# ID: svediakorp-gov582
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 126,419
# sentences: 4,695
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Dun 7 Maj f. m.
SOi
ilct skäl, att de sammansatta litslen halva i 43 §:ns andra rad uteslutit
eli ord sorn, enl. min åsigt, der hör finnas. l:sta punkten 5
1 :sta mom. af §:n lyder sålunda: ”försäljning af bränvin under en
kanna vare så i siad som på landet icke lofgifven på andra ställen,
än gästgifvaregårdar, samt värdshus, källare och andra tillåtna
näringsställen, hvarest mat alltid och ovillkorligen derjemte måste
vara alt tillgå”. Emellan ”än” och ”gästgifvaregårdar” är ordet
”sådane” uteslutet, som likväl finnes i den gamla författningen. Genom
horllagandel af ordet ”sådane” har §:n fått den ordställning,
alf den kan tydas sä, som vore försäljning af bränvin icke tilli
i I c n annorstädes än, vid första kalhegorien: gästgifvaregårdar i allmänhet,
- andra kalhegorien: värdshus; tredje kalhegorien: källare,
och fjerde dito: näringsställen, hvarest mat hålles till salu. Då nu
enl. mill omdöme en dylik tydning kan gifvas §:n, ehuru Utsk:n
troligen icke hafva åsyftat sådant, hemställer jag, om icke en rättelse
härutinnan är af bchofvet påkallad. Af sådan anledn. får jag
vördsamt tillstyrka, att II. o. Ad. ville, med ogillande af de förenade
IJtsk:ns förslag lill 43 §, antaga motsvarande § oförändrad
enl. 1848 års författning, hvarom jag anhåller Ilr Frih. o. Landtm,
behagade framställa propos.
Gr. af Ugglas: I anledn. af den sista talarens yltrande i fråga
om uteslutandet af ordet ”sådane” får jag hänvisa honom till 2 mom.
58 § i 1848 års författning, hvarest talas om gästgifveriet hvilka
äro alt anse såsom endast skjntsombytningsställcn. Just för alt
äfven dessa gästgifveriet- skulle uti förevar. § inbegripas och sålunda
få bestämda alla de ställen, der mat skall vara att tillgå,
har ordet ”sådane” blifvit af Utsk:n uteslutet, hvadan jag anser
den af Utsk:n föreslagna redaktion vara riktig. Hvad åter angår Hr
liihhings yttrande ock den af honom föreslagna nnderd. skrifvelse
lill K. M., så får jag fästa hans npmärksamhet derpå: att vid 1844
års riksdag R. St. ingingo lill K. M. med nnderd. anhållan, att
en komité i och för bränvins-bränningen mätte nedsättas: att K.
M. äfven förordnade en sådan, hvars arbete öfverlemnades till 1847
års 11. St., men att komiterades förslag, som utgick från principen
af en riktigare och högre beskattning af bränvins-tillverkningen,
likväl förkastades af R. St. i följd af luisbehofsbränningsintressets
mäktigare inflytande: att det vid denna riksdag varit omöjligt
att genomdrifva en genomgripande reform i detta hänseende
just till följd af samma intresse, och slutligen att vi förr eller sednare
ändå komma till målet, emedan de s. k. småpannornas antal
blifvit betydligen förminskadt och har under loppet af 6 år nedgått
med 20,000. Enl. min åsigt finnes blott en utväg för att vinna
detta mål och den består deruti, att man låter konkurrensen af
husbehofs-brännerierne fortgå, så att deras egare lära sig att inse
sina fördelar, hvilka onekligen bestå deruti, alt de sälja sina produkter
och köpa bränvin, men att häftigt genomdrifva saken, synes
mig mindre rådligt. Dessutom får jag fästa upmärksamheten på
olägenhet af Hr Ribbings förslag att göra bränvinsförsäljningen fri.
Då skulle nemi, husbehofs-bränneriernes antal ökas, ty lättheten,
303
lien 7 Maj f. m.
att kunna försälja allt det bränvin, man tillverkar, år en allt för stor lockelse
förbränvinsbrännaren. Bättre är väl dä, att emot skatt tillåta försäljningen
å vissa ställen, hvilka äro under polisens upsigt, hvarigenom
fattigvården, som icke obetydligt försvåras genom bränvinets njutande,
kan underlättas. Jag tror således, att några så genomgripande
åtgärder, som dem flr Ribbing föreslagit, icke erfordras, och jag förnyar
min anhållan om bifall till mitt redan framställda förslag, att
2 mom. i § mätte utgå, och alt § i öfrigt må varda anlagen.
Frill. Cederström: Den af Gr. af Ugglas mig lemnade hänvisning
lill 58 § 2 mom. i 1848 års författning utgör visserligen
en förklaring öfver eller en uplysning om orsaken lill denafUtskm
företagna förändring af §:s lydelse förmedelst uteslutandet af ordet
”sådane”. Men jag godkänner icke den slutsats, hvartill Gr:n kom.
1 juridiken gäller regeln: ”Denominatio fit a potiori”. Det går icke
an att omvända denna sals, och upgöra regeln efter undantagen.
Ulskm hafva oförsigtigt vis förbisett, att ordställningen i 43 § 1 mom.
blifvit sådan, att man synts hafva lemnat gästgifvaregårdar i allmänhet
en större utsträckning af deras rättigheter, än de hitintills haft
alt för sig åberopa. Jag godkänner således icke Gr. af Ugglas deduktion
i detta hänseende, men medgifver att en förändring skulle på
annat sätt kunnat vidtagas, t. ex., — på sätt del blifvit ifrågasatt,
— genom ordet: ”samt”. Jag skulle dervid icke varit missbelåten,
om della ord från början stått der. Bien då i den gamla författningen
ordet ”sådane” finnes infördt framför gästgifvaregårdar, oell
denna författning redan under 3 års tid varit i landet tillämpad, anser
jag det vara skäl att bibehålla ordaställningen i förevar. §, hvarigenom
någon rubbning af nu befintliga författningstexten i denna
del undvikes, och någon förmodan om åsyftad ändring af lagstadgandets
mening möjligen ej kan upstå.
Hr Ribbing: Lika med Gr. af Ugglas anser jag bränvinstillverkningen
böra förändras från husbehofsbränning till fabriksbränning,
och detta är det mål, hvartill R. St. sedan år 1824 sträfvat,
på sätt Grins reservation utvisar. Bien om nu fliten vid de
större brännnerierne är lika stor som den tillförene varit vid,de mindre,
och dessa större brännerier icke beläggas med en högre skatt
ulan i det stället, såsom förevar, betänk, utvisar, man stannar af i
principens utförande, så synes man derigenom hafva medgifvit, att
man icke kan åstadkomma en högre beskattning, oaktadt antalet af
de mindre brännerierne förminskats. Det förefaller mig, som vore
afsigten att beläggga bränvinstillverkningen med en högre beskattning
icke allvarlig, och derföre synes mig R. St. oförmögne att
hjelpa sig sjelfva, hvarföre enda utvägen är, att de, erkännande
deras vanmakt, vända sig till Konungen, som kan inskränka tiden
för bran vinsbränningen. Denna åtgärd synes mig så mycket lämpligare,
som, på sätt redan blifvit anmärkt, husbehofs-bränningens
intresse vid hvarje riksdag gör sig gällande, hvarföre någon förändring
genom R. Sirs åtgärd icke är att påräkna. Jag har med
detta förslag, såvida det icke vinner bifall, icke åsyftat annat än att
det må betraktas såsom min reservation emot Ståndets blifvande be
-
Den 7 Maj f. m.
»03
slut i frågan, och hvad angår min framställning om tullens nedsättande
å vin, så får jag förklara, att jag i behörig lid väckt förslag
derom, som nu är under behandling af Bevilln.-Utsk., så att den
bordläggning, Frih. Cederström begärt, är helt och hållet öfverflödig.
Frih. Palmstjerna: Med Frih. Cederström instämmer jag derutinnan,
alt sedan ur 43 § 1 mom. ordet ”sådane” blifvit uteslutet,
kommer delta mom. att tydas så, som skulle alla gästgifvaregårdar,
vara berättigade till försäljning af bränvin utan mat. Då
emellertid detta strider emot den gamla författningen, anser jag redaktionen,
sådan den der finnes, böra bibehållas. Hvad åter angår
de skäl, som föranledt Utskui alt framställa detta förslag och blifvit
af Gr. af Ugglas oss meddelade, så äro de otillräcklige, ty jag finner
den gamla redaktionen bättre. Gästgifvaregårdarne äro visserligen
berättigade att utminutera bränvin, men dä skola de alltid hålla mat
tillhanda, enär undantag icke blifvit gjordt. Deremot förenar jag
mig med Gr. af Ugglas i anhållan, att 2 mom. i § måtte utgå.
Emedlertid förnyar jag min anhållan att Utsk:ns förslag måtte ogillas
och § i 1848 års författning oförändrad bibehållas.
Uppå härefter å hvartdera mom. framställd serskild propos.,
afslogos 1 och 2 momme samt ansågs 43 § i gällande förordning
böra oförändrad bibehållas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit utfärdadt
till fortsättande af plenum kl. ö e. m.
§ 44.
Hr von Hartmansdorff: En nu frånvar. ledamot af detta
Slånd har anmodat mig fästa Ståndets upmärksamhet på ett inom
landsortsstäderne förekommande missbruk nemi., att inne på gårdarne
försäljes bränvin, hvilket skall tillgå sålunda, att försäljaren införer
kärlet på en gård, hvarest bränvinet i mindre partier utminuteras.
Denna ledamot ansåg derföre, att i §:n efter orden ”i hamn eller
å gata” borde inflickas orden ”eller å gård”. Om detta missbruk
förefinnes, hvarom jag likväl saknar kännedom, synes mig anmärka,
riktig, och att man bör söka förekomma såväl delta som andra
missbruk, hvarföre jag hemställer, att R. o. Ad. måtte återremittera
denna puukt.
Frih. Cederström: Jag kan icke förena mig med den siste
talaren. Juristerne anse i allmänhet en väsendtlig skillnad böra
göras emellan de handlingar, som företagas offentligen och å de
i §:n upräknade ställen, och hvad, som sker t. ex. inne på
en gärd. Af denna juridiska särskillnad härleder sig sladganderne
om gatufredsbrott o. s. v. Någorstädes måste ju i alla fall brän
vinshandeln
få utöfvas, enär den icke i allmänhet är förbjuden; och
hvar skulle den väl ega rum om ej just inne ågård? sker åter oloflig
minutering af bränvin inne på en gård, måtte denna förseelse
blifva bedömd på samma sätt, som om den skett inom hus; och
derföre tror jag alt § bör godkännas, serdeles som den är bättre
redigerad än i 1848 års författning.
304
De o 7 Maj f. m.
Frih. Raab: Äfven jag anhåller om bifall å denna §. Skulle
det af Ilr von Hartmansdorff framställda tillägg göras, så skulle derigenom
upmätning af bränvin blifva förbjuden. Någorstädes skall
väl denria upmätning ske, och om den göres på köparens gård,
ligger väl deruti icke något ondt.
Hr Cederschiöld: Jag är förekommen af Frih. Raab och
förstår i sanning icke, hvarest upmätningen skall ske om icke på
en gård, och dä jag icke kan finna någon olaglighet deruti, anhåller
jag om bifall ä Utsk:ns förslag.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. §.
§ 45.
Hr Carleson: Jag hemställer om icke denna § bör återremitteras,
emedan den innefattar ansvar för förbrytelser begångna å
sön- och helgedagar, och hvilket ansvar icke öfverensstämmer med
det i allmänna lagen bestämda. Då de i 3 kap. 6 § M. B. stadgade
sabbathsbrotts-böter ansetts tillräckliga för de i lagen omnämnda
brott, så måste de väl äfven vara tillräckliga för den förbrytelse,
som omnämnes uti förevar. § eller oloflig hränvinsförsäljning. Anser
man oloflig hränvinsförsäljning å söndag vara en så grof förbrytelse,
att den icke kan försonas med det i 3 kap. 6 § nämnde Balk omförmälda
bötesbelopp, så böra väl böterne för detta fall höjas, men
med serskildt tillägg af sabbathsbrotts-böterne.
Gr. af Ugglas: Till antagandet af Hr Carlesons förslag, att
endast med sabbathsbrotts-böter belägga oloflig försäljning af bränvin,
tror jag sä mycket mindre skäl förefinnas, som i de äldre författningarna
funnits högre ansvarsbestämmelse för denna förseelses
begående å helgedag. Orsaken hvarföre Ulskm sammanslagit eller
infört denna bestämmelse i §:n har varit, att olika tankar upstått
derom, huruvida den, hvilken icke hade rätt till försäljning men
föröfvade den å helgedag, skulle behandlas efter 45 eller 47 §,
hvilken sednare § stadgar dubbelt högre ansvar. Emellertid tror
jag det icke vara skäl, att nedsätta ansvarsbestämmelsen, ty det skulle,
snart sagdt, upmuntra till brott, och i alla fall tror jag att de i
lagen bestämde sabbathsbrotts-böter böra utom de i § bestämde böter
serskildt tillämpas.
Frih. Cederström: Jag finner för min del fullkomligt olämpligt,
att belägga ifrågavar. förbrytelse med endast den lägre ansvarsbestämmelse,
Hr Carleson föreslagit. Den värde talaren har erinrat,
att andra förbrytelser å söndag beläggas med böter, hvartill ytterligare
tillämpas sabbathsbrotts-böterne, hvadan han ansåge någon
större stränghet ej vara i förevar, fall nödig; men jag får fästa hans
upmärksamhet derpå, att den olofliga bränvinsförsäljningen å sönoch
andra helgdagar, (då ledigheten från arbete föranleder hos de
mindre välsinnade en i sig sjelf redan nog stor frestelse till superi
och andra oordningar) — gifver uphof åt så mycken lastbarhet, så
många brott, att jag häruti ser ett ytterligare skäl, till godkännande
af den strängare ansvarsbestämmelsen som Utsk:n föreslagit. Jag anhåller
alltså om bifall till den 45 §.
Hr
>t Don 7 Maj f. m.
305
lii- Cederschiöld: Jag delar visserligen Hr Carlesons åsigt,
att förbrytelsen alt sälja bränvin å söndag icke är i och för sig
så stor, alt den bör beläggas med högre ansvar än sabbatsbrottsböter.
Men utom de skäl den siste talaren anfört, förekommer
ännu el t annat nemi., att bränvinssupandet just föranleder de flesta
brott, och derföre är det af vigt, att denna förbrytelse belägges
med högre ansvar än sabbatsbrottsböter till förekommande af bränvinsförsäljning
å söndag och de deraf vanligen föranledde brotten.
Man vet all under söndagar åtnjutes ledighet af de personer, utaf
hvilka man mest har att befara brotts utöfvande, och dessa skola
följaktligen erhålla en upmuntran härtill genom en lättare tillgäng
till bränvin.
Hr Carleson: I anledn. af Gr. af Ugglas senaste yttrande
har jag begärt ordet. Gr.n har nemi. trott, att den, som till bränvinsförsäljning
icke vore berättigad, men likväl på söndag olofligen
utminuterade bränvin, skulle utom böterne för den olofliga försäljningen
å söndag jemväl ådömas sabbatsbrottsböterne 3 r:dr 16 sk.
Häremot får jag erinra, att 47 § i Utskms betänk, innehåller bölesansvar
för den, som, ehuru lill bränvinsförsäljning berättigad,
likväl å söndag under den tid, försäljningsstället bör vara stängdt,
utminuterar bränvin. Det har visserligen inträffat, att, då någon
under denna lid utminuterat bränvin, Underrätterne hafva, utom bötcruc
i författningen, ådömt sabbatsbrottsböter, men sådant blifvit
af Hofrätterne och Högsta Domstolen ändradt, och desse Domstolar
hafva förklarat, att ansvaret bör inskränkas lill endast de böter,
som i författningen bestämmas. Ar nu R. o. Ad:s mening,
att utom det ansvar, som bestämmes i 45 §, äfven sabbatsbrottsbötcr
skola ådömas för oloflig försäljning af bränvin å söndag, måste
ovilkorligen i §:n sådant bestämdt uttryckas.
Frih. Cederström: Då Hr Carleson framställt den fråga,
huruvida R. o. Ad:s mening är, att, utom de i författning bestämde
böter, sabbatsbrottsböter jemväl skola ådömas för oloflig bränvinsförsäljning,
får jag förklara, att jag icke har något emot en sådan
tydning. Jag godkänner likväl, äfven derest en motsatt tolkning
skulle anses böra ega rum, Utskms förslag framför det Hr Carleson
först förordat, emedan enl. Utskms förslag böterne blifva högre,
hvilket jag anser ganska rigtigt.
Hr Ribbing: Jag skall icke förlänga diskussionen öfver denna
fråga så mycket mindre som jag redan förklarat mig emot dessa
straffbestämmelser för handlingar, hvilka jag anser vara minst af
alla brottsliga. De Hrr, hvilka deltagit i diskussionen, hafva förbigått
en omständighet, som jag anser väsendtlig, nemi. att om
Utskms förslag bifalles, lagen derigenom blir i ett afseende förändrad
i så måtto som sabbatsbrottsböterne, hvilka en del talare ansett
böra tillämpas och andra åter icke, skola, i händelse de böra
ådömas och den sakförde saknar tillgång till deras gäldande, hvilket
vanligen är fallet, förvandlas till fängelse vid vatten och bröd,
6 H. 20
306
Den 7 Maj f. m.
men de öfrige böterna till enkelt fängelse. Det är således af vigt
att få bestämdt, huruvida 3 kap. 6 § M.B. skall i detta fall anses
uphäfd eller icke.
Hr Weidenhjelm: Lika nied Hr Carleson får jag uplysa,
alt inom Öfverdomstolarne sabbatsbroltsböter icke blifvit uti förevarrde
fall tillämpade. Att dessa böter icke böra tillämpas synes
mig tydligt derutaf, att böterne för oloflig försäljning ä söndag
äro förhöjde emot hvad böterne äro, då slik förseelse begås å hvardag.
Hade lagstiftarens mening varit, att förstnämnde böter bordt
ådömas, så hade väl sådant bort vara bestämdt uttryckt, och
då sådant skett i 41 §, är det tydligt att sabbatsbrotlsböterne
icke böra ådömas. Jag tillstyrker bifall till Utsk:ns förslag.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle ifrågavar. g, ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter
H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§ 46.
Ri fölls.
47 g.
Ilr Carleson: Ifrågavar. författning företer många besynnerligheter
och det icke minst i den föreslagna 47 g. Jag tillåter
mig några anmärkn:r deremot. Första mom. lyder så: ”under
sön- och andra helgedagar må bränvin ej försäljas i parti, och i
minut, endast å gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen,
vid måltider.” Såvidt jag förstår Svenska språket, är meningen
häruti, om någon mening finnes, felaktigt uttryckt, och §
torde böra derföre omredigeras, hvarföre jag anhåller om återremiss.
Jag förnyar dessutom mina vid 45 § gjorde anmärkn:r, alt
jag anser det olämpligt att bestämma serskildt ansvar, der det icke
är nödvändigt. Jag kan åtminstone icke utfinna någon giltig grund,
hvarföre partihandel med bränvin skall anses annorlunda än partihandel
med andra varor. Likaledes åberopar jag vid 47 § mina
anmärkn:r rör:de sabbätsbrottsbölerne, och slutligen får jag fästa
upmärksamheten på slutet af §, som lyder sålunda: ”Sker sådan
förbrytelse andra gången eller oftare, höte förbrytaren 40 r:dr hvarje
gång; och vare med undantag af gästgifvare, hvar och en, sorn
3:e gången återkommer, näringsrättighcten för alltid förlustig.” §:n
talar så väl om den näringsrättighet, som består i rättigheten att
sälja bränvin i minut, sorn den att sälja sådan vara i parti och
ur §:ns ordalydelse, sådan den blifvit af Utsk:n Föreslagen, kan följaktligen
dragas den mening att om någon 3 gånger varder beträdd
att i parti försälja bränvin å söndag, skulle äfven han vara sin rättighet
till idkande af partihandel med bränvin förlustig, hvilket
likväl icke lärer vara genom stadgandet afsedt. Det torde derföre
vara af nöden, att §:n jemväl i denna del blir omredigerad, hvilket
äfven för mig är ett ytterligare skäl till min anhållan om
återremiss.
Frih. Cederström: Ingen enda af den siste talarens an
-
Den 7 Maj f, m.
307
märkn:r synas mig kunna föranleda en återremiss af denna §. Såvidt
jag känner Svenska språket, har jag funnit den ordasatts, mot
hvilken Hr Carleson först gjort anmärkn. ganska ofta förekomma,
och den kan, efter min tanke, med någon upmärksamhet genomläst,
lätt förslås, förutan all irring. Hvad åter angår de förändringar
den värde ledamoten yrkat, för att erhålla §:n redigerad efter
hans åsigter, så hafva hans anmärkn:r blifvit af Ståndet underkände
vid den 45 §:n; jag hoppas alltså att de äfven vid ifrågavar.
§ komma att vinna samma åtgärd, ty jag ser icke, hvarföre
här skall göras mera afseende å dem än vid 45 §:n. Hvad åter
angar hans erinran emot slutet af §:n, så är jag äfven härutinnan
med honom af olika tanke, ty säljer man bränvin i parti å söndagar,
följer snart nog minuteringen derpå. Jag anhåller således
om bifall till Utsk:ns förslag.
Hr Bråkenhjelm: Till hvad den siste talaren yttrat får jag
lägga, att man kan enl. Hr Carlesons upgift, äfven läsa §:n sålunda;
”Bränvin må icke säljas i parti vid måltider, och endast
etc.” Det går icke an, alt öfverhoppa hvarken ett litel koma eller
ännu mindre hela meningar, ty då naturligtvis förryckes hvilken
mening sora helst, den må vara huru rigtigt som helst uttryckt.
Jag anhåller om bifall till Utsk:ns förslag.
Gr. af Ugglas: Jag har icke något att invända emot en
återremiss, emedan jag anser stadgandet om partihandel med bränvin
origtigt. Jag vill nemi. fästa upmärksamheten derpå, alt en
person kan i bref anmodas att försälja bränvin i något större parti.
Antager han anbudet och posten ifrån honom på en söndag afgår,
kan han för sådan försäljning blifva lagförd. Jag skulle derföre
tro, att 47 §:n i 1848 års författning bör bibehållas med uteslutande
”annorlunda än”, men då upgörandet af redaktionen lättast
åstadkommes inom Utsk:n, tror jag en återremiss vara lämplig och
anhåller derföre att Ståndet ville bifalla den.
Gr. Sparre, Erik: Jag kan icke dela Hr Carlesons åsigt,
att försäljning af bränvin i parti på söndag bör tillåtas, minst vid
betraktande deraf att försäljning af hvad, som öfverstiger en kanna,
anses såsom partihandel. Deremot förenar jag mig med Hr Carleson
i fråga om redaktionen af §:n, ty den förändring, Utskm deri
gjort, synes mig ingalunda hafva förbättrat densamma. Uti slutet
af 47 §:n förekommer ordet ”näringsrättigheten”, och detta ord
kan hänföras så väl till minuteringsrättigheten som till någon annan
näringsrättighet, vare sig bränvinsbränningsrättighet eller hvilken
som helst; den näringsrättighet af hvad slag och beskaffenhet
den vara må, hvilken innehafves af den, som 3:e gången försäljer
bränvin i parti skulle enligt §:ns ordalydelse vara förverkad. I
1848 års förordn. finnas icke orden ”försäljas i parti” utan §:n
angår endast utminutering af bränvin, och då var det rigtigt, att i
slutet af §:n bestämma, att den, sora förbrutit sig 3:e gången,
skulle vara sin näringsrättighet förlustig, ty detta stadgande kunde
20*
308
Den 7 Maj f. m.
då icke hänföras till annat än rättigheten att utminutera bränvin.
Då således redaktionen af denna § är felaktig anhåller jag om
återremiss.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, först hemställde om
R. o. Ad. bifölle ifrågavar. § ropades starka nej, blandade med
ja; hvarefter li. Ex. hemställde om Fi. o. Ad. ansåge de gjorde
, anmärkna- föranleda till återremiss, samt sedan denna propos. blifvit
besvarad med ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han ansåg
ja hafva varit öfvervägande.
§ 48.
Bifölls.
§ 49.
Frill. Palmstjerna: I denna § stadgas, att böter skola ådömas
hvarje gång lagbrytaren lagföres. Uti 41 §:n hafva Utskm
föreslagit, alt böter skola ådömas hvarje gång förbrytelsen förnyas.
Jag vet icke hvarföre man gjort denna skillnad, och tror, att i
49 §:n böra inflickas samma ord som i 41 §:n nemi. att böter
skola tillämpas hvarje gång förbrytelser sker, samt alt orden ”han
derföre lagföres” i stället böra utgå.
Gr. af Ugglas: Orsaken, hvarföre Utsk:n afgifvit detta förslag,
är, att man upgaf, att inom en Domsaga i Sverige författningen
blifvit så tolkad, att om någon under en half limme utminuterade
bränvin olofligen till 10 å 12 personer, så tilltalades
han, såsom den der begått 10 å 12 serskilda förbrytelser eller med
andra ord han pliklfälldes för hvarje gång han utminuterade bränvin.
Då författningens mening icke var den, utan endast, allden,
som står under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning, men icke destomindre
fortsätter rörelsen, skall för hvarje gång han lagföres
ådömas serskildt ansvar, ansågo Utsk:n ett förtydligande nödigt, och
det torde i allt fall vara skäl, att icke för högt upjaga bötesbeloppet.
Inom Utsk:n uplystes, alt genom en dylik författningens tolkning
en person blifvit fäld till böter af 1,000 r:dr, hvilka skulle
aftjenas med fängelse. Hvad åter angår 41 §:n, så angår den
bränvinsbränning på söndag, och af denne § kan icke förekomma
en sådan tydning jag har nämnt. Jag anhåller om bifall till
Utskms förslag.
Hr Weidenhjelm: Till hvad den siste talaren yttrat får jag
lägga, att Utskms föreslagna redaktion fullkomligt öfverensstämmer
med den tydning, K. Götha Hofrätt gifvit åt §:n, sådan den finnes
uti 1848 års författning.
Frih. Cederström: Jag tager mig friheten understödja Frih.
Palmstjernas anmärkn. Det är visserligen en sanning, att inom
Utsk:n upgafs, det en person, som olofligen försålt bränvin, blifvit
ådömd böter ända till belopp af 1,000 ridr, men jag ser icke något
ondt häruti, ty ju högre böterne blifva, destomera afskräckande
mäste de vara. Skulle Utskms förslag antagas, blir följden den,
att förbrytaren slipper för allt för godt köp i de orter, der endast
Den 7 Maj f. m.
300
ett Ting om året hålles, och derföre anhåller jag om bifall åFrih.
Palmstjernas förslag.
Gr. Sparre: Jag anser Utsk:u hafva haft ganska giltiga grunder
för de olika stadganderne i 41 och 49 §§:ne. Den förra §
angar bränvinstillverkning A söndag, och då är det rigtigt, att, om
jag flere söndagar idkar bränvinsbränning, jag pliktar för hvarje
söndag tillverkningen bedrifvits. Deremot lärer väl ingen bestrida
orimligheten deraf, att jag pliktfälles till böter för hvarje sup, jag
utminuterar, om det än sker olofligt. Så har författningen blifvit
hitintills tolkad och till förekommande häraf hafva Utsk:n afgifvit
deras förslag. Hvad åter angår den siste talarens yttrande, att, om
Utsk:ns förslag antages, förbrytare inom de orter, der endast ett
Ting årligen hålles, skulle kunna året igenom fortsätta bränvinsminuteringen
utan att kunna fällas till böter mera än en gång, så
är detta icke fullkomligt rigtigt, ty åklagaren kan stämma förbrytaren
för hvarje tillfälle och han blir således serskildt lagförd och
dömd för flere förbrytelser. Som jag nämnt, är det olämpligt, att
bibehålla ett lagsladgande, hvarigenom jag kan fällas till böter för
hvarje sup, jag utdelar, och derföre anhåller jag om bifall till
Utsk:ns förslag.
Frih. Palmstjerna: Af Gr. Sparres yttrande om fördelarne
af det nya stadgandet finner jag mig icke så öfvertygad, att jag
med honom kan förena mig. Följderne af detta stadgande skola,
enl. min åsigt blifva, att den, som lagföres för oloflig bränvinsförsäljning
under det han är tilltalad för slik förbrytelse, torde icke
kunna anses lagförd mera än en gång nemi. då han slutligen blir
dömd, ty om han äfven instämmes flere gånger, är han väl icke
lagförd förr, än han inför domstol inställes. Nu vet man, att de
för dylika förseelser tilltalade icke inställa sig och åtalet kan således
af förbrytaren i åratal uppehållas, hvaremedlertid han fortsätter
bränvinsförsäljningen. Delta blir förhållandet serdeles i de orter,
der endast ett Ting årligen hålles. Jag anser således det
gamla stadgandet bättre, såvida icke R. o. Ad. vill antaga mitt
föislag.
Frih. Raab: Jag förenar mig med Frih. Palmstjerna och anser
icke någon fara upkomma deraf, att den, som olofligen försäljer
bränvin, blir fäld till höga böter, enär han i allmänhet icke
kan betala de mindre och således icke eller de högre böterne. Delta
synes mig mindre vådligt, än om man bereder en möjlighet för
lagbrytaren att under flera år undandraga sig all påföljd, hvilket
ofelbart inträffar genom antagandet af Utsk:ns förslag. Jag anhåller
derföre, att R. o. Ad. ville afslå den föreslagna redaktionen och
bibehålla den gamla.
Gr. af Ugglas: Jag vill visserligen icke tvista med Frih.
Palmstjerna om betydelsen af ordet lagförd, men jag hade likväl
föreställt mig, att detta ord skulle så förstås, som Gr. Sparre nämnt,
nemi. att en person är lagförd, hvarje gång han stämmes. Här
har dessutom blifvit uplyst, att inom åtminstone en Hofrätt ordet
310
Den 7 Maj f. m.
lagförd blifvit så förstådt eller alt 49 §:n i 1848 års författning
blifvit tolkad i öfverensstämmelse med de sammansatta Utsk:ns förslag.
Det måste ostridigt vara rigligare att gifva §:u en bestämd
redaktion så att all tvätydighet uphör, än att lemna domaren i
tvekan om lagstiftarens mening. Jag yrkar fortfarande bifall till §:n.
Efter af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, först till bifall å
ifrågavar. §, och sedan till afslag derå samt bibehållande af 49 §
i nu gällande förordning, framställde, med blandade ja och nej
besvarade propos:r, förklarade H. Ex. det han trott sig finna den
sednare propos:n besvarad med öfvervägande ja.
Hr Weidenhjelm, begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande votenspropos.
Den, som bifaller 49 §:n af det i Bevilln.-, Lag- samt Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:ns betänk. N:o 1 afgifna förslag till förordning,
voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
vinner nej, beslutar R. o. Ad. att, med afslag å denna §, bibehålla
49 §:n af nu gällande bränvinsförordning.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 20.
Nej — 22.
§§:ne 50, 51 och 52.
Biföllos.
§:n 53.
Frih. Raab: 53 §:n lyder sålunda: ”För oloflig bränvinsförsäljning,
som med husbondes vetskap verkställes af hans hustru,
husfolk eller i hans arbete antagne personer, skall han ansvara, såsom
vore förbrytelsen af honom sjelf gjord.” Min afsigt är ingalunda,
att mannen skall undgå detta ansvar, men deremot önskar jag, att
ansvaret måtte utsträckas äfven till hustrun. Det har nemi. inträffat
att hustrun fortsätter den olofliga bränsvinsförsäljningen under
det mannen aftjenar böter för förseelser, begångna af hustrun.
Så har varit förhållandet med en hustru i mitt granskap, hvilken,
under mannens vistande pä Calmar Slott, förtjenat ganska mycket
på denna bränvinsförsäljning. Makarne hafva såsom vanligt försålt
sitt lösörebo och hustrun har till mannen under hans fängelsetid
skickat penningar, samlade af denna olofliga näringsgren. Jag
har velat nämna detta, i händelse Ståndet beslutar en äterremiss.
Gr. Sparre: Hvad, Frih. Raab här omnämnt, har enl. min
åsigt tillkommit genom missförstånd af domaren om lagens rätta
mening. Då §:n lyder så, att för oloflig bränvinsförsäljning, som
med husbondes vetskap verkställes af hans hustru, husfolk eller
Den 7 Maj f. ra.
311
hans arbete antagne personer, är mannen ansvarig, såsom vore
förbrytelsen af honom sjelf gjord, så följer deraf, att om mannen,
på sätt Frih. Raab nämnt, är af förfall frånvarande ur hemmet,
hustrun ikläder sig samma ansvar, åtminstone skulle jag icke draga
i betänkande, att för sådan förbrytelse döma henne till ansvar.
Frih. Cederström: Det lärer väl icke vara svårt för den
ifrågavar. hustrun och andra i hennes belägenhet att styrka, det
förbrytelsen skett med mannens vetskap, och då inträffar ju, hvad
Frih. Raab omnämnt, att förhållandet, om än aldrig så updagadt,
ej föranleder välförtjent näpst åt den, som till föröfvande af öfverträdelsen
lemnar en villig hand. Jag anser det i högsta måtto
omoraliskt, att hustrun ansvarsfritt fortsätter en förbjuden rörelse
under den arresterade mannens frånvaro; och på det Utsk:n må
vara betänkte på utvägar att stäfja detta missbruk, medelst någon
deremot rigtad föreskrift, anhåller jag om återremiss.
Frih. Raab: Af Frih. Cederström förekommen i hvad jag ernade
yttra såsom svar på Gr. Sparres anförande, anhåller jag fä
tillägga, att det ingalunda är svårt för hustrun alt erhålla mannens
tillåtelse, och att mannen påtager sig, att hafva, icke allenast medgifvit
utan äfven ålagt hustrun att fortsätta den olofliga försäljningen,
derom kan man vara förvissad. Jag anhåller derföre om
återremiss.
Gr. Sparre: Jag vidblifver hvad jag redan yttrat, ty då mannen
är frånvande och förhindrad alt förestå huset, måste hustrun
stanna i ansvar för hvad då sker, och följaktligen anser jag Ulsk:ns
förslag icke förhindra hustruns sakfällande under det mannen är
urståndsatt att sjelf tillse sitt hus.
Frih. Palmstjerna: Då denna § är öfverensstämmande med
53 §:n i 1848 års författning och åtminstone 2 Stånd redan bifallit
den, torde äfven ur den synpunkt, hvarur Frih. Raab ser saken,
en återremiss icke erfordras.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter lill bifall å ifrågavar.
§ framstälda propos. besvarades med starka ja blandade med
nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§:n 54.
Bifölls.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmärkte, att
Utsk:n i sitt förslag uteslutit den uti nu gällande förordning förekommande
55 §:n, ang:de köpares anhörighet att vittna ifråga om
bränvinsförsäljning, anmälde sig och yttrade
Hr Weidenhjelm: De sammansatta Utsk:n hafva ansett den
nu uteslutne §:n icke lämpligen böra inrymmas i en ekonomisk
författning. Ett så beskaffadt stadgande, som nämnde § innehåller,
har likväl allt sedan år 1815 funnits uti de utkomna författningarna,
och om häfden varit grunden för bibehållandet af stadgandet,
är det väl mindre lämpligt, att ^borttaga denna grund. Jag
312
Den 7 Maj f. m.
önskar bibehållandet af den uteslutne §:n, emedan jag förutser
ganska mycken skiljaktighet i tillämpningen. Jag befarar, att
många Domare tro, :att det varit lagstiftarens mening, att köpare
skola såsom vittnen anses ojåfvige, derest andra jäf, sorn
omnämnas i allmänna lagen, icke förefinnas. Delta har likväl
icke varit åsigten inom de förenade Utsk:n, utan man har
endast velat öfverlemna åt Domaren, att sjelf pröfva huruvida
detta köpande skall anses såsom jäf. För min del anser jag
köparen jäfvig i alla de fall, då han afvetat,«att säljandet skett
olofligt. R. St. hafva äfven bifallit LagUtsk:s förslag, att ansvar
skall till och med drabba köpare af villebråd under den tid sådant
är fridlyst, och R. St. hafva derigenom uttalat den grundsats, att i
detta köpande ligger ett brottsligt deltagande i sjelfva förbrytelsen,
och då man kan antaga, att en person, som besöker lönkrogar och
der köper bränvin, måste hafva kunskap om försäljningens olotlighet,
måste äfven medgifvas, att han såsom köpare deltager i den
handling, hvilken är honom i lag förbjuden och han således icke
bör befordra. För att således vinna enhet i lagskipningen, anhåller
jag att §:n måtte återuptagas i den blifvande författningen.
ITr Carleson: Jag anser Utsk:n hafva haft ganska goda skäl
för ifrågavar. §:s uteslutande ur författningen. Skälet har nemi.
varit, att §:n endast innefattade stadgande ang:de bevisningen i
mål, ronde oloflig bränvinsförsäljning. Voro nu föreskrifterne i
§:n öfverensstämmande med allmänna lagens stadgande i fråga om
bevisning i brottmål, så vore §:n öfverflödig. Saknade §:n en sådan
öfverensstämmelse med lagens stadgande i allmänhet och utgjorde
undantag derifrån, så, enär för ett sådant undantag icke finnes
någon rättsgrund, var denna omständighet ett fullkomligt giltigt
skäl, alt ur författningen utesluta ett dylikt 'stadgande. Alt
§:n sedan flere riksdagar tillbaka funnits i de utkomna författningarna,
kan efter min tanke icke föranleda någon domare att i bränvinsminuteringsmål,
bedöma bevisningen annorlunda än i andra
brottmål. Jag anser således §:n fullkomligt öfverflödig och anhåller,
alt R. o. Ad. mätte bifalla dess uteslutande.
Hr Ribbing: På grund af hvad jag förut haft äran anföra
nemi. att vi mätte slippa en serskild brottmålsbalk i bränvinslagstiftningen,
önskar jag att vi äfven måtte slippa en serskild rättegångsbalk,
hvilket icke inträffar, om den ifrågavar. §:n bibehålles.
Uptages den nu i författningen, motser jag, att vid nästa riksdag en §
ytterligare tillkommer, och derföre anhåller jag, att vi må så mycket
möjligt är förkorta detta eländiga lagverk.
Cr. Sparre: Egentliga anledn. hvarföre 55 §:n i 1848 års
författning uteslöts var, alt, enär §:n föreskrifver, att ej må köpare
till vittne antagas i fråga om försäljning af det bränvin, han sjelf
sig tillhandlat, man ansåg, att ett sådant lagbud icke borde finnas,
hvarigenom köpare uteslutes från möjligheten att vittna om det
bränvin han sjelf köpt. Det är äfven ganska rigtigt, att sådant bör
bero af omständigheterna i hvarje serskildt fall. Det kan nemi.
Der. 7 Maj f. m.
313
inträffa, att en främling kommer till ett ställe och, okunnig om
försäljningens oloflighet, der köper en sup bränvin. Icke har denne
köpare begått något brott derigenom. Dylika förhållanden böra i
hvarje serskildt fall pröfvas. Del är icke nödigt att intaga stadganden
af slik beskaffenhet i ekonomiska författningar, ty de tillhöra
bevisningsläran och rättegångsordningen såsom de 2:ne siste
talarr.e yttrat. Jag tillstyrker således, att §:n måtte utgå.
Frih. Raab: De 3 siste talarne hafva sett frågan ur en juridisk
synpunkt och jag förenar mig med dem äfven på praktiska
skäl. I allmänhet förhåller det sig så med mål, som anga oloflig
bränvinsminulering, att bevisning svårligen kan åstadkommas derföre,
att personer, som ofta blifvit legde att köpa bränvin, icke kunna
begagnas såsom vittnen. Vid alla föreg:de riksdagar har denna §
varit å bane och har med en ganska ringa majoritet blifvit bibehållen.
Jag föreställer mig, att emot köpares hörande såsom vittnen
i s. k. bränvinsmål icke förekomma större betänkligheter än
emot polis- och tullbetjenles hörande i mål, hvilka angå dem vida
närmare, än bränvinsmålen röra köpare. Jag tillstyrker således
borttagandet af §:n.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle att, jemlikt Utsk:ns förslag 55 §:n af nu gällande förordning,
blefve utesluten, ropades starka ja blandade med nej:
hvarefter H. Ex. förklarade att han funnit ja öfvervägande.
§:n 55.
Bifölls.
§:n 56.
Hr Weidenhjelm: Jag vågar anhålla om ålerrem iss af denna
§ och hyser den åsigten, att lagstiftningen i allmänhet icke upfyller
sitt ändamål, om den icke motsvarar vanor och seder hos
det folk, på hvilket den bör tillämpas. Synnerligen bör detta tagas
i betraktande i den ekonomiska lagstiftningen, der bruk och
kostymer företrädesvis förtjena afseende, och der man troligen fåfängt
skulle söka stämpla såsom brott, hvad vanan och seden ansett
såsom lofligt och tillåtet. Så är förhållandet beträffande den
försäljning, som uti nu ifrågavar. §, omförmäles. Man vet, att i
de flesta handelsbodar arrak, punsch och konjak öppet och ^förbehållsamt
till en hvar, som sådant begär, föryttras buteljvis. Aklagarne
sjelfva anse dessa åtgärder så häfdvunne, att, mig veterligen,
inom Götha Hofrätts jurisdiktion icke mera än ett enda åtal
härå följt, och detta skedde mot en embetsmyndighet, en afdelning
af magistraten, auktionskammaren i Kalmar, hvilken å auktion_i
ett sterbhus efter en handlande derstädes försålt tvenne bland qvarlåtenskapen
befunna buteljer punell. Ätalet ledde dock icke till
någon påföljd, och det vill häraf synas, som skulle äfven domrarne
söka häfva verkan af förbudet. Att genom lagstiftning gifva helgd
åt denna, så vidt jag förmår upfatta, oskadliga sed, synes mig vida
lämpligare, än att bibehålla ett deremot stridande, till intet gag
-
314
Den 7 Maj f. m.
nande förbud, och jag får derför vördsamt anhålla, att §:n måtte i
öfverensstämmelse härmed på det sätt rättas, att andra brända och
distillerade in- eller utländska spritdrycker icke må af den, som ej
till minutering blifvit särskildt berättigad, försäljas i mindre mått,
än J:dels kanna eller på buteljer af samma rymd vid den påföljd,
som för olaglig bränvinsminutering finnes stadgadt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter först till bifall och
sedan lill återremiss af ifrågavar. §, framställde propos:r besvarades
med blandade ja och nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han
ansåg den sednare propos:n besvarad med öfvervägande ja.
§:n 57.
Bifölls.
§:n 58.
Gr. af Ugglas: Jag beklagar, att R. o. Ad. ogillat den här
åberopade 34 g. Då emedlertid så skett, torde äfven vara nödigt
att ogilla den föreslagna förändringen och i stället antaga 59 §:n
sista mom. i 1848 års författning.
Frih. Palmstjerna: Jag förenar mig till alla delar med Gr.
af Ugglas.
R. o. Ad. beslöt alt, med afslag å ifrågavar. §, bibehålla den
deremot svarande 59 § i nu gällande förordning.
§§:ne 59, 60, 61, 62, 63, 64, 65, 66 och 67.
Biföllos.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få yttra några
ord, ang:de 56 §:n, som blifvit återremitterad, samt att detta milt
yttrande måtte få till Utsk:n åtfölja andras. Jag finnér att §:n,
sådan han blifvit upställd, bort af R. o. Ad. bifallas. Undantages
punsch och dylika finare, men dock spirituösa drycker, under det
man förbjuder försäljning af bränvin, så gifver man ett privilegium åt
de rikare klasserne att lättare än de fattige åtkomma spritdrycker.
Det sålunda åt de förmögnare lemnade företrädet anser jag origtigt
äfven derföre, att de fattigare klasserne derigenom upmanas att berusa
sig af punsch och dylikt, som kostar dem mera och ökar rikets
införsel.
Hr Ribbing: Jag anhåller att få instämma med den siste talaren
och tror, att om det anförande, sorn föranledde den beslutade
återremisseu, skulle väcka någon upmärksamhet inom Utsk:n,
skulle derigenom kronan sättas på verket, ty då skulle de undgå
ansvar, hvilka mest äro förtjente deraf, under det att hela tyngden
livälfdes på dem, hvilka af ansvar äro minst förtjente.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk-n inkomne
utlåt:n och betänkm, nemi. från
Den 1 Maj f. m.
315
Stats-Utskottet:
N:o 128, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse till R. St:s
StatsUtsk., ang:de åtgärder för verkställighet af beslutet om indragning
till Statsverket af vissa arrenden af Statens egendomar, som
äro till serskildta ändamål anvisade;
N:o 129, i anledn. af väckt motion om tillåtelse för egaren
af Tofta Kronoskattehemman att få till skatte lösa Adelsö kronopark
;
N:o 130, i anledn. af väckte motioner om befrielse för KronoMagazins-förvaltaren
i Warberg, Anders Öhrwall, från honom ålagd
ersättningsskyldighet till Statsverket;
131, i anledn. af väckte motioner om löneförhöjning åt fångpredikanter
;
N:o 132, i anledn. af väckt motion om förhöjda löneförmåner
ät Fångvårdsstyrelsens embets- och tjenstemän;
N:o 133, i anledn. af väckt motion om befrielse för rusthållare
från skyldigheten att under krig remontera och ersätta utredningspersedlar.
Lag- samt Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskotten:
N:o 11, i anledn. af väckte motioner om ändring af gällande
stadganden i h åga om skyldighet att bygga och underhålla vägar
och broar;
N:o 12, i anledn. af väckt motion om komministrars befriande
från skyldighet att för sina boställen deltaga i byggnad af
kyrka, sockenstuga och skolhus;
N:o 13, i anledn. af väckt motion, ang:de serskildt stadgande
derom att uti instrumentet öfver ekonomiska besigtningar och husesyner
å kyrkoherdeboställen samt syner å soldattorp bör utsättas
af hvilken de i sådant instrument uptagne reparationer böra bekostas;
samt
N:o 14, i anledn. af väckte motioner om ändringar i Kongl.
Förordn. d. 19 Dec. 1827, ang:de grunderne och vilkoren för
hemmansklyfning samt afsöndring af jord och andra lägenheter från
hemman.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl, £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
316
Den 7 Jlaj e m.
Onsdagen den 7 Maj 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades elt prot.utdr. för denne dag f. m. samt pleniprot.
för d. 10 sistl. April f. m.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utskotts-ledamöter;
och befunnos dertill utsedde i
Banko-Utskottet:
efter N:o 1038, Hr Bogeman, Carl Adolf;
3N:o lill, Hr Sölfverberg, Magnus Diedrik.
Riddarhus-Utskoltet:
efter N:o 2170, Hr Lidströmer, Fredrik August;
N:o 1771, Hr von Delwig, Fullm. Hr Printzensköld. Axel Johan.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i Cons tituti ons-U tsk o t tel:
efter N:o 128, Gr. Barnekow, Fullm. Gr. Wachtmeister, Alarik;
och befans, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil.
Företogs pröfningen af Const:sUtsk:s d. 23 och 30 sisth
April på bordet lagda mern. N:o 6, ang:de verkställd granskning
af de uti Statsrådet förde proh
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
alt hvar och en af 3 Afd:r, som under bokstäfverne A, B och
C i detta mern. förekommo, serskildt föredroges
Ropades ja.
Sedan härefter H. Ex. såsom föremål för öfverläggningen framställt
Afd. A, innefattande 6 serskilde punkter, och l:sta punkten
deraf hunnit upläsas, anmälde sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ehuru Ståndet beslutit företaga
en hel afdelning i sammanhang, och såsom jag förmodar,
vill bifalla att propos. likaledes göres, så hemställer jag dock om
det icke vore lämpligt alt hvarje punkt af dem, som innefattas under
litt. A., serskildt framstäldes, emedan det eljest kan hända, att
då en talare yttrar sig om punkten N:o 1, talar den andra om
N:o 3, den tredje om N:o 2, o. s. v. hvarigenom sammanhang i
öfverläggningen går förloradt.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Jag tager mig friheten
hemställa om icke äfven i den händelse R. o. Ad. skulle
finna lämpligt att fatta beslut om hvarje punkt serskildt, det likvist
Dea 7 Maj e. m.
317
ma vara den ledamot obetaget, som det önskar att yttra sig i ett
sammanhang öfver de frågor, som i betänk, förekomma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ogerna yttrar jag mig i
sådane frågor, som endast angå föredragningssättet; men då, enl.
min tanka, det icke gerna kan bli fråga om mer än en propos. i
sak och vi måhända kunde bli lyckliga nog att undgå diskussion
öfver en eller annan punkt, som i detta utlåt, uptages, skulle jag
för min del anse lämpligt att alla punkterne uplästes på en gång
och att sedan, om någon hade vid den ena eller andra något att
erinra, diskusionen finge gå den gång som den tog. Det torde vara
klart, alt om någon ledamot af R. o. Ad. anser en erinran böra
göras, så torde det ock lätt hända, att flere punkter i sammanstämmande
syftning skulle kunna gifva skäl till en sådan erinran, i fall
en enda punkt icke dertill vore tillräcklig.
Jag skulle derföre anse det vara lämpligast att alla punkterne
uplästes och diskusionen deröfver öpnades, hvarigenom äfven Hr
Sandströmers afsigt biefve upfylld.
Hr Edenhjelin, Gillis: Alltsedan detta mern. till Ståndets
ledamöter utdelades, har jag sökt göra mig reda för och bekant med
hvad Const.Utsk. här behagat anföra; och får med anlcdn. deraf
förklara, att jag icke funnit en enda punkt, som gör riket hvarken
godt eller ondt oell begär derföre att mern. mätte helt enkelt läggas
till handl :ne.
Ilr Lefrén, Joli. Pehr: Jag hemställer huruvida det kan
vara möjligt undgå, att punktvis företaga delta mern. ty om den
ene talar om en sak, den påföljande om en annan och derefter den
tredje o. s. v. så blir det ju ett abakadabra af alltsammans. Om
det är en viss punkt vid hvilken man vill fästa sig, så må man ju
tala om den ensamt, och den man icke har något att säga om,
den går man i tysthet förbi.
Hr von Hartmansdorff: Min framställning åsyftar ingalunda
att förhindra någon, som det åslundar, att pä sätt Hr Sandströmer
yrkat, ■ tala öfver alla de ämnen sorn innefattas i punkten; utan jag
trodde, lika med Hr Lefrén, alt, för ordningens skull, det vore
bättre att en punkt i sönder föredroges. Om ingen hade vid en
föredragen punkt något att erinra, så ginge man vidare; hade man
deremot något att anföra, så talades derom och när den öfverläggningen
hunnit slutas, ginge man till en följande, ty jag förmodar
att det icke kan bli fråga om annat än en opinion öfver hela afdelningen.
Vill åter någon begära propos. öfver någon serskild
punkt, så ser jag ej att sådant kan vägras. Om det sker, så är
det väl bättre att mern. föredrages punktvis, på det att man icke
måtte ånyo komma alt tvista om formfrågan.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag tror att R. o. Ad.
kommer både skyndsammast och ändamålsenligast till målet, om
Ståndet förfar på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit och Hr Frih. och
Landtm, företagit detta mål. Jag erinrar mig, att vid föreg:de riks
-
318
Den 7 Maj e. m.
dagar har just detta betänk, blifvit företaget till afgörande i ett
sammanhang.
Det förhåller sig verkligen som Frih. Palmstjerna antydt, att
om, hyad jag icke förmodar skall komma i fråga, någon skrifvelse
skulle från Ständerne till konungen beslutas, densamma i sådant
fall skulle komma att grunda sig på (lere anmärk:r. Meningen är
väl alt här företaga ärendet i sin helhet för att komma lill ett slut
dermed, och i sådant fall anhåller jag om fortsättning af det föredragningssätt,
som blifvit börjadt.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Jag kan ej annat än
med min röst understödja Hr von Hartmansdorff. Det skulle vara
alltför orimligt i en fråga af den vigt, som denna, att företaga samtliga
ämnena om hvarandra, under det man i betänk :n, som röra
de obetydligaste saker och äro punktvis uppställde, man tager hyarje
punkt för sig. Det blefve ingen reda med saken, utan man nödgades
öfverfara från det ena ämnet till det andra, hvarföre jag tillstyrker
det föredragningssätt, som Hrr von Hartmansdorff och Lefrén
förordat.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o.
Ad. bifölle att de punkter, som inefattades i afd:n A på en gång
blefve föremål för öfverläggning, ropades ja blandade med nej, hvarpå
II. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Sedan upläsningen af ifrågavar. afd. blifvit fulländad, yttrade
Hr Sandströmer: Ehuru jag anser mig af grannlagenhet
vara förhindrad att bevista öfverläggniugen angående detta betänk.,
tror jag mig likväl böra begagna det tillfälle jag, som ledamot af
detta Stånd, äger, att framlägga de uplysningar och erinringar dem
jag finner af betänkandet påkallade; men dock dervid inskränka mig
till hvad, som rörer sådane åtgärder, vid hvilkas afgörande jag i
egenskap af Föredragande deltagit.
Uti l:sta punkten anmärker Gonst.Utsk. att medel för betäckande af
kostnaderne för inredande af ett straffängelse inom Warbergs f. d. fästning
blifvit tagne af anslaget till fångars vård och underhåll, oaktadt
bland de statsbehof, som med detta anslag böra betäckas, utgifter
hvarken för byggande af nya fängelser eller ny-inredande af gamla
skulle hafva varit afsedde, samt att, enär R. St. voro församlade
vid den tidpunkt, då Konungen gjorde denna anvisning, beslutet
derom icke bordt fattas, utan Ständernes föregående pröfning: —
Blotta benämnigen ”anslag till fångars vård ock underhåll''''
synes mig tillräckligt antyda, att derinnom kan och bör ligga kostnaden
för fångars herbergerande, emedan det måtte vara en bland
de väsendtligaste villkoren för fångars vård, att hafva nödige lokaler
för deras förvarande. Om man emellertid det oaktadt, deråt
vill gifva den tydning, att berörde anslag icke finge till nyssnämnda
ändamål användas, borde således någon serkild omständighet förefinnas,
som åt en dylik tydning kunde gifva stöd. Något annat
anslag för besagde behofs fyllande finnes åtminstone icke att tillgå, ty
för detta ändamål kunde icke användas hvarken det särskilda anslag
Den 7 Maj e. m.
som till nya Cell-fängelser blifvit af R. St. anvisadt, eller det sorn
å Riksstalen är nppfördt, till Läns-fängelsers underhåll. För Konungen
återstod således icke annan utväg, såvida medel skulle kunna
anvisas, än att begagna det omförmälda anslaget till fångars
vård och underhåll. Att delta anslag skäligen kunde anses disponibel^
för i frågavar. ändamål synes äfven vara bevisadt af den omständigheten,
att så beskaffade anvisningar under loppet af en lång
förfluten tid, alltid derå egt rum utan att föranleda någon Const.
Utsk:s anmärka, deröfver. Bland de många sådane anvisningar,
som på detta anslag blifvit gjorda, ber jag att, som exempel få
antora följande, nemi. enligt K. Brefvet d. 8 Äng. 1842 lill en
kasernbyggnad å Carlsborg för 300 man af Kronoarbets-korpsen 9000
r:dr; till kaserner för kronoarbets-kompagnierne å Waxholm och
Rindö, enligt K. Brefvet d. 22 Aug. 1843, 18,801 r:dr; enligt
K. bréfvet d. 19 Juni 1845, till ett tvätthus vid Straff-och arbelsInrättijingen
å Norrmalm, 2,500 r:dr; och lill utredning af StraiToch
aibels-Fängelset i Norrköping, enligt K. Brefvet den 26 Jan.
1847, — 20,000 r:dr.
Såsom bevis derpå, att äfven nuvarandn Const.Utsk., oaktadt
den nu ifrågavarande anmärk:n, ansett detta anslag kunna användas
till /så beskaffade ändamål, får jag tillika uplysa, att under d. 8
Maj 1850, och således under den period, som Const.Utsk:s granskning
omfattat, har Konungen disponerat 5,600 r:dr till inredning
af en byggnad vid Landskrona Fästning, för att begagnas till fabrik
för fångarnes derstädes sysselsättning. Efter allt hvad sålunda hittills
passerat och då Const.Utsk. ansett sistberörde anvisning till fångars
vård och underhåll icke föranleda till anmärkn. och hvarvid
jag anser Utsk. hafva rätteligen förfarit, vädjar jag till Ståndets omdöme,
huruvida anvisningen på samma anslag till inredande af nödige
Fängelser å Warbergs f. d. Fästning, dertill bort gifva anledning.
Beträffande frågan derom, att ärendet bort hos R. St. anmälas
; så ber jag att få erinra, att, derest Konungen egde rättighet
alt disponera detta anslag för så beskaffade ändamål, som voro i
fråga, så kunde denna rättighet icke förändra eller förringas af den
omständigheten att Ständerne voro församlade, då saken förevar till
pröfning, ty då skulle det i sanning märkvärdiga förhållande existera
alt Konungen den 11 Juli 1848 varit förhindrad att använda medel
å ett redan anvisadt anslag, hvartill Han varit berättigad om
frågan företagits till pröfning några månader efteråt, sedan R. St.
hunnit bli åtskiljda. Dessutom ber jag få fästa uppmärksamheten
derå, att vid den tid, utgiften ifrågakom, svårligen någon framställning
kunde till Ständerne aflåtas, emedan Konungen då vistades i
Malmö, hvarest Han endast var åtföljd af så många rådgifvare, som
grundlagsenlig! erfordrades för handläggningen af de ärenden, som
Konungen, under Sin resa, fann nödigt att Sjelf afgöra, samt Ständernes
åtskiljande snart var att emotse, under hvilka förhållanden
propos. till Ständerne icke lämpligen kunde beslutas.
Enligt hvad handlare utvisa, var det, för öfrigt, uppenbart att
behofvet påkallade, att den anmärkta åtgärden skyndsamt vidtogs,
320
Den 7 Maj e. m.
på det att en dol fångar redan under samma år, skulle kunna lill
Warberg förflyttas.
Den andra punkten rörer anmärkn. vid beslut om indrifning
af böter, af Svensk domstol ådömde Norrske undersåter, hvilka beslut
fattats på Finance-depart:s föredragning, det ena d. 18 Febr.
1848, således före mitt inträde i konseljen och det andra d. 21
Dec. 1849. Med anledn. häraf ber jag att få fästa upmärksamheten
derå, att erinringen egentligen icke lärer kunna afse de beslut,
som på Finance-deparhs föredragning vidtogos, emedan, när det
blifvit uplyst, att Norrska auetoriteter förklarat, att Norriges lagar
icke medgåfvo verkställighet af utslag, som Svensk domstol meddelat,
Konungen, i administrativ väg, svårligen kunde vidtaga annan
åtgärd, än den som anbefalldes, eller att beloppet skulle i räkenskapen
balanceras, intill dess tillfälle yppades att i laglig ordning få
medlen indrifne.
Serskildt ber jag ock alt få erinra, att då Konungen d. 18
Febr. 1848 meddelat sådan föreskrift jag nyss haft äran nämna,
blef det en naturlig följd deraf, att, då enahanda fråga år 1849,
på min föredragning förekom, lika beslut dervid borde fattas. Const.
Ulsk:s nu gjorde framställning lärer väl ock egentligen afse den omständigheten,
att någon åtgärd icke blifvit vidtagen för alt tillvägabringa
möjlighet att inom Norrige få Svenska domstolars, rörande
Norrmäns inom Sverriges gränsor begångna förbrytelser, fattade laga
kraftvunna beslut, lill verkställighet befordrade; men detta beror
på reglerandet af de unionella förhållandena de begge grannrikena
emellan. Det är ock äfven bekant att en serskild komité varit nedsatt
för ordnandet af dessa angelägenheter, och då man tager kännedom
om den mängd af frågor som dervid förekomma, samt deras
vidlyftiga och grannlaga beskaffenhet, så torde deruti ligga en
tillräcklig förklarings-grnnd hvarföre detta ärende ännu icke kunnat
lill slut bringas.
I afseende på dispositionen af boställs-lägenheter åt Hrr Depart:scliefer,
har utsk. anmärkt, att denna regerings-åtgärd icke livilar på
något R. St:rs beslut, som tillerkänt förmånen af boställen åt Dcpart:s-cheferne
och medgifvit den omnämnde dispositionen af kronans
för andra ändamål afsedda lägenheter. Det skulle kunna vara
tillfyllestgörande att härvid anmärka, att det alltid ansetts vara
Konungens rättighet att disponera öfver kronans hus och byggnader
på sätt Konungen funne det vara lämpligt och af omständigheterne
påkalladt, och en sådan rättighet har äfven hittills städse blifvit opåtaldt
utöfvad. Manga exempel skulle kunna anföras derpå, att Konungen
utan någon erinran å Ständernes sida, uplåtit boställs-lägenheter
åt personer, som icke enligt landstaten varit lill åtnjutande
af en sådan förmån berättigade, och jag betviflar till och med att
fråga om beviljande deraf förr utgjort föremål för R. St:s pröfning.
Det godkännande af berörde dispositionsrätt, som allt hittills egt
rum, borde redan utgöra tillräckligt skäl, att ifrågavarande åtgärd,
icke bort föranleda någon anmärkn.; men i afseende på densamma
förekomma dessutom särskilda omständigheter, som, efter min tanka,
göra
Den 7 Maj e. m.
321
gora en dylik anmårkn. ännu mindre befogad. 1 sammanhang med den
lönereglering för Stats-råden, som vid 1840 års riksdag, med hänsigt
till då antagne nya organisation af Stats-rådet, framställde nemi. R. St. i
anderd, skrifvelse att fråga upstått derom, att, samtelige Depart:schcferne,
pä lika sätt, som för en af dem då egde rum, måtte jemte
lönerne tillika erhålla boställen, hvarvid 2:ne olika alternativa förslag
förekommit, det ena, att uplåta dessa boställen i sammanhang
med Expeditionen, d. v. s. att hvarje Deparl:s-chefs kulle hafva sin
bostad i det hus der dess Expedition vore förlagd, och det andra
alt samtlige Expedilionerne skulle i ett och samma hus sammanföras
och Depart:s-cheferne följaktligen erhålla boställen afskiljda ifrån
sine Expeditioner; och begärde Ständerne alt Konungen täcktes under
tiden till nästa riksdag låta utreda denna fråga och sedermera
derom lill dem göra nådig framställning. Korrt efter det denna
Ständernes skrifvelse afgick uplät Konungen två lediga lokaler åt
cheferne för Landt- och Sjöförsvars-depart:n, utan att någon erinran
derom å R. St:s sida gjordes.
Någon ytterligare åtgärd kunde i denna fråga icke vidtagas
förrän 1848, då dels i följd af det beslut R. St. fattade rörande anslag
af ny lokal för myntverket och det dertill förut begagnade husets
uplåtande till lokaler för de särskilda Statsexpeditionerne, dels
ock genom en annan händelse, tre serskilda lokaler blefvo ledige,
hvilka ansågos för nyss omförmälde behof vara tjenlige.
Dä R. St:s skrifvelse af 1840 temligen tydligt utmärker Ständcrnes
afsigt, att samtlige Depart:s-chefer skulle erhålla samma förmån
af boställs-rum, som redan vid det tillfälle då regleringen pågick,
var Utrikes Statsministern förunnad, och den begärde utredningen
egentligen blott afsåg sättet för verkställighet deraf samt, då på
sätt jag nyss nämnde, tvenne andra Depart:s-chefer sedermera opåtalt
kommit af en sådan fördel i åtnjutande, så kunde väl med skäl
antagas, att ett dylikt användande af förutnämnde, dåmera ledigblefna
lägenheter skulle vara med R. St:s egen önskan instämmande.
Konungen förordnade emellertid endast att tvenne af de fyra Depart:schefer,
som vörö i saknad af boställen, skulle tillsvidare få begagna
dessa lokaler, och derefter har K. M. vid denna riksdag, i Sin nåd.
propos. ang:de Stats-verkels tillstånd och behof gifvit R. St. tillkänna
hvad i anledning af deras meromförmälda skrifvelse af 1840
så väl förut som nu sednast blifvit tillgjordt, samt till Ständerne
öfverlemnat att besluta, huruvida, under sådane förhållanden, något
vidare vore att åtgöra i den fråga, som nyssnämnde skrifvelse afsåg.
Häraf är således tydligt, att Konungen icke har tillerkänt Statsrådets
ledamöter någon fortfarande förmån af boställen, utan blott,
under afbidan på det beslut som Ständerne kunde komma att fatta,
i anledning af den framställning, som sedermermera vid denna riksdag
blifvit till deni gjord på grund af deras egen skrifvelse tillåtit 3:ne
Depart:s-chefer att tills vidare begagna de lediga lokaler, som annars
under nämnde tid kommit att stå lediga, och jag tror således
att detta ärende blifvit behandlad! med all den grannlagenhet, som
från Ständernes sida skäligen synes kunna påkallas.
6 II. 21
322
Den 7 Maj e. m.
Jag hade äfven önskat, att i ett ämne, som icke innefattas i
den afdelning, som nu är föremål för R. o. Ad:s öfverläggning få
afgifva några uplysningar, nemi. i afseende å den af Const.Utsk.
ogillade anmärknings-anledning, som blifvit framkallad af Konungens,
på min underd. föredragning, fattade beslut om uphörande af
tvenne spanmåls-anslag för Lappmarks ecklesiastik-verk, och genom
hvilka uplysningar hufvudsakligen skulle föranledas af de origtiga
och missledande upgifter, som i afseende derå förekomma uti
en betänk, vidfogad reservation; men då det emellertid kunde anses
stridande emot den ordning, som vid föredragningen är antagen, om
jag yttrade mig öfver något annat ämne, än det som tillhör den
under föredragning varande, l:sta afdeln., finner jag mig pligtig att
derifrån afstå, och då, efter hvad jag förut haft äran tillkännagifva,
jag af grannlagenhet, anser mig förhindrad alt vidare öfvervara betänkandets
behandling, inskränker jag mig således att reservera min
rättighet, att, derest jag skulle så finna lämpligt, i ett följande
plenum, dessa uplysningar i R. o. Ad:s prot. nedlägga.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag anhåller att till en början
få meddela en uplysning rörande 5: te punkten af nu föredragne
afdelning. Utsk:s upgift, att de serskilda besluten om uplåtande
af bostadslägenheter i kronans hus åt 3:ne Depart:s-chefer varit
tillstyrkta af samtlige Stats-rådets ledamöter, med undantag af
chefen för Sjöförsvars-Depart:t, föranleder naturligen antagandet deraf,
att äfven de Depart:s-chefer,'sorn blifvit tillerkända sagde förmån,
deltagit i rådslagen derom. Jag har kommit i tillfälle att inhämta,
att så icke varit förhållandet. Frågan delades i tvenne, hvaraf
den första angick disposition afdet s. k. Staty- och Bildthuggare-bostället
som upläts till Hr Just. Statsministern; den andra de tvenne lägenheterne
i Mynthuset och Commerce-coll.-ii, eller rättare Manufakturdiskontens
hus.
I afseende på det förstnämnda bostället angifver prot. bestämdt
att Hr Just. Statsministern icke i ärendets behandling deltog och
beträffande de andra boställs-lägenhelerne, hvilka uplåtas åt cheferne
för Ecklesiastik- och Civil Depart:en, innehåller prot. likaledes vitsordande
derom, att bemälde chefer icke vid ärendets behandling
närvarit.
Jag har ansett nödigt att meddela denna uplysning för att undanrödja
den misstankan att ifrågavarande Stats-rådsledamöler skulle
kunnat hafva gjort sig skyldige till den formvidrighet att deltaga i
en rådgifvare-åtgärd, som afsåg en förmån åt dem sjelfve.
Hr von Troil, Emil: Const.Utsk. har ibland andra af Konungens
Regering vidtagna åtgärder, hvilka enligt Ulsk:s förmenande
skulle vara stridande mot rikets sannskyldiga nytta, äfven uptagit
det år 1848 fattade beslutet om inredande af Fästnings-fängelset i
Warberg, oell jag anhåller med anledning deraf, att i korthet få
undersöka, huruvida denna Const.Utsk:s åsigt må kunna finnas vara
grundad.
Då fråga upstår derom, huruvida en vidtagen åtgärd må kunna
anses hafva varit nyttig, torde äfven först böra undersökas huruvida
Den 7 Maj e. m.
353
densamma varit nödvändig, ty hvad som är ovillkorligen nödvändigt
torde böra medgifvas äfven vara nyttigt. Jag får då uplysa alt antalet
af manliga lifstids-fångar, d. v. s. sådane, hvilka skulle i fängelset
å f. d. Warbergs fästning inrymmas, vid slutet af år 1835
icke utgjorde fullt 500 st., men att, under den lid, som sedan dess
intill denna dag förflutit, eller mer än 15 år, detta antal ökat sig
med 150 proc., eller stigit i ett förhållande som 2 till 5 och att
äfven denna numerär fortfarande ökas. Under den föregående tiden
af dessa 15 år ökades alla de kathegorier, som befinnas under fångvården.
De öfrige hafva under de sista åren dels förminskats, dels
upphört att finnas, men de manliga lifstidsfångarnes antal ökas ännu,
ehuru icke i aldeles samma starka proportion, som under den förflutna
tiden.
När härtill kommer, att under denna tid tvenne gamla Fästnings-fängelser,
nemi. ett i Götheborg, och ett i Waxholm blifvit
nedrifne, så torde det icke vara svårt att finna att jemväl utrymmet
skulle blifva aldeles otillräcktigt, hvarförutan fångar af serskilda klasser
varit sammanblandade.
Konungen fattade redan för mer än 10 år sedan det välbetänkta
beslutet, att Lifstidsfångar skulle från andra slag af fångar åtskiljas:
emellertid fanns ett antal af mer än 200 lifstidsfångar, för hvilkas
afskiljande från de öfriga slagen af fångar, man måste afvakta tiden.
Med korta mellanskof inkommo klagomål till Fångstyrelsen från Kornmendanterne
att det vore för dem omöjligt att emottaga flere fångar,
emedan trängseln var så stor och stigen till den höjd på ett
ställe, att det var omöjligt att bereda samtlige rum, utan måste de
nattetid tourvis hållas pä fång-gården, hvilket kallades att gå på
roten medan audre under tiden lingö njuta hvila inom hus. Vid
sådant förhållande och då ingen utsigt tycktes vara för handen att
lifstidsfångarnes antal skulle förminskas, eller ens blifva stillastående,
fann Fängstyrelsen dess pligt vara, att hos Konungen göra
underd. anmälan derom, att sedan de gamla lifstidsfängelserne blifvit
förstörde, Styrelsen icke såg annan utväg för behofvets fyllande
än i anordningen af ett nytt fängelse. Emellertid drog det något
ut på tiden innan målet kunde lili färdigt att af Konungen till
slutlig pröfning företagas, emedan svårighet upstod för begagnandet
af de föreslagne lokalerne, och på detta sätt åtgingo flere år vid
behandlingen af detta mål, under det att trängseln och deraf följande
svårighet än mera ök&des.
Det torde, under sådana förhållanden svårligen kunna af någon
sakkunnig eller icke sakkunnig bestridas att anordnandet af ett
nytt fängelse var af behofvet påkalladt, och så högeligen, att saken
med fullt skäl kunde anses vara alldeles oundviklig. Men om denna
åtgärd i och för sig sjelf var. nödvändig, så torde det ytterligare
böra tillses, huruvida verkställigheten blifvit på sådant sätt
ordnad, att ej saken blef dyrare än behofvet fordrade. Jag får då
fästa upmärksamheten derpå, att det i ordning ställda fängelset, som
är afsedt att rymma 400 fångar, jemte arbetsrum, sjuk-lokaler,
kyrka samt serskilda straff-rum, hvilket allt är oundgängligt vid ett
21*
3 24
Den 7 Maj e. m.
val ordnadt fängelse, med boslälls-rum för embetsman och vaktbetjent,
med kasern för garnizon, likväl sammanräknadt ieke medtagit
större kostnadssumma än några och 30,000 r:dr. Jag betviflar
att någon, som bar kännedom om byggnader, skall kunna
föreställa sig, att ett nybyggnads-förelag, af den omfattning som
nyss blifvit nämnd, som skall fylla så många serskilda behof, skall
kunna verkställas mot en ringare summa, utan skulle tvertom föreställa
mig alt det ej kan bestridas ali saken både varit nyttig
och nödvändig, ulan och blifvit utförd på det för riket minst
kostsamma sätt, — men säger Const.Utsk. ”det å andra lnifvudliteln
uptagna anslag för fångars vård och underhåll, är ett förslags-anslag,
som icke för annat, än det vid dess beviljande bestämda
ändamål bör kunna användas” (häruti har Utsk. fullkomligen
rätt) tilläggande vidare: ”att bland de statsbehof, som med
detta anslag skola beläckas, behöfliga kostnader hvarken för byggande
af nya fängelser eller nyinredande af de gamla blifvit afseddc”.
Delta är Const.Utskrs premiss: men för densamma är
Utsk. beviset skyldigt, och jag tror att Utsk. i den har fullkomligt
orätt. Först får jag anföra, det jag ingalunda ifrågasätter
Ständernes rättighet att fördela anslagen i så många under-afdelningar,
som de kunna finna för godt, och bestämma föremålet för
hvarje sådant; men det återstår att tillse, om, vid det ifrågavarande
anslagets beviljande, något bestämmande blifvit fästad!, sorn
kunde lägga binder i vägen för Konungen att använda detsamma
på säll som skett.
Utom det extra Slats-anslaget, bar anslaget lill Fångvården
bestått af 3:ne afdclmr: ett gammalt belopp af omkring 19,000
r:dr till aflöning åt någre tjenstemän och vaktbeljente vid fångvården
i landsorten; ett annat af 4000 r:dr till Länsfängelsernes
underhåll samt det tredje och sista, eller det stora statsanslaget
till fångars vård och underhåll.
Detta sistnämnda blef vid 1828 års riksdag förklarädt vara
ett förslagsanslag, bestämdt för fångars vård och underhåll.
ConstUtsk. lärer likväl nu för tiden anse att till vården af
en fånge icke hörer att förse honom med nödigt husrum. Fångvårds-anslaget
sönderfaller vid sitt användande i mångfaldiga delar,
som Staten utvisar, och ibland dessa utgör anslaget för nybyggnader
och reparationer en, som står främst.
Den, som behagar genomgå dessa titlar och vill söka anledn.
till anmärka' mot Regeringen, skall, som jag tror, utan svårighet
kunna finna pä några andra byggnader och reparationer, vid hvilka
anmärkn:r med mindre orimlighet skulle kunna göras. Om man
t. ex. fästade sig vid fångarnes renhållning eller vid religionsvården,
så kunde man säga att en fånge kan uppehållas ulan all
snygghet och ulan all religions-undervisning. Ja, det är ganska
sannt, lian skulle visserligen derigenom sjunka ner ännu djupare
till djur men skulle ändock lefva; vill man deremot neka honom
husrum, så lärer en hvar begripa att han skulle uphöra alt lefva
äfven som djur.
Den 7 Maj e. m.
325
Det torde i vårt luftstreck icke vara möjligt alt uppehålla
hvarken menniskor eller djur utan att gifva dem husrum, eller tak
öfver hufvudet
Man skulle tro, då ett anslag är bestämdt för vården om
fångar och ingen vidare inskränkning deruti gjord, men Const.-  Utsk. icke destomindre framstår och säger att under ordet värd
icke förstås fånges förseende med husrum, att detta Utsk. åtminstone
gjort sig mödan alt framställa något skäl för en sådan sats;
men — det lärer vara omöjligheten, som förhindrar något sådant
och äfven jag, som är i öfrigt af motsatt åsigt till Const.Utsk.
måste erkänna mig finna den så axioraaliskt klar och obestridlig
att det just af den anledningen är omöjligt att vidlyftigt orda om
densamma.
Konungens Regering kunde så mycket mindre misstänka att
afsigten med anslagets beviljande icke skulle varit att fylla alla
behof, som för fångvården voro oundgängliga, som under den
långa lid, som sedan 1828 egt rum, sådant oafbrutet blifvit iakttaget,
utan att under tiden någon anmärkn. dereremot framställts
hvarken af R. St:s Const.Utsk. eller deras Revisorer. Jag behöfver
blott nämna, all det anslag af 20,000 r:dr, för utvidgning
af Norrköpings straff-fängelse, som af Konungen beviljades under
tiden mellan sisla och näst föregående riksdag, vid der påföljande
granskning utaf R. St:s Const.Ulsk., hvilket Utsk. jag icke
hört sägas hafva gjort sig skyldig till någon klandervärd partiskhet
för Konungens rådgifvare under den tid, som tillhörde detsammas
granskning, likväl icke gjorde anmärkn. vid berörde i Norrköping
verkställda byggnad, hvilken visserligen var ganska nyttig
och nödig, men dock icke till den ytterliga grad oungänglig, som
inredandet af Warbergs Fästningsverk. Om Konungens rådgifvare
icke hade insett aldeles tydligt och klart, att fångvårds-anslaget
var användbart för ett ändamål, som det ifrågavarande, så är det
mig alldeles oförklarligt hvarföre de icke skulle hafva framställt
propos. derom till R. St. Det lärer vara en hvar bekant att Regeringar
i särskilda länder ofta finna sig af pligtkänsla upmanade
att göra framställningar lill sina representations-församlingar om
beviljande af anslag, hvilkas nödvändighet de dock befara icke
skall kunna klart nog inses af dem, för hvilka de göras. Sådant
måste naturligtvis vara till en viss grad obehagligt och medföra
tvekan, emedan ingen lärer göra en framställning den man icke
på förhand tror kommer att beviljas.
Någon sådan tvekan kunde väl här icke upstå, då sjelfva behofvet
var så ovedersägligt, alt del till och med lärer varit erkändt
af nuvarande Const.Ulsk; som framställt anmärkn. mot åtgärden,
åtminstone har en reservant, Doctor Reuterdahl yttrat att
behofvet af Warbergs Fängelses inredande var enhälligt erkändt.
Alt medgifva ett anslag för et t så omfattande föremål, som
fångvården, utan närmare bestämmelser dervid, och att sedermera
efter det anslaget blifvit användt, komma fram och vilja grunda
ett åtal derpå att någon viss underafdelning af det stora behofvet
icke skall vara inbegripet under det hela, ehuru denna underaf
-
326
Den 7 Maj e. ns.
delning är en af de allranödvändigaste, och ehuru andra utvägar tiH
fyllande af hvad densamma kräfde, icke funnos, det kan, efter mitt
begrepp icke liknas vid annat än en snara; varandes jag fullt öfvertygad,
att Sländerne då de vid 1828 års riksdag beviljade Statsanslaget,
ingalunda afsågo någonting dylikt.
Jag anser mig äfven böra antaga, alt nuvar. Ständer icke åsyfta
slikt och skulle anse mig fela i aktning mot R. o. Ad., om jag ej
förmodade att R. o. Ad. skulle ogilla denna anmärkn. hvarom jag
äfven anhåller det Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa propos.
Hr Lefrén: Det är med anledn. af 3:dje punkten, som jag
anhåller att fä yttra mig.
Hr Lefrén upläste härefter följande:
Som Const.Utsk. förgodtfunnit förklara, att Chefen för Landtförsvars-depart:tet
tillämpat K. Kungörelsen och Förordn. af d. 13
Febr. 1849 ''pä ett salt som afvikit från R. St:s beslut” (tillkännagifvet
i Ständernes underd. skrifvelse d. 8 Juli 1848) och dä
alla frågor, som röra Bevärings-manskapet äro af en serdeles grannlaga
och ömtålig beskaffenhet, samt det intryck en så skarp anmärkn.
, som den förevar, synes serdeles egnad att hos allmänheten
och synnerligen hos de Beväringsskyldige väcka och nära den tanka,
att Statens allmänna och de vapenskyldiges enskildta intresse skulle,
genom öfverträdelser af ett R. St:s beslut, blifvit åsidosatt; så anser
jag mig såsom Svensk riksdagsman upfordrad att genom en omständligare
utredning af ärendet, söka motverka ett sådant för landets
försvar menligt intryck, samt derjemte egna en för hvarje man af
ära skyldig gärd ät sanningen.
Sedan K. M. genom nåd. propos. af d. 18 Nov. 1847, bland
annat föreslagit R. St. att arméen borde bildas af stående stamtrupper,
så väl värfvade som indelle, i förening med Beväringsmanskap
och i följd deraf.
a) Att de till Landtarméen anslagne delar af landet borde
fördelas i vissa områden,
b) att utur dessa borde utväljas manskap för Artilleriet och
Kavalleriet, samt Ständerne bifallit detta förslag, så följde naturligtvis
nödvändigheten af en fördelning af de till Landtförsvaret anslagna
delar af landet, mellan arméens alla Regementen och Korpser.
För att vid utförandet af detta arbete vinna helhet, planmessighet
och sammanhang, måste det utföras inom Landtförsvarsdepart:tet.
För att erhålla den öfverensstämmelse med ortliga förhållanden,
som vore önskvärd, men för hvilkens vinnande tillräckliga
upgifter icke kunde vara inom Depart:tet tillgänglige, borde tillfälle
lemnäs vederbör, civila och militära myndigheter att deröfver få
sig yttra.
Den nödiga fördelningen upgjordes derföre i Landtförsvärs-depart:tets
Kommando-expedit., gillades af Konungen och anbefalltes
till efterrättelse genom nådig. General-ordres N:o 842 af d. 31 Dec.
1849, hvilken slutar med dessa ord: ”egande vederbör, att på
grund af den under nästkommande års möstringar och möten
vunnen erfarenhet till K. M. i underd:liet inkomma med hem
-
Den 7 Maj e. m.
327
ställanden om de förändringar uti den här angifne fördelningen,
som af lokala omständigheter eller andra skäl möjligen
kunna vara påkallade'".
Då åtgärdens bedömande i sin helhet fordrar en serskild granskning
så väl af de områden, som anslagits till Infanteriet, som af
dem utur hvilka Kavalleriets och Artilleriets Beväringsmanskap skulle
utväljas, samt slutligen af skälen för valrättens utöfning af Landshöfd:n,
så anhåller jag att för detta bedömande få lemna följande
upgifter:
a) Såvida K. M:s afsigt med Dess nåd. propos. att mellan
Stam och Beväring bilda den personliga bekantskap, den gemensamhet
i minnen och intressen, som utgör det starkaste bandet emellan
män, ämnade att samfäldt verka för fosterlandets väl och ära, skulle
vinnas, så måste samtlige Infanteri-reg:ten och korpser erhålla
sitt Beväringsmanskap från samma delar af landet så i
fred som krig.
I den händelse Stam- och Beväringsmanskap hade varit fördelade
öfver hela landet i ett jemnl förhållande till befolkningen, hade
saken varit ganska lätt alt utföra.
Men dä, som hvar och en vet, detta alldeles icke är förhållandet,
och enär balaljonernes styrka borde, såvidt möjligt, vara lika,
samt på det icke en provins skulle i krigstid komma alt lida betydligt
större förluster än en annan, så måste en jemkning emellan
Stammens och Bevärings styrka ega rum, och då dertill kom, att
manskapets nationalitet och den administrativa enheten icke borde
förbises, så antogs såsom regel: att ett Infanteri-reg:tes eller korps
område ej fick utsträckas utöfver gränsen af den provins,
hvarest reg:tet var förlagdt, eller på sin höjd der omständigheterne
så oundgängligen fordrade, utöfver närmaste dela
me af den nästgränsande, alltid likväl med iakttagande af,
att såvidt. möjligt var, icke störa den administrativa indelningen
af fögderi och härad, och aldrig bryta någon socken.
Resultatet af denna alldeles icke lätt utförda jemkning var, att, i
jemförelse med det förr vaidiga förhållandet, marche-vägen för Beväringsmanskapet
frän Sockenkyrkorne till mötesplatserne: minskades
för det manskap, som uttogs till Smålands Grenadier-bataljon, Uplands,
Elfsborgs, Bohusläns och Södra Skånska reg:tene; ökades Söv
samma manskap vid Lifgardes-reg:tcne till fot, Lif-reg:tets Grenadierkorps,
Westgötha och Kalmare reg:ten; samt förblef oförändrad
vid alla de öfriga; och hvad det hela beträffade, oaktadt båda
Gardes-reg:tene tillkommit, som måste vålla en förskjutning, medförde
en knappt märkbar förändring.
Efter vunnen erfarenhet af 1850 års mönstringar och möten,
inkommo vederbör., enl. nåd. General-ordres af d. 31 Dec. 1849,
med sina yttranden, hvarvid befanns, att af 22 Landsfor och 28
Reg:ts- och Korps-chefer, de förre hade afgifvit 6, de sednare 11
hemställanden om förändringar i de föreskrifne Bevärings-områdena
för Infanteriet. Och då dessa till större delen rikliga och af Generalbefälen
tillstyrkte, hemslällanden voro ledande till beqvämlighet,
utan att, som samma anföranden visade, rubba det hela af fördel
-
328
Den 7 Maj e. m.
ningen, eller det föreskrifna förhållandet mellan Slam och Beväringsmanskap,
så erhöllo 3 af Landshmes och (i af Chefernes, i allmänhet
samma ämne rörande, hemställanden K. M:s nåd. bifall, som
vederbör, meddelades genom nåd. General-ordres af d. 13 Fehr. 1851.
Denna ordres kan således icke, såsom Ulsk. förmenar, anföras
såsom något bevis uppå "att de nya Bevärings-områdenu redan
första året hade visat sig vara olämplige”.
K. M:s rätt att beordra Beväringsmanskap utur ett län till ett
annat har icke allenast aldrig varit bestridd utan alltsedan Beväringslagens
införande oafbrutet tillämpad.
Såsom ett bidrag lill ådagaläggande af den vördnad församlingen
med hvilken Flsk. gått tillväga vid anskaffandet af bevis utur
de insända handlingarne för sitt förmenande kan anföras: ali Beväringsmanskap
icke såsom Utsk. anför, varit dragit från Östergöl Ilians
till Stockholms län; frän Kronobergs till Christianstads; frän
Hallands län till Westgölha Dals, Skaraborgs och Elfsborgs regilen,
samt från Hallands län till Jönköpings reg:le, ehuru, då Halland saknar
Stam, Beväringsmanskapet från denna provins i krigstid är
förenadt med sä väl Jönköpings, som Kronobergs och Bohusläns
reg:ten. Hvarjemte, såsom bevis pä Ulslcs sakkännedom, kan anföras,
att det såsom en nyhet anmärker, att Beväringsmanskap från
Kopparbergs" och Wermlands län är förflyttadt till Westmanlands
och Nerikes reg:len, då likväl delta förhållande allt sedan Beväringsmanskapets
införande egt rum.
b) Enl. Konungens och Ständernes gemensamma beslut skall
Mönsterherren utse hvilka, som böra tilldelas Kavalleriet och Artilleriet,
hvartill dock i första rummet borde uttagas sudane
Beviiringsskyldige, som sjelfva önskade att tjena vid dessa
vapen, såvida, de i öfrigt dertill voro duglige.
Det Beväringsmanskap, som med Kavalleriet och Artilleriet
borde förenas mäste således utväljas. Såvida ett urval för eli specielt
ändamål skall kunna gifva det fördelaktigaste resultat, måste
urvalet verkställas inom så stort antal individer som möjligt. Det
var alt förutse att Beväringsynglingarne antingen skulle hafva ovilja
eller förkärlek för de speciella vapnen, ty likgiltighet tillhör icke
ungdomen, och just det nya, just sjelfva förändringen förbjöd att
antaga sådant. I båda fallen var det pligt att lemna största möjliga
antal Beväringsskyldige tillfälle att få deltaga, sä väl i olägenheter
som fördelar, och slutligen hade Sländerne sjellve fordrat alt afseende
skulle göras på Bevärings-ynglingarnes eget tycke.
Med fäsladt afssende så väl på Statens intresse, att erhålla det
mest passande, manskapet; på billigheten mot Bevärings-ynglingarne
och på Ständernes önskan, antogs derföre såsom regel:
att valet skulle ske inom så stort antal individer, det är: inom så
utsträckt område som möjligt.
Men derjemte måste ock en klok hushållning med Statens medel
iakttagas, hvilken bjöd så liten marche-kostnad, det är så korta
marche-vägar som möjligt, hvarigenom bestämmandet af dessa områden
måste blifva beroende af en vexelverkan mellan tvenne siri
-
Den 7 Maj c. m.
329
diga åsigter och således alltid vågen lemnäs öppen för anmdrhn:r.
Det var en klar, och alldeles icke förbisedd, sak alt hos landets
befolkning skulle i denna fråga finnas tvenne alldeles stridiga
intressen nemi. Bevärings-ynglingens, som satte värde på alt få
begagna den honom af Ständerne förbehållna rättighet att välja vapen;
och fadrens eller husbondens som egentligen afsåg: att för
så kort lid som möjligt gå i mistning af sonens eller tjenarens
arbete. Svårt var icke heller att inse, att Statens fordran
eller husbondens penninge-intresse i denna fråga var enahanda,
men att det stod i öppen strid med Bevärings-ynglingens. Men
då å ena sidan en verklig anledn. till klagan från Bevärings-ynglingarnes
sida skalle för en längre tid kunna försvåra genomförandet
af den vigtiga och nödvändiga förändringen, hvilken, såsom allt nytt
och ovandt, blott derföre borde antagas möta motsträfvighet; åden
andra Ständernes anmärkmr vid de möjligen ökade marche-kostnaderne,
samt fadrens eller husbondens klagan öfver förlorade arbetsdagar,
i händelse anmärknin icke, säSom man hoppades, nöjagligt
kunnat besvaras, endast kunde medföra obehag och skada för
den, som inför stränga Ständer ansvarade för beslutet, så kunde en
bra karl icke tveka att, dä de stridiga intressena icke kunde förenas,
helldre blottställa sig för möjliga anmärkmr än alt tillspillogifva Bcvärings-ynglingarnes
rättmätiga och dem tillförsäkrade fördelar.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter valdes Bevärinsmanskapet
till Svea Arlilleri-reg-.le., förlagdi i Slockholm.
Från Stockholms län ... 8.
„ Upsala län 36.
,, Westerås län .... 10.
„ Nyköpings län . . . • 46. 10()
Götha Artilleri-reg:te, förlagdt i Götheborg.
Från Bohus län 100. jqq
TFendes Arlil/cri-reg:tc, förlagdt i Christianstad.
Från Christianstads län . 46.
„ Malmöhus län .... 54. jqq
Lif-gardet till häst, förlagdt i Stockholm.
Från Stockholms län ... 6.
,, Upsala län 27.
„ Westerås län ... . 8.
,, Nyköpings län ... . 34.
Lif-reg:tets Dragon-korps.
Från Upsala län
,, Westerås län
,, Stockholms län
. 32.
. 33.
330
Den 7 Maj e. m.
Lif-regHs Husar-korps.
Från örebro län 75. ^
Smalands Husar-korps.
Från Jönköpings län ... . 37.
„ Kronobergs län ... . 25.
„ Kalmare län . . , . . 13. ^
Skånska Husar-reg:tet.
Från Christianstads län . . . 70.
„ Malmöhus län ... . 80. j^q
Skånska Dragon-reg:tet.
Från Chistianstads län . 70.
„ Malmöhus län ... . 80. jjjq
Kronp rinsens Husar-reg:te.
Från Christianstads län ... 70.
„ Malmöhus län ... . 80. jjjq
Jemtlands Hastjägare-korps.
Från Jemtlands län ... . 50. ^q
Hvaraf torde inses att en temligen billig förmedling emellan de
olika intressena var iakttagen, ehuru visserligen B evar in g s-ynglingens
i främsta rummet var afsedt.
Vid dessa områden gjordes, till åtlydnad af ofvannämnde nåd.
General-ordres, hemställanden från 5 Landslnr och från lika många
Reg:ts- och Korps-chefer, i öfverensstämmelse med hvilka, såsom äfven
biträdde af General-befälen, K. M. i nåd. befallte att Artilleriet
och Kavalleriet skulle erhålla sitt Bevärings-manskap sålunda:
Svea Ar tilleri-regxte.
Från Upsala län 36.
„ Stockholms län . . . . 18.
„ Nyköpings län . . . . 46. jqq
Götha Artilleri-reg:le.
Från Götheborgs och Bohus län,
såsom förut .... 100. jqq
Wendes Artilleri-reg:te.
Från Chrisianstads län ... 100. jqq
Den 7 Maj e. m.
331
Lif-gardet lill häst.
Från Upsala län 27.
,, Stockholms län . . . . 14.
„ Nyköpings län ... . 34. 75
Lif-reg:tets Dragon-korps.
Från Upsala län 75. ^
L?J-reg:tets Husar-korps.
Från Orebro län 75. ^5
Smålands Husar-rcg:le.
Från de inom Reg.-tets Stånd belägne
delar af
„ Jönköpings län ... 40.
„ Kalmare län 20.
,, Kronobergs län ... . 15. pyg
Skånska Husar och Dragon-reg:tene.
Samma styrka ur bvartdera af de Skånska
länen, som förra året, man valdt inom
reg:tets stånd.
Kronprinsens Ilusar-reg:te.
Hela dess styrka från Malmöhus län.
Sådant är 1 närvar, stund förhållandet med Artilleriets och Kavalleriets
Beväringsmanskap. Distrikterne hafva undergått nödiga
jemkningar, på grund af de frän lokal-myndigheterne afgifne och
i första General-ordern redan anbefallde utlåtm och ingen ovälldig
lärer kunna påstå, att icke denna frågan blifvit behandlad med omsorg
och grannlagenhet mot alla intressen. Men skulle efter några
års erfarenhet, mot förmodan, Bevärings-ynglingarne visa sig likgiltiga
för den dem af Ständerne förbehållna villkorliga valrätt till dé
olika vapnen, så torde, med vilkor likväl att strängt afseende fästes
på individernes duglighet för tjensten, intet hinder mola alt, i strid mot
den af 1848 års Ständer yttrade önskan, antingen inskränka Bevärings-ynglingarnes
valrätt, eller alldeles öfvergå till det heqvämare
och mindre kostsamma sättet att uttaga Kavalleriets och Artilleriets
Bevärings-manskap utur de närmast öfningsplatsen belägna orter,
om till gagn eller skada för tjenten, lemnar jag derhän.
c) Vid bestämmandet af den myndighet, som borde verkställa
valet af Bevärings-manskap för de skiljda vapnen gick man, såsom
vederborde, äfven ganska betänksamt tillväga. Man kände ganska
väl att denna förrättning omfattade 2:ne alldeles olika åtgärder och
insåg att den ena, eller afgörandet af hvilken individ bland dem,
efter åldern till krigstjenst förpligtade, egde den af lagen bestämda
332
Den 7 Maj e. m.
minimi-duglighet för inträde i hären, eller med andra ord: att öfverängen
frän det borgerliga till det militära samhället borde tillhöra
Civil-myndighet alt bedömma, och författningsenligt äfven
gjorde det i Sverige; äfvensom att den andra, eller att bland de
af den civila myndigheten vapenpliktige befunne ynglingar utvälja
de till serskildt militära ändamål mest passande; borde tillhöra Militär-myndighet,
och att detta förfarande af ingen förhanden varande
författning mötte hinder. Men detta oaktadt lät man, för att
icke genom någon, om än aldrig så välgrundad, förändring öka ovanligheten,
som alltid väcker ett visst motstånd, åtminstone hos de
mindre oplysta, begge åtgärderne utöfvas af den Civila myndigheten:
Landshöfd:n, och denna Embetsman, hvilken såsom med de
ortliga förhällanderne bekant och på stället handlande, var bäst i
tillfälle alt vid tillämpningen gå den rätta medelvägen emellan de
båda stridiga intressena, erhöll också ingen annan begränsning i sin
myndighet än den af R. St. yttrade önskan: att till Kavalleriet och
Artilleriet företrädesvis uttaga dem, som dertill hade lust, och att med
valet hålla sig inom de genom nåd. General-orderne bestämda områden
hvilka härofvan blifvit anförda.
Det torde således inses, att Konungens och Ständernes gemensamma
beslut ang:de Bevärings-manskapets och Stammens samfäldta
organisation blifvit ulfördt med lika mycket afseenden på de intressen,
som i främsta rummet på frågan inverkade, som på en klok
verksamhet.
Att man icke misstog sig om tillvaron hos Bevärings-ynglingen
af ett ganska bestämdt tycke för eller emot de speciella vapnen,
bevisas bäst af Legningarne.
Enl. upgifter ang:de dessas förhållande under året 1850 visar
sig, att då legningsprocenten inom Infanteri-beväringen från de
områden utur hvilka äfven manskap till Artilleriet utvaldes, endast
var 7j3s proc., så var den vid den utur samma område utvalde
Artilleri-beväring 12££ proc. Jemför man hvart och ett af
de 3:ne Artilteri-reg:tenes med Infanteriets från samma distrikt, så
visar sig att Svea och Wendes Artilleri-reg:ten hade, jemförelsevis
emot styrkan, mera än 3 gånger så många legde som Infanteriet,
då deremot Götha Artilleri, som under en längre tid öfvat Beväringsmanskap,
från Götheborgs stad, och som äfven 1850 erhöll sin contingent
från denna stad, der man var van att se detta vapen, endast
hade f så många legde, i förhållande till styrkan, som Bohusläns
reg:te.
Gör man samma jemförelse inom Kavalleriet, så synes, att endast
Skånska Dragon-reg:tet hade ett jemförelsevis större antal legde
än Infanteriet från samma område, men Kavalleriet i sin helhet icke
mer än 2 proc., då medelprocenten af legde vid Infanteriet inom
samma område var Oj6^ proc.
Då man ser anföras att. den nya organisationen af Beväringsmanskapets
öfningar hos menige man på landsbygden skall hafva
väckt 'både förundran och missnöje, må, såsom ett ganska anmärkningsvärdt
bevis uppå huru föga fruktan eller obehag Beväringsmanskapet
kände att förenas med de värfvade regdene, anföras att
Den 7 Maj e. m.
333
då legningsproc. vid Indelta Infanteriets manskap var 10| proc. af
styrkan, densamma inom Lifgardes-reg:tenes områden endast var
3,7Ö proc., nemi. 8,5ff proc. inom Svea gardets norr om Mälaren
belägne, oell O proc. inom Andra gardets på södra Mälare-stranden
belägna område, samt endast 1 \ proc. vid det utur dessa sistnämnde
områden till Lifgardet till häst utgående Beväringsmanskap.
Hvad slutligen vidkommer de båda hufvudskål på hvilka Utsk.
velat grunda sin bevisning, att den gjorde fördelningen af Beväringsmanskapet
varit stridande mot B. Sl:s vid 1848 års riksdag fattade
beslut, torde endast behöfva nämnas l:o att K. M:s rättighet alt
flytta Bevärings-manskap från ett län lill annat, icke allenast alltifrån
Beväringsmanskapets inrättning 1812 varit af Ständerne medgifven,
utan äfven ständigt och utan anmärkn. tillämpad och att således
något nytt medgifvande af 1848 års Ständer icke behöfdes,
derföre icke heller blifvit af Konungen äskadt, och således icke kunnat
af Ständerne afslås. 2:o Att R. St:s yttrande, i deras underd.
Skrifvelse d. 8 Juli 1848 (Se Bihanget lill Samtl. II. St:rs prot.
vid Lagtima riksdagen 1847—1848 10:de Sami. l:a Afd. sidan
226—227): "att med Bevärings-manskapels uttagande till vapenöfningar
bör förhållas hädanefter som hittills” endast
har afseende på 2:a, 3:e och 4:de punkterne af K. M:s nåd. propos.
d. 18 Nov. 1847; samt till Lit. a), A), c), d), e) och A) i 6:te punkten
hvilka innefatta föreskrifter för verkställighet af den i 2:dra,
3:dje och 4:de punkterne intagne förslag; hvilket förhållande ock
motionären Nils Andersson från Christianstads län, såsom det höfves
en sanningsälskande man, klarligen upgifvit; hvaremot Const.Utsk. tillåtit
sig gifva dessa ord en tydning, som skulle de äfven omfatta
frågan om Bevärings-manskapets kallande "till vapenöfningar från
ett län lill annat”, en fråga som icke förekommit i den K. propos:n
och således icke heller rimligen kan anses besvarad genom de
ofvananförde orden, som endast afse de tydligen angifne punkterne.
Men antagom för ett ögonblick att de omtvistade orden innebure
den vidsträckta tydning Utsk. vill dem gifva och låtom oss tillse huru
förevar, anmärknings-fråga då gestaltar sig. Faktiska förhållandet är:
alt Bevärings-manskap, allt ifrån dess inrättning, blifvit draget till
vapenöfningar från ett län till annat. R. St. säga: ”att med Bevärings-manskapets
uttagande till vapenöfningar bör förhållas såsom
hittills; hvaraf klarligen följer: att St., just genom de anförde
orden medgifvit: alt Bevärings-manskap må till vapenöfning dragas
från ett län lill annat. Utsk., som antingen icke tagit kännedom
af det faktiska förhållandet, som hittills egt rum, eller icke betänkt
huru detsamma inverkar på frågan, har upställt såsom en skarp
anmärkn. mot en Konungens rådgifvare hvad som enl. Utsk:s egna
premisser fullkomligen öfverensstämmer med hvad R. St. beslutat.
Huru förklara ett sådant sätt att tillvägagå i så alfvarsamma frågor?
Jag afhåller mig från allt svar å denna fråga; men prisar mitt kära
fädernesland lyckligt, der man, oaktadt allt visadt nit alt nagelfara
regeringsåtgärder, icke finner större anlednir till anmärkmr än den
förevar. Men mörk visar sig framtiden, då man varsnar alt den
myndighet i hvars hand grundlagens stiftare anförtrodt det högst
334
Den 7 Maj e. m.
grannlaga och ansvarsfulla kall att granska prolm öfver regeringsåtgärderne,
tillåter sig, att, såsom jag nyss visat, framkomma till
Ständerne med upgifler, hvilka icke öfverensstämma med verkliga
förhållandet, och med tydningar af föreg:de Ständers beslut, som
strida emot samma besluts klara ord och oförtydbara mening.
Jag vågar i följd af detta mitt anförande vördsamt föreslå
att H. R. o. Ad. behagade lägga denna anmärkningspunkt till
handlingarne, såsom icke förtjent af vidare handläggning.
Många ledamöter yttrade härtill bifall.
Frih. Raab: Med kännedom om det föga inflytande jag kan
komma att utöfva på detta Stånds beslut, hade jag måhända bort
afhälla mig från allt yttrande i detta ämne, men har likväl trott
mig icke böra undertrycka mitt ogillande af det sätt, hvarpå Const.
Utsk. fullgjort det i 107 § R. F. lemnade updraget. Jag tror icke
att Utsk. hade bort nedstiga till mindre betydelsefulla anmärkn:r
om formfel och smärre misstag, som hvar för sig svårligen ådraga
sig det ansvar, som här är ifråga. Min öfvertygelse är, att Utsk.
hade bort förstå nyssnämnde grundlags § så, att Utsk., med ledning
af erhållne uplysningar och i öfrigt kända förhållanden, egde
att gifva Ständerne en vägledning för sitt omdöme rörande rådgifvare-personalens
förhållande under den förflutna tiden och huruvida
107 § på dem kunde tillämpas, eller icke. Denna åsigt delas
också af flere reservanter, icke blott inom detta Stånd ulan äfven
inom de öfriga och specielt bland dem alla nämner jag en bär
närvar, ledamot Ur Tersmeden. Det har ej kunnat vara lagstiftarens
mening när 107 § nedskrefs, att med tillhjelp af den söka
tillfällen att, likasom med knappnålar nagga Konungens rådgifvare,
för att derigenom försvaga deras kraft och nedstämma deras
mod. Det kan icke heller vara öfverensstämmande med rikets
sannskyldiga fördel, ty Konungen behöfver en stark kraft för regeringen.
Vida värdigare för representationen och vida ändamålsenligare
för Utsk. hade det varit om Utsk. rent uttalat, antingen
en tillämpning af 107 § borde ega rum eller icke. Mine Hrr!
vårt land är af ålder ett konstitutionelt samhälle, Sveriges befolkning
älskar sin lagbundna Regering, såsom det säkraste palladium
för egen frihet, men det är ömtåligt om sina rättigheter,
det fordrar att vågskålen mellan de båda Statsmakterna skall stå
jemn — och ostraffadt kan denna vågskål icke rubbas, det visar
oss historien på sorgklädda minnesblad, både under envälde och
partitider — beggedera lika olyckliga för fäderneslandet. Jag tror
derföre det ligger stor makt uppå att man med noggrannaste omsorg
begagnar den lagliga rättighet, som är nedlagd hos representationen
i den 107 § och är ömtålig om formen äfven på den
sidan; emedan i dem onekligen ligger en vacker ide' för vårt statsskick,
då Konungen blifvit uphöjd öfver allt klander af de stridande
partierna, värnad afSina rådgifvares öpna bröst! men denna
skyddsmur måste vara stark och kraftig, måste vara sammanfogad
med ett cement, som jag vill kalla förtroende, både ofvanifrån
och nedanifrån.
Den 7 Maj e. m.
335
Efter min åsigt hade det ålegat Const.Utsk. att med ledning
af de uplysningar, sora Utsk. varit i närmaste tillfälle att inhemta,
meddela Sländerne huruvida Konungens rådgifvare verkligen egde
detta förtroende ofvanifrån och huruvida de förtjenade detsamma
nedifrån.
Det hade ålegat Utsk. att vidare yttra sig, om rådgifvarne
ställt sig i spetsen, så, som de böra, för samhällets vigtigaste angelägenheter
och för de reformer, hvilkas införande i vårt land
äro behöflige: om de med nit, skicklighet och drift sökt genomdrifva
det, hvarför de ställt sig i spetsen; om slutligen säger jag,
de ställt riket på den bestämda ståndpunkt att riket och dess innebyggare
för dem kunna hysa fullt förtroende.
Allt detta tror jag det ålegat Const.-Utsk. att framställa; —
men då Utsk. sådant åsidosatt och i stället hållit sig till mindre
betydliga form-saker, så anser jag mig böra, äfven om jag ej är
lycklig nog att hos andra finna understöd för min mening, yrka
återremiss å ifrågavar. betänk, med föreläggande för Utsk. att framkomma
med förnyadt utlåt, i detta ämne.
Frih. von Stedingk: I min tanka äro rådgifvare-plalserne
hos Sveriges Konung icke serdeles afundsvärda. Arbetet inom
rådkammaren är vidlyftigt, ansvaret ganska stort, och emolumenterna
för detta, eller lönevillkoren med hänseende till mödan och
embetenas vigt, ganska ringa — och sportlerne bestå i mer eller
mindre anständiga utfall af tidningspressen. Under sådane förhållanden
skulle jag anse det vara Ständernes pligt och Const.-  Utsk:s i första rummet, alt icke uplaga anmärkmr, af den småaktiga
natur, alt de ej kunna medföra någon påföljd och för min
del får jag öppet förklara det jag ej anser någon enda af här
framställda anmärkmr hvila på verklig grund d. v. s. föranleda
till den ätgärd, som med 107 § åsyftas. Efter mitt förmenande
förtjenar detta betänk, icke att diskuteras, utan borde endast helt
enkelt läggas till handlingarne; men som, efter hvad jag har mig
bekant, ett af Medstånden, vidtagande samma åtgärd beträffande
alla andra anmärkmr, likväl derifrån undantagit dem, som röra
Chefen för Landtförsvars-depart., så anhåller jag att något litet få
skärskåda desamma. Jag hade ämnat att först yttra mig öfver
den 3:dje punkten; men som Hr Lefre'n redan bättre än jag det
skulle hafva kunnat, uttalat allt hvad jag velat säga, börjar jag
med den 4:de innefattande att ett numera Öfverste-löjtnanten Åkerstein
ådömdt suspensionsstraff å 4 månader blifvit med en månad
förminskadt med hänsigt till tiden hvarifrån suspensionen skulle
taga sin början hvarvid en månads förut erhållen och begagnad
permission fått i beräkningen af tiden ingå. Hvad är väl detta
för anmärkn.l
Från hvilken källa den härflutit med hänsigt till den som
henne framställt lemnar jag derhän men då Const.Utsk. uptagit
densamma kan jag deri ej finna annat än allt för stor högaktning
för domaremakten, en högaktning, den jag visserligen gillar men
icke sträcker så långt, ty jag kan icke föreställa mig att annat
336
Den 1 Maj e. m.
kan med dom åsyftas, än att det ådömda straffet skall gå i verkställighet
och hvad denna sak angår, har den omtalade personen
verkligen under bestämda tider afhållils från tjenstgöring jemte
förlust af lön för samma tid. Man kan således ej neka det ju
icke domen gått i verkställighet.
Jag kan icke vid detta tillfälle underlåta alt urtaga äfven en
annan anmärkn. eller den, som rörer bemälde Hr Akersleins befordran
till Öfversle-löjtnant i armeen, för att visa hvart man kommer,
när man så der på fri hand utkastar anmärknings-anledningar.
Det lärer vara kändt och ei kändt alt det tillkommer Konungen
att till grader iuorn armeen utnämna hvem Han behagar;
det är också en ganska gifven och obestridlig sak att en person,
kan vara till den grad skicklig och af sin Konungs nåd. och upmuntran
förtjent alt hau deraf bör komma i åtnjutande utan afseende
derpå att han för öfrigt kommit att begå ett tjenstefel, och
jag får för min del förklara ali om fråga upslått om denna befordran
midt under det suspensionen pågick, skulle jag, derest jag
varit föredragande icke dragit i betänkande att kontrasignera fullmakten,
ty man bör ej förglömma alt denna befordran skedde inom
arméen, hvarigenom ingen menniska prejudicerades. Annorlunda
hade del möjligen kunnat vara om befordran på Stat ifrågakomma,
men äfven om så varit förhållandet, hemställer jag hvarthän
det skall leda om hvar och en, som funne sig missnöjd skulle
inlemna anmärkms an!edn:r mot vederbör. Depart:s-chefer, och
hvad serskildt den för Landtförsvaret beträffar, tror jag ej alt en
Talleyrands diplomatiska skicklighet skulle förslå att nöjaktigt förklara
grunderna för en eller annan utnämning.
För min del finnér jag de här framställda anmärknrr så
ogrundade eller förtjenande så ringa afseende det jag finner mig
föranlåten anhålla att de med R. o. Ad:s ogillande måtte läggas
till handlingarne.
Hr von Hartmansdorff: Af den öfverläggning, som hittills
egt rum, torde Ståndet hafva funnit, alt mina farhågor besannats.
Ofverlåggningen har gått, som man kunde vänta, utan
sammanhang och följden deraf lärer vara, all ingen af Ståndets
ledamöter hört eller npfattat något ärende i samband. Det har
burit så illa åt, att, då en ledamot talat om nyttan och nödvändigheten
af boställsrum ål Konungens rådgifvare, så har nästföljande
talare yttrat sig om nyttan och nödvändigheten af boningsrum
åt fångar. Intet Stånd torde följaktligen hafva så misshandlat
delta ärende, som R. o. Ad. Nu har tillika inträffat, alt en
talare, Hr von Troil begärt ogillande af lista punkten, Hr Lefrén
den 3:djes läggande till handlingarne, Frih. Stedingk att likaså
måtte ske med den 4:de och Frih. Raab, att hela den afdeln.,
som benämnes Lit. A skulle återremitteras.
När tiden till proposns framställande kommer och alla dessa
serskildta yrkanden skola i afgörendets stund utredas, så lärer det
komma
Den 7 Maj c, fil.
337
komma att visa sig om icke det varit bättre atl afhandla hvar
sak för sig. Den som framdeles kommer att läsa våra prot., varder
troligen förvånad att finna, huru man talat öfver ämnena om
hvarandra; han måste följaktligen söka på ett ställe hopaföra de
spridda yttrandena öfver samma sak, innan han kan finna något
sammanhang, i öfverläggningen, och fatta saken i sin helhet.
Fråga bör vara icke blott att hålla sig till Konungens råtlgifvares
åtgärder, utan äfven att, på sätt Hr Lefre'n och Frih.
von Stedingk gjort, fästa upmärltsamhel vid det sätt hvarpå Const.
Ulsk. behandlat saken.
Sedan Utsk. 1840 användt 106 § på 31 serskildta mål, och
derpå icke följde ett sakfällande utaf någon enda af Konungens
rådgifvare, så tyckes Utsk. hafva tagit för regel alt icke vidare
begagna 106 §,' men deremot den 107:de så mycket mer och äfven
på sådane ämnen, som bort utgöra föremål för den 106 §:n.
Hvilken har följden deraf blifvit? — Jo, att Ulsk. benådat efter
106 §, som varit tillämplig, men anklagat efter 107:de §, som
icke är det. Om Ständerne då äro såsom man bör förmoda, lagoch
samvetsgranna: så kunna de ej sakfälla efter den 107 §, som
är otillämplig. Följaktligen varda Konungens rådgifvare utan allt
ansvar äfven om de bort ådraga sig något sådant. Jag säger icke
i allmänhet att så är och vill vid hvarje punkt uttrycka min mening
serskildt, men uttalar detta på förhand för att visa det
skefva sätt hvarpå Const.Utsk. behandlat frågan. Jag tillåter mig
detta hårda uttryck derföre, att jag vid flere riksdagar, den ena
efter den andra, då jag icke varit rådgifvare, anmärkt samma fel,
hvartill Utsk. nu åter, i min tanka, gjort sig skyldigt. Det är
Mine Hrr! enl. min förmening, nödigt, alt män, hvilka hafva ett så
vigtigt updrag sig anförtrodt, som Const.Utsk:s ledamöter, handla
så samvetsgrannt och lagligt som möjligt är. Derföre, och för
den makt, som ligger på utöfningen af deras befattning, gör jag
denna anmärkning.
Hvad l:a punkten beträffar ”angule dispositionen af anslaget
för fångars vård och underhåll lill inredande af ett Straffängelse inom
Warbergs f. d. Fästning” så hade anmärkn:n dervid, om någon
sådan varit förtjent, (jag säger icke ull så är, ulan örn så varit)
bort framställas efter 106 §:n, emedan frågan är huruvida Konungens
rådgifvare kunnat tillåta sig alt för ett annat ändamål
än det bestämda, begagna ett visst anslag. En ledamot bar talat
om nödvändigheten af medlens användande. Denna erkänner jag
också, men tvistefrågan är den, jag nämnde, huruvida del var tillåtlig!
att begagna medlen; om det ej var medgifvet hvarföre föranledde
ej Konungens rådgifvare skrifvelse derom till R. St., enär
dessa voro tillsammans då behofvet skulle fyllas. Hade de icke
varit samlade, så hade den gamla regeln, att nöden har ingen lag,
måst gälla. Annat var förhållandet, när Ständerne voro tillstädes.
Den 2:dra punkten angår ”indrifvande af böter, ådömda de
Norrska undersåter af Svensk domstol”. Här tror jag Const.Utsk,
haft alldeles rätt atl begagna den 107:de §, ty redan 1825, fä6
H. 22
338
Den 7 Maj e. m.
stades, såsom betänk, visar, Konungens npmärksamhet på behofvet
alt reglera de politiska förhållanden emellan Sverige och Norrige,
hvilka här äro i fråga. Det skedde således 11 år efter Föreningen.
Ifrån år 1825 till 1851 äro 26 är ytterligare förflutna, och
ändock hafva Konungens rådgifvare såvidt man vet, icke vidtagit
någon åtgärd för att rätta delta missförhållande. Bevisar ett sådant
handlingssätt nit och drift, eller motsatsen?
Hr Sandströmer har sagt att detta ämne tillhörde Unionskomitéen:
jag som har varit ledamot af densamma och Hr Lefre'n
likaledes, vi vete nogsamt alt dessa juridiska frågor icke voro föremål
för Unions-komiteens förhandlingar. Hade förhållandet varit
eller bort vara sådant, sora Hr Sandströmer påslår, så hade Konungen
utan tvifvel i komitéen insatt äfven sådana ledamöter, som
gjort lagfarenheten lill sitt lefnadsyrke, men några dylika funnos
der icke under de flera år jag var komiteens medlem och icke
heller förut, såvidt jag vet. På denna komité berodde saken således
icke. Då nu emellertid de båda åtgärder, som bär varit
föremål för anmärkn. berott på rådgifvare af åren 1846 och 1849,
hvilka redan äro enlligade ur Konungens rådkammare, så är följaktligen
med stöd af 107 § ingenting att göra.
Då jag uppehöll mig vid den förra punkten glömde jag och anhåller
att nu få anmärka det Hr Sandströmer omförmälde, huruledes
den åtgärd, som vidlogs i afseende på fängelsebyggnaden i
Warberg, föreföll under det att Konungen var fränvar. från liufvudstaden,
hvarvid talaren tillika nämnde om sådane ärender, dem
Konungen icke under resor afgör: Detta låter som skulle den afgångne
rådgifvaren tro, att Styrelsens hufvudsäte vore, icke der
Konungen befinner Sig, ulan i hufvudstaden, der den I. f. Regeringen
siller. •— Men del år icke så. — Der Konungen vistas,
der år ock Styrelsens hufvudsäte. Hvad som afgöres i den t. f.
Regeringen, är ingenting annat än hvad Konungen finner för godt att
från sig afsöndra till dem, som hemma sitta. 43 § R. F. är i
det fallet tydlig, lydande sålunda: ”Går Konungen i fält, eller till
aflägsnare inrikes orter, eller till konungariket Norrige reser, förordne
tre ledamöter af Statsrådet, under den ordförande, som Han,
antingen ibland Prinsar af Sitt Hus, eller ibland Statsrådets ledamöter,
serskilt nämner, att föra regeringen i de mål, Konungen
föreskrifver. Med de mål, Konungen dä Sjelf afgör, förhälles på
del sätt, som 8:de §:n stadgar”.
Den 3:dje punkten, rörande Bevärings-manskapets öfningar,
är ock af den beskaffenhet att, om anmärkmu varit behörig, hade
hon bordt göras efter 106 och icke efter 107 §:n, ty i den åtgärd
som vidlogs, saknades icke, på sätt, Hr Lefrén tillräckligen
uplyst, nit, skicklighet och drift.
Enahanda är förhållandet med 4:de och 5:te punkterna, ang:de
det Majoren Åkerstein ådömda suspensiousslraff samt boställsrums
uplåtande, åt Depart:s-cheferne. Skulle något klander i sistnämnde
hänseende ega rum, så vore det af den orsaken, att kronans hus
blifvit obehörigen begagnade. Men åtgärden var deremot i min
tanka så nödig och riktig, att hon just bevisar nit och drift hos
Den 7 Maj e. m.
339
deni, som henne tillstyrkt, ty i ett land, der embetsmännen i allmänhet
äro så ringa aflönade, som i Sverige, der är det nödigare
än [i;i andra ställen, att de högste embetsmännen, Dep:ts-cheferne,
må vara så litet som möjligt betungade af den tidspillande och
kostsamma omsorgen att skaffa sig passande boningar. I samma
mån, som det s. k. parlamentariska styrelse-sättet olyckligtvis inritat
sig hos oss, i följd hvaraf rådgifvare-personalens omvexling
är att för hvarje riksdag befara, blifver det oss mycket nödvändigare,
alt för dessa ombylliga embetsman må finnas bostäder, der
de kunna taga in, den ena efter den andra, ulan att behöfva
ruinera sig genom särskild bosättning i och för sina missa sysslor.
Sjette punkten rörer anmärkn. beträffande ett, på besparingarne
af Art. anslaget, Fäll-tygmästaren Thestrup tillagdt arfvode.
— Då Konungen i allmänhet äger använda besparingarne så är
det klart att han destomera bör kunna göra det nu, då Gcneralfält-tygmästarelönen
särskildt användes till gagn för Artilleriet, som
Konungen oanmärkt kunnat göra en dylik disposition under den
lid General-fältlygmästarelönen upbars af cmbetets innehafvare.
Nu innebär anmärknm en otacksamhet mot 11. K. II. Kronprinsen.
När förre General-Fälttygmästaren sjelf upbar hela sin lön
och Ofverste-Löjtnanlen Thestrup i hans ställe satt i Krigs.-colhm,
så lemnade man det arfvode, denne derföre tilldelades, opåtaldt.
Nu, då H. K. H. lill Artilleriets nytta använder hela GeneralFälltygmästarelönen,
så klandrar man, alt Öfversle-Löjtnanten
Thestrup fortfarande undfår för enahanda befattning samma arfvode
som förut.
På grund af hvad jag sålunda anfört, anser jag ingen af dessa
anmärkn:r böra föranleda R. o. Ad. att hos Konungen, anhålla
om någon rådgifvares entledigande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Consl:sUlsk:s här under behandling
varande s. k. descharge-belänk. har blifvit hårdi angripet, med
rätta såsom jag tror i åtskilliga punkter, men likväl icke i alla.
Jag anhåller derföre att med några ord få besvara hvad som här
blifvit yltradt mot de punkter, i hvilka, enl. mitt förmenande, Ulsk. haft
rätt. Tager jag dä först i betraktande punkten angule disposition
af anslaget för fångars vård och underhäll i och för inredande af
Warbergs f. d. fästning till straff-fängelse, så har man ang:de densamma
här anmärkt, att man flere gånger tillförene opåtalt användt
förslagsanslaget för fångars vård och underhåll till reparationer af
fängelserna. Att så skell, vet Const.Utsk. ganska väl, och Lisk. ansåg
det vara rätt att så skedde, ty IJtsk. ansåg, att til! fångars vård
och underhåll nödvändigt hörde, att de hus i hvilka tångarne bodde,
mäste underhållas, och då annat tillräckligt anslag icke lill äuda
målet
fanns, så har man icke ansett anmärkningsvärd! att medel to
gos
af fängvårdsanslaget. Men derföre alt Ulsk. ansåg fångvårdsunslaget
opåtalt kunna få användas lill reparation af redan beflndtliga
fängelser, så följer deraf icke alt samma anslag kunde opåtalt
få användas lill nybyggnader. Det må visserligen vara möjligt att
22*
340
Den 7 Maj e. m.
någon mindre nybyggnad på samma gång som reparalionerne blifvit
företagne, utan att anmärkn. deruppå följt, men om så skett,
kan likväl sådant förklaras af omöjligheten för ett Utsk. sådant
som Const.Utsk. att öfvervaka hvarenda sådan liten mindre byggnad.
Har det åter skett i större skala utan att anmärkn. deruppå följt,
så anser jag för min del sådant vara orätt; men om något orätt
förut har skett, kan det väl icke dermed försvaras, att det orätta får
ske om igen och åter om igen. Jag har sagt, alt Utsk. ansåg det
nyskapade fängelser icke finge upföras af anslaget för fångars vård
och underhäll, och jag tror att K. M. och It. St. varit af samma
tanke, ty om så icke varit, hvarföre skulle K. M. dä, i stället att
taga de behöfliga medlen på det ill imiterade anslaget till fångars
vård och underhåll, vid hvarje”riksdag hafva begärt nya anslag till
upförande af nya fängelser, hvarföre skulle K. M. på dessa begärda
anslag till nya fängelser lägga sä stor vigt, och sluteligen hvarföre
skulle Ständerna vid förra riksdagen hafva lagt så stor vigt vid nedsättningen
af den äskade anslagssumman till nya fängelser? Men
säger man, inredningen af Warbergs fästning var icke någon nybyggnad,
då något nytt hus icke der upfördes. Detta vet jag ganska
väl, och hade man inskränkt sig till reparationer af det gamla
länsfängelset, så hade ingen anmärkn. kommit i fråga, men vid
delta tillfälle, har man ehuru möjligen något nytt hus icke byggdes
dock skapat ett nytt fängelse, hvartill de gamla husen inom fästningen
bland annat gamla spanmäls-magasiner användes. Om man
nu, derföre alt dessa hus voro gamla, men ombyggdes och nyskapades
lill fängelse, icke ansåg denna nyskapelse för nybyggnad, hvarföre
skulle, om fångvårdsanslaget finge användas alt sä nyskapa fängelser,
men icke att nybygga dem, K. M. behöfva äska anslag lili
nybyggnad af fängelser, eller hvarföre skulle Ständerna bry sig om
alt någonsin pruta på sådana anslag, ty K. M. kunde ju då, i st. f.
att nybygga, laga en gammal oduglig byggnad och ombygga densamma
till ett nytt fängelse, samt dertill taga medel på förslagsanslaget
för fångars vård och underhåll. Genom ett sådant sätt alt
betrakta saken, blir Ständernas rätt att anslå medel under vissa titlar
fullkomligen illusorisk. MeD, säger man, den anmärkta åtgärden
var nödvändig. Detta må vara sant, men derföre att den var nödvändig,
var det, sådant oaktadt, Stals-rådets skyldighet att verka för
att den tillkom på ett lagligt sätt, och Const.Utsk:s anmärkn. gäller
här, icke att åtgärden var onödig, utan att den var olaglig. Men
säger en annan talare, den som näst före mig yttade sig, Const.-  Utsk. får icke efter 107 §:n R.F. anmäla olagligheter, utan det
skall ske efter den 106:te. Det är visserligen sant att 106:te §:n
är afsedd alt beifra olagligheter begångna af Konungens rådgifvare,
men icke måtte del vara den värde talarens mening att Const.Utsk.
väl upfyller sin pligt om Utsk., äfven i mindre maktpåliggande
fall, gång för gång enl. 106 §:n instämde Konungens rådgifvare,
hvaremot det kan vara ganska lämpligt att Ständerna enl. 107 §:n
veta att dessa olagligheter äro begångna på det att Ständerna med
sakkännedom må kunna fälla sitt omdöme huruvida de önska att
sådane Konungens rådgifvare må bibehållas eller icke. Det kan fin
-
Den 7 Maj e. m.
341
lias rådgifvare, som begå den ena lilla olagligheten efter den andra,
och att för hvarje sådan lagföra dem vore orimligt. Men ea
rådgifvare, som gång på gång förgår sig på sådant sätt, vore lika
orimligt att bibehålla såsom en Konungens rådgifvare, och då den
107:de §:n handlar om skicklighet och drift, sä måtte det vara
Const.Utsk:s rättighet, att i ett fall, då Utsk. anser en olaglighet
vara begången ehuru icke nog stor att förtjena lagföring, likväl anmäla
densamma hos Ständerna, såsom en brist pä skicklighet. Men
har man sagt, den anmärkta åtgärden var nödvändig, och man hade
icke andra medel, huru skulle man då bära sig ät? Den frågan
har Utsk. redan besvarat. Det är just vid tillfällen, då en utgift
är nödvändig, och då medel icke kan pä annat sätt beredas, som
Konungen kommer med propos. till Ständerna. En klok 1 legering,
tänker sig på förhand före, hvilka behof vid närmaste
framtid kunna inträffa, och begär anslag dertill af Ständerna. Alt
fångar behöfva boningshus, är också en sak, som ganska väl på
förhand kan förutses, hvarföre äfven på förhand man' kunnat komma
med propos. derom lill Ständerna. K. M. har äfven kommit
med propos. om upbyggande af nya fågelså', och ingenting hade
hindrat K. M. alt äfven aflåta nådig propos. ang:de omgörande af
Warbergs fästning till fängelse. Men icke nog härmed, Konungens
rådgifvare hade vid detta tillfälle icke behöft hafva detta förutseende,
ty behofvet inträffade midt under riksdagen. Ingenting
hade varit naturligare, än att, om åtgärden varit nödvändig, och
medel icke funnits, Konungens rådgifvare kommit till Ständerna
och begärt medel, och dertill hade de ganska god lid, ty saken
afgjordes af K. M, d. 11 Juli, och riksdagen slutades icke förr än
i slutet af Oct. samma år. En värd talare har sagt, ”det är godt
och väl att man kunde hafva kommit med propos. till Ständerna,
men Konungen var på resor etc.” Alt Konungen var på resa det
veta vi alla, meli den värde talaren har förgätit att visa oss hvarföre
Konungen icke i Malmö likaväl som i Stockholm kunde fatta
beslut om utlåtande af proposm lill Ständerna, dertill var Han enl.
mitt förmenande oförhindrad, då Han i Malmö var omgifven af
Sina rådgifvare. Jag tror således att denna punkt innefattar en
ganska riktig anmärkn., men huruvida denna anmärkn. förtjenar
att man på den grundar en skrifvelse till K. M. om de Statsrådsledamöters
entledigande, som i beslutet deltagit, är en helt annan
fråga, deruti Const.Utsk. icke inlåtit sig.
En värd talare har ytterligare anmärkt mot Const.Utsk:s Andra
punkt, ang:de indrifvande af böter, ådömde Norrska undersåter
af Svensk domstol, alt något i den 'saken svårligen i administrativ
väg kunde åtgöras. Dervid har han rätt, och Const.Utsk.
har icke afsett att något i administrativ väg kunde göras. Const.-  Utsk. har betraktat frågan såsom politisk, och har i densamma sett
ett ojäfaktigt bevis på den lamhet hvarmed vår Regering behandlat
och bevakat våra rättigheter, då de stå i förhållande till de
Norrska.
En talare har slutligen anfört åtskilliga anmärkn :r mot den
punkten i Const.Utskis betänk, som handlar om Major Åkerstein.?
342
Den 7 Maj e. m.
suspensionsslraff. Jag tror att i Const.Utsk:s betänk, redan finnes besvarad!
allt livad af ilen talaren blifvit anfördi och jag förbigår således
hvad lian derom yttrat.
Utsk. har vid upgörande af delta betänk, ställt sig grundlagens
ordalydelse till efterrättelse, och har ansett det vara sin pligt
att för Ständerna tillkännagifva allt, hvad Utsk., under läsningen
af de i Statsrådet förda prot., funnit anmärkningsvärd!. Huruvida
Rikets väl klafver att med anledn. af dessa anmärknrr, skrifvelse
till K.. M. aflåtes, detta har Utsk. ansett vara en fråga, hvars pröfning
tillkom icke Utsk. utan Ständerna.
Gr. Sparre, Erik: Jag vågar för min del instämma i den
af åtskilliga bland Ulsk:s reservanter och äfven af en och annan
talare här yttrade åsigt, alt delta betänk, icke har den form, sorn
ett dechargebetänk. borde hafva. De anmärkningspunkler, som
blifvit framställda, äro enl. min tanka så obetydliga, att jag måste
lyckönska det land hvars Regering under 3 är icke gjort sig skyldig
till flera fel än dessa obetydliga. Då jag således önskat alt betänk.
hade haft ett annat utseende, men tilläfventyrs genom ordalydelsen
af 107:de §:n i R. F. är förhindrad att med den form
det nu har yttra mig vidlyftigare om rädgifvarnes åtgärder, helst en
grannlagenhet, den jag icke fattar, hindrat dem att infinna sig på
detta rum, under denna öfverläggning, så väl som under de flesta
andra, så inskränker jag mig till att här uptaga ett yttrande, som
af en talare midtemot blifvit lalli i anledn. af en anmärkn., som
föranledt honom all göra ett utfall emot Const.Utsk. och till en del
äfven emot ett annat Stånd. Ehuru jag icke anser elen 4:de punkten,
eller den anmärkn., som gjorts emot Chefen för LandtförsvarsDeparthet,
i anledn. af beräkningen af tiden för dctCommendanten
å Waxholms fästning, Majoren Åkerstein ådömda suspensionsstraff,
vara af den grofva beskaffenhet, att en skrifvelse till
K. M. borde afgå, så kan jag likväl icke neka till, att jag finner
anmärknm egao någon grund. Man må säga hvad man vill ang:de
det Majoren Åkerstein ådömda straff, med beräkningen deraf har
likväl icke gått fullkomligt rätt Ifil, då man beräknat suspensionstiden
under en tid då Major Åkerstein hade tjenstledighet. Om
det också berodde på Konungen att gifva nåd, så kunde Han icke
gifva den på föredragning af Chefen för LandsförsvarsDepart:tel, ett
formfel ligger således deruti. Mig synes också att någon missaktning
mot domaremakten deruti finnes, och att Utsk. lagt vigt uppå
iakttagandet af en sådan grannlagenhet, det räknar jag Utsk. till stor
förtjenst. Jag bestrider icke heller Konungens rätt att gifva Major
Åkerstein en högre grad inom Arméen, men den fråga återstår
likväl, om tidpunkten för en sådan befordran var riktigt väl vald,
med afseende just på samma grannlagenhet mot domaremakten, då
befordringen inträffade 4 dagar efter sedan domen fallit. Jag skulle
icke hafva tillåtit mig detta yttrande, om icke, på sätt jag nämnt,
en annan talare anfallit Const.Utsk. derför, och jag för min del funnit
anmärknm befogad, om jag än icke anser den böra föranleda
en underd. skrifvelse till K. M.
Den 7 Maj e. m.
343
Hr Fåliranis: Jag hade väntat att någon annan ledamot af
R. o. Ad. skulle hafva ingått i vederläggning af hvad som anmärkts
i andra punkten af nu föredragne afdeln. af Utsk:s betänk.,
men då icke så skett, då tvertom 2:ne ledamöter understött frågan,
sådan den är framställd af Const.Utsk., och ansett anmärkn:n vara
befogad, så anhåller jag att uplysningsvis och i korthet få derom
anföra några ord. Denna punkt angar frågan om böter och vilen,
ådömde Morska undersåler af Svensk domstol. Utsk. bar i detta
afseende låtit komma till Ständernas kännedom hvad det vid läsningen
af “Statsrådets prot. funnit, nemi. att 3:ne frågor i detta
ämne blifvit till Konungens pröfning hänskjuten, men att någon
verkställighet icke kunnat ega rum, af den anledn., att föreskrifter
om exekutionsförfattningarnas ömsesidiga tillämpning i Sverige och
Norrige fattades. Utsk. säger: ”att dessa frågor ansetts förtjena
serskild upmärksamhet på den grund, att de ådagalägga en ganska
betänklig brist uti regleringen af erforderliga bestämmelser angtde
rättsförhållanderna mellan de förenade rikenas ömsesidiga bebyggare”.
”Åtskilliga Europeiska Stater finnas”, säger Utsk. vidare,
”hvilkas lagar en gång för alla berättigat domaren att åt utslag och
domar af icke kriminel natur, utfärdade i främmande land, mot inhemsk
eller utländsk, i landet boende, man, äfvensom åt fordringsanspråk,
grundade på domar i brottmål, meddela exequatnr utan
annan af domaren företagen pröfning, än alt domen är verklig och
ej strider mot landets positiva interessen eller offentliga rätt; varande
det antal Stater än större, som i sina lagar erkänt samma
grundsats med förbehåll af reciprocitet.” Utsk. tillägger: ”alf bland
de få länder i Europa, der dessa grundsatser hvarken enl. lag eller
praxis ännu erkännas, befinna sig Sverige och Norrige;” och
har Utsk. funnit anmärkningsvärd!, att Konungens rådgifvare rörande
dessa vigliga samhällsintressen, så vidt. af Statsrådsprot:n kunde
inhemtas, icke framställt något af- eller tillstyrkande. Mig veterligen
finnes icke något fördrag mellan enskilda nationer om i rafi
natur af domar då de angå böter eller vitén, och aldraminst finnas
de i fråga om så beskaffade mål som dessa, eller i håga om åverkan.
Det finnes icke så få fördrag, som angå verkställighet af domar då de
angå ersättningar i civilmål eller fordringsanspråk, och äfven någon
gång i brottmål, men icke i afseende på böter och vilen. Äfvenså
finnas många fördrag i afseende på reklamerandet af gröfre brottslingar,
och derom är äfven emellan Sverige och Norrige en författning
gällande. Jag kan således för min del icke finna att dessa
angifna frågor kunna gifva skälig anledn. till den anmärkn., att
någonting af Regeringens ledamöter försummats. Åtminstone kan
jag icke tro att denna fråga skäligen kan hänföras till de i 107:de
§:n R. F. afsedda rådslag, som utmärka att Konungens rådgifvare
icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, och är viss om att denna
mening icke skall af R. o. Ad. underkännas.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag hade icke ämnat
att deltaga i denna diskussion, emedan jag ansett attmintjen
-
Deo 7 Maj e. nr.
stemannaställning i samhället borde afhålla mig derifrån, helst jag
tror alt den opinion gjort sig gällande, att embels- och tjenstemän
icke böra yttra sig i så beskaffade frågor som denna. Jag gillar
visst icke denna opinion, ty om den vore riktig, så innefattade den
bästa beviset på olämplighelen af vårt nuvar. representationssätt,
emedan icke någon embetsman då borde finnas inom representationen.
Några yttranden hafva emedlertid upmanat mig att hegära
ordet. Det första var yttrandet af f. d. Statsrådet Hr Sandströmer,
alt nemi. grannlagenheten förbjöd honom att deltaga i diskussionen.
Jag förmodar att det är samma skäl, som äfven är anlednrn
till alt vi sakna alla Konungens nuvar.-de rådgifvare, och jag får
för min del förklara att efter min åsigt det, långt ifrån att grannlagenheten
bordt hindra Konungens rådgifvare från alt vara tillstädes,
Evertom år ett bevis på bristande grannlagenhet mot K. o.
Ad. och mot Coust. Lisk., att icke Konungens rådgifvare här äro
tillstädes. Jag hade trott alt de åtminstone hade bordt anse det
vara deras pligt, att meddela det Stånd de tillhöra alla de uplysningar,
som kunde tjena dertill att icke Ståndet vidtoge förhastade beslut, utan
endast sådaöa, sorn öfverensstämde med rälta förhållandet. Så vidt jag
kan påminna mig har icke heller det fall förut inträffat, att icke Konungens
rådgifvare varit tillstädes och försvarat sina åtgärder, och jag
får tillika uttrycka den förhoppning att detta exempel måtte bli det
enda i den vägen. Efter jag nu emedlertid kommit att begära ordet,
anser jag mig bitta i korthet yttra mig öfver de punkter, som
den nu föredragna afdelnm innehåller. Jag anser mig dervid först
böra förklara att jag till alla delar instämmer i den åsigt, som Hr
von Hartmansdorff framställt i afseende på ärendernas föredragning,
ty om meningen varit att lie af Ståndets medlemmar, som icke
deltaga i diskussionen, icke heller skulle få något klart begrepp om
hvad sorn framställdes, då är visserligen det sätt, som bär föreslagits,
att nemi. diskutera, om jag så får säga, buller om buller, det
bästa, men om meningen är att få ett klart begrepp om hvarje
sak, som varit 1 fråga, så tror jag enda möjligheten dertill hafva
varit den, att man serskilt diskuterat hvarje punkt för sig. Beträffande
lörsta punkten, ang:de disposition af anslaget för fångars
vård och underhåll till inredande af ett straff-fängelse inom Warbergs
f. d, fästning, har Hr von Troil redan så fullständigt meddelat
alla de uplysningar, som fordrades för att ådagalägga det
oundvikliga behofvet af detta fängelses anläggning, att jag i den
delen icke Ilar något att tillägga, men i anledn. af Gr. Lagerbjelke»
anmärkn., att om det sätt hvarpå Regeringen har tillvägagått
vore riktigt, så kunde äfven Regeringen upföra cellfängelser i riket
utan att dertill behöfdes något nytt anslag, har jag velat fästa
upmärksamhetcn derå, att här endast var fråga om att inreda en
byggnad, som var nödvändig för att inrymma det ökade fångantatalet,
och säledes icke om att införa något nytt fängelse-system.
Men jag vill likväl tillägga, ali om någon oriktighet varit begången,
så består den endast deruti, att icke propos. derom blifvit lill
Ständerna allålen, så vidt sådant kunnat ske medan riksdagen ännu
pågick, hvilket jag likväl icke så noga känner. Anmärknin hade
Den 7 Maj f. m.
345
derföre bordt riktas icke mot de Regeringens ledamöter, som deltagit
i beslutet, utan mot dem, som icke förut tillstyrkt propos:s
allåtande till Ständerna.
Beträffande den andra punkten ang:de indrifvande af böter
ådömde Norska undersåter af Svensk domstol, kan jag icke neka
att jag finner det vara ganska beklagligt att de unionella förhållanderna
mellan brödrarikena ännu icke blifvit reglerade, och att
således, om man kommer till det s. k. brödralandet, man behandlas
vida mer främmande, än om man kommer till ett aflägset
rike. Jag kan således icke neka att denna punkten är af
stor vigt.
Vidkommande den tredje punkten, nemi. ang:de tillämpningen
af föreskrifterna rörande Beväringsmanskapets vapenöfningar, har
det upgifvits att Hr Lefrén förklarat den så, att den bör förfalla;
— huruvida Hr Lefréns försvar kan anses nöjaktigt lemnar jag åt
den att bedöma, som bättre än jag varit i tillfälle att höra detsamma.
Den fjerde punkten åter eller ang:de Majoren Akersteins benådning,
är af ganska betänklig beskaffenhet, och jag anser Const.-  Utsk. hafva haft grundad anledn. till framställningen.
Hvad den femte punkten beträffar eller ang:de uplåtande af
boställen för Depart:ts-cheferne, så kan jag icke instämma i den
åsigt, som en värd talare här framställt, att allt gått rätt till, och
att anmärkn. borde förfalla derföre att vid hvarje beslut i detta
ämne den af Konungens rådgifvare, rörande hvars bostadslägenhet
beslut skulle fattas, afhållit sig från att deltaga i beslutet. — Om
Just.Ministern den ena dagen tillstyrker boställs anvisande åt chefen
för CivilDepart:tet, och denne en annan dag lemnar enahanda
tillstyrkan till förmån för Just.Ministern, synes förhållandet ej vara
stort bättre än om de båda vid bägge tillfällena varit tillstädes.
För min del anser jag att behof förefunnits af så beskaffade bostäders
anslående åt Depart:ts-cheferne, men tror likväl att propos. derom
bort atlåtas lill Ständerna, då jag tagit för gifvet att det beviljats.
Hvad den sjette punkten beträffar, eller den, rörande ett Fälttygmästaren
Thestrup tillagdt arfvode från besparingarne på anslaget
för Artilleriet, vill det synas mig lika med Utsk., att detta arfvode
bordt utgå af de General-fält-tygmästare-embetet åtföljande löneinkomster.
Man må visserligen med tacksamhet erkänna att General-fält-tygmästaren
disponerar sin lön för Artilleriets behof, men
jag tror icke att man borde disponera mera deraf än hvad som
återstår sedan det afdragits, som fordrades för sjelfva tjenstens bestridande.
Slutligen får jag förklara, alt jag, med en talare på andra sidan,
fullkomligen instämmer i obefogcnhcten af allt det klander,
som i tidningarne framställes mot Konungens rådgifvare, men kan
derföre icke tillåta mig att framställa klander mot Const.Utsk. Jag
anser det tvertom vara ganska illa af representationen att den så
förfar. Man må besinna att Const.Utsk. är en delegation af Ständerna.
Vill icke Sländerna att granskning skall företagas af Regeringens
åtgärder, då är rätt att man öfverhopar Const.Utsk.
3 40
Den 7 Maj e. m.
med tillvitelser, men vill man deremot att en granskning skall
försiggå, så kan jag icke finna något giltigt skäl att utfara i sådana.
Afven om jag icke i allo instämmer med Utsk., så kan jag dock
icke finna annat än att ledamöterna i Const.Ulsk. handlat så som
de trott öfverensstämma med sin pligt och jag förklarar derföre min
ti 11 fre ds täl 1 e lse öfver att de uttalat den öfvertygelse de egt.
Hr von Troil: Gr.’ Lagerbjelke har visserligen till besvarande
uptagit en del af livad jag yttrat, och dervid yttrat sig tro
att Regeringens beslut ang:de inredandet af ett straff-fängelse inom
Warbergs f. d. fästning var olagligt, såsom orden föllo sig, men
han har icke behagat vederlägga den bevisning jag tror mig hafva
åstadkommit, att det icke var olagligt. Jag vill visserligen icke
besvära R. o. Ad. med återuprepande af hvad jag förut yttrat, men
till följd af Gr. Lagerbjelkes sätt att besvara detsamma, anhåller
jag blott att i aldra största korthet få rekapitulera hvad jag tror
mig hafva visat i den vägen. Jag tror mig hafva visat, att Stän
derna
vid 1828 års riksdag beviljade ett anslag lill fångars vård
och underhåll, hvilket sedan har till beloppet oförändradt fortfarit
att vara förslagsanslag. . Jag tror mig vidare hafva visat, ali med
undantag af de fångar, som förvaras i länsfängelserna, finnas till
dessas förseende med nödiga husrum icke något annat anslag än
detta förslagsanslag. Jag tror mig än vidare hafva visat att det
icke är möjligt att lemna en menniska i aldra inskränktaste bemärkelse
utan att förse honom med nödiga husrum. Vidare tror
jag mig hafva visat att det icke var möjligt, alt förse alla fångar
med nödiga husrum, utan att nödiga husrum för dem måste npbyggas
och inredas, och af allt detta drog jag den slutsatsen, att
den K. Regeringen icke allenast var berättigad utan äfven pligtig
att använda detta anslag för att skaffa tångarne detta oundgängligt
nödvändiga husrum, och att på denna grund Konungens rådgifvares
tillstyrkande var fullkomligen med lag öfverensstämmande. Hr
Gr:n har deremot yttrat sin tro om åtgärdens olaglighet hafva upkommit
af vissa betänkligheter. Ilan visste icke hvar det skulle
finnas någon gräns för förslagsanslagets användande lill byggnader,
om de finge till sådana användas. Jag skall upgifva denna gräns;
den ligger i det oundgängliga behofvet. Huruvida detta blifvit öfverskridet,
det tillkommer Ständernas Revisorer och Const.Otsk. att
granska. Har medlen användts till byggnader för fångvården, då
sådana icke varit både nyttiga och nödvändiga, då kan jag icke
bestrida anmärknrs riktighet, men något sådant anser jag alldeles
icke hafva varit fallet. Hr Gr:n har vidare stödt sin yttrade tro
om åtgärders olaglighet på farhågan att Regeringen, om ilen (inge
använda detta förslagsanslag äfven till byggnader icke skulle behöfva
extra anslag till nya fängelser. Jag får fästa upmärksamheten deruppå,
att det extra anslaget till cellfängelser icke är afsedt till fyllande
utaf behofvet 'af nödiga husrum åt tångarne, ty fångarne lära
väl kunna utan cellfängelser håde bevaras och behållas vid lif, utan afser
att för fångarne åstadkomma ändamålsenligare boningsrum, nemi. sådana
som kunna meddela hoppet, att det ändamål, som med häk
-
Den 7 Mej e. m.
347
landet afsetls, skall kanna vinnas. Om slutligen icke ändå farhågorna
för förslagsanslagets ändamålsenliga användande kunna stillas,
så hafva jn Ständerna sin rätt oförkränkt att skilja byggnadsanslaget
frän det öfriga anslaget i händelse de tro att större nytta för
samhället derigenom kan åstadkommas. Något helt annat är det
emedlertid att i förväg yttra sig om hvad som för framtiden kan
behöfva att regleras, eller att vilja påstå alf något, som under den
förflutna liden varit föreskrifvet har öfverskrida, då det icke varit
någondera delen. Förra gängen jag hade ordet, anhöll jag visserligen
hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. till ogillande af denna
anmärkningspunkt. Derifrån vill jag visserligen icke, livad sjelfva
saken beträffar, vika, men då ett läggande till handlingarne af en
anmärkn., i sjelfva verket innebär detsamma, som ett ogillande,
eller hvad man i andra länder kallar en öfvergång till enkel dagordning,
så vill jag i denna omständighet icke skilja mig frän hvad
öfriga talare yrkat, utan får, om Hr Frih. o. Landtm, behagar framställa
propos. på ett enkelt läggande lill handlingarna af denna
punkt, förklara mig dermed fullkomligen belåten, oell jag förmodar
att då under diskussionen ang:de de öfriga anmärknings-punkterna
det blifvit ådagalagt att de dels varit obehöriga, och dels
ganska obetydliga, äfven samma propos. i afseende på dem blifver
både framställd och bifallen.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke bar i fråga om
disposition af anslaget för fångars vård och underhåll till inredande
af ett straffängelse inom Warbergs f. d. fästning sagt, att åtgärden
hade, om man strängt betraktat henne, varit olaglig. Om
så förhåller sig, månne det då var rätt af Const Utsk., alt anmäla
rådgifvarne hos Ständerne för oskicklighet? Det är ju att
begagna en oriktig rubrik. Alltså är anmärkn. af beskaffenhet,
att icke kunna leda till annan påföljd än alt de rådgifvare, som
deltagit i ålgärden blifvit framställda såsom föremål för klander, utan
att derpå kan följa hvarken riksrätt eller underd. anhållan om deras
entledigande. Detta är sålunda ett sätt för Utsk. att åt Konungens
rådgifvare meddela en varning. Hvar hafva grundlagarne gifvit Utsk.
en sådan rätt? Om Utsk. icke kan upvisa det stadgande, som sådant
medgifver, så måste det vara olagligt att begagna en dylik utväg.
Hr Gr:n säger: att om ringare dylika olagligheter oftare beginges,
borde de icke lemnäs oanmärkta utan för Ständerna anmälas. Sådant
har ju icke egt rum, och förr än denna förnyelse inträffat, bör
ju icke bestraffningsmedel användas. Ar nu saken af den obetydlighet,
att hon hvarken bordt föranleda (ill riksrätt eller till anmälan
efter ]07 §, hvad hade då Utsk. bordt göra? Efter min tanke tiga
stilla, likasom man förhåller sig i andra mål, dem man anser vara
obetydliga nog för att icke föranleda vederböra lagförande, eller
entledigande.
I afseende på förhållanderna med Norrige, har Hr Fåhraeus anmärkt
alt någon verkställighet af vederböra utslag icke kunde ega
rum, enär föreskrifter om sättet dertill, saknades. Detta inser äfven
jag, och har naturligtvis icke kunnat säga något derom, men
348
Den 7 Maj e. m.
hvad jag klandrar, är alt sedan man låtit saken i några och trettio
år ligga ovidgjord, Konungens rådgifvare, oaktadt ett bötesbelopp
af nära 1000 r:dr kommit ifråga, ytterligare lemnat ärendet
derhän, utan att af sådan händelse föranledis hos Konungen föreslå
upgörandet af öfverenskommelse mellan båda rikena, om lämplig
författning i detta hänseende för framtiden.
Hr Wrangel, Erik Fredr.: Sedan Hr Cederschiöld öpnat
vägen för tjenstemän att sig i dessa frågor yttra, skall del måhända
tillåtas mig att beträda samma väg som lian, ehuru icke
i bans fotspår. Hr Cederschiöld har ogillat hvarje tillvitelse och
allt klander mot Const.Utsk. Om det är nödvändigt för Ständerna
att kunna fälla en dom i en så allvarsam och vigtig fråga som
denna, så är det också nödvändigt alt uttala ett klander eller ett
gillande af det utlåt, på hvilket domen skulle stödja sig. Här är
detta så mycket mer nödvändigt, som efter hvad serskildt Hr Lefren
visat, betydliga misstag blifvit begångna af Const.Utsk. uti den 3:dje
punkten. Då dessa blifvit så utförligen påpekade, kan jag icke
tillåta mig att uprepa dem, synnerligen, då hvar och en riksdagsman,
som intresserar sig för saken, kan på vederbörligt ställe göra
sig underrättad om sanningsenligheten i upgifterna om dessa misstag.
Det kan vara förlåtligt af enskild man att fälla en felaktig
dom, derför straffas han sjelf, och det glömmes; men öfver ett
Utsk., öfver R. St. skrifver historien i en framtid sitt protokoll.
Ett Stånd har redan på grund af ifrågavar. utlät, fällt sin dom.
R. o. Ad., sorn öfverlemnat ål historien så många af dess ärofullaste
blad, för R. o. Ad. skulle det måhända också vara värdigt
att på denna tid söka utplåna ett af andra påbörjadt. — För
att vid vissa punkter göra ett tillägg till hvad förut blifvit anfördt,
anhåller jag att få framställa några anmärkn:r. I tredje
punkten ang:de tillämpningen af föreskrifterna rörande Beväringsmanskapets
vapenöfningar, har Utsk. sagt, alt betydliga ändringar
i sednaste General-ordres till fördel för Bevärings-manskapet
egt mm. Enl. förut af Hr Lefre'n lemnade npgifter, hafva dessa
ändringar varit obetydliga. Utsk. har vidare sagt att, emot hvad
förut varit öfligt, de nya beväringsområdenas ordnande medfört
de följder, att beväringsynglingar derigenom ”blifvit till öfningsplatser
flerestädes på betydligt afstånd från deras respektive län
förskickade och införlifvade med regementen af andra vapen i
andra län”. Jag lemnar derhän åt hvar och en att tolka detta
dunkla yttrande på sätt häst kan synas; för min del tror jag att
det kan finnas tre sätt. — Ständerna hade likväl redan i 1812
års Beväringsstadga icke ulfästat att Bevärings-manskapet skulle
utgå ensamt till infanteriet, hvarföre äfven ett sådant stadgande
aldrig kan åberopas. Det var naturligt att då Bevärings-manskapet
genom Ständernas sednaste beslut skulle fördelas på olika sätt,
måste detta föranleda en rubbning; men att denna rubbning varit
så obetydlig som möjligt, det har äfven visats. Alt återigen Ständernas
sednaste beslut afsåg beväringsmanskapets uttagande och
fördelning på lämpligaste sätt öfver hela landet i och för vapen
-
Den 7 Maj e. m.
349
öfningarne, är redan omnämnt, och derom borde icke ens fråga
kunnat upsla; således är här en bestämd punkt deruti man kan
säga alt Utsk. misstagit sig. Måhända vore det äfven klandervärd!
om Const.Utsk. fäster sig vid alltför mycket småsaker, ty
Utsk. skulle då göra af sitt vigtiga kall, såsom förut är yttradt,
ett slags knappnålsmakeri.
Jag vill öfvergå till 4:de punkten, angående beräkningen af
tiden för det Majoren Åkerstein ådömde suspensions-slraff, och de
anmärkmr som derom blifvit gjorda. Man vet att Major Åkerstein
vistas utrikes i och för mililaire göromål. Sådant lärer redan
varit afsedt före den lid då Major Akersleins suspension inträffade.
Man har här icke fästat upmärksamheten på en ganska
vigtig omständighet, som särskildt angår bristerna i vår rältslagskipning.
Domen meddelades först 6 veckor eftpr dess aflåtande
till vederbörande auktoriteter. Skulle nu Major Åkerstein, då han
af K. M. hade fått i updrag att för ett visst ändamål företaga en
resa, hafva upskjutit densamma, eller skulle måhända hans suspeusions-straff
icke komma att honom tilldelas förr, än han redan
hunnit komma i ett annat land? Här är ytterligare anfördt såsom
klander, att suspensionen tilldelades honom under hans permissionstid.
Hade man icke gjort det, så skulle han ännu ytterligare fått
vänta i fyra månader, emedan han hade fem qvar af sin permissionstid.
Detta har, som en af reservanterna anmärkt, icke haft
något in flytande på sjelfva domen. Principen må de lagkloke bedöma,
domen är fälld, den har gått i fullbordan och Majoren har
under deruti föreskrifven lid icke fått sin kommendantsbefattning
utöfva. — Hvad General-fält-lygmästare-arfvodet beträffar, så vore
det märkvärdigt, om, derföre att det nu anslås till för Artilleriet
nyttiga ändamål, samma arfvode, som, åtnjutet af innehafvaren,
förut beviljats af Ständerna och af Const.Utsk. vid föregående riksdagar
icke blifvit anmärkt, af nuvarande Const.Utsk. skulle klandras.
— Det vore måhända önskligt att den tredje punkten återremitterades,
jemte den anhållan att Utsk. behagade anställa sina
undersökningar litet noggrannare, och upgifva namnen å sid. 8
litet rättare o. s. v.; men det är väl Ståndet värdigare att, såsom
förut blifvit yrkadt, lemna betänk, utan afseende.
Hr Lefre'n: Då jag förra gången yttrade mig, var det hufvudsakligen
öfver punkten N:o 3. Jag får nu förena mig med
hvad Hr von Troil har anfört rörande de öfriga punkterna, på det
att ’ icke det må upstå någon svårighet vid framställandet af den
slutliga propostn, emedan jag anser de öfriga icke heller förtjena
R. o. Ad:s bifall. Men då jag har ordet nödgas jag bemöta ett
inkast, som af en talare för en liten stund sedan gjordes mot
dem, som uttalade sitt klander öfver Const.Utsk:s sätt att gå tillväga.
Jag erkänner att jag varit en af dem, som klandrat Utsk.,
nemi. hvad den 3:dje punkten vidkommer. Milt klander anser
jag mig berättigad alt uttala, jag har upgifvit bevis för detsamma,
och upgifvit bestämda facla, som öfverrensstämma med verkliga
förhållandet, samt sökt att skingra anledningarna till förvillelser
350
Den 7 Maj e. m.
tios deni, som icke hafva tillfälle att undersöka sannfärdigheten af
hvad sorn är anfördt. Det vore bra besynnerligt om jag skulle
hafva en sådan vördnad för ett Ulsk., derföre att det utgör en
delegation af Ständerna, att jag icke skulle våga ens undersöka
hurudan! förhållandet är om jag der får upgifter, som icke öfverensstämma
med verkliga förhållandet, utan skulle nödgas läsa,
blunda, tro och bedöma som den blinde om färgen.
Hr Tersmeden, Nils: Jag upträder icke till försvar för
Ulsk:s betänk., emedan jag icke har bilrädl detsamma i mer än
en punkt, och i afseende på densamma har jag icke något vidare
att tillägga till hvad redan framstäldt blifvit. Jag upträder endast
för att yttra mig i afseende å den formella delen af frågan. Man
har här yrkat återremiss af betänk., och jag vill icke påslå att
grundlagen det förbjuder, men påslår att en återremiss är oförenlig.
Alla andra beläuk:n, som äro föremål för Slåndernes diskusion,
grunda sig på motioner, vare sig från Konungen, eller från
enskild riksdagsman, men så är icke förhållandet med delta betänk.
, ty Disk. är här motionär. Utsk. har sig ålagdl att granska
de i Stats-Uådet förda prol., detta är nu verksläldt, oell det enda
beslut som kan fattas, det har Utsk. satt Sländerna i tillfälle att
göra, om de del så behaga, nemi. alt kunna anmäla rådgifvarne
till entledigande. Då man i andra frågor yrkar återremiss, är det
derföre alt man icke varit nöjd med det resultat hvartill ett Ulsk,
kommit, och man begär att på grund af de uplysningar, som meddelats
i Stånden, Utsk. skall aflemna ett derefter föräudradt förslag,
men så är här icke förhållandet, ty det är omöjligt, åtminstone
orimligt alt begära det Const.Utsk. skulle omläsa Slals-Rädsprotm.
Man kan icke heller begära att Utsk. skall komma lill
ett annat resultat, ty Utsk. eger icke alt fästa sig vid andra uplysningar
än dem, som äro hämtade ur Slalsråds-prot.m. Jag anser
således återremiss vara olämplig, och hoppas att propos. derpå
icke måtte ifrågakomma. Vidare hafva vissa talare yrkat att man
skulle ogilla Consl.Utsk:s förevarande betänk, i en eller annan punkt.
Samma skäl, som tala mot återremiss, lala äfven mot förklarandet
af ett ogillande. Något annat ogillande linner jag icke lämpligt
än det som innefattas i alt lägga betänk, lill handlingarne. Alt
en och annan ledamot ogillat det resultat, hvartill Utsk. i en eller
annan punkt kommit, finner jag ganska naturligt. Utsk, har då
sitt straff i den offentlighet, för hvilken förhandlingarne inom Stånden
äro utställde. Ett gillande som här icke blifvit yrkadt vore
också olämpligt, och blir blott lämpligt i det fall då det harden
påföljd, som Grundlagen antyder. På grund af hvad jag nu sagt,
anhåller jag om propos. på punkternas under Lil. B. läggande tili
handlingarne.
Hr Cederschiöld: Vid mitt förra yttrande anser jag mig
böra tillägga hvad jag då glömde, att nemi., ehuru jag visserligen
inser Const.Utsk. hafva ägt skäl till framställande af flera utaf
ifrågavarande anmärkms-punkter, jag likväl icke funnit dem vara
af den beskaffenhet att jag för min del tror mig böra tillstyrka
Den 7 Maj e. m.
351
en sådan ålgård som i 107:de § anvisas. Jag förenar mig derföre
med dem, som anse belänk. böra läggas lill liandlingarne.
Hvad en talare, jag tror det var Hr Wrangel, mot mig anfört,
som skulle jag hafva förmenat, att man icke borde få utrycka
något ogillande af hvad Coust.Ulsk. föreslagit, härleder sig från ett
missförstånd. Jag har icke yttrat mig så. Jag anser för hvar och
en representant del vara en rättighet alt uttrycka sitt omdöme
öfver hvad Const.Utsk. föreslagit, äfvensom att bevisa att Utsk.
misstagit sig, men deremot tror jag icke det vara rätt att göra
tillvitelser ät en delegation, hvilken Ständerna sjelfva lemnal updrag
att verkställa granskningen af Regeringens åtgärder, för hvad
delegationen i det fallet gjort, när den uppfyllt sin pligt. Lieträffande
äter frågan om återremiss, som nu sednast har uppstått, så
anser jag en sådan visserligen kunna äga rum, men jag tror icke
ali den tjenar till något. Deremot får jag fästa den siste värde
talarens (såsom ledamot af Const.Utsk.) upmärksamhet deruppå,
att det icke lärer på något sätt blifva möjligt alt gifva någon fullt
grundlagsenlig behandling åt detta ämne, ty Coust.Utsk:s utlåt, är
icke så upstäldt. Jag klandrar icke ConstUtsk:s ledamöter derföre,
ty de hafva lillvägagått på samma sätt som deras företrädare.
För en riktig grundlagsenlig behandling, hade fordrats, alt Const.
Utsk. framställt något förslag, emedan den första propos. en talman
efter grundlagen har rätt och [iligt ali framställa, är den till antagande
af det framställda förslaget. Men jag hemställer om en
propos. på antagande af detta betänk, kan göras då deruti icke
något förslag är framslälldt. Jag tror således att detta Const.Utsk.
så väl som föregående riksdagars, lillvägagått på ett mot grundlagen
stridande sätt, då det icke uttalat en mening i bestämda
ordalag, d. v. s. gifvit ett bestämdt tillstyrkande ali anmäla de elier
Konungens rådgifvare till entledigande eller också förklarat att
skäl dertill icke förefunnes. Slutligen anser jag mig böra tillkännagifva
alt, såsom jag upfatlat grundlagens anda och mening
samt Cons.Ulsk:s pligt, inskränker den sig ingalunda dertill, att
endast anmäla det den eller den Konungens rådgifvare har i den
eller den positiva åtgärden förfarit felaktigt, utan tror det äfven
Const.Ulskts åliggande att gifva tillkänna det Konungens rådgifvare
i de och de fallen hafva underlåtit att fullgöra hvad deras pligt
fordrat.
Gr. Wrangel: Med Hr Cederschiöld delar jag obehaget af
att här upträda. Jag hade helst önskat att icke göra det, men
då isynnerhet i en punkt jag lyckt mig finna att diskussionen öfverskridit
ämnet, så vill jag i detta ämne säga några ord och egentligen
tala öfver ämnet. Denna punkt är nemi. den andra. Under
en föregående tid var del ganska vanligt alt man från andra
sidan om fjällen hörde talas om kränkningar, som tillfogades Norrska
folket frän Svenska Regeringens och folkets sida. Dessa kränkningar
af den Norrska Nationalstollheten hestodo i åtskilliga vid
några tillfällen mindre väl anbragta färger och emblemer, och jag
påstår icke af den vigt, som deras ömtåliga nationalkänsla tilläde
4
352
Dea 7 Maj e. uj.
dem. Jag har aldrig hört omtalas, eller hört klagas deröfver att
Norrska domstolars laga kraftvunna utslag icke blifvit på Svenska
undersåtare tillämpade. Hade så skett skulle utan tvifvel Norrmännerne,
som äro inteligenta, och bland hvilka stora kunskapsgrenar
och isynnerhet den juridiska högt florerar, hafva bittert
utgjutit sig öfver ett sådant förfarande på Svenska auktoriteternas
sida. Jag föreställer mig tvertom att alla Svenska embetsman, som
från Thronen så ofta höra omtalas nödvändigheten af ett fastare
sammanknytande af brödrabandet med Norrige, vore angeläget att
skyndsamt och med största beredvillighet skaffa verkställighet åt
Norrska domstolars och auktoriteters utslag. Det är deremot den
tålmodiga ^Svenska nationen förbehållet att från Norriges sida
erfara verkliga kränkningar, sådane som man icke skulle kunna
föreställa sig att ett folk skulle få erfara af ett annat, som kallar
sig brödrafolk, den kränkningen nemi. alt, då en Svensk domstol
fattar beslut i ett brottmål, hvilket vinner laga kraft och innefattar
böter eller vitén, så får man när det skall verkställas, från Norrska
myndigheterna det svar, att personerna icke äro roade att betala
och derföre kan icke beslutet verkställas. Men, det är icke
nog med alt ett svar lemnäs, utan målet lemnäs, å Svenska auktoriteternas
sida visserligen icke oanmärkt hos Svenska Regeringen,
men af Svenska Regeringen alldeles ovidrördt. Som jag finner detta
sårande för den Svenska nationalkänslan, och då nu den invändning,
som en talare här framställt, att nemi. detta förhållande
skulle bero på ett fel af Unions-Komitén, hvilket icke ännu
i anseende till mängden af göromål blifvit undanröjdi, genom Hr
von Harlmansdorffs tillkännagifvande att ett sådant ämne inom
Komitéen icke förevarit, så ser jag icke annat än att det återstår
ganska mycket för Konungens rådgifvare att tänka på i afseende
på ordnande af de unionella förhållanderne i denna del, på det
de må blifva motsvarande ett lagbundet samhällsskick. Hvad skulle
följden blifva om ett sådant förhållande skulle få fortfara och framdeles
gripa vidare omkring sig. I stället för att nu det blott äten
och annan skogsåverkan, så skulle hela band af skogsåverkare
kunna organisera sig, som gjorde riktiga skogsåverkningar i granskapet
af Norrige och dessa brott skulle blifva ostraffade, emedan,
om äfven de blefvo dömda, så ginge domen icke i verkställighet,
och sannolikt skulle icke det stanna härvid, ulan de skulle snart
föröfva andra förnärmanden mot den Svenska egande rätten, och
så snart det då stannade vid böter, så finge Sverige aldrig någon
uprältelse. Jag vill blott tillägga, det jag hoppas att alla Svenska
auktoriteter, och besvär varmt Hr Fåhraeus, att han måtte behandla
Norrmännen på samma sätt som Norrmännen behandlat oss, nemi.
så, att om Norrska auktoriteter anmoda Hr Fåhraeus att verkställa
en laga kraftvunnen dom, som innefattade ett ansvar genom böter,
Hr Fåhraeus helt enkelt svarade, att Svensken icke är road
af att betala och derföre kan ingen verkställighet ske. Vid den
fjerde punkten vill jag, i anledning af hvad flere talare yttrat,
erinra att det beslut hvarigenom suspensionsliden för Majoren
Åkerstein
Dun 7 Maj e. m. 353
<1
Åkerstein framflyttades verkligen innefattade en suspension af
suspensionen, enär det beslut hvarigenom Majoren Åkerstein suspenderades
framflyttades under den tid lian åtnjöt tjenstledighet
hvarigenom sedermera, sedan tjenslledigheten var åtnjuten, återstod,
en högst ringa lid af suspensionen, och detta kan icke vara annat
ån misstydning af domstolens beslut, alldenstund en part ovillkorligen
måste, innan ett af domstolen ådömdt straff verkställes,
nogsamt veta under hvilken lid verkställigheten skall ega rum, och
då han sålunda mäste veta när första dagen inträffar dä suspensionen
börjar, blir ej svårt att uträkna det den sista inträffar 4
månader derefter. Nu hade major Åkerstein redan åtnjutit tjenstledighet
under någon tid, och man kunde hafva sagt, att Major
Åkerstein åternjuter tjenstledighet, derom hade ingenting varit att
säga, men man fick sedan vela, att det ieke var den suspension,
som domstolen ådömt, utan den, som man i tillämpningen velat
gifva åt domstolens beslut, hvilken verkställdes. Följden hade endast
varit alt den resa, som Major Åkerstein skulle verkställa
hade blifvit något fördröjd, och dervid hade vä! icke någon skada
varit att befara. I sjelfva saken torde detta betänk, icke föranleda
till annat än att läggas till handlingarna, då de punkter hvarom
jag tagit mig friheten framställa några anmärkn-.r, ehuru visserligen
af vigt, dock icke torde medföra en så svår påföljd som
107:de § R.F. föreskrifter.'
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Här har under början af
diskussionen en ledamot yrkat återremiss af detta betänk, uppå af honom
upgifne skäl, och en annan har bestridt denna återremiss på
grund deraf, att den vore oformlig och att Utsk. icke kunde komma till
annat resultat än det som i detta betänk, innefattas. Här har
under loppet af diskussionen af flere föregående talare blifvit ådagalagdt,
hvilket äfven af flere reservanter blifvit yttradt, att det
framställningssätt Consl.Utsk. valt, lika med föregående Const.Utskrs
för framställning af dess belänk:n valda sätt, likväl icke är öfverensstämmande
med andan af 107:de §, R.F. och jag delar fullkomligen
den åsigten. Vid föregående riksdagar hafva visserligen dylika
betänk:n blott blifvit lagda till handlingarna, men detta har
likväl icke tyckts bidraga dertill, att Const.Utsk. vid påföljande riksdagar
vidtagit ett annat sätt att behandla dechargefrågor. Enligt
milt förmenande skulle derföre en återremiss af detta betänk,
vara i så fall nyttig, att Ständerna derigenom uttalade den åsigten
alt Const.Utsk. borde behandla denna fråga på annat sätt, icke så
nemi., alt man framkastar till Ständerna några anmärkn:r af större
eller mindre betydenhet, hvilka föranleda diskussion inom Stånden,
men i formel t hänseende så upställda att de omöjligen kunna föranleda
till någon åtgärd. Hade det varit Const.Utsk:s åsigt att
Ständerna icke böra ingå lill K. M. med anhållan om rådgifvarnes
entledigande, hvarföre har då Utsk. afgifvit ett så obestämdt och
tvetydigt betänk, som detta, är det åter Const.Utsk:s mening att
en sådan skrifvelse borde afgå, så hade Utsk. bordt bestämdare
6 II. 23
354
Den 7 Maj e. ro.
framställa det. Tiden år så långt framskriden att jag icke längre
vill uppehålla diskussionen, utan får endast, i allo instämmande med
hvad Frih. Raab yttrat, anhålla om ålerremiss af denna belänk:s
afdelning.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag har endast begärt
ordet för att framställa den anhållan, att i prot. måtte antecknas
alt jemte det jag med Frih. Tersmeden förenar mig i begäran
om återremiss af denna belänk:s afdelning, instämmer jag
i de åsigter, som uti Hrr Billströms och Ekholms reservationer
uttalats.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad yttrade TI.
Ex. Hr Frih. o. Landtm., att han, innan någon propos. framställdes,
finge redogöra för de särskilda yrkanden, som nu förekommit.
Hr von Troil, som först yrkat alt första punkten måtte ogillas,
hade sedermera i så måtto förändrat delta yrkande, att han hemställt,
att alla 6 punkterne endast måtte läggas till handlingarne;
Hr Lefrén, sorn yttrat sig om tredje punkten, hade begärt att
densamma malle läggas till handlingarne såsom icke förtjent af
vidare handläggning, och sedermera i allo instämt i Hr von Troils
sednare hemställan; Frih. von Stedingk, som yttrat sig om 3 och
4 punkterne, hade yrkat, att R. o. Ad. med ogillande af dessa
puukter mätte lägga dem till Handlingarne; Hr von Hartmansdorff
hade ansett, att ingen af de framställe anmärkme föranledde till
underd. anhållan hos K. M. om någon af dess rådgifvares endtledigande:
Hr Cederschiöld, Gr Wrangel och Hr Tersmeden hade
förenat sig med dem som yrkat, att ifrågavande anmärkn:spunkter
måtte läggas till handlingarne, och slutligen hade Frih. Raab,
med hvilken Frih. Tersmeden och Hr Dalman instämt, på anförde
skäl anhållit om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Om jag förra gången jag hade
ordet icke uttalade det, så var dock min tanke att betänk, i förevarande
afdeln. skulle läggas till handlingarne. Efter delta mitt
lillkännagifvande återstå endast tvenne skiljaktiga meningar, den
ena, åsyftande alt lägga lill handlingarne,deanmärknings-punktcr,
som innefattas under afdelningen, och den andra deras återförvisande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
att Const.Utsk:s betänk, rörande de i afdeln. A. uptagne 6 punkter,
lades till handlingarne.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med åtskilliga
nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff; Klockan är snart 10, och jag
förmodar att den afdeln., som innefattas under bokstafven B icke
aflöper utan lång öfverläggning. Jag hemställer således om det
icke vore skäl att vi skiljdes åt.
Den 7 Maj e. m. 355
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. åtskiljdes H. R. o.
Ad. kl. | till 10 e. id.
lii fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 10 Maj 1851.
Plenum kl. 9 f. ra.
Justerades pleniprot. för d. 16 sisth April e. m..
Uplästes ett af Gr. Wirsén, Axel Emil inleranadt så lydande
mern.
Af Hrr Elektorer utsedd att vara ledamot i Const. Utsk. får
jag, med stöd af 23 § Ridd. Ordn., vördsamt denna befattning
mig afsäga.
Uplästes följande af Hr af Dalström, Gustaf Jakob, inlemnade
mern.
Som jag mäste afresa, för att verkställa årets mönstringar med
Gottlands Nalional-Beväring, får jag afsäga mig H. R. o. Ad:s
förtroende att vara Bänkman inom 25 Ränkmans-afdeln. och ledamot
i Bevilln.Ulsk. under vördsam anhållan att under min bortovaro
få bibehålla min riksdagsmannarätt.
Till denna anhållan lemnade R. o. Ad. sitt bifall.
Hr Sölfverberg, Magnus Didrik bade inlemnat följande:
Hindrad af enskilte angelägenheter alt emottaga den plats i
BankoUtsk. hvartill jag genom Hrr Elektorers val blifvit kallad,
får jag härmedelst vördsamt afsäga mig densamma, med anhållan
att vid min riksdagsmannarätt blifva bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan.
Hr Nordensköld, Adolf Otto, hade inlemnat följande
mern.
Som jag nödgas resa från riksdagsorten, får jag härmed afsäga
mig förtroendet att vara Bänkman, med anhållan alt vid min
riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll äfven denna anhållan.
23*
356
Den 10 31 a j f. nr.
Vidare nplästes följande af Hr Wästfelt, Otto Wilh.
inlemnade mern.
Hindrad af tjensteåligganden, nödgas jag afsäga mig det förroende
hvarmed jag af R. o. Ad. varit hedrad, att vara Bänkman
inom 10:de Bänkm:s-afdeln:n, vördsamt anhållande, att få blifva
vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att
jemväl Hr Hedenstjerna Wilh. anmält, del han i anseende
till tjensteåligganden vore nödsakad afresa från riksdagen och anhållit
att med bibehållande af sin riksdagsmannarätt få afsäga sig
sin befattning såsom ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. lemnade
R. o. Ad. äfven härtill sitt bifall; hvarpå II. Ex. anmodade flir
Elektorer, att sammanträda till val af en ledamot i Coust.Disk.
efter Gr. Wirsén, en ledamot i Bevilln.Utsk. efter Hr af Dalström,
en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Sölfverberg samt en ledamot i
Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. efter Ilr Hedenstjerna, och alt derjemte,
i anseende till Gr. Wachtmeister, Alarik, såsom Suppleant i-Const.-  Utsk. beviljad 3 veckors ledighet ifrån d. 15 dennes, utse en Suppleant
i sistnämnde Ulsk. under ledighctstiden.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Af tjensteåligganden
nödsakad att afresa från hufvudstaden, anhåller jag
vördsamt att med bibehållande af riksdagsmannarätt, blifva entledigad
från min befattning såsom ledamot i BankoUtsk. och Bänkman
i 21 Bänkuns-afdehn.
Efter af R. o. Ad. härtill lemnadt bifall, anmodade H. Ex.
Hrr Elektorer att vid deras nästa sammanträde äfven utse en ledamot
i BankoUtsk. efter Hr Björnstjerna.
Fortsattes pröfningen af Const.Ulsk:s d. 23 och 30 sisth April
på bordet lagda meni. N:o 6, angrde verkställd granskning af dc
uti Stats-rådet förde protokoll.
Härvid förekom först afdeln B. innefattande 3 särskilda
punkter.
Hr Tersmeden, Nils: Som jag för min del skulle tro att
Ulsk. i denna fråga gått grundlagen förbi, hemställer jag, på de
skäl, som af flere reservanter äro anförda, alt denna del af betänk,
måtte, i allt hvad som är här under bokslafven b)tuptaget, läggas
till liandlingarne.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Consl.Utsk. söker här alt beträda
en bana, som visserligen förut blifvit försökt, men som då misslyckats.
Det motiverar sin rätt på 2 mom. af 37 § Riksd.Ordn.
och åberopar 83 § R.F. hvilken förklarar alt alla stadgar i grundlagarnc
skola efter ordalydelsen tolkas; men om så vore, att denna
ordalydelse i 37 §:s 2 mom. skulle sålunda tolkas, så blefvo deraf
Don 10 Maj f. m.
c fl följd att den fördelning af riksdagsärender^, Born blifvit gjord
i H. P:s 53 och Riksd.Ordn:s 29 t. o, m. 35 §§. skulle förfalla. Der
har man således första motsägelsen, som skulle blifva en följd af
det sätt, livarpa Coust.Utsk. liar tolkat 37 § 2 mom. i Riksd.Ordn,
Skulle nu Const.Utsk. ega rättighet, fullkomligen oinskränkt, att
väcka motioner på sätt som dess Majoritet förmenar, så skulle deraf
blifva en följd alt Const.Utsk. eger rättighet alt väcka motioner i
Bankofrågor; men om 37 g 2 morn., hvilket här iägges till grund,
gifver Const.Utsk. rättighet att väcka motioner i Bankfrågor, så
eger delta Utsk. äfven rätt alt väcka motioner i frågor, som röra
allmänna bevillningen, men tillägger nu 37 § 2 mom. Const.Utsk.
en sådan rätt, så skall väl Bevilln.Ulsk. äfven hafva en sådan rättighet
att väcka motioner? Hämtar man nu stöd för Const.Ulsk:s
åtgärd ifrån 37 § 2 morn., så måtte väl det stödet blifva lika
kraftigt för BankoUtsk. som för Const.Utsk., men en sådan utsträckning
har andra svårigheter med sig. Följden af en sådan rätt
skulle ju vara den alt Const.Utsk. egde rätt att ingå i alla möjliga
andra frågor, således t. ex. i frågor om Aclie-Bolag o. s. v. Då
skulle Const.Utsk. ingå i pröfning af författningen af d. 6 Octolier
1848 om sädane frågor.
o ~
Återigen om så vore, att Const.Utsk. egde en sådan oinskränkt
rätt att väcka frågor, så skulle man äfven med skäl kunna göra
sig den frågan: innehåller den kathegori, inom hvilken Const.Utsk.
eger alt operera, något berättigande för Utsk. att uplaga dessa
frågor ? — Det är icke nog att 53 § R.F. fördelar riksdagsgöromålens
behandling och utarbetning, utan dessa göromål äro i Riksd.-  Ordn. fullständigt utförda i sina bestämda kathegorier. Meningen
der matte väl vara, att dessa Utsk. skola hålla sig inom de kaIhegorierna;
men om Coust.Ulsk:s förklaring af 37 §:s 2 mom.
skulle ega den kraften alt uphäfva äfven dessa kathegorier, då
kommer ju Const.Utsk. sjelf i en strid emellan 29 §:s Usta mom.
och 37 §:s 2:dra mom. i en och samma Riksd.Ordn. Alla dessa
konflikter undviker man, om man antager den naturliga lankan,
som för hvar och en måste visa sig riktig, nemi. att Const.Utskrs
rätt att väcka motioner är begränsad inom den för detta Utsk.
bestämda kathegori och den linnes utstakad i 29 § Riksd.Ordn.
Deremot förefaller det mig som Const.Ulsk:s sätt ali behandla detta
ämne är felaktigt och icke låter försvara sig, hvarföre man måste
anse det grundlagsvidrigt. Jag kommer således till samma resultat
som den föregående talaren, nemi. det resultatet, att som detta
sätt att behandla frågorna icke låter förena sig med grundlagens
bokstaf och anda, så förmodar jag att Ståndet beslutar att lägga
denna afdelning af mern. under litt. B. till handlingarne.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag är visst icke så erfaren
i behandling af grundlagsfrågor, att jag vågar hoppas med mycken
framgång kunna upträda efter den sist talande ledamoten,
som deruti äger framför mig en mångårig och rik erfarenhet;
men det synes mig att då flere föregående riksdagars Const.Utsk.,
just vid de riksmöten, som följt närmare på grundlagarnes stif
-
358
Den 10 Maj f. m
lelseperiod, (lpTattat grundlagens bud i 37 § 2 raom. så, sorn
Consl.Ulsk. nu gjort, så innebär detta redan en anledning att godkänna
delta tolkningssäll, synnerligen sora det skulle medföra
ganska stor nytta. Om man upmärksaral genomläser Hr Biskop
Hallströms reservation, hvilken gifver stöd åt Ulskts förfaringssätt
i nu föredragne punkter, jemte det att reservanten velat utsträcka
della behandlingssätt till flera än de här behandlade frågorna, så
synes mig isynnerhet det skäl han anfört, att man genom della
förfaringssätt kommer att hålla sig lill sak och icke till person,
olvifvelaktigl innefatta en högst vigtig och rekommenderande omständighet.
— Det är dessutom icke frågor, som sakna vigt, hvilka
Utsk. här berört, såsom man med allt skäl kunde säga om de
frågor, hvilka Utsk. under Litt. A behandlat. Här förekommer
fråga om närmare lagbestämmelser rörande naturalisation af fremlingar,
en i min tanka synnerligen behöflig åtgärd; om behofvet
af förtydliganden i aktiebolags-stadganderne, samt slutligen om
reglerande af rätten till fästningars raserande i fredstid; således,
ämnen af betydande innehåll i ekonomiskt, juridiskt eller militäriskt
hänseende; för att icke nämna den politiska vigten af densamma;
men här bör kanske nu mindre vara fråga om de serskilda
punkterna, än om principen. Jag kan icke neka att jag
vid första genomläsningen af betänk., studsade vid en praxis, som
skulle stå i strid med de sista riksdagarnes, äfvensom reservanternes
namn, till hvilka jag har stort förtroende, bragt mig pä den
tanka att försigtigt förfara. Men när jag pröfvar med noggrannhet
halten af berörde reservationer, finnér jag dem för mig ej
vara öfvertygande. Hr Tersmeden t. ex. har åberopat sin reservation
med tillstyrkan hos R. o. Ad., att på grund deraf, såsom
tillräckligt skäl, lägga punkterna under Litt. B. till handlingarne;
men då jag granskar Hr Tersmedens reservation, så finner jag att
han icke behagat anföra något annat skäl emot Utsk:s förfaringssätt,
än alt det skulle vara i så måtto vådligt som det synts honom
innebära ”förklädda anmärkn:r” mot Konungens rådgifvare.
Hvad de 2:ne första punkterna beträffar, så synas de mig rent
omöjligen kunna innebära något, vare sig förklädt eller oförklädt,
klander emot berörde embetsman; men för punkten 3 är del möjligt,
ehuru jag visst ej inser det vara tydligt, att den värde talaren
i någon mån har rätt. Hufvudsakliga invändningen torde
emellertid afse farhågorna för en framtida utsträckning af den
åberopade §:n. Jag hemställer likväl, att man måtte till framtiden
öfverlemna hvad framtiden tillhör, och i dag hålla sig till
denna dagens omsorger, låtande morgondagen sjelf bära omsorgen
för sina behof. Då nu, såvida grundlagarnes ord måste efter deras
ordalydelse tolkas, 37 §:s 2:a mom. i Riksd.Ordn. synes gifva anledn.
att förfara på sätt Utsk. har gjort, så anhåller jag vördsamt,
att R. o. Ad. ville punktvis genomgå Litt. B. och för hvarje punkt
serskildt fatta sitt beslut.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Det är med blandade
känslor af bedröfvelse och tillfredsställelse, som jag genomläst den
Den 10 Maj f. m.
350
afdeln. af Const.Utsk:s betänk., som nu är föredragen, bedröfvelse,
deröfver att flertalet af Const.Utsk:s ledamöter kunnat förena sig
om att så tolka och tillämpa grundlagen, som här skett, tillfredsställelse
åter deröfver att efter hvad reservationerna utvisa detta
Stånds representanter inom Utsk. icke tillhört detta flertal.
29 § Riksd.Ordn., hufvudsakligen och i vissa delar 36, 44
och 55 §§ af deuna grundlag utstaka tydligen omfånget af Const.
Utsk:s verksamhet. Oberäknadt vissa fall, då det tillkommerConst.
Utsk. att med R. St:s rätt besluta, inskränkes härigenom Utsk:s
behörighet till behandlingen af grundlagsfrågor samt granskningen
af Statsråds-prot:n och de hemstållanden, som deraf kunna
föranledas för tillämpning af 106 och 107 § R. F. Utsk. har
emellertid nu gjort framställning om åtgärder i andra ämnen än
dessa och har ansett sig berältigadt dertill på grund af den bokslafliga
lydelsen af 2 mom. i 37 § Riksd.Ordn. Enl. detta grnndlagsbud
är intet Utsk., Const.- och Banko-Utsk:n allena undantagne,
berältigadt alt väcka frågor till afgörande i R. Sl:s plena
eller att uptaga andra ämnen än de ifrån plena remitterade. För
mig är det alldeles ofattligt huruledes, då ett serskildt grundtagsbud
tydligen anvisar Const.Utsk:s bestämmelse eller omfattningen
af dess göromål, det rimligen kan antagas, att genom ett annat
grundlagsbud, som endast handlar om initiatifrätten, icke om arbetsföremålen,
del förra grundlagsbudet bör anses helt och hållet
tillintetgjordt och Utsk:s behörighet att väcka frågor således
obegränsad.
En af den siste värde talaren åberopad reservant, en man af
stor riksdagserfarenhet, har med öfvad penna sökt att ål Utsk.
vindicera denna rättighet. Jag lemnar i dess fulla värde, den
utförliga och sinnrika deduktion, hvarigenom han sökt tillvinna
Utsk. en högre betydelse, än den som kan hemtag ifrån de attributer,
som 29 § Riksd.Ordn. tillägger Utsk. Det må dermed
vara huru som helst, så måste detta ändamål stå tillbaka för grundlagens
tydliga bud. Reservanten har ledt sig till sitt lolkningssätt
från den förutsättning att då de förrättningar, som tillkomma
Const.Utsk. på grund af 29 § Riksd.Ordn., icke skulle kunna hänföras
till hvad som bör förstås med väckande af frågor till afgörande
i RiksStms plena, den behörighet, som 37 § Riksd.Ordn.
tillerkänner Utsk. att väcka frågor, skulle vara utan all betydelse
derest icke behandlingen finge sträckas lill andra ärender än som
29 § afser; Men hvem kan väl, utan förnärmande af en sund logik
förneka, att hemställanden rörande tillämpning af 106 eller 107
§§:ne R. F., såsom påföljd för anmärkta förseelser, utgöra väckta
frågor till af görande i RiksSt:ns plena? och kan väl denna egenskap
rimligen frånkännas Const.Utsk:s förslag till grundlagsförändringar
derföre att det slutliga afgörande! af dessa grundlagsförslag
icke eger rum förr än vid en påföljande riksdag? Mig synes
alt härom icke bör kunna vara olika meningar.
Den siste värde talaren har såsom skäl för Utsk:s åtgärd erinrat
att R. St. vid föregtde riksdagar tillämpat grundlagen så, som
Ulsk:s majoritet nu vill hafva det. Jag tror likväl att denna praxis,
360
Den 10 Maj f. m.
Sfven om den någon gång fått insteg, måsle stå tillbaka för grundlagens
tydliga föreskrift. Det torde vara i friskt minne att efter
införandet af det nya Statsskicket, liar, vid ett tillfälle tryckfrihetslagen
blifvit ändrad, utan att de i grundlagen bestämda föreskrifterne
iakttogos i afseende på ärendets hvilande lill påföljande
riksdag. Jag hemställer till den värde talaren, om, derföre alt
det en gång inträffat, det äfven en annan gång bör få ske. Konscqvenserne
af ett dylikt tolkningssätt skulle dessutom blifva af den
mest vidtutseende art.
[Ir Lagerheim har fästat upmärksamhelen derpå, all då Const.
Utsk., i följd af detta tolkningssätt, vore oförhindradt att bos II.
St. anmäla frågor rörande Bankens rörelse, sä skulle på samma
grund BankoUtsk. kunna afgifva förslag, exempelvis lill ny riksdagsordning;
men det (innes mångfaldiga andra bestämmelser i
grundlagarne, som efter samma logik skulle kunna få en alldeles
stridig tillämpning. I 50 § 11. F. t. ex., stadgas alt riksdag skall
hållas i rikets hufvudstad. Genom 91 och 93 §§:ne af samma
grundlag är del för vissa fall Statsrådet medgifvet att sammankalla
R. St.; men här finnes icke uprepadt det inskränkande laghud
alt sammankallandet skall ske till rikets hufvudstad. Efter
Const.Utskrs logik skulle Statsrådet då icke vara förhindradt att sammankalla
11. St. till Haparanda. ,
Det har blifvit anmärkt att ingen annan fara kunde upkomma
af detta tolkningssätt, än alt framställningar kunde göras från
Const.Utsk:s hvilka möjligen kunde innefatta ”förklädda anmärkn:r”
och att det således icke ensamt derföre vore skäl att underkänna
en sådan tillämpning; men faran är i min tanka större. Kränkning
af lag är alltid vådlig. Hvad än må vara att vinna på dylika
afsteg som de ifrågavar. icke vinner det konstitutionella Statsskicket
derpå, men har allt alt förlora.
Jag föreslår, i öfverensstämmelse med de första talarne, vördsamt,
att de 3:ne frågor, som uptagas i den nu anmäldta afdelningen
af Const.Utsk:s betänk, må, såsom icke i behörig ordning
väckta, läggas till handlingarne.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har så
fullständigt utvecklat grundlagens rätta mening ang:de den fråga,
som nu är under R. o. Ad:s öfverläggning att jag har ganska
obetydligt alt tillägga, anhållandes att få mig med honom förena.
Om vi betrakta den gång, som grundlagen stadgat att ärenderna
i allmänhet skola taga, så finna vi det vara föreskrifvet att
ärenderne skola väckas inom RiksStm och derifrån gå till Utsk:n
för att, der beredda, återkomma till Stånden. 49 § Riksd.Ordn.
innehåller i 2 morn., föreskrifter huru ärenderne skola behandlas
när frågor från Utsk:n ”återkommit”. Sedan denna allmänna gång
för ärenderne af grundlagen blifvit förutsatt, så har grundlagen i
serskilta §§ bestämt hvilka ärenden hvarje serskildt Utsk. skall behandla;
men det har dervid befunnits att vissa Utsk. behandla
sådana ärenden, som lill följd af sin natur icke varit i RiksStm
väckta innan de blifvit behandlade af Utskm och på det att dessa
Den 10 Maj £. m.
Ulsk. icke skola vara förhindrade och behandla dylika frågor, så
har del varit nödvändigt att, på samma gång raan i allmänhet
stadgat, att Uisk:n icke få väcka motioner eller behandla andra
ärenden än de från Stånden remitterade, göra undantag för dem,
som af Utsk:n måste handläggas utan alt de komma från RiksStm,
och sådane ärenden äro Const.Utsk:s mål och Bank-frågor. Att
detta är den rätta tolkningen af grundlagen, synes ytterligare deraf
att man äfven tillagt sladganden om StatsUtsk., för sådan händelse alt
K. M:s nåd. propos. om Statsverkets tillstånd och behof icke gått
till RiksStm, utan till StatsUtsk. direkte. Det är gifvit att StatsUtsk.
skulle i nyssnämnde fall icke ega rätt att öfver K. M:s nåd.
propos. inkomma med utlåt, lill RiksS(:n så framt icke serskildt
undantag' vore gjordt. Deremot vore det ingen rimlighet alt på grund
af 37 § Riksd.Ordn. tillägga StatsUtsk. motionsrätt i allmänhet,
då K. M:s nåd. propos. blifvit öfverlemnad till StatsUtsk. direkte
och icke lill RiksStm. Man har visserligen anfört att BevillmsUtsk.
äfven inkommer med sådana förslager, som icke blifvit väckta
inom RiksStm. Delta är en sanning; men derföre att man glömt
Bevilln.Utsk. i 2 mom. af 37 §. der Const.- och BankoUtskm äro
undantagna, så bör väl deraf icke följa att grundlagsstiftaren velat
gifva dessa Utsk. större maktfullkomlighet, än om Bevilln.Utsk äfven
varit der uplaget såsom vederbort. Const.- och BankoUtsk:n
hafva således i min tanka icke genom stadgandet i denna § fått
någon rättighet att behandla frågorna annorlunda, än dem eljest
enl. grundlagen åligger. Se vi nu efter i 29 § Riksd.Ordn., så
finna vi tydligen hvilka ärenden blifvit Const.Utsk. ålagda och
några andra får detta Utsk. icke företaga sig att handlägga; men
ibland dessa i 29 § upräknade ärenden finnas flere, såsom t. ex.
grundlagsförändrings-förslag och det s. k. decharge-betänk., som
icke blifvit ifrån R. St. remitterade, och derföre finnes stadgandet
i 37 § 2 mom. Riksd.Ordn., som gifvit Const.Utsk. rättighet att
i dessa ämnen inkomma med frågor till RiksStms handläggning,
oaktadt Const.Utsk. icke fått dem af RiksStm till sig remitterade.
Jag anser således för min del, Serien B. vara helt och hållet
grundlagsvidrig och derföre omöjligt att bifalla de deruti framställda
förslag. Betraktar jag åter dessa förslager i och för sig sjelfva
utan afseende på det sätt, hvarpå de tillkommit, så äro de ganska
goda och förtjenta af bifall. Men om dessa förslag äro aldrig
så goda så låter det sig icke göra alt för deras speciella nytta
åstadkomma den ändå större skadan, som ligger deruti att öfverträda
grundlagen; hvarföre jag vördsamt anhåller om Ilr Frih.
o. Landm:s propos. att denna del af mern. mätte läggas till
handlingarne.
Ilr Lefren, Joh. Pehr: För min del måste jag qvarblifva
vid den tankan, alt intet i ett land är vigtigare än laglydnad och
laglighet. Om något främre rum skulle tilläggas någon lag, så
är del väl grundlagen. Jag anser att Const.Utsk. i förevar, fall
utsträckt sin maktfullkomlighet utöfver gränsorna af hvad grundlagen
stadgat, och delta anser jag så mycket sorgligare, som detta
362
Den 10 Maj f. m.
Utsk. af grundlagsstiftaren är tillsatt och ämnadt att vara den vakande
makten öfver grundlagens helgd.
Fn föreg:d talare, Hr Fåhraeus, har utvecklat ämnet och jag
instämmer i hans deduktion; men önskar att få tillägga ett par
skäl till dem han anfört.
En aktningsvärd och högaktad ledamot af Consl.Utsk., Hr
Hallström, har deducerat sin åsigt af ämnet på grund af den föreskrift
att grundlagarne skola efter sin ordalydelse tolkas. Jag
vördar just denna premiss företrädesvis; men jag hemställer: hvad
innebär detta? En lag bestående af flere afdelningar, flera §§ såsom
t. ex. vår grundlag, måste nödvändigt anses såsom ett lefvande
helt. Lagstiftaren måste betraktas vid hvarje serskildt fall,
såsom om han varit fullt medveten om samtliga de §§, som blifvit
nedskrifna i lagen till efterrättelse för alla. Om nu händelsevis
någon § skulle utaf oaktsamhet vid redaktionen, blifvit framställd
på eli mindre vårdadt sätt, sä att tvetydighet om dess rälta mening
hade insmugit sig, huru då tillämpa den allmänna regeln
alt grundlagarne skola efter deras ordalydelse tolkas? Finnes der
något annat af sjelfva lagstiftaren tänkt och af sjelfva förnuftet
gilladt sätt att gå tillväga, än att jemföra alla de §§, som finnas
i lagen med den §, som befinnes vara tvetydig i sin redaktion, för
att deraf utfinna hvilkendera tydningen af den tvetydiga § öfverensstämmer
med de öfriga §§:nes tydligen uttryckta mening och
hvilkendera af denna tvetydiga §:s tolkning är den, som ställer
sig i strid emot alla de öfriga tydliga §§:s uttryckta anda och
mening. Genom ett sådant tillvägagående ser man klart huru den
ifrågavar. §:n verkligen bör efter sin ordalydelse tolkas, och den,
som då tillåter sig att antaga den tydning såsom regel, som står
i motsägelse med grundlagens öfrige §§, i st. f. att begagna dea
tolkning, som står i öfverensstämmelse dermed, han handlar icke
i enlighet med lagens anda och mening. Han handlar icke i öfverensstämmelse
med principen att lyda grundlagarne efter deras
ordalydelse. Om vi se efter åtskilliga andra §§:s lydelse för att
granska tillämpningen häraf på förevar, fråga, så visar sig icke
allenast en bestämd strid emellan den 29 och den 37 § Riksd.-  Ordn. om man tolkar dem på det sätt, som Const.Utsk:s majoritet
har gjort; men en fullkomlig öfverensstämmelse om man tolkar
och förstår dem på sätt som åtskillige talare här hafva funnit dem
böra förstås. I 34 § Riksd.Ordu. står: ”Vilja R. St. helldre, än
att tillsätta flera Utsk., remittera sådana mål, som till visst Utsk.
icke höra, antingen till Besvärs- och Ekon.Utsk., eller lill något
af de öfriga förut tillsatta Utsk., vare samma Utsk. pliktigt, alt
med dess utlåt., i enlighet med erhållen remiss, inkomma, och
bestämma sjelfva ämnets beskaffenhet efter grundlagen, men icke
den hvarje serskildt Utsk. i allmänhet updragna befattning, huruledes
ett mål, i enlighet med R. St:s deröfver tillhöriga beslutanderätt,
bör afgöras”. Här talas om att samtliga R. Sl:s Utsk. hafva
en i lagen bestämd gräns för sin verksamhet. Om man nu vill
tillåta Consl.Utsk. att så tolka 37 § Riksd.Ordn,, att det får en
gränslös rätt alt väcka motioner, så dödas hela denna tolkning
Den 10 Maj f. m.
363
genom det nyss uplästa mom. Om man deremot vill antaga att
Const.Utsk. lika som andra Utsk. har en bestämd gräns för sin
befattning, så blir denna gräns öfverensstämmande med det mom.
jag nyss upläste. Jag skulle kunna upräkna mångfaldiga förhållanden
ur grundlagen, som bevisa, i hvilken motsägelse man kommer
genom ett sådant tolkningssätt, som Utsk. har tillåtit sig.
Jag vill tillägga en annan omständighet, visserligen icke af
mycken vigt, men likväl icke utan formel-betydelse. De, som
öfverlefvat 1809, minnas väl, och hela grundlagen bär derom vittne,
med hvilken ömtålighet grundlagsstiftarne gingo tillväga ifråga om
att icke tillvälla R. St. en styrande makt i samhället. På en tid,
då Konungamakten hade visat sig så vådlig för riket som då, så
hör det icke till det minsta berömmet för dåvar. lagstiftare, alt
de, med en sådan frånsägelse af all regeringslystnad, stadgade våra
grundlagar i den anda, som de nu ega. De voro omsorgsfulla att
gifva Konungamakten full kraft och verksamhet. De voro angelägna
att gifva Konungens rådgifvare deras bestämda plats såsom
Konungens rådgifvare och icke såsom medrepresentanter. De voro
angelägna om alt R. St. icke, såsom under sjelfsvåldstiden skulle
sträcka sig till en maktfullkomlighet, hvarigenom landet sattes i
våda och påkallade sådane förhållanden, som 1772 inträffade.
Man var då i allmänhet öfverens derom, att af säkerhetsakten
behålla allt hvad som var nyttigt, och detta är ett märkvärdigt
fenomen, man uteslöt K. M:s rätt att sammankalla R. St. och bestämde
att R. St. skulle på vissa tider komma tillsammans, men
för öfrigt rubbade man icke ens den akt, som likväl hade verkat
så mycket missnöje i landet. Man bade velat befria sig ifrån all
den orättvisa och grymhet, som upkommit genom den maktfullkomlighet,
R. St:s Secreta-Ulsk. hade sig lillegnat. Derföre skiljde
man hefaltningen med Statsverkets angelägenheter från Const.Utsk:s
angelägenheter. Derföre begränsade man Coust.Utsk:s makt och
inskränkte frågan om regeringsärender till de vigliga fall, som i
lOfi och 107 §§ förekomma; men man bemödade sig omsorgsfullt
att i den uya institutionen söka förekomma, att den som vakar
öfver grundlagen småningom skulle utbilda sig till eli annat Secreta-Utsk.
Det är delta intryck, som jag, för min del, har tagit
ifrån den lid då grundlagen stiftades. Alla som hafva minnen
ifrån den tiden veta alt den känsla var allmän, alt raan ville hafva
en stark Konungamakt, begränsad af grundlagen och en sjelfständig
rådgifvare-personal samt R. St., som skulle besörja hvad dem
tillkom, men icke jemte Konungen regera. Derföre anser jag att
detta försök alt utsträcka Const.Utsk:s maktfullkomlighet är ett ingrepp
emot grundlagens både anda och bokstaf och tillstyrker således
att dessa punkter mätte läggas till handlingarne såsom omöjliga
att hvarken bifalla eller afslå, enär jag förmenar att Landtm,
lärer vara förhindrad att någon annan propos. medgifva.
Frih. Cederström: Const.Utsk. har vid detta tillfälle, på
sätt jag äfven i början anlydt, i mig blott en tveksam försvarare
af sin behörighet till de i denna punkt framställda förslag, och,
364
Den iO Maj i. tm
på satt jag äfven ifrån början antydde, en, enl. eget medgifvande,
underlägsen domare i jemförelse med de ledamöter, som i frågan
ega mera kompetens att sig yttra, och hvilka sig yttrat. När nu
dessa ledamöter tillhöra de inflytelserikaste och mest utmärkta inom
Ståndet, så är det gifvet att de böra ega mera vigt i vågskålen
genom sina framställningar i detta afseende.
Jag hade ämnat fästa mig vid innehållet af isynnerhet den
X:a punkten i det framställda förslaget, i hvilken punkt min öfvertygelse
alldeles icke är tveksam, äfven synas mig de 2:ne sednare
punkterne ega en betydenhet, som bordt göra dem förtjenta
af pröfning och upmärksamhet; men jag skall, då mitt yttrande
icke vunnit något instämmande, icke vidhålla mitt i början framställda
förslag, att hvarje punkt måtte komma under serskild öfverläggning,
enär detta förslag naturligtvis grundade sig på den
förutsättning, alt någon annan talare, skickligare i dessa frågor
än jag, må.tte uptaga saken och bevisa Coust.Utsk:s lagenliga behörighet
att göra dessa framställningar. Men oaktadt detta frånträdande
å min sida måste jag likväl anse mig ega en tillfredsställelse
derutinnan att jag åbanebragt en grundlig diskussiond detta
ämne af vigt, och anser för min del Const.Utsk:s utlåt, i dessa
delar icke vara förtjent af det snöpliga öde, som Hr Tersmeden i
början af diskussionen detsamma tilltänkt: alt nemi. utan någon
diskussion, och utan alt man ens finge taga kännedom af innehållet,
varda undanskjutet.
nr Wrangel: Hänförd af tanken på sjelfva frågan och, —
hvarföre icke erkänna det — äfven af ovanan vid det första upträdnndet,
pröfvade jag måhända alltför länge R. o. Ad:s tålamod i
sista plenum vid besvarandet af det yttrande, som framkallade mitt
eget. Då emellertid frågan icke är afgjord i sin helhet, då detta
yttrande qvarstår oanmärkt och möjligen kan föranleda en dubbel
tolkning, har jag ansett mig böra i korthet uptaga detsamma.
En värd talare yttrade nemi., att, långt ifrån alt bevisa
grannlagenhet, borde det anses såsom en brist derpå, att ledamöter
i Statsrådet icke upträdde för att deltaga i öfverläggningarne
om decharge-bctänk. För min del har jag en alldeles motsatt
åsigt, och jag tror att flere ledamöter derutinnan instämma. Jag
tror att långt ifrån att böra klandras, förtjenar detta förfarande
beröm i flera afseenden icke blott derföre att det visar förtroende
till Ståndets insigtér och oväld, ulan emedan det varit iakttaget
vid flera föreg:de riksdagar, kanske vid alla, med undantag af
1840 års riksdag, slutligen och som mig synes förnämligast emedan
de icke i de andra Stånden hafva representationsrätt. Det
är egentligen den sisla omständigheten, denna stora brist i vår
Riksd.Ordn., som jag anhåller~att få påpeka. Jag är öfvertygad
att sjelfva Hrr jurister anse det vara en abnormitet alt icke medgifva
en anklagad att upträda till sitt försvar och jag är öfvertygad
alt Konungens rådgifvare anse det vara mycket mera maktpåliggande
att i alla kamrar kunna upträda, åtminstone uplysningsvis,
till sakens utredande. Då emellertid detta är en sak för sig,
Den 10 Maj f m.
805
torde det vara nog till vederläggande af det yttrande, för hvilket
jag nu upstigit.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag får till en början
förfråga mig huruvida det nu är mig tillåtet alt afgifva en reservation
emot det beslut, som R. o. Ad. i sista plenum fattade, eller
om det icke är mig lillsländigt förr än proposis behandling blifvit
slutad, att diktera densamma till [trot. Efter den siste värde talarens
exempel, så skulle jag nu möjligen kunna af Hr Frih. o.
Landtm, få tillåtelse att afgifva reservationen på samina gång som
jag yttrar mig öfver denna fråga.
I anledn. häraf hemställde II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om icke
Ilr Bråkenhjelm funne mera lämpligt och formenligt, alt nu fortsätta
diskussionen om afdelmn B, och först sedan Utsk:s mern. blefve
genomgånget anmäla den reservation, hvartill han funne sig befogad.
Hr Bråkenhjelm: Hvad den förevar, frågan beträffar, så får
jag förklara att jag anser Const.Ulsk:s behandlingssätt deraf vara
grundlagsvidrigt och tror Ilr Frih. o. Landtm, vara förhindrad af
grundlagen att densamma inför 11. o. Ad. föredraga. Annu är ingen
af punkterna upläst och jag är således berättigad till den förutsättning
att Ilr Frih. o. Landtm, icke för Ståndet föredrager något
deraf. Vi hafva utom de af föreg:de talare uprepade skäl, att hålla
oss till Riksd.Ordms 60 §: ”Vilja R. St. till Konungen framföra
någon deras allmänna önskan, i hvilket ämne som helst, förhålles
dermed på sätt R. F:s 89 § utstakar”. R. F:s 89 § säger: ”Uti
R. Sits plena må frågor väckas” (jag ber få anmärka att samma
ord väcka förekommer i båda §§:ne) ”om förändring, förklaring och
uphäfvande af lagar och författningar, som rikets allmänna hushållning
röra; om sådana nya lagars stiftande samt om grunderna för
allmänna Inrättningar af alla slag, hvilka frågor skola till utredning
af Allm. Besv.- och Ekou.Ulsk. förevisas. R. St. ega dock icke makt
att i dessa mål annat eller mera besluta, än föreställningar och önskningar,
alt hos Konungen anmälas, och hvarå Konungen, sedan Statsrådet
deröfver blifvit bordt, gore det afseende Han för riket nyttigt
finner. Vill Konungen åt R. St. öfverlemna att gemensamt med
Honom något afgöra, som rikets allmänna styrelse rörer, då förfares
dermed, på det sätt, som ang;de lagfrågor är stadgadt”. Om nu också
föreg:de talare skulle haft orätt och således de 3 frågor, som här
äro före, få anses vara af Const.Ulsk. i behörig ordning väckta, så
kan för dem ingen annan behandling ega rum än att de blifva till
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. remitterade. Det är till följd af bokstafliga
ordalydelsen L nyss uplästa § af grundlagen omöjligt att behandla
dem utan att de först öfverlemnas till Ekon.Utsk. Det är
blott denna anmärkn. jag velat göra för att visa orimligheten deraf
att Const.Utsk. framträder på sådant sätt som detsamma här har gjort.
Gränsen för dess verksamhet är bestämd, tydlig och klar enl. grundlagen
och det är blott genom advokatoriska omsvep, som man kan
utsträcka denna verksamhet derhän som Utsk. velat göra. Detta är
en af de heligaste garantier för folkets frihet och sjelfständighet och.
366
Den 10 Maj f. m.
jag vågar säga, det har missbrukat detta förtroende på ett groft oell
på ett oförsvarligt sätt.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Under de 20 år
jag haft tillfälle att afhöra R. o. Ad:s öfverläggningar har den vigtiga
principfråga, som nu är föremål för Ståndets behandling icke förekommit,
jag tillstår äfven, att jag icke förr än nu haft tillfälle att
öfverväga densamma, likasom jag äfven tillstår att, beträffande nu
ifrågavar. förslag, det först förekom mig, likasom de flesta talare
här, att Const.Utsk. icke varit behörigt att framkomma med dessa
förslag; men genom ett noggrant öfvervägande af förhållandet, har
jag deremot kommit till ett alldeles motsatt resultat. Jag får likväl
förklara att jag, lika med Ilr Lefrén, anser laglydnaden vära det
vigtigaste af allt, att jag, lika med honom, inser nödvändigheten att
hafva Konungamakten stark; och dessutom instämmer jag med Hr
Fåhraeus derutinnan att lika litet som Const.Utsk. har rätt att väcka
andra frågor än som röra grundlagen, lika litet har BankoUtsk. rätt
att väcka andra frågor än som röra Banken. Det är gifvet att de
endast hafva rättighet att sysselsätta sig med hvad som finnes inom
den gräns, som är i grundlagen bestämd. Jag har likväl kommit
lill det resultat att Const.Utsk. icke har öfverskridit sin rätt. I min
tanke finnes klart svaret på denna fråga, om man icke blott betraktar
29 § Riksd.Ordn., utan äfven ger akt på 53 § R. F. Der
förekommer ibland Const.Utsk:s åligganden äfven det att granska de
i Statsrådet förda prot. Den frågan huruvida ConstUlsk. nu har öfverskridit
sin makt eller icke, synes mig derföre bero på besvarandet
afen annan fråga den nemi.: hvartill skall Consl.Utsk:s granskning
inskränka sig? Skall den inskränka sig derhän att endast granska
Konungens rådgifvares tillgöranden för såvidt deraf må hemtas
anledn. till deras entledigande eller ställande under tilltal, sä hafva
de rätt, som anse Const.Utsk. orätt förfarit; men om Const.Utsk.
jemväl bör ha till föremål att söka befrämja allmänt väl, då anser
jag Const.Utsk. ingalunda hafva öfverskridit sin makt. 106 § R. F.
säger att om vid denna granskning det förmärkes att Konungens
rådgifvare handlat i strid emot grundlagen, så skola de ställas under
tilltal inför riksrätt. Vidare innehåller 107 § att om vid ifrågavar.
granskning det skulle förefinnas alt Konungens rådgifvare icke hafva
iakttagit rikets sannskyldiga nytta, så skola de entledigas ifrån deras
innehafvande embeten. Man får val icke af dessa positiva stadganden
om hvad som skall ske, nemi. de svåra påföljderna, draga den
slutsatsen att ConstUtsk. icke skall göra något då det icke finner
någon verklig förseelse vara för handen, eller kan det vara meningen
att Const.Utsk icke skall lemna R. St. underrättelse om allt anmärkningsvärd!
som det vid granskning af Statsråds-prot. inhemtat.
Kan det vara förenligt med en förnuftig lagstiftning att Const.Utsk.
endast skulle få gifva tillkänna om det ansett Konungens rådgifvare
hafva försyndat sig så att de böra entledigas, men att Const.Utsk.
icke skulle underrätta R. St. derom att en afvikelse egt rum, som
visserligen icke f. n. föranledde till Konungens rådgifvares entledigande,
men som likväl, om den fortsattes, kunde föranleda dertill?
Oen 10 Maj f. n.
367
Vore det ädelt handladt, om man icke tillkännagaf att de hädanefter
borde undvika de och de misstagen, hvilka eljest framdeles kunde
blifva föremål för anmärkmr? Ibland de punkter, sorn äro nämnda,
förekommer åtminstone en, som, om deri omnämnda förfarande
fortgår, synes mig framdeles kunna leda till för riket vådliga följder.
Är det väl då rätt att Const.Utsk. tiger? Vore det icke riktigare
att ConslUtsk. lillkännagåfve, att ehuru detta förfarande icke
nu kan gifva anledn. till yrkande af Konungens rådgifvares entledigande,
sä anse vi oss likväl pligtiga att fästa upmärksamheten derpå
att ett beträdande af samma bana kan bereda rikets olycka? Är det
icke Const.Utsk:s pligt att göra en sådan erinran? För min del åtminstone
har jag så upfattat meningen med denna granskning, att
ändamålet dermed måste vara att bereda fäderneslandets välgång och
ej att bereda ofärd för Konungens rådgifvare.
Ibland de skäl, som blifvit anförda emot detta förfarande, har
jag hört nämnas att det skulle vara vådligt, utan att man likväl sagt
hvari denna våda består. Jag anser deremot verklig våda bestå deri
att man med tystnad förbigår sådana omständigheter eller af Konungens
rådgifvare företagna åtgärder som, ehuru de visserligen icke
föranleda till de påföljder, som nämnas i 106 och 107 §§:ne 11. F.,
likväl kunna blifva olycksbringande för riket om de fortsättas.
Jag tillstyrker derföre för min del att betänk, måtte punktvis
föredragas och anhåller att R. o. Ad. måtte äfven för hvarje punkt
serskildt besluta. Jag kan för min del icke finna att deruti ligger
någon öfverträdelse af grundlagen eller någon förnärmelse för Konungamakten.
' Hafva R. St. rättighet att begära entledigande af
Konungens rådgifvare, så måste de väl äfven hafva den inskränktare
rätten, som innefattas i den vidsträcktare, nemi. att fästa upmärksamheten
på att om den banan fortfarande beträdes, så kan den
medföra olyckor för riket.
Hr Bråkenhjelm: Den siste värde talaren anser allmänt väl
vara det enda villkoret och den enda gränsen för Coust.l;tsk:s verksamhet.
Är 1809 hade man litet friskare minne af det der allmänna
välet, nemi. Välfärds-Utsk. För att något närmare bestämma
gränsorna och vådorna, som Hr Cederschiöld icke kan inse, skall
jag med några exempel söka »plysa förhållandet. Om det t. ex. skulle
hända att någon ledamot inom ett Stånd väcker en upenbart olaglig fråga,
t. ex. väcker fråga derom att R. St. skulle uphäfva ett Regeringens
eller domare-maktens beslut, hvad blir följden — att Talemannen,
Landtmm förekommer en sådan orimlig sak. Om också hela Ståndet
skulle yrka densamma, så blir följden ingen annan än den att
ConstUtsk. får afgöra, huruvida grundlagen medger det eller icke.
Men om Const.Utsk. har oinskränkt motionsrätt och dess förslager
alltid ovillkorligen skola föredragas för R. St:n, hvem är det då,
som skall afgöra, huruvida detta Utsk. gör rätt eller icke, då det
griper in i domaremaktens, i regerings-maktens rättigheter? Detta
förfarande gränsar så nära intill tyranni som möjligt, och är derföre
som jag yttrat mig något varmare än måhända en eller annan ledamot
kanske skulle hafva önskat; men jag finner att proceduren
368
Den 10 Slaj, f. m.
gränsar sa nära intill tyranni, (jag ber att få detta ord i prot. för
min räkning) att min innersta fosterlandskänsla har blifvit nprörd
vid genomläsning af den ifrågavar. framställningen af Const.Utsk.
Ilr Lagerhjelm: Jag har med mycken upmärksamhet"'åhört
den framställning, som af en värd talare här blifvit gjord.
Den har ostridigt sina sidor. Ilan säger nemi.: hvarföre skulle
Const.Utsk. anse sig vara inskränkt af 107 §:n Reg.F. ? —
Const.Utsk. ser misstag vara gjorda, men Const.Utsk. vördar
den stora ordningen i riket och vill icke föreslå den åtgärd, som
skulle blifva en följd af denna §:s tillämpning. Likväl vill Utsk.
icke fördölja misstagen. Det vill fästa upmärksamheten på deni
och heldre rätta dem, söka förekomma andra än vänta intilldess
sjelfva skadan vore gjord, för att då komma och krossa. Så har
jag fattat framställningen, men om det vore meningen, hvarför
har då icke talaren stannat vid att Utsk. kunnat tillkännagifva
detta för R. St., utan dessutom velat att Const.Utsk. skulle hemställa
till RiksSt:n att ingå med skrifvelse till K. M. ? Vill man
framställa sjelfva sanningen och förhållandet och söka åstadkomma
en rättelse för framtiden; är det icke då nog att nedlägga detta i
en berättelse, på sätt i 3:dje afdelnm af Utsk:s förslag förekommer?
Hvarföre icke framställa det i den formen, om det vore meningen?
Nu skiljer sig formen ifrån den, som här kommer i fråga,
Litt. B, ifrån Litt. C. derigenom, att i densamma förekomma förslag
till positiva åtgärder, hvilka Const.Utsk. vill framkalla ifrån
R. St. Det är emot dessa positiva åtgärder jag rigtar mina anmärku.
-r, och jag vill fästa den värde talarens upmärksamhet på,
att, om en sådan rättighet skulle tillerkännas Const.Utsk. som detta
Utsk. här velat tillerkänna sig sjelf, nemi. att ega en ovilkorlig
motionsrätt, Utsk. likväl icke kan grunda denna motionsrätt på
53 §:n R.F. och icke heller grunda denna rätt på den §, som innehåller
grunderna för Coust.Utsk:s verksamhet. Const.Utsk. skulle
således deducera sig till denna vidsträcktare rätt att, i anledn. af
hvad som i Statsråds-prot:ne förekommer göra framställningar ifrån
de skyldigheter, som ligga i denna § af R.F. för Utsk. nedlagda,
men dot är att märka, att om grundlagen medgåfve Const.Utsk.
en sådan rätt, så skulle den äfven medgifva BankoUtsk. samma
allmänna rätt och likaså StatsUtsk. Hvarthän går det då med alla
dessa allmänna rättigheter? StatsUtsk. skulle då kunna göra förslager
ronde Statsregleringen och äfven i grundlagsfrågor och hvad
som helst. Skall man då icke heldre söka att öfvergifva den der
oinskränkta tolkningen af 37 §:n Riksd.Ordn., för att i detta fall
möjligen få en öfverensstämmelse i grundlagens tolkning.
Nu säger den värde talaren, man har sagt att den bana, som
är beträdd, skulle vara vådlig; men man har icke sagt hvaruti vådan
består. Nåväl, jag skall försöka att redogöra för mina åsigter
ronde denna våda. Låtom oss då föreställa oss att ett ärende,
hvilket som helst, (som den värde talaren har tagit alla ärenden,
så eger jag äfven rätt att välja inom samma kathegori) nu får
väckas och innan Utsk:n behandla den på sätt grundlagen före
skrif
-
Den 10 Maj f. m.
skrifver skall den i Ståliden föredragas och da kan remiss vägras
om motionen strider emot grundlagens ordalydelse. Sådant har
äfven skett. Huru skola RiksSt:n nu göra? De hafva ingen annan
utväg än att lägga förslaget till haudlingarne. Nu vill jag likväl
icke fästa mig ensamt dervid. Latona oss betrakta sältet att lillvägagå,
ifall man följde grundlagen och icke Coust.Utsk:s tolkning
deraf. Först har man remissen, som skall medgifvas, dernäst
alla de anmärkmr, som hvarje Ståndsledamot eger rätt alt
göra innan remissen beviljas, sedermera remissens öfverlemnande
inom Utsk. till en viss afdeln. deraf, dernäst denna afdeln:s utlåt.,
derefter en liten tid innan delta utlåt, förekommer in pleno. Under
allt detta väljes Const.Utsk. och hvilken elektor finnes och
kommer att finnas eller har någonsin funnits, som icke dervid gör
afseende på den ena eller andra personens särskilda fallenhet och
yrke och väljer Utsk:sledamöterna efter deras kunskaper och erfarenhet.
Nu deremot skulle Const.Utsk:s ledamöter cga insigt och
erfarenhet i _ lika många ämnen, som hela samlingen af riksdagens
ledamöter. Ar sådant tänkbart? Men till vådan! Nu jemför jag ett
ärende, beredt på sådant sätt, som jag säger, i enlighet med grundlagen,
med ett ärende, som vore väckt och beredt inom Const.-  Utsk. Så inträder den skillnaden att en fråga, som väckes inom
Const.Utsk. är af politisk art. Det må ingen föreställa sig alt en
ledamot i Const.Utsk. begagnar sig af 2:dra mom. 37 §:n Riksd.-  Ordn., för att väcka en fråga om stängselskyldigheten. Man stannar
icke der, och det är icke heller sjelfva frågans egentliga origin,
utan den är blott politisk. Jag tror alt detta vore nog för
jemförelsen. Jag talar om sjelfva proceduren i RiksStm efter frågans
återkomst ifrån Utsk., der man behandlat densamma, och jemför
denna procedur inom ett vanligt Utsk. och ett annat der frågan
är behandlad efter politiska förhållanden. Då nu frågan har
ett sakförhållande, så frågar jag hvar och en, hvilkendera af dessa
procedurer är den mest lämpliga. Det ligger klart för hvar och
en, som känner Sveriges monarkiska Statsskick och den ganska
sväfvande opinionen just om beskaffenheten af detta statsskick, hvilken
är till den grad sväfvande, att de flesta derom blott veta alt
det är en monarki, denna monarki kan vara republikansk eller absolutistisk,
den kan likna det ena eller andra landets. Derom
känna de flesta knapt en gång litteraturen. Under det opinionerna
äro så sväfvande anser jag icke tiden vara inne att göra någon
förändring i grunderna för Const.Ulsk:s verksamhet.
Gr. Lagerbjelke: En värd talare, Hr Cederschiöld, har
med den utmärkta dialektiska förmåga, hvaraf denne talare är i besittning,
sökt försvara Const.UtsIcs åtgärd i förcvar:de punkt. Jag
har likväl icke kunnat finna mig öfverlygad af hans yttrande och
anhåller derföre att mot detsamma få anföra några ord.
Den värde talaren har stödt sig på- 53 §:n R.F., der
det heter att Const.Utsk. tillkommer ”att väcka och uptaga frågor
ronde förändringar i grundlagarne och yttranden deröfver till R.
St. afgifva, samt att granska de i Statsrådet förda protokoll”. Huru
O H. 24
370
Den 10 Maj f. ro.
denna granskning skall tillgå stadgar grundlagen i 106 och 10?
§§:ne. Detta har samme talare äfven visat, men då formen och
sättet för granskningen linnas i dessa tvenne §§ stadgade, sä är
det väl också gifvet alt grundlagen icke tänkt sig någon annan och
att ytterligare tillgöranden, som Hr Cederschiöld utom dem framställt,
måtte grundlagsstiftaren icke hafva tänkt sig; ty om han det
gjort, så hade han väl tillagt en 108 §:n, innehållande bestämmelser
derom. Det hade varit en besynnerlig åtgärd af grundlagstiftaren
att stadga så bestämdt i 106 och 107§§:ne dessa åliggande»,
men tänka sig andra och icke bry sig om all stadga något i afseende
på dem; hvarföre jag fortfar i mitt påstående att en sådan
framställning, som nu ankommit från Const.Utsk. icke varit af grundlagstiftaren
åsyftad. Sedan det således måhända får antagas för afgjordt,
att formen är grundlagsvidrig, så faller det af sig sjelf, om
saken än vore aldrig så nyttig, att den icke får ske.
Hr Cederschiöld har vidare sökt visa att en stor lucka skulle
förefmnas i grundlagen om icke en sådan åtgärd får vidtagas, som
den Const.Utsk. föreslagit. Om så också vore, så får i alli fall
denna lucka icke fyllas genom en oriktig tolkning af andra grundlags
§§. Jag tror emedlertid icke att luckan finnes och anhåller
derföre alt, oaktadt det icke skall inverka på afgörande! vid detta
tillfälle, få tillägga några ord för alt visa alt den brist, som Ur
Cederschiöld ansett finnas i våra grundlagar, verkligen der icke förefinnes.
10? § R.F. stadgar dels hvad Const.Utsk. skall göra, dels hvad'
R. St. skola på grund af Utsk:s tillgöranden sjelfvc åtgöra. Till
följd af denna fördelning åligger det Const.Utsk. att för Stånden
tillkännagifva hvad Const.Utsk. vid läsning af Statsråds-prot:n funnit
anmärkningsvärd!. Dervid stannar Const.Ulskis tillgörande vid
denna §. RiksStm åter skola, sedan de genom detta Const.Ulskis
tillkännagifvande blifvit underrättade om huru sakerne sig tilldragit,
afgöra huruvida de anse rådgifvarne böra förafskeda», öm nit ett
sådant förhållande, som Ilr Cederschiöld förutsatt, inträffar, så att
Utsk. anmärkt förhållanden hvarigenom Konungens rådgifvare väl
icke gjort sig förljcnte af att afsältas, men hvilka förhållanden likväl
äro af beskaffenhet att om de fortsättas, kunna blifva så farliga,
att Konungens rådgifvare i anledn. deraf borde afskedas, så
säger Hr Cederschiöld, att Const.Utsk. bör tillkännagifva sådant enl.
37 § Riksd.Ordn. Jag åter tror att 107 § verkligen ålägger Const.-  Utsk. ett sådant tillkännagifvande. Der säges alt om Konungens
rådgifvare samfäldt eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om
allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta eller
någon föredragande icke med oväld, nit skicklighet och drift
sitt förtroende-embete utöfvat så eger Utsk. sådant tillkännagifva för
R. St. Det är ju alldeles gifvet, alt det icke ligger en full skicklighet
uti att beträda en sådan bana sorn, om den fullföljes, skall
blifva af den beskaffenhet Hr Cederschiöld skildrat. Det är derföre
gifvet att Const.Utsk. skall enl. 107 §:n anmäla alla sådana fall för
R. St., utan att Const.Utsk. derigenom på något sätt ingår i den
frågan, huruvida del f. n. vore lämpligt att någon af Konungens
O en 10 Maj f. m.
371
rådgifvare afskedades. Sedan Const.Ulsk. således har utredt aliade,
enl. Utsk:s åsigt, i ett eller annat afseende anmärkmsvärda förhållanden,
så stannar Utsk:s åtgärd dervid, och då vidtager RiksSt.-ns
åtgärd att bestämma hvilken följd de vilja gifva åt Utsk:s anmälanden.
RiksStm kunna dervid uttrycka att anmärkmne äro oriktiga
och att förthy icke någon af Konungens rådgifvare bör afskedas.
R. St. kunna äfven tycka att de anmärkta åtgärderna, om de
fortsättas, möjligen i en framtid kunna förtjena afskedande, men
att de icke f. n. äro af beskaffenhet att böra föranleda anmälan
derom till Konungen. Sådant skall då afgöras i RiksStm och den
nytta, som FIr Cederschiöld afsett genom 37 §:n Uiksd.Ordn., kan
således vinnas i full öfverensstämmelse med 107 §:n R.F.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med de
ledamöter, som anse Const.Utsk:s framställning i detta hänseende,
sådan hon vid denna riksdag blifvit gjord, vara olaglig. Förnämligast
vill jag hålla mig lill hvad Gr. Lagerbjelke redan anfört, men
för fullständigandét af hans och öfrige ledamöters yttranden tillägga
något, som de hafva förbigått. Gr:n säger nemi., all Bevilln:slltsk:s
tilltag alt väcka frågor om förändring af bevillningen vore en egenmäktighet.
Det är sannt, att så långt som Bevilln.Utsk. i sednare
tider gått med tullafgiflerna och andra frågor, som icke röra den
allmänna bevillningen, förhåller det sig verkligen så. Men hvad
den sislnämde angår så har Utsk. den rätt hvilken det ulan enskilda
motioner begagnat, jemlikt följande stadgande!) i Riksd.Ordnrs
31 § 1 morn., så lydande: ”Delta Utsk. åligge att opåmint (d. v.
s. utan motion eller remiss från något Stånd) upgifva de allmänna
grunderna för den blifvande Bcvillningens fördelning, hvarefter, och
sedan Bcvillningssummans belopp blifvit fastställdt, det tillkommer
Utsk. att, med tillämpning af dessa grunder, författa förslag till Bevillningens
utgörande”. För öfriga Utsk. gäller hvad Gr. Lagerbjelke
och andra talare i samma syftning yttrat om grundlagens ord
och mening.
Frih. Cederström har sagt, alt en sådan framställning, som
Utsk. här gjort, väl kunde vara nyttig. Deruti instämmer jag med
Frihm såvida, att de kunna afhandla ämnen, hvilkas vidrörande kan
vara nyttigt. Såsom bevis derpå vill jag anföra frågan om nedrifvandet
af Christianstads fästning. Kan Konungen, R. St. ohörda,
låta nedbryta hvilken fästning Han behagar, så är det ingenting för
Honom att rasera Carlsborg eller hvilken annan som helst. Låter
sig i ett Rike, der hvarje skilling, som användes för en fästnings
nybyggnad, beror af R. St:s beviljande, förlikas med Statsförfattningen
att, Konungen skulle ega efter godtfinnande anbefalla fästningens
nedbrytande, hvarigenom nyttan af alla de kostnader, som
på hennes upförande blifvit använda, blefve tillintetgjord? Jag tillåter
mig icke här att bedöma om åtgärden varit riktig eller ej, utan
anmärker blott hvad som kan följa af en sådan grundsats antagande.
En så beskaffad framställning från Const.Utsk. som den ifrågavar.
må vara huru nyttig och huru af behofvet påkallad som helst, så
24*
372
Den 10 Maj f. m.
får bon icke göras om det sker på olagligt sätt. Man måste se icke
blott på den nytta, som riket kunde hafva af en eller annan framställning,
ulan tillika på elen skada, som missbruket skulle medföra.
Nu har Const.Utsk. framställt blott 3:ne förslag till underd. skrifvelser,
hvarföre kunde det icke lika gerna hafva föreslagit 30 sådana?
Om man summerar ihop alla anmärknme i Ilr Billströms med
Heres reservationer, så torde man komma ett godt stycke på vägen
till detta antal. Vid 1841 års riksdag såg man 72 anmärkmr efter
107 § gjorda emot Konungens rådgifvare. Utsk. hade då lika gerna
kunnat föreslå 72 underd. skrifvelse!'. Delta visar lill hvilka ytterligheter
man kan komma, när man går utom de gränsor, hvilka en nödig
försigtighet fordrar och som äfven af grundlagen äro föreskrifna.
Om sådana skrifvelser finge ega rum, hvad innebure de annat, än
underd. tillrättavisningar åt Konungen och Hans rådgifvare; men,
säger man, skola då aldrig dylika framställningar kunna göras? Jo,
jag tror alt de kunna det på grund af enskilda motioners behandling
i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. De blifva då endast önskningar
eller besvär, hvilka Svenske män alltid haft rätt alt till thronell framföra.
Annat är om en sak framkommer i form af underd. önskan
genom Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. och annat om hon framlägges i
form äf anmärkn. ifrån Const.Utsk. Det sednare är hvad jag velat
undanrödja, icke att hindra tjenliga framställningar på behörigt sätt
hos K. M. göras.
Men det förhåller sig med denna fråga såsom man vanligen
säger: det är intet ondt, som icke har något godt med sig. Hvad’
godt har då detta tilltag ifrån Const.Utsk. medfört? Jo, följande:
Jag har vid åtskilliga tillfällen sökt visa obehörigheten af den makt
StatsUtsk. sökt tillvälla sig att, på grund af Riksd.Ordn:s 37 § 2
mom. göra motioner. Då har Ståndet i allmänhet tyckt att grundlagsöfverträdelsen
icke varit så farlig; man kunde väl låta saken hafva
sin gång och icke bry sig derom emedan sådant skett förr. Nu
deremot, när missbruket sträcker sig så långt, att Const.Utsk. tager
sig samma frihet, och det går löst på Konungens rådgifvare, då
upträder en ledamot af StatsUtsk. och yttrar: detta är för mycket,
det är ett grundlagsbrott. Ja sjelfva Ordf. i Const.Utsk. sägerr det
är klart sorn dagen att Const.Utsk. ej mindre än StatsUtsk.. gjort
orätt. Jag lyckönskar R. St. dertill att man ändtligen kommit till
delta offentliga erkännande.
Det är mig sagdt, att under det jag ett ögonblick var ute,
Frih. Cederström önskat att få frågorna punktvis föredragna. Jag
anser det fruktlöst, om de såsom jag tror, äro olagliga och om de
fördenskull böra, på sätt andra talare äfven yrkat, läggas till handlingarne.
Skulle likväl den ledamot, som begärt föredragningen
punktvis, fortfarande påyrka densamma så tillstyrker jag att R. o.
Ad. måtte medgifva det; ty deraf följer blott en upläsning hvilken
snart tilländagår. Hr Frih. o. Landtm, nödgas väl göra 3 propos;r
i st. f. en; men det kostar mycket mindre tid än alt nu tvista och
möjligen votera om frågorna skola föredragas punktvis eller icke.
Hr Cederschiöld: En talare, Hr Bråkenhjelm, har fästat
Den 10 Maj f. m.
373
upmårksaraheten derpå, att frågor om underd. önskningar hos K,
M. borde behandlas af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. hvaraf han trott
följa, alt icke någon skrifvelse i anledn. af något annat Ulks:s framställning
kunde beslutas. I anledn. häraf får jag fästa den värde
talarens upmärksamhet derpå, att underd. skrifvelse!- blifvit beslutade
såsom jag tror på alla andra Utskrs framställningar, åtminstone
vet jag med visshet att det skett på grund af StalsUtsk:s förslag.
Samme talare har äfven trott, att Hr Frih. o. Landtm., eller
såsom han uttryckte sig, Talmannen, bör efter grundlagen vägra propos.
på så beskaffade förslag som detta. Jag vill då fästa hans upmärksamhet
derpå, alt om Talmannen vägrar propos., så är Const.-  Otsk. den auktoritet, som med R. St:s rätt derom beslutar, och då
synes det vara temligen besynnerligt om Hr Frih. o. Landtm, skulle
vägra propos. på ett förslag, som kommer ifrån samma auktoritet.
I afseende på den ifrågavar. åtgärdens laglighet, har jag förut
nämnt, att 53 § R.F. säger att Const.Utsk. skall granska Statsråds
prottna,
och då 37 § Riksd.Ordn. berättigar Const.Utsk. att hos R.
St. väcka frågor, så förmodar jag att det innefattar en rättighet för
Const.Utsk. att väcka de frågor, hvartill granskningen gifvit anledn.
Gr. Lagerbjelke är med mig i den frågan af olika mening. Jag är
också med honom af alldeles olika mening i afseende på Const.-  Utsk:s pligt vid denna granskning. Hr Gral har ansett Const.Utsk.
endast böra undersöka, huruvida Konungens rådgifvare ådagalagt nit,
skicklighet och drift i de ärenden, som i pröttna finnas omnämnda.
Jag anser deremot att det är Utsk:s pligt att undersöka, huruvida
Konungens rådgifvare, derigenom att de icke låtit frågorna komma
till proh, åsidosatt sin pligt. Följer man Hr Gr:ns åsigt, så är det
gifvet, att den sämsta af alla Konungens rådgifvare eller den, som
aldrig företoge sig några vigtiga ärender, skulle blifva fri ifrån allt
klander, ty om han föredrager endast sådana enkla frågor, som icke
kunde blifva föremål för skiljaktiga meningar, så kunde icke heller
några anmärkn:r deremot göras. Härmed anser jag ock hafva besvarat
de ledamöter, som i ett föreg:de plenum framdroge, såsom
bevis på Konungens nuvar. rådgifvares förträfflighet, att andra anmärkmr
än de Const.Utsk:s betänk, innehåller icke mot dem kunnat
framställas, ty om ett sådant argumentationssält godkändes, så skulle
äfven följa deraf att hvarje Depart:ts-chef, som underlät att företaga
alla vigtiga frågor, så att ingenting förekom derom i Statsrådsprot-.ne
skulle blifva ansedd såsom förträfflig. — Efter min åsigt är det derföre
Const.Utsk:s pligt att göra sig underrättad om hvilka vigtiga
ärender hvila i Stats-Depart:ne ovidrörda och derom göra anmälan
i decharge-belänk. Uti den frågan äro vi således af alldeles motsatta
meningar. Hr Gr:n har trott att Const.Utsk:s pligt inskränkte
sig till att endast framställa anmärkmr efter 106 och 107 §§ R.F.
och har tillagt: om meningen vore något vidsträcktare, hvarföre
skulle det då icke finnas en 108:de §, som gåfve anledn. dertill.
Härtill får jag svara med en annan fråga: månne icke allt som under
granskning af Statsrådsprotine förefaller anmärkningsvärdt bör
framställas? Hvilken som har rätt, majoriteten inom Const.Utsk. eller
jag, det synes bero af svaret på den frågan, huruvida Const.Utsk:s
374
Deo 10 Maj f. m.
ledamöter böra upfatta sin ställning sä som vore de endast Fiskaler
eller om de böra upfatta sin ställning så sora jag anser den böra
upfattas, nemi. så som de vore Revisorer. Aro de att betrakta såsom
Revisorer, då tror jag deraf följa att de skola icke allenast undersöka
och framställa de anmärkmr, som äro af svårare beskaffenhet
samt i anledn. deraf tillstyrka den eller den positiva åtgärden
t. ex. en anmälan efter 107:de §; utan äfven omnämna de mindre
felaktiga åtgärder, som väl f. n. iske medfört vådliga följder, men
som, om de fortsattes, kunde leda dertill. 1 förra fallet äro de att
betrakta såsom fiskaler, men i det sednare såsom Revisorer.
Med flr von Hartmansdorff instämde jag då fråga var om SlatsUtsk:s
obehörighet att väcka frågor, som icke voro föranledda hvarken
af motioner eller af Kongl. propos:r, men jag vill fästa upmärksamheten
derpå att här icke är fråga om att R. St. skola afgöra
något, utan endast framställa en underd: önskan. I frågor,
som föreslås af StatsUtsk. beslules af R. St., och der 2 Stånd stanna
emot 2, så afgöres det genom den förseglade sedeln i förstärkt
StatsUtsk. Sådant är vådligt och derföre instämde jag med Hr von
Hartmansdorff emedan jag ansåg att del var att öfverskrida den rätt
som är för Utsk. utstakad. Den framställning deremot, som af
Const.Utsk. här blifvit gjord, anser jag ligga inom dess behörighet
och tror äfven att hvar och en skall finna att det länder till fäder
neslandets
sanna nytta om man beträder en sådan bana.
Hr Bråkenhjelm: Såsom mig synes, har den siste värde talaren
vederlagt sig sjelf, då han erkänt att Const.Utsk. var den
myndighet, af hvilken den frågan, huruvida förslaget är i grund
lagsenlig
ordning väckt eller icke, skall afgöras. Deraf synes mig
böra följa att detta Utsk. icke kan ega rättighet allt väcka andra
frågor än dem, som enl. grundlagen tillkommer Utsk. Det är ganska
naturligt, alt då grundlagen icke velat lemna utan all kontroll
rättigheten att föredraga frågor och väcka ämnen till öfverläggning
i RiksSt:ns plena och i första hand har salt Const.Utsk. till väck
tare
deröfver, så har det skett under förutsättning alt nämnde Utsk.
skulle afhålla sig sjelf att väcka frågor utöfver hvad som grundlagen
detsamma ålägger. Eljest skulle följden ovillkorligen blifva, alt sådana
frågor blefvo väckta som, om de icke hade blifvit väckta af Const.Utsk.,
Hr Cederschiöld hade varit tvungen att anse grundlagsvidrigt väckta.
Aro de då grundlagsenlig! väckta derföre, att de äro väckta af Const.-  Utsk. med anledn. af granskning af Statsrådsprohna, och om en olaglig
framställning skulle inkomma ifrån Const.Utsk., hvilken är då den
auktoritet som säger: detta är orätt; det får icke föredragas? Detta
bevisar ju bäst att Const.Utsk. enl. grundlagens anda och mening
icke får gå utom den gräns, som grundlagen för detsamma utstakat.
Jag fortfar i mitt yrkande att Hr Frih. o. Landtm, icke föredrager
någon af de 3 punkterna.
Gr. Lagerbjelke: Hr Cederschiöld har fullkomligt missförstått
milt yttrande ithy att han framställt såsom vore vi af olika tankar i
frågor, deruti jag fullkomligt med honom öfverensstämmer.
För att nyttja hans eget uttryck anser jag att Const.Utsk. enl.
Den 10 Maj f m.
375
106 § K.F. böra upträda såsom ”Fiskaler”, men enl. den 107 §:n
såsom ”Revisorer,” och alt Const.Utsk. efter 107 § bör anmärka
bristande nit, skicklighet och drift hos Statsråderne, denne brist må
nu uppenbara sig i handling eller underlåtenhet. Skillnaden emellan
Hr Cederschiölds och min åsigt ligger deruti, att då Utsk. utredt
frågan, sä är efter min tanka Utsk:s åtgärd dermed slut, hvarefter
Ständernas vidtager att besluta huruvida de, på grund af denna utredning,
anse lämpligt att anhålla om Statsrådens förafskedande eller
icke.
Hr Lefrén: Det är för mig obehagligt att besvära R. o. Ad.
med att 2:ne gånger tala i en och samma sak; men då så vigtiga
frågor utgöra föremål för öfverläggningen, som huru Sveriges grundlag
bör förstås, och man hör ledamöter upträda med grundsatser,
som man anser stridande emot dessa grundlagar, sä kan man icke
afhålla sig ifrån att försöka en kort vederläggning.
Hr Cederschiöld har satt i fråga, huruvida Hr Frih. o. Landtm,
och Talmännen skulle vara berättigade att fullgöra en pligt, som
de sig åtagit, besvurit och lofvat att upfylla. Ar då Const.Utsk.
högre än R. St.? Ar Const.Utsk. en så beskaffad delegation ifrån
R. St., att den har uteslutande rättighet att tillintetgöra hvarje serskildt
Stånds tankar och summan af alla Ståndens tankar? Nej, vi
hafva ännu icke något VälfärdsUtsk., utan vi hafva ett Const.Utsk.,
som har för pligt att böja sig under grundlagen likasåväl som hvarje
enskildt Ständ och som summan af alla Stånd. Det vore väl förundransvärd!
om en Talman skulle sitta på sin stol och icke våga
yttra sig: jag vägrar, jag nekar i följd af min ed, alt gifva propos.
på ett förslag, hvarmed Const.Utsk. inkommit. Nu säger talaren,
att i fall Stånden äro af olika tankar med sina Talmän och
genom pluraliteten komma derhän alt Talmännens vägran af propos.
blir underställd Const.Utsk.; så skulle detta innebära ett skäl,
hvarföre Talmannen vore oberättigad att fullgöra sin pligt och vägra
propos. på Const.Utsk:s framställning och RiksSt:n oberättigade
alt med sin Talman öfverensstämma i hans åsigt; men jag frågar
huru skulle en sådan fråga komma lill Utsk:s behandling, om t. ex.
Hr Frih. o. Landtm, vägrade propos. och Ståndet höll med sin
Landtmarskalk? Const.Utsk. får då hålla tillgodo att detta blir bestämdt
af Hr Frih. o. Landtm, och Ståndet eller af en Talman i
de andra Stånden i öfverensstämmelse med deras åsigt om grundlagen.
Det vore besynnerligt, om detta Utsk. skulle ega rätt att
styra R. St. och alt inskränka RiksSt:ns och Talmännens grundiagsenliga
fri- och rättigheter.
Hr Cederschiöld har yrkat ännu en annan sats, som jag icke
kan undgå att besvara. Han har nemi. förmenat, att Const.Utsk:s
ledamöter borde göra sig underrättade om de mål, som ännu icke
äro föredragna och således ännu äro under beredning, för att fiskalisera
om någon försummelse egt rum vid ärendernas beredning.
Så har grundlagssliftaren icke tänkt, så har han icke heller uttryckt
sig i grundlags-§. Hvad som är faktiskt utredt och som kan inhemtas
genom de prot:r, som blifvit förda i Statsrådet, det skall
376
Den JO Maj f. m.
Const.Utsk. bedöma och granska samt göra framställningar om huruvida
Konungens rådgifvare böra ställas under Riksrätt; men ännu
hafva vi icke hunnit så långt alt Const.Utsk. kunnat höja sig till
en Stat i Staten, sorn skall fiskalisera alla åtgärder utan endast döma
om hvad som har händt och som det ser vara faktiskt ådagalagdt
i Statsrådsprotma, och vi komma icke till ett så beskaffad t regeringssätt,
alt vi regeras af Const.Utsk., utan vi komma att fortfarande
regeras af K. M. och R. St., alla böjda under grundlagens
bokstaf och anda.
Frih. Cederström: Dä jag, sista gån gen jag hade ordet, afstod
från milt först framställda yrkande, hade ännu icke det utmärkta
försvar för Const.Ulsk:s åtgörande blifvit framställdt, som vi
sedan af Ilr Cederschiöld fått afhöra ;'men jag skall icke derifrån söka
någon anledn. alt åter uptaga mitt förut frånträdda yrkande, affattadt
i öfverensstämmelse med hans åsigt. Likväl anser jag mig berättigad
att, äfven derest dessa punkter icke punktvis föredragas,
samt ett och samma öde kommer att drabba Afd. Litt. B. i sin
helhet, få desamma uplästa, om det ock fortfarande lärer vara majoritetens
åsigt, alt något annat beslut, än att lägga punkten till
handlingarne, icke skall komma alt ega ruin. Således kommer den
princip att erkännas, alt Const.Utsk. äfven om detsamma endast finner
sig ega anledn. till anmärkn. af mindre vigt, måste rigta ett
hugg emot Konungens rådgifvare genom den alltid iner eller mindre
betänkliga, åtminstone den all eftertänksamhet kräfvande åtgärden
ali begagna entledigandet af någon Konungens rådgifvare
för det alt lian i någon fråga kunde hafva skiljt sig ifrån hvad efter
Consl.Utsk:s åsigt vore gagneligast, hvadan Const.Utsk. skulle
vara benäget att derutinnan för framtiden påkalla rättelse. Följderna
må nu blifva hvilka som heldst, så, om R. o. Ad. anser att
Const.Utsk. icke med fullt lagligt skäl i formell hänseende framställt
sina förslag undr Litt. IL, mäste väl majoritetens vilja göra sig gällande;
men upläsningen af punkterna vågar jag begära, såsom en
skyldig upmärksamhelsgärd af grannlagenhet emot Utsk., som i denna
fråga sökt träffa en medelväg, hvaruti det icke saknat stöd i dess
tolkning af grundlagarne, en tolkning, som, (jag uprepar det, såsom
en omständighet af vigt,) medgafs vid de riksdagar, hvilka stodo
närmare till grundlagens stiftande. Jag inskränker mig alltså till
detta enda yrkande af punkternes upläsning; under förmenande,
enl. hvad Ilr von Hartmansdorff äfven redan medgifvit, att den icke
kan mig förvägras.
Uppå härefter af II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, gjord förfrågan
om Frih. Cederströms mening vore att upläsning må ske af hela
afdelmn B, eller endast de delar deraf, som iunehölie Ulsk:s hemställanden,
svarade
Frih. Cederström: Jag skall icke begära större vidlyftighet
i detta fall än som eljest brukas, utan må upläsningen för mig gerna
börja i lista punkten med ordet "rättigheten” och slutas med
”rättigheter” och äfven för de öfriga punkterna inskränkas till de
delar, som innefatta hvad Utsk. hemställt.
Den 10 Maj f. m
377
Sedan den sålunda begärda upläsningcn blifvit verkställd, yttrade:
Hr
Tersmeden: Såsom ledamot af Const.Utsk. får jag hembära
den siste värde talaren min tacksamhet för den aktning lian
velat visa Const.Utsk:s majoritet; men jag hoppas att denna uplysning,
i likhet med hvad jag förut begärt och flera talare yrkat, icke
mätte föranleda någon annan åtgärd eller propos., än att de punkter,
som innefattas i Litt. B., må läggas till handlingarne. Man
har sagt, att som dessa punkter innefatta tänkvärda anmärkn:r, så
borde man hålla sig till dem, hvarje dag hade sina bekymmer och
vi skulle finna oss väl vid att dessa frågor nu behandlades. Jag
tror att denna dags bekymmer för R. o. Ad. är att väl bevaka sina
grundlagar. Gör man icke det, så har man för framtiden stadgat
den grundsats för Const.Ulsk:s handlingssätt, som Utsk. nu följt i
sill betänk.
En talare har sagt att om också de anmärkn:r fastställas, som
kunna af Utsk. efter 107 § göras, så vore väl ora dessutom smärre
misstag af Konungens rådgifvare kunde komma till R. St:s kunskap.
Alt sådant kan ske visar detta betänk, t. ex. uti 2:a punkten i afdeln.
Litt. A. Hvad dessa misstag beträffar så tror jag, att om de äro
verkliga och af vigt så blifva de snart kända af hela Sveriges allmänhet,
och då har hvarje riksdagsman sig öppet att i motionsellcr
önskningsväg söka tillvägabringa rättelse deri. Dessa misstag
yppas också dessutom genom R. St:s Revisorer. Vi hafva oss nogsamt
bekant alt ibland deras åligganden äfven är det att taga kunskap
om Konungens, genom Dess skrifvelser till embetsverken, utfärdade
bud och befallningar.
Samme värde talare har sagt, att Const.Utsk. väl måste hafva
till sitt mål fäderneslandets bästa, ej Konungens rådgifvares ofärd.
Jag tror icke att något Const.Utsk:s majoritet haft rådgifvarnes ofärd
till sitt mål, ulan att den åsyftat fäderneslandets väl, men just detta
kan någongång i vigtiga frågor beredas genom rådgifvares entledigande.
Samme värde talare har sagt, alt här icke vore framställdt,
hvaruti vådan skulle ligga alt göra dylika framställningar som de
af Const.Utsk. gjorda. Jag tror att denna våda är ganska stor, den
bar ock blifvit framställd af Hrr Lagerhjelm, Bråkenhjelm, Lefren
och Fåhraus. Jag behöfver derföre endast tillägga några få ord.
En våda tror jag verkligen ligga deruti, att om en Const.Utsk:s
större majoritet skulle dela denna åsigt i fråga om lagligheten af
37 §:s användande på sätt nu skett, sä skulle den efter en längre
tidslängd, sedan den icke lyckats att se en påföljd af dess med stöd af 107
§ gjorda anmärkn:r, kunna försöka att vinna sitt mål, ett starkare klander
genom skrifvelser från R. St. i öfverersstämmelse med hvad Utsk.
nu har föreslagit. Jag tror att detta begär inom Utsk. lätt kan
blifva ganska stort och möjligen skulle samme värde talare, om
lian varit närvar, i Utsk., hafva funnit att vådan kunnat vara ganska
stor äfven under denna riksdag. En reservation af Hr Billström
visar detta ganska nogsamt. De många ledamöter, som bi
-
378
Den 10 Maj f. m,
trädde deri framställde anniärkmr befunno sig nu nödsakade att som
grund för de samma åberopa 107 §:n R.F., emedan de nogsamt
viste att de vid försök med den 37 § 2 mom. Riksd.Ordn. hade
emot sig den stora minoriteten af 11 personer, som ansågo dess användande
i detta fall med grundlagen oförenligt och alltså, om anmärkmne
hade varit aldrig så giltiga, dem likväl ej biträdt om det
skolat ske med stöd af 37 § Riksd.Ordn. Med en allmänt inom
Utsk. erkänd rättighet af denna §:s användande, skulle sannolikt,
om anmärkningslusten blefve utsträckt, både 106 och 107 § R.F.
blifva lagda åsido, och R. St. i stället blifva öfvcrhopade med förslag
till underd. skrivelser, i hvilka än den ena och än den andra
rådgifvaren skulle få sin vederbörliga skrapa.
Hr Cederschiöld: Jag får anhålla om ursägt att jag ånyo
upträder, men frågan är i min tanka af den utomordentliga vigt
alt jag tror det icke skadar att åtminstone diskussion derom har
upstålt.
Den siste värde talaren har visserligen sagt att Const.Ulsk. icke
vill rådgifvarnes ofärd; men jag hemställer om det icke i sjelfva verket
blir förhållandet, om, såsom nu är fallet, Const.Ulsk. skulle under
granskning af prot:ne finna sådana åtgärder vara vidtagne, som icke
f. n. äro af beskaffenhet alt föranleda till rådgifvarnes entledigande,
men som likväl, på sätt jag nämnt, om de fortsättas, skulle kunna
gifva anledn. till vådliga följder, men icke tillstyrkte R. St. att fästa
K. M:s upmärksamhet på att en sådan bana icke måtte fortsättas.
Icke annat jag kan se, 'så beredes på detta sätt Konungens
rådgifvares ofärd, enär deras entledigande deraf skulle blifva en gifven
följd, hvilken deremot genom den föreslagna underd. skrifvelsen
kunde förekommas. Skillnaden emellan min motståndare och
mig är den, att jag anser att man icke bör hålla sig till person utan
till sak. Det är saken som, i min tanka, bör befrämjas.
Hr Lefrén har föreslagit, att vi alla skola böja oss under grundlagen,
och ingen kan lifligare än jag instämma deruti; men jag tror
icke att det är någon inom detta hus eller inom Const.Ulsk., som
har velat öfverträda grundlagarne. Skillnaden är endast den, att vi
upfalta deras betydelse olika. Lika litet som jag kan gilla alla de
skäl, som Hr Lefrén framställt, lika litet kan jag förtänka Hr Lefren
alt han icke kan gilla mina skäl; men jag vill icke derföre påstå
att icke han lika villigt som jag böjer sig under grundlagarne.
Jag har förut gjort framställning om ärendets föredragande
punktvis. Det har nu blifvit upläst i sin helhet och jag tager mig
derföre friheten att yttra mig rörande en punkt, nemi. den, som
handlar om stiftande af aktiebolag för fast egendom, derutinnan ett
förfarande egt rum, som i min tanke kan leda till de vådligaste
följder; ty om det får fortfara, så är det icke omöjligt att inom en
icke aflägsen framtid hela provinser ligga i utlänningars händer. Då
hemställer jag huru det står till med våra inre förhållanden och just
denna punkt är af den beskaffenhet att Const.Ulsk. bordt göra erinran
härom och fästa R. St:s upmärksamhet på den våda, hvartill
den kan leda. Det fall, sorn- inträffat, har icke medfört någon
Den 10 Maj f. m.
S79
vada och derföre liar man icke ansett 107 §:n böra tillämpas; men
om man fortfar pä samma sätt, så knnde det leda till stora vådor
och medföra för hela riket de mest olycksbringande resultater. Jag
önskar derföre att en underd. skrifvelse måtte afgå.
Hr Lagerhjelm har yttrat att det vore tillräckligt om man i
betänk, gåfve tillkänna förhållandet: men det är ingen officiel kännedom
derom, som på sådant sätt meddelas Regeringen, då det står
uti ett Utsk:s betänk., hvilket icke har någon underd. skrifvelse
till följd. Jag hemställer således att åtminstone i denna punkt
en underd. skrifvelse må afgå och anhåller om serskild propos. på
hvarje punkt.
Hr Brakel, Maurits Gust.: 1 likhet med Gr. Lagerbielke,
anser jag alt 37 § Riksd.Ordn. tillkommit för att hindra Utskui att
väcka förslager, som icke förut förekommit inom RiksSt:n och blifvit
till Utsk. remitterade. Men i 29 § Riksd.Ordn. finnes bestämdt,
hvilka ämnen, som kunna blifva föremål för de förslag, som af
Const.Ulsk. få väckas, och dä den 37 § icke stadgar någon vidsträcktare
rättighet för Utsk. att väcka frågor än nyssnämnde § medgifver,
så anser jag Const.Utsk. obefogad! att väcka förslag i något
annat ämne än der finnes bestämdt.
Ytterligare har Gr. Lagerbjelke ganska riktigt sagt, att Const.
Utsk:s rätt alt efter granskning af Slatsråds-protma göra anmärkmr
eger rum l:o ifall Statsråderna begått något, som är lagstridigt och
2:o om de möjligen genom vissa åtgärder kunna anses hafva åsidosatt
rikets sannskyldiga nytta samt att det sedermera beror på R.
St. att anmäla Konungens rådgifvare till entledigande i fall de finna
sig dertill befogade; men det står tillika i denna §: ”ege då Utsk.
alt sådant tillkännagifva för R. St., hvilka om de finna rikets väl
det kräfva etc.” Således skola de anmärkmr, som Const.Utsk. framställer
till RiksStm vara af den grava beskaffenhet, att R. St. anse
att rikets väl kräfver att den eller den Konungens rådgifvare aflägsnas
ifrån Statsrådet.
Hr Cederschiöld har sagt alt en sådan åtgärd, som Const.Utsk.
nu under serien B föreslagit, skulle vara af ganska stor nytta i många
fall, då anmärkmne icke äro af den grava beskaffenhet, att de böra
föranleda framställning om någon Konungens rädgifvares entledigande,
emedan man då kunde gifva Regeringen en varning att icke vidare
fortsätta på den banan. Jag får säga alt om R. St. skulle
beträda en sådan väg som denna, så vore det nära nog alt helt och
hållet ändra nuvar. regeringssätt. Nu eger K. M. riket allena styra.
I fall Const.Utsk. hade rättighet att inkomma till R. St. och tillstyrka
en anhållan att K. M. icke måtte styra riket på det sättet
utan på ett annat sätt, eller att Han icke skulle styra så som Han
styrde, utan såsom R. St. önskade, så blefvo R. St. de facto,
isynnerhet om de hade opinionerna för tillfället för sig, tillika med
Konungen styrande. Det är just denna stora våda, som grundlagsstiftaren,
velat förekomma, då det uttryckligen stadgas, att R. St.
icke ega att hegära Konungens rädgifvares entledigande, så framt
380
Den 10 Maj f. m.
de icke finna alt rikets väl det kräfver. Jag anhåller om Hr Landtm,
propos. att betänk, måtte läggas till handlingarne.
Hr Lagerhjelm: En värd talare har för andra gången anhållit
att Const.Utsk. måtte få rättighet att hos R. St. föreslå en
skrifvelse till K. M. för att fästa upmärksamheten på mindre misstag
i styrelse-åtgärder, hvilka genom fortsättning skalle kunna blifva
för riket vådliga. Jag har redan förut sökt fästa den värde talarens
upmärksamhet derpå att samma ändamål kan vinnas utan någon
skrifvelse; ty när ärendet blir framlagdt för R. St., så är ju pressen
den makt, genom hvilken underrättelsen sprides och opinionen
bildas. Jag vill icke förlänga denna diskussion, utan yrkar vördsamt
att propos. mätte framställas på hela afdelmn samt att denna
del af ConstUtsk:s förslag må.läggas till handlingarne.
Hr Ribbing, Arvid: Då det nu kommit så långt att en ledamot,
Hr Cederschiöld, efter föredragning af de enskildta fall, som
här blifvit uptagna af Const.Utsk., ronde ingående af aktiebolag om
fast egendom, bestämdt begärt Hr Frih. o. Landtnäs propos. om den
skrifvelse, som Const.Utsk. föreslagit i anledn. deraf böra till K. M.
aflåtas, så är det klart för mig att vid den konflikt, sora derigenom
skulle upstå, Hr Frih. o. Landtm, skulle sättas i nödvändighet att
vägra propos. å en sådan skrifvelse. Jag tager mig derföre friheten
hemställa om icke, till undvikande deraf och för alt äfven i en så
vigtig fråga som denna möjligen vinna det mål att sjelfva ConstUtsk.
, uplyst af de grundliga yttranden, som här blifvit anförda,
skulle kunna gifva dem rätt, som bestrida denna propos., det tjenligaste
vore att lemna den förklaring genom en återremiss till Const.-  Ulsk., alt man icke anser framställningen laglig. Vi hafva i detta
betänk, sett Const.Utsk. åberopa såsom föresyn för sig flera riksdagars
exempel. Det vore således icke utan nytta alt detta Utsk. en
gång skulle! komma att gifva ett beslut, som kunde göra slut på
sådana vigtiga frågor som denna, då nemi. Utsk. finge lemna ett
prejudikat, som framdeles kunde tjena till efterrättelse. Jag yrkar
således på återremiss.
Jag vill vid detta tillfälle begagna ordet att, då nu under diskussionen
en reservation har blifvit framställd af en talare här bakom
mig, som icke nu är närvar., af innehåll att juristerna under förra
dagens diskussion i delta ämne hade påyrkat att Statsrådets ledamöter
här borde respondera på de anmärkmr, som här blifvit gjorda.
För min del vet jag icke att någon jurist yttrat sig utom Hr Cederschiöld,
som yttrade sig. Således var det hans mening och icke
juristernas. Det var icke min mening. Det är icke heller nu min
mening att med honom instämma i hvad han här sökt göra gällande
i en föreg:de fråga, då LagUtsk:s betänk, föredrogs ang:de Just.-ombundsm:s
berättelse och då vi voro helt nära att beträda en hana,
sorn icke öfverensstämmer med våra grundlagar. Dit vill jag åtminstone
icke återkomma. Historien har märkt de frågor som der
afgjordes och jag önskar att den icke vidare på sina blad må teckna
sådant.
Hr Cederschiöld: Jag anser mig pliktig framställa en protest
Den 10 Maj f. m.
3SJ
emot Hr Brakels förklaring af mitt yttrande. Jag har icke tillstyrkt
R. o. Ad. att gifva någon varning till Konungens rådgifvare för det
de handlat så, och ej annorlunda. Men i händelse, hvilken händelse
likväl icke kommer att inträffa, jag skulle blifva ledamot af
Const.Utsk., vid en kommande riksdag, så skulle jag icke kunna
undgå alt framställa en sådan anmärkn., som den hvartill 107 §
föranleder, derest Konungens rådgifvare fortgå på den hana, som här
är beträdd. Jag frågar dä om del icke är ärligare att derom underrätta
så snart anledn. till anmärkn. förefinnes än att, om jag så
får säga bibehålla dessa anmärkmr för sig i bakhåll och tänka: om
J forlgån på den banan så gån J eder undergång till mötes. Jag
anser det derföre vara en skyldighet att söka förekomma det om
man anser ' det vara af vigt för fäderneslandet att icke den banan
fortsattes. Betta är min innerliga öfvertygelse, ty jag anser det ej
vara räll att förliga de anmärkmr, som äro giltiga till dess fäderneslandet
kommit i olycka. Det har blifvit sagdt, att en indirekt anmärkning
emot Konungens rådgifvare skulle ligga i en sådan underd.
skrifvelse t men jag hemställer om icke en sådan indirekt anmärkn.
då ligger i hvarje skrifvelse, der 11. St. uttrycka en önskan
att det måtte hädanefter tillgå så eller så. Det har likväl hittills
icke blifvit ifrågasatt att vägra bifall till sådana skrifvelse^ och jag:
tror ej heller att det skulle medföra goda frukter.
Man har befarat alt, i fall sådana skrifvelser tillätos, förslag tilt
en mängd sådana skulle komma ifrån Const.Utsk. Hvad ondt ligger
deri om de?äro‘af behof påkallade. Om de åter äro olämpliga och
opåkallade så förmodar jag att R. St. skola afslå d?m och då är det
endast Const.Utsk., som har olägenhet deraf. Således kan jag icke
annat än vidblifva mitt gjorda förslag.
Hvad beträffar den siste värde talarens yttrande derom att jag
ibland juristerne skulle vara ensam om den åsigt, sorn jag framställt,
så får jag förklara att detta innefattar ett misstag, emedan LagUtskrs
Ordf. Ilr Gr. Sparre delade mina åsigter. Ätt den siste värde talaren
deremot icke delar dem, får jag på det högsta beklaga.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Sorn Hr Wranget är frånvar.
, får jag, som har min plats nära honom och fullkomligt hörde
ordalydelsen i nämnde anförande, äran uplysa, att Hr Wrangel yttrade:
”Söm en talare i föreg:de plenum sade att det var mindre
grannlaga, att ingen af Konungens rådgifvare var närvar.” etc. men
icke, såsom här nu blifvit sagdt r ”Sorn en jurist i föreg:dé plenum
etc.”
Hr Ribbing: Huruvida Ordf. i LagUtsk. gillade Hr Cederschiölds
tanka att Konungens rådgifvare borde här upträda och svara
på de anmärkmr, som emot dem gjordes, kan. jag icke påminna
mig; men det rubbar emellertid icke den öfvertygelse jag fattat.
Då Hr Cederschiöld så mycket ifrar, dels för Konungens rådgifvares
skull isynnerhet och dels för rikets i allmänhet, alt sådana anmärkmr,
som af Const.Utsk. göras vid genomläsning af Statsråds-prolma, och
hvartill Const.Utsk:s ledamöter ensamme hafva tillfälle — då, säger
jag, Hr Cederschiöld så mycket ifrar för alt de anmärkmr, sona
382
Den lö Maj f. m.
deraf kunna föranledas, må framkomma lill Regeringen och icke
gömmas i bakhåll, såsom han yttrade, för att framdeles fälla dem,
så får jag fästa upmärksamheten på, att det icke är någonting som
hindrar hvar och en af Const.Utsk:s ledamöter, såsom naturligtvis
varande ledamot af RiksStm att derom väcka motion, som till Altm.
Besv. o. Ekon.Utsk. remitteras. Jag vet icke hvad som hindrar att
göra en motion ifråga om aktiebolags ingående o. s. v. Jag tror att
med anledn. af 56 § Riksd.Ordn. sådant kan ske, då det i nämnde
§ medgifves på grund af under riksdagen inträffande händelser eller
fattade beslut, om motionen deraf föranledes. Det har nu inträffat
den händelse att dessa frågor hafva förekommit omedelbarligen lill
öfverläggning i ett RiksSt:s plenum och, efter hvad jag liar mig bekant,
äfven i de andra Ståndens. Jag förnyar det förslag, som jag
för ett fördelaktigare afgörande af frågan vågat framställa, nemi. alt
återremittera betänk., på det att de konflikter måtte undvikas, som
eljest skulle upkomma på sätt jag nyss anmärkte.
Gr. Sparre, Erik: Med Hr Cederschiöld är jag i så måtto
ense alt icke allenast andra punkten af Litt. B i Const.Utsk:s betänk.
ulan äfven de öfriga äro af den vigt att en framställning derutinnan
icke varit otjenlig om jag också icke kan med honom instämma
deri att 37 § R. F. ger Coust.Utsk. rättighet alt komma
med så beskaffade förslag till underd. skrifvelse, som betänk, innehåller.
Jag anser således dessa frågor vara af mycken vigt, men jag
tror likväl icke, på sätt den siste talaren yttrat, en äterremiss vara
af nöden. Den olägenhet, som Hr Cederschiöld ansett skulle afhjelpas
genom en underd. skrifvelse anser jag komma att afhjelpas
derigenom att frågan blifvit framställd. Det finnes i Statsrätten likasom
i Privaträtten ett slags jurisprudens, ett slags praxis, som gör sig
gällande, och sedan upmärksamheten blifvit riktad på olämpligheten
att vidtaga sådana åtgärder som de ifrågavar., så skall utan tvifvel
denna Jurisprudens en gång stadga opinionen om hvilkendera åtgärden,
som är lämplig och riklig. Jag tror att en anmärkn. från Const.-  Utsk. och en deraf föranledd diskussion genom RiksStm skall blifva
för Konungens rådgifvare tillräcklig officiel för alt derpå fästa ali
den upmärksamhet, som behöfs. Med Hr Cederschiöld och Gr. Lagerbjelke
är jag äfven derutinnan ense att granskningen af Statsrådsprot:na,
som är Const.Utsk, ålagdt, innefattar icke allenast ett åliggande
att tillse om dessa prot:r innehålla öfverlrädelser af grundlagen
eller om, genom de handlingar, som deri förekomma, Statsrådets
ledamöter ådagalagt bristande nit, skicklighet och drift eller
om genom uraktlåtenhet i andra afseenden, Statsrådets ledamöter
kunna göra sig skyldige lill anmärkmr, och jag ber att så få förklara
mina ord, dä jag yttrade mig vid R. o. Ad:s sednaste sam
manträde,
att jag icke gaf rådgifvare-personalen ett obetingadt loford
då jag sade att detta Iand var lyckligt, som icke hade större anmärkmr
emot Konungens rådgifvare-personal. Jag yttrade detta såsom
bevis derpå att jag godkände hvad Const.Utsk framställt och
emedan jag icke deruti funnit annat än hvad man kunnat vänta
att ett decharge-betänk. från ett Const.Utsk. öfver en 3-årig Rege
-
Den 10 Maj f. ra.
383
ring borde innehålla. Jag har ansett mig pligtig att göra denna förklaring
emedan jag hör att mitt yttrande i sista plenum varit missförs
tådt.
Hr Printzensköld, Carl; Del torde vål näppeligen finnas
något förderfligare i ett lagbundet samhälle, än en extensiv tolkning
af grundlagen. Denna har uttryckligen anvisat Const.Utsk. den
väg, samma Ulsk., i dess egenskap af åklagaremakl emot Konungens
rådgifvare, har alt gå. Finner nemi. Utsk. vid granskning af
Statsråds-protma, att Konungens rådgifvare icke hafva upfyllt sina
åligganden, sä har Utsk. rättighet att antingen låta ställa dem under
åtal inför Riksrätt, eller och enl. 106 och 107 §§:ne tillstyrka R. St.
att anmäla dem till entledigande. Nu har Ulsk. icke funnit de här
gjorda anmärkmr vara af beskaffenhet alt hemfalla hvarken under
106 eller 107 § R. F.; och Utsk. har således varit oberätligadt alt
deni framställa samt att tillstyrka R. St. någon åtgärd i anledning
af desamma.
Della anförande hiel' härvid afbrutet genom ankomsten af Hr
Statsrådet m. m., Nils Fredr. Wallensteen, som å K. M:s höga vägnar
allemnadc 3 Dess nåd. propostr till R. St.
Sedan Hr Statsrådet blifvit ulbeledsagad, tilläde
Hr Printzensköld: Jag sade att de anmärkmr, som äro af
Utsk. framställda och som nu äro för Ståndet föredragna, icke hafva
ansetts höra hemfalla hvarken under 106 eller 107 § R. F. Under
hvilken § hemfalla de då? Det har Utsk. helt och hållet underlåtit
all upgifva. För min del anser jag klart och ostridigt att
Ulsk. saknat all befogenhet alt göra sådana framställningar sorn dessa,
och då Utsk. saknat denna befogenhet, så följer väl deraf, att R. o.
Ad. icke, på sätt Hr Cederschiöld här yrkat, kan anse sig behörigt
att ingå i bedömande af dessa rådgifvare-åtgärder, utan att den enda
åtgärd, som dervid kan lagligen ega rum, blir att lägga dessa punkter
till handlingarne. Man har här talat om att ingå till K. M.
med en skrifvelse, i fall fäderneslandets väl det kräfver. För min
del finner jag fäderneslandets väl kräfva att, man icke onödigt häcklar
embetsmäns åtgärder och förfoganden i allmänhet och att i främsta
rummet detta bör blifva förhållandet med Konungens högsta embetsmål).
Man vinner ingenting annat derpå än att nedsätta embelsmännens
anseende och den aktning de böra åtnjuta i det allmänna.
Beklagligen hafva sådana bemödanden länge varit fortsatta
och fullföljas dagligen i tidningspressen, hvilket också haft till följd
af äfven inom representationen exemplet följes i detta hänseende.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II, Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han först finge rekapitulera
förloppet af ofverläggningen, såsom den af honom blifvit upfattad.
Hr Tersmeden sorn först yttrat sig hade begärt, att Utsk:s framställningar
i afd:n Litt. B. måtte läggas till handlingarne; Hr Lagerhjelm
hade framställt samma yrkande; Frih. Gederström hade
begärt att ifrågavar. afdeln. malte genomgås punktvis och att hvarje
punkt serskildt mätte blifva föremål för R. o. Adis beslut, me»
384
Den 10 Maj f. m.
uti ett sednare yttrande frånträdt detta yrkande; Hr Fåhraeus hade
föreslagit, alt de uti denna afdeln. förekommande frågor måtte, såsom
icke i behörig ordning väckte, läggas lill handlingarne. Gr.
Lagerbjelke hade äfven ansett dem böra läggas lill handlingarne;
Hr Lefren hade yrkat att desamma såsom omöjliga att bifalla eller
afslå, endast borde läggas till handlingarne; Ilr Cederschiöld hade
framställt det yrkande, att föredragningen borde ske punktvis och
anhållit att R. o. Ad. mätte fatta sitt beslut öfver hvarje punkt
serskildt; Hr Brakel hade yrkat att betänk, måtte läggas till handlingarne;
Hr Ribbing hade begärt återremiss af afdelmn R; och
Hr Printzensköld att densamma måtte läggas (ill handlingarne.
H. Ex. yttrade vidare, att han, innan någon propos. blefve
framställd, ansåge sig böra tillkännagifva, det han icke kunde framställa
propos. till bifall på någondera af ifrågavar. 3 punkter och
till följd af stadgandet i 55 § Riksd.Ordn. finge upgifva skälen för
denna sin vägran. Const.Utsk. hade såsom stöd för sin ifrågavar.
framställning åberopat 2:dra mom. af Riksd.Ordn:s 37 g, men för
bedömande af innehållet utaf denna § vore det ovilkorligen nödvändigt,
att dermed jemföra icke blott 83 § R.F., utan äfven 29 §
Riksd.Ordn., hvilka båda §§ handlade om Const.Utsk. och dess
verksamhet. 83 § R.F. innehölle i mera allmänna ordalag de
pligter eller tillgöranden, som lillkommo Const.Utsk. 29 § Riksd.-  Ordn. utvecklade dessa Utsk:s åligganden och rättigheter mera fullständigt,
såväl i dess första sorn i dess 2:dra morn., och vid upmärksam
granskning af ordalydelsen af sistnämnde §, funné II.
Ex. ordalydelsen der vara så tydlig och oförtydbar, att II. Ex. i
trogen följd af den ed han aflagt, mäste anse Const.Utsk. i den
gjorda framställningen hafva trädt utom gränsen af den verksamhetskrets,
som för Utsk. i de nyss åberopade §§ vore antydd och
bestämd: och på grund deraf funne II. Ex. sig icke kunna framställa
propos. på bifall lill någon af dessa 3 punkter vare sig tillsammantagne
eller hvar för sig serskildt.
Hr Cederschiöld: Då denna fråga såsom jag förut här
nämnd!, i min tanka är en af de vigtigaste, som kan blifva föremål
för öfverläggningar inom representationen, hvilket äfven
visar sig deraf, att den nu för första gången inom 20 års förlopp
förekommer, ehuru den tillförene flere gånger varit under handläggning
och behandlats så som Const.Utsk. här gjort, och då jag
icke kan dela Hr Frih. o. Landtm:s åsigter, hvilka, i min tanka,
äro vederlagda så väl i de reservationer betänk, innehåller, som
äfven i grundlagarne; så får jag anhålla det Hr Frih. o. Landtm,
behagade inhämta R. o. Ad:s yttrande, huruvida R. o. Ad. yrkar
propos:ns framställande, på sätt 55 § R.F. medgifver.
I anledning häraf hemställde H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm,
om R. o. Ad. yrkade den propos. Hr Cederschiöld begärt och H.
Ex. på upgifne skäl förklarade sig icke kunna framställa.
Härvid ropades ganska starka nej jemte några ja; hvarefter
Hr Cederchiöld begärde votering.
Den 10 Maj f. m.
385
Hr Ribbing: Ehuru öfverflödigt, anser jag dock för formens
skull mig böra nedlägga min reservation deremot, att den
framställning jag liar gjort och som blef af en annan ledamot
understödd, nemi. begäran om återremiss, icke bar blifvit i proposm
intagen.
I anledning häraf erinrade II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att
han i sin framställning om de yrkade proposine hade omnämnt
Hr Ribbings begäran om återremiss, och nu sednast endast lillkännagifvit,
del lian icke ansåg sig berättigad att framställa propus,
till bifall å de ifrågavartde 3 punklcrne, samt att H. Ex. ännu icke
afgifvil något yttrande huruvida propos. lill återremiss kunde framställas,
ulan frågan derom ännu vore öppen, men alt nu först
borde afgöras den fråga om propos. till bifall, hvarom votering
blifvit begärd.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag lill
voterts-propos.
Den, som yrkar den af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, vägrade
propos. till bifall å Consl.Ulsk:s framställningar i afdelnm litt. B.
af dess mein. N:o G, voterar
Ja;
den del ej vill voterar
Nej
vinner nej, yrkar R. o. Ad. icke förenämnde propos.
Medan denna voter:s-propos. utskrefs för att blifva anslagen,
anmälde sig och yttrade
Ilr Bråkenhjelm: Såsom propos:n nu blifvit skriftligen
upsatt med anledn. af del mundtliga förklarande, som H. Ex.
Ilr Frih. o. Landtm, förut afgifvit, så torde en eller annan ledamot,
isynnerhet de, som afliört diskussionen och icke sä noga genomläsa
sjelfva ordalydelsen i den upspikade propos:n kanske vara
blottställda för misstag, och jag får derföre vördsamt anhålla
att proposm måtte ånyo för Ståndet upläsas. Jag får tillägga, att
jag var helt nära att göra misstaget och supponerar derföre alt
äfven andra kunna göra det.
Sedan i anledn. häraf voter:s-propos:n blifvit ånyo upläst, företogs
voteringen och befunnos, vid dess slut, rösterne hafva utfallit
sålunda
Ja — 17.
Nej — 71.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, med förklarande att
han, i öfverensstämmelse med en ledamots begäran, ansåge framställningen
af de för öfrigt yrkade proposme, hvilka nu borde förekomma,
böra ske serskildt för hvarje punkt, hemställde om R.
o. Ad. bifölle alt första punkten af ifrugar. afdeln. litt. B lades till
handlingarne, blef denna propos. besvarad med ja.
G II. 25
380
Den 10 Maj f. m.
Uppå sedermera framstälde serskilda propos:r lades jemväl
2:dra och 3:dje punkterne af förevarande afdela, lill handlingarne.
Gr Lagerbjelke. Då jag ansåg Const.Utsk:s förslag i litt.
B. vara liltkoiuna på eli sätt, som icke öfverensstämmer med grundlagens
ordalydelse, liar jag nödgals anhålla om deras läggande lill
handlingarne, hvilket nu af R. o. Ad. beviljats, men då jag nödgades
göra denna begäran var det endast för den formeln betänkligheten,
enär jag i öfrigt anser förslagen vara förljenta af npmärksamhet:
men på det att R. Sl:r mätte komma i tillfälle att
öfver dem på laglig väg besluta och då det måste vara en under
riksdagen inträffad händelse att R. St. genom Const.Utsk:s mern.
erhållit kunskap om förhållanden, hvarom de förut icke kunde
hafva kännedom får jag, med stöd af 56 § Riksd.Ordn. och med
åberopande af Const.Utsk:s meni. N:o 6, serien B, punkten l:o, på
de af Const.Ulsk. anförde skäl vördsamt hemställa, huruvida icke
R. II. St. kunde finna lämpligt att uti afgående skrifvelse hos K.
M. i underddiet anhålla att för framtiden Svensk medborgare-rätt
ej må utländsk man beviljas förr än han ordentligen visat sig
vara från sitt förra undersätlighcts-förhällande fiikallad, eller ock
genom afgifven skriftlig förbindelse afsagt sig alla sin förra nationalitets
politiska förmåner och rättigheter.
Likaledes får jag, med stöd af 56 § Riksd.Ordn. och med
åberopande af Const.Ulsk:s mern. N:o 6, serien D, punkten 2:o, på
de af Const.Ulsk. anförde skäl, vördsamt hemställa, huruvida R.
St. kunde finna lämpligt att hos K. M. göra underd. framställning
om hehofvet af närmare bestämningar, rörande de ändamål, för
hvilka aktie-bolag må stiftas. Sluteligen får jag, med stöd af 56
§ Riksd.Ordn., och med åberopande af Consl.Ulsk:s mern. N:o 6,
serien B, punkten 3:o, på de af Const.Ulsk. anförda skäl, vördsamt
hemställa huruvida icke R. St. kunde finna lämpligt, att hos K.
M. i underddiet göra framställning derom, att raserande under
fredstid af någon bland rikets fästningar ej måtte företagas, innan
R. St. öfver frågan och hvad dermed sammanhänger blifvit hörde.
Om remiss lill vederbörligt Utsk. af dessa mina motioner
anhålles ödmjukast.
Begärdes på bordet.
Dessa motioner blefvo härvid skriftligen ingifne.
Hr Ribbing: Jag har visserligen önskat att min reservation
kunnat komma något tidigare, emedan, efter hvad som nu föregått,
någon framställning af återremiss icke här har kunnat äga
rum. Då de motioner, som nu blifvit väckta äro begärda på bordet,
efter hvad jag tyckte mig höra, så får jag blott göra den lilla
anmärkn. att de höra remitteras till vederbörliga Utsk., emedan
de icke alla kunna remitteras lill samma Utsk.
Instämmande i den anmärka., som af en af de sisla lalarne
under föreg:de diskussion gjordes, att i Const.Utsk:s förevar-.de betänk.
skäligen må kunna göras anmärkntr äfven öfver hvad som
icke i Statsråds-prot:ne har förekommit, anhåller jag sedan nu
Den 10 Maj f. m.
387
R. o. Ad:ns beslut i afseende på afdelningen litt. B blifvit fattadt,
att för några ögonblick få i sådan syftning uptaga R. o. Ad:ns
tid med upläsande af följande:
Innan Const.Utsk. öfvergår till afd:n under Litt C. yttrar det:
”Det återstår för Utsk. att meddela det slut hvartill Utsk.
”kommit vid pröfningen af de särskildta anmärkningsaDledningar,
”sorn, utom de i det föregående anförda, till Ulsk:s behandling
”blifvit i vederbörlig ordning öfverlemnade”. Med det föregående
slutas således allt hvad Utsk. af egen omtanka för det allmänna
bästa haft att anföra i afseende på Rikets styrelse och förvaltning
under den förflutna lid hvilken Utsk. haft att grannska styrelseåtgärderne.
Jag utbeder mig då, att ehuru litet den cnskildle
Ståndsledamoten, utan tillgång till Statsråds-prohr, kan i dessa
högmål inse, ändock få yttra några ord.
Liksom jag anser Statsrådets ledamöter icke vara skyldige,
knappast berättigade att upträda och försvara sina meningar i frågor,
som röra enskilles eller korporationers angelägenheter likaså
tror jag del deremot vara de Adelige rådgifvarnes både rätt och
pligt att på detta rum yttra sig ej mindre om hvad de underlåtit
än hvad de gjort i frågor af allmän beskaffenhet. Const.Utsk. synes
mig ingalunda vara inskränkt till eller kunna anses hafva gjort
nog att yttra sig öfver de Regerings-åtgärder, som i Slatsrådsprot.
uptagas. Det är i sanning icke enskildtheten eller korporationsintressen
vid hvilka Rikets första Utsk. har att fästa sig. Det
är i allmänhet vid landets stora angelägenheter och huruvida Konungens
rådgifvare sökt att lill verkställighet befordra de vigtiga
sanningar, som på erfarenhetens fridsamma väg ingått i allmänhetens
öfvertygelse. Del ligger makt uppå att Rikets styrelse vet
att i sädanc mål med stark arm utföra fäderneslandets sak genom
hindrens undanrödjande och igenom gifna befallningars bringande
lill verkställighet. Följden blifver eljest att om styrelsen icke
håller allvarlig tillsyn öfver deni, som äro henne lydnad skyldige,
så slappas äfven enskildte fäders eftersyn af deras barn. När banden
så blifvit lossade, följer, med de små samhällenas upplösning,
äfven det storas, det helas.
Hvilka äro då de stora intressen och frågor, hvarom den allmänna
öfvertygelsen kommit till mognad, men der enskild slöhet
eller motståndskraft möjligen hindrat framgången af det rälta och
goda hvartill Regering och folk upmanal eller hvad de såsom lag
påbjudit, och der Konungens rådgifvare kunna hafva åsidosatt sin
pligt att besörja och med uppmärksamhet följa utförandet. Jag
vill uptaga en af dessa och jag är på förhand säker, ali icke träffa
den minst betydande. Ett tiotal af år har förflutit sedan Svenska
folket, i medvetande af den redan då inom Fäderneslandet
sjunkna moraliteten, insåg nödvändigheten att vända sin upmärksamhel
åt den allmänna upfostringen. Alltsedan har samma
folk med arbetskraft och tillskott, hvar i sin ort, och med statsanslag
vid riksmötena, hvaribland halfva skyddsafgiften, sökl, att,
i hvad på det ankommit, fullfölja sin afsigt. Ett enda begärde
25*
388
Den 10 Maj f. m.
landets fäder dervid af sin Regering, då de, icke utan mycken be»
tänksamhet lemnade åt det allmänna rättigheten att, med motvilliglicl
äfven tvinga deras barn in i de allmänna skolorne, eli enda
nemi., att den dyrbaraste af ali undervisning, religionens, skulle
af Rikets Presterskap vårdas och befrämjas genom noggrann tillsyn
och personligt deltagande.
Stora krafter hafva sålunda till följe af R. St:rs åtgärder blifvit
salla i rörelse: Skolehus till 1000:delal byggde, dit landets
barn llockvis vandrat och vandra, undervisning i läsa, räkna och
skrifva m. m. meddelas; men har väl det hufvudvil/tor, som Sländerne
samdrägtigt dervid fästade, blifvit upfyldl? Hvilka hinder
hafva derföre möll? Huru hafva Konungens rådgifvare sökt alt
dem undanrödja? Huru ali göra folkskolestadgan åtlydd?—Const.
Utsk., som med så mycken sorgfällighet nplagil hurusom en Major,
för någon försummelse i tjensten suspenderad, ändock blifvit befordrad
lill Öfverste-Löjtnant har väl möjligen också fått afStalsråds-prot:nc
anledning bemärka om behörig vigt fästats vid fullgörande
af annan rikets tjenst eller fastmer, om inom någon
Ambclsmanna-korps exempel funnits att befordringsmålen gå
oberoende af väsendleliga tjenslepliglers fullgörande. Klagan har
vid hvarje riksdag, ända sedan Folkskolestadgan utkom, forts deröfver
alt preslerne sjelfve icke deltaga i barnaundervisningen. An
mer, denna klagan har vid ett för 2 år sedan hållet, för bela Riket
Allmänt, Läraremöte blifvit enhälligt understödd, ehuru man
icke velat, såsom en Seminarie-Föreståndare, enligt de tryckta
protme, yttrat: "bryta stafven öfver förmän eller anklaga för försummelse”.
Ofelbart har också Const.Utsk. af Slatsråds-prot. för
d. 18 Maj 1849 funnit ett bref till Skara Consistorium angående
ett särskildt anslag af Statsmedel, utöfver hvad Ständerne beviljat,
och möjligen af mera nytta, till Gr. T. Rudensköld för försökande
af en ny slags Folkskola, der barnens moralitet bättre kunde vårdas
än i den beftndlliga. Månne icke tankarne deraf bordt ledas
till frågan om folkskolan i hela Riket är, efter den blott 7 år
förut utfärdade Stadgan, förfelad och om orsaken kan ligga i författningen
eller i tillsyn öfver hennes efterlefnad. Väckelse till
en sådan följdriglig tankegång har destomer lemnats i den namngifue
anslagstagarens tryckta officiela redogörelse angående möjligheten
att åstadkomma en icke förderflig, för den tidiga samman/löpningens
förförelser farlig folkskola.
Vidare är det, äfven för dem som icke läst Stalsråds-prol:n,
bekant, att de innehålla åtskilligt om söndringar inom kyrkan: att
ett indre raissionssällskap velat bilda sig, hvars stadgar varit föremål
för Regeringens pröfning och beslut; äfven deraf skulle det
synas som om någon anledning förefunnits för Utsk. att eftersinna
huruvida sådane i dagen framträdande företeelser., i förening med
allmänna rösten om religionsvården, denna samhällets vigligaste
angelägenhet, icke haft något all betyda i afseende på bristande
styrelse, tillsyn och laglydnad.
Vid sista riksdag lingö Ständerna del af ett från dåvarande
Depart:s-chefen för Ecklesiaslik-ärenden i underd. framslälldt förslag
Den 10 Maj f. ra.
389
om cd högre eller öfverstyrelse för skolorne, och nödvändigheten
af kyrkolagens omarbetning har under sednare riksmöten ständigt
omtalats. Månne allt nu står så väl lill att någon vidare åtgärd
icke behöfves eller är den angelägnaste omtankan för landels väl
undanträngd af andra göromål för dagen, som hopande förtynga
och nedtrycka sjclfverksamheten. Under tiden utfärda vanryklade
lidningsskrifvare sina circulaire äfven omedelbart lill Folkskolelärarne
och verkställande makten rättar dem. Fordom hette det
åtminstone: Herre du sådde goda säd i din åker, hvarifrån ogräset?
Nu behöfves icke denna fråga.
Af den snart sedan eli decennium utfärdade Folkskolestadgan
månne något godt är alt vänta, derest icke Styrelsen uprätthåller lagbuden
deri och II. St., så som nu varit tillfället, derom påminna?
Fattigdomen tilltager, föräldralösa barnskaror ökas, öfver hela riket
hvart 12:te, i stället för, 5 år förut, hvart 16:de, i hufvudstaden
hvart annat barn oägta: äfven dessa torde hafva någon anledning
till anmärkning: de hafva anspråk grundade i naturens
lagar, hvilka förr eller sednare uttaga sin rätt oberoende af lagar
och grundlagar, som befinnas vara mäktige då verkställigheten utebli
fver. Det har visat sig att penningcanslag icke kunnat något
väsendtligt uträtta med mindre de samvetsgrant användas. Medborgarens
goda vilja och spridda verksamhet blifva till stor del
fruktlösa om icke styrelsen tillhåller Gudsfruktans och uplysningens
vårdare alt gifva enhet och sammanhang ål Statens och enskildes
samfäldla bemödanden; det är Const.Utsk:s pligt, att anmäla
hvad i detta hänseende kan brista å styrelsens sida och vår
sak att utkräfva våra barns rätt i skolan.
I ett fosterländskt föredrag yttrade för några dagar sedan en
stor talare: ”alt hvarje lid har sin rörelse, alt vår utmärkte sig
”för ett stort framåtskridande — i det onda”. Nå väl, om fäderneslandets
stora interessen icke mera gå framåt utan stadna i
bakgrunden, icke frukta vi att frambära våra bekymmer, våra
rättsanspråk till en Konung, hvars värde för Hans folk i icke ringa
mohn blifvit ökade genom det föredöme Hans hus gifvit af den
sorgfälligaste föräldravård, den för landels framtid och hopp dyrbaraste
upfoslran. Ingalunda, det är h jer tals språk och hjertals
angelägenhet vi framföra, ty liksom för den enskildte all kunskap,
alla lefnadsreglor, all verksamhet får sitt egenteliga värde genom
hjertals förbättring, så ock hvilar Statens hälsa och förkofran på
Religionsvårdens, upfostrings- och undervisningsväsendets uprätthållandc
och förbättring. Det nit och den arbetsfiit, som för öfrigt
utmärka den rådgifvare i ccklcsiaslik-ärcndcn Konungen Sig valt
äro icke eller ägnade alt ingifva oss misströstan för framgången
af hvad vi med skäl yrka.
Ständernas första Utsk. hade, efter mitt förmenande, varit
desto mera pligtigt till synnerlig upmärksamhet på denna del af
rikets styrelse som densamma utan gensägelse är den vigtigaste,
allmänneligaste och emedan den i sina utgreningar, besörjes
nästan uteslutande af medlemmarne inom ett Riks-St. af hvilket
Regeringen sjelf i ömtåliga frågor ang:de anslag, decharge,
890
Den 10 Maj f. m.
m. m. ofta beror. Hon kan således deraf frestas till alltför m/Eket
undseende. Om icke så tillförene varit, hade det väl aldrig
kommit derhän att Sländerne sjelfve måst, så som nu nyligen skett,
falla styrelsen, såsom kyrkans öfverhufvud, i embetet genom företaget
att vilja reglera själavården i rikets hufvudstad. Ordningen
skall ock nog komma till landsorten, eller kanske rättare sagdt
oordningen, derest presterne få, såsom man påstår det i allmänhet
skett i Folkskolan, efterlåta religionsvården och i saknad af
nödig tillsyn och sysslosatte med verldsliga bestyr, alltmer försjunka
i overksamhet för deras andeliga kall.
Efter upläsningen häraf tilläde Hr Ribbing:
Jag hade önskat att genom den propos. pä återremiss jag begärt
och som blifvit mig lofvad att i sin ordning framställas, få
dessa mina tankar och anmärkmr vid det föredragna Const.Utskrs
mern. underställde dess pröfning, men det låter sig nu mera icke
göra sedan propos. derom uleblifvit och en annan, i förtid framställd,
afskurit möjligheten att framställa den jag begärt. Jag reserverade
mig i god lid mot ett sådant förfarande, men det blef
ändock för sent — dixi et salvavi.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill yttra mig om 2:ne ämnen.
Jag tror alt propos. på återreremiss icke hade kunnat vägras
och följaktligen icke heller bordt förbigås. I R. o. Ad:ns prot.
för e. m. den 18 Juli 1829, hvilket jag här håller i min hand,
förekommer en propos. af följande innehåll: ”Den, som anser
Const.Utsk:s mern. i följd af Statsråds-prot:ns fulländade granskning
böra, på grund af de dervid gjorda anmärkn:r till Utsk.
återremitteras, voterar
Ja:
den det ej vill voterar
Nej;” etc.
och derom röstades sedermera- Men det var icke blott R. o. Ad.
och dess Landtm., som då voro af denna mening, utan Const.Utsk:s
betänk. N:o 42 som afgafs d. 22 Juli 1S29, kallas: mern. till
BorgareSt. ang:de dess återremiss på en anmärkningspunkt
i betänk, om Statsråds-prot:ns granskning”. Således var äfven
det Ståndet af samma mening och slutligen förekommer ett mern.
(N:o 43 afgifvet d. 28 Juli 1829) lill BondeSt., i anledning af
dess återremiss på betänk, om Statsråds-protms fulländade granskning.
Således var äfven BondeSt. af den meningen. Trenne
Stånd och tre Talmän hafva således varit af samma tanke i detta fall.
Det andra ämnet, jag velat vidröra är Gr Lagerbjelkes motioner,
hvilka jag begär på bordet, på det jag måtte få tillfälle
att sedan de blifvit skriftligen aflemnade se om de äro behöriga.
Jag befarar att Consl.Utsk:s Ordf. begagnat den olaglighet, det
låtit komma sig till last, för att sjelf begå en annan. Om de äro
olagliga så kan jag icke föreställa mig att de kunna gifva stöd åt
motionstidens utsträckning huru långt som heldst.
Hr Bråkenhjelm: Jag tager mig friheten anmärka, att i
min tanka har ingen propos. på återremiss blifvit af Ilr Frih.
Den 10 Maj f. m.
391
o. Landtm, vägrad. Mer än en propos. kan icke göras i sender.
Ur Frih. o. Landtm, har gjort propos. pä att lägga betänk, till
handlingarne. Då nu II. o. Ad. biföll denna propos., så bar Ståndet
i och med detsamma afslagit återremiss. Så har jag fattat
förfarandet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade alt lian i anledo. af Hr
von Hartmansdorffs i dess sednaste yttrande framställde 2:ne serskilde
anmärkmr finge förklara, hvad den första beträffade, att sedan
flere ledamöter, som under början af diskusionen yttrat sig, den
ena efter den andra begärt att afdeln. litt. B af Const.Utsiks mern.
måtte läggas till handlingarne och Hr Bibbing först mot slutet af
öfverläggningen framställt sin begäran om återremiss, hade H. Ex.
ansett sig såväl deraf som till iakttagande af den ordning 3 mom.
49 § Riksd.Ordn. stadgade, vara förbunden att först framställa
propos. om berörde afdelms läggande till handlingarne, och denna
propos. bade R. o. Ad. behagat med enstämmigt ja besvara, hvarigenom
all möjlighet blifvit II. Ex. betagen att framställa den af
Hr Ribbing yrkade propos. till återremiss; hvarföre också II. Ex.
hoppades att R. o. Ad. täcktes inse att lian ingalunda genom sitt
förfarande undertryckt Hr Ribbings mening. Hvad åter anginge
den andra anmärknm, finge II. Ex. tillkännagifva all Gr Lagerbjelke
redan skriftligen aflcmnat sina motioner, och att de, enl.
derom gjord begäran komme att hvila på bordet.
IIr von Hartmansdorff: Om propos. hade blifvit framställd
på återremiss, så bade jag svarat nej; m^p jag talar för
formens skull, och tror för min del att det icke må bero på den
ordning, hvari propos:na göras, utan på den i hvilken de efter
sin naturliga beskaffenhet böra förekomma. Efter den sednare
skola de af Landtm, framställas; ty del kan bända att en preliminär
fråga af någon ledamot sist väckes; men icke dcstomiudre
måste hon till följe af sin natur, först förekomma.
Hr Lefrén: Den, som önskade återremiss bade baft tillfälle
alt svara nej pä proposm om läggande till handliugarne, och om
Hr Frih. o. Landtm, då bade förklarat all R. o. Ad:ns svar blifvit
så upfaltadl alt Ståndet bifallit belänk:s läggande till handlingarna,
så hade den, som ville hafva återremiss, kunnat begära
votering enligt vanlig ordning. Dä hade roan fått votera om
läggande till handlingarne med ja och återremiss med nej; men
som det icke hördes något enda nej vid besvarande af proposm
om läggande till handlingarne, sä var det väl icke möjligt att tro
att det var någon, som önskade fortsätta yrkandet om återremiss.
Hr Ribbing: För det första ber jag att få anmärka att det
var icke allenast jag, som begärde återremiss, utan äfven en värd
talare på denna sidan Gr. Sparre, som deruti instämde.
För det andra får jag säga, i anledn. af hvad den siste värde
talaren nämnt, alt, jag visserligen kunnat förfara så som han
nu föreslagit, såvida jag icke ifrån förcg:de yttrande af Hr Frih.
o. Landtm, bade hemtat anledn. till min förmodan alt thy för
-
392
Den 10 Maj f. ra.
ulan propos. på ålerremiss skulle komma all framställas Jag vill
emellertid icke vidare förlänga diskussionen, utan åtnöjer mig
med min reservation.
Då härefter lill pröfning förekom den afdeln:g af Consl.Ulsk:s
ifrågavar:de mern., som blifvit uplagen lindet; litt. C, anmälde sig
och yttrade
Frih. Cederström: Anhålles vördsamt att, då serien C
består af liera punkter, hvarje punkt mätte särskildt blifva föremål
för R. o. Ad:ns tillgörande.
För min del får jag på förhand förklara mig icke inse något
bättre förfarande än att hvarje dylik lägges lill handlingarna,
intilldess R. o. Ad. kommer till den, som är utmärkt med romerska
siffran V, då jag skall åter begära ordet med anhållan att öfver
besagde punkt få yttra mig.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit
utfärdad t till fortsättande af plenum kl. G e. m.
Punklerne I. II. III. och IV blefvo hvar för sig uplåste och
lagde till handlingarne.
Efter upläsning af punkten V. yttrade
Frih. Cederström: Jag anhåller vördsamt om u(dasalide af
den reservation, sorn blifvit i fråga om denna punkt afgifven af en
Utsk:s ledamot, med hvilken Gr. Lagerbjelke, Frih. Cederström
och Hr Tersmeden sig förenat, samt att jag derefter måtte återfå
ordet. t
Den sålunda begärda upläsningcn försiggick, hvarefter
Frih. Cederström anförde:
Med all den vördnad jag hyser och hör hysa för de herrar
och män, hvilka K. M. utsett till sina rådgifvare, och med all
aktning för auktoriteter af Coust.Ulsk:s majoritet, kan jag icke
med likgiltighet åse det en framställning, som är med sanningen
mindre öfverensstämmande finge ulan aumärkn. af detta Ständ
läggas lill dess handlingar. Uti den nyss uplästa, af Professor
Lindgren afgifna reservationen finner R. o. Ad. förevarande ärende
på ett hufvudsakligen utredande sätt berörd; men jag skall anhålla
att ytterligare få med några ord till vederläggning uplaga
Const.Utsk:s vid denna punkt gjorda framställning.
Efter det att Const.Ulsk. temligen riktigt, (åtminstone finner
jag icke någon väsendtlig erinran att deremot framställa), refereratförloppet
af ifrågavar:de ärende jemte den derutinnan aflåtna K.
propos:n så tager det från och med begynnelsen af Utsk:s eget
bedömande af frågan, till och med sisla slutorden i dess ullål.
derom, mer än ett, i min tanka, alltför besynnerligt snedsprång.
Const.Ulsk. lägger vigt dervid att, enl. dess förmenande, ”vid jeroförelsen
af K. M:s till R. St. vid riksdagen 1834—1835 allätne
nåd. propos. om indragning lill Statsverket af Lappmarks Eckletiastikverks
räntor och andra inkomster och StatsUtsk:s vid
samma riksdag öfver frågan afiåtna yttrande N:oS8, iDgen inskränk
-
Den 10 Maj f. m.
303
ning linnes vara gjord uti förslagets omfattning”. Om ordalagen
hade varit: ”räntor och alla andra inkomster”, då först kunde
Const.Ulsk. af del begagnade uttrycket haft något skäl för sig; men
dess förutsättning om identiteten af dessa 2:ne olika ordasätt, hvilör
tydligen på ett misstag, ithy att det är fullkomligt bevisligt
alt det funnits hvarjehanda andra inkomster, fordom anslagne till
Lappska Ecklesiastik-verket, förutom de 174 tunnor spanmål
hvarom nu är fråga. Försl i den händelse att dessa tunnor varit
i berörde indragning uttryckligen inbegripne, men hvilket icke
är förhållandet, skulle 1835 års nådiga propos. med derå afgifne
svar gifva Const.Ulsk. det stöd, som detsamma deruti söker, men
ingalunda (inner.
Utsk. år lika litet lyckligt uti fortgången al sin motivering,
då del omförmäler huruledes ”ej mindre de nu ifrågaställde 174
l:r spanmål än alla öfriga Lappska Ecklesiastik-verkets räntor och
inkomster förut voro ställda under förvaltning af K. Kansli-Styrelsen,
hvars uphäfvande var en af anledningarne till förslaget om
sagde iukomsters indragning till Statsverket”. Hvad bevisninskraft
äger ett sådant sätt alt motivera? Hvad har det för sammanhang
med hvariannat, ali emedan alla dessa tunnor varit ställda under
förvaltning af Kansli-Styrelsen, skulle derföre, efter dess uphörande,
enligt Uisk:s tanka, omöjligt någon del af berörde tunnor kunna
utgå till speciell ändamål inom Ecklesiastik-verket?
Sedan kommer vidare hurusom ”StatsUtsk:s i utlåt. IST:o 88
afgifna utredning af verkets inkomster grundas på 1820 och 1832
års räkenskaper, hvilka uptaga såväl verkets kronotionde, som, under
litel ”Lycksele räntor”, inkomsterna af de Skytteska donationsräntorna,
hvaraf otvunget synes följa, att denna utredning
afsåg Ecklesiastik-verkets samtlige inkomster”. Om också berörde
utredning från början omfattat allt delta, så är alldeles icke derföre
gifvet ali resultatet blifvit hvad Utsk. tror; och detta synes
häst af 1835 Ars K. bref, hvilket Utsk. ganska riktigt i sin recit
har uptagit, samt med åberopande af dess innehåll erkänt att
ifrågavarde 174 tunnor spannemål, som oafbrutet varit innehafvare
in natura försäkrade, skulle på hittills vanligt sätt utgå och
af samma länsstyrelser som hittills redovisas”. Della är väl så
klart och tydligt, som någonsin kan begäras; hvadan det bör väcka
förundran att Utsk. pag. 32 ställer sig som hade det förgätit eller
icke känt hvad del pag. 30 rätt val haft sig bekant.
Jag skall till undvikande af alltför mycken och måhända ej
heller erforderlig utförlighet, icke uptaga R. o. Ad:s dyrbara tid
med en punkt för punkt fortsatt vederläggning af detta Ulsk:s
utlåt., ehuruväl sådant eljest med lätthet kunde låta sig göra.
Faslheldre må jag med ens taga i betraktande den slutliga hemställan,
der Utsk. anser sig icke böra tillstyrka någon åtgärd,
”ehuru Depart:s-chefens inför K. M. i underd. meddelade upgift
derom, att af ifrågavarde 174 tunnor redan derförinnan 119^-  tunnor skulle hafva uphört att in natura utgå, torde grunda sig
på ett mistag'\ Det är obeskrifligt undfallande och artigt att säga,
det en upgift torde grunda sig på ett misstag, när det är allde
-
394
Den 10 Maj f. m
les uppenbart att så är; men man trodde sig väl endast på detta
sätt kunna med nödtorftligen bibehällne apparencer komma till det
resultat som åsyftades; hvilket deremot torde fallit sig ganska svårt
att ernå, derest man valt att i dess ställe, enl. rätta förhållandet,
yttra sig pä ett mera oförbehållsamt och mera sanningsömmande sätt.
R. o. Ad. torde finna skäligt anmärka det oriktiga i förstnämnde,
förfarande.
Men se här ännu en anledn., och den ganska giltig, hvarföre
ifrågavar. punkt ej lärer kunna med tystnad varda förbigången.
Vid behandling af enahanda fråga ä delta rum, vid innevar. riksdag,
i en framställning, som den gången kom ifrån StatsUtsk., har
R. o. Ad., nemi. återremitterat densamma såsom icke varande, enl.
R. o. Ad:s förmenande, på ett tillfredsställande sätt utredd. Nu
har likväl Const.Utsk. begagnat ungefärligen samma resonement, sora
StatsUtsk. då nyttjade. Jag hemställer, om R. o. Ad. skäligen kan,
vid detta tillfälle, vara mera undfallande än vid det förra; och tror
icke, att Const.Utsk. bar anledn. vänta mera undseende för sina misstag,
än StatsUtsk. för enahanda sak. På grund af hvad jag nu yttrat,
torde man kanhända förmoda min mening vara, att tillstyrka
en återremiss af ärendet för en förnyad behandling inom Utsk., med
syftemål att på sätt Frih. Stjernstedt och Doktor Stenhammar hafva
föreslagit, 106 § R. F. skulle å föredraganden tillämpas, såsom resultat
af utredningen; i st. f. den frikännelse Utsk. nog mödosamt
nu velat honom bereda; men vi torde icke ega att föreskrifva Const.
Utsk. det tillstyrkande, hvartill det i sådanc fall bör komma. Alltså
och för att bespara en måhända till intet resultat ledande tidsutdrägt,
vill jag, som visserligen eljest skulle helldre, för ofvanberörde
ändamål, önska återremiss, likväl inskränka mig till den vördsamma
anhållan, att, då Const.Utsk:s utlåt, härom icke är sådant, att det
kan eller bör godkännas, R. o. Ad. behagade lägga det till handlingarne,
med ogillande af innehållet utaf Const.Utsk:s i denna punkt
afgifne yttrande.
fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att då blott en propos.
ifråga om denna punkt blifvit begärd, nemi. af Frih. Cederström,
som begärt att densamma måtte läggas till handiigarne med ogillande
af innehållet af Utskis utlåt., H. Ex. finge hemställa om R.
o. Ad. bifölle att ifrågavar. punkt lades lill handlingarne med ogillande
af Const.Utsk:s derom afgifne utlåt., hvarvid ropades starka ja,
blandade med nej; hvarpå H. Ex. förklarade det han ansåg denna
propos. besvarad med öfvervägande ja.
Sedan sålunda Utsk:s mern. blifvit i dess helhet genomgånget,
yttrade sig
Hr von Hartmansdorff: Jag har börjat med att klandra
det sätt, hvarpå Const.Ulsk:s pluralitet behandlat dessa frågor. Jag
tror mig icke heller böra med stillatigande förbigå reservanternes
förfarande och pluralitetens efterlåtenhet att icke förhindra det. Af
de reservationer, som äro vid Utsk:s betänk, fogade lärer R. o. Ad.
finna, att åtskilliga ledamöter, Hr Hillström m. fl., hafva framdragit
sådana ämnen, •— ja de äro icke mindre än 12 till antalet, som
Den 10 Maj f. m.
395
jag antecknat, hvilka Ulsk. icke framlagt för R. St., men som dessa
ledamöter likväl hafva begagnat tillfället att till R. St. frambära,
oaktadt det icke finnes något stadgande i grundlagen, som berättigar
någon ledamot af Consl.Utsk. att serskildt sä förfara. Utsk. i
sin helhet är behörigt alt för R. St. tillkännagifva sådana frågor,
som Utsk. anser anmärkningsvärda, och emot hvilkas framläggande
eller behandling hvarje ledamot må sig reservera; men om någon
såsom reservation' förklarar att i vissa upgifna frågor — de må nu vara
12, 15 eller 70, hvilka inom Consl.Utsk. förekommit,—hade dess
pluralitet bordt göra anmälan efter 107 §, så är det en utväg att
ur Statsråds-protma framdraga hvad grundlagen icke tillåter. Emot
detta förfarande har jag velat erinran göra.
Hr Bråkenhjelm: Jag får nu äran afgifva den reservation,
hvarom jag i början af öfverläggningen i detta ämne har lillkännagifvit.
Grundlagen urskiljer tydligen 2 olika resultater, till hvilka Const.
Utsk. kan komma efter fulländad granskning af de i Statsrådet förda
prot. Grundlagen har äfven upställt en definition, en tydlig och
klar bestämmelse för båda fallen. I det ena talar grundlagen om
lag, författningar och gällande förordningar, då någon Stalsråds
ledamot
eller Konungens rådgifvare öfverskridit eller brutit emot
någon sådan. När Consl.Utsk. har funnit anledn. till en sådan anmärkn.
, så åligger Utsk. endast att för R. St. tillkännagifva att Utsk. har
genom R. Sl:s Just.-ombudsman ställt dessa rådgifvare under lagligt tilltal.
En sådan fråga erhåller då en juridisk karaktär och Consl.Utsk. får
sjelf icke upträda såsom domare. Nu har Utsk. för 5 sådana fall
sjelf dömt och hos R. St. efter 107 § anmält dessa frågor samt sålunda
i min tanka sjelf öfverträdt grundlagens föreskrifter om det
olika behandlingssättet af de båda slags öfverträdelse!-, som Utsk.
fått sig updraget alt efterforska. Skälen för den olika behandlingen
äro klara, nemi. att fråntaga R. St. och Const.Utsk. all juridisk åtgärd
och domsrätt samt att tillegna den ensamt åt landets domstolar
eller åt den serskilda domstol, som grundlagen i ett sådant fall
föreskrifver. Det är ju klart att den tilltalade i sådant fall har sig
öppet att sig urskulda och försvara, hvaremot efter Utsk:s sätt att
förfara icke finnes för honom tillfälle att yttra ett enda ord lill sitt
försvar; ty grundlagen förutsätter icke att någon af Konungens rådgifvare
är ledamot af något Riksstånd.
Jag har yttrat min bedröfvelse deröfver att den auktoritet, som
är salt till väcktare öfver grundlagarne, som ensamt har initiativet
vid ny grundlags stiftande och skall bevaka dess helgd, har i detta
fall handlat oriktigt.
Hr Lagerhjelm: Jag instämmer i Hr von Hartmansdorffs
reservation så mycket mera som en sådan procedur, emot hvilken
han reserverat sig, lederar stadgandet i Tryckfrihets-förordningens 2
§ 4 mom.
Hr Lefrén: Jag instämmer så mycket mera i den åsigt, som
Hr von Hartmansdorff för en stund sedan uttryckte om obehörigheten
att Coust.Utsk:s majoritet tillåter minoriteten alt framkomma
396
D e 11 10 M d j f. ni.
med så beskaffade reservationer, som en ledamot der afgifvit. Delta
är bestämdt ett sätt att eludera grundlagarne. På sådant sätt kunna
11. St. vid en riksdag få se hela Statsråds-prohna tryckta i Coust.-  Utsk:s betänk., emedan det möjligen kail upsla en person, som finner
anledn. alt klaga öfver hvarenda åtgärd, som under loppet af
ett år bar förekommit i Konungens Statsråd och som finnes i prot.
Detta är ett sätt , alt kringgå grundlagen, som jag icke kan godkänna,
och beklagar på det högsta alt så får ske.
Föredrogs StalsUtsk:s d. 3 dennes på bordel lagda utlåt. N:o
126, i anledn. af dels K. M:s nåd. Skrifvelse, ang:de beredande af
tillfälle för ett antal industri-idkare och arbetare att besöka industriexpositionen
i London, dels ock af vackt motion i samma ämne.
Hr Printzensköld, Carl, anhöll att delta utlåt, måtte blifva
ånyo bordlagdt.
Hr von Hartmansdorff: Då Hr Printzensköld ensam begärt
målet på bordet, utan att någon med honom sig derom förenat —
och som jag hoppas att icke heller någon kommer att göra det —,
sä anhåller jag att saken mätte till afgörande företagas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof förklarade sig instämma
i Hr Printzenskölds begäran om förnyad bordläggning.;j
Hr von Troil, Sam. Gust.: Sedan numera en ledamot med
Hr Printzensköld instämt, så hemställer jag till de båda ledamöterna,
huruvida icke de skulle vilja afstå från sin begäran om bordläggning
af della mål och tillåta att detsamma nu må afgöras, emedan
det är af vigt att snart erhålla R. St:s beslut i denna fråga,
enär man måste vidtaga förberedande åtgärder så fort som möjligt.
Hr Lefrén: Jag vågar göra samma framställning till de herrar,
som önskat bordläggning. Det fordras icke serdeles begrundande
alt afgöra denna fråga och man bör icke väcka ond blod i
oträngdt mål.
Frih. Cederström, Rud.: Då man känner den oinskränkta
rättighet, som 2:ne ledamöter ega alt, i hvarje fall sådant som detta,
pålägga Ståndet fjettrnr, från hvilka Ståndet icke kan sig befria, så
är jag öfvertygad om all hvar och en ledamot, som begagnar denna
rätt, icke gör det annat än af fullt giltiga skäl. Har han begagnat
denna sin rätt i god mening, så är jag öfvertygad om att ingen
person, som är aktningsvärd, vidhåller den blott derföre att sådan
är hans lagenliga rättighet. Det är ju fastmer en vacker känsla,
som föranleder alt afstå ifrån sina rättigheter, om något godt kan
vinnas dermed; och jag är fullt förvissad att ett vädjande till Hr
Printzenskölds och Gr. Mörners rättkänsla och ädelmodiga tänkesätt
skall icke i delta fall vara förgäfves.
o o
Jag tillåter mig då erinra derom, att denna haga är af sadan
beskaffenhet, att ett snart beslut deri är af nästan likaså mycken
vigt, som sjelfva beslutet. Expositionen i London är redan börjad.
Kan det vara nyssbemälde värde ledamöters åsigt, att framdeles lill
-
Den 10 Maj f. m.
397
styrka afslag å denna flaga 7 Om sä är, hoppas jag dock att Ståndet
icke gär in derpå, synnerligen sedan 2:ne andra Stånd, Preste- och
BorgareStm, redan hafva med en frikostighet, vida utöfver hvad K.
M. liar ifrågasatt för Svenska Statsverket, gjort upoflringar för enahanda
ändamål. Ar det då möjligt, att IS. St. skulle kunna afslå
denna ringa summa? Denna fråga betraktas af hela den Svenska
allmänheten med den största upmärksamhet. Jag är icke någon populuritets-jägare
och har aldrig varit det, utan alltid afskytt den saken,
således tror jag icke att någon skall tilltro mig det; men jag
vilie uprikligt att IS. o. Ad. måtte med beredvillighet, i sättet att
gä tillväga, bemöta deras önskningar som icke hafva andel i representationen,
men som förvänta af Svenska folkets ombud en välvilja,
lika liflig, som den möjligen vore, om de nu uteslutna klasserne
kunde sjelfve bland oss föra sin talan. Jag menar härmed naturligtvis
de s. k. arbetande klasserna af folket. Alltså hemställer jag
vördsamt, och med vädjande till förbemälde begge herrars för folkets
bästa säkerligen väl viljande hjertelag, alt de icke måtte fortsätta
sitt yrkande om förnyad bordläggning af detta mål.
Hr Printzensköld: Frih. Cederströms långa och till mig
ställda anförande anser jng icke höra till något besvarande uptagas.
I anledn. af Frihms försäkran att han icke är popularitets-jägare,
får jag dock bemärka, att under det han framställde denna försäkran,
åberopade han den spända upmärksamhet, hvarmed denna
fråga är följd af dem, hvilka skulle komma i åtnjutande af de fördelar,
som anslaget medför. Jag kan för min del icke fästa afseende,
hvarken på deras spända upmärksamhet eller någon annans
upmärksamhet, än deras som skola afgöra saken efter dess beskaffenhet;
men då jag hör att flera af R. o. Ad:s ledamöter önska
att saken nu måste afgöras, så ehuru det är min lagliga rätt att få
frågan hvilande på bordet, och grunden för min begäran är både
min pligt såsom riksdagsman och jemväl behofvet af att känna sakerna
innan jag om dem bestämmer mitt omdöme, hvilket här ännu
icke kunnat ske, emedan jag icke hunnit genomläsa K. M:s nåd.
skrifvelse, vill jag på dessa ledamöters begäran afstå ifrån min anhållan
om bordläggning och medgifver att saken nu må företagas.
Gr. Mörner: Då Hr Printzensköld har afstått ifrån sin an
hållan
om bordläggning, så vill jag icke eller motsätta mig ärendets
företagande, förbehållande mig att oförhindrad af allt det vackra,
som har blifvit sagdt, få i saken framställa mina tankar.
Sedan härefter Utsk:s utlåt, blifvit upläst och underl. Ridd.
Sekret., uppå förfrågan af Gr. Mörner, uplyst att detsamma blifvit
bifallit af Preste- och BorgareStm, men återremitteradt af BondeSt.,
anförde
Gr. Mörner: För min del har jag icke inom Utsk. biträdt
ifrågavar. betänk. Jag har ansett något egentligt ändamål genom
det ifrågavar. anslaget icke kunna vinnas. Jag lemnar åt en hvar
att bedöma, huruvida en arbetare, utan all underbyggnad, skulle
under 14 dagars vistande i London, der han icke känner språket,
398
Den 10 Maj f. m.
icke har några relationer, kunna af det vistandet draga någon egentlig
nytta. För mig vill det vara klart, att de sålunda använda medlen
icke blifva annat än utan nytta bortkastade. Summan, använd
på ett vida inskränktare antal, kanske af det antal, som nu är
föreslaget, och deremot tiden för vistandet längre än som nu är i
fråga, skulle för Svenska fabrikerne och Svenska näringarne i min
tanka medföra verklig nytta. Det är derföre mindre med afseende
på sjelfva beloppet af det anslag, som är ifrågasatt än sättet för detsammas
användande som jag haft betänkligheter. Jag tror icke att
det är rätt hushålladt att använda 12,000 r:dr på ett sätt att man
icke har att deraf vänta annat än möjligen inbilskhet och stegrade
anspråk hos de utskickade personerna, sorn pä en så kort tid icke
kunna inhemta någon verklig kunskap om de ämnen, som förekomma.
Det är bekant, att man icke får vidröra de ämnen, som äro
utställda utan endast på afstånd beskåda desamma. Jag hemställer
till hvar och en, huruvida någon riktig insigt skulle på det viset
under 14 dagars vistande i London kunna inhemtas. Jag tror det
icke och får derföre anhålla alt betänk, måtte till Utsk. återremitteras.
Ilr von Troil: Då jag inom StatsUtsk. med min röst biträdt
det ifrågavar. betänk., så anhåller jag alt i största korthet få redogöra
för de skäl, som dertill föranledt mig. Jag får till en början
nämna att jag visserligen, lika med den siste värde talaren är öfvertygad
derom, att nyttan af den ifrågavar. resan icke kommer att
blifva så stor som man föreställer sig. Likväl skulle jag tro ali
resan icke kommer alt blifva utan all fördel för det allmänna, då
det icke blott är arbetare, som dit utskickas utan äfven Svenska slöjdidkare
och Svenska fabriksmästare, som komma alt göra denna resa.
Jag skulle således tro att någon, om än mindre stor, nytta kommer att
af resan upstå; men det har icke varit den relativa nyttan af resan
som förmått mig att dertill lemna milt bifall. Det har varit den
omständigheten alt petitioner inkommit ifrån nästan alla trakter,
åsyftande K. M:s nåd. förord hos R. St. för beviljande af medel lill
en sådan resa. Allmänt är man öfvertygad eller synes åtminstone
vara det om den stora fördel man deraf skulle komma att skörda.
Om R. St. nu skulle afslå detta anslag, så blir följden att alla de,
som äro i saken intresserade, eller som hoppas att få göra en dylik
resa, skulle säga att om R. St. lemnat medel till deras resa, så hade
deras slöjder kunnat göra betydliga framsteg. De hade kunnat komma
hem ifrån London, skickligare än de rest dit, de hade der fått
se alla länders industri-alster och derigenom kunnat gagna vår egen
industri. Jag tror att det är egentligen derföre att ej alla dessa
Slöjdidkare genom ett afslag må föras på den tankan, att R. St.
och deras första Stånd velat vägra dem den uplysning hvaraf de äro
i så stort behof, som man bör bifalla Ulsk:s framställning. Jag har
dessutom ännu ett annat skäl för mitt bifall. I en tid dä olika klasser
inom samhället yrka att vinnn inträde i representationen och
ibland dem äfven de arbetande och fabriksklasserne, tror jag att i
en sak, som så nära rörer deras intresse vi böra visa dem att fastän
Den 10 Maj f. m.
399
de icke här ega representanter, sä ega de likväl inom representationen
målsmän som bevaka deras fördelar. På dessa skäl har jag biträdt
betänk, och anhåller nu om propos. på bifall derå.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tror alt den siste värde talaren
till en del oriktigt fattat Gr. Mörners yttrande. Då jag inom
Utsk. hört till samma åsigt som Gr. Mörner, d. v. s. voterat emot
anslagets ifrågavar. användande, så ber jag att uptaga några af de
anmärknrr, som Hr von Troil gjort emot Gr. Mörners yttrande.
Det har nemi. blifvit yttradt, såsom skäl för bifall, att deputerade
ifrån de mest aflägsna delar af riket allesammans deruti instämt
att det skulle vara af serdeles nytta för industrien om personer
af arbetande och fabriksklasserne finge göra en sådan resa som
den här ifrågasatte och att det till följd deraf skulle väcka split emellan
samhällsklasserne om R. o. Ad. vägrade ett anslag, som hade
industriens uphjelpande till ändamål. Jag tror likväl att det tillkommer
R. o. Ad. att i första rummet tillse att man gör anslag,
som medföra verklig nylla för industrien, och ej att gifva anslagen
endast derföre alt de skulle på flera ställen väcka en ögonblicklig
belåtenhet; med ett ord gifva anslag till en lustresa — ty resultatet
af resan blir hvad Gr. Mörner yttrat, eller att de resande personerna
få tillfälle att gå ibland en mängd menniskor i kristallpalatset
och se en mängd förvånande saker utan att kunna få den
aldra minsta kännedom om på hvad sätt alla dessa verldens underverk
tillkommit. Det är ju icke tänkbart, Mina Hrr, alt 70 st.
slöjdidkare i London, ledda af några tolkar, kunna inhemta något
för industrien nyttigt; men om deremot, såsom Gr:n yttrat, ett mindre
antal personer utskickades och dessa utgjordes af skickliga fabriksmästare
eller andra kapaciteter inom folket samt finge vara ute
en längre tid, så skulle denna summa, på det sättet använd, verkligen
kunna medföra nytta för landets industri, Gr. Mörner yrkade
äterremiss icke derföre alt R. o. Ad. skulle uttala sitt ogillande af
delta anslag till industriens förkofran, utan endast för alt uttrycka en
åsigt om huru detta anslag skulle bättre användas för det ändamål
man åsyftade. Jag tror att Gr:n har derutinnan fullkomligt rätt och
vill derföre för min del med min röst understödja den åsigten samt
anhåller derföre hos Hr Frih. o. Landtm, om propos. på återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Om jag ansåge de 12,000 ndrne
icke kunna åstadkomma nytta utan blott tillfredsställelse för dem,
som hafva lust att resa utrikes, så skulle jag, lika med Hr Bildt
och Gr. Mörner, säga nej; men under en så kort resa, kan ju icke
vara fråga om alt inhämta sakkunskap i något yrke, som man förut
icke känner. Man reser icke i en hast för att lära sig ett yrkes
bedrifvande utan man reser för att se, till hvilken fullkomlighet
deltagarne i det man tillhörer, kunna åstadkomma arbeten, der de
göras bäst. Det är för hvem som helst en stor sak att åtminstone
få se det mål, till hvilket man bör sträfva. Sättet att komma dit,
kan sedan läras. Den som har godt hufvud och fallenhet för konsten
hjelper sig ofta sjelf öfver de mellanliggande svårigheterna.
400
Den 10 Maj f. m
Vi bafva t. ex. här sett när Jernkontoret skickat personer lill England
för att studera åtskilligt i jernhandtering, sä hafva Engelsmännen
hållit vissa machiners sammansättning hemlig; men de utskickade
hafva dock, när de sett machinerna i gång uttänkt deras inre
sammansättning och gjort dem efter vid återkomsten hit. Om detta
är möjligt i mera vetenskapliga eller högre näringsyrken, så måste det
äfven vara möjligt i de lägre eller handarbeten. En hvar, som gjort
någon utrikes resa, vet äfven huru mycket han vunnit i sin bildning
blott genom att se huru det tillgår, och huru långt man kommit
på andra ställen äfven om man icke förnimmer sättet för verkställigheten,
utan blott hennes följder. Skulle nu vi, bland hvilka
mången varit lycklig nog alt hafva haft en sådan förmån, icke vilja
förskaffa utväg dertill för dem, som deraf äro i saknad?
Under en tid, då man i Sverige är benägen för frihandel och
att blottställa våra näringsidkare för täflan med folk, som hafva en
högre utvecklad industri, så synes det vara så mycket mera skäl att
låta våra landsmän få tillfälle att lära kånna sina medtäflare och
möjligen sättet huru de kommit till sin närvar, ståndpunkt. I min
tanka är det icke endast kristallpalatset våra handtverks- oell fabriksidkare
skulle besöka utan jemväl de verkstäder, som höra till deras
yrken. Om än hemlighet i många af dessa iakttages, så förmodar
jag att många finnas, hvarest en skicklig närings-idkare ändock kan
rikta sina kunskaper samt dermed framdeles gagna fäderneslandet.
Jag tillstyrker vördssmt att R. o. Ad. måtte bifalla betänk, sådant
det är, för alt icke åstadkomma tidsutdrägt.
Hr von Troil: Jag är af den siste värde talaren hufvudsakligen
förekommen. Jag hade önskat att fästa upmärksamheten derpå
alt nyttan af en sådan resa i icke ringa mån beror endast af jemförelsen
emellan hvad vi sjelfva kunna åstadkomma och hvad andra
länder kunna producera. Denna nytta är ofelbar och det lärer väl
ingen kunna bestrida alt fabriksmästarne och handtverkare kunna
på sådant sätt vinna af resans företagande.
Jag begärde egentligen ordet, för att visa olägenheterna af en
återremiss. På samma sätt som jag vågade hos Hr Printzensköld
och Gr. Mörner som med honom sig förenat, hemställa att de mätte
afstå från sin begäran om bordläggning, på samma sätt ber jag nu
att afgörandet icke må uppehållas genom en återremiss. Genom en
återremiss skulle åtminstone en vecka eller 14 dagar gå förlorade.
Om man nu tager i betraktande den tid, som åtgår sedan R. St:s
beslut blifvit fattadt för att aflåta underd. skrifvelse till K. M. med
underrättelse om beslutet, den tid, som ytterligare åtgår för att gifva
nödiga ordres lill företagets sättande i verket, för att bestämma hvilka
handtverkare skola deltaga i resan och utse de personer, som skola
vara dem följaktiga, så tror jag att hvar och en kan finna att om
man vill vinna det ändamål, som med denna utgift åsyftas, så bör
man icke dröja att i detta fall taga sitt beslut. En återremiss skulle,
såsom jag nämnde, så försena utförandet, alt jag betviflar att någon
resa kunde förr än kanske emot expositionstidens slut företagas.
Pa
Den 10 Maj f. ni.
På grund häraf vågar jag hos Hr. Frih. o. Landtm, förnya min
anhållan om bifall på betänk., sådant som detsamma här är upslälldt.
Jag vill visserligen icke bestrida att nyttan kunde hafva
varit större om framställningen blifvit gjord i den syftning, som
Gr. Mörner och Hr Bildt förordat, men dä så icke skett, så tror
jag det vara rigtigare att bifalla betänk., sådant som det är, än
alt genom en återremiss åstadkomma tidsutdrägt eller möjligen äfven
göra saken helt och hållet omöjlig.
Hr Ribbing, Arvid: Det var för mig alldeles oväntadt att
en sä långvarig diskussion skulle upslä i en fråga, som jag för
min del trodde skulle genast bifallas af R. o. Ad. sä snart de båda
ledamöterna afstode ifrån sin begäran om bordläggning. I början
af diskussionen anfördes något om huru det skulle synas o. s. v.
Sådana slags skäl tyckas mig böra vara alldeles främmande här. Eli
hvar af oss, sorn har kännedom om något slags yrke, vet alt blotta
åsynen al dess fullkomligare produkter verkar upmuutrande.
Man har här framställt, att ett antal af 70 personer linder 14
dagars besök icke skulle kunna inhemta mycket under vandringen
genom den stora verlds-expositionen. Jag förstår icke alls huru
något skäl kan ligga i dessa ziflror hvarken i antalet personer eller
dagar. Nu finnas här 70 personer af olika yrken och handtverk
och om hvar och en använder sin tid linder 14 dagar för sitt yrke,
sii tror jag att han får god tid att undersöka de machiner och fabrikater,
som ligga honom om hjertat. Det är således högst besynnerligt
för mig att något skäl derutinnan skulle kunna ligga alt
motsätta sig det som i min tanka skulle innehålla en stor upmuntran
för hvar och en af dessa fabriksidkare, nemi. att se huru fullkomligt
hans handtverk kan drifvas, och ett bättre tillfälle i detta afseende
än det förevande lärer väl icke kunna erhållas.
För min del anhåller jag att få tillstyrka odeladt bifall till
IJtsk:s förslag i förhoppning pä alt de sällskaper, som skola blifva
hörda, ang:de sättet huru dessa medel skola användas och de som
ega kännedom om personernas skicklighet, göra sitt bästa att ställa
så lill, alt medlen komma såväl de utskickade som riket till nytta.
Ilr Lefrén: Då jag begärde ordet hade IIr von Hartmansdorff
ännu icke yttrat sig. Jag har således godt tillfälle att blott
förena mig med honom, emedan han har kort och väl uttryckt den
åsigt, som äfven jag hyser.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag var icke närvar, i StatsUtsk.
då frågan der afgjordes. Jag hade permission, men om jag hade
varit närvar., så hade jag biträdt Utsk:s tillstyrkande. Likväl hade
jag önskat att en längre tid på stället blifvit förunnad åt dem, som
skola resa; ty jag hade föreställt mig att ett mindre antal och en
längre lid varit fördelaktigare. Deremot är jag bestämdt för förslaget
och kan omöjligen medgifva att någon skulle kunna bestämma
på förhand alt icke detta företag kommer att blifva fördelaktigt
för riket. Om blott en enda arbetare i ett enda yrke lär sig nåC
II. 26
402
Den 10 Maj f. m.
got nyttigt, så verkar det fördelaktigt långt utöfver hela denna summa.
Hvad som jag tror mig veta 5r, att inom de arbetande klasserna
är behofvet att se ganska stort, och derföre tror jag att anslaget
kommer alt verka fördelaktigt.
Hvad hindrar för öfrigt all icke tiden kan utsträckas ? Dermed
behöfva vi icke befalla oss. Det är åtminstone en möjlighet att så
sker. Ett annat skäl är att en återremiss möjligen skulle kunna
medföra den olägenhet, som en talare här framställt. Derföre tillstyrker
jag bifall till betänk, i dess nuvar. skick.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Afven jag tillstyrker bifall
till hvad StafsUtsk. nu föreslagit på grund af K. M:s nåd.
propos. Det kan visserligen vara ovisst hvad gagn denna expedition
kommer att medföra; men sannolikt är det åtminstone, att
den kan medföra ganska myckel gagn för utvecklingen af de slöjder,
hvilkas produkter äro framställda till exposition i London. Det
beror på förmågan hos dem, som komma att resa huruvida de kunna
hämta hvad som der är att hämta. Någon insigt och konstfärdighet
måtte väl af en och annan kunna inhemtas. Det är en vara
hvars import jag önskar mätte af R. St. pä allt sätt befordras.
Då saken för öfrigt är af flera ledamöter inom R. o. Ad. förordad,
så vill jag icke vara vidlyftig utan inskränker mig att endast
tillstyrka anslaget.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det ligger hos menniskan en begärlighet
för egenkärlek och jag tillstår att äfven jag delar den så
till vida, att jag icke kan neka att jag anser den motion, jag i
detta ämne väckte, Verkligen hafva mera skäl för sig än StatsUtsk:s
förslag. Jag föreslog nemi. att resennderstöd skulle lemnäs
ät någon teknisk vetenskapsman, åt fabrikanter och handtverkare,
utan alt nämna något antal och således öfverlemnande åt K. M.
att efter omständigheterna bestämma personer, huru många som
skulle komma alt resa o. s. v. Att. anslaget nu blifvit bestämdt
för 70 personer, tror jag icke är någon förbättring; men då en
återremiss gör ett uppehåll, som kunde föranleda att innan denna
expedition korn åstad hela expositionen vore slut, så, ehuru jag anser
att Utsk:s tillstyrkande kunnat vara bättre, tillstyrker jag likväl
bifall dertill.
Gr. Mörner: Det är mindre för att motsäga de skäl, som
för öfrigt äro anförda, enär troligen hvar och en härutinnan stadgat
sitt omdöme, än för att anmärka något emot den stora brådskan
med saken, då man befarar alt en återremiss skulle tillintetgöra
hela förslaget, som jag begärt ordet.
Jag kan icke föreställa mig att en sådan påföljd deraf skulle
inträffa då man vet att tiden för expositionen är rundligen tilltagen
och man sannolikt icke heller har anledn. att befara att de
förstkommande kunna för de personer, som härifrån skickas, hvilka
än dessa personer kunna blifva, borttaga något, som de kunna
hafva att skörda under de 14 dagar, som dem medgifvas att bese
expositionen. Om de komma något tidigare eller sednare torde
således vara af föga vigt.
Den 10 Maj f. m.
403
För öfrigt vet jag icke med hvad slags fartyg dessa personer
skulle komma att transporteras: men vi kunna svårligen råda öfver
elemenlerna. Möjligen skulle dessa kunna göra ett längre upskof
än del som skulle blifva en följd af den här ifrågasatta åter
remisseu.
Jag tror i alla fall att en mogen öfvertygelse och ett
rigtigl beslut är bättre än ett brådstörtad! och tilläfventyrs mindre
förmånligt.
Frih. Cederström: Elemenlernas motstånd å hafvet torde
med tillhjelp af Kronans ångfartyg kunna öfvervinnas; men 0111 genom
deras strid någon tidsutdrägt kunde antagas varda orsakad, sä
är det väl så mycket mera skäl för R. o. Ad. att ju förr dess
heldre låta expeditionen afgå, men ingalunda sjelf utföra de stor
miga
elementernas röle pä förhand. Jag tillstyrker bifall till betänk.
äfven af det skill, alt jag tror betraktandet af ett så storartadt
skådespel, som den Londonska expositionen, komma att lemna
i mer än ett hänseende goda och nyttiga resultat, varandes jag öfverlygad
alt om också blott i en och annan rigtning något nyttigt
frö utsås, deraf kan upspira träd, hvilkas frukter vida upväga de
12,000 r:dr, som äro af Utsk. föreslagne.
Att besättningen å ett Kronans fartyg får öfning på resan lill
och från London, är också en omständighet, som af dem, hvilka
intressera sig för flottans exercis, bör anses för en god sak. Vi
hafva hört af så många ledamöter, bland de mest aktade ibland
Ståndets medlemmar, framställas så goda skäl till bifall, att det
vore vågadt af mig att tro mig förmå väsendtligen stärka den åsigt,
de uttalat; men jag önskar uttryckligen ytterligare reservera mig
emot den upgift, att jag skulle hafva sökt någon popularitet genom
mitt afstyrkande af betänk:s bordläggning, eller mitt förordande
af bifall å dess innehåll. Min afsigt var äfven att hembära
min vördsamma tacksägelse till Hr Printzensköld och Gr. Mörner,
ehuru jag af den förstnämnde ledamotens yttrande nog tydligen
kunnat linna det jag icke äger räkna mig till godo någon förtjenst
af att hafva lyckats medverka till nyssberörde benägna åtgärd att
från begärda bordläggningen afstå. Deremot förundrar det mig något,
att den värde ledamoten, hvars omdöme är så klart och skarpsinnigt,
kunnat sä fullkomligen missförstå och misstyda mina i detta
ämne uttryckta åsigter. Sanningen att säga, hade jag trott att han,
som för mig hittills alltid visat mycken vänskap och godhet, kunde
hafva besparat mig en sådan tydning af mitt yttrande. Skall jag
väl behöfva förklara skillnaden emellan jagten efter folkgunst och
önskan alt icke i fullkomligt oträngdt mål stöta den allmänna meningen
för hufvudet? Denna skillnad är likväl ganska väsendtlig;
och det är uti sistnämnde synpunkt äfvensom i utsigten lill gagneliga
väckelser af arbetsflit genom åskådningen af den rikhaltiga
exposition, som i London är anordnad, jag hemtat anledn:ne att
hemställa om bifall å K. M:s nåd. förslag, som jemväl vunnit det
H. Stalslltsk:s understöd och tillstyrkande.
Ilr von Troil: Jag ber om ursägt att jag ännu en gång en
'
26*
4Ö4
Den 10 Maj f. m.
däst för ett ögonblick tager upmärksamhcten i anspråk; men jag
beklagar till en början att Gr. Mörner och Hr Bildt icke inom
Utsk. framställde den åsigt, sorn de hår sökt göra gällande. De
hade då törhända haft utsigt att der genomdrifva den, och betänk,
kunde dä i enlighet dermed hafva blifvit upstäldt, men nu synes
det mig vara, som man säger, post festum att dermed framkomma.
Jag ber att få tillägga ännu ett skäl ang:de olägenheten af en
återremiss. Då frågan är af 2 Ständ bifallen, så kan SlatsUtsk.
icke frångå sill tillstyrkande och hvad än StatsUtsk. gör, så blir
naturligtvis följden, i händelse R. o. Ad. fattar ett med dessa 2
RiksStänd olika beslut, att frågan kommer att dragas under förstärkt
StatsUtsk., och äfven derigenom skulle ytterligare tidsutdrägt
upkomma.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Bildt: Jag skulle icke vidare hafva uptagit R. o. Ad:s lid
om icke den siste värde talaren dertill upmanat mig. Han har
yttrat att om jag och Gr. Mörner inom Utsk. hade framställt
de skäl som vi lin här hafva anfört, så hade det varit mera
ändamålsenligt. Inom Utsk. var det likväl obehöfligt alldenstund
en annan talare inom samma Utsk. utredde just hvad vi nu här
hafva uttalat, nemi. att ett sådant försändande af 70 personer pä
14 dagar lill London icke kunde vara af synnerlig nytta.
Beträffande yttrandet, att man genom en återremiss skulle förhindra
dessa 70 personers resa, så har Gr. Mörner redan visat att
en återremiss endast förorsakar en ganska kort tidsutdrägt, och att
expositionen varar långt fram emot hösten och ali således i sjelfva
saken ingenting förloras genom en återremiss. Om StatsUtsk. vidblifver
sitt beslut, så linnes deruti icke något hinder för expeditionen
att sedan afgå; men om Utsk. finnér det mera öfverensstämmande
med landels nytta att på annat sätt, än det nu föreslagna,
använda dessa 12,000 r:dr för en expedition till industriens
förmån, så tror jag att det vore en ren vinst om så skedde; hvarföre
jag fortfarande vördsamt anhåller om propos. på återremiss.
Ropen på propos. förnyades.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag i allmänhet icke tillhör deras
antal, som i anslagsfrågor inom detta rum äro serdeles liberal,
måste jag likvist förklara att jag ihärdigt tillstyrker bifall till i frågavar.
betänk. Man har redan anfördt den nytta, som en slöjdidkare,
som egnade sin tid och omtanka åt sitt yrke, kan vinna
genom åskådning af slöjdealster. Mer än han kan se lärer en annan,
som icke eger slöjdskicklighet, ej heller kunna se. Jag tror
och har genom samtal i andra länder med åtskilliga Svenska slöjdidkare
erfarit, att de genom sådana resor ansett sig hämtadlen största
nytta.
Beträdande den här uttryckta önskan att ett mindre antal
skulle utskickas, hvilka i stället linge vistas längre i London, så
tror jag icke för det ändamålet en återremiss vara nödvändig. Om
II. St. med afseende på ämnets vigt anser anslaget nödvändigt och
Den 10 Maj f. ra.
405
ställer det till K. M:s disposition att användas såsom Honom bäst
synes, hvilket är ordalydelsen i Ulsk:s förslag, så lärer K. M. vara
oförhindrad att använda det på det sätt som K. M. anser vara för
ändamälet bäst och nyttigast och således äfven inskränka antalet af
de resande och utsträcka tiden för deras vistande i London. Jag
vill icke vid beviljandet af detta anslag af representationen skulle
lill den grad binda händerna på Regeringen, att den icke skulle
cga någon makt alt ändamålsenligt utföra de företag, hvartill nationen
beviljar anslag. Jag tror icke att en sådan minutiös bestämmelse
i allmänhet tjenar till någonting och då jag anser det
vara för industrien synnerligen vigtigt all slöjdidkare inom vårt
land fä tillfälle ali se produkterna af andra länders slöjder, så tillstyrker
jag bifall till betänk., sådant som det är.
Starka rop på propos. hördes äter.
Hr Printzensköld: Då Frih. Cederström ställde sitt sista
yttrande till mig personligen, så är jag också skyldig honom svar
derpå. Jag ber dä att för honom få förklara det jag icke i ringaste
mån haft för afsigt att misstyda hans yttrande och ber att Frilen
vill ursägta om jag misstagit mig i upfaltningen af detsamma; men
det sätt, hvarpå Frilen först talade oni arbetareföreningar, örn bildningscirklar
m. 11., som nu sågo med spänd upmärksamliet på utgången
af denna fråga, och sedan förklarade att han icke var ibland
dem, som söka någon popularitet, sä syntes mig dessa håda yttranden
innefatta någon motsägelse, och det må ursägtas mig att jag så
fattade saken. Frilen må vara öfvertygad att, om jag haft orätt,
jag gerna erkänner det.
Hvad sjelfva hnfvudsaken angår, så är derom så mycket taladt
att jag icke angele densamma vill vidare uptaga R. o. Ad:s
tid. Jag anser likväl Hr Rildt och Gr. Mörner hafva framställt
sådana betänkligheter emot Sta(sUtsk:s förslag, att jag, för min
del, med dem mig förenar.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
behagade bifalla StatsUtsk:s förevar, utlät, ropades starka ja blandade
med nej, hvarefter 11. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
Hr Ami n of f, Joh. Fredr.: Då nu i ordning lill föredragning
följer, Revilln:sUtsk:s betänk. N:o 4, angule grunden förden
blifvande allmänna Revillningen samt föreskrifterne för deras till—
lämpning, och då delta betänk, i anseende till dess vidlyftighet,
icke kan medhinnas att i dagens eftermiddagsplenum genomgås
och beslut deröfver fattas, utan måste en stor del af detta betänk,
upskjutas till afgörande i nästkommande plenum; så får jag vördsamt
föreslå, alt ifrågavar. betänk, ej må uti dagens e. m. plenum
företagas, utan i stället fölflyttas främst på föredragms-Iistan till
nästkommande plenum.
Genom en sådan åtgärd vinnes äfven den fördel, att alla
de betänkm, som nu finnas pä föredragms-Iistan, näst efter
m
Den 10 Maj f. m.
Bevilln:sUtsk:s N:o 4, och hvilka åro blott en gång bordlagdc,
kunna i dagens f. m. plenum bordläggas för andra gången, sä
framt ärendets beskaffenhet sådant fordrade, eller ock genast företagas
till afgörande.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då Iievilln:sTJtsk:s ifrägavar.
betänk, är af den vidlyftiga beskaffenhet, att det kan vara
ganska osäkert huruvida det kan på en dag medhinnas, så får jag
t motsatts mot den sista värde talaren anhålla att föredragningen
deraf må i e. m. begynnas. Jag får desto heldre göra det, som
de betänk:n, hvilka i öfrigt förekomma, äro af underordnad vigt
och kunna för andra gången bordläggas, till följd hvaraf H. o. Ad.
möjligen kumle komma att på e. m. sakna arbete i händelse icke
detta betänk, föredrages.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag får för min del instämma
i det yttrande, som Gr. Mörner nyss afgifvit, och jag
kan icke inse, att det kan finnas något skäl, hvarföre man skulle
upskjuta med detta betänk:s afgörande. De betänk:n, som derefter
förekomma äro af mindre vigt, så att om deras företagande
skulle upskjutas några dagar, så ser jag icke att någon förlust derigenom
skulle tipstä. Såsom Ordf. i Bevilln.Utsk., anhåller jag, att
detta betänk, mätte nu af R. o. Ad. till afgörande företagas, helst
det redan är, såsom jag vet, helt och hållet afgjordt af BondeSt.
och, såsom jag förmodar, äfven af BorgareSt., och då således ett
upskof af 11. o. Ad. endast skulle föranleda lill att Ulsk. finge
vänta pä de återremisser, som icke torde kunna undvikas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För egen del är jag oförhindrad
att denna e. m. deltaga i öfverläggning om allmänna bevilln:n;
men jag skulle tro, att dä saken är af den vidlyftighet,
som hvar och en vet, sä vore det bättre alt behandla ärendet i
ett sammanhang, än alt företaga en elei deraf i afton och återstoden
några dagar härefter. De öfriga på föredragn:s-listan upförda
målen äro obetydliga, men det synes mig just vara ett skäl, alt
företaga den i e. m.. på det vi kunna sluta tidigt, emedan det är
Böndagsafton. Att då hälla länge på med Be v i 11 n :s-förord n i n ge n
vore föga öfverensstämmande med förfall ningarnes föreskrift om Sabbathens
helgd. Skall likväl plenum hållas i e. m., så önskar jag
mig åtminstone att det må blifva så kort som möjligt.
Frih. Cederström, Bud. Jag måste för min del så mycket
mera instämma i Hr Aminoffs framställning, sorn jag icke kan tro,
att R. o. Ad:s ledamöter underlåtit genomläsa K. M:s serskildt utfärdade
Böndagsplakat; man lärer väl ej i rak strid med detta nåd.
upmanande till en allvarlig beredelse för Böndagens värdiga firning,
sysselsätta sig med det mest materiella och verldsliga ämne
långt in pä lördagsnatten, hvilket troligen hlefve nödvändigt, så
vida nemi. Bevilln:sUtsk:s betänk., som är ganska vidlyftigt oell
innefattande en mängd punkter, skulle kunna varda genomgånget.
Dessutom har jag ett annat skäl: nemi. att om man nu företager
Bevilln:sUtsk:s utlåt., så följer derpå för Onsdags f. m. endast den
Den 10 Maj f. m.
407
långa raden af obetydliga saker, sora näst efter detta vigtiga ärende,
äro npCörda pä föredragn:slistan. Dessa mål kunna förmodas
ganska hastigt föranleda beslut, i sådant fall har raan en f. m.
temligen fåfängt använd, i st. f. att den, såsom varande den bättre
arbetstiden, borde användas på de vigtigare angelägenheterna.
Dessa utgöra mina skäl, hvarföre jag instämmer med Hr Aminoff
och anhåller att Ståndet ville bifalla lians framställning.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Instämmande med Gr. Mörner får
jag fästa upmärksamheten derpå alt, om IL o. Ad. företager detta
betänk, denna afton, betänk, troligen uptager R. o. Ad:s lid hela
denna afton och äfven nästa Onsdag. Således äro Frih. Cederströms
farhågor för Onsdagen fullkomligt öfverflödiga. Beträffande
Böndagsaftonen, så vet jag ieke, hvarföre icke R. o. Ad. inom den
tid R. o. Ad. vill qvarstanna i plenum kan lika väl sysselsätta sig med
denna fråga som med en annan. Dessutom tror jag att det är grundlagsvidrigt
att upskjuta frågan enär eftermiddagens plenum blott är
en fortsättning af del plenum, sorn på f. m. här egt rum oell 49
§:n Riksd.Ordn. ovillkorligen föreskrifver att när ett mål förekommer
tredje gången skall det afgöras och kan icke upskjutås. Derföre mäste,
i min tanka, frågan företagas såvida plenum i afton eger rum.
Jag motsätter mig följaktligen del af Hr Aminoff gjorda förslaget.
Hr Rosenblad, Bernh.: Skulle jag yttra mig öfter min
beqvämlighet och min egen önskan kunde fordra, så, då jag har
godt tillfälle att i e. m. använda tiden till deltagande i öfverläggningen
och deri förekommer ett ämne, som grundar sig på cn af
mig väckt motion, hvaruti jag skulle önska att deltaga, men då jag
om Onsdag f. m. icke kan vara närvarande, så skulle jag visserligen
förorda betänk:s företagande i afton; men då jag icke kan finna
annat än att det skulle vara mycket olämpligt om R. o. Ad. gåfve
ett så dåligt efterdöme som alt passera en hel Böndagsaflon och kanske
troligen långt in på natten med sådana här verldsliga öfverläggningar,
och då det icke finnes något grundlagsstridig! deruti,
att R. o. Ad. innan delta betänk, tredje gången förekommer eller
anmäles tillföredragning, beslutar, när Ståndet behagar företaga detsammas
afgörande, så kan jag icke annat än instämma med dem,
som anhållit om Hr Frih. o. Landtm:s propos. derpå, att Bevilln:sUtsk:s
betänk. N:o 4, må företagas nästkommande Onsdag till R.
o. Ad:s afgörande.
Gr. Gyldenstolpe: Jag instämmer med Gr. af Ugglas 1
afseende på Böndagens helgd och det hinder för föredragningen,
som man deraf velat hemta. Kan det vara olagligt för R. o. Ad.
att företaga Bevilln:sUtsk:s betänk, efter kl. 6 i e. m. då Böndagen
ingår, så är det väl äfven olagligt alt företaga hvilket annat
mål som helst och då hade icke heller-anslag kunnat utfärdas till
plenum kl. (i. Dessutom skulle jag verkligen anse alt då en föredragmslista
är anslagen på morgonen af plenum, så är det den
föredragn:slistan, som skall gälla för detta plenum till dess slut,
408
Den 10 Maj f. m.
och jag får således yrka att Bevilln:sUlsk:s betänk, må förekomma
i den ordning det är upfördt på föredragmslistan.
Hr Aminoff: Efter den kännedom jag härom grundlagen, så
tillåter den, att innan eli mål 3:dje gången förekommer, begära detsamma
på bordet, för att ytterligare hvila. 13evilln:sUtsk:s betänk.
N:o 4 har ännu icke i detta plenum blifvit föredraget, och hade
det redan nu varit föredraget, hade icke jag kunnat väcka förslag
om upskof dermed. Nu är endast fråga om betänk, bör företagas
på e. m. och som Ståndet innan det då föredrages liar rättighet
att upskjuta ärendets pröfning, måtte det väl stå Ståndet öppet äfven
nu. Hvad åter beträffar att ifrågavar. betänk, kunde komma
att uptaga hela Onsdagen, så kan det visserligen vara möjligt, men
det synes mig vara nyttigt att en så vigtig fråga företages i ett
sammanhang, och en stor fördel skulle jemväl, derest betänk, nu
fick hvila, vinnas derigenom alt alla de öfriga mål, som nu finnas
på föredrag:s-lislan kunde afgöras i dag på e. m. eller då ånyo
bordläggas, hvaremot de eljest kunna ännu en gång nästa Onsdag
bordläggas. Föröfrigt vill jag endast nämna, att R. o. Ad. alltid
beslutat, att bctänk:n af så vidsträckt omfattning som detta, böra företagas
å en dertill utsatt dag, och jag anser således lämpligast,
att detsamma upföres främst pä föredragmslistan för nästa plenum.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Hvad jag ämnade yttra är
redan i hufvudsaken yttradt af Gr. Gyldenstolpe; men jag begagnar
tillfället alt hemställa till R. o. Ad. om det är välbetänkt att
genom en sådan omflyttning, som här är föreslagen, blottställa sig
för att få detta betänk, behandladt pä samma sätt som BevillmsUtsk:s
förra betänk, om Bränvinsbrännings-författningcn. Jag tror
det icke vara lämpligt, att oftare så förfares, och instämmer derföre
äfven med dem, som anse att betänk, bör förekomma i den ordning
det har på föredragmslistan.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Hr Aminoff
och vill blott tillägga att om R. o. Ad. i e. m. genomgår de betänk:n,
sorn förekomma näst efter Bevilln:sUtsk:s utlåt. N:o 4, så
äro de flesta af så ringa betydenhet att de snart kunna afgöras och
förmodligen bifallas. De öfriga kunna bordläggas för andra gången.
Derigenom är man försäkrad att få dem afgjorda nästa gång
de förekomma. Ståndet vinner i alla fall den lid, som till deras
afgörande på e. m. användes utan alt något längre intrång på Böndagens
helgd derigenom föranledes.
Hvad åter angår Bränvinsbevillnings-betäuk., så blef det, om
jag icke bedrager mig, afgjordt pä en f. m. Således bör delta
betänk, kunna bättre medhinnas på Onsdags f. m. än på instundande
e. m.
Jag förnyar mitt instämmande med Hr Aminoff.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han, för att i
möjligaste måtto, i hvad på honom ankomme, söka förlika de stridiga
meningarne, finge tillkännagifva, det hans åsigt var att på eftermiddagen
föredraga K. M:s denne dag ankomne nåd. propos:r
Den 10 Maj f. m.
409
af hvilka 2:ne och i synnerhet en vore af ganska vidlyftig beskaffenhet,
och sedermera endast lill bordläggning anmäla några inkomne
Utsk:sbetänk:n. Förmiddagens plenum hade redan varat öfver
6 timmar och H. Ex. förmodade att R. o. Ad. icke önskade
något långvarigt plenum på eftermiddagen, hvarföre H. Ex., af sådan
anledn. och flere andra skäl, hade ämnat, att sedan de nu omförmälde
ärenderne blifvit expedierade framställa propos. till R. o.
Ad:s åtskiljande; hvarigenom äfven det ändamål kunde vinnas, att
betänk, rörande allmänna bevillningen, utan någon rubbning af den
ordning, hvari målen å föredragn:slistan blifvit uplagne, kunde förekomma
först i nästa plenum.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J till 4 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 10 Maj 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. f. d. 7 dennes och denne dag f.
m. samt pleni prot. för d. 17 sistl. April.
Gr. Sparre, Johan Alexander: Jemte det jag får afsäga
mig den plats såsom ledamot i Bevilln.Utsk., hvartill jag genom
R. o. Ad:s förtroende blifvit kallad, anhåller -jag vördsamt att vid
min rikdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes följande af Frih. Stjernstedt, Lars Fredrik,
inlemnade mern.
Af tjenstegöromål hindrad att längre qvardröja i Stockholm,
nödgas jag härmed afsäga mig den äran att vara ledamot af Bevilln.
Utsk.; med ödmjuk anhållan att det oaktadt fortfarande få bibehålla
min riksdagsmannarätt.
410
Den 10 Maj f. m.
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan, hvarefter II. Ex. Ilr
Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda till val
af 2:ne ledamöter i BevillmsUtsk. efter Gr. Sparre och Frih.
Stjernstedt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att Gr. Gyldenstolpe,
Adolf Fredr. Nils, anmält det han af tjenstepligter
vore hindrad att fortfara med sin befattning såsom Elektor, men
anhölle att likväl få bibehålla sin riksdagsmannarätt; och lemnade
R. o. Ad. härtill sitt bifall.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Gyldenstolpe Anton
Gabr., Gr. Lagerbjelke, Gustaf, med flera ledamöter, på bordet
K. M:s nedannämnde denne dag ankomne nåd. propos:r lill R. Sl:r.
1 :o om antagande af ny Wexel-lag,
2:o ang:de ändring i vissa delar af föreskrifterne om rättegång
j Domkapitel; och
3:o ang:de eftergift af kronans rätt till dana-arf efter vice
Länsmannen Peter Lök Rösler, till förmån för hans arfvingar.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk. inkomne utlåt:n, betänk, och mern.:
N:o 89, i anledn. af väckt motion om inrättande af ett Ec
klesiastik-coll:m;
N:o
90, i anledn. af väckt fråga om inrättandet af en serskild
Byrå eller afdeln. inom Ecklesiastik.-Depart., för handläggningen
af ärender, som angå Elementar-Läroverken.
N:o 91, i anledn. af väckt fråga om förändring af 11 §:n
uti K. Stadgan om tullförpassning och tullbevakning;
N:o 92, i anledn. af väckt motion om uphäfvande eller ändring
af K. Brefvet d. 2 Augusti 1836, ang:de tullförsegling å
bränvinskärl, som föres öfver saltsjön;
N:o 93, i anledn. af återremiss af Utsk:s betänk. N:o 72,
om inrättande af Länsnämnder; samt
N:o 94, i anledn. af återremiss af Utsk:s utlåt. N:o 81,
ang:de förändringar i den K. Förordna! om prestval af den 1
April 1843.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., jemlikt sin
under förmiddagens plenum tillkännagifna afsigt, att innan det nu
först å föredragn:s-listan uptagne ärende, rörande allmänna bevillningen,
förekomme, framställa propos. lill R. o. Ad:s åtskiljande,
hemställde om R. o. Ad. behagade åtskiljas, ropades ja och
Den 10 Maj e. m.
411
nej; i anlertn. hvaraf II. Ex. förnyade denna propos., samt dä
densamma åter besvarades med blandade ja oell nej, förklarade det
lian trott sig finna att ja varit öfvervägande; hvarefter II. II. o.
Ad. åtskiljdes kl. £ till 7 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Onsdagen den 14 Maj 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 19 sisth April.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till II. St:s underd. skrifvelse till K. 31.
N:o 71, Ang:de tillägg uti K. Stadgan om jagt och djurfång
af d. 13 April 1808; och
N:o 72, ang:de statsanslag för beredande af tillfälle för ett
antal industri-idkare och arbetare att besöka industri-expositionen
i London,
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk.-sledamöter; och
befunnos dertill utsedde i
Bevillnings-Uts kottet:
efter IX:o 358, Frih. Lagerbring, Fullm. Frih. Stjernstedt, Lars
Fredrik, N:o 1712, Hr von Nackreij, Fullm. Gr. Sparre, Johan
Alexander, och N:o 2309 Hr af Dalström, Gustaf Jakob;
N:o 211, Frih. Cederström Rudolf;
., 119, Hr Duse, Fullm. Hr Brakel, Mauritz; och
., 2227, Hr dorchimont, Wilhelm Albrecht.
Banko-Utskottet:
efter N:o lill, Hr Sölfverberg, Magnus Diedrik, och N:o 2017,
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik;
N:o 394, Frih. Nordenskjöld, Fullm. Hr Sandels, Lars Gustaf, och
,, 1840, A. Hr Fock, Fullm. Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar.
Allm. Besvärs o. Ekon.-Utskottet:
efter N:o 1753, Hr Hedenstierna, Wilhelm;
N:o 1884, Hummelhjelm, Fullm. Hr Ribbing, Arvid.
412
Den 14 Maj f. ra.
Öpnades vidare Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot
uti Coust.Utsk. att inträda under den ordinarie Ledamoten N:o
128, Gr. Barnekow, Fullm. Gr. Wachlmeister, Alarik, beviljade
irenne veckors ledighet från och med den 15 Maj räknad; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 370, Frih. von Paijkull, Johan Gustaf.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i Const.Utsk. efter N:o 139, Gr. Wirsén, Axel Emil; och
befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1661, Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oscar.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto, hade inlemna! ettså lydande
mern.:
Då jag denne dag måste lill landsorten återvända, och således
måste afsäga mig den befattning såsom ledamot i Allm.
Besv. o. Ekon.Utsk., jag hittills under riksdagen innehaft, anhåller
jag att H. B. o. Ad. täcktes det oaktadt tillåta mig alt blifva
vid min riksdagsmannarätt bibehållen för den händelse alt jag
skulle till riksdagen återkomma.
R. o. Ad. leranade härtill sitt bifall.
Uplästes följande af Hr Drake, Amadeus inlemnade mern.
Pä grund af tjensteåligganden, vågar jag härmedelst vördsammast
afsäga mig min plats råsom ledamot i H. Ridd.Utsk. utbedjande
mig likväl att vid min riksdagsmannarätt fortfarande få
varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan; hvarefter H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer alt sammanträda
till val af en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Hr
Silfverstolpe och en ledamot i Ridd.Utsk. efter Hr Drake.
Uplästes jemväl ett af Hr Stjerngranat, Claes Ludv.
Ferd. inlemnadt sålydande mern.:
Alldenstund jag i anseende till tjensteåligganden, måste
från hufvudstaden afresa, får jag vördsamt anhålla att från min
befattning som Bänkman varda entledigad, iikväl med bibehållande
af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade äfven härtill sitt bifall.
Föredrogs ånyo och remitterades lill LagUlsk. K. M:s d. 10
dennes e. m. på bordet lagda nåd. propos. till R. St., om antagande
af ny WexelLag.
O
Ånyo föredrogs K. M:s d. 10 dennes e. m. på bordet lagda
nåd. propos. till R. St., ang:de ändring i vissa delar af föreskrifterne
om rättegång i Domkapitel.
Efter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstäld förfrågan om
R. o. Ad. äskade upläsning af denna nåd. propos. anmälde sig och
yttrade:
Den 14 Maj f. m.
413
Hr Ribbing, Arvid: Vid remissen af denna K. propos. anhåller
jag att få yllra några ord.
Primitiva förslaget lill den K. proposm innefattade, att vid inträffande
längre förfall för Consistorii ledamöter skulle dertill förordnas
andra af vederbör. Hofrätt; men en ledamot inom Högsta Domstolen,
som blifvit hörd öfver förslaget, har varit af annan mening,
och i så måtto skiljaktig, från de öfriga, att han ansett Konungen
Sjelf skola besörja om tillsättande af de personer, som, vid förfall,
horde inträda i de ordinarie ledamöternes ställe, och denna mening
har äfven vunnit Statsrådets och K. M:s enhälliga bifall. Naturligtvis
är det nödvändigt för en Konung, som vill strida mot de slags
rikets flender, som inom fäderneslandet beröfvat hvart 12:te barn
sina föräldrar alt intaga positioner på stridsfältet. — Konungen har
redan rättigheten att, af 3:ne föreslagne, tillsätta Consistorii Ordförande
eller Biskopen, och skall, enl. det afgifna nåd. förslaget, äfven utnämna
2:ne andra ledamöter, hvilken rättighet K. M. skolat, för
tillfälle af deras förfall, bortgifva till Rofrätterna, ifall icke förslaget
blifvit rättadt. Under liden af de tillförordnades tjenstgöring kunde
mycket uträttas, som icke vore efter sådana grundsatser, som hyllades
af dem som Konungen tillsatt. Del är med sann glädje för en
hvar, som nitälskar för en bättre ordning inom den ecklesiastika styrelsen
och revision af de uråldriga författningar, som i den K. proposm
omförmälas, att se Konungen villja Sjelf besörja och hafva Sin hand
med om hvad som erfordras för en bättre vård om kyrkan och skolan,
och endast för den händelse att den åsigt, som varit Konungens
Högsta Domstols flesta ledamöters, skulle vilja göra sig gällande inom
LagUtsk., dit jag förmodar att den nåd. proposm remitteras, är det
som jag anhåller att hvad jag nu yttrat må få åtfölja remissen af
den K. propos:n till LagUtsk. för den kraft och verkan del kan förmå.
Frih. Cederström: Eders Ex. har behagat framställa förfrågan
huruvida R. o. Ad. äskade upläsning af den K. proposm; derpå
irördes intet svar. I detsamma begärde Hr Ribbing ordet och yttrade
sig om innehållet. Jag får för min del vördsamt anhålla om
upläsning af högstberörde K. propos., på det R. o. Ad. må ega tillfälle
om dess stadganden taga allmännare kännedom; hvarefter mig
torde tillåtas afgifva några anmärkn:r i ämnet.
Sedan den begärda upläsningen försiggått, yttrade
Frih. Cederström: I den K. proposm, som blifvit upläst,
finner jag för min del några förhållanden, som äro mig oklara.
Deri säges, t. ex., efter det Biskop, Domprost, lärare i theologie och
äldste praebendarie blifvit omriämnde såsom ledamöter i Domkapitel,
att det antal, som derutöfver erfordras, utnämnes af Konungen bland
ordinarie presterna i Stiftet eller lärarne vid läroverket i Stiftsstaden:
det uttryck, som härvid begagnas, nemi. ordinarie, anser jag otjenligt.
Ordinarie prestman är icke det en hvar, som är till prest ordinerad?
Men sådan torde dock ej meningen vara. På det icke
tilläfventyrs, i sådant fall, idel Adjunkter, eller måhända prestvigde
Folkskole-lärare må insättas i Consistorierne, så synes något derför
prsecaverande uttryck böra i författningen inflyta.
414
Den 14 Maj i. m.
Vidare säges: Prester eller Skollärare: således kunde det hända,
att ingen Skollärare komme in, och det anser jag vore lika orätt,
som om de uteslutande skulle der användas; hvarföre jag anhåller
att hegge dessa, som mig syoes, med mindre klarhet framställde,
menings-redaktioner måtte af Ulsk. tagas i sorgfälligt betraktande,
på det att utrönas måtte, huruvida så beskaffade ordaslällningar,
som de af mig omnämnda, kunna, utan äfventyr af misstydningar,
varda godkända.
Ytterligare finner jag en betänklighet derutinnan, alt för dessa
extra ledamöter, som skola kallas alt, jemte de först upräknade i
Consistoi ii-göromälen deltaga, aflöning till gäldande af deras möda
icke blifvit med ett enda ord omnämnd. Om Konungen i nåder
förordnar det en och annan Kyrkoherde, Komminister eller annan
Prestman, eller Skollärare, må såsom ledamot sitta i Consistorium,
så medför detta bestyr för berörde t. f. Consistorialibus både tidspillan,
besvär och kostnad, som förtjena vedergällning: det är dessutom,
skulle jag tro, alldeles icke sagdt, alt den förordnade vill underkasta
sig sådant bestyr, utan åtnjutande af någon deremot svarande
ersättning.
Jag finner således i dessa omständigheter en brist i det framlagda
nåd. förslaget; och anhåller att hvad jag nu haft äran yttra
må få åtfölja remissen af den K. propos:n tili vederbörligt Ulsk;,
på det, hvad sisla anmärkn:n angår, tillses måtte i hvad män ett
bifall till förslaget må, utan anslags anvisande, kunna ega rum; •—
äfvensom, hvad beträffar de först afgifne erinringarne, huruvida ej
en mera fattlig redaktion och mera betryggande ordalag må befinnas
erforderliga.
Remitterades till LagUtsk.
Föredrogs ånyo och remitterades till StatsUtsk. K. M. d. 10
dennes e. m. på bordet lagda nåd. propos. till R. St., ang:de eftergift
af kronans rätt till dana-arf efter vice Länsmannen Peter Lök
Kösler lill förmån för hans arfvingar.
Ånyo föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 23 och 30 sisth April på bordet
lagda betänk. N:o 4, ang:de grunderne för den blifvande Allm.
Bevillningen samt föreskrifterne för deras tillämpning.
Uppå hemställan af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, beslöt R. o. Ad.
att Ulsk:s författnings-förslag skulle §:vis företagas till afgörande.
§ 1.
Bifölls.
§ 2.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I denna § har Utsk. föreslagit
en förändring, hvilken, i min tanke icke är riktig. I afseende
på förhållandet med afgifter för embets- och tjenstemäns löner
är, på sätt R. o. Ad. känner, så förordnad!, att, för åtnjutandet af
från och med 200 t. o. m. 1,200 r:drs lön finnes en skala up
-
Den 14 Maj f m.
415
gjord, enl. hvilken högre afgift betalas i den mån lönen stiger:
men för löner, som gå utöfver sistnämnde belopp, skall 3 proc:s bevillning
erläggas. Nu inträffar, alt en tjensteman under första hälften
af året ripbär i lön t. ex. 500 r:dr. För den betalar lian efter
skalan 7 r:dr för äret, och följaktligen 3 r:dr 24 sk. för balfåret.
Under andra halfva delen af året tillträder han en lön, som öfverstiger
1,200 r:dr, utgörande t. ex. 1,400 r.dr. För den skall han
erlägga 3 proc:s bevillning. Hittills har författningen varit sådan
och så förstådd håde af Taxerings-komitéer och Kammar-rätten,
att för den lön, som blott upgick till 500 r:dr betalts efter skalan
, som nyss nämndes, 3 r:dr 24 för halfåret, och för den
lön af 1,400 r;dr, tjenslemannen upburit under sednare halfåret
700 r:dr, 3 proc. I stället vill Utsk. att hvarje lön icke skall beskattas
efter sitt hela belopp för året, utan att första halfårets lön
skall med det sednare halfärets sammanslås till ett gemensamt belopp,
hvarföre skattas efter den skala förvar. § uptager.
Såvidt jag förstår, mätte det rätta vara, att Staten af en lön
alltid får lika stor bevillning, antingen hon under årets lopp åtnjutes
af en eller flera innehafvare. Följaktligen bör icke heller någon
förändring göras i det gamla stadgandet. Det synes i min tanke
vara skäl, att den, som på halft år förtjena!' lika mycket som en
annan på ett helt, betalar proportionaliter större bevillning än den
sednare, .lag hemställer derföre vördsamt att R. o. Ad. icke mätte
antaga ifrågavar. förändring, utan återremittera betänk, i denna punkt.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag är af fullkomligt motsatt tanka
till hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, och det kommer sig deraf, alt
jag anser författningen icke så böra tydas, som den värde ledamoten
det gjort. Efter min åsigt, är det rätta, att all den löne-inkomst
en person haft under ett förflutet år skall sammanslås och bevillningen
derefter uträknas och utgå, d. v. s. att den, som under ena
halfåret haft 500 r:drs inkomst och det andra 700 r:dr bör skatta
efter en sammanräknad summa af 1,200 r:dr. Vinsten af den förändring
Utsk. föreslagit finnér jag vara gifven: har en tjensteman
lön till sammanräknadt belopp af 1,200 r:dr, så skall han derför i
bevillning erlägga 3 proc.; skulle deremot detta lönebelopp icke till
fullo utgå, utan t. ex. blott 900 r:dr af de 1,200 r:drne komma
honom till godo, skulle han, efter den förra föreskriften skatta £ af
den för sistnämnde summan stadgade bevillning eller 3 proc. å 900
r:dr. Då likväl i allmänhet, för 900 r:dr beskattnings-proc. utgår
efter en annan och lägre beräkningsgrund, har Utsk. ansett, alt, då
en tjensteman icke eger mer än 900 r:dr, han icke heller bör skatta
mer än tariffen derför säger och häri ligger således en bestämd nedsättning.
Helt annat kunde förhållandet vara om man skulle skatta
för löne-inkomster för kortare tider; men då upgiften derå sker
endast en gång om året, då blir sakens utseende lill följd deraf an
norlunda.
Jag anhåller om bifall till hvad Utsk. föreslagit.
IIr von Hartmansdorff: Gr. af Ugglas utgår från den grundsats,
som Utsk. antagit, att afgiften skall rätta sig efter hvad tjenste
-
416
Den 14 Maj f. m.
mannen upbärer i det hein, men jag liar lika med nu gällande författning
utgått ifrån den, att afgiflen skall rätta sig efter hvad lönen
utgör, antingen hon tillfaller en eller flere personer under året.
Om man gillar den sednare grundsatsen, hvilken jag vidhåller, sä
är det klart, att pä en lön af 700 r:dr t. ex. får kronan alltid lika
bevillning antingen en person utbekommer henne hel och hållen, eller
flera dela henne, om innehafvares ombyten så ofta inträffat. Efter
Gr. af Ugglas förslag biefve följden att bevillningen förändrades olika
för samma summa, i fall hon eller någon del deraf under årets
lopp innehafts af två eller tre personer. Ar sådant lämpligt? Be
skattningen
är nu i förordningen bestämd efter lönens belopp och
denna bör väl äfven förblifva oförändrad, vare sig att afgiflen fördelas
på flere eller färre, — då blir hon bestämd och ingen tvekan
upkommer. Tjenstemannen, som innehaft olika löner, upgifver deras
belopp; den ena andelen hörer till dem för hvilka betalas 3 proc:s
bevillning och den andra till dem för hvilka en lägre proc. erlägges.
Hvarken kronan eller lönetagaren varder lidande. Antages åter
Utsk:s förslag, så händer, att ömsom blir kronan, ömsom tjenstemannen
lidande, d. v. s. att han nödgas betala mera och kronan
får mindre än som skett i händelse den bestämda afgiften stätt fast.
Jag skall upgifva exempel på begge delarne: om en tjensteman
det ena halfåret har en ärlig lön af 600 r:dr, sä upbär han deraf
för förstnämnda tid 300 r:dr; för dessa, som utgöra hälften af 600
r:dr, skall han efter nu gällande stadga, som jag anser riktig, betala
i bevillning hälften af 7 r:dr, eller 3 r:dr och 24 sk. Om han
det andra halfåret erhåller en lön på 6000 r:dr, (en sådan händelse
kan såsom man sett inträffa) så utgör hälften deraf 3,000 r:dr,
hvarå bevillning efter 3 proc. skall erläggas, med 90 r:dr eller tillsammans
93 r:dr 24 sk., som kronan får. Antages Utsk:s förslag
sä skall 3 proc. beräknas å 3,300 r:drs inkomst. Då får löntagaren
betala 99 r:dr, hvarpå kronan vinner och embctsmannen förlorar
5 r:dr 24.
Nu skall jag åter npge ett annat förhållande, som visar alldeles
motsatsen: En tjensteman innehar en lön på 500 r:dr och upbär
deraf 3 qvartal med 375 r:dr. 1 4:de qvartalet får han en lön å
1,500 r:dr hvaraf han för året upbär med 375 r:dr. För de
sammanlagda 750 rdrma skall han enl. Utsk:s förslag betala 13 r:dr.
Efter nu gällande stadga skulle tjenstemannen hafva betalt för de
första 375 r:dr  3 r:dr
och för de sednare 375 ndr, 3 proc. med 11 „ 12 sk.
S:a 14 r:dr 12 sk.
När derifrån drages hvad tjenstemannen skolat,
efter Utsk:s förslag betala, eller förestående . 13 „ — „
så visar det sig, att kronan förlorar, och tjenstemannen
vinner
. . . _ 1 r:dr 12 sk.
Hvartill skall detta omskiftande trassel tjena? Ar det icke bättre
att låta det gamla stadgandet qvarstå?
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vår Bevillms-förordn. är visserligen
i många stycken orimlig och olämplig, men likväl icke i så
hög
Den 14 Maj f. m.
41?
Iiög gvad som den siste talaren framställt, eller att den princip skulle
ligga till grund för beskattningen, att Staten, då den utgifver löner,
anser sig tillsländigt att deraf innehålla en viss proc., så att när en
lön bestämmes till 300 r:dr icke mer än 298 lemnäs. För min del
anser jag icke detta vara principen för beskattningen å löner utan
grunden dertill vara den, att hvar och en, i viss mån af sina inkomster,
bör erlägga någon del till fyllande af Statsbehofven, hvarföre
äfven erabels- och tjenstemän böra till Slaten erlägga någon
del af sina inkomster.
Nu har man också ansett, att den, som har en mindre inkomst,
då han tillhör kathegorien af em bets- och tjenstemän, bör,
i förhållande till summorne, gifva en mindre del deraf än den, som
har en större; och man har derföre utsatt en viss skala, som finnes
i betänk, uptagen.
Det mätte alltså, när man utgår från denna synpunkt, vara
rätt, att, om en person äfven beles hafva en större inkomst för året,
men icke upbär mer än en mindre del deraf, t. ex. 200 r:dr i st.
f. 1,200, han icke skattar mér än efter den proc., som är fastställd
för det belopp han upbär.
Jag finner åtminstone detta sä princip-enligt och vida rättsenligare
än det andra förhållandet skulle vara, att jag ej kan annat än
tillstyrka bifall lill hvad Flsk. nu föreslagit.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag betviflar att man med
rätta kan beskatta efter den grundsats, som Hr von Hartmansdorff
nämnt, så att Staten skall af vissa löner kunna påräkna en viss
bevillning; ty det händer ofta nog att löner stå vakanla i flere månader
och under den tiden kan bevillning deraf icke utgå; och således
är det icke heller af lönen, utan af tjenstcmannen sorn upbär
den, som en sådan bör erläggas.
Jag är alltså älven af den mening, att det förslag, som Bevilln.
Ulsk. afgifvit, är bättre än det nu gällande, enär det verkligen innefattar
en lindring i löntagarnes beskattning. Om en tjensteman har
1,600 r:drs lön, skall han efter gamla författningen, i bevillning för
året erlägga 48 r:dr och om lian frän denna lön afgår under halfåret
och således ej åtnjuter mer än 800 r:dr, betala 24 r:dr; hvaremot
om det nu upgjorda förslaget antages, han, under samma omständigheter,
för de upburna 800 r:drne, icke kommer att erlägga melån
13 r:dr d. v. s. har en behållning af 11 r:dr. Jag grundar
äfven min öfvertygelse om billigheten och riktigheten af Ulsk:s nu
afgifna förslag på hvad i slutet af 3 mom. förekommer, som icke
angår andra frågor än då den upgifna inkomsten icke utgått till hela
sitt belopp. Orden lyda nemi.: ”om nämnde inkomst sedermera
icke till hela beloppet utfaller, må rättelse uti debiteringen, eller
restitution, derest afgiften hlifvit erlagd, i laga ordning ega rum;
börande dervid bcvillningen för det upburna beloppet beräknas” etc.
Således finner man, att inga andra händelser komma i fråga än hvad
detta lilla mom. förutsätter och att bevillningens erläggande blir rättvisare
och billigare för den, som upgifvit sig till en viss lön, men
icke kommit att upbära mer än en del deraf.
6 H. 27
418
Den 14 Maj f. m.
Hr Lagerhielm Pehr: Mig synes sjelfva principen vara
af mindre värde, och man kan tala derom hit och dit; men då
resultaterna i det hela komma hvarandra temligen nära, antingen
man följer den princip, som hittills antagits, eller den, sora Utsk.
föreslagit, hvaremot det är en stor vinst för dem, som skola upgöra
debiteringen att få följa den gamla författningen och ej nödgas
ingå på en ny bana, hvilket för dem, Kammar-rätten och all
annan granskning är det bästa, så tillstyrker jag återremiss, förenande
mig med Ur von Hartmansdorff.
Gr. af Ugglas: Sedan jag anmälte mig till erhållande af
ordet har Frih. Palmstjerna redan till en del besvarat Hr von
Hartmansdorff i afseende på principen hvarefter beskattningen
skall utgå, hvilken den värde ledamoten anser vara lönen men ej
personen.
Detta är en princip, som författningen icke känner; der lalas
nemi. öfverallt om personer och i 2:dra mom. af denna § säges
att den, som på flere ställen, eller olika orter åtnjuter löneinkomster,
skall för deras sammanlagda belopp pä ett ställe taxeras.
Ytterligare ber jag alt få fästa upmärksamheten på hvad som
redan yttrats om vakanta löner: om en lön står vakant och bevillning
skall utgå af lön, hvem skall betala denna bevillning under
den tid lönen icke utgår? Manne Statsverket?
I afseende ä hvad den siste talaren sade, att han ville hafva
det gamla stadgandet bibehållet, blott derföre att det funnes förut,
samt att debitering och granskning skulle vara lättare för redogörare
och Kammar-rätten, ber jag dervid få anmärka, all, om en
bestämd orättvisa förut funnits, så bör den väl icke bibehållas,
blott för det att den funnits förut, och en bestämd orättvisa existerar
i närvarande stund, hvarpå jag som bevis får anföra altför
tjenst med 1200 R:drs lön, hvaraf innehafvaren icke upbär mer
än 900, nödgas han likväl enligt den gällande förordningen för
det förstnämnda beloppet erlägga i bevillning 27 r:dr under det
den, som endast har sig tillförsäkrad 900 r:dr lön och den till
fullo upbär, skattar endast 21 r:dr. Hvarföre skall då den ena,
som får precist lika myckel som den andra, skatta 6 r:dr mera,
då den förre lönen icke fallit ut?
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Statens tjenstemän äro i allmänhet
för deras löneinkomster så hårdt beskattade, att hvarje åtgärd,
som kan leda till någon lindring eller minskning deri, är icke
allenast billig, utan äfven af högsta behofvet påkallad, och jag håller
således Bevilln.Ulsk. räkning för den grundsats del hyllat, vid
framställningen af ifrågavarande förslag.
De svårigheter man framställt, hvilka för vederbönde Häradsskrifvare
och Embetsmyndigheter skulle upsla för att kunna uträkna
den minskning, som bör ega rum i bevillningen för upburen
inkomst är af ingen betydenhet; tvertom blir det en lättnad för
denna uträkning om minskningen i lönen kommer att ske till det
belopp, att tariffen som finnes i lista mom. vinner tillämpning.
Den 14 Maj f. m.
Gör den icke det, utan qvarstår till det belopp, att 3 proc. skall
beräknas för denna återstod, så blir förhållandet sådant det varit
förut. Om en lön t. ex. af 1,200 r:dr icke utgår mer än till
halfva beloppet, så måste det vara lika lätt för vederbörande embelsmyndigheler,
som skola afkorta skillnaden, att se på tariffen
och tillämpa densamma i hvad lönebeloppet bestiger sig till 600
r:dr, då derför kommer att betalas 7 r:dr i bevillning, eller att
afdraga 3 proc. på halfva lönebeloppet, d. v. s. 16 r:dr.
Jag tror således, att det i alla händelser är riktigt att bifalla
IJevilln.Utsk:s ifrågavande förslag, hvilket jag tillstyrker.
Hr von Hartmansdorff: Jag kan höra på mina värde
motståndare alt de tro, det en fördel är tjenstemän beredd, genom
den förändring Bevilln.Ulsk. föreslagit, och sålunda förorda densamma
såsom en lindring i deras knappa vilkor. Detta är ett
misstag. Förändringen slutar med att ömsom lända till fördel,
ömsom till skada för tjenstemännen. I fall detta förslag anlages
skall erfarenheten vid en kommande riksdag visa, att vederbör:de
derpå icke vunnit och då jedsnar man troligen dervid. Till bevis
på rigtighelen af milt påstående anhåller jag att få åberopa de
redan anförda exemplen.
Gr Mörner, Carl Göran Detlof: Jag anhåller att Ridd.-  Sekret. mätte uplysa, om underrättelse ankommit, huru de öfrige
Stånden afgjort denna punkt.
1 anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd.-Sekret. att prot.-  uldr. ankommit, som utvisade att BondeSt. bifallit ifrågavar. §,
samt at densamma äfven af BorgareSt., enl. en af detta Stånds
Sekreterare meddelad upgift, blifvit bifallen, men att någon underrättelse
om PresleSi:s i ämnet fattade beslut ännu icke ingått.
Gr. Mörner: Sannolikt är §:n äfven af PresteSt. bifallen och
då skulle jag tro det icke vara skäl för detta Ständ att fatta ett
derifrån afvikande beslut; och medan jag har ordet, hemställer
jag att vid föredragningen af hvarje ny § tillkännagifvas måtte, i
fall underrättelse derom anländt, huru de öfrige Stånden beslutat.
H. Ex. Hr Frill. o. Landtm:s härefter till bifall å ifrågavar:de
§ framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med nej;
hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§ 3.
Bifölls.
§ 4-
Hr Printzensköld: Bevilln.Ulsk. bar i anledn. af en utaf
mig väckt motion om ett förtydligande af författningen, att förmyndare-arfvoden
ej måtte räknas till det slag af inkomster, för
hvilka bevillning skall utgöras, i hvad det må röra beskaffenheten
af sådan inkomst som tjensteman åtnjutit enligt särskildt updrag,
förklarat, att något sådant förtydligande som det jag åsyftade, icke
27*
420
Den 14 Maj f. m.
vore af nöden ulan derföre afstyrkt bifall lill min motion. Denna
visade likväl huruledes man med tillämpning af 2 mom. i förevande
§, beskattat tjensteman, hvilken händelsevis fått sig eli förmynderskap
ålagdt för det obetydliga arfvode, som med denna befattning
varit förenadt. Jag har icke kunnat finna någon anledn. (ill en
så beskaffad tillämpning af ifrågavar. mom. och delar i det fallet
Utsk:s åsigt, men emedlertid har erfarenheten ådagalagt, att man
just med tillämpning af delta mom. pålagdt tjensteman bevillning
för förmyndare-arfvoden; och således hade väl Utsk., särdeles som
jag i motionen sökt ådagalägga det obilliga och orätta alt beskatta
en så prekär inkomst som förmyndare-arfvoden, bort på min framställning
i det hänseendet fästa afseende.
Hade Utsk. icke ansett något förtydligande af det ifrågavar:de
mom. vara af behofvet påkalladt så hade åtminstone Utsk. bordt,
i afseende pä de skäl jag i motionen framlagt, yttra sig om huruvida
den borde på det hela vinna afseende eller icke. Ett sådant
yttrande bar Utsk. likväl icke meddelat, ty jag igenfinner icke
någorstädes i Utsk:s betänk, ett förklarande huruvida förmyndarearfvoden
böra vara bevillning underkastade eller ej.
Man behöfver icke länge begrunda förhållandet för att inse
huru orättvist och orimligt det är att beskatta dylika arfvoden.
Man ålägges, ofta tvärt emot sin egen vilja, att åtaga sig ett förmyndareskap,
man ikläder sig ett ganska drygt ansvar, hvilket icke
sällan omfattar hela ens egendom; man insattes som förmyndare
i myndlingens stad och ställe och bör sannerligen icke betraktas
som den der är hans ombud, ulan man kan nära nog säga alt
man är myndlingen sjelf.
När nu egendomen, sorn förmyndaren förvaltar, upskatlas
till bevillning, och arfvodet afgår af den inkomst, som för myndlingens
räkning Jalir beskattad, så skulle det innefatta en dubbel
beskattning, om förmyndaren för den obetydliga afgäld han äger
att åtnjuta för sitt besvär, jemväl skulle särskildt skatta.
Detta hade, efter min öfvertygelse Bevillu.Utsk. bordt taga i
närmare öfvervägande; men då det ej skett, så önskade jag för
min del att en återremiss måtte beviljas, på del att Utsk. må komma
i tillfälle alt närmare öfverväga detta förhållande, så att förmyndare-arfvoden
hädanefter icke må blifva lill särskild bevillning
upförde. Jag anhåller om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag hemställer till Hr Printzensköld
huruvida icke den anmärkn. han nu framställt skulle få sin rätta plats
då 145 § föredrages, i hvilken § fråga just är om dem, som njuta befrielse
från bevillning; ty i den nu föredragna 4:de § torde det vara
svårt att införa ett sådant stadgande, då det finnes en särskild §,
som handlar om de inkomster, som äro befriade från bevillning,
och hvilken i alla fall blir underkastad diskussion i afseende på
andra förhållanden samt derföre kommer alt återremitteras.
Jag hemställer således, som sagdt är, om ej Hr Printzensköld
skulle behaga upskjuta sin anmärkn. för att förekomma i sammanhang
med 145 §:n.
Den 14 Maj f. m.
421
Gr af Ugglas: Jag är förekommen af Frih. Palmstjerna i
hvad jag egentligen ville hafva sagt. Som Hr Printzenskölds mening
icke torde kunna vara att endast embets- och tjenstemän,
som upbära förmyndare-arfvoden, utan äfven alla andra medborgare
skola vara frie från erläggande af bevillning för den inkomst
de i egenskap af förmyndare åtnjuter, så kan plats derom icke
inrymmas i denna § utan måste inflyta i det generella stadgandet.
Hr Printzensköld: Jag fogar mig gerna efter de framställningar
som Frih. Palmstjerna och Gr. af Ugglas gjort, så att jag icke
vill vidare fästa mig vid Ulsk:s svar rörde min motion, på det
ställe der den är uptagen; men då eli medgifvande å min sida
ali motionen blifvit besvarad som vederbort, skulle kunna tydas
så, som skulle jag afstått från fullföljden af hvad densamma åsyftar,
så får jag bos Hr Frih. o. Landtm, förbehålla mig, alt det
bifall till Bevilln.Ulsk:s yttrande vid nu föredragna §, som
kan komma att ega rum, icke må så förklaras, att mig betages
rättigheten att, när 145 § lill öfverläggning förekommer, söka göra
den åsigt gällande, som jag haft äran framställa. Jag medgifver
då gerna att den frågan nu må förfalla, men skulle man vilja
derigenom afklippa mig rättigheten att vidare fullfölja denna sak,
så nödgas jag anhålla, det man måtte upskjuta med slutliga afgörandet
af Ulsk:s betänk, i denna del, intilldess 145 § hunnit
afgöras.
Sedan härefter undert. Ridd. Sekret, tillkännagifvit alt enl. förut
åberopade prot.-utdr. från RondeSt. och promemoria från BorgareSt:s
Sekreterare, nämnde Stånd bifallit ifrågavar. §, blef densamma
af B. o. Ad. bifallen.
§§ 4, 5, 6 och 7.
R. o. Ad. biföll dessa jemväl af Borgare- och BondeSl:n bifallne
§§.
§ 9.
Sedan undert. Ridd. Sekret, uplyst, att äfven denna § blifvit
bifallen af Borgare- och BondeStm yttrade
Fril): Palmstjerna: Ibland de motioner, som Utsk. ansett
höra till denna § är den af riksdagsmannen Strindlund väckta
rörande städernes beskattning, emot Utsk:s beslut i fråga om hvilken
motion Frih. af Schmidt sig reserverat.
Denna fråga kan visserligen uptagas vid den §, som den tillhör,
eller sedan hela Bevilln.-förordnm blifvit genomgången; men
måhända vore det lämpligare att behandla den vid den §, som
Utsk. ansett den tillhöra, och i det afseendet anhåller jag om upläsning
utaf den del af Frih. af Schmidts reservation, som angår
Utsk:s behandling af förutnämnde motion.
Gr. af Ugglas: Det kan visserligen vara detsamma, men jag
får hemställa till Frih. Palmstjerna huruvida det icke vore skäl
att företaga frågan vid den punkt Utsk. föreslagit; man har
då genomgått författningen, samt kunnat se om Utsk. vidtagit
422
Den 14 Maj f. m.
några correcliver i fråga om städernes beskattning, och om dessa
åro tillförlitliga; hvilket allt torde böra ligga till grund för de
beslut, sorn sedermera skola af Sländerne fattas.
Frih. Palmstjerna: Jag erkännar att Gr. af Ugglas har rätt
i hvad han yttrat; men då Ulsk. sammanväfl den frågan äfven
med 8 §:n, då blir del äfven nödvändigt att vid densamma reservation
göres i afseende på behandlingen af motionen; och dåden
nu måhända kan anses vara gjord, om II. o. Ad. behagar bifalla
att frågan uptages lill pröfning sedan samtlige §§:ne i Be vill n--  Förordum blifvit afgjorde, — har jag intet att dervid invända.
Hr von Hartmansdorff: Jag hörde icke hvilken § del
var som Gr. af Ugglas upgaf; vid hvilken var det som Frih. af
Schmidts reservation finnes bifogad ?
Gr. af Ugglas: Frih. af Schmidts reservation är i slutet af
hela författningen, och jag skulle tro rättast vara att den afgjordes
sedan hela författningen hunnit blifva genomgången af skäl,
dem jag nyss nämnde, nemi. ali Ståndet då haft tid att pröfva
huruvida det förslag, sorn Utsk. här gjort, vore tillfredsställande.
Hr von Hartmansdorff: Efter det förbehåll som Frih.
Palmstjerna gjort, att saken vid btänk:s slut skall särskildt förekomma,
afstår jag ifrån att nu yttra mig öfver denna §.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställd propos.
beslöts att med pröfningen af Ulsk:s i slutet af dess betänk, afgifna
yttrande om Riksdagsfullmäktigen Nils Strindlunds motion,
rörande städernes beskattning, skulle anslå till hela författningsförslagel
blifvit genomgånget; hvarefter ilen nu ifrägav:de 8 §:n bifölls.
§ 9-
Gr af Ugglas: Om den minimi-tariff som här står, äfvensom
klassifikalionen af Ständerna antages, så borde man finna
sig bunden lill ali antaga de klassifikalioner, som finnas i flere
efterföljande §§:r; och det torde derföre tillåtas mig att få fästa
upmärksamhelen på oriktigheten af förevarande klassifikation. Jag
medgifver och det medgafs visserligen inom Ulsk. af BorgareSl:s
ledamöter, att klassifikalionen i närvarande stund, med hänseende
till vissa städer ieke vore fullt lämplig och jag har till och nied
hört sägas att BorgareSl. skall hafva nedsatt eli särskildt Utsk.
för att pröfva denna klassifikation och deri föreslå förändringar,
men, äfven om en fullkomligt riktig förändring nu införes, är det
likväl gifvet alt inom eli eller annat tiotal af år, i följd af ökad
rörelse i somliga städer och deras i anledning deraf stigande betydenhet
äfven denna klassifikation snart blefve oriktig, hvarföre
jag skulle tro att densamma icke så långt sorn nu borde utsträckas,
och att man derföre, hvad handlande angår, borde taga Stockholm
och Götheborg för sig och sammanslå de öfriga städerna uti
en gemensam klass.
I första klassens städer är minimum för handlande 20 r:dr,
motsvarande 400 r:dr r:gs inkomst: en mindre inkomst än 400
Den 14 Maj f. m.
423
r:di' kan väl ej en handlande äga, om lian på den skall kunna
lefva; och då dessutom enl. en sednare § afkortning tillätes äfven
af delta minimum, derest inkomsten bevisligen är mindre än den
supponerade minsta; skulle jag icke tro klassifikationen böra bibehållas,
såsom dels förfelande det dermed afsedda ändamål dels ock
i lägre klasserne nedsättande afgifterne, ty det är temligen kändt,
att maximi- och minimi-labeller hafva med hvarandra nära syskontycke.
Hr Printzensköld: Sedan Grefve af Ugglas framställt det
lika oriktiga som olämpliga i den klasifikation, som förekommer i
Bevillms-förordn. samt dervid framlagdi de klara och tydliga skäl,
som tala för denna oriktighet, återstår för mig intet annat än att
med honom mig förena i den vördsamma anhållan, att klassifikationen
mätte ur Bevillms-förordn. uteslutas, ty, på sätt Gr:n ganska
träffande yttrade sig, om syskontycket mellan maximi- och minimi-labeller,
då de upslällas i beskattningsväg, följden häraf blifver
oftast den, att rainimi-tabellen uteslutande kommer alt tillämpas.
Hvad den ifrågavar:de klassifikationen beträffar, så behöfver
man endast kasta en blick på densamma för alt finna dess olämplighet.
Man har t. ex. i 3:dje klassen upsatt städerne Westervik,
Uddevalla, Ystad, Borås, Linköping m. II.: nu frågar jag: kan väl
staden Borås i sin rörelse och handel, belägen in i landet, jemföras
med städerne Ystad, Westervik, Uddevalla, hvilka icke allenast
drifva en betydlig utländsk handel ulan jemväl, i synnerhet
Westervik, idka skeppsbyggeri och hafva ett betydligt antal skeppsredare.
Det ligger dä en orättvisa deruti, att den stad, som drifver
en ringa rörelse, som är belägen långt inne i landet, som således
icke kari påräkna den betydligare inkomst som de öfrige, skall
beskattas lika högt som andra städer, hvilka, i följd af deras blotta
läge åro i besittning af förmåner hvaraf den nyssnämnda landsortsstaden
är i saknad, äfvensom det likaledes ligger en orättvisa deruti,
att desse bättre belägne och större släder skola skatta lika
lågt sora de andre.
Jag anser följaktligen med Gr. af Ugglas det vara med rättvisa
mest öfverensstämmande, att man, utan alt lemna någon slags
klassifikation, endast bestämmer ett minimum med rättighet för
Taxerings-Komiléen att, på grund af del stadgande, som i denna
§ förekommer, kunna efter sig företeende omständigheter höja beloppet
öfver detta minimum; önskande alltså pä denna grund aterremiss
af punkten.
Hr Aminoff, Joh Fredr.: Hvad utsättande af minimum
beträffar, sä anser jag det vara nödvändigt att föreskriften qvarstår,
emedan erfarenheten nogsamt visat, alt Taxerings-komiléen måst
hålla sig vid minimi-afgiften, då andra uplysningar saknades, och
om denna bestämmelse borttages, kan följden blifva, att afgifterne
nedsättas under hvad minimi-tariffen föreskrifver och Staten derigenom
förlora en påräknad inkomst. Jag tillstyrker att det föreskrifna
minimibeloppet bibehälles.
De n 14 Maj f. tn.
Gr. af Ugglas: Jag utber mig alt endast få framställa ett
skäl till dem jag förut anfört för min begäran om återremiss, nemi.
att om, såsom jag tror mig veta, BorgareSt. nedsatt ett serskildt
Utsk., eller komité, för alt npgöra förslag lill en riktigare klassifikation,
så bör oek detta Stånd ej öfver punkten nu fatta något definitift
beslut, för att såmedelst kunna hålla frågan öppen oell pröfva
det väntade förslaget; förnyande alltså, på grund af förenämnde skäl
mitt yrkande om återremiss å förevar, punkt.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror, alt den minimi-afgift, som
stått nptagen i den hittills gällande förordningen, medfört den skadliga
följd, alt de liesta blifvit laxerade efter minimi-beloppet, samt
alt de förmögnare alltså betalt för litel, hvaremot de fattigare, fått
erlägga för myckel.
Någon rättelse i detta hänseende måste vidtagas; och om BorgareSt.
nedsatt en komité för att rätta klassifikalionen, så är det
allt skäl för B. o. Ad. atl återremittera denna §. Jag anser dock
i alla hänseenden nödigt alt §;n återförvisas, intill dess man fått veta
hvad Stånden beslulit rörande sammansättningen af Taxerings-komitéer
i städerna. Förblifver de likadana som hittills, så att Borgarnes
medlemmar hafva öfvervigten, så är lill befarandes, att beskattningen
framgent förblifver oförändrad, huru än författningen må framställas.
Varder deremot Taxerings-komiléernes sammansättning annorlunda
beskaffad, så att äfven andra medborgare der fä lika stort eller
större inflytande än Borgerskapet, då först är det sannolikt att dess
beskattning kommer att svara emot hvad öfrige medborgare-klasser
få erlägga.
Jag anhåller således jemväl om återremiss.
Sedan härefter undertecknad Ridd.Sekret. tillkännagifva, att numera
äfven från PresleSt. prot. utdrag rörande behandlingen af före
var.
betänk, ankommit, samt att så väl nämnde Stånd som Borgareoch
BondeShn bifallit ifrågavar. §, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag ber att detta Högd. Stånd icke
måtte fästa allt för mycken vigt vid hvad de öfrige Stånden beslutat,
ty denna §, som innehåller bestämda utgifter, blir icke färdig
med mindre alla fyra Stånden äro ense eller man eljest fått rösta i
förstärkt StatsUtsk. Rättelse kan således vinnas, hvarföre jag vidblifver
min anhållan om propos. till återremiss.
Då nn H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle den ifrågavar. 9 §:n ropades nej, hvarefter denna § på grund
af de deremot gjorda anmärkmr återremitterades.
§ 10.
Sedan underl. Ridd.Sekret. lillkännagifvit, att Preste- och BondeSl:n
bifallit denna §, men BorgareSt. återremitterat densamma jemte
de i Utsk:s betänk. pag:s 13 och 14 afgifna yttranden, ang:de borttagande
af afgifts-klassifikationerne i 10 § samt nedsättning af minimi-afgifterne
för handlande, fabrikanter och handtverkare, yttrade
Den 14 Maj f. m.
425
Gr. af Ugglas: Då R. o. Ad. återremitterat 9 §:n till följd af
deri förekommande klassifikation borde äfven 10 §:n af samma skäl
böra i sammanhang med den förra återremitteras.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer, lika med Gr. af
Ugglas, att denna § mätte återremitteras. Fråga om förändrad lydelse
deraf är väckt af Hr Halling, på sätt hans reservation utvisar.
Deri står, enl. hans förut afgifna förslag: ”Handtverkare, med dem
jemförlige manufakturister och andra förut icke upräknade borgare,
skola, med bibehållande af den i allmänhet fastställde grund, till
fem proc. af inkomsten taxeras” etc. Motion om saken är således
redan gjord. Hinder finnes alltså icke för R. o. Ad. att återremittera
denna §. Det torde vara så mycket nödvändigare, som frågan
rörer handtverkare och dem jemförlige mauufakturister. Genom den
nya handtverksordningen har, såsom man känner, näringsfriheten
blifvit vidsträcktare, och i följd deraf hafva flere näringsidkare tillkommit.
Men det arbete, som skall verkställas, är till sin myckenhet
icke större än det förut var. Det delas deremot på flere händer;
hvilket har till följd, att hvarje närings-idkares arbetsförtjenst
blir så mycket mindre.
Häraf upkommer åter nödvändigheten att på de lägre klassernes
medlemmar lägga ringare afgifter än förut. I annat fall blifva
dessa arma personer alltför bardt betungade och följaktligen sämre
lottade än tillförene.
Min erfarenhet i Kammar-rätten har varit, att man nödgats för
de hittills bestämda afgifternas skuld fastställa belopp, som, i min
tanka, varit för dryga och således drabbat de betalande alltför hardt.
Frih. Palmstjerna: Jag vill icke bestrida återremiss, men
anser likväl klassifikation vara nödvändig såväl Städerna emellan som
emellan de serskilda klasserne inom hvarje stad; ty i annat fall
skulle Statsverket gå miste om en alltför betydlig (jemförelsevis med
hela summan) del af inkomsterne utaf handtverks-klasserue.
Nu är minimum 4 r.dr; om detta belopp nedsättes till hälften
så är väl allt gjordt, som kan göras och mera än som bör ske; ty
äfven 4 r:dr måtte icke kunna sägas vara hög skatt för den, som
har verkstad med gesäller.
1 allmänhet äro dessa klasser i hvarje stad ganska många, så
alt det kan mycket väl lämpas efter hvar och ens arbetsförtjenst.
Men, som sagdt är, jag bestrider icke återremiss; en sådan kan
möjligen hafva någon god påföljd, men bestrider deremot borttagandet
af klassifikation.
Hr Aminoff: Jemte det jag förenar mig med hvad Hr von
Hartmansdorff yttrat uti ifrågavar. ärende, bör jag derjemte uplysa,
alt hvad klassifikationen af handtverkerierne beträffar i afseende å
bevillningens erläggande uti Stockholm, så påföras de flesta endast
afgift till Staten efter minimi-beräkningen. I afseende å klassifikationens
bibehållande är jag af stridig tanka med den sista talaren,
emedan jag anser klassifikationen ej mer behöflig i denna § än uti
andra föreg:de och efterföljande §§. Föröfrigt är jag af samma åsig
-
42G
Den 14 Maj f. m.
ter som dem Hr Halling i sin reservation tydligen och klart gifvit
tillkänna, och som jag önskar måtte blifva antagne.
Man bör ej glömma de rättigheter som 11 :te och 28:de §§:ne
af Bevillms-förordn. lemna Taxeringsmännen, och som göra all slags
klassifikation öfverflödig, sedan minimi-afgiften blifvit bestämd för
hvarje serskild förekommande ärende. Jag tillstyrker återremiss af
denna §.
Gr. af Ugglas: Del af Hr von Hartmansdorff omnämnda förhållande
i afseende på handtverkare utgjorde föremål för en långvarig
öfverläggning och pröfning inom Bevilln.Utsk., föranledd ej mindre
af Hr Hadings än Hr Hjertås motion. Utsk. ansåg likväl, alt
då de i de mindre klasserna utsalta belopp voro så ytterst låga sorn
de voro, det icke heller kunde vara möjligt, det ju en handtverkare
skulle ega den inkomst der utsattes. Det är visserligen sannt alt
handtverkaren hårdt drabbas af utskylder, men dessa äro icke egentligen
de till Slaten utgående, utan de kommunala, som dem åläggas.
Det kunde visserligen vara billigt, at de mindre handtverkarne,
hvilkas inkomster icke upgå till ett visst belopp, befriades från bevillnings
erläggande, — men afkortningar kunna deremot också ega
rum, ty jag “ fäster upmärksamheten derpå, alt de minimi-belopp,
som här äro utsatta, icke utgöra minimum af bevillning, utan af
inkomst.
Deraf är det, som man kan härleda den stora skillnad, som eger
rum mellan minimi-afgifterne i den 9:de och den 10:de §:n, der i
Stockholm och Götheborg handtverkare och med dem jcmförlige
manufakturister, i högsta klassen beskattas efter 350 r:drs årlig inkomst
och 10 r:drs i den lägsta. Jag vill endast nämna detta för
att frigöra Utsk. frän beskyllningen från hårdhändthet mot dem, som
kunde behöfva nedsättning, och att den börda, som trycker dem,
ingalunda är bördan till Staten.
Hr von II artmansdorff: Jag får erinra derom att jag för min
del icke bestridt klassifikation, utan talat om minimi-belopp.
Det fordras erfarenhet af ärendenas behandling inom Taxeringskomitéerne,
för att riktigt bedomina hvilket som är det rälta, antingen
det gamla stadgandet eller det som nu kommit ifråga att antagas;
men jag förmodar, alt, om denna punkt, lika med den förra
till Utsk. återkommer och saken der tages i nytt öfvervägande, skall
öfverensstämmelse i förslagen iakttagas och rättelser ske der de befinnas
nödiga.
Gr. Mörner: Mig synes, som den uplysning, hvilken Gr. af
Ugglas meddelat om huru den 10 §:n skulle förstås, innefattat ett
misstag, (y i 1 l:le §:n säges: ”Taxeringsmännen ega dock rättighet alt,
efter den i 8 §:n upgifne grund påföra bevillning, såväl öfver minimiafgifterne,
enl. 9:de §:n, sorn ock, enl. 10:de §:n både öfver den högsta
och emellan tvenne af de stadgade klasserna för den person,
hvilken de pröfva icke skäligen böra påföras afgift efter någon af
samma klasser. Afven ega de att utsätta en ringare minimi-afgift,
såväl för alla i 9:de och 10:de §§:ne nämnde personer” etc. I
denna ll:te §:n äro de serskilda kalhegoriernc alltså sammanförde,
så att, om Hr Grins uttydning är riktig, samma ord antages om
Den 14 Maj f. m.
427
samma sak i olika mening. Mig vill det afven synas som om ett
antagande det en person, om lian deraf skall lefva, icke bar en inkomst
af 10 r:dr om året, — stöter nära nog på det löjliga.
Hr von Hartmansdorff: Om denna §:s innehåll är sä
otydligt att Utsk:s ledamöter sjelfva tvekat huruvida de här uptagna
siffrorna betyda inkomst eller afgift, så lärer R. o. Ad. finna det
vara så mycket nödvändigare att återremittera §:n, på det att både
Utsk:s- och Stånds-medlemmar må blifva ense om meningen.
Afven jag tillstår mig tveka, om möjligheten att antaga, att t. ex.
den största Guldsmeden i Stockholm icke skulle hafva högre årlig inkomst
än 350 r:dr, i fall denna summa är utsatt såsom den högsta,
hvarefter bevillning erläggas bör.
Skall denna klassifikation förstås, såsom inkomst, så förekommer
hon följaktligen vara orimlig; det motsatta förhållandet har Gr.
Mörner visat vara lika oantagligt. Mig synes derföre allt tala för
återremiss.
R. o. Ad. ansåg de emot denna g gjorda anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
§ 11.
Undert. Ridd.Sekret. tillkännagaf att Preste- och BondeSt:n bifallit
denna §, men BorgareSt. återremitterat densamma jemte det
i Utsk:s betänk, pag. 14 förekommande yttrande rörande ifrågavar. §.
Hr Aminoff: Vid denna § tager jag mig friheten anhålla att
ordet: i sfäderne måtte få utgå, såsom varande öfverflödigt, emedan
§:n afhandlar, om släderne.
Hr von Hartmansdorff: På första raden står: ”Taxeringsmännen
ega dock rättighet att, efter den i 8:de §:n upgifna grund,
påföra bevillning, såväl öfver minimi-afgifterne enl. 9:de §:n som ock,
enl. 10:de §:n både öfver den högsta och emellan tvenne af de stadgade
klasserne för, den person” etc. Enär 9:de och 10:de §§:ne
blifvit återremitterade med afseende på minimi-afgifterne och klassifikationen,
så lärer väl också denna g höra på samma sätt behandlas.
Men' jag får fästa Ståndets upmärksamhet jemväl på g:s slut,
så lydande: ”Detsamma iakttages i afseende å dem, som, ehuru
egande enskild förmögenhet, likväl drifva så obetydlig rörelse, alt
den icke anses motsvara minimi-afgiften inom klassen. Dessa förhållanden
skola dock med bevis af vederbörlig handels-, fabriks- eller
handtverks-förening eller fiskeri-socictct, eller ock, der någon fiskerisocietet
icke finnes, i dess ställe af stadens magistrat bestyrkte, i
prot. antecknas och taxeringsmännens åtgärd härvid, genom utdrag
af taxerings-längderne, Pröfnings-komitéen underställas”. Det är således
Taxerings-komitéen, som skall draga försorg, att dessa betyg
komma Pröfnings-komitéen tillhanda! Om nu komitéen försummar
detta sitt åliggande, eller protokollsföranden uraktlåter att i prot.
inlaga skälet för Taxerings-komiléens beslut, så ogillas det af Pröfnings-komitéen.
Vore det då icke bättre alt den skyldige sjelf an->
skaffade och till sistnämnde komité ingåfve betyget.
428
Den 14 Maj f. m.
Jag anhåller ali denna anmärkn. måtte fä åtfölja ,deu begärda
återremissen.
Hr Aminoff: Den anmärkn. som siste talaren framställt, gifver
mig anledn. att begära återremiss å denna §. Och i hopp att
sådant medgifves, underställer jag Utsk:s bepröfvande, om ej §:n vid
dess förändrade redaktion kunde blifva indelad uti flere mom:r, än
som nu är händelsen.
Hr von Hartmansdorff: I den händelse Ulsk. vid förnyad
pröfning af denna § skulle vidhålla hvad jin finnes deri stadgadt vara,
rörande de af mig omnämnda bevisen, så hemställer jag, att något
ansvar måtte åläggas protokollsföranden, om han underlåter att i
prot. anteckna att sådant bevis blifvit företedt, på det den skattskyldige
må ega någon säkerhet att hans sak tagits i öfvervägande
och att Pröfnings-komitéen derom erhåller kännedom. Det händer
som oftast att saken verkligen varit under pröfning hos Taxeringskomitéen,
men som ingenting derom i prot. uptagits, har icke heller
vederbörlig rättelse egt rum.
Hr Printzensköld: Då den näst föreg:de §:n blifvit återremitterad,
så torde det visserligen vara lämpligt, att den nu föredragna
får samma behandling; men att densamma skulle innefatta
ett sådant stadgande, som det Hr von Hartmansdorff upgifvit, i hvad
angår anskaffandet af de omnämnda bevisen, kan jag för min del
icke finna. Der står ingalunda att omsorgen för deras anskaffande
tillhör Taxerings-komitéen, utan endast att, om nedsättning skall
kuuna ega rum, så måste bevis anskaffas, om del ena elter andra
förhållandet. Det ligger då i sakens natur, att det bör och måste
på den skattskyldige bero, såvidt han vill tillgodonjuta nedsättning
af sin skatt under den minsta afgiften, att sjelf anskaffa dessa bevis,
likasom i hvarje annat fall, der en fördel sökes af den enskilde,
det är naturligt att honom sjelf åligger att förskaffa sig alla de bevis
och handlingar hvarigenom han kan hafva hopp att vinna sitt
åsyftade ändamål.
Sålunda anser jag icke någon förändring i ordalagen, hvad dessa
bevis angår, böra ega rum i §:n, hvaremot det torde vara nödvändigt,
med afseende på de förhållanden, som skolat inträffa, enl.
hvad Hr von Hartmansdorff upgifvit, att ett tillägg i densamma göres,
hvarigenom protokollsföranden får sig ålagd skyldigheten att i
prot. fullständigt uptaga alla de omständigheter hvarpå nedsättningen
sig grundar, så att hvad §:n i det hänseendet åsyftar äfven må i behörig
ordning komma till verkställighet.
R. o. A. ansåg de emot denna § gjorda anmärkmr föranleda
lill densammas återremitterande.
§§ 12 och 13.
Efter af undert. Ridd.Sekret, meddelad uplysning att de öfriga
RiksShn bifallit dessa §§, blefvo desamma af R. o. Ad. bifallne.
§ 14.
Undert. Ridd.Sekret, uplyste, att Preste- och RondeSlin bifal
-
Den 14 Maj f. m.
429
lit, denna §, men BorgareSt. återremitterat densamma jemte de uti
Utsk:s betänk, rörande densamma förekommande serskildta yttranden.
Frih. Palmstjerna: Som R. o. Ad. återremitterat 9 och
10 §§:ne med deruti intagna minimi-tariffer för bevillning, hemställer
jag om ej R. o. Ad. skulle linna för godt att äfven återremittera
den punkten i nu föredragna §, som angår bevillning
för handtverkare, hvilka, utan mästerskaps eller bnrskaps förvärfvande,
erhållit tillstånd att såsom försörjningsmedel åstadkomma
handt verker i-arbeten.
Det är nemi. klart, att den bevillning, som åsättes desse,
bör stå i något förhållande med minimi-bevitlningen för handtverkare,
som hafva verkstad, åtminstone så att den ej öfverstiger
den senares belopp.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Frih. Palmstjerna,
men hemställer om ej bäst vore att §:n i sin helhet,
återremitterades, på det man ej måtte hafva bundit sig i ett eller
flera hänseenden, under det man lemnar Utsk. öppet att vidtaga
rättelse i andra. Medan jag har ordet ber jag att få fästa
Ståndets upmärksamhet på ett stadgande der det heter: Theaterdirektörer
vid andra än Konungens spektakler erlägga årligen
minst 25 r:dr. Ordet minst flones ej i den nu gällande Bevill.
förordn. Genom dess tilläggande är det naturligtvis öfverlemnadt
ål Taxeringskomitéerne att bestämma äfven någon högre summa,
men huru skola de det kunna göra? Andra Theater-direktörer
än de vid Konungens spektakler anställde, pläga med undantag
af den, som har mindre Theatern härstädes, vara kringresande i
landsorterna. Huru skall väl Taxerings-komitéen i den stad hvarest
en sådan direktör är bosatt och mantalsskrifven, mender han
icke vistats mer än en del af året kunna veta eller bedömma
huru mycket han förtjenar på andra ställen? På samma sätt förhåller
del sig med andra kringresande personer t. ex. Hästhandlare.
Hvem vet på taxeringsorten huru mycket de på andra ställen
förtjenat? Vore det alltså icke bättre att för Theater-direktörer
utsattes en viss summa utan att fordra att Taxerings-komite'en
skulle bedöma hvad de kunnat förtjena på andra orter? Så
har det hittills varit, och jag anser lämpligast att bibehålla det
gamla stadgandet.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jemte det jag förenar mig i den
anmärkn., som Frih. Palmstjerna gjort i afseende på minimiafgiften
för sådane personer, som lill eget försörjningsmedel drifva
bandtverk, instämmer jag äfven med Hr von Hartmansdorff i yrkandet
af ålerremiss utaf §:n i dess helhet, och delta derföre,
att jag anser att Utsk., i stället att bibehålla den
ten af 1 r:dr b:co i bivilln. för arbetsfolk af mankön, ogifte samt
gifte och enklingar utan minderårige barn, hort deri föreslå nedsättning,
då Utsk. säkerligen dymedelst ådagalagt både billighet
och rättvisa.
Här finnes, Mine Hrr! en klass af medborgare som är helt
430
Den 10 Maj f. m.
och Hållet skattfri, nemi. kapitalister, hvilka icke insatt sina kapitaler
i privatbanker eller aktiebolag och ej taga mer än 5 proc.
ränta för de penningar de uliana. Desse äro verkligen berättigade
att hvarken betala skatt till Kronan eller medgifva afdrag åt gäldenären
,som förhållandet är med lån, hvarför 6 procent erlägges.
Då det sålunda finnes en medborgareklass, som verkligen är
skattfri, så är det högst obilligt att lägga en kännbar afgift på
den falliga klass af medmenniskor, som endast har den medfödda
arbetskraflen att tillita för sin bergning och det är dessutom
oklokt just i en tid, då anspråken hos denna klass höjt sig
till en otrolig grad, hotande samhällets bestånd. Förslå och kraftigaste
medlet att mola den storm, som hotar, är att vara
rättvis mot besagde, vanlottade medborgare och således icke företrädesvis
gynna den klass, som är af lyckan förut gynnad och
hvilken i följd deraf just har det största behofvet af skydd ifrån
samhällets sida, och äfven borde för det skydd något skatta.
På grund af hvad jag nu i korthet anfört, anhåller jag att
bevilln. för arbetsfolk, om den ej kan aldeles borttagas, måtte
åtminstone nedsättas till hälften af hvad den förut varit.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer med flr Rosenblad, att
bevilln. på arbetsfolk är obillig, och ville tillägga, orättvis, enär
det icke är inkomsten som beskattas, utan fattigdomen, hvarföre
jag icke kan inskränka mig att som han, yrka densammas nedsättning
till halfva beloppet utan yrkar, ifall återremiss raedgifves,
alt Ulsk., tagande i betraktande de skäl, som derför blifvit
anförde, malte föreslå alt arbetsfolk från serskild bevillning befrias.
Då bevillning ålägges för inkomst, så är det en parodi på
den oftast olyckliga ställning hvaruti arbetsfolk i allmänhet sig befinner,
att pålägga dem någon afgift efter denna artikel. Och
det är ej nog härmed, ty i följd af den utgående bevillningen,
tillkomma äfven kommunala afgifter, i följd hvaraf det icke stannar
vid 1 r:dr utan måhända tredubblas detta belopp på många
ställen.
flr Aminoff: I afseende å arbetsfolk, i allmänhet, kan man
visserligen säga, att de böra likasom andra medborgare bidraga
till fyllande af Statens mångfaldiga behof; — men om man tager
i betraktande, alt arbetsfolk erlägga den såkallade kurhusafgiften,
som directe ingår till Staten, och dessutom en mängd andra
afgifter till Staden och den församling hvarest de äro boende,
bland hvilka utgifter jag endast må nämna Kurhus-afgiften
i Slockholm upgående till 16 sk. b:co årligen, för hvarje
mantalsskrifven person; så synes billigheten och rättvisan fordra,
att arbetsfolk böra blifva befriade från all afgift till Staten efter
andra artikeln af Bevillms-förordningen! Hvad återremiss beträffar
så instämmer jag så mycket heldre deruti, som anfördt blifvit,
att BorgareSt. kommer alt nedsätta en komité till reglerande af
de olika förhållanderne i afseende å afgifters erläggande till Städerne
i allmänhet.
Den 14 Maj f. m.
431
Den afgift af minst 25 ndr, sorn är påförd Theater-direktörer
anser jag aldeles för hög. Dessa Direktörer skatta ändå betydligt
till Staten, då de för hvarje representation måste erlägga,
uti Stockholm 4 r:dr och i alla öfriga städer och orter 2 ndr —
jag anhåller att den bestämda summan af minst 25 r:dr måtte
nedsättas till minst 20 ndr — då rättigheten att öka densamma
är fri, om omständigheterna sådant påkallade. — Föröfrigt är det
högst svårt utröna hvad kringvandrande Theater-direktörer hafva
i behållning sedan deras mångfaldiga utgifter afgåtl. Om man
noga betraktar dessa personers vilkor och ekonomiska ställning i
samhället, så skall man finna, alt de, med högst få undantag, äro
behöfvande och fattiga.
På grund af hvad Hr Rosenblad behagat yttra, om kapitalisters
beskattning så har jag ingenting att deremot anmärka, men
anser frågan härom nu vara förtidig, samt att framställningen i
detta ämne, såsom obehöflig för det närvarande hör upskjutas till
dess 33 § förekommer till afgörande.
Hr von Hartmansdorff: I fråga om handtverkare, hvilka
utan mästerskaps eller burskaps förvärfvande erhållit tillstånd att
såsom försörjningsmedel åstadkomma handtverkeriarbeten, borde
orden erlägga minst utgå. Jag minnes ej, om denna anraärkn.
redan blifvit gjord. I annat fall anhåller jag att få göra densamma.
Dessa ord innebära en förändring i nu gällande stadganden,
hvilken Utsk. föreslagit. Således är ingen motionsrätt här
för mig behöflig. Det slags handtverkare, som sålunda försörjer
sig, är föremål för de öfriges hat, emedan de förre förstöra näringen
för de sednare. Jag tycker ej heller om detta; men sådane
som våra närings-författningar nu äro, så måste man fördraga
dessa personer, likasom alla andra medborgare och icke
göra dem orätt. De äro redan allt för hardt beskattade, utan att
ordet minst i författn. tillägges. 1 Kammarrätten håfve vi haft
exempel på, huruledes man ålagt en sådan skräddare bevillning
för 1849 af ej mindre än 30 r:dr svarande mot 600 r:dr inkomst.
Huru man kunnat till det beloppet beskatta en person,
som blott arbetar med egna händer, förstår jag icke. Om ordet
minst, införes, får man tillfälle att beskatta dem ännu högre hvarföre
den ifrågaställa förändringen torde böra undvikas.
Här är ett redaktionsfel, som jag torde få anmärka, eftersom
§:n i alla fall varder återremitterad; det heter nemi.: ”Krögare,
Krögerskor, Kaffeskänkar och Kajfeliusidkerskor. Man kan ej
sägas idka ett hus men väl hålta ett sådant. Tanken bör derföre
sålunda uttryckas: de som hälla kaffehus, likörkammare etc.
Der slår: ”äfvensom Traktörer och Källarmästare, som icke äro
borgare, oberäknad bevillning för bränvins-minutering.” Hvad
förstås här med ordet bränvin? Äro likörer och punsch deruti innefattade?
Sådane frågor förekomma ofta hos Kammarrätten. På
det att man mätte vara säker om huru lång minuteringsrältigheten
i delta fall sträcker sig, så hemställer jag att det må komma
att heta: minutering af spirituösa drycker. Derunder kan då
432
Den 14 Maj f. m.
förslås både likörer, punsch och annat dylikt. Sådan som redaktionen
nu är, upkommer en tvetydighet, och man måste döma
utan att hafva bestämd föreskrift. I påföljande mom. talas om
borgens ställande: förut egde man rättighet att få erlägga utskylderne
förskottsvis. Hvarföre bör ej detta stadgande bibehållas?
Det finnes personer, som hafva tillgång att betala förskottsvis.
Då må de väl göra det, heldre än att nödgas anskaffa en borgen,
till vedergällning för hvilken de måhända nödgas göra andra
samma tjenst tillbaka, hvilket mången gång kan för den borgande
blifva känbart nog. Betalningen kan alltför väl erläggas på
förhand, antingen efter det belopp, den skattskyldige utgjort under
det föregående året, eller ock kan stadgas, att hvad som möjligen
behöfver tillskjutas, skall efteråt påföras.
På sidan 17 uptagas gesäller, i städerna till 2 r:dr. Nu
finnas icke sällan i följd af den nya Näringsförfatlningen gesäller
skattskrifna på landet, och, de skola enligt § 27 sid. 28 betala
lika med dem i städerna. Gesäller på landet äro likväl icke att
anse annorlunda än såsom gerningsmän och böra följaktligen
icke betala mera än dessa. Då Gerningsmän med en eller ingen
mantalsskrifven arbetare blott erlägga 1 r:dr, hvarföre skall
då en annan handtverksman, som i mantalsförteckningen slår uplagen
såsom Gesäll, betala mera? Det är icke titeln som gör inkomsten.
Hr Rinman, har i sin reservation, sidan 17 anmärkt, bristen
på en rubrik för Nipperhandlcrskor och dem, som hålla
nålstols-kram lill salu. Jag kan ej förslå hvarföre Utsk. satt sig
emot införandet af en sådan rubrik. Dylika personer finnas i
mängd, och när de finnas, hvarföre må de icke nämnas? Följden
af denna benämnings förbigående är naturligtvis den, ali de måste
i skattskrifningeu upföras under hvarjehanda andra rubriker.
När det kommer till betalningsskyldigheten, så bestrida de den,
derföre att de icke äro hvad de blifvit uptagne till att vara.
I samma § förekomma ”Doktorer, Medicinae, eller Läkare,
för inkomst af praktik utom tjensten, fyra proc.” Hvad betyder
praktik utom tjensten? En Provincial-läkare säger, alt så länge
lian är inom sill distrikt, sä är hans praktik inom tjensten. De
orden borde efter min tanka utgå. Hvem kan utransaka (åtminstone
måtte det bli ganska svårt) om läkaren besökt den sjuke
enligt eller utöfver sin tjenstepligt?
Vidare förekommer i nästa morn.: ”fruulimmer som idka
klädsöm med en eller flere medhjelperskor erlägga hälften emot
handtverkare”. R. o. Ad. har redan återremitterat 10 §:n.
Följaktligen torde äfven denna punkt böra tagas i närmare skärskådande,
ty hvad betyder väl här hälften? Månne 2£ proc. af
de 5, sora stadgas för större handtverkare i vissa fall, eller hälften
af den minimi-afgift, som blifvit fastställd för ringare handtverkare
eller hälften af bäggedera. Vore det icke skäl att Utsk.
något tydligare uttryckte sig?
I afseende på Tidningsskrifvare, åberopar jag den reservation,
Frih.
Den 14 Maj f ni
433
Frill, af Schmidt, sidan 5 afgifvit, hvilken, om någon så behagar,
må upläsas.
Gr. Mörner: Att här, då fråga är om beskattande af arbetsfolk,
tillika, på sätt Hr Rosenblad gjort, tala om beskattning
af kapitalister, är att sammanblanda tvenne med hvarandra icke
sammanhängande frågor, hvarföre jag endast skall hålla mig till
den förstnämnda.
Jag får då förklara, att mig förekommer det, som om ingen
egentelig skillnad ligger deruti, om vinst af arbete beskattas,
vare sig att den inbringats med spaden eller med sylén. Den
är kanske ofia icke större för den, som för sistnämnde instrument
än för dem, som begagna det andra, och denna beskattning på
arbetaren är dessutom nedsatt till hälften mot hvad af en Gesäll
i Stockholm, och till ^ af hvad utaf sådane i de öfrige städerne
erläggas. Jag kan således ej finna någon serdeles obillighet deruti
att arbetskarlen, som ofta nog har en ganska vacker dagspenning,
erlägger någon afgift då det ej blifvit ifrågasatt att derifrån
befria andra, för hvilka deras arbetsskicklighet utgöra det
egentliga kapitalet,
Man har yrkat återremiss på denna §, jemväl med afseende
på den minimi-afgift, som blifvit föreslagen för handtverkare,
hvilka som försörjningsmedel drifva rörelse för egen räkning. Jag
skulle deremot tro, att då denna afgift är bestämd till det belopp,
som allid skall af Gesäll erläggas, så vore det orätt att
nedsätta minimi-afgiflen för handtverkare, hvilka, som försörjningsmedel
drifva rörelse på egen hand, under den afgift, hvilken
Mästaren måste vidkännas för hvarje hos honom mantalsskrifven
Gesäll. Dessa stadganden stå till hvarandra i jemförligt förhållande
och låta, enl. min tanka, på sådan grund försvara sig.
Man har fästat sig vid det begagnade ordet minst och velat
borttaga detsamma. Men då det är ganska påtagligt, att för de
ifrågavar. handtverkare, som drifva rörelse såsom försörjningsmedel,
den behållna vinsten ofta kan upgå till större belopp, än
som motsvarar det kapital, hvilket upkommer, då 2 r:dr anses såsom
ränta derå ä 5 proc., anser jag stadgandet vara ändamålsenligt,
helst hvar och en dessutom äger rättighet att söka ändring
om han anser sig hafva blifvit öfver höfvan taxerad.
Enahanda framställning, som den nyssnämnda, har blifvit
gjord i afseende å Theater-direktörers beskattning. Jag skulle
tro att deras inkomster kunna vara ganska olika, och att det
derföre är ganska billigt att någon latitud är Taxerings-komite'-  erne lemnad, efter hvilken de kunna ega att bestämma afgiften.
Jag tillstyrker således bifall till denna punkt.
En talare har fästat sig vid det förekommande ordet ”kaffehusidkerskor”,
såsom varande en oegentlig benämning. Jag får
dervid erinra, att samma uttryck är begagnadt i den gamla Bevilln:sfördn.
och troligen stått i flere föregtde dylika förordmr,
utan att hafva medfört någon olägenhet. Samme talare har derti
II. 28
iU
Den 14 Maj f. m.
emot, som en felaktighet, anmärkt att Nipperhandierskor icke finnas
serskildt i Författningen införde, ldå der emedlertid talas
om modekråmerskor, så borde man någorlunda konna reda sig
nied de föreskrifter, som finnas i detta fall; men vill man jost
fullständiga nomenclaturen, så torde ännu lieie benämningar än
den af Nipperhandlerska kunna tilläggas.
Beträffande anmärknrn dervid, att rättigheten till förskottsvis
betalning af utskylder blifvit borttagen för den, som ej vill
ställa borgen, så förtjenar den enl. min tanka, allt afseende, hvarföre
jag förenar mig derom alt delta stadgande matte komma att
qvarstå, i den nya Bcvillms-förordn. enär det medför ökad säkerhet
för Staten, alt icke lill följd af bristande tillgång hos den
skattskyldige vid liqvidalionstiden, komma att sakna en påräknad
inkomst.
Att återremittera denna § i sin helhet, på sätt flere talare
yrkat, dertill inser jag icke något skäl, utan kail sådant endast
föranleda till en onödig vidlyftighet helst vid de flesta punkter
ingen aumärkn. blifvit gjord; och att göra del derföre, att, som
en talare upgifvil, BorgareSt. skall vara betänkt på att nedsätta
en komité för ny tariffs upgörande, det synes mig vara att fästa
nog mycket afseende å nämnde Stånds tilltänkta förhandlingar och
tillgöranden, då man redan har detsammas prot.-utdr., som visar
att detta Stånd redan bifallit §:n med högst få undantag.
Jag tror alltså att återremissen icke bör sträckas till andra
delar än deni, mot hvilka anmärknrn blifvit gjord.
Hr Rosenblad: Jag instämmer aldeles med Frih. Palmstjerna
deruti, att arbetsfolk bör helt och hållet befrias från bevillning
och skulle, då jag förra gången hade ordet, sjelf hafva
väckt fråga derom, i st. f. att yrka nedsättning lill hälften, om
jag vågat förmoda att deruti blifva understödd; men då delta nu
inträffat, förenar jag mig, som sagdt är, med hvad förbemälte Frill,
yrkat.
I anledn. af anmärkn. att det af mig varit obehörigt att tala
om kapitalister vid öfverläggningen om denna § så får jag säga
att jag lili stöd för de satser, jag i afseende på denna § yrkar,
är fullkomligt oförhindrad anföra alla de skäl, jag finnér lämpliga,
och då funnit eli af de mäst talande i den fullkomliga skattfrihet,
som penningeförmögenhelen i de flesta fall åtnjuter. Jag
får ytterligare tillägga viglen af att man handlar så, att den fattigare
klassen ser, att den blir med rättvisa behandlad då hans
tänkesätt icke blifva så afvoga mot den bättre lottade.
Specielt anhåller jag vid detta tillfälle att få tacka Hr von
Hartmansdorff, hvilken, ehuru sträng han är emot tillvaron af
handtverkare, som till sin försörjning idka arbeten, det oaktadt
yrkat borttagandet af ordet minst vid dem ålagd bevillning, för
alt förhindra de bördor, som tvifvelsutan skulle dem åläggas af
i Taxerings-korailéerne sittande burskapsegaude, men afundsjuke
idkare af samma yrken och hvilka glömma hvilket värde 2 r:dr
V
å
1) e n 14 Maj F. m.
435
b:co kan cga för en sådan stackare, som mången gång kan hafva
en familj att försörja.
Jag förnyar min anhållan om återrcmiss.
flr Aminoff: Som jag var cn ibland dem, som uptög Hr
Rosenblads förra yttrande, kan jag ingalunda tro, att jag kunnat
glömma mig ända derhän att hafva sagt, det Hr Rosenblads yttrande
varit obehörigt. Jag matte icke begagnat detta ord, då min mening
var att framställningen var obehöflig och borde upskjulas
till dess 33 § föredrages.
Denna förklaring har jag ansett mig böra gifva i anledn. af
de ordalag, hvarmed Hr Rosenblad började sitt senaste anförande;
endast tilläggande nu, att jag yrkar återremiss på §:n i dess helhet.
Hr Printzensköld: Jemte del jag, lika med flere andre
värde ledamöter anhåller om återremiss på §:n i dess helhet, anser
jag mig serskildt böra fästa Utsk:s upmärksamhet på den reservation,
som Frih. af Schmidt vid betänk, fogat, i hvad densamma
angår TidningSskrifvare, hvarmed förstås såväl förläggare,
som Redaktörer och deras biträden. Beklagligen har erfarenheten
visat, att just de personer, hvilka sjelfmyndig! åtagit sig målsmanskapet
för nationen, vanligtvis befinna sig i den ekonomiska
ställning, att när de skola erlägga sina utskylder, så komma de
på Afkortnings-längden. Ett slikt förhållande kan väl ej fortfara!
Den, som utöfvar ett så vigtigt kall, som att föra folkets
talan, hör väl främst af alla betala de utskylder, som Staten
fordrar. När nu desse personer icke äro i ekonomiskt hänseende
sä qvalificerade, så bör väl Slaten ega någon säkerhet att deras
utskylder ändå erläggas; denna säkerhet kan cj erhållas annorlunda
än alt antingen borgen för ntskylderne ställes af desse Hrr
eller att andre för pl ig tas att för deras utskylder ansvara.
Den senare utVägen har Frih. af Schmidt föreslagit, i det lian
anser att Boktryckaren, å hvars tryckeri tidning tryekes, skall ansvara
för tidningsskrifvarens utskylder vid bristande tillgång.
Jag tror att ett sådant stadgande vore både nyttigt och nödigt.
— Med full visshet kan man antaga all en Boktryckare är
vederhäftig för så stort belopp, som erfordras för erläggande af
ifrågavar. utskylder och vill han icke åtaga sigell sådant ansvar,
är det lätt för honom att blifva det qvill, derigenom att lian icke
trycker tidningen. När han åter trycker, så har han deraf cn
väsendtlig förmån och hvad är då naturligare än att just han,
som är ett medel alt tidningen sprides, också får ansvara för de
utskylder, som de, hvilka författa densamma böra gifva lill Staten.
Jag yrkar att Bevilln.Utsk. mätte taga i öfvervägande della
Frih. af Schmidts förslag och begär äfven på sådan grund återremiss
specielt i denna punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot denna § gjorde anmärkmr föranleda
lill densammas återremitterande.
§ 15-
28*
436
Den 14 Maj f. m.
Sedan underd. Ridd.-Sekret. uplyst, alt de öfrige RiksSt:n
bifallit denna §, blef densamma äfven af R. o. Ad. bifallen^
§ 16.
Undert. Ridd.-Sekret. uplyste, att Preste- och BondeSlm
bifallit denna §, men BorgareSt. återremitterat densamma jemte
det derom i Utsk:s betänk, afgifna yttrande, hvarefter R. o. Ad.
biföll ifrågavar. §.
§ 17.
Undert. Ridd.-Sekret. tillkännagaf, att de öfrige RiksSt:n
bifallit denna §, hvarefter densamma äfven af R. o. Ad. biet
bifallen.
§ 18.
Sedan lindert. Ridd.-Sekret. liflkännagifvit alt de öfrige
RiksStm bifallit äfven denne §, yttrade
Hr Rosenblad: Jag får vördsamt underställa Hr Frih. o.
Landlm:s samt Ståndets pröfning, huruvida något skäl kan förefinnas,
till att i Bevilln.förordn. uptaga något om Salu-Accisen,
hvilken är en från Allmänna bevillningen skiljd afgift. Jag
kan åtminstone icke fatta hvad den har der att göra.
Hr von Hartmansdorff: Jag tillåter mig icke att yttra
något i sjelfva saken, emedan det synes mig som denna fråga
icke varit väckt af Utsk., ej heller grundar sig på någon remiss
ifrån ett Stånd. Då är det en ny motion, hvartill jag icke tror
att någon efter motionstidens slut är berättigad.
R. o. Ad. biföll den ifrågavar. 18 §:n.
§ 19-
Undert. Ridd.-Sekret. tillkännagaf att de öfrige RiksSt:n
bifallit äfven denna §.
Hr Aminoff: I likhet med hvad jag vid flere föreg:de §§
erinrat, får jag nu äfven fästa Bevi!ln.Utsk:s upmärksamhet på
att 19 § bör indelas i mom:r. Detta är nödvändigt vid de tillfällen
då Bevilln.Förordn. skall tillämpas och då ett eller annat
morn. skall citeras.
Gr. Mörner: Ifrågavar. 19 § är fullkomligen öfverensstämmande
med dess lydelse i förra författningen, och fastän icke det
står Littera för hvarje morn., så är dock hvart och ett tryckt för
sig. Jag skulle icke tro alt anmärkn. bör föranleda till återremiss
af punklen.
Hr Aminoff: Då jag första gången begärde ordet för att
göra den framställning, som jag sedan vid flere §§, och sist vid
den nu föredragna 19 §:n förnyat, var sådant icke nämndt såsom
någon anmärkn., utan endast såsom en påpekning för Utsk:s Hrr
ledamöter, att, då detta betänk, kommer att på nytt renskrifvas,
sådant måtte iaktagas. Jag erkänner att vid förlidne riksdag della
Den 14 Maj f. sn.
437
Mef glömt, men att så icke tillförene varit, derom kan Herrarne
förvissa sig, om de behaga undersöka huru härmed tillgick vid
riksdagen före den sista.
Gr. af Ugglas: Då uplyst blifvit alt elen 19 §:n är af 3
Stånd antagen, kan någon förändring af densamma inom Utsk,
icke åstadkommas.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. §.
§ 20, 21 och 22.
Sedan undert. Ridd.-Sek re t. tillkännagifvit alt dessa §§
blifvit af de öfriga RiksSt:n bifaline, yttrade:
Hr Aminoff: Oaktadt desse §§ äro bifallna af 3:ne Stånd
får jag fortgå i mitt yrkande att 20:de och 22:a §§:ne måtte indelas
i mom:r.
R. o. Ad. biföll ifrågavai:de 20, 21 och 22 §§:ne.
§ 23.
Undert. R i d d.-Se kret. uplyste, att Preste- och BorgareShn
bifallit denna §, men BondeSt. återremitterat Utsk:s tillstyrkan
pag. 21 och 22, i anleda, af Riksdagsfullmäktigen Gustaf Peterssons
frän Östergöthlands län motion om befrielse för posthemman
från bevillnings erläggande och i sammanhang dermed, pag. 32,
om införande vid 145 § af ett nytt mom,
R. o. Ad. biföll den ifrågavar. 23 §.
§§ 24, 25 och 26.
Sedan underd. Ridd.-Sekret. uplyst, att de öfriga Riksson
bifallit dessa §§, blefvo desamma äfven af R. o. Ad. bifallne.
§ 27.
Undert. Ridd.Se kr et. uplyste, att Preste- och BondeSt:n
bifallit denna §, men BorgareSt. återremitterat densamma jemte
det i Utsk:s betänk, pag. 22 förekommande yttrande angule 27
och 29 §§:ne.
Hr von Hartmansdorff: Då här förekomma åtskilliga
klasser likasom i 9 och 10 §§:ne, hvilka af Ståndet återremitterats,
hemställer jag om det vore nödigt att äfven återförvisa hela
denna §. Skulle Utsk. vid dessa klassers jemförelse med dem,
som innehållas i 9 och 10 §§:ne, oell med de förändringar, som
deri kunna förekomma, finna att denna § icke beliöfver någon
rättelse, så är lätt att återställa honom i samma skick hvari lian
nu befinnes. Skulle man åter anse rättelse böra vidtagas i 9:de
och 10:de §§:ne så Törmodar jag att hon äfven bör ske i denna §.
Frih. Palmstjerna: Afven jag önskar återremiss af denna
§, men icke för klassifikationens skuld, hvilken i många afseenden
är nödvändig, emedan det är omöjligt för Taxerings-komiteerua
att noga utröna de inkomster, som en del af de i denna
§ omnämnda personer verkligen kunna äga, och det likväl blir
438
Den 14 Maj f. m.
lättare alt billigt beskatta dera genom att bestämma i hvilken klass
sådana personer kunna upföras, ulan önskar jag äterremiss för att
underställa Utsk., huruvida icke Utsk. skulle frana skäl att, pä de
grunder jag förut anfört, befria arbetsfolk från den här, dera påförda
bevillning.
Hr Rosenblad: Af samma skäl, som Frih. Palmstjerna, nemi.
alt arbetsfolk och gesäller på landet må befrias frän bevillning, anhåller
jag om äterremiss af denna §.
Hr Aminoff: Jag är i afseende på arbetsfolk ä landet förekommen
af föreg:de talare, och önskar alt de malle befrias från bevillning.
Men medan jag har ordet torde jag fä framställa en anmärkn.
Här omtalas pag. 29, skeppare och fartygsegare, å hvad
ort och ställe sora helst, taxeras lika med dera i städerna, § 9,
— detta är rätt — men sedan följer orden: samt för alla däckade
eller odäckade fartyg af minst flera svåra lästers drägt och derutöfver
å 4 sk. b:ko per läst, denna sista mening bör utgå såsom redan
nplagen, pag. 5 bland femte klassens städer, der det lyder: ”Och
alla andra fartyg — — ■— eller landtman för hvarje läst 4 sk.”
Frih. Cederström, Rud.: Bland löjligare tillägg, som kunna
göras, finnes ett, pag. 28, der det heter: ”Qvinnokönet är ifrån
denna afgift alldeles frilaget”. Ordet alldeles synes mig högeligen
öfverflödigt, och jag anhåller alt, i händelse 11. o. Ad. återremitterar
denna §, ett sä onödigtvis inflickadi ord, som detta, måtte
utslrykas.
R. o. Ad. ansåg de emot ifrågavar. § gjorda anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
§ 28.
Sedan underl. Ridd.-sekret, tillkännagifvil att denna § blifvit
bifallen af de öfriga RiksStra, yttrade
Hr Aminoff: Genom de uplysningar, som meddelades 1847
■—1848 års Bevilln.Utsk. att, nemi. Bevillms-förordn. borde i vissa
§§ vara indelad uti morrar såsom ledande till serdeles lättnad vid
denna författnings serskilda delars tillämpning, synnerligen uti Stockholm,
beslöt dävar. Utsk. att iakttaga denna indelning, som af Ständerna
godkändes; och, ehuru Ulsk. sökte att med all sorgfällighet
göra denna indelning tili morrar, der behofvet sådant påkallade, har
likväl vid ett närmare efterseende vissa §§ blifvit förbigångne,
som fordra denna indelning. Men då ingen motion härom blifvit
vackt, återstår för mig ej annat, än alt lill de ledamöter af R. o. Ad.,
sorn tillhöra Bevilln.Utsk., framställa den önskan, att Utsk. läktes vid
belänk:s slutliga bearbetning iakttaga den föreslagna ytterligare indelningen
af vissa §§ uti morrar, hvilken indelning hvarken rubbar
eller förändrar sjelfva författningens ordalydelse.
[Ir Printzensköld: Ehuru denna § blifvit af de 3:ne öfriga
Stånden bifallen-, anser jag mig böra fästa R. o. Ad. upmärksamhet
på, huruledes §:n börjar med: ”att alla på landet vistande personer,
som idka handel, handtverk, sjöfart eller annan borgerlig nä
-
Den 1-i Maj f. m.
430
.ving, erlägga enahanda afgift, som personer i släderne, med hvilka
de kunna jemföras; dock ej under minimi-afgiflen uti 5:tc klassens
städer”. Nu kan hända att, i följd af skedd återreniiss, förändring
göres i afseende på minimi-afgifleus bestämmande. Månne det då
icke kan leda lill orättvisa att jemföra landels handlande och handtverkare
med dessa personer i städerna, och manne del icke tvertom
blir nödigt att hafva sin talan öppen i afseende på stadgandet af
minimi-afgiflen uti 5:te klassens städer, samt all §:n följaktligen
varder återremitterad. Det är ju icke något ondt deri, ty i händelse
icke någon förändring i denna § är af hehofvet påkallad, så
kan den ju i oförändradt skick till Stånden återkomma.
Gr. Mörner: Då R. o. Ad. återremitterat den lide §, som
i afseende pä städerna motsvarar den 28:de i afseende på landet,
sä torde för konseqvensens skuld en återreniiss af denna § äfven
vara lämplig, ehuru jag icke tror att den kommer att föranleda någon
förändring.
Uppå härefter framsläld propos. hiet äfven denna §, på grund
af de dermot gjorda anmärkmne, återremitterad.
Frill. Cederström: Jag observerade icke alt vid 14:dc §,
hvilken är återremitterad, ordet alldeles ehuru i min tanka alldeles
onödigt, är, ifråga om qvinnokönets befrielse i uppgifvet läll, af Bevillnin.
Utsk. inilickadt. Jag tillåter mig anhålla utt jemväl här ordet
alldeles, — ingalunda må användas.
§ 29.
Undert. Ridd.Sekret, nplyste, att Preste- och BondeSlm återremitterat
denna §, men BorgareSt. återremitterat densamma jemte det
derom i Ulsk:s betänk, afgifna yttrande.
Ilr von Hartmansdorff: Före den 29:de §:n står samma
mening, som före den 27:de nemi.: ”För följande vid bruk, bergr
verk och öfriga inrättningar intagne personer skall afgift en, så
vida den till 5 j>roc. af inkomsten beräknade bevillningen icke
upgår lill högre belopp, bestämmas sålundaFöljaktligen
borde man antaga att den klassifikation, som här är gjord, icke skulle
hindra att de, som innehafva större inkomster jemväl må skatta utöfver
de upgjorda klasserna. Men jag fruktar att klassifikalionen
verkar på samma sätt här, som jag befarade i de öfriga §§:ne, der
klasser voro föreslagna, nemi. sä, all man sladuar vid den högsta
klassens afgift, äfven om vederbör, hafva större inkomster och följaktligen
borde betala mer. Upsyningsmän vid grufvor äro indelade
i 3 klasser, hvaraf den första skulle betala 3 r:dr. Låtom oss nu
antaga att det funnes en upsyningsmän vid en grufva, som hade
2000 r.-dr årlig inkomst, sä skulle han ifall han vore Bergmästare
med samma lön, derföre betala 60 r:dr, men när han är upsyningsman
och taxeras efter lista klassen sä betalar han 3 r:dr, Afser
man, såsom rätt är, att hvar och eu skall erlägga bevillning i mån
af sina inkomster, så torde det vara bättre titt borttaga klassifikation
nen. Hr Printzensköld har förut yttrat sig deremot och jag törs
440
Den 14 Maj. f. m.
icke bestrida hans sakkännedom i detta fall, men önskar dock alt
frågan måtte ånyo tagas i öfvervägande inom Utsk., på det att kronan
måtte få sin rätt och den ena medborgaren icke betala alltför
mycket, under det att den andra erlägger för litet.
Hr Lagerhjelm: Jag instämmer uti hvad Hr von Hartmansdorff
anfördt, och anhåller blott att få göra ett tillägg. Jag vet ett
grufvnbolag, som betalar 2000 r:dr till sin fogde, icke tilt npsyningsman.
Upsyningsmännen a ro underordnade personer, hvilket
likväl icke hindrar att ju icke hela det raisonement, som af den
värde talaren blifvit anfördt i alla fall gäller, ty den person, sorn
har 2000 r.drs inkomst, borde betala 60 ndr och här stadgas likväl
endast 20 r:dr. Jag ser icke något skäl, hvarföre icke han skall betala
lika mycket, som en tjensteman. Visserligen stå i början af §
de ord som blifvit uplästa, hvarigenom man skulle kunna
tro att debiteringen skulle konin» att utgå efter hans inkomst;
men om sä är, dä behöfves icke klassifikationen, så vidt man icke
ville sätta ett minimum, hvilket vore tjenligast, ty af klassifikationen
skulle man kunna tro att ingen annan rättelse behöfdes än den
klassifikationen innehåller, hvarföre jag för min del vördsamt anhåller
om äterremiss af denna g, på det Utsk. må fästa det afseende
på denna sak, som den förtjenar.
Hr Aminoff: Jag förenar mig med de talare, som anhållit
om äterremiss af denna §, emedan densamma har ett nära sammanhang
med de föreg:de 9:de 10:de och 14:de §§:ne. Hvad jag
tror mig känna är att, dä Bevillms-förordn. första gången uprällades,
efter de grunder, som då gjorde sig gällande, ansåg man det
nödigt att indela förordningen uti vissa klasser lill ledning för Taxeringsmännens
omdöme m. m. Men sedan man kommit till mera
vana härutinnan, följer man numera icke klassindelningen, utan de
förhanden varande förhållanderne, endast tillseende att taxeringen ej
understiger minimi-afgiften. Denna upgift kan svårligen af någon,
som deltagit uti Taxerings-komitéerne uti städerne, jäfvas. Och resultatet
blifver således, att all klassifikation är öfverflödig.
Enskildt kan jag uplysa, alt uti de flere Taxerings-komiléer jag
deltagit, så i Stockholm som uti Norrköping, har man utgått frän
den grundsats, att ingen bör upföras till taxering öfver den l:sta
eller högsta klassen, så framt han sjelf icke upgifver sig ega motsvarande
högre inkomst, eller serskilda kända omständigheter påkalla
en större bevillning.
De flesta upgifva sina inkomster så, alt den motsvarar i laxerjpg
minimi-afgiften. Och jag tror mig med säkerhet kunna uplysa,
alt endast fä personer uti Stockholm upgifva sig till större inkomst
än hvad lesia klassen uptager till motsvarande beskattning. Jag an
ser
att minimi-summan bör i Bevilln:s-förordn:n öfver allt bestämmas,
och att beskattningen deröfver får bero på taxeringsmännens kännedom
vid hvarje serskildt förekommande ärende.
Gr. af Ugglas: Äterremiss är begärd egentligen på grund af
klassifikationen, och den siste värde talaren har sammanställt denna
klassifikation med den som i 9:de och 10:de §§:ue egde rum. Det
Den 14 Maj f. m.
441
är visserligen förhållandet att i 9:de och 10:de §§:ne finnes en
klassifikation, sora med denna är jemförlig, men jag tror icke att
det egentligen var den, som var anledu. lill Ståndets återremiss
deraf, denna var nemi. efter mitt förmenande städernas klassifikation.
Den klass, som befinnes inom samma klass af städer, jemförlig
med den, som finnes här i denna §, (ror jag vara nödvändig
att åtminstone till en del bibehålla. Jag får fästa de talares upraärksamliet,
som talat enrot denna klassifikation derpå, att om klassifikationen
borttages, så mäste den afgift, som sättes lika för alla, sättas så låg, för
alt icke blifva orättvis, att i sådant fall det lätt torde inträffa, hvaruppå
äfven Frih. Palmstjerna fästat upmärksamheten, att afgiften till Staten
blefve mindre än uti närvar, stund. Hvad Utsk. här har föreslagit
är enl. min åsigt en förbättring mot hvad förut var föreskrifvit,
ty genom förra författningen stadgades, att afgiften skulle ovilkorligen
utgå till här stadgade belopp. 29:de § i nu gällande författning
säger nemi. ”de vid bruk, bergverk och alla öfriga inrättningar,
antagna personer, påföras följande bevillning”. Här i Ulsk:s
förslag står: ”att de skola påföras denna bevillning, derest icke deras
inkomst efter 5 för 100 är större. Längre torde man väl icke
kunna gå, och då den föreslagna ordalydelsen innehåller en bestämd
skillnad mot den nu gällande, är deruti en anmaning åt komitéerna
att på taxeringen uti denna del fästa sin upmärksamhet, icke att
häruti ligger skäl till någon återremiss.
Hr Rosenblad: Här är ett skäl hvarföre jag måste yrka återremiss,
och det är, att här finnes uptaget arbetsfolk och gesäller.
I händelse arbetsfolk i städerna och på landet blifva befriade från
bevillning, så borde de vid bruken äfven åtnjuta samma fördel. För
öfrigt hyser jag vid denna punkt blott en liten betänklighet, hvilken
jag anhåller att vid skeende återeemiss få underställa de sakkunniges
omdöme inom Utsk. Jag bekänner att jag är obekant med bruksföryaltningen,
men enl. mitt omdöme upstår stor betänklighet vid
att göra någon skillnad mellan gruffogdar, upsyningsmän, och grufvedisponenter.
Jag befarar att de olika benämningarna föranleder att
man lätt kan påföra dem, sorn förrätta samma tjenst, olika bevillning,
För öfrigt förenar jag mig med Hr Aminoff deruti, att jag tror
det sednare tiders erfarenhet visat hur allt mer och mer vederbör,
Taxerings-komiléer försökt att begagna alla de utvägar, som Bevilln:sförordn.
möjligen kunnat lemna dem, för att beröfva kronan sin
rätt, hvilket, då förfarandet icke varit lika på alla ställen, slutar med
att göra beskattningen olika inom olika orter.
Ur Lagerbjel m: Jag finner väl alt hvad Gr. af Ugglas anfört
vore tillfyllestgörande, om det iaklloges, men lätom oss suponera att
det sker sä, som Bevilln.Utsk. föreställer sig att det bör ske, d. v. s.,
att Taxerings-komiléen debilerar efter §:n i dess första sals, och jag
hemställer då, om icke denna tabell, som nu börjar med 2 r:dr och
slutar med 20, borde blifva en skala, som började med 2 och slutade
med 60 r:dr. Jag tror att det exempel jag omtalade ingalunda
är det enda i Sverige utan att det finnes många sådana gruffogdar,
hvilkas inkomster upgå till 2000 r:dr och boställe fritt. Den
44.2
Den 14 Maj f m.
siste värde talaren anförde svårigheter vid att skilja emellan de olika
benämningarna, men enl. mitt förmenande blir det icke svårare att
skilja emellan disponenten, gruffogden och upsyningsmännen, än att
skilja emellan brukspatronen, hans inspektor och hans rättare.
Gr. Mörner: Jag anhåller alt få framställa en anmärka., som
af föreg:de talare icke blifvit gjord. 1 början af denna § mom. 4
står: ”för följande vid bruk, bergverk och öfriga inrättningar antagne
personer skall afgiften, såvida den lill 5 proc. af inkomsten
beräknade bevilluihgen icke upgär lill högre belopp bestämmas sålunda”.
Och under detta mom. förekommer gruf-fogdarna, men så
förekommer i andra mom. de personer, hvilka erlägga afgift till ovillkorligt
bestämda belopp, och deribland finnas äfven grufve-disponenter.
. Jag kan icke finna skäl hvarföre det skall vara ett bestämdt
belopp af 20 r:dr för grufvu-disponenten under det grufve-fogden
kan klassificeras till hörgre belopp än 20 r:dr, i händelse hans inkomst
befinnes gå till mera. Jag skulle tro alt på flera ställen disponenten
har större inkomster än fogden, hvadan åtminstone båda
dessa kategorier bordt hänföras under första mom. Om ärendet
återkommer till Utsk. så anhåller jag att Utsk. ville laga denna aumärkn.
i öfvervägande.
R. o. Ad. ansåg de emot ifrågavar. § gjorda anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
§§ 30, 31, 32 och 33.
lindert. Ridd.Sekret, lillkännagaf att dessa §§ blifvit af de öfriga
RiksShn bifallne.
Hr Rosenblad: Då hvarje Bevillms-stadga endast är antagen
af Ständerna till året efter det, då nästkommande riksdag börjat,
och det ålegat Utsk. alt föreslå grunderna, utan inskränkning i afseende
på föremålen, till den bevillning, som Utsk. skall underställa
Ständerna, så anser jag för min del, att vid föredragning af dessa
grunder, hvarje Ståndsledamot är oförhindrad att framställa hvilka
anmärkmr som helst, äfven i händelse Utsk. skulle hafva begagnat
samma förslag, som ligger till grund för förra Bevillms-författningen
och icke någon serskild motion blifvit väckt i det hänseendet. Att
vara serskild motionär i delta fall anser jag betyda detsamma, som
att fästa Bevilln.Utsk:s upmärksamhet på den elier den förändringen,
och att Utsk. icke är förhindradt att ingå i pröfning af så beskaffade
framställningar. På grund häraf får jag vid 33:dje § göra den
anmärkn. alt jag anser det vara obilligt, att utlånta kapitaler, som
icke bära högre ränta än 5 proc. äro befriade från bevillning. Jag
väckte icke någon serskild motion derom af det skäl, att jas väckte
en annan motion, den nemi. att då så mångfaldiga delar af Bevillmsförordn.
förekommer, hvilka, ehuru grundade på den första upslällningen
af 1812, som var hillig och rättvis, sedan under tidernas
lopp och genom sättet att verkställa dem, allt mer och mer aflägsna!
sig derifrån, så, och för att återkomma till de principer på hvilka
1812 års beskattning grundade sig, skulle Ständerna hos K. M. anhålla
om nedsättande af en komité, som med det större rådrum
Den 14 Maj f. m.
densamma framför Bevilln.Utsk. kunde ega, skulle utarbeta förslag
till ny Bevillms-förfatlning, grundad pä en sann inkomst-taxa. Men
då Utsk. afslagit denna motion, och jag förmodar att nied dess beskaffenhet
den icke skulle kunna gå igenom ulan tre Stånds bifall,
sä anser jag mig höra fästa upmärksamheten på den ofantliga obillighet
och orättvisa, som ligger deri att kapitalisterna äro lagligen
fria från all skall, ly det är just på det stället der den måste finnas,
emedan då bevillningen lill största delen utgår efter 2:dra artikeln,
sä blir följden den alt dessa icke deltaga i kommnnal-utskylderna,
och exempel skulle kunna framdragas, huruledes en person, som är
känd för alt ega förmögenhet af minst en mill. r:dr b:co, derföre
att han icke eger någon faslighet och ej heller någon tjenst, efter
2:dra art. icke erlägger mera än 2 r:dr, hvilken summa äfven af
hvarje gesäll betalas, och efter denna grund utdebiteras alla hans
komunala utskylder. Jag yrkar således den förändring, att afdrag för
bevillning må gäldenären tillerkännas äfven när räntan för länet är
mindre än 5 proc., dock alt frän detta afdrag må befrias de kassor,
som förvalta medel tillhöriga fromma stiftelser äfvensom naturligtvis
Diskonterna. På denna grund anhåller jag om återremiss äfven
af denna §:s andra mom.
Hr Aminoff: I sammanhang med hvad jag förut hemställt
till Utsk., får jag i afseende pä 30:de § hemställa om icke, ehuru
denna § är indelad i tvenne morna1, Ulsk:s ledamöter vid nogare
genomseende af densamma torde finna att den borde vara indelad i
minst G. Hvad Hr Rosenblad yttrat ang:de bevillning af kapitaler
instämmer jag fullkomligen uti, men för sättet att verkställa detsamma
torde fordras en noggrann undersökning. Vid förlidne riksdag
förekom ärendet i Bevilln.Utsk., och de flesta ledamöter voro
då af den tanka att för kapitaler, som utlånas mot 5 proc:s ränta
borde äfven någon slags bevillning erläggas, men hur det sktdle ske,
derom voro Utsk:s ledamöter oense, och resultatet biet att man stannade
vid hvad förut stadgadt varit. Många förslag hafva blifvit i
detta, afseende väckta, af hvilka jag dock tror att det af H. Ex. Hr
Gr. Löwenhjelm upgjorda, är det bästa det nemi. att den handling
hvarpå skuldsedeln skrifves, skulle af långifvaren beläggas med karla
hvilket möjligen vore tillräckligt. Jag anhåller att 33:dje §:s andra
mom. mätte upläsas och jag derefter åter få ordet.
Sedan denna upläsning försiggått tilläde
Hr Aminoff: I detta mom. finnes en föreskrift, som svårligen
kan göras gällande nemi. att låntagaren skall lemna qvitto uppå
att han fått bevillnings-procenten, emedan det skulle föranleda en
korrespondens fram och tillbaka, som vore alltför vidlyftig. Uti en
process, som äfven kommit till Högsta Domstolen, deri låntagaren
påstod att han icke erhållit bevilln:s-afdrag och långifvaren icke hade
qvitto, men på originalhandliugep stod antecknadt att (jag minnes
ej summans belopp men antager att den var 1000 r:dr) räntan
blifvit betald med 57 r:dr, Högsta Domstolen dömde att bevillmsprocm
var ertagd. Jag skulle således önska att stadgandet rörande
qvittot måtte helt och hållet utgå, och tror att när å skuldsedeln
444
Den 14 Maj f. m.
finnes antecknadt, att räntan är erlagd med behörigt bevillms-afdrag,
serskilt qvitto ej är behöfligt. På denna grund får jag ehuru 3
Stånd hafva bifallit denna punkt anhålla om återremiss af densamma,
emedan det likväl är en beskattningsfråga, som kan komma
under votering i förstärkt Ulsk.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke i saken yttra mig
rörande de anmärkmr, sorn Hrr Rosenblad och Aminoff jgjort, men
anser mig böra fästa Ståndets upmärksamhet deruppå att, då enl.
hvad betänkandet utvisar, hvarken Utsk. eller någon motionär gjort
erinran vid 33:dje §, sä är det enl. min tanka icke lagligt att nu,
när betänk, skall afgöras, väcka nya motioner, hvilket både Hrj Rosenblad
och Hr Aminoff hafva gjort. Jag måste bestrida denna rättighet,
ty om de fä begagna henne och andra ledamöter af Ståndet
göra likaledes så förryckes öfverläggningen ur sitta skick, och vi
komma aldrig lill slut med saken. Utsk. kan enl. min tanka icke
heller göra något afseende på sådana återremisser. Vi hafva förlorat
lid, och ärendet har icke det ringaste framskridit.
Gr. af Ugglas: Jag är lill största delen förekommen af Hr
von Hartmansdorff. Då frågan är af 3 Stånd afgjord, torde Utsk.
icke kunna till pröfning uptaga det förslag, som Rr Rosenbiand här
har väckt. Det vore väl möjligt att rättelse lill en del skulle kunna
vinnas och bevillning påläggas kapitalisterna, och nedsättning från 5
till 4 proc. ega rum. Jag torde dock få fästa Hr Rosenblads upmärksamhet
deruppå, att penningen är en vara, hvars värde är beroende
på dess mer eller mindre åtkomlighet. I närvar, stund är
kändt, att fastän Bevillms-förordn. föreskrifver att bevilln:s-afdrag
skall ega rum vid län å 6 proc. ränta, månget lån, då mindre god
säkerhet lemnäs, i alla fall utgår, utan att bevilln:s-afdrag eger rum.
Delta torde naturligtvis ändå mer blifva förhållandet om proc. sattes
lägre, och sålunda det afsedda ändamålet icke fullt vinnas. Jag uprepar
i alla fall, det jag tror att Bevilln.Utsk. icke kan uptaga denna
fråga. Beträffande Hr Aminoffs anmärkn., ber jag att få fästa upmärksamlreten
deruppå, att i andra mom. står: ”gitter ej långifvaren
med sådant qvitto eller annat laga bevis styrka”. Högsta Domstolen
har nu, såsom Hr Aminoff sjelf sagt, ansett denna påskrifning på
sedeln såsom ett laga bevis. Det är ju sålunda ett prejudikat, och
till följd deraf torde kanhända den rättelse, som Hr Aminoff förordat,
icke behöfvas.
Hr Rosenblad: Jag har redan i mitt första yttrande anfört,
hvad jag tror svårligen kunna vederläggas, att då 1848 års Bevillmsförordn.
till alla delar uphör med detta år, i händelse Ständerna
nu stadga en ny Bevillms-förordn., och då Utsk., enl. nu gällande
grundlag, eger rättighet och pligt? att föreslå grunder till en ny Bevillms-förordn.
hvilken ehvad den innefattar de grunder, som funnos
i gamla författningen eller icke, dock utgör ett nytt förslag, hvilket
till alla dess delar bör utgöra föremål för Ständernas pröfning, derom
hvarje Stånds-ledamot är berättigad att göra de anmärkmr han
för godt finner, sä tror jag mig vara oförhindrad att göra anmärkmr
i denna §, och underställer Hr Frih. o. Landlm:s pröfning huruvida
Den 14 Maj f. m.
445
jag icke dertill har laglig rätt. Jag ber äfven att få nämna att risquen af att
förändra denna § icke är serdeles stor, ty många punkter lärer det nog
icke vara bland dem, som äro bibehållna bell och hållet lika med
förordnm, och i afseende på hvilka icke någon motion har blifvit
väckt, derom fråga nu skulle kunna upsla att göra någon förändring.
Serskilt vill jag i anleda, af hvad Gr. Ugglas anfört, yttra att jag
visserligen inser olägenheterna af det sätt alt utkräfva skatt af kapitalerna,
att nemi. afdrag sker af den ränta, som gäldenären betalar,
i st. f. alt den borde ske genom Statens upbördsmän, lill följd hvaraf
också jag ganska väl vet att för lån på 6 proc., på den tid de voro
allmännare, sällan detta afdrag egde rum, ulan ali fordringsegaren
ofta nog begagnade sig af gäldenärens behof för att tvinga honom
att icke bry sig derom. Då emedlertid Ulsk. icke velat fästa afseende
på min motion att söka bereda tillfälle för en framtid att få
en riklig inkomst af kapitalerna, della mål hvartill det allmänna beskattnings-syslemet
inom hela verklen bör sträfva, och som utgör ett
bland de vilkor de lagstiftande makterna äro skyldiga de fattigare
klasserna inom landet alt upfylla, att nemi. icke ensamt kasta bördorna
på dem utan äfven låta dem delas af de rikare klasserna,
som bestå af kapitalister, hvilka kanske i högsta grad hafva behof
af Statens skydd, då, säger jag, detta förslag likväl vann så litet
bifall inom Ulsk., att det sökte en förevändning för att afstyrka detsamma
deruti, alt det skulle strida mot Ständernas rättighet all begära
en sådan undersökning af K. M., och sålunda jag vågar säga
det ehuru sjelf motionär, så oförtjent lemnades utan upmärksamhet,
må det ursäktas mig, om jag söker tillvägabringa någon rättvisa i
detta fall, förnyande, med öfverlemnande åt Hr Hr Frih. o. Landtm,
formfrågans afgörande, min anhållan om propos. på återremiss af
denna §.
Gr. af Ugglas: Jag bestrider ingalunda Hr Rosenblads rätt att
göra förslag till ändring i Utsk:s framställning, utan påstår endast att
då Bevilln.Utskrs förslag är af 3 Stånd antaget, är gifvet, att Utsk.
icke, på grund af återremiss från ett Stånd, kommer att frångå det
beslut det förut fattat, och att sålunda en återremiss, åsyftande den
förändring Ilr Rosenblad föreslagit, till intet tjenar, hvarföre jag bestrider
densamma, och önskar bifall till §:n.
Gr. Mörner: Genom nu gällande Bevilln:s-författn. är visserligen
ett afdrag till förmån för låntagaren medgifven, när räntan är
satt till 6 proc., men att utsträcka detta stadgande ytterligare till
hvad räntefot, som än må vara bestämd, och att såmedelst Staten
skulle lägga sig emellan enskildes aftal sins emellan till förmån för
den ena eller andra, är något i och för sig sjelft så oformligt, att
det förvånar mig, att i den delen något förslag här har kunnat blifva
framsläldt. Staten har dessutom deraf icke den minsta inkomst.
Om Hr Rosenblad hade föreslagit att alla skuldsedlar skulle vara
skrifna på chartor, så hade han möjligen derigenom belagt kapitalerna
med afgift, men att på af honom föreslaget sätt lägga sig emellan
enskildes aftal och förringa kraften deraf, synnerligen dä redan
den enskilde, i den lägre räntefot han förklarat sig villig att vidkön’
446
Dea 14 Maj f. m.
nas, har medgifvit en billig lindring, kan jag för min del icke finna
skäligt, och anhåller derför om bifall till denna §.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att få fästa upmärksamhetcn uppå,
att i bevillningsfrågor har hvarje Stånd veto; att om tre Stånd
bifallit denna punkt, densamma derigenom icke är afgjord, utan att,
i den händelse R. o. Ad. skulle gilla min tanke, frågan kan komma
under förstärkt Utsk., och min åsigt då, i händelse detta Utsk.
skulle anse den billig och rättvis möjligen kunna göra sig gällande.
Hr Aminoff: Då jag förra gången hade ordet erinrade jag
mig icke att §:n var af 3;ne Stånd bifallen, hvarigenom den sålunda
icke kan förändras, och afslår nu frän mitt yrkande om ålerremiss;
anhållandcs blott att mitt yttrande mätte så i prot. qvarstå.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtrms härefter till bifall å ifrågavar. §§
gjorde propos:r, hvilka framställdes serskildt för hvarje §, besvarades,
ifråga om 30, 31 och 32 §§, med enstämmigt ja, och ifråga
om 33 § med starka ja blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklara
de
det han funnit ja öfvervägande.
Hr Rosenblad: Jag vill icke besvära med votering, men får
mot detta R. o. Ad:s beslut anmäla min reservation.
§ 34.
Sedan lindert. Ridd.Sekret, tillkännagifvit att denna § blifvit
af de öfriga RiksSfin bifallen, yttrade
Frih. Gederström: I denna § är en ändring vidtagen, den
nemi. att folkskole-kassorna äfven äro befriade från bevillms-afdrag.
Detta bör R. o. Ad. veta, för att, vid beslutande af samtycke dertill,
det ej må ske i tanka att §.n är lika med hvad den förut varit,
enär ändringsorden ej äro, på sätt eljest vedertaget varit, med kursif
stil tryckta. Förändringen är i sig sjelf riktig och god, jag tillstyrker
den således; men har velat uplysa förhållandet härmed, på det
att icke något klander mätte drabba Exp.Utsk. för ofvanberörde felaktighet
vid tryckningen, ithy att Bevilln.Utsk., troligtvis i akt och
mening, att det skulle blifva bättre gjordt, förbehållit sig ali fä läsa
korrekturen på betänk.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. §.
§ 35.
lindert. Ridd.Sekret, tillkännagaf att Preste- och BondeStm bifallit
denna § samt BorgareSt. med bifall till 1,3, 4 och 6 momme
deraf återremitterat 2 mom. jemte det i Utsk:s betänk, pag. 23 förekommande
yttrande om Hrr Rosenblads och Bergmans motioner.
Hr Rosenblad: Jag anhåller att fä momenlsvis framställa några
anmärkmr.
l:o Mot första morn., som stadgar 15 proc:s bevillning af det
belopp utaf Privatbankers afkastning räknadt efter kontant inskjutit
kapital, hvartill behållningen för året, sorn öfverstiger 6 för hundradet,
upgår.
Den 14 Maj f m.
447
jag får underställa R. o. Ad. om, då della enskilda stadgande
Wolt gäller för Privatbankerna och icke för andra aktie-inrättningar,
del kan anses öfverensstämma med billighet och rättvisa. Det är
kändt, att inom det ena af sjöförsäkrings-bolagen för några år sedan
gafs- på få år 100 proc. i utdelning. Om så skulle ske ännu en
gäng, komme de att helais 5 proc. då Privatbankerna finge betala
15, om de gåfvo t. ex. 10 procts utdelning. Men bär finnes en
annan stor obillighet i 2:dra morn., som stadgar att bevillning skall
utgöras af aila öfriga aktie-bolag, associationer, societeler, verk, hypollieks-
och alla andra allmänna inrättningar med fem proc. af utdelningen.
Der är icke undanlag gjordt för sådana inrättningar,
sorn hafva vida mindre än 5 proc. R. o. Ad. har nyss genom bifall
till 33:dje § befriat enskilda kapitalister, som icke draga mer
än 5 proc:s ränta af sina kapitaler, från all bevillning. Är det dä
billigt att af deni, som knappt hafva 1 proc, och sora npoffrat sina
kapitaler på stora nationella företag, såsom t. ex. af Götha kanalbolag,
taga 5 proc. BorgareSt. har i afseende på delta andra mom.
beviljat återremiss, under yrkande att de aktie-bolag, hvars utdelning
för år icke öfversliger 3 proc. eller åtminstone 1,] proc. af kapitalet
må befrias från bevillning. Jag skulle för min del äfven tro,
alt lista mom. borde återremitteras, äfvensom ock det 4:de, ty
jag anser det vara obilligt att ett sådant verk som Jernkont., som
icke gifver utdelning af sina öfverskott, utan använder dem till fördel
för den för riket så vigliga jernhandteringen, skall betala bevillning,
men dä ingen bruksegare derom framställt något yrkande, så skall
jag likväl låta min röst Jalla.
Frih. Palmstjerna: Den heder, som Bevilln.Utsk. vid sisth
riksdag visat Privatbankerna anser jag vara ganska oförtjent. Dessa
inrättningar äro ensamne belagde med en bevillning af 15 proc. på
den inkomst, som öfversliger 6 proc. Jag kan icke inse något skäl
hvarföre de skulle sättas i annat förhållande än andra aktiebolag och
associationer. Om alla andra bolag voro belagda med lika stor bevillning,
så vore icke skäl till annan anmärkn. än att en sådan bevillning
är för hög, men då det endast är Privatbankerna, som dermed
äro besvärade, så ger det anledn. till ganska många andra anmärkmr,
hvilka också säkerligen inom Utsk. blifvit framställda, fastän
Utsk. icke derå fästat afseende. Då jag förmodar att icke Utsk. heller
fäster afseende på hvad jag i detta afseende yttrat, yrkar jag återremiss,
endast ur den synpunkten, att när frågan återkommer lill
R. o. Ad:s pröfning, morn. då må kunna afslås.
Hr Lagerhjelm: Dä man känner att det finnes andra bolag,
som hafva högre utdelning än Privatbankerna t. ex. Ängbåtsbolagen,
så synes det vara besynnerligt, att Privatbankerna blifvit
ihågkomna med 15 proc., under det att andra hlott betala 5 proc.
af utdelningen. Jag instämmer i den siste värde talarens anmärkn.
och begär återremiss af denna §.
Hr von Hartmansdorff: Jag var icke på min plats då Hr
Rosenblad talade och kan således möjligen hafva missförstått honom.
Jag tyckte dock att han gjorde en jemförelse mellan Pri
-
448
Deri 14 Maj f. m.
valbanker och Sjöförsäkringsbolag. Om så var synes mig jemförelsen
vara oriktig, enär Privatbankerne, så osäkra de än må vara,
icke skäligen kunna sammanliknas med Sjö-försäkringsbolagen. Hvad
frågan om de olika afgifterna från särskildta slags bolag beträffar, så
anser jag R. o. Ad. böra behandla denna inkomslfråga på samma
säll som andra dylika, nemi. så, att en hvar betalar i den mån han
vinner. Dä lärer det icke vara rätt att somlige gifva högre och
andra ringare bevillning utan lika afgift bör vara gällande för
dem alla. Lägger raan progressiva afgifler på högre inkomster af
bolag, likasom man lägger dylika afgifler på högre inkomster af
löner, så må sådant ske, intilldess man uphäfver dem för embetsman;
men dock i lika förhållande för det ena slaget af bolag, som för
det andra.
Gr. af Ugglas: Då jag reserverat mig mot l:a mom. af
denna § får jag förklara att jag fullkomligen instämmer i de anmärkmr,
som mot denna höga beskattning äro gjorda. Hvad jag
synnerligen härutinnan fäster mig vid, är den väld, som genom denna
beskattning uttrycker sig mot en serskild näringsgren. Hela för*
fattningen igenom utgör 5 proc. den bevillning, som pålägges. Några
undanlag finnas af dem, som erlägga bevillning under denna
siffra, men öfver skattar ingen. Vid förliden riksdag fastställdes
denna bevillning af 15 proc. till följd af den afundsjuka, som Privatbankernas
stora behållning förorsakade. Jag motsatte mig detsamma
då och gör det äfven nu. Jag anser att derest icke rättvisa
följes, derest icke den ena skall skatta lika med den andra, och
derest hvarje näringsgren skall hafva att frukta, att om den för
Ständerna blir misshaglig, af dem genom hög beskattning kunna strypas
och förstöras, sådant icke kan annat än i högsta grad verka
vådligt på industriens utveckling. Det är i sådant afseende jag instämmer
med dem, som yrka återremiss af denna punkt.
R. o. Ad. ansåg de emot denna § gjorda anmärkn. föranleda
till densammas återremitterande.
§ 36.
Sedan undert. Ridd.-Sekret, tillkännagifvit att de öfrige
RiksSfin bifallit denna §, blef densamma äfven af R. o. Ad. bifallen.
§ 37.
Undert. R idd.-Sekret. tillkännagaf att äfven denna § blifvit
af de öfrige RiksSfin bifallen.
Frih. Palmstjerna: Denna § kan jag icke till dess syft
ning
gilla, och anhåller derföre att R. o. Ad. ville återremittera
densamma, på det att Utsk. måtte taga den i närmare öfvervägande,
och R. o. Ad., ifall saken i samma skick återkommer, blifva i tillfälle
att fatta ett beslut, som möjligen kan föranleda till förändring
af denna §. Afgiften, som lägges på karaktersfullmaktcr är egentligen
-
Den 14 Maj f. m.
449
ligen efter mitt omdöme till sin syftning en inskränkning i Konungamaktens
praerogativer, och hufvudsakligen derföre yrkar jag
dess afskaffande sä vidt ske kan.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller om upläsning af den reservation
jag mot Utsk:s beslut uti förevar. § afgifvit.
Sedan ifriigavar. vid Utsk:s lietänk. fogade reservation blifvit
upläst, anförde
Gr. af Ugglas: Uppå de uti min reservation anförde skäl
anhåller äfven jag om återremiss af denna punkt, ehuru jag visserligen
icke tror att Utsk. kommer att fatta elt annat beslut. Jag
får likväl upgifva att tankarna i detta fall tyckas hafva blifvit förändrade
sedan sista riksdag, då det icke var med serdeles stor majoritet
inom Utsi;., som denna § blifvit bibehållen. Inkomsten af
denna bevillning utgör äfven i riksstaten endast 1,904 r:dr. Saken
i och för sig sjelf är sålunda en obetydlighet och är endast en
principfråga. Då jag anser principen vara fullkomligt oriktig, och
då möjlighet torde kunna vara, alt genom en votering i förstärkt
Utsk. kunna fä denna § borttagen, önskar jag återremiss af den
samma.
Hr Printzensköld: Lyckligtvis har man genom erfarenheten
vunnit den öfvertygelse, att sanningen sent omsider, huru länge än
dermed må dröja, skall uttaga sin rätt. Allt hvad Gr. af Ugglas i
sin reservation anfört mot den ifrågavar. §:n öfverensstämmer så
fullkomligt med sanningen, rättvisan och med naturen af ett monarkiskt
samhällsskick, alt man förgäfves kan motsäga detsamma.
Jag hoppas således att de sanningar, hvilka nu blifvit i reservatio
nen
uttalade, omsider skola så göra sig gällande, att den majoritet,
som ännu finnes qvar i Bevilln:sUtsk., slutligen skall öfvergå till
minoritet, samt att §:n således skall af Utsk. sjelft varda utesluten
från Bevilln.Förordn., och jag eger det hoppet att, om än så icke,
i följd af en återremiss, blir händelsen, det dock skall blifva möjligt
att inom förstärkt StatsUtsk. vinna målet, emedan den ifrågavar.
§:n aldrig bordt i Bevilln.Förordn. vara uptagen.
Gr. Sparre, Erik: För min del kan jag icke vara af den
mening, att Ståndet bör besluta en återremiss af denna §, synnerligen
då en ledamot af BevillmsUlsk. har sagt det vara föga sannolikt
att något dermed vinnes. Jag tror så med, och hvartill det då
skulle tjena att, på sätt han åsyftat, åstadkomma en votering i förstärkt
StatsUtsk., förmår jag icke inse. Hvad den reservation angår,
som här blifvit upläst, sä vore mycket derom att säga. Erkännes
väl en menniskas värde derigenom att han erhåller en karaktersfullmakt?
Om så icke är, torde det medgifvas att det är fåfänga som
ligger till grund för sträfvandet efter dessa karaktersbestämningar,
och då anser jag att den, som har denna fåfänga, gerna kan något
derför betala. Jag finner för min del icke den bevillning, som är
dem ålagd ”så rättsstridig,” så ”fullkomligt stridande mot det monarkiska
samhällsskicket”, att jag anser en förändring i nu gällande
G H. 29
450
Den 14 Maj f. m.
Bevillms-förordn. oundvikligen nödvändig. Jag skulle likväl måhända
icke motsätta mig återremiss, om något kunde vinnas, men med den
kännedom jag tror mig hafva om de öfriga Ståndens tänkesätt i
denna fråga, sä får jag för min del afstyrka återremissen och anhåller
om propos. till bifall af §:n.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jemte det jag till alla
delar instämmer i hvad Gr. af Ugglas yttrat, anser jag för mindel
att den af Gr. Sparre gjorda framställning icke vill hålla rätt streck.
Han nämnde alt den, som har denna fåfänga, han må också betala.
Jag instämmer fullkomligt i denna åsigt, såvida Hr Gr:n nöjaktigt
kan förklara, att all annan fåfänga kau borttagas genom betalning
af penningar, men sålänge den satsen qvarstår att detta icke går an,
så mäste det vara stridande mot den monarkiska principen att belägga
med skatt det som utgör enda medlet för en Konung till belöningar
i ett fattigt land. Dessutom tillkommer med dessa befordringar,
som icke lemnäs pä Stal, ett förhållande, som icke sällan
inträffar, och sorn förtjenar att tagas i betraktande, nemi. att oftast
de, som hugnats med sådana karaktersfullmakter, straxt, eller snart
nog erhålla företräde lill samma grad på stat, till hvilket de efter
den förut erhållna fullmakten hafva lättare, än innan de densamma
erhållit. Under antagande af och hopp om, att sådana grader alltid
rättvist utlemnades skulle jag tro det vara obilligt och orimligt
att för en rättvist bevisad nåd, man skall vara tvungen att betala
skatt. Denna § torde alldrig i Bevilln.-förordn. varit intagen, och
det torde icke vara så alldeles omöjligt att få reda på huru den
kommit dit, då man tänker sig tillbaka till gamla förhållanden. Jag
fruktar att den ditkommit genom partiåsigter, och tror att det vore
tid på att den uteslötes genom förnuftets hjelpredor. Jag yrkar återremiss
af denna §.
Hr Aminoff: Jag instämmer till alla delar uti Ilr Gr. af Ugglas
reservation, som nu för R. o. Ad. blifvit upläst.
De skäl Som blifvit anförda emot denna reservation kan jag ej
gilla, emedan de äro bygdå på en oriktig grund. Uti ett så fattigt
land som Sverige, återstår för Konungen då Han vill belöna förtjensten,
och är i saknad af ledigvarande embeten på stat, ej annat, än
att genom tilldelande af högre värdigheter och Ordnar visa Sin välvilja
mot förtjente och aktade medborgare. Och då dessa nådebevisningar
skett med rättvisa, bör nationen vara tacksam mot Konungen,
som med så mycken urskillning lemnat desamma, till upmuntran
och belöning för förtjensten.
En värd talare har yttrat, att den, som åslundar en utmärkelse,
gerna må derföre betala en högre afgift. Häruti instämmer jag, så
framt utmärkelsen skett på den belönades egen begäran då han ej
nog tillräckligt kan beskattas. Min tanka är dock den, att om någon
vore så djerf och vågade begära en belöning, en utmärkelse
blefve följden deraf, att lian finge intet, och detta allt med rätta.
Men om utmärkelsen skett utan den belönades egen vetskap, så är
det orättvist att derföre skattlägga honom, eller med andra ord, den
K nåden.
Den 14 Maj f. m.
451
Hela elen afgift, sorn utgår efter 37 § af Bevilln.-förordn., utgör
ej 2,000 r:dr b:cd, och (let är i sanning småaktigt af Ständerne,
alt för denna lumpna summa söka förhindra Konungamaktens prerogaliver,
att belöna förtjenster. Jag anser att hela denna § bör
utgå från Bevilln.-förordn. men om sådant icke kan medgifvas, åtminstone
2:ne mom. af denna § såsom numera ganska litet inbringande
till Statsverket. På de af mig nu anförde skäl, får äfven jag
vördsamt anhålla om återremiss af denna § uti Bevilln.-förordn.
Hr Printzensköld: Om icke mitt minne felar alltför mycket
så har delta Stånd vid 2:ne föreg:de riksdagar återremitterat ifrågavar:de
§ i Bevilln.-förordn., och sedan ogillat densamma, ehuru genom
votering i förstärkt StatsUtsk. §:n blifvit qvarstående. Jag skulle
således anse Ståndet handla inkonseqvent om det nu blott af den
orsak, som Gr. Sparre anfört, nemi. det ringa hoppel om framgång,
icke återremitterade utan tvertom bifölle §. Vill man utgå från den
grundsats, sä skulle man af samma skäl, som nu blifvit lagda lill
grund för bevillning af karaklersfullmakter, jemväl kunna uprätta
en hel beskattningstariff för ordnar, i den mån Konungen dermed
behagar utmärka Sina undersåtare. Annu har likväl icke begreppet
om utmärkelser af detta slag kommit derhän, att man ansett Kommendörer
och Riddare pligtige i denna deras egenskap betala bevillning,
och när man det icke gjort, så synes det mig vara lika litet
skäl att erlägga bevillning för en utmärkelse hvarmed man på annat
sätt af Konungen blifvit hedrad. Jag fortfar att anhålla om
återremiss af denna §.
Gr. af Ugglas: Jag instämmer med den siste värde talaren
och torde få fästa upmärksamhelen deruppå, att det icke allenast
vore inkonseqvent, ulan att Ståndet skulle synas genom att icke
återremittera denna § hafva öfvergifvit den princip, att i detta fall
häfda Konungens rätt, ty derom är egentligen frågan. Det är nemi.
gifvet, att genom denna beskattning kunna Sländerna helt och hållet
fråntaga Konungen all belöningsmakt. Denna makt är Honom visserligen
gifven enl. grundlagarne, men om man pålägger denna utmärkelse
en sådan skatt, att ingen utom de rika mäktar erlägga den,
så antingen utestänger man Konungens röst, eller ock monopoliserar
man utmärkelserna till förmån för de rika, och detta torde väl icke
öfverensstämma med nuvarande lids anda. Jag fortfar att yrka ålerremiss
af hela denna artikel, cl. v. s. såväl af den 37 § som den
dermed sammanhang egande 38:de.
Gr. Sparre: Om det vore en inskränkning i Konungamaktens
prerogativer, att lägga bevillning på sådana utmärkelser, hvilka
det beror af Konungens nåd att utdela, så skulle Ständerna icke
heller kunna med charta sigillata belägga Riddarebref, och fullmakter
på befordringar de der också kunna anses vara bevis af
Konungens nåd. Jag anser att Ständerna, utan inskränkning i Konungens
prerogativer, ega rättighet att bestämma bevillning. Man
må icke förblanda sådana saker. Jag uprepar hvad jag redan 'har
29*
45 2
Den 14 Maj F. m.
sagt, att nemi. icke något vinnes med en återremiss. Vi få nog
ändå många voteringsämnen i förstärkt StatsUtsk. och jag ser icke
att Ståndet vinner någon ära genom att envist vidhålla en sats, som
Ståndet har funnit icke gillas af representationen i allmänhet, isynnerhet
då, man må säga hvad man vill, det egentligen rörer en
beskattning på fåfängan. Konungen eger ovilkorligen rättighet att
bevilja sådana nädebevisningar, men den som eftersträfvar dem, han
må gerna derföre erlägga någon afgift. Jag anser representationen
ingalunda hafva gått för långt då den infört ett dylikt stadgande.
Frih. von Stedingk: Jag kan icke heller denna gång ingå
på hvad den siste välde talaren yttrat. Något skäl för alt bibehålla
den, enl. min tanka, oriktiga bevillningen på karaktersfullmakter,
derföre att vi hafva en annan slags bevillning, som, enl. min
tanka, icke är rättare, kan jag icke finna. Den borde icke finnas
den heller, men efter den finnes, så må det vara en sak för sig.
Här är yttradt, alt icke något skulle vinnas genom en återremiss,
detta är dock problematiskt. Genom att återremittera denna § vid
hvarje riksdag då denna fråga förekommer, skulle man dock kunna
vinna något dermed, nemi. om två Stånd stanna mot två, så
kan frågan blifva föremål för förstärkt StatsUtsk., och dessutom kunde
ock hända, all vid någon kommande riksdag så väl Bevilln.Utsk.,
som Ständerne borttogo denna orimliga bevillning, då man, såväl
hvad Ständerna som Utsk. angår, finge tacka Gud för hvarje dag man
blifvit klokare.
Hr Aminoff: Jag vill endast fästa mig vid Hr Gr. Sparres
yttrande, i afseende å charteringen, såsom enligt min tanke orimlig,
i synnerhet för tilldelande af ordnar, Adelskap, Friherrlig och
Greflig värdighet. Också har förändring häruti vid föregående riksdagar
blifvit väckte, så inom R. o. Ad. som och genom Bevilln:sUlsk.
, men allt utan nödig rättelse. Dessa sistnämnde afgifter erläggas
dock blott en gång, och kan således hafva något stöd för
sitt bibehållande, ehuru till ett betydligare mindre belopp, då deremot
bevillningsafgiften för karaktersfullmakter utgår årligen så länge
den karaktiserade personen lefver. Denna slags bevillning bör afskaffas.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle ifrågavar. § ropades starka nej, blandade med ett eller annat
ja, hvarefter II. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorda
anmärku.-ne föranleda lill återremiss, samt sedan denna propos. blifvit
besvarad med starka ja och ett eller annat nej, förklarade det
han funnit ja öfvervägande.
§ 38.
Sedan lindert. Ridd.Sekret, tillkännagifvit att äfven denna §
blifvit af de öfrige RiksSt:n bifallen, yttrade
Hr Aminoff: Då denna § står i nära sammanhang till den
föreg:de 37 §:n, hvilken blifvit återremitterad, förmodar jag att R.
o. Ad. äfven beviljar återremiss af den 38:de §:n.
Den 14 Maj f. m.
453
Hr Printzensköld, och Gr. a t Ugglas förklarade sig vara
förekomne af (Ir Aminoff.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Såsom ledamot af
Bevilln.Utsk. vid 2:ne föreg:de riksdagar, har jag dels reserverat mig
emot den 3:dje artik. och dels sökt åstadkomma återremiss af densamma.
Om jag icke vid denna riksdag äfven yttrat mig för återremiss
af den 37:de §, har det härrört icke deraf att jag ändrat
öfvertygelse, men deraf att jag i frågan blifvit jäfvig, enär min fåfänga
blifvit så beskattad, att jag för 2:ne karaktersfullmakter till
Staten erlagt en fjerdedel af allt hvad jag under 22 års tjenstgöring
af Staten upbnrit. Då jag nu vid den 38:de § begärt ordet
har det varit för att fästa Utsk:s upmärksamhet på ett i samma §
på fjerde raden upifrån förekommande uttryck, nemi. ”den karakteriserade
personen”. Uttrycket är något oegentligt, och jag skulle
tro att Utsk. utan svårighet borde kunna finna ett bättre uttryck
härför uti denna från Ständerna utgående förordning.
R. o. Ad. ansåg de emot denna § gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
§§ 39, 40 och 41.
Sedan lindert. Ridd.-Sek ret. tillkännagifvit att dessa §§ blifvit
af de öfrige RiksStm bifallne, yttrade
Hr Aminoff: Jag får i likhet med hvad jag vid föreg:de §§:r
yttrat anhålla att jemväl den 39:de § måtte indelas i mom:r.
R. o. Ad. biföll de ifrågavar. 39, 40 och 41 §§:ne.
§ 42.
Underl. Ridd.Sekret. tillkännagaf att Preste- och BondeStm
bifallit denna §, men BorgareSt. återremitterat densamma jemte
det derom i Utsk:s betänk, pag. 24, förekommande yttrande; hvarefter
ifrågavar. § blef af R. o. Ad. bifallen.
§§ 43, 44, 45, 46, 47, 48 och 49.
Sedan lindert. Ridd.Sekret. tillkännagifvit att Preste- och
BondeStm bifallit dessa §§, men att någon underrättelse om BorgareSt:s
derom och i afseende på de följande §§:ne fattade beslut,
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, biföll R. o. Ad. ifrågavar.
7 §§:r.
§ 50.
Undert. Ridd.Sekret. tillkännagaf, att Preste- och BondeStm
bifallit denna §.
Gr. Mörner: Uti 2:dra mom. af denna § i nu^gällande Bevilln:s-stadga
förekommer ett tillägg, hvilket från denna § i nu föreslagna
Bevillms-förordn. är uteslutet, och som var af följande lydelse:
”att komitéerne ega rättighet att, när behofvet det verkligen
fordrar, med iakttagande deraf, att hemmanen icke upskattas under
deras med hvarandra jémförliga värde, göra den nedsättning, samma
454
Den 14 Maj f. ra,
Tariff medgifver, förnämligast till jemkning i värdet hemman emellan,
men äfven i händelse en socken, härad eller län skulle af en
sådan nedsättning, efter komiléernes pröfning, vara i verkligt helio!”.
Egentliga skälet hvarföre delta stadgande blifvit ur den nya
författningen uteslutet kan jag icke inse. Det innebär en Taxeringskomitéerne
lemnad latitud, hvilken jag tror vara lämplig att
bibehålla, hvarföre jag vördsamt vågar anhålla att denna § må återremitteras.
Hr von Hartmansdorff; Jag instämmer med Gr. Mörner
deruti, att den del som är utesluten från 50:de § i nu föreslagna
Bevillms-förordn., är just den, hvarigenom billighet i fastighetsbevillnmgen
kunnat åstadkommas. Det står nemi. i den nu gällande
författningen att komitéerna skola iakttaga ”att hemmanen icke upskattas
under deras med hvarandra jemförliga värde”. Borttages
detta stadgande så varder följden vid ett hemman, som några gånger
varit nyligen försåldt och blifvit taxeradt efter den köpeskilling,
som vid sednasle försäljningen erlades, att dess egare får betala bevillning
3 eller 4 gånger mera än en annan utgör för ett jemngodt
hemman, som gått i arf och icke blifvit försålt på 50 eller
60 är. Dessutom mäste, man komma ihåg att taxerinsvärdena äro
till den grad olika, att man icke kan utan förvåning betrakta upgifterna
deröfver. Ehuru jag icke är fastighetsegare kan jag likväl
icke utan deltagande se den orättvisa, som Kammarrätten icke kan
förekomma, när taxeringarne göras så ojemnt som nu. Tab:ne vid
Representationskomitéens förslag, sid. 48, visa huru det förhåller sig
med taxeringsvärdena. Af ett hemman säteri var 1845 lägsta värdet
300 r:dr och det högsta 40,748 r:dr; af ett hemman frälse
lägsta 6 r:dr och högsta 47,300; af ett hemman kronoskatte lägsta
100, högsta 50,000 r:dr: af ett hemman krono lägsta 100, högsta
30,000 r:dr. Under dylika förhållanden är det förundransvärd!,
huruledes man kunnat så länge åtnöja sig med en sådan fastighetstaxering
som den närvar, är. Jag anser den reservation Frih. von
Kraemer afgifvit hafva bordt ådraga sig Utsk:s upmärksamhet. Han
föreslår nemi. att R. St. skulle ingå till Konungen med underd.
anhållan det K. M. täcktes, på sätt lämpligast finnes, låta infordra
och Rikets näst sammanträdande Ständer meddela så beskaffade upgifter,
att de kunna tjena till ledning för upgörandet af en förändrad
beräkningsgrund för tariffen, inom hvarje län, öfver värdet å
hemman, som innehafvas under egande rätt. Häruti hafva Gr. af
Ugglas, Frih. Leyonhufvud, med flera instämt. Jag anhåller alt R.
o. Ad. mätte återremittera denna § och att, i händelse Ståndet
såsom jag förmodar, skulle i ett annat hänseende, beträffande de
rörliga näringarnes beskattning, hos Konungen begära utredning af
förhällanderna och förslag till rättelser hos kommande Ständer, äfven
denna fråga då'måtte tagas i öfvervägande. Den som skall, på
sätt ledamöterna i Kammarrätten äro skyldige att göra, tillämpa bevillms-förordningen,
finnér snart huru osammanhängande denna författning
är. Hon kan icke heller blifva annat, emedan hon upsättes
under löpande riksdag, då man icke har tid eller kan gifva sig
Den 14 Maj f. m.
455
ro ali så noga som vederbör öfverväga alla förhållanden, och af ett
Utsk. hvars pröfvande ledamöter äro alltför talrika till att gemensamt
vara författare. Om således Konungen icke låter lill Ulsk:s
ledning utarbeta något förslag till denna förordning så befarar jag
att bon fortfarande skall till skada för de liesta förblifva lika osammanhängande
och svår att tillämpa som hon nu är. Jag anhåller
alltså om återremiss af denna g, förbehållande mig att framdeles
vid en annan frågas pröfning fä äteruplaga denna rörande fastighetsbevillningen.
Gr. Lagerbjelke: Det ämne som nu utgör föremål för R.
o. Ad:s öfverläggning skulle jag föreställa mig egentligen vara det,
huruvida slutmeningen uti andra mom. af nuvar:de Bevilln.förordms
50:de § bör bibehållas eller icke. För min del tror jag det vara
ganska rätt af Utsk. att hafva borttagit denna slutmening, ty dessa
allmänna jemförelser kunna icke af Taxerings-komitéerna vidtagas.
Vanligtvis utgöres distriktet för en taxerings-komité på landet af en
eller annan socken, högst ett härad, och det blir således för Taxerings-komitéerna
omöjligt att verkställa den allmänna jemförelse,
som i denna slutmening är föreskrifven. Just derföre att denna
omöjlighet för Taxerings-komitéen finnes, har Bevilln.Utsk., så vidt
jag förstår, öfverflytta! denna skyldighet lill Pröfnings-komitéen, genom
ett tillägg till 112 §:n der det heter: ”För alt granska taxeringarna
å näring, rörelse och löneinkomst och alt bestämma egendomars
värden i ett rättvist förhållande både till Statens kraf och
medborgares anspråk på jemlik beskattning.” Jag tror att deri återfinnas
de föreskrifter, som man skulle kunna önska, men endast
öfverflyttade till vida lämpligare auktoritet än Taxerings-komitéen,
hvarföre jag anhåller om bifall till denna §.
Gr. af Ugglas: Jag instämmer med Gr. Lagerbjelke, men
icke endast derföre att det varit komiléen omöjligt alt göra den
jemförelse, som förut varit stadgad, utan äfven emedan just på grund
af ordalagen i nuvar. författning, Taxerings-komitéerna kunnat anse
sig ega rättighet all nedsätta hemmansvärdena så, att de endsst skulle
upgå lill minimibeloppet af tariffen. Det står visserligen icke fullt
bestämdt uttryckt, men det står dock, att komiléerna ega att göra
den nedsättning samma tariff medgifver. Man vet, och det har här
blifvit framställdt, huru olika taxeringsvärdena äro i de olika länen,
en olägenhet, som jag lika med Hr Frih. von Kraemer, önskade få
afhjelpt. Jag tror likväl icke att här är stället att diskutera den
frågan, det blir när minimi-tariffen förekommer, och jag får fästa
upmärksamheten på, alt om äfven en sådan skrifvelse skulle till K.
M. ingå, det likväl blir nödvändigt att här bibehålla den föreskrift
som finnes, emedan Konungens propos. i detta liänsende icke kan
inkomma förr än nästa riksdag, och den tariff, som vi f. n. hafva,
intilldess måste vara gällande. Sålunda blefve detta det rättesnöre
hvarefter Pröfnings-komitéerna, som Utsk. föreslagit, egde att upgöra
sina beräkningar. Jag tror sålunda att återremiss af §:n icke
bör ega rum i ändamål att i densamma införa den omtalade slutmeningen,
hvilken jag anser skulle verka menligt på den rätta be
-
456
Dea 14 Maj f. m.
skattningen, och icke behöfvas i och för nyssnämnde skrifvelse om
minimitabellen, enär i alla händelser densamma intill nästa riksdag
måste blifva gällande, såvida Ständerna icke skulle besluta att helt
och hållet utesluta den, ett förslag, som visserligen inom Utsk. var
å bane men icke väckle stort anklang just bland de öfriga Ståndens
ledamöter. Jag förordar §:n sådan som Utsk. föreslagit den.
Frih. Palmstjerna: Jag instämmer med Gr. af Ugglas och
anser att 2:dra morn. i nuvar. författnings 50:de § berättigar komitéerna
att nedsätta hemmanens värden så långt som minimi-tariffen
kan medgifva. Det icke allenast berättigar utan äfven ålägger
Taxerings-komitéerna att nedsätta värdena till denna minimitarilf.
Då nu vi veta att minimitariffen, som är upgjord för många
är sedan, icke öfverensstämmer med nuvar. förhållanden af jordvärdet
inom riket, så kan jag icke inse något skäl för att i en författning
gifva hänvisning till alt söka i länen åstadkomma en sådan
taxering, som öfverensstämmer med denna minimitariff, hvilken icke
kan godkännas af någon som känner verkliga förhållandet inom orterna.
Taxeringen är visserligen ganska ojemn inom de serskilta
länen och äfven på många ställen, inom samma län, men de exempel,
som af Hr von Hartmansdorff äro framdragna äro likväl icke
några bestämda bevis, enär sjelfva värdet af de taxerade hemmanen
äro så olika. Jag har sjelf egt 2:ne hemman säteri, hvilka sammantagne
icke hade mer än 88 tunnland åker, äng, betes- och
skogsmark, således 44 tunnland per hemman, då det likväl finnes
hemman i andra orter — åtminstone känner jag ett sådant hemman
— som ega 30 till 40,000 tunnland, och således kan det
vara skillnad emellan taxeringsvärdena på hvarje hemman, utan att
detta derföre är orättvist. En erkänd sanning är likväl den, att
taxeringsvärdena i t. ex. Upsala län, äro mycket högre än i Östergöthlands
län, jemförelsevis med jordvärdet. Jag anser att denna §
kan utan någon olägenhet godkännas, och alt deremot 2:dra morn.
i nu gällande författnings 50:de § icke kan gillas. Frågan om någon
utväg alt bereda en bättre minimitariff än den, som f. n. är
stadgad, hoppas jag icke undanskjules längre än till slutet af förordn.
då det ämnet kan åter uptagas.
Hr Lagerhjelm: En och annan talare har anmärkt omöjligheten
för Taxerings-komitéen alt göra sådana jemförelse!', som den
nu gällande Bevilln.-författningen medgifver. Jag inser icke denna
omöjlighet enär jag känner Taxerings-komitéen, der Domaren i orten
sitter, han som meddelar laga upbud och fasta på alla egendomsköp
inom sin domsaga, och följaktligen mäste känna hvad egendomar
som säljas äro värda. Huru desamma taxeras är lätt att få
veta, fastän de äro belägne i andra socknar, och dessutom har han
nog tillfälle till att underrätta sig hur taxeringen tillgår i andra delar
af af samma län. En annan fråga är, huruvida länen sins
emellan äro olika taxerade; och till beredande af enhet derutinnan,
fordras en annan, mera vidsträckt, åtgärd. Hvad Hr von Hartmansdorff
rörrde denna sak yttrat anser jag för min del vara lämpligt,
hvarföre jag instämmer i hans åsigler i detta ämne.
Den 14 Maj f. m.
427
Gr. Mörner: Jag nödgas fortsätta mitt yrkande om återremiss.
Jag kan icke med föreg:de talare dela åsiglen, att något är vunnet
med att utbyta ordet jemförliga värden, som förekommer i nu gällande
bevillmsstadga, mot det uttryck, som i den föreslagne skulle
inkomma medelst nyttjande af orden ”rättmätiga värden,” Vid en
jemförelse emellan olika hemmansvärden, kan man alltid finna hvad
i sådant hänseende kan vara rätt, men ett hemmans absoluta värde,
tror jag nära nog vara omöjligt att med visshet bestämma. Föreskriften
i den nu gällande förordningen är således både säkrare,
billigare och mera tillämplig, än i den föreslagna nya. Enligt den
förra bör icke kunna hända att den enes hemman taxeras till mångfaldigt
högre värde än den andras, derföre att i Taxerings-komitéen
det råkar vara personer, som hafva den individuella äsigten att
den förstnämndes hemman kan taxeras till så och så mycket, enär
de andra ledamöterne härvid äro pligtige att göra erinran om de
finna att ifrågavar. hemman är af enahanda godhet som åtskilliga
andra förut laxerade hemman, och således bör hafva samma värde.
Detta tror jag vara vida lämpligare, än att vilja påstå alt värdet
skulle bestämmas efter ett godtyckligt beslutadt normalvärde. Jag
förnyar min anhållan om återremiss af denna §.
ITr von Hartmansdorff: För min del nitälskar jag endast
för att hemmanen skola jemförligt med hvarandra beskattas. Jag
vill följaktligen att 2:dra mom. skulle lyda ungefärligen så här:” Då
denna Bevilln:s-stadga första gången skall lända till efterrättelse, bör
af K. Befhf:de i kungörelsen tillkännagifvas, alt den minimitariff för
hemmansvärdet i hvarje län, R. St. år 1823 fastställde, nu å nyo
stadfästad och vid bevillms-stadgan fogad, skall lända till efterrättelse
och i intet fall får understigas, samt att komitéerna böra
iakttaga det hemmanen upskattas efter deras med hvarandra
jemförliga värde'''1. Oaktadt denna föreskrift, som man nu vill borttaga,
står ungefär lika lydande i Bevillms-författningen, så har det
dock handt mig, när 2:ne lika goda hemman varit ojemt taxerade,
och jag velat åstadkomma jemnlikhet, att blifva öfverröstad, derföre
att det ena varit nyligen och det andra icke på längre tid försåldt.
För det förra hade man rättat sig efter den gamla taxeringen och
för det andra efter den sista köpeskillingen, som varit högre. Denna
orättvisa har jag velat förekomma och yrkat, att om 2 lika goda
hemman icke blifvit försålda på samma tid, och följakteligen, köpeskillingen
varit olika, de ändock måtte efter deras jemförliga värde
och alltså lika upskattas. Det är icke nog att denna jemförelse sker
i Pröfnings-komiléen och att rättelse der vidtages emellan det ena
häradet och det andra, det behöfves ali denna rättelse iakttages inom
hvarje socken samt emellan den ena och andra församlingen.
Jag har sett exempel på, hurusom 2:ne lika stora qvarnar hafva
blifvit taxerade, den ena, om jag rätt minnes, till 15,000 och den
andra till 5,000 r:dr, derföre att en viss person var ovän med den
ena och vän med den andra qvarnegaren. Sådana omständigheter
måste man förutsätta såsom möjliga, och alltså göra författningarna
sådane, att vederbör, må kunna förekomma den väld som vid taxeringen
kan upkomma.
458
Den 14 Maj f. m.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har såvidt jag förstår
ganska väl bevisat att Bevilln.Utsk. gjort rätt, då det borttagit
slutmeningen uti del föreslagna 2:dra mom. af 50:de §. Om det
nemi. hände, så som han förutsatt, att 2 lika goda hemman såldes
på samma tider, hemmanet A. för 10,000, och hemmanet B. för
7,000 r:dr, sä, då hemmanet A. skulle beskattas, säger någon utaf
ledamöterna i Taxerings-komiléeu, detta hemman skall upskaltas efter
jemförligt värde, och som hemmanet B. är såldt för 7000 r:dr så
skall hemmanet A. upskaltas till samma summa, och när man så
kommer till beskattningen af hemmanet B. säger en annan ledamot
af komiléen, detta hemman skall upskattas efter jemförligt värde,
och som hemmanet A. är såldt för 10,000 r:dr, så skall hemmanet
B. till en så lydande summa upskattas. Om hemmanen skola sättas
till hvarandra i jemförliga värden, så måste man också hafva något
slutvärde, hvilket blir det rättmätiga värdet. Derföre har också, som
Gr. af Ugglas och Frih. Palmstjerna hafva sagt, det nuvar. stadgandet
ledi derhän, att man ansett minimi-lariffen vara det absoluta
rätta till hvilket det jemförliga skall refera sig. Hvad åter Gr. Mörner
anfört om skillnaden emellan jemförliga och rättmätiga, tror jag att det
rättast bör afgöras vid 112:te §. Jag ber att få fästa upmärksambeten
derpå, att om Hr Gr:n bar rätt, så hindrar det icke alt
det stadgande, som han påyrkar, står bättre i 112:<e § och att det
är Pröfnings-komitéen och icke Taxerings-komitéen, som är bäst
qvalificerad för alt pröfva denna sak. Så har jag trott och fortsätter
derföre mitt yrkande om bifall till den föredragna §:n.
Gr. af Ugglas: Genom nuvar. stadgande finues visserligen
föreskrifvet, alt jemförliga värden inom Taxerings-komitéen skola
åsättas hemmanen, men likväl finnes icke föreskrifvet alf jemförliga
värden skola de olika Taxerings-distrikterna emellan åsältas hemmanen,
ty det stadgande, som i 112:te § blifvit inlagd!, fanns icke då.
Utsk. insåg det, som man i allmänhet väl torde inse, att inom
samma distrikt hemmanen någorlunda jemnt mot hvarandra beskattas,
och att olikheter härutinnan äro undantag, men Ulsk. ansåg
nödvändigt alt gifva den gemensamma myndigheten, eller Pröfningskomitéen,
rättighet och skyldighet att jemföra taxeringarne inom de
serskildta komitéerna med hvarandra. Att icke det närvar, stadgandet
tyckes hafva varit lyckligt, hafva dessutom de exempel Hr von
Hartmansdorff framdragit bevisat, så att i den vägen torde det icke
blifva större orättvisa än det förut varit. Jag får för öfrigt endast
hänvisa till hvad jag förut yttrat, och förnyar min anhållan om bifall
till §:n.
Hr von Hartmansdorff: Om min tanke varit den, som
Gr. Lagerbjelke förmodat, att när 2:ne qvarnar varit taxerade, den
ena till 15,000 och den andra till 5000 r:dr, borde antingen den
enas eller andras taxeringsvärde tagas till efterrättelse, då bade det
kunnat hända att man likaväl fästat sig vid det högsta, som, det
lägsta värdet. Min lanke är att hvarken det ena eller andra värdet
skall tagas till rättesnöre med mindre qvarnarne i länet äro, för
öfrigt i allmänhet taxerade, efter ett jemförligt värde, vare sig af 15
Den 14 Maj f. m.
450
eller 5000 r:dr; alldenstund det jemförliga är det, hvarefter man
måste rätta sig om rättvisa skall ega rum. Skulle länets innevånare
anse sig böra sänka qvarnarnas värde t. ex. under 5000 r:dr, då
kommer man på den punkt som Gr. Lagerbjelke omnämnt, nemi.
lill 1823 års minimi-tariff. Den har Utsk. åberopat, och den skulle
qvarstå, antingen Utsk:s betänk, eller mitt förslag antoges. Jag har
icke velat undanrödja den delen af Utsk:s betänk., men få ett tillägg
till Utsk:s förslag. Nu är det bekant alt länen sins emellan äro i
afseende på fastigheterna ganska olika upskattade, så att, när i Småland
taxeringsvärdet utgör en tredjedel, eller mindre af det verkliga
värdet, lärer i Stockholms län det förra i det närmaste upgå mot
det sednare. I Skaraborgs län deremot lärer taxeringsvärdet någon
gång öfverstiga det verkliga. Nödig jemkning mellan de serskilta
länen kan icke heller enl. min tanka åstadkommas förr än Konungen
utnämner en komité, som vederbörligen utreder rätta förhållandet
och åsätter taxeringen såsom sig bör. Min mening är emedledlertid
icke att öka bevillningen på fastigheter; ty om de blefve,
tijxerade tili deras vevkliga xärde, sä finge man nedsätta bevillningen.
Så länge hemmanens taxeringsvärde är alltför olika får den
ena hemmansegaren betala för mycket, och den andra för litet.
Taxeringens olikhet bevisas äfven deraf, att icke sällan händer det
fastighetsegarne hos Kammarrätten i besvärsväg yrka t. o. m. taxeringsvärdenas
förhöjning både på landet och i städerna. Den har
galt så långt, att en jordegare i Skåne begärde icke mindre än
80,000 r:drs förhöjning i sin fastighets värdi. Detta bevisar alt rättelse
hör ske. Jag vet ganska väl att hon icke kan göras före nästa
riksdag; ty Ständerna mäste pröfva Ulsk:s förslag sådant det är, och
de nödgas dä hålla sig vid den gamla författningen. Men sä länge
denna bibehålles bör man icke göra henne sämre än hon är, och
det är just det jag önskar. Jag har hvarken nytta eller skada af
om författningen är dålig, men jag har med grämelse sett huruledes
mänga lida orätt till följd af hennes felaktiga ordalydelse.
Hr Printzensköld: Den benägenhet, som beklagligen visar
sig, att beständigt förändra utfärdade författningar, har äfven nu gjort
sig gällande. Den författning, som nu gäller lill efterrättelse är icke
mer än 2 år gammal. Det vill sålunda synas, som hade man åtminstone
bordt vänta någon tid, för att vinna erfarenhet, huruvida
det stadgande som nu gäller men hvilket Lisk. nu uteslutit, verkligen
medfört så vådliga följder som dem man velat förespegla. Stadgandet
instämmer fullkomligt med det som finnes i den efter 1844
års riksdag utfärdade Bevillms-förordn., endast med undantag af
ordet, ”jemförliga”, hvilket i den sednare författningen införts i st.
f. ordet, ”rättmätiga”, som stod i 1845 års Bevilln:s-stadga. LIr von
Hartmansdorff har omnämnt de förhållanden, som visa alt äfven den
äldre Bevillnrs-stadgan i många fall är oefterrättlig. Den som nu
är föreslagen, skulle blifva det än mer, och hvartill gagnar det dä
alt göra förändringen. Beträffande Hr Gr. Lagerbjelkes försök att
bevisa, det Pröfnings-komiléen skulle bättre än Taxerings-komitéen
vara i tillfälle, att utöfva den jemkningsåtgärd, som ifrågavar. §
400
Den 14 Maj f. m.
åsyftar, så tror jag att motsatsen snarare inträffar, emedan Pröfningskomitéen
icke kan ega lika mycken sakkännedom som Taxeringskomitéen,
af det skäl, att Taxerings-komitéerna såsom omfattande
mindre distrikter naturligen mäste der kunna känna egendomarnes
värden; att dessa komitéer äro biträdde både af Häradsskrifvaren och
Kronofogden inom fögderiet, de der äro pliktige att, i allt hvad beskattningen
inom fögderiet beträffar förskaffa sig den största möjliga
sakkännedom, och af hvilka tjenstemän, Taxerings-komitéerna således
hafva tillfälle att inhemha långt tillförlitligare underrättelser vid bedömandet
af hemmanens jemförliga värde, än förhållandet kan blifva
med Pröfnings-komitéen, som i detta hänsseende icke har någon annan
att för uplysningars meddelande tillgå, än Lands-kamreraren,
hvilken åter omöjligen kan lika väl som samtliga Häradsskrifvare
och Kronofogdar känna beskaffenheten af alla hemman inom länet.
Man har således, långt ifrån att förbättra Bevillnrs-förordn. genom
borttagandet af denna slutmening från 50:de § 2:dra mom. och inflyttande
af några deremot svarande stadganden i 112:te § af den
föreslagna Bevillms-förordn., tvertom försämrat densamma. Jag yrkar
således lika med Hr von Hartmansdorff återremiss af ifrågavar. §
samt att Utsk. måtte åt den gifva en sådan redaktion, hvarigenom
det åtminstone blefve någon möjlighet, både för Taxerings- och Pröfnings-komitéerna
samt Kammarrätten att kunna med någorlunda
rättvisa förfara, då fråga upstår alt höja eller nedsätta hemmans
taxeringsvärden.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle ifrågavar. §, ropades ja och nej; hvarefter H. Ex, hemställde
om R. o. Ad. ansåge de emot denna § gjorda anmärkmr föranleda
till återremiss, samt efter denna proposms besvarande med starka ja,
blandade med många nej, förklarade det han trott sig finna att härvid
ja varit öfvervägande.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 14 Maj e. m.
461
Onsdagen den 14 Maj 1851.
Plenum lil. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för denna dag f. m. samt pleniprot.
för d. 23 sisth April f. m.
llr Brakel, Mauritz Gust.: Jag får afsäga mig det af Hrr
Elektorer vid sednaste sammanträdet erhållna förtroende att vara ledamot
i Bevil!n.Utsk.
Hrr Elektorer hlefvo i anledn. häraf anmodade af H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm., att vid deras nästa sammanträde utse en ledamot
i Bevilln:Utsk. i st. f. Hr Brakel.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.Utsk:s d. 23 och 30 sisth April
på bordel lagda betänk. N:o 4, ang:de grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen samt föreskrifterne för deras tillämpning.
Sedan under förmiddagens plenum de 50 första §§:ne af Ulsk:s
författnings-förslag blifvit genomgängne, förekommo nu
§§ 51 till och med 71.
Sedan underl. Ridd.Sekret, tillkännagifva att Preste- och BondeSl:n
bifallit dessa §§, samt alt någon underrättelse om BorgareSks
i afseende på dessa och efterföljande delar af Utsk.-s författningsförslag
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad, blefvo ifrågavar. §§ af
R. o. Ad. bifallne.
§ 72.
lindert. Ridd.Sekret, tillkännagaf, att Preste- och BondeSt:n
bifallit denna §.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Här har Utsk. uteslutit den
sednare delen af § 72 i den förra författningen sä lydande: ”Egande
komitéerne, att, sä länge denna stadga, enl. R. St:s beslut och R. F.,
länder till efterrättelse, årligen medelst höjning eller nedsättning
jemka egendomsvärdet till närmaste möjliga inbördes likhet, dock
alltid med noga iakttagande deraf, att den för hvarje län i tabellen
fasställda minimi-summan icke understiges; och böra skälen till alla
förändringar alltid i prot. omständligt anföras”. Afven här anser jag
det vara till skada att Utsk. borttagit det gamla stadgandet, att egendomsvärdena
skola jemkas till närmaste möjliga inbördes likhet. Om
denna regel icke iakttages, och stadgandet härom uteslutes, befarar
jag, att derigenom upstår en orättvisa, emedan, på sätt anmärkt blifvit
vid 50 §, man måhända tager sista försäljningspriset till grund
och icke jemförligheten mellan hemmanens värde i ett län. Jag
kan icke inse någon grund hvarföre Utsk. borttagit de sista orden i
§: ”Skälen till alla förändringar böra alltid i prot. omständligt anföras”:
Om det icke sker och någon klagar huru skall Kammar
-
402
De n 14 Maj e. m.
rätten, som i alla fall måste pröfva besvären, förfara. I brist på
skäl måste den öfverklagade åtgärden fasställas, om hon än vore
aldrig så obillig, ty vill man vidtaga rättelse, så är man ej befogad
dertill, då man icke kan upgifva skäl, pä hvilka, enl. lag, hvarje
beslut skall grundas. Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville återremittera
denna §.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Här har man efterfrågat orsaken,
hvarföre Utsk. borttagit den sista punkten ur den gamla §. Jag får
härtill svara, att orsaken varit den, som föranledt uteslutandet af sista
punkten i 50 §. Läsas dessa båda §§ tillsammans, är det för en
Taxerings komité ganska lätt att förstå, hvad med denna höjning
och nedsättning menas nemi. att bringa egendomsvärde inom länet
lill en samstämmighet med minimi-labellen. Man måste väl kunna
inse, alt det värde, hvartill en egendom bör upskattas, skall vara egendomens
rätta värde, och alt någon nedsättning i detta värde icke får
ega rum, derföre att en jord icke vore till sitt rätta värde upskat
tad.
Utsk. har på denna grund borttagit slutet af såväl 50 § som
den ifrågavar. såsom vilseledande, och jag anhåller derföre om
bifall till §:n.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Instämmande med Gr. af
Ugglas får jag i anledn. af Hr von Hartmansdorffs anmärkn., alt
orden: ”Skälen till alla förändringar böra i prot. - alltid omständligt
införas, ”blifvit uteslutne, äran erinra, att i §:n blifvit intagne följande
ord: ”och i prot. anteckna de orsaker hvilka kunnat åstadkomma
förändring i fastighetsvärdet”. Orsaker och skäl äro enl. mitt
omdöme liktydiga. Då R. o. Ad. återremitterat den 50 §, vill jag
icke envist påyrka bifall lill denna §, men tror, alt den kan god
kännas
oberoende af 50 §.
Ilr Printzensköld, Carl: Då, på sätt Gr. af Ugglas medgifvit,
den 72 § står i så nära sammanhang med 50 §, alt en äterremiss
af den sednare bör föranleda en ålerremiss af den förra, anhåller
jag att förevar. § måtte blifva återremitterad för att i sammanhang
med 50 § komma under Utsk:s ytterligare behandling. Jag
tror mig icke begå något misstag i min upgift att 72 §, sådan den
lyder i nu gällande Bevillms-förordn., har nära nog oförändrad bibehållits
sedan år 1840, och den af Bevilln.Utsk:s här närvar, ledamöter
yttrade farhåga, alt 72 §:s innehåll och upställning skola föranleda en
beständig och jemn nedsättning i egendomsvärdet, synes således sakna
giltig grund. Antagas båda dessa §§, är det min öfvertygelse, att
den befarade nedsättningen långt förr skall ega rum, och af sådan
anledn. anser jag nödvändigt, att de ställas i fullkomlig parité med
hvarandra, såsom tillförene varit förhållandet. Jag anser detstomer
nödigt, att författningen gifves den största möjliga tydlighet vid tillämpningen,
som, enl. min åsigt, Kammarrätten är för den skallskyldige
den mest pålitliga domstol ifråga om bestämmandet af hvad,
den skattskyldige skall betala, emedan Kammarrätten består af embetsman,
hvilka icke, såsom på förmiddagen nämndes, af ovänskap
för den ena och vänskap för den andra höja och nedsätta fastighetsvärdet
mera än, som enl. författningen bör ske, utan Kammarrät
-
Den 14 Maj e. n>.
4G3
tens ledamöter följa strängt ordalydelsen i domare-eden att göra alla
lika rätt såväl den fattige som den rike.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om man önskar en dubbel
påminnelse för den skallskyldige att i möjligaste måtto nedsatt:'
taxeringsvärdet, bör man återremittera denna §.
Hr von Hartmansdorff: Gr. af Ugglas har i detta ämne
ungefärligen yttrat detsamm.a som Frih. Palmstjerna, men jag kan icke
finna, att någondera af dem haft rätt. Med R. o. Ad:s tillåtelse
skall jag upläsa en del af §:n i den nu gällande Bevillms-förordn.
så lydande: ”årligen medelst höjning eller nedsättning jemka egendomsvärdet
till närmaste möjliga inbördes likhet, dock alltid med
noga iakttagande deraf, alt den för hvarje län i tabellen fastställda
minimi-summan icke undersliges; och böra skälen lill alla förändringar
alltid i prot. omständligt anföras”. Om icke ordet ”höjning”
stöde der, skulle jag medgifva riktigheten af de värde talarnes
anmärkmr, men så länge det qvarstår, så är det klart, alt författningen
påpekat ej mindre egendomsvärdets ökande än mindskande.
Deremot erkänner jag, att de ord, Gr. Gyldenstolpe uprepat, antyda,
att till prot. skall antecknas de orsaker, hvilka kunnat åstadkomma
förändringar. Det synes således som vore sisla meningen uti §:n af
nu gällande författning öfverflödig, men denna mening innehåller
likväl alt skälen ”alltid skola i prot. omständligt anföras”. Denna
ordställning är mera bestämd och fullständig än den af Ulsk. begagnade.
Den, som ofta tillämpat Bevilln:s-förfaltn:n, och derunder
erfarit Komitéernes sparsamhet på skäl, och huru de som oftast underlåta,
att ens upgifva några sådana, finner behofvet att bibehålla
ett stadgande, hvarigenom motsatlsen uttryckligen ålägges. Thy förutan
blifva besvär öfver komitéernes åtgärder i allmänhet fruktlösa.
Huru skall väl en Öfverrätt kunna uphäfva ett beslut, som icke
innehåller några skäl. Ofverrätten måste dä dömma efter godtycke,
men sådant är i lag förbudet. Han mäste upgifva skäl för sitt beslut,
och när han det icke kan, nödgas han låta bero vid den öfverklagade
åtgärden äfven om han inom sig tror att den klagande
lidit orätt. För domaren är intet beqvämligare än alt säga, det han
icke finner skäl uphäfva ett ölverklagadt beslut, utan låter vid detsamma
bero. Men kan man väl föreställa sig, att någon klagande
skall vara belåten med ett sådant förfarande? Gr. af Ugglas har sagt,
att Ulsk. borttagit slutet af såväl 50 §:n, som den ifrågavar., såsom
vilseledande. Jag tror icke, alt han är det, och att han är vida
bättre än en föreskrift af sådan beskaffenhet som jag nyss omnämnt.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. måtte, icke för Kammarrättens
eller de pröfvandes skull utan för deras, som blifva oriktigt beskattade,
återremittera denna §.
Gr. Hamilton, Hennig Ludv. Hugo: Riktigheten af en
redaktion beror deraf, huruvida hon, såvidt möjligt är, uttrycker,
hvad man vill göra till lag och icke något annat. 1 detta afseende
synes mig Bevilln.Utsk:s ifrågavar. förslag ega åtskilliga företräden
framför den gamla §. Naturligtvis åsyftar man, att Taxerings-komitéerne
skola åsätta egendomarne ett värde, hviket, så mycket som
464
Den 14 Maj e. m.
möjligt, är rättvist d. v. s. att alla egendomarnes taxeringsvärden
blir relativt till deras verkliga värden lika. Detta är också uttryckt
i Utsk:s förslag till 72 §. Har nu detta en gång blifvit verkstäldt,
så synes mig, att 72 § i nu gällande Bevilln:s-förordn. är fullkomligt
oriktig, enär deri säges: att man ärligen skall genom höjning
eller nedsättning jemka egendomsvärdena lill närmaste möjliga inbördes
likhet. Jag tror, alt det vore skadligt och skulle väcka
misstroende hos de beskattade mot åtgärdens riktighet, om värdet af
deras egendomar årligen jemkades för åstadkommande af en sådan
likhet. Dessutom hafva Taxerings-komitéerne i nu gällande Bevillmsförordms
72 § fått ett åliggande, som de icke kunna fullgöra, nemi.
att vid detta egendomsvärdets bestämmande hafva ett serdeles afseende
på den i tabellen för hvarje län fastställde minimi-summa. Detta
kan endast ske af Pröfnings-komiléen, sedan den från samtlige Taxerings-komitéerne
erhållit upgifter å de värden, hvartill egendomarne
inom Taxerings-distrikterne blifvit upskaltade, men för Taxeringskomitéen,
hvars åtgärd omfattar endast en mindre del af länet, är
det omöjligt att tillse, huruvida den gått under den för länet fastställda
minimi-summan. Då således Utsk:s föreslagna redaktion innehåller
de bestämmelser, hvilka Taxerings-kommitéerne både kunna
och böra upfylla, måste jag rösta för bifall till förslaget.
Gr. af Ugglas: Då de Hrr, hvilka yttrat sig emot Ulsk:s förslag
till 72 § hufvudsakligen åsyfta en lika beskattning å den olika
jorden, torde jag få fästa deras upmärksamhet derå, att med den
föreslagne redaktionen sådant jemväl är afsedt. §:n föreskrifver nemi.
att Taxerings-komitéerne skola med omsorg tillse, att alltid värdet
må så bestämmas, att alla medborgare i samhället, i förhållande till
deras egendom, lika beskattas. Föreskriften är således klar och bestämd.
Dessutom har blifvit anmärkt, att det förra stadgandet icke
vore vilseledande. Det torde icke vara någon obekant, att taxeringsvärdena,
hvilka i alla län variera, ingenstädes uttrycker det sanna
värdet. En orsak till denna olikhet måste finnas, och enl. min åsigt,
ligger uti det viseledande, som sjelfva minimi-tariffen innehåller.
För att åstadkomma en riktig beskattning å egendomar måste Taxerings-komitéerne
hafva fria händer. De måste hafva föreskrifter
så bestämde, att deras verksamhet icke inskränkes. Thy förutan tror
jag icke att målet kan vinnas. Då nu principen af en lika beskattning
blifvit i, §:n fullkomligt uttryckt, anser jag den vida bättre
än 72 § i 1848 års författning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter till bifall å ifrågavar. §
framställda propos., besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§ 73.
Underl. Ridd.Sekret, tillkännagaf att denna § blifvit bifallen af
Preste- och BondeSt:n.
Frih. Palmstjerna: Ehuru Preste- och BondeSt:n hafva bifallit
denna §, synes mig likväl den deri fastställda minimi-bevilln.
å stång
-
Den 14 Maj e. ra.
467
å stångjernssmidet under nuvar. konjunkturer allt för hög och icke
öfverensstämmande med Brukens behållning af smidet. De Bruk,
som hafva långa transporter af tackjern och kol, kunna knappt smida
med någon förtjenst, och bevilln. derföre ej skäligen bestämmas efter
den beräkning, att behållningen skulle utgöra \ af försäljningssumman
för hvarje SkS’ stångjern. Lyckligtvis finnas icke många Bruk
i denna belägenhet, men det gifves likväl trakter, hvarest Bruken icke
kunna komma till en sådan behållning. Det synes mig således vara
skäl, att Ulsk. tager denna fråga i närmare öfvervägande och jag
föreslår att de Bruk, hvilka hafva en så ofördelaktig belägenhet,
beläggas med en mindre bevilln,, hvilken enl. min åsigt bör vara
beräknad efter en behållning af utaf försäljningvärdet i st. f. ^
som nu är minimi-beloppet. Ulin erfarenhet har visat, att mångå
Bruk endast med yttersta svårighet kunna komma derhän, att de
för det tillverkade jernet erhålla den köpeskilling, att de kunna draga
en bevilln. efter ^ af försäljningsvärdet, och då är det väl billigt,
att bevilln. lämpas efter ett sådant förhållande.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: Jemte det jag förenar mig med
Frih. Palmstjerna i anhållan om återremiss får jag förklara, att
bland alla Bevilln:s-förordn:s stadganden finnes i min tanke intet så
obilligt som detta. Det förutsätter nemi. att Bruksegarens vinst på
jernets ulsmidning skall utgöra minst ^:del af dess försäljningspris,
d. v. s. efter nuvar. värde, ungefär 16 r:dr Sk$ å denna vara
— en vinst af 1 r:dr 32 sk. b:co. Jagharmig specielt bekant åtskilliga
Bruk, hvilka icke hafva någon vinst af sitt smide, sådana
Bruk nemi., hvilka måste köpa kol och tackjern och hafva långa
transporter. Det är faktiskt bevisadt, att dessa Bruk icke hafva
någon inkomst af tackjernets ulsmidning, och att bruksrörelsen blott
skenbart synes bära sig derföre, att grundegendomens afkastning inbegripes
i beräkningen. Det är denna afkastning men ej utsmidningen,
som utgör den egentliga behållningen. Jag känner ett Bruk,
som är privilegieradt till 1,200 Skit smide, men derjemte drifver
en betydlig fabrikation af en annan meta!. Egaren af detta Bruk
hade uptagit hela tillverkningen vid Bruket i en summa, men då
han fann, att hans behållning å jernlillverkningen var obetydlig,
bokförde han inkomsten af de båda fabrikerne serskildt, och vid
bokslutets upgörande befanns att behållningen af 1,200 Skfå stångjernssmide
utgjorde sammanlagdt 8 r:dr 40 sk. Jag har här en
kalkyl för ett annat Bruk, sorn utvisar eli bättre förhållande, hvilket
Bruk är beläget 2 mil från Amål och således icke har långa transporter
för stångjernet. Denna kalkyl, som är uprättad för sistlidna
år, är upgjord sålunda: i r:gds-mynt.
1 Skf? Persbergs tackjern i Christinehamn 14.
Carlskoga jernet 13: 24.
Frakt öfver Wenern
— 20.
Vägomkostnader i Amål
— 5.
Frakt lill Bruket 12 å — 16.
1 Stig kol 4: 24.
6 II. 30
468
Den 14 Maj e. m.
Smideslön för 1 Sk# stångjern, beräknad med afskrifning
af spanmålspris, ved ete 1: 11.
Verkstädernes underhåll, skatten, fattigvård, presters aflöning
m.
1: —
Ränta ä förlager, större reparationer och inspektion . . 2: 18.
23: 46.
A förra årets smide blefvo 148 Sk# öfverjern, som
minskar tillverknings-priset per Sk# med . . 32 sk.
och 300 stigar öfverkol som minskar d:o med . 14 ,,
4g
1 Sk# stångjern kostar alltså vid bruket r:gds 23.
Jag får derjemte tillägga, alt detta Bruk är ibland de bäst belägna
och tillika bättre skötte bruken. Jag tror, att om dylika kalkyler
uprättas för de fleste af vära jernförädlingsverk, resultatet
skall blifva, att den vinst, hvarmed bruksegaren skyldrar, utgöres
utaf afkomsten af grundegendomen. Jag anhåller alltså om äterremiss
och tror, att minimi-tariffen bör nedsättas icke såsom Frih.
Palmstjerna föreslagit till T'j utan till T's af försäljningsvärdet.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Lika med föreg:de talare
tror äfven jag, att denna punkt tål någon jemkning. Den siste
talaren har sagt, att grundegendomen vid Bruken egentligen lemnat
egaren någon behållning. Jag får likväl härvid erinra, att Bruk
finnas, hvilka endast ega vattenfallet och den jordrymd, hvarå smedjan
blifvit upförd, och detta vattenfall och denna jordrymd skall nu
till bevillning taxeras till ett värde, beräknadt med afseende deruppå
att minst ^ af hammarskatts-priset skall utgöra vinst på tillverkningen.
Att på många ställen egaren icke af sin rörelse har den
vinst, att han kan tåla en sä hög hevillning, som den, hvilken till
följd häraf kan honom drabba, har Hr von Troil visat, och jag anhåller
derföre, ali fä förena mig med dem, som yrka återremiss.
Gr. af Ugglas: Jag instämmer med de föreg:de talarne, men
skulle önska, att R. o. Ad. icke bestämmer beloppet af bevilln. utan
öfverlemnar det åt Utsk. Inom Utsk. föreslogs, hvad äfven Hrr Halling
och Eklund i deras reservationer uptagit, minimi-summan till
,'3 och vid anställd votering härom inom Utsk. antogs Utsk:s nuvar.
förslag med endast få rösters pluralitet. Den nu föreslagna nedsåttningen
synes mig billig, men, för att icke komma till ett motsatt
resultat med BorgareSt., hvars beslut i ämnet är oss ännu obekant,
skulle jag tro, det vara rättast, att icke nu bestämma något
belopp.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Efter de uplysningar jag enskildt
erhållit och hvad i öfrigt här blifvit anfördt, anser äfven jag att den
nuvar. minimi-tariffen är för hög samt bör nedsättas. Men att göra
denna nedsättning ända till Tl5 synes mig för mycket tilltaget, och
kan leda derhän, att ingen nedsättning medgifves. Jag tillstyrker
derföre nedsättningen till ,2, och tror alt man då kommit det rätta,
något så när. Som Utsk. ånyo kommer att pröfva denna §, anhåller
jag alt 2:dra mom. måtte blifva indeladt i flere mom:r, emedan
detsamma innehåller så många olika förhållanden.
Den 14 Maje. m.
469
R. o. Ad. ansåg de emot denna § gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
§ 74.
Undert. Ridd.Sekret. tillkännagaf, att Preste- och BondeStm bifallil
denna §.
Hr Aminoff: Jag anhåller om återremiss af 74 §, på det att
densamma måtte indelas i noma i likhet med hvad jag vid föreg:de
§§ yrkat.
Hr von Hartmansdorff: Hr Sundin har inom Utsk. yrkat
alt denna § skall förtydligas, så att man bestämdt må veta, alt han
på engång omfattar både stängjerns-tillverkningar och mannfakturförädlingen,
men detta har Utsk. förklarat vara onödigt, emedan bevillniugen
visade sig derigenom blifva allt för hög. Men om Utsk.
hyst den tanke, det här uttalat, hvarföre har det icke bestämdt uttryckt
densamma? Exempel saknas måhända icke, att misstag blifvit
begångna som föranledt högre beskattning. Jag anhåller derföre, att
början af § mätte erhålla följande lydelse: ”Vid de Bruk* der hela
eller en del af smidet till manufaktur förädlas, värderas stångjernstillverkningen
och manufaktur-förädlingen gemensamt efter den grund,
nästföregående § stadgar.” etc. Pä det att denna rättelse må af
Utsk. göras och derigenom äfven blifva iakttagen af de öfriga Stånden,
anhåller jag, att ifrågavar. § återremitteras.
Frih. Palmstjerna: Jag har intet att invända emot en återremiss;
men jag betviflar lämpligheten af den föreslagna redaktionen,
enär den förutsätter, att bevilln. icke bör vara högre på manufaktur-förädlingen,
än på slångjernssmidet, och all således vinsten
af det förra icke skulle vara större än af det sednare. I händelse
likväl, alt §:n återremitteras, torde Uisk. taga detta i närmare öfvervägande
och afgifva ett lämpligt förslag för ändamålets vinnande,
så nemi. att något missförstånd icke må ega rum af dem, sorn
vilja, om jag sä må uttrycka mig, hänga upp sig på ordställningen.
Den nu gällande Bevillms-förordn. har länge varit tillämpad, och
jag har mig åtminstone icke bekant, att några misstag om dess rätta
mening egt rum. Dä emedlertid ett förtydligande kan åstadkommas,
hvilket aldrig skadar, har jag icke något att invända mot en
återremiss.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Till de skäl, här blifvit
anförda för återremiss af 74 § får jag lägga, att sedan B. o. Ad.
återremitterat 73 § på den grund, att R. o. Ad. aösåg minimitariffen
böra nedsättas, det synes mig vara skäl, att äfven återremittera
den förstnämnde § sorn bestämmer minimi-tariffen för manufaktursmidet.
Enl. min åsigt äro fördelarne af manufaktursmide!
icke sä öfvervägande dem af stångjernslillverkningen, att, om man
anser skäligt, att nedsätta berörde tariff för stångjernssmidet, densamma
icke äfven bör nedsättas för manufaktur-förädlingen.
R, o. Ad. ansåg de emot ifrågavar. § gjorda anmärkn:r föranleda
till densammas återremitterande.
30 *
470
Ilen 14 Maj e. m.
§§ 75 lill och med 80.
Underl. Ridd.Sekret, tillkännagaf, alt äfven dessa §§ blifvit af
Preste- och BondcSt :n bifallne.
Ilr Aminoff: Jag anhåller, att, då betänk. å:erkommer lill
UlsL, Utsk. ville indela 7G:te, 78:de och 79:de §§:ne i mom:r.
Gr. Gydenstolpe: Hr Aminoff har önskat, att dessa §§ måtte
indelas i mom:r. De synas mig likväl sä korta, att någon sönderdelning
af dem icke är af nöden, och då någon förändring af dem
här icke eller blifvit ifrågasatt, lärer väl någon sådan icke kunna
vidtagas, hvilken dessutom skulle vid deras läsning åstadkomma en
obehöflig styckning. Jag anhåller alltså, att dessa §§ måtte bifallas.
Hr Aminoff: Jag får fästa Ståndets upmärksamhet derpå, att
jag i afseende pä ifrågavar. §§ anhållit, att desamma måtte blifva
indelade uti mottar, på de skäl, jag förut haft äran anföra.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. 6 §§.
§ 81.
Underl Ridd.Sekret. tillkännagaf, att PresteSt. bifallit denna §,
men BondeSt. återremitterat Utsk:s förslag till förändradt stadgande
i ämnet.
Hr von Hartmansdorff: Enl. nu gällande Bevilln:s-förordn.
skall inom Taxerings-komitéerne den mening gälla, som länder den
skattskyldige lill förmån. Detta stadgande öfverensslämmer med den
i allmänna lagen uttalade grundsats, alt domaren skall heldre fria
än fälla. Uti förevar. § har Utsk. antagit en motsatt regel, så att
när meningarne inom nämnde komiléer blifva lika delade, skall den
gälla, som länder kronan till fördel. Måhända har Utsk. härutinnan
icke förfarit så orätt, men jag befarar, alt, om en sådan grundsats
intages i Bevillms-förordn., hon blir förhatlig, hvaraf åter kan upkomma
den följd, att man i förtrytelse taxerar lägre än eljest. Jag
tror således att både för rättvisans oell kronans skull det vore bättre
att bibehålla den gamla föreskriften, och anhåller alltså om återremiss
af denna §.
Gr. Mörner: Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff!.
Såvidt jag kan förstå är ändamålet med allmänna bevillningen icke
att till Statsverket inbringa den största möjliga inkomst, utan blott
att fylla den brist, som de ordinarie skatterna och Statens öfriga
intrader lemna för utgifternas bestridande; och då beloppet af bevilln.
är så beräknadt, alt det alltid går upp till erforderlig böjd,
kan jag icke inse något skäl, till införande af orden: ”till kronans
förmän”. Dessutom synes det mig ganska naturligt, att om man
företrädesvis skall vältra besväret att klaga öfver debiteringen på
någon, så bör detta onus drabba dem, som bevaka kronans rätt
och icke de skattskyldige. Af dessa skäl anhåller jag om återremiss
*f denna §.
Gr. af Ugglas: Jag är af motsatt tanke med den sisle talaren,
ty först och främst får jag erinra, alt~det öfverklagade stadgandet i
Den 14 Maj e. m.
471
§:n icke innefattar en ny princip, ulan del har funnits i alla I3evilln:s-förordn:r
ända lill 1840 års riksdag, då det nu gällande stadgandet
infördes. Hvad i öfrigt emot della stadgande blifvit anfördt,
kumle vara riktigt, om i allmänhet hevilln. (ill Statsverket erlades
för den inkomst, hvilken är med sådan belagd, men då med högst
fä undantag sådant icke är förhållandet, utan kronan alltid är lidande,
är det väl skäl, att så mycket möjligt är, försäkra henne om dess
inkomster. Gr. Mörner har sagt, att meningen med Bevillu:s-förordn.
icke är alt skaffa kronan den största möjliga inkomst. Häruti förenar
jag mig till vissa delar, men meningen är likväl att tillförsäkra Slaten
det belopp, som för densamma blifvit beräknad, och då sådant
oupphörligt elluderas, mäste väl i författningen intagas ett stadgande,
som till någon del tillförsäkrar Staten härom. Hå Bevilln:s-Utsk. beslöt
della stadgande var någon förändring i Taxerings-komitéerne i städerne
icke afgjord. Såsom Hrnne känna utgjordes tillförene Taxerings-komitéerne
i städerne till hälften af borgare och andra hälften af andra
samhällsklasser, och då man kände, all borgare gemenligen upgifva
sina inkomster till eli ringare belopp än som vederbör, sökte Utsk.
genom detta stadgande tillförsäkra Staten att erhålla, hvad densamma
tillkommer. Med nuvar. stadgande står delta svårligen att vinna,
ty om än de taxeringsman, hvilka icke vore borgare, inseende det
oriktiga i taxerings-upgifterne, sökte mangrant alt påföra en högre
och rättvis bevilln., strandade dock alla dessa bemödanden mot den
föreskrift uti 81 § som tillät den af eli gemensamt intresse lifvade
andra hälften utaf taxeringsmännen, att enl. detta intresse bestämma
bevillningen. För landet är detta stadgande af ingen betydelse,
emedan paria vota icke der kunna upkomma, dä antalet ledamöter
är udda. Det är väl sanni att om Utsk:s förslag till ordnande utaf
städernas Taxerings-komitéer antages, äfven en sådan ojemnhet derstädes
upslår. Men då man känner svårigheten, alt enl. nu gällande
författning i städerne kunna få komitéerue tillsatte med ledamöter
från öfriga klasser nemi. Adeln, PresteSt. och Ståndspersoner, kan
äfven om denna författning i enlighet med Ulsk:s förslag förändras
lätt hända att Borgerskapct erhåller inom komitéerne, om icke öfvervigt,
åtminstone ett lika antal röster med de öfriga, och skulle jag
derföre tro, det vara klokt och billigt, att återuplaga det stadgande
som förut funnits. Hr von Hartmansdorff har sagt, alt Utsk:s förslag
skulle väcka mycken ond blod. Stadgandet, som Utsk. föreslagit,
har, såsom jag redan nämnt, varit tillämpadt under en längre
följd af år och jag vet icke, om klagomålen den tiden varit större
än nu. Det vet jag dock, alt om detta stadgande borttages, borttager
man äfven ett medel, att kunna rälta missförhållanden uti
städernes taxeringar. Jag anhåller om bifall lill Utsk:s förslag.
Gr. Gyldenstolpe: Jag förenar mig med Gr. af Ugglas. Jag
kan icke inse, att, såsom Hr von Hartmansdorff yttrat, ifrågavar.
stadgande skall göra Bevilln:s-förordn:n förhatlig; ty icke har så
varit förhållandet under de många år, författningen varit gällande
med bibehållande af detta stadgande. Det, af Hr von Hartmansdorff
nu förordade, infördes i förordn:n vid 1840 års riksdag. I jemjörelse
472
Den 14 Maj e. m.
med det dittills gällande och af Utsk. tillstyrkta, är alltså det nu befintliga
stadgandet långt yngve, och just derföre, att vid Taxerings
konaitérne
ingen bevakar kronans rätt, tror jag att i författningen
bör stadgas, att i händelse af lika meningar, den alltid bör gälla, som
länder lill kronans förmån. Jag tillstyrker således bifall till Utsk:s
förslag.
Hr Aminoff: I sjelfva hufvudsaken instämmer jag med Hr von
Hartmansdorff.
Jag anser mig skyldig böra uplysa, att vid 1840—1841 års
Bevilln Utsk:s förhandlingar, gafs tydligen tillkänna den stora missbelåtenhet
deröfver, att uti Bevilln:s-förordn:n blifvit infördt det
stadgande, att om meningarne blifva lika delade emellan kro
nans
och den skattskyldiges rätt, skal! kronans fördel blifva gällande.
Detta, enl. min öfvertygelse, orättvisa stadgande blef också af Utsk.
förändradt till den skattskyldiges förmån, samt godkändes af R. St.
Nu vill Utsk. åter införa det före år 1840 varande stadgande;
på hvilken grund sådant skett är mig obekant, åtminstone öfverensstämmer
det cj med allmänna lagen, som bjuder, att man helldre
bör fria än fälla. Föröfrigt inträffar högst sällan den händelse att
röslerne äro lika till antalet för hvardera meningen. Men om sä
skulle inträffa att kronans rätt blefve förnärmad, så finnes alltid ett
krono-ombud tillstädes, som kan reservera sig mot beslutet, samt
sedan anföra besvär å behörig ort; hvaremot, och om den skattskyldiges
rätt trädes för nära, han har många omvägar alt göra, innan
slutlig rättelse kan erhållas.
Jag afstyrker förändringen såsom ledande till ingen nytta, blott
till missbelåtenhet samt anhåller alt denna § måtte blifva oförändrad.
Afven jag yrkar återremiss uti ifrågavar. ämne.
Frih. Tersmeden: Gr. Mörner har ganska riktigt redogjort
för ändamålet med beviliningen nemi., att fylla Slatsbehofven, men
ingalunda att, så mycket möjligt är, utkräfva skatt af den skattskyldige.
Hvar och en, som erkänner grunden för bevillms utgående
lärer väl äfven medgifva det riktiga i den åsiglen, att i händelse
Taxerings-komitéernes ledamöter stanna i lika meningar den bör gälla,
som länder den enskildte till fördel. En föreg:de talare har redan
ådagalagt, att kronan har mycket lättare än den skattskyldige att få
dess rätt bevakad; ty kronan har alltid ombud, som äro förordnade att
iakttaga dess rätt, hvaremot den skattskyldige sjelf mäste tillse,
att han i sin rätt. icke förnärmas, hvilket icke alltid aflöper utan
kostnad, hvarifrån kronan likväl är befriad. Såsom redan är nämdt,
infördes i Bevillms-förordn. på ganska goda grunder för tio år sedan
stadgandet, att i händelse af lika meningar inom Taxerings-komitéerne
de skattskylldiges fördelar skulle ega företräde framför kronans,
och jag skulle anse det mycket oklokt om detta stadgande ur
författningen uteslutes. Jag tror visserligen, ali hvad landet i allmänhet
beträffar; det föreslagna stadgandet icke kan verka något serdeles
menligt, så vida ingen förändring sker i bestämmandet af egendomarnes
värde, men inom medlersta Sverige är detta egendomsvärde
så högt uptaget, att vidare förhöjning derutinnan icke kan ega rum.
Den 14 Maj e m.
473
Att uu i förordningen intaga ett stadgande, som möjligen skulle bibringa
folket den opinion, att cn förhöjning i upskallningen skall
göras, anser jag mindre klokt och jag förenar mig derföre med dem,
hvilka yrka återremiss.
Hr von Hartmansdorff: Man har sagt det föreslagna stadgandet
vara gammalt, och alt det under den tid, det varit gällande,
icke åstadkommit något missnöje i landet. Häfom kan jag icke yttra
mig, emedan jag den tiden icke hade alt skaffa med Bevilln:s-förordn:s
tillämpning. Mig synes det dock klart, alt sedan ett stadgande
blifvit i Bevilln:s-förordn:n infördt, hvilket öfverensslämmer
med den i allmänna lagen uttalade grundsats, måste afvikelse derifrån
välla missnöje och sådant med rälta. Man påslår att Bevilln:s-förfaltningen
eluderas derigenom, alt upgilterne till Taxerings-komiléerne
äro lägre än de böra vara. Del vet jag ganska väl, men
delta missförhållande höfves icke genom antagandet af Ulsk:s förslag.
Då erfarenheten visal, alt bevillningens belopp icke medförer brist ulan
gifver öfverskott, hvad vill man mera begära? Gr. af Ugglas har
ansett ifrägavar. stadgande behöfligt i fråga om Taxerings-komitéernes
sammansättning inom Släderne. Detta skäl hade bordt föranleda,
hvad Utsk. äfven gjort, nemi. att föreslå en förändring i sammansättningen
af Städernes Taxerings-komiléer. Skulle likväl denna förändring
befinnas icke lillfylleslgörande må en ytterligare rättelse derutinnan
cga rum, men att för denna orsaks skull införa i Bevilln:sförordn.
eli stadgande, som gäller både land och släder är enl. mitt
omdöme oriktigt. Det af Grin nämnda skälet, att stadgandet åsyftar
endast släderne, ehuru såsom jag redan nämnt författningen rörer
äfven landet, bör föranleda lill återremiss, hvarom jag ånyo anhåller.
Gr. af Ugglas: Frih. Tersmeden har åter uptagit, hvad Gr.
Mörner nyss yttrat nemi. alt ändamålet med bevillning endast är
alt fylla Statsbehofven. Jag vill häruti instämma med Hr Frilen,
dock med det tillägg, all del äfven måste afses, att de bidrag hvilka till
fyllande utaf dessa behof erfordras rättvist fördelas på hvarje samhällsklass
och hvarje dess medlem, så att de i förhållande till hvar
och ens förmögenhet må utgå. Då förhållandet hitintills icke varit
sådant utan i allmänhet en klass i samhället mindre än andra bidrager
till fyllandet af dessa Statens behof, måste det hafva varit
Bevilln:s-Utsk:s oeflergifliga pligt, att till B. St. afgifva förslag till
afhjelpande af dessa missförhållanden. Mali har sagt, att det vore
obehöflig!, alt i förordningen antaga det föreslagna stadgandet, då
kronan alltid kan göra sin rätt gällande. Jag betvifla!- likväl, alt
kronan eger denna förmåga, ty egde hon henne vore oförklarligt,
att hon icke bättre än hittills skett bevakat denna hennes rätt.
Frih. Tersmeden: Lika med Gr. af Ugglas är jag öfvertygad,
alt Städerne i bevilln. icke betala, hvad de böra, men jag är
äfven öfvertygad, alt någon förändring derutinnan icke vinnes, äfven
om Utsk:s förslag antages. Den skulle tillvägabringas på ett helt
annat sätt. Hr von Hartmansdorff har redan visat, att 81 § gäller
icke blott Städerne utan äfven landet, och då på jordegendomen
är lagd den hufvudsakligaste bevillningen, är det väl ick£ rimligt
474
Den 14 Maj e. m.
eller ens billigt, att, för att åstadkomma en högre bevillning å förmögenheten
inom Städerne, i §:n intaga ett stadgande, hvilket såsom
omfattande både städerne och landet möjligen kunde höja bevillningen
å landlegendomarne, och min öfvertygelse är, att, utan
att leda till någon nytta i afseende ä de ökade inkomster, man vill
skaffa Staten; §:n kommer att väcka förargelse. Hvad angår Gr. af
Ugglas anmärkn. ifråga om Pröfnings-koraitéernes oförmåga, att göra
förändringar i Taxerings-komitéernes beslut, rörande beskattningen,
så erkänner jag den alldeles icke, ty jag har en gång varit ledamot
i en Pröfnings-komité, hvarest en ganska noggrann revision iakttogs,
och som föranledde en ökad beskattning för en stad; hvarföre jag
tror, alt om Pröfnings-komitéerne vilja iakttaga sina skyldigheter de
hafva både makt oell förmåga, att kunna rälla närvar, missförhållanden.
Jag yrkar således fortfarande återremiss på denna §.
Gr. Hamilton: Förevarande fråga synes mig hafva mindre
effekt genom dess tillämpning än genom del intryck, som af det
föreslagna stadgandet åstadkommes. I delta fall hafva skäl, för och
emot, blifvit anförde, hvarom jag likväl icke vill yttra mig. Men
då de ledamöter, hvilka önska en förändring i Utsk:s förslag, yrkat
återremiss deraf, har jag begärt ordet, för alt hemställa, huruvida
det icke vöre skäl, att ifråga om så väl denna som efterföljande §§,
hvaruti icke någon siffra, utan endast reglementariska stadganden
förekomma, Ståndet genast beslutar en förändring i st. f. att återremittera
Utsk:s förslag, hvarigenom man vinner skyndsamhet i ärendets
behandling och gör en del skrifveri öfverflödigt.
Hr von Hartmansdorff förklarade sig häruti instämma.
Gr. Mörner: Jag skulle visserligen vilja förena mig med den
siste talaren, men får dock framkasta den betänklighet om, då det
är fråga om efter hvilket sifferbelopp skatten skall beräknas, antingen
efter ett högre eller ett mindre, denna tvistepunkt icke rörer
beskattningen och följaktligen icke kan af Ståndet, pä sätt den värde
talaren föreslagit, nu afgöras.
Gr. Hamilton: Den 71 § Ti. F., som bestämmer sättet för
behandlingen af Bevilln:s-Utsk. förslag, afser endast de frågor, hvilka
förekomma i den 70 § af samma grundlag; och angår grunderne
för bevillningen och fördelningen deraf efter de förut fastställde grunderne.
Så vidt jag kan inse, angår Ulsk:s förevar, förslag icke grunden
för bevillningen eller dess utgörande, utan endast den frågan,
huruvida, i händelse af lika meningar inom Taxerings-komiléerne,
den skall blifva gällande, som länder kronan till förmån. Detta stadgande
är följaktligen icke något annat, än en reglementarisk föreskrift,
hvilket ofta förekommer i Bevilln:s-förordn:n.
Gr. af Ugglas: Jag delar Gr. Mörners åsigt, ty det mäste
ovilkorligen betraktas såsom en grund för bevil!n:s utgörande, om
i händelse af lika röster inom komiléerne det högsta beloppet, hvilket
en mening påyrkar, skall den skattskyldige påföras. Så ser jag
saken, och om denna min åsigt skulle delas "af något annat Riks
-
Den 14 Maj e. m.
475
Stånd, vore det måhända mindre lä&pligt, att R. o. Ad. antager Gr.
Hamiltons förslag. Jag skulle derföre tro rättast vara, att, då §
blifvit återremitterad af ett Stånd, R. o. Ad. jemväl lemnar densamma
en lika åtgärd.
Hr Printzensköld: Afven jag delar de åsigter Gr. af Ugglas
nu yttrat; ty jag anser det vara en väsendtlig grund för bevilln:n.
huruvida denna skall i följd af den ena eller aDdra Taxerings-komitéens
beslut, kunna påföras lika skattskyldige lill olika belopp.
Jag vill således ej bestrida återremiss. Hvad åter sjelfva saken beträffar
så tror jag, ifråga om beskattningen af landets fastigheter,
det nära nog vara likgiltigt om det af Bevilln.Utsk. nu afgifna förslag
godkännes eller icke; ty jag betviflar ingalunda, att ju icke §:n
hädanefter såsom hitintills, kommer att tillämpas på ett sätt, hvarigenom
så stora skiljaktigheter undvikas inom komitéerna, att den
ena hälften röslar för ett och den andra för ett annat. Men då
ett olika förhållande kan, hvad angår städerna, möjligen inträffa, och
hvartill anledningen icke heller saknas, skulle det måhända vara både
nyttigt och ändamålsenligt, om den af Ulsk. föreslagna §:n blefve
af R. St. godkänd.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs till bifall å ifrågavar. § frarnstälda
propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter II.
Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkmne föranleda
till återremiss, samt då dervid åter ropades ja och nej, förklarade
det han trott sig finna denna sednare propos. besvarad med
öfvervägande ja.
§ 82.
Sedan lindert. Ridd.-Sekret, tillkännagifvit, att Preste- och
BondeSl-.n bifallit denna §, blef densamma af R. o. Ad. bifallen.
§ 83.
Underl. Ridd.-Sekret. tillkännagaf att äfven denna § blifvit
bifallen af Preste- och BondeSt:n.
Gr. Hamilton: Ulsk:s förslag i 83 § är en följd af den förändring
Utsk. föreslagit i den 84 §. Om Ståndet således bifaller
Utsk:s förslag i sistnämnde § så bör den förre äfven bifallas. Anser
R. o. Ad. åter, alt 84 §:n bör, sådan den lyder i nu gällande
Bevilln.Förordn. oförändrad bibehållas, bör äfven så förfaras med
den 83. Jag anhåller således att Hr Frih. o. Landtm, täcktes låta
föredraga den 84 § för att beslut derom må kunna fattas innan
den 83 §:n afgöres.
Frih. Cederström, Rud.: Jag hade ämnat fästa Ståndets upmärksamhet
på en i 83:e §:n företagen förändring, hvilken, dåden
icke utgör något tillägg, lätteligen kan förbises. Denna förändring
består i följande ur § uteslutne ord, i fråga omlönerne: ”efter deras
i Staten uptagna belopp.” Se pag. 26 i betänk. Jag kan likväl
icke inse någon förmån af dessa ords uteslutande utur denna lika
litet sora utur påföljande S4:de §, hvarest man i stället inflickat en
annan ordställning, hvaraf nyttan synes mig mycket tvifvelaktig.
470
Den 14 Maj e. m.
Emot Gr. Hamiltons förslag, att den 84 § må först föredragas, har
jag intet att invända, ty jag hoppas, att R. o. Ad. i alla fall finner
lämpligt att återremittera båda dessa §§:r, på det att den gamla
läsarten må bunna återställas.
Hr Printzensköld; Anledmn till de af Utsk. föreslagna förändringar
i 83 och 84 §§:ne synes mig vara den, att man velat åtkomma
de indelta officerslönerne vid Svenska Arméen sålunda,
att de skola blifva högre beskattade än, som, enl. ordalydelsen i
den nu gällande författningen, eger och får ega rum. Man vet
nemi. att den af K. M. för de Indelta reg:tena fastställda normalstat
uptager de indeldta lönerna med förvandling lill visst belopp i
kontanta penningar, hvilken normalstat nu utgör grunden för lönernes
beskattning. Likaledes är det bekant, alt Kammar-rättens
revisions-kontor gjort anmärkn. deremot, att lönerne icke blifvit uptagne
lill det högre belopp utöfver normalstaten hvartill de efter
markegångspris egentligen upgått samt att revisionen yrkat, det bevillning
i förhållande lill det högre lönebeloppet borde beräknas och
erläggas. Dessa anmärkmr har man icke kunnat godkänna, emedan
de varit stridande emot ordalydelsen i Bevilln.-förordn.-n och, för;
att kunna få ändring häri samt Officerslönerna högre beskattade än
som hitintills skett, har Utsk från 83 §:n borttagit vissa i nu gällände
förordn. befintlige ord, men deremot gjort ett tillägg i den
84 §. .lag håller visserligen Revilln.Ulsk. räkning derföre, alt Utsk.
söker att bereda Staten inkomst utaf hvar och en, som är skyldig
alt dertill bidraga, men när man vet, huru högt tjenstemän i allmänhet
äro beskattade jemförelsevis med andra medborgare och när
man tillika vet, att den säkraste kontroll finues deröfver, att löntagare
icke kunna från beskattning undandraga den ringaste del
af deras inkomster, synes mig obilligt, alt antaga en sådan redaktion
i Bevilln.-förordn., hvarigenom man updrifver beskattningen på
Officerares löner, hälst dessa embetsmän äro sämst aflönade utaf alla.
Jag finner så mycket mindre billighet i ett sådant förfarande, som
i händelse markegången något år är så låg, att lönerna understiga
normalstaten, så får detta icke komma Officern till godo, utan normalstaten
blir då den grund hvarefter hans lönebevilln. beräknas.
Sådan bevillms-stadgan nu är, innefattar den derföre, så till sägandes,
en aversions-beslämmelse i afseende på beskattningen, emedan
Officerarne, då det i normalstalen uptagna belopp understigit markegången,
slippa alt betala högre Bevilln., men få deremot uti denna
ingen minskning då normalstaten öfverstiger markegångsvärdet —
eller med andra ord Officerarnes bevilln. blir alltid densamma oberoende
af markegångsvärdet. Enligt min åsigt bör man icke förändra
en författning så, att den redan högt beskattade skal! blifva
det ännu mera; och jag anhåller derföre om ålerremiss af denna
§, under yrkande, att den gamla ordalydelsen måtte i den nya Bevilln.
-stadgan bibehållas.
Gr. Hamilton: Såvida 84 § är jemte 83 § föremål för öfverläggning,
förenar jag mig med den siste talaren i begäran om återremiss,
mindre likväl med afseende på den ökade bevilln., som indelta
Den 14 Maj e. m.
477
arméens befäl derigenom mäste vidkännas, men så mycket mera i
afseende på det onödiga besvär, det föreslagna stadgandet förorsakar
upbördsmännen. Det är nemi. klart, att om enl. detta stadgande
bevilln. ena året kommer att ökas, den blir under ett annat
lägre, så att denna omständighet är i det hela likgiltig för löntagaren.
Deremot är delta icke likgitigt för Reg:tsskrifvaren, ty han
kan nu för hvarje grad uträkna och påföra bevilln. efter den pä
Stat fastställda lönen, men efter det nya stadgandet, måste han
serskildt för hvarje löntagare vidtaga en sådan uträkning. På grund
af dessa skäl anhåller jag om återremiss.
Ilr Aminoff: I öfverensstämmelse med, hvad jag vid föreg:de
§§ yrkat, anhåller jag att äfven 83 § måtte indelas i mom:r.
Gr. af Ugglas: Orsaken till den här föreslagna förändring
har varit den af Hr Printzensköld upgifne. Frågan väcktes af en
officer, som var ledamot af Utsk., hvilken nplyste, dels att inom
Kammar-rätten anmärkn. blifvit gjord deremot, att bevilln. blifvit
beräknad efter lönerne, sådane de voro på Stat uplagne, dels ock
att vid åtskilliga regementen, till följd utaf sådane anmärkmr, lönerna
numera till deras verkliga belopp upgifvas. Detta förhållande
är dock, jag vet det, olika vid olika regementen och skulle jag derföre
tro, att om R. o. Ad. anser bevilln. böra utgå efter lönerne
sådane som de uti Stat åro uptagne, en återremiss är nödvändig,
på det att stadgandet måtte göras så bestämdt, att. anmärkmr från
Kammar-rätten för framtiden undvikas.
Hr von Hartmansdorff: .lag anhåller att få instämma med
Gr. af Ugglas. Hvarföre skola icke officerare vid indelta Arméen,
likasåväl som andra löntagare, erlägga bevilln. efter deras löneinkomsters
verkliga belopp? Kan det vara skäl, att stadga det man
skall med indelta officerare upgöra ett slags aversionskontrakt, så
att de både i ond och god tid erlägga bevilln. efter ett och samma
lönebelopp, under det alt alle andra löntagare måste vidkännas be
villn.
efter det belopp, hvartill deras inkomster verkligen upgå eller
falla? Om hos Kammarrätten göres anmärkn. dervid, att någon
icke utgjort bevilln. efter lönens verkliga belopp, så ser jag ej huru
Rätten kan undgå förklara honom icke skyldig erlägga bevillning
efter lönens rälta belopp. Vilja åter R. St., att bevilln. skall beräknas
och utgå efter en normalstat, måste sådant bestämdt utsät
tas.
Om detta antages för indelta officerare så bör en dylik förmån
tillkomma alla embetsman med indelta löner och Bevilln.-förordn.
derefter ändras, hvilket vore en orimlighet. Jag tillstyrker,
alt R. o. Ad. måtte bifalla Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld: Jag kan icke med Hr von Hartmansdorff
dela den åsigten, att någon orimlighet skulle upstå, om uti
Bevilln.'-förordn. intages ett sådant stadgande, att bevilln. å militärens
indelte löner -skall utgå efter deras i normalstaten uptagne belopp.
Hvad åter angår stadgandet i den nu gällande Bevilln.-förordn.
, så har detsamma alltsedan år 1833 varit i Bevilln.-förordn.
intaget och dess tillämpning har icke medfört ringaste skada. Om
478
Den 14 Maj e. m
tilläfventyrs den Indelta Arméen genom detta stadgande skulle tillskyndas
någon fördel, huru ringa den än må vara, synes mig delta
så mycket mindre nyttigt, som vid hvarje riksdag motioner väckas,
att alla löner, vare sig indelta eller icke indelta, må från bevilln.
helt och hållet befrias. Skulle man genom partiella stadganden kunna
komma derhän, att bevilln. på dessa löner så småningom förminskades,
ser jag icke något ondt deruti, men något sådant kan
likväl icke åstadkommas genom Ulsk:s förevar, förslag. Skulle möjligen
det nu gällande stadgandet i Bevilln.-förordn. icke vara fullkomligt
tydligt, utan Kammar-rätten linner sig böra bifalla revisionskonlorets
anmärkmr, hvilket jag likväl icke tror och destomindre
har anledn. att förmoda, som Kammar-rättens President helt nyligen
yttrat den äsigten, att i tvifvelaktiga fall man heldre skall fria
än fälla; så önskar jag, alt Bevilln.Ulsk. mätte införa ett så bestämdt
stadgande, att all fråga om bevillms utgående, af officerares
indelta löner, utöfver hvad normalstaten innehåller, må försvinna
och Kammar-rättens Revisions-kontor, hvars många anmärkmr jag
lemnar i sitt värde, icke vidare mätte besvära löntagare och Kammar-rätten
med några observationer i förevar, fall.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att Hr Printzensköld
genom sitt sisla yttrande har inlrädt på en åsigt, den han vid sista
riksdag högeligen ogillade i fråga om den s. k. skatte-förenklingen.
Om tilläfventyrs R. St. föreskrifva, att löntagare skola
erlägga bevilln. efter normalstat, d. v. s. efter ett visst oföränderligt
belopp, sä måste det äfven vara riktigt, att de skattskyldige i
allmänhet eller jordegarne jemväl utgöra sina skatter efter ett lika
oföränderligt normalbelopp. Dä kommer förvandling efter markegång
med hvad mera dertill hörer att försvinna. Jag vidhåller min
redan yttrade åsigt och anhåller, att R. o. Ad. mätte bifalla §:n.
Sedan härefter R. o. Ad. bifallit, att 84 § skulle först företagas
till afgörande, samt ansett öfverläggningen om såväl denna
som 83 § fulländad, hemställde II. Ex. om II. o. Ad. bifölle 84
§:n och besvarades denna propos. med blandade ja och nej; hvarefter
II. Ex. hemslålde om R. o. Ad. ansågo de emot samma §
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss, och då härvid åter ropades
ja och nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. ansågs jemväl 83 §:n på
grund af de deremot gjorde anmärkmr böra återremitteras.
§§ 85, SG och 87.
Sedan undert. Ridd.-Sekret, tillkännagifva, att Preste- och
BondeStm bifallit dessa §§, blefvo desamma af R. o. Ad. bifallne.
§ 88.
Undert. Ri dd.-Sekret. tillkännagaf, att Preste- Och BondeStm
bifalllit äfven denna §.
Frih. Cederström: Måhända bedrager jag mig, men mig
vill det synas, som hade Utsk. i delta förslag gått något för utförligt
Dun 14 Maj e. m.
479
tillväga vid upställning af det stadgande, att Ståndspersoner eller
embets- och tjenstemän skola deltaga i Taxetings-komitéerna för
Stockholms stad. Sådant kan visserligen vara ganska önskligt 5 men
jag inser icke lämpligheten deraf, att dessa personers ställning i
samhället skall så klassificeras och uttryckligen angifvas, som Utsk.
gjort. Utsk. liar nemi. sagt: ”10 Ståndspersoner eller embets- och
”tjenstemän, som icke till något RiksSlånd höra, hvaraf 2 från de
”förvaltande verken” etc. Hvartill skall det tjena, att bestämma förhållandet
så noga? Jag tror det varit nog, om Utsk. endast sagt:
”10 personer, som icke höra till något RiksStånd.” Ty det måtte
väl redan i sig sjelft vara ett mindre riktigt språkbruk att säga:
”Ståndspersoner, som icke till något Riksstånd höra”. Det är ju
en contradictio in adjecto, eller en slags tillämpning af den kända
termen: ”lucus a non lucendo”; men jag vill likväl icke uppehålla
mig längre vid detta uttryck, enär det vunnit burskap genom vana
och häfd.
I alla fall synes meningen blifva, minst sagdt, lika tydlig, jemte
det ordalagen förkortas, om man säger, såsom jag haft äran föreslå:
”10 personer, som icke till något RiksStånd höra”. Ty beträffande
det serskilda nämnandet af embets- och tjenstemän i fråga
om personal för skatternas bestämmande, så och ehuru de visserligen
böra förmodas hafva värderika uplysningar; att i ämnet
meddela, anser jag likväl hvarken nödigt eller lämpligt att direkte
antyda, det embets- och tjenstemän just skola bestämma skatterna;
utan må endast, samt i allmänhet stadgas, att detta bestämmande
skall verkställas genom kunnige och välkände personer. Vill man
ytterligare inlåta sig i fördelningar 0. s. v. böra de åtminstone ej
göras alltför minutiösa. På grund af dessa skäl anhåller jag om
återremiss.
Frih. Leyonhufvud, Axel Gabi.: Anledn. hvarföre orden:
”embets- och tjenstemän” blifvit i §:n intagne, härleder sig från
den olika tydning benämningen Ståndspersoner är underkastad, hvarigenom
i de flesta Släder ofrälse embets- och tjenstemän icke ansetts
kunna inväljas; och dä detta icke kunnat vara meningen, har
ett förtydligande ansetts vara af nöden.
Gr. Mörner: Under handläggningen af en föreg:de § tyckte
jag mig finna, att en ledamot af Bevilln.Utsk. yttrade, att, enl. Utsk:s
förslag, antalet af ledamöter i Taxerings-komitéerna i Stockholm
skulle blifva udda, men såvidt jag kan förstå, förblifver antalet jemt,
ehuru detsamma blifvit förhöjdt från 8 till 10, hvarigenom lika
röster hädanefter såsom hitintills kunna inom komitéerna upstå. I
händelse §:n återremitteras, skulle jag tro, att denna omständighet
icke bör lemnäs utan upmärksamhet.
Gr. af Ugglas: Jag vill visserligen medgifva, att, på sätt den
siste värde talaren yttrat, antalet af taxeringsman inom Stockholm
är, enl. Utsk:s förslag, icke udda, men jag vill icke heller fullt medgifva,
att det är jemnt, ty meningen är, att få ett jemnt antal mot
ledamöter af BorgareSt. Detta har Utsk. sökt och äfven trott sig
4S0
Den 14 Maj e. m.
finna, då Utsk. tillstyrkt, att i dessa komitéer skola finnas 24 borgare
och 26 andra samhällsmedlemmar. I de öfriga städerna torde
Gr. Mörner finna att antalet är udda, emedan en person dertill
blifvit ytterligarare tillagd utöfver det antal, nu gällande Bevilln.-
förord. bestämmer.
Hr von Hartmansdorff: DA fråga bär är om embels-och
tjenstemän i Stockholm, hvilka icke lära vilja betala högre bevilln.,
än någon annan, så lärer del icke vara orätt, att de hafva representanter
inom Taxerings-komiléen,' enär de erlägga bevilln. till ett
ganska betydligt belopp. Jag tror således icke, att §:n bör förändras.
Hvad åter de 50 personerne angår: sä lärer förhållandet
i allmänhet vara, att sällan eller aldrig äro alla tillstädes i Taxe
ringskomiléer,
hvilka borde der inställa sig, utan tverlom lärer det
som oftast inträffa, alt alltför få infinna sig, så att udda antal icke
lärer komma att saknas. Jag tror följaktligen, att R. o. Ad. bör
desto heldre bifalla Utsk:s förslag, som de, hvilka oftast uteblifva
från Taxerings-komitéerna, måhända tillhöra Slåndspersonernes serskilda
klasser.
Hr Aminoff: Enl. den erfarenhet jag inhämtat, under mitt
fleråriga deltagande uti Taxeriugs-komitéen i Stockholm, såsom komitéens
Ordf., har jag kommit till den erfarenhet, att det af Utsk.
nu gjorda tillägg, att äfven embets- och tjenstemän böra finnas bland
komiléens ledamöter, är af behofvel påkallad, hvarigenom någon
motvigt kan erhållas mot de hittills öfvervägande förhållanden för
vissa gifna klasser inom Städerne. ,
Hittills hafva vanligen embets- och tjenstemän saknats inom
Taxerings-komitéen pä den grund, att om de och blifvit valde, hafva
de måst afsäga sig förtroendet, emedan de af sina tjenstebefattningar
varit förhindrade, hvarföre de ock blifvit af komitéen befriade.
Taxerings-komitéen har således måst gå i saknad af deras närvaro,
som i många afseenden varit nyttig, synnerligen genom deras närmare
kännedom om andra skattskyldiges ställning inom samhället.
En talare har sagt, att Taxerings-komitéen är sällan fulltalig
och deruti har lian rätt. Under den tid då komitéen uti Stockholm
utgjordes af 72 ledamöter och dä beslut skulle fattas utan
något bestämdt gifvet antal ledamöters närvaro — inträffade engång
den händelse, att endast 13 ledamöter voro tillstädes samt fattade
beslut. Detta i min tanka högst oriktiga förhållande gaf mig
anledn. vid förra riksdagen, att inom Bevilln.Utsk., hvars medlem
jag då var, föreslå en förminskning af ledamöternes antal från
72 till 48 och att intet beslut må kunna fattas så framt icke 24
ledamöter oberäknadt Ordf. äro närvar. Utsk. antog förslaget och
R. St. godkände detsamma.
Jag tillstyrker, att embets- och tjenstemän böra finnas bland
Taxerings-komitéens ledamöter, såsom i många afseende både nödigt
och nyttigt.
Hr Printzensköld: Afven jag tillstyrker vördsamt godkännande
af Utsk:s förevar, förslag. Lika med föreg:de talare anser
jag en förbättring åstadkommas derigenom, att man i Förordn. be
-
Den 14 Maj e. m.
481
stämdt uttrycker, alt embets- och tjenstemän skola vara ledamöter
i komitéerna. Orsaken, hvarföre de afsagt sig detta bestyr, anser
jag ligga deruti, att de å ena sidan ansett detsamma betungande,
och å den andra, att de för erhållande af tjenstledighet icke såsom
giltigt skäl kunnat åberopa den omständigheten, att de blifvit valde
till ledamöter i Taxerings-komitéen, serdeles som delta bestyr tillförene
dem icke ålegat, men då sådant i Bevilln.-fördn. bestämdt
uttryckes, medför det skyldighet för dem att emottaga förtroendet och
rättighet derjemte, alt i och för närvaron i Taxerings-komitéen,
från sine tjenstebefattningar erhålla ledighet under den tid komitéens
arbeten pågå.
Frih. Cederström: Efter de uplysande aumärkmr jag haft
tillfälle nu åhöra, och isynnerhet efter Frih. Leyonhufvuds yttrande,
afstår jag från den begäran om återremiss, som af mig blifvit i
denna sak framställd.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. §.
§§ 89 och 90.
Sedan undert. Ridd.-Sekret, tillkännagifvit att Preste- och
BondeSt:n bifallit dessa §§:r, blefvo desamma af R. o. Ad. bifallne.
§ 91.
Hr von Hartmansdorff: Föreskriften i den gamla § häruti
den förevar, blifvit bibehållen och lyder sålunda: ”[ de städer,
”der Gymnasium finnes, skall ibland PresteSt. en Lektor väljas till
”taxeringsman”. Enl. senast utkomna Skolförfattningar har skillnaden
emellan Gymnasium och fullständig lärdomsskola blifvit uphäfven.
Jag tror således icke, att ordställningen i denna § är riktig,
hvarföre jag anhåller om återremiss på det att §:n måtte få
följande ordalydelse: I de städer, der Gymnasium eller fullständig
lärdomsskola finnes, skall bland PresteSt. väljas en Lektor eller lärare
till taxeringsman.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs propos. om R. o. Ad. ansåge
den emot 91 § gjorde anmärkn. föranleda till återremiss, besvarades
med ja och nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
§ 92.
Underd. Ridd.Sekret. tillkännagaf att Preste- och BondeShn
bifallit denna §.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Uttrycket ”Akademiska
taxeringar” är onekligen en bra besynnerlig svenska och jag skulle
derföre önska, att det kunde blifva rätladt. Dessutom vet jag icke
orsaken, hvarföre Akademistaten skall taxeras i en serskild komité.
89 §:n bestämmer, huru Taxerings-komitéerna för Upsala och Lunds
Universitetsstäder skola sammansättas, och då är det väl öfverflödigt
att göra en serskild bestämmelse för Akademistatens taxering. Jag
hemställer derföre, att Ståndet ville återremittera denna §, och anser
alt den bör hell och hållet uteslutas.
482
Den 14 Maj e. m.
Ilr Aminoff: Jag (Inner visserligen, alt 89 §:n andra inom.
omnämner hvad som äfven är infördt i den 92 §, men skulle man
göra den förändring, som den siste värde talaren yrkat nemi. att
92 §:n skulle utgå, så åstadkommes derigenom en rubbning i Bevilln.
-förordms paragrafering, hvarföre jag anhåller alt den 92 §:n
mätte få qvarstå uti förordn.
Gr. Mörner: Emellan dessa 2:ne §§:r företer sig den skillnad,
att i den 89 §:n omtalas sammansättningen af Taxerings-komitéerna
för städerna, i hvilkas Taxerings-komiléer skola finnas 8
borgare, och i 92 §:n föreskrifves, att i de Akademiska komitéerne
skola finnas 8 ledamöter af Akademistaten. Dessa båda komitéer
äro således olika till sin sammansättning. Då nu den förra §:n
blifvit bifallen, torde det äfven vara lämpligt alt bifalla den sednare.
Skulle en förändring göras, så att i Universitetsstäderna Akademistaten
taxerades af stadens Taxerings-komité, måste väl antalet
ledamöter af Akademiska lärare och borgare vara lika. Emellertid
och som R. o. Ad. bifallit '89 S:n anhåller jag om bifall till
den 92 §:n.
Frih. Cederström: Af Utsk:s förslag kan jag icke finna, att
någon motion om ändring i detta stadgande blifvit väckt. Uti denna
omständighet finner jag ett ytterligare stöd för bifall till bibehållande
af denna §, hvarom jag således anhåller.
iv'. R. o. Ad. biföll den ifrågavande §:n.
§§ 93, till och med 101.
Sedan underd. R i dd. -Se k re t. tillkännagifvit att Preste- och
BondeStm bifallit dessa §§:r, blefvo desamma af R. o. Ad. bifallne.
§ 102.
Undert. Ridd.-Sekret. tillkännagaf, att BondeSt. bifallit denna
§, men PresteSt. ansett det deri föreslagna tillägg, ang:de pröfning
af taxerings-ledamols förfall, böra uteslutas.
Frih. Palmstjerna: Jag finner Utsk:s föreslagna tillägg i §:n
hvarken riktigt uttryckt eller ens lämpligt att bibehållas. Ulsk. har
nemi. föreskrifvit, att en till ledamot i Taxerings-komité vald person
må icke utan laga förfall, som af den väljande auktoriteten pröfvas,
detta updrag sig afsäga. Jag har mig icke bekant, att någon
Auktorité är eller bör vara väljande, utom dä någon till Taxeringskomité
vald ledamot af R. o. Ad. afgår, i hvilket fall suppleant,
enl. 101 §:n, skall väljas fnför Ridd.Direktm, hvilken det då åligger
alt sammankalla R. o. Ad:s i staden vistande ledamöter i och
för delta val. Således är det ledamöter af R. o. Ad., hvilka välja,
men de utgöra likväl icke någon auktoritet. Det är följaktligen
tydligt, att Utsk. i §:n icke uttryckt hvad som egentligen bordt med
bestämmelsen uttryckas. Förmodligen afses, att den auktoritet, inför
hvilken valet sker, skall pröfva det anmäldta laga förfallet, men
en sådan pröfning synes icke lämpligen böra tillkomma denna auk
to
-
Den 14 Maj e. m.
481
(toritet, utan den bör väl ske såsom hittills af Taxerings-komitécn,
sorn, i händelse förfallet icke godkännes, anmäler ledamoten till böter.
En annan olägenhet af Utslcs förslag beslår i tidsutdrägt, om
den auktoritet, inför hvilken valet egt rum, tillerkännes en dylik
pröfningsrätt. I öfverensstämmelse med PresteSt. anser jag den
gamla redaktionen bättre, än den af Utsk. föreslagna, och anhåller,
det R. o. Ad. ville, med ogillande »f Utslcs förslag, bibehålla den
gamla redaktionen.
Gr. Lagerbjelke: Hufvudsakligen förekommen af Frih. Palmstjerna
anhåller jag att få tillägga: Om Utsk:s förslag i 102 §:n
godkännes, göres derigenom förbudet att afsäga sig förtroendet att
vara ledamot i Taxerings-komitée helt och hållet illusoriskt. Om
jag nemi. föreställer mig, att en person vill undandraga sig detta
förtroende, behöfver han endast åtaga sig detsamma vid valet, men
sedermera då han erhåller kallelse till inställelse i komitéen, svarar
han: jag har efter valets förrättande fått laga förfall och kommer
icke. Enl. Utslcs förslag skulle komitéen icke tillkomma rättigheten
att pröfva detta förfall, utan pröfningen skulle updragas den
auktoritet, som förrättat valet, men då kan inträffa, att denna auktoritet
icke är samlad och följaktligen kommer denne ledamot att
befrias från Taxerings-bestyret. Stadgandet är således olämpligt,
men äfven om man skulle gilla Utsk:s åsigt, är redaktionen oriktig,
i thy att Utsk. bordt hafva begagnat orden: den valförrättande auktoriteten,
och icke ”den väljande”. Jag anhåller, att R. o. Ad. ville
förena sig i det beslut PresteSt. fattat.
Ilr Aminoff: Händelsen är den, att om det upgifna förhindret
skall pröfvas af Taxerings-komitéen, så måste komitéen vara
fulltalig, hvilket icke är händelsen, emedan de personer som anföra
sina förhinder alltid göra sådant skriftligen. Föröfrigt är Taxerings-komitéen
ingen domstol, som kan eller bör pröfva de lagliga
skälen. Rättast är, att den utsedde ledamoten, gör anmälan till den
myndighet som valt honom, och som bäst kan bedöma de upgifna
skälens giltighet eller icke.
Om det gamla stadgandet fortgår att vara gällande, så blifver
förhållandet hädanefter som hittills, synnerligen hvad komitéens arbeten
beträffar uti Stockholm, att flere veckor åtgå, innan komitéen
kan börja sina arbeten på afdelningar, der ordningen och nödvändigheten
fordrar, att alla ledamöterne äro nä.rvar:de.
Utsk:s förslag är grundad på goda skäl och jag tillstyrker dess
antagande.
Ilr Printzensköld: Afven jag anhåller, att R. o. Ad. ville
förena sig i det beslut, PresteSt. i fråga om denna § fattat. Lika
med Frih. Palmstjerna anser jag det af Utsk. föreslagna tillägg i
§:n olämpligt och icke så upstäldt, att man ens vet, hvilken auktoritet
egentligen menas. Men om man antager meningen vara den,
att förfallet skall pröfvas af den korporation, som valt taxeringsmännen,
så skulle denna korporation tillerkännas en makt, som
icke öfverensstämmer med våra lagar, ty denna korporation skulle
6 H. 31
482
Den 14 Maj e. m.
då tillkomma icke blott att pröfva hindrets laglighet utan äfven alt
fälla den till böter, hvars anmälda förhinder icke godkändes. En
sådan rättighet vill man väl icke öfverlåta åt någon annan än rikets
i allmänna lagen upräknade embetsmyndigheter. I enlighet
med nu gällande stadgande hafva Taxerings-komitéerne, när en eller
flere dess ledamöter uteblifvit, icke ansett sig tillkomma alt pliktfälla
de uteblifne, utan komitéerne hafva endast anmält förhållandet
hos K. Beth :de och meddelat sitt omdöme öfver det anmälda
förfallets laglighet eller icke, hvarefter K. Bef:h:de fällt till böter,
om skäl dertill förefunnits, och delta förfarande synes mig äfven rigtigt.
Dessutom bör man ihågkomma, att mången gång kan en ledamot
hvarken inför Taxerings-komitéen eller den väljande korporationen
styrka sitt förhinder, och utan att rådrum lemnäs honom
härtill, skulle han eljest måhända ganska orättvist ådömas böter. På
dessa skäl anhåller jag, att R. o. Ad. måtte förena sig om det beslut
PresteSt. fattat.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag förenar mig med Hr Aminoff
i anhållan, alt R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s förslag, hvilket jag anser
leda till en förbättrad kontroll deröfver, att ledamöter i Taxerings-komitéerne
iakttaga inställelse, men jag måste äfven godkänna
Gr. Lagcrbjelkes anmärkn., att Utskrs gjorda tillägg bordt innehålla
icke den väljande utan valförrättande auktoriteten. Jag anser
likväl denna Gr:ns anmärkn. icke utgöra hinder för Ståndet, att
bifalla förslaget med förändring likväl af de här nu omnämnda ordalagen.
Deremot kan jag icke dela den af några talare yttrade
betänklighet emot öfverlåtande åt Taxerings-komitéerne af rättigheten
att pröfva en uteblifven ledamots laga förfall, emedan jag betviflar,
att denna rättighet kommer att missbrukas, och jag anser
denna omständighet af ringa vigt emot fördelen att kunna genom
det föreslagna tillägget bringa komitéernes arbeten till ett snart slut.
Jag har sedan längre tid tillbaka icke varit ledamot af Taxeringskomitéer,
men jag är det deremot af Stockholms Stadsnämnd och
har der nyligen erfarit, hurusom nämnden under månader icke kunnat
fatta något beslut derföre, att erforderligt anta! ledamöter saknats
inom nämnden, hvilken måste åtskiljas, ehuru en ganska vigtig
fråga då skulle afgöras. Jag trodde mig äfven finna att inom
Stadsnämnden, rättigheten att pliktfälla uteblifne ledamöter utöfvades
snarare för litet än för mycket. Jag ser således icke någon våda
i Utsk:s förslag, och då något är bättre än intet, tillstyrker jag antagandet
af samma förslag.
Hr A minoff: I fråga om hvad som blifvit yttradt, att Taxerings-komitéerne
ega rättighet alt till böter fälla uteblifne ledamöter,
torde jag få erinra, att Taxerings-komitéerne icke tillkomma denna
rättighet utan blott skyldigheten alt anmäla förhållandet lill OfverStålhållaren,
eller K. Bef:h:de, som derefter bestämmer om böterne
böra utgå eller icke.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Enl. min åsigt bör bestämmas,
hvem som skall bedöma laglighelen af ett anmäldt förfall. Har
Den 14 Maj e. m.
483
någon lill ledamot i Taxerings-komitée vald person förhinder, måste
anmälan derom, anstå intilldess komitéen blifvit organiserad, enär
det n« är obestämdt hvar den bör göras, hvarföre jag föreställer
mig, alt Utskts föreslagna tillägg afser endast dem, hvilka vilja afsäga
sig det erhållna updraget, ty förhållandet mäste vara annorlunda
med dem, hvilka från komitéen uteblifva, utan att anmäla laga
förfall, sedan de mottagit kallelsen. Någon auktoritet bör väl fin
nas,
som pröfvar afsägelses laglighet. Men komitéen bör anmäla
förfallolöst uteblifven ledamot till böter, i händelse skäl dertill förefinnes.
På denna grund anhåller jag, att det föreslagna må få
qvarstå med den skillnad, alt i st. f. väljande införes ordet valförrättande.
Af SI. o. Ad. infinna sig få ledamöter vid valförrättningen,
och då måste Ridd.-Direkt:n förrätta valet. Jag anhåller
om bifall till §:n med den förändring jag nyss nämnt.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider ej behörigheten af
den kontroll, som med det föreslagna tillägget afses. Men jag befarar,
att tillämpningen torde möta någon svårighet. Man bar omtalat
huru det skall tillgå inom Stockholms stad, hvarest finnes en
Direktion för vårt Ständ, men man har icke sagt huru det skall
tillgå inom rikets öfrige Städer. Om de väljande icke infinna sig
huru går del då? Man har påbjudit eli möte utan att vinna ändamålet
men deremot förlorat lid. Mig synes att ju mera man kunnat
närma föreskriften i denne § till den som finnes i 57 §:n, ju
bättre hade det varit. Då emedlertid meningarna äro delade, anhåller
jag, alt II. o. Ad. ville återremittera §:n, pä det att Utsk.
må komma i tillfälle att i öfvervägande taga, huruvida del beslut,
PresteSt. fattat, är riktigt eller icke.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. til) bifall
å ifrågavar. §, ropades nej; hvarefter II. Ex. hemstälde om 11.
o. Ad. ansåge de gjorda anmärknrne föranleda till §:ns återremitterande,
samt sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja,
blandade med några nej, förklarade del han funnit ja öfvervägande.
§ 103.
Underl. Ridd.-Sekret. lillkännagaf, alt Preste- och RondeSt.
bifallit denna §.
Hr von Hartmansdorff: Uti denna § har del blifvit älagdt
(jfverStålh:n och Landslune, att förordna en eller flere lämplige personer
för att, vid hvarje Taxerings-komitée, kronans rätt iakttaga och
bevaka. Hvilka kunna anses lämplige? Det mätte vara sådane,
hvilkas embelspligt det är, alt utöfva denna kontroll; ty af någon
annan kan man svårligen fordra ansvar för kontrollens utöfvande.
Skulle dock Landsh. förordna någon annan, lärer väl följden blifva,
att den tillförordnade afsäger sig förtroendet. Men om han äh mottager
det, hvad ansvar har han väl för befattningens utöfning. Vidare
har Utsk. föreslagit, att flere personer måtte förotdnas för hvarje
31*
4Si
Den 14 Maj e. m.
komitée. Om nu desse äro af olika meningar, huru skall det då
gå? Den ene finnér skfd alt bevaka kronans rätt; den andra deremot,
alt efterskänka den. Ar det meningen, alt Taxerings-komitéerne
skola arbeta på afd:r, och alt hvarje afdeln. skall hafva sin
bevakare eller kontrollant? Jag befarar, att hela förslaget är mindre
lämpligt, och anhåller derföre om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag tillstyrker bifall till denna § och
anser det nödigt, att ÖfverStåthrn har tillfälle eller rättighet att förordna
flere lämplige personer till bevakande af Kronans rätt. Taxerings-komitéerne
inom Slockholm utgöras af ett större antal personer,
hvilka sammanträda på afdeln:r, och såsom man vet, beredes
arbetet på afdelum, samt blir sedermera i komitéens plenum pröfvadt.
I plenum kunna icke ärendena behandlas med erforderlig
sakkännedom och drift och derföre är det nödigt, att på afdelmne,
hvarest ärendena beredas, också personer böra finnas, som bevaka
kronans rätt. Jag känner icke, om inom Götheborg komiléen sammanträder
på afdeln.-r, men i småstäderne sker del icke, och der
fordras det följaktligen icke mera än en beyakare. Uti Bevillmsförordn.
står föreskrifvet, hvad jag ock anser vara rätt, att personer
skola förordnas, men icke någon viss tjensteman, ty jag känner
icke någon sådan, hvars embetspligt det är, att vid Taxeringskomitéerna
i städerne bevaka kronans rätt. Skulle §:n bifallas, kan
K. Befh:de förordna en Stadsfiskal eller Kronofogde eller någon
tjensteman vid Lands-kont. Enl. min åsigt är det riktigt, att man
åt vederbör, auktoriteter, hvilka skola bevaka Kronans rätt, öfverlemnar
att bestämma detta, eller att förordna den person, som dertill
befinnes lämplig. Möjligen kan en tulltjensteman blifva förordnad,
t. ex. i en stapelstad, att bevaka Kronans rätt vid taxering
af handlandes rörelse enär denne tjensteman mer än någon annan
är i tillfälle att bedöma den. Jag anser Uts.k:s förslag välbetänkt
och förnyar derföre min anhållan om bifall.
Hr Printzensköld: Frih. Palmstjerna har så fullständigt ådagalagt
nyttan och nödvändigheten utaf antagandet af Ulsk:s förslag,
att för mig endast återstår alt med honom förena mig. Hvad Slockholm
serskildt beträffar, får jag vitsorda Frihms upgift, alt Taxerings-komitéerna
arbeta på afdeln:r till antalet motsvarande stadens
upbördsdistrikter. Nu tillgår sålunda, att hvarje upbördskommissarie
för hvarje upbördsdistrikt är närvar:de, ehuru han dertill icke
har någon embetspligt, och denne tjensteman meddelar de nplysningar
han eger, utan att dock vara berättigad att å Kronans vägnar
föra någon talan. Bifalles Utsk:s förslag, eger ÖfverStåthrn rättighet
att förordna Upbörds-kommissarierne alt såsom Kronans ombud
på afdelmn bevaka Kronans rätt. I rikets öfriga städer finnas
icke så beskaffade tjenstemän, hvilka i och för sin befattning
äro behörige eller berättigade att å Kronans vägnar upträda vid
taxeringarne, och då återstår ej annat, än hvad Frih. Palmstjerna
föreslagit och hvilket jag anser riktigt, och derföre tillstyrker jag
bifall till §:n.
Den 14 Maj e. m.
Ilr Rosenblad: Äfven jag får för min del i allo för
ena
mig med Frih. Palmstjerna. Det torde näppeligen kunna
bestridas, att på många ställen obeskrifligt stora missbruk till
Kronans eller samtlige skattdragandes skada ega runi. Det torde
derföre vara af vigt, alt personer finnas vid komitéerna närvande,
hvilka kunna bevaka Kronans rätt; och då synes mig icke heller
något lämpligare, än att OfvcrStåth:n och Landshrae, hvar i sin
stad, ega all utse dessa personer. Utan alt jag på något sätt vill
göra någon inskränkning i valet af dessa personer, tror äfven jag,
att lör Stockholms stad upbördskommissarierne äro de lämpligaste.
dag anhåller om bifall till §:n.
Hr Aminoff: Jag förenar mig med hvad Hr Frih. Palmstjerna
yttrat, som till alla delar öfverensslämmer med den erfarenhet
jag inhemtat vid taxeringar, såväl i Stockholm som i andrasläder.
Jag förenar mig äfven med Hrr Printzensköld och Rosenblad,
men jag tror likväl, alt upbördskommissarierne icke böra åläggas
ali Kronans rätt bevaka, emedan de ej medhinna, att så noga som
sig bör, följa alla de förekommande ärender. Min tanka är, att det
bör vara särskildta personer, som bevaka Kronans rätt. Jag yrkar
bifall lill Ulsk:s förslag.
Gr. Mörner: Om, såsom någre talare synes hafva åsyftat,
del hittills Varande förhållandet föranledt anmärkmr, och man genom
l!lsk:s förslag velat undanrödja sådant, har, enl. min åsigt,
Utsk. gått längre, än beliofvet egentligen påkallat. Betraktar man
sammansättningen af Taxeringskomitéerna på landet, så'finnér man
uti dem 2:ne kontrollerande ledamöter, nemi. Kronofogden oell Häradsskrifvare!).
Den förstnämnde är skyldig, att tillhandagå med
uplysningar och båda dessa tjenstemän äro pliglige att tillse, det
Kronans räll vid förrättningen icke blir förnärmad. För mig vill
del synas, som om saknaden af en dylik föreskrift i afseende på de
tjenstemän, hvilka vid förrätlningarne varit protokollsförande, icke
varit serdeles stor, ty desse personer, när de vid förrätlningarne
varit närvar:de, måste till följd af deras embetsäligganden bevaka
Kronans rätt; men den egentliga bristen i förordningen har bestått
deruti, alt hvarken Landsinne eller OfverStållen haft sig ålagdt alt
i städerna förordna personer till bevakande af Kronans rätt. Dessa
embetsman har endast ålegat, all förordna protokollsförande vid Taxeriugs-kömiléerne
inom städerne, utan att desse tillförordnade varit
pliglige att reservera eller bevaka Kronans rätt. Jag skulle derföre
anse nödigt att stadgandet utsträckes sålunda, att desse tillförordnade
blifva ålagde samma skyldigheter vid dessa förrättningar, som
Kronofogdar och Häradsskrifvare på landet. Nu har man i stället
infört en tredje kategori i förordningen, dä Utsk. föreslagit, alt en
eller flere lämplige personer skola förordnas, för alt vid Taxeringskomitéerna
Kronans rätt bevaka. Della skulle kunnat undvikas, om
bevakningsskyldigheten ålagts protokollsföranden i Taxerings-komileen.
Såsom skäl för det föreslagna tillägget bar raan åberopat den
omständigheten, att Taxerings-komitéerne å en del orter arbeta på
afdelmr. 1 afseende härpå får jag erinra, att om förhållandet är
486
Den 14 Maj e. m.
sådant, måste viii afdelnmes arbeten sedermera granskas i komitéens
plenum, och således måste vid det tillfället en kontrollant i
och för bevakandet af Kronans rätt vara fullkomligt tillräcklig, isynnerhet
om hvarje afdclms skyldighet sättes i öfverensstämmelse med
hvad som eger rum pä landet. Att en förändring är behöflig, medgifver
jag visserligen, men jag tror äfven, att den kan åstadkommas
med mindre kostnad och omgångar, än som blifva en följd af Ulskrs
förslag, hvarföre jag anhåller om återremiss.
Frih. Palmstjerna: 1 allmänhet, såsom jag upfattat Utsk:s
förslag i denna §, är väl ändamålet dermed endast, att ställa förhållandet
vid Taxerings-komitéerna inom släderne i likhet med det
som eger rum vid sådana på landet. Vanligen är förhållandet olika
i städerna och på landet. Inom Stockholms stad t. ex. är arbetet
mera omfattande, och derföre sammanträder komiléen på afdelmr.
I landsorternas städer åter, sker icke sä och der föras taxeringslistorna
utaf en person, hvilken derjemte är protokollsförande men
det erfordras dessutom ännu en annan person för att lemna uplysningar,
hvilka för komitéerne äro nödige för bedömandet af deras
rörelse, handel och förmögenhet, hvilka skola taxeras och hvarförutan
en noggrann och jemlik taxering är omöjlig. Enligt denna
§ är det just en sådan person, K. Bef:h:de skola utse för att vara
tillstädes vid Komitéens sammanträden, och hvilket förtroende han
kan för flera år erhålla. Skulle denna person icke första året ega
erforderlig kännedom om personers ställning i samhället för alt
derigenom åstadkomma en hillig och rättvis taxering, kan han likväl
småningom förskaffa sig den. Skulle komiléen möjligen anse
de uplysningar denne person har att meddela vara icke tillfredsställande
eller af beskaffenhet, att komiléen icke å dem finnér sig
höra fästa något afseende, blir det denne persons skyldighet att bevaka
Kronans rätt i Pröfnings-komitéen med anförande af skälen derför.
Pröfnings-komiléerna hafva hittills, i saknad af skäl oeh uplysningar,
icke kunnat fullständigt rätta de fel, Koniitéen funnit i Taxerings-komitéens
åtgärder. Jag förnyar min anhållan om bifall
till §:n.
Hr Aminoff: Stadgandet, alt Kronoombud skall vid Taxefings-komitéerne
pä landet vara närvar, blef först vid sista riksdagen
uti Bevilln.-förordn. intaget. Ulsk. har nu ansett, att ett Kronoombud
äfven borde finnas vid Taxerings-komitéerna i städerna,
och deuti instämmer jag. — Hvad åter angar Stockholms Stad, så
är den ifrån de öfriga städerna i så måtto skiljd, att Kamreraren
vid OfverStåth.Embetet i Kronoupbörds-ärender skall uti rösträttighet
vara närvar., samt bevaka Kronans lagliga rätt. En talare
har här yttrat, att en kontrollant vore tillräcklig för Stockholms
stad. Jag tror mig ega någon kännedom härom och får derföre
uplysa, att Taxerings-komitéerna härstädes arbeta på afdeln:r, hvarest
ärendena utredas och beredas, och att der är högsta behofvet
af en person, som bevarar Kronans rätt.
Då nu ti. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
Den 14 Maj c. m.
487
bifölle ifrågavande §, ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter
fl. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§§ 104, lill och med lil.
Frih. Palmstjerna: I 108 §:n har Ulsk. föreslagit, alt inköpspriset
i fråga om hus och byggnader i städerna skall ligga till
grund för taxeringsvärdet. Jag anser della oriktigt. Enl. den erfarenhet
jag har, blifva hus och åbyggnader i städerna tillräckligt
laxerade, om brandförsäkringsvärdet lägges till grund för taxeringen.
Jag anser Utsk:s förslag så mycket oriktigare, som inköpspriset beror
af många andra omständigheter, än just husets värde. Det kan
bero af någons behof att cga ett hus. Jag känner t. ex. en person,
hvilken sålde sin egendom, och yttrade: ”jag vill sofva endast
”under egel tak och dä jag nu inflyttar i staden, vill jag derföre
”i dag köpa mig eget hus,” hvilket han äfven gjorde. Vid sådana
fall betalas hus möjligen med några 100 eller 1000 r:dr öfver deras
verkliga värde. En nabo kan äfven få betala ett hus öfver dess
verkliga värde, då han t. ex. vill tillegna sig grannens hus, för att
förekomma anläggningen af en inrättning ni. m. Således kan inköpspriset
ofta vara högre, än verkliga värdet och bör således ej
läggas lill grund för taxeringen. I allmänhet har jag icke funnit,
alt husegare i städerne, om icke undantagsvis, varit för lågt beskattade;
och då, enl. min åsigt, den gamla §:s stadgande är riktigare
än det nu föreslagna, anhåller jag, alt B. o. Ad. ville bibehålla
det förra.
Gr. Gyldenstolpe: Jag får äran uplysa, att genom ett misstag
ordet inköpspris kommit att i §:n inflyta. Förhållandet var nemi.
sådant, att U(sk:s afdeln., på grund af en inom Ulsk. väckt motion,
hade tillstyrkt antagandet af delta ord. När frågan sedermera förekom
inom Utsk., blef ordet likväl uteslutet. Uti afdelms förslag
blef likväl genom förbiseende ordet bibehållet och likaledes genom
förbiseende har det blifvit tryckt. Jag anhåller derföre, att §:n
malte återremitteras för att blifva rättad, såvida R. o. Ad. icke finner
för godt att genast besluta bibehållande af gamla §:n.
Hr R osenblad: Jag kan visserligen icke bedöma, huruvida
del varit Utsk:s mening att ordet ”inköpspris” hör i §:n finnas, men
jag för min del yrkar bifall å förslaget sådant del nu befinncs. I
smäsläderne tror jag det vara likgiltigt, om inköpspriset tages lill
grund för taxeringen, likasom alt i allmänhet brandförsäkringsvärdet
öfverstiger det verkliga värdet eller köpevärdet, med undantag
likväl af den händelse, Frih. Palmstjerna omnämt, men deremot är
förhållandet inom Stockholm alldeles tvertom, ty här är försäljningspriset
större och för en stadsegendom kan i köpeskilling med lätthet
erhållas mera, än den vanliga brandförsäkringssumman. A
egendomar, som långliga lider tillbaka blifvit brandförsäkrade, är
försäkringssumman vida lägre, än det vanliga försäljningsvärdet. Antages
således inom Stockholm taxeringsvärdet till grund, skulle en
ojemnhet i taxeringen upkomma, och då Ulsk:s förslag är något,
ehuru ett ringa steg till cn rättvisare taxering, tillstyrker jag bifall
lill detsamma.
488
Den 14 lUaj e. iri.
Gr. af Ugglas: Gr. Gyldenstolpe liar redan uplyst Ståndet
om orsaken hvarföre ordet ”inköpspris” inkommit i §:n och om Hr
Rosenblad behagat genomläsa reservationerna, som blifvit bifogade
Utsk:s betänk., hade han säkerligen äfven funnit, att Koministern
Reckman reserverat sig deremot, alt ordet ”inköpspris” icke blifvit
i §:n intaget. Då ordet nu icke inllutit i 68 §:n, vore väl orättvist,
att intaga det i den 108;de. Men, utom de skäl, Frih. Palmstjerna
anfört, torde jag få fästa upmärksamheten derpå, att egendomar
i allmänhet, med få undantag, icke äro uptaxerade till sitt
rätta värde, och då vore det väl hvarken rätt eller billigt, att uptaxera
en del af dessa egendomar. På dessa skäl anhåller jag, att
U. o. Ad. ville bifalla §:u, likväl med uteslutande af ordet ”inköpspris”.
Gr. Mörner: Med dem, som anse ordet ”inköpspris” böra
uteslutas, förenar jag mig; men dä älskillige anmärkmr blifvit gjorda
emot den inora städerna antagna taxeringsgruud, anser jag mig
böra sanningsenligt uplysa, alt åtminstone inom Stockholms stad i
allmänhet den regel följes, att egendomar taxeras efter inköpspriset
och delta så strängt, att om under loppet af året en egendom blifvit
försåld, taxeras den påföljande år efter sista köpeskillingen. Om
sådant vore lämpligt, skulle jag härpå kunna upgifva mångfaldiga
exempel. Härjemte får jag erinra, att om hvarken inköpspriset
eller egendomarnes jemförliga värde bör utgöra måttstocken, hvarefter
taxerings-koraitéerne böra gå tillväga, hvar skall man då finna
den rättmätiga grunden? När vi hinna lill den 112 §:n skulle icke
finnas någon norm för Taxerings-komitéerna. Detta är ett skäl till
för den älerremiss jag yrkat å en föreg:de §, men ifråga om den
nu förevar, förenar jag mig med dem, som yrka bibehållandet af
den gamla §:n.
Hr Printzensköld: Sedan af 2:ne ledamöter inom BevillmsUtsk.
blifvit uplyst, att ordet ”inköpspris” influtit i §:n af förbiseende,
hade jag önskat, att lltsk. om ett sådant förhållande gifvit R.
St. officiel underrättelse, hvarigenom man undvikit den nu inträffade
händelsen, alt en ledamot af detta Stånd yrkat bibehållandet af
detta ord, oaktadt den honom lemnade uplysning, att ordets intagande
i §:n aldrig varit Ulsk:s mening. Jag gillar deras åsigt, hvilka
anse olämpligt, att lägga inköpspriset till grund för beskattningen.
Lika med Gr. Mörner har jag den erfarenheten, att Stockholms stads
Taxerings-komité, utan alt närmare undersöka egendomarnes rätta
värde, tverlom antaga försäljningsvärdet till taxeringsgrund, oaktadt
det icke sällad skulle kunna uplysas, att af hvarjehanda orsaker
köpeskillingarna upslegras öfver egendomarnes verkliga värde. När
nu sä är förhållandet och egendomarnes taxeringsvärde icke bör updrifvas
högre, än att bevillningen utgår till så stort belopp, som R.
St. beräknat, synas mig dessa omständigheter innefatta ett giltigt skäl
att ordet ”inköpspris” icke bör uti §:n intagas, så mycket mindre
som detsamma icke blifvit infördt i de §§, som afhandla grunden
för beskattningen af egendomar på landet. Stockholms stad har under
de sednare åren blifvit, hvad fastighetsvärdet beträffar, så högt
Den i4 Maj e. ro.
489
beskattad, att denna stad fått öfvertaga mera, än lialfva båtsmanshället
i riket, derföre att landsortsstäderna varit lågt beskattade, men
deremot hufvudstadens egendomar taxerade efter upgifvet köpeskillingsvärde.
I afseende å Frih. Palmstjernas yrkande, att brandförsäkringsvärdet
borde läggas till grund för beskattningen, får jag nämna,
att Riksg:s-kont. olyckligtvis för en kort tid sedan måst inköpa en
egendom i Wennerborgs stad, emedan egendomen icke knnde försäljas
till det pris, att ett iutecknadt byggnadslån leande dermed betackas,
oaktadt lånet understeg brandförsäkringsvärdet. Riksg:s-kont.
skulle således stadna i stor förbindelse till en spekulant, som ville
inköpa egendomen för ungefärligen \ af brandförsäkringsvärdet. Jag
tillstyrker följaktligen återremiss eller ock att §:u mätte godkännas
med uteslutande af ordet ”inköpspris”, hvarom jag anhåller alt Hr
Frih. o. Landtm, behagade framställa propos.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes så många goda skäl
vara anförda mot införandet i §:n af ordet ”inköpspris” att jag icke
skulle besvära 11. o. Ad. med något yttrande derom, såvida icke
min granne näst bakom mig hade anmält sig och tvifvelsutan kommer
att yrka ordets bibehållandet, ehuru han af 2:ne Bevilln:s-Ulsk:s
ledamöter blifvit erinrad derom att ordet genom misstag influtit i §:n.
Huru är det väl lämpligt, att för städerne taga inköpspriset till taxeringsgrund,
då en sådan grund icke följes vid landtegendomars
taxering? och, såsom Frih. Palmstjerna omförmält, ett hus understundom
betalas alltför mycket i följd af en persons nyck? mendet
kan också inträffa, att en stadsegendom betalas under sitt rätta värde.
Inköpspriset synes mig således olämpligt såsom taxeringsgrnnd. Brandförsäkringsvärdet
åter har i §:n blifvit antaget såsom ett minimum,
hvarifrån man bör utgå. Hvad beträffar verkliga värdet, hvilket Gr.
Mörner trott, alt man icke kunde utfinna, om man icke ville hålla
sig antingen till det jemnförliga värdet eller till inköpspriset: sä
synes af §:n att, såsom förut hyresbeloppen böra tagas till grund,
hvilket jag äfven anser vara rätt. Jag tillstyrker således, alt R. o.
Ad. mätte bibehålla den gamla §:n oförändrad.
Hr Rosenblad: Hr Printzensköld har förundrat sig deröfver,
att jag yrkat bifall å den ifrågavar. §:n, ehuru, sedan den kommit
till Ståndels pröfning, 2:ne af Utsk:s ledamöter förklarat, att i §:n
genom förbiseende influtit ordet ”inköpspris”, hvilket utgör liufvudsaken
af den nya redaktionen. Jag får då fästa upmärksamheten derpå,
alt om detta ord verkligen af förbiseende inkommit i §:n, har
betänk, hvilat så länge på bordet, att Ståndet kunnat vänta, att,
såsom flere gånger tillförene skett, R. St. från Utsk. undfått officiel
anmälan att tryckfel eller misskrifning uti Utsk:s betänk, egt rum.
Men lålom oss äfven antaga, alt så hade skett och §:n följaktligen varit
oförändrad, hade det varit Ståndets rättighet, att antaga densamma med
den af mig påyrkade förändring; och då jag anser det föreslagna stadgandet
riktigt, ehuru jag medgifver, att en inkonseqvens derigenom upkommer
i Bevillms-förordn., synes mig denna inkonseqvens af föga vigt, dä
så många andra redan furnäs der. Hr von Hartmansdorff har omnämnt
olämplighelen af en taxering efter inköpspriset derföre att
Den 14 Maj f. m.
nian, för alt gynna någon, kunde sälja sin egendom för elt alllför
lågt pris, men detta likasom det af Frih. Palmstjerna omtalta exempel
hörer till undantagen, och ett korrektif deremot ligger derutinnan,
alt i §:n säges, att brandförsäkringsvärdet skall vara ett minimum.
Hvad åter angår Ilr Printzenskölds anmärkmr och, bland annat,
Riksg:s kont:s inköp af en egendom i Wenersborgs stad, så betyder
detta rakt ingenting, ty efter den gamla §:n hade brandförsäkringsvärdet
i alla fall qvarstått såsom ett minimum. Hr Printzensköld
omtalade också någonting annat, som, rörande Stockholm och båtsmanshållet,
icke har med denna sak att skaffa. Jag får förklara,
att om man än med skäl kan göra anmärkn. mot de grunder, som
i Bevilims-förordn. blifvit i detta hänseende stadgade, är det ändock
billigare än förut, då Stockholm egde 100 båtsmän och Södertelje
10, en proportion, hvilken icke af någon lärer anses billig. Jag
underställer visserligen Ståndets pröfning mina enskilda tankar och
medgifver, att om Ståndet bibehåller den gamla redaktionen, mindre
inkonseqvenser i Förordn. upkomma, men skäl finnas likväl för
mitt förslag. Har, såsom Gr. Mörner yttrat, mitt förslag blifvit följdt
i praktiken, så är ingenting enklare, än att uphöja praktiken till lag.
Hr Printzensköld: Om några inkonseqvenser finnas uti
ifrågavar. författning måste man väl antaga att de influtit uppsåtligen,
men att deri upsätligen införa någon inkonseqvens anser jag icke
öfverensstämmande hvarken med R. o. Ad:s värdighet eller den urskiljning
och omdöme, man af della Stånd har att vänta vid fattandet
af dess beslut; och jag tillstyrker således att förevar. § mätte
gillas med uteslutande af det ord, spm af misstag influtit.
Då nu öfverlägguingen förklarades fulländad samt II. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, först hemställde om R. o. A. biföllo de utan anmärkn.
lemnade 104, 105, 106 och 107 §§, blef denna propos.
besvarad med ja.
Efter sedermera till bifall å ISO § framställd, men med nej
besvarad propos., hemställde Fl. Ex. om R. o. Ad. ansåge de gjorda
anmärkn:ne föranleda lill samma §:s återremitterande.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarjemte
Hr Printzensköld anmälde sig och yttrade:
Då, på sätt redan är uplyst, 2 ledamöter af Utsk. tillkännagifva,
hvad äfven bör anses ostridigt, alt ordet ”inköpspris” af misstag
i §:n influtit, hemställer jag vördsamt, alt 108 § mätte bifallas
med uteslutande af delta ord.
Gr. Lagerbjelke: Jag ber endast att vördsamt få fråga om
icke diskussionen är förklarad slutad.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, behagade
framställa den propos. jag begärt, nemi. på antagandet af §:n
med uteslutande af ordet ”inköpspris”.
Den 14 Maj e. m.
491
Då mi II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle 108 § med uteslutande af deri genom misstag införde ordet
”inköpspris”, blef denna propos. besvarad med ja.
Uppå sedermera framställd propos., biföll R. o. Ad. de utan
anmärkn. lemnade 109, 110 och lil §:ne.
§ H2.
Underl Ridd.Sekret, tillkännagaf, att Preste- och BondeStm
bifallit denna §.
Hr Bråkenhjelm: Jag anser Utsk. icke hafva träffat någon
lycklig redaktion af denna §. Utsk. har nemi. företagit sig, att upräkna
de åtgärder af Taxerings-komitéen, hvilka böra underkastas
Pröfniugs-komitéens granskning. Enl. min åsigt bör Pröfnings-komitéen
vara i allmänhet ålagdt, alt granska Taxerings-komitéens åtgärder.
Om nu händelsevis någon kategori skulle uti §:n vara förbigången,
skal! måhända Pröfnings-komitéen finna betänkligt, alt taga
befattning med så beskaffade bestyr, hvilka afse dessa kategorier,
och på denna grund anhåller jag om återremiss.
Gr. Mörner: Förevar. § eger sammanhang med den 50, och
då den sistnämnde blifvit återremitterad, anhåller jag, att Ståndet
äfven ville återremittera den 112:te. Såsom ytterligare skäl härför får
jag tillägga, att jag önskar bibehållandet af den för taxeringen af
landsfasligheter, uti den gamla Författningen bestämda grund nemi.
att dessa egendomar skola sältas till deras med hvarandra jemförliga
värde samt att följaktligen orden: ”rättmätiga belopp” komma att
utgå. Det obestämda i detta uttryck hafva vi under föreg:de diskussion
haft tillfälle inhemta, enär det befunnits tvifvelaktigt, om grunden
för taxeringen skulle utgöra inköpspriset eller något annat värde.
Jag förenar mig med Hr Bråkenhjelm om åtterrmiss.
Ilr Rosenblad: Bland de partiella förändringar Utsk. i Bevillmsförordn.
föreslagit äro de i denna § de vigtigaste och ändamålsenligasle,
ty tvifvel har egt rum, huruvida Pröfnings-komitéerna tillhörde,
alt, utan anförda besvär, granska och förändra den af Taxerings-komitéerna
bestämda bevillning. För att häfva detta tvifvel
och uphö.ia Pröfnings-komitéerna till hvad de Verkligen böra vara,
eller en Ofver-Taxerings-komité, har Utsk. föreslagit denna §. Jag
inser och erkänner äfven behofvet deraf, och jag påslår, att de af
Utsk. begagnade ordalag äro ganska väl valda, utan att derföre vilja
bestrida, att man möjligen skulle mera grammatikaliskt och mera
öfverensstämmande med språkbruket kunnat uttrycka sin mening.
§ synes mig klar och tydlig. I anleda, af Gr. Mörners begäran om
återremiss får jag erinra, att 112 §:n icke eger sammanhang med den
återremitterade 50 §:u, hvarföre af sådant skäl en återremiss här
icke är behöflig och jag anhåller derföre om bifall till §:n.
Gr. af Ugglas: Änlednm till den af Utsk. vidtagna förändring
är just det af Hr Rosenblad omnämnda, nemi. tvifvel, huruvida Pröfnings-komitéer
egde, att utan anförda besvär vidtaga rättelser i Taxerings-komitéernes
åtgärder. Detta tvifvel har kanhända sin för
-
4U2
De u 1 i M a j e. m.
klaringsgruud deruti, alt, då del af Utsk. nu föreslagna stadgande'
fanns i de äldre Bevillms-förordningarne intill år 1825, Pröfningskomitéerne
lill följe af den ändring då gjordes, icke ansägo sig kunna
förändra Taxerings-koiniléernas åtgöranden med mindre, än att de
skattskyldige anförde besvär. Hvad åter angår Gr. Mörners yttrande,
angtde orden ”rättmätige belopp”, sä, med åberopande af samma
skäl jag anfört vid 50 och 78 §§:ne, torde jag få fästa upmurksamheten
på, att man icke förmycket bör utpeka, att värdet ä hemman
efter minimitariffen bör jemkas. Sä kan stadgandet tolkas. Att de
skola vara jemförlige, fanns i §:n förut. 1 §:n förekommer- nemi.
uttrycket: ”med afseende på Statens och medborgares anspråk på
jemlik beskattning”. Hr Bråkenhjelm har sagt, att Utsk. inlåtit sig
i för inånga specifikationer och derigenom äfvehtyrade att förglömma
någon. Jag vägar dock tro, alt ifrägavar. §:s bestämmelser afse alla
i Bevillms-förordn. förekommande frågor och alt någon således icke
blifvit utesluten. Jag anhåller om bifall till §:n.
Hr Bråkenhjelm: Jag tager mig friheten, att i anledn. af
Gr. af Ugglas senaste yttrande fråga, lill hvilken kategori Gr:n vill
hänföra de inom Stockholm befintlige kommissionärerne, antingen
till näring eller rörelse. Visserligen äro deras befattningar rörlige,
men icke kunna de väl hänföras till borgerlig rörelse, tor öfrigt
får jag förklara, att jag finner betänkligt, att updraga åt Pröfningskomitéerne
rättigheten alt ändra Taxerings-komiléernes värderingar
af landets fastigheter. Skall likväl en sådan rättighet tillkomma
Pröfnings-komitéerne, anser jag §:n böra hafva följande ordställning:
”äfven med afseende pä” etc.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Gr. Mörner,
Äfven jag anser denna § stå i så nära sammanhang med den af
Ståndet återremitterade 50 §, att den 112 också bör till Utsk. återremitteras.
Utsk. har enl. min lanke begått ett stort misstag, dä
Utsk. i §:n emot orden: ”rättmätiga belopp” utbytt det gamla
stadgandet, att egendömarne skola upskattas lill deras jemförliga
värden. Hvad utlryckes väl med orden ”rättmätiga belopp? Är det
inköpspriset eller det jemförliga värdet? Ordet rättmätig uttrycker
icke hvad som vederborde. Det är klart, att hvar och en skall göra
hvad rätt är, men hvad är rätt? Det skall finnas bestämdt uttryckt
i lagen och slår det icke der, så finnes det blott i godtfinnande!.
Meningen med Bevillms-förordn. måtte väl icke vara all införa en
godtycklig befattning? Gr. af Ugglas har väl sagt, att Pröfningskomitéen
skall afgöra den saken. Men om nu denna komilée eger
alt utan närmare bestämning än efter godtfinnande afgöra hvad rätt
är, så tillkommer Kammarrätten att yttra sig öfver Pröfnings-komiléens
åtgärder och i sisla hand Konungen öfver Kammarrättens. Hvem
blifver då slutligen den beskattande? Icke Pröfnings-komiten ulan
Regeringen. Antages en dylik lagstiftning, så införes godtycke i st.
f. lag och det måtte icke vara lagstiftarens afsigt. Gr:n har trott,
att i orden: ”i ett rättvist förhållande både lill Statens kraf och
medborgares anspråk på jemlik beskattning”, skulle ligga ett tillräckligt
rättesnöre. Jag betvitlar det, ty om denna ordställning bi
-
Den 1-4 Maj e. m.
493
bchålles, kommer lion säkerligen att tydas pä ganska olika sätt. I
all lagstiftning bör man, sävidt möjligt är, begagna bestämda ordalag,
om man af dem vill hafva säker rättelse. DA jag finnér §:n
till sin ordaställning mycket obestämd, anhåller jag om återremiss.
Gr. Gyldenstolpe: Jag linner den 50 §:n icke stå i sa oskiljaktigt
sammanhang med den 112, att R. o. Ad., oberoende af dess
beslut vid den förre, ju icke kan bifalla den 112. Den siste talaren
har frågat, hvad det rättmätiga är. Jag åter frågar hvad det
jemförliga är, ty för att göra en jemförelse måste jag väl hafva något
bestämdt, hvarmed jag kan jemföra. Icke bör jag jemföra något
pied hvad, som är oriktigt bestämdt. Ar en egendom oriktigt taxerad
sä är värdet deraf oriktigt bestämdt, och om jag med detta
värde jemför värdet af en annan, kommer jag till en oriktig jemförlighct
eller till det godtyckliga och orättmätiga, men derigenom
alt i §:n stadgas, alt ingen skall beskattas utöfver det rätta beloppet,
blir rättvisa iakttagen. All beskattning är godtycklig, med undantag
likväl af beskattningen a embetsmännens löner, ty i fråga
om dem behöfver man endast debitera, men skall man beskatta ett
lins eller en egendom, blir beskattningen alltid beroende af det
värde, som derå sättes. Detta kan icke absolut bestämmas, men
söker jag att utforska det rätta värdet, npkommer, hvad Utsk. menar
med rättmätiga värdet. Jag tillstyrker således, att II. o. Ad. måtte
bifalla §:n och icke antaga orden: ”jemförliga värdet”, hvilket enl.
min åsigt blir det orättmätiga.
Gr. af Ugglas: Jag kan i sanning icke förstå, att Hr von Hartmansdorff
icke kan fatta meningen med det af Utsk. begagnade uttrycket
”rättmätiga värdet”. Uttrycket ”rättmätiga värdet” är väl sä bestämdt
som möjligt, nemi. egendomens rätta värde, eller det värde egendomen
har vid den lid, den taxeras. Jemförliga värdet måste vara mera obestämdt,
ty det förutsätter, att ett visst värde skall jemföras med ett annat.
En qvantitet måste finnas och då Pröfnings-komitéen skall söka den, kan
den väl icke finnas annorstädes än i minimi-tariffen. §:n synes mig
åtminstone klar och tydlig, och jag anhåller derföre om bifall ä
densamma.
Hr Printzensköld: Skulle alla egendomar a landet och i
städerne upskattas efter deras rälta eller rättmätiga värde, hvilka båda
epitheter väl måste vara synonyma, så skulle taxeringsvärdet på dessa
egendomar upjagas derhän, att beloppet af bevilln. skulle blifva 3
gånger större än den är för det närvar. Detta har likväl aldrig varit
lagstiftarens mening. När den bevillnings-summan utgått och kommit
Riksgälds-kont. tillhanda till fullt det påräknade beloppet och
derutöfver, äfven om upskattningvärdet af fasligheterne på många orter
icke motsvarat -y och på andra knappast ,j, af deras verkliga värde,
så har Staten icke haft mer att fordra, utan beskattnings-författningens
ändamål har då blifvit upfylldt. Det är med afseende å detta
förhållande, som man tid efter annan förändrat Bevilln:s-stadgan, i
hvad den angår taxering af hus i städerne och landtegendomar, så
att man icke skall anse såsom absolut nödigt, att såsom beskattningsgrnnd
antaga hvarje egendoms’ rätta och verkliga värde. Uti före
-
494
Den 14 Maj e. m.
var. § har vid 1844 års riksdag ordet rättmätig blifvit infördt i
utbyte emot ordet rätt, som fanns uti 1841 års Bevillms-förordn.,
emedan man ansåg det förra epithetet till sin betydelse icke vara så
bestämdt som det sednare, så att derigenom ingen nödvändighet framkallades
att närma sig till egendomarnes rälla värde, hvarefter af
enahanda orsak ordet ”rättmätig” blef uti 1848 års förordn. förändradt
till ”jemförlig”. Jag skulle tro, att det mål, hvartill man sålunda
kommit, är det rätta, enär med bevillnings-beskaltningen icke
kan vara annan afsigt, än att bereda så stort tillskott, som erfordras
till fyllande af den brist uti Statsbehofven, som i ordinarie inlraderne
upstår. Och då, såvidt jag känner, ordalagen i den nu gällande
§:n icke haft någon menlig påföljd, så att egendomsvärdet
blifvit så nedsatt, att Statsverket icke tillgodokommit den af R. St.
fastställda bevillningssumma, tror jag rättast vara, att bibehålla den
gamla redaktionen, serdeles som härförutan de beständiga förändringarna
i författningen föranleda osäkerhet hos dem, som hafva
tillämpningen sig anförtrodd. Jag tillstyrker således återremiss, på
det att Utsk. måtte återgifva § den lydelse, som den i nu gällande
Bevilln:s-sladga eger.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Rosenblad: Afsigten med all bevilln. är väl icke endast
att fylla Statsbrist-summan, utan äfven att denna fyllnad må ske på
det rättvisaste och billigaste sättet. Jag erkänner, att i detta afseende
förevar. § icke fullt tillfredsställer mig, och jag anser det hafva
varit bättre om för hvarje serskildt fall beskatlningsgrunderne blifvit
bestämde efter det rätta beloppet, hvarigenom, i händelse Staten icke
behöfver hela beloppet, en nedsättning kunde ega rum å per mille
afgiften måhända ifrån 2 lill 1 eller ännu mera. Men då sådant
likväl icke skett, synes dock en möjlighet för vinnande af mera rättvisa
och billighet hafva blifvit lagd, på sätt Gr:ne Gyldenstolpe och
af Ugglas omförmält, och just deruti ligger, enl. min åsigt, företrädet
af Utsk;s förslag framför det nu gällande stadgande, hvars olämplighet
erfarenheten ådagalagt. De ledamöter af detta Stånd, hvilka
deltogo i sista riksdagens förhandlingar, erinra sig säkerligen, hurusom
en Landsh. inom ett af de Skånska länen upfattat Bevillmsstadgan,
så att han i egenskap af ordf. i Pröfnings-komitéen upbjöd
hela sin förmåga att förvandla minimi-tariffen till maximi-tariff,
hvarigenom, såsom vi veta, de Skånska provinserne blifvit orättmätigt
ringa i förhållande till de Upsvenska beskattade. På dessa skäl
förnyar jag min anhållan om återremiss.
Gr. af Ugglas: Hr Printzensköld har sagt, att, i händelse det
rätta värdet skulle jordegendomen åsättas, bevillningsbeloppet skulle
blifva 3 gånger större än det af R. St. fastställda. Jag medgifver
detta, men då bevilln. icke behöfver ökas, blir förhållandet, att man
om det rätta värdet åsättes, i sådan händelse kommer att betala 32
sk. per mille i st. f. 2 r:dr. Vinsten af antagandet utaf det rätta
värdet såsom grund för taxeringen vore naturligtvis den, att hvar
och en fick sig ålagd en beskattning i förhållande till sin verkliga
egendom, hvilket nu icke är händelsen just derföre, att det jern
-
Den 10 Maj e. m
495
förliga väldet utgör taxeringsgrunden, och har detta värde äfven
föranledt den nu rådande ojemna beskattningen. Denna olägenhet
undanrödjes, om beskattningen sker efter det rättmätiga värdet. Jag
anhåller ånyo om bifall till §:n.
Hr Bråkenhjelm: Jag anhåller att få fästa upmärksamheten
derpå, alt Ulsk:s mening omöjligen varit den af Gr. af Ugglas nu
framställda, ty i början af §:n talar Utsk. om jemförelse emellan
jordens olika värden, men i slutet af §:n förbigår Utsk. helt och hållet
denna jemförelse och omnämner endast alt Pröfnings-komiléen
skall utan anförda besvär granska Taxerings-komitéens åtgärder. Denna
granskning kan väl icke ske annorledes än genom jemförelse af jordvärdet
inom de olika taxerings-distrikterne, och således skulle ordet
”rättmätiga” innebära något absolut, men enl. början af §:n och den
deruti befintliga mellanmeningen, synes, att ordet ”rättmätiga” icke
betyder det absolut rälta värdet. Här är således en dubbelhet i ordalagen,
hvilken man bör undvika i all lagstiftning och serdeles i den
förevar:de.
II. Ex. Frih. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedan till
återremiss af ifrågavar. § framställde propos:r besvarades med blandade
ja och nej, hvarpå H. Ex. ånyo hemställde om R. o. Ad. bifölle
denna §, samt då härvid äter ropades ja och nej förklarade det
han trott sig finna alt ja varit öfvervägande.
Gr. Mörner: begärde votering.
Uplästes till justering följande förslag till votens-propos.
Den, som bifaller 112 § af det i Bevi!ln.Utsk:s betänk. N:o 4
afgifna förslag till Bevillms-sladga, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de emot nämnde § gjorda anmärkn:r
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja 11.
Nej 13.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utskrn inkomne
utlålin och betänk:n nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 134, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för upförande af en fängelse-byggnad vid Qvistrum;
N:o 135, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel lill byggnadshjelp för de mindre koministraturerne.
N:o 136, i anledn. af K. M:s till R. St. aflåtna nådiga skrifvelse,
ang:de dispositionen af de 1848 års krigsrustnings-fond till
-
496
Den 1-4 Maj e. m.
hörande persedlar, som blifvit i Stockholms utrednings-förråd inlemnade
;
N:o 137, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de åtskilliga för
det nybildade Artilleri-batteriet i Norrland ifrågakomne ökade utgifter;
N:o 138, i anledn. af erhållne återremisser å StatsUtsk:s betänk.
N:o 67, angule indragning af Wermlands Fältjägare-reg:te;
N:o 139, i anledn. af erhållne återremisser å StatsUtsk:s betänk.
N:o 71, ang:de af Majoren Bennich sökt ersättning för innehafde
hästhemmans-räntor vid f. d. Westgötha Kavalleri-reg:te;
N:o 140, ang:de ersättning för omkostnader i anledn. af D.D.
K.K. II.II. Kronprinsens och Kronprinssessans förmälning;
Banko-Utskottet:
N:o 37, i anledn. af väckta förslag med afseende å föreskrifter
ne, ang:de Bankens metalliska kassa m. m.
Lag-U tskottet:
N:o 24, i anledn. af K. M:ts nåd. propos. ang:de ändring för
vissa orter af stadgandet uti 20 kap. 6 § Byggn.Balken samt K.
Förordn. d. 3 Sept. 1755, om tiden då dammlucka skall vara öpnad;
samt
Expeditions-Utskottet:
N:o 7, i anledn. af väckta motioner om bestämmande af dag
för nästa lagtima riksdags början.
II. R o. Ad. åtskiljdes kl. f till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 10 Maj.
497
Fredajjen d(*n 1(5 Maj I85i
Plenum kl. 6 e. in.
Justerades pleid prot. för il. 23 sisll. April e. in.
II. Ex. Hr Frih. och Landtm, tillkännagaf, alt Hr Adlersparre.
Rudolf, anmält sig vara af enskilda angelägenliefer nödsakad, alt
afresa från hufvudsladen och afsäga sig sin liefaltning såsom ledamot
i Bevilln.Utsk., samt derjemte anhållit alt fä biliehälla sin riksdagsmanna-rätt.
H. o. Ad. biföll denna anhållan.
Jenne det alt H. Ex. nu äfven tillkännagaf, alt Hr dorchemont,
Wilh. Albrecht och Hr Ribbing Arvid, hvilka enl.
i sisla plenum öpnade vallistor blifvit utsedda (ill Ulsk:s ledamöter,
anmälde sig vara hindrade att sådan befattning emottaga, anmodade
II. Ex. Hrr Elektorer alt vid deras nästa sammanträde utse 2:ne
ledamöter i Bevilln.UlsIcs i st. f. Hr Adlersparre och Hr d’Orchimont
samt en ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., i st. f. Hr Ribbing.
Fortsattes pröfningen af Bevilln.UlsIcs d. 23 och 30 April pä
bordel lagda betänk. N:o 4, ang:de grnnderne för den blifvande allmänna
Bevillningeu samt föreskrifterne för dennas tillämpning.
Sedan i gårdagens plenum de första 112 §§:ne af Ulsk:s förfallnings-förslag
blifvit genomgängne, förekommo nu
§§:ne 113 till och med 118.
Underl, Ridd.Sekret. tillkännagaf, att Preste- och BondeStm bifallit
dessa §§, men ali någon underrättelse om BorgareStis beslut
rörande dessa och efterföljande delar af Ulsk:s förslag ännu icke
kommit R. o. Ad. tillhanda.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Vid dessa §§ får jag förnya den
anhållan jag vid flere föregale §•§ gjort, att desamma mätte blifva
indelad i mom:r.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. 6 §§.
§ 119.
Underl. Ridd.Sekret. tillkännagaf att äfven denna § blifvit af
Preste- och BondeStm bifallen.
Ilr von Hartmansdorff: I alla Bevilln:s-förordn:s §§, der
det varit fråga om sammansättning af Taxerings- eller Pröfningskomitéer,
har Utsk. så förändrat författningen, att det skulle blifva
jemnvigt emellan de serskilda klasserna, såväl på landet som i städerna,
och icke Borgerskapets ledamöter kunna öfverrösta alla andra,
eller följaktligen bringa beskattningen till en sådan ojemnhet, hvarÖ
H. 32
498
Den 16 Maj.
öfver man f. n. klagar. Här åter har Utsk. upgjort förslaget så, att
af 26 ledamöter, som skalle finnas i Pröfnings-komitéen, äro 14
Borgare, och följaktligen öfvervigten lagd hos dem. Det måtte icke
vara rätt. Jag hemställer derföre att denna § må så ändras, att
ledamöterna i komitéen utgjordes af t. ex. 4 Adelsmän, 4 af PresleSt.
och 7 Ståndspersoner, samt de öfriga Borgare. Derigenom
förblefve väl Borgrarne talrikare, än något annat Stånds ledamöter,
men den gifna öfvervigten vore likväl tagen från de förre hvaremot
förhållandet nu är omvändt, såsom jag redan sagt. Jag anhåller
allisa att § mätte återremitteras.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gahr.: Jag kan icke fatta Hr
von Hartmansdorffs anmärkn. Såvida 12 är mindre än hälften af
26, så måste de öfriga ledamöternas antal vara större än Borgrarnes,
såvida icke Hr von Hartmansdorff räknat alt magistratspersonerna
höra till Borgerskapet, men så har man icke förut ansett,
emedan magistratspersoner icke äro annat än embetsman. Jag tror
för min del således att den förändring, som Utsk. föreslagit just gör
att Borgerskapets 12 ledamöter molvägas af de 14 ur de öfriga klasserna,
och kan således icke inse något skäl hvarföre en ny förändring
af komitéens sammansättning skulle ega rum.
Hr Aminoff: Äfven jag delar samma åsigt som den siste
värde talaren, och tror att, om betänk, återremitteras, så kommer
det åsyftade ändamålet att förfelas. §:n är redan tillstyrkt af 2:ne
Riksstånd och blir således om den af R. o. Ad. bifalles, R. St:s beslut;
återremitteras §:n , så måste Utsk. inkomma med ett nytt utlåt,
i della afseende, och då kunde ändamålet förfelas. Jag tillstyrker
bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag har till Borgrarne räknat 2:ne
Magistratsperson^- emedan sädane af grundlagen dit hänföras, alldenstund
2:ne ledamöter af Stockholms magistral alltid höra såsom
R. o. Ad. vet till riksdagsmän af BorgareSt. Jag finner mig således
ingalunda vederlagd af Gr. Gyldenstolpe^ anmärka. Skulle det
åter förhålla sig så som Hr Aminoff säger, att en återremiss skulle
kunna medföra en sämre § än den nu föreslagna, då afstår jag visserligen
från milt yrkande men icke derföre att förslaget är riktigt
sådant det af Utsk. blifvit upgjordt. Skulle likväl förevar, stadganden
vara något bättre än det hittills gällande, och man understundom
bör vara nöjd, om man icke alldeles, utan något så när,
får det rätta fram, så kan man måhända antaga närvar, förslag emedan
det är af dylik approximatif beskaffenhet.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
ifrågavar. § ropades starka ja, blandade med några nej, hvarefter
II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
§ 120.
Underl. Ridd.Sekret, tillkännagaf att Preste- och BondeSbn bifallit
denna §.
Den 16 Maj.
499
Hr Aminoff: Den erinran jag tillförene gjort om att vissa §§
måtte indelas i mom:r, får jag äfven nu vid denna § förnya.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. §.
§ 121.
Sedan underl. Ridd.Sekret, lillkännagifvit att Preste-oell BondeSt:n
bifallit denna §, blef densamma af R. o. Ad. bifallen.
§ 122.
lindert. Ridd-SekreU tillkännagaf att Preste- och BondcSt:n
bifallit denna §.
Frih. Leyonhufvud, Axel Gabr.: Då troligen få länder
begagna sig af edgång sä mycket som Sverige, torde noggran upmärksamhet
böra fästas pä edernas beskaffenhet, deraf somliga finnas,
som icke kunna lättas, och andra som icke kunna följas. Bland
den första klassen kan räknas krigsmanna-eden, den kanske få krigsmän,
åtminstone hvad soldaterna beträffar, kunna förstå, och bland
de sednare, kan eden i vår gällande Bevilluims-förordn. räknas.
Den redaktions-föränd ling, sorn bär är föreslagen; bar åsyftat en förbättring,
genom insättande af orden: ”efter bästa förstånd”, men
då i sednare perioden icke blifvit infördt det tillägg, som af Frih. Alströmer
blifvit föreslagit, eller orden, ”genom den af mig påförda
beskattning upsåtligen förnärmas”, så anser jag att ändamålet icke är
vunnet, ty det finnes bestämt en motsägelse i taxerings-förbindelsen,
att, ”efter bästa förstånd påföra hvarje skattskyldig person den
beskattning han bör vidkännas”, mot det följande: ”så att, under
ett noga iakttagande af föreskrifterna i Bevillms-stadgan, hvarken
kronan eller de skattskyldige förnärmas i deras lillständiga rätt”.
Ordet ”upsåtligen”, mäste nödvändigt der finnas. Hvad vidare den
ändring som i §:n förekommer att, ”Bevillms-stadgan” blifvit satt
i st. f. förbindelsen att vid hvarje ny Bevillms-sladga förnya eden, .
anser jag den vara behörig, ty derigenom kan det ouphörliga svärjandet,
hvarigenom missbruk förr inträffar, till någon del äfven
förek ömmas. Jag önskar blott att ordet upsåtligen måtte uti eden
införas; för tillvägabringande hvaraf jag vördsamt vågar anhålla att
denna § måtte återremitteras.
Frill. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Skall något uträttas med en ed, måste den uttala hvad den
som aflägger eden, skall och kan lofva, men ej hvad den, som
fordrar densamma, samvetslöst behagar föreskrifva utom möjligheten
för meuskliga förmågan, ty della blir oupfylldt om än edsförpliktelsen
är aldrig så sträng och leder således ohjelpligen till en mened.
Första brottet emot en sådan ed sker, när den aflägges; ty, antin- ,
gen mäste orden uttalas med en så exempellöst lättsinnig tanklöshet,
alt man ej vid den vigliga handlingen velat hvad man sagt; eller
ockå måste samvetet söka sidovägar bredvid den föreskrifna ordalydelsen,
som dock skall ljudeligen uttalas. Ilar lagstiftaren lemnat
anvisning på denna bana, beklagligtvis nog ofta begagnad ändå, hvar
och huru vill hail sedan sätta en gräns för utflykterna, som snart
skola ådagalägga edens kraftlöshet, om han också är likgiltig för ansva
32*
-
500
Den 16 Maj.
ret, som visserligen drabbar edgångaren för äfven den ringaste afvikelse
från den besvurna ordalydelsen; men derjemte lagstiftaren för
den utställda frestelsen.
Det duger ej att förståndet och hjertat ogillar, hvad jag med
munnen vid min salighet lofvar. Tror man att ett sådant förfaringssätt
skulle kunna tvinga menniskor till noggrannt iakttagande af
plikter? — Nej! den ed, som innebär brottet i sitt sköte, lärer ej
kunna åstadkomma annat än förnyade brott. Börjar man att förlika
sig med ett dagtingande med samvetet, så skall det snart hålla
portarna öpna för hvad som helst, blott det lill cn början kan ske
med ett yttre sken af ärbarhet. Min röst skall den nu föreslagna
eden för Taxerings- och Pröfnings-koraitéer aldrig erhålla; och blir
den antagen, hoppas jag att andra med mig, besinnande betydelsen
af en ed och betänkande ali ansvarsdagen derföre kommer, skola
veta hvad deras frid tillhöra, samt inse och undvika den för deras
samveten här utlagda snaran.
Utsk. har visserligen i den gjorda förändringen af eden för de
nämnde komitéerna, till en del medgifvit, att det förut begagnade
formuläret var odugligt, men med stympandet af mitt förslag är dock
ingen förbättring vunnen. Enl. detta ligger det i orden: ”bästa
förstånd”, jemte en upmaning till förståndet att använda all sin
förmåga, ett erkännande af dess ofullkomlighet. Men enl. Utsk:s
förslag hafva dessa orden fått en rak motsatt betydelse, derigenom
att Utsk. bibehållit det gamla slutet af meningen, hvaruti edgångaren,
i stöd af sitt bästa förstånd och med anspråk på den högsta
fullkomlighet, anses vara nog djerf att våga edeligen förpligta sig till
ett tillämpande af Beviilms-stadgan sä att, hvarken kronan eller de
skattskyldige förenas i deras tillsländiga rätt. Det går för sig, det
se vi, att så skrifva ett edsformulär; det går naturligtvis också för
sig att uttala dessa orden; men om man vill tänka på dem, ett
ögonblick, torde man snart inse omöjligheten för en taxeringsman att
verkställa dem. Det var just till undvikande af denna omöjlighet,
som jag föreslog en förändring; men utan förbättring, tjenar en förändring
till ingenting.
Ehuru jag visserligen kunde bevisa huru ogrundad Ulsk:s farhåga
varit, alt den af mig föreslagna redaktionen skulle gifva anledn.
lill liknöjdhet hos taxeringsmannen att förskaffa sig nödiga uplysningar,
då han förbundit sig att fullgöra och noga iakttaga Bevillmsstadgans
föreskrifter, hvarunder således äfven inbegripes dess 65,
66 och 107 §§; så vill jag likväl ej vidare påyrka den, utan anser
eden, sådan den nu är af Utsk. redigerad, möjlig att aflägga, blott
med insättande af ordet tipsätligen och förnärmas; hvarigenom
denna del af eden skulle fä följande lydelse: sä att, under ett
noga iakttagande af föreskrifterna i Beviilms-stadgan, hvarken
kronan eller de skal/skyldige up s ätli g en förnärmas i
deras tillständiga rätt. Och då hvar och en säkerligen inser nödvändigheten
af detta tillägg, anser jag någon ålterremiss icke af
nöden, utan får blott hos fl. R. o. Ad. förorda bifall till denna
förändring i Utsk:s förslag. -
Hr Printzensköld, C ari: I motsats mot de siste värde ta
-
Den 1C Maj.
501
larne, vagar jag förklara, det jag anser förslaget till ed för Taxerings-
och Pröfnings-komitéernas Ordf. och ledamöter, sådant Utsk.
lipstadt det, vara rätt, och att införandet af de ord, sorn dessa talare
föreslagit, skulle försämra men icke förbättra edsformuläret.
Hvad innebär orden: ”efter bästa förstånd”; del synes sorn skulle de
derföre icke hafva gjort sig reda. Jag, för min del, finner i dessa
ord ett erkännande så tillsägandes vara nedlagdt af den ofullkomliga
menniskan, att hon kan begå misstag, fastän icke upsåtliga. Att då
tillägga ordet upsåtlig, det är att snart sagt tillintetgöra möjligheten
att handla efter hästa förstånd, ty man gör icke detta, om man npsåtligen
begår misstag, emedan förståndet dä icke varit med för tillfället.
Det är emellertid icke sagdt att, för det jag icke upsålligen gör
orätt, jag handlar efter allt det förstånd jag bör begagna, och det
är detta som lagstiftningen velat uttrycka, eller, med andra ord,
stadga en slags förpligtelse för taxeringsmänueu alt förskaffa sig sä
mångå och rillräckliga uplysningar, att deras förstånd om hvad sorn
bör eller icke hör påföras, blir allt bättre och bättre. Jag tillstyrker
att edsformuläret, sådant Bevilln:s-Utsk. det föreslagit, mätte af
R. o. Ad. desto heldre godkännas, som, ifall ordet, upsålligen, deruti
införes, detta skulle förutsätta möjligheten af att någon skulle
kunna upsålligen vilja påföra den skattskyldige; vare sig större eller
mindre belopp än det han rätteligen bör vidkännas, hvilken förutsättning
ingalunda bör ega rum.
Frih. Alströmer: Den förutsättning, som Ur Printzensköld
gjort förstår jag icke; ty, skulle den kunna göras i afseende på införandet
af ordet upsåtligen, så vore detta likväl ej annat, än den
förutsättning, som ligger (ill grund för hvarje edgång, huru den än
må vara styliserad. Men i den mån edsformuläret göres för edgångaren
möjligt att hålla, i samma män kan denna förutsättning
anses undanröjd. För att göra edsformuläret riktigt bör det således
författas sådant ali jag kan upfylla det, och det kan jag icke då här
står att jag skall efter bästa förstånd påföra hvarje skattskyldig person
den beskattning som han bör vidkännas, su, (d. v. s, på det
sältet), att hvarken kronan eller de skattskyldige förnärmas, ty då
har jag sagt att jag skall använda mitt hästa förstånd till att göra en
omöjlighet; orden efter bästa förstånd hafva här fått en rakt motsatt
betydelse, emot den jag med dessa ord åsyftade i min motion; och
jag, som svurit pä en lögn, har gjort mig skyldig till del förskräckliga
ansvar, som är fästadt vid edsbroltet.
Hr Printzensköld: Frih. Alströmer fortfar att missförstå
innehållet af edsformuläret. lag kan icke föreställa mig annat än
att, när man svärjer pä all man efter bästa förstånd skall påföra
hvarje skattskyldig hvad han bör betala, så att hvarken han eller
kronan förnärmas i deras rätt, så har man också lofvat att alltid,
icke allenast upsåtligen göra orätt, ulan så långt förmågan sig sträcker,
upsåtligen göra rätt. Domaren svärjer ju på att han skall uti
alla domar rätt göra. Denna ed är absolut, men ingen domare är
derföre så ofelbar, att han icke kan misstaga sig om lagens rätta
mening och förstånd, och om eden skulle lyda så, att han lofvade
502
Den 16 Maj.
att icke upsålligen göra orätt, så skulle ban icke kunna straffas efter
gällande lag, itali han felade af någon annan orsak, ehuru Rättegångsbalken
talar, ieke allenast om elakt upsät, utan äfven om
vårdslöshet och oförstånd, m. m. Det är vårdslöshet och oförstånd,
som äfven skola förebyggas, och det är derföre som orden, efter
bästa förstånd, stå i eden, sä att hvarken oförstånd eller upsal får
ligga till grund för den åtgärd sorn åligger taxeringsmannen att vidtaga.
För- och eftersatserna åro med hvarandra så sammanhängande,
att om man jemför dem såsom sig vederbör, så kommer
man till det resultat, att lagstiftarne ålagt taxeringsmannen endast
en sådan plikt sorn en menniska kan upfylla, nemi. alt handla efter
bästa förstånd och samvete. Slutligen är ordet, upsåtligen, på det
ställe Frih. Alströmer har velat hafva det infördt, icke allenast onödigt,
utan förvrider meningen af edsformulärct till en icke obetydlig
grad.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Det förändrade stadgande, som i 122
§ föreslås, härleder sig deraf alt åtskilliga ledamöter af Utsk. fästade
upmärksamheten ä omöjlighen ali samvetsgrant verkställa det förra
stadgandet i 122 §. De uplysle, och deribland funnos äfven några
prester som upgåfvo, att de sjelfve vägrat att ingå i Taxeringskomitée»,
derföre att de icke ansågo sig så, som förra Bevillmsförordn.
bjöd, konna bestämdt påföra hvarje skallskyldig person den
skatt som vore liklig, emedan de icke så noga kunda känna hvarje
persons omständigheter. Det är nogsamt bekant att, isynnerhet i
de smärre städerna, svårighet der upkommer att kunna få de personer,
som utom HorgareShs ledamöter skola i Taxerings-komitéen
ingå, och vid ombytet af sådana personer, då de kort tid varit i
staden, kunna de icke sä noga känna alla förhållanderna derstädes,
utan de förmå endast sä godt de kunna, elter efter deras hästa förstånd,
svära på att upfylla Bevillms-förordms föreskrifter. Del har,
såsom jag redan nämnt, varit exempel på, att just derföre att Bevilln.
varit så absolut bindande, personer af deras samvete ansett
sig förhindrade alt i komitéen ingå. Den nu föreslagna eden innehåller
i alla fall, såsom ock llr Printzensköld påpekat, allt hvad en
samvetsgrann menniska kan upfylla, och då icke något kryphål kan
upstå, hvarigenom en person skulle kunna dagtinga med sitt samvete
och påföra en individ större eller mindre beskattning, än han
anser honom böra draga, så är ju allt gjordt för att bevaka kronans
rätt och försäkra samhället att hvar och en icke påföres större beskattningsbelopp
än hvad han i sin mån bör vidkännas.
Frih. Alströmer: Jag ämnar icke ingå i jemförelse emellan
ofullbomligheterna uti andra eder; just för alt slippa samma ofullkomlighet
uti den nu ifrågavar. eden, som linnes uti de flesta andra,
har jag föreslagit en förändring tili denna.
Hvad okunnighet och vårdslöshet beträffar, sä om man befarar
någon sådan, tror jag sådant vara tillräckligt förekommit, då man
uti eden förbundit sig att iakttaga Bevillms-förordms föreskrifter,
hvaruti dess 65, 66 och 107 §§ inbegripas, som tydligen visa hvar
-
Den 16 Maj.
503
lill en taxeringsman genom eden färbundit sig, och undanrödja hvarje
ursäkt för en genom vårdslöshet förorsakad okunnighet.
Hvad Gr. af Ugglas yttrat, om dem, som genom eden ansett
sig förhindrade att ingå i Taxerings-komilée, vidlåder väl äfven den
nya eden, ty den är på samma sätt omöjlig, ja t. o. m. svårare all.
fullgöra; ty här har jag förbundit mig, att upbjuda milt förstånds
yttersta förmåga, för att finna den fina, för menskligt öga osynliga,
linea, som bestämmer gränsen emellan kronans och den skattskyldiges
rätt, sä att denna ej det ringaste öfverskrides hvarken åt ena
eller andra sidan; och sålunda fortsätter jag min anhållan ali R. o.
Ad. ville antaga den af mig föreslagna förändring uti denna § att
ordet, upsåtligen, insättes i densamma.
Hr Aminoff: Gr. af Ugglas har upgifvit att det funnits prester,
som af samvetsgrannhet funnit sig förhindrade att emottaga förtroendet
af att vara taxeringsman, emedan eden varit svår att efterlefva.
Detta måtte så mycket förr inträffa för taxeringsman i hufvudstaden
der folkmängden npgär lill nära 120,000 invånare, och
der deras förmögenhet och enskilda förhållanden ej med säkerhet
kan bedömmas. Jag anser den föreslagna förändringen för en verklig
förbättring och tillstyrker dess antagande.
Gr. Gyldenstolpe: Skillnaden emellan den förra eden och
den nu föreslagna är den, alt den förra eden ålägger taxeringsmännen
all bestämdt påföra en person den beskattning, som honom
bör åsättas, och delta torde hvar och en finna vara en omöjlighet.
Derföre har Utsk. föreslagit tilläggandet af orden, efter bästa förstånd.
Det var just pä grund af omöjligheten alt upfylla eden,
sådan den var föreskrifven, sorn personer icke hafva velat gå densamma.
Deremot har i det nya förslaget tillagts orden, efter bästa
förstånd, d. v. s. att jag efter bästa förstånd bör påföra en person
den beskattning, som honom bör åsättas. Detta bör således lemna
en större latitnde vid beslutandet om hvad personen bör påföras,
enär jag icke ovilkorligen skall ålägga honom något, hvarom jag icke
kan till fullo vinna kännedom, ty jag kan omöjligen veta en persons
förmögenhet eller den vinst han haft på sin rörelse, emedan
jag endast ser den inkomst han har enl. upgifter till Taxeringskomitéen,
och när jag efter bästa förstånd påför honom beskattning
på grund af hans egna upgifter, så har jag fullgjordt eden. Det
ord som Frih. Alströmer velat tillägga anser jag hvarken löser eller
binder, ty om der står alt hvarken kronan eller de skattskyldiga förnärmas
eller det står att hvarken kronan eller de skattskyldiga upsätligen
förnärmas, så matte det vara detsamma. Jag får derföre
tillstyrka bifall lill Utsk:s förslag, och derjemte uplysa hvad jag har
mig enskilt bekant nemi. att BorgareSt. jemväl har bifallit denna §.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag är förekommen, afstår och
förenar mig med Hr Gr. Gyldenstolpe.
Hr von Hartmansdorff: Af de skäl, Utsk. anfört, finner
jag de tillagda orden, ”efter bästa förstånd”, vara riktiga. Understundom
händer, efter den erfarenhet jag vid några tillfällen
504
Den 16 Maj.
haft, att personer finnas, som anse sig förnärmade af uttrycket,
”efter bästa förstånd”, likasom de icke skulle hafva skarpsinnighet nog
att utföra sina förrättringar utan behof af en sådan ursäkt. Men af
samvetsgrannhet, eller af samma skäl sorn Etsk. infört della tillägg,
hafva Frilnne Leyonlmfvud och Alströmer önskat införandet af ordet
upsåtligen. Hr Printzensköld har rätteligen anmärkt, att jemväl
ordet vårdslöshet, eller något dylikt, uttryckande samma tanke, borde
i eden införas. Enl. min mening vore det lika om icke mer behöfligt,
än ordet upsåtligen. Sällan kommer någon att med flit
göra hvarken den enskilda eller kronan orätt, ulan den vanliga orsaken
hvarigenom orätt sker, är lättjan, liknöjdheten eller efterlälenhelen.
Emedan något varit sä förut, anser man det äfven framgent
kunna så förblifva. För sådan efterlåtenhet skuld, blifver
kronan eller den enskilde lidande. Mig synes att det icke skadade,
utan kunde vara rätt nyttigt, om äfven detta tillägg gjordes i edsformuläret.
Jag tillstyrker alltså att H. o. Ad. mätte återremittera §:n
heldre än att antaga honom sällan han är. Om tre Stånd redan hafva
godkänt densamme oförändrad så kunna vi icke afhjelpa ofullsländigheteu
men vi hafva åtminstone bemödat oss att göra det.
Frih. Alströmer: Jag trodde att efter 49:de § RiksihOrdn.
skulle denna ringa redaktions-förändring kunna beslutas utan ålerremiss
af Ståndet, och sedan en sådan förändring blifvit anlagen af
detta Stånd är jag öfverlygad de öfriga Stånden genom inbjudning
lätteligen skulle förmås ingå pä denna förändring.
Ur Printzensköld: Pä sätt llr von Hartmansdorff erinrat
skulle Frih. Alsi romers förslag snarare försämra än förbättra edsformuläret,
enär visserligen ingen upsåtligen gör orätt såsom taxeringsman,
utan sådant gemenligen sker af de orsaker, som lii von
Hartmansdorff upräknal. Det blir således, om man antager Frih.
Alslrömers förslag, en upmunlran för laxeringsmännen ali fortfarande
handla såsom nu sker, ty en hvar säger, det står i edsformuläret
att jag icke skall upsåtligen förnärma någon, det har jag
icke gjort, och om jag gör del af vårdslöshet, lättja eller annan
försummelse, sä har jag icke brutit mot min ed. Skulle ordet,
upsåtligen, införas, så mäste alla de kategorier införas, som uti Esla
kap. 12:lc §:n 11.15. upräknas såsom varande möjliga vid frågor om
tjenstefel, begångna af domare och Statens öfrige tjenstemän. Der
upräknas nemi. vårdslöshet, försummelse, okunnighet, och olika bestraffningar
äro af lagstiftningen icke blott stadgade utan äfven medgifne
i afseende pä §;ns tillämpning för dessa enskilda fall. Nålman
icke kan upräkna alla de kategorier, som icke kunna inbegripas
under ordet, upsal, så är det bäst att utesluta dem alla, ty dä
har man icke gifvit heljd åt någondera. I orden, efter bästa förstånd,
ligger tydligen nedlagdt begreppen derom, alt alla de orsaker,
som uti Esla kap. 12:le §:n R.B. finnas upräknade, böra, såvidt
ske kan, af laxeringsmännen undvikas, och längre lärer väl icke
lagstiftningen kunna komma, hvarföre jag förnyar min hemställan att
§:n sådan som den af Bevil!u:s-Ulsk. blifvit föreslagen, mätte af
11. o. Ad. godkännas.
Den 10 Maj
505
Gr. uf Ugglas: Hr von Hartmansdorff liar såsom skäl för alt,
ordet vårdslöshet, borde införas, anfört, att personer ansett sig förnärmade
deraf att dem föreskrifvits att handla efter bästa förstånd.
Om personer kunna blifva förnärmade deraf att man tilltror dem en
svaghetssynd, sådan sorn man med orden, efter hästa förstånd, medgifver,
mätte de än mera förnärmas om man tilltror dem en sådan
förfärlig synd som upsällighetssynd. Föreskriften behöfves i alla fall
icke, ty då det är föreskrifva att de skola handla efter bästa
förstånd, få de icke handla af vårdslöshet, ty de handla icke efter
bästa förstånd, om de låta förståndet slumra. Jag tillstyrker bifall
till §:n.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:* härefter till bifall å ifrågavar. §
framställda propos. besvarades med starka ja jemte el t eller annat
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det lian funnit ja öfvervägande.
§ 123 och 124.
Undert. Ridd.Sekret. tillkännagaf, att Preste- och BondeSt:n bifallit
dessa §§.
Hr Aminoff: Uti 124:de § af Bevillms-förordn., som handlar
om ändrings sökande i debiterings- och taxeringsmäl, samt om
besvär öfver ådömde böter, finnes visserligen hänvisning hvarthän
de klagande böra vända sig då de tillhöra landet, men deremot finnes
icke npgifvit hvart de i Slockholm boende personer böra vända
sig, med sina besvär, lista mom. stadgar ”vill skattskyldig söka
ändring i den bevillning, som af debitering beror, och, i den ordning
80:de §:n föreskrifver, blifvit påförd, anmäle och fullfölje sin
talan hos K. Bef:h:de etc.” Jag skulle tro alt det vore nödvändigt
all här införa ordet, ”hos Öfvers luth allmen i Stockholm eller
K. Bef:h:de”. Samma tillägg anser jag äfven böra göras på andra
ställen i förordn. der orden: K. Bef:h:de förekomma, som i det
2:dra morn., emedan det här i Stockholm varit öfverklagadt att man
icke vetat hvart man skulle vända sig, och på sådan grund anhåller
jag, ifall Ståndet skulle anse nödvändigt, om återremiss af begge
dessa mom.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror alt hvar och en förstår och vet
att Öfverståth. är K. Bef:h:de i Stockholms stad, jag har åtminstone
aldrig hört talas om någon annan K. Befdcde i Stockholm, än Öfverstålhm.
Har Hr Aminoff sig någon annan bekant då vore det
skäl att han nämnde densamma. Dä Ofverstad!, enl. min tanke är
just detsamma som K. Bef:h:de i Stockholms stad, så ser jag ingen
nödvändighet till att utsätta ordet, Öfverståthållare!!, emedan då det
står det generela uttrycket, K. Befdude, så följer deraf att för Stockholms
stad blir det Öfverståth. eller Öfverstad!.-embetet, sorn man i
sådant fall bör vända sig till. Jag anser således den ändring, som
Hr Aminoff här föreslagit, icke behöfvas, så mycket mindre som
den icke har behöfts förut under tillämpningen af Bevilln:s-förfaltn:n,
hvarföre jag tillstyrker bifall till 124:de §:n.
Hr Aminoff: Det är visserligen sanni att Landsh. i Stockholms
län och Öfverståth. betraktats sorn olika personer, men det
506
Den 10 Maj.
tiar ofta handt, att personer, som blifvit påförda en oriktiktig debitering
vändt sig lill K. Befhf:de med sin klagan, och icke till Ofverståth.
, emedan författningen innehåller att den klagande skall
vända sig till K. Bef:hf:de, dä han sedan fått hänvisning till vederbörlig
ort d. v. s. till Öfver-stålh:n. Till förekommandet af en sådan
misstydning af författningen anser jag nödigt att ett införande
af Öfver-stäth. framför K. Bef:hf:de borde iakttagas då omöjligen
någon kan misstaga sig om hvart han bör vända sig med sin klagan
i fall han dertill finner sig befogad hvarföre jag fortfar att anhålla
om återremiss af denna §.
Uppå härefter framställde serskilde propos:r blefvo 123 o. 124
§§ bifallne.
§ 125.
Sedan lindert. Ridd.Sekret, lillkännagifvit att Preste- och BondeStin
bifallit äfven deuna §, yttrade
Hr Aminoff: I denna § anser jag ett ord öfverflödigt. Här
säges: ”Nöjes den skattskyldige ej åt Taxerings-komitées beslut, rör:de
egendoms, lägenhets, verks och inrättningars värden, den inkomst
komitéen ansett honom ega, eller den klass, lili hvilken lian lill
bevillning efter 2:dra Art. i denna stadga blifvit taxerad, vare lian
då berättigad att hos Pröfnings-komiléen i länet söka ändring och
rättelse, på sätt 116 §:n här ofvan föresluifver”. Efter här talas
om landet så är ordet, ”i länet,” öfverflödigt och det endast behöfva
stå, Pröfnings-komitée, ty det står på sätt 116 §:n föreskrif
ver,
alt besvär frän landet öfver påförd oriktig debitering må hos
K. Befh:de anföras m. m. Om någon behagar slå upp 116 §:n
skall han finna riktigheten af mitt anförande, och att föreskriften
angår Pröfnings-komitéer å landet. Jag får således anhålla om den
föreslagna rättelsen.
Gr. Gyldenstolpe: Jag kan visserligen erkänna att ordet, i
länet, är öfverflödigt, men ingalunda gör det någon tvetydighet, och
heldre än att återremittera denna § skulle jag då anhålla att densamma
kunde blifva bifallen, helst detta ord stätt i alla föreg:de
Bevilln.-förordmr. Men skulle det blifva fråga om återremiss, sä
anhåller jag att §:n mätte punktvis föredragas, och endast de Usla
mom. återremitteras, men de båda sednare bifallas.
Uppå härefter serskildt för första mom. och serskildt för de
öfriga momme framstälde propos:r biföll R. o. Ad. ifrågavar. §.
§§ 126 till och med 130.
Underl. Ridd.Sekret, tillkännagaf att äfven dessa §§ blifvit af
Preste- och BondeStm bifallne.
Hr Aminoff: Likasom jag vid den 124 §:n, framställde den
anhållan att ordet, ”ÖfverStåtlim” bör insättas framför K. Befhhde,
får jag äfven nu vid den 126:te samt I27:de sådant till prot.
anmäla.
R. o. Ad. biföll ifrågavar:de 5 §§.
Den 1« Maj.
§§ J31 till o. med 136.
Sedan lindert. Ridd.Sekret. tillkännagifva! att Preste- och BondeSlm
bifallit dessa §§, blefvo desamma af R. o. Ad. bifallne.
§ 137.
Undert. Ridd.Sekret. tillkännagaf alt Preste- och BondeStm bifallit
denna §, hvarefter Hr Brodins rör:de samma § vid Utsk:s betänk.
fogade reservation uplästes, på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som sedermera anförde:
Det H. Ståndet lärer utan tvifvel finna, att om ett stadgande,
sådant som det här föreslagna, skulle blifva gällande, så mäste följden
deraf varda ett odrägligt trassel mellan mästare och arbetare,
och ett stort besvär för upbördsmännen, K. Bef:hf:de och Kammarrätten,
utan något gagn för Kronan. Jag säger detta icke för
mödans skuld, ty embetsmannen är skyldig att arbeta äret igenom,
men om han sysselsättes med arbete, som är gagnlöst för Kronan,
så tjenar sådant lill intet annat, än alt hindra honom från gagneliga
göromål, af hvilka han har nog ändock. Jag hemställer alltså
att R. o. Ad. måtte lemna föreskriften i detta fall oförändrad eller
ock återremittera §:n i händelse Ståndet tror, att rättelse kan genom
återremiss åstadkommas.
Gr. Gyldenstolpe: Jag erkänner att det kommer att åstadkomma
åtskilligt besvär om denna § anloges, men om den icke antoges,
utan man blir vid det gamla, så blefve följden den, att största
delen af ifrågavar. medborgareklass icke komme att betala någon
bevillning, emedan de flytta från sina mästare och hvar fai
man
sedan rätt på dem då de ega rättighet att vandra kring hela
riket och icke kunna anträffas på många år, och följaktligen det
slutas dermed att afkortning måste ega rum. Det är således för
alt icke det skulle finnas inom riket en medborgareklass, hvilken
likväl icke förtjenar så obetydligt, som icke skulle erlägga någon
bevilln., som Utsk. ansett ifrägavar:de förändring vara nödvändig.
Jag får således tillstyrka bifall till denna §.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner att det går så som
Gr. Gyldenstolpe sagt, alt ifrågavar. personer blifva skattfria, men
skulden dertill ligger i näringsförfatlningarne, som tillåta arbetare
skattskrifva sig sjelfva hvar de behaga. När man vill bota ett
ondt, så bör man gä till dess uphof, men icke hålla sig till pal
liativer.
I st. f. att rätta en oriktig författning, vill man hjelpa saken
genom en annan oriktighet, nemi. åläggandet för husbönder
och mästare ett ansvar för deras arbetares och tjenares ulskylder.
Husbönder och mästare äro ändock nog skadade genom Närings
författuingarne.
Skulle de dessutom blifva för innehållets oriktighet
betungade derigenom, alt de, fastän de icke kunna hafva reda på
sitt folk, likväl mäste betala dess skatt, så äro de dubbelt olyckliga,
och det oförskyldt. Jag hemställer alltså, att Ståndet måtte ogilla en
föreskrift, hvarigenom oskyldiga personer fä sitta emellan. Heldre
må, i händelse man icke vill afhjelpa det ondas uphof, kronan få
508
De 11 16 Maj.
minskad skatt, än alt man skulle genom en ökad straffa mästare
och husbönder, hvilka icke utfärdat de felaktiga författningarne.
Gr. Gyldenstolpe: Jag ämnar icke ingå i något bedömande
af näringsförfalluingarne eller deras tillämpning emedan jag anser
delta icke heller tillhöra Bevilln.Utsk., men deremot tillhör det Bevilln.
Utsk. alt tillse det alla medborgare som förtjena något, äfven
skatta till Staten, det må sedermera blifva en sak för deras mästare
alt söka deras rätt tillbaka, efter det egentligen är mästarena,
som begagna deras arbete. Dessutom blir detta väl icke obilligare
än hvad hvarje annan får lof alt göra som har tjenstefolk hos sig
skrifna, nemi. alt de måste erlägga deras kronoutskylder, i fall de
icke sjelfva kunna erlägga dem. Jag tror således alt någon orättvisa
egentligen härigenom icke lipstår, men att man befordrar det kronan
utfår sin rätt.
Hr von Hartmansdorff: Det är skäl alt en hvar som något
förtjenar äfven skattar derför, hvilket BevillmsUtsk. skall tillse.
Men det är oskäl ålägga någon skatta för andra, hvilka honom intet
gagn göra, synnerligen om han icke kan påräkna sina penningars
återfående. Jag hoppas derföre alt B. o. Ad. icke måtte godkänna
denna g.
Gr. af Ugglas: Hr von Hartmansdorff har sagt, att Bevilln.-  Utsk. är pligtigt att tillse att hvar och en skattar efter sin inkomst,
men alt Utsk. icke har rätt att tillse att någon ansvarar för deras
skatt. Flan talar sålunda som om den princip Bevilln.Utsk. här har
följt vore ny. Jag får fästa upmärksamheten på alt del endast är
en tillämpning, en utsträckning till alla af den princip, som förut
funnits. Såsom Gr. Gyldenstolpe redan har anmärkt, har denna
skyldighet att häfta för tjenstehjons utskylder, alltid varit föreskrifven
t. ex. för jordbrukarne m. fl. Det har blifvit Utsk. bekant, att
för att undslippa utskylder, gesäller pläga upsäga sig hos sina husbönder
och mästare några veckor före mantalsskrifningen, och derigenom
hafva dessa husbönder och mästare, då denna tid inträffar,
endast högst få arbetare och somliga, ingen, men efter mantalsskrifningens
slut återkomma de igen, och undandraga sig på detta
sätt alla utgifter. Dä detta har blifvit Utsk. bekant, tror jag att
det varit Utsk:s icke allenast rätt utan äfven pligt att, med tillämpning
af den princip, som förut följts, tillse att äfven denna klass
af arbetare må betala hvad den skall gälda. Det är också anmärkt,
att det icke är husbonden, som här sitter emellan, då husbonden
verkligen i denna § blifvit tillförsäkrad att af arbetarenas dagspenning
få göra sig tillgodo hvad han för ögonblicket utlagt. Hr von
Hartmansdorff har sagt, och det kanhända med skäl, att felet ligger
i näringsförfatlningarna. Detta är en sak, som icke hör hit, och
som vi icke kunna hjelpa, men hvad Bevilln.Utsk. har att göra, det
är att föreslå sättet ali få ut skatterna. Jag tillstyrker bifall till §:n.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Om det vore alldeles
enahanda förhållande med ifrugavai :de personer, som med dem hvilka
äro i årstjenst antagne, så skulle jag instämma med Gr:ne af
Den 16 Maj.
509
Ugglas och Gyldenstolpe, men då desse personer ofta icke äro hos
sina mästare och husbönder mer än några få veckor, så skulle det
vara väl hardt, om husbonden och mästaren nödgades stå i ansvar
för deras kronoullagor, för den lid som inträffar långt efter sedan de
lemnat tjensten. Det har sagts att detta icke egentligen skulle komma
att drabba mästaren, derföre att han kunde innehålla på deras
förtjenst, men huru ofta inträffar det icke att mästaren för att få
en gesäll i sin tjenst måste lemna honom förskott, huru ofta inträffar
det icke att han har att fordra af gesällen, hvilken fordran
blir honom en förlust, i st. f. att han kunde hafva något, hvarmed
han kunde sig tillgodogöra. Jag tor alt desse gesäller äro i så olika
kategori mot deni, som äro antagne i årstjenst på landet, att man
icke kan af analogien hämta full ledning för ifrågavar. stadgande.
Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Ilr Aminoff: Om något vitsord kan hemtas af förhållandcrnc
i Stockholm, vid mantals- och skattskrifningstillfällena derstädes, så
får jag uplysa, att hvad Gr. af Ugglas anfört, verkligen i hufvudstaden
inträffar, nemi., att under sjelfva mantals- och skattskrifningen
mästaren upgifvit ett ringare antal arbetare, än han sedan
under loppet af det öfriga året haft i sitt arbete. Skälet dertill har
varit, att han icke velat taga gesäller i sin tjenst, förr än efter
skattskrifningen och derigenom blifvit befriad från Bevilln. för dem,
enär författningen innehåller att husbonden skall ansvara för sitt
tjenstefolk. I Slockholm ombytes tjenstefolk hvar 6:te månad och
äfven oftare, och den husbonde bos hvilken personerne finnes i
tjenst, då mantals- och skattskrifningen förrättas får alltid ansvara
för hans kronoutskylder. Husbonden kan visserligen innehålla på
tjenarens lön, men för det mesta får husbonden sjelf betala utskylderna.
På det att Staten må få ut sin rätt, och på det kontrollerna
må vara rikliga, tillstyrker jag Utsk:s förslag.
Hr von Troil: Om här vore fråga om att bestämma huruvida
fabriks- eller arbetsfolk böra erlägga bevillning eller ieke, så
skulle jag måhända sälla mig (ill deras åsigter, som anse att en sådan
bevillning icke borde dem åläggas, men då här endast är fråga
om tillämpningen af ett redan antaget stadgande, om sättet att utbekomma
den bevillning, som dessa personer böra betala, så kan
jag icke annat finna, än att den af Bevilln.Utsk. föreslagna redaktionen
bar ett icke obetydligt företräde framför den i nu gällande
Bevilln.-förordn. Om man läser den gamla Bevilln.-förordn. så finner
man dessutom att samma princip der blifvit antagen, och den
nu föreslagna endast är fullständigare i sin redaktion. Gr. Mörner
har anfört att om förhållandet med ifrågavar. arbetare vore enahanda
som med tjenstehjon, så skulle han för sin del icke instämma
med Hr von Hartmansdorff, men som de äro i helt annan kategori
så förenar han sig med nämnde talare. Jag får likväl fästa upmärksamheten
på att i gamla författningen slår tydligen, ”husbonde
häfte för tjenstehjons och mästare ansvare för hos honom mantalsskrifven
gesälls eller arbetares jemte deras hustrurs och barns utskylder.
” Nu har Utsk. endast tillagt att, ”handlande samt fabriks
-
510
Den 16 Maj.
och näringsidkare skola sättas i samma kategori,” och jag kan icke
inse hvarföre någon af dessa klasser skulle ställas i annat förhållande
än de öfriga. För. öfrigt har Gr. Gyldenstolpe redan tydligen
uplyst att det icke bör för mästaren eller husbonden vara svårt
ali vid skatlskrifningslillfället innehålla så mycket på arbetarens förtjenst
som utskyldcrna göra, och det lärer väl icke vara svårt för
mästaren att hålla reda på de arbetare, som vid skattskrifningslillfället
äro hos honom skattskrifne. Jag är deremot fullt öfvertygad,
alt om den nya redaktionen icke skulle antagas, så Olifver följden
alt större del af ifrågavar. personer icke komma att betala utskylder
till Staten. På grund af hvad jag nu anfört och med stöd af hvad
flere föreg;de talare tydligen ådagalagt, förenar jag mig med dem,
som anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs propos. på bifall till den
uplästa §:n.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Det är visserligen en hufvudsaklig
omständighet att Staten utbekommer hvad enl. Bevilln.-författningen
densamma tillkomma bör, men ändamålet, i sig sjelft riktigt,
helgar icke alla medel, utan medlet att utbekomma hvad Staten bör
hafva rätt att få, bör äfven öfverensstämma med rätt och billighet.
Hur kan man säga att en fri arbetare, en gesäll, eller en arbetare
i hvilken näringsgren som helst, som icke är skyldig alt vara skattskrifves
utan som bar rättighet att skattskrifva sig sjelf såsom husbonde
i sitt lius, hur kan man säga, att han står i paritet med
tjenslehjonet, som är skyldigt att skattskrifva sig hos sin husbonde.
Om han icke står i samma förhållande som tjenaren till sin husbonde,
så måste också näringsidkarne icke kunna tillförbindas samma
skyldighet som husbonden i allmänhet har till sina tjenare i
afseende på bevillmn. Om det blott vore fråga om ett säkrare sätt
för kronan att utfå bevillningen, så kunde man ju säga: vänd er
lill den eller den personen, som har de mästa penningarne i staden,
och sätt honom i skyldighet alt ansvara för all skatt, som icke
är lätt alt utfå. Jag tror alt Staten har skyldighet att hålla sig till
den person, som har rätt alt skattskrifva sig som husbonde.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror ett stort misstag hafva egt rum.
Man tror det vara något nytt som Ulsk. föreslagit, men så är det
icke, det är endast ett tillägg, d. v. s. intagandet af en kategori,
som icke förut har funnits, och som alldeles icke är ifrågavande
fabriksarbetare, utan de handlandes arbetare. Den nu gällande 137
§ lyder sålunda: ”Husbonde häfte för tjenslehjons, och mästare ansvare
för hos honom mantalsskrifven gesälls- eller arbetares, jemte
deras hustrurs och barns utskylder, med rättighet att, genom
afdrag å gesällens eller arbetarens arbetsförtjenst, derför göra sig
betald.” När denna § antogs af Ständerna, var äfven näringsförfatlningen
satt i verkställighet. I det nya förslaget står detsamma,
och samma grundsats finnes der som är uttryckt i det nu gällande
endast med tillägg, af 2:ne kategorier nemi. handlande och fabrikssamt
andra näringsidkare. Sedermera stadgas i nu gällande författning:
”Enahanda förhållande ege rum i afseende ä gesäl! eller
arbetare, som 3:ne veckor före mantalsskrifningen från mästare af
-
Don lii Maj.
511
ilytlat, ulan alt sedermera låta sig sbattskrifvas, då i slikt fall betalningsskyldigheten
drabbar den mästare, hos hvilken han sednast
under skalteåret arbetat.” Motsvarande stadgande i den föreslagna
författningen lyder sålunda: ”Enahanda förhållande ege rum i afseende
å handelsbetjent, gesäll eller andra arbetare, som trenne
veckor före mantalsskrifning frän handlande, mästare, fabriks- eller
annan näringsidkare afflyttal, utan att sedermera låta sig skattskrifvas,
då i slikt betalningsskyldigheten drabbar den, hos hvilken
han sednast under skatteåret varit anställd eller arbetat”. Således
är här presist samma grundsats följd som förut varit gällanda allt
sedan sisla riksdag, och antagen i alla Bevilln.-förfallningar. Frågan
är, om icke en handlande bör, likaväl som en mästare ansvara
för sin gesälls, ansvara för sin handelsbetjenls kronoutskylder,
och det är alldeles icke fråga om alt mästaren skall ansvara för
mer än för hvad han förut ansvarat; hvarföre jag tror att R.
o. Ad. på goda skäl kan bifalla §:n sådan som den nu är föreslagen.
Gr. Mörner: Mig vill det synas, som uti den föreslagna §
förefunnes ännu en högst betänklig olägenhet. Der förekommer att
handlande, mästare, fabriks- och annan näringsidkare ansvara för
de, i och för hans rörelse, hos honom vid skattskrifningstillfället
sysselsatte betjentes, gesällers eller andra arbetares, jemte deras
hustrurs och barns utskylder. I den nu gällande författningen står;
att mästaren ansvarar för hos honom mantalsskrifven gesälls eller
arbetares, jemte deras hustrurs och barns utskylder. I den nya
författningen ålägges man sålunda ansvarighet för alla deras utskylder,
åt hvilka man lemnar sysselsättning, om äfven dessa vilja vara
sina egna personer, fastän de låta en annan för någon måhända
ganska kort lid använda deras arbetsförmåga. Detta är att införa
försvarssystemet på ett annat sätt än det förut varit brukligt. Jag
tror alt häruti ligger en högst väsändllig olägenhet, och lägger deruppå
mera vigt, än att de nya kategorierna, af handlande, fabriksoch
näringsidkare blifvit tillagde.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Gyldenstolpe har sagt, att
man icke gjort någon förändring i föreskriften om handtverksmästare,
men deremot utsträckt henne till handlande, fabriks- och andra
näringsidkare. Nu är likväl förhållandet, alt det gamla stadgandet
rörande handtverksmästare blifvit enl. min tanka olämpligt
derföre, att författningen om gesäller förändrats så, att desse kunna
skattskrifva sig sjelfva. Af en dylik rubbning i näringsförfattningarne,
hade väl motsvarande rättelse i Bevilln.-förordn. bordt följa,
men det skedde icke vid förliden riksdag, ehuru de nya näringsförfattningarne
redan då hade inträdt. Derföre bör åtminstone nu
det gamla stadgandet förändras. Vid förra riksdagen hade man
icke hunnit så väl som nu erfara nya näringsförfatlningarnes följder,
hvilket utan tvifvel var orsaken, hvarföre man lät det gamla
stadgandet om handtverksmästare qvarstå. I stället för att nu i Bevilln.
-förordn. rätta en föreskrift, som var origtig för handtverksmästare,
har man utsträckt henne, äfven till handlande, fabriks
-
Don t (i Maj.
och andra näringsidkare, hvilka förut icke voro inbegripna under
detta påbud. Sådant är att förvärra det onda.
I denna § stå vidare orden handelsbetjent, gesäll eller andra arbetare.
En handelsbetjent plägar icke anses för arbetare, således
borde han icke innefattas under denna benämning, men huru vidsträckt
är i alla fall ordet handelsbetjent? Bevilln.-förordn. begagnar
på andra ställen ordet, handelslärling. En handelsbetjent,
omfattar utan tvifvel både lärling och bokhållare. Men hvari består
skillnaden emellan dessa båda? Ar en handelsbetjent, som är
30 år gammal lärling eller bokhållare? Antingen borde Bevilln.-  förordn. hafva bestämt skillnaden mellan lärling, bokhållare och betjent,
eller ock hafva begagnat endast den sista benämningen. I
vissa landskap t. ex. Skåne, har Kammarrätten funnit att nästan
alla handelslärlingar och bokhållare kallas med ett gemensamt
namn, handelsbetjenter. På andra orter är förhållandet olika,
der skillnad göres emellan handelsbokhållare och handelslärlingar.
Det är lätt för Bevilln.Utsk. att i Bevilln.-stadgan införa hvilka
benämningar som helst men deremot är det svårt för Taxerings- och
Pröfnings-komitéerne samt Kammar-rätten att afgöra hvad rätt är,
när lagstiftningens ordalag icke äro bestämda. Jag anhåller ytterligare
att R. o. Ad. måtte återremittera denna §.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle ifrågavar. §, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå
H. Ex. förklarade det han trott sig finna alt ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff, begärde votering.
Uplästcs till justering och godkändes följande votens-propos.
Den, som bifaller 137 § af det i Bevilln.Utsk:s betänk. N:o
4. afgifna förslag till Bevilln.stadga, voterar
ja;
den det ej vill voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de emot denna § gjorde anmärkn:r
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 31.
Nej — 25.
§§ 138 till och med 144.
Sedan undert. Ridd.Sekret, tillkännagifvit, att Preste- oell BondeSlrn
bifallit dessa §§ blefvo desmmaa af R. o. Ad. bifallne.
§ 145-
Hr von Hartmansdorff: Som denna § innehåller flere
morna’ af olika innehåll, får jag hemställa huruvida icke propos. må
göras på hvartdera för sig.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf framställd
propos.
Den 10 Maj.
513
propos. beslöts att hvarje mom. af ifrägavar. § skulle serskildt företagas
till pröfning, hvadan nu serskildt förekom
lista Mom.
Undect. Ridd.Sekret, tillkännaguf, att, beträffande nu ifrägavar.
§, Prest,eSlis beslut innehöll: ”Sorn Ulsk. lemnat utan afseende ett
af Komminister Beckman väckt förslag, att de af Presterskapet till
Statsverket, under namn af gärden och taxen m, m., utgående
utlagor borde från bevilln. befrias och sålunda uti 145 §:n införas,
blef detta förslag lill Utsk. återremitteradt”, samt att BondeSt. återremitterat
Ulsk:s tillstyrkan pag. 21 och 22, i anledn. af Riksdagsfullmäktigen
Gustaf Peterssons från Östergöthlands län motion om
befrielse för posthemman frän bevillnings erläggande, och i sammanhang
dermed, pag. 32, om införande vid 145 §:n af ett nytt mom.
Hr von Hartmansdorff: Frågan om posthemman förekommer
i sista mom. Frågan om gärden kutide, sä som mig syues,
serskildt blifva ämne för äterremiss.
Hr Printzensköld: Enl. det förbehåll jag tog mig friheten
alt göra vid föredragning af 4:de §:n utaf Bevilln.Ulsk:s ifrågavar.
förslag till Bevilln.-stadga, får jag nu hos Ståndet till benäget afseende
framställa den omständighet, hvarom jag väckt motion, nemi.
alt förmyndarearfvoden borde från bevillning fritagas. De befattningar
för hvilka dessa arfvoden utgå, äro af den beskaffenhet, att
de icke skäligen böra med någon serskild bevillning belastas. På
sätt jag tillförene tillkännagifvit, mäste förmyndaren betraktas, såsom
varande nära nog identisk med myndlingen, emedan han vid
alla tillfällen både för myndlingens person och för hans egendom
mäste upträda för alt bevaka hans rätt och hästa, och är myndlingen
minderårig, sä är förmyndaren satt helt och hållet i faders
stad och ställe. Att förmynderskaper icke äro jemförliga med vanliga
ombudsmannabefatlningar visar sig deraf, alt förmyndarens hela
egendom, är enl. lagen ställd i ansvar för den förvaltning han utöfvar,
och om denna förvaltning fortfar 20 å 30 år eller ännu längre
sä är han för hela tiden underkastad ansvar för efterräkningar,
och han blir, i händelse skada åkommer myndlingens egendom den förmyndaren
sjelf ej vållat men möjligen kunnat afvärja, ålagd att ersätta
densamma, så ali mången gång det ringa arfvode förmyndaren
åtnjuter, icke förslår, att ersätta hvad honom kan blifva ådömdt,
hvarigenom han oftast icke har det ringaste såsom vedergällning för
sitt besvär. Deremot är med ett ombud alldeles motsatt förhållande.
När det emottagna updraget blifvit fullbordadt, hvilket kan ske
på ganska kort tid, så är ansvaret slut, och ombudsmannen ripbär
det konlraherade arfvodet, hvarigenom en verklig inkomst honom
tillfallit. Det kan dä vara billigt att beskatta en sådan inkomst;
men ingalunda finnes någon billighetsgrund för en dylik beskattning
af arfvoden, de der förmyndaren åtnjuter emot skyldigheten att stå
i ansvar för annan mans egendom, och att fullgöra updrag, hvilka
han mången gäng mot sin vilja nödgas att sig åtaga. Man måste
6 H. 33
514
Den 16 Maj.
ihågkomma, att, isynnerhet bland allmogen, mången finnes, som
mot sin vilja blir ålagd förmynderskap. Skulle den princip nu göra
sig gällande, att för den ringa vedergällning de erhålla för sitt besvär,
bevillning skulle dem åläggas, sä kunde det hända, att mänga
omyndiga och värnlösa skulle sakna möjlighet att få lämpliga personer,
som åtoge sig att försvara deras rätt och bästa. Ett sådant
förhållande bör man så vidt möjligt är söka att förekomma. Man
gör det åtminstone i ett hänseende derigenom, att man förvissar
dem som åtaga sig ett så ansvarsfullt kall, derom, alt de icke blifva af
Taxerings-komiléen för den obetydliga inkomst förmynderskapel medför
beskattade.
Jag yrkar således vördsamt det förmyndarearfvoden måtte intagas
under l:sla mom. af 145 §, såsom varande af beskaffenhet
att icke böra med bevillning belastas, och anhåller att för sådant
ändamål detta mom. mätte till Bevilln.Utsk. återremitteras.
Frih. Palmstjerna: Det första morn. handlar egentligen om
afkortningar, som kunna förekomma i afseende pä embets- och tjenstemäns
inkomster, och bland andra dylika står äfven der presterskapets
s. k. prosletunnor uptagne. Jag anser då alt i denna första §
bör lemnäs rum för den afkortning eller befrielse från en eller annan
del af den s. k. prestslätten, eller den gärd, som presterna i
en del orter af sina inkomster gifver till Kronan. Jag kan icke
förklara orsaken, hvarföre det uti instantierna blifvit presterna älagdl,
alt betala bevillning för inkomster, som de icke få behålla. Denna
gärd är nemi. en skatt, och den har icke, efter ett utslag, som
fallit, fått afräknas från presterskapets behållna inkomster, utan hafva
de blifvit ålagde att betala bevillning för hela beloppet utan afdrag
för denna serskilta skatt, hvillket är oriktigt äfven efter nu gällande
författning. Då emedlertid denna blifvit så förklarad, torde
de, hvilka lika som jag anse författningen åtminstone i praxis vara
orätt, finna det vara nödvändigt, att äfven i Bevilln.-förordn. nu
uptaga detta förhållande på det att en befrielse, som är billig och
rättvis, också verkligen må blifva beviljad, och som detta hörer till
det nu föredragna mom. så anser jag att detta mom. bör återremitteras.
Beträffande förmyndarearfvoden, så kan den befrielse från bevillning
för desamma, som Hr Printzensköld förordat visserligen inkomma
i detta morn., efter så många andra saker äro intagna i
detsamma; men egentligen borde det höra till en annan §. Jag
får fästa upmärksamheten på att i detta mom. står uptagit: ”reseunderhåll
och arfvoden i och för riksdagar samt revisioner af Stats-,
Banko- och Riksgälds-verken”. Detta är en inkomst, som tillkommer
enskilda personer, hvilka icke äro tjenstemän, men alla andra
frågor om befrielser, som i detta mom. förekomma angå endast
tjenslemäns löner och inkomster, hvarföre jag skulle tro att
omförmälde af Hr Printzensköld uptagne fråga hade bordt stå i ett
annat mora., men då åtskilligt, som icke rörer tjenstemäns löner och
inkomster äfvenledes här förekommer, så kan det visserligen låta
sig göra att i delta mom. insätta hvad Hr Printzensköld anser vara
Den lfi Maj.
515
nödvändigt i afseende på befrielse från bevillning å förmyndarearfvoden.
Ulsk. har ansett att i följd af de stadganden, som nu finnas,
något förtydligande i afseende på frågan om befrielse för förmyndarearfvoden
från bevillning, ieke behöfdes: men då jag anser
detta tvetydigt, och billigheten fordrar att förmyndarearfvoden äro
frie frän bevillning får jag förena mig med hvad Hr Printzensköld
yttrat i delta afseende, och således af båda dessa skäl anhålla om
äterremiss af denna §:s Irsta mom.
Gr. Mörner: Om förmyndarearfvoden äro af det obetydliga belopp,
som Hr Printzensköld omtalat, så lärer väl icke någon afgift
för dem komma i fråga, men det är likväl bekant, att en del förmyndarebefattningar
äro af beskaffenhet att de äro fullt så goda
som åtskilliga tjenstebefallningar. Jag kan icke se hvarföre icke för
denna inkomst skulle såväl, som för många andra sådana, skattas
till Staten. För min del finner jag således icke uägot skäl för det
af Hr Printzensköld föreslagna tillägget, och tillstyrker derföre bifall
till detta morn.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Innan jag vidare går att yttra
mig, anhåller jag vördsamt att af Hr Frih. o. Landtm, erhålla upSysning
om diskussionen omfattar endast förmyndarearfvoden eller
rörer alla de kategorier som enl. detta första mom. äro befriade
frän bevillning.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, uplyste i anledn. häraf att hela
l:sla mom. nu var föremål för öfverläggning.
Hr Bildt: Med anledn. af Hr Frih. och Landtm:s yttrande
att diskussionen omfattar hela det första morn., tager jag mig friheten
fästa upmärksamheten derå, att den motion ang:de uphörande
af bevilln. för de s. k. häst- och fourage-medlen, som af Hr O.
Björnstjerna blifvit väckt, icke blifvit af Ulsk. bifallen, och det af
skäl, som äro så besynnerliga för att ej säga oiigtiga, att jag förmodar
det R. o. Ad, äfven med afseende å denna fråga icke vägrar
äterremiss af detta mom. Utsk. har nemi. yttrat att: ”då emedlertid
ifrågavande medel, ehuru utgående under serskild benämning,
likväl utgöra en del af de kavalleriofficerare tillagde löneförmåner,
har Utsk. icke funnit skäl att å motion tillstyrka bifall.” Nu är
det likväl en allmänt känd sak, hvilken äfven motionären tydligen
omförmält, att dessa häst- och fourage-medel icke äro på långt när
tillräckliga för officerarne att dermed inköpa och underhålla deras
hästar, och att således denna löneförmån egentligen icke är något
annat än en förlust för löntagarne. Man skulle visserligen kunna
säga, alt lönen för en officer eller hvar och en annan löntagare
inom militärfacket är afsedd att fylla behofven af beväring och kläder
m. m., och att således de ifrågavar. medlen vore eli plus i hans
kassakonto. Men det är ganska gifvet, att då dessa medel blifvit
lämnade för ett bestämdt ändamål, så måste de vara så tilltagna
att de kunna förslå lill upfyllande af de afsedda behofven. När nu
förhållandet är sådant att de på långt när icke räcka till att en
33*
510
Den 16 Maj.
gång föda hästen, än mindre till att afsätta något för hästinköp, så
är det ju en orimlighet att sälta bevilln. på en ren löneförlust. Under
förhoppning om alt Utsk. ville taga Hr Björnstjernas motion i
noggrannare och mera rättvist öfvervägande, anhåller jag om återremiss
af detta mom.
Hr von Hartmansdorff: Först anhåller jag att få instämma
med Hr Printzensköld i anhållan, att R. o. Ad. måtte återremittera
delta mom. pä grund deraf att förmyndarearfvoden deruti
icke äro intagna. Det förhåller sig visserligen så som Gr. Mörner
anmärkt, att med vissa förmynderskap är förenadt sådant arfvode i
förhållande till besväret, att de kunna betraktas såsom goda tjenster.
Men dylika händelser äro undantag, och höra enl. min tanke
icke kunna föranleda till en lagstiftning, som kunde blifva menlig
för myndlingar i allmänhet. Största delen af dem har mindre förmögenhet.
Derföre eftertraktas icke förmynderskap, af rättskaffens
män, eller sådana, hvilka företrädesvis böra sättas till förmyndare.
De deremot, som vilja komma ät myndlingens penningar, äro nog
beredvillige alt åtaga sig slikt, men för dem bör man akta den
omyndiga som icke kan försvara sig sjelf. Vill man ej afskräcka
rättskaffens förmyndare och följaktligen icke skada myndlingar, så
hör man ej heller belasta förmyndarearfvoden med bevilln. Förmynderskap
äro nog obehagliga ändock. Skulle man derjemte betala
bevilln. för det vanligtvis ringa arfvodet, så blefve befattningen
ännu mer sä beskaffad att den häldst undvikes. Den ringa inkomst,
som Staten kan hafva genom bevilln. på förmyndarearfvoden är en
obetydlighet mot den förlust, som tillskyndas myndlingar om de icke
få goda förmyndare.
Med Frih. Palmstjerna instämmer jag jemväl deruti, att den s.
k. gärden eller taxen som presterna utgöra bör undantagas från
bevilln. Det besynnerliga förhållande inträffar mine Hrr, att på några
orter t. ex. i Norrland och Östergöthland m. fl. hafva somliga
Kyrkoherdar åt sig anslagne vissa räntepei sedlar, såsom lax, smör
och säd m. m., men de få icke behålla hela beloppet af hvad de
emottagit, utan en del af denna ränta lemnäs ät Kronan. Hvarföre
har så skett? — Jag erkänner att jag icke vet det, men mig
förefaller som hade man ansett lämpligare alt räntegifvarne finge
aflemna hela sin ränta åt samme person, nemi. presten, och att han
deremot skulle dela med sig deraf åt Kronan. Hittills hafva Taxerings-komitéer
understundom ålagt presten att betala bevillning äfven
för den del af räntan, som han till Kronan lemnar. När han
besvärar sig häröfver, hos Pröfn.-komitéen, så svarar denna: att som
i 145 § intet undantag finnes för prestetaxan gjordt så skall presten
betala. Då besvären kommit till Kammar-rätten har pluraliteten
(icke jag för min del) sagt detsamma, och om minnet ej felar,
har Konungen fastställt utslagen. Sålunda har presten nödgats
till Kronan i uuderd:het erlägga bevillning på den skatt, som icke
han, utan hon, fått. På det att denna orättvisa icke måtte fortfara,
hemställer jag att detta mom. återremitteras så att undantag
göres för gärden eller Preste-taxan.
Den 10 Maj.
517
Beträffande Hr Bildts anmärkn., så tror jag äfven den vara
riktig. Om något lönebelopp är anslaget till ett visst behof, men
icke ens räcker till dess fyllande, så bör löntagaren hvilken derpå
får sälta till, i stället alt hafva öfverskott, slippa betala bevilln. derå.
Om våra officerare vore öfverdrifvit aflönade så kunde skatten hafva
något skäl för sig, men när de äro det så otillräckligt som hvar
man vet, så är det för hardt; hvadan jag får hemställa att R. o.
Ad. måtte äfven i detta hänseende återremittera mom.
Frih. Toll, Gustaf: Jag vill vara ganska kort, då jag endast
begär att få förena mig uti hvad Frih. Palmstjerna och Hr von
Hartmansdorff anfört ang:de en gifven rättvisas införande i afseende
på presterskapets beskattning. 1 anledn. af hvad Hr Bildt omnämnt,
får jag äran uplysa att jag äfven var bland dem, som understödde
motionären i dess åsigt om att en sådan slags bevillning på hästoch
fouragemedlen borde uphöra. Mångårig erfarenhet har visat
mig huru otillräcklige officerarnes löneförmoner varit, och vågar jag
således anhålla hos R. o. Ad. om återremiss af delta mom. på det
att Utsk. må behjerta denna vigtiga angelägenhet.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, anförde dels mundlligen
dels skriftligen:
Jemte det jag instämmer i hvad Hr Bildt redan yttrat ang:de
bevillnings erläggande för fourage-medlen anhåller jag, då den ledamot
är fränvande, som motionerat afskaffandet af denna orättvisa att
för några ögonblick få uptaga R. o. Ad:s tid.
Vid betraktandet af de många och vidtomfattade frågor, som
hemfalla till Bevilln.Utsk:s handläggning kan det ej förefalla underligt
om de mindre vigliga blifva tillbakasätta för de mera maktpåliggande.
Då likväl hvarje fråga, åsyftande undanrödjandet af en
orättvisa, torde vara förtjent af någon upmärksamhet äfven om den
skulle röra en mindre talrik klass inom samhället, vågar jag tro att
den af Hr Björnstjerna väckta motionen afseende Officerares befriande
från bevillnings afdrag å medel anslagne till underhåll af deras
tjensteliästar, kunnat något mindre knapphändigt affärdas. Hade
Utsk., t. ex. från början till slut genomläst den ej serdeles vidlyftiga
motionen, skulle det otvifvelaktig! funnit att den icke blott, såsom
Utsk. upfattat, rörde Kavalleri-officerares häst- och fourage-medel,
utan äfven de medel hvilka under samma benämning åtnjutas
af åtskilliga officerare inom andrå vapen. Motionen är således icke
i sin helhet besvarad. Redan i anledn. häraf anhåller jag om återremiss.
Men äfven ur den inskränkta synpunkt hvarifrån Utsk. betraktat
frågan är dess slutledn. så egen att jag nödgas litet närmare
granska densamma. Såsom skäl för sitt afstyrkande yttrar
Utsk. alt häst- och fourage-medlen, ”ehuru utgående under serskild
benämning likväl utgöra en del af de ofvannämnde officerare tillagde
löneförmåner”.
Långt ifrån att enl. Utsk:s förmenande utgöra en löneförmån
torde det ytligaste betraktande tillräckligt ådagalägga att dessa medel
icke äro på långt när tillräckliga att dermed bestrida de utgifter
SIS
Den lö Maj
hvartill de äro anslagne. Vid ordet förmän fästes i allmänhet begreppet
af något vinstgifvande och för första gången har jag nu sett
det användt i ett fall der endast dryga utgifter, ofta skuldsättning
kunna åsamkas. Huruvida i allmänhet bevillning ålägges så beskaffade
förmåner hemställer jag till Utsk:s uplysta bepröfvande.
Subaltern-graden, utgörande den vida större hälften af kavalleriets
officerare, åtnjuter i medelbelopp 232 rrdr b:co i hästoch
fourage-medel för hvilka tvenne hästar med fulla sadelmunderingar
skola inköpas och underhållas samt aflöningen af en dräng bestridas.
Hvar och en torde finna att de 232 rrdrna knappast förslå
till aflöning ät drängen och att häslarne således måste lefva af den
redan förut otillräckliga lön, som varit afsedd, till Subalternens egna
behof. Nära nog lika är förhållandet i de högre graderna, ty om
Häst- och Fourage-medlen der äro rundeligare, stiger i samma proportion
det föreskrifna hästeantalet. Ifrågavar. medel kunna aldrig
rätteligen betraktas såsom annat än passevolance ersättning, och dertill
såsom en högst otillräcklig sådan, för skyldigheten att hålla sig
författningsenligt beriden. Bevilln.Stadgans 4 § föresluifver hvad
sädane medel under namn af kompani-revenuer beträffar att endast
ä den behållning som sistlörflutna år derå upstålt skall bevilln.
erläggas. Samma föreskrift vore här lämplig såframt man kunde
motse möjligheten af besparingar ämedei, hvilka sällan eller aldrig
kunna förslå lill bestridandet af de utgifter hvarföre de äro beräknade.
Artilleriets subaltern-officerare erhålla hästar från Balterierne,
som ej kosta dem en skilling och erlägga derföre ingen
bevilln. Kavalleristen måste vidkännas dryga kostnader, utöfver
de bestådda häst- och fourage-medlen, för att hålla sig beriden och
blifver till tack derföre ytterligare beskattad af Staten! — Detta är
hvad Utsk. kallar en löneförmån! — Obilligheten, jag vågar säga
orättvisan, stegras ytterligare derigenom att officerens inkomster genom
nämde medel upbringas till en skenbar storlek, sora underkastar
dem bevillning i en högre klass. Skulle han t. ex. af öfriga
inkomster hafva 600 rrdr brco betalar han derföre blott 7 rrdr
bevillning, men lägges dertill 232 rrdr häst-och fourage-medel blifver
afgiften 17 rrdr. — I stället för 21 rrdr kan han få betala 37 o.
s. v., och detta ehuru hans behållna inkomst, långt ifrån att stegras
blifver i känbar män förminskad till följd af dess medels otillräcklighet.
Förgäfves har jag i Bevilln.Stadgan eftersökt den §, som föreskrifver
att de, hvilka för sitt yrkes utöfvande måste i likhet med
officerare begagna hästar, skola till taxering upgifva, såsom behållen
inkomst, den summa desse djur årligen förtära för alt derå er'
lägga bevillning. Det som är rätt för den ena borde äfven vara
det för den andra, och då säkerligen ingen Bryggare, Hyrkusk eller
Akare blifvit på ofvannämde sätt taxerad borde äfven officeren
derifrån blifva befriad såframt han ej ensam eger privilegium att
högre beskattas än hvarje annan medlem af samhället.
Jag anhåller om propos. på återremiss i förhoppning att det
H. Utsk. mätte låta sig bevekas af de skäl, som tala för att officerare
måtte behandlas i likhet med öfriga Svenska tindersåler och
Den 10 Maj.
519
således endast beskattas för verklig men icke för en blott skenbar
inkomst.
lii' Printzensköld; Gr. Mörner bar ansell det förslag jag
framställt icke böra bifallas. Ilan bar erinrat, hurusom åtskilliga
förmyndare-arfvoden äro så betydliga, att de kunna betraktas i full
likhet med åtskilliga icke sä obetydliga löner på stat, och jemte det
Hr Grin derföre ansett dem böra lill bevillning taxeras, har han
yttrat den förmodan, alt alla de arfvoden, som äro af mindre betydenhet
icke blifva beskattade. Hvarifrån lii- Grin fått denna föreställningen,
alt de mindre arfvodena icke blifva beskallade, det känner
jag icke, ty tillämpar man strängt Bevillms-författningen, sä
skall hvarje extra inkomst, den der må vara stor eller liten, ovillkorligen
beskattas med 5 proc. af beloppet. Det är för att undvika
en sådan, enl. min tanke orättvis, tillämpning af Bevillms-stadgan,
som jag anhållit alt fönnyndarearfvoden målte från bevillning
undantagas. För ett antal är tillbaka, fanns i Bevilln.-förordn. till
beskallning, efter 2:dra art. införd en medborgareklass, som nu derifrån
är utesluten, nemi. arrendatorer. Man tog bort denna klass
på den ganska rikliga grund, alt man ansåg egendomen vara dubbelt
beskattad derigenom, alt både jordägaren och arrendatorn erlade
bevillning för inkomst af densamma. Ungefärligen samma förhållande
är det med förmyndare. De sköta och förvalta med vida
större ansvar än en arrendator myndlingens egendom. Denna får
naturligtvis vidkännas bcvilln. efter 2:dra art. Skulle nu förmyndaren
jemväl för sitt arfvode erlägga bevilln., sä följer deraf att
myndlingens egendom blir i sjelfva verket 2:ne gånger beskattad,
och delta kan väl icke vara lagstiftarens mening. Häruti ligger ett
ökadt skäl för bifall till den återremiss hvarom jag anhållit.
Medan jag har ordet vågar jag fästa B. o. Adis upmärksamhet
på ett annat förhållande, som jemväl slår i sammanhang med nu
föredragna mom. af 145:te g. Här finnes inom hufvudstaden inrättad,
en ny tjenstemanna-korps, som kallas Polis- och Nattbevakning.
Denna tjenslemannakorps, består af 120 konstaplar, sorn
hvardera hafva 300 ridr i aflöning, och 40, som hafva 250 r:dr.
A denna aflöning afgår l:o för lösen af conslitulorial med charta
sigillata för en gång, för dem som hafva 300 ridr lön, 10 r:dr 32
sk. och för dem med 250 ridr lön 9 ridr 20 sk. 2io den årliga
ersättning de få vidkännas genom afdrag pä lön för beklädnaden,
utgörande icke mindre än 40 ridr, och 3:0 ersättning för möjligen
inträffande sjukdomsförfall, för konstapel, hvars aflöning under vissa
förhållanden antingen hel och hållen eller till en del tillfaller den
som Ijenslen förrättar. Några sportler tillfalla ej polispersonalen
enär alla på poliskomissariernes och öfverkonstaplarnes åtal i Kongl.
Poliskammaren fallande böter, i hvilka Polisbeljeningen tillförene
hade åklagare-andel nu ingå till en serskild kassa, deraf en tredjedel
användes såsom bidrag lill Poliskammarens anslag till belöningar
för uptäckter af brott, och tvåtredjedelar anslås lill en fond för
afskedade och sjuklige pol isbet jenters pensionering och understöd.
När man öfverväger alla dessa förhållanden, finnér man huru svagt och
520
I) e n 10 Maj.
otillräckligt dessa tjenstemän ät o aflönade i förhållande till dera»
besvärliga, ansvarsfulla och för hälsan menliga tjenstebefattning.
De kunna med allt skäl jemföras med soldatesken, hvilken enl.
Bevilln.-förordn. är befriad icke blott från bevillning efter första,
utan äfven efter andra arlin. Jag vågar derföre vördsamt, med
afseende å de förhållanden jag nu tillkännagifvit, anhålla att åtminstone
den likhet emellan soldalen oell polisbeljenten måtte i
Bevillnis-förordn. införas, att den sednare må från bevillning efter
2:dra art. i Bevillnts-forordn., blifva befriad, samt att, för vinnande
jemväl af detta ändamål, den af mig begärda återremissen
mätte beviljas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag anhåller att få förena mig
med dem, som äskat återremiss, på det att i denna § måtte införas,
alt häst- och fourage-medel, som åro Kavalleri-officerare tillagde,
äfven befrias ifrån att draga bevillning, ty mig synes det
vara serdeles obilligt all pålägga denna del af de förut nog svagt
aflönade officerarnes lön serskild afgift. Hvar och en torde erinra
sig, att då 1833 års lönereglering för arméen fastställdes, utgick
man från grundsatsen af lika lönevillkor för Officerare af alla vapen;
Kavalleri-officerns uptogos visserligen lill högre belopp, men
behållningen blef derföre icke större, då man besinnar de dryga
kostnader, som drabba dem genom kommenderingar på exercis.-  sqvadroner m. fl. möten, underhållet af dyrbarare uniformspersedlar,
sadelmundering, stall-ulredningspersedlar m. m. och i denna
högre löd inbegrepos häst- och fourage-penningar för underhållet
af nödiga tjenstehästar hvarvid ej bör förgätas att derunder äfven
inbegripes kostnaden för dräng till skötsel af dessa hästar.
Gr. Björnstjerna upgaf, att i medeltal upgå dessa häst- och
fourage-medel för Subaltern-officern till 232 r:dr. Jag vill visserligen
icke bestrida alt förhållandet kan vara sådant med hänseende
till de olika priser inom olika provinser; roen inom den trakt som
jag närmast känner utgör beloppet vid värfvade regden 120 r:dr
broo för hvarje häst som skall underhållas. Vid indelta regdena
deremot utgöra häst- och fourage-medlen hälften af Under-löjtnantens
lön. d. v. s. i allmänhet 300 r:dr broo. För en Löjtnant,
ehuru med högre lön upgå häst- och fourage-medlen liff lika belopp
som för Under-löjtnanten. För Rytt mästaren, utgöra de 400
r:dr, för Majoren 500 r:dr o. s. v. Jag hemställer huruvida det
är tänkbart alt dessa Officerare skola kunna afsina svaga inkomster
icke blott lefva, ulan besörja npköp och underhåll af hästar
samt derjemte amortera inköpssumman. Den enklaste kåikul visar
omöjligheten deraf. Dessutom drabbas Kavalleri-officerare af bevillning,
vida högre än de personer af samma grad inom andra
korpser få vidkännas, derföre att deras lön på papperet figurerar
såsom högre, ehuru behållningen i sjelfva verket blifver mindre,
då man tager i betraktande alla de utgifter de måste underkasta
sig i tjenslen, synnerligen underhållet af tjenstehästar, dem de ej
kunna och ej få undvara, — detta innebär i min tanke den största
orimlighet.
Den 16 Maj.
521
Jag skulle för min tiel tro, att om denna punkt återremitteras
och Utsk. behagar taga dessa omständigheter under behörigt
öfvervägande, så skall Utsk., inseende billigheten af hvad som
blifvit yrkadt, till Sländerne inkomma med ett helt annat förslag.
Medan jag har ordet, anhåller jag att få förena mig med Hr
Printzensköld i hans anhållan alt förmyndare-arfvoden äfven mätte
frän bevillning befrias. Till de talande skäl, som i detta hänseende
blifvit anförde, ber jag att blott få lägga ett, eller det, att
något hvar torde veta att bland allmogen mer än en blifvit ruinerad,
blott derföre, att han mot sin vilja nödgats mottaga förmynderskap.
Man känner att allmogen oftast har svårt att föra
ordentliga räkenskaper, att för dessas upgörande, de nödgas anlita
fremmande personer, upskjutande likväl dermed i det längsta, litande
på minnet, till dess det blifver dem omöjligt att erinra sig
alla för myndlingen hafda utgifter; att de i följd af slikt åliggande
och för vården af den omyndigas bästa, måste köpa egendomar,
som de ej kunna hinna att behörigen sköta; att förluster
deraf upkomma, m. e. o. följden har blifvit icke så sällan, att
mången duglig bonde blifvit ruinerad, blott för att lian blifvit
tvungen att åtaga sig förmynderskap. Att under sådane förhållanden
pålägga bevillning för något som verkligen icke kan kallas
någon fördel utan tvertom ett onus, synes vara obilligt.
Förenande mig i hvad Frih. Palmstjerna och Hr v. Hartmansdorff
anfört i afseende på den s. k. laxen, anhåller jag äfven
om äterremiss å denna punkt.
Hr Weidenhjelm, Ernst Au g.: Jag tager mig friheten
vitsorda åtsiklliga föregide talares upgifter ifråga om svårigheten för
domare, synnerligasl å landet, att alltid linna lämplige och skicklige
personer alt öfvertaga förmynderska per för den myckenhet
omyndige, som derstädes finnes. Sådant bar ofta gifvit anledn.
till rättegångar och lagen har icke sällan måst genom tvångsmedel
förmå de tredskande att fullgöra sina förmyndare-åligganden.
Om man till den ovilja som i allmänhet häröfver förspörjes, skulle
ytterligare lägga den, alt å arfvodet för sådaue målsmanskap påföra
bevillning, så skulle utan tvifvel olägenheterna blifva ännu
större och svårigheterna ändå värre att afhjelpa. Såvidt jag dock
under min domare-erfarenhet kunnat iakttaga hafva dessa olägenheter
endast egt rum i afseende på de mindre fötmynderskapen,
dä deremot hvad de mera betydande beträffar, mer än en gång
tvister upslått om företrädesrätt till dylika förmynderskap.
Då således i afseende på dessa sednare icke samma förhållande
eger rum som med de förra, och då jag, lika med Gr. Mörner
finner obilligt att en större, på detta sätt förvärfvad inkomst befrias
från bevillning, som likväl af all annan inkomst till Staten
erlägges, så ville jag taga mig friheten att i detta hänseendet framställa
ett förmedlingsförslag, att nemi. de arfvoden, som ej öfverstiga
ett visst belopp, t. ex. 200 r:dr årligen må från bevillning
befrias, men de deremot, som öfverskjuta nämnde summa med
bevillning beläggas; på hvilken grund jag alltså yrkar återremiss
af S:n i denna del.
522
Den 30 51 aj.
Gr. Björnstjerna: Det är i afseende på de sista raderna,
som i detta mom. förekomma jag anhåller att få säga några ord.
De angå den ersättning, som tinder namn af inqvarlerings-penningar
utgår till indelta armeens befäl för bristande karaktershus
å deras boställen och hvilken äfven föreslås att vara fri från
bevillning.
Jemte det jag hembär min tacksamhet till Ulsk. för den välvilja
som här blifvit bevisad den indelta officeraren, vågar jag
dock fråga hvarföre icke den värfvade fått komma i åtnjutande af
samma förmån.
De personer, som fått sig nämnda inqvartering tillagd, äro ju
sädane, som icke hafva boställen; detta är just förhållandet med
den värfvade officeraren. Men för den ersättning bon i oell för
denna brist får upbära, måste hon enl. Utsk:s förslag fortfarande
erlägga bevillning.
När n an nu vet att hela inkomsten i delta hänseende för
en Suballern-officer är 71 r:dr så inses lätt omöjligheten för ho
nom
att med denna summa skaffa sig husrum och värme, är det
då icke höjden af obillighet att ytterligare derå afdraga bevilln.
Jag vågar således hemställa att detta mom. mätte återremitteras
på det att den föreslagna förmånen äfven mätte utsträckas
till den värfvade officeren.
Hr Printzensköld: Det är en lika känd, som erkänd sak,
att Sveriges embetsmanna-korps är den mest beskattade af alla
medborgare-klasser i landet, och om någon jemförelse i afseende
på beskattningen af de serskilda tjenstemanna-korpserna skulle ega
rum, så lärer intet tviftel kunna upstä, att ej militäre-ståndet
komme i första rummet, emedan deras löner vanligen beskattas
sådane de slå på papperet, ehuru då man närmare undersöker
hvad officeren egentligen har i behåll, sedan alla afdrag blifvit
gjorda, det belinnes, att af hela lönebeloppet knappast återstår
hälften. Vid sådant förhållande kan det ej vara annat än billigt
att vidtaga alla åtgärder, som kunna ega rum, för att befria dessa
så högt beskattade tjenstemän från en bevillning, som långt mera
drabbar den enskilda tillgången, än sjelfva lönen, ty denna sednare
räcker ej ens till för deras underhåll.
Jag anser således, lika med föreg:de talare, det vara lika
rättvist som billigt, att Kavalleri-officerarnes s. k. häst- och fouragemedel
böra från all bevillning fritagas, likasom jag delar den af
Gr. Björnstjerna yttrade åsigt, att det ingalunda kan vara med
billighet öfverensstämmande, att Garnizons-officerare, som fått sig
inqvarterings-penningar tillagde, för att dermed sjelfve skaffa sig
rum så godt de kunna, för den ringa summa de derför upbära
skola med be v il I n ings erläggande betungas.
Dessa inqvarterings-penningar äro nära nog att betrakta såsom
rese-penningar i kronans ärenden, ty likasom man icke kan
resa för inte, så kan man icke heller uppehålla sig på tjenslgörings-orten
utan bostad, ty man kan icke bo på gatan.
Jag tillstyrker derföre, att såväl fourage- som iuqvarterings
-
Den 16 Maj.
523
penningar malte från bevillning befrias, likasom jag ntsräcker ders
framställning jag gjort ronde polisen, jemväl till all sådan polis
som inrättas efter samma grunder som den hvilken i Stockholm
nu blifvit antagen.
Hr Lefre'n: Jag instämmer till alla delar med föreg:de talare,
sorn yrkat alt bevillning icke må åläggas, hvarken för inqvartering*-
eller fourage-penningar. Inqvarterings-penningar,
hafva upkommit deraf all Städerne på grund af författningar är®
skyldige att hysa de trupper som läggas i garnison i stad. För att
undvika besväret af inqvartering in natura, har staden erbjudit
sig att lemna en viss summa i kontant, i st. f. rum, med eldning,
och lysning in natura. När inqvarteringstagaren sålunda
har ursprunglig rättighet alt få rum, ved och ljus, så är det ju
icke rimligt att han skall betala bevillning för de penningar, som
han erhåller i st. f. qvarteret. Der är grunden hvarför bevillning
icke rättvisligen kan drabba inqvarterings-penningar.
Hvad frågan om fourage-medlen vidkommer, så har Hr von
Troil fullständigt utredt den frågan, och Hr Printzensköld sagt att
dessa medel äro att jemföra med ersättning för skjuts när någon
reser i kronans ärenden. Denna liknelse är ganska riklig. Kavalleri-officeren
är skyldig alt slädse hafva ett visst antal hästar.
Mönsterhern och regements-chefen kontrollerar att de lionas. Det
är ju en orimlighet, att, för en sådan tvungen praestation af hästar,
och deras föda och skötsel, tillika erlägga bevillning.
Då Staten i stället alt, såsom med gemenskapen och vid vissa
korpser, äfven med Officerare och Underofficerare eger rum,
bestå och underhålla tjensthästen in natura, lemnar Officeren
fourage-medel i kontant, så kan man icke ulan uppenbar orättvisa
ålägga honom bevillning för dessa penningar.
Jag tillstyrker älerremiss.
Gr. af Ugglas: Jag skall vara helt kort.
Hvad angår frågan om befrielse från bevillning af förmyndarearfvoden
och för den s. k. taxen, så instämmer jag med de talarare
som sådant påyrkat.
Hvad åter beträffar enahanda befrielse för häst- och fouragemedel,
så yrkade jag derå inom Utsk. men vann föga gehör; jag
är visserligen ganska villig att förena mig med dem som äfven i
detta afseendet begärt återremiss, äfven på den grund att jag
tycker mig hos R. o. Ad. förmärka en allmän benägenhet att
bifalla en visserligen så billig begäran, men beklagar att nödgas
förklara min öfvertygelse att återremiss af denna puukt icke skulle
lända till det dermed afsedda resultat.
Vidkommande dernäst Hr Printzensköld* framställning rörande
polisen, så anser jag den så mycket billigare som i lönebeloppen
ingå 40 r:dr beklädnads-penningar och då i denna § 1 mom.
redan finnes infördt ett sådant undantag i afseende å beklädnadsoch
bevärings-anslag för tjenstemän och betjente inom tullverket,
hoppas jag alt samma förmån skall kunna bereredas polisens betjente.
Jag hoppas nemi. alt den sats skall komma inom Utsk. att göra
524
Den i G Maj.
sig gällande, alt polisens tjenstemän, för att på bästa sätt kunna
upfylla sina åligganden, böra komma i åtnjutande af ifrågasatta
lindring, då det naturligtvis är angeläget att de så väl som möjligt
aflönas, för att icke behöfva söka sig extra — och måhända
mindre lofliga förtjenster.
Frih. Leyon hufvud: Då jag visserligen instämmer i den
önskan att bevilln:s-afdrag icke skulle ega rum å inqvarteringspenningar
hvarken vid indelte eller värfvade reg:tene är det icke
derom jag nu ämnar yttra mig, utan endast »plysa hvarföre de
tvenne sista raderna i detta mom. tillkommit. Förhållandet är
nemi. att alla boställen äro i lönen beräknade såsom voro de med
kraktershus försedde, men der sådane ännu saknas åtnjuta indelningshafvarne
en kontant ersättning från Mililie-Boställs-kassan
under namn af Inqvarterings-penningar; och då enl. nu gällande
Förorda. Indelningshafvaren blifver upförd till bevillning såväl för
det karaktershus som borde finnas som äfven för den ersättning
som gifves i dess ställe, så har han nödgats betala en dubbel
bevillning, och det är endast i denna uppenbara orättvisa som
Utsk. här åsyftat tillvägabringa en rättelse.
Efter först till bifall å det ifrågavar. Irsta mom. af 145 §
framstäld, men med nej besvarad propos., blef detta morn., pä
grund af de deremot gjorde anmärkmne, återremitleradt.
2:dra momentet.
Hr von Hartmansdorff: Här förekomma orden: ”lärlingar
i bandel, handtverk, manfakturer och fabriker”, men på andra
ställen i Bevillms-förordn. finnes icke benämningen ”lärling”:
utan såsom t. ex. pag. 26, ”handelsbetjenter, lika med dem i
andra släder, än Stockholm och Götheborg samt dem af första
klassen, se § 14”. Går jag lill denna § så heter det, pag. 12:
”handelsexpeditör, föreståndare för kommissions-kont. och kommissionärer
som icke äro borgare, kassörer, bokhållare och betjente”
etc. Äro icke alla hanpelsexpediler, kassörer, bokhållare
och lärlingar handelsbetjente? Man vet icke hvilka man skall
hänföra till lärlingar eller till något annat emedan det är obestämdt.
För närvar, äro näringsförfattningarne så beskaffade, att någon
skillnad mellan lärlingar och gesäller lärer vara svår att utröna.
Huru skola skattskrifvare, Taxerings-och Pröfnings-komiteer, samt
Kammarrätten vela hvad med handelslärlingar förstås?
Jag bar förut omtalat en händelse i Skåne, då befrielse begärdes
från bevillnings erläggande för en handels-lärling, som
var 37 år gammal. Huru skulle Kammarrätten betrakta honom
då han, i anseende till sin ålder, tvifvelsutan icke borde
hållas för lärling? Men hvart skulle han hänföras, när förfatlningarne
icke utsätta hvad med lärling bör förslås. Man mäste skrifva
dem så, alt de kunna iakttagas. Jag hemställer följaktligen att
äfven delta mom. återremitteras, på det Utsk. mätte taga saken i
Den 16 Maj.
525
närmare öfvervägande, så att författningens föreskrifter förklara
hvarandra.
Propos. till bifall å ifrågavar. mom. blef härefter framstäld och
besvarad med blandade ja och nej hvarefter H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, hemställde ora R. o. Ad. ansågo de gjorda anmärkmne
föranleda till -återremiss, samt då denna propos. besvarades med
ja jemte åtskilliga nej, förklarade del han ansåg ja hafva varit
öfvervägande.
3, 4, 5, 6 och (i momenteme.
Dessa mom. blefvo, uppå serskildt framslälda propos:r, af
R. o. Ad. bifallne.
§ 146.
Sedan underl. Ridd.Sekret. tillkännagifvit, att Preste- och
BondeSt:n bifallit denna §, blef densamma af R. o. Ad. bifallen.
§ 147.
Underl. Ridd.Sekret. tillkännagaf att PresteSt. bifallit denna
§, men BondeSt. återremitterat Utsk:s yttrande pag. 32, i anledn.
af Risksdagsfullmäktigen Nils Larsson från Jemtlands län motion
om mera noggranna kontroller vid afkortningar å den personella
bevillningen åt sådane i torftig belägenhet varande makars barn,
hvilkas antal öfverstiger fyra.
Hr von Hartmansdorff: I denna 147 § står: ”De af allmogen,
sorn ega eller bruka hemman, hvilkas värde icke öfverstiger
1000 r:dr b:co, torpare, gerningsmän, inhyseshjon, Bruksoch
Fabriks-arbetare å lander etc., alla dessa tillgodonjuta under
vissa omständigheter en afkortning på deras bevillning. Hvarföre
skola Bruks- och Fabriks-arbetare i stad icke få åtnjuta samma
afkortning? De pläga på många ställen icke befinna sig i bättre
belägenhet än sådane arbetare på landet. Dä är det ju hårdhet,
eller orättvisa att icke medgifva dem samma lindring som deras
vederlikar derstädes. Jag yrkar således alt R. o. Ad. måtte återremittera
punkten i detta hänseende.
I denna § är införd en nyhet, förmodligen för att göra honom
fullständigare, men hvarigenom jag befarar att tvetydighet
upstår. Det heter nemi.: ”Drängar och arbetskarlar, så å landel,
som i städerne, fiskare på landet” etc. Man har infört orden:
”drängar och”. Hvilka äro nu drängar? En giftdräng, som har
stat af sin husbonde, hvaruti skiljer han sig från en stat-torpare?
Det finnas drängar som tillfälligtvis göra tjenst i trädgårdar och
kallas trädgårdsmästare: äro dessa personer drängar, eller äro de
mästare? Det finnas drängar sorn höst eller vår göra tjenst i
qvarnar, och kallas mjölnare. Arode det förra eller det sednare?
Det hade månhända varit bättre om man icke tillagt ”Drängar
och”-, utan i st. f. arbetskarlar begagnat arbetare.
Jag underställer Ståndet om icke en bestämdare ordalydelse
borde upgöras.
526
Ben 16 Maj.
Gr. Mörner: Med anlédn. af den föreg:de talarens först gjorda
anmärkn. att Bruks- och Fabriks-arbetare i städerne icke skulle stå
nämnde, har jag begärt ordet.
Det förekommer nemi. i §:n en vida generellare rubrik för
städerne, då der heter: ”sådane lorftige personer i städerne, som
ej äro borgare”.
Derunder måtte väl dessa ifrågavar. arbetare inbegripas, om de
äro i den belägenhet att behöfva lindring.
Jag tror alltså att § är så generelt npstälid att lindringen kan
sträckas till ålla, som deraf kunna vara i behof.
Hr Printzensköld: Jag delar i alla hänseenden de åsigter
som Hr von Hartmansdorff yttrat ang:de öfverflödet att här införa
ordet ”Dräng”. Lika med honom lärer väl en hvar inse att en arbetskarl
kan vara gift och som sådan äfven dräng. Han är ej dräng
med mindre han har årstjenst, och är dertill lagstadd — utan eljest
vanlig arbetare och subsumera» som sådan under benämningen af
arbetskarl, hvilket ord jag, lika med Hr von Hartmansdorff skulle
vilja utbyta mot ordet arbetare. Således yrkar jag på denna grund
att R. o. Ad. måtte återremittera §:n för att sätta Utsk. i tillfälle
att rätta hvad som är felaktigt.
Men i slutet af denna § förekommer äfven en annan sak,
hvarpå jag vill fästa Ståndets upmärksamhet, nemi. att då afkortning
å utskylderne sker minderårige barn, så skall en sådan afkortning,
å debetsedeln, då den utlemnas, den skattskyldige krediteras.
Jag vet sannerligen icke hvartill en sådan föreskrift skall gagna.
Enl. nu gällande uphördsförfattningar är både Kronofogden och Häradsskrifvaren
ansvarige för afkortningarnes riktighet och således
äfven för alla krediteringar såväl i räkenskaperne sorn i debetsedlarne.
Det vill således synas mig som skulle den ifrågasatta åtgärden
icke rätt väl lämpa sig till den nu gällande ordningen, ty innan
krediteringen sker, bör fogden vara i tillfälle att kunna kontrollera
huruvida afkortningar böra ega rum eller icke. Detta förorsakar
föga eller intet besvär vid upbördstillfället, men medför säkerhet för
kronan då fogden kan underrätta sig huruvida afföringen i upbördsboken
är riktig. Ar denna icke öfverensstämmande med rätta förhållandet,
så blir icke heller någon kreditering utaf: förhåller sig
deremot saken som sig bör, så verkställes afkortningen.
Jag anser således tillägget icke vara af behofvet påkalladt, men
väl af beskaffenhet alt kunna föranleda till osäkerhet, ty en sådan
skedd kreditering kan lätt undfalla Fogdens upmärksamhet, hvaremot
den måste blifva väckt, om kreditering ej egt rum, förrän utskylderne
skola betalas till fogden och af honom på debctsedlen
qvitteras.
Gr, Gyldenstolpe: Ordet ”dräng” som blifvit inryckt i §:n,
har tillkommit i följd af derom väckt motion, hvilken jag anser hafva
haft goda skäl för sig, emedan för närvar, drängar icke komma i
åtnjutande af en sådan afkortning, äfven om de deraf äro i behof.
Beträffande föreskriften om krediterandet, så tror jag ej deruti
Den 16 Maj.
527
ligger något skadligt; och då §:n redan blifvit bifallen af 2:ne Stånd
och efter hvad jag har mig enskildt bekant, äfven af del 3:dje, anser
jag mig för min del kunna yrka bifall lill densamma, sådan den af
Utsk. blifvit föreslagen. .
Hr von Hartmansdorff: Det har ingalunda varit min mening
att betaga drängar den afkortning i kronoutskylderne för deras
barn, som här är i fråga, utan tror endast att uttrycket är otjenligt.
Om man ansåge att ordet tjenstehjon vore bättre, så borde
det införas i st. f. drängar; hvilket är så vidsträckt, att det omfattar
alla slags tjenster, de må kallas drängar, trädgårdmästare, mjölnare,
eller hvad som helst, föranledande lill svårigheter som kunna
undvikas.
Orden ”« landet” efter orden bruks- och fabriksarbetare böra
utgå, ty då omfattade stadgandet sådane personer både i stad och
ä landet. Må vara alt dessa arbetare kunna hänföras till ”torflige
personer, som ej äro borgare; men jag befarar alt dermed menats
andra torftige personer, som icke äro borgare och icke heller fabriks-
och bruksarbetare. Hvarföre skall man blottställa dessa personer
för att icke fä afkortning? vanligen förstå de ej alt besvära sig
för alt vinna ändring, och då är det mycket bättre, alt vi, som
inse den fara de löpa, genom en rättelse i ordalagen iakttaga deras
bästa.
Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr Aminoff: Tvertemot hvad Ilr Printzensköld yttrat, anser
jag det vara alldeles nödvändigt alt debetsedlarne äro så fullständiga
som möjligt, ty hvar och en, som haft alt skaffa med kronoupbörden,
vet alt expedierandet' sker så fort som möjligt. Vid sådant
förhållande är ju ett förbiseende af den omständigheten att en person
eger flere minderåriga barn för hvilka han skulle ega rätt till
nedsättning i sina kronoutskylder, lätt möjligt; i följd hvaraf, då sådant
icke finnes å debelsedeln anmärkt han komme att betala hvad
honom ej ålegat att utgifva.
Sådant kan deremot icke hända om debetsedeln är tydlig och
klar som förslaget innehåller, hvarföre jag anser återremiss i det
hänseendet alldeles öfverflödig.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter till bifall å ifrågavar. §
framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. förklarade del han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
§§ 148, 149 och 150.
Sedan lindert. Ridd.Sekret. tillkännagifvit att Preste- och BondeSt:n
bifallit dessa §§, blefvo desamma af B. o. Ad. bifallne.
§ 151.
Undert. Bidd.Sekret, tillkännagaf att Preste- och Bonde-St:n
bifallit denna §.
Hr von Hartmansdorff: Det må vara riktigt att ordet
Kammarrätten blifvit insatt i stället att i den förra Bevillms-förordn.
står Kammar-collegium. Någon serdeles tillökning i Kammarrättens
528
Den 16 Maj.
göromål, torde ej heller komma alt föranledas, enär ordet Kammarcoll.
-m falt så länge i författningen qvarstå utan att man ansett det
orätt. Det bör jag likväl numna, att om denna befattning, ålägges
Kammarrätten, så bör han få jordeböcker som han icke har eller
hittills erhållit, ehuru i underd. framställning derom blifvit gjord.
Att öfverlemna dessa mål till Kammarrätten, innan han har jordeböcker
att tillgå är för tidigt.
Hr Printzensköld: Jag tror icke, som Ulsk. upgifvit, att,
genom ett förbiseende eller misstag, ordet Kammar-colbm fått qvarstå
i Bevilln:s-förordn., hvad granskningen af ifragavar. sammandrag
beträffar, under det att öfriga ärender ang:de upbörds- och beskatlnings-väsendet
blifvit öfverflyttade till Kammarrätten. Jag tror
tvertom att, för bibehållande af stadgandet sådant det -är, ett ganska
giltigt skäl förefinnes deruti, att Kammar-colbm är det Verk, som
eger tillgång till jordeböckerne. Kammar-colkm kan således närmast
granska huruvida faslighelerne i riket blifvit rätteligen upgifne
till beskattning, och jag har, såsom ledamot af Bevilln.Utsk. vid 1844
års riksdag, sjelf erfarit, huruledes fråga då väcktes hos Utsk. att
man borde öfverflytta granskningen af sammandraget från Kammarcolbm
till Kammarrätten, men att man, af ofvan anförda orsak,
ansåg gransknings-skyldigheten fortfarande böra Kammar-colbm åligga.
Sjelfva granskningen, om den skall med vederbörlig noggrannhet
verkställas, innefattar dessutom ett icke ringa besvär, hvilket skulle
komma att drabba Ofver-rev.-deparl:ls Prov. Räkenskaps-kont., eftersom
detta kontor är det, som har granskningen af landsboks-räkenskapeu
sig anförtrodd; men ifrågavar. Revisions-kont. är af göromål
redan så öfverhopadt, jemförelsevis till det antal tjenstemän, som
derinom finnas anställde, att, om nya göromål påläggas detsamma, en
ökad tjenstemanna-personal derstädes oundgängligen erfordras, så
framt göromålen skola med tillbörlig noggrannhet kunna verkställas.
Sker ej en sådan tillökning i den mån nya göromål tillkomma,
så måste följden helt naturligt blifva den, att noggrannheten vid
ärendernes handläggning så småningom kommer att försvinna, ty
arbetskraften har också sin gräns; och när denna kraft tages för
mycket i anspråk samt tjenstemannen ser sig öfver all höfva med
göromål betungad, så ligger den möjligheten ganska nära, att han,
i känslan af den orättvisa honom härutinnan vederfares, utbyter sitt
nit i pligternes upfyllande mot liknöjdhet och försummelse. Jag
anser således stadgandet böra förblifva sådant det är, och tillstyrker
återremiss.
Hr. Gyldenstolpe: Jag tillstyrker deremot bifall till § och sådant
just i K. Kammar-rättens eget intresse.
Hr von Hartmansdorff yttrade att för verkställighet af förslaget
fordrades jordeböckernes öfverflyttande ifrån Kammar-colbm till-Kammar-rätten
hvarom begäran skall hafva blifvit gjord, ehuru ännu
utan påföljd: om nu denna § bifalles, måste ju följden blifva den,
att böckerna varda till Kammarrätten öfverlemnade och den framställda
begäran upfylld.
Jag får derföre, som sagdt är, yrka bifall.
Hr
Den 10 11 a j.
52‘.)
Hr von Hartmansdorff: För den, sorn ej liar med saken
att skaffa, är lätt ali säga det Kammar-rätten skall åläggas den eller
den befattningen, utan afseende derpå, om lian är i ständ alt fullgöra
updraget eller icke. Huru svårt det blefve för Kammar-rätten,
vill jag med ett exempel visa. I denna vecka har i Kammar-rätten
förekommit ett mål, der hemmansegare i Elfsborgs län besvärat
sig deröfver, alt dem blifvit ålagd fastighets-bevillning för en utjord,
som icke finnes. K. Bef:h:de i länet bekräftar alt utjorden är
obefintlig, men icke destomindre bar hon blifvit i taxeringslängden
nptagen till ett värde af 50 r:dr. Huru skall Kammar-rätten kunna
dämma i en sådan sak, då lian icke bär tillgång ä jordeböcker.
Icke blott mål af ifrågavar. beskaffenhet, hvilka såsom det nyssnämnda
kommit tillfälligtvis under Kammar-rättens pröfning, utan
alla sådane skulle, enl. Bevilln.Utsk:s förslag, af honom afgöras.
Om Ständerne gifva dylika föreskrifter, blir följden alt de icke
kunna efterlefvas.
Frih. Palmstjerna: Om det förslag, som Ulsk. i denna §
framställt, blifver lag, så följer ock deraf, att Kammar-rätten måste
få jordeböckerne öfver bela riket. Då man sett en jordebok för ett
härad, så finner man lätt att afskrifning af sådana för hela riket
blefve ett högst betydligt arbete, samt att flere nya tjenster måste
i Kammar-rätten inrättas, åtminstone några, hvilket åter föranledde
till Statsanslag och utgifter. Dä emedlertid af den förut varande
ordningen med granskningen af de frågor, som angått antalet af hemman
och lägenheter m. m., som tillhört Kammar-colhm, ingen olägenhet
följt, åtminstone ingen som blifvit bekantgjord, så inser jag
intet giltigt skäl, hvarföre en förändring skulle vidtagas, som endast
föranleder till Statsutgifter och olägenheter.
Gr. af Ugglas: Just det exempel Hr von Hartmansdorff anfört,
tycker jag vara talande för bifall till Ulsk:s förslag, ty då lian
säger att Kammar-rätten icke vet huru det skall afgöra ett dit inkommet
mål, i brist af jordeböcker, så försvinner ju denna brist,
om jordeböckerna till Kammar-rätten öfverlemnas och exemplet är
således ett bevis för att de böra öfverlemnas.
Hr Printzensköld: Sjelfva mom:s innehåll visar uppenbarligen,
att den granskning hvarom är fråga, icke är af beskaffenhet
att böra tillhöra Kammar-rätten, ty här är icke fråga om sjelfva
taxerings-beloppen, utan om hemman, och lägenheter, hvilka enl.
jordeböckerne äro uptagne i det förutnämda sammandraget. En sådan
granskning måtte tillhöra det embetsverk, som har befattning
med kronans jordegendomar och förvarar handlingarne rörande dem
och hvilka handlingar icke äro annat än omförmälda jordeböcker.
Intilldess Kammar-rätten kommer i besittning af nya exemplar af
jordeböckerna och sålunda blifvit försatt i tillfälle att fullgöra det
åliggande, som allt hittills K. Kammar-colhm tillhört, intilldess, säger
jag, torde man äfven böra vänta med öfverflyttningen af gransknings-skyldigheten
till K. Karamar:rätten, ty annars blifver, ibland
annat, följden den, att den eller de tjenstemän, som skola granska
C H. 34
530
Den 16 Maj.
sammandraget, mäste, för fullgörandet deraf Hytta sig öfver från K.
Kammar-rättens till K. Kammar-colbii embetsiokal, och det lärer
väl hvarken vara lämpligt eller .behörigt.
Det kan visserligen gå an, om, för en eller annan uplysnings
vinnande i enstaka fall, nian någon gång begifver sig från det ena
embetsverkel till det andra, men alt, såsom tjensteman, tillhöra ett
embetsverk, och nödgas uppehålla sig i ett annat, för att begagna
detta sednares handlingar vid fullgörandet af sina tjensteplikter, —
det tror jag icke vara nied god ordning och redighet förenligt.
Jag anser för min del förändringen vara oriktig hvad sjelfva
saken angar och obehörigen tillökande K. Kammar-rättens göromål,
hvarföre jag anser niom. höra återremitteras så framt icke Ståndet
skulle kunna omedelbarligen afslå den tillstyrkta förändringen och
låta förblifva vid hvad redan finnes stadgadt.
Efter först lill bifall å ifrågavar. § framsläld men med nej besvarad
propos., biet densamma, på grund af de deremot gjorde anmärkmne,
återremitterad.
§ 152.
Sedan lindert. Ridd.Sekret. lillkännagifvit att Preste- och BondeSt:n
bifallit äfven denna §, blef densamma af R. o. Ad. bifallen.
Sedan sålunda Ulskis förslag till Bevillms-stadga blifvit genomgånget,
fästade [I. Ex. Hr Frih. o. Landtm. R. o. Adis upmärksamhct
derpå, alt Bevilln.Ulskis förevar, betänk., utom de framställningar,
som endast utgjorde motiver för de föreslagne §§me och således
redan egde sammanhang med dessa §§, utgjort föremål för R. o. Adis
beslut, innefattade åtskilliga andra yttranden, hvilka serskildt syntes
böra underkastas R. o. Adis pröfning, hvarefter II. Ex. föredrog.
1:o Ulskis yttrande pag. 2, ang-.de Doktor Sandbergs motion
om Bevilln:s-förordn:s bibehållande i det närmaste oförändrad
intill nästa riksdag.
Lades lill handlingarne.
2:0 Utskis yttrande pag. 3, ifråga om Ho/predikanten Hasselrot
motion, ang:de bestämmande af en konsumtions-afgift
för bruket af bränvin och andra destillerade spritdrycker.
Bifölls.
3:o Utskis yttrande pag. 34, ang:de Riksdagsfullmäktigen
A. IV. Swartlings motion att, vid debitering af bevillning,
som utgår efter hemmansvärden, uti debetsedeln rnå inrymmas
en kolumn, hvari egendomens taxeringsvärde uptages.
Lades till handlingarne.
4:o Ulskis yttrande pag. 34, ang:de de vid bevillnts-stadgan
fogade formulärer.
Lades till handlingarne.
5:o Utskis yttranden pagis 34 och 35, rörande Hr Hal
-
Der. 16 Maj.
531
lingts motion, ang:de tryckningen och kungörandet af Bevillmsstudgan.
Bifölls.
6:0 Utsk:s hemställan pag. 35, ang:de Riksdngsjullmukligen
Nils Strindlunds och Hr Rosenblads motioner, ifråga om utarbetandet
af förslag lill beskattningens jemnare fördelning.
Hildert. Bidd.Sekret. tillkännagaf att de från Preste- och Bondesen
ankomne prot:s-uldrag i ämnet innehöllo, att beträffande Otsk:s
ifrågavar. hemställan, PresleSt. funnit för godt att för sin del såsom
sitt eget. beslut antaga det af Frih. al Schmidt i dess reservation
framstäldta förslag till underd. skrifvelse i ämnet, endast med den
förändring att orden ”nådig propos.” förändras till ”nådigskrifvelse”,
samt BondeSt., efter anställd votering, antagit såsom sitt eget beslut
det af Hr Frih. af Schmidt C. F. G. uti dess reservation, rörande
samma fråga afgifna förslag med utbyte allenast af deruti förekommande
orden ”nådig propos.” till orden ”nådig skrifvelse”.
Frih. Palmstjerna: Detta Olsk:s afslyrkande innefattar tvenne
serskilda frågor, den ena väckt af Riksdagsm. Strindlund och den
andra af Hr Rosenblad, hvilka hegge, till sin beskaffenhet, äro frän
hvarandra icke så obetydligt skiljaktige. Den första, eller den af
Riksdagsm. Strindlund framställda, angar endast sältet ali bringa
städernes beskattning till ett jemförlig! förhållande med landets,
hvaremot Hr Rosenblads framställning angår beskattning af all inkomst
af egendom i riket. Jag får derföre anhålla att Hr Frih.
o. Landtm, när tider blir, täcktes framställa propos. ä hvardera af
dessa frågor serskildt.
Hvad angår den af Bevilln.Utsk. i första rummet salta frågan
om till- eller afstyrkande af Rikdagsm. Strindlunds motion, sä instämmer
jag för min del med Frih. af Schmidt i hvad han i sitt
betänk, vidfogade reservation tillstyrkt och hvilken Preste- och Bondesen
antagit såsom uttrycket af deras tänkesätt i ämnet, lydande
sålunda: ”att R. St. mätte hos K. M. i underd.het anhålla om tillsättande
af en komité, med updrag att undersöka och utreda alla
de förhållanden, som böra läggas (ill grund för en riktig beskattning
af städernas industri-idkande innevånare, deras egendom och den
af dem idkade handel eller annan rörelse, samt att afgifva utlåt, öfver
sältet att bringa städernas beskattning till eli jemförligt förhållande
med landets; hvarefter K. M. täcktes till R. St. afgifva nådig propos.
i detta ämne”.
Utsk. säger sig hafva upställt rättvisa stadganden: jag vill ingalunda
bestrida att icke Utsk. upställt ganska rättvisa grunder i hänseende
till beskattningen i allmänhet, roen sältet hvarpå den af dessa
grunder och bestämmelser uttages det är en annan fråga och dertill
fruktar jag att Bevilln.Utsk. icke gifvit riktig ledning, likasom föreg:de
Bevilln.Utsk. icke deruti lyckats; och derföre är det som jag anser en
underd. skrifvelse, sorn den föreslagna, vara nödvändig och angelägen
34 *
532
Den 16 Maj.
för alt bringa beskattningen till jemförlighet i afseende på inkomster,
till rättelse mellan dem, som bo på landet och i städerne.
Jag tillstyrker alltså R. o. Ad. att fatta enahanda beslut, som
Preste- och BondeSun samt antaga Frih. af Sehmidts reservation,
med den förändring blott, att i st. f. ordet proposition, insattes:
skrijvelsc.
Gr. Gyldenstolpe: Jag bar förenat mig i den reservation
Frih. af Sehmidt afgifvit, och kan således icke annat än instämma
i hvad Frih. Palmstjerna nu yttrat; anhållande om Hr Frih. o.
Landtmrs propos. till fattande af enahanda beslut som Preste- och
BondeShn fattat.
Gr. af Ugglas: Jag förenar mig i Frih. Palrastjernäs begäran
att serskilde propos:r mätte göras för besvarande af Riksdagsm.
Strindlunds och Hr Rosenblads framställningar, på det alt Frill. v.
Kr;emers reservation rörande minimi-tariffen, ifråga om den sednare
af berörde framställningar, måtte kunna uptagas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att i afseende på Riksdagsfullmäktigen
Strindlunds och Hr Rosenbiands ifrågavar. motioner,
serskilde propos:r, enl. derom gjord begäran skulle blifva framställde,
samt hemställde derjemte om R. o. Ad., beträffande den
förstnämnde motionen, bifölle det af Frih. af Schmidt i dess vid
Utsk:s betänk, fogade reservation framstäldta förslag med den förändring
alt de deri förekommande orden nåd. propos. utbyttes emot
orden ”nådig skrifvelse”.
Ropades ja.
Då härefter H. Ex. framställde propos. till bifall å ötsk:s ifråga
om Hr Rosenblads motion gjorda hemställan, anmälde sig och yttrade:
Gr. af Ugglas: Jag torde få hemställa huruvida icke denna
propos. kunde ställas i sammanhang med den, om R. o. Ad. gillar
minimi-tariffen, hvarigenom det beslut som derom fattades, kunde
blifva svar äfven å Frih. v. Kricmers reservation.
Hr von Hartmansdorff: I afseende å minimi-tariffen, anhåller
jag att Frih. v. Krmmers reservation mätte upläsas och jag
derefter erhålla ordet.
Uppå II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs i anledn. häraf framställda
propos., bifölls att den vid Utsk:s betänk, fogade minimi-tariff för
hemmansvärdet i hvarje län finge föredragas innan beslut fattades
rörande Hr Rosenblads ifrågavar. motion; hvarefter H. Ex. såsom
föremål för öfverläggningen framstälde berörde minimi-tariff och derjemte
lät upläsa Frih. v. Kraemers ifråga derom afgifna, Utsk:s betänk.
vidfogade, reservation.
Hr von Hartmansdorff: Sedan delta Höglofl. Stånd beslutit
godkänna Frih. af Sehmidts reservation, så har Ståndet redan
tagit ett väsendtligt steg till Bevillms-stadgans förbättrande; men
Vlelta angar blott den rörliga förmögenheten och stadsmanna-näringarne,
under det att rättelse i afseende på landtmanna-näringarne
Den 16 Maj.
533
är icke mindre behöflig belräffande den s. k. minimi-tariffen för fast
egendom, och dermed sammanhängande frågor. Jag anser mig icke
böra tillstyrka R. o. Ad. att antaga Frill. v. Krama ers reservation
sådan hon no lyder, utan fastheldre, all Sländet malle återremittera
denna fråga till Utsk. pä det hon måtte förekomma i sammanhang
med en annan, hvarå jag vill fästa upmärksamhet.
Så länge Bevillms-förordn. utarbetas och behandlas på sätt hittills
skett, i ett Utsk., bestående af 48 ledamöter, är det nästan
omöjligt att iakttaga den noggrannhet, och det sammanhang i ordalydelsen
som erfordras. Under brådskan vid en riksdag, då Utsk.
är sysselsatt med många andra göremål, har det icke heller rådrum
att anskaffa alla uplysningar, som kunna behöfvas. En förordning,
så omfattande som Bevilln:s-stadgan, måste, efter min tanka, upgöras
af färre personer, hvilka hafva nödig sakkännedom samt ega
lid och tillgång att från hvarjehanda Embetsverk inhemta de underrättelser,
som erfordras för en sådan sladgas utarbetande. Om derföre
Sländerne skulle i underdihet anhålla, ali, i sammanhang med
det beslut, som tre Stånd fattat, Konungen täcktes låta, af personer
dem Ilan utser, utarbeta ett fullständigt förslag lill Bevilln:s-stadga
alt för släderne vid en kommande riksdag framläggas, så kunde man
hoppas att fä en bättre Bevillms-förordn. än hittills funnits. Ingen
får svårare erfara huru ofullständig, osammanhängande och obestämd
den nuvar. Bevillms-förordn. är, än Kammarrätten, som tillämpar
benne alla dagar. Jag hemställer derföre att R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt, och att hvad jag nu anfört om nödvändigheten
af hela författningens omarbetning, äfven måtte af Utsk. lagas
i öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke: Den siste talaren har fullständigt visat
omöjligheten för Bevilln.Ulsk. alt nu genast pä egen liand omarbeta
minimi-tariffen, sä att derigenom en nöjaktigt riktig tariff skulle
kunna erhållas; det har icke heller varit hans mening att så skulle
tillgå, utan Sländerne skulle enl. hans förslag medelst underd. skrifvelse,
hos Konungen anhålla om utarbetande af ett förslag till en
kommande riksdag.
.lag vågar likväl fästa R. o. Ad:s upmäiksamhet på omöjligheten
att numera få fram en sådan underd. anhållan; del är nemi.
redan uplyst att Utslcs förslag, ang:de Hr Rosenblads motion, den
Utsk. afstyrkt, är af två Stånd bifallet, hvadan denna motion för
innevar. riksdag redan är förfallen.
Betraktar man således saken med anledn. af Hr Rosenblads
motion, så är den förfallen, betraktar man åter densamma ur synpunkten
af ny motion, så är hon olaglig emedan anledn. etil. 56
§:n Riksd.Ordn. saknas till väckailde af en dylik motion, hvarföre i
det skick saken nu befinner sig något Ständernas beslut omöjligen
kan erhållas lill en sådan underd. skrifvelse, hvarföre jag anhåller
om Hr Frih. o. Landtnns propos. på bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Gr. af Ugglas: Jag beklagar alt, som Gr. Lagerbjelke anfört,
till följd af 2:ne Stånds beslut, en sådan skrifvelse som den föreslagna,
icke skall kunna till Konungen ingå. R. o. Ad:s vana allt
534
Den 10 M a j.
hittills liar dock icke varit att om en sak befunnits varit oriktig,
densamma likväl godkänts, blott derföre alt andra Stånd funnit motsatsen
•— ansett den vara riktig.
Gr. Lagerbjelke har sjelf icke förnekat det minimi-tariffen vore
i högsta grad orättvis, då inom några län taxeringsvärdet, h. e. det
värde hvarefter skattas, npgår till ^ af sjelfva egendoms-värdet, under
det alt i andra län, det ej upgår lill { eller ^ deraf. Följden
deraf är, att den ena jordegaren skattar 2 å 3 gånger mera än andra;
och då della är förhållandet, borde väl icke R. o. Ad. genom
att stillatigande godkänna en dylik minimi-tariff, som denna, proklamera
ett gillande utaf att en sådan oriktighet må fortfara.
R. o. Ad:s beslut, sådant jag önskar det, må än f. n. icke till
någon åtgärd föranleda och förblifva tillsvidare utan kraft och verkan,
— det skall dock för en kommande riksdag ådagalägga, att
detta Stånd insett det orätta och varit betänkt uppå att detsamma
afhjelpa.
Jag instämmer i allo med Hr von Hartmansdorffs åsigt, äfven
i afseénde på författningens redigerande; för ingen kan osammanhanget
och obestämdheten deri vara mera uppenbart än för dem,
som deltagit i detta arbete; och derpå vill jag blott anföra ett exempel
: om man slår upp stadgandet rörande Taxerings-komiléer på
landel, så finnas derunder allmänna stadganden, hvilka röra såväl
stad sora land, och hvilka derföre icke der borde hafva sin plats.
Och man kan väl föreställa sig, hvilka oregelhundheter och felaktigheter
skola upsla, då redaktionen skall bestämmas af ett sällskap,
upgående till 48 personer.
Jag önskar alltså, enär jag icke gillar denna minimi-tariff, att
densamma malle återremitteras på grund af den reservation, som Frih.
von Kramer afgifvit och i hvilken jag instämmer, på sätt jag redan
i betänk, haft äran yttra.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det torde vara tydligt, alt, om
R. o. Ad. beslutar äterremiss, sådant sker för att vinna något ändamål,
och då en talare, för en stund sedan yttrat, att två Stånd
redan bifallit hvad Utsk. föreslagit med afseende på Hr Rosenblads
motion, så är det ju gifvet, att, om R. o. Ad. beslutar återremiss
härå, till följd af de utaf Hr von Hartmansdorff framställda anmärkn:r,
en sådan åtgärd lill intet tjenar.
Som jag för min del hyser den åsigt, att man ej bör göra
något som är onödigt, icke lassa på konseljen en mängd skrifvelse!',
som åro onödige, så kan jag icke heller finna skäl att tillstyrka
återremiss.
Att, som Gr. af Ugglas föreslagit, bevilja återremiss för att derigenom
uttrycka en opinion ang:de ifrågavar:de minimi-tariff, — anser
jag ingalunda vara af behofvet påkalladt, alldenstund en sådan
opinionsyttring redan är gifven genom de yttranden derom, hvilka
i R. o. Ad:s prot. blifvit nedlagde, lill den kraft och verkan de
kunna ega.
Jag anhåller om bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, att de ledamöter
Den 16 Maj.
535
sorn sätta sig emot återremiss, frukta att genom minimi-tariffens
granskning och rättelse, skall en högre beskattning varda jorden
ålagd. Frih. von Kraemer har i sin reservation sagt, att i den händelse
minimi-lariffen skulle rättas och hemmanens värden höjas till
rätta beloppet, så borde bevillms-procenten för hemmansvärdet nedsättas.
Delta är riktigt och den fruktan för ökad beskattning, hvilken
vissa ledamöter måhända hysa, skall befinnas ogrundad, blott
man betänker hvarom fråga är. Det är efter min tanka, icke nog
att endast se på ögonblickets kraf. Man måste äfven se på framtidens.
Hvilken blifver väl verkan af denna ojemna fastighets-beskatlning,
om hon får i landet fortfara? Jo, måhända den, att sedan
ett oriktigt förhållande fält gälla allt ifrån 1823, så anses, t.
ex. i Småland, hvarest faslighets-bevillningen är för låg, densamma
så att säga för en grundskatt, som icke får förhöjas under det den
är för hög i Skaraborgs län, der hon på samma grund icke skulle
få nedsättas; det vill med andra ord säga att den, som engång varit
sä olycklig att lili för högt beskattad, skall alltid förblifva det,
likasom att den, sorn fått sig för litet påfördt, skall varda vid denna
oförtjenta fördel städse bibehållen. Ju förr Sländerne härpå göra
ett slut ju bättre är det. Emedlertid bör man på det att orättvisan
må uphöra omfatta hvarje tillfälle alt påminna om rättelse och icke
låta det närvande missförhållandet fortgå från den ena riksdagen till
den andra. Jag åger såsom väl bekant är, ingen fastighet. Mig
är det således likgiltigt hvad som i detta hänseende göres eller underlåles,
— men jag kan ej utan ledsnad och deltagande se den
orättvisa landsmän i alla delar af riket lida genom det sätt, hvarpå
fastighets-hevilln. utgår.
Gr. af Ugglas: Ilr Bildt har sagt alt man bör hafva något
ändamål för begäran om återremiss. Nåväl! delta ändamål är att fä
uttryckt huruvida denna minimi-lariff, som nu är under öfverläggning,
af R. o. Ad. anses riklig eller icke.
Jag kan ej fatta annat än alt dä Hr Frih. o. Landtm, framställde
propos. huruvida R. o. Ad. bi folie eller icke denna tariff,
alla de Hrr, som tillstyrkt bifall lill Utsk:s förslag, äfven mätte hafva
uttalat ett gillande af tariffen med de orikligheler, som deruti förefinnas.
Jag kan åtminstone icke sä dagtinga med orden gilla och bifalla,
det ju ej jag skulle anse dessa ord vara af enahanda betydelse,
och af denna orsak mäste jag rösta för återremiss.
Hr Bildt har vidare sagt, att opinionen vore gifven genom de
yttranden, sora blifvit i prot. nedlagde till den kraft och verkan
de förmå: detta är sanni hvad de personer angår, sorn yttrat sig;
men Hr Bildt måtte medgifva, alt ett helt Stånds yttrande måtte
till kraft och verkan vara något helt annat än den enskilde riksdagsmannens;
och det är för alt få Ståndets opinion uttryckt i en
sak af så verkligen riksvigtig beskaffenhet som den ifrågavar., som
jag önskar återremiss.
Frih. Cederström, Rud.: Del är icke så serdeles ovanligt
att höra någon ledamot hell enkelt förklara en sak vara oriktig och
536
Den 16 Maj.
att följaktligen en hvar, som derutinnan råkar vara af olika tanke,
ovilkorligen mäste hafva orätt. Ett så kategoriskt sätt att förfara,
tror jag likväl hvarken kunna grundlägga det H. Ståndets åsigt i
förefallande ämnen, ej heller vinna något stöd af den, sorn opartiskt
betraktar meningsstriderne; åtminstone ej såvida det sker ur
billighetens och fördragsamhetens synpunkt. Månne icke i sjelfva
verket, den till grund för sednaste yttrandet åberopade Frih. von
Kramers reservation innehåller åtskilligt sorn till en god del vederlägga
hans egen salts; t. ex. i det han medgifver att såväl Taxerings-
sorn Pröfnings-komitéer äro oförhindrade att bestämma hernmausvärdeu,
utan annat afseende ä denna tariff, än det, att tillse
det beskattningen för hela länet ej understiger densamma? — och
Bevillu.Utsk. har ju dessutom redan tillstyrkt att Taxerings-komitéerne
mätte i möjligaste 'måtto tillse det hemmanens ”rättmätiga”
värden uptagas? Det mätte väl vara Bevilln.Utsk:s mening alt detta
stadgande helst genast, eller ock efter skeende återremiss varder R.
St:s beslut? Och om Utsk. på denna sin hemställan hoppas en verklig,
deremot svarande frukt, så finner jag för min del icke någon
nödvändighet, att pä elt så förskräckligt sätt slå allarm, för att vinna
på en Stor omväg, med betydlig kostnad, enahanda ändamål.
Dessutom bör man icke i oträngt mål sprida farhågor för ökade
skattebördor, hvaraf redan på förhand missnöje i landel, vid blotta
föreställningen derom, olvifvelaktigt skulle alstras. Frih. von Kramer
har visserligen till bemötande häraf anfört, att ”afsigten med
omarbetning af minimi-tariffen icke bör vara alt föranleda till högre
beskattning å jordbruket i allmänhet.” Delta uttrycker, synes
mig, ej blott den värde reservantens enskilda önskan i afseende å
verkställigheten och följderna, utan tillika antyder det huruledes han
ej kunnat undgå att förutse det inkast, som säkerligen göres af de
fleste, alt nemi. berörde omarbetning borde få dylik utgång, mot
hvilken reservantens individuella åsigt föga lärer förmå alt skydda
landet, sedan arbetet väl kommit i gång. Meningen med förslaget
må vara huru god och välsinnad som hälst, jag förutsätter sådana
anledn:r i rikt mått, — så tror jag verkningarne blifva rätt kännbara
och betungande för landet.
Slutligen kommer, till allt det öfriga, kostnader och vidlyftigheter
af utförandet. Frih. von Kraemer förmenar det inga
betydliga svårigheter skola för upgifternas erhållande upstå, ”Om”,
säger han, ”inom länen ett medelvärde upgjordes å hemman efter
deras olika natur, — —, torde man derigenom kunna finna ett
sammanräknadt medelvärde å samtlige hemman inom ett län, hvilket
värde derefter, med vissa procents nedsättning, skulle komma
att utgöra minimilariffen”. — Det der låter mycket lätt, men är
kanske i stället mycket svårt, när det kominer till utförandet. För
min del hafva alltså hvarken Frih. von Kramer, likasom ej heller
de värde ledamöter, som med honom instämt, nöjaktigt öfvertyga!
111ig om gagnet af elt så vidtutseende förslag; vare sagt med all aktning
för desse Hrns insigter och goda mening. Min åsigt slår oförändrad
likafullt; oell då jag dessutom finner riktigheten af hvad Gr.
Lagerbjelke och Hr Bildt yttrat, alt man nemi. ej bör uptaga R.
Den 16 Maj.
537
o. Ad:s jemte respektive MedStms och vederbör. Utsk:s dyrbara tid
med ändamålslösa återremisser, förenar jag mig med beraälde Hrr
i anhållan om propos. pä bifall å Ulsk:s hemställan i denna del.
Gr. Gyldenstolpe: Jag tror alt man sammanblandat tvenne
frågor, den ena om minimi-tariffen och den andra rör:de Hr Rosenblads
motion, med hvilken Frih. von Krsemers reservation och
Hr von Harlmansdorffs anförande hafva sammanhang. R. o. Ad.
mä hafva hvilken åsigt sora helst örn minimi-tariffen, sä är det dock
aldeles omöjligt för Utsk. alt vid innevar. riksdag upgöra någon annan,
nian följden måste blifva att den föreslagna skall gälla intill
nästa riksdag. Detta är den ena delen af frågan: jag anser således
att R. o. Ad. fullkomligen kan godkänna den nuvar:de minimitariffen,
men att i alla fall, om densamma anses oriktig, R. o. Ad.
kan, sökande för framtiden förekomma oriktigheler, framställa en
underd. anhållan i den syftning som Frih. von Kriemer samt Hrr
von Ilattmansdorff och Rosenblad föreslagit. Men jag anser alt propos.
ganska väl kan göras särskildt på minimi-tariffen och serskildt
pä förändring deri för en kommande riksdag, ty alt vid denna kunna
åstadkomma någon förändring, torde hvar och en finna vara
omöjligt. Jag anhåller således om bifall lill minimitariffen.
Gr. Björnstjerna: Jemte det jag instämmer med Gr. Lagerbjelke
och Frih. Cederström, vill jag blott tillägga några ord.
Hr von Hartmansdorff har sagt, alt högre beskattning icke skulle
kunna ega rum, i fall det förslag, som Frill, von Kramer framställt,
blefve antaget: för min del hyser jag olika åsigter. Man kan ju
lätt länka sig, alt, om den af Frih. von Kramer föreslagna komitéen
nedsatles till revision af minimi-tariffen, en fördubbling af egendomsvärdet
blefve resultatet af komitéens arbete samt att dä fråga
blef om nedsättning af afgiften derföre så svarades dertill nej, och
sålunda kunde jordbruket komma att fä vidkännas en betydligt ökad
beskattning.
Gr. Hamilton, Hugo Henning Ludv.: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Gr. Gyldenstolpe i den anmärkn. han gjort,
att flere skiljda ämnen blifvit med hvarandra sammanblandade. Det
första, som i öfverensstämmelse med upställningen torde hafva bort
komma under R. o. Ad:s pröfning, hade efter min tanka, varit svaret
på Hr Rosenblads motion. Jag kan icke bestrida att den har
åtskilliga fördelar och skulle icke haft något emot alt lemna mitt
bifall dertill, men då R. o. Ad. nyligen bifallit en annan motion,
uptagande en del af hvad Hr Rosenblads omfattar och R. o. Ad.
sålunda liiträdt 2:ne andra Stånds beslut, skulle det synas besynnerligt
att ingå till Konungen med anhållan om en del, och derpå
likaledes ingå med en annan anhållan att något annat skulle göras.
För min del anser jag alltså, beträffande Hr Rosenblads förenämnde
motion, deröfver icke något annat beslut kunna fattas, än
att bifalla Utsk:s utlåt.
Den andra frågan rörer minimi-tariffen; åtskillige ledamöter
hafva anmärkt densammas oriktighet och ansett att bifall uttryckte
538
Den 16 Maj.
detsamma, som ett gillande af dessa orikligheter: Jag upfattar icke
saken så, utan betraktar bifallet endast som ett förklarande att Ståndet
anser Bevilln.Utsk, f. n., och med hänsigt till de uplysningar,
som kunde ligga till grund för dess arbete, icke hafva kunnat komma
lill något annat resultat och att således Ståndet, oaktadt enskilde
ledamöter och kanske samtlige dess ledamöter, finna tariffen
icke vara riktig, likväl måst bifalla det förslag som Utsk. i blist af
tillgänglige handlingar nödgats framställa.
Det är endast ur denna synpunkt som jag åtminstone kan rösta
för bifall lill samma tariff, hvars olämplighet och obillighet jag nödgas
erkänna. Jag har dervid icke något afseende pä möjligheten af
förhöjning utaf Jordbeskattningen, i händelse minimi-tariffen blefve
förändrad, och det så mycket mindre, som jag anser att en ålerremiss
omöjligen vid denna riksdag kan leda till någon förändring,
icke heller till den förbättring som med ålerremissen skulle åsyftas.
Hvad slutligen beträffar Hr von Hartmansdorffs förslag, hvilket
jag måhända icke rätt upfattat, men som torde vara en modifikation
af hvad Frih. von Kraemer framställt, så kan jag ej yttra mig
deröfver, då jag ej rätt väl hört detsaramas innehåll, utan öfverlemnar
till Hr Frih. o. Landtm, att bedömma, huruvida det må lill
Utsk. remitteras.
Gr. af Ugglas: Jag har blifvit beskylld -att kathegoriskt
hafva förklarat minimi-tariffen vara oriktig. Om den värde ledamot
som gjort mig den beskyllning, först gjort sig mödan alt jemföra
taxeringsupgiftcrne från olika län och likaledes förhållandet mellan
taxeringsvärde och jordvärde, skulle han hafva funnit att den ene
jordbrukaren skattar 2 å 3 gånger mera än den andra samt att
man således kathegoriskt kan säga att häri ligger en bestämd
orättvisa.
Det har talals om allarm och om orättvisan, som ligger i beskattningen
mellan stad och land: Utsk. har gjort hvad det kunnat
för att mildra denna orättvisa, men dä bredvid denna, står en annan
orättvisa, fastäu drabbande en annan klassinduslri-idkare, så
borde det äfven vara Utsk:s skyldighet att försöka häfva den. —
Frih. Cederström har genomgått Frih. von Kraemers reservation och
funnit åtskilligt att mot densamma anmärka, troende det ganska väl
behöfva påpekas, alt icke någon förhöjd beskattning skulle ega rum:
hade Frilen besinnat, att den förändring, som föreslås, icke höjer
hela bevillningssumman, utan endast afser en fördelning af densamma
så torde han äfven hafva funnit, att då bevilln. som skall
utgå, icke blefve större, icke heller den andel som skulle läggas
på jordbruket blefve större, utan hela skillnaden blefve att i st. f.
2 r:dr per mille, komme kanhända 32 sk. per mille af egendomsvärdet
att erläggas.
Hvad R. o. Ad:s tillgörande i sakens nuvar. skick beträffar
tror jag att, med kännedomen om det orätta, R. o. Ad., i afseende
å tariffen, bör förklara sig vilja dervid låta bero.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Gr. Gyldenstolpe
i hans mening att Bevilln.Utsk. icke hinner under innevar.
Den 16 Maj.
539
riksdag utarbeta en minimi-tariff, som blefve bättre än den redan
framlagda. R. o. Ad. må derföre gerna låta för ögonblicket vid
densamma bero, men torde på sätt lämpligast synes, böra uttrycka
sin önskan, attjrättelse för framtiden mätte till en kommande riksdag
förberedas. Jag tror att det bör ske i sammanhang med det
beslut Ståndet redan fattat. Det skulle eljest synas vara ensidigt af
11. o. Ad. att blott söka särskild utredning af och rättelse i hvad som
vore oriktigt i afseende på städernes beskattning men lemna landets
derhän. Denna sak fordrar ock alt liela Revilln.Förordn. i ett sammanhang
granskas och rättas. Det är hvad jag med återremiss
åsyftar.
Gr. Sparre, Erik: Jag förenar mig med Gr. Hamilton och
tror att den opinionsyttring, som blifvit ifrägaslälld, vore alldeles ändamålslös.
11. o. Ad. har genom bifall lill Ulsk:s betänk, alldeles icke
gillat den nuvar. minimi-tariffen, utan endast ansett, alt något serskildt
beslut deröfver icke skulle till någon åtgärd föranleda.
Beträffande hvad som blifvit yttradt att bevillningen kunde få
karakt eren af grundskatt, så fruktar jag ej derför; jag har sett att
man sökt öfverflytta grundskatten till bevillning men icke tvertom.
För öfrigt skall jag ej hafva något emot om R. o. Ad. skulle
godkänna Gr. af Ugglas’s förslag att låta vid saken bero.
Fili. Palmstjerna: Då fråga egentligen är om Hr Rosenblads
motion, borde jag inskränka mitt yttrande till densamma, men
som diskussionen äfven sträckt sig till tariffen, torde R. o. Ad.
tillåta att äfven jag i det hänseendet yttrar några ord.
Beträffande först Hr Rosenblads motion, så kan jag ej finna
annat, än alt en återremiss i anledn. deraf skulle till intet gagna,
enär 3:ne Stånd redan godkänt Ulsk:s förslag att samma motion
icke måtte till någon R. Sl:s åtgärd föranleda; och R. St:s beslut
är således redan fattadl.
Någon modifikation af berörde motion kan således icke heller
ega rum, emedan detta ämne ej mera får väckas under denna riksdag,
hvarföre jag tillstyrker att R. o. Ad. ville låta bero vid Utsk:s
förslag i det afseende!.
Hvad minimi-tariffen beträffar, så har Gr. af Ugglas föreslagit
alt, R. o. Ad. äfven ville låta bero vid hvad Ulsk. föreslagit och
jag instämmer med honom, emedan jag ej kan inse, att så sent pä
riksdagen som nu, Bevilln.Ulsk. skäligen skulle kunna åläggas alt
upgöra en annan, hvarföre jag äfven i det afseendet hemställer alt
R. o. Ad. må förklara sig vilja vid minimi-tariffen låta bero; an
tagande
tills vidare densamma till efterlefnad.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad samt H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, erinrat ali den diskussion ronde minimi-tariffen,
som nu egt rum, grundade sig pä R. o. Ad:s beslut, att
denna tariff skulle föredragas innan beslut fattades i afseende på Hr
Rosenblads motion, hemställde II. Ex. om R. och Ad. behagade
540
Den 16 Maj.
låta bero vid den Utskrs betänk, bifogade minimi-tariff, samt antaga
densamma såsom gällande lill nästa riksdag.
Ropades ja.
Då sedermera H. Ex. hemställde om R. o. Ad. äfven behagade
låta bero vid Utsk:s hemställan, ronde Hr Rosenblads motion
ifråga om utarbetande af förslag lill beskattningens jemnare fördelning,
ropades ja och nej, hvarjemte
Gr. Lagerbjelke anmälde sig och erinrade alt begäran om
propos. till bifall ä Utsk:s ifrågavar. hemställan blifvit framställd.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter framställda propos. till
bifall å Utsk:s nyssberörde hemställan, besvarades med starka ja,
blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande förslag till voter:s-propos.
Den, som bifaller Bevilln.Utsk:s hemställan ifråga om Hr Rosenblads
ä pag. 35 af nämnde Utsk:s betänk. N:o 4 omförmälda
motion, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
Vinner nej, anser R. o. Ad. de emot denna hemställan gjorde
anmärkmr föranleda till ålerremiss.
Vid votonns slut befunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 22.
Nej — 12.
Föredrogs Const.Ulsk:s d. 3 dennes på bordet lagda mern.
N:o 7 med förslag till åtskilliga ändringar i grundlagarne.
Detta mern. blef ånyo bordlagdi, uppå derom af Gr. Ha mi It o n,
Henning Ludv. Hugo, Gr. Lagerbjelke, Gustaf m. fl. ledamöter
gjord begäran, hvarefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf,
att i sednaste Talmans-konferens blifvit öfverenskommet,
att Talmännen skulle hos RiksScn hemställa att ifrågavar. mern.
måtte få företagas till afgörande Tisdagen d. 27 i denna månad,
och att H. Ex. följaktligen nu finge hemställa om R. o. Ad. bifölle
alt berörde mern. nämnde dag må förekomma till pröfning.
Denna propos. besvarades med ja, hvarjemte dock
Gr. Hamilton anmälde sig och yttrade:
Som det ändamålet eljest möjligen kunde förfelas att det omnämnda
betänk, skulle föredragas d. 27 dennes, får jag anhålla om
det tillägg till proposm, att betänk, må sättas främst på föredragn:s!istan
lill närande dag.
Den 16 Maj.
541
Uppå i anleda, häraf framställd propos. beslöts att Const.Utsk:s
ifrågavar. mern. N:o 7, skulle upföras främst å föredragms-listan för
Tisdagen d. 27 i denna månad.
Föredrogos och lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke Gustaf,
Frih. Cederström, Rud.: m. fl. ledamöter, ånyo på bordet nedannämnde
d. 3 dennes första gången bordlagde utlåt;n och mera.,
nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 112, ang:de ett begärdt lån för fullbordandet af Lazarettsbyggnaden
i Lund:
N:o 113, i anledn. af väckt motion om användande af den
Storö Fiskelägenhet åsatte ränta till underhållande af hamnen
derstädes;
N:o 114, i anledn. af väckt motion om rättighet för nuvar.
arrendatorn af kronosäteriet Boda, att under vissa vilkor arrendet
frånträda;
N:o 115, i anledn. af väckt motion om lindring i arrendet
för indragna Profoss-boslället vid Westgötha reg:te Bryntesgården
Linderfva eller rättighet för nuvande arrendatorn att arrendet frånträda
;
N:o 116, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. N:o 47
ang:de K. M:s nåd. propos., om eftergift af kronans rätt lill Da
naarf
efter enkan B. H. Sandelin;
N:o 117, i anledn. af väckt motion om rätt till mulbete å
kronoparkerna inom Skaraborgs län för derinvid belägne hemman;
N:o 118, i anledn. af väckt motion om rättighet för allmogen
inom Ase Härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning å kronoparkerne
Hunne- och Halleberg;
N:o 119, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering af
den, åtskilliga hemman i Laske härad af Skaraborgs län medgifne,
rättighet till mulbete å kronoparken Edsmären;
N:o 120, i anledn. af_ väckt motion om utsyningsrätt å kronoparken
Tysslingerö inom Orebro län;
N:o 121, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de uplåtelse af
kronan tillhörig jord till hamnanläggning vid Wadstena Slott i Östergöthlands
län.
N:o 122, i anledn. af väckt motion om befrielse för de vid
kronoparken Mösseberg belägna hemman från skatt för dem anslagna
andelar af nämnde kronopark;
N:o 123, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 62;
N:o 124, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 65.
N:o 125, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 70,
N:o 127, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 10?
samt från
542
Den 16 Maj.
Banko-Utskottet:
N:o 36, i fråga om inrättande af en serskild Pensions-anstalt
för Enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid Banko-diskonten,
Lånekontoren och Tumba bruk.
Äfvenledes föredrogos och bordlädes ånyo, uppå begäran af;
Gr. Lagerbjelke, Gust., Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
m. fl. ledamöter, nedannämnde d. 7 Maj f. m. första gången på
bordet lagde utlät:n och betänk:n nemi. från
Stats-Utskottel:
Nio 128, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse lill B. Sl:s StatsUtsk.
, ang:de åtgärder för verkställighet af beslutet om indragning
till Statsverket af vissa arrenden af Statens egendomar, som äro till
serskilda ändamål anvisade;
N:o 129, i anledn. af väckt motion om tillåtelse för egaren af
Tofta kronoskattehemman att få lill skatte lösa Adelsö kronopark;
N:o 130, i anledn. af väckta motioner om befrielse för kronomagazins-förvaltaren
i Warberg, Anders Öhrwall, för honom ålagd
ersättningsskyldighet till Statsverket;
N:o 131, i anledn. af väckta motioner om löneförhöjning åt
fångpredikanter;
N:o 132, i anledn. af väckt motion om förhöjda löneförmåner
åt fångvårds-styrelsens embets- och tjenstemän;
N:o 133, i anledn. af väckt motion, om befrielse för rusthållare
från skyldigheten alt, under krig remontera och ersätta utredningspersedlar;
Lag-,
samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 11, i anledn. af väckte motioner om ändring af gällande
stadganden, i fråga om skyldighet att bygga och underhålla vägar
och broar;
N:o 12, i anledn. af väckt motion om koministrars befriande
från skyldighet att för sine boställen deltaga i byggnad af kyrka,
sockenstuga och skolhus;
N:o 13, i anledn. af väckt motion, ang:de serskildt stadgande
derom, att uti instrumentet öfver ekonomiska besiglningar och husesyner
å Kyrkoherdeboställen samt syner å Soldat-torp bör utsättas,
af hvilken de i sådant instrument uptagne reparationer böra
bekostas; samt
N:o 14, i anledn. af väckte motioner om ändringar i Kongl.
Förordn. d. 19 Dec. 1827, ang:de grunderne och vilkoren för hemmansklyfning
samt afsöndring af jord och andra lägenheter från
hemman.
H. R o. Ad. åtskiljdes kl. £ 12 på natten.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
