# ID: svediakorp-gov581
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 157,000
# sentences: 5,617
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
aaiMDaamaaaa u lin aaaai»
VID
jTöflttma Utkö&oflen i ^tockljolm
ÅRE» 1850 oell 1851.
Sjette Häftet.
+i9\>£ £>£«-***
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
185 1.
.5.
"■ ■ > ' :! rA q ) !'• Ö ii
.
Onsdagen den 23 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 19 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Hevilla.
Ulsk.; efter
N:o 2227 Hr dorchimont, Vilhelm Albrecht, och befanns
dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 358 Frih. Lagerbring. Fullm. Frill. Stjernstedt, Lars
Fredrik.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter,
under permitlerade ledamöters frånvaro; och hade dertill
blifvit utsedde i
Bevillnings-Utslcottet.
Under ordinarie ledamoten n:o 389, Frih. von Kramer, Robert
Fredrik, beviljade 3:ne veckors ledighet från d. 22 dennes.
N:o 1352 Hr Rongenhjelm, Fullra. Gr. Lagerberg, Carl Sven
Axel.
Banko-Utskottet.
Under den ordinarie ledamoten u:o 2052 Hr von Hultenheim,
Fullm. Hr af Geijerstam, Carl, från och med d. 24 dennes
beviljade 2;ne veckors ledighet,
N:o. 1991 Hr Skjöldebrand, Carl Fredrik.
Uplästes ett af Hr Ma uner skants, Carl Axel inlemnadt
sålydande mern.
Af enskilda angelägenheter förhindrad, alt efter snart tilländalupen
permissionslid ålerinställa mig till tjenstgöring inom H.
BankoUtsk., måste jag hos H. R. o. Ad. anhålla, att med bevarande
af min riksdagsmannarätt få afsäga mig min plats, såsom ledamot
i nämnde Utsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
4
Den 2 3 April f. m.
Föredrogs ånyo StatsUtsk. d. 16 och 19 dennes på bordet
lagde utlåt. n:o 82, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStalens
Första hufvudtitel.
Då härvid de 4 första punkterne af detta utlåt., ang:de l:o
anslaget till II. K. II. Kronprinsens hofhållning, 2:o anvisning
af 18,000 r:dr lill handpenningar för H. K. II. Kronprinsessan,
3:o ett af Hr Rääf, Leonh. Fredr, föreslaget anslag till
DD. KR. IIH. Arjfurstarne och H. K. II. Prinsessan, samt
4:0 en af Uts/e. föreslagen tillökning af 10,000 7':dr, i anslaget
ut DD. KK. lill. Arffurstarne, uti ett sammanhang
uppå derom af H. Ex. Hr Frill. o. Landtm, gjord hemställan, företogos
till pröfning, yttrade sig:
Hr Rosenblad, Bernh.: StatsUtskis hemställanden i 3:dje
och 4:de punkterna stå verkligen, såsom en reservant anmärkt,
icke i den ringaste harmoni med hvarandra; men dä 3:dje punkten
icke kan annat än finna motsägelse utaf hvar och en, som
ser att Sverige är monarki, och många lära väl icke linnas, som
önska ett annat förhållande, så skola vål R. Sl. iakttaga hvad de
monarkiska förhållandena kräfva. Jag har i ett yttrande, som jag
atlemnade till R. o. Ad:s prot. i anledn. af Hr Rääfs motion, men
som jag af förgätenhet icke nu har med, så att sjelfva siffrorna
kan jag icke nu upgifva, ulredt alt vid del enda tillfälle i sednare
lider, då det varit fråga om anslag åt fullvuxna Arffurstar; ty i
äldre tider hade dessa Arffurstar betydliga förläningar af provinser,
nemi. år 1779. under högst betänkliga förhållanden af statens
ställning, då den lidit de största förluster genom den våldsamma
myntförbältring sorn vid föreg:de riksdag vidtogs, och då statsverket
nödsakades till de oundgängligaste behofven uptaga ett utländskt
lån af 100,000 r:dr i silfver, så anslogo likväl R. St. åt
Arffurstarne 63,000 d:r sunt och åt Prinsessan Sofia Albertina
50.000 d:r smit, hvilka utgjorde efter den nuvarande realisationsgrunden
33,600 r:dr för hvardera Arffurstarne och 26,666 r:dr
32 sk. för den Kongl. Prinsessan; hvarförutan 57,000 d:r anslogos
till minderåriga furstliga personer, af hvilka en hade upnålt
10 års ålder. Då således nu, efter hvad Hr Rääf föreslagit, nemi.
16,666 r:dr 32 sk. för hvardera af de fullvuxne Arffurstarne och
10.000 r:dr för den Kongl. Prinsessan, vida understiger, hvad som
inom Sverige förut utgifvits till Furstliga personer, så lärer det ingalunda
kunna öfverstiga de utgifter, som en Kongl, person, hvars ställning
icke kan jemföras med en enskild mans, måste vidkännas, då
man betänker, att han icke bör eller kan undgå att dels komma lidande
till hjelp, dels gifva skydd åt konster och vetenskaper, så lärer
ett sådant anslag för Arffurstarne icke kunna anses för stort, synnerligen
som det icke är jern förligt med hvad personer i deras
ställning hafva i största delen af Europa, äfven i Stater mindre
än Sverige. På dessa skäl, anser jag det icke vara representationen
eller Staten värdigt att knappa in i delta fall, utan får
under yrkande af bifall till hvad Hr Rääfs motion innehåller, anhålla
om återremiss på denna punkt.
Den 23 April f. m.
5
Frih. Palmstjerna, Ca rl Otto: Jag anser att här icke är
fråga om det sätt, hvarpå StalsUtsk. upställt sitt förslag, utan alt
man endast hör inlåta sig i pröfning af de summor, som Ulsk. föreslagit,
och af sådan anledn. får jag vördsamt föreslå R. o. Ad.
att bifalla den 4:de punkten, som nu är för R. o. Ad. föredragen.
Hr Weidenhjelm, Ernst Au g.: Då den i 3:dje och 4:de
punkterna förekommande fråga icke blifvit af K. 51. omnämnd uti
Dess till R. Sl. afgifna nåd. propos. och del följaktligen måste antagas
att berörde anslag af K. M. sjelf icke ansetts behöflig), så
kan jag för min del icke betrakta detsamma, annorlunda än såsom
en gärd af den kärlek, hvarmed folket omfattar sina unga
Arffurstar. Utgånget ifrån denna synpunkt, och om det skulle
mätas derefter, hade det begärda anslaget visserligen snarare bordt
höjas än nedsättas, men då StalsUtsk. som är närmast i tillfälle
alt pröfva de för handen varande tillgångarne, icke funnit desamma
nedgifva ett belopp, som motsvarade vilja och önskningar, så
vågar jag för min del, med bifall till det slut Iivari StalsUtsk.
stannat, hysa den förhoppning alt DD. KK. HH, Arffurstarne,
hvarken i den gjorda minskningen eller i gåfvans ringhet skola
finna någon blist i den betydelse utaf innerlig tillgifvenhet, som
för densamma ligger till grund.
Hr Eden hjelm, Gillis: Som jag var en bland dem, som
understödde Hr Rääfs motion, så anser jag äfven för en pligt, att
härmed yttra mina tankar. Så långt jag minnes tillbaka, och äfven
efter hvad jag hört från gamla tider, så har det aldrig satts
i fråga, alt icke anslag skulle beviljas till de myndiga Arfprinsarne.
Svenska nationen gick för icke längesedan i vadmalskläder
och näfverskor, nästan i liela landet; men ändock hörde jag
icke att någon prutade på en sådan afgift. Nu återigen sedan
nationens lyx har stigit till den böjd, alt man knappast ser dess
like i Europa, med undantag af England och Orienten, så börjar
man att indraga dessa kostnader, oaktadt det ur en obetydlig
summa. Utsk. liar icke gifvit något annat skäl till afslag af Hr
Rääfs motion, än det ali H. M. icke gjort någon framställning
derom. För min del anser jag att K. M. icke gjorde detta af ren
grannlagenhet emot R. St., emedan han log för afgjordt att de
sjelfva borde kunna känna hvad deras skyldighet var. Att ett
afslag skulle inträffa i en sådan tid som nu, gör mig också ondt;
ty säkerligen har det i Sverige aldrig funnits Arfprinsar med
mera kunskaper, mera skicklighet och mera humanitet än de nuvarande,
hvilket gör alt jag anser, alt de äro en prydnad icke
allenast för Sverige, ulan äfven ibland deras vederlikar på andra
ställen.
Det andra skälet, hvarför jag tillstyrker Hr Rääfs motion,
var det att jag anser för en verklig nytta för K. M. och Sverige
att K. M. så mycket som möjligt vinner kännedom om landets
tillstånd. K. M. kan naturligtvis icke sjelf resa öfverallt, och taga
känedom härom; men om Priosarne få tillgångar, så förmodar
6
Den 23 April f. m.
jag att de resa öfverallt och underrätta K. M. om hvad de anse
behöflig!. Det är mycket att i denna sak säga, men mitt minne
förslår icke lill alli. Jag inskränker mig derföre till att yrka
propos. till återremiss. •
Hr von Knorring, Erik Oskar upläste följande: I förevar.
tredje punkt, har 11. StatsUtsk. o/slagit förhöjningen i anslaget
lill DD. KK. HFl. och anfört såsom skäl dertill, att Utsk.
saknade kunskap om, huruvida den af motionären föreslagna
betydliga förhöjning Ur af behofvet pukallad.
I 4:de punkten har Utsk. tillstyrkt en förhöjning i nämnde
anslag och derför anfört såsom skäl ”ringheten af det nuvarande
anslaget ut DD. Kli. lill., hvilket icke lemnar tillgång till bestridande
af de oundgängligaste utgifter, som Deras höga
samhällsställning föranleder.” — Den kunskap, Utsk. saknade
vid afgörandet af tredje punkten, har det således temmeligen
omedelbart derefter erhållit vid heslutets fattande i den 4:de.
Denna kunskap anser jag hade varit fördelaktigare att förskaffa
sig innan Utsk. helt oell hållit afslagit den i tredje punkten omtalade
förhöjningen, hvilken af en motionär grundlagsenlig! blifvit
väckt. Hvad som deremot gifvit Utsk. anledn. att sjelf väcka
motion i ämnet, synes mig outredt, då i 37 § Hiksd.-ordn. 2:dra
mom. stadgas. ”Intel Utskott, Coust.- och Banko-Utskotten
”allena undantagna, vare berälligadt att väcka frågor till afgörande
i R. Sl:s plena, eller alt uptaga andra ämnen, än de från
”plena remitterade;” såvida ej, hvad StatsUtsk. serskildt angår,
Konungens propos., enl. 27 §, lill detsamma omedelbarligen öfveriemnas.
— Nu har K. M. i sin nåd. propos. icke nämnt något,
som enl. min tanka kunnat föranleda Utsk. till dess framställning
i 4:de punkten; detta i afseende på formen.
Hvad deremot Me Rääfs motion vidkommer, så var den, enl.
min öfvertygelse, så sakrikt motiverad, alt framställningen i densamma
bordt röna bättre framgång än hvad den gjort. Men!
besluta R. o. Ad. ett bifall till hvad Utsk. föreslagit, så vill jag
visst icke ensam emotsålla mig detsamma; men jag skulle dock
önska cn återremiss, på det att Utsk. mätte taga motionen och
de der framställda moliver i noga öfvervägande och fästa afseende
dervid, alt de, som skola representera monarkien icke böra
hafva alltför knappa medel dertill, och jag är förvissad om, att
Svenska folket, som sä ofta för en älskad konung offrat del
dyrbaraste det egt, nemi. sitt lif och sitt blod, att detta samma
folk icke heller tvekar ali åt älllingarne af Carl Johan egna
de materiella medel, som svara emot dess förmåga om ock icke
emot dess vilja.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer i den
mening, som tillförene här blifvit yttrad af Hrr Rääf och Rosenblad,
och som den sednare i dag åter uprepat. Jag anser följaktligen
StatsUtsk. hafva haft orätt att i anledn. af proposts uteblifvande
från konungen afstyrka Hr Rääfs förslag. Vid 1841
års riksdag tillstyrkte StatsUtsk. ett beslut, hvarigenom dåvarande
Den 23 April f. m.
7
konungen, på ett efter min tanka grundlagsvidrigt sätt beröfvades
en del af sin förmögenhet genom den honom påbördade betalningen
af kabinetts-kassans skuld. Nu hade det för R. St. varit
tillfälle att genom sjelfmant anslag åt nuvarande konungens barn,
lill någon del godtgöra hvad som betogs hans fader, och såmedelst
visa de undersåtliga tänkesätt Svenska folket hyser för sitt
konungahus. Men det har icke skett, man ser tvärtom att många
reservanter i StatsUtsk. yttrat sig emot det ringa anslag flertalet
tillstyrkt. Men som en återremiss från R. o. Ad. möjligen
skulle blifva den, att frågan droges under förstärkt StatsUtsk., så
tillstyrker jag heldre än att sådant må ske i ett så grannlaga
ämne, att R. o. Ad., sorn icke haft någon del i hvad som tilldrog
sig 1841, och icke heller i nyssnämnda reservationer, må
bifalla betänk, sådant det är, utan att blottställa anslaget för en
omröstning i förstärkt StatsUtsk.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
i de förevar. 4 första punkterne af dess utlåt. n:o 82, hemstält
och tillstyrkt.
Vid härefter punktvis företagen pröfning, lii föl I os, utan diskussion,
5:te punkten, angule öfverjlyttning från 'lule till 1 \sla
hufoudtiteln af kostnader ne för inre lys- och renhållningen
samt sotning in. in. uti Prins Gustafs palats, 6:te punkten angele
indragning till Statsverket af till Drottningsholms kungsgård
utgående kronotionde spanmul och dagsverken, och en
deremot svarande förhöjning i kontanta anslaget till nämnde
kungsgård, 7:de punkten angule till Gripsholms och Strömsholms
slolt anvisade indelta räntors och oindeld spanmäls utbytande
emot förhöjning i de kontanta anslagen för samma
slott; samt 8:de punkten angule. öfriga under första hufvudlileln
förekommande utgiftssummor.
Vidare förekom och lades till handlingarne Utsk:s yttrande,
om den enl. dess tillstyrkande upkommande tillökningen och
slutsumman af det kontanta anslaget lill ifrugavar. hufvudtitel,
sami den deremot svarande indragningen af de indeldta
ränt orne och spanmålsanslugen.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 16 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. n:0 83, angtde regleringen af utgifterne under RiksStatens
andra hufvudlitel.
Detta utlåt, företogs punktvis lil! afgörande.
Usta punkten, angide förbättrade lönevilkor för Hofrätternes
ledamöter samt en del tjenstemän och vaktbeljente.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är klart af Utsk:s förslag i
denna puukt, att de bifallande Stånden skola förbehålla sig öppet
att framdeles jemka de af Utsk. uptagna bestämmelserna för Hofrätterna.
Men detta är icke bestämdt uttryckt, och derföre får
jag vördsamt underställa llr Frih. o. Landtm, om icke ordningen
8
Den 23 April f. ra.
fordrade att, i anleda, af hvad Utsk. här har föreslagit, Ståndet
förbehöll sig rätt att, sedan det pröfvat delta betänk., få jemka
anslaget till Hofrätterna i öfverensstämmelse med hvad Ståndet
beslutar rör:de Hofrätlernas organisation.
II. Ex. Hr Frill. o. Landtm, herastälde om R. o. Ad. bifölle
att ifrågavar. punkt lades till handlingarne, med det Höglofl.
Ståndet förbehållen rätt, all, sedan Ulsles serskildta utlåt, i ämnet
inkommit, jemka anslagen för Hofrätlerne i öfverensstämmelse
med det beslut, som i anleda, deraf kan blifva fattadt.
2:dra punkten, ang:de ifrågastäld indragning af IirigsHofrälten;
och 3:dje punkten, ang:de uteslutande från lule
hufvudliteln af de 4000 r:dr, som för läns och kronohäktens
underhåll blifvit årligen utbetalde till fångvårdsstyrelsen,
samt detta belopps inbegripande under förslagsanslaget
för fångars vård och underhåll.
Biföllos.
4:de punkten, ang:de det hittills för fångprester och
fångvaktmästare vid länshäktena och fästningarne å RiksStaten
upförda bestämda anslags inbegripande linder förslagsanslaget
för fångars vård och underhåll, samt detta
förslagsanslags förhöjande till 770,000 r:dr.
Hr Rosenblad: Jag kan icke annat än helt och hållet
finna mig i den åsigt som är uttalad af Gr. Mörner uti dess reservation
i fråga om förevar. 3:dje och 4:de punkter, nemi. att
anslaget för fångvården, som nu är förslagsanslag, och således
kan upgå till en mill. i st. f. de föreslagna 750,000 r:dr, borde
delas i 3:ne, ett för underhåll af länshäkten och andra fängelser, och
ett för fångbevakningens allöning, hvilka icke böra vara förslags
anslag,
hvarigenom denna korps sättes i fördelaktigare ställning
än alla andra rikets embetsmannakorpser, som snarare oafbrutet
underkastas ständiga nedsättningar och inskränkningar; och slutligen
det egentliga fångvårdsanslaget, som fortfarande skulle blifva
förslagsanslag, och icke kan annat vara. Dock yrkar jag icke
att denna förändring nu företages innan fångelsebyggnaderne efter
det antagna systemet blifvit fullt färdiga, och man kommer i
tillfälle alt bedöma huru mycket som åtgår. Jag fruktar all de
föreslagna anslagen för delta ändamål icke komma alt för framliden
blifva tillräckliga, hvarföre jag nu endast reservationsvis
nämner detta, utan att nu yrka någon propos. i öfverensstämmelse
dermed.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Afven jag anser Gr.
Mörners reservation vara välgrundad, men då R. o. Ad. genom
bifall till föregtde punkt bestämt ett förslagsanslag till fängelsebyggnaderna,
så återstå de 2:ne hufvndsakliga föremålen för anslaget,
nemi. l:o underhåll för sjelfva fängarne, samt 2:o aflöning
för fångvårdsstyrelsen och den personal, som skall bevaka fängelserna
med hvad dertill hörer. Den sednare delen af anslaget
Den 23 April f. m.
9
borde, såsom mig synes, vara bestämd på grund af gifven stat.
Derföre är icke sagdt, att man, på förhand skall veta, huru vidsträckta
anslagen skola blifva. Man kan icke så noga känna,
huru många fångvaktare, som behöfvas, men man kan utsätta huru
stor lön en hvar efter sin grad bör undfå. Om mitt minne
icke felar, så är förhållandet med dem, som åro anställda vid styrelsen
för väg- och vattenbyggnader, att de icke stå på ständig
stat; men för dem är likväl utfärdad en tillfällig, efter hvilken
lönerna blifvit på förhand bestämda. Så kunde det äfven vara
vid fångvårdsstyrelsen. Det obestämda i förslagsanslaget borde
således uphöra för annat än fångarnes underhåll och beklädnad
med hvad mera dertill hörer. Om anslaget således borde delas i
3 delar, nemi. 2:ne för personalen och én för byggnaderna, så
synes det icke kunna bifallas, sådan framställningen, nu är. Jag
yrkar följaktligen återremiss; men tror icke att man skäligen kan,
då riksdagen är så långt framliden och göromålen hos StatsUtsk.
äro så många, begära, att det skulle medhinna föreslå R. St. en
stat i detta hänseende. Den mäste opgöras genom vederbör, embetsverk,
och framläggas vid en kommande riksdag. Meningen
med återremissen skulle alltså vara att StatsUtsk. måtte föreslå
en underd. anhållan hos konungen, att en Stat af den beskaffenhet,
som nyss nämndes, mätte uprältas, och vid nästa riksdag
Ständerne föreläggas. Sedan en dylik underd. anhållan blifvit
med förslagsanslaget förknippad, vill jag för min del bevilja detsamma
från denna till nästkommande riksdag; men att göra det
ulan förbehåll om tjenstemanna-slat vid nästa riksmöte, synes mig
icke vara riktigt.
Frih. Pal msljerna, Carl Otto: Den stat, som Hr von Hartmansdorff
omnämnt, nemi. den för väg- och valtenbyggnads-slyrelsen,
är icke af R. St. pröfvad eller godkänd, så vidt jag vet,
ulan endast af K. M. fastställd. Äfvenledes har K. M. hittills
bestämt stat för fängelserna, och under fångstyrelsen hörande personal,
så att dessa förhållanden äro i min tanka, i närvar, ögonblick
enahanda. Om R. St. komme att pröfva och fastställa en
stat för fångslyrelseu och derunder lydande tjenstemän, så komma
dessa tjenstemän i samma kathegori, som andra statens tjenstemän,
och blifva berättigade att få sina löner på indragningsstat
när de komma till pensionsåldern och npfyllt vilkoren derför.
Detta vore visserligen ganska ändamålsenligt; men det belopp
hvarom nu är fråga i den stat, som vi se i det K. M:s nåd.
propos., åtföljande Statsråds prot. för fångstyrelsen vara upgjord,
är ganska hög, och StatsUtsk. har i anledn. deraf icke ansett sig
kunna ingå i pröfning af det förslag, som hos K. M., genom fångstyrelsens
gjorda framställning blifvit framlagdt. Om Hr von
Hartmansdorffs yttrande StatsUtsk. meddelas och kan anses, så
långt fram på riksdagen, som det nu är, för en i laglig ordning
väckt ny motion, så kan visserligen StatsUtsk. uptaga frågan om
en sådan hemställan, som han har föreslagit; men för öfrigt tvitlar
jag på att Utsk. kan göra något förslag i detta hänseende för närvar.
|
i
^ I
i
<
10
Den 23 April f. m.
I afseende på sjelfva summorne, får jag anmärka, att deruti
är ett tryckfel eller skriffel. I texten står det gamla bestämda
anslaget för fångprestcr och fångvaktmästare vid läns-häktena och
fästningarne uptaget till 19,229 r:dr 32 sk., men på tabellen synes
att denna .summa, som skall öfverensstämma med det förut
varande anslaget, upgår till 19,707 r:dr 32 sk. Den summa, som
står i taballen uptagen, är den rälta. Om således R. o. Ad. behagar
bifalla den summan, så kommer det bestämda anslaget till
förenämnde ändamål att till det belopp, som å tabellen är uptaget,
inbegripas under det förslagsanslag af 770,000 r:dr, som till
fångars vård och underhåll blir bestämdt.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Dea siste värde talaren har
ganska riktigt upgifvit att del är K. M., som bestämmer fångvårds-slyrelsens
stat, likasom våg- och vattenbyggnads-styrelsens;
men det är den betydliga skilnaden emellan dessa styrelser, att
för väg- och vatlenbyggnads-styrelsen kan K. M. endast disponera
en viss gifven summa, hvilken icke får öfverskridas; hvaremot K.
M. för fängvårds-styrelsen kan använda så mycket penningar Han
för godt linner, emedan anslaget der är förslagsanslag. Om nu
K. M. äfven hädanefter såsom hittills må ega att bestämma fångvårds-styrelsens
stat, så hindrar sådant icke att anslaget till personalens
vid fångvårds-styrelsen aflöning kunde vara ett bestämdt,
till siffran gifvet, anslag likasom för väg- och vatlenbyggnads-styrelsen,
och då det i princip är, så vidt jag förstår, riktigt att icke
andra anslag böra vara förslagsanslag än sådana, för hvilka det
är aldeles oundgängligen nödvändigt, emedan i annat fall R. St:s
rätt att reglera staten skulle vara illusorisk, så förenar jag mig
med Hr von Hartmansdorff derutinnan att detta anslag hör så
delas, alt anslaget för personalen vid fångvårds-styrelsen blir ett
gifvet, bestämdt anslag och icke ett förslags-anslag. Då anslaget
till underhållet af kronans hus i landsorten likasom i hufvudstaden
är ett bestämdt anslag, sä måtte det väl icke vara omöjligt
att på förhand beräkna, hvad som åtgår till fängelse-byggnadernas
underhåll, och göra delta anslag bestämdt, såsom förhållandet redan
är med anslaget till underhåll af kronans hus för öfrigt.
Det vore derföre i min tanka riktigt och principeniigt att dela
fångvårdsanslaget i 3 delar, af hvilka den ena vore ett bestämdt
anslag till aflöning af personalen vid fångvårds-styrelsen, deri andra
ett bestämdt anslag till fängelsernas underhåll och den tredje
ett förslags-anslag lill fångars värd och underhåll. Då det likväl
på sätt Hr von Hartmansdorff visat, torde vara omöjligt att nu
till siffran bestämma dessa summor, så förenar jag mig i begäran
om återremiss.
H. Ex. Hr Gr. Sparre, Gustaf Adolf: I princip anser
jag det visserligen vara riktigt att fördela anslaget, på sätt Gr.
Mörner i sin reservation föreslagit. Jag tror likvisst, att det f.
n. icke låter sig göra att åstadkomma detta, och att det icke heller
vore rätt lämpligt att till K. M. ingå med en sådan anhållan,
som den nu föreslagna. Vid sisla riksdagen hemställde R. St.
Den 23 April f. m.
11
till K. M. att Stat för Fångvårds-Styrelsen måtte upgöras. Ett
förslag i detta afseende är äfven af Fångvårds-Styrelsen upgjordt;
men vid granskningen deraf fann K. M., alt det skulle leda till
betydligt ökade utgifter för Fångvården och ansåg derföre alt del
icke vore lämpligt alt nu göra framställning derom. Samma förhållande
fortfar ännu och jag tror icke, att den af Hr von Hartmansdorff
föreslagna skrifvelse!) hör ega rum.
I afseende på den summa af 770,000 r:dr, som StatsUtsk.
har föreslagit all såsom förslagsanslag upföras, anser jag mig böra
etinra, att den visserligen kån anses utgöra medium af hvad fångvårdsulgifterna
utgjorde under quinquennium frän och med 1844
lill och med 1848; men då fångvårdsutgifterne under de sednare
åren betydligt nedgått, så att för 1849 de utgjorde, om jag rätt
minnes, några och fyraliotusen r:dr mindre än hvad StatsUtsk.
bar föreslagit, så hade jag trott alt hvad K. M. föreslagit skulle
komma närmast till del rälta förhållandet.
Jag vill väl icke bestrida ålerremiss; men tror icke att den
kan leda till något resultat, och anser derföre lämpligast att bifalla
betänk.
Hr Rosenblad: Det misstag begicks af Hr von Hartmansdorff,
alt han trodde att hvad Utsk. föreslagit i den 3:dje punkten
skulle innebära, att hela det föreslagna beloppet borde blifva
ett förslags-anslag. Ståndets beslut ronde den 3:dje punkten, var
att förslagsanslaget skulle öfverflytias till fångvårdsarislaget och
inbegripas under de 770,000 r:dr, som äro föreslagne att utgå
lill fängelsebyggnaderna. Man kan således med lika räll yttra
sig ronde de uti 3;dje punkten omförmälde 4000 ndr, som rörande
de 770,000 ndr.
Jag hade icke den lyckan att upfatta hvad den siste värde
talaren anförde och kan således icke deraf bedöma huruvida något
af hvad jag anförde derigenom blifvit öfverflödigt, men då jag
först upsteg, så var det endast för att reservationsvis yttra hvad
jag icke sökte göra gällande, emedan jag insåg svårigheterna, att
under nuvar. förhållanden kunna verkställa den serskilda fördelningen
i 3 klasser af anslaget lill fångvården. Jag nämnde äfven, hvad
jag också anser som säkert, att man icke ens vid nästa riksdag kan
fullständigt bedöma detta ämne, emedan det är troligt att icke
alla de tillämnade fängelserne då äro färdiga; men om också icke
en fullständig organisation kan ske och om icke ett fullständigt
förslag kan af K. M. öfverleranas till R. St., så väl öfver den
blifvande underhållskostnaden för samtlige fängelser, som öfver
hela aflöningsstaten, då man måhända ännu icke känner den personal,
som kan komma all erfordras för de återstående fängelserne,
så bör väl icke något hinder upstå att göra ett sådant förslag,
som för de närmaste 3 åren kan vara gällande. Jag instämmer
derföre med Hr von Hartmansdorff uti begäran om ålerremiss
om denna punkt icke för att få någon förändring i summan
770,000 r:dr eller någon sådan förändring att alltsammans
endast blir förslagsanslag, utan för alt få ett förslag till den
12
Den 23 April f. m.
underd. skrifvelse från R. St. till K. M. spur Hr von Hartmansdorff
äfven föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag var icke heller så lycklig
att jag kunde höra hvad Hr Gr. Sparre sade. Följaktligen må
Ståndet ursäkta om jag är envisare ån tillbörligt må vara enär
vederläggningen icke har kommit till min kunskap. I afseende
på Hr Rosenblads yttrande alt de 4000 r:dr icke skulle vara, ett
förslagsanslag, beder jag Eder Mina Hrr fästa upmärksamhet vid
de sista raderna, sidan 2 och de första sidan 3. Der står: ”i
följd hvaraf K. M. i nåder föreslagit, att detta belopp derifrån
måtte uteslutas, för all inbegripas under det lör fångars vård
och underhåll beräknade förslagsanslag.'''' Jag kan sålunda icke
tro annat än alt detta blir eli förslagsanslag, så vidt det på R.
o. Ad:s beslut beror. Reträffande Frih. Palmstjernas yttrande får
jag erinra derom, att jag icke begärt det R. St. skulle vid innevarande
riksdag upgöra någon stal för fångstyrelsen utan tvertom
airföra skälen hvarföre en sådan nu icke kunnat af dem uprättas.
Att lönerne för fångvårdens tjenstemän icke kunna öfverföras
lill pensioner på indragningsstat, när vederbör, eljest klefve
dertill berättigade är en gifven skada, för dem, men om Statsverket
derpå något vinner, är ovisst. Troligen kunna R. St. äfven
om en sådan indragningsstat saknas icke vara nog stränga
för alt neka pension åt dessa tjenstemän om de i sina pligters
utöfning väl förhållit sig och för sin ålder varit berättigade lill
pension. Således kommer Statsverket sannolikt ali vidkännas denna
utgift i alla fall. Frih. Palmstjerna har, om jag rätt förstod
honom, anmärkt att löningsstaten för fångvården är högt tilltagen,
Om det är förhållandet och Statsverket årligen får, utan
att R. St. pröfvat summorna och jemkat dem efter de löner, som
andra tjenstemän i riket åtnjuta, betala årligen högre afgifler i
lön så blir troligen kostnaden åt munga större än pensionerna
på indragningsstat åt några få skulle blifva. Jag tror sålunda
att den vördsamma anhållan jag gjorde om ålerremiss icke saknar
grund.
Frih. Palmstjerna: Såsom jag upfattade Gr. Sparres yttrande,
så innebar det, att verkliga hinder f. n. finnas för upgörande
af en stat för fångvårdsstyrelsen och hufvudsakligen det, alt det
är fråga om en förändrad organisation för fångbefälet, och denna
organisation kan möjligen blifva annorlunda än den f. n.är; måhända
fordras det också en längre erfarenhet af det sätt, på hvilket
en fångvårdsstyrelse efter det sednast antagna fångvårdssystemet
kan med största fördel för riket organiseras, för att bestämma
den personal, hvartill man möjligen kan inskränka sig och
de lönevilkor, hvarmed denna personal kan åtnöjas. Det är allmänt
bekant att fordom fanns icke någon fångvårdsstyrelse i dess
nuvar. mening, ulan fångvården handhafdes af K. Bef;h:de i
landsorterna. Kostnaderna voro då mycket mindre och måhända
borde en längre erfarenhet nu behöfvas, huruledes och på hvad
säll den större kostnaden för fångvården och fängelse-Direktörerna
Den 23 April f. m.
13
må kunna bringas till mindre belopp än hvad de f. n. utgöra,
.lag anser således all en underd. skrifvelse i den syftning Hr von
Hartmansdorff föreslagit måhända icke nu bör afgå; men i alla
fall, om II. o. Ad. är al samma tanka sorn Hr von Hartmansdorff,
sä hemställer jag, om det kan föranleda till återremiss af
förslaget. Hr von Hartmansdorffs mening och äfven Gr. Lagerbjelkes,
så vidt jag kunnat upfatta honom, är icke att denna skrifvelse,
som är föreslagen att till K. M. afgå, skulle inverka på
summan eller förändra dess natur. Del är uplysl att de 4000
r:dr, som öfverflyltas på denna titel, af Utsk. blifvit föreslagna att
ingå uti förslagsanslaget. Det bar R. o. Ad. bifallit och detta
kan sålunda icke ändras; men hvad den andra delen angår, nemi.
om stal för fångvårdsstyrelsen och derunder lydande personal, så
torde det icke kunna nekas, att detta är en fråga, som försl nu
väckes och att den således utgör en ny motion. Den kan, skulle
jag tro, vara i öfverensstämmelse med 5G § Riksd.Ordn. väckt, så
snart R. o. Ad. tagit sitt beslut i afseende på de 770,000 r:dr,
men dessförinnan lärer den icke kunna til! StatsUlsk. remitteras
och Hr von Hartmansdorff, som bestrider SlatsUtsk. motionsrätt
i Statsregleringsfrågor, torde lättligen finna alt StatsUlsk. icke har
motionsrätt när det angår annat än siffran uti den blifvande Statsregleringen.
Af dessa skäl får jag hemställa huruvida icke punkten
kan bifallas och Hr von Ilarlmansdorffs förslag blifva uplaget
såsom ny motion, hvilken jag begär på bordet.
Hr von Troil, Emil: R. St. afläto vid sista riksdagen till
K. M. en underd. skrifvelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den, som Hr von Hartmansdorff nu föreslagit. K. M. har derjemte
uti Sin propos. lill R. St. vid innevar. riksdag uplyst, att förberedande
åtgärder blifvit vidtagne till upfyllande af hvad R. St.
i nämnde skrifvelse äskat men att målet ännu icke kommit lill
den punkt alt K. M. trott Sig böra aflåta nådig skrifvelse. De af
K. M. upgifna skälen voro ibland annat, alt den nya instruktionen
för fångvårdsstyrelsen måtte kunna pröfvas m. m. Jag hemställer
vördsamt lill Ståndet, huruvida det, under sådant förhållande,
kan vara skäl att till K. M. ingå med underd. påminnelse
i detta ämne, då det är all anledn. att K. M. i alla fall, så snart
tiden medgifver, fullgör hvad R. St. begärt, och K. M. Sjelf så
till sågandes i Dess afgifna propos. har löfval. Skillnaden emellan
hvad som sista riksdagen begärdes och det, som nu begäres,
är att äfven ett bestämdt särskildt anslag skulle afskiljas för fängelsernas
underhåll. Huruvida K. M., när Han aflåter propos. till
R. St., vid nästa riksdag, äfven kommer alt iakttaga delta, det
är något, som jag naturligtvis icke kan vela men hvad jag vet
är, alt om R. St. vid en annan riksdag skulle vilja afskilja särskilda
anslag för fängelsebyggnadernas underhåll, sä kan icke något
vara lättare för StatsUlsk. än att upgöra beräkning öfver hvad
denna kostnad går till, emedan fångvårdsstyrelsens alla böcker uplaga
under en särskild kolumn byggnader och reparationer. Detta
kan således för StatsUtsk, endast vara en räkning för en kort
14
Den 23 April f. m.
stund om de vilja sjelfva beräkna det. Eljest kunna de fordra
del af vederbör, embetsverk. Vi veta hvad delta underhåll i medeltal
kostat och skulle jag således tro att om det blifver R. Sl:s
mening vid en kommande riksdag, att underhållsanslaget bör särskildt
afskiljas, så kan sådant med största lätthet låta sig verkställas,
ehvad K. M. gjort delta afskiljande uti Sin nåd. propos.
eller icke.
Hr von Hartmansdorff nämnde vidare att Frih. Palmstjerna
skulle hafva sagt, alt aflöningen vid fångvården vore hög, jag
hörde icke detta. Jag tror ali Hr von Hartmansdorff icke riktigt
upfaltat Frilla Palmstjernas ord. Jag hörde honom säga att i det
underd. förslag, som fångvårdsstyrelsen angifvit på grund af R.
Sus skrifvelse vid sista riksdagen, uptagande bestämda löner för
tjenstemännen under mening att dessa skulle af R. St. bifallas,
så hafva dessa löner blifvit uptagna något högre och kanske icke
så obetydligt högre, än som nu äger rum. Anledmn dertill är
kanske icke så svår ali finna, ty när man hushållar med förslagsanslag,
som är ställdt till K. M:s disposition, så är det icke möjligt
att uptaga hvarje aflöning till sitt möjligen minsta belopp,
derföre, att man vet, alt om det icke skulle blifva möjligt, att få
saken att gå med den aflöning, som man föreslagit, så kan saken
kjelpas med en underd. anhållan hos K. M. Olika blir förhållandet
om en stat blir af båda statsmakterna för längre tid
fastställd. Jag tror att af den, som i första rummet upgör dessa
förslag, man med någorlunda visshet kan påräkna att erhålla
tjenstemän dugliga att förrätta de ansvarsfulla tjenster, som dem
åligger. Hvad i öfrigt beträffar den föreslagna staten, så möter
det visserligen icke någon svårighet, sedan instruktion för fångvårdsstyrelsen
blifvit upgjord att för detta embetsverk lika som
för alla andra statens allmänna embetsverk upgöra en bestämd aflöningsstat.
Det låter sig äfven göra att säga huru mycket en
fångvårds-Direktör och en fångknekt böra hafva i lön. Att deremot
på förhand bestämma utgifterna för fångars vård och underhåll
lärer icke vara möjligt, enär R. St. icke kunna bestämma
huru stort antal fångar fångvården får emottaga, så framt man
icke vill bestämma antalet af vaktbeljeningen så högt att den under
alla inträffande händelser alltid skulle blifva tillräcklig; men
då upkommer också det förhållande att utgiften blir större än den
i sjelfva verket skulle vara om man tillät K. M. att hädanefter
såsom hiltils anslå, hvad som vore oundgängligen nödvändigt.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, skulle jag tro, att
Ståndet icke ägde något giltigt skäl att på sätt åtskillige talare
anfört återremittera betänk, utan anhåller jag om propos. på bifall.
Gr. Lagerbjelke: Den siste värde talaren har anfört åt
skilliga
omständigheter, som skulle göra svårighet emot ali bestämma
antalet af fångknecktarna och bevakningen vid fängelserna.
Om så är, hvilket jag ingalunda vill bestrida, så är icke
derigenom visadt att icke sjelfva fångslyrelsen kan på förhand lill
sin personal bestämmas och att följaktligen någon svårighet icke
Den 23 April f. in.
15
möler emot ali anslaget till fångvårdsstyrelsens personal vore till
siffran bestämdt.
Den siste värde talaren har äfven sagt, att då R. St. vid sista
riksdagen hos K. JU. anhöllo om tipgörande af en stat för
fångstyrelsen, så vore det nu att käxa, om man kom med en ny
anhållan i samma mål, och talaren har icke ansett den omständighet,
som förekommit i fråga om de 4000 r:dr, vara tillräcklig
för att föranleda ett uprepande af denna begäran. Jag vågar likväl
med honom i detta hänseende vara af olika tanka. Efter
mitt förmenande är det icke en obetydlig sak, om äfven denna
siffra är obetydlig, att en summa ifrån att vara ett bestämdt anslag
öfvergår till ett förslagsanslag; ty om ock siffran blott är
4000 r:d r, så och med detsamma detta anslag förvandlas till förslagsanslag
kan denna siffra blifva ganska hög. Om äfven, såsom
samme talare har upgifvit, StatsUtsk. skulle kunna vid en kommande
riksdag räkna ut, hvad som behöfves för fåogvårdens underhåll,
så anser jag likväl vida lämpligare att det är K. M., som
gör denna utredning och föreslår den bestämda siffran för R. St.
än ali StatsUtsk. företager sig detta göromål; och då således saken
i icke obetydlig mån förändrat sig, ithy att, då man vid
förra riksdagen endast begärde ett bestämdt anslag för fångvårdsstyrelsens
personal, man nu dessutom skulle begära en bestämd
uträkning på hvad fängelsernas underhåll skulle kosta, så synes
ju deruti ligga en tillräcklig anledn. till förnyande af skrifvelsen.
Hr von Hartmansdorff har trott att något hinder emot den
utsträckning, jag gifvit frågan, till byggnadsanslaget möjligen låg
deri alt R. o. Ad. nyss beslutat att detta anslag skulle vara ett
förslags-anslag; men detta beslut måtte väl icke hindra att så
snart frågan blir utredd, samma förslags-anslag måtte öfvergå till
ett bestämdt anslag, och då jag anser det lika angeläget hvad
underhållet, som hvad personalen beträffar, så får jag fortsätta
mitt vördsamma yrkande -om återremiss.
Hr Rosenblad: Jag kan icke annat än anse omöjligt för
StatsUtsk. vid en blifvande riksdag, att sjelf bestämma det anslag,
som kunde vara lämpligt till fängelsernas underhåll. Då det
gamla anslaget, som nu blifvit ett förslags-anslag, icke vidare
kommer i beräkning, och då fängelserna nu måste vara så väl
byggda alt de icke kunna kosta mycket i underhåll för de nybyggda
husen, så kan jag icke finna, att StatsUtsk., huru väl
fångstyrelsens räkenskaper än må kunna vara förda, skulle uti dem
kunna finna någon ledning för bedömande af det anslag, som bör
beviljas till de nya fängelsebyggnadernas underhåll; men deremot
ser jag icke något hinder för sakkunnige män, att upgöra ett förslag,
då man bestämmer för hvilka fängelser man vill hafva underhållskostnaden
beräknad. Det synes mig.derföre vara så mycket
ytterligare skäl att äfven i denna del ånyo yrka hvad R. St.
vid en föreg:de riksdag hos K, M. anhållit om. Jag förnyar således
min begäran om återremiss.
16
Den 23 April f. m.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är endast med
afseende på den anmärkn., som Hr von Hartmansdorff har gjort,
att det beslut, som R. o. Ad. fatlat i afseende på 3:dje punkten,
skulle lägga något hinder i vägen för den af Hr von Hartmansdorff
och åtskillige andra talare gjorda framställning, som jag anhåller
att få uplysa, att, enl. Fångstyrelsens för år 1849 afgifna
berättelse, har anslaget för byggnader och reparationer, som blifvit
af förslags-anslaget för fångars vård och underhåll bestridt,
upgått till 53,882 r:dr IG sk. 2 rst. Således har redan af det
närvarande förslags-anslaget fängelsernas underhåll blifvit bekostad
och äfven nybyggnad af sådana skett, så att genom den öfverfiyltning
af de 4,000 r:dr, som är beslutad, har i det redan iakttagna
förhållandet någon förändring icke egt rum. Endast denna
uplysning har jag ansett mig böra lemna.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter framstälda propos. till
bifall å Utsk:s i förevar, punkt afgifna yttrande, besvarades med
starka ja, blandade med nej; hvarpå H. Ex. förklarade det han
ansåg ja hafva varit öfvervägande.
5:te punkten, ang:de afföring frun anslaget för fångvården
och öfver flyttning till A:de hufvudtiteln af med tillsammans
829 r:dr å stat upförde aföningsbelopp för en predikant,
en läkare och en vaktmästare å Carlshamns kastell, en
kapellan och en vaktmästare vid Dalarö skans, samt kyrkoherden
och en vaktmästare i Waxholm-, och 6:te punkten,
ang:de indragning till statsverket af å anslaget för fångvården
upförde indeldta räntor samt indeld och oindeld
spanmäl;
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemstält.
7:de punkten, ang:de väckte motioner om förhöjde löner
dels ål fångvårdsstyrelsens embets- och tjenstemän dels åt
fångpredikanterne vid, läns- och cell-fängelser ne samt straffanstalterne
i riket.
Lades till handlingarne.
8:de punkten, ang:de förslags-anslaget till medico-legala
besigtningar.
Bifölls.
9:de punkten, ang:de föreslagen förändring i afseende på
de s. k. ljuspenningarne.
Frih. Palmstjerna: Då R. o. Ad. bifallit ett annat utlåt,
af StatsUtsk. röride ljuspenningarne, som innehåller ett förslag
med bifall lill K. M:s propos. i detta hänseende, och som likväl
med utlåt. n:o 60 instämmer på det sätt, att det icke förorsaka
någon förändring i RiksStaten; så hemställer jag om icke R. o. Ad.
skulle finna för godt att lägga denna punkt till handlingarne.
Den 23 April f. m.
17
Uppå härefter framstäld propus., lades ifrågavar. punkt till
handlingarne.
10:de punkten, ang:de förundrad rubrik för förslagsanslaget
till vittnen i brottmål; ll:te punkten, angfde öfriga
u i ulra hufvudtiteln upförde anslag, och 12:te punkten, innefattande
hemställan att ifrågavar. hufvudtitels godkännande
icke må lägga hinder i vägen för verkställandet af de beslut,
rikets nu församlade Ständer kunna fatta i fråga om allmän
förenkling eller indragning till Statsverket af indelda ränlortic
och tionden.
Dessa punkter af StatsUtsk:s utlåt, blefvo af R. o. Ad. bifallne.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme
att fortsättas kl. 6 e. m., och äfven blifvit utsatt att hållas i morgon
kl. 10 f. m.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande SlatsUtsk:s
d. 16 och 19 dennes på bordet lagda utlåt. n:o84, ang:de
regleringen af utgifterne under Riksstatens Tredje hufvudtitel.
l:sta punkten, ang-.de äskadt anslag till lön för en Archivarie
vid Utrikes Depart:tels-expedition.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då Utsk. har förklarat sig inse
nödvändigheten af den föreslagna tjensten, som tillhör Utrikes
Deparhtet och alldeles icke MinisterStaten, hvilken, såsom man
känner, afser aflöningen af de personer, som på Utrikes orter äro
anställda, och då denna Stat, enl. hvad som äfven är bekant, blifvit
så betydligt nedsatt för Sverige, under det alt Norrige utgör
dertill ett större bidrag än Sverige, det enda fall, der i våra
unionella förhållanden Norrige betalar ett större anslag än Sverige,
så torde det få anses olämpligt att man på denna Stat anvisat
ett anslag, som icke tillhör densamma. Det är icke genom
att neka MinisterStaten de anslag, man sjelf anser nödvändiga,
som man förekommer dess olämpliga förhöjning. Det är bättre
alt i ordentlig väg lemna hvad som verkligen behöfves, än om i
annan väg genom Handels- och Sjöfarts-fonden och sådana extra
inkomster tillgångar skulle beredas för MinisterStaten, som för
densamma icke äro afsedda. Jag anhåller om återremiss för att,
i öfverensstämmelse med hvad K. M. föreslagit, 800 r:dr må upföras
till lön för en Archivarie i Utrikes Depart:tets kansli.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag var visserligen af den
tanka, som Hr Rosenblad, men icke så Utsk. och jag förutser
omöjligheten att af Utsk. få ett annat tillstyrkande, hvarföre jag
tror det vara bäst om R. o. Ad. låter denna punkt vara som den
är och bifaller förslaget.
6 H. 2
18
Den 23 April f. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter, till bifall å Utsk:s tillstyrkande
i denna punkt, framstälda propos. besvarades med ja
och nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig (inna att ja
varit öfvervägande.
2:dra punkten, angule föreslagen förändrad reglering i
afseende pä de s. k. Ijuspenningarne.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad. i öfverensstämmelse
med dess, vid pröfningen af 2:dra hufvudliteln i enahanda
fråga fattade beslut, bi folie ali denna punkt lades till handlingarne.
Ropades ja.
3:dje punkten, ancj:de ifrugastäld nedsättning uti ifrägavar.
hufvudtitels anslag,
H. Ex. Hr Frih. Stjerneld, Gustaf Nils Algernon,
hade inlemnat eli så lydande anförande:
Högt. StatsUtsk. har i likhet med hvad den Kongl. propos:n
föreslagit, tillstyrkt att anslaget för 3:dje hufvudliteln må oförändradi
utgå med samma belopp, som vid sednaste riksdag fastställdes,
men tillika ansett sig, äfven vid innevarande riksmöte, böra
föreslå R. St. en likalydande underd. skrifvelse med den, som år
1848 af dåvarande StatsUtsk. var föreslagen och hvarigenom en
önskan skulle till K. M. yttras: ”ali, till beredande af framlida
nedsättning uti berörde anslag till bestridande af kostnaderne för
de lill Sveriges och Norriges Diplomatiska angelägenheter å Utrikes
orter anställde Sändebud, K. M. täcktes vidtaga sådana inskränkningar
som, utan förnärmande af rikets värdighet eller åsidosättande
af dess verkliga fördel, låter sig verkställa.” Denna lill
K. M. föreslagna underd. framställning nödgas jag såsom olämplig
och vilseledande bestrida och anser mig, såsom skäl derföre,
blott behöfva åberopa hvad min företrädare i embetet, H. Ex. Hr
Frih. Ihre, då frågan hos H. R. o. Ad., d. 19 Febr. 1848, lill
behandling förekom, till dess prot. anförde:
Jag instämmer fullkomligt uti den allmänna grundsatsen att
besparingar böra äga rum, då de kunna ske utan skada eller olägenhet
för rikets gagn och heder i allmänhet, men jag tror också
att denna grundsats, hvad den 3:dje hufvudtiteln beträffar, under
de sednare 20 å 30 åren blifvit drifven så långt man kunnat gå,
samt att det derutinnan icke synes vara något öfrigt att göra.
Begreppet om en Stats värdighet, ur en Diplomatisk synpunkt betraktad,
är af en ren konventionell natur och det är icke möjligt
att göra sig reda för vidden och betydelsen deraf, utan att
sammanställa egna åsigter i ämnet med dem, som i främmande
länder gjort sig gällande. Likasom uti det enskilta samhällslifvet,
så gifves det äfven inom den stora Europeiska familjen, de olika
Statsmakterne emellan, häfdvunna vanor och bruk, från hvilka
man icke kan lösgöra sig utan att äfventyra menliga följder. Den
säkraste ledning för ett rättvist omdöme uti denna fråga, bör hem
-
Den 23 April f. m.
19
tas från en undersökning af främmande Makters Diplomatiska
Representation jemförd med vår egen, och del är en sådan jag
utber mig alt i korthet få underställa det Högh Ståndet. De dervid
förekommande upgifter skola hämtas från Stater, vid sidan
af hvilka det icke torde vara förmätet att ställa de förenade rikena
Sverige och Norrige, då man betraktar dem nr politisk och commerciell
synpunkt. Hvad således först de förenade rikena beträffar,
så bafva de tillsammans f. n. 7 Diplomatiska embetsman med
Ministers-rang, deruti dock icke inbegripeu Minister-residenten uti
Hamburg, som endast åtnjuter traktamente såsom Charge' d’Affaires.
Belgien deremot har 12 dylika embetsman, Bayern 14, Danmark
9, Hanover 7, Holland 12, Neapel 10, Portugal 8 och Sardinien
12. Gå vi nu lill anslagen för Diplomatiska behof, så
finna vi att Sverige och Norrige med 4,656,000 innevånare, för
ifrågavar. ändamål årligen lemna 330,000 r:dr b:co, då deremot
Belgien med en folkmängd af 4,335,000 lemnar 650,000, Bayern
med 4,504,000 —480,000, Danmark med 2,195,000 — 400,000,
Holland med 3,247,000 — 532,000 och Portugal med 3,410,000
— 720,000 r:dr b:co. Af dessa uplysningar täckes del Högh Ståndet
inhämta, att de förenade rikenas Diplomatiska representation,
långt ifrån alt lysa med stora anslag, tverlom innehar eli bland
de mäst anspråkslösa och minst kostsamma deribland. Slutligen
torde äfven få nämnas att jag i det föregide endast fästat mig
vid de förenade rikenas nuvarande politiska och commerciella ståndpunkt.
Jag bar icke vidrört deras historiska betydelse, ehuru vi
veta att stora minnen äro fästade vid vårt land och att detta
ännu i utlandet har ett högt och aktadt namn. Våra utrikes re
sande
skörda ännu frukten deraf i allmän aktning och välvilja.
Dessa minnen böra icke missvårdas; och om vi icke kunna öka
glansen deraf, så böra vi åtminstone söka att åt våra efterkommande
öfverlemna dem i samma oförminskade mått, som vi dem
af våra förfäder emottagit.”
Till hvad sålunda af denne erfarne och uplyste Statsman
blifvit yttradt, har jag intet alt tillägga, då jag fullkomligt delar
de åsigter han inför det Högh Ståndet utvecklade. En och annan
förändring uti de, rörande främmande Stater, lemnade statistiska
upgifter, har sedan dess ägt rum, men de förenade rikenas, så
väl antal af representanter vid andra hof, som anslag till deras
aflöning, förblifva lägre än de ofvanupräknade, med undantag endast
af Danmark, hvars antal Ministrar och diplomatiska Budget
nu är lika med Sveriges och Norriges.
Men jag bör äfven fästa det Högh Ståndets upmärksamhet
• på en vigtig omständighet, som här icke får förbises och sora
måste utöfva ett stort inflytande på förevarande frågas behandling.
Fem dagar efter nyssnämnde anförandes afgifvande, inträffade
nemi. den oförutsedda och till sina följder oberäkneliga Statshvälfning,
som skakade flera af de mäktigaste Europeiska rikens grundvalar
och ännu underhåller den oro, som hotar deras framtid.
Ehuru, medelst ett noggrant iakttagande af en omtänksam poli
2
*
20
Den 23 A pril f. m.
tiks föreskrifter, de förenade rikena kunna undgå att med andra
Stater dela dessa vådor, torde det ej undfalla någons upmärksarahet
och lugna omdöme att, om äfven den emellan vänskapliga
hof städse iakttagna grannlagenhet kunde medgifva indraguingen
af en eller annan Diplomatisk post, hvilket jag dock på det högsta
bestrider, Europas politiska ställning i allmänhet och den för
Sverige och Norrige mer och mer inträdande nödvändighet, att
med värdighet och vaksamhet bevara deras plats uti det stora
samhället, onekligen påkalla bibehållandet af de förenade rikenas
nuvarande, med måttliga löner försedde, representanter vid främmande
hof. Jag är derom öfvertygad, och jag underställer det
med fullt förtroende en hvars sansäde bepröfvande huruvida icke,
under nuvarande politiska förhållanden, de förenade rikenas värdighet
skulle förnärmas och deras verkliga fördel åsidosättas, om
en dylik inskränkning ägde rum.
Pä grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsammast
anhålla om II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs propos. på bifall å Utskts
betänk., så vida del rörer sjelfva anslagsfrågan, men på afslag å
del uti samma betänk, förekommande förslag till underd. skrifvelse.
Hr Tersmeden, Nils: Efter det anförande vi här hafva
afhört af H. Ex. Hr Statsministern för Utrikes ärenderne torde
det vara öfverflödigt att vidare yttra något i denna fråga; men
efter jag redan hade anmält mig innan anförandet föredrogs, så
torde jag få tillägga några ord.
Den framställning, som StalsUtsk. har föreslagit, är, lindrigast
sagdt, mindre lämplig. Vid sista riksdagen hade StatsUtsk.
ord för ord samma begäran i samma sak, och, 0111 jag rätt minnes,
rönte denna framställning ingalunda bifall hos R. St. Man
hade då skäl att förmoda alt StatsUtsk. icke skulle återkomma
för andra gången med samma förslag. Jag instämmer i Hr von
Troils reservetion och ber att få tillägga att, eber hvad jag tror,
det faller af sig sjelf alt K. M. med sorgfällighet lärer af egen
drift vidtaga sådana åtgärder, som leda till de inskränkningar,
hvilka, med bibehållande af rikets anseende och fördel, äro möjliga
att verkställa. Jag tror att få Statsutgifter äro så svåra att
bedöma för en representation, som de hvilka röra vården och nprätthållandet
af ett lands anseende hos främmande makter. Granska
vi Staten, sådan den är i närvarande stund, då den blott är
tillräcklig för fyllande af de aldra nödvändigaste behof och dertill
lägga de många oförutsedda utgifter, som vid Kongl, dödsfall, vid
kröningar och andra högtidligheter förekomma, så finner man att
det begärda anslaget är det minsta man kan fordra. Af den
jemförelse med andra länder, som H. Ex. Hr Frih. Stjerneld
framställt, linnes, alt hvad R. St. gifva till hela denna Titel jemförelsevis
understiger hvad andra länder för dylika ändamål erlägga
och att vårt belopp ej är högre än hvad flera af de stora
makterna anslå för en eller högst tvänne ambassader.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anhåller om bifall till den
Den 23 April f. m.
21
första delen af Utsk:s förslag, men afslag på den af SlatsUtsk.
föreslagna skrifvelsen. Jag gör det icke allenast på de skäl, som
Frih. Stjerneld anföll, ulan äfven på de grundliga skäl, som af
Hr von Troil blifvit framställda i dess reservaiion. Jag kan icke
föreställa mig alt R. o. Ad. tillåter sig utlrycka ett sådant misstroende
mot Regeringen, som det, hvilket framstår i SlalsUtskts
utlät. Jag tror att man bör ega så mycket förtroende till Regeringen,
att den icke slösar med Statens medel hvarken i det ena
eller andra hänseendet. Här hafva dessutom R. St. redan vid
1840 och 1841 årens riksdag gjort så betydliga inskränkningar
i anslaget, att del är renlaf en omöjlighet att misshushålla med
detsamma.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag instämmer i allo uti det yttrande,
som H. Ex. Hr Frih. Stjerneld här för R. o. Ad. låtit
upläsa, och derjemte uti hvad reservanten i samma syftning framställt.
Jag får blott anmärka, alt jag gör detta med så mycket
mera hopp om framgång (i detta Stånd har jag icke ansett någon
vara tvifvelaktig), som äfven inom de andra Stånden en
mängd reservanter finnas, ibland hvilka Hr Petré, hvilken icke
är känd för alt reservera sig emot indragning af Slals-ulgifter.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade alt R. o. Ad. torde
linna, all denna punkt, med afseende å dess innehåll och de derom
framstälde olika yrkanden, borde blifva föremål för 2:ne serskilda
propos:r, samt hemstälde derefter om R. o. Ad. bifölle
Utsk:s i första delen af denna punkt gjorda tillstyrkande, att ifrågavar.
hufvudtilels anslag må varda oförändradt till de belopp,
som å utlåt, bifogad tabell finnas upförde, af R. St. bifallne.
Ropades ja.
Efter sedermera till bifall å Utsk:s i sednare delen af denna
punkt gjorda hemställan, i fråga om en underd. anhållan till K.
M. framstäld, men med nej besvarad propos,, afslog R. o. Ad.
Ulsk:s berörde hemställan.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande SlalsUlskts
d. 16 och 19 dennes på bordet lagda utlåt. n:o 85, angrde
reglering af utgifterne under RiksStatens Fjerde hufvudtitel,
lista punkten, ang:de 2:ne af Hr Stjernsvärd väckte motioner
om ett förändradt system för försvarsverket till lands.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan.
2:dra punkten, ang:de den ordning i hvilken Utshn uplagit
och besvarat de föreslagna förändringarne uti förevarande
hufvudtitel.
Lades till handlingarne.
fi-.dje punkten, ang:de lönereglering för Krigs-eolhm.
22
Den 2'i April f. m.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Då della embetsverk liar fåll
emottaga en betydlig förökning i sina göromål genom öfverllyltning
från Siats-kont. af de göromål inom detta Verk, som höra
till 4:de hufvudlileln, så borde en så ringa sak, som öfvert!yttning
af en Kammarskrifvarelön från det verk, som blifvit befriadt
från dessa göromål som fått emottaga dem, icke väcka motvilja;
men i betraktande af den tidsutdrägt, som återremiss altid
medför och måhända äfven i betraktande af den mindre benägenhet
att bifalla äfven det minsta för 4:de hufvudlileln, hvilken
tyckes vara rådande, så yrkar jag icke återremiss. Kommer dag,
kommer råd. Jag hoppas att detta verk skall visa R. St. och
kanske inom kort tid nog att den nya organisationen skall medföra
verkliga fördelar till vinnande af reda och enkelhet i redovisningen
af 4:de hufvudtitelns anslag.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Då jag lill det mesta
är förekommen af den siste värde talaren, har jag föga att
tillägga. Jag får likväl gifva elt ytterligare skäl, hvarför jag icke
yrkar återremiss. Krigs-colhii organisation är ännu så ny all det
torde vara för tidigt ali med säkerhet bedöma huruvida den motsvarar
sitt ändamål. Staten behöfver måhända ännu ett eller annat
års erfarenhet för att vara säker på huruvida icke en eller
annan ändring kan vara alt önska, ehuru man visserligen icke
f. n. har någon den ringaste anledn. att tro att den icke motsvarar
sitt ändamål.
På grund häraf får jag instämma med den siste värde talaren
och yrkar icke återremiss.
Utsk:s i förevar, punkt afgifna yttrande blef uppå härefter
framsläld propos. bifallet.
4:de punkten, ang:de ett äskadt tillökningsbelopp af 434
r:dr 40 sk. i anslaget f ör Ingeniör-korpsen.
Hr von Hohenhausen: Jag skall icke heller motsätta mig
bifall till denna punkt. Jag får likväl dervid erinra, alt den som
på det bifallet kommer att mest förlora, så är det Calmar Dom
kyrka.
Del är likväl på Ecklesiastik föredragning af K. M. afgjordt,
att Calmare Domkyrka skulle få upbära vissa inkomster af
Fästningsvallarne, derest R. St. ville bifalla det anslag som K. M.
i Dess nåd. propos. föreslagit för Ingeniör-korpsens komplettering
på Stat. Anser R. o. Ad. det skäl, som jag nu förebragt vara
af den art att det bör föranleda till återremiss, så instämmer jag
visserligen deruti. Måhända har detta förhållande icke varit för
StatsUtsk. bekant; men för Ingeniör-korpsens bestånd är det i
öfrigt temligen likgiltigt om punkten nu återremitteras eller bifalles.
Hr Rosenblad, Bernh.: Utom att jag delar den tankan,
att ordningen fordrat i och för sjelfva sakens skull att bifalla den
föreslagna tillökningen för Ingeniör-korpsen, så tillstår jag att jag
tillhör dem, som sälta ett stort värde på de stora minnen, sorn
äro fästade vid Calmare Domkyrka, nemi. af Carl X Guslaf, som
Den 23 April f. m.
23
gjorde den största landvinning, Sverige någonsin liar gjort, oell
af den man, som på hans befallning gaf ritning lill kyrkan, nemi.
Gr. Erik Dahlberg. Då jag, såsom ledamot af BankoUlsk. vid
1830 års riksdag, då lån beviljades denna kyrka, känner hurusom
dess inkomster äro otillräckliga för att underhålla denna
vackra byggnad på ett sätt, som är nödigt och som stämmer öfverens
med kyrkans eget värde, då denna kyrka är en af de
vackraste byggnader i vårt land, så anser jag detta vara en god
anledning alt tillstyrka återremiss på denna punkt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Frågan om Calmare
Domkyrka skulle jag tro icke f. n. lämpligen utgöra föremål för
R. o. Ad:s öfverläggning. Då denna fråga förekommer torde vara
lids nog att se till huru dermed skall tillgå. Den siste värde
talaren tyckes emedlertid hafva fästat sig mera vid detta än vid
det ämne, som är föredraget. Det är derföre jag tager mig friheten
anhålla att R. o. Ad. nu täcktes icke sysselsätta sig med
Calmare Domkyrka, utan endast med den punkt, som nu är
föredragen.
II. Ex. Hr Frih. o. Landlm:s härefter lill bifall å Utsk:s i
denna punkt afgifna utlåt, framstälde propos. besvarades med starka
ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
5:te punkten, ang:de ajlöni/igen för en Materiel Bokhallare
vid, Kungsholms fästning.
Hr Lefrén: Jag har icke begärt ordet för att motsätta mig
SlatsUtsk:s förslag. Kommer dag, kommer råd, plägar man säga.
När fästningen en gång blir färdig, så får man se om man behöfver
eller icke, likasom vid alia andra fästningar en redogörare;
men jag vill anföra att ett misstas i åsigt ligger lill grund
för StalsUtsk:s förslag i detta fall, K. M. har aldrig sagt, att
denna redogörare icke skulle behöfvas längre än arbetena pågå.
Den ifrågavar. tjensten har funnits på stal upförd för Carlskrona
och behöfves der fortfarande. Den flyttades år 1820 lill den 5:te
hufvudtiteln derföre att befattningen med fästningsverkens ombyggnad,
nemi. öfverupsigten öfver denna byggnad, öfver fly ttades
ifrån Ingeniör-korpsen i administrativt hänseende lill flottans öfverstyrelse,
hvilken behagade indraga denna lön till 5:te hufvudliteln
vid en lönereglering, och i stället begärde att få en redogörare-befattning
ställd på arfvode. När nu ifrån öfver-befälet i
Carlskrona är återflyttad till Ingeniör-korpsen och K. Krigs-colkm
befattningen i det hela med fäslningsbyggnaden och dess administration,
så är det naturligt att Material-Bokhållare-lönen hade
bordt följa med, hvilken 1820 öfverflyttades. I det stället har
5:te hufvudtiteln fått vidkännas blott 200 r-.dr såsom arfvode och
byggnadsfonden har fått draga 100 r:dr, oaktadt 4:de hufvudtiteln
hade lemnat ifrån sig en komplett Bokhållare-lön.
Jag fortfar att säga hvad jag förut yttrade, alt jag icke yrkar
återremiss; men att jag bar ansett mig böra uplysa förhållandet
Dea 33 April f. m.
sådant som det är, på det att det må vara eli ord för den, sora
innehar min plats framdeles, hvilket kan gifva klåfven dertill, alt
om en fästningsbyggnad behöfver en redogörare under byggnadstiden,
så kan äfven en färdigbyggd fästning icke undgå att fortfarande
hafva en redogörare.
Propos. lill bifall å Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan
blef härefter framstäld och besvarad med ja, blandade med några
nej; hvarpå H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
6:te punkten, ang:de anslag för bildande och underhållande
af en serskild Ingeniör-trupp.
Hr Lefrén: För att icke uptaga R. o. Ad:s lid och för
tynga
prot:s-föringen, får jag helt enkelt förena mig med reservanten
i detta ärende och begär icke ens reservationens upläsande,
emedan jag förmodar att ingen af R. o. Ad:s ledamöter har
underlåtit att taga kännedom af densamma, väl tänkt, väl författad,
och påpekande alla de skäl, som tala emot Ulsk:s afstyrkande
utlåt. Jag kan icke såsom krigsman, såsom den der i hela
mitt lif sysselsatt mig med ärenden, som röra krigsväsendet, vid
detta tillfälle underlåta att på det djupaste beklaga, alt man ännu
i våra tider icke nog klart inser behofvet af en serskild Ingeniörtrupp,
och i följd deraf kan jag icke underlåta att vördsammast
begära återremiss på betänk., äfven om jag skulle förutse att dermed
föga eller intet vinnes, emedan jag anser detta RiksStånd,
som inom sig äger många sakkunniga Militärer, icke böra godkänna
den, jag vågar säga, oriktiga grundsats, som ligger i StatsUtsk:s
afstyrkande.
Gr. Taube, Gustaf Erik: Fullkomligt instämmande iden
reservation, som Frih. Stjernstedt afgifvit vid denna punkt af
betänk., och de yttranden derom, som Hr Lefrén nyss framställt,
får jag anhålla om återremiss af detta betänk., då jag anser bildandet
af en Ingeniör-trupp vara af behofvet högt påkalladt.
Hr von Hohenhausen: Instämmande fullkomligt med hvad
Hr Lefrén yttrat i fråga om en återremiss, gör jag det med bättre
hopp, än han tyckes hysa. Jag tror, att om Utsk. lager i
öfvervägande den sakrika reservation, som är utlåt, bifogad, torde
det komma på bättre tänkar. Del är utan all fråga en betydlig
och verklig lucka i våra försvarsanstalter alt vi sakna en Ingeniörtrupp,
och uti det botemedel, som StatsUtsk. trott sig frana dels
genom Regraes egande timmermän och dels äfven i allmänhet
genom den indeldta soldatens vana vid yxan och spaden, ligger
en verklig illusion, som äfven i nämnde reservation är så tydligt
ådagalagd, att jag icke vill besvära R. o. Ad. med något vidare
yttrande derom. Denna lucka måste likväl förr eller sednare fyllas.
Jag önskar alt det icke måtte blifva för sent, d. v. s. när
vi hafva krig. Det är då icke möjligt alt i hast bilda en sådan
trupp oell man torde bittert få ångra att man afslagit den obe
-
Den 23 April f. m.
25
tydliga summa, som här är för ändamålet begärd. Dessutom är
tidpunkten för upsäitandet af en sådan trupp måhända nu den
tjenligaste, som på långliga tider kommer alt inträffa. Jag önskar
att här offentligen få gifva Ingeniör-korpsen ett sådant vittnesbörd,
ehuru förhållandet icke är främmande för hvar och en,
som deråt egnat sin upmärksamhet. Denna korps, är ifrån Chefen
ända igenom hela Befäls-graden så beskaffad att man kan
vara fullt säker, dels med afseende på den hushållsamhet, och den
pålitliga beräkning, hvilken utmärker alla kalkyler, som utgå ifrån
denna korps, dels äfven på den utmärkta nit och skicklighet,
som linnes hos alla dess medlemmar, alt den bifallna summan
blifver både tillräcklig och väl använd.
Hr Brakel, Mauritz Gust.: Som det måhända kan vara
af vigt alt vid en blifvande ålerremiss SialsUtsk. får kunskap om
de Ingeniör-trupper, som andra länder ega i deras arméer, anhåller
jag att fä upläsa ett yttrande, som en Ingeniör-Officer, Frih.
Klinkowström vid sisla riksdagen här hade. Det lyder sålunda:
”Österrike har för en krigshär af 454,065 man 6,250 man genietrupp,
hvaraf 944 Sappörer, 880 Minörer och 4,426 Pionierer;
Preussen med 216,000 man nemi. den stående hären och landtvärnels
första upbåd 2,606 man genie-trupper af alla blancher;
Bäijern med 56,600 man, 618 man genie-trupp; Wurtemberg
med 11,371 man, 129 man genie-trupp; Hanover med 21,800
man, 19S man genie-trupp; Danmark med en aimée af 24,823
man, 295 man genie-trupp, Nederlähderna med 54,492 man,
698 man genie-trupp, och Frankrike med en aimée af 314,982,
5,000 man genie-trupp.” Deraf ser man att förhållandet i alla
arme'er är detsamma ungefär som en Ingeniör-soldat på hvar 100
man. I den Svenska arméen skulle, om det framställda förslaget
antogs, det endast blifva en på livar tusende man.
Jag får förena mig med de Hrr, som yrkat ålerremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Afven jag får instämma med
de ledamöter, sorn här förut yttrat sig under anhållan om propos.
på ålerremiss af ifrågavar. punkt. Jag skulle tro, alt det är nödvändigt
att Ståndet i denna fråga uttalar sin opinion, ehuru jag
befarar att påföljden inom Utsk. icke kommer att blifva den önskvärda.
Alla de skål, som här finnas i reservationen uptagna
hafva inom Utsk. vid den mundlliga öfverläggningen blifvit framställda;
men det oaktadt har inora detsamma voteringens utgång
icke varit sådan att jag vågar hoppas ett bättre resultat än som
då vanns. Jag kan likväl icke annat än förena mig med de ledamöter,
som yttrat sig, och vill icke förlänga diskussionen, utan
anhåller om propos. på ålerremiss af denna punkt.
Gr. Mörner: Det kan anses vågadt af den, som icke tillhör
Krigsståndet alt inom detta hus yttra sig uti en fråga af den
beskaffenhet, som den förevar., men då de skäl, hvarpå Utsk.
har slödt sitt betänk., här blifvit motsagda, tiar jag trott mig böra
söka, att åt dem gifva en vidare utveckling, och tillåter jag mig
26
Den 23 April f. ni.
i sådant afseende alt fästa upmärksamheten derpå, att i hela Europa
är Sverige det enda land, som har en indeldt aimee. På
denna omständighet har Ulsk. fäslat synnerligt afseende, enär denna
omständighet synts föranleda dertill, att Svenska armeen skulle
hafva tillfälle, alt genom lämplig öfning bilda en Ingeniörtrupp,
utan att behöfva hafva densamma värfvad. Att nödgas hafva en
Ingeniörtrupp värfvad, torde just vara en af de olägenheter, med
hvilka Krigsadministrationerna i andra länder hafva alt kämpa.
Jag hemtar denna min åsigt icke från mitt enskildta tycke, utan
ifrån yttranden, som hos utländska förfaltare härom finnas framställda.
Om Svenska statsverkets tillgångar medgåfve beviljandet,
af allt hvad, som kunde vara önskligt att få, för att sälta alla
inrättningar inom landet i det fullständigaste skick, skulle jag visserligen
icke motsätta mig det ifrågavar. anslaget; men då man
måste välja emellan hvad som kan låta bevilja sig, och urskilja
det nödvändigaste, skulle jag tro all man icke bör spänna bågen
alltför högt och ihärdigt begära allt, som kan anses nyttigt, om
äfven ej oundvikligen nödvändigt. Vid denna riksdag har SlatsUtsk.
tillstyrkt eli vid föreg:de riksdag nekadt anslag till Infanteriets
inslruktionskompanier. Om detta anslag vid denna riksdag
kan vinnas, så torde det vara mera skäl att påyrka detsamma, än
att jemväl fordra ett anslag, som, enl. min öfvertygelse, verkligen
f. n. icke har utsigt att kunna vinna framgång. Den nu
föreslagne Ingeniörtruppen är äfven tilltagen till så inskränkt antal
att jag skulle tro, att man utan alt vara man af facket, kan
förutse, att behofvet icke dermed bl ifver upfyldt, utan att det nu
begärdta anslaget blott innefattar en början med syfte att sedermera
utvidga truppen. Det har icke heller undfallit åtskilliga ledamöters
inom Utsk. upmärksamhet, att antalet af indeldt trupp
är olika inom olika provinser, och icke öfverallt slår i lika förhållande
till det manskap, som i händelse af krig är afsedt, att
dermed införlifvas. Deraf har man hämtat anledn. till den förmodan,
att der en jemförelsevis större tillgång på indeld trupp
finnes i förhållande lill beväringsmanskapet, det skulle låta sig
göra, att kunna afskilja en del af det indeldta manskapet, för att
deraf bilda en Ingeniörtrupp. I sådana specialiteter har likväl
Ulsk. icke kunnat inlåta sig. Jag får för min del anhålla om bifall
till Utsk:s betänk.
Hr Lefre'n: Jag kan icke underlåta att pröfva R. o. Ad:s
tålamod med några ord, i anledn. af den siste värde talarens anförande.
Han säger alt den trupp som föreslås, skulle utgöra ett
inskränkt antal, som sannolikt icke skulle upfylla ändamålet. Detta
är sannerligen ett besynnerligt skäl till afslag. Erkännas måste
väl, att man vid alla arbeten, de må vara af hvad beskaffenhet
som helst, är i behof af mästare och förgångsman, såvida massan
af handtlangare skall kunna begagnas. Trupperne i fält äro handtlangare
åt Ingeniörofficerarne, när fråga blir om att utföra ingeniörarbeten,
och då måste ingeniörofficerarne hafva förgångsman;
ty vi hafva icke för många Ingeniör-Officerare; tvärtom de räcka
D e n 23 April f. m.
27
vanligen icke lill. Man mäste således ha förgångsman för de arbetare,
som ställas under Ingeniör-Officerarnes befäl till utförande
af dessa svåra arbeten, hvilka ofta mäste verkställas under fiendens
skarpaste eld, t. ex. då broar skola slås för att anfalla fienden
eller för alt draga sig tillbaka efter lidna förluster. Huru
vill man att sådant skall gå, såsom sig bör, fort och säkert, så
att lOOCbde tals soldater icke må onödigtvis upoffras, om man icke
har ett tillräckligt antal dugliga förgångsman vid dessa arbetens
utförande. Jag bar sett arbete, som kunnat utföras på en
timme om man ägt 10 eller 12 skickliga förgångsman, dröja en
half dag, ehuru skicklige yxförare inom de indeldla trupperna icke
saknades lill handtlangare. Lyckan gjorde att fienden vid detta
tillfälle försummade att draga fördel af det menliga förhållandet,
ty i annat fall bade vi dyrt fått betala denna brist i organisationen.
Frih. Palmstjerna vet, på hvilken händelse jag nu pekar.
Men jag förbigår della, och hänvisar till Frih. Stjernstedts reservation.
Han bar framställt en tafla, sorgelig för Svenskar att
skåda. Han bar nämnt, huruledes Svenska veteraner, efter betydliga
förluster i slaget vid Pultava måst gifva sig lill fångar, derföre
att arme'en saknade trupper, som ägde vana vid sådana arbeten,
som de ifrågavar. Detta är då en Svensk krigserfarenhet,
som visar klart, att oaktadt arme'en hade iudeldta trupper, som
kunde föra yxan och spaden, den segervaQa och ännu modiga bären,
likväl efter bataljens förlust måste sträcka gevär, derföre alt
en sådan inrättning, som nu är föreslagen och afstyrkt, saknades.
Ar delta icke nog bevisande för nödvändighet af det anslag, som
är hegardt, så vet jag sannerligen icke, hvarifrån bättre bevis
skola hämtas.
Jag yrkar återremiss på betänk., utgången må blifva hvilken
som heldst. Må den, som nekar anslaget, se till huru han är
till mods om krig inträffar, och följderne anklagande framträda.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det vore visserligen öfverflödigt
att då den siste värde talaren, hvars åsigter jag i denna fråga delar,
så fullständigt besvarat hvad Gr. Mörner i sjelfva saken yttrat,
uptaga II. o. Ad:s tid med något vidare yttrande i frågan,
såvida Gr:n icke, utom de skäl, som den siste värde talaren vederlagt,
framkastat yttranden, som påkallade svar. Gr:n har sagt,
alt tillgångarna vore så otillräckliga, att StatsUtsk. med afseende
derpå hade måst afslå anslaget, oaktadt Utsk. icke kunnat förbise
nyttan deraf. Jag ber då att få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på den tabell, som finnes 9:de hufvudlileln bifogad. Den utvisar
en behållning af 63,000 r:dr och några hundra, oaktadt inkomsten
af tullen icke är beräknad högre än vid förra Statsregleringen,
ehuru den öfverstigit denna summa för den förflutna tiden. Gr:n
har sedan tillagt, att denna trupp är aldeles för liten, och att det
ingenting tjenar till alt gifva anslag för en så liten trupp. Dessa
båda yttranden stå ju i uppenbar strid med hvarandra.
Det hufvudsakligaste skälet, som Gr:n anfört, är alt timmermännen
skulle kunna ersätta Ingeniörlruppen. Men föreställer
28
Den 23 April f. m.
sig Gr:n då, ali det icke behöfves något annat samband emellan
Officer och trupp, än det som upstär, när Soldater första gången
får se sin Officer, eller Officern får emottaga sin trupp, och att
det icke är nödvändigt för befälet alt noga känna sitt folk, och
att i farans ögonblick med afseende på hvarje individs beskaffenhet
bedöma och anordna sina krafter. Hr Lefrén har med lifiiga
färger visat vådan af ett sådant sätt att bedöma saken och jag hoppas
att R. o. Ad. derom icke hyser någon tvekan, alt hvad denne
talare yttrat är fullkomligt rikligt.
Det har blifvit sagdt, att i olika län finnes olika antal af den
indeldla arméens soldater, jemförelsevis emot det manskap, som
är ämnadt att med dera införlifvas, hvilket gör att det finnes vid
somliga Regtten mera stam i förhållande till beväringsmanskapet,
än vid andra, och ali man vid dessa indeldla Regtten skulle kunna
inöfva en del af manskapet till Ingeniörtrupp. Det bör likväl
icke vara obekant för någon, alt den indeldta arméen icke
kan under nuvarande förhållanden användas annat än under en
högst ringa del af året. Huru vill man då att en indeldt trupp,
som gör tjenst endast fjorton dagar af året, skall kunna vinna den
öfning, som behöfves för en Ingeniörtrupp, att slå broar och göra
fältarbeten af mångfalldig beskaffenhet? Jag sätter mycket värde
på den indeldta arméen; men jag hör icke lill dem, som föreställa
sig att indeldla arméens soldater äro några tusenkonstnärer,
eller att de skulle kunna med den öfning de nu äga ersätta en
sådan trupp, som den nu ifrågavar.
Den utländska författare, som Gr. Mörner häntydt uppå, är
mig bekant. Och om man läser hvad han yttrat om den Svenska
indeldta truppen, så erhåller man deruti det bästa beviset om
det anseende denna organisation vunnit inom utlandet, de bästa
skäl för att afslå alla yrkanden om någon förändring i denna
grundval för Svenska friheten; men man finnér deri inga bevis,
hvarpå man kunde grunda en förhoppning, att den indeldta Soldalen
skulle på kort tid kunna blifva en skicklig Ingeniör-soldat.
De kostnader, som skulle erfordras för att dertill bilda honom,
skulle vida öfverstiga det belopp, som nu blifvit föreslaget; ty om
en indeldt trupp skulle Ijeostgöra hela sommaren, så skulle utgifterna
derför med många tusen r:dr öfverstiga hvad K. M. nu
för ifrågavar. ändamål äskat.
Hr Rosenblad: Det torde hvarken vara behöfligt eller ens
någon af mig vänta, att utreda behofvet af det ifrågasatta anslaget.
Jag har begärt ordet för att yttra mig öfver de skäl, som
Gr. Mörner anfört, att man måste afse de knappa tillgångarne.
Det tror jag icke behöfver afses. Man behöfver endast kasta en
blick på Bevillningssummorne och de öfriga beskattningstitlarne,
för alt finna, alt under de sista några och 30 åren, oaktadt tillökningar
i statsbehofven och i statsanslagen, bevilluingen och beskattningen
blifvit nedsatta, och att de nuvarande tillgångarne äro
fullt tillräckliga för alt fylla alla behof. På sätt Hr Bildt har
anfört, är det ett misstag, att genom bifall till anslag afslagne af
Den 23 April f. m.
29
SlatsUtsk.; man skulle nödgas öfverskrida nu verkligen befintliga
tillgångar, ty dessa öfverstiga, räfven efter StatsUtsk:s beräkning
med några och sextio tusen r:dr de af detsamma föreslagna utgifter.
Men SlalsUtsk:s beräkning af de extraordin. inkomsterne
är mycket för låg. StatsUtsk. har nemi. endast beräknat tullinkomsterna
brutto till 4,400,000 r:dr. Tullinkomsterna gingo likväl
år 1848 till 4,868,434 r:dr, och år 1849 lill öfver 5 mill.
r:dr och år 1850 till nära 5 mill. (efter afdrag för Drawback,
enligt från General-Tullstyrelsen meddelade upgifter). Detta bevisar
att man utan ringaste olägenhet kan förhöja denna beräkning
utaf StatsUtsk:s förslagsvis uptagna inkomst af tullen, och
om man icke gör det, så har det endast den påföljden att Riksg:skont:s
påräknade behållning ökas för att användas till lånefonder,
hvilka otvifvelaktigt åro ibland alla sätt för stalstillgångars användande,
ehuru nyttigt det också kan vara, det sista, som bör komma
i fråga; men för den lilla nu ifrågavar. summa, behöfver man
icke ens hålla sig till tillökningarne i tullinkomslerne, emedan
den alltför väl kan lagas af Chartse-sigillalse-medlen. Ar 1848
då en kontroll vid riksdagen stadgades i afseende på köp- och
fastebref, upgingo chartae-sigilfataj-medlen till 604,000 r:dr, och
1849, det första året då dessa skärpta kontroller tillämpades gåfvo
de 623,000 r:dr. Chartae-sigillaloe-medlen äro nu beräknade
till 580,000 r:dr, om mannu höjer dem endast med 20,000 r:dr
lill jemt 600,000 r:dr, så har man bara genom denne lilla förhöjning
mera än som behöfves till det erforderliga anslaget. Jag lemnar
i sitt värde det konsiderationssvstem, som bär vill göra sig gällande.
Jag har ogillat att II. o. Ad. till följd deraf låtit passera
några afslag utaf StatsUtsk. der hela Ståndet eller åtminstone en
ofantlig majoritet ogillade afslagen. Jag har icke med min röst
ogillat dem; ty jag bar ropat nej; men här skal! jag åtminstone
försöka att förena mig med de talare, som åtminstone i afseende
på denna punkt icke vilja tillämpa denna konsiderationsprincip,
och hvilka, utan afseende på något tvifvel om utgången,
besluta hvad de anse rätt och tillbörligt.
Gr. Mörner: Det är endast i anledn. af några erinringar
emot mitt förra yttrande, som jag har tagit mig friheten att begära
ordet. Jag har aldrig bestridt nyttan af en Ingeniörtrupp.
Den har Utsk. icke heller ifrågasatt. Det har endast varit i fråga
om sältet alt bilda en sådan trupp, som Utsk. framställt en
från den Kongl. propos:n afvikande åsigt. Utsk. har ansett, att då
man i den indeldta arme'en hade tillgång på ett arbelsfördt manskap,
som icke försvann efter en viss tids förlopp, utan fortfor
alt qvarstå i tjenstgöring så länge det förmådde tjena Staten, så
skulle genom öfning af denna trupp, en bättre och säkrare ingeniörtrupp
möjligen kunna bildas, än den, som genom värfning
kunde åstadkommas. Delta har varit min enskilda åsigt inom
Utsk., det får jag öppet bekänna.
Alt Statens tillgångar skulle vara så ringa att de icke skulle
tillåta det mindre betydliga anslag, hvarom nu ät' fråga, det har
jag på intet sätt påstått; och vid truppens ringa antal har jag fä
-
30
Den 23 April f. m.
slat mig derföre, alt detta ringa antal gifver anledn. till den förmodan,
alt en ytterligare utvidgning af korpsen blifver nödvändig
om den skall motsvara sitt ändamål, och att kostnaden då
måste blifva vida större. Då det nu är min enskilda tro, alt ett
lämpligt manskap till bildande af en sådan trupp, som den, hvarom
nu är fråga, finnes i den indeldta armeen, derigenom att den
är vand vid arbete och icke till sysslolöshet; då jag icke eller
kan förmoda att en större kostnad för statsverket kan npslå genom
att bibringa den indeldta Soldaten en större öfning, än derigenom
att en värfvad trupp erhåller samma öfning, utan tvärtom
tror att en indeldt soldat icke skulle vara dyrbarare att öfva, än
en värfvad, under lika lång tid, så har jag icke kunnat för mig göra
klart, hvarföre icke efter en lämplig öfning den indeldta soldaten
skulle kunna upfylla de åligganden, som af en Ingeniör-trupp
fordras.
Jag förnyar min anhållan om bifall till betänk.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Jag vill blott hafva äran
tillägga, lill hvad som förut är sagdt ang. Ingeniörtruppers nödvändighet,
att en, om icke ibland de hufvudsakliga orsakerna, åtminstone
ibland väsendtligt bidragande, till den olyckliga utgången för
Danskarne, i ett af de större fältslagen år 1849, var den, att en
eller två bataljoner, som blefvo kommenderade att gå öfver Kolding-å
kl. omkring.7 på morgonen i brist af skickliga Ingeniörtrupper,
icke kunde komma öfver förr än kl. 9, emedan dessa bataljoner
måste, två och två man i sender, gä öfver på en söndrig spång.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Om den värde talaren, som
motsätter sig inrättandet af en Ingeniörtrupp, någon gång varit
närvar., som blott åskådare, vid försvaret eller anfallet af en bro,
som mäste upföras eller iordningställas i ändamål, att kunna passera
en flod eller en ström, synnerligen om detta bro-arbete måste
verkställas under fiendens eld; så skulle han vid åsynen af de
många lif, som då gått förlorade, säkerligen kommit till den öfvertygelse,
att hvarje minut är dyrbar, innan öfvergången kan verkställas,
och att ett tillräckligt antal skicklige och modige bro-arbetare
mäste finnas, som hastigt och väl kunna fullborda arbetet,
hvarigenom många lif och mycket blod blifvit besparadt. — Och
jag tror, att den värde motståndaren skulle, vid åsynen af delta
menskliga elände, återvändt med känslor och föresats, att allt hvad
på honom berodde, söka befrämja och befordra ett så obetydligt
anslag som några tusende riksdaler b:co, till inrättande af en Ingeniörtrupp,
äfven inom svenska armeen.
De stora fördelar, som erhållas derigenom, att snart kunna
passera en flod eller en ström, vare sig efter vunnen seger eller
förlorad strid, äro så många och allmänt kända, att de nu kunna
af mig förbigås, hvarföre jag slutar med vördsam anhållan om
återremiss af denna punkt i betänk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Då jag förutsätter att
den ifrågavar. punkten blifver lill Utsk. återremitterad, tager jag
Den 22 April f. m.
31
mig friheten fästa Utsk:s upmärksamhet derpå, att den af K. M.
föreslagna Irigeniör-triippen icke allenast skulle blifva af yttersta
vigt och nytta i krigstid, utan äfven för landet vore af
vigt och nytta i fredstid och det i synnerhet i våra tider. Det
är allmänt erkändt och låter faktiskt ådagalägga sig, att Ingeniörkorpsen
hos oss eger vackra och för vår tid dyrbara praktiska
kunskaper; men den står icke i något omedelbart sammanhang
nied den arbetande klassen af nationen. Ingeniörs-Officern har
icke någon, till hvilken han kan vända sig, för att låta utföra
hvad han vill. Kommer en sådan praktisk Ingeniörtrupp lill
stånd, så skulle otvifvelaktig! hända, att ifrån densamma dessa
praktiska kunskaper spridde sig öfver landet lill arbetsklassen vida
bättre än som nu kan ske.
Hr Ed en hjelm, Gillis: Ehuru ogerna jag lägger mig
emot något, sorn K. M. föreslår, och ehuru ogerna jag talar något
emot hvad så uplysta män som Hr Lefrén och Hr von Hohenhausen
anfört, så kan jag icke undgå att yttra, att en sådan
här trupp är inom vårt land aldeles obehöflig. Vi hafva inom
vår indeldta aimee och i synnerhet inom de Regden, som ligga
i bruks- och skogs-trakter, de första brobyggare, de första sappörer
och allt hvad man i detta hänseende kan önska. Om, då krig infaller,
K. M. befaller att inom hvarje kompani till öfning i sådana
arbeten, de dervid vana arbetare dragas ihop under Forlifikationsbefälet,
jemte de skickligaste handtverkare inom Beväringen, så
tror jag att ändamålet sålunda vinnes bättre, än med en särskild
Ingeniörtrupp. Jag har icke mycken erfarenhet; men jag vet att
inom hela den stora Fransyska arméen, hvarest jag såg många hundra
lusen man, icke allenast under sjelfva kriget, ulan såsom marcherande
till och ifrån Spanien, man aldrig hörde omtalas att någon
sådan korps der existerade. Vid de tillfällen, då det kunde komma
i fråga, begagnades papporerna vid Infanteri-reg:tena med förstärkning
af allmoge. Ar 1805 blef jag utkommenderad lill Stralsund,
och genast utskickad med ett 6-pundigt ridande Artilleri.
I stället för andra trosskuskar, så tilldelades mig några af de i
Pommern varande Pionierer till trosskuskar, och samma förhållande
var äfven inom kavalleriet. Hade de ansetts nödiga, så
hade de väl kunnat användas, men det skedde ej. Ar 1813 kom
jag äfven till Stralsund, och var närvarande hvarenda dag, då
fästningen uparbetades. Detta verkställdes aldeles icke af Pionierer
eller dylika, utan af bönder ifrån Pommern och Meklenburg, som
föregingos af skickliga soldater af arméen. Artilleri-regtme voro
indeldta ända lill år 1816 i sappörer, minörer och andra korpser
eller yrken; men under den tid jag var vid Arlilleri-reg:tet, så
mins jag aldrig att någon sappör fick den minsta öfning, utan
när de behöfdes, så fick man välja ut i hela reg:tet dem, som man
visste äga denna skicklighet.
Jag får äfven säga, att om vi upsätta denna värfvade trupp
af 60 man, så är det ju att göra dem lika olyckliga, som de,
hvilka låtit lega sig till Artilleriet, och ibland hvilka många både
32
Den 23 April f. m.
skjuta sig och göra sig lill brottslingar, för alt slippa ur en korps,
der de måste både svälta och fara illa.
Jag kan således icke annat än tillstyrka bifall till StatsUlsk:s
betänk.
Hr von Troil: Jag hade icke ämnat upträda, för att ytterligare
förlänga denna diskussion, om jag icke ansett mig upmanad
att göra några anmärkmr vid de ord, som blifvit yttrade af
den siste värde talaren.
Hr Edenhjelm har sagt, alt de Franska trnpperne, flere 100,000
man, vid öfvergången till Spanien icke varit åtföljda af andra sappörtrupper
än dem, som funnos vid linietrupperne och att äfven
vi här i Sverige skulle kunna åtnöja oss med de timmermän, som
vid våra regtten äro anställde. Jag ber likväl att få fästa upmärksamheten
på den skillnad, som förefinnes emellan en armée
sådan som den Franska och vår indeldta här. Den Franska armeen
var, vid inryckandet i Spanien krigsvand, och säkerligen
vid flera föreg:de tillfällen sysselsatt med dessa göromål. Hvad de
Svenska trnpperne beträffar, så hemställer jag huru man kan begära
att Reg:t:nes timmermän skulle kunna förskaffa sig nödig erfarenhet
i ett så kinkigt och grannlaga göromål som det, att i
krig kasta bryggor öfver strida strömmar, och detta ofta under
fiendens eld. Det är nemi. gifvet, att under de 10 till 12 dagars
möte, då dessa timmermän skola öfvas, kunna de svårligen
få någon kunskap uti hvad till yrket egentligen hörer, enär de,
som skola bibringa dem en sådan, linieofficerarne vid de olika
regtme, sjelfva måste sakna all erfarenhet i detta afseende. Dä
man derjemte tager i betraktande, att de serskilda regtme af Svenska
arméen sällan oftare än hvart fjerde år sammankomma till
öfningsläger, vid hvilka dylika öfningar skulle kunna på ett mera
ändamålsenligt sätt ordnas under ledning af Ingeniör-Officerare, så
finnér man lätt, att 8 eller 10 dagars öfning blir, då den endast
hvart fjerde år påkommer är alltför obetydlig, för att i ett så svårt
yrke vinna någon erfarenhet. Det torde kunna tagas för temligen
gifvet, att om de indeldta regtme äro förvissade derom, att
de i behofvets stund, då de böra framträda inför fienden, skola
mista sina timmermän, så är delta icke någon sporre för dem, att
till timmermän utse det dugligaste, skickligaste och pålitligaste
manskapet, hvilket åter är ett oundgängligt vilkor, så framt man
vill använda dem till förgångsman vid arbeten af dylik beskaffenhet.
Jag kan för min del ingalunda inse huru man med nuvarande
organisation skulle kunna åt timmermännen vid de indeldta
trupperna gifva den öfning, som behöfves för att göra dem lill
broslagning dugliga, och huru de skola kunna jemföras med de
Fransyska sappörerna.
Här har äfven blifvit anfördt, att vid iståndsältande af de
Svenska fästningsverken vid Stralsund år 1813 arbetet utfördes af
lejda arbetare och af Artilleriets manskap. Jag vill fästa upmärksamhelen
derpå, att det återstod i Pommern en qvarlefva af en
någon
Den 23 April f. m.
33
någon tid förut uprättad Ingeniör-trupp; jag tror alt den kallades
Sappörer; och, om jag icke alltför mycket missminner mig samt
om icke de källor, jag i detta afseende haft att rådfråga, äro alltför
falska, så var det just det förhållandet, sorn gjorde, att arbetet
gick fortare än det eljest kunnat verkställas. Det torde för Eder,
Mine Hrr, vara kändt, att man har två broslagningssystemer, för
att icke tala om de olika förändringarne deraf: det ena med pontoner
och det andra med s. k. bockbryggor. En af Österrikes
skickligaste Ingeniör-officerare den allmänt kända General Birago
har i det sednare hänseendet infört ett nytt och i de flesta länder
anlaget system, der bockarne lämpas efter strömfårans djup och äro
försedda med olika långa ben för olika djupa ställen i floden. Jag
hemställer huruvida det är möjligt, att ett manskap, som härvid
icke är vandt, skall kunna med tillräcklig noggrannhet förfärdiga
och utsätta dylika bockar. Jag hemställer om det är möjligt att den
Pontontrain, som altid vid början af ett krig måste medföras, skulle
kunna, på den korta tid som dä erfordras, blifva sammansatt, utan
alt man eger en förut öfvad Ingeniörtrupp, om de oöfvade timmermännen
skola förslå att upsätta dem på de stallen der de skola
ligga o. s. v.
Till bevis på hvad utmärkta Ingeniörtrupper i andra länder
kunna åstadkomma, ber jag att få förklara att så väl inom den
Franska som den Österrikiska Ingeniörkorpsen har man kommit så
långt att man kan inom 1^ timma slå en brygga af 100 alnars
längd. Jag hemställer till Eder, Mine Hrr, att bedöma, hvilken lid,
som dertill skulle åtgå, om arbetet borde verkställas af våra ovana
indelta Svenska trupper, äfven under det skickligaste befäl, och om
icke detta blefve nära nog omöjligt, åtminstone under fiendens eld,
derest icke arbetsmanskapet eger skickliga förgångsman, såsom Hr
Lefrén i sitt första yttrande nämnde. Desse förgångsman äro vid
arbeten af dylik beskaffenhet detsamma som rättaren vid ett landtbruk.
Utan att ega sådana kommer man icke ur fläcken, och jag
tror att hvar och en, som med eftertanka betraktar ifrågavar. ämne,
skall finna att det är en stor lucka i vår militärorganisation att vi
icke ega en sådan trupp.
Här har äfven blifvit yttradt, alt antalet af den föreslagna truppen
är så ringa, att man kan taga för afgjordt, att detta endast
blefve en början och att sedermera åter nya anslag i samma väg
skola komma i fråga. Jag får dervid anmärka att det antal, som
blifvit begärdt, är den minsta möjliga styrka, som erfordras för en
broslagning. När man således har detta antal, så är man kommen
på den punkt, att man kan verkställa ett dylikt arbete.
Jag förnyar min anhållan om återremiss på betänk.
Hr Lefrén: Jag skulle icke för tredje gången begärt ordet,
om icke en värd ledamot, en veteran, höljd af ära på bataljfälten,
här upträdt emot anslagets beviljande. Hans yttrande kommer att
tillintetgöra många andra krigares, när fråga blir att verka för eller
emot voteringarne i StatsUtsk. Jag beklagar innerligen denna
6 H. 3
34
Den 23 April f. ro.
händelse och anser deraf var en nästan gifven följd, att det är denna
lagerhöljda man Svenska arméen har att tacka för att den icke
erhåller en trupp, hvarigenom sådana män, som min värde motståndare,
i kommande krig beredas tillfälle att komma fram till
fienden i stället alt nödgas overksamma stanna bakom floderna. Man
säger att denna trupp icke kan bibehållas i fredstid. Jag anser som
gifvet, alf Iugeniör-befälet får mycken svårighet att hindra detta, i
hvarjehanda slöjder inöfvade, folk ifrån att lemna tjenslen då deras
kapitulalionslid är förbi; men då lärer man icke behöfva frukta att
de skola skjuta eller hänga sig för att slippa denna tjenstgöring.
De blifva sökta i hela landet såsom skicklige förgångsman och det
lärer tyvärr icke bli fråga om att vi få behålla dem alltför länge.
Tvertom få Ingeniör-officerarne ouphörligen inöfva nya, för att i
händelse af krig hafva det behöfliga antalet fulltaligt. Dessutom gör
denna trupp en icke mindre väsendtlig tjenst för vår indelta Aimée,
som man anser vara skicklig till sådana arbeten. Vi hafva
en reg:ts-timmerman vid hvarje reg:te men han är icke reg:ts-limmerman
för det han kallas så, ty lian har icke de kunskaper, som
erfordras, för att kunna verkställa de arbeten, sorn förekomma.
Den bristande öfningstid, som är en följd af den indeldta arméens
organisation, gör det omöjligt att kunna bibringa dem sådana kunskaper;
men om en Ingeniör-trupp finnes, hvartill man naturligtvis
icke tager sammanrafsadt pack ifrån arbets!nrättningarne, utan dugligt
och dertill tjenlig! folk, så skall naturligtvis inträffa alt, med
rote- och rusthållares begifvande, skickliga och välkände personer,
som tjenat vid denna korps, kunna komma till indelta trupper och
der bilda en kärna för den ytterligare utbildning inom reg:tet, som
erfordras att gifva såväl åt timmermännen som åt sjelfva manskapet.
Denna åsigt af saken bör icke heller förbises. Vi hafva sett
huru den på sin tid så mycket klandrade Götha kanal bidragit att
bereda arbetsskicklighet inom landet, och jag belviflar att vi den
förutan skulle stå på den punkt vi nu göra. Man gjorde icke en
spade, som dugde att arbeta med förr än man vid Götha kanalarbete
fick se hur den skulle vara beskaffad. Man körde skottkärror
af den aldra gemenaste konstruktion, som förstörde arbetarens kraft,
ända intill dess man vid dessa arbeten lärde sig konstruktionen af
sådane kärror. Tror man sig utan läromästare kunna komma fram
i praktiska värf? Jag anser denna korps, väl skölt, — och den blir
väl skött derom är jag öfvertygad, — vara en utgångspunkt för
spridande af kunskaper i detta fack inom de indelta regt:ne.
Jag slutar med att djupt beklaga, att en talare här upträdt,
hvars ord nära nog dödat förhoppningarne för oss att ännu på längre
tid få denna vigtiga sak i gång.
Många bifallsrop hördes efter detta anförande.
Hr Eden hjelm: Såsom ett ytterligare bevis på riktigheten
af hvad jag yttrade, så får jag nämna alt jag ganska väl kommer
ihog, att år 1809 eller 1810, när de Franska trupperna lago i
Spanien så stod det här i åtskilliga Svenska Tidningar att läsa,
huruledes en Svensk i Spanien bade utmärkt sig genom att slå
Den 23 April f. m. 35
broar öfver floder, för att hjelpa Fransyska arméen öfver. Aret
derpå kom denne unge man till Götheborg, och jag kände igen
hans namn. Då jag frågade honom hvilka methoder han begagnat
vid dessa tillfällen, efter han fått så mycket loford och sådant namn
om sig, så svarade han mig: ”Det behöfver Hr Kapitenen icke
fråga mig efter, ty det känner ni lika såväl som jag. Den kunskapen
har jag fått just i Elfsborgs län, der det icke finnes en
enda Bonde, som icke på 3 å 4 timmar kan slå en bro öfver en
flod, på hvilken trupper kunna gå öfver.” Det tror jag vara förhållandet
inom såväl Elfsborgs som Jönköpings län, och att vi således
inom de der varande indelta regtrne hafva tillräckligt skickliga
brobyggare.
Hvad Hr von Troil yttrat har jag i anseende till min' svåra
döfhet icke kunnat fatta; hvarföre jag är ur ständ att besvara det.
Hr von Hohenhausen: Det kan omöjligen vara Hr Edenhjclm
mera okärt att uplräda emot mig, än det är för mig att tala
emot en af hela arméen och mig enskilt så högt aktad person;
men då jag, liksom en föreg:de talare, fäster så mycken vigt vid
den verkan, som Hr Edcnhjclms yttrande kan utöfva på denna magtpåliggande
angelägenhet, så anser jag mig böra yttra ännu några
ord i ämnet — de skola blifva ganska få.
Ilr Edenhjelm har anfört åtskilliga exempel på obehöfligheten
af en särskild Ingeniör-trupp. Jag vill i den värde talalarens minne
återkalla ett tillfälle, dä det verkligen hade varit just för Svenska
arméen, just för det vapen, som Ilr Edenhjelm då tillhörde,
af största vigt att hafva en sådan trupp och der det äfven faktiskt
bevisades att den kunskap i handaslöjder, som jag visserligen icke
bestrider att hos en del af den indelta arméen bör kunna påräknas,
likväl icke vid sådana tillfällen, der det beliöfves alt hastigt och
väl utföra ett arbete, är tillräcklig. Det var den stora bataljdagen
d. l8:de October 1813 vid Leipzig. Hela Svenska fördelningsartilleriet
befans jemte arméen i full marsch på högra stranden af
Parlhafloden och skulle öfver på den venstra vid P/aussig, Svenska
arméens öfvergångspunkt; men der funnos icke några broar,
som kunde bära en sådan tyngd. Det måste derföre verkställa öfvergången
betydligt längre bort vid Taucha och höll på att derigenom
komma försent till understöd ät dåvarande Kronprinsen, som
lyckligtvis fick tillfälle att anlita till oss öfvergånget Saxiskt artilleri,
hvilket uppehöll striden på denna punkt lill dess Svenska artilleriet
hunnit ankomma.
Under mina ögon tilldrog sig derjemte att hela det Svenska
Infanteriet skulle gå öfver vid den förstnämnde punkten P/aussig,
der en bro var slagen sådan som våra indelta trupper kunnat den
åstadkomma. Då den första Bataillonen passerade gick bron sönder.
Lyckligtvis var vattnet icke djupare än att folket kunde vada
öfver floden och på detta sätt öfverköra hela Infanteriet till venstra
stranden. Hvad reserv-artilleriet beträffar, så följde detsamma arméens
queue och anfördes af General Cardell, vid hvars reg:te jag
3*
36
Den 23 April f. m.
tror att Hr Edenhjelm då var tjenstgörande ehuru jag icke vet det
nied visshet. Emedlertid var General Langeron med sin arméekorps
på venstra Partha-stranden hardt ansatt af fienden men hälsades
från nödtvungen relrait genom det Svenska reserv-artilleriet,
och sålunda att den tappre och beslulsamme anföraren, General
Cardell, vågade att gå öfver floden med sitt artilleri utan bro ehuru
med risk af att få hästar och åkdon förstörda och framkomma mer
eller mindre demonterad. Han lyckades likväl då här, såsom ofta nog
händer, lyckan står dem djerfvom bi. En Ingeniörtrupp med tillhörande
broslagningstross hade således den dagen varit högst välkommen
för Svenska arméen och det på 3:ne punkter af dess icke
betydligt utsträckta marschlinea.
På dessa ytterligare anförda skäl får jag förnya min anhållan
om ålerremiss på Utsk:s betänk.
Hr Edenhjelm: Om den nya korps, hvarom nu är fråga,
kan vinna den skicklighet, alt utan material ier slå broar, så må den
gerna för mig inrättas; men som det lärer vara lika omöjligt folden
korpsen att göra något utan materialier som för andra trupper,
så får jag fortfarande afstyrka dess bildande.
Hvad beträffar den händelse, som Hr von Hohenhausen påpekat,
så kommer jag väl ihog den; jag ville just gå öfver när General
Surmain kom, som var den högste befälhafvare för artilleriet,
och sade: ”Ni får icke gå öfver”. Då svarade jag: ”Det är ingen
som känner mina hästar och fordon bättre än jag och jag kan gå
öfver.” Jag blef likväl befalld alt icke gå. Jag gick då lill Taucha
och gick öfver der, utan att göra någon förlust. När vi kommo
öfver möttes vi af ordres ifrån General Adlercreutz att genast uprycka
lill General Tallenzins korps. De öfriga trupperna såg jag
icke komma öfver förr än dagen derpå. Riktigheten häraf kan intygas
af General Adlercrentz’s son, som är här närvar, och som
var den man, som red mig emot för att båda det första artilleri
han kunde få. Han hade ridit sin häst trött, så att den icke förmådde
mera, ulan han åkte på mina kanoner.
Propos. till bifall å Utsk:s i denna punkt afgifna utlåt, blef
härefter framställd, men besvarad med starka nej, blandade med
några ja, hvarefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärknu- föranleda
till återremiss, och denna propos. besvarades med ja.
7: de punkten, ang:de ofver flyttning till 4:de hufvudtiteln
af det ä fångvårdsanslaget under %:drn hufvudtiteln upförda
aflöningsbelopp 829 r:dr för läkare och själavård m. m. vid
Carlshamns kastell, Dalarö skans och Waxholms fästning.
Bifölls.
8:de punkten, ang:de Fällläkare-korpsen.
De under denna punkt intagne morna- företogos hvart för sig
till afgörande.
Morn. litt. a, angide arfvode för en tillernad chef för
Den 23 April f. m.
37
Fältläkare-korp sett: och moni. litt. b, ang:de anslag till löneförbättring
åt en Dataillons-läkare vid hvarje Reg:te eller
korps.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa mom:r yttrat och tillstyrkt,
Mom. litt. c, ang:de för en Regtsläkare vid Kronprinsens
Hussar- och en vid Wermlands Fältjägare-regten äskad löneförhöjning.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Tacksamt erkännande det välvilliga
afseende Ulsk. i föreg:de mom. af denna punkt fästat vid
behofvet af förbättrade lönevilkor för Bataillonsläkarne, hvarigenom
jag hoppas att den väsendtligaste bristen inom denna korps kan undanrödjas,
hade jag icke ämnat att i afseeende på mom:t c) yrka
återremiss, såvida jag icke funnit att sannolikt förevar, betänk, i
flere andra delar torde komma att till Utsk:s förnyade behandling
återlemnas, hvarvid jag icke bör underlåta att lill det afseende
Utsk. dervid kan fästa, lemna några upiysningar i afseende på förhållandet
med de i detta mom. omnämnde regtsläkare- och särdeles
den vid Kronprinsens Husar-reg:te. Utom det att denne läkare,
som nu åtnjuter 430 R:dr lön, skulle lill en början komma
att åtnjuta endast 30 r:dr högre lön årligen än hans Bataillonsläkare,
så skulle derigenom inträffa om några år det serdeles stora
missförhållandet att regtsläkaren fortfarande vore lönad med 430
r:dr då Bataillonsläkaren, med 50 proc. förhöjning på sin lön, skulle
komma att åtnjuta 000 r:dr. Jag tror visserligen icke att Utsk.
har aldeles förbisett detta förhållande, emedan Utsk. i sitt betänk,
reciterat ordställningen i den K. proposm ; men Utsk. har förmodligen
icke känt hvad i proposm ej heller fanns uptaget, ehuru
Sundhets-colbm i sin underd. framställning i ämnet derom erinrat,
nemi. att, serskilda anlednu- öro förhanden att om också ingen annan
läkare fått löneförhöjning, bevilja en sådan för denna Begtsläkare.
Han har nemi. 3 bataillons-läkare under sig, och sålunda
med endast ett undantag flera underlydande än någon annan regtsläkare,
men är, det oaktadt, förbunden att utan biträde utöfva en
icke obetydlig sjukvård vid den del af regtet, som är förlagd vid
hans egen station, der, om jag icke misstager mig, 3:ne Sqvadroner
af reg:tct äro förlagda, men ingen Bataillons-läkare, och lian
har således en trägnare tjenstgöring än någon annan Reg:ts-läkare.
Jag hoppas att Utsk., då det erhåller dessa upiysningar, må deraf
hämta anledn. att tillstyrka den löneförökning, som för denne Regtsläkare
blifvit begärd.
Hvad åter beträffar Regts-läkaren vid Wermlands Fält-jägare,
så är det en sanning att han har mindre än någon annan Regtsläkare
att göra under fredstid, emedan regtet såsom mellan exercistiderna
kringspridt öfver hela riket, på visst sätt kan sägas icke
existerar oftare än då det är sammandraget till möten. Likväl kommer
äfven här det missförhållande att ega runi att Regts-läkaren
kommer alt få sämre lönevilkor än Bataillons-läkaren, hvilket sannolikt
skall leda derhän att Regts-läkaren för erhållande af bättre
lön måste söka bataillons-läkaretjenslen, hvaremot regts-läkaretjen
-
■t
Den 23 April f. m
sten endast genom tillförordnade yngre läkare kommer att bestridas.
Utsk. har visserligen såsom skäl för sitt afstyrkande anfört, att liela
reg:tet blifvit föreslaget till indragning. Och om R. St. och K.
M. besluta detta, så följer naturligtvis af sig sjelf, att frågan om
Regils-läkarens lön förfaller.
Imedlertid bör väl frågan om denna Reg:ts-läkares lön stå öppen,
intilldes det blir afgjordt om regdet kommer att indragas eller
icke; och det är i sädane afseenden jag anhåller om återremiss
äfven å denna del af förevar, mom.
Gr. Mörner: Den siste värde talaren har redan fästat upmärksamheten
på de oegentligheter, som genom det ifrågavar. beslutet
kunna upkomma. Det var endast med afseende derpå, att
Utsk. har grundat sitt tillstyrkande i sista punkten på förutsättning
af Wermlands reg:tes uphörande, som jag begärde ordet. Jag skulle
tro att om betänk, i oförändradt skick bifalles, detta motiv icke kan
annat, än qvarstå, och att, dä det ännu är ovisst hvad utgång frågan
om regrtets indragning får, det är nödigt att punkten till Utsk.
återremitteras.
Hr von Hohenhausen: Jag har begärt ordet endast för att
helt och hållet instämma uti hvad Hr Ekströmer yttrat. Den enda
anmärknm vid Utsk:s beslut, må dock tillåtas mig, att deruti säges
om Reg:ts-läkaren vid Kronprinsens Husarreg:te, alt 450 r:dr lära
kunna anses vara en skälig vedergällning för hans tjenst. Jag hemställer
huruvida icke detta skäl likväl bör förfalla. Då man jemför
hans befattning med de öfriga Reg:ts-läkarnes inom arméen, så finner
man att han med samma tjensteåligganden är mycket svagare
aflönad. Jag anhåller derföre att denna punkt må blifva återremitterad
och i sin helhet af Utsk. betraktad utur en mera gynnande
synpunkt, således äfven med afseende på Reg:ts-läkaren vid Wermlands
Fält-jägarereg:le efter det ännu står i vida fältet, huruvida
detta reg:te kommer att indragas eller icke.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag förmodar att Ståndet
med anledn. af de anmärkmr, som nu äro gjorda, återremitterar
punkten i sin helhet. I annat fall får jag, pä de skäl, som Gr.
Mörner framställt, anhålla att Hr Frih. o. Landtm, måtte skilja frå-«
gan om Wermlands Fält-jägare reg:tes läkare ifrån det öfriga. Jag
anser likväl bäst att punkten i det hela återremitteras.
Hr Ekströmer: Då Hr von Hartmansdorff i sin framställning
begagnade uttrycket att ”punkten i sin helhet måste återremitteras,
” så anhåller jag till undvikande af allt missförstånd få erinra,
att det icke är 8:de punkten i sin helhet, utan endast mom.
c) af 8:de punkten hvarå jag begärt återremiss. Momme a) och
b), som äro bifallne, kunna icke inbegripas i denna återremiss;
hvilken jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, vid proposm behagade
iakttaga.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R.
o. Ad. bifölle mom. litt. c, af förevar, punkt ropades ja och nej,
I) e n 23 April f. m.
39
hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Gr. Mörner begärde votering.
Hr Ribbing, Arvid: Jag vågar framställa den anhållan, att
Hr Frih. o. Landtm, täcktes ännu en gång göra förnyad framställning
af proposin, så hoppas jag att voteringen skall kunna undvikas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att sedan lian redan
tillkännagifvit huru han upfattat svaret å den gjorda proposin
samt votering derom blifvit begärd, förnyad propos. i ämnet ej
kunde framställas.
Uplästes till justering samt godkändes följande voterispropos.
Den, som bifaller mom. litt. c, i 8:de punkten af StatsUtskrs
utlåt. N:o 85, voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot berörde mom. gjorde anmäknir
föranleda till detsammas återremitterande.
Hr Ribbing: Jag får vördsamt hemställa att II. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, täcktes framställa propos. om icke II. R. o. Ad. efter
slutad votering behagade åtskiljas.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att
hans afsigt vore att ännu någon stund efter voteringens slut fortsätta
föredragningen af ifrågavar. utlåt., och att H. Ex. finge hemställa
om icke R. o. Ad. behagade tillåta att plenum fortsattes.
Ropades ja.
Sedan härefter voteringen försiggått befunnos rösterne hafva
utfallit som följer:
Ja — 9.
Nej — 69.
Mom. litt. d, ang:de anslag af 3S0 r:dr till aflöning ät
%:ne underläkare vid allmänna Garnisons-sjukhuset.
Hr Ekströmer: Då StatsUtsk. stödt sitt afstyrkande af bifall
till K. M:s nåd. framställning i detta afseende på det förhållande,
att enl. Sundhets-colhii upgift, ledidigheter till ifrågavar.
2:ne fältläkare-pensioner icke kunnat fyllas i brist på sökande, så
har ett missförstånd egt rum, i anledn. hvaraf jag vill uplysa, att
Sundhets-colhm begärt att till fällläkare-korpsen återfå dessa bägge
pensioner af 175 r:dr hvardera, egentligen derföre, att de äro de
enda, som upgå till detta belopp. Tvänne andra finnas pä 150
r:dr hvardera och de återstående upgå blott till 100 r:dr. Sundhets-colhm
hade anfört hos K. M., att om colhm finge disposition
af dessa 2:ne pensioner till 2: ne fältläkare, så hade vi hopp att
få dem besatta, och i hopp att ernå dessa högre pensioner skulle
man till en början nöja sig med de lägre pensionerna. Om säle
-
40
Den 23 April f. m.
des Utsk. hade fästat behörigt afseende derpå och velat begagna
samma skäl, så hade Utsk. åtminstone kunnat ställa så till, att man
kommit i tillfälle att höja de 2:rib äldstas pensioner till 175 r:dr
i st. f. att de nu utgöra 150 och att flertalet får nöja sig med
100 r:dr. Jag har velat meddela denna uplysning, som åtminstone
borttager en motsägelse, som synes ligga deruti att begära flera
pensioner när man icke kan besätta dem man har.
Om 11. o. Ad. tillåter att denna anmärkn. får till Utsk. åtfölja
äterremissen af betänk, för öfrigt, så skall jag vara tacksam.
Gr. Mörner: Det är förut uplyst, att åtskilliga Bataljonsläkareljenster
stå vakanta af brist på sökande. För att afhjelpa detta
förhållande, har Utsk. tillstyrkt och R. o. Ad. äfven bifallit förhöjda
aflöningar åt dem. Detta kommer att erfordra ett betydligt
antal läkare för att fylla dessa platser. Att f. n. genom bifall till
framställningen i sednare delen öka behofvet af läkare ännu mera,
tror jag möjligen icke skulle vara afpassadt med tillgången på läkare
till platsernas fyllande. Möjligen skulle således ett bifall till
Utsk:s förslag vara mera på sitt ställe, då man blott föreslagit alt
en för annat ändamål undanryckt tillgång hädanefter skulle till det
dermed afsedda ändamål användas.
II. Ex. Ilr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å förevar,
mom. framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med
nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Mom. litt. e, ang:de fördelning på vederbör, anslag under
hufvudliteln af lönerne för läkarne vid arméens reg:ten
och korpser samt vid allmänna garnisonssjukhuset, äfvensom
uptagande serskildt tinder ny rubrik: ”fällläkarestaten”, af
den för fältliikarekorpsens chef beräknade aflöning m. m.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i detta mom. yttrat.
9:de punkten, ang:de chefsindelningen vid f. d. Adelsf(iner
eg:/et.
Hr Lefrén: Jag har icke begärt ordet för att motsätta mig
bifall, utan blott för att göra en anmärkn.
Man ordar ouphörligt om förenklade organisationer, och det
har nästan blifvit en manie att flytta öfver alla inkomster till Statsverket
och låta utgifterna derifrån utgå. Nu afslyrkes det derföre
att det icke gör någon reda i administrationen. Jag tillstyrker bifall
till Ulsk:s betänk.; men gör denna anmärkn. såsom ett curiosum.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan.
10:de punkten, ang:de öfverskottet af de indelningsräntor,
som förut ingått ensamt till rusthållare vid södra bataljonen
af Bohus läns reg:te; 31 :te punkten, ang:de anslag
för inrättande af instruktions-kompanier vid indeldta infanteriet;
och 12:te punkten, ang:de reservationsanslaget till ersättning
för utöfver rnarkegungspriset förhöjd betalning till
inq var terings gifvare för ilagporlioner vid indelta regUenes
marcher till och från möten.
Den 23 April f. m.
41
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt.
13:de punkten, ang:de anslag till löneförhöjning för reg:ts•paslorerne
vid Gardes- och Artilleri-reg:tene.
Hr von Hohenhausen: Jag förmodar att Utsk. har förbisett
att rikets sednast församlade Ständer till K. M ingingo med anhållan
om uphörande af den dubbla tjensteårsberäkningen äfven för krigsprester
och att de uti denna underd. skrifvelse derjemte anhöllo
att K. M. ville till nästkommande riksdag afgifva förslag till en
skälig indemnisation för den förlust, som desse prestman derigenom
skulle komma att lida. Sin önskan hafva R. St. fått upfyld, men
nu vill Utsk. ej tillstyrka bifall för den billiga ersättningen. Jag
hemställer, huruvida ett sådant förfarande kan anses vara R. St.
värdigt och vågar förutsätta en bättre utgång af saken om betänk,
blifver ålerremitteradt, hvarom jag vördsamt anhåller.
Häruti hördes några ledamöter instämma.
Hr Lefrén: Jag instämmer äfven i begäran om återremiss.
Jag kan verkligen icke inse, huru pastorer, som tjenstgöra vid en
garnison i Carlskrona der sjöfolk är samladt, kunna hafva mera att
göra, än pastorer, som tjenstgöra i Stockholm, der trupper till fots
äro samlade. Det förefaller mig besynnerligt. Icke kan sjöfolket
vara mer ogudaktigt och behöfva mera själavård, utan vi få väl dela
jemnt om jemnt i det fallet.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fästa Ståndets upmärksamliet
derpå, att då den högre tjensteårsberäkningen betogs lärare vid
elementarläroverken, så skedde det på det sättet att blott den,
som ville åtnjuta den ökade aflöning, hvilken blifvit dem anslagen,
mistade sin högre tjenstårsberäkning, hvaremot den bibehölls af en
hvar, som afsade sig de ökade penningeförmånerna. Hvarföre skall
en Regtspastor behandlas oblidare än en skollärare. När K. M.
på R. St:s begäran har betagit Reg:tspastorer rättighet till förhöjd
tjensteårs-beräkning under sådan förutsättning, som Hr von Hohenhausen
redan omförmält, så måste väl 11. St. medgifva ersättning
så väl åt dessa som andra personer, hvilka befunnits i samma belägenhet.
Om R. St. sade lika med StatsUtsk., att man utan någon
förhöjd aflöning nog ändock får lleg:tspastorer, så skulle ju
Konungen föranlåtas för Reg:tspaslorerne förklara, det de för att icke
lida orätt, skulle återfå den tjensteårsberäkning, hvilken Konungen
förut på R. St:s begäran, dem frånkänt. Kan sådant vara lämpligt?
Jag instämmer med dem, som begärt återremiss.
Hr af Puke, Folke Magnus: Utan att vilja inlåta mig uti,
huruvida gudaktigheten är större inom flottans personal, än inom
garnizons-reg:tena, får jag uplysa om att det är den skilnaden emellan
Reg:tspastorn i Calskrona och de pastorer, som afses i Utsk:s
betänk., alt den s. k. amaralitets-församlingen består af 8000 personer,
hvilket måste medföra villa mera besvär än ett garnizonsreg:te,
der truppens hela antal går till 800 man.
Hr von Hohenhausen: Afven med fara att skada den sak,
i 2
Den 23 April f. m.
för hvilken jag talar, anser jag mig böra, för ärlighetens skull, rälta
ett misstag, som Hr von Hartmansdorff har, förmodligen aldeles
ovetande, begått. Genom det K. M:s beslut, som borttager den högre
tjenstårsberäkningen för Regdspastorer, fastades vid den dubbla tjenslårsberäkningens
försvinnande det vilkor att stadgandet icke skulle
tillämpas pä dåvande Regdspastorer.
Jag vidhåller likväl mitt yrkande på återremiss, enär Regdspastorerne
i alla fall äro så illa lönade, att det blir ganska svårt
att få dertill passande personer. När hoppet om hastigare befordran
blifvit borttaget, aldra hälst som dessa tjenster vid garnizonsregt:ne
äro ganska trägna såsom förenade med upsigten öfver soldatbarn-skolorna.
Jag fortfar att yrka återremiss.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till
bifall, å förevar, punkt, ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt
gjorde anmärkmr föranleda till återremiss, samt då härvid ropades
starka ja, jemte åtskilliga nej förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
mern., utlåt, och betänkm nemi. från
Constit u tio ns-Uts kottet:
N:o 6, ang:de verkställd granskning af de uti Statsrådet förde prot.
Stats-Utskottet:
N:o lil, i anledn. af väckt motion om ett lån förberedande
af sunda och ändamålsenliga bostäder åt den arbetande klassen inom
hufvudstaden;
Bevillning s-Utskottet:
N:o 4, ang:de grunderna för den blifvande allmänna bevillningen
samt föreskrifterne för deras tillämpning;
Lag-Utskottet:
N:o 21, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag,
ang:de serskild nämnd för bestämmande af skadestånd i hvarjehanda
fall;
N:o 22, i anledn. af återremiss utaf LagUtsk:s betänk. N:o
9, öfver väckt motion om förändring af det uti 17 kap. 16 § R.B.
föresksifna formulär till vittnesed; samt
N:o 23, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 13,
äfver väckt fråga ang:de dels förändring i ordningen för val till
Häradsnämnd, dels ock minskning i det antal nämndemän, som
fordras för fullsuten rätt.
IL R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck.
Den 23 April e. m.
43
Onsdagen den 23 April 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för denne dag f. m. samt plen. prot.
för d. 29 sistl. Mars e. m.
Fortsattes pröfningen af StalsUlsk:s d. 16 och 19 dennes på
bordet lagda uti. N:o 85, ang:de reglering af utgifterne under Riskstatens
Fjerde hufvudtitel.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Då jag på f. m. hade ordet,
förglömde jag att anföra, som ytterligare skäl för milt yrkande om
inrättande af serskild Ingeniör-trupp, några omständigheter, dem det
torde tillåtas mig att nu få framställa. Under sista kriget mellan
Sverige och Ryssland 1808, kom man mer än en gäng och beklagligen
ganska ofta i tillfälle alt erfara bristen af kunnige och vid
fältarbeten vane timmermän, serdeles i ett land sådant som vårt
fordna Finland, hvilket nästan i alla direktioner är genomskuret af
djupa floder, strömmar och andra vattendrag, och hvilkas öfvergång
under nämnde krig ofta måste fördröjas, i saknad af kunnige arbetare
i brobyggnadskonslen och till skada för krigsoperationerne.
Som bevis härpå, och då jag ej anser mig böra upgifva andra
förhållanden än dem, vid hvilka jag varit åsyna vittne, vill jag till
en början blott omnämna, alt efter affären vid Alavo der Ryssarne
blefvo slagne och måste draga §ig tillbaka på andra sidan Wirdois,
under hvilken reträt alla broar mer eller mindre förstördes, kunde
Svenska trupperne, i saknad af tillräckligt antal kunnige timmermän,
eller rättare, brobyggare, ej sä fort som möjligt i ordningsätta de
mellan förenämnde ställen liggande broar, synnerligast den stora bron
vid Wirdois, i följd hvaraf också fienden nästan ostörd kunde fortsätta
sitt återtåg.
Den bro äter, som vid Idensalmi låg emellan de Svenska och
Ryska trupperne och efter slilleslåndels upsägning från Ryska sidan,
af oss förstördes, iståndsattes likväl så hastigt af de fiendtlige broarbetarne,
under Svenska artilleriets och infanteriets mördande eld,
att den Ryska fördelningen kom i tillfälle att nästan samtidigt med
de Svenska förposternes indragning till hufvud-korpsen anfalla denna
sednare, hvaraf ovillkorligen följden blifvit den Svenska fördelningens
nederlag och förskansningarnes intagande tillika med det deruti
befintliga artilleriet, hade ej den utmärkt skicklige, alltid väl beräknande
Brigad-chefen Sandels, samt de under hans befäl stående truppers
allmänt kända tapperhet och mannamod afslagit det med stor
öfverlägsen styrka gjorda anfallet, hvarigenom fienden tvangs lill
återgång öfver samma bro.
Händelsen från 1809, vid Hörnefors bruk, och bron derstädes är
temligen väl känd; det var de Ryska broarbetarnes skicklighet, att
genast och under pågående strid reparera den af Svenskarne rifna
44
Den 23 April e. m.
bron, som vållade att Svenska arméen nästan steg för steg förföljdes
och kostade oss förlusten af mycket manskap och många officerare,
bland desse den utmärkt tappre Öfverste-löjlnant Duncker vid Savolax
Jägare, som der föll ett offer.
Under kriget i Norrige 1814 kunde ej den s. k. Kölilbergs bro
öfver Glommen, som af Norrmännen blifvit rifven, och hvarest de
fattat posto, i saknad af tillräckligt och dugligt bro-arbelare-manskap
så hastigt iståndsättas, som önskligt varit, ulan måste en fördelning
af Svenska arméen passera nämnde flod nedom bron på pråmar och
dymedelst fördrifva fienden, hvarefter först bron kunde försättas i
skick att blifva praktikabel för den öfriga arméen.
Man får ej, för att gynna ett visst vapen, åsidosätta hvad öfrige
vapen behöfva, emedan alla tillsammans utgöra länkar i det liela;
och aldraminst får man, för tillfälligtvis inträffade händelser, göra
slutsatser, lill grund för sitt afstyrkande af medel till fyllande af
allmänt kända behof. Afviker man från denna regel, kunna resultater
inträffa, som högst menligt inverka på inre och yttre förhållanden
och ojemförligt mer än upoffringen af några tusen r:dr för ett
så vigtigt ändamåls upnående, som inrättningen af en Ingeniör-trupp
i Svenska arméen.
Jag anhåller att detta mitt anförande må åtfölja den i ämnet,
redan pä f. m. beslutade älerremissen.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag trodde mig hafva
förnummit, att, innan propos. i f. m. plenum framställdes, den frågan
gjordes, huruvida diskussionen i sak var slutad. I fall så var
händelsen, tror jag icke nu det vara räfla tillfället att framkomma
med ytterligare framställningar i saken. Ar diskussionen ännu öppen
så kan åtskilligt vara afl yttra ifrån den sida hvarifrån jag ser saken,
men i motsatt förhållande tror jag ej det vara lämpligt att inlåta
sig på nytt i diskussion om ett redan afslutadt ämne.
Uppå härefter framställd propos. bifölls, att Ur Aminoffs nu afgifna
yttrande finge åtfölja den på förmiddagen beslutande återremissen
af Gfle punkten i StalsUlsk:s ifrågavar. utlåt.
Härefter förekom
14:de punkten, nng:de löncanslag för S Sergeanter vid
hvartdera af Svea och Andra Lifgardes-reg:lene samt väckte
motioner om indragning af samma reg:ten.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag inser mycket väl att
så väl inom Ståndet som Utsk., det är majoritetens vilja, sorn bestämmer
beslutet, och alt orsaken till den lystnad, som militär-ledamöter inom
StatsUtsk. i denna fråga iakttagit, härrörer deraf alt de ansett sig
icke kunna göra sina meningar gällande; — det oaktadt, och om jag
än skulle röna motstånd, vill jag försöka att tillvägabringa en återremiss.
Jag anser att StatsUtsk. saknat fullkomlig kännedom huru med
garnizons-tjenstgöringen i hufvudstaden sig förhåller och hemtar
stöd till denna min förmodan både af pncmisserne lill de dragne
konklusionerne och af de resultat hvartill Utsk. kommit.
Den 23 April e. m.
45
Utsk. säger: ”Vid flere föregående riksdagar hafva R. St. fått
emottaga framställningar om ökade anslag till Gardes-reg:tene; dessa
framställningar hafva hos Sländerne rönt mer och mindre framgång:”
i fall icke påpekande af detta skall utgöra en ren persifflage, så får
jag förklara det jag ej vet hvad detta ”mer eller mindre framgång”
skall betyda: men som skäl förekommer: ”Till ådagaläggande deraf
torde Utsk. få omnämna att vid 1828—1830 årens riksdag, beviljades
tillökning i anslagen för Svea Lifgarde med 5,390 r:dr samt
för Andra Lifgardet med 5,500 r:dr, till förbättrande hufvudsakligen
af underbefälets löner samt mathållningen”. För att icke göra
mig skyldig lill misstag vill jag nämna att jag för ögonblicket ej
minnes, hvad underbefälets löner utgjorde åren 1829 och 1830 —
men hvad jag mycket väl minnes, det är alt med denna tillökning
som antydes, utgör underofficerens lön 15 r:dr i månaden, eller något
mindre än hvad något hvar på delta rum gifver sin betjent i lön.
Detta är de förmåner som Gardes-reg:tene från Sländernes sida
hafva åtnjutit. Nu kommer jag till motivcrue, som Utsk. framställt
för sitt afslag; Utsk. säger: ”då på hvarje kompani finnas 2:ne officerare,
hvilket synes vara tillräckligt för värden om beklädnads- och
remtygs-persedlar m. m. och den närmaste tillsynen öfver manskapet
bör af dem, med det verksamma biträde, som af distinktionskorporalerne
och vice-korporalerne är att påräkna, ulan svårighet
kunna handhafvas.
I det första instämmer jag fullkomligen med StatsUtsk. d. v. s.
att jag anser de tvä på Stat varande under-officerarne alldeles tillläcklige
för vården om beklädnads- och remtygs-persedlar, ja, jag vill
gå än längre, och påstå att en kan vara tillräcklig, af den orsak att
dessa persedlar äro på passevolance och att således kompani-cheferne
sjelfve få bidraga till tillsynen deröfver. Men det kan så mycket
mindre vara StalsUtsk:s' mening att desse underofficerare ensamt skola
vara till, för att se efter munderings- och remtygs-persedlar, som
Utsk. derjemte yttrar att de två äro nog för närmaste tillsynen af
manskapet: deruti har StatsUtsk. begått eli oändligen stort misstag.
Förhållandet med under-officerarne är nemi. att de skyldra på
papperet, men finnas sällan i kasernerne, och kunna icke beräknas serdeles
ofta för korapanierne, emedan de oftast äro kommenderade för
dagen, med från kasernen utgående kommenderingar. Utsk. har vidare
talat om och likasom påpekat organisationen, i följd af det af
R. St. vägrade anslag vid 1840 och 1841 årens riksdag: utan att
allt för mycket vilja fästa mig vid, om den organisationen haft menliga
följder eller icke, må det tillåtas mig alt yttra, att det är icke
serdeles lätt att organisera, då man saknar medel för lillvägabringande
af organisation. Visserligen skedde indragning på antalet af
under-officerare, men erfarenheten har visat att det var omöjligt och
blir det äfven, att bestrida garnisons-ljenstgöring som sig bör utan
dessa under-officerare. Detta är något, som jag ber att R. o. Ad.
måtte behjerta, ty förhållandet är verkligen, att de äro högeligen af
behofvet påkallade.
En ny organisation har äfven blifvit försökt, nemi. införande af
distinktions-korporaler, till hvilkas aflöning 800 r:dr b:co för hvar
-
46
Den 23 April e. m.
dera af Gardes-reg:tena anslagits; men olägenheterna af denna korporalsklass-instiftelse
har icke varit så i ögonen fallande, under det
att till indragning föreslagne sergeanlerne ännu funnos qvar vid
reg:tene, ty sä länge var allt godt och väl; olägenheterne skulle först
visa sig i sitt rätta ljus när dessa under-officerare hunnit att försvinna.
Man behöfver endast hafva Ijenstgjort en månad, ja, 8 dagar
endast, för att se att det icke är detsamma att hafva distrikt-korporaler
som de gamle underofficerarne. De förre må vara aldrig så
bra och pålitlige, de kunna dock ej jemföras med de sednare, ty
truppen är van alt dagligen se dessa korporaler och umgås med dem,
hvaraf följer mindre respekt, hvaremot delta icke är förhållandet
med under-officerarne, dem manskapet aldrig blifvit vandt alt betrakta
som sina närmaste kamrater.
Det torde tillåtas mig att fästa upmärksamheten äfven på det
besynnerliga förhållandet, att de i Stockholm, med daglig tjenstgöring,
garnizonerade reg:tene hafva 2 under-officerare pä hvarje kompani
under det att inom hela indelta arméen finnas 5 på hvarje
kompani, låt vara alt dessa bestå af 120 man, under det att Gardes-reg:tenes
kompanier ej bslå af mer än 100.
Jag anhåller att detta betänk, på de grunder jag framställt,
måtte återremitteras och att Utsk. ville taga i öfvervägande nödvändigheten
af det begärda anslaget, hvilket jag anser vara lika mycket af
behofvet påkalladt, som många andra anslag, hvilkas utgående Utsk.
tillstyrkt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har icke begärt ordet för att
bestrida Frih. von Stedingks påstående eller att den K. proposm
varit af behofvet högt påkallad; men då lian uttalat sin förundran
deröfver, att ingen af StatsUlsk:s militär-ledamöter reservationsvis
yttrat en olika tanka mot den Utsk. i förevar, utlät, uttryckt, ber
jag att få nämna en sak, som torde sprida ljus i denna fråga. Inom
Utsk. förfäktades nemi. vid denna frågas föredragning, ett väckt förslag
om betydlig reduktion af Gardes-regderne, hvilket förslag i Utsk.
föll med blott en rösts majorilé. Jag hemställer, om under sådant
förhållande det varit serdeles hoppgifvande att söka genomdrifva en
förhöjning i anslaget för just samma reg:te. Jag tror det icke och
följaktligen icke heller att återremiss af Utsk, i denna punkt, kan
verka till det ändamål hvartill bemälte Frih. syftat.
Delta har jag velat yttra, för att uplysa såväl Frih. von Stedingk som
R. o. Ad. att de i ämnet sakkunnige inom StatsUtsk. ingalunda förbisett
vigten af att gifva Gardes-regdene ökadt underbefäl men också
att de icke blundat för vådan att sätta allt på spetsen för att vinna
något, jemförelsevis af mindre vigt.
Frih. von Stedingk: Jag har intet ögonblick tvekat att tro,
det ju de ledamöter af StatsUtsk. hvilka tillhöra militär-ståndet tänkt
helt olika mot hvad i punkten blifvit yllradt och till och med att så
vore förhållandet, fast de ej lyckats göra sina åsigter gällande; men
jag kan ej dela åsigten om försigtigheten att underlåta försvarandet
och genomdrifvandet af en nödig ansedd förbättring, derföre
att en afvita motion väekts om reduktion af regden, med hvilkas
Den 23 April e. m.
47
behöflighet vid vissa tillfällen man kommit under fund. På slika förslag
har jag ingenting annat att svara, än att jag beklagar alt den K.
propos:n icke inkom lill Sländerne 1848, då jag förmodar att såväl
SlatsUtsk:s som Ständernes tillstyrkan blifvit helt annorlunda. Jag
fortfar i mitt förra yrkande.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Fullkomligen instämmande
med Frih. von Stedingk i afseende på behööigheten af det
för Gardes-reg:tene begärda anslag till ökande af under-officerarnes antal
pä kompanierne frän 2, till 3, ber jag ytterligare fä för denna
mening anföra tvenne skäl. Det ena är att dessa reg:len fått ett
nytt tjenstebestyr, som dem förut icke tillkommit, men som gör behofvet
af ett större antal under-officerare än mera påfallande, jag
menar nemi. Beväringsmanskapets exercerande; och det andra skälet
är, alt om man ock skulle betrakta (det jag visserligen icke gör)
under-officersbeställningarne ur den inskränkta synpunkt, som Utsk.
synes hafva gjort, nemi. att deras hufvudsakligaste ändamål vore att
tillse det rustkammaren med allt hvad lill den hörer vore i god
ordning och hölles vid makt, så tillhörer detta åliggande väl egentligen
fahnjunkaren och då hvarje kompani-chef bäst vet af hvilken
vigt det är att ega en för denna plats duglig och bepröfvad person
och huru svårt det är alt få en sådan, blifver det således äfven ur
detta skäl nödvändigt att inom kompanierne linnas utom fahnjunkaren
minst tvenne andra under-officerare alt välja mellan då den
förres afgång skall ersältas. Fordom funnos vid de värfvade reg:tena
3:ne under-officerare på kompaniet utom fahnjunkaren. Nu är antalet
vid Gardes-regitene nedsatt till 2, inbegripen den sistnämnde,
och jag anser således på redan anförde skäl det vara omöjligt för
dessa reg:ten att bestrida sin tjenstgöring, såvida de icke erhålla den
i Konungens propos. föreslagna tillökningen till aflöning åt de behöflige
sergeanlerne; hvarföre jag förenar mig med Frih. von Stedingk
i begäran om ålerremiss.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag lager mig friheten fästa
11. o. Ad:s upmärksamhet på de sista raderna i denna punkt, deri
Utsk., med hvad det ofvan yttrat, säger sig hafva besvarat ej mindre
Hr Winges inom BorgareSt. än ock åtskillige ledamöters af BondeSt.
förslag om Gardes-reg:nas indragning. Den meningen lärer icke
R. o. Ad. ämna att återremitera, utan lärer återremissen böra inskränka
sig till frågan om de nya sergeant-lönerne, hvaremot R.
o. Ad. i öfrigt torde besluta att anslaget för Gardes-reg:tena i öfrigt
upföres i Riksstaten, i öfverensstämmelse med hvad Utsk:s yttrande
i denna del redan innehåller.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag instämmer med dem,
som anhålla, att R. o. Ad. måtte bevilja återremissen. Jag vet af
egen erfarenhet huru behöflige Gardes-reg:tene vid vissa tillfällen
äro, och min stämma skulle förmodligen icke kunna höjas vid detta
tillfälle om ej berörde reg:te funnits.
Hvad som händt mig, kan äfven hända andra och bäst är att
icke blottställa någon för sådane äfventyr.
Jag säger detta icke blott af den tacksamhet jag personligen är
48
Den 23 April e. m.
Gai'des-reg:tene skyldig utan äfven af den vård jag är pligtig att
hafva om samhällets amanna säkerhet.
II. Ex. FIr Frih. o. Landtnäs häräfter till bifall å Utsk:s i förevar.
punkt afgifna utlåt, framställda propos., besvarades med starka
nej, blandade med ja.
Då sedermera H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till återremiss, ropades ja
och nej, hvarjemte
Frih. Palmstjerna anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller att proposm måtte delas i afseende å denna punkt,
sa att serskildt den mening uttryckes, som jag antydt, att Gardesreg:tenes
anslag upföres oförändradt i Riksslaten.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. bifölle
förra delen af Utsk:s i denna punkt afgifna utlåt., hvaruti bifall lill
det af K. M. äskade anslag för Sergeanter vid Svea och Andra Lifgardes-reg:tene
blifvit afstyrkt.
Ropades starka nej, blandade med ja.
Då härefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot
samma del af ifrågavar. punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas
återremitterande, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå
H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. godkändes Utsk:s i sednaste
delen af denna punkt afgifna yttrande, ang-.de väckte motioner, rörande
ifrågavar. regrtens indragning.
15:de punkten, ang-.de Wermlands Fältjägare-reg:te.
Frih. Palmstjerna: I afseende å denna punkt torde intet
annat beslut böra fattas än om densammas läggande lill handhne.
Då 11. o. Ad. återremitterat Utsk:s förslag att en skrifvelse till
K. M. skulle ingå ronde indragning af Wermlands Fältjägare-regite,
så får jag nämna att denna återremiss är under behandling i Ulsk.
men emedlertid är anslaget för regdet upfördt på Riksstaten och intaget
bland de öfriga summorna på tabellen, som åtföljer utlåt.
N:o 85.
Denna punkt torde således, som sagdt är, endast böra läggas
ad acta; och då R. o. Ad. godkänt tabellen, som åtföljer Utsk:s utlåt.,
så är i och med detsamma nuvar. anslaget för detta reg:te bifallet.
R. o. Ad. ansåg denna punkt ej erfordra annan åtgärd än alt
läggas till handlingarne.
16:de punkten, ang-.de anslag till löneförbättringar vid
ytr tiller i-r cg: tene.
Hr Edenhjelm, Gillis, upläste följande:
Då jag bär på detta ställe väckte motion om Artilleri-personalens
förbättrande lönevilkor, så hade jag väl hört, att H. M. Konungen,
Den 23 April e, m.
49
nungen, af4Ständerna begärt omkring 20,000 r:dr för de 3:neArtilleri-reg:tenas
behof, men jag kunde ej föreställa mig att denna
ringa summa var till förbättrandet af lönevilkor, för den i alla afseenden
vanlottade personalen; ty i den händelsen hade jag ganska
väl bordt känna, att mina bemödanden blifvit fruktlösa, helst StatsUtsk.
, nu, som förhållandet alltid varit, ser mera på besparingar, än'
på behofven, och derföre fann sig bäst belåtet med, alt till den
del medgifva den K. proposm. Då jag anförde min ifrågavar. motion,
var min mening, icke allenast, att gagna det vapen jag under
så många år haft hedern att tillhöra, utan äfven fäderneslandet; och
jag hoppades alt dess ombud medelst mina, under lång erfarenhet,
grundade uplysningar, skulle komma i tillfälle, att göra rättvisa åt
det vapen, som under krigstillfällen är af sådan väsendtlig betydenhet,
och som vid dylikt tillfälle icke lemnar tid för att organiseras.
Då jag i många år förgäfves sökt orsaken dertill, att' Artilleripersonalen
skall vara sämre lottad än den öfriga delen af arméen,
så vill det synas som dertill icke finnes annat skäl än den gamla
sägen, att ju mera menniskan är sysselsatt, ju mindre är hon i tillfälle
att njuta lifvets nöjen och beqvämligheter, som alltid äro förenade
med kostnader, och således kan åtnöjas med mindre inkomster,
än den som har mindre att göra, hvarföre Utsk. ansett sig böra
kunna göra en besparing till Statens gagn, å den löneskillnaden,
som är emellan Artilleri-personalen, och dess vederlikar inom andra
vapen. Huruvida denna besparings-grundsats för Statens behofver är
moraliskt riktig, öfverlåter jag till R. o. Ad:s eget bedömande.
Uti min motion, som jag ytterligare hänvisar lill Ulsk:s granskning,
åberopade jag åtskilliga besvärligheter och faror, för hvilka Artilleri-personalen
äfven under fredliga tider är blottställd, emot personalen
vid andra vapen, men glömde att nämna att befälet vid
Götha Artilleri-regrtet, äfven förlorat i sina inkomster, genom att
Stäuderna åtagit sig inqvarterings-skyldighelen för de garnizonerade
reg:tena. Under de 45 år jag tjenstgjorde i Götheborg, satte stadens
aktningsvärde inqvarterings-skyldige sig aldrig emot att föröka inqvarteringen
i förhållande till hyrornas stegring, som i början af detta
sekel för en suhaltern-officer gick till 33 r:dr 16 sk. b:co, och när
staden befriades från denna utgift till 95 r:dr b:co årligen. För
närvar, tror jag visst att hushyrorna i Götheborg, äro bland de dyraste,
icke allenast i Sverige, utan kanske nära nog i hela norra
Europa. Hade Götheborgs stad nu varit skyldig att bekosta inqvarteringen,
så är jag fast öfverlygad om, alt inqvarteringsgifvare i förhållande
lill prisen på hushyrorna, rättat afgifterna, men någon sådan
rättvisa af staden mot inqvarleringstagare är troligen nu icke
att påräkna.
Att Artilleri-officern, dessutom är underkastad utgifter i och
för sin tjenstgöring, utgörande en ren motsats, till andra tjenstemäns
sportler, kan lätteligen inses, om man betraktar följande förhållande.
När batterierna, som består af 8 pjeccr hvardera, och af
860 serskilta persedlar tillhörande materielen, om somrarne uttages
till exercis, eller marcher, tilldelar batteri-chefen 2:ne pjecer med
6 H. 4
50
Den 23 April e. ra.
tillhörande materiel, till hvar och en af de 4 till batteriet kommenderade
officerare (som i brist af officerare vid regitet, under exercisen
måste tjenstgöra vid det ena batteriet efter det andra). När
tiden kommer att dessa pjecer, med materiel skola lill Batteri-chefen
återlemnas, så är det naturligt, att han icke ulan den noggrannaste
besigtning kan emottaga dem, hvarföre den ansvarige afdelnings-befälhafvaren
på egen bekostnad får ersätta allt det felande, som icke
med krigsrälts-prot:r kan styrkas, när och huru pä hvad sätt skadorna
eller förlusterna upkommil. Alt många sötjer och remmar,
m. m. d., bortkomma genom underlydandes vårdslöshet kan icke
bestridas, men ingen officer hvarken kan eller vill lagföra en fattig med
6 sk. aflönad artillerist, för en sådan felaktighet, hvarföre han sjelf
måste betala skadan, som ofta icke blir obetydlig när man noga
granskar 1,784 serskilta persedlar, som hvarje afdelnings-befälhafvare
vid ett 12:få batteri, utan manskapets beklädnad, hästar och fordon,
har att ansvara för. Ett 24:2* batteri har vida större, men ett 6:u
deremot något mindre materiel att ansvara för.
1 följd af hvad jag nu haft äran anföra, hemställer jag vördsammast
till R. o. Ad:s bedömmande, om icke en löneförhöjning
för artilleri-personalen i likhet med hvad jag föreslagit eller minst i
enlighet med Artilleri-komitens förslag är högst nödvändig. Troligen
finnes ingen i enskilt mans tjenst, med så mänga och besvärliga åligganden,
som artilleri-personalen, som derför erhåller så ringa vedergällning.
Hvad den K. propos. om artilleri-personalens lönevilkor beträffar,
så finnes väl ingen, som icke nogsamt känner H. M. Konungens
ädla afsigter, för sä väl sitt rike, som sina tjenare, och upskattar
värdet af den omsorg K. M. hyser för det skattdragande jordbruket,
men för min enskilda del vågar jag icke tillstyrka bifall lill den K.
proposrn, efter jag tar för afgjordt att artilleri-personalen derpå
komme föga att vinna, men säkert att så till vida förlora, som R.
St. troligen snart nog skola hinna till den uplysning och finna, att
artilleri-vapnet, icke är något underordnadt, emot arméens öfriga
vapen, och således i aflöning icke heller bör vara det.
Skulle R. St. bifalla Uisk:s betänk., så medför det den olägenheten,
att kommande Ständer, med säkerhet kunna vänta många
kraftfullare motioner om denna angelägenhet, än den jag haft äran
framföra, väl ihågkommer, alt löne-lillökning vid denna riksdag varit
bifallen, — men förgätit obetydligheten deraf, och i grund deraf
afslä de billigaste fordringar.
Ulsk. nämner i sitt betänk, icke ett ord om truppens behofver
af förbättrad aflöning, som jag förmodar kommer deraf att Ulsk.
icke gjort sig mödan, att granska eller ens genomläsa min motion,
som jag tror hade varit så väl Ulsk:s ovilkorliga skyldighet, som min
lagliga rätt, att fordra.
Att Artilleri-batteri-cheferne, ännu i likhet med hvad förhållandet
var under min tjenstetid, genom lock och öfvertalningar kunna
anskaffa personer, som mot 6 sk, aflöning utom brödet, vilja åtaga
sig skyldigheten, att under vissa år tjenstgöra vid det äfven under
Den 23 April e. m.
•V
fredlig tid i så många hänseenden farliga vapen, förundrar mig,
hvartill jag icke kan anse annat skäl än den lockande handpenningen.
Man säger väl att truppens vilkor, under sednare tider ansenligen
förbättrats, men då myntet försämrats under det att priset på
lifsförnödenheter stigit, så är han nu sämre lottad. Lägger man nu
till, alt då artilleristen hade skenbart lägre aflöning var lian berättigad
till, att på fridagar söka arbetsförtjenst, för sin och sin familjs
bergning, nu deremot är han aldrig ledig, ulan sysselsälles med alla
möjliga öfningar, som tillhör hans yrke. Att medel icke saknas för
alt till det ifrågavar. högst vigliga ändamålet gifva en sä stor summa
som erfordras, synes af den i Utsk:s utlåt, bifogade tabell öfver Statsregleringen
hvilken visar en behållning af 63,650 r:dr. Jag vågar
derför hoppas att den älerremiss, om hvilken jag nu hos R. o. Ad.
anhåller, kommer att åstadkomma ett godt resultat.
Efter upläsningen häraf tilläde Hr Edenhjelm:
Jag får tillika nämna, att jag har den lyckan att känna en stor
del bland Utslcs ledamöter, för hvilka jag hyser utmärkt aktning
både som uplysta och rättrådige män, och jag kan derföre omöjligen
begripa hvarföre icke Utsk:s ledamöter på något sätt sökt ändra
elen orättvisa, som i så mänga år delta befäl utstått. Om jag som embetseller
enskild man, utan upsal förnärmat någon, så har jag efter erhållen
uplysning derom, ansett mig lycklig, om jag på något sätt kunnat
ersätta den lidande den förlust jag honom vållat; hvarför jag
anser för en plikt af Etsk. att för Statens räkning ersätta artilleripersonalen
medelst lönetillökning för den förlust den i så många år
lidit och att den uplysta delen af nationen skulle med tacksamhet se
att Ständerne afhulpo denna orättvisa.
Jag anhåller, om mitt förslag skulle anses för drygt, att hvad
Artilleri-komitéen föreslagit måtte bifallas.
Hr von Hohenhausen: Dä Konungen fråndrog nära § af
den summa Artilleri-komitéen i underdihet föreslog, skedde sådant
ingalunda derföre att komiterade ansågos hafva beräknat tillökningen
alltför hög, eller derföre, alt icke Konungen insåg det ju Artilleri-befälet
ganska väl behöfde ej endast en större förhöjning äa
som i den K. propostn blifvit nädigst föreslagen ulan äfven måhända
fullt ut hvad Artilleri-komitéen begärt; men det förhåller sig så,
när fråga är alt upgöra budgeten för Landlförsvaret alt man icke får
se blott ät ett håll, utan ät många, och alt nedprutningar pä alla,
mer eller mindre måste ega rnm om det begärda skall kunna erhållas.
Så har äfven nu varit fallet, och jag erkänner med anledn.
deraf att jag hyst den lifliga förhoppningen att Utskrs tillstyrkande
icke skulle innefatta någon enda inskränkning i hvad den K. propos:n
föreslår. Detta har dock inträffat; man har afdragit för cheferne
och regtts-officerarne den obetydliga tillökning, som för dem varit
till beviljande föreslagen. Man har förmodligen utgått från den
åsigten, att det egentligen varit det lägre befälet, såsom sämst aflönadt,
hvilket bäst behöfde denna tillökning i sina knappa villkor:
deruti har man onekligen rätt; men man har icke derjemte besin
4*
-
52
Den 23 April e. m.
nät, att man för detsamma afskär förhoppningen att en gång komma
till något’ verkligt,bättre från dessa knappa vilkor, vid hvilka det
qvarstår, äfven efter den nu medgifna tillökningen.
Således vågar jag af alla möjliga skäl tillstyrka R. o. Ad. att
bevilja återremiss för erhållande af åtminstone den tillökning i reg:ts*
officerarnes löner, som i den K. propos:n föreslagits; tilläggandes jag
för egen del, att om, hvad Hr Edenhjelm yrkat, skulle i större eller
mindre mån lyckas vinna R. St:s bifall ingen deröfver kunde högre
glädja sig än jag.
Den af Hr Bildt i afseende på förevar, punkt vid Utsk:s utlät,
fogade reservation blef härefter upläst, på begäran af
Hr Brakel, Mauritz Gust., som sedermera yttrade:
Jag vill ej, såvida icke återremiss bestrides längre tid uppehålla
R. o. Ad. utöfver hvad redan skett genom upläsningen af Hr
Bildts reservation, inskränkande mig till anhållan om återremiss på
de i reservationen anförde grunder och bifall till det anslag för artilleri-vapnet,
som Artilleri-komiléen föreslagit.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Visserligen finner äfven
jag att den af Artilleri-komitéen föreslagna löne-förhöjning, icke är
för högt tilltagen, om man beräknar lefnadskostnaderna i allmänhet;
men tror derjemte, att, med afseende ä förhanden varande
omständigheter, någon nedprutning, i likhet med hvad Konungen
föreslagit, möjligen kunde låta sig verkställa. Jemförelser
mellan olika vapen äro förhatlige. Jag inskränker mig således att
hänvisa till den af komiterade sjelfve uprättade tabell, deraf finner
man det desse i allmänhet föreslagit för Artilleriet löner till högre
belopp än det någon annan officers-korps, inom Svenska arméen,
åtnjuter. Detta torde vara allt för mycket på en gång; och tror
jag dessutom icke tillgåugarne vara så rikliga att dylikt bör bifallas.
Komiléens slutsumma går till 53,500 r:dr b:co årligen, hvarmed
Artilleriets stat således skulle förökas. För min enskilda del önskar
jag visserligen detta vapen allt godt, men tvitlar att allt nu kan
beviljas.
Afven jag önskar ålermiss men inskränker mig dervid att yrka
bifall till hvad Konungen föreslagit.
Hr Brakel: I fall Artilleri-vapnet inom arméerna skulle stå i
samma förhållande, som alla andra vapen, så att icke det förstnämndas
tjenstbarhet företrädesvis berodde på officerarnes duglighet och
kunskaper, så vore det kanhända orättvist mot befälet vid öfrige
korpser i arméen att yrka förhöjda anslag för artilleriet; men enär
sig så förhåller, att hvad en officer vid kavalleri- eller infanteritrupp,
under striden möjligen kunnat fela, dock kan genom manskapets
tapperhet godtgöras eller uphjetpas, sä nger icke ett sådant
förhållande rum hvad angår artilleri-vapnet. Ar officern der oskicklig,
så duger vapnet snart sagdt till ingenting, ty denne är vapnets
själ, och duger icke själen, så är ock vapnet odugligt. En kavallerieller
infanteri-trupp kan, som jag nyss nämnde, genom bravur mången
gång ersätta hvad dessas befäl felat, men artilleri-truppen kan
Den 23 April e. m.
53
aldrig ega, elier vara i tillfälle att ega den skicklighet, som gör vapnet
verksamt utan dugligt befäl. Derföre hafva äfven de Europeiska armcernes
Artilleri-officerare i allmänhet haft bättre villkor och hastigare avancements
än officerare vid andra korpser: motsatsen existerar inom
den Svenska arméen; der är t. ex. Artilleri-officeraren f. n. sämre
aflönad än Gardes-officern till fots ehuru deras garnizons-tjenst ungefär
är densamma och ehuru Artilleri-officern behöfver tre års längre
lärotid än Gardes-officern för att blifva fullt utbildad. Avancement
inom Artilleriet äro äfven sämre än vid något annat regde i Sverige,
om jag undanlager Östgötha reg:tena.
Del är på den grund, att Artilleri-befälet måste egna sig åt
studier, att de måste använda 3 år uteslutande för alt inhemta de
kunskaper, som skola göra dem duglige för tjenstgöringen i fält,
som jag anser Artilleri-officeraren böra ega företräde framför Kavallerioch
Infanteri-officeraren; och på dessa grunder fortfar jag all yrka
återremiss å Ulsk:s betänk, i denna punkt.
Hr Bildt: Del vore af mig föga granhaga att någon längre
stund uptaga R. o. Ad:s tid, sedan den reservation jag vidfogat
Utsk:s utlåt, i denna punkt nyss blifvit upläst, och deri de skäl,
som tala för den åsigt, som jag i denna fråga hyser, blifvit efter
förmåga framlagde. Jag har också endast begärt ordet för alt besvara
de anmärkmr som Hr Gr. Björnstjerna här gjort och hvilka
jag anser innehålla några misstag.
Den värde Gr:n har ansett Artilleri-komiléens förslag vara något
högt tilltaget, alldestund Artilleri-officcrarne, enl. detsamma, skulle
erhålla högre löner än officerare vid andra vapen. Att han härutinnan
misstagit sig torde med ovedersägliga'fakta få bevisas. Chefernc
för de 3 Artilleri-regt-.ne skulle, efter Artilleri-kommittcrades
förslag, hvardera erhålla 4,360 r:dr: det torde icke vara R. o. Ad.
obekant, att många Chefer vid indelta arméen finnas, som ega högre
inkomster än nämnde summa. Enl. förutämnde förslag har visserligen
öfrige reg:ts-officerare fått högre löner än förut, men likväl ej
upnått de lönevillkor, som l:sle Majorerne vid den öfriga värfvade
arméen nu ega; för Kaptenerne eger samma förhållande rum. Hvad
Subalternerne beträffar så kan det vara föga att tvista om, huruvida
den ene har 20 r:dr mer eller mindre än den andra, ehuru det
visserligen är sannt, att i ett land, med så ringa resurser som Sverige,
man måste göra afseende äfven å 1 r:dr, då man förehafver
en stats-regleringsfråga, men jag tror dock ej att vid en jemförelse
skillnaden kan vara af någon vigt.
Dessutom är min tanke, att om ock Artilleriofficern skulle få
mera än andra officerare, så hade det i sanning goda skäl för sig
med hänsigt till de ökade fordringar man eger på hans tjensteskydigheter.
Den värde Gr:n yttrade äfven att jemförelser äro förhatliga
: jag instämmer i denna åsigt och skulle ej anställt en sådan
derest jag ej af honom dertill blifvit upkallad.
Medan jag har ordet anhåller jag att få instämma i det utlåt.
Hr Edenhjelm framställt och hoppas att Ståndet på grund deraf vill
bevilja återremiss på ifrågavar. punkt, hvilken återremiss jag med
94
Den 23 April e. m.
desto mera skäl hoppas skall bära goda frukter, som det yttrande
Hr von Hohenhausen i ämnet afgifvit, blir för StatUtsk. ett ytterligare
skäl, alt på det sätt tolka den K. proposm, som jag inom Utsk.,
fast förgäfves, sökt att göra.
Hr Printzensköld: Sedan StatsUtsk. i ett föregrde niora,
förklarat Statskassan vara så rik, att elen kunde efterskänka 1 mill.
r:dr bevillning, eller något deröfver, så synes mig oväntadt, när
fråga är om en så nödig utgift som den ifrågavar., alt StatsUtsk.,
till stöd för sitt afstyrkande, åberopat Statens knappa tillgångar.
Jag bade trott, att innan man talat om huru Staten eger stora inkomster,
och huru eftergifter i följd deraf kunde lemnäs åt de skattdragande,
så skulle man hafva öfrervägal hvilka utgifter, som varit
af behofvet verkligen påkallade och derefter, i afseende på eftergifternc
lämpat sina tillstyrkanden. Hvad nu detta vapen heträffur, så
lärer det icke vara någon obekant att detsamma otvifvelaktig! utgör
det vigligaste af försvaret till lands.
Detta vapen, för att kunna begagnas, måste ega officerare,
hvilka i kunskaper måste vara öfverlägsne deni, sorn vid den öfriga
arméen äro anställde: de måste exercera hela året om för att göra
vapnet användbart, måste således dertill upoffra vida längre lid än
officerarnc vid Iinie-trupperne och deras kostnader och slitning af
persedlar utaf alla slag äro i samma mån större.
Med afseende pä alla dessa omständigheter, och då ej mindre
billighet än rättvisa fordra att ett befäl aflönas efter vigten af det
kall det utöfvar och det besvär det har att vidkännas, anser jag
StatsUtsk. hafva hort, icke allenast tillstyrka bifall på Konungens
nåd. propos. utan äfven fästa synnerligt afseende på det förslag Arlilleri-komiléen
upgjort och till Konungen öfverlemna!. Jag har,
såvidt jag förstår, granskat detta förslag, jemfört det med andra förhållanden,
och funnit komiléen hafva varit så måttlig i sina pretentioner,
att man icke kan, utan den största orättvisa nedsätta desamma.
Jag anhåller om återremiss och alt Utsk. måtte taga i öfvervägande
huruvida icke kommilterades förslag må gillas; varandes jag
öfverlygad, alt om Utsk. blott vill tillstyrka Ständerne att lemna
bifall till nämnde förslag, Utsk. icke heller skall sakna utväg att anvisa
nödiga medel för att bringa förslaget till verkställighet.
Frih. von Stedingk: Jag har begärt ordet för att gendrifva
en sats, som Gr. Björnstjerna här framställt. Jag tror att det är en
himmelsvid skilnad emellan Artilleriet och arméens öfriga vapen.
Det är redan kändt att inom Artilleriet nödgas officerarne, för att
vinna avancement, vistas en längre tid nemi. 3 år vid det högre
militär-läroverket å Marieberg, hvarigenom, då de sakna egna tillgångar
de blifva betydligt skuldsatta, innan de kunna börja sin egentliga
tjenstgöring, ty jag vill ej tala om den ringa tjenstgöring de
hafva innan de komma lill Mariebergs Artilleri-läroverk. För min
del skulle jag önska att StatsUtsk. i händelse detta betänk, äfvensom
de yttranden, som om detsamma afgifvits, dit återkomma, måtte laga i
närmare öfvervägande Artilleri-komitéens betänk. Jag tror att detta
betänk, i detta fall är lämpligare än K. M:s nåd. propos., ehuru
Den 23 April e. m.
55
jag för min del lätteligen inser skälet hvarför K. M. icke äskat ett
högre anslag för Artilleriet, hvilket skäl enl. mitt förmenande hufvudsakligen
beslår uti den vid flerfaldiga tillfällen bekräftade erfarenheten
att det aldrig varit lätt för K. M. att af Ständerna, för arméens
behof erhålla penninge-anslag. Jag kan ingalunda biträda den
af Hr Brakel anförda orsak hvarföre han ansåg att detta anslag borde
beviljas. Ilan säger nemi. att befordringarne inom Artilleriet äro
långsammare än inom andra reg:ten. Vi hafva garnizons-regden,
som ligga lätt bredvid Artilleriet, och jag fruktar alt vid dem
går befordringarne lika långsamt som någonsin vid Artilleriet.
Befordringslagar vill jag således icke myckel fästa mig vid, ty hvad
befordringar i högre grader vidkommer, tillsättas de understundom
sorn vinden blåser, men detta utgör ett kapitel för sig. Det väsendtligaste
skälet för bifall till Artilleri-komitéens förslag ligger enl. mitt
förmenande deruti att de små lönerna, vid alla grader inom Artilleriet,
afskräcka unga skickliga män från att ingå vid nämnde vapen
enär de känna den vedermöda de hafva innan de kunna blifva
salta i den käthegori att kunna föreslås lill befordran inom de högre
graderna. På de skäl jag nu anfört får jag vördsamt hemställa att
Artilleri-komitéens förslag, måtte vid den blifvande återremissen
komma att göra sig gällande.
Gr. Björnstjerna: Frih. von Stedingk har redan besvarat
Ilr Brakel i afseende på de långsamma befordringarne inom Artilleriet,
jag kan således inskränka mig att uplaga en annan del af nämnde
talares anförande.
Hr Brakel har behagat yttra, att vid Artilleriet vore truppen
en bisak, skickligheten hus officeraren hufvudsak, häri olika öfrige
vapen, der ett fel, begånget af officeraren, kunde ersättas genom manskapets
tapperhet: den satsen tror jag ej kan hålla streck; är officeren
oduglig, han må vara kavallerist, infanterist eller artillerist, så betyder
truppens mod föga, saken är och blir ohjelpligen förlorad. Hvarje
vapens kraft och användbarhet beror ytterst på officeren, om han ej
går fremst i faran, om lian ej eldar knekten med sitt föredöme och
leder honom med urskilning — hvarthän tar det då vägen! jag
hemställer detta till eder sjelfva Mine Hrr. Hr Bildis anförande
tvingar mig ehuru mot min vilja alt något närmare genomgå Artilleri-komitéens
lönereglering, man finner då denna uptaga för hvardera
Cheferne vid de 3:ne Artilleri-reg:tena 260 r:dr b:co mera än hvad
Cheferne vid, Lifgardes-reg:lena åtnjuta; för Majorerne något mindre
än för vederlikar vid nyssnämnde regden; för kaptenerne lika vid alla
nu omnämnda korpser; vid Artilleriet finnes dock en s. k. yngre Kaptens-grad
med 900 r:drs lön. Vid Garderne finnes ingenting häremot
svarande således en stor fördel för Artilleriet. Löjlnantslönerne
äro vid Gardet i medeltal 485, de föreslås vid Artilleriet
till 540 r:dr. llnderlöjtnanterne vid Gardet hafva 360, Artilleriets
skulle få 400. Häraf torde finnas, att omförmälda komité verkligen
föreslagit löner, till högre belopp vid Artilleriet än hvad till motsvarande
fleste grader inom andra korpser f. n. utgår.
Dermed vill jag ingalunda hafva sagt att dessa föreslagna löner
56
Den 23 April e. m.
äro för höga, långt derifrån, jag skulle tvertom villja än mer förhöja
dem, men betvifla!- att ögonblicket är rätt valdt härtill. Statens tillgångar
medgifva det ej. Uträkningen är lätt verkställd. Enl. upgift
finnas ännu några och sexliollisen r:dr oanvända. Häraf har
R. o. Ad. redan beslutat att 17,500 skola anslås till sappörerne,
circa 30,000 beliöfvas troligen till Hofrätterne, öfrige hufvudtitlar
fordra äfven något, hvar finnas då de 36,000 r:dr hvarmed koraitéens
förslag öfverskrider den K. proposm.
Man har sagdt att exercisen vid Artilleriet vore långvarigare
än inom andra korpser: jag tror förhållandet vara alldeles motsatt,
eller betydligt mindre än vid andra garnisons-regiten; hvarje batteri
excerserar om jag ej missminnes blott circa 3:ne veckor.
Hvad dyrhetcn vid Mariaeberg angår, lärer den icke vara större
än i Stockholm och om således alla garnizons-reg:ten aflönas lika,
enl. K. M:s förslag, är ju detta med billigheten mest öfverensstämmande.
Det är dessutom i min tanka icke lönernas knapphet som vållar
officers-bristen vid Art. Detta synes bäst då man ihåghommer att
med samma knappa löner funnos för 5 år sedan ingen vakans inom
vapnet. Orsakerna till det nuvar. olyckliga förhållandet torde således
vara helt andra, detta hör dock nu ej till ämnet.
Jag vågar ytterligare tillstyrka bifall till hvad Konungen täckts
föreslå, eller i det närmaste i likhet med hvad Gardes-reg:tena bestås.
Gr. Sparre, Erik: Jag ämnar icke deltaga i denna för mig
fremmande strid, om det större eller mindre behofvet, af skickliga
officerare inom olika vapen: emedan jag anser för arméens bestånd
skicklige officerare erfordras af alla vapen. Jag ämnar icke heller
bestrida att våra officerare af Artilleriet skulle kunna behöfva högre
löner än de nu föreslagna; jag vill endast bedja R. o. Ad. ihågkomma,
att dessa af Utsk. föreslagna löner, stå i närmaste öfverensstämmelse
med hvad Konungen föreslagit, Konungen, som likväl närmast
bör vara i tillfälle att genom inliemtade uplysningar bedömma behofven
inom arméens olika grader af olika vapen. Om det äfven
skulle lyckas att här kunna åstadkomma en återremiss, ansen j sannolikt
Mine Hrr, att inom representationens skiljda kamrar, kunna
vinna det ändamål som åsyftas. Jag tror det icke, och jag tror icke
heller att de herrar, som talat för återremiss våga hysa ett sådant
hopp. Jag tror ej heller att den fromma önskan, som Hr Krigsministern
tillkännagifvit kommer att verka derhän att Utsk. skulle frångå
sitt nu gjorda tillstyrkande och föreslå högre löner. Det nuvar. tillståndet
inom Artilleriet är visserligen beklagligt, men f. n., och
vid denna riksdag, tror jag att, i anledn. af den nåd. proposm, högre
anslag icke kunna beviljas. Om de skulle visa sig, att de nu medgifne
ökade lönerna icke äro tillräcklige, må vi då afvakta nytt förslag
derom vid nästa riksdag, grundad! på den erfarenhet att den
nu beslutade tillökningen icke visat sig vara tillräcklig. Detta tror
jag nu vara det mästa man kan hoppas. Ehuru R. o. Ad. i anslagsfrågor
är temligen liberalt, må man i detta fall ej spänna bågen
för högt, må man åtnöjas med hvad som nu föreslås. De nuvar.
Den 28 April e. m.
57
lönerna vid Artilleriet åro visserligen otillräckliga men delta är förhållandet
med lönerna i allmänhet, och derföre anhåller jag alt i
denna fråga, der Utsk. ådagalagt beredvillighet att bevilja tillökning,
återremiss icke måtte komma i fråga, ty dessa eviga återremisser
tjena i allmänhet icke lill npfyllande af dermed afsedda ändamål,
utan endast till att förlänga riksdagen, och förorsaka flere voteringar
i förstärkt StatsUtsk.
H. Ex. Hr Gr. Löwenhjelm, Carl Axel. Då jag redan
för lång tid sedan gått ur det aktade militär-ståndet, hade jag visserligen
icke ämnat ingå i denna frågas bedömande, men dä jag hör
del ämne, hvarom så många talare sig yttrat, vara artillerivapnet,
har jag inom mig känt en upmauing att icke heller slå tillhaka.
Det lider intet tvifvel, alt jn icke artilleri-vapnet är ett af de vigtigaste
af arméens vapen, och det som fordrar de största kunskaper.
Detta vapen är det som oftast, jag säger icke alllid, men oftast afgör
segern, och således vore man visserligen höjd för alt, om jemförelse
skulle ega rum, här som i andra länder sätta Artilleriet snarare
framför än efter andra vapen. Jag har hört omtalas knappheten
af våra tillgångar. Måhända Mine Hrr, om vi nogare tänka efter,
har den sin orsak derifrån, alt vårt Statsmachineri rörer sig i en
illa beräknad cirkel, och att man icke frågar efter huru en budget
upgöres i andra länder. Annorstädes börjar man med att beräkna
behofven; äro behofven kända och erkända, då ser man sig om efter
tillgångar. Ilar gör man annorlunda. Ett Utsk., som för öfrigt
icke har med Statsmachineriet att göra, beräknar tillgångarne, naturligtvis
efter bästa öfvertygelse, och efter upgift af detta Etsk.,
skall man sedan pina in alla behofven, hvaraf händer att behofven
alltid äro större än de s. k. inkomsterna. Hvar och en af oss kan
likväl inse, att när frågan är om att beräkna dessa tillgångar, så
kommer det helt och hållet an på huru man med dem förfogar för
att de skola förslå. Det gifves ganska säkert af inkomsllitlarne några,
som måhända jemförda med de verkliga behofven, skulle tåla
en förhöjning, hvarigenom den förmenta knappheten icke skulle blifva
ett skäl för nekandet af anslag. Men det lönar föga mödan att anställa
betraktelser öfver felaktigheten af det sätt vår grundlag bjuder Ständerna
att behandla ärenderna, och detta ämne utgör f. n. icke föremål
för R. o. Ad:s öfverläggningar. Jag vill således återgå till det
ämne, som f. n. sysselsätter oss, nemi. StatsUtsk:s förslag rörande
Artilleri-befälets aflöning. I förevar, ämne äro 2:ne alternativer gifna,
nemi. Artille-komiléens förslag och K. M:s nåd. propos. Sedan jag
hört det bedröfliga ordet om knapphet af tillgångarne vågar jag nu
icke hoppas att Artilleri-komitéens mening skall göra sig gällande,
men jag ber då åtminstone att man, vid bestämmandet af Ofversteoch
Majors-gradernas lönevilkor, måtte tillämpa samma beräkningsgrund,
som är följd vid bestämmandet af de öfriga gradernas aflöning,
nemi. det i K. M:s nåd. propos. upgifna förslag. Må man
icke säga att de högre gradernas mera förmånliga lönevilkor icke inverka
på de lägre graderna, ty om icke annat så måste de förhöjda
inkomsterna vid de högre beställningarna åtminstone hos de yngre
68
Den 23 April e. m.
nära hoppet att på ålderdomen möjligen komma till en lön hvaraf
de kunna lefva. Hvad som göres för reg:ts-befälen, är gjordt för
hela regrtets officers-korps. Jag får derföre förena mig med dem,
som yrkat ålermiss af denna punkt, anhållandes att Ulsk. vid bestämmandet
af lönerna för samtlige reg:ts- och öfrige officers-beställningars
inom Artilleriet löneförmåner måtte taga K. åhs nåd. propos.
till grund.
Frih. von Stedingk. Jag skall visst icke länge uppehålla R.
o. Ad:s lid, utan anhåller blott få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på den omständighet, alt det förslag, som Artilleri-komitéen afgifvit,
visserligen ser ut att vara något högt, men det vidlåder detta förslag,
att vara upgjordt efter den olycksaliga beräkningen efter brutto. Vi
hafva loner, som efter brutto-beräkning äro ganska betydliga, men
om de uptagas efter deras rätta belopp, så skulle man kanske inse, att
det icke vore obilligt, att, i någon mån åtminstone, öka löne-anslagen.
Det är redan cn olycka att löntagare betala en så hög bevillning,
och det olämpliga i denna omständighet, eller att Staten gifver
med den ena handen och tager med den andra, är allt för framstående,
för att ens behöfva påpekas. Brutto-beräkningen är således
orsaken hvarföre lönerna tyckas vara tillräckligt stora, hvilket de långt
ifrån icke äro. Beträffande vidare de knappa tillgångarne, så har
Hr Bildt redan visat, hvad, som borde vara allmänt kändt, nemi. att
tillgångarne icke äro så knappa, som man vill låta påskina, enär
penningar finnas öfver, sedan Stalsregleringen är upgjord, och böra
således användas till nyttiga ändamål. För min del kan jag icke
frångå att det är nyttigt, behöflig! och för fäderneslandet oundvikligen
nödvändigt, om detta vapen skall bestå, och utgöra den prydnad
för Svenska arméen, som det alltid varit, att öka lönerna så,
att det icke måtte blifva brist på befäl, ty så står det lill vid Artilleri-regitena
f. n. Man må tillskrifva detta hvilka orsaker man
behagar, men jag anser orsaken dertill ligga i de dåliga lönerna,
och jag tror ingen enda inom Svenska arméen skulle vara obelåten
med om detta vapen erhölle äfven något högre löner än de andra
vapnen, i anseende (ill dess scientefika beskaffenhet. För min del
yrkar jag fortfarande alt Artilleri-komiléens betänk, matte göra sig
gällande vid öfverläggningarne inom Utsk., i fall, såsom jag hoppas
en återremiss blir beviljad.
Man har visserligen nämnt, att det icke lönade stor möda att
yttra sig om detta, emedan de öfriga Stånden i alla fall icke skulle
bevilja någon ytterligare förhöjning. Jag har många skäl för min
förmodan, att det kanske icke är så omöjligt, som man vill låta påskina,
att icke äfven della skulle kunna blifva bifallet inom något
annat Ständ, och på sådant sätt komma lill förstärkt StalsUtsk. Jag
delar visserligen med Gr. Sparre den åsiglen, att det är obehöfligt
alt förlänga riksdagen, och hänskjuta många frågor lill förstärkt StatsUtsk.
, men i vissa fall kan det icke hjelpas, och man får åtminstone
lof bjuda till att göra hvad man kan.
Hr Brakel: Gr. Björnstjerna har verkligen missförstått mig
om han trott, att det kunde falla mig in att förneka det Kavalleri
-
Den 23 April e. m.
59
och Infanteri-officerarnes skicklighet vore af hufvudsaklig vigt för
dessa vapens bestånd. Jag har endast yttrat, att det är möjligt för
Kavalleri- och Infanteri-trupp att genom tapperhet ersätta hvad Kavalleri-
och Infanteri-officerarne möjligtvis brista i skicklighet. En
schock kan lyckas, om äfven den är oskickligt utförd, ett bajonettanfall
likaså, men jag vågar påstå, att, om t. ex. elt Artilleri-batteri
skall med ricoschetering beskjuta fienden, som står betäckt bakom
en kulle, det vore omöjligt att lyckas i fall icke Artilleri-officeraren
har sådan skicklighet att lian kan bedöma distans, taga elevation,
afpassa krutladdning m. m. Artilleri-truppen, endast handtlangare
åt officern, mäste ega det kalla mod att under kulregnet ordentligt
utföra sina värf, men den kan aldrig genom tapperhet godtgöra hvad
officern saknar i skicklighet. Deruti ligger enl. mitt förmenande
skillnaden. Hvad slutligen Gr. Sparres yttrande beträffar, så får jag
nämna, alt om jag egde lika mycken skicklighet i det juridiska
facket, som han tyckes ega i det militära, sä skulle jag visserligen,
när frågan om anslag lill Hofrätterna förekommer, motsätta mig detsamma,
likasom han nu gjort med anslaget till Artillerivapnet, men
jag är rädd för och förmodar, alt R. o. Ad. då, skulle göra lika
mycket afseende pä mina ord, som jag nu hoppas att Ståndet måtte
göra på Gr. Sparres.
Hr von Hartmansdorff: Dä en civil embetsman talat mot
återremiss, sä torde R. o. Ad. icke misstycka att en annan talar för
densamma. Jag stöder mitt tal väsendtligen på det förhållande hvarom
Hr Rildts reservation uplyser, nemi. alt Artilleri-regdena, som år
1845 icke hade någon vakance, år 1851 eller 6 år sednare hade 23
vakanser, och derjemte 3 yngre Kapitens-löner, hvilka äro anslagna till
Mariebergs läroverk, lediga. Följaktligen voro ledigheterna 26. Om
detta förhållande fortfar, så lilifver Artilleriet ulan befäl, och då äro
alla de kostnader, som i öfrigt för vapnet användas, fruktlösa. Jag
känner icke att inom de civila embetsverken, någon tjenst står obesatt
för brist på sökande, tvertom pläga flera sådana för hvarje ledighet
anmäla sig. När nu ett motsatt förhållande inträffar vid militär-korpserna
och synnerligen vid en, der det är så svårt att fylla
officers-platserna, som vid Artilleriet, emedan de största kunskaperna
der fordras, då visar sig nödvändigheten att gifva tillräckliga löneanslag.
Man har sagt, att denna punktens återremitterande skulle
vara fruktlöst; men om R. o. Ad., som bäst bör vara i stånd att
bedömma behöfligheten af ett anslag sådant som delta, icke beslutar
återremiss så anser jag det vara gifvet, att de öfriga Stånden desto
mera finna öfverflödigt göra något för Artilleri-vapnet. Om åter detta
Stånd, som i frågan bör vara sakkunnigast, för sin del uttrycker
den tanken att anslagen mäste ökas, då bör man kunna hoppas att
de öfriga Stånden göra afseende på en sålunda uttryckt mening. I
vår Statsreglering är det icke, såsom Gr. Löwenhjelm synes förmoda,
någon grundsats, att man biott skall anslå så mycket som de
förut åtagna skatterna kunna medgifva. Det må vara, att sådant
brukas, men grundlagen säger helt annat, och han måste så göra,
emedan det är klart, att för allmänna utgifter gäller detsamma som
60
Don 23 April e. ru
för enskilda. Det finnas nemi. behof, af den vigtiga beskaffenhet,
att de mäste tillfredsställas. Om man för ögonblicket icke har medel
dertill, sä föranlätes man skaffa dem huru man kan; ty att vara
lill är en hufvudsak, för hvilken allt annat mäste vika. 62 § R.F.
lyder som följer: ”sedan Statsverkols behof blifvit af SlalsUtsk. upgifna
och af R. St. pröfvade, ankommer det pä R. St. alt en deremot
svarande bevillning sig åtaga etc.”, följaktligen att skaffa de
medel som för samhället behöfvas. Jag anhåller om återremiss af
denna punkt.
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag är visserligen i hufvudsa
ken
förekommen af Hr von Hartmansdorff, men ber dock alt få omnämna
att det exempel, troligtvis det enda inom Sverige, som företer
sig vid artilleri-vapnet, nemi. att de ordinarie tjensterna ej kunna
tillsättas af brist på sökande, visar att det måste finnas något, som
afhållen rikets ungdom från att söka inträde i denna korps, under det
att förhållandet är motsatt i alla andra, både militära och civila embetsverk.
Jag erinrar mig från den tid då jag sjelf tjenade vid ett
Infanleri-reg:te, ehuru jag blef förbigången af 7 stycken yngre fölen
sjukdoms skuld, jag likväl inom 4 är blef befordrad till Löjtnant,
men att förhållandet sedermera så förändrats, alt vid samma reg:te
en person tjenat i 16 år som Fändrik och 11 år som Löjtnant,
d. v. s. 27 år innan han nådde Kaptensgradeu, och det ehuru han af
ingen under tiden blef förbigången. Om icke alldeles i samma starka
proportion, torde dock förhållandet vara lika vid hela Svenska arméen,
med undantag af Artilleri-reg:tena. Vid de civilla embetsverken
är förhållandet lika. Uti det embetsverk der jag tjenar, finnas
de, som i 20 år varit extra-ordinarier, utan ali ännu hafva lyckats
att erhålla den lägsta ordinarie befattningen inom verket. När nu
ett så motsatt förhållande eger rum, oaktadt denna brist på embeten
för tjenstsökande, så är det sjelfskrifvet att något fel i sjelfva
organisationen mäste förefinnas, och dä ingen påstått, att på Stat
blifvit upförde flera platser än som behöfvas, och då dessa platser
vid inträffande krig icke så hastigt kunna fyllas med skickliga officerare,
så torde det vara behöfligt att förbättra löneförmånerna, som
åtfölja dessa tjenster. Jag tillstyrker derföre i hela dess vidd, hvad
de sakkunnige män som utgjort Artilleri-komitéen föreslagit. Jag
vill än en gång uprepa hvad jag redan förut nämnt, ehuru jag i
alla fall, om också delta icke icke vore händelsen, fullkomligt instämmer
med Hr von Hartmansdorff derutinnan, att vår grundlag
bjuder att bevilja anslag till de behof, som verkligen förefinnas, och
hvilkas fyllande utgör en moralisk skyldighet för Ständerna, alt dessa
tillgångar finnas så rikliga att i händelse man icke beviljar rundligare
anslag än hvad StatsUtsk. föreslagit, så måste ett af två fall inträffa,
antingen att man hetydligt måste nedsätta bevillningen till
ganska ringa fromma för de skattskyldiga, då bevillningen har blifvit
så betydligt nedsatt i 30 år, eller också att man hopar tillgångar i
öfverskott på Riksg:s-kont. i och för utlåning, och det är väl det sista
föremålet för Statsinkomsterna alt bilda fonder för att låna ut dem.
Jag förenar mig med dem, som anhållit om återremiss.
Den 23 April e m
61
Då xiu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propös. till
bifall å Utsk:s i denna punkt gjorda tillstyrkan ropades starka nej,
blandade med ja; hvarefter II. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge
de gjorda anmärknme föranleda till i frågavar. punkts återremitterande,
samt då denna propos. besvarades med starka ja jemte
några nej, förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
17:de punkten, ang:de anslag för Gottlands nalional-beväring;
18:de punkten, an g: de användandet af behållningar ne
å anslaget lill lif mundering för indelta infanteriet; och 19:de
punkten, ang:de användandet af reservationerna å anslaget till
dur ehinar ch-kos Ina der.
R. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
20:de punkten, angide reservationsanslaget för acltordsförskotter
och ersättningar.
R. o. Ad. biföll Utsk:s tillstyrkande att ifrågavar. anslag måtte
vid nu skeende statsreglering uteslutas samt lade till handlingarne
Utsk:s anmälan att vilja, sedan R. St. fattat sitt beslut i afseende
på Wermlands fältjägare-reg:te, tillse, huruvida skäl kunna förefinnas
att föreslå R. St. vidtaga någon åtgärd i afseende på de reserverade
behållningarne å samma anslag.
21 ista punkten, ang-.de förändrad reglering i afseende pä
(le s. k. Ijuspenningarne.
Frih. Palmstjerna: Den första raden af detta Utsk:s beslut
torde R. o. Ad. finna endast bör läggas till handlingarne men den
sista raden, der Utsk. föreslagit: ”att anslagen till skrifmaterialier,
expenser, samt ved och ljus m. m., oförändradt må på Riksstaten
upföras,” torde böra bifallas. Orsaken hvarföre Utsk. har uptagit
detta förslag är den, att på Riksstatens 4:de hufvndtitel finnas åtskilliga
anslag för ved och ljus, som icke äro förslagsanslag, och
derföre har denna punkt blifvit annorlunda upställd än i de andra
hufvudtitlarna der 11. o. Ad. äfven lagt densamma lill handlingarna.
Jag anhåller derföre, att 2:ne propos:r måtte framställas nemi. att
första delen lägges till handlingarna och den andra bifalles.
Uppå härefter framställde propos:r lades Utsk:s hemställan, att
K. M:s i ämnet gjorda nåd. framställning må förfalla, till handlingarne,
samt bifölls att anslagen lill skrifmaterialier, expenser samt
ved och ljus m. m. oförändradt pä riksstaten upföras.
22:dra punkten, angide förändring af rubriken ”oförutsedda
utgifter” till benämningen ”extra utgifter23:djc
punkten, angide öfriga till ifrågavar. hufvudtitel hörande anslag;
samt 24:de punkten, innefattande hemställan, att R. Stis
godkännande af denna hufvudtitel med bifogad tabell ej mä
lägga hinder i vägen för verkställandet af de beslut, Rikets
nu församlade Ständer kunna fatta i fråga om allmän förenkling
eller indragning af indelta räntorne och (londén.
62
Den 23 April e. m.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och hemställt.
Till pröfning företogs Statslltsk:s d. 16 och 19 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 86 ang:de Regleringen af utgifterne under
Riksstatens Femte hufvudtitel.
Gr. von Platen, Baltzar: Om det äfven för den öfvade, i
statens värf erfarne Statsmannen, må vara tillåtet att känna tillfredsställelse,
och kanske för allmänna ärendernas gång önskligt,
att han så måtte göra, då de åtgärder, hvilka han med full ansvarighet
tillstyrkt och i hvilkas beredande han deltagit blifva af representationen
gillade, så må det äfven kanhända vara ännu mera
förlåtligt af mig, om jag skulle erfara en sådan känsla af tillfredsställelse,
vid betraktande af det sätt, hvarpå K. M:s nåd. propos.
ang:de reglerandet af utgifterna under Riksstatens 5:te hufvudtitel,
af StatsUtsk. blifvit behandlad. Det borde således för mig endast
återstå alt tillstyrka bifall till hvad StatsUtsk. föreslagit, men då i
ett par punkter, om än icke af serdeles stor vigt, enl. hvad det
vill synas, StatsUtsk. icke ansett sig kunna tillstyrka hvad K. M.
föreslagit, torde det tillåtas mig att framställa några anmärkn:r dervid,
på det alt om, oaktadt den skyldighet, som åligger styrelsen,
att söka på bästa vis ordna de göromål, som tillhöra den, sådant
icke skulle lyckas till allmän belåtenhet, ansvaret då åtminstone
måtte komma att ligga på dens skuldror, som bör bära detsamma.
Gr. von Platen upläste härefter följande:
Med afseende på den i 2:dra mom. afstyrkta tillökningen af
officers-personalcn vid Flottan, så, och då något underkännande af
ändamålets vigt icke blifvit uttaladt samt Utsk. blott funnit sig för
närvar:de icke kunna tillstyrka bifall till den framställning K. M.
i detta afseende gjort, torde detta ämne, efter en fullständigare
och på en längre erfarenhet grundade upfattning deraf, som till ett
blifvande riksmöte möjligen kan vinnas, med bättre hopp om framgång
då kunna föreläggas R. St., sedan K. M. blifvit satt i tillfälle,
att, med de, enl. Dess åsigt otillräcklige medel, som, för vinnandet
af den för sjöförsvaret högst vigliga omorganisationen af Båtsmansliållet
kunna inom beloppet af titelns nuvar:de anslag beredas, söka
åstadkomma det sökta ändamålet, samt resultatet af detta bemödande
då äfven kunna Ständerna meddelas.
Vid det uti 3:dje mom. af Utsk. tillstyrkta anslaget till förhöjd
aflöning åt Irsta klassen Matroser, har jag blott ansett mig
böra anmärka till förekommande af missförstånd i framtiden, att ett
af de dermed, såväl af K. M. som StatsUtsk. afsedda ändamålen,
eller förbättringen af Under-officerarnes löner, icke fullt vinnes, då
den i förutnämnde mom. omförmälda tillökning af officerspersonalen
icke beviljas. Derpå hvilade nemi. möjligheten att indraga några
af de högre Befälplalserne, hvarigenom en del af den tillgång
skulle upkomma som till förbättrande af Underbefälets löner erfordrades.
Återstoden i detta behof skulle åter vinnas genom reduction
af Underofficerarnes antal, hvilken, genom anställandet af l:a
klass matroser till deras tjenstgöring, skulle befordras. I det sed
-
Den 23 April e. m.
63
nare afseendet verkar dock det tillstyrkta anslaget förmånligt, och
det bristande torde vid ett annat tillfälle kunna fyllas.
Den saknad af horn-blåsare för signaleringen hvaraf Skärgårdsflottan
fortfarande kommer att lida, genom Utsk:s uti 7 mom. afstyrkta
bifall till K. M:s propos. om anslag för detta ändamål, kommer
att blifva känbar, ty ingen i ämnet erfaren inom detta Hus,
lärer bestrida vigten af att under en batalj kunna hastigt och säkert
meddela ordres, och för en skärgårdsflotta finnes intet tjenligare
medel dertill, än genom horn-signaler. Då emedlertid de för
ändamålet erforderliga kostnader äro mindre betydliga, lärer någon
annan utväg icke finnas, än att, åtminstone till den oundgängligasle
delen deraf, söka tillgång inom titelns besparingar lill afhjelpande
af den mest tryckande bristen, intill dess, vid ett blifvande
riksmöte, Ständerna blifva i tillfälle, att taga ämnet i närmare skärskådande.
Emot den summa, som StatsUtsk. uti 8:de mom. tillstyrkt
lill Reservstat vill jag intet anmärka, ehuru detta belopp upgår lill
blott hälften af hvad K. M. äskat. Utsk. är bäst i tillfälle att bedöma
lillgångarnes omfattning, och derefter måste dock Statsmachinens
behof rättas, vid fall då ej serdeles förhållanden göra undantag.
Deremot befarar jag att den af Utsk. föreslagna bestämmelsen
för öfverflyttningen till denna Stat, att, nemi., ”de förtskrifter
”rörande alder och tjenstetid, sorn f. n för rättighet till pension
”är gällande, äfven böra tjena till rättesnöre”, icke vid tillämpningen
skall finnas för vapnet och Staten medföra de fördelar,
sorn K. M. med Sitt nåd. förslag i detta afseende åsyftat. Fråga
om återremiss på denna punkt af Utsk:s utlåt, skulle af detta skäl
och till vinnande af rättelse kunna upstå: men med kännedom om
det stora antal officerare på Flottans Stat, som redan hunnit, och
vida öfverskridit den, för rätt till pension stadgade ålder, och då
man jemför detta med det till reservestat af Utsk. tillstyrkta belopp,
och finner, alt då de förutnämnde ålderstigne officerarnes
afgång ur tjensten i främsta rummet lära böra förekomma, det af
Utsk. föreslagna bestämmandet ovilkorligen skulle komma, under
den närmast liggande tiden, och sannolikt intill nästa riksdag, i alla
hänseenden och utan att någon föreskrift behöfver stadgas, tjena till
grund för öfverflyttningen på denna stat, anser jag mig ock böra
afstå från yrkandet af återremiss, då framställning om den rättelse,
som kan finnas af nöden, lätteligen kan, vid ett blifvande riksmöte,
göras. Jag får derföre tillstyrka att StatsUtsk:s nu föredragna utlåt.
må, af R. o. Ad. blifva bifallet, men anhåller att, i händelse
återremiss, i sin helhet eller lill någon del, af detsamma skulle
beslutas, dessa nu gjorde anmärkn:r måtte få medfölja.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer vördsamt om
icke denna hufvudtitel bör i likhet med den föreg:de, punktvis föredragas,
ty om hela titeln företoges till afgörande på en gång, så
lärer det blifva ogörligt att snart komma till slut dermed.
I anledn. häraf förklarade II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att
04
Den 23 April e. m.
det varit hans afsigt att hemställa, det ifrågavar. utlåt., likasom
StatsUtsk:s redan pröfvade utlåt:n ang:de statsregleringen måtte behandlas
punktvis, men att Gr. von Platen tillkännagifvit sin önskan,
att innan en sådan hemställan skedde, blifva upropad för att afgifva
ett generell yttrande ronde hela 5:te hufvucltiteln, och II.
Ex. ansett sig icke böra vägra denna Gr. von Plåtens begäran, samt
att II. Ex. nu linge hemställa om R. o. Ad. behagade punktvis till
afgörande företaga Utsk:s utlåt., hvilket bifölls.
Esta punkten, ang:de åtskillige under anslaget lill flottans
underhall och nybyggnad uptagne utgiftsposters öfverföra
1/de till andra anslag; 2:dra punkten, ang:de anslag
till förökande af flottans 0fficerspersonal; 3:dje punkten, ang:de
anslag till förhöjd aflöning åt Usta klassen matroser; 4:de
punkten, ang:de anslag till arfvoden för artilleri-båtsmän, och
vice korporalcr; 5:te punkten, ang:de anslag till förhöjning
af ordinarie korporalers arfvoden; 6:te punkten, ang:dc anslag
till resepenningar för på båtsmanskompanisrne placerade
underofficerare; 7:de punkten, ang:de anslag för inrättande
af en hornblåsare-korps vid skärgårdsflottan; 8:de punkten,
ang:de anslag till bildande af en reservstat för flottans
officerare och under-officerare; samt 9:de punkten, ang:deöfverflyltning
till 9:de hufvudtiteln af den Amiralitets-krigsmanskassan
anslagna ersättning för förlorade last- och arm-pcnningar.
R. 0. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt yttrat
och tillstyrkt.
10:de punkten, ang:de anslag för lönetillökning åt 4 ordinerade
skollärare, mot afsägande af dubbel tjenstårs-beräkning.
Hr Rosenblad, Bernh.: Som förslaget i denna punkt endast
synes vara beräknadt att så mycket hastigare befria presterskapet
från medtäflan af de presterliga skollälare vid flottan, som
nu äga dubbel tjenstårsberäkning, men det åtminstone synes mindre
vara afsigten med anslaget af flottans stat, så, och då Lektor
Wallman har rätt deruti, att afsigten med anslaget varit att åt innehafvarne
af dessa skolläraretjenster för framtiden bereda ersättning
för den uphörda förhöjda tjensteårsberäkningen, så tillstyrker
jag återremiss för beredande af en förändring i denna syftning.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till kompletterande af
de uplysningar, som Lektor Wallman i sin reservation lemnat, anhåller
jag alt fä tillägga, att genom den ifrågavar. tillökningen skulle
skollärarena vid flottan blifva högre aflönade än Reg:tspastorerne.
Detta torde icke för framtiden vara ett förhållande, som är fullt öfverensstämmande
med billigheten, hvarföre jag skulle tro att
ett bifall till Utsk:s förslag kan på detta ställe utan olägenhet
äga rum.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tillstyrker bifall till
Utsk:s
Den 23 April e. m. '11
05
Utsk:s förslag. De 166 neli' 32 sk., som här föreslås, utgöra ersättning
för cle skolelärare, som afsäga sig den förhöjda tjensteårsberäkningen,
och komma sålunda att uphöra vid dessas afgång.
Dessutom innehafva de redan så stora löner, som jag tror att behofvet
påkallar.
H. o. Ad. biföll hvad Ulsk. i denna punkt tillstyrkt
lide punkten, ang:de tillökning i flottans Medicina/slat.
Bifölls.
Den näst efter denna punkt förekommande anmärkn., om beloppet
af den tillstyrkta tillökningen af aflöningsstaterne, ansågs
icke erfordra annan ålgärd än att läggas till handlingarne.
12:te punkten, ang:de rid gra under rubriken ’''flottans underhåll
och nybyggnad” upjorde anslags öfnerflyttande lill
rubriken ”diverse anslag.”
Bifölls.
13:de punkten, ang:de fördelning af anslaget till flottans
underhåll och nybyggnad samt bestämmande af dervid ifrågakommande
ansia g srubriker jemte deras belopp.
De under denna punkt uptagne 4 serskildte morna företogos
hvart för sig lill afgörande.
Mom. litt. a, ang:de förhöjning i aflöningarne, till handtverks-
och timmer m ans st ulen; mom. litt. b, ang:de tillökning
uti upfordrade bdtsmansstyrkans portionspris; och mom. litt.
c, ang:de tillökning i Jungmans portionspris.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa morna- tillstyrkt och
hemställt.
Mom. litt. d, ang:de anslags upförande serskildt för flottans
underhåll och serskildt för dess nybyggnad.
Den ifråga om denna punkt af Gr. Mörner vid Utsk:s utlåt
fogade reservation uplästes af
Hr Råfält, Anton, som derefter yttrade:
Jag uther mig att få instämma i den af Gr. Mörner afgifna,
och af mig uplästa reservation; tilläggandes endast att, så länge det
icke är afgjordt, hvaruti flottans materiel består, så är det icke
möjligt, att precist bestämma, huru mycket, som skall gå till underhållet
och huru mycket, som skall lemnäs till materielen. Jag
anhåller om återremiss af denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Jag nödgas deremot anhålla om bifall,
enär jag befarar att en återremiss icke kan medföra de goda följder,
som den siste talaren dermed trott sig vinna. Om, på sätt
Hr Råfelt framställt, hela anslaget skulle erfordras till flottans underhåll,
så ser jag icke något hinder för Konungen att dertill använda
det, enär alla de besparingar, som på en del af denna ti6
H. 5
Den 23 April e. m.
tels anslag, kunna npkomma, af Konungen kunna bestämmas till
användande för en annan del af samma materiel. Om nemi. K.
M. finner, alt på nybyggnadsanslaget 108,000 r:dr, besparingar upkommit,
så är det ingenting, som hindrar Konungen alt med dessa
besparingar öka anslaget för flottans underhåll. Det är redan för
flere riksdagar sedan af Ständerna och fördenskuld alltid erkändt,
att Konungen äger dispositionsrätt öfver de besparingar, som upkomma
inom hufvudtiteln, med undantag endast, hvad denna titel
angår, att af anslaget till materielen icke något må användas såsom
tillökning i flottans atlöningsstat. Detta är ett erkännande af
R. St., som för fäderneslandets bästa är nödvändigt, och vi torde
kunna med säkerhet påräkna, att dispositionen af anslagen på denna
hufvudtitel sker bäst efter Konungens nåd. bedömmande. Jag vore
således för min del icke emot att hela summan 502,115 r:dr 8
sk. stöde uptagen under en enda rubrik, men dess fördelning kan
icke hindra dispositionsrätten, det hafva Ständerna förr och nu erkännt.
Emedlertid skulle det möjligen kunna hända, i fall R. o.
Ad. beslutade återremiss, alt förenämnde summa, vid en ny omröstning,
nedsaltes till det belopp, som Konungen i Sin propos.
ansett behöflig, för blotta underhållet af flottans ordinarie stat, och
hvad StatsTItsk. nu föreslagit sålunda blifva beroende af den extra
stats-regleringen; och ett sådant resultat skulle åtminstone strida
tvertemot den grundsats jag anser böra följas vid regleringen af
staten. Jag anser att af anslagen till flottans samtlige permanenta
behofver, så mycket som möjligt bör upföras på ordinarie stat, samt
följaktligen, så litet som möjligt vara beroende af en blifvande
extra statsreglering; anhållandes af sådan anledn. det R. o. Ad.
behagade bifalla förevar, utlåt, i denna punkt, sådant det sig befinner.
Gr. von Platen: Om det icke kan vara annat än tillfredsställande,
alt vara rådgifvare hos en Konung, som rättvist åtnjuter
det förtroende, att representationen vill utsträcka eller vill göra
Hans rättigheter så vidsträckta som möjligt, så innebär det dock en
ännu högre grad af tillfredsställelse, att vid en så ansvarsfull plats,
som den jag bekläder, tjena en Konung, hvars åsigter i hämsta
rummet föreskrifva Honom att införa ordning och stadga i Statens
värf. Det är också detta, som blifvit afsedt då den ifrågasatta fördelningen
föreslogs. Visserligen har en reservant anfört (jag är
öfvertygad i den bästa mening för statens väl, men, som jag tror,
grundadt på ett misstag, då jag hört i den reservation, som blifvit
upläst, citeras en af mig afgifven rapport till Konungen, den jag
för min del visserligen icke ansåg vara ett dokument af den officiela
beskaffenhet att kunna uphöjas till värdighet att böra komma
under R. o. Ad:s pröfning, under hvilken jag ansett att man endast
bör dels hålla sig till hvad Konungen i Sin nåd. propos. föreslagit,
dels till det yttrande, som till Statsrådets pröt. blifvit afgifvit)
det han trodde att det gjorda förslaget vore oriktigt på den
grund, att under benämningen underhåll måtte förstås icke blott
reparationer af de nuvarande fartygs-skråfven, utan äfven vidmakt
-
Den 23 April e. m.
67
hållandet af sjelfva flottan, med allt hvad dertill hörer. Någon
oriktighet ligger dock icke häruti men misstaget kommer derifrån,
att han citerat en upgift, som redovisar kostnaden att underhålla
den flotta som nu existerar, under det att K. M:s propos. naturligtvis
uptager den kostnad, som är beräknad för att underhålla
flottan, sådan som den af Konungen är föreslagen att blifva under
de första 10 åren. Beräkningen är gjord efter så noggranna upgifter,
som kunnat erhållas, och byggd på offentliga handlingar, och
man har åtminstone anledn. att tro, att den derföre bör motsvara
ändamålet, alldeles så som reservanten tyckes mena det, icke allenast
för att underhålla hvad, som bör finnas, utan också för att
kunna i mån af behof ersätta åtgången af 1111 befintlig materiel med
ny i den förras ställe. Detta är orsaken hvarföre, då jag tror det
skulle leda till ordning, och då det skulle förvissa så val Konung
som Ständer derom, att hvad som skall underhållas också verkligen
blefve underhållet, jag tillstyrker den åtgärd, som blifvit föreslagen.
Till stor del äfven på de skäl, som af Frih. Palmstjerna
anförts, önskar jag att Ståndet måtte bifalla, hvad i denna fråga
af StatsUtsk. blifvit föreslaget.
Hr afPuke, Folke Magnus: Jag har visserligen inom Utsk.
reserverat mig mot den i denna punkt föreslagna delning, hufvudsakligen
af skäl, alt jag ansåg det vara orätt alt åtskilja dessa utgiftsposter,
som äro med hvarandra så nära förenade, att gränsorna mellan
dem nära nog löpa in i hvartannat. Men jag anser, lika med
Frih. Palmstjerna, att en återremiss icke skulle tjena till något,
hvarföre jag, oaktadt den reservation jag nedlagt, nu icke vill yrka
återremiss. Deremot skulle jag om det läte sig göra yrka på att
hela anslaget i en helhet uptages, men om R. 0. Ad. anser att
det icke låter sig göra, så afstår jag äfven derifrån och anhåller
om bifall på denna punkt.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Då jag i min afgifna
reservation tog mig friheten att ordagrannt åberopa ett stycke af
Gr. Plåtens rapport till K. M., trodde jag mig icke i någon mån
träda grannlagenheten för nära, då titelbladet på samma rapport
innehåller, att den är med K. M:s tillstånd till trycket befordrad,
och således i allmänhetens händer lemnad, trodde jag icke att dess
åberopande stred mot grannlagenhetens fordringar. Jag har i min
reservation äfven uttryckligen framställt, hvad som äfven af rapporten
bevisas, att den kostnadsberäkning, som der är gjord, har afseende
på den närvarande materielen, icke på den föreslagna nya,
i afseende på hvilken en annan beräkningsgrund är upgjord. I
min reservation är äfven antydt att flera sådana beräkningsgrunder
finnas, och jag tror att trenne beräkningsgrunder äro upslällda i
rapporten. Ämnet om flottans reorganisation var naturligtvis för mig
helt och hållet främmande, innan jag under loppet af riksdagen
började att ' studera på de handlingar, som blifvit StatsUtsk. meddelade.
Det var derföre för mig så mycket svårare att bestämma
gränsorna för huru mycket som torde användas till underhållskost
5*
-
68
Den 23 April e. m.
nader och huru myeket, som borde gä lill nybyggnader, då jag
icke visste, i hvad beslut i denna del, Ständerna kunde stanna.
Nu bar Frih. Palmstjerna uplyst, att oaktadt den gjorda fördelningen,
K. M. vore oförhindrad att använda de anslagna medlen vare
sig till underhåll eller till nybyggnad. Skulle detta vara förhållandet,
då får jag säga alt jag anser tvisten nära nog angå påfvens
skägg, men ligger det en mening i beslutet, och är det gifvet att
sedan Ständerna anslagit en viss summa till nybyggnad, densamma
icke får användas lill underhåll, och alt hvad, som skulle vara till
underhäll äfven hör lill delta ändamål användas, och icke nedläggas
i nybyggnad, då ligger en stor vigt pä den upgjorda delningen,
äfvensom deruppå, att gränsorna blifva på behörigt ställe updragne.
Huruvida Utsk. har haft lyckan att rätt träffa denna gräns, det är
för mig svårt alt bedomina, ty det afgjordes genom votering inom
Utsk., och jämkades sedermera. Jag har nu hört att de som äro
sakkunniga anse denna delning för tillfredsställande, och i sådant
fall kan jag icke annat än trygga mig till hvad de mera sakkunniga
i denna fråga hafva yttrat.
Gr. von Platen: Det skulle göra mig ondt, om hvad jag
yttrat, skulle kunna tolkas så, som skulle jag dermed hafva åsyftat,
att den siste värde talaren hade sårat grannlagenheten och hrutit
mot dess fordringar. Detta har varit så långt från min mening,
att jag tvertom med tacksamhet erkänner, så väl hans arbete, om
jag så må säga, att sätta sig in i hvad man förut icke sysselsatt
sig med, som ock alla andras, som velat taga kännedom om den
vigtiga styrelsegren för hvilken jag har den äran att vara Deparhs
chef.
Jag har endast velat säga, att jag tror, alt man icke bör
fästa sig vid olikhelen i de resultater, som hvar och en, som tagit
kännedom om handlingarna måste inse, linnas i det ena eller an
dra
af desamma, i K. M:s nåd. propos., jemförd med min underd.
rapport, utan att man till grund för sina bedömmanden af nu under
behandling varande förhållandet, måtte fästa sig vid de handlingar,
som illgöras af K. M:s nåd. propos., och Statsråds-prot. och
hvilka väl ändock lära vara de enda med rättmätiga anspråk att anses
fullt olficiela. Jag torde äfven få begagna tillfället att sedan min
underd. rapport nu blifvit citerad få förklara ett uttryck af Gr.
Mörner, som jag tror icke vara oriktigt menadt, men som möjligen
kunde missförstås. Han sade nemi. att 3:ne olika beräkningsgrunder
voro uti densamma följde. Det skulle deraf tyckas, som man
vore särdeles osäker på sin sak då man hade beräknat på olika
vis på olika ställen. Då tror jag icke heller att hans mening var,
lika litet som förhållandet i verkligheten varit sådant utan att dessa
olika beräkningar upkomma deraf att man, för att fullständigare
uplysa och leda omdömet, gått ut från olika punkter, byggt på
olika baser, och då fråga är om en materiel af större eller mindre
utsträckning så måste också slutsummorna med anledn. deraf böra
blifva olika. Det är detta jag velat uttrycka och tror alt Gr. Mörner
menat, samt hoppas jag att R. o. Ad. icke illa uptagit den förklaring
jag ansett mig för min egen skuld höra afgifva.
Den 23 April e. m.
09
Gr. Mörner: Det förhåller sig sä som Gr. Platen uplyst att,
nemi. med afseende på de olika beståndsdelar, hvaraf materielen
enl. det ena eller andra förslaget skulle komma att bestå, så har
äfven slutsumman af underhållskostnaden blifvit olika. Det är just
derpå jag velat lägga vigt, alt man med olika materiel, kommer
till olika underhållskostnad, och att således det nu är för tidigt att
bestämma underhållskostnaden, innan man bestämt beskaffenheten
af den materiel, som skall underhållas. Det är just från denna
grund jag utgått, och det är för den åsigten jag hämtat stöd derutaf,
att Ilr Statsrådet, med afseende på materielens olika sammansättning,
kommit till olika slutbelopp af underhållskostnaden.
Då bu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., hemstälde om R. o.
Ad. bifölle hvad Utsk. i förevar, mom. hemställt ropades starka
ja, blandade med nej; hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg
ja hafva varit öfvervägande.
Mule punkten, ang:de rättighet för K. 31., alt vid de tillfallen,
då stegradt fris u froviantartiklar kan göra den förhöjda
portionsskillingen otillräcklig, till bristens fylland e disponera
det på 4:de hufvudliteln upförda anslag till durchmarsch-kostnader;
15:de punkten, ang:de anslaget till båtsmannens
förseende med kojer och täcken; och 16:de punkten,
ang:de förslagsanslaget till båtsmans beklädande.
R. o. Ad. biföll hvad Etsk. i dessa punkter hemställt och
tillstyrkt.
Utsk:s näst efter 16:de punkt gjorda anmälan, om 60,160 r:drs
ajföring från anslaget till flottans underhåll och nybyggnad
samt upförande under titeln beklädnad åt mariner, kämmerer,
matroser och skeppsgossar, ansågs icke erfordra annan åtgärd,
än att läggas till handlingarne.
17:de punkten, ang:de förhöjning af anslaget till exercis
för flottans bemanning; och 18:de punkten, ang-.de förändring
af anslagsrubriken ”oförutsedda utgifter” till benämningen
”extra utgifter”.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och
hemställt.
Utsk:s näst efter 18:de punkten förekommande anmälan, om
från anslaget för flottans underhall och nybyggnad till hufvudrubriken
diverse anslag, öfverflyttade anslagssummor,
ansågs icke erfordra annan åtgärd, än alt läggas till handlingarne.
19:de punkten, ang:de reglering i afseende på de s. k.
Ijuspenningarne.
Lades till handlingarne.
20:de punkten, ang-.de förhöjning af anslaget till lolserioch
fyringsstaterna; 21:sta punkten, ang-.de öfriga under ifrågavar.
hufvudlitel upjörde summor; och 22:dra punkten, innefattande
hemställan alt 11. Sits godkännande af denna huf
-
70
Den 23 April e. m.
vudtitel vied bifogad tabell, ej må lägga hinder i vägen för
verkställandet af de beslut, Rikets nu församlade Ständer hunna
fatta i fråga om allmän förenkling elfer indragning till
Statsverket af indeldta räntorne och tionden.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt yttrat
och hemställt.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 110 e. m.
In fnleni protocollr.
Albert Munck
Thorsdagen den 24 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prol. utdr. för gårdagen samt plenrprot. för d. 2
dennes.
Uplästes elt af Frih. Cederström, Carl Emanuel, inlemnadt
sålydande mern.:
Genom en, för min hälsas sktdd, snart förestående resa till
Tyskland hindrad, att längre än till d. l:a Maj utöfva mitt riksdagsmannakall,
fäi- jag härmed afsäga mig min plats uti H. Const.-  Utsk. ifrån och med nämnde dag.
I anledn. såväl häraf som af den afsägelse, Hr Mann er skantz,
Carl Axel, i sista plenum anmält, anmodade Fl. Ex. Hr Frih.
o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot
i Const.Utsk. efter Frih. Cederström och en ledamot i BankoUtsk.
efter Hr Mannerskantz.
Företogs till pröfning StatsUtsk:s d. 16 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 87, angrde regleringen af utgifterne under
RiksStatens Sjette hufvudtitel.
Detta, utlåt ansågs böra punktvis föredragas och afgöras.
l:sta punkten, ang:de Bergs-collegium.
Hr F åhl-seus, Olof Immanuel: Såsom betänk, uplyser, aflat
K. M. vid sisth riksdag nåd. propos. om förändrad organisation
af Bergs-colhni. Enl. de hufvudgrunder, som i min tanka böra
Den 24 April.
71
gälla för alla dylika organisationer, afsåg förslaget i första rummet
att åt förvaltningen bereda största möjliga enkelhet och kraft, dels
genom ett behörigt afvägande af tjensternas förhållande lill hvarandra,
dels genom inskränkning af dessas antal derhän, att innehafvarne
blefve fullt sysselsatte men ock derför skäligen vedergällde.
Besparing afsågs, och jag tror med rätta, endast för sä
vidt den kunde förenas med upnäendet af dessa vilkor. Ehuru R.
St. tillförene uttalat deras önskningar om åtgärder till central-embetsverkens
reorganiserande vann förslaget icke deras bifall. Emedlertid
och innan en förändring hunnit, hvad Bergs-colhm angår,
bringas i verket, har en och annan ledig tjenst inom colhm förblifvit
o tillsatt, med hänsigt att underlätta den til lämnade regleringen.
Af denna omständighet har StatsUtsk. hemtat anledn. alt
föreslå en nedsättning i statsanslaget med 3,504 r:dr motsvarande
presidentslönen. Mig synes det vara en alldeles bakvänd ordning
att först bestämma summan af löneanslagen och sedermera tillse
huru organisationen derefter kan inskränkas. Om ändamålet med
en förbättrad organisation kan vinnas endast genom indragning af
en eller annan tjenst, ■—• hvilket ingalunda kan tagas för afgjordt,
— så är det icke derföre gifvet, att just de tjenster, som f. n.
äro lediga, lämpa sig bäst lill en sådan indragning. Det blifver
då nödigt att invänta andra ledigheter; men under tiden kunna
icke löneanslagen för de lediga tjensterna umbäras. Man måste
ock betänka att om i följd af indragningar, arbetet sammanföres på
färre händer så att andra tjenster icke tillika kunna innehafvas det
icke rimligen kan fordras, att de qvarblifvande tjenstemännen skola
för sålunda ökadt arbete finna sig vedergällde med samma löner,
som efter gamla staten beståtls. Vid sådant förhållande torde det
finnas klart att, ehvad större eller mindre besparing vid en slutlig
reglering af embetsverket kan upkomma någon nedsättning i anslaget
på förhand icke kan ega rum, utan att utsätta sig för äfventyret
alt förvaltningen kommer i trångmål och blifver haltande.
Jag begär derföre återremiss af denna punkt, med yrkande att frågan
om nedsättning af löneanslaget må förfalla; och hoppas jag att
Utsk. skall så mycket mindre finna betänklighet dervid, som uti
en likartad fråga, hvilken förekommer under 7:de hufvudtiteln och
rörer Stats-kont:s förändrade organisation, Utsk., ehuru ogillande
äfven denna organisation likväl föreslagit R. St. att låta K. M. förblifva
vid orubbad disposition af de anslag, som hittills för detta
embetsverk utgått.
Frih. Cederström, Rud.: Med ledsnad finner jag mig nödsakad
att afgifva ett tillstyrkande i fullkomlig olikhet med den sista
värde talarens. Jag medgifver alt, vid igenomläsning af ifrågavar.
punkt, kan lätteligen en tvekan upkomma om lämpligheten af
Utsk:s förslag. Aktningsvärde män hafva, enl. hvad jag haft tillfälle
afhöra, framställt alfvarsamma farhågor, måhända mindre i
afseende på ifrågavar. ämne än derå, att detsamma skulle komma
att betraktas såsom prejudikat för framtiden i andra fall af någon
likhet dermed. Jag tror likvist att, bland tänkande män, man må
-
72
Den 2 April.
ste förutsätta det hvarje sak betraktas i och för sig sjelf; och sä
snart dylika skäl dervid icke förekomma, som de, hvilka här äro
tillämpliga, sä torde icke beslutet härutinnan förnuftsenligen komma
att gälla såsom prejudikat för andra fall, än der förhållanderne
äro öfverensstämmande; och då ser jag intet ondt deri.
Hr Fahreus har afstyrkt bifall till utlåt, bland annat på den
grund, att StatsUtsk. i en annan punkt hemställt att Stats-konl.
skulle bibehållas vid sitt förra Statsanslag, oaktadt Utsk. icke godkänt
den föreslagna förändrade organisationen; vid betraktande hvaraf
den värde ledamoten synes liafva ansell det mindre konseqvent att i
afs. å Bergs-collnn annorlunda förfara. Men emellan dessa båda
verk är ett fullkomligt olika förhållande: — Stats-kont. är öfverhopadt
af vigtiga göromål, hvilka äro af beskaffenhet att de nödvändigt
måste hafva sin ostörda gång; Bcrgs-eolkm deremot har,
till följd af de i sednare tider vidtagna författningar, sett sin verksamhet
mer och mer afl aga, sin betydenhet mer och mer försvinna.
Det har derigenom mer och mer nedsjunkit till ett blott registrerande
verk. Huruvida dessa nyare författningar, i alla hänseenden,
lända till landets framtida gagn, är en annan fråga, som ej torde
vara tiden och stället att 1111 afhandla. Allt nog; deras verkningar
på Bergs-colkii göromål, dem de ansenligen reducerat, torde
ligga för en dag. Att under sådane förhållanden bibehålla för verket
lika stort anslag som förut, vore ju en misshushållning. Så
synes det mig, och jag vågar derföre tillstyrka bifall lill Utsk:s
utlåt.
Då man erinrar sig den lätthet, med hvilken en mängd anslag
på detta runi, förlidne gårdag, beviljades, så måste man väl
vara öfverlygad derom att 11. o. Ad. icke sålunda förfarit utan den
mest uprikliga öfvertygelse örn nödvändigheten af dessa summors
beviljande. Kan väl 11. o. Ad. med fullkomlig trygghet åberopa
enahanda tillförsigt i detta fall, samt under ofvan framställda och
föga förnekneliga förhållanden, som äga rum i afseende ä Bergscolkm,
bevilja ät besagde embetsverk den af en värd ledamot
nyss förordade summa? Jag tror det icke. Det vore i min tanke
fastmera nära nog ett slöseri med Statens medel, om man, efter
pröfning af hvarje särskildt fall, beviljade mer än hvad som kan
visas vara för verkligt behof erforderligt.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Hvar och en, som med upmärksamhet
granskar de åligganden, som nu tillkomma Bergs-colkm,
skall säkert finna hvad den siste värde talaren yttrat eller att detta
verk har förlorat det viktigaste af sin befattning, att dess verksamhet
har blifvit inskränkt och att det således kan tagas för afgjordt
att nämnde coll:m kan tåla vid en nedsättning i det anslag, som
förut varit detsamma beviljadt. Att detta icke är orätt resonneradt,
synes bäst deraf att K. M. vid sisth riksdag afgaf förslag till
förändrad organisation af Bergs-colhm. Detta förslag vann likväl
icke R. St:s bifall och det är deruti som jag funnit orsaken dertill
alt K. 51. icke vid denna riksdag afiemnat propos. i detta ämne.
Om nu således detta är sannt, så följer deraf likväl ej att det till
-
Den 24 April.
73
kommer R. St. ali ingå uti Verkets organisation eller att borttaga
en bestämd summa från Bergs-colbii anslag. Då frågan förevar inom
Otsk., var jag af den åsigt att R. St. borde, för alt visa att de icke
voro obenägne för en organisntion, sorn kunde leda till besparing,
utan tvertom önskade en sådan, till K. M. ingå med en underd.
skrifvelse af det innehåll all K. M. ville i nåd. aflåta propos. i detta
ämne till R. St. hvarjemte jag ansåg att denna skrifvelse borde affaltals
i sådana ordalag, alt R. St. deruti uttalat en bestämd önskan
derom att Verket måtte undergå en, med afseende å dess ringa göromål,
fullständig reorganisation. — Hade så skett så är det gifvet att
K. M. icke tillsatt de två ledigvarande platserna, och derigenom hade
den fruktan några möjligtvis kan hysa för att se dessa platser nu
besatta varit undanröjd. Och då hade ej heller kunnat inträffa alt,
vid en blifvande organisation, dessa platsers innehafvare kommit att
betunga indragningsstaten.
Jag tror att ora man bifaller hvad Utsk. föreslagit så träder
man för långt in på det maktområde, som tillhör K. M.; man har
nemi. gjort ett bestämdt organisationsförslag, då man horltagil en
bestämd summa och beslämt alt en indragning mäste ske utan att
känna i hvad mån det kunde vara möjligt att med afseende pä befattningarnes
beskaffenhet anordna tjenstgöringen. Jag tror att samma
ändamål som StatsUtsk. har åsyftat, kan vinnas om man återremitterar
den första punkten men deremot bifaller den syftning, som
finnes antydd i andra delen af Utsk:s förslag, som innebär en anhållan
om att vid nästa riksdag få en K. propos. om förändring i
Bergs-colbii organisation, men likväl anser jag att i sådant fall ordalagen
böra något ändras i öfverensstämmelse med den åsigt jag vid
början af mitt anförande hade äran framställa, hvarföre detta mom.
bör återremitteras.
Jag instämmer således uti den förut gjorda anhållan om propos.
på återremiss af Utsk:s förslag i denna punkt.
Hr Fä hr teus: Jag förnekar visserligen icke att omfattningen
af Bergs-colbii göromål under sednare lider blifvit inskränktare;
men detta gäller hufvudsakligen arterna af mål. Inom de serskilda
slags mål, som återstå, är utan tvifvel antalet större än förr. Genom
förändrad organisation kunna också otvifvelaktig! besparingar
upkomma; men jag anser att dessa besparingar icke kunna göras
innan organsation skett; jag frågar, huru det skall gä till, om man
skulle finna att de tjenster, som nu äro lediga, icke kunna indragas
och att de ej kunna skötas af de öfriga tjenstemännen, men anslag
saknas till deras aflönande. Dä man icke vill att den reorganisationen
skall ske på engång genom de obrukbara tjenstemännens öfverflyltning
på indragningsstat, så tror jag att man måste afvakta ledigheter
af de tjenster, som i den nya organisationen icke blifva behöfliga.
Hvad den formela behandlingen af frågan angår instämmer
jag i Hr Bildts begäran om återremiss af den l:a punkten och bifall
till den andra.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag anhåller att få förena mig i
hvad som förut här blifvit sagdt till försvar för Ulskts förslag, samt
74
Den 24 April.
alt endast tillägga, det erfarenheten redan visat att den indragning
Utsk. föreslagit verkligen låter sig göra utan någon olägenhet; ty om
vi se tillbaka, så finna vi, alt under en längre följd af år dels eli
Bergsråds-embele, dels Presidents-platser varit vakanta och att således
ärenderna i Bergs-colhm verkligen skötes af 3 personer. Det torde
således icke kunna dragas i tvifvelsmål att så äfven hädanefter later sig
göra och att således den 4:de personen kan vara borta samt ärendena
skötas af en President och 2 Råder om ett Råd försvinner,
eller af 3 Råder om Presidenten går bort.
Jag anhåller vördsamt om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror, lika med andra
talare, som bär yttrat sig, att besparing å Bergs-colbii Stat kan och
bör göras; men hvarje åtgärd i ett lagbundet samhälle bör naturligtvis
företagas pä ett lagligt sätt. Första frågan är här, huruvida
framställningen blifvit rätteligen väckt. Hvem har gjort motion derom?
ingen, såvidt jag vet eller här upgifvits. Har då Konungen
föreslagit förändringen? icke heller. Huru har då förslaget tillkommit?
jo StatsUtsk. har af egen makt-fullkomlighet gjort framställningen.
Ar Utsk. dertill berättigad!? det bet vidar jag. 37 § 2
mom. Riksd.Ordn. är af följande innehåll: ”Intet Utsk., Const:s och
Banko-Utskm allena undantagna, vare berältigadt att väcka frågor
till afgörande i R. St:s plena, eller att uptaga andra ämnen än de
från plena remitterade; så vida ej, hvad StatsUtsk. serskildt angår,
Konungens propos., enl. 27 §, lill detsamma omedelbarligen öfverlemnas”.
Förhållandet är följaktligen, såsom jag förstår §, att Utsk.
eger i Stånden framlägga Konungens omedelbart emottagne förslag och
de jemkningar deri, Utsk. kan finna lämpliga, utan att remiss ifrån något
Stånd har egt rum. Det är emedlertid bekant, att StatsUtsk. ändock,
såväl vid denna som vid föreg:de riksdagar tagit sig frihet i Stånden göra
framställningar eller motioner i äjnnen, som alldeles icke stätt i K.
M:s omedelbart lill Utsk. öfverlemnade propos., hvarom berörde §
stadgar. Jag är förvissad, att jemväl nu skall en eller annan af SlaisUtsk:s
ledamöter efter mig upträda, för att försvara denna dess sjelftagna
myndighet. Om man förutsätter alt Utsk. vore så mäktigt
som det förmenar sig vara, månne saken likväl derföre är riktig?
Har StatsUtsk. rätt att inlåta sig i sådana organisations-frågor, som
den, hviken här bringats å bane? Om Utsk. emedlertid tager sig
frihet säga, att löner, som ej af ordinarie tjenstemän innehafvas, må
kunna, såsom öfverflödiga för rikets tjenst indragas och besparas; så frågas
likväl, om Utsk. eger gå så vida alt del må kunna tillstyrka en ny
organisation af Bergs-colhm genom hvilken en bestämd summa af dithörande
anslag indrages. Om sådant är StatsUtsk. tillåtet, hvilket embetsverk
i riket är väl då till sitt bestånd säkert för Utsk:s reformerande besparingsnit;
i hvad ställning kommer Regeringen, om sådana tilltag
af R. St. medgifvas? vi hafva vid denna riksdag sett StatsUtsk. föreslå
indragning af ett helt reg:te. I öfverensstämmelse dermed står
också förevar, tilltag, men månne R. o. Ad. eller R. St. i det hela
kunna sådant medgifva? för min del anser jag detta vara närgånget
emot konungamakten och längre gånget än våra lagar kunna med
-
Den 24 April.
75
gifva; hvarföre jag för min del måste tillstyrka alt R. o. Ad. återremitterar
betänk. Det är icke nog i min tanka att afslå den första
och bifalla den andra punkten; ty det sednare förslaget är af den
beskaffenhet, att det blott i vissa hänseenden tillstyrker indragning
af Bergs-colhii tjenstemanna-personal men det sätter alldeles icke i
fråga hvad som, i min tanka, vore rigtigare, nemi. att indraga liela
colbm och förena dess göromål med Commerce-colhii. Jag har
yttrat denna mening vid sisth riksmöte och jag vidblifver den. Commerce-colhm
behandlar redan en del af rikets närings-ärender.
Månne icke samma verk äfven kunde behandla förevar, näringsgren,
eller bergshandteringen? I andra stora Collegier finnas serskilda divisioner.
Så var det tillförene jemväl i Commerce-colhm. Hvarföre
må icke detta, man må kalla det Industri- eller Närings-colhm eller
hvad som helst, — äfven hädanefter kunna hafva 2:ne divisioner, af
hvilka den ena sköter Commerce-colhii nuvar. ärender, och den andra
handlägger dem, som Bergs-colhm hiltills behandlat? en gemensam
President vore då tillräcklig och Presidenllönen kunde besparas.
Åtskilliga andra tjenster, som nu finnas i begge verken, torde då
kunna uphöra att vara dubbla och blifva gemensamma för begge
divisionerna; men detta kan icke upgöras af R. St. omedelbart, utan
derom måste framslällning komma från Regeringen och ärendet derefter
hos dem pröfvas. Det är derföre jag anhåller att R. o. Ad.
icke malle åtskilja de båda förslagen, utan återförvisa punkten i sin
helhet, på det att han målte hos StatsUtsk. undergå den ytterligare
handläggning som vederbör, eller, om StatsUtsk. vidblifver sitt beslut,
Stånden må vara oförhindrade att deruti göra de rättelser, som de
anse behöfliga.
Gr. Lagerbjelke: Då den siste värde talaren dragit i tvifvelsmål
att förslaget skulle vara pä lagligt sätt tillkommit eller att StatsUtsk.
skulle haft rättighet alt framkomma med ett sådant förslag,
utan att det grundar sig antingen pä en K. propos. eller en serskild
af riksdagsman väckt motion, så anhåller jag att få för R. o. Ad.
upläsa slutet af 2:a mom. i 30 § Riksd.Ordn., hvilket lyder sålunda:
”Vidare åligger detta Ulsk. (nemi. StatsUtsk.) att utröna, pröfva
och föreslå det, som till Stats- och Riksg:s-verkens behof erfordras,
sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna”. Det
är således uppenbarligen icke allenast StalsUtsk:s rättighet ulan dess
ovillkorliga skyldighet att föreslå de besparingar, som lämpligen kunna
låta sig göra. Att en besparing å Bergs-colbgii Stat lämpligen kan
låta sig göra, det har den siste värde talaren sjelf bevisat; men han
har tillika sagt, att det vore alltför närgånget af R. St. alt sjelfva
företaga denna fråga och har, såsom exempel på hvartill sådant kunde
leda, anfört StatsUtsk. förslag ang:de Wermlands Fälljägare-reg:te.
Han torde likväl dermed för denna fråga ingenting hafva bevisat;
ty om StatsUtsk:s kommit med ett olämpligt förslag ang:de Werm
lands
Fältjägare-reg:te, så kan sådant icke hafva någon annan följd,
än alt ett sådant förslag bör af R. St. afslås, och det är just hvad
som R. o. Ad. företagit sig att göra; men derföre att StatsUtsk.
i den frågan inkommit med ett olämpligt förslag, bör icke Stats
-
70
Den 24 April.
Utsk. vara förhindradt att i en annan fråga, ställa sig 30 § till efterrättelse.
Då det nu är visadt, att denna indragning är lämplig, som
jag tror varit under diskussionen ådagalagdt, och då StatsUtsk., enl.
grundlagens bestämda ordalydelse har icke allenast rättighet, utan
äfven skyldighet att föreslå hvad i sådant afseende lämpligt vara kan,
så anhåller jag vördsamt att få förnya min begäran om Hr Frih. o.
Landtm:s propos. på bifall till dem\a punkt.
Hr Bildt: Sedan Ordfrn i Const.Utsk. tydligen ådagalagt, ali
StatsUtsk. har handlat i full öfverensstämmelse med grundlagens föreskrift,
har jag ingenting vidare att tillägga, utan instämmer endast i
hvad han härutinnan yttrat och tror jag, att denne värde talare fullkomligen
vederlagt det inkast llr von Hartmansdorff gjort emot
StatsUtsk:s befogenhet alt framkomma med ett sådant utlåt., som
detta; men då jag i denna del instämmer med Gr. Lagerbjelke,
får jag deremot instämma i hvad för öfrigt blifvit yttradt af llr von
Hartmansdorff.
I likhet med honom tror jag det vara nödvändigt att återremittera
båda momme såsom jag äfven log mig friheten nämna, då
jag första gängen hade ordet; ty det andra mom. i utlåt, står uti
ett oskiljaktigt sammanhang med första mom. och man kan således
icke återremittera det första utan alt äfven återremittera det andra.
Om jag för min del ansåg att StatsUtsk. vore det rätta forum, för
att afgöra, huruvida Bergs-colhm lämpligast borde förenas med Commerce-colhm,
eller vara ett afskil jdt verk för sig, så skulle jag vilja
tillstyrka att skrifvelsen blefve affattad i sådana ordalag, att 15. St.
gåfvo tillkänna en önskan alt så måtte ske, alldenstund jagäröfvertygad
om, alt hvad Hr von Hartmansdorff härutinnan föreslagit vore
af praktisk nytta. Gr. Lagerbjelke har sagt, att Utsk. har i moliverna
till sitt utlåt, yttrat att det icke tillkommer StatsUtsk. alt inlåta
sig i organisationsfrågor etc. Han har rätt häri, Utsk. har verkligen
erkänt, att det icke är rätta forum för organisationsfrågors afgörande,
likväl är det gifvet, att om man tager bort en bestämd
summa, så har man derigenom inlåtit sig uti en definitif organisation,
aidenstund det då mäste vata nödvändigt för K. M. att genast
vidtaga en förändring. Denna motsägelse innebär redan i sig tillräckligt
skäl för frågans återremiss. Dessutom kan en sådan ovilkorlig
förändring icke ske med samma nytta, som om K. M. haft fria
händer att göra förändringen med afseende på göromålens beskaffenhet.
Förändringar, som sålunda ske, hafva derjemte det skadliga
med sig att de ofta mäste göras om igen och således, komma tätt
på hvarandra; sådant leder till villervalla i förvaltningen, och det
måste man undvika.
Jag fortfar att yrka återremiss på denna punkt.
Hr Tersmeden, Nils: Jag ber att få understödja den anhållan
om återremiss, som af 2:ne ledamöter här blifvit gjord. Jag
gör det förnämligast på de skäl, som af Hr von Hartmansdorff sednast
blifvit anförda. Det är verkligen någonting nytt att StatsUtsk.
tager initiativet och vi kunna lätt inledas på farliga vägar om man hos
Utsk. erkänner denna rätt i dylika frågor. Vi hafva visserligen i
Den 24 April.
77
elt föregide belänk. rör:de Usta hufvudtiteln sett något dylikt, ehuru
förhållandet var olika. Här är sagdt, i afseende på grundlagens
tolkning, att StatsUtsk. eger rättighet att motionera på grund af 2:a
mom. 30 § Riksd.Ordn. Sa kan visserligen synas; men den saken
kan likväl vara oviss; ty dä der står alt Utsk. är skyldigt att iakttaga
nödiga besparingar, följer deraf icke bestämdt, att Utsk. skall i
dylika frågor taga initiativet, utan snarare att det skall iakttaga de
nödiga besparingar hvartill K. RI:s eller enskildas förslag kunna gifva
anledning.
Dä K. M:s sist framlagda propos. i fråga om förändring af
Bergs-colhi organistalion icke vann B. S(:s bifall, så må man icke
förundra sig att Regeringen ej vid delta tillfälle har återkommit på
samma väg. Jag är likväl fullkomligt öfvertygad derom, att Regeringen
i denna del kommer att iakttaga nödiga besparingar så snart
tillfälle medgifves att desamma verkställa.
Jag begär, i likhet med föregå:de talare, återreraiss, i ändamål
att åstadkomma en skrifvelse, som uttrycker R. St:s önskan om formligt
förslag till en förändrad reglering i afseende på Bergs-Stalerne.
Frih. Cederström: Ilr von Hartmansdorff har begärt att de
tvenne morn., som innefattas under Usta punkten i nu föredragne
StatsUtsk:s utlåt., mätte i ett sammanhang behandlas. Jag anhåller
deremot alt Hr Frih. o. Landtm, läcktes framställa propos. på hvardera
mom. serskildt. Jag anser mig dertill cga genom grundlagen
en obestridlig rättighet, och hoppas således alt Hr Frdr. o. Landtm,
samt II. Ståndet icke betager mig densammas tillgodonjntaude. Visserligen
har Utsk. vid sednare mom. sagt, ali Utsk:s deruti innehållna
tillstyrkande göres i sammanhang med innehållet af det förra
morn.; men sådant anser jag vara en så vanlig fiås, för alt fylla
mellanrummen, alt det icke lärer härvid något oskiljaktigt samband
betyda. Alt ålerremiss icke bör ske i oträngdt mål, är en princip,
sorn under gårdagens plenum ofta åberopades och på hälsosamt sätt
gjorde sig gällande. Jag frågar då hvad utsigt man kan hafva i
förevar, fall, alt med en ålerremiss omvända Utsk. till andra tankar?
— När man ser efter i Ulsk:s belänk. och finnér der alt icke flera
än 2 personer hafva sig reserverat af hvilka den ene, Hr Gr, Mörner,
efter hvad jag kan finna, endast i afseende på sifferbeloppet differerat
ifrån Utsk:s åsigt, synes utsigten, att verka på så talrika ledamöters
annorlunda fattade öfvertygelse, icke synnerligen lofvande. Då
man alltså icke torde kunna genom ärendets återförvisande vinna någon
ändring i Utsk:s åsigter, vore det till tidens besparande så mycket
mera skäl att icke besluta en återremiss.
Jag öfvergår nu till de motskäl, åtskillige talare hafva framställt
emot min tanka i ämnet. Hr Fåhraens har yttrat, att besparingar
å Bergs-colbii Stat visserligen böra kunna vinnas i en framtid,
men att det bör ske efter och icke före förändringen i dess
organisation. Vid sisth riksdag hade K. M. framställt ett förslag till
förändrad organisation af ifrågavar. embetsverk. Det befanns likväl
då, att man icke kunde komma öfverens om bästa sättet för åvägabringandet
af denna organisation. Så kan det äfven inträffa, en och
Dea 24 April.
annan gäng hädanefter, linder liden utgår af Statsmedel årligen en
större summa än som, efter hvad jag tror, är för ändamålet nödvändig.
Blott intill nästa riksdag skulle utgå tillsammanslagdt öfver
10,000 r:dr b:co, och det förmodligen onödigtvis till Bergs-colkii
Stat, utöfver hvad StatsUtsk. ansett erforderligt. Månne delta kan
kallas en försigtig och sparsam hushållning med Statens medel? —
organisationen synes, som sagdt är, — icke så lätt verkställd. Det
kan hända att man icke kommer öfverens vid nästa riksdag. Innan
derpå följande lagtima riksdag upgår således den bortkastade
summan lill 20,000 r:dr o. s. v.
Redan hafva åtskillige värde talare gifvit svar på Hr von Hartmansdorffs
bestridande af StalsUtsk:s rättighet att komma fram med detta förslag.
Hvad Hr Tersmeden lill understöd för Hr von Hartmansdorffs
åsigt yttrat, synes endast vara ett uttryck af en individuell öfvertygelse;
men dä den ej varit beledsagad af några yttrade skäl, sorn
deråt kunde inför andras omdömen gifva styrka, torde berörde anförande
på intet vis rubba giltigheten af hvad Gr. Lagerbjelke och
Hr Bildt anfört. Jag förbigår således att vidare söka vederlägga en
redan vederlaggd sak, utan håller mig i stället vid hufvudämnet och
speciellt vid en punkt uti Hr Fåhraei yttrande.
Om jag icke missförstod Hr Fåhraus, så yttrade han att K. M.
icke gerna kunde göra någon förändring i lönevilkoren för de af
Bergs-coibii tjenstemän, som äro på ordinarie stat tillsatte. — Icke
annat jag vet, så är Presidenten tillförordnad. Och jag påminner mig
ganska väl, att, när fråga var om indragning af ljuspenningarne,
för extra-ordinarier i embelsverken, så jttrade här en viss person
bland ledamöterne af R. o. Ad. hurusom det icke vore skäl att
förunna dessa tjenstemän de dem hittills tilldelade 13 r:dr 10 sk.
b:co, alldenstund dessa medel förmodligen komme att kalasas bort.
Ex analogia skulle man också förmoda att nu ifrågasatta löneanslag
kunde lika gerna tagas bort, enär det i annat fall torde kunna antagas
alt de användas på samma sätt som ljuspenningarne förmenades
åtgå. Jag medgifver visst att ett löneanslag af 3,504 r:dr b:co
mäste förslå bättre, till en rikligare traktering, än hvad fattiga 13
r:dr 16 sk. kunna mägta, men det förefaller mig, alt då man icke velat
förunna Statens på dess nedersta trappstegg stående, tjenstemän att
för sina i Statens tjenst sjelfförvärfvade ringa inkomster, de mycket
omtalade 13 r:dr 16 sk. b:co, någon enda gång på året få äta sig
rikligt mätte, så mäste konseqvensen så mycket mera fordra att icke
några tusentals r:dr årligen upoffras lill berörde läckra ändamål. Man
har velat fråntaga extra-ordinarierne deras obetydliga förmån, på den
grund, att de ej sägas göra skäl för densamma. Jag tror mig hafva
enahanda grund att åberopa i nu förekomne fall; och anhåller således
äfven på grund af dessa jemförelser, om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff har ytlrat att Berg-colhm borde förenas
med Commerce-colhm under en President. Det är möjligt att det
med fördel läte sig göra; men äfven i sådant fall ser jag icke något
hinder för R. St. att antaga StatsUtsk:s förslag alt nemi. till K. M.
ingifva en sådan skrifvelse som StatsUtsk. i 2:a mom. af l:sta punkten
i sitt utlåt, tillstyrkt. Det är väl sannt att den idée, som Hr
Den 24 April.
79
von Hartmansdorff yttrat, icke i berörde 2:a mom. uttryckligen är
framställd; men mig synes att man kan öfverlåta påtinnandet deraf
till K. M:s visa bepröfvande. Följaktligen återstår mig icke annat
än att framhärda i mitt yrkande att begge momme, hvart för sig,
mätte bifallas. Säkerligen skulle det lända R. o. Ad. till stor heder
om Ståndet, genom ett bifall till StatsUtsk:s hemställanden i dessa
hänseenden, bevisar sig verkligen vara villigt alt iakttaga besparingar,
der besparingar kunna göras.
Gr. Posse, Erik Arvedsson: Ehuru jag fullkomligt instämmer
uti den äsigten att Bergs-och Commerce-colbne lätteligen kunde
förenas under en Chef, så anser jag dock StatsUtsk:s förslag vid detta tillfälle
om indragning af anslaget vara alldeles för tidigt väckt. Jag tror det
vara R. St:s egen skuld alt icke reorganisationen är gjord, den har
varit i fråga nära 30 är. Jag önskar att densamma må blifva verkställd,
men icke att SlatsGlsk. pä förhand, genom indragning af anslagssumman,
bestämmer att den mäste ske, hvilket skulle blifva en
följd om Utsk:s förslag antogs; StatsUlsk. har icke sträckt sitt förslag
till bestämmande af hvilka embeten, som böra indragas eller om det
skall ske genom minskning af lönerna för de nuvar. embelsmännen.
Med den organisation Collnn nu har, anser jag oriktigt alt bestämma
något minskadt belopp.
Lika med flere föregtde talare, anhåller jag om återremiss af
hela punkten; ty jag tror att återremiss af den sednare delen är nödvändig,
emedan den måste hafva en annan ordalydelse för att vara
lämplig.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Några föreg:de talare
hafva ifrågasatt StatsUtsk:s behörighet att, ulan väckt motion eller
framställning i K. M:s nåd. propos., föranleda några besparingar å
Riksslatens hufvudtitlar. Jag får i anledn. häraf blott erinra om
hvad som vid föreg:de hufvudtitlar sig tilldragit, nemi. att på 4:de
hufvudliteln StalsUtsk. utan K. propos. föreslagit en indragning af
6000 r:dr årligen, hvilken bifallits af detta Stånd utan att någon
dervid gjorde aumärkn., ehuru vi hade både Depart.-chefen och andra,
som intresserade sig för de militära angelägenheterne, här närvar, då
beslutet fattades. Således är förfarandet vid denna riksdag af detta
Stånd godkändt.
Hvad den nu förevar, fråga angår, så förenar jag mig med dem,
som yrka en återremiss; men icke derföre att icke någon inskränkning
kan ske i anslaget, utan derföre att StalsUtsk. har för den summa,
som der blifvit föreslagen, gifvit inga skäl. Den är helt och
hållet godtyckligt framställd, utan alt man kan på något sätt af Ulsk:s
betänk, finna, af hvilka förhållanden en sådan minskning skulle vara
föranledd. Jag har uti min afgifna reservation sökt motiverat den
minskning som förefallit mig verkställbar och skulle tro att en sådan
minskning, som jag ifrågasatt, skulle utan äfventyr kunna göras. Jag får
härvid erinra att då man såsom af min reservation kan inhemtas, ser, att
ett anslag stått obegagnat i 12—13 år och derutöfver, så torde det
icke vara något riskeradt att indraga detsamma. Då vidare den uplysning
har till StalsUtsk. méddelats, att den lediga Bergsråds-lönen
80
Den 24 April.
hvilken af mig blifvit till indragning föreslagen, är, på sätt jag i min
reservation anfört, använd dels till serskilda arfvoden innefallande
lönetillökningar åt de 2 qvarvarande Bergsråden och dels till besparingar
åt Statsverket, så tror jag icke eller att man äfventyrar något
med att tillstyrka indragning af denna lön. Jag har sökt motivera
min åsigt och anhåller nu om ålerremiss, på det att denna punkt
mätte inom Utsk. tagas i förnyadt öfvervägande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Min afsigt var endast alt
erinra derom att H. o. Ad. i går, på sätt Gr. Mörner redan anfört,
godkände SlatsUtsk:s uti en föreg:de punkt äfven begagnade
rättighet att föreslå indragningar af de summor, som å Riksstat äro
upförde. Afven torde R. o. Ad. erinra sig, alt R. o. Ad. i går
godkände ett annat förslag af StatsUtsk., nemi. tillökade anslag för
jungmänner vid K. M:s Flotta, fastän icke någon motion derom var
väckt eller något i K. M:s nåd propos. derom blifvit nämndt. Således
har R. o. Ad. derigenom utan tvist erkänt, att StatsUtsk., i
öfverensstämmelse med 30 och 37 §§ Riksd.Ordn., eger alt föreslå
R. St. hvad, som till Statens reglerande anses nödigt. Emedlertid
kan jag icke finna, att en sådan rätt kan anses gränsa till någon
maktfullkomlighet, enär det endast är en motionsrätt eller rätt alt
väcka frågor lill afgörande i R. St:s plena, och det således icke
innefattar någon rätt alt fatta beslut, som få gällande kraft.
Hvad för öfrigt beträffar Frih. Cederströms erinran, att endast
ett par reservanter finnas vid denna punkt antecknade, så anser jag
mig böra uplysa, att minoriteten inom Utsk. för denna framställning
i första punkten icke var så obetydlig och att pluralitelen på afd:n
icke var så betydlig som i StatsUtsk:s plenum. Således voro meningarne
derom i Utsk. ganska delade. Jag bar icke bifogat någon
reservation vid denna punkt lika litet som vid många andra, ehuru
min tanka varit mer eller mindre afvikande från pluralitelens, dels
derföre att jag ansåg det obehöfligt, då jag hade tillfälle alt bär yttra
mig öfver frågorna, och dels derföre att tiden icke tillåtit mig att
afgifva så motiverade reservationer alt. de kunnat verka på de öfriga
Stånden om de dervid fästat sin upmärksamhet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Första frågan vid a fgörandet
af förevar, ämne torde vara den, huruvida frågan är i behörig
ordning väckt, d. v. s. huruvida StatsUtsk. har haft rätt att
framställa delta förslag, eller icke. I afseende härå instämmer jag
med Ur von Hartmansdorff. Visserligen är det stadgadt i den på
motsidan åberopade 30 § i Riksd.Ordn. att StatsUtsk. skall vid sina
förslag till nya utgifter iakttaga nödiga indragningar och besparingar.
Men den föreskriften att Utsk. skall pröfva hvad som erfordras
sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna, kan efter
min åsigt icke innefatta något annat än alt, vid bestämmande af de
nya anslagen skola tagas i beräkning de besparingar, som äro att
tillgå. Deraf följer dock ingalunda all StatsUtsk. har någon makt
att föreslå indragning af embeten, såvida icke fråga derom i behörig
ordning blifvit väckt. 1 det fallet är 37 § Riksd.Ordn. alldeles tydlig
-
Den 24 April, g
81
lig och klar, da den innehåller, på sätt Hr von Hartmansdorff redan
har tillkännagifvit, alt ”intet Utsk., Const. och BankoUlsk:n allena
undantagne, vare berältigadt att väcka frågor till afgörande i R. St:s
plena, eller att uptaga andra ämnen, än de från plena remitterade;
såvida ej, hvad StatsUlsk. serskildt angår, Konungens propos., enl.
27 §, till detsamma omedelbarligen öfverlemnas”. Det är således
endast och allenast i det fall alt K. M:s propos. till StalsUtsk. direkt
öfverlemnas, som StalsUtsk. har rättighet att väcka förslag, som icke
blifvit från II. St:s plena till Utsk. remitterade, så vida nemi. dessa
förslag äro föranledda af den direkt till Utsk. öfverlemnade K. proposrn.
Nu är dock i detta fall ingen framställning gjord i K. M:s till StatsUtsk.
öfverlemnade propos., och då tror jag alt grundlagen är tydlig
och klar derutinnan att StatsUlsk. icke har haft någon rättighet
att den väcka. Det är visserligen sagdt att Ståndet har i går genom
godkännande af framställningar ifrån StatsUtsk. redan tagit på hand
i detta fall. .lag får upriktigt bekänna alt jag icke förmärkte alt förhållandet
var sådant.- Det är rätt beklagligt om så skett, men jag
tror icke att, för det man begått ett fel man deraf bör taga sig anledning
alt begå flera. Den principen kan jag åtminstone icke
godkänna.
Hvad deremot sjelfva hufvndsaken beträffar eller minskning i
anslaget för Bergs-colhm, och förändring i dess organisation, så anser
jag den förra möjlig och den sednare af behofvet högeligen påkallad.
Det är allmänt bekant att Bergs-colhii göromål blifvit högst förminskade.
Session lärer der i allmänhet ega rum en gång i veckan och man
har sagt mig att ledamöterne till och med då understundom äro i förlägenhet
oin sysselsättning under de 2 eller 3 limmarne. Det har
handt mig sjelf, att då jag infunnit mig i Collegium för att träffa
någon af dess ledamöter på den dagen, som man sagt mig att session
skulle hållas, så har jag mötts af det svar, att session icke heller
den dagen inträffade. Afven jag anser det derföre vara af behofvet
högeligen påkalladt, att en reorganisation af Bergs-colhm kommer
att ske, men den bör ske i grundlagsenlig ordning; åtminstone
önskar jag att den icke må ske på annat sätt. Emedlertid är det
af vigt att de tjenster, som f. n. äro vakanta, icke komma att till
sättas
innan R. St. vid nästa riksdag fattat beslut ronde en sådan
reorganisation, och derföre tror jag att R. St. böra i den afgående
skrifvelsen uttrycka den underd. önskan att de lediga tjensterne icke
mätte under tiden tillsättas, på det att derigenom hinder icke må
upstå för vidtagande af den förändring, som befinnes vara lämplig.
Jag tillstyrker således återremiss på betänk.
Hr von Hartmansdorff: Sedan Hr Cederschiöld yttrat sig,
har jag föga att tillägga. Jag vill blott erinra R. o. Ad. derom,
ehuru jag icke nu har med mig det betänk., som afgjordes i går,
att den besparing, som då beslöts af Ståndet, var, om jag rätt påminner
mig, för ackordsförskott eller något dylikt. Som icke det
för dem afsedda anslag hade utgått, så ansåg StatsUtsk. vara skäl,
att detsamma bespara. En sådan rätt måste StatsUtsk. ega på grund
af de ordalag i grundlagen, som här blifvit uplästa. Alt jag icke
6 H. v 6
82
Den 24 April.
bemärkte den öfverträdelse, som StatsUtsk. gjort i afseende på jungmannen
var illa; men den måste väl komma på StatsUtsk:s samvete
och icke på mitt. I alla fall vidhåller jag hvad Hr Cederschiöld
sagt, nemi. all ett begånget felsteg icke berättigar alt göra flera.
Hvad nu frågan beträffar att vid besluten skilja punkterna åt,
på sätt Frih. Cederström begärt, så bestrider jag visserligen icke, att
så må ske, om han det yrkar; men deremot anser jag det vara gifvet,
att R. o. Ad. icke kan begå den sjelfmotsägelsen att bifalla den
ena och återremittera den andra punkten, enär båda måste följas åt
till Utsk. Det är klart, såsom Hr Fåhraeus sagt, att då frågan om
reorganisation förekommer i den sednare, men frågan om besparingar
i den första punkten, och reorganisation icke kan utan besparing
ega rum, så måste Ståndet återremittera den andra punkten om
det återremitterat den första.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jag har inom StatsUtsk. icke
deltagit i handläggningen hvarken af denna eller någon af de påföljande
hufvudtitlarne och bade således icke ämnat upträda i denna
fråga, så framt jag icke dertill funnit mig upmanad derutaf alt jag
ansett mig böra fästa upmärksamlieten vid den tolkning af grundlagen,
som af Hr Cederschiöld blifvit gjord. Hr Cederschiöld bar utlydt
30 § af Riksd.Ordn. såsom skulle der stå, att StatsUtsk. icke
egde rätt att i nya frågor föreslå R. St. något. Jag ber att få fästa
upmärksamheten derpå, att här slår endast: ”Vidare åligger detta
Utsk. att utröna, pröfva och föreslå det, som till Stats- och Riksg:sverkens
behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar
blifvit iakttagna”. Jag tror således alt Utsk. icke på något sätt öfverskridit
den rättighet, som i detta hänseende blifvit detsamma uti
grundlagen updragen. Jag tror äfven att såväl vid denna som föreg:de
riksdag har StatsUtsk. vidtagit dylika åtgärder, som blifvit af RiksSt:n
sanktionerade. Jag kan derföre icke förstå huru det skulle vara
för StatsUtsk. möjligt att pröfva Statsverkets tillstånd och behof och
dervid iakttaga nödiga besparingar, om icke. StatsUtsk. egde denna
rätt. Jag anser likväl, att StatsUtsk. i detta hänseende har gått
vida längre än det bort, och förenar mig således i de åsigter, som
af Hr von Hartmansdorff blifvit framställda samt anhåller om återremiss
af denna punkt, på det att StatsUtsk. må komma i tillfälle att
föreslå en skrifvelse till K. M. i den syftning, som af en annan talare
här nyss blifvit framstäldt.
Hr Fahr seus: Jag förblifver vid den meningen, att då en
organisation skall ske, man bör tillse att produkten blifver ett organiskt
helt; men det kan icke alltid låta sig göra, om man, i händelse
kroppen är sjuk, företager sig att amputera en eller annan
lem deraf, och än mindre, om, såsom StatsUtsk. med Presidentslönens
indragning synes afse, man företager sig att amputera sjelfva
liufvudet.
Jag återkommer för öfrigt till den fråga, som det skulle vara
ganska lärorikt alt få besvarad af talarne på andra sidan, huru, om
K. M. skulle finna att detta, såsom andra embetsverk,' behöfde en
Chef, han skulle kunna åstadkomma detta, i fall Presidentlönen in
-
Den 24 April.
83
dragés. Jag befarar att K. M., satt i ett sådant trångmål, kunde
blifva föranlåten alt genom fullmakt tillsätta Presidents-embetet innan
R. St:s beslut om indragningen komma K. M. tillhanda och i sådant
fall har man framskjutit den åslundade reorganisationen i st. f.
att påskynda den.
En talare har hemställt, att den skrifvelse, som till K. M. skulle
afgå, måtte innehålla en begäran, att de vakanta tjensterna inom
Bergs-colhm skulle lemnäs obesatta intilldess den slutliga regleringen
af embetsverket kunde komma till verkställighet. Jag ber, i anledn.
deraf, att få uplysa att Collegium redan erhållit befallning att icke
tillsätta någon ledig tjenst ulan att hos K. M. derom göra anmälan,
på det att K. M. dervid må komma i tillfälle alt pröfva huruvida
de ledigblifna tjensterna kunna blifva föremål för indragning vid
blifvande reglering eller icke.
Beträffande frågan om återremiss, så yttrade jag i mitt förra
anförande, alt jag önskade densamma hvad första mom. angick, men
yrkade bifall till det andra. Jag gjorde det i afsigt att söka förmedla
de olika åsigterna. Då jag nu hört att öfrige talare, som yrkat
återremiss, utsträckt detta yrkande till punkten i sin helhet, så
får jag förklara att jag återgår till mitt första yrkande och förenar
mig med dem.
Gr. Mörner: Att ingå i den medicinska undersökningen om
angelägenheten af en amputation, hvarom en föreg:de talare sig yttrat,
anser jag f. n. icke lämpligt. Det är nogsamt bekant att sådana
fall kunna i medicinskt hänseende förekomma då en dylik åtgärd
måste vidtagas. Jag anser likväl icke att den liknelsen har någon
tillämpning på närvar, fråga och att således också dess anfö
rande
här kunnat utan skada uteblifva.
Hvad serskildt rörer den omständigheten huru det skall tillgå i
fall betänk, bifalles, så anser jag mig icke uti bedömandet häraf behöfva
ingå, då jag yrkat återremiss; men historiskt torde jag få meddela
den uplysningen, att det varit en tid då, i saknad af annan ordf.,
äldste ledamoten i Bergs-colhm åtnjutit ett serskildt arfvode för det
han bestridt ordf.-befattningen.
Jag har som sagt är, yrkat återremiss emedan jag anser Ulsk:s
förslag omotiveradt och den summa, som blifvit föreslagen till indragning,
vara alltför stor. Jag förnyar denna min anhållan.
Frih. Cederström: Då kärande parten fått tillfälle yttra sig
tre gånger, så må R. o. Ad. icke finna obilligt att äfven svarande
parten Irenne gånger sig yttrar. Detta till ursäkt för det jag nu
tredje gängen begärt ordet, som jag helst undvikit att göra.
Man har frågat huru K. M. skulle förfara med organisationen
af Bergs-colhm, i fall 3,504 r:dr årligen från dess anslag borttagas.
Då det, såsom jag förmodar, är R. St:s öfvertygelse, grundad på
hvad deras rådgifvare i dylika fall, som är StatsUtsk., efter skedd
pröfning funnit sig böra tillstyrka, att nemi. Bergs-colhm bör kunna
skötas med det belopp som qvarstår, om dess nuvar. anslag, 16,893
r:dr, nedsättes med 3,504 r:dr, så lärer K. M. i min tanka, med
sin vidsträckta blick öfver sakernas sammanhang, sin vishet och väl
6*
-
84
Den 24 April.
vilja för landets behof af sparsamhet, der den låter sig utan skada
för det allmänna iakttagas, säkerligen utfinna något lämpligt medel
att sätta regleringen i verket. Att ingå i detaljerne af denna organisationsfråga,
har StatsUlsk. ansett sig icke tillkomma; jag finner
mig böra, af enahanda grannlagenhetsskäl, likaledes från framställandet
af sådane detaljerade förslag afstå.
Hr von Hartmansdorff har haft den godheten medgifva, alt om
jag yrkade det de begge momme skulle serskildt föredragas, så ansåg
han sig icke kunna bestrida det. Derest Hr von Hartmansdorff ställt
sina ord litet annorlunda, så hade han kommit sanningen litet närmare;
han hade gerna kunnat säga: som Frih. Cederström yrkat
momenternes åtskiljande i propos., så lärer delta föredragningssätt
ej kunna undvikas. Men se här orsaken, hvarföre jag framställt
yrkandet derom. Om nemi. R. o. Ad. skulle, med afseende på
hvad Gr. Mörner i sin reservation yttrat, bevilja en återremiss på
första punkten, så skulle det i min tanka icke binda R. o. Ad. till
att jemväl återremittera den sednare punkten. Mitt hopp är naturligtvis
att R. o. Ad. bifaller såväl den ena som deh andra af dessa
punkter. Men i alla händelser bör en återremiss af den första icke
hindra ett bifall lill den sednare. För sådant ändamål är nödigt
ställa saken så, att den ena punkten ej må anses nödvändigtvis draga
den andra med sig.
Förvånande är i sanning att erfara, det Hr von Hartmansdorff
i dag ställer sig så oskyldig, som hade han i går icke märkt att
StatsUtsk. då ställde sig på samma punkt som nu, i afseende å rättigheten
att framkomma med förslag utan föranledande af motion,
ehuru det då var fråga om ett plus i stället för att det nu är fråga
om ett minus. Men då, på sätt nyss är upgifvet, elt förbiseende
härvid hos den värde ledamoten egde rum, så lärer denna ursäkt
för visso ej kunna åberopas i ett annat mål, jag menar i fråga om
förfarandet med anslaget till Arffurstarne; Hr von Hartmansdorff
gjorde just anmärkn. dervid; men huru kom del sig att Hr von
Hartmansdorff, som är så sträng i formerna, icke då, i anledn. af
detta s. k. formfel, föreslog någon återremiss, om icke sådant underläts
derföre att han ansåg saken nyttig; och deruti instämde jag visserligen,
likasom det stora flertalet af R. o. Ad., med honom. Men
är man, som den värde ledamoten nu låter förstå, fullt öfvertygad,
alt formen i dylikt fall, ej är iakttagen, så synes mig hans förfarande
mindre konsequent, och icke innebära elt fullföljande af den
regeln att betrakta sakerne med afseende på innehållet och icke med
afseende på personerne.
Frikostighet vid lämpliga tillfällen godkänner jag gerna, men i
nu ifrågakomne fall finner jag den deremot icke vara serdeles lämplig,
utan anser tvärtom det vara ganska väl om R. o. Ad. visade,
någon gång åtminstone, att det icke blott är i fråga om ökade anslag,
som man är färdig att säga ja till hvad StatsUtsk. föreslagit,
utan äfven i afseende på nedsättningar." Det är just genom att undvika
onödiga utgifter, som man kan finna utvägar att få anslag till
de nödvändiga; och det är jemväl i sådant, ändamål som jag vördsamt
yrkar bifall på den andra punkten, så väl som på den första.
Den 24 April.
85
Ilr Fåh r se lis: En föreg:de talare har velat underkänna, hvad
jag nyss anförde om sättet att omorganisera Bergs-colhm. Jag anhåller
att den värde talaren ville emottaga den uplysning, att jag
dermed afsåg en jemförelse emellan StatsUtskis förfarande i frågan och
den behandling af densamma vid föreg:de riksdag, hvaruti jag deltagit
såsom kontrasignant af den K. proposm örn Bergs-colhii organisation.
I öfrigt vill jag nämna alt det icke var mig obekant att
under en föreg:de tid Presidents-embetet i Bergs-colhm varit förvaltadt
af ett Bergsråd mot serskilt arfvode. Men dervid är att märka
den väsendlliga skillnad, att då funnos Irenne Bergsråd, hvaremot det
numera icke finnes mera än tvenne. Om nu en af dessa 2:iie skulle
få updrag att förvalta Presidents-embetet, huru skulle det då tillgå
med omröstningen i detta collegiala verk? Jag vill icke längre uppehålla
R. o. Ad. med denna enkla fråga, utan yrkar fortfarande
återremiss.
Ilr Ribbing, Arvid: Icke heller jag har för afsigt alt längre
uppehålla R. o. Ad. i denna fråga, men då talare upträda, som åberopa
huru många gånger de såsom kärande och svarande hafva rättighet
att yttra sig, så torde det vara tillåtet för den, som förut icke
haft ordet, att så godt han kan söka slita tvisten. Jag vill dermed
ingalunda beträda den bana, som man så ofta beskyller dem beträda,
hvilka hafva lagens tolkning till sitt åliggande, nemi. att genom advokatyr
komma till det resultat, de önska. Jag vill deremot endast
hälla mig vid hufvudsaken, att det förslag, som blifvit framställdt
af en ledamot ang:de Bergs-colhii sammanslående med Commercecolhm
hvarken af den ena eller andra sidans talare blifvit motsagdt,
utan tvertom, såvidt jag kunnat förstå, af alla tillstyrkt. Jag medgifver
väl att sednare mom. af StatsUlsk:s betänk, lemnar utrymme
åt K. M. att till detta förslag eller hvilket annat som helst skänka
Sin npmärksamhet, emedan der står att man skulle ”anhålla att K.
M. täcktes till Rikets näst sammanträdande Ständer aflåta nåd. propos.
om den förändrade reglering af Bergsslags-slaterne, som af omständigheterna
kan påkallas”. Jag inskränker mig således till att vördsamt
föreslå återremiss med tillkännagifvande af den önskan att StatsUtsk.
ville vid förnyad pröfning af detta ärende, egna den serskilda
npmärksamhet åt förslaget om Collegiernas sammanslående, som det
förtjenar. Jag vet sjelf att Bergs-colhii göromål måste vara högst
betydligt minskade äfven genom den åtgärd, att domare på landet
fått pä sig förflyttade de göromål, sorn förut tillhört Bergstingsrätterna.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill blott förklara mig öfver
den tillvitelse, som mig blifvit gjord att hafva handlat olika i fråga
om anslag åt Arffurstarne i går och i den fråga, som nu är under
pröfning. R. o. Ad. torde erinra sig att om anslag åt Arffurstarne
var motion väckt af Hr Rääf. StatsUtsk. hade der icke öfverskrida
det föreslagna beloppet, utan tvertom inskränkt detsamma. Att StalsUtsk.
då i den ena punkten afstyrkte Ilr Rääfs motion och i den
nästföljande tillstyrkte den, icke såsom hans, utan såsom sin egen;
det var en motsägelse i Utsk:ts förfaringssätt, hvilken ej kunde till
-
86
Den 24 April.
iutetgöra motionens verkan. Hr von Knorring hade redan här, innan
jag då yttrade mig, för Ståndet framdragit Utsk:s sjelfstridiga handlingssätt.
Att likväl uprepa det borde icke hafva behöfts hvarken
för Frih. Cederström eller andra, om de egnat upmärksamhet åt
föredragningen.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. till bifall å förra delen af Utsk»
utlåt, i förevar, punkt, innefattande hemställan om anslaget för Bergscolhm,
men denna propos. besvarades med starka nej, blandade med
ja; hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot denna
del af ifrågavar. punkt, gjorde anmärka- föranleda till återreraiss,
samt då härvid ropades starka ja, blandade med nej, förklarade det
han funnit ja öfvervägande.
Hr Cederschiöld: Då StatsUtsk. och de medlemmar af detta
hus, som talat för detta förslag, synts åsyfta att det skulle fortgå på
samma sätt,, som förut inom Bergs-colbm varit förhållandet, nemi.
att det icke finnes någon President, utan att en ledamot bestridde
Ordf.-befattningen, och då delta äfven öfverensstämmer med min åsigt;
så får jag nu, med anledn. af 56 § Riksd.Ordn. väcka den motion alt
StatsUtsk. måtte inkomma med ett så beskaffadt förslag, att nemi.
intilldess Bergs-colbm hinner reorganiseras, K. M. icke måtte tillsätta
någon President i Bergs-colbm, utan alt den äldste ledamot måtte
bestrida hans befattning, emot åtnjutande af taffelpenningar.
Flera ledamöter hördes begära bordläggning af denna motion.
Gr. Posse: Jag instämmer lill alla delar uti Hr Cederschiölds
förslag, men dertill fordras likväl att en ny ledamot konstitueras, ty
såvidt det skall vara ett colbm, måste der åtminstone vara tre ledamöter
och f. n. finnes ej mer än 2:ne, utom tillförordnade
Presidenten.
Hr Cederschiöld: Det faller af sig sjelf att den lediga ledamots;*,
latsen måste antingen tillsättas eller också annan person tillförordnas
och jag trodde mig derföre icke behöfva nämna något derom.
Frih. Palmstjerna: Då motionen är begärd på bordet, så
torde den komma att der förblifva. Jag ser likväl icke huru propos.
till remiss deraf skulle kunna af Hr Frih. o. Landtm, framställas,
såvida ordalagen icke i någon mån jemkas, enär den i sitt närvar,
skick strider emot 90 § R. F., som säger: att under RiksSbns öfverläggning
och pröfning må icke komma frågor om Ijenstemäns
till- och afsältande.
Hr Fåhraeus: Jag hemställer till Hr Cederschiöld om han icke
skulle finna lämpligt att låta den ifrågavar. framställningen hvila intill
dess StatsUtsk. har besvarat den återremiss, som nu är beslutad.
Det skulle nemi. kunna hända att StatsUtsk. frångår sitt nuvar. förslag
och att det nya betänk, blefve af R. St. bifallet. I sådant fall
vore denna framställning naturligtvis ulan all påföljd.
Hr Cederschiöld: Då min motion, på sätt Frih. Palmstjerna
nämnt, är begärd på bordet, så torde diskussionen derom rätteligen
Den 24 April.
87
böra upskjutas, tilldess den ånyo förekommer. Jag bör likväl, i
anledn. af Frih. Palmstjernas åberopande af 90 § II. F. förklara,
att densammas innehåll visserligen icke är för mig obekant, men att
jag ingalunda kunnat så falla dess innehåll, som Hr Frih:n har velat
uttyda detsamma. Den innehåller visserligen alt icke på annat sätt
än grundlagen bokstafligen föreskrifver, frågor må förekomma om
tjenstemäns till- och afsättande; men jag hade dock icke trott att detta
stadgande skulle kunna af någon representant upfattas annorlunda
än såsom innehållande ett förbud för R. St. att sjelfve befatta sig
med alt utnämna eller afsätta tjenstemän vidare än hvad grundlagen
i det afseendet medgåfvo.
Att deremot R. St. icke skulle ega rätt att till K. M. frambära
en underd. önskan att en tjenst måtte tillsättas på förordnande eller
bestridas så eller sä, det lärer icke kunna deraf följa, likasom jag
ock är öfvertygad att R. St. icke någonsin vilja afsäga sig en sådan
deras obestridliga rättighet.
Propos. till bifall å sednare delen af Utsk:s i förevar, punkt afgifna
utlåt., hvaruti en underd. skrifvelse till K. M. blifvit tillstyrkt,
blef härefter framställd och besvarad med blandade ja och nej; hvarpå
H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkmne
föranleda till återremiss jemväl af denna del, samt efter denna propos:ns
besvarande med starka ja, blandade med nej, förklarade det
han ansåg ja hafva öfverröstat nej.
II. Ex. förklarade sedermera att Hr Cederschiölds nu väckta
motion enl. derom gjord begäran komme att hvila på bordet.
2:dra punkten ang:de Landtmäteristaten; 3:dje punkten
ang:de Öfverståthällare-emb. och 4:de punkten, ang:de anslaget
för Landtstateri i Stara Kopparbergs län.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter tillstyrkt och hemställt.
5:le punkten, ang:de löne-anslag för Länsnotarier ock
Fjerdingsman.
De under denna punkt förekommande momme litt. a) och b)
företogos hvart för sig till afgörande.
Mom. litt a, ang:de Läns-notariers anställande på Stat och
förseende med löner.
Gr. Mörner, Carl: Jag beklagar på det högsta att StatsUtsk.
äfven vid denna riksdag saknat utväg alt föreslå löner för Länsnotarier
och att samma förvända grundsats får ega rum att den
ena Statens tjensteman aflönar den andra. Det kan icke vara någon
obekant, alt till Länsnotarier fordras så skickliga personer, att en
Länsnotarie kan på eget ansvar förestå Landssekreterarens tjenst,
då lian af förfall är hindrad att sin tjenst bestrida. Jag vet alltför
väl att på åtskilliga ställen i riket icke finnas Länsnotarier; men
grunden dertill är lätt förklarad, att nemi. det fordras sådan skicklighet
att en person med juridiska kunskaper måste, snart sagt, öfvergifva
den rent juridiska banan, för att öfvergå på den administra
-
88
Den 24 A pi il.
tiva, der han såsom Länsnotarie icke finnér tillräcklig upmuntran,
och man får icke undra på, att en Landssekret. ogerna af egna tillgångar
aflönar Länsnotarien. Deraf inser man lätt, hvarföre icke
Länsnotarier på alla ställen finnas anställda. Det är dessutom en
olägenhet att, då Länsbokhållaren har aflöning på Stat och är skyldig
att göra Landskamererarens tjenst, när han är hindrad, Länsnotarien
icke har samma rättighet, då han vid Landskansliet har samma
skyldighet som Länsbokhållaren på Landskontoret.
Jag och flere med mig hafva vid föreg:de riksdagar ifrigt yrkat
på detta anslag, för Länsnotarier; men StalsUtsk. har förut, likasom
vid denna riksdag, afspisat motionärerna med den ursäkten att det
berodde af en väntad löneregring för landstaten, att något anslag icke
kunde beviljas. Jag torde icke vid detta tillfälle finna någon sympatin
af StatsUlsk. eller af andra ledamöter för alt fä något arfvode
huru litet som helst för dessa tjenstemän; men jag har ansett min
pligt fordra alt åtminstone reservera mig emot det betänk., som Utsk.
i denna fråga afgifvit.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Jag medgifver visserligen
alt då frågan om Landt-statens löne-reglering vid denna riksdag
ej blifvit föremål för li. St:s pröfning, StalsUtsk. icke saknat
anledn. att afstyrka motionen om upförande af löner pä Stat för
Länsnotarier; men deraf följer icke att StalsUtsk. bordt lemna frågan
utan all upraärksamhet, om densamma deraf är förtjent. Jag
tror att frågan verkligen är af sådan beskaffenhet och alt det skall
vara lätt att inse för hvar och en, som vill deråt egna någon närmare
npmärksamhel. Vid Läns-sfyrelsen finnes på kansli-sidan inga
andra biträden ät Landssekret., än Landskanslister, hvilka likväl
hvarken äro berättigade eller i allmänhet så qvalificerade att de
kunna inträda i Landssekretrs befattning i händelse af hans förfall
eller frånvaro. Det låter sig visserligen göra, om Landsh. är närvar.
i länet, att vid sådana tillfällen då Landssekret. af sjukdom eller
enskilda angelägenheter är hindrad all göra sin tjenst, dertill förordna
någon annan; men helt annat är förhållandet, om detta inträffar
under det Landsh. är frånvande. Det finnes då ingen som är pligtig
eller berättigad att förrätta tjensten, och den måste således under
tiden ligga nere. Nödvändigheten af att förekomma en sådan belägenhet
torde af en hvar inses. Likasom vid Landskont. finnes en
tjensteman, som kan under Landskamererarens frånvaro eller förhinder
intaga hans plats, borde det äfven vid Landskansliet finnas någon
juridiskt bildad person, som i dylika fall kunde företräda Landssekret:s
ställe. Visserligen äro f. n. i åtskilliga län Länsnotarier
anställda; men de kunna icke anses annorlunda än såsom Landssekret:s
enskilda biträden, då det beror på honom att aflöna denna
tjensteman. Jag hemställer dessutom, huruvida det kan vara lämpligt
att en sådan tjensteman som Landssekret., hvilken det åligger
att i Landsh:s ställe jemte Landskammereraren utöfva Landshms embete,
skall, då han är hindrad, företrädas af en person, som icke
är af Staten aflönad. Det lärer väl ingen kunna neka olämpligheten
deraf att Länsstyrelsen skall vara på ett sådant sätt organiserad.
Den 24 April.
89
Det torde också vara lätt funnet, ali tillsättandet af Länsnotarieplatserne
under dylika förhållanden måste blifva helt och hållet beroende
af Landssekret. och att Landsh. icke gerna kan frångå hans
önskningar i detta hänseende. Om således Utsk. finner angelägenheten
derutaf att något åtgöres, för att bereda anställandet vid Läns
styrelserne
af sådane tjenstemän som nu äro i fråga, tror jag der
före
det lämpligaste vara alt till detta ändamåls vinnande en viss
summa ställdes till K. M:s disposition på lika sätt, som vid en föregide
riksdag anslag anvisades till förbättring af lönerne för Kronofogdar
och Häradsskrifvare. På det att Utsk. måtte komma i tillfälle att
öfverväga, huruvida icke en sådan utväg att afhjelpa behofvet må
kunna föreslås, anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Hr R osenblad, Bernh.: Jag vill visst icke bestrida giltigheten
af de anförda skälen för olämpligheten deraf att sådana tillfällen
kunna förekomma, då enskilde ombud och tjenare, — hur
man nu må kalla Länsnotarierne, som äro Landssekrehs enskilde
tjenare, — kunna komma att förrätta t. o. m. Laudsh:s tjenst eller
att utgöra en del af Landsh.-embetet; men då Landssekretme äro
ibland de, genom sportler aldra bäst lönte tjenstemän, som här finnas
i Sveriges rike, sä och då jag tror att sällan en Landssekret.
kan vara så döf för sin Landius hilliga önskningar, att han icke till
sina biträden väljer personer, hvilkas skicklighet vid förekommande
fall Landsh. varit i tillfälle att pröfva och godkänna, så tror jag icke
att det är ibland de nödigaste utgifter, som erfordras att för dessa
tjenstemän bereda serskilda anslag innan den fullständiga regleringen
af Landsh.-embetena kommer att ega rum. Vid denna reglering
kan man ställa de betydliga sportlerna vid Landsh.-embetet på
samma sätt som i andra länder, att sportlerna ingå till Staten och
tjenstemännen få sina bestämda löner. När denna reglering inträder,
så kan det blifva nödvändigt att Staten tänker på att löna dessa
tjenstemän; men så länge detta icke har skett, tror jag det icke vara
ibland de angelägnaste behofven.
Frih. Cederström: På det att icke 2:ne Landshrr må blifva
ensamme att yrka bifall till denna sak, så må det tillåtas en person,
som icke i något afseende har att göra med någon Länsstyrelse, icke
ens i den mest underordnade egenskap, likafullt yttra, det äfven han
inser behofvet af en återremiss i förevar, hänseende, i ändamål att
StatsUtsk. behagade egna något afseende åt behofvet af anslag till
Länsnotariens aflöning. Af Hr Sandströmer isynnerhet, men äfven
af Gr. Mörner, har på ett så utmärkt klart och bevisande sätt blifvit
ådagalagdt, huru stort behofvet häraf är, att det visserligen icke
af Hr Rosenblads motsatta framställning kunnat vederläggas; men
då Hr Rosenblad fästade sig vid den utgift, som i detta afseende
skulle drabba Slaten, så ber jag att serskildt få instämma med Gr. Mörner
derutinnan, att, om också icke det föreslagna beloppet af 600 r:dr
skulle, för hvarje lön, af StatsUtsk. anses lämpligt att tillstyrkas, i
anseende till förhand varande måhända nog inskränkta tillgångar, så
kan man väl i nödfall nedsätta delta belopp till hälften eller tredjedelen;
— men ett sådant nedsatt belopp anser jag Staten, säkerli
-
90
Den 24 April.
gen, utan någon olägenhet eller kännbar afsaknad, kunna erbjuda
dessa personer. Derigenom finge man också en giltig anledning alt
bringa rättelse i det med skäl såsom olämpligt anmärkta förhållande,
hvilket nu är gängse, att Landssekretme ensamme tillsätta dessa
tjenstemän, som äfven af dem ensamt f. n. atlönas; ty del är gifvet,
att om de af Slaten framgent erhålla 300 r:dr lön eller något dylikt,
så skall Landsh. såsom Statens målsman, också hafva elt ord
med i laget.
Jag tillstyrker, på dessa skäl, återremiss af denna punkt.
Hr af Dalström: Jemte det jag i allo förenar mig med
hvad Gr. Mörner och Hr Sandströmer här yttrat ronde nödvändigheten
af Länsnotarien anställande vid Landh.-embetena, så får jag
taga mig friheten yttra några ord i afseende på hvad här af en talare
blifvit sagt, nemi. att han anser Landssekretme hädanefter såsom
hittills böra skaffa sig Länsnotarier och aflöna dem, emedan
Landssekretme äro ibland de bäst aflönande Statens tjenstemän.
Oaktadt det visserligen kan vara sannt, att förhållandet är sådant med
en del Landssekret., så får jag likvist fästa upmärksamheten derpå,
att samma förhållande icke eger rum inom alla län, utan att en del
Landssekret:s inkomster äro ganska ringa ehuru deras göromål äro
många. Det har icke heller blifvit yrkat, såsom samma talare nämnt,
att någon fastställd lön nu skall tilldelas Länsnotarierne, utan endast
att man må medgifva ett arfvode, som af K. M. skulle kunna disponeras
lill Länsnotarierne.
Jag förenar mig i den tanka, som blifvit yttrad af Hr Sandströmer,
och önskar således återremiss af denna punkt, på det att
Utsk. måtte laga i närmare betraktande nödvändigheten alt på något
sätt kunna bereda tillfälle att ordentligen och väl aflöna biträden åt
Landssekretme.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag hade visserligen icke
för min del ämnat yttra mig i denna fråga; men jag har blifvit
upkallad på grund af det anförande Hr Rosenblad nyss hade, nemi.
att Landssekretme vore ibland de bäst aflönade tjenstemän i Sverige.
Jag tror att Hr Rosenblad derutinnan begått ett stort misstag, enär, såjag
tror mig vela, åtskilliga Landssekret. äro mycket väl, men andra
deremot mycket uselt lönta. Det sednare är åtminstone förhållandet
med Landssekret. inom Stockholms län, som på grund af noggrannt
upgjorda beräkningar, hvilka nyligen, på befallning, blifvit inlemnade
till K. M., icke har stort mera än 1000 r:dr b:co i lön. Att en
Landssekret. i Stockholm skulle kunna lefva på 1000 r:dr det torde
hvar och en finna omöjligheten af. Också lyafva understundom
skickliga sökande till tjensten saknats och denna tjensts innehafvare
hafva alltid sökt att så fort som möjligt blifva förflyttade till andra
platser. Deremot medgifver jag att andra Landssekret. finnas, som
äro mycket väl lönte och resultatet torde blifvit och länge blifva, att
de, som svälta, få svälta derföre att andra må mycket väl. Det
vore, i min tanka, mycket skäl och hade längesedan varit skäl att
jemna detta missförhållande och jag får nu för min del yrka återremiss
af Utsk» utlåt, i denna punkt.
Den 24 April.
91
Gr. Sparre, Erik: Det kan icke förundra någon, att K.
Bef.hf:de tala varmt uti denna sak för sina underordnades väl;
men de hafva likväl erkänt att förhållandet är ganska olika inom
olika län, att inom vissa län Landssekretare äro ganska väl lönte,
hvaremot de inom andra äro illa lönta. Jag är härom öfvertygad
och jag tror fullkomligt den siste värde talaren i hans upgifter;
men han omnämnde att denna upgift blifvit honom affordrad af
Regeringen och att den dit ingått. StatsUtsk. har också uplyst att
en reglering af Landtstats-tjensterna är att förvänta. Jag hemställer
om det vid sådant förhållande kan vara skäl att R. St., utan
någon framställning från K. M., bevilja anslag till löner åt embetsman,
om hvilkas behöflighet de icke kunna ega någon kännedom
; ty om det är obestridligt, alt i somliga län Landssekretme
äro så väl lönte, att de sjelfva kunna aflöna det biträde, som de
antaga under namn af Länsnotarie, är det då skäl att R. St. bevilja
anslag till Läusnolarier i alla län i riket? — Det kan det
icke vara.
StatsUtsk. kan svårligen under pågående riksdag skaffa sig tillräcklig
nplysning härom, utan propos. i ämnet måtte väl böra komma
ifrån Regeringen och så länge Regeringen icke kommit med
något sådant förslag, så länge StatsUtsk. icke är i tillfälle att bedöma
förhållandet och då slutligen en allmän reglering är för Landsstaten
att motse, så kan jag för min del icke annat än instämma
i StatsUtsk:s tillstyrkande och anhåller om bifall dertill.
Hr Sandströmer: Af de handlingar, som blifvit StatsUtsk.
meddelade har Utsk. varit i tillfälle att inhemta anlednm, hvarföre
uti K. M:s nåd. propos. om statsregleringen icke förekommit någon
framställning om löneregleringen för Landsstaten nemi. den
alt innan frågan om skatteförenklingen blifvit behandlad ansågs icke
lämpligt att afgifva något förslag ang:de nämnde lönereglering, emedan
Landtstatens personal måtte blifva beroende af de förändrade
stadganden, som kunde komma att meddelas rör:de skatteregleringen
och af de göromål, som af dessa tjenstemän skulle komma alt
bestridas. Att emedlertid styrelsen fortfarande ansett en sådan
reglering vara af behofvet påkallad, synes deraf att förnyade upgifter
på Landsstatens löner blifvit infordrade, för att kunna läggas
lill grund för den propos. om regleringen, som Regeringen varit
sinnad att aflåta. Att Regeringen äfven ansett löner för Länsnotarier
erforderlige, hafva R. St. inhämtat af K. M:s vid sista riksdagen
aflåtna propos. ang:de Landtstatens lönereglering, i hvilken K. M.
föreslog upförande af löner för Länsnotarier i rikets alla län med
400 r:dr för hvardera. Jag har emedlertid icke afsett anvisande
af bestämda löner under nu varande förhållanden, emedan jag erkänner
olämpligheten deraf att upföra löner på stat för tjenstemän
under det att en allmän reglering af den korps, till hvilken dessa
tjenstemän höra, ännu är oafgjord; men det hindrar icke att, om
behofvet af så beskaffade tjenstemän, som nu äro i fråga, är konstateradt,
någon åtgärd bör vidtagas, för att i afbidan på denna reglering
som torde dröja, lill nästa riksdag och möjligen ännu längre
92
Den 24 April.
få detta behof afhjelpt. Jag erkänner visserligen, att åtskilliga
af Lands-sekret:ne liro väl lönade och måhända kunna, utan
afsaknad, bekosta de biträden af Länsnotarien, sorn de behöfva för
sin tjenstgöring; men såvida Länsnotarien skall anses för en stålens
tjensteman, bör väl i hvad fall som hälst, honom bestås någon
lön. Förhållandet med Lands-sekretdönerna är dessutom i många
andra län helt annorlunda än det nyssnämnda, hvilket synes af K.
M:s vid sisla riksdagen aflåtna nåd. propos. om Landtstatens lönereglering,
enär det befanns nödvändigt att i åtskilliga län föreslå
löneförhöjning för Lands-sekret:ne. Det bör äfven vara bekant, att
i Lands-sekret:nes löneinkomster har under de sista åren i följd af
förändrade stadganden ang:de executionsärendernes behandling, en
betydlig minskning egt rum, så att äfven i de län, der deras inkomster
förut varit stora, hafva de mycket nedsjunkit.
Den framställning jag tagit mig friheten att göra till II. o.
Ad. afser blott, att det mäste till K. M:s disposition ställas ett
visst anslag, hvarmed K. M., genom anvisandet 'af lämpliga arfvoden,
kunde tillsvidare afhjelpa behofvet. K. M. blefve då i tillfälle
att, på samma sätt som det skedde dä ett dylikt anslag vid
föreg:de riksdag lemnades till förbättring af Kronofögdarnes och
Häradsskrifvarnes lönevilkor, bestämma arfvodesbeloppet efter förekommande
olika omständigheter och således gifva en större andel
af detta anslag åt Länsnotarierne i de län, der Lands-sekret:ne äro
sämst lönade. På detta sätt tror jag ock att den anmärkn., som
kan göras om vissa Landssekret:s större inkomster och således mindre
behof af det understöd, som de skulle erhålla genom anvisande
af lön åt Länsnotarierna, blifver afhjelpt.
Jag fortfar derföre att yrka återremiss af betänk.
Hr Rosenblad: Jag har redan då jag yttrade mig första
gången förklarat, att jag inser och godkänner riktigheten, att det
bör finnas uti den framtida organisationen af Länsstaterna en K.
tjensteman, som kan och bör företräda Landssekret:s ställe, när
han är förhindrad; men jag har ansett att, vid beräkning af den
framtida aflöning för en ordentligt och väl aflönad Landtstat, bör
äfven tagas i betraktande de stora sportler, som åtminstone på ett
och annat ställe, — och jag hade trott, på de flesta, — ingå till
Landssekret., ty om uti Staten skulle upföras totalsummor för samtlige
Landtstats tjenstemäns löner utan att göra något afseende på
de sportler, som kunna åtfölja tjensterna, eller titan att förvandla
dessa sportler till någon inkomst för Staten, så borde det vara
ställdt på annat vis, så att alla sportlerne ingingo till Staten, vare
sig till charta-sigillatamedlen eller till en särskild sportelkassa, hvaremot
de behöfliga och väl tilltagna lönerna utgingo ifrån Statsverket.
Jag skulle äfven hafva trott att intilldess denna reglering kan
ske, så, i fall behofvet icke påkallat något särskildt anslag, man
bordt afvakta en sådan reglering. Till min förmodan, att man dermed
kunnat vänta, hemtar jag anledn. deraf, att just den värde
talaren, som begge gångerna har yttrat sig före mig, har, såsom då
varande Statsråd, föredragit för K. M. hela propos:n om Statsver
-
Den 24 April.
93
kets tillstånd och behof. Om han då hade ansett, alt linder tiden
tills en ordentlig reglering af Lands-statens löner hunnit verkställas
ett särskildt anslag varit behöfligt för ifrågavar. ändamål, så förmodar
jag, alt han dä hade föreslagit hos K. M. någon sådan summa
antingen att utgå lill länen eller också, der det behöfdes, anvisas;
men då han icke gjort delta, så linner jag för mig derutinnan
verkligen en anledn. att anse detta behof icke vara ibland
de mest trängande. Skulle R. o. Ad. anse att på vissa ställen,
Landssekretme, emot det vanliga förhållandet, äfven med sportler
skulle vara sä illa aflönade, ali de icke kunna allona något biträde,
så anser jag det vara tillräckligt att en rund summa ställes till K.
M:s nåd. disposition att användas der det verkligen behöfves och
icke lämpligt att kasta ut en spottstyfver af 200 r:dr för att underlätta
betalningen af biträden åt de Landssekret., sorn i verkligheten
tjena för 10 å 12,000 r:dr b:co.
Hr af Harmens, Henrik Otto: Det är icke med stora förhoppningar
man upträder här, då man vill förhindra en återremiss
i afsigt att få stora anslag, men jag måste ändock försöka att i
denna del vinna bifall till Utsk:s förslag.
Huru är det väl möjligt att under närvar, omständigheter TJtsk.
skulle kunna förändra den åsigt, som här är framställd? Det är
kändt att förslag om Landtstalens lönereglering är under K. M:s
pröfning, och det är derjemte kändt att Länsnotarierne aflönas af
Landssekretme och det för summor, som i vårt land för så låga
befattningar äro ganska ringa. Landssekret:nes aflöningssätt är visserligen
sådant, att man icke kan bestämt säga hvad dessa embetsmäns
årliga aflöning utgör; men åtminstone i några län tror man
det vara ganska säkert att medium af Landsseluet.-lönen varierar
emellan 5,000 r:dr och 6,000 r:dr b:co. Så länge detta är förhållandet,
så måste det väl icke vara för dem synnerligen kännbart
alt aflöna sina biträden eller skäl att häruti göra rättelse förr än
i sammanhang med regleringen af Landtstatens löner, när den kommer
till stånd, ilä Staten kan fylla de utgifter, som i detta afseende
kunna blifva behöfliga genom besparingar från annat håll.
Utgående från dessa åsigter anhåller jag att R. o. Ad. ville
bifalla betänk. Statens tillgångar äro, som man vet, mycket anlitade,
och om något afseende skall kunna göras på de återremisser,
som här beslutas, utan behof att höja bevillnm, så måste man,
tror jag, inskränka återremisserna mera än som är gjordt.
Gr. Mörner, Carl: Jag anmälte mig egentligen för att vederlägga
de skäl, Gr. Sparre anfört i afseende på StatsUtsk:s förslag
i denna punkt, då Gr:n anmärkte att StatsUtsk. icke haft skäl
att tillstyrka det ifrågavar. anslaget, enär detsamma icke blifvit af
Regeringen begärdt. Jag är i detta afseende förekommen af Hr
Sandströmer och får blott tillägga att StatsUtsk., likasom R. St.,
visserligen icke varit i okunnighet om de skäl, hvaraf R. St. vid
föreg:de riksdag varit föranledda till hvad de yrkat, synnerligen som
K. M. vid föregule riksdag i sitt förslag upfört Länsnotarier på stat
med lön. Således synes det skäl vara undanröjdt, hvarigenom
94
Den 24 A pr il.
StatsUtsk. ansett sig förhindrad att partielt bifalla detta löneanslag.
Jag håller mig mindre vid sjelfva lönebeloppet än vid principen.
Jag anser det mindre lämpligt att Länsnotarien skall aflönas af en
annan statens tjensteman, då han sjelf bör vara en tjensteman på
stat. Således förenar jag mig med Frih. Cederström derutinnan att
åtminstone ett arfvode af 200 r:dr mätte blifva anslaget till Länsnotarierne;
men jag anser äfven, lika med Hr Sandströmer att en
summa borde ställas till K. M:s nåd. disposition att efter omständigheterna
fördelas emellan de olika länen. Här har så mycket
blifvit yttradt i ämnet att jag icke vidare vill uptaga tiden, utan
blott förnya min begäran om äterremiss, på de skäl jag förut
anfört.
Hr Sandströmer: Jag skulle icke besvära R. o. Ad. med
att vidare yttra mig i detta ämne; men jag anser mig icke böra
underlåta att besvara en anmärkn., gjord af en talare på andra sidan.
Han har nemi. ansett det vara en inkonsequens af mig att
nu yrka på anslag för Länsnotarie!-, då jag vid föredragning af frågan
om Landsstatens lönereglering icke ansett behof deraf vara för
handen, enär jag ej tillstyrkt K. M. att derom göra framställning
till R. St. Jag ber blott att dervid få erinra att den värde talaren
aldeles förbisett, alt jag icke har föredragit frågan om Landtstatcns
lönereglering, af det giltiga skälet att den icke hörde till
mitt Departement.
Jag begagnar ock delta tillfälle för att, i anledn. af en talares
yttrande, att många Landssekret. skulle hafva i medeltal 5 ä 6,000
r:dr b:co i årlig lön, få nämna, att detta väl möjligen i något län
kan vara förhållandet: men hvad jag med visshet känner är, att,
på en mängd ställen, de icke hafva på långt när den summan
och på flera ställen icke ens hvad som behöfves till en tarflig
bergning.
Frih. Cederström: Jag tager mig friheten yttra några ord
med anledn. af den märkvärdiga modestie, som plötsligen påkommit
Gr. Sparre, Erik, och hvilken föranlålit honom till det påstående,
eller den antydan, att R. St. icke böra med ledning af eget
omdöme bestämma sitt beslut, utan måste nödvändigt vänta på en
hänvisning af K. M. Jag återigen, som anser RiksStms ledamöter
icke böra vara några s. k. ja-herrar, och således icke heller böra
bifalla en sak ensamt derföre, att den kommer ifrån K. M., utan
derföre, att de anse saken i sig sjelf god och nyttig, bestrider alltså
att den af Gr. Sparre anmärkte omständigheten kan blifva något
skäl att afslå det begärda anslaget.
Grundlagen medgifver nemi. lika tydligen motionsrätt för den
enskilde riksdagsmannen i dessa frågor, som i andra; och det torde
sålunda vara fullkomligen lofligt att begagna detta sätt för att komma
till det åsyftade resultatet. Hr Sandströmers förslag anser jag
ganska lämpligt; och tror mig kunna sammanjemka det med den
af mig yttrade åsigten, på det sätt, att StatsUtsk. tillstyrkt R. St.,
att för detta ändamål afsätta en summa, så uträknad, att, allt efter
disponible tillgångar, det afsåges minst 200 eller 300, samt högst
Den 24 April.
95
600 r:dr på person, (hvilketdera beloppet, vågar jag för hvarje särskildt
fall icke afgöra) för nödige Länsnotarier; samt att den efter
denna grund uträknade summa ställdes till K. M:s disposition, för
alt, efter olika behof inom länen, användas.
Att frågan så länge har blifvit oafgjord, härleder sig ifrån dess vid
sista riksdagen inträffade, olyckliga sammantrassling med skatte-förenklingsfrågan.
Jag anser derföre så mycket rigtigare af Hr Sandströmer
att nu använda sitt yttersta bemödande, för att Länsnolarielönefrågan
må få, vid innevar. riksmöte, en lämplig utgång.
De allmänt kända förhållanden, som äro antydda, men icke
utförda i Utsk:s utlåt., äro mångahanda; men ett af de vigtigaste
är otvifvelaktigt det, alt på grund af inrättade Ilypotheksföreningar,
jemte andra, likaledes välbekanta, inträffade omständigheter, penningetillgången
inom flera län varit vida större än tillförene, till
följd hvaraf utsökningsmål, hvarpå Landssekret:nes inkomster till
stor del bero, blifvit desto mera sällsporda. Emedlertid har det
varit nödvändigt för Landssekretme, för att kunna få skicklige medhjelpare,
att utan afseende på sina egna minskade inkomster, afsätta
lika stor summa af sin lön, som tillförene, åt sina Länsnotarier.
Om emedlertid i något län förhållandet är annorlunda, så är jag
förvissad alt K. M. icke kommer att dit anslå några medel till
Länsnotariens aflönande. Jag förenar mig således desto tryggare
med Hr Sandströmer i detta mål, och anhåller såsom förut om
återremiss af Utsk:s utlåt, i förevar, punkt.
Hr Bildt: Jag har icke begärt ordet för att bestrida nyttan
eller nödvändigheten af de ifrågavar. Länsnotarie-tjensterna icke
heller för att bestrida det principvidriga deruti att en Statens tjensteman
måste aflöna en annan Statens tjensteman, som är nödvändig
för Statens tjenst; utan har det skett, för att bestrida den åsigt
som här tyckes vilja göra sig gällande, att det nu skulle vara rätta
tiden för R. St. att bevilja ett anslag för de ifrågavar. Länsnotarierna.
Det den nåd. proposai bifogade Statsråds-prot. uplyser, att
denna fråga har af Regeringen blifvit pröfvad, men undanskjuten
intill dess att frågan om skatteförenklingen blifvit afgjord. Jag
tager för gifvet att dä Regeringen pröfvat frågan, så, om den funnit
att dessa tjenstemäns beställningar voro så absolut nödvändiga,
att med deras aflönande icke kunde dröjas intill dess nyssnämnde
fråga blifvit afgjord, hade Regeringen inkommit till R. St. med
ett förslag i den syftning, som en värd talare föreslagit Ståndet att
antaga. Och det torde vara klart, att, då nyssnämnde yttrande,
eller att frågan endast är undanskjuten för det närvar, finnes i
Statsråds-prot. omförmäldt, och då Regeringen bäst kan pröfva och
ingå i granskning af detta ämne, det icke hade varit rätt af StatsUtsk.
att, på en enskild motionärs framställning, föreslå något anslag
till dessa tjenstemän. Jag tror att den princip, som StatsUtsk.
här har följt är riktig och att StatsUtsk:s tillstyrkande i denna
väg eger alla skäl för sig; hvarföre äfven jag hos Hr Frih. o.
Landtm, vördsamt anhåller om propos:n om bifall till ifrågavar.
punkt.
96
Oen 24 April.
Gr. Horn, Claes Fredr.: I anseende till det försvar för
StatsUtsk:s förslag i den nu föredragna punkten, som jag här har
hört, ber jag att fä yttra några ord.
Visserligen medgifver jag en giltig anledn. för StatsUtsk. att
så förfara, som detsamma nu gjort, då det från Regeringen saknar
en nödig och nyttig ledning för sina åtgärder i förevar, fall; men
då frågan redan af Regeringen blifvit pröfvad och StatsUtsk. har
ett åliggande att icke vara i ovisshet om hvad föreg:de StatsUtsk.
i dylika frågor vidgjort, så skulle jag tro, att StatsUtsk. icke bör
anse sig vara främmande för den åtgärd, som i följd af en enskild
motion kunnat åligga StatsUtsk. StatsUtsk. har sig ålagdt att pröfva
de serskildta Statsbijhofven och, i fall sådana behof fordra statsanslag,
äfven en skyldighet att föreslå R. St. att fylla dessa behof
genom bevillning. Om nu ifrån Regeringens sida en billig farhåga
för bevillningens ökande skulle binda händerna på denna Regering
och afskräcka densamma ifrån att framkomma med nyttiga
förslag, så tillhör det R. St. att. oberoende deraf, framträda och
sjelfva pröfva dessa en gång verkligt ådagalagde behof och af sådan
anledn. anser jag, likasom Regeringen tillförene har yttrat, ett
verkligt behof vara för handen att anslå löner åt Länsnotarie!'. Det
är visserligen sant, såsom här blifvit nämudt, att vissa Landssekret.
hafva tillräckliga inkomster, för att kunna underhålla Länsnotarien
men som deras tillgångar bero på sportler, så anser jag
en beräkning, grundad på sportlerna, vara oriktig såsom utgångspunkt
för den framtida regleringen af Landtstaterna och att således
i de län, der sportlerna icke äro tillräckliga för Landtstatens aflöning,
Staten otvifvelaktigt måste mellankomma vid regleringen af
dessa Stater. Jag skulle beklaga, Mine Hrr, om en sådan reglering
af dessa Stater skulle upkomma, hvarigenom sportlerna försvunno;
ty då komme landet utan all fråga i det största behof alt
åter få en ny reglering för att åter få sina ärender handlagda, och
en gång kunna komma till slut med dem ifrån Länsstyrelserna.
Det är endast genom sportlerna, som jag tror att, med den ringa
personal, som finnes vid Länsstyrelserna, det är möjligt att åstadkomma
det arbete, som der förekommer. Således anser jag att —
ehvad en reglering må verkställas genom sportlernas borttagande
eller icke — det blir ett oundgängligt behof från Statens sida, att
anslå medel lill aflöning för Länsnotarierne, och dä här icke är
fråga om ett bestämdt anslag, utan blott att till K. M:s disposition
lemna en summa för de nödvändigaste behofven intill dess en reglering
kan af R. St. i denna del beslutas, så tillstyrker jag på det
högsta att vid en återremiss StatsUtsk. måtte anse sig skyldigt och
pligligt att ånyo behandla denna fråga och leda den till det mål,
som af flere talare här blifvit yrkadt.
Gr. Sparre: Jag tror att Regeringen, såsom stående i spetsen
för ärenderna, är den rätta personen att bedöma huruvida embetsman
kunna fullgöra sina åligganden eller huruvida behofvet
verkligen kräfver aflönande af flera.
Frih.
Den 24 April.
Frih. Cederström har hemställt om jag blifvit en jaherre åt
Regeringen. Jag tror att man bör bifalla en Regerings önskan om
dertill finnes skäl; men jag bifaller icke hvad enskilde motionärer
yrkat, om de icke framställt skäl. Ar det här Regeringen, som
framställt denna propos. ? Nej det är en Landssekrel, Redan denna
omständighet gör att jag skulle vilja hafva stöd i verkliga facta och
npgifter, fotade på säkra kalkyler, innan jag kan tillstyrka bifall till
motionen. Här har man stödt sig på motionärens upgifter; men
dessa äro icke tillfyllestgörande för att öfvertyga om nödvändigheten
af det begärda anslaget.
Jag erkänner att genom förändring i föreskrifterna för lagsökningsärender
o. s. v., Landssekrel ines löner i somliga län hafva
minskats. Jag tror förhållandet vara sådant; men jag vill att, innan
SlatsUtsk. tillstyrker inrättandet af en ny tjenst och lön för
denna tjenst, man borde hafva bestämda upgifter på i hvilka län
han är nödvändig och ej kan aflönas af Landssekret:ne i följd af
deras minskade inkomster; (y onekligt. är likväl att i flera län
Landssekrel :nes inkomster äro betydliga, och då en reglering af
Landtstatens löner är att förvänta, manne det dä är skäl för R.
St., att ett eller annat år förut anslå löner för nyskapade embeten,
då Regeringen icke vid denna riksdag har ansett behofvet sä trängande
att den deraf sett sig föranledd, att derom afgifva yttrande?
Jag tror det icke heller vara nyttigt att hvarje anhållan om
återremiss, för alt få ökade anslag, beviljas på delta rum. Jag
skulle önska att J äfven här iakttagen någon sparsamhet, och då
jag tror alt behofvet i alla fall icke är så trängande, så skulle jag
anse, att R. o. Ad. saknar skäl att på motion af en Landssekret.
bifalla förslaget.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Hr Bildt har redan fästat
Ståndets iipmärksamhet derpå, att frågan är af K. M. upskjuten.
Jag anhåller alt nu ur Statsrädsprot. för d. 13 Nov. 1850
få upläsa Statsrådets yttrande i denna fråga. ”Statsrådet fann sig
föranlåtet att, i afseende på LandlStats-löneregleringen nu endast
i underchhet tillstyrka att den påräknade tillgången för anslagsförhöjningar
ä ordinarie Staten, icke må af K. M. i Dess nåd. propos.
om Statverkets tillstånd och behof tagas i anspråk för andra
utgifter i vidsträcktare mån, än att den äfven må blifva tillräcklig
för den, enligt hvad ofvan nämndt är, erforderliga tillökningen för
Landtstatens lönereglering, samt att frågan om proposms aflåtande
till R. St., ang:de denna reglering, må företagas till slutlig pröfning,
efter det grunderna för nåd. propos. lill R. St., ang:de beskattningsväsendet
samt upbörds- och redogörelseverkets förenklande
blifvit bestämda”. Hvad Statsrådet här tillstyrkt har K. M. till
alla delar i nåder gillat, och i detta tillstyrkande har äfven Hr
Sandströmer deltagit. Med afseende på den ställning, hvari frågan
såleledes är hos den andra statsmakten, skulle jag således för
min del anse lämpligt, att R. o. Ad. gillade StatsUtsk:s tillstyrkande
i denna fråga.
fi H. 7
98
Den 24 April.
Hr af Harmens: Gr. Sparre har redan besvarat den anmärkn.
som blifvit yttrad emot hans föreg:de yttrande; men jag
ber att i samma afseende få fästa R. o. Ad:s upmärksamhet på
2:a punkten mom. a) i delta betänk., der Utsk. föreslagit ”att hvad
af enskild motionär blifvit i detta ämne föreslaget icke må till någon
R. St:s åtgärd föranleda.” Då detta bifölls af Ståndet, böjdes
ingen enda röst emot detta beslut. Den talare, som klandrade Gr.
Sparres yttrande, lärer således sedan dess fått en annan öfvertygelse
i hufvudsaken, då han nu vill alt StatsUtsk. skall, under det
att detta mål är under pröfning hos K. M., förskottsvis bevilja ett
anslag af 14,400 r:dr b:co. Vid den föregrde punkten var en vida
mindre summa i fråga.
Medan jag har ordet får jag fästa R. o. Ad:s upmärksamhet
på den omständigheten, att en talare har sagt, att man ej borde
göra afseende på att för en gång till K. M. lemna denna summa;
men om R. St. en gång komme att till delta behof anvisa en bestämd
summa, så kan man taga för gifvet att den kommer att
(jvarstå: ty då penningar finnas, så lära ej behofven komma att
saknas.
H. Ex. Hr Frih. o. .Landtm: s härefter först till bifall och
sedermera till återremiss å förevar, mom. framställde propos:r besvarades
med blandade ja och nej; hvarpå H. Ex. ånyo hemställde
om R. o. Ad. behagade bifalla detsamma, samt sedan denna propos.
blifvit besvarad med starka ja, blandade med många nej, förklarade
det han ansåg ja härvid hafva varit öfvervägande.
Momentet litt. b. ang:de anvisande af löner åt fjerdingsmännen.
Den af Hr af Harmens i fråga om detta mom. vid Utsk:s
utlåt, fogade reservation uplästes på begäran af
Hr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
R. o. Ad. torde benäget erinra sig att frågan om fjerdingsman
har blifvit från detta Stånd återremitterad och att sålunda saken
är oafgjord. Under sådant förhållande hemställer jag huruvida
det icke må vara riktigt att på sätt Hr af Harmens föreslagit, återremittera
denna fråga till StatsUtsk. på det att hon måtte tagas i
öfvervägande gemensamsamt med Ekon.Utsk. hvarefter R. o.
Ad. likasom öfriga RiksStm kan i ett sammanhang — besluta om
saken.
Häruti hördes många ledamöter instämma; hvarefter II. E x.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. ansåge den emot
ifrågavar. mom. gjorda anmärkn. föranleda till detsammas återremitterande
samt då denna propos. besvarades med starka ja, blandade
med nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
6:te punkten, ag:de Gästgifvares friheter, 7:de punkten,
ang:de Ultuna Landlbruks-institut; och 8:de punkten, ang:de
Degebergs Landtbruksinstitut.
Den 24 April.
99
R. o. Ad. biföll livad Utsk. i dessa punkter hemställt oell
tillstyrkt.
thele punkten, angtde af K. M. äskadt förhöjdt anslag för
de lägre Landtbruks-skolorne.
Hr von Hartmansdorff: Som den följande punkten, den
tionde, sammanhänger med den förevar, pä sätt Utsk:s betänk, också
visar, hemställer jag om icke dessa båda punkter finge föredragas i
ett sammanhang så att öfvcrläggningen om bägge kunde försiggå på
en gång.
Då i anledn. häraf II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde
om R. o. Ad. bifölle, att, i sammanhang med 9:de punkten, äfven
den 10:de punkten, an g: de väckt motion om statsbidrag för
inrättande och lind erhållande af eu landtbruksskola i Jemtland,
företages lill behandling, ropades ja, hvarjemte
Frih. Palmstjerna anmälde sig och yttrade:
Dock likväl vill jag förbehålla mig att ifall omständigheterna
sådant fordra, yrka propos. särskildt på den ena punkten och särskildt
på den andra.
Sedan härefter jemväl 10:de punkten blifvit upläst anförde
Hr von Hartmansdorff: Jag är icke landtbrukare såsom
hvar och en vet, men jag har sett de flesta, ja nästan alla Landskap
i riket och deribland också Jemtland. Den, som kommer dit,
finnér genast att det har ett helt annat skaplynne än den öfriga
delen af Norrland. Det är, om jag så må uttrycka mig ett Östergöthland
i den landsändan. Der är en jordmån på kalkgrund, med
en växtlighet af annan beskaffenhet än vid kusten. Skillnaden i
luftstreck mellan den och höglandet Jemtland är icke obetydlig.
Det är väl i detta landskap genom dess högre läge och afstånd från
kusten mera kallt än vid närmaste strand af Bottniska viken. Emedlertid
finnas i Jemtland landsträckor, som lemna utrymme för betydlig
odling, i jemförelse mot hvad nu äger rum. Man säger i
allmänhet om Norrländningarne att de borde företrädesvis egna sin
omtanka åt ängskötsel. Jag har under mina resor i Norrbotten yttrat
detsamma, men merändels fått det svar att de år grödan blir
mogen, är hon så god och ymnig att alla föreställningar i detta
hänseende äro fruktlösa. 1 Norrland egnas också en upmärksamhet
åt jordbruket, som jag icke sett på andra ställen t. ex. hvad
gödningsämnen beträffar. I Wester- och Norrbotten vårdas och
begagnas de med i n omtanka, som jag icke bemärkt i andra landskap.
Då luftstrecket är så olika, emot öfriga delar af riket, så
lära väl icke de landtbruksskolor, som finnas i rikets medlersta
län, vara användbara för landtbrukare i Norrland. Följaktligen är
nödigt att der uprätta sådana undervisningsanstalter. Efter hvad
jag förmodar behöfves en i Jemtland med afseende på dess naturförhållanden
och en i Ångermanland, Wester- och Norrbotten, rättad
efter jordmånens och luftstreckets olika beskaffenhet vid Bottniska
vikens kust. Jag tror följaktligen att StalsUtsk:s afstyrkande
100
Den 24 April.
på Nils Larssons motion i 10:de punkten, hvad angår en landtbruksskola
i Jemtland, icke är riktigt och följaktligen icke heller
det förslag, som är gjordt i 9:de punkten alt lemna medel till en
landtbruksskola i något af de norra länen, så framt besparingar
kunna göras pä de i 8:de punkten uptagna anslag. Jag hemställer
om icke två skolor borde på tjenliga ställen i Norrland anläggas,
då man vet huru vidsträckta dithörande landskap är o och följaktligen
kan föreställa sig hvilka ansenliga nyodlingar, som der är möjliga.
Afven om näringsfliten hufvudsakligen skulle vända sig ät
ängs- eller boskapsskötseln, så måste man inse huru vigligt det är
att rigtig undervisning derutinnan meddelas.
11. o. Ad. må icke förundra sig deröfver, att en man, som med
landtbruk icke haft eller har något att skaffa, likväl talar för undervisningsanstalter
deri. Men jag upmuntras dertill af den framgång,
jag i detta hänseende redan haft. Ehuru jag inom den s.
k. Läroverks-komitén, hvilken år 1828 slutade sina arbeten valden
ende ledamot, som med undantag måhända af Lector Fryxell,
hvilket jag numera icke bestämdt minnes, yrkade att landtbruksskolor
mätte uprättas, så hafva, änskönt det då skedde för döfva
öron, många sådana och några rätt betydliga sedermera upstått i det
södra och mcdlersta Sverige. Hvarföre skulle jag då misströsta om
denna förmåns utsträckning till de norra länen. Om det icke sker
vid denna, torde det väl lyckas vid någon kommande riksdag.
Hr Sandströmer: Jag medgifver till alla delar rigtigheten
af Utsk:s praemisser, då Utsk. säger att ”de för Jemtlands egendomliga
naturförhållanden föranleda ett ifrån andra orter olika jordbruk;”
men jag kan alldeles icke finna att Utsk. af dessa prcemisser
bort komma till en sådan konklusion, som skett, utan snarare
till motsatsen; ty det förhållande att jordbruket uti denna provins
är alldeles olika det i andra provinser, borde tvertom bevisa, att
provinsen har behof af en särskild landtbruksskola. Den siste värde
talaren har så fullständigt utvecklat detta ämne, att jag icke vidare
har något att tillägga, utom det, att jag under den befattning jag
uti provinsen innehaft, egt tillfälle erfara, att behofvet af en sådan
landtbruksskola är ganska stort. Der finnas högst betydliga odlingslägenheter,
som mer och mer begagnas och stora odlingar hafva
under de sednare åren blifvit gjorda på de vidsträckta mossfälten.
Det synes således vara af vigt att man får tillfälle att lära
sig på ett ändamålsenligare sätt, än hittills, behandla så väl nyodlingarne,
som den jord, hvilken redan är i bruk.
Jag kan äfven uplysa, att K. M. för några år sedan, updrog
at Direktör Johnson att besöka Jemtland, för att taga kännedom om
de stora odlingslägenheter, som der voro att begagna, och att han
gifvit de fördelaktigaste vittnesbörd om jordens beskaffenhet och de
ytterligare odlingslägenheter, som der voro att tillgå.
Under sådana förhållanden anser jag mig ega fullt skäl att
instämma med den siste värde talaren uti anhållan om återremiss,
och ber att tillika fä erinra, att Utsk:s hänvisning i 9:de punkten,
alt möjliga besparingar på anslagen till de der omnämnde lägre
Den 24 April.
101
landtbruksskolorne, kunde användas för en landtbruksskola i Norrland,
troligen icke kan leda till något resultat, emedan de i samma
punkt uptagna anslag troligen komma att till der ifrågavar. skolor
uteslutande användas.
Hr Rosenblad: R. o. Ad. känner att StatsUtsk:s utlål:n
vid denna riksdag utmärkt sig genom en särdeles egenhet i motiveringen.
En ledamot af SlatsUtsk. har vid ett föregtde betänk.,
— jag minnes nu icke riktigt hvilketdera, — yttrat att det valett
rigtigt praktexemplar af den der motiveringen. Jag för min
del får säga att jag anser motiveringen uti den 10:de punkten af
detta utlåt, vara ett ännu rikare praktexemplar ifrån Utsk. Utsk.
säger nemi.: ”de för Jemtland egendomliga naturförhållanden föranleda,
enl. Utsk:s tanka, ett från andra orter så olika jordbruk
att en sådan landtbruksskola, som de hittills i riket inrättade, ej
torde vara för denna provins ändamålsenlig”, hvadan Utsk. tillstyrker,
”att ingenting skall gifvas”. Utsk. bar fullkomligt rätt, såsom
redan en sakkunnig och med ortens förhållanden bekant man har
yttrat, att Jemtlands läge och naturförhållanden föranleder så mycken
olikhet emot öfriga rikets orter, der landlbruksskolor finnas,
så att, om man lät en Jemtlänning begagna institutet vid Ultuna
eller Degeberg, så skulle det vara en alldeles lika ändamålslös åtgärd,
som om man ifrån medlersta Sverige skickade någon elev
för att studera jordbruket vid en skola i Lombardiet. Att, för det
att de landlbruksskolor, som vi redan hafva, äro alldeles obegagneliga
för Jemtland, man icke bör göra något för denna del af riket,
det tyckes vara en ganska besynnerlig konklusion, åtminstone ett
praktexemplar af den der bekanta slags motiveringen från StatsUtsk.
Hvad Jemtland erbjuder af odlingslägenheter kan Frösön
och trakten kring Storsjön utvisa. Den rikhaltiga jordmånen inom
provinsen erbjuder tillfälle till en hög utveckling af dess jordbruk,
lill fördel för Sverige. Men vid en hög polhöjd ligger det pä en
platå, som ehuru i bördighet jemförlig med de bördigare trakterne
i sydliga delen af Sverige dock höjer sig 600 fot och deröfver öfver
hafvet, hvarföre ett kallt klimat måste noga vid jordbruket tagas i
betraktande. Jemtland har derjemte vid södra grenen af Angermannaelfven,
ehuru af olika beskaffenhet, likväl synnerligen rikhaltiga
odlingstillfällen, men som ligga obegagnade. Det är visserligen
sant att bättre än att upsätta ett institut är det att understödja
nybyggens upkomst i dessa trakter. Det vore derföre önskligt att anslaget
till odlingshjelp för nybyggare, som endast är 3,000 r:dr,
kunde ökas. Jag trodde att det åtminstone borde ökas med en
nolla till; men jag hoppas att, huru ett bestämdt anslag finnes för
detta speciella fall, man kan något (ika det genom att taga af det
anslag, som är upfördt med 10,333 r:dr 16 sk. lill s. k. landtmanna
binäringar. Jag skulle tro att delta hörde mera till ämnet,
än hvad revisionsberättelsen gifver vid handen att dessa medel blifvit
använda till, då en bro i Upsala stad, om jag ej missminner
mig, erhållit anslag, som på dessa tillgångar blifvit anvisade. Denna
bro tror jag hade mindre att göra med landtbruket och dess bina
-
Den 24 Å p r i f.
ringar än förevar, odlingslägenheter hade haft. Men derjemte är
det af stor vigt att Jemtlänningen erhåller tillfälle alt inhemta huru
de rika jordlägenheter, som redan äro upodlade skola under deras
klimat behandlas och gifvet är således att en jordbruksskola väl måste
kunna göra betydlig nytta i denna sak. Jag får derföre anhålla
om återremiss och då 9:de punkten står i så nära sammanhang
med den
anses innebära ett afslag på den 9:de, sä har jag ingenting att invända
emot en återremiss af begge punkterne, ehuru jag icke har
något att anmärka emot den 9:de punkten.
Frih. Palmstjerna: Jag vill påminna mig alt för en stund
sedan Hr von Hartmansdorff yrkade att StalsUtsk. icke hade någon
rätt att väcka frågor i RiksSlms plena; men hans sista anförande
innebar likväl en fordran pä alt Slatslltsk. skulle begagna en sådan
rätt. Om jag icke missförstod honom, så innebar det nemi. att StatsUlsk.
hade bordt föreslå medel till inrättande af landtbruksskolor i
de norra länen äfven utom Jemtland. Om jag påminner mig rätt,
var det 2 landtbruksskolor. Jag vet icke huru della yrkande kan
stå tillsammans med det yrkande, som för ett par timmar sedan
egde rum; men emedlertid har StatsUtsk. icke ansett sig kunna
sätta i fråga vid detta tillfälle att höja anslaget för landtbruksskolor
lill mer än dubbelt emot hvad det varit förut. Detta anslag utgjorde
förut 19,000 r:dr; nu tillstyrkes åter en tillökning af 10,000
r:dr, hvilket lill en början icke är så obetydligt. Jag medgifver visserligen,
att om man kan få skicklige lärare och personer, som vilja
på sina egendomar emottaga Landtbruksskolor, eller Hushållningssällskaper,
som kunna anskaffa lokal dertill, sä är det nyttigt att få
ju flera landtbruksskolor dess bättre; men man bär i de sydliga
provinserna funnit ganska betydliga svårigheter möta vid sådana skolors
inrättande, och det är icke ulan betydliga upoffringar af enskilda
personer, som Landlbruksskolorne hafva kunnat inrättas. 0-  visst är huruvida i de norra länen personer finnas, som skulle vilja
göra sådane upoffringar för detta ändamål. Emedlertid har StatsUtsk.
icke förbisett behofvel deraf, utan tillstyrkt att, om besparingar
upkomma på det under 9:de punkten föreslagna anslag, K. M.
skulle ega att använda dem för bildandet af ytterligare en landtbruksskola
i något af de nordligare länen. När der ingen finnes, så vore
det nyttigt att der åtminstone kunde blifva en och besparingar upkomma
troligen för en skola, som icke är i gång. Redan tillförene
har K. M. funnit tillfälle att af besparingar på denna hufvudtitel
meddela tillskott till lägre Landtbrukskolor med 1000 r:dr lill hvardera,
då anslaget för hvar och en af dem icke var mera än 1000
rull'. Då nu anslaget är förhöjdt till 2000 r:dr, så torde K. M. af
detta anslag kunna få tillfälle till den besparing, som behöfdes för
en Landtbruksskola i något af de norra länen. Skulle R. St. vilja
gifva ett anslag af 10,000 eller 20,000 r:dr för att inköpa en passande
lägenhet för en sådan skola, det vore en annan sak; men det
har icke blifvit i frågastäldt och StatsUtsk. har icke heller ansett
sig böra föreslå en så stor upoffring, när icke någon propos. derom
Den 24 April.
103
kommit ifrån K. M. och icke eller någon enskild motion i ämnet
egt rom.
Det torde måhända icke väntas att jag försvarar redaktionen af
denna punkt; men jag medgifver att den öfverensstämmer med min
tanka i saken. Der står nemi., om R. o. Ad:s ledamöter behagade
fästa sig vid ordalysen: ”de för Jemtland egendomliga naturförhållanden
föranleda, enl. Ulsk:s tanka att från andra orter på olika
jordbruk, att en sådan landtbruksskola, som de hittills i riket inrättade,
ej torde vara för denna provins ändamålsenlig”. Nu innehåller
motionen att 2000 r:dr måtte beviljas för inrättande af en landtbruksskola
i Jemtland. Detta är det anslag, som är föreslaget för
en vanlig jordbruksskola; men en sådan är icke lämplig för Jemtland.
Delta är af alla, som yttrat sig här, redan medgifvet.
Det har för (Jtsk:s ledamöter alldeles icke varit obekant af hvad
beskaffenhet Jemtland är, så att föreläsningarne derom på detta rum
hafva åtminstone för Utsk:s ledamöter varit obehöfliga. Endast den
nplysningen att Angermanna-elfven går igenom Jemtland egde icke
Ulsk. Dä Utsk. således ansett att en sådan skola, som de i de öfriga
provinserne inrättade icke vore för Jemtland lämplig, och Utsk.
icke egde något förslag till en för Jemtland lämplig landtbruksskola,
enär det torde för en hvar hittills vara temligeu okändt huru
och på hvad sätt en sådan landtbruksskola borde vara inrättad, som
vore för Jemtland riktigt lämplig, och då Utsk. är öfvertygadt att
2000 r:dr är en alldeles otillräcklig summa, så har Utsk. icke ansett
sig böra tillstyrka delta anslag. För det första mäste för inrättning
af en sådan skola i Jemtland ett förlags-kapital anskaffas.
Man kan icke förutsätta alt i en provins, der kungsgården, eller öfversteboställe!
i Jemtland, är den största egendomen, hvilken är
taxerad till 300 r:drs afkastning någon jordegare skulle kunna
eller vilja oplata sin egendom för en sådan skola endast med hopp
om att få 2000 r:dr årligt anslag när skolan kom i gång och sedermera
fortfarande en lika inskränkt summa. Hvar och en, som
tagit kännedom om landtbrukskolorne, inser lätt att de årliga kostnaderne
der måste gå till vida mer än 2000 r:dr, oberäknadt den
förlust, som ligger i det använda förlags-kapitalet. Således om en
landtbruksskola i Jemtland skall inrättas, är först nödvändigt att anskaffa
ett förlags-kapital för upförande af behöfliga byggnader och
inköp af inventarier samt sedermera för lönande af lärare så tillräckligt
all de kunna finna sig vid att stanna i Jemtland.
Af alla dessa skäl, som jag nu tagit mig friheten att anföra,
torde R. o. Ad. finna, att den konklusion, hvartill Ulsk. kommit,
nemi. tillstyrkandet att motionen icke måtte till någon R. St:s åtgärd
föranleda, ej bör vara så oväntad, som man torde finna, om man
icke närmare tänker på saken utan blott talar derom.
Jag tillstyrker derföre bifall på denna punkt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Sedan Frih. Palmstjerna
yttrat sig har jag föga alt tillägga. Af den motivering, som motionären,
hvilken sjelf är Jemtlänning, har gjort, vid framställningen
af sin motion, synes att han ansåg för Jemtland passande ali
104
Den 24 April.
tillfälle skulle bereilas länets innevånare alt begagna en sådan landtbruksskola,
sora de nuvar. Det må vid sådant förhållande förlåtas
den, sorn icke varit i Jemtland, (såsom förhållandet är med mig)
om jag trodde honom mena hvad han i sina ord uttryckt, och sedermera,
då jag uplystes örn, att del syfte, sorn han afsell icke genom
bifall lill hans motion kunde vinnas, afslyrkle densamma. Det
har af en annan talare blifvit anfördt, alt odlingarne skulle fortgå i
stor skala i Jemtland. Detta vill jag visserligen icke bestrida. Jag
vill blott i R. o. Ad:s minne återkalla att för odlingar i de nordliga
provinserna blef, såsom jag tror, för 10 år sedan, el t betydligt
anslag beviljadt utan återbetalnings-skyldighet. Ulaf detta anslag har
en slör del nlgålt lill Jemtland; men af detta anslag är f. n. en icke
så ringa del under utsökning, emedan de odlingar, till hvilka lånen
varit ullemnade, icke blifvit verkställda. Medlen hafva i stället blifvit
använda till andra industriella förelag, än odlingar, och att den
summa, som sålunda blifvit dragen till fremmande ändamål, ej är
så ringa, det uplyses så väl af Riksg:s-kont:s räkenskaper som af de
Herfaldige ansökningar, hvilka (ill K. Al. sedan inkommit om upskof med
odlingarnes verkställande, eller anstånd med de undfängne medlens
återbetalning. Ehuruväl häraf vill synas, som med odlingarne i
Jemtland icke alltid ginge så serdeles fort, tror jag dock att den
hjelp, som genom lån eller bidrag till odlingar lemnades vore för
den orien kanske af mera verklig nylla än det ifrågasatta Landtbruks-inslilutet.
Ett sådant Landtbruks-inslitut, som här har blifvit
ifrågasatt, skulle, dä det icke blefve lika beskaffadi med de öfriga
Landtbruks-inslituten blifva ett experimentalfält, och lärer i sådant
fall icke kunna antagas blifva i tillfälle att med någon fördel upfylla
sin bestämmelse med ett sä litet anslag som 2000 r:dr. Huruvida
för öfrigt ett land, som lider så mycket af froster, och hvars skördar
så ofta förstöras, som Jemtland, är bland de delar af landet,
hvarest största makt ligger uppå ali utveckla jordbruket, det är en
fråga, som också torde tåla att tänka på.
Jag anhåller om bifall lill L’lsk:s förslag i denna punkt.
Hr Ribbing: En del af hvad den siste värde talaren yttrat
synes mig ådagalägga behofvet af landtbrnksskolor. Han nämnde
att Staten hade bekostat slöra låneanslag till Jemtland för odlingar,
hvilket likväl icke bättre lyckats, än att de nu måste utmätningsvis
indrifvas, emedan odlingarna antingen icke hade blifvit verkställda
eller också pä sådant sätt att icke ändamålet dermed hade vunnits.
Om en landtbruksskola der hade funnits eller också undervisning i
dithörande ämnen på annat sätt meddelats, sä är det möjligt att
penningarne blifvit väl använda och i sinom tid återlemnade med
tacksamhet, i st. f. att de nu måste med tvång indrifvas. Della hindrar
mig dock icke alt till en stor del instämma uti hvad Frih.
Palmstjerna yttrat, då han lagt synnerlig vigt derpå att en sådan
landtbruksskola som de redan befintlige icke skulle vara passande för
Jemtland; men derföre att motionären icke förstått att, på sätt Gr.
Mörner anmärkt, så alldeles ställa sina ord som han bordt, hvilket
likväl icke kunnat af honom begäras såsom boende i Jemtland och
0 e n 24 April.
105
icke bekant med jordbruks-förhållanderna i södra delen af riket, så
borde man väl icke så alldeles hafva gjort intet af hans motion, på
sätt Hr Rosenblad träffande utvecklat. Om nu, på sätt motionären
andragit, de nuvar. landlbruksskolorna äro så aflägse ifrån Jemtland,
att Jemtlänningarne icke kunna taga någon kännedom om hvad der
sker, och åtskilligt förehafves, som icke passar för Jemtlands jordbruk
så hindrar det likväl icke att åtskilliga delar af undervisningen vid
dessa landtbruksskolor skulle vara af gagn för Jemtlänningarne och
deras jordbruk, om än icke lika med Östergöthlands. Sä finnes t. ex.
en odling, nemi. af lin, som vi veta i Norrland har med framgång
drifvits, derföre att om än fröet fryser bort så kan likväl stjelken
eller lågan användas. Vidare veta vi att produkter af smör och ost
fås derifrån och att denna produktion mycket kunde höjas. Äfvenledes
alt ängskultnren kunde updrifvas hvilket, om det icke kunde
ske genom upplöjning, likväl kunde åskadkommas genom öfverdämning
och silning eller i allmänhet s. k. ängsvattning. Då nu händelsen
vill göra, att Staten i sednare tider påkostat ganska mycket
för alt utifrån hit till landet inskaffa kännedom, just om linodling,
ängsvattning och boskapsskötsel, och derföre införskaffat hollenderier,
så synes det som Jemtland skulle hafva anspråk pä alt få delaktighet
af undervisningen i dessa för provinsen vigliga näringsgrenar.
Jag vill gå så långt i medgifvande att om än icke någon egentelig
Landlbrukskola vill medgifvas, något deremot svarande kan vara antagligt,
blott undervisning lemnäs och uplysning blir spridd. Delta
allt ger mig en ökad anledn. att påyrka hvad andra talare redan
gjort före mig, nemi. återremiss för att derigenom erhålla ett bestämdt
yttrande från StatsUtsk. om nödvändigheten af delta anslag.
Det må icke invändas, hvad som redan framställts, att man icke kan
lemna så mycket sora fordras. Utom den utvägen att det då ginge
an för emottagarne att samla ihop anslaget för några år och på en
gång använda hvad som behöfdes, sä får jag exempelvis tillägga, att
då anslag, pä min begäran, beviljades för den Småländska landtbruksskolan
och vi blott fingo den ringa summan af 1000 ndr, så
blef den lilla skärfven dock för oss en samlingspunkt till öfverläggning
om huru de skulle användas och vid samrådandet derom beslöto
vi sjelfve tillskjuta hvad som brast. Måhända skulle äfven sådant
kunna tillvägabringas i Norrland. Emedlertid blir det alltid
Statens skyldighet att rättvist fördela sina håfvor och om vi af Jemtlands
landtbruksskrifter nogsamt känna att för deras landtbruk, som
genom Landsh. Törnes nitiska bemödanden blifvit förbättradt, behöfves
en landtbruksskola eller dylikt, så anser jag olämpligt att,
såsom Utsk. har gjort, på grund af mer eller mindre ofullständighet
i motionärens förslag, tillstyrka att motionen icke måtte till någon
R. St:s åtgärd föranleda.
Frih. Cederström: De kostnader, som R. St. behaga anslå
till uphjelpande af rikets landtbruk äro otvifvelaktig!, der de med
omsorg anordnas och fördelas, ett utsäde, hvaraf landet har att vänta
sig rika frukter. De åsigter Hr von Hartmansdorff nyss framställt,
måste således af mig lifligen hyllas; men mig synes det föredrag
-
106
Den 24 April.
nigsningssätt, han föreslagit, icke vara det säkraste för alt leda till
ändamålet. Frågorna torde fastmera böra delas; och anhåller jag
sålunda hos Hr Frih. o. Landtm., att H. Ex. behagade framställa
propos. på hvardera af dessa punkter serskildt. Jag önskar lifligt
att R. o. Ad. måtte bifalla den första punkten och jag gör det så
mycket heldre, som den ökade summan af 1000 r:dr för hvarje
redan nu inrättad landtbruksskola synes mig vara så billig, alt jag
icke vågar föreställa mig, att på denna summa några besparingar
böra förväntas upkomma, som skulle kunna gifva tillgång till medel
för de, till uphjelpande af Jemtlands landtbruk, nu af Hr von Hartmansdorff
förordade åtgärder. Det har blifvit för mig upgifvet att
redan blotta föreståndare-lönen vid en skola upgått till 1000 r:dr
af anslaget, hvarvid man endast med mycken svårighet och många
bekymmer lyckats ställa så lill, alt skolans öfriga utgifter kunna bestridas;
men sådant kan raan göra provisoriskt och med anlitande
af enskildes nitälskande omtanka och upoffringar; det lärer väl föga
vara alt räkna pä dylikt i längden och öfverallt. Jag anser R. St:s
värdighet fordra att Landlbruksskolorne erhålla af Statsmedel hvad
de för sitt bestånd och sin utveckling till åsyftadt ändamål erfordra;
i följd hvaraf 9:de punkten torde bifallas.
Delta utgör icke något hinder för att, vid blifvande ålerremiss
af den 10:de punkten, StatsUtsk. anmodas inkomma med hemställan
om bifall till motionärens Nils Larssons förslag. Tvertom, i fall de
båda punkterne sammanfördes, äfventyrades antingen för de redan
anlagda skolorna, eller för den ifrågasatta nya, ömsesidig förknappning.
Skulle åter, såsom i 9:de punkten jemväl ifrågasattes, den
till gamla skolorna åsyftade ökning i anslaget, mot min förmodan,
medgifva ett afdrag till förmån för anläggning af en landtbruksskola
i något af de norra länen, så är Norrland en sä vidsträckt landsända,
och innefattar så betydande landskap, så väl genom vidd, som
odlingstillfällen, värda all upmärksamhet, alt 2:ne landtbruksskolor,
en i Jemtland, och en i någon provins vid hafvet, vore skäl att
påtänka. Invånarnes kända klokhet och omtanka skulle icke underlåta
att omsorgsfullt begagna dessa utsigter till förkofran i landlmannayrket.
Frih. Palmstjerna har visserligen ansett Utsk. hafva haft skäl
för sitt förfarande i 10:de punkten, s. t. v. att sådane skolor, som
de i riket förut inrättade, icke skulle vara lämpliga alt i Jemtland
inrättas; men antingen har StatsUtsk. ofullständigt redogjort för motionärens
framställning, eller också påslår jag alt motionären aldrig
har talat om just en sådan landlbruks-skola, som i andra län förefinnas.
Han har blott begärt en landtbruksskola, utan alt tala om
huru den skulle vara beskaffad. Vare sig att upmärksamheten härvid
bör företrädesvis riktas åt åkerbruk, boskapsskötsel, ängsvattningar
eller andra serskiljda methoder till befrämjande af jordens rätta
vård och begagnande, så lärer onekligen, genom medels beviljande,
väsendtligt gagn kunna, förmedelst spridande af ökade kunskaper i
dessa hänseenden, vara alt förbida. Jemtland är så afsides beläget,
kommunikationerna så tröga, att man, äfven derest en landtbruksskola
inrättades i Wester-Norrlands län, icke finge förvänta att den
af många Jemtlänningar skulle besökas. Utsk, har sjelf medgifvet
Den 24 A pri I.
att naturförhållanderne äro ganska egendomliga och skiljaktiga i Jemtland
från andra landskap. Men oaktadt åtskilliga af dessa förhållanden
äro för jordbruket mindre gynnsamma; — finnas likväl andra
af motsatt egenskap. Till bekämpande af de förra och begagnande
af de sednare, i möjligaste bästa mån, synas bemödanderne desto
kraftigare böra riktas. Om den summa, som R. St. finna sig hafva
råd för detta ändamål bevilja, är otillräcklig för anläggning af någon
anstallt i denna syftning, så får man väl göra i Jemtland, såsom
man lärer gjordt vid Ulltuna, att nemi. under flera år samla
de summor, som till anläggning och underhåll beviljades, men vänta
med skolans slutliga inrättande intilldess att summorna stigit till det
härtill erforderliga beloppet; hvarefter anslaget sedermera finge ärligen
utgå lill skolans underhåll.
Sålunda anhåller jag om propos. på bifall till den 9:de punkten,
samt om propos. pä återremiss af den 10:de.
Hr von Hartmansdorff: Då jag såg i detta Utsk:s betänk.,
att K. M. hade, med åberopande af vunnen erfarenhet om de inom
serskilda landskap inrättade lägre landtbruksskolor etc. framställt förslag
i detta afseende, så föreställde jag mig icke att anslagen vore
fästade vid bestämda län, utan skulle bevilljas för landtbruksskolor
i allmänhet. På denna grund trodde jag också att StatsUtsk:s förslag
för de nordligare länen var fotadt; men om icke så är, afstår
jag ifrån den delen af mitt yrkande, hvilken icke rörer Jemtland.
I det fallet borde också den sista punkten rättas, nemi. den, som
lyder sålunda: ”beroende af K. M., att i händelse besparingar å
detta anslag upkomma, använda sådana besparingar för bildande af
ytterligare en landtbruksskola i något af de nordligare länen”. Detta
tillägg borde då omskrifvas så att intet annat län än Jemtlands blefve
berätligadt att af besparinga i ne få en landtbruksskola. Anser åter
R. o. Ad., emot min tanka, att StatsUtsk. eger motionsrätt och vill
tillägga denna punkt, så anhåller jag blott alt Ståndet måtte, på sätt
Frih. Cederström nyss yttrat, icke anse sig af detta tillägg förhindradt
att medgifva återremiss på den sednare punkten eller den 10:de.
Hvad nu Jemtland serskildt beträffar, så får jag fästa upmärksamheten
derpå, att om man, såsom Frih. Palmstjerna sagt, icke kan
påtänka anläggningen af en landtbruksskola derstädes förr, än någon
lärare blifvit bekant med förhållandena på orten, så är det ju möjligt
alt till en början använda det anslag, som R. St. beviljat, för
en i landtbruket skicklig person, som på stället underrättar sig om
naturförhållandena i Norrland, samt om folkets kunskaper och bruk
i landthushållning m. m. innan anläggningen begynnes. StatsUtsk.
har i flera punkter af sina nu afgifna betänk:n ronde Stalsregleringen
föreslagit att de första årens anslag skulle begagnas till materialiers
anskaffande. Då kunde det ju äfven gå an att här begagna
de första årens anslag på samma vis och äfven till lärarens eget bildande.
Huru det skulle tillgå, att få jord till landtbruks-institut ifall
Staten inga medel dertill lemnade, det har Hr Ribbing redan omförmält.
Jag anser således icke något hinder möta för det förslag,
jag gjort och som flera andra understödt ej heller för punktens
återremitterande, hvarom jag ytterligare anhåller.
108
Den 24 April.
Hr Sandströmer: En värd talare har nyss, i anledn. af de
anmärkningar, som blifvit framställda emöt Ulsk:s förslag, behagat
yttra, att om man tänkte pä hvad Utsk. föreslagit och icke endast talade
derom, så skulle man finna alt Utsk. hade rätt. Jag tror mig, för
min del, just hafva gått tillväga på detta sätt, men ändå icke kunnat
komma till annat resultatet, än det jag för K. o. Ad. framställt.
Man har i öfrigt fästat sig dervid, att en sådan skola, som i
andra provinser finnes, icke vore för Jemtland passande. Jag vet icke
hvad begrepp man då fäster vid ordet sådan. Jag tror, för min
del, att dermed egentligen blott bör afses huru undervisningen vid skolan
skall vara ordnad, och i detta hänseende lärer väl vid en skola i
Jemtland få tillgå ungefärligen pä lika sätt som vid de andra. En
annan fråga blir deremot, hvilka lärdomar, som i den skolan böra
bibringas, eller huru roan bör anvisa folket alt gå tillväga vid behandlingen
af sin jord med hänsigt till dess läge och beskaffenhet.
Sådant måste naturligtvis lämpas efter de olika förhållandena, i de
provinser der prakliken kommer i fråga och i det fallet är verkligen
en betydlig skillnad emellan Jemtland och sydligare provinserne.
Man har sagt alt en del af de anslag, som gifvits lill understöd
för odlingar i Jemtland, måst återbäras. Det är visst möjligt;
men jag tror icke att det är en så betydlig andel af de anvisade
medlen, som man här förespeglat. Jag kan åtminstone intyga, att,
under den tid jag var Landsh. derstädes betydliga odlingar blefve
ordentligt verkställda genom de anslag, som af allmänna medel lemnades
och detta styrkes af de intyg, som af Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
i det afseende blifvit afgifna. Om en eller annan person,
eller en och annan association, som erhållit bidrag till så beskaffade
arbeten, icke fullgjort sina åtagna förbindelser; så bör man icke
deraf draga någon slutsats om förhållandet i allmänhet.
Efter hvad jag varit i tillfälle inhemta och som äfven, på sätt
jag nyss uplyste, blifvit vitsordadt af en sakkunnig man, Hr Direktör
Jonsson, eger Jemtland odlingstillfällen både i utsträckning och
godhet långt öfverstigande hvad man föreställer sig. Då enl. hvad
en talare här anfört, Staten redan gjort ganska mycket alt upmuntra
jordbruket i denna provins, och rikta folkets håg på förbättringar
deruti, tror jag det ock vara nödigt att Staten söker att bibringa
folket kännedom om det lämpligaste sältet alt sköta sin jord, och
jag är öfvertygad derom att i den mån, som en sådan kännedom
blir provinsens innevånare bibragt, så skall äfven jordbruket der
vinna en hastig förkofran, och hvad som blifvit åtgjordt har redan
medfört den verkan, att egendomarnes värde stigit. Ganska många
anledningar till de froster och missväxter, som hemsökt provinsen
Jemtland, skola äfven genom odlingarne förebyggas, och att dylika
olyckshändelser på sednare tider varit mer sällsynta, torde måhända
just vara en följd af upodlingar utaf de gamla frostnästena. Jag hoppas
således att Staten genom befrämjandet af jordbrukets framgång
inom provinsen skulle i betydlig mån befrias ifrån sådane understöd
i följd af missväxt, som förr ofta der erfordrats och sålunda fä
en riklig ersättning för det anslag, som här är i fråga. Man har
ytterligare hänvisat på de besparingar, som kunna upkomma å de
Den 24 April.
109
anslag, som under 9:de punkten blifvit föreslagna. Jag hemställer
likväl ännu engäng hvad utsigt man kan hafva på upkomsten af
dessa besparingar, dä Utsk. föreslagit en viss summa för hvarje redan
existerande skola, och det torde dä föga vara att vänta, att dessa
medel skulle kunna användas till understöd för den nu ifrågaställda
nya skolan.
Man har sagt, att det anslag af 2000 r:dr, som blifvit hegärdt,
skulle vara alldeles otillräckligt. Det kan jag väl icke för tillfället
bedöma; men tror ej att man, om så är, deraf bör hemta anledn.
att afslå alltsammans. /
Den omständigheten att förslaget blifvit väckt af enskild person,
bör väl ej heller innebära något hinder, då anslag till en dylik skola
i ett annat län blifvit beviljadt på enskild persons förslag. Det är
gifvet att om anslag beviljas, så blir det ett föremål för styrelsens
omsorg och bemödanden, att inom provinsen söka bereda utvägar
för detta ändamål; och just den af en talare anförda omständigheten
alt egendomsvärdet inom provinsen är lågt, bör bidraga att
lätta möjligheten att anskaffa egendom för skolan. Skulle det ock
så vara, att det fordrades mera understöd än dessa 2000 r:dr, så är
det naturligtvis lättare för Regeringen att af besparingar, i fall sådana
finnas alt tillgå, bereda tillgångar för de utgifter, som kunna blifva
behöfliga till organisalionskostnader, än om man fordrar alt alla utgifter
för skolan böra på sådant sätt bestridas. Jag fortfar således i
min anhållan om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Det torde vara väl mycket hegärdt af
SlatsUlsk. att på sätt en talare bär antydt, fordra alt StatsUtsk. skulle
gifva förslag om huru landtlmshållningen i Jemtland borde vara inrättad
för att vara mest vinstgifvande, då han velat att man skulle
påpeka att de kostnader, som af Staten blifvit gjorda för inhemtande
af kunskap i linodling m. m. skulle tillämpas på Jemtland. Jag
hade trott della vara ett bestyr, som tillhörde Regeringen, men icke
R. St. och dess afdelningav. För öfrigt är här äfvenledes salt i fråga
hvad Utsk. menat med en sådan landtbruksskola, som icke skulle
vara lämplig för Jemtland. Man mäste dervid göra sig reda för
huru landtbruksskolorna i de andra provinserne äro beskaffade. Det
första vilkoret, som R. St. fästade vid anslaget för landlbruksskolor i
södra Sverige, var, att en egendom af 20,000 r:drs värde skulle af
enskild man eller korporation lemnäs till landtbruksskolans disposition
och då skulle ett anslag af 1000 r:dr dertill få begagnas. Således
visar sig derutaf att de lägre skolorna i södra Sverige, hvarom
nu är fråga, äro inrättade på enskildta egendomar af något betydligare
värde. Man kan icke förvänta i Jemtland att en så beskaffad
egendom der skall för ändamålet uplåtas. Åtminstone har det varit
Utsk:s mening att sådant icke vore att förvänta och att således en
sådan och på samma grunder inrättad landbruksskola, som de i andra
provinser befintliga, icke vore för nämnde län lämpligt, utan att der
måste det snarare komma i fråga en på samma sätt som vid Ultuna
inrättad landtbruksskola, nemi. så att Staten inköpte en egendom,
som ansågs lämplig för skolan, hvilket här säkerligen vore det rälta,
ilo
Den 2i April.
om man skulle kunna vänta sig de följder, som man önskar. Om
man deremot endast anslår 2000 r:dr och inga andra anstalter från
Statens sida vidtagas, så blir detta anslag af ingen nytta eller åtminstone
af högst ringa gagn. Det vore bortkastade penningar.
Här är sadgt, alt de kunde användas för en lärares lokaliserande
i Jemtland, för att göra sig underrättad till en början om serskilda
naturförhållandena der innan undervisningen skulle begagnas; men
det torde vara gifvet att om penningar anslås till en landtbruksskola,
så kunna de icke användas på annat sätt än vid en sådan och ej
till respenningar.
Det är äfven sagdt, att man skulle använda de första årens
anslag till anskaffande af malerialier. Detta vore alldeles ändamålslöst,
om man icke förut har undangjort hvad som behöfdes förskolans
inrättande och nödiga byggnaders upförande. Sådant skulle uptaga
många års anslag af 2000 r:dr. Emedlertid då flera af R. o.
Ad:s ledamöter önska återremiss på den 10:de punkten, så skall jag
icke motsätta mig det; men yrkar bifall till den 9:de punkten, emedan
jag för det första anser att förslaget der är riktigt, och för det
andra, om en återremiss sker ifrån R. o. Ad. och måhända äfven
ifrån något annat Stånd, så skulle det kunna hända att återremissen
återkommer ifrån Utsk. på det sätt, att Utsk. icke tillstyrker dessa
2000 r:dr, som man önskar åt hvarje hittills befintlig skola.
Gr. Lewenhaupt, Mauritz Axel: Såsom egendomsegare
inom Jemtland och således med någon kännedom af förhållandet
inom sagde provins, anhåller jag att få förena mig med hvad som
nyss af Hr Sandströmer blifvit yttradt rör:de anslaget af 2000 r:dr
till en landtbruksskola i samma provins.
Jag begagnar tillfället för alt genmäla hvad, som här blifvit ytradt
om det hårdare klimatet, om nattfrosterna m. m. och får
sluta med att, såsom exempel anföra, hvad som egt rum vid den
egendom jag i 21 år haft i en provins gränsande till Jemtland, nemi.
Medelpad. Då jag emottog egendomen, producerades der 90 tunnor
hafra. De sednare åren, sedan ett ändamålsenligare landtbruk der
blifvit infördt, hafva nattfrosterna uphört och der har skördats emellan
6 och 700 t:r säd, hvaraf omkring 350 t:r råg, ett sädesslag
som man förut der icke tänkte på möjligheten att ens försöka odla.
Jag anhåller alt delta mitt yttrande måtte fä åtfölja den återremiss,
som af flere ibland Ståndets ledamöter blifvit begärd och om
hvars beviljande äfven jag anhåller.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall
å 9:de punkten af förevar, utlåt, blef denna propos. besvarad
med ja.
Efter sedermera först lill bifall och derefter till återremiss af
10:de punkten framställde, med blandade ja och nej besvarade, propos:r,
hemställde H. Ex. ånyo om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärknme
föranleda till den 10:de punktens återremitterande, och ropades härvid
ja och nej, hvarefter II. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
Den 24 April.
lii
ll:te punkten, ang:de öfverlemnande till II. St:rs Revisorers
granskning af råkenskaperne öfver Landtbruks-institutet
vid Ultuna, samt Direktionernes för öfriga Landtbruksskolor
årliga berättelser och 12:le punkten ang:de anslag för Svenska
Tråd går dsjöreningen.
R. o. Ad. 'biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och
tillstyrkt.
13:de punkten, ang:de vackt motion om anslag till agronomers
bildning och anställning för att tillhandagå jordbrukare
med uplysningar i ängsvattnings- och ängsöfversilnings-kulturen.
Lades till handlingarne.
34:de punkten, ang:de anslag till Länens Hushållningssällskaper
för befrämjande af sedlig och materiel förkofran
bland den stora massan af Svenska folket.
Ilr Ribbing: Utom de skäl, som nu blifvit anförda för det
afslag, hvilket jag icke, för min del, skall emotsätla mig, förekommer
likväl i den punkt, som nyss förut uplästes, följande: ”Ehuru
Utsk. till fullo upskallar värdet af hvarje förkofran i sedligt och materielt
hänseende, har Utsk. likväl icke kunnat dela motionärernes
åsigt att detta vigtiga mål upnås på den väg, som i motionerna blifvit
upgifven. Medlen, hvarigenom sedlighet framkallas, vårdas och
främjas, äro, i Utsk:s tanka, icke af den natur alt de kunna genom större
eller mindre penninge-anslag beredas, utan torde böra sökas i presterskapets
samvetsgranna utöfning af dess kall samt i det verksamma föredöme,
som en moralisk vandel lemnar, hvilket åter icke kan utgöra
något direkt ändamål för Hushållnings-sällskapernas verksamhet”. —
Då således Utsk. der har afstyrkt hvad som i en och samma motion
inom alla 4 Stånden blifvit föreslaget, så vill jag blott dervid lägga
märke intilldess framdeles den 8:de hufvudtiteln förekommer. Det
är nemi. i afseende på det åberopade samvetsgranna utförandet af
presterskapets kall, hvarå Utsk. här har fästat sin upmärksamhet.
Inom Riksstånden liar redan en fråga af denna beskaffenhet förevarit
och det har blifvit mig sagdt att 3 Stånd bifallit anslag för ett dylikt
ändamål, sora serskildt angick bufvudstaden. Motioner i samma
syftning, hvad angår hela riket, saknas icke. Jag torde således icke
behöfva vidare uppehålla R. o. Ad:s lid med att uplaga hvad som
jag vid ett flygtigt ögonkast på 8:de hufvudtiteln tyckt mig förnimma,
nemi. att der icke blifvit något serskildt uptaget i detta afseende
för hela riket. Jag skall återkomma härtill då nämnde hufvudtilel
föredrages och anhåller nu endast att få detta yttrande i prot.
infördt.
Hr Rosenblad: Jag har några gånger, och deribland helt
nyss, tillåtit mig att fästa upmärksamhet på det mindre lyckliga sätt,
på hvilket det II. Utsk. framställt sina gifna af- och tillstyrkanden
och motiverat sina framställda förslager. Jag anser det då vara en
skyldighet att nu fästa upmärksamheten på ett alldeles motsatt för
-
112
Den 24 April.
hållande, nemi. alt Utsk. i afseende på denna punkt utmärkt väl
motiverat sitt afstyrkande, så att hvar och en med mycken lätthet
kan finna att Utsk:s gifna förslag är grundadt på skäl, billighet och
rättvisa. I öfverensstämmelse dermed får jag också tillstyrka bifall
på hvad Utsk. har anfördt.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:s { denna punkt afgifna
utlåt, bifallet.
15:de punkten, ang:de anslag till Hushållnings-sällshaperne
i riket, lill upmuntran och belöning ut de jordbrukare,
som upföra varaktig stängsel, anlägga vägar, aftappa vatten
m. rn.; och lfiide punkten, ang:de en af Riksdagsful/mäktigen
Herrman Öbom väckt motion om anslag till befrämjande
af jordbruk och landtmanna-näringar.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt och
yttrat.
17:de punkten, ang:de anslag till lön för %:ne Stallmästare,
som vid Strömsholms och Ottenby stuterier skulle meddela
Kavalleri-officerare undervisning i ridkonsten.
Frih. Toll, Gustaf: Jag vill blott taga mig friheten nämna
att då denna motion afgafs, anhöll jag alt få biträda motionärens
framställning. Jag känner den svåra olägenhet, som inom Sverige
finnes att få något intresse för denna sak, som vore mycket maktpåliggande
för Svenska kavalleriet, nemi. hästafvelns uphjelpande
och thy åtföljande skicklighet för kavalleriet. Jag kan blott beklaga
händelsen, men vill icke uptaga tiden med något ytterligare anförande
i ämnet.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt afgifna utlåt.
18:de punkten, ang:de undervisnings-anslalter för slöjdcrne.
De serskilda delarne af denna punkt företogos hvar för sig lill
afgörande.
lista mom, ang:de Technologiska institutet.
Bifölls.
2:dra mom., afd. litt a), ang:de anslag till inrättande af
teckniska elementarskolor.
Hr von Troil: Det är temligen allmänt erkändt alt Svenska
nationen företrädesvis framför de flesta öfriga bar en viss, om jag
så får säga, naturlig fallenhet för slöjder och handarbeten, och vi behöfva
i detta afseende såsom exempel endast åberopa allmogen inom Dalarne,
inomen del af Westergöthland och Småland, m. fl. provinser;
men jag hemställer hvad Staten i delta hänseende har gjort, för att upbringa
denna naturliga fallenhet. För min del skulle jag tro att det är
ringa eller intet. Om vi granska våra undervisnings-anstalter och
tiil en början folkskolorne, så finna vi visserligen der, huru man
har
Den 24 April.
har sörjt för hvarje individs theoretiska bildning. Jag tror alt det
mått af kunskaper, som der blifvit såsom minimum föreslaget, visserligen
icke kan anses för högt, men deremot bibringas de af lärjungarne,
som ega tid och fallenhet alt en längre lid gä i dessa
folkskolor, en ytlig kunskap i åtskilliga ämnen, hvaraf intet spår
kan skönjas en kort lid sedan de lemnat skolan och hvaraf de, äfven
i motsatt fall, hafva ringa eller ingen nytta under det stundande
verksamma lifvet. Deremot hemställer jag, om man vid dessa
folkskolor, med ganska få undantag, ser att någon enda af lärlingarne
bibringas kännedom i något af de yrken, sorn för dem vore
vida nödvändigare, det må nu vara att föra yxan, hammaren eller
hyfveln. Går man ännu längre, så finner man att med icke ringa
upoffringar från R. St:s sida betydliga anslag hafva blifvit anslagne
till vära elementar-läroverk. Vid sista riksdagen beviljade K. St. i
detta afseende 3 gånger den summa, som af K. JVI. blifvit bestämd.
Men älven lärjungarne inom della stadium af den offentliga undervisningen
bibringar man theoretiska, men ej praktiska kunskaper.
Går man ännu längre till härden för vår egentliga uplysning, våra
Universiteter, sä ser man äfven der huru R. St. nästan vid hvarje
riksdag hafva ökat anslagen sä väl för alla de matern la behofven,
som för lärarne inom de olika vetenskapsgrenarna. Afven vid denna
riksdag har StatsUtsk. visat sig ganska frikostigt emot Universiteten
och jag tror att när vi komma till den hufvudtiteln, sä böra vi rättvist
erkänna att man i denna hänsigt har gjort afseende på lidens
fordringar; men jag skulle för min del tro att man icke, såsom sig
bör, för alla grenar, upfattat vigten af en praktisk tillämpning af
hvad man inom denna kedja af undervisningsverk har fått theoreliskt
inhemta. Visserligen har landtbruket i delta afseende haft alt
vid föreg:de tillfällen och äfven vid denna riksdag fägna sig åt R.
Sl:s frikostighet.
Afven sjöbildningsskolorna hafva i viss man blifvit ihågkomne
och vid föregide riksdag beviljades anslag till de navigationsskolor,
sorn blifvit i flera af rikets städer inrättade; men i afseende på handtverk
och näringar skulle jag tro att man har gjort alldeles för litet.
Staten har visserligen i flera år bekostat det Tecknologiska institutet
i Stockholm, och om man icke under en förfluten lid har haft att
glädja sig öfver de lyckliga följder, man i början väntade sig af detta
institut, så har man åtminstone nu den säkra förhoppningen att det
skall komma att motsvara dess vigtiga ändamål. Om vi granska
hvad som i detta hänseende blifvit vidgjordt, sä finna vi, alt det
till stor del är en följd af enskildes nit och omtanka för det allmänna
bästa. Staten har visserligen sedermera på ett och annat
ställe mellankommit, för att understödja och utveckla den undervisning,
som de enskilde hafva grundlagt, men i allmänhet torde vi böra
medgifva att den så nödvändiga undervisningen i handasiöjder är
mycket försummad i vårt land; och följden häraf torde vara ganska
synbar för hvar och en, som vill betrakta förhållandet på närmare
håll och iakttaga den låga ståndpunkt, hvarpå större delen af våra
handlverkerier stå. Under sådana förhållanden bekänner jag öppet,
6 H. 8
114
Den 24 April.
alt det är med en viss förvåning jag har sett att StalsUtsk. afstyrkt
hvad K M. i delta hänseende föreslagit. Uplysningar hafva här icke
kunnat fattas; ty i det Statsrådsprot., som åtföljer den nåd. propos.,
har chefen för civil-ärender uti ett, som mig synes, serdeles fullständigt
och väl utarbetadt förslag framlagt de grunder, på hvilka de
nya undervisnings-anstalterna borde bildas, att det har förefallit mig
att R. St., inseende nyttan af förslaget, bordt obetingadt deråt gifva
sitt bifall. Att dessa äsigter äfven inom Utsk. blifvit yttrade, det
synes af de reservationer, som åtfölja betänk, och hvaribland jag får
synnerligen hänvisa till den af Hr Fåhraeus afgifna. Jag tager för
gifvet att hvar och en af de ledamöter af detta hus, som intressera sig
för denna fråga, redan tagit kännedom af dessa handlingar, och jag
skulle således anse det vara mindre granhaga att här ytterligare uprepa
alla de skäl, som för bifallande af K. M:s nåd. propos. i detta
hänseende hafva blifvit framställde. Utsk. har yttrat att ”undervisning
i åtskilliga läroämnen, som i de föreslagna techniska skolorne
skulle förekomma, meddelas i de redan befintliga allmänna läroverken,
hvilka, med afseende bland annat på den mer och mer framhållne
vigten af undervisnings bibringande i de s. k. realämnena,
blifvit helt nyligen, med stora kostnader, omorganiserade, men hvaraf
verkan ännu icke hunnit visa sig”. Erkännande hela vigten af dessa
undervisnings-anstalter, tror jag likväl för min del, att det är något
helt annat, att erhålla sin undervisning i dessa vanliga elementarskolor,
än att erhålla den i de skolor, der den praktiska tillämpningen
af de theorctiska vetenskaperne komma i fråga. Jag skulle derföre
för min del helst obetingadt tillstyrka hvad K. M. i förevar,
fråga föreslagit, nemi. inrättandet af en tecknisk elementar-skola i
Stockholm samt en dylik i någon af de södra orterna helst Malmö.
Man bör nemi. ihågkomma alt Skåne är på en gång den folkrikaste
och bördigaste delen af vårt land och tillika den, som vid exlraanslagens
fördelande vanligen blifvit mest styfmoderligt behandlad,
att afståndet derifrån till Götheborg eller Stockholm är allt för betydligt,
att provinsens medellösa barn skulle kunna inhemta undervisning
i dessa städers techniska läro-anstalter och all en sådan skola,
inrättad i Malmö, vore af nytta ej blott för denna provins utan för
hela södra Sverige.
Skulle således Utsk., dit jag hoppas att ifrågavar. ämne blir
remitteradt, icke anse sig kunna föreslå bifall lill K. M:s nåd. propos.
i sin helhet, så ifrar jag åtminstone för att Utsk. måtte tillstyrka, att
en sådan skola skulle inrättas i Malmö eller någon annan af de
södra städerna, som R. St. kunde finna dertill lämplig. Jag stödjer
äfven denna min anhållan på den omständighet, som här finnes upgifven
tili Hr Hadings lill Utsk. afgifna motion, nemi. att i Malmö
har ett uybyggdt stenhus, innehållande 18 boningsrum och öfriga
lägenheter redan blifvit af staden inköpt för 14,533 r:dr 16 sk.
b:co, samt dessutom genom frivilliga bidrag, sammanskjutna för husets
fullkomnande, 3000 r:dr samma mynt, jemte det af stadens jordegendom
blifvit anslagen en årlig inkomst af omkring 75 t:r spanmål,
hvarigenom utvägar äro vordne på förhand beredde både för
den tillernade techniska elementarskolans emottagande och bildande
Den 24 April.
115
sora i sammanhang dermed af en söndags- och aftonskola. Då en stad
redan har gjort så mycket för att kanna få en dylik bildningsanstalt
j dessa ämnen, så skulle jag för min del tro att det vore i
hög grad orättvist, om icke Staten der mellankom, för att bispringa
med hvad som brister. I reservationen antages att möjligen 5000
r:dr b:co, i st. f. det af K. M. äskade anslaget, 6,600 ridr, skulle
vara hvad som behöfde komma i fråga för inrättande af en dylik
skola, .lag skulle likväl anse att här icke någon prutning bör ega
rum. Då man inrättar ett undervisningsverk, så bör man tillse att
man icke tilltager summan så liten att ändamålet icke vinnes, och,
jag uprepar det ännu en gång, jag tror att i de flesta grenar den
undervisning, som inhemlas i de vanlige elementar-läroverken, är
mera theoretisk; att deremot, för att gifva en mera praktisk riktning
åt dessa undervisningsgrenar, det är nödigt att den nya teckniska
skolan måtte kunna meddela undervisning i alla de ämnen, som der
kunna ifrågakomma. Jag hade visserligen trott, alt det äfven för
Stockholm hade varit vigtigare att erhålla en technisk elementarskola,
sora K. M. föreslagit, än att genom tillökadt anslag för slöjdföreningens
skola blott till hälften vinna detta ändamål. Jag hade
trott delta så mycket mera, som Staten omöjligen kan ega någon
garanti för att dessa medel ändamålsenligt användas, dä skolan står
under en enskild direktion och således icke under Statens kontroll;
men jag tror likväl att frågan om inrättande af en dylik skola i
Stockholm bör, om medlen icke räcka till, få stå efter för den i
Malmö, derföre att det är af högsta vigt att undervisningsanstalter i
detta hänseende inrättas på flera ställen i riket.
Pä grund af de skäl jag nu framställt, anhåller jag om flr
Frih. o. Landtm:s propos. pä ålerremiss af denna punkt.
Hr Rosenblad: K. M. har föreslagit, att lill inrättande och
underhåll af företrädesvis i Stockholm och Malmö eller ock efter K.
M:s bepröfvande i andra städer, tvenne teckniska anstalter, 6,600
r:dr för hvardera skolan eller tillsammans 13,200 r:dr mätte anslås
under vilkor att den stad, der en dylik inrättas, åtog sig att för densamma
bekosta nödig lokal jemte inredning och upvärmning samt
bord och bänkar. Det torde få anses vara af vigt och ett ibland
de vigtigare statsbehofven att R. St. bereda tillfälle för de Svenska
slöjdidkarne till nödiga teckniska kunskapers inhemtande. Det torde
vara af så mycket mera vigt för dem att man vidtager, hvad jag
för min del alltid tillstyrkt, nemi. att öpna utvägar för en fri handel
och således äfven för en fri konkurens af utländska tillverkningar.
Dä är det af så mycket större vigt att icke förneka det understöd
för den inhemska tillverkaren att kunna vinna samma skicklighet,
samma konstfärdighet, som den utländska. Jag förmodar alt så väl
Utsk:s ledamöter, som äfven de bland R. o. Ad., hvilka intressera
sig för detta ärende hafva tagit kännedom af det utmärkt väl framställda
yttrande, sorn afgifvits af den nitiske Chefen för Technologiska
Institutet, Hr Öfverdirektören Wallmark. I öfverensstämmelse
med hvad han så väl har framställt skulle jag visserligen anse det
8*
Uti
Den 24 April.
vara af vigt alt bans förslag bifölls i hela sin vidd, så att att icke
endast ett sådant institut inrättades i södra delen af riket utan att
ett förberedande institut til) ett större i Slockholm inrättades; men
den välbekanta niskheten, som nu, ehuru lillgångarne äro ganska
stora, råder både hos StatsUtsk. och hos RiksSt:n, gör, att jag icke
vågar sträcka mina anspråk så långt, som jag tror både behöflige
vara och lillgångarne ganska väl medgifva, utan jag inskränker mig
lika med den siste värde talaren att förena mig i Hr Fåhraei reservation.
Då, på sätt Hr Halling har anfört, Malmö stad redan har
påkostat icke obetydligt för att ytterligare förbättra ett inköpt hus,
och för dess underhåll anskaffat fond, med en sammanräknad kostnad
af emellan 17,000 r:dr och 18,000 r:dr b:co och derjemte till
ändamålet disponerat 75 t:r spanmål årligen, hvilket sannolikt varit
anledn. hvarföre Hr Fåhraeus trott sig kunna nedsätta summan till
5000 r:dr, så, ehuru jag visserligen tror att det icke vore att hålla
på att bevilja de der 6,600 r:drne, vill jag likväl, för att lemna vägen
öppen för de mera nitiska i StatsUtsk. som se på några hundra
riksdaler, inskränka mig till att, under åberopande af Hr Fåhraei
reservation, anhålla om propos. på uterremiss af ifrågavar. mom. af
den föredragna punkten.
Frih. Toll: Jag anhåller om att få förena mig med Hr von
Troil och blott tillägga den uplysningen alt Skäne af den föreslagna
slöjdskolan skulle kunna hemta väsendtliga fördelar för sin ekonomiska
och industriella utveckling och jag tror det vara så mycket
vigtigare att sådant institut blifver förlagdt i Malmö som undervisningen
då icke behöfver att sökas i Köpenhamn eller på Danskt
område. Jag anser denna upplysning böra medfölja om återremiss
beviljas.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet, för att instämma i
de af Hr Fåhraeus, uti dess, betänk, vidfogade reservation, uttryckta
åsigter; och jag kan härvid icke undertrycka den meningen, att Utsk.
misstagit sig, då det ansett den stad, i hvilken den ifrågavar. lechniska
skolan i södra Sverige blefve förlagd, uteslutande af densamma
hafva nytta. För min del är jag tvertom fullt öfvertygad, att det
vore icke blott denna stad, utan äfven hela det dertill hörande län
och kringliggande provinser, som deraf skulle erfara gagn. Anläggandet
af berörde läroanstallt, med bidrag af allmänna medel, synes
mig utgöra en billig fordran, som hela det södra Sverige kan hafva,
att åberopa, och som påkallar en motsvarande upmärksamhet å R.
St:s sida i detta fall.
Hr von Hartmansdorff: Jag erkänner behofvet af sådaue
skolor, som de ifrågavar. men befarar att om man sträcker anspråket
för långt så får man ingenting. Det synes mig således vara
bäst att inskränka sig till önskan att staden Malmö måtte få anslag
till en sådan skola, isynnerhet som staden, för ändamålet, inköpt hus.
Man må dock icke der bibringa de slags kunskaper, som höra till
de Allmänna Elementar-läroverken, emedan de redan fått hvad de
behöfva och böra fullgöra sin bestämmelse. Ville man med Näringsskolorna
införlifva serskilta elementar-klasser för att bibringa
Den 24 April.
1J 7
dithörande undervisning, så gjorde man orätt och förspillde medel.
När nu här föreslagils serskilla bidrag åt Slöjdföreningens skola i
Stockholm samt åt Chalmerska slöjdskolan i Götheborg och när man
vet att i Norrköping finnes en dylik skola, den Ebersteinska, så
finner man huru obilligt det är alt lemna en stad, sådan som Malmö,
belägen i ett så rikt landskap som Skåne, utan bidrag till dylik undervisning.
Jag hemsläller derföre vördsamt att R. o. Ad. måtte
återremittera denna punkt i afseende på Malmö.
Hr F å hr seus: Det skulle vara för mig serdeles tillfredsställande
om det ifrågavar. ändamålet kunde vinnas till den utsträckning,
som de två förste talarne tillstyrkt; men jag tror att i hvarje
sådan fråga får man tillse icke blott hvad som är önskligt utan äfven
hvad som är möjligt att ernå. Jag har någon kännedom af StatsUtsk:s
tänkesätt härom och jag vågar icke sträcka mina förhoppningar
längre än till hvad jag i reservationen gjort. Jag får derföre
endast, med åberopande af denna reservation, begära att R. o. Ad.
behagade återremittera ifrågavar. punkt i det ändamål att StatsUlsk.
må laga ärendet i förnyadt öfvervägande.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
de emot afd:n litt. a i2:dra mom. af förevar, punkt gjorde anmärkmr
föranleda lill återremiss.
2:dra morn., afdeln. litt. b, ang:de anslag för Svenska Slöjdföreningens
söndags- och afton-skola.
Ilr Rosenblad: Jag anser visserligen att den redaktion är
riktig, som finnes i K. M:s förslag under Litt. E. nemi. alt ”derest
Svenska Slöjdföreningen med Stockholms stad träffar öfverenskommelse
om Slöjdföreningens skolas sammanslående med en blifvande
technisk Elementarskola i hufvudstaden, nämnde årliga anslag af 2000
r:dr då öfverflyttas lill den söndags- och afton-skola, som med berörde
techniska Elementarskola kommer att slå i förbindelse”. Jag
anser detta så mycket oriktigare som Svenska Slöjdföreningen är en
enskild association. Dess tillvaro är mycket obestämd och dess räkenskaper
för sistl. år, hvilka jag såsom ledamot af Commerce-coll.-m
haft tillfälle att se, visa alt kontiibuenternas antal minskats. Men
som jag fruktar att StatsUtsk. möjligen skulle kunna i händelse af
återremiss ändra sig och blifva niska så anhåller jag om bifall (ill
detta moment.
R. o. Ad. biföll hvad Etsk. hemställt i afd. litt. b.) af 18:de
punktens 2:dra mom.
3:dje morn., ang:de K. M:ls förslag i fråga om inseendet
öfver de föreslagna techniska Elementar-skolarne samt anskaffande
af för deni erforderliga lär oapparater.
Frih. Palmstjerna,: Sedan R. o. Ad. återremitterat mom.
Litt. A. så måste äfvenledes dessa morn., Lilt:s C och D, återremitteras
för att möjligen kunna komma i öfverensstämmelse med de
beslut som R. o. Ad. i det ämnet fattar.
118
Den 24 April.
Frih. Cederström: Instämmande i den formella fordran,
Frih. Palmstjerna nyss framställt, tillåter jag mig tillika förorda att
StatsUtsk., vid nytt öfvervägande af punkterna C och D, behagade
finna hvad K. M. föreslagit härutinnan vara högst lämpligt och pä
grund deraf tillstyrka R. St. att deråt gifva sitt bifall.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. återremiss af
ifrågavar. 3:dje morn.
4:de morn., ang:de tillökning i anslaget för Chalmerska
Slöjdskolan i Götheborg.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i delta mom. tillstyrkt.
19:de punkten, ang:de anslag till Navigationsskolan i
Stockholm.
Den af Hr Gråå, ifråga om denna punkt, vid Utsk:s utlåt,
fogade reservation uplästes på begäran af
Hr von Troil, som derefter anförde.
Hr Gråå har uti sin uplästa reservation fullständigt ulredt huru
förhållandet varit med ifrågavar. Navigalions-skola. Då jag vid sista
riksdagen hade den äran alt vara ledamot af StatsUtsk., föreslog
samma Utsk. hvad, som sedermera af R. St. gillades, nemi.: att anslag
endast för 2 är skulle beviljas till Stockholms Navigations-skola
derföre att Disk. förmodade alt den skola, som skulle bildas af den
Rydbergska donationsfonden kunde snppléera den på Stat bekostade
inrättningen. Jag ber likväl alt få nu tillkännagifva alt detta
tillstyrkande ingalunda afsåg en sådan åtgärd, som möjligen skulle
hafva lill påföljd denna skolas uphäfvande. Sådant skulle likväl förhållandet
blifva derest det nu af StatsUtsk. gjorda förslaget skulle
vinna R. St. bifall. Det är nemi. alldeles gifvet, alt förvaltarne af
den Rydbergska donationsfonden icke på grund af testamentets lydelse
anse sig kunna förändra den praktiska sjömansskola, som de
inrättat, till en sådan theoretisk skola, som de af Slaten inrättade.
De hafva på K. M:s hos dem derom gjorda framställning afgifvit ett
nekande svar. Då K. M. sedermera infordrade ett utlåt, af så väl
Just.-kansleren som Coramerce-colhm och dessa båda auktoriteter
hafva ansett ingenting vidare vara att i saken tillgöra, så skulle, om
nu endast ett års anslag beviljades, följden deraf blifva att undervisningen
vid Navigations-skolan, efter detta års slut komme alt nphöra.
Jag har från Commerce-colhm officiel upgift på antalet af de
vid Navigations-skolan intagne och utskrifne elever under tiden från
och med Okt. år 1845 lill Okt. 1850 och då visar sig att i Stockholm
blifvit inskrifne 254 och utexamiuerade 161 elever hvaraf 79
styrmän af 2:dra klassen, 44 styrmän af Usta klassen och kaptener
af 2:dra klassen samt .38 kaptener af Usta klassen. Under samma
tid hafva i Götheborg blfvit inskrifne 297 och utexaminerade 115
elever; i Gefle inskrifne 195 och utexaminerade 145, i Malmö inskrifne
271 och utexaminerade 212 samt i Kalmar på 4 års tid
inskrifne 174 och utexaminerade 84 elever.
Den 24 April.
110
Häraf synes att Stockholms navigations-skola i afseende på antalet
utexaminerade elever i intet afseende står efter de öfriga. I
afseende på undervisningens grundlighet torde den obestridt äga
företräde framför dem alla. Då Staten genom sitt bidrag en gång
framkallat en dylik anstalt vore det i hög grad obilligt all genom
anslagets indragning föranleda dess tillintetgörande, helst då man
tager i betraktande de stora omkostnader Stockholms stad deruppå
nedlagt. På denna grund anhåller jag att Hr Frih:n o. Landtm,
täcktes föreslå H. o. Ad. att bevilja hvad som här är föreslaget ronde
navigationsskolan i Stockholm i det sednare mom. af denna punkt,
men att deremot återremittera den återstående delen af densamma.
Hr Rosenblad; R. St. beslöto vid sista riksdagen alt endast
vilkorligt eller förskottsvis utbetala kostnaden för navigationsskolan
i Stockholm, under förutsättning att den skulle blifva obehöfliggenom
Rydbergska testamentet. Frågan är nu: kan det Rydbergska
testamentet göra Statens förut uprättade navigationsskola i Stockholm
obehöllig eller kunna R. St. eller Staten något inverka på sättet
för dess begagnande? Jag har visserligen den enskilda tankan alt
med den stora fond, som Rydbergska stiftelsen har, de, som efter
Testators bestämda förordnande hade rätt att göra dispositionen om
huru den skulle förvaltas, hade kunnat göra något bättre än hvad
de gjort. Nu hafva de gjort en s. k. praktisk undervisnings-anstalt
för sjömän, der det går till på sådant sätt, att pä ett fartyg,
som ligger pä strömmen, öfva sig ynglingarne i sjömanskap och
det der fartyget gör en eller två gånger om året en utfärd till Furusund
eller Sandhamn, eller högst ett par mil utom hafsbandet.
Jag tror för min del att förvaltarne hade kunnat bättre använda
dessa medel än de gjort så att den gamla skolan derigenom blifvit
öfverflödig. Emedlertid har det icke så skett och man kan icke
dertill tvinga en inrättning med helgden af enskild eganderätt, som
för principens skull är af så stor vigt ehuru den en och annan
gång visserligen fått örfilar af R. St. Vid denna riksdag har onekligen
StatsUtsk. haft den förtjensten att sjelf påpeka detta på det
att icke möjligen en förgätenhet å den andra Statsmaktens sida
skulle äga rum i någon sådan fråga. Jag kan således för min del
aldrig komma alt tillstyrka att man på våldsamt sätt skulle ingripa
i den Rydbergska stiftelsen. Det har också icke StatsUtsk.
vid denna riksdag föreslagit men Utsk. har helt simpelt dragit in
Stockholms navigationsskola. Månne den skolan kan dragas in?
Den suppleeras såsom jag nämnt alldeles icke af den Rydbergska
skolan. Kan väl i denna stad, rikets hufvudstad och 2:dra handelsstad,
och som är omgifven af Stockholms skärgård, med en befolkning
frän barndomen ägnad åt sjömanskap, kan väl der en navigationsskola,
der theori läres, umbäras? Stockholm äger det bästa tillfälle
af alla navigationsskolor att kunna få skickliga lärare och fullständig
undervisning i alla hänseenden. Till den uplysning om
rikets navigationsskolor, som Hr von Troil lemnat får jag lägga
den att otvifvelaktig! ibland alla navigationsskolor, som vi hafva,
Stockholms hittills varit den, som bäst upfyllt sitt ändamål. Då
Den 2i April.
nian känner huru vigtig utrikes sjöfarten är för Sverige och hunt
stora inkomster den liar lemnal riket med den stora tillväxt, som
var sjöfart lyckligtvis under de sista 20 åren i bredd med ett friare
handelssystem har vunnit, så äro de anslag navigationsskolorna
hafva fått sig tilldelade och som äfven med tillägg af hvad K. M.
föreslagit och StatsUlsk. afstyrkt, endast upgår lill föga öfver 1 i,000
r:dr, ganska ringa emot den vigtiga rörelsegrenen samt dess nytta
och dess inkomst för Staten.
På dessa skäl anhåller jag om en förändring uti hvad StatsUtsk.
här har föreslagit men då denna punkt innnefaltar tre afd:r,
den. första, afstyrkande allt vidare anslag för Stockholms navigationsskola,
den andra, tillstyrkande el t anslag för innevarande år
af 2,S00 r:dr, samt den tredje med tillstyrkan att de af Stats-kont.
för åren 1849 och 1850 utgifne förskotter lill Stockholms navigationsskola
måtte af Riksg:s-kont. ersättas, så anhåller jag om Hr
Frih. o. Landlmrs propos. på återremiss af de 2 första momme
samt på bifall till det tredje morn.
Hr Fåhraeus: Jag instämmer med de tvenne föi>eg:de talarne
i begäran om återremiss med den modifikation, som den siste värde
talaren framställt nemi. att det nu endast skulle gälla ole två första
momme, hvaremot på den tredje Ilr Frih. o. Landtm, torde
göra särskild propos.
Jag vill till de skäl, som redan äro framställda, lägga några
få ord. Utsk. har förutsatt att Rvdbergska testamentets verkställare
skulle kunna förmås att lill den i Stockholm anlagda Navigationsskola,
som hittills varit af Staten underhållen, använda de testamenterade
medlen. Dessa executorers namn och karakter äro för
mig en borgen att deras beslut att annorlunda använda dessa medel
icke varit grundadt på otillbörliga skäl och jag kan således icke
förmoda, att executorerna skola finna sig moraliskt förbundna att
frångå det redan fattade beslutet i afseende på skolans organisation.
Icke heller lära de kunna juridiskt tillförbindas att gå ifrån sitt
beslut, enär Just.-kanslers-embetet, som varit i frågan bordt, icke
funnit någon åtgärd i detta hänseende vara att vidtaga. Jag är således
af den mening att ifrägavar. anslag till navigationsskolan i
Stockholm bör bibehållas icke blott för alt undvika olägenheterne
deraf alt en lucka skulle upkomma i de hittils varande navigationsskole-anstallerna
utan äfven med hänsigt till den förlust, som el jest
skulle drabba Stockholms stad, som i förlitande på anslagets fortfarande
låtit inleda sig i en ganska kostsam byggnad, hvilken för
ändamålet icke vidare skulle erfordras.
Frih. Bonde, Knut Philip: Hr Rosenblad har yttrat sitt
mindre gillande af executorernas beteende i Grosshandlaren Rydbergs
testamente ronde dispositionen deraf. För min del tror jag
ingen, hvarken Statslltsk. eller R. St. har det minsta att befatta
sig med hvad den enskilde mannens testamente innefattar eller icke.
Här är fråga om denna navigationsskola är erforderlig, om Staten,
i det fallet bör lemna bidrag genom anslag dertill och i det fallet
har Hr Gråå redan i sin reservation utvecklat detta likasom Hr von
Den 24 April.
Troil här midt emot, så att jag icke vidare ämnar vidröra den saken
utan blott göra Ståndet upmärksamt på att intet land finnes
der det är så nödvändigt att hafva navigationsskolor som i Sverige
emedan en K. förordn. af år 1810 fastställer att ingen Svensk
undersåte får föra ett fartyg på Transatlantiska hamnar eller ens i
Medelhafvet utan att i detta afseende hafva tagit examen. Således
är landtmannen bunden vid att endast navigera på 'Norrige, Danmark
och Finland. Norrmännen gå derföre in i våra hamnar, taga
våra trälaster och exportera dem till Frankrike och England och
derigenom tillskyndas honom en stor vinst, hvilken äfven den här
närvarande ledamoten af Commerce-colbm bäst kan uplysa. När
man nu på ena sidan binder händerna på befolkningen och säger:
Ni får icke förtjena Eder föda på ett riktigt lämpligt och ärligt
sätt utan att Ni först förskaffat Er dessa kunskaper, så bör man
åtminstone bereda dem tillfälle att erhålla erforderlig undervisning
och i det fallet är Staten pliktig att anslå dylika medel sä att undervisningen
kan på ett lämpligt sätt bedrifvas, och att folket kan
vinna den för en ringa penning för att framdeles på ett redligt
vis kunna förtjena sin föda, och detta i synnerhet för folket i våra
skärgårdstrakter, som vi veta alltför ofta strida med nöd och fattigdom.
Hvad särskildt vidkommer Stockholms navigationsskola, så tror
jag, att denna, af Carl X, instiftade inrättning förtjenar särdeles upmärksamhet,
ty denna skola har redan lemnat den Svenska navigationen
det största gagn, och hoppas jag derföre, att Ständerna
icke komma att neka det föreslagna ringa anslaget lill denna skola,
sorn ännu härstammar ifrån Sveriges glansperiod.
Jag förenar mig med dem, sorn yrka återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag begär få fästa 11. o. Ad:s upmärksamhet
på nödvändigheten att bifalla de två sista momme i Stals
Utsk:s
förslag. Det medlersta nemi. handlar endast derom huru
vida
navigationsskolan skall erhålla något anslag i år, oell det sista,
som äfven af föreg:de talare blifvit godkändt, innehåller ett tillstyrkande
att de under år 1849 och 1850 till navigationsskolan
af Statskont. förskottsvis utbetalte medel må af Riksg:s-kont. ersättas;
men lika nödvändigt är det att de medel, som detta år erfordras
äfvenledes blifva af R. St. bifallne; hvarföre jag måste yrka
bifall på de två sista punkterne, om än R. q. Ad. skulle finna för
godt att återremittera den första.
Hr von Troil: Då jag först anhöll om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. på bifall till den sista och återremiss af de första punkterna,
så ber jag nu att få med erkännande af riktigheten af Frih.
Palmstjernas anmärkn. ändra min begäran derhän, att återremiss
endast måtte beslutas på den första och bifall till de två sista
punkterne.
Hr Rosenblad: Då jag erkänner att det varit misstag af
mig att förbise, att den nya Statsregleringen börjar med nästa år
så kan jag icke annat än instämma uti hvad Frih. Palmstjerna an
-
122
Den 24 April.
fört och anhåller att Hr Frih. o. Landtm, läcktes derefter väcka
propos:ne.
Hr Fåhrajus: Afven jag instämmer med Frih. Palmstjerna
rör:de propos:ne.
Uppå härefter framställde särskilde propos:r, återremitterades,
på grund af de gjorde anmärkn:ne, den del af ifrågavar. punkt,
hvaruti Utsk. afstyrkt R. St. att lemna bifall till det af K. M.
föreslagna anslaget för Stockholms navigationsskola under den tid
nu skeende statsreglering omfattar, samt blefvo de öfriga delarne
af denna punkt bifallne.
20:dc punkten, ang:dc af K. M. iiskadl tiUökadt anslag
för navigalionsskolorne i Stockholm, Götheborg, Gefle, Malmö
och Hernösand.
Gr. von Platen, Baltzar: Då den nytta, som navigalionsskolorne
hafva för Sverige i allmänhet, tyckes vara allmänt erkänd,
och jag fullkomligt delar den åsigten, inskränker jag mig till anhållan
om återremiss af denna punkt på det att hvad K. M. i
Sin propos. föreslagit må kunna lyckas tillvinna Sig SlatsUtsk:s
bifall.
Hr R osen bl ad: Såsom ledamot af Commerce-colhm har jag
varit i tillfälle alt af de berättelser, som ifrån navigationsskolorna
dit årligen afgifvas om det ovilkorliga behofvet af de förhöjningar,
som K. M. i sin nåd. propos. har föreslagit och det oaktadt de
städer, i hvilka dessa skolor varit inrättade, ingalunda undandragit
sig att lemna ganska frikostiga bidrag och då det derjemte, i min
tanka, är mycket origtigt yttradt af Utsk., att de städer, inom hvilka
navigationsskolor äro inrättade, i första rummet hämta nytta af deras
tillvaro och verksamhet, ty i första rummet äro de mycket
mera nyttiga för den kringliggande landtbygd, som omgifver sådana
platser, så anser jag det nödvändigt att på allt sätt söka till
att kunna bibringa iunevånarne omkring dessa städer större skicklighet
och kunskaper i sjömansyrket, så mycket mera som man
derigenom kan göra öfverflödigt att begagna främmande biträden,
såsom mano flir några år sedan fick göra, dä man lick upsöka Finska
och Åländska skeppare för att derigenom befordra transporterna.
På grund af hvad jag nu anfört tillstyrker jag att denna
punkt måtte återremitteras.
Hr von Troil: För några få ögonblick sedan yttrade en talare
inom detta luis, Hr von Hartmansdorff, att man icke borde
spänna bågen för högt. Jag instämmer i den åsigten och tror att
man icke bör återremittera ifrågavar. punkt af betänk. Om man
nemi. granskar siffran närmare, så finner man att de 4 första posterna
på 200, 400, 100 och 300 r:dr skulle blifva en tillökning
på den ordinarie Staten för navigationsskolan i Stockholm.
Jag hemställer till Eder, Mine Hrr, huruvida det är troligt
att, då StatsUtsk:s majoritet afstyrkt fortfarande af det gamla anslaget
till denna navigationsskola, Utsk. skulle, med frångående af
Den 24 April
123
delta beslut bevilja icke allenast detta anslag utan äfven derutöfver
en tillökning af 1000 r:dr. De poster, som komma dernäst äro
2:ne på 200 r:dr för navigationsskolan i Götheborg. Jag skulle
tro, att såväl Stockholm som Götheborg äga tillgångar att sjelfve
draga den ökade utgiften. Sedan kommer 133: 16 till navigationsskolan
i Gefle, 133: 16 till den i Malmö och 100 r:dr till Hernörnösands
navigationsskola. Hvad de begge första beträffar så bör
det äfven för dem blifva lätt att anskaffa de ringa summor, som erfordras,
och hvad Hernösand beträffar, så, ehuru denna stad visserligen
ej kan jemföras med de andra, så, torde den likväl kunna
tillskjuta ett så ringa belopp som 100 r:dr årligen. Jag ber att
få offentligen förklara att enskildt skulle jag vara mycket villig att
lemna min röst till den äskade utgiften; men då jag anser, attén
återremiss icke skulle hafva den påföljd, som de tvänne sista la
larne
förmodat, så tror jag, just på grund af den åsigt, som jag
uttryckt i början af mitt yttrande att man icke bör spänna bågen
för högt, att det är mera skäl att R. o. Ad. bifaller betänk., hvarom
jag således anhåller.
Frih. Palmstjerna: Här ser man ett nytt bevis derpå, alt
när R. St. bevilja ett anslag vid en riksdag, så kommer snart vid
en efterföljande tillökning i fråga. Det behof, som först upgifves,
upgifves för litet och sedan kommer slraxt förhöjning i fråga. Dessa
navigationsskolor erhöllo för icke längesedan sitt första anslag och
redan begynna de att yrka på tillökning dels i löner, dels till kartors,
böckers och möblers underhåll och förökande, ehuruväl det
vid det första anslaget var sagdt att detta skulle af städerna sjelfva
bekostas. Eli sådant sätt att gå tillväga anser jag icke vararigtigt.
Man bör, när en ny inrättning föreslås, genast upgifva hela det anslag,
som dertill erfordras utan att beräkna att några förhöjningar
sedermera så snart som här blifvit ifrågasatt skola ega rum. Detta
gäller i synnerhet för Stockholms navigationsskola. Nu är fråga
om en tillökning af 1,000 r:dr. Det är visserligen sagdt här af
någon talare, att städerna, der skolorna äro inrättade, icke i första
rummel hämla nytta af deras tillvaro och verksamhet; men
jag är af den tanka, att det i första rummet är skeppsredare, som
hafva nytta af dessa skolor.
Tiden är långt framskriden. Jag inskränker mig således alt
begära bifall på denna punkt.
Hr Rosenblad: Jag har redan flere gånger yttrat mig derom
att jag icke kan tåla det undseendesyslem, som gör att man afstår
ifrån att bifalla ett anslag, som är rätt och billigt att bevilja, derföre
att man icke vill ställa sig illa med någon opinion eller dylikt;
men jag kan icke instämma i yttrandet att någon fara här
skulle vara i fråga om man beviljade delta anslag då behofvet är
ganska klart och tydlig. Att anslaget för Stockholms navigationsskola
är betydligast, härrör deraf att den är fullständigast och bäst.
Det torde vara rigtigt att Stockholms Stad bör bidraga till denna
skola, och den har icke eller undandragit sig det, utan tvärtom
gifvit ganska rikligt. Skulle man vilja stryka ut de här föreslagna
124
Den 24 April.
förhöjningarne, så har jag ingenting deremot, elium jag tror att
det icke gör någonting om de få qvarstå. Jag fästea- mig dervid
alltför litet; men jag får tillägga att om man endast Infaller den
första delen, som rör Stockholm, så vore detta icke rätt klokt, emedan
man dä icke kunde påräkna understöd af dem, som intressera
sig för Götheborg, Malmö, Gefle och Hernösand, mea aldeles icke
äro intresserade för Stockholm. Jag tror alt både enskilda Ståndsledamöter
och Stånden handla rättast, när de bifalla hvad de anse
Isora bifallas och afslå det öfriga, men om man skall antaga det
der imdseende-systemet, så tror jag att man för de föreg:de frågorna
handlar sämre derigenom att man afslår de billiga anspråk,
■sorn äro omnämnda i de öfriga frågorna utom Stockholm.
Frih. Cederström: Alla de klippska, diplomatiska uträkningar,
som Hr Rosenblad för oss nyss framställt, kunna icke rubba
min öfvertygelse, alt R. o. Ad. ej bör bifalla de i denna punkt
omnämnda anslag; i det jag dessutom nödgas anse högst olämpligt
om R. o. Ad. återremitterar allt, både smått och stort, i tanke att
få ökade anslag. Hur vill man föreställa sig att medlen skola pä
sådant vis för allting räcka till. Jag vill för öfrigt instämma i
hvad Frih. Palmstjerna, beträffande detta ärende, anfört, och finner
redan i denna framställning tillräckligt skäl att bifalla Dtsk:s utlåt,
i förevar, hänseende.
Dessutom är att bemärka, huruledes af StatsUtsk:s 36 ledamöter
endast S:ne reserverat sig vid denna punkt, och dessa äro,
med undantag af en, icke heller desamme, som reserverat sig vid
den 19:de punkten. Hvad utsigt till framgång inom Utsk. kan väl
■då bien ifrågaställde återremissen hafva? —- Då för öfrigt i min
tanka Hr Rosenblads beräkningar icke hålla streok, sä tillstyrker
jag bifall till denna punkt af tJlsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med de ledamöter,
som yrka bifall till Utsk:s betänk, i denna punkt. Skulle R. o.
Ad. återremittera frågan om ytterligare anslag för de skolor, som
redan finnas, huru skulle Ståndet kunna annat än återförvisa den
äfven väckta frågan om nya skolors anläggande i Carlshamn och
Westervik. De -städer, som redan fått navigationsskolor böra åtnöja
sig dermed och sjelfve bekosta så ringa saker, sora bänkar,
bord och skrifmaterialier. Med elementar-läroverken, är förhållandet,
att de städer, hvilka hafva sådana, anskaffa icke blott rektorsbostaden
utan äfven hvarjehanda materiella skolförnödenheter. I
Stockholm se vi huruledes somliga församlingar, såsom t. ex. Jakobs,
bygga stora skolhus. Huru vill man dä begära, att i andra
undervisningsgrenar, såsom denna, Staten skall bekosta allt? Så
stora fordringar få man icke göra; ty de leda till omöjlighet för
Statsverket alt tillfredsställa anspråken. Ehuru mycket jag nitälskar
för ifrågavar. skolor, hemställer jag dock att R. o. Ad. ville
bifålla Utskrs framställning i detta ämne.
Hr Rosenblad: Jag vill visst i sak icke förlänga diskussionen;
men då Frih. Cederström påbördat mig att jag- haft diplomatiska
uträkningar, så får jag erinra Frih. Cederström derom att jag tvert
-
Den 24 A prif.
125
oni flera gånger tinder öfverläggningarne rörande statsreglering^»
har förklarat mitt ogillande af alla dessa diplomatiska sidoberäkningar
och att man endast hör se pä sjelfva saken. Dä jag varit
fullt öfvertygad om behofvet, vigten och nyttan af hvad här blifvit
föreslaget, men den siste värde talaren, som eljest visat mycket
nit i dessa ämnen, har fästat sig vid, då han genomläst förslagen,
att der blifvit taladt om stolar och bord, så får jag fästa upsnärksamheten
på att detta endast vid en anslagssumma egt runi; men
det finnes likväl en artikel: instrumental ier m. m. för de allmänna
läroverken, och jag hemställer om icke den kan anses deremot
svarande.
I öfrigt underställer jag saken Ståndets omdöme.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å Ulsk:s utlåt, i denna punkt, ropades starka ja
blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade sig hafva funnit ja
öfvervägande.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^4 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 26 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades pleni-prot. för d. 5 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.
Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.
N:o 58, ang:de prägling af silfvermynt å 4 sk. b:co.
N:o 59, ang:de ändring af 23 kap. 1 § R.B., sådan den lyder
i K. Förordn. d. 18 April 1849;
N:o 60, angule åtgärder för en förbättrad själavård i hufvud
staden;
samt
N:o 61, angule revision afförfattningarne ronde vaccinationen.
Gr. Klingspor, Mauritz Staffan Philip: Då jag af enskildte
anlägenheter är förhindrad att oafbrutet deltaga i riksdagsförhandlingarna,
nödgas jag att afsäga mig min plats i Bevilln.-
126
Den 26 April f. m.
Utsk. under anhållan, att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att utse en ledamot i Bevilln.-  Utsk. efter Gr. Klingspor.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter; och
hade dertill blifvit utsedde i
Constilutions-Utskottet:
efter N:o 369, Frih. Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emmanuel;
N:o 128, Frih. Barnekow, Fullm. Gr. Wachtmeister, Alarik.
Banko-Utskottet:
efter N:o 2082, A. Hr Mannerskantz Carl Axel;
N:o 1662, Hr Nordenfelt, Johan Åke.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
lili Bevilln:sUtsk. efter N.o 358, Frih. Lagerbring, Fullm. Frih.
Stjernstedt, Lars Fredrik; och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 929, Hr Grönhagen, Fredrik Adrian.
Hr a f H armens, Henr. Otto: Äfven jag är nödsakad att
resa ur staden, och får derföre afsäga mig min ledamotsbefattning
inom StatsUlsk. med anhållan att varda bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade till denna anhållan sitt bifall, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att vid
deras nästa sammanträde välja en ledamot i StatsUtsk. i st. f. Hr
af Harmens.
Frih. Cederström, Rud.: Vördsamt anhåller jag att StatsUtsk:s
mern. N:o 109, ang:de bestämmande af RiksSt:ns och Utsk:ns
kanslibetjenings arfvoden, måtte, till dess skyndsammare handläggning,
flyttas på föredragmslistan närmast Statsötsk:s betänk. N:o
90. — Min åsyftan härmed är att det IL Ståndet dymedelst ville
afgifva ett bevis af välvilja emot sin kanslipersonal, på hvilken man
med skäl gör stora fordringar.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. bifölle, att StatsUtsk:s d. 19 dennes bordlagda mern.
N:o 109, ang:de bestämmandet af den RiksSt:ns och Utskms kanslibetjening
tillkommande aflöning framflyttades på föredragmslistan
och der upfördes näst efter samma Utsk:s utlåt. N:o 90, ang:de
regleringen af utgifterne under RiksStatens Nionde hufvudtitel, anmälde
sig och yttrade
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om någon förändring i målens
Den 26 April f. m.
127
nummerföljd å förcdragn:sl istan skall ega rum, bör den väl göras
lill nästa plenum.
Frih. Cederström: Vid betraktande af de manga ännu oaf
gjorda punkter i de återstående hufvudtillarne, liar jag icke kunnat
föreställa mig, att vi uti dagens plenum kunna komma till slut
dermed. Jag bade alltså trott det förfogande tjenligt, att, i händelse
StatsUtsk:s utlåt:n N:ris 88—90 icke hinna i dagens plenum afgöras,
samma Utsk:s utlåt. N:o 109 Hyttas näst efter dem i nästa plenum;
under förutsättning alt, derest, emot förmodan, hufvudtitlarne i dag
blifva slutligt genomgångna, betänk. N:o 109 må företagas i den
ordning, den redan upgjorda föredragmslistan samma mål uptagit,
och vi, på detta sätt, redan i dag deri fatta beslut. Men, såsom
sagdt, en sådan hastighet synes mig ej sannolik. Jag får derjemte
äran uplysa, att, mig blifvit meddeladt, det de 3 öfriga Stånden redan
afgjort utlåt. l\T:o 109; men fastän de bifallit det, kan deraf
för ögonblicket icke upstå någon påföljd, emedan en aktningsvärd
ledamot af Exp.Utsk. tagit för princip, alt, så vida icke upgift till
Etsk. inkommit om besluten inom alla 4 Stånden, han begär bordläggning
af Utsk:s förslag till skrifvelse. Detta kan vara ganska
ligtigt, men föranleder åtminstone uti förevaride fall ett upskof,
som jag just söker undvika af skäl, Ståndet redan hört mig
anföra.
Uppå härefter framstäld propos. beslöts, att StatsUtsk.-s mern.
N:o 109, skulle näst efter samma Utsk:s utlåt. IS’:o 90, upföras
å föredragmslistan för nästa plenum.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 16 och 19 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 87, ang:de regleringen af utgifterne under
lliksstatens Sjette hufvudtitel.
2lista punkten ang:de Navigationsskolors inrättande i Carlskrona
och Westervik.
Ilr Carleson, Edvard Henrik: Det intresse R. o. Ad.
redan visat för undervisninsanstalter af beskaffenhet, som den förevar:de,
lemnar mig något hopp, att Ståndet äfven behjertar det
behof af en navigationsskola i Westervik, som denna stads representant
inom BorgareSt. Hr Maechel i en af honom vid denne riksdag
väckt motion framställt. Erkännes vigten af sjöfarten för riket,
mäste man äfven erkänna vigten af dessa undervisningsanstalter.
Dem vi redan ega, kunna, enl. min åsigt, icke tillfredsställa
behofvet, och jag går så långt, att jag tror det vara ganska nyttigt,
om en navigationsskola funnes i hvarje sjöfartsidkande sjöstad inom
riket. Derhän komma vi väl icke, ty Staten måste vidkännas den
drygaste andelen i kostnadcrne för denna inrättning; dock torde
man med skäl kunna fordra, alt en sådan skola inrättas i Westervik,
hvilken är en bland de städer i riket, som idkar den största
sjöfarten, men saknar en navigationsskola. Behofvet af en sådan
läroanstalt har Hr Maechel framställt i dess nyss af mig omnämnda
reservation, den jag anhåller fä upläsa så lydande:
Den 26 April f. ra.
”På salt betänk, utvisar, har StatsUtsk:s majoritet afstyrkt bifall
till den af mig nu uplästa motionen endast på det skäl, att i
staden Calmar, som år belägen 17 eller 18 mil från Westervik,
en sådan skola finnes, men minoriteten har deremot tillstyrkt bifall
till samma motion på följande skäl: ”enär denna stad till näringsfång
hufvudsakligen hade handel och sjöfart, och exporten derstädes
varit i jemn progression, samt skeppsfarten så tillvuxit, att
på 2:ne år lästetalet blifvit med en tredjedel tillökt, äfvensom de
50 fartyg, hvarmed sjöfarten från denna stad nu idkades, till större
delen besökte transatlantiska hamnar. Att sålunda denna stad, i
förhållande till de städer, hvarest navigationsskolor redan funnos
inrättade, vore i stort behof af en bildnings-anstallt för sjömän
kunde icke bestridas; och fyllandet af detta behof vore så mycket
svårare, som undervisning i sjömansyrket nu måste, med stora kostnader,
sökas antingen i det 17 mil från Westervik belägna Calmar
eller ock i Wisby, till hvilken sednare ort öfverfarten väl icke
vore serdeles kostsam, men hvarest vistandet dock ofta medförde
den olägenhet, att återvändandet till hemorten icke kunde ske så
tidigt pä våren, som erfordrades för att erhålla plats på de för året
på längre resor utgående fartyg”. På grund af dessa skäl och vid
betraktande deraf; alt undervisnings-anstalter för de näringarne äro
gagneliga, endast i den mån de äro för allmänheten lätt tillgängliga:
att en navigationsskola icke kan anses tillgänglig för andra,
än dem, hvilka äro boende i den ort, hvarest skolan är belägen,
samt dem, hvilka ega nog stora tillgångar, för alt kunna en längre
tid uppehålla sig på eli betydligt afstånd från deras rätta hemvist:
att Westervik, ehuru lill sin sjöfart den 4:de staden i ordningen,
är så vanlottad, att obemedlade personer omöjligen kunna förskaffa
sig de för den högre sjömanna-bildningen erforderliga kunskaper:
att bristen på skeppare och dugligt sjöfolk redan är för Westervik
ganska stor och blir måhända ännu större med hvarje år, och slutligen
att beloppet af det anslag, som för inrättandet af den ifrägavar:de
skolan i Westervik icke är så stort, att, äfven med tillägg
af hvad R. St. beviljat för dylika skolor inom hela riket eller 9,300
r:dr, det icke bör afskräcka R. St. att bifalla, hvad motionären
begärt: så anhåller jag om återremiss af betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad Ilr Carleson nu
anfört, har inom Utsk. varit föremål för en ganska långvarig öfverläggning,
och äfven flera än de af denne talare upgifna skäl hafva
äfven blifvit anförda, men Utsk. ansåg dem icke kunna föranleda
tillstyrkande af R. Sl:s bifall till motionen. År 1840, då R. St.
beviljade anslag till navigationsskolor, var fråga å bane, att företrädesvis,
framför Calmar, anlägga en sådan skola i Westervik, men
staden ville då icke anskaffa lokal eller vidkännas de upoffringar,
som erfordrades för en dylik undervisningsanstalt, hvaraf följden
blef, att skolan förlädes i Calmar, hvilken stad var villig att nplåta
lokal m. m. för skolan. Det är ännu ovisst, huruvida staden
Westervik är beredvillig att uplåta lokal och bestrida öfrige i och
för
I
Den 20 A prål f. m.
m
för denna inrättning erforderlige kostnader. På motionärens ord
kan i detta fall afseende icke fästas och icke heller har han uttryckeligen
tillkännagifva denna stadens beredvillighet; men deremot
har han gjort anspråk på större anslag, än som blifvit beviljadt
de öfrige navigationsskolorna i riket, med undantag af den i
Stockholm. Om nn äfven R. St. skulle bevilja anslag för upgifna
ändamålet, är, jag uprepar det ännu en gång, ovisst om staden vill
vidkännas de med anläggandet af en sådan skola förenade kostnader.
Genom anläggandet af en navigationsskola i Westervik skulle
Calmar län erhålla 2:ne sådana skolor, ett företräde framför andra
län, som på intet sätt är motiveradt. De Norrländske provinserne
hafva vida större anspråk på erhållandet af flera navigationsskolor
än de nu äga. Skolan i Calmar kan icke flyttas till Westervik,
sedan den förra staden gjort icke obetydliga uppoffringar för densammas
erhållande, och hon är dessutom der behöflig. Jag medgifver,
att en dylik skola i Westervik kan vara gagnelig, men Wisby
är på icke längre afstånd beläget derifrån, än att man kan på några
timmar komma dit från Westervik. Äfvenledes är det rigtigt,
att icke endast stadens innevånare utan ortens innebyggare kunna,
i händelse de önska begagna en navigationsskola, besöka den i
Calmar. Jag kommer således till den conclusion, att, ehuru Statsmedel
icke fattas, jag anser anslag icke böra beviljas, enär alla
uplysningar saknas om stadens beredvillighet alt fullgöra de vilkor,
som i fråga om inrättandet af navigationsskolor i rikets öfriga städer,
blifvit föreskrifne, och jag anhåller alltså om bifall till Utsk:s
försl ag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Sedan Frih. Palmstjerna så fullständigt
besvarat Hr Carlesons anmärkn., har jag intet alt tillägga,
utan förenar mig med bemälde Frih.
Frih. Cederström Rud.: Fullkomligt erkännande vigten och
nyttan för staden Westervik, att erhålla den undervisningsanstalt,
om anslag hvartill här nu är fråga, anhåller jag likväl, alt R. o.
Ad. ville bifalla Utsk:s förslag i denna punkt, ty jag inser icke,
att något kan vinnas med en återremiss, enär af Ulsk:s ledamöter
endast 5 varit af skiljaktig tanke, och af desse 5 ledamöter har Hr
Wiera föreslagit ett anslag af 700 r:dr; men, såvida jag hört rätt,
ansåg Hr Carleson 1,000 r:dr erforderlige i och för anläggningen
af en navigationsskola i Westervik. Hvad Hrr Lindströms, Norins
och Wedbergs reservationer beträffar, anser jag mig böra i förbigående
endast något fästa mig vid ett af deni upgifvit- förhållande,
nemi. att sjöfarten emellan Westervik och Wisby skulle under
våren vara försvårad, så att man till Westervik icke skulle kunna
på länge erhålla lägenhet. Denna upgift lemnar jag i sitt värde,
men förmodar lägenheter ej skola saknas, emedan det är en känd
sak, att seglationen i detta farvatten börjas tidigare på året än annorstädes.
Då man dessutom bör vara sparsam på återremisser,
ser jag häruti ett ytterligare skäl för anhållan om bifall till Utsk:s
förslag.
6 H. 9
130
Den 26 April f. m.
Hr Carleson: Af de talare, hvilka yttrat sig emot bifall till
anslaget för anläggningen af en navigationsskola i Westervik, har
ingen ifrågasatt nyttan och behofvet för staden af en sådan skola.
Det enda skäl, jag hört upgifvas, har varit, att ännu är outredt,
huruvida staden är villig att åtaga sig kostnaderne i och för en sådan
skola. Medgifver man behofvet af skolan, tror jag det vara
lämpligt, att R. St., med fastställande måhända af vissa vilkor,
likväl beviljade det erforderliga anslaget. Nästa riksmöte inträffar
först 3 år härefter, och då man ser, i hvilken skala sjöfarten
i denna stad tilltagit, när man i betraktande tager, att Westervik,
som år 1847 hade 37 fartyg, 3 år derefter förökat detta
fartygens antal med 13, så måste man medgifva, att under 3 år
ganska mycket kan uträttas för sjöfarten. Vid sådant förhållande
tror jag det vara serdeles giltiga skäl för anslagets beviljande,
och jag anhåller således om återremiss af denna punkt i Utsk:s
betänk.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm yttrade det han ansåg sig böra
framställa serskilda proposu- på de i denna punkt förekommande
2:ne morna-, samt hemställde derjemte om R. o. Ad. bifölle 1:sta
morn., ang:de en navigationsskolas inrättande i Carlskrona.
Ropades ja.
Då sedermera II. Ex. hemstälde om R. o. Ad. bifölle 2:dra
mom. af förevar, punkt, angale en navigationsskolas inrättande i
Westervik, ropades starka ja, blandade med några nej; hvarefter
H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
22:dra punkten, ang:de fortfarande anslag för skeppsby
g ger i-institutet i Carlskrona; och 23:dje punkten, ang:de
nedsättning i anslagen till dets handels- och. sjöfarts samt
dels bergsbrukets befrämjande i allmänhet.
R. o. Ad. biföll hvad Etsk. i dessa punkter tillstyrkt och
yttrat.
24 punkten, ang:de de i förslagsanslaget för jordförluster
genom kanal- och väganläggningar ingående indelta
räntors utbytande emot kontanta anslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ståndet torde erinra sig,
att StatsUtslcs betänk, angale Konungens propos. i fråga om serskilda
till åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters utbytande
emot Statsanslag, blifvit i flerfaldiga punkter återremitteradt. Det
lärer således vara nödigt, att Ståndet bifaller denna punkt med förbigående
af Utsk:s skäl.
Uppå härefter framställd propos. bifölls Utsk:s uti ifrågavar.
punkt gjorda hemställan, med förbigående af det anförde motivet,
att någon framställning om de deri omförmälde indelningarne icke
förekommit i K. M:s till nu församlade Ständer aflåtna nåd. propos.
, ang:de serskildta till åtskilliga förvaltande verk anvisade inkomsters
utbytande emot statsanslag.
Den 26 April f. m.
131
25:te punkten, ang:d.e ifrugastäld öfvcrflyttning af åtskilliga
anslag från extra till ordinarie stat.
Bifölls.
26:te punkten, ang:de skrifmaterialier och expenser samt
ved och. tjus.
Lades till handlingarne.
27:de punkten, ang:de öfrige under 6:te hufvudtiteln uplagjie
utgiftssummor; och 28:de punkten, innefattande hemställan,
att It. St:s godkännande af denna hufvudtitel med
bifogad tabell ej må lägga hinder i vägen för verkställandet
af de beslut, R. St. kunna fatta i fråga om allmän förenkling
eller indragning till Statsverket af indeldta räntorne och
tionden.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och hemställt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande SlatsUtskrs
d. 16 och 19 dennes på bordet lagda utlät. N:o 88, ang:de reglering
af utgifterne under RiksStatens Sjunde hufvudtitel.
l:sta punkten, ang:de Kammar-coll:m och Kammar-rutten,
Bifölls.
2:clra punkten, ang:de Stats-kontoret.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Under loppet af en
längre tid hafva nya regleringar af embetsverken varit föremål för
serskilda framställningar och önskningar å representationens sida,
och då K. M. numera, i den man omständigheterne det medgifvit,
vidtagit åtskilliga dylika regleringar, har det således varit för att i
detta hänseende gå R. St:s berörde framställningar och önskningar
till mötes. Riktigheten af de dervid följde hufvudgrunder, eller alt
hvarje embets- eller tjensteman borde uteslutande egna sig åt en
tjenst och således fjenstemännens antal i möjligaste måtto inskränkas,
emot det att hvar och en vid tjensten erhölle en för hans
lefnadsbehof nödig inkomst, lärer väl icke skäligen kunna bestridas,
och då för ingen af dessa regleringar fordrats ökade anslag,
utan tvärtom alla medfört större eller mindre besparingar uti hittills
erforderliga utgifter, hade man derföre bort kunna hoppas, att
de af K. M. företagna reorganisationer af embetsverken, för hvilkas
sluteliga verkställande, R. St:s medverkan blifvit begärd, skulle
å R. St:s sida, röna en annan behandling, än nu egt rum. Hvad
serskildt angår Stats-kont., så tror jag, att de omständigheter, StatsUlsk.
anfört emot en definitiv fastställelse af detta verks reorganisation
icke äro af den beskaffenhet att de bordt utgöra hinder för
bifall till K. M:s propos., som endast afser, att hvad af de under
olika rubriker hittills utgångna medel fortfarande för aflöningen
skulle erfordras, måtte under en titel å Staten sammanföras. Då
9*
132
Den 26 April f. m.
emedlertid, föga utsigt finnes att häruti vinna någon förändring, och
vid ett föreg:de tillfälle, då enahanda åtgärder för organisation af
ett annat embetsverk blifvit af StatsTJtsk. tillstyrkt, vederbör. Depart:ts-chef,
hvarunder detta embetsverk lyder, äfvensom verkets
chef, ansett sig kunna åtnöjas med de åtgärder Utsk. vidtagit, samt
Utsk. uti förevar, betänk, yttrat den åsigt, att ”CJlsk. likväl inser
nödvändigheten deraf, alt de medel, som erfordras för ärendernes
oafbrutna gång, måste finnas till K. M:s nåd. disposition, och att
ej någon inskränkning uti hvad K. M. härtill funnit nödigt, f. n.
bör äga rum, såvida sådant kan ske inom för ändamålet hittills afsedda
tillgångar;” så har jag icke ansett mig höra i hufvudsaken
göra någon erinran. Men Utsk. har vid sina beräkningar icke
lägligt tillämpadt berörde åsigler. Med de af Utsk. omnämnde,
”för ändamålet hittills afsedda tilfgångar” kan väl icke förstås andra,
ån dem, R. St. på Stat anvisat, och som f. n. under serskilda
rubriker utgå. Desse tillgångar utgöras enl. Ulsk:s utlåt., af Statsanslaget
32,198 r:dr, ljuspenningar och remisslage 4,887 r:dr,
Charta-sigillata verkets aflönnigsanslag på Stat 3,516 r:dr, och provision
473 r:dr, samt de till Magazins-kont.-ts tjenstemän på allmänna
indragninsstaten upförde 6,442 r:dr, eller tillsammans 47,516
r:dr. Och då, enl. K. M-s förslag endast erfordras 46,170 r:dr
32 sk. b:co, upslår sålunda en behållning af 1,345 r:dr 16 sk.,
hvilken skulle Statsverket framdeles besparas och kunna bereda nedsättning
uti det lill allmänna Magazins-kont. upförda anslag. Emedlertid
har denna besparing blifvit beräknad till 3,920 r:dr 32 sk.,
lill hvilket resultat Utsk. kommit på det sätt, att Utsk. bland de
tillgångar, som för ändamålet äro disponible, beräknat, dels åtskilliga
anvisningar, dem K. M. på sätt betänk, uplyser, tinder den
förflutne tiden tillfälligtvis meddelat, för besörjande af göromålen
i Riksg:s-kont. och till arfvoden åt e. o. tjenstemän, dels ock af
expensmedlen utgången betalning för besörjd skrifning af Stater,
enl. medelberäkning för 5 år utgörande 226 r:dr samt ett
arfvode af 433 r:dr 16 sk. som af Lappmarks Ecklesiastikverksmedel
utgår till Prot.-sekret. Roman, men vid hans afgång kommer
att Staten besparas. Desse medel äro likväl icke af beskaffenhet,
att de kunna betraktas såsom tillgång för framtida aflöningsanvisningar,
och StatsUtsk. hade således icke bordt taga dem i beräkning
för detta ändamål. Jag anhåller derföre om återremiss af
betänk, med yrkande, att Utsk. måtte förändra sin hemställan sålunda,
att i st. f. 3,920 r:dr 32 sk., hvilka ansetts kunna besparas
af allmänna magazins-kont:s anslag, denna besparing bör uptagas
till hvad den rätteligen bör utgör nemi. 1,345 r:dr 16 sk. och K. M.
bemyndigas, att af magazins-kont.-s anslag, sedan denna besparing
för verkets tjenstemäns aflöning och besörjandet af göromålens jemna
gång afgått, använda återstoden med 5,096 r:dr 32 sk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om StatsUtsk. antagit den
mening, Hr Sandströmer här uttryckt, hade i och med detsamma
den af K. M. ad interim antagna lönereglering för Stats-kont.
godkändts, ty då skulle alla de Rimmer, som i Staten uptagas, äfven
Den 26 April f. m.
133
fyllas genom ordinarie Statsanslag, Så har likväl icke varit Utsk:s
afsigt, och derföre har Utsk:s förslag icke eller kunnat blifva i öfverensstämmelse
med Hr Sandströmer mening; ulan Utsk. har endast
afsett, att R. St. icke borde förminska de medel, K. M. ansett behöflige
för ärendernes gång inom Slatskont., hvarföre Utsk. ej heller
föreslagit hela det Statsanslag, som kunde erfordras för lönernes bestämmande
till de belopp, K. M. i den provisionella Staten ansett
nödigt. Den af K. M. interims fastställde löne-staten, kan icke f. n.
med de disponibla tillgångarne utgå lill dess fulla belopp. Hiirförut
an ansåg StatsUtsk., att, i följd af den äfven vid denna riksdag
anliängiggjorda ränteförenklingsfrågan, tjensterne inom Verket skulle
kunna komma att förändras eller åtminstone göromålen derinom fördelas
annorlunda, än K. M. ifrån början afsett, enär organisationen
blifvit upgjord förr, än K. M. afgaf nåd. propos. lill R. St. ifråga
om räntornas förenkling. Vid eli föreg:de tillfälle för omkring 20
år sedan har detta embetsverk undergått en reorganisation, då antalet
af tjenstemän betydligt minskades, och beloppet af deras löner
ökades, och man insåg då, att den dervid bestämde tjenstemannapersonal
var tillräcklig. Men det dröjde icke längre än ett år eller
två, innan man insåg behofvet af en serskild afdelning eller ett departement
för magasins-ärenden, hvilket allt sedermera bibehållits
med en årlig kostnad af mera än 6,000 r:dr; hvilket bevisar, attén
organisation, som icke är upgjord i full öfverensstämmelse med hvad,
som företinnes och möjligen kan förutses upkomma, måste ånyo omgöras.
Delta har varit hufvndsakligä orsaken hvarföre Utsk. afstyrkt
R. St. att antaga K. M:s propos. i fråga om Statskont:s löne-reglering,
uti hvilken Utsk. dessutom ansåg flere löner uplagna till icke
fullkomligt riktiga belopp. Utsk:s nuvar. förslag anser jag så fördelaktigt
för Slatskont. det gerna nu kan blifva, och derföre anhåller
jag om bifall lill detsamma.
O
Ilr Sandströmer: Atskillige af den siste talarens anmärkmr
afse blott frågan derom, huruvida Statskonhs aflöning under närvar,
förhållanden bör på Stat definitivt upföras. Sådant har jag icke
yrkat, utan tvertom uttryckligen förklarat, att, ehuru jag ansåg alt
det varit lämpligt, jag icke ville ifrågasätta ändring lili Utsk:s derom
afgifne yttrande. På sätt jag redan nämnt, har Utsk. förklarat dess
mening vara, alt hvad, som erfordrades för ärendernes oafbrutna
gång inom Verket, skulle finnas till K. M:s disposition och någon
inskränkning deri, såvida sådant kan ske inom för ändamålet afsedde
tillgångar, f. n. icke ega rum. Härigenom är det ju tydligt, att
Utsk., utan att godkänna löneregleringen i öfrigt, åsyftat, alt K. M.
skulle sältas i tillfälle, att för det närvar, disponera ett sä stort belopp,
som för ändamålet ansetts erforderligt, men R. St. likväl hafva
deras pröfningsrätt för framtiden öppen. Utsk. har äfven såsom vilkor
för denna disposition framställt att den bör inskränkas inom de för
embelsverket afsedda tillgångar. Härvid får jag ånyo erinra, alt till
aflöning för personalen inom Stalskont. finnas väl icke andra tillgångar
afsedda, än som för detta ändamål blifvit under serskilda rubriker
å Stat upförde, och jag har icke yrkat, att för detta hehof
m
Den 26 April f. m.
något mera skall npföras pä Stat, än derå redan finnes nptaget.
Min afsigt bar endast varit, att K. M. måtte af de för behofvet bittills
afsedde tillgångarne verkligen få disponera så mycket, som är af
nöden, nemi. 46,070 r:dr, hvarigenom ändock å de redan anvisade
tillgångarne upkommer en besparing af 1,345 r:dr. Jag förnyar
min anhållan om återremiss.
Hr von Troil, Sam. Gust.: För min del måste jag in
stämma
i Hr Sandströmers yttrande. Då K. M. afgaf nådig propos.
till R. St., har K. M. å ena sidan i debet upfört alla de utgifter,
hvilka i följd af den föreslagna nya Slaten för Stalskonl. kunde erfordras,
hvaremot K. M. å den andra i kredit uptagit alla tillgångarne,
hvarmed göromålen inom Verket hittills blifvit bestridde och
häraf visar sig verkligen, att derest den nya organisationen blifvit af
R. St. antageD, skulle en besparing af 3,920 r:dr 32 sk. hafva upkommit.
Hade nu R. St. pä stat npfört det af K. M. äskade anslag
för Statskont. så hade derigenom de summor, hvilka K. M. för
ärendernas oafbrutna gäng nödgats anvisa på besparingarne, blifvit
utbytte emot ordinarie Statsmedel, och sålunda kunnat återgå till
sin ursprungliga bestämmelse af för K. M. lill oförutsedda behof tillgängliga
medel, men nu har Utsk. och såsom mig synes ganska välbetänkt,
på grund af de utaf Frih. Palmstjerna anförde skäl, afstyrkt
R. St., att definitivt bestämma Statskont:s Stat, men Utsk. har derjemte
föreslagit alt af de på allmänna indragningsstaten för tjenstemän
vid Magasinskon!, upförde 6,442 r:dr skulle 3,920: 32 (motsvarande
den genom organitionen blifvande vinsten) besparas Statsverket
innan K. M. för Statskontis räkning kom i åtnjutande af en
enda skilling utaf denna summa. Derigenom upstår det förhållande,
Hr Sandströmer omnämnt nemi. att, under det interims-staten
fortgår, skulle, på det att ärenderne efter den hitintills följde planen
må kunna oafbrutet bestridas, K. M. af 7:de hufvudtitelns besparingar
disponera: för Riksbokslnts-kont. 1,200 r:dr; till gratifikationer
åt extra-ordinarie tjenstemän, 716 r:dr; till s. k. Statsskrifningsarfvoden
226 r:dr. Samma förhållande skulle äfven inträffa med
de 433 r:dr 16 sk., som af Prot.-sekret, Roman upbäras, dock icke
så länge han fortfar att tjena, utan först efter hans afgång, Sammanlagda
beloppet af dessa summor 2,575 r:dr 16 sk. bör således
afdragas ifrån det af StatsUtsk. upgifna belopp 3,920: 32 och hvad,
som då återstår är just den af Ilr Sandströmer upgifna summa
1,345 r:dr 16 sk., som till en början kan åt Statsverket besparas.
Jag tror derföre lika med den siste värde talaren, att det är nödigt
att återremittera detta betänk.
Bifalles det i dess närvar, skick, så komma visserligen Slatskont:s
göromål alt bestridas på samma sätt, som hitintills, men K. M.
nödgas då, att för delta ändamål af besparingarna använda en summa
af 2,575 r:dr 16 sk,
Jag anhåller derföre om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Följden af R. St:s bifall till Utsk:s förslag
i denna punkt skulle verkligen blifva den Hr v. Troil omförmält,
och Utsk. har äfven förut insett och afsett den. Ulsk:s me
-
Den 26 April f. m.
185
ning har icke varit, att K. M. skulle af de hitintills för Stats-kont.
anvisade eller anvisande besparingsmedel ytterligare bespara summor för
att använda till andra ändamål och derigenom större behof af andra medel
för Stats-kont:s aflöningsstat upkomma. StatsUtsk:s afsigt är fullkomligt
uttalad uti dess framlagda förslag. Hysa R. St. en annan
åsigt och vilja annorledes besluta, äro R. St. dertill oförhindrade,
men Utsk. har icke begått något misstag i sitt förslag, utan, såsom
jag redan nämnt, insett de följder Hr v. Troil omförmält. Det har
icke heller varit meningen med orden: ”såvida sådant (d. v. s.
medlen, som användts för ärendernas oafbrutna gång) kan ske inom
hittills för ändamålet afsedde tillgångar. Utsk. har härmed icke afsett
de i Stat upförde medel utan endast de, som omförmälas i den nästföljande
punkten, hvari uptagas de summor, som utgöras af bespa
ringarna
på hufvudtiteln och expensmedel, m. m. hvilka varit hitintills
af K. M. använde. Skulle R. o. Ad. hysa en annan åsigt,
bör betänk, i denna punkt återremitteras, men i annat fall bör den
bifallas, och hvarom jag anhåller.
Hr Gripenstedt, Joli. August: Hrr Sandströmer och v. Troil
hafva redan yttrat allt, hvad som behöfver sägas, rör:de det faktiska
af denna fråga, och genom denna utredning är tydligen ådalagdt,
alt Utsk:s förslag leder derhän: att K. M. skulle blifva tvungen, att
till Stats-kont:s aflöning använda åtskilliga poster, hvilka åtminstone
efter mitt omdöme icke böra för detta ändamål beräknas såsom inkomst.
Dessa poster hafva flera gånger blifvit upräknade och återfinnas
under mom. litt. g, h, i och k, uti Utsk:s betänk, pag. 7.
Jag betviflar ingalunda, att ju icke StatsUtsk. insett effekten af sitt förslag,
men jag anser det illa, åtminstone oegentlig!, om man, för att
vinna en större besparing på 9:de hufvudtiteln upställer sin beräkning
på ett sådant sätt, att K. M. nödgas använda besparingar, som
höra till 7:de hufvudtiteln, i och för Stats-konl:s aflöning. Rättast
vore väl, att icke tillgripa en besparing på ett håll, blott för att få
reservera den på ett annat, utan låta den ordinarie utgift, hvars behöflighet
man medgifver, äfven få motsvaras af en ordinarie inkomst.
På dessa skäl anhåller äfven jag om återremiss af denna punkt
för vinnande af rättelse i öfverensstämmelse med Hrr Sandströmers
och v. Troils yttrade åsigter.
Hr Sandströmer: I anledn. af Frih. Palmstjernas anmärkn.
emot mitt förra yttrande anhåller jag att endast få tillägga några
ord för att ytterligare söka framställa frågan ur dess rätta synpunkt.
Då Utsk. yttrat den åsigt, att K. M. för ärendernas gång inom Statskont.
bör ega att disponera hitintills tillgängliga medel, till så stort
belopp, att någon inskränkning i hvad, K. M. funnet nödigt, f. n.
icke skall ega rum, så måste deraf följa, att alla de tillgångar, hvilka
upkomma i följd af den förändring med Statsregleringen, som Utsk.
här föreslagit, verkligen böra vara af beskaffenhet, att K. 31. kan
använda dem i och för Stats-kont:s aflöning. Sådant skulle visserligen
kunna ske med de poster, som utgått af besparingarna, men
R. St. hafva vid flera tillfällen gjort erinringar deremot, att tillfälliga
tillgångar på besparingarna blifvit anvisade till fortgående aflöningar.
136
De □ 36 April f. m.
Jag tror derföre, att det vore mindre lämpligt, att R. St. skulle indraga
på Stat redan befintlige atlönings-anslag och dervid sjelfve gifva
antydning på nyssnämnde sätt att bestrida den fortfarande erforderliga
aflöning, som af berörde anslag utgått. Hvad serskildt angår
de 2:ne poster, hvilka utgått såsom hetalning till dem, som renskrifva
Stater, och arfvode åt en på ett slags indragningsstat ställd
tjensteman; så beder jag att få fästa upmärksamheten derå, alt en
sådan framtida disposition af dessa medel, som Utsk. antydt, icke låter
sig göra, enär någon emot Statskrifnings-kostnaden svarande aflöningsanvisning
på expensmedlen icke kan ega rum, samt hvad nämnde
arfvode beträffar, dess belopp icke är tillgängligt, så länge innehafvaren
i tjensten qvarstår, och äfven vid hans afgång dessa medel
icke kunna af K. M. disponeras, emedan de då skola besparas. Resultatet
af ett bifall till Utsk:s betänk, i denna del skulle följaktligen
blifva något helt annat, än hvad Ulsk. afsell, nemi. att K. M.
skulle blifva nödsakad att för Stats-kont:s aflöning årligen anvisa
medel, sorn endast i nödfall och för tillfälliga behof böra användas.
Det naturliga synes mig derföre vara, alt icke göra större inskränkning
uti de för Stals-kont:s atlönande redan afsedda anslagen, än
som motsvarar det belopp, hvarmed de öfverskjuta hvad enl. den nya
regleringen för della ändamål erfordras och hvarigenom ändock upkommer
en ärlig besparing af 1,345 r:dr 16 sk.
Efter 2:ne gånger först lill bifall och sedan till återremiss af
ifrågavar. punkt framställde, med blandade ja och nej besvarade
propos:r, förklarade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, det han trott sig
finna sin sednast lill återremiss af denna punkt gjorda propos. besvarad
med öfvervägande ja.
3:dje punkten, angide Chartce-sigillatce-verket, 4:de punkten,
ang:de Öfvcr-intendents-embetet, 5:te punkten, angide Postverket,
öde punkten, angide förslags-anslaget till lyshållning
m. fl. utgifter för kronans hus i Stockholm; 7:de punkten,
angide anslagen till byggnader och reparationer i Stockholm
och landsorterne, äfvensom för magasins-byggnader, säihufvudstaden
som landsorterne, 8:de punkten, angide anslaget till
remisslage; och 9:de punkten, angide forslags-anslaget till
manta Isskrifn ings-p r ovision.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
10:de punkten, angide frågan om förändrad reglering i
afseende på de s. k. Ijuspenningarne.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att R. o. Ad.
ville i öfverensstämmelse med fattade beslut i dylika frågor, tillåta,
att denna punkt lägges till handlingarna.
Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan lades till handlingarne.
lide punkten, angide de i öfrigt under 7ide hufvudtiteln
uptagne utgiftssummor; och 12de punkten, innefattande hemställan,
att R. Stirs godkännande af denna hufvudtitel med
hifogad tabell ej må lägga hinder i vägen för verkställandet
Den 2t> April f. m. 137
af det beslut, R. St. kunna fatta i fråga om allmän förenkling
eller indragning till Statsverket af indelta räntorne
och tionden.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och hemställt.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till afgörande SiatsUtsk:*
d. 16 och 19 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 89, ang:de reglering
af utgifterne under Riksstatens Ationde hufvudtitel.
1 :ta punkten, ang:de K. Biblioteket.
Hr Silfverstolpe, Fred. Otto: Pä sätt StalsUtsk:s betänk,
uptager föreslog K. M. vid sista riksdagen R. St., att på Bibliolhekels
Stat låta upföra ett anslag af 1,200 r:dr till lön åt en vice
Bibliothekarie. Dä visades äfven så tydligt behofvet af förökadt arbetsbiträde
inora det Verket, alt R. St., ehuru icke bifallande upförandet
på Stat utaf lön för denna tjensteman, likväl hemställde till
K. M., att, i händelse af behof, kunna utaf det anslag, R. St. vid
1844 och 1845 årens riksdagar beviljat för inköp af böcker till
bibiioiheket, använda 1,200 r:dr lill aflöning åt personalen vid bibliotheket.
Behofvet är således af R. St. erkändt, men att fylla detta
behof genom minskning utaf det anslag, som blifvit anvisadt till
böckers inköp, torde väl vara mindre lämpligt, för att icke säga inkonsequent,
då man vid en föreg:de riksdag insett behofvet af ökadt
anslag i och för bokinköp. Härtill torde få läggas, att ända intill
år 1809 en vice Bibliothekarie funnits inom Verket, hvilket anslag
då endast utgjorde 1000 r:dr om året, hvaremot det nu är 8,000
r:dr. Då utgjorde böckernes antal emellan 30 och 40,000 volumer.
Nu är delta antal 80,000 vohlmer. Hvar och en känner
i hvilken hög grad den inhemska tryckpressens alster stigit, och alt
Bibliolhekarien är skyldig att hålla reda äfven på de minsta böcker.
Hvar och en eger tillträde lill dessa alster, roen den fåtaliga personalen
kan icke som sig bör tillhandagå alla. Ett bibliothek, som är fyllt med
böcker, men saknar tillräcklig personal, är likväl ett dödt ting, ty
om man skall få uplysning om hvad der är att tillgå, måste det ske
derigenom, att alla de produkter, som der finnas, äro för allmänheten
genom en tillräcklig tjenstemannapersonal lätt tillgängliga. Att
således lemna anslag till bokupköp utan att kunna underhålla en
tillräcklig personal är ändamålslöst.
Detta anförande blef härvid afbrutet genom ankomsten af Hr
Statsrådet m. m. Nils Fredrik Wallensteen, som å K. M:s höga vägnar
aflemnade en Dess nåd. skrifvelse och 2:ne Dess nåd. propos:r
till R. St:r.
Sedan Hr Statsrådet blifvit i vanlig ordning utbeledsagad, tilläde
Hr Silfverstolpe: Man torde måhända göra den invändningen
emot förslaget af ökad tjenstemanna-personal vid Kongl. Bibliotheket,
att för detsamma icke skulle erfordras ett så stort anslag
till bokupköp, sedan StatsUtsk. föreslagit, att åt Universiteten, i synnerhet
Upsala, R. St. må för sådant ändamål bevilja ett högre an
-
138
Den 26 April f. m.
slag. Häremot får jag erinra, alt andamålet med Hibliotheken i Upsala
och Slockholm är och bör vara hufvudsakligen olika. Bibliotheket
i Upsala bör afse upköp af sådana böcker, som hafva sammanhang
med de undervisningsgrenar, som utgöra föremål för universitetets
verksamhet, hvaremot ett bibliothek i en hufvudstad hufvudsakligen
bör afse upköp af böcker i sådana ämnen, som äro föremål
för det mera praktiska vetandet, men icke kunna förekomma
vid Universiteten. Såsom exempel på sådana ämnen vill jag nämna:
fångvård, broltmåls-statistik, lösdrifveri, fattigvård, tullagsstiftning,
näringsförfattningar, handel och sjöfart, kanal- och jernvägs-byggnader,
agronomie, m. fl. sådana ämnen, hvilka, om de än någongång
förekomma bland de offentliga föreläsningarna vid ett universitet, då
endast äro att anse såsom bisaker, hvadan upköp af böcker i dessa
ämnen icke kan vid Universiteten vara hufvudsak. På grund af de
skäl, jag nu anfört, och då, såsom jag förut nämnt, behofvet af en
vice Bibliothekarie blifvit af B. St. vid en föreg:de riksdag erkändt
samt StatsUtsk. vid denna riksdag tillstyrkt en aflöning ät denna
tjensteman ehuru på ett annat sätt, än jag nu tagit mig friheten
hemställa, anhåller jag om återremiss af denna punkt.
Frih. Cederström, Rud. anförde skriftligen:
Utsk. medger, att 1,200 r:dr tagas af bokinköps-anslaget lill
arfvoden. Detta förordnades redan af 1848 års Ständer, och behöfdes
således icke.
Sid. 6 i betänk. —• Utsk. anslår åt Bibliotheket i Upsala 2,800
r:dr mera än Konungen begärt, (hvilket var 1,500 r:dr), på det
att bokinköps-tillgången derstädes skulle blifva lika med den för K.
Bibliotheket, eller 8,000 r:dr; men minskar det sednares anslag med
ofvanstående arfvoden 1,200 r:dr. Man utgår från samma grund
och slutar med att göra beloppen olika.
Upsala och Lunds Universitetet- erhålla tillökade anslag till Professors-,
Bibliothekarie- och Adjunkts-löner, bokinköp, m. m. till ett
belopp af 24,120 r:dr; men man nekar K. bibliotheket 1,200 r:dr.
Universitetets Bibliothek i Lund har fyra ordinarie tjenstemän,
ehuru det är vida mindre än K. Bibliotheket.
Önskas alltså återremiss, till någon del på grund af Gr. C. G.
Mörners, men isynnerhet på grund af den af Hr D. G. Bildt afgifne,
serdeles sakrika och öfvertygande reservation. K. Bibliotheket
eger verkligen så förtjenstfulla och kunskapsrika yngre tjenstemän,
— jag må här upgifva de aktade namnen Kleming och Ahlstrand —
att jag hoppas det en utsigt, att i en framtid gälda deras nit, må
beredas dem och det embetsverk de tillhöra.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å Utsk:s i förevar, punkt gjorda hemställan, ropades nej;
hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne
föranleda till denna punkts återremitterande, samt då denna propos.
besvarades med starka ja jemte ett eller annat nej, förklarade det
han funnit ja öfvervägande.
2:dra punkten, ängrde 4 V rostetunnors upför ande pä Slat.
Den 26 April f. m.
139
Gr. W rangel, Tönnes Hellmuth: Det förefaller mig som
vore icke allenast SlatsUtsk:s tillstyrkande i denna punkt, utan äfven
K. M:s nåd. propos. föranledde af någon irring. Med prostetunnan
förhåller sig nemi. sålunda, att, enl. såväl äldre författningar som
äfven K. Resokn på presterskapets besvär af är 1719, en tunna
spanmäl skall af hvarje församlings kyrkoherberge inom hvarje prosteri
eller kontrakt erläggas till kontraktsprosten såsom ersättning för
hans besvär med korrespondens och tillsyn öfver församlingarna och
deras presterskap. Denna prosletunna utgår således i allmänhet
redan inom hela riket utaf kronotionden, men, såvidt jag känner,
ingår hon icke i Hiksstaten utan i de afkortningar, som i orterne
lill presterskapel och andra föremål anvisas, och hvilka således icke
tillhöra kronans behållning. Nu är förhållandet det, att man i åtskilliga
delar af riket icke till fullo iakttagit att inom alla socknar
eller deras kyrkoherbergen prostetunnan blifvit kontraktsprosten meddelad,
hvarföre i sednare tider reklamationer från en och annan kontraktsprost
hafva upstålt, dervid de anmält, att inom hvarje prosteri
finnas så och så många församlingar, men att, som kontraktsproslarne
endast undfått så och så många tunnor spanmål, dem måtte
af de församlingar, som prostetunnan icke erlagt, tillerkännas ersättning
för de tunnor, hvaraf de icke kommit i åtnjutande. Dessa
frågor pröfvas af K. I3ef:h:de efter vederbörandes hörande och vidare
af Kammar-coll:m, som derefter underställer sina beslut K. M:s
nåd. pröfning, emedan de innefatta disposition af kronans hittills
behållna tionde anslag och sålunda inverka på Statsinkomsterne. Om
nu ett sådant kontraktsprostarnes yrkande bifalles, kan väl följden
ingalunda blifva den, att sådant anslag upföres i Hiksstaten, utan att
det endast afgår från kronans behållna tionde-anslag och åstadkommer
sålunda en minskning deri vid beräkningen deraf, i följd hvaraf
denna fråga bort ingå uti StatsUtsk:s inkomst-betänk, eller beräkningen
af kronans inkomster. Hitintills har åtminstone icke varit
brukligt, att prostetunnorna upförts å Riksstat.
I öfrigt är Utsk:s redaktion eller framställning af förhållandet
icke fullkomligt riktig. Disk. talar till en början om det nybildade
pastoratet Trehörna i Östergöthland. Detta pastorat har åtminstone
funnits sedan 200 år tillbaka till följd af ett Drottning Christmas
bref, och med pastoraterne Främmestad och Näs måtte förhållandet
vara enahanda. Dessutom förhåller det sig ingalunda som Utsk. upgifvit,
nemi. att prostetunnan utgöres af hvarje pastorat utan af hvarje
församling inom pastoratet eller prosteriet, detta må nu utgöras af
en eller flera församlingar. De anmärkmr jag nu vördsamt tillåtit
mig i detta ämne, anhåller jag måtte föranleda till åtteremiss af
denna punkt.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det lärer icke kunna nekas,
alt de 4 tunnor spanmål, hvarom här är fråga, komma att blifva
en Statsutgift, och då alla Statsutgifter böra upföras på deras behöriga
Statsutgifts-titel, har StatsUtsk. ansett, att dessa 4 tunnor
spanmål bort upföras å 8:de hufvudtileln, der åtskilliga prostelunnor
redan äro upförde bland utgifter, som utgå till Clerici-staten.
140
Den 26 April f. m.
Man har sagdt, att Trehörna pastorat är gammalt, och den gjorda
anmärkn:n kan i vissa fall väl vara grundad, men det pastoratet är
åtminstone nybildadt i så målto, som det tillkommit sedan prosletunnorna
från detta kontrakt i öfrigt tilhörande församlingar blefvo
kontraktsprosten anslagna. Delta pastorat har blifvit bildadt genom
delar af de öfrige angränsande församlingarna och är beläget i en
skogsbygd, der lieie församlingars gränsor sammanträffat och hvarest
odlingstillfällen funnits, dem nybyggare uptagit och utgöra nu en
högst liten församling. Jag tror äfven, att Främmestads och Näs
pastoraler af Skara Stift blifvit i sednare tider anlagde, men huru
förhållandet är med Pajala pastorat kan jag nu icke erinra mig.
På sätt betänk, uplyser hafva de deruti omförmälde Kontraks-prostarne,
genom K. M:s serskilda utslag, blifvit tillagde tillsammans 4
tunnor spanmål, och jag anser derföre rikligt, att dessa 4 tunnor
upföras på hufvudtiteln såsom en utgift, hvad de äfven äro, men
deremot alldeles icke någon afkortning af Statsverkets inkomster. Jag
anser detta desto riktigare, som alla Statens inkomster, af hvad namn
de än äro, böra i Stat uptagas, deraf utgifterna sedermera afföras.
Denna grundsats hafva R. St. vid föreg:dc riksdagar godkänt.
Hr Silfverstolpe: Instämmande i den siste värde talarens
yttrande får jag, i anledn. af Gr. Wrangels anmärkn., att han icke
kunde erinra sig, att prostetunnornas upförande å Stat tillförene egt
rum, äran nämna, att StatsUtsk. vid sisth riksdag, till följd af K.
M:s nåd. propos., tillstyrkt, alt af det år 1844 nybildade Bjurholms
pastorat Kontraksprosten borde tillkomma en prosletunnan af kronans
utgående tionde i orten, och denna prostetunna borde å Stat
upföras, hvilket af R. o. Ad. äfven bifölls. Vid 1844 års riksdag
afgaf K. M. enahanda framställning ifråga om några församlingar,
dem jag nu icke kan erinra mig, men ibland dem voro, om jag
icke missminner mig, Mo och Gideå. Jag tror således att hvad StatsUtsk.
yttrat i detta hänseede är ganska riktigt.
Gr. Wrangel: I anledn. af Frih. Palmsljernas yttrande anhåller
jag att få erinra, att det här torde vara mindre i fråga sättet
för prostetunnornas uptagande i Staten, än huru de hitintills varit
uptagne. Jag tror, att i detta fall en likhet bör ega rum emellan
de prostetunnor, som utgå till följd af äldre föreskrifter, och dem,
hvilka i sednare tider blifvit anslagna. Frih:n torde kunna uplysa,
om vid föreg:de riksdagar uptagits på Riksstaten ständiga afkorlningar
såsom för vin och byggnadssäd samt dammspann m. fl. afdrag.
Har icke så skett, bör väl äfven ett likartadt förhållande ega rum
med prostetunnorna.
Frih. Palmstjerna: I anledn. af den sista talarens upmaning
får jag nämna, att vin och byggnadssäden är upförd å Riksstatens
8:de hufvudlitel till kyrkors underhåll, och R. St. hafva redan vid
denna riksdag bifallit ett så beskaffadt anslag för Askersunds landsförsamlings
kyrka.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tror, att Gr. Wrangel
har rätt i hvad han yttrat. Af den tryckta Riksstat, jag håller i
Den 26 April f. m.
141
handen, kan jag icke se, huruvida det förhåller sig så, som Frih:n
upgifvit, eller alt de af Gr. Wrangel omförmälda anslag, hvilka afkortas
å kronans behållna tionde-spanmål, npföras bland Statsverkets
inkomster och afföras bland hennes utgifter. Jag betviflar alt så
förhåller sig. Det borde åtminstone så vara, ty derigenom funne
man på ena sidan alla inkomster och på den andra alla utgifter.
Kan ' ingen bland Ståndets tillslädesvar:de ledamöter af StalsUtsk.
lemna nöjaktig uplysning så torde denna punkt böra återremitteras,
på det att förhållandet må för framtiden blifva ulredt hvilket det.
ännu icke är, såvidt jag vet. Jag vågar dock icke säga det bestämdt,
emedan jag icke har bevisen i mina händer.
Frih. Palmstjerna: Som Rikshufvudboken icke är till hands,
kan jag icke bestämdt upgifva, huruvida all den spanmål, såsom vin
och byggnadssäd, hvilken är till kyrkors underhåll anslagen, är uti
Rikshufvudboken uptagen bland utgifterne på S:de hufvudtiteln, men
att en del deraf finnes der, derom är jag fullkomligt öfvertygad.
Under denna titel finnas uptagne till kyrkors underhåll 27,000 tunnor
16 kappar, hvaraf äfven vin och byggnadssäden utgår. Enär,
på sätt Hr Silfverstolpe nplyst, R. St. vid föreg:de riksdagar bifallit
prostetunnors upförande på Riksstat såsom utgift, äfven dä de i sednare
tider blifvit anslagne, så lärer äfven deraf följa, att, om R. St.
äfven vid denna riksdag bevilja dessa prostetunnor, de äfven böra i
Staten upföras såsom en utgift. En utredning af hvad, som i detta
fall varit förhållandet, torde R. o. Ad. finna egentligen icke hör till
nuvar. anslagsfråga, utan frågan härom borde serskildt remitteras till
StatsUtsk. för att utreda förhållandet; något, som jag dock tror icke
inverkar på ifrågavar. anslag, enär de 4 prostetunnorna blifvit af K.
M. vederb:de tillerkände, och det följaktligen är R. St:s skyldighet
att anvisa medel dertill.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider ingalunda, att prostetunnorna
må upföras bland Statsverkets utgifter, men jag finner
olämpligt, att R. St. tillerkännas rättighet besluta bifall till prostetunnornas
beviljande, ty då kunna de äfven besluta afslag, under
det att Kammar-colhm, på grund af gällande författningar och oberoende
af R. St:s åtgärd, tillerkänner Kontraktsprosten prostetunna
för Trehörna nybildade pastorat. Härigenom upkommer en dubbelhet
i åtgärder, som bör undvikas. Om misstag hitintills egt rum,
bör sådant rättas och icke läggas till grund för R. Sl:s beslut, emedan
Konungen i annat fall betages rättighet att afgöra frågor om
prostelunnas utbekommande, förrän R. St. dertill samtyckt. När nu
StalsUtsk:s ordf. förmält sig icke kunna lemna bestämd uplysning,
huru sig med ärendet för den förflutna tiden förhåller, är då skäl,
att låta det fortgå så alt prostetunnor, som år 184S blifvit för framtiden
anvisade, upföras såsom utgifter å Riksstaten, under det att
tillförene anslagna prostetunnor afkortas på Statsverkets inkomster.
Vore då icke bättre att återförvisa denna punkt, än att, för återremissens
undvikande antingen göra orätt, eller vålla oordning.
Frih. Palmstjerna: Frågan är i sanning så obetydlig, att
det måhända icke vore skäl, att uppehålla R. o. Ad. med något vi
-
142
Den 26 April f. in.
dare yttrande i ämnet; men till hvad jag redan anfört, anhåller jag
att få tillägga några ord. Det är visserligen en sanning, att Kammar-coll:m
meddelar ett utslag, som bestämmer, att prostetunna skall
utgå, men detta utslag kan likväl icke föranleda R. St. alt upföra
någon prostetunna bland afkortniugar, utan hon kommer att upgifvas
af Statsverkets tillgångar på ett annat sätt, men alldeles icke uptages
prostetunnan under afkortnings-titel. I räkenskaperna få dessutom
afkortniugar icke göras ulan K. M:s befallning. Härförutan
torde det för hvar och en, som tagit någon kännedom om Riksstaten
och dess räkenskaper, vara bekant, att uti rikshufvudboken en mängd
af utgifter afföras under benämning ordinarie och exlra-ordinarie afkortningar.
Således, om en del prostetunnor skulle afföras i rikshufvudboken
under namn af afkortningar, hindrar detta icke, att
dessa prostetunnor äro uptagne i Riksstaten.
Frih. Cederström: Jag hade visserligen från början föreställt
mig, att förevar, punkt skulle kunna bifallas; men då jag likväl nu
hört olika tankar upslå om Utsk:s hemställan, ang:de de ifrågavar.
prostetunnorna, och en talare redan uplyst, att Utsk. låtit sig komma
lill last ett misstag om tiden för anläggningen af Trehörna pastorat,
skall jag gerna biträda en åtteremiss af denna punkt, och det
i Exped.:Utsk:s intresse, af hvilket Utsk. jag är ledamot; ty då delta
Utsk. tillkommer, att i anledn. af R. St:s fattade beslut föreslå underd.
skrifvelse till K. M., hvilka skrifvelseförslag naturligtvis måste
upsättas i hufvudsaklig enlighet med bifallne utlåt:n, synes det mig
önskligt, att, till bevarande af R. St:s värdighet, man, såvidt möjligt
är, undviker, det i dessa skrifvelse!' faktiska misstag må få inflyta.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Jemte det jag förenar mig med
Frih. Palmstjerna, anhåller jag att få tillägga, att då man här sagt,
att det vore olämpligt, att R. St. besluta bifall eller afslag i en sak,
som blifvit af Kammar-colhm afgjord, torde man likväl ihogkomma,
att här icke är fråga om att fatta beslut i luifvudsaken, ty den har
Kammar-colhm och K. AI. redan afgjort, på grund af gällande författningar.
Föremålet för R. St:s åtgärd i detta fall är endast att
tillse, det de ifrågavar. prostetunnorna blifva å Riksstat upförde,
hvilka tillförene icke varit der synlige, och dä en sådan åtgärd föranleder
ordning anhåller jag om bifall till betänk. En annan fråga
är, om icke all denna säd, såväl prostetunnorna som äfven vin och
byggnadssäden, bör å Riksstaten upföras. Önskar R. o. A. en utredning
häraf, är det ett serskildt ämne, som icke lärer kunna sammanblandas
med denna fråga. Jag förnyar min anhållan om bifall
till betänk.
Gr. Wrangel: I anledn. af Frih. Palmstjernas och Hr von
Troils yttranden anhåller jag att få tillägga, att just derföre, att de
ifrågavar. prostetunnorna må få, om jag så må uttrycka mig, samma
plats bland Statens utgifter, som de äldre anslagna prostetunnorna
innehafva, har jag begärt återremiss af denna punkt. Jag önskar
nemi. att de må utgå under afkortningstitel å kronobonden, hvartill
alla dylika anslag höra, ehuru en del nu icke ingå direkte lill Stals
-
Den 26 April f. m.
143
verket, utan redovisas af upbördsmännen lill dem, hvilka äro berättigade
att dem åtnjuta. Denna inkonseqvens finnes emellan de äldre
och i sednare tider anslagne prostetunnorna, så alt man ansett prostetunnornas
beviljande såsom ett Statsanslag, hvilket K. M. skulle
behöfva äska, och denna åsigt, har enl. min upfattning gifvit anledn.
till en förvirring och oreda, som bör afhjelpas. Jag får derföre
i likhet med Hr von Hartmansdorff och Frih. Cederström ånyo
anhålla om äterremiss.
Frih. Palmstjerna: Då det i Utsk:s betänk, förekommande
uttrycket ”nybildade Trehörna pastorat” anses oriktigt, som det äfven
till en viss grad är, får jag likväl erinra, hvad jag redan tagit mig
friheten omnämna, nemi. att det är nybildadt i jemförelse med de
öfrige pastoraterne inom prösteriet. Men om detta uttryck utgör
binder för Exp.-Utsk. i författande af den underd. skrifvelsen till
K. M., torde R. o. Ad. finna lämpligt, att delta uttryck uteslutes,
och att det öfriga af punkten derefter kan bifallas.
Hr Silfverstolpe: Jag anhåller att blott få säga några ord i
anledn. af hvad, 2:ne talare här yttrat, nemi. att prostetunnans
upförande på Stat skulle anses såsom ett äskande af K. M. utaf
Statsanslag. Så är likväl icke förhållandet. Anslaget är redan beviljadt
af K. M. och kommer i alla händelser att utgå och har utgått
redan innan det på Stat upfördes. Det är blott en räkenskapsform,
att dessa tunnor, hvilka i alla fall skulle utgå, upföras å Stat. Såsom
exempel derpå torde jag få upläsa en del af 3 punkten i StatsIltsk:s
utlåt. N:o 124 vid sista riksdag så lydande: ”För Kontraktsprosten
öfver Ångermanlands nordöstra kontrakt har, enär han genom
K. Brefvet d. 17 Sept. 1843 förklarats berättigad att från och
med år 1844 för det nybildade Bjurholms pastorat komma i åtnjutande
af en prosletunna, att utgå af kronans behållna spanmålstionde
i orten, K. M. äskat upförande å Stat af nämnde tunna spanrnål
till hvilken framställning, såsom grundad på ett redan lagligen
pröfvadt förhållande, Utsk. tillstyrker bifall”. I öfrigt får jag tillkännagifva,
att det är mig fullkomligt likgiltigt, om punkten bifalles
eller återremitteras.
Hr Få hr mus, Olof Immanuel: Jag anhåller att få fästa
upmärksamheten derpå, att ordet ”nybildadt” i Utsk:s betänk, förekommer
endast såsom en citation ur den K. proposm. Detta ord
finnes äfven i det Statsråds prot., som blifvit bilagdt nämnde K.
propos. Jag tror, att det bör bibehållas, och att således ordalydelsen
såsom Frih. Palmstjerna föreslagit, bör förändras, helst den icke
kan inverka på beslutet, då nemi. Utsk. icke anfört något, som
gifver anledn. dertill, att det omtvistade ordet af Utsk. blifvit
gotlkändt.
Hr Gripenstedt, Joh. Aug.: Man har här fästat sig vid
ordet ”nybildadt”, som står framför orden ”pastoratet Trehörna” i
Utsk:s betänk., hvilket ord äfven förekommer i den K. propos:n, men
det är ett relatift uttryck, och kan icke förstås annorledes än att
pastoratet Trehörna blifvit bildadt sednare än de öfrige pastoraterne
144
Den 26 April f. m.
inora samma kontrakt, på sätt Frih. Palmstjerna redan uplyst, och
sora prosttunna derifrån tillförene icke utgått, har K.. M. gifvit den
förklaring, att detta nybildade pastorat skall vidkännas en sådan utgift.
Om nu denna prostetunna utgår genom Statsanslag eller afdrages
af kronans behållna tionde, måste väl i sjelfva verket vara
fullkomligt likgiltigt. R. o. Ad. tyckes emedlertid vara ense derom,
alt alla prostetunnor skola uptagas i Staten såsom inkomster och utgifter.
Men, säger den talare, sora öpnat diskussionen, de äldre
prostetunnorna äro icke så uptagne. iNu förekommer likväl, alt om
än så vore förhållandet, som den värde talaren upgifvit, utgör det
ett bevis, alt prostetunnorna blifvit upförde pä annat sätt nemi. både
såsom inkomst och utgift. Då man så förfarit och erkänt detta vara
det lämpligaste och egentligaste sättet, hvarföre skall man då icke
begagna samma utväg i afseende pä de nu förevande prostetunnorna.
Delta synes mig vara det enklaste och frågan är i öfrigt så obetydlig,
att jag anser R. o. Ad. böra bifalla betänk.
Hr von Hartmansdorff: Om än StatsUtsk. framställt frågan
så att man icke vet, huruvida den tionde, som är till prostetunnor
anslagen, uptages både bland Statsverkets inkomster och utgifter, har
jag sedan Chefen för Finance-depart. yttrat sig, dock den förhoppning
att ora R. St. skulle misstaga sig i beslutet, Statskont. anbefalles
att göra bokföringen riktig.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnus härefter till bifall å förevar, punkt
framställda propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit ja hafva öfverröstat nej.
3:dje punkten, ang:de löne-till ökning för Nntarierne vid
Stockholms Stads och samtlige Stiftens Konsistorier.
Bifölls.
4:de punkten, ang:de löneförbättring för Amanuensen vid
Stockholms Stads Konsistorium.
Hr von Hartmansdorff: Amanuensen vid Stockholms stads
Konsistorium har visserligen mindre arbete än Amanuenserne vid de
öfrige Konsistorierne i riket, med undantag måhända af Wisby Konsistorium,
emedan folkmängden på Gottland är mindre än i hufvudstaden.
Deremot äro de Konsistorii-notarier i Stockholm tillkommande
sportler vida mindre än inom något af rikets stift. Följaktligen
har han mindre tillgångar att dela med sig åt Amanuensen.
Den, som vid Stockholms stads Konsistorium är anställd, har i årlig
lön 50 r:dr, hvarmed han icke kan vara belåten. Konsistorium är
således i förlägenhet för renskrifningen af sina expeditioner. Dessa
göromål äro visserligen icke öfverhopande, men ingalunda så obetydliga,
som man föreställer sig, ty äktenskapsskillnads-målén äro i
hufvudstaden proportionaliter talrikare än annorstädes. Jag tror således,
alt StatsUtsk. varit alltför njuggt, då det icke fästat afseende
å de väckta motionerne, och jag anhåller derföre, att R. o. Ad.
måtte återremittera denna punkt.
Hr
Den 26 April f. m.
145
Hr von Troil: Den siste värde talaren har uplyst, att Amanuensen
vid Stockholms stads Konsistorium åtnjuter i årlig lön endast
50 r:dr och jag erkänner visserligen, att vid sådant förhållande
billigheten kan fordra, att denna tjensteman undfår någon löneförhöjning.
Det torde likväl icke vara så alldeles afgjordt, att några
extra inkomster icke kunna förbättra denna tjenstemans ställning.
Man torde dessutom få taga i betraktande, alt Amanuens-befattningen
vid Konsistorium i Stockholm är en förtroende-plals, som kan
leda till en tidigare befordran på den ecklesiastiska banan. Men
om äfven någon billighet förefinnes att tillstyrka en lönetillökning,
torde Utsk. för sitt afstyrkande kunnat hemta skäl af det förhållande,
att, K. M. vid sista riksdagen föreslog tillökning i lönen för
Amanuenserne vid de öfrige Konsistorierne i riket utom den i Stockholm,
hvilket K. förslag vann R. St:s bifall, hvarföre jag icke kan
inse, att, under sådana förhållanden, Utsk. kunnat åt de väckta motionerne
tillstyrka bifall, och derföre anhåller jag, alt Utsk:s förslag
måtte godkännas.
Hr von Hartmansdorff: Om Konsistorium egde besätta de
prcsterliga beställningarne inom biifvudstaden, kunde Hr v. Troils
yttrande, alt Amanuensens befattning vid Stockholms Konsistorium vore
en anledn. till tidig befordran, anses grundadt. Men förhållandet är
icke sådant. Det kan derföre hända, att han icke befordras. Såsom
skäl för Utsk:s afstyrkande hafva vi hört åberopas att, då Ko
nungen
vid förra riksdagen afgaf propos. om löneförbättring åt Konsistoriernes
Amanuenser begärdes icke en sådan tillökning för Amanuensen
vid Konsistorium i Stockholm. R. o. Ad. torde erinra sig,
att äfven de högst upsalte göra sig stundom skyldige till förbiseende.
Så gick det med sjelfva Asa-Gudarne. Då de besvuro alla väsenden
att icke skada Balder, så glömde de dock Misteln, emedan han
var så liten. När detta kunde hända dem så må det ursäktas Ko
nungens
rådgifvare att de förgätit en af de ringaste tjenstemän. Men
om R. St. icke vilja rätta ett sådant fel, derföre all den ifrågavar.
tjenstemannen, icke är nog högt upsatt, så blifver hans missöde
ohjelpligt. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Troil: Då de skäl, jag i milt sednaste yttrande anfört
för bifall till denna punkt, icke vunnit den sisla talarens bifall,
sä anhåller jag, att få åberopa ett annat skäl, som samme talare
upgaf i sista plenum, nemi. att man icke bör spänna bågen för
högt. Dessutom ber jag att få tillägga, att vid förra riksdagen beviljades
Konsistorie-notarierne löne-förhöjning, och jag tror derföre,
att det icke är skäl att nu ytterligare begära en sådan förmån serskildt
för Amanuensen vid Konsistorium i Stockholm. Jag förnyar
min anhållan om bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna: I allmänhet tror jag icke, att man bör
mycket öfverlägga om nya löner för presterskapet eller om reglering
af deras nu innehafvande löner, och aldraminst böra sådane frågor
återremitteras till SlatsUtsk. Jag tillstyrker bifall till betänk.
6 H. 10
140
Den 26 April f. m.
Då na II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. lill bifall
ä förevar, punkt, ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter
H. Ex. förklarade det lian ansåg ja hafva varit öfvervägande.
5:te punkten, ang:de anslag till aflöning af en predikant
vid Hillbo kapell af Bollnäs socken; 6:te punkten, ang:de Universitets-bibliotheket
i Upsala; 7:de punkten, ang:de kemiska
institutionen vid Universitet i Lund; 8:de punkten, ang:de Botaniska
institutioner vid Universitetet i Lund; 9 punkten, ang:de
Stipendier åt yngre akademiska lärare; och 10:de punkten,
ang-.de stipendier åt medellöse theologiw studiosi.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
11 :te punkten, ang:de lönefyllnad ät Kalscnianske Professoren
vid Upsala Universitet.
Frih. Cederström: Jag anhåller, att R. o. Ad. ville bifalla
den nu föredragna 11 punkten i betänk, ock jag anser Utsk. serdeles
väl hafva motiverat sin hemställan i den mening, som börjar
sista stycket. Deremot anser jag icke rådligt, alt 11. o. Ad. godkänner
ett uttryck, som influtit i Utsk:s motiv för sitt tillstyrkande, innefattande
den sats: ”att lika åligganden fordra lika aflöning”. Antagandet
af en sådan allmän sats skulle föranleda större utgifter för
Statsverket, än man torde vilja dertill använda. Assessorer och
Ilofrätls-råd med lika tjenster äro olika aflönade. Kopister och Kanslister
i Konungens Kansli hafva iklädt sig lika tjenstgörings-skyldighet,
men de sednare åtnjuta dubbelt större lön än de sednare. På
enahanda sätt förhåller det sig jemväl inom flere grenar af Statsförvaltningen.
I alla fälla är det också billigt, att de, hvilka vunnit
sin forsla befordran, må åtnöja sig till någon tid med att lefva på
den förhoppning, att en gång erhålla bättre löneinkomster; ty det är
väl icke troligt att de slraxt i början kunna sköta sina tjensteåligganden
likaså bra, som sedan de derutinnan hunnit förvärfva längre
erfarenhet. I yngre åren är hoppet ett mäktigt stöd. Man äfventyrar
ej brist på tjenstemanna-ämnen för närvarande. Och då den
af Utsk. uttryckta grundsats icke torde kunna i sin helhet tillämpas,
ser jag icke nöjaktigt skäl, till följd hvaraf man å delta ställe anfört
den; jag anhåller derföre, att R. o. Ad. med uteslutande af
orden: ”och med hänsigt dertill att lika åligganden fordra lika aflöning”
ville i öfrigt bifalla Utsk:s förslag.
Hr Rosenblad, Bernh.: Såvida jag riktigt fattat den siste
talarens yttrande, skulle R. o. Ad. endast godkänna följande af
punkten: ”tillstyrka R. St. att bevilja det af K. M. till lönefyllnad
åt Kalsenianske Professorn vid Upsala Universitet äskade årliga belopp
af 600 r:dr”. Oaktadt jag går längre än Frih. Cederström, ty jag
ogillar i allo Utsk:s motiver, och anser delta förslag vara ett bland
de många praktfulla, man från detta Utsk. erhåller, så tillstyrker jag
bifall till punkten.
Hr von Hartmansdorff: Jag befarar, deremot att, om Ulsk:s
skäl oafkortade godkännas, kan Exp.Utsk. icke underlåta, att i sitt
Den 26 April f. ni.
147
förslag lill underd. skrifvelse uptaga dem såsom bevekelsegrund för
II. St:s beslut. Derföre är det enl. min tanke nödigt all 11. o. Ad.
gör afseende på den anmärkn. Exp.-Utsk:S Ordf. jemväl framställt.
Till de exempel Frih. Cederström omnämnt anhåller jag, att få lägga
andra. Om man antager grundsatsen, att lika åligganden fordra lika
aflöning, så skulle alla Revisorer i Kammarrätten, alla Kommissarier
i Banken och alla Professorer vid Universiteten få lika löner. Dertill
skulle fordras större anslag, än som behöfvas och Staten kan
bestrida. Derföre hemställer jag att R. o. Ad. måtte med de anförda
skälens förbigående godkänna tillstyrkandet.
Hr Bråkenhjelm: Då jag genomläser hela stycket i dess sammanhang,
finner jag, alt Utsk. i början talar om lön-circulation
emellan de 4 Professorerne, men icke deslomindre i slutet af samma
stycke talar Utsk. om lika löneförmåner för lika åligganden. Tydligt
är det väl, alt Utsk. bär icke menar Professorerne inom samma
fakultet, ty de äro äfven olika allönade, utan Utsk. jemför ProfessorKalsenianus
med de yngste Professorerne vid de öfrige fakultetcrne,
t. ex. den Filosofiska, och förklarar honom hafva med dem lika åligganden,
och derföre bör åtnjuta lika löneförmåner. Jag anser det
likgiltigt om R. o. Ad. bifaller punkten med eller utan förändring.
Hr Bildt, Didrik Gillis: I anledn. af den sista talarens
yttrande får jag uplysa, att i 12 punkten har Utsk. begagnat samma
moliver för tillstyrkande af bifall ät en väckt motion, och att det
således icke är en loin formalitet om detta uttryck ”lika åligganden”
etc. qvarstår eller icke, serdeles som Utsk. härigenom framkastat en
princip-fråga. Jag hyser i öfrigt med den siste talaren den öfvertygelsen,
alt det kan vara likgiltigt om punkten bifalles med eller utan
förändring af motiverne.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad samt H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, började framställa de yttrade meningarne, och
dervid omnämnde Hr Rosenblads yrkande, förklarade Hr Rosenblad
sig vilja derifrån afstå.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde vidare, att Frih. Cederström
begärt bifall till Utsk:s utlåt, med uteslutande af orden
”och med hänsigt dertill, alt lika åligganden fordra lika aflöning”,
samt att Hr von Hartmansdorff yrkat bifall till Utsk:s utlåt, med
förbigående af hela motiveringen; hvarjemte H. Ex. hemställde om
R. o. Ad. bifölle utlåt, i denna punkt med uteslutande af orden
”och med hänsigt härtill, alt lika åligganden fordra lika aflöning”.
Denna propos. besvarades med ja och nej, hvarefter H. Ex.
förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
12:te punkten, ang-.de Vönetillökning för tjenstemännen vid
Lunds Universi/ets-bibliothek.
Hr Rosenblad: Denna punkt innehåller 2:ne mom. Det
första angår löneförhöjning för Bibliothekarien vid Lunds Universi
10*
-
148
Den 26 April f. m.
tet, och till Utsk:s förslag i denna del anhåller jag om bifall. Det
andra mom. angår löneförhöjning för öfrige tjenstemän vid samma
Bibliolhek såsom ersättning för den förlust, de lidit genom mistningen
af förhöjda tjensteårs-beräkningeu. Jag anser denna, af Professor
Agardh väckta motion destohcldre böra bifallas, som, sedan
tjenstemännen vid Bibliotheket förlorat den högre tjensteårs-beräkningen,
de böra vid Bibliotheket kunna påräkna en inkomst, hvaraf
de hafva sin bergning, och på dessa skäl anhåller jag om äterremiss
af denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller om bifall till hela denna
punkt på grund deraf, att under öfverläggningen om denna fråga
inom Utsk. ansågos tjenstemännen vid Bibliotheket i Lund åtnjuta
så tillräckliga löner, alt innehafvarne deraf borde vara belåtne. De
af dessa tjenstemän, hvilka hafva förhöjd årsberäkning, äro i intet
afseende förpliktade att afsäga sig denna förmån, och dä dessa tjenstemän
en gäng afgå, förutsåg man, att lönerna skulle vara så tillräckliga,
att efterträdare i tjensten icke komma att saknas, äfven
om dermed icke vore förenad den högre tjensteårs-beräkningen.
Jag kan icke påminna mig lönernes belopp, och icke heller har Hr
Rosenblad upgifvit dem såsom i allmänhet otillräckliga. Förrän
detta blifvit ådagalagdt, anser jag icke skäl att göra någon ändring
i lönerne, serdeles som de nuvar. innehafvarne derigenom icke blifva
förnärmade.
Hr von Troil: Till hvad Frih. Palmstjerna anfört, som tydligen
ådagalägger, att något egentligt behof icke förefinnes för löneförbättring
för tjenstemännen vid Lunds Universitet utom Bibliothekarien,
anhåller jag att få tillägga, att då vid cn riksdag StatsUtsk. ansett
sig kunna för Universiteten föreslå en tillökning i anslag med 24,120
r:dr och för Bibliothekarien i Lund serskildt blifvit beviljade 800
r:dr till löneförbättring, synes mig, att man icke med skäl bör sträcka
fordringarna längre. Jag anhåller således om bifall till hela denna
punkt.
Hr Rosenblad: Jag hade föreställt mig, att StalsUtsk. bort
hafva sig bekant beloppet af lönerne, men dä jag finnér, att en sådan
uplysning icke kunnat af Utsk:s här närvar, ledamöter meddelas,
torde det tillåtas mig, att lemna den, och hvar och en kan
derigenom bedöma lönernes otillräcklighet. Vice Bibliothekarien,
andra mannen vid Bibliotheket, åtnjuter 400 r:dr, förste Amanuensen
250 r:dr och andra Amanuensen 200 r:dr. Då bibliotheket skall
ordentligt skötas såsom ett Universitets-bibliolhek, och R. St. nu beviljat
ett anslag för inköp af böcker, till dem Bibliotheket redan eger,
är det påtagligt, alt dessa Ijenstemäns tid är fullkomligt uptagen af
Bibliothekets vård, men de hafva derföre icke den ersättning, alt de
ens till hälften kunna dermed betacka lefnadskostnaden. Jag förnyar
derföre min redan gjorda hemställan till det afseende, Ståndet kan
finna den förtjena.
Uppå härefter framställde serskilda propos:r biföll R. o. Ad.
begge momme af Utsk:s i denna punkt afgifna utlåt.
Den 26 A pril f. ra.
149
13:de punkten, ang:de anslag lill löneförbättring för Professorer
inom vcrldsliga fakulteterne vid Universiteterne i
Upsala och Lund.
Frih. Cederström: Jag föreställer mig, alt Ståndet icke lärer
hafva något emot ett bifall till det förslag, StatsUtsk. här förordat.
Sådan är åtminstone min åsigt. Jag anhåller likväl, att R. o. Ad.
ville, i öfverensstämmelse med beslutet vid ll:te punkten, godkänna
Utsk:s tillstyrkande, på det sätt, att dervid ur motiverne uteslutes
den af Ulsk. uttalade grundsatsen: ”att lika åligganden förtjena
lika aflöning”. Utsk:s öfriga motiver äro fullkomligt tillräckliga.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Jag fattade icke rigtigt
den siste talarens anmärkn. Han utgick från den synpunkten, att
lika tjenstegöromål borde åtföljas af lika aflöning, men icke destomindre
anhöll han, att denna mening borde ur Utsk:s motiver
utgå. Jag kan icke rätt förslå, hvarföre man skall borttaga grundsatsen,
dä man yrkar dess tillämpning, såvida den icke afser, hvad
jag i min reservation emot denna puukt i betänk, sagt, nemi. att
Utsk. saknat den utredning af frågan, att deraf med visshet kan
slutas, att den lika aflöningen blir en följd af ett beviljadt anslag.
Jag hyser mina tvifvel i denna del, ty saken blef vid förra riksdagen
framställd till R. St:s bepröfvande, och i det af StatsUtsk. då
afgifna utlåt, fingo R. St. mottaga en utredning, som utvisade ett
motsatt förhållande till hvad nu framställdt blifvit. Jag hyser desto
mera tvifvel i denna del, som den framställning, Universitet hos
K. M. i underd:het gjort härom, icke vunnit nådigt bifall, enär någon
K. propos. härom icke kommit R. St. tillhanda. Möjligen
kommer nästa riksdag att utvisa, att en olikhet upstätt, hvilken
från Upsala Universitets sida fordrar jemkning i förhållandet. Föreg:de
riksdagars erfarenhet har åtminstone visat, att då man trott
sig hafva jemkat pä det ena hållet till likhet, har i stället upkommit
en olikhet på det andra, som föranledt förhöjda anspråk. I
detta skick befanns frågan vid förra riksdagen, oell dä förslag till
åstadkommande af en vidare jemkning i löneinkomsterne för professorerne
vid Universiteten hvarken blifvit af K. M. upgjordt eller
till R. St. nu framställdt, vidhåller jag mitt i min reservation
framställda yrkande, att denne enskilde motionärs framställning i
denne punkt icke måtte vinna bifall, i följd hvaraf jag anhåller om
återremiss.
Frih. Cederström: Den siste talaren måtte icke hafva varit
i Ståndet närvar., då den 11 :te punkten här ventilerades och afgjordes,
ty i annat fall skulle han icke hafva så fullkomligt missförstått
mitt sednaste yttrande, hvilket jag hoppas Ståndet icke låtit
falla ur dess minne. De skäl jag anfört emot bibehållandet i
Utsk:s motiver af satsen, ”alt lika åligganden fordra lika aflöning”,
tillåter jag mig icke uptaga vår dyrbara lid med att för Gr. Mörners
räkning ånyo uprepa; men säkert är, att R. o. Ad. ansett berörde
citat böra uteslutas ur den lide punkten, som R. o. Ad. i
150
Ilen 2(i
öfrigt biföll. Under sådana förhållanden måtte väl conseqvensen
fordra, att vid den lin föredragne punkten förfara på samma sätt,
och jag kan sannerligen icke föreställa mig, att R. o. Ad.'uti desse
2:ne likartade fall skall inom ^ timme fatta 2:ne hvarandra motsatta
beslut, så alt hvad, som fått gälla vid punkten 11, icke skall
få gälla vid punkten 13. Härom böra väl alltså rättast vidare ord
icke spillas.
Jag öfvergår nu till Gr. Mörners yttrande, huruledes den omständigheten,
att K. M. icke aflåtit nådig propos. i- ämnet, borde utgöra
hinder för 11. St. att bifalla Utsk:s förslag, som blifvit föranledt
af enskild motionärs framställning. Detta förfaringssätt är ofattligt
för mig nu som alltid. Jag tror, att, då grundlagarne tillägga
enskilde riksdagsmän motionsrätt, R. St.., enär hvarje rättighet halen
motsvarande pligt, följaktligen äro af samma grundlagar förpligtade,
att noga granska uch pröfva behofven af de begärda anslagen,
de må nu framställas från hvilket håll som helst. Att vid
sista riksdagen anslag icke beviljades, ehuru K. M. dem då äskat,
är att härleda från Statsverkets dåvarande inskränkta tillgångar.
Ädagalagdt är emedlertid, att K. M. önskade detta anslag; men när
det icke af R. St. den gången beviljades, får man väl ej mycket
undra på om K. M. underlåtit förnya Sin framställning. Åtminstone
vore det ganska förhastadt, att af denna tystnad draga slutsats
om förändrade åsigter å högre ort.
Gr. Mörner synes således icke hafva framställt tillräckliga skäl
för sin åsigt; och förnyas derföre min anhållan om bifall till Utsk:s
förslag med det förbehåll i afseende på motiverne, jag redan haft
äran göra.
Hr von Hartmansdorff: Jag förenar mig med Frih. Cederström
i anhållan att den i Utsk:s motiver förekommande meningen,
”att lika åligganden fordra lika aflöning” måtte uteslutas.
Ilon behöfves icke i och för bifall till punkten, ty Utsk:s utlåt,
visar, att genom preebenden m. m. lönerna äro olika för Professorerne
inom de serskilda Fakulteterne vid Universiteterne i Upsala
och Lund, om än antalet af de olika lärarne icke är lika vid de
båda Universiteterne.
Hr Silfverstolpe: Jag förenar mig med de 2:ne siste talarne
i fråga om uteslutande ur motiverne af meningen ”lika åligganden”
etc._ och lika med dessa Hrr yrkar jag bifall till hvad Utsk.
föreslagit. Äfven tror jag, att den af Gr. Mörner anmärkta omständigheten,
att K. M. vid denne rikdag icke aflåtit nåd. propos.
i ämnet, icke bör verka emot bifall till det nu af enskild motionär
framställda förslag. Af K. M:s propos. vid sista riksdag synes,
att K. M. dä pröfvat behofvet af ifrågavar. anslag och funnit det
grundadt, ehuru K. M. icke funnit skäligt, att vid denna riksdag
å nyo göra framställning om ett anslag, som vid en föreg:de blifvit
afslaget.
Frih. Palmstjerna: Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag,
af skäl, att vid Universitetet i Upsala finnes en mängd Professorer
Den 26 April f. m.
151
med förhöjda löner emot de yngre, och då de båda Universiteten
böra vara ställde i likhet med hvarandra, anser jag i följd häraf,
att ett lika antal Professorer i Lund böra erhålla förhöjda löner,
som det antal Professorer i Upsala, hvilka redan tillgodokommit
en sådan förmån, utan afseende å de skiljaktigheter, hvilka i öfrigt
kunna förefinnas i fråga om lefnadskostnaden vid de håda Universiteten.
Hvad åter angår uteslutandet ur Utsk:s motiver af den
mening, 3:ne talare omnämnt, sä har jag deremot intet att invända,
emedan jag anser likgiltigt, om denna mening bibehålies eller
uteslutes.
Hr Bråkenhjelm: Af den noggrannhet och omsorg, man
här ådagalagt för den tid, som stundar, nemi. då Exp.Utsk. skall
till R. St. inkomma med förslag till de underd. skrifvelser, hvilka
af nu pågående beslut skola blifva en följd, synes intentionen
vara, att man skall fästa sig vid orden, och jag får derföre fästa
Hrr:nes upmärksamhet på ett i Utsk:s betänk, förekommande mindre
lämpligt uttryck. A pag. 13 står nemi. ”nachdel för Upsala
Akademi”. Jag önskar, att Exp.Utsk. ville se de der orden med
samma ögon, som de der i mina ögon oskyldiga orden: ”lika åligganden
fordra lika aflöning”.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bifölle Utsk:s i denna punkt afgifna utlåt, med uteslutande
af orden ”med tillämpning af den förut uttalade grundsatsen, att
lika åligganden förtjena lika aflöning,” ropades starka ja, blandade
med nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
14:de punkten, ang:de anslag för inrättande af nya professioner
i kemi och zoologi vid Upsala universitet.
Hr Bråkenhjelm: Som en revy af uttryck nu pågår, får
jag fästa Exp.Ulsk:s upmärksamhet på ett i StatsUtsk:s betänk, vid
denna punkt förekommande mindre egentligt uttryck nemi. ”ren
kemi”. Den vanliga indelningen af denna vetenskap är theoretisk
och praktisk, men ren kemi är något, för mig åtminstone, alldeles
nytt.
Hr von Hartmansdorff: Anmärkn:n af Hr Bråkenhjelm var
så ringa, att jag icke vill uptaga den.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. hvad Utsk.
uti förevar, punkt tillstyrkt.
Hr Rosenblad: Jag har icke velat ingå i någon diskussion
öfver denna punkt eller begära någon ändring deruti, dä jag trott
mig finna, att R. o. Ad. i allmänhet varit nöjd med den generositet,
StatsUtsk. visat Universiteten och vetenskaperne; men sedan
R. o. Ad. bifallit denne punkt, så ämnar jag tala och uttrycka
den förhoppning, att inom Berzelii fädernesland det Universitet, vid
hvilket han erhöll sin första bildning i den vetenskap, han uphöjt
till vetenskap, skall i en icke så aflägsen framtid komma att ve
-
152
Dea 26 April f. m.
derbörligen förses med professioner, och att de 2:ne föreslagne
professionerne således blifva inrättade.
15:cle punkten, ang:de anslag till inrättande af en ordinarie
profession i de moderna sprakén vid Upsala universitet.
Gr. Mörner: Jag godkänner Utsk:s motiver i denne punkt
och de gälla för mig äfven i afseende på den nästföreg:de punkten,
vid hvilken jag afgifvit reservation inom Utsk. Jag vill likväl icke
uptaga R. o. Ad:s lid med en närmare utveckling af mina åsigter
utan anhåller endast om bifall lill den 15 punkten.
Utsk:s utlåt, uti förevar, punkt blef af R. o. Ad. bifallet.
16:de punkten, an g:de förflyttning lill hufvudstaden af de
praktiska faku/leterne vid Upsala och Lunds universiteter;
17:de punkten, ang:de anslag lill löneförökning för lärare vid
Umeå och Piteå skolor; och 18:de punkten, ang:de anslag till
förökade löner för Idrarne i naturvetenskaperna vid rikets
elementar-lär över k.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkler yttrat och tillstyrkt.
19:de punkten, ang:de borttagande eller nedsättning af
den bestämda termins-afgiften för lärjungar vid rikets elementar-läroverk.
Den af Gr. Mörner, i fråga om denna punkt, vid Utsk:s utlåt,
fogade reservation uplästes på begäran af
Ilr von Hartmansdorff, som derefter anförde:
Af den uplästa reservationen har Ståndet förnummit, att Utsk.
saknat ledning för sitt omdöme vid anslagets bestämmande till
12,000 r:dr. Hvarföre har man föreslagit denna summa och icke
någon annan ? Ar det gifvet, att nedsättning af 2 r:dr i terminsafgiften
skall åstadkomma den brist, som med de föreslagne 12,000
ruhne bör ersättas. Detta har Utsk. icke vetat, utan på höft antagit
denna summa. R. o. Ad. torde erinra sig, att vid sista riksdagen
föreslog Konungen, att afgiften borde vara 10 rulr, i st. f.
5 rulr. Men genom omröstning i förstärkt StatsUtsk., gjordes sistnämnda
belopp gällande. Nu är man icke nöjd med denna minskning,
utan vill ytterligare nedsätta afgiften till 3 r:dr. Följden
häraf är, såsom II. o. Ad. finner, alt 12,000 rulr, hvilka nu icke
behöfvas, emedan lärjungarnes afgifler anskaffa dem, gå förlorade
för andra Statens behof, hvilka icke blifvit tillfredsställde derföre,
att StatsUtsk. dertill saknat medel. Nedsättes afgiften, så inträffar
ofelbart, hvad Gr. Mölner förutsett, nemi. att de förmögnare befrias
från de högre afgifterne, och att så många flere andra få betala
3 r:dr. Jag beder R. o. Ad. derjemte öfverväga, att man
icke med skäl kan fordra, det all undervisning i riket skall lemnäs
kostnadsfritt. Om den lägre undervisningen, som för hvarje
medborgare erfordras till medborgerliga rättigheters utöfning, nemi.
nattvardsläsningen är kostnadsfri; så torde det vara för mycket be
-
Den 26 April f. m.
153
gärdt, och intet land lärer väl framvisa exempel derpå, att ingen
undervisning bekostas af lärjnngärne. I sjelfva verket har kostnadsfri
undervisning hitintills icke egt rum, utan på den tid,
skolgången förklarades vara fri, funnos åtskilliga s. k. frivilliga afgifter
till lärarne, hvilka föräldrar med någon tillgång icke kunde
undandraga sig. Sålunda har kostnadsfri undervisning funnits mera
i föreställningen än i verkligheten. Enl. nu gällande författning
äro verkligen fattige föräldrar befriade från afgifter för deras barns
skolgång. Jag anhåller således, alt R. o. Ad. måtte återremittera
denna punkt.
Hr Rosenblad: Om, såsom Hr von Hartmansdorff sagt, det
skulle vara sannt, att numera • icke något land erbjuder fri undervisning,
har dock en tid funnits, då ett land lemnat fri undervisning
och just det som är oss kärast, nemi. det gamla ärorika
Sverige, deri sekler undervisningen varit 'fri. Om än under slutet
af dessa sekler missbruk insmugit sig, så att de s. k. frivillliga afgifterne
upkommit, hvilka i sig sjelfva icke varit frivillige utan
tvertom tvungna, om jag så må uttrycka mig, anser jag likväl dessa
missbruk icke böra anföras såsom skäl, hvarföre man skall belägga
undervisningen i skolorna med bestämda tvungna afgifter. Bättre
hade då varit alt tillse, det ej de olagliga prejerierne längre finge
fortsättas. Såsom en liten erinran, hvad en för undervisningen kan
åstadkomma, böra vi ihågkomma att under det, det stora Tyskland,
der undervisningen icke varit fri utan måst dyrt betalas, under sednare
århundraden knappast haft ett enda exempel på en hyddans
eller armodets son, som bragt sig derhän, att han intagit något högre
rum vare sig i konst eller vetenskap eller Statsmannaverksamhet,
har vårt land deremot ända från 1500-talet rika exempel derpå,
att frän den fattigaste hydda utgått män, hvilka utgjort en ära
för riket i kyrkans, vetenskapens och äfven Statens värf, och orsaken
härtill har varit just den fria undervisningen, hvilken kostnadsfritt
lemnats såväl den rikes som den fattiges söner. Det är
visserligen sannt afl, både i våra seder och våra författningar den
tiden, funnos förhållanden, som högligen understödde den fattiges
fria skolgång, såsom t. ex. socknegången, der den fattige under
sin vandring i socknarne rikligen understöddes af gåfvor, som
gåfvo honom medel för hans bergning under terminerne, och tidens
enkelhet i seder och välvilja, oaktadt mindre tillgångar, gjorde
att dess källa ej uttorkade, och icke nedsatte dem, som begagnade
den. Socknegången förvandlades först till en viss skatt, kallad djeknepengar,
som, under försämradt myntvärde blifven en obetydlighet,
nu uphört. Sedan man först tillåtet missbruket att införa d. s. k. frivilliga
gåfvor till lärarne, som ingen gosse utan olägenhet gerna
kunde undvika, har man nu äfven för skolkassan, d. v. s. till Staten
infört en afgift för undervisningen. Det är visserligen en sanning,
att fri undervisning medgåfves för den fattige, men det är
en förödmjukelse, han derigenom underkastas, ty icke endast för
torparen utan äfven för den fattige Embetsmannen kan denna afgift
vara ganska kännbar, och i alla fall är befrielsen från denna
154
Den 26 April f. nr.
afgift beroende af omdömet hos dem, hvika skola tillämpa författningen.
Jag är således benägen att vilja bifalla de väckte motionerne
om nphörandet af hela denna afgift, och jag anser Staten
böra vidkännas ulgifvandet af de 30,000 r:dr, hvartill sammanräknade
beloppet af hela denna afgift öfver hela riket lärer vara
beräknad. Om man äfven, mot min tanka skulle anse Statskassan
icke hafva råd bära mer än de nu tillstyrkta 12,000 r:dr, anser
jag de anslag, hvilka vid sista riksdagen beviljades elementarläroverken
till 3-dubbia beloppet emot hvad K. M. begärt, serdeles
som desse elementar-]äroverk sedan år 1828 i anslagsväg
in alles undfått minst 160,000 r:dr, vara så väl tilltagna, att de
återstående 18,000 r:dr utan allt för stor svårighet kunde insparas.
Frih. Cederström, anförde skriftligen*:
Då det är att förutse, att de, som tillförene medverkat till införande
af ifråvavar. afgift, ej lära underlåta att vid detta tillfälle
påyrka en återremiss, har jag på förhand sökt göra mig reda för
de skäl, som i min tanka gifva stöd åt StalsUtsk:s i denna punkt
afgifna hemställan.
I ett land, der af ålder de allmänna läroverken varit för hvarje
af landets barn kostnadsfritt tillgänglige, har det kunnat inträffa,
att jemväl de fattigaste folkklasser, när bland dem ett och annat
ämne af lofvande anlag röjt håg för studier, egt tillfälle att åt
dessa bereda utveckling deraf till båtnad för fäderneslandet, till gagn
och prydnad för vetenskaperne, till heder för det skolsystem, som
för denna utveckling banat vägen. Den vid våra allmänna läroverk
sålunda förr antagna grundsats, att den medellöse bör hafva samma
lätthet i undervisnings erhållande som den förmögnare, undergick
likväl vid förliden riksdag den förändring att en afgift af 5 r:dr
b:co i terminen bestämdes för hvarje skolbesökande; hvarvid undantag
visserligen skulle få göras för de fattigaste, men då i vårt
land så måga föräldrar befinna sig, (äfven bland de bildade ldasserne,
och så mycket mer bland de mera obildade), just på gränsen
af egentligt armod och knapp bergning, då kan det förmodas att
afgifterne drabba ganska många för hvilka de, serdeles der barnskaran
är stor, blifva ganska kännbara. Annu en omständighet af
vigt förtjenar härvid att tagas i betraktande. Förmögenhetsvilkorens
åtskillnad frambringade tillförene inom skolornas elever föga
upmärksamhet. Det ligger ej heller i en välförstådd upfostringsplans
intresse, att göra någon genom offentligt uttalande märkbar
särskiljning, på grund af föräldrarnes rikedom och fattigdom, gällande
bland barnen och ynglingarne. Man torde visserligen kunna
hoppas att den oförderfvade barndoms- och ungdomskänslan ofta
segrar öfver sådana intryck af mindre lycklig art, som eljest så
lätt bland menniskor infinna sig när den mindre väl lottades underlägsenhet
alltför bjert framhållas: — högmod och inbilskhet å
ena sidan, afund eller ock en otillbörlig förödmjukelse å den andra.
Det är dock oförsigtigt att, mer än som ej kan undvikas,
framkalla dessa oädla företeelser hos det upväxande slägtet. För
det tredje hade jag, föll. riksdag, och har ännu, den invändnin
-
Den 26 April f. m.
155
gen att göra, alt de enskilda tacksamhetsbevis, hvarmed föräldrar
pläga, när de dertill hafva råd, önska betyga lärarne sin erkänsla
för visad omvårdnad om skolbarnen, dessa frivilliga afgifter torde
icke kunna med någon säkerhet anses nphöra med den nya, offentligen
påbjudna afgiftens införande. En så noggrann polisupgift
torde nemi. skolstyrelserne svårligen magta utöfva, att man i den
delen har någon trygghet. Men om så någorstädes än vore, så
är det likafullt troligt att tvungen gåfva, hälst när den ej tillfaller
någon viss, gifves med mindre villigt hjerta, än en frivillig gärd
åt en förtjent lärare hittills erbjudits : det tyckes ligga i sakens natur.
— Det gör ingenting, lära mina vedersakare invända; endast
liqviden erlägges, så gör det Staten detsamma, om det sker mer
eller mindre gerna. Jag ber om förlåtelse: — föräldrarnes belåtenhet
inverkar alltid i sin mån på barnens sinnesstämning och
tänkesätt.
Jag skall nu i korthet anföra några för min åsigt talande omdömen,
som d. 6 Maj 1848 på detta rum yttrades i detta ämne.
”De hittills utgående frivilliga afgifterne hafva varit högst obetydliga,
stundom blott för ljus och städning, samt lära, vid åtskilliga
läroverk, endast upgå till 1, 2 å 3 r:dr i terminen: — den
föreslagna afgiften, en af nutidens upfinningar, blifver för mången
tryckande, hvadan det torde blifva med motvilja man underkastar
sig denna nyhet”. Dess ord anfördes af min aktade vän, Hr Tersmeden,
Nils.
Vidare: ”Det vackraste karaktersdrag hos våra läroverk har
varit, att äfven den fattigaste kunnat erhålla undervisning; jag anser
alt någon skilnad icke hör finnas inom skolan emellan den
mer eller mindre bemedlade.” Talaren tilläde att, om än afgifter
funnits med fördel vara införde i ett af hufvudstadens elementarläroverk,
”det likväl syntes olämpligt, i detta som i manga andra
hänseenden, att för hela landet vidtaga en lagstiftning, lämpad efter
de förhållanden som kunna gälla för Stockholm.” Samme talare
förklarade likaledes sin öfvertygelse vara, att föräldrars benägenhet
att till barnens lärare erlägga enskilde tacksamhetsgärder
ej torde bortfalla äfven sedan de officiella afgifterne komma skolan
till godo, — så vida icke vid alla lärosäten finnas så nitiska tillsyningsman
som Ilr von Hartmansdorff och hans medbroder. Dessa
betraktelser framställdes af min högtärade ungdomsvän, Hr Gr.
Sparre, Erik.
Slutligen och med vitsordande deraf att dittills gängse frivilliga
afgifter icke plägat öfverskrida 2 å 3 r:dr i terminen, afstyrktes
den då föreslagna ”tvångsafgiften”, såsom orden folie, på anförda
goda skäl af min värderade frände Hr Gr. Lagerbjelke,
Gustaf.
Såsom af betänk, synes, är nu inom StatsUlsk. den åsigt gjord
gällande att, medelst Statens mellankomst, en lindring i berörde
afgifter kunde äga rum. Då jag i allmänhet ogerna ser ökade anslag,
dem man kunde anse icke oundgängliga, ifrågasättes, måste
jag dock i detta fall göra ett undantag, fastän man torde vilja påstå
att det möjligtvis ännu för det närvarande kunnat upskjutas;
156
Dea 26 April f. m.
ty det fägnar mig upriktigt att se en riktning till den åsigt jag
ofvan hyllat i afs. å undervisningsverkens begagnande, helst då den
derefter qvarstående påbjudne afgiften endast föga tyckes öfverstiga
hvad förr frivilligt gifvits; och då jag ej vågar förvänta mer än en
lindring, samt i det jag är öfvertygad att StatsUtsk. bäst kan bedöma
i hvad mån Statsverkets tillgångar medgifva den goda sakens
befrämjande, sä bör jag tacknämligt antaga hvad, som sålunda erbjudes,
och tillstyrker på denna grund vördsamt, alt R. o. Ad.
ville bifalla förevarande punkt; anhållandes jag lika vördsamt alt
II. ,Ex. lii- Frill. o. Landtm, täcktes framställa propos. derå.
Efter lipläsningen häraf tilläde Frih. Ederström:
Om jag icke irrar mig, har Hr Rosenblad måhända begått en
miss-sägning i slutet af sitt anförande. Han började med premisser,
dem jag ville begagna för min åsigt, att Ulsk:s betänk, i denna
punkt mätte bifallas: men den värde talaren slutade sitt tal med
begäran om återremiss. Vore det icke mera skäl alt den värde ledamoten
förenade sig med mig i anhållan om bifall ? Månne icke
sådan var från början hans mening?
Då en annan värd talare har låtit upläsa en inom Utsk. angifven
reservation, torde det tillåtas mig, alt få upläsa den motivering,
som tillhörer Utsk:s utlåt., och hvilka motiver, vid npläsning
till föredragning af i denna punkt, beklagligen helt och hållet
med tystnad förbigingos. De lyda sålunda: ”Onekligen är det
en vacker tanka, att Staten bör kostnadsfritt erbjuda undervisning
åt hvem, som söker bildningens frukter: det kan ej eller bestridas
att nu bestämda terminsafgift kan falla sig tryckande för
mången familje-fader, som kämpar med knappa tillgångar, ulan att
dock vara så medellös, att befrielse derifrån kan komma i fråga,
likasom denna befrielse gör vederbönde ephorer, inspectorer och
rectorer mycket bekymmer och svårligen kan aflöpa utan ojemnhet
och missnöje å någon sida. Till undanrödjande åtminstone i någon
mån af dessa olägenheter samt, såvidl sådant låter sig verk
ställas
utan en alltför stor upoffring f. n. å Statens sida, hvilken
för bestridande af devid sisth riksd. beviljade betydliga lönetillökningar
för lärarne vid elementar-läroverken påräknat såsom bidrag dertill
af inflytande skolafgift ett ej obetydligt belopp, som Utsk. anser
kunna uptagas till omkring 30,000 r:dr, har Utsk. ansett sig böra
i så måtto biträda motionärernes i ämnet gjorda framställningar,
att Utsk. funnit berörde skolafgift lämpligen kunna nedsättas från
5 till 3 r:dr, samt att ett anslag beviljas till godtgörande af en
del utgifter, sorn genom termins-afgiften hittills påräknats kunna fyllas,
Utsk. tillstyrker således etc.”
Hr von Hartmansdorff har frågat, hvilken visshet man kan
hafva, att den föreslagna summan af 12,000 r:dr kan för ändamålet
vara tillräcklig. Man måste väl i detta hänseende förlita sig
på SlatsUtsk:s omdöme. Detta Utsk. har nemi. så mycket att göra
med räkenskaper och kalkyler, och torde således vara i tillfälle att
grundligare än hvarje annan ledamot bedöma de olika behofven.
Möjligen kan ett högre belopp än det anslagna vara för framtiden
Den 20 A pr il f. m.
157
erforderligt, men mahanda saknas f. n. medel; hvarföre skulle jag
då påyrka ett högre belopp? Jag anhåller alltså om bifall lill denna
punkt.
llr von Troil: Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff
och följaktligen instämmer jag i den reservation, af Gr. Mörner,
sorn linnes Utsk:s betänk, bifogad. Man har här sagt, att Sverige
varit ett bland de länder, hvilka lemnat fri undervisning i skolorna.
Jag hemställer likväl, om så varit förhållandet, då man ihågkommer
de ganska betydliga afgifterne till lärarne, hvilka afgifter äfven
ilen fattige varit i viss mån underkastad, ehuru till ringare belopp
än den förmögna. Då likväl under sista riksdag läroverken genom
II. Sl:s frikostighet erhöllo högst betydliga statsanslag, mäste man
antaga, att dessa afgifter till lärarne numera uphört, och om än,
såsom en talare yttrat, sådana afgifter fortfara att erläggas af en
eller annan lärjunge äga dessa åtminstone icke någon förbindelse
dertill. En talare har yttrat, att hitintills äfven de fattigaste af
Svenska bönders söner kunnat bringa sig upp derhän, att hedra
fäderneslandet och öka dess ryktbarhet och medlet härtill har man
ansett ligga i den kostnadsfria undervisningen i Statens skolor.
Sådant måste förhållandet blifva äfven hädanefter, ty det lärer väl
icke vara obekant, att vederbör, skolstyrelser tillkommer att pröfva,
huruvida en anmäld lärjunges målsman är i tillfälle eller icke, att
för lärjungen erlägga den bestämda termins-afgiften, och min > åsigt
är, att om Utsk:s betänk, bifalles, så att termins-afgiften nedsättes
från 5 till 3 r:dr, sådant icke blir till förmån för den fattige, ty
det är lättare att befria honom från 5 än från 3 r:dr. Den nedsättning,
som blifvit ifrågasatt, belöper sig till 2 r:dr i terminen
eller 4 r:dr per år. Jag skulle likväl tro, att då man får genomgå
så fullständiga läroverk, som de vi inom Sverige äga: eller erhålla,
en afgift af 10 r:dr per år icke kan anses för mycket. Ytterligare
har man sagt, att reglerandet af terminafgiften skulle åstadkomma
en klass-skillnad emellan lärjungarne, hvilka komma deriigenom
att indelas i fattiga och rika, hvaraf åter högfärd och afund
skulle blifva följden. Jag har ingen anledn. att befara sådant, men
om en dylik klass-skillnad upstöde, skulle den väl i vida högre
mån föranledas af de olika tillgångar hvaröfver de kunna förfoga i
och för klädsel, uppehälle, nöje m. m.
Det hufvuclsakligaste skälet, hvarföre jag yrkar återremiss, är,
att vi ännu hafva åtskilliga utgiftsposter, hvaribland Hofrätternes
lönereglering, oafgjorda och då R. o. Ad. dessutom återremitterat
en mängd punkter på de föreg:de hufvudtitlarne och sannolikt kommer
att än vidare sä göra med en och annan af de återstående
punkterna, då bör man väl ej, om man önskar, att StatsUtsk. skall
fästa afseende på de olika fordringarne, förminska de tillgångar,
sorn för sådant ändamål behöfvas. Jag tror, att desse 12,000 r:dr,
som StatsUtsk. föreslagit såsom tillökning i anslagen för elementarläroverken,
skola, om beräkningen eljest är rigtig, på ett mera
tillfredsställande sätt kunna användas. Dessutom befarar jag, att
sammanräknade beloppet, hvarmed man vill minska termins-afgiften,
158
Den 26 April f. m.
kommer att öfverstiga de af Utsk. föreslagne 12,000 r:dr. Enär
jag icke deltagit i Utsk:s öfverläggningar om denna punkt, är
det mig obekant, på hvilka beräkningar Utsk. stödt sig, men enl.
hvad man sagt mig, har på sednare tider termins-afgiften utgått till
ett vida högre belopp än man föreställt sig, och den förlust, elementar-läroverken
skulle tillskyndas, om de mot nedsättningen af
termins-afgiften erhålla i ersättning 12,000 r:dr statsmedel, blir
sannolikt icke obetydlig. En sådan åtgärd skulle således troligen
lända läroverken till bestämd skada, och jag förenar mig derföre
1 begäran om återremiss af denna punkt.
Hr Bildt: Sedan Hr von Troil besvarat de liufvudsakligaste
af Frih. Cederströms anmärk:r skall jag yttra mig ganska kort. De
skäl, man framställt för bifall till Utsk:s utlåt., bestå förnämligast
deruti, att man derigenom anser sig förminska skillnaden emellan
fattige och rike lärjungar. Det är visserligen något vackert för
känslan, att man icke vill inkasta afundsamhetens frö i barnahjertat,
men jag hemställer till Eder Mine Hrr om, då vi gingo i skolan,
vi kände någon skillnad emellan den rike och fattige skolkamraten.
Jag tror, att i detta fall Fru Lenngrens yttrande har
sin fullkomliga tillämpning och sanning, ”att den, som slog den
bästa lyran var Konungen i leken,” och jag tror äfven att ingen
finnes, som kan säga att han den tiden fäste afseende derpå, att
den ene eller andre hade att i framtiden vänta sig mer eller mindre
penningar. Såsom Hr v. Troil nämnt kan visserligen den l ike
ynglingen äga inflytande på sina kamrater med rikedomens tillhjelp
d. v. s. om han har penningar i fickan, och åstadkomma
afund genom de kläder, han bär, men på detta välde äger väl den
omständigheten icke det ringaste inflytande, att ynglingens målsman
för honom erlagt termins-afgiften eller icke.
Den talare, som ifrigast yrkat bifall till Utsk:s förslag, har
upläst för Ståndet Utsk:s motiver, dem han funnit serdeles förträffliga,
men hade samme talare läst Ulsk:s motiver å sidan 22 i
Utsk:s betänk., skulle han hafva funnit, att Utsk. der uttryckt fullkomligt
motsatta åsigter emot de å sidan 21. På sistnämnde sida
har Utsk. såsom ersättning för termins-afgiftens förminskning med
2 r:dr föreslagit en summa af 12,000 r:dr, och således ansett
sig kunna beräkna termins-afgiftens belopp, men sidan 22
säger Utsk.: ”Men då denna fråga sammanhänger med de fullständiga
läroverkens i allmänhet behof af anslag för materielen,
om undervisningen, åtminstone i vissa kunskapsarter, skall kunna
erhålla tillräcklig utsträckning och åskådlighet, samt nödig väckelse
till vetenskapligt intresse gifvas, så och enär derjemte det vid sednaste
riksdag beviljade anslag för elementarläroverken och den vid
samma tillfälle beslutade termins-afgiften varit afsedde att bereda tillgång
äfven för detta ändamål, men ännu icke är utrönt hvarken
behofvets storlek eller termins-afgiftornes påräkneliga årliga
totalsumma, anser Utsk. sig förhindradt att tillstyrka bifall till motionärernes
förslag.” Då det var fråga om att bevilja ett anslag för
ett visst läroverks behof, då saknade Utsk. kännedom om termins
-
Den 26 April f. m.
159
afgiftens årliga belopp, men deremot ägde Utsk. denna kännedom,
dä frågan rörde nedsättning i samma afgift. Förträffligheten af motiver
utaf denna konseqvens, torde med skäl kunna betviflas. Jag
anser mig derjemte böra uplysa, att man inom Utsk. sökte vinna
kännedom om det belopp, hvartill termins-afgiften årligen upgått,
men den tjensteman inom Stats-kont., hvilken fått sig updraget,
att med uplysningar gå Utsk. tillhanda, förklarade, att beloppet
omöjligen kunde upgifvas förr än längre fram på äret, och delta
belopp är således, såsom Hr von Hartmansdorff ganska rigtigt förmodat,
af Utsk. taget pä måfå.
Det mindre välbetänkta uti den föreslagna åtgärden, eller att
R. St., förr än afgiftens årliga belopp blir kändt, borde göra förändringar
i hvad de vid sista riksdagen beslutat är väl obestridligt.
Ilr Rosenblad har likasom Frih. Cederström, yttrat sig serdeles lofordande
öfver de fordom existerande förhållanden, då fattige och
rike lärjungar kostnadsfritt lemnades undervisning i skolorna, och
Hr Rosenblad yttrade derjemte, att det icke kunde förnekas, att i
sednare lider missbruk inom skolorna inrotats; och att de facto nu
finnes en skillnad emellan de rike och fattige lärjungarne, hvarom
forntiden saknade kännedom. Jag känner icke, om Hr Rosenblad
härutinnan har rätt, men det vet jag, att författningar tryckas och
förvaras åt efterverlden, hvaremot det väl kan tagas för gifvet alt
forntidens lärare icke varit angelägne om, att på något sätt förvara
sin tids missbruk åt efterverlden. Dessa missbruk trifvas och frodas
bäst i skuggan och mörkret. Det har blifvit en modesak, att
berömma forntiden, och att klandra den närvar:de, men detta är
falskt, ty menskligheten går ouphörligt framåt, om än framåtskridandet
någon gång har en upp- och nedgående rigtning. Att missbruken
vunnit häfd och följaktligen varit gamla, synes deraf, att
många skolelärare icke velat ingå på den nya Staten, oaktadt den
förhöjda lönen, och att de för den förlorade frivilliga afgiften erhållit
en ersättning just af termins-afgiften hvilken till beloppet
varit större än den af Staten gifna förhöjningen. Detta är ett factum,
som icke kan förnekas. Säkert är äfven, att om vi än bebehållit
det gamla skolsystemet, hade äfven de frivilliga afgifterne
varit i behåll, hvilka mången gång öfverstigit den nu bestämda termins-afgiften.
Innan jag Slutar, anser jag mig böra uttrycka den
åsigt, att termins-afgiften snarare bör höjas än sänkas, ty det måste
väl vara vida lättare att bedöma om en person kan betala 20 eller
10 r:dr än 5 eller 3 r:dr. Ju större skillnaden i beloppet är, ju
lättare kan förmågan att betala bedömas, hvarjemte man genom en
sådan förhöjning just åstadkom hvad som man bör åsyfta, en lindring
för de fattige; ty så sluppe de vida lättare ån nu att betala.
Man insåg då lättare deras oförmåga dertill. Jag anhåller om återremiss
af denna punkt.
Hr Rosenblad: 1 anledn. af Frih. Cederströms yttrande får
jag nämna, att jag begärt återremiss af det skäl, att jag anser den
af Utsk. föreslagna nedsättningen till 3 r:dr äfven böra borttagas,
sä att undervisningen i skolorna blir fullkomligt fri. Naturligtvis
160
Den 20 April f. cn.
ser jag heldre att afgiften minskas, än att den bibehålies, men på
sätt jag redan nämnt önskar jag, att den må borttagas. Det är alldeles
orimligt, att, elmi n R. St. sedan år 1830 intill denne dag beviljat
Elementar-läroverken öfver 160,000 r:dr, man ändock vill
behålla termins-afgiften hvarförutan de der gamla extra afgifterne,
som icke äro tillåtne, dock torde vid sidan af de nya qvarstå. Jag
har icke längesedan än 14 dagar på mitt eget skrifbord sett en
påsköresbok från en skola inom hufvudstaden, hvari hvarje församlingens
ledamot ägde inskrifva en frivillig gåfva, ehuru sådane påsköringsböcker
icke äro tillåtne. Dä nu likväl sådane skickats till
mig, som icke har någon son, är det sä mycket sannolikare, att
de gossar, som begagna skolorna, icke slippa de frivilliga afgifterne
och sålunda ser man, att oaktadt de högst betydliga anslag
R. St. beviljat och den lagliga termins-afgiften man ändock icke är
nöjd utan likt och olikt vill skaffa sig mer.
Hr Bråkenhjelm: Jag instämmer till alla delar i den af
Frih. Cederström yttrade åsigt, och jag hembär honom min tacksamhet,
för det han så klart och tydligt uttryckt de känslor, hvilka
genomströmma mig, då jag nu genom förevar:de ämne påminnes
om min skoltid. Det är praktiskt sannt och rigtigt uttryckt, hvad
denne talare sagt, och jag skulle ganska gerna votera för borttagandet
af alla afgifter af lärjungarna till skolan. Man har kallat
det missbruk, att föräldrar, hvilka till en aflägsen provinsstad afsända
en 9 eller 10-årig son, medskicka ett par r:dr eller en tjäder
o. s. v. till läraren uti den klass af skolan, i hvilken gossen
intages. Då detta lemnäs såsom tacksamhetsbevis emot läraren för
den vård, han lemnar gossen, kan det väl kallas missbruk? Ar det
icke, hvad vi fäder dagligen underkasta oss för våra barns bästa?
Har man ens någon rättighet att klandra det? Tron J väl Mine
Hrr att detta kommer att nphöra, om än R. St. ålägga föräldrar
serskilda afgifter till skolan, så bedragen J Eder. Jag vill medgifva,
att, sedan Staten beviljat ett anslag af 90,000 r:dr till elementar-läroverken,
och ålagt lärjungarne termins-penningar, desse
frivilliga gåfvor torde blifva mera sällsynte i början: men ett par
decennier härefter hafva vi dem åter: derom är jag fullkomligt öfvertygad,
och ingen af Eder, Mine Hrr! kan jäfva den tanken,
att så sker, ty J kännen, att det är fåfängt att lagstifta emot menniskonaluren.
Hvad nu det ifrågavar:de anslaget beträffar, så uplyser den K.
proposm till sednaste Ständer att beräkningen är rigtig. Ständerna
beräknade, att 30,000 r:dr genom lärjungarnes afgifter skulle komma
att ingå såsom bidrag lill skolornas ari. underhåll, och fastställde
dessa afgifter till 5 r:dr för hvarje lärjunge. Då nu Utsk.
nedsätter denna afgift med eller från 5 till 3 r:dr; ersätter också
Utsk. den derigenom upkommande bristen med l af 30,000 r:dr,
eller med 12,000 r:dr. Man har sagt att den fattige är befriad
från afgifter, men man har glömt, att ingen vill anses fattig. Hvem
är den egentlige fattige? Icke endast torparesonen, utan medelklassens
-
Den 20 April f. m.
161
klassens, embetsmäns, ståndspersoners och mindre bemedlade presters
barn. Af egen erfarenhet vet jag, att för desse faller det
sig mången gång ganska svårt att lösa sina barn hem ur skolan vid
terminens slut, och stundom är för honom detta svårare än för
torparen, hvars son tager renseln pä ryggen och vandrar hem till
sina föräldrar. Man har vidare åberopat förhållandet inom hufvudstadens
skolor, men detta exempel är här icke tillämpligt. Stockholms
skolor äro icke ordnade efter nya melhoden och de frivilliga
gäfvorna fortgå der. Dessa afgifter npgå lill 50 å (50 r;dr och för
mången fader är en sådan afgift ganska kännbar. I denna afgift
ingår likväl arfvodet för enskild undervisning. Inom Clara och
Maria skolor lemnäs denna undervisning på mellantiderna och i
skolorna. Dessa skolor hafva icke erhållit något bidrag af dessa
90,000 r:dr, utan skolorna underhållas af Stockholms Stad. Jag
önskar uphörande af alla termins-afgifter, men då sådant vore en
allt för hastig öfvergång från den ena ytterligheten till den andra,
förenar jag mig med nöje uti de af Frih. Cederström yttrade åsigler
och anhåller alltså om bifall till betänk.
Frih. Cederström: Hjertligt tacksam för det understöd mina
åsigter vunnit, har jag genom Hr Rosenblads anförande erfarit skälet,
hvarföre han icke velat sig med mig förena. Han har nemi.
i sina påståenden gått längre än jag. Någon skillnad i fråga om
principen finnes icke emellan oss. Det synes mig likväl, att vi
med tacksamhet böra emottaga, hvad vi kunna få, och för det närvande
icke yrka något derutöfver. Jag öfvergår nu till besvarande
af de emot mitt anförande gjorde anmärkn:r.
Hr Bildt har sagt, att de af Utsk. föreslagne 12,000 r:dr,
blifvit af Utsk. antagne ”på höft”. Det är visserligen naturligt,
att den värde talaren, som emot Utsk:s beslut reserverat sig, kan
tilltro sig att äga skäl påbörda Utsk. en sådan förseelse; men det är
deraf ingen gifven följd, att Utsk. dertill gjort sig skyldigt. Den
värde talaren har vidare såsom stöd för sin åsigt åberopat, hvad
Utsk. yttrat i nästföljande punkt; men jag tror lika val icke, att
man kan påstå, att StatsUtsk:s nu föredragne, af en betydlig vidd
och så mångfaldiga ämnen omfattande betänk, blifvit sä fullkomligen
konseqvent till alla delar utarbetadt, att man bör mycket
fästa sig vid en eller annan deri förekommande liten motsägelse.
I alla fall, då den 20:de punkten förekommer till pröfning, skulle
jag nog, ifall det vore fråga om ett tillstyrkt anslag, hvarom följaktligen
underd. skrifvelse komme alt afgå, icke underlåta att, i
händelse motiverne deri icke stå i öfverensstämmelse med tillstyrkandet
i denna, hos II. Ståndet anhålla att få fästa upmärksamheten
på nödvändigheten, att ur motiverne utesluta en fras, hvilken
icke syntes böra gillas. Men som 20:de punkten innefattar ett afstyrkande,
som jag hoppas Ståndet lärer godkänna, så torde några
anmärkmr vid dess ordalydelse ej behöfva uptaga vår tid. Nu
tillåter jag mig blott erinra vid samma punkt, att fastän den af
Hr Bildt omnämnde fras der finnes, bevisar i mina ögon detta in6
II. 11
162
Den 26 April f. m.
tet emot livad som är sagdt i den 19:de. Äfven har Ilr Bildt yttrat,
att det vore mycket bättre, om afgiften förhöjdes lill 20 r:dr,
emedan det då vore lättare att befria en fattig lärjunge från denna
afgift, än om den är bestämd till 5 eller 3 r:dr. Häraf visar det
sig, att talaren, med ordet fatlige, endast afsett utfattige lärjungar.
Det förefinnes likväl en väsendtlig skillnad emellan dem,
som äro alldeles utblottade, och dem, hvilka hafva en knapp bergning.
För desse sistnämnde, som utgöra ett rätt stört antal, måste
det vara ytterst förödmjukande, att hos vederbör, skolstyrelse anmäla
sig såsom utfattige, och sannolikt göra de det icke eller.
Emedlertid visar sig häraf, hvartill man vill drifva saken. Troligt
är således, att, när Hr Bildt anser afgiftens förhöjning till 20 r:dr,
träffa det önskvärdaste beloppet, den värde ledamoten framdeles vid
mera gynnande tillfälle, om han det kan, genomdrifver sin mening;
likaså tryggt som jag för min ringa del kan försäkra, att jag ej
tänker lenina obegagnadt något tillfälle, derest sådant sig yppar,
till hela den, i min tanke, oljenliga terminsafgiftens afskaffande.
Ty som här är en allvarsam principfråga, kan man å ingendera
sidan påräkna någon eftergifvenhet, utan man må vara förvissad
derom, att de motsatta sidorna komma att efter förmåga göra sina
åsigter gällande. Den, som befarar afgiftens ökande, må derföre
vara på sin vakt, och besinna huruvida de fleste föräldrars tillgångar
medgifva dessa dryga afgifter.
Likaledes har Ilr Bildt sagt, att den gällande författningen
om läroverkens organisation så nyligen utkommit, att det af detta
skäl icke vore rådligt, att uti densamma nu redan göra några förändringar.
Denna författning är det mycket omtalade K. circuläret
af d. 6 Juli 1849. Äfven jag räknar mig till dem, de der icke
äska ett idkeligt ombyte i lagstiftningen; men i frågan om läroverkens
ändamålsenliga ordnande äro åsigterna så delade, föreskrifterne
så elastiska, så mångfaldigt skiljaktige å olika orter, lärarnes
omdömen så betänksamma, allmänhetens föreställningssätt så vacklande,
att hela denna fråga med skäl kan f. n. liknas vid ett brusande
haf, hvars vågor häfvas af vinden hit och dit utan rast eller
ro. Härmed har jag naturligtvis ingalunda velat antyda någon klagan
deröfver att ur denna irrgång af meningar, denna förbistring
af förslag lill reformer, en tillfredsställande utgång befunnits såsvår
att träffa, försvårad ännu mer, ifall, — hvad jag ej tillåter mig
påstå, om ock andra förmena så, — den högtbetrodda embetsman,
sorn haft sig det kall tilldeladt, att inför Konungen söka reda denna
härfva, och ordna denna invecklade fråga, måhända icke synes
hafva ägt den afundsvärda och sällsynta förmåga, att, lik en annan
Prometheus, låna af himmelsk eld någon lifgifvande gnista, som
kunnat sprida ljus i det rådande mörkret. Jag kan, under de existerande
förhållanderne, icke ens önska att i detta K. circulär blifvit
uttalade mera bestämda åsigter, med undvikande af detta sväfvande,
obestämda och mångtydiga, som utgör karakteren på detsamma.
Ty just denna omständighet har emedlertid förorsakat, att
ett och annat läroverk kunnat bibehålla det egentligen värderika af
dess organisation, likväl med några små förändringar, för upfyl
-
Den 26 April f. m.
163
lande af en utvertes hörsamhetspligt, om jag så får säga, nödtorfteligen
vidtagne; och på detta sätt hafva åtminstone några spillror
af Sveriges fordna vördnadsbjudande läroverk kunnat bibehållas. I
allt annat är en fullkomlig ovisshet rådande. Det ena läroverket
är ordnadt så, och det andra så. Detta är faktiskt och kan således
icke bestridas. Det chaos, som börjat råda i tänkesätten, det
mörker, som ur vissa hufvuden ntspridt sig bland en efter nyheten
fikande allmänhet, existerade ju allaredan in potentia; det beliöfdes
blott ett ord, för att låta det, a c lu, inför alla framträda; och
della ord påkallades af dem, hvilkas röst ägde anspråk att blifva
hörd. Huruvida icke mera förtroende bordt tillmätas andra röster,
som jemväl läto höra sig med icke mindre allvar, fastän med mindre
sorl, derom bör jag icke nu ingå i något bedömande. Emedlertid
och i ett sådant sakeus skick, finner jag ingalunda någon
betänklighet vid att recomraendera en förändring, som uti en eller
annan punkt af ofvannämnda K. Circulär kan lämpligen göras; och
då Statslltsk. tillstyrkt denna förändring, anser jag mig desto heldre
äfven böra desamma understödja.
Mig har dessutom blifvit sagdt, att det hedervärda BondeSt.,
som jag upriktigt värderar, så högt älskar, åt detta ärende egnat
ett stort intresse; och, för att förvissa mig härom, har jag ännu i
dag talat med flere ledamöter af detta Stånd, hvilka för mig upgifvit,
att de vore sinnade, att bevilja ifrågavar. anslag, nästan framför
hvilket annat som helst. Huru PresteSt. tänker, har jag mig
i denna fråga väl icke bekant; men jag inser ej hvarföre det högv.
Ståndet skulle återremittera densamma. Sker det likväl, och sker
det också hos oss, så är det i alla fall icke troligt, att, man kan
undvika härom anlita förstärkt Statslltsk., hvarest BondeSt:s ledamöter
komma alt hålla ganska väl tillsammans och måhända kunna
de få någon af R. o. Ad:s ledamöter på deras sida. BorgareSt.
åter kan icke gerna hafva något skäl, att motsätta sig bifall lill
denna punkt. Jag frågar: Hvad tron J väl, Mine Hrr! att man
då vinner med en återremiss? Intet annat än onödigt skrifveri, och
att, vare sig genom tre Stånds beslut eller genom votering i förstärkt
Statslltsk., de af Utsk. föreslagne 12,000 r:dr likafullt komma
att bifallas, såsom de äfven böra. De må sedan räcka så långt
de kunna. Jag skulle emedlertid anse mig handla orätt, om jag
nu, då frågan är bland mina högtärade Ståndsbröder under öfverläggning,
icke skulle göra allt, för att hos R. o. Ad. afvärja ett
afslag å hvad, som så nära har gemenskap med ett af Sveriges
dyrbaraste intressen i det upväxande folkets bildning.
O n
Hr von Hartmansdorff: Ånyo beder jag Ståndet erinra sig
att, enl. nu gällande författning, fattige lärjungar äro ifrån afgiften
befriade. De kunna icke åläggas någon betalning med mindre författningen
öfverträdes. När sä är, förfalla de skäl, som mine vedersakare
anfört. Do hafva således i de fattiges namn talat för de
förmögnares befrielse från skolafgiftcr. Hvarthän skall sådant leda?
Jo! på sätt amira talare redan omnämnt, derhän, att man förspiller
11*
164
Den 20 April f. m.
befintliga tillgängar för andra behof, som äro verkliga, utan alt
kunna af användbara medel fyllas. Mine värde motståndare
säga det vara tungt och förödmjukande för den fattige, att nödgas,
genom befrielses begäran, erkänna sin fattigdom. Manne
icke, i händelse man förklarar alla för fattige, det blifver lika om
ej mera tungt för den rike att anses fattig? Det plägar han icke
tycka om. Man säger: att afgiften är tryckande, men jag påstår,
att cle fordna frivilliga gåfvorna eller den frihet, som i detta hänseende
ägt rum, varit det vida mera. I den skola inom hufvud
staden,
vid hvilken jag är en af Styresmännen, har handt, att, då
föräldrar icke fått sina barn för brist på plats intagne och vi hänvisat
dem till öfriga skolor i staden, har svaret gemenligen blifvit:
vi äro fattiga och i de andra skolorna är det så dyrt att insätta
barnen, jemförelsevis med hvad det kostar i denna skola. Likväl
har afgiften i Nya Elementarskolan varit 10 r:dr b:co i terminen.
Hvarföre är barnaundervisningen dyrare i de andra skolorna? Jo
just genom de der brukliga frivilliga gåfvorna, hvarom Hr Bråkenhjelm
nyss talat. Detta hans yttrande afsåg förhållandet i Stockholm.
Men då han talat om frihetens allmänna fördelar, så kan
jag för honom omtala ett Gymnasium i landsorten, hvilket han nogsamt
känner och hvarest Rektorn så updrifvit sina inkomster genom
de frivilliga gåfvorna, att han icke kunde förmås till att taga
afsked, ehuru han genom sin höga ålder bordt uphöra med tjenstens
bestridande. Man säger, att icke blott allmogens barn utan
äfven andra äro i behof af befrielse från den fastställde afgiften,
hvaribland man serskildt omnämnt embetsmäns barn, och frågat,
huru desse skulle kunna befrias. Jag kan emedlertid uplysa, att
i Nya Elementarskolan hafva äfven embetsmäns barn blifvit
från all afgift befriade, när skolstyrelsen känt föräldrarnes fattigdom.
Hvilken skolstyrelse skulle annorledes handla. Förutsätter
man, att ingen fullgör, hvad honom enl. lag och samvete åligger,
så kan man saklöst uphöra med allt lagstiftande. Man säger,
det vara fåfängt påbjuda sportlernes afskaffande, emedan de det
oaktadt emottagas, så att föräldrar få betala icke blott de nya afgifterne
utan äfven de gamla sportlerne. Skulle detta vara förhållandet,
så frågar jag, hvarföre har då Staten afskaffat sportlerne
inom någon styrelsegren? Hvarföre äro lie afskaffade inom Konungens
Kansli? Kan man väl föreställa sig, att vederbör, numera
få betala icke allenast den nya chartan å utgående handlingar
utan dessutom de gamla sportlerne till dervar:ne tjenstemän? Om
sådane skäl skola gälla, ser jag ingen möjlighet, till gamla missbruks
afskaffande. Jag går så långt, att jag påstår, att om sportlerna
bibehållas inom skolan, blir det en anledn. till deras bibehållande
i embetsverken. Om ynglingen, som upfostras till tjensteman,
redan från första stund, han i skolan trädt i beröring med
en offentlig myndighet, lärt att bana sig väg med sedlar, som i
tysthet hållas i hand, så torde han bibehålla i Statens tjenst den
vana han förvärfvat i skolan. Det tillhör upfostraren, eller rättare
dem, som hafva närmaste tillsynen öfver skolorna, att afskaffa dessa
sportler.
Den 26 April f. m.
165
En af mina motståndare har fägnat sig åt den olydnad, en
del skollärare tillåtit sig derigenom, att de tvertemot Konungens påbud
bibehållit skolornas gamla inrättning. Sådan blir laglydnaden, om
de frivilliga gåfvorna inom skolan bibehållas, oaktadt de enligt föreskrift
icke må ega rum. En talare har sökt visa oriktigheten deraf,
att beröfva Staten en tillgång af 12,000 r:dr, som kunnat besparas
för andra behof, om den bestämda skolafgiflen 5 r:dr b:co bibeliölles
vid detta belopp. Jag påstår, att man härmed åstadkommer ännu
en annan skada, hvilken läroverken få vidkännas. Hvad blir väl
följden af det onödigtvis ökade anslaget till läroverken? Jo! att när
läroverken en annan gång behöfva anslag för sådana ändamål, som
en stigande odling kräfver, men hvartill medel nu icke kunnat beviljas
såsom för undervisning i naturkunnigheten, så svarar man:
vid 1847—48 årens riksdag fingo läroverken 90,000 r:dr; vid 1850
•—51 årens 12,000 r:dr. Nu komma de åter igen med nya anspråk.
Vi vilja ej gifva dem mera, och de erhålla intet; emedan
man förut onödigtvis borttagit de tillgångar läroverken hade utan att
tillita Statskassan. Här har omtalats, att i Stockholm de frivilliga
afgifterne i skolorna tillkommit derigenom, att, serskild undervisning
lemnats lärjungarne utöfver den, Skolordningen föreskrifver. En sådan
undervisning borde vara förbjuden, emedan den lärotid Skolordningen
föreskrifver, mäste anses vara afpassad efter lärjungarnes
arbetsförmåga. Att anstränga dem derutöfver, är alt inkräkta påden
lid, som bör lemnäs ledig till deras vederqvickelse och kroppens
stärkande. Men då såsom i Stockholm sker, lärarne begagna
skolan för att meddela serskild undervisning på de timmar, Skolordningen
lemnar lärjungen ledig, så nödgas han arbeta för mycket.
Delta kan icke vara nyttigt hvarken för honom sjelf eller för samhället,
som derigenom får en för tidigt utbildad och i sin barndom
öfver-anslrängd raan, den der alltså är svag både till kropp och själ.
Jag förnyar min begäran om återremiss.
Hr Bildt: Jag har begärt ordet endast för att bemöta, några
af Frih. Cederströms anmärkntr. I anledn. af mitt yttrande, att Dtsk.
tillstyrkt de 12,000 r:dr endast på höft, till stöd för hvilken åsigt
jag åberopat den motsägelse, som förefinnes uti Utsk:s motiver å sidorna
21 och 22 uti betänk., äfvensom en Stats-kont:s i SlatsUtsk.
tjenstgörande embetsmans yttrande, har Frilen sagt, att det vore
endast en fras, som ingenting betydde. Härtill får jag genmäla, att
inom StatsUtsk. denna fråga blef behandlad sålunda, att först voterades
om bifall eller afslag i hufvudsaken och att majoriteten derefter
inpassade motiverna lill det beslut, den åstadkommit. När. så
var förhållandet uti förevar, punkt, är det icke underligt, att Frih.
Cederström gillar de föreslagna motiverne, som öfverensstämma med
hans åsigter, men att de derföre äro förträffliga är ej bevist ej heller att
motståndarne till hans åsigter endast bygga på fraser. —- Dessutom
vill jag fästa upmärksamhelen på, ett förhållande, som ytterligare
torde visa all hvad Utsk. i denna punkt yttrat, är mera en fras, än
hvad som finnas å sid. 22. Utgifts-afd:n hade nemi. fattat ett helt
annat beslut, än det Ståndet nu har under öfverläggning. På de
166
Den 26 April f. m.
skäl, Gr Mörner i sin reservation nplagit, liade afdckn tillstyrkt bibehållandet
af termins-afgiften till 5 r:dr och följaktligen underkänt
motionärernes förslag på skäl i full öfverensstämmelse med hvad Utsk.
yttrat å sid. 22; men då, som nyss nämndes, genom votering i Utsk.
fattades det beslut, betänk, innehåller, mäste majoriteten skaffa sig
nya motiver, men att de som förut funnos ej blefvo underkända
synes just deraf att majoriteten bibehöll den å sid. 22. I öfrigt
synes det väl hvar och en tydligt, att, då ännu icke 2:ne år förlupit,
sedan den K. Författningen ronde skolverkens organisation utkom,
det icke är möjligt, att bestämma det belopp, hvartill terminsafgiften
under dessa är upgått. Att vilja säga att summan är riktig
derföre, att 12:30 = 2:5 torde ej bevisa att de 30,000 ndr äro
rätt beräknade. Då emellertid den värde talaren icke vederlagt de
skäl, hans moståndare förebragt, torde ingenting behöfvas att i hufvudsaken
vidare tillägga; och skulle det pä del högsta förvåna mig,
om den lilla episod ur riksdagstakliken, Frih. Cederström här framhållit,
skulle på något sätt kunna inverka på 11. o. A:ds beslut i
denna fråga.
Hr Bråkenhjelm: Hr von Hartmansdorff har behagat, att på
min fordne lärares döda mull debitera honom för något, från hvilket
jag måste frikänna honom. Denne lärare var icke, såsom Hr von
Hartmansdorff upgifvit, lektor vid gymnasium, utan endast rektor
vid skolan i Wexiö; och som samme person torde af en och annan
af R. o. Ad:s ledamöter hafva varit känd, anser jag mig här böra
bevittna, att denna rektor var sådan, att, om han nu lefvat och vore
qvar såsom rektor vid Wexiö skola, skulle jag i denna dag till honom
afsända min son, för att af honom undervisas. Det är alldeles
icke underligt, om denne man blef ihågkommen af sina lärjungars
föräldrar, ty ännu i denna stund är han omtalad såsom ett mönster
för alla rektorer. Jag anser mig alldeles icke vederlagd utaf allt
hvad här blifvit anfördt emot termins-afgiftens borttagande, utan yr
kar
bifall till Utsk:s förslag. Hvad serskildt beträffar skolorna i Stockholm,
så är det mig ingalunda obekant, hurusom en häftig och
mindre väl förd strid upkommit emellan den gamla och nya skolmethodens
förfäktare här i hufvudstaden. Vi få väl se hvad framtitiden
i detta afseende har att uplysa, då partierna å ömse sidor blifvit
ense. I denna strid har jag aldrig deltagit, men jag erkänner,
att jag med fägnad ser, alt 2 skolor i riket bibehållas efter den
gamla inrättningen, nemi. Clara och Maria skolor här i Stockholm.
Erfarenheten kommer att visa, huruvida föräldrar i längden blifva
bäst belåtne antingen med den nya eller den gamla skolan. Hade
nu äfven dessa skolor blifvit förändrade, hade icke heller någon jemförelse
kunnat ega rum, och det är just detta, som utgör min fägnad,
öian har här sagt, alt dessa 2:ne skolors bibehållande efter, den
gamla methoden härflutit af olydnad mot Kongl, befallningar. Äfven
detta är ett misstag, ty dessa skolors styrelser hafva hos K. M. i
underd.het anmält, att dc icke ega medel för skolornas organisation
och derföre hafva de fortsatt sin fordna verksamhet. Dessa skolor
hafva icke undfått en skilling af det anslag, som blifvit de öfrige
Den 26 April f. m.
167
skolorna beviljadl. Jag törnyar min anliällan om bifall lill Ulsk:s
betänk.
Ilr Silfverstolpe: På grund af de skäl, sorn blifvit anförda
ej mindre i Gr. Mörners reservation, än äfven bär på Riddarhuset
af Hrr von Hartmansdorff och Bildt, anhåller jag om återremiss af
denna punkt, och att skolafgiften må blifva sådan den nu är. Såsom
eli ytterligare skäl för detta mitt yrkande vill jag nämna, att
en dylik afgift nu äfven finnes vid folkskorna. Jag har sett många
reglementen för dessa folkskolor på landet, der för hvarje barn, som
begagnar skolan, blifvit bestämdt en afgift af t. o. m. 12 ä 16 sk.
b:co i veckan, frän hvilken afgift likväl de fattige naturligtvis äro
fritagne. När en sådan tillämpning sker frivilligt inom församlingarne,
och när den sker vid skolor, hvari endast den lägre undervisningen
meddelas, och der man i allmänhet såsom regel antagit,
att undervisningen bör vara mera kostnadsfri; så anser jag på intet
sätt obilligt, att den för elementarläroverkens begagnande bestämda
afgift fortfarande bibehålles. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Frih. Cederström: Huru beklagligt har icke striden emellan
gamla och nya skolan i allmänhet blifvit förd, nemi. förnämligast å
den sednares sida, det röjer sig i snart sagdt alla hänseenden. I
stället för att närma sig hvarandra med sagtmod och1 fördragsamhet,
och långt ifrån att vilja iakttaga någon varsamhet vid den öfvergång,
de från ett system till ett annat ansågo nödig, hafva de moderna
skolidéernes förfäktare förfarit på det, i min tanke mindre berömvärda
sätt, att ouphörligen söka uttränga och förjaga sina föregångare,
anliängarne af den äldre skolmethoden. Denna strid är
redan långvarig, men först vid begge sednaste riksdagarne fingo de
nya skolans män vinden i sina segel, isynnerhet var deras framgång
vid sednaste riksmöte högst märkbar. Den gamla skolans mest allvarligare
försvarare gingo då så långt i moderation, att de föreslogo,
proprio motu, att den nya, i hufvudstaden använda methoden finge
tillämpas på en eller annan skola i landsorten, på det att man dymedelst
måtte få se, huruvida den af antagonisterne åberopade skolans
i Stockholm method månde i lämpligheten vara fullt lämplig för
landsorten. Men detta var icke nog: alla skolor skulle omskapas
efter nya systemet. Striden är nu aftynad f. n.; den nya methoden
har vunnit en slags seger. Huruvida densamma begagnas med
vislig måtta, lemnar jag derhän. Den illiberalitet, som alltjemnt utmärkt
den nya skolans förfäktare, fortfar ännu, efter hvad jag kan
förmärka. Man går härutinnan så långt, att man, enligt hvad nyss
hördes, på detta rum med benämningen ”olydnad emot Konungens
befallningar” velat stämpla det förhållande, att, i anledn. af det sväfvande
i föreskrifterne, som finnes i K. Cirkuläret d. Juli 1849, åtskilige
läroverk bibehållit så mycket godt och nyttigt de kunnat, af
den gamla methoden. Förstjenstfulle lärare, som af erfarenhet känna
skolans behof, kunna väl ej annat än önska bevara läroverken vid
det goda, de af ålder egt; att inom gränserne af det K. Cirkuläret
söka åvägabringa sådant, se der hvad som nu kommer under en
förhatlig rubrik af ”olydnad” 1 — Förljenar icke delta uttryckssätt alt
168
Den 26 April f. ra.
anses högst illiberalt? Men lemnom denna bedröfligt fråga, som aflägsnar
oss från den sak, som i betänk, är föremål för vär pröfning;
och, då jag ser Hr von Hartmansdorff nu anmäla sig, förmodligen
för att behålla sista ordet, vill jag för denna gång icke bestrida
honom del. Men dä Hr Jlildt tyckes vilja vidhålla sin upgift, all
Utsk:s förslag blifvit upgjordt ”på höft”, så måste jag förklara, att
för en så öfvad mathematikus och arithmelikus, som den värde ledamoten
är, synes det ej böra vara svårt att finna riktigheten af den
upställning, att 2 förhåller sig till 5, som 12,000 lill 30,000. — Oell
dä Utsk. alltså iakttagit proporlionslärans föreskrifter i detta afseende,
återstår i mina ögon blott alt utfinna skälet hvarföre Utsk. icke tagit
steget fullt ut och aflyst hela afgiften. Men detta skäl torde helt
säkert vara att anträffa i det uti sådant fall ökade behofvet af Stats
anslag;
man kan hafva råd att f. n. anslå 12,000 r:dr, men har
icke derföre råd att deråt jemväl egna de 18,000 ndr, som erfordrades
för att fylla jemna 30-talet. — Att ytterligare utveckla våra
skäl för eller emot saken, vore måhända öfverflödigt; ärendet är
allaredan utförligt afhandladt; enhvar, som nitälskar för hvad han
anser vara det bästa har fått tillfälle förfäkta sin mening och försöka
göra den efter förmåga gällande; R. o. Ad. lärer väl i alla fall
afgöra frågan efter eget godtfinnande. Flere skäl än dem jag redan
anfört skulle visst kunna, men behöfva icke upgifvas, och jag
vill således icke dermed förlänga diskussionen. Och skulle Ståndet,
emot min förhoppning om bifall, återremittera denna punkt, lärer
väl Statslltsk. vara nog sadelfast att vidhålla sitt en gång på goda
grunden fattade beslut, isynnerhet som dess åsigter härstädes blifvit
på ett så lyckligt och grundligt salt, kraftigt underslödde af en aktad
lärare samt en annan ej mindre kunskapsrik ledamot: Hrr Bråkenhjelm
och Rosenblad.
Hr Gripenstedt: Otvifvelaktig! år den grundsats ganska vacker,
som af flere talare här blifvit framhållen, nemi., att Staten bör
meddela fri undervisning, och man har ytterligare sökt gifva vigt åt
denna grundsats genom att påminna om de fördelaktiga och ärofulla
resultater, som den fria undervisningen i vårt Iand skulle hafva
åstadkommit.
Det må likväl tillåtas mig att mot sjelfva principens riktighet
hysa några betänkligheter.
Jag tror nemi. att det i allmänhet ej skadar, utan tvertom är
ganska nyttigt, att hvar och en sjelf (åtminstone i någon viss ringa
mån) bidrager till de nyttiga inrättningar hvaraf man begagnar sig.
Den fördel man åtnjuter får derigenom högre värde och betydelse,
och det torde ej vara utan all vigt, alt obemedlade föräldrar, dä de
tillhålla och förmana sina barn att med nit och flit begagna skolan,
äfven kunna lägga dem på hjertat att det är genom arbete och försakelse,
som föräldrarne sjelfva måste bidraga till barnens undervisning.
Man hör dessutom ofta den satsen framställas, att Statens betydliga
upoffringar för den högre bildningen, äfvensom för Elementarundervisningen,
äro en beskattning, till största delen lagd på den
Den 26 April f. ra.
169
stora fattigare delen af befolkningen (som jemförelsevis endast till
ringa del begagnar dessa anstalter, men sjelf måste bekosta sin undervisning
i folkskolan) till fördel för de förmögnare samhällsklasserna,
hvilka deraf anses draga den egentliga nyttan. Det är långt
ifrån mig, att gilla detta resonement, ty jag vet allt för väl huru
långt verkningarna af odling och uplysningen sträcka sig, och att
således samhällets upoffringar för dessa ändamål åtminstone medelbart
komma alla dess medlemmar tillgodo, men till någon viss grad,
eller s. t. v., som vinsten är mera direkt för några, än för andra,
tror jag icke att påståendet kan förnekas. Jag anser det derföre
fullkomligt rationell, att de, som direkt benyttja fördelen, också något
sjelfva bidraga lill kostnaderna, och finner det för min del hvarken
nödigt eller välbetänkt, att nu förminska den redan ganska måttliga
lermins-afgiften och i stället öka Statsanslaget. Dessutom förhåller
det sig icke exakt, såsom här blifvit upgifvet, nemi. alt en fullkomlig
lärofrihet exsisterat. Detta har redan förut blifvit visadt och utveckladt,
hvarföre jag förbigår denna omständighet, likasom jag icke
heller behöfver vidare fästa mig vid motsidans förnämsta argument,
eller nyttan af att den fattiga ej utestänges från undervisningen,
enär detsamma alldeles förfaller vid sidan af den nya skolordningens,
uttryckliga föreskrifter, att de fattige äro från all afgift frie. Hvad
äter angår en annan talares anmärkn. ronde riktigheten af ersättnings-summans
belopp, eller att då K. M. i Dess propos. vid förra
riksdagen beräknat sammanlagda beloppet af hela terminsafgiften till
60.000 r:dr, efter 10 r:dr för hvarje lärjunge, men alt då denna
afgift nedsattes till hälften, så utgör detta 30,000 r:dr och -J deraf
12.000 r:dr, så är visserligen allt detta aritmetiskt rätt, men man
måste likväl komma ihåg, att sjelfva utgångspunkten för denna beräkning
eller de 60,000 r:dr endast var en kalkulation, och att afgiftens
verkliga belopp beror på lärjungarnes antal, och på huru
mycket som afkastas, hvilket icke på förhand är kändt. Enl. hvad
jag tror mig veta har likväl denna afgift, om den än för närvar, ungefär
motsvarar det beräknade beloppet, likväl en tendens alt framdeles
öfverstiga detsamma. Om således | af den nuvar. afgiften borttagas
och ersättas med de af Utsk. föreslagna 12,000 r:dr, upstår
derigenom, ehuru kalkylen är riktig, likväl i verkligheten en förlust
för läroverken.
Skolorna hafva emellertid, genom det ökade tilloppet af lärjungar
(som tyckes vittna fördelaktigt om deras nya verksamhet) och
deraf föranledda större antal dublikanter samt andra omkostnader,
mycket väl behof af de inkomster som förefinnas; men den föreslagna
åtgärden skulle förmodligen verka en minskning deruti, och
detta är för mig ett nytt skäl att afråda densamma, hvarföre jag nu
förenar mig med dem, som yrkat återremiss af denna punkt.
Ilr von Hartmansdorff: Jag skall endast yttra få ord, för
alt genmäla den tillvitelse för illiberalitet, hvilken Frih. Cederström
mot mig riktat. Utan att nämna mig, har han likväl tydligt nog
låtit förstå, pä hvilken han pekat. Jag får då förklara, att, på sätt
många veta, hvilka haft och hafva med saken att göra, jag aldrig
170
Den 26 April f. m.
önskat något påbud, alt den nya Elementarskolans method skulle i
rikets Elementarläroverk införas. Jag har ansett sådant mycket farligt
för methoden, ty en hvar, som känner läroverken, vet äfven,
att hvarje methods framgång beror på lärarne. Ato de vrånge mot
densamme, då misslyckas den, och följderna af deras vrångvisa tillskrifves
lärosättet. Jag har icke önskat mera, än att nya Elementarskolan
måtte upföras på ordinarie Stat, på det att hon må kunna
motstå sina vedersakares förföljelse, när de få vind i seglen. Föröfrigt
har jag trott fritt val böra lemnäs åt lärarne vid de andra skolorna
i riket, att antingen antaga vår method eller icke. Dessa
tänkesätt hafva andra ledamöter af nya Elementarskolans styrelse med
mig delat och ansett den sist utkomna Författningen om Elementarläroverken
innebära stor fara för vår method. Men jag hoppas likväl,
att hon lika litet som något annat, hvilket i sig sjelft år riktigt,
skall duka under derföre att tidskiftena vid vissa tillfällen äro vidriga.
Hr Rosenblad: Om jag riktigt upfaltade Hr Gripensledts anförande;
påstod han, att elementar-läroverken hufvudsakligen begagnas
af de rikare klasserna, och alt de upoffringar, som desse göra,
komma de lägre klasserne tillgodo. Möjligen kan detta blifva förhållandet,
om man genom afgifter förhindrar de fattige att begagna
dessa läroverk. Men så var icke förhållandet den tid Svenska skolan
intog en förtjent plats bland Europas undervisningsverk, eller, då
denna skola från kojan frambragte så många män, hvilka gjort ära
åt våra häfder. Då besöktes skolan af den stora majoriteten af folket,
som tillhörde de fattigare klasserna, till hvilka jag räknar icke
endast utfattige, utan, såsom en föregående talare redan visat, äfven
dem, för hvilka smärre upoffringar äro ganska kännbara.
Hr Bråkenhjelm: Jag vill blott bemöta ett af Hr Silfverstolpe
upgifvet skäl, nemi. att då till Folkskolan lärjungarne erlägga
afgifter, borde sådana äfven ega rum inom lärdomsskolan. Härtill
får jag genmäla, att Folkskolan underhålles af komunerna och de böra
och kunna således ålägga sådana afgifter. Lärdomskolan deremot
bekostas af Staten och undervisningen bör derföre der vara kostnadsfri.
Det måste vara enahanda, om till Folksolan föräldrarne antingen
låta barnen föra med sig dessa afgifter, eller om de derföre
låta debitera sig, under namn: skolafgifter; men så är förhållandet
icke inom Lärdomskolan, ty der bör lärjungen likasom vid Universiteten,
hvilkas underhåll bestrides af Staten, få afhöra föreläsningar
ulan den afgift.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslällde om R. o. Ad.
bifölle hvad Utsk. uti förevar, punkt tillstyrkt, ropades starka nej,
blandade med ja; hvarefter II. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge
de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda till återremiss,
samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Frih. Cederström begärde votering.
Den 26 April f. m.
171
Hr Rosenblad: Jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm., om
icke Ståndet kunde få åtskiljas efter slutad votering.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
åtskiljas efter voteringens slut samt sedan voterings-prot. blifvit
upläst; hvilket bifölls.
Sedan härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, bortgått och öfverlemnat
Landtm:s-klubban till främste närvar, ledamoten, fullmäktigen
för Grefliga ätten N:o 8 Oxenstjerna, Gr. Henning Ludvig
Hugo Hamilton, uplästes till justering och godkändes följande
voter:s-propos.
Den, som bifaller SlatsUlsk:s i 19:de punkten af dess utlåt.
N:o 89 gjorda tillstyrkande, voterar
Ja j
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot denna punkt gjorda anmärknrr
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja 13.
Nej 28.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 4 e. m.
In fnlem protocolli.
Albert Munch.
172
Den 26 April e. m.
Lördagen den 26 April 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. för d. 24 dennes samt denne dag
f. m. och pleni prot. för d. 9 dennes.
Uplästes ett af Frih. Leuhusen, Axel Reinh, inlemnadt sä
lydande mern.
Af enskildta angelägenheter hindrad ali vidare vara ledamot uti
Ridd.-Utsk. och Suppleant uti Allm. Besv. o. Ekon.-Ulsk., får jag
vördsammast afsäga mig dessa förtroenden, men får dock hos R. o.
Ad. vördsamt anhålla att varda bibehållen vid min riksdagsmanna-rält.
R. o. Ad. biföll denna anhållan, hvarefter II. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, anmodade Ilrr Elektorer, att sammanträda till val af en ledamot
i Ridd.Utsk. och en Suppleant i Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk. i
st. f. Frih. Leuhusen.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 16 och 19 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 89, angale reglering af utgiflerne under Riksstatens
Åttonde hufvudtitel.
20:de punkten, ang:de anslag för vard och underhåll af
Strengnäs Elementarläroverks bibliolhelc och andra samlingar;
21:sta punkten, ang:de löneförhöjning för Bibliothekarien vid
Linköpings Gymnasii- och Stifts-bibliothek ; 22:dra punkten,
ang:dc anslag till Elemenlar-läroverken i riket för bokinköp;
23:dje punkten, ang:de anslag för Akademie-adjunkten Ramströms
läroinrättning i Stockholm; 24:de punkten, ang:de ersättning
till Garnisons-skolan i Christianstad för förlorad inkomst
af portpenningar; 25:te punkten, ung:de anslag för inrättande
af en Normalskola för fruntimmers-undervisningen
i riket; 26:te punkten, ang:de anslag till inrättande af allmänna
flickskolor; 27:de punkten, ang:de anslag till inrättande
af Socken-bibliolheker; 28:de punkten, an g; de. af K. M. äska dt
anslag för anställande af 2:ne nya Provincial-läkare; 29:de
punkten, ang:de väckta motioner om tillsättande af 3:ne nya
Provincial-läkare; 30:de punkten, ang:de Provincial-läkares
godtgörande f ör rese- och traklaments-kostnader; 31:sta punkten,
ang:de anslag för en extra Provincial-läkares anställning
vid Atorp i Wermlands län; 32:dra punkten, angule anslag
för den i Stockhom stiftade Pharmaceutiska läroanstalt: 33:dje
punkten, ang:de anslag till arfvode för en Professor i kliniken
för barnsjukdomar vid Carolinska medico-chirurgiska institutet;
34:de punkten, ang:de anslag för Orthopediska institutet;
35:te punkten, ang:de anslag för Willerhets-, Uislorieoch
Anliqvilets-akademien; samt 36:te punkten, ang:de anslag
Den 2G April e. m.
173
till löneförbättring för 4 Intendenter vid Natur-historiska
Riksmuseum.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat, hemställt
och tillstyrkt.
37:de punkten, ang:dc anslag för beställning eller inköp
af konstalster m. m.
Frih. Cederström, Rudolf: För den, som älskar de sköna
konsterna och anser desammas förkofran utgöra ett lands prydnad
och stolthet, samt tillika väl känner, att Sverige icke saknar illustrationer
i denna väg, är det nedslående att finna, hurusom, i anseende
till ”ärendets outredda skick”, icke något har kunnat blifva
föreslaget till användande för nyss antydda ändamål.
Det är emedlertid icke min mening att nu, i vidsträcktare mån
tillstyrka någon förändring i hvad Utsk. hemställt, än blott i en enda
punkt, och det är den, som rörer inköp af Kansli-rådet Krutmeijers
gravyr-samling, hvartill ett anslag af 1,000 r:dr blifvit genom motion
ifrågaslålldt. Utsk. säger sig icke känna vigten och värdet af de
föremål, för hvilka anslag begärts, och känner således kanske icke
heller förhållandet med Kansli-rådet Krutmeijer. Denne man hallinder
en lång följd af år, med upoffrande af belydlig kostnad derpå,
gjort till sitt älsklingsstudium samlandet af gravyrer af utmärkt värde.
Redan för många år sedan, då Gr. von Suchtelen ännu var Rysskt
Sändebud här i Sverige, bjöds Hr Krutmeijer af honom 12,000
r:dr i fall han ville sälja berörde samling, men egaren ville då icke
skilja sig vid densamma. Sedan dess hafva många år förflutit under
hvilka samlingen alltjerant förökats, med beständigt afseende fästadt
derpå, att. erhålla exemplar från äldre och nyare tider, till vinnande
af fullständig öfversigt af denna konstgrens utveckling i sina
serskilda stadier; hvarvid en väl ordnad katalog derutöfver uprättats;
hvarförutan Kansli-rådet Krutmeijer sysselsatt sig med utarbetande
af en Gravyrkonst-historia, som skall ega ett verkligt och på
ovanlig sak-kännedom grundadt värde. När man härtill besinnar att
egaren är i den framskridna åldren af några och 70 år, barnlös,
samt hysande den lofvärda och patriotiska önskan alt hans samling
måtte bibehållas på ett ställe, helst inom fäderneslandet, synes mig
att Sländerne äfven borde bevilja någon summa för ett sådant ändamål.
Det är troligt att den tanken föresväfvat motionären, att en
lifräntas anslående, dertill vore rätta sättet.
Jag tillstyrker derföre att 2:dra mom. i 37 punkten af StatsUtsk:s
förevar, betänk, måtte återremitteras, på det att Utsk. måtte tillse
huruvida icke någon summa kunde för ifrågasatta ändamål anslås.
Med hänsigt till den ålder samlingens innehafvare upnått, på
sätt jag redan haft äran nämna, lära väl icke mänga tusen r:dr
komma att utgå; hvaremot samlingen upgår till flere tusen nummer.
Att för det blifvande National-museum det skulle vara en stor vinst
att ega en så betydlig och med så mycken omsorg vald gravyrsamling,
lärer icke för detta uplvsta Stånd behöfva tydliggöras. Man
bör derföre tänka på utvägar att försäkra sig om dess framtida egan
-
174
Den 26 April e. m.
de, helst det, vid en kommande riksdag måhända ej mera vore tillfälle
dertill.
Häruti instämde Gr. Taube, Gustaf Erik.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer med Frih.
Cederström, och gör det så mycket helldre som StatsUtsk., när det
vid denna riksdag sorgfälligt sökt bereda utvägar för odlingens framsteg
i de flesta hänseenden, likväl icke tillstyrkt något anslag för de
sköna konsternes befrämjande.
Det är skäl att något göres äfven för dem, hvadan jag anhåller
att R. o. Ad. ville återremittera den af Frih. Cederström omförmälda
punkten.
Uppå härefter framställde serskilda propos:r biföll R. o. Ad.
hvad Utsk. i denna punkt hemställt med undantag af den del, som
angår inköp af Kansli-rådet Krutmeijers gravyrsamling, hvilken del,
på grund af de deremot gjorde anmärkn.-r, af R. o. Ad. återremitterades.
38:de punkten, ang:de anslag till lön ät en Conservator
för vardandet af fäderneslandets forntida minnesmärken och
39:de punkten, ang.-de lönetillökning för Kammereraren vid
K. Museum.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i dessa punkter afgifna yttranden.
40:de punkten, ang:de öfverföring af 1,670 r:dr 32 sk.
fran anslaget till K. Museum till anslaget för Öfver-intendent sembetet.
Lades till handlingarne.
41:sta punkten, ang:de förhöjda anslag ät Institutet för
blinda och döfstumma.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevar, punkt tillstyrkt.
42:dra punkten, ang:de understöd för de mest behöfvande
bland Lapp-allmogen; och 43:dje punkten, ang:de ersättning
lill Frimurare-barnhuset för förlorad inkomst af de s. k. raspoch
spinnhus-medlen.
Biföllos.
44:de punkten, ang:de beviljande af anslag pä stat för
Ser afimer-lazar ettel och Svenska Nyklerhetssällskapet.
Hr von Hartmansdorff: StatsUtsk. har afstyrk enskild motionärs
förslag att understöd skulle lemnäs Svenska Nykterhetssällskapet
på de ord. statsmedlen, men som jag har mig bekant, att Konungen äskat
ett dylikt anslag på den extra Statsregleringen, så vill jag nu erinra
derom, på det att R. o. Ad:s förmodade bifall till StatsUtsk:s
hemställan vid detta tillfälle icke må lägga hinder i vägen för samtycke
till Konungens propos. när hon kommer att här afhandlas.
Utsk:s utlåt, i denna punkt bifölls.
Den 26 April e. m.
175
45:te punkten, angulc anslaget lill skrifmaterialier och
expenser samt ved och ljus;
Lades till handlingarne.
46:te punkten, ang:de anslaget för kyrkors underhåll.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende på denna
punkt anser jag mig böra uplysningsvis nämna, att det företer sig
en högst betyglig skillnad mellan den af Ständerne upgjorda Riksstaten
och den i Stats-kont. befintliga, upgående, om jag rätt minnes,
till cirka 100 rd:r mera i den ena än i den andra.
Någon utredning af rätta förhållandet har man icke varit i tillfälle
att göra; men om det belopp, som här står, skulle fastställas,
så blefve det en oegentelig summa, som komme att i Riksstaten uptagas
och icke den rätta, så att det torde vara nödigt, för vinnande
af närmare utredning härutinnan, att punkten återremitterades.
Frih. Palmstjerna: Visserligen kunde en sådan utredning
ske, men jag fruktar att en utredning rör:de detta förhållande skulle
draga alltför långt ut på tiden för att kunna nog specielt och till
siffran säkert framställas för nu församlade Ständer. När denna
hufvudtilel i SlatsUtsk:s ulgifts-afdeln. genomgicks, gjordes hos Statskont.
visserligen förfrågningar och undersökningar om dessa förhållanden
utan att det ledde lill annat resultat, än att, om utrönas skulle
hvaruti differencen bestod, blefve en korrespondence med auktoriteterne
i landsorterna nödvändig. Då man vet huru vid en sådan
skriftvexling tillgår, att K. Bef:h:de skola infordra Kronofogdarnes
och stundom Häradsskrifvarnes utlåtrn, innan de förstnämnde kunna
svara Stats-kont., ansåg Ulsk. en alltför lång tid blifva erforderlig,
innan man deraf kunde afvakta något säkert resultat; hvartill kommo
att om de från landsorten ingångna uplysningarne icke helt och
hållet öfverensslämde med de anteckningar, som funnos i Statskont.
och Kammar-colkm, måste skriftvexlingen förnyas. Utsk. som
fann att det nuvar. förhållandet icke föranledde någon ökad Statsutgift
eller oordning för öfrigt, _ansåg att man ej borde fästa sig
härvid, enär dessutom den Statskommissarie, som med uplysningar
i förefallande frågor går StatsUtsk. tillhanda, förbandt sig att frågan
skulle genom Stats-kont:s försorg vid ett annat tillfälle blifva utredd.
Skillnaden består deruti, ali Liggaren i Stats-kont. är uprättad efter
verkliga förhållandet af de t:r spanmål, som äro anslagne för ecklesiastik-stalen
och det belopp, som blifvit infördt på 8:de hufvudtiteln
och som lill siffran skiljer sig på omkring 100 t:r, är lika med det,
som af gammalt der blifvit upfördt. Delta ökar icke Statsutgiften
utöfver hvad den bör vara; hufvudsaken är endast att räkenskapen
bör rättas i fullkomlig öfverensstämmelse med rätta förhållandet, som
äfven inträffar så snart en utredning deraf hunnit ske, så att på
hvarje läns speciella Stat upföres hvad som der bör finnas.
Föröfrigt, medan jag nu har ordet, anhåller jag att få begagna
tillfället för alt erinra R. o. Ad. att på f. m. en ledamot yttrade
alt ett antal prostetunnor, hvarom dä var fråga, i allmänhet står i
Länsräkenskapen uptagne bland afkortningar och således icke böra
176
Den 26 April e. m.
upföras pä 8:de hufvudtiteln bland utgifterne. Jag kunde då icke
så noga erinra mig förhållandet som nu; och finnér det vara ett
misstag af den värde ledamoten. På förteckningen öfver afkortningar
af Riksstatens inkomster, finnas inga prostetunnor uptagne. De
afkortningar, som i Rikshufvudboken finnas uptagne, bestå af något
helt annat, nemi. endast sådane ordin, räntor och 10:despanmål,
som i äldre tider blifvit hemman och lägenheter åsatte och
dem debiteras i öfverensstämmelse med förfaltningarne; men under
titel ordinarie afkortningar a lilires den minskning, som egt rum i dessas
skattetal och räntor och som således icke mera utgå, utan egentligen
äro obefintlige, hvarföre de ock komma, likasom redan i ett StatsUtsk:s
utlåt, om Statsverkets inkomster är föreslaget i ett annat afseende,
att helt och hållet uteslutas ur räkenskapen. Jag får tillägga
att alla prostetunnor äfvensom allt annat under denna rubrik i stiften
utgående, finnas upfördt som utgifter under 8:de hufvudtiteln på
Riksstaten, i likhet med hvad jag på f. m. yttrade vara förhållandet
med vinsäden, som till hela sitt belopp likaledes finnes upfördt bland
utgifterne under samma titel.
Gr. Mörner: Då jag inom StatsUtsk. fästade upmärksamheten
på den olikhet, som visade sig mellan special-staten för 1850 och
den af Utsk. föreslagna, kunde vid tillfället icke förhållandet närmare
utredas, och på sätt Frih. Palmstjerna nämnde, skulle det icke heller
föranleda en ökad utgift derföre att inkomsterne äfven blifvit i samma
proportion för lågt uptagne, så tillvida att den spanmål, hvarom vore
fråga, skulle i samma proportion öka beloppet af spanmålen i inkomstberäkningen.
Men emellertid är det en oegentlighet att den spanmål,
sora verkligen utgår, först uptages, så atlöres under det att den
utgör mer än sorn å Riksstaten är uptaget, hvarigenom slutsummornc
i Riksstaten och Specialslaten blifva olika.
Detta förhållande är mindre formenligt och borde föranleda,
om icke till en utredning nu, åtminstone till en anhållan att detsamma
för framliden blefve rättadt, så att siffrorne kunde till en
annan riksdag höjas i öfverensstämmelse med verkliga förhållandet;
hvarföre jag tager mig friheten begära återremiss.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s propos. till bifall å Utsk:s uti
förevar: punkt afgifna yttrande besvarades med starka ja, blandade
med nej; hvarefter II. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
47:de punkten, ang:de öfrige under 8:de hufvudtiteln utförde
summor; och 48:de punkten, innefattande hemställan, att
R. St:rs godkännande af denna hufvudtitel med bifogad tabell,
ej må lägga hinder i vägen f ör verkställandet af de beslut
Rikets nu församlade Ständer kunna fatta, ifråga om allmän
förenkling eller indragning af indeldta räntornc och
tionden.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter yttrat och hemställt.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s denna dag f.
m. ankomna nåd. skrifvelse till R. St., ang:de väckt fråga om det
i kronans
Den 26 April e. m.
177
i kronans förråd befintliga aldre, till krigsbruk oanvändbara kruts
omarbetande lill bergskrut.
Föredrogos men begärdes på bordet K. M:s nedannämnde denne
dag ankomne nåd. propos:r (ill R. St.
l:o ang:de Hospitalernes förbättring och underhåll; och
2:0 ang:de provinsen Jemtlauds rotering.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s d. 1(! och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 90, ang:de regleringen af utgiflerne under Riksstatens
INiondc hufvudlitel.
Delta utlåt, företogs punktvis lill afgörande.
lista punkten, «ng:de upförande af 3,000 r:dr under rubriken
”ersättning för mistade l <in c - in n c h ulin inga r ”, bland anslagen
för pensions-stalerne.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Som R. o. Ad. återremitterat
en del af utlåt. N:o 81 angide begrafningshjelpen, sä kan R.
o. Ad. nu icke fatta något beslut i afseende på de summor Konungen
ansett böra upföras för den begrafningshjelp, som Pensionskassorna
böra åtnjuta, emedan den saken lärer blifva den lista punkten
af utlåt. N:o 90; men som R. o. Ad. biföll den delen, som
angick vakans- och liggetids-besparings-månaderue och det är i
följd deraf som Utsk. föreslagit att 5,000 r:dr skulle upföras på 9:de
hnfvudliteln såsom anslag lill Pensionsstalen under rubriken: ersättning
för mistade löne-innehållningar, så anhåller jag om bifall lill
denna punkt, i öfverensstämmelse med det beslut, som förut blifvit
fattadt.
Ifrågavar. punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
2:dra punkten, ang:de ett frän 8:te hufvudtileln till det a
9:de hufvudtiteln för Amiralitets Krigsmans-kassan upförda
anslag öfverflyttadt er sättning s-belopp af 3,000 r:dr för förlorade
last- och arm-penningar.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag kan ej påminna mig
annat än alt R. o. Ad. återremitterat det betänk., som rörde ersättning
till de serskikle pensionskassorne för begrafningshjelpen. Jag
tror således att denna punkt bör läggas lill handhne.
Frih. Palmstjerna: De medel, som här omtalas hafva intet
gemensamt med begrafningshjelpen, utan det är 3,000 r:dr, sora
hittills varit upförde å Riksslatens 5:te hufvudlitel, den, som f. n.
kallas den 5:le, som före 1840 års riksdag benämndes den 4:de och
långt förut varit förenade med denna titel.
Denna summa 3,000 r:dr har upkommit på det sätt, att när
Svenska Pommern afträddes, så skulle de s. k. last- och arm-penningar,
som derifrån till Amiralitets-kassan ingingo, ersättas och sålunda
upkom anslaget till Flottan. Vid föredragningen af 5:te huf6
II. 12
178
Den 26 April e. m.
vudtiteln beslöt R. o. Ad. alt dessa 3,000 r:dr skulle skiljas från
anslaget till Flottan och öfverflyttas till 9:de hufvndtiteln emedan
de allt ifrån sitt första ursprung användts som en tillgång för Amiralitets
Krigsmans-kassan; och då denna kassas inkomster äro uptagne
på 9:de hufvudtiteln, eller det anslag, som till kassan utgår, är upfördt
å nämnde titel, så borde det anslag, som äfvenledes utgår i
kontant lill samma ändamål öfverföras till densamma.
Jag tillstyrker alltså bifall å denna punkten.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. punkt af Utsk:s utlåt.
3:dje punkten, ang:de anslag till understöd för Arméens
pensions-kassa.
Bifölls.
Frih. Palmstjerna: Det är icke i anledn. af den nu föredragna
punkten, som jag ämnar yttra mig, utan i afseende derpå
alt under föredragningen af Rikstatens 5:te hufvudtitel, R. o. Ad.
beslutade att en summa af 666§ r:dr, som Utsk. föreslagit, skulle
anslås för de ordin, skollärarne i Carlskrona, som afsade sig den
dubbla tjensteårs-beräkningen, samt att berörde belopp skulle å Indragningsstat
upföras.
Emellertid har StatsUtsk. underlåtit att å tabellen upföra på
9:de hufvudtiteln tillökningen af berörde summa, och en försummelse
af en verkställighetsåtgärds vidtagande har sålunda härutinnan egt rum.
Detta har jag ansett mig böra nämna, men anser derföre ingalunda
alt något serskildt beslut i följd deraf bör fattas.
4:de punkten ang-.de anslag till Professoren Doktor C. F.
Schlyter för utgifvaiule af Sveriges gamla lagar.
Bifölls.
5:te punkten, ang:de anslag till Sekret. A. M. Strinnholm
för utgifvande af Svenska folkets historia fran äldsta till
närvar, tider.
Hr von Hartmansdorff: Jag upträder ingalunda för att bestrida
anslaget utan för att beklaga att det icke är större. När man
jemnför de vilkor, som lemnäs ät Professor Shlyter, hvilken skall
bearbeta ntgifvandet af Sveriges gamla lagar och de villkor, som
förunnas Hr Strinnholm, hvilken sysselsätter sig med Sveriges Gamla
Historia: så märker man skillnaden. Den förre åtnjuter full Professorslön
och undfår 1,200 ndr derjemte, —den sednare har ingen
lön på stat och erhåller blott 1000 r:dr årligen.
Jag vill önska att de, som vid en kommande riksdag blifva
satte i tillfälle att härmed taga befattning, måtte vara mera betänkte
på hvad en historie-skrifvare kan behöfva än som hittills skett.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i förevar, punkt hemställt.
öde punken, ang:de det till K. Vetenskaps-akademiens dispositon
ställda anslag till anskaffande af teckningar utaf inhemska
vexter och zoologiska föremål; 7:de punkten, ang:de
anslag till aflöning för en predikant i Ramsjö kapel/försam
-
Den 26 April e. m.
179
ling; och 8:(le punkten, ang:de er stillning till älskillige Länsoch
Fjerdingsman, Färjekarlar, Gästgifvare och Nämndemän,
som varit i åtnjutande af anslag å Fahlu kungsgärdshjelp.
Dessa punkter blefvo at R. o. Ad. bifallne.
9:de punkten, äng:de anslaget lill cxpcktans-arfvoden åt
lönlöse officerare af arméen.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludvig: Den förutsättning
från hvilken Utsk. utgått med hänseende till sitt afstyrkaude, kan
vara ganska förlåtlig derföre, att någon bestämdare utredning huru
ledigblifvande expeklans-arfvoden skulle användas i mån af afgång
icke varit den K. proposm i ämnet bifogad. Orsaken härtill var icke
eli förbiseende utan dels den, alt en så liten anpart af anslaget ännu
är ledig emedan fyra femtedelar deraf ännu äro uptagua af expektanler,
som erhållit sådane arfvoden efter nu gällande grunder, dels
ock derföre, att man önskade veta huruvida R. St. ville medgifva i
allo hvad Konungen begärt innan nya qvalifikationer fastställdes.
Meningen med Konungens nåd. propos. var den, att i män af
afgång erhålla de 10,000 r:dr, för alt dermed kunna succesivt bereda
vissa beslämda pensionsrum lill visst belopp för hvardera, och
jag kan väl på förhand säga det, 100 r:drs tillökning för hvardera af
nuvar. pensionärer, från och med Kaptens- t. o. m. Förste Majors- eller
Öfverste-löjtnants-graden härtill var beräknad och rättigheten att ett
sådant pensions-rum företrädesvis erhålla endast var beroende på
afskedets äldre datum. Sålunda, långt ifrån att den förutsättning, hvarifrån
Utsk. utgått, nemi. att en fördröjd afgång från reg:tene skulle
blifva följden af beviljandet lärer väl tvertom afskedstagande
komma att härigenom fortskyndas, ty det lag uti hvars och ens intresse
att ej genom qvarstadnandet förlora sin lur lill pensions-förökningen.
Sådan var afsiglen med den K. proposm: och måhända
hade en utredning, som denna, bort vara den nåd proposm följaktig;
men skälen hvarföre den ej bifogades har jag redan haft äran
nämna.
På grund af det nu anförda anhåller jag om återremiss, i förhoppning
att R. o. Ad., efter vunnen uplysning om förhållandet,
icke skall sätta sig emot beviljandet af denna min begäran.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Ehuru jag för min del befarar,
alt en önskvärd utgång i afseende på ifrågavar. pensions-anslag
icke står att erhålla, då saken en gång tagit den vändning,
som detta betänk, utvisar och då ingen af Utsk:s ledamöter der
emot
sig reserverat, så får jag dock äfven hos Hr Frih. o. Landtm,
vördsamt anhålla om återremiss af denna punkt. Jag kan ej neka
att då jag erhöll detta betänk, var det med en viss förvåning jag
erfor det Konungens gjorda begäran, att efter förändrade grunder
få använda dessa 10,000 r:dr, ett anslag som redan lemnats till ett
slags pensionering inom arméen, icke blifvit af Utsk. tillstyrkt. Den
föreg:de talaren har redan tydligt visat, att den motivering Utsk. lagt
till grund för sitt beslut, icke håller streck. Att en officer skulle
12*
f 80
Den 26 April e. m.
längre än eljest qvarstadna i tjenst, derföre att han hade förhoppning
att vid afskedstagande, om icke genast, åtminstone någon tid
efteråt vid första sig yppande ledighet, få förhöjning i sitt pensionsbelopp,
— kan jag icke förstå. Tvertom synes mig detta vara ett ytterligare
skäl att påskynda afskedstagandel sedan pensionsäldren blifvit
upnådd, emedan den med dessa 10,000 r:dr afsedda pensionslillökningen
icke genast tillfaller den afskedstagande nian först i mån,
som ledigheter inom dessa pensionsrum iipstå, och hvarvid naturligtvis
den, som längst haft afsked, har företräde framför en sednare
förafskedad.
Men det finnes ännu ett annat förhållande, som gör, att jag
skulle tro, att om det lyckades att få denna punkt återremitterad
ifrån tvenne Stånd, StatsUtsk., åtminstone det förstärkta, skulle åt
densamma gifva ett annat utslag än hvad nu af betänk, synes.
Jag tror all man bör taga i betraktande de obetydliga pensioner,
som arméen nu erhåller från den pensionsanstalt, denna aimée
sjelf bildat, och till hvilken den årligen lemnar så betydliga bidrag;
och jemför man den beredvillighet, som från Utsk:s sida visats i
afseende ä den 5:le hufvudlileln, så är behandlingen af denna fråga
i viss mån förundransvärd.
Det gläder mig all de denna litel tillhörande fört jente officerare,
efter en i Statens värf mödosam och ofta farlig tjenstemannahana
blifvit af StatsUtsk. hugnade med en reservstat af 16,000 r:dr
32 sk.
Då denna summa sätter Konungen i tillfälle, alt, i mån af afgång
tilldela pensioner, åt personer, som icke kunnat deraf komma i åtnjutande
från Amiralitets-krigsmanskassan, men då man derjemte besinnar de
olika belopp, som från Arméens och Flottans pensionskassor ulgifvas
lill innehafvarne af lika tjenslegrad, tror jag att man just af denna
omständighet skall kunna hemta ett ytterligare stöd för bifall till
hvad Konungen i förevar, hänseende äskat.
Om man nemi. granskar beloppen af de pensioner, som för olika
grader från Amiralitets-krigmanskassan utgå, så visar sig af reglementet
för densamma, att de, som ega 300 r:dr lön, vid afskedstagande få i
pension upbära detta lönebelopp till fullo; derifrån t. o. m. 600 r:dr
95 proc. deraf; derifrån t. o. m. 800 r:dr 90 proc.; derifrån, t.
o. m. 1,200 r:dr, 85 proc.; derifrån, t. o. m. 1,600 ndr, 80 proc.
samt derifrån, t. o. m. 2,000 r:dr, 75 proc. Lönebeloppen äro visserligen
något olika; det lägsta, för en Kommendör 2,000 ndr. Denne
erhåller i pension som sagdt är 75 proc. af jönen, eller 1,500 ndr
under det att hans vederlike inom arméen, Öfversten, endast erhåller
800 ndr. Kommendör-kaptenen med 1,600 r:drs lön, undfår
i pension 80 proc., eller 1,375; vederliken, Öfverste-löjlnanten i
arméen, endast 600 ndr; Kapitenerne vid flottan med lön af 1,200
r:dr upbära 85 proc. deraf med 1,020 r:dr, deras jemlikar 2:dre
och 3:dje Majorerne inom landt-arméen, 500 ndr; Kapten-löjtnanterne
vid flottan, motsvarande Kapitenerne vid landthären 90 proc.
af lönen 800, d. v. s. 720 r:drs pension, då de sistnämnde icke
tillerkännas mer än 400 r:dr.
Jag ber, med anledn. af detta förhållande, att få uttrycka min
Den 26 April e. m.
181
innerliga glädje deröfver alt det finnes någon del af krigare-yrkets
medlemmar inom Sverige, som är någotnära skickligt pensionerad,
äfvensom deröfver, alt medelst den summa af 16,666 r:dr 32 sk.
som till reserv-stat anslagits äfven expektanter till pensioner möjligen
snart kunna komma i tillfälle att få åtnjuta elt deremot svarande
arfvode; hvarjemte, på grund, af det olika förhållande, som jag visat
ega rum mellan officerare af Flottan och Arméen, jag deraf hemtar
ett ytterligare stöd för min önskan att, dä frågan ej rörer elt nylt
anslag utan endast förändrade villkor för dispositions-rälten af ett
gammalt, StatsUtsk. vid ämnels förnyade pröfning ej måtte förvägra
Konungen ali använda dessa 10,000 r:dr pä sätt äskadt blifvit. Jag
anhåller om återremiss.
Hr Printzensköld, Carl: Den framställning, som af Konungen
blifvit gjord, ang:de användande af de 10,000 r:dr, som
nu, upförde pä Indragnings-stat, ulgifvas som expeklans-arfvoden åt
lönlöse officerare af arméen, är, efter min tanka, så hillig, så rättvis,
att jag mäste beklaga det resultat, hvartill SlatsUtsk. kommit
vid framställningens besvarande. Ingen lärer finnas, som icke erkänner
att militär-yrket är af den beskaffenhet, att dess medlemmar,
vid en längre avancerad ålder, svårligen kunna qvarstå vid detsamma,
ty när kroppskrafterna aftaga, så uphörer i och med detsamma tjenstbarheten,
äfven om själskrafterna äro oförminskade. Då återstår för
militären intet annat än att draga sig tillbaka och hvad väntar honom
väl då? jo, ingenting annat för den tid och de krafter han upoffrat
i rikets tjenst än en högst obetydlig pension, den han erhåller
från Arméens pensionskassa. Vid sådant förhållande tyckes det
vara af yttersta behof påkalladt att Konungen må ega någon tillgång,
för alt dermed kunna öka den obetydliga inkomst den afskedade för sin
återstående lefnad har att af nämnda kassa förvänta. Denna tillgång
blir i allt fall så ringa, att den föga minskar de bekymmer, som
Konungen alltid måste känna, då han ser många af sina officerare
nödgas lemna tjcnsten utan att kunna bereda dem en någorlunda
sorgfri ålderdom. Men det är bättre för Konungen att ega något
än intet; dessa 10,000 r:dr kunna åtminstone i någon mån gagna
för det välgörande ändamål, som Konungen med detsamma åsyftat;
och jag kan således icke annat än anhålla om återremiss, samt att
StatsUtsk. mätte tillstyrka bifall till Konungens nåd. framställning.
Då II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å
Utskrs utlåt, i förevar, punkt, ropades nej; hvarpå H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda
till återremiss, och denna propos. besvarades med ja.
10:de punkten, ang:de lillö kuhl g af det Revisorn J. G. Nyström
tillagde expektans-arfvode; och ll:te punkten, ang:dc
förste Ilof-intendenten Pehr Gustaf Welins, t. f. Harner er ar en
Jakob Fredrik Mullerns oell Bokhållaren Jonas Billes pensionsrätt.
Biföllos.
182
Den 20 April e. 111.
12:te punkten, ang:de pension för Medicina; Doktorn Johan
Erik Nyb/wus.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Dä Ulsk. stöder sitt afstyrkande
af bifall lill Konungens nåd. framställning i denna del, på den
omständigheten, att några ömmande förhållanden icke skola förekomma,
som lala för beviljande af det begärda anslaget till Doktor
Nyblaeus, anhåller jag alt fä uplysa att sädane ömmande omständigheter
verkligen äro för handen.
Den ifrågavar. Läkaren är öfver 70 år gammal, har nära 50
år tjent vid Allmänna Barnhuset för en ganska ringa lön och den
enda inkomst han derjemte haft, har varit den som fattigläkare i
den fattigaste församling inom Slockholm. (Ian blifver nu, vid upnådd
hög ålder, då han icke vidare förmår att förtjena något, utan
eget förvållande, genom en reorganisation af Barnhuset, beröfvad
den lilla inkomst han haft af sin tjenst derstädes. Vid sådant förhållande
utbeder jag mig alt R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt,
öfvertygad som jag är, att StalsUlsk:, med afseende på de verkligen
ömmande omständighelerne och på den ifrågavar. personens höga
ålder, hvarigenom det icke är troligt, att Staten länge kan komma
att draga någon tunga af det understöd, som honom beviljas, måtte
taga saken i ytterligare betraktande och tillstyrka den ringa skärf
som Konungen begärt för en nitisk och trogen tjenare på sin plats,
om han än icke förvärfvat sig ett lysande namn.
Hr von Troil, Emil: Till hvad den föreg:de talaren yttrat
tager jag mig friheten lägga, att, då Konungen vid en föreg:de riksdag
till Ständerne gjorde framställning om pensionsrält för de å
Fångvårdens stat upförde läkare, afgåfvo Ständerne derå i underd.
skrifvelse det svar, att de väl icke funno skäl att bifalla den nåd.
framställningen, men om Konungen täcktes vid hvarje serskildt förekommande
fall, då någon Läkare vid tipnådd högre ålder och efter
långvarig tjenstgöring inom Fångvården, derifrån afgiuge, derom lill
Ständerne aflåta nåd. skrifvelse, så ville de deremot för hvarje serskildt
fall taga saken i öfvervägande. Ett sådant fall har nu inträffat;
alla de omständigheter, sorn tyckas kunna föranleda lill proposms
beviljande äro för handen. Efter en ganska långvarig tjenstgöring
och upnådd hög ålder, som betager honom förmågan att längre sköta
läkare-kallet, har Doktor Nyblaeus kommit i behof af pension.
Jag skulle icke heller tro, att vägran af pensioner åt läkare
vid Fångvården skulle i längden medföra besparingar för Staten, ty
det är ganska gifvet, alt, om pensioner aldrig åt sådane läkare beviljas,
så måste deras arfvoden förhöjas. Då en läkare åtager sig
den mindre behagliga tjenstgöringen vid ett fängelse, så gör han utan
tvifvel afseende på, icke allenast de förmåner, som genast kunna
honom tillskyndas, utan äfven på utsigten att vid uphunnen högålder
kunna påräkna något underhåll för sina återstående dagar.
Jag vägar derföre tro, alt om StatsUlsk. täcktes behjerta alla
dessa omständigheter, så skall del finnas anledn. alt föreslå Ständerne
något annat än det nu i denna fråga framställda; och anhåller jag
derföre om propos. till återremiss.
Den 26 April c. ra.
183
Dä nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställdepropos. till bifall
å Utsk:s yttrande i denna punkt, ropades nej; hvarefter H. Ex. hemställde
om R. o. Ad. ansåge de gjorda anmärknme föranleda till
ifrågavar. punkts återremitterande; och denna propos. besvarades
med ja.
13:de punkten, angtde 'pension för Öfversten G. Liljenstolpe;
14:de punkten, ang:de pension för Majoren Nilsjohan
Gjertz; 15:de punkten, ang:de pension för Professorat Gustaf
Erik Pasch; 16:de punkten, angtde pension för Professoren
Emanuel Limnell; 17:de punkten, angtde pension för Landskanslisten
Carl David Isberga 18:de punkten, angtde pension
för förre Läns-notarien Olof Henrik Förberg; 19:de punkten,
angtde pension ät frami. Öfvers te-löjtn anten J. M. Nor detler
eutzs döttrar; och 20:de punkten, angtde pension för frami.
Hofkapellmästaren lia;fjiters oförsörjda dotter Annette Heeffner.
Biföllos.
2lista punkten, angtde pension för frami. H. Ex. Hr Justities
Stats-ministern Törnebladhs of örsörjda dotter Sofia Emilie
Törnebladh.
Frih. Cederström, Rud.: Ehuruväl StatsUtsk. härvid åberopat
en s. k. grundsats af innehåll, att fört jente mäns barn ej borde i
allmänhet åtnjuta enahanda pensionsförmåner, som, till beredande af
en tarflig utkomst, enkor tillegnas; till följd hvaraf Utsk. t. ex. afslyrkt
pension för afl. Hofkapelmästaren [heffners oförsörjda dotter,
finner jag icke att denna grundsats, om den än i sig sjelf vore till
en viss grad antaglig, kan på alla möjligen förekommande fall tillämpas.
Jag anser, här åtminstone, vara en casus, då man måste
ovilkorligen taga i betraktande alla de förhållanden, som torde böra
antagas hafva utgjort grunden för K. M:s nåd. propos. i ämnet. Man
kan då icke gerna komma till det resultat, att på sätt nu skett,
vilja densamma afslå. Visserligen måste af mig medgifvas, att den
nåd. propos:n om pension för Fröken Törnebladh, i sä måtto befinner
sig i en jemförelsevis ofördelaktigare ställning än t. ex. den af
några enskilde riksdagsmän väckta motionen om pension för Länsnotarien
Förberg, alt dessa motionärer hafva gjort sig besvär att
framställa de bevekande omständigheter, som kunna föranleda Ständerna
att bevilja den begärda pensionen, då deremot föredraganden
för Finans-ärenderna har åtnöjt sig med alt, så väl i den utgående
skrifvelsen, som i Statsråds-prot., helt enkelt tillstyrka pensionen,
men dervid icke låta någon enda serskild omständighet inflyta, som
kunde ytterligare gifva stöd åt den af K. M. gillade framställningen.
Måhända har den hädangångne fadrens aktningsbjudande namn synts
böra vara tillräckligt att åberopa i detta fall. Visserligen är tacksamheten
mot hans minne den starkaste bevekelsegrunden att visa
omvårdnad åt hans barn. Men här tala äfven andra omständigheter
för ett sådant understöd; och dessutom torde jemväl den bästa sak
vinna på att närmare utvecklas. Jag undrar derföre icke sä serdeles
mycket på om Utsk., under sådana omständigheter, funnit den olie
-
184
Den 26 April e. m.
kantskap meri förhållanderne, hvari man sålunda lemnades, utgöra ett
slags, åtminstone till en viss män förklarligt, skäl lill afslag; hvilket
dock, efter öfverläggning i ämnet, icke bordt på grund af bristande
kännedom om rätta förhållandet, blifva Olsk:s slutliga tanke, — enär
jag finnér af den, Ulsk:s betänk, vidfogade, af Gr. Mörner afgifne
reservation, att det inom Ulsk. icke saknats ledamöter, som kännt
sakens rälla beskaffenhet. Emedlertid anhåller jag nu alt fä lägga
K. o. Ad. detta ärende på hjerta t. Jag tror det ifrågaställda förfarandet
icke vara rätt handladt emot åminnelsen af en embetsman,
utmärkt af de hedrande förtroenden och den stora förtjenst, sorn
tillhörde all. II. Ex. Ur Just. Stals-minislern Törnebladh, hvilken
under en läng följd af är, på det mest berömvärda sätt, såsom domare
innehaft och sorgfälligt vårdat en af Sveriges folkrikaste domsagor;
en för sina redbara egenskaper, sitt flärd fria väsen, sina ovanliga
iusigter så allmänt och så rättvisligen vördad man, sorn varit i
åtnjutande af Ständernas förtroende att bekläda Jnst.-ombudsmannaembetet;
som sedermera af Konungen uphöjdes till Just.-kansler,
Statsråd och Just. Statsminister; som, under utöfningen af detta höga
kall, atled och i högst obemedlade vilkor efter sig lemnade enka och
en oförsörjd dotter. Hans enka är nu jemväl afliden, och dotlren
qvarlefver, men är, enl. bevisliga upgifter, alldeles utan tillgångar,
sä alt, om Fröken Emilie Törnebladh icke hade en syster och halfsyskon,
som af godhet försågo hennes nödvändigaste behof tills vidare,
finge vi se dotlren lill en af fäderneslandets mest aktade män,
Sveriges f. d. Just. Statsminister, frami. 11. Ex. Törnebladh, iida nöd.
Ständerna kunna icke med likgiltighet laga della förhållande på sitt
samvete. I alla fall gäller icke det skäl StalsUtsk. åberopat, alt nemi.
pensioner ej må öfverflyttas från enkor till barn, ty här är ju blott
fråga om en ganska liten andel af det belopp, frami. Enkefru Törnebladh
innehaft, och alldeles icke om att dotlren må åtnjuta enahanda
fördel som modren.
Jag är öfverlygad, ali om de förhållanden, som i della hänseende
blifvit anförda, föranleda lill denna punkts återremitterande,
skola SlatsUtskts respektive ledamöter, — helst då den af K. M.
föreslagna summa icke är betydligare än 200 r:dr, om året, samt
Statens tillgångar omöjligen kunna vara så små, att de ju icke skulle
förslå till ett i pekuniärt hänseende så ringa belopp, — med godhet
taga ärendet i förnyadt öfvervägande, hvarefter Utsk. såsom jag
lifligt önskar och hoppas, torde finna skäligt till Ständerna inkomma
med hemställan i ämnet, åsyftande bifall lill K. M:s nåd. förslag
det en årlig pension af 200 r:dr åt Fröken Törnebladh under de
vilkor den K. proposm förutsätter, nemi. sä länge hon lefver ogift
och sig i behöfvande omständigheter befinner, måtte af 11. St. ynnestfull!
beviljas; och får jag för detta ändamål vördsamt hos Hr
Frih. o. Landtm, anhålla om propos. på återremiss af nu föredragne
punkt.
Hr Printzensköld: Frih. Cederström har redan så fullständigt
ådalagt rättvisan af det anslag till pension för Fröken Törnebladh,
som K. M. äskat, att jag för min del icke behöfde annat än
Den 26 April e. m.
185
blott med honom mig förena. Jag ber likväl få fästa Ståndets upmärksamhet
uppå, alt nationen jemväl kan stå i tacksamhets-förbindelser
till en och annan af sina tjenstemän, likaväl som den ena
individen kan till den andra stå i dylika förbindelser. Jag anser
också Svenska nationen ega sådane förbindelser lill frami. H. Ex.
Hr Just. Statsministern Törnebladh. Hans redbarhet som tjensteman
uti alla de befattningar han innehade, och det aldrig hvilaude nit
han ådagalade i detsamma, vittna om sanna förtjenster mot fäderneslandet.
Då är det också, efter min åsigt, en skyldighet af nationen
att visa hans efterlefvande, i verkligen betryckta omständigheter
sig befinnande dotter, åtminstone så mycken gärd af erkänsla
emot den bortgångna, af fäderneslandet högt förtjenta embetsmannen,
att man lemnar henne, åtminstone så stor pension, att hon
derigenom kan undvika de bekymmer, som med en nödställd belägenhet
äro förenade. Denna pension af 200 r:dr, som föreslagits,
är jemnt tillräcklig för detta ändamål, ty ingen lärer väl påstå att
den lemnar tillfälle till någon slags yppig lefnad. Jag tillstyrker alt
R. o. Ad. måtte återremittera denna punkt, och anhåller att Usk.
då densamma dit återkommer, icke måtte visa sig så vrångsint mot
den behöfvande dottren, som här synes vara fallet. Om man går
tillbaka till 1840 års riksdag och betraktar hvad Ständerna då beslöto,
nemi. alt ett anslag af GOO r:dr ärligen skulle utgå lill en all.
riksdagsmans-enka, och jemför denna enkas aflidne mans förtjenster
med dem, som H. Ex. Törneblad ådagalagt i fäderneslandets tjenst,
så torde man deraf finna en så stor skillnad, att den pension, som
nu begäres, jemförelsevis torde vara t. o. m. alltför ringa.
Hr von Hartmansdorff: Då ingen talat emot de medlemmar
af II. Ståndet, hvilka yrkat återremiss, så vill jag under återförvisningens
förordande, blott tillägga, det jag beklagar att den summa,
som till pension åt Fröken Törnebladh blifvit föreslagen, är enl.
min åsigt alltför ringa.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs till bifall å denna punkt framställda
propos. besvarades med nej; hvarefter densamma, på grund
af de deremot gjorde anmärkmr återremitterades.
22:dra punkten, ang:de pension för frami. Statsrudet Gr.
llurds 3:nc oförsörjda döttrar.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Hr Ordfrn i StatsUtsk. yttrade
för några dagar sedan, vid föredragning af en punkt i ett af
StatsUtsk:s betänkm: ”jag har icke afgifvit min reservation här, liksom
jag vid flere andra tillfällen afhätlit mig derifrån, emedan jag
alltid är närvar, vid Ståndets öfverläggningar och då kan hafva tillfälle
alt yttra mig — ”; och jag är öfverlygad alt flera leda
möter
af R. o. Ad. derstädes hysa samma åsigt. Jag eger således
den förhoppning all jag icke behöfver förgäfves vädja hvarken till
den aktade Ordf:s eller de öfriga af detta Stånds medlemmars i StatsUtsk.
uphöjda tänkesätt, då jag beder om återremiss af denna punkt,
anhållandes att Utsk. måtte, på samma skäl, som pension blifvit beviljad
åt Öfverste-löjtnant Nordencreutz^ döttrar, en dylik förmån
18G
Den 26 April e. ra.
äfven ät afl. Statsrådet Gr. Hårds döttrar bevilja. Utan att vilja
ingå uti en panegyrik öfver ali. Statsrådet Gr. Hård vill jag för
dem, sorn om nämnde Hr Gr. Hårds bana icke ega kännedom, blott
meddela några uplysningar rörande bemälde Hr Grefves embetsmanua
verksamhet. Grefve Hård tjenade från 1811 till 1840, beklädde
domare-embeten och var t. f. Landsh. till år 1824, blef
Justitieråd 1827, Statsråd 1836, afgick år 1849, och dog 1841.
Ifrån 1841 till 1844 hade Grefvinnan Hård ingen pension, och om
hon icke befann sig i knappa, var hon dock i mindre goda omständigheter.
Hon har likväl upfostrat 2:ne söner till Statens tjenst, af hvilka
den ena tagit 2:ne juridiska examina, och en filosofisk, samt f.
n. är i Statens tjenst, äfvensom den andra nu är, sedan 2 ä 3
är, officer vid K. M:s flotta. Det vore hårdt om de 3:ne döttrarne
i händelse af deras moders frånfälle skulle lemnäs i nödställd belägenhet.
Man kunde visserligen invända, att det icke är värdt
att begära pension innan Grefvinnan ännu är afl.; men då propos.
i ämnet kommit ifrån Regeringen och icke från enskild motionär,
så kan det låta tänka sig, att om Konungen finnér hvad Han en
gång framställt hafva blifvit afslaget, Konungen icke för andra gången
skulle vilja exponera Sig för en refus. Jag får på dessa skäl
vördsamt hemställa om icke R. o. Ad. skulle vilja medgifva återremiss
af denna punkt, på det att StatsUtsk. måtte komma i tillfälle
alt i fall det skulle finna de skäl jag nu anfört, bevekande,
tillstyrka bifall till hvad K. M. i detta hänseende föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det kan icke nekas att
R. o. Ad. ganska villigt har medgifvit återremisser, der sådant under
dagens föreg:de session påyrkats, men jag tror likväl alt vid
detta tillfälle en återremiss kunde vara mindre angelägen. Om den
händelsen inträffar att Grefvinnan Hård lemnar sina döttrar i behöfvande
omständigheter, torde vara rätta tiden att då taga i betraktande
huru med den saken bör förhållas, men att nu på förhand
yttra sig om en pension innan behofvet deraf är inne eller
kändt, det tyckes vara att i god tid fatta beslut i den saken. Jag
får således anhålla om bifall på Utsk:s tillstyrkande i denna punkt.
Utsk:s hemställan i denna punkt blef af R. o. Ad. bifallen.
23:dje punkten, ang:de pension för frand. Statsrådet J.
F. Elirenstums Enka.
Bifölls.
24:dc punkten, attg:de pension för frami. Conlre Amiralen
J. G. von Sydoius Enka.
Gr. von Platen, Baltzar: Jag anhåller alt 11. o. Ad. måtte
bevilja återremiss af ifrågavar. punkt. Jag kan icke, med kännedom
om den aflidnes karakter, göra det på den grund, att jag
här skulle framställa den ställning, i hvilken enkan och barnen
skulle komma att sig befinna, i händelse StatsUtsk:s tillstyrkande
bifölles, såsom någon, hvad man kallar, egentligen nödställd belägenhet.
Det vore lika långt från den allidiics önskningar, som det
Den 26 April e. m.
187
skulle vara frän raina egna, alt, till vinnande af hvad raal sorn
helst, framställa sakerne i annan dager än den hvari de verkligen
förtjena att framställas. Den aflidne vande sig sjelf och de sina
alt aldrig komma i behof, egentligen derföre att han vande sig och
dem att rätta behofven efter tillgängarner Dessa tillgångar kunde
dock hafva varit betydligt större, i händelse han användt sin förmåga,
lill att förvärfva penningar, och mera egnat sin tid åt enskilda, än
så uteslutande som han det gjorde, åt Statens värf. Jag anhåller
således att StatsUtsk. måtte göra en ändring i sitt en gång fattade
heslut på den grund, att om den afprutade summan icke är af någon
öfvervägande betydenhet för de efterlemnade, så är den af alldeles
ingen betydenhet för Staten. Det är således i afseende på
principen för beviljandet af detta anslag, som jag vågar anhålla
om ändring i beslutet. Jag tror nemi., att örn man betraktar, det
Contra-Amiralen Sydow aldrig sjelf räknade så noga i afseende på
upfyllande af sina pligter, och man kan icke säga alt han det gjorde,
då han redan i yngre åren deltog, och på det sätt deltog, i
för de Svenska vapnen hedrande strider, att han såsom befälhafvare
på ett af 4 fartyg, hvilka med framgång återkastade ett anfall
af 27 fiendtliga fartyg, så utförde sina värf, att han derföre
helönades med tappcrhetsmedaljcn, så bör Staten icke heller räkna
allt för noga vid upfyllandet af sina pligter. Hvar och en, som
kände honom, vet att han icke räknade noga då det var fråga om
alt upfylla pligterna mot Fäderneslandet. Hail räknade icke noga
då vid ett tillfälle, som bevittnas af ännu befintliga handligar, af
utländsk man honom erbjöds alt, emot kontant ersättning meddela
underrättelser om byggnadssättet och utredningen af de Svenska
skärgårdsfartygen, och han på en sådan framställning icke hade annat
svar att gifva, än att aflemna brefvet till chefen för Sjöförsvars-Departementet.
Jag tror alt dessutom, då man tager i betraktande
de stora fötjenster, som denne man hade i och för kanske
den enda industrigren inom Sverige, i hvilken vi kunna sägas
hafva gått nära nog lika hastigt fram som andra länder, eller den
af ångfartygs begagnande, der isynnerhet till en början, man hade
honom att tacka för mycket, jag äfven kan våga hoppas att StatsUtsk.
vid detta tillfälle icke skall finna lämpligt att afpruta 166
r:dr 32 sk. på den af Konungen föreslagne pensionen åt den förtjeute
mannens efterlemnade. Jag anhåller sålunda vördsamt om
återremiss af denna punk.
Efter först till bifall å denna punkt framställd, men med nej
besvarad propos., blcf densamma, på grund af de gjorde anmärkmne,
återremitterad.
25:te punkten, ang:de pension för frami. Landsli. Frih.
J. O. Nauckliojfs Enka.
Bifölls.
26:tc punkten, ang:de pension för frami. Landsh. C. A.
Hcdcnbergs Enka.
Hr von Hartmansdorff: Jag vet icke huruvida det må
188
Den 2G April e. m.
vara rätt att i de pensionsbelopp Staten bör lemna, inberäkna dem,
som en afliden embetsman, genom sina årliga bidrag förvärfva! åt
hustru och barn. När Utsk. föreslagit för frami. Landsh. Nauckhoffs
enka med 2:ne oförsörjda barn 300 r:drs pension, eller 100
r:dr för hvardera, hvarföre har då Utsk. tor afl. Landsh. Hedenbergs
mera nödställda enka med 7 oförsörjda barn, tillsammans 8 personer,
endast föreslagit 400 r:dr. Det borde väl hafva varit 800
r:dr, nemi. 100 för hvardera, på samma sätt som Utsk. hemställt
för Landsh. Nauckhoffs efterlemnade enka och barn. Hvad Landsh.
Hedenberg beträffar, så är det R. o. Ad. bekant, att efter honom
varit konkurs, samt att enkan och barnen intet hafva. Enligt
de enskilda underrättelser jag ägér, har enkan för en tid blifvit
uppehållen af sin äldste son hvilken är officer; men som han endast
åtnjuter en Löjtnants otillräckliga lön har han icke annat än
sin framtid att pantsätta. Ar det skäl att på detta sätt behandla
en afliden embetsmans enka och barn? Jag hoppas att R. o. Ad.
beviljar den återremiss hvarom jag nu anhåller.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Jag är till det mesta förekommen
af den siste värde talaren, med hvilken jag anhåller att få
instämma. Utsk. har såsom det heter i betänk, funnit anledning
att den nåd. framställningen understödja. Det förefaller då besynnerligt
att uti det resultat hvartill Utsk. kommit, Utsk. icke har
understödt den nåd. framställningen; utan i stället nedsatt den summa,
som K. M. äskat, och de motiver Utsk. för denna framställning
har haft, tyckas mig vara underhaltiga. Då man besinnar,
att arméens Enkepensioner icke utgå af Statsmedel, utan beredes
åtminstone till största delen, genom Arméens officerares egna tillskott,
och att just det förhållandet, att Landsh. Hedenbergs enka
utur Arméens pensionskassa erhåller ett årligt bidrag af 250 r:dr,
föranledt Utsk. att nedsätta den summa, som K. M. föreslagit, hvilken
Utsk. i annat fall funnit skäl att bevilja, så tyckes ett sådant
beslut vara mindre billigt och lämpligt, hvarföre jag vördsamt anhåller
om återremiss af denna punkt.
Gr. Mörner: För att icke alltför mycket öfverhopa StatsUtsk.
med återremisser, vore det önskligt om R. o. Ad. ville inskränka
dem till sådane frågor, der det är någon anledn. förmoda
att med en återremiss kunna vinna något. Uti nu förevar, punkt
har StatsUtsk. tillstyrkt ett belopp, som, hvad man än derom må
säga, likväl, då Staten icke kan anses hufvudsakligen vara en fattigförsörjningsinrättning,
ej torde kunna betraktas såsom obetydligt.
Då StatsUtsk. föreslagit ett sådant anslag, skulle jag vördsamt hemställa,
om icke R. o. Ad. ville finna för godt gilla StatsUtsk:s åtgärd
i denna fråga, och icke påyrka en ytterligare förhöjning i beloppet,
hvilken förhöjning man med temmelig sannolikhet kan fö*
reställa sig, icke kan komma att vinna Ständernas bifall, äfven om
det skulle vinna godkännande af detta Stånd. På detta skäl vågar
jag anhålla om bifall till hvad StatsUtsk. i denna punkt föreslagit.
Hr von Troil, Emil: 1 anledn. af Gr. Lagerbjelkes yttrande
Den 26 April e. m.
189
derom att Arméens pensionskassa endast liar obetydliga bidrag af
Staten, får jag äran uplysa, att bär icke är fråga om Arméens pensionskassa,
utan om dess enke- och pupillkassa, hvilken är, så
vidt jag känner, helt och hållet grundad på Arméens egna bidrag.
Del finnes ett serskildt Statsanslag lill pensioner för afl. militärers
enkor och barn, men de äro mycket små lill beloppen ehuru många
lill antalet. I anledn. af hvad Gr. Mörner yttrat, kan jag icke
neka att det pensionsbelopp Utsk. föreslagit icke är obetydligt, och
att äfven det med tacksamhet lärer emottagas, men då jag sedan
gammalt, under den tid jag var tjenstgörande i de nordligare provinserna,
står i åtskilliga förhållanden, som gör, att jag känner de
omständigheter, som härvid ega rum, så anser jag mig vid detta
tillfälle böra vitsorda, att familjens belägenhet är i hög grad beklagansvärd.
Man har sagt, att man icke kan göra allmänna indragningsstaten
helt och hållet lill en fattigförsörjningsanstalt, men
jag skulle dock tro det vara skäl, att efterlemnade högre embetsmäns
enkor och oförsörjda barn, icke lemnades i yttersta nöd, och
jag tror verkligen att det af K. M. föreslagna ifrågavar. pensionsbeloppet
erfordras för att förebygga en sådan.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag har egentligen begärt ordet
för alf fästa upmärksamhelen deruppå, att det inkast, som Gr. Mörner
gjort, eller alt frågan icke skulle hafva mycket hopp om framgång
inom Statslltsk., visserligen har sin riktighet så till vida, alt
då denna fråga förevar inom Utsk., åsigterne derom just icke lof—
vade något godt för en framtida ålerremiss, men då jag är öfvertygad,
alt uplysningar i saken äfven kommer att meddelas inom de öfriga
Stånden, då representanter från de nordligare provinserna äfven
der finnas, och att således dessa Stånd pä grundade skäl äfven
återremittera denna punkt, så tror jag att denna fråga kan
hafva hopp om framgång, om den blir återremitterad; hvarföre jag
pä de skäl, som den förste talaren här yttrat, får anhålla om åter-#
remiss af densamma.
Hr von Hohenhausen: Till de skäl, som redan af flere
ledamöter blifvit anförda för ålerremiss, får jag lägga ett, som, af
dem icke blifvit omnämnt, men som min öppenhjertighet tvingar
mig att i dagen framlägga, det nemi. att frami. Landsh. Hedenberg,
som några år före sin död, hade fått slag, hvarigenom lians
eljest ganska kraftfulla natur försvagades, lades på sin sotsäng genom
den seqvester på hans halfva årslön, som följde på en kronobalance,
tillkommen före hans utnämnande lill Landsh.-tjensten.
Hela Landsh:gelönen var redan förut knappast tillräcklig för underhållet
af hans talrika familj, ej underligt då att detta hårda och
oväntade slag blef den omedelbara orsaken till hans död. Ilan
hade blott några få månader qvar för att med upnådda 65 år erhålla
Landsh:gepensionen, hvilken jemte den då utfallande Reg:tschefs-pensionen
skulle hafva satt honom i bättre vilkor än dem
han förut innehade. Jag förmodar att hvar och en med känsla i
hjertat skall medgifva alt detta, såsom en högst bevekande omständighet
bör, jemte de 7 oförsörjda barnens nödställda belägenhet tagas i
190
Den 26 April e. m.
öfvervägande innan man afkortar den för hans enka nädigst proponerade
pensionen. Jag förenar mig således med de Hrr, som anhållit
om propos. pä äterremiss af denna punkt.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. lill
bifall å ifrågavar. punkt, ropades starka nej, blandade med ja;
hvarefter H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkn:ne
föranleda till äterremiss och då denna propos. besvarades
med starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade det han funnit ja
öfvervägande.
27:de punkten, ong:dc pension för frami. Landsh. P.
Sandelhjelms enka.
Hr Printzensköld: Mig synes att StatsUtsk. lika litet haft
skäl till det ifrågavar. afstyrkandet af pension åt frami. Landshm
P. Sandelhjelms enka, som det haft, till nedsättning i den pension
K. M. i nåder föreslagit åt frami. Landsh. Hedenbergs enka.
Hvad frami. Landsh. Sandelhjelm beträffar, torde det vara allmänt
bekant, att han under sin lefnadsbana innehaft många för riket
vigtiga updrag och tjenster; att han ostridigt varit bland rikets utmärktaste
embetsman, både i afseende på skicklighet och andra
egenskaper, och att det således endast är en gärd af tacksamhet
mot denne embetsman, som nationen skulle visa, om Ständerna
gåfvo hans enka, en, mot hennes mans embetsvärdighet och mot
hennes omständigheter svarande pension. Det visar vig väl af K.
M:s nåd. propos., att enkan varit nog blygsam att icke sjelf begära
något visst belopp, utan öfverlemnat den frågan till K. M:s
egen ompröfning, äfvensom att K. M. icke heller upgifvit något
förslag i afseende på pensionens bestämmande. Mig synes likväl,
som StatsUtsk., ifall det velat göra någon rättvisa åt den aflidnes
förtjenster, icke skulle hafva saknat, hvarken medel till anslag för
pension åt Fru Sandelhjelm, ej heller ledning för bestämmande af
det belopp, som bordt ifrågakomma. För min del skulle jag tro
att, när enkan har en oförsörjd dotter, hvilken äfven beiinnes vara
sjuklig, hvilket utgör ett ökadt skäl för pensions beviljande, Utsk.
haft ledning för sig genom jemförelse med hvad åt andra Landsh.
enkor i ungefär lika belägenhet blifvit föreslaget. Jag anhåller
således alt denna punkt jemväl mätte varda till StatsUtsk. återremitterad,
och att StatsUtsk. måtte, med afseende på den allidnes
förtjenster, med afseende på de torftiga omständigheter hvaruti han
efterlemnat sin enka och sjukliga dotter, föreslå en, i förhållande
till enkans stånd i samhället, lämpad pension, då jag är öfvertygad,
att om ett sådant förslag kommer frän Utsk., detsamma skall
af Ständerna varda bifallet.
Hr af Harmens, Henrik Otto: Hvad de föreg:de punkterna
beträffar, har jag med min röst sökt medverka till besluts
fattande om återremisser, der sådant äskats, och jag har gjort det
af skäl att jag funnit sädane omständigheter lagde i dagen att återremiss
kunde åstadkomma någon förändring i StatsUtsk:s förut fattade
beslut, men här lärer det likväl icke blifva fallet. Det är be
-
Den 26 April e. m.
191
kant, att Staten i allmänhet icke åtagit sig att pensionera enkor
efter i tjensten döde embetsman; men framställningar i denna väg
hafva vid innevar. riksdag af Konungen blifvit gjorda, samt de fleste
af StatsUlsk. till bifall tillstyrkte. Här förekommer nu att en
enka föreslås till åtnjutande af högre pension af intet annat skäl
än att ett oförsörjdt barn finnes i huset. Man känner icke, i hvilket
skick boet befinner sig, men man ser likväl af Utsk:s betänk.,
alt enkan Sandelhjelm åtnjuter en årlig pension af 600 r:dr b:co.
Vid sådant förhållande tror jag icke att Ståndet bör sträcka sina
anspråk längre på StatsUtsk. Då en enka, med endast ett oförsörjdt
barn, har att årligen upbära 600 r:dr, så kan man visserligen
icke säga ställningen vara briljant, men Statens tillgångar äro
icke heller i sådant skick, och äfven detta torde böra tagas i betraktande.
Gr. Wrangel, Tönnes Helmuth: Hr von Hartmansdorff
yttrade nyss, då fråga var om pension åt afl. Landsh. von Hedenbergs
enka, att han ej kunde inse skälet, hvarföre StatsUtsk. tagit
i beräkning de årliga bidrag, som mannen under lifstiden genom
insättningar i Arméens pensions-kassa besparat åt sin efterlemnade
familj. Samma förhållande mätte väl gälla för frami. Landsh. Sandelhjelm
; om han genom insättningar i Civil-statens pensionsinrättning
och allmänna enke- och pupill-fonden tillvägabragt pension
för den efterlemnade familjen, bör väl icke Staten endast på denna
grund underlåta att lemna ett bevis på erkänsla åt en af rikets,
under lifstiden mest utmärkta embetsman. Jag förenar mig derföre
så mycket heldre med Hr Printzensköld i tillstyrkan om återremiss
af denna punkt, som det verkligen vore besynnerligt om,
då Utsk. tillstyrkt pensioner åt Landsh:ne Frih. Nauckhoffs, von
Hedenbergs och Virgins enkor och barn, icke äfven den, så vidt
jag har något omdöme, utmärkte Landsh. Sandelhjelms familj skulle
hugnas med enahanda understöd. Det är visserligen sannt, att Konungen
icke föreslagit något bestämdt belopp, men det måtte icke
vara svårt för StatsUtsk. att i det fallet kunna finna en lämplig
beräknings-grund; och jag skulle vilja föreslå 200 r:dr såsom en
summa, hvilken väl icke kan anses betydlig eller för Statsverket
betungade; hemställande så väl till StatsUtsk:s ledamöter, som R.
o. Ad. och de öfrige Stånden att bevilja densamma. Jag tillstyrker
på tiel högsta återremiss.
Frih. Cederström: Mig tyckes att det skulle verkligen se
besynnerligt och mindre opartiskt ut, om Slåndet, efter att hafva
velat bevilja pensioner åt andra hädangångna Landslnrs enkor,
skulle vilja förneka allt sådant understöd åt enkan efter afl. Landshut
Sandelhjelm. Men då hon blott har en enda dotter, fastän sjuklig,
bör man likväl ej, i händelse af återremiss, förvänta alt henne
skulle tilläggas en lika stor summa, som blifvit för de öfriga enkorna
föreslagen. För min del tror jag det belopp af 200 r:dr,
hvilket Gr. Wrangel förordat, vara ganska lämpligt. Instämmande
deri, hemställer jag således, att StatsUtsk. ville taga i betraktande
huruvida ju denna summa kunde enkefru Sandelhjelm medgifvas.
192
Den 26 April e. m.
Efter Törst till bifall och sedermera lill återremiss af ifrägavar.
punkt framställde, oell med blandade ja och nej besvarade propos:r,
blefvo dessa propos.-r förnyade, samt åter besvarade med
blandade ja och nej hvarefter II. Ex. förklarade det han trott sig
finna att den sednast framställda propos:n till återremiss blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
28:de punkten, ang:de pension för frami. f. ti. Landsh.
Claes Ludvig Virgius enka; 29:de punkten, ang:de pension
för frami. Biskopen Doctor F. M. Franz1 ens enka; 30:de
punkten, ang:de pension för frami. Professoren Thomas Thorilds
enka; 31 punkten, ang:dc pension för frami. Professoren
Simon Anders Cronstrands enka; 32:dra punkten, ang:de
pension för frami. Reg:ts-l'åkaren Nils Fredrik Freeses enka;
33:dje punkten, avg:de pension för frami. Exp.-Sekret. C. M.
Arrhenii enka; och
Provincial-läkaren C. F. Hartmans enka.
Biföllos.
35:te punkten, ang:de pension för frami. Collega Schola;
Jakob Ekelunds enka.
Hr von Knorring: Det kan visserligen synas förmätet af
mig alt åter begära ordet för att tala för en nödlidande. En af SlatsUtsk:s
medlemmar har sagt, att alla dessa återremisser icke tjena
till någonting. Men huru skall man få veta, hvilka punkter som
hafva utsigt för sig att leda till lyckligare resultat. Jag utsätter
mig gerna för att denna återremiss icke är i den värde ledamotens
smak, isynnerhet då han anmärkt att Staten icke är en faltigförsörjnings-anstalt.
Jag vet icke om det är de fattiga eller tilläfventyrs
de rika, som skola hafva pensioner, jag hade likväl föreställt
mig, att de fattigare föresträdesvis borde hafva dem. En af
våra skickligare lärare i historien, Rector Söderling har sagt att
Ekelund var den, som gaf del historiska studiet i skolorna en högre
lyftning. Jag tror icke, att någon af R. o. A:s ledamöter kan neka
det ju icke Ekelund har ganska stora förtjenster med hänseende
lill de läroböcker han ulgifvit. Härtill kommer ännu ett skäl, som
Utsk. icke kunnat vid pröfningen uptaga, — emedan det troligen
var obekant, att Ekelund, som var sjuklig, dikterade sina arbeten
och hustrun skref dem. Detta utgör enl. mitt förmenande ett skäl
för Ständerna att icke lemna hustrun i nöd, utan att Ständerna
måtte behjerta belägenheten, och hvad detta Stånd serskilt vidkommer,
alt Ståndet nu måtte bevilja en återremiss af denna punkt,
åsyftande att Ekelunds efterlemnade enka måtte ihågkommas med
den pension, som här är begärd. Man kunde visserligen invända
att då Ekelunds läroböcker voro anbefallda till begagnande i skolorna,
hade han bordt förtjena på dem, men härtill får jag vördsamt
svara, att Ekelund icke hade råd alt sjelf förlägga sina böcker;
och det är allmänt bekant, att en förläggare betydligt har
ökat sin förmögenhet genom den vinst han haft af Ekelunds arbeten.
Den 26 April e. ra.
193
ten. På dessa skäl vågar jag tillstyrka återremiss af denna punkt,
anhållandes att StatsUtsk. måtte bevilja den för aflidne Collega
Scholae Ekelunds enka begärda pensionen.
Ilr Printzensköld: Bland de förtjenster, som en medborgare
kan ådagalägga mot sitt fädernesland, är val den en af de
vigtigaste, då han författar läroböcker, sorn äro tjenliga och lämpliga
för skolundervisningen, på hvilken fäderneslandets väl i så
väsendtligt mån beror. Det är allmänt bekant, att Collega-Scholae
Ekelund var en man, som ådagalagt dylika tjenster emot fäderneslandet.
Månne det då icke är med rättvisa och billighet förenligt,
att hans i nöd och betryck efterlefvande enka erhåller något
vedermäle af den tacksamhet, som fäderneslandet är skyldig den
bortgångne. Jag skulle tro att så är förhållandet, och den summa,
som skulle komma i fråga att henne tilläggas, är verkligen alltför
obetydlig, för att den skulle kunna tynga hardt på indragningsstaten.
Jag tillstyrker således lika med Hr von Knorring återremiss
af denna punkt, med anhållan hos StatsUtsk., att det vid frågans
förnyade handläggning ville taga i betraktande icke blott den nödställda
belägenhet hvaruti enkan sig befinner, utan jemväl de stora
förtjenster den bortgångne visat fäderneslandet.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle Utsk:s yttrande i denna puukt, ropades ja och nej:
hvarefter II. Ex. förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering samt godkändes följande votens-propos.:
Den, som bifaller StalsTJtsk:s i 35:te punkten af dess utlåt.
N:o 90 afgifua yttrande, voterar
Ja:
den det ei vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot denna punkt gjorde anmärkn:r
föranleda till densammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit som följer:
Ja — 18.
Nej — 24.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 5 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
13
m
Den 30 April.
Onsdagen den 30 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.-utdr. för d. 26 dennes, samt pleni-prot.
f. d. 12 dennes f. m.
Justerades nedannåmnde från Exp:sUtsk. inkomne förslag till
R. St:s underd. skrifvelse!- till K. M.;
N:o 62, ang:de uphörande af ljuspenningar för embets- och
tjenstemän samt extraordinarier;
N:o 63, ang:de uphörande af det serskildta skattebidraget till
gäldande af 1848 års krigsrustnings-kostnader;
N:o 64, ang:de återbetalningen af ett för sänkning af sjön
Ökvattnet inom Westerbottens län, förre Exp:s-fogden C. J. Moritz
beviljadt lån;
-N:o 65, ang:de eftergift af en f. Arrendatorn J. Wedling
ådömd arrendeskillnads ersättning;
N:o 66, i fråga om uplåtelse åt staden Götheborg af kronan
tillhörig jord:
N:o 67 ang-.de lyftningen af hela återstående beloppet af de
vid sednaste riksdag beviljade tillfällige statsanslag till försvarsverkets
förbättrande;
N-o 68, ang:de förlängd tid för måls fullföljd från underrätt
i Stora Kopparbergs län;
N:o 69, ang:de serskilda föreskrifter för behandlingen af besvärsmål,
som från Gottland fullföljas i Hofrätt; samt
N:o 70, ang:de verkställighet af K. Bef.hf:des utslag i skuldfordringsmål.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis d. 16 och 19 dennes på
bordet lagda utlåt. N:o 90, ang:de regleringen af utgifterne under
RiksStatens Nionde hufvudtitel.
36:te punkten, ang:de pension för kaptenen David Carl
Lyons enkaj 37:de punkten, innefattande hemställan, att de af
Utsk. tillstyrkte pensioner f ör enkor mätte komma att utgå
endast sä länge desse personer förblifva i cnkostrind; 38:de
punkten, ang-.de pension för Professor J. G. Sandberg; 39:de
punkten, ang-.de förhöjning af den Commercerådel B. H. Santesson
beviljade pension; 40:de punkten, ang-.de pension för
Professoren C. Palmstedt; 41:sta punkten, ang-.de pensionering
af folkskolelärare; 42:dra punkten, ang:de f örhöjda pensioner
Den 30 A pril.
195
för fl/skedade soldater och båtsmän; 43:(lje punkten, ang:de af
f. d. Statsrådet Frih. Otto Wilhelm Stael von Holstein söht
ersättning för vid hans öfverflyIlning till högsta domstolen
ånyo erlagd fullmakts lösen samt minskning i Just.råds-lönen;
44:de punkten, angule af f. d. Statsrådet F. O. Silfverstolpe
sökt ersättning för förlorade inkomster; 45:te punkten,
ang:de ersättning till Lagmannen L. P. Fallenberg för
förlorad extra löneinkomst; 46:te punkten, ang:de ersättning
till f. d. Kommendanten Majoren G. Krook för honom frångången
sportelinkomst; oell 47:de punkten, ung-.de anslaget till
Emerili löner vid elementar-läroverken samt användandet af
derå upkomne besparingar.
Riföllos.
48ide punkten, attg:de upförande å allmänna indragningsstaten
af de genom Lagmansembetenas indragning för
dessa embeten enl. Stat anvisade ordinarie löner jemte ersättning
för de tjensterne åtföljande sportler.
Lades lill handlingarne.
49:de punkten, ang-.dc anslaget till godtgörande af indelningsbrist
i Jemtland; 50:de punkten, ang:de öfver flyttning
till allmänna Indra gningsStaten af å anslaget för fångvården
uplagne räntor; 5lista punkten, ang:de anslagetför spanmålsför
höj ning under löner ne; 52:dra punkten, ang:de öfriga under
Nionde hufvudtiteln upförde anslag; och 53:dje punkten,
innefattande hemställan att Ii. Sl:s godkännande af denna
hufvudtilel ej må lägga hinder i vägen för verkställighet af
de beslut, It. St. kunna fatta i fråga om allmän förenkling
eller indragning af indcldla räntorne och Hondén.
Riföllos.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Dä jag, ehuru ledamot af StatsUlsk.
, under sisth plenum, stillatigande medgaf de mänga återremisser,
som pä denna hufvudtitel dä förekommo, anhåller jag att
få i R. o. Adis proh antecknadt, att, om jag ej motsatt mig desamma,
härleder sig tystnaden å min sida ingalunda derifrån, att
jag bilrädt de beslut, som R. o. Ad. då fattade, utan alt orsaken
dertill var, hvilken äfven något hvar torde inse, att då förtjenster
varmt förordas af åtskillige ledamöter härstädes, är det med ett
visst obehag förenadt att deremot upträda. Jag har ansett mig
skyldig alt uttala denna min tanke, äfvensom att förklara, det jag
inom Utsk. kommer i de aldra flesta fall att votera emot de återremisser,
sorn här blifvit beslutade, och hvilka utvisa att man betraktar
den Olde hufvudtiteln nära nog som en faltigvårdsanstalt,
der en hvar, som lyckas förskaffa sig förespråkare, skulle kunna
söka att göra sina intressen gällande.
Jag tror det endast vara utmärkta och af Staten högt förtjenta
embelsmäns efterlemnade enkor, som i första handen böra
ihågkommas med understöd samt att det verkar till farliga praeju
13*
-
196
Den 30 April.
dikater, om, på grund af enskilde riksdagsmäns motioner, sådane
frågor om understöd skulle af StatsUtsk. till beviljande föreslås och
sedermera af Ständerne bifallas, som åtskilliga af dem hvilka blifvit
till Utsk. återremitterade.
Jag tror att man bör betrakta, att på denna 9:de hnfvudtitel
finnas pensioner för civile embets- och tjenstemän anslagne lill belopp
af 25,000; för dessas enkor och barn, likaledes 25,000 samt
för Militäre embets- och tjenstemäns och under-officerares enkor och
barn 25,000; till ersättning för mistade löne-innehållningar, 5,000;
Wadstena Krigsmanshus-kassa 40,000 r:dr, förutom arm- och lastpenningar
9,000 r:dr, som enl. Ständernes beslut blifvit till denna
titel öfverflyttade.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Det är lätt att yttra sig,
på sätt Hr von Troil nu gjort, när han icke vill säga emot hvilka
personers pensionerande han vill rösta; men efter han upräknat de
anslag, som på denna titel äro upförde till pensionerande af embets-
och tjenstemän, samt deras enkor och barn, så tillåter jag
mig att uttala den anmärkn:n, att det förmodligen icke finnes något
land, der man så litet sörjt för pensioner, som i Sverige;
och jag skulle önska att Hr von Troil, om han vet något sådant,
äfven ville upgifva det för StatsUtsk.
Föredrogs och bifölls StalsUtskrs d. 10 dennes på bordet lagda
mern. N:o 109, ang:de bestämmanctet af den RiksStms och Utskms
kanslibetjening tillkommande aflöning.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 26 dennes e. m. på bordet lagda
nåd. propos. till R. St., aug:de Hospitalernes förbättring och underhåll.
Hr af Sillén, Lars Cahr., hade inlemnat ett sålydande
anförande:
Uti den af K. M. aflåtna nåd. proposm till R. St. ang:de
Hospitalernes reglerande och underhållande, har K. M., efter det
ådagalagdt blifvit, att de till Hospitalernes underhållande anslagna inkomster
äro än mera otillräckliga till bestridande af dervid förekommande
oundgängliga utgifter, äskat ett kreditiv eller förslagsanslag
af 25,000 r:dr.
Då betydelsen af kreditivlånen innefatta en bestämd summa,
som ej må begagnas mera än en gång, såvida icke återbetalning
derå lemnar tillgång (ill förnyad anvisning, men förslagsanslag icke
är årligt, skulle möjligen ett missförstånd kunna föranledas om
rätta afsigten med denna alternativa begäran.
Kongl. SeraphimerOrdensGillets underd. skrifvelse af d. 27
Maj 1850,
lande, kan visserligen synas hafva gifvit anledn. härtill, emedan
K. OrdensGillet deruti anhållit, det nåd. proposm måtte till R. St.
aflåtas om anvisande af ett kreditiv eller förslagsanslag å 25,000
r:dr om året; men man finner likväl af den utredning, som der
-
Den 30 April.
197
jemte är meddelad, att Hospitalerne äro i verkligt behof af det årliga
understödet 25,000 r:dr, ty om än högre markegångar åspanmålen
något år skulle minska anlitandet af berörde anslag till Ilospitalernes
directa understöd, förekomma deremot utgifter för Hospitalernas
vidmakthållande roed reparationer å byggnaderna, anskaffning
af Inventarie- och beklädnadspersedlar, m. m. hvilka under de år
då markegångarne äro lägre, åtminstone till en del icke kunna till
fulla behofvet uphandlas och hvartill möjlig kassabehållning från
ett år till ett annat behofver användas.
Så väl uti den nåd. propostn, som af hvad K. SeraphimerOrdensGillet
inför K. M. i underd:het anfört och de af K. M. åberopade
handlingar, hvilka böra blifva StatsUtsk. meddelade, innehålla,
är ådagalagdt, att behofvet af det begärda anslaget förnämligast
härrör från den betydliga tillökning i de till hospitalsvärd
anmälda sinnessjukas antal, samt den omsorg-fullare vård och skötsel
dem egnas, äfvensom den bättre föda och beklädnad, än som tillförne
bestods; alla dessa förbättringar åstadkomna i öfverensstämmelse
med så Väl K. M:s förordnanden och R. St:s yttrande önskan.
Väl förordnade K. M. genom nåd. Kungörelse af d. 3 Dec.
1847, att, i st. f. den inträdesafgift af 33 r:dr 16 sk., som intill
samma års slut erlades för hvarje Hospitalshjon vid dess intagande
pä Hospital, men full kostnadsersättning för dem, som dertill ägde
tillgäng, skulle från 1848 års början betalas vid inträdet å Hospitalet
20 r:dr och sedermera 10 r:dr hvarje år, så länge patienten
på Hospitalet qvarblifver, och härigenom kan framdeles någon tillökning
i inkomst påräknas, i den mån de, före 1847 års slut å
Hospital intagna, afgå och lemna rum för andra; men under de
första åren blifver denna tillökning ingen och sedermera icke eller betydlig.
Således gifvas annan utväg icke till Hospitalernes ändamålsenliga
underhållande med nödiga inkomster, än den uti den K.
proposm nu föreslagna, så vida ej K. M. skall se Sig nödgad att
betydligt förhöja så väl inträdes- som årliga afgiften, en åtgärd,
som förmodligen skulle finnas misshaglig och tryckande för dem
som kommo ali den vidkännas och hvilka oftast äro församlingarnes
fattigvård.
I anledn. af K. SeraphimerOrdensGillets underd. anmälan af
den förlägenhet hvaruti K. OrdensGillet sig befann för bristande
tillgång till de oundgängligaste utgifternas vid Hospitalernes bestridande,
beviljade K. M. genom nåd. Bref d. 26 Januari 1850 ett
förskott af 14,000 r:dr, dem K. Stats-kont. af under händer hafvande
medel skulle utbetala, men förordnade derjemte, det borde
detta förskott af Hospitalsfondens inkomster under innevarande år
återbetalas; men enär K. OrdensGillet med full visshet kunde förutsätta,
att 1850 års Hospitals-inkomster, hvilka först innevarande
år till största beloppet ingå, icke ens blefvo tillräckliga till bestridande
af Hospitalsutgifterna, än mindre lemnade tillgång till det
erhållna förskottets ersättande, anhöll K. OrdensGillet lili underd.
skrifvelse d. 16 Sept. 1850, det K. M. måtte täckas lill R. St.
aflåta nåd. propos. om afskrifning af berörda förskott; och har K.
Stats-kont. uti deröfver infordradt utlåtande i underddiet yttrat, att en
198
Den 30 April.
blott och bar afskrifning af förskottet icke kunde äga rum, utan
måste, om K. M. med afseende å hvad K. OrdensGillet andragit
rörande Hospitalsfondens mindre fördelaktiga ställning, i nåder finna
skäl att till R. St. aflåta nådig propos. i ämnet, Statsverket
beredas godtgörelse, antingen genom ett anslag, lill utgående från
Riksg:s-kont. eller ock genom tillåtelse att i liqvid emellan detta
verk och K. Stats-kont. fa summan Riksg:s-kont. påförd.
Dä K. OrdensGillet gjorde underd. hemställan om afskrifning
af det erhållna förskottet tillkom det icke K. OrdensGillet att annorlunda
föreslå sättet för åtgärden än som skedde eller att K. M.
ville aflåta nåd. propos. till R. St. om deras bifall till förskottets
afskrifning. K. Stats-kont. har sedermera antydt sättet; men K.
M. har likväl icke funnit godt att i den nåd. proposrn göra någon
framställning om förskottets godtgörande, elium det visar sig uppenbart,
att Hospitalsfonden, som, om ock R. St. bevilja det äskade
årliga anslaget att ulgå från 1852 års början, likväl med sina
intill dess otillräckliga inkomster, konime i än större förlägenhet
än då förskottet begärdes och beviljades, samt således saknar tillgäng
till dess godtgörande, hvilken godtgörelse synes lämpligast
kunna ske genom R. St:s medgifvande af summans afförande i liqvid
med Riksg:s-kont., på öfverskotten å Statsverkets inkomster;
om bifall hvartill jag på det ömmaste anhåller.
Jag gör mig den förhoppning att StatsUtsk. och sedan R. St.,
vid behandlingen af hvad uti den K. proposrn blifvit föreslagit,
så tillvägagå, att möjlighet beredes för Hospitaisförvaltningen, att
på ett ändamålsenligt och med tidens fordringar öfverensstämmande
sätt söka mildra de af sinnessjukdom träffade olyckliga medmenniskors
tillstånd; och anhåller vördsamt att detta mitt anförande må
få åtfölja den K. proposrn till StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Äng: Jag vill icke bestrida be
viljandet
af det anslag Konungen äskat; men tror mig böra fästa
StatsUtskrs upmärksamhet derpå, att om vederbörligt gagn skall
vinnas mot de kostnader, sorn här ifrågaställas för Hospitals-vården:
så bör denna ställas under en sakkunnig styrelse.
Fordom ansåg man vanligtvis dåren vara i den olyckliga belägenhet,
att man icke hoppades på hans vederfående eller ens förbättring;
utan när lian iemnades till Hospitalsvård för framtiden,
afsågs egenteligeri hans underhåll för lifstiden. Så länge omständigheterna
voro sådana, kunde man anse likgiltigt om något annat
väsentligen afsågs än hushållningen med de medel, som användes
så att dessa måtte blifva tillräckliga för alla de dårars försörjande
hvilka anmältes. I sednare tider har man gått mera ömsint till
väga och användt större bemödanden att lill förnuft återställa dem,
som varit nog olyckliga att förlora sina sinnens bruk. Följden
deraf har blifvit att vården om dårar bordt och måst främst ställas
under läkares tillsyn. Jag vill på intet sätt klandra den Hospitalsvård,
som Seraph.OrdensGillet hittills utöfvat: tvertom har jag all
aktning för de mäns omtanka och nit, som sitta i denna styrelse.
Men R. o. Ad. vet nogsamt, att bland Hrr SeraphimerRiddare, fin
-
Den 30 April.
190
nas inga medicinae-doctorer och troligen komma sådanc icke heller
alt snart finnas bland dem. Huru vill man väl dä begära, att denna
styrelse skall kunna behandla dårars vård med den sakkännedom
som vederbör. Dertill kommer, att Hrr SeraphimerRiddare vanligen
äro rikets högste embetsman, hvilka, så länge de hafva fulla kroppsoch
själs-krafter, behöfva dessa för att hålla dem i styr, och gagna dem,
som hafva sina fem sinnen i behåll. Derunder hafva de icke tid
alt sysselsätta sig med dem, som mislat sina fem. Hafva åter Hrr
SeraphimerRiddare att vara i Statens tjenst så äro de merändels så
gamla, att de för ålderdom och sjuklighet icke hafva den verksamhet
som erfordras för att behörigen sköta ifrågavar. särskilda inseende.
Jag skulle nästan vilja påstå, att den, som under sin kraftfulla
ålder sysselsatt sig med rikets vigtigaste värf, sedan icke kan
serdeles nitiskt befatta sig med sådana underordnade anstalter som
de ifrågavarande. Hvad följden af sådana omständigheter skall blifva
annat än den, all styrelsen måste anlita en läkare, samt att denne,
ehuru han ej har namnet derför, likväl, i sjelfva verket blifver den
styrande, eller ock om styrelsen afviker från hans råd att det med
dalarnes vård kan gå illa nog. Ar det icke då vida bättre att låta
läkaren jemte besväret taga både hedern och ansvaret för hvad som
sker, eller försummas.
Likasom det förhåller sig med phsykiska vården om de sinnessjuke,
måste det äfven gå med hushållningen. Någon underordnad
person, han må nu heta kamrer, kommissarie, ombudsman, eller
hvad som helst, får sköta den i Styrelsens namn. Det beror således,
äfven i detta hänseende, på en underordnads skicklighet och
pålitlighet om förvaltningen går väl. Må då icke äfven den, som
har hushållningen om händer, få ansvara sjelf för hvad han gör
och jemväl åtnjuta hedern derför, om det går bra? Mig synes alltså
bäst vara att dårvården tillhörde Sundhels-colhm. Der finnes läkare
förut, och om dessutom en Kameralledamot tillsattes för hushållningen
och redogörelsen,' på sätt som det redan tillgår inom
Fångstyrelsen, hvarest ledamöter finnas både med juridiska och kamerala
insigter: så tror jag R. St. skulle kunna hoppas, både att
Öfverstyrelsen komme att kosta mindre och uträtta mera än hittills.
Imedlertid befarar jag att ett sådant anslag som det ifrågavar., ehuru
nödigt det än för ögonblicket må vara, icke kan bära den frukt,
som vederbör. Man måste för sådant ändamål gå i grund med saken
; och det är hvad jag velat anmärka.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Med några ord anhåller jag
att få besvara hvad den siste talaren yttrat i afseende på Öfverstyrelsens
flyttning. Jag har sjelf sisth sommar besökt Wadstena och
haft tillfälle att taga kännedom om det förträffliga skick, hvaruti
sjukvårdsanstalten derstädes befinnes och jag hänvisar en hvar, som
derom vill inhämta uplysning, att söka den på stället.
Det må vara sant, att skötseln af en dylik anstalt i första hand,
är beroende af läkaren, bvad den medicinska delen angår, samt af
en styresman för ekonomien; men det är ganska vådeligt att göra
förändring medelst flyttning af Öfverstyrelsen till någon annan kor
-
200
Den 30 April.
poralion, då man finnér att den nuvarande sköter sina åligganden
sä väl som man kan önska.
Låt vara att denna styrelse består af till åren komne personer,
men då desse hittills visat sig hafva både vilja och förmåga
att upfylla sina pligter, kan jag ej finna skäl till den föreslagna öfverflyttningen
pä andra.
Frih. Åkerhjelm, Gust. Fredr.: Jemte det jag i egenskap
af ledamot utaf K. SeraphimerOrdensGillet instämmer i det här nu
uplästa utlåt., denna styrelses kamererare Hr af Sillén afgifvit så väl
i afseende pä de uplysningar han meddelat, som på den hemställan
hvartill han kommit, i följd af berörde uplysningars meddelande,
får äfven jag, i förutnämnde min egenskap, pligtenligt vid delta tillfälle
yttra några ord, icke allenast i auledn. af här förut fällde yttranden
om nyttan och nödvändigheten att öfverflytta Ofverstyrelsen
och vården om ifrågavar. Hospitals-inrättningar från SeraphimerOrdensGillet
till Suudhets-colkm, utan äfven, enär de handhr som
röra detta ämne, äro mycket voluminösa, att i möjligaste korthet
framställa de punkter, som äro af vigt för frågans belysning, och
hvarigenom StatsUtsk. åtminstone kan hafva en ledning vid pröfningen,
såväl af den ekonomiska, sorn af de öfrige vigtige delarne i
denna ömtåliga, och genom sina anledningar, beklagansvärd! nödvändiga
förvaltningsgren.
Gillets ekonomiska styrelse torde först böra framställas, emedan
det hufvudsakligen verkar på den auetoritets behandling hvartill
frågan kommer att remitteras.
Hospitalerne hafva sin existens grundad på de inkomster, som
upkomma af arrenden, hvilka betalas efter markegångspris, samt af
donationer för diverse ändamål, hvartill komma afgifterne för intagne
hospitalshjon. Af dessa, mera till fastighetsvärde än till kontant
penningebelopp betydliga tillgångar, skall således den mängd Hospitaler,
som finnas, icke allenast väl vårdas och underhållas, aflöningarna
till vederbör, bestridas, äfvensom nödiga byggnadsreparationer
verkställas, utan har OrdensGillet dessutom, af ett stående räntegifvande
kapital, som varit disponibelt, i följd af K. åks nåd. beslut,
under loppet af de senare åren, utbetalt en summa af närmare
240,000 r:dr b:co i och för Hospilalernes förbättring. Effekten af
nämnde summas utgifvande visar sig dels 1 nybyggnader och byggnadsreparationer
vid Hospitalerne dels i materiella förbättringar och
utvidgningar, som varit högst nödvändiga för Hospitalernes uphjelpande,
men om å ena sidan denna kapitalsummas användande således
var framkalladt af yttersta behof, och som, genom de inspectioner
af åtskillige Hospitaler, som SeraphimerOrdensGillets ledamöter
berett sig tillfälle att verkställa, visat sig vara väl och ändamålsenligt
använd, åtminstone till den grad man med den varande byggnads
konstruetion af dessa inrättningar billigen kan begära, har
deremot å andra sidan hela räntan af samma kapital för underhällsbehofvet
försvunnit.
Gillet har således ett minus i sin inkomst, hvilket kan blifva
vida högre och verkligen redan blifvit det, genom de betydliga väl
Den 30 April.
201
kända variationer, som upkomma genom markegångsprisens ojemnhet,
hvarpå som exempel torde få nämnas, att åren 1848 och 1849
förminskades härigenom inkomsterne, som ingingo till Hospitals-styrelsens
disposition med omkring 24,000 r:dr för hvardera året;
hvaremot, såväl under nämnde är äfvensom före desamma och troligen
äfven härefter kommer alt ske, Hospitalshjonens numerär snarare ökats
än minskats. Under ett af de sednare åren har denna nommerär upgått
till 1,100 personer och derutöfver, och genom populatiooens
tillväxt följer lika naturligt inom denna afdelning af samhälls-medlemmar,
som inom de öfrige, att deras antal snarare ökas än minskas.
Under årens lopp, har Gillet, jemte årliga, fullständiga redovisningar,
som undergått behörig granskning, tid efter annan, pligtenligt
ingått med underd. anmälan till K. M. i afseende på de ekonomiska
ämnen, som tillhöra dess förvaltning, likasom i flerfaldiga andra
Ilospitals-administrativa grenar, som kraft enahanda anmälanden: i
följd deraf, och då tydligen sig visat, att den arithmetiska siffran
i utgifts- och inkomstväg icke ville förändras till fördel för denna
sednare, nödgades denna Öfverstyrelse sistlidit år ingå till K. M.
med underd. begäran, att, i afseende på 1848 och 1849 årens förluster,
i behöfliga inkomster åtminstone, erhålla en understödssumma
af 14,000 r:dr b:co — densamma Ilr af Sillén omnämnt,
— måtte för de ytterst nödiga utgifterne blifva styrelsen förskjuten.
K. M. har också, med inseende af delta förskotts behöflighet lålit
anordna nämnde förskott; men då styrelsen sedan erfarit att återbetalningen
deraf blefve, med dess fortfarande osäkra tillgångar svår
och måhända omöjlig, hemställde densamma derföre i underd:het, att
detta förskott måtte fä afskrifvas och således icke förminska de tillgångar,
som successive komma att till denna förvaltning ingå. K.
M. har uti Dess härvarande nåd. skrifvelse till R. St. i följd af OrdensGillets
gjorde underd. hemställan föreslagit att R. St. mätte,
för Hospitalsvärdens behof anslå ett årligt förslagsanslag af 25,000
r:dr b:co, och om ett sådant anslag beviljades, kan af erfarenheten
slutas, att dess anlitande icke alltid behöfves, enär en högre inkomst
kan igenom markegångsprisens stegring temporärt tillskyndas hospitalsfonden.
Jag hemställer således alt SlatsUlsk. mätte benäget taga
i betraktande vigten af detta förslagsanslag; det är, för så vidt denna
förvaltning- och allt hvad deraf beror skall kunna fortgå, vare
sig under nuvande styrelse eller under hvilken annan som hälst, lika
nödvändigt, ty då utgifterna kräfva ett fullgörande, som inkomsternas
otillräcklighet förnekar, måste ifrågavar., Staten och samhället tillhörande,
inrättning ej kunna beslå.
Beträffande den personliga vården om de sinnessjuke vid Hospitalerne
har såväl denna, som den ekonomiska, sin beslutande styrelse
fästad i hufvudstaden, hvadan dess ledamöter icke äro i tillfälle
att genom reguliera allmännare inspectioner personligen undersöka
verkningar af deras beslut, ett förhållande, som äfven skulle
inträffa, om K. Sundhets-colbm utgjorde denna styrelse, hvilket af
en ledamot här föreslagits. Dessa beslut, som efter mitt begrepp
alltid grunda sig på en föregången noggrann pröfning af de vitsord
ägande handlingar och anmälanden, som föranleda dem, utföras
202
Den 30 April.
af vid Ilospitalerne verkande upmärksamma Direktioner, läkare och
syssloman, hvilka dels äro boende ä Hospitalerne dels i närheten af
desamma, hvarjemte de äro båda berättigade och pligtige, att till
öfverstyrelsen upgifva och anmäla verkningarne af de sålunda fattade
besluten äfvensom Hospitalernes öfriga vigtiga omsorg kräfvande
angelägenheter. Vid de flesta Hospitalerne behöfvas visserligen förbättringar
i byggnader jemte deras utvidgande; af de skrivelser,
som åtfölja den K. proposrn, inhämtas imedlertid att medelst den
värd och omsorg som egnats Hospitalerne i Sverige, åtskillige af dem
gjort ett stort steg till förbättring, serdeles der, utrymmet icke förnekar
en mera systematisk behandling af de beklagansvärda varelser
der hysas. Vi bafve, på sätt en föreg:de talare citerat, Wadstena
Hospital, med sin direkt., som med upmärksamhet följer förvaltningen
och vården på stället; vid detta Hospital har funnits en
utmärkt skicklig, numera bortgången, läkare och honom har efterträdt
en annan, vid namn Hjertstedt, som genom utrikes resor inhemtat
den värdefulla skatt af uplysningar örn framstegen i omsorgen
om sinnessjukes skötsel och behandling, som en djupare inlänkl
omvårdnad kunnat i andra länder åstadkomma. Genom hans
medverkan, direktms upmärksamhet samt Ofverstyrelsens pligtenliga
behjertande af de framställda förbältringsförslagen, har Wadstena
hospital, icke allenast framskridit i afseende på förbättringar,
utan nått en ståndpunkt till den grad förtjenstfull, att det anföres
af dem, som sett de bättre sa beskaffade inrättningar utomlands
såsom jemförligt med dessa. Byggnaderne derstädes äro visserligen
icke så systematiskt formade de borde vara; men hvad är att göra
med uråldriga byggnader annat än att i möjligaste måtto förbättra
deras konstruktion, då man ej kan nedrifva dem och bygga
andra i deras ställe, svarande mot dermed afsedda ändamål, och
dertill hafva vi emedlertid icke råd. Att deremot förbättra inom
de former, som linnas, dertill kunna såsom jag hoppas, tillgångar
erhållas. Den sista berättelse, som ifrån sistnämnda läkare
ingått till Hospitalernas Öfverstyrelse, innefattar så mycken uplysning,
så mycken humanitet i åsigter och scientifik kännedom om
de afhandlade ämnena, att den hos OrdensGillet väckt, icke förundran,
men den största tillfredsställelse. Man har äfven deraf funnit,
att likasom vid flere af de andra Hospitalerne, serdeles vid de
större, den medicinska behandlingen visserligen är nödvändig att
använda, enär det förhåller sig med dårar, som med kloka menniskor,
att de kunna besväras af kroppsliga lidanden; i hvilket fall,
den curativa behandlingen måste tillitas; men man måste äfven
tänka sig den behandling, som sinnessvaghet serskildt kräfver och
menniskokärleken inser, alt, i möjligaste måtto trefnad åt de sinnesrubbade
och själslidande måste beredas, och dertill fordras underhållande
af snygghet, lämplig sysselsättning och i allmänhet
ett vänligt och humant umgängessätt med dem. Dessa omsorgers
iakttagande, hafva OrdensGillets ledamöter sjelfve vid mera än
ett af våra Hospitaler funnit verkan af, bland de der vårdade,
och denna så välgörande för dem, man af deras tillstånd kunnat
vänta. Det kan ej förnekas, att Wadstena Hospital framstår i vårt
Den 30 April.
203
land såsom en art af modell för de andra; men orättvist vore det
om jag icke anförde, att dä jag besökte Upsala Hospital både före
och efter den der förfärliga branden, fann jag derstädes den utmärktaste
snygghet, ordning och vård om hospitalshjonen. För mig,
som under arens gång äfven användt en del af min tid med så beskaffade
verksamhets-grenar der menniskokärlek och hnmanitét framkallats,
fann jag en verklig tillfredsställelse af det om dessa böjelsers
användande förtjenstfullt talande tillstånd vid sistnämnde hospital.
Påföljden af den verksamhet, som genom Hospitals-direkttna
och tillhörande tjenstemän utöfvats vid Hospitalerne har åstadkommit
förbättringar i denna förvalltningsgren, som äfven visat sig deruti att
ett ej obetydligt antal vansinnige kunnat, dels under en tid, dels
för beständigt, återkomma lill samhället såsom återställde.
Att öfverflytta denna styrelse till någon annan, hvarom både
förslag och yttrande framkommit, beror naturligtvis på K. M:s nåd.
pröfning och afgörande; hvilka efter föregången pröfning af komiterades
i ämnet gjorde förslag, och Seraphimer-ordens-gillets infordrade
underd. utlåt, deröfver, sannolikt komma alt ega rum. För de
afträdande, i händelse nuvar. Hospitals Ofvcr-styrelse komme att uphöra,
vill det synas, åtminstone mig, att ingen saknad för dem bör
deraf kunna följa; men livad jag på grund af inhemtad erfarenhet
och kännedom af denna förvaltningsgrens natur lärt mig inse är,
alt denna förvaltningsgren klöfver en enda concentrerad Styrelse, som
omfattar allt hvad den rörer. Med de göromål och omsorger denna
befattning fordrar, lämpar sig icke alt den fördelas på flere myndigheter,
ty beslut och verkställighet påkalla här skyndsamhet, och den
kan ej vinnas, om flere styrande verk skola kommunicera sig med
hvarandra för ändamålens ernående, och de verkställande komma
derigenom alt sakna den sammanhållning i deras bemödanden, som
är nödig.
Vid Upsala hospital, hvarom jag här förut ordat, återställes den
nu af eldsvådan skadade hospitals-byggnaden och försättes i ett sådant
stånd och med sådan inre konstruktion, att, äfven om eldsvåda
der skulle tima, blir det en möjlighet att utifrån direkte inkomma
i linsets öfra våning för alt der släcka branden hvilket förut var
nära omöjligt. Så väl för eldens vårdande som för åtskilliga andra
förbättringars ernående, kommer nämnde reparation att motsvara
ändamålet, hvilket allt, vid blifvande nya hospitalsbyggnader torde
böra observeras.
Komiterade, som i flera år handlagt undersökningar och förslager
rörande hospilalsväsendet, och hvilkas underd. betänk, i ämnet
åtföljer K. M:s nåd. skrifvelse, hafva deruti framställt förslag för en
större tillökning af byggnader och åtskilliga andra förändringar vid
Hospitalerne.
Dessa byggnader, hvilkas behöflighet ej kan förnekas, gå till betydliga
summor i och för deras utförande och derpå kan ej undras;
men K. M. har i Sin nåd. propos. inskränkt Sig till förslaget om
upbyggande af ett väl behöfligt Hospital i Wexiö, samt tillden förutnämnda
nåd. propos. och förordande för det förslags-anslag, som för
Hospitals Öfver-styrelsen behöfves och det är således dessa begge
204
Den 30 April.
frågor, som synas blifva de egentliga föremålen för SlatsUtskrs pröfning,
för alt sedan underställas R. St.
Beträffande alla de detaljer, som i komiterades förslag förekomma,
har, såsom anfördt är, Seraphimer-Ord:s-gillet längesedan afgifvit
sitt underd. utlåt, deröfver, med hufvudsakligt instämmande i komiterades
förslag, i hvad det rörer byggnaderna; men det är i åtskilliga,
egentligen administrativa delar, som Ofver-slyrelsen, på grund
af sin öfvertygelse och erfarenhet, trott sig böra hafva en annan
mening. Det torde emedlertid icke vara hehöfligt att nu ingå i närmare
utredning deraf och jag har icke heller ämnat göra det.
Jag vill nu ej uppehålla tiden längre med ytterligare anförande
i detta ämne, ehuru mycket kunde återstå att säga, ulan anhåller
hloll att hvad af mig nu blifvit anfördt mätte få åtfölja remissen till
StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Med afseende på Gr. Posses yttrande,
får jag förklara, att min framställning i delta hänseende icke
varit ett infall för ögonblicket, utan jag har för 28 år sedan, i ett
från trycket utgifvet förslag till inrättningen af Sveriges statsförvaltning,
föreslagit just detsamma som jag nu yttrat. Ingen af dem,
som nu äro ledamöter af Seraphimer-gillet, lärer då befunnit sig der,
— icke ens varit Seraphimer-riddare. Jag hoppas alltså, att man icke
misstänker mig göra någon personlig tillämpning vid detta tillfälle.
Men hvad jag då yttrade, det har jag sedan funnit bekräftadt af hvad
jag sett i andra länder, i Frankrike, Baden, Österrike och Sachsen.
Jag befarar, att, om icke senare tiders anspråk på inrättningen
af dårhus nu gör sig gällande vid byggnaden af det tillämnade i
Wexiö och om medlen dertill icke äro beräknade derefter: så varder
anläggningen förfelad. De dårhus som i sednare tider uprättats, äro,
såsom man vet, så beskaffade, alt de dels äro beräknade pä obotlige
patienters förvaring, dels på beredande af trefliga hem, öfverensstämmande
med fordna sysselsättningar för dem, man hoppas
kunna vederfås. Dertill fordras vidsträcktare anläggningar än dem
vi förut hafva, ty svårligen kunna våra dårhus, äfven de bästa, anses
vara annat än fängelser. Jag nämner delta, på det att man
icke må vid delta tillfälle, förspilla medel, derföre alt man icke
tilltager anläggningen så vidsträckt, som vederbör, och£tidens fordringar
kräfva.
Hr Ekströmer, Carl Johan: Den nådiga proposm, som nu
utgör föremål för Ståndets öfverläggning, afser alt erhålla medel, dels
till upförande af ett nytt Hospital i Wexiö; dels till fyllande af den
brist i de ärliga tillgångarne för Hospitalernes underhåll, som enl. af
Seraphimer Ord:s-gillet meddelade, på räkenskaper stödde, upgifler,
äro följande:
Ett nytt hospitals upförande i Wexiö, utgör en vigtig början till
förbättringar i hospitals-väsendet, som R. St. vid sistförflutna riksdag
ansågo nödvändiga, och hvartill de då syntes beredde alt verksamt
bidraga, serdeles genom beviljande af medel till lokalernas utvidgande
och förbättrande, så att dessa, med hänsyn såväl till utrymme
som till inredning och indelning, blefve mot ändamålet svarande.
Den 30 April.
205
Utom det alt Konungens nåd. propos. i denna del grundar sig pä
de enl. Ständernas begäran, för hospitals-frägans behandling förordnade
komiterades underd. förslag, enl. hvilket behofvet af ett nytt
Hospitals upförande vid Wexiö blifvit i främsta rummet framställdt,
linnas skäl för beviljande af anslag härtill, äfven om en allmän reorganisation
af hospitalsväsendet icke vore i fråga. — Det nu befintliga
Hospitalet är nemi., såsom upfördt af trä efter otjenlig plan,
så att intet tillfälle till de sinnessjukes klassifikation efter olika sjukdomsformer,
eller ens efter kön förefinnes, på god väg, alt ruttna
ned och hvarje vinter i fara, att lika med det, i hvars ställe det
blifvit upbyggt, jemte sina innevånare blifva lågornas rot', genom
ofta inträffade bristfälligheter å den till husets upvärmande anbragta,
men icke alltid tillfylleslgörande calorifére, o. s. v. till följe
af hvilket allt, detta hospital, hvilket genom sitt läge erbjuder alla
önskvärda fördelar för en inrättning af denna art, snart icke torde
finnas användbardt ens lill de sinnessjukes inhysande, och utan total
ombyggnad, alldrig kan lemna tillfälle till deras ändamålsenliga behandling.
Komiterade afsågo äfven, att det nya, under alla omständigheter
erforderliga hospitalet i Wexiö såsom i sin helhet upfördt efter
bästa plan skulle kunna tjena till modell för ordnandet, efter nutidens
fordringar, af en anstalt lill sinnessjukes vård och behandling,
och dc ritningar, som dertill äro upgjorde, äro, enl. min fulla öfvertygelse,
med undvikande af allt onödigt prål, till sin ändamålsenlighet
fullt jemförlig! med de bäst konstruerade hospitaler i Europa.
Det vore alitsa i högsta måtto önskvärdt att StatsUtsk., såvidt
lillgångarne det medgifva, såsom en början till den ifrågasatta och
nödvändiga hospitals-reformen, mätte finna utväg för det begärda
anslaget. Enl. de kostnadsförslager, som uprättats för Hospilalernes
ordnande, hvarvid ökadt utrymme och planmässig indelning, som åter
ej kan vinnas utan nybyggnader, utgör första villkoret, emedan trängsel
öfverallt är förhanden och byggnadernes nuvar. beskaffenhet ej
medgifver de sinnessjukes behöriga separation, sysselsättning och behandling,
upgår det successivt erforderliga anslaget till en summa af
606,666 | r:dr b:co, hvilket belopp komiterade föreställt sig lämpligen
kunna utgå med 66,666 r:dr .32 sk. årligen under 10 år, så
att på denna tid, de förhanden varande bristerne i Hospitalernes materiella
förhållanden, hvilka nu utgöra väsendtliga hinder för all annan
förbättring i de sinnessjukes vård, voro afhulpne. Att K. M.
icke nu äskat bevilljandet af hela denna summa, utan inskränkt Sig
lill det anslag, som i den nåd. proposm begäres, med öfverlemnande
derjemte af planen till reorganisationen i sin helhet, torde, såsom
ock i proposm anlydes, bero deraf, att, enl. komiterades underd.
förslag, i allt fall, intill nästa riksdag, icke stort mera kunde medhinnas
än upförandet af det ifrägavar. Hospitalet vid Wexiö; men
bör icke tydas derhän, att detta anslags beviljande, vore tillfyllestgörande,
och att saken, för vinnande af det af R. St. vid sistledne
riksdag afsedda stora ändamålet, en allmän förbättring af hospitalsväsendet
så i medicinskt som administrativt hänseende, kan stadna härvid.
Jag är angelägen att göra denna erinran, på det att hvad en
206
Den 30 April.
annan talare, som äfven är ledamot af den nuvar. Hospitals Öfverstyrelsen,
nyligen anfört om Hospitalernas närvar, tillstånd, hvilket af
honom i en så vacker dager blifvit framställdt, icke måtte bringa
Utsk. på den tankan, att föga mera återstår att göra, -— hvilket jag
vågar tro, ejheller varit, den tiplysta styrelse-ledamotens mening; —
ty ehuru, såsom Frih. Åkerhjelm sanningsenligt anfört, förbättringar
i flera afseenden blifvit gjorda under de sednaste tiotalen af år,
återstår dock, såsom komiterades underd. utlåt, nogsamt utvisar, i
alla delar mycket att göra, och det vid alla Hospitalerne, icke ens
det bästa af dem, eller det vid Wadstena, undantaget; hvilket Utsk.
ock kan inhemta af den dervid anställde, af Frih. Åkerhjelm med
rätta berömde hospitals-läkaren Hjertstedts till mig ställda mern., som
i sådant ändamål blifvit, såsom bilaga intaget i de lill R. St. utdelade
tryckta handlingarne.
Hvad åter beträffar det anslag, som blifvit begärdt till fyllande
af hospitals-fondens behof för löpande utgifters bestridande, så är
jag visserligen öfvertygad om tillvaron äfven af detta behof, ehuru
jag icke kan grunda denna öfvertygelse på en speciel kännedom derom.
Huru för framtiden enahanda beklagliga förhållande må kunna undvikas,
hafva komiterade i sitt underd. betänk, sökt visa.
Beträffande i öfrigt de flere frågor, hvilka, enl. komiterades förslag,
stå i sammanhang med reorganisationen af Hospitalerne och
utgöra väsendlliga, ehuru icke de första, vilkoren för denna administrationsgrens
behöriga ordnande, så är de flesta bland dem af
beskaffenhet att helt och hållet bero af K. M:s egen höga pröfning,
hvadan desamma icke behöft i den K. proposin uptagas. •—• Flötningen
har dessutom i flera delar icke, före dennas afgifvande, kunnat
medhinnas, så vida R. St. vid denna riksdag skulle blifva i tillfälle,
att å sin sida göra något för hospitalsväsendels förbättrande;
hvarförutan reformen, i flera delar, endast i den mån lokalerna hinna
fullkomnas, kan i verket sättas. •— Att Ständerne, såsom tillförene
skett, vid beviljandet af anslag, äfven yttra sig om dermed sammanhängande
administrativa frågor, kan visserligen hafva god verkan;
men i förevarande fall är jag öfvertygad alt bestämmandet af några
villkor, såsom en talare yrkat, icke synas vara, för ändamålets vinnande
nödvändigt; ty hospilais-frågan har genom den större kännedom,
som blifvit spridd, såväl om de vidtagna förbättringarne som om
de stora och flerfalldiga brister, hvilka ännu återstå alt afhjelpa för
vinnande af en ändamålsenligare vård om sinnessjuke, lyckats att
vinna ett deltagande, hvilket gifver full garanti derföre, att de medel,
hvilka för detta ändamål varda beviljade, icke blifva det fruktlöst,
till följd af åsidosättande af erforderliga bestämmelser med
hänsyn till administration, sjukvård, rätt till intagning å hospital,
utskrifning derifrån m. m.
Hvad serskildt angår frågan om Ofverstyrelsen undviker jag desto
heldre att derom nu yttra mig, som jag, med hänsyn till densamma,
ur mera än en synpunkt lärer anses jäfvig, då jag står i embetsmannaförhållanden
till den Öfverstyrelse, som nu finnes, är Chef för det
embetsverk, hvilket skulle densamma öfvertaga, och har varit Ordf.
1 den komité, som yttrat sig i ämnet, -r- och hvars, i afgifna un
-
Oen 30 April.
207
dercl. betänk. uttalade, åsigt jag delat. — Jag skiljer gerna emellan
att hafva rätt och alt fä rätt; bemödande mig om det förra, lemnar
jag trygg det sednare åt deras pröfning, hvilka äro berättigade
att derom bestämma.
Frih. Åkerhjelm: Med anledn. af den talares yttrande, som
näst efter mig hade ordet, anser jag mig pliktig att öka de af mig
lemnade uplysningar med några få ord. Den värde talaren synes
föreställa sig, att, åtminstone i jemförelse med de utländska inrättningar
han sett, sysselsättningen och vården skulle vid våra Hospitaler
saknas, och att de nära nog skulle likna fängelser. Hvad sysselsättningen
beträffar, får jag uplysa, att icke allenast inomhus vid
de flesta llospitaler, alla behofver, vare sig väfnader, spånader, kläder,
strumpor, med ett ord allt, som erfordras för hospitalslijonens
klädsel, förfärdigas af hjonen sjelfva, så väl karlar som qvinnor, när
deras sinnestillstånd det icke förbjuder, och på enahanda vis Erhåller
det sig med snickeri- och smides-arbeten, hvarmed, sä långt man
kunnat utsträcka det, åtminstone hvad snickeriet beträffar, mankönet
är sysselsatt, och under dessa sysselsättningar har jag sjelf sett med
stor tillfredsställelse deras upmärksambet endast fästad vid deras göromål,
produkten deraf rätt försvarlig, lill och med god, och deras
sinneslugn fullkomligt bibehållet. Hvad åter vidkommer sysselsältningarnes
utsträckning äfven utom hus, hvilket, i händelse Ilospitalerne
voro fängelser, icke skulle kunna ske, har dessa sednare
åren jord inköpts, och tillfälle beredts till ett slags åkerbruk, trädgårdsskötsel
och potatesplantering m. m., hvarigenom så väl vid
Wadstena, som Upsala och äfven vid Malmö Hospitaler, hjonen fått
tillfälle att både vinna helsa, trefnad och nyttig sysselsättning. Att
Hospitalerna i Sverige i afseende på byggnaderne alldeles icke hafva
den förbättrade konstruktion, som sednare tiders upfinningar gifva
vid handen, erkännes; hvadan äfven någon förbättring i den vägen
anses behöfvas. Ölverstyrelsen har också, på grund af den kännedom
densamma kan ega, instämt med komiterade i allt hvad, som
rörer ett mera systematiskt byggnadssätt samt andra, till utvidgning
af Hospitalerna, föreslagna åtgärder. Öfverslyrelsen har således icke
sökt vederlägga, hvad den efter sin öfvertygelse funnit vara det rätta.
Hvad beträffar instruktionen och sjelfva den administrativa ledningen
af saken, så har den förekommit mig, som lagt hand vid åtskilligt
sådant, vara skäligen ändamålsenlig. Hvar och en har sina pligter,
sina skyldigheter utstakade, och skäligen no^a kan allt detta kontrolleras;
men för att fullkomna detta, har Öfverslyrelsen vid detta
tillfälle i sitt underd. utlåt, tillstyrkt såsom en förbättring, nyttig i
hvilkens händer denna Öfverstyrelse än må komma, att densamma
må genom egna embetsman, när ledamöterna af en eller annan orsak
äro förhindrade, årligen göra inspektionsresor till hospitalerne och
derunder taga kännedom om allt hvad som tillhör denna förvaltningsgren,
både i ekonomiskt, psykiskt och physiskt hänseende, samt
derför redogöra inför Öfverslyrelsen, hvilken i följd deraf kan vidtaga
alla nödiga mått och steg för goda ändamåls ernående. Jag tror
således icke, att det är något annat, som hufvudsakligen påkallar större
208
Den 30 April.
förbättringar ån en nödvändig utvidgning af Hospitalerne, och ett för
desamma mera systematiskt byggnadssätt.
Hr Ribbing, Arvid: Jag har vid början af denna riksdag
framställt nödvändigheten deraf, att under Departements-chefen för
Ecklesiastikärenden måtte finnas ett förvaltande verk, som beredde
och sammanhölie de ärenden, som höra under denna förvalltningsgren
samt gjort formenlig motion om huru detta verk under namn
af Eklesiastik-colhm skulle organiseras, och, då jag sist uptog denna
fråga vid föredragning af utlåt, om 8:de hufvudliteln, förekom egentligen
den ena delen af förvaltningsgrenen, nemligen den, som rörer
kyrkan och läroverken — den andra rörer dels sjukvården, om hvilken
den K. propos:n handlar, dels fattigvården. Huru nödig deras
förvaltning af sakkunnige män är, har denna öfverläggning och sednast
hvad Hr Ekströmer anfört visat. I formelt afseende har nu
mera det hinder uphört för StatsUtsk. att taga initiativt till samråd
i ämnet med Ekon.Utsk., som StatsUtsk:s Ordf. häromdagen upgaf
ligga deruti, att någon K. propos., som rörde de ecklesiastika ärenderne
icke blifvit till StatsUtsk. remitterad, hvilket nu skett; och då,
såsom jag först anfört, Utsk. i anledn. af K. M:s nåd. förslag om
vissa regleringar under Justitiae-departementet förbehållit sig att derom
gifva utlåt, först sedan Utsk. sammanträdt med LagUlsk. till öfverläggning
jemväl ang:de enskildtas motioner rörande Hofrätternes förändrade
organisation, till vinnande af erforderlig ledning för omdömet,
sä lärer af samma skäl, StatsUtsk. väl böra, innan det tager i öfvervägande
K. M:s nåd. propos. om nu ifrågavar. betydliga anslag
till en utgift, som hörer under Ecklesiastik-depart:tet, sammanträda
med Ekon.Utsk. för alt taga i öfvervägande den enskildta motion
om en förändrad organisation af den ecklesiastiska styrelsen innan
några summor ytterligare anslås åt denna förvaltningsgren. Hvilka summor
hafva icke i sednare tider redan användts, såsom halfva skyddsafgiften,
för elementar-läroverken m. m., utom för folkskole-byggnaders
upförande, inredande och skoleböckers inköp, utan att något centralt
Styrelseverk under Regeringen vårdat sig om deras nyttiga och ändamålsenliga
användande eller tillsett att de icke mera varda till skada,
såsom Gr. Thorsten Rudensköld i sin nyligen utgifna skrift om Folkskolorne,
synes befara. Hvilken större jordbrukare t. ex. slutar beting
om arbetens utförande eller leger 100:detals arbetare till dagsverkens
förrättande utan att skaffa sig understyresmän att tillse huru
betingen utföras och dagsverkena användas och verkställas. R. St.
deremot anslå stora summor, lega skolmästare, bygga skolhus, stifta
lagar att bringa barnen i skolan och presterne att se efter dem och
den vigtigaste delen af deras undervisning, men tillsyn saknas, lagarne
åtlydas icke, så säga sjelfve skolmästarena då de komma till
enskildta och allmänna läraremöten; också jag har bevistat desse,
protrn som dervid blifvit förde och tryckte vitsorda att inspektion
ansetts nödig, men saknas. Man torde invända att vi hafva Biskopar,
Consistoriales och Contractsprostar, som enl. gällande kyrkolag
äro skyldige alt hålla hand öfver att, hvad som är föreskrifvit,
efterlefves: ja visst, men det finnes icke någon, som ser efter desse.
Än
Den 30 April. 200
Än Regeringen då? den består af ett föredragande Statsråd, sorn
måste vara när Konungen och knappast hinna med föredragningen
af alla dessa ökade ecklesiastika ärenden och således icke har tid att
se efter hvad som sker i kyrkligt, pedagogiskt eller sjukvårds-hänseende;
således är det nödvändigt att under Regeringen (ill hennes
biträde hafva en styrelse öfver kyrkan, skolan och fromma stiftelser.
Någon gång måtte väl de, som bevilja medel, inse behofvet af en förvaltning,
som är i stånd att vaka öfver dessas förmånligaste begagnande.
Då skulle icke kunna sägas, såsom mari påstår nu hafva
blifvit yttradt till IiondeSt:s ledamöter om ecklesiastik-oolkm, att inga
medel borde dertill anslås, emedan det endast blefve bortkastade penningar.
Det har nemi. redan försports, att den organisation af ett
ecklesiastik-colkm, som genom motion och R. o. Ad:s remiss blifvit
öfverlemnad lill EkonomiUtsk:s pröfning, der icke lärer vinna framgång,
och om det går sammaledes hos R. St., så får jag för detta
fall nu i sammanhang med den K. proposm, och med den rätt 56
§ Riksd.Ordn. mig lemnar föreslå:
att R. St. endast hos K. M. i underd. målle anhålla alt
K. M. sjelf till Rikets nästa gång församlade Ständer ville
framställa förslag om inrättande af ett förvaltande vei k under
Depart:s-chefen för ecklesiastik-ärenden, som beredde och
sammanhöllo de ärenden, som höra under denna styrelse.
Remitterades till SlatsUtsk.
Föredrogs ånyo K. M:s d. 26 dennes e. m. på bordet lagda
nåd. propos. till R. St:r, ang:de provinsen Jemtlands rotering.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: .lag tillåter mig anmärka,
att så länge de indelta räntorna utgå omedelbart från räntegifvarne
till räntetagarne inom de öfriga indelta reg:tena, så bör man låta
samma förhållande jemväl ega rum i Jemtland. Gör man icke del,
så är den nya indelningen i detta lanskap, sä att säga, en begynnelse
till det gamla indelningsverkets uphäfvande.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs Hr Nordenfeldts, Johan Åke, d. 16 dennes f. m. på
bordet lagde motion med förslag om nedsättande af en komité för
undersökning af Riksbankens samt Riksg:s-konl:s och Prival-bankernes
verksamhet och beroende af hvarandra samt för utarbetande af
förslag lill förbättrad organisation af nämnde penninge-verk.
Hr Nordenfeldt, anförde skriftligen:
Då sannolikt betänkligheter lära upslå, huruvida min, under d.
16 dennes, i detta Stånd gjorde framställning om sammansättningen
af en komité för upgörande om förslag till Bankens samt Finansverkets
reglering i sin helhet, kan uptagas såsom ny motion, under
tillämpning af 56 § Riksd.-Ordn., har jag ej velat göra mig saker
lill förebråelsen, alt härom hafva väckt en möjligen tidsödande
tvist. Ehuruväl anledn. icke torde saknas till förmodan, att bifall
6 H. 14
210
Den 30 April.
borde kunna erhållas, uppå min då gjorde anhållan, om molionens
uptagande och behandling, såsom sådan, inskränker jag mig nu
vördsammast lill den hemställan, att förenämnde mitt mern. må få,
såsom enskilt utlåt, meddelas BankoUtsk., i sammanhang med 32 §
af dess betänk. N:o 24, hvaruti Disk. tillkännagifver, alt Utsk., vid
behandling om sättet att fylla Privat-bankernes sedelutgifning, skall
taga uti öfvervägande frågan, dels om flere filial—afdelningar af Riksbanken
må kunna anses vara behöfliga, äfvensom om den organisation,
som bör gifvas sådane afd:r, för att motsvara sin bestämmelse.
BankoUtsk. torde ock finna skälig anledn. till behandling af detta
ämne, då Utsk. handlägger 8 § af Hrr Bankofullmäktiges berättelse
om Bankens förvaltning.
Då jag väl nu är ordinarie ledamot af BankoUtsk. och sålunda
der skulle kunna göra frågan anhängig, men sannolikt af enskildte
angelägenheter blifver förhindrad att närvara vid samma ärendes behandling
uti detta Stånd, anser jag mig icke böra underlåta, att
redogöra för de motiver, hvilka legat till grund för min, uti oftanämnde
anförande uttalade åsigter.
Oaktadt den fördom man i allmänhet hyser för komiléers bildande,
torde det vara olvifvelakligt, alt ett ärende, af så vidlyftig
omfattning som det förevar , icke kan ledas lill sin utveckling, sä
fullständigt att ändamålet af finansverkets organisation och vissheten
om myntvärdets uppehållande, samt rörelse-kapitalets jemna fördelning
kan vinnas genom några få personers, om än ansträngda, arbetsförmåga,
skarpsinniga omdöme och sakkännedom; det fordras
äfven nogsam insigt af de förvaltande verkens närvar, former, reglementering
och arbetsordningar, äfvensom, om Privalbanks-intresset
fortfarande bör inrymmas uti lånerörelsen, dess behöriga anspråk bör
bevakas. Jag har derföre ansett ali, genom ledamöter, valde inom
Hrr Fullmäktige i Banken och Riksg:s-kont., den säkraste sakkännedom
vore att vinna, äfvensom genom de af BankoUtsk. och Privat
bankernes
aktie-egare utsedde ledamöter man hade i allmänhet att
förvänta den erforderliga ledningen för omdömet af så väl handelns
och näringarnes, som landtbruket behof af understöd för deras utveckling
och förkofran. Af alla dessa förenade skäl, har jag herntat
anledn. till förslaget, om en komilés bildande, så mycket heldre sora
man icke kan rättvisligen neka, att de komiléer, som, under sednare
tider blifvit nedsalta, med synnerlig redighet, ospard möda, skarpsinnig
urskiljning och sann upfaltning af det förtroende, som blifvit
dem lemnadt, väl upfyllt sin bestämmelse, då de, genom mångsidig
skärskådning och grannlaga pröfning af skäl och motskäl satt Regering
och R. St. uti tillfälle att öfverskåda och bedöma, hvad till förändring
vore möjligt, behörigt, utförbart, nyttigt eller skadligt. Hvarföre
skulle man dä numera misströsta om ett godt resultat?
Att Hrr Bankofnllmäktige icke afsell, genom dess reorganisations-plan,
annat, än en organisation af Banken, sådan den nu är,
och sålunda blott verksam, i hänseende till Bankens inre förvaltning,
vet jag ganska väl; men då äfven för detta inskränktare mål
en sä genomgripande reform tarfvas, att den, delvis verkställd, icke
kan åstadkomma full belåtenhet, så frågar jag om det nu vore med
Den 30 April.
211
god hushållning förenadt, att förspilla kostnader för en sådan organisation
inom Bankoverket, efter den plan det nu har, när ingen
lärer kunna neka, att en ny skapelse af hela penninge-väsendet, sä
väl i afseende å fondering, som utlånings-prine.iper i allmänhet är af
nöden påkallad, desto heldre, som fråga redan varit om Privat-bankernes
uphörande och sättet för denna lånerörelses ersättande, äfvensom
det icke lärer undfallit R. Sl:s upmärksamhet den förändring,
som Hypotheksföreningarnes bildande redan haft, och än allvarligare
kommer att utöfva på våra financiella förhållanden. Allt delta har
stadgat min öfvertygelse, om nödvändigheten alt den komité, sorn jag
föreslagit borde nedsättas, och då jag såsom mål för dess synnerliga
upmärksamhet åberopat vissa förhållanden, såsom nödvändiga efter
min åsigt att iakttaga, har jag dermed icke velat eller ansell, alt
desse skulle lända till annan efterrättelse för komilén än, i den mån
detsamma kunde förenas med ulförbarhet, säkerhet och rörelsens allmänna
behof, fullt öfverlygad, att ändamålet bäst vunnes, genom
kommiterades frihet, att föreslå sådana medel, hvilka dess ledamöter,
såsom nyttigast för fäderneslandet funne lämpligast alt framställa;
dock under bestämmelsen, att endast riksmynt blefve gällande, myntvärdet
underhållet, utvexling af silfver mot riksmynt alltid roedgifvet,
samt Riksbanken och Länebanken uti dess verksamhet åtskiljde
och om möjligt Länebankens och Privatbanks-aklie-egarnes intresse
förenadt; att disponibel valuta af metaller eller lätt realiserbara säkerheter
alltid till motsvarande belopp af sedelstocken skulle uti Riksbankens
hvalf vara alt tillgå och Bankens grundfond förstärkas, genom
vissa procent från bankovinsten; att enhet uti styrelsen är af
nöden och att, utan den, något hestämdt system ej kan följas eller
vissheten om effekten af vidtagna anordningar beräknas, torde ej
tarfva någon serskild bevisning; hvaremot de olägenheter, som nu
upstå och ega rum derigenom, att nu exesterande penningeverk bedrifva
sin rörelse, utan bestämdt sammanband eller i saknad af reglementarisk
förening, torde böra närmare åskådliggöras, så mycket
helldre som verkningarne häraf hafva eller kunna hafva högst menligt
inflytande, ej blott på möjligheten af desse penningeverks upfyllande
af sina förbindelser, utan äfven störande tillfoga rubbningar
uti allmänna rörelsen och kredit-förhållanderne. Såsom framstående
missförhållanden för det närvar., är olikheten af de sedlar, Privatbankerna
utgifva, som snart sagdt utträngt riksmyntet och ojemnheten
af den penningetillgång, som vid Privatbankernes kontor är att
beräkna, så t. ex. hafva Wermlands och Orebro Privatbanker, under
sednare år alltid indragit lånerörelsen under Januari, Februari
och Mars månader och på sista åren alldeles inställt densamma, under
förenämnde tid, då likväl ej blott skatternes utbetalande, utan
äfven de stora förlagen för jernhandteringen, kol- och trädvaruhandeln
fordrat ökade kapitaler, sä mycket större som äfven vid denna
tid den norra Bergslagens spannmåls-behof för sommaren måste liqvideras
och de höga forlönerne för alla effekter betalas; hvarförutom
alla enskildta liqvider äro utställde alt upgöras vid denna lid
å dessa orters kända affärsmarknader i Carlstad, Christinehamn och
14*
212
De n 30 April.
Örebro, Ej sällan hafva anmaningar utgått med beredelser om inskränkning
af kreditiven. Jag klandrar ej Bank-direkt:ne för denna
åtgärd, de hafva handlat väl och försigtigt för sig, men rörelsen har
deraf lidit betydligt. Utan samband med Riksbanken och utan kännedom
om de yttre förhållanden, som vållat tryckningar på verldsmarknaden,
har motivet för deras åtgärd varit antingen tvång, föranledt
af en sträng utvexling af riksmynt, eller panisk fruktan för
en sådan påkänning, utan möjlighet af säkert förutseende och utan
medel alt, i det öfverraskande ögonblicket kunna motverka den missgynnande
konjunkturen. Genom förening af all utlåning genom en
styrelse, genom all sedelutgifning från Riksbanken, samt en gemensam
finansslyrelses öfversigt af penningeväsendets alla delar, under
stöd af häda Statsmakternas garanti af de utgifne sedlarnes motsvarighet
af metallisk valuta, har jag trott, alt alla nuvar. brister skulle
helas, då derigenom finansstyrelsen, med upmärksam blick på yttre
och inre förhållanden och med förutseende af de vådor, som hotade,
kunde vidtaga de mått och steg, som tarfvades, vare sig genom
minskning af sedelstocken eller Bankens konsolidering genom metallisk
valuta. Dä vi haft erfarenhet af hvilken trefnad våra sedlar
haft uti Finland, jag tror omkring fyra mill., hvars återgående till
Banken, endast, genom en kejserlig befallning skett; .när vi nu seatt,
uti Danmark Privatbanksedlar lill stort belopp äro gångbare, ehuru
utländningen verkligen fruktar, och ej utan skäl, att, genom falska
sådana, blifva bedragen, så skulle man väl med visshet kunna antaga,
att en betydlig fördel tillskyndades Staten genom det ökade förtroende,
som det enda inom landel erkända och garanterade riksmyntet
skulle å utrikes ort tillvinna sig, oberäknadt den säkerhet, som
för oss sjelfva blefve en följd häraf, ej blott i afseende å den ökade
tryggheten mot förfalskningar, utan fastmera derigenom att misstroende
för en enda Privatbank eller, en sådan Banks oförmåga att
genast inlösa sina förbindelser skulle på en gång förstöra krediten
för alla och bringa landet uti yttersta våda. Då jag föreslagit att
Lånebanken utom sitt hufvudkontor i Stockholm, skulle hafva afdelningskonlor
uti alla residensstäder har jag derigenom trott:
Att, med afseende å vårt lands vidsträckta läge, dess olika behof
af rörelse-kapital på olika tider den fördel skulle vinnas alt, då
under vintertiden det inre af landet fordrade betydliga summor
till förlag och förberedande af de artiklar, som vid sjöfartens öpnande
skulle exporteras, så kunde penningar dragas från de,
vid kusten belägna provinsers kontor till det inre af landet, hvaremot,
vid sjöfartens öpnande, då exportörerne blifva i tillfälle alt
realisera och producenten af dem, genom varans afyttrande, får penningetillgång,
det ökade rörelsekapitalet för det inre af landet blifver
öfverflödigt och borde återföras till de vid kusten belägna kontoren,
till underlättande af handel och sjöfart. Sålunda har jag trott, att
en jemnare och rättvisare fördelning af rörelse-kapitalet borde ske
och att de Norrländska provinserne, som, enl. Landh.-embemas sednare
berättelser, alla inom sig ega så rika källor (ill välmåga och
förkofran, skulle beredas en fördel, hvaraf de aldrig hittills varit i
åtnjutande och en möjlighet till uphjelpande af de näringsgrenar,
Den 30 April.
213
sorn nu ligga döde, då, utom allt tvifvel, landtbruket i de norra
orterna genom hästafvel oall ladugårdsskötsel skulle kunna blifva af
mycken vigt.
Jag hade äfven trott, alt genom Lånebankens sålunda öfver
liela landet spridda verksamhet, i förening med up- och afskrifniögsräknings
förande, de mångfalldiga kapitaler, som nu ligga ofruktsamma
skulle kunna komma rörelsen tillgodo, då för insältaren en
ränta vore beviljad, förhöjd i samma män, som Lånebanken, en
längre tid skulle kunna disponera kapitalet, och den förhoppning har
äfven hos mig till visshet utbildat sig, att genom detta tillfälle till
säker beräntning, förmyndaremedel skulle blifva insatte och derigenom
en möjlighet beredas till aflägsnande, i en framlid, af de tysta
förmånsrätterna, hvilka nu åro de band, som fjettra all verklig kredit
och störa förtroendet man och man emellan, samt göra behofvet
af säkerheternas förstärkande genom det olyckliga borgesförbindelsesystemet,
hvars olyckliga följder jag icke här behöfver upräkna. Alt
diskonträntan blifvit höjd till 6 proc. har sitt skäl, i min öfvertygelse
att dessa lån äro de minst ändamålsenliga af alla och att folkets
vana att begagna dem bör i möjligaste mällo aflägnas.
Då allmänna upbördsmedcl, Rust- och Rolhälls-Beklädnadsmedel,
Jagt- kassor, Hästevakansmedel, mångfalldiga andra af allmän och enskildt
natur att förtiga, kunde insättas, skulle härigenom betydliga besparingar
upkomma och upbörden af kronans medel kännas mindre
tryckande, serdeles om den fördelades pä olika tider och således ej
pä en gång undanrycktes rörelsen.
Då faslighetslånen öfverflyltades på afdts-kontoren inom de provinser
der säkerhelerne vore belägna, skulle det af Presidenten Akerman
gjorda förslag till låntagares beqvämlighet för ränlans gäldande
å redan hekomne lån, blifva lätt utförbart och alla de anmärkmr,
som deremot nu skett, förfalla; äfven som nya låns utbekommande
i alla afseendcn underlätta?.
När jag föreslagit framdeles utgående fastighetslåns förminskning
lill 2,000 r:dr h:co att lemnäs å egendom, taxerad till högst 6,000
i-.dr b:co har jag ansett detta böra och kunna ske, enär de större
jordegarne hafva tillfälle att, uti redan bildade, och sannolikt (lere
upkommande Hypoteksinråltningar, erhålla nödige förlagskapitaler,
men den mindre jordegaren dertill skalmar tillfälle, dä Hypoleksinrättningarne
cj utlemna mindre lån än, såsom jag vill minnas,
1,000 r:dr b:co. Man bör icke förglömma, att den mästa jord ligger
uti allmogens händer uti mindre besittningar af 1 hemman och
stora bråk derunder. Genom den allmänna förbättring, som jordbruket
vinner genom förlagskapilal till desse mindre hemmansegare,
tillskyndas landet en vida större fördel än genom stora kapitals utiemnande
å ett högre jordvärde, ej blott derigenom att jordbrukets framsteg
kunna jemnare beräknas, utan äfven och hufvudsakligast derigenom, att
en arbetsförtjenst lemnäs öfver hela landet, hvarigenom den allmänna
klagan, öfver bristande sysselsättning för mången arbetsför dagdrifvare
skulle försvinna och de s. k. proletärernas tillstånd både i fysiskt och
moraliskt hänseende förbättras, då man vet alt allmogen på landet
delar sitt bröd med arbetaren och närmare ingår uti hans enskildta
2H
Den 30 A pr il.
förhållanden, då deremot Possessionaten svårligen kan hafva eller har
andra beröringspunkter med honom än arbetet och kontanta dagspenningen,
som oftast thvvärr blifver ktögarens skörd, lill mehn för
arbetarens helsa samt kropps- och själskrafter.
Att Privatbankernes aklie-egares intresse blifvit till viss del
förenadt med Lånebankens har jag trott böra ske för att dels bibehålla
desse, vid den rörelse de öpnat, dels äfven, för att bereda
möjlighet af styrelser uti de serskildte Provinserna, med kännedom
om personliga säkerheten och till kontroll vid förvaltningen, som
man i allmänhet ansett skulle blifva svagare och mera likgiltig om
den vore skild från all egennytta, äfven som Statens säkerhet derigenom
vore än ytterligare försäkrad.
Att en Revisor jemnt skulle följa räkenskaperna torde icke tarfva
något serskildt bevis, helst nu, sedan man haft exempel att balans
af 15,000 r:dr kunnat upkomma vid eu Privatbank och nptäckas
först 6 år sednare än decharge, såsom man säger, lärer blifvit lemnad
Bankens Kamererare.
Beträffande slutligen båda Statsmakternas garanti af och lagstiftningsrätt
för penninge-väsendet i sin helhet, sä uttalar jag helt
öppet min öfvertygelse, att denna är oundgänglig; såvida man vill
myntvärdets uppehållande och vill medlen för stadga, lugnt och jemnt
bedrifvande af de serskildte penningeverkens funktioner. Vill man
hafva kredit, är det ej värdt att bära fruktan, för att lemna förstör
säkerhet, och en Slats-kredit kan bos oss icke kallas fullständig,
utan båda Stalsmakternes gemensamhet; en skiljsmessa i detta fall
innebär redan misstroende de vigtiga kontrahenterna emellan och
ökar skälig, om än oriktig, farhåga hos utländningen genom vådan
af ett vacklande uti lagarna för penningeverkens förvaltning och
soliditet.
Af nu nämnde skäl och med föranledande af de åsigter hvilka
jag här ofvan tagit mig friheten utveckla, har jag vågat besvära R.
o. Ad. med den framställning, som nu utgör föremålet för Ståndets
behandling. Jag bör förmoda att den allmänna farhåga, som inom
alla Stånd under riksmötet försports för följderna af den stora skuldsättning,
som skelt och sker genom de från utlandet indragna stora
summor, skulle understödja mitt bemödande för erhållande af en
genom sakkunnige män verkställd undersökning och utredning af
bristerne i vårt lands allmänna (mandela förhållanden, samt för beredande
af möjligheten alt nu, under den lugna tiden sätta sig till
värn mot den storm som, efter min tro, icke längre lärer undgå
att utbryta, än under den tid som nya penninge-indragningar dölja
de verkliga olägenheterna af den öfverretning i svindlande spekulationer,
hvartill en tids öfverflödig penningetillgång, under lyckliga
konjunkturer, lockat. Redan höres från alla håll klagan öfver penningebrist
och allmän förlägenhet, kommer härtill en missvext eller
bristande afsättning på träd- och jernvaror, så torde svårare betänklighet
upstå, än man nu, under sangviniska förhoppningar, vill föreställa
sig. Det vore då godt att vara beredd, att hafva betänkt sig
uppå möjligheten att aflägsna det onda, att veta huru man skulle
lösa de döda kapitalen inom landet och ändamålsenligast kunna lifva
Den 30 April.
215
den domnande rörelsen samt bereda tillfälle för nödlidandes sysselsättning
och förtjenst genom rörelsekapitalets spridande till de olika
delar af riket. Man afhjelper icke del onda af sådan art genom
löften om framtida arrangemang, och man bjuder förgäfves till alt
lugna sinnena, då man icke kan ådagalägga all, i lid något blifvit
gjordt för mildrande af ett ondt, som man borde kunna ana eller
åtminstone befara.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag begärde ordet i afsigt
att med eli yttrande fä beledsaga Hr Nordenfeldts motion och det
anförande han i dag upläst; men som jag befarar att någon längre
stund dertill skulle komma att åtgå, och det klockslag snart är inne,
då jag är skyldig att göra en afl. anförvandt den sista tjernsten, utbeder
jag mig vördsammast tillåtelse att i nästa plenum fä anföra,
hvad jag rörande samma motion eljest nu velat yttra.
Frih. Toll, Gustaf: Jag har framlefvat en lång tid under
det vidriga öden och händelser drabbat mitt fädernesland. Nästan
vid hvarje riksdag har jag sett ändringar i reglemente för Bankostyrelse-förvallningen
vidtagas till mer eller mindre skada, åtminstone
till föga gagn, för det allmänna. Jag intresserar mig högt
för Hr Nordenfeldts förslag, på den grund att det på det närmaste
öfverensstämmer med det system, som redan för hundra
är tillbaka förde Skottland till högt välstånd och förvandlade det lill
ett bland Europas bördigaste länder från ett med Sverige i närvar,
stund likartadt tillstånd af nöd och financielll betryck. Jag vågar
sålunda förklara att ett bättre förslag nu icke torde kunna antagas,
och anhåller alt delta mitt yttrande må få åtfölja remissen till Utsk.
Frih. Fleetwood, Carl Gustaf, hade inlcmnat ett sålydande
anförande:
Det gifves optimister, som anse Bankens bestånd fullkomligen
betrvggadt så länge man icke öfverskrida- den nu fastställda proportionen
emellan metallisk valuta och sedelstocken, samt strängt tillämpar
den 121 § i Banko-reghtet. Jag delar ej denna mening.
Jag tror nemi., att alla de finance-projecter, som i form af motioner,
reservationer, flygskrifter m. m. förekomma, icke endast härleda
sig ifrån dagens reform ■— eller omstörtningsbegär, utan från beliofvet
af något bättre, — isynnerhet något säkrare. Vi kunna icke
dölja för oss, att realisationens bestånd berodde 1844 hufvudsakligen
på en tillfällighet, som icke inträffat i mannaminne, måhända icke
på sekler, den nemi. att Sverige förskonades för missväxt, då större
delen af vestra Europa hemsöktes deraf. Vi kunna ej heller neka,
att utsiglerna helt nyligen ej vore så lysande. Ett Europeiskt krig
eller missväxt hos oss hade troligen satt realisationen i största våda.
Ilypothcksföreningarnes upkomsl och jemna tillvext, Privatbank-lagstiftningen
och den kris, söm deraf redan upstått, den allmänt öfverklagade
kredit- och peuniugebrislen, borgessystemet och kreditlagstiftningen,
hvaraf blifvit följd att räntan, äfven på goda papper,
stigit t. o. m. öfver 8 proc. — allt delta, som i sin mån inverkar
pä Bankens bestånd, gifva anledn. lill oro. — Och nu tillkommer
216
Den 30 April.
det vigtigaste, den pä sednare tiden ökade importen, som ej kunnat
salderas af exporten, utan hufvudsakligen blifvit det genom de utrikes
lånen och nu sednast, när sådana ej gjorts, genom Bankens
silfver.
Såsom medel häremot föreslå några indragning af sedlar, t. ex.
Bankovinstens skrinläggande. Men dermed skulle man endast förvärra
det onda, ly så länge Banko-luckan är öppen, uttages silfret för
att betala utländningen, och sedelstockens minskning skulle inom
landel hafva de menligaste följder. Man vill genom strypning tvinga
till hushållsaktighet, som, om man åtdrager snöret, väl är en radikal
kur — hvilken jag dock tviflar alt nationen vill underkasta sig.
Efter min förmening gifves endast ett botemedel, det nemi., att
inom landel skapa både penningar och produkter, de förra för att
frambringa de sednare, hvarmed både den utländska skulden och
den stigande importen skulla betalas. Numera är det sednare lika nödvändigt
som del förra, ty kaffet låter icke mera banlysa sig — ej emedan
det är en smaklig lyx-artikel, utan emedan det är den fattiges
billigaste föda; bomullen kan icke mera fördrifvas, —ej emedan
den är en behaglig öfverflödsvara, utan emedan den är billigare än
ull och lin; tobaken kan man icke undvara, — ej emedan cigarren
följer pä den luculliska middagen, utan emedan den döfvar hungern
och utgör Europeens opium. Sammalunda med många andra importartiklar.
Om min åsigt är riktig och det skulle befinnas, att det icke är
genom strypning, som det onda kan botas, — huruledes komma till
målet genom en annan financiel lagstiftning? det är hvad en komité
af 16 personer skulle besvara. Jag förbigår de grunder, hvarpå
komiléen skulle bygga, och som kanske äro mycket riktiga, och
hvilkas utarbetande bevisar författarens förtjenstfulla nit om fäderneslandets
väl. Men det är med komitéer nu för tiden ungefär som en
värd ladamot af detta Stånd yttrat sig om tioskillingarne: de äro ej
populära. En Sir Robert Peel; en Gr. Bogislaus Schwerin, äro efter
min tanka att föredraga, och jag tror att inom Bankens Öfverstyrelse
finnas krafter, som om de tagas i anspråk, skulle kunna skapa ett
helgjutet verk, hvaraf samtid och efterkommande kunde komma att
skörda rika frukter. Då jag härigenom antydt hvad som ändå är bekant
för alla dem, som något gjort sig förtroliga med Svenska Bankens
angelägenheter, vore det förmätet att vilja påpeka några serskildta
förhållanden. Jag kan dock icke underlåta att tillkännagifva det min
tro är, att innan 72 § i Banko-reglementet får en annan redaktion,
lär det vara fåfängt att söka genomdrifva någon verklig reform.
Parti-åsigter hafva hindrat denna §:s förändring, och Banken
har beherskats af en dubbel koalition mellan ytterligheterna ; emellan
stryparen, — sorn, mindre noggran med säkerheten, vill hafva
hög ränta, och slösaren eller den insolvente, — som, med ringa säkerhet,
betalar huru hög ränta som fordras; — emellan den ultra
konservative, — som vill hafva allting in slatu qtto, och den ultra
radikale, som vill begagna Bankovinsten som häfstång att störta ministérer
— och kanske än mera. Hvilket parti, som vinner härpå, är
en slump, men säkerligen är det ej landet, — icke nationen i sin
Den 30 April.
217
helhet. Äfven Bankens benämning ger anledning lill missförstånd,
ly den tillhörer icke R. St., utan nationen, och borde upkallas derefter.
Om så skett, skulle förvaltningen måhända äfven kommit att
bestämmas i en annan anda, nemi. mera till landets allmänna bästa
än Bankens ens kild ta; ty Banken är till för landet, — icke tvertom.
llypotheks-föreningar och privat-banker hade dä ej upstått i sitt
nuvar. skick, och Bankintressel hade dä icke, som nu, hotat att
qväfva de sednare, som dock förtjent ett bättre öde, ty de hafva utan
nödiga kontroller upfört sig exempellöst väl, gagnat landet, — och
kunna endast anklagas för de fel, man tillåtit. De förra åter, på
hvilka Banken nu lefver, men pä bekostnad af den Svenska jorden,
bade bort understödjas i sina läneoperationer inom landet; — och
detta hade väl kunnat låta sig göra; ly hvarifrån får utländningen
hufvudsakligen sina kapitaler? han lånar af framtiden, och det kunde
äfven vi hafva gjort. Europas rikedom beslår icke sä mycket uti
ädla metaller, som icke mer i fonder ad skuld; det är den som frambringat
de jätteverk, hvarom vi knappast göra oss någon föreställning,
och det är den, som gör att utländningen ej betalar mer än
hälften så hög ränta, som den vi erlägga för våra förlags-kapilaler,
hvarför han nästan alltid kan undersälja oss pä verldsmarknaden,
hvilket åter i sin mån bidrager dertill, att det lanta silfret endast på
kort tid besöker Bankens hvalf.
En värd talare har i ett föreg:de plenum med rätta gisslat Svenska
nationen för sin slösaktighet. An. Professor Geijer, genialisk i
sin upfattning af allt fosterländskt, både det goda och det onda,
härledde detta fel från Svenskens inre öfvertygelse om kraft och
förmåga att kunna återförvärfva. Felet har fordom haft sin upkomst
och sin näring under vikinga-färderne och fälttågen, och i en sednare
underhållits af vana, fåfänga och en felaktig kredit-lagstiftning.
Diskonterna hafva sednast varit, det slagtfält, hvarpå man manövrerat
och hvarest hjelptrupperne, — borgesmännen, — icke blifvit
de minst lidande. Det tillhörer lagstiftningen att gifva den nationella
kraften en annan riktning, och jag tror, att första steget dertill
vore att utdömma borgessyslemet, såsom, demoraliserande lill sin
natur, snart sagdt ifrån ynglingaåren afvänja sinnet ifrån den sorts
sjelfständighet, som bäst uttryckes med: ”hjelp dig sjelf, — och
Gud skall hjelpa dig”; hvilket i alla tider och synnerligen i våra
dagar bör läggas till grund för både den politiska och den enskilda
moralen.
Om remiss beviljas anhåller jag alt dessa mina yttranden fä
åtfölja.
Uppå härefter framställd propos. remitterades till BankoUtsk. Hr
Nordenfeldts ifrågavar. d. 1(5 dennes afgifna och på bordet lagda
anförande, jemte dc derom nu afgifne yttranden, hvarjemte Hr Nordenfeldts
merberörde anförande kommunicerades de öfrige RiksStånden.
Gr. Taube, Guslaf Erik: Då jag i anseende till Ijensteåligganden
nödgas afresa från hufvudstaden, får jag härmedelst vörd
-
218
Den 30 April.
sammast afsäga mig den Eleklors-befaltning, hvarmed jag blifvit hedrad;
med anhållan derjemte alt vid min riksdagsmanna-rätt varda
bibehållen.
Uppå i anledn. häraf framsläld propos. biföll R. o. Ad. att Gr.
Taube finge bibehålla sin riksdagsmanna-rätt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf all plenum komrae att
fortsättas kl. 6. e. m.
Vid föredragning af StalsUtsk:s d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 01, i anledn. af väckle motioner, dels om framläggande-
för R. St. i ett sammanhang af hela Slats-regleringen, dels
om densammas bibehållande oförändrad intill nästa riksdag, beslöt
R. o. Ad. att vid detta utlåt, låta bero.
Vid föredragning af StatsUtsk:s d. 16 dennes e. m. på bordet
lagda meni. N:o 92, med älerlemnande af Hr W;erns inom Vällofl.
BorgareSt. väckta motion om utsättande af liden för nästkommande
riksdags början, ansåg R. o. Ad. berörde motion tillhöra Exp.Utskis
behandling.
Föredrogs Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.Ulskms d. 16 dennes
e. m. på bordet lagda betänk. N:o 7, i anledn. af väckt motion om
ändring af och tillägg uti K. Stadgan om Jagt och Djurfång d. 13
April 1808.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Det tillägg till 16 § af 5 art. i
Jagtstadgan, som Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk.-n tillstyrkt,
kan jag icke gilla. Jag tror att ingenting dermed kan vinnas, utan
att tvertom möjligen en ännu ringare kontroll öfver Jagten derigenom
skall komma att finnas. Mig förefaller nemi., som skulle det
blifva ett gemensamt intresse för säljaren och köparen att dölja
förbrytelsen, hvarigenom det blefve om möjligt svårare än det tillförene
varit, att i bevis leda en sådan förbrytelse. livar och en,
som vistats på landet, vet ganska väl att det är ingen svårighet
att taga reda på denna förbrytelse, alldenstund jagten under den
förbndna tiden sker alldeles oförtäckt. Orsaken hvarföre förbrytelsen
icke angifves, är till en del den, alt, som vi veta, ägorna äro
betydligt splittrade, och då villebrådet flyger från den ena marken
till den andra, så tycker hvar och en att då det finnas på egen
mark bör man väl få skjuta eller taga det, hvarigenom en angifvelse
på annans brott icke kan ske utan egen risque att blifva an
gifven,
och till en del att vinsten af angifvelsen är alldeles för liten.
Böterna äro 5 r:dr, hvaraf angifvaren tillkommer ungefär 32
sk. b:co, hvilket, som sagdt är, visserligen är ett väl litet lockmedel
för den, som skall befatta sig med, att genom en rättegång
bevisa riktigheten af angifvelsen. Jag tror sålunda att den föreslagna
förändringen icke är till någon nytta, utan tvertom lill skada.
Skall något göras till jagtens skyddande, så böra böterna höjas
Den 30 A pri 1
219
oell dessutom dubbla böter stadgas för dem, som göra dubbelt ondt,
d. v. s. för den, som skjuter hönan. Hvarföre jag det tror, är först
derföre, att bortskjutandet af hönan verkar mycket skadligt på jaglen,
emedan med detsamma bela kullen förstöres, och sedan derföre,
att jaglen af bönan är lättare och mera lockande. Utan att
vara riktig jägare, skjuter jag icka tuppen mer än under en viss
tid på året, en månads tid, då deremot hönan under den tid hon
ligger på ägg och kullen växer, då hon borde vårdas, är lättast
åtkomlig. Jag skulle således önska återremiss af detta betänk.,
samt alt Lag- och Ekon.Utskm behagade i st. f. det tillstyrkande
Utsk:n nu gjort, föreslå högre böter, och dubbla böter förden, sorn
skjuter hönan, och borttager äggen, hvilket är ett ganska vanligt
bruk på landet, och som hvar och en torde inse är ett af de mäst
förstörande tilltag för jaglen.
Frih. af Ugglas, Kurt Gust.: Såsom ledamot af Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk. har jag deltagit uti och varit närvande vid
ifrågavar. besluts fattande. Jag hade föreställt mig, att om man
stadgade straff för den, som under förbuden tid köpte vildt, så
skulle man kunna vinna det önskade målet, nemi. att jagten blefve
bättre vårdad. Jag hade äfven föreställt mig, att, dä hittills det
icke ansetts såsom brott att köpa vildt under förbuden lid, hade
mängden af sådan anledn. icke derifrån afhållit sig, hvaremot, och
om det såsom brott skulle anses, man i allmänhet säkert komme
att nphöra dermed. Jag kan icke se att någon skada kan upkomma
af detta stadgande, hvilket, enl. min tanka, snarare skulle medföra
nytta. Uti hvad den siste värde talaren yttrat, ang:de nödvändigheten
af att höja böterna, instämmer jag äfven, men tror
icke att genom en återremiss något skall vinnas, då någon motion
i denna syftning icke har blifvit väckt, utan Utskar endast haft att
yttra sig öfver de motioner som, i den syftning Utsktns tillstyrkande
i förevar, betänk, utvisar, blifvit väckta. Af dessa anlednrr
vågar jag vördsamt anhålla det Högloft. Ståndet behagade bifalla
betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Vid oloflig jagt under förbuden
tid ligger egentliga felet, hos den, som skjuter villebrådet, men man
har äfven belagt försäljningen deraf med straffbestämmelser, emedan
man fann, alt om man endast belade sjelfva skjutandet af vitlebrådet
med straff, så skulle förbudet blifva utan verkan. Man
har således, såsom en nödvändighet för att få någon effekt af stadgandet,
nödgats utsträcka detsamma äfven till den, som säljer. Betraktar
man nu förhållandet, så skall man likväl finna, att det enda
möjliga sätt, att äfven med utsträckningen af straffbestämmelsen till
säljaren åstadkomma effekt, är att -utsträcka den jemväl till köparen.
Det torde vara ett ganska stort antal personer, som nu rätt
gerna köper villebråd, skjutet under förbuden lid, emedan de veta
att sjelfva köpet icke af lagen anses för ett brott, hvaremot detta
köp, belagdt med straff af lagen, visserligen icke skulle af dem företagas;
hvarföre jag vördsamt får anhålla om propos. på bifall till
Utskms förslag.
220
Den 30 April.
Hr Ribbing, Arvid: Jag skulle för min del önska ali kunna
lenina ett bidrag lill skydd för villebrådet genom bifall till det
föreslagna tillägget i nuvar. Jagt-stadga, men det förekommer mig
dervid, som skulle man måhända genom detta tillägg kanske verka
mera mot än för sig. Det tillgår gemenligen så, att då, under den
förbudna liden, en jägare, som icke aktar lagens bud så mycket
som vinsten, vill sälja skjutet villebråd, så utsattes en mötesplats
med köparen, då ingen mer än de båda, nemi. köparen och säljaren,
är tillstädes. Villebrådet, förvaradt i en påse eller annat omslag,
öfverlemnas till den förre, och när åtal derå vid domstol sker,
finnes intet annat vittne att tillgå än köparen. Honom gör man
nu medbrottslig och följaktligen kan han icke vittna. Jag hemställer
då, om det är väl betänkt, att ingå på lagförslaget. Jag
tycker för min del icke det, utan skulle vilja sträcka straffbestämmelserna
än längre, nemi. till dem, som förtära det vilda, och då
tror jag att man kan bibehålla den enda bevisning som nu finnes,
nemi. att kunna tvinga en säljare på värjemålsed, hvilket är det
vanliga, då sådana frågor förekomma, enl. den erfarenhet jag såsom
domare haft.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag hade trott att ganska många
här skulle uplräda, intresserande sig för strängare bestämmelser,
till förekommande af villebråds utrotande, då jag för min del anser
att Utsk;n gifvit ett förslag, som leder till ett godt slycke på denna
väg. Jag har icke gjort mig det begrepp, att en köpare skulle få
vara vittnesgilld, men erkänner icke att det tillgår i allmänhet som
den siste talaren sagt, ty temmeligen öppet visar sig alt vildt köpes
som man vet vara ganska nyligen skjutet. För min del skulle
jag önska, att högre straffbestämmelser kunde påyrkas, men fruktande
att sådant kunde anses som en serskild motion, inskränker
jag mig derföre till att önska att Utsk.-ns förslag i sednare afdeln.
måtte bifallas, så väl som den första afd:n. vid hvilken intet annat
än bifall kan komma ifråga, emedan, hvad motionären åsyftat, vore
mera skadligt än gagneligt, så vida man icke ville stadga, att den
förbudna tiden borde räcka till medio af Augusti, men icke derutöfver
förlängas, ty om Utsk:n yttra sig, har det den följden att då
skulle villebrådet mycket lättare kunna förstöras. Jag yrkar bifall
till Utsk:ns betänk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Inom de sammansatta
Utsk:n gjorde den åsigt sig gällande, att då det enl. erfarenheten
vanligen lärer vara de förmögnare på landet och i släderne, som
köpa det vilda, så trodde man att det skulle hafva sin betänklighet
med sig för en man, som inom sin familj försökte att göra
gällande skicklighet i upförande, låglydnad och andra goda egenskaper,
som hvar och en anständig husfader iakttager, för en sådan
säger jag, att sätta fram på sitt bord en sådan rätt för sina
barn och tjenstefolk, hvarigenom han öppet visar dem att han trotsar
lagen och begår ett brott. Denna åsigt har för sig, som jag
tror, så goda skäl att jag icke kan annat än bifalla densamma, och
hvari jag önskar att R. o. Ad. äfven måtte instämma; utbedjande
Den 30 April.
221
mig derjemte, att Hr Ridd.-Sekret, ville uplysa, huru ärendet blifvit
afgjordt i de öfriga Standen.
[ anledn. häraf tillkännagaf lindert. Ridd.-Sekret., att enl. ankomne
prot.utdr., Borgare och BondeStm bifallit ifrägavar. betänk.;
men PresteSt. endast bifallit Utskms tillstyrkande i första mom. och
afslagit det i andra mom. framställda förslag till tillägg i 16 § af
5 art. Jagt-stadgan.
Frih. af Ugglas: En värd talare har yttrat, att genom antagande
af Utskms förslag skulle man stänga det enda tillgängliga
vittnet, som var att tillgå. Ilan har nemi. berättat att vid köp af
vildt skulle så tillgå, att köpare och säljare råkades på ett afsides
ställe och der afgjorde saken sins emellan. I fall så är förhållandet,
är köparen redan stängd från vittnesmål, emedan han såsom
angifvare, enl. nuvar. lag, icke eger att vittna. I fall man skulle,
såsom samme talare föreslagit, utsträcka straffet lill alla dem, som
förtära vildt, så skulle man derigenom göra än flera jäfviga, ty det
är onekligen flera, som förtära än som köpa det vilda. På dessa
skäl, äfvensom på dem jag förut anfört, får jag vördsamt anhålla
om bifall till Utskms betänk.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Sedan jag hört huru de
andra Stånden afgjort denna fråga, anser jag så mycket angelägnare
att R. o. Ad. bifaller detta betänk., som, om den andra punkten
här afsloges, så stanna 2 Stånd emot 2 och då förfaller den vigtiga
frågan. Förhållandet är nemi. icke såsom en talare tillförene
CO O
yttrat, att försäljningen af fogel sker endast mellan fyra ögon. Åtminstone
i den ort, som jag har mig närmare bekant, och der
mycket fogel finnes, säljes den på det viset, att man ogeneradi går
fram till Herregårdarna och säljer den, ehuru skjuten under den
förbjudna tiden, och ingen menniska fäster sig dervid, emedan ingen
skulle hafva någon nytta af att angifva tjufskytten, och då han
icke har någon nytta af att göra det emedan köparen icke kommer
till något ansvar, så uteblifver angifvelsen. Sådant anser jag
förhållandet nu vara. Jag anser den saken så onekligen vigtig att
äfven köparen beläggas med straff, att jag vördsamt anhåller det
Utskms betänk, måtte i den punkten blifva bifallet.
Hr Ribbing: Det må väl vara så, sorn den siste värde talaren
yttrat, att det kan så förhålla sig på de flesta ställen, men
det mästa vilda, som försaljes inom städerna, tror jag, såsom boende
nära en stad, der mycket vildt försäljes från en skogrik ort,
sker på det sätt jag nyss nämnt, att vanligen köpare finnas, som i
hemlighet tillhandla sig fogel och sedan hålla hushållen i städerna
detsamma tillhanda. Här har af 2:ne andra talare framställts anmärkmr
i afseende på hvad jag ang:de viltnesmåls aflemnande i
dylika frågor framställt. Den första anmärknm gjordes af Gr. Posse,
då han yttrade, att nemi. den, som köpte, icke skulle vara vittnesgilld,
lika litet som den köpande är det i mål ang:de brännvins
minutering. Det är likväl händelsen, att vid dessa mål serskilt
stadgats såsom en undantagslag, hvilken hittills har gällt,
222
Den 30 April.
att köparen icke skulle få vittna om de brännvinssupar han köper.
Men jag vill med visshet påminna mig, att vid denna riksdag är
en lagförändring just i det hänseende af de förenade Lag- o. Ekon.-  Utsk:n föreslagen, så att en köpare skulle blifva viltnesgilld, hvilket,
i fall det vinner framgång, eller om den icke det gör, i alla fall
vederlägger hvad Frih. Ugglas nämnde, att en köpare nödvändigt
skulle vara jäfvig derföre, att han är angifvare, hvilket icke är af
någon betydenhet, ty utom köparne kunna ganska många andra
angifvare linnas, nemi. de som selt att rict vilda skjutits, som har
sig bekant att det skjulits, o. s. v. Åklagaren framträder också
såsom angifvare,och då blir en köpare i dessa mål ojäfvig såsom i
alla andra, utom som jag nämnt i brännvins-minuteringsmål, hvilket
nu lärer vara föreslagit till uphäfvande eller förändring.
Gr af Ugglas: Vore det så, som Gr. Lagerbjelke supponerat,
att försäljningen af under förbjuden lid skjutet vikit skulle genom
det nu föreslagna lagstadgandet hindras, så skulle det visserligen
vara eli stort steg för jagtens vårdande, och jag för min del skulle
förorda detsamma. Min fulla öfvertygelse är likväl, såsom jag förut
yttrat, att med denna lag ingenting uträttas. Grin har sjelf uplyst,
hurusom förbudet blifvit utsträckt till försäljningen af det vilda endast
under några månader, och förbudet skulle nu utsträckas till
köparena. Enl. min fulla öfvertygelse blir det lika mycket fogel
köpt för det, och hela skillnaden är den, att det blir en klass lag
brytare
lill, som förut icke kunnat jäfvas. Jag vill icke fritaga mig
sjelf, och kan öppet erkänna min förbrytelse. Det är visserligen
förbjudet alt skjuta lupp på våren, och jag har likväl gjort det
många gånger, och vill bevisa att dervid ingen skada tillskyndats
jagten. Jag skjuter dermot icke hönan under någon tid på året.
Hvad tuppen beträffar, så är det så, att om dessa tuppar fä vistas
på leken, förstöra de leken genom att jaga bort annan fogel. Jag
har flera sådana exempel. Jag trotsar någon atl, oaktadt jag erkänner
att jag skjutit gamla tuppar om våren, upvisa i dessa trakter
sådana fogellekar som hemomkring, och jag påstår, att om
tuppen icke skulle linnas till, så skulle dessa lekar blifva bättre.
Jag vill sålunda göra en stor skillnad mellan att skjuta lupp och alt
skjuta hönan. Som jag tror, alt, pä grund af de anmärkmr, som
blifvit gjorda, Utsk:n, vid en möjligen blifvande återremiss, sjelf
skulle kunna föreslå en sådan förändring, som den jag åsyftat, fortfar
jag att motsätta mig Utskms afgifna förslag, såsom enl. min
tanke icke medförande det ringaste gagn, utan endast görande till
förbrytare en klass menniskor, som under nuvarande förhållanden
icke är det.
Frih. von Stedingk: Hvad en värd talare, Hr Ribbing, har
yttrat om huru det tillgår i städerna, vill jag gerna medgifva, om
dermed menas småstäderna, i hvilka finnas s. k. tjufköpare, men vi
hafva dock en stad, som är temmeligen befolkad, nemi. hufvudstaden,
och det är icke sällsynt alt under den förbudna tiden se fogel
hänga utanför bodarna och förmodligen äfven köpas. Beträffande
det Gr. af Ugglas sednast yttrat, ang:de skillnaden uti att skjuta tup
-
Den 30 April.
223
pär eller hönor, vill jag icke ingå i pröfning deraf, emedan jag
anser att han förstår det bättre än jag. Jag får endast hemställa
hvad en återremiss skulle tjena till. Sedan 2:ne Stånd bifallit denna
punkt, så fruktår jag verkligen att tuppen och hönan icke skulle tagas
i betraktande, utan alt följden blefve den, att betänk, blefve afslaget.
Om deremot II. o. Ad. behagar bifalla betänk, så blir det
3 Stånd som hafva bifallit detsamma, och dä är saken afgjord.
Hr Th am, Casper Wolrath: Utan att egentligen vilja inlåta
mig i diskussion om hufvudsaken, hvarom jag icke eger nästan
någon erfarenhet, anhåller jag dock alt få med ett par ord bemöta
hvad Hr Ribbing anfört. Den enda erfarenhet jag har af jagt, är
hemtad just frän den ort hvarom Hr Ribbing talat. Inom Mo härad,
hvilket jag förmodar den värde talaren menade, finnas få eller
inga herremän, utan till det mesta endast rika bönder. Just dessa
rika bönder är det, som af sina egna drängar, för ett ringa och
lågt pris, köpa det vilda och sålunda upmanar dem att fälla villebrådet,
för alt pä så sätt skaffa sig förlager af vildt. Genom ett sådant
beslut, som det Utsk:n föreslagit, tror jag alt dessa s. k. rikare
bönder i den trakten, skulle blifva afskrämde, om icke från att köpa,
likväl från alt upmuntra sina egna drängar alt under förbuden
tid skjuta vildt. Jag yrkar bifall till Ulsk:ns betänk.
Hr Ribbing: Jag fattade icke hvad den siste värde talaren
an förde. Här är fråga om böter för den, som köper, och Hr Tham
talade om säljare, nemi. bönderna och deras drängar.
Gr. Sparre, Erik: Jag inser visserligen alt åtskilligt kan vara
att säga mot det lagsladgande, som föreslås, nemi. en egen och
ovanlig form, att bevisningsskyldigheten, huruvida det vilda var fångadt
eller skjutet under förbuden lid eller icke, skulle åligga den
tilltalade. Detta är likväl ett af dessa undantag, som omständigheterna
någon gäng bjuda oss att medgifva, och ur den synpunkten
vill jag icke motsätta mig detta stadgande. Vi känna allmänt att
man icke gör sig den minsta skrupel vid alt ännu under den förbudna
tiden köpa vildt lill hvad belopp som helst. Jag tror likväl
(och Gr. af Ugglas må säga hvad han vill) att om lagen förbjuder
det, så hyser han någon betänklighet att göra det, ty den större
kännedom han må hafva om jagtyrket, kan likväl icke förhindra
eller befria honom från alt blifva en lagbrytare, då han bryter lagen.
Innehåller lagen ett oriktigt stadgande, låtom oss då försöka ali ändra
detsamma, men icke att advocera oss från det genom vårt eget
lugna medvetande att vi icke gjort någon skada. Otvifvelaktigt kommer
detta stadgande, af ansvar för köp af vildt, alt motverka denna
handel, derom kan väl icke blifva något tvifvel. Om lagen säger
att jag begår en förbrytelse eller lagen ytterligare belägger denna
handel med ansvar, så undviker ju den laglydige densamma. Den
åter, som icke är rädd för att blifva lagbrytare, han bryter mot
lagen, men handeln blir åtminstone icke uppenbar.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, först hemställde om R. o.
Ad. biföllo Ulsk:ns tillstyrkande i förra mom. af ifrågavar. betänk.
224
Den 30 April.
ropades ja; hvarefter Fl. Ex. framställde propos. till bifall å den
hemställan, som blifvit gjord i belänk:s sednare morn., samt sedan
denna propos. blifvit besvarad med starka ja blandade med nej, förklarade
det han funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Ulskms
nedannämnde d. 16 dennes e. m. pä bordet lagde betänk:n:
N:o 8, i anledn. af väckt motion om ändring af Kongl. Bref
vet
d. 19 Juni 1830, ifräga om beräknande af ”matlag” eller
”rök”;
N:o 9, i anledn. af väckt motion om ändring af gällande stadgande
ang:de tiden för af- och tillträde af de till Ecklesiastik-staten
anslagne hemman och lägenheter: samt
N:o 10, i anledn. af väckt motion om ändring i K. MilitiaeBoslällsOrdnm,
d. 23 Januari 1836, ifräga om tiden för af- och
tillträdes husesyners hållande samt dervid ådömde reparationers fullgörande.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s nedannämnde
d. 16 dennes e. m. på bordet lagde utlåtm:
N:o 85, i anledn. af väckt motion om beredande af ersättning
åt. enskilde personer, som genom förändringar i ekomiska lagstiftningen
tillskyndas förluster m. m.:
N:o 86, i anledn. af väckt fråga om uphörande af den till
förekommande af tullförsnillning och oloflig införsel vid Norrska
gränsen inrättade tullbevakning;
N:o 87, i anledn. af väckt fråga om inrättande af en daglig
postgång emellan Stockholm samt Skåne och Götheborg, äfvensom
emellan sistnämnde stad och Skåne, m. m.; samt
N:o 88, i anledn. af väckt motion om Fabriks- och Handtverks-
samt Handelsföreningars befriande från expeditions lösen i
rättegångsmål.
Föredrogs och bifölls, StatsUtskis d. 19 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 110, ang:de Stats-kont:s, ersättande för de under år
1850 utbetaldte medel till Kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader.
Vidare föredrogos och biföllos BankoUtskis nedannämnde d. 19
dennes på bordet lagde utlåtm:
N:o 30, i anledn. af kommendanten, Majoren F. Bergenstråhles
ansökning om eftergift af skuld till BankoDiskont-verket.;
N:o 31, i anledn. af väckt motion om afskrifning af Repslagaren
i Umeå F. Bäckströms skuld till Banko Diskonlverket.
N:0
Den 30 April.
22 5
N:o 32, i anledn. af förre hemmansegaren, G. F. Tliomsons
ansökning om eftergift af öfverränta ä ett diskontlån; samt
N:o 33, öfver ett af förre gårdsegaren Sven Carlsson Kastman
gjordt ackordsanbud.
Föredrogs men lades, på begäran af Frih. P a 1 m s t j e r n a, C a r I
Otto, Frih. Cederström, Rud. m. fl. ledamöter, ånyo på bordet,
Const.l]tsk:s den 23 dennes f. m. första gången bordlagda mern.
N:o 6, ang:de verkställd granskning af de uti Statsrådet förde prof.
Föredrogs och lades, på begäran af Frih. af Ugglas, Kurt
Gustaf m. 11. ledamöter, ånyo pä bordet, StatsUlskis d. 23 dennes
f. m. första gången bordlagde utlåt. N:o 111, i anledn. af väckt
motion om ett län för beredande af sunda och ändamålsenliga bostäder
åt den arbetande klassen inom hufvudstaden.
Äfvenledes föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Frih.
Cederström, Rud. m. 11. ledamöter, Revilln:sUtsk:s d. 23 dennes
f. m. första gången pä bordet lagda betänk. N:o 4, ang:de
grunderne för den blifvande allmänna bevillnm samt föreskrifterne
för deras tillämpning.
Föredrogs LagUtslcs d. 23 dennes f. m. på bordet lagda betänk.
N:o 21, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag,
angille serskild nämnd för bestämmande af skadestånd i hvarjehanda
fall.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold: Oaktadt jag saknar
den erfarenhet och de studier, som egentligen tillhöra domaren,
kan jag likväl icke annat än finna, att det förslag, som nu blifvit
upläst, åsyftar, att vid underdomstolarne lemna utväg och tillfälle
till sådana intriger, som man istället borde så mycket som möjligt är,
förebygga, isynnerhet bland allmogen. I allmänhet är detta min
åsigt, och jag kan utan att ingå i närmare pröfning af detaljerna i
förslaget endast på detta skäl afstyrka detsamma och kommer att
lägga mig emot dess antagande.
Gr. Sparre, Erik: För det närvar, tillgår i de fall, då skadestånd,
som domstol pröfvar part skyldig till annan utgifva, sålunda,
att domstolen öfverlemna!' ät gode män, af hvilka parterna
utse hvardera en och desse tillsammans den tredje, att bestämma
skadans belopp. Utsk. har velat stadfästa denna sed genom lag,
men har härvid, som ofta händer i lagstiftningsfrågor, stadgat så
många formaliteter att jag fruktar, att Utsk. i st. f. att åstadkomma
något godt, försämrar vårt rättegångsväsende. Förslaget är hemtadt
från lagberedningens förslag till rättegångsbalk. I detta förslag antages
att Häradsrätten skulle blifva permanent, d. v. s. hålla ett
sammanträde i månaden. Vid sådant förhållande låter det sig göra,
att på sätt i förslaget stadgas, Nämnden viii jes vid ett ting till hvil6
11. 15
22 6
Den 30 April.
ket parterna skola åtnjuta stämnings-tid, sammanträder för att aflägga
eden vid ett annat, och således äfven nämnden meddela sitt
beslut, och detta beslut genom rätten afkunnas vid det tredje sammanträdet,
och delta blir således tillsammans icke mer än tre månaders
tid. När vi för det närvar, icke hafva mer än 2 å 3 ling,
om året, så skulle upskofvet mellan tingen göra tillsammans en
tid af ungefär H år. Dessutom skulle det af Utsk. framställda
förslaget, på sätt jag i min reservation anmärkt, sannolikt ganska
ofta leda till förnyade långvariga processer om Nämndens tillsättning
m. m. d., sedan man en gång lyckats gå genom alla inslanlierna
och fått Högsta Domstolens beslut i en invecklad och långvarig process.
Pä detta skäl och de, hvilka den siste värde talaren jemväl
anfört, vågar jag för min del tillstyrka all R. o. Ad. ville afslå
betänk.
lifter först till bifall å förevar, betänk, framställd, men med
nej besvarad propos., blef detsamma af R. o. Ad. afslagct.
Föredrogos och lades till handlingarne LagUtsk:s d. 23 dennes
f. m. på bordet lagde mern.
N:o 22, i anledn. af återremiss utaf LagUtsk:s betänk. N:o
9, öfver väckt motion om förändring af det uti 17 kap. 16 § R.B.
föreskrifna formulär lill vittnesed; och
N:o 23, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s betänk. N:o 13,
öfver väckt fråga, angtde dels förändring i ordningen för val till Häradsnämnd,
dels och minskning i det antal Nämndemän, sorn fordras
för fullsuten rätt.
Föredrogs Hr Cederschiölds, Rob. Theophron d. 24
dennes väckta och på bordet lagda samt sedermera skriftligen aflemnade
motion af följande innehåll:
Vördsamt Memorial:
Uti den återremitterade första punkten af StalsUtsk:s utlåt. N:o
87, har StatsUtsk. hemställt att anslaget för K. Bergs-colhm mätte
nedsättas med 3,504 r:dr, (motsvarande det belopp, som för Presidenten
är i Stat såsom lön anslaget), till hvilket förslags framställande
StatsUtsk. dock enl. min åsigt ej varit berättigadt, enär
fråga derom hvarken uti den K. propos:n blifvit väckt, eller från
något af RiksSt:n till Utsk. remitterad.
Som emedlertid StatsUtsk. uti sitt utlåt, meddelat R. St. uplysning
derom, dels att antalet af de mål, hvilka numera tillhöra
Bergs-colhii pröfning och afgörande är så ringa att det kan tillåta
en förminskning uti colini embels- och tjenstemannapersonal till
besparing för Statsverket, dels ock att f. n. flere embeten och tjenster
inom coll:m stå vakanta; så och enär alla de talare, som under
diskussionen hos R. o. Ad. yttrat sig i ämnet ansett förändring
uti Bergs-coll:ii organisation vara af behofvet högeligen påkallad,
samt diskussionen i öfrigt utvisat att de, som talat för bifall till
Den 30 April.
2 27
StatsUtsk:s förslag afsett att Ordförandeskapet i Bergs-colhm skulle, dii
Presidentembetet nu är vakant, kunna bestridas af den äldste ledamoten,
har jag, som ej allenast delar båda dessa åsigter, utan äfven
anser det vara representantens pligt att medverka till hvarje
sådan besparing uti Statens utgifter, som, med iakttagande af det
allmännas sannskyldiga nytta, utan förnärmande af den enskildes
rätt, i grundlagsenlig ordning kan till vägabringas, nu af dessa skäl
funnit mig upmanad alt, med stöd af 56 § Riksd.Ordn. vördsammeligen
föreslå R. St. att, jemte uttalande af den underd. önskan,
det K. M. måtte täckas till R. St. aflåta nådig propos. om en så beskaffad
förändring af Bergs-colhm, att, genom minskning uti embets-
och tjenstemannapersonalens antal, besparing uti Statens utgifter
för detta embetsverk i möjligaste måtto beredes, underdånigst
anhålla, att intilldess en sådan reorganisation af detta colhm i
grundlagsenlig ordning kan verkställas, en af colhii 3:ne ledamöter
måtte, i likhet med hvad förut egt rum, till besparing för Statsverket
få, jemte sitt ledamotsembete tillika bestrida ordförandebefattuingen
i nämnde colhm.
Alt denna min motion måtte varda till StatsUtsk. remitterad
för att behandlas i sammanhang med den beslutade återremissen af
l:sta punkten uti utlåt. N:o 87, derom får jag vördsammast anhålla.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den nu föredragna motionen
synes mig icke vara föranledd af någon under riksdagen inträffad
händelse, hvadan möjligen remiss deraf torde vara oriktig.
StatsUtsk. har i den fråga, under hvilkens pröfning hos R. o. Ad.
denna motion afgafs, sagt sig icke tillkomma att pröfva reorganisationsfrågor.
I detta Hr Cederschiölds förslag, är just fråga om
en organisation, och således om Hr Frih. o. Landtm, anser remiss
kunna ega rum så bör det väl vara lill Ekon.Utsk., som efter sin
instruktion har sig updraget att inkomma med utlåtrn i dylika
frågor.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Då fråga här upstått om eller
hvart remitteras bör, så anhåller jag att densamma måtte få hvila
på bordet till nästa plenum.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att som fråga upstått
om och hvart denna motion bör remitteras, denna fråga enl.
derom gjord begäran, komme alt hvila på bordet.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter; oell
hade dertill blifvit utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 2209, Hr af Harmens, Henrik Otto;
N:o 262, Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz.
Bevillnings-ötskottet:
efter N:o 107, Gr. Klingspor, Mauritz Staffan Philip;
N:o 563. Hr Wulffrath, Fullm. Hr von Hartmansdorff August Edvard.
15*
228
Den 30 April.
Ridd ar lius- Utskottet:
efter N:o 140, Frih. Leuhusen, Axel Reinhold;
N:o 2170, Hr Lidslrömer, Fredrik August.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 140, Frih. Leuhusen,
Axel Reinhold: oell befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 1102, Hr Freidenfelt, Carl Petter.
Anmäldes och lades på hordet nedannämnde från BankoUtsk.
inkomne ullät.-n:
N:o 34, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 21.
öfver gjorde ansökningar om ersättning för mistad inkomst i följd
af de s. k. småsedlarnes nphörande; samt
N:o 35, i anledn. af väckt motion om afskrifning af f. d.
Handlanden M. F. Bergelins sterbhusdelegares skuld till Bankodiskontverket.
II. Ex. IIr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. torde
erinra sig, hurusom uti ett föreg:de plenum R. o. Ad., uppå derom
af H. Ex. gjord hemställan beslutat, att Bevilln:s-, Lag- samt Allm.
Besv.-o. Ekon.Ulskms betänk. N:o 1, angtde vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin, skulle hvila på bordet till såväl
Statslltsk:s utlåt:n ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
hufvudtitlar som Const:sUtsk:s decharge betänk, undergått pröfning.
Denna af II. Ex. gjorda och af R. o. Ad. bifallna hemställan
hade varit en följd af derom tläffäd öfverenskommelse inom
Talmans-konferensen, som beräknat att berörde decharge betänk,
skulle kunna företagas till afgörande inom innevar. vecka; men
som den händelse inträffat, att nyssberörde utlät:n ang:de Slatsregleringen
icke ännu hunnit genomgås hvarken af Borgare eller
BondeSt., hvaremot desse Stånd förehaft och redan pröfvat betänk.
rör:de tillverkning och försäljning af bränvin, samt det icke vore sannolik!
att förenämnde decharge betänk., för alt på en gång i alla Stånd
förekomma, kunde företagas innan Onsdagen eller Lördagen i nästa
vecka, så och då af de i öfrigt inkomne målen endast några få
voro hos R. o. Ad. oafgjorde, ansåge II. Ex. sig böra hemställa,
att betänk, angide tillverkning och försäljning af bränvin måtte,
enl. den ordning, hvari det inkommit, få upföras främst å föredragn:s-listan
för nästa plenum.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Sedan härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit
att dä nu alla å föredrag:n:slistan uptagne mål blifvit genomgångne,
plenum på eftermiddagen icke komme ali fortsättas utan det
derom utfärdade anslag skulle nedtagas, uplästes och lades till
Den 30 April.
22 9
handlingarne ankomne prot:sutdr. från PresteSt. af d. 12, 14,
16, 17, 1!), 23, 24 och 26, från BorgareSt. af d. IG, 17, 19,
23, 24, oell 26, samt från BondeSt. af d. 14, 16, 17, 19, 23,
och 26 i denne månad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 3 Maj 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 11 prot.utdr. för d. 26 och 30 sisth April samt
pleniprot. för d. 12 i samma månad e. m.
Hr Edenlijelm, Gillis: I och för vårdande af enskilda
angelägenheter mäste jag företaga eii resa ål landsorten, och nödgas
derföre afsäga mig min befattning såsom Ståndets Elektor med
anhållan att vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Hr Bogeman, Carl Adolf inlemnadt sålydande
mern.:
Hindrad alt i riksdagsgöromålen vidare deltaga, nödgas jag afsäga
mig förtroendet dels såsom Ledamot af BankoUtsk., och dels såsom
Bänkman inom 14:de Bänkm:s-afd:n, under vördsam anhållan att
vid min riksdagsmannarätt varda bibehållen.
R. o. Ad. biföll jemväl denna anhållan.
Uplästes följande af Hr Lidströmer, Fredr. Au g.: inlemnade
mein.
Som jag i tjensteåligganden måste på en tid lemna hufvudstaden
nödgas jag afsäga mig H. R. o. Ad:s förtroende alt vara
Ledamot i Ridd.Ulsk.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer alt
sammanträda till val af en ledamot i BankoUtsk. efter Hr Bogeman
och en ledamot i Ridd.Utsk. efter Hr Lidströmer.
230
Den 3 Maj.
Frih. Raab, Adara Christian; Till följd af R. o. Ad:s
mig beviljade tillstånd i sista plenum, att beledsaga Hr Nordenfeldts
yttrande med några anmärkn:r vid remissen till EankoUtsk.,
utbeder jag mig nu Ståndets upmärksamhet under några ögonblick.
Frih. Raab, upläste härefter följande:
Hr Nordenfeldt^ til! utlåt, förvandlade motion går derpå ut,
att en Komité af sakkunnige män mätte sammansättas att upgöra
ett ändamålsenligt förslag till den allmänna penninge- och lånerörelsens
ordnande här i landet.
Redan 1844 och 1845 års RankoUlsk. föreslog R. St., i utlät.
N:ris 44 och 56, att hos K. M. i underd:het anhålla om tillsättande
af en Komité, att ”undersöka och utreda allmänna penningeställningen
och kredit-förhällanderne, samt uprätta förslag til!
förbättringar härutinnan”, och sednast församlade Ständer anhöllo i
nnderd:het alt ”K. M. läcktes låta utarbeta och framlägga förslag
om åtgärders vidtagande, hvarigenom penningerörelsen i landet pä
säkrare och mera bestående grunder må kunna ordnas”. Jag delar
också den öfvertygelsen att något allvarligt behöfver i detta afseende
åtgöras, och att en Komité, sammansatt af ett mindre antal
män, med kunskap och erfarenhet i ämnet, skulle bättre kunna utreda
frågan, än ett af Trettiosex personer bestående Ulsk. Det är
ett mod att klandra de Komitéer, som i åtskilliga frågor varit tillsatta
; och det är sannt att stora resultater ej omedelbart vunnits
af deras arbeten. Slen felet, månne det har varit deras? Att de
lemnat R. St. många nyttiga uplysningar och framlagt många goda
förslag, lärer svårligen kunna nekas. Flere af de grundsatser, som
uttalades af den är 1822 tillsatta Finans-komitéen, blelvo dä ansedda
för nyhetsmakeri, men hafva småningom under dessa trettio
är dels blifvit förstådda, dels efterföljda. Besagde Komité ansåg
nödvändigt att tillvägabringa realisation efter då gällande kurs: det
skedde tolf år sednare. Den föreslog alt de intecknade skulderna
skulle regleras genom Hypotheks-föreningar: — dermed lia vi nu
kommit oss åstad, ehuru ej med den ändamålsenligare utgångspunkt,
nemi. alt börja med en för hela riket gemensam, som Komitéen
hade velat. Den föreslog vidare att lånebanken skulle inbjuda
enskilde medborgare till deltagande genom aktieteckning:
riktigheten af denna grundsats börjar nu mer och mer alt erkännas.
Med ledning af den erfarenhet, som på dessa trettio år vunnits,
skulle tvifvelsutan en Komité nu kunna upställa vida ändamålsenligare
förslager, än vi, med all högaktning för BankoUtsk:s
Hrr ledamöter, skäligen kunna vänta från dem, som dessutom åro
nptagne af en mängd andra göromål. Detta ämne är i alla Stater
af omätlig vigt, synnerligen i vårt land, som ännu befinner sig under
sin industriella utvecklingsprocess, och som, hvartut man anma
rikta sina blickar och sin omtanka, erbjuder nya och dyrbara föremål
icke blott för arbetet och intelligensen, utan ock för ett ändamålsenligt
användande af kapitaler.
Då likväl ledamöter af detta Stånd, som pläga utöfva ett synbart
inflytande på besluten här, vilja lyckliggöra Samhället — och
l)cn 3 Maj.
231
att deras afsigt- är fosterländsk liar jag icke ett ögonblick betviflat,
— derigenom alt de i möjligaste måtto inskränka lånetillgåugarne,
för att hindra skuldsättningen, är del i sanning af vigt all göra sig
noga reda för om deras välmenande svältkurs-recept är helsosamt,
— om det befrämjar helsa och lif, eller tvinsot och död. En sadan
undersökning är af behofvet destomera påkallad, som den ovilja,
en af de vigtigaste delar af lånerörelsen, nemi. den af Hypo(heksföreningarne
omfattade fastighetsbelåningen, rönt ej blott i
della utan äfven i andra Stånd, utvisar alt man missförstår dessa
inrättningars syfte och planen för deras verksamhet. — Denna ovilja
har visat sig verksam i tvenne andra Stånd, ända derhän alt man
afslagit det modesta Kreditiv af 500,000 r:dr, som BankoUtsk. i
betänk. N:o 24 föreslagit åt alla Hypotheksföreningar i riket. —
Då det eila af dessa Ständ, hvilket med stor majoritet afslog i fråga
var. Kreditiv, likväl bifallit de sammanlagdt mer än liofaldigt
större Kreditiver, sorn föreslogos till lättnad för de näringar, som
dess fleste medlemmar drifva; — dä ett annat Stånd, som genom
förseglade sedelns utslag, afgjorde frågan, representerar de medborgare,
som till ojemförligt största antalet äro Föreningarnes delegare;
då sådant ej kunnat ske af egennytta eller afundsamhet, —
känslor, som mäste vara främmande för representationen, — böra
anledningarne sökas ensamt i obekantskap med saken, och deraf
härledt missförstånd. Jag har derföre trott mig icke bättre kunna,
för vårt gemensamma mål, fäderneslandets gagn, använda den tid,
sorn känslan af min umbärlighet vid sednaste plenidagars förhandlingar
lemnat mig, än alt söka en utvidgad kännedom om andra
länders på inteckningar i fast egendom grundade lånerörelse, och
om resultaterne af de der inrättade Hypotheksföreningar, för att
kunna meddela de färskaste upgifter, som i delta vigtiga ämne erbjuda
sig.
Då jag anhåller alt med dem få lill BankoUtsk. beledsaga Hr
Nordenfcldts yttrande, utbeder jag mig äfven Edert benägna tillstånd
alt få i detta yttrande inlägga några ords ytterligare vederläggning
af det skarpa klander, det misstroende och de olycksspådomar, man
här uttalat emot de Hypotheksföreningar, sorn bildat sig här i landet.
Hypotheksföreningar till öfvertagande af den slående skulden
äro stiftade i de flesta andra länder:
I Schlesien år 1770.
,, Brandenburg
1777.
,, Pommern
1781,
med förnyadt Reglemente ...... 1846'
,, Vestpreussen
1787.
,, Ostpreussen
1788.
,, Posen
1822.
„ Mecklenburg .
,,1818.
,, Estland, Liffland och Curland . . ,, 1803.
„ Polen „ 1820.
,, Schlesvig och Holstein ,, 1811.
„ Baijern
,, 1§2G.
,, Wurtemberg
. ,, 1827.
232
De n 3 Maj.
I Kur-Hessen är 1832.
,, Westphalen ,, 1835.
„ Cantonen Bern i Schweitz . . . 1840.
,, Galicien 1841.
„ Saxen ,, 1844.
,, Hertigdöme!. Nassau ,, 1840,
med förnyadt Reglemente 1846.
I Danmark utkom den 20 Juni 1850 en K. Författning, som
utstakade vilkoret! för dylika Föreningar, och redan hafva derstädes
trenne Föreningar bildat sig.
1 Belgien gjorde Ministéren d. 8 Maj 1850 ett förslag till
Kamrarne att stifta en gemensam Hypoteksförening för hela riket
under Statens garantie.
1 Frankrike är man just nu i begrepp alt åstadkomma sådana
inrättningar.
De flesta Hypotheksföreningar hafva blifvit framkallade af Regeringarne.
Alla hafva blifvit omhuldade af Slatsmakterne. Och
hvarföre? Om icke derföre, att andra länders Statsmän ansell Samhällets
styrka och trefnad hufvudsakligen bero pä näringarnes och
företrädesvis jordbrukets förkofran, — derföre att de hafva insett
ali alla näringar, och jordbruket isynnerhet, fordra förlag, att förlaget
ger arbetsförtjenst, -— att arbetet ger produktionen, — och
produktionen ger välstånd. Statsmännen i andra länder hafva ock
vidtagit verksamma mått och steg att befrämja och understödja ifrågavar.
kredit-inrättningar. Så t. ex. äro llypotheksföreningarnes
obligationer i flera länder garanterade af Staten. De äro del i
Galicien, i Estland, Liffland och Girland, i Beijern, i Danmark och
flerestädes. Så är ock föreslaget i Belgien. Erfarenheten har likväl
visat alt nila Hypolheksföreningarne burit sig sjelfva, och ingenstädes
har Staten behöft göra någon förlust på flen garantie,
sorn den lemnat. Väl har Staten flerestädes lemnal förskott åt Föreningarne
till befrämjande af deras upkomst, men någon annan
upoffring af Staten, än en lag ränta pä sådana förskott, har ingenstädes
erfordrats.
I alla de länder, der de af mig förut nämnda Hypotheksföreningar
äro inrättade, hafva Stalsmakterne medgifvit och i flera af
dem påbjudit att allmänna kassors och korporationers, äfvensom
omyndigas medel skulle nedläggas i Förcningarnes obligationer. Sä
är det t. ex. förhållandet i vår närmaste grannstat Danmark.
Hypotheksföreningarnes obligationer i andra länder hafva ock
städse åtnjutit ett större förtroende och stålt i högre kurs, än andra
papper med lika räntefot. De Preusiske Hypotheksföreningarnes
4 proc. obligationer hade stigit ända till 6, 7 och 8 proc.
öfver pari, dä de år 1836, 1838 och 1842 tipsades och utbyttes
mot oupsägbara obligationer med endast 3j proc. ränta. Naturligt
var att dessa nya papper då föllo i kurs; men det dröjde ej
länge förr än äfven de, oaktadt den nedsatta räntefoten, äter voro
öfver pari. Så t. ex. slotlo de Pomeranska 3jj proc. Panlbrefven
redan år 1839 i 102, och år 1844 i 103.
Den 3 Maj,
*33
Nu kom revolutionsåret 1848, ela alla papper föllo; inga papper
bibehöllo sig dock i högre kurs lin Hypotheks-föreningarnes obligationer.
Väl föllo de Schlesiska, Pomerska och några andra Föreningars
obligalionner ner till vid pass 90 å 93 proc., och de Westpreussiska
för en kort period ända ned lill 83; men vid samma tid
hade Preussiska Statsläns-obligationerne sjunkit till 69, Preussiska
Bankens papper till 63, och jernvägsaktier, som förut varit pari,
ända lill 30 proc. Det visade sig således att äfven under den stör
sta
skakning, sorn sednare tiders affärsmarknad erfarit, förtroendet
för den säkerhet jorden erbjöd, var störst. Ar 1850 d. 30 April,
sedan allt äler lugnat sig, hade Hypolbeksföreningarnes 3^ proc. obligationer
i Preussen stigit ända lill 95J, under det att Preussiska
Statspapperen å samma ränlcfot ej höjt sig öfver 86 proc. Vid
samma tid stodo Mechlenburgs och Posens Hypolheksföreningars 4
proc. obligationer i 102 å 103 proc.
Erfarenheten har således ådalagt alt under alla förhållanden
hafva dessa Föreningar hållit sig uppe, och deras papper statt högre
än andra inrättningars. Men, invänder man, der är jorden ej så
högt belånad, som här hos oss. Derpå får jag svara, att i alla utländska
Hypotheksföreningar sker belåningen till minst lika, och flerestädes
lill högre andel af sitt värde, än i de Svenska:
I Estland, Liffland och Curlauds Föreningar belånas jorden till
-J af dess värde.
I den Pommerska Hypotheksföreningcn lill f af panlens värde
och i dc öfriga Preussiska frän lill J af värdet.
I Danmark till § af pantens värde; o. s. v.
I Galicien är undanlag gjordt för skogar, som endast belånas
till J af värdet, då deremot öfriga jorden belånas till hälften; men enl.
de flesta Svenska värderings-reglementen, får skogsafkaslningen ej ingå
till mer än ' i beräkningen af egendomens reveny. Vi hafva således
äfven i afseende pä skogens värdering varit försigtigare.
I Preussen inrättades år 1835 en K. Utlåningsbank, der jordegare,
hvilka i föreningar belånat sina egendomar till hälften, men
ytterligare voro i förlägenhet om lån, skulle kunna mot pant af öfverskjulande
nästa j af värdet, d. v. s. inom j af värdesumman,
utfå lån, dertill ock genast af allmänna medel 300,000 Thaler
anslogos.
Måhända föreställer man sig att vårderingarne gå strängare lill
i andra länder, än hos oss: så är likväl ej förhållandet. Deras värderings-method
är i allmänhet någorlunda lika med de bär antagna,
och den för Pommern år 1846 fastställda har mycket syskontycke
med den jag närmast känner, — den för Smålands Hypoteksförening.
Men der, som här, klagas öfver osäkerhet i värderingarne,
■—der, som här, sker förmodligen ett eller annat misstag, härrörande
af menskliga ofullkomligheten: men der har ännu ingen derpå blifvit
lidande, oaktadt der, som här, icke saknats vedersakare och ovädersspåmän.
Del ligger också här utom all sannolikhets gräns alt,
äfven om möjligen någon värdering skulle varit för hög och lyckats
slippa igenom Direklionernes granskning, icke halfva värdet skulle,
äfven i händelse af utmätning, kunna för panten erhållas, serdeles
234
Den 3 Maj.
sorn länen ärligen amorteras, och jorden i allmänhet årligen stiger i
värde, mera under vår lid, än under någon föregående, derföre alt
vi, prisad vare uplysningen äfven i afseende på jordbruket, med
hvarje är hällre förslå att värda henne.
Hos oss har man bittert klandrat all en Förening afgifvit invisningar
pä Banken. Jag försvarar ej alt Föreningen det gjorde,
emedan jag erkänner att dessa invisningar anlaga karak teren af löpande
mynt, och rörelsen är i visst afseende således förnärmande
för Riksbanken, på hvars silfver allt i riket löpande silfvermynl medelbart
eller omedelbart stöder sig. Men för de flesta utländska Hypotheksföreningar
hafva dock Slatsmakterne velat bereda en med denna
assignationsräll jenmförlig förmän, då de medgifvit ingifvande! af
obligationer å sä lågt värde, alt de kunna ingå i allmänna rörelsen
såsom mynt. I Danmark t. ex. är det Föreningarne medgifvit alt
utgifva obligationer å 50 Riksbanksdaler; i Saxen å 20 Thaler; i
Baijern å 10 Thaler; i Mecklenburg å 25 Thaler; o. s. v.; för all
icke lala om den sedelulgifning, som är Hypoteksföreningen i Nassau
medgifven inom ett belopp af 500,000 Floriner, i sedlar ål, 5 och
25 Floriner, med föreskrift att della mynt får gälla som kontant i
alla liqvider, och emoltagas i alla Hertigdömels kassor och allmänna
upbörd.
Man klandrar våra Föreningar, för alt de tagit utländska lån.
Hvad hafva väl Statsmakterna hos oss gjort alt förekomma hehofvet
deraf? i andra länder är föreskrifvel, att dä allmänna kassors medel,
äfvensom omyndigas arfvesmedel nedläggas i Hypotheksföreningarnes
oupsägbara obligationer, äro förvaltarne ansvarsfrie, och flerestädes
är det förvaltarne anbefaldt att dylika medel skola göras fruktbärande
genom inköp af pantbref eller sådana obligationer. Hos oss
ligga kassorna inne med hundra tusendetals ruis räntelösa, heldre än
att derföre köpa obligationer, och, dä de köpa obligationer, fordra
de att dessa skola inom några månader vara betalbara, — fordra
icke sällan att Direktörerne dertill skola ingå proprie borgen för betalning
å förfallodag. Till och med Ständernas egel verk, Biksgtskont.
, har ej velat mottaga andra, än till betalning inom sex månader
förfallna obligationer, och fäslat serdeles afseende pä alt betinga
sig obligationer med högsta möjliga ränta. Då Slatsmaklerna
i andra länder genom sin garanti bidragit att höja deras 3\ proc.
obligationer lill pari kurs, hafva våra Ständer visat det misstroende
till våra Hypolheksföreningars obligationer, alt de såsom hypolheker
ej fått antagas högre än till 90 proc., om de ock lupit med 5 proc.
ränta. Har räntan varit förskrifven lägre än 4 proc., har deras
beläning varit ytterligare nedsatt.
I andra länder hafva Hypotheksföreningarne varit befriade från
postporto, eller deri fått nedsättning: varit befriade från Charla Sigillata-afgifter,
och njutit flere dylika förmoner. Vi hafva ej här
njutit någon motsvarande fördel, som ens uttryckt benägenhet alt
underlätta lånevigilancen.
Det är sannt att vi sakna stora kapitaler i vårt land, men vi
äro också föga benägne alt, med . någon afvikelse från den gamla
slentrianen, låta landets näringar draga den nytta de kunna af de
Den 3 Maj.
235
kapitaler vi ega, och derigenom befrämja en ökad produktion, sora
äter gifver ökade kapitaler. Hvem kan ej uträkna att våra kassor i
allmänhet skulle hafva lika, om ej större behållning af sina kapitaler,
förvandlade i 4j proc. obligationer, än de nu ega med 5 proc.
ränta för den utlånta delen af dem, sedan alla förvaltningskostnader
afgått? men den byråkratiska öfvermakten i vår representation gifver
ett allt för fast stöd åt det s. k. Kamrerare-intresset, för alt väga
påräkna hos oss att våra penninge-egande verk skulle räcka en broderlig
band åt vära penningebehöfvande näringar.
Man må ej i allt fall tro att de utländska Hvpolheksföreningarnes
obligationer endast egas af innebyggare inom det land, der
Föreningarne äro stiftade, eller alt icke andra länders penningar mottagas
tacknämligen i betalning för deras obligationer. Föreningarne
negociera äfven der utländska lån: sä t. ex. gjorde Hertigdöme!
Nassau 1840 ett utländskt amorteringslån å 3 mill. Florine!' (3,250,000
r:dr b;co). Det är kapitaler, som erfordras bos oss, för tillgodogörande
af våra resurcer. Sakrias kapitalerna i landet, är bättre alt
vi läna dem af ulländningen, för ali dermed öka vår produktion till
ökad export, än att vi skola låta resurcerna blifva obegagnade. Det
är en verklig lycka för vårt land, en lycka, som vi ega framför de
öfriga Europeiska Staterna, all vi ännu bär ha så mycket alt göra,
— en lycka alt en mill., nedlagd på förbättringar åtminstone i vår
modernäring, jordbruket, kan anses fördubbla sig, d. v. s. användes
så all den med dubbla summan ökar värdet af den jord, hvarpå
den nedlägges. Det är en lycka för oss, emedan del vänder omtankan
åt nyttigt arbete, och gifver arbetsförtjenst ät vår tillvexande
befolkning. Må vära maktegande Statsmän inse vigten och betydelsen
af det ansvar de ådraga sig, om de försumma att för folket
underlätta begagnandet af dessa förvärfningsmedel! må de hågkomma
att ju mera lönande sysselsättning, ju större framtidshopp, individerna
ega, dess mera belåtna äro de med det närvarande, dess bättre
fördraga de åtminstone det närvarandes brister, och dess mindre
oroliga äro de i sträfvandet efter stora förändringar!
Våra Statsmän hafva uttalat sin, jag hade så när sagt, fördömmelse
öfver folkets ”iånehunger”, och icke otydligt låtit förstå, hvad
de vid en föreg:de riksdag i klara ord uttalade (derom vittna våra
prol:r) att de skuldsatte, de som vågat köpa mer, än de haft kapital
att betala med — de som odlat mer, än de kunnat af egna
medel bekosta, de må stå sitt kast, som det heter — må utmätningen
gå öfver dem, så att egendomen kommer i fastare händer!
—• detta är verkliga grundtonen och sjelfva slutsatsen af det bittra
klandret mot dem, som röra sig med mera egendom eller större
företag, än de kunna med egna kapital-tillgångar fullt omfatta.
Månne Statsmännen i andra länder tänka så? huru gjorde väl
Fredrik den Store i Preussen, när godsegarne i hans rike voro skuldsatte
öfver öronen ? månne han fann det vara bäst att deras egendom
öfverdyttades i kapitalisternas händer? nej han uplog Burings
idée om Hypolheksföreningar, han doterade dem — han befrämjade
dem. Så hafva Statsmakterna i andra länder gjort, gått ända derhän
i hjelp åt den skuldsatte, jordbrukaren, att de bildat kassor till
230
Den 3 Maj.
meddelande af lån åt dem, som saknat tillgång alt köpa sig kreatur,
t. ex. i Wurtemberg, der kassor äro inrättade, som för delta ändamål
lemna sådana län med 3 till 4 proc:s ränta och fördelaktiga
återbetalningsvilfcor.
Man har i vår tid ä ena sidan klagat öfver penningarnes förtryck,
likasom man å den andra bäfvat för anspråken af dem, som ingenting
ega. Att medla dem emellan är en stor upgift, som alfvarligen sysselsätter
Statsmännen i andra länder. Men hvad innebär väl större
hyllning åt penningen, större förtryck för den fattige, än alt ordna
så med ntvägarne till förvärf, att de underlättas för den rike, men
försvåras för den fattige? hvad vinner väl samhället derpå? föreställer
man sig alt den, som ärft sina fäders jord skuldfri, och hvarken
af behofvet eller förvärfningsbegäret drifves att utvidga eller förbättra
sin egendom, att han är eller att den, som kunnat efter en mångårig
sparsamhet förvärfva ett kapital till inköp vid äldre åren åfjord,
då blir en skickligare jordbrukare och nyttigare medborgare i samhället,
än den som med hoppet och framtiden för sig, egnar sig ut
yrket, just derföre att lian kan bli egare af mera jord, än som motsvarar
hans kapital, och med tillfälle till lån ytterligare förbättra
denna jord. Månne det vore så lyckligt — sä väl ordnadt, om
intellegensen stänges från sin nyttiga verksamhet? — månne trefnaden,
belåtenheten, lugnet i samhället blefve större och tryggare,
om den, som fattig (och fattigdomen är ej något fel,) fattig,
säger jag, men företagsam, arbetsam och kraftfull visste alt han ej
kunde, under lifvets sommar, se sig vid det efterlängtade, eftersträfvade
målet af en förvärfvad behållen förmögenhet? jag
tror det i sanning ej. Må vara att mången gör för öfverspända
spekulationer -— mången misshushållar — mången tager skada af
lånen, — men så många gå ej den misslyckade väg, i förhållande
till dem, som dermed gagna sig och samhället, — visst icke sä
många i proportion, som de, hvilka skada sin hälsa af för hög diet,
i förhållande till dem, som vårda henne väl med en lagom. Likväl
skattar man det för en lycka i ett samhälle att hafva ymnig tillgång
på födoämnen.
Jordbrukaren i Sverige är i allt fall ej så skuldsatt, i förhållande
till hvad jorebrukarne i andra länder äro det, som man skulle
tro med afseende på de verop man här upgifver öfver den skuld
satte,
för att störa hans kredit och nedstämma hans mod, i st. f. de
omsorger man i andra länder har att stärka hans kredit, understödja
hans bemödanden och lifva hans mod.
Jag har förr upgifvet åtskilliga af de Prenssiska Hypolheks-föreningarnes
utlåningsbelopp och att den skuld, som i Belgien trycker
jorden upgår till 800 mill. francs. Jag tillåter mig nu upgifva skuldsättningen'i
2:ne andra länder:
I Frankrike upskatlas de i jord intecknade skulderna till 8 milliarder
francs.
I Hessen med 750,000 innevånare upgå Hypotheksföreningens
utlåningar till 17,586,536 Thaler, eller circa 19 mill. r:dr b:co.
Om man jemnför dessa summor med vår jords skuldsättning,
skall man finna alt vår ställning icke är så förtviflad, som vi vilja
Den 3 Maj.
237
skrämma hvarandra att tro, och, ehuru jag icke eger materialer att
göra fullständiga beräkningar, tror jag fullt och fast att Sveriges jord
vunnit i värde — sä vidt värdet beror på afkastningen — minst
dubbelt det belopp, hvarmed skuldsättningen under sednaste decennier
blifvit ökad. Manne då skuldsättningen skadat landet? men
vära skulder draga högre ränta, än de göra i öfriga Europeiska länder.
Det gifves nemligen ingen enda af de många kreditkassor, som
dels af Regeringen, dels af enskilda associationer äro inrättade för
beläning af jord, der räntan ölverstiger 4 proc., men i de flesta,
såsom i Schlesien, Brandenburg, Pommern, Ost- och Westpreussen,
Posen, Hannover, Wurtenberg, Hessen, Nassan, är den nu nedsatt
till 3| proc., i Baden till 3§ proc., och detta allt å obligationer
elier pantbref, oupsägbara å lånegifvarnes sida. Men orsaken är den,
alt Statsmakterna och Statsmännen i andra länder hafva ansett det
vara ett af de vigtigaste föremålen för deras omsorger alt der underlätta
den förnämsta af alla näringar: jordbruket, alt understödja
den lugnaste och, jag vägar säga, den betydelsefullaste medborgareklassen:
jordbrukarne.
1 ett afseende hafva våra Statsmakter visat en alltför stor barmhertighet
emot gäldenärer, nemi. vid återfordrande af de lånen, de
erhållit. Man har beviljat respitmånader, man har bibehållit många
och länga rättegångsformaliteter; man har lärt gäldenären konster alt
genom lösöreköp eller konkurser undandraga fordringsegaren sin rätt
och likväl gå fri. Emot den försumlige, den oordentlige, den vårdslöse,
ja! t. o. m. mot den bedräglige gäldenären är man klenmodig!
skonsam, serdeles om han bedrager i stort. I andra länder är
processen kortare, execution raskare. Man seqvesterär och man säljer
der de försumliges panter, utan så många omgångar som hos oss.
Fördelen för den ordentliga låntagaren af en kortare process i
utsökningsmål visar sig i ett förhållande hos oss, som förtjenar bemärkas.
Det är nemi. bekant att stenhus i Slockholm vanligen af
kapitalister belånas högre och till lägre ränta, än jordegendom. Hus,
de må vara huru solida som helst, äro dock snarare underkastade
förändring och nedsättning i värde, än de hafva chancen att stiga i
pris; hvaremot jorden, efter århundrades erfarenhet, är i ett jemnt
tilltagande värde, för att icke lala om de förbättringar, hvartill den
företrädesvis egnar sig. Jorden är således en säkrare, en fastare och
i sig sjelf vida bättre pant, än hus. Orsaken till det större förtroende,
långifvaren visar åt dessa sednare, kan ej vara någon annan,
än den fermare exekution å förfallen fordran, som erhålles här i
staden, än i landsorten.
Slutligen ber jag få bemöta en villfarelse, som jag förnummit
ega rum hos mången, som gjort sig bekant med äldre, men ej med
nyare förhållanden, i afseende på utländska Hypolheksföreningars organisation.
Jag har nemi. hört mången föreställa sig att de utländska
omfatta endast större egendomar. Så var förhållandet vid upkomsten
af de första Hypotheksföreningar i Preussen, äfven i Holstein;
det var nemi. endast emellan de s. k. Riddargodsen, som
föreningar först ingingos. Men detta tillhörde en äldre tid. Alla
nyare Föreningar hafva uptagit äfven mindre jordegare. En större
238
Den 3 Maj.
del af dera upkommo just för de mindre jordegarnes skull, för att
ät dem bereda möjlighet alt lösa sig från lionden, servituter och
grundskatter, sådana som ännu, (och Gud vet om eller när förhållandet
hos oss blir annorlunda) besvära en större del af Sveriges
jord.
För sådan lösen äro Hypotheksbanker serskildt inrättade i Ryssland,
Honover, Beijern och flerestädes, derifrån ganska små lån äro
utlemnade. Annars har man fixerat ett minimum af län som i några
föreningar nedgått till vid pass 500 r:dr b:co i Svenskt mynt.
Innan jag slutar, ber jag få reservera mig mot den misstydning
af mina åsigler, som skulle jag förorda utsläppandet af en större
sedelstock. Näringarnes trefnad, vårt ekonomiska välstånd, och hvad
ännu mera är •— vår ära, fordra uprätthållandet af Bankens förmåga
att i främsta rummet uppehålla myntvärdet. Delta ligger mig lika
varmt om hjertat, som någon af Eder, Mine Hrr! men jag påstår
att de små tillgångar vi ega af så väl kapitaler, som mynt, kunna
användas så att de göra vida större gagn åt näringarne, än de nu
göra, och det kan ske, dels genom befrämjad möjlighet för HypoIheksföreningarne
att uptaga och genom utlåning tillgodogöra hvarje
större eller mindre inhemskt kapital, som annars ligger ofruktbart,
dels genom spridande i landet, medelst ändamålsenligt ordnade enskilda
Banker, af den löpande lånerörelsen, så att verkan'af vårt lilla
rörelsekapital, till affärers afslutande och liqviders fullbordande, mångfaldigas.
Jag påstår vidare att, om våra inhemska kapitaler ej äro tillräckliga
för tillgodogörandet af våra ressurser, böra vi så länge tillegna
oss utländska, som dessa kunna fruktbargöras här i landet till
en större årlig afkastning, än deras ränta och amortering kosta
oss, ty det är bättre att importera lånadt silfver, än alt exportera
menniskor.
Slutligen förordar jag, hvad som väl icke hör till BankoUtsk.,
men till ämnet, — en sträng kreditlagstiftning, såsom ett hufvudvilkor
för den svigtande kreditens återställande, och för att i möjligaste
mån förekomma lånetillgångarnes missbruk.
Man hör vid alla tillfällen en jemrande klagan att Sverige är
ett så fattigt land. Låtom oss närmare undersöka grunden för denna
klagan och vi skola finna att Sverige har ressurser nog att blifva ett
rikt land, och alt vi äro fattige endast derföre att vi beslutat vara
det och alltför hallstarrigt vidhålla detta beslut!
Remitterades till BankoUtsk.
Uplästes följande af Frih. Falkenberg, Conrad Gabr. inlemnade
mern.
I anseende till enskildta angelägna göromål, är jag nödsakad
afsäga mig den befattning af Elektor jag nu har äran innehafva,
men anhåller att vid mia riksdagsmanna-rätt varda bibehållen.
B. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. Hr Frih.
Den 3 Maj.
239
o. Landtm, anmodade Hrr Bänkman, att sammanträda till återbesättande
af 4 inom Hrr Elektorer upkomne ledigheter.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Hamilton, Henning
Lndv. Hugo och Hr Bildt, Didrik Gillis ånyo pä bordet
Bevillms-, Lag- samt Allm. Resvis och Ekon.Hiskias d. 12 sisth
April första gången bordlagda belänk. IN:o 1, angide villkoren för
tillverkning oell försäljning af bränvin.
Då no närmast i ordningen på föredragms-listan förekom Const.-  Ulskis meni. Nio 0, angide verkstäld granskning af de nli Statsrådet
förde proh, lillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt han,
som frän Borgare och BondeStms Talmän erhållit uplysning derom,
att dessa Riksstånd sannolikt i dag komma att afstilla pröfningen af
StatsUlskis utlåt, angide Statsregleringen, hade för afsigt att i början
af nästa vecka sammankalla Talmans-konferensens medlemmar, för
alt öfverenskomma om en för alla RiksShn samtidig pröfning af nämnde
meni., hvilken troligen kunde ega rum nästa Onsdag; hvadan H. Ex.
nu finge hemställa, att R. o. Ad. mätte besluta att icke i dag företaga
pröfningen af ConstUtsk: ifrågavar. mern.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: A dagens föredragms-lista
förekommer ett annat ärende, sorn blifvit 2:ne gånger
bordlagdt och således måste nu till afgörande företagas, såvida Ståndet
icke annorlunda beslutar. Detta ärende är Bevilln.Utskis utlåt.
Nio 4, angide grunderne för den allmänna hevilla. Jag lager mig
likväl friheten hemställa, alt, då detta belänk. nu skall föredragas,
Ståndet ville besluta, att afgörandet af detta mål måtte få anstå till dess
Bevillms-, Lags- samt Allm.Basv. o. Ekon.Ulskis nu föredragna, men
å nyo bordlagda betänk., angide grunderne för bräuvinsbränningen
m. m.. blifvit af Ståndet afgjordt.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. -Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle, att med föredragningen af Bevilln.Utskis betänk. Nio 4, angide
grunderne för den allmänna Bevillningen samt föreskriflerne för deras
tillämpning finge upskjutas lills Bevillms-, Lag- samt Allm. Bcsv. o.
Ekon.Utskis betänk. Nio 1 undergått pröfning; ropades ja och nej;
hvarefter II. Ex. lillkännagaf det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls StatsUtskis d. 23 och 30 sisth April
på bordet lagda utlåt. Nio lil, i anleda, af väckt motion om ett lån
för beredande af sunda och ändamålsenliga bostäder åt den arbetande
klassen inom hufvudstaden.
Föredrogs ånyo och remitterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Cederschiölds, Rob. Theophron d. 24 och 30 sisth April på bordet
lagda motion, angide reorganisation af Bergs-colhm samt Ord
-
240
Den 3 Maj.
förande-befaltningens bestridande derstädes, tills denna reorganisation
kan blifva verkställd.
Hr Cederschiöld: Då det möjligen kan betraktas såsom lättsinne
eller försummelse, alt väcka en motion, men icke vara tillstädes,
då den inom Ståndet lill pröfning företages, anser jag mig
böra tillkännagifva, att jag till följd af opasslighet måste från Ståndet
mig aflägsna före slutet af sista plenum. Jag bortgick likväl icke
förr än klockan 2 och sedan Hr Frih. o. Landtm, lillkännagifvit, alt
plenum skulle å e. m. fortsättas; och som flera mål då fuunos å
föredragms-listan oafgjorda efter hvilka min motion blifvit upförd i
sista rummet, förmodade jag, att den först skulle förekomma i eftermiddagens
plenum, ehuru detsamma sedermera inställdes. Emedlertid
hembär jag nu min tacksamhet till de ledamöter, hvilka begärt
motionen ä bordet.
Föredrogs BankoUtsIcs d. 30 sisth April på bordel lagda utlåt.
N:o 34, i anledn. af erhållen äterremiss å utlät. N:o 21 öfver gjorda
ansökningar om ersättning för onstad inkomst i följd af de s. k.
smäsedlarnes uphörande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Ståndet har visserligen beslutil,
alt i det hela bifalla de framställningar, hvilka i detta betänk,
af BankoUlsk. förnyas men som Lisk. i förra delen af den förnyade
framställningen utlemnat några ordalag, hemställer jag vördsamt, att
den första delen af betänk, måtte af Ståndet bifallas och den sed
nare
läggas lill handlingarna.
Uppå härefter framställde serskilde proposir biföll R. o. Ad.
den i förra delen af ifrågavar. utlåt, gjorda tillstyrkan och ansågs
den af Utsk, i sednare delen uprepade hemställan ej erfordra annan
åtgärd än att läggas (ill handlingarne.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 30 sisth April på bordet lagda utlåt.
N:o 35, i anledn. af väckt motion om afkrifning af f. d. Hanlander!
M. J. Bergelins Sterbhusdelegares skuld till Banko-Diskontverket.
Frih. Cederström, Rud.: Uti den motion, som föraniedt
detta betänk., har jag funnit upgifna så ömmande omständigheter,
ali jag hoppats, det Utsk. skulle, i vidsträcktare mån än som skett,
fästa upmärksamhet derå. Jag finner visserligen af betänk., alt någon
ledamot inom Utsk. icke reserverat sig; och denna omständighet
lemnar ringa utsigt att inom samma Utsk. vinna något med en
återremiss. Detta oaktadt och, i händelse en äterremiss inom Stånden
beslutas, hoppas jag, att Utsk. skall afgifva ett annat förslag,
an förevar, betänk, uptager. Visserligen synes man böra vara tacksam,
att Utsk., åtminstone i mån, som skett, tillstyrkte motionen;
men må vi erinra oss huru föga dermed är för den nödställda enkan
vunnet! Ty allt hvad som medgifves, består i efterskänkande af
räntan, men under villkor af kapitalens erläggande inon ett halft år
härefter. Ar detta en godhet, som är värd att nämna, när fråga
är
Den 3 Maj.
är om en fallig enka, som sjelf ej åsamkat sig skulderne? en enka,
som endast under förutsättning af befrielse från dessa skulders betalning
erhållit förlag af vänner för hållande af någon handel? och
delta, när man vet att hon ej har något att i ersältningsväg förbida
af den aflidne borgersmannen Lindells i urarfvagörelse stadda sterbhus?
men dessutom, hvartill skall en sådan stränghet tjena, då man
så tydligt finner någon liqvid ej kunna af enkan erläggas? — jag
skulle alltså mycket önska att dessa i sanning mer än vanligt ömmande
förhållanden måtte föranleda ärendets förnyade pröfning; och
skulle' jag till delta ändamål gerna se om, lill en början, åtminstone
en och annan ledamot af detta Stånd ville understödja min
begäran om återremiss. I annat fall vill jag icke påyrka ett sådant
beslut, ulan åtnöjer mig, reservationsvis, med uttryckandet af min
enskilda önskan, alt motionärens förslag hade blifvit, såsom välgrundad!,
af Utsk. förordadt till R. St:s bifall.
Ifrågavar. utlåt, blef af R. o. Ad. bifallet.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, liilkännagaf att Frih.
von Höpken, Nils Albrecht, anhållit att, i anseende lill en
tilltänkt utrikes resa, få med bibehållande af sin riksdagsmanna-rätt,
afsäga sig den honom anförtrodde Bänkmans-befattuing, lemnade
R. o. Ad. dertill sitt medgifvande.
Pä begäran af Hr von Hartmansdorff, Aug. uplästes ett af honom
nu inlemnadt så lydande anförande.
Sedan Konungens nåd. propos. af d. 1 Febr. detta år, ang:de
Skatteförenklingen nu mera blifvit tryckt, anhåller jag alt dervid få
göra de anmärkmr, hvilka jag mig vid remissen förbehöll. De blifva
vidlyftiga, emedan förslaget är så ingripande i rikets drätsel- och
penninge-väsende, att dessa jemväl måste tagas i betragtande.
Då ämnet blifvit, under sisth riksdag omständligt genomgånget:
så torde det ursägtas, att jag, oaktadt min önskan att blott vidröra
hufvudsakliga punkter, dock måste göra mig skyldig till omsägning
af hvad förut yttradt blifvit.
Hufvudinnehållet af denna propos. är:
a) att de s. k. Smupersedlarne, obestämda till antal och beskaffenhet,
men antagna att utgöra ett värde af omkring 144,000
r:dr årligen, eller nära 5 proc. af hela grundräntan, 2,900,000
r:dr, skola förvandlas, efter, ett, på grund af de nästföreg:de 20
årens markegång fastställdt medelpris, i penningar till visst belopp,
som med öfriga i räntan ingående penningar sammanslås,
i) att öfriga ränlepersedlar sammanföras eller förändras, efter länens
olika beskaffenhet, till 10 eller 12, samt utgöras, antingen
de äro indeldta eller kronan behållna, efter följande äfven för
krono-lionde gällande grunder, nemi.:
l:o att Mntetagaren frånträder sin upsägningsrätt till räntornas
och liondens upbärande in natura, men erhåller för bäggedera
6 H, 10
2 42
Den 3 Maj.
af räntegifvaren lösen i penningar, efter de 10 scdnaste arens
medelmarkegång, och af kronan årlig forsellön.
2:0 att Räntegifvaren frånträder sin upsägningsrätt till räntornas
och tiondens erläggande in natura, utan för ränte- och tiondespanmål,
hvilken han får, på delta sätt, utgöra, när han det
åslundar, och årets markegångspris understiger medelmarkegången,
för de 10 sisla åren. Skillnaden mellan dessa pris skall
han kontant betala; men från forsellöns erläggande befrias han
i alla fall.
3:o att kronan cmoltager den spanmål och den mellangift, som
räntegifvarne lemna, samt godtgör indelningshafvarne så väl
medelamarkegångspriset, som forsellönen. För öfrigt ske liqviderna
omedelbart mellan räntegifvarne och indelningshafvarne.
Grunden till detta förslag är tidigare lagd, genom K. proposm,
i delta ämne af d. 20 Dec. 1847. Ilen nu erhållna är, till sin
åsyftning, fika, men till sin omfattning inskränktare. Konungen
frånträder icke Sin förut yttrade öfvertygelse om ändamålsenligheten,
att, mot ersättning, i penningar, till Statsverket indraga de, till vissa
embets- och tjenstemän indeldta, löneanslag. Verkställigheten inskränkes
och upskjutes dock i det hela; men början göres både med
räntepersedlars förvandling till ständig, en gäng för alla bestämd,
penningeskatt, och med liqvid mellan räntegifvaren och indelningshafvare!).
Småpersedlarne skola förvandlas lill ständig penningeskatt,
och den indeldta spanmål, som räntegifvarne vilja in natura erlägga,
skall kronan emottaga, men indelningshafvaren godtgöra.
Hvad är det Konungen åsyftar med Sitt förslag? det har Han,
i begge Sina propos:r, uttalat, nemi. att göra upbördens påföring och
redovisning enklare, att sätta den skaltskyldige i stånd alt lättare
kontrollera påföringens riktighet; att mindska höjningen af räntepersedlarnes
lösningspris, och lindra skattebördans deraf följande förtyngning
under missväxtår, att undanrödja olikheten i lefvereringsskyldighet
och skattebelopp för den, hvars ränta är kronan behållen
och för den, hvars ränta är indeld, samt alt förekomma det prejeri
på räntepersedlarnes beskaffenhet och forsling, för hvilket den sednare
räntegifvaren är blottställd.
Hvad vilja de bland Rikets Ständer, förnämligast Borgare- och
BondeStm, vinna, hvilka ifra för denna ändring och hennes utförande
i det stora hela? — deras nitälskan var, vid sisth riksdag,
så stor och sakens framgång bedrefs med så förtänksam beräkning
alt dessa omständigheter sammanlagda häntyda på vidsträcktare syften,
än de vanligtvis uttalade. Redan i StalsUtsk:s Inkomst-betänk.,
N:o 37, af d. 31 Jan. 1848, infördes ett af Inkomst-afdelnm icke
föreslaget, men i Ulsk:s plenum tillagdt förbehåll, att beräkningen
af indelningarnes värden icke skulle af Ständerna definitift fastställas
förr, än frågan, om indelningarnes indragning till Statsverket, blifvit
af R. St. slutligen pröfvad och afgjord. Adeln aktade sig för tvånget
af detta band, men PresteSt. var ej lika försigtigt, utan biföll förslaget.
Borgare- och BondeStm, som gjort likaså, förklarade sedermera
skatteföreuklings-frågan vara, genom tre Stånds beslut, sä förknippad
med Statsregleringen, att den sednare icke kunde afslutas,
Den 3 Maj.
243
innan den förra' blifvit afgjord. Till afgörandet ville de icke räkna
sakens förfallande derigenom: att 2 Stånd, i lagstiftningsfrågan, om
penningars sättande i st. f. varor, stadnat emot 2, utan yrkade, att
omröstning i förstärkt StatsUtsk. skulle, om denna fråga, ega runi.
Förslag, till voter:s-propos:r derom, upgjordes af StatsUtsk. Men,
sedan Adeln och PresteSt. ogillat dem, blef de bägge öfriga Ståndens
bemödande, att likväl framtvinga omröstningar i förstärkt StatsUtsk.
, hindradt genom Const.Ulsk:s gillande af Talemannens i I3orgereSt.
vägran att göra en, i afseende härpå yrkad, propos. Derefter
lät BondeSt. jemväl saken falla; Statsregleringen blef afslutad
och riksdagen kunde uplösas. Men förtrytelsen öfver sakens utgång
var, hos Borgare- och BondeStm, så stor, att det förra, icke allenast,
genom prot.-utdr. af d. 17 Okt. 1848, förklarade Adelns och
PresfeSt:s vägran, att, i de föreslagna omröslningarne deltaga, ”utgöra
en afvikelse från grundlagarnes rätta tillämpning, samt ett förnärmande
af Svenska folkets rättmätiga anspråk och sannskyldiga väl”
utan uprepade äfven samma omdömen, i en underd. skrifvelse till
K. M., d. l!):de i berörde månad, med anhållan om ny propos. i
ämnet till Rikets näst sammanträdande Ständer. Sistnämnde dag
fattade BondeSt., efter flerfaldiga häftiga utlåtelser mot de begge främsta
Stånden, ett nära nog likalydande beslut, och öfverenskom, d.
21 Oktober, att till K. M. aflåta en underd. skrifvelse, af enahanda
innehåll, som BorgareStrs, med tillägg, att skatteförenklingen, äfven
för Stora Kopparbergs län, måtte tagas i beräkning.
För BondeSt. synes det visserligen vara af vigt att kunna, genom
ständig penningeskalt, i st. f. ombytlig markegångssättning, sjelft
beräkna, huru stort utskyldcns belopp bör vara. Men då man betänker,
lill hvilka bråk af hemmansdelar vår vidsträckta hemmansklyfning
föranleder: så! finnér man lätteligen, att denna förmenta
fördel är mera skenbar, än verklig, samt att ej mindre Herrar, än
Bönder, ändock torde behöfva Häradskrifvarens, eller någon annan
räknemästares, biträde, för att utfinna hvad de rätteligen böra betala.
Under förliden riksdag, företedde jag, på detta rum, ett
gravationsbevis, ådagaläggande att, i min hemort, finnes en hemmansdel,
af -,y-/oYöV<lels Mantal frälse. Hvilken Bonde kan säga,
äfven om hemmanets skatt utgjorde jemnt 1 r:dr, huru många sk:r
och rst., som deraf på jordegaren belöpa? för denna uträkningsförmåga,
har BondeSt. följaktligen icke kunnat högeligen intreseras.
Ehuru mycket dess medlemmar ifrat för skatteförenklingen, hafva de
dock enständigt påyrkat Häradsskrifvarnes bibehållande.
Det af de upgifna skälen, som väsendtligen skulle intressera
Bonde Ståndet, vore att undgå höga markegångspris i missväxtår, samt
indelningshafvares prejerier å beskaffenheten och forslingen af räntepersedlar,
som blifvit till leverering in natura upsagda. Dessa förmenta
hufvudskål visa sig dock, i sjelfva verket, vara vida ringare
afsedda, än man påstår; ty, vid alla riksdagar, då fråga varit om
upsägningsrättens borttagande, hafva medlemmar af BondeSt. från
vissa landskap, serdeles Östergöthland och Småland, satt sig emot förändringen,
emedan de befarat, att alla räntepersedlars torgföring och
försäljning, på den tid af året, då skatterna böra betalas, skulle
Ifi *
2ii
Den 3 Maj.
understundom sänka de förra till sådant vanvärde, att räntegifvaren
måhända nödgades sälja 1£ eller 2 tunnor säd, för att erhålla
den penning, hvilken han, efter den ständiga eller raedelmarkegångssältningen,
borde, för 1 tunna, till räntetagaren erlägga.
Ärlig missbjudning af Städernas innevånare blefve honom då menligare,
än markegångens tillfälliga höjning, och räntelagarnes prejerier.
Den ifi ågavar. fördelen, för BondeSt., lärer således, i vissa
landskap, vara motsatsen, eller ingen, och på andra ställen ojemn.
Någon stor ifver, för sakens genomdrrfvande, bör följaktligen icke
hafva kunnat, för denna orsak allena, hos Ståndet upkomma.
Hvad har då varit skälet till BondeStts utomordentliga nitälskan
i delta hänseende? del uttalades i allmänhet icke; dock
yttrades genast, när Konungens första propos., af d. 20 Dec. 1847,
skulle, d. 12 Jan. 1848, af Ståndet, hänvisas till StatsUtsk., bland
annat följande af Jöns Mansson, från Skåne: Han ville fästa dess
”upmärksamhet på nödvändigheten att, vid ärendets behandling,
— — bereda en lindring, ja en successiv mindskning, i de för
jordbrukande klassen svåraste — — grundskatterna”, hvaremot
en förökad afgift, efter bevillningsprincip, för del högre värde,
egendomen genom grundskattens nedsättning erhölle, syntes honom
vara rättvis”. Ilan ”upmanade Utsk. att genast föreslå den
mest afgörande af alla förenklingar, i hemmantaIsräntans totala
a/skaffande. Sedan kunde jordeboksräntan förvandlas helst
i penningar”. Per Nilsson, från samma landskap, föreuade sig
med den förre, och trodde det vara genom ”beskattning af förmögenhet
och inkomst, som man borde utkräfva Statens behof”,
ilan förordade penningeskatt, emedan verldserfarenheten bestyrkt,
att spanmål och lifsmedel blefve af allt högre värde, under del att
penningen, till följd af de ädla metallernas tillväxt, samt sedelmynts
och vexlars förökning, folie. Andra ledamöter, såsom Bengt
Gudmundsson från Halland, yrkade, i sammanhang med Skatteförenklings-komite'ns
förslag, mantalspenningarnes afskaffande och
klandrade komile'en för det hon ”endast sökt komma till förenkling
af skatteväsendet —; men icke framställt något förslag om
skatternas mindskning”. Under sednare öfverläggningar om saken,
då fruktan för skatteminskning hos andra Stånd föranledt
gensträfvighet mot den s. k. skatte] or enklingen, begagnades endast
detta uttryck, eller ock skattejämkning.
Hvad har kunnat förmå Borgare Ståndet att, med sådan ifver,
åtaga sig denna saks befordran, alt det derutinnan varit likasom
BondeShs anförare och förestafvare af ordalagen i dess beslut? Jag
kan icke inse, att någon annan omedelbar fördel skulle derigenom
tillskyndas städerna, än den förut nämnda, nemi. torgprisens sänkning,
hvilken Petter Jönsson från Jönköpings län, i plenum d. 21
Okt. 1848, omförmälte. Ståndets ifver, för sakens genomdrifvande,
hänvisar alltså på något aflägsnare mål. Att delta hemligen
vore jordbeskattningens förvandling till bevillning, sade Hr Lagergren,
d. 26 Juli 1848; men ingen uptog denna del af hans tal
lill besvarande, och Ståndets medlemmar hafva, såvidt jag kunnat
förnimma, ej nämnt annat, än hvad den K. propostn omförmäler.
Den 3 Maj.
245
Alt afsigten likväl var vidsträcktare, oell rörde BondeSt., liar dess
Sekret, anlydt, när lian, d. 21 Okt. 1848, lill prot. yttrade:
”Jag — •— önskar, alt BorgareSt., som icke egentligen har något
eget intresse af att bevaka denna fråga, för sin eftergift för BondeSt:s
önskningar, icke, en annan gång, fordrar cn alltför dryg
upoffring och vedergällning”.
Vid nuvar. riksdag försökte Borgare- och BondcSl-.ns flesta
ledamöter i StatsUtsk., på sätt deras reservationer vid Inkomstbetänk.
(N:o 51) utvisa, att vid skatteförenklingsfrågans afgörande,
nu, såsom under sisth riksdag, hinda ordinarie räntans beräkning
och med detsamma Stalsregleringens afslulande. När saken,
d. 8 sisth Mars, förekom hos Borgare- och BondeStm, yttrade de
sig, i öfverensstämmelse med hvad deras fleste medlemmar, inom
StatsUtsk., yrkat, samt återremitterade l:a punkten i betänk., genom
hvilken Stalsregleringens afslutande skolat lösgöras från skal teförenklingen.
BondeSt. meddelade tillika Med-Sländerna ett anförande
af Nils Andersson från Christianstads län, hvarigenom
yrkades mantalspenningarnes borttagande, från 1852, och hemmantalsräntans,
från 1853, års början. Bemälde riksdagsman fästade
så väl StatsUtsk:s, som MedStms upmärksamhet på nödvändigheten
att icke besluta om inkomstberäkningen förr, än alla
förslag till vissa ordinarie skatters af skaffande, samt frågan om
beloppet (500,000 r:dr) af Bankovinstens disposition först blifvit
afgjord. Den omtvistade formfrågan hålles följaktligen ännu öppen,
och kan sålunda föranleda samma svåra strider, som under sisth
riksdag, i händelse två Stånd åter stadna mot två.
Preste Ståndet, som vid förliden riksdag, lät sig inledas till det
praelimenaira beslut, om skalteförenklingens förknippande med Statsrcglcringen,
hvilket sedermera åstadkom så myckel huller, föreslog,
d. 26 Sept. 1848, de öfriga Stånden och, när det misslyckades,
jemväl K. M., en bemedling i delta hänseende. I den underd.
skrifvelse, hvilken Ståndet, d. 23 Okt. 1848, heslöt härom afgifva,
yttrade det, att liemmansränlans förvandling till fix penningeränta
innebure ”en skattenedsättning, långsam under lugna tider,
men påskyndad af pröfvande eller oblida skickelse!’”.
Inom Ridderskapet och Adeln, antogs för gifvit, och uttalades
som oftast, att grundskatternas nedsättning var del ändamål, som
med den s. k. skatteförenklingen syftades. Ehuru Adeln är, näst
BondeSt., den största jordegaren i riket, gjordes på Riddarhuset, mot
skatteförenklingen, det ihärdigaste motståndet, och då en ledamot,
Gr. Mörner, Johan August, oförbehållet påyrkade skattemindskning,
tog han BondeShs bästa till bevekelsegrund. Han sade, på
detta rum, d. 10 Okt. 1848: ”Jag begagnar tillfället, att öppet förklara,
att hvad jag, för min del, åstundar, ur icke blott skatteförenkling,
utan äfven skattejemkning, d. v. s. skalteminskning,
enär jag, såsom egare af så väl säteri och frälse, som kronoskattehemman,
vunnit den öfvertygelsen, att en sådan åtgärd skulle vara
ett af de kraftigaste medel till höjande af Svenska allmogens
välstånd”.
Om man således kan, utan fara för misstag, anse för gifvet,
246
Den 3 Maj.
att sknttemindskning är hvad sora egentligen åsyftas af dera bland
14. St., som nitälska för skalteförenkling, hvilken man i dagligt
tal, och meningen närmare, kallar skattejämkning, eller hufvudmedlet
dertill, räntepersedlars förvandling till penningeskatt: så
låtom oss tillse, hvart den leder, och om rikets allmänna, eller
något stånds serskildta, bästa kan derigenom befrämjas. Månne
icke blotta underlåtandet alt kalla saken vid sitt rätta namn, uttrycker,
ett medvetande deraf, all hvad, som skulle gagna mångå
enskilda personer, torde skada det allmänna?
Jag ämnar icke försvara sådana förhållanden, i vårt gamla
skatteväsen, hvilka icke längre äro tidsenliga, eller onödigtvis betunga
jordegaren. Men, för att vederbörligen utreda hvad i dem
bör bibehållas, eller rättas, hade, såsom mig synes, både Konungens
rådgifvare och R. St. beliöft en närmare undersökning, än
den, som föregått, rörande detta ämne, hvilket den nådiga propos.
sjelf förklarar vara inveckladt. Hade denna utredning skett af
vederbör, sä hade troligen hvarken jag, eller någon annan, behöft
att serskildt befatta oss dermed, och då hade R. St. fått bättre
uplysningar i ämnet, än som nu kunna af enskild hand meddelas.
De vederbönde, jag menar, äro af tvåfaldigt slag: dels sådana
embetsverk, d. v. s. Landshöfd:r, Militär-chefer, Löningsdirekl:r,
Consistoriel-, Universitets-slyrelser och de Collegiér, som
hafva med saken att skaffa, dels enskilda räntegifvare och räntetagare,
t. ex. bland de sednare, egare af augments- och frälselänior,
m. fl. II. F:s 10 § föreskrifrifver i allmänhet, och således
äfven för detta mål, att vederbör, embetsverk skola höras,
innan ärendena hos Konungen i Statsrådet föredragas. Likväl
skedde det icke med denna sak, utan Skaltejemknings-komite'ns
betänk, framlades helt naket för R. St., vid sisth riksdag. Ehuru
mångfaldige erinringar vid denna formella brist då gjordes, och
änskönt de understöddes af 14 punkten i PresteShs underd. bemedlingsförslag,
har likväl ingen rättelse vidtagits, under de 3 år,
som sedermera förflutit. Enahanda är förhållandet, hvad räntegifvare
och enskilda räntetagare beträffar. Ehuru R. St., i underd.
skrifvelse, N:o 233, af d. 24 Maj 1845, anhöllo, det ”Konungen
täcktes låta alla räntegifvare, läns- eller distrikts-vis, höras,
huruvida de önskade att framgent bibehålla sin nu egande options-
(upsägnings-)rält, eller huruvida de åstundade att, för framtiden,
ovilkorligen erlägga räntor och krono-lionde i kontant”,
har det icke heller skett. Nu medgifver väl den nåd. propos., af
d. 1 sisth Fehr., att både hemmans-innehafvarne och vederbör,
embetsverk må, innan R. St. och Konung fatta sina beslut, om
det ”slutliga bestämmandet af de hufvudpersedlar”, som skulle sättas
i st. f. de mångfaldiga småpersedlar, hvilka borde försvinna,
höras deröfver. Men sjelfva hufvudsaken, eller ”grunderna för
skalteförenklingens verkställande”, d. v. s. småpersedlarnes utbyte
mot ständig penningeränta, anses ”nu böra bestämmas”. Grunsatsen
skulle således afgöras, utan att vederbör, blifvit hörda, och
deras uplysningar endast vara behöfliga ifråga om underordnade
tillämpningar. Ar icke detta en förvänd ordning för allmänna
Den 3 Maj.
147
»renders behandling? under elt annat måls, jernvägsfrågans, förehafvande,
vid sisth riksdag, förklarade upliofsmaunen, på delta
rum, d. 29 Juli 1848, alt man undvikit vederbör, embetsverks
hörande, emedan man fruktat dess ogillande omdöme. Matte ej
en dylik farhåga hafva, i skatteförenklingsfrågan, vållat enahanda
uraktlåtenhet. Denna utgör, efter min tanka, skäl nog för R. St.
att upskjuta förslagets pröfning, intilldess vederbör, fåll tillfälle att
sig utlåta. I öfverensstämmelse dermed, hafva Utskott och Ständer,
i andra, äfven mindre vigtiga, mål, förfarit, till exempel hvarpå
jag åberopar StatsUlsk:s utlät., vid sista riksdag, N:o 74, ang:de
ångfartygs anskaffande åt Flottan, samt Stats- och LagUtsk:ns gemensamma
betänk. N:o 38, ang:de förändrad fängelse- och domsago-regleriug,
jemte R. St:s deröfver fattade beslut. Under innevar.
riksdag har StatsUtsk. i betänk. N:o 89, punkt. 5, förfarit
likaledes, i hänseende till en enskild motion. Men, för den händelse,
alt R. St. skulle, oaktadt denna formella brist, nu, såsom
under förliden riksdag, uptaga målet lill afgörande, anser jag mig
böra söka visa hvilka följder, som, af förslagets gillande, äro att
befara. Målets outredda skick torde, äfven för mig, få gälla såsom
ursäkt för åtskilliga misstag, hvilka jag kan komma alt begå.
Man anser begagnandet af räntepersedlar in natura, i st. f.
penningar, till skatters utgörande, såsom en obeqväm och otjenlig lemning
från forntiden, då penningar alltför sparsamt funnos och då
kronan ingen annan utväg hade, än att mottaga skatt i varor och
tjenstbarheter, såsom dagsverken och ulfordring af kreatur, m. m.
Jag bestrider icke, att penningen må, såvidt sig, utan olägenhet,
göra låter, begagnas till liqviders verkställighet. Men jag bestrider
att han må tagas till yttersta beräkningsgrund för skatter,
eller till mälare af alla andra varors värde. Sådant kunde gå an, då
penningen, i de uräldsta liderna, utgjordes af vissa nödvändighetsvaror,
såsom födoämnen, t. ex. boskap, hvaraf han hos Romarne
hade sitt namn. Ordet och begreppet "inlagsfä”, i vår lagstiftning,
äro af samma ursprung. Men, f. n., då penningen utgöres
af ädla metaller, egentligen guld och silfver, hvilka till sin
natur äro öfverjlödsvaror, kan penningen icke längre utgöra en
sådan måttstock. Det har också visat sig att, i; samma mån, tillgång
å dessa metaller ökas, falla de i värde. Så hände det vid
Amerikas uptäckt. Ytterligare har det skett, genom invisningars
och sedelmynts begagnande, hvarigenom metallers behöflighet för rörelsen
mindskats, och deras värde följaktligen blifvit nedsatt. Slutligen
har den funna rikedomen å guld i Californien så plötsligt
verkat nedsättning i priset på denna metall, att Sveriges bruksegare
på det jern, som med Engelskt guld betalas, redan förlorat
omkring 1 r:dr rgs å hvarje Skpd. Alt Sveriges mynt är bestämdt
i silfver, och att tillgången å denna metall ännu icke betydligen
ökats, skall ej befria oss från myntförsämring genom
gulds tillströmmande. Likasom det låtta pappersmyntels begagnande
gjort de tunga metallerna mindre behöfliga och begärliga
i allmänna rörelsen samt derföre mindre värderade: så skall en
ymnigare tillgång på det lättare användbara guldet, göra silfver
mindre beböfligt, såsom mynt, och följaktligen sänka äfven dess pris.
243
Den 3 Maj.
Annat är förhållandet med nödvändighetsvaror af hvad slag,
sora helst, serdeles de förnämsta, nemi. födoämnen. De kunna
väl tillfälligtvis, men aldrig i längden falla i värde, emedan åtgången
städse stiger, genom folkökning, lika med tillgången; ty alltid
vilja flera gifta sig, än som veta hvaraf de skola lefva. Nödvändighetsvarornas
och främst födoämnenas pris bestämma värdet på arbetarens
uppehälle, hvarefter lönen för hans dagsverke rättar sig.
Och som arbete erfordras både till råämnens framalstring samt
varors förädling och forslande: så rätta sig varuvärdena i allmänhet
efter arbetslönernas belopp. Det är sålunda klart, alt den förnämsta
matvaran, hvilken hos oss är brödet, utgör den säkraste mätaren
på alla andra förnödenheters och följaktligen äfven på skatters
och löners verkliga värde. Det har således haft sin goda grund,
alt man i sednare tider, under vårt penningeväsendes vacklande
och obestånd, bestämt kronojords arrenden och vissa tjenstemäns,
t. ex. Skolelärares, löner i tunnor spanmål, samt beräknat eli visst
antal deraf under civila embetsmäns löner, för ali göra dessa mera
stadigvarande.
Om våra jordegares afsigt är alt, genom räntepersedlarnes
förvandling lill ständig penningegärd, vinna skattemindskning,
huru mycket kunna de derpå förtjena och pä hvad sätt skolade
ernå sitt mål? Jordeböckerna visa det förra, och vår fmanciella
historia del sednare.
När Jordeböckerna upgjordes, måste de olika räntepersedlarne,
t. ex. famnar ved och pund smör, för att kunna hopsummeras
med hvarandra, och med den penningeränta, som, i vissa
fall, äfven af hemmanen utgick, värderas i penningar. Detta ränlepersedlarnes
uptagande i kronans Jordebok, till visst penningebelopp,
utgör deras s. k. kronovärdi. När detta jemföres med nu
gällande markegångspris: sä befinnes det sednare utgöra 8 till 10
gånger så mycket, som det förra. Nedanstående, från 13 län,
och för 20 års medeltal, sammanförda, längd visar exempel derpå.
Länet.
Persedlar som ingå i
Persedelräntan.
Jordeboksvärde.
markegång.
1 1824—1843
årens Medel-
Förhöjning i pris
mot Jordeboks-  värdet.
32 persedlar i 13 län.
r:dr
sk.
r.
r:dr
sk.
r.
gånger.
Upsala
1 t:a spanmål . . .
—
36
—
7
10
—
9-5
1 lik smör ....
—
26
—
5
29
—
10?,
1 ITC fläsk
—•
16
—
3
16
—
10
1 får
—
12
—
3
13
—
13
1 gås
—
6
—
1
8
—
9
1 lass ved
—
2
—
1
22
—
35
Transp.
2
2
—
22
2
—
Den 3 Maj.
249
Länet.
Persedlar som ingå i
Persedelräntan.
Jordeboksvärde.
markegång.
1824—1843
årens Medel-
Förhöjning i pris
mot Jordeboks-  värdet.
32 persedlar i 13 län.
r:dr
sk.
r.
r:dr
sk.
r.
gånger.
Transp.
2
2
22
2
—
Upsala
1 stock
—
4
—
—
44
—
11
1 dagsverke ....
—
3
—
—
27
.
9
Stockholms
1 böns
—
I
6
—
15
—
10
1 tjog ägg ....
—
t
6
—
24
—
IG
1 vinterlass hö . .
—
32
14
—
21
1 bräde
—
2
12
—
G
Södermanlands
1 fä hampa ....
—
1
—
11
—
11
1 säck
—
12
i
.—
6
100 st. näfver . .
—
2
6
20
—
7
Östergöthlands
1 lamb
—
6
i
19
—
11
Gottlands
1 Ifä talg
—
24
4
45
—
G
1 t:a strömming .
2
—
14
22
—
7
1 t:a tjära
1
16
6
23
—
5
Jönköpings
1 ko
1
32
20
22
—
12
Halmstads
1 gällt
1
24
14
31
—
9
Götheborgs
1 t:a malt
—
36
6
16
—
8
1 t:a bafre ....
—
18
3
11
—
8
1 fä ljusgarn . . .
—
2
—
20
—
10
Orebro
1 Ifä osmundsjern
—
4
—
18
—.
Wermlands
1 Ifä humbla . . .
—
24
6
14
—
m
Fahlu
1 stig kohl ....
—
8
2
6
—
12*
1 lass malm . . .
—
2
1
25
—
3G*
Gefleborgs
20 Ifä skattejern .
1
32
7
11
j
20 ifä falonsjern .
1
32
7
11
-
4
20 Ifä öfvervigtsjern
1
32
7
11
Vester-Norrlands
1 Ifä torrfisk ....
—
12
—
1
19
-
5
1 14
29
6
145
47|-
10
Jordeböckerna säga alltså jordägaren, i det gamla Sverige, att
om hans förfäder, hvilka, med sina ansträngningar och försakelser,
eröfrat de inkräktade landskapen, fåll, likasom deras innebyggare,
med penningar gälda sina grudskalter: så behöfde han
numera icke betala mera än j6 eller £ af hvad han verkligen
erlägger.
Huru har ett sådant missförhållande, mellan penningens och
andra varors värde, kunnat upkomma? Hos oss har penningens
fall härrört icke blott af den förut nämnda minskningen i de
ädla metallernas värde, utan äfven af det vangel med Stals- och
Penningeverk, hvilket i vårt samhälte ägt rum. Det har härrört
deraf, att man, när krig bringat riket i förlägenhet eller nöd,
250
Den 3 Maj.
icke fått, eller velat, göra fria lån, utan skapat sig tillgångar genom
tvångslån, vare sig af nödmynt, eller iuvisningar pä liiksBanken,
oell förmedelst deras mängd gjort honom oförmögen att
sina sedlar med silfver till utfäst belopp, vid anfordran, inlösa.
Mynttecknels, eller sedelns, innehafvare har då nödgats skänka
riket icke blott så mycket, som han sjelf, vid liqviden med Staten,
förlorat, ulan långt mera. De millioner, som Staten sålunda
tilltvingat sig, hafva varit en obetydlighet emot alla dem, som
lian beröfvat allmänna kassor, och enskilda medborgare, derigenom,
att hvarje ägare af någon fordran, ställd i rikets mynt, mistat
lika många proc., som detta försämrats. Då myntet är en
mätare af värde likasom alnen af längd: så har myntets förringelse
verkat på alla liqvider i penningar, likasom alnens förkortning
skulle hafva gjort i hänseende lill allt alngods. Hvad fordringsägaren
oförskyldt förlorat har gäldenären oförtjent vunnit,
och Staten, genom myntvärdets rubbning, våldsamt tagit förmögenheten
från den förre, och gifvit henne åt den sednare. I stället
att, såsom Preussen, under striderne med Napoleon, betala
krigskostnaderna och utpressningarne genom rikets skuldsättning,
men lemna myntet orubbad), och den enskilda förmögenheten
ostörd, hafva vi antastat det förras värde och våldfört den sednares
ägare, undergräft Statsverket samt skadat närings- och besparingstiden.
Statens inkomst i penningar har blifvit nedsatt
lika mycket, som myntets värde försämrats, och denna nedsättning
har, för framtiden, gjort icke blott honom, utan hvarje annan
ägare af penningeränta, fattigare. Carl XII sökte hjelpa sig
med metalliskt nödmynt, hvartill en del af hans eröfrade kanoner
nedsmältes. Under hans efterträdare har man dertill begagnat
papper. Den sista myntförsämringen gjordes, under Gustaf
IV Adolfs, ehuru Statsbankrutten icke offentligen erkändes förr,
än 1830, eller utdelning i konkursen gjordes förr, ån genom
silfverutvexlingen 1834. Denna skedde med blott 37^ proc., så
att den, som för 1 r:dr i sedlar bordt erhålla 48, endast fick 18
sk. i silfver, eller | af hvad honom med rätta tillkom. Carl
XIV Johan är man skyldig den rättvisan, att denna liqvid var
honom emot, hvarföre Han umgicks med tanken alt ehuru ogörligt
det var, dock åter närma 1 r:dr b:co lill sill rätta silfvervärde.
Imedlertid måste Staten af sina gäldenärer och de skaltskyldige
hålla tillgodo samma mått, som han begagnade vid sina
skulders betalning, eller, för att återgå till jemförelsen, med alnen,
åtnöja sig med 9 tum, i stället för 24.
Jordägarne i det gamla Sverige kunna vinna skalteminskning
på samma sätt som det tillgått i de eröfrade landskapen,
a) genom räntepersedlarnes förvandling till ständig penningeskatt
och b) genom myntets försämring. Men huru skall någondera
delen kunna medgifvas eller genomdrifvas, när erfarenheten
redan visat skadan af den förra, och förderfligheten af den
sednare åtgärden?
Händelser kunna inträffa, hvilka hvarken Styrelse eller representation
rå för, och hvilka, oaktadt bäggedcras samfäldla gen
-
0 e n 3 Maj..
251
sträfvan, draga öfver ett samhälle dess penningeväsens förstöring.
Nyligen hafva vi sett det stora och mägtiga Österrike komma inom
eli år, i sådan nöd, att der icke ens funoos erforderliga kopparpenningar
alt tillgå, utan alt, för brist på skiljemynt, sedlar å
en Gulden sönderrefvos i fjerdedelar samt att värdshusvärdar och
andra näringsidkare utgåfvo mynttecken af tenn, jernbleck och
papper. Sådana missöden kunna äfven drabba Sverige, och tillfälligtvis
förstöra dess penningeväsende. Men de skulle ej, för
framliden, förringa Statsverkets inkomster, om skatterna utgjordes
i räntepersedlar, eller försämra mycket i fall detta hufvudsakligen
bestode af ädla metaller och ej af papper.
Men i Sverige löper penningens värde en särskild fara alt
försämras, icke blott genom den frestelse, hvari fordna tiders
exempel inleda jordägaren alt bringa saken derhän, ulan äfven
genom åtskilliga särskilda omständigheter, som lätta ett sådant
förehafvande, och som man ej får förbise.
Hos oss utgöres penningen hufvudsakligen icke af Kronans klingande
mynt, eller ens af hennes invisningar på skattkammaren,
såsom ilie Tresor-Scheine i Preussen, utan af RiksBankens skuldförskrifnmgar,
eller sedlar. Vore deras, likasom privatbankssedlarnes,
emottagande här, eller Franska Bankens i Frankrike, beroende
på en hvars godtfinnande: så kunde man undvika dem.
Men de utgöra ett tvunget betalningsmedel; och föreskriften derom
är icke blott vanlig lag; ulan grundlag, hvarigenom tvånget
blifver så orubbligt, som möjligt. Vore Svenska KiksBankens sedlar,
lika som den Franska Bankens, ställda blott på större summor
(omkring 250 och 125 r:dr) samt följakteligen användbara
endast i den större rörelsen, och Liegagneliga såsom ett slags inrikes
vexlar, under del att den egentliga penningestocken utgjordes
af klingande mynt: så ginge det ändock an. Men sådant
mynt år i Sverige undantag. Det allmänna bytesmedlet består i
Bankens sedlar, hvilkas emottagande, såsom god betalning, icke
får vägras, hvarken i Kronans upbörd eller enskild liqvid. Myntets
värde i Sverige beror, så länge detta förhållande fortfar, på
Riksbankens förmåga att, roed ädla metaller, sina sedlar, vid anfordran,
inlösa. Ar han ur stånd dertill: så faller penningen,
icke blott med metallens värde, utan så lågt, och så oberäkneligt
sora tillfälliga omständigheter kunna föranleda. Delta förhållande
med Sveriges penningeväsende, är ett grundfel, hvilket
har förstört och, om det icke afhjelpes, skall framgent förstöra
Rikets drätsel-och enskild kapitalförmögenhet. Men det kan icke
snart afhjelpas, emedan det härrörer från vår fattigdom, och blef,
under rikets lifsnöd, 1S09, stadfästadt, genom 72 § R.F. Irnellertid
afskräcker det en hvar från att äga kapital, och gör landet
fattigare derpå, än det behöfde vara. Att taga förskrifningar, i
Svenskt silfvermynt, hjelper icke fordringsägaren, såsom erfarenheten
visat. För att försäkra sitt kapital, nödgas han köpa fastighet,
hvarigenom prisen derå öfverdrifvas, eller måste han utföra
det, och köpa utländska statspapper, eller ock Svenska, ställda i
främmande mynt, sådana som Hypotheksföreningarnes äro. Sven
-
252
Den 3 Maj.
ska kapital måste sålunda försäkras, genom Hamburgska eller
Engelska myntbenämningar, och genom utländska penningemäklares
mellankomst, hvarpå riket förlorar.
Då klingande mynt alltför litel finnas i Sveriges allmänna
rörelse, utan endast i Bankens hvalf: så verkar rikets handelsställning
omedelbart på hans silfver förråd, oeh med detsamma på
hans förmåga att underhålla silfverutvexlingen. Om Sveriges innebyggare
förbruka mera utländska varor, än de kunna med sin
utförsel, betala: så mäste skillnaden gäldas med utskeppning af
Bankens silfver. Sveriges rike befinner sig då öfverhufvud i samma
ställning som en enskild man, hvilken lefver öfver sina tillgångar,
d. v. s. utgifver mera, än hans inkomster inbringa. Ilan
måste tillgripa sitt kapital. Hedan har denna händelse, i betydlig
mån, 2:ne gånger inträffat, sedan den sista realisationen gjordes.
Ifrån 6,593,000 r:dr specier, som Banken ägde vid silfvervexlingens
början med October 1834 hade hans redbarheter minskats
till 2,900,000 specier i Juli 1844, och Bankofullmäglige
nödsakats vara betänkfe på utrikes låns nplagande, då ställningen
åter förbättrades. Ifrån 8,250,000 specier, som Banken egde i
Jan. 1848, hafva på 3 år och 4 månader, som sedermera förflutit,
3,822,000 specier uttagits, hvaraf dock 250,000 specier torde
för skillingssedlar, under 32 sk., hvilka sedan 1850 års början
invexlats, hafva i riket qvarstadnal. Bankens redbarheter skulle
hafva varit blottställda för en ännu större förringelse, om denna
icke varit motverkad af de betydliga utrikes lån, hvilka Hypotheksföreningarne
indragit, och hvarmedelst dessa ökat vexeltillgnngen.
Denna åtgärd och andra dylika, som sägas vara för handen,
torde väl upskjuta och tills vidare motverka uttagningen af
Bankens silfver, men de förbättra icke hans ställning; ty de utländska
lånen skola, med årliga ränte- och kapital-afhetalningar
återgäldas, hvartill en ökad vexellillgång behöfves. Till hans beredande,
fordras en större varuutförsel. Hvarifrån skall den komma?
Jernets pris har dessutom fallit, såsom redan nämnt är, genom
sjunket värde å det guldmynt, hvari betalningen sker. Införselns
minskande, hvilket hufvudsakligen skulle förbättra Bankens
ställning synes ännu mindre vara att förvänta, då frihandelns
läror drifvas både iDom och utom Representationen, och
då landthandel inleder allmogen, äfven i de allägsnaste vrår af
riket, i frestelse att öfverlemna sig åt begäret att njuta de utländska
varor, hvilka han ser stadsboer och herrskap obekymrade
begagna.
Bankens ställning förbättras icke, utan förvärras derigenom,
att det allmänna bytesmedlet utgöres icke af klingande mynt,
utan af hans sedlar. Om han vill förmindska deras tryckning
på silfverlillgången: så klagas genast öfver brist på rörelsemedel
bland allmänheten. Denna brist, eller vanligen så kallade strypning,
mäste kännas så mycket mera besvärande, när man, nödgas
skicka ut Bankens silfver, för att godtgöra en del af varuinförseln.
Då ingen silfver-riksdaler kan lyftas ur Banken, med
mindre 2 r:dr 32 sk. b:co-sedlar der i stället insättas, och med
Den 3 Maj.
253
detsamma dragas ur rörelsen: sä är det klart alt silfverutskeppningen
skall vålla inhemsk penningebrist. Hade man i Sverige,
såsom i Frankrike, eller andra länder, förnämligast klingande
mynt, och näringsidkarne, sedan detta blifvit, för införselns betalning,
ulsopadt, vände sig lill representationen med anhållan:
”skaffa oss penningar i rörelsen”: så kunde hon med framgång
svara: ”skaffen Eder sjelfve penningar, derigenom, att J lemnen
silfver lill utmyntning. Myntverket är i Kronans händer en verkstad,
liknande guldsmedens, der den, som vill hafva ädla metaller
bcarheiade för sitt behof, måste sjelf inlemna dem, eller betala
deras värde. Hvarifrån skall jag taga mynt, om ej genom
nya skatters åläggande. Hvem vill betala högre bevillning, för
alt skaffa Eder lån? Det vore tvångslån, som ingen skulle godvilligt
underkasta sig. Det enda jag kan göra för penningars
spridande, är att ålägga skatter för allmänt nyttiga arbetens verkställande;
men då tillfaller myntet dem, som behöfva dagspenning,
och icke Eder, som behöfven lån.” Anhållans otillbörlighet
skulle, efter ett sådant svar, genast falla i ögonen. Men hos
oss, hvarest man är van att anse Hankens sedlar för penningar,
der betraktar man äfven Bankens Pappersbruk såsom en guldgrufva,
ur hvilken penningar kunna ösas, efter behag, för att
dermed förskaffa den enskilde lån, och Staten anslag, efter behof.
Den ringaste fordran, man på Banken följakteliyen gör,
är att hans årliga räntevinst åter skall i allmänna rörelsen utgå.
Sådant kan ej, såsom mången föreställer sig, ske till redbarheternas
förökande, genom silfverköp, när kursen står öfver
128 sk.; ty då kan metallens säljare ur Banken taga silfver, icke
blott mot de 128 sk., som han alltid får för hvarje specie-riksdaler,
utan äfven för de skillingar, som han vid köpslutet betingat
sig derutöfver. Dessa skillingar blifva vinst för honom och
förlust för Banken hvilken nödgats, med den ena handen, utgifva
efter 128 sk. de silfvertackor, han, i den andra, återfår,
för 130 sk. eller ännu högre pris. Silfversäljaren behöfver blott
ett förlag af sedlar, för alt först utlaga det silfver, han lill Banken
sedermera säljer. Ager han dem icke sjelf, så får han dem
lill låns af Banken, genom Handels-diskonten, eller annan låneväg.
Om Banken, på lika sätt, köper silfver i smått: så kan
hvarje ägare af 2 r:dr 32 sk. b:co-sedlar, för dem, först uttaga 1
r:dr i silfver, och sedan sälja den till Banken för 2 r:dr 33 sk.
eller 2 r:dr 34 sk. i sedlar, efter som priset är till. Enahanda
förlust gör Banken, om han köper vexlar, då kursen är så ofördelaktig,
alt det lönar sig skicka ut Bankens silfver för att dermed
i Hamburg betala de i Slockholm dragna vexlarne. Kursen
skulle då snart blifva än menligare, emedan den brist på vexlar,
som höjt honom öfver pari, innan Bankens vexelköp börjades,
skulle, genom dem, öka kursens stigande. Dylika köp skulle följakteligen
icke stärka, utan försvaga, BankeD. Slår kursen deremot
vid 128 sk. eller derunder: så behöfva Bankens vinstmedel
icke begagnas till vexelköp, emedan dessa då icke äro annat än
en vexlingsåtgärd, hvarigenom Banken tillbyter sig silfver mot nya
254
Den 3 Maj.
sedlar, utan att deras utgifning skadar honom. Tvertom förbättras
förhållandet mellan inneliggande silfver och utelöpande sedlar,
för hvarje SpecieRiksdaler, som sålunda invexlas.
Om Bankens räntevinsl skall aler gå ut i rörelsen, men sådant
icke kan ske genom vexelköp, under ofördelaktig kurs, eller
ej är, i motsatt händelse behöjligt: så mäste andra utvägar
vidtagas för att bibehålla rörelsekapitalet oförminskadt. Sådana
äro: att för vinsten köpa räntebärande papper, eller alt utlåna
henne mot ränta, eller att använda henne till Statsanslag. De
t vänne första utvägarne öka ej mindre Bankens grundfond, eller
det belopp, hvarmed hans fordringar öfverstiga hans skulder, än
hans räntevinst för framtiden; men bidraga ej omedelbart till
silfvervexlingens vidmakthållande. Den tredje utvägen gör ingendera
delen; är flock vanligtvis begärligast, emedan han fyller
Statsbehofven med nära 1 mill., eller T*7 af hela Statsregleringssumman,
utan alt nya skaller dertill erfordras. Tvånget för Banken
att, äfven i de bägge första fallen, åter utlemna sina influtna
sedlar, hindrar honom att röra sig fritt, och på det sätt, som
för silfverulvexlingens vidmakthållande är tjenligast.
Bankens förmåga alt sina sedlar med klingande mynt, vid
anfordran, inlösa, ökas lika litet genom grundfondens tillväxt, som
någon enskild mans kassa, med hvilken han infriar sina löpande
sedlar, ökas genom tillväxten af hans utestående fordringar. Kunna
ej dessa lika hastigt utbekommas, som hans egna skuldsedlar
till inlösen företes: så kan han ändock nödgas göra bankrutt,
ehuru rik lian än må vara, och ehuru stort öfverskott hans massa
kan, vid skeende utredning, möjligen lemna. Så är det äfven
med Banken, hvars grundfond endast medförer större säkerhet för
innehafvarne af Bankens sedlar att få sina fordringar fullt ut, i
händelse han cederar.
Föreställningen att Banken kan, genom räntebärande papper,
stärka sin förmåga alt underhålla silfverutvexlingen, är öfverhufvud
ogrundad. Utländska obligationer kunna i allmänhet icke
erhållas, utan vexelköp, och då gäller hvad om dessa redan sagt
är. liypotheksföreningarnes, i HamburgerBanko ställda, förskrifningar
kunna understundom fås omedelbart för Svenska Bankosedlar.
Men då minskar uphandlingen vexellillgångeD, och verkar följakteligen
i det hela likasom vexelköp. Skola obligationerne, på
en gång, i större myckenhet, försäljas: så faller deras pris, och
Banken förlorar i samma mån. Begagnar han dera såsom underpant
för lån: så nödgas han å dessa betala ränta, provisioner,
m. m.
Uphandlar Banken räntebärande papper, ställda i Svenskt
mynt: så äro de lika, om ej mera, oanvändbara, än hans egna
sedlar, till silfvers anskaffande. Vill Banken, i större mängd föryttra
Svenska obligationer: så blottställes han för ännu större
kapitalförlust, än på dem, som äro ställda i utländskt mynt, emedan
köparne, i vårt penningefalliga land, äro mycket färre än i
Hamburg, eller annorstädes, hvarest det sednare slaget obligationer
kunna afsättas. Inhemska obligationer kunna dock lättare för
-
Den 3 Maj.
255
säljas eller pantsättas, än andra Banken tillhöriga skuldförskrifningar
af enskilda personer, eller korporationer. Räntans upbärande
pä de förra är ock med mindre besvär och kostnader förknippadt,
än hvad de sednare beträffar. Men sä gifva ock de
förra ringare ränta än Bankens öfriga utlåningar, med undantag
af dem, som på fastighetspant meddelas.
Man fordrar af Banken icke blott, all han skall hålla rikets
innebyggare tillhanda ett bytesmedel, som eger penningevärde,
ulan ock förse näringarne med förlags-kapital, ilan nödgas fördenskull
meddela lån och förstråckningar i alla rigtningar, samt
slutligen förskott åt Statsverket, för att bereda det utväg att, i
väntan på skatternas ingående, kunna fullgöra sina förbindelser.
Genom utlåningens förökande med den besparade räntevinsten,
stärker icke, ulan försvagar, Banken snarare sin förmåga alt uprälthålla
myntvärdet. De medel, han en gång utlånat, kan han
nästan aldrig draga in igen, utan de blifva utestående fordringar
hos allmänheten. I stället för hvarje gäldenär, som betalar sin
skuld, anmäler sig en annan låntagare. Alltid klagas öfver penningebrist
och otillräckliga lånetillgångar, hvarföre det nästan är
utan exempel, alt Bankens utlåningar minskats, ehuru stor svårigheten
att underhålla silfverutvexlingen varit. Hafva de i ett
hänseende blifvit inskränkta: så hafva de, i ett annat, utvidgats.
De dertill använda sedlarne trycka på Bankens silfverfond och
öka faran för hans otillräcklighet hvarje gång, utlåningarne ökas
eller faslläsas. Särdeles är detta händelsen med faslighetslånen,
hvilka bära mindre ränta, än de öfriga, och först under loppet af
28 år infrias. Imellertid åro dessa lån begärligast, emedan de förhjelpa
den obemedlade till att blifva ägare af fastighet, eller den
egendom, som i Sverige egenteligen har något betryggadt värde,
så länge penningens är osäkert. För Banken äro de aklrasämst, ej
mindre af redan anförda skäl, än för det ringa belopp af 200
r:dr, hvartill de minst få utlagas, och den kostnad, som besväret
med deras bevakning och inkassering medförer.
Bankens förmåga att underhålla silfverutvexlingen försvagas
slutligen genom de skattdragandes förutnämnde anspråk att hans
räntevinst och kredit skola befria dem från ökad bevillning. Denna
fordran går så vida, att man, ifrån den ordinarie statsregleringen,
till en s. k. extra, som till en ringa del af statsverkets besparingar,
men hufvudsakligen af Bankens räntevinst bestrides,
afsöndrat åtskilliga statsutgifter, för landets försvar och förkofran,
m. m., hvilka annorstädes räknas till de ständiga. Afven när
tillfälliga rustningsåtgärder förekommit, såsom t. ex. den, hvilken
för Danska fejden erfordrades: så ville åtskillige, att kostnaden
skulle af Banken gäldas. På hans kredit, och med hans medel,
skall alltså icke blott Sverige försvaras, såsom åren 1808 och
1809,_utan skola äfven våra grannar betäckas, såsom 1848.
Äro, under sådana förhållanden, de flesta och mäktigaste intresserade
för eller emot uprätthållandet af Bankosedlarnes silfvervärde?
Om det sednare förhållandet är för handen, huru skaf!
Banken, förlamad genom de flerfaldiga olika anspråk, som på ho
-
256
Den 3 Maj.
nom göras, kunna uthärda en större påtryckning, om hon göres
med flit, och om hon på skenfagert sätt bemantlas?
Penningevåsendets uprätthållande förefaller den stora mängden
vida mindre angeläget, än att erhålla lån, och slippa skatt, samt
att kunna betala häggedera med sämre mynt. Genom Bankens
oförmåga, till sina sedlars inlösen med silfver, stängas icke utvägarne
alt få låna Bankens medel; ty lånefonderna förblifva till
beloppen lika stora, som förut. Möjligheten, för den skattskyldige,
att sälja sina varor, förringas icke!; ulan lian får mera för
dem i det försämrade myntet, och kan likväl med detsamma,
utan förhöjning, betala både räntor, skuld och skatter. Skillnaden
blifver haus vinst.
I samma mån, låntagarne vinna'på myntets försämring, i
samma mån måste långifvarne vara intresserade mot densamma.
Men de sednares motståndskraft är icke lika stark med de förres
anfallsförmåga, dels emedan långifvarne äro färre, dels derföre,
att ibland de sednare beftuna sig Banken och alla allmänna kassor,
Pensions-, Försäkrings-, Besparings-, Helsö- och FalligvårdsInrättningar
eller, med ett ord, fromma stiftelser, hvilkas målsmän
icke äro så ifriga, som den enskilda vinningens förespråkare.
R. St., som äga Banken, äro vål, näst Styrelsen, den mäktigaste
myndighet i landet, samt borde följaktligen hvarken sakna vilja,
eller förmåga alt uprällhälta honom och göra hans fordringar
gällande. Men R. St. äro tillika ombud för alla gäld- och skalteskyldige
i landet. Deri ligger den hållhake, som blottställer
penningevåsendets säkerhet. Ingen riksdagsman vinner ett öre
på Bankens fortfarande bestånd. En hvar kan derigenom endast
bibehu.Ua
Bankens obestånd, genom minskad skuld eller skatt. Jordegarne,
som af alla samhällsklasser äro de mäktigaste, böra i allmänhet
på förändringen vinna mest, emedan jorden merändels är intecknad,
och den gäld, som är gjord i bättre mynt finge betalas
med sämre. Vöre nu äfven grundräntorna bestämda i penningar;
så gjordes på dem samma vinst. Till jordens räknar jag äfven
brukens ägare, hvilkas vinning lill en början skulle blifva störst,
emedan metaller, som till främmande länder utföras, betalas med
dessas klingande mynt, hvaremot malm, kol, körslor och dagsverken
här hemma skulle betalas med vårt sedelmynt. Som dess
försämring korame att höja det nominella priset på jern och koppar
hastigare än på nyssnämnde, för deras bearbetande behöfliga,
förnödenheter: så skulle skillnaden blifva Bruksägarens vinst. På
de lån, som utrikes blifvit af Hypotheksföreningarne uptagna i
främmande mynt, kunde väl, genom det Svenska myntets försämring,
ingenting vinnas, men ock föga förloras, emedan landtmannavarorna
stege i samma mån, myntet förringades. Hypothekslånen
utgöra icke heller ännu största delen af de antecknade.
Betydligare, än alla dessa sammanlagda, äro namnlånen, på hvilkas
betalning med sämre mynt gäldenärerne likaledes vunne. För
alla dem, som hvarken hade skuld eller fordringar, vore, i alla
fall,
Den 3 Maj.
257
fall, vinsten gifven icke blott på grundskatterna, utan på alla andra
i penningar utgående utskylder, de må hela bevillning, eller
hvad som häldst.
Bonde.Slund.et
BorgareStändet skulle vinna icke blott på landtmannavarors
tvungna försäljning, och på bevillningens nedsalta värde, utan
äfven på sina skulders belalning med sämre mynt, emedan flere
af dess medlemmar utan tvifvel äro gäldbundna, än kapitalister.
PrestcStundels skuldsatta ledamöter skulle jemväl vinna på
myntförsämringen, och för de öfriga vore hon likgiltig, emedan
deras inkomster af församlingarne, för det mesta, bestå i födoämnen,
eller andra varor, hvilkas värde förblifver oförändradt, eller
hvilka, om de säljas, stiga i pris genom sedlarnes fall.
Den jordegande 4deln har, af låns och skatters betalning
med sämre mynt, samma vinst sora BondeSt. Den obemedlade
Adelns medlemmar äro vanligtvis tjenstemän, hvilkas löner skulle,
genom myntförsämringen, förringas och hvilkas bemödanden följaktligen
borde mot henne rigtas. Men desse Adelsmän äro tillika
merändels skuldsatte; och ovisst kunde vara, antingen de vunne
mest på myntets försämring, eller på dess uprätthållande.
Ofrälse embetsman och godsegare sakna väl röst i Representationen;
men, så vidt deras intressen der göras gällande, äro
de lika med Adelns.
Om de flesta och mågtigaste bland R. St, vilja försämra
myntet, så är det lätt verkställdt, under mycket antagliga förevändningar,
och utan att ett ord nämnes om den egentliga afsigten.
Lika litet, som man nu, under sträfvandet för skattemindskning,
behöfver tala om annat än skatteförenkling, föranlåtes
man då nämna om myntförsämring. Endast för näringarnes
uphjelpande, beviljar man deras idkare större lån, eller gifver
man, lill stalsbehofvens fyllande, försvarsverket, eller hvilka
andra grenar af statsförvaltningen, som häldst, större bidrag af
Banken, än som äro förenliga med silfverutvexlingens uprätthållande;
och Bankrut len sker. Regeringen har svårt ali vägra anslags
emottagande; och Ständerna kunna, i alla fall, på riksdagsmäns
motioner, gifva, oberoende af Konungen, huru stora lån,
eller anslag, de behaga.
Under sådana omständigheter, beror myntvärdets uprätthållande
på dem bland RiksSlms medlemmar, hvilka mera se på
det allmänna bästa, än på egen vinning, mera på framtida olyckor,
än på ögonblicklig fördel. Månne sådane män äro de fleste?
Om de icke äro det, inom riket i det hela, så hoppas jag dock,
att de äro det bland R. St. Pä denna förutsättning är det jag
förnämligast grundar mitt hopp att framställningen af de faror,
som genom myntförsämring hota riket, skall från detsamma afvända
deras orsak. Styrelsen allena synes mig dertill vara oförmögen,
ehuru hon borde hafva största skäl och mesta kraft att
afböja dem.
Styrelsen, som står i spetsen för Statsförvaltningen, och skall,
0 H. 17
258
Den 19 April.
med anslag i penningar, bestrida embelsmäns löner, försvars- och
läroverks underhåll samt stats-utgifter af hvad slag, som häldst,
bör naturligtvis vara angelägnast om myntvärdets uprälthållande.
Likväl är del hon, som, genom förevar. propos:r, anvisat rikets
mägtigaste medborgare en utväg, genom hvilken de kunna vinna
ett stort prsemium på alla andras bekostnad, och med detsamma
på rikets obestånd. Det har visserligen icke varit styrelsens afsigt;
men det kan blifva följden af hennes ålgärd. Den förutan,
skulle jordegarne troligen icke hafva föreställt sig möjligheten af
hennes samtycke till räntepersedlars förvandling i fast penningeskatt,
eller smickrat sig med förhoppning att få sina grundräntor
nedsatta genom myntförsämring. Styrelsen vill otvifvelaktigt
förhindra det allt hvad hon kan. Men hon torde destomindre
vara i stånd dertill, sorn hon sjelf förordat grundsatsen att förändra
skatt i varor till skatt i penningar. Oaktadt sina medgifvanden
vid sista riksdag, tog sig dock PresteSt. lill vara för grundsatsens
erkännande; ty vid hvarje åtgärd är det hufvudsaken.
Har någon lyckats drifva sin grundsats igenom: så bör han alltid
kunna hoppas på tillämpningens ytterligare utsträkning, särdeles
när denna skall, såsom Styrelsen föreslår, i det gamla Sverige
inympas på hvarje hemman, från hvilket småpersedlar utgöras.
Likasom man nu säger, och en af Konungens rådgifvare, Hr
Sandströmer instämde deri, d. 31 Juli 1848: ”Hvarföre skola
det gamla Sveriges landskap betala grundskatterna i räntepersedlar,
i st. f. penningar, såsom de eröfrade landskapen göra? Och
hvarföre skola de förra, i sådant hänseende, erlägga 8 till 10 gånger
mera än de sednare?” så skulle de flesta jordägarne i det
gamla Sverige sedermera kunna fråga: "Hvarföre skola vi betala
de större persedlarne efter markegång, när vi få godtgöra de
smärre med penniugeskatt?” Forsellönens och upsägningsrättens
efterskänkning å Kronans sida, på grund af Konungens, vid 1828
—1830 årens riksdag afgifne, propos., för de spanmålsräntor och
den tionde, hvilka voro Kronan behållna, hafva ju föranledt Konungens
nu framställda förslag, att efterskänka beggedera, jemväl
för indeld ränta och tionde, samt att ytterligare upoffra forsellön
lill ett belopp af 60,000 r:dr årligen. Sådan är följdenlighetens
magt. Hvilken annan, än denna, är det, som förmått Konungen
att, vid detta riksmöte, fullfölja skatteförenklingsfrågan, sedan Styrelsen
bragt henne å bane vid det föregående? Imedlertid torde
hvarken Borgare- eller BondeSt:n nu vilja inskränka sina anspråk,
till omfånget af Konungens sednaste propos. i ämnet. Åtminstone
hafva ledamöter af begge Stånden, vid hennes remitterande,
d. 8 sisth Mars, förklarat sig vilja gå längre.
Om Styrelsen, såsom jag antager, vill hindra myntförsämring,
hvad kan hon göra derför? Icke annat än att sätta Banken
i konkurstillstånd, när han inställer silfverutvexlingen. Men
Banken får ej göra fullständig bankrutt, om äu i författningarne
talas om hans utredning. Ännu mindre än det tillätes honom,
att mindska sin utelöpande sedelstock, ännu mindre får han alldeles
inställa sin rörelse och indraga alla sina sedlar, emedan
Den 3 Maj.
259
Sverige, när dessa uphört att vara gångbara, ieke liar något annat
bytesmedel, än skillings- eller ringare skiljemynt; ty Privatbanksedlarne
äro ställda att inlösas med RiksBankens. När de
sednare ej mera vore gångbara, och silfvermynt ej längre kunde
för dem erhållas, sedan lian blifvit stängd, och ställd under utredning;
sä kunde ej heller Privathankssedlar begagnas. Hvarken
Staten eiler enskilde kunde då gifva eller fä betalning. Det är
denna händelse, som man, i brist på rigtigt mynt, velat förekomma
genom grundlagsbudel, att göra Bankens sedlar till tvunget
betalningsmedel. Men derigenom har Banken blifvit så sammankedjad
med Staten, att den förre hvarken får, eller kan, bringas
till fullständig cession. Också ogillade Konungen, 1841, R.
St:s förslag till ändring af 172 § R.F., hvarigenom stadgas skulle,
det Bankens sedlar ej måtte erkännas såsom mynt längre, än
lian deni, efter deras lydelse, med silfver inlöste. Att Banken ej
får göra cession år just olyckan; ty på en gäldenär, sorn aldrig
kan tvingas att göra rätt för sig, kan ingen fordringsägare tro.
Deraf vacklandet i vårt penningeväsen, och tviflet på säkerheten
af någon annan räntebärande egendom, än den fasta. Imedlertid
skulle Styrelsen nödgas förfara hädanefter, såsom hittills, och
låta Banken fortsätta sina sedlars utgifning, oaktadt intet silfver
för dem erhölles. Rikets Drätsel, enskild förmögenhet och rörelse
blefve följakteligen blottställde för samma skada, som 1808—
1809, och myntförsämringen vore, utan Bankens stäugning, gjord.
Genom myntförsämringen skulle, sedan alla skatter utgjordes
i penningar, både grundräntor och bevillning varda otillräckliga.
Kronan [inge minskad inkomst och embelsmännen föringade löner.
Anslagen till försvars- och läroverk samt styrelsens öfriga
grenar skulle ej längre svara mot dermed afsedda utgifter. Styrelsen
skulle alltså nödgas, blott för den gamla Statens uprälthållande,
äska betydliga nya skatter. Hvar skulle de lagas? Embetsmänncn
äro redan hårdast beskattade. Genom myntförsämringen
blefve de ruinerade. I stället alt skatta mera, borde de
fä löneersättning. Af dem blefve följakteligen ingen tillökning
att påräkna. Ville man hålla sig till Städernas förmögnare Borgare,
hvilka f. n. betala minst, jemförelsevis till de fattigare, och
lill öfriga samhällsklasser; så äro de förstnämnde alltför få, och
derföre i det liela nog obetydliga, lill alt kunna godtgöra hvad
Staten, på jordegarne, förlorade. Skulle nu desse, genom ökad
bevillning, ersätta Staten hvad de vunnit pä myntförsämringen;
så hade de, af sin vinst på Kronan, ingen behållning qvar. De
skulle följaktligen sätta sig deremot, och söka gifva Statsverket godlgörelse
genom den enda stora utväg, som kunde förslå, nemi. tullraedlen.
Då mäste frihandeln tillåtas. Hvad annat, än hoppet att,
genom frihandeln, öka Tullinkomsterna, och kunna, i samma
mån, nedsätta grundskatterna, har förmått BondeSus ledamöter i
Bevilln.Utsk. att, under innevar. riksdag, rösta mot de inhemska,
af dem förut skyddade, näringarnes fördel? Genom frihandelh
skulle fabriker, handtverk och bruk undergräfvas. Till hvem skulle
17*
2G0
Den 3 Maj.
Landtmannen sedermera få sälja säd och ladugårdsalster, då inhemska
släder och bruk råkat i lägervall, samt då Danskar och
Tyskar kunde, hädanefter, såsom hittills, föryttra landtmannavaror,
bränvin derunder inbegripet, för bättre pris än här? I alla
fall är det gifvet, att silfverntvexlingens återställande skulle aflägsna.
? i samma mån, som varuinförseln, genom frihandeln, ökades,
utan att utförseln i samma förhållande tilltoge. Om landtmannavaror
icke kunde med fördel utföras, och om slångjernstillverkningen
till största delen nphörde, förmedelst tillåtelsen att
utskeppa tackjern och malm, hvilka andra utförselsvaror, än dessa,
och trälast återstode? Huru mycket och huru länge skulle de förslå,
då rikets utförsel vore återbringad till samma råämnen, som
före Gustaf Wasas lid, och då skogarne, hvilka då vore ymniga,
numera äro på åtkomliga ställen, för det mesta, uthuggna? Styrelsen
skulle snart nödgas af jordägarne fordra lika stora måhända
större skatter än förut, emedan andra medborgare-klasser
hade mindre att gifva än tillförene, och emedan Statens behof
icke blifvit ringare, ulan kanske betydligare. Hade nu jordegaren
styrka äfven blifvit, genom minskad afsättning, försvagad:
så skulle icke blott hans vilja, utan äfven hans förmåga, att bära
större skatter, hafva aftagit, och han skulle vägra deras förhöjning.
Samhällets uplösning skulle vara för handen här, såsom nyligen
genom skattevägran, i Hessen, och Konungen nödgas att till Sveriges
räddning, bemäktiga sig enväldet, eller ock skulle, om Han
dukade under, riket blifva inträngande grannars rof.
En myntförsämring skulle i Sverige medföra samma skada
och olycka, som i andra länder, men göra bäggedera så mycket
känbarare, som fattigdomen hos oss är större. Icke blott de, som
lefde af lön, utan äfven försäkringsanstalter, fromma stiftelser och
de, som på smärre kapital eller lifräntor gruudade sin bergning,
förnämligast ålderstigna personer, pensionärer enkor och omyndige,
blefve ruinerade. Fordringsegare, hvilka som häldst, såge sin förmögenhet
våldsamt öfverflyttas ur sina i gäldenärernas händer,
hvaraf allmänt missnöje och förbittring skulle alstras. Också visa
Sveriges häfder, att ingen Statsbankrutt egt rum, utan att Statshvälfning
följt derpå. Mynttecknen voro föregångare till Carl
XII:s fall och enväldets förvandling till mångvälde. Dess missbruk
af Bankens kredit, hans derigenom vållade oförmåga att
göra rätt för sig och Mössornas strypsystem medverkade hufvudsakligen
lill 1772 års statshvälfning. Gustaf III:s financiella obestånd
bragte honom i olycka, sedan det medverkat lill enväldets
återinförande och Riksgäldssedlarnes utgifning. Vår sista Statsbankrutt
var samtidig med Gustdf IV Adolfs undergång och en
ny statsförfattnings antagande.
Sedan jag nu framställt den skada och fara, som myntförsämring
för riket i del hela medförer, vill jag närmare visa, huru
menlig hon blefve jemväl för dem, som egenteligen tro sig vinna
derpå, nemi. jord- och bruks-egare. Om de än i begynnelsen
fått skattenedsättning, genom grundräntornas förvandling i penningar:
så blefve det dock de, som slutligen nödgades ersätta
Dea 3 Maj.
261
Statens förlust, emedan ingen annan i Sverige hade förmåga dertill.
Jordegarne komme dessutom, genom grundskattens utbyte
mot bevillning, att förlora den trygghet, de förut egt, att den
förra icke skulle, af R. St. hvart tredje år, och icke kunde af
Taxerings- eller Pröfnings-komitéer hvart år förhöjas, eller förändras.
Men låtom oss antaga att jordegarne, åtminstone under
öfvergåDgstiden, fått skattenedsällning. Derpå hade dock endast
den, som för ögonblicket varit jordens innehafvare, gjort någon
vinning; ty den ökade behållningen hade nästa köpare måst, med
en högre köpeskilling, betala. Nödgades den sednare efteråt likväl
erlägga högre skatter, än han, vid egendomshandeln påräknade:
så blefve äfven han lidande, ty hemmanet måste då, emedan
behållningen förringats, säljas, vid nästa köp, för mindre
summa.
Men låtom oss antaga, att jordvärdets ständiga förhöjning
åstadkorames genom grundskatternas förminskande: så skulle denna,
i sin ordning, försvåra möjligheten för den obemedlade att
blifva fastighetsegare. Jordens dryga beskattning, öfver hvilken
BondeStåndet nu klagar, har väsendtligen lättat hennes åtkomst
för den obemedlade; ty i samma förhållande köpeskillingen följakteligen
varit ringare, har ock jordens förvärfvande varit mindre
svårt för den, hvilken, såsom Bonden, förnämligast har sin arbetskraft
alt erbjuda. I samma mån jordvärdets höjande, genom
minskad grundskatt, försvårar möjligheten för den obemedlade att
förvärfva fastighet, i samma mån lättar del bennes åtkomst för
kapitalisten. Det vore följaktligen han, som slutligen, och i
längden skulle vinna på den myntförsämring, hvars första offer
han blifvit.
Om Städerna varda, genom myntförsämringen, underkastade
högre skatt, och genom frihandelu blottställde för brist på sina
tillverkningars afsättning: så få de dyrt umgälla sin medverkan
till skatteförenklingen. Den sänkning i torgprisen, som intilldess
myntförsämringen inträffar, kan åstadkommas, genom mängden af
torgförda räntepersediar, blifver, för stadsboerne, en obetydlig och
ovaraktig vinning, jemförelsevis med den storm och långvariga
förlust, sora Fabriks- och Handtverks-näringarnes förringelse skulle
medföra. Enahanda blefve förhållandet för Stångjerns-brukens
egare.
Som tull är en skatt pä varors förbrukning: så drabbar
han, när nödvändighetsvaror dermed belastas, den fattige. För
att lindra denne, ulan alt åsidosätta Statens kraf, har man i England,
med frihandeln, infört inkomstskatt eller, såsom man hos
oss har kallat henne, förmögenhets-afgift, hvarom Pehr Nilsson
1848 talade. En sådan kan icke vara annat än godtycklig,
och följakteligen vådlig för den rike. Kapitalister kunde, genast
efter den nya myntförsämringen, svårligen finnas, ej heller snart
upkomma, i Sverige. Utom några stora köpmän, som, genom
frihandeln, kunde bringa sig upp, men derigenom blefve så mycket
utmärklare föremål för öfriga medborgares afund, funnes inga
andra förmögna mån, än jordegare att beskatta. Blefve då desse,
262
Ilen 3 Maj.
såsom troligt är, underkastade -progressiva afgifter: så finge äfven
de känbart umgälla sin obetänksamhet. Grundskatterna utgöra
nu en inkomsttaxa, som af intet godtycke beror, och som
icke förhöjes, antingen hemmanet är allena, eller tillika med många
andra, i samme egares band. Likaså är det nu med fastigkelsbevillningen.
De rike jordegarne skulle då, med saknad och
ånger, se tillbaka på nuvar. förhållande, i händelse de varit behjelpliga
att detsamma omstörta.
Att embetsmän icke kunna annat än förlora på myntförsämringen,
är tydligt, med mindre deras ställning såsom gäldenärer
öfvervigt deras förhållande såsom löntagare. Men efterlrädarnes
minskade inkomst skulle förringa embetsmännens duglighet
och sjelfständighet. Om lönerna blefve så små, och så beroende
af R. Sirs godtycke, att män med kunskaper och skicklighet ej
längre ville qvarblifva, eller ingå, i embetsmanna-korpser; så
skulle dessa förfalla, samt med dem odlingen och hennes magt i
Sverige; ty dess innebyggare äro för få, och landet för fattigt
till att kunna underhålla en odling, oberoende af embetmännen.
Här finnes ju knappt några vetenskapsidkare, som icke äro ecklesiastika,
civila, eller militära tjenstemän.
Endast de gäld skyldige, som, genom myntförsämringen,
blifvit befriade från en del af sina skulder, kunna vinna på densamma
och på hennes förberedelse, ränlepersedlarnes förvandling
i penningeskatt. Men en vinst, gjord på Irekostnad af andras
egande-rätt, är, under hvad form, det sker, eli olofligt fång, som
sällan medförer varaktigt välstånd ; och den, som oförskyldt mistat
sin egendom, är benägen att hämnas. Våldet undergräfver
näringsfliten och det allmänna förtroendet förstör krediten både
ut- och inrikes, samt hämmar samhällets fredliga oeh lofliga utveckling
för framtiden.
Smaperscdlarnes förvandling till ständig penningeskatt
gör f. n. i verkställigheten nästan ingen ändring, emedan de, på
sätt den K. propos. (sid. !) och 10) omförmäler, lösas med penningar
och således ”redan nu i allmänhet undergå ringa eller ingen
förändring lill sitt värde.” Genom denna åtgärd vore ”följaktligen
någon rubbning af grundskatternas belopp i det hela,
vare sig lill förlust för Kronan eller de skattdragande, icke alt
befara”. Den praktiska nyttan, af detta förslag, är således ingen.
Ifvartill tjenar det då, om icke tilt att hugna räntegifvaren med
införandet af en grundsats, på hvars fullständiga genomdrifvande
lian bygger stora förhoppningar för framtiden, men hvilka icke
kunna verktiggöras, utan det allmännas förderf?
Skall då ingenting göras i skatteförenklingsväg? Jo, runtcpersedlarne
böra förenklas, göras färre till antalet, och hvad
beskaffenheten angår, ändras efter omständigheterna och orternas
näringsfång, till sådana varor, som lättast kunna utgöras och användas,
eller afsältas. Derpå blefve hvarken Kronan, Räntegifvarne
eller Indelningshafvare^ lidande, för ögonblicket, eller i framtiden;
ty då de ständiga skatterna vore bestämda och beräknade i
nödvändighetsvaror, som framgent bibehöllc sitt värde: så vore
Den 3 Maj.
203
detta oberoende både af metalliskt och sedelmynts skiftande pris.
Dertill hörer likväl alt Markegungssätlningen sker i närmaste
öfverensstämmelse med de allmänna prisen. Också förklarade
PresleSt., i sin underd. skrifvelse, d. 23 Oktober 1848, alt det,
endast under detta uttryckliga förbehåll, tillstyrkte upsägningsrältens
uphörande. I hvad mån klagomålen, öfver räntelagarnes prejerier,
äro grundade, och huru de säkrast skola förekommas, torde
bäst utredas, om räntegifvarne blefve hörda. Bevis att jag, såsem
Konungens rådgifvare, sökt i hvad på mig berodde, förekomma
dylika prejerier, kan jag, om så påfordras, upgifva. Att
dithörande föreskrifter sedermera blifvit uphåfna är icke mitt fel.
Att de 10 till 12 räntepersedlar, hvilka den K. propostn
uptager, skulle vara tillräckliga för alla landskap i riket, i st. f.
de hundradetal, som förut i Jordeboks- och Hemmantalsräntorna
ingått, betvitlar jag; men lemnar den saken derhän, emedan bestämmandet
beror pä den utredning, som skall ske.
Sedan ämnet nu blifvit i allmänhet behandladt, öfvergår jag
lill den förslagna tillämpningens och dithörande underafdelningars
betraktande.
Förbudet för rånte- och tionde-tagare alt upsäga persedlarne
till lefverering in natura, och åläggandet att derföre mottaga lösen,
efter de sislförflutna 10 årens medelmarkegång, skulle för dem
medföra en ständig förlust, om markegångspriset sattes under
varornas verkliga värde. Sådant sker redan nu, dock mindre betydligt,
emedan föga derpå är att vinna, enär den, som anser sig
lidande, sjelf kan åstadkomma rättelse, genom upsägningens begagnande.
Annat blefve åter förhållandet, då ingen upsägning
vore tillåten å ränletagarens sida. Konungen har väl föreslagit
nya grunder för markegåugsprisens bestämmande, efter priskuranter.
Men det är icke ens sagdt, att den säd, för hvilken de
skulle uprättas, borde vara afradsgild. Men deremot äro de inskränkta
till prisen för sista qvartalet af det föreg:de och första
qvartalet af det löpande året d. v. s. till de månader, då födoämnena
gälla minst. Men räntetagaren, som ej längre får upbära
säd in natura, behöfver framgent bröd under alla qvartal,
utan att hafva förlag till att upköpa det i förskott, enär han tvertom
måste lefva på kredit ett helt år, under det att öfrige löntagare
blott göra det för ett qvartal i sender. Vill man vara billig
mot räntetagaren: så bör man i beräkningen införa prisen å
räntepersedlar under hela året, såsom PresteSt. jemväl yrkade i
11 punkten af sitt bemedlingsförslag 1848, att låta priskuranterna
bestyrkas, af Sockenstämmor och Magistrater, är föga tillförlitligt,
emedan bäggedera äro partiska. Bland jordegare på landet
äro flere räntegifvare än räntetagare. De förres fördel är, alt
räntepersedlarnes pris utsättes lågt, och stadsboerne äro intresserade
derför, att landtmannavarors pris må i verkligheten vara så
billiga, som möjligt. Att då notera dem högt skulle strida mot
ändamålet. Såsom Bankofullmäktig har jag förnummit, att kursnoteringarne
i Hamburg icke alltid äro tillförlitliga, ehuru denna
,264
Den 3 Maj.
stad är en af hufvudorterna för penninge-omsätlningen i verldshandeln.
Huru skall man då kunna förlita sig på varuprisens
notering i våra obetydliga städer, der tillförseln, af några få tunnor
säd, mer än vanligt, fäller priset? I alla fall äro markegångsdeputationernas
sammansättning öfvervägande till ränlegifvarnes
förmån. Bonde- oell BorgareStms Deputerade hafva samma intressen,
som Sockenstämmor och Magistrater. För att motväga
dem, skulle fordras, att alla deputerade af Prester och Adel vore
räntetagare. Om blott en af Adelsmännen äro räntegifvare, och
ofta äro de det allesammans: så är öfvervigten på de betalandes
sida. I somliga län, t. ex. Norrbottens och Gottlands, torde det
till och med vara svårt att finna så många Adelsmän, att deras
fjerdedel blifver fulltalig, än svårare att fä honom sammansatt af
räntetagare. Likväl har Konungen icke föreslagit någon ändring
i markegångs-deputerades sammansättning, eller röstberäkning.
Som denna är, genom 75 § R.F. bestämd: så är det fruktlöst att
vänta någon rättelse, sä länge erforderlig grundlagsändring icke
blifvit vidtagen; och när skall en sådan lyckas? Att imedlertid
föreslå upsägningsrättens afskaffande, är att blottställa räntetagarne
för ständig förlust; och hvem skulle denna företrädesvis drabba? Jo
just dem, som äro sämst aflönade, nemi. Officerare och Landlslalstjenstemän.
Att Kammar-colhm och dess advokatfiskal skulle allena
kunna motstå den allmänna påtryckningen och med sina
åtgärder uppehålla markegången vid sitt rälta värde, är ett öfverdrifvet
anspråk.
Den forsellön, som räntetagaren hittills fått upbära, då säden
icke erlagts in natura, skulle blifva honom af Statsverket godtgjord.
Deraf hade han ingen fördel, men Kronan förlust. Det
kan ock vara ovisst, om, och huru mycket mången räntegifvare
vunne eller förlorade. Kronofogden skulle, hvarken med säd eller
penningar, ega lemna räntegifvarne anstånd, såsom de nu,
af vissa regementen och andra räntetagare, få, för hela åratal,
åtnjuta.
Som räntetagaren icke skulle blifva berättigad att fordra säd
in natura, när det för honom vore förmonligt: så kunde ej heller
af honom begäras, att han skulle mottaga säd, när det för honom
vore menligt, och följakteligen för räntegifvarne fördelaktigt. Staten
skulle derföre träda imellan, emottaga säden af räntegifvaren,
och betala medelpriset till räntetagaren. Besväret och kostnaden,
för denna mellankomst, skulle falla Kronan till last. Slutföljden
af detta förslag är således, att antingen skulle hon sjelf, eller hennes
rätts innehafvare, löntagaren, oförskyldt förlora. Till förmån
för hvem? För jordegaren, som oförtjent gynnades på andras
bekostnad, emedan honom efterskänktes åligganden, som, vid jordens
förvärfvande gjort köpeskillingen ringare, men som andra
medborgare sedan måste i stället åtaga sig för all hålla Kronan
skadelös. Konungens rådgifvare, som äro så ömmande för den
mäktigaste af alla skattskyldige, jordegaren, borde väl vara lika
mona om de svagare och fattigare, eller alla andra. Om Kronan
ändock vill mellankomma: så kan hon lättare göra det för desmå,
Den 3 Maj.
565
än de stora persedlarne, och de förras föfvandling till ständig
penningeskatt följaktligen undgås.
Statens mellankomst, att af räntegifvaren emottaga den säd,
han vill lefverera, och till ränletagaren derföre erlägga det medelpris,
denne heldre vill upbära, är en början lill indelningarnes
indragning till kronan, och nuvar. indelningshafvares omedelbara
aflönande genom Statsverket. Om det genomdrifves: såskall i ett
land, hvilket är så fattigt, som Sverige, och hvilket befinner sig
i en sådan penningeställuing, som vår, det utan tvifvel leda derhän,
att åtskilliga löntagare blifva, under kommande krig, likasom
under de föreg:de; och sednast 1808—1809 årens, utan lön, emedan
alla tillgängliga medel måste för kriget användas. Då skola de
officerare, som äro underkastade fälttågens mödor, försakelser och
faror, icke längre hafva den trösten, att deras hemmavarande hustrur
och barn äro, genom Indelningsverkets omedelbara liqvid
mellan räntetagare och räntegifvare, betryggade mot den brist och
nöd, som lönernas innehållning, af Statsverket, eljest torde förvålla.
Skall icke hela Indelningsverkets uplösning blifva följden
af grundräntornas förvandling i penningar, och deras nedsättnings
godtgörande med bevillning? icke blott befälet skulle sesinahemmansräntor
och sin kronotionde förvandlade till en obetydlighet,
utan gemenskapen skulle förlora sina torp och sin lega; ty hvarföre
skulle, när bevillning sattes i st. f. grundskatter, en så betydlig
andel af dessa, som roleringen, qvarstå orubbad? R. St.,
som nu icke ega, utan Konungens samtycke, uplösa någon enda
rote: skulle sedan kunna, genom anslagens borttagande, göra med
de indeldla regementena så, som StatsUtsk. nu velat göra med
Wermlands viirfvade Fältjägare. Om Indelningsverkets uplösning
blifvit, genom ifrågavar. K. propostr, grundlagd, hvilken förringelse
af Konungens makt och Sveriges styrka hafva ej Hans rådgifvare
dymedelst föranledt? För dem, som önska till republik förvandla
del monarkiska Sverige, vore det en kraftig häfstång alt
begagna. För hvilket pris bringas allt sådant å bane? för en
skatleförenkling, hvarpå Statsverket icke torde kuuna bespara någon
enda Häradsskrifvarelön, men hvarpå del mindst skulle förlora
60,000 r:dr om året.
Slutsatserna af förestående utredning äro:
«) Om de föreslagna ändringarne kunna hållas inom degränsor,
den K. proposm utstakar,
l:o att småpersedlarnes förvandling, till ständig penningeskatt,
är utan varaktigt gagn för räntegifvarne och utan besparing
för kronan.
2:0 alt de öfriga persedlarnes liqvid efter medelmarkegång med
forsellönens mistning, länder kronan och räntetagarne till
ständig förlust, samt kan
3:o i vissa landskap äfven medföra större skada för räntegifvaren,
än det prejeri, från hvilket man vill honom befria.
b) Om följdenligheten medförer all grundskatts förvandling lill
penningar, samt om egennytta och oförsigtighet i förening
vålla myntvärdets försämring.
4:o att samhället bolås med fara.
266
Den 3 Maj.
Frih. Raab: Adam Christian: Ehuru jag visserligen föreställer
mig att den tystnad, som nu röjer sig, ingalunda bör förklaras
så, som skulle tankarne inom detta Stånd öfverensstämma
med det yttrande, Hr von Hartmansdorff nyss låtit upläsa, har jag
likväl, ihågkommande den gamla regeln, alt den, som tiger, han
samtycker, ansett mig böra begära ordet för att protestera mot de
grundsatser, hvilka Hr von Hartmansdorff här uttalat. Jag finner
mig härtill så mycket mera upmanad, som, lill följd af nämnde
regel, man möjligen, i händelse ingen röst inom Riddarhuset höjes
uti förevar, fall, skulle lyda denna tystnad, såsom hade Hr von
Hartmansdorff uttalat Ståndets odelade åsigter.
Det gifves en sjukdom, hvaraf mången utmärkt man, månget
stort snille lider, och denna sjukdom kallas maladie imaginaire.
Det ser i sanning ut, som skulle den värde representant, som låtit
upläsa det anförande, vi nyss afhört, och hvilken annars i så många
afseenden utmärkt sig för sitt skarpa omdöme, — hvilken sjelf
föreslagit betydelsefullare former, hvaribland nu sednast i fråga om
representationssättet, röja symptomer af denna sjukdom, så snart
fråga upstår om den ringaste förändring i vårt abderitiska beskaltningsväsende.
Hurn annars förklara att Hr von Hartmansdorff,
af den anledning att K. M. i Sin nåd. propos. låtit föreslå
förvandling i penningar af mindre persedlar, upg:de till ett belopp
af 144,000 r:dr, och utgörande således endast ^ af hela grundskatten,
ansett sig böra förespegla oss, i händelse propositionen
bifalles, de hiskligaste följder, att räntegifvares och ränletagares
framlida välfärd skulle förstöras, och slutligen samhället bringas i
förderf genom införandet af antingen envälde, republik eller utländskt
ok. Hvarifrån dessa förespeglingar, om ej blott och bart
från ett alltför upskrämdt sinne.
Jag kan ej undgå anmärka en af talaren begagnad taktik,
som synes mig allt för fyndig. Han har nemi. uptagit åtskilliga
af ledamöter inom de andra Stånden, under behandlingen vid sistl,
riksdag af Skatleförenklingsfrågan, fällda yttranden, hvilka, uttryckande
en vemodig klagan öfver skattebördornas tyngd och
ojemna fördelning, förråda talarnes måhända något djerfva förhoppning
om framtida lindring deri för jordbrukaren. Och dessa yttranden
har han gifvit den betydenhet, att de nu fått i hans framställning
gälla såsom full bevisning att hvar och en, den der understödt skatteförenldingen
i sin helhet, dermed haft den egennyttiga afsigten, att
genom denna skatternas förenkling småningom undandraga sig hela
skattebördan. Då jag med min röst understödt K. M:s vid sista
riksdag afgifna propos., och jag nu liksom då är innerligen öfvertygad,
att en dylik förenkling af våra många skattepersedlar
är en af de vigtigaste och mest angelägna åtgärder, hvilka till
fäderneslandets båtnad och sanna bästa kunna vidtagas, så anhåller
jag, att nu få afgifva protest emot en sådan tydning af bevekelsegrunden
hos mig och dem, hvilka önska framgång åt reformer.
Hr von Hartmansdorff har egentligen grundat sina bekymmer
för framliden dels på den erfarenhet vi ega om myntförsäm
-
Den 3 Maj.
26T
ringar, som förr egt rum, dels pä farhågan, alt vårt nuvar. myntväsende
icke skall kunna i längden uppehållas. Men vår förhoppning,
att kunna underhålla Bankens förmåga att utvexla silfver,
måste likväl byggas på något helt annat än bibehålandet af de
många persedlar, i hvilka grundskatten nu utgår; den måste nemi.
byggas på landets förmåga att kunna producera och exportera varor
till högre värdebelopp, än vi importera. Denna förmåga lära vi
befrämja genom näringarnes upmunlran, och således äfven ur denna
synpunkt förenkla skatteväsendet och derigenom göra de bördor
drägligare, hvilka trycka landets förnämsta näringsgren, jordbruket.
Utaf Hr von Harlmansdorffs anförande och deri gjorda skarpa
kritik öfver det K. förslaget, hennar jag ett ytterligare stöd för
den föreställning, jag, då det K. förslaget i Ståndet uplästes och
lill Utsk. remitterades, tog mig friheten yttra, nemi. att samma
nåd. förslag var icke nog genomgripande. Hr von Hartmansdorffs
yttrande bevisar, alt K. M;s goda afsigt, alt vilja gå en medelväg
emellan de olika opinionerne, icke vunnit påräknade sympathier
och icke fått understöd från den sidan, för hvilken Hr von Hartmansdorff
plägat vara ledare. De, som alltid pläga motsätta sig
den minsta förändring i våra institutioner, äro ej tacksamma för
den gjorda modifikationen, ty de se i detta förslag lika många och
lika stora farhågor för framtiden, som om förslaget eller den föreslagna
skatteförenklingen varit mera omfattande. Häraf hemtar
jag en ökad anledn. till den förhoppning, att StatsUtsk. skall tillstyrka
en utvidgning af förslaget i öfverensstämmelse med K. M:s
propos. vid sista riksdag.
Jag anhåller, att detta milt föredrag, måtte få åtfölja Hr von
Hartmansdorffs anförande till StatsUtsk.
Hr von Hartmansdorff: Då Frih. Raab lmfvudsakligast
riktat sina anmärkn:r emot mina personliga brister och icke mot
mina i saken uttalade meningar, anser jag Frilus yttrande icke
förtjena, till besvarande uptagas.
Remitterades lill StatsUtsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulskm iukomne
mern. och ullålm, nemi. från
Constilutions-Utskottet:
N:o 7, lill R. St., med förslag till åtskilliga ändringar i
grundlagarna;
Stats-Utskottet:
N:o 112, ang. ett hegardt lån för fullbordandet af lazarettsbyggnaden
i Lund;
N:o 113, i anledn. af väckt motion om användande af den
Storö fiskelägcnhct åsätta ränta till underhållande af hamnen
derstädes;
N:o 114, i anledn. af väckt motion om rättighet för nuvar.
268
Don 3 Maj.
arrendatorn af kronosäteriet Boda alt under visa vilkor arrendet
frånträda;
N:o 115, i anledn. af väckt motion om lindring i arrendet
för indragna Profossboställe! vid Westgötha reg:te Bryntesgården
Linderfva, eller rättighet för närvar, -arrendatorn att arrendet
frånträda;
N:o 116, i anledn. af erhållen återremiss å Utlåt. N:o 47,
ang. K. M:s nåd. propos. om eftergift af kronans rätt till danaarf
efter Enkan B. H. Sandelin;
N:o 117, i anledn. af väckt motion om rått till mulbete å
kronoparkerna inom Skaraborgs län för derinvid belägna hemman;
N.o 118, i anledn. af väckt motion om rättighet för allmogen
inom Ase Härad af Skaraborgs län att erhålla utsyning å kronoparkerna
Hunne och Halleberg;
N:o 119, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering
af den åtskilliga hemman i Laske härad af Skaraborgs län medgifna
rättighet till mulbete å kronoparken Edsmären,
N:o 120, i anledn. af väckt motion om utsyningsrält å kronoparken
Tysslingen inom Orehro län;
N:o 121, i anledn. af K: M:s nåd. propos. ang. uplåtelse af
kronan tillhörig jord till hamnanläggning vid Wadstena slolt i
Östergöthlands län;
N:o 122, i anledn. af väckt motion om befrielse för de vid
kronoparken Mösseberg belägna hemman från skatt för dem anslagna
andelar af nämnda kronopark;
N:o 123, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 62;
N:o 124, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 65;
N:o 125, i anledn. af återremiss å utlåt. N:o 70;
N:o 126, i anledn. af K. M:s nåd. skrifvelse ang:de bere
dande
af tillfälle för ett antal industri-idkare och arbetare att besöka
industri-expositionen i London, dels ock af väckt motion i
samma ämne;
N:o 127, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 103.
Banko-Utskottet:
N:r 36, i fråga om inrättande af en serskild pensionsanstalt
för enkor och barn efter tjenstemän och betjente vid Bankodiskonten,
Lånekontoren och Tumba bruk.
Justerades 6 prot.-utdr. innefattande R. o. Ad:s denne dag
fattade beslut.
Den 7 Maj f. m. 269
Upiästes och lades lill handlingarne ankomne prot.-utdrag
från Preste- och BorgareSlm af d. 30 samt från BondeSt. af d. 28
och 30 sisth April.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ lill 1 c. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 7 Maj 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades pleni prot. för d. 14 sisth April.
Öpnades Ilrr Bänkmäns lista vid val af 4 Elektorer efter
N:o 62. Gr. Taube, Guslaf Erik;
,, 255. Frih. Falkenberg, Conrad Gabriel;
„ 746. Hr Reiher, Fnllm. Frih. Åkerhjelm, Fritz, och
„ 1842. „ Edenhjelm, Gillis.
Och befunnos dertill hafva blifvit utsedde:
„ 125. Gr. Adlercreulz, Fredrik Thomas;
„ 1476. Hr Riben, Carl Wilhelm;
„ 1612. „ Grundelstierna, Axel Wilhelm, och
„ 2307. „ af Tuneld, Carl Erik.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag har begärt ordet,
för att yttra mig i anledn. af ett ärende, som förehades i förra
plenum.
Då Hr Frih. af Ugglas och jag uti plenum d. 30 sist. April
anhöllo om bordläggning, 2:dra gången, af StalsUtsk:s utlåt. N:o
lil, ang:de län till utförande af en modell arbetare-bostad
i hufvudstaden, skedde det uti den mening, alt, då vi önskade
få samma utlåt, till StatsUtsk. återremitteradt, föredragningen af
besagde utlåt, icke skulle förr än längre fram uti denna månad
förekomma, hvaremedlertid det redan utlysta sammanträdet med
aktietecknarne för ett bolags bildande för upförande af dylika bostäder
åt arbetsklassen här i hufvudstaden, och hvarvid direktion
270
Den 7 Maj f. m.
skulle väljas m. m., hade kunDat ega rum. Vi kunde icke föreställa
oss, alt när denna 2:dra bordläggning beviljades och 2:ne
maktpåliggande belänk:n, nemi. det s. k. decharge-betänk.samt bränvins-belänk.
, på föredragn:s-listan befunnos näst före StalsUtsk:s
utlåt. N:o lil, detsamma, medelst en vid tillfället för andra gången
förändrad ordning för föredragningen, skulle kunna till afgörande
företagas redan uti nästpåfölj:de plenum, eller sisth Lördag
d. 3 dennes. Då så emellertid nu skett och hvarken Frih. af Ugglas
eller jag, som af oundgängliga hinder var urståndsatl att uti detta
plenum upkomma —, voro tillstädes för att påyrka den åsyftade
återremissen, eller åtmindstone meddela de uplysningar, hvilka vi
ansett för sakens framgång erforderliga, nödgas, helst jag till en
värd ledamot inom hvartdera af de respektive MedSt:n öfverlemna!
en P. M. innehållande dessa uplysningar, anhålla att få uti
H. R. o. Ad:s proh för denna dag antecknadt följande:
Långt innan frågan förekom på afdelningen hade jag underrättat
åtskilige ibland StatsUtsk:s Hrr ledamöter, att ej mindre
DD. MM. Konungen och Drottningen samt H. K. H. Kronprinsen,
utan äfven flere högt värderade och rike enskilde personer,
såsom H. Ex. Ilr Gr. De Geer, Ofverslåthåilaren Hr Gr. Hamilton,
Hr Frih. Tamm, Ilr Direktören Arwedson, jemte ålskillige andra
ledamöter af Stockholms Börs, m. fl. tecknat sig såsom aktieegare
uti nämnde bolag, och hvarigenom tillräcklig garanti för sä
väl företagets realiserande, sorn lånets behöriga användande och
återbetalning förefunnes. Hr Ofverslåthåilaren, med hvilken, såsom
Kommunens högste Styresman, jag naturligtvis rådfördt mig
inan jag väckte motionen, tecknade ej allenast ett betydligt antal
aktier samt tillstyrkte mig alt på detta sätt söka befrämja den
högst behöfliga förbättringen af de för arbetsklassen här i hufvudstaden
f. n. befintliga bostäder, ulan var just den, som snsåg
mig böra utsträcka begäran om låneunderstödet till hufvudstadens
samtliga församlingar. Härmed torde kunna anses vederlagdt
Utsk:s kardinal-skäl till det föreslagna afslagel (se sista raderna
af utlåt.); helst härtill kan läggas, att vid de flerfalldige af enskilde
motionärer nu och vid föregrde riksdagar äskade anslag till hamnoch
brobyggnader, vägars anläggande eller förbättrande m. f. allmänt
eller för enskilda kommuner och lokaliteter nyttiga och behöfliga
ändamål, desse enskilde motionärer hvarken voro försedde
med updrag att de äskade anslagen begära eller för deras återbetalande
ansvara, då, hvad det sednare beträffar, Statsverket, såsom
jag äfven förutsatt, nog skulle se sig före samt ej utan tillräckliga
garantier utlemna anslags- eller lånesumman.
För H. R. o. Ad., som känner motionen samt de skäl jag för
densamma i öfrigt sökt framställa, skulle det väl kunnat anses tillräckligt
att blott tillkännagifva det anförda, men då jag uti de ProMemorier,
som blifvit lemnade till de respektive MedSlm äfven sökt
bemöta de 3:ne andra quasi skälen till Utsk:s afslag, torde jag få
desamma i korthet härvid äfven uplaga.
H. StatsUtsk. säger sig nemi., under behandlingen af förevar,
motion, hafva inhemtat: alt, för det ifrågavar. ändamålet, af Stock
-
Den 7 Maj f. m.
271
holms stads Brandförsäkrings-kontor, sedan flera år tillhaka, varit
anvisad en, på högst förmånliga vilkor, serskild låne-lillgång af
150.000 r:dr. Denna utlåning uplyser likväl Utsk. vidare, kommer
dock för framtiden att uphöra, enär densamma för dylika
byggnader (”boningshus åt mindre bemedlade arbetare”) redan
vore disponerad och utgifven. Berörde låne-tillgång finnes således
först och främst icke för den ifrågavar. modell arbetare-boningen',
hvadan nämnde uplysning ej synes mig vara af synnerlig
vigt för förevar, fråga; dessutom torde vara bäst att icke ingå uti
närmare skärskådande huru besagde ganska betydliga ”nybyggnadsfond
till boningshus åt mindre bemedlade arbetare” blifvit
använd. Jag vill blott i detta afseende, bland andra ”dylika”
byggnadsföretag, hänvisa lill det visserligen icke för sädane hyresgäster
nyligen upförda prydliga hotelet på Storgatan å Ladugårdslandet.
Hvad åter angår den ytterligare befintliga låne-tillgång af
60.000 r:dr för dylikt ändamål, som Utsk. derefter upgifver; så beder
jag få hänvisa till motionen, deruti samma tillgång specielt åberopas,
ehuru jag derjemte uti ett sednare anförande tagit mig
friheten fästa upmärksamheten uppå de vid dessa lån stipulerade
svåra vilkor, hvarföre ock denna låne-tillgång icke förr än på 3:dje
året af dess tillvaro, blifvit i någon ringa mån anlitad, och detta
icke förr, än sedan min motion redan blifvit afgifven. Afven
denna uplysning, hvilken Utsk. likaledes upgifvit sig hafva inhemta
t under motionens behandling, torde vara mindre lämplig såsom
ett quasi skäl till det af Utsk. afstyrkta, genom motionen äskade,
lånebidraget.
Slutligen och beträffande inkastet, att dylika boningars anskaffande
borde helt och hållet tillhöra den komunala eller enskilda
verksamheten; så nödgas jag äfven härutinnan visa till hvad
min motion i della afseende innehåller; endast tilläggande, att jag
för visst tror, att, om man egde bestämd upgift på deras födelseort,
hvilka bebo den egentligen enda f. n. i Stockholm befintliga
arbetare-bostad, eller Hr Häradsh. Söllschers egendom på
Kungsholmen (af egaren, som bor på stället, sjelf administrerad);
så skulle man troligen finna, att minsta delen af lokatärerna äro
födda i hufvudstaden, utan äro hitkomna från rikets snart sagdt
alla provinser. Sådant är i allmänhet förhållandet med större delen
af den s. k. arbets- och tjenstebjons-klassen härstädes. Mig
synes således icke vara en obillig pretention, att hufvudstaden
kunde påräkna något sä ringa bidrag, sora ett räntefritt lån till
ett ej större belopp än 10,000 r:dr rgs, för en modellbyggnad
till dylika arbetare-bostäder.
Det torde härvid ej anses vara ifrån ämnet, att uti II. Ståndets
minne återkalla hvad af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., uti utlåt.
N. 70 pag. 3, blifvit yltradt vid frågan om åtgärden för en förbättrad
själavård för hufvudstaden: ”Den lifliga beröring, hvari
hufvudstaden mäste stå med alla delar af riket, och den starka
inflytelse den på dem nödvändigt utöfvar, göra, enligt Ulsk:s tanke,
denna fråga till en angelägenhet af vigt för hela landet”.
272
Den 7 Maj f. m.
Likasom man ansett åstadkommandet af en förbättrad själavård
inom hufvudstaden influera på öfriga delen af landet, torde
ej kunna förnekas, att en förbättrad moralitet i allmänhet inom
hufvudstadens talrika arbetsklass skulle göra det; och, såsom ett
hufvudsakligt medel till moralitetens förbättrande inom denna
klass, hörer otvifvelaktigt den, att söka bereda sundare och bättre
bostäder åt densamma.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att i gårdagens
Talmans-konferens, öfverenskommelse emellan honom samt Talmännen
i Preste- och BondeStm blifvit träffad derom, att de hvar
och en i sitt Stånd skulle hemställa, att Const:sUtsk:s mern. N:o
6, ang:de verkställd granskning af de uti Statsrådet förda prot.,
måtte samtidigt hos R. o. Ad. samt de förenämnde RisksStm företagas
till afgörande i denna dags plenum, men att BorgareSt. i
dess sednaste plenum beslutat, att icke företaga pröfningen af nämnde
mern. förrän nästa Lördag, hvilken dag Preste- och BondeStms
Talmän jemte H. Ex. deremot ansett böra utsättas till företagande
af Bevilln:sUtsk:s betänk. N:o 4, ang:de grunderne för den blifvande
allmänna bevillningen samt föreskrifterne för deras tillämpning.
H. Ex. finge derföre nu hemställa om R. o. Ad. behagade
bifalla att Const:sUtsk:s mern. N:o 6 förekomme i denna dags
plenum.
Frih. Raab, Adam Christian: För andra gången äro vi
församlade i plenum med föreställningen alt få börja med frågan
om den spiritueusa varan bränvinet, då man genom omflyttning,
velat undanhålla henne. Jag kan visserligen ingenting lia emot
att dröja med bränvinet, men får fästa upmärksamheten derpå,
att om denna fråga nu icke förekommer, måste Ståndet företaga
den på föredragn:s-listan närmaste, som är en af de vigtigaste,
som i ett konstitutionelt samhälle kan vara föremål för diskussion;
föredragn:s-listan har emellertid förvissat hvar och en, som om
henne tagit kännedom, att bränvinsfrågan skulle i dag först afgöras,
och, som erfarenheten från föreg:de riksdagar visat, att
denna fråga icke kan så hastigt afgöras, utan att dertill vanligen
åtgått åtminstone en dag, har tvifvelsutan mången föreställt sig,
att decharge-betänk. icke nu skulle förekomma till pröfning och
afgörande. Om genom Hr Frih. o. Landtm:s förslag ordningen
skulle blifva omvänd skulle följaktligen decharge-betänk. par suprice
blifva handlagdi i frånvaro måhända af mången, som derföre
intresserade sig. Jag hemställer derföre, om Ståndet icke
ville bibehålla den ordning för målens föredragning, som bordlistan
uptager.
Hr Lefre'n: Joli. Pehr: Jag har hört motsatsen anföras
allestädes der detta ämne varit å bane, eller att man önskat, att
decharge-betänk. skulle i detta plenum först företagas och jag tror,
att vi alla äro derom ense. Jag har åtminstone haft denna föreställning,
slällning, och jag har derföre nu med mig handlingar, som röra
della ärende. Jag tillstyrker således bifall lill hvad Hr Frih. o.
Landtm. föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Aug.i För mig, som genomgått
båda belänkme, är det likgiltigt hvilketdera R. o. Ad. behagar till
afgörande först företaga; men dä den ovanliga händelsen inträffar,
att, på sätt Frih. Raab omförmält, med eli betänk, som blifvit
tvenne gånger undanflyttadt samma åtgärd nu för tredje gången
föreslås, sä anser jag, att då någon ledamot yrkar, att den på
föredragms-listan upförda ordning skall iakttagas, bör R. o. Ad.
icke afslå en sådan begäran. Jag skulle tro, alt, om Ståndet nu
företager bränvins-beiänk., skola så långvariga strider derom icke
upkomma, att ju icke decharge-belänk. i alla fall kan i eftermiddagens
plenum förelagas. Jag hemställer derföre, att R. o. Ad.
mätte bifalla Frih. Raabs förslag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att hans nyss gjorda
framställning endast varit föranledd af den i Talmans-konferensen
träffade öfverenskommelse!! om behandlingen af Const.Utsk:s mern.
N:o 6, och att H. Ex. nu i anledn. af flere ledamöters yrkanden
finge hemställa om R. o. Ad. ansåge Bevillms-, Lag- samt Allm.
Besv. o. Ekon.Utskins betänk. N:o 1 böra försl förekomma i denna
dags plenum.
Ropades ja.
Dppå sedermera af II. Ex., med åberopande af i Talmanskonferensen
träffad öfverenskommelse, gjord framställning, och med
afseende på angelägenheten af ett skyndsamt afgörande af StatsUtskis
utlåt. N:o 12fi angide anslag till beredande af tillfälle för ett antal
industri-idkare och arbetare att besöka industri-expositionen i London,
beslöts alt delta utlåt, skulle å föredragms-listan uptagas näst
efter Const:sUtsk:s mern. N:o 6.
Föredrogs ånyo Bevilln-.s, Lag- samt Allm. Besv. o. Ekon.-  Ulskms d. 12 sisth April och den 3 dennes på bordet lagda betänk.
N:o 1, ang:de grunderne för tillverkning och försäljning af
bränvin.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde att detta betänk.
mätte §:vis företagas till afgörande; hvilket bifölls.
Hr Edenhjelm, Gillis: Jag anhåller vördsamt, alt Frih.
von Kraemers reservation måtte blifva upläst och att jag derefter
måtte återfå ordet.
Sedan i anledn. häraf Frih. von Kraemers vid Dtsk-.ns utlåt,
fogade reservation blifvit upläst, yttrade
Hr Edenhjelm: Som jag finnér Frih. von Kraemer i sin
reservation ådagalagt så myckeu sakkännedom både såsom jordbrukare
och såsom erfaren embetsman, hemställer jag vördsamt, om
6 H. 18
icke R. o. Ad. skulle finna för godt, att antaga samma reservation
och sålunda slippa all vidare diskussion i detta anine, som
under loppet af flera år föranledt så mycket obehag för R. St.
och skada för landet. Den, som eger den ringaste kännedom
om eller haft beröring med jordbruket, torde erkänna, att de ständiga
ombytena af principer i den ekonomiska lagstiftningen medfört
snart sagdt villervalla och oredor; ty sällan eller aldrig har
allmänheten lärt sig att riktigt förstå en författning förrän 2 eller
3 år efter dess tillkomst, och då allmänheten börjat begripa honom,
har man uphäft densamma och utfärdat en ny. Jag tror
således, att det vore mycket nyttigare för landet, att slippa, sä
mycket möjligt är, desssa nya författningar. Man förebrår Styrelsen,
icke allenast i tryck, ulan äfven muntligen, att Sveriges välstånd
icke stigit mera, än som skett, oaktadt den långvariga freden.
Denna klagan är ogrundad; men till hvar och en, som känner
förhållandet, hemställer jag om, i händelse denna klagan vore
grundad, Styrelsen eller R. St. varit orsaken. Hvar och en in
dustri-idkare
vågar icke företaga något lill utvidgande af sin rörelse,
då han år okunnig, huruvida icke gällande författningarvid
en kommande riksdag blifva ändrade. Jag tror, att det vore bäst
att så litet som möjligt ändra våra ekonomiska författningar, och
derföre förnyar jag min anhållan, att Ståndet ville antaga Frih.
von Kraniers reservation.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, då Hr Edenhjelm
upropades, icke känt hvad den värde ledamoten ämnade anföra,
men att R. o. Ad. torde tillåta, att innan diskussionen fortsattes,
lista § af Utskis förslag till förordning blefve upläst, för alt
ensam utgöra föremål för öfverläggningen; hvarjemte H. Ex. nu
först lät upläsa det i Ulskms betänk, förekommande tillstyrkande
att flere men kortare bränvinsbrännings-terminer, än förut, måtte
bestämmas, i öfverensstämmelse hvarmed förändring i nämnde §
blifvit föreslagen.
Frih. Raab. Adam Christ: På Hr Frih. o. Landtm:s framställning
har, enl. min upfattning, Ståndet redan beslutat, alt betänk.
skall punktvis föredragas. Jag skulle likväl vara böjd för understödjandet
af den åsigten, alt det vore för landet lyckligast,
om den nu gällande författningen blefve i sin helhet oförändrad,
men sedan R. o. Ad. nu beslutat, att betänk, skall punktvis föredragas,
lärer ett sådant beslut icke kunna på engång fattas och
jag får derföre lill Hr Frih. o. Landtm, hemställa, huruvida man
icke kunde för egenhetens skull lämpligare följa sjelfva förslaget,
än behöfva genomgå det motiverade utlåt. Utsk. framlagt, och vidare
hemställer jag, om icke Ståndet ville till pröfning först företaga
den vigtigasle och egentligaste frågan, hvilken rörer beskattningen
och återfinnes uti 28 punkten. Det bör nemi. vara beroende
af det beslut, som fattas i afseende på beskattningens bibehållande
eller ökande, huruvida terminerne böra blifva flera eller
färre m. m., och af sådan anledn. anhåller jag först om propos
derom att R. o. Ad. måtte för öfverläggningen taga sjelfva för
-
Den 7 Maj f. m
275
fattningen och icke det motiverade förslaget till utgångspunkt, och
dernäst att 28 § i främsta rummet afgöres.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att sedan R. o. Ad.
bifallit att detta ärende finge behandlas §:vis, det varit hans afsigt
all framställa §§:ne till afgörande i den ordning Utsk:ns förslag
till förordning innehölle, samt att han endast uplysningsvis i afseende
på l:sta § låtit upläsa Utsk:ns yttrande, ang:de förändring
af bränvinsbrännings-terminerne, men att H. Ex. nu finge hemställa
om R. o. Ad. behagade, såsom Frih. Raab föreslagit, först
företaga 28 § af Utskms förslag.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med många
nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han ansåg ja hafva varit öfvervägande,
och såsom föremål för öfverlåggniugen lät upläsa:
§ 28.
Frih. Raab: I öfverensstämmelse med den åsigt jag redan
tagit mig friheten här yttra, anhåller jag, all R. och Ad. måtte
bifalla Utsk:s tillstyrkande i denna punkt, dock med undantag af:
”Idkas med serskildt tillstånd bränvinsbränning i förening med
pressjäst-beredning, skall för bränvinsbränningen under den tid af
året, då sådan eljest icke tillåten är, pannerymds-afgiften höjas
med 50 proc.”
Af motiverna synes, att man föreställt sig, att stora fördelar skola
skyndas dem, hvilka till bränvinsbränning äro berättigade under
den tid af året, då sådan rättighet eljest icke är medgifven, och
hvilken tid utgöres af de 6 sommarmånaderna. Dessa fördelar äro
likväl enl. min åsigt icke så stora, att beskattning bör med 50
proc. förhöjas och derföre anhåller jag, att R. o. Ad. måtte bibehålla
bestämmelserna i 1848 års författning.
Frih. Palmstjerna, Garl Otto: Hvad angår utöfvandet af
bränvinsbränningen i och för beredande af pressjäst under sommarmånaderna,
så tror jag visserligen, att fördelarne deraf icke
äro så stora, som under den öfriga årstiden; men deremot år tillverkningen
af pressjäst serdeles förmånlig, och den kan åstadkommas
lika väl med enkla bränvinsredskap, som med konstapparater,
på hvilken förstnämnde skatten är ganska lindrig, och derföre tillstyrker
jag bifall å Utsk:ns förslag.
Frih. Raab: Då jag icke allenast af den siste talaren, utan
äfven af andra nu hört, att beredningen af pressjäst skall vara så
förmånlig, afstår jag från mitt yrkande.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Afsigten med beskattningen å
brännvinsbränning är väl dels alt hvarje kanna bränvin, den
må nu tillverkas med mera eller mindre invecklade apparater,
blir ungefärligen lika beskattad, dels ock att Staten utaf
denna industrigren erhåller någon be.tydligare inkomst. Nu visar
det sig likväl, att sättet för tillverkningen med enkel redskap icke
18*
Den 30 Maj f. m.
kan i oändlighet förbättras, men alt ett motsatt förhållande eger
rum med konstapparaten, hvarföre det torde vara uppenbart, att om
man vill bibehålla en någorlunda jemn beskattning, måste skatten
höjas å konstapparaterna i den mån de blifva förbättrade, och om
än denna beskattning nu höjes med 25 proc. hafva egarne af konstapparaterne
ändock en ganska betylig fördel. Detta hade Utsk. bort
taga i Öfvervägande vid framställningen af sin tariff, hvarföre jag
skulle anse en återremiss af denna punkt vara ganska behöflig och,
enl. hvad jag hört och som af Ridd.-sekret, torde kunna uplysas,
har en dylik åtgärd blifvit af 2 Stånd med denna punkt vidtagen.
Då jag nu begär en återremiss, hoppas jag, i händelse Ståndet bifaller
min begäran, Utsk. jemväl borde tillse, att §:n erhåller en
förändrad lydelse, så att man icke åberopar i en ny författning en
redan uphäfd och att således orden: ”Med bibehållande af de i §
28 af K. Förordn. d. 13 Okt. 1848 antagne grunder för beskattningen”,
komma att utgå.
I anledn. häraf lillkännagaf underl. Ridd.-sekret., att prot.-  utdr., ang:de pröfningen af förevar, betänk., inkommit endast från
Borgare- och BondeSt:n, samt att BondeSt. bifallit betänk, i dess
helhet, men BorgareSt. återremitterat åtskilliga §§ af Utsk:ns förslag,
och deribland den 28:de.
Frih. Cederström, Rud.: Jag finnér mig vid detta tillfälle
så mycket mera föranlåten att instämma i Gr. Lagerbjelkes anhållan
om återremiss, som, jag vid riksdagens början väckt motion
derom att nuvar. författning måtte bibehållas, dock med någon förhöjning
af skatten. Jag vill icke i andra former omkläda hvad Gr.
Lagerbjelke, såsom mig synes, ganska väl framställt, utan anhåller
att vid en blifvande återremiss Utskin måtte taga i betraktande angelägenheten
af alt skatten något förhöjes för de bränvins-apparater, som
drifvas med ånga, men alt likväl den icke förhöjes så mycket, att
något hinder lägges mot den åugbränning, som på grund af nuvar.
författning drifves, eller, med ett ord så, att icke allt för stor upmuntran
må gifvas åt bränvinsbränning, med användande af änga;
men på andra sidan också icke en lämplig beskattning må underlåtas
på den serdeles inkomstgifvande ångbränningen. Jag anhåller
derföre att dessa anmärkmr må få åtfölja återremissen till vederbörligt
Utsk.
Frih. Raab: Jag erkänner, att de siste värde lalarne hafva
fullkomligt rätt derutinnan, att bränvinsbränningen kan draga en
högre beskattning, än den nuvar. Jag går likväl längre, ty jag tror
att bränvinsbränningen skulle här i landet kunna bära en så betydlig
skatt, alt vi kunde derigenom påräkna en väsendtlig förminskning
i landets öfriga skattebördor. Kunde, denna beskattning å
bränvinet blifva lika med den inom Danmark, Norge och Preussen,
skulle med säkerhet 2 h 3,000,000 r:dr kunna inbringas. Jag tror
att det bör vara lagstiftarens hufvudsyftemål, att kunna komma derhän,
men jag tror äfven, att. detta icke låter sig göra så länge vi
ännu hafva en mängd små brännerier i landet. Bränvinslagstiftaren
bör följaktligen för närvar., såsom medel för sitt mål, hafva till
Den 7 Maj f. m.
277
ögonmärke att kunna befrämja inskränkning i bränvins-pannornas
antal. En sådan förminskning har redan skett, ty, om jag icke
misstager mig, funnos år 1834 inom landet 173,000 pannor, hvilket
antal \ sednare åren nedskjunkil till 50,000. Vore nu så väl,
att bränvinspannornas antal under loppet af några följande år än
ytterligare kunde i lika proportion nedsättas, så är också gifvet, att
motståndet blefve svagare vid införandet af en rationellare bränvinslagstiftning
med en högre beskattning. Gr. Lagerbjelkes förslag, att
nu förhöja beskattningen å den mera fullkomnade redskapen, skulle
medföra det resultat, att man ginge miste om det mål, som jag lika
med honom anser vara det rälta. Föreställer man sig, att hvarje
högre klass af redskap skulle till sin konstruktion årligen så förbättras,
alt den hvart 3ldje år gåfve 25 proc. högre afverkning, så är
det ganska riktigt, att hvart 3:dje år förhöja beskattningen med 25
proc. Grins konklussion är ganska riktig, men premisserna icke så.
Det förhåller sig nemi. sålunda, alt de förbättringar i bränviusredskapen,
som åstadkommas, hafva vanligen tillkommit efter hvarje
riksdag till följd af de förändringar författningen då undergått.
Bränvinsbrännaren har nemi. uttänkt sättet, att kunna med begagnande
af ordslällningen i författningen tillverka det mesta bränvinet
mot minsta skatten, och för hvarje förändring författningen undergår,
upstår ett nytt fält för spekulationen i denna väg. Och belägger
man den s. k. konstredskapen med mycket hög skatt utan att
höja staten för den enkla, föranleder detta mången att återgå till
denna sednare med ny förbättrad konstruktion. Dessa förändringar
i redskapen åstadkomma kostnader, dem hvar och en söker undvika,
såvida icke beskattningen dertill föranleder, d. v. s. så vida det icke
visar sig vara större fördel för bränvinsbrännaren att bekosta förändringen,
än att betala den ökade skatten. Jag gillar till alla delar
Hr Edenhjelms yttrande, att det största hindret för en högre utveckling
af våra näringar ligga i de beständiga förändringar R. St.
vid hvarje riksdag besluta i vår ekonomiska lagstiftning. Ur sådan
synpunkt och visserligen icke för alt befria bränvinsbränningen från
en ökad skatt, anser jag det vara ändamålsenligare att bibehålla beskattningen
i 1848 års författning oförändrad. Skall likväl en förändring
göras, bör endast en ringa tillökning i beskattningen ega
rum å all redskap, men som detta torde möta motstånd, anser jag
det vara bättre att underkasta sig den förlust Statsverket möjligen
kan tillskyndas af en sjunkande bränvinsbevillning, än att fortfara
med de idkeliga förändringarne. Jag anhåller om propos. om bifall
till betänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: I händelse R. o. Ad.
skulle besluta en återremiss af denna § tager jag mig fri
heten
fästa upmärksamheten på ett förslag, som blifvit framställdt
uti en af de, betänk, bifogade, reservationer, af Hr Hesselgren
nemi., att sammanslå beskattningen å all redskap, hvartill
ångkraft begagnas. Detta förslag medför den stora fördelen,
dels att en mera förenklad beskattning åstadkommes, dels att Statsverket
finge en större inkomst. Bränvinstillverkaren finge då till
-
278
Den 7 Maj f. m.
fålle att begagna den bästa och lockades icke såsom nu att, för besparing
i afgift, begagna en sämre. Den ångredskap, som f. n. lärer
mest användas tillhör 3:dje klassen, men enl. hvad män af yrket
sagt mig, finnes likväl vida fullkomligare redskap i de två högre
klasserne, serdeles i den 5:te, hvilken sistnämndes företräde består
deri, att den fordrar mindre ved och mera än annan redskap utdrager
spriten ur dranken o. s. v. Den kan likväl nu icke begagnas
med någon fördel i anseende lill den höga beskattningen. Emedlertid
är det ett faktum, att med ångredskap tillhörande 3:dje klassen,
kan tillverkas samma qvantitet bränvin, som med 4:de eller
5:te klassens ångredskap, och jag tror derföre, att det vore Statsekonomiskt
klokt, att sammanslå alla klasserna med ånga till en
klass, der man finge begagna hvilken redskap som helst, men emot
skattens förhöjning lill likhet roed den nuvande fjerde.
H. Ex Hr Frih. o. Landlm:s härefter först till bifall och sedermera
till återremiss af den ifrågavar. 28 §' framställde propos:r
besvarades med blande ja och nej, hvarpå H. Ex. ånyo hemställde
om R. o. Ad. behagade bifalla densamma, samt då härvid ropades
starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att
ja varit öfvervägande.
De öfrige §§:ne af Utsk:ns förslag till förordning förekommo i
följande ordning:
§ I
Frih.
Palmstjerna: Jag kan icke finna, att de sammansatta
Utsk:n anfört tillräckligt skäl för den i denna § föreslagna förändring.
Utsk:n hafva nemi. föreslagit, att terminerna för bränvinsbränningen
skola blifva ö i st. f. 3 och, på sätt Frih. von Kraemer
i sin reservation ådagalagt, blifva härigenom kontrollerne försvårade,
om icke helt och hållet omöjliga. Någon fördel tillskyndas icke
heller bränvinsbrännaren i annat fall, än om han skulle få det infallet,
att bedrifva denna näring en månad i sender. Under sådana
förhållanden anhåller jag, ali R. o. Ad. ville, med ogillande af den
föreslagna förändringen, bibehålla det gamla stadgandet, sä att lerminerne
blifva 3 och icke 6, äfvensom att uti sista mom:s sista rad
”d. 15 November” förändras till d. 15 Oktober, hvilket öfverensstämmer
med den nu gällande författningen. Jag anhåller således
om Hr Frih. o. Laudtims propos. derå, att den nu gällande författningen
måtte i denna del blifva oförändrad.
Frih. Cederström: Jag hade endast ämnat alt, med åberopande
af Frih. von Kraemers för oss uplästa reservation, tillstyrka
detsamma Frih. Palmstjerna nu föreslagit; hvarföre jag får med honom
förena mig.
Frih. Raab förklarade sig äfven instämma med Frih. Palmstjerna.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, först hemställde om R. o.
Ad. bifölle förevar. § af Utskms förslag ropades nej, hvarefter H. Ex.
hemställde om R. o. Ad., med afslag derå, ansåge 1 § af nu gällande
förordning i ämnet böra oförändrad bibehållas.
Ropades ja.
Den 7 Maj f. m.
<•71)
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om Ft. o.
Ad. behagade tillåta att vid de föreslagna §§:nes föredragning icke
någon upläsning af de i Utsk:ns betänk, förekommande yttranden
ronde väckta motioner eller tillstyrkte förändringar, egde rum, leranade
R. o. Ad. dertill sitt bifall.
Frih. Raab: Jag anhåller vördsamt, att de §§, i hvilka någon
förändring icke blifvit gjord, endast malte till deras nummer omnämnas
och att de icke blifva upläsla.
Uppå i anledning häraf framställd propos. bifölls att vid föredragningen
af de §§, i afseende hvarpå motioner ej blifvit väckte
och Utsk:n icke föreslagit någon förändring, endast deras nummer
skulle upropas, och någon upläsning ej skulle ske, utan derom skeende
serskild begäran.
§§ 2, 3, 4 och 5.
Biföllos.
§ 6.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Denna § innefattar
3 serskildta mom. och jag hemställer derföre vördsamt, att serskilda
propos:r måtte framställas på hvardera mom. och att, sedan propos.
ä de 2 första blifvit af Ståndet besvarade, jag måtte återfå ordet.
Uppå härefter framställde propos:r biföll R. o. Ad. 1 och 2
momme af förevar. §.
Hr Cederschiöld: I fråga om detta mom. har jag afgifvit en
reservation, hvilken är ganska kort och jag torde derföre få upläsa
densamma. Den lyder sålunda:
”Den, som med upmärksamhet genomläser de föreg:de para”graferne,
synes mig böra finna, att lagstiftaren med stadgandet i
”detta morn., att 'bränvinsbrännings-rättighet må ej å annor man
”öfverlåtas utom i sammanhang med jorden’ — endast velat uttrycka,
att bränvinsbrännings-rättighelens utöfning, med de nyss
”förut bestämda undantagen, aldrig skulle fä ifrån ett till annat ställe
”förflyttas, men ingalunda velat förbjuda bränneri-egaren, att sitt
”bränneri utarrendera.
”Så har ock detta lagstadgande af domstolarnes pluralitet blifvit
”tillämpadt; men då denna utgång, åtminstone uti ett fall, i Högsta
”Domstolen varit beroende af en enda röst och således en motsatt
”åsigt en annan gång lätteligen kan göra sig gällande, så synes det
”mig vara nödigt att, till förekommande af olika tillämpningar af
”ifrågavar. lagstadgande, detsamma förtydliga, och föreslår jag derföre,
att delta mom. måtte erhålla följande ”lydelse:
”Bränvinsbränings-rättigheten må, med de uti denna och näst”föreg:de
§§ stadgade undantag, aldrig utöfvas annorstädes än å den
”jord, som till bränvinsbränningen berättigar”.
Jag anhåller om bifall till detta milt förslag.
Frih. Cederström: Då man vill följa den helsosamma prin
-
280
Den 7 Maj f. m.
cipen, altså titel som möjligt förändra en författning, hvilken för atfmänheten
medför kännbara olägenheter i mån af den mängd förändringar,
som i samma författning plägat vidtagas, synes det mindre lämpligt,
att antaga Hr Cederschiölds förslag. Af den uplästa reservationen selman
visserligen, att tvist upkommit till följd af försök till olika tolkning
utaf den nu gällande författningen; men den utvisar äfven, alt samina
tvist blifvit afgjord efter den värde reservantens önskan; hvad haiman
väl då att beklaga sig öfver? Gr. af Ugglas har visserligen i
sin af Hr Cederschiöld åberopade reservation sagt, att utgången af
berörde tvistemål var beroende af endast en röst; men när så är
förhållandet, och dä man beständigt ser huru jurislerne skilja sig
i sätten att betrakta ordens betydelser, får man väl vara nöjd med
att flertalet hyllar den tydning man anser vara den rälta? Dessutom
hemställer jag, hvilken.säkerhet man kan ega, att ju iekeäfvenden
af reservanten föreslagna redaktionen kan i sisi ordning blifva underkastad
olika tolkning? Derpå är jag icke lika säker, som jag kan
vara på del faktiskt oss meddelade tolkningssättet af n. v. redaktion.
Af sådan anledn. torde vara skäl att R. o. Ad. med ogillande af
Hr Cederschiölds förslag, ville bibehålla det gamla stadgandet.
Hr Weidenhjelm, Ernst Au g.: Något, hvarpå såväl den
till bränvinsbränning berättigade, som äfven domaren, hvilken skall
tillämpa författningen, kunna ega grundade anspråk, det är tydlighet
eller förklaring, i de stycken, der tvetydighet om rätta förståndet
redan visat sig ega rum. Härutinnan hafva Utskrn efter mitt
omdöme, brustit i sista mom. af denna §. Det har nemi. kommit
till Utsk:ns kännedom, att Högsta Domstolen med en pluralitet af
endast en röst gifvit ät den nu gällande §ln i författningen den
tydning,, att en till bränvinsbränning berättigad person kunde till
en annan, icke berättigad, öfverlåta sin bränvinsbränningsrätt utan
att likväl arrende af jorden dermed åtföljde. Ville nu Utsk:na
godkänna denna Högsta Domstolens tolkning, så frågas, hvarföre
Utsk:n icke föreslagit ett förtydligande i öfverensstämmelse dermed,
till förekommande af all tvetydighet för framtiden. Var Utsk.-ns åsigt
åter, att arrende af hränvinsbrännings-rättigheten icke skulle vara
tillåten med mindre än att jorden, hvarmed rättigheten åtföljer,
jemväl arrenderades, hade det varit Ulskms skyldighet, att redigera
§.-n så, att en annan tydning icke kunnat deråt gifvas. Sådan §:n nu
är eller sådan Utskma den bibehållit, befarar jag att samma osäkerhet
i Iagskipningen som tillförene kommer att ega rum; och pä
dessa skäl anhåller jag om återremiss af denna §:s sista mom.
Hr Cederschiöld: Frih. Cederström har frågat, hvad jag
hade alt beklaga mig öfver, då författningen, sådan den nu är, blif
vit
tolkad efter nain önskan. Härtill får jag svara, att jag i nämnde
afseende icke bar den ringaste anledn. att beklaga mig, emedan jag
icke tillverkar bränvin och sannolikt icke heller kommer att dermed
befatta mig. Tvertom kunde det vara en fördel för mig, om
den nuvar. redaktion bibehålles, emedan jag utfört det mål, som i
min reservasion blifvit omnämdt, och hvilket jag i Högsta Domstolen
vunnit med pluralitet af endast en röst. Möjligen kan den person,
Den 7 Maj f. m.
28-1
hvars talan jag i detta mål utfört, ånyo blottställas för ett slikt obehag
och, i händelse han åter anlitar mig, är det möjligt, att jag
åtager mig förtroendet, då tvälydigheten i §:n kunde blifva en fördel
för mig. Deremot kan jag i egenskap af sakförare aldrig hafva
någon fördel af den redaktion jag föreslagit, men väl skulle den
lända dertill för Svenska folket, ty i detta folks intresse måste det
ligga alt erhålla så beskaffade lagar, att de icke föranleda till hvarandra
motsatta beslut inom Högsta Domstolen. Af denna anledn.
har jag föreslagit ett förtydligande af §:n. Men om R. o. Ad. hellre
vill hafva lagen otydlig kan sådant för mig personligen vara likgiltigt,
emedan jag, såsom nämndt blifvit, icke idkar bränvinsbränning
och sannolikt icke heller kommer att dermed mig befatta.
Frih. Palmstjerna: Den af Hr Cederschiöld föreslagna redaktion
anser jag icke böra antagas, enär följden deraf skulle kunna
blifva, att hvem som helst kan anlägga bränneriet- å en jord, utan
att till denna jord vara egare eller innehafvare. Många sådana inrättningar
skulle omkring städerne upstå och motverka det ändamål,
man egentligen vill vinna. Jag anser den föreslagna redaktionen i
fullkomlig strid med andan i författningen och hvarom jag här icke
vill inlåta mig i något vidare yttrande. Skulle likväl §:n sakna nödig
tydlighet, har jag icke något emot en återremiss, ty §:n kan göras
tydligare än den är, men då bör den likväl bibehålla sitt nuvar.
syftemål och sin öfverensstämmelse med öfriga stadganden i författningen,
hvilka alla åsyfta inskränkningar.
Hr Cederschiöld: Jag kan ingalunda finna att af mitt förslag
till redaktion skall upkomma den följd, Frih. Palmstjerna befarat,
enär i föreg:de paragrafer är bestämdt, hvilken lill bränvinsbränning
må anses berättigad och till utöfning deraf eger sig anmäla.
Jag har likväl icke föreställt mig, alt milt förslag skulle vara
det aldra bästa, ulan jag har endast önskat ett förtydligande af §:n,
sä att misstag om dess anda och mening icke må kunna upstå. Då jag
icke hört någon ledamot bestrida en återremiss, anser jag mig äfven
böra instämma i anhållan derom under förhoppning, alt Utsk:na må
kunna utfinna en bättre redaktion än den jag föreslagit.
Efter först till bifall å 3 mom. af ifrågavar. § framställd, men
med nej besvarad propus., blef detta morn., på grund af de deremot
gjorda anmärkmr återremitterade
§ 7.
Frih. Cederström: Jag anlåller om upläsning af Gr. af Ugglas
reservation vid § 7, hvilken återfinnes å sidan 15 i betänk., hvarefter
jag torde återfå ordet.
Sedan denna upläsning försiggått, yttrade
Frih. Cederström: Utsk:n hafva i motiverne förklarat sig
icke ega fullkomlig grund för bibehållandet af det gamla stadgandet.
Jag åter finner icke tillräcklig grund för en förändring derutinnan,
och då det i detta fall Utsk:n åliggande onus probandi ej är upfyldt,
anser jag mig desto mindre förbunden lill någon speciell motbevis
-
282
Den 7 Majf. m.
ning af dess åsigt. Jag anhåller emedlertid att det nu gällande
stadgandet må på de af Gr. af Ugglas npgifna skäl bibehållas.
Frih. Raab: Jag förenar mig i det yrkandet, att den ur nugällande
§ uteslutna mellanmeningen, hvilken lyder sålunda: ”att
bränvinsbränning i stad ej får utöfvas med panna af mindre rymd
än 30 kannor” må bibehållas. Till de af Gr. af Ugglas anförda
skäl vill jag lägga, att det är ganska vanligt, alt stadsboer, för att få
utöfva distilleringsrält, anmäla sig till bränvinsbränning med mindre
pannor och på detta sätt upkornma åtskilliga dislilalorer i städerne,
och då är det väl icke obilligt, alt de skatta till Staten så mycket
som för en 30 kannors panna belöper sig nemi. 10 r:dr b:co. På
dessa skäl anhåller jag om bibehållande af det gamla stadgandet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s propos. till bifall å denna
§ besvarades med nej, hvarefter R. o. Ad., med afslag derå, ansåg
7 § i nu gällande förordning böra oförändrad bibehållas.
§ 8.
Frih. Palmstjerna: Då R. o. Ad. bibehållit det gamla stadgandet
i 1 § nemi., att terminerne för bränvinsbränningen skola
vara 3 med 2 månader i hvardera, kan väl den 8 § icke antagas,
emedan den antyder terminen till en månad. Jag tillstyrker derföre,
att R. o. Ad. ville bibehålla det gamla stadgandet, hvilket icke
strider emot innehållet af de §§ R. o. Ad. redan antagit.
R. o. Ad. afslog denna § af Utskms förslag och ansåg 8 § i
den nu gällande förordningen böra oföt ändrad bibehållas.
§ 9-
Bifölls.
§ 10.
Frih. Palmstjerna: Denna § innehållar en förändring af
det gamla stadgandet i så måtto, som Häradsskrifvare skola afgifva
tidigare än förut förteckning å dem, som lill bränvinsbränning sig
anmält. I vissa fall torde sådant möta någon svårighet; men dä
stadgandet likväl kan medföra fördel för de till bränvinsbränning berättigade,
vill jag icke sätta mig deremot, utan endast fästa mig vid
den del af redaktionen, som sammanhänger med de föreg:de §§.
Då nu R. o. Ad. icke antagit Ulsk:ns förslag i fråga om bränvinsbrännings-terminerne,
måste denna § äfven förändras. Den innehåller
nemi. ”hvilken eller hvilka månader bränvinsbränning af hvar
och en utöfvas.” Jag anhåller således, alt Hr Frih. o. Landtm,
måtte framställa propos. om den förändring, att, i st. f. hvilken
eller ”hvilka månader” etc., Ståndet antager ”hvilken eller hvilka
terminer” etc.
Frih. Cederström: Den af Frih. Palmstjerna föreslagna ändring
är visserligen ovillkorligen nödvändig såsom en följd af Ståndets beslut
öfver lista §:n. Men jag är icke nöjd med de sammansatta Utskms
förslag i öfrigt, och refererar mig till hvad Hr Carlesson i sin reservation
sidan 21 yttrat. Då denna reservation är helt kort, torde
Den 7 Maj f. m.
28 S
jag få upläsa den så lydande: ”Den ändring i 10 §:n 1 morn.,
hvarom Utsk:n väckt fråga, förekommer mig såsom mindre ändamålsenlig.
Efter min tanke är det vida bättre, att en viss, om ock,
såsom nu till äfventyrs är förhållandet, något rundeligen tilltagen
lid bestämmes för mantals- och skattskrifvare att uprälta och aflemna
förtekningarne å dem, som lill bränvinsbränning sig anmält,
än att fullgörandet af denna skyldighet lemnäs beroende på vederbörande
mantals- och skattskrifvares olika föreställningar om meningen
af orden: ”genast efter hvarje mantals- och skattskrifnings slut”.
Man torde härvid erinra sig lydelsen af den § i Riksd.Ordn.
hvarest förekommer uttrycket: ”genast och sist inom 8 dagar” således
finnér man att dervid är begreppet af ordet genast utsträckt
till en vecka. Hvad hindrar någon Häradsskrifvare af samma ord
taga sig anledning ännu en eller annan vecka längre dröja, och sålunda
verkställa den här lemnade föreskrift, på det sättet genast,
att det sker ”genast och sist inom en månad” o. s. v. Jag anhåller
derföre att R. o. Ad., med underkännande af delta förslag, såsom
obestämdt, måtte bibehålla det gamla stadgandet.
Hr Weidenhjelm: Det nu klandrade uttrycket i denna §
har tillkommit i följd af min framställning derom till de sammansatta
Ulsk:n. Jag tog mig nemi. friheten fästa Ulskms upmärksamhet
derpå, att det ofta inträffade, att jordegarne bland allmogen
på landet, hvilka vid mantalsskrifningarne böra aflemna upgifter å
sin bränvinsredskap och de terminer, hvarunder de önska begagna
den, icke derstädes personligen infinna sig utan gifva updrag härom
åt en gårdsgranne eller annan person, som tillfälligsvis dit sig begifven
att desse ombud, ganska ofta i följd af glömska eller konfusion
antingen helt och hållet förgäta eller ock bortblanda upgifterne,
hvilka följaktligen icke i sitt rätta skick kommer Häradsskrifvaren
tillhanda: alt, i anledn. af redskapens saknade öfverensstämmelse
med Häradskrifvarens anteckningar, åtal blifvit en följd, och blifvit
mot jordegarne anställde, med den följd, att desse utan att egentligen
hafva felat blifvit fällde till böter och förklarade sin redskap
förlustige; samt slutligen, att på de sakfälldes mot ombuden anställda
rekonventionstalan, sällan i anseende till bristande bevisning,
någon uprättelse följt. Jag hemställde derföre till Utskm, att dylika
upgifter icke måtte få genom ombud göras, såvida ombudet icke
vore försedt med skriftlig fullmakt, hvilken jemväl borde tydligen
uptaga pannerymden äfvensom de terminer, hvarunder bränvinsbrännings-rättigheten
skulle utöfvas. Detta förslag rönte dock mycket
motstånd serdeles bland BondeShs ledamöter inom Utsk:n, hvilka ansågo
förslaget endast medföra onödigt skrifveri, och man trodde sig
ega tillräckliga kontroller genom de förteckningar, hvilka böra i
sockenstugan anslås. Häremot invändes likväl, att dessa förteckningar
vanligen icke äro i sockenstugan tillgänglige förr än i slutet af
Januari månad hvarje år, och att, enär bräuvivsbränningen börjades
d. 1 Januari någon kontroll icke kunde ega rum under tiden, som
förflyter emellan den förste och den siste Januari, under hvilken tid
en kittslig åklagare egde tillfälle att mot dem, hvilkas upgifter icke
284
Den 7 Maj f. m.
befunnes riktiga; anställa åtal, hvarigenom samma oredor, som tillförene,
skulle upkomma. Man föreställde sig likväl att detta kunde
förekommas genom stadgandet, att mantalsskrifvaren skulle genast till
den kronobetjent, som vid skattskrifningen är tillstädes, aflemna i frågavar.
förteckning, hvilken, uprättad allenast för en socken i sender,
man ansåg blifva af den korta och enkla beskaffenhet, att den icke
folie Häradskrifvaren synnerligen besvärlig.
Att någon Mantalsskrifvare skulle misstyda det i § förekommande
ordet ”genast”, på sätt Hr Frih. Cederström velat befara,
fruktar jag för min del icke. Detta ords betydelse är i sig sjelf icke
svårt att förstå, och att dermed menas ”omedelbart efter förrättningens
slut” torde icke behöfva vidare förklaras. Jag godkänner alltså
§ i denna del, men instämmer för öfrigt med Hr Frih. Palmstjerna.
Frih. Raab: Jag erkänner nyttan af Utsk:ns förslag, ty det -  måste vara en fördel, att kunna snart och bestämdt få veta, för hvilken
tid och hvilka redskap, man blifvit vid mantalsskrifningen antecknad.
Jag är likväl icke nöjd med det i §:n förekommande ordet genast, ty
vi känna alla, hvilken latitud gifves delta ord, och derföre synes
mig ganska lämpligt, att man i st. f. föreskriften, att dessa förteckningar
skola afgifvas ”genast efter hvarje mantals och skattskrifnings
slut”, bestämmer, att de skola aflemnas före d. 1 Januari, hvarigenom
tiden för Häradsskrifvarne vore i författningen bestämd. Jag
skulle visserligen nu kunna upgifva förslag till redaktion, men anser
lempligare att Ulsk:n få föreslå redaktionen, hvarföre jag anhåller
om återremiss på det att §:n må vinna nödig rättelse.
Frih. Cederström: Jag skyndar att instämma i Frih. Raabs
förslag. Det synes mig, som om ifall den gamla §:n ej får bibehållas,
hvilket vore det bästa, den nya åtminstone kunde förbättras
genom något tillägg, såsom: ”genast eller sist inom 8 dagar”, eller
något dylikt; hvarigenom en alltför godtycklig tydning af det enstaka
ordet ”genast” undanrödjes.
Då nu FL Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge de emot ifrågavar. § gjorda anmärkmr föranleda till återremiss,
ropades starka ja, blandade med många nej, hvarefter H. Ex.
förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
§ Il
Bifölls.
§ 12.
Frih. Palmstjerna: Ehuru jag förutser, att någon förändring
i §:n icke kan vid denna riksdag vinnas, vill jag dock icke låta den
förbigå utan att tillkännagifva, att sådan redaktionen nu är, komma
stora missbruk att upsla vid tillämpningen. Dessa missbruk bestå
deri, att en del af ångrören begagnas såsom utgjorde de en del af
sjelfva pannan, hvarföre demensionen af dessa rör bort vara mera
begränsad. Jag anser ångrörens diameter böra inskränkas till 4 tum
å det ställe, hvarest rören förenas med rektifikatorn, och härigenom
vore möjligheten att begagna ångrören på förenämnde sätt omintet
-
Den 7 Maj f. m.
285
gjord. Då emellertid 2 Stånd redan antagit §:n sådan den är, och
jag befarar, att äfven det 3:dje Ståndet så gör, lärer någon ändring
vid denna riksdag icke kunna göras.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. §.
§§ 13, 14, 15, 16, 17, 18 och 19.
Biföllos.
§ 20.
Frih. Palmstjerna: Afsigten med den här föreslagna redaktionen
är uteslutande att hvälfva ansvaret för bränvinsbränningsredskapens
beskattning från egaren på justeraren, hvaremot i den
nu gällande författningen någon del af ansvaret ligger jemväl å redskapens
egare. Berörde författning stadgar nemi., alt om pannan
innehåller s:del mera, än hvartill hon blifvit stämplad, är egaren
derföre ansvarig. Denna föreskrift synes mig riktig, men deremot
kan antagandet af Utsk:ns förslag föranleda till missbruk af ganska
betänklig beskaffenhet, och egare af så beskaffad redskap lätteligen
frikännas från allt ansvar, ehuru han utöfvat sin bränvinsbränningsrättighet
med en redskap, den han vetat vara helt olika med stämplingsbeviset
och olika med den, hvartill han låtit sig anteckna. Jag
anser det nu gällande stadgandet riktigare och hemställer derföre,
alt R. o. Ad. ville afslå Utsk:ns förslag och bibehålla den gamla
redaktionen i öfverensstämmelse med den grundsats, R. o. Ad. vid
de öfrige §:ne följt, nemi. att i författningen icke göra andra ändringar
än dem, som äro uppenbarligen nödige.
Efter först till bifall å denna § framställd, men med nej besvarad
propos., afslog R. o. Ad. samma § och förklarades 20 § i nu
gällande förordning böra utan förändring bibehållas.
§ 21 och 22.
Biföllos.
§ 23.
Hr Weidenhjelm: Jag måste tillstå, att få stadganden finnas
i vår nu gällande lag, dem jag i egenskap af domare tillämpat med
mera ovilja än det, som föreskrifver, att bränvinsredskap skall förseglas.
Det förefaller mig, som om man ville utsätta kommissarier
till förekommande af alla brott. Sjelfva lagbudet om förseglingen
innehåller något synnerligen kränkande. Det innefattar en sårande
misstanke, att hvar och en skall vara färdig att bryta emot gällande
författningar och begå brott, såvida han icke sättes ur stånd dertill.
Jag medgifver visserligen, att lagstiftaren för högre Statsekonomiska
ändamål eger att förhindra enskilda att göra en vinst, och att under
längre eller kortare tid förbjuda mig att bränna bränvin, men jag
påstår, att det innebär ett bestämdt våld, då Staten, utan att jag
till honom häftar i skuld eller gjort mig till något ansvar skyldig,
tillskansar sig rättigheten, att med seqvester eller qvarstad belägga
min egendom, hvartill jag, men icke Staten har någon rätt. Utgör
en oförseglad bränvinspanna under förbuden tid något vådligt för
286
Den 7 Maj f. m.
samhällsskicket, så må dess begagnande under denna förbudna tid
beläggas med ett högt ansvar. Dertill har lagstiftaren makt, men
vill man i en lag se uttryck af rättvisa och hofsamhet, så må man
deruti icke inlägga bestämmelser, hvilka stämpla en till bränvinsbränning
berättigad person såsom vill han begå lagbrott. Skola
bränvinspannor förseglas böra äfven skjutgevär under förbuden tid
äfven vara försegling underkastade. Hvartill gagna väl dessa försigtighetsmått?
icke lärer den, som har böjelse för oloflig bränvinsbränning,
afhållas derifrån genom det obetydliga ansvar, hvarmed
brytningen af ett redskapen påtryckt sigill är belagdt. Den, som
icke vårdar lagens bud, den, som icke bär aktning för dess bestämmelser,
den lärer icke heller vårda sig om, att hafva aktning
för kronobetjeningens namnstämpel. Stadgandet om förseglingen kan
således icke förekomma brott emot författningen, utan förseglingen
utgör endast ett bevis på brottets tillvaro, och då frågar jag, om
det är lagstiftaren värdigt, att härutinnan gå åklagaremakten tillhanda
genom meddelande af föreskrifter, hvilka kränka folkets bättre
känsla och belasta äfven den mest laglydige med misstanken om
upsätet att vilja begå brott. Jag anser detta ovärdigt lagstiftaren
och måste såsom förhatligt betrakta hvarje lagstadgande, som bemyndigar
en åklagare, att utan min tillåtelse intränga i mitt fridlysta
hem, för att der å min egendom sätta ett märke, som förbjuder
mig, alt densamma begagna. Denna lagstiftarens omtanke
förekommer mig, som om man frän barn borttager eggjern, på det
de icke må görg sig skada. På grund af dessa skäl måste jag yrka
uphäfvande af icke endast denne § utan alla öfrige, sora i fråga om
förseglingen eger med den sammanhang.
Frih. Cederström: De vackra, ehuru Ihyvärr något för utopiska
framställningar, den siste värde talaren meddelat oss, lemnar jag i
deras fulla poetiska värde. De höra likväl såsom jag nyss haft äran
antyda, mera till poesins än prosans område; och då föremålet för
vår nu pågående öfverläggning, nemi. bränvinslagstiftningen, utgör
ett i hög grad prosaiskt ämne, torde vi här endast böra hålla oss
till prosan. Men vill man icke det, så finnes också bland skaldernes
verk en och annan genom jemförelsen uplysande omständighet
att åberopa. Så t. ex. har Skalden Gr. Creutz, uti den mångbeprisade
herdedikten Atis och Camilla yttrat sig angående edgång:
”För den en ed behöfs, ä’ eder alltför svaga”. Denna vers lästes
på sin tid med förtjusning, men jag finner icke, att samhället af
det derutinnan uttryckta betraktelsesätt funnit tillräcklig anledning
att afskaffa all edgång. Ederna lära ock hädanefter vara och förblifva
nödvändiga. På samma sätt lärer det tvifvelsutan förhålla sig
i många andra stycken, samt deribland just i afseende å föreskriften
om försegling af bränvinsredskap. Har således lagen påbjudit kontroller,
hvarigenom man vill söka säkerhet emot öfverträdelser, och
detta lagbud blifvit i långliga tider tillämpadt, så betviflar jag, att
den stora menigheten skall, såsom Hr Weidenhjelm påstått, upfatta
stadgandet såsom sårande för känslan. Jag tillstyrker derföre vördsamt,
att R. o. Ad. måtte godkänna denna §; hvilken är lika ly
-
Den 7 Maj f. m.
287
(lande med det nn gällande stadgandet, och jag anser mig destomera
befogad till denna anhållan, som i annat fall man måste befara,
att kontroller komma att helt och hållet saknas öfver författningens
efterlefnad. Hr Weidenhjelm har sagt, att om man antager
ett sådant stadgande som det ifrågavar., borde man äfven föreskrifva,
alt skjutgevär under förbuden tid skola förseglas. Jag tror
likväl icke, att man bör' sammanblanda dessa 2:ne saker, emedan
de icke med hvarandra ega någon verklig jemförlighet. Det ena
har varit af ålder stadgadt, men det andra icke, och således tror
jag, att vanan, som i menniskonaturen är mäktig, äfven harafvändt
tanken från föreställningen om det sårade, Hr Weidenhjelm trott sig
finna i detta stadgande. Dessutom är det i sig sjelf nödigt och billigt
att man får, jemväl under det vissa djurslag äro af lagen värnade,
använda sin bössa vare sig till erforderligt sjelfförsvar eller till
nedläggande af rofdjur och andra lofgifne djurarter; — då deremot
bränvinspannan svårligen lärer användas till annat än till beredande
af berörde dryck.
Jag tillstyrker vördsamt bifall å Utskins förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att Ridd.-sekret. måtte meddela
Ståndet det beslut, hvaruti de öfriga Stånden vid denna §
stannat.
I anledn. häraf tillkännagaf undertecknad Ridd.sekret, att ifrågavar.
§ blifvit af Borgare- och BondeStm bifallen.
Frih. Palmstjerna: Då således 2:ne Stånd godkänt §:n lärer
R. o. Ad. finna, att densamma vid innevar. riksdag icke kan
förändras.
Frih. Raab: Enl. mina anteckningar har äfven PresteSt. godkänt
§:n och således är frågan afgjord, men äfven om så icke vore
förhållandet, skulle jag motsätta mig Hr Weidenhjelms förslag, icke
derföre nit jag anser förseglingen under närvar, förhållanden så ytterst
nödig till förekommande af förbrytelser emot författningen, men
derföre alt jag föreställer mig, att vi i framtiden erhålla en ändamålsenlig
lagstiftning i fråga om bränvinsbränningen, och att vi i
Sverige likasom i andra länder få denna näringsgren högre beskattad,
i hvilket fall föreskrift om redskapens försegling mäste finnas.
Det skulle då blifva vida mera sårande och förolämpande att, i händelse
ett sådant stadgande då icke finnes, återuptaga det, än alt nu
bibehålla detta sedan långliga tider tillbaka antagna stadgande. Jag
åtminstone har icke hört någon klaga öfver det sårande i berördestadgande,
men väl öfver kostnaden af några skilling för att få redskapen
förseglad. Den här anställda jemförelsen med skjutgevären
ber jag att få uptaga. Det är oss väl bekant, att de oförseglade
skjutgevären blifva under den tid, då jagten är förbuden, ganska
ofta missbrukade, och således skulle denna jemförelse leda (ill en
föreställning, som jag icke vill göra mig, nemi. att om förseglingen
uphörde, redskapen skulle missbrukas liksom skjutgevären. Jag anhåller
om bifall till §:n.
Hr Weidenhjelm: I händelse jag i mitt sista yttrande ofri
-
288
Den 7 Maj f. m.
villigt arnandt några poetiska uttryck, hvilket vore mig så mycket
mera oväntadt, som de härflutit från en prosaisk natur, hade jag
likväl icke väntat mig denne anmärkn. af Frih. Cederström, som
sjelf är skald och i sitt sista yttrande åberopat en fras af en annan
skald. Hvad sjelfva saken angar, så, afstår jag från mitt yrkande,
sedan uplyst blifvit alt 3 Stånd bifallit §:n och någon ändring deruti
vid denne riksdag således icke kan göras.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. förevar. §.
§§ 24 och 25.
Biföllos.
§ 26.
Frih. Raab: Emot redaktionen i denna § måste jag göra en
anmärkn. Utsk:n hafva nemi. föreslagit, att de, som skola förrätta
förseglingen, skola densamma ofördröjligen verkställa efter det bränvinsbränningsrätligheten
för någon eller några pann-egare inom hvarje
distrikt uphört, och att kungörelse skall utfärdas om stället, hvarest
pannornas försegling kommer att försiggå. Således skall kungörelse
utfärdas om endast en person uphör att bränna. Vidare skall denne
person, hvars redskap bör förseglas, sjelf infinna sig med sin redskap.
Detta är väl nog mycket strängt, ty man kan enl. min åsigt
icke skäligen förvägras alt få sända redskapen till det ställe, hvarest
förseglingen skall ske. Härförutan hafva Utsk:n icke omnämnt huru
förfaras bör med den redskap, hvilken icke blifvit förd lill förseglingsstället.
Man kan visserligen sluta sig härtill, men någon föreskrift
hafva Utskrn icke härom iemnat. I öfrigt anser jag öfverflödigt,
hvad Utskm föreskrifvit om sättet för förseglingen såsom t. ex.
huru tråden skall sträckas o. s. v., hvilket synes mig allt för minu
tieust.
Jag tror mig emedlertid veta, att 3 Stånd redan bifallit §
oeh vid sådant förhållande kan den bifallas äfven här, om R. o. Ad.
så finner för godt.
Ilr von Hartmansdorff: Uti denna § förekommer ett fel,
hvarå jag torde få fästa Ståndets upmärksamhet. Om än de öfrige
3 Stånden bifallit §:n med det ifrägavar. felet, lära de väl rätta det,
om R. o. Ad. så gör. Här står nemi. ”med ledning af de från
vederbör. Mantalsskrifvare” etc. Det är en omening och bör rättas
sålunda, att efter orden ”med ledning af de” fogas ”till dem”.
Jag anhåller alt Ståndet ville antaga denna rättelse.
Frih. Cederström: Då anmärk:n emot §:s ordalydelse blifvit
gjord, hemställer jag, om icke Ståndet ville, i likhet med hvad tillförene
varit öfligt, besluta en återremiss af denna §.
Häruti förklarade Hr von Hartmansdorff och Frih. Raab sig instämma.
R. o. Ad. ansåg de emot ifrågavar. § gjorde anmärkn:r föranleda
till densammas återremitterade.
§§ 27, 29 och 30.
Biföllos.
Hr
Den 7 Maj f. m.
289
Hr Bråkenhjelm: Om jag icke bedrager mig biföll R. o. Ad.
Hr Frih. o. Landtmrs hemställan alt de §§, i hvilka förändringar
blifvit gjorda, skulle upläsas. Den 28 § har blifvit väsendtligen förändrad,
men är af Ståndet förbigången.
Sedan Hr Bråkenhjelm i anledn. häraf blifvit af II. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, uplyst derom, att 28 § före någon af de öfrige
§§ i Utskrns förslag blifvit af R. o. Ad. pröfvad, yttrade
Hr Bråkenhjelm: Af embelsgöromål hindrad att infinna mig
i början af plenum, har jag således icke kunnat öfvervara öfverläggningen
och beslutet om 28 §, hvadan den åtgärd, som dermed vidtagits
är mig obekant. Skulle denna § vara bifallen, får jag härmed
anmäla min reservation deremot, såvida tillåtelse dermed är
lemnad till hegagnande af bränvinsbrännings-redskap för beredande
af pressjäst. Jag anser K. AI:s resolutioner, hvarigenom dylik redskaps
begagnande i och för denna jästs beredning tillätes, innebära
äfven tillåtelse att tillverka bränvin under eljest förbuden tid, och
hvar och en, som erhåller dessa resolutioner, kommer följaktligen alt
tillverka bränvin hela året om. En sådan tolkning öfverensslämmer
med resolutioner jag haft tillfälle att sc. Skulle en motsatt tolkning
antagas och 28 § blifva gällande, kommer hvar och en till
bränvinsbränning behörig att blifva berättigad att tillverka bränvin
äfven under den lid, då sådan tillverkning är förbuden, och enär
enl. grundlagen Konungen icke kan meddela enskildta personer något
privilegium, samt hvar och en, som får tillåtelse att bereda pressjäst,
jemväl är berättigad att bränna bränvin, blir således bränvinsbränningen
frigifven. Detta strider visserligen icke emot mina, men
enl. mitt omdöme, emot R. St:s åsigter.
Hr Cederschiöld: Som diskussionen om 28 § redan vid min
ankomst i plenum var börjad, och jag således icke kände, hvad
derom var sagdt, ansåg jag mig icke böra deltaga i diskussionen,
serdeles som jag hörde, att fråga var väckt om återremiss och hvilken
jag trodde skulle blifva bifallen. Dä så icke skett får jag reservera
mig emot Ståndets beslut under åberopande af de i min
reservation anförda skäl, och får derjemte tillägga att IJtskms föreslagna
redaktion i fråga om beskattningen är i högsta måtto förfelad
och kommer alt gifva anledn. till misstydningar.
§§ 31, 32 och 33.
Biföllos.
§ 34.
Frih. Palmstjerna: Då 34 § icke öfverensslämmer med den
20 § i fråga om det ansvar, som möjligen kan drabba egaren af
sådan redskap, hvari panne-rymden är större än tillåtet är, och
Ståndet afslagit den nya redaktionen i sistnämnde §, så hemställer
jag, om icke Ståndet följdriktigt äfven bör afslå den 34 § och bibehålla
den gamla redaktionen, likväl med undantag af sista mom.
i 34 §, hvilket mom. blifvit inflickadt i 33 §, som Ståndet godfi
II. 19
290
Dan 7 Maj f. m.
känt. Det är således de 3 första moni. i 34 g uti den gamla författningen,
hvilka skola bibehållas, såvida Ståndet afslår den nya
redaktionen:
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle ifrågavar. §, ropades starka nej, blandade med ja, hvarefter
H. Ex. hemställde om R. o. Ad., med afslag derå ansäge 34 § i
nu gällande förordning, med uteslutande af 4:de eller sisla mom.
deraf, höra bibehållas; hvilket bifölls.
§ 35.
llr Weidenhjelm: Det i sista mom. af denna § förekommande
stadgande synes visserligen byggdt på en rättsgrund, ty om
jag genom olofliga medel tillskansat mig en oloflig vinst, bör liela
vinsten i den män, den är åtkomlig, anses förbruten, men genom
den föreslagna redaktionen kan ganska mycken förvillelse upkomma.
Sista mom. af §:n lyder nemi.: ”uti alla i denna och nästföreg:de
§ omförmälda fall vare de vid förseelsen nyttjade redskap och det
vid beslagstillfällel befintliga, olofiigen tillverkade, bränvin jemte de
käril, hvari del förvaras, förbrutne” etc. Således är endast det befintliga
och ololligen tillverkade bränvinet förbrutet. Allt bränvin,
som finnes hos den, hos hvilken beslag göres, är ostridigt befintligt,
men huruvida det är ololligen tillverkadt eller ej, derom kunna
tvifvelsmål upstå. Huru skall då en beslagare förfara vid ett sådant
tillfälle? Tager han allt befintligt bränvin i beslag, blottställer han
sig, alt taga för mycket, och kan i sådan händelse icke undgå ansvar,
derest rekonventions-pästäende väckes. Tager han återigen
intet, sä sättes förbrytaren i tillfälle att förskingra allt, hvad han
olofiigen tillverkat, hvarigenom han undgår en del af straffet. Till
undvikande af all irring i della hänseende anhåller jag, att Ståndet,
med ogillande af Utsk.-ns förslag, ville bibehålla stadgandet i den
nu gällande författningen. Presumtionsvis skulle kunna anlagas, att
det bränvin, som i bränneriet befinnes, blifvit tillverkadt med den
ololligen begagnade redskapen; åtminstone må förbrytaren skäligen
anses få skylla sig sjelf, om han i rum, der olaglig bränning föröfvas,
förvarar bränvin, som han lagligen åtkommit.
Hr Cederschiöld: Det af den siste talaren omnämnda stadgande
i 1848 års författning ansägo Ulskm tvetydigt och icke åstadkommande
enhet i tillämpningen. Det uplystes nemi., att sådane
bränncricr funnos, hvari något af det tillverkade bränvinet icke förvarades,
emedan det genast efter tillverkningen rann in i en annan
byggnad. Vid sådant förhållande skulle de, hvilka inrättade sina
bränneriet- på dylikt sätt, kunna undandraga sig en del afdeti§:n
utsatta straff eller förverkandet af det olofiigen tillverkade bränvinet.
Vidare uplystes det, att i ett bränneri kunde finnas stora magasiner,
Iivari förvarades uplag af bränvin, tillverkadt under tillåten tid, och
Utsk:n ansågo en sådan tydning allt för sträng, om allt detta bränvin
skulle anses förbrutet. Enl. 1848 års författning, stride tolkad,
är likväl allt detta bränvin förvcrkadt, och Hiskin funné derföre nödigt
att göra ett förtydligande häraf. Kan åklagaren icke bevisa, att
Den 7 31 aj f. m.
291
bränvinet är pä olofligt sätt tillverkadt, så är det naturligt, att här
inträder samma förhållande som i andra fall, då lian icke kan bevisa
sina påståenden. Jag anhåller således om bifall lill Utskms förslag.
Hr von Hartmansdorff: Lika med Hr Weidenhjelm tror
jag, att det gamla stadgandet är bättre än det Utsk:n föreslagit. Om
det sednare antages, vet man icke hvilket bränvin, som är beslag
underkastadt, emedan Ulsk:n sagt: ”det vid beslagslillfällct befintliga
bränvin”. Menas det olofligen tillverkadt bränvin, som finnes i
gården, hvarest beslaget göres, eller inom socknen eller hela riket?
Huru skall sådant kunna urskiljas, när varans beskaffenhet icke utvisar,
huruvida hon är ololligen eller lofligen tillverkad? Huru skall
man då kunna bevisa, alt så många kannor äro lofligen och så
många olofligenlillverkade? Jag anser följaktligen, denna § icke kunna
antagas, utan hemställer, om icke II. o. Ad. ville, här såsom tillförene
i andra fall, der man funnit ordslällningen mindre tjenlig,
återremittera §:n.
Gr. af Ugglas, Ludvig: I motsats till föreg:de talare tror jag,
alt förslaget är nödigt och nyttigt. Enl. 1848 års författning kunde en
beslagare taga sig anledn. att tillgripa allt i bränneriet befintligt
bränvin, emedan i författningen stod endast: ”det i bränneriet befintliga
bränvin”. Inom Utsk:n uplystes, att inom åtskilliga brännerier
så tillgick, och det är väl kändt, att på många ställen sålunda tillgår,
alt bränvinet ur det käril, hvari det tillverkas, genast genom
rör utledes i en annan intill bränneriet upförd byggnad, eller uti
cn källare hvarest del förvarades. I sådant fall finnes föga eller intet
bränvin i bränneriet, och kommer följaktligen icke eller något
beslag derå att ega rum. Man har ansett beslagaren skyldig, att
bevisa, det den vara, hvilken han vill taga i beslag, är olofligen tillverkad,
och åstadkommandet af en sådan bevisning bör väl icke
vara förenadt med serdeles stora svårigheter, ty är redskapen oloflig,
bör man lätteligen kunna uträkna, huru mycket bränvin kati
med samma redskap afverkas per dygn. Likaledes bör man kunna
vinna någorlunda kännedom om tiden, hvarunder redskapen varit
begagnad, och sålunda uprätta en approximativ kalkyl öfver det olofligen
tillverkade bränvinet, och det sålunda till qvantiteten uträknade
bränvin bör vara förbrutet. Derföre att en bränneri-egare förstår
att eludera författningen, bör honom väl icke tillgodokomma en
olofligen tillskapad vinst, och på dessa skäl hafva Ulsk:n föreslagit
ifrågavar. stadgande, om hvars antagande jag anhåller.
Frih. Raab: Jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff i
begäran om återremiss, emedan jag tror, att, om man än utgår från
den af Gr. af Ugglas angifna synpunkt, att man lätt kan uträkna
qvantiteten af det olofligen tillverkade bränvinet derigenom, att man
beräknar redskapens afverkningsförmåga och tiden, hvarunder den
varit begagnad, ordslällningen likväl icke är lämplig, enär Ulsk:n
hafva sagt: ”det vid beslagslillfällct befintliga bränvin”. Hvad förstås
härmed ? Del kan ju vara det bränvin, som finnes i bränneriet
eller i uplag ä annor del af riket, nemi. allt det, som ännu finnes
till d. v. s. icke ännu är förtärd!. Bevisningen skulle följaktligen
19*
292
Den 7 Maj f. m.
blifva ganska svår att åstadkomma. Jag tror således, att det varit
lämpligare uttryckt, om Utskm endast sagt: ”det intill beslagstillfället
olofligen tillverkade bränvin”, men jag vill icke inlåta mig i
något redaklionsförslag ulan förnyar min anhållan om återremiss.
Gr. af Ugglas: Af Frih. Raabs föreslagna redaktion skola,
enl. min åsigt, ä nnu större svårigheter upkomma än af UlslsmS.
Frih-.n säger nemi. ”det olofligen tillverkade bränvinel”1 Detta bränvin
kan således finnas å hvilken del af riket som helst, och skulle
det vara såldt, måste förbrytaren anskaffa samma mängd bränvin.
Meningen med § är, ali allt olofligen lillverkadt bränvin, sorn vid
beslagstillfällel beflnncs i förbrytarens värd och ägo skall vara förverkad!,
det må nu finnas i bränneriet eller andra förvaringsrum.
En annan mening kan icke åt gifvas, ty eljest skulle en förbrytare
vara mindre risk underkastad derföre, alt han förvarar bräuvinel
annorstädes än i bränneriet.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag anhåller om propos.
på bifall ä ifrågavar. g. Gr. af Ugglas har ganska rikligt angifvil
meningen med §:n och de skäl, som ligga till grund för Ulsk:ns
förslag. Under ärendets behandling inom de sammansatta Utskm
hörde jag ingen ledamot misstänka, ali, §:n kunde erhålla en sä vidsträckt
tydning, sorn Ur von Harlmansdorff deråt gifvit, och det vore
äfven i sanning för mycket. Derjemte ansågo Utskm att, när en
förbrytelse inträffade, bcslagaren icke behöfde vara så noggrann, om
några kannor bränvin mera eller mindre blefvo konfiskerade, och i
alla fall är väl den åsigten riktig, alt, om jag olofligen bereder mig
fördelar, jag bcröfvas icke allenast de på delta sätt tillkomna fördelar,
ulan äfven möjligen något mer, i den händelse, jag på samma
ställe skulle hafva mera bränvin förvaradt, ehuru detta sednare ej
är olofligen lillverkadt. Efter min öfvertygelse ligger intet skadligt
i detta stadgande, då förbrytaren redan pä förhand vet hvad sorn
möjligen kan inträffa, och ändock begär lagöfverträdelsen.
Frih. Raab : Om det föreslagna skulle kunna så tolkas, som Gr.
af Ugglas gjort, hade del boil vara sålunda upstäldt: ”hos bränvinsbrännaren
befintliga bränvin”, ty eljest vet man icke meningen och hvilken
meningen än må vara, bör den i albi fall vara riktigt uttryckt, i hvilket
fall en återremiss är nödig. Jag anhåller alt fä fästa upniärksamheten
derpå, att lagstiftaren bör i sanning vara så samvetsgrann, alt han
icke föreskrifva- olika påföljder för samma förbrytelser; men det
skulle blifva händelsen, om §:n finge den af Gr. af Ugglas gifna
tydning, alt allt det bränvin, som funnes i förbrytarens vård vid
beslagstillfällel skulle vara förverkadt. Den ene bränviusbrännaren
säljer sitt bränvin genast efter tillverkningen och den andra förvarar
det under vintren, hvarigenom den förre skulle undgå den svåraste
delen af bestraffningen, som den sednare blefve underkastad, emedan
dennes bränvin är i behåll och följaktligen kan konfiskeras.
Den sistnämnde förbrytaren kunde således fä vidkännas en I0:dubbel
bestraffning emot dert förre. Häri ligger en orättvisa, hvilken
de sammansatta Utskm sannolik! icke åsyftat. Jag anser följaktligen
Dea 7 Maj f. m.
eli förtydligande af §:n nödigt och förnyar ulin anhållan om återreniiss
af denna §.
Hr Ceder seli i öld: Hr von Harlmansdorff har anmärkt, att
enl. Ulsk:ns förslag skulle allt inom hela riket befintligt, vid det i
beslag lagua bränvinel, olofligen tillverkadt bränvin vara förbrutet,
.la, sä har åtminstone min mening varit oell, såvidt jag vel, delades
densamma af ledamöterne inom den sammansatta afdelmn af Utskm,
ehuru jag nu här hört uttalas en alldeles motsatt åsigt, .lag kail
ieke heller inse något skäl, hvarföre det ololligeu tillverkade bränvinet
icke skulle vara förbrutet derföre, alt det förvarades på ett
annat ställe. Jag har likväl ieke önskat mig redakl:n sådan deri nu
är, och då jag inom Utskm icke kunnat göra min mening gällande,
har jag icke något emot en ålerremiss. Enl. min åsigt bör icke
allenast det bränvin, som vid beslagslillfället finnes i förbrytarens
vård, ulan äfven allt det, som blifvit olofiigen tillverkadt, d. v. s.
på eli enrot författningen stridande sätt, vara förbrulel. Delta måtte
väl öfverensstämma med riktiga lagsliflnings-principer, eller att allt
det bränvin, som på olofligt sätt tillkommit, anses förbrulel. Det
må sedan blifva åklagarens ensak, alt styrka, huru myckel bränvin
blifvit ololligeu tillverkadt; bränvinel må 1111 förvaras i bräneriet
eller annorstädes, oell i öfverensstämmelse härmed önskar jag § redigerad.
Frih. Cederström: Orsaken, hvarföre jag icke kan tillstyrka
bifall ät 35 §, består i svårigheten att i bevis leda, ali det bränvin,
som vid beslagslillfället påträffas, blifvit ololligeu tillverkadt;
men utan en sådan bevisning, hvilken onekligen mäste tillhöra åklagaren
att förebringa, kan, enl. den föreslagna §:s ordaslällning, del
funna bränvinel ieke dömas förbrutet. Tillverkaren invänder förmodligen,
att bränvinel, som man vill laga i beslag, är pä lofligt sätt.
tillverkadt; oell 0111 eli motsatt förhållande ieke kan ådagaläggas,
hvilket torde blifva rätt svårt, ofta omöjligt, — behåller han sitt
bränvin. l’ä sådant sätt blir ju lagens hotelse fruktlös. Hr Ccdersehiölds
framställning, att allt, som är olofligen tillkommit, skall anses
förbrutet, skulle i sanning, fruktar jag, leda till en Drakonisk lagstiftning;
hvilket jag med ett annat exempel vill tydliggöra. Lagen
förklarar, såsom vi vete, de barn, som födas utom äktenskapet, vara
olofligen tillkomna; men icke lärer väl någon vilja påstå, all dessa
barn derföre böra afsöndras från föräldrarne och af samhället seqvcslreras.
Hvad Gr. af Ugglas yttrat i fråga om de missbruk, som
begås sålunda, att bränvinel genast efter tillverkningen afledes genom
rör till källare eller andra byggningar, hvarefter det skulle af
tillverkaren hållas fredadt, bör icke hafva undfallit lagstiftarens ttpmärksamhet;
och jag anser den hittills gällande-lagen i detta hänseende
ingalunda gifva något skydd åt -lagbrytaren, derest lagen rätt
tillämpas; hvarvid jag antager ali allt bränvin vid beslagslillfället
anträffas i ett å förbuden tid i full gång varande verk, varan må
nu finnas hvar som helst i bränneriet, vare sig i sjelfva hufvudbyggnaden,
dess källare eller tillbyggnader, bör sådant bränvin förutsättas
vara ololligeu tillkommet och dömas förbrulel. 1 annat fall
2!I4
Den 7 Maj f. m.
torde den olagliga tillverkningen troligen blifva mindre näpsad än
vederborde, och lagbrytaren undanslingra sig den alfvarliga näpst,
för hvilken han nu är utsatt. Det gör mig icke det minsta ondt
om en sådan skulle råka vid samma tillfälle mista något parti bränvin,
som han under lofgifna liden tillverkat: lian roffar ju Staten
pä dess inkomst, förorättar de laglydige; — hvadan, om han i misshugg
går förlustig någon lolligt tillverkad vara, jemte den olofligt
tillkomna, jag anser sådant alt förlikna med de hugg, en annan
roffare kan få när han gripes å bar gerning och dem han ogildt
får hålla till godo. Som jag alltså ej finner den nya redaktionen
nöjaktig, anhälles vördsammast om återrcmiss å ifrågavar. 35 §.
Ilr Carleson, Edvard Henr.: Lika med åtskilliga talare,
hvilka vltrat sig före mig, anhåller j»S om återremiss af denna §
pä grund af de i min reservation uptagna skäl, dertill j:,n torde fä
tillägga att då, enl. min upfallniug af sista mom. i §:n, lieslag mäste
vara gjordt å det ololligen tillverkade bränvin, som skall kunna
dömmas förbrutet, men en åklagare, i anseende lill svårigheten för
honom att bevisa hvilken del af det anträffade bränvinet vore olofligen
tillverkadt, sannolikt skulle, derest Ulskms mening Liefve lag,
tvingas alt i de flesta fall inskränka beslaget till det bränvin, som
vid beslagslillfället möjligen hammmer ur redskapen, följden häraf
naturligtvis skulle blifva, alt en förbrytare oftast komme att behålla
sitt olofligen tillverkade bränvin och således af sin förbrytelse draga
en vinst.
Ilr Bråkenhjelm: Knappast finnes väl någon ekonomisk författning,
som innehåller så många invecklade förbehåll och villkor
som den ifrågavar., och få finnas äfven, som i likhet med denna
erbjuda så rika tillfällen för den oskyldige att blifva lidande. Det
har händt och händer nemi. att en bränvinsbrännare, ehuru välkänd
och aktad man, råkar att under 6 månader begagna en redskap,
som till sin egenskap blifvit vid mantalsskrifningen oriktigt upgifven
eller är på annat sätt stridande emot författningens föreskrifter.
Det bränvin, som med denna redskap blifvit tillverkadt är
enl. sista mom. i 35 § att anse såsom olofligen tillverkadt. Om
nu med denna redskap kunnat under loppet af (i månader tillverkas
50,000 kannor bränvin, och åklagaren kan styrka, att delta belopp
bränvin frambringats med nämnde redskap, så ådömes tillverkaren
ett bötesbelopp, som vår lagstiftning saknar motsvarighet, som
är oerhördt och ruinerar samt förstör hela hans ekonomiska ställning.
Kan sådant vara R. Sirs mening? Jag tror det icke, ty det
är väl icke rimligt, alt belägga en förseelse med böter af 20 ä
30,000 r:dr, som i vanliga fall aflöper med böter af 20 ä 30 r:dr.
Jag anser redaktionen oriktig och förenar mig med dem, som yrka
återremiss.
Ilr Cederschiöld: Jag tager mig friheten framställa ett förslag,
enl. hvilket en åklagare kan lättare utkräfva af en förbrytare
hvad, som blifvit olofligen tillverkadt, nemi. att så stort qvantum
bränvin skall anses förbrutet, som kunnat med redskapen tillverkas
Den 7 Maj f. m.
293
under den lid densamma olagligen begagnats. Antages detta förslag,
blir derigenom bevisningen lättare alt åstadkomma. Hvad åter
angar Frill. Cederslröms yttrande, alt, om man antager min framställda
sats, att alli, som olofligen lillkommit, skall vara förbrutct,
man äfven skulle från samhället böra afsöndra de barn, hvilka, såsom
födde ulom äktenskapet, följaktligen borde anses såsom olofligen
tillkomne; så synes detta exempel vara mindre lyckligt valdt—
Jag anser mig dock, i anledning deraf böra underrätta den ädle
Frilen derom, att lagstiftaren verkligen på salt oell vis afsöndrat sådana
barn ifrån samhället genom att försätta dem tili ett slags tillstånd
af rättslöshet, men att lagstiftaren derjemte bestämt sältet,
hvarpå sådana barns rättigheter skola reslitueras, och det torde icke
vara Frilen obekant, att mer än en funnit sig af samvetspligt upmanad
alt följa den väg, som lagsli ftaren i berörde afseende anvisat.
Skulle nu Frilen i likhet härmed vilja föreslå ett lagstadgande
som beslämde sältet, på hvilket olagligen lillverkadt bränvin kunde
få (ill sin laglighet reslitueras, så skulle häraf visserligen upsla den
följd att sådant bränvin, fastän på olagligt sätt lillkommit, likväl
ej borde såsom förverkadt anses.
Ilr von Hartmansdorff: Med mina anmärknrr motdetifrågavar.
lagstadgandet, har jag icke velat hindra en förbättring i redaktionen.
Kunna Ulskrn åstadkomma en sådan, vore det väl; men
jag befarar att, om stadgandet, sådant det nu beflnnes, antages,
blir det sämre än i 1848 års författning, och kommer sannolikt alt
leda derhän, alt beslag icke göras. Anser man det bränvin, som
förvaras å andra ställen än i bränneriet, skyddadt emot beslag af
ordställningen uti förevar. §, så kan sådant af Utslcn lätt rättas genom
utbyte af ord t. ex. bränneribyggqaden eller något dylikt.
Att emedlertid antaga § utan någon förändring, anser jag vara allt
för mycket vågadt, och förnyar derföre min anhållan om ålerremiss.
H. Ex. Hr Frih. o. Landlm:s härefter lill bifall å ifrågavar.
§ framställda propos., besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarefter Ii. Ex. framställde om It. o. Ad. ansåge de gjorda anmärkmne
föranleda lill ålerremiss, samt då härvid ropades ja jemte
ett eller annat nej, förklarade del han funnit ja öfvervägande.
§ 36.
Bifölls.
§ 37.
Gr. af Ugglas: Då jag erfarit, all B. o. Ad. godkänt uti 28
§ en redaktion, som är lika med denna, torde del knappt löna mödan
att göra några anmärko:r emot 37 §. Jag tillåter mig likväl,
att fästa herrarncs upmärksamhel på olämplighélen af den utaf Ulsk:n
föreslagne redaktion. Det nya mom. lyder sålunda: ”Skulle den, sorn
med serskildt tillstånd idkar bränvinsbränning i förening med pressjästberedning
öfverträda eller icke upfylla de villkor, hvarunder tillståndet
blifvit lemnadt, straffas lian såsom för oloflig bränvinsbränning
enl. 34 § och 35 § 5 mom. och vare dessutom den erhållna
rättigheten förlustig”. Uttrycket är oegenlligt emedan det finnes
296
Dun 7 Maj f. m.
ingen som erhållit nådigt tillstånd, att idka bränvinsbränning, i förening
med pressjästberedning, utan innehålla endast alla tillståndsbevisen
rättighet att bereda pressjäst, med hvilken beredning bränvinsbränning
såsom ett nödvändigt appendix följer. Vid sådant förhållande
tror jag, att redaktionen bort vara annorlunda och lyda
ungefärligen sä: ”Skulle den, som på grund af serskildt tillstånd att
idka pressjästberedning, bränvinsbränning utöfvar, ötverträda eller icke
upfylla de vilkor” etc. För att erhålla en sådan rättelse anhåller
jag om återremiss.
Frih. Raab: Utom de skäl Gr. af Ugglas anfört för återremiss,
anhåller jag få fästa herrarnes upmärksamhet på några omständigheter,
rör:de 1 mom. i 37 §, enl. hvilket beredare af ättika, hvilka
missbruka deras undfångna rättigheter, skola första gången plikta 500
r:dr, andra gången 1,000 r:dr och 3:dje gången 1,500 r:dr i hvilket
sistnämnda foll rättigheterna äro förverkade. I fråga om pressjästberedningen
hafva Utskrn varit mera stränga, emedan den, som
undfått tillstånd att bereda pressjäst, blir sin rättighet förlustig första
gång, han öfverskrider den. Detta anser jag obilligt, och tror att
ansvaret bör vara lika för den, som öfverskrider sina rättigheter i
fråga om beredning af ättika eller pressjäst. På dessa skäl anhåller
jag om återremiss af denna §, som blifvit återremitterad af 2:ne
andra Stånd.
Hr Bråkenhjelm: Den sista talaren torde erinra sig att K.
M. meddelar tillstånd till beredning af pressjäst för allmänhetens
betjenande, på det att man under sommarmånaderna, serdeles i Slockholm,
må kunna baka bröd. Händelsen är nemi. alt under sednare
åren har tillverkningen af dricka under sommaren aftagit, emedan
denna vara numera icke förbrukas i den mängd som fordom, sedan
man infört de artificiella vattnen och Baijerska ölet, hvarigenom
bryggare icke kunna förse bagare med jäst, hvaraf åter upkommit
behofvet af pressjäst. K. M. har derföre funnit sig nödsakad, alt
meddela tillstånd till beredande af pressjäst, men K. M. har alldeles
icke tillåtit bränvinsbränning i förening med nämnde jästberedning,
utan endast alt dertill begagna bränvinspanna, och så lyda orden
i K. M:s resolutioner. Det ifrågavar. stadgandet likasom sista
mom. 28 § är således ingenting annat än blott och bart prejudikat
på bränvinsbränning under sommarraånaderne, som icke funnits förr
än de K. resolutionerne om pressjäslberedningen meddelades, och
enl. min åsigt måste hvarje domare inom hela Sverige gilla det
beslag, som i detta ögonblick kan göras å redskap, hvarmed både
bränvin och pressjäst beredas, emedan, såsom jag redan nämnt, de
K. resolutionerne icke innehålla en enda bokstaf om bränvinsbränningen.
Jag reserverar mig emot den nya sanktion af bränvinsbränniugen,
som innehålles i sista mom. af 37 §.
R. o. Ad. ansåg de emot denna § gjorda anmärkn:r föranleda
till densammas återremitterande.
§ 38.
Frill. Palmstjerna: Uti elen gamla § star: ”Den innehafvare
- 4 *\
i.
Den 7 Maj f. m.
af bränvinsbrännings-rcdskap, sora öfvfcrlräder hvad i §§:ne 12, 13
och 19 är föreskrifvet” etc. Utsk:n hafva här utelemnat §§12 och
13, i öfverensstämmelse med Ulskras grundsats att egaren af bränvinsredskap
borde vara fri frän ansvar, om bränvinsapparaten innehåller
större rymd än den bör; men då R. o. Ad. icke godkänt
denna grundsats, utan med gillande af Utskras förslag bibehållit, i
denna del, den hitintills gällande författningen, anhåller jag, alt
Ståndet ville ogilla Ulskras förslag i 38 § och bibehålla den gamla
redaktionen i de första raderne, hvarom jag anhåller, att IIr Frih.
o. Landtm, behagade framställa propos.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs först till bifall A denna § framställda
propos., besvarades med nej, hvarefter II. o. Ad. biföll densamma
med den förändring, att l:sla perioden deraf ansågs böra
blifva lika lydande, som i nu gällande förordning.
§§ 39, 40, 41 och 42.
ISiföllos.
§ 43.
Gr. af Ugglas: Jag anhåller om uteslutande af det ä denna
§ inskjutna 2:dra morn., emedan detsamma l:o är skadligt och 2:o
icke öfverensstämmer med mina åsigter. Såväl vid föreg:de som äfven
vid denna riksdag hafva motioner blifvit väckte i afsigt, att tillförsäkra
näringsidkare i Stockholm rättigheten att bedrifva sådan rörelse
utan erläggande af afgifler derför till staden, men de i detta
syfte vid denna riksdag väckte motioner hafva Ulskra ogillat. De
biföllos likväl på afdekn men utslrökos af Ulskra så nära, som hvad
deraf finnes uti § inflickadt. Jag befarar likväl, alt om delta mom.
bibehålles, kommer det att utgöra ett kryphål, hvarigenom de burskapsidkande
vid en kommande riksdag skola söka än vidare befrielse
från afgifter, emedan de anse sig berättigade till befrielse från
alla afgifter. För alt en gång komma ifrån denna sak, tror jag
rättast vara, alt hela det inskjutna mom. uteslules, hvarom jag anhåller,
att Ilr Frih o. Landtm, behagade framställa propos.
Hr Ribbing, Arvid: Sedan förslaget i dess första afdelning
afhandla! bränvinets tillverkning, följa i den 5 Artik. vilkoren för
dess försäljning, transport m. fl. stadganden om bevakningsåtgärder
samt afseende alt förekomma en obegränsad eller oloflig handel med
denna vara.
Det synes mig, som om föreskrifterna i dessa särskilda delar,
eller bränvinets tillverkning och dess afytlrande, icke stå till hvarandra
i den jemnvigt, som af naturlig billighet påkallas: Medan å
ena sidan mot bränvinets tillverkning, som sker omåtteligt, man icke
vill lägga några hinder, förekomma deremot, i fråga om dess måttliga
utdelning, mångfaldiga inskränkningar, ofta af den beskaffenhet,
alt de endast framkalla brott emot lagen eller dess kringgående.
Tillverkningen, sorn man påstår upgå till 30 mill. kannor årligen,
är tillåten, men försäljningen af en sup förbjuden vid 10 till 40
r:dr b:co böter. Den förmögnare, som i stort tillverkar bränvin,
kan i de liesta fall undvika lagliga ansvarspåföljder; ej så den, som
298
Den 7 Maj f. m.
utminuterar varan. Om nu det var rättvist att lägga tyngden af
aila förbud till förekommande aj bränvinets omättligt! bruk blott
pä den ringare oell fattige, månne det vore klokt, såsom beräknadt
att vinna ändamålet, eller alt hindra omåttlighelen? Bör man icke
se till det ondas uphof innan man vill förekomma dess verkningar.
Den årligen tilltagande floden måste nödvändigt genom dess
påtryckning orsaka desse småkällor, som sprida förderfvet, och dera
förbuden litet kunna tillstänga, som de förmå hindra andra tyngdlagar
i naturen frän sina verkningar. Må man derföre, mera än
förslaget åsyftar, gå tillbaka och söka förekomma ursprunget af det onda,
än stifta fruktlösa lagar emot de fördertliga men nödvändigt upkommamle
följderne. Delta kan ske dels medelbarligen genom bemödanden
att verka till förändrade seder hos folkel, i hvilket afseende
icke torde blifva utan frukt tillåtelsen att införa den bättre drycken,
vinet, för det bättre priset, ända ned till 18 sk. kannan, sä
som jag vid början af denna riksdag i formenlig motion närmare
utvecklat och föreslagit, dels omedelbarligen genom förbud mot
nuvarande omåltliga och de verkliga bchofven vida öfverstigande
tillverkning af bränvin. B. St. hafva sedan år 1824 slräfvat derhän,
alt minska tillverkningen genom åläggande af hög beskattning,
men, på sätt Hr Gr. af Ugglas anmärkt, dermed ej kommit längre
än till en skal It af (5 r:st kannan. Med hvad skäl har väl vid denna
riksdag, medan det onda mer och mer tager öfverhanden, denna
riktning i lagstiftningen blifvit öfvergifven. Tillverkningen af den
rusgifvande drycken har genom en långvarig vana blifvit ett nödvändigt
ondt; inskränkningen i densamma, så väl lill tiden som
medlen, kan endast ske småningom; men en sådan inskränkning
står ju R. St. öppet i lagstiftningsväg, likasom K. M. eger förbjuda
tillverkningen under största delen af året: och genom förenade bemödanden
på dessa vägar kunde ju åtminstone tillverkningstiden
inskränkas till en månad höst och vår, hvilket synes vara tillräckligt
för ett måttligt behof samt ett mål, hvartill vi böra sträfva.
Det är ingen ringa sak att landets befolkning genom Ständers
och Styrelses mot förnuft och rätt stridande åtgärder förledas, ja
snart sagdt trugas, till förtäring af en vara, som genom det dagliga
bruket blifvit ett olyckeligt och lastbart behof och som, enl. hvad
Gr. af Ugglas i sin reservation yttrat, fysiskt skadar och moraliskt
nedsätter menniskan, likasom den endast i och igenom dess tillverkning
transport och försäljning föranleder och framkallar otålige
lagöfverträdelser. Allt annat att förtiga gynnas ju bränvinslillverkningen
genom en å vinet lagd så hög tull, att det kan sägas innefatta
ett förbud vid varans förlust att införa den i landet, såsom
jag genom min ofvannämnde motion redan visat. Det måste anses
oförnuftigt att icke allenast förbränna allt öfverskott af egen spannemål,
som väl behöfdes sparas till missväxtår, utan äfven, såsom i
är skett, införa flere 1000:de tunnor råg, som äfven inom landels
sädesrikaste provinser uteslutande användts för ökande af den syndaflod,
som fördränker nationen, men deremot icke till införsel medgifva
ett lofligt njutningsmedel, vinet, deraf såsom officiella upgifter
visa, endast en half mill. kannor årligen införtulluts; man förbjude
Den 7 Maj f. m.
299
det «f naturen sjelf alstrade vinel; som släcker, men man befordrar
och ökar bruket af det tillkonstlade brända vinet, som blott
väcker törsten, som förhärdar sinnet, då det förra lifvar det. I de
länder, der vinet är inhemskt, der njutes bränvinet måttligen och
droppvis, eller för att begagna del egna uttrycket ”on prend la
goulte”. Vi kunna från våra södra oell vestra grannländer emot
utbyte af värt jern och sålunda, med bibehållande af vårt silfver i
banken, samt under det handelsförbindelserne derigenom ökas, erhålla
godt och oförfalskadt vin. Det blifver åtminstone för bättre
pris än bränvinet, hvilket, tillverkadt af den införda Danska rågen,
såsom, exempelvis att nämna, skett i Östergöthland, kostar dubbelt
mot vinet i dess hemland. Lättade kommunikalions-anstalter genom
ångans kraft, höjdernas och hindrens utjemning göra Guds goda
gåfvor allt mera gemensamma, i det ett friare utbyte af jordens
olika alster befordras och ökas. Må man icke befara, att landet
skall genom den föreslagna friare införseln af vin öfversvämmas
med förfalskade och odugliga varor. Redan våra förfäder visste att
förekomma detta. I Wisby-lagen och andra landskapslagar stadgas
om dåligt vin ”att det skulle lappas i rännstenen”; och äfven
oss står det ju öppet att genom lagstiftning förekomma frihetens
missbruk.
Då de högmögende lagstiftande här vid riksdagen taga för sig
rättigheten att bränna bränvin i stort och med härda straff belägga
dem, som utminuterar deras vara, må det med skäl om dem heta:
”J skrymtare och phariseer, som lägga odrägliga bördor uppå och
sjelfve icke vilja röra dem med ett finger”. Det är i namn af hela
den lägre befolkningen och slutligen de öfrigas äfven dermed sammanhängande
väl, som jag kräfver ett nöjaktigt svar af de 3:ne
förenade Ulsk:n på dessa mina anmärknrr. För min del vet jag
icke något annat råd att gifva, än det jag redan föreslagit, nemi.:
ökad beskattning å tillverkningen af den förderfliga drycken; inskränkning
i tiden för denna tillverkning, så väl dels genom R. St:s
egen åtgärd i lagstiftningsväg, som genom uttryckandet hos K. M.
af den önskan, att vid hvarje tillfälle, då omständighet af missvext
eller höga priser å spanmål påkalla det, begagna sin rätt till förbud
af tillverkningen, samt slutligen lossande af banden mot införsel af
en bättre dryck vinet.
Till ett ytterligare slöd för hvad jag anfört och för att ådagalägga,
huru bränvinslagslifningen och missbruket af denna dryck till
själ och kropp försämra och förtrycka den ringare befolkningen vill
jag ej mindre upläsa två välkända läkares tryckta intyg om, huru
bränvinet skadar kroppen, än äfven anföra innehållet af de vittnesmål,
som vid domstol vanligen afgifvas i frågor om bränvinsminutering
och hvilka i de flesta fall utfalla enahanda. Hr Professor
Huss upgifver, alt af de långvariga (kroniska) sjukdomar, som å
K. Serafimer-lazarettets medicinska afdeln. vårdas, ”mera än hälften
äro mer eller mindre tydligt framkallade, eller lill sin utveckling
påskyndade af bränvin''' och Medicinae Doktorn Wistrand, ”att han,
dels såsom Stadsläkare, och nu sednast såsom Fattigläkare här i
Stockholm, icke blott haft tillfälle alt bestyrka delta förhållande, utan
300
Dan 7 Maj f. ra.
lian t. o. m. funnit att mer än tre. fjerde delar ja kanske | af
alia kroniska sjukdomar, som hos allmogen och isynnerhet Städernes
fattigare befolkning förekommit till behandling, hafva varit mer
eller mindre tydligt orsakade eller åtminstone befodrade genom bruket
eller missbruket af bränvin”.
Vid undersökningar i mål, som angå oloflig minutering af
bränvin lyda vanligen vittnesmålen så, att vittnet förklarar sig icke
alls känna något i saken. Frågadt, om det icke sett bränvin supvis
utdelas, bejakas det väl, med tillägg dock, att vittnet ej vet, om
bränvinet blifvit såldt eller bortskänkt; frågadt vidare, om ej penningar
dervid lemnats af dem, sorn supit, besvaras detta äfven väl
med ja, men vittnet säger sig dock icke veta, om delta varit för
bränvinet eller något annat. Kan man väl antaga att sädane utsagor
äro ett uttryck af vittnenas medvetande, öfvertygelse och kunskap
om det rätta. Aro de icke snarare föranledde af dagtingan
med själ och samvete, som bringas i tvångsmål och tortur uti mål,
der oftast vittnet är lika intresseradt, kanske medbrottslig!, som den
inför domstolen tilltalade. Må vi ej rysa tillbaka för det nedsättande,
det förstörande af det heliga, som genom detta missbruk
framkallas, och som dock endast är en ringa del af det onda, den
rusgifvande drycken och lagstiftningen om dess ”tillverkning och försäljning”
frambringar. Icke allenast vid domstolen, utan äfven eljest
inom hus förskansar man sig, så godt man kan, emot den alltför
närgångna bränvinslagstiftningen, Å sjelfva Gästgifveri-slugan linner
man ofta midt å långväggen en liten utbyggnad, inrättad enkom för
utdelning i smyg eller utan vittnen åt en hvar, som blott vill hafva
en sup och betala den. Detta lilla menuteringsrum kostar icke så
mycket alt upföra, som de 10 å 40 r:dr b:ko böter, i fall vittnen
sågo hvad som skedde.
Må dessa mina enkla af hjertat uttalade ord i någon ringa
mån medverka lill besegrandet af det onda och serskildt den egennytta,
och de förderfliga intressen, som synes vilja intränga till och
med på lagstiftningens område; och jag skall anse mig derigenom
rikt belönad.
Frih. Cederström: Om det förslag till underd. skrifvelse
med erkännande af R. St. vanmakt m. m. dylikt, sorn den siste
värde talaren omförmält, skall anses såsom, en serskild motion,
begär jag densamma på bordet. För öfrigt och enär här icke är
fråga om tullbevilln. ulan om de sammansatta Ulslcns betänk, angalo
vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin, vill jag hålla
mig till detta ärende, och får då tillkännagifva, all jag förenar mig
med Gr. af Ugglas derutinnan, att det af Utsk:n i §:n inflickade
nya mom. bör utgå. Jag yrkar detta så mycket heldre, som jag
vid genomläsning af Ekon.Utsk:s betänk. N:o G, som å föred ragn :slistan
närmast i ordningen följer, finner, att Ekon. Utsk. behandlat
en dylik fråga och kommit till samma resultat, hvilket jag anser
vara det rätta. Men jag är icke nöjd endast med uteslutandet af
det 2:a mom. uti 43 § af de sammansatta Utskms betänk., ulan
jag yrkar äfven, att den ifrågavar. § matte omredigeras och det af
