyg måtte
nedsättas till 1 r:dr 16 sk. pr skeppund, blef delta yrkande af
R. o. Ad. bifallet.
Öfverläggningen om Bevilln.LJtsk:s förevar:de betänk, blef
härmed, uppå derom af II. Ex. Hr Frih. och Landtm, framställd
propos. afbruten, hvarefter till bordläggning anmäldes ett frän
StatsUtsk. inkommet mern. N:o 159, i anledn. af K. M:s nåd.
skrifvelse, ang:de afsked med pension för Justitiserådet m. m.
N. W. Stråle.
544
Den 7 Juni.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. tillkännagaf, ali det af serskilda
anledningar vore af stor vigt att detta StatsUtsk:s mern. blefve så
snart som möjligt af RiksStåndcn pröfvadt, och hemställde derjemte
om icke detsamma å föredragmslislau finge upföras näst efter
LagUtsk:s betänk. N:o 26, hvilket enl. R. o. Ad:s redan fattade
beslut borde företagas till pröfning näst efter Revilln.Ulsk:s redan
till pröfning uptagna betänk. N:o 5.
Härvid anmälde sig och yttrade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då Bevilln.Ulsk:s betänk,
är af beskaffenhet alt uptaga en längre tid, så kan väl ej finnas
något formell hinder att nu, likasom förut någon gång handt, ett
betänk, som hastigt kan afgöras i början af plenum, föredrages
innan detta vidlyftigare till pröfning föredrages.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att StatsUtskis nu
bordlagda mern. N:o 159 skulle upföras främst å föredragmslistau
för nästa plenum d. 12:te dennes.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: På R. o. Ad:s bord
hvilar ett betänk, från Bevilln.Utsk. i anledn. af åtgärder, föranledde
af det beslut, som i Norska Stortinget blifvit fattadt, ronde
inrättande af ett Sockerraffinaderi.
Bevilln.Utsk. har dervid hemställt en und. skrifvelse till K.
M. om åtgärders vidtagande, hvilka skulle ega sin tillämpning från
och med den 1 Juli innevande är. Del är egentligen för att få
detta afgjordt af Sländerne (BoigareSt. har redan fattat sitt beslut
i frågan) som jag föreslår det R. o. Ad. mätte tillåta att detta
betänk, må sältas på föredragmslistan näst efter LngUtsk:s betänk.
N:o 26.
Uppå i anledn. häraf framställd propos. bifölls att Bevilln.-  Utsk:s d. 4 dennes f. m. bordlagda mern. N:o 10 skulle å föredragmslistan
upföras näst efter LagUtsk:s betänk. N:o 26.
Slutligen anmäldes och lades på bordet nedannämnde från
Utsk:n inkomne ullåtrn, mern. och betänk., nemi. från
Banko-Utskottet:
N:o 40, i anledn. af Anders Pehrssons i Holmerud ansökning
om ersättning för en genom vådeld förlorad sedel å 500 r:dr;
N:o 41, öfver väckt motion, ang:de förändrade grunder för
pensionering af Bankens tjenstemän m. fl.;
N:o 42, i anledn. af erhållen återremiss å mern. N:o 36;
Allm. Besvärs- och E k o n.-Ut s ko t te t:
N:o 107, ang:de minskning i Utsk:s Kanslipersonal;
N:o 108, i anledn. af väckt motion, dels om utarbetande af
ett
Den 7 Juni.
545
ett nytt Apolheksreglemente, dels om nedsättning af Medicinaltaxan,
samt dels om förändrande af gällande stadganden, röt;:de
Apotheks-privilegier;
N:o 109, i anledn. af återremiss utaf betänk. N:o 58, ang:de
väckt fråga om förändradt användande af böter för vanvård af
Nummerhäst; samt
N:o 110, i anledn. af återremisser utaf betänk. N:o28, i fråga
om förändring i föreskrifterne för fartygs upmätning.
H. R, o. Ad. åtskiljdes kl. f till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorstlagen den 12 Juni 1851.
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades pleniprot. för d. 16 sistl. Maj.
Uplästes 3:ne af Utsk:s ledamöter inlemnads sålydande mern.
nemi.
l:o af Hr Bildt, Didrik Gillis: Nödsakad att, för helsans
vårdande under någon tid lemna hufvudstaden och riksdagen,
får jag härmed afsäga mig förtroendet att vara ledamot af
StalsUtsk., under vördsam anhållan alt vara vid min riksdagsmannarätt
bibehållen.
2:o Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Som jag för
min helsås vårdande nödgas företaga en längre resa, ser jag mig
föranlåten alt härmedelst afsäga mig det förtroende, som jag alltifrån
riksdagens början innehaft såsom ledamot af LagUtsk.; anhållandes
jag vördsammeligen att vid min riksdagsmannarätt varda
bibehållen.
3:o af Hr Freidenfelt, Carl Peter: Då undertecknad
lill följd af enskilda angelägenheter ämnar att på en tid lemna
hufvudstaden, får jag härmed anhålla att blifva befriad ifrån min
befattning såsom ledamot uti Riddarh.Utsk. och Suppleant uti
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., under vördsam hemställan alt varda
vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
7 H. 35
A
546
Den 12 Juni f. ni.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, med lillkännagifvande att Hr Mörner, Hampus
Gabriel, såsom ledamot i Bevilln.Utsk. och Frih. af Ugglas, Kurt
Gustaf, såsom ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., begärt och
erhållit 3:ne veckors ledighet, räknad för den förre från och med
den 19, och för den sednare från och med den 13 dennes, anmodade
Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
StatsUtsk. efter Hr Bildt, en ledamot i LagUtsk. efter Hr Cederschiöld,
en ledamot i Riddarh.Utsk. och en Suppleant i Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr Freidenfelt, samt en ledamot att
i Bevilln.- och en ledamot att i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. inträda
under Hr Mörners och Frih. af Ugglas frånvaro.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 7 dennes på bordet lagda
utlåt. Nio 159, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse, angide afsked
med pension för Justitim-rådet m. m. N. W. Stråle.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utskis den 21 och 24 sistl.
Maj på bordet ladga betänk. N:o 5, angide tullbevillningen.
Härvid förekommo nedannämnde artiklar.
Ost.
Någre ledamöter yrkade först att införselstullen å Ost, alla
slag, måtte förhöjas lill 2 r:dr pr lispund men instämde sedermera
i en annan ledamots hemställan att densamma måtte bestämmas
till 1 r:dr 24 sk. pr lispund, hvaremot å andra sidan
yrkades att såsom Utsk. föreslaget nu gällande införselslull 1 r:dr
per lispund måtte bibehållas.
Under denna diskussion anmäldes och emnttogs Hr Statsrådet
m. m. Nils Fredrik Wallensteen, som å K. M:s Höga vägnar aflemnade
en Dess nåd. propos. till R. St.
Sedan öfverläggningen om artikeln Ost blifvit fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. till bifall å Utskis förslag,
att nu stadgade införselstull för Ost matte bibehållas, och
besvarades denna propos. med blandade ja och nej, hvarefter H.
Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge ifrågavai':de införselstull böra
förhöjas till 1 ridr 24 sk. per lispund, samt, då härvid ropades
starka ja, blandade med några nej, förklarade det han ansåg
ja hafva varit öfvervägande.
Till följd af en ledamots härvid gjorda begäran om votering,
uplästes til! justering samt godkändes följande voterispropos.
Den, s om bifaller att såsom Bevilln.Utsk. föreslagit, nuvaride
införselstuf å Ost, alla slag, utgörande 1 ridr bico pr lispund,
bibehälles. voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
Den 12 Juni f. m.
547
vinner nej, anser R. o. Ad. berörde införselstull böra förhöjas
lill 1 r:dr 24 sk. b:co pr lispund.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 19.
Nej — 23.
Porslin.
I fråga om denna artikel yrkades dels bifall till Utsk:s hemställan,
dels ock att nu gällande förhud och tullbestämmelser målte
bibehållas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs först lill bifall å Utsk:s hemställan
framställde propos. besvarades med blandade ja och nej,
hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. med afslag å Utskrs
hemställan itnsåge nu gällande förbud och tullbeslämmelser för
artikeln Porslin böra bibehållas samt då härvid ropades ja och nej
förklarade del han trott sig finna denna sednare propos. besvarad
med öfvervägande ja.
Sedan härvid en ledamot begärt votering, uplästes till justering
samt godkändes följande voter:spropos.
Den, som bifaller Bevilln.Ulsk:s hemställan att, med uphäfvande
af nu stadgade införselsförbud, måladt eller tryckt oäkta
porslin må, likasom det målade, indelas i talrikar och andra pjeser
samt åsättas de förre 6 sk. och de sednare 8 sk. införselstull
per skålpund, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. denna hemställan och bibehållas nu
gällande förbud och tullbestämmelser för artikeln Porslin.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 25.
Nej — 19.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf alt plenum komme
alt fortsättas kl. 6 e. m.
Salpeter.
I fråga om denna artikel yrkades dels bibehållande af det
nu stadgade införselsförbud och dels bifall lill Ulsk:s tillstyrkande,
och då sedermera H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å Utsk:s tillstyrkande, ropades starka nej, blandade med
några få ja; hvarefter Fl. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge det
nu gällande införselsförbud för Salpeter böra bibehållas, samt, sedan
denna propos. blifvit besvarad med starka ja jemte ett eller
annat nej, förklarade del han funnit ja öfvervägande.
548
Den 12 Juni f. m.
Dä härefter förekom artikeln Sirap, fann R. o. Ari. för godt
att i öfverensstämmelse med derom af någre ledamöter gjord hemställan,
upskjula beslutet om lullafgiflerne å såväl Sirap som Socker,
intilldess Bevilln.Utsk:s på bordet hvilande mern. N:o 10,
kunde i sammanhang dermed företagas till afgörande.
Skomakare-ar beten.
I afseende på denna artikel yrkades dels återremiss, hvilket
yrkande likväl sedermera frånträddes, dels bifall till Utsk:s förslag,
dels ock bibehållande af nu gällande tullstadganden, med endast
den förändring att såsom Utsk. föreslagit Becksöms och s. k. Sjöslöflar
serskildt uptagas med en införselstull af 1 r:dr för paret.
Efter försl till bifall å Ulsk:s förslag framstäld, men med
starka nej jemte några fäja besvarad propos., beslöt R. o. Ad. att
nu gällande tullstadganden för artikeln Skomakare-arbeten skulle
bibehållas med endast den förändring att Becksöms och s. k. Sjöstöflar
serskildt uptagas med en införseltull af 1 r:dr för paret.
Smör.
En talare yrkade alt införselstullen å denna artikel mätte
nedsättas till 1 r:dr pr lispund, hvaremot å andra sidan yrkades
att densamma såsom Utsk. föreslagit måtte förblifva oförändrad;
hvarefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
bifölle att såsom Utsk. hemställt nu gällande införselstull utgörande
1 r:dr 16 sk. pr lispund förblefve oförändrad, samt, sedan denna
propos. blifvit besvarad med starka ja jemte några nej förklarade
det han funnit ja öfvervägande.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Thorsdagcn den 12 Juni 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för denne dag f. m.
Uplästes följande af Hr Gethe, Sten Porse, inlemnade mern.
Då jag är förhindrad att emottaga förtroendet att vara ledadamot
af LagUlsk., hvarmed jag blifvit hedrad, föranlåtes jag det
-
Den 12 Juni e. m.
549
samma härmedelst mig afsäga, under vördsam anhållan alt likväl
varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
o
Uplästes jemväl ett af Frih. Åkerhjelm, Hans Samuel
Knut, inlemnadt sålydande mern.:
Jag är, efter föreskrift af Läkare, nödsakad att för min hälsa
begagna brunskur. Med den lefnadsordning som, för ändamålets
vinnande, härvid måste iakttagas, står icke all förena den stillasittning
och arbetsansträngning, riksdagsgöromålen i Utsk. medföra.
Derföre är jag föranlåten att afsäga mig det förtroende att
vara ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., hvarmed jag vid riksdagens
början af fl. R. o. Ad. hugnades; men jag anhåller likväl
vördsamt ali fortfarande varda vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan, hvarefter H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer, att vid deras nästa
sammanträde utse en ledamot i LagUlsk., i st. f. Hr Gethe,
och en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. i st. f. Frih.
Åkerhjelm.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s denna dag
ankomne nåd. propos. lill R. St., ang:de förhöjd skjutslega lill
posthemmans innehafvare för vissa delar af postföringen.
Fortsattes pröfningen af Bevillu.UlsIcs d. 21 och 24 sisth
Maj på bordet lagda betänk. N:o 5, ang:de tull be vi 11 n ingen.
Härvid förekommo nedannämnde artiklar:
Snör makare-ar beten.
I fråga om denna artikel anmärktes, att Utsk:s derom afgifna
hemställan icke numera kunde bifallas, emedan R. o. Ad.,
medelst sitt beslut alt med undantag endast för några vissa upgifna
artiklar, bibehålla nu gällande tulltaxa oförändrad, redan
hade för en del af de artiklar, som blifvit af Utsk. uptagne under
rubriken snörmakare-arbelen, fastställt mot Utsk:s hemställan
stridande tullsatser, hvarefter R. o. Ad. beslöt, att Utsk:s i afseende
pä artikeln Snörmakare-arbeten gjorda hemställan komme
att helt och hållet förfalla och nu gällande tulltaxa i denna del
borde förblifva oförändrad.
Ull.
Utsk.-s hemställan att nu gällande tullsatser å grof och fin
Ull må oförändrade bibehållas, bifölls, men i fråga om Utslcs hemställan,
att i gällande taxa stadgade inskränkning till vissa städer
af rättigheten att införa grof ull må uphöra, yrkades afslag, hvarefter
R. o. Ad. afslog denna hemställan samt beslöt, att nu gällande
taxa äfven i denna del borde förblifva oförändrad.
550 Den 12 Juni. e. m.
Väfnader.
I fråga om denna artikel förekom:
l:o Utsk:s tillstyrkande, att Flor, Gaze, Tyll, alla slag,
mätte sammanföras under en rubrik med 6 r:dr införseltull
pr skålpund.
Sedan en talare hemställt, alt nu gällande tulltaxa i denna
del mätte förblifva oförändrad, men andra yrkal bifall till hvad
Utsk. tillstyrkt, blef Utsk:s ifrågavar:de tillstyrkande af R. o. Ad.
bifallet.
2:o Ulsk:s tillstyrkande, att införselstullen å Guld och Silfvertyg
må nedsättas å det äkta till 16 r:dr och ä det oäkta
till S r:dr 16 sk. skålpundet.
Trenne talare yrkade, att uti ifrågavar:de del nu gällande
tulltaxa måtte förblifva oförändrad, hvarjemte en annan ledamot
förklarade sig anse likgiltigt, antingen den af Utsk. tillstyrkta förändringen
bifölles eller icke, hvarefter R. o. Ad., sedan propos.
till bifall å Utsk:s ifrågavar:de tillstyrkande blifvit framsläld och
besvarad med starka nej jemte ett eller annat ja, beslöt att nu
gällande tullstadganden rör:de Guld och Silfvertyg borde förblifva
oförändrade.
3:o Utsk;s förslag, att med uphäfvande af nu stadgade förbud
emot införsel af alla släta Sidentyger, såsom Taft, Satin,
Levantin m. fl., införselstullen derå måtte varda bestämd till
det för hittills till införsel lofgifna Sidentyger stadgade belopp,
6 r:dr skålpundet.
Sedan flere ledamöter yrkal bibehållande af ifrågavar:de införselsförbud,
och andra deremot tillstyrkt bifall å Utsk:s förslag,
hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s förslag, samt besvarades denna propos. med blandade ja
och nej.
Då sedermera H. Ex. hemställde om R. o. Ad. med afslag
å Ulsk:s förslag ansåge ifrågavande införselsförbud böra bibehållas,
ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter H. Ex. förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering, hvarefter följande voler:spropos.
uplästes till justering och godkändes:
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag, att nu stadgade förbud
emot införsel af alla släta sidentyger, såsom Taft, Salin, Levantin
m. fl., må uphöra och en införselstull af 6 r:dr pr skålpund
å dessa Sidentyger fastställas, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Utsk:s förslag och bibehåller förenämnde
uti nu gällande tulltaxa stadgade förbud.
L
UenT2 Juni c. m.
S51
Vid voteringens slut befunnos att rösterne utfallit, sorn följer:
Ja — 17.
Nej — 25.
I öfverensstämmelse tued härefter af flere ledamöter gjord,
utan motsägelse lemnad hemställan, beslöt R. o. Ad. att nu i ett
sammanhang lill afgörande företaga.
4:o Utsk:s förslag alt de för öfrigt emot införsel af åtskilliga
slags väfnader stadgade förbud malte uphöra.
Efter först till bifall å Ulsk:s förslag framstäld, men med
starka nej och några få ja besvarad propos., hemställde H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad., med afslag å Utskrs förslag
ansage ifrågavande införselsförbud böra bibehållas, och ropades
härvid starka ja jemte några nej, hvarpå H. Ex. förklarade det
han funnit ja öfvervägande.
Då nu en ledamot hemställde, att sedan införselsförbuden
blifvit bibehåll ne, jemväl alla de för Väfnader nu gällande tullbestämmelser,
hvarom R. o. Ad. icke redan beslutat, matte bibehållas,
och att dessa tullbestämmelser icke matte hvar för sig uptagas
till pröfning, utan blifva föremål för en enda propos., och
å andra sidan endast för artikeln Segelduk och Tältduk serskild
pröfning blef yrkad, beslöt R. o. Ad. alt nu på en gång lill afgörande
företaga.
5:0 Den del af Ulsk:s lulltaxe-förslag, rör:de artikeln
väfnader, hvarom Ii. o. Ad. icke redan beslutat, dock med
undantag af tullsatsen för Segelduk och Tältduk, hvarom serskildt
beslut homme att fattas.
R. o. Ad. beslöt alt nu gällande tulltaxa i afseende på ifrågavande
del af artikeln Väfnader, borde förblifva oförändrad.
6:o Utsk:s hemställan, att den genom liongl. kungörelsen
d. iS Juli nasti, år stadgade införselstullen u Segelduk och
Tältduk, A sk. skålpundet, må fortfarande bibehållas.
Sedan en ledamot hemstält, alt ifrågavande införselstull måtte
nedsättas till 3 sk. skålpundet, men andre tillstyrkt bifall lill
Utsk:s hemställan, framställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos.
lill bifall å Ulsk:s hemställan, och besvarades denna propos. med
starka ja, blandade med många nej; hvarefter H. Ex. förklarade
det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, upfästes till justering
samt godkändes följande votenspropos.:
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag, alt införselstullen å
Segelduk och Tältduk, bestämmes till 4 sk. pr skålpund, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. berörde införselstull böra nedsättas
till 3 sk. pr skålpund.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer:
Ja — 19.
Nej — 13.
Härefter förekommo:
Utsk:s yttranden i fråga om serskilda kontroll-föreskrifter,
som vid införselsförbudens uphäfvande må finnas erforderliga.
R. o. Ad. biföll hvad Disk. rör:de nederlags och krediluplagsrätten
tillstyrkt, samt lade till handlingarne Utsk:s yttrande, att
det ansåge några andra öfvergångsålgärder eller restrictioner vara
hvarken nödiga eller nyttiga.
Sedermera förekommo de artiklar i utförselstariffen, om hvilkas
uptagande till serskild pröfning förbehåll blifvit gjordt, nemi.
l:o Jern.
1 fråga om denna artikel erinrades, alt de uti ulförselstariffen
föreslagna förändringar redan blifvit afslagne genom R. o.
Ad:s beslut att bibehålla i afseende på jeru nu stadgade in- och
ulförselsförbud, hvadan R. o. Ad. fann att frågan om dessa förändringar
hade förfallit.
2:o Malm.
Sedan en talare tillstyrkt bifall å Utsk:s förslag, men å andra
sidan blifvit yrkadi alt nu gällaDde utförselsförbud mätte bibehållas,
framställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. till bifall
å Utsk:s förslag, och ropades dervid starka nej, jemte några
ja, hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad., med afslag å Ulsk:s
förslag, ansåge nu stadgade ulförselsförbud för Malm böra bibehållas,
samt efter denna propos:s besvarande med starka ja och
några få nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr Rosenblad: Jag får äran reservera mig mot det beslut,
som R. o. Ad. nu fattat, äfvensom mot det beslut del H. Ståndet
lärer hafva fattat att afslå förslaget om utförsel af tackjern.
3:o Fed.
I fråga om denna artikel yrkades, dels att utförselstulleu
måtte likasom införselstullen bestämmas för Björk till 24 sk., för
Bok och Ek till 36 sk. och andra slag till 16 sk.; dels ock att,
såsom Utsk. föreslagit, nu stadgade utförselstull måtte bibehållas,
hvarefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle Utsk:s förslag, samt sedan denna propos. blifvit besvarad
med starka ja, blandade med nej, förklarade det lian funnit ja
öfvervägande.
Härefter föredrogs och bifölls Ulsk:s i fråga om tariffen för
Den 12 Juni e. m.
553
kredituplaget och transito-afgiften gjorda förslag till förändring i
afseende på artikeln Hampa.
Vidare förekommo Utsk:s yttranden ang:de ifrågaställde
förändringar i tulltaxe-underrättelserne.
l:o ang:de 4 §.
Utsk:s förslag bifölls.
2:o ang:de 7 §.
Sedan någre ledamöter på grund af R. o. Ad:s rörtde artikeln
Ull fattade beslut yrkat afslag å den af Utsk. föreslagna förändring,
beslöt R. o. Ad. att ifrågavar:de § borde förblifva oförändrad.
3:o ang:de 9 §.
På grund af R. o. Adis fattade beslut om åtskillige in- och
utförselsförbuds bibehållande yrkades afslag äfven å Utsk:s ifrågavar:de
förslag, hvarefter R. o. Ad. beslöt att äfven 9 § borde förblifva
oförändrad.
4:o ang:de 12 §.
Efter någon diskussion, hvarunder uplystes, att värde-förtullning
icke finnes bibehållen för någon af de varor, hvilka äro till
kredituplag berättigade, biföllos de af Utsk. föreslagna förändringar
i 12 §.
5:o an g: de 43 §.
A den föreslagna förändringen af 2 mom. yrkades afslag, på
grund af R. o. Ad:s beslut, att bibehålla nu stadgade förtullning
efter värde å redskap, machinerier och verktyg m. m., hvarefter
R. o. Ad. beslöt alt ifrågavar:de mom. borde förblifva oförändrad!.
I fråga åter om 3 och 4 momme yrkades dels den förändring
af 3 morn., all orden ”om minst 40 lästers drägtighet,” äfvensom
orden ”50 proc.” skulle uteslutas, samt vid morats slut skulle
tilläggas: ”dock härunder icke inbegripen afgiften till Handelsoch
Sjöfartsfonden”, dels ock bifall lill Utsk:s förslag; hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. tili bifall å Utsk:s
i afseende på 3 och 4 momme afgifna förslag, samt då härvid ropades
ja blandade med nej, förklarade det lian ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
Sedan härvid votering blifvit begärd, uplästes till justering
och godkändes följande voler:spropos.
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s förslag i fråga om 3 och 4
momme i 13 § af Tulltaxe-underrättelserne, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner uej, bifaller R. o. Ad. nämnde morna med den förändring,
554
Den 12 Juni e. m.
att i 3:dje mono. orden ”om miost 40 lästers dräglighet,” äfvensom
orden ”50 proc.” uteslutas samt vid mom:ts slut tillägges:
”dock härunder icke inbegripen afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden.
”
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 10.
Nej - 8.
6:0 ang:de 15 §.
I fråga om denna § yrkades, dels återremiss, hvilket yrkande
dock sedermera frånträddes, dels att sedan R. o. Ad. afslagit
den af Utsk. tillstyrkta nedsättning i nu gällande införselstull å
Lin, den nu stadgade tullrestilulion för Packväf af lin måtte bibehållas,
dels ock att beslutet om tnllrestitutionen för Socker måtte
upskjutas tills tullafgifterne för denna artikel blifvit af R. o.
Ad. bestämde; hvarjemte Hr Rosenblad, Bernh, mundlligen väckte
motion derom att R. St. måtte hos K. M. i und:het anhålla om
undersökningars anställande lill vinnande af rättelse uti nu stad
dagde
tullrestilutions-belopp vid utförsel af vissa utaf utländska
råämnen inrikes tillverkade varor; hvilken motion begärdes på
bordet.
Uppå sedermera serskildt framställde propos:r fann R. o. Ad.
för godt, att bibehålla nu stadgade tullrestitulion för Packväf af
lin, att upskjuta beslutet om tullreslilulionen för Socker, tills
tullafgifterne för denna artikel blifvit af R. o. Ad. bestämde, samt
att i öfrigt bifalla hvad Utsk. i afseende på 15 § föreslagit.
7:o ang:de 17 §.
R. o. Ad. fann att, på grund af dess beslut om åtskilliga
införselsförbuds bibehållande, Utsk:s förslag till förändring af 17
§ komme att förfalla.
8:o ang:dc 18 §.
Utsk:s i afseende på denna § afgifna förslag ansågs förfalla
på grund af R. o. Ad:s beslut om bibehållande af införselslullen
å Ved.
9:o ang:de 19 §.
Utsk:s förslag bifölls.
10:o ang:de 22 §.
I fråga om denna § yrkades, dels den förändring att tolagen
skulle nedsättas för ”Bläck och Spik af Koppar eller annan Metall
till fartygs förhydning” till en tiondedel, samt för ”Segelduk”
lill hälften af i allmänhet stadgadt belopp, dels ock bifall lill
Utsk:s förslag; och då sedermera H. Ex, Hr Frih. o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i afseende på 22 §
föreslaget, besvarades denna propos. med starka ja, blandade med
nej; hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Den 12 Juni e. m.
555
11:0 an g: de 23 §.
Utsk.-s yttrande ansågs ej erfordra annan åtgärd, än alt läggas
lill handlingarne.
12:o ang:de 24 §.
Utsk:s i afseende på denna § afgifna förslag bifölls.
1.3:o an g: de 26 §.
Utsk:s förslag bifölls.
14:o ang:de Ur Rosenblads förslag rörande inrättande af
transit-uplag.
Utsk:s anmälan lades till bandlingarne.
Sedan sålunda lulltaxeförslaget blifvit genomgånget fann R.
o. Ad. för godt, att, i öfverensstämmelse med derom af en ledamot
gjord hemställan, för de artiklar, hvarå in- och utförselsförbud
blifvit af R. o. Ad. bibehällne, antaga eventuella tullsatser
till enahanda belopp, som vid sista riksdag bestämdes för den
händelse, att förbuden skulle af K. M. uphäfvas.
Slutligen och uppå derom af en ledamot till förekommande
af allt missförstånd, framstäld begäran, hemställde H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge nu gällande tulltaxa med dertill
hörande bilagor vara af R. o. Ad. bifallen i alla de delar
hvari icke antingen förändringar genom serskilla beslut blifvit
antagne eller beslutet blifvit upskjulet,
Ropades ja.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 24 sistl. Maj och d. 4 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 26, i anledn. af vackt fråga om inrättande
af serskilda domstolar för behandling af brottmål rör:de
häktade personer.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron, hade inlemnat ett
så lydande anförande:
Af en förestående resa hindrad att öfvervara handläggningen
af LagUtsk:s betänk. N:o 26, anhåller jag vördsamt att härmedelst
få fästa H. R. o. Ad:s upmärksamhet på den stora vigten
deraf, all delta betänk, bifalles [tå det att så fort ske kan må af
göras,
huruvida landet skall indelas uti stora eller uti små fängelsedistrikter,
helst de millioner r:dr, som erfordras för upförande
af den mängd små cellfängelser, som f. d. Just.StatsMminislern
Gr. Hosse ansett böra anläggas, skulle vara snart sagt helt och
hållet bortkastade om det besannar sig att, på sätt jag uti en serskild,
detta ämne rörande motion sökt ådagalägga, dessa kring hela
riket spridda små cellfängelser icke kunna behörigen administreras,
samt att'de till följd häraf förfela det med cellfängelset af
sedde
ändamål och i stället gifva anledning till de grofsta oord
ningar.
De hufvudsakligasle fördelarne afstöta fängelsedistrikter skulle
bestå deruti, att hela fängelsereformen, så vidt den afser ransakningsfängelserna,
inom få år, och för en jemförelsevis ringa kostnad
skulle kunna vara i sin helhet genomförd; — alt samtlige
556
Den 12 Juni e. ffl.
cellfängelserna kunde förvaltas pä ett fullt ändamålsenligt sätt,
och för ringare kostnad, i samma mån deras antal klefve mindre;
— att tångarne i många, om icke i de fleste fall skulle, alltefter
deras första häktande och till dess straffet vore undangångel, få
qvarblifva i samma fängelse, utan att, såsom nu sker, transporteras
fram och tillbaka, samt att, med ett ord, det med cellfängelset
såsom ransakningshäkte åsyftade ändamål skulle fullkomligen
upnäs.
De inkast, som mot de stora fängelsedistrikterne kunna göras,
vöre det sannolikt ganska lätt att vederlägga. Det torde dock
ej vara lämpligt att här ingå i en sådan vederläggning enär fråga
nu ej är att godkänna hvarken den ena eller andra principen,
utan endast att begära undersökning om hvilkendera af deni
bör lemnäs företräde. Då alla de inkast, som å ena eller andra
sidan kunna framställas vid den blifvande undersökningen
komma att tagas i öfvervägande behagade fl. K. o. Ad. finna att den
af LagUtsk. föreslagna undersökningens företagande ej kan lända
någon till förfång, men att den deremot är af största vigt,
helst densammas uteblifvande skulle kunna hafva till följd att betydliga
kostnader användas för upförande af små cellfängelser,
hvilka sedermera befinnas vara för det dermed afsedda ändamålet
odugliga.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, vågar jag sålunda
uttrycka den förhoppning alt LagUtsk:s ifrågavar:de betänk., hvilket
redan är af Preste- och BorgareSt. bifallet, jemväl måtte af
R. o. Ad. godkännas.
Gr. Sparre, Erik: Då jag erfar att en annan ledamot anmäler
sig att erhålla ordet och jag ämnar tala för bifall till betänk.
, afstår jag f. n. min yttranderätt och anhåller att sedermera
blifva upropad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag bestrider Hr Cederschiölds
rättighet att, frånvarande, tala på detta rum. Om han
funnes i staden, så vore dock något skäl att tillåta honom det,
men då han sjelf gifvit tillkänna att han rest bort och i detta
ögonblick förmodligen är ute på hafvet, så lärer det väl icke vara
lämpligt att han här yttrar sig.
Gr. Sparre: På denna sena timma är föga lämpligt att inlåta
sig i en långvarigare diskussion om det vigtiga ämne, som nu
utgör föremål för R. o. Ad:s pröfning; men jag har likväl icke
velat underlåta att med anledn. deraf yttra några ord. LagUtsk.
har åt denna fråga egnat serdeles upmärksamhet, men Utsk., urståndsatt
att förskaffa sig alla de uplysningar, som erfordras för
densammas bedömande, ansåg att den icke kunde annorlunda utredas
än genom regeringsmakten. Utsk. har icke förbisett att en
sådan institution som den ifrågavande icke låter sig verkställa
utan väsändtliga förändringar i fråga om forum för undersökningar
i brottmål, och i sammanhang dermed i fråga om skilnaden mellan
hvilka brott som skola ransakas af Häradsrätter och hvilka af
de ifrågasatta serskilla broltmålsdomslolarne. En sådan skillnad
Den 12 Juni e. ra.
557
i fråga om ransakning af olika slag af brott är antagen i flera
länder och antagandet mer och mer af det allmänt blifna cellsystemet,
gör en sådan skilnad alldeles nödvändig. Det torde för
hvar och en vara klart, att en behörig tillsyn af cellfängelser,
placerade här och der i landsorten, är oundgängeligen nödig för
fångar insatta i dylika fängelser, hvarförutan dessa för dem kunna
blifva verkliga tortyranstalter, och rymningsförsök lättare kunna
verkställas. Tidsbesparing skulle ovillkorligen vinnas, ty fången
behöfver ej för ransakning af hvarje brott forslas långa vägar,
som nu ofta är förhållandet, och i följd deraf äfven besparing
af kostnader för fångars transporterande. Om också följden
häraf någon gång lilefve större kostnad för vittnens och målsegandes
resor, så kan tilläfventyrs besparingen i det förra hänseendet
upväga utgiften i det sednare. Förslaget kan icke omfatta
alla provinser, det har Utsk. insett; — icke de Nordliga, för hvilka
den nuvarande författningen om kringresande domare lägger
hinder i vägen, men om det för några provinser kan vara lämpligt,
så är redan mycket vunnit, och en undersökning om institutionen
kan med fördel i vårt land låta sig införa, är hvad Utsk.
i synnerhet afser.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om II.
o. Ad. bifölle LagUtsk:s förevande betänk., besvarades denna propos.
med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade
det han funnit ja öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag får utbedja mig Hr Frih.
o. Landtm:s samt Ståndets utlåt., huruvida Hr Cederschiölds nu
afgifna skriftliga mern. må i prot. intagas eller icke.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. tilläte, att Hr Cederschiölds nyss uplästa anförande finge i
prot. intagas, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex.
förklarads det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: I detta fall förmodar jag att det
jemväl är Hr Cederschiöld tillåtet, alt från Hessen Homburg, der
han kommer att vistas, hilsända sina memorial, och mig, att från
Carlsbad, dil jag ämnar mig, på enahanda sätt deltaga i Ståndets
öfverläggningar.
Föredrogs, men lades, uppå derom af flere ledamöter gjord
begäran, ånyo på bordet Bevilln.Utsk:s d. 4 dennes första gången
bordlagda mern. N:o 10, i fråga om förändrade tullbestämmelser
för raffineradt socker samt sockersirap, med hänseende till de serskilda
socker-raffinaderiet i Fredrikshall beviljade förmåner.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
RESERVATIONER
i anledning af Riddarh.Utskrs belänk. N:o 9 med förnyadt förslag
till ändrad redaktion af Instruktionen för Riddarh.Direktionen och
dess tjenstemän.
Af Frill. Toll, G.: Vid motivering af 38 § i den för Riddarh.-  Direkt. föreslagne förändrade Instruktion (i anledn. af återremiss
från H. R. o. Ad., dervid yttrats att föreskriften för Ridd.Sekret,
att iakttaga Ståndets gagn och bästa, såsom orden lyda i gamla
Instruktion, borde qvarstå, med tillägg jemväl för öfrige med lön
anställde Riddarh.Kansliets Tjenstemän) delar jag med de Hrr
som detta anmärkt, lika åsigt, och skulle tro ali det måhända hädanefter
må blifva skäl försäkra sig det lika begrepp om denna
för Direkt, gifna föreskrift förnämligast bör fästa deras upmärksamhet
som af Direkt, tillsättas, och att detta icke kan undgå
vinna behörigt afseende på de grunder för pensionsrätt böra tillämpas,
som Utsk. föreslår. Det vore lika obilligt alt utan en sådan
föreskrift vilja söka anledn. att af annan orsak än tjenstefel,
förminska en förtjent Tjenstemans stadgade rätt till pension, som
i min tanke det vore orätt att uti en ny Instruktion uraktlåta
föreskrifva honom samma åligganden som Riddarh.Direkt., hvarföre
jag vördsamt hemställer om icke förändringen kunde upfattas
antingen såsom slutmening i den §, hvilken innehåller bemäldta
föreskrift för Direkt., t. ex. Sekret, och de till Riddarhusets
Kansli på lön varande Tjenstemän, eller om tillägget må göras
i den 38 §.
Vid 42 §, rör:de Riddarb.Sekreterarens skyldighet att ovilkorligt
yttra sig i alla de mål, han lill föredragning inför Direkt,
anmäler, skulle det synas mig lämpligare att samma Instruktion
icke behöfde förklaras genom tillägg ”dock utan att delta inverkar
på Direkt:s beslutande rätt” om föreskriften lydde ungefär
sålunda; Riddarh.Sekret. åliggéf att vid alla de mål han inför
Direkt, anmäler hafva noga ut red t de förhållanden hvilka med
målet ega sammanhang, för att med tillförlitligaste säkerhet och
oväld deröfver yttra sin tanka i den ordning Direkt, honom densamma
affordrar.
Af Hr von Krtemer, A. R. Emot Utsk:s beslut, att, genom
ändring af 40 § (gamla 41 §) samt af 60 (gamla 62 §),
befria Riddarh.Kansliet från skyldigheten att årligen aflemna ett
bestämdt antal renskrifna genealogiska tabeller, får jag mig reservera.
Det du gällande stadgandet, eller: att ”Riddarh.Sekret, åligger
att årligen aflemna 100,” tillsammans med föreskriften i
60 § (gamla 62 §), att de båda Kanslislerne äro skyldige, att,
äfvenledes årligen, aflemna hvardera 50 renskrifna genealogiska
tabeller, innebär en säkerhet, att ett bestämdt antal tabeller årligen
förnyas.
Det af Utsk., i dess ställe föreslagna, stadgande, eller: att
Riddarh.Sekret, åligger att, jemte Riddarh.Kanslislerne, årligen
aflemna ”så stort antal genealogiska tabeller, som behofvet
påkallar” etc. innebär alldeles ingenting. Det är ett af dessa obestämda
till intet förbindande stadganden, som, i min tanke, utgöra
en vanprydnad för en Instruktion.
Hvem skall bestämma för huru många, och för hvilka tabeller
”renskrifning af behofvet påkallas”? Intet finnes deromiUtsk:s
förslag föreskrifvet; och om meningen skulle vara, hvilket dock
ej tinnes uttryckt, att antingen Riddarh.Direkt., eller någon serskildt
af dess medlemmar, skulle ega att bestämma detta, så torde
vid blifvande ombyten, olika Direktörer komma att göra sig
mycket olika begrepp om hvad det vill säga att en tabell är i det
skick att den behöfver renoveras. Väl måste, äfven vid nu gällande
föreskrift, bestämmas hvilka tabeller, som skola renskrifvas,
men det är onekligen ojemförligt lättare att bestämma hvilka,
som härtill i första rummet böra ifrågakomma, än att afgöra om
några och i så fall, hvilka ovillkorligen behöfva renoveras. En
annan fördel af det nu gällande stadgandet är äfven, alt renskrifningsskyldigheten
är bestämdt fördelad mellan Riddarh.Sekret.,
samt hvar och en af Kanslislerne. Afven detta försvinner genom
Utsk:s förslag, der blott i allmänhet stadgas det maximum af tabeller,
som kan hvar och en åläggas att renskrifva; men ej att
de alltid skola emellan dem alla fördelas. Följden häraf blifver
sannolikt den, att ej större antal årligen utdömes till renskrifning
än att alltsammans kan kastas på Kanslisterne. Jag tror således
att §, långt ifrån att, genom den af Utsk. föreslagna förändringen,
hafva blifvit ”förtydligad,” tvertom derigenom blifvit i hög grad
sväfvande och otydlig. Hvad åter angår den förmodan, som ligger
till grund för Utsk:s förslag, eller att numera ej 200 Tabeller
om året skulle behöfva renskrifvas, då genealogierne lära vara
kompletterade, så hemställes huruvida det kan anses vara förmycket,
att, då Riddarhusets genealogiska tabeller upgå till ett antal
af 5,600 (för lefvande ätter), 200 årligen renoveras. Mig synes
att, såvida samlingen af de genealogiska tabellerna skall fortfarande
kunna hållas i prydligt och läsbart skick, och ej blifva genom
nötning mer och mindre trasiga, samt af ålder och damm smutsade,
detta antal ej kan vara för stort.
Hade dock Utsk. inskränkt sitt åtgörande till att förklara,
det detta antal, af årligen 200, vore för stort, och fördenskuld
föreslagit, alt detta antal måtte nedsättas till en bestämd, mindre
summa, så, ehuru jag anser en sådan förändring, hvarken nyttig
eller behöflig, skulle jag ej satt mig deremot; men det nu föreslagna
obestämda, intet sägande stadgandet, kan jag ej biträda.
Då likväl början af ifrågavar:de § i dess nuvarande lydelse,
eller orden: ”Intilldess alla Riddarhusets genealogier blifvit kompletterade
åligger” etc., torde kunna föranleda till det missförstånd
som skulle renoveringsskyldigheten sedermera vara uphäfd, enär
någongång händelsevis så inträffade, att alla de genealogiska tabellerne
på en gång vore kompletterade, samt då något sådant
villkor ej finnes intaget i 60 § (gamla 62 §), så, och på det enhet
måtte vinnas i hvad i de båda §§ stadgas, har jag ansett att
lilsk. bort tillstyrka R. o. Ad. det 40 § (gamla 41 §) måtte hafvar
erhållit följande förkortade lydelse:
RiddarhusSekreteraren åligger att. årligen aflemna ett
hundrade (100) renskrifna genealogiska tabeller,
samt, att 60 § (gamla 62 §) måtte hafva oförändradt bibehållits.
I denna reservation har sig förenat Hr Drake.
