# ID: svediakorp-gov580
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 131,678
# sentences: 4,485
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 9 April.
301
förvåning erfarit min åsigt att 2 Högmässo-Gudstjenster borde förrättas
hvarje helgedags förmiddag, deraf den ene i ett mera lättfattligt
språk ån i den andra. Jag fordrar detta såsom vilkor för
möjligheten, att de lägre klasserna skola kunna förstå hvad de höra.
En och annan af denna klass bevistar nu visserligen Gudstjensten,
men så som det nu predikas, upfattar mängden i sanning
intet deraf. Arbetarens upmärksamhet tröttas och han sjelf somnar,
och just detta är anledn. dertill, alt vi se större delen af
arbelsklasen utanföre kyrkan. Vore nu tvenne högmessor, af
hvilka den ena för den lägre klassen ooh den andra för den mera
bildade, på sätt jag i min reservation antydt, så skulle derigenom
denna olägenhet undanrödjas, och om äfven fåfängan någon
gång skulle förleda arbetsklassen att besöka den sednare gudstjensten,
så straffas denna fåfänga af sjelfva predikan, (y, såsom
jag redan visat, arbetaren tröttnar vid dess afhörande och somnar.
Hvad beträffar de oskyldiga Biskopsvisitationerne, som Utsk. föreslagit,
att hållas inora hufvudstaden, så finnér jag icke omöjligt,
alt de kunna äga rum. Det bör vara så mycket lättare att åstadkomma
dem, som Stockholm, på sätt Hr von Hartmansdorff yttrat,
har 2:ne Biskopar, och jag ser icke något hinder för Pastor Primarius
att låta annan Pastor visitera sin egen kyrka och församling.
Hr von Hartmansdorff har förbigått den omständigheten att
Biskoparne hafva icke en utan flere församlingar såsom praebende,
men sådant må väl icke hindra visitationers anställande, ty det
må väl vara Biskopen obetaget, att låta närmaste Contractsprost
visitera Biskopens församlingar under det denne sednare förrättar
visilalioner inom öfrige församlingar i Stiftet, Pastor Primarius
kan således förrätta visitationerne inom hufvudstaden. Detta allt
hör lill detaljerne, dem jag önskat Utsk. helt och hållet förbigått
emedan mänga äro overkställbar. Jag har ingalunda förbisett
den vigtiga punkten, rör:de sabbalhens helgd. Jag har hemställt
just, alt R. St. ville hos K. M. anhålla om vidtagande af sådane
åtgärder, hvarigenom sabbalhens helgd bättre än nu må kunna
vårdas.
Hr Tham: Jag kan icke underlåta att besvara några af de
2:ne siste lalarnes anmärkmr. Hr Bråkenhjelm yttrade, då lian första
gången hade ordet, alt, om man på landsbygden inom lika
trång krets sammanförde ett antal menniskor, motsvarande hufvudstadens
folkmängd, skall lika stor osedlighet ibland dem upkomma
som f. n. finnes inom Stockholm. Det torde tillåtas mig,
att få fästa Hr Bråkenhjelms upmärksamhet derpå, alt folkmängden
inom hufvudstaden till följd af inflyttningar är nästan alltid
lika stor. Efterse vi, hvilka mest till hufvudstaden inflytta, så
skola vi finna att de utgöras af dräggen utaf landsbygdens befolkning,
som öfvergifver sin stadiga sysselsättning och här i hufvudstaden
genom tiggeri och brott söka förvärfva sig uppehälle.
Samme talare har äfven besvarat min fråga i afseende på förändring
af gudstjensten, och hvarvid jag ansåg aftonsången böra bibehållas.
Jag har likväl icke blifvit öfvertygad af hans bevisning,
302
Den 9 April.
och jag nekar ej, det jag önskar, att nuvar-.de förhållandet i della
afseende må fortfarande förblifva oförändradt. Den värde talaren
har vidare sagt, att hans tjenare böra bevista samma gudstjenst
som han sjelf. Jag vet i sanning icke något hinder för upfyllandet
af denna önskan, sådan gudsljensten nu förrättas, tvertom
skulle jag tro, att sådant hinder npstår genom den af samme talare
förordade förändring i antalet af gudstjenster. Man har gjort
skillnad emellan högmässo- och aftonsångs-gudsljensterne, men
icke verkligheten utan endast fördomen har åstadkommit denna
skilnad. I mitt förra yttrande hänlydde jag på denna fördom,
och min öfvertygelse är, att den skall försvinna, när i främsta
rummet lärarne undfått en högre bildning, så att bildningen blir
verklig hos alla kyrkans tjenare och uphört att vara halfbildning,
och i 2:dra rummet, när de prester, som fått sig ålagdt alt förkunna
det Hel. Ordet, försättas i tillfälle, alt egna sin tid åt den
predikan, de skola författa. Denna lid fallas dem nu, och del
oaktadt måste de likväl nedsätta sig vid bordet för dylikt författareskap.
Detta är orsaken till den nu ingripande opinionen om
vår gudstjenst.
Hr von Hartmansdorff har genomgått de olika punkterne i
Utsk:s förslag, och jag anhåller, alt få besvara den värde talarens
anmärkn., i den ordning han dem framställt. Den värde talaren
har i främsta rummet frågat, hvem som skall förrätta de i förslå
punkten föreslagna kyrkovisitationerne. Svaret härpå har Svea
Rikes ErkeBiskop sjelf lemnal, då han för ett enstaka fall föreslagit,
att kyrkovisitationer skola hållas. I kyrkolagen finnes dessutom
uttryckt, att ErkeBiskopen är äfven Stockholms Biskop, och
endast under hans frånvaro äger Pastor Primarius att fungera i
hans ställe. Om nu Paslor Primarius updrages, att förrätta dessa
visitationer, så finnes intet hinder för ErkeBiskopen att åtminstone
en gång under loppet af 5 år, hvilken tidrymd är uti kyrkolagen
föreskrifven emellan hvarje sådan visitation, må kunna
visitera Storkyrkoförsamlingen. Praxis har orsaka! uraktlåtandet
af dessa visilationer inom hufvudstaden, men iaktlogos de, skulle
mycket derigenom kunna vinnas. Hr Bråkenhjelm, hvars anmärkn.
jag här äfven uptager, har talat om predikans aflägsnande
från de lägre klassernes fattningsgåfva. Måhända uttryckte
jag mig icke nog klart, då jag förra gången yltrade mig. Min
mening var likväl, alt jag ogillade och mäste alltid ogilla dettå
missförhållande, ty all predikan skall vara lika enkel, lika lättfattlig
för den ene som den andre. Inför Gud äro vi alle barn
och de läror, genom hvilka vi komma till kunskap om honom,
böra lika enkelt och fattligt framställas för alla. Men om än så
är, alt predikan blifvit verkligen aflägsnad från fattningsgåfvan,
få vi likväl icke tillskrifva nutidens religionslärare delta fel. Vi
måste söka orsaken i en mera aflägsen period, då, om jag icke
missminner mig, en Pastor i Jacobs församling, afskaffade den
Evangeliska och införde i stället den oratoriska predikan. Jag
menar afl. Biskopen Lehnberg. Ett väktarerop hördes likväl sedermera
genom afl. Biskopen Wallin. Man må säga och länka
Den 9 April.
303
ora hans predikningar hvad man vill, men här är icke stället att
creticera dem eller öfver dem fälla omdömen. Det är en modesak,
alt de skola tadlas. Denne man åstadkom dock en återgång
till ett enkelt och klart predikosätt. Denna återgång är icke ett
minutens verk. Den fordrar lid och med flit, rätt använd, skall
det ursprungliga predikosättet förr eller sednare återkomma, så
att vi må undgå att ena stunden föreställa oss ett predikosätt och
den andra ett annat. Hvad åter beträffar att Hr Bråkenhjelms
yttrande, som Hr von Hartmansdorff uptagit, rörande aflöningen
för det lägre Presterskapet inom hufvudstaden, så får jag förklara,
att min mening aldrig varit, alt detta Presterskap skulle erhålla
sin aflöning af Statsmedel, utan för mig sväfvade förhållandet
i detta afseende inom Götheborgs församlingar, hvarest konventioner
blifvit träffade icke blott om Pastorernes löneförmåner
utan äfven om det lägre presterskapets? och jag hade trott att så
skulle äfven kunna förfaras inom Slockholm, helst delta presterskap
deltager i själavården. Hr von Hartmansdorff har vidare
sagt, alt genom träffandet af dylika konventioner skulle presterskapets
aflöning blifva mindre och afflyttningarna lill icke territorial-
församlingarna talrikare. Jag tager mig friheten fästa den
värde talarens upmärksamhet derpå, att enl. Kongl, förordn. af
år 1848 få dylika afllyttningar ej ske med mindre de aftlyttande
äro inom nämnde församlingar födde, och hafva de en gång lemnat
dessa församlingar få de icke dit återgå. Beträffande hvad Hr
von Hartmansdorff vidrört rör:de 5:le punkten och liden, som
förflyter emellan folkskolan och nattvardsnngdomens beredelse, så
förnekar jag icke, det jag tror, att ett bättre ordnande i delta
hänseende skall ganska lätt åstadkommas. Det finnes nemi. redan
borgareskolor, på hvilka den värde talaren äfven antydde, och
dessa skolors utvidgande torde icke fordra serdeles stora bidrag.
Dessutom skall enl. min åsigt undervisningen under den ifrågavar:dc
mellantiden ganska lätt kunna meddelas i hemmet, om endast
man lyckas uplifva husandakten derinom. Måltända blir det
då den bästa skolan för barnet, som lemnat folkskolan och afbidar
tiden för dess beredelse till dess första nattvardsgång. Huru
husförhören skola kunna hållas inom husen i hufvudstaden, har
Ilr von Hartmansdorff omförmält sig icke kunna förstå. I sådant
fall kan jag meddela, att inom Kungsholms församling här i hufvudstaden,
hafva busförhören alltid varit hällne i husen, och just
för ali göra dem så fullständiga som möjligt, har Utsk. föreslagit,
att rolarnc, hvarinom förhören skola hällas, böra förminskas, och
jag vet icke, hvarföre sådant icke skulle kunna ske. Jag ser icke
något som hindrar en sådan rotarnes förminskning till blott och
bart hvarje familj. Min öfvertygelse är, att högst få husmödrar
skola finnas icke beredvilliga, att öpna sina dörrar, då fråga är om
undersökning om barns oell tjenares religionskunskaper. Jag hallinder
sistl. höst erfarit, ali en förändring i tiden och sältet för
anställandet af husförhör inom Jacobs och Johannis församlingar
icke rönt det ringaste motstånd, och jag har tyckt mig finna, att
de visat tecken till ett vaknande lif, och hvad som förut varit
304
Den 9 April.
en börda för läraren, har i stället blifvit den största tillfredsställelse.
Skulle nu rotarne anses för inskränkte, om hvarje familj
inom församlingarna betraktas såsom en rote, så är ju ganska enkelt
att sammanslå 3 eller 4 familjer till en rote. Till undanrödjande
af all farhåga för förhörens förrättande inom husen kunna
förhören framflyttas till medlet eller slutet af våren, då till
förekommande af rummens förstörande genom inläppt luft dörrarne
kunna hållas öpna, enär man skall länka mera på menniskors
boningar än andliga förkofran och tillstånd. Mig återstår
nu blott att besvara den framställda frågan om gudstjensternes
fördelning. Jag har redan uttalat min önskan, att aftonsången
må bibehållas. Behofvel deraf framstår i detta ögonblick för mig
tydligare än någonsin förut, ty jag ser ett allt mera och mera öfvervägande
andligt behof genomgå liden, och således framstår äfven
behofvet, alt på söndagseftermiddagen äga ett betraklelserum,
ett gemensamhelsrum. Man må säga hvad man vill om konvenlikelplakatet,
och jag vill icke yttra mig om behofvet af dess
uphörande, något, som dessutom icke hör hit, men under 1J[ års
tid har jag öfverlagt med mig sjelf, om hvad som i det hänseendet
vore nyttigast, utan alt jag ännu kunnat besluta mig för det
ena eller andra. Måhända skulle, i den händelse ett uphäfvande
äger rum, följden blifva den, att staten och kyrkan söndrades.
Vår tid har lillegnat sig en falsk bildning. Ilär upsla bildningscirclar,
nya arbetareföreningar, och hvarföre? Jo! af tidens behof
säger man, och jag tror det. Men deras urartande från ett religiöst
och chrislligt till ett irrelegiöst lif, måste härledas derifrån,
att dessa arbetareföreningar, dessa bildningscirklar allt för ringa
hållas inom religionens grunder. Slutligen har Hr Bråkenhjelm yttrat
sig om nödvändigheten af den borgerliga lagens medverkan lill
kyrkotuktens hållande i helgd, och jag gillar till alla delar denne
hans åsigt samt har, första gången jag yttrade mig, äfven gifvit
mina tankar i delta fall mera fullständigt tillkänna. Om nu R.
St. öfverenskomma om en underd. skrifvelse till K. M. i öfverensstämmelse
med Utsk:s förslag, är jag öfvertygad, att den uplysta
Regeringen skall inse vigten af delta ämne, och derföre finner
jag hvarken en återremiss eller förkortning af Utsk:s förslag
behöflige, utan förnyar min anhållan om propos. på bifall.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Såsom icke varande Stockholmsbo
är jag icke heller i tillfälle att bedöma, huruvida en förbättrad
själavård i hufvudstaden kan vara af behofvet påkallad.
Då emedlertid såväl Utsk. som flere ledamöter af detta Stånd med mer
eller mindre bjerta färgor framhållit nödvändigheten i detta afseende,
vill jag gerna tro, att genomgripande åtgärder erfordras för
att bringa hufvudstaden till ett någorlunda drägligt tillstånd, och
att följaktligen en underd. skrifvelse från R. St. bör till K. M.
afgå. När vi här hört så många olika tankar om de serskildte
punkterne i Utsk:s förslag, i thy att en del talare yrkat bifall till
hela förslaget, en annan del endast lill vissa punkter, och ännu
en
Den 9 April.
305
en annan del ansett nödigt, att K. M:s nåd. npmärksamhet bör
fästas på ännu tlere förhållanden än i förslaget omförroälas, så
förenar jag mig med Hr von Hartmansdorff oell vågar tillstyrka
R. o. Ad. att fatta det beslut, alt eo skrifvelse i ämnet bör till
K. M. afgå, men att denna skrifvelse affattas helt kort, såsom Hr
von Hartmansdorff föreslagit, så att de serskildta punkterne icke
intagas uti skrifvelsen. Jag tror icke, att man bör sträcka anspråken
för långt, enär jag trott mig finna att Utsk. till betydlig
del förbigått del liufvudsakligaste, och K. M. i allt fall lärer taga
i öfvervägande, hvad som i ämnet bör åtgöras. Dessutom anhåiler
jag alt få fästa upmärksamheten derpå, alt ordningen, i hvilken
desse olika punkter i Utsk:s förslag förekomma, är serdeles illa vald;
ty då man börjar med ordandet om förbättrad själavård, är det mig
oförklarligt huru man straxt derefter kunnat intaga frågan om förbättrad
aflöning åt preslerskapet, något, som väl bör komma efter
barnaundervisningen, enär denna aflöning är enl. min åsigt serdeles
underordnad de öfriga frågorna o. s. v. När nu dessutom,
i fråga om bifall till Utsk:s förslag, så olika meningar upkommit,
synes mig alla dessa punkter böra ur skrifvelsen uteslutas. Det
kan icke fela, ali förhållandet blir utredt i alla fall och vida
bättre ån R. St. kunna framställa detsamma. I 3:dje punkten af
Ulsk:s förslag förekommer härförulan en otydlighet. I denna punkt
säges, att det lägre presterskapel bör erhålla skäligt arfvode. Hvad
menas härmed? Ar meningen, att delta arfvode skall utgå af
Stats-anslag eller skall det lägre presterskapets aflöning inbegripas
i de bestämmelser, som skola utgöra föremål för konventioner,
hvarom 2:dra punkten handlar. Efter ordalydelsen är man
frestad att tro, det Ekon,Utsk:s mening varit, alt aflönirigen till
det lägre preslerskapet skall utgå af statsmedel, hvilket skulle
åstadkomma allt för mycken olikhet med sättet för utgåendet af
denna aflöning inom öfriga församlingar i riket. Uti 8 punkten
föreslås, ”att gudstjensttiderne förändras lill närmare likstämmighet
med nuvande lefnadssätt.” Hvad menas härmed? Enl. nuvande
lefnadssätt är man vaken, dä gudstjensten klockan 9 på
morgonen börjas, och intager middagen icke förr än gudstjensten
är slutad. Att aftonsången hålles klockan 4 e. m. anser jag rigligt
och öfverensstämmande med nuvande lefnadssätt. De, sorn
bevista denna gudstjenst, hafva slutat sin middag, och icke börjat
sitt afloonöje. Hr Bråkenhjelm har yrkat förändring i gudstjensten
sålunda, alt 2 högmässor förrättas på samma dag. Häruti
kan jag ingalunda instämma, ty att serskilja den christna församlingen
i 2:ne delar kan icke vara nyttigt eller öfverensstämmande
med christendomens idé. Om omständigheterna eller predikanterne
eller andra förhållanden föranleda derhän, att en klass bevistar
icke samma gudstjenst, som en annan klass, är detta ett
tillfälligt och snart öfvergående förhållande, som dessutom år olika
pä olika tider. Jag vill icke påstå, att min åsigt är den rigtigaste,
men jag hemställer likväl, om det icke vore lämpligt, att,
som jag redan nämnt, R. o. Ad. beslutar en skrifvelse till K, M.
af det innehåll Hr von Hartmansdorff föreslagit.
5 H. 20
306
Den 9 April.
Hr Bråkenhjelm: Då jag begagnade ordet oskyldigt i fråga
om Biskopsvisitationer, förmodade jag, att man skulle så förstå
detsamma, att Utsk:s förslag i denna del vore oskyldigt likasom
de öfrige punkterne, utom i det enda fall, Hr Tham vidrört,
men vid hvilket han icke serdeles mycket fästade sig nemi. att
Utsk. förbigått den vigtigaste omständigheten eller sabbathens hållande
i helgd. Detta vare nog, för att bevisa, det alla dessa
punkter böra hafva med den und. skrifvelsen intet att beställa
och äro i högsta målto olämplige. Jag förenar mig derföre med
Frih. Palmstjerna och Hr von Hartmansdorff derutinnan, att den
föreslagna skrifvelsen bör slutas med orden ”kunna finnas erforderlige.
” Ånyo har man anfallit mig med tillvitelsen alt vilja
söndra den christliga församlingen i 2:ne delar. H:rr:ne torde likväl
ihågkomma, ali denna skillnad redan de facto förefinnes, och
att man vill blunda härföre, är just hvad jag motsätter mig. Bästa
beviset för tillvaron af denna församlingens söndring ligger
deruti, att den ene klassen af hufvudstadens befolkning saknas
vid gudstjensten, och alt den andra finnes der. Separationen är
redan gjord, och om den får fortgå, lemnäs en folkmassa af 50
a 60,000 menniskor utan all själavård. Så' förhåller det sig, och
är del dä icke bättre, att hålla till godo med ett yttre sken, än
att lemna denna folkmassa i kommunismens händer. Jag vill icke
påstå, att del är omöjligt för ett ideal af prest för en profet,
att samla alla dessa menniskor omkring sig och genom sin predikan
väcka deras andakt; men under vanliga förhållanden är och
förblifver detta omöjligt; och i alla fall måste lagstiftaren rätta sig
efter factiska förhållanden och icke efter tomma idealer.
Frih. Cederström, Rud.: Ehuru högeligen berömvärd den
afsigt är, som omisskännligen föresväfvat motionären och Utsk.,
att till en högre grad stegra den religiösa känslan hos hufvudstadens
befolkning och till en allt kraftigare inverkan lifva Statskyrkans
bemödanden härutinnan, tror jag likväl icke man kan
hoppas, med antagande af Utsk:s förslag i hufvudsakligt hänseende
vinna ändamålet. Utsk. har enl. min åsigt icke i någon väsendtlig
mån fullföljt denna beprisliga afsigt, ty läser man de
vackra raisonnementerne, som finnas i reciten af detta betänk, och
derefter de 8 särskilda punkterne i det slutliga tillstyrkandet, kommer
man ovilkorligen, att tänka på den gamla bekanta frasen:
”parturiunt montes”. Herrarne känna fortsättningen. •— Såsom
svar på Hr Thams anförande, har Hr Silfverstolpe lågt mycken
vigt just på hvad Utsk. yttrat sidan 3, till bevis derpå att Utsk.
icke förbisett de stora och vigliga betraktelsesynpunkter, hvarur
frågan bör behandlas; till följd hvaraf sistberorde värde ledamot
synes förmena, att eli bifall lill Uisk:s beläuk. skulle medföra det
antagande att R. St. jemväl ådagalade sig härom hysa förbemälde
mera omfattande åsigter. Men enär här är fråga om en und.
skrifvelse, så, då jag måste åberopa den praxis, som, såvidt jag
har mig bekant, varit vid föreg:de riksdagar följd, och äfven vid
denna efter förmåga af Exp.Utsk. följes, må det tillåtas mig att
Den 9 April.
307
erinra, det Exp.Ulsk. vid uprättandet af förslag till und. skiifvelser,
förfar sålunda, att de hvarjehanda motiver, hvilka väl af
det, frågan förut handläggande, R. Sirs Utsk. blifvit åberopade,
men icke leda till något resultat, med tystnad varda förbigångne.
Detta sker lill undvikande af den alltför stora vidlyftighet, som
blefve en följd af ett annorlunda anordnadt förfarande. Enligt
besagde praxis, derest densamma jemväl i förevarande fråga bör,
såsom jag förmodar, varda iakttagen, kommer således allt hvad
Utsk. yttrat å sidan 3 i betänk., icke att i den und. skrifvelsen
intagas.
Hr von Harlmansdorffs förslag, alt den und. skrifvelsen inskränkes
till l:a mom. af Utsk:s vördsamma hemställan, synes mig,
derest icke återremiss anses hällre, vara så mycket mera lämpligt,
som jag icke kan medgifva, att så obetydliga reglementariska stadganden,
som innefattas i de 8 serskilda punkterna, böra ”företrädesvis”
— märkom väl detta ord: företrädesvis, — blifva föremål
för K. M:s pröfning i sammanhang med de åtgärder, som
i öfrigt kunna anses nödige att vidtaga. Dessa 8 punkter tillfredsställa
mig dessutom redan i sig sjelfve icke, ty en del af
dem innehåller en hel mängd för ämnet lemligen främmande saker.
Jag vill t. ex. nu fästa mig vid 3:dje punkten, hvaruti föreslås,
alt de extra ordinarie preslerne inom hufvudstaden skola
erhålla skäligt arfvode. Hr Tham har förklarat, att han för sin
del önskade, att detta arfvode icke skulle utgå annorledes, än efter
träffade öfverenskommelse!' med församlingarne; men efter ordalydelsen
i betänk, år man frestad tro Utskrs mening hafva varit
den, alt arfvode! antingen skulle bestämmas genom dylika öfverenskommelse!',
men detta har Utsk. icke uttryckligen föreslagit,
eller också måhända utgå af Statsanslag; och olämpligheten
af det sednare alternativet har Frih. Palmstjerna redan visat. Går
jag lill sisla punkten, enl. hvilken gudstjenst-tiderna böra, såsom
det heter, förändras till närmare likstämmighet med nuvar:de lefnadssätt,
så nödgas jag fråga, hvad dermed månde förslås? — Hr
Bråkenhjelm har i sin reservation sökt gifva mera bestämdhet åt
detta uttryck, enär han föreslagit, att i st. f. de 3:ne nu bruklige
gudsljenster, 2:ne högrnässogudstjensler hvarje söndag skola hållas,
den ene klockan 9 f. m. och den andra klockan 12 eller 1 på
dagen. Nyttan häraf är för mig så myckel mindre klar, som
jag, under besök, för några år sedan, i åtsk. Tyska stater, förvärfvat
den erfarenheten, att 2:ne sådana gudsljenster finnas, om
ej i alla, dock i vissa kyrkor uti några af de större städerne såsom
Hamburg, Dresden o. s. v., men dervid tillika erfarit förhållandet
vara sådant, ali då den ene gudstjensten i bästa fallet bevistas
af så många som möjligt, hålles den andra snart sagdt för
lomma väggarne. Enahanda förhållande torde väl äfven här komma
att äga rum, derest man vidtager dylikt ordnande af gudstjensterne.
Den gudstjenst-timma som är beqvämligast, eller den
som har att påräkna den bästa predikanten, torde af alla, både
höga och låga, erhålla företrädet. Jag ser således icke, hvad man
med detta Hr Bråkenhjelms förslag skulle vinna.
20 *
308
Den 9 April.
Hvad åter beträffar den af samme reservant uttryckta meningen:
”Alt uti helst den tidigaste af dessa högmässor presterskapet
må åläggas något mera enfaldeligen predika ordet, såsom
vederbörandes befallning nu verkslälles i landsbygdens kyrkor”,
så förutsätter det, att, uti den sednare af dessa högmässor, ordet
må predikas mindre enfaldeligen. Men härvid upstode således en
betänklig omständighet, den nemi., att om man, såsom man bör,
tager detta uttryck i sin vackra, bibliska bemärkelse, så komme
den för de mera bildade åhörarne hällne predikan, att blifva oratoriskt
prydlig, men måhända föga anderik, enkel och hjertlig.
Om likväl, enligt hvad den värde reservanten antager, de högre
samhällsklassernes bildning är något ytlig, samt för det mesta
närd af poesi och romanläsning, då synes det mig vara så mycket
mera nödvändigt att, äfven för dessa klasser, i Guds hus det
heliga ordet må rent och klart, af en falsk vältalighets skimmer i
möjligaste måtto obemängdt predikas. I sitt nit för de lägre
klassernes andeliga fördelar, har reservanten förgätit, alt i andeliga
ting jemväl de högre hafva enahanda religiösa behof: dem
endast sanningens ord i sin enfald och höghet kan tillfredsställa.
Hr Bråkenhjelm har slutligen tillstyrkt: ”att kyrkotukten och
sabbalhens helgd med mera stränghet må i hufvudstaden vidmakthållas.
” Denna åsigt delar äfven jag, och anser särdeles önskligt,
alt dessa goda ändamål, genom allvarligt bemödande och
redlig samverkan, småningom må kunna vinnas, men jag tror likväl
det vara nödigt att härvid akta sig gä alltför bröstgänges tillväga.
Englands laglydiga folk har i sekler, dock icke så mycket till följd
af lagarnes stränghet, utan fastmera af egen böjelse, iakttagit den
strängaste kyrkotukt; och delta folk har, såsom vi veta, deraf funnit
sig väl. I Frankrike deremot försökte man under restaurationen
alt införa en strängare kyrkotukt, men försöket smndade
emot nationens lättsinne och obenägenhet att underkasta sig något
tvång i detta hänseende. Man har kallat oss Svenskar: Nordens
Fransoser. Om häri ligger någon sanning, så torde man å
andra sidan äfven med skäl böra medgifva, alt vi med Engelsmännen
ej heller sakna drag af likhet. Våra kyrkliga, likasom
andra förhållanden, böra emedlertid icke grundas på förutsättningen
af fullkomligare öfverensstämmelse, med hvarken den ena el-'
ler den andra af dessa nationer. — Lyckligtvis äga vi f. u. en
hufvudstadsstyrelse, som verkar allt hvad den kan, för att stäfja
begäret, alt i trots af sabbathshelgden använda söndagen till offentligen
anordnade lustbarheter. Men att nu med ens aflysa alla,
hittills hos oss tillåtna söndagsnöjen, fruktar jag icke skulle verka
förmånligt på allmänhetens tänkesätt eller vända dess håg mägtigare
till flitiga andaktsöfningar. Om likväl någonting i dessa
hänseenden låter sig med utsigt till god framgång påbjudas, lärer
vid den undersökning, hvarom här är en underd. anhållan föreslagen,
vederbörande icke underlåta att dervid fästa behörig nitälskan,
samt egna deråt en sorgfällig pröfning. I sådan form må
med skäl berörde vigtiga omständighet tagas i betraktande; såsom
varande af vida större betydenhet än de 8 punkter, pä hvilka
Den 9 April.
309
CJtsk. velat ”företrädesvis” rigta den föreslagna undersökningens
upmärksamhet.
De anmärkmr, hvartill Utsk:s betänk, gifvit anledning, torde
för ögonblicket vara tillräckliga att, lill beredande af tjenliga rättelser,
föranleda en återreraiss, hvarom jag vördsamt anhåller, under
tillönskan, alt Utsk., vid dess förnyade behandlig af frågan,
ville egna henne en fullständigare och grundligare pröfning, hvarigenom,
vid ärendets återkomst, det torde blifva oss en tillfredsställelse,
att bifalla åtskilligt, hvilket, nu i anseende lill bristande
utredning, och mindre tjenlig upställning af detaljerne, m. m.,
det icke synes rådligt alt genast antaga.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fred.: Det är icke första gången
under denna riksdag jag, såsom ledamot af Ekon.Utsk. erfarit,
att, då Utsk. mest vinlagt sig om grundlig behandling af ett
ämne, det får röna minsta tillfredsställelsen, och sä är äfven förhållandet
med denna fråga. Då ämnet förekom inora Utsk. till
behandling, öfverlemnades frågan i det hufvudsakligaste till afgörande
af PresleSt:s ledamöter inom Utsk. Öfrige ledamöter af
Utsk. ansågo, att i en så vigtig och PresteSt. närmast rör:de fråga,
man borde inhemta presterskapets inom Stockholm tankar,
huru tillståndet inom hufvudstaden vore, och om de åtgärder, som
i anledn. deraf kunde finnas vara af nöden. För sådant ändamål
höllos mänga och långa rådplägningar med Stockholms presterskap
och prestsällskap, och efter en längre tids förlopp framställdes
det förslag i hufvudsaken, Utsk. nu afgifvit. Jag vågar
tro, alt resultatet af alla dessa forskningar äro fullt ut lika goda,
som den upmärksamhet en del talare lemnat detta ämne. Denna
min tro styrkes än mera deraf, alt den ene talaren finnér förslaget
för mycket detaljerad!, andra åter, att dessa detaljer äro för
litet utvecklade, och ännu andra, att Utsk. alldeles icke bort ingå
i några detaljer, utan endast föreslå en skrifvelse sådan Utsk. tillstyrkt
i första mom. Alla dessa talare besvarar jag dermed, alt
orsaken hvarföre Utsk. föreslagit: ”att R. St. måtte ingå till K.
M. med underd. anhållan, alt K. M. täcktes anbefalla undersökningar
och åtgärder, som för en förbättrad själavård i hufvudstaden
kunde finnas erforderliga, samt alt K. M. dervid täcktes taga
i nådigt öfvervägande, om icke för detta ändamål företrädesvis
bör afses” etc. har varit, att hvad i de upräknade punklerne blifvit
yttrat redan finnes i Lag stadgadt men i en lag, som icke efterlefves.
Detta har varit Utsk:s mening och är äfven min enskildta
öfvertygelse. På grund af min kännedom om delta ämne
vågar jag försäkra, alt alla de af Utsk. föreslagne åtgärder varit
obehöflige, och att tillståndet inom hufvudstaden varit hell annorlunda,
om de gällande föreskrifterne blifvit iaktlagne, och på
underlåtenheten härutinnan har Utsk. velat fästa upmärksamheten.
Ibland andra förebråelser Utsk. fått emottaga, är äfven, att
det förbigått frågan om sabalhens hållande i helgd. Jag tror
likväl, att med afseende på den religiösa ståndpunkt, hufvudstaden
kan anses hafva intagit, klokast är, att icke göra sig allt för
310
Den 9 April.
stora förhoppningar om och anspråk på personers iakttagande af
sina skyldigheter, och en värd talare synes mig hafva rätt derutinnan,
att man i fråga om sabbatheus hållande i helgd icke bör
inlåta sig i allt för mycket reglementerande. Mången iakttager
denna sin skyldighet, men de fleste anse sig berättigade, att använda
sabbatben såsom dem bäst synes. Under sådana förhållanden,
och då begreppet om sabbathens helgd och brande är något
i sig sjelft så individuell, och måste innefattas under hvars och
ens föreställning om sina pligter, liar Utsk. trott, alt, om allt,
hvad Utsk. föreslagit, kommer att iakttagas, alla individer i tidernas
längd icke underlåta att hålla sabbathen i helgd. Vidare har
man förebrått Utsk. dess underlåtenhet, att angifva sättet, hvarpå
de e. o. prestmännen skulle kunna erhålla skälig aflöning, så alt
deras verksamhet må uteslutande dragas åt själavården. Härtill
får jag lemna det svar, ali, sedan utrönt blifvit, att i allmänhet
presternes antal inora hufvudsladen ingalunda kan anses otillräckligt,
såvida de e. o. prestmännen kunde uteslutande egna sig ät
sitt egentliga kall, Utsk. ansåg, att, om på sätt här blifvit föreslaget,
konventioner komma att äga rum, man borde taga i betraktande,
att Pastorernas löner skulle så bestämmas, att de kunde
förse sina biträden med någon aflöning. En annan talare har
frågat, hvad meningen månde vara med det i 8:de punkten förekommande
uttrycket: ”nuvar:de lefnadssätt”, och en annan talare
yttrade, att man vanligen år vaken vid gudstjenstens början
klockan 9 eller 10. Ja! det medgifves gerna, men skulle gudstjensten
icke börjas förr än alla hunnit vakna, blefve väntan på
kyrkogång allt för lång, ty de finnas här i hufvudsladen, hvilka
sofva lill klockan 12 på dagen och ännu längre. Min erfarenhet
har äfven öfvertygat mig, att de kyrkor inom hufvudstaden, hvarest
gudsljenslen börjas klockan 11, äro mera talrikt besökta än
de, der gudsljenslen börjas klockan 10, såvida nemi. predikanlerne
äro lika omtyckte af allmänheten. På grund af alla dessa
skäl, och då jag icke har anledn. att hoppas, att frågan äfven
med biträde af den siste värde talaren skall, i händelse hans begäran
om återremiss bifalles, blifva, på sätt han yttrat, mera
grundligt behandlad, samt jag till och med vågar betvifla, att, om
än Ekon.Utsk. skulle vederfaras en sådan ära, någon mera grundlig
behandling af ärendet, än den Utsk. derå redan lemnat, icke
kommer alt äga rum, anhåller jag om bifall till betänk, i dess
nuvar:de skick.
o
Åtskilliga ledamöter ropade på propos.
Hr Printzensköld, Carl: Jag delar med Frih. Palmstjerna
och Hr von Hartmansdorff öfvertygelsen, att Ekon.Utsk. gått
för långt i sitt förslag, enär deri upräknas åtskilliga omständigheter,
som af K. M. skola tagas i betraktande efter den undersökning
i ämnet, hvilken K. M. nådigst lärer låta anbefalla. Jag finner
äfven dessa omständigheter så mycket mindre hehöflige, som man
icke rimligen kan befara, att Regeringen i sina händer skall underlåta
att på del grundligaste gå tillväga, för att bringa undersök
-
Den 9 April.
311
ningen derhän, att ändamålet må kunna vinnas. Att påpeka för
Regeringen, hvad lion bör göra, synes mig å ena sidan mindre
lämpligt af R. St., och på den andra under Regeringens värdighet,
att på deri ståndpunkt, lion sig befinner, få dylika påpekningar
emottaga, serdeles som en del utaf de af Utsk. föreslagna
föreskrifter redan åro, såsom Gr. Liljencrantz yttrat, meddelade,
ehuru de icke blifvit efterlefde, och andra åter finnas, som redan
förut utgjort föremål för R. St:s underd. framställning. Till denna
senare kathegorien hör andra punkten, hvarest föreslås, att
konventioner skola upgöras med församlingarna om det ordinarie
presterskapets löneförmåner, ty R. St. afläto vid sistl. riksdag till
K. M. en underd. skrifvelse, innefattande anhållan, alt K. M.
ville på grunder, som af R. St. angåfvos, tillvägabringa en bestämd
aflöning för preslerskapet såväl i hufvudstaden, som i rikets
öfrige städer, ehuru jag ej vet hvad påföljd samma underd. skrifvelse
medfört. Således vidhåller jag den åsiglen, alt R. St. handla
klokast, om de ur den underd. skrifvelse utesluta de detaljerade
punkterne och låta skrifvelsen endast innefatta första mom. af
Utskis förslag eller lill och med orden ”kunde finnas erforderliga”,
samt öfverlemna åt K. M. omsorgen att sedermera detaljvis
behandla ärendet efter föregången undersökning. Att, på sätt
Hr Bråkenhjelm föreslaget, införa 2:ne gudstjenster på söndagsförmiddagen
derföre, alt en separation skulle hafva upkommit
emellan den bildade klassen och arbetsklassen, anser jag vådligt,
ty om den separation, hvarom- Hr Bråkenhjelm talat, men jag
saknar all kännedom, ej finnes till i verkligheten, så skulle den
just derigenom framkallas, enär man då fordrade af presterskapet,
att det borde ena gången predika på ett sätt och den andra på
ett annat. Sådant strider ju emot religiosbegreppet, ty alla äro
vi lika inför det Högsta väsendet. I kyrkan är derföre jemnlikheten
på sin plats, der böra alla med lika tillförsigt nedböja sig
inför den Allsmägtige, och man bör noga akta sig för hvarje försök,
att genom olika predikningar församla de olika klasserne på
olika tider osh sålunda åstadkomma en separation, som nu, efter
min öfvertygelse förefinnes, mera i inbildningen än i verkligheten.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I motsats till den
siste värde talaren måste jag anhålla om bifall till Ekon.Utsk:s
betänk. Med mycken upmärksamhet har jag afhört Hr von Hartmansdorffs
anförande och just de skäl han deri utvecklat, utgöra
grunden för samma min anhållan. De omständigheter, hvilka
tala för en återremiss, utvecklades enl. mitt omdöme, så fullständigt
af Hr von Hartmansdorff, att jag nästan skulle vilja säga,
att den konklusion, hvartill han kom, icke stod rätt väl tilsammans
med premisserne. En annan talare har anmärkt, att något
stötande för hans känsla skulle ligga deruti, att i betänk, förekommer
framställning om upgörandet af konventioner om det
ordinarie presterskapets inom hufvudstaden aflöning. Denna åsigt
kan jag icke dela. Mig synes påtagligt, på sätt Hr von Hartmans
-
312
Den 0 April.
dorff äfven anmärkt, att, om preslerskapet skall kunna verka sjelfständigt
och fritt, bör det äfven vara försatt i den ställning, att
det icke behöfver att, om jag så må uttrycka mig, tacka någons
gunst för sitt uppehälle. Då presterskapets aflöning nu är hett
och hållet beroende af den välvilja, det utaf serskilde ledamöter
inom församlingarna kan åtnjuta, är det icke otänkbart, att presterskapets
fria verksamhet kan derigenom i någon mån inskränkas.
Jag tror således, att det är mycket rigtigt, att R. St. fästa
upmärksamheten på ett sådant förhållande och söka att undanrödja
detsamma. Genom konventioner om bestämd aflöning undanrödjas
de olägenheter jag bär antydt. Hr von Hartmansdorff
har äfven talat om de olägenheter, som tipkomma deraf alt barnaundervisningen
under den tid, som förflyter emellan barnens
utgång ur folkskolan och beredelsen till deras första nattvardsgång
icke blifvit gjord till en offentlig angelägenhet. Dä olägenheterna
häraf blifvit af honom så tydligt ådagalagda, synes det mig
äfven vara skäl, att uti den föreslagna skrifvelsen bibehålla en
framställning om afhjelpandet af dessa olägenheter. Samme talare
har äfven yttrat, huruledes de af honom såsom nyitige ansedde
flyttningsförhören med tjenstehjon skola kunna åstadkommas. När
en sådan utredning blifvit gjord, är det väl icke skäl, att borttaga
en framställning, hvarigenom äfven den saken må blifva föremål
för K. M:s upmärksamhet. Den värde talaren har vidare
sagt, alt R. Sl:s underd. skrifvelse icke borde innefatta så detaljerade
framställningar, som Ekon.Utsk. föreslagit, emedan Regeringen
thy förutan kände hvad som tillhörde dess befogenhet.
Ändå mera öfverflödig synes mig den generösa framställning,
som den värde talaren förordat, ty det måtte väl icke vara främmande
för regeringen, att i allmänhet tillse, att de åtgärder, som
för en förbättrad själavård i hufvudstaden kunna finnas erforderliga,
blifva vidtagne. Sådant synes mig uppenbart. Att Regeringen
icke skulle hafva sådant i minnet, kan åter icke annat än
för gifvet antagas. Man hvarken får eller kan förutsätta, att Regeringen
icke med oaflåtlig upmärksamhet följer frågan, och då
kan det vara skäl att antyda, hvad R. St. anse i främsta rummet
leda till det afsedda ändamålet.
Frih. Palmstjerna: Jag har begärt ordet endast för att
freda mina ord från misstydning. Jag bar nemi. icke sagt, alt
hvad Utsk. i andra punkten föreslagit i fråga om konventioner i
och för bestämmandet af ordinarie presterskapets inom hufvudstaden
aflöning är olämpligt, utan endast att det förefaller mig motbjudande,
att frågan om bestämmandet af denna aflöning i ordningen
förekommer framför barnaundervisningen, husförhörs- och
gudstjenslens hållande.
Hr von Hartmansdorff: Då åtskilliga ledamöter instämt
i det af mig framställda förslag, men andra ledamöter delat sig i
2:ne meningar, så att en del yrkat bifall lill betänk., och blott
en ledamot, Frih. Cederström, ålerremiss deraf, så hemställer jag
till Frih:n, som i öfrigt synes hylla de meningar, Hr Bråken
-
Den 9 April.
313
hjelm, Frih. Palmstjerna och jag uttalat, om han icke skulle vilja
afstå från sitt yrkande. Skulle betänk, återremitteras, är troligt,
att, såsom Gr. Liljencrantz yttrat, det oförändradt återkommer lill
StåDdet. Om R. o. Ad. godkänner mitt förslag, som af andra
ledamöter blifvit understödt, så varder följden, i händelse ett likartad!
beslut fattas af något bland de öfrige Stånden, att Utsk:s
skäl, hvilka genom dessa beslut förfallit, böra från den underd.
skrifvelsen uteslutas. Som Frih. Cederström är ordf. i det Utsk.,
hvilket fått sig anförtrodt, att upsätta R. Sirs skrifvelser, och Hr
Printzensköld, som äfven talat för min mening, jemväl är ledamot
af samma Utsk., så kunna de inom detsamma tillse, alt flen
af Utsk. begagnade motivering, såsom icke svarande emot slutsatsen
i den underd. skrifvelsen, icke deruti intages. Derföre uprepar
jag min hemställan till Frih. Cederström, att låta sitt yrkande
förfalla, hvarigenom propos. af Hr Frih. o. Landtm, kan
framställas å ena sidan på rent bifall till betänk., och på den
andra å bifall till endast det allmänna af Utskrs förslag eller till
och med orden : ”'finnas erforderliga.”
Frih. Cederström: Med ani. af den till mig gjorda hemställan
och på grund af deri anförda skäl, afstår jag från min begäran
om återreraiss, och förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Hr Printzensköld: Till svar på Hr Gr. Mörners erinran,
ali R. St:s underd. skrifvelse, om den inskränkes till endast inledningen
af Utsk:s tillstyrkande, icke skulle innebära något annat
än en upmaning till Regeringen att göra, hvad man i alla fall
kan antaga, att hon låter sig vara angeläget att verkställa, får jag
fästa Grms upmärksamhet derpå, att R. St. i den underd. skrifvelsen
skola begära undersökning, och jemväl åtgärder för att tillvägabringa
en förbättrad själavård i hufvudstaden. . Att Regeringen
f. n. följer själavården i riket med all möjlig upmärksamhet,
belvidar jag ingalunda, men Gr:n måste väl medgifva, att om R.
St. begära undersökning för vinnande af det ändamål, hvarom här
är fråga, detta måtte vara något belt annat, än att vilja bibehålla
saken på dess närvande ståndpunkt.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstälde, att sedan Frih. Cederström
afstått från sin begäran om återremiss, endast 2:ne propos:r
voro yrkade nemi. dels till bifall å Utsk:s utlåt, och dels till antagande
af Hr von Hartmansdorffs, af flere ledamöter understödde
förslag, att endast första delen af Utsk:s hemställan, som slutades
med orden: ”kunna finnas erforderliga” måtte bifallas, hvarjemte
H. Ex. först hemstälrle, om R. o. Ad. bifölle Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s ifrågavar. utlåt. n:o 70.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej.
Då sedermera Fl. Ex. hemstälde, om R. o. Ad. behagade,
på sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, bifalla endast den del af
ifrågavar. utlåt., hvaruti hemställes, att R. St:r måtte ingå till K.
M. med underd. anhållan, all K. M. läcktes anbefalla de under
-
314
Den 9 April.
sökningar oell åtgärder, som för en förbättrad själavård i bnfvudstaden
”kunna finnas erforderliga” ropades ja och nej, hvarpå
H. Ex. förklarade, det han trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
Gr. Liljencrantz, begärde votering.
Uplästes lill justering och godkändes följande förslag lill voterrs-propos.
:
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s utlåt. n:o 70,
i anledn: af väckt motion ora åtgärder för eu förbättrad själavård
i hufvudstaden, voterar
Ja j
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. endast den del af berörde utlåt.,
hvaruti hemställes, ”att R. St:r måtte ingå till K. M. med underd.
anhållan, att K. M. täcktes anbefalla de undersökningar och
åtgärder, som för en förbättrad själavård i hufvudstaden knnna
finnas erforderliga.”
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer
Ja — 31.
Nej — 29.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s d. 5 dennes på bordet lagda mern. n:o 71, i anledn. af
återremiss af utlåt. n:o 56.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Taube, Henning
Edvard, m. fl. ledamöter, ånyo på bordet Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk:s d. 5 dennes första gången bordlagda betänk. n:o 72, i anledn.
af väckt förslag om inrättande af Läns-nämnder.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Hindrad af tjenstegöromål,
att, som sig bör, upfylla det förtroende, jag af R. o. Ad.
undfått att vara ledamot af Ekon.Utsk., nödgas jag afsäga mig
detta förtroende och utbeder mig, att vid min riksdagsmannarätt
varda bibehållen.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall.
Uplästes ett af Gr. Wrangel, Fredr. Ulrik, inlemnadt
sålydande mern.
På grund af trägna göromål i tjensten, får jag vördsammeligen
afsäga mig den plats uti Höglofl. Ridd.Utsk., som jag hittills
Den 9 April.
315
innehaft, under anhållan alt vid min riksdagsmannarätt blifva
bibehållen.
R. o. Ad. biföll äfven denna anhållan.
Då sedermera H. Ex. Hr Frih. o. Landlm. lillkännagaf, att
Frih. Leijonhufvud, Axel Hjalmar, som varit ledamot af
Ridd.Utsk., funnit sig föranlåten alt i anseende till iråkad svår
sjukdom afsäga sig denna befattning, men anhållit att blifva bibehållen
vid sin riksdagsmannarätt, biföll R. o. Ad. jemväl denna
anhållan, hvarefter H. Ex. anmodade Hrr Elektorer, alt i följd
af dessa afsägelser, utse en ledamot i Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk.,
samt 2:ne ledamöter i Ridd.Utsk.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
utlåt. mern. och belänk:n, nemi. från
StatsUtskottet.
N:o 80, i anleda, af erhållen återremiss å utlåt. n:o 60, ang.
uphörande af ljuspenningar för embets- och tjenstemän, samt
extraordinarier.
N:o 81, i ani. af K. M:s nåd. propos. i fråga om uphörande
af s. k. vacans- och förslags-liggelids- samt begrafningshjelps
besparingar, samt om årliga anslag till vederbörande pensionskassor,
såsom ersättning för de inkomster, dessa kassor af nämnda
besparingar åtnjuta.
N:o 98, i ani. af väckta frågor om uphörande af det serskilda
skattebidraget till gällande af 1848 års krigsrustningskostnader.
N:o 99, ang. återbetalningen af ett för sänkning af sjön Ökvattnet
inom Westerbottens län, f. Expeditionsfogden C. J. Moritz
beviljadt lån.
N:o 100, i ani. af K. M:s nåd. remiss å förre Arrendatorn
af indragna Trumpetareboställe! Berga, Inspektoren Joli. Wedlings
underd. ansökning om eftergift af ådömd arrendeskillnads
ersättning.
N:o 103, i ani. af K. M:s nåd. propos. ang. uplåtande emot
vederlag åt Götheborgs stad af kronan tillhörig, derinvid belägen
mark.
N:o 104, i ani. af väckta frågor om riksgäldssedlars inlösande,
oaktadt den derföre fastställda praeseriptionstid tilländagått.
N:o 105, ang. lyftningen af hela återstående beloppet utaf
de vid sednaste riksdag beviljade tillfälliga Statsanslag till försvarsverkets
förbättrande.
N:o 106, ang. anmäld otillräcklighet af de för expenser vid
Justitie-Ombudsm. expedition hittills anslagna belopp.
N:o 107, ang. ytterligare anslag för det inom R. Sl:s hus inrättade
riksdagsarchiv.
316
Den 9 April.
N:o 108, i ani. af väckt motion om Kgl. Bibliothekets förflyttning
till det af Riksg:s-kont. begagnade hus.
Lagutskottet:
N:o 15, i ani. af återremiss af Ulsk:s betänk. n:o 11, ang.
stiftande af en lag om flyttning i och ur hus på landet.
N:o 16, i ani. af väckt motion ora förlängd tid för måls
fullföljande från underrätt i stora Kopparbergs lån.
N:o 17, i ani. af väckt motion ang. meddelande af serskilda
föreskrifter för behandlingen af besvärsmål, som från Gottland
fullföljas i Hofrätt.
N:o 18, i ani. af väckt motion om verkställighet af K. Bef:h:des
utslag i skuldfordringsmål, samt
N:o 19, i ani. af väckt motion om förklaring af föreskrifterna
rör:de verkställighet af utslag i vissa mål.
öplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr.
från Preste- och BondeStm af d. 22, 26 och 29 sisth Mars och
den 2 dennes, samt från BorgareSl. af d. 26 och 29 sisth Mars,
samt den 2 och 5 dennes.
11. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 12 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för d. 9 dennes samt pleni prohn för
d. 15 sisth Mars f. och e. m.
Öpnades Hrr Bänkmäns sisla val af Irenne Elektorer, efter
N:0 3. Frih. Gyllenstjerna af Lundholm, Nils Christoffer;
N:o 293. Frih. Falkengrén, Fullm. Gr. Hamilton, Malkolm;
samt
Den 12 April f. ra. 317
N:o 180. Hr Rääf i Småland, Leonhard Fredrik, och befnnnos
dertill hafva blifvit utsedde:
N:o 367. Frih. Ulfsparre, Fullm. Gr. Levenhaupt, Mauritz Axel.
N:o 2006. Hr Sandels, Per Benjamin.
N:o 2282. Hr von Printzencreutz, Bernhard Wilhelm.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, att Hr Ekenstéen,
Joh. Fritz, anmält det han vore nödsakad all för obestämd tid
afresa från riksdagen, samt derföre, jemte anhållan alt få bibehålla
sin riksdagsmannarätt, afsagt sig den honom updragna bänkmansbefattning;
och blef denna anhållan af R. o. Ad. bifallen.
II. E. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf jemväl att Hr af
Petersens, Joh. Aug., begärt och erhållit ledighet till innevar.
månads slut, frän sin befattning såsom ledamot i Const.Utsk.,
hvarjemte H. E. anmodade Hrr Elektorer, alt utse en ledamot,
för att under hans frånvaro biträda i nämnde Utsk.
Företogs val af en Suppleant i Ridd.-Direkt:n, sedan Frih.
Koskull, Ulrik, afsagt sig denna befattning, och befanns, efter
valförrättningens slut, dertill hafva blifvit utsedd:
Frih. Cederström, Rudolf.
Uplästes ett af Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg,
inlemnadt sålydande mern.
Af så val enskilda som tjenstegöromål nödsakad att på obestämd
tid afresa från riksdagen, får jag härmed vördsamt afsäga
mig förtroendet att vara ledamot af BevillmsUisk., under lika vördsam
anhållan om bibehållande af min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. E. Hr Frih.
o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer alt utse en ledamot i BevillmsUtsk.
efter Frih. af Schmidt.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s den 5 och 9 dennes på bordet
lagda betänk. n:o 24, med förslag lill reglering af Bankens låneoch
kreditiv-rörelse.
Detta betänk, företogs punktvis till afgörande.
l:sta punkten.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har icke något att
invända mot sjelfva innehållet, men jag tillstår, att ordalagen förekomma
mig mindre lyckliga. Jag kan dock icke i hast säga
huru de skulle förbättras. Nu heter det: ”Det i allmänna lagen
intagna förbud mot beräkning af ränta på ränta, iaktlages äfven
i afseende på Bankens fordringar.” Delta vill med andra ord
318
Den 12 April f. m.
såga att lag skall vara lag; det behöfver väl icke stadgas i en
serskild § för att ändå förstås.
Anses ett sådant lagspråk antagligt och godt, i en författning
som af R. St. utfärdas, så vill jag icke göra någon invändning
deremot, sedan jag derå fästat Hrr Juristers upmärksamhet.
o
Hr Akerman, Fredr.: Jag vill icke med den foreg:de talaren
tvista om vissa ords större eller mindre lämplighet för att
uttrycka hvad här menas; men då det, som i detta betänk, föreslås,
icke kan kallas någon lag i vanlig bemärkelse, utan endast
ett reglemente för Fullm. i Banken, och meningen af stadgandet
synes mig tydlig och klar, så tyckes oek ändamålet dermed vara
vunnet. Kan den värde talaren föreslå någon bättre redaktion,
så skall jag icke hafva något emot att den sättes i stället, allenast
den innefattar samma mening, som i betänk, uttryckes.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter lill bifall å Ulsk:s i
denna punkt gjorda tillstyrkande framstälda propos. besvarades
med starka ja blandade med några nej, hvarpå H. Ex. förklarade
det han funnit ja öfvervägande.
2, 3, 4, 5, 6 och 7 punkterne.
Bi föl los.
8:de punkten.
Frih. Raab, Adam Christian, anförde, dels muntligen
dels skriftligen.
Jag vågar anhålla alt här, vid föredragningen af denna punkt,
få upläsa det anförande jag sammanfattat om lämpligaste sältet i
allmänhet för bedrifvande af Bankens lånerörelse; anhållande om
ursäkt, i händelse jag derunder kommer alt devancera på åtskilliga
efterföljande punkter af detta betänk. Jag skall ej sysselsätta
mig med någon vidlyftig motivering, utan endast hålla mig lill
sjelfva saken.
All skuldsättning torde kunna hänföras till tvenne slag: stående
och löpande skulder. Hvad först angår de stående skulderna,
bland hvilka jag räknar all för större anläggningar eller
egendoms-förbättringar gjord uplåning, böra de vara intecknade,
och så ställda att de ej godtyckligen kunna af långifvaren upsägas;
alt de draga den lägsta möjliga ränta och att de årligen
amorteras.
Hypoteksföreningarnes ändamål är just att meddela sådana lån.
Om dessa föreningar skola utan afsteg säkert upfylla denna bestämmelse,
måste de naturligtvis sjelfva uptaga lika oupsägbara
lån, som de utlemna åt delegarne. — Det kunde lyckas för den
första förening, som stiftades i riket och som i Riksbanken hade
ett större kreditiv till hjelp alt utställa sina obligationer på en
kort upsägningstid, men hvar och en, som tänkt i saken torde
linna, att det ej skulle burit sig för flere föreningar att genom
sina Direktioner uplåna många milhr stälda på kort upsägningstid,
Den 12 April f. m.
319
oell sedan utlemna beloppen nied 40-årig amortering. — Om våra
föreningar hade på sådana villkor uptagit alla sina lån, skulle de
förfarit obetänksamt oell oklokt — de skulle nemi. kunnat bringa
sina delegares välfärd |?å spel och åstadkomma i hela landet
den största kris, som här ännu egt rum; ty, om många mill:r
blifvit samtidigt hos alla upsagda, huru skulle det väl varit möjligt
för dem att honorera sådana förbindelser? — Jag säger än
en gång, att det kunnat för den Skånska föreningen som var ordnad
10 år förr än någon af de öfriga föreningarne, och ej hade
medtäflare vid försäljningen i landet af sina obligationer, bära sig
att hafva all skuld ställd på upsägning. Denna förening har nu
redan en gammal stadgad kredit, ett litet utlåningsbelopp, omfattar
en rik provins, nära utlandet med många förbindelser der.
Men det hade varit allt för djerft — ett verkligt oförnuft af öfriga
föreningar alt ställa sig, med större utlånings-belopp på sådan
fot.
Förgäfves försökte Småländska Hypotheksföreningen att här i
landel göra någon uplåning på araorterings-obligationer. — Vi
anuoncerade. — Vi negocierade med kassor och enskilda — förgäfves!
— Väl kunde vi tidtals göra uplåningar på obligationer,
men lånegifvarne fordrade alltid af oss att våra obligationer skulle
vara ställda på en ganska kort upsägningslid. Det fordrades vanligen
att den tid, som i obligationslexten var betingad till rådrum
förr än upsägningsrälten vidtog, skulle vara ullupen, innan
obligationerna blefvo mottagne.
Vid sådant förhållande och sedan R. St. indragit krediti verne
nödgades vi taga utländskt lån, som lemnades på 40-årig amorteringstid
och fördelaktigare villkor i öfrigt, ån vi varit beredde
att lemna inhemske långifvare.
Deremot har erfarenheten visat att Riksg:s-kont. haft vida
lättare att göra uplåning. Riksg:s-kont. uplånade t. ex. med största
lätthet 1 j mill. lill krigsrustningarne 184S.
Denna erfarenhet styrker mig i den öfvertygelsen alt de inhemska
kapitalerne skulle säkrare uplagas om det funnes en gemensam
föreningspunkt för alla Hypotheksföreningar, och dertill
tror jag att Riksg:s-kont. lempligen skulle kunna användas.
Allt sedan 1844 (se Biskop Agardhs reservat, vid BankoUtsk:s
betänk. n:o 29 vid 1844 års riksdag) har fråga varit väckt
om öfverflyttning till Riksg:s-kont. af Bankens fastighets-belåning.
Om en sådan öfverflytlning skedde, i sammanhang med updraget
åt Riksg:s-konl. att vara förläggare för alla våra Hypotheksföreningar,
tror jag att länen icke blott skulle kunna erhållas på de
fördelaktigaste räntevillkor, utan ock troligen inom riket hvarigenom
någon ytterligare utländsk skuldsättning ej blefve af behofvet
påkallad, hvilket annars tvifvelsutan kommer att ske.
Min mening är dock ej att Riksg:s-kont. skulle omedelbart
befatta sig med någon utlåning, som fortfarande och säkerligen
också bäst kunde ske af Hypotheks-föreningarnes egna Direktioner,
efter de grunder, som nu äro eller framdeles kunde blifva
fasställda. Då hvarje Hypotheks-förening vore Riksg:s-kont. soli
-
3.20
Den 12 April f. m.
dariskt ansvarig med all i föreningen intecknad jord eller annan
fastighet, för alla erhållna lån, skulle det ock ligga i vederbörl.
Hypotheks-förenings-Direktioners val förstådda intresse att använda
lika omtanka vid utlemnandet af lån och indrifvandet af fordringar
m. m., som då föreningarne skött sig på egen hand.
Grunddragen för en så beskaffad centralisation afHypotheksföreningarne
skulle kunna sammanfattas i följande förslag.
l:o Riksg:s-kont. öfvertager, i utbyte mot sina 4 proc. obligationer,
Bankens på fastighels-utlåning egande fordringar, samt
blifver förläggare åt samtliga Hypolheks-föreningar i riket.
2:o All utlåning och all inkassering af räntor, amorteringsproc.
, samt de speciella räkningar med hvarje låntagare m. m. bedrifvas
hädanefter som hittills af Hypotheks-förenings Direktionerna.
3:o Hvarje Hypotheks-förening blifver Riksg:s-kont. solidariskt
ansvarig med föreningens alla tillgångar och låntagares i föreningen
pantsatta fastigheter, för emottagna belopp, och skulle
4:o På sätt lämpligast kunde föreskrifvas, alltid hafva deponerade,
och till Riksg:s-kont:s säkerhet tillhandahålla, godkända
säkerhetshandlingar för de belopp, som föreningen af Riksg:skont.
emottager.
5:o Hvarje Hypotheks-förening borde minst sex månader före
hvarje års ingång hos Riksg:s-kont. upgifva det kapital-belopp,
föreningen önskade under året erhålla.
6:o Riksg:s-kont. borde å någon bestämd tid derefter gifva
Hypotheks-föreningarne besked ora och till huru stor del kont. kunde
fylla lånebehofvel.
7:o I händelse Riksg:s-kont. endast kunde lemna en del deraf,
och flere föreningar anmält sig om förskotts erhållande, borde
det disponibla beloppet proportionaliter dem emellan updelas.
8:o Den ränta Hypotheks-föreningarne skulle erlägga till
Riksg:s-kont., borde ej öfverstiga 4j proc.
9:o Endast i den händelse Riksg:s-konf. ej kunde fylla Hypotheks-föreningarnes
lånebehof, skulle de ega rättighet att sjelfva
negociera lån.
Det nu uplästa förslaget har jag vågat framställa med föranledande
af den föredragna punkten; men anhåller att i sammanhang
dermed nu äfven få upläsa det förslag jag önskar måtte
vinna framgång med hänseende till den öfriga lånerörelsen.
Hvad åter angår de löpande skulderna, torde om dem böra
gälla den regel, alt de ej må af Staten befordras till större omfång
eller lill annat ändamål, än dels lill betäckande af gjorda
affärer, dels också såsom förlag till arbets- och annan tillverknings-kostnad
för den vara, man för året producerar lill försäljning.
Sådana låne-förskott böra så vidt möjligt är, under alla
för
-
Den 12 April f. m.
321
förhållanden vara lika tillgängliga, så ali de ej den ena liden erbjudas
lill ett öfverflöd, sorn framkallar onaturliga och förvägna
spekulationer, en annan tid så indragna — så omöjliga, att affärer,
hvilka under den gynnande låne-perioden blifvit upgjorda,
deraf förstöras. Härtill ville jag ock gerna lägga önskan att
namuutlåningen med borgen, så vidt och i den mån det kan ske,
utbytes emot belåning — diskontering — af på verkligen upgjorda
affärer grundade skuldsedlar eller vexlar.
Detta mål torde bli omöjligt att vinna så länge utlåningen
sker för R. St:s räkning och, på sätt nu tillgår, genom en allmän
låne-inrättning med ett par filial-afdelningar.
Om Privat-Baukerna, framkallade af R. St., men sedan hatade,
torde svårligen kunna nekas att de gagnat fäderneslandet —derom
vittnar den tillvext landets produktion vunnit sedan de började
sin verksamhet. Men deras ställning är nu så föga afundsvärd,
att jag är öfvertygad de gerna uphöra med sin rörelse, om
andra låne-anstalter sättas i deras ställe. Då det emedlertid ej
kan bestridas, att Privat-Bankernas sedlar verka lika på Bankens
silfver, som dess egna, kan Banken lika väl utlemna sina sedlar,
som Privat-Bankernas skola fylla detta behof.
Det sätt, på hvilket Privat-Bankerne bedrifvil sin up- och
utgångs-rörelse har — det lärer icke kunna nekas — varit ändamålsenligarc,
än Riks-Bankens diskontering, och Privat-Bankerna
kunna i delta hänseende lemna en anvisning huru låneanslalter
böra organiseras. Det är ock klart att Privat-Bankernes Direktioner
i orten, med den närmare kännedom om folket, de ega, skola
bättre, än RiksBankens, kunna bedömma sina låntagare, deras säkerhet
och deras affärer.
Jag skulle således tro att, om hela den lånerörelse, som nu
bedrifves af Riks-diskonl och Privat-Banken sammanlagt, småningom
öfverflyttades lill enskilda Bolag, organiserades ungefär på det
sätt jag här efteråt skall anföra, blefve lånerörelsen vida ändamålsenligare
ordnad än nu.
Riks-Diskonten rörer sig nu med ett belopp af 8 milbr.
Privat-Bankerna hafva utlånade vid pass 10 milhr.
Dessa 18 milhr skulle småningom öfverflyttas lill ifrågav:de
enskilda Bankrörelse, under följande vilkor:
l:o Bankbolagen deponerar lill R. St:s Banks säkerhet inteckningar
inom taxeringsvärdet, eller andra goda papper till det
större eller mindre belopp, hvartill Banken blifvit oklroyerad.
Detta belopp borde dock vara begränsadt inom eli visst ej för
högt maximum.
2:o På denna säkerhet och inom det bestämda beloppet skulle
enskilda Bankerna ega att lyfta af RiksBankens sedlar, dock ej
genom så beskaffade assignalioner, att de kunde sättas i omlopp.
3:o De penningar, som enskilda Bankerna sålunda af RiksBanken
emottaga, skulle de ega att dels i Diskontering, dels såsom
kreditiver sätta i rörelse, hvar i sin ort.
5 H. 21
322
Den 12 April f. m.
4:o Efter afdrag af omkostnader och förluster skulle vinsten
delas lika emellan RiksBanken och de enskilda bolagen.
5:o För alla de summor, som i RiksBanken lyftades, blefve
de enskilda Bank-bolagens delegare solidariskt ansvarige, så väl
med de tillgångar Banken egde i fordringar och redbarheter, som
ock med deras enskilda förmögenhet.
6:o Riks-Banken skulle ega sig förbehållet att, i händelse af
behof, kunna med vissa, efter ullåningsliden lämpade, mellanskof,
återfordra ända till £ af hela det lemnade kreditiv-beloppet.
Riks-Banken skulle härigenom vinna:
l:o Skulle den erhålla större behållen inkomst, än den nu
eger af sina utlåningar. Vill man först beräkna 4 å 4| proc.
ränta på Bankens grundfond, som rätt räknad upgår till 13 mill.,
skall man finna att Banken nu icke har fullt 2 proc. behållning
af dess derutöfver utelöpande sedelbelopp.
2;o Skulle RiksBanken ega den makt, som, för realisationens
bestånd, Banken bör hafva att kunna reglera hela sedelstocken
i riket.
3:o Skulle Banken erhålla 3-dubbel säkerhet för de utgifna
medlen, nemi.:
a) de deponerade grundfonds-handlingarne.
b) Banks-delegarnes solidariska ansvarighet. ,
c) pantförskrifningen af Bankernas egna fordringar.
Rörelsen och närings-lifvet i landel skulle ock ofelbart
vinna derpå, ty om på detta sätt mindre men många Banker inrättades
i spridda delar af landet (behofvet vore nemi. ej då som
nu för handen att åstadkomma stora associationer för Bank-rörelsers
bedrifvande,) skulle de blifva i tillfälle att på up- och afskrifnings-räkning
uptaga alla annars i kassakistan nedlagda medel,
och sätta dem i circulalion, — Vexlar skulle kunna dragas
emellan särskilda Banker, och alla liqvider derigenom underlättas.
De enskilda Bolagens delegare skulle vinna derpå. De
skulle nemi. sannolikt för sina inlemnade säkerhets-handlingar
kunna påräkna 2 proc årlig inkomst, om ej mera, utan alt såsom
nu Privat-Banks-delegarne göra, dväljas af ängslig omsorg all
städse kunna invexla sina sedlar. — Vinsten vore dock ej så betydlig
att den skäligen kunde framkalla så bittra afundsman, som
Privat-Bankerne haft.
Allmänheten skulle vinna, utom den fördel, som en lifligare
omsättning af rörelse-kapitalet alltid medför, äfven den alt ej få
mer än ett enda mynt i riket.
Sedan sålunda fastighets-belåningen och allmänna diskontrörelsen
voro skiljda frän Riks-Banken, återstode likväl all dess
kreditiv-rörelse, dess belåning på metallen, samt Handels- och
Den 12 April f. ni.
323
Närings-Diskonlen, hvilka, hvar för sig, äro låne-rörelser, som
bättre öfverensstämma med Bankens hufvudändamål, än de frånskiljda.
Måhända borde, i sinom tid och i den mån enskilda Banker
upstode, äfven kreditiverne till enskilda personer och IlandelsDiskonten
till Bankerne öfverflyttas; men lill denna omfattning
vågar jag ej f. n. sträcka mitt förslag.
De åsigter jag tagit mig friheten föredraga, öfverensstämma
med dem jag 1845, när betänk, rörande Bankens låne-rörelse lill
pröfning förevar, vid nämnde tillfälle yttrade. Under de år, som
sedan dess intill nu förflutit har jag ytterligare blifvit stärkt i
desamma och ehuru jag nog inser och fruktar att dessa mina
åsigter icke förmå göra sig gällande, har jag dock velat i ett sammanhang
dem framställa; anhållande alt vid hvarje punkt särskildt
få yttra mig, under det jag, hvad den föredragna punkten beträffar,
vördsamt begär att återremiss å densamma måtte beviljas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det förslag, som Frih.
Raab nu framställt, är så sammansatt och vidlyftigt alt R. o. Ad.
säkerligen finner, att någon fullständig diskussion om alla deri
förekommande punkter, icke för tillfället kan ega rum, ty del
vore att in promtu behandla en allt för vigtig fråga då den icke
förut under längre tid varit framlagd till allmän pröfning; och
skulle jag tro att Frih. Raabs mening, enär han begärt återremiss
på den föredragna punkten, icke heller varit någon annan än att
få meddela BankoUtsk. sina åsigter i ämnet.
Jag skall derföre endast hålla mig till den föredragna punkten,
som angår utlåning mot inteckning i fastighet. Frih. Raab
har uttryckt den grundsats, att Riksg:s-kont. skulle bli förläggare
för fastighets-belåningen, såväl den sora Banken, som ock den,
hvilken Hypotheks-föreningarne och PrivatBankerne bedrifva: i
delta hänseende kan jag icke på något villkor med honom instämma,
ty den mest omfattande rörelsen är den, som af Hypotheks-föreningarne
bedrifves och afsigten med denna rörelse, denna
uplåning, går ut på att dels höja fastighetsvärdet, dels utrikes
ifrån genom lån anskaffa ökade tillgångar för dera, som skuldsätta
sig mera än som, med hänseende till den i riket gångbara rän
tan,
är med deras bestånd förenligt, och derigenom bereda sig
enskilda förmåner, eller också att, medelst dessa lån skaffa sig
tillgångar för att öka sina utgifter utöfver inkomsterne. Det är
dessa tre ändamål, som jag funnit att man söker, och med mina
grundsatser är icke den tanken förenlig, alt Staten skall för sådana
ändamål ingå i någon ansvarighet och uptaga utrikes lån,
eller utgifva Statsobligationer, när, som man vet, man minst i
20 år sökt, men icke lyckats att få Statsobligationer utgifna för
sådane ändamål, som åsyfta hela rikets väl, — näringarnes lyftning
och utveckling. När man ej kan få en sådan utväg vidtagen
för att befordra allmänt nyttiga och högst vigliga företag, så
vore det, i min tanka, rågan på ali obetänksamhet att ingå på
21 *
324
Den 12 April f. m.
ett sådant förslag, som att utgifva Statsobligationer, eller göra
Riksg:s-kont. till förläggare för sådane operationer, som endast
afse enskildas fördelar.
Jag afstyrker således Frih:ns förslag, anseende under nuvar.
förhållanden BankoUtskrs framställning i denna punkt böra bifallas.
R. o. Ad. torde påminna sig, att redan 1844 var frågan
om öfverflyltning till Riksg:s-kont. af Bankens fastighets-belåning
föremål för grundliga öfverläggningar, och saken, dä utredd, hade
många förespråkare och hade då verkligen, efter milt förmenande,
kunnat leda till goda resultater; men förhållandena äro nu förändrade
sedan dess, ännu är saken outredd, ett fullständigt förslag
derom sålunda icke upgjordt, allmänna meningen icke för
densamma och under sådana omständigheter nyttan äfven högst
tvetydig.
Jag anser alltså ingenting annat f. n. stå att göra än att
bifalla Ulskts förslag, sådant det här bebnnes.
Hr von Hartmansdorff: Då jag anmälde mig, visste jag
icke så noga huruvida Frih. Raabs framställning rörde den 8:de
eller den 9:de punkten; jag tror att den förra af hans framställningar
angick den 8:de och den sednare den 9:de; men för att
nu hålla mig vid den första punkten, nemi. den 8:de så är jag
i saken väsendtligen förekommen af Frih. Palmstjerna.
Jag tror det icke vara skäl för Ständerne att vid delta tillfälle
afvika från det förslag, som Bankolltsk. gjort, och vill derföre
icke heller inlåta mig i någon serskild vederläggning af Frih.
Raabs framställning, hvilken jag lill och med tror egentligen vara
en ny motion, den jag först ämnade begära på bordet för att
blifva i tillfälle om densamma taga kännedom innan jag derom
inginge i vederläggning; men då Frih:n vid anförandets slut åberopade
detta sitt yttrande, mera såsom ett uprepande af hvad han
i ämnet tillförene sagt och såsom ett slags reservation mot förmodadt
bifall till Utsk:s betänk., så vill jag ej begära bordläggning
af nämnde förslag, med mindre han önskar alt det tages
till öfverläggningsämne.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Sedan uppå Hr Frih. o.
Landtnäs propos. R. o. Ad. nyss beslutat att detta betänk, skulle
punktvis föredragas och afgöras, synes mig Frih. Raab betydligen
hafva afvikit från den beslutade ordningen, då lian yttrat sig öfver
flere §§:r. Den nu föredragna 8:de punkten afser en af Prosten
Almqvist väckt motion att Bankens fastighets-lånerörelse
skulle pä Riksg:s-kout. öfverflytlas; derpå har Utsk. svarat och
anfört mer än tillräckliga skäl för afslag.
Frih. Raab har framställt ett nytt förslag, då han yrkal, att
Riksg:s-kont. skulle bli förläggare åt Hypotheks-föreningarne; denna
framställning hänför sig mera till den 9:de punkten och hörer
således icke till den föredragna; men då frågan förekommit och
en ledamot, Frih. Palmsljerna redan yttrat sig deröfver, vill jag
Den 12 April f. m.
325
endast hafva äran förklara att jag i hufvudsaken öfverensstämmer
med sislbemälde Friherre.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Förekommen i hvad
jag ämnade yttra af Frih. Palmstjerna, anhåller jag att få med
honom förena mig, och, medan jag har ordet, fästa upmärksamheten
derpå, att hvad Frih. Raab framställt, med rätta kan
anses som en förpost-affär till hvad i framliden kommer att hända,
då Hypotheks-föreningarne i följd af sine operationer ådagalägga
sin oförmåga att sjelfve reda sig och den utländska skuldsättningen
gör det lill en nödvändighet för det allmänna att träda
emellan.
Men innan denna olvcksbringande tidpunkt inträdt, är det
icke skäl att inblanda Riksg:s-kont. i dessa inrättningar; den liden
kommer beklagligen nog då det måste gå dertill; dessförinnan
är det icke värdt att taga något steg, så mycket mindre
som villkoret matie vara att dessa Hypotheks-föreningar sättas ur
stånd att vidare befatta sig med dessa sina s. k. affärer.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: För flere år sedan, jag menar redan
1834, så yrkade jag ett förslag i förevarande hänseende, som
då, efter mitt förmenande var ulförbardt. Då funnos ännu inga
Hypotheks-föreningar och jag trodde att fastighets-belåningen i
Banken lämpligen skulle kunna flyttas lill orterna och blifva grunden
för en Hypotheks-förening. Derigenom hade Bankens faslighets-belåning
fått en ärligare form och man hade lagt grunden
till förståndigare Hypotheks-föreningar än de nuvarande, nemi.
lill sådane, som skolat vexa småningom i styrka på grund af landets
egna kapitaler. Hvarjehanda anledn:r och i allmänhet den
svårighet man har vid våra riksdagar ali öfvergå från fordna bruk
till föreslagna nya, gjorde också att nämnde mitt förslag icke togs
i öfvervägande. Nu hafva emedlertid Hypotheks-föreningar framgått
såsom ordentlige stormare på financernes område och att de
öfvergifvit regeln att gå långsamt och säkert, det må stå för deras
räkning. Jag tror alt om man vidtagit den långsammare
methoden och öfverflyttat Banklåne-rörelsen småningom till Hypotheks-föreningarne,
sä hade man kommit lill den stadga, som nu
förgäfves lärer vara att vänta. Jag nämner detta, som jag förmenar,
såsom en riklig prmmiss till den slutsats jag deraf vill
draga, eller alt numera är för sent att vidtaga en sådan åtgärd.
Hypotheks-föreningarne hafva redan så skuldsatt sig och landet
hos utländningen, att ett försök af vår Bank att öfvertaga fastighets-låne-rörelsen
på sig, skulle föranleda upsägning af lån i orterna,
ty Bankens kapital skulle småningom bli använde till betalande
af den utländska gälden.
Jag öfverensstämmer alltså under nuvarande förhållanden med
dem, som afstyrka allt afseende på Frih. Raabs förslag, och min
tanka har dessutom aldrig varit att Riksg:s-kont. skulle inblandas
i dessa s. k. affärer. Vi bafve nog af följder, utaf Riksg:s-kont:s
inblandning i Slalsbanks-frågor; del är icke skäl att öpna dörren
326
De n 12 April f. m.
för några bankrultörer, och det blifver ovillkorligen följden, om
man gifver mm åt den lankan att Slaten är skyldig att skaffa
penningar åt enskilde.
Jag tillstyrker hvad tltsk. föreslagit.
Frih. Fleetwood, Carl Gustaf: Innan jag går att yttra
mig i httfvudsaken, her jag att få gifva tillkänna att jag icke tillhört
den afdelning af BankoUtsk. som handlagt detta ämne, samt
alt jag varit från hufvudstaden bortrest, så alt jag hvarken kunnat
sjelf afgifva någon reservation eller deltaga i de, som blifvit
afgifna. Hvad angår sjelfva saken motsätter jag mig på det högsta
fastighetshets-belåningens öfverflytlande lill Hypotheks-föreningarne;
ingen kan högre än jag klandra deras skuldsättning till
utlänningen; men på samma gång måste jag ock säga, att det är
Bankens administration, som tvungit de lånesökande att vända sig
utrikes för att erhålla medel. Jag anser nemi. att den höga ränta,
som Banken af låntagaren fordrar för lärl, som af densamma utgifves
tvungit låne-behöfvande att söka sig bättre villkor hos utlänningen.
I afseende å hvad Frih. Baab anfört, kan man icke derom
ingå i bedömmande nu, men jag skulle tro att vid den ålerremiss,
som troligen kommer att ega rum med en del af detta
betänk, hvad han anfört om PrivatBanks-lagsliftningen kunde
densamma åtfölja till Utsk., der man ännu ej är ense om den
frågan.
Frih. Raab: Många och mägtiga motståndare har mitt förslag
ådragit sig, och jag erkänner, att jag icke gjort mig några
glada förhoppningar om dess framgång. Det framställdes också
endast som en allmän plan, för att dermed redogöra för mina
åsigter i ett sammanhang; och med den syftning, jag sålunda
antydt är det, som jag i hvarje här förekommande fråga ämnar
yttra mig. Härmed tror jag mig hafva besvarat Hr Bogeman,
som ansett det vara mot formen stridande, alt jag devancerat den
punkt, som var föredragen och yttrat mig om punkter, som der
efter
följa.
Jag ber den värde ledamoten bemärka, att om man skall
framställa något förslag, så är del klart att man icke kan hålla
sig lill endast en punkt, utan mäste utsträcka sig till flere.
Hvad serskildt denna punkt beträffar, så har Gr. Liljencrantz
yttrat en prophetia, som upkallar mig att deröfver gifva
ett svar. Gr:n har sagt, alt det ej skulle draga länge ut förr än
Hypotheks-föreningarne skulle sakna förmåga att reda sig sjelfve,
och alt liden då vore inne att laga dem under armarne och göra
dem oförmögne att vidare skada landet: jag hoppas och tror att
denna olycks-prophelia icke skall slå in, och, föreställande mig
att den härleder sig från det varma, hjertliga deltagande Gr:n
hyser för dessa föreningar, som vållar att han ej vågar hoppas på
deri framgång för Hypotheks-föreningarne, som han tillönskar dem,
skall jag laga mig friheten, till lifvände af hans förhoppningar i
detta afseende, upläsa eli utdrag af Revisions-berätlelsen öfver
Den 12 April f. m.
327
ställningen vid Smålands och Hallands m. fl. provinsers Hypotheks-förening,
der följande förekommer: ”På sätt förlidet års
räkningar utvisa, har då på förskotts-räkningen uptagits, såsom
en föreningens skuld utöfver lillgångarne 1,058 r:dr 30 sk. 7 rst.
h:co; men under årets lopp har med den erhållna räntevinsten
icke allenast sislberörde belopp jemte 809 ndr 42 sk. 4 rst.
hvarmed de under året bestridda omkostnader öfverstigit de föreningen
tillgodokommande förvaltnings-ersättningar blifvit godtgjorde,
utan äfven upstålt den här ofvan omförmälda reserv-fonden
påförda behållning af 9,026 r:dr 11 sk. 6 rst.” Således hade
flypotheks-föreningen på det året intjenat, efter att hafva beslridt
alla sina omkostnader samt betalt sina räntor, nära 11,000 r:dr.
Detta förhållande visar åtminstone att föreningen icke står på
svaga fötter; och den omständighet, alt reserv-fonden ännu icke
är större än Dågot öfver 9,000 r.dr kommer sig deraf, att först
den bildades, måste utgifter göras, hvilka behandlades som skuld
intilldess man erhöll inkomster till densammas betäckande och sålunda
hade man en skuld af 12,000 ndr, hvilken först måst betäckas
innan något öfverskott kunnat upkomma. I öfrigt har visat
sig att föreningen någorlunda bestämdt fått in sina fordringar
och att affärerna synas gå ganska väl.
Delta med afseende å den närvarande ställningen. Men en
annan fråga är den, huruvida Hypotheks-föreningarne skola tvingas
af 1851 års Ständer, på samma sätt, som de tvungos af 1847
års, alt göra ytterligare utrikes lån; i det afseendet får jag erinra
om förhållandet med den Småländska Hypotheks-föreningen,
i hvilken jag är Direktör och hvars operationer alltså äro mig
häst bekante. Dess verksamhet börjades 1847, alldeles som Hr
Lefrén yttrade att den borde börja, nemi. i smått. Man uplånade
inrikes kapitaler, gjorde icke större utlåningar, än de som
kunde bestridas med beloppet af de kapitaler, som inom landet
kunde mot obligationer uptagas; och man hade sålunda up- och
utlånat circa en mill. r:dr. Föreningens verksamhet hade säkerligen
sålunda sakta fortgått, om icke Ständerne 1848 hade indragit
kreditiven och visat en vrånghet mot föreningarne dem de
några år förut hade framlockat genom erbjudande af kreditiv.
När desse indrogos, stördes föreningarne i sin verksamhet. Tvånget
att på en gång inbetala 800,000 r:dr till Banken åstadkom
en svår penningeförlägenhet.
Svårigheten att på en gång sälja ett så betydligt belopp
obligationer, äfvensom omöjligheten att annorledes inom landet
negociera penningar på längre lid än några få månader i sender
gjorde att man fann sig nödsakad taga ett stående amorteringslån,
och att ej längre vigilera så lösligen, som jag nyss nämnde
och delta inträffade behof, som var en följd just af Ständernes
vrånghet, kunde ej fyllas inuti landet, derföre måste föreningarne
skaffa sig penningar från utrikes ort; och vid sådant förhållande
hoppas jag att äfven Hr Lefre'n måtte erkänna det föreningarne
förforo klokt, då de togo utrikes lån.
Nu åsyftar jag med mitt förslag ingenting annat, än att
328
Den 12 A pr ii f. m.
förekomma ali icke föreningarne skola nödgas vidare fortgå på
banaQ af utrikes skuldsättning, hvilket dock blir oundvikligt om
svårigheter upställas för erhållande af lån inom riket.
I afseende på de beskyllningar, som blifvit gjorde motHypotheks-föreniugarne
om egendomarnas skuldsättningsbelopp, skall
jag be att få fästa upmärksarahelen på en omständighet, som den
omnämnda revisions-berältelsen äfven gifver vid handen. I föreningen
hafva ingått egendomar efter bevillnings-taxering lill ett
värde af 1,114,543 r:dr 11 sk. samt efter serskild upskattning
till 6,79(1,927 r:dr 5 sk. 11 rsl. således tillhopa 7,911,470 r:dr
16 sk. 8 rsl. och delaktighet i följd deraf medgifven lill ett värde
af 3,053,583 r:dr 16 sk. hvilket väl måtte visa att Direktm
med sorgfällighet nagelfarit att icke utlemna höga lån på egendomar.
Att misstag någon gång möjligen egt rum, vill jag icke
bestrida, men påstå alt de måste hänföras lill de sällsynta undantagen^
som också dessa sifferupgifler lemna vid handen.
Hr Bogeman har sagt att Utsk. gifvit serdeles goda skäl för
sig hvarföre Utsk. icke kunnat bifalla Prosten Almqvists motion
om öfverflyltning af Bankens lånerörelse till Riksg:s-kont. Jag
ber att få fästa upmärksamheten på ordställningen af dessa skäl
eller alt fastighetslån, såsom utställda på längre återbetalnings!id
icke äro lämpliga för en RiksBank, hvars första pligt är att uprälthålla
myntvärdet etc. (så lyder ungefärligen conlenta deraf).
Jag undrar om ej de samma skälen skulle vida bättre kunna användas
af motståndarne till den mening, som Hr Bogeman hyser.
Jag ber om ursäkt att jag återkommer till hvad en värd talare,
Hr Lefrén yttrat, att det nemi. vore för sent att nu vidtaga
åtgärder i den riktning, som 1834 af honom yrkades: vid
föregående riksdagar befans det vara för tidigt, nu åter, när man
vill uptaga samma förslag, är det för sent. När är då rälta liden
inne, när är det lagom? Det förefaller mig, i fall detta ej
yttrats af den utmärkte mannen, som vore det de obotfärdiges
förhinder, som lage i vägen för framgången af sådane förslag.
Frih. Palmstjerna har sagt att Hypotheks-föreningarnes utlemnade
lån visat sina verkningar, dels deri, att höja egendomspriserna,
dels att betala gjorda skulder, dels också att skaffa tillgångar
för dem, som begagna penniugar till njutande af öfverflöd
— dessa upgifter vågar jag förklara vara något missledande.
Om vi betrakta hvartill i allmänhet den skuldsättning blifvit
använd i hvilken landet, under loppet af de sednare decennierne,
råkat, mäste man väl dock erkänna att den hufvudsakligen åtgått
lill produktiva ändamål. Må det tagas i betraktande, hvilka förlager
jordbruket behöft för åstadkommande af den ökade produktion,
som frambragts, hvad som blifvit användt till handelns och
sjöfartens uphjelpande, enär handelsflottan ökats med 20,000 å
30,000 läster på de senare åren, hvad som blifvit åtgjord! för
fabrikernes och näringarnes i allmänhet lyftande, och man kan
då ej undgå att erkänna, hvilka stora kapitaler, som erfordrats och
i alla grenar af industrien blifvit nedlagda under den tid, som
den ökade skuldsättningen egt rum; men samhället har genom
Den 12 April f. m.
329
den ökade skuldsättningen ej blifvit fattigare, ty med Staten måste
det vara samma förhållande, som med enskilda bolag, att förmögenheten
är lika med saldo, mellan skuld och tillgång. Jag
erkänner likväl alt det är svårt, att ställa en lånerörelse så, att
den kan lemna förlag lill produktiva företag, utan all icke samma
låne-lillfällen må kunna derjemte begagnas af personer, som
ej hafva för afsigt, alt använda medlen till dylika ändamål; och
jag beklagar alt en benägenhet- till en demoraliserande skuldsättning
uppenbarar sig, icke allenast inom de högre kretsarne i allmänhet,
utan äfven hos alla andra samhällsklasser hela vägen igenom,
ända ned till backstugusittaren, som skuldsätter sig i Sockenmagasinet
och på auktionerna så långt krediten räcker, hvaraf
allt följderna visa sig i upstående konkurser med thy åtföljande
uptäckter af begångna bedrägerier. Ingenting vore önskligare
än om en sådan skuldsättning skulle kunna hindras, men jag tviflar
att sådant låter sig verkställa på den väg man nu beträdt»
Den moraliska vägen lärer vara den enda fullt ändamålsenliga.
Jag tror emedlertid, att skuldsättning eller låns utlemnande
i kreditiv-väg, på sätt Privat-Bankerne förfarit, varit mindre farlig,
än den diskontering Banken bedrifvit och tror derjemte, att
de stående skuldernas öfvertagande af Hypotheks-föreningarne gagna
samhället i dubbelt afseende, nemi. dermed att dessa skulder
varda oupsägbara och årligen amorteras, och dermed alt tillgången
till sådana lån försätter jordegaren i tillfälle att utföra värderika
förbättringar af sin jord, och sålunda år det, som Hypotheksföreningarne
bidraga alt öka egcndomarnes värde, hvilket måtte
utgöra landets sanna fördel, då jordbruket utgör sjelfva hufvudnäringen.
Jag skulle föreställa mig, att om också R. o. Ad. icke skulle
biträda det förslag, som jag tagit mig friheten framställa, Ståndet
dock derå täcktes fästa del afseende att det må få åtfölja den
återremiss, som säkerligen i afseende på flere i betänk, förekommande
punkter kommer att medgifvas, hvarföre jag äfven anhåller
att förevarande punkt må varda återremitterad.
Frih. Fleetwood: Jag har begärt ordet för att besvara Gr.
Liljencrantz’s yttrande rörande Hypoth.-förening:ne, hvartill jag finner
mig föranlåten såsom varande ledamot af Bruksägarnes Hypothekskassa,
förklarande att hvarken staten eller landet skall lida någon
förlust af densamma, utan snarare deraf hemta fördel. Som förklaring
öfver anledningen till det lån kassan uptagit, får jag
nämna alt den varit alt få lägre ränta. Bankens egna representanter,
R. St. äro de, som gifvit anledn. att man tvungits vända
sig till utlänningen, som lemnar penningar lill lägre pris. I öfrigt
kan ingen hata utrikes skuldsättning högre än jag, och derföre
är det, som jag motsatt mig fastighetsbelåningens öfverflyttande
från Banken till Riksg:s kont., ty på det sättet skall man
pantsätta bit för bit den Svenska jorden. Det var en tid då Sverige
eröfrade Tyskland, nu åter kan Tyskland säga: Sverige är
330
Den 12 April f. ra.
mitt. Genom ett klokare fondsystem skulle man hafva förekommit
detta förhållande.
Må jag vid detta tillfälle påminna om den vackra devisen
plus étre que paraitre, för den fåfänga, Svensken har, att Sverige
icke skall hetas skuldsatt, låter man individerna pantsätta sista
torfvan.
Jag kan ej gilla sådant system,
Hr Lefre'n: Jag har sagt, att det är för sent, icke med
afseende på de Hypöth.-fören:r, som börjande sin bana, gingo
den väg, som jag anser vara den rätta, och hvilken Frih. Raab
äfven utvecklat, utan på de fort gående, då vi för dagen känna
den skuldsättning, som är gjord för en Hypoth.-förening.
Frih. Raab har aktat passande att tillvita mig de obolfärdiges
förhinder; jag var icke tillstädes på den riksdagen, som afhandlade
Hypoth.-föremr och har sålunda ej kunnat sätta mig
emot det förslag, som jag icke öfvervarit, utan det är felande
minne hos honom, ty obotfärdighet har icke varit min plåga.
Nog känner jag de obotfärdiga!
Man har antydt att afsigten varit att nedsätta räntan: Ja,
det är just detta försök att våldsamt och tvert tvinga ned räntan,
som åstadkommer kriser.
Det är ett hat mot kapitalisten, som ligger deri begrafvet,
och nog malte det vara temligen långt kommet på den älskade
banan, då man nedsatt räntan i landet från 6 till 4 och mindre
än 4 proc. när det blir fråga om kortare tids lån.
Tror man det vara lyckligt för ett land i allmänhet att få
räntan nedsatt, så måste man göra sig reda för sättet, på hvilket
denna ränta skall nedsättas, om det skall vara ett lyckligt fenomen.
Det är stigande besparingar, eller stigande näringar och näringsflit,
som skall på naturlig väg öka kapitalet och minska räntefoten
; men om ett lands innebyggare våldsamt gå till väga,
importerande utländska penningar på sin kredit, så är det gifvet,
att dessa penningar icke insupas i naturlig ordning i rikets näringar
och gifva den styrka i statskroppen, som upkommer, när
man inom landet genom idoghet och sparsamhet fortgår på hushållningens
bana. Det är delta stora misstag, som begås; man
ser svmptomerna deraf i andra grenar.
Våra stora aktningsvärda jordbrukare i närvarande lid hafva för
sig ett stort mål — förbättrandet af de områden de disponera
och förbättringen af landets kultur i allmänhet; men skuldsätt
ningen,
öfverstigande kraften att densamma bära, oförmågan att
reda oss derur, gör, att de i framtiden sig visande fördelarne icke
inträda så tidigt, som fordras för att uprätthålla den, som är
sysselsatt med medlens användande på dessa stora spekulationer.
I allmänhet företer sig i tiden en benägenhet att vilja hastigt bli
rik, som gör att man blir fattig; och när man missräknat sig,
stående i spetsen för stora företag, så är det icke blott det en
skilda
lidandet, som deraf blir en följd, utan man drager med
•Den 12 April f. m.
331
sig en massa af andra, som haft förtroende till spekulanten, och
långt ifrån att befordra det allmännas väl, störtar man många,
och med dessa många, det allmänna i förderfvet.
Det är detta uttagande af för stora steg, som bräcker statskroppen,
i st. f. att, om man ginge den förståndiga, långsamma
vägen, så skulle det blifva en gymnastik för statskroppen, som
stärkte densamma.
Jag ber om ursäkt att jag vågat framställa dessa allmänna
satser; jag har gjort det för att gifva tillkänna ur hvilken synpunkt
jag betraktar så beskaffade ärenden och de flere af samma
art, som stunda.
Jag är ingalunda vän till stagnation i näringarne, men tror
att man hör gå försigtigt till väga vid deras understödjande och
framför allt, icke lättsinnigt inblanda Staten deri.
Frih. Raab har ibland annat sagt att Privat-Bankerne, framkallade
af Sländerne, sedermera blifvit hatade: jag är bland deras
antal, som aldrig egt någon enda actie i någon privatbank,
men har ändå tagit deras försvar.
Jag anser dem hafva gjotf Sverige mera gagn än man i allmänhet
vill medgifva: privatbankerne hafva varit Ständernes och
Bankostyrelsens pedagoger, de hafva praktiskt lärt huru raan skall
sköta bankrörelsen.
Innan dessa Banker funnos så trodde man att Tumba pappersbruk
vore en silfvergrufva, ur hvilken man kunde ösa efter smak;
det är lätt att vara lagstiftare som R. St., då hvar individ, som
här voterar om Svenska Banken och dess förhållanden, ingenting
direkte riskerar af egen kassa. De kunna taga de aldra liberalaste,
de mest idealiskt behagliga beslut och sätta dem i verkställighet,
utan den ringaste minskning i de enskildes plånböcker; deremot,
då jag är privatbanks delägare, sittande måhända i direktm
för en sådan Bank, så måste jag vid hvarje steg, vare sig i
fråga om uplåning eller utlåning, granskning af säkerhetshandlingar
ra. m., känna efter i plånboken och undersöka hvilken följden
blir för min egen och mine acsocierades plånböcker, i fall jag går
lösligen tillväga; och när det blir fråga om att stifta lag för en
sådan Bank, så vilja delägarne veta, hvilken följden blir för deras
kassor och för möjligheten att uprälthålla rörelsen, i fall de förslag
vidtagas, som föreslås, som grunder för Bankens bedrifvande.
Detta har gjort, att privatbankerne hafva lärt Sveriges R.
St. huruledes en Bank bör styras och lärt, att, när man stormar
på kassan, så skall man draga in på lånerörelsen.
Vi stifta lagar för R. St:s Bank och i lång tid förbjöd Banko-reglementet
indragning på lånerörelsen, oaktadt Bankoluckan
bestormades med invexling af sina sedlar. Andtligen hafva vi
kommit så långt alt en § i reglementet finnes, som ålägger Bankostyrelsen
att, när Bankens säkerhet fordrar, indraga lånerörelsen;
men oaktadt denna §, hafva vi likväl sett bemödanden att
släppa ut sedlar i det ögonblick, då Banken hade godkänt vexlingsvärdet
och sålunda likasom kasta käppen i dens hand, som
hade önskat att dela ut pryglen.
332
Den 12 April f. m.
Man liar leninat allmänna lån från Banken, och i samma
ögonblick, som sedlarne derifrån utgifvits, hafva de ock inlemnats
i Bankoluckan för att utbytas mot silfver, förflyttats på ett ångfartyg
och förts till Hamburg. Ett sådant förfarande kan aldrig
läggas privatbankerne lill last, ty de veta hvad deras frid tillhörer,
och jag anser deras tillvaro nödvändig för vårt land emedan
om de skulle försvinna, så hade vi ingen styrelse, som droge in
på sedeltillgången i det ögonblick, när Bankoluckan stormades.
Det är privatbankerne, som stå på förpost i landet och göra den
tjenst som vi, lagstiftare för R. Sirs Bank icke hafva mod att
med bestämda ord ålägga vår Bankstyrelse, och det är derföre jag
ifrar för dessa Bankers fortfarande existence.
Jag har anfört detta, för att i allmänhet uttala en åsigt öfver
denna fråga och för att serskildt ställa Frih. Raab på den
punkt från hvilken han bör bedöma mina åsigter.
Hr Bog eman: Frih. Raab har mot mig anmärkt, det jag
klandrat honom derföre att han afvikit från formen för betänk:ts
föredragning i det fall, att jag ansåg honom hafva vidrört frågan,
som icke ingingo i den föredragna punkten: jag måste vidblifva
denna min mening, ehuru jag medgifver att då ett större,
mera omfattande förslag framställes, man icke kan, under diskussionen
derom, undvika att beröra flere punkter på en gång; men
som jag upfattade Hr Frihms förslag, så afsåg detsamma frågor,
som icke egde sammanhang med den punkt, som föredragits,
hvilken angår huruvida Sländerne skola på Riksg:s-kontoret öfverflytta
fastighetsbelåningen eller icke.
Frih. Raab har vidare sökt vederlägga mitt yttrande, att
Utsk. för afslag af Prosten Almqvists motion anfört goda skäl,
genom att upläsa några rader i betänk., af hvilka skulle bestyrkas
att Utsk. icke varit så säker på sin sak; men Frilen stannade
för hastigt i läsningen. Hade han i stället fullföljt raisonnemenlet
och läst några rader vidare, så hade han funnit att Utsk.
sagt, alt ehuru fastighetsbelåningen icke vore lämplig för en Banks
rörelse, så, då likväl efterföljande omständigheter togos i betraktande,
fann Utsk. det oaktadt icke lämpligt vara, eller fördelaktigt,
att på Riksg:s-kont. öfverflytta denna lånerörelse, hvaraf endast
nya göromål och nya förvaltningsomkostnader, som nu vidlåda
Banken, skulle komma att drabba Riksg:s-kont.
1 afseende på Gr. Liljencrantz yttrande om Hypotheks-föreningarne
och den prophetia han uttalat, så måste jag ogilla den;
jag är icke delägare i någon sådan förening, känner icke heller
närmare deras tillstånd, men kan ändå icke tro att de gå så lättsinnigt
till väga, att deras eget och alla provinsers väl sättes på
spel, tvertom synes deras verksamhet mera afse framtiden, hvadan
de ingalunda kunna påbördas beskyllningen att vilja blottställa
landet.
Detta är min enskilda tanka; saken hörer egentligen tillden
29 punkten och icke till den nu föredragna.
Den 12 April f. m.
333
Gr. Liljencrantz: Jag ber att få fästa Frih:ne Raabs och
Fleetwods, äfvensom den siste talarens upmärksamhet derpå, att
de egentligen svarat på hvad jag icke haft för afsigt att uttala.
Jag betviflar ingalunda, utan är tvärtom fullt säker att hypoteksföreningarne
f. n. fullgöra sina åligganden, såväl i afseende på kapital,
som ränte-inbetalningar; jag har talat om en tid, då i följd
af den utrikes skedda skuldsättningen rörelse-kapitalet måhända
nedbringas så lågt, att det blir omöjligt för delägarne i dessa
föreningar, alt fullgöra sina pligter. Detta var det förhållande
jag afsåg såsom möjligen inträffande. För öfrigt får jag förklara,
det jag icke är fiende till Hypotheksföreningar, eller anser dem
för landet skadlige, så framt de fortgå på ett förståndigt sätt, äfvensom
att jag varit långt ifrån, att deltaga i åtgärden vid sista
riksdagen att nedsätta kreditiv-rätten för desamma, hvaremot jaglverlom
stridde, samt slutligen, att jag ganska väl vet, att den Småländska
Hypotheksföreningens Direkt, gått litet lindrigare och skonsammare
till väga, i fråga om uplåning än andra; men att detta förhållande
icke hindrar mig att inse det hotande för landet, som skuldsättning
medför.
Frih. Fleetwood: Instämmande i hvad Hr Lefrén yttrat i
afseende å det, som vore önskligt för Svenska nationen, beträffande
hushållning och sparsamhet, hvarom jag hört talas i långliga
tider, och säkert får höra än ytterligare omtalas, ber jag att få
rätta ett misstag, som den värde ledamoten begått, då han sagt
alt räntan blifvit nedsatt från 6 till 4 proc., ty sådant är ingalunda
förhållandet. Räntan har gått från 6, upp till 8 i st. f.
ned till 4, hvilket jag fått höra af dem, hvilka, i behof af penningar,
derom vändt sig till mäklare.
I anledn. af hvad Gr. Liljencrantz nu yttrat, får jag tillkännagifva,
att jag är delägare af Ilypolheksförening, hvaraf jag
är Direktör, och om jag icke än vore delägare, påslår jag proc.
vara för hög ränta, då nationen behöfver större rörelse-kapitaler,
hvilket icke lärer kunna förnekas, för utvidgade odlingsföretag,
förbättring af sin jernlillverkning och sina smiden m. fl. ange
lägna
ändamål. För att vinna denna lägre ränta, är det just
som man vänder sig lill utlänningen.
Beträffande anspelningen på 21 § Bankoreglemente! och myntvärdets
uprällhållande, så tror jag att det endast är Sveriges näringar,
som kunna uppehålla detta värde, men ingenting annat.
Hr Rosenblad, Bernh.: Hr Bogeman har mycket rätt
i den anmärkn. att diskussionen gått vida utöfver den punkt,
som är föremål för öfverläggning och detta gör också att jag ej
nu vill uptaga Hr Lefre'ns anmärkn. ehuru jag förklarar det jag
i mycket med honom instämmer rör:de gamla tiders missbruk i
Bankslyrelsen och Bankens förvaltning, äfvensom deri, att oaktadt
på senare tider vidtagne förbättringar deri, man icke kan åt Bankstyrelsen
ensamt updraga hela pennihgerörelsen i landet, hvarföre
jag anser det vara af stor nytta att Privatbanker finnas, som
kunna sköta sig.
334
Den 13 April f. m.
I afseende å hvad som blifvit yttradt om Hypoth.fören:rne
och deras rörelse, vill jag derom upskjuta allt yttrande, intilldess
vi komma till den punkt af betänk., som afhandlar den frågan,
och endast nu hålla mig lill den föredragna punkten, som angår
öfverflyltuingen af Bankens lånerörelse till Riksg:s-kont. Då fråga
härom förekom vid 1844 års riksdag, var jag en ibland de
ifrigaste motståndarne dertill, varande detsamma än i dag på
grund af det förhållande, alt om giltiga anmärkn:r kunna framställas
mot flere af Riksbankens nuvarande lånerörelser, och önskan,
i följd deraf, upstå att en del af dem successive mätte komma
alt öfverflyttas pä lämpligare anstalter, så skulle sådant ega
rum i ännu högre grad då fråga vore, att verkställa öfverflyltningen
till Riksg:s-kont. eller just det verk, som har att skaffa med
rikets gäld. Hvilka voro väl de gamla stora missbruken af Bankens
sedeltillverkning? Jo, alt man dermed bedref en olämplig
rörelse, för hvilken inga tillgångar funnos, och hvad skulle vara
sämre än att sammanblanda detta med rikets skuld.
Jag afstyrker en sådan öfvertlyttning, utan att vilja ingå i
vidare diskussion derom.
Åtskillige ledamöter ropade på propos.
Frih. Raab: Det händer ofta att man vid öfverläggningen
om frågor, kommer från sak in på principen. Principer hafva
här blifvit uttalade, dem det torde tillåtas mig att närmare skärskåda.
En talare har antydl, att de framsteg, som jordbruk och näringar
i allmänhet på senare tider vunnit, icke gjorts på naturlig
väg, och derföre icke hafva samma välsignelse, som om de gått
långsamt framåt, och om man genom besparingar, i st. f. skuldsättning,
småningom förbättrat både jordbruk och näringar. Jag
ber att få fästa upmärksamheten på, att detta låter mera säga än
göra sig; icke är det tänkbart att jordbrukaren, hvars belägenhet i
allmänhet varit sådan, att, sedan han betalt sina skatter och framfödt
sitt hushåll, han sällan egt någon behållning, snarare kommit
i behof att låna sig fram, så snart missgynnande skördar inträffat
— icke är det tänkbart att han, som måste anstränga alla
sina krafter alt vidmakthålla sitt åkerbruk i dess gamla skick, skall
kunna, genom ytterligare försakelser eller ytterligare ansträngningar,
åstadkomma stora förbättringar lill updrifvande af jordens afkastning.
Den omsorg och omtanka han derpå nedlägger, är icke
tillfyllestgörande utan kapital, derom eger hvar och en erfarenhet,
som haft eller har jordbruk; om jordbrukaren har dåliga redskap,
och lärt sig inse att han med bättre redskap skulle bättre kunna
drifva sin jord, till vinnande af bättre skördar, fordras förlag —
vill han förbättra sin kreatursrace, fordras förlag att inköpa nya
djur. Har han odlingsbar mark, som genom bearbetning kunde
gifva mångfaldigt högre afkastning, än i sitt obrutna skick, fordras
för odlingens verkställande förlag — men hvar taga penningar
till allt detta? Det är ju genom anskaffande af de bättre redskapen,
förbättrande af kreatursafveln, verkställandet af odlingar
Den 12 April f. m.
335
o. s. v., lian kan åstadkomma en högre produktion, som gifvetöfverskott,
men förlaget måste han först låna.
Den åter, som arbelar med machiner, huru skall han kunna
följa med sin tid och tillegna sig alla de upfinningar oell förbättringar,
som göras oeh komma i besittning af dem utan genom
lån? ArhetsBiten ensam är icke tillräcklig der icke kontant tillgång
äfven finnes, ty under det den fattige fabrikanten slräfvar
att med sina gamla methoder tillverka en dyr vara, förstår nog
utlänningen, som tillverkar samma varor med förbättrade melhoder
för vida billigare pris, alt på loflig eller oloflig väg införskaffa
dem och dermed förse hans gamla kunder, som köpa af den,
som lemnar bästa priset. En skuldsättning, som gått ut på produktionens
förökande, vårt åkerbruks och öfriga näringars förbättring,
anser jag sålunda icke blott kunna försvaras utan vara
nyttig.
Det är vidare sagdt, (och måhända har man syftat på mig
i min egenskap af Direktör i en Hypotheks-förening), att den, som
ställt sig i spetsen för ett enskildt företag, har dubbel förbindelse
att tillse, alt icke statskroppen försvagas: jag ber den värde
tälaren vara fullkomligt öfvertygad derom, att jag känner hela
helgden af de förbindelser, hvari jag står till dem, som skänkt
mig förtroende, men att jag anser dessa vara af beskaffenhet i
detta fall, att ej kunna infrias annorlunda än genom befrämjande
af näringarnes tillvext, hvarförutan det blir omöjligt alt underhålla
Stalsbankens förmåga alt städse hafva silfver till hands för
realisationens bevarande. Jag är öfvertygad, att intet annat medel
finnes än ökad produktion, för alt derigenom och med öfverskotten
derå, bli satt i tillfälle att tillbyta sig varan silfver, som
utifrån skall importeras. Realisationens uprätthållande har numera
blifvit af lika varmt inlressse för den skuldsatte, som för kapitalisten;
ty — och detta beder jag Eder bemärka mine Hrr! hvar och
en, som tagit lån i hypotheksföfeningar, hvilka hafva utrikes skuld,
har de facto skrifvit sin förbindelse i silfver, samt måtte sålunda
dela kapitalistens intresse, att Banken må kunna upfylla sin
förnämsta bestämmelse — vidmakthållandet af realisationen.
Slutligen ber jag att få vända mig till Hr Lefre'n, som måtte
helt och hållet hafva missförstått mina ord; hvilket missförstånd
jag måste antaga sorn grund för hvad han direkte behagat ställa
till mig. Jag trodde mig säga en compliment, ty mina ord voro:
”att om det icke vore den utmärkte mannen, (som fört yttrandet),
så skulle jag trott att han haft de obotfärdigas förhinder.”
Jag kan ej finna annat, än att i dessa mina ord låg en berömmelse
snarare, än de gåfvo någon anledning för den värde talaren
alt med något sken af lämplighet begagna uttrycket: "att jag
funnit del mig tillständigl” alt yttra hvad jag nu ånyo citerat.
Som jag föreställer mig att ifrågavar. punkt tål en närmare
utredning, hoppas jag att R. o. Ad. icke vill neka min anhållan
om återremiss å densamma.
Uppå härefter framstäld propos. blef Utsk:s uti den förevar.
8:de punkten afgifna utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
336
Den 12 April f. m.
9:de punkten.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag anhåller att den reservation
emot 9, 10 och 11 punkterna, som åtföljer betänk, må få
upläsas, emedan jag deruti instämmer.
Sedan härefter ifrågavar. af Hr Lagergren afgifna reservation
blifvit upläst, yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Jag får hemställa om icke 10:de
och ll:le puukterna torde pröfvas i sammanhang med den 9:de,
emedan de med denna punkt stå i så nära förbindelse, att de
svårligen lära kunna åtskiljas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät i anledn. häraf upläsa 9
och 10 punkterne af förevar, betänk, för att i sammanhang med
den 9:de punkten till pröfning företagas; hvarefter
Hr von Hartmansdorff anförde:
Till de skäl mot Utsk:s betänk., hvilka Hr Lagergren i sin
reservation anfört, anhåller jag att få lägga tvenne. Del ena är,
att om ränteafbetalningar å Bankens fastighetslån, skulle infordras
tillika med kronoupbörden, så komme del penningebelopp, hvilket
samtidigt utginge från landsorterna att blifva så mycket större
och den tryckning så mycket svårare, hvilken man redan alltför
kännbart erfar på rörelsen, derigenom att kronoupbördens indrifvande
sker på en gång i Sverige, under det i andra länder,
t. ex. Frankrike, upbörden göres 12 gånger om året. Hvad staten
beträffar, (jag vill icke tala om Banken, derom har Hr Lagergren
redan yttrat sig) anser jag orätt att göra Kronans tjenstemän
till ombud för enskilda låntagare. Dessa tjenstemåns befattning
med upbörden är redan öfverdrifvit betungande, i förhållande
till de ringa löner de åtnjuta. Den ersättning, som här lofvas,
blefve förmodligen icke tillfyllestgörande för det besvär, som
häraf skulle följa. Mitt andra skäl är betänkligheten att i upbördsmannens
händer förena både enskildta och allmänna medel.
Hvarje tillkommande upbörd, som icke är kronans, leranar honom
tillfälle alt med densamma betäcka de brister och de försnillningar,
som kunna ega rum i afseende på kronans medel. Derigenom
blifver osäkerheten för henne större och deri indragas tillika
jemväl Bankens medel. Om balance inträffade och Bankens medel
derigenom ginge hos Fogden förlorade, borde icke Staten vara
skyldig att hålla Banken skadeslös? Kronan skulle icke blott förlora
sina egna medel, utan jemväl få betala Bankens.
Jag anser alltså förslaget vara onyttigt, och tillstyrker derföre
R. o. Ad. att icke återremittera dessa punkter, utan afslå
dem genast, hvarigenom man slipper att ånyo med denna sak be
svära
både Utskott och Ständer.
Hr Rosenblad: Till de förut anförda skäl, torde jag få äran
yttra, att jag i allo instämmer uti Hr Lagergrens reservation, som
är så väl utförd. Som jag hoppas att R. o. Ad. deruppå fästat
lill
-
Don 1 2 A pri 1 f. m.
337
tillbörlig upmärksamhet, vill jag icke vidare uplaga densamma,
utan får blott till de skäl Ur von Hartmansdorff nyss anfört, lägga
några ytterligare. Jag anser lika med Hr Lagergren det icke
vara omöjligt att på ett annat sätt bereda den åsyftade lättnaden
för bankens låntagare utan denna omgång, men jag anhåller att
få fästa upmärksamheten på, att bela denna åtgärd icke innebär
den fördel för låotagarne, som man tror. De skulle derigenom
vara skyldiga att verkställa inbetalningen med en bestämd summa,
d. v. s. hvarken mer eller mindre för året. De hafva nu
visserligen skyldighet att icke betala mindre än dessa 6 proc.,
men de hafva också rättighet, att när de vilja inbetala så mycket
de vilja, så att de kunna begagna banken såsom en sparbank
för sig, derigenom alt så snart de ega det ringaste öfverskott, så
kunna de, genom detsammas inbetalande genast, mycket förr minska
sina skulder. Hr von Hartmansdorff har redan nämnt, alt
genom det sätt Ulsk. föreslagit, nemi. att inbetala räntorna vid
kronoupbördstiden, lingö de just göra utbetalningarna på den mest
olämpliga tid, då både den allmänna penningerörelsen är minst,
och hvarje fastighetsägare har den stora utbetalningen af alla sina
hemmansräntor. Vidare förekommer den omständighet, att
om af en försummelse, som ofta ganska okyldigt kan inträffa, de
försummat att verkställa inbetalningen inom den första årsdagen, så
hafva de hittills fått betala mellan årsdagarne hvilken dag de behaga,
de hafva tre månader på sig att fullgöra sina inbetalningar
innan de få en anmaningsräkning, och inom de andra 3 månaderna
säges visserligen lånet upp, men de hafva den utvägen att gå
till Fullmäglige och med omnämnande af skälen till försummelsen
begära anstånd. Så åtminstone har under de 17 a 18 år jag varit
Bankofullmägtig ägt rum, och aldrig inträffade att icke Fullmäglige
medgåfvo, att mot det att den försummade inbetalningen verkställdes,
lånet då det var säkert, fick slå qvar. Jag får vid delta tillfälle
erinra om en casus, som inträffat under den tid jag varit
BankoFullmäglig, alt då ett lån på en betydlig egendom, som delades
på flera händer, öfverflytlades på flera låntagare, sä hade den
visserligen stora försummelsen ägt rum, att man försummat att taga
serskilda lånedokumenter förde öfverflyttade lånen, utan hela skulden
stod på det gamla dokumentet. Den, som hade det lånet,
som det gamla dokumentet rätteligen hörde till, hade försummat
att verkställa ränle-inbetalningarna, och detta lån blef då förfallet och
egendomen skulle säljas på exekutiv auktion. Hade då egendomen
gatt på exekutiv auktion och Banken följaktligen haft rätt alt
få sina skuldsedlar tillbaka, så bade Banken i sin band icke ägt
ett enda giltigt dokument, lill säkerhet för de i de andra egendomarna
qvarstående lånen, d. v. s. genom den först begångna förförsummelsen
hade banken blifvit försatt i den ställning, att aldrig
kunna strängt förfara utan egen skada. Jag vill tro att denna
casus icke mera skall inträffa, men den har likväl en gång
inträffat, och det med en man, som var känd för sin småaktiga
noggrannhet, hvarföre det äfven kan än en gäng inträffa, och då
skulle det icke ligga i Bankens egen förmåga, att hjelpa ett så5
H. 22
338
Den 12 April f. m.
dant förhållande. Dessutom finnes det ett slags fastighetslån, som
kallas silfverlan, der låntagarne hafva rättighet att inbetala sina
ränteafbetalningar till Banken, i silfver, och dessa ränteliqvider
besörjas då kostnadsfritt för låntagarne. Dessa lån begagnas så
sällan att, enl. de uplysningar jag för 2:ne dagar sedan i lånekansliet
erhöll, så lärer på flera år det icke varit mera än 2me
personer inom Gottlands län, en inom Skaraborgs län, och en
inom Westmanlands län, som deraf begagnat sig. Jagiustämmer
med Hr von Hartmansdorff i anhållan om propos. lill afslag å
dessa punkter, på det att vi mätte slippa, att ännu en gång sysselsätta
oss med dem.
Hr Printzensköld, Carl: Till de skäl, som dels reservanten,
dels äfven flere talare anfört mot antagandet af BankoUtsk:s
förslag, vill jag äfven lägga ett, hvilket jag tror icke saknar
vigt. Utsk. har nemi. föreslagit, att genom en lagförändring
Banken skulle hos upbördsmannen erhålla lika förmånsrätt med
kronan; men för en hvar ligger det klart, alt ju flere slags medel
en upbördsman får om händer, destomindre skall, om han
kommer på balance, kronan få i utdelning af hans tillgångar, ty
om t. ex. kronan eger 10,000 R:dr, och ett annat enskildt verk
jemväl 10,000 r:dr att fordra, så mäste deraf följa, alt kronan
får hälften mindre i utdelning, än om den ensamt egt förmånsrätt
hos upbördsmannen. Jag tror för öfrigt det hvarken vara
lämpligt eller riktigt, att till Statens upbördsmän öfverlemna medel,
som tillhöra enskild inrättning, och såsom sådan betraktar jag R.
St:s bank i förevarande fall.
Under min tjenstetid har jag vunnit erfarenhet om det förhållande
jag nu haft äran omförmäla. En Landträntmästare uti
ett af de norra länen, kom på en ganska betydlig balance af allmänna
medel, och när utredning af denna balance inträffade, så
befanns, att han äfven var upbördsman för 2:ne icke obetydliga kassor,
hvilka tillhörde enskilde inom det län, der han var Räntmästare.
Och derföre att K. M:t, ehuru endast i administrativ väg, lemnat
tillstånd för länets Räntmästare, att vara dessa kassors upbördsman
och förvaltare, fingo kassorna lika förmånsmånsrätt med kronan
i konkursmassan. Beloppet af kassornas fordran, utgjorde ^
eller något mera af sjelfva kronobalancen, och följden var den,
att kronan i konkursmassan fick \ mindre än den skulle hafva
erhållit, om icke Statens upbördsman tillika hade varit upbördsman
för enskilda inrättningar. Jag kan således icke annat än
anse det i högsta grad vådligt att vidtaga den åtgärd, som här
blifvit föreslagen; hvarföre jag tillstyrker afslag å dessa punkter.
Hr Akerman: Det förslag, som Utsk. i dessa punkter
framställt, bar af alla föreg:de talare blifvit bestridt såsom onyttigt
och onödigt. Det synes således icke hafva att fägna sig åt
något bifall, och på det att icke detta saknade bifall må drabba
någon oskyldig, så får jag nämna att den person, som här nämnes
såsom motionär, är den, som nu har äran att hafva ordet. Jag
ber likväl få redogöra för aulednm till denna motion, i hopp kan
-
Den 12 April f. m.
339
bända att omdömet derigenom må något mildras. Jag hade nemi.
lika med flera inom Utsk., vid läsningen af Fnllmågtiges prot.,
funnit huruledes det visat sig alt faslighelslåntagare, som vanligen
hade små lån till ringa belopp, fingo vidkännas ganska betydliga
kostnader, dels i följd af anmaniogsbrefvens tillsändande, sorn ofta
gått till 5 a 6 r:dr, hvilket var betydligt för ett lån på några
100 r:dr, och deisi följd deraf alt de, obekanta med hvarthän de
skulle vända sig, för att få pålitliga kommissionärer, hade vändt
sig lill personer här, hvilka i stället att utföra dessa kommissioner
hade förskingrat penningarne, och sålunda dessa icke kommit
Banken tillgodo, ulan helt och hållet bortkommit. Dessa omständigheter
syntes mig bevekande, och jag rådgjorde derföre om saken
med en af Fullmägtige, som visserligen icke är känd för den
minst kunnige i Bankofrågor, och rådförde mig dessutom med
insigtsfull personer, och på båda hållen tillstyrktes jag, att framställa
denna motion, öm man besinnar, hvad som äfven i reservationen
omnämnts, att dessa lån äro fördelade på omkring 8,000
låntagare, skall man finna, att hälften icke kan begagnas till serdeles
höga belopp. Går man igenom Bankens räkenskaper, så
skall man finna att minimum för dessa lån är 200 r:dr, och den
större mängden under 1,000. Jag har vid flera tillfällen tillkännagifvit
att jag för min del icke är vän af den lånerörelse, som
kallas fastighelsbelåning från Bankens sida, men då en sådan rörelse
är etablerad, så anser jag det vara en skyldighet att tillse
det man icke, genom sältet för afbelalningarnes verkställande, bidrager
att stjelpa de låntagande, hvilket man nu kan anse vara
händelsen, då man endast betraktar huru stor räntan på ett lån
af 2 a 300 r:dr skulle blifva, när man beräknar kommissionsarfvodet,
och huru i proportion ändå mycket högre räntan blifver
då någon försummelse eger rum, och således anmaningsräkniDgar
sändas till K. Bef:h:de, och derifrån till kronobetjeningen, för att
de låntagande tillställas, hvilket allt föranleder en kostnad af flera
r:dr. Jag hade derföre trott, att, sedan man en gång utlämnat
lån, man äfven borde söka ställa så till, att liqviderna verkställdes
utan låntagarnes betungande, ty om låntagarne sättas i förlägenhet
för att kunna liqvidera, endast genom sättet för liqviden,
så är det gifvit att lånen, i st. f. att gagna, skola skada dem som
hafva dem. De anmärkmr, som här äro gjorda innefattas hufvudsakligen
i Hr Lagergrens reservation. Han säger deruti, att
det icke är bestämdt, hvad af dessa 6 proc. som är ränta, och
hvad som deraf är kapitalafbetalning, och derigenom upstår en
svårighet vid konkursen att bestämdt upgöra räkningen så, att
man kan få fastställdt, hvad som är kapital, och hvad som är
ränta. Jag medgifver det visserligen, men det är icke motionärens
fel, att i motionen icke finnes utsagdt, alt af dessa 6 proc.
skall 4 betraktas som kapitalafbetalning och 2 såsom ränta, och
det blir då icke svårt vid inträffande konkurser att upgöra räkningarne.
Fastän delta icke står i motionen, så har det genom en
af dessa hastiga vändningar, som ofta inträffa vid justeringen blif
22*
-
340
Den 12 April f. m.
vit uteslutet, och är således icke mitt fel. Om denna punkt skulle
vinna bifall, skulle jag önska äterremiss af densamma, på det atl
ett sådant stadgande deri kunde inflyta. Reservanten, äfvensom
Hera talare hafva vidare anmärkt, att ett indrifvande af dessa afbetalningar
på samma tid, som kronoutskylderna, vore ofördelaktigt
derföre, att de penningar, som utgå såsom skatter, redan äro
tillräckligt betungande för alt nedtrycka rörelsen. Jag medgifver
visserligen att detta är en olägenhet, men jag tror den dock vara
af mindre betydenhet, i jemförelse med de fördelar, som skulle
tillskyndas låntagarne derigenom, att på det föreslagna sättet alla
extra omkostnader skulle försvinna. Delta bevisas deraf att bland
reservanterna finnes ingen af Ilederv. BondeSt., hvilket i detta
fall torde känna förhållanderna inom orterna. Man torde också
finna att ingen farhåga är för handen, när man besinnar, att de
afbetalningar, som på delta sätt komma i fråga, upgå för hela riket
tiil omkring 300,000 r:dr. Om jag lägger dessa 300,000
r:dr till de många mill., som ingå i kronoupbörden, så torde man
finna, all det är ett lappri i förhållande till det hela, och således
icke kommer att verka serdeles betydligt. En talare har nämnt,
att detla besvär skulle vara högst, betungande för upbördsmännen,
hvilka hafva nog att göra ändå. Det besvär, som härigenom
skulle tilläggas dem är först och främst föreslagit att förenas med
ersättning och blefve sedan dessutom ganska obetydligt. Om man
pålade upbördsmännen något hvarigenom de behöfde upgöra serskildt
förteckning, då vore det serdeles betungande, men om man
besinnar, att deras åtgärd nu endast beslår uti, att efter den lista,
som frän Banken lemnäs lill K. Befdnde, för alt derifrån tillställas
kronofogdarne, utpricka afbelalningarne, sedan lefverera in
penningarna samt redovisa derför, sä tror jag alt besväret skulle
reducera sig till en obetydlighet. Jag är för öfrigt i den ställning,
att jag icke skulle vilja vara den, som ökade kronobetjeningens
besvär, om jag hade insett, att detta förslag innefattade
något sådant. Man har sagt, att genom denna upbörd, skulle
fogdarna sättas i tillfälle att dölja balancer af kronans medel. Jag
vet icke hvad man förstår med dessa medel, som kallas kronans
medel. Som man vet så sker upbörden under flera olika titlar,
såsom ordinarie Statsmedel, Riksgäldskontorets medel, diverse
verks medel, och här skulle nu tillkomma Bankens medel.
Jag kan icke förstå annat än att Bankens och Riksg:s-kont:s
medel måste vara i det närmaste detsamma. Hvad som är säkert
är att de äro kronans, och att hela saken är den, att de lingö
en ökad upbörd, hvilken dock icke torde verka betydligt, enär
liela tillökningen är 300,000 r:dr. Hr Printzensköld anförde något,
som jag tyckte mig höra, i afseende på en balans i de norra
länen, hvarmed jag vore nära bekant, men som jag icke på det
afstånd jag är ifrån talaren, kunde rätt höra hvad han yttrade,
så tilltror jag mig icke nu att kunna besvara denna framställning,
men tror att den är besvarad med hvad jag nyss anförde om medlens
beskaffenhet, eller deras likhet med r:glds mynt. Jag anhåller således
för min del, på det alt denna rättelse som jag nyss anfört,
Den 12 April f. m.
341
må ske, d. v. s. att det bestämdt måtte utsättas, hvad som af
dessa 6 proc. är kapitalafbetalniog oell hvad som är ränta, alt
denna punkt måtte återremitteras. Dock ber jag, innan jag lemnar
ordet, att få fästa mig vid en upgift i Hr Lagergrens reservation,
som jag förbisett. Han säger nemi. att en ränteförlust
skulle upstå genom antagandet af ifrågavar. förslag. Den, som tagit
kännedom om de serskildta punkterna i förslaget lärer väl hafva
funnit, att meningen är att räntan skall erläggas förskottsvis.
Den drages af vid första utlemnandet för den återstående delen
af det året, och för Januari, Februari och Mars månader för det
följande året, och erläggas således äfven för det året i förskott,
någon förlust för Banken kan således icke upkomma utan snarare
en vinst. Han säger också att dessa penningar ligga borta utan
fördel, hvarken för lånlagarne eller för Banken, under det att de
äro under upbörd. För det första kan jag icke ingå på hans
sats alt hvad som upbäres i Februari månad icke inlefvereras förr
än l:sta Maj. Jag tror förhållandet vara sådant i alla redogörande
upbördsverk, att medlen skickas från Fogdarne till Ränterierna,
och sedan från Ränlerierna till dem, som skola hafva
medlen, och således skulle jag tro att en god del af npbörden
betalas i Mars, åtminstone i April månad, och att således tiden
innan medlen komma Banken tillgodo icke blir fasligt lång. Men
att någon lid under alla förhållanden är borta, det är gifvet, och
att samma förhållande eger rum om lånlagarne skaffa sig en kommissionär,
som skall verkställa dessa inbetalningar, ty då ligga
penningarne på posten. Huru man än ställer lill, så ligga penningarne
någon lid bär eller der utan gagn. Jag ville tillägga delta
innan jag förnyar min begäran om återremiss i det upgifna afseendet.
Hr Bogeman: På de af den siste värde talaren tipgifne
skäl, har jag för min del biträdt Utsk:s förslag uti ifrågavar. punkter.
Jag medgifver visserligen, att flera betänkligheter förefinnas
mot antagandet af detta förslag, sådant som del nu blifvit frarnsläldt.
Men man bör också se på låntagarnes beqvämlighet, så
snart det kan ske utan äfventyr för Banken. Man har anmärkt,
att, om förslaget anloges och således denna liqvid af ränta och
kapitalafbetalniog, finge samtidigt med upbördsmedlen ingå, en
tryckning upstode, hvilken menligt skulle inverka på rörelsen
inom landet. Inom Utsk., och på den afdelning, som beredde frågan,
har denna sak också varit föremål för undersökning, och det
kan icke nekas, att icke delta skulle verka i sin mån. Men då
man icke kunde uptänka något annat möjligt sätt alt få dessa liqvider
förenade med Bankens säkerhet än förmedelst deras ingående
samtidigt med kronoupbörden, så trodde man ändå att detta
skulle vara vida fördelaktigare, än det sätt hvarpå nu denna liqvid
sker. Man har sagt, att om del öfverlemnades till kronans
upbördsmän att emottaga Bankens medel, så skulle kronan äfventyra
icke allenast sina egna penningar, utaf äfven Bankens. Sådan
har icke meningen varit. Utsk. har i sitt förslag endast an
tydt
att för det fall alt Ständerna antoge förslaget, skulle Utsk.
342
Den 12 April f. m.
vara betänkt på att, i sammanträde med Lag-Utsk., tillse att en
lag stiftades, som berättigade Banken till samma förmånsrätt hos
upbördsmannen som kronan, men ingalunda har meningen varit
att ålägga Staten serskildt garanti för medlen. Hr Akerman har
för öfrigt så fullständigt uplyst alla förhållanden, att jag förenar
mig med honom, i den anhållan att dessa punkter måtte blifva
till Utsk. återremitterade för att undergå den förändring han anmärkt
vara behöflig i afseende på hvad af de 6 proc. skall utgöra
kapitalafbetalning och hvad som deraf är ränta.
Hr Printzensköld: Jag högaktar de moliver, som gifvit
anledn. till förevar, förslag, lill hvilket Hr Akerman lärer vara
uphofsman, men derföre kan jag likväl ingalunda anse förslaget i
sin verkställighet vara nyttigt hvarken för Banken eller förn Staten.
Jag har genom det exempel jag anfört, och hvarom Hr Akerman
eger speciel kännedom, ådagalagt huruledes kronan, derigenom
alt en af dess upbördsmän tillika fått K. M.s tillstånd att
vara upbördsmän för 2:ne enskildta kassor, gick miste om ersättning
utur tipbördsmannens tillgångar, för så stor del som motsvarade
dividenden å dessa kassors fordringar, emedan dessa blefvo
i konkursmålet tillagda lika förmånsrätt med K. M. och kronan.
Således ligger deruti det mest öfvertygande bevis, alt ju
flera enskilda kassor man öfverflyttar till förvaltning af en krono-upbördsman,
desto mindre säkerhet eger kronan för sina medel.
Hr Akerman har anmärkt att summan, som skulle ingå för
hela riket i afbetalning af fastighetslån, icke är större än 300,000
r:dr, och utgjorde således i jemförelse med hvad upbördsmännen
förut hafva om händer ett ganska obetydligt belopp. Jag medgifver
detta förhållande, men om man äfven anser summan på
det hela vara obetydlig, så följer icke deraf att icke inbetalningarna
inom ett eller annat upbördsdislrikt, i jemförelse till hvad
de möjligen äro i andra distrikt, kunna vara ganska betydliga,
och således denna uphörd innefatta en lockelse för upbördsraannen
att oredligen förfara med sin upbörd, enär han har ökadt
tillfälle dertill genom de flere serskildta slags medel, som ingå i
hans redovisning. Såsom aktor i dylika mål har jag vunnit öfvertygelse
derom att upbördsmän i allmänhet företrädesvis åsamkat
sig balance på sådana medel, som icke stå under allmänna
upbördens kontroller, emedan dessa medel icke kunna i upbördsböckerna
och upbördslängderna upföras. En utskrifning af afbetalningslängderna
skulle för hvarje fögderi blifva nödvändig, ifall
raan ville ställa upbörden under lika kontroll med statens medel.
Men en så beskaffad utskrifning skulle förorsaka så mycket besvär,
att nära nog en serskild tjensteman finge tillsättas, för att kunna
med ordning och redighet verkställa detta arbete. Det finnes
likväl en annan utväg att bereda de låntagande en betydlig lättnad,
hvilken utväg redan är af arméens pensionskassa begagnad.
Denna inrättning har genom offentliga kungörelser tillkännagifvit,
att kassans gäldenärer, ega rättighet att vända sig till en tjensteman
inom kassan med sina ränteliqvider, emot det att de låta
Den 12 April f. m.
343
räntebeloppet åtföljas af jemt så mycket, som fordras lill postporto,
för att kunna återsända qvitto på de erlagdc räntemedlen.
Jag ser icke något hinder hvarför ej Bankens Öfverstyrelse skulle
kunna i detta hänseende vidtaga enahanda åtgärd. Då finge hvar
och en af Bankens låntagare skylla sig sjelf om han icke begagnar
denna utväg, utan vänder sig till enskild komissionär, hvarigenom
han kan lida förlust. Att dessa lån i allt fall, äfven med
beräkning af de kostnader, som ränte- och kapitalafbetalningen
direkte till Banken medför, icke måtte vara så litet begärliga,
utan tvärt om anses serdeles fördelaktiga, vitsordas deraf, att i
Banken ligger f. n., efter hvad mig är sagdt, en betydlig mängd
låneansökningar, hvilka i följd af brist pån tillgångar icke kunnatj
bifallas. Att för öfrigt, såsom Hr Akerman antagit, Bankens
medel skulle vara af lika egenskap med Riksg:s-kont:s,
kan jag för ingen del medgifva. Riksg:s-kont:s medel äro endast
sådana som Ständerna anslagit till Riksg:s-kont:s disposition.
Af dessa medel upbäres största delen såsom skatter af nationen,
och då ligger väl i sakens natur, att de äro af beskaffenhet, att
tillhöra den allmänna upbörden i likhet med andra krouoskalter.
Banken, ehuru nationen tillhörig, och ehuru den står under Ständernes
förvaltning, är likväl af den egenskap all delta verk egentligen
bör betraktas såsom en från Slaten skild inrättning, i likhet
med arméens pensionskassa, med (lere så beskaffade penningeverk.
Jag kan således icke annat äu desto heldre tillstyrka afslag
å betänk., som härtill kommer, att ett öfverlemnande till upbördsmännen
af ifrågaställde upbörd, skulle strida mot den princip,
som på sednare tider mer ån tillförene gjort sig gällande,
nemi. förenkling af räkenskaperna. Man söker alt under hvarjehanda
förevändningar utur dessa räkenskaper utesluta upbördstitlar,
hvilka icke innefatta något annat än hvad som är Statens
tillhörighet. Nu vill man deremot inveckla eller göra dem vidlyftigare,
genom att gifva Fogdarne ännu en slags upbörd, med
hvilken de tillförene icke haft att skaffa, och hvilken är sådan,
att den icke kan med upbördsmännens öfriga befattningar förenas.
Sådant är att gå tillbaka men icke framåt på reformernas bana.
o
Hr Rosenblad: Hr Akerman har updragit en historik öf
ver
förslagets upkomst. Om den man, som här framställts såsom
förslagets hufvudsakligaste uphofsman, är den jag tror det vara,
så vill jag gerna på grund af min öfvertygelse medgifva alt han
är den i Bankofinance-frågor mäst kunniga man i vårt laud. Men
jag hemställer om icke från honom förslaget utgick mycket olika
än det nu framkommit, bland annat derutinnan, att såsom
han upgjort det, så skulle räntebetalningarne å dessa Banko-lån
förvandlas till en temporär kronoränta, så allden vid hvarje hemman
skulle införas i jordeböckerna, och de 6 proc. upbäras såsom
ränta under 28 år. Då försvinna visserligen många af de anmärkntr
Hr Lagergren gjort, hvilka ingalunda genom Hr Åkermans
sednaste framställning hafva försvunnit. Men jag får tillika
säga, att, ehuru detta vore oändligt mycket bättre än det förslag,
344
Den 12 April f. m.
hvartill Utsk. kommit, så kan jag likväl icke instämma deruti,
emedan jag finner den olägenhet dermed vara förenad, att, då
man bestämdt sig för att förenkla kronans upbördsräkenskaper,
och serdeles jordböckerna, hvilket i så hög grad behöfves, så skulle
det verkligen utgöra en motsats att nu skaffa en tillökning i besväret
genom bestämmandet af ännu en temporär hemmansränta.
Jag anhåller också att få fästa upmärksamheten deruppå, alt ehuru
Hr Akerman trodde, alt summan endast var 300,000 r:dr och
att om den lägges till kronoupbörden, så skulle det föga betyda,
så är summan likväl icke så liten. 6 proc. af hela rörelsefonden,
6| mill., utgöra visserligen icke mer än 390,000 r:dr, hvilket
endast är 90,000 r:dr mer än 300,000, men detta är icke G
proc. utaf fonden, utan 6 proc. af hvart ursprungligt lånebelopp,
och ännu på det 28:de eller 29:de året skola, om äfven endast
små andelar af det första lånet återslå, så att det är 29 års utlåning,
hvaraf 6 proc. betalas. Man kan således med trygghet
åtminstone fördubbla summan, och kanske upgår den till ändå
mer. Jag erkänner visserligen lika med IIr Lagergren att något
medel till underlältnad af verkställandet utaf dessa inbetalningar
finnes, utan att välja Banko-Utsk:s förslag, men jag kan i detta
fallet icke instämma i det förslag, som Hr Printzensköld omnämnt,
att nemi. Hanken skulle låta sina tjenstemän blifva komissionärer
för enskilde, endast de ersatte postportot. Det kan låta sig göra
inom ett verk såsom arméens pensionskassa, som har fä lån och
kanske sällan något, sora är under 10,000 r:dr, men deremot
orta lån öfver 40,000 r:dr. Här är för 8,000 faslighetslåntagare
lån anslagna, hvilkas ränte- och kapitalafbetalningar äro så fördelade,
att det blefve för Bankens tjenstemän ett ökadt besvär,
att åtaga sig komissionärskapet för dem, och sålunda kunde de
icke göra det för intet, utan fick Banken då gifva dem nya löner
äfvensom den finge stadga ökade kontroller om dessa åtogo sig
upbörden. Jag tror att det skulle finnas ett mycket enklare sätt
att bereda låntagarne lättnad, nemi. det sätt, som är påpekadt i
Hr Berg von Lindes reservation, att öfverflytta faslighetslånen efterhand
på handelsfonden, med vilkor, att denna fond förbinder
sig att för framtiden öpna lånelillgångar för smärre låntagare.
När vi hinna dit så förbehåller jag mig, att derom få yttra åtskilligt,
men anhåller nu om propos. på afslag af dessa punkter.
Gr. Mörner, Carl: Grunden för Utsk:s förslag, att ränteoch
kapitalafbetalningar å Bankens fastighetslån skulle få verkställas
å landet vid den vanliga upbördstiden, är visserligen ganska
god, och jag delar fullkomligen Hr Åkermans vackra syftemål
i afseende på de fördelar, som derigenom skulle kunna allmänheten
beredas. Men jag har begärt ordet för att, jemte instämmande
i de många skäl, som förut anförts mot detta Utsk:s förslag,
ytterligare få fästa upmärksamketen på ett par omständigheter.
Jag får då till en början i afseende på Hr Åkermans
framställning derom, att kostnaden skulle betydligt mildras för
allmänheten, genom ali dessa afbetalningar uptoges på debetsed
-
Den 12 April f, m.
345
larne, nämna att alla, som hafva rörelse af hvad beskaffenhet som
helst, och behöfva låna penningar, måste skaffa och bekosta ombud.
Detta kan icke gå utan kostnad, och således kan icke sjelfva
kostnaden vara så oväntad för dem. Men jag skulle tro att
denna inbetalning af kapitalafbetalningar och räntor skulle kunna
ske pä eli annat sätt och som medförde lika stor säkerhet och
fördel för låntagarne. Det är nemi. bekant att i orterna finnes s. k.
salpeter-lån hvarå inbetalningarna göras årligen. Dessa inbetalningar
göras i vissa terminer till landtränterierna, der likväl de
enskilde lånlagarnes skuldsedlar finnas förvarade. Jag ser ingen
svårighet, att icke desse låntagare skulle, på samma grunder som
det tillgår med salpeter-lånen, få göra insättningar i landlränteriet
och räntmästarne deröfver hålla förteckning på samma sätt
som nu tillgår i afseende på förberörde lånen, mot en viss provision
lill det belopp, som här föreslås; derigenom slippa kronofogdarne
att blottställas för de många obehag, som skulle upkomma
genom summornas öfverflytlande på debetsedlarne. Mine H:rr!
del är kändt alt i Januari och Februari månader utgår upbördsräntan,
eller att den skall utgå efter vissa terminer. Vanligen
betalas icke hälften af beloppet, utan inflyter det så småningom i
Mars och April månader, då npbördsmannen bör aflemna npbörden.
Det är med största möda upbördsmännen kunna indrifva
allmänna upbörden lill denna tid, och det skulle vara för allmogen
omöjligt, äfven om de ansträngde sina krafter, att på samma
gång de betalade sina kronoutskylder, äfven verkställa denna
liqvid, hvilket förut blifvit till fullo ådagalagdt. Men jag får då
nämna, att det finnes ett annat medel, hvilket skulle befordra ändamålet
lika väl, som det af Hr Printzensköld m. fl. gjorda förslag
innehåller, det sätt nemi., som jag föreslagit, att afbetalningarne
lingö under vissa tider af året insättas på landtränterierna
mot en viss proc. till Räntmästaren och med skyldighet för honom
att redogöra för dessa såsom för andra medel. Det var endast
för att få göra dessa anmärknir, som jag begärde ordet, och
får jag för öfrigt förena mig med dem, som tillstyrka afslag å
punkten.
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Utan att ingå i något resonnement
öfver del af Utsk. upgjorda förslag, har jag kommit till
den öfvertygelse, alt de, som yrkat afslag, hafva gjort det på de
grunder, som i Hr Lagergrens reservation äro anförda, och jag
instämmer fullkomligen häruti, stödjande mig på första afdelnm
af reservationen. Hr Lagergren har likväl vid slutet af sin reservation
pag. 50, gifvit tillkänna en tanke, hvilken jag anhåller
mätte få upläsas, hvarefter jag utbeder mig återfå ordet.
Sedan i anledn. häraf den del af Hr Lagergrens reservation,
som afser möjligheten af en sådan reglering, hvarigenom innehafvarne
af Bankens fastighetslån lemnades tillfälle att, på 2 eller
4 terminer af året, genom insättning i Landtränterierne afbörda
sig de årliga inbetalningarne till Banken, blifvit upläst,
tilläde
346
Den 12 April f. m.
Hr Aminoff: Jag tror att det sätt, hvarpå nu tillgår, att
nemi. låntagarne äro skyldige i Stockholm fullgöra sina ränteoch
kapilalafbetalningar, för dem medför stora kostnader, äfvensom
jag delar den öfvertygelse, att med en öfverflyttning på hypolheksföreningar
af dessa lån skulle olägenhet vara förenad.
Deremot, om man ville bereda låntagarne någon lättnad i kostnad
och besvär, tror jag att det för dem vore en stor fördel alt
få insätta sina afbetalningar i landtränterierna, antingen på det
sätt Hr Lagergren föreslagit, eller ock på något annat sätt, som
möjligen genom en återremiss af denna punkt; kunde af Disk.
efter inhämtad kännedom af de anföranden, som blifvit gjorda,
föreslås.
Jag anhåller således, att jemte fästad upmärksamhet på fördelarne
af att få insätta medlen i landtränterierna, denna punkt
af betänk, mätte åtterremilteras.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag hade trott att Bankens
öfverstyrelse blifvit hörd i en så vigtig fråga som denna,
men då icke så skett, nekar jag icke till att min förundran är
något minskad deröfver nemi. att Utsk. i 5 mom. föreslagit en
åtgärd, som leder, antingen lill ett bestämdt räknefel, eller ock
till en motsägelse och till eli brott mot den förbindelse, som låntagarne
afgifvit. Utsk. föreslår nemi. att, sedan lånet blifvit till
en del amorteradt, skall det återstående skuldebeloppel delas lika
på de återstående betalningsåren. Dertill hafva låntagarne sig icke
förbundit, och deraf upkommer helt andra betalningsvilkor än
dem, hvilka de sig betingat. Jag har icke velat låta denna anmärkn.
blifva onämnd, ehuru jag förutser att frågan faller. Men
denna omständighet visar, alt det icke är så lätt alt rubba sådana
detaljer ulan noga sakkännedom och noggrannt öfvervägande
af följderna. Det återstående skuldbeloppet är dessutom
ett mycket tvetydigt uttryck. När amorteringen af ett lån
på 28 års amorteringstid i 14 år fortgått, så är icke sagdt
att det skall vara jemt halfva beloppet, som återstår, ty det är
ett helt annat belopp, som återstår. Menar man med det återstående
skuldebeloppel, summans sammanlagda belopp, och att det är
6 proc. af delta belopp, som hvarje år af de återstående skulle
betalas, så blifva i alla fall betalningsvilkoren rubbade. I alla
fall blir detta icke rätt, ty det blir icke den liqvid hvartill låntagaren
en gång sig förbundit, och den kan väl icke i alla fall
Ständerna med skäl rubba. Jag vet alltför väl, att man genom
upsägning kan indrifva lånen, men låntagarne äro icke i tillfälle
alt känna detta Ständernas beslut och Banko-reglementet må väl
icke innehålla andra stadganden än dem, sora öfverensstämma
med enskildes lagliga rätt i sådant afseende, och de räkna på att
deras lån icke förr än i sista hand blifva upsagde, d. v. s. då
Banken blir realiserad.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke neka att Hr Åkerman
med serdeles skicklighet, så väl försvarat sin egen framställning,
som ock förmått R. o. Ad. att så länge sysselsätta sig med denna
Don 12 April f. m.
347
enskilda fråga. Jag säger enskild, emedan den handlar blott om
frågor, som röra enskilde låntagares förmåner, och ingalunda
Bankens eller allmänhetens. Hr Akerman har med lätt hand
vidrört de olägenheter, som anmärkts vid förslaget. Så t. ex.
har han ansett olägenheten af dessa afbetalningars ingående på
samma tid som kronoutskylderna, vara en obetydlighet, i jemförelse
med det stora insamlandet af ktonoupbörden, och sålunda
förmenat att ingen upmärksamhet dervid borde fästas. Om man
likväl ser nogare på saken, skall man finna att det blir en tillökning
af 10 proc. i den summa, som på en gång skall utgå,
och tryckande inverka på allmänna rörelsen. De ingående kronoulskylderna,
som på en gång inflyta, gå knappt till 4 mill., och
den summa, hvarom nu är fråga, skalle, när man vet att fastighets-
lä nefonden är mill., hvaruppå (> proc. skola betalas, blifva
390,000 r:dr, således 10 proc. Om man redan finner det vara
obeqväpat att 4 mill. i Statsmedel på en gång ingå, så kan det
väl icke nekas alt det ju blir en ytterligare olägenhet om 10
proc. dertill läggas. När man erkänner en olägenhet, så inser
jag icke något skäl hvarföre den icke skulle rättas. Dernäst har
äfvenledes gjorts ganska ringa afseende på det besvär, som vid
detta tillfälle skulle öfverflytlas från Bankens tjenstemän eller från
lånlagarne på Kronans upbördstjenstemän. Della besvär är icke
så ringa, ty det måste föranleda serskild redogörelse af Kronofogdarne,
uplagande hvad de upbnrit och lefvererat lill ränteriet,
och derjemte en serskild redogörelse af ränteriet öfver de medel,
som ingå till Banken, och derigenom en ytterligare kontroll hållas
öfver denna upbörd. Isynnerhet i ett län, der det kan vara
öfver 1000 sådana lån, skulle dessa besvär icke blifva så alldeles
ringa och i en icke ringa grad föröka vissa tjenstemäns göromål,
hvilket alldeles icke kan ersättas genom 1 proc. af upbörden, utan
måste föranleda till behof af ökade löneanslag till skrifvare-biträden.
Om man tillika kunde förlänga tiden, som Lands-Kamereraren
har att kontrollera medel, som ingå från Kronofogdarna, så
skulle det vara bättre, men det lärer väl icke vara möjligt. Att
äfven med detta åliggande nu öka de svårigheter, som i delta fall
förelinnas, anser jag olämpligt. Dessutom tillkommer en annan
omständighet, som icke är nämnd. Vi känna nogsamt att vid
rono-upbördens ingående, är det icke alla skattdragande, som
idala hela beloppet af sina skatter på en gång. Så torde äfven
tu hända, och Banken torde hafva erfarenhet af att deras debitorer
icke erlägga räntan på dagen till hela sitt belopp. Det vore
således att förmoda, att restantier skulle återstå, hvilket äfven måste
föranleda en redogörelse. Huru skulle dessa restantier upbäras,
skulle Banken kanske låta det vara till nästa års krono-upbörd
till exempel? Nej, det låter sig icke göra ty det skulle
föranleda ganska mycket besvär och leda derhän, att högst få
brydde sig om att inlefverera sina räntor vid upbördstiden, ulan
läto sig sökas i sina hemvist. Hvilket ökadt besvär skulle icke
derigenom upkomma, och hvarföre? — Jo, endast för att åstad
-
348
Den 12 April f. ni.
komma någon beqvämlighet, som man säger, för lånlagarne, likasom
vore Statens åliggande att åstadkomma beqvämlighet för uptagande
af lån. Vid hvarje riksdag har man förordat nya förmåner
för dem, som uptaga fastighetslån, beslående dels i ökade
fonder för desamma, och dels, såsom nu, uti att göra Statens
tjenstemän till Komissionärer för enskifta personer. Detta strider
mot de grundsatser, som jag bekänner. Afven är uteglömd en
liten omständighet, den nemi., alt det fordras K. M:s sanktion
på ett sådant beslut, som det, att ålägga tjenstemännen nya göromål.
Ehuru uti mom. 6 stadgas, ”att Fullmäktige berättigas alt
vidtaga alla de åtgärder och meddela de serskilda bestämmelser,
som i och för verkställighet kunna erfordras,” belvillar jag likväl
att Fullmäktige kunna berättigas att gifva föreskrifter ål K. Beflude,
St Kronofogdar, Räntmästare, och Fjerdingsman. På alla dessa
skäl förenar jag mig med dem, som yrkat afslag å denna punkt.
Hvad man för öfrigt nämnt om att det skulle gå an att insätta
fastighets-låne-afbetalningarne i ränterierne, derifrån de sedan
skulle sändas lill Ranken, så gör det mycket besvär i ränterierna
i de län, der lånen upgå till större belopp. Jag skulle tro att
i Skaraborgs län upgå dessa lån till ett antal af 1500. Det vore
ingen obetydlig redogörelse för en Räntmästare, ty Räntmäslaren
eraottager denna upbörd af Kronofogdarne och skulle vara helt
och hållet upbördsman för de enskildes räkning, och detta strider
mot all rimlighet. Jag bestrider äfven detta förslag.
Hr Prin tzensköld: Frih. Palmstjerna har så fullständigt
visat olägenheterna af Gr. Mörners förslag, ang:de räntebetalningarnas
inlefverering till Landtränteriet, att jag endast anser mig
böra åberopa hans yttrande, ehuru jag hade ämnat framställa några
omständigheter, till vederläggning af hvad Hr Gr:n föreslagit.
Jag ber för öfrigt, att få fästa upmärksamheten på ett förhållande,
som blifvit af BankoUtsk. tillstyrkt, och hvilket innefattar ett våld
mot nuvarande låntagare. Det står i 11 :le punkten: ”Bankostyrelsen
må berättigas att till inbetalning inom den i förbindelserna
utfästa tid upsäga de lån, hvilkas innehafvare vägra att
fullgöra sina liqvider med Banken efter del förändrade sätt, som
blifvit beslutadt.” Detta förslag innefattar en bestämd förändring
af låntagarnes till Banken uthändigade förbindelser, och man kan
väl icke rimligen föreskrifva nya vilkor vid ett så hårdt äfventyr,
som det alt, om låntagaren icke vill fullgöra hvad del nya stadgandet
föreskrifver, skall han blifva af med lånet. Olämpligheten
af förslaget visar sig desslikes deraf, att om t. ex en i Slockholm
boende person eger i Skåne eller Småland en fastighet, som är
inteckuad för ett lån i Banken, då lian med mycken beqvämlighet
kan sjelf verkställa sina årliga afbetalningar i Banken, så
skulle han, i fall detta förslag lhfölles, hindras ifrån att insätta
medlen i Banken, och i stället tvingas alt nedsända dem till upbördsmannen
i det Fögderi, der hans egendom är belägen. Kan
väl sådant vara rimligt, kan det innefatta någon rätts-eller billig
-
Den 12 April f. m.
349
hetsgrund. Äfven della visar alt förslaget är onyttigt, och jag
tillstyrker fördenskull afslag å detsamma.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
O
Ilr Akerman: Jag skall icke förlänga diskussionen, i synnerhet
som jag förutser utgången, utan ber endast att få besvara
eli par mindre anniärkn:r. Hr Bråkenhjelm har sagt, alt det icke
går an att bestämma ett annat sätt för liqviden än det, som är
intaget i förbindelsen, och Hr Printzensköld, att det är ett våld
att vilja förändra kontraktet, för att tillvägabringa ett nytt liqvidationssätt.
Jag svarar Hr Bråkenhjelm, att i 11 :te mom. afses
huru man skall få detta sätt i gång, och Hr Printzensköld, att i
fråga om upsägningen, det visserligen icke är meningen att göra
den i strid med förbindelsens innehåll. När man begagnar en
konlraktsenlig rättighet att upsäga ett lån, så kan jag icke för
min del se att man begår något våld. En annan talare har anmärkt
att detta skulle vara en enskild affär. Det kan man visserligen
säga om mängden af de ärenden, som förekomma hos
Ständerna, emedan de angå enskilda, men med detta enskilda,
är här förhållandet sådant, att det rörer Staten och de enskilda
på samma gång. Befordrandet af enskildas fördel, kan icke vara
annat ån af fördel för Staten, och ett befordrande af Statens ändamål.
När här frågan rörer 8000 låntagare, hvilka, efter hvad
jag sökt visa, lida af det liqvidationssätt, som nu eger rum, så
kan man väl icke beskylla mig för alt uptaga R. o. Ad:s tid med
en helt och hållet enskild sak. Det är visserligen rätt anmärkt
att Ständerna icke kunna gifva ordres till Kronans upbördsmän
att taga befattning med detta bestyr, men då Bankens reglemente
innefattar åtskilliga saker, hvarom Ständerna ensamt icke kunna
gifva ordres, så förmodar jag att man begär detta förslags sanktionerande
och publicerande genom K. M:s åtgärd, och således
torde denna invändning förfalla. Men här äro emedlertid flera
sätt upgifna huru ändamålet kunde vinnas, och måhända äro de
bättre än Utsk:s förslag, hvilket gifver mig ökad anledn. att fortfara
i mitt yrkande om återremiss på det att Utsk. må få tillfälle
att taga dem i öfvervägande.
Hr af Dalström, Gustaf Jakob: Jag anser, att af den
förändring, som i denna punkt af Utsk:s betänk, föreslås, skulle
härleda sig betydliga besvär för K. Befh:de, för Lands-Kamrerarne,
Kronofogdarne, och Häradsskrifvarne, och hade derföre ämnat
i detalj bevisa hvilket besvär, den föreslagna åtgärden skulle förorsaka
dessa personer, i fall den bifölles, hvarjemte den skulle
föranleda ökade besvär för Bankens tjenstemän, utan att medföra
någon lättnad för de personer, som hafva faslighets-lån, men då
jag med upmärksamhet åhört Frih. Palmstjernas anförande, deruti
han så grundligt bevisat, hvilka besvär och nya åtgärder, som derigenom
skulle åläggas K. Befh:de, så vill jag icke förlänga diskussionen
i detta afseende med ett återuprepande af dessa skäl, utan
får derföre i allo förena mig med hvad Frih, Palmstierna anfort.
350
Den 12 April f. m.
öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter de
ifrågavar. 9, 10 och 11 punkterne af BankoUtsk:s betänk, efter
först till bifall derå frarastäld, men med nej besvarad propos.,
blefvo af R. o. Ad. afslagne.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att anslag blifvit
utfärdadt till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
12:te punkten.
Bifölls.
13:de punkten.
Frih. Stjernstedt: Ett förbiseende har här egt rum, derutinnan,
att utur 176 § bör utgå icke allenast lånet till Landskrona
stad, ulan äfven det till Uddevalla stads kyrka, och på det
att rättelse måtte ske, anhåller jag om återremiss af denna 13:de
punkt af Utsk:s betänk.
R. o. Ad. ansåg denna anmärkn, föranleda till förevar, punkts
återremitterande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde att, då de nästföljande
14 och 15 punkterne, hvilka hade sammanhang med den
20:de punkten möjligen kunde föranleda till en långvarig öfverläggning,
med återstående pröfningen af BaukoUtsk:s förevar, betänk.
måtte få anstå till eftermiddagens plenum; hvilket bifölls.
Med tillkännagifvande att Hr Lagerhjelm Pehr såsom
ledamot af StatsUtsk., begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet
från och med d. 15 dennes, anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.
Hrr Elektorer att för ledighets-liden välja en annan ledamot i
nämnde Utskott.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
betänk:n utlåt:n och mern. nemi. från
Bevilln:s,~ Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskolten:
N:o 1, ang:de vilkoren för tillverkning och försäljning af
Bränvin.
Lag-Utskottet:
N:o 20, i anledn. af anmärknrr mot LagUtsk:s betänk. n:o
12, i fråga om ändring i 1 § 23 Kap. R.B., efter dess lydelse i
Kongl. Förordn. d. 18 April 1849, så vidt den afser domfördt antal
ledamöter i Hofrätt.
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottet :
N:o 73, i anledn. af väckt motion, om tillägg till Kongl.
Förordmn d. 8 Maj 1849, ang:de sättet för kungörelsers upläsande
uti kyrkorna;
Den 12 April f. m. 351
N:o 74, i anledn. af väckt molioD, om tillsättande af en
distrikts-läkare i Åsele Lappmark;
N:o 75, i anledn. af väckt motion i fråga om utgörande af
kronoskjuts utom länet;
N:o 76, i anledn. af erhållna återremisser utaf betänk. n:o
14, ang:de beredande af tillgång på duglig vaccin;
N:o 77, i anledn. af erhållen återremiss af betänk. n:o 16;
N:o 78, i anledn. af väckt motion, om nedsättande af en
komité till granskning af nu gällande Lindblomska kalechesen,
handboken och psalmboken;
N:o 79, i anledn. af väckt motion om utfärdande af instruktion
för Länsmän;
N:o 80, i anledn. af väckt motion, om åtgärder för beredande
af lättnad vid försändningen af böcker från en ort till annan
inom riket;
N:o 81, i anledn. af väckt motion, ang:de förändringar i
Kongl. Förordn. om prestval af d. l:sta April 1843;
N:o 82, i anledn. af väckt motion, om bestämmande af företrädesrätt
lill befordran för Juris kandidater;
N:o 83, i anledn. af återremiss utaf Utsk:s utlåt. n:o 60; samt
N:o 84, i anledn. af väckt motion, om befrielse för Klockare
på Gottland från skyldigheten att till Kyrkoherdarne utgöra
onera för innehafvande boställsjordar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 12 April 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni prot:n för d. 19 sisll. Mars f. och e. m.
Fortsattes pröfningen af BankoUtskts d. 5 och 9 dennes på
bordet lagda betänk. n:o 24, med förslag till reglering af Bankens
Låne- och Krediliv-rörelse.
352
Den 12 April e. m,
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att de nu närmast i
ordningen förekommande punkter af detta betänk, voro den 14:de
och 15:de, men att dä de i dessa punkter gjorde tillstyrkanden
skett under förutsättning af bifall lill Utsk:s kemställan uti 20:de
punkten, II. Ex. finge hemställa, om R. o. Ad. nu först ville
företaga sistnämnde punkt till pröfning, hvilket bifölls.
Till följd häraf förekom
20:de punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke lika med
BankoUtsk. dela den åsigt, att man hädanefter skulle uphöra att
söka undanrödja den tunga, som de få vidkännas, hvilka i anledn.
af skiften, nödgas utflytta på mark, som icke är odlad genom indragning
af de lån, som de hiltils kunnat påräkna, såsom förlag
till odlingskostnad. Då genom våra skiftesförfaltningar hemmansägare
blifva nödsakade att rubba sitt bo och hemvist och få dem
utbytta emot andra, så anser jag billigt att Staten på ett eller
annat sätt bereder tillgång till förslag för de kostnader, som åtfölja
sådane flyttningar. I viss mån är också genom R. St:s anslag
till hjelp för utflyttning något bidrag dertill anordnad!, men
detta bidrag är i det hela ganska otillräckligt. Då vid eli skifte
utflyttning ifrågakommer till en aflägsnare del, så anser jag det
vara billigt och riktigt att äfvenledes Slaten bereder möjlighet för
en sådan utflyttande hemmansägare, som icke sjelf äger förlag,
att på lindriga vilkor erhålla ett sådant för honom nödigt förlag.
Eljest kunde hans undergång genom en sådan utflyttning vara
beredd i händelse han sjelf icke äger någon annan förmögenhet
än blotta fastigheten. Jag får derföre tillstyrka afslag på denna
punkt.
Frih. Stjernstedt, Theodor: Jag vill visst icke bestrida
eller ingå i den frågan huruvida de, som till följd af skiften få
utflytta, kunna äga något ailspråk på understöd ifrån Statens sida,
men jag tror icke att de äga anspråk på understöd ifrån R. St:s
Bank. Banken får nog lemna understöd ändå, genom bedrifvande
af en lånerörelse, som för densamma är fremmande. Jag har derföre
trott, att om vid något tillfälle sådant som detta, man kunnat
befria Ranken derifrån, skulle det i min tanka vara en vinst.
Den summa af 80,000 r:dr b:co, som är i fråga är visserligen
ganska obetydlig, men jag tror det förslag, sora Utsi;, framställt,
förer oss in på en riktigare väg och har derföre biträdt detsamma.
Jag har anledn. att tro, att så väl vår Bank, som andra
auktoriteter, som hafva befattning dermed, hafva mycket svårt att
kontrollera huruvida dessa skiftes- och odlings-lån verkligen utgå
till det ändamål, som dermed varit afsedt. Om man ser i BankoReglementet,
så finner man att det uplages af några sidor med
föreskrifter huru dessa lån skola användas, samt huru kontrollerna
deröfver skola vara. Alla dessa complicerade förhållanden äro för
mig ett skäl att anse Banken vara befriad ifrån deltagande i dessa
odlings
-
Den 12 April e. m.
353
odlings-lån. Riksg:s-kont. må från andra håll bereda medel lill
ett sådant understöd om man anser alt detsamma bör af Staten
lemnäs men Banken bör derifrån vara fri. Jag anhåller om bifall
lill betänk.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag tror icke att Slaten i allmänhet
har någon skyldighet att hålla nationen tillhanda några kapitaler
för det ena eller andra ändamålet, men när Staten genom
sin Bank kan göra det ulan olägenhet, så må det gå. Nu är
förhållandet det, alt denna fond har blifvit tillskapad, och de
skäl, som kunna anföras för den saken, äro de, som Frih. Palmstjerna
har anföll; men om såsom nu föreslås, dessa 80,000 r:dr
dragas ifrån detta ändamål in i allmänna läne-fonden för fastigheter
på landet, så skulle otvifvelaktig! inträffa en eller högst iva
riksdagar härefter, alt man började ett stark: olåt om oriklighelen
deraf, alt vid den föregående riksdagen dessa 80,000 r:dr loges
ifrån detta välgörande, och såsom det då komme att heta, särdeles
förståndiga ändamål och då blir följden sannolikt, då hungern
efter all låna är stor i vårt land, att dessa 80.000 r:dr ytterligare
anslås af Banken för ett lika ändamål. Nu har man fonden.
Utlåningen på fastighet kommer visserligen icke att minskas
för dessa 80,000 riksdalers skull. Derföre önskar jag att dessa
80,000 r:dr måtte få stå qvar för det ändamål, hvartill de äro
afsedda och yrkar lika med Frih. Palmstjerna afslag på betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Lika med föregående talare
yrkar jag afslag på denna punkt. Om det vore fråga omatt
åstadkomma en större förändring af Bankens rörelse, så skulle
man visserligen kunna säga, att del ifrågavar. beloppet är så ringa
att del icke fullt upfyller sitt ändamål; men då Banken i alla
fall icke kan befria sig ifrån de öfriga för Banken mindre lämpliga
låne-rörelser, så önskar jag att icke någon förändring göres
vid denna. Det är sagdt af Frih. Palmstjerna, alt jordbrukaren
icke vid något tillfälle är i stone behof af lån, än då skifte förelupit.
Jag inslämmer deri och får tillägga alt, om dessa 80,000
r:dr skulle i allt fall afses för jordbruket, så är gifvet att med
omsättning hvart åttonde år, skulle flera komma i åtnjutande af
fördelen att begagna dessa 80.000 r:dr än med omsättning hvart
tjugoåttonde år, såsom fallet blir, om de öfveyflytlas till fastighetsbelåningen.
Det är sagdt, att om man anser jordbrukaren för ifrågavar.
ändamål böra understödjas, så må Staten gerna göra det, men
icke Banken. Jag får likväl fästa upmärksamheten derpå ali Banken
är en Statens inrättning och om Staten vill understödja jord
brukaren,
sä är det ingalunda olämpligt att Staten genom sia
inrättning, nemi. R. Stms Bank, lemnar understödet. Det är
sagdt, att reglementerandet är vidlyftigt, att det uptager flera sidor
i Banko-Reglementet och derföre må man förflytta detta besvär
på Riksg:s-kont. Skulle icke då samma besvär upstå för
Riksg:s-kont.? För mig förekommer alt reglementerandet kan
5 H. 23
354
Den 12 April e. m.
inskränkas betydligt om Riks-Banken tager i anspråk Hushåilningssällskapernas
understödjande verksamhet. De missbruk med
ifråga var. lån, som blifvit åberopade, existerade under äldre, nu
föräudrade, föreskrifter, oell om det ännu erfordras ali skärpa dem,
må det ske, men det skälet alt missbruk förr egt rum, anser jag
ingalunda vara tillfylleslgörande för att bifalla den af Utsk. föreslagna
öfverflytlningen.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Jag tillstyrker bifall till ifråga
var. punkt. Jag anser det vara allt skäl att befria Banken ifrån
denna lånegren, som olika med alla de andra, medför särdeles
mycket besvär. Summan är obetydlig. Af nio ledamöter utaf
BondeSt., hvilka voro närvar:de inom Utsk., när denna fråga afgjordes,
har icke en enda talat för bibehållande af denna lånerörelse
för jordbrukarnes räkning, ulan de ansågo alla, att de
gagnades mera genom Bfverflyttning af denna fond lill fastighelsbelåning.
De äro i tillfälle alt inse sin fördel och om den varit,
bibehållande af dessa 80,000 r:dr, som nu äro för ändamålet
anslagne, så hade de gifvit sådant tillkänna, men ingen af BondeSt:s
ledamöter i Utsk. har gjort anmärkn. härvid, utan enstämmigt
ansett att låne-fonden borde öfverflyttas på den allmänna
fastighets-lånerörclsen. Jag yrkar bifall till Ulsk:s förslag.
II r Aker marn, Fredrik: Jag har inom Utsk. icke yttrat
mig i detta ämne, således varit hvarken för eller emot det, emedan
jag har ansett på det hela indifferent om dessa 80,000 r:dr
stodo qvar eller öfverflyltades lill en annan fond. Det är samma
ändamål eller att komma jordbruket till godo. Jag är likväl mera
böjd för öfverflytlningen, af det skäl, att denna summa, om den
skall befordra det dermed afsedda ändamål, är alltför ringa. Till
utflytlningskostnad vid skiften bidrager Staten såsom kändt är
med särskilde anslag. Jag kan icke påminna mig beloppet af
detta anslag eller om detsamma utgår till det belopp, som erfordras,
men säkert är, att det år ett ganska betydligt anslag, ty
jag vet ali inom de län, som varit mig anförtrodda, hafva dessa
anslag upgått till flera tusen r:dr årligen, hvilket förutsätter en
betydlig summa. Om mau nu förutsätter, att dessa 80,000 r:dr
skulle återbetalas inom tjugu år, så blir det en obetydlig hjelp
för hela riket. Det skulle nemi. då blifva endast 4000 r:dr i
medeltal årligen att utlåna, hvad kan det betyda för hela riket.
Alt dessa lån icke äro särdeles anlitade, hvilket jag tillskrifver
de många omgångarne vid lånens erhållande, synes af den tabell,
som Ulsk. har upgjort öfver läne-fondernas begagnande, hvaruti
man linner att vid 1850 års slut af dessa 80,000 r:dr 14,441
r:dr och något deröfver voro obegagnade. Deremot vet man å
andra sidan, att ansökningar af fastighels-lån icke kunnat tillfredsställas
med de till della ändamål tillgängliga fonder, utan det äten
mängd låne-ansökningar, som icke kunna bifallas till följd af
bristande medel.
Hr Lefrén har förordat afslag af del skäl alt man lill äfventyrs
skulle få se vid en kommande riksdag, sedan dessa 80,000
Den 12 April e. m.
355
r:dr voro öfverflyttade, att man hade gjort orätt och att man då
skulle skynda sig att sälta en ny fond i stället. Jag vill icke
betvifla att så möjligen kan ske, men då man känner det allmänna
begäret efter lån, så tror jag att det vore bättre, att de möjligen
tillgängliga 80,000 r:dr, som kunde vara att disponera heldre
användes i den riktningen än att de användas till diskontering.
Jag yrkar bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna: Om icke något anslag funnes för
detta ändamål till utflyttningshjelp, så skulle jag icke föreslå något
sådant; men då ett sådant hittills varit och ännu verkligen
begagnas, ty efter livad jag tror, så var det åtminstone till tretton
sextondelar begagnadt före den lista Dec. och då jag tror
mig veta att det är tillräckligt med ansökningar inne för begagnande
af resten, så anser jag, att det visar sig deraf, att lånen
icke äro så litet begärliga. Det är visserligen sagdt, att det är
mycket besvär för Banken och att föreskrifterna om vilkoren för
dessa låns utgifvande uptaga flera sidor i Bank-reglementet; men
delta anser jag icke vara ett hinder, sorn bör inverka på R. Sl:s
beslut i detta afseende. Hvad betyda några sidor mer eller mindre
i föreskrifterna för dem, som bestyra utlåningen i Banken
emot den saken att R.!«5r. skulle visa obenägenhet eller ogenhet
emot dem, som genom skiften komma i en belägenhet, som äfventyrar
deras framtida bestånd, hvilket ofta nog är händelsen.
Om frågan vore att öfverflytta dessa 80,000 r:dr till en annan
lånerörelse i Banken, skulle jag icke hafva så mycket deremot,
som nu, men om de förflyttas till fastighetsbelåning, som jag icke
kan anse något serdeles skäl för, så skulle jag anse en sådan
förändring skadlig, emedan det innebure en flyttning af dessa medel
ifrån en fond, som vore mera behöflig, än den, hvartill de
flyttades.
Det är hufvudsakligen pä dessa skäl, som jag yrkar afslag
på betänk.
Hr von Hartmansdorff, August: Man har yttrat, att de
ifrågavar. lånen utgöra en för Banken främmande rörelse. Hvad
vill man dermed säga? Banken är, man måste erkänna det, en
inrättning, sora drifver lånerörelse icke blott på det sätt, som andra
Banker anse vara det rätta för dylika stiftelser, utan R. St:s
Bank är alt anse som en from stiftelse, en barmhertighets-inrättning.
Banken lånar på guld och silfver, lill så ringa belopp, som
jag icke tror att någon annan Bank gör, nemi. såsom vore han
en Lombard eller Assistance-inrältning. Hvad Diskont-lånen beträffar,
så torde äfven de få anses till en stor del såsom lån åt
fattiga. När så stora summor, som de dithörande af Banken an
vändas
till andra fattiga personer, hvarföre må då vida ringare
belopp icke användas åt jordbrukare, som äro i betryck? Om några
fastighetsägare kunna anses hafva utan eget förvållande råkat
i sådan belägenhet, så är det väl de, som nödgas i följd af laga
skiften utflytta. Då torde det icke vara ur sin ordning att Staten
23*
356
Den 12 April e. ni.
ser äfven dem till godo. En talare har nyss sagt att man icke
varit angelägen om skiftes- och odlings-länen. Det allmänna förhållandet
är, alt man så mycket nitälskar för utvägars beredande
åt dem, som icke äga något kapital, att likväl förvärfva jord, d.
v. s. blifva fastighetsägare, alt man mindre bekymrar sig om möjligheten
för den, hvilken redan är det, att bibehålla sin egendom.
Mig synes såsom hade de, hvilka redan äro jordägare, äfven sina
anspråk och till deras tillfredsställande äro ifrågavar. lån ämnade.
De äro icke så litet begagnade, utan, när man efterser förhållandet
vid slutet af hvarje år: befinnes att 1848 voro blott 9,320 r:dr
oanvända; 1849 13,600 r:dr och 1850 14,440 r:dr, eller tillsammans
37,360 r:dr hvaraf medeltalet utgör 12,453 r:dr 16 sk.
årligen. När sålunda lånen begagnas, hvarföre skal! man då
afstänga utvägen för jordbrukarne ali få hvad de behöfva i förevar.
de
stöd genom serskild ultlytlningshjelp och det1 är sant. Anslaget
är ett Statsanslag, såsom en talare bär förmodat, och upgår lill
46 900 r:dr b:co. Det begagnas vanligeh fullt ut, serdeles i rikets
vestliga landskap. Denna tillgäng, tillsammans med den, som
Banken lemnar, är icke stor emot de lånemedel, som hällas andra
låntagare tillhanda. Flere talare ht£jp här redan sagt, att
summan är sä obetydlig, att om man lager benne ifrån de lånbehöfvande,
så kan det vara dem likgiltigt. Snarare borde man
säga, att om denna summa undandrages fastighetsbelåningen, eller
rättare: om man icke ökar henne med delta belopp, så betyder
det föga. Då är det bättre att låta en hvar åtnjuta hvad han
redan har. Det torde också böra tagas i betraktande, att de ifrågavar.
lånen äro, så att säga, understöd för efterkommande. De
äro utvägar att hjelpa dens barn, som har gjort skiftet; ty vanligen
får han sätta lill en del af sin förmögenhet på företaget.
Mig synes således att inga väsentliga skäl blifvit anförda för den
föreslagna förändringen. Den ringa omständighet sorn man åberopat
eller att reglementeringen för dessa låns ingifvande, är vidlyftig,
synes mig icke vara af större vigt än att om BankoUtsk:s
ledamöter finna detta vara en brist, så kunna de afhjelpa henne.
Det kostar mindre tid än att omskrifva hela lånereglementet. Om
de låta stadgandet vara oförändrad!, så slippa de alldeles från saken.
Jag hemställer således att R. o. Ad. mätte ogilla den föreslagna
förändringen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Uti första delen af frågan, nemi.
upbörande af lån för skiften och odlingar instämmer jag med
Hr Akerman och anhåller att få uptaga några af de skäl för dessa
låns bibehållande, som ilen siste värde talaren här anfört. Han
har sagt att man icke kan bedöma bemödandet att göra vår
Banks lånerörelse allt lämpligare efter andra Bankers rörelse,
emedan vår Bank är en barmhertighetsinrättqing för fattiga. Hvad
sjelfva satsen beträffar, så anser jag alt man bör bemöda sig alt
måningom och, så vidt sådant låter sig göra, bringa Banken
jr pcb mer till en ändamålsenlig rörelse; men hvad sedermera
Den 12 April e. ni.
357
sjelfva tillämpningen af satsen beträffar, så var Ilr von Hartmansdorff
obeskrifligt olycklig i valet af sina exempel. [Ian anförde
alt Banken lånar på gold och silfver, som han förmenade alt ingen
annan Bank i veriden skulle göra. Förhållandet är motsatt.
Jag har läst åtminstone 100 af de största och förnämsta Bankers
reglementen i Europa och kan knappt erinra mig alt det är någon
ibland dem, som icke har en sådan lånerörelse. De gamla
girobankerne lånade på guld ock silfver, dels derföre att sådant
ofta kunde gifva de fattigare hjelp, och dels emedan det dessutom
var den säkraste rörelse i veriden, emedan de hade valutan uti
sin egen vård. Jag medgifver visserligen att jag sett äfven en
af de aldra största Banker hafva en högst olämplig lånerörelse,
som kan täfla med den olämpligaste rörelse, som Svenska Banken
haft. Detta har varit förhållandet med den stora Engelska Banken,
som hade nära 5 mill. £ St. utelöpande på papper, hvilkas
värde förminskades årligen, ehuru de voro ställda pä vissa år och
som voro den minst real isi bia tillgång, som man kunde hafva.
Ibland de rörelser, som vår Bank drifver är denna otvifvelaktig!
den sämsta, den minst Bankmessiga.
I afseende på hvad Hr von-Hartmansdorff anfört att Diskontrörelsen
afsåg alt hjelpa de fattiga, så glömde han bort, att första
vilkoret för Bankens Diskontrörelse är att lånen lemnäs emot full
säkerhet och huru svårt det än kan vara alt iakttaga detta, hvad
betänkligheter som kunna finnas vid den långa lid, som lånen
äro ställda på, sä har det likväl icke lyckats sä illa om man jemför
de förluster, som Banken gjort på denna rörelse, med de förluster,
som den gjort på lånen till skifteu och odlingar, hvilken
utaf all Bankrörelse är både enl. princip och enligt erfarenhet
den aldrasämsla. Jag skall sedan visa alt denna rörelse är utan
nylla. Den lånar ut penningar på ätta år, hvaremot Diskontlänen
äro på 2| år och ställda under en jemn bevakning hvarje
6:te månad af Direktionen, som har till pligt att i del fallet följa
dem med den noggrannaste upmärksamket på de förändringar
lånen kunna undergå, och Direktionen har vid omsältningstillfällena
äfven rättighet att neka omsättning. Deremot äro dessa
stälda på 8 år och afbetalningarne verkställas hos Låne-kansliets
Kamererare, som dervid hufvudsakligen och egentligast har att
se på alla formers iakttagande och då lånsökanden bifogat de vedel
häftighetsbetyg af Landslune, som äro föreskrifna, så tror jag
icke att det är ett exempel på att länen blifvit nekade. Uti, Just.
Ombudsmtns berättelse till 1828 års riksdag förekommer en npgift
derom att Landshin i Wenersborgs län skulle hafva ulgifvit
ett vederhäftighetsbetyg åt en man på Dahlsland, der dessa lån i
allmänhet innehafvas af arrendatorer och sådana, hvilken några
veckor förut varit uptagen på listan att erhålla magasinsunderstöd,
emedan han saknade alla tillgångar: på Banko-Fiskalens begäran
hade Just. Ombudsmm anbefallt åtal inför Götha Hofrätt, men
Landsh:n blef det oaktadt frikallad, emedan den invändningen
godkändes, att Landslv.n borde vara ursägtad för det misstag han
begått om nämnde person, emedan det funnes så många, som
358
Den 12 April e. ra.
hade namnet Peter Johansson, eller hvad lian hette. Knappast
har Banken pä de gamla lånen under 1600-talet, då man lånade
på osäkra panter, gjort så stora förluster, som proportionsvis på
denna lånerörelse. Jag skulle tro att den ränta Banken upburit
på dessa lån, — och det har funnits lider då räntan gjort flera
hundra tusen r:dr, — stundom gått aldeles förlorad genom afskrifningar.
Ehuru nu, sedan år 1834 eller 1840, således under
lång tid, denna lånerörelse varit inskränkt till mindre belopp, så
hafva förlusterna ändock varit så stora, alt jag tror alt BankoUtsk.
vid denna riksdag nödgas tillstyrka R. St. betydliga afskrifningar.
Jag tror mig således hafva visat, att både praxis och
theorien visat, att detta är den minst Bankmässiga rörelse.
Jag anhåller nu att få visa alt dessa lån äro temligen obehöfliga
och göra ringa nytta åt de förelag, som man vill hjelpa,
och att man kan afskaffa dem utan att råka uti de olägenheter,
som den föregående talaren har påpekat. Hvad dessa 80,000 r:dr
beträffar, så visar det sig att de icke äro så mycket sökta, men
11. St. hafva i sednare tider gjort mycket betydligare och ändamälsenligare
anslag för att komma dessa förelag lill understöd, än
på det här viset. Det är nemi. genom de anslag, som under någon
hufvud-titel blifvit upförda till understöd för skiften. Beloppet
deraf minnes jag icke, men jag tyckte att en talare nämnde
42,000 r:dr. Det är mer än 4 gånger så mycket, som den lånesumma,
som för ifrågavar. ändamål på året kan gå ut ifrån
Banken. Måhända irrar jag mig; men jag tror att det är för att
underlätta koslnaderne vid utflyttningar, som detta anslag är beviljadt.
I afseende på de verkligen stora odlingsföretagen, som
äro af större och allmännare nytta, än de som varit föremål för
ifrågavar. lönegren, kan man i Banken inhemta intressanta uplysningar
om förelupne missbruk. Så t. ex. har ett lån blifvit
beviljadt emot pant af endast 2 tunnland, och ibland detaillerade
kostnader, fanns äfven upförd den för byggnader till herbergering
af den blifvande säden på den der odlingen o. s. v.
Från Riksg:s-kont. hafva på den extra stats-regleringen lemnats
understöd för större odlingsföretag och för aftappningar af
större mossar m. m. Det har lemnats betydliga understöd, som
gå till vida mer än dessa lån af några hundra r:dr. Jag tror således
alt dessa län utan olägenhet kunna försvinna, och tror att
de böra vara ibland de första, som man bör försöka ali skaffa
bort ut' vår Banks organisation, hvilket aldrabäst torde kunna ske
när de åro så små. o
Deremot instämmer jag icke med Hr Akerman i att öfverflytta
denna summa på fastighetslånen. Jag tror att dessa lån
komma näst i ordningen ibland dem, som för Banken äro olämpliga,
och att man vid denna riksdag kan förbereda deras öfverflyttning
utan att den klass, som har begagnat dem, derpå blifver
lidande samt att en mycket ändaraälsenligare rörelse i dess
ställe kan tillskapas på sätt Hr Berg von Linde uttalat i en betänk,
bifogad reservation, till hvilken jag framdeles torde få återkomma.
Den 12 April e m.
352
Jag yrkar således bifall lill denna punkt, men med bortlagande
ur 1 :a mom. af orden ”ulan skola de å utestående dylika
lån inflytande af- och slutbetalningar öfverlemnas till cirkulationskapitalet
för lånerörelsen mot pant af fast egendom”, hvarigenom
det l:a mom. endast skulle komma att innefatta följande ord:
”Lån lill skiften och odlingar ulgifvas hädanefter icke från Hanken”,
och derpå följa de begge andra mom. i afseende på återbetalningen
etc. Om denna förändring anhåller jag vördsamt.
Hr von Hartmansdorff: Emot mitt påstående har Hr
Rosenblad anfört alt Diskonterna här i landet voro så väl skötta,
att de kunna fullt jemföras med hvilken annan Banks som helst.
När jag år 1842 varit i Frankrike och haft tillfälle alt der taga
kännedom om diskontrörelsen derstädes, så gjorde jag 1843 om
vintern en jemförelse emellan afskrifningarne i den Svenska och
i den Franska Banken, efter hvad i den sednare för 1842 egt
rum. Då befanns jemförelsen vara så ofördelaktig för Svenska
banken, att jag icke ens vill nämna siffran nu, då mitt minne
möjligen kan fela, men slulföljden var imellertid sådan. Såsom
skäl mot odlingslånens fortfarande, har Hr Rosenblad velat begagna
ett exempel på felaktigt vederhäftighetsbevis. Om han, sorn
har godt minne, och som sutit så länge i Diskonten, ville erinra
sig alla de felaktiga vederhäftighetsbevis, som der under tiden förekommit:
sä skulle han nu icke hinna upräkna dem för R. o.
Ad. Ehuru kort tid jag sutit i Diskonten, så har jag likväl
ibland annat sett vederhäftighetsbevis af en domare för en person,
som redan var död då beviset gafs, och om hvilket dödsfall
Domaren kunnat så mycket lättare öfvertyga sig, som anteckning
derom fanns på lånehandlingen gjord. Af dylika exempel bör R.
o. Ad. icke låta sig förledas, att nedsätta dessa lån under Di- «
skonllånen.
Hr Rosenblad: I anledn. af hvad Hr von Hartmansdorff
sist yttrade, vill jag endast nämna, ehuru jag icke nu kan hafva
dessa dokumenter med mig, att jag tror det var vid 1844 års
riksdag, som jag framvisade upgifter öfver Engelska Bankens förhållande
under en mängd af år, hvilka visade att jemförelsen af
den egentliga Diskontrörelsens proportion, efter rörelse-kapitalet i
procent beräknad, utföll till förmän för den Svenska banken.
Frih. Fleetwood, Carl Gustaf: Skälen för och emot äro
så vidlyftigt och val framförda, att jag har föga att tillägga. Jag
vill blott anföra hvad som har föranledt mig att biträda Utsk:s
beslut, nemi. den borgen, som ingås för 8-åriga lån. Man klandrar
i allmänhet vårt kreditsystem, våra kreditlagar. Man påstår
att Svenskarne i allmänhet äro alltför benägna att ingå i borgen, och
att mångfaldiga derpå ruinera sig. Det är icke Svenskarne ensamt,
som hafva denna vana alt gå i borgen, men det är Svenska
Finance-lagstiftningen, som gör det till en pligt för de fleste
att ligga i penningerörelse och borga för hvarandra. Detta är redan
ganska riskabelt i Diskonten; men att borga för ett lån, som
360
Den 1 2 April e. m.
skall räcka under loppet af 8 år, det är rent af orimligt, och
detta är orsaken, hvarföre jag har biträdt Utsk:s utlåt, och yrkar
bifall derpå.
Ht Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter först till bifall och sedan
lill afslag å Ulsk:s uti förevar, punkt gjorda tillstyrkande
framstälda proposrr besvarades med blandade ja och nej, hvarpå
H. Ex. förklarade det han trott sig finna den sednast gjorda propos:n
besvarad med öfvervägande ja.
Frih. Stjernstedt begärde votering.
Hr Rosenblad: Jag begärde en serskild propos., som väl
var bifall, men med borttagande af sisla delen utaf första mom.
Då jag likväl icke vill plåga R. o. Ad. med en dubbel votering,
så skall jag nöja mig med beslutet att hålla penningarne disponibla
i st. f. alt anslå dem till fastighetsbelåuing.
Uplästes följande förslag till voter:s propos.:
Den, som afslår hvad BankoUtsk. tillstyrkt i 20:de punkten af
dess betänk. n:o 24, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. Ulsk:s i nämnde punkt gjorda tillstyrkande.
Hr von Hartmansdorff: Det är visserligen likgiltigt i hvad
ordning proposme komma, men månne icke en sådan upställning,
som den ifrågavar., skulle kunna föranleda misstag, då nemi. ja
betyder afslas; och nej bifall? Vore det icke skäl att ställa om
proposme sålunda, att ja blir bifall och nej afslag pä betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då Hr Frih. o. Landtm, har
ansett sig upfatta R. o. Ad:s mening såsom varande proposm på
afslag å betänk, besvarad med ja, så är delta R. o. Ad:s beslut
intilldess Ståndet genom votering fallar ett annat beslut. Det är
enl. mitt förmenande således rätt, att delta beslut sättes i japropos:n.
Om Hera förslag funnos, så skulle det kunna hända, att,
vid votering om kontrapropos., det beslut, som efter Hr Frih. o.
Landtm-.s upfattning, är Ståndets, aldrig kom under omröstning i
hufvudvoteringen, ulan i votering om contrapropos. blef förklaradt
icke kunna inkomma i proposme. Det är således fullkomligt
rätt och formenlig!, alt alltid i ja-propos:n intaga den propos.,
hvilken Hr Frih. o. Landtm, trott vara af R. o. Ad. med ja besvarad.
Det enda sätt alt förekomma misstag, är att man vid
proposmes upslällande följer samma system, och om R. o. Ad.
alltid följer den åsigten att den mening, som Hr Frih. o. Landtm,
upfattat vara Ståndets, sättes i ja-proposm, så kan något misstag
•icke upsla, hvarföre jag vördsamt anhåller om bifall till den uplästa
voter:s-propos:n.
Den 12 April e. m.
361
Frih. Cederström, Rudolf: Som jag är öfvertygad att
Gr. Lagerbjelke bär rätt uti sitt påstående, önskar jag understödja
detsamma. Hr von Hartmansdorff bar i motsatt riktning anfört
huruledes ett sådant förfarande skulle lätteligen föranleda till misstag;
men jag vill deremot invända, hurusom det ofta händer, att
Utsk:s betänkme innehålla afstyrkande af motioner. I sådana fall
kommer ju ett ja till Utsk:s betänk, att innebära afslag å motionen,
och vice versa. Derföre måste man alltid förutsätta att Ståndets
ledamöter i hvarje särskildt fall göra sig reda för hvarom fråga
är, och noga afhöra proposme, samt derefter rälla sig, vid votering.
När propos. på afslag å Utsk:s utlåt, nyss framställdes,
svarade Ståndet, enl. Hr Frih. o. Landlm:s upfatlning, ja dertill;
det är således derom man voterar. Det torde vara största skäl
alt fortfarande iakttaga den princip, som för några dagar sedan
ventilerades och ledde derhän att R. o. Ad. vidhöll det sätt, för
voler:s-propos:nes ordnande, som Gr. Lagerbjelke då, likasom no,
förordat, hvilket sedermera af R. o. Ad. i tvenne consecutiva fall
blifvit adopteradt, och vid delta tillfälle af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, följdt.
.lag anhåller således att R. o. Ad. måtte godkänna den nu
framställda voterings-propos:n.
Hr Akerman: Det kan visserligen synas indifferent huru
proposme upställas, blott man gör sig reda för hvad ja och nej
betyder; men det måste man verkligen göra när, såsom här, ja
skall betyda nej och nej skall betyda ja till Utsk:s tillstyrkande,
eller ja skall vara afslag och nej bifall dertill. Då nu fråga blifvit
väckt huruvida de framställda proposme böra för den kommande
voteringen antagas, så kan jag icke annat än förena mig
med Hr von Hartmansdorff. Det är sagdt, att den propos., som Hr
Frih. o. Landtm, ansett med ja besvarad, skulle tills vidare innefatta
Ståndets beslut, men deremot måste jag protestera; ty Ståndets
beslut, sedan votering är begärd, kan icke utrönas förr än voteringen
är slut. När först propos. framställdes af Hr Frih. o.
Landtm, till bifall på betänk, sä tyckte mina grannar och äfven
jag, att ja var öfvervägande. Sedan ansåg raan ja vara öfvervägande
vid propos. till afslag. Sålunda tror jag att man bör upskjula
med bestämmande af hvad, som är R. o. Ad:s beslut; men
då propos. framställts till bifall och sedan till afslag, så synes mig
deraf böra följa, att ja-proposm bör innefatta bifall och nej-proposm
afslag till Ulsk:s förslag. Man förvillar sig dessutom lätt
när proposme upställas sålunda, som här är föreslaget, såvida man
icke studerar sig in i dem.
Hr Prin tzensköld, Carl: Af den händelse, som inträffade
för några plenidagar sedan, nemi. att nej-proposm blefja-propos.
och ja-proposm blef nej-propos., har Gr. Lagerbjelke velat
drifva det derhän, att samma ordning vid proposmes upställande,
alltid skall iakttagas. Jag vill fästa upmärksamheten uppå, att, i
den förra frågan ja-proposm innebar en afvikelse ifrån Utsk:s betänk.
, och att det då verkligen fanns uti samma propos. någonting att
362
Den 12 April e. m.
med ja besvara. Här återigen förekommer ieke ett sådant förhållande.
Frågan är endast om ett enkelt bifall eller afslag på
betänk. Nu stadgar Riksd.Ordn. alt propos. först skall framställas
på bifall till Utsk:s förslag. De öfriga proposme, som sedan kunna
framställas, må man besvara med ja eller nej, hvilketdera man
behagar. När propos. framställdes till afslag, oell Hr Frih. o.
Landtm, fann det ja, som meddelades, vara öfvervägande, så begärdes
votering af dem, som önskade bifall lill betänk. När så
är och när den, som begärt votering har gjort det, för att kunna
lägga sitt ja till Utsk:s förslag, så förefaller det mig högst besynnerligt*
alt man vill göra detta ja till nej, och alt de, som
vilja motsatsen, böra svara ja. Det vore ett besynnerligt förhållande
om man skulle vända om frågorne ifrån deras rälta natur,
så att de komme att, så till sågandes, behandlas bakfram. Att
R. o. Ad, förut har iakttagit hvad Hr von Hartmansdorff har föreslagit,
derom torde jag ej behöfva påminna, då R. o. Ad. tvifvelsutan
erinrar sig, att för några plenidagar sedan, också var fråga
om ett Utsk:s betänk, dervid R. o. Ad. med nej, besvarade Hr
Frih. o. Landtnäs framställde propos. på bifall och sedan ja på
propos. å afslag hvarefter votering begärdes, dä bifall till förslaget blef
ja-propos. och afslag, blef, såsom del borde vara, nej-propos. Jag
yrkar således, att, i öfverensstämmelse med grundlagens uttryckliga
föreskrift, proposme må blifva sådane, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit.
Frih. Palmstjerna: Jag ber att få hemställa, huruvida en
sådan diskussion, som denna, kan leda till något annat resultat,
än alt vi uphöra med diskussionen och votera efter de framställda
proposme. Något hvar af oss är så vand vid voteringar, skulle
jag tro, att något misstag icke kan ega rum, och det är i det
hela vid delta tillfälle alldeles likgiltigt, hvilken propos., som äijä-
eller nej-propos.; men jag tror, alt den ordning, i hvilken Hr
Frih. o. Landtm, framställt proposme, bör i allmänhet iakttagas,
när det icke kan föranleda till misstag. Derigenom besparas tid
och man kommer till samma resultat genom voteringen. Jag hemställer
att R. o. Ad. behagade godkänna de voler:spropos:r, som
blifvit af Hr Frih. o. Landtm, framställda.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät härefter ånyo upläsa ofvanstående
förslag till voter:spropos. samt hemstälde sedermera om
R. o. Ad. behagade godkänna detsamma; hvarvid ropades ja och
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna att ja varit
öfvervägande.
Hr Lefren: Jag ser icke något skäl, hvarföre man skall gå
ifrån grundlagens stadgande, och instämmer i afseende på ordningen
för proposmes upställande med Hr von Hartmansdorff.
Uplästes till justering samt godkändes följande voteringspropos.
Den, som bifaller att, vid votering om bifall eller afslag till
Den 12 April e. m.
363
20:de punkten af BankoUtsb:s betänk. n:o 24, afslag uptages i
ja-propos:n och bifall i nej-propos:n, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, kommer vid nämnde votering bifall att upföras i japroposm
och afslag i nej-propos:n.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, som
följer:
Ja — 17.
Nej — 42.
Till följd häraf upläsles och godkändes följande förändrade
förslag till votens-propos. i hufvudsaken.
Den, som bifaller hvad BankoUtsk. tillstyrkt i 20:de punkten
af dess betänk. n:o 24, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej afslår R. o. Ad. Utsk:s i nämnde punkt gjorda tillstyrkande.
Sedan voteringen härom försiggått befunnos rösterne hafva
utfallit som följer
Ja — 24.
Nej — 27.
Sedan sålunda 20:de punkten blifvit pröfvad, hemstälde H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. nu behagade företaga 14
och 15 punkterne lill afgörande.
Hr Rosenblad: Den 14:de punkten innefattar bestämmelse
om fastighetslånefonden. I händelse det förslag skulle komma att
antagas, som är framställdt i Hr Berg v. Lindes reservation, nemi.
att öfverflytta en del af fastighetslånen på Hypotheksföreningarne,
så skulle summan-af fastighetsbelåningen naturligtvis komma att
förminskas med det belopp, som komme att öfverflylias. Derföre
får jag vördsamt anhålla att 14:de och 15:de punkterna må förblifva
hvilande intilldess R. o. Ad. afgjort den 29 punkten.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. beslöts att 14 och 15
punkterne skulle blifva hvilande till R. o. Ad. pröfvat den 29:de
punkten.
16:de punkten.
Frih. Palmstjerna: Om de 14:de och 15:de punkterna skola
hvila, så mäste vål den 16 punkten äfvenledes hvila.
364
Den 12 April e. m.
Hr Rosenblad: Så vidt jag kan linna, står den 16:de
punkten icke i något samband med de förra; hvarföre jag icke
finner något hinder för att pröfva den; men skulle för min del
anse denna punkt antingen böra återremitteras eller också nu förändras;
ty här är föreslaget att oförändradi bibehålla 1846 års
taxeringsvärde såsom grund för denna lånerörelse, hvilket jag icke
anser lämpligt, ulan anhåller att siffran 1846 må ändras
till 1849.
Frih. Palmstjerna: Måhända fattade jag Hr Rosenblads förra
yttrande oriktigt, men jag trodde mig finna att del innebar, att
denna lånerörelse mot inteckning i fast egendom skulle öfver flyt las
till Hypolheks-föreningarne, oclu i sådant fal) skulle icke vidare några
sådana lån ifrån Banken utgå, utan Banken skulle lill Hypotheks-föreningarna
utlemna summan och lånebeloppen blifva beroende
af taxeringsvärden; men i öfrigt har jag icke något emot
föredragning af den 16 punkten. Jag ber blott att få göra den
erinran i afseende på årtalet för taxeringsvärdet, att jag icke anser
det vara riktigare att antaga år 1849 till grund denna gång,
och en annan riksdag åter några år längre fram. Man har åtskilliga
exempel derpå, att de, som vilja belåna sina egendomar
lill högre belopp än de äro värde, söka till alt fä egendomens taxeringsvärde
upsatt långt öfver dess värde. Om man bibehåller
ett årtal, som redan för några år sedan är fixeradt, då man icke
kan säga att egendomarne i allmänhet vore lägre taxerade, till
någon jemförlighet åtminstone, emot hvad de varit föregående är,
så anser jag del rikligare än alt genom förändring af årtalet bidraga
dertill att de, som hafva ringa säkerhet alt lemna, erhålla
större lån än deras säkerhet motsvarar.
Hr Rosenblad: Jag begick visserligen det felet att jag icke
utvecklade min tanka, utan blott citerade Hr Berg von Lindes reservation
vid den 29:de punkten. Min mening kunde icke vara,
att all Bankens fastighetslånerörelse skulle öfverflyttas på Hypotheks-föreuingarne,
ulan min mening var att denna lånerörelse
skulle öfverflyttas på, de Hypotheks-föreningar, hvilka underkasta sig
de vilkor, som äro stadgade; men i alla fall skulle, om också alla
Hypolheks-föreningarne gingo in derpå, någon del af fastighetslånerörelsen
alltid komma att bibehållas af Banken för de lån, der
Hypotheks-föreningar icke ännu blifvit bildade.
Beträffande Frih. Palmstjernas anmärkn. emot milt förslag
att ändra siffran 1846 till 1849, så har man hittills vid hvarje
riksdag verkligen flyttat denna siffra till den nästföreg:de riksdagens
årtal, och jag vet icke alt det kan anföras något exempel
på att Banken har blifvit lidande genom beräkningarnes rättande
efter den siffra, som blifvit en följd af detta årtals förändring;
men om någon skulle tro, att delta kunde inträffa, så vore det visserligen
lämpligare att till grund för lånebeloppens bestämmande
taga ett medium af 10 års taxeringsvärde; ty eljest skulle del lätt
kunna hända alt någon person, som i beräkning på siffran, 1846
på förhand låtit höja taxeringsvärdet på sina hemman, nu kunde
Den 12 April e. m.
365
komma i tur att fä lån. Det lämpligaste vore måhända att återremittera
hela punkten.
Frih. Stjernstedt: Det har visserligen icke varit Ulsk:s
mening att 1846 års taxeringsvärde ständigt skulle komma att
tjena till efterrättelse. Utsk. har likväl ansett det nu icke behöfvas
någon ändring i detta årtal, och jag tror det vara en vinst
för de lånesökande, att detta årtal och derigenom grunden för belåningsrätten
icke ändras.
Uppå härefter framstäld propos. blef Utsk:s utlåt, i denna
punkt bifallet.
17 och 18 punkterne.
Bi föl los.
19:de punkten.
Efter upläsningen af denna punkt, lät H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, jemväl upläsa Utsk:s näst före denna punkt gjorda anmälan
i afseende på BankoReglementets 179, 180 och 181 §§.
Då sedermera H. Ex. framslälde propos. tiH bifall å Ulsk:s
utlåt, i 19:de punkten, ropades ja, hvarjemte
Hr Printzensköld anmälde sig och yttrade
Jag anser, för min del, denna § ingalunda böra hvarken leda
till bifall eller afslag, utan anhåller alt den endast må läggas
till handlingarne, emedan den ej innehåller annat än ett tillkännagifvande
af hvad man hade att göra, i händelse den föreg:de
9:de punkten bifölls eller ogillades.
Gr. Lagerbjelke: Icke annat än jag kunnat höra, så har
Hr Frih. o. Landtm, förklarat huru, enl. hans upfattning Ståndets
svar på den framställda proposm utfallit och delta måste således
vara Ståndets beslut, så vida icke genom votering annorlunda beslules.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Jag kan icke finna minsta
skäl, hvarföre icke R. o. Ad. skulle kunna bifalla hvad Utsk.
har hemställt. Utsk. har blott hemställt och förklarat, att det anser
att man bör tillsvidare upskjuta granskningen af 179, 180
och 181:a §§ af reglementet. Ora R. o. Ad. finner att Utsk. dertill
haft grundad anledn., så kan R. o. Ad. saklöst bifalla hvad
der framslälles, och mig synes det icke vara någon nödvändighet
alt blott lägga denna punkt till handlingarne.
Hr Printzensköld: I händelse punkten innehåller någon
slags framställning, som borde lill åtgärd föranleda, så skulle
jag visserligen instämma uti Hr Lagerheims yttrade åsigt; men
som punkten icke innefattar annat än en enkel anmälan ad notitiam
till R. o. Ad., så vet jag icke hvad annat R. o. Ad. har
att tillgöra, än alt låta upläsa punkten, och sedan lägga den till
handlingarne, intilldess R. o. Ad, kommer i tillfälle alt framdeles
pröfva de ämnen, hvarom Utsk. här säger sig framdeles skola
366
Den 12 April e. m.
inkomma med förslag. Emedlertid är det mig likgiltigt, om R.
o. Ad. skulle finna lämpligt alt meddela bifall till punkten, emedan
sådant hvarken löser eller binder, ehuru jag för min del anser
det oformligt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Den 19 punkten innefattar
en bestämd framställning derom, ali 182 § i Banko-Reglementet
skall få behålla sin nuvarande lydelse. Det var på denna
framställning, som, efter hvad jag fattat, Hr Frih. o. Landtm,
gjorde propos. På den föreg:de anmälan har deremot icke någon
propos. blifvit framställd.
Hr Lefrén: Jag får bedja om uplysning från prot., huruvida
18 punkten är bifallen och 178 § i Banko-Reglementet, till
följd deraf kommer att qvarstå. (Härvid ropade flere röster ja,
hvarefter Hr Lefrén tilläde:) Då kan det ju icke vara fråga om
annat än hvad som följer under det stycket.
Frih. Palmstjerna: Det tyckes som något qui pro quo
vore på färde. Hr Frih. o. Landtm, har framställt propos. på
bifall till den 18:de punkten, som är föredragen och upläst. Sedan
är äfven upläst den mellanmening, som står emellan 18 och
19 punkterna. Nu har en talat om 19:de punkten och en annan
om mellanmeningen, hvilket är två serskildta saker, Om vi
lemna Hr Frih. o. Landtm, tid att göra propos. på det ena eller
andra, så tror jag att vi komma till slut utan någon diskussion.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf, ali han, efter upläsningen
af 19:de punkten, hade förmärkl alt densamma slutade
med orden ”ehvad beslut än må fattas öfver föregående framställningar,
” samt derföre, enär dessa ord hade afseende på hvad Utsk.
i fråga om 179, 180 och 181 §§ af Banko-Reglementet anmält,
låtit upläsa denna anmälan, för att sedermera framställa propos.
till densammas läggande till handlingarne; H. Ex. hade dock af
dea anledn. att 19:de punkten blifvit först upläst, först framställt
propos. å densamma, men Ange nu i öfverensstämmelse med den
i Utsk:s betänk, följda ordning först framställa om R. o. Ad. bifölle
att Utsk:s i afseende på de förenämnde 179, 180 och 181
§§ gjorda anmälan lades lill handlingarne.
Ropades ja.
Uppå härefter framståld serskild propos. blef Utsk:s utlåt, i
19:de punkten af R. o. Ad. bifallet.
21 och 22 punkterne.
Biföllos.
23:dje punkten.
Hr von Hartmansdorff: När granskningen af Bankens
förvaltning här förevar, fästade jag Ståndets npmärksamhet derpå
alt Riksg:s-kont., under det att samma verk emot ränta utlånat
sina medel, likväl begagna kreditiv på Banken utan ränta och
Den 12 April e. m.
367
alltså medelbart dragil ränta på Bankens penningar. Då erinrades
att denna anmärkn. egentligen borde framställas vid granskning
af Reglementena för Banken och Riksg:s-kont., när de skulle
förekomma till pröfning. Som nu fråga är om kreditivs fortfarande
för Riksg:s-kont. på Banken, så torde tiden vara inne att erinra
om nödiga försigtighetsmått mot de missbruk af Bankens medel,
hvilka Riksg:s-kont. möjligen skulle kunna tillåta sig. Jag hemställer
om icke lämpligt vore, alt besluta, det Riksg:s-kont. derest
det har medel utlånta emot ränta medan det begagnar sitt räntefria
kreditiv i Banken, gäfvo honom lika hög ränta, som det sjelf
åtnjuter, på del kapital, hvilket Riksg:s-kont. förräntar under den
tid del använder motsvarande summa af Bankens medel.
Jag anhåller om återremiss å denna punkt.
Frih. Palmstjerna: Den händelse Hr von Hartmansdorff
omnämnt, att nemi. Riksg:s-kont. skulle på sitt kreditiv uttagit
medel, fastän Riksg:s-kont. haft andra medel utlånta, lärer endast
inträffat med en ringa summa och under högst få dagar. Det
synes mig derföre icke böra föranleda lill något ahnat beslut å
R. St:s sida, än det som Utsk. nu bär har föreslagit, emedan det
var en sak, som icke förorsakade någon förlust på någondera sidan
hvarken för Banken, Riksg:s-kont., R. St., K. M. och Kronan
eller för någon enskild person och således var det ganska
oskyldigt. Att, på sätt Hr von Hartmansdorff nu föreslagit, Riksg:skont.
skall, i händelse det har medel ullånte och under den tiden
drager något på sitt kreditiv, betala ränta lill Banken i den mån,
som de hafva medel utlånta, det anser jag vara helt och hållet
olämpligt; ty det förutsätter att Fullmägtige i Banken skulle få
en kontroll öfver Fullmägtige i Riksg:s-kont., och således hafva
rättighet'att efterse och tillse huruvida Riksg:s-kont. hade medel
utlånle eller icke, samt till hvad belopp i r:dr sk. och rst., och
sålunda göra en revision af Riksg:s-kont:s räkenskaper, hvilken
icke vore öfverensstämmande med förfaltningarne rörande dessa
båda R. Sus verk. Jag anser således BankoUtsk:s förslag i denna
punkt böra bifallas. Skulle man emedlertid vara af en annan
mening, så vore det mycket simplare, mycket riktigare och mera
öfverensstämmande med den ställning, hvari R. Sus Fullmägtige
i Banken och Riksg:s-kont. äro, att för allt hvad Riksg:s-kont.
lyfter på sitt kreditiv i Banken ränta betalas. Då är saken ren
och klar, men ett sådant stadgande gagnar likväl i min tanka
icke till någonting;- ty när, efter Bankens fundamentallagar, den
salderade Banko-vinsten har för ändamål att användas till Statens
behof, så är en utgift ifrån Riksg:s-kont. till Banken blott en
omgång, som endast medför medlens förande fram och tillbaka
på räkningarne enär i alla fall R. St. hafva disposition af Bankens
vinst och af Riksg:s-kont:s tillgångar. Saken är för öfrigt
så likgiltig som den någonsin kan vara. Det skall endast medföra
mera skrifveri, om Riksg:s-kont. skall debiteras ränta i Banken,
och då jag är hatare af öfverflödigt skrifveri, så vågar jag
vördsamt tillstyrka bifall på denna punkt.
368
Den 12 April e. m.
Gr. Lagerbjelke: Jag är hufvudsakligen förekommen af
Frih. Palmstjerna och anhåller att med honom få förena mig.
Han har redan visat, alt det icke går an, att till Bankens Fullmägtige
öfverlemna revision af Riksg:s-kont:s kassa-kista till efterseende
om der möjligen kan finnas några obligationer på samma
tid, som Riksg:s-kont. begagnat sitt kreditiv på Banken. Skulle
Banken hafva någon ersättning för det att Riksg:s-kont. vid det
af Hr von Hartmansdorff upgifna förhållande begagnar sitt kreditiv,
så blefve det i alla afseenden vida enklare, alt Riksg:s-kont„
alltid betalte ränta till Banken så snart något på kreditivet lyftades;
men Frih, Palmstjerna har redan visat att sådan räntas erläggande
icke leder till något annat resultat än ökade omgångar
och skrifveri samt mångfaldiga onödiga liqvider.
Då här nu af Hr von Hartmansdorff blifvit åtskilligt ordadt
om sammanblandningen af Riksg:s-konl:s och Bankens rörelse, så
anhåller jag alt i största korthet få belysa denna fråga. Riksg:skont.
har, så vidt jag vet, icke utlånat något annat än sina egna
penningar och aldrig något af de medel, som det lyftat på kreditivet
i Banken. Riksg:s-kont. har under sednare åren dels utlånat
temligen betydliga summor, dels äfven för ganska betydliga
belopp upköpt obligationer, men det har varit för Riksg:s-kont:s
egna penningar och ej för de medel, som utgått å kreditivet.
Riksg:s-kont. har under sednare tider icke mer än en gång och
då till inskränkt tid och belopp lyftat något af kreditivet. Detta
kreditiv finnes på det att, om vid något tillfälle Riksg:s-kont.
skulle få större utgifter men de inkomster som till dessa utgifters
bestridande påräknats först något sednare inflyta, då kreditivet
må finnas att för tillfället begagna. Den enda gång, som Riksg:skont.
under de 3 sista åren begagnat kreditivet var under sednare
delen af sistl. höst, då Riksg:s-kont. hade högst betydliga
utbetalningar, men ändå större inkomster att påräkna i slutet af
samma år. Riksg:s-kont. behöfde således endast använda kreditivet
under den lid, som förflöt ifrån medlet till slutet af hösten
och det dessutom endast till ett inskränktare belopp; men, säger
Hr von Hartmansdorff, Riksg:s-kont. hade då obligationer i sin
kista. Ja, detta är sant; men jag hemställer till R. o. Ad., hvilken
orimlig hushållning, eller rättare misshushållning det skulle
hafva varit, om Riksg:s-kont., derföre att det en kort lid behöfde
penningar till liqvider, hvilka ganska väl kunde betäckas med de
inkomster Riksg:s-kont. hade att inom kort förvänta, kontoret
skulle hafva försålt sina obligationer eller upsagt dem för att om
några dagar åter inköpa dem.
Hr Rosenblad: Af alla kreditiver anser jag detta, till det
inskränkta belopp, som det utgör, vara det ändamålsenligaste. Jag
skall i delta afseende icke yttra mig vidare, då icke något förslag
att låta det tiphöra har blifvit framslälldt. Hr von Harlmansdorffs
förslag till förändrade föreskrifter i afseende på begagnanr
det af detta kreditiv tror jag vara aldeles olämpligt och vida sämre
än
Dan 12 April e. m.
369
än de föreskrifter, sorn finnas i nu gällande 184 § af Bank-Reglementet
och sora jag anhåller att få upläsa. Den lyder så här:
”För liqviden af Statsfyllnads-summan och för bestridandet af
öfrige Riksg:s-kont. älagde utbetalningar, äger detta Verk i Banken
räntefritt begagna kreditiv till belopp af högst en mill. r:dr
b:eo från d. 1 Sept. det ena året, till den sisla Juni det nästpåföljande,
då de å kreditivet lyftade summor alltid ovilkorligen
skola vara till Banken liqviderade.” Der står uttryckligen och
bestämdt, alt det är endast för liqvid af statsbrist-summan och
bestridande af liiksg:s-kont. ålagda utbetalningar, som kont. har
rätt att begagna kreditivet, således icke för utlåningar. Om Fullmäglige
göra det, så är det Revisorcrne och StatsUtsk., som äro
vederbör, granskare; men att göra andra R. St:s likartade Fullmågtige
till kontrollanter, det skulle jag anse olämpligt.
Beträffande det faktum, som har föranledt denna tvist emellan
Hrr Riksgts-Fullmägtige och Hrr Bauko-Fullmägtige, så tror
jag all Banko-Fullmägtige hafva orätt; ty jag tror icke att Riksg:sFullmägtige
hafva med en bokstaf öfverskridit reglementet, derföre
att de icke sålt sina förut innehafvande eller uplånte obligationer
för att verkställa en utbetalning som ålåg dem, och inom kort tid
ersattes af inilytande medel, utan i stället begagnat kreditivet. Det
hade både varit oklokt såsom Gr. Laberbjelke nämnt och tillika
en misshushållning med Statens medel. Riksg:s-kont. hade äfven
rättighet dertill, enär det var för en utbetalning, som kont. var
skyldig att ombesörja, och ej för någon utlåning. Således var
bokstafven iakttagen. Det är visst sant att obligationerna kunnat
belånas i Banko-Diskonten, och då hade man vunnit ränta åt Banken
; men på hvad sätt skulle de hafva belånts? Riksg:s-kont. har
ingen rättighet att upträda i Diskonlcn såsom låntagare. Då
skulle Kommissarierne och Fullmägtige hafva satt dit sina namn.
Att göra ett sådant der hokus pokus i onödan och låta det paradera,
tror jag är ändamålslöst. Alt låta Riksg:s-kout. betala ränta
för hvad det lyfter på Bank-kreditivet, anser jag med Frih. Palmstjerna
och Gr. Lagerbjelke, vara aldeles onödigt, ty Banken tillhör
likasåväl sorn Riksg:s-konl. Slaten, och denna kreditiv-summa
är af allt för ringa belopp, för alt den deraf möjligen inilytande
ränta skulle kunna vara behöflig för Bankens fullgörande af sina
skyldigheter. Delta är en inkomst, som tillfaller Staten och som
Staten kan disponera vid en blifvande riksdag på samma sätt,
som den öfrige delen af behållna Bankens inkotnsler. Men utan
afseende på delta, och äfven om Banken icke vore en Statens
egendom, såsom Riksg:s-kont., så skulle jag anse för obehörigt
att ränta betalades på kreditivet. Genom den skyldighet, som
åligger Riksg:s-kont. och öfrige Statens Verk att insätta alla deras
behållningar på Bank-räkningen, har Banken tillgångar, som
nämnde Verk oafbrutet kan disponera för dess rörelse af det stora
belopp, att det vida öfversliger delta temporära kreditiv. Jag vill
anföra exempel på motsatsen inom England, der det likväl är en
enskild Bank, Engelska Banken, som drifver landets stora pen5
H. 24
370
Den 12 April e. m.
ninge-rörelse. Der förskjuter denna Bankliqvider för Stats-kassan,
t. ex. räntan på den stora Engelska Stats-skulden med undantag
af Södersjö kompaniets fordringar. Der hafva de nästan
oafbrutet flera milhr £ St. i löpande fordringar mer än hvad samtliga
de Brittiska Stats-kassornas i Engelska Banken insättande behållningar
utgöra. Detta är ett betydligt onus för sedelstocken
der. För vår Bank är det deremot en fördel att de Publika
Verkens behållningar alltid skola stå i Banken, i motsats mot
hvad förhållandet är på andra ställen, och det skulle blifva en
förlust för Bankens rörelse, om detta stadgande uphörde och med
dessa tillgångar bedrefs en egen rörelse, t. ex. genom upköpande
och utgifvande af obligationer, som man kunde realisera eller indraga
när man behagade och derigenom göra kreditivet till Riksgrskont.
obehöflig!.
Jag instämmer i anhållan om propos. på bifall till hvad Ulsk.
föreslagit.
Ilr Lefrén: Törs jag till en början begära en nplysning af
den siste värde talaren för att sedermera fortsätta min framställning?
Får Banken verkligen disponera de medel, som slå på
depositions-räkning och, om den gör det i låneväg, får då Banken,
i händelse dcposilions-tagarne vilja hafva ut sina penningar,
gå lill Tumba och taga ut nya sedlar för att fylla hvad Banken
tagit från depositions-räkningen? Hr Rosenblad, som varit så
länge vid Banken, torde kunna uplysa mig derom.
Hr Rosenblad: Bankens depositions-tillgångar ingå i Bankens
rörelse. Det är visserligen sant, alt Banken är skyldig alt
utbetala dem, när sådant fordras, och om Statens Verk skulle taga
ut sina depositioner någon gång, så är Banken skyldig att betala
men som det aldrig inträffar, då Banken, åtminstone på de sista
åren, sällan eller aldrig haft mindre än flera mill. innestående,
så är det en obestridlig sanniug all Banken har derigenom allena
fyra eller fem mill. undandragna den allmänna rörelsen. Delta
har icke något inflytande på den verkan allmänna sedelrörelsen
eljest kunnat hafva.
Hr Lefrén: Jag har icke blifvit fullt öfvertygad genom den
siste värde talarens benägna uplysning om någonting annat ån ali
hans första anförande icke synes vara öfverensstämmande med
hvad Bank-Reglementet innehåller. Men till saken! När Riksg:skont.
fick detta kreditiv sig anvisadt vid realisationen, var mycket
fråga om huruvida det borde ega rum eller icke, äfvensom under
hvilken form det skulle ega rum. Man var då i allmänhet mycket
missnöjd med Stats-verket öfverhufvud, såsom orsak till Bankens
bankrutt. Man var ogin emot Riksg:s-kont., såsom representant
af Stalsverks-sidan i motsats af Banken; men slutligen
blef man ense derom, att det icke var i sin ordning, att Banken
skulle lemna Riksg:s-kont. kreditiv för vissa bestämda ändamål.
Detta kreditiv gafs likväl under förutsättning att Riksg:s-konl.
icke skulle missbruka detsamma. Jag för min del satt då i Banko
-
Den 12 April e. m.
371
Ulsk., och vel alli för väl och många lill mig, hvad som då mentes
med ”missbruka” i delta afseende, nemi. om Riksg:s-kont.
skulle ställa sig på så knappa behållningar att det alltför ofta
skulle komma att begagna kreditivet. På sednare år har man
ålagt Riksg:s-kont. alt söka göra medel fruktbara, som finnas i
Riksg:s-kont. Detta naggande efter den största räntevinst, som
är möjlig alt få, gör att Riksg:s-kont. kommer i en ställning,
hvaruti det icke borde vara, och att det kan komma att begagna
kreditivet på Banken vida oftare än som skett. Jag anser likgiltigt
om Riksg:s-kont. betalar ränta på kreditivet eller icke; men
om något skulle ändras i den syftning Hr von Hartmansdorff
framställt, så tror jag det vara rättast, att Riksg:s-kont. alltid betalar
ränta på hvad, som löper på kreditivet. Jag föreslår likväl
icke att så må ega rum; ty, med kännedom om Banken, vill jag
icke lemna något tillfälle för Stats-verket att kunna i en framtid
ytterligare skaffa sig tillfällen alt kunna ruinera Banken. Om
Riksg:s-kont., såsom nu, får räntefritt begagna sitt kreditiv, och
fordringar t. ex. på krediti veis ökande framställas, så kan
Riksg:s-konl:s Fullmägtige icke då säga: vi betala ju ränta, för
hvad vi lyfta. Aro icke vi, lika väl som andra, berättigade att
begagna Bankens medel? — Jag är rädd för det bär. Vestigia
me terrent. Jag vill heldre att vi måtte få betala ränta en ä mill.
än att vi skulle ge oss in på en så vådlig bana.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk., sådant det är, nemi.
att Riksg:s-kont. må framgent få begagna kreditivet utan ränta,
öfvertygad att missbruk icke skola ega rum, helst som anmärkn:r
nog göras, i fall möjligen någon anlcdn. dertill kan förefinnas.
Hr Printzensköld: Då jag å ena sidan icke han undgå
alt hålla Hr von Hartmansdorff räkning för den omsorg han visar
i afseende på det Verk, af hvars Öfver-Styrelse han är ledamot,
så kan jag deremot å den andra sidan icke underlåta alt
beklaga, att Hr von Hartmansdorff har nog hardt bedömt Fullmägtige
i Riksg:s-kont., då han förklarat dem hafva missbrukat det
kreditiv, sorn Riksg:s-kont. har sig anvisadt på Banken. Jag tror
näppeligen att något bevis på eli sådant förhållande skall kunna
andragas, åtminstone under den tid, som jag haft äran och förtroendet
att vara ledamot af Riksg:s-kont:s styrelse. Vid de utlånings-operationer,
som Riksg:s-konl:s Ofver-slyrelse verkställt,
har den med yttersta sorgfällighet beräknat kontorets tillgångar
äfvensom de utgifter kontoret, under en viss framtids-period, kunnat
hafva att förvänta. Fullmägtige hafva derefter bestämt den
summa, som skulle kunna till obligationer förvandlas. Det har
skett till följd af och i full öfverensstämmelse med R. Si:s egna
föreskrifter, hvilka ålägga Fullmägtige, såsom en pligt, att göra
fruktbärande alla de anslag, hvilka på någon längre tid icke komma
alt lyftas i st. f. att låta dem blifva hos Banken räntelöst
innestående. När Riksg:s-kont:s Fullmägtige hafva en sådan föreskrift
till sin efterrättelse, men vid verkställigheten af densamma
24*
372
Don 12 April e. m.
omöjligen kunna förutse händelser, hvilka understundom påkalla
ett hastigt anlitande af Riksg:s-kont:s tillgångar, så hemställer jag
vördsamt, om det väl kan sägas vara eli missbruk af kreditivet å
Banken om, vid dylika tillfällen, det kreditiv anlitas på någon
kortare tid och till föga betydliga belopp? Jag vågar förklara,
att om de stadganden, som nu gälla så väl i Bankens Reglemente
som i Riksg:s-kont:s, blifva oförändradt bibehållna, så skola Hrr
Banko-Fullmägtige ingalunda få anledning att i ringaste mån beklaga
sig öfver några missbruk af Fullmägtige i Riksg:s-kont. vid
begagnandet af det kreditiv, som blifvit Riksg:s-kont. anvisadt på
Banken. Tvärtom, tillåter jag mig försäkra, det öfrige Fullmägtige
skola lika med mig, gerna underkasta Riksg:s-kont:s åtgärder
den aldra strängaste granskning af hvilken som helst, emedan det
derigenom skall visa sig, att när någon gång ett anlitande af
kreditivet eger rum, så sker det af orsaker, som Riksg:s-kont.
omöjligen kunnat förekomma. Enär R. St. hafva ålagt Fullmägtige
den förut omförmäldla uphandlings-skyldigheten af obligationer,
och på andra sidan lemnat Riksg:s-kout. ett kreditiv, så måste
väl i dessa båda föreskrifter, jemförda med hvarandra, ligga
åskådlig en afsigt af R. St. att underlätta Riksg:s-kont:s operationer,
sä alt icke den förra föreskriftens verkställande skulle sälla
R. Sl:s Fullmägtige i bekymmer vid inträffande utbetalningar.
Alt BankoUtsk., som nu är Bankens Öfver-styrclse, har för
afs:gt att sätta Riksg:s-kont:s styrelse i förlägenhet, och att söka
inrätta en kontroll på denna styrelse, slutar jag deraf, att BankoUtsk.
, redan beslutat, att det till Riksg:s-kont. anvisade kreditiv
icke får, såsom hittills, innestå på Riksg:s-kont:s depositions-räkning
i Banken, dit det alltid tillförene varit levereradt, och i stället
föreskrifvit, det en splitter ny räkning skall öpnas i Banken
under namn af Riksg:s-kont:s krediliv-räkning på Banken. Hvartill
detta skall gagna, vet jag icke; men hvad jag vet, det är,
att föreskriften kommer att medföra mycket besvär och mycken
olägenhet för Riksg:s-kont. vid kreditivets begagnande, och kan
möjligen också leda derhän, alt Riksg:s-kont. ser sig nödsakadt
att, första dagen, då kreditiv-rättens begagnande inträder, genast
lyfta hela kreditiv-beloppet och insätta det på Riksg:s-kont:s depositions-räkning.
Jag förenar mig med Frih. Palmstjerna och Hr Lefrén i att
tillstyrka bifall på betänk.
Propos. till bifall å Utsk:s tillstyrkande i 23 punkten blef
härefter framsläld och besvarad med ja.
24, 25 och 26 punkterne.
Biföllos.
27:de punkten.
Hr Rosenblad: Jag anhåller vördsamt alt R. o. Ad. behagade
upskjuta sitt beslut öfver denna punkt, till dess 31 :a punkten
blifvit afgjord, hvilken afser inrättandet af en ny Diskont på
Gottland.
Den 12 April e. m.
373
Ilr Åk erman: Jag anhåller att R. o. Ad. behagade bifalla
denna punkt, oberoende af hvad som kan komma att beslutas i
en påföljande, hvarom den siste värde talaren väckt fråga, och det
af det skäl, att det är all anledn. att dessa 300,000 r:dr behöfvas,
oaktadt en del deraf, eller det som var afsedt för Stockholms
stads kontor, icke behöfver anlitas och det af det skäl, att Koppar-tillverkningen
i Fahlun är i jemt stigande. Det slår här att
Fahlu Bergslags koppar-tillverkning förlidet år stigit, och det alali
anledn. att den kommer att än ytterligare stiga, hvarigenom
denna fond, nu mera än förut, kommer att tagas i anspråk. Det
tyckes vara angeläget att icke utvägar till belåning för en så vigtig
tillverkning må förminskas eller försvinna, och jag anhåller
derföre att R. o. Ad. på dessa skäl behagade bifalla punkten.
Frih. Raab: Till de skäl, som förut blifvit anförda af Ilr
Rosenblad för det af honom begärda upskofvet intill dess den 31
punkten blifvit afgjord, ber jag att få fästa upmärksamheten pä
att af del ifrågavar. kreditivet har förlidet år icke varit lyftadt
mera än 07,404 r:dr och sålunda voro 232,595 r:dr obegagnade.
Jag har dessutom emottagit den underrättelsen att redan år 1844
har icke mer än halfva beloppet af kreditivet i allmänhet varit
begagnadt. Dertill kommer nu att ett af de föremål, som detta
kreditiv skulle omfatta, nemi. 33,333 r:dr 16 sk. b:co till Stockholms
stads Brandförsäkrings-kontor, skulle uphöra, hvarigenom
beloppet Olifver ännu mera tillräckligt. Skulle nu B. o. Ad. vid
31 punkten bifalla hvad Utsk. föreslagit, så föranleder ett sådant
bifall en nedsättning uti den lånerätt, som åtminstone ett af kontoren,
nemi. det i Malmö, har åtnjutit under året; ty det är ifrån
Malmö Låne-kont., som det belopp, enl. Ulsk:s förslag, skulle öfverflytta»,
hvilket borde anslås till Wisby. Således har det ena inflytande
på det andra, och jag förenar mig följaktligen med Ilr
Rosenblad uti den hemställan, att denna punkt mätte upskjutas
intill dess 31:a punkten blifvit afgjord och man således vet,
huruvida, hvad som här blifvit föreslaget för Wisby, kommer att
bifallas.
Hr Rosenblad: Jag är hufvudsakligen förekommen af Frih.
Raab. Om jag kunnat hafva minsta tvifvel emot pröfningen af
denna punkt och om en förändring deraf kunde komma att cga
rum, samt det vore sannolikt att någon minskning skulle inträffa
för Fahlu Bergslag i begagnande af kreditiv-rätten, så skulle
jag vilja vara den siste att lägga sten på börda; ty jag bekänner
att den styfmoderlighet, som visats detta urgamla kopparverk icke
af mig på något sätt gillas. Men oaktadt den stora tillverkning,
som der egt rum de sista åren och sora jag uprigtigt önskar icke
måtte, såsom en följd af denna R. Sl:s njugghet att bevilja en
billig nedsättning i dessa afgifter, härflyta ifrån en plundring af
de bästa malmerna som der äro, så alt det blir ingenting för
framtiden; så har Bergslaget i alla fall icke begagnat mer än
47,000 ndr och Sparbankerna 20,000 r:dr på kreditivet. Om nu
äfven en nedsättning skulle komma i fråga, derom jag icke vill
374
Den 12 April e. m.
yttra mig förr än vi komma till den 31:a punkten, så tror jag,
ehuru jag, på sätt jag för min del yttrade då motionen väcktes
om Wisby, icke är någon stor älskare af den der idéen, att det
skulle vara kännbart om delta kreditiv minskades med 30,000 ä
40,000 r:dr. Jag förnyar min anhållan att' upskof med denna
punkt måtte beviljas på sätt jag förut begärt.
O
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer med Hr Aker
man
i anhållan att R. o. Ad. måtte afgöra denna punkt, oberoende
af den, som rör Wisby. Jag inser icke det nödvändiga sammanhang
som de sig emellan 6kola hafva. Här är blott föreslaget
att samma 300,000 r:dr, som förut varit anslagna lill förlag för
lån på_ koppar-sedlar och till kreditiv åt Sparbanker, må bibehållas.
Ar det sagdt alt hvarje Banko-sedel, som hittills icke utgått
af någon fond, nödvändigt skall drifvas ut? Banken är vid denna
riksdag i vida sämre ställning än han var vid sista riksmötet.
Skall man då, i st. f. alt stödja, söka alt försvaga honom? Hr
Rosenblad har beklagat den njugghet R. St. vid föregående riksdag
visat mot koppar-verket i Fahlun, och likväl tillstyrker han
R. o. Ad. att vara ännu njuggare, nemi. alt på annat sätt disponera
en del af de medel, som nu åro anslagne lill della kreditiv.
Jag anhåller vördsamt att R. o. Ad. ville bifalla denna punkt.
Frih. Stjernstedt: Äfven jag är af den tanken att denna
punkt bör pröfvas i den ordning betänk, innehåller. Skulle R. o.
Ad. finna att den fond, som är föreslagen för denna utlåning, är
för stor, så kan R. o. Ad. nedsätta den till del belopp, som R.
o. Ad. anser lämpligt. Jag tror icke att det är något skäl dertill,
utan önskar alt beloppet blir bibehållet vid hvad som är
föreslagit; men att upskjula punktens behandling, dertill anser jag
vara ännu mindre skäl.
Hr Lefrén: Kredilivernas belopp äro af beskaffenhet alt inverka
betydligt på Bankens ställning. Om krediliverna anlitas
fullt ut, så är Banken mest blottställd. Om de icke tagas fullt
Ut, så är Bauken mindre blottställd; ty krediliverna ligga emellan
den så kallade proportionen emellan sedel-stocken och silfvcr-valutan.
Om nu således kreditiven skulle visa sig så att de icke blifvit begagnade
fullt under en föreg:de tid, och man skulle flytta ifrån
krediliv-fonden den andel, som icke blifvit begagnad, lill en annan
låne-rörelse, den man vore förvissad om att den kom ut, så
skulle man bestämdt försämra Bankens ställning om man antog
en så beskaffad grundsats. När nu dertill kommer alt om kreditiv-fonden
icke är fullt anlitad under loppet af 3 eller 2 år, så
kan den likväl anlitas framdeles, och då vore de inrättningar förnärmade,
som hade gått miste om de resurser, som varit påräknade.
Af omtanka, så väl för Fahlu kopparverk som för Bankens
egens säkerhet, tillstyrker jag att betänk, må blifva oförändradt
såsom det är.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
behagade, såsom Hr Rosenblad föreslagit, upskjuta med pröfningen
Den 12 April e. ni.
375
af 27:de punkten, tills den 31 punkten blifvit pröfvad, ropades
starka nej, jemte åtskilliga ja, hvarpå H. Ex. förklarade del han
funnit nej öfvervägande.
Uppå sedermera framstäld propos. biföll 11. o. Ad. Ulsk:s
hemställan i 27:de punkten.
28:dc punkten.
Hr Printzensköld: BankoUlsk. tillstyrkte i 26 punkten
att det åt Stockholms stads Brandförsäkringsverk förunnade kreditiv
måtte uphöra på grund deraf, att, efter hvad allmänt kändt
är, Brandförsäkrings-kont. befinner sig i den ställning, att detsamma
kan reda sig utan allt biträde från Banken. Enahanda
grund har likväl icke Utsk. för den tillstyrkta indragningen af det
åt hufvudstadens Drätselkommission beviljade kreditiv, och icke
heller kan den omständighet att Drätselkoramissionen hvarken begagnat
kreditivet eller gjort framställning om dess framgena bibehållande
berättiga lill den slutsatsen att kommissionen af kreditivet
icke är i behof, och att således Drätselkommissionen ohördan
indraga detsamma. Mig synes sorn skulle BankoUlsk. hafva
genom Ofver-Slålli. eller genom kommissionens ledamöter bordt
söka uplysning derom, huruvida Kommissionen ansåg för sig fördelaktigt
att fortfarande ega denna kreditiv-rält på Banken. Nu
har likväl icke någon uplysning i del hänseendet blifvit ifrån
Drätselkommissionen hvarken afgifven eller sökt, utan Utsk. har
blott på en suposition grundat sin framställning. Men då en
förut vidtagen åtgärd, icke bör helt och hållet tillintetgöras med
mindre än alt man derför har tillfyllestgörande skäl, hvilka saknas
i förevar, fall, så hemställer jag vördsamt till R. o. Ad., att
denna puukt antingen måtte afslås eller också till Utsk. återremitteras,
med anmodan till BankoUlsk. ali skaffa sig underrättelse
huruvida Drätselkommissionen sjelf anser den ifrågavar. kreditivrätten
för sig behöflig eller icke, på grund hvaraf den sedermera
bör antingen fortfarande bibehållas eller uphöra.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Då vid föreg;de riksdag,
på grund af K. M:s nådiga framställning, fråga väcktes om anslående
af ett kreditiv till Drätselkoramissionen, tog jag mig friheten
alt afstyrka alt Drätselkoramissionen skulle erhålla ett större
kreditiv än enskilde personer. Jag ansåg alt Stockholms stad kunde
skaffa sig penningar ulan alt behöfva anlita Banken. R. St.
biföllo likväl detta kreditiv; men då sedermera Drätselkomraissionen
icke kommit i behof af alt af detta kreditiv sig begagna, eller
också icke kan begagna det på de vilkor detsamma blifvit af R.
St. medgifvet, och då icke eller Drätselkommissionen vid denna
riksdag sökt att få dessa vilkor förändrade, så måste det vara bestämdt
gifvet, att Drätselkoramissionen icke vill begagna det kreditiv,
som vid sisla riksdagen åt densamma blef af R. St. beviljadt,
och på denna grund tror jag, att BankoUlsk. gjort ganska
rätt att utstryka ur Banko-Reglemcntel detta R. St:s beslut vid
förra riksdagen, enär detsamma icke haft någon påföljd.
376
Den 13 April e. m.
Jag anhåller således om bifall till BankoUtsk:s hemställan.
Jag anser det vara nästan för mycket begärdt, att man skulle gå
och fråga en person: ”vill ni begagna den rättighet som ni har
fått?” Vill han icke begagna den så må man ej behöfva att
hålla honom det tillhanda, hvarigenom Banken nödgades göra
sina beräkningar på kreditivet. Jag tycker att det är för långt
gånget.
Häruti hördes många ledamöter instämma.
Hr Bogeman: Jag kan icke dela Hr Printzenskölds grannlagenhet
i detta fall, utan anser de af lltsk. anförda skäl vara
mer än tillräckliga för att motivera det utlåt, som Utsk. afgifvit,
synnerligast som uti BankoUtsk. sitta icke mindre än 3 ledamöter
af BorgareSt. ifrån Stockholms stad. Jag tror 2 af dem hafva
blifvit anmodade att göra förfrågan, huruvida Drätsel kommissionen
önskade detta kreditivs bibehållande, och svar ifrån Drälselkommissionen
har genom dessa båda ledamöter blifvit aflemnadt af
innehåll, att Drätselkommissionen icke vidare behöfde detta kreditiv,
likasom Kommissionen ickei,heller begagnat detsamma under
loppet af desse 3:ne år.
Hr Printzensköld: Den af en värd talare anförde om
ständighet
att kreditivet icke under de nästförflutna åren blifvit
af Drätselkommissioncn begagnadt, innefattar, efter min öfvertygelse,
ingalunda något giltigt skäl för kreditiv-rättens indragning,
men om det så förhåller sig, som Hr Bogeman upgifvit, alt nemi.
2 ledamöter af BankoUtsk. ifrån Drätselkommissionen erhållit uplysning
derom, att kommissionen icke vidare är af kreditivet i
behof, så vill jag icke bestrida bifall till betänk., ehuru jag hade
önskat, alt, då denna uplysning kommit Utsk. tillhanda, Utsk. äfven
hade meddelat R. St. densamma.
Utskrs tillstyrkande uti 28 punkten blef uppå härefter framsläld
propos. af R. o. Ad. bifallet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde, att då efter all anledn.
nästföljande 29:de punkt och den dermed sammanhang egande
39:de punkten komma att föranleda en vidlyftig diskussion och
tiden redan vore långt framskriden, med ytterligare pröfning af
förevar, betänk, måtte få anslå till nästa plenum; hvilket bifölls.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 14 April.
377
Måndagen den 14 April 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades plcni prot. för d. 22 sisll. Mars.
H. E. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, alt Frih. Klinkowström,
Rudolf Mauritz, anhållit att få, med bibehållande
af sin riksdagsmannarätt, afsäga sig förtroendet att vara Suppleant
i StatsUtsk.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter n. Ex. anmodade
Hrr Elektorer att i st. f. Frih. Klinkowström utse en Suppleant
i nämnde Utskott.
Fortsattes pröfningen af BankoUlsk:s d. 5 och 9 dennes på
bordet lagda betänk. n:o 24, med förslag till reglering af Bankens
låne- och kreditiv-rörelse; hvarvid nu förekom:
29:de punkten.
H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, herastälde om R. o. Ad. ansåge
denna punkt serskildt eller i sammanhang med 39:de punkten
böra till pröfning företagas.
Hr af Geijerstam, Carl: Som BankoUlsk:s förslag i denna
punkt förutsätter bifall till 39 punkten, såsom inverkande på beloppet
af den penninge-summa, som till fond för kassa-kreditiver
för Hypotheks-föreningarne möjligen blifver afsatt, får jag vördsamt
hemställa om icke den 39:de punkten borde först föredragas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Mig synes som borde
den punkt hvilken nu är föredragen, först förekomma. Det skulle
kunna hända att R. o. Ad. förklarade sig icke vilja bevilja några
kreditiv åt Hypotheks-föreningarne. Vägras det, så behöfva inga
medel vid den 39:de punkten fördenskull afsättas. Här såsom
eljest gäller att hvar dag häfver sin egen plåga. Det blifver tids
nog att tala om de 500,000 r:dr:ne sedan R. o. Ad. beslutat om
kreditiv skola beviljas eller icke.
Uppå härefter framstäld propos. förklarades att endast 29:do
punkten nu borde blifva föremål för pröfning.
Hr Lefrén, Joli. Pehr, anförde skriftligen:
Då fråga först upstod om Hypotheks-föreningar, ansågs deras
enda föremål vara, alt förvandla fastighets-låncn till amortissemcuts-lån
med lägre ränta än den som då i allmänhet ägde rum,
378
Dea 14 April.
mea ingalunda att befordra Svenska jordens ytterligare skuldsättning.
Man afsåg ali denna operation borde hufvudsakligen, om ej
uteslutande, ske genom inhemska kapitaler och således småningom
verkställas. Man ville tvinga de inhemska kassorne och
kapitalisterne till en, som raan uttryckte sig, billig nedsättning af
den höga räntan, som då var 6 proc. med lemnad rätt likväl att
afdraga bevillnings-proc. ora lånen buro högre än 5 proc. ränta.
Följden blef ock, att räntan nedgick till 5 proc. och derunder,
hvartill också i ej ringa mån de upkomne Privat-Bankerne bidrogo,
som ej togo högre än 5 proc. ränta å sine utlåningar.
Kassorne och kapitalisterne blefvo de lidande och detta må
å deras sida hållas lill godo, dels emedan de icke kunde försvara
sig mot påtryckningen, dels emedan derigenom det stora gagn
skulle beredas, att Svenska jorden icke allenast blefve lättad genom
räntenedsättningen, ulan äfven, om det förebars såsom hufvudsyfte,
småningom komme utur sin skuld genom de fortgående
amorleringarne. Men huru har denna operation blifvit utförd?
Månne efter första planen, sora var att bereda Svenska jordens
befrielse från sin iråkade skuld; eller efter dess motsats: alt
fortgående skuldsätta densamma så långt som möjligt är?
Så länge den primitiva planen följdes, hade operationen att
påräkna varmt deltagande äfven af kassorne och kapitalisterne,
som egenteligen blefvo de lidande. Man visade benägenhet att
öfverföra Bankens fastighets-lånefond på Hypolheks-föreningarne
och att lemna desse krediliver på Banken till befordrande af det
välgörande ändamålet: Svenska jordens lösande från sin skuldsättning,
och man kunde medgifva dessa krediliver, oagtadt de
saknade annan fond än Tumba Pappersbruk och emedan man
förmodade alt de ej skulle föranleda Silfvers uttagande från Banken
och derigenom vådliga för Bankens säkerhet.
Men sedan Hypotheks-föreningarnc gifvit operationerne en
helt annan riktning; sedan de frångått den kloka planen att verka
småningom genom inhemska kapitalers omsättning från stående
till amorlissements-lån, samt med jättesteg kastat sig in i en
fruktansvärd utrikes sknldsättning, som i sin tur medfört Svenska
jordens ökade skuldsättning, i st. f. dess lättande från fordna
skulder, så har saken antagit en helt annan skepnad och framkallat
en fruktan för framtiden som ej må anses grundlös och
som ej kan med likgiltighet behandlas.
Ar det sanni alt Svenska jorden nu är vida mer skuldsatt
än före Hypotheks-föreningarnes upkomst, så måste ock medgifvas
att dessa föreningars primitiva välgörande ändamål är förfeladt,
och då återstår att bevisa att den förökade skuldsättningen är för
enskildte gagnelig, och denna skuldsättnings beredande genom
utrikes lån för landet, för riket, gagnelig. Jag tror ej alt detta
kan med ja besvaras utan måste i begge hänseenderne besvaras
nekande, och följakteligen måste äfven medgifvas, att Staten, att
II. St., som i detta fall ensamt lagstifta i finance-frågor, icke böra
Den 14 April.
379
genom kreditivers meddelande understödja företag, som uppenbarligen
leda lill landets skada och Bankens osäkerhet.
Vi böra icke förbise att så länge indragningen af de utländska
lånen pågår, Banken väl erhåller Silfver i utbyte emot
nya sedlar, men denna tillfälliga, icke af förkofran i landets
näringar upkomne utan genom utrikes skuldsättning beredde ökning
i landets sedelstock, eller s. k. rörelse-kapital, icke kan förblifva
uti, eller som man säger: insupas i landels rörelse, utan
måste snart åter utgå, dels som betalning för ökade importer, dels
som räntor och afbetalningar å utrikes skulderne; och då detta
icke kan ske annorlunda än genom sedlars ingående lill Banken
i utbyte mot Silfver sora exporteras; så upkommer en fortgående
minskning i landets rörelse-kapital, som trycker näringarne och
framkallar ett förnyadt rop på beredandet af nya låne-lillgångar
i Banken, nya kreditiver på Banken d. v. s. nytt vädjande till
Tumba Pappersbruk och sedel-stämplarne i Banken; deraf följande
slängande af Bankens lucka och ny realisation, hoc est ny bankrutt,
efter ett par 10-ial af års tvinsot under fortgående myntförsämring.
På dessa grunder anser jag min pligt vara att för
min del afstyrka bifall till hvad Utsk. i förevar. 29:de punkt
föreslagit.
Hr Rosenblad, Bernh.: Af alla de inrättningar i och
för allmännare föremål, hvilka i sednare tider inom fäderneslandet
upslått, är troligen den af hypotheksföreningar, en af de nyttigaste.
I ett land, inom största delen af hvilket jordbruket ännu
befinner sig på en så låg ståndpunkt, och der så stora obegagnade
odlings-lägenheter finnas som i Sverige, der således mycket för jordens
förbättring är att göra, men tillgången på kapitaler är ringa och
de som finnas vanligen cirkulera trögt, der äro sådane inrättningar
af stort värde, som utgörande stora föreningar af större och
mindre förmögenhet ägande fastighetsägare inom hela provinser,
äga större kredit än den enskilte jordägaren, och sålunda lättare
än han, kunna uplaga lån passande för denne, när han vill nedlägga
dem på sin jords förbättring. Ty ehuru lönande en odling
eller ett förbällradt jordbruk än kan vara, kan dock sällan väntas
deraf så stor afkastning att snart hela kapitalkostnaden kan
derigenom ersättas. Sålunda måste lån, som efter en kort tid
kunna återfordras, vara vådliga alt använda till odlingar, eller
ett förbällradt jordbruk. Hypotheksföreningar böra derföre ställa
sin både upp- och utlåning så, att endast med en mindre årlig
inbetalning, lånen efter hand amorteras. Då försättes både föreningen
och de jordägare, sora deraf begagna sig, i en sjelfständig
ställning, i hög grad befordrande jordbrukets framsteg, och jordägarnes
välstånd. Jag vill derföre ingalunda bestrida, att icke
hypotheksföreningar kunna missbrukas. De dela denna lott med
alla menskliga inrättningar. Månne i vårt land någon kreditinrättning
funnits, som mera missbrukats än R. St:s Bank, men
månne man derföre bör fördömma denna vigliga anstalt, utan genom
kloka föreskrifter och god förvaltning förekomma missbru
-
380
Den 14 April.
ken. Jag erkänner, att om någon hypoteksförening skulle till
diskontering på namn använda sina fonder, annorlunda än under
de kortare tider sora kunna erfordras, innan kända ansökningar
om lån mot fastighetspant hinna kompletteras, —■ alt om den
under åratal drifver en dylik diskontering till ett belopp af flera
mill., måhända med understödjande af verkliga vinglerier, så afviker
den helt och hållet från sitt föremål och missbrukas i hög
grad. Det år mig icke obekant, att en mägtig opinion till dessa,
en hypotheksförenings missbruk räknar uptagandet af utrikes lån,
och den talare, som näst före mig yttrat sig, har i hög grad fördömt
dem. Jag delar icke denna tanka. Hr Lefrén har sagt,
alt ändamålet af hypotheksföreningar i vårt land, till en af hvars
äldsta befrämjare han räknat sig, vore att efterhand göra Svenska
jorden skuldfri. Jag för min del erkänner ett af föremålen
vara, att så småningom bereda åt den individuelle jordägaren,
som inträder i dessa föreningar, denna förmån, men ingalunda
hvarken kan eller bör man vänta sig deraf, att hela massan af
jordägare skall blifva vid någon viss tidepunkt skuldfri. Detta
strider mot förhållandernas natur, helst i stater der industri
och välstånd stundligen framkalla nya rikedomar och ny verksamhet,
som söka användande, och der lagarne icke lägga något
hinder i vägen för jordegendomars fria öfvergående från en ägare
till en annan. Om en fastighetsägare, som sjelf blifvit skuldfri
dör, efterlemnande flere barn, hvaraf endast ett tillöser sig egendomen,
eller om denna öfvergår lill en ny ägare, sora ej äger
hela köpeskillingen, — och sådane förhållanden knnna icke hindras
och bringa ofta egendomar i verksammare ägares händer,
så blir den nye ägaren skuldsatt, och en hypotheksförening ett
nyttigt medel för honom att fördelaktigt omsätta sin skuld och
derigenom vinna en sjelfständighet i sin ställning, som utgör ett
vilkor för en större produktion af hans egendom, och således en
nationalförmån. Min mening är härmed ingalunda att föra någon
talan för vinglare. Det kan visserligen svårligen förekommas,
att ej någon gång äfven sådane få inträde i en hypotheksförening,
men sjelfva deras ställning måste föranleda, att de snart
måste lemna platsen åt redbarare delägare. Om således den enskilde
låntagarens behof af en hypotheksförening bör vara inskränkt
till viss tid och dess mål vara hans slutliga skuldfrihet, så kan
detta icke vara förhållandet med Svenska jorden i dess helhet.
Samma orsaker skola alltid göra hypotheksföreningar behöfliga,
utan inskränkning till någon viss tidepunkt. — Hr Lefrén har
framstält den frågan: ”Ar det sannt, att Svenska jorden är nu
mera skuldsatt än förr, sedan hypotheksföreningar uptagit utländska
lån.” Det är möjligt, ja måhända till och med troligt, att
denna fråga bör besvaras med ja, men för att fullborda slutlednjngarne
af ett sådant svar, får jag framställa en annan fråga:
”Ar det sannt, att Svenska jorden, sedan hypotheksföreningarne
uptagit utländska lån, och till en del just derigenom, vunnit ett
vida högre värde, och leranat en större afkastning, samt att dess
ägare blifvit försatte i en sjelfständigare ställning? Jag tror alt
Don 14 April.
381
Sfven denna fråga måste besvaras med ja. I så fall kan det ej
eller bestridas, att hypotheksföreningarnes utländska lån gjort
nytta. Men säger man, de kunde hafva uptagit sina lån inrikes,
och om det också gått litet långsammare dock kommit till samma
mål, och riket undvikit att för en lång lid af år blifva skaltskyldige
lill utrikes kapitalister för räntorne och amorteringen af
de uptagne lånen. Men funnos verkligen inom riket de behötliga
lånetillgångarnc, kunde de erhållas för lika billiga vilkor, eller
bade de kunnat göra samma nytta? Om man noga undersöker
förhållandcrna, linner man, ali ingen af dessa frågor kan besvaras
med ja. Hvad som i Sverige för de olika näringarnes förkofran
egentligen saknas, är kapitaler, verkliga kapitaler. l)ct
är derföre som räntefoten är högre än i rikare länder, som låntagaren
måst underkasta sig svårare betalningsvilkor eller med
större svårigheter, i händelse af hellof, kan omsätta sina lån än
i dessa. Det är för att afhjelpa denna brist, som man i fordna
lider trodde sig kunna skapa nya kapitaler, genom oinskränkta
sedeltillverkningar från Tumba, en åtgärd, som inom vårt land
gjort så mycket ondt, och öfver hvilken Hr Lefre'n sä många
gånger och med så mycket skäl uttalat sin fördömelse. Men nu
hafva hypolhcksförcningarne i stället genom de uptagne utländska
lånen indragit utländska verkliga kapitaler, som ökat de förut inom
Diket befintliga och sålunda lemnat nya tillgångar för de industriella
framstegens beredande. Visserligen är det icke omöjligt,
att någon gång de härigenom beredde lånelillgångar blifvit
illa använda och onödigt förskingrats, såsom det lika lätt kan in
träffa med inrikes uptagna län. Men lyckligtvis ligger i sakernas
förhållande, att della endast är undantagen, och all de fleste blifvit
använda dels till jordförbättringar, dels till inlösen af äldre
lån på sämre vilkor, hvilka kapilaler naturligtvis blifvit lediga
och ökat tillgången för rikets öfriga industri. Man kan således
med full visshet antaga, att genom den ökade verkliga kapitaltillgång
de utrikes länen lemnat rikets industri, denna blifvit satt i
stånd alt i ökad produktion afkasta åtminstone de 6 proc. af de
verkligen utgifna lånen, hvarmed under circa 40 år de utländska
lånen till ränta och kapital fullt infrias, och sålunda lemnat full
valuta derföre. Men derjemte hafva de gjort öfverflödiga, förut i
annan väg utgående, mycket drygare räntebetalningar till utlänningar.
Genom jordägarens saknad af kapitalcr och större beroende
derigenom af dem, som på ett eller annat sätt disponerade
sådane, kunde det blifva lönande för köpmän med utländsk kredit,
att uptaga lån på s. k. Blankokredit ehuru högst tryckande, ty
när de om höstarne under landtmannens penningeknipa, kunde
köpa dess varor för hälften eller f af hvad de om våren kunde
säljas för, lönte det sig ändå. lllankokrediten kostar minst 5
proc. i årlig ränta, ^ pro. hvar 3:dje månad i provision, och
minst 1 proc. för år i courtage, porto m. m., hvilken för låntagaren,
för år räknadt, göra minst 8 proc. Men dessutom måste
riket serskildt betala den särskilda provision, disconto m. m., remitlenternc
måste erlägga för att genast kunna använda deras 3
382
Den 14 April.
månaders vexlar. Med elt ord riket kosta dessa lån troligen 10
a 12 proc. och deröfver. Visserligen gäldas en del vanligen genom
bankerutter, men då Hamburgaren är van dervid, äfven af
våra stora firmor, har lian allt beräknat dessa afdrag. Genom
jordägarnes medelst bypothekslånen beredda mera oberoende
ställning hafva anledningarne till dessa Hlankokrediter till en stor
del uphört, och det är ett på våra börser väl kändt factum, att
de i senare lider högst betydligen minskats, till stor besparing af
våra utgifter till utlänningen. Vi hafva nemi. utbytt lånesätt,
som kostat riket 10 a 12 proc. om året, med ett annat, som inberäknadt
kapitalrabatter m. m. högst kostar 4.} proc., der man
således kunnat uplaga 2^ gång så mycket, utan någon tillökning
i den verkliga utgiften. Äfvenledes finner man lätt, att utan hypotheksföreningarnes
utländska lån, hade de icke kunnat inrikes
erhålla lån på lika billiga vilkor. Ty utom alt det är medelst
den genom de utländska lånen ökade lånetillgången, som hufvudsak
ligen allmänna räntefoten för goda lån kunnat nedsättas, och, oaktadt
svårare kriser, bibehållas vid 5 proc. i st. f. 6 proc. hade
ingen annorstädes, till en början åtminstone, kunnat erhålla oupsägbara
lån med en successiv afbetalning under en längre följd
af år, de enda som en hypoteksförening med full säkerhet kan
till ett större belopp uplaga. Hos oss var kännedomen om sådane
papper så ringa och deras gångbarhet så föga ackrediterad, alt för
knapt 10 år sedan en så uplyst korporation som civil-stalens
pensions delägares representanter endast vågade tillåta Direkt:n
öfver denna pensions-inrättning att emottaga Hypotheks-inrältningens
obligationer, (ehuru stälda på viss tid), med vilkor af särskildt
pant af intecknade reverser, ehuru just en bland förmånerne
af dessa obligationer är att befria deras innehafvare, från
den risken, alt kunna förlora sina fordringar äfven med de bästa
inteckningar, om de någon gång skulle försumma en af de bevakningar
våra lagar i så mångfaldiga fall fordra. Men dels genom
den bekantskap med oupsägbara obligationer, som Hypotheks-föreningarnes
utländska lån föranledt, dels genom den större svårighet
våra kassor genom den ökade penningelillgången funnit, att
för sina fonder finna elt säkert användande äfven mot nedsatt
ränta, är troligtvis snart den tidepunkt inne, då de utländska lånen
ej mera behöfvas, emedan likartade och på lika goda vilkor
kunna fås inrikes. Denna tid hade troligtvis redan inträffat —
1847 öfverflödade våra publika kassor af penningar, som de ej
på antagliga vilkor kunde få ullånta, — om intet senare årens
betryck i handelsförhållanderne, en följd af kända politiska händelser,
verkat en ökad efterfrågan på lån.
Efter att nu hafva sökt utreda förhållandet med hypotheksföreningar
och de af våra Svenska uptagna utrikes lån, öfvergår
jag till de för dem föreslagna kreditiven.
Otvifvelaktigt äro sådane, då de tryggas mot missbruk, bland
de för en Banks rörelse mäst lämpliga, och vida att föredraga de
nu åt enskilde lemnade. Jag säger ”då de tryggas mot missbruk”,
ty deras ändamål bör endast vara, alt för utbetalningar till rän
-
Den 14 April.
383
tor och årliga amorteringar kunna utgöra en förskollskälla, intill
dess dertill anslagna inbetalningar binna ingå, men ej att bilda en
fond till ny utlåning. Men de af lltsk. föreslagna maximibelopp
äro så ringa, att om man dermed förenar, på sätt Ilr Berg v.
Linde föreslagit, skyldighet att öfvertaga Bankens fastighetslån,
den härigenom för dessa föreningar upkommande ökade förvaltningskostnad
och besvär, öfverväger vinsten, särdeles för de föreningar,
som genom uplagna större utländska lån icke behöfva
missbruka sina kreditiv till nya lån. Då jag anser det vara af stor
vigt att begagna tillfälle, att efterhand kunna befria Banken från en
af dess dyraste och minst lämpliga lånerörelser, fastighetsbelåningen,
men på ett sätt, som både bereder de nuvarande låntagarne
de förmåner, de af Banken åtnjuta, och för den mindre fastighetsägaren
i framliden tillfälle lill låns erhållande i hypoteksföreningen
i st. f. i Banken, anser jag att man bör göra vilkoren
för dessa föreningar så lockande, alt de kunna gå in på ett sådant
öfvertagande. Jag får derföre under anhållan om ålerremiss
föreslå följande redaktion af ifrågavar. punkt.
Förslag till Redaktion af § 23.
Mom. 1. Banken beviljar kreditiv åt hypotheksföreningar
för belåning af Landtegendom inom vissa provinser under nedanstående
vilkor. Såsom fond för denna rörelse anvises 1 mill. r:dr
b:co, hvaraf, | mill. r:dr utaf hittills varande fond för lån på
publika papper och aktier, och \ mill. r:dr utaf den odisponerade
andelen af Bankovinsten för åren 1848—1850.
Mom. 2. Den hypoteksförening, som önskar blifva delaktig
af sådant kreditiv, skall förpligta sig, att så länge Banken ej samma
kreditiv upsagt, nedsätta minsta utlåningsbeloppet till 400
ndr, och mot högst 5 proc:s årlig ränta, jemte J proc. till omkostnader,
för det fall alt låntagaren blifver delägare af föreningen,
äfvensom all emottaga Bankens inom dess lånedistrikt ägandes
fordringar mot inteckning i jordegendom på i nästa mom. föreskrifna
vilkor.
Motiv: Det kan för Banken vara likgiltigt om låntagarne af
de små lånen äfven inträda såsom delägare i hypoteksföreningen.
Mom. 3. Alla Bankens vid slutet af det år, då kreditivet
tager sin början, ägande fordringar mot inteckning i jordegendom,
(fastighetslån) inom det Distrikt den kreditivtagande hypoteksföreningen
omfattar, skola jemte å dem uplupen, men ännu ogulden
ränta och låne-påkostnader, på hypoteksföreningen transporteras,
dock utan rätt för nya innehafvaren att begagna den Banken
i reversalen förbehållna upsägningsrätt, för mer än förfallna
kapital- och räntebetalningar. Skulle sammanräknade beloppet af
hvad, som sålunda på någon hypoteksförening öfverlåtes, icke upgå
till fullt hundra r:dr utbetales skillnaden kontant af Banken.
Motiv: Då innehafvaren af ett Bankolån tryggas mot all upsägning
af den blifvande fordringsägaren och således mot honom kommer
i bättre ställning än till Banken, är det öfverflödigt att göra den förBan
-
334
Den 14 April.
ken så vigtiga öfverflyttningen, beroende af hvarje gäldenärs
samtycke.
4:o För hvad enl. föreg:de mom. af Banken öfverlåtes på någon
hypotheksförening, skall full valuta af denna, efter närmare
bestämmelse af Bankofullraägtige, öfverlemnas i föreningens till
innehafvaréu stälda med 4 proc. löpande obligationer, att infrias
på så sätt, att ungefär 2 proc. af sammanräknade beloppet årligen
infrias under de första 20 åren, och 3 proc. under hvardera
af de nästföljande 20 åren.
Motiv: Dessa obligationer blifva för Banken i händelse af behof,
mera användbara än dess närvarande fastighetsreverser, särdeles
om upsägningsrätten å dessa ej får begagnas. Afven vinnes genom
formen för de här föreslagna obligationer, att de hypotheksföreningar,
som ej uptagit utländska lån, kunna göra en början med utgifvande
af obligationer endast betalbara inom en längre tid.
5:o Kreditiven beviljas för ett år men kunna förnyas. Inom
November månad hvarje år äga de hypotheksföreningar, som vilja
sig af kredivrätt begagna, derom med ansökningar till Bankofullmägtige
inkomma och styrka sin behörighet, ägande Fullmäglige
att inom Dec. månad emellan de hypotheksföreningar, som fullgjort
de föreskrifva vilkoren fördela fonden.
6:o Utassignering eller insättning å kreditiv får icke ske å
mindre summa än 1000 r:dr b:co och skall den förra genast aviseras.
Ej eller må någon hypotheksförening, som i Banken äger
kreditivrätt, på annan räkning utgifva assigneringar å mindre belopp
än 500 r:dr b:ko.
7:o Räntan för de å dessa kreditiv dragna summor beräknas
efter 4 proc. om året.
8:o Första folium af den löpande räkningen erhålles utan afgift,
men för hvarje af de öfriga erlägges 2 r:dr b:co.
9:0 Bankofullmägtige äga rätt att genom särskildt ombud
deltaga i den årliga revisionen af hypotheksföreningar, som äga
kreditivrätt, men ehvad de sig deraf begagna eller ej, skall ett exemplar
af revisionsberättelsen till Fullmägtige insändas.
10:o Upsäges hypotheksförening meddeladt kreditiv, skall skulden
derå, inom 9 månader efter skedd upsägning, inbetalas dock,
i fall upsägningen sker, emedan kreditivet blifvit af hypotheksföreningen
missbrukadt, skall det samma inom 4 månader efter upsägningen
vara inbetaldt och kan sådan förening icke utan R. St:s
särskilta medgifvande erhålla nytt kreditiv.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: I strid mot den talare,
som näst före den sista yttrat sig, anser jag mig böra hembära
min erkänsla för det förslag Utsk. framställt i afseende på medgifvande!
af kreditivrätt åt Hypotheksföreningarna. Jag anser att
Utsk. derigenom sökt godtgöra den orättvisa, för att icke säga något
värre, som vid sisth riksdag vederfors dessa inrättningar, och
tror derjemte, att Utsk:s förslag äfven under andra hänseenden är
ganska välbetänkt. Jag hyser den öfvertygelse, alt hade dessa kredit!-
-
Den 14 April.
385
ditiver icke vid förra riksdagen blifvit indragna, så hade sannolikt,
t. ex. den Småländska Hypoteksföreningen, som allt dilinlill
sökt undvika uptagandet af lån i utlandet, och som först under
loppet af åren 1849 och 1850 i verket satt sådan uplåning,
måhända åtminstone till betydlig del kunnat undvika delta onda.
Det är nemi, klart, att med en kreditiv-rätt, sådan som den vid
förra riksdagen var medgifven, är det för en Hypotheksförening
ganska verkställbart att utgifva obligationer på kort upsägningstid,
och i öfrigt fastställa sådana vilkor, som göra dylika förbindelser
begärliga i rörelsen och som sålunda gör det möjligt, att i låneväg
uptaga alla de små kapitaler, som finnas disponible, och äfven
sådana betydligare summor, som för den större handelsrörelsen eljest
måste hållas per kassa, emedan hvar man måste föredraga räntebärande
papper framför en större kontant summa, som icke lemnar
någon afgäld. Emedlertid, och för alt visade grunder, hvarpå
jag i föregående plenum stödde de farhågor jag då yttrade för
de skadliga följder för framtiden, Hypotheksiurättningarna skulle
komma att, till följd af de af dem utom landet uptagne lån utöfva
på penningerörelsen och med detsamma den ekonomiska trefnaden
inom fosterlandet, ber jag för R. o. Ad. få redogöra, icke
mindre för det belopp, hvartill dessa uplåningar af de serskilda
inrättningarna sig belöpa, än äfven för den inverkan, som dessa
uplåningar intill närvar, stund ulöfvat på den metalliska kassan.
Det visar sig då, alt vi i denna stund hafva 8 serskilda Hypotheksinrättningar
i Sverige, nemi. den Skånska, som icke uptagit
något utländskt lån, den i Östergöthland, Smålands med flera
provinser, Uplands eller Mälarprovinsernas, Örebros serskilda hypotheksförening,
Wermlands, Elfsborgs m. fl. läns-hypotheksförening,
som likväl ännu icke i denna stund fått sitt reglemente sanktioneradt,
och slutligen Bruksegarnes Hypotheksförening. Dessa inrättningar
hafva redan dels uptagit, dels sökt lån till ett värde af
30,500,000 mark banco. Af dessa lån har Östgötha Hypotheksförening
indragit mellan (5 och 7 mill., Smålands 5 mill., Bruksegares
hypotheksinrättning 10,500,000, hvarjemte för Örebro serskilda,
och de Wermländska Hypotheksföreningarne äro negocierade
lån af tillsammans 9 mill. Hamburger mark b:co. Dessa sammanlagdasummor
göra ungefärligen förenämnde belopp af 3,500,000
mark b:co, eller i Svenskt mynt 10,166,666 r:dr 32 sk. silfverspecier.
Af dessa uplåningar är jag icke i tillfälle att upgifva
hvad inflytande de först-gjorde, nemi. de af Bruksegarnes Hypotheksförening
verkstälde, utöfvat på metalliska kassan under de tider,
som uplåningen egde rum, d. v. s. under loppen af åren
1835, 1836 och 1837, samt sednast under åren 1839, 1840,
1841 och 1842, emedan jag för tillfället ej innehafver någon upsats
öfver den metalliska kassans ställning, längre än till och med
år 1843, men hvad åter angår de efter nämnde år uptagne lån, så
visar sig alt Östgötha och Småländska Hypotheksföreningarne, som
båda erhöllo reglementen år 1846, intill denna stund tillsammans,
utomlands uplånat omkring 12,000,000 mark b:co eller 4,000,000
5 H. 25
380
Den 14 April.
Silfverspecie, samt att metalliska kassan den lista Jan. år 1846
var 5 mill. silfverspecier, och den sista Dec. förlidet år endast
belöpte sig till 4,590,000, således 430,000 silfverspecier mindre
metallisk valuta i R. St:s Bank, jemfördt med tidpunkten då dessa
hypotheksföreningars uplåningar utomlands begyntes. Derutaf vill
det synas för mig klart, att, utan att uptaga i beräkningen Bruksegarnes
hypotheksförenings stora uplåning af 10,500,000, så visar
sig, att dessa 4 mill. silfverspecier äro försvunna, måhända upälne,
äfvensom de 430,000 silfverspecier, som den metalliska kassan
är mindre i denna stund än den var den lista Januari
1846. Jag hämtar från detta förhållande anledn. att instämma
/ med den förste talaren, som yttrade, att det vore mer än ömkligt,
att hvar och en mätte öfvertyga sig derom, att det för en
Stat icke finnes något annat sätt, än för den enskilde att förvärfva
kapitaler, än genom att hushålla, samt att den, som misshushållar,
förlorar kapitaler och slutar med att göra bankrutt, och
det är hvad som väntar oss. För att ytterligare bevisa vidden af
den misshushållning, som under de sistförflutne fyra åren ligger
oss till last, ber jag att i minnet få återkalla året 1847. I Sveriges
Häfder finnes kanske icke något år, som varit så lyckosamt
för Sveriges handel som detta. Jernexporten var större än den
någonsin tillförene varit, Sverige exporterade en stor del af spannemålen,
som betalades till oerhörda priser, till följd af den i
utlandet rådande missväxten, och följden var också den, att den
lista Jan. 1848 hade metalliska kassan nått den höjd, som den
sannolikt aldrig kommer att ernå, enär den utgjordes, om mitt
minne ej felar af 8,250,000 ridr silfverspecier, således nära 4
mill. mer än vid slutet af sisth år. Alla dessa vackra förhållanden
äro numera försvunna. Man skall tvifvelsutan söka att trösta
sig med den förespeglingen, att dessa lån hafva framkallat en större
produktion, som skulle lemna landet ersättning för den skuldsättning,
som egt rum, och således tillgång vara beredd såväl till ränta
som amorteringen deraf. Jag vädjar till alla jordbrukare,
huruvida deras erfarenhet är den, att odlingar så hastigt återgifva
den kostnad, som de förorsaka. Men, jag skall vid delta tillfälle
för min del gerna antaga att en produktion verkligen upstått,
som i värde kan anses motsvara den skedde skuldsättningen.
Vid sådant fall ber jag likväl att få fästa upmärksamheten
deruppå, att om denna produktion skall kunna utöfva något inflytande
och bidraga till ett sådant förhållande, som här är i fråga,
nemi. möjligheten att amortera den utländska skulden, så fordras
ovilkorligen att produkterna skola hafva värde på verldsmarknaden,
och detta är icke förhållandet. Vi känna huru ofta det
inträffar, att vi icke kunna afsätta vårt jern, och alt om det också
kan afsättas, så måste det ske till lågt pris. Det följer då
af sig sjelf, att om man också producerar mera jern, men måste
sälja det till betydligt lägre pris än det som för samma
vara förut erhållits, så har man deruppå icke vunnit något.
Om produktionen af säd gäller äfven hvad jag nyss sagt om jer
-
Den 14 April.
387
net, att nemi. om åtgärder icke vidtagas till minskande af produktionskostnader,
så att de Svenska sädespriserna kunna konkurera
med t. ex. Danmarks oell Holsteins, utan varan måste afsältas
till lägre pris än den kostar producenten, så blir vinsten ingen,
och några andra varor att erbjuda utlänningen än jern och
säd hafva vi icke. Jag tror mig således hafva ådagalagt, att äfven
under de bästa förhållanden, en förlägenhet i penningeförhållandeu
väntar oss, den vi till följd af denna oförnuftiga skuldsättning
ej kunna undgå. Det skulle visserligen vara tillfälle att
i denna stund i Ständernas minne återkalla, huru Ständerna gingo
tillväga vid 1834 års riksdag, då K. M. framställde ett välgrundad!
och välbetänkt förslag, att genom Riksg:s-kont. uptaga
några få mill. ndr silfver utomlands, för att komma det skuldsatta
jordbruket tillgodo, att i minnet återkalla säger jag, det sätt
hvarpå K. M:s förslag då emottogs af Ständerna, och huru man
då skrek mot utländsk skuldsättning m. m. dylikt, måhända derföre
att man då i allmänhet var afvogt stämd för äfven de bästa
förslag, som kommo från det hållet. Nu har man icke dragit
i betänkande att hufvudlöst kasta sig in i en skuldsättning, som
kommer att för fäderneslandet medföra de betänkligaste följder.
Alla dessa skäl äro för mig mera än lillräcklige, för att instämma
uti Utsk:s förslag i denna punkt. Ett enda af de framställda
momme kan jag icke understödja, nemi. det l.-sta, hvaruti stadgas
såsom vilkor för kreditiv-rätts åtnjutande, att hypotheksföreningarna
skulle förbinda sig att nedsätta minsta utlåningsbelopp lill
400 r:dr b:co. Jag anser för min del att en sådan inskränkning
icke är lämplig, derföre att, då man vill lemna understöd, hvilket
är min afsigt, bör man icke meddela föreskrifter, som medföra
tvång och motarbeta inrättningarna sådane de grundat sig
till följe af gällande reglementen. Jag tror alt man bör låta bero
vid de stadganden, som för de respektive inrällningarne i detta
afseende redan äro bestämde, och derföre önskar jag att antingen
betänkandet till den diskuterade punkten måtte återremitteras,
eller ock med uteslutande af Irsta mom. af samma punkt, af
11. o. Ad. bifallas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Af de föregående talar
nes
yttranden kan jag sluta, dertill, att Utsk:s förslag i denna
punkt blir återremilteradt. Afven jag anser att så bör ske, dels
pä grund af några skäl, sora förut äro anförda, dels derföre att
sjelfva förslaget är af den beskaffenhet, att det icke kan af någon
hypoteksförening antagas. Om äfven Ständerna skulle antaga
förslaget, sä ser jag icke möjligheten af att hypotheksföreningarne
kunna underkasta sig sådana vilkor, som att nedsätta minsta utlåningsbelopp
till det för dem besvärliga af 400 r:dr b:ko, och i
och med detsamma äfventyra att kreditivet blefve vid tillfälle upsagdt,
hvarigenom all den fördel, som liypolheksföreningarna skulle
ega af denna kreditiv-rätt, kunna genom tillämpning af 6:te punkten
helt hastigt af Bankofullmägtige borttagas, utan någon mot
25*
-
388
Den 14 April.
svarande ersättning. Dessutom anser jag att grunden för denna
första punkt, nemi. att Hypotheksföreningarne skulle förmås att
nedsätta beloppet lill 400 ndr är oriktig. Jag ville heldre sälta
vilkor för denna Hypolheksföreningarnas kreditiv-rätt af motsatt
syftning; så nemi. att minsta utlåningsbelopp skulle bestämmas
lill (5,000 r:dr eller den summa, som är maximum för Bankens
utlåning på fastigheter, ty det tror jag vore mera ändamålsenligt.
Det är just de mindre hypothekslånen, som hafva största skadan
med sig, derigenom att de mycket begagnas och bortplåltras, och
medföra ingen annan verkan för låntagaren än tillgång till ökade
utgifter för tillfället, och sedermera en viss förlägenhet, när ränta
och amortisement skola betalas. Här år visserligen af Ilr Rosenblad
sagdt, att jordens värde skulle genom Hypotheksföreningarnas
verksamhet blifvit ökadt. Jag är verkligen icke af den meningen,
utan tror, till följd af de iakttagelser jag i landsorlerne gjort, hvilka
äro något annorlunda än dem man här i hufvudstaden kan
göra, att jordens ökade värde är ganska ringa. Det är blott ganska
få, som begagna lån för att förbättra jorden och föröka dess
afkastning. I allmänhet hafva de fleste jordegare icke så begagnat
dessa lån, utan de hafva dels omsatt gamla skulder och dels
ökat sina utgifter. Den Hypoteksförening, som deremot har bidragit
till att öka produktionen, är Bruksegarnes hypoteksförening,
och jag är öfvertygad om att, genom den förökade jerntillverkningen,
så väl ränta som amortisement fullt betäckes på de
lån denna förening uptagit. Jag är äfven fullt öfvertygad om att
i Skåne, hvars Hypoteksförening gått så varsamt tillväga, har
också egendomarnes värde, jordens odling och produktionen blifvit
ökad i förhållande till de uptagna lånen, men så är icke förhållandet
i det öfriga riket. Man kan likväl säga alt de Svenska
kapitalerna, som genom de utländska lånen blifvit lösgjorda från
inteckning i fastigheter, tagit en annan riktning, och på det sättet
ökat produktionen inom landet, att de hafva vändt sig till industriella
företag och derigenom gagnat, så att någon del af det onda,
somllypotheksföreningarnes utländska lån gjort, på det stället blir ersatt.
Om Hypotheksföreningarne hade småningom indragit mindre summor
utrikes ifrån, så tror jag att det icke medfört så stora olägenheter
som nu, då på en gång i landet inkommit en störtsjö af
mill., som vi icke kunna riktigt smälta, utan som blifva till en
stor del förtärda ulan annat gagn än individuel t för en och annan
enskild person. För öfrigt och om Utsk. efter en återremiss
af denna punkt återkommer med förslag till reglemente för kreditiv
åt Hypotheksföreningar, så anhåller jag att Utsk. måtte taga
i betraktande, l:o Huruvida icke l:sta mom. bör helt och hållet
bortfalla, eller också ändras i den syftning jag förut haft äran
framställa; 2:o Att kreditiven icke bestämmas till högst 100,000
r:dr för hvarje Hypoteksförening, utan att det måtte beropåFullmägtige
att fördela fonden efter som de finna omständigheterna påkalla;
och 3:0 Att 4:de mom. malte ändras. Der är ganska riktigt
sagdt; ”att utassignering af, och insättning å kreditiv får icke ske
Den 14 April.
389
till lägre belopp än 1000 r:dr b:co etc.”, men jag anser att alla
utassigneringar på kreditiver bör ske i jemna tusental, och icke i
1,100 eller 1,200 utan jemnt tusental, ty derigenom är först och
främst vunnet, hvad Utsk. afsett, nemi. att begagnandet af kreditivrätten
såsom medel att sätta sedlar i omlopp förekommes, och
kontrollen blir då mycket lättare, ty man behöfver blott se nummern
på assignationen för att veta hvilket belopp, som är insatt,
eller uttaget. Dernäst stadgas i mom. 6, att 9 månader skall
vara den tid inom hvilken det lill inbetalning upsagda beloppet
skall vara Banken godtgjordt. Jag menar att 6 månader vore tillräckligt
lång tid för att få kreditiven inbetaide, efter skedd upsägning.
Hr von Hartmansdorff: Här är icke fråga om Hypo
theksföreningarne
skola bestå eller icke. De finnas redan och
hafva fått sina bestämda rättigheter. Fråga är icke heller, huruvida
man skall betaga Föreningarne någon förmån, som de för
ögonblicket innehafva, utan frågan är, huruvida man skall bevilja
dem en fördel, som de icke ega. BankoUlsk. har tillstyrkt att
denna fördel malte dem tillerkännas, men med ett upgifvet vilkor.
Det är bestämdt för en afsigt, som är berömlig, och hvilken
om hon kunde vinnas, skulle för Banken vara ganska nyttig.
Vilkoret är nemi. att Hypotheksföreningarne måtte öfvertaga Bankens
fastighetsbelåning. Men är det väl möjligt att dessa föreningar
kunna upfylla en sådan fordran? Jag befarar att de icke
äro i stånd dertill. Bankens fastighetsbelåning är, såsom j veten
Mine Il:rr, till den grad utminuterad, all Banken gifver lån, till
och med på 200 r:dr. Delta är en otjenlig anstalt, som hörer
till de fatligvärdsinrättningar, hvilka vidhålla Svenska Riks-Banken.
Jag tror icke att någon större låneinrättning, hypoteksförening
eller hvad namn den än må hafva, kan eller vill pä
sätt Banken nu gör, förspilla sina penningar på bevakning och
förvaltning af dylika smålån. Emedlertid har BankoUtsk:s minoritet,
d. v. s. dess reservanter och Hr Rosenblad yrkat, att dylika
vilkor skulle fästas vid en kreditiv, om hvilkas beviljande fråga
f. n. är. De hafva dock icke sänkt summan så lågt som till
200 r:dr, utan hållit sig vid 400 r:dr. Afven denna summa anser
jag, i likhet med andra talare, som redan yttrat sig, vara för
låg. Jag finner lill och med oriktigt af Ständerna, att besluta en
anmodan till någon annan att förfara lika syftesvidrigt och illa
som Banken gör med denna utlåning. Det är likasom ville någon,
hvilken befunne sig i sjönöd, taga en annan om nacken och
neddraga honom i samma trångmål. Man bör tvärtom önska att
Hypotheksföreningarne måtte sköta sina utlåningar så väl, att de
hafva nytta deraf och kunna med detsamma gagna riket. Om man
icke kan skäligen anmoda dem att underkasta sig så svåra vilkor,
och om man icke bör göra det, är det då skäl för Ständerna, alt
utan detta vilkor likväl bevilja Hypotheksföreningarne den kreditiv-rätt
hvarom nu är fråga. Deremot är redan anmärkt att Hypolheksföreningarnes
ändamål vore alt befria den Svenska jorden
390
Den 14 April.
från skuld. Ilar delta ändamål vunnits? — Ingalunda. — Ulan
tvifvel har deras upkomst medfört en större skuldsättning för Sveriges
jord, än den, som fanns förut. Men icke nog dermed att
den Svenska jorden har blifvit mera skuldbelastad än tillförene.
Sveriges rike har genom dem blifvit skuldsatt hos utlänningen,
och det till ett så stort belopp som Gr. Liljencrantz nyss omnämnt.
Vi hafva länge skattat oss lyckliga, att Svenska statsverket
icke vore skuldsatt hos utlänningen, men hvad hjelper det
Sveriges rike, i händelse, såsom nu förhållandet är, Sveriges jord
är skuldsatt hos främlingar, och om de räntor och kapitalafbetalningar,
som eljest skolat gå genom statsverket till utlandet, i alla
fall gå dit genom hypotheksföreningarne. Detta må vara deras
sak, hvilken vi för ögonblicket icke kunna hjelpa. Men nu är
frågan om, huruvida Banken skall åt dessa inrättningar göra några
upoffringar genom kredit i v-rätts beviljande. När Banken på sätt
jag sökt visa, icke lärer kunna vinna den fördelen, att få på Hypotheksföreningarne
öfverflytta sin faslighelsbelåning, hvartill skulle
de då begagna sina kreditiv på Banken? Hr Rosenblad har sagt,
att det skulle vara för att med dem betala de lån, som händelsevis
blifva upsagda. Kan upsägning af fastighetslån ske så oförmodadt?
— Ingalunda. Vi veta dessutom att Hypotheksföreningarne
vanligen hafva mera penningar än de kunna använda, och
att de hafva mycket besvär med sina medels utlåning, emedan de
bekomma dem i större summor, än som kunna i hast utminuteras.
Hvartill är det då som kreditiven i Banken skola begagnas?
Utan tvifvel dertill, att med dem gälda ränta och kapitalafbetalning
på utsatta tider. Det är naturligtvis högst beqvämt för Hypotheksföreningarne,
att icke behöfva samla någon kassa, ulan endast
draga på krediti vet i Banken, och mot de sedlar, som der
bekommas, uttaga silfver samt skicka det till utlandet. Mot Hypotheksföreningarne,
som skuldsätta riket hos utlänningen, skulle
Ständerna sålunda hafva den bevågenheten, att låna dem de tänger,
med hvilka de draga silfvertackorna ur Bankens hvalf. Jag
kan icke inse något skäl för Ständerna att på detta sätt behandla
sin Bank, utan tror för min del rättast vara att R. o. Ad. afslår
förslaget i denna punkt, utan att befatta sig med någon ålerremiss.
Den kan efter min tanka, oaktadt vidlyftiga öfverläggningar
i BankoUtsk., icke leda till annat än att frågan kommer tillhaka
till Stånden ungefär i samma skick som hon nu befinnes,
med måhända några jemkningar i en eller annan punkt. Då jag
uttalat min mening i hufvudsaken, vill jag icke uptaga de serskildta
anföranden, som i ett eller annat hänseende här blifvit
framställda. En sak vill jag dock vidröra. En ledamot bakom
mig talade om låntagarnes misshandling här i landet af långifvarne.
Jag vill då erinra om långifvarnes misshandling af låntagarne.
Långifvaren som bordt återfå 48 sk. i silfver för de 48
sk. silfver han utlånat fick 1834 nöja sig med 18 sk. silfver. För
en sådan misshandling har långifvaren varit utsatt. Det är utan
ändamål att återkomma med beskyllningar mot hvarandra, från
den förflutna tiden. Må vi i glömska gömma vår blygd att haf
-
Den 14 April.
391
va behandlat fordringsägare så, sorn vi gjort nied Banken och
alla andra. Vi böra akta oss för hvarje steg, som kan medverka
till Bankens bringande på fall. En sådan åtgärd anser jag dessa
kredilivs beviljande vara, och derföre afstyrker jag densamma.
Frih. Raab, Adam Christian: Den sisle värde talaren
har sagt, att frågan här icke är att taga från Hypotheksföreningarne
en förmån, som de ega, utan att bevilja dem en, sora de
f. n. icke hafva. Det är sannt att Föreningarne icke nu hafva
kreditiv på Banken; men intill sista riksdag, hade de denna förmån,
och hade aldrig bordt betagas densamma. Jag ber alt få i
R. o. Ad:s minne återföra förhållandet dermed. Vid 1834 års
riksdag beviljades 800,000 r:dr kreditiv till Hypotheksföreningarne
i riket, med vilkor, att ingen Förening fick deraf åtnjuta mer än
300,000 r:dr. Dessa kreditiv fortforo derefter riksdag efter riksdag,
och just emedan R. St. derigenom upmunirade jordegarne
till bildande af hypolheksföreningar, upkommo sådana inrättningar
både i Östergöthland och Småland m. fl. provinser. Denna sistnämnda
var icke väl bildad för än Ständerue vid 1847 års riksdag
boslöto att indraga kreditiven, och det med en argumentation,
som lydde så här: BankoUtsk. yttrade nemi. då, att ”sorn
afsigten med de åt hypolheksföreningar förunnade kassa-kreditiv
synes hafva varit, att upmuntra till deras stiftande, men ingalunda,
att, sedan hypoteksförening redan upstått och trädt i full
verksamhet, förmedelst kreditiv från Banken, understödja vissa låneoperationer,
hvilka för en sådan Förenings idée äro mera främmande;
så torde nu utgående kreditiv böra indragas, och några
dylika hädanefter ej hypolheksföreningar beviljas.” Billighets- och
rättskänslan har af 1851 års BankoUtsk. framkallat ett helt annat
omdöme; Utsk. förklarar nemi. att, ”den åsigt, att kassa-kreditiven
voro ämnade till en lockelse, att bilda hypolheksinrällningar,
icke kan af Utsk. delas.”
Afven jag får för min del förklara, att den åtgärd, som 1847
års Ständer vidtogo, att, sedan föregående Ständer verkligen framlockat
Hypotheksföreningarne, med förespeglig och erbjudande af
fördelaktiga vilkor, antydande således, att Hypotheksföreningarne
kunde påräkna Ständernas huldskap, så var det en handling, som
åtminstone icke hörde till de konseqventa, när 1847 och 1848 års
Ständer indrogo krediliv-rätten. Och det var just denna indragning,
som lill stor del tvingade till den utrikes skuldsättning man
nu klandrar. Jag ber att få fästa upmärksamheten på det för
hållande,
som upstod år 1849, sedan indragningen af dessa kreditiv
var beslutade 800,000 r:dr skulle på en gäng af Föreningarne
inbetalas till Banken. Hvar på en gång taga dessa medel ?
de skulle naturligtvis uplånas, — den upläning som var för sådant
ändamål nödvändig, föranledde redan en penningekris, en
brist på penningar, så att det var omöjligt att ytterligare sälja
några obligationer för att skaffa penningar åt läntagarne. Dessutom
är klart, att om en förening, hvars syftemål är att omsätta
de stående intecknade skulderne på 40 års amorteringstid, skulle
392
Den i 4 April.
uplaga hela lånebeloppet på korta upsågningstider, och lånebeloppet
skulle upgå till millioner, så skulle föreningen handla oförsvarligt,
ty den skulle då ikläda sig förbindelser, som den ej
skulle, i händelse af kris, kunna upfylla, och således skulle den,
i stället att främja sina delägares fördel, kunna bereda deras
förderf.
Det var derföre som Smålands Hypotheksförening ansåg sin
pligt vara, att taga ett utrikes lån. Nu har Utsk. föreslagit en
summa af 500,000 r:dr såsom kreditiv för alla Föreningarne. Afven
deremot hafva skarpa röster höjt sig. Man har sagt, alt
”Föreningarne, långt ifrån att vara gagneliga, hafva skadat fäderneslandet,
hafva bringat landet i utrikes skuldsättning,-och alt kapitalisterna
blifvit lidande”; och jag erinrar mig ett uttryck, som
den förste värde talaren hade, att nemi. ”sedan Hypolheksföreningarne
frångått den kloka plan, som var att med nedsättning
af räntan söka ställa de skulder, som funnos på en säker fot, sä
hade de i stället bringat landet med jättesteg i utrikes skuldsättning.
” Jag ber äfven att få uptaga hvad en talare till höger om
mig sade, att ”störtsjöar af mill. inkommit i landet lill följd af
denna skuldsättning.” I afseende på beloppet af denna skuldsättning
torde det vara Herrarne bekant, att Sveriges jord är behäftad
med en skuld af 160 mill. Nu är här första frågan, huruvida
det för Sveriges jord var fördelaktigare att häfta för denna
skuld, löpande med 5 till och med 6 proc. ränta, till enskilde
personer och kassor, utan amortering och ulfäst på vissa månaders
upsägning, eller att utbyta den emot oupsägbara amorteringslån
i Föreningarne. För min del är jag öfvertygad derom, att
det för joj’degarne är den största fördelen alt hafva skulden ställd
på de vilkor Hypotheksföreningarne hafva sina enskilda fordringar
af delägarne, nemi. på en mångårig amortisement, och till den
lägsta ränta, som möjligen kunnat åstadkommas. Men beloppet
af de lån, som Hypotheksföreningarne f. n. hafva utlemnat till
sine delegare, månne det är så stort. Beklagligen omfattar det
ännu endast en mindre del af den skuldsumma, som trycker Sveriges
jord. Men äfven denna skuldsumma bör ej förskräcka oss,
ty, om den ock öfverstiger ^ af jordens taxeringsvärde, npgår den
visst icke till -J kanske, ej till j1,,:dedel af dess verkliga värde.
En jemförelse i detta afseende med förhållandet i andra länder är
för oss ingalunda nedslående.
Jag ber att få omnämna hvad jag såg för några dagar sedan
i en utländsk tidning, att nemi. i Belgien, som icke är något
stort land, är den i jorden intecknade skulden icke mindre än
800 mill. francs, och likväl anse vi Belgien för ett ganska rikt
land. I detta land har likväl Regeringen framlagt tili kamrarne
ett förslag, som går derpå ut, att Staten måtte öfvertaga högsta
ledningen och ansvaret för Hypotheksföreningarne i riket för att
underlätta jordbruket genom räntans ytterligare nedsättning, ett
förslag, som hufvudsakligen öfverensstämmer med hvad jag i förra
plenum tog mig friheten föreslå, då jag yrkade fastighetsbelåningens
öfvertlyttande till Riksg:s-kont. Hvad åter beträffar beloppet
Den 14 April.
393
af skuldsättningen i Preussen, så visar sig i de provinser, som
längre tid haft hypolheksföreningar, att i Schlesien steg skulden
från 1770 till 1805 från 10 mill. till 24 mill. thaler, samt ytterligare
från 1805 till 1835 till 40,500,000 thaler, sedermera
har den fallit, så att den år 1848 endast var 35,000,000. I Kuroch
Neumark var den år 1848, 12,800,000 thaler, i Westpreussen
år 1805, 9,897,000 och 1848, 10,727,000 thaler, samt
vidare i Ost-Preussen år 1805, 9,000,000 thaler, steg 1835 till
11J mill., men har sedan fallit, så att den år 1848 utgjorde
11,000,000 thaler. Om H:rr:ne täcktes taga i betraktande detta
skuldebelopp hvarmed jordbruket är behäftadt i andra länder,
hvilka äro rikare än vårt land, och der jordbruket blifvit mera utveckladt
än hos oss, så torde H:rr:ne finna att de summor, hvaröfver
vi här förskräcka oss, såsom varande så bål-stora, likväl utgöra
en obetydlighet mot skulderna der. Jag tager äfven för afgjordt
att Hypolheksföreningarnes lån komma alt stiga till vida
högre, ja, flerdubbelt högre belopp än hvartill de f. n. gå, och
om så icke skedde, skulle Hypolheksföreningarne icke kunna upfylla
deras ändamål, som är att omfatta den stående skulden, för
hvilken jordbruket häftar, och alt hjelpa jordbrukaren till att småningom
få den amorterad. Jag hoppas ock att här, likasom i
Preussen, jordbrukets skulder åter en gång skola minskas; men
del kan icke ske förr ån jordbruket hunnit en högre utveckling.
Hr Lefrén har sagt, att ”nya lånetillgångar alstra flera lån
och föranleda ökad import, hvilken skall fyllas med silfver.” Det
är sanni, ätt en ökad import måste fyllas med silfver, men hvarmed
skola vi väl köpa silfver? — Naturligtvis måste vi köpa det
utifrån, enär vi icke deraf producera så stor qvantitet, som deraf
förbrukas här i landet, och hvarmed skola vi väl då köpa det, om
icke med vår export, d. v. s. med öfverskottet af export mot import.
Men huru möjligen åstadkomma detta öfverskott i exporten,
om förlager icke finnas för uparbelande af de stora resurser, som
landet eger? På delta rum finnas så många jordbrukare, som säkerligen
dela min erfarenhet, att vårt jordbruk, utan förlager, icke
har lemnat på långt när den behållning, som det gör, sedan
jordbruket, ehuru genom ökad skuldsättning med förlager, blifvit
uparbetadt till högre afkastning. Det är också klart att jordbruket,
som blifvit updrifvet till en så betydligt ökad produktion mot
förr, äfven för hvarje års utgifter fordrar ett mycket större förlagskapital
än tillförene. Sättet att kunna behålla Bankens silfver
är icke uteslutande den s. k. slrypningen, den kan vara nödvändig
och ändamålsenlig för någon gång, men den duger icke i
längden. Det är nemi. omöjligt, att då man vägrar lån för den,
som öfverflödigt konsumerar utländska varor, kunna undvika att
icke också vägra lån till den, som vill produktivt använda penningarne.
Sålunda stryper man näringarne på samma gång som
man, för att hindra silfrets utgående, stryper den, som man vill
hindra från konsumerandet af öfverflödsartiklar, och det är en sådan
strypning, som är farlig, emedan den leder till förstörande
394
Den 14 April.
af alla våra näringar. Det är icke möjligt för en handlande, som
nekas nya lån, och kanske också att få omsätta sina gamla,
att upköpa jordbrukarens produkter. Jordbrukaren, som hvarken
får sälja eller belåna sina varor, kan icke inköpa handtverkaren
och fabrikantens tillverkningar. Både jordbrukare och
andre näringsidkare måste minska på antalet af arbetare, och det
är likväl arbetet, som gifver produktionen, och produktionen som
skaffar oss silfver. Förgäfves skall man försöka köpa det för de
tårtloder, som vid en fortsatt strypuing skulle pressas af tusendetals
olyckliga ruinerade, arbets- och brödlösa familjer.
Gr. Liljencrantz har gjort en beräkning, att Sveriges jord nu
häftade för en, dels erhållen, dels kontraherad, skuldsumma efter
30,500,000 mark Hamb. b:co. Det är sannt att så stora summor
varit i fråga, jag kan icke säga något annat derom, men jag
ber att här få meddela en beräkning som Hr Schwan i BorgareSt.
har gjort, och hvilken jag, som anser den närmast öfverensstämma
med verkliga förhållandet, derföre anhåller att få upläsa.
Hr Schwan säger: ”Dessa lån, oupsägbara på långifvarnes sida,
äro visserligen en landets skuld, men de amorteras på bestämda
tider medelst en årlig utgift af circa mark Hamb. b:co 1,100,000.
Brnksegares, Östgötha och Smålands hypotekskassör hafva tillsammans
uplånat mark Hamb. b:co. 21,500,000. Netto-proc. kan ej
beräknas till mera än circa mark Hamb. b:co 19,500,000. Härifrån
bör afdragas hvad, som enligt officiella upgifter, innehafves
af R. St:s Bank, Hypothekskassorna sjelfva, m. fl. minst mark
Hamb. b:co 1,500,000.” (I delta afseende ber jag få nämna ali
Smålands Hypoteksförening inköpt egne obligationer för 467,000
mark Hamb. b:co, som således ägas af Hypothekföreningen.) Vidare
anför Hr Schwan: ”amortisation till d. 31:sta Dec. 1850 på
sagde lån, enl. officiella upgifter fulla mark Hamb. b:ko 2,000,000.”
Jag vill icke vidare besvära med upläsande af den beräkning, som
Hr Schwan har gjort af förhållandet med den utrikes skuldsättningen.
Emedlertid får jag nämna att han uptagit äldre och nyare
förhållandet emellan den enskilda skuldsättning, som vi haft och
ha i utlandet, hvilken beräkning ansågs riktig inom BorgareSt.,
och på nämnde grund npgjorde han sin kalkyl, så att icke med
mer än 6 mill. mark Hamb. b:co skulle den effectiva tillökningen
i den utrikes skuldsättningen., hafva stigit sedan Hypoteksföreningen
kontraheral de utrikes lånen. Detta vill jag föreställa
mig, förhåller sig så, som han beräknat, men hvad jag deraf vet
bestämdt, är att af den uplånade summan 19,500,000 hafva redan
blifvit afbetalda 2,000,000, och att 1,500,000 finnas i Sveriges
ego, hvarigenom 3,500,000 afgå från de 19,500,000, och
den effectiva skuldsättningen således endast utgör 16,000,000
mark Hamb. b:co. Hvad beträffar de begge sista lånen, som uptagits
i Gr. Liljencrantz kalkuler, nemi. de till Wermlands och
Örebro läns Hypotheksföreningar, så har jag väl i dag hört en ledamot
på detta rum berätta att han sett tidningar från Hamburg
uptaga sådana obligationer i kurs, men med låneaffären förhåller
Den 14 April.
395
del sig dock så, alt jag, äfven i denna dag, har talat med den,
som är agent i densamma; och han sade att det visserligen är
aftaladt och lofvadt, att lån skulle erhållas, men ännu är intet
kontrakt derom afslutadt. Direktion i den ena föreningen lärer
icke ens vara vald. För tryckning af obligationer, om sådana
komma att utgifvas, fordras flere månader. Man får väl icke laga
upp dessa obligationer vid beräkningen af den utländska skulden,
innan lånekontraktet blifvit afslutadt och obligationerne utskrifne
och aflemnade. Det är icke värdt att se spöken, der de
icke finnas, och förskräckas för en skuldsättning, som möjligen
kan komma alt inträffa, men som ännu icke har inträffat.
Gr. Liljencrantz har sagt, att ”för Staten likasom för den
enskilde, finnes icke mer än ett sätt att samla kapitaler, och det
är att hushålla.” Delta erkännes vara rätt, ty det är det enda
goda sättet att förvärfva; men det finnes mer än ett sätt alt hushålla,
man kan spara utgifter och knoga tills man blir fattig, och
raan kan väl använda lånta kapitaler, så att man derpå kan blifva
rik. Detta sednare sätt att hushålla är det lyckligaste både för
individen och för samhället.
Sedermera har den ädle Gr:n sagt något, som jag högeligen
bestrider, nemi. ”ali våra varor icke ega något värde på verldsmarknaden,
och kunna icke användas för annat än bränvinspannan.
” Jag har här Commerce-collegii berättelse i afseende på
Svenska handeln och sjöfarten, som visar att vi f. n. exportera
500,000 tunnor säd, således är icke vår säd oduglig för verldsmarknaden.
Jag föreställer mig också att våra kreatur, af hvilka
vi, innan denna olyckliga lungsjukan kom till Sverige, exporterade
flere tusende till Danmark, duga för den utrikes handeln, vårt
smör kan också exporteras, med ett ord, vi hafva mycket annat
än jern och trädvaror, som kan duga härtill. Men vid jemförelsen
af det pris hvartill andra länder kunna sälja sin säd, och vi
vår, måste tagas i betraktande, alt andra länder hafva lägre ränta
än vi, sålunda i Preussen betala gäldenärerna i [Iypolheksföreningarne
högst 4 proc. ränta, i Posen är räntan för circa halfva skulden,
icke mer än 3 proc.; och likväl har en talare här kunnat
klaga alt kapitalisterna hafva blifvit illa lidande, när man velat
nedsätta räntan från 6 till 5 proc. Det är klart, att om de öfriga
länderna kring Östersjön hafva nedsatt räntan till 3, 3} a
4 proc., och vi betala 5 a 6 proc., så skall det vara svårt för
oss att täfla med dessa länder, i spannmålsväg, och derföre hafva
andra länders lagstiftare ansett för en hufvudsak alt kunna nedsätta
räntan för jordbruket. Jordbruket är här i Sverige liksom
i Danmark och Preussen vår hufvudnäring, det är jordbruket, som
får draga de största onera, som måste underhålla clereciet, krigsmakten,
vägar, med ett ord allt, och likväl anser man att det
skulle gå för långt, vara ett allt så stort understöd åt jordbruket,
om man sökte minska räntan under 5' proc. Då vi numera alla
år exportera säd, kunna vi ej för denna vara påräkna högre pris,
än den gäller i andra Östersjö-länder. Derföre och om vårt jordbruk
skall uthärda konkurrensen, borde lagstiftaren anse såsom
396
Den 14 April.
ett eftersträfvansvärdt mål att kunna främja räntans fall till likhet
med räntefoten i dessa länder.
Det belopp, sorn här är i fråga att bevilja till kreditiv åt
Hypotheks-föreningarne, nemi. 500,000 r:dr, huru ringa förhåller
det sig icke lill de kreditiver man lemnat andra näringar här i
landet? Beredvilligt lemnar man handel och näringar många
mill.; här är fråga om att ål landets hufvudnäring lemna ett belopp
af £ mill., och det tycker man redan är för högt!
Frih. Palmstjerna har sagt att han på grund af den erfarenhet
han i landsorten gjort, anser sig veta att Sveriges jord icke
har stigit i värde genom Hypotheks-föreningarne. Han har dock
förklarat, alt Bruksegarnes Hypotheks-förening åstadkommit ökadt
värde för bruken, och Skånska Hypotheks-föreningen möjligen för
Skåne, men icke de öfriga Hypotheks-föreningarne i deras provinser.
Jag förstår ej att icke samma orsak skall hafva samma
verkningar. Hvarföre skulle Bruksegarnes Hypotheks-förening åstadkommit
förhöjning af brukens värde i allmänhet, om icke derigenom
att Bruken updrifvits till högre produktion, och samma
förhållande måste kunna tillämpas på jordbruket. Det erkännes
ju vara så i Skåne? Min erfarenhet är i sanning den, alt egendomarne
i den del af Sverige, som Smålands Hypotheks-förening
omfattar, hafva verkeligen vunnit betydligt i värde, nemi. de,
som ingått i Föreningen, och derigenom fått sin skuld på amortering.
Jag ber att med några ord få uptaga Hr Bosenblads förslag.
Han har i öfverensstämmelse med hvad en reservant yrkat,
föreslagit att Bankens fastighets-belåning skulle öfverflyttas til Hypolheks-föreningarne,
såsom ett vilkor för lueditivens erhållande.
Jag skall upriktigt förklara, att såsom Direktör i en Hypotheksförening,
skulle jag anse mig föga böjd att ingå på sådana vilkor,
ehuru jag såsom representant icke kan neka för alt, om det ändamålsenligaste
sältet, som vore att öfverflytta hela fastighets-belåningen
från Banken lill en central-förening, icke kan vinnas,
skulle det visserligen vara ändamålsenligare, att öfverflytta fastig*
liets-belåningen till Hypotheks-föreningarne, hvilkas ändamål är
att belåna jorden, än att bibehålla denna utlåning för Bankens
räkning, men, jag uprepar det än en gång, jag anser mig såsom
Direktör ingalunda benägen för förslaget och visst icke tacksam
för de vilkor, som här erbjudas.
Jag ber att få fästa upmärksamheten på ett gagn, som Hypotheks-föreningarne
medföra, och som i någon mån motverka följderna
af en sak, hvaröfver många af Eder, Mine Hrr, varit missnöjda.
Den lika arfsrätten har onekligen haft till följd att det
blir svårare för våra arfvingar, än det varit för oss att behålla
jorden ostyckad. Jag har delat majoritetens af detta Stånd åsigt
alt det icke var någon lycka för den Svenska jordbrukaren, när
den lika arfsrätten beslöts. Men jag anser nu Hypolheks-föreningarne
vara ett lyckligt medel att motverka följderna, så att likväl
större egendomar kunna ostyckade bibehållas. Jag vill derföre
också föreställa mig alt Hypotheks-föreningarne skola inom della
Stånd kunna påräkna större understöd än inom något annat.
Den 14 A p ril.
397
Jag skall be au få säga några ord i afseende på de vilkor,
som Utsk. föreslagit för kreditivernas erhållande. Jag instämmer
med de flesta att det första vilkoret, att nedsätta belånings-rätlen
till 400 r:dr skulle vara att paralysera den förmån Hypotheksföreningarne
skulle kunna ega af kreditiv-rätten. Det belopp,
som är föreslagit i andra punkten, af högst 100,000 r:dr för en
Hypntheks-förening anser jag vara för ringa. Då man icke vet
huruvida bär kommer flera Hypolheks-föreningar lill stånd än de
tre, som äro i verksamhet, så anser jag orätt alt man velat bestämma
ett så lågt maximum och icke öfverleranat det åt Bankofullmäglige.
Vidare, öfverensslämmer jag med dem, som ansett
öfverflödigt att i 4:de mom. tillägga epilhetet ”handskrifna” vid
anvisningar på så höga summor som jämna 1000 r:dr.
Med hvad jag nu yttrat har jag också antydt att jag önskar
återremiss af denna punkt, hvarom jag äfven vördsamt anhåller.
Ur Akerman, Fredr.: Jag har, af skäl, som jag icke
vill trötta R. o. Ad. med att afhöra, inom Utsk. icke deltagit i
det reglementerande, som förefinnes i 29:de punkten af Utsk:s
betänk. Men jag vill i anledn. af de yrkanden om återremiss,
som här blifvit gjorda, nämna, att jag fruktar att med en återremiss
kommer föga alt vinnas. Anledmn (ill beviljandet afkreditiv-rätt,
enligt denna punkt i betänk, var den, att fråga upstod
om lämpligaste sättet att öfverflytta den för Banken olämpeliga
fastighets-belåningen på Hypotheks-föreningarne. Ett förslag i
denna syftning väcktes, som jag biträdde och sökte genomföra,
enligt hvilket Fullmägtige i Banken skulle bemyndigas alt, för
inflytande kapital-afbetalningar på fastighets-lånen upköpa räntebärande
obligationer af sådana Hypotheks-föreningar, som utsträckt
sin fastighets-belåning äfven lill mindre jordegare. Under öfverläggningen
om detta förslag kom man slutligen till det resultat,
som nu Finnes i 29:de punkten, men detta förslag grundade sig
helt och hållet på Utsk:s önskan att för den mindre jordegaren
bereda delaktighet i Ilypotheks-föreningarne. Jag har hört yrkas,
såsom hufvudskäl för återremiss, att det som är framstäldt såsom
vilkor för kreditiv-rätts beviljande och som innehålles i Usta
mom. af 29:de punkten, eller att Hypotheks-föreningarne skulle
nedsätta sin minimi-summa af belåningarne till 400 rrdr. borde
borttagas, såsom varande allt för ofördelaktigt för att kunna af
Hypotheks-föreningarne antagas, och om så är, fruktar jag att en
återremiss till ingenting tjenar, ty jag tror icke att majoriteten
inom Utsk. skall gå in på att ändra denna punkt, emedan den,
såsom nämndt är, utgör sjelfva grunden för beviljandet af kreditiv
åt Hypotheks-föreningarne. Man har sagt att borttagandet af de
kreditiv, som varit Hypotheks-föreningarne medgifne, varit orsaken
till den utländska skuldsättningen, och att Banken således är orsaken
till denna skuldsättning. Jag kan naturligtvis icke bedomina
de motiver, som föranledt Hypotheks-föreningarne att taga
sina utländska lån, efter jag icke varit med om besluten, men
om borttagandet af kreditiverna utgjorde skälen dertill, så måste
398
Dan 14 April.
jag bekänna att en ringa ting har åstadkommit stora följder.
Dessa kreditiv voro dock icke mer än 300,000 r:dr för hvarje
Hypotheks-förening; denna kreditiv-rält begagnades, så vidt jag
minnes, blott af en enda Hypotheks-förening, och likväl har denna
paragraf i reglementet, ty jag kan icke kalla det annai, då den
derigenom lemuade rättighet så litet begagnades, vållat en skuldsättning
af många mill. I sanning en stor följd af en ringa orsak,
men kanske ali så är. Jag vill icke ingå i undersökning om
följderna af denna utrikes skuldsättning, det säkra är dock, alt
del blir bekymmersamt att liqvidera densamma. En värd talare,
som hade ordet näst före mig, yltrade att det icke vore så farligt,
och åberopade såsom exempel Belgien, hvars jord skulle vara belastad
med en gäld af 800 mill. Franc. Detta är visserligen en
stor summa, men jag tror att, om vi kunde sätta vårt jordbruk
och vart land i samma belägenhet som Belgien och dess jordbruk
så skulle vi icke förlora på bytet, ty Belgien har icke sina 800
mill. placerade hos utlänniugen, utan det är skuldsättning inom
landet, och räntan är visserligen icke 5 proc. ulan kanske 3 proc.,
eller derunder, och delta oaktadt Belgien har så stora fördelar
vid bedrifvandet af sitt jordbruk, som vi icke hafva, med vår
långa vinter, och deraf följande korta arbetstid, vår hårdbrukade
jord och så vidare. Jag har emedlertid velat uplysa R. o. Ad.
om anledn. till Utsk:s beslut för att ådagalägga skälen för min
förmodan all en återremiss icke skulle tjena till något. Jag tror
derföre att om R. o. Ad. icke ålnöjes med Ulskts förslag sådant
som det är, så vore det bäst att afstå detsamma.
Hr Lefrén: Jag ber om ursäkt att jag än en gång begär
ordet. Det är för att uptaga några punkter af den talares yttrande,
sora näst före den sista hade ordet, nemi. Frih. Raab. Han
ingick i ett sörsvar af Hypotheks-föreningarna i allmänhet, och
riktade åtskilligt deraf, som det ville synas, emot min framställning
i början åtminstone. Jag får då anföra, att det har funnits
kanske få personer inom detta hus, som så lifligt önskat att kunna
åstadkomma något för all bereda Hypotheks-föreningarna fördelar,
som jag, hvarom äfven Ståndets prot:r bära vittne, redan
från 1823 års riksdag, om jag icke missminner mig. Jag har
nu yttrat, att man har brådskat att göra utrikes skuldsättning,
och det på ett öfversvämmande sätt, hvilket ock Frih. Palmstjerna
sedermera har sagt. Frih. Raab har sagt, då han citerade exempel
från Schlesien och de provinser i Norra Tyskland, som hafva
Hypotheks-föreningar, alt deras skuld är vida betydligare än vår,
och har också hjelpt mitt minne, då han anfört data när de begyntes
och när deras skuldsättning nu sä godt som uphörl, och
alt de börjat minska sin skuldsättning. De resultater för utlandet,
som han anfört, hafva alstrats under loppet af omkring 50
år. Vi åter hafva börjat för omkring 16 år sedan med inrättandet
af Bruksegarnes Hypotheks-förening, och myckel sednare
med de öfriga; och detta skulle vara obetydligt för Sverige, som
proportionaliter gjort större skuldsättning inom 16 år, än de cite
-
Den 14 April.
399
rade provinserna inom 50? Det är just delta brådstörtande, som
jag tagit mig friheten klandra. Under loppet af diskussionen tedde
talaren sig fram till alt yttra något om det s. k. slrypsyslemet,
hvilket är ett kändt ord. Talaren sade att det får icke ega rum.
Detta var mycket öppenhjertigt och mycket bra sagt, ty det bevisar
att, om Ständerna skulle finna för godt att skärpa iakttagandet
af den paragraf i Banko-reglementet, som ålägger Bankostyrelsen
att se väl upp när Bankens metalliska kassa påkännes för
mycket, och att då minska Bankens lånerörelse för ali hindra Bankens
ruin, så skall jag icke glömma den nu yttrade grundsatsen
att sådant icke går an. Vi mäste således förutsätta all Banken
måste låna ut och skaffa penningar åt enskilda, antingen det bär
upp eller ned för Banken, ty flit leder den grundsatsen. Det var
ytterligare fråga om de nya Hypotiieks-föreningar, som skulle bildas.
Talaren sade, man skall icke se spöken midt på ljusa dagen,
de äro icke framme ännu, dessa Föreningar hafva ännu icke
fått Direktörer, och ännu icke hunnit ens få sina obligationer
tryckta. Vi hafva således icke förhoppning på längre väntan på
deras ankomst än tills deras obligationer blifva tryckta. Om man
får se spöken utrustade, eller anar deras ankomst på förhand, kan
ungefärligen vara detsamma, ty det förändrar icke sjelfva saken.
Talaren kom äfven att yttra, då frågan om produktionens förökning
vidrördes, alt jernbruken voro i stigande. Så lät det icke
på Riddarhuset för några veckor sedan, och någon förändring lärer
väl icke vara skedd sedan dess. Det torde vara bevis nog,
då Bruk hållas till salu i betydligt antal, att deras värde icke är
i stigande. Slutligen yttrade talaren sin mindre belåtenhet med
alt man icke synes vara benägen ali öfverflytta Bankens fastighetslånefond
till Riksg:s-kon(., emedan, såsom talaren yttrade, man
skulle då kunna få en centralstyrelse för fastighets-lånerörelsen.
Deraf skulle således följa alt en styrelse vid Jerntorget och en sådan
på Riddarholmen, vore tvenne hvarandra alldeles olika styrelser
i delta fall, ty det sades alt styrelsen på Riddarholmen, vore en
centralstyrelse, men icke så styrelsen vid Jerntorget. Det ligger
icke uti öfverflyttandet ifrån den ena till den andra myndigheten
som styr, utan uti ideen om faslighets-belåningens öfverflyttande
på Hypotheks-föreningarne, och den var, att denna belåning skulle
fördelas på landsorterna, efter den skuldsättning, som redan förut
fanns der och ställas under förvaltning af Hypotheks-styrelsen, som
känner förhållandet inom länen, hvarvid Staten skulle öfverlåta
dessa sina fordringar mot obligationer, som skulle utställas mot
säkerhet i de egendomar, som voro pantsatte, för att tjena till
säkerhet för denna rörelse. Men sedan egendomarna för det mästa
nu äro skuldsatte, såsom pant för utrikes lån, så torde Banken,
om en öfverflyttning af fastighets-lånerörelsen skulle komma
i fråga, näppeligen kunna få så beskaffad säkerhet för sina penningar
som erfordras. Jag fortfar att yrka afslag på denna punkt
af betänk.
Gr. Liljencrantz: Det kan så mycket mindre falla mig
in alt uplaga alla de anmärkmr, som mot bifall till denna punkt
400
Den 14 A pr il.
i öfrigt under diskussionen blifvit gjorda, sorn denna egenteligen
icke har omfattat den fråga, som utgör öfverläggningsämne för
R. o. Ad., utan fastmer rört Hypotheks-föreningarnas mer eller
mindre gagn. Jag anser mig likväl böra uptaga det kardinal-skäl,
som blifvit användt mot bifall till betänk., det nemi. att om kreditiv-rätt
beviljades Hypotheks-föreningarne, så skulle delta sannolikt
komma att så användas att den ena dagen uttogs sedlar, för
hvilka den andra dagen silfvertackorna utvexlades, att sedan föras
om bord på en ångbåt och transporteras till utlandet. Jag hemställer
till den värde talaren, som yttrat denna tanke, om i hufvudsaken
det icke kan anses vara detsamma, om det silfver, som
måste uttagas för att föras utomlands, utbytes med sedlar, hämtade
på ett kreditiv, eller på sedlar, uplånade i landsorten, och
jag hemställer vidare, om icke ett fall skulle bunna inträffa, som
vore vida sämre, det nemi. om elt tillfälligt behof skulle föranleda
till den åtgärd, att Hypotheks-föreningarne vore nödsakade
att uptaga nya lån utomlands för att dermed betala sina räntor.
I öfrigt vill jag begagna precist samma skäl för att hos Ståndet
tillstyrka bifall till betänk., med undantag likväl af lista mom.
som Hr von Hartmansdorff användt, för afstyrkandet, nemi. ali
det icke torde vara skäl att återremittera betänk., på det man må
undvika nya och långa diskussioner. Samma skäl anväuder jag
till fördel för bifall, ty bifalles betänk, så undvikes jemväl ofvanantydde
olägenhet. Frih. Raab har sökt att för R. o. Ad. redogöra
för beloppet af de utomlands gjorda uplåningar, och anfört
ett af Hr Schwan hållet föredrag, hvaraf visar sig, alt uplåningen
icke gör 21 utan 19 mill. Mark Hamb. b:co. Jag kan icke tro
att BorgareSt. har hållit denna argumentation till godo, men om
så är, så får jag, för min del, förklara att jag icke kan göra det.
Det torde vara många af detta husets ledamöter bekant, att när
lån uptages utomlands, så erhålles icke de förskrifne kapitalerne
till fullo, utan på de lån, som här äro i fråga, har man bekommit
ömsom 90 och ömsom 93 proc. Det är eget ali man vill
anföra såsom en fördel den afskrifning, som på totalsumman egt
rum, eller att då man förskrifvit sig för 21 men icke fått mer
ån 19 mill., sådant skulle vara en vinst. Det är visserligen icke
minskning af skulden derföre, att man varit underkastad det slags
procenteri, som brukas vid sådana låns uptagande. Frih. Raab
har vidare sagt att den utomlands uplånade summan icke är 30
utan 21 mill. Jag vet mig icke heller sagt annat utan jemväl
upgifvit att denna summa utgör 21 mill., men derförutan omnämt
de 9 mill., som ytterligare äro negocierade, men ännu icke blifvit
indragne, hvilket jag ock hoppas alldrig må ske. Vi torde
få bekymmer nog att liqvidera de 7 mill. silfver, som redan, såsom
visadt är, blifvit uplånade. Jag förnyar min anhållan om bifall
dock med uteslutande af lista mom.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Jag inser icke någon
våda för Banken alt lämna dessa kreditiver till Hypotheks-föreningarne.
Den 14 April.
401
garne. Skulle någon våda kunna upsla, så har den redan funnits
under perioden sedan sista riksdag, ty dessa 500,000 r:dr,
som nu äro afsedda att användas till kreditiver för Hypolheksföreningarne,
hafva till dem utlånats mot deras obligationer, och
således hafva, de facto, Hypotheks-föreningarne kunnat begagna sig
af denna summa. Jag tror alltså att det icke skulle blifva vådligare
för Banken att låta Hypotheks-föreningarne framdeles få begagna
sig deraf, än det varit hittills. Visserligen kan ett sådant
missbruk, som det Hr von Hartmansdorff omnämt upstå, men
detsamma kan upstå med all utlåning från Banken, enär Bankens
penningar alltid kunna förvandlas till silfver. Men deremot kan
Banken lätt försvara sig genom den utvägen att, då påkänningen
blir för stark på dess metalliska kassa, inställa sina utlåningar.
Jag skulle derföre önska att den tid, inom hvilken Fullmägtige
ega rätt att upsäga dess kreditiver, måtte göras ännu kortare än
Frih. Palmstjerna föreslagit, och tror att den kan inskränkas till
3 månader, hvilket vore till fy lleslgöra tide till förekommande af
dessa missbruk, ehuru jag icke inser att det kan upstå någon stor
våda, äfven om de icke finge upsägas förr än efter 6 månader.
Jag anser deremot att om kreditiver lemnäs åt Hypotheks-föreningarne,
så böra nämnda Föreningar icke få dem på bättre vilkor
än de förut fått begagna ifrågavar. 500,000 r:dr, och att således
räntan bör blifva 5 och icke 4 proc. som Ulsk. föreslagit. På
grund häraf och i händelse R. o. Ad. icke nu genast vill fatta
ett beslut, skiljaktigt från det som Utsk. föreslagit, får jag vördsamt
tillstyrka ålerremiss af denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Liljencrantz har frågat, hvad
del vore för skillnad för Banken, om en Hypotheks-förcning bade
tillfälle alt på kreditiv i Banken få uttaga de summor, sorn behöfdes,
för att med silfver gälda ränte- och kapital-afbetalningar
i Hamburg, eller om Föreningen uplånar dessa penningar i landsorterne,
för alt derefter på samma sätt begagna de erhållna sedlarne.
Skillnaden består enl. min tanka deri, att om Hypotheksföreningen
får lyfta penningar på kreditivet i Banken, så behöfver
hon icke vidare omlank* i det hänseendet. Inga penningar,
som förut finnas ute i landets rörelse behöfva då dragas ur densamma,
för att ur Bnukcn lyfta silfvertackorna. Om deremot
Hypotheks-föreningarne icke hafva något kreditiv att begagna, utan
måste sjelfva anskaffa penningar, i landsorterne eller i hufvudstaden,
med ett ord draga dera ur rörelsen, så blifver i samma
mån, som det sker, ondt efter penningar, och då inträffar den
tryckning på penningestocken, hvilken hindrar folk att lefva öfver
sina tillgångar. Det är just detta, som skall rädda Banken.
Gr. Gyldenstolpe bar sagt, att Hypotheks-föreningarne redan
kunnat begagna de 500,000 r:dr, som äro anslagna till belåning
af räntebärande papper, och sålunda göra sig till godo de summor
hvilka nu skulle på annan väg dem tillkomma. Om denna
utväg redan varit begagnad af Hypotheks-föreningarne, så måtte
5 H. 26
402
Den 14 April.
de icke behöfva en ny, och då är del ju enklast ali låta saken
vara sådan hon år. Hypotheks-föreningarne kunna alltså hädanefter
hjelpa sig likasom hittills. Gr:n har sagt att Banko-styrelsen
kan indraga kreditiven om så hehöfves, och alt man kan för
deras upsägning utsätta en kortare tid. Jag får förklara, att under
de flera år Ståndet lemnal mig förtroende alt vara en af dess
Fullmägtige i Banken, har erfarenheten med få undantag visat
att, när fråga upstår om indragning, så säger pluraliteten: nej,
det hafva vi icke hjerta till; det är synd om den och den inrättningen
eller näringsgrenen, med mera sådant. Jag tror derföre
att Ständerna icke böra mycket förlita sig på den grund att
indragning kan göras, ulan förnämligast hålla sig till den säkerhet,
som ligger i bestämd föreskrift, att man icke får gå längre.
Del fullständigaste af dylika stadganden är förbud, att bevilja Hypotheksföreningarne
några kassa-kreditiv. Jag förnyar således min
anhållan om afslag; men begagnar likväl tillfället att rätta ett
misstag, som jag begick, då jag talade om reservanter, hvilka föreslagit
400 r:dr såsom minimisumma för utlåningen. Della valett
förslag från cn afdelning, hvilket står uplaget bland reservationerna,
men som de af mig åsyftade reservanterna icke hade
framställt såsom deras mening.
Frill. Raab: Jag ber att först få uptaga hvad den siste talaren
yttrat i hänseende till Gr. Gyldenstolpes framställning. Rivon
Hartmansdorff har nemi. sagt, ali då Hypolheksförcningarne
hafva den utvägen sig öppen och äfven lära af den sig begagnat,
att belåna sina obligationer i; fonden för belåning af publika
papper, så behöfva de inga kreditiver. Jäg lager mig i anledn.
deraf friheten att fästa upraärksamheten derå, all Föreningarne
icke på annat sätt kunna begagna denna utväg, än att deras direktörer,
hvar för sig, skola som enskilde personer skuldskrifva
sig till ett större belopp, begränsadt likväl inom 20,000 r:dr för
hvarje; och det lärer vara temligen klart, ali det icke är förenligt
med grunden för dessa inrättningars ändamålsenliga förvaltning,
alt deras lånevigilans skall vara beroende af de enskilde direktörernes
välvilja, att åt desamme låna sina enskilda namn, och
sin enskilda kredit. Men delta är likväl en sak af mindre vigt,
än den omständigheten, ali eli kreditiv, om än icke större än det
här föreslagna, medför för Föreningarne den fördelen, ali de ej behöfva
hålla en stor, räntelös kassa. Ett af vilkoren för, att deras
obligationer skola löpa lätt, är att obligationerne, ulan alt dertill
vara föreskrifna, kunna å vista inlösas. Alt för delta ändamål
hålla en kassa, af ett eller annat hundratusental r:dr, blefve
för dyrt. Men om en Förening deremot har ett kreditiv alt tillgå,
så kan den anvisa derpå i mån, som penningar hehöfves för
obligationernes inlösen och genom insättningar och utlagningar
derå, inspara ränta, så att den ej upgår kanske lill tredjedelen
af det belopp, hvartill den skulle stiga, om Föreningen nödgas
hålla ett, mot det föreslagna kreditivet svarande, belopp i kassan
ofruktbart liggande.
Den 14 April.
403
Gr. Gyldenstolpe har yttrat, att räntan borde sättas till 5, i
st. f. 4 proc., delta gör dock en förändring i Föreningarnes utgifter.
Om jag antager ett kreditivbelopp af 100,000 r:dr, hvaraf
hälften öfver hufvud vore begagnadt, så verkade denna räutetillökning
en förlust för hvarje Förening af circa 500 i:dr årligen,
och Föreningarnes ändamål är att spara, och de behöfva det äfven
i smått, för att kunna öka sin reserv-fond. Jag fattar ej skälet,
hvarföre räntan skulle höjas för dessa Föreningar, serdeles som
deras ändamål är jordbrukets understödjande, då räntan på de
kreditiv och låneunderstöd, som lemnats till jernhandteringen,
manufakturer, fabriker, och andra näringar, utgör 4, ja, till och
med 3 proc.
Hvarföre skulle väl landets hufvudnäring, som drager de största
skatterna, som behöfver det bästa understödet, betala högre
ränta, än man fordrar af de andre? Medan jag har ordet ber jag
att helt korteligen få besvara Hr Lefre'ns yttrande, i afseende på
min framställning om förhållandet med skuldsättningen i Preussen,
nemi. ”att den steg långsamt, under loppet af 50 år”, jag
får dervid erinra att skuldsättningen i Schlesien på 1770-talet
genast utgjorde 10 mill. tlialer, hvarvid tillika torde märkas att
denna summa för 70 a 80 år sedan, icke knnde kallas obetydlig,
föreställande mig, att de förskräckte der, som på den liden tilläfventyrs
delade samma Stals-ekenomiska åsigter, som våra förskräckte
nu för tiden, haft mera skäl att hissna för den summan,
än vi för de 20 mill., hvarom egentligen här är taladt. Bien
skuldsättningssumman steg der småningom ända till 40 mill. thaler,
som den utgjorde 1835, hvarefter den åter fallit. Säkert är
ock att den kommer att stiga betydigt äfven i Sverige.
Om Hypotheksföreningarne skola uptaga och omfatta all den
skuld, för hvilken Svenska jordbruket häftar, som är storsta delen
af de 160 mill., som äro i fast egendom af alla slag intecknade,
är det klart att Hvpotheksföreningarnes upp och utlåningar, äfven
skola stiga mångfaldt högre än till det belopp de nu omfatta.
Skola de fullkomligt upfylla sitt ändamål, måste deras lånerörelse
stiga intill dess att de reglerat all den stående intecknade skuldsättningen,
hvilken också är i stigande så länge jordens upodling
och andra lönande företag fordra större förlager, än de redan
gjorda arbetena hinna att lemna i öfverskott. Men för hvarje år,
sorn produktionen stiger, minskas lånebehofvet, och äfven vi hafva
att emotse den tidpunkt, då här, liksom i Preussen, behållningen
af våra arbeten öfverskjuter de belopp, som erfordras till nya förlager,
och vi här liksom der, kunna börja att minska våra
skulder.
Hr Lefre'n har i anledn. af milt påstående, alt Bruken stigit
i värde, till det belopp, som motsvarade lånen, yttrat en deremot
stridande åsigt, på grund af de omdömen här blifvit i detta
afseende fällda, då inkomstbelänk. diskuterades. Det är möjligt
alt bruksrörelsen icke är så lönande, som jag skulle önska, jag vet
det icke, jag eger icke något bruk, och jag vill till och med
26 *
404
Den 14 April.
antaga förhällandet vara sådant, sora Hr Lefrén förmenar. Men
om också Bruken ej lemna önsklig inkomst i förhållande lill deras
kapital-värde, få vi väl beräkna hvilket betydligt högre värde
de vunnit genom de i sednaren åren på dem nedlagda kapitaler,
geuom de stora och kostsamma förbättringar, som blifvit införda
i jerntillverkningen, och erkänna att dessa kapitaler varit särdeles
väl, och för landet lyckligt använda, dä de framkallat en ökad
jernexport, nu 100,000 skepp större än för 10 Ar sedan, hvaraf
värdet rundeligen betäcker ränta och amortissement å den utrikes
skulden. En annan omständighet är den, alt genom det förändrade
jerntillverkningssältet, sparas kolen, som blifvit med hvarje
år dyrare. Hade icke de för dessa förbättringars införande erforderlige
summor blifvit uplante; — hade Bruken icke haft tillgång
lill de förskptter, som härtill fordrades, så hade sannolikt
också Bruken, i st. f. att nu hafva en stigande tillverkning, måst,
i samma förhållande som skogarne minskats och bränslet fördyrats,
ovilkorligen nedsätta sin produktion. Vi hade kanske då, i
st. f. 100,000 skepp, tillökning, haft 100,000 skepp, minskning i vår
jernexport.
I afseende på anmärknm om de 19| millala, som kommit
in i riket i st. f. 21, som blifvit uplånta, får jag fästa upraärksamhelen
derpå, att då framställningen härom gjordes, för ådagaläggande
af de gjorda lånens större eller mindre inflytande pä
silfrct i Banken, kunde ej större belopp tagas i beräkning, än
som verkligen erhållits af det nominella lånebeloppet.
Dä jag nu vidrört skillnaden emellan den skuldsumma, Föreningarne
skuldskrifvit och den vi verkligen emottagit, torde jag,
för att afböja den föreställning, som möjligen någon med vilkoren
för utrikes amorteringslån obekanta, skulle kunna göra sig, att vi
låtit någon misshushållning komma oss till last, då vi ålnöjt oss
med mindre belopp, än det, hvarå vära aflemuade obligationer
lyda, böra vördsamt nämna att alla obligationer draga endast 4
proc. ränta, och alt de afdrag långifvarné gjort å kapitalet ej äro
större än att beräkningen på det hela visar alt våra lån kosta oss
föga öfver 4| proc. ränta, hvarför man icke kan få lån här i
landet; ty om det varit möjligt, så är det ganska säkert, att lån
icke blifvit utrikes nptagne, och jag tillägger det jag är öfvertygad,
att om man icke söker understödja Hypotheksföreuingarne, så
att de kunna få lättade utvägar, att i eget land göra sina låneoperationer,
så nödgas de göra ytterligare skuld på utrikes ort,
kanske till vida större belopp än den redan gjorda. Vare detta
sagdt, just icke såsom någon hotelse, utan såsom ett öppet och
ärligt tillkännagivande, att de icke ega annan utväg, såvida man
betager dem de stöd på hvilka de skola kunna operera roed inrikes
län.
Ehuru jag visserligen anser åtskilliga saker äfven i de andra
punklerne, utom den l:a, rör:de minsta lånebeloppets nedsättande
till 400 r:dr, hvilken icke bör bifallas, vara af beskaffenhet alt
böra ändras, skall jag dock icke hafva något emot, om förslaget,
med undantag af förenämnda l:a punkt anlages sådant det är.
Den 14 April.
405
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Liljencrantz: Jag ber om ursäkt, att jag med några
ord nödgas uptaga Hr von Hartmansdorff sista anförande, hvilket
jag icke kan låta gå oell gälla som grundad!, dä jag anser det
vara felaktigt. Talaren yttrade ungefärligen, alt om Hypotheksföreningarne
hade kreditiv-rätt, denne skulle begagnas för att lill
verkställande af liqvider utomlands uttaga silfver, utan att i utbyte
deremot sedlar drogos utur rörelsen.
Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att här icke är
fråga att minska lånerörelsen med 500,000 r:dr, ulan att frågan
är om denna summa skall användas till kreditiv för Hypotheksföreningarne,
eller på något annat sätt utlemnas i låneväg från
Banken. Hr von Hartmansdorff anraärkn. hade varit grundad,
såvida fråga vore att indraga, men sådani är icke förhållande!.
Beviljas icke kredilivet för ifrågavar. ändamål, så stå penningarne
qvar odisponerade, att åter användas vid den fond, hvarifrån de
tagits, nemi. fonden för publika pappersbelåningen, hvilket dock
icke är troligt, enär det linnes så mänga lånehungrige, alt man
alltid hittar på något bättre sätt alt använda dessa lediga 500,000
r:dr, än att återföra dem till en fond, der de visat sig ej vara
behfiflige. Skillnaden blir sålunda den, alt, i st. f. att understödja
Hypotheksföreningar, hvilket jag anser vore klokt och riktigt,
så utlånas desse medel antingen emot pant af fastigheter eller
i vanlig diskoutväg.
Jag tillstyrker bifall till Ulsk:s förslag, men vill ej heller motsätta
mig ålerremiss.
Hr von Hartmansdorff: I fall delta Stånd skulle finna
för goill alt låta de 500,000 r:dr qvarstå der, de nu befinnas, så
är man icke blottställd för deras utlåning på ett så ofördelaktigt
sätt, sora Gr. Liljencrantz föreslagit.
Då öfverläggningen härmed förklarades fulländad, liemstälde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm., om B. o. Ad. behagade bifalla ötsk:s
hemställan i den förevar. 29:de punkten.
Hopades nej.
Propos. till afslag å samma hemställan, blef härefter framsläld
och besvarades med starka nej, blandade med ja.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs sedermera frarastälde propos.
om R. o. Ad. ansåge de emot ölsk:s ifrågavar. hemställan gjorde
anmärkn:r föranleda till ålerremiss besvarades med starka ja, blandade
med nej; hvarefter H. Ex. förklarade det han trott sig finna
att härvid ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff begärde votering, samt att dervid
afslag till Utsk:s hemställan mätte blifva contrapropos.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag lill voter:s-propos.
406
Don 14 April.
Den, sorn anser de emol BankoUtsk:s hemställan i 29:de
punkten i dess betänk. n:o 24, gjorde anmärkmr föranleda till
återremiss af samma punkt, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. hvad Utsk. i nämnde punkt hemställ.
Medan denna voter:s-propos. utskrefs för att anslås, anmälde
sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff: Då tiden är så långt framskri
den,
får jag vördsamt hos Frih. o. Landtm, hemställa, om icke
Ståndet, efter slutad votering, och sedan bordläggning af nu inkomne
betänkm ägt rum, kunde få åtskiljas.
Då H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf hemstälde
om R. o. Ad. behagade åtskiljas efter voteringens slut, ropades
starka nej, blandade medja, hvarpå H. Ex. förklarade del han ansåg
nej hafva öfverrösta! ja.
Sedan härefter voteringen försiggått befunnos rösterna hafva
utfallit sålunda
Ja — 41.
Nej — 24.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., med erinran, att
R. o. Ad. beslutat, att med pröfningen af 14:de och 15:de punkterne
af förevar, betänk, skulle anslå, tills beslut i afseende på
den nu pröfvade 29:de punkten blifvit fattadt, föredrog dessa upskjutne
punkter till afgörande, yttrade sig
Hr Rosenblad: Då dessa hegge punkter stå i nära sam
manhang
med den 29:de punkten, hvilken blifvit återremitterad,
så blir deraf en naturlig följd, för vinnande af nödig ändring i
redaktionen, alt äfven dessa punkter böra återremitteras; och får
jag i desamma föreslå den förändring, att, i samma mån, som
någon del af Bankens fastighetsbelåniug kommer att öfvertlyttas
lill Hypotheksföreningar, som redan finnas, eller framdeles varda
inrättade, skall, med samma belopp, Fonden för fastighetslånen
förminskas, på så sätt, att de provinser, som tillhöra de distrikt,
hvilkas Hypotheksföreningar på föreskrifne vilkor öfvertagit Bankens
fordringar på fast egendom, inom samma provinser, uteslutes
från deltagande i Bankens ytterligare fastighetsbelåning.
Uppå härefter framsläld propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
den i afseende på 14:de och 15:de punkterne gjorda anmärka,
föranleda till desammas återremitterande.
30:de punkten
Bifölls.
Den 14 April.
407
31:sla punkten.
Hr Rosenblad: Då motion om inrättande af serskildt lå
nekontor
på Gottland väcktes, hade jag några betänkligheter dervid,
hvilka visserligen icke äro hafna i delta ögonblick. En ibland
dessa, de andra att förtiga är om 200,000 r:dr äro lillräcklige ehuru
vida öfver hvad som kunde belöpa sig på denna ö af de ej fullt
13 mill.,som för alla dessa lånerörelser äro anslagna för bela riket, så
kunde dock öens invånare linna sig mindre belåtne att blifva inskränkta
lill egen liten fond, än då de få vända sig lill en mångfaldigt
större, lill hvilken icke alltid samtidigt ett proportionerlig!
lika antal sökande anmäla sig från de andra iånedistriklel tillhörande
orter; men jag skall ej sätta mig deremot. Jag vill likväl
nämna att omkostnaderna, som uptages till 3,000 r:dr, förekomma
mig dryga, relativt till den afkastning, sora möjligen kan
komma alt ega rum, då man för det hela kan på sin höjd beräkna
4 proe., hvilket för hela den tillstyrkta fonden, utgör en afkastning
af 8,000 r:dr. Delta vill jag dock äfven lemna det hän
med afseende på de serskilda förhållanden, som för ön äga ruin,
och efter man är så angelägen om den ifrågavar. inrättningen;
men jag hade önskat att någon beräkning varit gjord, som utvisat
huruvida, med den föreslagna summan, alla omkostnader vid
låne-kont. kunna bestridas; — någon sådan linnes icke. Första
vilkoret härför är emedlertid, att de fyra Direktörerne, som i 4:e
moni. oinfönnälas, ex nobili oflieio ålogo sig befatlningarne utan
arfvode, och det vore verkställbar!, om utaf hvardera af de 4
lliksSt:n, utsagos på ön bosatte ock aktade män, en adelsman, en
prest, en aktad medlem af BorgareSl. och en ansedd bonde, alla
utan aflöning.
Men äfven för den öfriga oundgängligen nödiga Ijenstemannapeisonalen,
mäste en beräkning finnas, som visar att man kan
gå i land med saken: — en sådan finnes icke heller, och derföre
anhåller jag vördsamt om återreraiss.
Frih. Palmstjerna: Jag har ingenting emot öpnandet af
ett serskildt låne-kont. i Wisby, enär förhållandena verkligen påkalla
alt någonting göres, så framt man vill befordra utveckligen
af de krafter, som finnas på denna ö, hvilken genom stränga
vintrar är länge skiljd från moderlandet; men deremot har jag
åtskilligt att invända mot de punkter, som här äro föreslagne.
Till en början tror jag att omkostnaderna för det nya kont., svårligen
kunna inskränkas till 3,000 r:dr, och om det än i förstone
skulle låta sig göra, och äfven personer skulle finnas beredvillige
att på sådane vilkor åtaga sig Direklörsbefattningarne, är jag dock
viss uppå, att innan kort fråga skulle komma, att upstå om tillökning
i omkoslnadsslalcn, och då är det sä godt först som sist,
att taga i beräkning hvad denna inrättning i framtiden kommer
att kosta. Derjemte anser jag alt, kont. icke bör ställas under
förvaltning af 4 ledamöter af RiksStm, en af hvarje, och ett
Banko-ombud, ditsatt af Banko-Follmägtige. Vi känna att befolkningen
såväl i Wisby, som på Gottland i allmänhet är ringa, att
40»
Den 14 April.
der följaktligen icke finnas många på hvilka väljas kan; men om
Banko-Fullmägtige ega alt utse de blifvande Direktörcrne, då kan
man dervid emotse mera noggrannhet och omsorg, än om valet
verkställes af Ständerne. Fullmäktige äga nemi. tillfälle att, bättre
än R. Sl:n, underrätta sig om hvilka personer, som till de ifråga
var. platserne kunna vara de lämpligaste, äfvensom alt göra sig
förvissade, att Direkt af detta kontor komme i händer, som kunna
upfylla det dermed åsyftade ändamålet. På detta sätt, kunde,
efter mitt förmenande, 3:ue Direktörer vara tillfyllestgörande. Det
föreslagna ständiga Banko-ombudel kunde undvaras, och i stället
endast revision af kont:s ställuing och af dess räkenskaper förrättas
på vissa lider utaf en af Banko-Fullm. till ön för sådant
ändamål afsänd person. Dessutom anser jag fördelningen af de
200.000 r:dr icke vara lämplig för Gottland. Då man der ämnar
inrätta ett låne-kontor, bör man så ställa till, att icke ovanor
må inrota sig, hvilka sedan blifva svåra att frångå. Det är
nemi. föreslaget att 100,000 r:dr skulle utlånas i vanlig diskontväg,
på sätt som sker här i Stockholm, på namn och reverser,
hvilket utlåningssäll jag anser vara hehäCtadt med ganska mångå
missbruk, och slutligen att 50,000 r:dr skulle användas till kassakrcdiliv:
då man gör Gottland den verkliga favören, alt der inrätta
ett låne-kontor, med en fond af 200,000 r:dr, en summa,
större än sorn lätteligen borde falla på dess lott, så hör man
handla så, att man vänjer de penningebehöfvande derstädes vid
en ordentlig penningrörelse, och ej inleda dem i en fortgående
skuldsättning, hvilket blifver följden af vanlig diskont-rörelse, den
jag anser vara serdeles skadlig. Då man likväl icke helt och hållet
kan komma ifrån diskont-lånen, såsom redan i Riksdiskonten
begagnade af flere Golllandsinnevånare, så torde någon summa
dertill böra anslås och anser jag det vara tillräckligt om den bestämmes
lill 50,000 r:dr. Andra 50,000 r:dr torde vara nog
för handels- och närings-diskonten, med förbehåll, att lånen ej
blifva stående, som förhållandet är med mängden af dessa lån,
som hår begagnas, då de pro forma omsättas eller inbetalas, men
lagas nl strax t igen. Återstoden 100,000 r:dr borde anslås lill
kassa-krediliv, såsom en rörelse, för användandet, den bästa, och
för Banken den säkraste, den med förluster minst förenade, emedan
den begagnas af de säkraste länlagarne och är minst utsatt
för missbruk. Dertill kominer ali säkerheten för kassa-kreditiven
kunde öfverses i hufvudstaden, af Banko-styrelsen, i fall man icke
ville öfverlemna granskningen af handliugarne ensamt till Bankdirekt
i Wisby; icke heller behöfver alltsammans på en gång
tillhandahållas, enär erfarenheten gifver vid handen, såväl vid RiksBanken,
som vid andra Banker inom och utom riket, att den
summa, som är lill kreditiv beviljad, aldrig är fullt uttagen.
Vi se äfven af de upgifter, som åtfölja betänk, alt uttagningarne
på kreditiven icke gått lill mer än högst -J, (i Götheborg
något litel deröfver) och samma erfarenhet har man i Privatbankerne.
Således vore det nog om af 100,000 r.dr kreditiv-rätt,
70.000 rulr löpande sedlar beräknades som den norm, hvilken
Den 14 April.
409
borde gälla för Bankens ntlåning. Della är en grundsats, sorn
jag ville lillämpa vid kassa-kredilivers ullemnande i allmänhet,
och med det förbehåll, att, om det vid något tillfälle inträffade
att uttagningen på dessa kreditiver skulle öfverstiga nämnde proportion,
så skulle det överskjutande beloppet tagas på anslaget
till Diskontrörelsen, som i sin ordning dermed skulle minskas.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, vågar jag föreslå
återremiss af 31 punkten, på det att Utsk. må taga i öfvervägande
erinringar, som vid förslaget äro gjorda, mot hvilket till dess
syftning, jag ieke har något att invända.
Frih. Raab: Jag instämmer i så måtto med föreg:de talare,
att jag anser ön, med hänseende lill sitt afskiljda läge från fasta
landet under vintermånaderna, väl behöfva en Bank-inrättning för
dess affärer, öfverlygad som jag är, att den skall befrämja öns
upodling och innevånarnes förkofran ; men i afseende på det här
framställda förslaget dertill, hyser jag likväl åtskilliga betänkligheter.
• °
Jag vill icke besvära med upläsandet af Hr Åkermans reservation
i sin helhet, utan inskränker mig att endast citera innehållet
deraf; Ilr Åkermans förslag är att, i st. f. den inrättning,
som nu föreslås, Banken, mot låg ränta skulle förskjuta ett kapital
af 200,000 r:dr, såvida ett Bolag på ön bildades för ali dermed för
egen räkning och risk bedrifva Banko-rörelse, och jag instämmer
med honom i den mening, att en sådan rörelse skulle varit
ändamålsenligare för ön, och kunnat utgöra en vägvisare huru
man framdeles skulle kunna ersätta Privatbanker i den mån de
uphöra. Lika med Hr Akerman är jag fullt öfverlygad att detta
varit det lämpligaste sättet. Det skäl, som inom Utsk. anförts
deremot, eller att der icke vore anledn. till den förmodan alt
kunna finna personer, som med egande fastighet, tillika förenade
vilja att erbjuda säkerhet i sina fastigheter, till det belopp som
erfordrades, tror jag icke kunna ega bestånd. Jag känner väl icke
manga Golllänningar, men skulle, att döma efter deni jag känner,
tro dem i allmänhet vara så pass iudustriösa, att det icke
skulla bli omöjligt att kunna förmå dem att erbjuda en sådan säkerhet
att ingå i eli sådant företag.
De skulle på densamma kunna förtjena, och Banken skulle
mindre förlora på sina penningar, och rörelsen skulle bättre bedrifvas
af Bankegarne sjelfve, alldeles som Privalbankerne; således
tror jag alt detta varit bästa sättet för organisationen af den ifrågavar.
inrättningen.
Skulle emedlertid R. St. icke finna för godt alt, i öfverensstämmelse
med Hr Åkermans förslag besluta en sådan organisation
af baukinrättningen på Gottland, så instämmer jag i hvad
Frih. Palmstjerna yttrat, såväl rörande organisationen af Bankstyrelsen,
som fördelningen af summan, alldenstund genom den
erfarenhet, som från Privalbankerne vunnits, det blifvit ådagalagdt,
alt krediliv-inrältningarne äro de ändamålsenligaste för näringarncs
understödjande. •.
410
Den 14 A pr il.
Beträffande åter Frih:ns förslag, alt kreditiven skulle kunna
beviljas till betydligt högre belopp, än den summa, som dertill
afsättes, hvilket åter inverkade på beräkningen af den utelöpande
sedelstocken, sä hemställer jag om icke i fall en sådan mening
skulle få göra sig gällande, i afseende på ifrågavar. kreditiv, man
äfven blefve tvungen att följa samma beräkningsgrund för alla
kreditiver i allmänhet, hvaraf följden åter blefve en högst betydlig
tillökning i utelöpande sedelstocken.
Jag föreställer mig attHr Lefrén, som anmält sig och får ordet
näst efter mig, skall motsätta sig detta förslag, och torde derföre ej
behöfva att vidlyftigt yttra mig derom, tillkännagifvandes härmed
på förhand att jag i denna del instämmer i hans restriktiva
åsigier.
1 öfverensstämmelse med den mening jag uu haft äran yttra,
anhåller jag om propos. till åtterremiss.
Hr Lefrén: Det, som är mest smickrande, får man lof att
nämna först, nemi. Frih. Baabs aimabla sätt att gå mig till handa.
Hvad saken angår, vill jag icke besvära R. o. Ad. med eli
långt föredrag. Jag hade ämnat yttra mig i samma syftning som
Frih. Palmstjerna, och som han uttryckt mina tankar lill alla delar,
återstår numera för mig intet annat än all förena mig med
honom.
Gr. Gyldenstolpe: Jag har visserligen ingenting emot inrättandet
af en serskild diskont på Gottland, men jag anser, att
om en sådan anstalt skall bildas, bör densammas organisation
blifva annorlunda, beträffande dess styrelse, än Ulsk. föreslagit,
och instämmer derföre med hvad Frih. Palmstjerna i detta afseende
yttrat. Deremot kan jag icke med Frih. Palmstjerna in
stämma
deruti att införa några nyheter i afseende på utlåningen
på Gottland, då man icke tillika vill införa sådana med hänsigt
till den allmänna utlåningen från Banken. Jag tror att Gottlänningarne
böra få använda dessa penningar så, som de hittills dervid
varit vane, eljest befarar jag att man afskräcker dem ifrån,
att deraf sig begagna, och att häraf inrättningen skulle blifva utan
nytta, om man af dem fordrade mera än af andra. Att söka
åstadkomma att utlåningen skall ske på grund af vexlar, tror jag
gränsa nära nog till det omöjliga på Gottland, och om det lyckades,
blefvo summorna säkerligen högst inskränkta.
Jag instämmer således med BankoUtsk. deruti, att denna
diskontinrättning må, i afseende på sin utlåning, vara likadan,
som den öfriga diskont-rörelse, som Banken bedrifver, men anhåller
likväl, för att erhålla en förändring i den föreslagna styrelsens
organisation, att R. o. Ad. ville återremittera punkten.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Ehuru jag tror mig veta
att detta bet. redan blifvit af de öfrige 3:ne Stånden bifallet,
nemi. i dess helhet af Preste- och BondeStm samt af BorgareSt.
med undantag af endast 4:de punkten, som rörer Direktörernes
antal; anhåller jag likväl att för några ögonblick få taga R. o.
Den 14 April.
411
Ad:s upmärksamhel i anspråk, för ali uttala några ord lill förmån
för Gottland. Denna ö, med sina herrliga naturförmåner, som
säkerligen kan täfla med de bästa provinser på fasta landet, bör
lika väl som Sveriges öfrige landskaper omhuldas, och jag vill gifva
skäl för detta mitt påstående. Gottland, som utgör en areal
af 28 quadralmil eger, efter den undersökning, som för några år
sedan pä kronans bekostnad verkställdes af Agronomen Stephens,
icke mindre än 52,000 tunni, myrjord, lill större delen bestående
af svartmylla på lerbotten och dessutom en dubbelt så stor
areal eller öfver 100,000 t:ld bag- och ängsmark, öfvervexl med
hasselbuskar och små löfskog, af den ypperligaste jordmån och
hvarest icke finnes sten, som hindrar plogen att framtränga. Det
fordras således endast rådighet och förmåga att sätta odlingen i
verket för att framkalla nytta af den jord, som nu ligger ofruktbar.
Det lärer icke kunna nekas, all den produkt, som tages
från jorden, är del säkraste kapitalet; detta kapital ligger f. n. på
Gottland doldt i jorden, — det är dödt och kan ej frambringas
till lif, med mindre, än att ansträngningar för ändamålet göras,
samt att penningar och krediliv-rörelse anskaffas. Men fördelarne
deraf har Gottland allt hittills saknat, och har följaktligen stort
behof deraf, som, om det afhjelpes, skall medföra det resultat, alt
man innan kort kan hoppas motse en tid då ön skall förkofras i
egendomens värde, och näringar kanske till dubbelt mot det nu
befintliga förhållandet; allt inom denna provins, som genom sitt
frän moderlandet afskiljda läge hittills varit beröfvad de flesta
förmåner, hvaraf andra redan varit i åtnjutande. Jag behöfver
icke uprepa alla de olägenheter, som förorsakas landet genom bristen
på rörelsekapital och penningar i behofvets stund, det kan
vara nog alt nämna, att ön ligger skiljd 20 -mil från fasta landet
samt att ofia under vintern, det är omöjligt att komma lill eller
ifrån Gottland, följaktligen äfven att få penningar.
Gottland har väl nu sin diskont-rörelse istockholm, men hvilken
har följden varit af denna anstalt, jo, den, ali nödgas betala
7 proc. för länen och under det atl, som jag nyss nämnde, all
kommunikation med moderlandet vissa tider är afbruten, det inträffat
att lån, som erhållits i November och December månader
del ena året icke framkommit lill vederbörlig ort förrän i Mars
eller April månader det påföljande, under det alt låntagarne under
hela den tiden fått betala sin dryga ränta. Det visar sig således
klart, alt det nuvarande sältet att förskaffa penningar till
Gottland icke är gagneligt, hvadan således det torde erkännas vara
af stor vigt, alt, hvad nu af BankoUtsk. föreslås, måtte sättas i
verkställighet, genom ett lånekontors bildande derstädes.
Denna inrättning vore likväl icke heller så mycket att serdeles
tacka för, enär man besinnar att de 100,000 r:dr, som beviljats
för lån, icke är något annat än en öfverflyttning till Gottland
af den summa, som till innevånare derstädes hittills utgått
från diskonten här i Stockholm.
Denna omflyttning är icke annat än hvad, som vederbör;
och som Banken äfven är inrättad för befrämjande af åkerbruk,
412
Den 14 April.
liandel och näringar, så bör icke den ena provinsen i del hänseendet
vara mindre väl lottad än den andra. Likaledes tager jag mig
friheten nämna hvad som än ytterligare bevisar nödvändigheten af
en sådan låne-anstalt på Gottland, nemi. att allmogen, vid tillfällen
af penningebehof, icke har andra utvägar än att vända sig
till köpmännen i Wisby och på landthamnarne, och följaktligen
ligger, så till sägaodes i händerna på dem; och exempel saknas
icke, att personer lill dera nödgats sälja säden medan den ännu
stod grön på jorden, blott för alt erhålla eli litet penningeförskott
och på samma sätt till dem sålt träden innan de huggits i
skogen. Hvad åter köpmännen beträffar, är förhållandet ickestort
bättre med dera under vissa årstider; de nödgas också anlita krediten
i Stockholm, och hvad än värre är, måste hafva en Blancokredit
i Hamburg, Köpenhamn och Lybeck; och vi känna ganska
väl att en sådan just icke är serdeles förmånlig, efter man påstått
alt den upgår till 7 proc.
Allt hvad jag nu haft äran anföra, torde utgöra skäl nog
för inrättande af ett låne-kontor å Gottland, som måhända angelägnare
än både i Götheborg och Malmö, der det nog ändå finnes
god tillgång på penningar, dels genom Privatbanker och dels
genom Hypotheksföreningar, hvilka begge slags inrättningar på
Gottland saknas.
Försök gjordes visserligen en gång, att derstädes inrätta filial-kontor
af en Privatbank; men det lyckades icke, och jag säger
upriktigt, alt jag var ganska nöjd dermed.
Mången gång har det blifvit satt i fråga att inrätta en Hypotheksförening
äfven på Gottland, men jag har haft en afsky för
att se Gottlands jord pantsatt hos utlänningen, och har derföre
motsatt mig alla sådane försök, under hopp, att 11. St:r åtminstone
någon gång skulle vilja omhulda detta Gottland, och medverka
till dess nytta, hvilket denna ö, i anseende till de naturförmåner,
hvarmed den så rikt blifvit begåfvad, i hög grad förtjenar.
Man har sagt att det väl skulle låta sig göra alt hafva eli
lånekontor derstädes om, nota bene, Direktörerne ex nobili officio
handhafde del dem åliggande bestyret: jag tror att af sådant vilkor
icke göres behof; det är väl sannt, att summan, som föreslagits
till förvaltningskostnad är ganska liten, eller endast 3,000
r:dr, men efter tvänne alternativa förslag, som enskildt äro upgjorde,
och hvilka komma att öfverlemnas till BankoUtsk. för att
der pröfvas, synes att det låter sig verkställa att bestrida kostnaderne
med berörde summa, och skälet dertill ibland annat är, att
man ej på Gottland blifvit van vid stora löner och arfvoden,
samt att skickliga embetsman der finnas, hvilka, jemte bestridande
af förut innehafvande tjenster, gerna skulle mottaga en befattning
vid lånekont. åtnöjande sig med det ringa arfvode, som derför
kunde bestås.
Beträffande nyss omförmälda alternativa förslag, så beror anslagets
tillräcklighet derpå,huruvida det anses oundgängligt behötligt, alt
vid kont. finnes ett från RiksBanken, i Wisby enkom dilsatt ombud,
Den 14 April.
413
eller om det ej kunde vara tillfyllestgörande att Banken förskaffade
sig på Gottland detta ombud. I förra händelsen skulle säkerligen
minst l af anslaget afgå till arfvode åt detta ombud; i
senare åter blefve det tillräcklig, och skulle äfven lemna tillfälle
till ökade arfvoden för den öfriga personalen vid lånekonloret.
Oet har blifvit sagdt, att det vore svårt att välja Direktörer,
att del icke vore tjenligt att dessa val förrättades af R. St:r och
man möjligen skulle kunna hjelpa sig med 2:ne Direktörer, d. v.
s. med ett mindre antal än vid öfrige lånekontor. Utom del,
att det beror af Ständerne sjelfve alt välja eller icke välja sina
Direktörer, ber jag dock att få anföra eli särskildt skäl för mitt
yrkande, att vid det ifrågaställda kont. 4 Direktörer der måste finnas,
nemi. en af hvarje Rikstånd; ty på Gottland känner hvar och
en den andras ekonomiska ställning. Presten känner ganska väl
till det ekonomiska förhållandet inom presterskapet, Borgaren inom
borgerskapet, och Bonden känner, åtminstone inom det härad
der han är boende, samma förhållande hos allmogen, och derföre
tror jag alt här, likasom vid andra kontor, för pröfning af
vederhäftighetens säkerhet, 4 Direktörer böra finnas.
Man har talat om alt inrättningen af oftanämnda kontor
vore en favör, som man visade Gottlänningarne: så kan jag ej
betrakta saken, — jag finner deri ingenting annat än hvad man har
rätt alt vänta af Ständernas upmärksamhet på en provins, der stora
naturförmåner ligga dolde i jorden, de der icke utan understöd
kunna framdragas i ljuset, der således åkerbruk, näringar och handel,
behöfva rörelse-kapital till sin förkofran, ja! ingenting annat,
jag uprepar det, än Sländernes skyldiga uppmärksamhet på en af
Sveriges bästa provinser, som länge nog saknat hjelp från moderlandet.
Man har äfven anfört att denna lånerörelse möjligen skulle
inleda mången i skuldsättning: detta är visserligen sannt; så har
det gått till här på fasta landet, att icke allenast Bankrörelsen,
ulan äfven Privatbankerne hafva inledt mången i en skuldsättning,
hvilken icke för alla varit så serdeles förmånlig, kanske till
och med olycklig; och så kan det visserligen äfven komma att
hända på Gottland; men bör man väl se på undantagen och icke
på regeln, då det är fråga om att stifta lag för en nyttig inrättning.
Jag tror att man bör se på det allmänna bästa, och skulle
olyckan vålla att ordentlig inbetalning af ett eller annat lån, äfven
på Gottland uteblef, så vore det visserligen ingenting annat
eller värre än hvad som ofta inträffar på fasta landet. Deremot
anser jag fördelarna blifva så öfvervägande, att hvarken farhåga
eller förmynderskap böra komma i fråga, att här göra sig
gällande.
Man har äfven yttrat att det vore fördelaktigt att den summa,
som föreslås af BankoUtsk., skulle förvaltas af ett bolag: jag
lemnar derhän huruvida man skulle kunna få kunniga och nitiske
personer i delta bolag vid dess första organiserande, och om
icke lånerörelsen skulle af detsamma drifvas efter godtycke; huru
414
De Q 14 April.
skulle väl Banko-ombudet 1 början åtminstone kunna känna förhållandena
på Gottland och de föreslagna bolagsmännen, att det
icke i det hänseendet vore tvunget att rälta sig efler de npgifter,
bolaget behagar gifva, och svårt blefve det alltid att kunna önna
personer, sora i allmänhet kände Gottland och alla förhållanden
der så fullständigt och intimt, som de 4 personer, sora skulle väljas
inora RiksStånden på ön. Dessutom är det en omöjlighet,
att der tillvägabringa en sådan association, ty det önnes få herregårdar
på ön, tillsammans ej utgörande stort mer än 5 a 6
mil; det blefve omöjligt, säger jag, att få personer all i bolaget
inträda med solidarisk ansvarighet för den penningesumma, som
är i fråga ali från Banken ullemnas och att för densamma låta
inteckna sin jord.
På de skål jag nu anfördt, — ehuru måhända öfverflödigt,
då jag har hört att quseslio an redan var afgjord, och att således
endast qua;stio quomodo återstår, — anhåller jag icke destomindre
om bifall lill BankoUtsk:s tillstyrkande.
Många ledamöter ropade på propos.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är visserligen till
största delen i hvad jag ämnade anföra, förekommen af den siste
talaren, vågar dock med några ord uptaga R. o. Ad:s tid. Den
första fråga som bör betraktas, lärer vara följande: är det skäl
att bevilja ön den föreslagna förmånen? Naturen har gjort allt
för Gottland, menniskan intet; sedan Sverige eröfrat landet, tyckes
det nästan hafva glömt det och låtit det ligga der det låg i
samma tillstånd som för 200 år sedan. Gamla inrättningar qvarstå
der ännu, som hindra allt framåtskridande, all utveckling, exempelvis
skiftes-förordningen, hvarigenom sådana missförhållanden
kunna inträffa, att ett obetydligt hemman, värdi 14,000 r:dr,
kan hafva 5 mils ytter gärdesgård, allt annat att förliga. Del önnes
ingen större egendom på ön, inga kapitaler, intet rationell
landtbruk; utan allt detta kan jorden, ehuru rik, icke göras fruktbärande.
Häraf kommer sig, att t. ex. Öland, lill arealen blott ^ af
Gottland, har nära nog lika stor befolkning och lika stor export
som denna.
Betrakte vi åter Blekinge, 5 quadr. mil mindre än Gottland,
så, om man får draga slutsatser från ladugårdsskölseln, modren
till allt landtraannavälstånd, finna vi i den förra provinsen
37,000 nötkreatur, men 13,000 endast i den sednare. Samma
förhållande eger rum i afseende på andra husdjur, samt i följd
deraf äfven i sädesproduktion.
Jag vågar således tro det vara nödvändigt att göra något
för denna ö, visserligen en af de skönaste perlor i Sveriges Konunga-krona,
men kanske äfven en af de, som sitter lösals, en af
de, som andra magier begärligast nappa efter.
Jag tror, säger jag, det vara skäl alt Sverige ändteligen
gjorde något för att närmare sammanknyta bandet mellan sig och
denna ös innevånare. Den har rått dertill ur ännu en synpunkt,
Den 14 April.
415
dess fasta ehuru oförklarliga tillgifvenhet för moderlandet, hvilken
sednast ådagalades 1848 då nalional-beväringeu begärde särskildt
tillstånd att få fortsätta sina vapenöfningar tlere dagar öfver den
dertill bestämda tiden. Intet annat landskap lärer kunna berömma
sig af något dylikt.
Således, — något bör göras!
Den andra frågan blir: bör detta något verkställas på sätt
BankoUtsk. föreslagit? jag besvarar äfven denna fråga roed ja,
jag ser ej dertill någon bättre utväg. Med den fattigdom och
brist på induslrie, som här ännu år rådande, är det icke möjligt att
inrätta hvarken Privat-Bank, eller Hypotheks-förening, Staten måste
träda emellan.
Den sista frågan blir den huruvida betänk, i alla dess särskilda
punkter år rikligt: i det hänseendet delar jag Frih. Palmstjernas
tankar rörande 4:de morn.; men då betänk, påstås vara
bifallet af de 3:ne öfrige Stånden, lärer det icke löna mödan att
serdeles orda derom, hvadan jag hemställer det R. o. Ad. äfven
ville dertill lägga sitt ja.
Frih. Cederström, Rud.: Lifligt instämmande i hvadden
sist talande ledamoten först anförde, anhåller äfven jag ora bifall
lill Ulsk:s förslag; men skulle likväl R. o. Ad., med afseende å
hvad Frih. Palmstjerna yttrat, besluta en återremiss, så vill jag
ej förneka, alt hvad han sagt om det 2 mom. rörande proportionen
al de olika summornas fördelning, till de särskilda lånefonderne,
torde hafva sin giltighet. — Jag anser dock denna biomständighet
icke vara så vigtig, att den ensamt borde föranleda
till ett upskof af frågan; men hvad mig ligger om hjerta t att i
hänseende till 4 mom. uttala, är, alt jag i denna del icke instämmer
i bemålde Frilus förslag. Om man nemi. skulle vidtaga ett
sådant förfogande, som den värde ledamoten föreslog, så skulle
man för Gottland iakttaga ett, till sin princip, helt annat förfaringssätt
än vid öfrige Lånekontor i riket. Hvarföre detta undantag?
Eller kan man väl tro, att den värde ledamoten fästat sig
så hufvudsakligen vid den reservation, som är Utsk:s betänk, vidfogad,
och som alstrats inom ett presterligt hufvud, hvars lekfulla
och skalkaktiga innandöme bildar en så pikant kontrast lill
den alfvarsamma doktorshatten, som hvälfver sig derofvan? —
För min del har jag icke funnit de af besagde reservant
framställda ironiska bekymmer öfver de föregifna svårigheterna
att få Adelsmän alt bosätta och fortplanta sig på Gottland, böra
leda lill någon betänklighet mot antagande af förslaget; utan,
godkännande hvad Ulsk. i berörde hänseende förordat, hemställer
jag vördsammast det sådant ock mätte varda det Höglofl. Ståndets
beslut.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Efter den uplysning,
som blifvit meddelad, om den utgång, som frågan inom de öfriga
Stånden fått, anser jag öfverflödigt att spilla många ord på densamma.
Jag beklagar likväl denna utgång, ty, med all sympathi
för Gottlänningarne, tror jag ändå, alt del förslag, som Hr Aker
-
410
Den 14 April.
man framslällt, varit förtjent af någon större upmärksamhet, än
det lyckats inom Ulsk. tillvinna sig. Vid nu uplyste förhållande
skall jag inskränka mig att blott, i anledn. af några yttranden af
åtskilliga talare, göra en eller annan anmärkn.
Man har sagt, att något borde göras för Gottland, derföre
att denna ö vore af naturen serdeles gynnad, och att den vore
en af de skönaste perlorna i Sveriges krona, men kanske också
den som siitte lösast. Detta sista skäl torde icke väga serdeles
mycket, emedan om man ser saken ur den synpunkten, vore det.
mera konseqvent att bespara sig alla utgifter för att icke göra
perlan alltför mycket aptitlig. Den läDgd af gärdesgårdar, som en
talare omtalat, hafva blifvit en följd af verkstäldt laga skifte inom
eli hemman af mindre betydligt värde, tror jag äfven på fasta
landet icke vara någon så stor sällsynthet, utan äfven der upkomma
vid eli eller annat laga skifte. Samme talare har trott
att inrättnigen af ett lånekontor icke skulle kunna på Gottland
komma till stånd på annat sätt än förslaget innefattar.
Ganska långt har visserligen BankoUtsk. gått i välvilja, då
det för Gottland föreslagit ett låne-belopp, som, jemfördt med populalionen
der och i andra Sveriges provinser, visar det förhållande, alt,
då summan fördelas efter folkmängden, belöper på hvarje Gotllänning
4|f r:dr, men alla andra rikets innevånare ej mera, än 3f r:dr,
hvadan sig visar att Gottland fått brorslotten, och att således den
talaren, som ansåg att den välvilja, hvaraf Gottland fått sig fägna,
icke vore mycket att tacka för, verkligen haft väl stora anspråk.
Jag skulle tro, alt då BankoUtsk. velat så omhulda Gottland, som
det nu upgjorda förslaget utvisar, det icke varit för mycket om
man får taga i anspråk att Gottlänningarne sjelfve skolat taga
befattning med förvaltningen af medlen på sätt Hr Akerman föreslagit.
I anledn. af den siste talarens anmärkn., får jag fästa upmärksamheten
derpå, att 4:de mom. just handlar om direktionen,
och att delta mom. ännu är oafgjord!. Då flere anmärkn:r deremot
blifvit riktade, skulle jag tro, att en återremiss icke bör
blifva utan nytta. Jag får således anhålla om Hr Frih. o. Landtnäs
propos. deruppå.
Sedan härefter underl. R idd.-Secr etera re, på förfrågan
af Frih. Stjernstedt, Aug., uplyst alt någon underrättelse om
de öfrige RiksSt:n:s i förevar, fråga fattade beslut icke ännu blifvit
R. o. Ad. meddelad, yttrade
Frih. Stjernstedt: Vid sådant förhållande finnér jag intet
skäl hvarföre R. o. Ad. skulle behandla detta ärende annorlunda
än hvad Ståndet linner omständighetcrne föranleda; och på skäl,
som så väl Frih. Palmstjerna, som andre ledamöter framställt för
beviljandet af återremiss, får äfven jag förena mig derom.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Tiden är långt framliden och
frågan vidlyftigt diskuterad, — jag skall icke blifva mångordig.
Jag anhåller blott att för min del få instämma i den åsigt,
som
Dea 14 April.
417
som Gr. Björnstjerna uttalat, då jag anser att hvad han i (å ord
yttrat, bör vara af vigt för en hvar. Han har nemi. påpekat det
politiska förhållandet, — och visat alt Gottland hädanefter bör
med blidare ögon betraktas än som hittills skett; och med afseende
härå får jag, i motsats till Gr. Mörner, uttala den åsigt,
att just genom att hjelpa Gottlänningarne, fäster man bandet dem
emellan och moderlandet så mycket starkare.
Hvad beträffar sjelfva hufvudsaken anser jag, på de af Gr.
Björnstjerna och Hr af Dalström anförda skäl, alt mom. 1, 2
och 3 kunna bifallas, men har för min del ingenting emot att
det 4:de återremitteras, så alt Utsk. får pröfva de anmärkn:r, som
mot detta mom. blifvit gjorda; anhållandes jag- derföre att serskild
propos. malte framställas på hvarje mom. så att, då ingen
ledamot talat emot hufvudfrågan, som förekommer i l:a morn.,
den saken åtminstone måtte bli afgjord och bifallen. För min
del hoppas jag äfven att detta måtte bli förhållandet med momme
2 och 3.
Frih. Palmstjerna: Alla de föreg:de punkterne i detta betänk.
hafva antingen blifvit bifallna, återremitterade eller afslagne,
men intet serskildt mom. i någon viss punkt för sig behandladt,
och jag inser icke skälet hvarföre annorlunda skulle förfaras med
denna 31 punkt, och de deri förekommande mom:r.
Den grundsats, som i delta afseende är följd, hvilar naturligtvis
derpå, att det icke gerna är möjligt, att under öfverläggningarne
inom RikStm kunna med säkerhet inse det sammanhang,
som hvarje serskildt mom. kan hafva till andra mom. eller
punkter i ett så vidlyftigt betänk, som detta. Det är ganska lätt
att förbise ett sådant saraband, och detta är ett skäl för mig att
yrka, att äfven vid denna punkt iakttages samma förfarande, som
vid de föregående, på det att sambandet ej må rubbas. Må således
beslutet omfatta hela punkten, så kunna alla de anmärkmr,
som gjorts vid de serskilda momme blifva af Utsk. tagna i betraktande,
så framt ej andra Stånds beslut förhindra all vidare
behandling af saken.
Ingen olägenhet kan upstå deraf att återremittera punkten i
sin helhet, mea väl om ett bifalles, ett annat afslås eller återremitteras.
Jag anhåller alltså om återremiss af hela denna 31:sla punkt.
IIr af Dalström: Man har talat om att föredragningen
skulle ske punktvis till bifall, afslag eller återremiss;
detta synes mig icke behöfligt enär alla momme hafva sammanhang
med hvarandra, och att således rättast är, alt propos. framställes
på punkterne tillsammans.
Beträffande 2:dra mom. har man gjort den anmärka, att summorna
icke äro rätt fördelade för de serskildt afsedda ändamålen ;
jag är nästan af samma tanka, men anser mig icke derföre böra
understödja begäran om återremiss, emedan jag vel, att vid detta,
som vid alla andra lånekontor, det slår Bankofullmäktige fritt, att
5 II. 27
418
Den 14 April.
reglera, huruvida större eller mindre del af hela anslaget bör
användas till den ena eller andra grenen af lånerörelsen.
Som jag alltså icke anser återremiss nödig, anhåller jag om
bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bildt: Om det vöre mig möjligt att inse samman
hanget
mellan de 3:ne första och det 4:de mom. så skulle jag allt
för gerna afstå från den anhållan, som jag framställt; hvarvid
jag i förbigående får anmärka att denna anhållan är öfverensstämmande
med den rättighet, sora enl. grundlagen tillkommer hvarje
representant. Det 4:de mom. eger likväl icke något sammanhang
med de 3:ne föregående, och jag kan ej finna olägenheten af ali
dessa 3 första mom. varda bifallne, men det 4:de återremitterad);
så har det äfven tillgått inom ett annat af RiksStm. Skulle R.
o. Ad. behaga bifalla hela punkten, d. v. s. alla de 4 mom. så
kan ju det låta sig göra likaväl om propos. framställes på hvarje
mom. serskildt för sig.
För händelse likväl att Hr Frih. o. Landtm, skulle anse det
mot grundlagen stridande alt framställa propos. på sätt jag begärt,
anhåller jag om bifall till betänk, i dess helhet.
HroRibbing, Arvid: En ledamot har anmält sin önskan,
att Hr Åkermans förslag skulle antagas, hvilket icke i sig uptager
något af de mora. om hvilkas föredragning punktvis nu npstått
fråga. Nämnde förslag går derpå ut att summan, 200,000 r:dr,
skulle öfverlemnas tillfelt bolag, för att dermed drifva bankrörelse;
tilläggande Hr Akerman ”att man sålunda kunde under
lugna tider (som orden föllo) bestämma vilkoren och sältet för en
Privatbanks-rörelse med Riks-Bankens sedlar.”
För min del är jag af lika lanke med den värde ledamoten,
hvilken fästade upmärksamhelen pä berörde reservation, och instämmer
deri samt tror, att om penningarne öfverlemnas lill ett
bolag med frihet att på lämpligaste sätt dem använda, så skola
öboerne dermed finna sig mera belåtne än med allt vårt reglementerande;
och jag är derom så mycket mer förvissad, som jag
känner att från Gottland framställning gjorts till Smålands Privatbank
om försträckning af medel för ett lånekonlors inrättande
på denna ö. Den skrift, som innehöll framställningen härom, har
jag haft i mina händer, och bland Smålands Privatbanks delägare
förordat vid en deras allm. sammankomst, ehuru utan
framgång. Emedlertid sattes icke något annat än sjelfförvaltning
i fråga i denna skrift, som var försedd med sådane underskrifter,
att, säga hvad man vill, full trygghet deri låg för både vederhäftighet
och tillräckligt förstånd bland öens innevånare, att kunna
styra ett Bankafdelnings-kontor. Skulle Bankoötsk. önska en afskrift
deraf, kan den anskaffas. I alla fall kan man antaga, att
om det ej finnes förstånd nog att sköta låne-kont., så saknades
det troligen äfven för att rätt använda lånetillgångarne. Må derföre
Banken undgå förvaltningsäfventyret och koslnaderne!
Jag anhåller om återremiss.
Den 14 April.
419
Frih. Stjernstedt: I händelse R. o. Ad. icke skulle vilja
bifalla alla 4 mom:n i den nu föredragna 31 punkten, ser jag ingen
olägenhet deri att bifalla mom. 1 och 2, och återremittera
de tvenne återstående, hvilka icke äga sådant sammanhang med
hvad betänk, i öfrigt innehåller, att deras återremitterande förhindrar
afgörandet af följande punkter, hvaremot om de 2:ne första
momme icke blifva afgjorda, komma svårigheter att möta vid
Diskontfondernas fördelning emellan de serskilda låne-konloren,
och lill följd deraf ytterligare återremisser, som knnde undvikas,
derest l:sta och 2:dra momme nu bifölles. Jag anhåller derföre
om propos. på bifall å desamma.
Hr af Dalström: Man har sagt, att det vore lämpligast
att öfverlemna medlen till ett bolag: detta går visserligen an att
säga, men jag tror mig förut hafva bevisat omöjligheten af ett
slikt förslags utförande på Gottland, ty det skulle vara få af allmogen,
som skulle vilja pantsätta sin jord i Ranken och med solidarisk
ansvarighet förvalta hvad som erhölls. Jag uprepar det
ännu en gång, att det är omöjligt, och låter sig ej der verkställas.
För mig är visserligen icke förslaget obekant, att till provinserne
borde lemnäs, för hvarje, afpassade summor, mot det alt
bolag bildades, hvilkas medlemmar pantsatte, eller låto inteckna
sin jord för Rankens räkning, och dessutom ingå i solidarisk ansvarighet
för de undfångna medlen; men jag inser ej orsaken
hvarföre ett slikt experiment just skall anställas först med Gottland,
der man minst är van vid penninge-operationer; hemställande
om det ej kunde ske förmånligare, då octroij slutar för någon
Privatbank, som icke lär länge uteblifva.
Gr. Mörner: Jag har begärt ordet i anledn. af Frih. Stjernstedts
yttrande, och tager mig friheten hemställa, huruvida det
kunde vara så riktigt, all på förhand bestämma, det låne-kontor
skall inrättas i Wisby, och att lånekapital skall utgå till fixeradt
belopp, men deremot lemna öppet och oafgjordt, hvartill förvaltningskostnaden
må få upgå.
Ett sådant förfarande skulle möjligen kunna lemna tillfälle,
att i fråga om förvaltnings-bestyret framställa hvilka dryga anspråk
som helst. Jag hoppas att man ej måtte gå till väga på
ett sätt, som kan leda lill den följd, all man tilläfventyrs kan få
betala förvaltningen med mera, än hvad hela ränte-vinsten å de
200,000 r:dr kan komma att utgöra.
Frih. Raab: Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå,
att om Hr Rildts förslag om serskild föredragning af hvarje mom.
bifalles, så blefve derigenom min och deras mening, som understöda
Hr Åkermans reservation, afklipp!, hvilket jag hoppas all
R. o. Ad. icke har för afsigt. Det är naturligt, alt först skall
skiljas mellan vår mening och den andra sidans, innan betänk,
kan puuktevis föredragas.
27*
420
Den 14 April.
I hufvudsaben ber jag att få svara Hr Dalström, att då som
hypolhek kunna begagnas inteckningar såväl i stads, som landtegendomar,
äfvensom andra goda papper, så skulle jag högeligen
misstagit mig om Gottland, derest jag icke linge vara öfvertygad,
att tillgångar till sådana hypothek linnas hos öns idoga och aktningsvärda
befolkning.
Gr. Liljencrantz: I hufvudsaken ämnar jag icke uplaga
R. o. Ad-.s tid, utan endast fästa de Herrars upmärksamhet, som
här framställt förslag till olika propos:r, att såvida icke någon af
desse skall undertryckas, mäste vi votera 5 serskilda gånger.
Jag hemställer om man cj kunde förena sig om återremiss, då
allas åsigtcr kunde inora Utsk. blifva pröfvade, eller ock frågan
upskjutas till nästa plenum.
Hr Bildt: För att freda mig från den beskyllning talaren
näst före den siste gjort mig, det jag skulle vilja underl rycka någons
rätt att få sin åsigt pröfvad, anhåller jag att få upläsa en
slrophe utur 54 § Riksd.-Ordn. så lydande: ”Och skulle målet
under diskurserna, skiljas uti ilere delar, hvaröfver serskilda anmärkmr
göras, då skall, enär sådant äskas, propos. öfver hvardera
delen särskildt anställas.”
Jag har velat upläsa dessa ord, endast för att visa det min
anhållan icke varit tagen ur luften.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
IL Ex. Ilr Frih. o. Landtm, propos. till bifall å Utsk:s i den förevar.
31:sta punkten gjorde förslag.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
II. Ex. hemstälde om R. o. Ad. ansäge de gjorde anmärknme föranleda
till återremiss af ifrågavar. punkt.
Härvid ropades ja och nej, hvarpå H. Ex. förklarade, det han
trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna begärde votering samt att dervid bifall
till Utsk:s förslag måtte blifva contra-propos.
Frih. Raab: Jag skall våga försöket att utröna, huruvida jag
kan hafva bättre lycka än Hr von Hartmansdorff, då jag härmed
anhåller att Hr Frih. o. Landtm, täcktes framställa förfrågan, om
Ståndet skulle behaga åtskiljas efter voteringens slut.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
behagade åtskiljas efter den begärda voteringens slut, och sedan
voter:s prot. blifvit upläst, ropades starka ja, blandade med några
nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit sin hemställan besvarad
med öfvervägande ja.
Hr Bildt: Då uti det nu gjorda förslaget till propos. HrFrih.o.
Landtm, icke behagat framställa den anhållan jag gjort, att i
öfverensstämmelse med 54 § Riksd.-Ordn. få den under diskussionen
på flera olika sätt behandlade frågan framställd på det sätt, att
propos. på hvardera mom. göres, anhåller jag att i prot. få ned
-
Den 14 April.
421
lägga min reservation mot ett förfarande, hvartill jag icke tror
alt grundlagen föranleder.
Frih. Haab: Det är visserligen hvarken grannlaga eller rätt
att inlåta sig i diskussion öfver reservationer; men jag tillåter
mig erinra den siste talaren, att om lian icke varit nöjd med den
contra-propos., som Gr. Björnstjerna begärde, utan yrkat en annan,
så hade han blifvit i tillfälle att få fram sin mening.
Alltså är det hans egen sak, som underlåtit att begära annan
contra-propos. i fall hans mening blifvit undertryckt.
Ilr von Hartmansdorff: I anledning af hvad Frih. Raab
sednast yttrat mot Ilr Bildt, får jag förklara, att jag anser Hr
Bildt hafva rätt, samt att han i behörig ordning åberopat grundlagens
föreskrift.
Hr Bildt: Jag får till svar å Frih. Raabs yttrande nämna,
att jag af grannlagenhet icke vill besvära Ståndet med en votering,
som skulle gifva mig rätt, och då jag först nu af en ledamot
blifvit understödd, var detta en ytterligare orsak, hvarföre jag ej
ville begära densamma,
Uplästes följande förslag till voter:s propos.
Den, som bifaller BankoUtsk:s förslag i 31:sta punkten af
dess betänk. n:o 24, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:s i denna punkt framstäldta
förslag gjorde anmärkmr föranleda till detsammas återremitterande.
Då II. Ex. nr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
godkände denna voter:spropos., anmälde sig och yttrade:
Frih. Gederström: Jag godkänner för min del icke denna
voter:s-propos., och reserverar mig mot sättet, alt den upslälla;
men vill icke heller framställa något annat yrkande, som kunde
blifva vid framtida votering underkändt, såsom det skedde ej
längesedan, ehuruväl helt nyligen dessförinnan min åsigt om proposrns
rättsenligaste upställning blef vederbörligen godkänd.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Då någon begär votering,
tillhör det honom alt upgifva förslag till contra-propos. Hr Frih.
o. Landtm, har framställt propos. till åteiremiss och funnit svaret
derpå hafva varit jakande, hvarefter Gr. Björnstjerna begärde
votering samt bifall till contra-propos. Man skulle då hafva trott att
hans förslag hade bordt få rum i contra.proposm, i stället att
det uplästa förslaget till vöter:s-propos:r har Gr. Björnstjernas förslag
till ja-propos. och Landlmarskalkens upfattning till contrapropos.
422
Den 14 April.
Emot en sådan upställning af voter:s-propos:ne, anhåller jag
att få nedlägga min reservalion.
Uppå härefter framsläld propos. blef ofvanstående förslag till
voter:s-propus, af R. o. Ad. godkändt, hvarefter voteringen anstäldes,
och vid dess slut rösterne funnos hafva" utfallit, som
följer:
Ja — 15.
Nej — 18.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 12 e. m.
lii fidem protocolli,
silbert Munch,
Onsdagen den 16 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Utsk:n
inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.,
nemligen:
N:o 52, ang:de uplåtelse åt Jönköping af plats till skolhus å
f. d. fästningens mark;
N:o 53, om 1849 års revision af Statsverkets m. II. fonders
förvaltning;
N:o 54, ang:de bchöfvandes undsättning i missväxt-år;
N:o 55, i anledn. af K. M:s nåd. propos. om kurhns-afgiften;
N:o
56, ang:de föi ändringar i afseende å inrikes brefvexlingen;
samt
N:o 57, ang:de grunderne för val af Revisorer till granskning
af Banko-diskontens räkenskaper.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val till återbesättande af
ledigblifne platser i nedannämnde Utsk.; och befunnos dertill utsedde
i:
Den 10 April f. m. 423
Constilulions-Utskottet:
efter N:o 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam;
N:o 3. Frih. Gyllenstjerna af Lundholm, Nils Christoffer.
Dcvillnings- Utskottet:
efter N:o 393. Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg;
N:o 2227. Hr dorchimont, Wilhelm Albrekt.
Allm. Desv.- o. Ekon.-Utskoltel:
efter N:o 140. Gr. Björnstjerna, Carl Magnus;
N:o 1959. Hr von Kramer, Anders Robert.
Riddarhus-Ulskotlet:
efter N:o 1318. Hr Stjerneld, Fullm. Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik;
och
N:o 1789. Hr Ridderhjerta, Fullm. Frih. Leijonhufvud, Axel
Hjalmar;
N:o 343. Frih. Nauckhoff, Magnus Otto; och
N:o 2025. Hr von Heidenstam, Johan Fredrik.
öpnades jemväl Hrr Elektorers listor vid val af Utskottsledamöter,
under permilterade ledamöters frånvaro; och hade dertill
blifvit utsedde i
Constilulions-Utskottet :
Under den ordinarie-ledamoten n:o 2071, Hr af Petersens,
Johan August, beviljade ytterligare 3:ne veckors ledighet;
N:o 128. Gr. Barnekow, Fullm. Gr. Wachtmeister, Alarik.
Stats-Utskotlet:
Under den ordinarie-ledamoten n:o 792 Hr Lagerhjelm, Pehr,
beviljade 3:ne veckors ledighet;
N:o 1284. Hr Rappe, Carl Gustaf Fabian.
Allm. Desv.- o. Ekon.-Utskottel:
Under den ordinarie-ledamoten n:o 1753, Hr Hedenstjerna,
Wilhelm, beviljade ytterligare 3:ne veckors ledighet;
N:o 208. Frih. Wrangel von Brehmer, Fullm. Gr. Lewenhaupt,
Claes Magnus.
Äfvenledes öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en Suppleant
i StatsUtsk., efter
N:o 262. Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz; och befanns dertill
hafva blifvit utsedd:
N:o 406. Hr Fahnehjelm, Anton Ludvig.
Uplästes ett af Frih. Åkerhjelm, Fritz, inlemnadt sålydande
mern.:
424
Den 16 April f. m.
Hindrad af enskilde angelägenheter, att fortfara med förtroendet,
att vara Elektor, får jag vördsamt härmedelst afsäga mig
detsamma, under anhållan, alt vara bibehållen vid min riksdagsmanna-rätt.
R. o. Ad. biföll denna anhållan; hvarefter H. Ex. Ilr Frih.
o. Landtm, anmodade Hrr Bankmän, att vid lägligt tillfälle sammanträda
till val af en Elektor i st. f. Frih. Åkerhjelm.
Fortsattes pröfningen af BankoUtsk:s d. 5 och 9 dennes på
hordet lagda betänk. n:o 24, med förslag till reglering af Bankens
låne- och kreditiv-rörelse.
Härvid förekom:
32:dra punkten.
Bifölls.
Ilr Nordenfelt, Johan Åke, anförde skriftligen:
Då Hrr Bankofullmäglige uti 8 § af dess berättelse gjort
framställning om behofvet af hela Bankoverkets reorganisation,
som icke kan, efter Hrr Bankofullmäktiges åsigt och uttryck, delvis
verkställd, åstadkomma full belåtenhet eller fördel, hvarken
för Bankoverket eller ilen allmänhet, som dermed har beröring
och Hrr Bankofullmäktige dessutom tillkännagifvit, att
något förslag dertill, så genomgripande, som tarfvas, ej inkommit
eller är att förvänta, såsom framkalladt af de premier, hvartill
29 §. af Banko-reglementet berättigar för sådant ändamål utgifva,
samt Hrr Fullmägtige vidare, genom sitt nu gjorda förslag
till sammansättning af en komité, bestående af 3:ne personer,
hyser så litet hopp om framgång för erhållandet af ett antagligt
förslag till Bankoverkets organisation, att Hrr Fullmäktige
sjelfve yttra, att äfven, om ett sådant nytt förslag icke skulle
befinnas antagligt, Bankens upoffring i och för saken vore
obetydlig, då den visshet åtminstone derigenom skulle vinnas,
att på denna väg en ändamålsenlig organisation icke står
att erhålla, så synas dessa förhållanden upkalla R. St. till allvarligt
vidtagande af sådane åtgärder, som kunna i sin helhet
reglera penningeväsendet inom fäderneslandet, så mycket heldre,
som äfven R. St:s Revisorer uti dess berättelse om granskning af
Riksg:s-kont:s tillstånd och förvaltning pag. 75 och 76 ådagalägga,
hurusom på samma gång som Bankofullmägtige inskränkt lånerörelsen,
i ändamål att ej vidare öka elen utelöpande sedelstocken,
hafva Riksg:s-kont:s Fullmäktige tillhandahållit allmänna rörelsen
eli kontant belopp, vida öfverstigaDde den summa, som
Bankofullmäklige velat indraga, och dymedelst hafva dessa båda
penningeverk, ehuru på gällande reglementariska grunder, motarbetat
hvarandras afsigter, hvaraf följden måste blifva vacklande
åtgärder, utan möjlighet af planmessig behandling af de financiella
ärenderna. Härtill bör läggas den allmänna klagan, som
förspörjes från låntagares sida öfver Privalbankernes ojemna pen
-
Oen 16 April f. m.
425
ningerörelse, — olägenheten af den mångfaldiga omvexlingen af
olika sedelsorter, som från dem utgå, — lättheten att förfalska
dessa med sina skiftande färger och olika tryck, och hvartill ett
särskildt studium fordras för bedömande af deras äkthet; — svårigheten
att de icke i kronoupbörden emottagas, ehuruväl dessa
sedlar i sjelfva verket äro det allmännast gångbara myntet, och
hvarigenom 72 § af R. F. till anda och mening i dess sednare
del år annullerad, samt ändtligen det allmänna misstroendet för
värt flnance-förhållande, som måste upslå hos utländningen vid
betraktandet deraf att det öfver hela landet gängse myntet icke
Or gällande uti Statens liqvider, hvaraf åter, genom den deraf
minskade sedelcirculation i utlandet, följer en stor förlust, för så
väl Staten, som de enskilde Bolagens Banker. Från Bankbolagens
sida klagas öfver B, St:s inskränkning i Bankernas frihet att
utgifva mindre sedlar, genom hvilken föreskrift desse efter all
sannolikhet sättas ur stånd att fortsätta en rörelse, hvilken obestridligt,
genom ökadt förlagskapilal och lättad penningetillgång
höjt industrien, samt kommit alla näringar till godo, på samma
gång som man måste erkänna, att Privatbankernas rörelse är fotad
på så säker grund, att den endast kan rubbas derigenom, att
öfverdrifven farhåga föranleder alltför hastig inlösen af dess utelöpande
sedelstock, och dessa för hvarje Bank, mindre associationer
af delägare, ej hafva eller kunna hafva det anseende ä den
större penningemarknaden, att de, vid en inträffande olycklig konjunktur
kunna uppehålla sin rörelse, så mycket mindre som det
nu ligger i hvarje Banks intresse, att undergräfva den andres bestånd,
eller åtminstone på hvarandras bekostnad göra fördelaktiga
affärer på en längre tids circulation af egna sedlar. Hvarje
splittring medför svaghet, och är en sådan uti allmänna penningerörelsen
ytterst vådlig och olycksbringande. Alt förekomma
olägenheterna häraf är R. St:s pligt, ehuru det hvarken kan eller
bör ske till förnärmande af Statens fördel, eller med åsidosättande
af de rättvisa anspråk, som de enskilda Bankerna hafva på
fortsatt fördel af den penningerörelse de öpnat, eller till minskande
af det nu tillgängliga lånekapital, som redan ingått under
Hera år uti den allmänna rörelsen, och hvaraf denna har fortsatt
behof till vidare utveckling och förkofran. Visserligen har BankoUtsk.
uti sin berättelse n:o 10, ang:de R. St:s Banko-styrelse och
förvaltning yttrat, alt Utsk. framdeles vid behandling af frågan
ang:de lane- och kreditrörelsen, samt uprättandel af förslag
till reglementariska föreskrifter, kommer att yttra sig
öfver de samband härmed ägande, i ofvanberörde berättelse
gjorde, framställningar, äfvensom BankoUtsk. uti sitt betänk.
n:o 5, under åberopande af 44 § 3 mom. Riksd.-Ordn. återremitterat
Riksdagsfullmäktigen Nils Jeppsons från Skåne motion,
ang:de Privatbankernes indragning och inrättande i dess ställe af
låne-kontor, under förmälan, ali Utsh. framdeles, i samband
med lånerörelsen skall taga under bepröf vande förslaget ronde
flere låne-kontors inrättande, hvarom åtskilliga motioner
i öfrigt till Utsk. inkommit, men då jag anser hvarje delvis be
-
426
Den 16 April f. m.
handling af finanee-ärenderna, när frågan måste röra en genomgripande
reform, endast leda till ytterligare inveckling och deraf
följande svårare utredning skulle jag förmoda alt, då 215 § af
5:te afd:n och 6:te kap. i gällande Bankoreglemente redan bestämmer
huru förhållas skall vid en eller annan Privatbanks tillfälliga
uplösning, så borde, för en sådan händelse, den allmänna rörelsen
uti detta lagbud redan hafva en tillfyllestgörande garanti för
det närvarande, utan något nytt lappvis reglementerande, helst
jag tager för alldeles gifvet, att BankoUtsk:s tid icke kan medgifva
eller dess sammansättning befordra utarbetandet af förslag
till de allmänna Banklagar, som för en genomgripande reform
äro af nöden, sålunda, att system införes och genomdrifves med
enighet och samverkan till penningevärdets uppehållande, och lånerörelsens
jemna bedrifvande.
Med anledn. af hvad ja sålunda tagit mig friheten att anföra,
vågar jag på grund af 56 § Riksd.-Ordn. föreslå att en komité
varder sammansatt af 10 personer, sålunda valde, att
1 väljes af Hur Bankofullmäktige inom sig,
1 väljes af Har Fullmäktige i Riksg:s-kont., äfven inom sig,
6 ulses af Banko-Utsk. med fullkomlig frihet i val,
2 väljas af de 8 särskildta Privatbankerna: Wermlands, St. Kopparbergs,
Örebro, Götheborgs, Smålands, Skånska, Östgötha och
Mälareprovinsernas, genom af hvardera Bank-bolaget utsedde
2:ne Elektorer,
af hvilkå alla ledamöter tillsammans 10, oberäknadt ordf:n, hvilken
H. M. Konungen täcktes i nåder förordna, Fullmäktige i
Riksg:s-kont. och Banken äfvensom ordf:n hvardera beräkna 2 röster,
men öfrige ledamöter lika röstetal, egande alla att åtnjuta
skjuts efter 3:ne hästar, der reseersättning ifrågakommer, samt 4
r:dr b:co om dagen i traktamente, utan afseende på innehafvande
grad eller i öfrigt åtnjutande andre löneförmåner, hvilket allt af
Bankens vinst borde utgå; liksom äfven desse komiterade skulle
vara berättigade att tillkalla flere ledamöter för uplysningars erhållande
och arbetets underlättade utförande, mot arfvoden, som
komiterade egde bestämma, dock ej öfverskjutande det här ofvan
nämnde, och utan rättighet för dessa extra ledamöter att uti besluten
deltaga.
Denna sålunda sammansatta komité skulle det åligga
l:o att uti möjligaste måtto nogsamt undersöka Riks-Bankens
samt Riksg:s-kont:s och Privatbankernas verksamhet och beroende
af hvarandra, angifva felen och bristerna uti hvarje af desse penningeverks
närvarande organisation, såväl inom hvarje verk särskildt,
som äfven de olägenheter, hvilka blifva en följd af desse
inrättningars samtidiga närvaro, och fortsatta upfyllande af nu
gällande reglementariska bestämmelser, ej blott för Staten, utan
äfven för allmänna rörelsen, för hvilket ändamål komitén derjemte
skulle vara berättigad, att af alla embetsmyndigheter samt
Privat-bolags-direktioner kunna infordra, och erhålla de meddelanden,
hvaraf den hade behof.
2;do Uprälta förslag tili reorganisation af förenämnde pen
-
Den 16 April f. m.
427
ningeverks sammansättning och rörelse, under förutsättning i allmänhet,
att de financiella affärerna böra bedrifvas genom 3:ne
särskildta pcnningeverk, nemi. Sveriges Iliks-Fexel och Deposit-Banker,
allmänna och enskililta Låne-Bank samt liiksgiskont.
, och med hufvudsakligt afseende derå, att
a) Riksbankens ändamål uteslutande bör vara att bestrida
deposit- och vexel-rörelse, och således afskiljas från all befattning
med lane- och kreditiv transactioner, eller förskjutande af medel
lill fyllnad af Statsverkets behof och utgifter, men fortfarande besörja
sedelutgifning, med uttryckligt förbehåll att myntrepresentationcr
uti intet fall få utgifvas lill högre belopp, än det hvartill full
valuta finnes uti metaller eller sådane hypotheker, som lemna
visshet, att full valuta kan erhållas genom sjelfva pantens eller
hypothekets realisation inom en ej allt för aflägsen tidrymd; —
men med myntning af guld, silfver och koppar förblifver såsom
hittills.
b) Att skillnaden uti summan, emellan utelöpande sedelstocken
och Riksbankens valutor, uti metaller, samt sådana säkerheter,
som uti slutet af föregide moment omnämnes, öfverflyttas till
lånebanken, genom öfverlåtande till desamma från Riksbanken af
dess sedlar till motsvarande belopp, hvarföre, såsom en Statens
skuld, Riksbanken skall från Riksg:s-kont. erhålla obligationer bärande
3 proc. ränta, att af Bankovinsten årligen gäldas, jemte så
stor kapital-afbetalning, som motsvarar 2 proc. af primitiva kapitalet.
c) Att Riksbanken begagnar desse obligationer till inköp af
silfver, då kursen går under eller högst till 128 sk.
d) Att all kreditiv-rörelse öfverflyttas på Lånebanken, äfvensom
att i den mån redan beviljade lån inbetalas, inga nya utlemnas,
och att Riksbanken till Lånebanken, emot dess obligationer,
föreskrifne till 3 proc., utlevererar de för betäckandet af låneoch
kreditiv-rörelsen nödige kapitaler uti riksmynt.
e) Att endast Riksmynt skall vara uti riket gällande, och
myntrepresentativer endast af Riksbanken utgifvas och att myntvärdet
skall uppehållas enl. 1830 års realisationsgrund.
f) Att vid yttersta förlägenhet och missgynnande konjunkturer,
det må vara medgifvet alt sedelstocken, sedan den blifvit
återbragdt till motsvarighet af metallisk valuta eller redbara säkerheter,
må kunna förökas under olyckligaste förhållanden till |
utöfver säkerheternas belopp, men skall detta missförhållande årligen
genom den blifvande Banko-vinsten återställas på sätt nämndt
är; dock skall en sådan åtgärd icke kunna vidtagas, utan hela
finance-styrelsens gemensamma beslut.
Lane-Banken skall i sin helhet bedrifva all kreditiv- och låne-rörelse,
samt föra up- och afskrifningsräkningen, och sålunda
inom hela landet emellan långifvande och låntagande förmedla
penninge-circulationen och erhålla sitt rörelsekapital från Riksbanken,
samt genom allmänna verks och privata personers insättningar
på up- och afskrifning och med berättigande, att bereda
sig kreditiv ä utrikes ort, dock detta blott då Riks-Bankens och
428
Oen 16 April f. m.
Riksg:s-kont:s öfverstyrelse sådant tillstyrker, och utöfvar sin verksamhet
i allmänhet sålunda:
l:o Att hufvudkont. förblifver i Stockholm, men afdelningskontor
uti alla Läns residence-släder, hvarest lånerörelsen hufvudsakligen
bedrifvcs såsom f. n. sker genom Riksbanken och
Privatbankerna, dock med den väsendlliga förändring, att all kreditiv-ränta
förblifver till en början ömsesidigt 4 proc. å hvad som
uttages och insättes, samt proc. af det belopp, som till lyftning
medgifves och vid insättning på up- och afskrifningsräkning godtgöres
4 proc. å belopp insatte på 12 månaders upsägning, 3 proc.
å medel med 9 månaders upsägning, 2 proc. å medel med 4 månaders
och 1 proc. med 2 månaders upsägning. Vid diskonteringslån
betalas 6 proc. Att vid diskontering aldrig omsättning
får ega rum, eller lån beviljas på längre tid än halft år.
Landtegendomslån utlemnas fortfarande, såvida denna lånerörelse
icke kan i sin helhet öfverlåtas till Hypotheksinrättningar,
som redan bildats och sannolikt komma att utvidgas, och då detta
låneunderstöd ej är af behofvet påkalladt, för andra än mindre
fastighetsegare, och för allmogen synnerligast, så bör något sådant
lån ej utlemnas till högre belopp än 2000 r:dr b:co, och ingen
fastighet hädanefter belånas, som efter 10 års medeltaxeringsvärde
upgår till högre belopp än 6000 r:dr b:co.
2:o Alla till Ränterierna ingående kronoupbördsmedel, äfvensom
Beklädsnadsdirektionernas rusthålls- och hästvakans-medel m.
fl. böra göras fruktbärande genom insättande uti Låne-bankcns
afdeln:s-kont. på up- och afskrifningsräkning efter förenämnde
grund.
3:o Att då de nu befintliga Privatbankers oktrojer samtidigt
uphöra, det lemnäs enskilde personer tillfälle till delaktighet uti
Lånebanken för ett sammanräknadt belopp af 10 mill. r:dr b:co
sålunda, att denna summa fördelas på nu befintliga antal län med
afseende på dess rörelse, industri och varuproduktion och medgifves
delegarne inträde uti Banken med aktier å 1000 r:dr b:co
lill så stor summa, som å hvarje län belöper. Såsom vilkor fordras
att å hvarje aktie insättes 25 proc. i Riksmynt och för återstående
75 proc. lemnäs säkerhet genom inteckning uti egendom
å landet under f- af 10 års medeltaxeringsvärde eller i stad under
halfva brandförsäkringsvärdet. Dessa inteckningar förvaras uti
länets ränteri till Riksbankens säkerhet för ett motsvarande sedelbelopp,
som lill £ af teckningssumman från Riksbanken lill
Lånebanken öfverlemnas. För de 75 proc. af teckningssumman
betalar aclieägaren, samma ränta, som för kreditiver i allmänhet
är bestämd, samt delar, i förhållande till teckningssumman den
vinst, som vid hvarje kontor upstår genom up- och afskrifningsräkning
samt kreditiv och lånerörelsen; dock må de för Statens
räkning på up- och afskrifningsräkning insatte medel icke i beräkningen
af delegarnes andel i vinsten ingå.
(ifver-Styrelsen af Riks- och Låne-banken, samt Riksg:skont.
skall bestridas af R. St:s Fullmäktige, och vara stationerad
i Stockholm, samt vara fördelad på 3:ne afd:r, en för hvarje veik,
Den 10 April f. m.
429
hvilka för besluts fattande uti hufvudfrågor, skola gemensamt sammanträda
och besluta under ordf., som af Konungen utses. Hvarje
afd. utgöres af 2:ne Fullmäktige från hvart Stånd och valde på
sätt, som uti 66 § Riksd.-Ordn. föreskrifves, men uti afd:n för
Låne-bauken skola 3:ne ombud för aktie-ägarne hafva inträde, och
hvilka väljas af Elektorer bland delegarne inom hvarje Privatbanks
bolag. Bland Styrelsens öfriga ledamöter får hvarken Ordfrn
eller Fullmäktige vara aktieägare i Lånebanken.
Vid afd:s-kont:n af Låne-banken besörjes öfverstyrclsen och
förvaltningen genom 5 personer, deraf BankoUtsk. väljer med fullkomlig
frihet i val 2:ne personer; aktie-ägarne inom Bankens distrikt
2:ne, hvarjemte Konungen utser en alltid närvarande revisor;
alla med lika röst. Landsh. i länet jemte Landskamreraren
eger alltid tillträde vid afd:ns sammanträden, äfvensom tillgång
till räkenskaperne, men utan att kunna i besluten deltaga.
Riksg:s-kont. förblifver vid sin hittills hafvande verksamhet,
dock må i möjligaste måtto, de ärenden derifrån skiljas, som kunna
utan olägenhet till någon af Bankerne förflyttas. Såsom oundgängligt
vilkor för genomförandet af denna (inance-organisation, är
ali begge Statsmagterne gemensamt garantera såväl Riks- som
Låne-bankens och Riksg:s-kont:s förbindelser, och kontrollera
desse penningeinstitutioners upfyllande af dess ändamål, men att
R. St. nu och framdeles bibehållas vid den ostörda vård och förvaltning
af allt hvad med penningeväsendet kan hafva gemenskap
efter de lagar och stadgar hvilka kunna blifva gällande, stiftade
af Konung och R. St. gemensamt.
Vördsamt anhåller jag att denna motion må blifva de öfriga
Med-Stånden meddelad, samt till BankoUtsk. öfverlemnad.
Denna motion lades på bordet, uppå begäran af Hr von
Hartmansdorff, Au g.
Härefter uplästes och lades till handlingarne den i BankoUtsk:s
förevar, betänk., näst efter 32:dra punkten, gjorda anmälan,
”alt Utskottet vid granskning af föreskriflerne i Banko-reglementets
6 artikels 5 afdelning om sättet att fylla Privatbankernes
sedelutgifning, om en eller flere af dem skulle före nästa riksdag
uphöra, skall taga under behörigt öfvervägande frågan dels
om flere filial-afdelningar af Riksbanken må kunna anses vara behöfliga,
och dels ang:de den organisation, som bör gifvas åt dylika
afdelningar, på det att dessa må närmast motsvara sin bestämmelse.
”
33 och 34 punkterne.
Biföllos.
35:te punkten.
Hr von Hartmansdorff: Vid denna punkt är gjordt ett
så lydande tillägg: ”eller ock med bevis af enskild person, för
hvilken direktionen hyser fullt förtroende.” Huru skall lånesökande
veta, till hvilken enskild person Diskont-Direkl:n har sådant
430
f Den 16 April f. m.
förtroende? Skall direkt, utfärda ett slags fullmakt för någon viss
person och skall denne kungöra, alt han är en sådan förtroendeman?
Om intetdera hör äga rum, hvad månde då följden blifva
af ett sådant förslag, som delta? Skola de lånesökande förmoda,
att den eller den personen är en så trovärdig man, att, i händelse
hans påskrift å reversalet erhålles, Diskont-direkt, icke bör
kunna säga nej? Är det troligt, att någon ansedd man vill på
försök skrifva betyg å ett Diskontreversal och få sitt namn underkändt
af Diskont-direkt.? Jag befarar således, att detta förslag,
huru välment det än må vara, ingalunda är verkställbart, hvarföre
jag anhåller, att dessa ord må ur förslaget utgå.
Hr Åke rman, Fredrik: Förslaget i denna punkt, att
jemväl enskild person skall kunna lemna vitsord om låntagares
och löftesmäns vederhäftighet, är tillkommet för alt på en gång
gagna enskilde och Banken. Den enskilde derigenom, att han, i
händelse i hans granskap finnes en person, som kan anses välkänd,
och således äfven af Banken eller Diskont-direktm, kan
undvika längre resor för att erhålla vederhäftighelsintyg. Ä andra
sidan skulle härigenom Banken eller Diskont-direktm tillskyndas
en fördel, emedan ett betyg, utfärdadt af en sådan person, kan i
de fleste fall anses fullt tillförlitligt, jag vill icke säga fullt tillförlitligare
än en embetsmans intyg, men jag är nästan frestad
att säga det, ehuru jag sjelf varit i den belägenhet, att jag måst
utfärda en mängd vederhäftighetsbetyg. Naturligtvis kan hvarken
en Landsh. eller en domare känna alla deras förhållanden i ekonomiskt
hänseende, som begära intyg om sin vederhäftighet. När
en embetsman icke känner denna deras vederhäftighet, kan han
då icke säga, att de sakna vederhäftighet. Han måste således utfärda
det allmänt begagnade intyget, att, såvidt kändt är, äro de
vederhäftigc, ty, såsom jag redan nämnt, han kan icke utfärda
ett intyg till deras nachdel, som de icke förtjena. Genom bristande
kännedom om personers ekonomiska förhållanden har inträffat,
att mången gång vederhäftighetsbetyg lemnats personer,
som icke bort undfå dem. Ilär om dagen hörde vi omtalas, hurusom
sådant intyg blifvit lemnadt åt personer, som redan voro
döde, då intyget påtecknades reversalet. Sådant händer understundom.
Jag hemställer, hvilka äfventyr kunna upslå genom införandet
af ett dylikt stadgande. Olägenheterna skulle väl bestå
deruti, att å ena sidan låntagaren äfventyrar, att förskaffa sig intyg,
som icke antages, men å andra sidan är domaren obetaget, att
utfärda intyg, som äfven kan underkännas. Vi måste i främsta
rummet tänka på Bankens intresse, och i alla fall är det icke så
fasligt med de der förhållanden, ty det beror naturligtvis på lånesökanden
att, om han så vill, genast vända sig till någon authoritet.
Jag anhåller således, att R. o. Ad. ville bifalla punkten
oförändrad.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För mången pålandet
bosatt man skall det blifva ett ganska obehagligt updrag att
få mottaga förfrågningar om sådana betyg, hvilka här äro i fråga.
Den 10 April f. m.
131
Utfärdar man ett intyg, blottställer man sig för obehaget, att få
det underkändt af Diskont-direkt. Nekar man åter att utfärda sådant
intyg, ådrager man sig möjligen obehag och ovänner. Banko-Diskontens
direktions belägenhet blir icke heller bättre, ty der
skola pröfvas icke endast låntagarens vederhäftighet, utan äfven
attestatets tillförlitlighet. Banko-Diskontens direkt, kommer således
äfven i en obehaglig ställning. Såsom skäl för förslaget har
man anfördt, att det embetsverk, af hvilket intyget skall lemnäs,
möjligen icke kan känna lånesökandes vederhäftighet. I anleda,
häraf får jag erinra, alt, då under sådane förhållanden det är sannolikt,
alt lånsökande förskaffa sig betyg om deras vederhäftighet
af personer i deras hemort, och presentera det för vederb. embetsverk,
desse äro i tillfälle att på betyget fästa det afseende, det
förtjenar. Så tillgår nu på många orter, och synes mig ganska
lämpligt, hvarföre jag förenar mig med Hr von Hartmansdorff.
Hr Lefren, Joli. Pehr: Det är redan kändt, huru obehagligt
det är för personer, att nödgas neka sina namn åt dem,
som söka lån i Diskonten. Det har nära nog öfvergålt till en
bestämd fordran, att personer, som icke äro ruinerade, skola småningom
bringas derhän genom ingångna löftesförbindelser. Lån
anses såsom något önskvårdt, men då personer, som äro angelägne,
alt icke blottställa sig för obehaget, att slutligen icke kunna
göra rätt för sig, undvika, så vidt möjligt är, att blottställa sina
namn i cautionsväg, så skulle nu en art af fordran upstå, ty man
säger: vill ni icke borga för mig, så gif mig åtminstone intyg om
min vederhäftighet. I förra fallet risquerar jag endast mina penningar,
men i sednare åter min heder och min ära, om jag afgifver
ett betyg, som icke är öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Detta har jag velat tillägga till hvad nyss blifvit
anfördt emot ifrågavar:de förslag. Hvad äter angår embetsmännens
skyldighet, att utfärda vederhäftighetsbetyg, så har mångenstädes
del missbruket inrotat sig, alt man tvertemot författningarnas
föreskrift, inskjuter i betyget orden: såvidt kändt är. Författningarna
föreskrifva, att betyget skall innehålla icke en vilkorlig
utan en bestämd förklaring, alt lånesökauden och löftesmännen
äro vederhäflige. Praxis liar emedlertid infört desse vilkorlige
intyg, och myndigheter, sora infordra vederhäftighetsbetyg,
få åtnöja sig med de vilkorliga, ehuru, jag raedgifver det, auktoriteter
finnas, som iakttaga gällande föreskrifter härutinnan. Dessa
olägenheter kunna undvikas, och den embetsman, som utfärdar
vederhäftighetsbetyg, må se sig om, innan han meddelar det. Den
lid kommer nog, då embetsmännen måste vägra dessa intyg, om
den allmänna skuldsättningen, hvilken tyckes vara en sjukdom,
får obehindradt fortgå inom vårt land. Jag afstyrker bifall till
det föreslagna tillägget.
Hr von Hartmansdorff: Den af Gr. Mörner framställda
anmärkn. föranleder mig alt göra en annan. Huru skall man
nemi. kunna vänta, att i en stad personer vilja upträda jemte
Borgmästaren, för att utfärda vederhäftighetsintyg, då de derige
-
432
Den 16 April f. m.
nom skulle betaga honom den inkomst, han af dylika bevis kan
erhålla, och såmedelst komma i delo med honom. Likadant är
förhållandet med Landssekret. och Häradslnr. Det kan äfven hända,
att, om Borgmästaren, Landssekret. eller Häradsh. är nog
samvetsgrann att neka dylika betygs meddelande, enskild man,
för att tillskynda dem chikan, utfärdar vederhäftighetsbelyg åt
någon, hvilken dessa tjenstemän detsamma förvägrat. Denne man
har måhända ett namn, som ljuder väl för Direkt:s öron och lånet
beviljas. Hvilket trassel skulle icke upstå, om betyg af enskild
person vore falskt eller origtigt; ty hvad ansvar kan väl
drabba en sådan? Om embetsmannen missbrukar sitt namn, så är
han åtminstone åtkomlig genom allmän åklagare, men emot den
enskilde saknar man sådan utväg.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, först framstälde propos.
till Utsk:s i denna punkt framståldta förslag, ropades nej; hvarefter
H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. behagade afsiå det af Utsk.
föreslagna tillägg uti 1 mom .af Bankoreglementets 196 § och denna
propos. blef med ja besvarad.
Härefter uplästes och lades till handlingarne Utsk:s näst efter
35:te punkten afgifna yttrande, rörande en af Hr Prosten Klintberg
väckt motion om afskaffande af vederhäftighetsbelyg a
omsättnings-rev er sal.
36:te punkten.
Frih. Fleetwood, Carl Gustaf: Utan att på något sätt
vara vän af Diskontlån, anser jag, att, sedan vi en gång lillegnat
oss denna rörelse och måste fortsätta den, ordställningen i
denne punkt är förnärmande för dem, som hafva olyckan, att vara
låntagare i Diskonten, men tillfälligtvis vistas utrikes. Ty såsom
punkten nu är upståld, få de hvarken nya eller omsätta deras
äldre lån derstädes. Jag tror således alt ordet vistas utrikes bör
utgå och endast ordet bo bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes, att genom bibehål
landet
af det gamla stadgandet i 197 § af Bankoreglementet, förekommes
den af Frih. Fleetwood anmärkta olägenhet. Sådant
förslaget blifvit .af Utsk. framstäldt, skulle det kunna hända, att
en person, som far till någon brunns- eller badort i utlandet, icke
finge under tiden godkännas såsom låntagare eller löftesman i Diskonten.
Jag kan icke föreställa mig, att detta varit Utsk:s mening.
Berörde § lyder f. n. sålunda: ”Utrikes vistande Svenska
medborgare, såsom ministrar och konsuler med flere, må icke i
Diskontverken såsom låntagare eller löftesmän antagas”, d. v. s.
sådane Svenske medborgare, som på grund af embete vistas utrikes,
men icke dem, hvilka, såsom jag nyss nämnt, resa i enskilda
angelägenheter utrikes. Om Utsk:s förslag gillades, skulle
de, hvilka hafva vigtiga diskontaffärer, icke våga att företaga en
utrikes resa i enskildta angelägenheter, såvida icke dessa äro af
mera
Den 16 April f. m.
433
mera vigt än diskontlånet. Jag tror derföre bäst vara, att bibehålla
197 § oförändrad.
Hr Lefre'n: Om man läser 197 § i Banko-reglementet, (inner
man, att densamma afser icke endast ministrar och konsuler,
hvilka der äro exempelvis nämnde, ulan § lyder sålunda: ”utrikes
vistande Svenske medborgare, såsom ministrar, konsuler m. fl.
må icke” etc. lili den nu föreslagna § heter det: ”Svenske medborgare,
som äro bosatte eller vistas utrikes få icke” etc. Orden
”vistande utrikes” äro här bibehållne, men Utsk. har tillagtordet
”bosatte” och icke anlydt, att den, som vistat utrikes, der skall
hafva någon befallning, hvarigenom stadgandet blifvit strängare än
i ofvannämnde 197 §. Jag inser icke, att den ena §:n mera än
den andre medgifver t. ex. en brunnsdrickande resande, alt hafva
lån i Diskonten, under den tid han vistas utrikes. Säkert är
emedlertid, alt den föreslagna §:n kan tolkas så, att en för sådant
ändamål utrikes rest person är betagen rättigheten att bibehålla
lån i Diskonten, men det är icke meningen med §:n.
Jag anser saken likgiltig, men tror, att då det föreslagna
stadgandet icke är bättre än det gamla, det sednare bör bibehållas.
Hr von Hartmansdorff: Jag får till en början tillkännagifva,
att jag hvarken är låntagare eller löftesman i Diskonten,
och att det således för mina utrikes brunnsresor är likgiltigt, på
hvad sått ordställningen i §:n bestämmes. Men, i anledn. af Hr
Lefrens anmärkn. medgifver jag, att Utsk:s förslag är fullständigare
i så måtto, som dersäges: ”att Svenske medborgare, som äro
bosatte eller vistas utrikes” etc. Om man nu bibehåller en del
af 197 § i banko-reglementet och en del af Utsk:s förslag, så att
§:n finge följande lydelse: ”Svenske medborgare, som äro bosatte
eller vistas utrikes såsom ministrar eller konsuler m. fl. må icke
såsom låntagare eller löftesmän i Diskontverket antagas”; så hade man
derigenom åstadkommit den åsyftade rättelsen, utan att öka eller
minska beståmningarne i §:n.
Ilr Lefre'n: Jag instämmer med den siste talaren.
Hr Bogeman, Carl Adolf: Uti den föreslagna §:n har Utsk.
sökt förekomma utpekandet, att Statens tjenstemän, såsom ministrar
och konsuler, skola vara betagne rättigheten att erhålla lån i Diskonten,
men Frih. Fleelwoods förslag synes mig likväl lämpliga
re
än Utsk:s. Skulle detta sednare antagas, blir följden, att en
person, som företagit en utrikes resa på längre eller kortare tid,
beröfvas understöd från Banko-diskonten, vare sig genom nya lån
eller omsättning af äldre. Enl. min åsigt har Utsk. begått en
orättvisa emot ministrarne och konsulerne, då dem betagits lånerätt
i Diskonten. De äro likväl Svenske medborgare och derjemte
Statens tjenstemän. De blifva skickade lill fremmande orter, måhända
långt aflägse från fäderneslandet, och kunna hafva svårighet
att å deras vistelseort i låneväg få sina behof fyllde. Desse
5 U. 28
434
Den 16 April f. m.
diplomater skola nu vara uteslutne, ehuru de af Diskont-direkt,
erkännas vederhäftige och anskaffat inom landet bosatte solida löftesmän.
Jag uprepar det ännu en gang, att jag anser detta orättvist,
och skulle önska, att desse Statens tjenstemän, ehuru utrikes
vistandes, må vara berättigade lill erhållande af lån i Diskonten.
Frih. Fleetwood: Plenum d. 14 dennes börjades med en
liten redogörelse för enskildta affärer i fråga om Hypotheksföreningar.
Detta har fortsatts nu i fråga om Diskonten. Af sådan
anledn. får jag försäkra, att jag visserligen förelager utrikes brunsresor,
men också, att jag icke under loppet af 10 år haft något
diskontlån, och hoppas äfven derifrån framgent varda befriad. I
fråga om §:ns ordalydelse bibehåller jag min yttrade öfvertygelse,
men vill icke insistera derpå, utan förenar mig med Hr von
Hartmansdorff, i händelse R. o. Ad. skulle anse bans förslag vara
bättre.
Hr Åkerman: Mig synes, att det är tämmeligen likgiltigt,
hvilkendera af föreslagna redaktioner kommer alt antagas, emedan
saken blir alltid ändock densamma. Hr von Hartmansdorff bar
upgjort ett förslag till redaktion, utan att jag förmår inse att meningen
derigenom bättre uttryckes, än genom det förslag Utsk.
afgifvit, hvars ändamål var alt antyda, det man från lånerätt
icke blott ville utesluta utrikes vistande diplomater, utan
hvarje utrikes vistande Svensk. Mig är emedlertid likgiltigt, hvil-,
ketdera redaktionsförslaget som antages, men jag hemställer, om
det icke vore lämpligast, alt antingen rent bifalla eller rent afslå
Utsk:s förslag, emedan det är att förmoda, det de andra Stånden
skola inskränka sig till, alt antingen bifalla Utsk:s förslag, eller
bibehålla det förr gällande stadgandet i denna punkt.
Hr Printzensköld, Carl: Nu befintliga stadgande uti 197
§ i Bankoreglemente! har den fördelen, att detsamma blifvit tilllämpadl
en längre tid, samt sålunda genom praxis vunnit en tolkning,
som gör alt det väl upfyller sitt ändamål, linder del att
den olägenheten sällan uteblifver af lagarnes täta förändrande, att
osäkerhet och misstag äga rum vid deras tillämpning. Den af
Utsk. föreslagne redaktion, som naturligtvis skulle åsyfta §:ns förbättring,
synes mig snarare åstadkomma motsatsen, och då är ju
klokast att bibehålla den oförändrad. Man skall förgäfves af den
omständigheten, alt ministrar och konsuler äro upräknade i §:n,
söka draga den slutsats, att desse tjenstemän, om de vistas inom
landet en längre lid, äro mer ån andre Svenske meborgare, betagne
rättigheten, att erhålla lån i Diskontverket, ty ordställningen
är sådan, att man lätteligen bör kunna inse, det orsaken,
hvarföre bemälde tjenstemän blifvit i §:o omförmälde, varit, ingen
annan än den, alt lagstiftaren velat derigenom bestämdare antyda,
att, när ministrarne och konsulerne vistas å deras tjenslgöringsorter,
och således en längre tid äro från fäderneslandet frånvarande,
någon lånerätt i Diskontverket icke må dem beviljas. Jag
ser till grund för detta förbud ganska giltiga skäl, ty icke kan
Den 16 A pri 1 f. m
435
det vara lämpligt, alt t. ex. Svenska Ministern i Paris hemsänder
reversal och söker län i Diskonten, och del liar varit sådant, lagstiftaren
velat förekomma. Men icke kan nn gällande stadgande
tydas så, att, om oftanämnde tjenstemän en längre lid vistas inom
landet, de skola mer än andra Svenska medborgare betagas rättigheten
att erhålla lån i Diskont verket, om de deraf äro i behof.
Jag anhåller således om afslag å Utsk:s förslag, och att 197
§ i nu gällande Bankoreglemente må förblifva oförändrad.
Gr. Mörner: Man lärer väl icke kunna förneka, att 197 §
i Bankoreglemente! icke är nog tydlig, och Disk. synes mig således
icke saknat anledn. att afgifva eli förslag lill undanrödjande
af denna olägenhet. Då jag icke eller kan dela Hr Printzenskölds
åsigt, alt genom den af Ulsk. föreslagne redaktion, §:ns lydelse
blifvit försämrad, men de många bär framställda anmärkmr utvisa
att ett ytterligare förtydligande är af nöden, så får jag, med
afseende på svårigheten, ali i större representantförsamlingar upgöra
redaklionsförslag, och på det R. St. ej möjligen må äfventyra
alt stanna i olika beslut, vördsamt hemställa, om R. o. Ad.
icke skulle finna lämpligt, alt återremittera denne punkt, hvarigenom
Ulsk. försattes i tillfälle att taga de här gjorda anmärkmr i
öfvervägande, i sammanhang med dem, som möjligen inom de
öfrige Stånden framställts.
Ilr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Jag hem
ställer
om icke allas önskningar skulle tillfredsställas, i händelse
man i Utsk:s förslag utbyter ordet eller emot oc/t, så att §:n kornme
att lyda sålunda: ”Svenske medborgare, som äro bosatte och
vistas utrikes” etc. Jag tror, att Utsk. på goda grunder uteslutit
orden ministrar och konsuler ur förslaget, emedan om de qvarstå,
förledes man lill den tro, alt desse tjenstemän anses vara minst
vederhäftige, och af sådan anledn. blifvit från lånerätt i Diskontverket
uteslutne, och derföre har Ulsk. begagnat ordslällningen
Svenske medborgare, som äro bosatte eller yistas utrikes etc. Jag
tror således, att all tvetydighet är undanröjd, om man utbyter ordet
eller emot ordet och, och att med denna förändring Utsk:s
förslag kan antagas.
Ilr Printzensköld: Ilr Björnstjernas redaktions förslag anser
jag vara mindre väl lyckadt, ty utbytes ordet elter emot ordet
och, skulle förslaget afse endast sadane personer, som på en
gång vore både vistandes och bosatte utrikes. Lagstiftarens mening
med den gällande §:n har varit den, att från lånerätt i Diskontverkel
utesluta dem, hvilka, ehuru icke bosatte utrikes, likväl
vistades der till följd af embete och tjenst, och således under
åratal vore utom landet, hvarigenom Diskontverket, i händelse lagsökning
emot dem behöfde anställas, saknade möjlighet att vidtaga
en sådan åtgärd. Detta är ett försighelsmålt, som är nödvändigt,
ty icke kan det med god ordning vara förenligt, att en
Svensk tjensteman, hvilken i denna sin egenskap är anstäld och
28*
436
Den 16 April f- “•
vistas å utrikes ort, om lian ock här är mantalsskrifven, äger
någon lånerätt i Diskonten.
Jag tror således, att, då det gamla stadgandet icke med sig
haft några olägenheter, hällre är alt bibehålla detsamma än ali
deri göra några s. k. förbättringar, serdeles som erfarenheten beklagligen
visat, alt ju mera man lappar våra gamla lagar, ju mera
man söker att förbättra deras redaktion, ju sämre pläga de vanligen
blifva, och ju flera svårigheter pläga upstå vid deras tilllämpning.
På grund af alla dessa skäl anhåller jag, att R. o.
Ad. måtte bibehålla det nu gällande stadgandet oförändradi, oell
afslå Utsk:s förslag.
Hr Bogeman: Om Ilr Björnstjernas förslag till redaktion
antages, upkommer derigenom en ganska väsendtlig förändring i
Utsk:s tillstyrkande. Då upkommer säkerligen frågan, hvad menas
med uttrycket, att vara bosatt utrikes. Det är i juridiskt
hänseende ofta nog kinkigt att bestämma. Om en person åratal
igenom vistas utrikes, kan han likväl anses vara icke der bosatt,
och då skulle honom möjligen kunna tillerkännas lånerätt i Diskontverket
tvertemot R. Si:s och Ulslcs afsigt. Hufvudsakligen
instämmande i Hr Prinlzenskölds sisla yttrande, anhåller jag om
återremiss af denna punkt, på det alt Utsk. må komma i i ill fälle,
med aoledn. af de gjorda anmärknme tillse, om och huruvida något
kan vidare vara att i fråga om ifrågavar. § tillgöra.
Hr von Hartmansdorff: I anledn. af de olika meningar
här blifvit yttrade, och då desse nogsamt visa svårigheten, att inom
Ståndet upgöra redaktionsförslag, afslår jag från yrkandet, att
nu bestämma en viss ordalydelse, och förenar mig med dem,
hvilka yrkat återremiss. Ar ifrågavar:de punkt afgjord utaf de
öfrige 3:ne Stånden, är någon rättelse ieke att hoppas; är äler
icke något hinder för Utsk. att åstadkomma den, så vinnes den
lättast genom en återremiss.
Frih. Fleetwood: Jag har blott begärt ordet, för att få
förena mig med den siste talaren. Jag afstär således från mitt
förra yrkande.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats fulländad samt H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställ, alt i fråga om denna punkt
blifvit yrkadt, dels bifall lill Utsk:s förslag, dels afslag derå, samt
bibehållande af den gamla redaktionen, och dels återremiss, samt
att dessutom såväl Hr von Hartmansdorff som Hr Björnstjerna
upgjort förslag till förändrad redaktion af ifrågavar. §, men Hr
von Hartmansdorff sedermera afstält från sitt förslag, samt förenat
sig med dem, som yrkat återremiss, anmälde sig och
yttrade
Hr Björnstjerna: Afven jag anhåller, att få förena mig
med de H:rr, hvilka begärt återremiss, och jag afstår följaktligen
från mitt redaktionsförslag.
Den 10 April f. m.
437
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter först till bifall å Ulslcs
förslag oell sedermera till afslag derå, samt den gamla redaktionens
bibehållande framslälde proposir besvarades med starka nej,
blandade med några ja, hvarefter H. Ex. hemslälde om R. o. Ad.
ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkn:r föranleda till återremiss,
och denna propos. besvarades med ja.
37:de punkten.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Genom den föreslagna förändringen
skulle vid många tillfällen lån blifva af mindre nytta för
lånehehöfvande än nu. Om vid något tillfälle peuningar icke linnas
inne, kan enl. nu gällande stadgande en läncsökande, sedan
hans ansökning blifvit bifallen, efterhöra, vid hvilken tid penningarne
inflyta och hans lån följaktligen utfaller, hvarimedlertid
lian på annat håll kan uplåna penningar, intill dess han undfår
sitt i Diskontverket sökta lån. Antages åter Etsk:s förslag, har
den lånesökande icke någon säkerhet att, då penningar en gäng
inflyta, hans reversal godkänues. lian måste således vara beredd att
vänta intilldess penningarna inflyta, men icke nog härmed han
måste äfven vara beredd på möjligheten ali få lånet afslagel. Det
kan t. ex. hända, alt en person, som icke är slarfvig, söker ett
lån i Diskonten, och för detsamma anskaffar 2:ne redbara löftesmän,
som hvar för sig äro fullkomligt vederhäftiga, men icke deslomindre
kan efter antagande af Uiskts förslag, inträffa att, sedan
reversalet blifvit i Diskonten emotlagit, länet, vid den lid penningar
inflyta, icke destomindre afslås. Endera eller båda löflesmännen
kunna nemi. förut ingått borgen för andra och möjligen till
det högsta belopp, hvarföre de i låneverket få häfta, och lånet
blir således afslaget. Om nu lånen genast blifvit pröfvade, så är
klart, att om något af de nu af mig omnämnde hindren förefinnas,
lånet icke kan beviljas, men låncsökanden hade då genast fått
veta det, och kunnat ställa sig derefter, samt blifvit besparad obehaget
all vänta och vänta förgäfves, oaktadt han varit oskyldig
till reversalets underkännande. Den föreslagna förändringen förorsakar
följaktligen endast olägenheter för lånesökande, förringar
nyttan af Diskontrörelsen; och då denna rörelse i öfrigt, åstadkommer
så mycken skada, bör man väl icke äfven förminska den
möjliga nyttan. På grund af dessa skäl anhåller jag om återremiss
af denna punkt.
Hr von Hartmansdorff: Då den af R. o. Ad:s fullmäk
tige,
hvilken deltager i Diskont-styrelsen, icke är här tillstädes,
och kan för Ståndet närmare upgifva de olägenheter, som äro
förknippade med Utsk:s förslag, tager jag mig friheten att söka
framställa dem, ehuru jag icke derom äger den noggranna kännedom,
som bemälde ledamot. Några gånger har jag deltagit i
Diskont-direkt:s beslut, men sällan och nu icke på länge. Om R.
St. förkasta Utsk:s förslag och del nuvande stadgandet fortfarande
förblifver gällande, inträffar, hvad nu redan sker, alt när ett Diskontlån
är beviljadt, och flere veckor eller liela månader förflyta
438
Den 1 6 Å pr fl f. rii
innan den medgifna lånesuraman kan utlemnas, måste af hvarjehanda
orsaker, och Gr. Lagerbjelke har anfört åtskilliga sådana,
Diskont-direkt, ånyo pröfva alla de beviljade men icke ullemnade
lånen för att tillse, dels om låntagare och löftesmän fortfarande
lefva, samt äro vederbäftige, dels om de icke öfverilad! det högsta
belopp, hvarföre de få häfta m. m. Härigenom npkommer således
dubbelt besvär för Direkt, och-tjenstemännen. Ar det likgiltigt
huru svårt och vidlyftigt arbetet må blifva inom Diskonten?
Men icke nog dermed, alt tidspillan förorsakas, utan det
händer jemväl, att, när den lånesökande vet, att penningar icke
kunna erhållas i Diskonten förr än om 5 eller 6 veckor, han inlemnar
ofullständiga handlingar, i förhoppning att kunna under
tiden afhjelpa bristerna. Men det misslyckas eller förgätes. Sedan
lånehandlingarne blifvit pröfvade, underrättas lian, att det eller
det felet måste afhjelpas innan länet kan utassigneras. Ilan efterkommer
naturligtvis detta, och då säger man, vore det ju synd
att neka honom lånet. Han bor så och så långt ifrån staden oel»
har det eller det förhindret. En annan deremot, som står efter
honom på föredragnrslistan, och genast inlemna! fullständiga länehandlingar,
torde då få vänta för den förres ofullständiga prenumeration
och nåd sålunda gå för rätt. Bi belial les det nu var: de
stadgandet, så tillskyndas icke diskont men dess tjenstemän en
fördel, bestående deruti, att när ett län är beviljadt, men icke
kan utassigneras, den lånesökande begär af någon utaf desse tjenstemän
att emot ränta och douceur erhålla penningar, intilldess
lånet utfaller. För dem af Diskontens tjenstemän, som hafva kapital
är detta ett godt tillfälle alt dem fördelaktigt förränta. På
dylika omständigheter hoppas jag dock R. o. Ad. icke gör afseende.
I alla fall synes det mig bättre, alt, när penningar icke
äro i Diskonten alt tillgå, låneausökningarne förblifva hvilande,
tilldess medel för deras belåning finnas, hvarigenom, på sätt
jag redan nämnt, mycken tidspillan besparas. Jag anser således
BankoUtsk. haft goda skäl för sitt förslag, och anhåller följaktligen,
att R. o. Ad. ville bifalla detsamma.
Frih. Fleetwood: Utsk:s förslag åsyftar hufvudsakligen
Bankens ock icke låntagarnes bästa. Man kan förutsätta möjligheten,
alt vid något tillfälle låneansökningar i den mängd inkomma,
att under flere månader, i händelse de bifallas, tillgång för
dem alla icke finnas. Under tiden kunna många förändringar inträffa
med låntagares och löftesmäns ekonomiska förhållanden, så
alt de, hvilka, vid den tid lånen beviljats, varit vederhäftige, icke
äro det, då lånen skola utassigneras. Om således Direktionen ena
månaden bifaller ett lån, vet jag icke om skäl dertill förefinnas,
huru Direktionen skall kunna återkalla sitt beslut. Detta jemte
de upkontmande olägenheterna för Banken har man vetat förebygga,
och som jag tror, med ganska mycket skäl, hvarföre jag anhåller
om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bogeman: Om man endast bör afse låntagares men
icke Bankens fördelar, medgifver jag, att Gr. Lägerbjelke har rätt.
Den 16 April f. m.
439
Men då jag icke kan göra del, måste jag fortfarande anse Utsk,
hafva handlat välbetänkt genom dess förslag till förändring i nu
gällande föreskrifter. Om det gamla stadgandet bibehålles, hvad
skulle blifva följden, om en kris inträffar och Banken icke kunde
tillfredsställa alla lånesökande under 5 veckor, ja 5 månader? Jo
Direkt, måste meddela lån åt sådane personer, hvilka under andra
omständigheter blifvit sådane vägrade. Det är visserligen godt
och väl, att man afser låntagares beqvämlighet och fördelar, men
det bör icke ske med upoffring af långifvarens säkerhet, och der
före
tillstyrker jag bifall till Utsk:s förslag.
Gr. Lagerbjelke: Om långifvarens säkerhet och fördelar
Sro i en så stark strid med låntagarens, som de 2:ne siste talarne
upgifvit, skulle jag vilja å deras skäl fästa afseende. Jag tror
likväl, att så icke är förhållandet, och att långifvarens och låntagarens
fördelar ganska väl kunna förenas. Att del nuvarande stadgandet
för lånesökande är bättre och nyttigare än det föreslagna,
är redan erkändt. Återstår således att tillse, om det gamla stadgandet
medför samma fördelar för Banko-diskonten. Såsom bevis
för ett motsatt förhållande har man anfördt, att del gamla stadgandet
ökar besväret för Bankens tjenstemän. Detta är till en
viss grad en sanning. Men detta ökade besvär är val icke så
stort, alt förthy en lånerörelse skall göras mindre nyttig för lånesökande,
än den kan vara och blifva. Detta har äfven den siste
talaren, som anfört skälet, sjelf erkänt. Det andra och vigtigaste
skälet för bifall till Utsk:s förslag består deruti, att det skulle
kunna inträffa, att en lånesökande kan vara vederhäftig, då lian
söker lånet, men insolvent, då lånet utfaller.
Jag medgifver alt så kan ske, men man bör likväl taga i betraktande,
att denna omständighet gäller icke endast denna serskilda
fråga, ulan hela diskontrörelsen. I Diskonten utlånas penningar
emot namn på ända till 6 månader. Om nu det inträffar,
alt, då lånet sökes, penningar finnas eller icke finnas, är detta en
tillfällighet, och om penningar funnits, skulle i alla händelser lånehandlingarna
pröfvas, dervid, så snart Diskonten anser sig äga fullgod säkerhet,
lånet bifalles och ullemnas. Den säkerhet, som Diskontverket
skulle erhålla genom det nya stadgandet beror således helt
och hållet på en tillfällighet, ty om i det ofvan angifna exemplet
penningar från början funnits inne, så hade efter äfven det nya
stadgandet lånet genast blifvit utlemna!.
Jag tror mig sålunda hafva visat, att genom det nu gällande
stadgandet Diskontverket icke förorsakas förluster, åtminstone icke
till den grad, att man för den skull bör nedsätta de fördelar, allmänheten
af diskontrörelsen kan hafva, hvarföre jag fortfar i mitt
yrkande af återremiss.
Hr Bogeman: Enl. 121 § i Bankoreglementet hafva Fullmäktige
i Banken bland annat sig ålagdt, att oberoende af de åtgärder,
de skola vidtaga för metalliska kassans förstärkning, låta
inställa utlåningen från Banko-diskonten. Om nu Bankens metalliska
valuta utgår från Banken till det betydliga belopp, alt den
440
Den 16 April f. m.
närmar sig till minus, så kan det hända, alt enl. samma föreskrift
utlåningen från Diskonten inställes. Ehuru 3 eller 4 veckor
eller månader förut lån beviljats till flere 1000:lals r:dr, kan
således någon ytterligare utlåning icke äga rum, emedan Bankens
säkerhet i främsta rummet måste ufses. Jag anhåller ånyo om
bifall till Ulsk:s förslag.
IIr Björnstjerna: Jag kan icke förena mig med dem,
hvilka anse en större säkerhet vinnas för Diskonten genom antagandet
af Utsk:s förslag. Deremot synes mig detta antagande medföra
många olägenheter för länesökande, om de äro bosatte i landsorten,
ty (lere veckor och månader kunna förflyta innan de få erfara
utgången af deras ansökningar. Enl. nu gällande stadgande,
få lånesökande genast veta, huruvida deras lån blifvit bifallne eller
icke, och, i händelse penningar icke finnas, tiden, då de beviljade
lånen utfalla; hvaremedlerlid lånesökande, såsom Gr. Lagerbjelke
omnämnt, kunna under liden oplåua penningar, hvilka
sedermera återgäldas med det erhållna diskontlånet. Sådant kan
icke ske enl. Utsk:s förslag, ty om penningar icke finnas i Diskonten,
så blifva låneansékningarne hvilande, till dess medel inflyta,
och man är oviss om lånet bifalles eller icke. Då således Utsk:s
förslag medför serdeles stora olägenheter för lånesökande utan nägon
egentlig vinst för diskontverkel, anhåller jag om afslag.
o
Hr Akerman: Till de skäl, som flere föreg:de talare anfört
för bifall å denne punkt, ber jag, att få tillägga ännu ett,
nemi. att, om man skall med utlåningen förfara i enlighet med
Utsk:s förslag, man synes närma sig idéen med en diskontinrättning,
d. v. s. låna på gjorda affärer, och ali icke endast tillfredsställa
behof af lån. Mig synes, som om meningen med förslaget
varit, att en revers skall till Diskonten ingifvas, och att dess innehållande
säkerhet skall pröfvas, ty hufvudsaken är nu endast,
att raan erhåller lån,
Jag hemställer likväl, huruvida delta kan vara öfverensstämmande
med ide'en med diskontrörelse, alt man skall fordra hos
låntagarne en sådan ställning, att det är dem likgiltigt, om deras
lån utfalla i Januari, Februari eller Mars månader. Detta blir
följden, om lånehandlingarna pröfvas genast, de blifva inlemnade.
Att Banken genom Uisk:s förslag skall vinna, är gifvet, ty då
liera ansökningar inkomma, är tillfälle alt utvälja de bästa och
säkraste handlingarna för belåningen. Den siste talaren har yttrat,
att det vore svårt för lånesökande, att sedan de inlemna! sina
lånehandlingar, nödgas vänta på lånet kanske flera veckor och månader.
Afsigten med diskontrörelsen är icke, att, i händelse penningar
för tillfället icke äro att tillgå, lånehandlingarna skola fras
Diskonten qvarblifva intilldess medel inflyta, ulan man har förutsatt,
att, då en lånebehöfvaude ingifver sin ansökning till direkt,
och erhåller den uplysning, att penningar icke finnas, han då
skall återtaga lånehandlingarna och förskaffa sig penningar på annat
håll. Ar åter den lånebehöfvandes afsigt att undfå lån utan
afseende på liden, då det kan utfalla, så medgifver jag, att det
Den 16 April f. m.
441
gamla stadgandet kan vara fördelaktigt. Jag tror likväl, att Utsk:s
förslag är mest öfverensstämmande med ideen om en diskontrörelse
och alt del är för Banken det fördelaktigaste.
Hr Printzensköld: Jag mäste beklaga, att Bankodiskonlverket
så urartat, att det, i st. f. att upfylla sitt egentliga ändamål,
nemi. att afhjelpa en lånesökandes ögonblickliga behof, blifvit
en ordentlig assistens-inrättning, der livar och en söker sig låu,
för att få dera stående med afbetalning hvarje halft år. Jag tror
ingalunda, att man förbättrar Bankodiskontverkets ställning, och
ännu mindre återför detsamma lill sin ursprungliga bestämmelse
genom bibehållandet af det gamla stadgandet oförändradt; ty en
olägenhet måste det onekligen vara, att låneansökningar skola pröfvas
5, 6 a 8 veckor förr än lånen blifva tillgängliga. Den, som
för ett ögonblickligt behof mäste uplåna penningar, men icke kan
erhålla dem i Diskonten, ehuru han äger full vederhäftighet, blir
naturligtvis nödsakad alt vända sig åt annat håll för ali skaffa sig
det belopp lian behöfver, och det båtar honom då föga, om han
sedan kan undfå biträde af Diskontverket. Jag skulle derföre önska,
att detta verk återfördes till sin ursprungliga bestämmelse,
nemi. att lemna lån lill affärsmannen, som är i ett tillfälligt behof
i st. f. att göra det lill hvem som helst, hvarigenom Diskontverket
öfverhopas med en mängd låneansökningar, som utan afseende
derå, om penningar finnas alt tillgå eller icke, på förhand
skola pröfvas. Tillstyrkande jag altsä bifall till Utsk:s förslag.
Då nu H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, bemstålde om R. o. Ad.
behagade bifalla Ulsk:s tillstyrkande uti förevande punkt, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarefter II. Ex. förklarade, det han
ansåg ja hafva varit öfvervägande.
38:de punkten.
Bifölls.
39:de punkten.
O
Ilr Akerman: Jag hemställer, om icke denne punkt bunde
återremitteras, då Ståndet återremitterat frågan om medels anslående
till kreditiv åt Hypotheksföreningar, hvilken fråga synes mig
äga sammanhang med den förevande, och denna sednare således
böra i sammanhang med nyssnämnde redan återremitterade fråga
behandlas.
Frih. Raab, Adam Christ ian: Såvida jag räll upfattat de
motiver, pä grund hvaraf de Heste talarne yrkat återremiss till
BaokoUlsk. af frågan om anvisande af medel till kreditiv åt IIypolheksföreningarne,
så bestå de deruti, att man önskar andra vilkor
för dessa kreditiv, men icke att få dem afslagne. Ur denna
synpunkt är jag benägen, att utan återremiss af denne puukt,
men med deri yrkad förändring, anhålla om bifall på densamma.
I
442
Den 16 April f. ni.
Hr von Hartmansdorff: Man bör väl vela hvartill man
skall använda de 500,000 r:dr, som besparats å fonden för belåning
af räntebärande papper, innan man bifaller Utslcs förevar:de
förslag, att inskränka fonden till hälften emot hvad den förut varit.
När en sådan kännedom icke blifvit vunnen, tror jag Hr
Akerman hafva haft skäl begära återremiss. Om den beviljas, får
Utsk. tillfälle att öfverväga, huru dessa medel skola användas.
Propos. till bifall å Ulsk:s utlåt, i förevar, punkt blef härefter
framstäld, men besvarad med nej, hvarefter It. o. Ad. förklarade
sig anse de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda
lill densammas återremitterande.
40:de punkten.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då R. o. Ad. har åter
remitterat
föreg:de punkt, torde den förevar:de böra röna samma
åtgärd. Skulle någon Ståndets ledamot yrka bifall, anhåller jag
att återfå ordet, för att framställa skäl för min åsigt, att en annan
än den af Utsk. föreslagna proportion bör äga rum.
Uppå härefter framstäld propos. blef äfven denna punkt återremitterad.
41:sta och 42:dra punklerne.
Biföllos.
43:de punkten.
Frih. Palmstjerna: I afseende på 43:de punkten, anhåller
jag att få erinra, att, för den händelse R. St. skulle besluta att
kreditiv icke skall beviljas Hypotheksföreningar, utan i stället att
lånefonden för publika papper blir så beskaffad, alt Hypotheksföreningarna
emot obligationer kunna uptaga lån å samma fond,
så anser jag, att föreskriften i 204 § i Banko-reglementet bör
förändras. §:n innehåller nemi.: ”1 denna lånerörelse får ej någon
häfta för mera såsom låntagare än sammanräknad! 20,000
r:dr b:co, ej eller för större belopp i borgensförbindelser än denna
summa.”
För Hypolheksföreningarna skulle, för det fall jag här förutsatt
en summa af 20,000 r:dr b:co vara alltför ringa. Under förutsättning,
att R. St. besluta alt Hypotheksföreningarnas kredilivrätl
skall uphöra, anhåller jag om återremiss för vinnande af ändring
i 204 § Banko-reglementet.
R. o. Ad ansåg de emot denna punkt gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande.
44:de punkten.
Frih. Palmstjerna: Jag känner icke den grund, efter hvilken
Utsk. upgjort fördelningen af de 8,000,000 r:dr, som i och
för Diskontverkets utlåning blifvit anslagne. Mig synes som rörelsen
inom Skåne, Halland, Blekinge, samt Götheborgs och Bohus
län är jemförlig med rörelsen inom öfrige orter i riket, och
Den 16 April f. m.
44»
ali summan med hänsigt dertill och till folkmängden icke blifvit
rigligt fördelad. Den anslagna summan borde i förhållande till
folkmängden fördelas med omkring 02 proc. för Diskontverket i
Stockholm, omkring 20 för lånekont. i Götheborg, och något öfver
15 för lånekont. i Malmö, samt, i händelse ett lånekontor inrättas
å Gottland, något öfver en proc. Jag föreställer mig derföre,
att när 5,000,000 r:dr blifvit föreslagne till Stockholms lånekontor,
återstoden af hela den föreslagna summan hör fördelas
emellan lånekontm i Götheborg, Malmö och det blifvande å Gottland,
ungefärligen i mån af hvarje distrikts folkmängd. Då vid
en föregule riksdag fördelningen upgjordes, kunde del vasa skäligt,
att Götheborgs lånekontor erhöll en större andel, men delta
skäl har numera uphört, sedan i Götheborg en Privatbank blifvit
inrättad, hvilken mäste underlätta lånerörelsen inom länet eller
distriktet. Enl. min åsigt bör fördelningen upgöras sålunda, att
man anslår till lånekontoret i Götheborg 1,800,000 r:dr och lill
Malmö 1,200,000 r:dr. Sistnämnde lånekontor har i alla fall
undfått ett ringare belopp med hänseende till folkmängden uti
dithörande distrikt, än lånekontoret i Götheborg, ty hvad lånekontor!
i Malmö erhållit, är icke motsvarande mera än 15 proc.
af folkmängden, hvaremot denna proc. upgår för Götheborg till
22£. Malmö borde hafva $ af den summa, som för Götheborg
blifvit föreslagen, men vill man icke gå in härpå, så är det åtminstone
billigt, att dä Götheborg undfår 1,800,000 r:dr, Malmö
undfår 1,200,000 r.dr. Jag anhåller på grund af dessa skäl om
återremiss.
Frih. Raab: Om än tillvitelserna, man gjort allmänna di
skontutläningar,
åro i allmänhet något öfverdrifna, och de synder
man velat påbörda denna lånerörelse icke äro så svåra, som man
förmenat, lärer det dock icke kunna nekas, att Riksdiskontens utlåning
varit den, som gifvit anledn. till det mesta klandret emot
skuldsättning i allmänhet. Onekligt är ock, atj på samma gång
den åstadkommit mycket godt, gifvit förlag åt månget nyttigt företag
och beredt utväg att fullfölja detsamma, har den ock blifvit
af många missbrukad lill näring åt flärden, fåfängan och sorglösheten.
Det måste erkännas att företagsamheten, fliten och idogheten
hafva hos mången lättsinnig låntagare blifvit försummade, just
derföre att han med lån i Diskonten kunnat fylla sina lefnadsbehof.
Jag skulle således tro, alt om någon lånerörelse borde
vara föremål för reform, denna i främsta rummet bör komma i
betraktande. I sådant afseende hafva 2:ne ledamöter af Utsk. reserverat
sig nemi. Frih. Stjernstedt och IIr Mannerskantz. Båda
reservanterne hafva uttalat den åsigten, att en del af lånefonden
borde afsättas till kreditiver. Min åsigt om lämpligaste sättet att
organisera Bankens lånerörelse, har jag i ett föregide plenum tillkännagifvit.
Ehuru jag visserligen ej kan hoppas att Ståndet fästat
mitt förslag i minnet vill jag icke besvära med en upläsning
deraf utan får endast nämna, alt jag anser den lämpligaste
444
Den 1C April f. ni.
regleringen af lånerörelsen vara den, att Riksbanken utlemnar förskotter
ål enskilda bolag till det belopp, hvarföre desse bolag kunna
åstadkomma fullgod säkerhet. Jag föreställer mig, att om sådane
enskilda banker inrättades på flere ställen i riket, skulle
samma rörelsekapital, salt i omlopp genom flere mindre lånekontor,
gagna mera, än om det är koncentrerad! i ett stort lånekontor
med ett par filialafdelningar, som nu är fallet. Ju mindre
vårt rörelsekapital är, dess vigtigare att det så användes, att det
kan åstadkomma största möjliga nytta, d. v. s. begagnas på det
lämpligaste sältet för fullbordandet af liqvider. Fördeladt på flere
ställen i riket, och förvaltadt af enskilda bolag, mångfaldigar det
sina verkningar, aldenstund de särskilda bankerne kunna på uppoch
afskrifningsräkning uptnga, äfven de mindre snmmor, som annars
skulle ligga ofruktbara, och sig emellan öpna affärer med anvisningar
och vexlar på hvarandra, hvarigenom de flesta större
liqvider kunde verkställas. Ur denna synpunkt yrkar jag en öfvergång
så småningom lill en sådan lånerörelse, som jag tagit mig friheten
nu omnämna, och utförligare utvecklat i föregtde plenum, och anhåller
vördsammasi, att, i händelse R. o. Ad. behagar återremittera
denne punkt, milt nyssnämnde anförande mätte få åtfölja
återremissen till Utsk.
Hvad åter Frih. Palmstjernas förslag, att, i händelse de af
Utsk. föreslagne 8,000,000 r:dr komma att såsom hitintills fortfarande
bibehållas i diskontrörelsen, detta belopp skall på de olika
lånekontoren fördelas efter folkmängden inom hvarje lånekontors
distrikt, så kan jag icke fullt medgifva, att en sådan grund för
fördelningen är den enda rätta, enär jag tror, att den större eller
mindre rörelsen inom de olika otterne, jemväl bör tagas i betraktande.
Jag har ansett mig böra uttrycka denna åsigt, utan att
inlåta mig i detaljer.
Frih. Fleetwood anförde skriftligen:
Utsk:s motivering för bibehållande af ”utlåningen på namn
och reverser” till samma belopp, som förut, finnér jag ej nöjaktig,
utan skulle heldre, just på grund af denna motivering, villa minska
summan. Jag sluter mig således lill Frih. Stjernstedt och de
Hut, som reserverat sig emot 44:de punkten.
Till hvad, som blifvit anfördt emot, skulle kunna anföras ännu
mänga giltiga skäl, men jag vill endast uptaga de påtagligaste.
Diskonteringen borde endast ske på ”gjorda affärer", d. v. s.
på vexlar, hvarigenom tiden jemväl bestämdes. Härigenom uudvikes
det olycksdigra borgens-systemet, som varit orsaken till större
delen af det financiella obestånd, som i vårt land öfvergått så
många personer, lill obotlig skada för dem sjelfva, familjen och
samhället. Men om öfvergången till ett bättre ej låter göra sig
på en gång, så kunde dock diskontfonden minskas efter hand och
öfverflyltas till de mera bankmessiga. Lånen kunde äfven utlemnas
i form af förlag samt inbetalas efter 8 a 10 månader, inom
hvilken tid de liesta varor böra kunna produceras och realiseras.
Borgen undvikes väl icke härigenom, men tiden för den
-
Den 16 A p ril f. m.
445
samma minskades, och det vore redan en stor vinst. Så långe
borgens-systemet och den höga räntan, såsom regel fortfara, är
del äfven omöjligt att kunna frambringa en bättre kredit-lagstiftning,
och ihy förutan gifves intet allmänt förtroende. Vore man
säker att på dagen återfå sina penningar, skulle man icke tveka
alt utlåna dem billigare. Men nu veta vi alla, att för ali kunna
honorera ingångna förbindelser, måste man ofta bereda sig på
dubbelt så stor summa, som man skall betala. Den som anses
äga någon förmögenhet eller ”ligga i affärer”, sora man säger, får
isynnerhet lida. Annu hesitera!- mången vid att utfärda en revers
lill ”Ordres”, hvilket pålagligen innefattar, att accurat betalning
ej förutsältes då lånet göres, och att man räknar på uträkningens
långsamhet. Det är äfven fara värdi alt vederbörande
auktoriteter, inseende all den olycka, som härflyler från det nu angifna
onda, ej alltid förfara med den stränghet fordringsägaren
haft rätt alt fordra, för alt ej sjelf komma i samma olyckliga belägenhet
som gäldenären. Det öfverklagade, gäller icke ensamt
Banken och Diskontrörelsen, men sålänge densamma hyllar ett
oriktigt kredit-system, är det fåfängt att hoppas någon ändring.
Dessutom torde det vara i Bankens eget intresse, alt småningom
uphöra med denna rörelse. I plenum d. 14:de yttrades visserligen
af en man, hvars ord i Bankerna böra gälla som auktoritet,
att förlusterna på Diskontrörelsen äro högst obetydeliga; men så
länge fordran är ogulden, kan ingen bestämma förlusten. Det
har i eli annat Stånd varit yttradt, all diskontfordringarne icke
äro värde 25 proc., och jag har inom Banken hört, ”att om de
skulle indrifvas, voro de värda än mindre.” Måhända underskattar
man värdet, men i allt fall torde man böra rabattera högst
betydligt.
Vidare må anmärkas, att låne-dokumenternes granskning är
nära nog omöjlig i de flesta fall, Vederhäftighetsbelygen äro till
sin grund illusoriska, ty ingen, vare sig enskilt man — som nu
jemväl är föreslaget — eller auktoritet, kan yttra annat än den individuella
öfvertygelsen. Men om diskont-rörelsen, detta oaktadt,
skall fortfara till större eller mindre belopp, så borde den öfverflyttas
till Privat-Bankerne, som äro bättre i tillfälle att bedömma
den närboende lånesökandens vederhäftighet, och Banko-diskonten
inskränkas lill hufvudstaden och dess närmaste omgifning. Ensamt
för bedrifvande af denna rörelse, förtjena Privat-Bankerna
att erhålla kreditiver. Det blefve måhända nödigt, att då öka en
del af tjenslemännens löner, i ersättning för förlorade sportler,
men det oaktadt skulle jag tro, att både långifvare och låntagare
skulle vinna, ty när allt noga räknas, kosta diskontlånen emellan
6 och 7 proc. för den aflägset boende, synnerligen när lånen äro
små, och Banken löpte mindre risque, och hade full ersättning i
kreditiv-räntan. Banken har nn knappa 3 proc. af sitt rörelsekapital.
Jag anhåller att dessa mina anmärkmr få åtfölja den återremiss,
hvarom jag vördsamt yrkar.
446
Den 16 April f. m.
Efter upläsningen häraf tilläde Frih. Fleetwood:
Jag anhåller att detta mitt anförande matte få åtfölja den
ålerremiss af denne punkt, hvarom jag nu vördsamt beder. Hvad
beträffar fördelningen emellan lånekontoren af de 8,000,000 r:dr,
hvarom en talare här ördal, så torde densamma kunna blifva en
cura posterior. Jag önskar blott, att en fördelning göres de olika
fonderna emellan.
Hr Printzensköld: Frih. Palmstjerna har redan gjort anmärkn.
emot det sätt, hvarpå RankoUtsk. föreslagit diskontfondens
fördelning, och äfven jag anser Utsk. hafva saknat nog giltiga
skäl till den föreslagna förändringen, alt från del belopp af
5,000,000 r:dr, som R. St. vid förra riksdagen anslogo lill lanekontoret
i Stockholm afdraga 300,000 r:dr, för alt på de 2:ne
filial-kontoren fördelas. Jag finner Doktor Sandbergs afgifna reservation
emot Ulskts berörda fördelning äga så mycken grund
för sig, alt jag anser mig böra anhålla, ali när denne punkt, som
jag hoppas, återkommer till Utsk:s förnyade handläggning, Utsk.
ville i öfvervägande taga de af reservanten anförda skäl, lill hvilken
anhållan jäg tror mig äga desto mera befogenhet, som llere
ledamöter af BankoUlsk. i samma reservation sig förenat.
Hr von Hartmansdorff: Jag vågade icke hoppas att någon
förändring skulle kunna ske i diskontrörelsen, men om sådant
är möjligt, sedan flere ledamöter begärt ålerremiss, anhåller
jag, ali i denna begäran fä instämma, med förklarande derjemte,
att jag delar Doktor Sandbergs mening om gagneligheten af diskontrörelsens
utbyte mot kassa-krediliv. Men om 'det är omöjligt
att indraga några medel från diskonlrörelsen, och om de
500,000 r:dr, som blifvit Hypotheksföreningarne anvisade, icke
komma ali dit anslås, anser jag nyttigare om de användes till
kassa-kreditivens förökande, på del att en bättre rörelse mätte
kunna inträda i st. f. en sämre.
Hr Lefrén: Jag har städse i frat emot den här ifråga var:de
lånerörelsen. Den är ett Banken från Riksg:s-kont. tillfallet arf, och
jag ser i densamma den gamla Assistensen med alla dess odugliga
grunder och skadliga följder. Jag anser oss nu böra vara
komne derhän, att kunna inse delta, och att liden är inne att
beträda den bättre bana, som af llere reservanter blifvit föreslagen.
Jag tror, att denna lånerörelse småningom bör utbytas emot
en förståndigare och för näringarna förmånligare, och så efterhand
vänja personer ifrån, att lefva på lån i diskonten och löftesmäns
bekostnad. Jag yrkar äfven ålerremiss, den jag anser
högst nödig. Om än icke mera än 500,000 r:dr kunna lill nästa
riksdag afföras från Diskonten på namn, synes mig likväl mycket
derigenom vare vunnet, enär man då beträdl en riktigare bana,
den raan sedermera kan fortsätta efter omständigheterna.
Frih. Palmstjerna: På sätt jag tog mig friheten att, när
fråga här förevar om diskontlånekontors inrättande, inför R. o.
Ad. visa, anser jag, att en diskontrörelse, ehuru under vissa om
-
Den 1C April f. m.
447
ständigheter i mindre mån vådlig, likväl i allmänhet år högst
skadlig, och alt en väl ordnad krediliv-rörelse äger ett bétvdligt
företräde. Min åsigt understöddes likväl endast af Frih. Raab,
och således ansåg jag fåfängt, att söka arbeta derpå, alt desse
8,000,000 r:dr, sorn blifvit disponerade för diskonlrörelsen, kunde
på annat sätt bättre användas. 1 mitt första yttrande, rör:de
denna punkt, syntes det mig icke löna mödan att yttra något
derom. Då nu sedermera också en ledamot af detta Stånd yttrat
lika åsigter med mig, anhåller jag att få instämma med honom
under önskan, att hans förslag mätte vinna framgång. Deremot
kan jag icke instämma i hans åsigt, att det af Disk. föreslagna
belopp af 5,000,000 r:dr skall för lånekonloret i Stockholm
bibehållas oförändradi, emedan här i Stockholm finnas så
många kassor och andra tillfällen till låns erhållande, alt en förminskning
i nämnda anslagna belopp med några 100,000 r:dr,
icke kan för diskontlånerörelsen i Stockholm utgöra någon afsaknad.
R. o. Ad. ansåg de emot ifrågavartde punkt gjorde anmärknrr
föranleda lill densammas återremitterande.
45:le punkten.
Frih. Palmstjerna: Då R. o. Ad. återremitterat 44:e punkten,
med hvilken den ifrågavande 45:te står i oskiljaktigt sammanhang,
anhåller jag, att R. o. Ad. behagade återremittera äfven
sistnämnde punkt.
Häruti förklarade Frih. Raab sig instämma.
Uppå härefter framstäld propos. blef jemväl denna punkt
återremitterad.
4(i:le punkten.
Bifölls.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagaf att anslag blifvit
utfärdadl till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
47:de och 48:de punkterne.
Hr von Hartmansdorff: Dessa punkter, såsom ägande
sammanhang med deD, ang:de lånekonloret på Gottland, hvilken
punkt blifvit af R. o. Ad. återförvisad, böra likaledes behandlas,
hvarföre jag anhåller om återremiss.
Frih.Palmstjerna: Afven vid fördelningen af dessa 3,000,000
r:dr, anser jag den proportion böra iakttagas, hvarom jag förut
nämnt, nemi. alt lånekont. i Malmö tillagts för litet, men lånekont.
i Götheborg deremot mera än vederbör. Enl. min åsigt bör förstnämnde
lånekont. tillkomma § af hvad Ulsk. föreslagit för lånekonl.
i Götheborg, i och för ifrågavar:de lånerörelse.
R. o. Ad. biföll ifrågavar. punkters återremitterande.
49:de punkten.
448
Den 16 April f. m.
Bifölls.
Utsk:s näsl efter 49:dc punkten afgifna yltande, rörande
Wisby sparbanks rättighet, enl. Banko-reglementets 189 och
211 §§, blef härefter upläsi och lagdt till handliogarne.
50:de punkten.
Den i afseende på denna punkt af Frih. Stjernstedt afgifna
vid LJtskrs betänk, fogade reservation uplästes på begäran af
flr von Hartmansdorff, som derefter yttrade:
Jag anser räntans nedsättning endast vara en onödig förlust
för Banken. De s. k. inrikes vexlarne äro icke annat än Diskontlån
under en annan form. När för desse lån betalas 5 proc.,
hvarföre skall då icke samma ränta erläggas för vexeldiskonteringen?
Såsom Frih. Stjernstedt sagt i sin reservation, är räntenedsättningen
för vexel-diskontering att betrakta såsom ett praemium
för inrikes vexlars införande. Att genom praemier framkalla denna
rörelse, tyckes efter erfarenhetens vittnesbörd vara fruktlöst. Jag
anhåller om återremiss.
Frih. Fleetwood: Jag kan icke förena mig med den siste
talaren derutinnan, att vexel-rörelse och diskont-rörelse äro enahanda.
Vexellån skola utsökas på ett helt annat sätt än diskontlån,
och för de förra (innes en serskild lagstiftning, ilvad åter
angår räntan å vexellån, så tror jag, att det visserligen är mödan
värdi, att experimentera något mera i den vägen, serdeles som
Stockholms handlande tillkännagifvit, alt de önska bibehållandet
af vexellånen. Diskonlen och Banken skjuta i allmänhet ifrån
sig alla goda papper, för att få sämre emot högre ränta. Jag kan
icke gilla ett sådant förfarande, hvilket i längden ovilkorligen skall
skada Banken.
Hr Aminoff, Jo b. Fredr.: Då R. St. beslöto införandet
af rättigheten att få diskontera inrikes vexlar, mot lägre ränta, än
för vanlig diskonlväg är bestämd, eller mot 4 proc.; var det af
orsak, att derigenom söka befordra denna nyttiga och för den
allmänna rörelsen gagneliga inrättning, af inrikes vexlar. Men
erfarenheten har redan visat, under den korta tid denna rättighet
ägt rum, att det goda ändamålet blifvit förfelat, derigenom att
inrikes vexlar blifvit pro forma upgjorde, för att dymedelst genom
deras diskontering erhålla lån mot lägre ränta. Detta förhållande
kunna sednast församlade Revisorer öfver Banko-diskonlverkel uti
Stockholm intyga.
På dessa af mig i korthet anförde skäl, instämmer jag med
Diskont-direktionen öfver Låne-kontoret uti Götheborg, och med
Hr von Hartmansdorff, alt räntan på diskonterade vexlar må från
4 proc. förhöjas till 5 proc.; oaktadt ”spär förmärkas” att vexlar
blifvit begagnade uti diskoutväg.
Hr Lefrén: Jag har städse ansett, likasom jag ännu anser
upkomslen af inrikes vexlar såsom en för landet och rörelsen i
allmän
Den 16 April f. m.
449
allmänhet nyttig sak, och detta ' destoheldre, som j'ag förmodar,
att hungern efter lån från publika kassor och från Banken skall
förminskas. Jag beklagar, att framkallandet af en vexelrörelse
inom vårt land går så långsamt, men sådant torde höra lill våra
egenheter, som icke äro alt klandra, nemi. ali vi framskrida långsamt
äfven i det goda. Om, såsom jag förmodar, del är något
godt, att inrikes vexlar framkallas, anser jag icke skadligt, att det
lilla premium af en proe:s nedsättning i räntan för sådan vexels
belåning bibehålies. Jag anser det nyttigt och tror, att man dermed
bör fortfara tills vidare.
Frih. Haab: Afven jag instämmer i den åsigt alt, sedan R.
St. vid 1844 års riksdag infört den förändring, i fråga om Han
dels-
och Näringsdiskonten, att af de papper, hvilka der belånas,
vexlar skola äga företrädesrätt lill lån emot lägre ränta eller 4
proc. framför skuldsedlar, och man sett bär i Stockholm, att rörelsen
med vexlar börjat komma i gång, det icke nu kan skada,
att föreskrifterna bibehållas oförändrade, ehuru fördelarne af denna
rörelse hittills måhända kommit endast några få affärsmän inom
Stockholm till godo. Början måste väl i allt fall ske dermed att
några få begagna sig af erbjudna fördelar, för alt visa öfriga affärsmän
i landet sältet alt tillgodogöra sig dem. Jag tror, alt
förlusten i ränta är ringa mot den vinst, som kan åstadkommas
derigenom, att låntagare vänjas vid ett ändamålsenligare sätt för
låns begagnande. Jag tillstyrker bifall till Ulsk:s förslag.
Hr Bogeman: Jag har instämt i Frih. Stjernstedts reservation
och trott, att, sedan R. St. utfästat detta premium, utan att
det egentligen visat sig verksamt, för det åsyftade ändamålet, R.
St. icke borde göra vidare upoffringar i och för vexelrörelsen,
ehuru jag anser den för landet nyttig, såvida den engång kunde
bringas till stånd. Revisorerne hafva efter tagen kännedom om
lånerörelsen i Banken erfarit, alt bemödandet, ali framkalla denna
vexelrörelse, varit fåfängt, oaktadt det lemnade premiel, och
derföre, i likhet med reservanterne, ansett detsamma böra tiphnra.
Om man lika med Hr Lefren hoppas, att denna rörelse kommer
i gång, så bör dels ett högre premium utfästas och dels räntan
nedsättas. Men då min öfvertygelse är, alt man i alla fall icke
lyckas att framkalla någon inrikes vexel-rörelse, så vidblifver jag
milt instämmande i Frih. Stjernstedts reservation och yrkar återremiss.
Gr. Mörner: Det är en olycka, alt raan understundom saknar
ihärdighet att afvakta resultaterne af ett faltadt beslut. Då
dessa resullater icke nog hastigt framkomma eller så fort man
önskar, kastar man sig på en annan utväg. Jag befarar, att man
i denna fråga är färdig, alf göra på samma sått. En kreditrörelse,
som tagit en sned rigtning förändras icke så hastigt. Jag
tror emedlertid, att man icke bör uphöra med experimenterandet
med vexelrörelsen, och derföre förenar jag mig med dem, sora
yrkat bifall å punkten.
5 H. 29
450
Den 16 April f. m.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
behagade bifalla hvad Utsk. uti förevar:de punkt hemstält, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex. förklarade, det
han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
51:sta punkten.
Bifölls.
52:dra och 53:dje punkterne.
Hr Åkerman: Jag anhåller vördsamt, att R. o. Ad. måtte
återremittera båda desse punkter, emedan frågan om fonden för
diskontrörelsen blifvit återremitterad, deraf en del ansetts böra
öfvertlyttas till kreditivrörelsen, likasom en föreg:de punktt rör:de
inrättandet af lånekontor i Wisby med thy åtföljande kredilivrörelse,
jemväl blifvit af Ståndet återremitterad. Nyssnämnde punkter
hafva nemi. sammanhang med de nu föredragne 52:dra och
53:dje punkterne, och böra alltså i ett sammanhang behandlas.
Frih. Palmstjerna: I den händelse, alt den fond, som varit
afsatt till kassakreditiv åt enskilde personer, skulle jemte de
medel, som blifvit föreslagne att dertill öfverflytlas från diskontrörelsen,
oförändrad bibehållas, tror jag det vara riktigt och lämpligt,
att införa i Bankoreglemenlet en föreskrift, enl. hvilken Fullmäktige
berättigas, att åt enskilde bevilja kreditiv, som med 30
proc. öfverstiga den summa af fonden, som bör anses såsom utelöpande
sedelstock; dock alt man dervid tillser, att i händelse af
det för kreditiver anslagna belopp sä myckel utgifves, att den för
ändamålet afsalia fonden öfverskrides, en mot den överskjutande
summan svarande del af Diskont-rörelsen deremot indrages. I fall
kreditiv ej beviljas lill högre belopp än den för dem afsalia fond,
skulle en del af det belopp, som beräknas bland utelöpande sedlar
blifva qvarliggande uti kassan, och innehållne från allmänna
rörelsen. Så är likväl icke förhållandet med de för Diskontrörelsen
anslagna medel. Skulle en mill. eller något dylikt öfverfiyttas
derifrån till fonden för kassa-kreditiver, hvilket jag skulle önska,
så anser jag att Bankens ansvarighet icke skulle ökas, om
Fullmäktige i Banken vore berättigade, att af en millions fond,
bevilja 1,300,000 r:dr; hvaremot om 1,000,000 r:dr skulle öfverflyttas
från diskoutfonden, utan att Fullmäktige i Banken erhålla
ett sådant bemyndigande, skulle en indragning från rörelsen
af några 100,000 r:dr i stället äga rum, hvilket f. n. icke
är på något sätt lämpligt. Jag anhåller om återremiss af denna
punkt.
Frih. Raab: Såvida BankoUlsk. skulle tillstyrka, alt till den
fond, sora f. n. är anslagen till kassakrediliver, bör läggas endel
af fonden för diskont-rörelsen, så erkänner jag till alla delar riktigheten
af hvad Frih. Palmstjerna här yttrat, att summan af de
nya kreditiver, som beviljas af Fullmäktige, måtte upgå lill något
högre belopp än den summa, som flyttas från diskont till kreditiv-rörelsen,
emedan i annat fall en minskning komme alt äga
Den 10 April f. m.
451
rum i utlemnandet af lån och utelöpande sedelstock. Men jag
anser dock allt för betänkligt ali tillämpa denna princip vid beräkniug
af de belopp, som kunna ullemnas såsom kassakreditiver,
af de öfrige summor, som för ändamålet blifvit föreslagna. Till
kassa-krediliv åt enskilde är föreslaget 1,900,000, ål Fahlu bergslag
och Sparbankerne i riket, å hvilket sednare kreditiv'232,595
r:dr sisth år icke voro uttagne, är föreslaget ett belopp af 300,000
r:dr. Om Banken å dessa summor beviljar krediliver till belopp,
som likaledes öfverskjuta dem, skulle närmaste följden blifva en
sedelutsläppning af 6 a 700,000 r:dr, hvilket vore en tillökning
i sedelstock, som Utsk. icke beräknat. Jag hyser visserligen den
åsigten, att man bör understödja lånebehöfvande för erhållande af
förlager, men jag tror, att sådant kan ske, utan att sedelstocken
eller mynlkapitalet behöfver ökas. Mynt eller penningar äro ett
kapital, myntet är endast kapitalets representativ. Man kan hafva
god tillgång i ett land på sådant representativ, och dock brist
på kapitaler, och tvcrtom. — Oss fallas både kapilaler och mynt.
Kapitaler böra vi, för att förvärfva dem, emedlertid ersätta, genom
mobiliserande af den fasta förmögenheten, som sker genom
Hypotheksföreningar och de obligationer de utlemna. Vi hafva
ett litel rörelse-kapital, mindre än i något annat land, men vi
kunna ej hafva det större, än det belopp silfver, som vi genom
vår öfverproduktion förvärfva oss, medgifver. För närvarande
medgifver ej silfvertillgången tillökning i sedelstocken. Derföre
måste vi åtnöja ossmed det inskränkta kapitalel tills vi förvärfvat
mera silfver, men för att åstadkomma detta förvärf är nödvändigt
att vi så begagna det lilla rörelse-kapitalet, att det kan fullborda
största möjliga antal liqvider.
För denna åsigt är det jag har kämpat, ej för utsläppning
af mera sedlar.
Frih. Palmstjerna: Som jag icke sagt hvad Frih. Raab
behagat påbörda mig, torde R. o. Ad. linna, att jag icke behöfver
vidare yttra mig i ämnet.
Hr Lefrén: I eli föreg:de plenum yttrade jag mig i öfverensstämmelse
med hvad Frih. Palmstjerna anförde. Men jag lemnade
då icke upmärksamhet åt den del af hans yttrande, som angick
förändring i sältet att beräkna kreditiverne såsom utelöpande
sedlar, d. v. s. såsom Bankens skuld. Denna min bristande upmärksamhet
härledde sig derifrån, att jag yttrade mig emot Frih.
Raab, som jag då missförstod. Genom närmare samtal med Frih:n
har jag sedan erfarit, att hans åsigt öfverensstämde med hvad jag
i della fall anser vara rätt.
R. o. Ad. ansåg de emot dessa punkter gjorde anmärkmr
föranleda till ålcrremiss.
Utsk-.s näst efter den 53:dje punkten gjorde anmälan, rörande
vidtagne åtgärder i afseende j>ä kreditiv-f ondens fördelning
på flere terminer under året, blef härefter upläst och lagd
lill handlingarne.
29*
452
Den 16 April f. m.
Vidare uplästes Utsk:s derefter förekommande yttrande, rörande
inträdesafgifts fogande vid ansökningar om kreditiv.
Hr Aminoff: Vid granskningen af Banko-diskontverketsräkenskaper
och handlingar i Stockholm för år 1849 fästade sednast
församlade Revisorer, bland hvilkas antal äfven jag hade äran
vara en Ledamot, sin upmärksamhet vid olämpligheten deraf,
att kreditiv eller inträdesalgiften inbetalades på samma gång, som
kreditiv-ansökningen inlemnades; hvarföre Revisorerne gjorde det
förslag, all denna afgift borde först erläggas efter det kreditivet
blifvit beviljadt. Men oaktadt skälen till denna förändring då anfördes,
har likväl BankoUtsk., i sitt förslag lill förändringar uti Banko-reglementet,
bibehållit den gamla föreskriften, att liktidigt med
kredilivsansökningens inlemnande, bör äfven inbetalningen afkreditivproc.
göras, på den grund att det för ”redovisningen^’ af
inträdesafgiflerna är af ”mera fördel”, i händelse samma afgift,
såsom nu är stadgadt, åtföljer ansökningshandlingarne; och derföre
saknat anledning biträda den af Revisorerne gjorda framställning.
Då nu Ulsk., efter milt förmenande gjort ett misstag genom
bibehållande af den förutvarande föreskriften, i afseende å tiden
för kreditiv-procms erläggande, måste jag å min sida ådagalägga dess
oformlighet.
Nu är händelsen den, all kreditiv-proc., hvarken kan bokföras,
än mindre ”redovisas” innan kreditivet blifvit bifallet, antingen
lill sitt fulla belopp, eller under detsamma; och aldra minst
ingå i Bankens räkenskaper om ansökningen blifvit afslagen; då,
och i sådan händelse, kreditiv-proc., jemte ansökniugshandlingarne
måste återlemnas till sin ägare. Kreditiv-proc. kommer
således, från dess inlemnande och till slutligt afgörande föregått,
att ligga såsom en död summa hos vederbör, embetsman i Banken,
mot dess inlerims-qvillo, lill ingen fördel för Bankinrållningen,
men väl till skada för krcdiliv-sökanden; synnerligen om
hans ansökan icke blifvit godkänd.
Om nu så inträffade, att summan å det begärdta kreditivbeloppet
blefve nedsatt, så mäste skillnaden af kreditiv-proc.
återlemnas krediliv-sökanden, jemte eli nytt qvitto på den bestämda
summan, mot återfående af det utfärdade inlerims-qvitto, hvarefter
den egentliga kreditiv-proc. kan bokföras och redovisas,
men ej förr. Frågas då, hvaruti ligger den mera fördelen, som
tagits till grund för Ulsk:s afstyikande? Jag tror att Ulsk. sjelf
har svårt att besvara denna enkla fråga.
Rättast, säkrast och ordentligast vore, att kreditiv-proc.
inbetaides, som Revisorerne föreslagit, först sedan kreditiv-heloppel
blifvit beviljadt, under föreskrift att ingen lyftning å kreditivet
fick äga rum innan kreditiv-proc. vore behörigen erlagd.
På grund af de af mig nu gjorda anmärkmr, får jag vördsamt
anhålla om återremiss af denna punkt uti Utsk:s betänk.
I sammanhang med hvad jag nu haft äran anföra, kan jag
ej oanmärkt lemna, äfven den oformlighet, som vid kreditiv-ansökningens
atlemnande till Banken år föreskrifven, nemi., att då
Den 10 April f. m.
453
raan begär elt kreditiv på viss summa, måste man inlemna 2:ne
lika lydande Reversaler, så till summans belopp, som ock till borgen,
ifall sådan begagnas — hvaraf tydligen följer, att den, som
begärt elt kreditiv på t. ex. 1,000 r:dr, mot borgen, måste i verkligheten
utfärda förbindelse på 2,000 r:dr med borgen å lika stor
summa. Visserligen erhåller kreditiv-sökanden det ena reversalet
åter,'om krediti vet blifvit beviljadt, och båda, om kreditiv-ansökningen
blifvit afslagen; i förra händelsen är han således lugn för
den dubbla skuldsättningen. Alen borgesman måste lefva på god
tro ett helt år, om krediti vet blifvit beviljadt, tills han återfår sitt
namn på båda kreditiv-reversalerne.
Alin öfvertygelse är, att man helt enkelt kan antaga, vid
kreditiv-ansökningars inlemnande, samma föreskrifter, som vid
andra lån-transaktioner uti rikets öfriga verk och inrättningar äro
bestämda; dock med det tillägg, att sedan kreditiv-ansökningen,
med sin säkerhet blifvit granskad; —och, om den då godkännes,
utfärdar vederbörande Direktion en handling, som upgifver beloppet,
af det beviljade kreditivet, jemte de särskilda vilkoren för
summans lyftning ra. m. Det vore derföre önskligt, att BankoUtsk.
beslöte, att den föreslagne förändringen mätte händanefter
tjena Banko-diskont-slyrelsen till efterrättelse, emedan som förhållandet
nu är, gagnar den föga lill upmunlran af kreditiv-rörelsens
införande inora riket.
Då nu fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
ansåge de emot Utslcs förevar:de yttrande gjorde anmärkn:r föranleda
till återremiss; ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå
fl. Ex. förklarade det han ansåg proposrn besvarad med öfvervägande
ja.
54:de punkten.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Da senast församlade Statsrevisorer
genomgingo Bankofullmäktiges prot:r för den tid, som
angår tillämpningen af 214 § i Bankoreglementet, kunde det icke
undfalla Revisorerne, alt föreskriften i 6:te mom. af nämnde §
har vid tillämpningen kommit, så alt säga, alt förfela det ändamål,
R. St. dervid åsyftat. 6 mom. i 214 § af Bankoreglementet
innehåller, alt för utassigneringar, allenast liandskrifna assignalioner
må begagnas. Berörde mom. hafva Bankofullmäktige tolkat
så, alt, då någon söker kreditiv å Banken, formulär lill anvisningar
skola ibland andra handlingar äfven bilåggas, såvida,
sedan kreditivet blifvit beviljadt, något derå skall kunna lyftas.
Detta formulär innehåller, att anvisningarna skola ställas till viss
man, utan att af någon annan kuuna begagnas. Revisorerne erforo
äfven, alt, enligt praxis inom Banken, det icke är tillåtet en
kreditivtagare, att mot egenhändigt qvitto uttaga något belopp å
kreditivet, utan om någon handlande i Stockholm har kreditiv på
Banken, får han icke deraf uttaga något, med mindre än han företer
qvitto af den person, sora i formuläret är upgifven. Revisorerne
ansågo en sådan tillämpning af ofvannämnde 6 mom. i
454
Den 16 April f. m.
214 § Bankoreglemente! orimlig, oell gjorde i följd deraf anmälan
derom hos BankoUtsk. Utsk. liar å denna Revisorernes anmälan
icke fästat afseende, utan förklarat, att ett annat förfarande
i detta hänseende kunde föranleda hvarjehanda missbruk, utan
att upgifva hvaruti desse skulle beslå. Af ordalydelsen uti oftanämnde
6 mom. synes del, att R. St. dermed åsyftat, att skriftligen
utfärdade anvisningar till viss man eller ordres äfven skola
få gälla, men om man äfven icke antager detta, måtte likväl en
kredilivtagare vara berättigad, att emot egenhändigt ulfärdadt
qvitto få lyfta större eller mindre belopp af krediti vet. Då nu
detta icke får äga rum, hafva Revisorerne önskat nödig rättelse
härutinnan, och man bör väl icke förhindra rörelsens naturliga
gång, till hvars underlättande man borde tillåta penningarnes insättande
annorstädes än i Riksbanken, ty eljest kommer kreditivägare
i landsorterne, att få vidkännas allt för dryga kostnader.
Jag uprepar det ännu en gång, att om man icke vill tillåta utfärdandet
af assignationer, ställde på viss man eller ordres, böra
åtminstone egenhändiga qviltencer vara antagliga för medels lyftande
å de beviljade kreditiverne. Delta är så mycket angelägnare,
som rörelsen inom vårt land är så beskaffad, att få personer finnas,
de der icke hafva liqvider att göra inora hufvudstaden, och
om eu kredilivägare skall göra en utbetalning, kan ett sådant
qvitto eller assignation gälla i liqvider sora penningar, enär sådana
i Banken erhållas emot detta qvitto eller denna assignation.
För att vinna en sådan rättelse, anhåller jag om ålerremiss af
denne punkt, äfvensom alt R. o. Ad. såsom sin gemensamma
tanke måtte förklara, att 214 § 6 mom. i Bankoreglementet icke
lägger hinder i vägen för medels lyftande å kreditiver emot kreditiv-ägarens
egenhändigt utfärdade qviltencer.
Hr Akerman: 1 anledn. af den siste talarens yttrande, anhåller
jag att få dels bestrida hans upgifter och dels lemna några
uplysniugar, hvarmed han skall finna sig lillfredssläld. Ilan har
gjort anmärkn. emot nu gällande föreskrifter i fråga om sättet,
hvarpå erhållna kreditiver å Banken få begagnas, och har önskat
den förändring, att kredilivägare skola få utfärda assignationer,
ställde till viss man eller ordres, pä de beviljade kreditiverne. För
kredilivägare skulle detta visserligen medföra en stor beqvämlighet,
men jag tror deremot icke, att sådant är förenligt med Bankens
fördelar. Som vi något hvar känna, är Banken berättigad,
att utgifva sedlar till ett betydligt belopp utöfver Bankens metalliska
valuta, för att dermed underlätta rörelsen inom landet, och
då kan för Banken icke vara likgiltigt, om ett annat rörelsemedel
begagnas, hvilket blir en följd af antagandet utaf Hr af
Harmens förslag. Hvad åter angår samme talares önskan, att kreditiverne
skulle få begagnas emot assignationer, hvilka, om jag rätt
fattade hans yttrande, skulle vara ställde å viss man eller ordres,
som i formuläret för assignationen är upgifven, så är detta ett
misstag, hvartill så väl den värde talaren som Revisorerne gjort sig
skyldige, ty enl. hvad man sagt mig och jag sjelf inora Banken
Den IG April f. m.
455
erfarit, praktiseras icke så iler, alt endast emot assignalioner, ställde
på viss man eller ordres, penningar er hålles å kreditiver, utan jag
kan, om jag så behagar, sjelf uttaga medlen eller ock ställa assignalionen
till hvilken som helst, och om nu denna handling,
emot hvilken medlen erhållas, kallas qvitto eller assignation, måtte
väl vara likgiltigt, äfvensom enl. min åsigt någon olägenhet icke
upstår, om man begagnar ordet assignation, ty, som sagdlär, beqvämligheten
blir densamma. Ar jag bosatt å landet och skall
göra en utbetalning här i Slockholm, så lemnarjagen assignation
till den, som skall hafva medlen, å hvilken assignalionen då är
ställd, och vill jag upbära dem sjelf, ställer jag assignalionen på
mig, så att det är mig obetaget, alt utfärda assignalionen, till
hvilken jag behagar. Denna uplysning hoppas jag må vara tillfredsställande
för den värde talaren.
Ilr Rosenblad, 15crn Ii.-. Om Hr af Harmens sträckt sitt
yttrande längre än lill de handskrifne assignationerne, så tillstår
jag, att jag icke upfattal det öfriga af hans anförande, och jag
suspenderar alltså allt omdöme deröfver. Men i fråga om den
handskrifne assignalionen, instämmer jag med denne talare derutinnan,
alt jag anser stadgandet härom onödigt och ganska vådligt;
ty beklagligen har konsten alt skrifva handstil myckel stigit
och en skrifven assignation kan lättare efterapas ån tryckte eller
graverade formulärer. Till förändring af nu gällande föreskrifter
i fråga om förhindrandet af öfver-assigneringar på kreditiv-räbningar,
hvilka öfverassigneringar på Banken, såsom vi känna, varit
hitintills 20-dubbelt, och mera än den insatte fonden i Banken,
förefinnas flera medel ibland annat, att hvarje assignation
icke får ställas på mindre belopp än 50 eller 60 r:dr b:co, eller
också, att kredilivägaren skall hvarje gång han utfärdar en assignation,
derom avisera Banken; och då assignationen, sedan den
till Banken inkommit, der annuleras, kan således någon öfverassignering
icke upstå. På grund af hvad jag nu anfört, anhåller
jag om återremiss.
Hr af Harmens: Emot mitt förra yttrande har blifvit anmärkt,
att det vore vådligt för Banken, att tillämpa ifrågavar:de
stadgande sålunda, ali å kreditiver få utfärdas assignalioner, ställde
å viss man eller ordres, emedan man befarade, att desse papper
skulle kunna vinna den kredit, all de möjligen inverkade på
metalliska valutan. Jag beklagar, alt jag icke bar erfarenhet
om denna utsträckning af den enskilda krediten, som man
förmodar inom landet skall finnas och anser kunna åstadkomma
ett så stort resultat. Mig synes emedlertid, att dessa assignationer^
icke kunna komma till en sådan mängd i omlopp,
som Hr Åkerman förmodat. Hans anmärkmr voro mig icke
oväntade, ty jag har länge känt det motstånd, man alltid gjort,
då fråga varit om underlättandet af den allmänna rörelsen i landet,
och jag yttrade derföre, förra gången jag hade ordet, att jag
icke vågade påyrka en sådan tillämpning af 6 mom. 214 § i
450
Den 16 April f. m.
Bankoreglementet, att man mot eget qvitto får lyfta sitt kreditiv,
men en talare liar nu uplyst, att en sådan rättighet tillkommer
kreditivägare. Sådant kände äfven jag, men dertill fordras, att
bland handlingarna skall bifogas ett sådant formulär. Har jagen
gåDg aflerunat formulär sådant, att det är stäldt till viss man,
så får jag ej lyfta penningar emot mitt eget qvitto. Så var åtminstone
förhållandet år 1849. Har någon förändring häruti skett,
är det mig obekant, men jag känner åtminstone många, som icke
vågat sig på försöket. Då emedlertid dessa kreditiver medföra stora
fördelar för landet, vore det af vigt, att man icke åstadkommer
föreskrifter, hvarigenom dessa fördelar bortfalla.
o
Hr Akerman: I anledn. af den siste talarens yttrande får
jag erinra, att de ifrågavar:de assignationerne, hvartill formulär i
Banken inlemnas, vanligen lyda sålunda: ”att Direktionen för Handelsdiskonten
behagade å mitt derstädes ägande kreditiv utbetala”
etc. Sedermera lemnäs etl öppet rum å den person, till hvilken assignationen
är ställd, för namnet, äfvensom för beloppet, hvilket skall
utbetalas. Vill nu kreditiv-ägaren införa namnet, så blir det krångligt,
men det är icke det vanliga sättet att gå tillväga, och derföre
kan man, om man så vill, sjelf lyfta medlen.
Frih. Palmstjerna: Jag måste bekänna, att denna fråga
förekommer mig något mörk eller, rättare sagdt, nog löjlig. Om
jag i ett sådant formulär, som Hr Akerman omnämnt, insätter
namnet på en kommissionär, gäller då denna assignation i Banken
för hela den tid jag har kreditivrätt, eller kan jag under årets
lopp ställa mina assignationer å annor man, än nämnde kommissionär,
eller kan jag emot mitt eget qvitto lyfta något af mitt
kreditiv? Delta är icke uplyst och jag tror, att hela frågan hvälfver
sig just omkring detta. Hvad i öfrigt angår 6 mom. 214 §
Bankoreglemente ser jag deri icke något hinder för kreditiv-ägare,
att på eget namn lyfta penningar å samma kreditiv. Det förundrar
mig, om den, som har kontrakt med Banken om kreditiv,
icke skulle emot eget qvitto få lyfta penningar, något sora åtminstone
icke existerar inom privalbankerne. Skulle händelsen vara
sådan, böra Bankofullmäktige rätta ett sådant missförhållande.
Hr af Harmens: Jag är ledsen, att jag måste ännu en gång
upträda i denna fråga, men en talare har här nptagit en del af
mitt yttrande och uteslutit en annan. På den första delen af mitt
yttrande, vill han kasta ett slags skugga, men det faller väl af sig
sjelft, att ingen lärer vara så enfaldig, att i formuläret till anvisning
eller assignation intaga sin kommissionärs namn, ty derigenom
utesluter han sig från möjligheten alt göra liqvider med
andra personer. Det lärer således vara rigtigt, alt om den, som
vill begagna kreditivet, till Banken inlemnat ett formulär, innehållande
alt penningar skola lyftas af annor man än han sjelf,
kreditivägaren icke kan verkställa en sådan lyftning emot eget
qvitto. Den värde talaren behagade icke besvara den andra delen
af mitt yttrande, deruti jag omnämnde, att, om kreditivlagaren
Den IG April f. m.
457
afgifvit formulär, deruti kommissionärens namn var intaget, kreditivlagaren
icke kunde emot sitt qvitto lyfta penningar. Jag ser
icke någon våda af den utaf mig begärda ålerremisseu, ty, såsom
jag redan nämnt, så snart fråga är om vidtagandet af någon åtgärd,
hvarigenom allmänheten befrias från utgifter till hufvudstadens
innevånare, är motståndet så stort, att jag har all anledning
förmoda, alt någon fara icke kan upslå af en återremiss.
o
Hr Akerman: Den siste talaren har begått ett misstag, ty
just vid sista delen af hans yttrande har jag fästat mig och sökt
visa, att iirman, som den kallas, hör allemnas, på det alt Banken
må kånna kreditivtagarens handstil, och å hyilken assignalionerne
ställas. Rör:de formuläret yttrade jag, att det vore ett sätt för
kreditivtagaren att inveckla saken, och jag kan i sanning icke finna
annat, än alt, då han har i sin magt, att i assignationen utsätta
sitt namn och följaktligen att ställa den, till hvem han behagar,
han har afsagt sig rättigheten, att ställa assignationen till
någon annan, och det måste således blifva hans eget fel, som vill
hafva del så. Frih. Palmstjerna, hoppas jag, lärer efter den diskussion,
som sedermera upstått, inse, hvad jag nog otydligt uttryckt, då
jag sisla gången hade ordet, nemi. alt i dessa formulärer till assignaticner
lemnäs rum för namnet å den person, som skall uttaga
medlen, likasom för beloppet, hvarå assignationen kommer att
lyda, hvilka rum ifyllas, när medlen lyftas.
Hr Bogeman: Jag är förekommen af den siste talaren, somså
fullständigt utredt förhållande, alt föga är dertill att lägga. Hr
af Harmens har påstått, alt, om man i anvisningen upger den
person, af hvilken penningarna skola lyftas, assignanten vore sedermera
förhindrad, alt ställa anvisningen på sig sjelf eller meddela
qvitto. Jag vill medgifva, att han kan vara förhindrad dertill,
om han varit nog oförsigtig, att ställa formuläret till en viss
person. Sjelf har jag flere gånger både i år och sisth år uttagit
penningar på mitt kreditiv i Banken, utan att jag rönt några
svårigheter deraf, alt assignationen varit ställd på mig sjelf. Hr
Rosenblad har yrkat, alt till förekommande af efterapning, anvisningarne
borde vara tryckte, men skulle man antaga ett sådant
förslag, borde väl äfven namnteckningen vara tryckt. Man har
likväl ansett, alt namnet, skrifve!, innebär mera säkerhet emot efterapning,
än om det är tryckt. Hr af Harmens har yrkat återremiss
af denna punkt, men jag kan icke inse belmfvet deraf, ty
nuvar:de stadgande är enl. min åsigt fullkomligt tillräckligt för
betryggande af kredilivtagares säkerhet. Ulsk:s förslag alt anvisningarna
icke må ställas å viss man eller ordres, anser jag välbetänkt,
ty utom det, att det på allmänna rörelsen kan vara
menligt, medför förslaget den fördelen, alt Banken derigenom kan
lättare än eljest kontrollera, hvem som lyftat penningarna. Jag
anhåller om bifall å denne punkt.
Hr Rosenblad: Af diskussionen har jag inhämtat hvad,
sora förut varit mig obekant, nemi. att till följd af någon särskild
458
Den 16 April f. m.
ordningsstadga inom Bankofullmäktige, det skall vara föreskrifvet,
att assignationcr pä kreditiv å Banken skola vara icke endast handskrifne
ulan äfven ställde å viss man. Jag kan icke inse behofvet
af någon skillnad emellan dessa assignalioner och alla andra.
Det enda man måste tillse, är möjligheten att förekomma öfverassiguering,
och i sådant fall kan man ju föreskrifva, att assignationer
icke få utgifvas å ringare belopp än 100 r:dr b:co, ty jag
tror, att om en näringsidkare behöfver disponera mindre summor
å sitt kreditiv än 100 r:dr, han icke äger sådan rörelse, alt kreditivel
är honom lill serdeles nytta. Vigtigare är den af mig omnämnda
avisseringsskyldighelcn, ty den förekommer all öfverassignering.
Jag anser det förenadt med slöra olägenheter, alt assignationerne
skola ställas till viss man, och tror, att desse olägenheter
undanrödjas om de ställas till viss man eller ordres, hvarvid
någon våda icke finnes just derigenom, att Banken avisseras
hvarje gång en assignation utfärdas, och det målte väl vara likgiltigt,
om assignationen är utelöpande någon längre eller kortare
lid. Förenämnde olägenheter har Hr af Harmens vidrört, och i
synnerhet om i formuläret till assignatiocerne är intaget namnet
å den kommissionär, som skall uttaga medlen. Förtroendet lill
denne kommissionär kan under året förändras, och således upstår
af detta förfarande många olägenheter, och ibland dem äfven den,
att assignationerne skola vara handskrifne, hvarigenom förfalskningar
kunna upkorama.
Jag anhåller om återremiss af denne punk.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gahr.: Till Utsk:s förslag anhåller
jag om bifall. Hvaremot bifall till Hr af Harmens framställning
skulle göra assignalioner eller anvisningar å kreditiv i Banken
till utelöpande papper till fördel för kreditivägare, som derigenom
undvika att betala ränta å de medel, hvarå assignalionerne
lyda, emedan räntan icke beräknas förr än assignationen inlemnas
i Banken. Ar assignationen en längre tid utelöpande, så
begagnar sig assignanten af Bankens kredit och såmedelst besparar
sig ränta. Detta har man velat förekomma, och derföre har
BankoUlsk. på grund af Bankofullmäktiges tillstyrkande, afsiyrkt
bifall till Revisorernes anmärkn:r. Jag anhåller om bifall lill Utsk:s
förslag.
Uppå härefter framstäld propos., biföll R. o. Ad. hvad Ulsk.
i förevar, punkt tillstyrkt.
Den slutligen uti BankoUtskis ifrägavar:de betänk, förekommande
jemförelse emellan Lane- och Kreditiv-rörelsen enl. nu
gällande Banko-reglemente och det af Utsk. framstälda regleringsförslag
ansågs icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till liandlingarne.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 5:le och 9:de dennes på bordet
lagda utlåt. n:o 29, öfver väckte förslag om dels utgifning
Den 16 April f. m.
459
frän Banken af sedlar å 1 r:dr b:co, och dels prägling af silfveruiynl
å 16 sk. r:glds oell 4 sk. b:co.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande.
l:sta puukten, ang:de frågan om utgifning från Bankc7i
af sedlar å t r:dr b:eo.
Hr Rosenblad, Bernh.: Sedan R. St. vid denna riksdag i
motsats lill min önskan afslagil frågan om återinförandet af skillingssedlar,
så upstår desto större behof af ett sedelmynt å En
r:dr b:co valeur, och om vi än icke lyckas, att vid denna riksdag
erhålla sådant mynt, kommer det nog alt i framtiden införas. Vi
känna nogsamt de olägenheter allmänheten fått vidkännas af det
nuvar:de skiljemyntet och de förluster detsamma åstadkommit, i
synnerhet för allmogen. Dessa olägenheter skulle undanrödjas, om
ett sedelmynt å En r:dr b:co funnes, hvarigenom liqviden å detta
belopp med serdeles lättnad kunna åstadkommas, hvilket nu icke
kan ske, enär det lägsta sedelmynlet lyder å 32 sk. b:co. En sedel
å En r:dr b:co kan i många fall ersätta behofvet af både koppar
och silfverskiljemynt. Jag anhåller således om ålerremiss af
betänk.
Frih.Stjernstedt, Theod.: HrRosenblad har beklagatindragningen
af skillingssedlarne och önskat, alt sedlar å En r:dr b:co mätte
från Banken utgifvas. Jag tror likväl, att R. St:s åtgärd med indragningen
af skillingssedlarne varit serdeles välbetänkt, och föreställer
mig, alt antalet af de olika sedelvalörerne är tillräckligt
stort, utan alt det behöfver ökas med nya.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s utlåt.
i denna punkt framstälda propos. besvarades med starka ja,
blandade med några nej; hvarpå H. Ex. förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
2:dra punkten, ang:de förslaget att silfvermynt å 16 sk.
r:glds mulle präglas och till allmänheten utgifvas.
R. o. Ad. biföll Utsk:s i denna punkt gjorda hemställan.
3:dje punkten, ang-de frågan om fortfarande behof för
allmänna rörelsen af ett mynt å 4 sk. b:co och detsammas utprägling
af silfver.
Frih. Stjernstedt: Ulsk:s betänk, är ålföljdl af en reser
vation,
hvaruti jag instämt, och hvilken utreder förhållandet. Pä
grund af denna reservation anhåller jag, att R. o. Ad. behagade
afslå BankoUtsk:s förslag om utprägling af eli silfverskiljemynt å
4 sk. Genom votering har denna redaktion tillkommit, och, derest
R. o. Ad. icke vill afslå betänk, anhåller jag, alt detsamma
mätte återremitteras på det att redaktionens brister må kunna afhjelpas.
Majoritetens mening var, såsom jag tror, att något kopparskiljemynt
icke vidare skulle präglas, utan endast utgifvas, så
länge något förråd deraf funnes i Banken. Då jag emedlertid
befarar, all betänk, kan lydas så, att jemte präglingen af silfver
-
460
Dea IG April f. m.
mynt S 4 sk., präglingen af kopparmynt å samma belopp äfven
skall fortgå, anhåller jag ånyo om återremiss.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag vill icke besvära Ståndet
nied en upläsning af de afgifna reservationerne, ty erfarenheten
har visat, att, då längre reservationer upläsas, upmärksamhet icke
lemnäs åt dem. Jag är öfvertygad, att livar och en, som interesserar
sig för saken, tagit kännedom om både betänk, och de
dervid bifogade reservationerne, och inskränker mig nn, att på de
skäl, som dessa reservationer innehålla, anhålla om afslag å betänk.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf: Olägenheterna af koppar
mynt
bestå i tyngd, ovighet och deraf följande svårighet, att i någon
mängd kunna transportera detsamma. Alla dessa olägenheter
undvikas genom antagandet af det utaf Utsk. föreslagna silfverskiljemynt.
Men, säger man, vid delta silfvermynt äro vidhäftade
andra olägenheter, som äro större än dem kopparmyntet medför,
nemi. litenheten, hvarigenom det lätt borttappas, och att genom
dess gångbarhet i allmänna rörelsen detsamma blir snart utslitet.
Hvad först angår det föreslagna myntets litenhet, så får
jag uplysa, att jag under resor i åtskilliga delar af Finland sett
silfvermynt å 5 kopek, hvilka mynt äro mindre än det af Utsk.
föreslagna 6 sk. stycket. I dessa 5 kopeks stycken är silfret finare
än i det Svenska myntet, så att ehuru de gälla mer än 6
sk., dess storlek likväl är något mindre. Jag har ett mynt här i
min hand, om någon af H:rr:ne behagar se det. Under mina resor
i Nyland svarade mig skjutsbönder på mina frågor derom,
att de voro serdeles belåtne med detta mynt, ty det var icke, sade
de, svårare alt handtera än ett 10 kopeksstycke, och de hade
icke varit blottställde för faran att borttappa detta lilla mynt. Inom
Tavastland har jag rest, och der äro 6 sk. för den fattige
bonden, redan ett mynt af högt _värde, kanske ungefär som 24
sk. för den Svenske bonden. Afven här svarade man på mina
frågor: Nej, Gud bevare oss, alt tappa bort så mycket, det hafva vi
icke råd till. Den person, för hvilken 6 sk. häfver något värde,
borttappar icke sådant mynt, men deremot den, för hvilken detta
belopp icke har något värde, slarfvar dermed, och således ligger
orsaken till mynts borttappande icke i myntets litenhet, utan deruti,
att man icke sätter värde derpå. Hvad åter angår slitningen,
så medgifver jag, att denna slitning är större på det mindre myntet,
men denna slitning har äfven sin gräns. Kanten och präglingen
borlslites, men dermed är äfven slut. Inom Ryssland finnes
en mängd mynt, hvarå' man icke kan urskilja präglingen, men
icke destomindre är del gångbart i allmänna rörelsen och gäller
precist lika mycket som förut. Då jag anser det föreslagna silfvermyntet
äga i alla afseenden företrädet framför kopparmyntet,
anhåller jag om bifall till Utsk:s betänk, i denne punkt.
Frih. Palmstjerna: Fördelarne af det utaf BankoUlsk. föreslagna
nya myntet bestå naturligtvis i lättheten i jemförelse med
Den i 6 April f. m.
461
kopparmyntet, hvaraf 4 sk. äro serdeles besvärliga, då man skal!
föra med sig en större mängd deraf. Det synes mig derföre önskligt,
om ett silfvermynt kunde präglas, hyilket är mera lätt handterligt
än dessa tunga 4 sk. Olägenheterna af ett sådant silfvermynt
äro redan anförde och vederlagde. Hvad litenheten angår,
hvilken är den svåraste af de hår framställde anmärk:ne, så är jag
af den öfvertygelse, att denna svårighet, på sätt Hr Brakel omnämnt,
icke är af serdeles betydenhet, åtminstone icke så, som
man föreställer sig, i synnerhet om myntet präglas tunnare än de
nnvar:de 8 sk. b:co, i hvilket fall skillnaden i storleken icke behöfver
vara serdeles stor, och man dessutom lätteligen kan serskilja
detta mynt från det å 8 sk. b-.co, om man endast tager
det i handen. Myntets slitning är en ringa sak, ty någon större
mängd af detsamma samlas vanligen icke, och om än präglingen
och kanten å myntet skulle nötas bort, förlorar likväl myntet icke
sin gångbarhet, i följd hvaraf någon förlust icke kan upkomma
för den, som får detta mynt, och således torde den i delta afseende
framställda anmärkn. lemnäs utan afseende. En annan olägenhet
åtföljer detta mynt och beslår i präglingskostnaden, hvilken
här blir, såsom en reservant sagt, större än för något annat
mynt. Då man likväl tager i betraktande, att något större belopp
af ifrågavar:de mynt icke erfordras, kan Statens upoffring härutinnan
icke blifva serdeles betydlig och ieke större per år, än en
annan myntning kan medföra. Afven bar i en reservation blifvit
sagdt, att Myntet skulle göra förluster genom detta mynt i så
måtto, som det går miste om den vinst, del kan hafva af prägligen
utaf 4 sk. i koppar. Jag ser likväl icke något skäl, hvarföre
allmänhetens beqvämlighet skall i så betydlig mån eftersättas
Myntets fördelar. Myntningen af dessa 4 sk. i koppar, skall väl
i alla fall någon män fortgå, och för dem, hvilka icke vilja hafva
dessa små mynt i silfver, torde det då vara angenämare alt erhålla
valutan i koppar.
Jag tillstyrker bifall till Utsk:s förslag.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Jag kan icke
instämma i Ulsk:s förslag i fråga om nu förevar:de punkt, ty jag
anser olägenheterna af det nya myntet öfverväga fördelarne deraf.
Fördelarne torde inskränka sig dertill, all del föreslagna silfvermyntet
blir lättare än de nu gångbara 4 sk. koppar, och att den,
som är serdeles god hushållare, kan en eller annan gång om året
bespara sig 4 sk. genom silfvermynlets öfversändande per posto i
och jemnande af en liqvid. Omkostnaden för präglingen kan icke
blifva serdeles stor. Enl. mig lemnad upgifl upgår den till omkring
4 a 5 proc. af myntets värde, hvaremot utmyntningen af 4
sk. b:co åstadkommit en behållning för myntverket af mera än 200
proc. Sistnämnde myntsort bar visat sig serdeles begärlig för
allmänheten, hvilket bevisas deraf, att under den tid, det varit
tillgängligt, har deraf ultagits 50,000 r:dr b:co, hvaraf en behållning
af eli lika stort belopp upkommit. På det föreslagna silfvermyntet
skulle myntverket deremot förlora omkring 45,000 r:dr.
462
Den 16 April f. m.
I öfrigt synes mig det föreslagna myntet blifva för rikhaltigt, och
jag tror, att intet land utom Sverige har ett silfvermynt, hvilket
kostar mera än värdet af myntet, och detta förhållande inträffar
just med delta silfvermynt. Ett så ringa mynt förlorar inom ganska
kort tid icke obetydligt i värde genom slitning, hvilken förlust,
enl. hvad man sagt, skulle drabba icke den enskilde utan
Banken. Jag påstår, alt denna slitning är betydlig, och härförutan
är myntet blottställdt för efterrapuing eller förfalskning, och
derföre ser man i länder, som hafva ett serdeles finhaltigt mynt,
detsamma ganska ofta förfalskadt. Jag har här i mina händer
icke allenast utländska, utan äfven Svenska mynt, hvilka alla äro
falska och tillverkade af en person med en hammare på ett städ.
Kopparmyntet deremot förfalskas deremot icke lika lätt, ty till dess
prägling erfordras kostbarare maschiner, dem förfalskareu icke kan
åstadkomma. En annan olägenhet af ett så finl mynt sorn det
föreslagna, består deruti, att det kommer att i stora qvantiteter utföras
genom den dagliga handeln till grannstaterne Norrige och Danmark,
der ett sådant silfvermynt finnes, men af vida ringare värde,
och detta finhaitiga mynt kommer således att utbytas emot
grannslaternes underhaltiga. Så har varit förhållandet inom Tyskland,
och derföre har man der nödgats göra mycket underhaltigt
och i många länder innehåller myntet icke silfver till | flf dess
värde. Såvidt jag har mig bekant, finnes intet land, som har ett
så litet men godt silfvermynt, som det af Etsk. föreslagna. I England
finnas visserligen silfvermynt af 1, 2 a 3 pence valör, men
desse äro icke gångbara i allmänna rörelsen, utan förekomma endast
i mynlkabinetter. Jag har likväl hört sägas, alt man någon
gång får se 3 pence-stycken, ehuru jag under mitt 7-åriga vistande
i England aldrig sett det annorstädes än i myntkabinetter. 4
pence-stycket, motsvarande ungefärligen 14 sk. Svensk r:gs, är det
minsta myntet, som är gångbart. Det minsta Fransyska silfvermyntet
är 25 centime-stycket, värdi omkring 6 sk. b:co. I Holland
har ingen rättighet att från Banken utvexla mindre silfvermyut
än | gulden, motsvarande 24 sk. Svenskt b:co, ehuru mynt
af lägre valörer finnas präglade, men hvilka således lära vara
egentligen att anse såsom kuriositeter. Det minsta gångbara silfvermynt,
jag känner, af den fina halt som det här föreslagna, är
det Ryska 5 kopeks-styckel, men delta är icke sä litet, som det
Utsk. vill förskaffa oss. Man har sagt, att 4 sk. styckena åro för
lunga, men jag tror, att litenheten hos ett mynt icke medför ringare
olägenheter, ty är myntet alltför litet, lappas det bort, hvaremot
det mera lunga myntet har man i behåll, och de torde vara
en serdeles god egenskap. Jag förutser, att om det af Utsk. föreslagna
silfvermyntet antages, skall det inom ganska korttid till större
delen blifva liggande på våra vägar och gator, ty tappar man det
i smutsen, är det icke så lätt att återfinna, och sand och smuts
hafva vi i ymnighet inom vårt land. Då inom Utsk. diskussion
om förevaride betänk, förevar, medhade jag flera prof, hvaraf ett
förkom dymedelst, att det nedföll genom en springa på golfvet i
rummet.
Den i6 April f. m.
463
Slutligen anhåller jag, att tå fästa upmärksaraheten derpå, att
myntverket icke torde kunna bestrida myntningskostnaden utan
serskildt statsanslag. Denna kostnad upgår till 5 a 6 proc. af
värdet och myntverket, har på 3 år förlorat 150,000 r:dr genom
prägling af Bankens silfver, hvilken förlust blifvit till någon del
ersatt endast genom prägligen af kopparmyntet. Borttager man
nu denna myntverkets behållning af kopparmyntets prägling, blir
slutligen följden, att myntverket icke kan fullgöra sina skyldigheter
till Banken eller afbörda sig dess skuld lill Banken af 24,000
r:dr b:co. 4 sk. styckena upfylla enl. min åsigt allmänhetens behof,
och äro icke afsedde att hopsamlas i större belopp. Dessutom,
om man vill beröfva Statsverket en inkomst och påbörda det en
utgift, kan man upfmna ett lämpligare medel än ulgifvandet af ett
för ringa silfvermynt, hvarmed måhända ingen är belåten, när det
en gång kommer ut i allmänna rörelsen. Jag tror, att tiden snart
är inne för införandet af ett decimalsystem, hvarom fråga redan
vid sisth riksdag förevar, och måhända hafva vi alt emotse stora
förändringar i vårt myntsystem, och under sådana förhållande är
det väl mindre välbetänkt, alt införa ett så litet mynt som det
föreslagna. Om nu decimalsystemet införes, och 1 r:dr rgs, hvilken
blifvit anlagen lill mynlenhet, följaktligen kommer att delas
i 100 delar, så skulle det lilla myntet utgöra 12j: sådana delar
eller ett bråk, som icke lärer vara lämpligt att utsätta å något
mynt. På grund af alla dessa skäl jemte de, sorn uplagas i min
afgifna reservation, anhåller jag om afslag å Utsk:s förslag.
Uppå härefter af Gr. Lagerbjelke, Gustaf gjord förfrå
gan,
uplyste underl. Ridd.-Sekret. alt BondeSt. enl. ankommet
prot. utdrag bifallet BankoUtsk:s förevar, utlåt., men att någon underrättelse
om af de öfrige RiksSt:n i detta ämne fattade beslut,
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Gr. Lagerbjelke: Genom BondeSt:s, R. o. Ad. nu med
delade
beslut hafva de här framställda anmärknme ang:de det föreslagna
myntets svårhandterlighet för allmogen blifvit bäst vederlagde.
Jag torde således icke behöfva ingå i någon närmare bevisning,
att samma mynt kan antagas, oaktadt litenheten, hvilken
dessutom i flere afseeuden medför betydlig fördel, såsom då det
skall afsändas med posten eller medhafvas på resor, för att der
med
bestrida liqviden af brutna summor m. m. Att detta mynt
i allmänna rörelsen vid iiqvider och köpslut är behöflig!, torde
erfarenheten redan vitsordat, och att del är framför 4 sk. i koppar
serdeles beqvämt, torde få anses ostridigt.
Man har emedlertid såsom skäl emot antagandet af Utsk:s förslag
i denna punkt anfört, alt detta mynt, i händelse decimalsyslemet
infördes, hvarom fråga vid sisth riksdag förevar, skulle
vara olämpligt eller icke kunna inpassas i samma system. Här
emot
får jag erinra, alt det förslag till decimal-syslemets införande,
som R. o. Ad. flere gånger antagit, varit Frih. Wredes, uti
hvilket förslag den nya mynt- och räkne-enheten i värde motsvarar
den nuvande 24 sk. rgs, och just i detta system passar det
464
Den 16 April f. m.
nu föreslagna myntet förträffligt. Man liar vidare sagt, att myntet
vore för fint, och alt icke något land till småmynt utmyntar
så fint silfver. Af en föreg:de värd talare är likväl nyss förevisadt
ett lika litet Finskt mynt af 14-lödigt silfver, och således finare
än det af Utsk. föreslagna, hvilket skulle blifva 12-lödigt. En värd
talare har jemväl yttrat, att om vi erhålla det föreslagna myntet,
skulle detsamma utgå lill Dannemark, och vi i stället erhålla detta
lands underhaltiga silfvermynl. Jag kan likväl i sanning icke förstå,
att Skåningarna skulle vara så enfaldiga, att de utbyta det
bättre myntet emot del sämre; och det måtte väl ligga mera i
sakens natur alt ett mynt, som antages i kronoupbörden, bibehåller
sig i Skåne, än alt det utlränges af utländskt mynt, som från
en sådan förmån är uteslutet. Att så mycket Danskt småmynt
för del närvar:de är gängse i Skåne, oaktadt det icke är lagligt
betalningsmedel, är just ett ojäfakligt bevis på det stora behofvet
af ett sådant småmynt af silfver, som det föreslagna. Man
har äfven framkastat farhågor, att det nya myntet skulle komma
att begagnas till nedsmältning, men så vidt jag förstår, finnas icke
mera än 2:ne skäl för nedsmältning af mynt. Det ena består
deri, alt myntet innehåller mera silfver än det efter prägeln är
värdt, hvarigenom en vinst af nedsmällningen kan upstå. Den
andra anledn. till nedsmältning af mynt, är då man vill hafva
silfverplantsar, samt, icke för att göra någon vinst på sjelfva nedsmältningen,
men för alt erhålla plantsar, eller rättare för alt erhålla
myntet förvandladt till plantsar, nedsmälter detsamma. Uti
intetdera afseendet kan nedsmältning af det föreslagne lilla myntet
komma i fråga, enär det alltid blir svårare, att af detsamma
hopsamla stora qvantiteter, samt detta mynt i allt fall icke i förhållande
till sitt värde, efter prägeln innehåller mera silfver än
de större myntsorterna, hvilka sistnämnda väl hädanefter såsom
hittills, blifva de, som företrädesvis komma att användas till nedsmältning,
då sådan företages.
En annan talare har sagt, att präglingen af delta mynt skulle
blifva serdeles dyr. Frih. Palmstjerna har redan visat, att ett
ganska ringa riksdalertal deraf behöfver slås, för alt fylla allmänhetens
behof, så att kostnaden icke blir stor, men om än någon
större kostnad upstår, är det väl Bankens skyldighet alt ersätta
den. Lägger man nu härtill, att den vinst, myntverket af kopparslantarnes
prägling drager, dock i sista hand bekostas af Banken,
så måste, då Banken blir befriad från denna kostnad, densamma
väl hafva råd att i dess ställe ersätta myntningskostnaden
för det nya myntet.
Den siste talaren, som äfven motsatt sig Ulsk:s förslag, har
upgifvit, att 4 sk. i koppar varit så begärliga, alt 50,000 r:dr i
sådant mynt utgått i rörelsen. Detta synes mig vara ett factiskt
bevis, att kostnaderna för myntningen af det nya myntet, icke
kunna blifva betungande för Banken, enär då man anser för ett
bevis på koppar 4 skillingarnes begärlighet, att deraf utgått 50,000
r:dr, så bör det förslå, om man myntar 100,000 r:dr af silfver
4-skil
-
Den 10 April f. m.
405
4-skillingarne äfven om de blifva ytterst begärliga, och en så liten
myntning kan icke ådraga Banken några kostnader, som böra afskräcka
ifrån ett eljest önskvärdt mynt. Slutligen liar man såsom
ett vigtigt skäl emot förslaget och för kopparmyntets bibehållande
anfört den stora vinst myntverket deraf drager. Jag har nyss
påpekat, att denna vinst slutligen får bestås af Banken. Om
myntverket behöfver stora inkomster, är det väl lämpligare att
lemna det ett anslag. Följderna af vinsten på kopparmynt har
vår GrannStat Danmark erfarit. Der fanns nemi. för flere år sedan
ett underhaltigt kopparmynt, och man tyckte sig hafva stor
vinst af denna inrättning, men följden blef, att man i England
efterapade detta kopparmynt så fullkomligt likt det Danska att
skillnaden var endast den, all del Engelska var bättre prägladt
än det rigtiga Danska myntet. Detta mynt spriddes inom Danmark
och kunde icke skiljas från det äkta, så att Danska kronan
sluteligen måste aflysa myntet och med stor förlust inlösa
detsamma. Jag inser icke något rimligt skäl, hvarföre betänk,
icke borde bifallas, och anhåller alisa vördsamt om proposm
på bifall.
Hr Rosenblad: Till en början anhåller jag i allo få för
ena
mig med Hr Björnstjerna och att lill de af honom redan
lemnade uplysningar få lägga ännu en annan, nemi. alt i de
länder, hvilka äga fint silfver, sådana myntstycken, som det ifrågavande,
äro föga gångbara. Jag vill t. ex. omnämna, att, ehuru
en annan ledamot af Ståndet, hvilken ännu icke yttrat sig, lärer
vara beredd att för Ståndet framvisa några 2 och 1 pence stycken,
inom England antalet af dessa mynt är så ringa, att under
Konung Georg III:s 60-åriga regering, då milliontal af guld och
silfver utpräglats, funnos af dessa 2-pence stycken några få 1000-  tal och präglades således hufvudsakligast för kuriositetens skull,
ålan har här äfven sagt, att de Ryska 5 kopeksslyckena, hvilka
äro till storleken ungefärligen lika 2-pence styckena, ehuru måhända
något större, skola vara serdeles begärliga inom Finland.
Det är möjligt, och jag vill icke bestrida det, men exempel från
Sverige deremot visa huru ringa benägenhet hos allmogen finnes
för det större och bättre myntet 8 sk. b:co i silfver. Ilon är
rädd för dessa små myntstycken, hvilka, i händelse de nedfalla i
något hål på den fasta vägen, kunna förkomma, och då sådant
kunnat hända inom sjelfva Bankolllsk., såsom Hr Björnstjerna
omnämnt, måste det inträffa ännu oftare för allmogen, hvarföre
hon med synnerlig begärlighet och myckel heldre emottager 4 sk.
kopparstyckena, hvaraf, på sätt redan uplyst är, på den korta liden
af 2 år 50,000 r:dr blifvit uttagne ur Banken. Gr. Lagerbjelke
har sagt, att bästa beviset på allmogens belåtenhet med det
föreslagna nya myntet skulle ligga deruti, att BondeSt. redan bifallit
förslaget. Jag skulle erkänna detta bevis, om icke det förhållande
jag nu upgifvit ägt rum, och om Sveriges rikes BondeSt.
verkligen vore identiskt med hvad man i dagligt språk menarmed
5 H. 30
466
Den 16 April f. m.
allmoge eller Svenska bönder, men för en så kunnig man, som
Gr. Lagerbjelke, kan det icke vara obekant, ali denna identitet
längesedan uphörl, och att emellan de båda klasserna BondeSt.
och allmoge är en väsendtlig skillnad. När är 1848 bos BankoFullmäktige,
iblaåd hvilka jag då var tillstädes, fråga förevar om
småsedlarnes afskaffande, hvilket Fullmäktige emot mitt bestridande
tillstyrkte, hade Fullmäktige den rigtiga åsigten, att föreslå
BankoUfsk., att en förändring måtte äga rum med det Svenska
silfverrnyntei, så att de högre mynt-valörerne skulle innehålla finare
silfver, hvaremot de lägre borde göras underhaltige eller tillblandning
af koppar i desse sednare mynten vara nätt och jemt
så mycket, som erfordrades för att betäcka kostnaden, hvarigenom
man afböjde de förfalskningsförsök, som med Danska riksmarksstyckena
blifvit anställde, och hvarom Gr. Lagerbjelke här ordat.
Orsaken till denna förfalskning inom Danmark var, alt myntet
gjordes underhaltigare, än som erfordrades för att betacka kostnaden.
Man har likväl i sednare tider insett nödvändigheten, att
icke göra myntet allt för fint utan något underhaltigt, och då nu
Utsk. oaktadt denna rigtiga åsigt föreslagit, alt myntet borde blifva
12-lödigt, vore det ett skäl att återremittera frågan, på det att
Utsk. måtte taga henne i närmare öfvervägande; men då jag icke
kan inse några fördelar utan endast olägenheter af förslaget, anhåller
jag om afslag derå.
Hr Bogeman, Carl Adolf: En talare straxt bakom mig
har såsom skäl för underkännandet af Ulsk:s förslag åberopal de
vid detsamma fogade reservationer. Till stöd för min åsigt åberopar
jag dem äfven, och om R. o. Ad. behagar taga kännedom
om dem, skall R. o. Ad. deraf finna, ali skäl blifvit förgäfves
sökte till afstyrkande af R. St:s bifall lill förslaget. Man har likt
och olikt upgifvit olägenheter dervid, och Hr Björnstjerna har
äfven omförmält, alt myntverket har en ganska stor behållning
af kopparmyntets prägling, men deremot en icke obetydlig förlust
af präglingen utaf silfvermyntet. Jag medgifver, att så är, men
icke är det skäl, att, derföre att myntverket har en stor behållning
af kopparmyntets prägling, förkasta ett silfvermynt, sorn lika
med det här föreslagna har sä mänga obestridliga förmåner. Har
myntverket icke full ersättning för silfvermynlningen, bör myntverket
härföre godtgöras genom Stats-anslag. Vidare har Hr
Björnstjerna sagt, att i följd af det föreslagna myntets litenhet
skulle det vara nästan omöjligt att kunna återfinnas, om det tappades
i smutsen å gator och vägar. Jag vet icke om något mynt
kan uthärda ett slikt prof på slarf. Vidare har man åberopat att
myntets litenhet skulle göra det mindre lätt att bandteras af allmänheten.
Delta skäl har blifvit vederlagdt genom den af Ridd.—
Sekret, lemnade tiplysning, att BondeSt. redan bifallit betänk.
Då frågan om indragning af småsedlarne förra riksdagen förevar,
invände deras vänner deremot, att silfvermynt icke skulle kunna
begagnas i vårt laud, emedan det vöre så lätt att lappa bort,
hvarigenom Staten skulle tillskyndas föt luster, och denna åsigt
Den 10 April f. m.
467
understöddes dä af ledamöter utaf BondeSt. inom BankoUtsk.,
men sedan silfrel utkommit i rörelsen, liar rädslan för detsamma
helt och hållet försvunnit så alt allmogen numera icke vägrar att
emottaga silfvermynt. På grund af såväl-desse skäl som äfven
de af Gr. Lagerbjelke anförde, anhåller jag om bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Sedan Gr. Lagerbjelke
yttrat sig, kan min framställning blifva kort. Ståndet finner nogsamt
att, då 12 är det hufvudlal, som i allmänhet ingår i vår
penninge-räkning, och i r:d:erns fördelning många olägenheter upstå
deraf att ett mynt, motsvarande 12 sk. b:co, saknas. Om ett
sådant funnes, hade man samma lättnad som hittills alt genom
dess sammanläggning med sig sjelft, med 8 och 16 sk., bilda de
flera olika belopp, som derigenom upkomma. Men da nu 4 sk.
icke finnas i silfver utan endast i koppar, kan man för tyngdens
skuld svårligen med posten afsända summor, hvari 12 sk. b:co
skulle utgöra fyllnadsbeloppet, utan man måste då, såsom en talare
här yttrat, begagna den stora kopparslanten. Detta kan
den enskilde icke göra, utan en kostnad, som öfverstiger de 4
skines värde. Imedlertid torde II. o. Ad. påminna sig huru angelägna
om 4 skrnes bibehållande några talare här voro, när för
några veckor sedan fråga förevar om Postverket. Då ville man
för 4 sk:s besparing i porto, blottställa Statsverket för en förlust
af 100,000 r:dr årligen. Om än enskilde måste tåla förlusten af
dessa 4 sk., lära likväl Embetsmännen icke anse sig pligtige, att
för Statens skull göra en dylik upoffring, utan kopparslantarne
få då nog medfölja posten, till skjutsens förlyngande. Den vinst,
Myntverket hittills haft på 4 skrnes ulmyntning, kommer nog att
fortfara, ty della mynt skall, enl. Ulsk:s förslag bibehållas äfven
om ett silfvermynt å 4 sk. i silfver varder infördt. Den Bonde
eller Herreman, som företrädesvis vill hafva de stora och tunga
kopparslantarne i nafven, vinner då sin önskan, men få lära väl
de vara, hvilka, heldre än alt begagna det lilla silfvermyntet,
vilja skramla i fickorna med de stora kopparslantarne. En talare
här bredvid, hvilken bestridt antagandet af Utsk:s förslag, har
förevisat ett falskt och ett icke falskt mynt, hvilka ansågos vara
så små, att de lätteligen skulle tappas. Afven jag vill framvisa
några in- och utländska mynt. Här äro de minsta silfverraynlen,
som brukas i Ryssland, Holland, Belgien, England, Frankrike,
Sardinien, Neapel, Rom och Österrike, på det att de ledamöter
som vilja, må se huru små desse mynt äro. Man säger, att det
nya 4-skillings-stycket skulle blifva för litet för vår allmoges stela
fingrar. Gr. Lagerbjelke har omförmält hvad Bönderne sjelfva
tänka om den saken. En annan talare har sagt, alt de icke äro
allmogens representanter vid riksdagen. Jag hemställer till denne
talare, om han och hans vänner bättre än BondeSt. representera
allmogen. En annan ledamot har ansett myntet vara så litet,
att det lätt borttappades. Jag hemställer, om det är troligt, att
Svensken för 4, 6 och 700 år sedan hade mindre styfva fingrar
30 *
468
Den 16 April f. m.
än nu. Autager raan, att de voro lika stela, så kan jag liär
förevisa ett silfvermynl frän Sverkerska Konungaättens tid, hvilket
är mindre än den föreslagna 4 skilliugen oell så litet, alt
man nu icke skulle vilja begagna det. Likaså är förhållandet
med ett mynt, som här framlägges från Folkungaätlen. Ett tredje
från Unionstiden är väl större, men nära nog lika tunni som
begge de sistnämnde och i förhållande till nuvarande fordringar
alltför litet. Om så långt tillbaka i forntiden man kunnat begagna
så små mynt, då silfret hade mera värde än nu, så måtte
väl äfven vi kunna antaga ett så litel mynt som det Utsk. föreslagit.
Jag tillstyrker således vördsamt, att R. o. Ad. måtte bifalla
betänk.
Hr von Kr® mer, And. Robert: Gr. Lagerbjelke och
Hr von Hartmansdorff hafva redan så fullständigt ulredt saken att
för mig nästan intet återstår alt tillägga.
Jag skulle också ej begärt ordet, om jag ej händelsevis vore
i tillfälle alt af egeu erfarenhet vitsorda beqvärnligheten af att
äga ett litel silfver-skiljemynt. Jag tillbragte år 1848 en längre
tid, — och detta på sjelfva landsbygden — i ett land, der ett sådant
mindre silfvermynl finnes, — nemi. i Danmark med det
Regemente, hvartill jag hörer. Jag hade då tillfälle, alt dagligen
erfara, huru beqvämt det är, alt, vid alla de på landet stundeligen
förefallande sraåliqvider, äga att tillgå ett sådant litet mynt,
som man alltid kan hafva tillhands, och i tillräcklig mängd medföra.
Aldrig hörde jag heller, under denna tid, någon af allmogen
klaga öfver, att myntet var för litet, eller alt det mer än
nugot annat borttappades.
De skäl man emot antagandet af det föreslagna myntet anfört
tyckes mig ej heller hafva varit af serdeles kraft. En talare
har t. ex. sagt att silfvermyntet blefve sä litet, att det kunde
borttappas genom det minsta hål på västfickan. Delta synes mig
snarare vara en förtjenst än eli fel; ty det tvingar folket att laga
sina kläder medan hälen äro sina, och ali ej vänta dermed till
dess de blifva så stora att de nuvarande koppar 6-skillings-slyckena
slippa igenom, ty dä är det nästan för sent!
En annan talare åter, har yttrat, alt det tunga kopparmyntet
har man qvar; men det lätta silfvermyntet tappar man bort,
och deraf kommit till den slutsats, att det vore en gifven förtjenst
hos ett mynt all vara tungt. Men hvad skall man då säga om
sedlar ne!
Hvad slutligen angår det enda allvarsamma skäl man anfört,
eller att myntverket skulle göra en betydlig förlust på ulpräglingen
af det föreslagna nya myntet, så är det visserligen möjligt,
att en sådan förlust upkomme; men den är, i min lanke, ringa
i jemförelse med summan af alla de 1000-lals små förluster, som
af allmänheten göras genom att vid liqvider tjenligt skiljemynt
saknas. Lätt skulle vara, att härpå anföra exempel. Jag tror således
att R. o. Ad. skulle göra allmänheten en verklig tjenst genom
att med sitt votum bidraga till denna reform, som säkert skall
Den 16 A piil f. m.
469
blifva, fastän en /iten, en af de mest välkomna, och deraf olägenheterna,
i min lanke, äro så godt som inga, men fördelarne
många oell stora.
Ja, jag hoppas, att R. o. Ad. skall bidraga till detta förberedande
till afskaflandel af de nuvarande klumpiga- och ofantliga
6-skillings-stycken, vid hvilkas åsyn man nästan ovillkorligen kommer
att länka på det barbariska myntet i Sparta, som var af
Jern, och så tungt, att ett par oxar behöfdes för att draga den
summa, som åtgick till en måttlig liqvid. Jag röstar bifall till
Ulsk:s betänk.
Hr Björnstjerna: Jag liar begärt ordet för alt fästa up
märksamhelen
på ett misstag, som 2:ne förcg:de talare begått. De
hafva nemi. sagt, att kopparmyntet fortfarande skulle utgifvas, äfven
om det föreslagna myntet anlages, men så lärer väl förhållandet
icke blifva. Ulsk. har nemi. sagt: ”jemte bibehållande af
det redan präglade kopparmyntet.” Jag känner bestämdt, att
Utsk:s mening var, att något kopparmynt å 4 sk. icke skulle vidare
präglas. Hade åter Utsk:s mening varit den, förenämnde
Hrr omförmält, afhjelpas olägenheterna till en del, ty då kunde
en livar få sin vilja fram, så att den, sora hyser mera förkärlek
för kopparmyntet, kan få det. Gr. Lagerbjelke har sagt, att
BondeShs beslut i frågan är det bästa svaret. Det är i sanning
sällsynt, att höra Gr:n yttra sådana tänkesätt. Samme talare har
äfven sagt, all Skåningarne icke måtte vara nog dumma, att utbyta
vårt lands mynt, som emotlages i upbörden, emot det Danska,
hvilket icke åtnjuter denna förmån. Så dumma äro de visserligen
icke, men det föres emedlertid utom landet och genom dess
lina silfvervigt blir det tjenlig! till upsmältning. En värd talare
har äfven yttrat, att myntet hade så ringa silfverhult, att man
deraf icke kunde få en plants. Jag får likväl uplysa, att jag
från tillförlitligt håll fått den uplysning, att smått silfvermynt
blifvit sändt lill Malmö och af Guldsmeder der upsmäldt, och på
denna upsmältning förlorat mera än 0111 Specierne dertill användas,
ty deri ingår tillverkningskostnaden, hvilken för de små mynten
med 6 proc. öfverstiger den för Specie r:drn. Såsom bevis
på hehofvet af detta lilla silfvermynt, har man sagt, alt om det
icke införes, kommer 4 sk. i koppar alt sändas med posten. Visserligen
är silfvermyntet lättare än 4 sk. styckena, men i alla
fall hindrar icke silfvermyntet, att ju icke kopparmyntet kommer
att belasta posten såsom vid remisser af 3 och 5 sk. b:co. Man
har förevisat mynt från Konung Sverkers tid. Jag hoppas, att
vi blifvit något klokare sedan denna lid och icke införa i landet
sådane bruk, som då funnos. Slutligen har man sagt, att äfven
i andra länder finnas sådane små mynt. Jag har redan baft
äran visa, att de icke äro omlöpande mynt utan endast kuriositeter.
Mindre mynt finnas visserligen i andra länder, men de
äro underhaltiga och Statsverket gör ingen förlust utan snarare
en vinst derpå. Får myntet mindre silfvervärde och mera koppar,
har jag mindre emot myntets införande.
470
Den 16 April f. m.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Om della mynts prägling skulle
förhindra införandet af decimal-systemet, som jag hoppas likväl
slutligen blir infördt i vårt land, skulle jag sätta mig ganska mycket
emot detta mynt. Kommer, såsom flere gånger föreslaget
varit, 24 sk. r:gs att antagas såsom enhet, så blir det nu föreslagna
myntet TVa i detta system. Men jag vill icke vidare ingå
i detta ämne. Jag har begärt ordet endast för att lemna några
uplysningar. Mig synes, som man sväfvade i okunnighet om de
förhållanden inora utlandet, hvilka här blifvit af några talare
åberopade. Man har nemi. sagt, all inom Danmark erfarenheten
visat, att mynt, som innehållit ett stort nominelt värde
men litet koppar, varit blottsläldt för efterapning i andra länder,
och att de sålunda förfalskade mynten sedermera införts i landet.
Detta exempel bevisar föga emedan det bevisar för mycket. Det
Danska mynt, som här blifvit åsyftadt, var 8 sk. i silfver och således
32 sk. r:gs. Det representerades af en kopparbit ungefärligen
så stor som våra 2 sk. stycken. Det var naturligt, att det
skulle löna mödan alt efterapa sådant mynt, hvilket, på sätt redan
blifvit nämnt, Engelsmännen äfven gjorde, men, såsom jag
sagt, detta mynt var ett tillfälligt kopparmynt med orimligt högt
nominelt värde. Ett är alt tala om tillfälliga förhållanden och
annat att tala om det Europeiska kopparmyntet i allmänhet. Allt
Europeiskt kopparmynt är underhaltigt d. v. s. att det nominella
värdet är högre än värdet af den koppar, som innehålles i myntet,
och det måste så vara, såvida man icke vill gå tillbaka till
det gamla förhållandet i vårt land, då man hade plåtar af ett
qvarter i qvadrat med stämpel i alla 4 hörnen. Procenten koppar
är inom olika länder olika. Engelska kopparmyntet innehåller
omkring 44 proc. koppar af värdet, det Ryska 40 proc. och
det Österrikiska 20 proc.
I Holland, der man ganska väl vet, hvad man i dylika frågor
gör, innehåller kopparmyntet 45 och uti Preussen 40 proc.
Det Fransyska kopparmyntet innehöll före revolutionen 64 men
efter densamma endast 53 proc. Dessa upgifter visa att man
allestädes begagnar underhaltiga kopparmynt. Tages medium af
alla Svenska kopparmyntsorter, sådane de nu äro, så innehålla
de 50 proc. af kopparvärdet. De äro således 3 proc. underhaltigare
än det Fransyska, men öfverstiga i kopparvärde öfrige ländernas
kopparmynt med 10 å 12 proc. Att än ytterligare förminska
kopparhalten i sådana mynt, är icke farligt, hvilket bevisas
af det förslag, som inom Frankrike år 1839 väcktes och godkändes
ehuru icke ännu befordradt till verkställighet. Enligt detta
förslag skulle af 1 skepp. Sv. Stapelstadsvigt koppar utmyntas 10
Centimstycken till ett nominalvärde af 660 r:dr Sv. b:co, då
deremot vårt minst kopparhaltiga mynt är utmyntadt till 350 r:dr
af ett skepp, koppar, och således är det Fransyska nära icke stort
mera än hälften så kopparhaltigt som vårt mynt.
Hvad åter beträffar silfvermyntets slitning, så finnes icke någon
blandning af silfver och koppar så hållbar, som den 12-lödiga,
det vill säga -J silfver och J koppar. Gör man åter halten lika
Den 16 April f. m.
471
med den i våra gamla 4 sk. stycken, som innehålla hälften koppar
och hälften silfver, så får man ett mjukare och således mindre
hållbart mynt. Ett mynt af 12-lödig halt kan circulera måhända
i århundraden innan stämpeln ulnötes, hvarföre ock Preussen
begagnat denna halt i sitt hufvudmynt.
Hr Rosenblad: Till Hr Lefréns myckel uplysande anförande
vill jag tillägga, att om den 12-lödiga halten har den stora
fördelen att vara mindre slitbar än de öfriga föreningarna af silfver
och koppar, har den likväl för sitt ändamål ganska stora olägenheter
nemi., att silfret vid den förlorar sin specifika egenskap,
och finnes endast vid högre halter. Då silfvervigten är ringa,
underlättas derigenom försöken att förfalska myntet. Vidare förlorar
myntet klangen, hvilken dock är tjenlig för ulrönande af,
huruvida myntet är förfalskadt eller icke. Dessutom är åstadkommandet
af den 12-lödiga halten förenadt med ganska många
svårigheter, och detta har äfven verkat derhän, att oförfalskade
mynt blifvit i Banken ansedde såsom falska. Vidare får jag uplysä,
alt Preussen frångått sin förkärlek till den 12-lödiga halten
och i stället antagit den 14-lödiga.
Hr von Hartmansdorff; Jag vill blott nämna att det
ifrågavar:de myntet är inom Tyskland så sällsynt, att det nästan
ingenstädes påträffas, hvaremot det 12-lödiga är det mest gångbara.
Till tröst för dem, som önska de tunga kopparslantarnes
bibehållande får jag uplysa, alt Konungen äger låta slå kopparmynt
så stora och så tunga, som Honom behagar. R. St. kunna
endast göra underdåniga framställningar, att erhålla sådana mynt,
som de önska.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R.
o. Ad. behagade bifalla Utsk:s i denna punkt gjorda tillstyrkande,
ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade
det han ansåg ja hafva varit öfvervägande.
Hr Björnstjerna begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s propos.
Den, sora bifaller BankoUtskrs tillstyrkande i 3:dje punkten
af dess utlåt. n:o 29, voterar
Ja;
den del ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. hvad Utsk. i nämnde punkt tillstyrkt.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 31.
Nej — 9.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protocollij
Albert Munck.
472
Den 16 April e. m.
Onsdagen den 16 April 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleni prof. för d. 26 sistl. Mars.
Med tillkännagifvande, att Hr dorchimont, Wilh. Albrecht,
som enligt på förmiddagen öpnad vallista blifvit utsedd
till ledamot i BevillmsUtsk., anmält sig vara hindrad att detta
förtroende emottaga, samt att Frih. von Kraemer, Rob. Fredr,
begärt och erhållit ledighet från sin befattning såsom ledamot af
samma Utsk. under 3:ne veckor, räknade från och med d. 22 i
denne månad, anmodade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Hrr Elektorer
att sammanträda lill val af en ledamot i BevillmsUtsk. i st.
f. Hr d’Orchimont samt en ledamot i samma Utsk. under den
Frih. von Kraemer beviljade ledighetstid.
Anmäldes och iades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
Ullåtm, mern. och belänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 82, ang:de regleringen af utgifterne under RiksSlatens
Första hufvudlitel;
N:o 83, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Andra hufvudtitel;
N:o 84, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Tredje hufvudtitel;
N:o 85, ang:de reglering af utgifterne under RiksStatens
Fjerde hufvudtitel;
N:o 86, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Femte hufvudtitel;
N:o 87, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Sjette hufvudtitel;
N:o 88, ang:de reglering af utgifterne under RiksStatens
Sjunde hufvudtitel;
N:o 89, angrde reglering af utgifterne under RiksStatens
Åttonde hufvudtitel;
N:o 90, ang:de regleringen af utgifterne under RiksStatens
Nionde hufvudtitel;
N:o 91, i anledn. af väckt motion dels om framläggande för
Den 16 April e. m.
473
R. St. i ett sammanhang af hela Stats-regleringen, dels om densammas
bibehållande oförändrad intill nästa riksdag;
N:o 92, med återlemnande af en af Hr Waern inom Välloll.
BorgareSt. väckt och lill StatsUtsk. remitterad motion, ang:de utsättande
af dag för nästa lagtima riksdags början.
Lag- samt Allm. Besv- o. Ekon.-Utskntten :
N:o 7, i anledn. af väckt motion om ändring af och tillägg
uti Kongl. Stadgan om jagt och djurfång d. 13 April 1808;
N:o 8, i anledn. af väckt motion om ändring af Kongl.
Brefvet d. 19 Juni 1830, i fråga om beräknande af ”matlag”
eller ”rök”;
N:o 9, i anledn. af väckt motion om ändring af gällande
stadgande, ang:de tiden för af- och tillträde af de till ecklesiastikstaten
anslagne hemman och lågenheter;
N:o 10, i anledn. af väckt motion om ändring i Kongl.
Militim-Boställs-Ordn. d. 23 Januari 1836, i fråga om tiden för
af- och tillträdes husesyners hållande samt dervid ådömde reparationers
fullgörande;
Allm. Besv.- o. Ekon.-Utskottel:
N:o 85, i anledn. af väckt fråga om beredande af ersättning
åt enskilde personer, som genom förändringar i ekonomiska lagstiftningen
tillskyndas förluster m. m.
N:o 86, i anledn. af väckt fråga om uphörande af den till
förekommande af tullförsnillningen och oloflig införsel af varor vid
Norrska gränsen inrättade tullbevakning;
N:o 87, i anledn. af väckt fråga om inrättande af en daglig
postgång emellan Stockholm samt Skåne och Götheborg, äfvensom
emellan sistnämnde stad och Skåne m. m.; samt
N:o 88, i anledn. af väckt motion om Fabriks- och Handtverks
samt Handels-Föreningars befriande från expeditions-lösen i
rättegångsmål.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att i gårdagens
Talmans-konferens, öfverenskommelse blifvit träffad derom, alt
Talmännen skulle föreslå RiksStm, att StatsUtsk:s i dag bordlagde
nllåt.-n, ang:de regleringen af ulgifterne under RiksStatens 9 hufvudtitlar
måtte i alla RiksStm företagas till pröfning nästa Onsdag
d. 23 dennes, hvarjemte H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. bifölle
detta förslag samt att samma utlålm upfördes främst å föredragnalistan
nästa Lördag d. 19 dennes för att då kunna ånyo bordläggas.
Ropades ja.
474
Den 16 April e. m.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 5 och 9 dennes
på bordet lagda betänk. n:o 72, i anledn. af väckt förslag om
inrättande af Läns-nämnder.
Sedan, uppå förfrågan af Gr. Mörner, Carl Göran Detlof,
lindert. Ridd.-Sekret, nplvst att enl. ankomne prot.uldr.
Preste- och BondeSt:n bifallit ifrågavar. betänk., men att någon
underrättelse om BorgareSns derom fattade beslut, ännu icke
blifvit R. o. Ad. meddelad, yttrade
Gr. Mörner: Då, enl. den meddelade uplysningen, det är
klart, alt frågan förfallit, så anser jag icke nödigt ali vidare
sysselsätta mig dermed, utan anhåller att R. o. Ad. ville låta
dervid bero.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, anhöll om bifall till Utsk:s
betänk., uti hvilken anhållan äfven Hr von Troil, Samuel
Gust., instämde.
Uppå härefter framstäld propos. blef förevarande betänkande
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 9 dennes på bordet lagda utlåt. n:o
80, i anledn. af erhållen ålerremiss å utlåt. n:o 60, ang:de uphörande
af ljuspenningar för Embets- och Tjenstemän samt
Extraordinarie!'.
Frih. Cederström, Rud.: Då min i denna fråga hysta
åsigt, vid ärendets första behandling icke lyckades göra sig gällande,
utan R. o. Ad. i stället behagade återremittera StaisUtsk:s
då afgifua utlåt., hvilket var affattadt i fullkomlig öfverensstämmelse
med min mening i ämnet, så vore det, helst tvänne andra
Stånd likaledes återremitterade berörde betänk., måhända mindre
grannlaga af mig att nu söka, genom ytterligare utveckling af
mina tankar, möjligen åstadkomma ett beslut, afvikande från den
hufvudåsigt, som inom Stånden redan gjort sig gällande. De
Heste ledamöter, som, vid berörde tillfälle, på detta rum yttrade
sig, tycktes åtminstone då vara af den lankan, att Ilr von Troils
reservation borde af StatsUtsk. lästgas till grund för ett förnyadt
utlåt, i ämnet.
Detta bar nu skett; R. o. Ad. eller dess majoritet torde således
icke hafva skäl att öfver StatsUtsk. beklaga sig. Jag förutser
således att Utsk:s nu inkomna betänk, varder godkändt. För
min del anser jag likväl ett företräde visserligen ega rum hos
sistberörde betänk, framför så väl den Kongl, propos., som ock åtskilliga
af de reservationer som vid det först inkomne betänk,
voro fogade, i thy att, i det förevarande, de redan anstälde Extraordmas
på 1803 års Bref grundade rätt alt, när de i verklig
tjenstgöring inträdt, ljuspenningar erhålla, behörigen blifvit afsedd;
detta är redan ett stort steg. Framtiden återigen lemnar man
till spillo ål godtycklighetens inverkan vid vederbörande förmäns
bedömmande af i hvad mån belöning må beviljas för visad flit
Den 16 April e. m.
475
och skicklighet. Jag beklagar detta, men anser mig för svag att
här nu kunna göra någon ändring; delta medvetande, men icke
någon ändrad öfvertygelse i sak, är orsaken, hvarföre jag för min
del vill vid ifrågavar. betänk, f. n. låta bero.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del skulle jag
hafva önskat att den reservation, som vid åtskilliga punkter är
gjord för nuvarande exlra-ordinarie? hade varit undanröjd. Det
torde blifva svårt för vederbör, embetsverk alt, pä sätt här föreslås,
skilja nuvarande exlra-ordin. från de öfrige; men delta är
en ringare omständighet. Värre är deremot, om de skicklige
och flitige bland nuvarande extra-ordinarier skola, mot de ringa
ljuspenningarnes upbärande varda uteslutne från den fördel, som
blifvande extra-ordinarier skulle åtnjuta, nemi. att bekomma en
större vedergällning för den tid och möda, de i kronans tjenst
använda.
Af öfverdrifvet nit för extra-ordinariernes bästa, har man i
min tanka skadat dem. Jag skulle således för min del hafva önskat,
alt R. o. Ad. hade ifrån 2:dra punkten uteslutit orden: ”att
tilldelas andra an dera, hvilka redan deraf kommit uti åtnjutande
och hvilka fortfarande genom sin llit och tjenstgöring kunna
dertill anses berättigade”; att i 3:dje punkten orden: ”i den mån,
som de hittills till ljuspenningar utgående medel, till följd af
stadgandet uti näst föregående punkt, blifva disponible”, utginge,
äfvensom i 4:de punkten, orden: ”Ijuspenningarne åt nuvarande
exlra-ordinarierne dock under denna summa inbegripne, så länge
något i detta hänseende utgår”. Om dessa föreskrifter ur förslaget
borttoges så blefve de, som nu åro extra-ordinarier, lika väl
lottade som de, hvilka hädanefter dertill i embetsverken antagas,
och då kunde icke den, som vore äldre, men lika flitig och skicklig
som en yngre, komma att bli sämre belönad än den sistnämnde,
hvilket, elter min tanka, varder följden i händelse 11. o. Ad.
samt öfriga Stånd bifalla betänk, sådant det är.
Hr Weidenhjelm, Ernst Aug., förklarade sig instämma
med Hr von Hartmansdorff.
Hr von Troil, Samuel Gust.: Det kan icke bestridas,
all vissa saker, i sig sjelfve rikliga, ofta mäste vika för andra,
som, ehuru jemförelsevis sämre, likväl äro möjlige att genomdrifva.
Sådant är i min tanka förhållandet med ifrågavar. belänk.
Enl. hvad af den förste talaren redan blifvit anfördt, har StatsUtsk.
vid den föregale behandlingen af ifrågavande ämne hufvudsakligen
upgjort det nu afgifna betänk, efter den reservation,
som jag bifogade del första utlåt, i ämnet.
Denna reservation var grundad, icke på hvad jag för min
del ansåg vara det rättaste, utan på hvad jag ansåg vara möjligt
alt genomföra. Jag fann nemi. vid frågans första behandling,
ali en stor del af Utsk:s ledamöter, voro på del högsta måne
om att man skulle bibehålla ål de extra-ordinarier, som f. n. fun
-
476
Den 16 April e. m.
nos, denna, jag vill icke säga rätt, men åtminstone den praxis de
hade att hvarje år, så länge de voro extra-ordinarier få upbära
ljuspenningar. Hade man velat fråntaga dem denna fördel, är
jag öfvertygad, alt ett, på sådan grund upgjordt betänk, icke
skulle hafva haft framgång inom de öfrige Stånden.
Med anledn. deraf föreslog jag i min reservation, att nuvarande
extra-ordinarier skulle, så länge de i denna egenskap fortforo
alt Ijenstgöra, vara tillförsäkrade om åtnjutande af de ljuspenningar,
som de en gång erhållit. Jag kan icke inse att vederbörande
Chefer, genom antagande af detta betänk., kunna vara
förhindrade att, då genom (lere extra-ordinariers afgång, en viss
summa blifvit ställd till deras disposition, använda denna summa
såväl till de extra-ordinarier, som redan äro i åtnjutande af ljuspenningar,
som lill sådane, hvilka visa llil och skicklighet, utan
att hafva erhållit denna förmån. Jag erkänner att jag, för min
del, äfven skulle hafva med glädje sett om ljuspenningarne förde
ordinarie tjenstemännen genast kunnat, i enlighet med Konungens
nåd. propos. borttagas, och deras löner med motsvarande
belopp förhöjas, troende att Statsverket skulle derpå uti ingen mån
hafva blifvit lidande. Man bör nemi. erinra sig att bevillning
nu icke i allmänhet erlägges för ljuspenningar. Skulle deremot
ett emot dem svarande belopp läggas till lönerne, komme be vinningen
alt drabba hela den sammanlagda löne-summan och i fullt
måll ersätta den högre utgift, som Statsverket finge vidkännas
derigenom, all lönerne på indragningsstat komme att utgå med
ett, mot de indragne ljuspenningarne svarande, högre belopp; —•
men äfven detta ansåg jag omöjligt att genomdrifva; och dä jag
tror att den vigtiga saken kan på detta sätt vinna Ständernes bifall
och således i hufvudsaken leda till det mål man afser, så får
jag anhålla om bifall till betänk, sådant som det är framlagdt.
II. Ex. Hr Frih. o. Landlmrs härefter till bifall å SlalsUlskis
förevarande utlåt, framstälda propos., besvarades med starka ja,
blandade med nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja
öfvervägande.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Raab, Adam
Christian, och Hr von Troil, Sam. Gust., ånyo på bordet
StalsUlsk:s d. 9 dennes första gången bordlagda ullål. n:o 81, i
anledn. af K. M. nådiga propos., i fråga om upbärande af s. k.
vakans- och förslags-liggelids- samt begrafningshjelps-besparingar,
samt om årliga anslag lill vederbörande pensions-kassor, såsom
ersättning för de inkomster, dessa kassor af nämnde besparingar
åtnjuta.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Då uplysl är, att den motion,
som jag väckt, vore af 2:ne RiksStånd afslagen, vill jag ej upträda
till försvar för densamma, under yrkande af ålerremiss, då en
sådan till intet skulle tjena; utan är min afsigt endast att mig
Den 16 April e. m.
477
matie tillåtas att i ett annat plenum få i proi. nedlägga min reservation
mot det beslut, som R. o. Ad. fattat.
Föredrogs Sta!sUlsk:s d. 9 dennes på bordet lagda utlåt. n:o
98. i anledn. af väckte frågor om uphörande af det serskildta
skattebidraget till gäldaude af 1848 års krigsrustnings-kostnader.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då Konungen föreslagit
att Riksg:s-kont. skulle mista den ersättning, som detsamma med
rätta tillkommer för dess förskott till den Danska fejden, så var
en sådan utgång som nu har inträffat att förvänta. Jag har dervid
intet annat att tillägga än att, om Konungens rådgifvare, när
Extra Stals-rcgleringen förekommer, klaga deröfver att Sveriges
försvarsverk, fält mindre än önskligt och behöfligt varit, och om
StalsUtsk:s ledamöter, vid åtskilliga tillfällen, här, eller i sina betänk:n
yttra, att dessa eller andra Sveriges behof måste slå tillbaka
för brist på medel, då vill jag svara: ”J håfven så velat,
emedan J skjutit ifrån Eder de medel, som J eljest haden haft
i händerna.”
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan ej fatta hvad
vält Riksg:s-kont. må ega, att utfå bevillms-medel, som icke be
höfvas.
Jag tror att Riksg:s-kont. är till Ständernas disposition,
— är ett Verk, som har till updrag att fullgöra Ständernes befallningar,
men som icke har någon rätt mot Svenska folket.
Det är ett uttryck, som jag alltså bestrider.
Hr Printzensköld, Carl: Visserligen är det sannt alt
Riksg:s-kont. icke har någon rätt mot Svenska folket. Men detta
hade väl kunnat hoppas, alt dess upoffringar för Danmarks bästa
icke skulle ske på bekostnad af dess eget. Detta hade icke heller
skett, om beslutet rörande krigsgärden blifvit beståndande. Jag
mäste beklaga alt nitet för Svenska folkets befrielse från räntebehållning
å den skuld, som för Danska fejden gjordes, haft den
påföljd att man betagit Sverige en tillgång, som vi eljest haft att
för flera vigtiga ändamål använda. Hade Riksg:s-kont., i stället
alt inlösa sina för den Danska fejden uthändigade skuldsedlar utlånat
sina medel mot lika beskaffad ränta som kont. sjelf gaf, så
hade ingen skada derigenom varit riket tillskyndad, men fördelen
af en sådan åtgärd hade måhända varit den att man heldre till
nödiga utgifter för Sverige användt kontorets räntebärande fordringar,
än man minskat dess inkomster genom deras efterskänkning
åt de skattskyldige.
Jag kan således icke annat än önska att styrelsen ej måtte
få orsak ångra den beredvillighet, hvarmed hon, efter sin egen
tro, mött nationens önskningar, att befrias från ett skatte-bidrag,
hvars fullständiga inbetalning icke gjort henne någon skada, men
kunnat vara henne mycket nyttig.
■
478
Den 16 April e. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: I motsats lill den siste talaren,
anhåller jag att få förena mig i Frih. Palmstjernas yttrande.
Då R. St. vid sisiI. riksdag fattade beslut angående ställande
af eli kreditiv å 2 mill. r:dr lill Konungens disposition för den
Danska fejden, föreskrefvo Ständerne att dertill skulle användas
Riksg:s-kont:s under händer hafvande tillgångar, och ali, hvad
dermed icke kunde bestridas, skulle uplånas. Deraf följde äfven
att Riksg:s-kont:s Fullmäktige icke uplänade större summa än den,
som återstod alt fylla, sedan först de under händer hafvande medlen
blifvit använde. Derefter och sedan krigsgärden för de förflutna
åren influtit hafva Fullmäktige med denna gärd och öfriga
tillgångar, kunnat bestrida hela krediti vet, eller rättare sagdt, så
stor del deraf, som af Konungen blifvit lyllad, så att de uplånta
medlen redan blifvit äterbelalde.
Del är således uppenbart, sedan hela summan kunnat gäldas,
alt icke någon ytterligare gärd derutöfver kan, eller bör, i konsequence
med det föregående beslutet, komma i fråga; hvarföre
jag anhåller om bifall lill StalsUtsk:s betänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Med anledn. af Hr von Ilart
mansdorffs
yttrande, att de äskade anslagen till Rikets försvarsverk
och andra nyttiga utgifter för Statsverket icke skulle kunna
fyllas, i fall Ständerne beslutade ett bifall lill ifrågavar. utlåt., ber
jag att få uplysa, att detta utlåt, äfven innehåller en utredning
öfver Riksg;s-kont:s ställning, som visar att viii 1853 års slut inkomsterna
öfverstiga utgifterna med en beräknad summa af
1,282,000 r:dr. Lägges till denna summa, de 2 mill., som Ständerne
beslutat skola af Bankovinsten användas, till den extra
slatsregleringen, så har man en summa, som något öfverstiger den,
som Konungen önskat för nämnde reglering. Om SialsUtsk. och
Ständerne sålunda bifalla hvad Konungen äskat, så finnes dertill
full tillgång, och således tror jag icke att SlatsUlsk. deraf
kan hemta skäl till afslag af medel för de afsedda behofveu.
Hr von Hartmansdorff:. För märkvärdighetens skull bör
erinras hurusom StatsUtsbs ledamöter, några åtminstone, med ett
slags tillfredsställelse omtalat tomheten i Riksg:s-kont:s kassa.
Gifvet är, att ora Danska fejden aldrig egt rum, så hade för
Svenska försvarsverket och andra högst nyttiga föremål funnits att
tillgå 989,751 r:dr 35 sk. 7 rst, som nu äro borta. Då R. St.
beviljade 2 mill. för Danmarks försvar, var det ingalunda deras
afsigt, så vida jag kunde förslå deras beslut, alt derigenom inskränka
tillgångarnc för Sveriges försvar.
Hr Bildt har omtalat, att med de tillgångar, som finnas i
Riksg:s kont. skulle kunna fyllas hvad Konungen för den extra
siats-regleringen äskat? Jag frågar om det öfverensstämmer med
Sveriges statsskick eller enskilde riksdagsmäns anspråk, att endast
de af Konungen äskade anslag skola bifallas, men för Riksdagsmans
motioner icke finnas några tillgångar, emedan allt är i förra
hänseendet så utsopadt, att ingen riksdagsman kan få något fram,
som för hans hembygd nyttigt vara kan.
i
Den IG April. e. m.
479
Frih. Raab, Adam Chr,istian: Jag skulle föreställa mig,
efter de yttranden, som blifvit afgifne utaf åtskillige StatsUtsk:s ledamöter,
det vara öfverflödigt att yttra sig i den anda jag gör,
nemi. för bifall till detta utlät.; men det är också endast ett yttrande
af Hr Printzensköld, som upkallat mig. Den värde talaren
har nemi. iipfaltat sin pligt sora representant för Svenska folket
på ett för mig förvånande sätt. Han har sagt att ”Svenska folket
hoppats ali de utgifter detsamma ålagts till ersättning för den
Danska krigsrustningen skolat få fortgå: för min del föreställer jag
mig att Svenska folket har en helt annan förhoppning än den som
Hr Printzensköld anser vara föremålet för dess förhoppningar och
min pligt som representant anser jag vara att lindra Svenska folkets
bördor, men ingalunda alt hoppas på alt fortsatt trycka folket
med sådana bördor, som kunna aflyftas. Talaren beklagade
äfven Riksg:s-kont:s nit att spara, då sparsamheten haft den påföljd
som inträffat: månne då Riksg:s-konl. är en stat i staten?
Frih. Palmstjerna har redan antydt, all detta kontor är en
statens inrättning. Jag vill endast tillägga alt Fullmäktiges derstädes
pligt, då de fått det dyrbara förtroendet att vara Fullmäktige,
är, ali efter instruktion söka spara icke åt Riksg:s-kont. utan
åt Slaten.
För min del hoppas jag, på skäl, som förut blifvit anförde, alt
R. o. Ad. icke drager i betänkande att bifalla StatsUlsk:s ifrågavar.
förslag.
Frih. Palmstjerna: Då meningarne icke tyckas förutsätta
annat än bifall lill ifrågavar. Utsk:s utlät., så hemställer jag huruvida
någon diskussion i den syftning, som den nu här pågående,
vidare kan vara ändamålsenlig; utan vill jag derföre inskränka
mig till en enkel anhållan om bifall lill detta utlåt.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s
förevar, utlåt.
Föredrogs, men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf och Frih. Cederström Rudolf, StatsUtsk:s
d. 9. dennes på bordet lagda utlåt.. N:o 99, ang:de återbetalningen
af eli, för sänkning af sjön Ökvattnet inom Westerbottens län,
förre Expeditionsfogden C. J. Moritz beviljadt lån.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 9 dennes på bordel lagda
utlåt. N:o 100 i anledn. af K. M:s nådiga Remiss å förre Arrendatorn
af indragna Trumpetare-bostället Rerga, Inspektoren Johan
Wedlings underd. ansökning om eftergift af ådömd arrende-skillnads
ersättning.
Vid föredragning af StatsUtskis d. 9 dennes på bordet lagda
utlåt. n:o 103, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de uplåtande
emot vederlag ål Götheborgs stad af Kronan tillhörig,
480
Den 16 April e. m.
derinvid belägen mark, biet detta utlåt, ånyo bordlagdt på begäran
af Hr von Hartmansdorff, Äng.och Hr Printzensköld,
Carl.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 9 dennes på bordet lagda
utlåt. n:o 104, i anledn. af väckte frågor om Riksg:s-sedlars
inlösande, oaktadt den derför fastställda praescriptions-tid tilländagått.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Gr. Lagerbjelke
Guslaf, och Frih. Cederström, lindolf, StatsUtsk:s
d. 9 dennes första gången bordlagda utlåt. n:o 105, ang:de lyftningen
af hela återstående beloppet utaf de vid sednaste riksdag
beviljade Statsanslag lill försvarsverkets förbättrande.
Föredrogos och biföllos StatsUtskrs nedannämnde d. 9 dennes
på bordet lagda utlåt.:
N:o 106, ang:de anmäld otillräcklighet af det för expenser
vid Just.-Ombudsm:s Expedition hittills anslagna belopp;
N:o 107, ang:de ytterligare anslag för det inom II. St:s hus
inrättade Riksdags-archiv; och
N:o 108, i anledn. af väckt motion om Kongl. Bibliothekets
förflyttning till det af Riksg:s-kont. begagnade hus.
Föredrogs och lades till handlingarne LagUtsk:s d. 9 dennes
på bordet lagda mern. n:o 15, i anledn. af återremiss af Ulsk:s
betänk. n:o 11, ang:de stiftande af en lag om flyttning i och uthus
pä landet.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 9 dennes på bordet lagda
betänk. n:o 16, i anledn. af väckt motion om förlängd tid för
måls fullföljande från Underrätt i Stora Kopparbergs län.
Föredrogos men lades, på begäran af Hr Printzensköld,
Carl, och Frih. Raab, Adam Christian, å nyo på bordet
LagUtsk:s nedannämnde d. 9 dennes första gången bordlagde
betänkm.:
N:o 17, i anledn. af väckt motion, ang:de meddelande af
serskilde föreskrifter för behandlingen af besvärsmål, som från
Gottland fullföljas i Hofrätt;
N:o 18, i anledn. af väckt motion om verkställighet af K.
Bef:h:des utslag i skuldfordringsmål: samt
N:o 19,
Den 16 April e. m.
481
N:o 19, i anledn. af väckt motion om förklaring af föreskrifterne
rörande verkställighet af utslag i vissa mål.
Då härefter å föredragn:s-listan förekom Bevilln:s-, Lag-samt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utskms d. 12 dennes f. m. på bordel lagda
betänk. n:o 1, ang:de vilkoren för tillverkning och försäljning af
bränvin, lillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt i sednasle
Talmans-konferens blifvit öfverenskommet, att Talmännen skulle
hemställa att detta betänk, måtte få hvila på bordet till StatsUtsk:s
utlåt. ang:de regleringen af utgifter under BiksSlatens hufvudtitlar
samt Consl:sUtsk:s förväntande decharge betänk, hunnit
undergå pröfning; och biföll R. o. Ad., alt ett sådant anstånd med
pröfningen af förevar, betänk, skulle ega rum.
Föredrogs och bifölls Lagötskts d. 12 dennes f. m. på bordel
lagda utlåt. n:o 20, i anledn. af anmärkn:r emot LagUlskts
betänk. n:o 12, i fråga om ändring i 1 § 23 kap. R.B., efter
dess lydelse i Kongl. Förorda, d. 18 April 1849, såvidt den afser
domfördl antal ledamöter i Hofrätt.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.l!tsk:s nedannämnde
d. 12 dennes f. m. på bordel lagde utlälin:
N:o 73, i anledn. af väckt motion om tillägg till Kongl. Förordn.
d. 8 Maj 1849, angrde sältet för kungörelsers upläsande i
kyrkorne;
N:o 74, i anledn. af väckt motion om tillsättande af en
distrikls-läkare i Åsele Lappmark;
N:o 75, i anledn. af väckt motion i fråga om utgörande af
kronoskjuts utom länet; och
N:o 76, i anledn. af crhållne återremisser utaf betänk. n:o
14, ang:de beredande af tillgång på duglig vaecin.
Föredrogs men bordlädes ånyo, på begäran af Ilr von Hartmansdorff,
Aug., och Frih. Cederström, Rud., Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 12 dennes f. m. första gången bordlagde
ullål-.n.
N:o 77, i anledn. af erhållen ålerremiss af betänk. n:o
16; och
N:o 78, i anledn. af väckt motion om nedsättande af en
Komité lill granskning af nu gällande Lindblomska Katechesen,
Handboken och Psalmboken.
5 H.
31
482
Den 16 April e. m.
Föredrogos och biföllos Allm. Desv.- o. Ekon.Utsk:s d. 12
dennes f. m. på bordet lagda nedannämnde utlåta).
N:o 79, i anleda, af vackt motion om utfärdande af instruktion
för Länsmän;
N:o 80, i anleda, af väckt motion om åtgärder för beredande
af lättnad vid försändoingen af böcker från en ort till annan
inom riket; samt
N:o 81, i anledn. af väckt motion, ang:de förändringen i
Kongl. Förordnin. om prestval af d. 1 April 1843.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 12 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt. n:o 82, i anledn. af väckt motion
om bestämmande af företrädesrätt till befordran för Juris
Kandidater, blef delta utlåt, ånyo bordlagdi på begäran af Gr.
Lagerbjelke, Guslaf och Hr von Troil, Sam. Gust.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utsk:s d. 12 dennes f. m. på bordet lagda mern. n:o 83, i anledn.
af återremiss utaf Utsk:s utlåt. n:o 60.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 12 dennes
f. m. på bordet lagda utlåt. n:o 84, i anledn. af väckt motion
om befrielse för Klockare på Gottland från skyldigheten att till
Kyrkoherdarne utgöra onera för innehafvaude boställs-jordar.
Slutligen uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-  utdr. från Preste- och BondeSlm af d. 5, 9 och 12, samt från
BorgareSt. af d. 9, 12 oeh 14 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | lill 8 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munk,
Den 17 A pril
483
Tliorsdajjen (len 17 April 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för d. 12, 14 och lfi dennes.
Gr. af Ugglas, Ludv. anförde skriftligen:
Såsom jag uti gårdagens plenum hade äran yltra, ville jag
ej, då min motion redan utaf tvänne Stånd blifvit förkastad, inleda
en diskussion rörande densamma, hvilken endast onödigtvis
borttagit K. o. Ad:s tid. Fullt öfvertygad dock, att den fråga jag
uti denna motion uptagil, mindre än någon annan kan falla, då den
är ett grundvilkor för landets ekonomiska utveckling; en grundsten
till den högre samhällsbyggnad, hvilken så väl Konung som Ständer
under tiotal utaf år förgäfves sökt upresa, nedlägger jag mia
reservation emot den förkastelsedom, som vid denna riksdag öfver
densamma blifvit uttalad.
Tvänne hufvudskål hafva motarbetat framgången utaf det förslag,
jag haft äran framlägga: fruktan för de stora, så väl kostnader,
som besvär, en utvidgad kommunalverksamhet kräfver och
farhåga för den egentliga folkmaktens starkare ingripande uti samhällsangelägenheternas
ordnande. Härtill kan läggas Länsstyrelsernas
afvoghel emot en bredvid dem slående rådplägande församling
och fruktan, att utaf densamma se sig motarbetade eller störde
uti sin förvaltning.
I afseende på denna sist anförda betänklighet, vill jag endast
uti korthet åleruprepa, hvad jag redan vid remissen utaf motionen
hade äran yttra, del nemi., att då jag mäste anse Länsstyrelserna
och kommunalmyndigheterna hafva samma ögonmärke, länets
ekonomiska utveckling,och främjande utaf dess bästa, jagsvårligen
kan fatta, att strid och ett spändi förhållande dem emellan kan inträda;
att, uti det förslag jag framlagt, en damm blifvit satt, emot
Länsnämndens öfverträdande utaf den ekonomiska behandling, som
till den blifvit öfverlemnad, äfvensom en säkerhet nedlagd emot öfverilade
förfoganden, enär hvarje Nämndens beslut måste underställas
Konungens pröfning. Jag vill tillägga, att en driftig Länsstyrelse,
hvilken för sina förslags framgång ofta behöfver medverkan
utaf Länets innevånare, enär nervus remm, penningen, för
deras genomförande är nödvändig, måste önska, att bredvid sig
äga en delegation af länet, hvilken genom behandling utaf dess
angelägenheter, med desamma bekant och införlifvad, vida bättre
torde fatta och understödja nyssnämnda, länets bästa åsyftande, förslag
än de Deputerade, hvilka nu vid hvarje särskildt tillfälle utaf
Länsstyrelsen måste kallas. — Skulle åter liknöjdhet, parad med
31*
484
Den 17 April.
oförmåga, uli någon Länsstyrelse inrota sig, är vigten, för Länets
fortgående ekonomiska utveckling, utaf en institution, liknande
den jag föreslagit, för ögonskenlig, för att jag skulle behöfva mera
än alt påpeka deu.
Hvad nu angår det första utaf de tvenne hufvudskål jag
uti början af mitt anförande omnämnt, såsom verkande emot mitt
förslag, nemi. fruktan för den kostnad och det besvär kommunalinstitutioner
alltid medföra, förundrar det mig icke, att en afvoghet
på grund utaf densamma, mot förslaget upståll, enär de kommunal-inrättningar
vi f. n. uti vårt land äga, sannerligen icke medföra
en nytta, upmuntrande till deras vidare utveckling. Jag skulle
dock hafva önskat, alt de, som hysa denna fruktan, täckts fästa någon
upmärksamhet vid de orsaker till nyssnämnda missförhållande
jag uti min motion sökt framställa, nemi. dels de nuvarande kommunal-inrättningarnas
inskränkande, och derigenom förlamande natur,
dels kommunens allt för ringa omfång, hvarigenom ändamål
och krafter sällan kunna stå uti ett gynnsamt förhållande till
hvarandra. Förändras allt detta, och det är en sådan förändring
jag med mitt förslag afsett, erhåller kommunalverksamheten den
frihet den behöfver, för att fostras och utvecklas, utbildas i samband
med hvarandra kommunen, häradet (vår gamla kommun),
Lånet och Staten, med stigande verkningskretsar och föremål, och
uti förening dermed äfven stigande krafter, skal! man äfven hos
oss snart lära sig fatta välgerningarna utaf en institution, som uli
alla de länder, der den fått frihet att utbilda sig, ouplösligt med
folkets seder sammanvuxit.
Uti min motion har jag sökt framställa, icke allenast nyttan
af en mera omfattande kommunalverksamhet, utan äfven nödvändigheten,
alt utvidga Kommunens gränsor, att uli en större enhet,
en större Kommun för vissa fall sammanföra de smärre, för
att med sålunda samlad styrka kunna genomföra åtgärder, hvilka
samhällets bästa oaflåtligen kräfver. Del finnes nemi. en fråga af
stor, af omätlig vigt för nästan hvarje samhälle, en fråga, på hvars
lösning deras framtid är beroende, och som, missförstådd eller
oklokt behandlad, tärer på sjelfva deras pulsåder, och denna fråga
är pauperismen. Att våga ens ett försök till alt lösa denna, tilltror
jag mig ej, och nu är dessutom hvarken tiden eller tillfället
dertill. Att icke understöd ensamt löser densamma, torde emedlertid
icke behöfva bevisas, enär man blott behöfver betrakta den
förfärande progression, med hvilken summan utaf behöfligt understöd
ouphörligen stiger, för att låta kunna beräkna, att på denna
väg samhällenas välfärd uti en icke långt aflägsen framtid är un
dergifven.
Det är rolen utaf det onda man måste upsöka, för
att om möjligt bota dess upkomst eller tillväxt, det är uti sedlighetens
och välmågans befrämjande läkemedlet ligger, och betraktar
man ur denna synpunkt, äfven endast med en ytlig blick,
frågan uti alla dess mångfaldiga förvecklingar: Gudsfruktans befästande
uli familjen, att på barnet, redan uti dess spädaste ålder,
mätte inympas den kärleksyra, modershjertat dock alltid bäst meddelar;
skolans ordnande så, att uti den kan inhemlas, icke alle
-
Den 17 April.
485
nast de nödvändigaste theoretiska kunskaper, utan äfven de praktiska,
hvilka skänka sjelfständig arbetsförmåga; särskildta arbetsinrättningars
och arbetshus stiftande och upförande, att den redlige
arbetssökande må erhålla förtjenst, den tredskande och oordenlliga
tvingas lill arbete och ordning; de mångfaldiga ekonomiska
förfoganden och anordningar, hvarigenom näringsfliten upammas
och utvecklas, samt de lättade kommunikationer, hvarigenom
dess alster, hastigt utbytta, föröka sitt värde; betraktar man allt
detta, måste man medgifva, så väl, alt mångå utaf nyssnämnde
åtgöranden utaf Staten uti sin helhet, hvarken kunna eller böra
öfvertagas, utan under dess upsigt åt Kommunernas omtanka måste
öfverlemnas, som ock alt den enskildle Kommunen ofta saknar
krafter att utföra dem, en kraft, som endast föreningen emellan
(lera kan skänka.
Hvad åter beträffar farhågan för den egentliga folkmaktens
kraftigare framträdande, och dess större inflytande på samhälls
angelägenheterna,
hvilka utaf mitt förslag blifva en följd, har Utsk.
väl ej åberopat detta såsom skäl för sitt afstyrkande, men så väl
ensluldta yttranden, som äfven de, hvilka på delta rum vid remissen
af min motion, af många ledamöter fälldes, hafva dock öfvertygat
mig, att denna farhåga utöfvar ett inflytande, så mycket
mera afgörande, som den delas och uttalas utaf mången, hvars
djupare insigt uti samhällsförhållandena man är van att akta och
följa. Till dessa vill jag derföre framställa denna fråga: den folkmakt
hvars inflytande J frukten, kunnen J förhindra dess framträdande?
Gransken Häfderna, ransaken tideböckerna; står icke på
hvarje utaf deras blad från de sednare århundradena denna makts
jemna framåtskridande tecknad? Jag säger på hvarje blad, ty väl
finnas många utaf dessa, hvilka för den ytliga läsaren endast framställa
perioder af stillastående, att icke säga tillbakaskridande, uti
denna utvecklingsprocess; men tränger man från bokstafven till
andan, skall man snart inse, att, äfven under dessa tider, denna
stilla och obemärkt på djupet af samhällena fortgår, och att de
endast äro liksom hvilopunkter för samhällena efter genomgångna
brytningar, under hvilka de ifrån sig sofra de dårskaper och öfverdrifter,
hvilka striderna alstrat, mogna det rätta och tidsenliga,
hvilka de tillkämpat sig, och låta della rota sig till frambringande
utaf nya skördar. Så fortgår utvecklingen, och afdrager man
då perioder af febertillstånd, och derpå följande mattighet och
skenbar domning, som stundom inträda, och betraktar samhällena
före och efter dessa, vid de tider då deras pulsar slå friskt och
regelbundet, torde ingen kunna neka, alt denna utveckling, oaflåteligen
framskridande, framstår såsom en oförryckelig lag, af Guds
eget finger för menskligheten tecknad.
Då så är, då massan utaf nationen allt mera stiger uti politisk
betydenhet, då dess anspråk på politiska rättigheter med hvarje
dag starkare höjas, och den framtid redan skymtar, då dessa anspråk
icke kunna tillbakavisas, frågar jag, om icke Slatsldokheten
bjuder, att förr än denna tidpunkt inträder, söka så mycket möjligt
är hos denna massa inplanta det politiska förstånd, som be
-
480
Den 17 April.
handlingen af samhällets angelägenheter kräfver, och att med Statens
interessen och beslående former, sammankedja dess sympatliier
och interessen? Och genom hvilka medel kan detta mål
säkrare vinnas, än genom den politiska upfostran kommunal-instilutionerna
skänka, genom all, under Statens upsigt, åt de uti kommunerna
förenade individerna öfverlemna vården af deras egna
behof och interessen, hvilka just emedan de äro deras egna, med
förtroende åt deras omsorg kunna anförtros, och under behandlingen
utaf hvilka de skola lära sig den aktning för lag och andras
rått, genom hvilken deras egen betryggas, samt den omtanka
om det varande, den försigtighet och mogna pröfning af hvarje
förändring, hvarförutan ekonomiska förluster sällan kunna undvikas.
Med en sålunda upförd statsbyggnad, med nyssnämnde, om
jag så får uttrycka mig, lägre omvårdnad åt kommunerna öfverlemnad,
och åt Statsrepresentalion förbehållen omsorgen om de
högre, allmänt intresse-omfattande frågorna, tror jag, att icke allenast
framtiden med trygghet kan emotses, utan äfven mången
fara för ögonblicket afvärjas. Hvad är nemi. orsaken, att de
stridsrop på samhällsreformer, som under närvarande lid höjas,
hos massorna finna så mycken samklang, alt dessa så gerna ansluta
sig till svärmande och halllösa theorier, hvilka rörande samhällsbyggnad
och statsrepresentation utkastas? Huru kan man förklara
kärleken till theorier, hvilka den obildades förstånd icke
mägtar fatta, den varma sympathien för institutioner, hvars högre
ändamål oftast äro främmande för massornas, så väl tanke som
interessen? Förklaringen ligger enl. min öfvertygelse, uti den hägring,
som af svärmare, af Demagogen, frammanas, en hägring, som,
jemnande alla missförhållanden, ljusnande hvarje olycka, hvart
elände, uti den i representationen nedlagda politiska jemnlikheten
visar den trollformel, som kan upfylla hvarje önskan, afhjelpa
hvarje behof. Att hägringen är en villa är väl sanni, men lika
mägtigt berusande qvarstår han dock, enär han icke utaf förståndets,
utan utaf förhoppningarnas öga betraktas. Det finnes endast
en ande, som kan förjaga dén, och denna år den uti möjligaste
mått allmänt spridda välmågans; och denna välmåga, hvarigenom
kan val den hastigare och säkrare befrämjas, än genom kommunal-institutioner.
Det linnes ingen centralisation, voro den än med
högsta vishet ordnad, med största kraft och omtanka handhafd,
som mägtar intränga uti hvarje förhållande, tillse hvarje behof och
sålunda upväga summan af all enskild kraft och omtanka. Och
mägtade den äfven detta, huru förmår den ersätta den lyftning
uti sinnet, den spänstighet uti viljan, den ihärdighet uti företagsamheten,
och som endast sjelfverksamheten kan alstra, och som
för det industriella lifvets utveckling, synnerligen hos oss, äro så
vigliga att frammana. Må Staten sålunda åt kommunerna, åt individerna
öfverlemna vården af deras behof, mä den gifva dem
rätt och magt, att genom enskild omtanka och ömsesidigt understöd
tillfredsställa dessa, och den politiska agitationen har förlorat
sin udd. De större politiska frågorna ligga utom massornas horizont,
och blekna för de smärre omsorger, hvarigenom dessas lugn
Den 17 April.
487
och lycka kan försäkras; och om än mången olycka, mången nöd
qvarstår, skall dock mängden tacksamt, och med kärlek, omfatta
ett statsskick, uti hvilket den ser en borgen för eget välbefinnande.
Innan jag slutar, återstår för mig, att till Utsk:s majoritet
frambära min tacksamhet, för det att denna, då val endast tyckes
hafva varit emellan Gr. Liljecrantz’s förslag och afslag å min motion,
beslutat sig för det sednare, enär detta förslag, för att icke
säga mera, är så oskyldigt, att det uti bara lindan qväft sjelfva
den grundidé' jag förfäktar; en ide' hvars sanning jag lifligt önskar,
att hafva kunnat framställa så redigt, som den klart står
för min tanke, enär R. o. Adis fosterlandskänsla är mig en borgen,
att om detta lyckats mig, jag till en kommande riksdag åt
densamma förvärfvat mången anhängare.
Hr von Hartmansdorff, Aug.i Jag tyckte mig i går finna
att Gr. af Ugglas icke var tillstädes när R. o. Ad. fattade det
beslut, emot hvilket han sig nu reserverat. Om det förhåller sig
så, hvilket Grin sjelf bäst kan uplysa, anser jag hans reservation
stridande emot 20 § Riksd.-Ordn. Han har rått att till prot.
förklara det han var frånvarande, men icke mera. Förra gången,
då en sådan fråga rörde Hr Stjernsvärd, förklarade Hr Frih. o.
Landtm, sig anse Grundlagen icke vara så tydlig, att han kunde
vägra införande af reservationen, utan öfverlemnade till Ståndet
alt bestämma hvilket beslut, sorn skulle fattas. Ståndet ansåg Hr
Stjernsvärds reservation böra uteslutas. Jag förmodar alt Ståndet
icke behandlar den ena ledamoten annorlunda än den andra, samt
att den sednare reservationen följaktligen röner samma öde som
den förra.
Gr. af Ugglas: Förhållandet är verkligen att jag icke fans
på min plats när motionen afgjordes. Hade jag likväl, i st. f. att
hafva min plats här, haft min plats på nedersta bänken, så hade
jag kunnat aflemna min reservation. Dessutom får jag fästa den
siste värde talarens upmärksamhet derpå, alt jag i gårdagens plenum
mundlligen reserverade mig, med anhållan att i nästa plenum
få aflemna min skriftliga reservation. Jag tror mig således
ega rätt alt lill prot. densamma aflemna.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr von Hartmansdorff har
förmodat alt Ståndet icke vill behandla den ena ledamoten annorlunda
än den andra. Jag hoppas och förmodar detsamma.
För några plenidagar sedan var Hr von Hartmansdorff icke närvarande,
men lät ttpläsa sina anföranden. Jag gjorde ej då någon
anmärkn. deremot, ehuru jag, genom Hr von Hartmansdorffs
anmärkn:r emot rättigheten för en frånvarande ledamot att få sitt
anförande upläst, hade någon lid förut funnit mig föranlåten att
uptaga hans anförande såsom mitt eget; men då nu återigen Hr
von Hartmansdorff vill neka en ledamot att få i prot. nedlägga
sin reservation derföre att han för ögonblicket, då frågan i hast
afgjordes icke var närvarande, har jag icke kunnat underlåta att
488
Den 17 April, -g
anmärka denna motsägelse, och yrka alt det måtte vederfaras öfrige
ledamöter af della Stånd lika behandling, som Hr von Hartmansdorff.
I öfrigt får jag erinra derom, att Gr. af Ugglas i sisista
plenum förbehöll sig, all i delta ämne få nedlägga sin reservation.
Som jag vid remissen af Gr. af Ugglas motion i ämnet
instämde i syftningen deraf, så anhåller jag ock all få förklara,
alt jag nu instämmer i syftningen af Gr. af Ugglas reservation.
Hr von Hartmansdorff: Det förhåller sig alldeles såsom
Frih. Haab omförmäler, alt jag häromdagen, då jag var sjuk, inlemnade
2:ne anföranden till R. o. Ad:s prot. Jag bade då väntat
mig af Frih. Raab samma anmärkn., som lian nu gjort, och
fördenskull anmodat Hr von Hartmansdorff, August Edvard,
att öfvertaga mina anföranden såsom sina, hvilket han äfven löfval.
Mig syntes alt lian borde få samma fördel för sin namne,
som Frih. Raab förut fått för Hr Sandströmer begagna. Men
Frihm försummade, att då göra den ifrågavar. invändningen. Nu
kommer lian något seni. 1 alla fall voin både Hr Sandströmers
och mina anföranden yttranden i sak, hvaröfver beslutas skulle,
men icke reservationer mot redan faliade beslut, såsom bär förehållandct
är.
Frih. Cederström, Rnd.: Ulan att på något sätt godkänna
innehållet af Gr. af Ugglas motion, får jag likväl tillstyrka
Ståndet att icke gå lill väga med sådan ofördragsamhet, som Hr
von Hartmansdorff yrkat alt Ståndet skulle iakttaga. Vid ett föregående
tillfälle, då en reservation af Hr Stjernsvärd afläts, och
Hr von Hartmansdorff nekade dess intagande i Ståndets prot.,
hade jag tillfälle erinra hvad jag äfven nu erinrar, att vid flera
föregående tillfällen bar män iakttagit ett fördragsammare sätt,
än Hr von Hartmansdorff tillstyrkte och hvad sora, den gången,
jag medgifver det, blef Ståndets beslut. Della lillskrifver jag likväl
mera tonen i Hr Sliernsvärds reservation, som var något utmanande,
efter hvad jag tyckte mig finna, och hvilket måhända
föranledde Ståndets beslut, men huru liäldst nu den tonen var
hållen, ansåg jag emedlertid att reservationen gerna kunde få i
prot. inlagas och förenade mig med Frih. Palmstjerna, som äfven
trodde att reservationen väl kunde stå der, hälst den värde Frihm
ansåg för säkert att den icke skulle öfvertyga mången om innehållets
rigtighet. Jag hyser samma öfvertygelse i afseende å det
af Gr. af Ugglas afgifne anförande, och beder det TI. Ståndet låta
berörde anförande i prot. inflyta. Det är äfven ett väsendtligen
olika förhållande emellan denna och Hr Sliernsvärds reservation,
enär Hr Stiernsvärd icke var tillstädes uti det plenum, i hvilket
det mål förevar emot hvilket han reserverade sig. Gr. af Ugglas
var deremot närvarande, i gårdagens plenum, då hans motion förekom,
hvilket gör en väsendtlig skillnad.
Gr. af Ugglas: Till följd af Hr von Hartmansdorff sednare
yttrande, är jag öfvertygad om, att han icke vidare vill motsätta
Den 17 April
489
sig införandet i prot. af min reservation, dä nemi. Hr von Hartmansdorff
sade: ”hvarföre passade icke Frih. Raab pä tillfället?”
Tillfället all vägra min reservationsrätt mätte hafva varit, då jag
i gär derom gjorde förbehåll. Då ingen beslridde den, så måtte
jag icke hafva försummat tillfället att begagna mig af min reservationsrätt.
Hr von Hartmansdorff: Jag utgår icke ifrån Frih. Ce
derströms
synpunkt, att det är med afseende å innehållet, som R.
o. Ad. må vägra den ene ledamoten och tillåta den andra att
göra sin reservation, utan derföre att grundlagen alltid nekar en
ledamot, som icke varit tillstädes, alt reservera sig mot de närvarandes
beslut. Väl säger Gr. af Ugglas ali han förbehållit sig alt
göra en reservation. Men han kunde för tillfället icke göra det,
emedan han var frånvarande. Hade han det gjort och jag genast
gifvit akt derpå, så skulle jag hafva handlat likasom nu. Det är
icke mot honom, utan mot de grundlagliga formernas öfverträdelse,
jag talar, ty de böra för alla och vid alla tillfällen iakttagas.
Hr v on T roi 1, Sa m. G ust.: Jag var såsom sjuk frånvarande
vid det tillfälle då Ståndet vägrade Hr Stiernsvärd alt få
sin reservation' införd. Jag har således icke deltagit i beslutet vid
delta tillfälle, och kan derföre nu med full opartiskhet yttra mig
i frågan, och erkänner öppet att jag hyser den öfvertygelse, alt
R. o. Ad. skulle bära sig ytterst illiberalt åt, om R. o. Ad. förvägrade
Gr. af Ugglas att få sin reservation införd i prot. Gr. af
Ugglas kom hit i plenum i går vid det ögonblick då Landtnäs
klubba sanktionerade R. o. Ad:s beslut i fråga om hans motion.
Såsom motionär reserverade han i ett föregående plenum sin rätt
att vid detta tillfälle få afgifva sin reservation. Ingen ledamot bestridde
denna rättighet och derföre anhåller jag på det högsta, alt
R. o. Ad. måtte medgifva densammas införande i Ståndets prot.
Hr Rosensvärd, Joh. Henr.: Jag kan icke annat än på
det högsta förena mig med hvad Hr von Hartmansdorff anfört,
då R. o. Ad. uti ett föreg:de plenum funnit för godt alt neka intagande
i prot. af Hr Stiernsvärds reservation, på den grund alt
Hr Stiernsvärd icke var närvarande vid beslutets fattande, och då,
på sätt anmärkt blifvit, Gr. af Ugglas icke eller var närvarande
vid det beslut, hvaremot han sig nu reserverat. Jag hemställer
således alt R. o. Ad. nu ville fatta samma beslut, som vid föreg:de
tillfälle, och hvilket nu varit i fråga. När Hr Stiernsvärd
afgaf sin reservation, tog jag mig friheten att bestrida åtskilliga
af de upgifter Hr Stiernsvärd deri gjorde, men ehuru jag var af
olika tanka med Hr Stiernsvärd, ansåg jag likväl att man icke
borde neka införandet af hans reservation. Nu deremot nödgas
jag påpeka att samma förfarande följes i fråga om en annan person,
som blifvit iakttaget i fråga om honom.
Frih. Cederström: Det är nog förvånande för mig att nödgas
taga till ordet andra gången enkom för alt lägga serskild vigt
på en uplysning, som jag, då jag första gången hade ordet, dock
490
Den 17 April.
icke lemnade oanmärkt, nemi. olikheten i förhållandet med Hr
Stiernsvärds reservation, hvars införande i prot. förvägrades, och
förhållandet med Gr. af Ugglas reservation. Olikheten består deri,
att Hr Stiernsvärd icke var närvarande uti det plenum, då det af
honom klandrade beslutet fattades, då deremot Gr. af Ugglas kom
tillstädes under loppet af gårdagens plenum, det plenum, dä hans
motion förevarit. Vid nästföregtde riksdag, såsom vi påminna
oss, anmälte den 28 Juni 1848, samme Hr Stiernsvärd en reservation
emot det beslut, hvarigenom, den 22 i sagde månad och
år, Stats- och Ekon.-Ulsk:ns afstyrkande utlåt, om Hr Stiernsvärds
förslag till armeens reorganisation godkändes; och i den reservationen
förklarade Hr Stiernsvärd sjelf vid början af sitt anförande,
helt öppet, att han hade varit, vid ärendets behandling, frånvarande.
Således visste Ståndet detta ganska väl; icke dessmindre
svarades några ord af Hr von Troil, hvilket framkallade en
ytterligare replik af den förstnämnde ledamoten, och Ståndet hade
ej det minsta att invända emot dessa yttrandens införande i
prot., der de stå att läsa af hvem som helst. Således har man
praxis alt åberopa, och jag vågar påstå det, ehuru jag ej specielt
tecknat mig till minnes flere exempel, en mångfaldig praxis. Att
nu förfara på det sätt, som Hr von Hartmansdorff förordat, så alt
man håller reda på hvilken stund hvar och en går ut och ingenom
dörren, det skulle med säkerhet göra vår sammanvaro högst
oangenäm. Är det icke nog med alt man nödgas, genom meningsskiljaktighet
i sak, bekämpa hvarandras åsigter? Måste man
ännu dertill lägga inqvisitoriska och personligen ofördragsamma åtgöranden?
Jag tror icke heller att man derigenom befrämjar
ärendernas framgång, utan alt man tvärtom förfar lika obilligt,
sorn oklokt, hvarföre jag förnyar min anhållan att R. o. Ad.
måtte godkänna tillgodonjutandet för Gr. af Ugglas att enl. sin
rätt dertill, få sin reservation i dagens prot. intaget.
Då nu II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, hemslälde om R. o. Ad.
bifölle att den skriftliga reservation Gr. af Ugglas, enl. derom i
i gårdagens plenum gjordt förbehåll, i dag afgifvit, finge i prot.
intagas, ropades starka ja, blandade med nej, hvarefter H. Ex.
förklarade det han ansåg ja hafva öfverröslat nej.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 9 och 16 dennes, på bordet
lagda utlåt. n:o 81, i anledn. af K. M:s nåd. propos., i fråga om
uphörande af s. k. vakans- och förslags-liggetids- samt begrafningshjelps
besparingar, samt om årliga anslag till vederbör, pensionskassor,
såsom ersättning för de inkomster, dessa kassor af nämnde
besparingar åtnjuta.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer vördsamt
att de 2me serskildta förslagen i delta betänk, måtte åtskiljas, och
att Hr Frih. o. Landtm, behagade först föredraga det, som är uptaget
under mom. A, hvilket i min tanke borde bifallas, hvaremot
det sednare torde böra återremitteras.
Den 17 April.
491
Uppå i anledn. häraf framstäld propos. lieslöts att de uti
detta utlåt, förekommande punkterne litt. a och b skulle hvar för
sig föredragas och afgöras.
Punkten litt. a, ang:de uphörande af de s. k. vakans- och
förslags-liggetids-besparingarne.
Hr Printzensköld, Carl: Mig synes, som skulle åtskilliga
betänkligheter möta emot antagandet af ifrågavar. förslag. StalsUtsk.
har å ena sidan erkänt, alt Statsverket skulle genom bifall
till K. M:s nåd. propos. få vidkännas en årlig förlust; men, å
andra sidan, vill StatsUtsk. icke upföra den erforderliga summan
på Riksstat, utan föreslår i stället, att en knapp fjerdedel skulle
fyllas genom årligt anslag och att K. M. skulle taga återstoden
af hufvudlitlarnes besparingar, dem K. M. redan eger ali disponera.
Uti denna sistnämnde af StatsUtsk. tillstyrkta åtgärd, ligger,
så vidt jag förstår, i sjelfva verket, en inskränkning uti K.
Al:s dispositionsrätt öfver besparingarne, för så vidt det angår den
fyllnadssumma, hvarom nu är fråga, utgörande omkring 15,500
r:dr, ty änskönt den händelse kunde inträffa, att K. M. behöfde
disponera delta belopp för andra angelägna ändamål, så skulle
Han likväl derifrån vara förhindrad genom den omständigheten,
att medlen mäste anvisas till ersättning åt de Verk, som galt i
mistning af vakans- och liggeligs-besparingarne; och en sådan inskränkning
är hvarken riktig eller med Statens sannskyldiga nytta
förenlig. En utredning hade åtminstone bordt ske af StatsUtsk.
öfver hvad besparingarne utgjort under en viss förfluten längre
tid, samt hvad af dem utål K. M. disponerats, sä att man derigenom
kunnat få veta huruvida någon visshet vore för handen,
ali de i framtiden lemna full tillgång till den utgift, som StatsUtsk.
nu föreslagit att anvisa å densamma. Och jag får af dessa
anledn:r för min del vördsamt hemställa om icke denna punkt
borde till StatsUtsk. återremitteras.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till uplysning i an
ledn.
af de anmärkn:r, som Hr Printzensköld gjort, vill jag erinra
att, lill följd af de föreskrifna tiderna för ansökning till tjenster
och förslags npråtlande m. m., upstå besparingar, som icke
lända tjenstemännen till Dagön skada. Nu skola efter gällande
författningar sådana besparingar i viss mån tillfalla pensionskassor
och dylika inrättningar. Nu hade man trott att om dessa besparingar
användes, så skulle skillnaden emellan dem och det belopp,
som blefve behöfligt till ersättning för de förmåner, som de ifrågavar.
pensions-kassorne genom den föreslagna förändringen skulle
gå i mistning af, icke upgå till högre belopp, än 5,000 r:dr,
hvaremot, om den ifrågasatta summan skulle beviljas, den skulle
utgöra, utöfver de besparingar, som f. n. upstå, en ökad besparing
eller tillgång till K. M:s disposition, hvilket man har trott icke
skulle vara för den ifrågasatta förändringens åstadkommande af
behofvet påkalladt. Det har åtminstone varit min åsigt af saken
och jag får vördsamt tillstyrka bifall till Utsk:s förslag i
denna del.
492
Den 17 April.
Propos. å bifall till Ulsk:s uti förevar:de punkt gjorda hemställan
blef härefter framstäld och besvarad med starka ja, blandade
med några nej; hvarpå H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade
sig hafva funnit ja öfvervägande.
Punkten litt b, ang:de de s. k. nådars- eller begrafningshjelp
s-besparing arne.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Jag anhåller att Hr
Fåhraei reservation måtte blifva upläst och att jag derefter måtte
återfå ordet.
Sedan ifrågavar. reservation blifvit upläst, anförde
Hr Stjernsvärd: Ehuru jag i allo instämmer i den nu
uplästa reservation och önskar alt R. o. Ad. af densamma må
hämta ledning för sitt beslut, så anhåller jag likväl ali få upläsa
hvad, som med hänseende lill begrafningshjelpen förekommer uti
min vid innevarande riksdag väckta af StatsUtsk. ännu obehandlade
motion, ang:de en förändrad organisation af Landtförsvaret:
”Ang:de den s. k. begrafningshjelpen, denna insättning ä fond
perdu, motsvarande £ års lön, hvartill hvarje löntagare är förbunden,
såväl då han första gången i tjenst ingår, som äfven dä han
tillträder högre eller annan lön, så utgör den ett af dessa hocus
pocus i statshushållningsläran, i hvilka man tycker sig liksom
spåra ett bemödande att förslafva tjenstemannen genom ett ekonomiskt
beroende.”
”För huru mången har icke, vid inträdet på tjenstemannabanan,
mistningen af ,} års lön utgjort fröet till ett sednare ständigt
fortfarande ekonomiskt obestånd, och lill den brist på sjelfständighet
samt individuelt och tjenstemannavärde, som deraf varit
en följd? När Staten vill hushålla för individen, så är dess
pligt ali hushålla klokt och rättrådigt. Intetdera kan sägas med
begrafningshjelpen vara fallet. Klokt är det icke, att, medan
tjenstemannen ännu lefver och hans verksamhet tages i anspråk,
öka dess redan tillräckliga bekymmer för uppehället för att derigenom
efter hans död sätta stoftet i tillfälle att erhålla en ståtlig
begrafning. Nog komma de döda i jord utan Statens medverkan;
angelägnare och vida mer maktpåliggande är, att bättre
sörja för tjenstemännens materiella behof medan de lefva, än hvad
nu är händelsen. Rättvist är ej heller förhållandet med begrafningshjelps-afdraget,
då det endast äro anhöriga till dem som dö
i tjensten, hvilka deraf skörda någon fördel, hvaremot det stora
flertalet, som lefvande lemnar tjensten, icke återfår det ringaste
af den gjorda insättningen. Visserligen känner jag, att då begrafningshjelpen
påbjöds, afsågs dermed, i stället för pensionsinrättningar,
som då saknades, att bereda ett medel till understöd
åt atlidnes enkor och barn; men sedan dess har arméens
enke- och pupillkassa blifvit inrättad, och R. St. hafva dessutom
särskildt anvisat medel till fattiga militär-enkor och barn, hvarföre
nämnde skäl äfven försvunnit. Afven saknar jag ej kännedom
om att Slaten, i st. f. att som sig borde direkt pensionera
Den 17 April.
493
sina tjenare, då de af ålder och orfeeslöshet äro oförmögne au
längre förrätta sin tjenst, indirekt anser sig bidraga härtill medelst
öfverlåtandet på Arméens pensionskassa af entreprenadvinslen
på armé-befälets begrafning, men detta rätt visar dock icke
begrafningshjelpsafdraget, ty alla, som afgå ur tjensten utan pension,
tillgodonjuta intet slags fördel af Statens förenämnde frikostighet.
”
På förenämnde af mig anförda skäl, anhåller jag vördsamt
att R. o. Ad. med bifall till Hr Fåhraei reservation måtte återremittera
StalsUtsk:s nu föredragna betänk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Min mening är ingalunda
att motsätta mig beslutet om återremiss, utan blott att, såsom
ledamot af StatsUtsk., meddela några uplysningar.
Det förslag, som innefattas i Hr Fåhrtei reservation och äfven
i Hr Stiernsvärds motion, har varit föremål för StalsUtsk:s
öfverläggning, äfvensom det förslag, som innefattas i Gr. Mörners
reservation, hvilken åtföljer Utsk:s utlåt. Hvad det första angår,
så ansågo Utsk:s ledamöter, ali Statsverket skulle derpå förlora
så betydligt, att de på sådan grund, icke ville dertill gifva sitt
bifall. Kostnaden skulle nemi. först blifva anslaget till Pensionskassorne,
upgående till omkring 25,000 r:dr årligen samt dernäst
uthetalningarne till sterbhus efter löntagare som hittils intjent
begrafningshjelp, och hvilka öfverhufvud de förflutna åren beräknas
hafva upgått till vid pass 23,000 r:dr. — Lägger man dessa
summor tillsammans, så utgör det 48,000 r:dr, som Statsverket
skulle årligen utgifva. De 25,000 r:dr, anslagne till Pensionskassorne,
skulle fortfara att utgå allt framgent; men det som
blifvit kalkyleradt till ersättning åt de tjenstemän, som utbetalt
begrafningshjelp skulle minskas årligen under en tid af 20 ä 30
år och troligen upgå till vid pass 400,000 r:dr sammanlagdt.
Detta ansåg man vara alt pålägga Statsverket allt för höga utgifter
för ifrågavar. ändamål och på sådan grund afslogs frågan af
Utsk:s majoritet. Hvad Gr. Mörners reservation angår, så ansågs
den icke heller vara fullt antaglig, emedan den skulle ganska
känbart öka tjenstemännens årliga afgiftcr till Pensions-kassorna.
Så t. ex. skulle den årliga afgiften till Arme'ens Pensions-kassa
ökas med ytterligare -f af den nuvarande afgiften eller till 10
proc. af pensions-beloppen, hvilket skulle betunga löntagarne allt
för mycket. Dessa voro skälen för StatsUtsk:s åtgärd. Det vore
för Utsk. serdeles uplysande, om någon af R. o. Ad:s ledamöter
behagade framlägga ett förslag, som kunde vara mera inbjudande
än de, hvilka redan varit föremål för pröfning inom Utsk.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då mitt namn icke återfin
nes
ibland reservanternes, så anhåller jag få förklara, att orsaken
dertill är den, att jag icke deltagit i förevar, betänk, inom Utsk.,
derföre att jag, såsom sjuk, var frånvarande. Jag hade eljest efter
yttersta förmåga motsatt mig Utsk:s beslut. Jag tror nemi.
att bland alla de många afgifter, som drabba löntagare i Sverige,
494
Den 17 April.
finnes ingen, som på en gång är mera orättvis oell mera tryckande
ån denna. Orättvis derföre att en ganska stor del af de
löntagande, de nemi., som upliöra att vara tjenstemän före pensions-åldern,
icke få någon ersättning för de afgifter, som de till
Statsverket inbetalt både vid tillträdet af den första tjensten och
sedermera vid hvarje befordran; derföre att de som med pension
taga afsked, i begrafningshjelp erhålla endast ett halft års pension,
hvilken vid landtarméen ej utgör mer än hälften eller tredjedelen,
understundom blott fjerdedelen af det lönebelopp för hvilket
afdraget skett. — Den år tryckande derföre att den obemedlade
ynglingen efter en redan under studie-tiden börjad och under
den fler-åriga lönlösa tjenstemannabanan fortsatt skuldsättning, i
det ögonblick då han erhåller lön på stat drabbas af flerahanda
opåräknade utgifter såsom fullmakts-lösen, retroaktiv-afgifter till
pensions-kassorna m. m. och således dä ej kan utan känbar upoffring
undvara sex månaders löneinkomst.
Genom bifall till föreg:de punkt af Ulskts betänk., har R. o.
Ad. sökt all befria tjenstemännen ifrån en annan ganska tryckande
afgift, nemi. vakans- och liggetids-besparingar; men begrafnings-hjelpen
återstår och denna är ännu vigtigare om någonsin
R. St. vilja göra afseende på billighetens och rättvisans fordringar
så vore det genom bifall lill hvad K. M. i detta hänseende
föreslagit. Frih. Palmstjerna har nyss uplyst alt StatsUtsk. tvekade
att gifva bifall till den nådiga propostn på grund af de betydliga
upoffringar för Statsverket, som dermed voro förenade.
Jag skulle tro att den ersättning, som Frih. Palmstjerna sednast
omnämnt, nemi. den som skulle utgå till i tjenst varande löntagare
för den begrafningshjelp, som de utbetalt, derigenom alt
denna ersättning kommer att på en lång följd af år fördelas, icke
bör alltför mycket afskräcka genom det belopp, hvartill densamma
kan upgå. Den summa af 24,000 eller 25,000 r:dr, som till
pensions-kassorna skulle öfverlemnas, är visserligen betydlig, men
då ett stort ändamål derigenom kan vinnas och rättvisa göras, så
tror jag icke att Svenska folket bör draga i betänkande alt till
K. M:s nådiga propos. i detta hänseende lemna sitt bifall. De
många skål, som lala för frågan äro dessutom så fullständigt utvecklade
i Hrr Fåhrtei och Waerns reservationer, att jag på dessa
skäl vördsamt anhåller om återremiss af SiatsUlskts betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Afven jag anhåller att
Ståndet måtte bevilja den återremiss, som är föreslagen. StatsUtsk.
har, såsom skäl för sitt afstyrkande, anfört den betydliga årliga utgift
Statsverket skulle få vidkännas för begrafningshjelpen. Men jag
bör fästa Ståndets och, i händelse af återremiss, äfven Ulskts upmärksamhet
på en tillgång i detta hänseende, hvilken också är
betydlig. Hr Fåhraeus har upgifvit att de ifrågavar. ersättningarne
till pensions-kassorne skulle utgöra 24,800 r:dr årligen.
Men på Allmänna IndragningsStaten göras årligen ansenliga besparingar.
Denna är ock en PensionsStat. Hvad som besparas
på den ena bör kunna användas till alt ersätta bristen på den
Den 17 April.
495
andra PensionsStalen. Jag har här antecknadt förhållandet med
besparingarne på den Allmänna IudragningsStaten för 5 år. De
hafva varit följande, nemi. år 1844, 18,300 r:dr; 1845, 16,600
r:dr; 1846, 13,800 r:dr; 1847, 23,800 r:dr och 1848, 39,000 r:dr.
Dessa summor sammanlagde utgöra de förbigångna hundradetalen
110,300 r:dr. Fördelas de lika emellan fem år, så visar sig en
årlig besparing af 22,000 r:dr. Om den användes till att godtgöra
pensions-kassorne, så skulle endast en summa af emellan
2,800 r:dr behöfvas såsom årligt bidrag af Statsverket till den betydliga
förbättring af löntagares vilkor, hvilken här är i fråga.
Jag hoppas att om StalsUtsk. tager denna tillgång i öfvervägande,
så bör del linna, alt åtminstone en del af de svårigheter, som
möta, är undanröjd. Man kan säga att de till Riksg:s-kont. ingående
besparingarne derigenom blifva mindre än förut. Det är
sannt; men då kan man åtminstone icke säga, att fråga är om
en betydligt ökad Statsutgift, ulan om en minskad besparing.
Frih. Palmstjerna: Jag skulle önska att den besparing,
som Hr von Hartmansdorff nämnt, nemi. besparing på Allmänna
IndragningsStaten, verkligen existerade; men tyvärr lärer förhållandet
vara annorlunda. Denna besparing reducerar sig till den
besparing, som ägt rum på det anslag R. St. vid senaste riksdag
gjort för att fylla den kalkylerade bristen, som skulle kunna upkomma
uti anslagen för löntagare genom spanmålsberäkningen
under deras löner, och hvilket anslag blifvit beräknadt långt högre
än den motsvarande utgiften upgått tili. Derigenom har upkom
mit
en betydlig del af besparingarne på 9:de Imfvudliteln, men
icke år det någon besparing på anslagen för pensioneringen.
Frih. Toll, Gust.: Jag anhåller att få instämma uti hvad
Hr von Troil yttrat i denna sak; och som del är en stor och
vigtig angelägenhet för vår indeldta armée att slippa en så dryg
och besvärande afgift i början af sin tjenstgöring, så anser jag
det vara vigtigt för denna armée alt K. M:s propos. i denna fråga
må kunna bifallas, och jag tror äfven att den särskilda beskattning,
som kommer att drabba arméens befäl genom förhöjda
mötespenningar och andra utgifter skulle försvåra den omsorg
som under detaljernas utförande vid hvarja regemente åligger befälet,
de må hafva små eller stora löner. Den är derföre af mycket
stor vigt att detta ärende blir så afgjordt, som K. M. har
föreslagit.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Äfven jag ber att få
förena mig med de Hrr, som yrka ålerremiss af denna punkt.
Instämmande uti Hr Fåhrmi reservation, anhåller jag tillika,
att upmärksamheten må fästas vid hvad Hr Waern uti dess
äfvenledes emot Utsk:s betänk, afgifne reservation anfört. Ehuru
jag i allo delar de af Hr W*rn deruti framstälde åsigter, inskränker
jag mig likväl för all icke alltför länge uppehålla tiden,
att, uteslutande början af reservationen, endast upläsa några rader
i slutet af densamma: ”Nuvarande tidpunkt synes mig också för
496
Den 17 April.
denna reform vara den masi passande, dä frågan, af R. Sl. från
början väckt, nu på R. St:s begäran blifvit med största möjliga
fullständighet utredd, då Statsverkets tillgångar medgifva densamma
och då man med säkerhet kan beräkna, att ju längre densamma
upskjutes, med desto större upoffringar från Statsverkets
sida skall den blifva förenad, alldenstund den ersättning, som för
förlorade inkomster mäste tilldelas pensions-kassorna, alltid skall
blifva högre i samma mån, som dessa inkomster genom under
tiden inträffande löneförhöjningar blifva större.” Sistnämnde förhållande
gifver mig ökad anledn. att yrka vidtagandet af denna
förändring, ju förr dess helldre, på det ali Statsverket icke må
blifva ytterligare betungadt, i händelse förslaget ej för det närvarande,
utan först uti en framtid skulle antagas.
Hr Ribbing, Arvid: Utom det odieusa i blotta benämningen
af de s. k. Liggetids- och nådårsbesparingarne, förekommer
i verkligheten särdeles misströstande, att tjenstemannen skall
börja sin bana med att under ett halft års tid aftjena hjelp till
sin begrafning. Blott detta förhållande, som icke i något annat
land lärer hafva sitt motstycke, synes mig böra föranleda R. St.
att icke längre bibehålla dylika afgifler och R. St. hafva äfven
redan för längre lid tillbaka anhållit alt nåd. propos. måtte framställas
örn deras afskaffande. Delta har skett. Sländerne vid
sednare riksdagar hafva fortfarande erkänt nödvändigheten af att
afskaffa missbruken, men förklarat orsaken, hvarföre de då måst
bibehålla dem, vara bristande medel. Mig synes att åtminstone
detta hade bort äfven nu vara det enda skälet för afslag å den
K. proposiu. Med den aktning, som R. St. äro skyldiga sig sjelfva,
öfverensstämmer föga att, då de anhållit om K. M:s nådiga
propos. i delta hänseende, riksdag efter annan icke göra afseende
på sin egen underdåniga begäran. Förmodligen är det dessa R.
St:s föregående egne åtgärder, som orsakat att Konungens rådgifvare
kunnat anse sig frilague ifrån skyldigheten alt med ett enda
ord på della rum understödja K. M:s nådiga propos. vid denna
riksdag. Jag har visserligen hört att första delen af Ulsk:s betänk.
blifvit bifallen, men tillstyrkandet i denna del af betänk,
är så ofullkomligt att det på långt när icke innefattar ett fullständigt
bifall till hvad K. M. proponera!. Här komma säkerligen
under stundande dagar att anslås åtskilliga lönetillökningar;
men månne det innefattar någon konseqvens, någonting som man
kan kalla riktigt, att icke först börja med att borttaga sådana afgifler
på de redan anslagne lönerne, som åstadkomma att hvad
som lill tjenstemännerna anslås icke får af dem behållas. Mig
synes att man i första rummet borde tänka på alt tjenstemännen
finge åtnjuta hvad åt dem redan blifvit bestämdt, så att man icke
toge med ena handen hvad man gåfve med den andra.
Jag vill icke längre uppehålla R. o. Ad., utan anhåller om
propos. på återremiss för bifall af hvad som icke redan är bifallit
af den K. proposm.
Uppå
Den 17 April.
497
Uppå härefter framstäld propos. förklarade R. o. Ad. sig
anse de emot förevar, punkt af Utsk:s utlåt, gjorde anmärkn:r
föranleda till ålerremiss.
Föredrogs ånyo och bifölls SiatsUtsk:s d. 9 och 16 dennes
på bordet lagda utlåt. n:o 99, ang:de återbetalningen af ett, för
sänkning af sjön Ökvattnet inom Westerbottens län, förre Expeditions-fogden
C. J. Moritz beviljadl lån.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 9 och 16 dennes på bordet
lagda utlåt. n:o 103, i anledn. af K. M:s nådiga propos., ang:de
uplåtande emot vederlag ål Götheborgs stad af Kronan tillhörig,
derinvid belägen mark.
Den af Frill. Stjernstedt vid Ulskis utlål. fogade reservation
uplästes på begäran af
Ilr von Hartmansdorff, Aug., sorn derefter anförde:
Af den uplästa reservationen har Ståndet inhemtal att den
ifrågavar. rymden ej är bestämdt känd till sitt omfång, att hon
likväl är mindre ån den, som af Kronan skulle afsläs samt af
särare beskaffenhet och mindre väl belägen; alt den rymd Kronan
skulle erhålla är tvist underkastad och slutligen alt staden
f. n. icke behöfver all den mark, sorn Kronan skulle afträda.
Jag anser henne följaktligen böra vid detta tillfälle, icke mera
än vid andra, afhända sig den jord, som henne tillhör, lill större
belopp än som för ögonblicket kan vara erforderligt och som
Kronan kan umbära. Det år tids nog att när vidsträcktare behof
inträffar vända sig lill Konung och Ständer samt, derest omständigheterna
dertill föranleda, söka erhålla hvad som skäligen
anses kunna afträdas. Alt på förhand gifva mer än som erfordras
är en oförsigtighet, hvilken Ständerna icke böra låta komma
sig till last. Gör man så vid detta tillfälle, så lära åtskilliga andra
dylika anspråk komma efter, på sätt Ståndet nog torde få
erfara. Erinrar man sig icke hurusom K. M. för ett par år sedan
föreslog, att Hofjaklvarfvet skulle Kronan afhändas, oaktadt
sjölomterna här vid hufvudstaden äro sä dyrbara.
Jag hemställer derföre vördsamt att R. o. Ad. måtte återremittera
betänk, på det att StatsUtsk. mätte taga saken i närmare
öfvervägande och göra ett förslag mera öfverensstämmande
med det Frih. Stjernstedt afgifvit.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då jag på den afdelning af
StatsUtsk. som beredt ifrågavande ämne, deltagit i det beslut, som
nu år af Utsk. (ill R. St:s afgörande framlagdt, så anhåller jag
att med några ord få bemöta de anmärkmr, som emot detsamma
blifvit afgifna.
5 H. 32
498
Den 17 April.
Frih. Sljernstedts reservation innehåller eli fullständigt utdrag
ur det yttrande, sora Chefen för Ingeniör-korpsen sednast
afgifvit; men det besynnerliga förhållande eger dervid rum, att
Chefen för Ingeniör-korpsen och Krigs-Colhm afgifvit 3 olika betänka
i frågan. Det första betänk, var grundadi på en af Götheborgs
stad och Magistrat gjord ansökan att den närmast intill
masthamnen och stadens fattigförsörjningshus belägna, Kronan
tillhöriga, tomt måtte lill staden utan ersättning utlemnas. Efter
Chefens för Ingeniör-korpsen hörande, afstyrkle Krigs-Colhm bifall
till denna ansökning, hufvudsakligen af det skäl, alt den ifrågavar.
rymden, om den fördelades i tomter och för Kronans räkning
utarrenderades, framdeles kunde blifva af betydligt värde
för Kronan; men tillstyrkte deremot uplåtande till staden af en
mindre del utaf den begärda jordrymden eller den längs norra
broarmen belägna plats, derå ett staden tillhörigt mindre tullhus
af träd är upfördt, med en areal af omkring 5,200 qvadrat-alnar;
hvarjemte Krigs-colhm, under förmälan af lämpligheten deraf, att
erforderligt utrymme å lilla Oiterhälleberget erhölles för en gymnastikbod,
hvilken ansetts böra flyttas från dess nuvar:de mindre
lämpliga plats å bastionen Gustavus Magnus, föreslog, att lill staden
måtte, utom nyssberörda 5,200 qvadrat-alnar, ytterligare öfverlåtas
en areal af omkring 34,000 qvadrat-alnar emot det att
staden till Kronan återlemnade fäslningsvallarne kring lilla Ollerhälleberget
samt afsade sig all besittningsrätt till lilla Otterhällan,
utgörande enl. Karte-beskrifningen 3 tunnland 28 kappland, hvarigenom
dels staden skulle erhålla en sammanhängande egorymd af
omkring 40,000 qvadrat-alnar, som genom sin belägenhet invid
hamnen vore för staden af högt värde, och dels det till följd af
sitt läge vid Götha Artilleri Reg:tes kasern för K. M. och Kronan
i flera afseenden erforderliga utrymmet å lilla Ollerhälleberget
således blefve disponibelt för de ändamål, hvartill detsamma
kunde finnas af behofvet påkalladl. R. o. Ad. torde således af
det nyss uplästa Krigs-coll:ii yttrande af d. 14 Dec. 1837 finna
att Colhm egentligen afstyrkt den begäran, som var gjord att
utan ersättning erhålla den ifrågavar. arealen, så mycket mera
som staden deruti hade inberäknat en tomt, sora under Litt H.
tinnes på Kartan utmärkt, äfvensom en tomt under Litt I; men
att deremot Krigs-colhm tillstyrkt att staden skulle för intet erhålla
en rymd af 5,200 qvadrat-alnar och i utbyte emot Olterhälleberget
34,000 qvadrat-alnar. Emedlertid upstodo svårigheter
att bestämma åtskilliga detaljer. Under tiden inkom Götha-ElfSlyrelse
med en underd. anhållan alt få disponera den ifrågavar.
marken för att der anlägga en s. k. sleaps elfer docka. Deröfver
yttrade sig Krigs-colhm under d. 30 Januari 1849 genom ett
utlåt., hvaruti Colhm, jemte Chefen för Ingeniör-korpsen, väl ”afstyrkt
bifall till Magistratens begäran att bekomma de 2:ne platser
norr om maslhamnen, hvarå material-bodarne äro upförda,
äfvensom att få undantaga de hvälfda lägenheterna vid Otlerhällan,
” (ett vilkor som staden sedan har frångått) ”men för öfrigt
under erkännande deraf att svårligen någon kunde våga att på
Den 17 April.
499
ofri grund med stor kostnad utföra sådana anläggningar, sorn här
äro i fråga, och hvilka, lill allmänt gagn afsedda, först i framtiden
kunna återgifva någon ersättning för enskildes deri nedlagda
omkostnader samt att Slaten icke kunde undandraga sig, att
lill dylika för rikets handel och allmänna rörelse gagneliga företags
befordrande, göra de upoffringar, sora för deras fortgång äro
oundgängliga, — tillstyrkt utlåtelse icke allenast af den större
jordrymd, hvilken K. M:s Bef:sh:de föreslagit, ulan äfven af den
smala toralremsa, som utgöres af Kurtinernes f. d. Wallgängar,
såsom derefter icke varande för Kronan af någon nytta, under
vilkor, att det af Kronan afträdda utrymmet i första rummel användes
till föremål, som nied hamnbyggnaden eller handels- och
sjöfarts-rörelsen hade gemenskap.” Derefter upslod en strid emellan
Magistraten i Götheborg och Elf-Styrelsen om ifrågavar-.de
mark. Magistraten har nu inkommit med sin sista underd. ansökning
i detta hänseende och Krigs-collrra har instämt i det
yttrande, som deröfver blifvit af Chefen för Ingeniör-korpsen sednast
afgifvet och sora innefattas uti Frih. Sljernsledts reservation.
Man linner således att samma embetsverk har i detta mål tre
gånger utlåtit sig, alla tre gångorna i olika syftning. Jag skulle
således tro att R. St. icke böra vid frågans definitiva afgörande
uteslutande fästa sig vid det sisla yttrandet, utan äfven vid de
föregående, som blifvit afgifna i delta afseende.
Hvad nu först beträffar frågan om markens storlek, så har
visserligen Frih. Stjernstedt i sin reservation uplyst ali upgifterna
derom äro väsentligen olika. Jag skulle likväl för min del tro
alt äfven under antagande att den största upgifna arealen vore
den rätta, så borde det likväl icke lägga något hinder i vägen
för markens afträdande, då man vet, att den är för Götheborg
behötlig. Det är yttradi alt Götheborg för sin handel och sjöfart
och inrättning af magasiner saknar nödigt utrymme och alt den
plats, som dertill finnes, är ganska aflägsen ifrån den punkt, der
den egentliga rörelsen borde bedrifva*. Det år uplyst ali Götheborg
är i största behof af plats för så väl tullhus som packhus.
Jag kan således icke inse, hvarföre Slaten vid delta tillfälle skulle
iagttiga en så lill ytterlighet gränsande hushållning att då för
handeln och sjöfarten i rikets andra stad det begäres en u pia telse
af en jordrymd utaf icke fullt \\ tunnland, med antagande af
att den första beskrifningen vore den rätta, Slaten skulle dertill
vägra sitt samtycke. Derjemte bör i betraktande tagas att den
ifrågavar. jordrymden har tillkommit på sednare tider endast genom
upmuddringar ur Götha Elf, alt för 20 å 30 år tillbaka del,
som nu utgör denna terräng, bestod endast af vatten, men all då
Götha Elf skulle upränsas erhöll Elf-styrelsen rättighet alt uplägga
sin mudder på dessa ställen. Staten har visserligen derigenom
gjort en landvinning; ty Staten har varit egare till de murar eller
vallar, som ligga bredvid detta ställe och gränsa lill vattnet.
Hade dessa murar varit till Götheborg afträdda, så hade äfven den
ifrågavar. marken tillhört Götheborg; men då staden var egare af
stranden, så hlef den äfven egare lill nplandningarne.
32*
500
Den 17 April.
Dessutom tror jag, att man borde taga i betraktande att
Otterhällan, ehuru visserligen af en mindre god belägenhet och
af en mera stenbunden jordbeskaffenbet, likväl är på sätt och vis
för Kronan fullt ut så angelägen som den ifrågavar. marken, derför
att utrymme saknas vid Götha Artilleri Reg:tes kasern för de
byggnader, som behöfvas. Otterhällan ligger aldeles invid denna
kasern, och jag skulle således tro, att Staten i det hänseendet, snarare
gör någon vinst på bytet. Jag vill icke bestrida att den
mark, som skall afträdas, skulle till Staten möjligen kunna inbringa
någon större inkomst om den indelades till tomter och
således till staden försåldes; men del är icke första gången som
Staten för nyttiga ändamål afl rädt mark. Mångå gånger har sådant
skett för intet. Götheborg har vid della tillfälle erbjudit
vederlag, nemi. Otterhällan och jag kan således äfven af det skälet
icke se hvarföre man skulle vägra sitt bifall till betänk.
Vi hafva nyligen förehaft frågan om uplåtande af mark till
eli skolhus i Jönköping; ehuru jag medger alt der endast var
fråga ora några kappland. Hade man då följt den grundsats,
som man vill följa här, så hade man vägrat uplåtelsen, derföre
att vederlaget icke motsvarat hvad man afslått.
På grund af dessa skäl, anhåller jag vördsamt bos R. o. Ad.
om bifall till betänk.
Hr af Dalström: Jag har väl funnit att StatsUtsk. anfört
så grundliga och uplysande skäl för sitt tillstyrkande i förevar,
betänk., att R. o. Ad. deraf torde finna tillräcklig anledn. alt
bifalla betänk., men som jag eger speciel kännedom ora de lokaler,
som nu äro i fråga att utbyta, anhåller jag vördsamt att der
om
få yttra några ord.
Då man kommer till Götheborg och ser hvilken utvidgning
staden i sednare tider vunnit, med hvilken skönhet den omgifver
sig och hvilka härliga inrättningar den har uti intillecluelt och
materiell afseende i alla rigtningar, så förundrar man sig deröfver
att Sveriges största handelsstad har en så inskränkt och otillräcklig
hamn. Sådant later sig icke förklara på annat sätt, än att
man föreställer sig att lokal hittills saknats för alt kunna anlägga
en hamn, som motsvarar den vidsträckta sjöfart, som f. n. idkas
ifrån Götheborg, då del icke är något ställe i Sverige och kanske
icke eller i våra grannriken, som kan mäta sig med Götheborg
i afseende på den s. k. transatlantiska sjöfarten, som bedrifves
med omkring 80 fartyg af stort lästetal. Den lokal, som nu är
i fråga att användas till hamnanläggning är den mest passande
och denna hamn skulle blifva icke endast tillräckligt rymlig för
Götheborgs nuvarande sjöfart och handel utan äfven för framtiden,
ej allenast för att i- och urlasta fartyg, utan äfven för transporterandet
af varor fram och åter i hamnen.
Denna lokal har man sagt skulle kunna i framtiden lemna
Staten någon inkomst. För närvarande gör den det högst obetydligt
och frånvisar den fulaste sidan af Götheborg.
Beträffande utbytet emot Otterhällan, så är det väl sannt att
Den 17 April.
501
den icke består af samma jemna och goda mark som den nyssnämnda
lokalen, utan tvärtom är bergig; men då denna lokal är
belägen nära till Artilleriets kasern, så kommer den att blifva af
stor nytta, synnerligen sora det också finnes en slät plan på denna
mark. Jag skulle derföre anse det vara förmånligt för Regementet
att bekomma denna plats. Jag anser R. o. Ad. böra bifalla
della betänk., äfven derföre att det icke år en förmän, som sökes
endast för Götheborg, som är i behof af denna hamnanläggning,
ulan det är en indirekt förmån för hela vestra delen af Sverige.
Götheborg är den förnämsta hufvudorten för handeln från vestra
delen af riket. Den afsätter der sina produkter af spanmål,
kreatur m. fl. landlmanua-varor, äfvensom livad som tillverkas på
landet af väfnader o. d. och ifrån Götheborg hemtas tillbaka alla
de förnödenheter, hvaraf landlmannen är i behof. Jag skulle
derföre tro att det vore stort skäl att bifalla utlåt, och derigenom
skänka Götheborg fördelen af att kunna bereda sig en sådan hamu,
som hehofvel påkallar.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Då man genomser detta
betänk., skulle man tro ali inom StatsUtsk. icke har funnits mer
än en ledamot, som sökt att motverka det beslut, hvaruti Ulsk.
har stannat, men sådant är icke förhållandet. Jag, jemte många
andra, var af olika tankar med Utsk., men kunde icke åstadkomma
någon förändring i beslutet. På utgifts-afdeln., hvars eua
ledamot redan yttrat sig, försökte jag att få bifall till den åsigt
af saken, som blifvit understödd af Krigs-colhm och Chefen för
Ingeniör-korpsen; men förgäfves. I Ulsk. ville jag frånträda denna
mening såvida Ulsk. ville uti sitt svar på den Kongl. propos:n
nedlägga någon föreskrift att den för allmänna rörelsen öfverilödiga
delen af ifrågavar. lokal icke finge användas för Götheborgs
6tads enskilda behof. Denna billiga jemkning medgafs icke och
man ser af betänk, att staden icke år förhindrad att använda
marken till sina enskilda ändamål, d. v. s. indela den till hustomter,
försälja den och deraf draga inkomst. Då staden först
begärde att få någon del af denna mark, så npgafs del endast
vara för att upföra ett tullhus, och disposition af mark för det
ändamålet har Colbm tillstyrkt. Om R. o. Ad. behagar se på
kartan, så finnes der en linie, betecknad med bokstafven B, ungefärligen
paralell med hamnen, som utvisar den mark, K. M.
tillstyrkt R. St. att för det afsedda ändamålet afträda. Jag vill
minnas alt den innehåller 1 tunnland 15 kappland. Bredvid
densamma ligger en annan mark, som nu benämnes maslhamnen
och som upläts lill Götheborg år 1836 men som nu icke
begagnas.
Beträffande den mark, som Kronan skulle få i utbyte, nemi.
Olterhälleberget, så har det, på sätt Frih. Stjernstedt omnämnt,
varit omöjligt för utgifts-afdeln. att bestämma arealen af den
mark, som omnämnes i den Kongl, proposm. Man har sett alt
2:ne beräkningar deraf äro gjorda, och jag måste säga att jag
vill hålla mig till den, som är gjord af Chefen för Ingeniör
-
502
Den 17 April.
korpsen; men jag fäster mig icke så myckel vid skiljaktigheten i
arealen, som dervid alt handlingarne alldeles icke visa, all liela
denna areal är behöflig för ändamålcl. Jag har i delta afseende
upfaltal handlingarne emot hvad en annan ledamot af utgiftsafdelningen
lär hafva gjort. Del synes mig af handlingarne vara
aldeles uppenbart, alt för det förut upgifna ändamålet nemi. upbyggande
af tullhus o. s. v., skulle den af Krigs-colhm föreslagna
marken vara tillräcklig. Man kunde naturligtvis icke förbise den
stora nylla staden skulle hafva om den finge hela sträckan ända
till S:t Eriks Bastion. Del kunde blifva en inkomst för staden
i framtiden, som den tycker sig heldre böra hafva än alt Kronan
skall få den. Det är sant alt Götheborg gjort stora framsteg i
sednare lider; men då dessa framsteg kunnat ske med den inskränkta
haran och areal, som Götheborg hittills haft, så vet jag
icke hvarföre man skall afträda en areal, som har visat sig icke
vara för del upgifna ändamålet behöflig.
På de skäl jag nu har nämnt och i anledn. af de olika begrepp
man har gjort sig om saken, anhåller jag alt R. o. Ad.
ville återremittera betänk, och all llr Frill. o. Landtm, behagade
derom framställa propos.
Hr Printzensköld, Carl: SlatsUlsk:s ifrågavar. betänk,
synes mig af den beskaffenhet, att del företrädesvis framför de
liesta af dess uilät.-n, förtjenar att återremitteras. Med ytterlig
omsorg har Utsk. betraktat saken från den sidan, som bereder all
möjlig fördel för staden Götheborg under det att Statens sannskyldiga
rätt och bästa af Utsk. lemnats alldeles å sido, och det
besynnerligaste af allt är det, all SlatsUtsk. velat godkänna ett
utbyte af jord för jord, änskönt den till ersättning åt Slaten erbjudna
jordrymden är underkastad tvist i det hänseendet, att både
Staden och Slaten anse sig vara egare af densamma, så alt, vid
slutlig pröfning af denna tvist, det kan hända, att icke staden,
utan Staten, blir egare af just samma jord, som nu skulle i ersättningsväg
komma Staten till godo. För mig är det obegripligt,
huru, under sådana förhållanden, man ens kan tillåta sig lala om
jordutbyte, än mer all man tillstyrker detsamma. Bättre hade
varit, om StatsUtsk. tillstyrkt jordens uplätande till Götheborgs
stad utan alt ens ifrågasätta något byte, då hade SlatsUtsk. åtminstone
icke äfventyrat, all möjligen hafva, för sin del, såsom
valuta för hvad Staten afstår, godkänt en egendom, som redan
är Slaten tillhörig, och sålunda gjort hela bytet lill ett spegelfäkteri.
Man har till försvar för betänk, åberopat den stora skönhet
hvarmed staden sig omgifvit, man har anfört huruledes staden
skulle i välmåga och industri hafva med jättesteg gått framåt och
att Staten således vore skyldig till upoffringar, för all än vidare
befrämja den industriella utvecklingen inom delta samhälle. Jag
kan icke godkänna dessa åsigter. Jag anser ett samhälle, sådant
som det ifrågavar., med den stora rikedom det besitter, lika väl
som hvarje annat samhälle, vara skyldigt att sörja för sig sjelf
Den 17 April.
5U3
och alt icke begära understöd utaf Stalén. Sådana böra endast
lemnäs dem, som behöfva upmuntran och hvilkas företag ligga i
linda; men der icke barnet utan den fullväxla mannen finnes,
som eger förmåga att utveckla sina krafter och bringa sig upp
till den högsta fullkomlighet i alla möjliga hänseenden, der är
något understöd ej heller af nöden.
Såsom skäl har man vidare anfört, att Krigs-colhm afgifvit
tvenne särskilda ulluttn, hvilka skulle vara af olika innehåll.
Förhållandet är visserligen sådant; men den värde talaren, sora
härvid fästade sig, har förbisett, hvad som likväl år ganska väsentligt,
nemi. att Krigs-colhm i sitt utlåt, af d. 3 Maj år 1S50
förklarat dess tillstyrkan uti ett föreg:de utlåt, af d. 30 Januari
1849 af jordens uplåtelse hafva förfallit derigenom att Magistraten
i Götheborg bestridt, såsom eldfarliga, upförandet af de byggnader
och andra inrättningar, i och för hvilka jorduplåtelsen skulle ske.
När alltså skälet för sjelfva tillstyrkandet förföll, så lärer man
väl icke kunna tillägga della tillstyrkande egenskapen, all förtjena
afseende.
En vård talare har äfven sagt, att ifrågavar. mark vore ganska
aflägsen ifrån den plats, der den egentliga rörelsen i staden
skulle kunna ega rum, och att den således icke kunde för staden
vara af någon egentlig nytta. Om så är, hvarföre är då staden
så angelägen alt af marken komma i besittning. Må då Kronan
behålla sin mark, äfven om den, såsom nu jemväl upgifvits, är
stenbunden, ty dess värde minskas derigenom ingalunda då läget
är sådant, att jorden styckevis kan försäljas till byggnadstomter,
för hvilka hård mark alltid plägar vara t jeni igast.
Samma talare har erkänt, alt den ifrågavar. marken har ett
större värde, än den som skulle afstås i ersättning. När så år,
hvarföre skall då Kronan göra upoffring och det till förmån för
en stad, som relativt lill sin storlek kanske är rikare än Stockholm.
Jag skulle tro att staden, likaväl, som andra korporationer,
bör inköpa den jord, den behöfver till utvidgande af sitt område;
men icke är det Statens pligt att göra någon present för
detta ändamål.
Slutligen har den värde talaren erinrat huruledes R. o. Ad.
eller rättare R. St. öfverlemnat jord till andra släder och såsom
exempel derpå anfört att Jönköpings stad begärt och för intet
erhållit plats för en ny skolhusbyggnads npförande. Men dervid
bör ingalunda förbises både platsens obetydlighet och ändamålet
med dess uplålande. Ilade för samma ändamål Götheborgs stad
begärt ett slycke Kronan tillhörig jord, sä tviflar jag på, att någon
inom detta hus skulle hafva höjt sin röst deremot. Med afseende
på den rikedom, som finnes i Götheborg, med afseende på
lättheten för staden att gifva full betalning för jordens värde, med
afseende på den stora nytta, som staden kommer att hämta af
denna jord, med afseende på det höga värde jordrymden eger och
med afseende å den köpeskilling, som Staten i följd af allt detta
skulle för jorden kunna erhålla, anser jag, för min del, del vara
högst oklokt af R. St., att nu för intet afstå densamma; hvarföre
504
Den 17 April.
jag tillstyrker återremiss af betänkandet, på det att StatsUtsk. må
kunna närmare öfverväga saken och tillse om ens någon del af
jorden, ån mindre hela den rymd, hvarom nu är fråga, må till
Götheborgs stad uplåtas.
Hr Ed en hjelm, Gillis: Sedan jag genom den karta, som
åtföljer Utsk:s betänk, funnit, att Kronan genom uplälelse af den
mark, som här blifvit föreslagen, icke afbänder sig utrymme för
laboratorium eller magasiner o. s. v., så ser jag icke att någon
förlust derigenom för kronan upstår, utan anser det tvärtom för
en stor vinst, notabene om kronan sätter värde på att Artilleriet
någorlunda har sin beqvämlighet; ty den skulle mycket befrämjas
genom detta byte. Huru stor jordrymd kronan skulle få,
kan jag icke bestämma; men hvad jag vet är, att utrymmet är ganska
passande för Artilleriet. Ilcgcmentets exercisplats är nära nog under
Otterhälleberget och nära Kungsgatan. Staden har deremot ingen
annan lokal att använda än den föreslagna. Det var en fällbrygga
från tredje våningen af förrådshuset öfver till Otterhälleberget,
öfver hvilken artilleriets materiel drogs ut på berget för att smörjas
och skötas. När Otterhälleberget föll staden till, så utarrenderades
det och Arrendatorn ville ej tillåta Regementet att gå öfver
med materielen på bergel. Jag vände mig då till Drätselkommissionen,
som med arrendatorn öfverenskom att Regementet
skulle få taga ut sina selar på berget och smörja dem der. Skulle
nu kronan icke ingå på detta byte, som i min tanka verkligen
är fördelaktigt, så beror det ju på staden att hindra Regementet
från allt begagnande af Otterhälleberget.
Afven skulle Regementet af delta byte hafva en annan fördel.
När jag var Regements-Chef kom en skrifvelse ifrån General-Fält-Tygmästaren,
hvaruti han yttrade önskan att Regementet
för mycket godt pris skulle ttpföra en gymnastik-inrättning. Jag
gjorde allt möjligt för att kunna åstadkomma detta; men kunde
icke finna annan lokal derför än en bod, som var cn enskildt
manege, och som Regementet då hyrde för att dressera sina hästar
uti. Denna bod var belägen i f. d. bastionen Gustavus Magnus
och staden öfverlåt den till Regementet, äfvensom marken
hvarpå boden stod, så länge densamma bibehölls; men med vilkor
att den icke skulle få hindra stadens tillbyggande. Nu visar sig
denna bod vara till hinders, och meningen år alt taga bort den.
Kommer nu Otterhälleberget att tillhöra Kronan i st. f. staden, så blir
manege-byggnaden äfven ditflyllad, och då slipper manskapet att
liera gånger om dagen marehera genom staden för alt komma till
manegen och gymnastisera. Det är mycket som talar för det
ifrågavar. bytet; hvadan jag tillstyrker propos. på bifall till Utsk:s
betänk.
Hr Få hr te us, Olof Immanuel: Jag instämmer med de
föreg:de talare, som yttrat sig för bifall till Ulsk:s betänk, och
går att redogöra för de grunder, hvarpå jag bygger denna mening.
Jag anhåller i sådant afseende alt först få lill besvarande
uplaga de anmärkn:r emot betänkandet, som 2:ne talare gjort och
Den 17 April.
505
som icke redan blifvil besvarade. Den väsendtligaste anmärknm synes
mig vara den, hvarpå upmärksarahetcn blifvit fästad uti Frih.
Sljernsledts reservation, nemi. alt olika beräkningar blifvil gjorda
i afseende på arealen af den jordrymd, som skulle af kronan till
staden uplåtas. Det heter i reservationen: ”Uti K. Bef:h:des i
Götheborg d. 20 Juni 1848 till K. M. afgifne und. utlåt, upgifves
den del af oftaberörde upblandning, som sträcker sig emellan
stora hamnkanalen oell en linea utdragen i vester långs Masthamnens
norra kant, innehålla omkring 39,200 qvadratalnar.”
Detta anförande hvilar helt och hållet på eli misstag. Det är
icke K. M:s Bef:h:de, ntan Krigs-colhm, sora upgifvit denna arealrymd.
K. Bef:b:de har i sill ntlåt., endast återgifvit sagde upgift
i reciten af KrigSTColhii utlåt. Om således någon oriktighet
i afseende på denna areal-bestämmelse föreliunes, så år del icke
K. Bef:h:de utan Krigs-colhm, som felet får tillräknas. — Att
något misstag härvid egt rum är visserligen ock någon anledning
att förmoda deraf, att samma siffra, förekommande äfven i ett
annat ibland handlingarne befintligt dokument, der uttryckligen
inbegriper äfven sådane delar af jordrymden emellan Stora bommen
och S:t Eriks bastion, som redan förut blifvit till staden uplåtne,
och om i den upgifne större arealen innefattas äfven den s.
k. Masthamnen, som likaledes lill staden öfverlåtits, är det lätt
förklarligt, alt en sådan siffra kunnat upkomma. I afseende på
de beräkningar, som äro gjorda på grund af Ingeniör Brandenburgs
karta, så hemställer jag lill R. o. Ad., hvad vigt egentligen
kan fästas vid dessa beräkningar, då de äro grundade på en
karla, ämnad hufvudsakligen att utvisa belägenheten, och huru
det kan vara möjligt alt efter eu sådan, då den tillika innehåller
irrcguliera figurer, vid skrifbordet uträkna rymden, utan att större
eller mindre skiljaktigheter emot verkliga förhållandet skola upkomma.
Deremot är den tredje beräkDingen, nemi. den, som är intagen
i Slads-Ingeniören Schalins afgifna attest, den enda, som
jag tror att man bör fästa sig vid och som kan tilläggas något
vitsord. Det torde således i afseende på arealens beräkning vara
tydligt ådagalagdt alt något tvifvelsmål icke dervid bör ega rum.
En föreg:de talare har ifrågasatt alt eganderätlen lill Otterhälleberget
vore tvist underkastad, och att StatsUtsk. således hade
haft skyldighet att göra sig fullt underrältadt om denna omständighet.
Jag ber att, till R. o. Ad:s kännedom få meddela, att
enl. hvad i handlingarne finnes uplyst, i det s. k. vallraseringskontraklet
är fastställdt, att i den mån raseringen och utplaneringen
verkställdes, staden finge lill evärdelig ego, utan hembudsskyldighet
försälja alla de tomter inom fästnings grafven,
som derigenom kunde vinnas. Om R. o. Ad. kastar ögat på kartan,
så synes att Otlerhälleberget ligger inom (ästningsmurarne
och således måtte vara inbegripen i det ifrågavarande området.
Man har lagt vigt derpå alt Chefen för Ingeniör-korpsen och
Krigs-colhm uti sitt sednare yttrande afvikit ifrån det utlåt, som
näst förut var af dem afgifvit i detta ämne, och den värde reser
-
500
Den 17 April.
vanlen säger sig främst böra fästa afseende pä dessa myndigheters
yttrande. Jag instämmer villigt med honom deruti, att dessa
myndigheters yttranden förtjena den största upmärksamhet och
förklarar, alt han icke kan respektera dem mer än jag; men vid
jemförelsen af deras sista yttrande med de nästföreg:de, har jag
trott mig finna, att den konklusion, som de förstnämnde leder till,
icke öfverensslämmer helt och hållet med innehållet af de sistnämnda.
Det har nemligen af Chefen för Ingeniör-korpsen blifvit
sagdt, att då det numera icke vore fråga om anläggande af
någon sleap- eller uphalningsbädd för reparation af fartyg på den
ifrågavar. platsen, det motiv således förfallit, hvarpå Chefens föreg:de
tillstyrkande varit grundad!. Jag vill häruti fästa upmärksamheten
på, huruledes i Chefens för Ingeniör-korpsens yttrande
i ämnet af d. 26 Januari 1849 är anfördt: att då han erkände
”alt Slaten icke lärer kunna undandraga sig att till dylika för
rikets handel och allmänna rörelse gagneliga företags befordrande
göra de upoffringar, som för deras fortgång äro oundgängliga,
så ansåg han sig böra tillstyrka att marken måtte blifva afträdd.
” Derjemte föreslog vid samma tillfälle Krigs-colhm det vilkor
att jordrymdens användande borde ske i den mån det vöre
nyttigt för handelns och sjöfartens behof. Det är således alldeles
påtagligt att frågan om uphalningsbädd var endast ett exempel
på de allmännyttiga företag, som dervid kunde komma i fråga;
och att uti nämnde utlåt, var nedlagd den grundsats, att Staten
borde lemna marken till företag, som befrämjade handels- och
sjöfarls-rörelsen i allmänhet. Jag kan icke förtänka de värda
myndigheterna att förklara sina ord huru de behaga; men jag kan
för min del icke inse, att embetsverkens sislberörda ullåltn i sjelfva
verket skulle hafva ledt lill annat ändamål, än som K. Bef:h:de
afsett. — Det har blifvit anmärkt att den jordrymd, som
skulle aflrädas till staden icke skulle hafva samma värde som den
kronan skulle få. Det må vara, alt den för staden har större
värde, det vill jag icke bestrida; men jag vill fästa upmårksamheten
derpå, att den utgöres af en med mudder fylld vallgraf, der
grunden är så lös, att det fordas dryga kostnader för ali kunna
bebygga den. Dessutom är belägenheten sådan att platsen synes
vara för enskildte byggnader alldeles olämplig.
Det har blifvit anmärkt alt staden har upgifvit sig ännu icke
vara i behof af hela den jordrymd hvarom fråga är. Staden
har visserligen yttrat, att den ännu icke vore i behof af densamma,
meu alt den snart kunde blifva det, och då staden begärt
uplåtelse af denna mark i hela dess vidd, så tyckes det vara gifvet
alt staden behöfver den. Jag har härvid trott mig böra uplysa
att, utom en af behofvet högt påkallad större lokal för tullförvaltningen,
man numera äfven är betänkt på alt tillvägabringa
rymliga nederlags-dockor efter Eugelsk modell. Jag vill i öfrigt
• icke mycket tvista om värdet af marken. Det må väl vara att
den mark, som skulle komma staden tillgodo, kunde anses vara
af något högre värde än den som i utbyte skulle öfverlåtas lill
kronan; men jag ber alj få fästa upmärksamhclcn derpå, att Gö
-
Den 17 April.
507
theborgs stad liar under 20 års tid vunnit den utsträckning, uti
sin handel och rörelse, att den under de sednaste åren kunnat
till Staten i tullmedel lefverera omkring 2 mill. r:dr årligen och
derutöfver, och att anstalterna för stadens rörelse, väl icke kunna
vara likgiltiga, hvarken för Svenska handelsflottan i allmänhet eller
för de rikets landskap, sorn göra sina varubyten med denna
vigliga stapelort. Jag tror således att det icke ensamt är Götheborg
utan hela landet, som af ifrågavar. uplålelse, om äfven i sednare
afseendel blott medelbart, drager nytta. Om det skulle vara
fråga om ett eller annat kapplands npoffring, så kan jag under
sådanc förhållanden icke föreställa mig annat, än alt en sådan
npoffring vore knappt att nämna. Det är allmänt erkändt och
vitsordadt att staden är i behof alt erhålla lokal för hvarjehanda
etablissementer, tullhus o. s. v., och jag kan icke fatta betydelsen
af den anmärkn. att derföre att staden förr kunnat bärga
sig med en inskränktare lokal, den skulle kunna det i all
framtid.
På dessa grunder och de skäl, som af flere föregående talare
blifvit anförde, anhåller jag om bifall lill Ulsk:s fötevarande
betänk.
Hr von Troil: Jag år i de flesta frågor så fullkomligt förekommen
af den siste värde talaren, att jag icke länge skall
trötta Ståndets upmärksamhet. Jag ber endast alt få uptaga några
få af de anmärkn:r, som emot mitt första anförande hafva blifvit
gjorda.
Man har i början yttrat att Staden skulle kunna använda
denna mark för sitt enskilda behof. Jag får dervid hemställa,
huruvida det är möjligt och troligt att en stad, med så stor handelsrörelse
som Götheborg, en stad som för detta ändamål gjort
så stora upoffringar och som i detta hänseende kunde vara en föresyn
för många bland våra släder i Sverige, hufvudstaden icke
undantagen, att en sådan stad, när den en gång kommer i besittning
af en mark, som för dess handel och rörelse är af vigt,
skulle i stället använda den, för att deraf draga inkomst. För
mig synes delta icke rimligt.
Man har vidare sagt att StatsUlsk. yttrat sig i frågan på ett
sätt, som medfört fördel för Götheborg men icke för Staten. Hvad
fördelar för Staten och det allmänna beträffar, har den person,
som kanske kan lemna de säkraste uplysningar i detta hänseende,
Hr Edenhjelm, nyligen uplyst om den stora fördel Staten kan
draga af marken vid Otterhällan. För min del skulle jag tro, att
det som är en fördel för Götheborg, äfven är en fördel för Sverige.
Jag tror icke att denna stad är främmande för Sverige,
utan jag tror att den utgör en dyrbar del af vårt fädernesland,
en del, som bidrager lill dess inkomster med nära 2 mill. tullafgifter.
Samma talare, som gjort nyssnämnde anmärkt]., har äfven
yttrat, att det vore bättre alt uplåta den ifrågavar. marken utan
ersättning, än att byta med Otterhällan, som vore tvist underka
-
508
Oen i7 April.
stad, men om det nu är oafgjordt om Olterliällan tillhör Götheborg
eller kronan Sverige, så är det naturligt, att då Götheborg
genom ifrågavar. byte kommer att afhända sig all räll till Ollerhällan,
tvisten derigenom blifver bilagd, och att Staten då icke
kommer alt för framliden innehafva en besittning, som af andra
skulle kunna densamma beröfvas.
Samme värde talare har äfven sökt visa, alt mitt yttrande
om de olika utlålm, sorn blifvit afgifna af Krigs-colbm, skulle
vara oriktigt, derigenom att Krigs-colbm 'i sitt sednaste yttrande
har förklarat att, då ändamålet med denna jords uplålelse, anläggandet
af en sleap eller docka, icke numera kom i fråga, så fränträdde
colhm helt och hållet dess förra yttrande, derföre att det
var grundadt på en sådan förutsättning.
Hr Fåhrteus bar fästat upmärksamheten på att hufvudskälet
år 1849 var, att det af Kronan afträdda utrymmet skulle i första
rummet användas till föremål, som med handeln och sjöfarten hade
gemenskap. Då det nu just är fråga om en hamnbyggnad, så
skulle således det då afsedda ändamålet genom uplåtelser vinnas.
Vill man åter jemföra 1850 års yttrande med det af år 1847, så
finnér man alt år 1847 hade Krigs-colbm tillstyrkt, att den ifrågavar.
marken skulle utbytas mot Olterliällan.
Samme talare liar äfven yttrat, ali jag skulle hafva sagt att
Kronan skulle hafva större nytta af den mark, som nu är ifråga
att aflrädas än af Otterhällan. Det har jag icke yttrat, men
väl alt den marken kan vara af större värde, och icke något annat.
Hvad åter värdet beträffar så gör jag föga afseende på om det är
fråga om upoffring af några kappland mer eller mindre, synnerligen
då det sker för ett stort och vigtigt ändamål såsom jag nyss
anfört.
Jag vill icke längre trötta R. o. Ad., utan fortfar att anhålla
om bifall till Utsk:s betänk.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag tänker icke yttra mig i frå
gan
hvarken af- eller tillstyrkande; men sedan Krigs-colbii på nådig
befallning afgifne utlåtm hafva emellan lalarne lupit gatlopp,
och förklarats af flere vara hvarandra motsägande, så har jag ansett
mig böra upträda, ehuru jag trodde det vara onödigt, då man
kan läsa utlåt:ne, och de äro så klart skrifna, att om man vill
fatta dem så äro de fallliga.
Krigs-colbii underd. framställning åsyftade, att den mark,
som upläts, skulle användas till allmänt nyttiga företag, för staden,
handel och rörelsen etc. Delta är icke ordalagen, men det
är tanken, och den är klart uttryckt. Men det förslag, som nu
blifvit framsläldt af SlatsUtsk., innehåller icke detta vilkor, och
den Kongl, proposm innehåller icke heller nämnde vilkor, utan
der är föreslaget att marken skulle öfverlåtas åt Götheborg till
fritt begagnande. Häremot har jag icke något att anmärka, K. M.
har gjort en nådig propos. och R. St. må derutinnan besluta hvad
de vilja; men jag måste vederlägga dem, som säga att Krigscolbii
utlåtm motsäga hvarandra. Det är en stor skillnad att fö
-
Den 17 April.
500
reslä markens uplåtande till fritt begagnande, och att föreslå dess
uplåtande till stadens handel o. s. v. Götheborg skulle icke kunna
sälja marken, om den upläts på sådana vilkor; men i annat
fall skulle den kunna det. Det är det förra, som i Krigs-coil:ii
utlåt, har blifvit tillstyrkt. Jag hvarken af- eller tillstyrker uplåtelsen;
men vöre benägen, af välvilja för rikets förkofran, vare
sig i Götheborg eller Torneå, att afstå hvad som dertill kunde bidraga.
Jag har äfven begärt ordet för ett annat ändamål. En talare
har salt i fråga, huruvida eganderätten till Otterhälleberget
vöre tvistig. Tvist har icke upslått inför Domaren; men den har
varit på väg att upstå. Krigs-colbm har varit nära alt, till följd
af sitt åliggande att vårda kronans egendom, anställa rättegång;
men Götheborg har lagt vantarne på hötägten af den lilla slätten,
som tillhörde Slaten, sedan 1807 års kontrakt öfverlät lokalen
till staden; man har likväl velat undvika en rättegång.
Den talaren, som vidrörde denna punkt, och som egentligen
framkallade mitt nuvarande yttrande, säger att Ollerhällan, enl.
1807 års kontrakt, är otvifvelaktigt Götheborgs stads egendom,
citerande dervid en punkt, som är ganska riktigt citerad, men
der är eli undantag, sorn icke är uptaget i den citerade punkten,
hvilket egentligen bestämmer hvad som skulle tillhöra staden enl.
1807 års kontrakt, och det är just denna undantagspunkt i kontraktet,
som föranleder tvisten om kronan eger eller icke eger lilla
Otterhälleberget. Denna tvist mäste nu afgöras, antingen genom
det ifrågasatta bytet eller också inför Domstol, då det står
i odels hand antingen Kronan eller Götheborgs stad vinner. Jag
skulle likväl nästan tro, om jag vågade hafva en tanka härom,
att Staten skulle vinna processen.
Hr Få hr teus: Jag önskar blott att, i anledn. af den siste värde
talarens framställning derom att K. M:s nåd. propos. icke skulle
innehålla något vilkor i afseende på användandet af den ifrågavar.
jordrymden till allmänt nyttiga ändamål, uplysa att K. M.
vid sitt förslag, verkligen fästat sådane vilkor, deraf 3:dje punkten
innehåller:”att Kronans till Staden afträdda område,användes förnämligast
lill byggnader och anläggningar, som underlätta och befordra
handels- och sjöfartsrörelsen, samt dernäst till andra föremål,
som äro för staden nödvändiga och gagnande.” Delta är ungefärligen
samma ord som Krigs-colhm har begagnat i sitt utlåt.,
och således torde den anmärkn., som den siste värde talaren i
delta afseende framställt, förfalla.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Printzensköld: Det kan icke vara ovänladt, alt en f.
d. Landsh. i Götheborg och den nuvarande Laudsh. derstädes,
lala till fördel för denna stad, der den ene haft och den andre
ännu har sitt residens, men det kan icke hindra andra att med
dem vara af olika tankar i förevar, fråga.
De skäl för sakens framgång, som Hr Edenhjelm velat hemta
510
Den 17 April.
från de fördelar, sora genom bytet skulle tillskyndas Artilleriet,
äro icke omnämnda i något af Krigs-colhii utlåtm. Jag skulle
således tro, att dessa skäl icke äro af den beskaffenhet, att de här
böra vinna afseende. Om, såsom Hr Edenhjelm omförmält, en
bro skulle med stadens begifvande, varit anlagd ifrån ett artilleriförråd
till Ollerhälleberget; men hvilken bro sedermera icke kunde
begagnas, derföre att något förbehåll derom icke kom att göras,
när Ollerhälleberget af staden utarrenderades, så är detta en
sak, som ingalunda bör inverka på denna fråga, hvilken endast
afser, huruvida Staten bör emot det erbjudna vederlaget afstå den
mack, som blifvit begärd. Då nu Chefen för K. Krigs-colhra uplysl
att detta vederlag i sjelfva verket är Statens egendom, åtminstone
så nära bevislig!, alt han tror att Staten, i händelse af
rättegång, skulle vinna, så frågar jag om det år rimligt att Slaten
skall låta sig nöja med ett vederlag, hvaraf den förut är
ägare. Det är ju elt spegelfäkteri, att tala om ett byte der den
ena kontrahenten rår om båda delarna, och då förfaller ju äfven
det skäl, som Hr von Troil har anfört, att genom bifall lill betänk.
, tvisten skulle vara bilagd om den mark, staden erbjudit sig
att afstå. Tvister bruka ej biläggas sålunda, att den som eger
2:ne jordrymder skall afstå den ena för ali få behålla den andra.
Man säger här, att sjelfva staden har vidgat sig till en högst
betydlig grad, och att dess rörelse så skall hafva tilltagit, att staden
crlagt 2 mill. i lullafgifter till Slaten. Detta må vara sant,
det vittnar om en tillvexande rikedom hos stadens invånare; men
icke ligger häri något skäl för Slaten, alt för intet afträda en så
stor jordrymd, som den i fråga var. marken. Visserligen heter det,
”att den, som mycket har, honom skall mera gifvit varda”; det
bör åtminstone icke ske på sätt som nu är föreslagit. En gillig
anledn. till bifall å K. M:s nåd. propos. hade funnits, om det vilkor
varit fästadt vid uplålelsen af ifrågavar. mark, att den ensamt
skulle användas lill allmänt gagneliga ändamål; men propostn lyder
icke så, utan ordet ”förnämligast'’’ har i det hänseendet endast
blifvit begagnadt; hvaraf pätagligen följer, att sedan staden
afsatt vissa tomter lill dessa allmänt nyttiga ändamål, så eger den
derutöfver en väl belägen jordrymd, hvilken staden sedermera indelar
i vissa tomter och för högt pris säljer till innevånarne, om
också nytta härigenom åstadkommas, så anser jag likväl icke Staten
hafva någon förbindelse att skänka staden dessa tomter. Snanare
borde Slaten sjelf, sedan den afträdt en viss för stadens allmänna
byggnader behöflig del, behålla den återstående jordrymden,
låta indela den i vissa tomter och derefter försälja dessa sednare,
hvarpå jag är öfvcrtygad att Staten skulle skörda ganska betydlig
vinst, som nu tillfaller Götheborgs stads Drätsel-kommission,
hvilken icke lärer underlåta att för tomterna laga dryg betalning.
Ropen på propos. förnyades:
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Att det utbyte, hvarom
fråga är, medför fördelar för Götheborgs stad är ostridigt; men
Den 17 April.
511
genom Hr Edenlijelms yttrande är äfven uplyst att Otterhälleberget
är för Staten af vigt, och af en särskildt beqvämlighet och
nytta för Artilleriet. Dessutom kan det, såsom dominerande staden,
vara af vigt i Kronans hand. Här är visserligen sagdt att
eganderälten vore tvist underkastad, och alt det varit fråga om
process. Emedlertid är denna mark nu i stadens ego tilldess alt
en sådan process blir utagerad ocii utgången af en rättegång är
alltid oviss. Man säger att en mager förlikning är bättre än en
fet process. Nu är det tillfälle till en sådan förlikning, och dä
anser jag del vara skäl för Staten att deruti ingå. Huru bar nu
Staten fått tillgång till denna förlikning och kommit i besittning af
den till uplåtelse föreslagna marken? Jo, derigenom alt Stadens
styrelse har med betydlig kostnad fördjupat farvattnet genom upmuddring
utanför ifrågavar. mark och uplagt muddern der, som
icke förut fanns någon annan mark än fästningsgrafvarne, på
hvilka icke något kunde byggas. Således har denna Elfstyrelse
hufvudsakligen bidragit med icke obetydliga summor till markens
bildande; men K. M. och kronan har lillegnat sig marken, hvartill
eganderälten likväl kan vara tvifvelaktig, om den sättes i fråga.
Då nu genom stadens upmuddring af elfven, stora upoffringar
blifvit gjorda för att trygga Götheborgs bandel, och detta
således blifvit en fördel för hela riket, så kan jag icke linna annat
än att det vore lämpligt att kronan lemnade denna mark, som
för kronan icke år behöflig. Genom sitt läge och beskaffenhet,
kan den icke för kronan blifva gagnelig ,på annat sätt, än om
den skulle för kronans räkning försäljas. Alt kronan skulle begagna
en sådan omständighet, alt Elf-styrelsen varit nödgad bekosta
upmuddring och uplägga sin mudder der, hvarigenom kronan fått
denna mark tillskapad, och söka att på denna omständighet vinna
penningar af kanske 3,000 eller 4,000 r:dr, det skulle jag för
min del anse vara föga öfverensstämmande med det sätt, hvarpå
Staten bör behandla sådana angelägenheter, som denna, som egentligen
afser att befordra handelsrörelsen i Götheborgs stad. Om
man derjemte tager i betraktande att Götheborg genom sitt läge
är den enda hamn vid Westerhafvet, som vi hafva, och derföre
eger en med hvarje dag stigande vigt för hela riket, och är för
framtiden af stor angelägenhet, så kan den lilla upoffring, som nu
är i fråga, icke anses annorlunda än väl använd, i synnerhet då
man tager i betraktande att kronan utan svårighet på den mark,
som till kronan skulle uplåtas, får den plats, som för Artilleriet
är behöflig.
Hvad angår den tredje punktens innehåll, så vill jag fästa
upmärksamheten dervid att dess ordalydelse, i min tanka, icke
kan medgifva, alt staden försäljer på den ifrågavar. platsen några
tomtplatser för enskildta boningshus. Hr Fåhraeus har äfven uplyst,
hurusom det är fråga att på denna plats anlägga nederlagstomter,
en omständighet, som torde böra tagas i betraktande, i
anseende till de lättade kontroller, som derigenom skulle vinnas på
de å nederlag uplagda varorna i st. f. de nu befintliga.
Jag tillstyrker bifall till Ulsk:s förslag.
i
512
Den 17 April.
Dä härefter Hr Printzensköld åter upropades, hördes förnyade
starka rop på propos., hvarefter
Ilr Printzensköld yttrade:
Enär hvar och en äger rätt, alt från sin bänk fritt yttra
sig öfver hvarje förekommande ämne, så torde det Högloll.
Ståndet icke böra med missnöje uptaga, att jag ännu en gång besvärar
med några ord.
Jag tillåter mig då förklara, det jag skulle skatta mig lycklig
att innehafva en gård, om äganderätten hvartill, jag kom uti
tvist med Frih. Palmstjerna, derest han vid biläggande! af denna
tvist ville följa samma grundsats, som han nu för Staten söker
göra gällande. Jag skulle då, i utbyte mot den omtvistade gården,
hvilken efter all sannolikhet ägdes, icke af mig utan af Frih:n,
fä en annan honom oslridigl tillhörig egendom, som vore ännu
bättre än den omtvistade. Jag blefve åtminstone icke den, som
förlorade på förlikningen. Men jag betvillar, att Frih.-n skulle
kunna förmås, att antaga en så beskaffad grund för tvistens biläggande.
Ändamålet, hvarom man talar, nemi. att befordra stadens
handelsrörelse, är jag långt ifrån att vilja motverka. Jag vill blott
motverka sättet, eller att Slaten skulle nära nog för ingenting afstå
den jord, som staden anser sig behöfva. Må staden betala
den efter dess skäliga värde ; då är ingenting emot uplålelsen alt
anmärka; men på de af StatsUtsk. föreslagna grunder, finner
jag uplålelsen helt och hållet strida emot billighet och rättvisa.
Den jord, som för de allmänna byggnaders upförande, kan vara behöflig,
må skänkas till staden, men derutöfver bör ingen uplåtelse
äga rum.
Frih. Palmstjerna: Om det vore en tvistig jord emellan
Hr Printzensköld och mig, och Hr Printzensköld genom upmuddring
af ett farvatten, som skulle fördjupas, skänkte mig motsvarande
jord, så skulle jag icke förlora på bytet, utan gerna gå in
derpå utan vidare tvist.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framsiälde propos. till bifall å
StatsUtsk:s förevaride utlåt., samt efter denna propos:s besvarande
med starka ja, blandade med nej, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Upläsles lill justering samt godkändes följande voler:s-propos.
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. n:o 103, i anledn. af K.
M:s nåd. propos., angide uplåtande emot vederlag åt Götheborgs
stad af kronan tillhörig, derinvid belägen mark, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner
Den 17 April. 513
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde utlåt, gjorde an -  märkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit, sorn
följer
Ja — 52.
Nej — 14.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 e. m.
In fidem piotocolli,
silbert Munck.
Lördag-en den 19 April 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot.-uldr. för d. 17 dennes samt plcni-prot.
för d. 29 sisll. Mars f. m.
Med tillkännagifvande att Hr af Geyerstam, Carl, såsom
ledamot i BankoUtsk., i anseende till enskilda angelägenheter, begärt
oell erhållit 14 dagars ledighet från d. 24 dennes, anmodade
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Hrr Elektorer att välja annan ledamot
i BankoUtsk. under Hr af Geyerstams frånvaro.
Föredrogs och lades på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gustaf,
Gr. Taube, Henning Edvard, m. II. ledamöter ånyo
på bordet SiatsUisk:s d. 10 dennnes e. ra. första gången bordlagdo
utlåt:n n:ris 82, till och med 90, ang:de regleringen af utgifterne
under RiksSlatens 9 hufvudlillar.
Föredrogs ånyo StatsUtsk. d. 9 och 10 dennes på bordet
lagda utlåt. n:o 105, angrde lyftningen af hela återstående beloppet
utaf de vid sednaste riksdag beviljade tillfälliga statsanslag till
försvarsverkets förbättrande.
Då härvid icke någon ledamot hördes begära ordet, hem5
II. 33
514
Den 19 April.
slålde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. bifölle förevar.
utlåt.
Denna propos. besvarades med ja, hvarjemte
Hr Printzensköld, Carl, anmälde sig, samt sedan han
blifvit upropad yttrade:
Jag har någon anledn. att förmoda, det StatsUtsk. tilläfventyrs,
hvad Förvaltningen af Sjöärenderna beträffar, kommit till ett
annat resultat än det, som detta dess utlåt, utvisar, i fall SlalsUtsk.
, förr än frågan der till slutlig handläggning förekom, från
Förvaltningen förskaffat sig närmare underrättelser om förhållandet.
Jag tror mig veta, att, af del anslag, till hvars lyftning Förvaltningen
var berättigad, men hvilket anslag för tillfället icke för
det afsedda ändamålet behöfdes, en del blifvit reqvirerad af ren
nödvändighet, men ingalunda af något sorts begär att komma i
besittning af penningarne för att undandraga dem Riksg:s-konl:s
förvaltning och förräntning. Jag tror mig veta, alt Förvaltningen
hade af K. M. erhållit befallning att anskaffa den Båtsmansbeklädnad,
som Staten borde tillhandahålla Båtsmännen, i utbyte
mot dea kontanta ersättning, som i följd af ingångna kontrakter
med Båtsmans-rotehållet skulle Staten tillflyta. Jag tror mig vidare
veta, att den ersättning, som skulle komma Förvaltningen
tillgodo, icke inflöt annorlunda än i sammanhang med det löpande
årets ordinarie kronoupbörd, och följaktligen icke kttnde
erhållas förr än under året näst efter det, då Båtsraans-beklädnaden
borde vara färdig och till sitt ändamål aflemnad. Förvaltningen
hade då, för liqviderande af den ifrågavande beklädnaden,
ingen annan tillgång, än den, som kunde beredas genom ett tillfälligt
användande af sådana anslagssummor, som hade blifvit ställde
till dess disposition, men icke genast voro för deras afsedda
ändamål behöfliga. Hvad Förvaltningen tillgjort i della hänseende
har således haft till syfte, att gagna Konung och Riket, hvilket
gagn ej heller ulehlifvil; och då det icke kunnat visas att
Förvaltningen i någon annan afsigt begagnat sin lyftningsrätt af
de medel, hvarom fråga är, så vill det synas mig, som man går
nog långt, då man tillstyrker Ständerna att hos K. M. begära,
alt embetsverket skall erhålla, så till sägandes, en skrapa derföre
att det icke ställt sig K. M:s beslut till efterrättelse. Jag tjenar
sjelf inom ett embetsverk der del inträffat, alt. på ett annat embetsverks
framställning, den förra fick en skrapa, för att det icke
skulle hafva fullgjort sina skyldigheter. Framställningen härom
grundade sig på okunnighet om verkliga förhållandet, och följden
blef den, att skrapan djupt föll tillbaka på det embetsverk, som
hade föranledi densamma. Nu kan väl icke så blifva förhållandet
hvad Sialsölsk. beträffar, men mig synes som Ständerna skulle i
sådana frågor, som denna, iakttaga den yttersta varsamhet, ty
medgifvas måste, att det är förödmjukande för Rikets styrelseverk,
att från Sländerne allåtas framställningar till Konungen, hvilka
åsyfta tillrättavisningar till dessa Styrelseverk för det de visat nit
Den 19 April.
515
i Statens tjenst, men ingalunda vidtagit någon sådan åtgärd, som
i ringaste måtto varit skadlig för det allmänna. Jag kan således
icke annat än anhålla om återrcmiss af detta betänk., på det att
Statsllisk. må sättas i tillfälle att närmare underrätta sig om förhållandet,
och, efter derom tagen kännedom, i saken vidare yttranden
meddela.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Då jag har äran vara Chef för
det ena af de embetsverk, mot hvilka anmärkn.-ne blifvit ställda,
torde R. o. Ad. finna att jag är jäfvig all deltaga i beslutet. Jag
anser mig äfven jäfvig att yitra mig i saken till afstyrkande utaf
hvad Utsk. här föreslagit, ty jag skulle då framställa yttranden i
en sak, som rörer mig sjelf och mina embetsbroder, men jag anser
mig icke förhindrad af jäf, att nplysa om verkliga förhållandet,
och att säga några ord till mill och det embetsverks försvar,
som jag har den äran alt styra. K. M:s nåd. bref, som anbefaller
embetsverken i allmänhet alt icke reqvirera dessa anslag, annat
än i mån af behof, har af Krigs-colhm blifvit efterföljdt sä
noga, som colhm trott del vara förenligt med verkets drift och
med förhållanderna, sedda i sammanhang. Delta verk har att årligen
använda och redovisa, i ordinarie medel, något öfver 2,700,000
r:dr, och i extraordinarie medel, 980,000 r:dr; summa i rundt tal,
omkring 3,700,000. Dessa anslag äro delade på flera afdelningar,
men colhm har en gemensam kassa i Banken, på hvilken colhm, efter
behof anordnar, och just denna gemensamhet för samtliga afdelningarne
i kassan, gör att det blir möjligt för colhm att efterkomma
den nåd. befallning, som nyss är nämnd. Låtom oss tillse,
huru colhm lyckats att efterkomma densamma. Colhm har af
det extra anslag, som nu är i fråga för åren 1848, 1849 och
1850, icke reqvirerat något under året 1848, icke heller under
1849, och först ingått med reqvisition i September år 1850, således
mot slutet af det tredje anslagsåret. Colhm bade då förskotterat,
naturligtvis genom under händer hafvande medel från de
öfriga afdelningarnes anslag, till åtskilliga behofs fyllande, ty under
2f år kunde colhm icke besörja Artill, afdelningens utgifter
ulan erforderliga medel, hvarigenom inträffat, att vid den tid då
den nu klandrade reqvisitionen ägde rum, var colhm så till sågandes
skuldsatt inom sig sjelf, väl förståendes till del belopp, som
behöfdes för fyllande af de afdelningars behofver, hvilka under den
föregående tiden, just för att undvika förtidiga reqvisitioner, å
extra-anslaget hade förskotterats. Då visar det sig visserligen, om
man betraktar detta artilleri-anslag isoleradt, att colhm kunnat
undvika att reqvirera 70,000, måhända, 80,000 r:dr, af hvilka
jag icke kan visa, alt vi för dagen hade behof. Men låtom se
hvad 70 a 80,000 r:dr utgöra för en del af hela colkii förvaltning.
Jag nämnde nyss att anslaget i rundt tal upgår lill omkring
3,700,000 r:dr. Delar jag denna summa med veckornas
antal i året, så belöper sig omkring 70,000 r:dr på hvarje vecka.
Colhm klandras nu derföre, att colhm förtidigt reqvirerat en snm
33*
-
516
Den 19 April.
ma svarande emot en veckas förskott af hvad som åtgår inom
dess förvaltning. Kan man påräkna att inom en vecka, om collini
skulle dröja lill sista ögonblicket, då penningar kunna behöfvas, få
beslut falladt i colkm, afsändt till Stals-kont., föredraget der, bref
afgånget till Riksg:s-kont. föredraget i Riksg:s-kont., anordning utfärdad
till Stats-kont., coll. få avertissement från delta verk, att
der få lyfta penningar, är det en affär af 8 dagar? Jag tror icke
att någon kan säga det. Detta går icke så fort som att spänna
för en bäst och åka till Blå-porten. Sedan jag nu lemnat
denna uplysuing, anser jag mig jäfvig alt begära någon ändring
i Ulsk:s förslag, men jag anser mig icke af jäf hindrad ifrån att
tillstyrka bifall till detsamma, ty då får jag och mina embetsbroder
tillfälle att inför Konungen framdraga de skäl, som jag hoppas
der skola blifva gällande, men som jag har föga hopp om
skola blifva gällande vid en återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Till en början anhåller
jag få framställa den förfrågan, huruvida det ifrågävar. bcläuk.
icke redan är af Ståndet bifallet. Om jag icke misshörde
mig så bekräftades propos. derom med klubbslag, och i sådant fall
torde all diskussion vara öfverflödig.
Hr Printzensköld: Jag måste beklaga att Gr. Mörner icke
egual tillräcklig upmärksamhet ål förhållandet i förevar, hänseende.
Jag begärde ordet långt innan Laudtmarskalken lät klubban
tälla, ehuru med så låg röst att Hr Frih. o. Landtm, möjligen
icke hörde detsamma, men sedan Hr Laudtmarskalken utaf en af
de kansliets tjenstemän, som biträder honom vid sådana tillfällen,
blifvit upmärksam gjord deruppå, att jag begärde ordet just i det
ögonblick dä Hr Frih. o. Landtm, skulle låta klubban falla, så
erhöll jag ordet, och något beslut var således icke fattadt, innan
jag anmälde mig. Jag får således protestera mot hvarje försök att
anse denna fråga såsom afgjord.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade det han, i anledn. af
Gr. M'öiners förfrågan, linge förklara att förhållandet var sådant,
sorn Hr Printzensköld upgifvit. fl. Ex. hade efler proposms besvarande
fällt klubban, utan att höra Hr Prinlzenskölds begäran
att erhålla ordet, hvartill orsaken varit att H. Ex. f. n. genom en
tillfällig åkomma nästan helt och hållet var beröfvad hörseln på
ena örat; men en af R. o. Adis kanslister hade sedermera gjort
H. Ex. upmärksam på Hr Prinlzenskölds före klubbslaget gjorda
begäran, och förevarande fråga vore således ännu öppen till diskussion.
Gr. Mörner: Då frågan således är öppen, skall jag laga mig
friheten att besvara de framställningar, som isynnerhet af Hr
Printzensköld blifvit gjorda. Han har nemi. sagt, att om Ulsk.
hade först från Förvaltningen af Sjöärenderna begärt uplysniugar,
så skulle ifrågavar. betänk, icke hafva framkommit. Hade Hr
Printzensköld genomläst Ulsk:s betänk., så hade han pä dess första
sida funnit, alt Ulsk. i vederbörlig ordning begärt och erhållit up
-
Den 1 D April.
517
lysningar. SlalsUisk. liar genom Ilr Statsrådet Wallensteen begärt
och håde från Förvaltningen af Sjöärenderna och från Kongl.
Krigs-collmi erhållit uplysning och svar på de frågor, som StatsUtsk.
framställt, hvilka svar finnas intagna lill sitt hufvudsakliga
innehåll i detta StatsUlskis betänk. Jag vill endast uplåsa det af
Förvaltningen af Sjö-ärenderne afgifne svar, för att lemna R. o.
Ad. tillfälle all bedomina, i hvad mån de öro tillfyllestgörande,
eller sammanslå med de upgifter, som Ilr Printzensköld har gjort.
A pag. 4 läses följande: ”1 afseende på de vid samma tillfälle
utreqvirerade anslagen för byggandet af ångfartyg, äfvensom för
gevärs reparerande och anskaffning, hvilka anslags då återstående
belopp utgjorde ej mindre än 227,000 r:dr, nemi. återstoden af
1848 jemte hela 1849 och 1850 års anslag för ångfartyg, 299,500
r:dr, samt större delen af gevärsanslaget för år 1849 och samma
anslag för år 1850, 17,500 r:dr, är deremot af Förvaltningen
endast uplyst: att K. M. under d. 9 Juli 1849, anbefallt Förvaltningen
att skyndsamt inkomma med ritningar och kostnadsförslag
för byggnaden af de 3:ne ångfartyg, som skulle utaf härtill vid
sednaste riksdag anslagna medel bekostas, och hade Förvaltningen,
som till följd af denna befallning, gått i författning om dylika
ritningars och förslags erhållande, vid afgifvande af ofvanbcrörde
reqvisition, fått emottaga ritning och kostnadsförslag å ett af ångfartygen.
Detta fartyg hade sedermera, under sisth års lopp, blifvit
färdigbyggdt med en kostnad af omkring 80,000 r:dr, deraf
13,000 r:dr redan i slutet af Januari månad utbetalades, hvaremot,
genom enskild persons förvållande, ett oförmodadt dröjsmål
kom alt ega rum med de öfriga rilningarnes aflemnande. Förvaltningen
trodde sig emedlertid hafva all anledn. alt med det
snaraste förvänta dessa handlingar, äfvensom den förestående utbetalningen
af erforderliga förskott å enlreprenadsumman, och ansåg
fördensknld försigtigheten fordra, all de dertill erforderliga
medlen så tidigt reqvirerades, alt saknaden af desamma icke lade
hinder i vägen för skyndsamt afslutande af kontrakten om rnachinernas
förfärdigande och fartygens byggnad, helst ovisst vore,
huruvida dessa medel kunde snart erhållas, Den anmärkta lyftningen
af återstoden utaf anslaget till förändring och anskaffande
af gevär för Flottans behof föranleddes af förväntade reqvisilioncr
från stationerna för derstädes under vintermånaderna verkställda gevärsförändringar
och reparationer; varande också en sådan reqvisition
i början af April månad sisth år från Carlskrona station lill Förvallningarne
insänd." Af det nu upläsla syues, att dä de omnämnde
penningarne lyftades, var icke något ångfartyg byggt,
samt ritning och kostnadsförslag upgjorde för ett enda ångfartyg,
och derföre lyftades det anslag, som till 3:ue sådana fartyg var
afsedt, och under återstoden af det öfriga året hann icke ens ritningar
inbckominas på de öfriga 2me fartygen. Det tyckes vara
en nog långt drifven försigtighet, att anse sig, innan man har
fått ritning ens upgjord, än mindre fastställd, behöfva reqvirera
medlen, helst det icke är Förvaltningen obekant, att penningar i
Riksg:s-kont. erhållas inom få dagar, vanligen inom 3 dagar, se
-
518
Den 1 *J April.
dan reqvisilionen dit ankommit. Den förklaring, som jag nu upläst,
är af Förvaltningen afgifven innevarande år såsom svar å
de anmärkmr StatsUtsk. framställt. Uer lalas ieke ett ord om den
Bålsmansbeklädnad, hvarom Hr Printzensköld har ordat. Hvad
angår de nplysningar, sora Hr Lefren aflemna!, så öfverensstämma
de i del närmste med hvad StatsUtsk. i sitt betänk, nplyst, nemi.
alt Krigs-colLm lyftade 214,530 r:dr pä en gång, hvaraf, intill
sisll. års slut, för utgifter, hvilka med denna summa skulle bestridas,
åtgått 108,700 r:dr, hvadan återstoden då utgjorde 106,000
r:dr. För sedermera påkommande utgifter, hvarför dessa medel
voro afsedda, (och för andra torde de icke fä användas), har upgifvils
erfordras 6,000 r:dr i månaden, och således lyftades, för en
utgift af 6,000 r:dr i månaden, på förhand 106,000 r:dr. Detta
tyckte StatsUtsk. icke fullkomligt öfverensstämma med K. M:s nåd.
föreskrift, ali medlen skulle endast i män af behof reqvireras, och
detta gaf anledn. till framställningen. Om jag skulle gå utom
betänk, så skulle jag kunna tillägga, att vid sedermera ifrägakorane
reqvisitioner, styliseringen skall blifvit pä sådant sätt förändrad,
att delta förhållande kunde gifva ytterligare anledn. till alt icke
förbise vigten af en sådan skrifvelse som den ifrågavar. Det af
mig nu vidrörda förhållande borde icke för en Fullmäktig j
Riksg:s-kont. vara främmande.
Hr Printzensköld: Jag får förklara, det jag helt och hållit
frilager Hr Frih. o. Landtm, frän den händelse, sorn in trä flät,
hvad klubbslaget beträffar; ty felet var milt, emedan jag icke med
tillräckligt ljudelig röst begärde ordet, för att sätta Hr Frill. o.
Landtm, i tillfälle att upropa mig innan klubban föll.
Hvad sjelfva saken beträffar, så kan jag försäkra Hr Gr.
Mörner, det jag verkligen genomläst ifrågavar. betänk., och känner
ganska noga dess innehåll, så alt Hr Gr:n derom icke behöft
att meddela mig någon uplysning. Jag bör vid detta tillfälle erinra
att dessa förvaltande embetsverk äro i det hänseendet af
enahanda egenskap med Slats-kont., ali till deras disposition äro
ställda medel anslagna lill serskildta ändamål och fördelade under
llerfaldiga titlar. När nu förhållanden inträffa, då utgifter å en
titel skola bestridas lill del belopp, alt full tillgång å titeln saknas.
sä fylles bristen genom förskott från andra titlar intilldess
påräknade medel å förstnämnde litel hinna inflyta, alldeles på
samma sätt som del tillgår i Stats-kont., ehuru derstädes i ändå
större skala, enär detta Embetsverk har under sin disposition så
väl öfverskotten som i de flesta fall besparingarna på Statsverkets
samtliga ordin, inkomster, hvarigenom Stats-kont. har tillgångar,
som icke eller, åtminstone till obetydlig del, finnas hos Krigs-colbm
och Förvaltningen af Sjöärenderna. När nu Förvaltningen hade
fått befallning af K. M. att anskaffa ny Båtsmans-beklädnad, som
kostade betydligt, ulan ali Förvaltningen egde någon tillgång för
denna utgift, när Förvaltningen icke heller ägde andra medel att
disponera än dem, hvarom nu är fråga, så må det väl icke med något
slags fog kunna läggas Förvaltningen till last, att den högag
-
Den 19 April.
519
nadc den utväg, som erbjöd sig, för alt kunna fullgöra K. M;s
nåd. befallning om Bålsmansbeklädnadens anskaffning, i visshet
derom, att ersättning för förskottet skulle erhållas, sä snart den
nästföljande kronoupbörden hunnit in Hyla och redovisas, hvilket
redan skett, så alt förskottsbeloppet allaredan är återbetaldt. Att
SiatsUtsk., såsom nu skett, med fästad upmärksamhel endast på
sjelfva det föremål hvarföre anslaget beviljats, ansett Förvaltningen
hafva orätt förfarit deruti, alt den reqvirerat della anslag,
vittnar om en misstanka mot embelsverket alt det, så till sågandes,
för biafsigter, reqvirerat medlen, hvilken misstänka är desto
mera oförtjent, som en hvar känner, ali embetsverken omöjligen
kunna begagna medlen annorlunda än i den ordning, som deras
instruktioner i förening med K. M:s föreskrifter utstaka. Det
mätte vara ursäktligt och till och med rätt åfelt embetsverk, om,
för all fullgöra en Kongl, befallning, det begagnar de medel, som kunna
disponeras, för alt dermed för tillfället fylla eli annat behof, oaktadt
sådant i formell hänseende icke må anses fullt riktigt. Statens
bestyr skulle möjligen eljest komma att på ett högst ofullkomligt
sätt vårdas, hvilket åter skulle föranleda till än svårare
anmärkmr.
Jag förblifver således vid min åsigt att frågan icke är så
fullständigt utredd, som den bordt vara, innan SiatsUtsk. afgaf
sitt utlåt, i ämnet. Jag känner icke orsaken, hvarföre ej Förvaltningen
omförmält förhållandet med Båtsmansbeklädnaden, men
jag har fäll denna upgift utaf en Ledamot af Förvaltningen, hvars
pålitlighet och redbarhet är alltför stor, för all jag icke skulle lill
denna upgift sälta förtroende.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Den fråga, som nu är under
öfverläggning, är icke af en så obetydlig vigt för en räll hushållning
med Statens medel. Vi vela all om flera förvaltande verk
hvar på sitt håll i onödan hafva en stor kontant kassa, sä blifva
dessa penningar der de ligga utan nytta, på samma gång, som
Riksg:s- kot-.s kontanta kassa i betydlig män minskas, hvarigenom
äfven del blir för detta verk nödvändigt alt hålla en större massa
af sina tillgångar än eljest behöfdes i form af kontant kassa, lill
mehn både för den allmänna rörelsen och för Riksg:s-konl. Emedlertid,
och för ali förekomma alla dessa olägenheter, hafva Ständerna
begärt och K. M. fastställt del stadgande, ali de medel,
hvilka de förvaltande verken och Riksg:s-konl. skola utbekomma,
icke få reqvireras och lyftas förr än de behöfva användas för de
ändamål hvartill de åro anslagne. Nu är del genom StalsUlsk:s
betänk, uplyst och bevisadt att de reqvirerade medlen icke behöfls
för de föremål hvartill de blifvit anslagne, men man har likväl
försökt försvara dessa för tidiga rrqvisilioner dermed, ali dessa
medel varit behöflig», för alt för tillfället kunna göia face mot
andra utgifter, än dem hvartill de reqvirerade medlen blifvit anslagne.
Delta försvar sätter frågan för de förvaltande verken i
sämre ställning, än den hvari StatsUtsk:s betänk, försatt den, ty
derigenom är bestämdt erkändt, alt dessa medel hade användts
520
Den 19 April.
för främmande ändamål, och det är just detta som K. M. förbjudit.
Jag kan således icke annat finna än att den skrifvelse StatsUtsk.
föreslagit är på sitt ställe, och anhåller derföre om bifall
lill densamma.
Gr. Mörner: Naturligtvis kunde StatsUlsk. icke fästa afse
ende
på de uplysningar, som Hr Printzensköld afgifvit, enär desamma
icke innefattades i Förvaltningens af Sjöärenderne officiella
utlåt. Detta officiella utlåt, är underskrifvet af samtliga ledamöterna
i Förvaltningen af Sjöärenderna, och är under embetsmanna-ansvarighet
afgifvet, samt, såsom jag tror, dateradt i Mars
månad, och bör, enl. min tanka, hafva mera vitsord, än hvad
som, efter berättelse af en enskild Ledamot, upgifves. Säkert är, att
StatsUtsk. åtminstone, som alldeles saknade kännedom om de förhållanden,
hvilka här blifvit omförmälda, icke på dem kunnat fästa
afseende. Jag vill icke ingå i tvist om huruvida del ens är
rätt att, då ett anslag är gifvit t. ex. till upbyggande af ångfartyg,
använda det till anskaffande af Båtsmansbeklädnad, ty detta
rörer en fråga, som jag tror ligga utom förevar, ämne. Här är
blott fråga om, huruvida de förvaltande verken ställt sig till noggrann
efterrättelse K. M:s dem kungjorda nåd. beslut, i afseende
på lyftningen af medel, som stå under ett af Ständerna förvaltadt
verk. StatsUtsk. har ansett af vigt, alt den nådiga föreskriften
skulle iakttagas, emedan, pä sätt Ståndet har haft tillfälle inhämta
af eli föregående betänk., StatsUtsk. har tagit i beräkning, att
Riksg:s-kont. skulle vara i tillfälle att genom utlåning af medel
bereda tillgångar under den kommande liden för fyllande af Slalsbehofven.
Skulle alla extra anslag i förväg utlagas, kunde Riksg:skonl.
sättas i trångmål och den beräkning på tillgångar, man under
förutsättning af fortfarandet af nuvar:de förhållanden ansett
sig med full säkerhet kunna göra, rubbas, så att icke tillräckliga
medel möjligen skola finnas. Det är med afseende härpå, som
jag tror att det ligger vigt uppå, att den gifna föreskriften eflerlefves,
och anhåller jag derföre om bifall till betänk.
Hr Printzensköld: Jag kan ingalunda dela den åsigt Gr.
Lagerbjelke yttrat, att genom det försvar jag framstält för Förvaltningen
af Sjöärenderna, frågan om detta verks reqvisilioner i
nu förevarande hänseende, blifvit satt i sämre ställning än hvari
den förut sig befann. Jag anser det embetsverk ställa sig i den
sämsta ställning, som icke, så vidt det står i dess förmåga, söker
att fullgöra sin Konungs befallningar. Om äfven embetsverket
möjligen kan af lydnadspligten finna sig befogadt att för tillfället
anlita ett anslag, gifvet för annat visst ändamål, så anser jag detta
embetsverk, dä del eger full visshet om att ersättning ingår innan
anslaget behöfver användas till sitt bestämda föremål, på delta
sätt bäst hafva fullgjort sina pligter emot Konung och Fädernesland,
och det skulle vara orätt alt vilja lägga ett sä beskaffadt
förfarande embetsverket lill last. Jag tycker mig varsna eli bemödande
af StatsUlsk. i första hand och Ständerna i den andra,
Den 19 April.
521
att vilja såsom ordspråket säger, ”sveda allt hvad ludet är”, för
att sätta ner embetsverkens anseende, och tvinga dem likasom in
uti skrufstäd, för ali de icke skola våga att göra det ringaste på
egen hand, äfven om det vore aldrig så nyttigt för fäderneslandet.
Jag beklagar de embetsverk, sorn blifva så behandlade, och
Staten beklagar jag ännu mera, emedan den kommer mest att lida
derpå. Det är icke så illa bestäldt med Riksg:s-kont., alt icke
det kan bestrida sina utgifter, äfven om ett eller annat anslag
skulle, såsom här påstås, blifva för tidigt reqvireradl, och om
Hiksg:s-kont. skulle vara nödsakadl, att jemväl anlita sitt kreditiv
å Banken, eftersom de hafva fått sig ålagdt, att procenta med sina
egna tillgångar för att bereda Staten ökad inkomst, så är detta
vida bättre, än att K. M-.s och Rikets tjenst och gagn sättas tillbaka,
derigenom att utgifter, som äro öfverhängande, icke blifva
bestridda.
Jag förblifver vid den åsigt jag yttrat om nödvändigheten af
en återremiss.
Hr Lefrén: Jag hade icke ämnat ytterligare begära ordet,
men måste göra det för alt nedlägga min protest mot den tillvitelse,
som en talare nyligen gjort, alt nemi. ett embetsverk, jag
talar om det, som jag tillhör, skulle hafva tillåtit sig använda medel,
tvärt emot det ändamål, hvartill de äro anslagna. Jag fortsätter
mitt yrkande om bifall till betänk., ty det är bättre att stå
inför Justititc-kansleren, än att stå inför personer, som hafva fattat
en bestämd mening om saken, frän hvilken de icke synas vilja
vika. Jag har hört insinueras vid föregrde riksdagar, jag kan icke
säga vid denna, alt embetsverken skolat vilja hafva större kassor
för att dermed procenta för egen vinning. Krigs-colhm har 3 a
4 mill. r:dr årligen att disponera, men blott 1500 r:dr hos colltii
kassor såsom reservkassa, på hvilken mindre utgifter, som ej tåla
upskof, anordnas, och denna revideras hvarje vecka.
Hr Tersmeden, Nils: Jag vill icke inlåta mig i något bedömande
af sjelfva hufvudsaken eller huruvida ifrågavar. embetsverk
begått misstag eller ej, men om så skett, hemställes vördsamt
huruvida icke ordalagen i den föreslagna framställningen
kunde mildras, så nemi. att Ständerna för deras del ansågo att
embetsverken i upgifne fall gått emot K. M:s nåd. föreskrift af d.
29 Maj 1848, men öfverlemna åt K. M, att sjelf göra tillämpningen
deraf. Skulle K. M:s ej gilla den åsigt, som Ständerna framställt,
lärer i fall deras föreslagna underd. begäran ej erhålla någon
påföljd.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag vill icke inlåta mig
i detaljer om detta ämne, emedan dertill fordrades att hafva sett
vederbörande verks räkenskaper, samt att ingå i sådan närmare
undersökning, som blott StatsUtsk. kan göra. Då man likväl betraktar
saken i allmänhet och under förhållanden som äro en
hvar bekanta, så underställer jag Ståndets bedömande, huruvida
522
Den 19 April.
det är skäl alt bifalla betänk, sådant det år. Stats-kont. har icke
alllid kunnat lenina de förvaltande verken alla de medel, sorn de
behöft och lill hvilkas iyftando de varit berättigade. Orsaken är
alt Stats-konl:s tillgångar understundom bero på förskott från
Riksgis-konl. af de medel, som tull och andra betydliga inkomster
inbringa. Men Stats-kont. får icke börja att lyfta något på Slatsbrislsumman
förr än den 1 Mars. När del då under tiden handl,
att de förvaltande verken förgäfves vändt sig till Stats-kont., emedan
medel brustit, så hafva de förre hos Konungen klagat öfver
Stats-kontorets vägran; men der intet finnes, der är icke heller
något att få. Under sådana förhållanden är del naturligt, att de
förvaltande verken söka alt hjelpa sig sjelfva så godt de kunna.
Det sker på det viset, att de, under förväntan på medels erhållande
från Stats-konloret, begagna (lern, som möjligen äro tillgängliga
i en af deras kassor, för att dermed fylla bristen i en annan.
Derpå lider Slaten icke del ringaste, utan vinner tvärtom derigenom
att rikets tjenst blir besörjd. Det tillgår följagteligen
inom de förvaltande verken på samma sätt, som i R. o. Adis eget
Kamrerare-konlor. Der finnes en räkning nio 2, som innefattar
omkring 10 serskilda pensionsfonder. När på någondera räuteliqvider
uteblifva och således medel saknas att gälda dithörande
utgifter, så, och emedan denna räkning är gemensam i Banken
för alla dessa serskilda fonder, tager man på den samfälda tillgången
hvad som finnes i förlag på en annan fond för att dermed
betala pensioner, der penningar fattas. Det god i göres sedermera
när den fördröjda ränleliqviden sker, och sådant utan skada
för någon, men lill gagn för del hela. Om de förvaltande verken
förhålla sig på samma sätt, så är det obilligt all derföre gifva
dem tillrättavisningar.
Det är ock Ståndet bekant alt åtskilliga utgifter bestridas
genom förslags-anslag, och att dessa öfverskrida de summor, som
för dem äro beräknade. Det är äfven ett skäl hvarföre tillgångar
understundom brista och hvarföre de förvaltande verken nödgas
förhålla sig på säll anmärkt är. Jag vill minnas att förslagsanslagen
icke godlgöras af Riksg:s-kont. förr än vid årets slut,
när Stats-kont. kan uprätta fullständig liqvid, och säga, huru
mycket som fordras för att betäcka hela del belopp, hvartill förslags-anslaget
upgått.
Eftersom detta mål har kommit till tals, så anhåller jag få
fästa upmärksamheten på 2:ne omständigheter, sorn i betäDk. anföras
och som jemväl af Gr. Lagerbjelke blifvit åberopade, nemi.
att berörde anslags-summor borde förräntas, och att man skulle
akta sig för alt taga ut dem för tidigt, på det att den lånebehöfvande
allmänheten icke måtte störas i summornas begagnande.
Således, äfven bär skulle de origtiga och öfverdrifna anspråken
göra sig gällande, att den enskildes fördel skall stå före Statens.
Låntagaren bör framför allt skyddas, rikets tjenst må sedermera
komma efter så godt hon kan. Om det skulle gälla, till skydd
för Riksgis-kont. mot de anmärknir, som jag gjort deröfver alt
det för mycket begagnat krediten i Banken, så får jag erinra att
Den 19 April.
523
jag icke klagat deröfver att krediten begagnats, men att jag klandrat
alt det skett, när Riksg:s-kont. lånat ut sina medel. Om
det underläte utlåningen, så hade det medel. Men är det rätt,
all utlåna Statsmedel så länge, som de möjligen kunna hållas
inne, då borde StatsUlsk. fortfara på samma väg under denna
riksdag, som under 1840 och 1S41 årens, då del ville lill Riksgtskont.
öfverflytta största delen af Slats-kont:s kassa. Om det skedde
så hade Riksg:s-kont. ännu störte summor att utlåna och då
blefve Stats-kont. lika med de öfriga förvaltande verken salt på
en sådan förknappning, att del mäste för Riksg:s-kont. redovisa
på samma sätt som man nu fordrar af Krigs-colhm och Förvaltningen
af sjöärendena. Jag befarar Mine Hrr, det ett sådant sätt
att gå tillväga, innebure en öfverdrift, hvilken om den hölles ut,
skulle leda till menliga verkningar. Detta betänk, är icke af beskaffenhet
att enl. 69 § R.F. behöfva återremitteras. Under sådana
omständigheter ser jag icke något skäl dertill, utan önskar
att R. o. Ad. genast afsloge detsamma.
Hr Adelborg, And. Otto: Utsk. slutar sitt betänk, med
den hemställan, ”att R. St. måtte i underddiet anhålla, det K.
M. täcktes erinra Krigs-colhm och Förvaltningen af sjöärenderna
alt hädanefter ställa sig föreskriften i K. Brefvet d. 29 Maj
1848 till behörig efterrättelse.
Med tagen närmare kännedom om det förhållande, som föranledt
Utsk:s klander, vill jag på intet vilkor bestrida detsaramas
behörighet, såsom tillkommet på fullkomligt grundade skäl och
eli, de facto bevisadt, oriktigt förfarande af Krigs-colhm och Förvaltningen
af sjöärenderne; men det sätt på hvilket Utsk. velat
tillvägabringa detsamma ogillar jag på det aldra högsta. Utsk.
eger visserligen icke allenast rättighet, utan äfven skyldighet, enl.
Riksd.-Ordn:s 30 §, 2:dra morn., att i R. St:s plena anmälan
göra om de fel, som, vid dess granskning af alla Statsverkets räkenskaper
och handlingar, komma i dagen, men Utsk. eger, enl.
milt förmenande, ej rättighet att sträcka sin makt längre, än att,
om anmärkn:na äro af sådan vigt, att de tarfva laglig undersökning,
sådant hos Konungen anmäla. Nu har Utsk. tagit sig före
att anhålla, det K. M. täcktes gifva en skrapa åt omnämnde
embetsverk. I delta skall väl ligga en mildhet, men en mildhet,
som den rätta hederskänslan ej kan vilja njuta utaf, och den
sanna manligheten ej behöfver. Vid dylika fall, som detta, bör
rättvisa ges å den ena sidan, och endast rättvisa fordras å den
andra. Hvartill skulle det leda, om StatsUtsk. vid våra riksmöten
icke allenast skulle göra anmärkmr, utan äfven befordra (ill skrapor?
Huru långt skulle ej Utsk. i denna ifver kunna gå, och
hvar skulle gränsen blifva härför? Om, under en annan riksdag,
StatsUtsk. möjligen skulle blifva sammansatt af personer i ett fullkomligt
oppositionell förhållande till den andra Statsmakten, till
hvilka följder skulle detta skrapsystem, som man här vill sätta i
gång, då ej kunna leda?
Ett embetsverk har inom samhället en nog uphöjd ställning
524
Den 19 April.
för alt freda det frän dylika angrepp, och, likasom den för hedern
finkänslige enskilde, tror jag, all del är mera med dess värdighet
förenligt att underkasta sig hvad lagen, denna allas vår
gemensamma öfvermakt, bjuder, än att underkasta sig det förödmjukande
af en på detta sätt gifven eftergift. Alt fela är menskligt,
det kan hända hvem som helst, och visserligen äfven korporationer.
1 della ligger således ej något ovanligt och delas såväl
af embetsverk som Utskott, men att härvid utdela bannor,
som drabba den oskyldige, så väl som den skyldige, och som
alltid böra vara förnärmande för den personliga värdigheten, anser
jag ej vara förenligt med det rätta, och ej böra blifva en
vana. Man torde här kanske anmärka, såsom ett beröm för
Utsk., att det med lätt hand gifvit sin ”hemställan” den form den
har, och således iakttagit den hofsamhet, man af detsamma haft
rätt att vänta; men då Utsk. i sjelfva grunden tagit sig en frihet,
som, om den framdeles efterföljes, leder till obehagliga och fredsstörande
resultater, så har denna hofsamhet föga värde och hjelper
icke saken. Ingen kan mer än jag gilla alt rikets representanter
med allvar utöfva sitt ansvarsfulla kall, och noga tillhålla
vederbör, myndigheter att fullgöra sina åligganden, i noggrann
öfverensstämmelse med rikets lagar och författningar, men jag
tror också, att det är lika vigligt, och med deras värdighet nära
förenadt, att de ej skrida en hårsmån utom gränsorna för deras
verksamhet.
Jag anhåller om återremiss på Utsk:s betänk, med en förändrad
redaktion i dess hemställan lill Konungen, så lydande:
Att It. St. måtte i underd:het anhålla, det K. M. läcktes taga
i öfvervägande, det Iirtgs-call:m oell Förvaltningen af sjödrenderna
ej ställt sig Ii. Brefvet d. 29 Maj IS4S till behörig
efterrättelse.
Gr. Lagerbjelke: En föregtde talare, Hr von Hartmansdorff,
har framställt åtskilliga satser, om huru han ansåg de förvaltande
verken och Staten i allmänhet böra sköta sina penningeaffärer.
Jag vill icke nu försöka ingå i någon utredning af detta
ämne, ty jag anser afgörandet af den fråga, som är föremål för
R. o. Ad:s öfverläggning bero endast på tillämpningen af redan
befintlige, icke uphäfda, och icke lill uphäfvande föreslagne sladganden.
Nu stadgar 139 § i Riksg:s-kont:s reglemente, att då
Riksg:s-kont. har en större kontant kassa än det för tillfället behöfver,
så skall densamma till så stor del, som kan undvaras,
användas till allmänna rörelsens lättande, och till beredande af
ränlevinst genom upköp eller belåning af räntebärande papper.
Så länge detta stadgande linnes, så skall det väl också åtlydas.
Jag tror äfven det vara vida nyttigare för just sjelfva Statsverket,
att medlen göras fruktbärande, än om de kontant ligga utan all
nytta dels i Riksg:s-kont:s, dels söndersplittrade, i åtskilliga andra
förvaltande verks kassor. Anser man föreskriften i 139 §:n
Riksg:s-kont:s reglemente oriktig, må man dä uphäfva densamma,
men så länge den linnes, måste den äfven åtlydas. Nu har det
Den 19 April.
525
Sfven visat sig, att för att denna föreskrift om förräntning skall
kunna leda till något resultat, de förvaltande verken icke från
Iliksg:s-konl. böra lyfta sina anslag förr än dessa summor behöfvas,
ocb i detta afseende liar K. M., på Ständernas begäran, beslutat,
alt dessa medel icke få reqvireras och lyftas förr än de
behöfva användas för de föremål, hvartill de blifvit anslagna. Om
della stadgande är oriktigt, ina man då föreslå dess uphäfvande,
men så länge detta stadgande har full laga kraft, skall det ållydas.
Detta har nu icke iakttagits, det visar sig att de förvaltande
verken lyftat medel, hvilka icke behöfl användas för del
ändamål, hvartill de blifvit anslagna. Del är väl möjligt, att de
blifvit väl använda, men de hafva då icke blifvit använda i enlighet
med det stadgade villkoret för deras lyftandet från Riksgrskont.
, och f. n. hafva Ständerna icke ens gjort framställning om
uphäfvande af hvad K. M. i detta afseende föreskrifva, än mindre
är den uphäd. StatsUtsk. har enl. mitt förmenande haft
lätt uti sin framställning, hvarföre jag förnyar min vördsamma
anhållan om propos. på bifall lill hvad Ulsk. i detta sill utlåt,
föreslagit.
Hr Printzensköld: Det förslag till beslut, som Ilr Adelborg
framställt, anser jag ingalunda förbättra saken, ty det är i
det närmaste lika med det, som StatsUtsk:s utlät, innehåller, och
hvilket jag anser vara lika oriktigt som olämpligt. Jag afstyrker
således allt afseende på hvad Ilr Adelborg har framställt. Gr.
Lagerbjelkes ytterligare försök alt försvara Utsk:s betänk, mäste
jag beklaga hafva alldeles misslyckats, lian har förutsatt som
en möjlighet, att medlen blifvit väl använda, ehuru icke lill sitt
rätta ändamål. Ar det nu så att de förvaltande verken väl anväudt
medlen, är det då rättvist att gifva bemälde embetsverk
den förebråelse, att de på ett egenmäktigt sätt upfyllt sin bestämmelse.
Gr:n påstår vidare, att så länge stadgandet örn procenteriel
med Statens medel finnes qvar, så skall det ovilkorligen
åtlydas af hvart och ett embetsverk om äfven Statens sjenst derför
skulle stå tillbaka. Jag kan ej annat än förundra mig öfver
all sådana åsigter hos Hr Gral göra sig gällande. Statens tjenst
är väl hvad som främst skall vårdas, hurudana också de föreskrifter
äro, som åsyfta förräntning af Statens medel. Sedan en ledamot
har begärt afslag, på betänk., så afslår jag så mycket heldre
från min begäran om ålerremiss, och förenar mig med honom,
sorn jag i sjelfva verket hade önskat ett sådant afslag, ehuru
jag såsom varande ensam uti ali motsätta mig förslaget, icke vågade
med hopp örn framgång, ett sådant yrkande framställa.
Gr. Mörner: Sedan Hr Printzensköld funnit Hr Adelborgs
förslag till beslut icke vara mera tillständigt, än Hr Adelborg
funnit SlalsUlskts utlåt., torde jag icke behöfva mycket sysselsätta
mig med Hr Adelborgs förslag. Hvad afseende den af Ulsk. i
detta utlåt, gjorda framställning förtjenar, kommer att visa sig af
de beslut så väl delta Stånd, som de öfriga Stånden kunna kom
-
536
Den 19 April
ma att i frågan fatta, och desse domare äro de ende hvilkas behörighet
jag i denna sak erkänner, men icke enskilde ledamöter.
Hr Adelborg: Jag har anmält mig, endast för att med
några få ord få bemöta hvad Hr Printzensköld bar sagt. Det
förefaller mig underligt, all den, som vill försvara en sak, anser
all det är lika illa om den saken leranäs blott med en anmärkn.
som gifvet- tillkänna alt ett fel är begånget, Som att den påföljes
af en skrapa. Detta är ett förhållande, som synes mig eget, och
jag kan icke finna, att genom en återremiss af förslaget, något
värre kan vederfaras Krigs-colhm och Förvaltningen af sjöärendena,
än hvad som kan hända livar och en enskild, nemi. at! erkänna
sig hafva begått ett fel. Men deremot att genom det beslut,
sorn af Ständerna fatlas, de förvaltande verken behöfva emottaga
en skrapa, det anser jag vara minst sagdl serdeles olämpligt,
och jag fortfar i mill yrkande om återremiss af detta utlåt., för
åstadkommande af den ändring i beslutet, som jag föreslagit.
Sedan härefter lindert. R id d. - Se kre t., på förfrågan af Hr
von Hartmansdorff, uplyst att Borgare- och BoudeStrn bifallit
StatsUlsk:s ifrågavar. utlåt, men alt någon underrättelse om
PresteStis i ämnet fattade beslut icke blifvit R. o. Ad. meddelad,
yttrade
Hr von Hartmansdorff: Jag bar till yttermera visso genomläst
69 § R.F., och vet derefter icke huruvida Hr Frih. o.
Landtm, kan komma till att anse min begäran, om afslag å detta
utlåt, vara grundlegsenlig eller ej. Ordalagen i berörde § äro
emellertid sä vidsträckta, att man möjligen skulle kunna påstå
detta utlåt, vara en slatsregleringsfråga. Ehuru långt derifrån
det än är, kan det likväl vara af beskaffenhet att icke kunna afslås
första gången. G9:de § säger: ”öpstå, antingen bos R. Sl:s
plena gemensamt, eller uti något af RiksStm, betänkligheter att
antaga livad SlatsUtsk. tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens
reglerande, eller bevillningens derefter lämpade bela belopp,
eller hvad till Riksg:s-kont:s utgifter och inkomster hörer etc.”
Man skulle kunna påstå att denna fråga hörer också till Riksg:skont:s
utgifter, efter som det är fråga om reqvisitioner från
Riksg:s-kont. af medel, hvilka äro till Statsverket anslagna. Då
de skola från Riksg:s-kont. utbetalas, så blifva de en af dess
utgifter. Vidare och enär reqvisition af medel och deras utbetalning
betaga Riksg:s-konl. tillfälle alt draga ränta på dem, så kan
åtgärden jemväl inverka på Riksg:s-kont:s inkomster. För att således
icke komma i tvist om forrafrågor öfverlämnar jag till Hr
Frilen o. Landtm:s afgörande, huruvida en återremiss må vara
mera grundlagsenlig än ett afslag. I sådant fall begär jag detta
betänkandes återförvisning till Ulsk.
H. Ex. Hr Frill. o. Landtnäs härefter till bifall å StatsUtsk:s
förevar, utlåt, framstälda propos. besvarades med blandade ja och
nej, och då sedermera H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. ansåge
de emot detta utlåt, gjorde anmärkmr föranleda lill återremiss,
Den 19 A p ril.
527
rnpades starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade
det han trott sig finna att denna sednare propos. blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
Ånyo föredrogs LagUtskrs d. 9 och 16 dennes på bordet
lagda betänk. n:o 17, i anledn. af vackt motion, angtde meddelande
af serskilde föreskrifter för behandlingen af besvärsmål, som
från Gottland fullföljas i Hofrätt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är R. o. Ad. bekant,
att med Gottland inträffar det egendomliga förhållande, alt
innevånarne derstädes ofta en stor del af året äro stängda från
kommunikation med fasta landet, och således äfven urståndsatte
alt der bevaka sina angelägenheter. Erfarenheten derutaf att, till
följd af detta förhållande, på Gottland bosatte personer ofta förlora
sina fatalier, och obehaget af att till följd af sådana försummelser
nödgas bidraga till fastställelse af beslut, som understundom
kunna synas mindre riktiga, har föranledt mig till att väcka
del förslag, som nu är under R. o. Ad:s öfverläggning, likväl
icke det förslag sora nu är framlagdt, ulan ett annat, vida enklare.
Då i mål, som till Hofrätten inkomma, det i allmänhet
är vederlaget, att kommunikations-förklaringars infordran i besvärsmål
anses af behofvet påkallade, hade jag föreslagit, att
kommnnikations-åtgärden skulle verkställas af vederbör. K. Bef:h:de,
utan parternas besvärande dermed, och jag hade trott, att för en
provins, som led af det naturhinder jag oranämt, nämde föreskrift
skulle vara lämplig och ändamålsenlig, hvarföre jag äfven derom
tog mig friheten väcka förslag. Nu har blifvit framstäldt ett annat
förslag, hvilket visserligen går ut på att söka bereda en lättnad,
en möjlighet för innevånarne på Gottland att bevaka sina
fatalier, men tillika medför så mycken svårighet, alt jag tror föga
dermed vara vunnet. K. Bef:h:de på Gottland skulle genom det
npgjorda förslaget få en mängd bestyr sig ålagda, vida besvärligare
än att öfversända handlingarne till Länsmännen för kommunikations
verkställande. Parterna skulle genom delta förslags
antagande nödsakas hålla ombud icke allenast i Wisby utan äfven
i Hofrätten här, till bevakande af deras fatalier då målet förekom.
Tidsutdrägt skulle äfven af förslaget blifva en följd, enär i alla
sådana mål, der icke äfventyr af talans förlust förelagts, utan det
föreskrifvils alt besvären och kommunikationerna böra ofördröjligen,
vid följd af vite, uttagas, så skulle hos K. Bef:h:de anslag
göras, sedan den lid föregått, som K. Bef:h:de anser öfverens
stämma
med ett ofördröjligt verkställande; derefter skulle handlingarna
ålerskickas till Svea Hofrätt, der föredragas, prot.-utdr.
utskrifvas och handlingarna återsändas till Wisby, och nytt anslag
äga rum. Allt detta tror jag kommer att föranleda större
olägenhet så väl för parter som embetsmyndigheter än det närvarande
förhållandet. Då min afsigt var att bereda en lättnad, och
jag icke kan dela den åsigt att det ligger så mycken vigt uppå,
528
Den 19 April.
alt genom vidlyftiga former försvåra eller fördyra möjligheten för
parterna att få sina rättslvister afgjorda, kan jag icke instämma
i det förslag, som Ulsk. afgifvil. Jag vill dock icke, då riksdagen
är långt framskriden och nuvarande förhållanden redan en längre
tid fått ega rum, och då förslaget icke heller är framstäldt af
någon Gollländning, påyrka återremiss, ulan tror alt 11. o. Ad.
kan helt enkelt afslä Utsk:s förslag i den första punkten och bifalla
detsamma i den andra.
Gr. Sparre, Erik: Den svårighet, som Gotlländningarne f. n.
vidkännas vid fullföljandet af deras mål från embetsmyndigheler
å Gottland till Hofrätten är af den siste värde talaren vidrörd,
och har gifvit anledn. till den motion han väckt. Utsi;, har behjertat
delta förhållande. Det inträffar vanligen nästan hvarje år,
att ön för någon tid är afstängd från kommunikation med fasta
landet, och somliga år inträffar det, atl detta förhållande räcker
så länge, all exempel finnas på atl del fortvaral i 4 månader
och en gång i 6 månader, under hvilken tid Gottland icke hade
någon kommunikation med Sverige. Under sådana förhållanden
finner 11. o. Ad. att för en part, som vill fullfölja ett mål lill
Hofrätt, det är omöjligt atl fullgöra hvad, som angående kommunikation
är föreskrifvet, i det alt handlingarna skola här i Hofrätten
uttagas, tillställas vederbör., som bo på Gottland, och beslutet
derefter insändas till Hofrätten, inom en tid af 60 till 90
dagar. Demina omständighet alt Utsk. behjertal denna svårighet,
samt insett de olägenheter, som motionären i sin motion omorda!,
har föranledi Utsk. alt taga saken under pröfning. Utsk. ansåg
sig dervid icke kunna instämma i Gr. Mörners förslag, atl ät K.
Bef:h:de öfverlämna att verkställa kommunikalions-ätgärden, ty
det vore atl befria parten från ett åliggande, som honom tillkommer,
och öfverflytta det på embetsmyndighelerne. Del är sannt,
på sätt motionären yttrat, all vid besvärs fullföljd hos K. M., den
sed är vedertagen att K. M. later embetsmyndighelerne infordra
förklaringar, men inom Hofrätten är det i allmänhet icke fallet,
och jag ser således icke något skäl hvarföre de rättssökande på
Gottland skulle vederfaras en så beskaffad färmån, som att fritagas
från besvär, som andra parter måste vidkännas. Lagstiftningens
upgift är att afvärja, afhjelpa alla omständigheter, som göra
det omöjligt för de rättssökande atl iakttaga lagens föreskrifter,
icke att befria dem från fullgörande af dessa föreskrifter och öfverflytta
dem på embelsmyndigheterna. Olägenheterna af del utaf
Utsk. framställda förslag, hvilka Gr. Mörner vidrört, äro icke
öfvervägande. Gr. Mörner har sagt, att det skulle behöfvas ett
ombud här och ett i Wisby. Del är icke någon svårighet för
öns innevånare, ty de kunna anhålla hos tjenstemännen i Landskansliet,
alt de må anmoda en person alt uttaga handlingarna
och tillställa dem dessa. Ett sådant omhudsmannaskap är icke
svårt att erhålla, och någon annan olägenhet kunna parterna och
de rättssökande icke hafva af förslaget. Jag anser af mycken
vigt,
Den 19 April.
529
vigt, att icke Gottländningarna skola genom de olägenheter, son»
lagstiftningen kan låta dem vidkännas, finna sambandet med Sverige
besvärligt. Utsk. har äfven ansett angeläget att afhjelpa alla
sådana olägenheter, och derföre har Utsk. tillstyrkt denna författning,
hvilken, om den också innefattar vissa omständigheter, sora
i öfrigt för rättssökande icke äro föreskrifna, dock med afseende
på naturförhållanderna är efter min öfvertygelse oeftergilligen
nödvändig.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Gr. Mörner har redan
framlagt de hufvudsakliga skäl, som kunna vara att anföra mot
denna af Utsk. föreslagna författning, och enl. mitt förmenande,
torde det icke vara mycket, som behöfver tilläggas. Jag anhåller
likväl att få framställa en mening, som jag serskilt har, och som
enl. min lanke i denna fråga ieke är utan vigt, nemi. att dä här
ifrågasattes en undantagslag, kan den endast försvaras af nödvändigheten,
och enl. min tanke finnes icke en sådan nödvändighet.
Det är visserligen sannt, att under vissa tider på året kati
kommunikationen mellan Gottland och fasta landet vara stängd,
och, ora vid början af en sådan tidpunkt, ett utslag meddelas af
någon domstol på Gottland eller af K. Bef:h:de derstädes skulle
den rättssökande parten möjligen icke kunna binna alt, inom den
längsta tiden, som är 90 dagar, sjelf ingifva, eller ombesörja ingifvandet
utaf sina klagomål till Hofrätten, emedan under bela
denna tid kommunikationen kunde vara afbruten. Den olägenhet,
som derigenom upstår, är likväl redan afhulpen derigenom, att
K. Brefvet af d. 8 Dec. 1748, som äfven i Utsk:s betänk, är
åberopadt, stadgar: att ”i lagvadda och besvärsmål, der Underrätt
på Gottland dömt, parterna må, emot bevis, inlemna inlagor, akter
och dokumenter på Wisby Lands-kansli, inom hälften af den
tid samma handlingar böra vara i Hofrätten ingifne, hvarefter
samma handlingar böra nästa post derefter, från Lands-kansliet
lill Hofrätten insändas.” Härigenom är för parterna möjligheten
bevarad att reservera sina fatalier och någonting vidare torde icke
heller behöfva åtgöras, ty enl. min lanke kunna Gotiländningarne
likaväl som andra rikets innevånare, vidare utföra sina saker antingen
sjelfva, eller genom ombud. De kunna nemi. om icke
förr, åtminstone vid samma tillfälle då deras besvär eller klagomål
af K. Bef:h:de med posten insändas lill Hofrätten, skaffa sig
eli ombud, som besörjer utförandet af deras talan på stället här
i Stockholm. Den föreslagne författningen afser endast besvärsmål,
och det återstår att se, huruvida de i lag gällande föreskrifterna
om kommunicerandet, skulle kunna lägga hinder i vägen
för parterne eller deras ombud att fullfölja målen. Enl. 38:de
punkten i Kongl förklaringen af år 1807 bör en klagande part,
som är af Underrätt fälld till böter, uttaga sina besvär i Hofrätten,
tillställa dem sin vederpart, och ingifva bevis derom lill Hofrätten
inom 3 gånger besvärstiden, och detta blir för Gottländningen
135 dagar, således öfver 4 månader. Detta måtte vara
5 II. 34
530
Den 19 April.
ytterst sällan sora kommunikationen mellan Gottland och fasta
landet under 4 månader är afbruten. Om tilläfventyrs någon
gång så skulle iulräffa, och i följd deraf en klagande part förlorade
sin talan, så blifver det ett ganska giltigt resningsskäl, och
jag tror icke alt för en sådan tillfällig omständighet, det vore
skäl alt stifta en undantagslag, sådan som den nu är i fråga.
Enl. 6 § i Kongl. Förordn. d. 28 Juni 1798, bör i skuldfordringsmål
den klagande uttaga besvären, tillställa vederparten och
ingifva dem till Hofrätten inom den tid, som Hofrätten föreskrifver
att det skall ske, vid äfventyr att den klagande eljest förlorar
sin talan. Då 1798 års Förordning medgifver Hofrätt rättighet
all föreskrifva lämplig lid, så kan och bör Hofrätten, derest
kommunikalionsbeslntet meddelas just vid den lid då trafiken mellan
Gottland och fasta landet är afbruten, eller ock en sådan lid
tillstundar, afse den längre lid, som för den klagande parten erfordras
att ingifva del bevis han bör lemna till Hofrätten. Jag
tror att 1798 års Förordn. lemnar tillräcklig utväg, utan att vi
behöfva skrida lill stiftandet af en undantagslag åtminstone för
de mål för hvilka denna författning innefattar föreskrifter. 1 alla
andra besvärsmål, som utställas till kommunikation, har klaganden
att uttaga besvären, tillställa dem sin vederpart, och ingifva bevis
derom vid vite, och detta skall ske ofördröjligen. Ordet ”ofördröjligen”
är eli ganska obestämdt ord, som ofta kan vara detsamma
som när som hälst. Fullgör klaganden icke denna föreskrift,
fälles han lill vitet och får ett nytt föreläggande af Hofrätten.
Det är just vid detta förhållande, som Gr. Mörner först
fästat sig, och i alla dessa mål skulle den författning, som Utsk.
föreslagit leda till diöjsmål med afgörandel. Efter min tanke är
således författningen onödig, och då, såsom Gr. Mörner sjelf anmärkt,
frågan om utfärdandet af en sådan författning icke är
väckt af inom Gottland boende personer, och jag för min del
icke heller har hört att någon Gottiändning ansett den vara nödvändig,
så hemställer jag ali, på sätt Gr. Mörner redan yrkat,
den första punkten af betänk, mätte afslås och den andra bifallas.
Gr. Mörner: I fråga om obehöfligheten af författningen
måste jag utbedja mig få göra några erinringar vid den sista talarens
yttrande. Jag har icke påyrkat någon förändring i afseende
på sättet att bevaka falalierna på Gottland, eller i afseende
på målens insändande lill Hofrätten, emedan praxis medgifver, alt
i lagvadda- och besvärsmål, der Underrätt på Gottland dömt,
parterna må, emot bevis inlemna inlagor, akter och dokumenter
på Wisby Lands-kansli inom hälften af den tid samma handlingar
böra vara i Hofrätten ingifne, hvarefter handlingarne sedan
böra med nästa post derefter, från Lands-kansliet till Hofrätten
insändas; men efter jag har ordet, tager jag mig friheten erinra
derom, att äfven i denna del kunde ett förtydligande hafva varit
af Trehofvel på kalladt, om jag velat fästa mig dervid, emedan författningen
icke uttryckligen medgifver denna rätt i andra fall,
än då besvär anföras öfver Underrätts-beslut, alldeles icke öfver
Den 19 April.
531
K. Bef:h:des. Emedlertid, så om äfven, på sätt Ur Carleson har
anmärkt, man kan göra anstalt om ali erhålla eli ombud, åtminstone
med samma lägenhet, roed hvilken handlingarna öfversundas
lill Hofi ätten, sä mäste ä andi a sidan medgifva.?, all man
omöjligen med samma lägenhet kan återfå handlingarna med Ilofrättens
kommunikaiiöns-resolution, ty dertill fordras att vid den
tid då de skola .insändas, kommunikationen mellan Gottland oell
fasta landel skall vara öppen. Vid bestämmandet af kommunikalions-liden
kan Hofrätten omöjligen känna luiru länge vintern
skall fortfara, eller när den börjar. För att med någon visshet
derföre, ulan att bestämma liden serdeles riktigt, fastställa kommunikalions-liden,
tror jag medför mycken olägenhet, och det har
äfven visat sig genom erfarenheten, alt Gottländniugarne ganska
ofta förlorat sina fatalier, och till äfvenlyrs ligger dertill en anledn.
just i den omständighet, ali då Gottländningeu har rättighet
all hos K. Bef:h:de inlemna sina besvär, så anser lian sig
derigenom icke behöfva vidtaga någon ytterligare åtgärd för desammas
bevarande, han ställer derför icke. något ombud bär,
utan anser K. Bef.-lude såsom sitt ombud. Om äfven de mera
uplysla icke hafva denna åsigt, skulle jag likväl tro all hos allmogen
den gjort sig gällande, eljest skulle jag icke kunna föreställa
mig möjligheten deraf, att de så ofta försumma ali uttaga
handlingarna härstädes, och detta har varit ett af de skäl hvarvid
jag äfven har fästat mig. Men som sagdt är, della nu upgjorda
förslaget anser jag medföra betydliga svårigheter, mycket besvär
för K. Befdude, okade utgifter för parterna, enär de icke utan
kostnad kunna erhålla serskilda ombud både i Wisby och härstädes,
äfvensom tidsutdrägt, och alla dessa omständigheter föranleda
mig ali icke påyrka detsamma. Det har sagts alt det icke skulle
vara någon svårighet i afseende på besvärsmålen, emedan man
kunde ställa ombud för sig, och förse desamma med fullmagt.
Men jag vågar anmärka ali om Hofrältens utslag uttages vid sådan
lid då kommunikationen är slängd, så kan part pä förhand
icke veta huruvida lian har skäl till klagan eller icke, och kan
således icke öfverlemna hedömmandet, huruvida skäl till ändrings
sökande förelinnes, åt eli ombud, och på vinst och föllust utfärda
en fullmagt. Ilan kan då få ett utslag, som, utan ali han är
i tillfälle all få veta dess innehåll, afgör hans öde i så väl ena
som andra hänseendet. I besvärs- och äfven andra mål, kan utslag
meddelas, som rör honom ganska nära, om hvilket lian icke
kan erhålla kännedom förr än sedan det vunuit laga kraft. Det
var denna omständighet som föranledde mig alt anhålla att besvårstiden
öfver utslaget i sådana mål skulle på Gottland få räknas
efter delgifvande!. Men sorn sagdt är, jag har redan öfvergifva
hoppel att härutinnan få någon ändring vid denna riksdag,
och förnyar således min förut gjorda anhållan om afslag på den
första punkten och bifall på den andra.
Hr Cederschiöld, Bob. Theophron: Lika med Ht Carleson
är jag icke heller någon vän af undantagslagar, och anser
34*
532
Den 19 April.
derföre några sådana icke böra sliftas, med mindre de äro af
verkligt behof påkallade. Om nu på säll en Hofrälts-ledamot,
Hr Carleson, upgifvit, något behof af denna undantagslag icke
funnits, hade det varit väl om en annan Hofrätls-ledamot alldrig
hade väckt motionen, ty den har sannerligen gjort LagUtsk. mera
besvär ån mången skulle tro, då man ser delta betänk., hvilket
måhända mängden anser vara af mindre vigt. Men som sagdt
är, det har gjort mer besvär än många andra frågor. Jag kan
icke finna något skäl och har icke hört någon antaglig orsak upgifvas
hvarföre icke detta LagUtsk:s förslag skulle kunna godkännas.
Det synes mig åtminstone att, då motionären åsyftat att
bereda parterna en förmån, en sådan förmån skulle blifva dem
beredd genom antagandet af detta förslag, då man lemnade valet
åt parterna sjelfva att begagna sig af denna förmän eller icke, ty
det står i LagUtsk:s förslag att Hofrätten skall på det sätt förfara
att, nemi. öfversända handlingarna till Wisby, derest den klagande
sådant begär. Det beror ju således på honom sjelf, ty
om han icke finner någon förmån i denna rättighet, så begagnar
han sig icke derutaf. Gr. Mörner har sagt, att LagUtsk:s förslag
skulle medföra mera besvär för K. Bef:h:de. Detta är ganska
besynnerligt, emedan det just var för att göra K. Bef:h:de mindre
besvär, som LagUtsk. ansåg sig icke böra ålägga denne att
sjelf låta verkställa kommunikationen, utan endast beslutade att
händlingarne skulle öfversändas lill Wisby, der parten kunde uttaga
dem, och då är klart, att i sådant fall betungas icke den
klagande på Gottland mer än hvar och en annan klagande, som
får här i Hofrätten uttaga sina besvär, ty han får uttaga dem pä
Lands-kansliet i Wisby, hvilket är honom närmare. Jag kan således
icke se annat än att LagUtsk;s förslag skulle bereda förmån
för klagande parter. Men om förhållandet är sådant som en Hofrälts-ledamot
upgifvit, hvilket dock tyckes motsägas af en annan
Hofrätts-ledamot, ali nemi. något behof icke förefunnes af denna
lättnad för Gotlländningarne, så vore visserligen icke skäl alt antaga
detta Utsk:s förslag. 1 delta fall äro Hrr Hofrälts-ledamöter
mera kompetenta än jag, att fälla eli omdöme, hvarföre jag öfverlemnar
lill dem sjelfva alt derom yttra sig.
Gr. Sparre: Då naturhinder komma i fråga mot verkställighet
af lagens föreskrifter, då måtte väl undantagslagar vara nödvändiga.
Detta är mitt enda svar på frågan, om behofvet af en
undantagslag kan komma i fråga. Att behofvet vid detta tillfälle
verkligen förefinnes visas endast genom det exempel jag omnämt,
att det gifvils tider då kommunikationen emellan Gottland och
fasta landel varit slängd 4 månader och någon gäng 6 månader
af året. Jag instämmer med den siste värde talaren deruti, att
jag icke har hört af de talare, som yttrat sig emot betänk., några
sådana betänkligheter anföras mot sjelfva förslaget, som skulle
kunna föranleda lill dess ogillande. Det är endast den olägenheten
för parterna, att nödgas hafva 2:ne ombud nemi. ett i
Stockholm och ett i Wisby, som hufvudsakligen man fästat sig
Den 19 April.
533
vid. Men jag har hört och Ulsk. har samrådt med personer från
Gottland ang:de denna författning, och de hafva sagt, att de anse
sig med densamma fullkomligt belåtna. De skulle vara det mindre
med det förslag motionären framställt, emedan, om kommunikationen
skulle hafva skett genom K. Bef:h:de, då hade de måst
vidkännas kostnaden för kommunikationens verkställande, och dermed
hafva de icke funnits belåtna. Hvad angår den omständighet,
som motionären omnämt, att nemi. Utsk. bordt tillstyrka bifall
till förslaget i så måtto, att besvär öfver af Hofrätten meddelade
utslag skulle hafva anförts, och tiden beräknats från utslagens
delgifvande, så svarar jag, att denna omständighet inträffar
ganska ofta för parter långväga ifrån boende, t. ex. i Norrland,
i alla frågor sora komma till K. M., i fråga om revisions sökande,
och alt del är alldeles omöjligt för parten alt vinna kännedom
om beskaffenheten af Hofrällens utslag, men att han måste
i sådana fall anförtro sitt ombud att om utslaget går honom emot,
fullfölja saken hos K. M. Jag har af de skäl, som blifvit anförda
mot förslaget icke funnit mig öfvertygad om olämpligheten
derutaf, då dessutom personer från Gottland dermed förklarat sig
belåtna.
Hr Printzensköld, Carl: Om än LagUtsk. nedlagt mycket
besvär på utarbetandet af ifrågavar. författning, så blir likväl
icke denna omständighet något skäl att antaga Utsk:s förslag, ty
man kan hafva mycken möda med en sak, ulan att just frukterna
deraf blifva tillfredsställande. Om, såsom Gr. Sparre yttrat,
naturhinder understundom göra lagarnes iakttagande omöjligt, så
synes icke deraf den följd böra dragas, att man genast bör stifta
en undantagslag. Den både enkla och rätta utvägen är då den,
all hos K. M:s söka resning, hvilken, på sätt Hr Carleson anmärkt,
omöjligen kan förvägras. Således synes mig, sora skulle den författning,
som redan gäller för Gollländningarne, ali nemi. kunna,
i vissa fall, öfverlemna deras vadehandlingar till K. Bef:h:de i
länet för att å dem erhålla presentatum, och genom K. Bef:h:des
försorg få dem insända lill Hofrätten, vara fullt tillfyllestgörande.
Den författning man här föreslår, har dessutom det felet med sig,
att den väl omlalar huruledes K. Bef:h:de skola i utsökningsmål
insända vederböra förklaringar, under det att 1748 års författning
icke berättigar vederbör, parter att i dylika mål inlemna
deras klagoskrifter till Länsstyrelsen, för att af denne lill Hofrätten
insändas, ehuru kanhända så tillgått, men hvilket då tillkommit
genom ett bruk, som icke har någon giltig grund för sig
i sjelfva författningen, hvilken endast talar om besvär och klagan
öfver Underrätts beslut. Genom den författning, som nu är föreslagen,
gör man Länsstyrelserna till en slags delegation af Hofrätten
och dess kansli, och delta vore enl. min tanka i högsta
måtto olämpligt. Jag vill väl medgifva, alt om Landsh. sjelf eller
möjligen Ufven Landssekret. skulle hafva tid alt personligen mottaga
dessa handlingar, alt personligen verkställa alla åtgärder,
som författningen föreskrifver, så skulle derutinnan finnas en ga
-
Den 1!) April.
ranli, alt allt äfven så rätteligen komme att tillgå, men då raan
icke kan begära att Landsh. sjelf skall befatta sig med sådana
åtgärder, icke heller att Landssekret. personligen skall medhinna
att göra det, så måste i de Hesta fall liela della bestyr öfverlemnas
ål en Landskanslist, eller en på Landskansliet tjenstgörande
extra ordinarie, och då kan möjligtvis bända, att fatalierna antingen
beröfvas en person sorn i sjelfva verket ej förlorat deni,
eller också återställas der de äro forsill Ine, emedan della ensamt
ankommer på den biträdande tjenstemannens mer eller mindre
redlighet eller npmärksamhet. Sådant synes mig vara för parter
vida sämre, än om de få vidkännas besväret att i Hofrätten direkte
uttaga besvären och att der inlemna sina förklaringar, hvilket.
alltid innebär större säkerhet enär denna procedur gör det
omöjligt för den ena parten att skada den andra, derigenom att
fatalier återställas der de verkligen äro forstuna. Denna omständighet
anser jag vara af så stor vigt alt jag för min del på densamma
grundar inin anhållan om afslag ä betänk.
Hr Weidenhjelm, Ernst Äng.: Vid föredragning af det
betänk, sorn nu utgör föremål för R. o. Adis pröfning, har icke
Ulsk. haft för afsigt att i någon mån förändra allmänna rättegångsordningen
lill förmån för de rätlssökande parterna på Gottland,
icke heller ali tillägga dem större eller bättre rättegångsförmåner,
än som tillkomma rätlssökande parter i allmänhet. Det
har, på sätt en talare upgifvit, endast varit Utskis mening alt i
möjligaste måtto söka afhjelpa oell undanrödja de olägenheter och
menliga verkningar, som ofta kunna inträffa derutaf, att genom
naturhinder parlerne sältas ur stånd att, inom i lag stadgad lid,
fullgöra kommunikationen afsina till Hofrätten inlemnade besvärsskrifler.
Det är i sådant afseende Utsk. föreslagit: att Hofrätten
skulle till K.. Refihide i Wisby öfversända besvärshandlingarne;
att de anslag om tillvaron af kommunikationens beslut, som nu
meddelas af Hofrätten, skulle utfärdas af K. Refihide i nämnde
stad; att det qvitto öfver besvärshandlingarnes uttagande, som nu
tecknas i Hofråttens kommunikations-prot., skulle i stället skrifvas
å K. Befihides anslag; att det bevis öfver kommunikationens fullgörande,
som den klagande parten nu inlemnar till Hofrätten
skulle i stället ingifvas till K. Befihide; att jemväl den part, hvars
förklaring blifvit af Hofrätten infordrad, skulle äga alt densamma
lill K. Befihide i st. f. lill Hofrätten inlemna; samt att slutligen
K. Befihide åläg ali samtlige handlingarne till Hofrätten insända.
Dessa enkla, lättfattliga och lika lätt verkställda föreskrifter hade
Utsk. icke väntat skulle blifva sä klandrade som nu skett. De
anmärknir, som blifvit gjorda, synas mig icke heller förtjena mycket
afseende, serdeles, hvad den siste värde talaren anfört, alt
nemi. K. Befihide skulle genom de föreslagne åtgärderne blifva
en delegation af Hofrätten, en tydning, desto oriktigare, som en
delegation alltid förutsätter samma funktioner som hufvudverket,
men K. Befihide i förevarande fall alldeles icke erhölle Hofrättens
beslutande rätt, ulan endast updroges verkställighets-åtgärder,
Den 19 April.
535
hvilka jusi tillhöra denna myndighet i dess egenskap af exsekuliv
makt. Det har vidare af samme talare anmärkts alt Utsk. i sitt
förslag icke utsträckt den föreslagna författningen eller låtit den
omfatta äfven första insändandet af besvär, som från K. Bef:h:de
i Wisby fullföljas i Hofrätt. Jag svarar endast härpå att Utsk.
dertill saknat skäl, då sådant icke i motionen finnes omnämndt,
utan motionen endast afsett kommunikationen af de besvär, som
till Hofrätten redan inkommit. För min del kan jag ieke finna
något hinder mot att antaga Utsk:s förslag, så mycket mindre
som, efter hvad mig blifvit sagdt, betänk, redan skulle vara af 3
Stånd bifallet, hvarom jag får anhålla att Hr Ridd.-Sekrel. behagade
uplysa.
I anledn. häraf hade lindert. R i d d.- Se k r e t. äran uplysa,
att Borgare- och BondeSt:ns i detta ämne fattade beslut blifvit
15. o. Ad. meddelade oell innehöllo bifall lill Utskrs betänk., men
alt något prot.-uldrag rörande PresteSbs beslut ännu icke kommit
R. o. Ad. tillhanda.
Hr Weidenhjelm: Jag får endast, såsom tillägg till mitt
förra anförande, sluta med att påyrka bifall till delta LagUt6k:s
betänk.
Hr Cederschiöld: Jag har ingalunda, på sätt Hr Printzensköld
antydt, sagt att det besvär, som LagUtsk. haft med ulrabetande
af detta betänk, borde blifva ett skäl för bifall till detsamma,
ulan endast, att i händelse behof icke förefunnits af denna
lag, det hade varit väl, om motionären genom underlåtenhet att
framställa sitt förslag, befriat LagUtsk. från mycket besvär. De
skäl Hr Printzensköld anfört mot förslaget, äro, efter min förmening,
ingenting bevisande; han har sagt, ali i händelse en part
förlorade sina fatalier, så kunde de återfås genom resning, hvartill
skäl för bifall alltid funnes i Gottlands aflägsenhet från fasta
landet: jag hemställer om den värde talaren verkligen kan tro att
en klagande part kan vara likgiltig för antingen han har sina fatalier
bevarade eller skall söka återfå dem genom anhållan om
resning, ty först och främst går tid åt dertill innan ansökningen
kan hinna bifallas, och dernäst aflöper icke affären ulan både kostnad
och besvär; — och detta allt är honom säkerligen väl bekant.
Det andra skälet, som samme talare emot förslaget anfört,
är af enahanda beskaffenhet med det förra, eller att vara ingenting
bevisande. Han säger nemi. att om Landshöfd. eller LandsSekret.
personligen kunde befatta sig med ifrågavar. handlingar,
då hade man all nödig säkerhet, men då denna sak måste anförtros
till någon annan, så kunde det hända att fatalier förlorades:
jag hemställer om icke förhållandet är alldeles enahanda i Hofrätten,
såvida man får fortgå med en sådan argumentation, ty ingalunda
är det hvarken Presidenten eller Hofrätts-ledamöterne,
som föra anteckningar öfver inkomne handl., utan Actuarien och
Sekret., men icke har man någonsin hört, alt icke de städse i
det hänseendet fullgjort hvad dem ålegat, eller att fatalier genom
530
Den 19 April.
desses förvållande gått förlorade; ogIi för min del får jag förklara,
alt då man icke har andra argumementer än de anförda alt framställa,
synes mig Utsk:s belänk. ingalunda oanlagligt.
Hr Carleson: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, behagade
framställa propos. serskildt på hvardera delen af betänk.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarpå H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att R. o. Ad. med afseende ej
mindre på de serskilda tillstyrkanden, som i LagUtsk:s ifrågavar.
betänkande förekommo, samt de olika yrkanden, som under diskussionen
blifvit framstäldta, än äfven den af en ledamot gjorda
begäran, torde finna att serskilda propos:r å hvardera delen af
detta betänk, borde framställas.
Ropades ja.
Propos. till bifall å första punkten af LagUlsk:s förevar, betänk.
btef härefter franistäld och besvarad med starka ja, blandade
med nej; hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna att ja
varit öfvervägande.
Hr Carleson begärde votering.
öplästes lill justering och godkändes följande förslag till voter:s-propos.
Den, som bifaller det i första punkten af LagUlskts betänk.
n;o 17 afgifna förslag till författning, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde förslag.
Vid voteringens slut befnnnos rösterne hafva utfallit sorn
följer
Ja — 37.
Nej — 15.
Uppå sedermera framstäld propos. biföll R. o. Ad. sednare
delen af LagUlsk:s betänk. n:o 17.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 9 och 16 dennes på bordet lagda
betänk. n:o 18, i anledn. af vackt motion om verkställighet af
K. Bef:h. utslag i skuldfordringsmål.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag gillar fullkomligt de
åsigter, som LagUtsk. i förevar, betänk, uttalat. En författning i
del syfte, som bär är i fråga, är ulan tvifvel icke allenast lämplig,
såsom beredande likstämmighet i gällande stadganden om verkställighet
af utslag i skuldfordringsmål, som vid allmänna domstolarna
och bos vederbör, exekutorer handläggas, utan äfven af behofvet
påkallad, för alt gifva ökad kraft åt kredit-lagstiftningen.
Den 19 April.
537
Det är blott ett ord i Utsk:s förslag, som hos mig väckt något
tvifvelsmål; Ulsk. liar nemi. herastält, ali, i likhet med hvad författningarna
stadga i afseende på verkställighet af K:s Bef:h:des
utslag i skuldfordringsmål, der saken ej går öfver 300 D:r, eller
der gäldenären hos K. Befdnde uteblifvit, eller utan allt jäf eller
invändning skulden erkänt, må varda förordnadt, all utmätning å
K. Bef:h:des utslag äfven i öfrige mål må, utan hinder af deremot
anförde besvär, genast följa. Jag behöfver icke fasta R.
o. Ad:s upmärksamhet på, att K. Bef:h:de meddela utslag i mångfaldiga
andra slags mål, än skuldfordringsmål, hvaruti utmätning
skulle kunna sättas i fråga. Såsom exempel vill jag anföra de
fall, då i tvister imellan 2:ne kommuner om ersättning af kostnaden
för underhåll af fattighjon. K. Bef:h:de ålägger den ena eller
andra kommunen sådan ersättningsskyldighet. Jag förmodar
alt Utsk. icke afsett, att utmätning äfven i sådane mål, der sjelfva
grunden, eller den om skuldens verklighet, ännu icke är stadfästad,
utan hinder af besvärs anförande, må ega rum, — och det deslomindre,
som i sådant fall en ny inkonseqvens skulle upkomma i afseende
å behandlingen af dylika mål afgjorda hos K. Bef:h:de och
af närslägtade, som afdömts hos Underrälterne i allmänhet. Under
denna förutsättning hemställer jag, om icke ordet mål må fullständigas
til! skuldfordringsmål, då jag för min del i öfrigt icke
har något emot förslaget att erinra.
Sedan härefter underl. Ridd.-Sek re t., på förfrågan af Gr.
Sparre, Erik, uplysl att LagUtsk:s ifrågavar. betänk., enl. ankomne
prot.-utdr. blifvit bifallet af samtlige de öfrige RiksStm,
yttrade
Gr. Sparre: Vid sådant förhållande anser jag icke nödigt
att ingå i någon diskussion om frågan, hade jag äfven hört den
siste talarens yttrande, så att jag kunnat svara derpå; men som
detta icke var händelsen måste jag äfven af det skälet afstå från
svaromål å hvad som blifvit anfördt.
Hr Carleson, Edvard Henr.: Jag anhåller alt med nå
gra
ord få bemöta hvad Hr Fåhraeus yttrat. Han anmärkte att
Utsk:s förslag endast bör hafva afseende på skuldfordringsmål, i
st. f. alt, som det nu lyder, syfta på alla de mål i hvilka utmätning
kan ega rum. För min del kan jag icke dela denna
talarens tanka, utan anser, alt, om det skall finnas en författning
i den syftning, som är föreslagen, så bör den lyda som denna.
Efter min åsigt är det icke rältsenligt alt ett utslag bringes till
verkställighet förr, än det vunnit laga kraft. Först genom äldre
författningar och sednast genom Kgl. Förordn. d. 18 April 1849
har likväl blifvit medgifvet, att verkställighet må följa på underrätts
beslut, innan det vunnit laga kraft.
Detta är en följd deraf alt rättegångar merändels draga långt
ut på tiden, och alt då man bör presumera att den, som hos
Under-Rätten vunnit, har rätt, man ansett all han äfven borde
förskaffas någon säkerhet att undfå hvad honom bör tillkomma.
538
Den 19 April.
På sådane grunder synes nämnde 1849 års författning vara upställd,
och jag tror, att samma skäl, som i ett skuldfordringsmål
tala för att utmätning må följa på ett K. Bef:h:des utslag, änskönt
det icke vunnit laga kraft, äfven tala för utmälningspåföljd
uppå K. Bef:h:des utslag i alla andra mål, der utmätning kan
ega rum.
Jag hemställer alltså, vid betraktande jemväl af den omständigheten
att förslaget blifvit bifallet af samtl. de resp. medstånden,
om icke R. o. Ad. äfven må finna skäl att bifalla detsamma.
Propos. till bifall å LagUlsk:s förevar, betänk, blef härefter
framstäld och besvarad med starka ja, jemte några nej; hvarpå
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att han funnit ja hafva
öfverröstat nej.
ci
Ånyo föredrogs LagUtskts d. 9 och 16 dennes på bordet lagda
betänk. n:o 19, i anledn. af väckt motion om förklaring af
föreskrifterne, rörande, verkställighet af utslag i vissa mål.
Uppå förfrågan af Ilr Printzensköld, Carl tillkännagaf
underl. Ridd.-Sekr et., att enl. ankomne prot.-utdr. BorgareSt.
bifallit och BondeSt. afslagit ifrågavar. betänk., men alt någon
underrättelse om PresteSt:s i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit
R. o. Ad. meddelad.
Hr Printzensköld: Under de förhållanden hvarom Ridd.-  Sekret. uplyst, kan R. o. Ad:s beslut i denna fråga medföra påföljd.
Jag får i sådant afseende åberopa den reservation, som
Gr. Sparre afgifvit, och i hvilken Hr Carleson instämt, till stöd
för den anhållan jag gör, att ifrågavar. förslag måtte af R. o. Ad.
varda ogilladt.
Hr Weidenhjelm, Ernst Au g.: Jag har med min röst
bidragit till delta Utsk:s betänk, och jag hyser den innerligaste öfvertygelse,
att om någonsin ett återställande af de rubbade kreditförhållandena
inom vårt Iand skall kunna ega rum, sä måste
det i första rummet ske genom lagstiftning i den syftning, Utsk.
föreslagit, hvarföre jag också nu ämnar det afgifna betänk:t på
det lifligaste understödja och försvara.
Om man med upmärksamhet följer vår kredit-lagstiftning både
under en föreg:de och en sednare tid, så måste man med förundran
och ovilja märka huruledes borgenårernes rätt och fördel
blifvit vanloltadt och sljufmoderligt behandlad, under det deremot
gäldenärens på det ömmaste omhuldats och beskyddats. Hvad
som derom bär det ojäfaktigaste vittnesbörd, är det förhållande,
att en gäldenär, ehuru han inför Domstol eller K. Befdude, ulan
minsta anmärkn, erkäuner fordringsägarens anspråk, likväl har i
sin makt att, genom erlagdt vad lill Hofrätt, eller en dit inkastad
besvärsskrift, lägga borgenären hinder i vägen för utbekommande
af ett belopp, som blifvit bekräftadt genom ett, just på gäldenärens
eget erkännande grundadt, domstols beslut. Orimligheten
Den 19 April.
539
häraf lyckes vara uppenbar, och likväl har R. o. Ad. sig bekant,
alt egendom, som blifvit utmätt på grund af första Instantiens
beslut, äfven då det stödjer sig på gäldenärens erkännande, icke
får försäljas, innan den klagan, som i Öfverrätt kan vara deröfver
anförd, hunnit eröfras. Man invänder häremot att Lagstiftaren
har sökt att åtminstone betrygga borgenärens säkerhet derigenom,
att honom medgifvits, sedan första instanlien dömt, erhålla
utmätning i gäldenärens egendom och det utmätta mot borgen
lyfta. Men om man betraktar detta närmare, så inträffa ofta sädane
förhållanden, att den medgifna lyffningsrätten måste lemnäs
obegagnad; det utmätta består nemi. icke alltid.mf guld eller
silfver, eller af skuldsedlar, eller dylikt lätteligen flyttbart gods.
Om det t. ex. utgöres af inbergad gröda eller kreatur, eller annat
dylikt, huru många borgenärer furnäs icke, som hvarken hafva
utrymme eller tillfälle alt under den längre tid, som rättegången
kan fortfara; förvara denna gröda eller inhysa, underhålla och
vårda dessa kreaturen. Med ett ord, för den förmögne, den mera
bemedlade, kan lyftningsrälten medföra någon trygghet; för den
mindre väl lottade, är den deremot oftast utan allt värde. För
den sednare blir det en nödvändighet att låta den utmätta egendomen
qvarstå i gäldenärens vård, och vore än denna egendom
försedd med utmälningsförrättarens försegling, utgör detta dock
ett ringa hinder för gäldenären att, på sätt ock vanligen sker,
densamma förskingra: ett förfarande, som endast har till påföljden
bot af 13 r:dr 16 sk. b:co. När nu borgenären omsider lyckats utverka
sig Hofrällens fastställelse på Underrättens beslut, har gäldenären tinder
liden så föranstaltat, att han icke äger någon synbar tillgång.
Borgenären står der med sitt utslag i hand och får intet. Gäldenären
hade likväl medel då första utslaget föll, och skulden var
af honom erkand.' Det är genom dylika orimligheter i lagstiftningen,
som våra kredit-förhållanden blifvit så betydligt rubbade.
Det är naturligt alt förtroendet måste falla för en lag med så
rättsvidriga bestämmelser, som deni, hvarigenom en gäldenär beredes
tillfälle att under Lagen såsom täckmantel, uppenbarligen
gäckas med sin borgenärs anspråk, och tilltvinga sig ett anstånd
med betalningen, tvärtemot rättvisan och helgden af sina egna
erkända förbindelser.
Det synes således vara uppenbart, att eli förändradl stadgande
i denna del är af behofvet påkalladt, men sådant later sig icke
göra utan menliga följder, derest man icke utsträcker stadgandet
något vidare. R. o. Ad. har sig bekant, att om en person lagsökes
hos K. Bef:h:de eller underdomstol, men uteblir med svaromål
eller förklaring, så utgör ett sådant uteblifvande icke hinder
för K. Bef:h:de eiler Under-domaren att pröfva borgenärens påslående
pä förhanden varande skäl; men detta uteblifvande får
likväl icke anses som ett bestämdt erkännande af skulden. Förefinnes
något raisstänkligt i afseende pä fordringens riktighet eller
är den fullkomligen obestyrkt, blir frågan af K. Bef:h:de förklarad
tvistig och skjuten under Domaren, hvilken senare, när dylika
omständigheter der förekomma, upskjuter saken i afbidan på den
5-40
Den 19 April.
söktes svaromål. Det är endast när fordrings- samt stämnings
eller kommunikationsbevisen utestänga hvarje tvifvel om
deras äkthet, som den lagsökte, oaktadt sitt uteblifvande, ålägges
betalning, och då han genom sin utevaro visat tredska mot Rättens
bud, kallas dylika beslut för tredskodomar. Om man nu
utsträcker försäljningsrätten af utmätt egendom endast till utslag,
grundade på gäldenärens erkännande, men icke lill tredskodomar,
så blir en uppenbar följd, att hädanefter ingen gäldenär lärer erkänna
sin yskuld, utan, då dess riktighet är ostridig, uteblifva med
förklaring för att förekomma den tidigare verkställigheten å beslutet;
och derigenom hade man således endast ytterligare demoraliserat
gäldenärerne, utan att komma målet ett enda steg närmare.
I vår nu gällande lag hafva tredsko-domar och utslag på
grund af erkännande varit, i afseende på verkställigheten, ställda
i alldeles lika förhållande, och Ulsk. har icke dragit i betänk, att
äfven i dess nu -afgifna utlåt, låta dem följas åt.
Man invänder häremot att tredskodomar skulle kunna tillkomma
på grund af företedda, falska fordringsbevis, falska kommunikations-
eller slämningsbelyg: att om än dessa icke vore bestämdt
falska, misstag dock kunna ega rum i afseende på identiteten
af gäldenärens person: att, om än kommunikationen vore
riktig, gäldenären kunnat träffas af laga förfall, som hindrade honom
att framställa sina invändningar mot krafvel eller om förfallet
göra anmälan inom förklariogstidens slut; och man drar häraf
den slutsats, att en person, utan att i verkligheten häfta för någon
skuld, kunde genom den föreslagna författningen i största hast
blifva sin egendom frånsåld, dervid hans anspråk på skadestånd,
när rättelsen en gång vanns, aldrig skulle fullkomligen styrkas elier
utfalla. Det der låter visserligen ganska öfverlygande och bevekande,
och känslan är genast färdig att förkasta en lagstiftning,
hvarigenom en sådan uppenbar orättvisa kunde upkomma. Dylika
vådor kan jag likväl icke upläcka, och iag vill försöka att
komma dessa farhågor att falla.
Innan ens utmätning får försiggå skall en bestyrkt afskrift
af utslaget tillställas gäldenären; då, om icke förr, får han uplysning
om tillvaron af det möjligen obehörigt tillkomna beslutet och
har sig öppet lemnadt, att i Hofrätten deröfver anföra besvär. Om
då någon orättvisa ligger till grund för beslutet, om någon sannolikhet
förekommer att bedrägeri, förfalskning, misstag eller förfall
egt rum, så har Hofrätten i sin makt och lärer icke heller
underlåta alt genast på klagandens begäran förordna om inhibition
eller inställelse i försäljningsåtgärden. Någon försäljning kommer
då icke att ega rum, och någon olägenhet tillskyndas då icke gäldenären,
klaga måste han alltid för att få verkan af det obehöriga
beslutet undanröjd, och han har således ingen enda skilling
ytterligare afgift för denna anhållan om inhibition. Lagen har,
serdeles i afseende på utmätta fastigheter, som åberopas i Gr.
Sparres, af Hr Printzensköld understödda reservation, stadgat en
rymlig tid mellan utmätningen och försäljningen, och den lag
-
Hen 19 April.
541
sökle liar således tillräckligt rådrum all förskaffa sig en sådan inliibitions
resolution.
På grund häraf tror jag mig hafva visat, alt någon egentlig
olägenhet för gäldenären icke kan af den föreslagna författningen
upkomma, om han begagnar den honom i lag medgifna rätt att
hos Hofrätten klaga öfver första fnslantiens-beslul och begära inhibition
i försäljningen af det utmätta, men om man å andra sidan
tager i betraktande att minst 90 personer af 100, som lagsökas
för gäld och uteblifva, — uteblifva endast af den anledn., att
fordringsägarnes anspråk icke kunna bestridas, hvaraf också följer
att 90 borgenärer skulle genom den föreslagna författningen tillskyndas
en laglig rätt och deremot de 10 öfriga icke belastas med
något annat besvär, än alt till Hofrätten ingifva .en klagoskrift,
hvarigenom all skada från dem afvändes; om man tar
i betraktande, att industriknepen i vårt land ännu icke hunnit så
utveckla sig, att annorlunda än sorn undantag, måste anses den
händelse, då någon på grund af falska handlingar utverkar sig ett
utmätningsbeslul; om man lager i betraktande, att de ifrågaställda
misstagen om identiteten af gäldenärens person icke heller otta
kunna inträffa, och att de förfall måste vara sällsynta, då man
serdeles vid Häradsting, som mångenstädes pågå 2 a 3 månader,
icke kan medhinna alt derom göta anmälan innan tredskodomen
faller; om man tar i betraktande att borgenärens rätt är lika helig
som gäldenärens, och att, fastän den ena är nog olycklig alt
hafva fordran och den andra nog lycklig att vara skyldig, deras
jemlikhet i rättigheter inför lagen icke derföre får uphöra; om
man tar i betraktande, att borgenären kan genom gäldenärens, af
lagen gynnade försök till tidsutdrägt tillfogas ett outsägligt lidande,
enär det ganska ofta kan inträffa, att borgenären påräknat skyndsam
liqvid af sin hos gäldenären ägande fordran, för att dermed godtgöra
egna fordringsägare, hvilka han nu måste manquera,
och hvaraf lagsökning emot honom kan blifva en följd samt hans
kredit, hans anseende, hans välfärd gifvas lill spillo; om man besinnar,
allden föreslagna författningen vore första steget till återställande
af den rubbade krediten i vårt land, och att tilläfventyrs
den på detta rum så ofta omuämnda lånehungern kunde derigenom
i samma mån tillrättavisas, som gäldenären såg alt lagen innebure
alfvar och kraft lill tvång för upfyllande af ingångne förbindelser,
och icke utgjorde ett medel för gäckeri dermed; om
man tar i betraktande allt detta med mycket mer, hvarmed jag
dock icke vill uptaga R. o. Adis tid och upmärksamhet, så gör
jag mig förvissad, att grunderna för^Jtskis betänk, skola behjertas
och derpå följa ett bifall, som jag för min del påyrkar, och
hvarpå jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, måtte framställa
propos.
Hr Wattrang, Nils Adolf: UtsL fotar sitt utlåt, på de
orden, att allmänna krediten framför allt ibör af Lagstiftaren uppehållas:
i min tanka är det rättvisan, som jframför allt bör uppehållas,
och i motsats till den siste talaren anser jag gäldenärens
/
542
Den 19 April.
rättigheter böra skyddas lika väl som borgenärens. DA lagen medgifver
denne sednare att få utmåla den förres gods lill säkerhet
för sin fordran, bör väl ock gäldenär ega rätt, att för den händelse
han, i följd af anförde besvär öfver krafvet och den verkställda
utmätningen, vunne i Öfverrätt, kunna återfå det utmätta
godset; men denna reciprocite' kommer icke alt ega rum, om en
lag, sådan som den föreslagna, antages, hvarföre jag förenar mig
med de värde reservanterne, yrkande afslag å förevar, betänk.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: För mig har upgifvits
att underrättelse numera skal! hafva ankommit huru ärendet blifvit
afgjordt hos llögv. PresteSt., med anledn. hvaraf jag uther
mig uplysning huru härmed sig kau förhålla.
I anledn. häraf hade underl. Ridd.-Sekret, äran meddela, att
någon officiel underrättelse om PresteSt:s beslut ännu icke inkommit,
men att en af R. o. Ad:s Kanslister nyss i PresleSt:s Kansli
erhållit den npgift, alt det Högv. Ståndet afslagit ifrågavar. betänk.,
hvilket, såsom nyss blifvit anmäldt, blifvit bifallet af BorgareSt.
och afslaget af BondeSt.
Gr. Mörner: Efter denna uplysning torde R. o. Ad. finna
att frågan kommer att förfalla, så att det icke torde vara skäl, att
på densamma använda mycken tid, hvarföre jag endast förenar
mig med dem, som yrka afslag på Utsk:s betänk. Jag anser fordringsägarens
rätt tillräckligt betryggad, då han äger rätt alt tillgodonjuta
utmätning hos gäldenären och få det utmätta godset,
antingen satt under tredje mans vård, eller rättighet att mot borgen
lyfta detsamma.
Ingenting synes väl billigare än att äfven, som motstycke
härtill, gäldenär må ega anspråk, att icke hans egendom honom
obehörigen afhändes genom en förtidig försäljning, möjligen lill
underpris och många andra sådane förhållanden, hvari honom
kunde tillskyndas en skada, för hvilken han möjligen aldrig kunde
erhålla full ersättning.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: I anledn. af hvad
en föreg:de talare yttrat, erkänner jag villigt, att rättvisan är det
högsta af allt; och jag skulle visserligen icke med min röst biträda
detta förslag, derest jag trodde alt dess antagande skulle
träda rättvisan för Dära. Att förhållandet likväl icke blifver sådant,
det har Ilr Weidenhjelm så fullständigt och så väl ådagalagt,
alt jag ej vill sälta R. o. Ad:s tålamod på prof för att afhöra
ett närmare nlveckland^af delta ämne, emedan det är helt
och hållet öfverflödigt för en livar, som med någon upmärksamhet
följde nyssnämnde talares anförande.
Jag tror mig således eindast böra fästa Hr Gr. Mörners och
Hr Walirangs upmärksagtihet derpå, alt här icke är fråga om några
andra besluts verkställighet, än dem, som tillkommit på grund
deraf, att gäldenär sjelf erkänt sin skuld, eller också uteblifvit som
svarande, ulan att sedermera kunna visa laga förfall, hvarigenom skuldens
tillvaro anses vara erkänd. Det är påtagligt att någon fråga om
\
Den 19 April.
543
försäljning icke kan upsla förr, serdeles då borgen skall ställas, icke
allenast för godset, utan äfven för all skada. Det må vara, som Gr.
Mörner antydt, sannt eller icke, alt PresteSt. antagit förslaget, så
skulle jag dock tro att det vore R. o. Ad. värdigt att bifalla detsamma,
såvida det icke kan bestridas, alt våra kreditlagar f. n.
äro oefterrätllige och att den klagan, som öfver deras bristfällighet
föres, sålunda bar skäl för sig; och R. o. Ad. derföre icke
heller med sin röst understödja vinglarnes bemödanden, att gäcka
sina fordringsägares obestridda anspråk.
Frih. Raab, Adam Christian: Om också det skulle sig
så förhålla, alt denna fråga genom tvänne Stånds beslut, blifvit
för denna riksdag afslagen, anser jag likväl den opinion,
som här kommer alt uttala sig icke vara utan betydenhet. Un
der
föreg:de plena och äfven i dag har ett bittert klander låtit
höra sig mot de skuldsattes lånehunger: med befogenheten af
detta klander må nu förhålla sig huru som helst, men säkert är
att, mot missbruk af lån, d. v. s. mot sådan skuldsättning, som
ej på nyttigt sätt användas, finnas intet bättre korrectiv än sträng
kredit-lagstiftning, som tvingar till accuratess vid återbetalning af
hvad som blifvit lånadt, ty den väcker sådane personer till besinning,
som låna penningar för flärd eller.onyttiga ändamål.
För min del är jag af af samma åsigt sorn Hrr Weidenhjelm
och Cederschiöld, att ett bifall till betänk, vore så mycket mera
af vigt, som det ådagalade Ståndets åsigt att berörde lagstiftning
tål vid att skärpas. Här är sagdt, att gäldenären eger det skäliga
anspråket alt icke se sina rättigheter sättas tillhaka för fordringsägarens
: men månne det icke är fordringsägarens anspråk,
som böra sättas i första rummet, hans, som bisprang gäldenären?
Man säger fordringsägarens rätt vara skyddad derigenom, att gäldenärens
egendom kan tagas i mät och sättas i taka händer: detta
yttrande visar att man ej gjort sig reda för hurudant förhållandet
i allmänhet är vid utmätningen på landet. Hvad utmätes väl mången
gång? jo, den vexande grödan: huru skall den kunna sältas
i taka händer? några t:r potates, huru skola de vårdas för alt ej
taga skada under det de stå i taka händer, hvem vill åtaga sig
skyldigheten att ansvara för dem? Kreatur kunna icke heller öfvertagas,
emedan raan vore skyldig att sköta och fordra dem, och
det skulle möjligen komma att kosta mer än hvad till den fordran,
hvarför de blifvit utmätte, upgår.
Jag tillstyrker bifall till detta förslag.
Gr. Posse, Erik Arvedsson: Jag instämmer i den åsigt,
som Hr Weidenhjelm yttrat, alt det är nödvändigt alt stadga sådana
lagar, att gäldenär må tvingas att betala sin skuld så fort
sora möjligt, och tror att Ståndet redan genom beslutet öfver det
föreg:de betänk, har dertill tagit ett ganska afgörande steg, som
hufvudsakligen skall bidraga till det goda ändamålet; men jag kan
icke instämma i den tanken, alt det utmätta godset skall genast
kunnn säljas, innan gäldenären kan få tillfälle att öfver utmätningen
förklara sig.
544
Den 19 April.
Örn jag ej misstog mig, yttrade Hr Cederschiöld att derom
ej kunde bli fråga, än då skulden vore enkom tredskovis: men
det kan ju hända att sjelfva utmätningen blifvit orätt verkställd,
och äfven, att genom hvarjehanda förhållanden, utmätningen kan
sträcka sig till sådane saker, hvilkas försäljande skulle kunna skada
gäldenären; och på detta skäl tillstyrker jag afslag.
Gr. Sparre, Erik: Afven jag är angelägen att R. o. Ad.
yttrar sin opinion i denna fråga, men just i det ändamål att R.
o. Ad., genom 'afslag å betänk, måtte tillkännagifva sig icke godkänna
en lagstiftningsprincip, som icke grundade sig på rättvisa,
och på rättvisa kan ej den lag stödja sig, som säger att en egendom
skall kunna frånhändas medelst ett utslag, som sedermera
uphäfves af högre rätt.
Denna sak synes mig så klar, att någon vidare utveckling
icke torde vara nödvändig. Det är sagdt, att försäljning icke
skulle komma i fråga i andra fall, än då gäldenär, inför K. Bef:h:de
eller Underrätt munteligen eller skriftligen erkänt skulden eller ock
denna blifvit erkänd genom förfallolöst uteblifvande vid inställelsetiden
då undersökning om rätta förhållandet skulle äga rum; men
Mine ll:rr! derföre att jag någon gång, genom hinder, som det varit
mig omöjligt att på den bestämda tiden tillkännagifva, uteblifver
som svarande, eller derigenom att man företer ett bevis om delgifvande,
som är ogrundad!, derigenom säger jag, har jag icke
gjort något erkännande. Jag uprepar hvad jag sagt, i min reservation,
alt det är genom skyndsamhet i afgörandet vid vederbör,
embetsmyndigheter af skuldfordringsmål, beredande af säkerhet för
fordringsägare att utfå sin rätt samt skyndsamt verkställande af
det laga kraftvunna utslaget, som lagstiftningen bör skydda krediten,
men icke genom stadgande af grundsatser, som äro stridande
mot rättvisa.
Hr Cederschiöld: Jag vill fästa Gr. Posses upmärksamhet
derpå, att jag icke talade endast om utslag, som meddelades på
grund af gäldenärs erkännande, utan äfven om sådane, som afkunnas
till följd af uteblifvande, d. v. s. tredskovis. Han kan således
icke bli dömd utan att han visste om saken, emedan han
skall vara kallad innan han dömes, och då först följer ett tredskoutslag.
Gr. Sparre har förklarat att det icke behöfves något annat
beslut, alt det vore orimligt att låta försälja egendom på grund
af ett utslag, som sedan möjligen blefve uphäfdt; men jag hemställer
om icke detta är fallet med dylika utslag, att de kunna
uphäfvas. Jag tror alt vi hafva tredsko-beslut, som rubbats, och
att det ganska ofta inträffar, och likväl lära de gå i verkställighet
på det sättet. Jag tror således alt den anmärkn. han framställt
icke äger bestånd, och voterar för bifall.
Efter först till bifall och redan lill afslag å LagUtsk:s förevar.
betänk, framstälde, med blandade ja och nej besvarade pro
pos:r,
Den 19 April.
545
pos:r, framstälde Fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förnyad propos. lill
bifall derå, och då härvid åter ropades ja och nej, förklarade H,
Ex. det han trott sig finna att nu ja varit öfvervägande.
Hr Wattrang begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voler:s-propos.
Den, som bifaller LagUtsk:s betänk. n:o 19, i anledn. af
väckt motion om förklaring af föreskrifteme rörande verkställighet
af utslag i vissa mål, voterar
Ja t
den del ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förevar, betänk.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallil sålunda:
Ja
— 31.
Nej — 28.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s den 12 och 16
dennes på bordet lagda utlåt. n:o 77, i anledn. af erhållen ålerremiss
af betänk. n:o 16.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät härjemte upläsa ett från vällofl.
BorgareSt. ankommet prot.-utdr. af d. 17 dennis, deruti det
vällofl. Ståndet, som med afslag å den uti Allm. Besv. o, Ekon.-  Utsk:s ifrågavar:de utlåt. n:o 77 framstälda inbjudning, ansett en
och samma kateches både till text och bibelspråk, böra vid allmänna
undervisningen antagas, och underd. anhållan om föreskrift
i detta hänseende böra hos K. M. af R. Sl. göras, inbjudit
MedStm, att uti detta beslut med BorgareSt. sig förena.
Hr Tersmeden, Nils: I det betänk, som på listan befinnes
närmast efter det nu föredragna, och dermed är beslägtadt,
är den deri uptagna motionen afstyrkt på den grund att det ärendet
redan är draget under Konungens pröfning. Samma skäl anser
jag böra gälla vid afgörandet af detta, och detsamma alltså
afslås, hvartill flere skäl förefinnas. En reservant har uplyst att
fråga om revision är väckt i afseende på katechesen och utgången
af denna fråga är ännu icke afgjord. Då Preste- eller Läroståndet,
som skall känna de svåraste följderna af det öfverklagade
förhållandet, nemi. saknaden af en normal-kateches, afslagit den
motion, som föranledt det först afgifna betänk, i ämnet, finner
jag deruti ett ganska giltigt stöd för min begäran om afslag å förevar.
betänk.
5 H. 35
546
Den 19 April.
Jag skalle likväl Iro, att för mycket reglementerande i denna
fråga vore utan ändamål; Konungen kan visserligen påbjuda
antagande af en kateches för Elementar-läroverken, men för folkskolorna
vet jag ej om det vore formenligt, då hvilken kateches
som helst kan af en Sockenskolstyrelse antagas blott den icke
är i strid med vår lära.
Del är också bekant att det icke finnes något hinder för
hvem som helst, alt utgifva den kateches han behagar, såvidt den
icke innehåller några afvikelser från vår antagna lära, samt alt
sätta den i bruk.
På de grander jag anfört tillstyrker jag afslag å betänk.
Efter först till bifall å förevar, utlåt, framsläld, men med
nej, besvarad propos., afslog R. o. Ad. samma utlåt., samt lades
BorgareSl:s ifrågavar:de inbjudning till handlingarne.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d.
12 och 10 dennes på bordet lagda utlåt. n:o 78, i anledn. af
väckt motion om nedsättande af en komité' till granskning af nu
gällande Lindblomska katechesen, handboken och psalmboken,
blef detta utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 12 och 16
dennes på bordet lagda utlåt. n:o 82, i anledn. af väckt motion
om bestämmande af företrädesrätt lill befordran af Juris kandidater.
Hr Tersmeden, Nils: Beträffande detta Utsk:s förslag, tror
jag att, om detsamma bifölles, det kunde medföra svåra följder.
Jag kan ej föreställa mig att aflagda prof böra hafva sådana företräden
som Ctsk. synes förorda.
Utsk. har äfven gått betydligt ifrån motionärens framställning,
som år den, att för de högsta domare-befattningarne, såsom
Just.råd och Ledamot i Öfverrätt skulle fordras ätt hafva undergått
Juris-kandidat-examen. Ett rent afslag härå bade varit enkelt
och riktigt. I dess ställe har Utsk. häraf tagit sig anledn.
alt förorda bestämda företrädesrättigheter för aflagda högre Juridiska
examina.
Som skål för sitt yrkande har motionären framställt förhållandet
i afseende på befordringsrätten inom PresteSt. och Läkarekorpsen,
hvilken inom dessa Ständ grundade sig på aflagde högre
lärdomsprof.
I afseende å PresteSt. och hvad tjenstgöringen inom Socknarne
angar, tror jag ej att Presterne just i allmänhet hafva
tillfälle att der ådagalägga en högre lärd bildning, hvarpå de
skulle kunna grunda sin befordringsrätt, och den högre bildningen
är ock egentligen endast behöflig på de högre platserne inom
Kyrkan.
Den 19 April.
547
Hvad Läkarekorpsen angår, Sr naturligt, att hufvudvilkoret
för att kunna få praktisera som Läkare, måste vara aflagda högre
examina, emedan bristande insigter i detta yrke kunna kosta
menniskolif.
I afseende åter på juridisk bildning, vågar jag yttra den
tanken, att inom juridikens område är erfarenheten af högsta vigt;
det vore något serdeles, om en aflagd högre juridisk examen skulle
berättiga till företräde vid sysslors tillsättande framför embetsman
med 20 a 30 års tjenstgöring och ådagalagd skicklighet som meriter.
Domaren har altid tillfälle att göra sig känd för högre insigter
genom de domar han utfärdar: vi håfve dessutom icke hört
att de högre examina i den vägen hafva i afseende på högre domare-värf
utöfvat ett så stort inflytande. Vi hafva sett Professorer
från Akademierne befordras till Högsta Domstolen, utan att
man hört omtalas deras större företräde och skicklighet framför
andra, och vi hafva sett Professorer uedsättas i komitéer utan att
man fått höra omtalas desses större inflytande på behandlingen af
de ärenden, som utgjort föremål för dessa komitéers verksamhet.
Jag anhåller om afslag.
Gr. Mörner, Carl Göran Dellof: Det torde svårligen
kunna nekas, att befordringslagarne i allmänhet, hvad civila tjenster
angår, äro så osäkra och så ofullständiga att någon förbättring
i den delen visserligen icke skulle vara olämplig. Jag skulle
äfven tro, att ett förslag i den riktningen länge varit beroende
på Konungens pröfning, åtminstone hafva Ständerne i den delen
för flere år sedan framburit denna anhållan. Om derföre motionären
tagit saken i sin helhet i betraktande, hade den kanske
förtjent något mera afseende; men så speciel, som denna fråga är,
så lösryckt, som den är från alla andra förhållanden, hvilka i
dylika saker måste tagas i öfvervägande, skulle jag anse det möjligen
leda till ett alldeles motsatt resultat, än hvad man dermed
önskat, nemi. befordrande af duglighet inora embetsmanna-korpsen,
såvida uteslutande afseende skall komma au fästas på examens-betyg.
Således så inskränkt som frågan är af motionären
väckt, och till följe deraf måst behandlas af Ekon.Utsk. skulle jag
icke tro den utgöra föremål för framställning från R. St:s sida,
och förenar mig således med Hr Tersmeden i anhållan om afslag
3 Ulsk:s betänk.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Utan tvifvel år
det af stor vigt och äfven nytta samt således önskligt, om inom
domare-korpsen, likasom inom embetsmanna-korpsen i allmänhet,
den theoreliska skickligheten vote förenad med den praktiska;
men jag tror likväl att erfarenheten visat, att i allmänhet der
den theoretiska skickligheten är mycket öfvervägande, der låter
sig icke den praktiska sä förena med den förra, som önskligt vore,
i domare-värf.
35*
548
Den 19 April.
Det finnes visserligen lysande undantag härifrån; men i allmänhet
tror jag att man skulle komma till det resultat, i händelse
det stadgades, alt endast Juris kandidater skulle få inträde i
Hofrätter och i Högsta Domstolen, att rättssökande vore att beklaga.
Det är icke nog att Domaren har insigt i främmande
länders lagar, och vet att berätta, att det eller det landets lagar
stadga det och det — detta är allt för intressant, och ganska
nyttigt, men för den rättssökande ligger största vigten derpå att
erhålla en riktig tillämpning af våra egna lagar, och jag tror att
mer än ett exempel finnes derpå, att den, som har största insigten
så väl i främmande länders som våra egna gamla lagar,
besitter ofta den minsta skicklighet att tillämpa våra nu gällande;
och om så är förhållandet i verkligheten, så hemställer jag
om det vore välbetänkt alt föreskrifva, det endast Juris kandidater
skulle få bekläda de högsta domare-platserna. Utsk. har icke
heller godkänt ett så beskaffadt företag; det har gått en annan
väg, som är ingenting mindre än lyckad, ty läser man endast
Utsk:s framställning, så innefattar den, som mig synes,
ett ganska förklenande omdöme om de Juris kandidater, som
nu finnas, hvilket jag dock förmodar icke hafva varit Utsk-.s
mening.
Utsk. tillstyrker nemi. R. St. att uttrycka, att R. St. af anförde
skäl funnit det K. Cirkuläret af d. 3 Febr. 1813 icke kunnat
medföra den kraftiga upmuntran till mognade vetenskapliga
studier, som dermed varit åsyftad, och som synes R. St. önsklig,
i underdånighet anhålla, att K. M. täcktes meddela för delta
ändamål afsedda förnyade stadganden om de företräden, som
vid befordringar böra tillkomma dem, hvilka i afiagde examina
eller på annat sätt visat sig innehafva en högre juridisk
bildning.
Läser man blott detta, skall man kunna tro att Ständerne
kommit underfund med, att nuvarande Juris kandidater icke hafva
de mognade studier, som de borde, efter ändring i nuvande
stadgande föreslås.
Jag hemställer till en hvar, huruvida det kan vara lämpligt
att bifalla en så beskaffad framställning, åtminstone vill jag
icke uttala ett sådant omdöme om de Juris kandidater Sverige
nu äger och tillstyrker derföre afslag å betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Det kan så mycket
mindre vara min afsigt att upträda till försvar för Utsk:s betänk.
, som jag sjelf icke är jurist och ej heller vill påstå att jag
hyser någon öfverdrifven kärlek för detta Stånd; men jag har
trott mig vara skyldig afgifva den uplysning att jag, för min del,
lika så väl som Utsk:s ledamöter i allmänhet, trodde det vara
gifvet, att en längre tids vistelse vore vid Akademierne erforderlig
för dem som ville förvärfva ett större kunskapsmått i det
fack som är i fråga, och att således någon ersättning borde lemnäs
dem, som egnade sig åt vidsträcktare studier, icke följande
Den 19 April.
549
den allmänna stråten för att skena in på tjenstemanna-banan så
fort som möjligt.
Det förefaller mig besynnerligt, det medgifver jag, alt det
juridiska facket, bättre än något annat kan undvara be tiof v et att
ega några företrädesvis theoretiska personer att påräkna vid sådane
tillfällen då sådant kunde anses erforderligt: det förefaller
mig vidare besynnerligt alt ett fack, inom hvilket kunskaper måste
förvärfvas, skall sakna den upmunlran, sorn kan påräknas
inom andra Stånd, t. ex. PresteSt.; men då de män af detta
fack, som hittills yttrat sig, och tvifvelsutan vida bättre än jag,
känna huruvida det föreslagna tillstyrkandet kan vara nyttigt,
icke talat till fördel derför, så ämnar jag icke motsätta mig
alt betänk, må afslås.
Hvad beträffar den siste talarens yttrande, om det förmenta
förklenande omdöme, som Utsk. skall hafva tillåtit sig att uttala
öfver nuvarande Juris kandidater, så tror jag att man sjelf måste
vara Jurist för att komma till ett sådant resultat.
För min del tycker jag det vara tenrligen klart, — helt enkelt,
all Utsk. trott sig finna, att de fördelar, som genom K.
Circuläret d. 3 Febr. 1813 blifvit medgifne, icke förmått upmuntra
till inhemtande af mognade vetenskapliga studier. Huruvida
detta kan innebära ett förklenande omdöme, som Hr Cederschiöld
nämnt, det bekänner jag helt upriktigt mig icke vara nog
klippsk att kunna förstå.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: För min del tror jag,
att de föreskrifter, som gälla om de juridiska studierna och em*
betsmanna-bildningen i allmänhet väl tarfva rättelse. Sedan skråordningen
är uphäfven för handtverkare och vissa läro-år för
dem hafva uphört, så fortfara sådana likväl för Jurister, och
dem som ämna sig in på embelsmanna-vägen. Delta stadgande
är föga lämpligt, men i brist på något bättre, later man det
qvarstå. Visserligen behöfdes, på sätt här yrkas, något bestämmas,
för alt gifva mera vigt ål de theoretiska studierna inom juridikens
område, än som hittills egt rum, och jag tror att man,
utan att förnärma vår aktningsvärda domare-korps eller jurister,
öfverhufvud kan säga, att få länder torde finnas, der det högre
juridiska studium ligger så nere som i Sverige. Någon lyftning
i det hänseendet behöfdes utan tvifvel, men huru skall den vinnas,
då befordringslagarne, eller rättare, lönerne stå till sitt belopp
i ett aldeles förvändt förhållande, mot hvad de borde göra.
Den Domare, som sitter lägst, eller Häradshöfdingen, är bäst aflönad.
Den, sora är lycklig nog, att hafva fått en större domsaga,
vill icke bli Justitiae-råd, än mindre Hofrätts-ledamot. Huru
vill man då begära högre juridiska studier af dem, som få de
sämst ajlönade domare-platserna, eller skulle det väl vara lämpligt,
att fordra de högsta juridiska kunskaper af dem, som innehafva
de lägsta beställningarne? Likväl borde det vara förhållandet,
om man skulle bedömma platserna efter dem åtföljande
550
Den 19 April.
aflöning. Del är klart, atl de fleste heldre mottaga en väl aflönad
syssla, hvaraf de kunna lefva, med de sina, försakande en
högre och hedern att vara Ofver-domare, för att slippa lefva i
fattigdom.
Så länge icke detta missförhållande afhjelpes, är det förgäfves
att fordra större kunskaper för högre embetens ernående.
Imellertid anser jag icke orätt, att i detta hänseende göra
en framställning till Konungen. Om den nu föreslagna icke är
lämpligt affattad, eller om det är orätt att skilja denna sak från
befordrings-förfatlningarne i allmänhet, så torde det likväl icke
vara öfverflödigt, att i underdånighet påminna om dessa författningars
omarbetande. För flera år sedan, under den tid jag var
Statssekret. för Ecklesiastik-ärender, har jag deltagit i en stor
komité, der befordringslagarne behandlades, men ännu har ingen
frukt af dess arbete synts till.
Jag tror således alt R. o. Ad. gjorde bättre, om Ståndet
återremitterade delta betänk., på det att man måtte tillstyrka en
lämpligare framställning, än att afslå saken, hvilket jag häller
före icke vore rätt, ty brister förefinnas utan tvifvel, hvilka birra
afhjelpas. Det är ej nog att säga nej, ty dermed åstadkommes
ingenting.
Hr Cederschiöld: Det har ingalunda varit min mening,
på sätt Hr Gr. Liljencrantz tyckes hafva fattat den, som skulle
inga företräden böra lemnäs åt den högre bildningen och dem,
som vinnlägga sig om vidsträcktare studier; jag tror sådana företräden
redan vara lemnade åt Juris-kandidater. De hafva företräde
och kunna endast komma i fråga till alla platser inom den
Juridiska fakulteten vid Akademierne, och det är också min öfvertygelse
att, då de kompelera med andra, som icke tagit jnriskandidat-examen,
och äro praktiskt lika skickliga, som de medsökande,
blifva de också de sednare vid befordran föredragne,
åtminstone skulle jag, inom det Ecnbets-verk hvaraf jag är ledamot
alltid vid en sysslas bortgifvande, lemna företräde åt Juriskandidaten,
såvida det fall med honom inträffade, att han i practisk
väg vore med de öfrige medsökande fullt jemförlig; förmodandes
jag att så äfven tillgår annorstädes. Men något helt annat
är deremot alt stadga, sora en ovilkorlig regel, att endast
Juris-kandidater skola få bekläda de, eller de platserna.
Ett så beskaffadt stadgande vore i min tanka icke väl betänkt.
Hvad redaktionen af förslaget beträffar, vill jag ej uptaga
det; är det klart som det nu befinnes, så är det mycket väl,
men mig åtminstone synes det icke vara så serdeles lyckadl.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag hade, likasom Hr
von Hartmansdorff önskat att betänk, kunnat blifva återremitterad!;
delta så mycket heldre, om, såsom Gr. Mörner nämnt,
motionen hade varit mera utsträckt; så att man vid delta belän
-
Den 19 April.
551
kande kunnat taga frågan i sin helhet i betraktande. Vid'sådant
förhållande hade jag velat taga mig friheten fästa upmärksanihelen
deruppå, alt, enär vid denna riksdag någon förbättring
blifvit besluiad i afseende på Extra-ordinarie tjenstemännens'inkomster
genom det nyligen afgjorda betänk, om Ijnspenningarnes
fördelning, skulle det kanske icke bafva varit olämpligt om R.
St. beslutat ingå till K. M. med anderd, anhållan i fråga ora
förändring af nuvarande examina för inträde i Statens embetsverk.
Jag bade nemi. trott, att en s. k. embets-examen skulle
vara lämpligare än de nu befintlige.
Då den nu existerande kansli-examen egentligen blott är en
humanistisk examen, synes det mig, som denna examen icke ensam
bör berättiga till inträde uti Statens tjenst, utan borde derföre
erfordras så väl denna, som Hofrätls-examen. Det finnes
visserligen ännu en tredje, eller Kameral-examen, men denna
sistnämnde innefattas hufvudsakligen uti Hofrätts-examen. Alla
dessa serskilda examina kunde alltför gerna, enligt mitt förmenande,
sammanslås och innefattas uti en enda s. b. Embetsexamen.
Slutligen och då återremiss blifvit äskad, torde mig tillålas
uplysa, att betänk, blifvit af Preste- och BondeSl:n bifallet, men
afslaget bos BorgareSt., och hemställer jag, om, vid sådant förhållande,
en återremiss kunde tjena till någonting; upriktigt erkännande
mig icke rätt inse det. Skulle återremiss kunna verka
till något bättre än hvad detta betänk, innehåller, så förenar jag
mig i begäran derom.
Ilr Silfverstolpe, Fredr. Otto: Det är endast i fråga
om återremiss i den riktning, som Hr von Hartmansdorff åsyftat,
som jag anhåller att få yttra mig.
Jag tror alt Utsk. redan gått så långt som det kunnat göra,
i följd af den väckta motionen, då det fästat upmärksamhelen på
möjligheten all kunna fä några föreskrifter, som upmuntrade till
inhemtande af ett större kunskapsmålt i den juridiska bildningen,
hvaremot jag icke tror att, med anledn. af den väckta motionen,
Utsk. skall komma att föreslå några utvidgade föreskrifter
i afseende på befordran till tjensler i allmänhet. Motionen innehåller
egentligen, att inga skulle till platser i Hofrätterne eller
Högsta Domstolen kunna nämnas, som icke innehade de högre
graderne af juridisk bildning: — att från en sådan motion, komma
lill en framställning om utvidgade föreskrifter för befordran
till embeten och tjenster i allmänhet, tror jag icke att grundlagen
kan medgifva.
Jag skulle alltså tro det icke vara lämpligt, alt återremittera
betänk., utan det rätta vara, alt nu deröfver fatta beslut.
Beträffande den framställning, som af en ledamot blifvit
gjord, att genom uttrycken i Utsk:s betänk., likasom en skugga
skulle vara kastad på dem, som för närvarande voro Juris-kandidater,
då tror jag ej att en sådan tydning deraf kan göras, ehuru
552
Den 19 April.
jag för öfrigt icke viii taga ordalagen så serdeles i försvar. Jag
tror att örn man läser rätt, torde det helt enkelt vara, att de
förmåner sorn hitintills varit lemnade åt Juris-kandidaler icke medfört
den följden, att så serdeles många egnat sig åt den högre
juridiska bildningen. Delta tror jag vara den naturliga och enkla
slutsatsen man kan draga af Utsk:s yttrande. För öfrigt har jag
visserligen varit med om beslutet i Utsk., men fäster ingen serdeles
vigt på bifall till sjelfva betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Gr. Mörner och Hr Cederscöld
hafva så fullständigt framlagt de skäl, som böra föranleda till afslag,
att jag har föga att säga. Jag ber derföre endast att få
tillkännagifva den öfvertygelse jag åger, stödd på några och 30
års erfarenhet, att den högre juridiska bildning, som skulle vara
förvärfvad genom undergången Juris kandidat-examen, sällan finnes
hos individen, hvilken aflagt delta examensprof. Denna examen,
efter hvad jag med visshet har mig "bekant, skiljer sig för
närvarande föga eller intet ifrån den mera allmänna s. k. Hof
rätts-examen,
eller endast deruti (som Hr Cederschiöld nämnde),
att futurus Candidatus_ skall göra sig underrättad om några vissa
delar af Jus Romanum; men icke vet jag hvad denna högre bildning
kan inverka, då fråga är om tillämpning af landets lagar.
Då qvarstår det förhållande att Svenska folket har mera
nytta deraf att deras domare äro bevandrade i den Svenska lag
farenketen,
är i den, som mera egnar sig åt studier vid de läro
säten,
der examina skola afläggas.
Jag har äfven den erfarenheten i afseende på examens-betyg,
att de, som fått de sämsta betygen i sina examina, understundom
sluta med att blifva, jemförelsevis till dem som erhållit de goda
betygen, mycket skickligare och mera användbare i det praktiska
lifvet än de sistnämnde. Det beror icke så mycket på djup lärdom,
som icke fast mer på ett klart och redigt begrepp, samt
en praktisk blick, för att bli en användbar och duglig tjensteman.
Mången gång invecklar sig theoretikern i djupa spekulationer
om hvad som är rätt; men genom dessa spekulationer händer
icke sällan att han ser förbi det verkligen rätta i saken.
Mig veterligen har ingen, som förvärfva! sig bevis på högre
kunskapsmålt, del han kunnat använda, saknat tillfälle till befordran
och jag delar den öfvertygelsen, att, då en Juris-kandidat
eller Licentiat varit competitor till en befattning med annor person,
som ej undergått de högre lärdomsprofven, och i pratiskt
hänseende varit jemngod med den sednare, så har alltid den
förre, han som aflagt de högre specimina, fått företrädet till den sökta
platsen; — och når så är, inser jag icke hvaraf behof nu göres
att ingå till Konungen med en framställuing sådan som den
ifrågavarande.
Landet skulle i sanning lida mycket om motionärens fram
-
Den 19 April.
553
ställning bifölles och jag tror icke alt saken hjelpes på det sätt
Utsk. föreslagit, hvarföre jag för min del tillstyrker afslag å detta
betänk.
Hr von Hartmansdorff: Efter de uplysningar om sakens
skick, som Hrr Liljenstolpe och Silfverstolpe lemnat, afstår jag
ifrån min framställning om återremiss; men jag anhåller få fästa
opmärksamheten derpå, att Utsk. alldeles icke föreslagit något så
bestämdt stadgande som motionären, eller att inga andra skulle
få blifva Justitieråd eller Hofrätts-ledamöter, än de, som tagit
juris-kandidal-examen.
Utsk:s förslag innefattar blott följande ord: ”alt K. M. täcktes
meddela för detta ändamål afsedda förnyade stadganden om
de företräden, som vid befordringar böra tillkomma dem, hvilka
i aflagde examina eller på annat sätt visat sig innehafva en högre
Juridisk bildning.”
Det är sålunda icke af Utsk. begårdt, att Konungen skulle
fästa sig vid examina, utan vid den högre juridiska bildningen
som någon visat sig hafva ådagalagt, vare sig genom examina
eller på annat sätt. Kan något vara billigare än denna framställning?
Jag för min del finner icke något skäl hvarföre R. o.
Ad. skulle ogilla betänk, och jag nödgas tillägga, alt den likgiltighet,
som här lillstädesvarande jurister visa för denna sak, röjer
ibland annat behofvel att Styrelsen i Sverige lägger mera än hittills
vigt på högre juridiska kunskaper. Om ån nuvarande jurister
anse praktiken hafva öfvervägande värde, så hoppas jag den
tid varder kommande, då en förändring skall inträffa. På henne
är så mycket säkrare att hoppas, som ungdomen vid Universiteten
tagit initiativet derigenom alt han frivilligt underkastar sig
högre juridiska examina. Sålunda torde man gå de praktiske
juristerne förbi till en högre juridisk bildning.
Gr. Liljencrantz: Då jag förra gången yttrade mig, hade
jag äran förklara, att jag icke ville ingå i något försvar af detta
betänk, i fall det icke skulle röna understöd af andre ledamöter;
men då jag erfarit att det blifvit af åtskillige ganska kraftigt omfaltadt,
anser jag mig böra fästa R. o. Ad:s upraärksarahet på anledningen
till delta betänk, eller rättare, till det deri gjorda tillstyrkande.
Anledn. var nemi. den, alt man ansåg någon ersättning
böra lemnäs dem, som tillbragte en längre tid vid Akademierne
för inhemtande af vidsträcktare kunskaper. Utsk. tänkte sig att
någon egentlig fördel borde tillerkännas desse, med ett större
kunskapsmått försedde unge män, vid deras första inträde på embetsmanna-banan,
d. v. s. den första tjenst de kunde tillträda.
Utsk. har, på sätt Hr von Hartmansdorff anmärkt, alldeles förbigått
ali omtala någon viss examen eller uteslutit något villkor för
förvärfvande af högre juridisk bildning, utan endast hemställt det
554
Den 19 April
Konungen mätte meddela förnyade stadganden om de företräden
som vid befordringar böra tillbomma dem, hvilka i aflagde examina
eller på annat sätt visat sig innehafva en högre juridisk
bildning, och således blott uttryckt en öfvertygelse om de fördelar
fosterlandet skulle skörda deraf, att den juridiska bildningen Syftades.
Jag har i alla mina dagar hört talas om, att, när fråga
varit att i ett eller annat hänseende upsöka en person som företrädesvis
ansåges besitta juridisk bildning, opinionen i allmänhet
haft svårt att utvisa en sådan.
Jag tror intet i verlden vara lättare än att vederlägga Hr
Printzenskölds framställning till fördel för den juridiska medelmåttan;
det är ingenting lättare än att erinra honom, huru t. ex.
i vår barndom, det ansågs onödigt för Officerare att kunna något
annat än exercice-reglementet, och att marchera i takt; men jag
hemställer, i fall den theorien allt framgent fått göra sig gällande
på hvilken ståndpunkt militären nu skulle hafva befunnit sig.
Lyckligtvis hafva vederbörande på senare lider hyst andra
åsigter än dem Hr Printzensköld synes dela, och hvad mig angår,
tror jag att samma fördelar skola tillskyndas den juridiska vetenskapen,
som tillfallit militär-ståndel på grund af den allmännare
uplysning som det blifvit tvunget att förskaffa sig, samt att vid
inträffande krig det torde komma all visa sig att dessa kunskaper
alldeles icke äro detta stånd till nachdel.
Jag tillstyrker bifall till betänk.
Hr Printzensköld: Jag beklagar att Hr Gr. Liljenerautz
så oriktigt, som han det gjort, upfattat mitt yttrande.
Jeraförelser äro förhatlige; jag har icke anställt sådane, minst
med militär-ståndet.
Jag känner nogsamt det förhållande, som Hr Grefven nämnt,
men jag känner också att inom detta stånd, förrän Mariebergs
Läroverk inrättades åtskilliga andra åtgärder vidtogos, för att, så
till sågandes, uphjelpa bildningen inom detsamma. Förhållandena
voro helt annorlunda än inom det civila embets-ståndet.
Jag kan icke frångå den mening jag yttrat att examina på
den civila embetsmannavägen betyda platt intet, ty exempel äro
många derpå, alt de, som aldrig tagit någon civil examen, likväl
genom alt bilda sig sjelfve lusten och driften alt arbeta sig in i
hvarjehanda förhållanden uphragt sig till en sådan ståndpunkt såväl
i juridisk bildning och i statsförvaltningens olika grenar, som
hvad man kallar humaniora att de fullt ut gått upp emot och
äfven öfverträffat dem som båda tagit Kandidat- och Licentiatexamina
inom en juridisk fakultet. Vi håfve f. n. här i Stockholm
en vice-häradshöfding, som icke egnar sig åt annat ån
advokat-yrket, och hvilken alldrig tagit någon annan än Hofrättsexamen
; men icke desto mindre innehar den höga grad af lärdom,
det jag vet, att honom erbjudits alt intaga en juridisk lärostol
inora ett af rikets universiteter, med vinnande af dispence
från undergående af de grader som erfordras för att ernå en så
-
dan befordran; vi hafva f. n. en Justiti® Ombudsman, som icke heller
tagil, någon annan än Hofrätts-examen, och jag tror ej att man
kan förneka honom juridisk bildning i högre mening, så att examina,
på sätt jag nyss nämnde, betyda intet. De bevisa blott
att man läst en mängd saker för att fästa dem i minnet för examens
skull, utan att dermed bevises förvärfvad högre juridisk lärdom,
ty den som blott lärt sig lagboken utantill, men icke förstår,
icke kan tillämpa densamma rätt och klart i förefallande
frågor, hans lärdom är ej många pengar värd. Endast den, sora
utan att just precist kunna lagboken utantill som en lexa, förväi
fvat sig, genom studier i rätlsläran, förmåga att kunna uttinna
de grunder hvarifrån lagstiftaren utgått, förstående att tillämpa de
stadganden, som i lagen finnes, — endast den vill jag kalla jurist,
endast den bör vinna befordran.
Således förblifver jag vid den åsigt jag yttrat, att den högre
lärdomsgradens examina, som man vill gifva företräde, alldeles
icke kunna ensamt verka nyttigt på tjenstgöringen inom fäderneslandet
i allmänhet, likasom jag är fullt öfverlygad, alt juridisk
lärdom, förenad med praktisk skicklighet, hädanefter som hittills
kommer att tilldraga sig upmärksamhet, och jag kan ej föreställa
mig att en Regering finnes nog orättvis alt icke lemna företräde
åt den derigenom ådagalagda verkliga förtjensten.
Jag resumerar mig alltså dertill, att, om i valet mellan en
medelmåtta, som undergått Juris-kandidat-examen och en utmärkt
skicklig person, som endast tagit vanlig Hofrätts-examen, den förre,
derföre att han är Juris-kandidat, vid befordran föredrages den
sednare, såsom den der icke aflagt ett högre lärdomsspecimen —
då blir Slaten med ett sådant val illa belåten.
Hr Ribbing, Arvid: Utomlands brukas att vid hvarje grad
en jurist tager, mäste han undergå ytterlig examen: alt införa
något sådant här, deremot ligger, som en talare redan anmärkt,
det förhållandet, att ju högre man stiger, desto svårare blir det i
anseende lill de ringa löner, som äro anslngne för de högre
platserne.
Jag kan således icke hnna annat, än att man, genom den
föreslagna skrifvelsen sätter Konungen i trångmål att kunna utfärda
ett reglemente, som passar efter de löne-förhållaoden som
finnas; men efter afhörande af ett sådant yttrande som det sist
afgifna, är det omöjligt att stillatigande förbigå detta betänk., åtminstone
å min sida. Jag kan knappast fatta huru man kan
yttra att allagda juridiska examina betyda platt intet, alt juridisk
bildning så, som föreskriften vid akademien derom lyder, icke för
fäderneslandet kan medföra något godt.
Om ej för annat, så på det alt icke sådane grundsatser måtte
få fotfäste, måste jag förena mig med de Hrr, som yrkat bifall
till betänk, det må bli hvad det kan utaf skrifvelsen till Konungen,
endast den grundsats bibehålies, att man anser juridisk bildning
vara något.
556
Dea 10 April.
Hr Brakel, Maaritz Gust.: Jag för mia del kan icke
annat än anse, att det förhåller sig med lagfarenheten, som med
hvilken annan gren af det menskiiga vetandet, att ju mera man
Studerar sitt eget lands lagar, ju mera måste man intränga i dessa
lagars anda, och desto bättre kunna tillämpa dem samt att, ju
mera man studerar andra länders lagar, desto bättre kan man
med dem jemföra eget lands och inse bristerna i dem, hvilka
brister, vid en upnådd högre plats i samhället, man då bör söka
afhjelpa. Jag vill ingalunda förneka, det ju ej en person, som
endast undergått Hofrätts-examen, kan vara vida skickligare domare
än en annan, som allagt Juris-kandidat-examen; men påslår
deremot, att den person som är skicklig domare på blotta Hofrätts-examen,
om han hade tagit Juris-kandidat-examen, icke derföre
varit mindre skicklig, utan tvertom, skickligare om möjligt.
Man kan, med hufvud och fallenhet för en sak gå långt, äfven
utan kunskaper, men måste dock alltid medgifva, alt med tillhjelp
af dessa jemte del goda hufvudet och fallenheten skulle man hafva
gått vida längre och på denna grund anhåller jag om bifall tilt
betänk.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
behagade bifalla Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s förevar, utlåt., ropades
ja och nej; hvarefter H. Ex. förklarade det han trott sig finna
att ja varit öfvervägande.
Hr Printzensköld begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den, som bifaller Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s utlåt. n:o 82,
i anleda, af väckt motinu om bestämmande af företrädesrätt lill
befordran för Juris-kandidater, voterar
Ja:
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. förenämnde utlåt.
Vid voteringens slut befunnos att rösterne utfallit sålanda:
Ja
— 13.
Nej — 22.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n
inkomne mern. och utlåt:n, nemi. från
Stats-Utskotlet:
N:o 109, ang:de bestämmandet af den RiksStms ochUtskms
kansli-hetjening tillkommande aflöning;
Den 19 April
557
N:o 110, ang:de StatsKont:s ersättande för de ander år
1850, utbetalde medel till kolonien S:t Barthelemys förvaltningskostnader;
-
N:o 30, i anledn. af Kommendanten, Majoren F. Bergenstråles
ansökning om eftergift af skald till Banko-Diskonlverket;
N:o
31, i anledn. af väckt motion om afskrifning af Repslagaren
i Umeå J. Bäckströms skuld till Banko-Diskonlverket;
N:o 32, i anledn. af förre hemmansegaren G. F. Thomssons
ansökning om eftergift af öfverränta å ett Diskontlån; samt
N:o 33, öfver ett af förre gårdsegaren Sven Carlsson Kastman
gjordt ackords-anbud.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. * 4 e. m.
Banko-Ulskottet,
In fidem protocolli
Albert Munck.
