# ID: svediakorp-gov578
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 115,017
# sentences: 4,057
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 10 Mars.
301
redd, och skall söka med några få ord ådagalägga det; men deraf
drager jag icke den slutsatsen alt icke en äterremiss kan vara nyttig.
Ar det en sanning att ett misstag är begånget, sä bör det rättas;
huru kan man få det rältadt? — jo genom en äterremiss. Men nu
till sjelfva saken. I SlatsUtsk:s utlät. N:o 188 vid 1834 års riksdag
finnas 2:ne bokslut öfver fondens tillgångar nemi. för åren 1826 och
1832. Uti det sednare förekomma 149} T:r spanmål ä 36 sk.
kronuvärdi, men att de skulle indragas, derom meddelade Utsk. icke
ett enda ord, och de förestående 24} tunnorna spanmål förekomma
der icke alls. Af ingressen lill Exp.Ulsk:s förslag till underd. skrifvelse,
som äfven af Ständerna godkändes, finner man väl alt K. M.
i Sin nåd. propos. föreslagit indragning äfven af spanmålen, men
Ständerna uplogo i deras beslut ej ett enda ord om den indragningen.
Detta var det 2:dra faktum. Det 3:dje faktiska förhållandet, som tycktes
vara alldeles obeslridt, är det att i K. Brefvet af d. 28 Nov. 1835 talas om
dessa tunnor spanmål kollektift; nemi. att desse 174 tunnorna skulle
fortfarande behållas för att in natura utgå. StatsUtsk. vid denna
riksdag har uplyst en del af frågan, men btott i förbigående och utan
någon framställning till rättelse, ehuru Utsk. omförmäler alt det
upgifna föthållandet härvid icke i allo eger runi. Hvarföre skulle
icke de, som önska en vidsträcktare utredning, få den verkställd pä
det att allmänt må blifva erkändl hvad som är rätt, och på det
Utsk. må blifva satt i nödvändighet att bestämma sigsjelft i frågan,
hvilket det icke nu har gjort, ty här förekommer sjelfva förhållandet
blott i berättelseform. Af dessa skäl, äfvensom för att få ett slut
på denna fråga, är jag nöjd med äterremiss af punkten.
Sedan härefter underl. Ridd.Sekret., på förfrågan af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto, uplyst alt prot.-utdr. ankommit, som utvisade,
att BorgareSl. bifallit Utsk:s yttrande, ang:de Lappmarks Ecklesiaslik-verks
medel, och BondeSt. återremitterat Utsk:s utlåt. N:o
51 Litt. A. i dess helhet, men att någon underrättelse om PresteSt:s
i ämnet fattade beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad,
anförde
Frih. Palmtjerna: Jag tror mig veta att denna punkt är af
PresteSt återremitterad, och enär den äfven af BondeSt. är återremitterad
så skall jag icke motsätta mig en äterremiss äfven från R.
o. Ad. Saken synes mig för öfrigt vara ganska klar. Hvad nu först
kollekt-medlen angar, hvilka Hr Rosenblad, om jag rikligt upfattat
hans mening, har ansett skola försvinna, utan att Lappmarks EckleSiastikverk
erhölle något motsvarande anslag, så torde R. o. Ad.
finna att förslaget innehåller att 1,400 r:dr å Riksstatens 8:de hufvudtitel
skulle upföras i st. f. dessa kollekl-medel, hvilka icke fullt
upgått lill denna summa. Dä det dessutom är en allmän erfarenhet,
som hvar och en torde känna, att kollekterna årligen, oaktadt folkmängden
är i stigande, inbringa allt mindre och mindre, så är jag
öfvertygad om att Lappmarks Écklesiastik-verk, snarare har fördel af
att ett sådant Stats-anslag upföres, än att kollekterna fortfarande
skulle komma detsamma tillgodo. Utom det att kollekten, om den
finge fortfara, årligen skulle minskas, så torde det, för sjelfva saken
302
Den 10 Mars.
skuld, vara vida ändamålsenligare, alt summan upföres på Riksstaten;
hvadan jag för min del yrkar bifall till detta förslag. Hvad
äter dernäst angår frågan om de 174 tunnorna spanmål, skall jag
icke motsätta mig ålerremiss deraf, ehuruväl jag belviflar, att inom
StatsUtsk. del kan föranleda till någon annan åtgärd, än den som
redan blifvit vidtagen. Inom Ulsk. är nplyst, att af de 174 tunnorna,
som äro i fråga, alldeles icke någon större qvantitet varit indragen.
Det äro fåfängt att säga och försöka bevisa, att Ständerna
vid 1834 och 1835 årens riksdag beviljade att denna spanmål skulle
indragas till Statsverket, ty det strider mot verkliga förhållandet.
Då var hufvudsakligasle frågan om det kapital, som var samladt för
Lappmarks Eeklesiastikverk och som kallades Lappmarks Ecklesiastikverks
fond, och hvarom någon disposition måste vidtagas. För inkomsten
af detta kapital anslogs nu ett denna ränta motsvarande
belopp af statsmedel. För öfrigt indrogos åtskilliga räntor, som äfven
af StatsUtsk. vid den riksdagen beräknades. Men ang:de spanmålen
fattades icke ett sådant beslut, som det Frih. Raab i ett meddelande,
som han af annan man fått, omnämnt. Således kan till
fullföljd af det beslut, som fattades 1835, icke någon indragning af
spanmål komma att ega ruin, emedan beslutet icke innehöll något
derom. För öfrigt äro de 174 tunnorna omnämnda i K. M:s nåd,
bref af 1835; och i Statslltskis utlåt, står redovisadt, att åtminstone
de 54] tunnorna, som nu äro beslutade till indragning, äfvensom
de 119] tunnorna, icke äro indragna. I afseende på de 49] tunnorna
är icke fulleligen uplyst, huruvida de utgå in natura eller icke,
men för de öfriga är del tillräckligen uplyst. Man har sagt att Utsk.
borde hafva utredt den frågan om de 49] tunnorna. Undersökning
i den frågan har äfven egt rum, men räkenskaperna voro icke så
tydliga att uplysning med säkerhet derom kunde vinnas, men all
anledn. är att förmoda, att deras lösning med penningar genom
någon författning icke har blifvit bestämd. Utsk. har icke trott det
vara lämpligt att uppehålla frågan, till dess någon visshet genom
skriftvexling med auktoriteterna kunde vinnas, enär det var uplyst
att de 119] tunnorna icke voro indragna, utan utgingo i natura.
I Utsk. föreslogs en sådan skrifvelse, som den Hr Rääf omnämt, till
K. M., för att få en ändring i det beslut K. M. fattat, men Utsk:s
pluralitet var af den mening, att en sådan skrifvelse icke borde afgå.
Tvifvelaktigt kan vara, huruvida efter 30:de § Riksd.Ordn. det tillhör
StatsUtsk. att, om enskild rätt kan vara förnärmad, deruti söka
vinna rättelse. Enskilde ledamöter af StatsUtsk. tror jag hafva sökt
vidtaga någon verksammare utväg i afseende på beslutet, som fattats
ang:de dessa 54] tunnor, men de hafva icke haft framgång i sina
bemödanden. För öfrigt kan jag icke finna, att en sådan skrifvelse
till K. M. skulle vara hvarken onödig eller mindre grannlaga; ty det
måtte tvärtom vara mindre grannlaga, att lemna K. M. i okunnighet
derom, att dess beslut blifvit fattadt genom ett missförstånd, och
meddeladt på sådana grunder, som icke egde motsvarighet i verkligheten.
En sådan skrifvelse från Ständerna skulle icke kunna af
K. M. med aonat än fullkomligt välbehag anses. Om jag rätt upfattat
Hr Rosenblads yttrande, så innehåller det en motion i delta
Den 10 Mars.
303
afseende, hvilken motion kan gifva frågan en annan utgångspunkt.
Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm, behagade dela denna fråga i
2:ne propos:r. Att å den första delen af Utsk:s utlåt., som innehåller
ett förslag, hvilket ansetts böra återremitteras, mätte af Hr
Frih. o. Landtm, framställas serskild propos., och ali 11. o. Ad. behagade
bifalla den sista delen, som rörer anslaget, emedan det hörer
lill Statsregleringen och uptager en summa, som deruti bör ingå.
Frih. Stjernstedt: Det är med anledn. af Frih. Raabs sednasle
yttrande, jag begärt ordet. Han stödjer sig pä Hr Sandslröraers
af honom uptagne anförande och den deri upgifna omständighet,
att i Special-staterna, dessa HOj tunnorna verkligen icke skulle
vara upförde. Jag har icke bort någon bestrida detta förhållande, men
om Hr Sandströmer hade velat kasta ett öga på Clereci-staten, så
skulle han hafva funnit att denna kronotionde-spanmå! der är uptagen,
och hade delta skett före ärendets föredragning inför K. M.
sä hade mähända Föredraganden icke tillstyrkt K. M. ett sådant
beslut, som enl. den K. propos. i ämnet upgifves hafva blifvit fatladt.
Alt dessa 119J T:r kronotionde ehuru icke i Special-staterna befintlige
likväl årligen in natura allt hittills utgått är således ett obestridligt
faktum, som icke kan kullkastas, och såsom ytterligare stöd
hvarför kan anföras, att qviltencer derå för alla år, för hvilka räkenskaperna
äro afslutade, finnas tillgängliga, och hvilka detta förhållande
bestyrka. Jag fortfar att yrka äterremiss.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hade velat undvika att
yttra mig i detta ämne, emedan man torde anse mig vara partisk,
aldenstund jag kontrasignera! K. Brefvet af d. 28 Nov. 1835, hvilket
här blifvit åberopadl; men sedan begge Ordfirne i Const.Utsk.
och i StatsUtsk. jemte flere andra ledamöter uplyst, att ett misstag
verkligen egt rum, så återstår blott frågan: huru skall det lämpligen
rättas.
R. o. Ad. kan icke i närvar, ögonblick, emedan förslaget kommit
från StatsUtsk., förändra del genom något afvikande beslut,
utan måste, för att åstadkomma den rättelse, som efter min tanka
vederbör, återremittera frågan till Utsk. Hvad gör det till saken
om StatsUtsk:s pluralitet, hädanefter såsom hittills, anser allt hvad
Hr Sandströmer, Fullm. Frih. Raab, Adam Christian, har sagt inom
och utom Statsrådet vara rigtigt. Om Utsk. framkommer med samma
betänk, som förut, så hindrar det hvarken R. o. Ad. eller de andra
Stånden att då fatta ett sådant beslut, som anses lämpligt för att
ställa till rätta hvad som rätt är.
Jag anhåller följaktligen att R. o. Ad. icke måtte låta här uppehålla
sig af en utredning, som är öfverflödig och en tvist, som till
ingenting tjenar, utan återremittera saken till Utsk.
Gr. Lagerbjelke: Jag anhåller att Hr Rosenblads motion
måtte blifva hvilande på bordet.
Hr Rosenblad: I anledn. af hvad Frih. Palmstjerna behagat
yttra, ber jag få nämna, att hvad jag afsåg i mitt anförande, rörde
sak, icke icke person.
304
Den 10 Slars.
Jag afsåg att för framtiden få fullkomligen utredt, huruvida Kyrkoherdar
och Skolelärare i Lappmarken icke skola fä upbära in natura,
utan endast efter markegång den lön, som är dem anslagen i
spanmål eller om de skulle fä annan deremot svarande rättighet.
Det pris, Frih. Raab upgifvk. för tunnan korn och hvarefter
desse personers löner skulle utgå, är visserligen betydligt nog, men
jag anhåller få fästa upmärksamheten derpå, att denna penningelösen var
för ett enda är med höga spanmålspriser och markegångar. I alla
fall, när spanmälen är dyr i Vesterbotten, står den vanligen knappast
till köps i Lappmarkerne. Härvid får jag erinra, att den kände
författaren Laestadius säger, all väldet af spanmåls-anslagen för Lappmarken
reduceras till sitt halfva belopp, dä den ej får upbäras in
natura utan efter markegång och stundom icke efter det löpande,
utan efter det föreg:de årets, emedan de måste köpa den aflägset
ifrån, då de bo pä en ort der incen spanmål finnes. Vidare afsåg
min motion att bereda rättelse i det förhållandet, att man lågt beslag
på Joli. Skyttes donation, som alldeles icke tillhör Svenska Staten
eller kan komma att af densamma disponeras utan serskildt medgifvande
af testalors nnvar. representant — men deremot bar jag icke
vidrört någon person, men åhört ett sådant vidrörande i ganska
skarpa ordalag.
Med anledn. häraf, och ehuru jag fästat mycken vigt vid det.
anförande jag framställt och den motion jag i följd deraf trott mig
böra väcka, får jag dock säga, att om också ett misstag vore begånget
af det i ämnet hos Konungen föredragande Statsrådet vid
tillfället af denna proposms afgifvande, så, och enär så många
tusende mål förekomma, som alla fordra upmärksamhet, större eller
mindre, kan detta förhållande i sanning lända till ursäkt om någon
gång ett förbiseende skulle inträffat: och om detta inträffat med
förevar, ärende, så rubbar sådant icke min, pä skäl grundade, öfvertygelse,
att det vore ganska ensidigt alt Konungen pä den platsen
alltid egde en så insigsfullt, nitisk och skicklig föredragande som
Hr Sandströmer under den lid han var Statsråd.
Frih. Raab: En föreg:de talare liar benämnt mig Hr Sandströmer,
Fullm. Frih. Raab: jag bekänner, det jag med nöje upträder
som den frånvarande nyssnämnde ledamotens ombud, då så
många af husets medlemmar sammansätta sig att med mera eller
mindre fog klandra honora och jag lyckönskar Hr Sandströmer alt,
under det så många och så ifriga försök göras alt nedsätta hans
värde, icke hafva ådalagt större brister i utöfningen af det höga
embete han bekiädt och de mängfalldiga bestyr, som tagit hans upmärksamhet
i anspråk, än dem, som man nu med så mycken sorgfällighet,
omtanka och begärlighet omfattat. Man har för vinnande
af ändamålet att förmå Ständerne, det de skulle hos Konungen anhålla
att högstdensamme ville ändra det beslut, som, tillstyrkt och
kontrasigneradt af Hr Sandströmer, blifvit fattadt, icke aktat för
rof att upgifva att de skol-elever m. fl., till hvilka en del af i fråga
var.
spanmål är anslagen, skulle rent af svälta ihjel (hette det) om
de
Den 10 Mar s.
305
de ej linge densamma in natura? jag ber att få fästa upmärksamlieten
pä det faktiska förhallandel härutinnan: af de omnämnda 54j
T:ne spanmål, utgår en del ifrån Umeå och en annan från Arnäs
socknar, begge liggande vid stranden, circa 14 å 15 mil från Lycksele,
från hvilka socknar spanraålen skulle hafva af cmottagarne hemtats.
Nu är spanmålen ersatt till ett pris af 14 r:dr ngds T:n, och
är det då väl tänkbart alt man icke för detta pris, som med de
låga sädespriser i öfriga delar af riket varit rådande synes ganska
högt, skulle kunna få spanmål i Umeå-traklen; vid segelled? —
märken 14 r:dr för korn!
Dessutom hörde jag nyss personer, som känna förhållandet,
upgifva, att Lycksele skulle vara en af de förmögnaste socknar i hela
norra delen af Sverige och således fråga visst icke upstä alt folket
der skulle dö af svält.
Sedan säger man, att det är ett faktum, det de 119 T:ne icke
ärO indragne, såsom Hr Sandströmer tyckes med handlingar bevisat:
man säger bara helt enkelt, alt detta är ett faktum, men utan att
man lemnat bevis derpå. Jag skulle visserligen gifva vika för aktade
ledamöters upgifter i denna fråga, helst jag ej känner förhållandet
annorledes, än genom de uplysningar, sorn blifvit mig meddelade,
hvilka förekommit mig tillförlitliga, hvarföre jag också i ett föreg:de
plenum, vid upläsningen af Hr Sandströmers skrift, inför R. o. Ad.
dem företett; men desse visa otvetydigt, att Staten för Lappmarks
Ecklesiastik-verk icke omfattar annan in natura utgående spanmål,
än de sednast indragne 54.} T:ne, och att den öfriga spanmålen ersättes
i kontant efter markegång.
Jag kan för min del icke fatta annat, än ali ett intyg, att förhållandet
är sådant som det af mig nu upgifna, ulhändigadl af en
Statens tjensteman, utgör större bevisning än alla obestyrkta upgifter
om motsatsen. Vidare har man åberopat R. St:s skrifvelse N:0
177 vid 1834 och 1835 årens riksdag, under påstående att den
icke innehölle (har man sagt) något beslut å Sländernes sida alt
räntorne skulle indragas. Jag ber med anlcdn. häraf, att få upläsa
några rader af berörde underd. skrifvelse så lydande: ”E. K. M,
har, med tillkännagivande af Dess nåd. beslut om Kansli-styrelsens
indragning, föreslagit att de till Ecklesiastik-läroverket i Lappmarken
anslagna och förut under Kausli-stvrelsens disposition ställda räntor
(märken räntor!) och andra inkomster måtte till Statsverket indragas,
att det i Ecklesiastik-verkets fond samlade kapital borde till
Riksg:s-kont. öfverlemnas, Samt deremot de af Ecklesiastik-verkets
medel beslridde löner pä tionde bufvudtiteln upföras och den summa,
hvartill, efter afdrag af lönerne, berörde räntor och inkomster, jemte
intresset å kapitalet upginge, serskildt för Ecklesiastik-verkets utgifter
anslås”. Ständerna ingingo på K. M:s förslag och anslogo såsom orden
lyda:
”Ordinarie ränta, förslagsvis r:dr 4000.
och inlressemedel, likaledes förslagsvis ... ,, 3000.
tillsammans r:dr 7G00.”
20
::oo
Den 10 Mars.
Jag torde icke behöfva upläsa niera, för alt R. o. Ad. må
finna att just denna skrifvelse N:o 177 innehåller i rak motsats mot
hvad man förmenat, alt räntorna skulle indragas.
Vidare har man talat om K. Brefvet d. 28 Nov. 1835, deri
dessa ord förekomma: ”Härvid iakttages att de af Lappmarks Ecklesiastik-verks
tillgångar åt vissa Pastorer och Skol-lärare med flere,
såsom aflöning af ålder auslagne 174 T:r spanmål, nemi. i Westerbottens
län 54,| T:r, i Jemtlands län 40 och från Arnäs kyrkoherberget
i Wester-Nor ilands län 79£ T:r, hvilka oafbrutit varit innehafvarne
in natura försäkrade, böra, på hittills vanligt sätt, utgå och
af samma Länsstyrelser som hittills redovisas” etc.
Jag kan ej neka alt häraf vill det synas, som skulle dessa 174|
fortfarande in natura utgå, men måhända kan ordställningen lydas
såsom gällde föreskriften endast dåvar. innehafvare. Vare dermed
hurti som helst, tror jag mig dock hafva ådalagt, såvidt det kan
ådagaläggas med de handlingar, sora jag fått i mina händer, att den
beskyllning, som blifvit gjord föredraganden att hafva missledt K. M.
med oriktiga upgifter, saknar full befogenhet. Behagar R. o. Ad.
återremittera ärendet, så kan jag för min del icke hafva något
deremot, öfverlygad som jag är, att återremissen ej kan bidraga till
annat är sakens bättre utredande, och afstyrkande af den nu ifrågasatta
underd. skrifvelsen.
Frih. Cederström: Rud.: Att söka öfvertyga Frih. Raab om
origtigheten af hans upfaltning rörande denna sak, lärer vara ett
öfverflödigt bemödande, då Frih. Stjernstedt, som, i min tanke,
pä ett förljenstfullt sätt utredt förhållandet, likväl icke lyckats göra
sammanhanget klart för förslbemälde Frih., enär denne värde ledamot,
oupliörligt åberopande papper, som han fått i sina händer,
synes tro det vara nog att såsom ett kändt ordspråk lyder: ”jurare
in verba Magistri”. Uti påståendet och den ådagalagda bevisningen
derom, att ett misstag blifvit vid ärendets behandling olyckligtvis liegänget,
ser den ädle Frihm intet annat än ett sträfvande att obilligt klandra.
föredraganden i målet inför K. M.; men hvarför på sådant sätt ensamt
tänka på person, ej på sak? — Besagde förutsättning synes vara
desto mera otjenlig, sorn Frih. Raab ganska väl känner, likasom vi
alla, att, då fråga ej är om décharge-betänk., något klander icke får
eller kan tillåtas å detta rum mot någon af Konungens rådgifvare.
Här mäste således endast vara fråga om ärendets beskaffenhet; och om
dervid, på sätt nu är händelsen, det yppat sig att en vigtig omständighet
blifvit i målets handläggning förbisedd, och detta förbiseende är
påtagligt, faktiskt och oemotsägligt, så bör man väl, ulan alt vid detta
tillfälle i det ringaste beröra hvem som dertill vållat, eller misstaget
begått, försöka att, om möjligt vore, få derutinnan rättelse beredd.
Man torde visserligen kunna förmoda att Slats-kont. som är utur
stånd alt bereda verkställighet ål K. Brefvet d. 11 Nov. 1850 enär
den norm, lill hvilken deri hänvisas, i verkligheten icke finnes,
skall hos Regeringen hemställa om förklaring af detta gåtlika, kontoret
anbefallda, förfarande; men jag hemställer om R. St. icke, i
egenskapen af Svenska folkets ombud, böra faslheldre anse sig i
Den 10 Mars.
framsta rummet moraliskt förpliktade att för K. M. tillkännagifva
det misstag, som blifvit bemärkt och söka deruti bereda rättelse;
samt icke, sjelfve lemnande ärendet derhän, låta det ankomma
på ett embetsverks upmärksamhet, huruvida förbiseendet skall
afhjelpas eller fortgå. Hvad skäl kunna R. St. inför sig sjelfve
åberopa för en dylik förtigenhet? måhända, efter hvad jag bort sägas,
en missförstådd grannlagenhetskänsla mot Regeringen. Jag kan likväl
ej hylla den åsigten, att man må heldre låta fem vara jemnt, än
man tillåter sig fästa K. M:s upmärksamhet pä någon, hittills af
Regeringen förbisedd, omständighet, som har inflytelse på enskilda
och allmänna interessen i mer eller mindre mån, tvertom, hyser
jag den goda tanka om landels Regering, alt den, å sin sida, med
faderlig godhet skall mottaga en uplysning, hvarigenom henne tillfälle
beredes att tillrättaföra ett förseende, som eljest skadligt komme
att inverka på dem saken anginge; och instämmer jag pä dessa
grunder, samt med stöd af den utredning Frih. Stjernstedt härom
afgifvit, uti det af honom framställde yrkandet om återremiss.
Frih. Palmstjerna: Jag kan ej lemna Frih. Raab obesvarad,
enär hvad han anfört, strider emot mitt yttrande, som innehöll, alt
det vore fåfängt påstå att Ständerne vid 1835 års riksdag heslöto
indragning af omförmälda spanmålsanslag
Frih:n har upläst Ständernes skrifvelse till Konungen, hvaruti
det stod, alt Lappmarks Ecklesiastik-verk tillhörande räntor och andra
inkomster, som voro under Kansli-styrelsens värd, utgörande så
och så mycket, skulle mot Statsanslag utbytas; men i StatsUtsk:s
utlåt:n N:ris88och 221 under 1834 års riksdag (då jag var ledamot
af StatsUtsk.) står äfven beräkningen intagen öfver huru mycket
detta skulle utgöra och deraf visar sig att de 174 T:ne hvarom
nu är fråga, icke voro inberäknade i den evalvation, som åstadkom
den i Ständernas nyssnämnde skrifvelse uptagna summan; hvarigenom
det således är klart att Ständerne på intet sätt beslutat att förenämnde
tunnetal spanmål skulle indragas, hvilket äfvenledes finues
tydligt af påföljden af beslutet, nemi. att det Statsanslag, som Ständerne
då fastställde, till fullo utgått och dessa 174 T:r hafva äfven
utgått till fullo.
Uti det af Frih. Raab uplästa beslut står, all innehafvare, som
fått åtnjuta spanmål in natura skall fortfarande få tillgodonjuta denna
förmån: det heter icke nuvarande eller dåvarande utan innehafvare af
sysslan; och hvad skol-ungdomen beträffar, torde ordet innehafvare
icke på den vara användbart. Detta bevisar således intet. Upläsningen
af de ordalag hvarvid Frih:n fästat sig ådagalägger således
icke alt det blott var för kortare tid, som spanmålen skulle utgå.
Dessutom står i den K. propos:n, att de 174 T:r, som Konungen i
beslutet af 1835 omnämner, skola vara indragna; hvaremot pag.
43 af förevar, betänk. Utsk. ådagalägger att af dessa 174 T:r utgår
med visshet en stor del in natura.
Jag tror för öfrigt alt Utsk:s undersökning icke kan jäfvas af
en promemoria, kommen hvarifrån som helst.
20 *
Den 10 Mars»
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad ; hvarefter H.
Ex. Hr Frill. o. Landtm, yttrade, att då förevar, punkt innefattade
tvenne serskilda frågor, den ena ang:de den indragning af spanmål,
i afseende hvarpå Ulsk. ansett sig icke kunna föreslå någon åtgärd,
men meddelat åtskilliga uplysningar, samt den andra ang:de kollektmedlen,
i fråga hvarom Ulsk. tillstyrkt bifall till K. M:s förslag,
dessa frågor enl. derom gjord begäran skulle blifva föremål
för serskilda propos:r, och H. Ex. derföre först finge hemställa
om 11. o. Ad. bifölle hvad Utsk. framställt rörande den indragna
spånlinden.
Denna propos. besvarades nied starka nej, blandade medja,
hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansågo de emot denna del
af 12:lc punkten gjorde anmärkmr föranleda lill återremiss, samt då
svaren härvid utföllo med starka ja, blandade med nej förklarade det
han trott sig finna ja öfvervägande.
Uppå sedermera framställd propos. biföll R. o. Ad. Utsk.-s uti
denna punkt gjorda tillstyrkande i afseende på kollekt-medlen.
J3:o Allmänna Hospitals- och Barnhus-medlen, 14:o Danviks
Hospitals medel, 15:o Stockholms Allmänna Barnhusmedel,
16:0 Upsala Akademies medel, 17:0 Lunds Akademies
medel, samt 18:o Domkapitlens och Stockholms Consistorii medel.
Ilr von Hartmansdorff: Som mantalspenningarne årligen
stiga i belopp efter samma förhållande som folkmängden, så är det
klart att äfven den ringa del af dem, hvilken här afses, likaledes
ökar sig. Om således ett ständigt oföränderligt anslag skulle åt
Upsala Akademi anslås, så komme Akademien att i längden derpå
förlora. Jag anhåller således, att samma rättighet, som blifvit beviljad
andra serskilda verk nemi. att fä sina inkomster höjda i samma
mån ökad tillgång dertill i verkligheten inträffar, jemväl måtte beviljas
Upsala Universitet i detta hänseende. Man kan säga alt den
ifrågav. summan är obetydlig, men den grundsats, som bör vidmakthållas
är deremot icke så ringa, att han bör i något fall åsidosättas.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Jag vill endast nämna
några ord i anledn. af ett yttrande i dessa punkter, att ”beträffande
frågan i allmänhet om indragning till Statsverket af de bland ofvan
upräknade medel ingående indelta räntor och tionde, bör densamma
med afseende ä dessa anslags beskaffenhet, blifva beroende af det
beslut, som kan varda fattadt ang:de beskaltningsväsendets förenklande”.
Detta yttrande innefattar en irring i så måtto, att de hemmans-räntor,
Allmänna Hospitalfonden, Danviks Hospital och Upsala
Akademie upbära, härflyta från hemman, som med fullkomlig eganrätt
af dessa stiftelser besiltes. Det är således mellan egaren af
räntorne och åboerne på dessa hemman, samma förhållande som
mellan egaren af frälsehemman och dess äbo eller mellan egaren af
ett (rälse skalte-hemmans ränta och egaren af frälse skatte-hemmanet.
Förhållandet mellan sådane ränte- och jordegare är aldeles icke beroende
af beskattnings-väsendets förenkling, ty egaren af en frälseränta
uttager densamma i de persedlar och till det belopp, hvarom
Den 10 Mars.
309
lagligen blifvit bestämdt eller konlraheradt, utan afseende på hvad
Staten beslutar om förändring af räatepersed larna för skatte- och
krono-hemman.
Detta har jag blott velat yttra för att försöka rätta ett, efter
min tanke, förelupet misstag, men som Utsk. i detta afseende ej
framställt något förslag, torde något beslut härom å R. St:s sida ej
heller ifrågakomma.
Då härefter H. Ex. Frih. o. Landtm, hemställde 0111 R. 0. Ad.
ansåge de emot 13:de, 14:de, 15:de, lfbde, I7:de och 18:de punkterne
af StalsUtsk:s förevar, utlåt, gjorde anmärk:r föranleda till återremiss,
ropades ja, jemte åtskilliga nej, hvarpå H. Ex. förklarade det
han trott sig finna alt ja varit öfvervägande.
19:0 Gerningsören.
Hr Prinzensköld, Carl: Uti det tillstyrkande, som Utsk. bär
upgifvit i och för den mycket omordade räkenskaps-förenklingen,
har Utsk. kommit till ett mål, alldeles motsatt det, som med denna
förenkling varit åsyftadt.
Med de s. k. Gernings-örenas debitering och redovisning tillgår
nu sålunda, att Häradsskrifvare!! uprättar serskild längd öfver desamma.
På grund af denna längd, eller förteckning, upbär sedermera
fogden ifrågavar. afgift, hvilken, om den bör ensamt tillfalla
staden, lefvereras till dess kassaförvaltare, hvars qvitto, fogden sedermera
såsom verifikation bifogar sin räkenskap. Skall åter berörde
afgift delas emellan staden och kronan, sä verkställer Fogden denna
fördelning, författningarne likmätigt, levererande till hvar och en det
belopp, som hvardera tillkommer, erhåller vederbörs qvittencer derå
och bifogar dessa som verifikationer till sin räkenskap. Detta upbörds-,
levereriugs- och redovisnings-sätt är, efter min tanka, det
enklaste man kan iakttaga. N11 åter föreslås, att dessa Gernings-ören
i alla händelser skola ingå direkte till Statsverket hvarefter Landskont:n
skulle få sig ålagdt det icke ringa besväret att göra uträkningar
å huru stor del af afgiften hvarje stad har att erhålla och att
på grund af dessa uträkningar låta genom K. M:s Bef:h:de medlen
från Landt-ränterierne till vederbör, utanordna, i st. f. alt Landskont:n
hittills aldrig haft någon annan befattning med den ifrågavar.
afgiften sig ålagd, än att kontrollera det Fogdarne behörigen redovisat
densamma medelst qvittencer af dem, som egde att henne mottaga
vare sig vederbör, städer elier Landlränterier.
Långtifrån således att det här framlagda förslaget blir af någon
nytta, skulle det tverlom utan förminskning i sjelfva upbörds-bestyret
förorsaka en icke ringa tillökning i den mängd göromål, hvarmed
Landskontoren ändå äro tillräckligen öfverhopade.
Dessutom säger ju K. M. i Sin nåd. propos., att dessa Gerningsören,
hvilka i sednare tider betydligen förminskats, sannolikt skola, i
följd af förändrade författningarom näringarne i landet ytterligare aftaga
och omsider alldeles försvinna. Hvartill gagnar det då, när man
har en sådan förhoppning, att i förväg ur räkenskapen utesluta en
titel, hvilken af sig sjelf kommer att uphöra, helst dess bibehållande
310
Den 10 Mars.
tinder tiden ingalunda medför ett sådant besvär för vederbönde redogörare,
att deruti ligger ringaste skäl för bifall till den föreslagna
åtgärden. II. o. Ad. lärer häraf finna klart, att saken, från hvilken
synpunkt den än må betraktas, ingalunda leder hvarken till lättnad
i vederbönde tjenstemäns göromål eller till någon den ringaste
förenkling i räkenskapen, hvarföre jag vördsamt anhåller att
denna punkt måtte af R. o. Ad. varda afslagen.
Till härefter af Hr Rosenblad begärd uplysning om BorgareStis
i afseende på denna punkt fattade beslut, tilkännagaf underl.
Ridd.Sekret., att densamma blifvit af nämnfle Stånd återremitterad.
Ilr Rosenblad: I sådant fall vill jag visserligen icke motsätta
mig en ålerremiss, emedan jag anser frågan pä sitt sätt vidröra
Borgerskapets rättigheter; men eljest skulle jag för min del
icke hafva något emot att bifalla förslaget, såsom framstäldt af Konungen
och rörande en statsinkomst, som icke utan Hans medgifvande
kan uphöra.
Saken rör en obetydlighet, endast en förändring i räkenskapsform
och då vill jag visst icke vara envis, utan alltför gerna instämma
med BorgareSt., och för min del medgifva en återremiss.
IIr Gripenstedt, Joli. Au g.: I afseende på påståendet att
förslaget ej skulle medföra någon förenkling i räkenskapen, ber jag
att få nämna, att ett sådant omdöme åtminstone strider mot hvad
II. St. sjelfve vid de 2:ne sistförflutne riksdagarne yttrat.
De hafva nemi. såväl 1844 som 1848 förklarat, att en sådan
Öfverflylluing frän ord. upbörd till bevillning, som nu är ifrågaställd,
skulle vara en önskvärd förenkling, men svårigheten hvilken tillförene
föranledt afslag derå, var att den ersättning, som då föreslogs
att af Statsverket utgå, ansågs blifva för mycket betungade.
Då jag emedlertid nu icke hört någon anmärkn. mot det sätt
på hvilket man sökt kringgå denna betänklighet, så tror jag icke
heller att något egentligt skäl förefinnes till afslag å betänk, i denna
punkt; men om R. o. Ad. anser en återremiss tjenlig, så vill
jag icke för min del sälta mig deremot.
Hr Printzensköld: Beklagligtvis händer det understundom
R. St., att de yttra åsigter och falla beslut, hvilka, då de närmare
skärskådas, icke befinnas hafva någon grund för sig uti verkliga sakförhållanden,
och orsaken är helt naturlig, emedan R. St., med
allt det förtroende man i öfrigt må äga till deras visdom, likväl
icke alltid äga den praktiska kunskap, som sätter dem i tillfälle,
alt kunna fatta eli riktigt omdöme i hvarje förekommande fall. Det
embete jag bekläder har för mig gjort till ett behof, att om landsboks
räkenskapernas beskaffenhet, i alla sina detaljer, taga en allt
för nära kännedom, för att jag icke skulle kunna bedöma huru såväl
gerningsören, som alla andra afgifter debiteras och redovisas,
och del är på grund af denna min bekantskap med sakförhållandet,
som jag tillåter mig förklara, att. den förenkling, som blifvit ifråga
-
Ben 10 Mars.
311
ställd alldeles ieke medför det gagn, som man föreställer sig. Bifalles
den s. k. förenklingen, så är det helt naturligt att Konungens
Bef:h., så vida städerna skola bibehållas vid sin lagliga rätt,
måste anbefalla vederbör. Häradsskrifvare alt uprätta och vid räkenskaperne
bifoga förteckningar öfver gerningsmännens antal för att
sälla Landskontm i tillfälle att kunna från Landtränterierne utanordna
hvad städerne i gerningsören bör tillkomma. Men nu finnas
redan sådana af Häradsskrifvarne uprättade förteckningar, enl. hvilka
fogdarne upbära medlen och leverera dem dels till kronan dels till
städerne allt efter hvad hvar och en tillkommer. Och då hemställer
jag huruvida det kan innefatta en förenkling, att taga hort titeln
ur räkenskapen, och upföra medlen pä bevillnm samt derpå
öfverlemna fördelnings- och leverering.-; bestyret lili städerne,
hvilket bestyr förut tillhört Fogdar och Häradsskrifvare. Finnes
väl häruti någon annan skillnad emot förr, än att Lands-konl:n
få sig ålagda ett besvär, som de hittills icke haft under det för
Fogdarne och Häradsskrifvarne, utom hvad de förras levereringsskyldighet
till städerna beträffar, qvarstå samma åligganden, som
tillförene. Ligger väl häruti någon räkenskapsförenkling eller någon
lättnad i tjenstemännens mödor. Motsatsen visar sig ju up
[»enhart: ty man vill nu bilda en omväg, som förut ej funnits och
och man vill nu sätta personer i nödvändighet alt vidkännas besvär,
hvarifrån de hittills varit befriade. Jag tror således, att, sä
länge gerningsören till städerne utgå och för att vinna säkerhet, det
hvar och en må undfå hvad densamma rätteligen bör tillkomma,
det nuvar. upbördssättet af dessa medel är del enda riktiga, såsom
innefattande den säkraste kontrollen både för Staden och Staten,
att gerningsörena utgå lill sitt rätta belopp samt att dc blifva behörigen
redovisade inför den eller dem, sorn lill deras åtnjutande
äro berättigade.
Frih. Palmstjerna: Den förenkling i räkenskapen, som föreslås
och som grundar sig pä Konungens propos. består endast deruti,
att det skulle bli en inkomst-titel mindre pä Riks-staten och
indragning af en sådan, så ringa den än må till sitt belopp vara,
blifver dock alltid en minskning i räkenskapsföringen.
Hvad förenklingen för Häradsskrifvare och Fogdar angår, så
medger jag att den blefve ingen, men icke heller tillökningen i
göromål någon.
Emedlertid, och då BorgareSt. återremitterat denna fråga sä
anser jag mig icke heller böra bestrida återremiss.
Hr Printzensköld: Jag hemställer till Frih. Palmstjerna om
det verkligen öfverensstämmer med sanna förhållandet, all ej göromålen
för Lands-kontm skulle ökas, i händelse detta förslag blefve antaget.
Nu hafva Lands-kontm icke något besvär med gerningsörena, icke en
gång det ringaste att med dem skaffa. Bifalles åter den s. k. förenklingen
så lärer väl Frihm svårligen kunna undgå att medgifva, alt det innefattar
ett verkligt besvär för Lands-kontm, hvilket dem hittills icke
ålegat all, efter dc förteckningar å gerningsören, som inkomma från
Den 10 Mars.
mångå håll, först verkställa deras fördelning och sedan ombesörja
deras utanordnande från Landt-ränterierne.
Uppå härefter framstäld propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
de emot denna punkt gjorde anmärkn:r föranleda lill densammas
återremitterande.
Frih. Palmstjerna: Det är en ponkt i StatsUtskrs förslag
röride inkomstberäkningen, som skulle bero af det beslut som R.
o. Ad. komme alt fatta och hvilken punkt nu är hvilande, nemi.
den 12:te. i betänk. N:o 51, och hvilken jag anhåller det Hr Frih.
o. Landtm, behagade nu föredraga.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att, till följd af R.
o. Ad:s vid föredragningen af StatsUtsk:s utlåt. N:o 51, fattade
beslut, att med pröfningen af den deri förekommande 12:le punkten,
an:de Gerningsören af handtverkare pä landet, skulle anstå till
R. o. Ad. pröfvat den nu förehafde 19:de punkten af Ulsk-.s utlåt.
N:o 51 Litt. A, det varit hans afsigt att nu till afgörande anmäla
förenämnde 12:te punkt; och då densamma härvid föredrogs yttrade
sig
Hr Rosenblad: Då i följd af nu beslutade återremiss af i frågavar.
punkt i betänk, litt. A, frågan, sorn är uptagen i det stora
betänk. N:o 51 fortfar att vara insuspenso, sä torde icke någon annan
propos. kunna förekomma än den, att med föredragningen af
den sednare punkten kominer att anstå till dess svaret på äterremissen
från StatsUtsk. återkommit.
Hr von Hartmansdorff: Jag undrar om ej bäst vore att
äfven återremittera den ifrågavar. punkten. Följden skulle eljest
kunna blifva den, att när han vid återremissens besvarande, föredrages,
sä förekommer han första gången och kan följaktligen återremitteras
ehuru återstoden för andra gången hanlägges.
Till förekommande af en sådan oformlighet, och af tvister
derom, hemställer jag, såsom sagdt är, att återremiss af det hela
nu mätte medgifvas.
Häruti hördes flere ledamöter instämma, hvarefter H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. ansåge att till följd
af den redan beslutade återremissen af 19 punkten i StatsUtskis
utlåt. N:o 51 Litt. A, äfven den nu ifrågavar. 12:te punkten af
samma Utsk:s utlåt. N;o 51, borde återremitteras.
Ropades ja.
Vidare förekommo följande punkter af StatsUtskis utlåt. N:o
51 Litt. A.
20:o Permissions- och Legopass-afgifter.
Usk:s i denna punkt gjorde tillstyrkande blef af R. o. Ad.
bifallet.
21 :ö Folkskole-nfgifterne.
Den 10 Mars.
313
Efter upläsningen af Utsk:s i afseende på Folkskole-afgifterne
gjorda hemställan, yttrade
Frih. Palmstjerna: Hvad som nn följer i Utsk:s utlåt.,
bör vara skiljdt genom något märke från det förslag StalsUtsk.
afgifvit. Att så ej skett ‘är ett redaktionsfel, som ej bör föranleda
till föredragning af alltsammans pä en gång.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s i 21
punkten gjorda hemställan, rörande Folkskole-afgifterne.
Hvad Utsk. i slutet af förevar, utlåt, anfört, rör:de dels Jagtkasse-medel,
Jemtlands läns allmänna sammanskotts-medel, och Konvoy
eller Handels och Sjöfarts-fondens medel, och dels de tabeller
och den kalkyl, som blifvit utlät, bifogade, blef härefter upläst och
ansågs icke erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s d. 26 sisth
Febr. och d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 36, i anledn.
af väckte motioner för bibehållande af allmogens valfrihet vid klockares
tillsättande i Skåne, Halland och Blekinge.
Hr von Hartmansdorff, Aug., begärde uplysning huru
förevar, utlåt, blifvit afgjordt af de öfrige RiksSt:n, i anledn. hvaraf
lindert. Ridd.-Sekret. tillkännagaf, att detsamma enl. ankomne
prot.utdnt af samtlige de öfrige RiksSt:n blifvit bifallet.
Hr von Hartmansdorff: I sådant fall år det i afseende på
sakens utgång likgiltigt huru R. o. Ad. beslutar, men i hänseende
till afgörandets beskaffenhet anser jag det icke vara likgiltigt, åtminstone
vill jag icke stillatigande låta detta betänk, bifallas utan
att åsminstone skilja mig från de godkännande. Först bör jag nämna,
att det omförmäldta K. Brefvet ellet Resolutionen, af d. 24 Januari
J835, icke är kontrasigneradt af mig, utan af frami. Exp.-sekret.
r. von Baumgarten, som den tiden föredrog besvärsmålen. Original-konceptet,
som bestyrker min utsago, har'jag här i min hand
och kan således visa, att jag är opartisk. Betänk, ogillar jag emedan
det medelbarligen förordar okunnigheten och oskickligheten,
ett handlingssätt, som jag icke tror att något Stånd borde låta komma
sig till last. Förhållandet med klockares tillsättning är, såsom
en hvar vet, att bland alla sökande, hvilka anmäla sig, upsättes ett
förslag på trenne de kunnigaste och skickligaste mellan hvilka tre
valet sker. Om nu t. ex. 15 sökande anmält sig till en sådan lägenhet,
så uteslötes de 12 och de 3 bäste komme på förslaget, bland
hvilka i värsta fallet den sämste kunde väljas.
Ifrågavar. betänk, åsyftar deremot att alla 15 i händelse in
gen
af deni borde aldeles underkännas, utan alla vore antaglige,
skola komma under omröstning. Tillfälle är sålunda åt församlingen
öpnadt att taga den sämste bland femton. Det är detta utrymme
för okunnigheten och oskickligheten, eller åtminstone för
den underlägsna kunskapen och skickligheten att bli befordrad, som
jag, för min del, icke vill bifalla.
314
Den 10 Mars.
Hr Rosenblad, Bernh.: För att gifva ett faktiskt bevis pä
hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, vill jag anföra ett exempel på
hvad som passerade en gång under min ungdom i den ort, hvarom
nu är fråga. Det hände nemi. alt bland de sökande till klockareplatsen
inom en viss församling befann sig å ena sidan en gammal
prestman, som der tjenal circa 50 år och å andra sidan drängen
hos en köpman, hvilken sednare åter var broder lill kyrkoherden i
samma församling och hvilken disponerar -j af röste-talet, och drängen
blef klockare och prestön gick miste om platsen.
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H. E x.
Hr Frih. o. Landtm, framstälde propos. till bifall å ifrägavar.
utlåt.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarpå
H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärknme föranleda
lill återremiss af förevar, utlåt.
Härvid ropades åter ja och nej, hvarjemte
Hr von Hartmansdorff anmälde sig och yttrade:
Jag anhåller att R. o. Ad. måtte afslå betänk. En återremiss
deraf är utan ändamål, sedan 3:ne Stånd bifallit detsamma.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: För min del skulle jag
visserligen hafva åtskilligt att svara på hvad Hr von Hartmansdorff
anfört i fall diskussionsrätt ännu är öppen, hvilket jag ej rätt vet,
ty sedan öfverläggningen förklarats slutad, hafva propos:r framställts
både till återremiss och bifall, hvilka begge blifvit både med ja
och nej besvarade och dessutom har uplysts att 3:ne Stånd redan
fattat beslut i saken. Jag skulle eljest ej underlåtit att till besvarande
uptaga Hr von Hartmansdorffs anmärkn:r.
Hr von Hartmansdorff: Jag begärde ordet, under det att
Hr Frih. o. Landtm, gjorde propos. Jag tror att när Hr Frih. o.
Landtm, icke hade förklarat huru han upfattat svaret och detsamma
icke heller blifvit med klubbslag befästadt, det äfven måtte stå Ståndet
fritt och öppet att i ämnet besluta, om något anmärkes mot de
fel, som i betänk, finnas.
Gr. Liljencrantz: Jag hemställer huruvida det är tillätet
att i denna fråga vidare yttra sig.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att öfverläggningen
redan förklarats vara fulländad och således någon ytterligare diskussion
i sjelfva saken ej kunde ega rum, samt att då Hr von
Hartmansdorff framstält sin begäran om afslag å Utsk:s utlåt, innan
H. Ex. tillkännagifva huru han upfattat R. o. Ad:s svar å de gjorda
proposme, H. Ex. nu ånyo finge hemställa om R. o. Ad. behagade
bifalla ifrägavar. utlåt.
Härvid ropades starka ja, blandade med många nej, hvarpå H.
Ex. förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Den 10 Mars.
315
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 26
sisll. Febr. och d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 37, i anledn.
af väckt motion om bestämmande af klockares i Lunds Stift undervisningsskyldighel.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 26 sisth Febr.
och d. 1 dennes pä bordet lagda utlåt. N:o 38, i anledn. af väckt
motion, i afseende ä de inom Lunds Stift såsom klockare anstälde
prestmans Ijcnstgöringsskyldighel i deras förstnämnde egenskap.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Då denna fråga förevar.
på afd:n, stadnade man der i det beslut, att denna motion icke
skulle föranleda någon åtgärd från Ständernes sida. Afd:n trodde
nemi. att dessa klockare-presters skyldigheter vore bestämda genom
K. Br. d. 23 Mars 1719, der det står att dessa prester böra deltaga
i barnaundervisningen. Nu har sedermera genom K. Förordn.
om folkundervisningen i riket af d. 18 Juli 1842 derom annorlunda
blifvit förordnadt, så att de förenämnde klockare-presterne ingenstädes
behöfvas för barnaundervisningen, men väl till presterlig
tjenst. Det är bekant att i hela Skåne, med 433 kyrkor, blott
finnas 2:ne Comminislrar.
Dessa omförmälde prester äro också behöflige i och för tjenstgöring
i kyrkan, som biträden till Paslorerne i allmänhet och aflönas
genom den s. k. Ilelgonaskylden, som väl är otillräcklig för deras
utkomst, hvarföre ock de af kyrkoherdarne erhålla tillskott och
äro att anse som (lesses adjunkter.
Då de icke behöfvas för barnaundervisningen, men äro oundgängligen
nödvändige som prester, så tyckes det vara besynnerligt
att församlingarne skola äga rätt att behålla dem hos sig, dä de
redan anskaffat sig skickliga substituter som barnalärare.
Afd:n trodde derföre att Consistori:ne skulle ega rätt att missivera
dem efter behof, och som jag fått veta att inom Högv. PresteSt.
som afslagit detta betänk., samina åsigt gjort sig gällande,
och jag för min del densamma delar, så yrkar jag vördsamt det
täcktes R. o. Ad. fatta enahanda beslut, som det förenämnde.
Ilr von Hartmansdorff, Au g.: Afven jag anhåller att R.
o. Ad. måtte afslå betänk, men på en annan grund. Här står nemi.:
”att då Utsk. anser, att församlingar, sorn underhåller dessa klockare,
hafva full rätt lill den fordran, att de i första rummet fullgöra
de pligter som dem i sådan egenskap för församlingarnes räkning
åligga, och deribland serdeles den vigtiga skyldigheten att
undervisa församlingens ungdom, samt då, enl. Utsk:s tanka, icke
något hinder af missiv eller presterlig tjenstgöring å annor ort
derför må ligga i vägen, så får Utsk. hemställa att R. St. måtte
hos K. M. i underd:het anhålla, att K. M. täcktes genom nåd.
förordn. närmare bestämma klockarnes inom Lunds stift skyldighet
att, i följd af den dem åliggande pligt att undervisa ungdomen, inom
församlingen bo och vistas.” Om man utgår ifrån den synpunkten,
som Utsk:s flertal har gjort, att klockare-presterne böra vistas
hvar och en inom den församling han tillhör, så är det en stor
316
Den 10 Mars.
oförsigtighet att anhålla hos Konungen, att Ilan malte närmare bestämma
deras skyldigheter. Genom denna anhållan hafva Ständerne
satt i fråga, huruvida den skyldighet Ständerne vilja utkräfva, verkligen
förefinnes. Delta är ju att i sin välmening förstöra tlen grund
på hvilken man skulle bygga. På det att man ej måtte handla
så, önskar jag att Ståndet afslår betänk, oell låter hvarje församling
med klockare-prest, hvilken icke finnér sig vara vederbörligen betjenad,
söka rättelse hos Consistorium, eller hos Konungen, på det
att rätt måtte ske. Om de grundsatsers läglighet, på hvilka man
stödjer sig, dragas i tvifvelsmål, genom anhållan om serskild utredning,
så kan det hända att man får motsatsen till hvad man
önskar.
Antingen man betraktar saken på sätt Gr. Björnstjerna gjort,
eller så, som Utsk. framställt henne, så anser jag skrifvelen öfverflödig,
lill och med skadlig. Jag anhåller om propos. å afslag.
Hr R o s e n b 1 a d, Bernh.: Det var vid den tid dä reformationen
skedde, som man vidtog utvägen att i Skåne förvandla klockarelägenheterne
till prestebohl och dessas innehafvare till biträde åt
kyrkoherdarne, hvartill exemplet togs från Danmark, hvarunder Skåne
då lydde. Allt ifrån denna tid lill den närvande har det varit
vanligt att pastorsadjuncterne innnehaft klockare-lägenheter.
Hvad sjelfva saken angår och då förhållandena numera äro så
förändrade mot fordom, sä kan det visserligen icke vara aldeles
lämpligt att en prest, som missiveras till annan församling behåller
inkomsten der han förut vistats som sinecure, titan att göra det
minsta för denna församling. Jag förmodar således att Consistorium
i Lund må fästa upmärksamheten vid hvad god ordning fordrar
och endast i nödfall göra sådana missiveringar hvarigenom
nämnde förhållande upstår.
Jag skulle helst önska återremiss men det är komplett likgiltigt
om detta betänk, bifalles eller icke.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter till bifall ä Utsk:s
utlåt, framstälde propos. besvarades med nej, hvarefter propos. till
afslag derå blef framstäld och med ja besvarad.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
de öfriga RiksStin, nemi. från PresteSt. af d. 26 sisth Febr. samt d.
1 och 5 dennes, från BorgareSt. af d. 1, 5 och 8 dennes samt
från BondeSt. af d. 26 sisth Febr. samt d. 1. 5 och 8 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 12 Mars f. m.
317
Onsdagen den 12 Mars 1851.
Plenum kl. £10 f. m.
Justerades 4 prot.-utdr. för d. 8 och 10 dennes.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz, upläste följande reservation
:
Som det å min sida skulle varit förmätet att förmoda, det mina
enskildta äsigter, rör:de StatsUtsk:s betänk. N:o 51 med lliy åtföljande
utlät. Litt A i någon mån skulle hafva åstadkommit en
annan behandling än R. o. Ad:s majoritet ägnat sagde ärende, så
afhöll jag mig frän allt deltagande i diskussionen deröfver. Då jag
likväl icke, genom min, under öfverläggningen iakttagna tystnad,
vill gifva anledn. till den förmodan, att jag gillat innehållet af förenämnde
betänk., anhåller jag vördsamt att, i egenskap af reservation,
få anföra följande:
I likhet med hvad en af StatsUtsk:s ledamöter, Hr Waern, uti
sin i betänk, intagna reservation anfört, har jag nemi. ansett det
”såsom en för Statslltsk. oeftergiflig pligt att antingen, vare sig
”förr eller i sammanhang med den begärda fastställelscn, af inkomstberäkningen,
för R. St. framlägga utreda och till eller afstyrka
”alla de förslag, hvilka åsyfta eller kunna till sina följder föranleda
förändringar af inkomsternas belopp, eller också, om det, såbom
nu varit fallet, befunnes, att flera af dessa förslag äro sådane,
”att deras fullständiga utredning skulle fordrat en betydlig tidsutdrägt
och att de endast afsågo förändringar uti några få inkomst”titlar,
då för R. St. anmäla detta förhållande, och blott tillstyrka
”fastställandet af beloppen utaf de titlar, i afseende på hvilka det
”vöre Utsk. möjligt att fullständigt utreda derpå inverkande förhållanden
men deremot i afseende på de öfriga anhålla, att med
”hvarje beslut måtte anstå, tilldess att alla behöfliga uplysningar
”kunde erhållas och Utsk. med ytterligare betänk, inkomma.” StatsUtsk.
har likväl icke handlat i öfverensstämmelse med dessa af mig,
såsom de enda rätta ansedda grunder, utan har Utsk. i stället för
att, som Utsk. säger, icke alli för länge upskjuta med afgifvandet
af sitt inkomstbetänkande, inkommit till R. St. med ett
utlåt., hvilket under de omständigheter, hvarunder det afgifvits,
måsfe sakna den tillförlitlighet lill siffran och den nöjaktiga utredning
af ärendet, som så väl R. St. som den enskildta riksdagsmannen
haft grundade anspråk att förvänta och hvarförutan det icke är
möjligt, att med skyldig noggranhet beräkna Statens inkomster, således
ej heller den brist i tillgångar, som genom bevillning måste
ersättas. Af denna anledning anser jag för min del, att den enda
åtgärd, som af R. o. Ad. bort vidtagas med hänseende till det
ifrågavar. inkomst-betänk., hade varit att återremittera detsamma i
318
Den 12 Mars f. m.
sin helhet, med antydan för StatsUtsk. att, så fort sig göra låter,
till RiksSt:n inkomma med ett förnyadt inkomst-betänk, och samtidigt
dermed, om icke dessförinnan, afgifva utlåt, i alla de väckta
frågor, som inverka på hestämmandet af Statens inkomster, samt
nogsamt tillse, alt Statsverkets debet och kredit blifva så ordnade,
att statsutgifterna komma att synas hvad de verkligen äro, utan
afseende på hvarifrån medlen utgå; således uphöra att utvisa det
förvillande förhållande, som den närvar, riks-staten företer.
Speciell måste jag reservera mig deremot, alt StatsUtsk. hvarken
samtidigt med inkomst-betänk, eller dessförinnan afgifvit något
utlåt, öfver de af mig vid innevar. riksdag afgifna förslag till
förändrad organisation af Landt-försvaret och hvilka afse en betydlig
förändring icke allenast i statsverkets utgifter, utan äfven, på
sätt nedan synes, i dess inkomster. Visserligen har ett af dessa
förslag, förslaget N:o 2, (det, hvarå jag här i främsta rummet vill
fästa afseende, då mitt yrkande med hänseende till detsamma varit
ovilkorligt) inom Riddarhuset blifvit genom en Konungens rådgifvare
ex officio fördömd!, på samma gång han förklarat sig deraf
icke hafva tagit kännedom, men då jag saknar all anledn. till den
förmodan, att StatsUtsk. på ett dylikt klandervärd! sätt vill tillvägagå,
synnerligast som jag blifvit förvissad derom, att förenämnde
förslag, så väl inom Utsk. som inom RiksStm, eger starka sympatier,
så uprepar jag ännu engång, att jag haft billig förväntan att
Utsk. samtidigt skulle yttrat sig öfver de punkter af nämnde förslag,
som med inkomst-betänk, stå i oskiltaktigt sammanhang och ej,
som nu skett, framkommit med sitt i så många afseende outredda
utlåt., hvilket, om det af samtliga RiksStm biefve bifallet, möjligen
skulle gifva anledn. lill att vid innevar. riksdag undertrycka verkningarne
ej allenast af förenämnde högst behöflige förändring i försvars-budgeten,
utan äfven af flera andra vigliga, med hänseende
till Statsverkets inkomster och utgifter, väckta frågor, såsom skatteförenklingen
m. fl.
Skulle nemi. förslaget N:o 2 till förändrad organisation af Landtförsvaret
af R. St. gillas, komme följande förändring i StatsUtsk:s
inkomst-betänk., att derigenom upstå:
Förökade Inkomster.
Ordinarie eller Ständige Inkomster.
l:o) Ordinarie Räntan.
På den till Statsverket inflytande andelen häraf komme att öfverflyltas
Löningsräntor till ett enl. markegång på förslag upskattadt
värde af 534,367 r:dr; men då dessa räntor, utgående enl. verklig
markegång, kommo, på sätt StatsUtsk. sjelf i utlåt. Lit. A. pag. 12
antagit, att inbringa i Statskassan 14 proc. utöfver deras påförde
värden, så upslode härigenom en förökning i inkomsterna
af b:o r:dr 74,811: 18.—
Transp. 74,811: 18.—
Den 12 Mars f. m. 319
Transp. 74,811. 18.—
5:o) Arrende-medel af Kungsgårdar och andra
Kronolägenheter.
Afkastningen af Indelta arméens boställen, beräknad
till 50 proc. af deras upskaltningsvärde
eller  570,441: — —
Afkastningen af lägenheten Humlegården, hvilken
nu disponeras af General-fältlygmästaren,
utan föregånget R. Sl:rs beslut; enligt Stockholm
Stads Taxerings-komilé  1000: — —
14:o Kavalleri Regementenes Hästvakansspanmul:
Enl.
Utsk:s betänk, är denna uptagen lill 133,500
r:dr, men i Förslaget N:o 2 till 150,930
r:dr; således komme häruti en tillökning
att ega rum af  17,430: — —
All ingå till Statsverket under följande
nya rubriker:
Rusthållarnes afgifter till beväpning, beklädnad,
utredning och tross för manskapet, samt
sadelmondering och mötes-fourage för hästarne
263,855: — —
Rotehållarnes afgifter till beklädnaden för manskapet
68:332: 44. t.
Nya ordinarie Rotehållarnes afgifter till beklädnaden
för manskapet  993: 3. t.
Intresse-medel å Invalidhus-fonden jemte de till
samma fond ingående boställs-arrenden och
hemmansräntor  38,000: — —
Intressemedel å de under Krigs-collegii vård
ställda fonder och kassor  65,080:
Intresse-medel å den å anslaget till bleserade
Officerare och Underofficerare besparade fond 800:
Intresse-medel å Wadstena Krigsmanshus-kassa
jemte de till samma kassa ingående äldre
och nyare medel (inberäknadt AmiralitetsKrigsmanskassans
andel)  167,653: -—• -—
Städernas Ständige Inqvarteringsbidrag . . . 59,176: •— —
Summa förökade Inkomster b:co r:dr 1,327,572: 17. 2.
Anmärkning: häruti äro inberäknade de belopp, som, enl. utlåt.
Lil. A. punkterna 1, 2, 3 och 7 äro föreslagne att ingå bland
Stats-verkels inkomster.
320 Den 12 Mars f. m.
Förminskade Inkomster.
Ordinarie eller Ständige Inkomster.
1 vim) Ständige Rotevakans-afgifter.
Som dessa afgifter äro beräknade att nedsättas ifrån 13,860 r:dr till
12,492 r:dr 35 sk. 11 r:st., så kommer härigenom en förminskning
i inkomster att upstå af  367: 12. t.
17:o) Rotefrihets-afgift af oroterad men ordinarie
rotering underkastad jord.
Genom rekrytering af 295 nummer ny ordinarie rotering
komme dessa afgifter alt minskas med 17,371: 10. 2.
Summa förminskade inkomster b:co r:dr 17,738: 22. 3.
Således rest, förökade Stats-inkomster enl. Förslaget N:o 2
1,309,833 r:dr 42 sk. 11 r:st.
Efter npläsningen häraf anhöll Hr Stjernsvärd, alt denna
hans reservation icke blott mätte blifva intagen i R. o. Ad:s prot.
utan äfven kommunicerad de öfrige RiksSlm, hvarjemte det i sådant
afseende nödiga antal exemplar deraf blefvo aflemnade.
Denna reservation lades på bordet, uppå derom af Frih. Cederström,
Rud., gjord begäran.
Justerades pleni prot. för d. 22 sisth Februari.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon. Ulsk:s d. 26 sisth Febr.
och d. 1 dennes på bordet lagda betänk. N:o 39, i anledn. af väckte
motioner dels om uphäfvande eller ändring af K. M:s nåd. Stadga
ang:de Fjerdingsmän af d. 1 Juni 1850, och dels om skyldighet
för alla jordegare att i Fjerdingsmans-bestyret deltaga.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Vid pröfningen af detta
Ekon.Ulsk:s utlåt, tror jag första frågan bör blifva om Krono-fjerdingsmans-befattningen
har egenskap af att vara krono- eller menighets-bestyr.
Den är visserligen genom R. St:s vid 1840 års riksdag
fattade beslut ansedd såsom ett menighets-bestyr, men så väl namnet,
som de serdeles i sednare tider dem ålagde göromäls beskaffenhet,
samt slutligen intill 1830 aflöningssättet i åtskilliga orter
angifva tydligen att fjerdingsmans-befattningen böra anses vara af
krono natur. Om man således måste antaga att denna befattning eger
denna egenskap, är ju äfven deraf en föjld, att Staten och icke
menigheterna böra aflöna Fjerdingsmännen, men delta skulle för
Staten medföra en så betydlig kostnad, att man icke velat belasta
Statsverket med denna betydliga direkta utgift, hvarföre rnau heldre
velat i sednare tider betrakta befattningen mera såsom ett meniglielsbeslyr,
och ansett Fjerdingsmännens aflöning alltså tillkomma
menigheterne. I afseende åter på frågan, huruvida den jord, som
hittills
Den 12 Mars f. m.
321
hitintills varit befriad frän deltagandet i fjerdingsmännens aflöning
bör derå deltaga företer sig den omständigheten, alt vid 1830 års
riksdag blefvo de hitintills från en slik skyldighet befriade frälsehemmans-egarne
ålagde, att lika med krono- och kronoskalte-hemmauen
deltaga i detta bestyr. Vid sistl. riksdag afgaf Ekon.Utsk.
elt betänk, deruti tillstyrktes, alt all privilegierad jord skulle lika
med krono- och kronoskalte-jorden deltaga i fjerdingsmännens aflöning.
R. o. Ad. afslog detta betänk, på den grund, att den privilegierade
jorden var genom de adliga privilegierne befriad från
denna tunga. Uti det vid denna riksdag afgifna betänk, har Utsk.
raedgifvit, alt så är förhållandet, men hemställt till R. o. Adis billighetskänsla
och välvilja, huruvida R. o. Ad. icke ville gå in derpå,
att äfven den privilegierade jorden deltager i fjerdingsmanna-bestyret.
Under sådana förhållanden synes mig billigheten tala för elt dylikt
medgifvande. Inom flere orter deltaga redan säteri-egare frivilligt i
bestyret, och jag tror icke, att det skall möta någon ovilja, om R.
St. besluta, att all jord skall i bestyret deltaga. Jemte det jag således
vördsamt tillstyrker bifall till Utskis betänk, får jag tillika fästa
upmärksamheten derpå, att då Utsk. troligen velat, alt all jord skall
i bestyret deltaga, Utskis utlåt, likväl är ofullständigt, enär det endast
sagt; ”att delta bestyr skulle utsträckas till säterier, rå och
rörs samt insockne frälsehemman, äfvensom till boställens, skattlagda
eller bebyggda lägenheters, samt fabrikers och andra verks innehafvare”.
Jag anser sä väl billigheten som konseqvensen fordra, att
all jord älägges detta besvär, hvadan jag anser detsamma således
böra utsträckas icke blott till de af Utsk. upräknade hemman och
lägenheter utan äfven till kungsladugårdar, akademihemman, gästgifverier
med de flere hemman och lägenheter, som härunder kunna
inbegripas. För att afhjelpa denna ofullständighet, anser jag dock
en återremiss icke behöflig, emedan Utskis betänk, kan bifallas
blott med följande förändrade ordalydelse, nemi. det åliggandet, att
deltaga i fjerdingsmans-beslyret må utsträckas till all hittills derifrån
befriad jord, såsom säterier, rå och rörs samt insockne frälsehemman,
kungs- och kungsladugårdar, gästgifverier, akademie-hemman,
boställen, skattlagde och bebyggde lägenheter m. fl. äfvensom till
fabriker och andra verk, hvilkas innehafvare ega rösträtt på socknestämma;
dock under vilkor, alt vissa, med bestämd aflöning förseddc,
fjerdingsman, skola för socknarne eller distrikten antagas, samt att
denna aflöning skall från samtliga ofvannämnda hemman, lägenheter
och verk utgå efter samma grunder, som för rättighet alt deltaga
uti sockenstämmas öfverläggningar och beslut, enl. K. Förordn. d.
29 Aug. 1843, äro stadgade; men att om frälsekronoskatte samt
kronohemmans innehafvare besluta, alt fjerdingsmans-befattningen bör
utöfvas omgängsvis mellan hemmanen, bestyret fortfarande skall dem
sjelfve ensamt åligga.
Hr Weidenhjelm, Ernst Aug. Jag ernar icke inlåta mig
i en onyttig tvist, huruvida fjerdingsmansbefattningen är att hänföra
uteslutande till krono- eller menighets-bestyr, destomindre som den
4 H. 21
322
Den 12 Mars f. m.
efter mitt omdöme innefattar begge delarne. Den är nemi. cttmenighetsbestyr
i så måtto, som den utgöres af menigheterna, hufvudsakligen
efter samma grunder, som andra kommunala åligganden,
men den är derjemte ett kronobestyr, ty den omfattar mera Statens
eller det allmännas än kommunens enskilda fördelar. Då nu
emedlertid denna befattning till sin grund är kommunal samt åtföljer
jorden, sä synes äfven rättvisan fordra, att detta besvär utgöres
af alla hemman i kommunen utan undantag. Men enär, enl. ännu
gällande privilegier, åtskilliga hemman såsom säterier, rå och rörs
samt insockne frälsehemman äro från deltagande häri befriade, så
delar jag Ulsk:s åsigt, alt något åläggande i detta hänseende icke
kan ifrågakomma, ulan, alt om dessa hemman skola utgöra ett slikt
besvär, sådant mäste bero af frivilligt medgifvande af det Stånd,
på grund af hvars privilegier desse hemman hitintills derifrån åtnjutit
befrielse. De få hemman, jag äger och besitter, äro just af
denna natur. Enskild fördel skulle alltså kräfva ett afslag å betänk.
; men hur tungt och tryckande det än kan vara, att vidkännas
en utskyld, hvarifrån man lagligen är befriad, fordrar likväl
billigheten härutinnan en upoffring lill lättnad och förmån för andra
hemman i deras ändå mera tyngande skattebetryck. Det är
visserligen en sanning, att, på sätt reservanterne anmärkt, genom
antagandet af Utsk:s förslag, en motsägelse upkomme i så måtto,
att fjerdingsmansbefattningen, betraktad såsom ett menighetsbestyr,
förutsätter ett personligt fullgörande, då Utsk. deremot förvandlat
detsamma till en penningeutskyld; men denna motsägelse förfaller
om man besinnar, att det på R. o. Ad. sjelf beror alt, utan
afseende på bestyrets primitiva beskaffenhet, stadga hvarje förbehåll
som helst såsom vilkor för sin delaktighet deri, och alt det sedermera
pä öfrige hemmansägare ankommer att det gjorda anbudet
emottaga eller förkasta. Hvad angår boslällshemmanen, så finnér
jag icke någon rättsgrund, hvarföre desse hemman, såsom af pur
krononatur skola mera än andra lika beskaffade hemman vara befriade
från deltagande i kommunala åligganden, såvida nemi. icke
sådant mera eller mindre menligt inverkar på utöfningen af den
tjenst i och för hvilken bostället innehafves, men då det af Utsk.
afgifna förslag i detta fall undanrödjer hvarje farhåga, samt Utsk.
på goda skäl och till vidare underlättande af bestyret utsträckt detsamma
till skattlagda eller bebyggda lägenheter samt fabriker och
andra verk, återstår endast alt dertill ytterligare foga alla öfriga derifrån
hittils befriade hemman, som linnas uptagne i Frih. Stjernstedts
afgifne förslag, deri jag alltså för min del instämmer.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Till Sverige har man icke längesedan
införskrifvit en af dessa undergörare, som ofta blifvit inkallade
för landets uphjelpande. Ilan har blifvit benämnd menighetsbestyrare
och på flerfaldigt sätt omhuldad; men han har icke vunnit
någon tillgifvenhet, intet inflytande; sjelfva namnet har man antydt
på hvarjehanda sätt. En del påstå, att menighetsbestyr innefatta
sådana åligganden, hvilka egentligen tillhöra Regeringen, men blifvit
på menigheterna öfverflyttade. Sådant är i Sverige alldeles oer
-
Den 12 Mars f. m.
323
liördt; ty vår Regering liar, åtminstone fordom, någorlunda vetat
att sjelf ombesörja sina åligganden utan att öfverlåta dem
på andra; och Svensken har alltid älskat att blifva styrd, och
styrd med kraft inom lagens och rättvisans område. Andra
åter hatva förklarat naturen af denna inrättning sålunda, att
den vore en förvaltning af gemensamma enskilda angelägenheter.
Men skulle man antaga en sådan åsigt, måste ju förvaltaren
af ett bolag, utredningsmannen i en konkurs, ja lill ock med
hvarje husfader vara en menighetsbestyrare, och sådant lärer väl
ingen vilja påstå. Men jag skall icke längre uppehålla mig vid
tvisten om ordets betydelse. Säkert är emedlertid, att fjerdingsmännen
omöjligen kunna vara menighetsbestyrare, ty ingen regering
kan någonsin frånsäga sig dessa yppersta pligter, att gripa
brottslingar, och att förhjelpa en fordringsägare till utfående af dess
rätt hos en tredskande gäldenär; och då dessa ärender ursprungligen
varit fjerdingsmännens åliggande, har derföre befattningen alltid
ansetts såsom ett kronobestyr. Hvilka bättre bevis behöfvas väl, än
att Konung Carl XI, som var den strängaste hushållare med rikets
medel, som någonsin funnits, icke ansåg möjligt att från kronans
stat utesluta dessa tjenstemän, hvilka Iian, i likhet med hvad under
hela Wasa-liden skett, tilldelade indelta boställen. Efter denna
reglering utöfvades tjensten såsom kronans, ytterligare omkring 100
år, till början af den ännu pågående indragningen af dessa boställen.
Det utlofvades dä att kronan skulle sjelf genom andra medel
aflöna de fjerdingsman, som mistat sina indelningar, men författningen
derom är en bland de många, som icke blifvit uphäfven
men icke heller efterlefd. Först nyligen liar en bestämd förklaring
blifvit gifven, att fjerdingsmansbefattningen vore ett menighetsbestyr,
som af jordägare skall utgöras. Men icke har naturen af dessa befattningar
blifvit härigenom förändrad. Icke kan tjensten blifva af
annan beskaffenhet, derföre att innehafvaren upbär sin lön på en
del orter i kontant af menigheterne, eller att tjensten bestrides å
andra trakter, för hvarf, eller såsom personlig tjenstbarhet. Om
hvarje tjensteman, som upbär sin lön, omedelbarligen af menigheterne
skulle anses som en kommunal tjensteman, så skulle de fleste
kunna sålunda betraktas, och då skulle äfven Kronofogdar, Häradsskrifvare,
Länsmän jemte hela Sveriges Presterskap vara kommunal-ljenstemän,
hvilket troligen ingen vill påslå. Om fjerdingsmansbefattnings
utgörande efter hvarf skulle bestämma dess egenskap
af krono- eller menighets-bestvr, då hade också utskrifningar, som
fordom utgingo efter hvarf, jemväl varit menighets-bestvr; och, om
den personliga servituten skulle bevisa något kommunal-bestyr, så
borde äfven beväringsskyldigheten, som ock utgöres af hvarje medlem
inom samhället, äfvenledes anses såsom en kommunal angelägenhet.
Den hufvudsakliga tvisten här är nu derom, huruvida
denna befattning, denna bevillning, denna nya tunga, som Regeringen
ålagt landet, skall utgöras så väl af alla hemmans naturer
21*
324
Den 12 Ma rs f. m.
sorn af R. o. Ari. Första frågan kan besvaras med en annan.
Skall någon privilegierad jord finnas: Skall den äga några fri- och
rättighet? Erkänner man, med grund af ägande-rättens helgd, tillbörligheten
af det ena, lärer icke något giltigt skäl finnas, hvarföre
privilegierad jord skall åtaga sig denna utskyld, mera än någon annan,
hvarifrån -den nu åtnjuter befrielse. Hvad serskildt vidkommer
R. o. Ad., linnas mångfaldiga skäl till dess frikallande. Ståndet
har sedan långliga tider tillbaka dels ensamt bekostat och dels
underhållit en mängd inrättningar och stiftelser, förutan hvilka Staten
till stor del icke kunnat äga bestånd. Ståndet måste dessutom
vidkännas serskilda utgifter i och för dessa allt mera och mera kostsamma
och tätare riksdagar, alla andra orsaker att förtiga. Liksom
hvarje sant konservativ man är jag ganska grannlaga om grundsatsen
och rättigheten i allmänhet; men deremot är jag mycket liberal,
när fråga blir om verkställigheten i hvarje serskildt fall, och
i sådan egenskap har jag, likasom många andra, för mina hemman
af allmänna frälset frivilligt deltagit i lön till fjerdingsman långt
innan delta blef lag. Så är förhållandet med många Säteri-ägare,
Man biträder af god vilja sina sockenboer, då de så förtjena; man
gör en tjenst; man njuter tacksamhet; men man afsäger icke detta
Stånd dess rättigheter, eller jordnatnren dess frihet; man ålägger dem
icke en ny skatt; man beslutar då icke för Säteri-ägare, som ej äro representerade,
man belastar icke då boställen och löntagare, hvilkas
inkomster nog dessförutan äro betyngda, likväl afundade och utsatte för
indragningar af våra Statsreformatorer. Jag yrkar afslag å betänk.
Frih. Raab. Adam Christian: Jag för min del kommer
att yrka bifall till betänk, med de af Frih. Stjernstedt före
slagne
förändringar. Jag vill icke inlåta mig i någon vidlyftig diskussion
om fjerdingsmans-befaltningens egenskap att vara kronoeller
menighets-bestyr, hvilket här blifvit så ofta och så mycket
omtvistadt. Denna fråga är att anse såsom en gengångare
från flere föreg:de riksdagar, och har då alltid föranledt vidlyftiga
debatter, men, såsom jag sagt, jag förbigår befattningens art, enär
jag tror, att hufvudsaken här är, att göra sig reda för, om förändringar
vid fjerdingsmans-befattningen, sådan den nu i allmänhet
utöfvas, äro af behofvet påkallade och huru de böra vara beskaffade.
Jag får fästa Hrr:nes upmärksamhet derå, alt om tjensten skulle
blifva ett verkligt kronobestyr och Staten aflöna fjerdingsmännen eller
dem, som bestrida fjerdingsmans-befattningen, derigenom skulle
förorsakas jordägare större kostnader i och för dessa befattningar,
än om, såsom nu är föreslagit, kommunerne sjelfve ombesörja dem.
Inom den ort, der jag bor, utgöres fjerdingsmansbestyret omgångsvis.
Mångå lega för sig, och vanliga betalningen plägar vara 40
ä 50 r:dr rgd:s om året. Skulle befattningen vara ett krono-bestyr
och aflöningen bekostas af Staten, så skulle hvarje lön säkert
-upgå till 200 r:dr b:co och måhända derutöfver; dertill pensioner
åt fjerdingsmännen, deras enkor och barn. En annan olägenhet
af befattningens förändring till tjenst på Stat skulle vara den, att
desse tjenster sannolikt komme alt besättas af den mellansortens
Den 12 Mars f. m.
325
folk, som med herremanna-anspråk, sakna herremanna-bildning och
derföre icke i allmänhet äro särdeles högt upskattade medborgare.
Derföre föreställer jag mig, att det både med afseende å kostnaden
och i och för den nytta, samhället påräknar af fjerdingsmännen,
är häst att socknarnc fortfarande utgöra detta bestyr. Jag anser
Ufven billigt, ali alla fastighetsinnehafvare deltaga i detla åliggande.
Om fordom någon billighet fanns derutinnan, att säterierne
rå och rörs samt insockne frälsehemman voro befriade från deltagande
i fjerdingsbefattningen, har likväl denna billighet numera
uphört. Denna befattning tillkom i fordna tider, då dess egentliga
åliggande var, att upbära skallen inom kommunen. Skatt utgjordes
då icke af säterierne eller frälset, hvilka jordnaturer icke eller
deltogo i fjerdingsmans-befattningens utöfvande. Dessa förhållanden
hafva nu uphört och obestridligt är, att fjerdingsmans åligganden
blifvit betydligt ökade, så att de nu hafva nästan lika besvär Knalla
hemmansägare och deras underlydande inom socknen. Dä R.
o. Ad. vid 1830 års riksdag medgaf, att frälsehemman skulle deltaga
i fjerdingsmans-befattningen var det en akt af rättvisa och jag
hoppas, att R. o. Ad. vid denna riksdag, då ett slikt medgifvande
blifvit begärdt icke såsom en rättighet utan såsom en eftergift till
ringa del af detta Stånds privilegier, skall lika villigt medgifva
deltagande i detta bestyr för de säterier de innehafva. Det af Utsk.
föreslagna vilkor, att, i händelse vederbönde menigheter icke kunna
öfverenskomma att gemensamt lega personer för fjerdingsmans-befattningens
bestridande, ingen förändring dä må ega rum i hitintills
gällande föreskrift, utan befattningen fortfarande bestridas af dem,
som nn hafva ett sådant åliggande, anser jag ganska välbetänkt, ty
det utgör en sporre för menigheterna, att öfverenskomma om anställande
af lämplige personer till dessa befattningar. Då den K.
förordnm sistlidet år utkom, hvilken bestämmer fjerdingsmannens
åligganden och upmanar kommunerne att inom sig öfverenskomma
om viss betalning till ständige fjerdingsman, utlystes sockenstämmor,
dervid man sökte förmå socknarne att derpå ingå, men dessa försök
strandade emot en klippa, sorn hindrar så mången nyttig förändring,
egennyttan och afunden. De hemmansägare hvilka nyligen
i omgång utgjort fjerdingsmans-befattningen, visste att de under
en längre följd af år skulle nu vara derifrån befriade, och ville
derföre icke nu deltaga i kostnaden för aflöningen åt den, som skulle
bestyret öfvertaga. Antages nu ofvannämnda af Utsk. föreslagna
vilkor, eller alt såvida kommunerne icke kunna träffa öfverenskommelser
i fråga om dessa befattningars utöfning, de icke härutinnan
erhålla biträde af säterier, boställen m. fl. hemman och lägenheter,
som nu äro derifrån befriade, så föreställer jag mig, att detta skall
utgöra en nyttig äggelse för kommunerne att tillvägabringa dylika
aftal. I öfrigt förenar jag mig med Frih. Stjernstedt deruti, att ur
Utsk:s tillstyrkande blifvit uteslutne åtskilliga från deltagande i fjerdingsmans-befattningen
nu befriade hemman, hvaribland jag serskildt
vill omnämna gästgifvaregårdar, men som jag har mig bekant,
att en annan ledamot, Frih. Palmstjerna, har upgjort ett förslag,
som omfattar alla nu i detta hänseende befriade hemman, vill jag
326
Den 12 Mars f. m.
icke framställa något sådant, öfvertygad att Frih. Palmstjernas förslag
i alla afseenden är förtjent af R. o. Ad:s bifall.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Ehuru den siste talaren
har anselt öfverflödigt allt yttrande i frågan, huruvida fjerdingsmans-bestyret
är att betrakta såsom ett krono- eller ett menighetsbestyr,
anser jag likväl denna utgångspunkt allt för vigtig för att
lemnäs ovidrörd. Enl. min åsigt är denna befattning nu mera, efter
de sednast vidtagna förändringar, ett kronobesvär, som fått namn,
heder och värdighet af menighets-beslyr, och för en sådan åsigt
liemtar jag stöd vid betraktande af de göromål, som enl. K. Förordn.
d. 1 Juni 1850 åligga en fjerdingsman. Han skall icke allenast
hos Länsmannen eller Kronofogden anmäla inom distriktet
begångne gröfre brott, eller om något förehafves, som störer eller
hotar allmänna säkerheten eller hus- och hemfrid, eller om död
menniska träffas ute å mark eller eljest dödsfall förekommer i förening
med ovanliga eller misstänkta förhållanden, eller om smiltosamma
sjukdomar utbryta hos menniskor eller djur, eller andra
olyckor inträffa, utan han skall äfven hafva upsigt öfver vägar, broar
och färgor, vara tillstädes då dödsstraff skall fullbordas, och anföra
del manskap, som upbudas för bildande af spetsgård, samt biträda
vid verkställighet af domar och utslag äfvensom vid indrifning
af oliqviderade upbördsmedel, jemte en mängd andra den exeentiva
och polismaktens åligganden och bestyr och slutligen skall
hans duglighet till det s. k. menighets-bestyret pröfvas af Kronofogden,
utaf hvilken han förses med tjenstebref. Fjerdingsmannen skall
lyda K. Befh:des samt Kronofogdens och Kronolänsmans befallningar,
med tillgodonjutandet, under sin tjensteutöfning, af enahanda
skydd, som de, hvilka Konungens embetsmäns eller Rättens ärender
gå. Han måste således egentligen anses såsom en tjensteande åt
Kronofogden och Länsmannen. Det beror icke af menigheterna
alt bestämma vidden utaf befattningen. Den är bestämd genom den
sisth år utkommande författningen. I fordna tider hafva på somliga
orter Kronofjerdingsmans-boställen funnits. Fjerdingsmannen
voro då åtminstone i dessa trakter Statens tjenare, men den af den
siste värde talaren omnämnda afunden torde tilläfventyrs ej obetydligt
hafva bidragit dcitill alt dessa boställen blifvit indragnc till
Statsverket, emedan innevånarne från en del andra orter möjligen
med missnöje sågo att å vissa ställen menigheterna åtnjöto lindring
i detta bestyr, i thy att de hade en på Stal aflönad fjerdingsman.
Hittills har detta bestyr, som för närvar, benämnes menighets-bestyr,
ansetts icke åligga den privilegierade jorden, och så har, enl.
hvad uplyst är, jemväl Regeringen betraktat saken. Afven Utsk.
har i denna åsigt instämt men nu vill man i förtjusningen öfver
att Utsk. gjort denna förklaring och icke tilltrott sig att förneka
sjelfva rättighetens tillvaro, icke destomindre påyrka, att den privilegierade
jordens ägare skola utan ersättning afsäga sig denna rättighet
till befrielse från det ifrågavar. bestyret. I sjelfva verket
torde äfven detta i förevar, fall kunna anses vara af mindre vigt,
men borttagandet af denna frihet, utan någon vedergällning till dem,
Den 12 Mars f. m.
327
som deraf gå i mistning, anser jag såsom första steget på en socialistisk
bana, den vi torde böra akta oss att beträda. Alägges den
privilegierade jorden nu ifrågavar. bestyr, sii kan den med samma
skäl beröfvas äfven andra förmåner. Denna riksdag har redan lemnat
åtskilliga prof på försök i sådan riktning, och sannolikt få vi
än flere exempel derpå. En talare har sagt, att det skulle bero af
ägarne till den privilegierade jorden, bestämma huruvida han ville
deltaga eller icke deltaga uti fjerdingsmans-bestyret. Så har åtminstone
jag icke kunnat fatta Utsk:s betänk., utan synes det mig
tvertom komma att uteslutande bero af andras afgörande, ty såvida
krono-, kronoskatte och frälsehemmans ägarne förklara, att de icke
vilja omgängsvis emellan hemmanen utöfva fjerdingsmaus-befattningen,
utan att de vilja hafva en aflönad fjerdingsman, så är detta
ett beslut, som blifver bindande för de öfriga hemmansägarne, hvilka
nödgas i kostnaden för allöningen deltaga. Således bestämmer Pål,
om Per skall bidraga till bekostande af aflöning ät den person, som
fullgör Påls åligganden. Detta är en helt ny theori, som nu blifvit
framstäld, men hvilken icke torde förtjena att prisbelönas. Vidare
har Utsk. tillstyrkt: ”att 11. o. Ad. samt hvart och ett af de
öfriga RiksSt:n måtte för sin del medgifva, det åliggandet att deltaga
i fjerdingsmans-bestyret må utsträckas till säterier rå och rörs
samt insockne frälsehemman äfvensom till boställens, skatllagda eller
bebygda lägenheters, samt fabrikers och andra verks innehafvare under
vilkor alt visse, med bestämd aflöning försedde fjerdingsman,
skola för socknarne eller distrikten antagas, samt att denna aflöning
skall från samtlige ofvannämnde hemman, lägenheter och verk utgå
efter samma grunder, som för rättighet att deltaga uti sockenstämmas
öfverläggningar o..h beslut, enl. K. Förordnad. 29 Äng. 1S43
äro stadgade.” Utsk. liar således föreslagit en beskattning jemte
grunderne derför, men tillhör det väl Ekon.Utsk. att föreslå ny
beskattning för Svenska Folket. Jag tror, att sådant ligger utom
Utsk:s_ befogenhet.
Ar dessutom den här föreslagna beskattning till sina gränsor
bestämd? Hvem skall bestämma sättet för dess utgörande? allt detta
har Utsk. förbigått. Utsk:s betänk, uplyser icke heller, om bestämmandet
af beloppet skall bero af kronoskatte hemmanens ägare uteslutande
eller om säteriägarne derutinnan skola få någon talan, och
äfven, om det sednare vore händelsen, lära de nog komma alt stanna
i minoriteten. Ser man nu på huru det i verkligheten torde
blifva, hvem skall då tilläfventyrs komma att i sista hand bestämma
beloppet af aflöningen till fjerdingsmannen? Sannolikt Kronofogden,
emedan denne äger alt godkänna eller icke godkänna den
till fjerdingsman föreslagne personen, och således genom sitt afslag
kan sätta kommunen i nödvändigheten att böja aflöningen lill det
belopp, som den af Kronofogden utsedda fjerdingsmans-kandidaten
fordrar. Man har ansett aflöningens bestämmande af kommunen
komma att medföra mindre kostnad än om Staten skulle bestrida
aflöningskostnaden. Jag är likväl af motsatt tanke, och tror
att man deremot, utan äfventyr af misstag, kan antaga alt på det
328
Den 12 Mars f. m.
föreslagna sättet bördan af denna utgift kommer att i olika orter
kännas mycket olika. Fastän atlöningen icke skulle uptagas uti
RiksStaten, komme den dock att utgå, men icke lika öfver liela riket,
utan endast inom hvarje kommun, hvarigenom den ene får
betala mera och den andre mindre. Får man blott aflönings-staten
på detta sätt införd, utan fordringames begränsning så får man
nog tillfälle att genom beständigt stegrade anspråk erfara misstaget.
Utgår aflöningen deremot af Staten, så drabbas alla häraf lika, och
ingen har då skäl lill klagan. Man har sagt, alt om fjerdingsmännens
löner upföras pä stat, skulle till dessa befattningar komma
att tagas, såsom jag tror att orden folio sig, en sorts mellanfolk,
dem samhället saklöst kan undvara. Jag känner icke en dylik
indelning af folk, och kan icke göra den för mig riktigt begriplig,
men det tror jag mig kunna antaga, att, derest tillsättanderätten
kommer att oförändrad tillhöra samme person, det sannolikt
blir samma sorts folk, som kommer ali till dessa befattningar befordras.
Man har här omtalat, att försök till frågans lösning genom
öfverenskommelse!- inom socknarne skola hafva misslyckats, och såsom
orsak härtill har man upgifvit afunden, och att de, hvilka
fullgjort fjerdingsmans-befaltningen, och således ansett sig för en
längre lid derifrån befriade, motsatt sig öfverenskommelsens inrättande.
Samma förderfliga anda, som sålunda förhindrat sakens ordnande
i godo, vill man nu svärja upp, för att leda densamma till
det föresätta målet. Ur den orena källan vill man således hemta
godt och friskt vatten! Såsom förut blifvit erinradt, får äfven jag
påminna derom, alt den ifrågavar. befrielsen, hvad angår säterier,
rå och rörs, samt insockne frälsehemman, ingalunda nu mera är
något personligt privilegium för R. o. Ad., utan är en rättighet,
en frihet, som åtföljer jorden i hvilkens hand den må vara. Befrielsen
ifrån skyldigheten att bestrida fjerdingsmans-bestyret tillkommer
icke eller uteslutande den af mig nu omnämnda jorden,
utan äfven de till postföring anslagna hemman jemte flera andra
lägenheter.
På grund af det nu anförda anser jag det obilligt, att utan
ersättning beröfva desse hemmans och lägenheters innehafvare deras
lagligen ägande rättigheter. Deremot skulle jag tro det vara
ganska lämpligt, att fjerdingsmans-bestyret, som oftast ganska ojemnt
trycker en del af Svenska allmogen, förvandlas, såsom Utsk. synes
åsyftat, till en tjenstebefattning, men för sådan händelse torde vara
nödvändigt att en reglering af distrikten med mera föregår beslutet
om aflöningarnes bestämmande. Jag föreslår derföre, att R. St. måtte
uti und. skrifvelse till K. M. anhålla, alt K. M. täcktes låta upgöra ett
förslag till reglering af fjerdingsmans-distrikterne och till den aflönings-stat,
som för dem kunde blifva nödig, samt förelägga Rikets
härnäst sammanträdande Ständer detta förslag.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Frågan, huruvida fjerdingsmans-besväret
är ett menighets- eller kronobestyr, har, enl. min
åsigt, blifvit af den siste talaren i allmänhet riktigt upfattad, men
jag anhåller dock, att få uppehålla mig något dervid. Om man
Den 12 Mars f. ro.
329
genomläser K. M:s nåd. Stadga d. 1 Jani sistl. år, ang:de fjerdingsmännen,
skall man finna, att alla deruti, såsom fjerdingsmännen
tillhörande, uptagne göromål äro af beskaffenhet alt äfven röra det
offentliga. Enl. denna stadga utgöra fjerdingsmännen ett handräcknings-biträde
åt den offentliga makten; och befattningen är således
icke i egentlig mening något menighets-bestyr, hvilket skulle förutsätta,
att fjerdingsmännen vore af en menighet dertill antagen, för att
uträtta dess ärender. Den nåd. Stadgan åter föreskrifver, att fjerdingsmännen
skola uträtta Statens ärender och verkställa hvad, som
för allmänna säkerhetens och ordningens vidmakthållande erfordras.
Ehuru således fjerdingsmans-befattningen icke är ett menighets-bestyr
i vanlig mening, kan den dock kallas för ett menighets-bestyr
i så måtto, som det är ett menigheternes åliggande att uträtta detta
bestyr. Sä har det varit och så är det ännu; men det är likväl
olyckligt, att uttrycket menighets- eller kommnnal-bestyr blifvit begagnadt,
emedan denna benämning, då deråt lemnats den vanliga
tydningen, föranledt en mängd oredor. Uttrycket härleder sig först
från 1828—1830 årens riksdag, då K. M. uti nåd. propos. till R.
St. om Statsverkets tillstånd och behof äskade nya anslag till förhöjning
af Länsmännens löner, och i sammanhang dermed yttrade,
att fjerdingsmans-befattningen vore ett menighets-bestyr, som borde
åtfölja icke blott såsom förut krono- och kronoskatte-hemman, utan
äfven frälsehemman. Uti R. St:s svar å denna propos. undveks
benämningen kommunal-bestyr och, enl. min åsigt, upfattade Ständerna
egenskapen af bestyret bättre än K. M., ty de uttryckte sig
sålunda, att det voro all billighet och rättvisa deruti, att frälsehemman
deltogo i uträttandet af dessa värf, serdeles som kronobetjeningen
icke kunde undvara detta biträde. Sedermera upkom
åter benämningen kommunal-bestyr vid 1840 års riksdag, då R.
St. till K. M. uti underd. skrifvelse anmälde, alt sedan Länsmännens
löner blifvit förhöjde, borde fjerdingsmännen, hvilka utöfvade
eli menighets-bestyr, befrias från sådana göromål, som rätteligen
tillkomme kronobetjeningen att besörja, hvilken skrifvelse sedermera
meddelades vederbör, till efterrättelse genom ett nåd. Bref af
d. 17 Oct. samma år. På sådant sätt hafva förvecklingar upstått,
i det att fjerdingsmännen ansett sig på åtskilliga orter befriade från
skyldigheten att lemna kronobetjeningen handräckning, och man
har omsider i tolkningsväg funnit sig nödsakad, att ät dessa Konungens
och Ständernas skrifvelse!' om fjerdingsmans-befattningens
kommunala egenskap, gifva den tydning, att den bestode i kommunernas
åliggande till dess utöfning, såsom den ock ursprungligen
varit, och ej i något fjerdingsmännens subordinationsförhållande
under kommunal-styrelserna, såsom dessa yrkat. Ty om man
föreställer sig, att hemmansägarne inom socknen icke skulle vara
skyldige att lemna kronobetjeningen handräckning, hvad blefve väl
följden? Jo! att nya tjenstemän måste antagas, så att man i st. f.
en Länsman inom hvart härad eller n. v. länsmansdistrikt, måste anställa
en för hvarje socken; att Statsverket finge bekosta nya löner,
hvartill de skattdragande måste lemna anslag; men icke nog härmed,
de nödgades äfven lemna pensioner åt alla dessa nya tjenste
-
330
Den 12 Mars f. m.
mans enkor och barn eller tjenstemännen sjelfve, då de blefve orkeslösa.
En annan fördel åtföljer fjerdingsmans-befattningens utgörande
af folket, och på hvilken jag anhåller att få fästa R. o. Adis
upmärksamhet. Då folket meddelar handräckning åt den administrativa
makten, deltager folket i administrationen såsom verkställare
af samma makts beslut. Skulle folket härifrån vara fritaget,
och serskilte tjenstemän ända ned i den lägsta graden verkställa
dessa administrativa maktens beslut, blefve följden otvifvclakligt den,
att embetsmanna-korpsen slote sig mera inom sig sjelf, den skulle
blifva mera begränsad från folket än den för närvaride är, och sådant
vore icke lyckligt. Då nu folket i sista hand verkställer Regeringens
och administrationens föreskrifter, är detta nyttigt äfven
för Regeringen och administrationen sjelfva, emedan man icke gerna
meddelar en föreskrift, den folket kunde befaras vägra att verkställa.
Genom det förhållande, som nu äger rum, upkommer således
en alltid nyttig vexelverkan emellan administrationen och folket,
som skulle genom dess förändring uphöra. Då jag nu öfvergår
till frågan om fjerdingsmans-befattningens utsträckning till deri
privilegierade jorden, får jag erinra, att en sådan utsträckning till
privilegierad jord redan egt rum, nemi. vid 1828, 1829 och 1830
årens riksdag, då R. St. beslutade, att vanliga frälsehemman skulle
uti fjerdingsmans-bestyret deltaga. Desse hemman hade ditintills
varit derifrån befriade genom 9 § i R. o. Adis privilegier d. 16
Oktober 1723, hvars 8 § nu plägar anses för ett så stort palladium
för R. o. Ad.; hvaremot man icke fann någon fara vid ändringen
af 9 § i samma privilegier, hvilken endast angår R. o.
Adis landlbonde!-, om hvilkas rättigheter man var mindre mån.
Om samma eftergift nu gjordes i fråga om säterier, rå och rörssamt
insockne frälsehemman, som vid 1830 års riksdag beviljades i
afseende på vanliga frälsehemman, vore sådant högeligen välbetänkt.
Vid sistl. riksdag ansågs denna sak icke för privilegii-fråga, hvarföre
ock Ekon.Utsk., utan alt såsom nu supplicera hos R. o. Ad.
såsom Stånd om dylik eftergift, tillstyrkte R. St., att helt enkelt
utsträcka ifrågavar. skyldighet jemväl till den privilegierade jorden.
3 Stånd biföllo äfven detta förslag, men 4:de Ståndet eller R. o.
Ad. protesterade deremot under åberopande af den precieusa 8 §
i de Adliga privilegierne. Men huru förhåller det sig med denna
8:de §? Meddelar den verkligen ett privilegium i förevar, fall åt R.
o. Ad. såsom Stånd, eller meddelar den det åt säterierne? Otvifvelaktig!
det sednare, ty den handlar om säteriernas fri- och rättigheter,
och dessa kunna nu innehafvas af hvilken samhällsklass
som helst. Denna distinktion emellan privilegium för Stånd och för
jord är nödvändig; ty 114 § Reg.F. innehållen ”Konungen läte
samtlige R. St. deras privilegier, förmåner, rättigheter och friheter
åtnjuta; beroende det på samtlige R. Stis öfverenskommelse och
Konungens bifall att låta dem undergå de förändringar och jemkningar,
som rikets behof kunna fordra”. För R. o. Ad. innebar
8 § i de Adliga privilegierne ett Stånds-privilegium, sålänge Ståndet
var berättigadt att uteslutande äga säterier; men genom K.
Kungörelsen d. 6 April 1810 och 9 § i Riksdagsbeslutet d. 2
Den 12 Mars f. m.
331
Maj samma år efterskänkte Ståndet högtidligen denna rättighet och
medgaf andra samhällsklasser att besitta jord af säteri natur. Således
innefatta förmonerua för denna jordnatur numera icke något
privilegium för Ståndet, hvarföre ock hvarje förändring deruti måste
anses såsom beskattnings-fråga; och sådana röra, som man vet, icke
endast R. o. Ad såsom Stånd, utan i lika mån öfriga Stånden och
hela nationen. Jag kan således icke dela Utsk:s åsigt, att det nu
mera, än vid 1847 års riksdag, erfordras serskildt medgifvande af
R. o. Ad. för säteriernas åläggande att i fjerdingsmans-bestyret deltaga.
Vigten och fördelarne af göromålens fördelande på flere och
af åstadkommandet derigenom af en minskning i besväret för hvar
och en, har jag nyss antydt, och jag tror icke, att vidlyftiga bevis
för en sådan mening erfordras. Att emedlertid verkställa förändringen
på det sätt, Utsk. föreslagit, anser jag betänkligt och serdeles
på grund af de skäl, en föreg:de talare anfört. Att i ena
fallet, om kommunerne vilja ombesörja fjerdingsmans-befattningens
utöfvande genom legde personer, den privilegierade jorden skulle
deruti deltaga, men deremot i det andra fallet, eller om kommunerne
vilja genom omgång bestrida delta bestyr, privilegierade jorden
från sådant deltagande befrias, anser jag vara allt för abnormt.
Enligt min åsigt böra, såsom reservanterne yttrat, R. St. bestämma
”att alla hemman, med undantag af de till boställen anslagne,
hädanefter skola på sätt och i den ordning hvarje församling eller
fjerdingsmansdistrikt för sig närmare beslutar, deltaga i utöfningen
af fjerdingsmans-befattningen”. Att boställen från detta besvär befrias,
- anser jag billigt, ty boslällsinnehafvaren är Statens tjensteman
och har i denna egenskap andra åligganden att fullgöra. Honom
tillhör icke att biträda vid verkställandet af Regeringens och
administationens beslut, utan han behöfver sjelf biträde. Dessutom
äro många boställsinnehafvares befattningar oförenlige med fjerdingsmans-beslyrets
utöfning, hvadan boställen böra härifrån befrias.
Om man invänder, ali en jordägare, som tillika är tjensteman borde
åtnjuta enahanda befrielse, bestrider jag detta, emellan hans egenskap
af tjensteman icke har sammanhang med den omständigheten,
att han är jordägare, i hvilken sednare egenskap han åtnjuter fördelar
af jorden, dem han har att återgälda Staten genom ett derföre
lemnadt biträde. Jag kan icke instämma i föreg:de talares påstående,
att den privilegierade jordens innehafvare borde meddelas
ersättning för deras deltagande i fjerdingsmans-bestyret. Visserligen
är det i allmänhet billigt, att, om A viss klass af hemman eller
jord påläggas bördor, hvarifrån de förut varit befriade, åtminstone
de förste innehafvarne må tillkomma någon ersättning derför,
men i förevar, fall anser jag sådant hvarken lämpligt eller behöfligt.
Den privilegierade jorden har redan allt för länge varit
befriad från ett bestyr, hvaraf denna jords ägare draga lika fördelar
med ägarne af all annan jord; ty om detta bestyr icke funnes till,
om dessa verkställare af den administrativa maktens beslut icke existerade,
sktdle all ordning och administration slutligen uphöra.
Fördelarne af inrättandet utaf fjerdingsmans-befattningen äro således
lika för såväl säteri- som andra jordägare, och de förre böra följ
-
332
Den 12 Mars f. m,
akti. icke längre undandraga sig deltagandet i en befattning, som
medför verkliga fördelar, ej heller göra anspråk på ersättning för
hvad som i sjelfva verket icke är annat än utöfuingen af en medborgerlig
pligt.
På grund af hvad jag nu anfört, förenar jag mig med deni,
hvilka yrkat återremiss af betänk., men jag gör det dessutom på
andra skäl, hvilka under diskussionen ännu icke blifvit andragna.
Såsom titeln å betänk, utvisar, hafva motionärerne önskat dels upliäfvande
eller ändring af K. M:s nåd. Stadga ang:de fjerdingsman
af d. 1 Juni sisth år, och dels skyldighet för alla jordägare att i
fjerdingsmans-bestyret deltaga. Frågan om ändring i den nåd. stadgan
har Utsk. undanskjutit. Denna stadga innehåller föreskrifter,
som förut icke varit fjerdingsmännen meddelade; bestyr, hvarifrån
de hittills varit befriade. Så t. ex. bjuder 6 § 4 morn., att fjerdingsman
skola biträda kronans upbördsmän med indrifning af oguldne
upbördsmedel. 7:de moni. innehåller, att fjerdingsman skola
ej allenast tillse, det vägar, broar och färjor hällas i ordning, utan
ock anmana vederbör, att afhjelpa tillfälliga brister. Från sådant
hafva fjerdingsmännen förut varit befriade. Om likväl fjerdingsman
tillförene biträdt med indrifning af upbörden, har sådant icke varit
lagligt, och det har i alla fall skett på kronofogdens ansvar;
ty på landet är kronofogden kronans enda upbördsmän och, enl.
författningarna, äger han icke att öfverlåta någon del af sin befattning
på fjerdingsmännen. Endast på länsmännen har han kunnat
öfverflytta vissa mindre upbördsposters indrifning, ehuru jag nogsamt
känner, att indrifning af restantier anförtrotts äfven åt fjerdingsman,
dock på kronofogdens ansvar. Nu deremot skola fjerdingsmännen
på eget ansvar verkställa sådan upbörd, och jag hemställer,
om sådant kan vara tillräckligt betryggande för Staten. Hvad
ansvaret beträffar, så stadgar 10 § i den åberopade nåd. stadgan,
att det skall vara lika med ansvaret för dem, som domstolarnes
eller Konungens embetsmäns ärender gå; men kronans säkerhet
skulle alltför mycket äfventyras, om åt fjerdingsman anförtroddes kronoupbörd
emot ett så ringa ansvar, som det för vaktmästare eller
stadstjenare. Vi känna något hvar beskaffenheten af det nuvande
ansvaret för kronans upbördsmän. Brista de i upbörd eller redovisning,
så beröfvas dem friheten, innan de ens blifvit hörde; deras
förklaringar måste afgifvas från häktet, och deras brott, om de
dertill blifva förvunne, försonas icke med mindre än årslånga fästningsstraff.
Detta ansvar må synas hardt; del har likväl visat sig
nödvändigt, och jag tillstyrker deri ingen förändring. Hvad åter
angår fjerdingsmännens skyldighet att hafva tillsyn öfver vägars,
broars och färgors underhållande, och att meddela vederbör, föreskrifter
om bristers afhjel pande derå, så är detta egentligen icke
något verkställighets-bestyr, som förut ålegat fjerdingsmännen, utan
fastheldre en slags pröfning af dessa kommunikations-anstalters beskaffenhet,
den fjerdingsmännen nu skulle af egen maktfullkomlighet
få företaga och derefter meddela vederbör, föreskrifter om befintliga
bristers afhjelpande. Detta anser jag mindre lämpligt, ty
all pröfning i dylika fall bör tillkomma Statens tjenstemän nteslu
-
Den 15 Mars f. m.
333
tande. Möjligen liar jag förbigått andra omständigheter uti den nåd.
Stadgan, hvilka torde tarfva rättelse, men då jag hoppas, attR. o. Ad.
beviljar den af mig begärda äterremiss af betänk., lärer Uisk. komma
alt närmare granska författningen och dess brister, samt till R. St.
ingå med ett fullständigt förslag till förändring deri, såvidt motionerne
dertill föranleda, och dervid uptaga hvad de innehålla nyttigt
och användbart.
Gr. Sparre, Erik: 1 flere väsendtliga punkter är jag förekommen
af den siste värde talaren och kan således i åtskilliga delar
inskränka mig dertill, att förena mig med honom. Jag ernar icke
inlåta mig i yttrande om Säteri-egares företrädesrättighet, att icke
behöfva deltaga i fjerdingsmans-befattningen. Likaledes förbigår jag
den af den siste talaren vidrörda frågan, huruvida förevar, ämne är
en privilegii-fråga. I den form frågan lill R. St. inkommit från
Utsk., anser jag sådant öfverflödigt. Om fjerdingsmans-befattningarna
göras till municipal-bestyr, dem kommunerne ega ombesörja,
sä skulle jag anse lämpligt, att alla, som bygga och bo i socken,
deltaga i detta för kommunerne maktpåliggande bestyr. Endast detta
har jag velat i det afseende! yttra. Mina anmärkmr gälla följaktligen
icke skyldigheten för den ene eller andre jordegaren att i detta
bestyr deltaga, men deslomera Ulsk:s betänk., hvilket jag finnér
principlöst, och icke innehållande svar på motionerna. Den K.
Stadgan eller rättare instruktionen för fjerdingsman har otvifvelaktigt
varit anleda, lill de oändliga klagomål, som inom landet försports
och föranlcdt ifrågavar. betänk. Genomläser man detsamma, så finner
man alt det tillkommit i följd af motioner från 8 eller 9 serskilda
ledamöter af BondeSt., hvilka alla klaga öfver instruktionen.
Den första motionären säger: ”att jordegaren blifvit betungad med
bestyr, som i anseende till deras mängd äro oförenliga med en behörig
skötsel af jordbruket och af fä personer bland allmogen kunde
vederbörligen fullgöras,” hvadan motionären ansett kronobetjeningen
blifva öfverflödig, och derföre yrkat, ”att R. St. måtte från den
förut nog betryckte landtmannens skuldror lyfta eller åtminstone
lätta detta menighetsbestyr, hvilket vore lika så onaturligt sorn förderfligt
för jordbrukare”. Den andre motionären säger: ”att fjerdingsmans-befattningen
vore ett menighetsbestyr, men att denna
grundsats icke skulle hafva blifvit i Stadgan konseqvent iakttagen
och tillämpad; vidare förekom, att den nåd. Stadgan saknade nödig
bestämdhet och tydlighet i afseende på gränsorna för fjerdingsmannens
åligganden, så att godtycke i afseende härå kunde af kronobetjeningen
utöfvas, då deremot menighelsbeslyret såsom ett af kommunen
åtaget frivilligt och lönlöst biträde till lättnad för Statens
tjenstemän, borde begränsas af den största billighet och rättvisa;”
hvarjemte motionären yrkat, ”dels att alla jordegare inom kommunen
må ansvara för ifrågavar. bestyr, dels att fjerdingsman må befrias
från all skyldighet att indrifva och redovisa upbördsmedel samt
hans åligganden i öfrigt så inskränkas och bestämmas, att han må
kunna dem ordentligen fullgöra,- samt vara tryggad emot förmäns
godtycke att göra tjensten för mycket betungande”. Den 3:dje mo
-
334
Den 12 Mars f. m.
tionären har yttrat: att de uti den nya Stadgan för fjerdingsmännen
bestämda åligganden voro alltför betungande, såsom bevis hvarpå
anförts, att uti tvenne socknar, hvarest de till delta bestyr förpligtade
önskade mot betalning få detsamma bestridt, någon dertill
villig person icke kunnat erhållas, oaktadt betydlig ersättning blifvit
erbjuden, samt att man derstädes ansåg sig med visshet icke kunna
undgå att för ändamålet få vidkännas en utgift af 8 å 10 r:dr årligen
på hvarje hemman, hvarjemte anmärkts, att det för fjerdingsmännen
stadgade beroende af kronobetjeningen vore i strid mot begreppet
af kommunalbestyr; den 4:de motionären säger: ”att gränsorna
för kronobetjeningens rätt, att till biträde begagna kronofjerdingsmännen
icke vore i den nåd. Stadgan utstakade, och dels alt
allmogen både såsom nämndemän biträder vid utsökningar och
syneförrättningar och uti socken-näranderne deltager i omsorgen om
ordning och säkerhet, samt i följd häraf borde ifrån fjerdingsmansbefattningen
såsom kommunalbestyr befi ias;” hvarföre motionären
föreslagit: ”att de med fjerdingsmans-befattningen nu förenade göromål
malte af Länsmännen och Kronofogdarne genom dessas upbördsskrifvare
bestridas”. Den 5:te motionären yttrar: ”att, ehuru R. St.,
vid beviljad förhöjning utaf landslatens och i synnerhet länsmännens
aflöning afsell, alt fjerdingsmans-befattningen skulle lindras och återföras
lill hvad den från äldsla tider varit, ifrågavar. författning likväl
sanktionerat alla de lill fjerdingsmännens förfång tid efter annan
tillkomne missbruk; att det i den nåd. Sladgan uttalade begreppet
”menighetsbestyr” vore vid tillämpningen förvridet, icke allenast genom
sjelfva beskaffenheten af de bestyr, hvilka blifvit fjerdingsmännen ålagda
utan äfven genom stadganderne, att han skall förses med ”tjenstebref”
af kronofogden samt att han skall utföra ”förmäns” updrag och lyda
under K. Def:h:des samt Kronofogdes och Länsmans hefallningar”.
Jag vill icke fortsätta uprepandet af allt, hvad motionärerne yttrat,
ty deras anmärkn:r hafva nästan alla samma syfle; dock tillåter jag
mig, att erinra ”hurusom den siste motionären tillstyrkt frambärande
till K. M. af enhällig protest emot den tunga, som genom ifrågavar.
förordning blifvit pålagd Svenska bonden, och hvilken vore så
stor, att den såsom annan beskattning boil endast med R. St:s bifall
kunna åläggas”. Jag skulle hafva trott, att dylika klagomål bort
hafva föranledt Utsk. till undersökning, huruvida ifrågavar. instruktion
är lämplig eller icke. Hvad har Utsk. i det stället gjort? Jo
Utsk. yttrar endast: ”K. M;s ang:de fjerdingsman d. 1 Juni näsil.
år ulfärdede nåd. Stadga, hvilken blifvit föranledd af rikets sednast
församlade Ständers derom framställda underd. anhållan innefattar
icke i allmänhet några för fjerdingsmännen nya skyldigheter, utan
de, som de i den nåd. Stadgan upräknas, hafva till största delen varit
genom serskilda äldre författningar ålagde och äro nu endast på ett
ställe sammanförde”. Jag vill med få ord hafva sagt, att denna
Utsk:s npgift icke är sanningsenlig, och den siste talaren har till
stor del uplyst detta. Af de befattningar, som genom den Kongl,
instruktionen blifvit fjerdingsmännen ålagde, finnas flere, som icke
äro uptagne i äldre författningar, utan Utsk. har genom en långdragen
deduktion slutat sig till att förhållandet varit det af Utsk. up
-
Den 12 Mars f. m.
335
gifna. Uti vissa författningar eller reglementen har nemi. blifvit omnämnt
arfvode för kronobetjeningen i flere fall, och deraf har man
dragit den slutsats, att alla deri omnämnda befattningar förut ålegat
fjerdingsmännen, som man ansett för kronobetjente. Häruti ligger
påtagligen ett misstag. Fjerdingsmännen är icke kronobetjent. Jag
har med serdeles upmärksamhet följt detta ärende, emedan jag såsom
ledamot af Ekon.Utsk. vid 1840 års riksdag deltagit i öfverläggningarne
derom, och jag kan lugnt försäkra, att Utsk:s ofvannämnda
upgift, alt den K. instruktionen icke innehåller andra bestämmelser
för fjerdingsmännen, än som uptagas i äldre författningar
är sanningslös. Jag yrkar således återremiss af betänk, och att
Utsk. må efterkomma motionärernes önskan att vinna en rättelse i
instruktionen, den jag anser obehörig, oriktig och olämplig, enär den
påbördar landtmannen en tunga, sora honom icke lagligen kan och
bör åläggas.
Alskillige talare hafva yttrat sig öfver frågan, huruvida fjerdingsmansbefattningen
vore ett kommunal- eller kronobeslyr. Jag erkänner,
att, såsom förhållandet nu är, befattningen, på sätt motionärerne
ganska riktigt anmärkt, icke bör anses såsom ett kronobeslyr.
Det är ostridigt, att fjerdingsmansbefattningen ursprungligen varit
ett kommnnalbéstyr. Det var så i början af kommunernes utveckling
eller af samhällets tillkomst, då en ordnad verkställande makt
ej fanns, men i den mån denna makt organiserades och blef stark,
i samma mån missbrukade embetsmännen sina rättigheter, för alt
befria sig från en mängd obehagliga göromål och hvälfde dem på
fjerdingsmännen. Vid böl jan af detta århundrade eller rättare sagdt
något sednare, då Svenska representationen började åter komma till
lif, upstodo klagomål öfver den tunga, hvarmed fjerdingsmännen blifvit
belastade, och allt sedan 1830 års riksdag hafva R. St. ouphörligt
yrkat befrielse från detta bestyr i dess nuvar. form, det de önskade
förvandladt lill ett komraunalbeslyr, och att kronans tjenstemän
må utöfva de göromål dem åligger och fjerdingsmans-befattningarna
återföras lill hvad de ursprungligen varit eller menighetsbeslyr.
Vid 1828 års riksdag yttrade K. M. den åsigten, att dessa
befattningar borde vara icke en tjenst, utan betraktas såsom municipalbestyr.
Vid 1S40 års riksdag föreslog K. M i proposm N:o 4,
att det till fjerdingsmännen utgående Statsanslag skulle i mån af n. v.
innehafvares afgång uphöra, under förutsättning att fjerdingsmännen
icke må besväras med sådane göromål, som rätteligen tillhöra
kronobetjeningen". StatsUtskis utlåt. N:o 42 för samma riksdag
innehåller sid. 7, jemte tillstyrkande af löner åt Länsmännen, ”att
då fjerdingsmansbefattning utgjorde ett municipalbeslyr, samt fjerdingsmännen,
sedan Länsmännen erhållit förbättrade lönevilkor, borde
befrias från sådane göromål, som rätteligen böra af kronobetjeningen
besörjas, borde de af statsanslag till fjerdingsmännen utgående löner
vid innehafvarnes afgång indragas”. Sedan sålunda K. M. och R.
St. vid flera föreg:de tillfällen yttrat den åsigt, att fjerdingsmansbefattningen
borde utgöra ett kommunalbestyr, så utkom sisth år instruktionen
för fjerdingsmännen, deruti säges, att fjerdingsmännen
skola vara biträde åt kronobetjeningen, och ehuru i 4 § af samma
336
Den 12 Mars f. m.
instruktion befattningen betraktas såsom elt menighetsbestyr, medgifver
likväl 1 § Landshöfd:n alt tillsätta så många fjerdingsman,
han finnér nödigt. Befattningen skulle således vara ett kommunalbestyr
Mine Hrr! hvilket, i händelse K. Bef:h:de finner Länsmannen
för mycket öfverhopad af göromål, K. Bef:h:de eger att updraga åt
2, 3 å 4 fjerdingsman inom hvarje församling och säkerligen lärer
han icke underlåta alt begagna sig af denna rättighet, ty det ligger
i Landshöfdis intresse, att Länsmännen icke betungas med för mycket
arbete. Nu vill man, att fjerdingsmännen skola aflönas af kommunerne,
men icke destomindre skola de tillsättas af K. Bef:h:de
och lyda hans befallningar. Härigenom skola fjerdingsmännen ouphörligt
öfverhopas med göromål, hvaraf följden blir, att en mängd
svårigheter upslå, att erhålla eller finna personer, hvilka vilja åtaga
sig bestyret, och lyckas man alt erhålla någon, så blifva hans anspråk
på aflöning äfven stegrade. Kortligen: K. Bef:h:de tillsätter
dessa tjenstemän och bestämmer deras göromål, men kommunerne
skola betala dem. Till sådana inkonseqvenser kommer man, då man
i författningar icke vidhåller principer. Den siste värde talaren har
yttrat, att fjerdingsmännen fortfarande borde förblifva hvad de nu
äro, nemi. kronans tjenstemän, de der böra aflönas af folket, ty,
säger han, folket blir såmedelst den sista länken af den verkställande
makten. Härutinnan är jag af fullkomligt olika åsigt med den
värde talaren, ty månne folket kan sägas utgöra den verkställande
makten i sista hand derföre, att detsamma undfår eller lemnäs äran
att betala fjerdingsmännen? Jag anser folket härutinnan icke hafva
annat att göra, än att betala och betala till det belopp, som K.
Bef:h:de eger att bestämma, emedan honom tillkommer, att bestämma
fjerdingsmännens antal och att göra befattningen nästan omöjlig
att fullgöra.
På dessa grunder yrkar jag återremiss af betänk, och attUtsk.
vid frågans förnyade pröfning måtte taga i öfvervägande icke endast
hvad motionärerne yttrat, utan äfven hvad Konung och R. St. vid
flere föreg:de riksdagar i ämnet uttalat, nemi. att fjerdingsmansbefaltningen
må återföras till hvad den förut varit och bör vara eller
ett kommunalbestyr, och med detta vilkor anser jag, att alla, sorn
i kommunen bygga och bo, böra i bestyret deltaga. Om ett sådant
förslag till R. St. återkommer, så förklarar jag mig såsom säteriegare
villig alt antaga detsamma, men att vara tjenstedräng åt Länsmannen,
det bestrider jag.
Det nu anmärkta utgör icke den enda prineiplösheten i Utsk:s
betänk. Hvad princip ligger väl till grund för förslaget, då Utsk.
förklarar fjerdingsmans-befaltningen vara elt kommunalbestyr, men
det oaktadt icke ålägger alla, som bo inom socknen, att taga del
deri? hvarföre har då Utsk. föreslagit, att endast egare af säteri, rå
och rörs samt insockne frälsehemman äfvensom boställen, skattlagda
torp eller bebyggda lägenheter samt fabriker, verk och inrättningar
skola i bestyret deltaga; hvarföre har Utsk. icke ansett nödigt att
genom sitt förslag söka göra gällande den grundsats, som blifvit nedlagd
i sockenstämmo-förordningen, att alla de, som deltaga i sockenstämma
-
Den Mars f. m.
337
kenstämma, jemväl böra deltaga i kommunala afgifter. Jag yrkar
ålerremis af betänk.
Hr af Dalström, Gust. Jac.: Fjerdingsmans-befattningen
är en af de vigtigaste på landet, emedan genom den i första hand
beredes möjligheten att bibehålla ordning inom kommunen. Dessa
befattningar kunna visserligen betraktas såsom krono och menlghetsbestyr
och måhända äfven hänföras till kronobetjeningens befattningar,
der fjerdingsmännen ega boställen; men dä medgifvas måste,
att de böra utgöras af socknarne pä landet, nödgas man anse dem
såsom kommunalbestyr. Men huru är förhållandet med de så ofta
omtalade kommunalbestyren på landel? Man tror, alt menigheterna
serdeles godvilligt befatta sig dermed, men så är icke förhållandet.
Hvarje hemmansegare på landet är redan genom bestyr och omsorger
i och för jordbruket samt andra näringsomsorger så sysselsatt,
att han icke med alfvar kan deltaga i kommunalbeslyren, hvilka
tid efter annan blifvit ganska mycket betungande. Man har derföre
i sednare tider Velat tillskapa en slags embelsmän inom socknarne,
och förse dem med löner, på det alt de uteslutande må kunna egna
sin tid till verkställande af K. Bef:h:des bud och befallningar jemte
de göromål, som egentligen äro att hänföra till kommunalbestyr.
Om förhållandet nu är, hvad jag har mig ganska väl bekant, all i
en del landsorter, det är med mycket svårighet förenadt, alt erhålla
någon person, som vill åtaga sig ordförande-befattningen uti sockennämnderne,
med mindre han erhåller något arfvode; så, och då det
är angeläget, att desse fjerdingman finnas, hvilkas befattningar enl.
min åsigt äro att anse såsom menighetsbestyr, är det väl äfven billigt,
att de erhålla af kommunen något understöd i och för sina
befattningar. Man har sagt, att skyldigheten, alt deltaga i fjerdingsmans-beslyret
vore för R. o. Ad. ett ingrepp i dess privilegier. Jag
vill icke utlåta mig häröfver men anhåller, att få fästa upmärksamheten
derpå, att det s. k. ypperliga frälset, hvilket utgöres af
säterier, rå och rörs samt insockne frälsehemman, redan nu, i likhet
med andra hemman af hvilken natur som helst, deltaga i hvarjehanda
bestyr och utgifter inom socknarne, såsom för bro- och väghållning,
kyrkobyggnad, prestgårdbyggnad och falligvårds-afgifter m.
m. Uti 8 och 9 §§ af It. o. Ad:s privilegier af d. 16 Okt. 1723
föreskrifves väl, att det ypperliga frälset skall till hälften emot
kronoskatte-jorden deltaga i alla evira onera, men jag skulle icke
tro, att egare af detta ypperliga frälse numera vilja undandraga sig
den ringa kostnaden i och för bidragen till fjerdingsmans aflöning.
Hvad angår frågan om befrielse för boställen att deltaga i fjerdingsmännetis
aflöning, så medgifver jag att, i händelse bestyret skall
utgöras genom omgång, det blir omöjligt t. ex. för en i tjenst kommenderad
officer, att deltaga i sådana bestyr, som blifva personliga.
Jag har mig likväl bekant, att på många ställen å landet utgöres
fjerdingsmans-befattningen icke omgångsvis, utan kommunen förenar
sig om utöfningen deraf, och det utan undantag afhvilken jordnatur
som helst, men befattningen bestrides af blott en, dertill genom val
4 H. 22
338
Den 12 Mars f. m.
utsedd person, vanligen skrifkunnig och känd att vara välfräjdad.
Delta har sedermera blifvit sladfästadt genom K. Stadgan d. 1 Juni
1850. Beträffande åter boställens skyldighet, att deltaga i bestyret,
hvarom jag hade nyss äran nämna, så utgöras de högre embetsmännens
boställen af kungsgårdar och säterier, men lägre emhetsmäns
boställen äro af krono natur. Såvidt jag har mig bekant, finnes
icke någon författning, enl. hvilken boställen åtnjuta befrielse från
de s. k. kommunal-bestyren eller underhållet af fjerdingsman. Jag
vägar här omnämna, hurusom under min 14-äriga Reg:ts-chefstid,
hvarken jag eller någon vid reg:tet, som haft boställe, någonsin
satt i fråga att med en ringa skärf, vanligen med några kappar korn,
deltaga i utgörandet af kommunal-afgifter och således äfven af fjerdingsmans-arfvodet.
Jag har äfven under denna lid erfarit, att intet
hemman, af hvilken natur som helst, undandragit sig deltagandet i
dessa bestyr och dermed åtföljande kostnader. Min öfvertygelse är,
alt förevar, betänk, icke bör bifallas, emedan jag tror, att alla egare
af hemman utan undantag hafva rätt att påkalla fjerdingsmannens biträde,
och då hvar och en tillkommer en slik rättighet, så måste
äfven hvar och en vara skyldig, att bestrida utgifter för detsamma
pä sätt öfverenskommet är, enär Mine Hrr! ingen rättighet gifves,
den der icke åtföljes af en motsvarande skyldighet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag yrkar återremiss af betänk.,
men icke deslomindre biträder jag Utsk:s förslag, att R. o. Ad. bör
frånträda dess obestridliga rättighet, att såsom egare af säteri, rå
och rörs samt insockne frälsehemman vara befriad från deltagande i
fjerdingsmans-bestyret. För denna eftergift har jag följande skäl:
först och främst anser jag likgiltigt, om fjerdingsmans-befattningen
hänföres till krono- eller menighets-bestyr. Vore den ett kronobestyr,
så skulle ju aflöningen utgå från Slatsverket, Och hvilken
blir då fri från deltagande i den skatt, som i sådant hänseende bör
till Statsverket utgå, hvilka enorma anslag skulle icke erfordras om
fjerdingsmans-befattningen upföres såsom en tjenst på Stat? dessutom,
om fjerdingsman blifva Statens tjenstemän, blir deras lefnadskostnad
dyrare än då de tillhöra arbetsklassen och äro bofaste män.
Såsom Gr. Wrangel ganska rikligt yttrat, medförer det dessutom en
obestridlig fördel, att fjerdingsmannen är en bofast man och hör
folket till, och i detta hänseende åberopar jag denne talares yttrande.
Anser man återigen befattningen såsom ett menighets-bestyr,
så fordrar ju äfven billigheten, att R. o. Ad. för sina egendomar
deltager i bestyret; men medgifver man icke detta, så frågar jag, i
hvilka motsägelser skulle man icke komma, enär de öfrige säteriegarne,
hvilka icke tillhöra detta Stånd, ovilkorligen äro förpliktade,
att i bestyret deltaga. Med Statsverkets tillgångar är det, enl. min
åsigt, föga förenligt, att göra befallningen till eli krono-bestyr, hvadan
jag äfven anser den böra vara ett menighets-bestyr, hvaraf äfven
följer, alt billigheten fordrar den häri föreslagna upoffringen å R.
o. Ad:s sida, hvilken jag vördsamt tillstyrker.
Hr Bråkenhjelm: Utsk:s förslag likasom den K. Författningen
hafva fått upbära, såsom orden föllo, i rågadt mått förebråelse
Den 12 Slars f. ni.
339
för inkonseqvens och principlöshet af en talare, sora för en stund
sedan hade ordet och yttrade sig med mycken liflighet rör:de saken.
Oaktadt det myckna klander emot såväl Utsk:s förslag som den K.
Författningen, kunde jag likväl icke förnimma, att ett enda faktum
eller en enda § i författningen omnämndes af den värde talaren
utom 1 §, emot hvilken samma talare, Gr. Sparre, gjorde den anmärkn.
, att enl. densamme, K. Bef:h:de skulle kunna tvinga församlingarna
alt antaga så många fjerdingsman som helst. Delta var
hufvudsakliga meningen. Först och främst får jag i anledn. häraf
hemställa till herrarne om det kan ligga i K. Bef:h;des intresse,
att inom hvarje församling finnes mera än en fjerdingsman för
kronobetjeningen att tillgå; för det andra lärer väl församlingen
utom i nödfall icke anskaffa mera än en fjerdingsman, men skulle
församlingen vilja hafva flere, så har K. Bef:h:de sannolikt deremot
icke något att erinra. Enl. min åsigt eger Konungens Bef:h:de icke
rätt, att anbefalla församlingarna, att anskaffa mera än en fjerdingsman,
som de hvardera enl. författningen böra hafva. Gr. Sparre
har visserligen nämnt 6 § i författningen, men har icke omnämnt
ett enda mom. i samma § och jag förbigår alltså de skäl, han på
sidan om samma § framställt eller emot läggande på fjerdingsmännen
skyldigheter, som åligga kronobetjeningen. Enl. min erfarenhet tror
jag likväl några andra vådor häraf icke vara att befara än dem, Gr.
Wrangel omnämnt vid 4 mom. 6 § nemi. att, när fjerdingsman
derom anlitas, han skall biträda kronans upbördsman med indrifvande
af restantier. Hitintills har han varit närvar, såsom vittne åt
exekutorn. Gr. Wrangel har äfven anmärkt, att fjerdingsmännen
tillförene icke varit anförtrodd upbörden. Enl. den ulkomne författningen
har lian sig icke heller ålagdt ett dylikt bestyr annorledes,
än att han skall indrifva oliqviderade kronomedel, när han derom
anlitas, och i alla fall sker detta på Kronofogdens ansvar, hvilket
äfven varit händelsen, dä Länsmannen haft denna indrifning anförtrodd.
Af samma ledamot har blifvit anmärkt, att 7 mom. skulle innehålla
ett nytt åliggande för fjerdingsmännen, i så måtto som han
skalf tillse, det vägar, broar och färjor hållas i vederbörligt skick.
Att emedlertid vid vägsyner, Länsmannen eller Fogden varit hittills
alltid åtföljde af fjerdingsmännen, är en bekant sak och exeqveras
dagligen, såsom herrarne känna. Skulle klagomål inkomma öfver
bristfälligheter på ett vägstycke, så åligger del Kronofogden eller Länsmannen
alt anställa besigtning på stället, hvarigenom de väghållningsskyldige
förorsakas omkostnader, hvilket deremot undvikes dymedelst,
att fjerdingsmännen ega att tillhålla vederbör, alt afhjelpa
bristerna. Dessutom besvarar jag de gjorda anmärkmne emot 4 och
7 mom. med den frågan: om en upbörd af 24 sk. skall indrifvas
hos en fattig torpare, eller ersättning för verkställd lagning af ett
vägstycke skall uttagas hos en fattig hemmansegare, hvilket smakar
dä bäst, antingen att betala | arfvode! till fjerdingsmännen eller
hela arfvodet till Länsmannen? Det är tydligt, att författningen i
detta hänseende beredt menigheterna en lindring. Jag hade icke
22 *
340
Den 12 Mars f. m.
vänlat mig, att en dylik anmärkn. skulle göras. För öfrigt erkänner
jag, att hvad Utsk:s betänk, tillstyrker, i fråga om skyldigheten
för boställen alt deltaga i fjerdingsmansbestyret, icke öfverensslämmer
med mina åsigler. Skulle likväl delta boställenas deltagande
icke medföra olägenheter, så anser jag betänk, i dess närvar, skick
böra och kunna bifallas. Man har sagt, att det vöre en abnormité om
säterierne icke åläggas deltagande i fjerdingsmans-bestyret, såvida
socknemännen icke öfverenskomna alt utgöra samma bestyr genom
legd person. Denna abnormité, om man så får kalla det, är likväl
grundad på ganska goda skäl, ty, när man kommer till kritan,
som man säger, eller det praktiska, finner man, alt det är något
helt annat att tillämpa en författning än att blott tolka den. Vi
antaga, att inom en socken icke finnes mera än ett säteri, som bebos
af en herreman. Hvad händer då, om man föreskrifver, att säteriet
ovilkorligen skall deltaga i fjerdingsmans-bestyret, och socken icke
tvingas alt genom legd person utöfva detsamma? möjligtvis att socknemännen
helt enkelt öfverenskomma, att ingen inom socknen låter
af herremannen lega sig. Jag hemställer till Herrarne, om för säteriegaren
då återstår annat, än att lunka omkring i bygden med Länsmannen.
Det af Utsk. föreslagna vilkor är således praktiskt. Jag
tillstyrker bifall till Utsk:s förslag, emedan jag icke anser skyldigheten
för boställena alt deltaga i bestyret vara af någon serdeles
fara, ehuru jag skulle önskat, att en slik skyldighet icke blifvit
dem ålagd.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Förevar, fråga må visserligen
anses obetydlig; men då BondeSt. synes fästa serdeles vigt
dervid, ty om jag icke missmiuner mig hafva 8 eller 9 motioner i
ämnet inkommit, uti hvilka Ståndet enhälligt sig förenat, skulle jag
tro, alt, såvida B. o. Ad. med bibehållen värdighet och med nit för
landet i dess helhet, kan gå in derpå, det vore af vigt, att villfara
denna BondeSbs önskan. Min öfvertygelse är, att Ekon.Utsk. genom
det afgifna betänk, väl fullgjort sitt åliggande. Utsk. har visserligen
af en talare fält upbära bittert klander såsom skulle det sökt
obehörigen beskatta Svenska folket. Jag kan icke fatta detta. Frågan
är ju endast ett önskningsmål, i hvilket Konungen eger beslutande
rätt, huru kan då Ulsk:s förslag betraktas såsom en beskattningsåtgärd.
En värd talare har påstått, att Utsk. bort ingå i
närmare öfvervägande af de till Utsk. inkomna motionerne, hvilka
alla skola klandra den utkomna K. Författningen, ang:de fjerdingsmännen.
Jag får uplysa, att Utsk. tagit dessa motioner med dithörande
ämnen i ett ganska noga skärskådande. En tableau, uprättades
nemi. öfver alla de befattningar, hvilka enl. äldre författningar
ålegat fjerdingsmännen; häraf visade sig att den K. Förordningen ej
påfört dem någon enda ny skyldighet. Alla nu af mig omnämnde
motioner sluta dessutom dermed, att, i händelse någon förändring i
nu gällande förordning icke kan erhållas, åtminstone all jord å landet
måtte förklaras skyldig i fjerdingsmans-bestyret deltaga. Delta
är äfven hvad Utsk. föreslagit, och bästa beviset, att BondeSt. funnit
motionerne väl besvarade, anser jag ligga deri, att detta Stånd utan
Den 12 Mars f m
311
votering godkänt betänk, i sin helhet, och detta mäste vara ett tillräckligt
svar pä Gr. Sparres anmärkn. i denna del. Hvad äter angår
cn annan här framställd invändning, att, genom antagande afUtsk:s
förslag, säterierne skulle åläggas betala allt, hvad de hemman, som
nu utgöra fjerdingsmans-bestyret, finna skäligt bestämma, tror jag,
dervidlag ingen fara vara åfärde, ty det mäste naturligtvis ligga i
hvars och ens intresse, att kunna lill befattningens bestridande erhålla
personer emot möjligast lägsta lega. Man har sagt, alt Kronofogdarne
skola komma ali tillsätta desse tjenstemän. Detta måste
vara ett misstag; nekas kan väl icke, att Kronofogden bör lemnäs
tillfälle yttra sig öfver lämpligheten af den person, som är i fråga att
antagas, kunde han t. ex. icke skrifva vore han ju oanvändbar,
men för sitt ogillande mäste Kronofogden alltid upgifva skäl; då ega
kommunerne, alt hos K. Bef:h:de häröfver anföra besvär och K.
Bef:h:de lärer icke underlåta alt förskaffa dem rätt, i händelse de ega
det. Att Kronofogden lillsätter fjerdingsmännen är således ett oegenlligt
uttryck. Skulle såsom här blifvit föreslaget, Staten öfvertaga
aflöningen af dessa tjenstemän, så befarar jag jag, att ganska stora
kostnader blifva dermed förknippade och desse vida större ån man
föreställer sig. En person åtager sig nu denna befattning emot 50
-4':dr b:co om året, Staten kan deremot icke erbjuda en så ringa aflöning.
Staten måste dessutom beslå boställe, pensioner åt fjerdingsmännen
på deras ålderdom m. m. dylikt, med ett ord, sådant skulle
blifva mångdubbelt kostsammare än nu då kommunerne sjelfva ombesörja
aflöningen. Vidare har man sagdt, att förevar, fråga vore
af privilegii natur och privilegier böra ieke rubbas. Jag kan ingalunda
medgifva detta. Fordom var fjerdingsmans-befaltningen ett
krono-beslyr såsom redan uplyst är, och boställen voro anslagne åt
fjerdingmännen, men dessa boställen bafva numera blifvit indragna,
kommunerne eller sockenmännen bafva öfvertagit bestyret, hvarigenom
detsamma blifvit förvandladt till ett jorden åliggande personelt
bestyr, om jag så må uttrycka mig. Då således befattningens egenskap
af krono-beslyr numera uphört emot hvilket man ansett de
adliga privilegierne skydda det ypperliga frälset, så kan jag icke förslå
huru dessa privilegier nu kunna här åberopas. Anser man detta
oaktadt frågan verkligen vara af privilegii natur, så lära dock endast
de säterier, rå och rörs samt insockne frälsehemman, som innehafvas
af ledamöter utaf R. o. Ad., kunna åberopa något dylikt, ej de
som sedan besättas af ofrälse personer. Då emedlertid R. o. Ad.
vid en föreg:de och Ekon.Utsk. vid innevar. riksdag förklarat frågan
vara af sådan natur, vill jag visst icke påstå, att jag, och med mig
liktänkande, hafva rätt, och våra motståndare orätt. Jag vågar blott
yttra den öfvertygelse, att om vi nu icke begagna tillfället och bi
falla
betänk, sådant det är, torde det aldrig mera i en för delta
Stånd så förmånlig form återkomma. Skulle nemi. betänk, återremitteras,
blir den sannolika följden den, alt Utsk. afgifver ett nytt
förslag i enlighet med Hr af Klints reservation. Då K. M. redan
förklarat fjerdingsmans-befattningen vara ett menighels-beslyr, lärer
K. M., i händelse Med-stånden bifalla della nya betänk, icke konseqvent
kunna fästa afseende å R. o. Ad:s protest, då måste säterierne åtaga
342
Den 12 Mars f. m.
sig detta bestyr utan de fördelar, Utsk. i detta förslag sökt dem bereda
och då kan verkligen hvad Hr Bråkenhjelm sökt visa, inträffa det nemi.,
alt säteri-egaren sjelf finge, som orden föllo, lunka omkring i byggden.
Jag vill härförntan erinra, att genom Utsk:s förslag påskyndas införandet
af stadigvarande betalde fjerdingsman, och alt derigenom en
ganska verksam polis skall på landet upkomma. Detta torde alltförväl
upväga den lilla förökade afgift mer än som säterierne finge vidkännas.
Man liar sagt, att Utsk:s förslag vore inkonseqvent i så måtto, som Utsk.
tillstyrkt, att, såvida den af Utsk. föreslagne hemmansnatur och inrättningar
skulle deltaga i bestyret, detsamma skulle utgöras genom
legd person, men att desse derifrån befriades, om krono, kronoskatte
och frälsejorden yrkade bestyrets utgörande omgängsvis. Jag finner
häruti icke någon inkonseqvens, ty åtnfljas egarne af sistnämnde hemman
med det nnvar. förhållandet, så må det bibehållas, men vilja
de hafva deltagande häruti af de nu befriade, måste de medgifva
den kontanta betalningen eller aflöningen. Detta är ju både rättvist
och billigt. Man har ordat mycket om det olämpliga af boställenas
deltagande uti ifrågavar. bestyr; Hr af Dalström bar redan
visat, att de fleste boställen äro af krono natur, och jag bekänner,
att jag icke kan inse något skäl hvarföre desse dä mera än
andra skola från detta åliggande vara befriade, så snart det uphört
alt turvis bestridas. Boställs-innehafvarne rösta i sockenstämma och
deltaga i alla andra kommunala bestyr, och i samma stund Konung
och Ständer förklarat befattningen vara ett sådant, måste de äfven
deruti deltaga. Lägger man härtill, att afgiften är högst ringa, vanligen
2 r:dr per mantal, så synes mig icke någon egentlig eller
rättare ingen skada för dessa boställen upkomma. Hvad subaltern-boställena
angår, så veta vi, att de äro alla utarrenderade
och arrende-summorna komma visst icke, att i ringaste mån nedsättas
derigenom, att arrendatorerna deltaga i fjerdingsmans-bestyret.
Underofficers-boställena åter utgöras vanligen af | eller ^ mantal,
och om deras innehafvare erlägga årligen 24 sk. för att erhålla en
verksam polis inom socknen, synes det mig, som skulle de utan den
ringaste olägenhet kunna komma ut dermed. Man har äfven yttrat
farhågor i det hänseendet, att om egare af bergsbruk, verk och
lägenheter åläggas deltagande i detta bestyr, de då skulle blifva öfver
höfvan betungade. Jag tror det icke, tverlom har det mycket skäl
för sig, att ett bruk med en stor befolkning deltager i detta bestyr
till större del än det hemman, på hvars egor bruket blifvit anlagdt.
Ett bruk med en arbetsstyrka af flere 100 personer bör väl till polisens
uprätthållande inom socken mera bidraga än ett skattehemman
med 4 eller 5 åboer, serdeles som jag tror, att fjerditigsmännen
mera anlitas af bruket än af bonden. Dessutom har Utsk.
föreslagit, att brukens deltagande i oftanämnda bestyr eller rättare
aflöningen till den, som bestyret utöfvar, skall bestämmas efter brukets
rösträtt i sockenstämma. Såvidt jag har mig bekant, finnes
icke inom hela Sverige en enda församling, hvarest man icke i sockenstämma
röstar efter den röstlängd, som i och för prestval inom
socken blifvit uprättad, och för hvarje hammare röstas då såsom för ett
mantal. Att ett bruk deltager i fjerdingsmans-befattningen lika med
Dea 12 Mars f. m.
343
elt raanlal, deri lyckes väl ingen orättvisa ligga. Jag tillstyrker bifall
till betänk., ehuru jag medgifver, att en eller annan redaklionsförändring
i enlighet med hvad Frih. Stjernstedt föreslagit skulle
vara lämplig.
Frih. af Ugglas, Kurt Gustaf: Ehuru jag icke gillar Utsk:s
förslag, sådant detsamma blifvit framställdt uti det betänk., sorn
nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, har jag likväl,
lill följd af de skarpa anfall, hvarmed synnerligast en talare här angripit
Utsk., ansett mig böra i ett afseende upträda till dess försvar.
Gr. Sparre har nemi. bittert klandrat Utsk., för dess underlåtenhet,
att icke ingå i närmare pröfning derom, huruvida icke i den K.
Stadgan af d. 1 Juni 1850 fjerdingsmännen ålagts göromål, som dem
egentligen icke tillkomma, borde och för det att Utsk., till svar å
de motioner, som derom blifvit framställde, endast förklarat att de i
nämnde nåd. Stadga fjerdingsmännen föreskrifne skyldigheter, till
största delen varit dem genom äldre författningar ålagde. Hr Gr:n
har låtit hänföra sig ända derhän, att yttra det betänk, vore till den
grad principlöst, att det härutinnan endast öfverträffades af merberörde
K. Stadga. Jag skulle väl till svar härå endast kunna åberopa Gr. Björnstjernas,
såsom mig synes, ganska riktiga yttrande, alt BondeSt. inom
hvilket alla motioner uti detta ämne blifvit väckte, utan anmärkn.
godkänt detta principlösa betänk.; men jag vill gå ännu längre; jag
vill söka visa, alt den K. Stadgan icke innefattar några nya, för
fjerdingsmans-befaltningen fremmande göromål eller ålligganden. I
anledn. af R. St:s vid förra riksdagen hos K. M. gjorda underd.
anhållan om utfärdandet af en instruktion för fjerdingsman, bar K. M.
i den öfverklagade Stadgan låtit sammanfatta alla de skyldigheter
hvilka af ålder ålegat fjerdingsmännen på grund dels af författningar
och dels af praxis, och jag är öfvertygad, att hvar och en med
ämnet något bekant måste medgifva, att meranämnde K. Stadga icke
innefattar elt enda åliggande för fjerdingsmännen, som de icke redan
(ill följd af författningar eller praxis egt. Jag är nu icke försedd
med den af Gr. Björnstjerna åberopade promemoria och kan således
icke punktvis bevisa detta mitt påstående. Dock erinrar jag mig
med visshet att fjerdingsmännens skyldighet alt tillse underhållet af
vägar, broar och färjor förekommer redan i 1734 års Gästgifveriordning.
Denna skyldighet är således 100-årig, hvilket torde få
gälla som svar å Gr. Wrangels anmärkn. i denna del. Att, såsom
Gr. Wrangel vidare påstått, skyldigheten för fjerdingsman att biträda
Kronofogde vid indrifvande af oliqviderade upbördsmedel skulle vara
ett nytt stadgande, är ett misstag. Detta åliggande hafva fjerdingsmännen
egt sedan långliga tider tillbaka; Hr Gr:n har menat, att fjerdingsmännen
efter den nåd. stadgan skulle ega alt på egel ansvar
verkställa denna upbörd. Till en sådan tydning ger denna stadga
ingen anledn. Fjerdingsmännen ega lika litet nu sorn tillförene något
upbördsmanna-ansvar. De verkställa endast upbörd på Kronofogdens
anmodan och pä hans ansvar.
I fråga om sjelfva saken, så har jag, såsom jag redan nämnt, icke
kunnat instämma i Ulskis förslag. Jag hade icke velat gå längre i eftergift,
344
Den 12 Mars f. m.
än att medgifva det säterier, rå och rörs samt insockne frälsehemman
böra deltaga i fjerdingsmans-bestyret; att utsträcka denna skyldighet
äfven till boställen anser jag obilligt, enär boställena ingå uti
innehafvarnes löner till ett visst belopp, och deras deltagande i fjerdingsmansbefaltningen
följaktligen skulle minska löntagarnes inkomst.
Väl har man sagt att den årliga afgifteu skulle blifva obetydlig,
och man har upräknat boställen, som lätteligen skulle kunna bära
denna ökade tunga, men man har deremot förbigått andra, hvilka
jag anser böra särdeles behjertas, nemi. komminister-boställena.
Desse boställens innehafvare äro, som vi känna, ganska illa aflönade,
och deras knappa inkomst medgifver icke en enda spillings förhöjning
i de afgifter, som från dessa boställen utgå. Afven anser jag
obilligt, att på sätt Utsk. föreslagit, verk och inrättningar skola deltaga
i fjerdingsmansbeslyret efter de grunder, som för rättighet att deltaga
i sockenstämmas öfverläggningar och beslut, enl. K. Förordningen
d. 29 Ang. 1843 äro stadgade. Efterser man hvilka desse
grunder äro, så finnér man, att rösträtt vid sockensstämmor beräknas
efter hemmantal der sådant finnes åsatt, hvarom icke, efter den
bevillning sorn erlägges efter 2:dra art. utaf taxeringsvärdet. Endast
i vissa fall, såsom i fråga om prestval, prestgårds- och skolhusbyggnad
samt prestfältigheters erläggande, finnes genom serskilde författningar
stadgadt, att vid bruk, härdar och masugnar skola anses
såsom mantal. Man har här sagt att samma grund äfven skulle
följas vid andra på sockenstämmas beslut beroende frågor. Huruvida
en sådan praxis eger rum i allmänhet, känner jag icke, men
hvad jag vet ar att inom vissa orter, afgifter till fattigvården för
bruk erlägges efter bevillning, äfvensom jag tilltror mig kunna påstå
att, utom i ofvanupräknade fall, sistnämnde grund är den rätta,
och den, som bör tillämpas om yrkande derom sker. Att efter denna
grund ålägga verk och inrättningar att deltaga uti aflönande af fjerdingsman,
anser jag vara obilligt, ty det är en allmänt känd sak,
alt bruk åtminstone äro ganska högt taxerade, mången gång lill deras
verliga värde och derutöfver, hvilket åter är förhållandet med
jorden i allmänhet. På grund af alla dessa skäl anhåller jag om
återremiss på det att betänk, måtte återkomma i öfverensstämmelse
med Hr af Klints reservation.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ilvad först angår det anmärkta
förhållandet, som skulle Utsk. icke hafva lemnat tillräckligt
afseende år de många inom BondeSt. uti ämnet väckta motioner för
erhållande af ändring i den sednast utkomna författningen, ang:de
fjerdingsmans åliggande, så tror jag, att de i detta afseende framställda
anmärkmr blifvit vederlagda genom BondeShs redan Ieranade
och här åberopade bifall till betänk. Jag kan ingalunda uti förevar,
fall lemna någon upmärksamhet åt de fordringar, BondeSt. möjligen
kan göra på skyldigten för alla, att deltaga uti ifrågavar. bestyr,
utan jag vill se saken ur synpunkten, om något behof f. n. finnes
att ordna fjerdingsmans-bestyret på annat sätt än det hittills varit,
och om det är skäl, att R. o. Ad. afstår något af dess privilegier i
och för delta ändamål. Skulle det för det allmänna vara nyttigt,
Den 12 Mars f. m.
345
alt R. o. Ad. gör den här ifrågavar. ringa upoffringen, så betviflar
jag ingalunda, alt ju icke R. o. Ad. skall godkänna den grund,
hvarpå Ulsk. byggt sitt förslag. Betraktar man de åligganden fjerdingsmännen
fordom tillkommit, sa finnér man, att dessa befattningar
varit ett kronobestyr, emedan fjerdingsmännen skulle biträda
kronobetjeningen vid åtskilliga dess tjenstepligtcr, såsom vid skjutsningar
och väghållning samt vid indrifvande af restantier, o. s. v.,
hvilket allt vid sisla riksdag tcmligen vidlyftigt här uplysles då samma
fråga förevar, och R. o. Ad. yrkade befrielse från deltagande i bestyret
på grund af de adliga privilegierne samt afslog alltså det från
Utsk. inkomna betänk. Vid 1830 års riksdag medgaf emedlertid
R. o. Ad. deltagande i bestyret för sina frälsehemman, och vid 1841
års riksdag indrogos till Statsverket fjerdingsmans-boställena, och R. St.
yttrade enhälligt då den åsigt, att fjerdingsmans-bestyret borde till
kommunerne öfverflyttas och vidare Statsbidrag i och för fjerdingsmans
aflöning uphöra. Genom dessa olika beslut hafva förhållanderne blifvit
obestämda, och man vet numera icke, huru fjerdingsmansbestyret skall
betraktas. Tjenstemännens göromål hafva i sednare lider blifvit
mycket ökade genom de mångfalldiga bestyr, som tillkommit genom
R. St:s och de af K. M. utfärdade författningar, samt i följd af de
med civilisationen åtföljande lyten hos befolkningen. Emedlertid
hafva göromålen för fjerdingsmännen också blifvit ökade, och i samma
man har det äfven blifvit allt mera oklart, om fjerdingsmansbestyret
skall vara ett krono- eller menighets-bestyr. 3 Stånd förklarade
vid sista riksdag bestyret vara af krono natur, men K. M..
underkände eller afslog de 3 Ståndens beslut ulan att, mig veterligen,
K. M. förklarade, om frågan var en previlegii-fråga eller icke.
I den sednast utkomna, och här så mycket klandrade författningen
benämnes fjerdingsmans-befattningen menighetsbestyr. De motsatta
sidorna hafva således ömsesidigt skäl alt anse frågan tvifvelaktig, ehuru
jag betraktar henne såsom varande af privilegii natur. Något måste således
åtgöras, på det att det nu rådande obestämda må undanrödjas, och
ordning inträda i orterne. I en del landsorter bidraga nu säterier
och boställen lill fjerdingsmans aflöning, i andra åter icke, och i
många trakter af landet känner man icke hvad som är rätt eller
orätt i det afseendet, enär boställen icke äro i författningen derifrån
undantagne. Från en sådan skyldighet hafva boställena icke eller
varit befriade annorlunda, än att, om innehafvaren varit Kronofogde
eller Militär, han sålunda kunnat kallas till utöfning af sin tjenst,
och derigenom varit urståndsatt att befattningen bestrida. Följaktligen
hafva boställena åtnjutit befrielse på grund af sakens natur men
ingalunda af utkomna författningar. Sedan likväl en mängd boställen
blifvit indragna dels till Statsverket och dels till Reg:tenas lönings-direkt:r,
hafva äfven förhållanderne i delta afseende blifvit
rubbade, och en obestämdhet inträdt, som fordrar ett närmare bestämmande.
Under sådana förhållanden anser jag lika med Utsk.,
att en förändring bör ega rum. Man måste ordna bestyret för framtiden,
dervid i främsta rummet allmänt gagn, billighet och rättvisa
böra tagas i betraktande. Enl. min åsigt utgör det allmännas gagn
den enda riktiga grundsats, hvarifrån man bör utgå i allmänhet och
346
Den 12 Mars f. m.
serdeles i denna fråga. Hvad beträffar ändamålet med fjerdingsmansbefattningen
och fullgörandet inom menigheterna af lagars och
författningars föreskrifter, så har polisbestyret i sednare tider erhållit
en vigt, som det förr icke haft, och med hvarje år torde en
väl ordnad polis blifva allt mera högt af behofvet påkallad. Denna
polis blir en fördel för alla, som inom kommunen bo. Vill man
ur denna synpunkt företaga ordnandet af bestyret, så följer deraf,
att alla, som kunna deltaga uti kommunens angelägenheter, som intressera
sig för bibehållande af ordning inom kommunen och för lagars
samt författningars verkställande, jemväl intressera sig för fjerdingsmans-befaltningens
utöfning, och således böra de bidraga dertill.
Beslut i dylika frågor fattas i sockenstämma, och då författningarna
bestämma den rösträtt hvar och en deruti tillkommer, samt
hvarje rättighet måste motsvaras af en pligt, i följd hvaraf pligten,
när rätten är på ett bestämdt sätt uttryckt, måste stå i jemnt förhållande
till denne rätt, måste boställena äfven deltaga i fjerdingsmansbestyret
efter den af Utsk. föreslagna grund eller efter den rösträtt,
egaren af jorden eller lägenheten eger i fråga om sockenstämma.
Jag skulle i allo vilja biträda Utsk:s förslag, såvida det vore fullständigt.
Så är likväl icke händelsen, utan lika med Frih. Stjernstedt
anser jag en förändring böra ega rum, så alt de hemman och
lägenheter, hvilka uti förslaget icke blifvit uptagna, deri införas. Om
jag rätt upfattat Fribtns förslag gick det derpå ut, att R. o. Ad.
samt hvart och ett af öfriga RiksStm måtte för sin del medgifva,
det åliggandet, att deltaga i fjerdingsmans-befattningen, må utsträckas
till säterier, rå och rör samt insockne frälsehemman, äfvensom till
kungsgårdar, gästgifvaregårdar, akademi-, kyrko-, mensal- och stomhemman
samt boställen, skattlagda eller bebyggda lägenheter, samt
fabriker, verk och inrättningar, m. fl. som ega rösträtt på sockenstämma;
dock med vilkor, att vissa med bestämd aflöning försedde
fjerdingsman skola för socknarne eller distrikten antagas; men skulle
frälse, kronoskatte och kronohemmans innehafvare besluta att fjerdingsmans-befattningen
bör utöfvas omgängsvis emellan hemmanen,
skall bestyret af dem sjelfve fortfarande utgöras. Man har sagt, att
enl. Utsk:$ förslag skulle det bero af en del hemmansegare att bestämma,
att andra skola deltaga i afgiften men andra åter icke.
Detta kan till en del vara en sanning, men endast på det sätt, att
de, som skulle tillkomma en sådan rättighet, ega den dymedelst,
att de icke ingå på någon öfverenskommelse i denna fråga, förr än
de finna sådant med egna fördelar öfverensstämmande, och således
torde icke heller, hvad man här äfven anmärkt, det förhållande
kunna inträffa, att den ene skulle beskatta den andra; men äfven
om man ser saken ur denna synpunkt, så lärer R. o. Ad. finna,
att sådan beskattning skett redan vid 1830 års riksdag, då frälsehemmanen
ålades skyldigheten att deltaga i fjerdingsmans-bestyret.
Här är likväl icke fråga om något åläggande, utan endast att reglera
obestämda förhållanden, dervid den ene erbjuder, och den andre
antager eller icke antager. Jag tillstyrker alltså bifall till Utsk:s förslag
med den rättelse Frih. Stjernstedt förslagit.
Den 12 Mars f. ra.
347
Gr. Wrangel: Gr. Sparre liar ansett mig hafva begält ett
misstag, då jag yttrat, att folket, genom bestridandet af fjerdingsmans-befatlningen,
deltager i utöfningen af verkställande makten, och
Gr:n bar erinrat, att endast här vore fråga om fjerdingsmans-befattningens
ombesörjande genom legde personer, så alt folket komme
att befrias frän delaktighet i detta bestyr. Jag ber likväl, att få
fästa den ädle Grins upmärksamhet derpå, att jag förenat mig med
reservanterna, hvilka föreslagit, att till kommnnerne bör öfverlemnas
bestämmandet, huruvida fjerdingsmansbestyret skall utgöras omgångsvis
eller genom någon af kommunen derföre aflönad person, i hvilket
sednare fall denne alltså uträttar kommunens updrag och såsom dess
tjensteman besörjer ett kommunen åliggande verkställighets-bestyr
åt administrationen, hvilket i förra fallet turvis bestrides af folket
sjelft. I slutet af sitt anförande bar Grin yttrat ovilja emot skyldigheten
att, på sätt Grin uttryckte sig, såsom tjenstedräng verkställa
Länsmannens befallningar. Detta ljuder visserligen illa för örat, men
det synes mig i sjelfva verket icke så förödmjukande, som det låter,
ty om Länsmannen updrager åt fjerdiugsraannen en verkställighetsätgärd,
härleder sig denna oftast från en föreskrift af Kronofogden,
som denne åter erhållit af K. Befihide, och det kan således slutli
gen
hända, att det är ett K. M:s beslut fjerdingsmannen får att
verkställa, hvaruti jag icke med Gr. Sparre kan finna något så förödmjukande.
Min åsigt, att boställen böra vara befriade från deltagande
i fjerdingsmans-bestyret, har blifvit bestridt af Hr Gr. Björnstjerna
och Hr af Dalström. Väl erkänner jag, lika med den siste
talaren, att jag icke uti någon författning funnit boställena berättigade
till en dylik befrielse, men jag utber mig, att få fästa Ståndets
upmärksamhet på billigheten och nödvändigheten deraf. Hr ;af
Dalström har redan anmärkt omöjligheten för kommenderad militär
att utöfva fjerdingsmans-bestyret. Jag vill upgifva ett annat exempel.
Om i en församling en länsman bar boställe, och samma församling
beslutar, att fjerdingsmans-befattningen skall utgöras efter
omgång, så åtnjuter Länsmannen i en följd af år biträde i sina förrättningar;
men slutligen inträffar skyldigheten för hans eget boställe
att utgöra fjerdingsmans-befattningen, och då blir han i saknad af
dylikt biträde samt får sjelf verkställa allt hvad honom blifvit anbefalt,
hvilket komme alt medföra lamhet och förslappning i administrationen.
Hr Bråkenhjelm och Frih. af Ugglas hafva upträdt emot
min upfaltning af K. M. nåd. Stadga röride fjerdingsmännen, och
sökt vederlägga de anmärknir, jag i det afseendet framställt, hvarmed
jag velat ådagalägga, att denna Stadga i åtskilliga punkter är
stridande emot vilkoren för Statsverkets trygghet och nödig enhet i
administrativa pröfningsåtgärder. Jag har dock icke funnit mig öfvertygad
af dessa herrars genmälen. De hafva nemi. yttrat, att, då
fjerdingsmännen biträda upbördsmännen, d. v. s. Kronofogdarne, sådant
skulle ske på desses upbördsmanna-ansvar, men då nu författningen
medgifver, att Kronofogdarne få begagna sig af fjerdingsmännens
biträde vid upbördens indrifning, och stadgar serskildt ansvar
för alla tjenstefel, af de sednare, hemställer jag, huruvida något
ytterligare ansvar kan drabba en förre, som endast begagnat en
348
Den 12 Mars f. m.
författningsenlig rättighet, utan om icke hela straffet för fjerdingsmans
förskingring af upbördsmedel, komme att drabba de sednare
i enlighet med 10 § i fjerdingsmansstadgan; åtminstone är jag öfvertygad,
att så oftast komme att gå, om saken skulle af domstol
afgöras. Hvad åter beträffar fjerdingsmännens åligganden, i afseende
på tillsyn öfver väghållning och brobyggnad var det mig visserligen icke
obekant att, såsom Frih. af Ugglas erinrat, fjerdingsman på grund
af 1734 års Gästgifveri-ordn. ega hålla en dylik tillsyn; men ett är
att tillse, i hvad skick något befinnes och derom afgifva rapport till
Länsmannen, och annat är, alt, såsom författningen i 7 mom. 6 §
innehåller, meddela vederbör, väghållningsskyldige föreskrifter om afhjclpandet
af brister, ty sådant innebär en pröfning, hvartill fjerdingsmännen
tillförene icke varit berättigade, och hvilken jag anser
betänkligt att tillägga dem. Sedan jag nu besvarat de hufvudsakligaste
mot mitt yttrande riktade anmärkmr, anhåller jag att vid frågans
formella behandling få erinra, att då åtskilliga talare yrkat bifall
till Utsk:s betänk, med del tillägg Frih. Stjernstedt deruti föreslagit,
men jag och några andra talare yrkat återremiss, så lärer,
om äterremiss beviljas, Utsk. ej underlåta att vid förnyad behandling
af frågan äfven taga Frih. Stjernsledts amendement under pröfning;
hvarföre jag hemställer till dem, som hylla Frih. Stjernstedls
åsigt om de icke, till förenkling af proposme vilja medgifva återremiss,
emedan det kunde vara tvifvel underkastadt, om, äfven med
antagande af Frih. Stjernsledts förslag, den jord, hvilken bör uti
fjerdingsmans-befattningen deltaga, blifvit med nödig fullständighet
uptagen, hvadan en utredning af Utsk. äfven härutinnan synes mig
vara af behofvet påkallad.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: En föreg:de talare, Frih. Palmstjerna,
har redan visat det statsnyttiga uti att antaga Utsk:s förslag.
Det ytterligare praktiska skälet skulle dertill kunna läggas,
att på många orter, der säterierne äro talrika, fjerdingsmans-bestyret
f. n. faller ganska tungt på de befintliga skattehemmanen, hvaremot,
om detta onus fördelades på alla hemmanen, tungan blefve
mycket mindre och upoffringen för säteriegarne derigenom skulle
blifva obetydlig eller ingen, under det att vinsten för skatte-hemmansegarne
blefve ganska betydlig. Man har vid föreg:de riksdagar
anfört, att 14. o. Ad. icke borde medgifva Säteriernas deltagande
i detta bestyr, enär man pockade derpå såsom något, hvilket
kunde R. o. Ad. aftvingas, och emot ett sådant påstående har R.
o. Ad. då ställt sina privilegier. Frågan är nu likväl kommen hit
i en helt annan form. Man har erkänt, att R. o. Ad. hade rätt
till veto i denna fråga om R. o. Ad. deraf ville sig begagna, och
deremot, för frågans lösning, endast vädjat till R. o. Ad:s känsla af
billighet så att, frågan om hvad som är rättighet numera bortfallit
såsom af alla erkändt, hvaremot sakens billighet och rättvisa qvarstå.
Visserligen säger man att betänk, är principlöst upstäldt, emedan
det vore orimligt att låta bero på vissa jordägare inom församlingen,
alt bestämma, huruvida alla de andra skola få ett onus eller
icke. Detta sätt att betrakta frågan, är likväl att upställa den
Den 12 Mars f. m.
349
ifrån en oriktig sida. Om nemi. betänk, antages och blifver lag,
så blifver följden deraf, att alla inom socknen boende äro skyldiga
alt deltaga i fjerdingsmans-bestyret; men att det beror på några
vissa af Sockneboerne att bestämma, huruvida de vilja fortfarande
utgöra bestyret, endast genom omgång sig emellan, i hvilket fall alla
de öfriga blifva fria. Det ligger således icke i några vissas magt
att ålägga andra denna skatt; men väl ligger det i deras magt att
sjelfve påtaga sig att ensamme utgöra detta onus.
Man har sagt att bruk i allmänhet äro högst taxerade och att
på dessa skulle falla en stor tunga i jemförelse med jordegendomar.
Om en dylik ojemnhet i taxeringen förefinnes, så lärer sådant
väl icke hjelpas endast derigenom, alt bruken slippa fjerdingsmans-bestyret,
om samma ojemnhet i det liela fortfore och följakteligen
vore det väl genom förändringar i bevillnings-förordningen,
som rättelse i beskattningen å bruken skulle åstadkommas. Om
således Frih. af Ugglas hade rätt ang:de brukens för höga taxering,
så kan detta likväl icke rättas vid närvar, tillfälle, utan när Bevilln:s-Förord:n
förekommer.
En annan talare, Gr. Sparre, har sökt visa alt stadganderne om
fjerdingsmännens tjensteåligganden f. n. äro olämpliga, ja till och
med orimliga. Det är visserligen möjligt att den värde talaren deruti
har rätt; men om så vore, är det dock något annat, som han
dermed har bevisat, än att andra förut derifrån befriade egendomar,
verk och inrättningar icke böra deltaga i bestyret; ty om det är
orimligt att de hemman, som äro underkastade fjerdingsmans-bestyret
skola ensamt utgöra det, så blir detta ändå mera obilligt och
orimligt, ju mera sorn lägges på fjerdingsmännen att bestyra, så
att om Gr:n har rätt deruti, att stadgan ang:de fjerdingsman ålägger
fjerdingsmännen alltför mångå bestyr, så är detta just ett bevis
till för billigheten af Utsk:s förslag. Vi hafva nu att afgöra,
hvilka skola deltaga i fjerdingsmansbestyret. En helt annan fråga
är den, huru mycket fjerdingsmännen skall bestyra. Kan Gr:n visa,
att han bör bestyra mindre än nu, att den n. v. stadgan är olämplig,
nåväl! så må sådant ske; men icke bör den saken hindra den
nu under öfverläggning varande frågan.
Den värde talaren, som yttrade sig näst före mig, har framställt,
såsom bevis för att boställen icke borde deltaga i bestyret,
att det i sådant fall skulle kunna hända t. ex. att en Länsman derigenom
blefve skyldig att uti omgång åtaga sig fjerdingsmans-bestyret.
Jag ber likväl att få fästa upmärksamheten derpå, att denna
orimlighet just f. n. förefinnes, men att den genom bifall till Utsk:s
förslag förekommes. Frih. Palmstjerna har nemi. redan visat, att
boställen genom nu gällande lag icke äro bestämdt befriade ifrån
fjerdingsmans-bestyret och att det således väl kan hända, att någon
eller några församlingar kunna påstå, att kronolänsmannen skola i
fjerdingsmans-bestyret deltaga, äfven om det utgöres medelst omgång.
Om deremot Ulsk:s förslag antages, så behöfva icke boställen
deltaga uti fjerdingsmans-bestyret, så framt icke detta kommer
att bestridas genom aflönande tjenstemän, och således kunna boställsinnehafvare
endast påläggas att deltaga med den lilla obetyd
-
350
Den 12 Mars f. m.
liga afgiften lill aflöningen, men aldrig att gå sjelfva, såsom förhållandet
nu är.
Sluteligen har en talare sagt, att detta vore första steget till
intrång uti säteriernas rättigheter och att man derföre borde afslå
detsamma. Konseqvensen af denna tanke är något ofattlig. Jag
kan icke förstå huru man genom att säga nej till en nyttig och billig
begäran skulle få krafter att motsätta sig en obillig. Ett är att
man, då något obilligt och orättvist begäres, bör och kan säga nej,
ett annat är, att R. o. Ad. bör och kan säga ja, när man begär
något, som är billigt och nyttigt; hvarföre jag vördsammast anhåller
om propos. på bifall till Utsk:s förslag med det al Frih:ne Stjernstedt
och Palmstjerna föreslagna tillägg.
Gr. Klingspor, Mauritz Staffan Philip: Vid behandlingen
af denna fråga, äro 2:ne hufvudprinciper fästade. Den ena,
huruvida fjerdingsmans-bestyret anses för ett menighets- eller ett
kronobestyr, den andra, huruvida frågan anses vara af privilegii
natur, och huruvida i sådant fall R. o. Ad. anser sig böra afstå
sin rättighet. Min åsigt är, att man, långt ifrån att centralicera,
bör decentralicera; ty det byråkratiska elementet är ändå hos oss
nog starkt, utan att det behöfver förökas genom tillkomsten af en
ny tjensteman för hvarje socken, med thy åtföljandr löneanslag,
som ouphörligen skulle förklaras vara otillräckliga och således vid
hvarje ny riksdag väcka anspråk på ökade anslag. Jag är således
långt ifrån att vilja förvandla hvad som redan är förklaradt för ett
menighets-bestyr till ett statsbestyr, utan vöre snarare benägen att
förvandla redan häfdvunna _ statsbestyr till kommunalbestyr, der sådant
kunde åstadkommas. Ar nu åter detta ett menighets-bestyr, så
böra alla deltaga deruti, utan undantag för någon jordnatur. Då jag
således icke anser lämpligt att ersätta en undantagslag med en annan
undantagslag, så vill jag icke heller från ifrågavar. bestyr undantaga
boställs innehafvare. Kommunal-bestyren drabba hvar och en;
jag känner att vid kyrkobyggnad deltager hvarje arbetsför person, och
arbets folke t i städerna får betala en ganska dryg kommunal debetsedel.
R. o. Ad. har dessutom nu mera icke något uteslutande intresse
i denna fråga, då Ståndet icke ensamt är egare af frälseoch
säteri-jord, och om R. o. Ad. nu skulle påtaga sig för sina
egande säterier något större onus, så får Ståndet deremot lättnad för
sin egande krono-skattejord.
Gr. Mörner har anmärkt att ett afträdande utan ersättning af
friheten från detta bestyr skulle vara ett inträdande på den socialistiska
banan. I full konsequens dermed skulle då alla samhällen
vara socialistiska, emedan de icke kunnat upstå annorlunda än genom
ömsesidiga upoffringar och endast kunna bestå genom fortfarande
upoffringar; och bör jag förmoda att R. o. Ad. är så mycket
mer benägen att göra denna upoffring, som densamma delas
af de ofrälse personer, hvilka jemte R. o. Ad. äro egare af säteri,
rå och rörs samt insockne frälsehemman. Jag gör mig så mycket
mera förvissad om R. o. Ad:s bifall i detta afseende, som liberalismen
endast under den sista veckan har gjort ett språng, som,
Den 12 Mars f. m.
351
då man fäster afseende på det håll, hvarifrån det steget blifvit taget,
är egnadt att väcka det största upseende både utom och inom
detta hus.
Jag tillstyrker bifall till detta betänk, med det af Frih. Stjernstedt
och Frih. Palmstjerna gjorda tillägg.
Hr Fåhrseus, Olof Immanuel: Jag vill icke förirra mig på
fältet för den kritiska undersökning, som här blifvit inledd om rätta
betydelsen af ordet menighets-bestyr. Det synes mig, som man i
detta fall lämpligen kunde använda den Thorildska definitionen:
”detta är detta”; ty namnet gör här föga till saken. Jag vill blott
erinra, att enl. allmänna språkbruket visserligen med menighetsbestyr
vanligast afses befattningen med kommunernas enskilda angelägenheter
; men man förstår dermed äfven sådane bestyr, som
kommnnerne sjelfve ansvara för, utan att Staten dertill bidrager.
Detta är och har från urminnes tid varit förhållandet med fjerdingsmans-befattningen.
Detsamma gäller ock, under enahanda synpunkt
om nämdemans-bestyret.
Tvenne talare hafva i nog bjerta färger klandrat den nyligen
utkomna instruktionen för fjerdingsman. Det har imellertid å andra
sidan redan blifvit anmärkt, att denna instruktion egentligen
icke innehåller något nytt. Den har i sjelfva verket blott gjort till
lag hvad som förut dels på grund af spridda författningar dels på
grund af häfd iakttagits. Ang:de det åberopade missnöjet inom
BondeSt., som skulle blifvit utlaladt genom de många motionerna i
ämnet, så vill jag blott föra till minnes, hurusom detta missnöje,
och måhända i än högre grad, försports vid hvarje föregale riksdag,
så långt jag kan minnas tillbaka, således långt förr än fjerdings*
mans-instruklion utfärdades. Detta mätte bevisa, alt det ingalunda
är den ifrågavar. stadgan, som framkallallat detta missnöje, men
hvad som framför allt bevisar, att det icke varit så illa menadt med
det af motionärerna framställda klander, är det förhållande, som af
föreg:de talare redan blifvit anmärkt, att Utsk:s ifrågavar. betänk,
blifvit af BondeSt. bifallet.
I afseende på sjelfva hufvudfrågan, och efter den vändning, som
frågan tagit, så sönderfaller den i 2 delar, nemi. den ena, huruvida
fjerdingsmans-bestyret må utsträckas till hemman och lägenheter,
som hittills varit derifrån befriade, och den andra, om giltigheten
af det föreslagna förbehållet, alt befattningen icke må blifva
ambulatorisk, utan bestridas af en viss aflönad person. Hvad den
förra delen angår, så hafva de fleste föreg:de talare yrkat bifall till
Utsk:s förslag och jag instämmer med dem, med den modifikation,
som Frihrne Stjernstedt och Palmstjerna deruti föreslagit. Men
jag lägger den största vigt vid det förbehåll, som Utsk. dervid fästat.
Det har af en talare blifvit anmärkt alt detta innebär en
beskattningsåtgärd, så mycket mera obehörig, som Utsk. icke dermed
egde att sig befatta. Gr. Lagerbjelke har redan hufvudsakligen
visat det oriktiga i denna åsigt och jag vill blott dertill lägga,
att om ett dylikt vilkors stadgande kunde få namn af beskattning,
så skulle äfven öfvererenskommelser om skjuts-entreprenader, då
352
Den 12 Mars f. m.
de äro förenade med bidrag, och flere andra sådana kommunalregleringar
utgöra beskattning.
En föregtde talare har ansett det vara af synnerlig vigt att
bibehålla fjerdingsman s-be,styret sådant som det nu är, i anseende
till nyttan deraf att folket derigenom sjelft fick tillfälle att biträda
de administrativa myndigheterna. För min del lemnar jag i sitt
värde de vackra orden om folkets sjelfstyrelse; men i praktiskt
hänseende tror jag icke att den dermed antydda grundsats betyder
stort. För att ådagalägga huru vigtigt nyssnämnde förbehåll verkligen
är, anhåller jag att med ett exempel få uplysa huru förhållandet
är i vissa delar af riket. .lag hemtar detta exempel från
Götheborgs och Bohus läns skärgårds-orter. Fjerdingsmans, eller,
som det i dessa orter kallas, krono- rättare-bestyret, är der öfverallt
ambulatoriskt. I skärgårdarne äro, såsom man vet, hemmansåboerne
i allmänhet sjömän. De äro ofta största delen af året ute på
kustfart, eller någon gång, för att komma sanningen närmare, på
lurendrejeri. När nu Länsmannens ordres kommer, så är kronorättaren
vanligen icke att finna. Detta inträffar andra och 3:dje
gången, och om han då, på Länsmannens anmälan, inkallas (ill
kansliförhör, anträffas han icke heller med kallelsen, och när han
slutligen träffas, och lian kan vara mogen till ett ringa vitesbelopp,
sä är året till ryggal a gd t och befattningen går i tour till annor man.
Vi veta att ett hufvudsakligt åliggande för fjerdingsman är, att kommunicera
stämningar. Stämningarne i Götheborgs skärgård äro ganska
talrika ifrån Götheborgs Tullrätt och Poliskammare. Jagöfverlemnar
nu till hvar och en att bedöma huru lagskipningen skall se
ut i en ort, der det står så till med dess yttersta organers verksamhet.
Jag tror följaktligen att det varit väl betänkt af Utsk.
att göra det föreslagna vilkoret för fjerdingsmans-bestyrets utsträckande
till dem, som nu derifrån äro befriade och får derföre uti
såväl förvaltningens som lagskipningens intresse påyrka bifall till
Utsk:s betänk, med de modifikationer, som Frihrne Stjernstedt och
Palmstjerna föreslagit.
Hr Printzensköld, Carl: Frih. Raab har rätt deri, att
förevar, fråga, är en gengångare ifrån förflutna riksdagar. Jag minnes
ganska väl dess behandling under sistl. riksdag. Och då jag
jemför denna behandling med den, som frågan nu erhållit, så visar
sig den egenheten, som icke bör lemnäs obemärkt, huruledes
ang:de precist samma sak opinionen, så väl hos R. St. som deras
Utsk., kan förändras från den ena riksdagen till den andra. Nu
erkänner nemi. Utsk. hvad det sistl. riksdag bestred, eller att det
ifrågavar. fjerdingsmans-bestyret vore af den beskaffenhet, att R. o.
Ad. för den privilegierade jorden vore derifrån befriadt. De tre
ofrälse RiksStm, voro emedlertid af alldeles motsatt tanka och min
öfvertygelse är den, att R. o. Ad. ensamt har att tacka den adle
och Ridderlige man, hvilken förde Landtmarskalksstafven vid sistl.
riksdag, då frågan här förevar, derför, att icke detta besvär då pålades
det ypperliga frälset, emedan han hade nog mod att under sitt
namn
Ren 12 Mars F. ni.
353
namn A Ständernes underd. skrifvelse i ämnet teckna ett åberopande
af den protest, som Adeln emot det fattade beslutet hade
uttalat.
Hvad åter beträffar sjelfva saken, så anhåller jag att få upläsa en
del af det yttrande, sorn Frih. Cederström, Ruth sisth riksdag afgaf
äng:de densamma; det lyder som följer: ”Då man yrkar att säteri- samt
rå och rörs jemte insockne frälse-hemman skola deltaga uti ifrågavar. bestyr,
synes man föröfrigt alldeles icke hafva gjort sig reda för den ställning,
i hvilken frågan skulle komma genom ett sådant beslut, hvarmedelst
ett verkligt missförhållande upstode, enäjr öfrige hemman
vid ägarens beklädande med fjerdingsmans-befattning, befrias från
åtskilliga åligganden, i hvilka säterierne samt rå och rörs-hemmanen
redan i följd af jordprivilegier icke deltaga. Följaktligen skulle
det derigenom inträffa, att de andra hemmanen genom den föreslagna
förändringen bragtes i en förmånligare kategori i detta hänseende
än säterierne; och detta må väl icke vara öfverensstämmande
med någon billighet; helst man bygger liela anspråket uppå denna
förmenta grund och dervid förebär, att allmän likhet i åligganden
eftersträfvas. Man må väl icke heller lemna ur sigte att de åtskilliga
förmåner, dem säterierne lagligen åtnjuta, hafva otvifvelaktig!,
vid alla transaktioner af arfsfördelningar och egendomsköp, blifvit
tagna i betraktande och värdet af dessa gärdar i jemförelse med
andra af mindre fördelaktig natur, kommit i beräkning. Kan man
då, billigtvis, utan någon den ringaste ersättning pålägga säteriernas
nuvar. innehafvare något sådant onus”.
Man kan svårligen upsöka några bättre och fullständigare skäl,
än i detta yttrande finnas anförda, emot bifall till TJtskis betänk.,
hvilket jag således anhåller måtte af R. o. Ad. afslås.
Annu fullständigare bekräftelse af denna åsigt finner man vid
genomläsningen af K. M:s nåd. stadga ronde de bestyr, som fjerdingsman
åligga. Man må se saken från hvilken synpunkt som
heldst och säga att fjerdingsmans-befaltningen utgör ett kommunalbestyr,
så står det likväl fast, att alla de åligganden, som tillhöra
densamma, göra dess innehafvare rent af till ett biträde åt den
executiva magten inom samhället men ingenting annat. Således
när man betraktar saken från denna sida, såsom den enda riktiga,
blir det alltid ett fruktlöst försök att påstå, att det ypperliga frälse!
skall deltaga i fjerdingsmans-befattningen derföre att den är ett
menighets-bestyr.
Också hafva både Hr Fåhraeus och Hr Wejdenhjelm medgifvit
att fastän namnet blifvit ombytt ifrån hvad det fordom var, nemi.
Kronobesvär, så har likväl derigenom sjelfva saken icke undergått
den ringaste förändring. Ostridigt är då, Mine Hrr, på sätt Gr.
Mörner jemväl bevisat, att det ypperliga frälset genom åtagande af
detta bestyr gemensamt med öfriga hemman skulle blifva beskaltadt
med en afgift, hvarifrån det f. n. är befriadt. Deraf åter är klart,
att Säteriernas värden skulle minskas med kapitalet, lill den ränta,
hvilken utginge i form af afgift till fjerdingsmännen. Jag är icke
ibland dem, som vill, hvarken för min person eller den egendom
4 H. 23
354
Den 12 Mars f. m.
jag skulle kunna äga, undandraga mig någon skyldighet, då denna
af det allmänna bästa oundgängligen påkallas. Men en sådan nödvändighet
är nu icke för handen, och då fordrar rättvisan, att en
dylik befattning, som den ifrågavar., icke ålägges annorlunda än med
eget begifvande af den, som tillförene icke varit pligtig att vidkännas
detta besvär, och på ett sätt att han njuter en motsvarande
ersättning för den fördel, han förlorar. Jag måste alltså för bibehållande
af den princip, som bör vara rådande, nemi. att rättvisa
skall vederfaras alla, bestrida Utsk:s förslag i förevar, afseende, ehuru
jag erkänner alt det är fördelaktigare för den privilegierade jordens
innehafvare, än det, som vid sisth riksdag af Utsk. framställdes.
Man har här velat påstå, att den utfärdade instruktionen för
fjerdingsman skulle uptaga åtskilliga bestyr, hvilka tillförene skulle
för dem hafva varit främmande. Sä förhåller sig icke. På sätt en
talare förut ganska riktigt anmärkt har man endast gjort en sammanfattning
utaf de åligganden, som tillhört fjerdingsmännen sedan
uråldriga tider; men just denna sammanfattning har haft den olägenheten
med sig, att när man fått se dessa åligganden på en gång,
man blifvit förskräckt för densamma. Det är så naturen af alla
tjenstebefattningar. Få tjenstebefattningar finnas, dem man icke skulle
tveka att emottottaga, i fall man finge framför sig en lista på alla
de mångfaldiga åligganden, hvilka befattningen åtfölja. Det synes mig
derföre, som skulle måhända Regeringen handlat försigtigast, om den
icke bifallit R. St:s anhållan vid sista riksdag om utfärdande af en sådan
instruktion som den ifrågavar. De skyldigheter, som ålägo fjerdingsmannen
voro så allmänt kända, att den exekutiva magien icke hade
svårt att bestämma hvad han borde göra eller icke; men just derigenom
att man ville på en gång upräkna dem alla, framkallade
man de klagomål, som motionärerne anfört öfver den mängd sysslanden,
hvarmed fjerdingsmännen är öfverliopad och öfver omöjligheten
för honom alt kunna dem fullgöra. När nu ostridigt är
att fjerdingsmännens tjenst uti ingenting annat består än att vara
biträde åt den exekutiva makten, och, ehvad benämning man än
må gifva detta deras bestyr, icke kan uphöra utan måste, till följd
af en ökad folkstock och många derigenom upkomne förhållanden,
till sin verksamhet snarare utvidgas än inskränkas, så skulle jag,
för min del tro att, innan man skrider till afgörande af denna
fråga om säteriernas deltagande i fjerdingsmans-hestyret, vare sig
med kontanta bidrag eller på hvad annat sätt som helst, en fullständig
reglering borde upgöras af fjerdingsmans-distrikten inom riket
och, efter det K. M. i detta afseende hört Sine befallningshafvande
och rikets collegier, ett fullständigt förslag upgöras, huru
dessa tjenster skola för framtiden förvaltas och huru de personer
böra vara qvalificerade, som böra till deras bestridande förordnas.
Jag förenar mig således i Gr. Mörners framställning i detta hänseende.
Man må icke säga, att Staten skulle, genom en så beskaffad
reglering och genom fjerdingsmanstjensternas upförande på stat,
med allt för dryga löneanslag betungas. Ty kan det icke bestridas,
att fjerdingsmännen är sista länken i kedjan af den executiva mak
-
Den 12 Mars f. m.
355
tens organer, synes mig ingenting mera rätt och billigt än att lian
också allönas utur Stats-kassan, till hvilken alla rikets innevånare
bidraga, utan att man för detta ändamål påför den privilegierade
jorden en skatt, hvarifrån den allt hittills varit befriad.
Jag fortfar att tillstyrka afslag å betänk, och får för öfrigt fästa
upmärksamheten på det oformliga deruti, alt enl. Utsk:s förslag
boställena äfven skulle deltaga i fjerdingsmans-bestyret; en Kronofogde,
som är executorn och den egentliga Poliskommissarien inom
fögderiet, skulle då, t. ex. få deltaga i aflöningen till en honom underordnad
tjensteman, hvars befattning icke är någon annan än
den, alt fullgöra Fogdens befallningar. Detta kan icke vara hvar
ken
billigt eller med sakens natur förenligt; och deruti ligger alltså
ett ytterligare skäl lill afslag å Utsk:s betänk.
Gr. Sparre: En talare, Gr. Lagerbjelke, har tillvitat mig att
jag icke skulle hafva skiljt de båda frågorna, som här utgjort föremål
för öfverläggning. Jag trodde att jag minst af alla skulle gjort
mig skyldig till den förebråelsen alt icke hafva skiljt frågan om
instruktionen ifrån dem om Säteriernas deltagande i fjerdingsmansbestyret.
Jag har icke yttrat mig öfver sistnämnde fråga; derom
är tillräckligt taladt inom detta hus. Jag har börjat med att jag
ämnade hålla mig till instruktionen och jag ville undersöka, huruvida
betänk, innehöll svar på motionen. Jag motsätter mig icke
hvad som är billigt, och hyser den tankan, att om fjerdingsmansbestyret
blir, hvad det bör vara, en väsendtlig del af kommunalvården,
så böra säteriegare, likasom andra, deri deltaga; men jag
vill hafva en ändring i instruktionen, enär densamma gör fjerdingsmannen
till en dräng åt Länsmannen; derifrån har jag utgått. De
grundsatser, som jag hyllar, hafva R. St. ouphörligt uttalat sedan 1828.
Jag vill att R. o. Ad. nu skall vidhålla samma grundsats, som förut
är uttalad och jag har ogillat Utsk. derföre att denna grundsats är
frånträdd, och Regeringen derföre, att den utfärdat en instruktion,
som är i strid med dessa åsigter. Motionerna innefatta hufvudsakligen
anmärkn-.r emot instruktionen. Jag ville då, säger jag, alt
Utsk. skulle hafva gjort det afseende pä motionerna, att denna instruktion
blifvit granskad och att man soffrat ifrån fjerdingsmännen
åligganden, som de icke hade före instruktionens utfärdanden och
som icke kunna sägas utgöra kommunalrbestyr. Derpå har man här
svarat, afl de åligganden, som här äro uptagne, skulle hafva ålegat
fjerdingsmännen förut. Då jag sagt motsatsen, så skulle visserligen
den enas nej vara så godt som den andras ja; men ehuru
jag nu icke är försedd med de handlingar, hvarigenom jag skulle
kunna bevisa att så icke är, som man upgifvit, så vill jag likväl
försöka ur minnet vederlägga mina motståndare och genomgå åtskilliga
af punkterne uti den ifrågavar. instruktionen.
Den 6 § 1 mom. innehåller ”att då gröfre brott blifvit begånget,
eller något förehafves, som störer eller hotar allmänna säkerheten
eller hus- och hemfrid eller om död menniska träffas ute
å mark eller eljest dödsfall förekommer i förening med ovanliga
23*
j
356
Den 12 Mars f. m.
eller misstänkta förhållanden, fjerdingsmannen bör genast sådant inberätta
lill Länsmannen eller Kronofogden samt lemna den laga
handräckning, som vid sådana tillfällen kan påkallas.” Jag har ingenstädes
funnit något sådant åliggande för fjerdingsman och upmanar
mine motståndare alt upgifva hvilken författning, som före
instruktionen ger dem detta åliggande.
Det fjerde mom. innehåller det åliggande att, ”när fjerdingsman
derom anlitas, biträde Kronans upbördsmän vid indrifning af
oliquiderade upbördsmedel emot rättigheten att för sålunda indrifna
medel åtnjuta hälften af upbördsmannens andel i stadgade stämmoböter”.
Detta stadgande har jag icke heller någonstädes funnit.
Det stadgas visserligen i en och annan gammal förordning att fjerdingsmannen
skall tillstädesvara vid utmätningar. Bien det är just
på grund af hans åliggande att vara kommunens föreståndare, värdare
af folkets rätt, som han skall vara tillstädes, såsom ett viltne
för att biträda folket att tillse det Kronans embetsman icke begå
någon orättvisa, ej för att vara handtlangare åt Länsmannen eller
efter hans updrag verkställa till det allmännas tjenst hörande göromål.
Man har försökt att tolka ordet menighetsbestyr på det sättet
att fjerdingsmannen skulle vara en kronans tjensteman, ehuru aflör:ad
af kommunen. Jag hemställer om någonsin detta begrepp har
varit fästadt vid ordet menighets-bestyr. Jag åtminstone kan för
min del icke finna det.
Dessutom har man sagt, att jag skulle hafva haft orätt i att
yttra att betänk, vore principlöst; hvilket man velat bevisa dermed
att BondeSt. bifallit betänk. Jag har så mycken aktning för BondeSt.
, som någon annan ledamot af detta hus; men jag tror icke
på auktoriteter i allmänhet och tager mig den friheten att, ehuru
BondeSt. bifallit betänk., göra den anmärkn. deremot, att detsamma
är princip/öst.
Denna fråga är en gengångare från föreg:de riksdagår och den
kommer att ouphörligt blifva en gengångare ända till dess, på sätt
åtskilliga talare och ibland dem en K. Befh:de här yttrat, den lägre
polisen på landet blir ordnad. Anstalter i denna syftning måste
vidtagas, det erkänner jag; men tror man att detta ändamål är
vunnet dermed att man öfverenskommer om att aflöna en dräng åt
Länsmannen. En talare har sagt, att denna kostnad vore ganska
obetydlig, och att en fjerdingsman icke behöfde i lön mera än 50
r:dr b:co. Jag bekänner att ett stort ändamål vore vunnet, om vi
kunde få en verksam polis i hvarje socken för 50 r:dr b:co, och
att det vore ett förvånande godt pris; men jag tror aldeles icke,
att det lyckas, och vet af erfarenheten, att de illusioner man i detta
afseende gör sig, alldeles icke motsvaras af verkligheten. Inom den
kommun jag sjelf tillhör hafva vi en sådan aflönad fjerdingsman.
Han aflönas icke med 50 r:dr, utan med 110 r:dr b:co och derutöfver
någon spanmål. Nåväl, polisen inom en socken, kan ingalunda
vara sämre än der. Ingen duglig person vill åtaga sig den
befattningen, äfven för det priset och polisen är alldeles jemmerlig.
Kan man väl då tro, att en god tjensteman skulle i våra tider
Den 12 Ma rs f. m.
357
kunna erhållas för 50 r:dr b:co, en tjensteman, som skulle vara
dräng åt Länsmannen, som skulle lyda alla hans kallelser och lemna
handräckning vid alla tillfällen; allt delta för 50 r:dr b:co.
En ledamot af Ståndet, en K. Behfule har anfört åtskilliga bevis på
olägenheten af det nuvar. förhållandet, lian liar sagt att en fjerdingsman
ofta är borta när han behöfves. Nåväl, tror man att det skall
uphöra hädanefter? Tror man väl att en person, som är allönad
med 50 r:dr b:co, skall uteslutande sysselsätta sig med sin tjenst?
Visserligen icke. Det onda måste hotas ifrån roten: Polisen inom
länen måste ordnas.- Det är en annan sak, men ingalunda vinner
man det på sätt, som här är föreslaget; i fordna tider hafva visserligen
verkställande maktens organer kunnat vara alldeles okunniga
personer, som icke ens kunnat läsa och skrifva, men civilisationen
har nu gått framåt för mycket, för att en sådan person numera skulle
kunna blifva en organ för den verkställande makten. Rältsförvecklingarne
äro för stora, för att en sådan person skulle kunna lyckas
alt. utföra den verkställande maktens bestyr. Låt oss betrakta de
updrag, som instruktionen ålägger fjerdingsmännen. De äro på ena
sidan af den grannlaga beskaffenhet att de fordra en man med
omdöme och kännedom af gällande författningar; på den andra sidan
vanliga hancltlangare-bestyr; huru vill man förena dessa åligganden
hos en och samma person.
Jag fruktar alt jag alltför länge uppehållit R. o. Ad. Jag har
tagit mig friheten framställa de betänkligheter jag hyser emot betänk.
Jag uprepar det ännu en gång: jag är långt ifrån att vara
motvillig att åtaga mig kommunala bestyr inom socknen, men jag
fordrar att bestyret reduceras till hvad det hör vara. Jag förnyar
min anhållan om återremiss af betänk.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Gr. Sparre har i
sitt första yttrande förklarat alt sådana skyldigheter, som den K.
stadgan innefattar, icke kunna fjerdingsmännen åläggas. Jag får
fästa upmärksamheten derpå att den ifrågavar. stadgan innefattar en
faktisk vederläggning af denna upgift, ty då skyldigheterna redan
blifvit dem ålagda, och så har det redan skett, som Hr Gr:n påstår
ej kunnat ske. En helt annan fråga är åter den huruvida sådant
bordt ske; men den frågan tillhör icke n. v. öfverläggning,
emedan den bör i annail form behandlas. Hvad som deremot här
utgör föremål för öfverläggning är, huruvida fjerdingsmans-besfyret
bör åläggas flera än som nu hafva denna skyldighet och huruvida
skyldigheterne böra undergå någon förändring eller icke. I förra
fallet liar man på ena sidan sagt, att frågan är af privilegii natur.
På andra sidan har man bestridt sanningen deraf. Enl. min åsigt
kan man i viss mån ha rätt å båda sidor. Frågan är icke af privilegii
natur i min tanka, så vidt man dermed menar R. o. Ad:s
privilegier; ty i och med detsamma R. o. Ad. medgifvit att så beskaffade
hemman linge innebafvas af andra än frälsemän, så har
frågan upliört att vara ett privilegium för R. o. Ad., men den fortfar
ännu att vara af privilegii natur hvad sjelfva jorden beträffar;
ty derigenom att R. o. Ad. medgåfvo för andra rättigheten att be
-
358
Den 12 Mars f. m.
sitta sådan jord, uphörde icke sjelfva jorden att vara priviligierad,
heldst det just var förmånen att få besitta den privilegierade jorden,
som af R. o. Ad. åt öfrige samhällsmedlemmar medgafs.
Vidare har man sagt, å ena sidan, att frågan är af beskattnings
natur och å andra sidan har man bestridt delta. Jag tror att man
äfven deruti har rätt A båda sidor. Frågan är nemi. icke af beskattnings
natur, så vidt man endast betraktar rättigheten för den
som detta onus nu åligger, att sins emellan träffa öfverenskommelse
om bästa sättet att det fullgöra. Frågan är deremot af beskattnings
natur, sä vidt den afser att ålägga dem, som icke hafva detta onus,
att äfven utgöra detsamma. Det synes mig nemi. vara alldeles obestridligt
att om man vill ålägga ett hemman ett onus, som det ej
har förut, det må nu bestå uti en natura prestation eller i penningentgift,
så är det en beskattning; men det är icke nog att det
är en beskattning utan det är dessutom en sådan beskattning, som
det ej tillkommer R. St. att befatta sig med. Det är visserligen
efter 57 §:n R.F., R. St:s ovillkorliga rättighet att beskatta Svenska
folket, enär den innehåller att ”Svenska folkets urgamla rätt,
att sig beskatta, utöfvas af R. St. allena”; men hvaruti denna beskattningsrätt
består, det. linner man af 59 och 62 §§ R.F. R.
St:s beskattningsrätt beslår nemi. deruti att, sedan Konungen up
gifvit
Statens behof och hvad som tarfvas utöfver de ordinarie inkomsterna
så ega R. St. åtaga sig en deremot svarande bevillning.
Härtill inskränker sig således R. St:s beskattningsrätt; men deremot
utgör det ett bestämdt våld, i min tanke, om R. St. tillåta sig att
förflytta onera ifrån den ena jordnaturen, på hemman af en annan
jordnatur, som nu äro fria derifrån. Det nu ifrågavar. onus är
måhända af mindre betydenhet, men principen qvarstår. Anser
man R. St. ega rätt att förflytta ett onus från ett hemman på annat,
som icke förut har detta onus, så kan man med samma rätt
fullkomligen principenligt vid ett annat tillfälle förflytta alla onera
ifrån kronohemman på frälse-hemmanen, eller tvertom, men sådant
är i min tanke icke att utöfva en beskattningsrätt, utan att föröfva
ett uppenbart våld.
Härvid förekommer likväl hvad serskildt denna sak beträffar,
efter milt förmenande, en omständighet, som icke bör förbises.
Man bör nemi. skilja emellan de skyldigheter, som voro förenade
med fjerdingsmans-bestyret den tiden då R. o. Ad. ensam egde
den privilegierade jorden, och dc skyldigheter, som sedermera tillkommit.
De förra, kunna i min tanke icke på något hemman af
annan jordnatur öfverflyltas, utan hemmansegarnes frivilliga åtagande;
men alla de skyldigheter, som sedermera tillkommit, böra fördelas
på alla hemmansegare, och jag hemställer således att R. o.
Ad. måtte återremittera betänk, på det att Ekon.Utsk. må noga utreda
hvilka de skyldigheter äro, som af ålder ålegat fjerdingsmännen,
och att det icke må kunna åläggas frälsehemmanen att deltaga
i några andra skyldigheter, än dem, som på sednare tiden tillkommit
för fjerdingsmännen.
En talare har anmärkt, att man ingenting förlorade vid en sådan
öfverflyttning af fjerdingsmans-bestyret, emedan, om man fick
Den 12 M a rs f. m.
359
ett större onus för frälsehemmanen, så fick man deremot så mycket
mindre onus för sina skattehemman. Detta låter mycket bra,
och det är ganska rätt, så vida man är egare till både krono- och
frälsehemman i samma proportion ; men jag tror det icke vara fallet
med alla och då lärer det vara en uppenbar orättvisa emot dem,
som icke åro i en sådan lycklig belägenhet.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Drakenhjelm: Jag får blott reservera mig å Utsk:s vägnar
emot en så beskaffad återremiss, som skulle blott i allmänhet
klandra Utsk:s förslag och dess behandling af de remitterade motio
nerna
ifrån BondeSt., utan att upgifva i hvilka punkter Utsk. har
misstagit sig och utan att upgifva någbt förslag, som Utsk. sedan
må underställa R. St:s pröfning. Något sådant har nemi. icke blifvit
upgifvit af den talare, som yttrade sig näst före den siste. Af
den siste värde talaren deremot har ett sådant förslag blifvit framställdt,
och kan ingen nu vederlägga hans framställning, så har jag
intet emot att betänk, återremitteras. Jag förutser alltför väl de
skäl, som Utsk. har att tillgå och vill nu icke besvära med deras
uprepande. Deremot vill jag fästa upmärksamheten derpå, alt BondeSt.
sjelf fästat så liten vigt vid de motioner, sorn derifrån utgått,
ronde detta besvär och sjelfva författningen, att ingen enda
af dess 12 ledamöter i Ekon.Utsk. hyst den minsta betänklighet
vid att antaga Ulsk:s nu afgifna förslag. Icke eller har någon enda
af dem reserverat sig. Det enda, som yttrades, var att, i afseende
på hvad 4 mom. i 6 § innehåller, ronde ersättning och arfvode
för biträde af fjerdingsman, yrkades att fjerdingsmannen skulle få
lika arfvode med Länsmannen; men Utsk. fann icke skäl att gå in
på en sådan tanka, hvarigenom skulle läggas en ny börda på de
fattigaste inom kommunen.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagal alt anslag blifvit
utfärdad! till fortsättande af plenum kl. 6 e. m.
Hr von Hartmansdorff; Gr. Wrangel har anmärkt en
omständighet och gjort det 2:ne gånger, vid hvilken man måhända
icke fästat nog vigt, och hvilken jag derföre anhåller att få uptaga.
Utsk. föreslår i sitt betänk, alt Boställen skola för framtiden
deltaga i åliggandet att godtgöra fjerdingsmannens bestyr. Detta
synes mig vara både obilligt och orättvist.
Det är obilligt derföre, att ingen är sämre lönad än arméen,
neli emedan ifrågavar. åligganden följaktligen skulle medföra en
löneförminskning för dem, hvilka snarare borde få en löneförhöjning.
Det är dessutom en orättvisa; ty fjerdingsmans-bestyret är,
såsom jag vid föreg:de riksdag sökt ådagalägga, ett krono-besvär.
Om det är ett sådant, så är det följaktligen elt bestyr, hvilket åligger
Tjenstemän _ och deras underordnade biträden i annan väg än
den militära. Äro nu militärer skyldige att hjelpa Kronofogdar och
andra förvaltande embetsman med deras göromål, så kan man äfven
ålägga officerare att hjelpa domare med deras förrättningar och
360
Den 12 Mars f. m.
alt hjelpa Prester eller hvilka som helst med utöfningen af deras
kall. Orimligheten af ett sädant förhållande måste enhvar inse.
Huru vill man då begära att Boställshafvare, af hvad slag de än må
vara, skola med sina löners förmindskning hjelpa andra att sköta
sina befattningar.
Här har tvistats huruvida updraget är ett krono-besvär eller
ett menighets-bestyr. Att del är ett krono-besvär, visar sig deraf,
att fjerdingsman haft och på sina ställen ännu innehafva boställen
af Kronan. Att de förlorat dem, det är R. St:s eget fel, men icke
mitt. Jag har sträfvat deremot så mycket jag kunnat, fast förgäfves.
När nu R. St. rubbat den grund, sorn för dessa tjenstemän»
aflönande före fanns, så fä de också vidkännas de olägenheter, sorn
deraf följa. Att det är ett krono-besvär bestyrkes ytterligare af
denna frågas föregide behandling. Det var på grund af densamma,
som R. o. Ad. vid näst föregide riksdag förklarade, att detta åliggande
var stridande emot deras privilegier. Det var ock derföre,
som vår dåvarande högt aktade Landtmarskalk icke underskref R.
St:s skrifvelse utan reservation mot de 3 öfriga Ståndens beslut,
att Säteri, rå och rörs samt insockne frälsehemman skulle deltaga i
fjerdingsmanna-bestyret. Till följd af denna reservation, fann Konungen,
oaktadt de öfriga Ståndens afvikande mening, icke för godt
att henne godkänna. Fastän K. M. har i Fjerdingsmans-instruktionen
kallat hans befattning för ett menigbets-bestyr, så har Konungen
dock genom undantaget, i hufvudsaken ådagalagt, att Han tänkte
annorlunda. Detta är ett bevis att befattningen är ett krono-besvär.
När nu frågan är af denna beskaffenhet, så säger man, som detta
är ett krono-besvär, så bör det äfven af kronan betalas. Detta är
sannt; men huru skall sådant tillgå, om det icke godtgöres af hemmanen?
Jo, det skulle väl ske af Allmänna Bevillnm. Men om
man deraf tager fjerdingsmannens aflöning så kommer hon att drabba
icke blott jordegare på landet, utan jemväl Stadsboer. Nu är
likväl förhållandet, alt de sednare sjelfve aflöna sina stadstjenare
och upbördsmän. Kan man då begära, att Stadsboerne skola aflöna
sådana betjente äfven för landet? Städerne skulle då få betala
dubbelt. Delta visar att ifrågavar. besvär icke lämpligen kan
falla på någon annan än landsbygdens innevånare, på sätt som hittills
skett. Men som det icke är ett menighets-bestyr utan ett
krono-besvär, så kan man icke undra derpå att såsom åtskillige talare
yttrat, det ogerna åtages af boställshafvare, eller andra, som
hittills icke varit desamma underkastade. Jag är icke boställshafvare
och har icke varit det, äger icke heller något slags fastighet.
Hvad jag här säger, dertill är jag således icke föranledd af enskilda
förhållanden. När jag vid föregnle riksdag bestridde det ypperliga
frälsets beläggande med detta besvär så skedde del derföre att man
då pockade derpå, emedan det påstods vara ett menighets-bestyr,
uti hvilket alla hemansägare kunde tvingas att deltaga. Nu erkänner
man sitt misstag i detta hänseende. När så sker, kan jag icke
annat än instämma uti hvad Gr. Lagerbjelke i den delen har yttrat.
Jag yrkar dock att boställena mätte undantagas och jag skulle
tro, att de Hrr Ledamöter af R. o. Ad., hvilka vilja godkänna
Den 12 Mars f. m.
861
hufvudsaken i det skick, hon nu är framställd, borde medgifva ett
undantag för boställen; ty både jag och många andra, som vilja bifalla
hufvlidfrågan, skulle nödgas att säga nej, om man ville ålägga
boställena att deltaga i förevar, skyldighet.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Då tiden redan är långt
framskriden, kunde R. o. Ad. med skäl snart vara otålig öfver en
alltför mycket förlängd diskussion. Jag vill blott derföre yttra några
fä ord.
Då icke hotelser och pockningar motverka, är det en pligt att
gä rättvisa och billiga önskningar till mötes. Allmän ordning och
allmän säkerhet böra icke ligga någon mera om hjertat än R. o. Ad.
Det är derföre icke skäl alt nu söka skydd bakom privilegiprnas
egid, utan tillstyrker jag vördsamt, att Utskrs betänk, må blifva antaget
med det enda undantag, som synes allmänt här hafva vunnit
afseende, nemi. att bestyret ej må till boställen utsträckas.
Frih. Hamilton, Hugo: Tillräckligen är visserligen yllradt i
detta ämne och jag hade derföre icke tänkt att uptaga liden ; men
en värd talare har med serdeles eftertryck uprepat ett yttrande under
tvenne sina anföranden pä detta rum, hvilket jag fruktar möjligen
skulle kunna verka på en eller annans känsla och beslut, när afgörandet
förekommer. Han har nemi. sagt, alt han icke har något
emot alt de hemman, som till följd af sin jordnatur varit befriade
ifrån fjerdingsmansbestyrel, må hädanefter deruti deltaga; men att,
in nån han derpå ingår, K. M:s nåd. sednast utgifna instruktion för
fjerdingsmännen borde ändras, och har han serdeles klandrat Utsk.,
för det att Utsk. icke har utredt den frågan.
Han har äfven sagt att, i följd af denna intruktion, är fjerdingsmannen
Länsmannens dräng, och (ill en dylik dräng vill han
icke, alt innehafvaren af sådan jordnatur skall nedsättas. Han säger
vidare, att Styrelsen har ända sedan 1820-talets början ouphörligt
sträfval lill att göra fjerdingsmännen till Länmannensj dräng. Icke
lära väl R. o. Ad:s ledamöter eller någon annan tro, att Styrelsen
för sitt höga nöjes skull eller för att nedsätta de personer, som fått
sig updragel alt vara fjerdingsman, föreskrifvit att fjerdingsmännen
skola biträda Länsmännen. Tvifvelsutan har det skett derföre att
sakens natur och den ställning, som numera inträdt i landet ovilkorligen
klafver att Länsmannen skall hafva en verklig medhjelpare
i hvarje socken. Jag vet icke hvarföre man skall benämna det
med ett ord, som efter vanligt språkbruk uttrycker någonting helt
annat, och som man med skäl anser olämpligt. De ifrågavar. personernas
ställning i Staten är icke numera så enkel som i fordna
tider, då, såsom Gr:n anfördt, fjerdingsmansbestyret måhända i verkligheten
var kommunalt, hvilket likväl går flere århundraden tillbaka.
Alltsedan den tiden bar den lägsta graden af den exekutiva
makten fått sig allt mer och mer pålagdt, derföre att det ovillkorligen
så måste ske, enär Länsmannens många åligganden icke kunna
medgifva honom att uti den mängd af socknar, som tillhöra hans
362
Den 12 Mars f. m.
distrikt, vara på en gång allestädes närvar. Då nu detta förhållande
icke kan ändras; ty fjerdingsmannen skall och måste vara Länsmannens
biträde och tror jag i det närmaste, att icke någonting kan
borttagas af de bestyr, som äro fjerdingsmannen enl. K. M:s nåd.
instruktion pålagda, så hemställer jag, om det icke vore önskelig!,
att kunna bereda^ en lindring för dem, som hittills haft della bestyr
sig ålagdt. Ar det väl billigt alt alla de, som åtnjuta frukterna
af denna tjenstemans ansträngningar, derigenom alt de hafva säkerhet
för sin egendom och sin person, så långt nemi., som han kan
dertill bidraga, må gifva bidrag in natura eller uti penningar till
fjerdingsmannens aflönande. Afven jag anser det icke vara bra, att
en hemmansegare är Länsmannens tjenare, han har andra bestyr att
sköta, och om han bytes om hvart år, så hinner han icke inhemta
all den kännedom, som verkligen behöfves till hans ehuru låga dock
ganska vigtiga befattning. Det är således verkligen ganska nödigt, i
min tanka, att aflöna en person, som för sin lifstid kunde sköta
fjerdingsmansbestyret. Detta kan icke deremot ske med mindre,
än att alla som bo inom socknen deri deltaga, ty i annat fall skulle
afgiften blifva för mycket tryckande. På denna grund voterar jag
för Utsk:s betänk, i sin helhet, äfven med afseende på boställsinnehafvare.
Här är sagdt att boställsinnehafvare äro tjenstemän. Derföre
åtnjuta de sin lön; för denna lön betala de sin bevillning och
böra derföre vara befriade ifrån någon vidare tunga, enär deras inkomst
förut oftast är otillräcklig. Jag erkänner visserligen att lönerne
äro alltför låga, synnerligast i de lägre befattningarne och skulle
serdeles önska att de kunde höjas; men derom är egentligen icke
nu fråga. Nu är fråga blott derom, huruvida boställsinnehafvarne
böra deltaga i fjerdingsmännens aflönande och om nu den ena får
gifva 24 sk. för sin egendom, så finner jag icke obilligt om den
andra äfven får göra något ringa bidrag, enär han i sin mån behöfver
fjerdingsmannens biträde lika med de öfriga.
Här är äfven sagdt att det vore hardt för militären, som i sista
rummet måste bidraga alt uprätthålla säkerheten, om _äfven han såsom
boställsinnehafvare skulle gifva bidrag härtill. Afven han har
fördel af att de ifrågavar. tjensterna väl skötas, emedan eljest kanske
alltför snart hans eget biträde till ordningens bibehållande kunde
blifva påkalladt.
Här är äfven sagdt, att det skulle inbegripa ett våld, om R. St.
pålade någon ny skatt eller börda på den jord, som hittills varit
derifrån befriad. Jag förstår icke saken så. Jag tror att Sveriges
R. St.; när de enstämmigt besluta en sak, måste ållydas af Sveriges
rikes undersåtare, de må hafva hvad slag privilegier som helst; ty
Sveriges R. St. representera dock genom sina olika afdelningar hela
landet, och hvad de besluta måste väl blifva gällande, och får hvar
och en lof att vara nöjd dermed. Hvad Konung och Ständer sålunda
lagligen besluta bör icke kunna kallas våld, utan är verkligen
en ny lag, som måste åtlydas.
Jag röstar för bifall för Utsk:s betänk.
Frih. Pal mijer na: Jag vill endast anhålla alt, om propos.
kommer att framställas på det förslag Frih. Stjernstedt framställt och
Den 12 Mars f. m.
363
jag understöd!, ordet ”boställen” måtte derutur uteslutas och blifva
föremål för en serskild propos., enär åtskilliga serskilda meningar i
delta afseende här hafva blifvit yttrade.
Frih. Raab: I afseende på propos.-ne anhåller jag att Hr Frih.
o. Landtm, ville först framställa propos. på Frih. Stjernstedts förslag
och, i händelse icke bifall dertill lemnäs, på den andra meningen,
som är att utesluta boställena.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Ilr von Hartmansdorff: När framställningarne äro så beskaffade
att de kunna delas och någon begär att det må ske, så är det
enl. grundlagen de begärandes rätt, att få delningen verkställd. Frih.
Palmstjerna har begärt en sådan och den lärer icke kunna honom
bestridas.
Gr. Mörner: Jag föreställer mig att i denna fråga det kommer
att förfaras i vanlig form, så att Utsk:s betänk, blifver den ena
propos:n och man derefter får utröna kontra-proposm.
Frih. Stjernstedt: Då jag framställt det förslag, hvarom nu
är fråga, så hemställer jag att mitt förslag må förekomma i sin helhet
till propos.
Hr Weidenhjelm: Jag har icke hört någon under diskussionen
påyrka bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Printzensköld: Ehuru också propos:ne må ställas, så
anhåller jag att de måste ställas så, alt de ledamöter, som vilja afslå
betänk., må komma i tillfälle att dervid få sin mening uttryckt.
Frih. Hamilton: Då jag yrkade bifall på betänk,, så förbisåg
jag den nödiga ändring deri, som Frilune Stjernstedt och Palmstjerna
föreslagit och får derföre förena mig med dem i den anhållan att
betänk, måtte bifallas med den ändring de föreslagit.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att få läsa upp den
54 § Riksd.Ordn. så lydande: ”Då propos. till fattande af ett definitift
beslut öfver en Konungens framställan, eller ett betänk, eller
en af enskild riksdagsman väckt fråga är med ja och nej besvarad,
och anmärkmr i saken under diskurserna gjorda, bör proposm inrättas
i enlighet med dem; och skulle målet, under diskurserna, skiljas
uti flera delar, hvaröfver serskilda anmärkmr göras, då skall,
enär sådant äskas, propos. öfver hvardera delen serskilt anställas”.
Frih. Palmstjerna: Då min begäran, att Hr Frih. o. Landtm,
måtte göra serskild framställning i fråga om boställen, i händelse Frih.
Stjernstedts förslag kommer att framställas till R. o. Adis bifall,
tyckes alltför mycket inveckla saken, så får jag, för min del derifrån
afstå.
Gr. Lagerbjelke: För min del kan jag icke finna att den
af Frih. Palmstjerna yrkade propos. kan på något sätt inveckla frågan.
Om denna propos. framställes, så är det klart, att R. o. Ad. först
afgör, huruvida R. o. Ad. bifaller Utsk:s förslag med den förän
-
364
Den 12 Mars f. m.
(liing, som Frill. Stjernstedt föreslagit, men med öppen rätt att derefter
besluta öfver huruvida boställena skola ingå eller icke i det
ifrågavar. åliggandet. I fall då propus:n bifalles, så framställes serskild
propos. på huruvida boställena skola vara med.
Hr Bråkenhjelm: Den uplästa grundlags-paragrafen är icke
tillämplig på detta fall, då det är fråga om ett betänk, som första
gången förehafves. Jag erinrar mig icke nu §:s nummerordning,
men den bestämmer att betänk, kan antingen ”förändradt antagas
eller också afsläs; men göras dervid sådana anmärkmr, som föranleda
ålerremiss bör propos. derom framställas;” så lyda orden i § och
det är denna §, som i min tanka ovillkorligen bör tillämpas; hvarföre
jag anhåller om propos. först till bifall och derefter (ill återremiss
af l!lsk:s betänk.
Frih. Raab: Jag är fullkomligt ense med Hr Bråkenhjelm deruti,
att den §, Hr von Hartmansdorff åsyftat, icke är att hänföra
till detta mål enär §:n börjas med de orden: ”Då propos. till fattande
af ett definitift beslut öfver en Konungens framslällan eller
ett betänk., elier en af enskild riksdagsman väckt fråga är med ja
och nej besvarad, ock anmärkmr i saken under diskurserna gjorda,
bör proposm inrättas i enlighet med dem; och skulle målet, under
diskurserna, skiljas uti flera delar, hvaröfver serskilda anmärkmr
göras, då skall, enär sådant äskas, propos. öfver hvardera delen serskilt
anställas”. Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, att,
om frågan skulle delas, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit så skulle
det visserligen inveckla frågans behandling; ty mången, som är benägen
att rösta bifall till Frih. Palmstjernas och Frih. Stjernstedts
förslag, vill icke rösta bifall dertill med mindre, än att proposm
omfattar skyldigheten för alla nu från fjerdingsmans-ljenstens utgörande
befriade hemman att deltaga uti delta onus; men hade nu
R. o. Ad. först beslutat det hela och man sedan skulle få propos.
på undantag för boställen, så kunde man, genom bifall till första
proposm, fastna på en krok, man kunde nemi. sjelf bidraga med sin
röst till eli resultat, som man ogillar. Derföre anhåller jag om den
propos. som de fleste talare begärt, nemi. att R. o. Ad. måtte bifalla
Frih. Stjernstedts förslag.
Frih. Stedingk, Styrbjörn: Den vändning, som diskussionen
har tagit, tyckes kunna göra att vi fä en hel hop voteringar
om kontra-propos. Jag lager mig friheten fästa upmärksamheten
derpå, att åtskilliga talare hafva här begärt propos. lill ålerremiss af
betänk. Om propos. på bifall blir ja-propos. och propos. på återremiss
blir kontra-propos., så, i händelse äterremiss kommer att
beslutas, lärer Utsk. icke kunna underlåta alt taga i betraktande
hela denna dagens diskussion och då anser jag att all rättvisa är
vunnen; men icke må väl propos. på ålerremiss kunna alldeles
utelemnas.
Gr. Sparre: Jag är förekommen af Frih. von Stedingk, med
hvilken jag i allo förenar mig, äfven af det skäl att R. o. Ad. vid
föreg;de tillfällen, inseende olägenheten att så här stante pede afgöra
Den 12 SI a r s f. m.
365
en redaktion, ganska sällan faltat ett ifrån Utsk:s betänk, afvikande
beslut omedelbarligen och utan återremiss, hvarom jag anhåller.
Hr von Hartmansdorff: Den invändning, som Frih. Raab
nyss gjorde, har jag icke hört någon gammal riksdagsman förut
framställa, och jag tror knappt att någon nykommen skulle göra det.
Om Landtm, först skall göra en propos. på det hela, för alt höra
ja och nej samt derefter skilja underafdelningarne, hvad vunnes dermed?
intet annat än att man fått en propos. mera samt att flera
blandade ja och nej kommit att höras. Kan det intressera någon
alt på sådant sätt förfares?
Ilr Bråkenhjelm: För den af Ståndets ledamöter, som icke
vilja medgifva återremiss får jag fästa upmärksamheten på frågans
praktiska utgång och dess behandling sedermera. Antagom alt 3
Stånd hafva bifallit betänk, det 4:de Ståndet bifaller också betänk,
men med den modifikation, som icke på något sätt blir af de öfriga
Stånden pröfvad. Då är ju saken afgjord genom de 3 Ståndens
beslut och hvartill tjenar det då att det 4:de Ståndet har samtyckt
till en sådan modifikation? Om betänk, återremitteras, så åligger det
Ulsk. för att utverka R. o. Ad:s bifall, emedan Utsk. har en gång
för alla tagit för afgjordt, att detta är nödvändigt för sakens framgång,
att lill RiksSlm inkomma med förslag till ett annat beslut i
ämnet. Jag hoppas att jag blifvit förstådd och att de ibland herrarne,
som vilja antaga betänk, med förändringar, vid detta tillfälle
afstå derifrån och i st. förena sig om återremiss. Jag yrkar bifall
till betänk, och att kontra-proposm må blifva återremiss.
Gr. Mörner: Jag tror mig böra fästa Ståndets upmärksamhet
derpå, alt detta betänk, redan är ifrån ett Stånd till Ekon.Utsk.
återremitteradt nemi. ifrån BorgareSt. Vidare får jag, i afseende
på redaktions-förslagerna, här blott reservationsvis förbehålla mig min
rätt, enl. 49 § 3 mom. Riksd.Ordn. Der står: ”Göres dervid anraärkn.
till förändring, och finner Ståndet ärendet tillfyllest utredt,
må Ståndet, sedan bestämdt förslag till sådan ändring blifvit upgjordt,
om dess antagande eller förkastande, antingen genast eller, derest
någon ledamot det äskar, i annat plenum besluta”. Skulle således
blifva fråga om alt votera om något redaktionsförslag så får jag anhålla
att dermed må anslå till nästa plenum.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
H. Ex. Hr F rih. o. Landtm, att under diskussionen blifvit yrkadt,
dels bifall till Utsk:s förevar, betänk., dels återremiss af detsamma,
dels bifall dertill med det af Frih. Stjernstedt föreslagna tillägg, dels
bifall till Frih. Stjernstedts förslag med undantag af det stadgande,
som rörde boställen, och dels afslag å Utsk:s betänk., hvarefter H.
Ex., med tillkännagifvande att han ansåg sig böra framställa propos.
å dessa yrkanden i den ordning de nu blifvit omnämnde, hemstälde
om R. o. Ad. behagade bifalla Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s betänk.
N:o 39.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja,
hvarpå H. Ex. vidare hemställde om R. o. Ad. ansågo de emot
366
Den 12 Mars f. m.
ifrågavar. betänk, gjorde anmärkn:r föranleda till detsammas återremitterande.
Härvid ropades ja och nej, hvarjemte
Gr. Mörner anmälde sig och yttrade
Jag önskade få veta huru Hr Frih. o. Landtm, npfattade svaret
på den första frågan.
I anledn. häraf tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, det
han trott sig finna, att R. o. Ad. med öfvervägande nej besvarat
den först framställda propos:n till bifall å Utsk:s betänk.
Gr. Björnstjerna: Såsom jag fattade Hr Frih. ochLandtm:s
nyss uttryckta mening, så var den att nu framställa propos. på bifall
till Utsk:s betänk, med Frih. Stjernstedls amendement.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att han förklarat det den
yrkade återremissen skulle i andra rummet blifva föremål för propos.,
samt hemstälde derefter ånyo om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkmne
föranleda lill återremiss.
Härvid ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. förklarade
det han ansåg nej hafva varit öfvervägande.
Frih. Åkerhjelm, Carl Axel begärde votering.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller alt i fall ja-propos. vid påföljande
votering blir återremiss, nej-propos. måtte blifva bifall lill
Utsk:s betänk, med tillägg af mitt förslag.
Hr Printzensköld: Den begäran, som Frih. Stjernstedt har
framställt anser jag oriktig. Hans tanka blir ingalunda undertryckt.
Derigenom att betänk, återremitteras, blir hans mening i tillfälle
att göra sig gällande; men om hans förslag inginge i kontra-propos:n,
så skulle andra ledamöters åsigt att Ulsk:s framställning bör
ogillas, blifva undertryck, hvilket Frih:n af aktning för Ståndet icke
torde åsyfta. Jag anhåller således alt nej-propos. blir afslag på betänk.
och ja-propos. återremiss.
Hr Rääf: Jag förenar mig i den anhållan, som Hr Printzensköld
nyss framställt, enär jag också varit ibland dem, som yrkat
afslag på betänk.
Frih. Raab: Då nu frågan är att besluta om hvad som skall
blifva kontra-propos., så lärer väl Hr Frih. o. Landtm, helt visst,
i öfverensstämmelse med hvad som förut är yttradt, vid propos:nas
upställande intaga återremiss uti ja-propos. och uti kontra-propos.
bifall till betänk, med Frih. Stjernstedls amendement emedan det
står närmast i ordningen. Deremot torde det för hvar och en, som
yrkat derifrån afvikande åsigter, nemi. Hr von Hartmansdorff, som
vill bifalla amendementet med undantag för boställen, och Hr Printzensköld,
som vill afslå betänk, stå öppet att emot en af dessa propos:r
begära votering.
Gr. Lagerbjelke: Då Hr Frih. och Landtm, för Ståndet refererade
de olika propos:ne, som under öfverläggningen blifvit be
-
Den 12 Mars f. m.
367
gärda, voro desamma, om jag icke orätt påminner mig 5. Af desamma
är öfver den l:sla redan beslutadt; propos. på bifall är nemi.
afslagen. Den andra eller återremiss är med ja och nej besvarad.
Derom skall nu voteras. Då är gifvet, att det beror på Ståndet,
hvilken af dessa 3 återstående propos:r skall blifva kontra-propos.
Alt endast afslag dervid skulle komma i fråga, vore att bestämdt
förqväfva de ledamöters meningar, sorn yrkat på en af de andra
proposma. Det är således gifvet, att derest den ordning skulle följas,
hvaruti Hr Frih. och Landtm, refererat proposme, så skola de
framställas efter hvarandra med hemställan om Ståndet vill hafva dem
lill kontra-propos. och den, som då vinner Ståndets bifall till kontrapropos.
, blir det också. Kan icke bestämdt utrönas, hvilken som
har ett sådant bifall, så får deröfver voteras; men icke får den ena
undertrycka den andras mening utan votering.
Hr von Hartmansdorff: Jag är förekommen af Gr. Lagerbjelke
och afstår. Jag vill endast erinra derom att den 3:dje propos.
är den att bifalla betänk, med uteslutande af flängan om boställena.
Hr Printzensköld': Visserligen går det an att, pä sätt Gr.
Lagerbjelke hemställt, votera om hvad som skall blifva kontra-propos.
; men jag hade sannerligen trott alt då de herrar, som velat
antaga betänk, med förändringar, icke få sin mening i ringaste mån
undertryckt derigenom, att en återremiss beviljas, emedan dessa meningar,
sedan återremissen blifvit besvarad kunna göras gällande, så
skulle man nu, till vinnande af tidsbesparing, heldre velat ställa
kontra-propos. på afslag och ja-propos. på återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anhåller blott att Frih.
Stjernsledts förslag må blifva upläst, innan propos, derå göres.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller att få upläsa det tillägg som
jag velat göra. Det lyder sålunda, ”att R. o. Ad. samt hvart och
ett af de öfriga RiksSt:n må för sin del medgifva, det åliggandet att
deltaga i fjerdingsmans-bestyret må utsträckas till all hittills derifrån
befriad jord, såsom säterier, rå och rörs samt insockne frälsehemman;
kungs- och kungs-ladugårdar, gästgifverier, akademie-hemman,
boställen, skattlagda och bebyggda lägenheter, m. fl. äfvensom till
fabriker och andra verk, hvilkas innehafvare ega rösträtt på sockenstämma
; dock under vilkor, att vissa med bestämd aflöning försedde
fjerdingsman skola för socknarne eller distrikten antagas, samt att
denna aflöning skall från samtlige ofvannämnda hemman, lägenheter
och verk utgå efter samma grunder som för rättighet att deltaga uti
sockenstämmas öfverläggningar och beslut, enl. K. Förordn. d. 29
Aug. 1843, äro stadgade; men att om frälse-, krono-skatte samt
krono-hemmans innehafvare besluta, att fjerdingsmans-befattningen
bör utöfvas omgångsvis mellan hemmanen, bestyret fortfarande skall
dem sjelfve ensamt åligga.
Gr. Mörner: Sedan den mening, jag har yrkat, kommer i
ja-propos., anser jag mig icke böra fortsätta mitt påstående om bordläggning
af de serskilda förslagen. Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke
i afseende på propos:nas framställande.
3CS
Den 12 Mars f. ra.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han, sedan numera Gr.
Mörner afstått från sitt på 49 § Riksd.Ordn. grundade yrkande att
med beslutet om de föreslagna förändringarne i Utsk:s betänk, måtte
anstå lill nästa plenum, funne sig oförhindrad att nu framställa propos:ne
i förut upgifven ordning, och finge hemställa om R. o. Ad.
behagade till kontra-propos. vid den begärda voteringen antaga bifall
till Utsk:s betänk, med det af Frih. Stjernstedt föreslagna och af flere
ledamöter understödde tillägg.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med manga
nej, hvarefter H. Ex. förklarade det lian ansåg ja hafva öfverrösta!
nej.
Hr Printzensköld: Jag anser så mycket mera skäl vara för
handen att begära votering, som denna propos. skulle ovillkorligen
utesluta alla deras mening, som vilja hafva rent afslag, och jag kan
icke annat än beklaga, att man icke vill medgifva en sådan konlrapropos.
emot återremiss, hvarigenom icke någons mening undertryckes,
såsom nu sker.
Frih. Raab: Jag hemställer om det får tillåtas någon att ingå
i diskussion om hufvudfrågan sedan densamma längesedan är förklarad
vara slutad.
Hr Printzensköld: Då det är jag som begärt votering, så
är det också min rättighet att bestämma kontra-propos. och den yrkar
jag mätte blifva afslag på hela betänk.
Uplästes följande förslag till voter:s propos.:
Den, som bifaller att till kontra-propos. vid yrkad votering i
fråga om återremiss af Allm. Besv. o. Ekon. Utsk:s betänk. N:o 39,
antages det af Frih. Stjernstedt, Aug. Willi., framstälda förslag,
voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, kommer afslag å nämnde betänk, att blifva konlra-propos.
vid ifrågavar. votering.
Då II. Ex. Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
antaga delta förslag till voter:s-propos., anmälde sig och yttrade :
Hr von Hartmansdorff: En sådan kontra-propos. lärer väl
ingen kunna godkänna. När här framställts förslag till 3 eller 4
kontra-propos:r, så lärer det väl icke gå an att inskränka dessa till
2:ne och att derigenom undertrycka de öfrigas mening, Det enda
sättet att bibehålla hvar och ens rätt vid dylika tillfällen, då flera
propos:r yrkas, är att sålunda förfara att man, t. ex., säger: den,
som till kontra-propos. emot åtterremiss antager Frih. Stjernstedts
förslag röstar ja, den det ej vill röstar nej; vinner nej, antager R.
o. Ad. icke Frih. Stjernstedts förslag lill kontra-propos. o. s. v.
Såsom proposme nu äro upgjorda, synes det vara ogörligt för en
hvar
Den 12 Mars f, m.
3G9
hvar all fa sin mening underställd Ståndets pröfning. Först då, när
man endast har 2 kontra-proposir alt votera emellan, så går det an
att säga, den, som lill kontra-propos. antager förslaget A säger ja,
och den, sorn till kontra-propos. antager förslaget B., säger nej.
Gr. Mörner: Jag får vördsamt anhålla om propos. på det af
Hr Frih. o. Landtm, framställda förslaget. Den, som icke ålnöjes
dermed, har ju sedan sig öppet att deröfver begära votering och en
annan ordning tror jag icke vara lämplig.
Frih. Raal): Jag är förekommen af Gr. Mörner, och mig synes
att saken står pä redig fot, om nu, sedan Hr von Hartmansdorff
gjort anmärkn. emot propos:n, det hemställes till Ståndet, att
besluta huruvida Hr Prinlzenskölds eller Hr von Hartmansdorffs förslag
skall antagas lill kontra-propos.
Hr Lagerhjelm. Jag hemställer vördsamt om icke den enklaste
utvägen vore att genast framställa den första propos. sålunda:
alt den, som bifaller den först ifrågaställa kontra-propos., voterar
ja, den det ej vill, voterar nej; vinner nej, kommer R. o. Ad. alt
annorlunda besluta.
Hr Printzensköld: Jag har för mycken aktning för andras
meningar för att vilja undertrycka dem, utan önskar i st. att, sä
vidt möjligt är, de må få tillfälle att göra sig gällande. Jag anser
således det sätt för voter:s-propos:nes upställning, som Hr von Hartmansdorff
föreslagit, vara det enda rälla, skulle det också föranleda
lill 2 eller 3 följande voteringar.
Hr von Hartmansdorff: Det förslag, som Hr Lagerhjelm
yrkat kan icke antagas emedan det redan är gifvet, alt äterremiss
är ja-propos. Såledeles återstår icke någon annan utväg än att rösta
om kontra-propos:n. Jag beklagar, att jag vid detta tillfälle sjelf upgifvit
en sådan, och derföre torde anses partisk; men om jag förgäfves
gjort min framställning, att en annan ordning än den Frih.
Raal) och Gr. Mörner förordat mätte vid propos:nas framställande
iakttagas, så beklagar jag för framtiden Ståndet för yttranderättens
inskränkning. Han kommer derigenom att förqväfvas. Man mäste
upställa proposma sä, att om de olika meningarne än vore 15, hvar
och en kan fä sitt förslag pröfvadt. Sådant kan, enl. min tanka,
icke tillgå på annat sätt, än alt man pröfvar en i sender af de upgifna
kontra-proposme tills man icke har mer än två qvar, af hvilka
en antages och den andra förkastas.
Hr Mannerskantz: Hr Frih. o. Landtm, har redan frågat
Ståndet, om Ståndet vill till kontra-propos. antaga Frih. Stjernstedts
förslag. Således måste det alltid komma att stå i ja-propos. vid en
blifvande votering.
Gr. Mörner: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs gjorda anmärkn.
tager jag mig friheten att uttrycka den åsigt, att just med
den ordning han föreslagit skulle andras meningar undertryckas,
emedan, om man säger: antager R. o. Ad. den meningen till kontra4
H. 24
370
Den 12 Mars f. m.
propos. eller icke, så lärer icke något annat förslag lill kontrapropos.
komma under pröfning. Om man deremot antager den ordning,
som Hr Frih. o. Landtm, föreslagit, så kunna alla förslagen
komma under öfverläggning.
Hr von Hartmansdorff: Det är ju ganska klart, att orade
flesta af Ståndets ledamöter vilja hafva den kontra-propos., som Frih.
Stjernstedt föreslagit, sä är det den, som blir antagen. Om deremot
de flesta ledamöter icke godkänna Frih. Stjernsledts propos.,
utan vilja hafva den, som kommer i femte rummet, så är det icke
möjligt att komma till denna propos. med den upställning, som här
är föreslagen, då man blott upställer 2:ne meningar såsom motsatser
till hvarandra; ty derigenom skola alla öfriga uteslutas.
Frih. Raab: Af alla de 5 meningar, som varit framställda un
der
öfverläggningen, äro nu 3:ne genomgångne. 2:ne återstå, nemi.
Hr Prinlzenskölds och Hr von Hartmansdorffs. Frågan är nu alt
utröna, hvilken af dessa 2:ne meningar, antingen Hr Prinlzenskölds
eller von Hartmansdorffs skall blifva kontra-propos. till Frih. Stjernstedts.
Om Hr Frih. o. Landtm, behagar derå göra propos., så
vinna vi lid, och ingens mening blir undertryckt.
Frih. Cederström, Rud.: Då jag icke i denna fråga har
gifvit Ståndet tillkänna hvilken tanke jag hyser, så torde det tillåtas
mig alt med full opartiskhet framställa min åsigt ang:de voter:s-proposme.
Förhållandet med de af Hr Frih. o. Landtm, framställda frågor,
jemte derå afgifne eller afgifvande svar, synes mig icke gifva anledn,
till de farhågor, som Hr von Hartmansdorff fattat. Om, efter del
Hr Frih. o. Landtm., uppå inhämladt svar, gifvit tillkänna huru det
utfallit, Hr von Hartmansdorff varit med dess innehåll missnöjd, så
hade ju votering deröfver kunnat begäras. För min del finnér jag
det af Hr Frih. o. Landtm, framställda förslag lill voter:s-propos.
vara ganska tjenligt och tror ali det hör af Ståndet godkännas såsom
det lämpligaste förfaringssätt vid della tillfälle.
II. Ex. Frih. o. Landtm, lät härefter upläsa följande förändrade
förslag till voter:s-propos.:
Den, som bifaller, alt till kontra-propos., vid yrkad votering i
fråga ora återremiss af Allm. Ilesv. o. F.kon.Utsk:s betänk. N:o 3!),
anlages det af Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh. framställda förslag,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, kommer serskildt alt afgfiras, huruvida antingen det af
Hr von Hartmansdorff, Äng., framställda förslag eller afslagå nämnde
betänk, skall blifva kontra-propos. vid ifrågavar. votering.
Då nu H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade godkänna
delta förslag till kontra-propos., ropades ja, hvarjemte
Gr Sparre, anmälde sig och yttrade:
Den 12 Mars f. m.
Hr Frih. o. Landtm, har redan förut1 låtit upläsa förslag till
propos. och gjort framställning derå. Jag anhåller om Hr Frih. o.
Landtm» förnyade framställning huruvida R. o. Ad. godkänner dtt
första förslaget till voter:s-propos:r.
Hr Printzensköld: Då anmärkmr gjorts emot det af Ridd.
Sekret, uplästa förslag till voter:s-propos:r redan innan Hr Frih. o.
Landtm, yttrat sig huru han upfattat svaret på frågan om dessa voter:s-propos:r
godkändes af Ståndet, så anser jag Gr. Sparres hemställan
icke vara lämplig att till besvarande uplägas. Jag får förklara,
att jag anser den af Hr von Hartmansdorff sednast föreslagna
propos. vara fullkomligt öfverensstämmande med grundlagarne och
den enda riktiga; emedan R. o. Ad. icke bör pä rörhand förklara
hvilkendera af de serskilda meningar, som linnas i kontra-propos.,
bör blifva den nästa proposm, utan helt enkelt, såsom Hr von Hartmansdorff
föreslagit, först besluta om R. o. Ad. vill antaga Frih.
Stjernstedts förslag lill kontra-propos. eller icke antaga detsamma.
Frih. Raab: Det har varit vanligt att man, för alt utröna hvilken
af flera propos:r skall blifva kontra-propos., först derom voterar
För att komma derhän, vågar jag vördsamt hemställa, om icke Hr
Frih. o. Landtm, skulle behaga göra framställning lill R. o. Ad. om
huruvida Hr von Hartmansdorff!; eller Hr Printzenskölds mening först
må antagas till kontra-propos. emot Frih. Stjernstedts.
Gr. af Ugglas: Ludv.: För att komma ifrån allt detta, så
tycker jag att det är simplast att fästa sig vid, att Hr Printzensköld,
som yrkade afslag, har afståtl ifrån denna propos. som kontra-propos.
och förenat sig i Hr von Hartmansdorffs önskan, och således torde
vi endast behöfva afgöra om proposm antingen bör upslällas i
enlighet med det af Hr Frih. o. Landtm, föredragna förslag eller
på sätt Ilr von Hartmansdorff yrkat.
Gr. Sparre: Sedan Hr Printzensköld förklarat alt han afstår
från sitt förslag till kontra-propos. sä afstår äfven jag ifrån det yrkande,
som jag gjort.
Hr Printzensköld: Jag har visserligen afstått ifrån mitt förslag
till kontra-propos. vid voteringen om Frih. Stjernstedts förslags
antagande till kontra-propos., men icke afstått ifrån den åtgärd, som
kan leda dertill att få afslag på betänk.
Gr. Mörner: Emot den sednaste proposm tager jag mig friheten
anmärka, att der äro 2 frågor framställda till afgörande på
en gång. Det är fråga antingen Hr von Hartmansdorffs eller Hr
Printzenskölds förslag skall antagas till kontra-propos. Här skulle
2:ne åsigter förena sig emot den ja-propos., som är framställd. Jag
skulle tro, att hvarje fråga bör serskildt för sig behandlas och att,
i sådant hänseende den första af Hr Frih. o. Landtm, framställda
propos. är den enda rätta. Om den framställes och R. o. Ad. besvarar
den antingen med ja eller nej, så har den person, som med
Hr Frih. o. Landtm» upfattning af svaret icke är belåten, tillfälle
24*
372
Den 12 Mars f. m.
att deröfver begära votering; då fråga åter blir om kontra-propos:s
upställande vid den voteringen. På sådant sätt har hvar och en
tillfälle att göra sin mening gällande.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till Ståndet, om
icke vi alla, som nu äro af annan mening än ja-propos:n innehåller,
kunde förena oss om återremiss.
Åtskillige ledamöter hördes härvid ropa nej.
H. Ex. Frih. o. Landtm, yttrade att han, efter sin hemställan
om R. o. Ad. behagade godkänna det sist uplästa förslaget till vo
ter:s-propos.
, enär Gr. Sparre dervid begärt ordet, icke haft tillfälle
att tillkännagifva, huru han upfattat R. o. Ad:s svar å denna hemställan,
men nn finge förklara, det han ansåg R. o. Ad. hafva godkänt
nämnde förslag till votens-propos; hvarefter voteringen verkställdes
och vid dess slut rösterna befunnos hafva utfallit, som följer
Ja 56.
Nej 50.
Sedermera uplästes samt godkändes följande förslag till voter:spropos.
i hufvudsaken.
Den, sorn anser de emot Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s, betänk.
N:o 39 gjorda anmärkn-.r föranleda till detsammas återremitterande,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, bifaller R. o. Ad. förenämnde betänk, med det deri af
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh. föreslagna tillägg.
Vid denna voterings slut, befunnos rösterne hafva utfallit
sålunda
Ja 45.
Nej 25.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 4 e. m
In fidem protocoili,
Albert Munck.
Den 12 Mars e. m.
37S
Onsdagen den 12 Mars 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Juslerades ett prot.-utdr. för denne dag f. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam, såsom ledamot af Const.Utsk. och Gr. af Ugglas,
Ludvig, såsom ledamot af Bevilln:s-Utsk. begärt och erhållit ledighet
den förre för 3:ne veckor och den sednare för 8 dagar ifrån d. 17
dennes; hvarjemte fl. Ex. anmodade Hrr Elektorer att sammanträda
till val af andra Utsk:s-ledamöter under de sålunda permitterades
frånvaro.
Uplästes en af Ilr Kröningsvärd, Carl Gustaf, inlemnad
sålydande motion:
Sedan jag efter trägen forskning, medelst ålitande af egna svaga
tillgångar, icke allenast fulländat det af frami. Kansli-rådet A. A.
von Stiernman påbörjade, samt af Hr J. A. Rehbinder och C. F.
Rothlieb sedermera fortsatta matrikel-verk öfver Svea Rikes H.
R. o. Ad., allt ifrån Riddarhusets inrättande intill närvar, tid, utan
ock utgifvit en fortsättning af den mindre, eller s. k. Hand-matrikel,
som H. R. o. Ad. efter dess vid föregångne riksdagar fattade
beslut, lät år 1816 på sin bekostnad uprälta och till trycket
befordra; så har jag från sislberörde omständighet ansett mig kunna
hemta en anledn. att härmedelst vördsammast hemställa om icke
H. R. o. Ad. skulle ynnestfullt läckas bifalla, att ett visst antal
exemplar af dessa båda matriklar, t. ex. 100 af den större matrikeln,
samt 150 af den mindre, mätte ål Riddarhuset få inlösas,
hvarigenom de å dessa arbeten nedlagda pekuniära kostnader kunna
till någon del varda betäckte: varandes priset å den större matrikeln
2 r:dr och ä den mindre 24 sk. b:eo exemplaret.
Remitterades till Riddarhus-Utsk.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 26 sisth Febr.
och d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 40, i anledn. af väckt
motion om uphörande, af föreskrifven kontroll, i afssende å saltad
lax och smör, som sjöledes föres från hamn i Norrbottens eller We
sterbottens
län till annan inrikes ort.
Sedan lindert. Ridd.Sekret., uppå förfrågan af Hr von Hartmansdorff,
Aug., uplyst att förevar, utlåt. enl. ankomne prot.-ntdr.,
blifvit bifallet af samtlige de öfrige RiksStm, yttrade
Hr von Hartmansdorff: I afseende på utgången är det så
ledes
likgiltigt huru R. o. Ad. beslutar, men för min del vill jag
icke deltaga i ett bifall, eller hafva genom min tystnad låtit någon
Den 12 Mars e. m.
förmoda att jag så gjort. När Ständerne redan hafva en gång till
Konungen ingått med en dylik anhållan, som den här föreslagna, och
Konungen derefter, sedan vederbör, blifvit hörde, icke funnit Sig
böra göra afseende pä Ständernes anhållan, så synes mig olämpligt
vara, att de förnya samma begäran. Då Konungen redan ansett sig
hafva grundade skäl alt vägra en sådan anhållans upfyllande, så
lärer väl H. M. göra likaledes, nästa gång hon framställes. Då är
det sä myckel oriktigare af Ständerna att uprepa detsamma. Jag
anser det vara oriktigt äfven derföre, att om, på sätt här skulle sägas,
brottsliga företag förmindskades genom den författnings undanrödjande,
förmedelst hvilken de skulle hämmas, så borde af samma skäl öfriga
påbud, hvarigenom försnillning af kronans inkomster skulle förekommas,
jemväl uphäfvas, på det alt enahanda företag af vissa medlemmar
bland Svenska folket malte uphöra att vara brottsliga.
Sådant kan dock icke medgifvas i stort. Hvarföre då göra undantag
i smätt.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har, som
skäl för afslag å detta betänk., anfört, att Ständerna redan en gång
förut anhållit om samma sak och derpå af Konungen fått afslag:
jag ber likväl alt mot della skäl få erinra at den sisla framställningen
i ämnet skedde redan år 1840 och alt sedan dess förhålländerna
högst väsendtligen förändrat sig, i thy att vid den tiden
den gamla Finska traktaten ännu var gällande, enl. hvilken en tull
var åsatt smöret af endast 32 sk 1£6.
Efter 1844—1845 årens riksdag inträdde en högst betydlig
förhöjning uti införseltullen å smör, hvilket också hade till följd alt
i samma mån vinsten för lurendrejaren betydligen ökades tilltog ock
laglösheten genom lockelsen lill den större vinsten. Under tiden
före hesagde riksdag in förtullades vid Haparanda tullkammare årligen
mellan 7000 å 8000 181 smör, derefter nedgick beloppet, som införtullades
vid Haparanda år 1845 till blott 14J- 10f hvarefter påföljande
äret, eller 1846, allsingen förlullning å smör egde rom vid samma
tullkammare utan att derföre de qväntiteter smör, sorn årligen forts
från de norra otterne och serskildt från Haparanda lill Stockholm
det ringaste mindskats utan t. o. m. under första året från Haparanda
ökats med omkring 2000 1$. Deraf skulle således följa, att
om ingen oloflig införsel af smör från Finland egt rum, eller kunnat
genom dessa produktionsbevis förhindras, så skulle på ett enda
år tillverkningen af smör i den ofruktbara trakten kring Haparanda
ökat sig med icke mindre än omkring 10,000 1S\
En sådan tillväxt i produktionen af denna vara, på så kort tid,
är så omöjlig alt deraf tydligen skönjes, att dessa produktionsbevis
icke förmått hindra den olofliga införseln, då den ökade tullbestämmelsen
gaf lurendrejaren utsigt till stor vinst. Hvartill tjena de väl
då? till intet annat än att i någon ringa mån öka tulltjenslemännens
inkomster, till mindskad aktning för lagen och att locka till
mened. Vi hafva sett, att allmogen deruppe på hvarjehanda sätt
sökt förskaffa sig produktionsbevis och när sedan tulltjenstemännen
fordrat desammas beedigande, hafva de fattige menniskorne för alt
Den 12 Mars e. m.
375
undgå nödvändigheten att begå mened genom inbrott bortstulit större
delen af de produktionbevis, som skulle beedigas.
Det är således faktiskt gifvet, att genom denna kontroll, tullförsnillningen
icke blifvit förekommen, men väl att en betydlig sedeförsämring
blifvit grundlagd; hvarföre jag för min del vördsaml. anhåller
om propos. pä bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Gr. Lagerbjelke har för R, o. Ad.
så väl utvecklat behofvet af någon kontroll mot de missbruk, som
egt runi, alt deraf, ännu mera synes, huru orätt det vore alt borttaga
det band man har, utan att sätta något annat i stället. Om
det, som nu finnes lagdt, icke är tillräckligt utan föranleder de olägenheter,
som Utsk:s betänk, omtalat, och här ytterligare omförmälts,
så bade det varit skäl att Ständerne, då dess uphäfvande begäres,
föreslagit att sätta något annat i stället. Om de funne för godt, när
tulltaxan framdeles kommer i fråga, att för sin del stadga, det de
norra länen, skola i afseende på artiklarne lax och smör behandlas
lika som Finska orter, sä undanröjdes anlednm att i detta fall begå
mened och locka till brott; R. St. visade då icke undseende mot
tnllförsnillarne och desse hindrades att åt rikets öfriga landskap göra
den skada, som nu föröfvas.
Frih. von Stedingk: Som utlät, redan är bifallet af de öfrige
Stånden, så lärer det icke vara stort värdt att serdeles mera orda
derom, och ber jag endast att i ani. af Hr von Härimansdorffä yttrande
i afseende på utgången af en sådan framställning, som här
föreslås, säga, att man väl ej sä noga på förhand kan känna den,
och att min öfvertygelse derom utgör en motsats till hans.
Jag ber i öfrigt att fä fästa upmärksamheten derå, att det var
d. 21 Dec. 1840, som Konungen afslog Ständernes anhållan i detta
läll, men att, sedan dess, Konungen i den framställning, som lill
Ständerne gjorts om nedsättning i tullen på artikeln smör, uttalat
den åsigt alt del skydd mot införsel, som söktes i förbud, sällan kunde
anses vara annat än skenbart och annorlunda än som ett förbud
mot all införsel kan det väl ej betraktas när man vill tvinga en del
producenter att förskaffa sig sådana bevis, sorn de ifrågavar. Då
dessa i öfrigt endast erfordras för de norra orterne, så är det en
serskild tunga för dessa, en lunga ledande till intet annat än
menederi.
Det är alltså nödvändigt, att så ordna lagstiftningen, att män
ej sättes i det onaturliga läge att begå brott. Jag yrkar bifall, anseende
af vigt att R. o. Ad. i denna fråga ej må uttala en annan
åsigt än den de öfrige Stånden, på goda skäl yttrat.
Uppå härefter framställd propos., blef Allm. Resv. o. Ekon.-
Utsk:s förevar, utlåt, af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogos ånyo och biföllos Allm. Besv. o. EkonUtsk:s d. 26
sisth Febr. och d. 1 dennes på bordet lagde utlåtrn:
N: 41, i anledn. af väckt motion om inrättandet af eli postkontor
vid Säthälla gästgifvaregård i Jönköpings län; och
376
Den 12 Mars e. m.
l\T:o 42, i anledn. af väckt motion om tilldelandet af fri och
obegränsad smides- och vågföringsrätt åt alla inom Bergslag privilegierade
smides-verkstäder.
Föredrogs ånyo Allra. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 26 sisth Febr.
och d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 43, i anledn. af väckt
motion om uphörande af mätarepenningar för stenkol, som till riket
införas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det synes verkligen som
motionären haft ganska goda skäl för sin anhållan att Ständerne
skulle till Konungen ingå med begäran att mätare-penningar icke
skulle vidare erläggas för de stenkol, som införas till olika ställen
pä kusten af Bohus län och användas lill bränsle i st. f. skog.
Det är bekant att nämnde kust är lemligen skoglös i allmänhet och
att således behofvet af stenkols begagnande der verkligen är förhanden.
Ingen stad kan äga billiga anspråk på erhållande af mätarepenningar
för varor, som icke i staden försäljas, då den icke har
någon den ringaste olägenhet af varornes ankomst, och farlyget
hvari de införas, icke ens der lägger till eller begagnar dess hamn
eller quaier. Det skäl Utsk. mot bifall till motionen anfört, nemi.
att mätare-penningarnes utgående grundar sig på serskilda K. resolutioner,
synes mig alltför svagt för att hindra det rättigheten skulle
kunna uphöra. Detta skäl utgör nemi. intet hinder för ändring af
berörde resol. ännu mindre hinder för Ständerne att till Konungen
ingå med begäran att de måtte förändras, när all möjlighet, billighet,
man kunde säga rättvisa, fordrar att ortens innevånare icke
belastas med sådana utgifter och sådana besvär, som dessa K. bref
och resol. numera åstadkomma. Annorlunda var behofvet och förhållandet
när Förordningen utfärdades; nu qvarstå endast olägenheterne
för orterna af samma stadganden, och på denna grund anhåller
jag om återremiss af detta utlåt.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: I den föreg:de talarens
begäran om återremiss kan jag icke instämma, då jag ej kan inse
att Utsk. fotat sitt utlåt, på lösa grunder.
När förordningen utkom att stenkol icke behöfde förtullas, så
och om meningen varit att mätare-penningarne skolat försvinna
så hade väl beslut derom äfven vid samma tillfället blifvit faltadt.
För min del anser jag mätare-penningarnes bibehållande nödvändigt
äfven i det afseendet, att genom upmätning af dertill utsedde
personer af den kolläst ett fartyg medför, kommande från utrikes
ort, man uptäcker om äfven andra varor derjemte insmuglades.
Huru skulle väl detta kontrolleras om man finge verkställa
upmätningen hvar man behagade? Dessutom har Konungen under
den 7 Febr. 1835 förordnat att mätare-penningar i Uddevalla stad,
i likhet med hvad i Stockholm eger rum, skola erläggas med I sk.
b:co för tunnan, hvaraf samma stads-kassa egde att åtnjuta 3 r:st.
och mätarne de återstående 9, samt att desse sistnämnde vore berättigade
att för mätning utom stadens område beräkna tractamente
af 24 sk. öm dagen jemte skjuts efter en häst för sig och mål
-
Den 1.2 Mars e. m.
377
käril. Uddevalla stad, som fått sig tillagd rättigheten att upbära
sin andel af mätarepenningarne, lärer äfven vara angelägen att dem
bibehålla; och som jag tror att de icke kunna borttagas sä får jag
för min del yrka bifall till utlät.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den sista talaren har sökt att
försvara Ulsk:s utlät, dermed, all han påstått, att den ifrägavar. upmätningen
vore erforderlig för kontrollen mot oloflig införsel af
hvarjehanda utländska varor. Så vidt jag vet, är det något fullkomligen
splitter nytt att det vore Städernas mätare, hvilka det
tillkomme alt kontrollera varu-införseln i riket. Jag har i sanning
allt hittills föreställt mig, att det vore tulltjenstemännen, men ingalunda
städernes mätare det ålåge att iakttaga allt, som behöfdes
lör kontrollen mot den olofliga införseln, och att de sistnämndes
befattning, hvilket äfven sjelfva benämningen mätare ger tillkänna,
inskränker sig endast till upmätning af de varor, som äro af beskaffenkel
att en sådan behandling undergå. Den värde talaren
har likaledes för utlåt, sökt ett försvar deruti, att den för mätningen
utgående afgiften grundade sig på K. bref och resolution. Frih.
Palmstjerna har redan dessförinnan visat, att, om så är förhållandet,
så kan icke heller förändringen vidtaga med mindre Konungen
uphäfver berörde resolution och att till upnående af detta ändamål
just vore nödvändigt att besluta motsatsen af hvad Utsk. tillstyrkt,
samt likaledes ådagalagt, att införsel af kol bör allt hvad
möjligt är underlättas såsom stals-nytligt, emedan vära skogar i så
högst väsendtlig män aftagit, att de hota att för våra egna behof
blifva otillräcklige.
Att under sådana förhållanden på något sätt fördyra en så behöflig
vara som kol, genom onödiga stadganden om dessas upmätning
och kostnaden derför, är uppenbarligen en stats-ekonomisk förlust,
hvarföre jag förenar mig i den förut gjorda anhållan om återremiss
af förevar, utlåt.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Jag är hufvudsakligen
förekommen af Frih. Palmstjerna och Gr. Lagerbjelke yrkande,
likasom desse Hrr, återremiss.
Frih. Stedingk har sagt, att mätarne voro nödvändige för att
tillse hvad som kunde finnas förborgadt ombord på ankommande
fartyg.
Huru detta skulle verkställas, kan jag icke begripa; ett fartyg,
lastadt med stenkol anländer t. ex. utanför en viss hamn, skepparen
anmäler sin ankomst, en tulltjensteman inställer sig i följd
deraf och efterser lasten, hvarefter fartyget begifver sig 5 å 6 mil,
kanske längre bort, för att aflasta.
Anländt till aflastningsorten, får fartyget ligga der i flera dygn,
lasten blir orörd och besättningen sysslolös, emedan ingen lossning
får äga rum förr än mätaren hunnit infinna sig. Denne reqvireras,
men behagar dröja. Härunder måste reqvirenten af varan, eller
lastegaren, betala besättningens underhåll, och detta under en tid
ofta längre än den, som åtgått för resan ifrån England der lasten
inhyrts till Svenska kusten.
378
Den 12 Mars e. m.
Jag hemställer om detta är billigt.
Det enda skäl man emot den föreslagna förändringen kunde anföra,
är, att den är partiel, såsom endast afseende stenkol ehuru äfven
andra artiklar finnas för hvilka mätning är föreskrifven och thy åtföljande
mätare-penningar upbäras. Jag medgifver detta till bemötande
af denna invändning och till förekommande af deraf följande
olägenheter och förluster så af tid som penningar, anhåller jag att
få väcka en motion i ämnet, den jag nu utber mig att få upläsa.
Ehuru såväl K. M. som R. St funnit för landels välstånd och
förkofran nödigt tillåta tullfri införsel af åtskilliga olika artiklar
(104 till antalet) synes detta vigtiga ändamål dock i betydlig män
motverkas genom den, vissa Stapelstäder medgifna rätt, att upbära
Mätare-penningar af alla till Stadens tullkammare-distrikt ankommande
mätbara varor, utan undantag, äfven om hvarken säljare eller
köpare äska deras upmätande, ja äfven då dessa varor lossas
pä flere mils afstånd från stadens hamn.
Hvilket hinder för rörelsen härigenom upstår behöfves ej påpekas.
Den tid, som åtgår innan mätare hinna från den aflägsna
staden anskaffas, är ofta betydlig; härunder måste fartygets besättning
af köparen atlönas, lägges nu härtill sjelfva mätare-penningarne
samt skjuls och traktamente!- för mälarne, kan varan ej längre
anses vara till införsel fri. Det egna häri ökas ännu ytterligare
då man påminner sig, att tullfria varor, just i följd af denna
sin egenskap, äro befriade från åtskilliga andra afgifter till städerne.
Hvarföre då ej vara konseqvent och äfven borttaga denna ofta tryckande
pålagan.
Städernas privilegier, säger man, lägga hinder häremot, men
då dels Städernas vinst af denna för landtbon både besvärliga och
obilliga beskattning torde vara ringa nog (J:del af mätare-penningarne)
dels Sveriges Borgerskap alltid ifrigt yrkat på privilegiers
borttagande och något orimligare sådant, än detta, svårligen torde
kunna upletas, förmodar jag att det Wällofliga Ståndet skall blifva
det första att bifalla följande förslag.
Mätare-penningar å tullfria mätbara varor fä ej vidare
åläg gas, såvida upmätning ej af varans egare begäres, då
mätare-penningar erläggas i likhet med hvad för öfriga varor
bestämdt är.
Frih. von Stedingk: Gr:ne Lagerbjelke och Björnstjerna hafva
yttrat, det de icke begrepo hvad nytta tullen skulle hemta deraf att
upmätning af stenkol egde rum: det är alltför illa att de ej begripa
det, men jag har också mycket väl sjelf begripit att det icke
vore mätarne som skulle kontrollera tullen. Men jag skulle vara
de värde talarne mycket tacksam, om de för mig kunde göra reda
för huru det skulle gå till för våra tulltjenstemän att kontrollera
en stenkolslast utan att den upmätes, ty icke lärer lurendrejaren
sjelf upgifva hvad han har i olofliga varor, utan till den ändan måste
man hafva mätare då ock en tulltjensteman kan vara närvar,
vid sjelfva upmätningen, och då desse skola mäta så måste de ock
derför hafva sin betalning.
Den 12 Mars e. ffl.
379
Helt annan blir frågan om man icke vill att hit i riket inkommande
stenkol skola upmätas; men då upkommer den olägenheten,
som Utsk. velat förebygga, nemi. att Uddevalla stad förlorade
den inkomst staden genom K. Bref och Resolutioner fått sig tillagd.
Som jag ej pä något sätt kan finna mig öfvertygad af hvad
förrbemålte värde talare yttrat, kan jag ej afstå från mitt yrkande
af bifall till Utsk:s tillstyrkande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Äfven jag anhåller om
ålerremiss af detta betänk. Det är, på sätt Gr. Lagerbjelke redan
nämnt, skillnad mellan tullbetjenter och s. k. mätare.
Om K. o. Ad. skulle bifalla detta utlåt, så handlade Ståndet
i strid mot en åtgärd, som det förut under denna riksdag redan vidtagit,
nemi. den, då fråga var om vågpenningars undslippande för
dem, som icke begagnade Stockholms tackjerns våg. R. o. Ad.
fann då att man icke med skäl kunde fordra vågpenningar af dem,
som icke begagnade vågen. Nu är samma skäl för handen att icke
fordra mätare-penningar af dem, som icke vilja begagna mälare.
Gr. Björnstjerna: Jag får blott till Frih. Stedingk hemställa
om hans mening verkligen kan vara den, alt dessa mätare
kunna hindra lurendrejeri. Då fartyget ofta ligger flera dygn stilla
vid någon klippa i skärgården, 5 å 6 mil från Uddevalla så kan
ju det lurendrejeri-gods, som möjligen finnes om bord alltför väl
praktiseras undan så framt ej någon tullbetjent finnes derpå såsom
bevakning, ty icke har mätaren dermed att skaffa ej heller skall
han dermed göra sig besvär, såsom icke tillhörande hans åligganden.
Frih. von Stedingk: Jag nplräder egentligen icke för alt
svara på den sednast framställda anmärkn:n ty det ligger i sakens
natur att kolmätare icke användas mot lurendrejare, utan för att
gendrifva en sats, yttrad af Hr von Hartmansdorff, som sagt att R.
o. Ad. borde handla konseqvent med hvad som beslöts i afseende
på tackjern, som icke vägföres. Jag ber att få fästa upmärksamhcten
på den himmelsvida skillnad, som befinnas mellan denna och
nu förevar, fråga. Kol liitföras från utrikes ort och draga ingen
skatt; det tackjern, som kommer hit, skall deremot alltid komma
alt vägas på någon våg och betalning derför att erläggas, hvaremot
denna afgift komme att gäldas tvänne gångör, om detsamma nödvändigt
här skulle vägas, endast derföre att det blifvit tordt förbi
Stockholms våg.
Anledn:n till beslutet ronde tackjernet var sålunda att icke
för samma sak behöfva erlägga betalning två gånger, eller dubbel
afgift.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s förevar, utlåt., ropades
starka nej, blandade med ja; hvarefter H. Ex. hemställde om R.
o. Ad. ansåge de emot samma utlåt, gjorde anmärkmr föranleda
till detsammas återremitterande, samt då svaren härvid utföllo med
380
Den 12 Mars e. m
starka ja, jemte åtskilliga nej, förklarade det han trott sig finna
det ja varit öfvervägande.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d, 26 sisth Febr.
och d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 44, i anledn. af väckte
motioner, dels om förändradt aflöningssätt för ordinarie presterskapet
i allmänhet, dels om förhöjning i Komministrarnes aflöning och
dels om ändring i sättet för upbörden af kyrkoherdarnes inkomster.
Frih. Raab. Adam Christian: Denna fråga har, som betänk.
utvisar, redan varit föremål för R. St:s tillgörande vid sisth
riksdag; hon var det äfven vid riksdagen derförut, då jag var motionär
i ämnet och sålunda äfven nu hyser ett visst intresse för
densamma, och må det på sådan grund förlåtas att jag uptager några
ögonblicks tid för dess belysning.
Det lärer vara en sanning, som icke kan bestridas, alt samhällsinstitutioner
svårligen kunna bära sig eller någon reform bära
frukt, som icke ytterst hvilar på en religiös grund; likväl hafva vi
vunnit den erfarenhet, att de reformer, som i senare tider påyrkats
och äfven en och annan sådan, som verkligen genomförts, visat
benägenhet att emancipera sig ifrån kyrkan.
Man må som skäl dertill, skylla på pressen, man må upgifva
en omsorg, som på sednare tider mer och mer framkallat de materiella
intressena, det är dock säkert, att hvarken skulle tryckpressen
eller omsorgen för de materiella intressena så mycket uptagit
sinnena, om man hade den aktning, det förtroende, som vederborde
för det Högv. PresteSt.
Men hvarifrån kommer väl denna brist på aktning för PresteSt.
? Min öfvertygelse är, att aflöningssättet är dertill egentliga orsaken,
verkande dels dertill, att mången afhälles att inträda på en
bana, der man har det obehagliga sätt att mottaga sin bergning
på sätt nu äger rum, dels ock att de, som på detta sätt skola upbära
sin aflöning, derigenom komma i ständig conflict med sina
åhörare. Man säger väl, att konventioner kunna afhjelpa detta onda,
men de göra det dock icke till fullo. Afven der konventionen
finnas skall Presten upbära sin aflöning af Bonden, som skall
tillföra honom sin säd, ehvad han har godt derom eller icke, han
skall föra lill honom mjölk, smör, ost o. s. v. hvarje gång med
en viss känsla af missundsamhet och missnöje, att Presten skall
dela så mycket med honom och alla dessa löneartiklar, som Presten
eger att upbära synas Bonden betydliga, och må i sjelfva verket
vara det, fylla dock icke den förres kassa, hvarföre min öfvertygelse
är, att en af de vigtigaste reformer man kunde tillvägabringa,
vore att komma till ett annat aflöningssätt för Presterskapet.
Jag är i sanning för ögonblicket tveksam om jag skall till
styrka
en åteåremiss eller framställa en anhållan att frågan måtte
få bero och ber derföre vördsamt det behagade Hr Frih. o. Landtm,
låta Ridd.Sekret, tillkännagifva, huruvida underrättelse ankommit
om de öfrige Ståndens beslut i ämnet och derom meddela uplysning.
Den 12 Mars e m,
381
I anleda, häraf tillkännagaf andert. Ridd.Sekret., att, enl. ankomne
prot.utdr., Preste- och BorgareSt. bifallit ifrågavar. utlåt,
samt jemväl BondeSt. bifallit sednare morn., men, på grund af
gjorde anmärkn:r återremitterat det förra mom. deraf.
Frih. Raab: Har således frågan fallit derigenom, att två Stånd
bifallit Utsk:s betänk, så lärer en återremiss icke tjena något till;
men vid sådant förhållande får jag hemställa om ej R. o. Ad. ville
låta dervid bero.
Frih. Cederström, Rud.: För min del vågar jag anhålla
om propos. till bifall å detta utlåt. Jag hade under sisll. riksdag
hedern att vara ledamot af det Utsk., som då handlade frågan,
hvarvid, efter vidlyftigt ventilerande i ämnet, man slutligen med
betydlig pluralitet korn till det grundligen och väl öfvervägda resultat,
som efter min åsigt är det råtta, att i hvarje serskildt fall
öfverlemna åt vederbör, menigheter sjelfve, att, i samråd med Consistorii
ombud och andre, som med ärendet lagligen äga taga befattning,
afslnta sådane konventioner, som å ena och andra sidan
kunna finnas antaglige. På sådant sätt sker allt frivilligt och med
minsta svårighet, småningom och säkert. Varsamheten dervid blifver
en borgen för varaktigheten af dessa öfverenskommelse!'. Fördenskull
är jag fortfarande öfvertygad derom, att denna för hvarje
särskildt fall tillämpliga lösning af frågan, skall bereda större belåtenhet,
än om man påbjuder, för att icke säga, påtrugar menigheterne
ett om välmenande nit vittnande, dock något otåligt och
derföre mindre tjenligt sätt dertill, så till vida att menighet och
presterskap icke allestädes torde genast vara till förändringen lika
benägne.
Der, hvarest man är villig att afsluta sådana konventioner, der
må de ock upgöras, men på de ställen der det icke väl låter sig
göra, der är det och gifvet, alt om saken till följd af ett skeende
påbud verkställes, sådant sannolikt icke lärer lända till ömsesidig
belåtenhet.
Hvad angår det stora obehaget, som förespeglas, den misshällighet
och missaktning, som åtskilligstädes skulle råda mellan presterskap och
församlingar, så anser jag först och främst dessa upgifter härröra af mera
partiella än allmänna iakttagelser och erfarenheter, hvadan de icke
böra vinna alltför stort afseende; och för det andra inser jag icke
något ovillkorligt, verkligt och oundvikligt caussal-förhållande uti
sättet att upbära aflöningen, å ena sidan, och förbemälde misshälligheter
å den andra; ty man känner ju otaliga exempel på godt
förstånd mellan själesörjare och församling äfven der inga konventioner
äro upgjorda; men till osämja kunna lätteligen finnas många
anledningar i all mensklig sammanlefnad, derest man icke å
ömse sidor tager sig till vara för öfverdrifna fordringar å egna fördelar
och å nästans eftergifvenhet. Dessa fordringar äro säkerligen
ej mindre verksamma i andlige och immateriella hänseenden än de
någonsin kunna vara i de materiella. Således blifver det en stor ensidighet
att tillskrifva aflöningsfrågan ett så uteslutande, så afgörande
inflytande på dessa förhållanden. Förenkling deruti pågår emed
-
38»'
Den 12 Mars e. ra.
lertid, i lugn oell jemn ordning, den behöfver icke brådstörtas, den
bör det icke heller, ty den går troligen ej bättre för det, utan vida
sämre, såsom vanligt när man vill skynda framom sakernes naturliga
utvecklingsgång.
Jag tillstyrker således bifall och nödgas i denna punkt vara
så mycket mera ihärdig, som det är en principfråga, hvarutinnan
jag, derest Frih. Raab fortsätter sitt yrkande, äfven måste med ytterligare
försvar för min åsigt fortfara.
Frih. Raab: Herrarne torde finna, att det mätte vara en
ganska fin distinktion mellan mitt och Frih. Cederslröms påstående.
Jag har endast anhållit att R. o. Ad. ville låta bero vid den utgång
saken lin fått, på det att icke R. o. Ad. skulle kunna
sägas bestämdt gilla den åsigt alt icke något i denna fråga må göras,
utan tveftom lemna en sorts opinionsyttring alt något verkligen
kunde åstadkommas.
Frih. Cederström åter har sökt vinna bifall till Utsk:s förslag
för att derigenom få uttryckt, att det bästa vore att samma förhållande
måtte fortfara, hädanefter som hittills. De skäl Frilen bjudit
för sin mening, gå ut på att visa att det vore svårt att öfvertyga
allmogen om gagneligheten för densamma att afbörda sig aflöningen
lill Presterskapet på annat sätt, än sorn det nu tillgår.
Jag ber likväl att få hänvisa till det förhållande, som vi nyligen
hört Ridd.Sekret, upgifva, att just allmogen, här representerad af
RondeSt. återremitterat till Utsk. den delen af frågan, som rörer
sjelfva förvandlingen från del nuvande atlöningssättet till det, som
blifvit föreslaget.
Detta måtte vara ett uttryck, att allmogen öfver hufvud taget,
skulle önska att få förändringen satt i verket, hvilken äfven hade
till följd att sälta Presterskapet i ett bättre tillstånd till församlingen
än hvad nu är fallet, icke så till förståendes likväl, som skulle
Presten derpå göra någon vinst, ty han måste hafva lön, och den
måste tagas af församlingen, fast medelbart i detta och omedelbart
i det andra.
Jag ber dessutom att få fästa upmärksamhelen derpå, att Presterskapet
sjelf svårligen kan vilja behålla det aflöningssätt, sorn nu
är förhanden, när man betraktar att en stor del af inkomsterne äro
af beskaffenhet, att de ofta på stället förtäras, och icke utfalla i
kontant, utan i matvaror och vi känna det förhållandet, att sällan
blifva våra prester rika karlar. Jag hemställer om icke den opinions-yttring
jag begärt i denna fråga vore både billig, ooh äfven
af de förhållanden, som torde kunna vitsordas af flere, verkligen
påkallad.
Frih. Cederström: Att vid detta tillfälle afgifva en så beskaffad
opinions-yltring, som den Frih. Raab föreslagit, vore att med
detsamma gifva förnekelse åt R. o. Ad:s vid förra riksdagen fattade
åsigt i ämnet; men jag inser icke att Frih. genom sin framställning
härutinnan, skäligen motiverat en sådan förändrad öfvertygelse hos
detta Stånd. Jag vågar tillika fästa upmärksamheten derpå, att Frilen
helt och hållet missförstått, för alt icke säga misstydt mitt yttrande,
Den 12 Mais e. m.
383
dä hail förmenat mig hafva åsyftat ett oförändradt bibehållande af nuvar.
förhållanden med presterskapets aflöningssätt. Vore det än
mindre tjenligt än det är, så linner man lätteligen att förändringar
derutinnan icke böra förhastadt vidtagas, så vida de skola verka
tillfredsställande. I alla fall har jag ingalunda velat söka slänga vägen
för billiga jemkningar; jag har tverlom fästat upmärksamheten
på, att Ständerne vid sistl riksdag begärt hos Konungen vidtagande
af ett tjenligt sätt för lönefrågornes reglerande, medelst uprättande
af konventioner. Betänk, uplyser också alt detta Ständernes beslut
är remitterad! till hörande af vederbör, embetsverk, hvilket åter är
orsaken hvarföre nådigt beslut i ämnet icke hunnit blifva fattadt.
Att nu komma med en opinions-yttring i annan riktning, eller söka
undvika att öppet vidhålla den på goda skäl grundade opinion, som
förra gången gjort sig gällande, finner jag för ingen del antagligt.
Om Frih. Baab, (ill stöd för sin åsigt åberopar BondeSt., hvars
beslut han funnit så aktningsbjudande, så eger jag alt å min sida
åberopa BorgarSt:, hvars åsigt torde förtjena lika mycken aktning i
detta ärende; men när härtill lägges hågkomsten af det sisth riksdag
fattade heslutet i ämnet, deruti hvarken PresteSt. eller R. o. Ad.,
om jag ej misstager mig, voro skiljaklige, så torde befinnas att det
vore temligen inkonseqvent af sistnämnde Stånd all, uppå en lösligt
framkastad hemställan, med hänvisning till ett enda annat Riksstånds
åsigt, f. n. ändra sin mening härutinnan.
Som Frih. Raab för öfrigt icke funnit för godt alt vid detta
tillfälle ingå i någon egentlig pröfning af saken, så skall jag äfven
bespara Ståndet en utförligare utveckling af mintanka; endast hemställande
om bifall till Utskis utlåt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtmis härefter till bifall å Allm. Besv. o.
Ekon.Utskis' förevar, utlåt, framställda propos. besvarades med starka
ja, blandade med nej, hvarpå II. Ex. förklarade det han funnit ja
öfvervägande.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: I öfverensstämmed
R. o. Ad:s beslut och Hr Frih. och Landtmis updrag, hafva
deputerade i dag till H. Ex. Hr Gr. De Geer framfört uttrycken af
Ståndets vördnad och tacksamhet för den tid, under hvilken hemälle
H. Ex. bestridt Ordförande-befattningen i Ridd.-direkhn.
Det svar han på deputerades yttrande afgaf, har han haft godheten
till mig skriftligen aflemna, och anhåller jag att Hr Frih. o.
Landtm, läcktes inhemta huruvida Ståndet önskar att detsamma må
upläsas, för ali sedermera i dess prot. förvaras.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Öfvertygad att R. o. Ad:s
samtlige ledamöter gerna önska att höra för sig upläsas det svar,
som H. Ex. Gr. De Geer, på uttrycken af R. o. Adis vördnad och
känslor för honom, till Hrr deputerade afgifvit, är jag också öfvertygad
att R. o. Ad. gerna skulle åhöra hvad Gr. Hamilton, på R.
o. Ad:s vägnar till H. Ex. Hr Gr. De Geer yttrat, hvarföre jag anhåller
alt Hr Frih. o. Landtm, ville anmoda Gr. Hamilton att detsamma
äfven upläsa.
384
Den 12 Mars e. m.
Dä nu II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad:n önskade höra upläsas hvad Gr. Hamilton, såsom ordf. för R.
o. Ad:s Deputation till H. Ex. Hr Gr. De Geer yttrat, samt det
svar, som derå blifvit aflemnadt, ropades ja; hvarefter uppå anmodan
af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.,
Gr. Hamilton upläste
l:o sitt yttrande till IL Ex. Hr Gr. De Geer sålydande:
Eders Exellens!
Mer än |:dels århundrade har förflutit, sedan R. o. Ad. lärde
att i E. Ex. vörda en ordf:de, till hvars kännedom och klara tolkning
al rikets grundlagar Ståndet med odeladt förtroende kunde
vädja, och hvars oväld varit icke blott obestridd, utan höjd öfver
hvarje tvifvel. Riksdagen åren 1828—30 bekräftade den erfarenhet
R. o. Ad. i detta hänseende under föreg:de riksmöte vunnit.
Det var således en naturlig känsla af vördnad, tillgifvenhet och förtroende,
som framkallade R. o. Ad:s önskan, att äfven mellan riksdagarne
se E. Ex. såsom den främste bland vårdarne af Ståndets
angelägenheter. Under utöfningen af detta kall har E. Ex. förvärfvat
nya anspråk på samma tänkesätt hos R. o. Ad., och då R. o.
Ad., pligtig att vika för en af E. Ex. yttrad önskan, bordt åt en
annan anförtro den plats, E. Ex. af en försvagad helsa funnit sig
manad att lemna, återstår för R. o. Ad. endast att genom oss, dess
Deputerade, frambära dessa enkla, med oskrymtade uttryck af vördnad,
tacksamhet och saknad, af de varmaste välönskningar för E. Ex:s,
gifve Gud, många återstående dagar samt af dess förhoppning att i
E. Ex:s välvilja och vänskap framgent få vara inneslutne.
2:o det af H. Ex. Hr Gr. De Geer afgifna svar, hvilket var
af följande lydelse:
Med vördnadsfull tacksamhet emoltager jag den af R. o. Ad.
mig godhetsfullt uttryckta tillfredsställelse vid upfyllande af det mig
lemnade förtroende under den tid jag som ordf. i Ridd.Direkt:n
deltagit uti förvaltningen af Riddarhusets angelägenheter. Med ett i
ett tacksamt hjerta djupt fästadt minne af den vänskap hvarmed jag
under min lefnad af R. o. Ad. varit omfattad, med hågkomsten af
de för mig dyrbara och utmärkta vedermälen af välvilja och förtroende
hvarmed jag af Rikets första Stånd blifvit hedrad, uplifvas hos mig
de känslor af tacksamhet af upriktig erkänsla, som städse hos mig
varit rådande, och hvilka om möjligt vid detta tillfälle ännu mera
förökas, då jag erhållit ett förnyadt bevis af H. Ridderskapets godkännande
af mitt handlingssätt vid utöfningen af det förtroende jag
innehaft. Tillåten mig Mine Hrr, att härmed genom Eder med
hela min själs upriktighet, få lill R. o. Ad. framföra de känslor af
vördnadsfull tacksamhet, af upriktigaste tillgifvenhet, af innerligaste
tillönskan för det Riksstånds sällhet och väl af hvilket jag rönt så
mångfaldiga bevis af välvilja, och skall minnet häraf intill min sista
lefnadsstund mig åtfölja samt uti ett tacksamt hjerta med glädjefull
och vördnadsfull känsla förvaras.
Till Eder Hrr Ledamöter af R. o. Ad., som godhetsfullt till
mig
Den 12 Mars e. m.
385
mig meddelat det af R. o. Ad. fattade för mig så smickrande beslut,
anhåller jag att vördnadsfullt få betyga min varmaste erkänsla
samt hoppet att uti Eder fortfarande vänskap få vara bibehållen skall
för mig blifva upfyllandet af min lifligaste önskan, och hvarom jag
på det högsta anhåller.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, till behandling anmälde
den nyss af Gr. Björnstjerna, Carl Magnus, under öfverläggningen
ronde Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s utlåt. N:o 43,
väckta motion om nphörande af mätare-penningar för tullfria mätbara
varor, lades denna motion på bordet, uppå begäran af Hr von
Hartmansdorff, Aug.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 2(1 sistl. Febr.
och d. 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 45, i anledn. af väckt
motion om rättighet för hvarje Socken, som kan aflöna egen prest,
att varda med en sådan försedd.
Hr Weidenhjelm, Ernst Aug., upläste den vid IJtsk:s
utlåt, fogade reservation af Hr Silfverstolpe, och förklarade sedermera
att han helt och hållet instämde i denna reservation samt anhöll
om propos. i öfverensstämmelse dermed.
Frih. Cederström, Rud.: Afven jag önskar instämma med
hvad reservanten yttrat, och torde dertill ytterligare få lägga några
skäl. Att initiativet till en sådan förändring icke bör tagas af K.
Befh:de utan otvifvelaktig! af församlingarne sjelfva, anser jag helt
och hållet sorn ett axiom i förevar, fall, om man skall kunna påräkna
belåtenhet med förändringen. Man kan nemi. tänka sig, att
Landsh:r kunde finnas, hvilka, af missförslådt tjenstenit vid efterkommande
af en nådig befallning, skulle göra sitt yttersta för att
förmå församlingarne att ingå pä en delning, för hvilken kostnaderne
likväl snart nog måhända, efteråt, skulle bringa dem på andra
tankar. Det missnöje, som alltså upstodo, kunde emedlertid
icke ändra den vidtagna åtgärden. Pä hvem återfölle detta missnöje?
— Närmast pä embetsmyndigheterna; men rättvisligen jemväl
pä B. St., som förordat dylikt förfaringssätt.
Men se här ännu ett skäl emot förslaget. Ökadt antal kyrkor
fordrar ökad personal af tjenstgörande prester. De skärpte fordringarne
vid afläggande af examensprof af dem, hvilka vilja ingå i
kyrkans tjenst, hafva redan i flere stift, enl. hvad det förljudes,
åstadkommit prestbrist. Svårigheten alt kunna påräkna tillräckligt
antal af skicklige och tjenstbare prestmän, bör man desto upmärksammare
taga i betraktande. Likaså, huruvida ej jemväl i ett annat
afseende församlingarne skola blifva lidande på den föreslagna
åtgärden. Särdeles fördelaktigt synes mig, just för menigheterne
sjelfve, om bibehållandet af en gång erhållen kyrkoherdeplats utgjorde
målet för önskningarne i timligt afseende hos prestmännen,
som redan äro i kyrkans tjenst anställde, och hos dem bland våra
4 H. 25
386
Den 12 Mars e. ra.
Iheologiska vetenskapsmän, som åsyfta att framdeles egna sig åt själasörjarens
kall. Men den förmån, församlingarne böra förvänta af
att få behålla sina själasörjare en längre tid äfventyras i hög grad
genom en långt drifven sönderklyfning af pastorater; ty der brödstyckena
blifva alltför små, är följden gifven: nemi. den, att kyrkoherden
i en sådan liten församling, för vinnande af nödig bergning,
måste vara betänkt på att söka sig till annat gäll; och af
dessa tätare ombyten alstras den menliga påföljd, alt en inängd
församlingar få åtnöja sig med att ouphörligen utgöra nykomne och
snart åter afgående herdars mindre väl lottade hjord, ilhv alt bekantskapen
knappast hinner blifva rätt förtrolig, tillgifvenheten ömsesidig
och hjertlig, förrän föreningsbandet måste uphöra, och den
irrande hjorden öfverlätas ät nya, okände vårdares händer.
Af alla dessa skäl, som ytterligare skulle kunna utvecklas, derest
ögonblickets kraf det erfordrade eller lämpligen medgåfve, lillstyrkes
härmed afslag å Utsk:s utlåt. Orsaken hvarför jag icke älsa
utförlig i mitt yttrande, som jag eljest skulle anse nödigt, befinner
sig uti den omständigheten, att jag med visshet erfarit, det
3 Stånd ingått på Utsk:s förslag; det återstår således nu endast att
afråda R. o. Ad. från vidtagande af den föreslagna otjenliga åtgärden
i ämnet, på det detta H. Stånd för egen del måtte reservationsvis
hafva fredat sin ansvarighet inför sig sjelf och inför menigheten
i berörde hänseende. Det är endast detta, numera återstående, resultat
jag vördsammast velat förorda, i min anhållan, att förevar,
betänk, måtte varda med afslag på detta rum bemött.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: För min del är jag af
motsatt tanke med de begge sista värde talarne. Utsk. har tydligen
visat, att dess mening icke varit att Pastoraterne skulle göras
fullkomligen lika, då det säger: ”Ulsk:s mening torde icke så kunna
missförstås, som skulle tillvägabringandel af en arilhmetisk likhet
mellan socknarnes folkmängd i allmänhet dermed åsyftas. En stor
mångfald måste i följd af folklynne och lokala förhållanden i detta
hänseende alltid och utan olägenhet qvarstå.*’ Utsk. har noga betraktat
nyttan af olika klasser pastorat. Det har aldrig varit Ulsk:s
mening att sådant skulle uphöra. Men dä man ser pastoraterne i
Wermland i medeltal beräkna en folkmängd af emellan 7 och 8000
menniskor, så kan det väl icke vara möjligt, och det har äfven,
af ledamöter utaf Högv. PresteSt., hvilka åro från Carlstads län,
inom Utsk. uplysts, alt pastoral vården icke kan skötas såsom sig
bör. Socknarne Aro för vidsträckta för att presterna skulle kunna
sköta dem, och klagomål öfver detta missförhållande äger ofta rum.
Det är derföre, som Utsk. ansett att, der församlingarne sjelfve önskade
en sådan sönderdelning af pastoraterne, borde den också äga
rum. Det står derföre i betänk, ”alt det är församlingarne obetaget,
att sjelfve i delta afseende väcka förslag” etc. Om en församling
med 7 å 8000 innevånare, skulle önska en sådan delning, så
finnér jag största skäl vara för handen att dela ett sådant pastorat.
Jag vågar således tillstyrka bifall till detta betänk., så mycket mera
som PresteSt. lärer hafva vidtagit enahanda åtgärd.
Dell 12 Alars é. m.
387
Frih. Cederström: Att icke någon prestman inom Utsk.
reserverat sig emot, äfvensom att PresleSt. bifallit betänk., deri kan
jag icke se annat än en slags grannlagenhet, ehuru enl. min tanka
mindre väl använd, i det bemälde Högv. Stånd velat åt de öfriga
Stånden öfverlemna, alt, utan af PresteSt. på förhand, genom
betänkligheters upkastande lagda svårigheter, falla sina beslut i ämnet.
Denna slags grannlagenhet bör icke i någon mån förhindra
oss att sjelfständigt fatta vår tanke i sjelfva saken. Gr. Björnstjerna
har béhagat yttra att reservanten och de ledamöter, som
med honom instämt, hafva förbisett, det meningen icke varit att
tillvägabringa en fullkomlig likhet emellan socknarnes folkmängd;
men en dylik beskyllning har hvarken reservanten eller jag för min
del, mot Utsk. framställt; och tror jag således att ett försvar i delta
fall var temligen opåkallad!. Men då Hr Gr:n tillika citerat förhållandet
inom Wermland, torde det tillåtas mig, som räknar denna
provins för min hembygd, att »plysa hurusom inom Carlstads stift
har under loppet af min lifstid åtskilliga större pastorater ouphörligt
klufvits. Från det stora Sunne pastorat afsöndrades t. ex. Fryksände,
hvarefter, genom smärre pastoraters afsöndrande, denna oundvikliga
splittring fortgår på naturlig väg. Det lider intet tvifvel att ju öfverallt,
der det verkligen erfordras, kommer att — par la force
des choses — framgent likaledes tillgå. Hr Gr:n har vidare citerat
Utsk:s uttryck: ”att, mot församlingarnes önskan, ett motsatt
förhållande icke skulle kunna äga rum”. Jag får deremot invända, att
man kan, utan att uttryckligen betaga församlingarne deras veto, likväl,
genom det inflytande K. Eeflude förmodligen innehafva, komma
ganska långt i besegrandet af deras motvilja. Men denna motvilja
lefver qvar i folkets sinnen, kanske desto djupare, derföre att dess
yttring blifvit medelst öfvertalande lämpor förqväfd. Mig torde för
öfrigt (illåtas åberopa någon bekantskap med de trakter, hvarest
socknarne till en del äro än större än i Wermland. Jag har nemi.
tillbringat en längre tid i Dalarne, der församlingar finnas, hvilkas
största bredd utgöra ända till 14 mil; detta förhållande inträffar t.
ex. med Leksands pastorat; men jag betvifla!- att tätare besök i
bygden, hos någon församling af dess själasörjare afläggas, än just
derstädes. Kyrkoherden, väl aflönad, är der i tillfälle underhålla
2:ne adjuncter; Comministern har särskildt en adjunkt; dessutom
är skolläraren en genom förhöjd lön till presterlig tjenstgöring förbunden
ordets tjenare, hvilken deltager, i regelbunden ordning, uti
predikoskyldighet m. m. — Med en så talrik presterlig personal
låter det sig ock väl verkställas, att egna åt församlingens medlemmar
en sorgfälligare själavård, en noggrannare andlig eftersyn.
Skulle detta pastorat delas i flere smärre, och dessa förses med egna
kyrkoherdar, af hvilka hvardera naturligtvis blefve svagare aflönad, så
att de. måhända icke finge råd underhålla biträden; — torde inses,
huruledes det alldeles icke är gifvet att, efter klyfningen, församlingarnes
invånare blifva hugnade med så många och omsorgsfulla
presterliga besök, som nu dem bestås Men förslaget åsyftar likväl
25*
388
Den 12 Mars c. m.
en ökad förmån i detta hänseende: — jag har sökt visa att denna
åsyftan är af illusorisk beskaffenhet.
Då slutligen, enl. min upfattning, Gr. Björnstjerna icke anfört
några så bevekande omständigheter att de kunna verka till bifall
å hvad Utsk. härvid föreslagit; nödgas jag fortfarande anse Hr
Silfverstolpes reservation mera kraftig, och begär således afslag på
betänk.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Jag ber blott att få
justera den upgift Frih. Cederström afgifvit i så måtto, att Fryksände
pastorat icke sedan det från Sunne skildes, har blifvit klufvet, men
att fråga blifvit väckt om sprängning af Sunne pastorat vid nuvar.
Kyrkoherdes afgång, hvilket äfven efter all anledn. torde komma
att gå i verkställighet. Då det dessutom icke är församlingarne
obekant, att de kunna få skiljas i flere pastorater, hvilken utväg
också, så ofta omständigheterna dertill föranleda, af dem begagnas,
skulle jag, lika med Frih. Cederström, och Hr Weidenhjelm vilja,
på de af reservanten andragna skäl, tillstyrka afslag å betänk. Det
är icke heller förhållandet, att i de stora pastoraten uti Wermland
och Dalarne, der folket är gudfruktigt, flitigt besöker kyrkan och
ofta begagnar salighetsmedlen, pastoralvården är så betungande,
som man skulle tro, emedan t. ex. socknebud, som annars i vidsträckta
och folkrika församlingar skulle vara besvärliga, just der,
i anseende till ofvan anförda förhållanden, ej ofta förekomma. Jag
vill icke tillägga några ytterligare skäl för mitt yrkande om afslag
å betänk., emedan de tyckas mig tillräckligt utförde i ofvannämde
reservation, men kan icke annat än förvåna mig öfver alt 3:ne
Stånd hafva velat besvära K. M. med en i alla delar så obehöflig
skrifvelse^ som den ifrågavar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anhåller att få instämma
i den reservation, som Hr Silfverstolpe afgifvit. Hon är med
fullständig sakkännedom affattad. Jag kan såsom f. d. Stats-Sekret.
för Ecklesiastik-ärender betyga, att när förslag om pastorats-delning
förekomma, är motståndet vanligen ganska betydligt, emedan, såsom
Hr Silfverstolpe omförmält, svårigheterna äro mångfaldiga, och
förhållanderna invecklade. Enär det emedlertid står hvarje pastorats
innebyggare öppet, att. när det blifver ledigt., och om de så
behaga, begära dess delning, så behöfves ingen annan åtgärd. Skulle
man bifalla hvad här föreslås, och K. Befh:de, eller andra myndigheter,
opåkalladt vände sig till vederbör., med erinran om pastorats
delning, men gällets innebyggare derpå -svarade: — låten
oss vara i fred —, hvad skulle myndigheterna derpå genmäla?
Detta bevisar aldra bäst att ett sådant påträngande sätt att förfara,
är olämpligt.
Dä härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.
till bifall å Utsk:s utlåt., ropades starka nej, blandade medja,
hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå samma utlåt.
, och då svaren härvid utföllo med starka ja, jemte åtskilliga
Den 12 Mars e. m.
389
nej, förklarade det han trott sig finna denna sednare propos. be'
svarad med öfvervägande ja.
Ånyo föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 26 sistl. Febr.
och den 1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 46, i anledn. af
väckte motioner, dels om åtgärders vidtagande för beredande af
tryggad åborätt till stomhemman samt Annex- och Mensalhemman,
och dels om föreskrifters meddelande i afseende på bortstädjandet
af sistnämnde slags hemman.
Gr.. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Vid första punkten har
jag ingenting att erinra mot Ulsk:s förslag, men i afseende på den
sednare delen, förefaller det mig eget att Utsk. föreslår: ”alt R.
St. må i underd:het anhålla, det K. M. läcktes, efter vederb:s hörande,
i nåder besluta och påbjuda, att enahanda föreskrifter, som
i afseende på utarrenderande af annex- och mensal-hemman i Bohuslän
gällande äro, jemväl böra i afseende på dylika hemman i
Skåne, Halland och Blekinge tillämpas”. Om Ständerna äro af den
tanka, att enahanda föreskrifter, som i Bohus län äro gällande, äfven
borde tillämpas i Skåne, Halland och Blekinge, och vilja, genom
att framlägga detta för K. M., på förhand imponera på K.
M:s beslut i frågan, så hemställer jag hvartill beslutet om vederbör:s
hörande skulle tjena. Det vore en åtgärd, som man blott
skulle iakttaga för formens skuld, emedan på förhand förutsattes att
K. M. icke skulle göra något afseende på hvad vederbör, yttrat.
Om dessutom vederbör, sade, i likhet med hvad Hr von Hartmansdorff
nyss uti en annan fråga yttrade, — låtom oss vara i fred, —
så skulle K. M. ändå vidtaga denna åtgärd, som Ständerna påyrkat.
Jag skulle derföre tro, att Utsk. hade gjort klokare, om Utsk.
föreslagit Ständerna, att hos K. M. i nnderd:het anhålla, det K.
M. måtte vidtaga åtgärder för vederb:s hörande i frågan, och alt,
om K. M., efter inhämtande af vedelius yttranden, finner lämpligt,
att enahanda föreskrifter, sorn, i afseende pä utarrenderande af annexoch
mensal-hemman i Bolins län gällande äro, jemväl böra i afseende
på dylika hemman i Skåne, Halland och Blekinge tillämpas,
K. M. då måtte, med afseende derpå, låta vidtaga den författning,
som omständigheterna påkallade. För tillvägabringandet af ett sådant
resultat, torde det vara bäst alt till Utsk. återremittera utlåt.,
såvida icke något beslut af de öfriga Stånden är fattadt, som kunde
göra en sådan återremiss öfverflödig, hvarom Hr Ridd.Sekret torde
kunna uplvsa.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd.Sekret. att förevar,
utlåt, redan var bifallit af samtliga de öfriga RiksSt:n.
Frih. af Ugglas, Kurt Gustaf: Anlednm, hvarföre Utsk.
i detta betänk, begagnat orden, ”efter vedelius hörande,” är den,
att K. M., då frågan om utarrenderande af anex- och mensal-hemman
förra gången förevar, förklarade, att, som vederbör, icke varit
hörde, så uphäfde K. M. det beslut, Han förut hade afgifvit. Detta
var anlednm hvarföre Utsk. hemställde att K. M., efter vederböra
390
Den 12 Mars e. m.
hörande, skulle fatta sitt beslut i frågan. För min del kan jag icke
se, att det är någon skillnad emellan Utsk:s förslag, och det Gr.
Wrangel har gjort. Hr Grins förslag var ungefär så lydande: ”att
K. M. måtte höra vederbör., och derefter fatta Sitt beslut i frågan”;
Utsk. har sagt, att K. M. skulle efter vederböns hörande, besluta i
frågan. Detta måtte ungefär komma på ett ut.
Gr. Wrangel: Den siste värde talaren måtte hafva missförstått
mig, då han tror att jag blott har tillstyrkt en förändrad ordställning.
Jag har föreslagit, att Ständerna måtte hos K. M. anhålla,
om vederböra hörande, och att K. M., sedan vederbör, blifvit
hörde, måtte fatta det beslut, hvartill omständigheterna kunna
föranleda, men alldeles icke att K. M. måtte besluta, att enahanda
föreskrifter, som i delta afseende äro gällande i Bohus län, skulle
blifva gällande äfven i Skåne, Halland och Blekinge, äfven om vederbör.
icke detsamma tillstyrkte. Det måtte ligga en temmeligen
stor skillnad emellan hvad jag tillstyrkt, och hvad Utsk. föreslagit,
emedan i Utsk:s förslag, vederböra hörande betraktas såsom en tom
formalitet, hvilket icke inverkar på K. M:s beslut, ehvad vederbör,
detsamma till- eller afstyrka.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Otto: I afseende på den skiljaktighet,
som skulle förefinnas emellan Utsk:s, och det af Gr. Wrangel
upgjorda förslag, synas de mig icke vara af någon betydlig
olikhet i hufvudsaken. Detta bör likväl^ bero på hvad man med
vederbör-.s hörande egentligen menar. Ar meningen endast de
personer, som äro i saken intresserade, så är det mycket säkert,
alt de i mängd skulle afslå alla försök till förändring af nuvande
förhållanden. Förhållanderne äro likväl ganska betänkliga. För
närvande går det så till med dessa annex- och mensal-hemman, att
innehafvaren af en pastors-lägenhet, som har ett mensal-hemman,
han utarrenderar detta. hemman mot en städja, icke på tjensteeller
lifstid, utan på arrendatorns lifstid. Det är således icke otänkbart
att han låter gifva sig en ganska hög städja och betingar ett
ringa arrende. Jag har just här hört berättas, att detta till och med
så blifvit tillämpadt, att under nådåren, en enka åt en mycket ung
person, utarrenderat ett sådant hemman, mot ett ringa arrende, men
deremot en ganska hög städja. Detta är ett missbruk, som ovillkorligen
fordrar rättelse. Ordalagen höra vi nu icke tvista om, synnerligen
sedan man vet att 3 Stånd bifallit betänk.
Uppå härefter framställd propos. blef Utsk:s förevar, utlåt, af
R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s följande
d. 26 sistl. Febr. och d. 1 dennes på bordet lagde betänk:n:
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om indragning af Krigs-akademien
vid Carlberg;
N:o 48, i anledn. af väckt motion om Löfsta och Sättra hemmans
skiljande från Färentuna härad samt det förras förening med
Sollentuna och det sednares med Svartlösa härad; samt
Den 12 Mars c.' ra.
391
N:o 49, i anledn. af väckt fråga om en fyranläggning å klippan
Björn.
Föredrogs men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
och Frih. Cederström, Bud., ånyo på bordet LagUtsk:s d. 1
dennes bordlagda betänk Nio 11, i anledn. af väckt motion om
stiftande af en lag, ang:de flyttning i och ur hus på landet.
Äfvenledes föredrogs och lades, på samma ledamöters begäran
ånyo på bordet Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 1 dennes bordlagda
betänk. N:o 50, i anledn. af väckt motion om meddelande af
Stapelstadsrätt för staden Sölvitsborg.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ékon.Utskrs d. 1 dennes på bordet
lagda utlät. N:o 51, i anledn. af väckt fråga om användande
af Norrska hingstar vid Ottenby stuteri till hästafvelns förbättrande.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Då jag icke gillar Utsk:s
förslag att Ständerna skulle hos K. M. anhålla det hingstar af Norrsk,
Svensk eller Finsk race måtte vid Stuterierna varda underhållna lill
uphjelpande af den egentliga s. k. arbetsracen, och då jag dessutom
i egenskap af Chef för Stuteri-Öfver-Slyrelsen afstyrkt en sådan
åtgärds vidtagande, sä anser jag mig skyldig alt här redogöra
för mina tankar i ämnet. De små tillgångar, som Stuterierne äga
att disponera, tillåta icke att pä mångsidigt sätt verka för deras
ändamål, hästafvelns uphjelpande. Det måste nästan uteslutande
väljas den utväg, som, ehuru långsamt, dock säkert bör leda till
målet, nemi. alt vid stuterierna updraga hingstar af ädel, constant
race, tjenliga att, genom croisering med vår, förskaffa oss hästar,
passande för vårt land och våra förhållanden, d. v. s. sådane, som
med vackra kroppsformer, i möjligaste måtto förena styrka med
snabbhet, och derigenom blifva lika användbara för kavalleriets som
för jordbrukarens behof. Att detta resultat skulle vinnas genom
införande af Norrska hingstar vid Stuterierna, betviflar jag ännu
mera, sedan jag varit i tillfälle att i Norriges hufvudstad bese dit
ankommande hästar fran alla orter af riket så väl som Artilleriets
och kavalleriets. Ehuru användbar den Norrska hästen för öfrigt
må vara, icke är deri tjenlig lill förädling af vår; deremot tyckes
mig, som man genom Stuteri-chefernas nit och omsorgsfulla bemödanden,
vid Stuterierna allt mer och mer skulle nalkas målet.
Just det stuteri, som är stationeradt på Öland i motionärens egen
hemort, lemnar härpå det ojäfaktigaste bevis. Ett Kavalleri-reg:te
som der sedan 11 år tagit remonter, har af dessa ännu ej utrangerat
en enda, utan befinna de sig ännu alla i brukbart skick.
Detta torde, tillräckligt tala för deras uthållighet som kavallerihästar,
och Artilleriets årliga remontering derifrån vittna bäst om deras användbarhet
som draghästar. Att de från Stuteriet utgående landtbeskällare,
förmånligt inverkat på afveln, synes bäst af de hästar,
som af allmogen årligen utbjudas till salu vid auktion i Ottenby,
392
D e n 12 Mars e. m.
och hvaribland icke sällan anträffas dugliga, både kavalleri och åkerbrukshästar.
En af dessa landtbeskällare, född vid stuteriet, fallen
efter Engelsk fullblodshingst, har i synnerhet af allmogen varit eftersökt,
och da denna häst upvisades vid Landlbruksmötet i Norrköping
tillvann den sig allmänt bifall. Ja, af flere erhöll den det
i deras tanka stora loford, ’'alt det var den vackraste Norrska häst
man kunde se, samt att det vore väl om vid Stuterierna sådana
hästar kunde updragas”. För öfrigt får jag uplysa att vid Ottenby
stuteri icke finnes en enda Engelsk fullblodshingst, ‘jag kan således
icke lika med motionären klaga öfver att det största antalet,
utgöres äf sådana; tvertom beklagar jag, att icke en enda finnes
och troligen icke kan komma att finnas, under närvar, förhållanden,
då upköp af en enda utmärkt sådan, skulle medtaga mer än
ett års Statsbidrag, sådant det från K. Stats-kont. utanordnas till
Stuteri-öfverstyrelsens disposition. Medgåfvo äfven tillgångarne att
underhålla olika racer, icke skulle jag tillstyrka, att den Norrska
valdes till bildande af en arbetsrace hos oss, utan fast heldre, att
de inom landet derlill mest tjenliga upsöktes. Men då hela antalet
moderston, som vid Stuterierna underhållas icke öfverstiger 100,
så hemställer jag, om det kan vara ändamålsenligt att fördela dessa
i flera olika, frän hvarandra skiljda racer. Att ihärdigt, och med
urskiljning förbättra hvad som finnes, tror jag vara och blifva det
rätla. Förhastade förändringar inverka menligt i alla grenar, men
måhända i ingen lemna de så svårläkta sår som i Stuteriväsendet.
Hvad som hastigt omkullstörtas, behöfver der flera decennier, ja
måhända ett sekel att åter uprältas. Någon gång hör man klagas
öfver att Stuteriernas inverkan på hästafveln ej synes nog hastig,
men då man beräknar det ringa antal hästar, som genom Stuteriernas
försorg kunna updragas, relalift till det icke obetydliga af öfver
40,000, som årligen skola i bruk insättas för att underhålla
det nu i Sverige befintliga hästantal, så torde man lätt inse att
verkningarne icke kunna blifva allt för hastiga. Märkbara äro de
dock, då man besinnar, att numera såväl Kavalleriet som Artilleriet
kunna remontera inom landet, och huru de äro remonterade
mot fordom. Mera genomgripande åtgärder skulle visserligen kunna
vidtagas om Statsbidragen ökades, men dertill hafva R. St. vid flere
riksdagar icke visat sig serdeles beredvillige. Icke heller har man
rätt att fordra allt för mycket af det allmänna, något måste lemnäs
åt den enskilda omtanken, och den synes i sednare tider i synnerhet
hafva riktat sin håg för upfödandet af hästar endast tjenlige för
åkerbruket, enär redan i flere provinser, föreningar i detta syfte
äro stiftade. Annu ett skäl, hvarföre stuterierna i sista hand böra
befatta sig med updragande af en sådan race. På grund af hvad
jag nu haft äran anföra, och i öfrigt instämmande uti den af Gr.
Liljencrantz mot Utsk:s betänk, afgifna reservation, anhåller jag
vördsamt att Hr Frih. o. Landtm, behagade framställa propos. till
afslag å detta betänk.
Hr Stjernsvärd, Gust. Maur.: Lika med motionären, anser
jag att åtgärder äro af nöden till förbättrande af arbetshäst-racen,
Den 12 Mars e. m.
393
men det oaktadt kan jag icke gilla det sätt lian föreslagit, och hvilket
Utsk., pä sätt och vis tillstyrkt. Jag anser nemi. det antal beskälare,
som f. n. hållas vid våra stuterier, fullkomligen behöfligt
för kavalleri- och artilleri-regt:nas remonteringar, och tror att om 2:ne
sådane heskällare af arbetsracen underhålles, så skulle icke det ändamål
dermed vinnas, som man afser. Jag tror i stället alt man måste
öfverlemna detta ät den enskilda omtankan, och upmunlra densamma
med allmänna anslag. I Skåne har bildats en s. k. hingstprseraiefond.
Från denna fond utdelas årligen hingslprnemier ä 50
r:dr l>:co hvardera. Jag tror att om en dylik inrättning kunde vinna
en större utsträckning, så skulle dermed ändamålet vinnas. Gifvas
hingstprsemier, sä erhåller hingsthåilaren understöd för beskällaren,
hvilket inverkar till upmuntran för allmogen alt upföda tjenliga hästar.
Det är på denna grund jag anhåller att i egenskap af ny
motion, med stöd af 56 § Hiksd.Ordn., få framställa följande; att
nemi. Ständerna mätte till K. M:s disposition, af Statsmedel anslå
7,508 r:dr b:co att årligen utgå och fördelas i_144 praemier af 50
r:dr l):co stycket, som borde tilldelas alla de hingsthållare i hvarje
län, som K. M:s Bef:h:de, eller den han i sitt ställe förordnar,
anser upföda de för arbetshäst-racens underhållande bästa hingstar.
Jag anhåller alt till nästa plenum fä öfverlemna min motion skriftligen
affaltad, och får dessutom förena mig med den siste värde talaren
i hans begäran om afslag å förevar, betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: För att få detta betänk, afslaget,
tyckes jag icke behöfva upträda, men då jag bor i granskapet
af motionären och känner förhållanderna, anser jag mig böra
yttra några ord. Förliden sommar hölls på Oland ett landtbruksmöte,
deruti äfven en del af Calmare läns innevånare deltog. Olands
innevånare, som lifligt intresserade sig för sin häst-race, hvilken utgör
en del af öns betydligaste afsätlnings-artiklar, beslöto då att begära
hvad motionären hemställt, alt nemi. vid Ottenby stuteri skulle anställas
ett visst antal Norska hingstar. Det är sannt att åtskilliga af
allmogen förenade sig om den åsigten, att de hästar, sorn blifvit
upfödda efter Ottenby hingstar, icke voro så starka som gamla Olandsracen,
men det erkändes också, hvad föreståndaren för Ottenby
stuteri upgaf, att skälet, hvarföre afveln efter Ottenby-racen var mera
storvuxen, vore det, att Olands innevånare hade det felet att begagna,
ja till och med ganska strängt begagna, sina hästar, innan de voro
2 år gamla, och derigenom bortskämde sina npfödingar. Stallmästaren
på Ottenby uplysle äfven hvad som äfven allmänt troddes,
att omöjligen medlen, som äro till stuteriet anslagne skulle räcka till
att underhålla stam för lyxhästar, hvilket likväl utgör föremålet för
stuteriet, och tillika underhålla beskällare för arbetshästar. Jag trodde
således icke att frågan skulle bringas å bane, men då så är, vill jag
uplysa att jag sjelf i många år har haft och ännu har vagnshästar
af denna race, och alt jag varit med dem väl belåten; att élt par
af Ottenby beskällare varit på mina egendomar. En af dessa var
den af Hr Braunerhjelm omnämnde stora, präktiga, som var såsom
cn Norsk häst, och hvilken af allmogen begagnas för deras ston.
394
Den 12 Mars e. m.
Det finnes ännu några stycken af samma race, som upfylla de ändamål
man åsyftar, nemi. att fä passande beskällare för arbetshäslracen,
men i allt fall, har behofvet af passande arbetshästar visat sig
stort och nästan större pä sednare tider än tillförne. Vi hafva med
anledn. häraf äfven i Calmare län sökt att åstadkomma en hingstförening,
men det långsträckta läget har vållat att en sådan icke
kommit till stånd. Del är dock en så allmän önskan der, att kunna
åstadkomma ett större antal beskällare, att jag med nöje omfattar
det förslag den sista värde talaren afgifvit, nemi., alt Ständerna ville
anslå hingst-prsemier af 7,500 r:dr b:co; dock med den förändring,
i hans motion, alt icke prsemiernas antal skulle blifva lika stort i
alla län, hvilket vore en orättvisa, alldenstund vi hafva län, som äro
4 ä 5 gånger större än de öfriga.
Frih. Toll, Gustaf: Afven jag tager mig friheten lemna några
uplysningar i detta ämne. Jag har länge erfarit, t. o. m. mot
fienden, det stora företräde, som den Svenska hästen eger framför
de s. k. finare, ädlare, och bättre upfödde hästarne i allmänhet.
Jag har sjelf öfvervarit 2 dagars uthållande strid med 2:ue
fältsqvadroner och 2:ne batterier, der 8000 man Fransoser icke kunde
komma fram. På andra dagen, hade dervid 18 hästar, remonterade
af den s. k. stora, i Tyskland bifintliga Normanniska racen, blifvit
förstörda, men de Svenska höllö ut och kommo helbregda hem.
Från den tiden har jag sysselsatt mig ständigt med ifver och omtanka,
att kunna bereda möjligheten af att inom landet upföda så
beskaffade remonler, sorn Svenska kavalleriet behöfver för att kunna
anses såsom fällvapen, ty ju mera de röras, ju bättre de få äta,
ju säkrare hålla de sig, och kunna användas mot rikets fiender.
Delta är orsaken, hvarföre jag nästan uteslutande vid alla riksdagar
sökt fästa upmärsamheten på nödvändigheten af att underhålla den
mödernestam, hvaraf raee-hästar, både såsom arbetshästar och remonter,
skulle framdragas. Vid sista riksdagen väckte jag motion
derom, alt Ständerna borde ingå lill Konungen med anhållan att
kronan måtte på Ijenliga ställen hålla hingstar stationerade. Jag tror
att i Skåne hålles 40 sådana utom de, som från Flyinge utgå. För
öfrigt håller hvarje kavalleri-reg:te en hingst på hvar sqvadron. Dessa
inom landet stationerade hingstar, skulle kunna åstadkomma mycken
nytta, ty om pnemier anslogos och stoföreningar inrättades, hvarigenom
upfödandet af hästar upmunlrades, så erhölle man på detta
sätt remonter att insätta vid hästvapnen. Utsk. svarade på min motion
att det icke ville tillstyrka skrifvelsen till K. M., emedan rusthållarne
derigenom skulle komma att betungas med för stora utgifter,
och som Utsk:s betänk, redan var bifallit af 3:ne stånd, inskränkte
jag min anhållan dertill att R. o. Ad. måtte låta dermed
bero, men icke gilla Utsk:s utlåt, emedan ett annat förhållande verkligen
finnes, det nemi. att rusthållarne tillskyndas den största skada
och utgift genom kostnaderne för remonternas omsättande.
De Svenska hästarne kunna hålla längre ut, och äro lättfödda,
då deremot de ädlare och finare hästarne efter 2 å 3 dygns bivouaquer
äro otjenstbara. Jag ber derföre att få yttra, att om Stats
-
Den 12 Mars e. m.
395
anslag kunna medgifvas, jag för min del fordrar stohållningar inora
provinserna. Hingstar stå på många orter och kunna göra mycken
nytta. Detta är allt hvad jag vill tillägga, och yrkar derjemte afslag
å betänk.
Hr von Wahrendorff, Martin: I anledn. af Hr Stjernsvärds
motion ber jag att få uplysa derom, att i Södermanland har bildat
sig en s. k. hingstförening, der f. n. finnes 5 hingstar af Norsk race,
hvilka af allmogen mycket begagnas. Denna förening är bildad af
possession?ler ulan allt bidrag af Slaten.
Då nu II. Ex. Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade
bifalla förevar, utlåt., ropades nej, hvarpå propos. till afslag
derå blef framställd och besvarad med ja.
Föredrogs ånyo StalsUlsk:s d. 5 dennes e. m på bordet lagda
utlåt. N:o 61, ang:de Riksg:s-kont:s förvaltning under den sedan början
af 1847 oell 1848 årens riksdag förflutna tid.
Detta utlåt, företogs punktvis till afgörande hvarvid, ulan någon
diskussion, 1, 2, 4, 5, 8, 12, 13, 21, 22, 23 och 25 punkterne
biföllos, och utlåt, i öfrigt lades till handlingarne.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 5 dennes e. m. på bordet
lagde utlåtrn.
N:o 62, i anledn. af väckt motion om magistrats-personernes
ersättning för eller befrielse från deltagandet i ränteri-inventeringar;
och
N:o 63, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de tio års förlängning
af det åt Nämndemannen Jonas Fredrik Jonsson uplåtna
arrende af Motala kungsfiske och Mjölnqvarn i Östergöthlands län.
Vid föredragning af SiatsUtsk:s d. 5 dennes e. m. på bordet
lagda utlät. N:o 64, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de anslag
för beredande af rättelse _ lili beräknandet af salpeterhjelpen inom
provincerne Småland och Öland, lades detta utlåt, ånyo på bordet, uppå
begäran af Frih. Raab, Adam Christian och Frih. Cederström Rud.
Föredrogs och bifölls BankoUtsk:s d. 5 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 11, i anledn, af Bonden Carl Magnus Jonssons i
Bistockskulla ansökning om eftergift af öfverränta för diskontlån.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 5 dennes e. m. på bordet
lagda mern. N:o 12, med upgift om och huruvida någon del af den
sedan 1848 års början uplupna Bankovinst erfordras för Bankens
konsoliderande, begärdes af flere ledamöter att detta mern. måtte
ånyo bordläggas, hvarjemte
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, yttrade:
Jag anhåller vördsamt att nu föredragna betänk., måtte sättas
fremst på förcdragmslistan till plenum nästkommande Lördag.
396
Den 12 Mars e. m.
Häruti instämde Frih. Palmstjerna, Carl Otto:
Uppå H. Ex. Hr Frih. o. Landlims i anledn. häraf framställde
propos. beslöts, att BankoUtsk:s nu ånyo bordlagda mern. N:o 12
skulle upföras fremst å föredragn:s-listan för nästa lördag d. 15
dennes.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
och Frih. Cederström, Rudolf, ånyo på bordet BankoUtsk:s d. 5
dennes e. m. första gången bordlagda mern. N:o 13, ang:de i Banken
qvarstående äldre deposita.
Föredrogos och biföllos BankoUtsk:s nedannämnde d. 5 dennes
e. m. på bordet lagde utlåt:n.
N:o 14, anledn. af väckt motion ang:de begagnande af ett
utaf L. W. Olde upfunnit sedelpapper;
N:o 15, ang:de väck motion om utsättande af belöning för prof
på förbätlradt sedelmynt m. m.; och
N:o 16, i anledn. af f. d. Handlanden J. N. Petersons ansökning
om eftergift af öfverränta å 2:ne Handelsdiskont-lån.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 8 dennes e. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 65, ang:de ett föreslaget lån för anläggningen af en
jernväg emellan Götheborg och Mölndahl.
Föredrogos, men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust.,
Gr. Taube, Henning Edvard m. fl. ledamöter, ånyo på bordet StatsUtsk:s
nedannämnde d. 8 dennes e. m. första gången bordlagde utlåt:n.
N:o 66, i anledn. af väckt motion, ang:de förklaring af den i
K. Circnlär-brefvet d. 20 April 1850 meddelade föreskrift, rör:de
befrielse i visst fall från mantalspenningars utgörande;
N:o 67, ang:de indragning af Wermlands Fälljägare-reg:te;
N:o 68, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de frami, förre
Depart:s-chefen vid K. General Tull-styrelsen, Presidenten J. P. af
Billberghs Enkas och barns ansökning, att njuta befrielse från Presidenten
af Billbergh i lifstiden ådörad ersättnings-skyldighet för den
efter upbörds-tullförvaltaren M. Finér yppade balans; samt
N:o 69, i anledn. af R. St:s sednast församlade Revissorers
berättelse om granskningen af de under Commerce-colbii förvaltning
ställda fonder.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s följande d. 8 dennes e. m.
på bordet lagde utlåt:n.
N;o 70, angrde begärd afskrifning af det för upbyggandet af
Stiftskyrkan i Hernösand beviljade lån; och
Den 13 Mars.
397
N:o 71, i anleda, af K. M:s nåd. propos., angrde af Majoren
G. Bennich sökt ersättning för innehafda hästhemmansränlor vid f. d.
Westgötha kavalleri-reg:te.
B. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 e. ni.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Thorsdagen den 13 Mars 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 9 prot.-utdr. för gårdagen och pleni prof. för d. 26
sistl. Febr.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUlsk:s d. 1 och 12 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 11, i anledn. af väckt motion om stiftande
af en lag, ang:de flyttning i och ur hus på landet.
Föredrogs ånyo Allm. Besv. o. Ekon.Utskts d. 1 och 12 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 50, i anledn. af väckt motion om
meddelande af Stapelstads rätt för staden Sölvitsborg.
Hr Silfverstolpe, Fredr. Ottos Ehuru jag icke reserverat
mig emot Utskss beslut, har jag likväl i denna fråga icke delat Utskss
åsigt. Jag har nemi. trott, att stapelstadsrätt icke borde staden Sölfvesborg
beviljas. Såsom Utskss betänk, utvisar, har ansökning om
stapelfrihet för denna stad nyligen förevarit hos K. M., som afslagit
densamma. Härförutan hyser jag den åsigt, att en dylik frihet icke
bör i allmänhet lemnäs småstäder, hvilka icke ega tillgäng till sådana
varor, hvilka kunna afyttras å den utrikes marknaden. Jag tillstyrker
derföre afslag ä betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Efterser man hvad i denna
fråga blifvit tillförene åtgjord!, skall man finna, alt K. M. år 1S44
afslagit stadens Solfvitsborgs äldstes ansökning nm stapelfrihet, och att,
i anledn. af R. St:s till K. M. vid sistl. riksdag allåtna underd.
skrifvelse med anhållan att efter ämnets utredning, K. M. ville,
derest hinder icke mölle, meddela staden stapelfrihet, K. M., sedan
ej mindre General-tullstyrelsen än äfven Kommerse-kollcgium afgifvit
und. utlåt, med tillstyrkande af afslag, ånyo d. 13 April sistl.
398
Den 13 Mars.
år förklarat sig sakna skäl att bevilja den sökta stapelfriheten för
staden Sölfvitsborg. Några förändrade förhållanden hafva sedermera
icke inträffat, pä grund hvaraf den för släden sökta förmånen bör
beviljas, och ingalunda kan den omständigheten anses såsom något
nytt skäl, att stadens innevånare vilja anskaffa tullhus och vågbod
samt vidkännas de bidrag till tjenstemäns aflöning, som städer i allmänhet
åligga. Att R. St. nu åter ingå till K. M. med en ny
skrifvelse i ämnet, vore att ytterligare käcksa om samma sak, hvilken
K. M. 2:ne gånger och sednast d. 13 April sisth år afslagil, hvarföre
jag anhåller om afslag å betänk.
Hr Rosenblad, Berh.: I strid med de 2:ne föreg:de talarne
tillstyrker jag bifall till Ekon.Utsk:s hemställan. Staden Sölfvitsborg
är ingalunda en så obetydlig handelsplats, att den, enl. min åsigt,
ju icke eger något, som kan blifva föremål för den utrikes handeln.
Staden tillhör tvertom antalet af de småstäder, som i sednare tider
gjort de största framsteg. Jag har i granskapet af staden tillbragt
min första ungdom, så alt jag varit i tillfälle att se stadens stora
framsteg på ganska nära håll. 1 början af delta sekel var Sölfvitsborg
en ganska obetydlig stad. Den led en eldsvåda, men hade
blifvit åter upbyggd, ehuru stadens borgerskap saknade någon betydligare
förmögenhet, men i sednare lider hafva flera förmögna
handelshus upkommit inom staden, och, om jag icke irrar mig,
lärer i denna stund det största handelshuset inom provinsen tillhöra
Sölfvitsborg. De föremål, som staden hitintills på loflig väg exporterat,
har hufvudsakligast utgjorts af spanmål och bränvin, och
spanmål utgör Sveriges hufvudsakligaste export-artikel f. n., hvarföre
det vore en stor fördel för staden, om för den öpnades ett mera
vidgadt tillfälle till afsättning häraf. Intill stadens portar gränsar den
fruktbaraste delen af provinsen Blekinge och den betydligaste delen
af den Skånska slätten, och om R. St, understödja den väckta motionen
och stapelfrihet beviljas staden, skall sådant betydligt underlätta
handelsrörelsen och skeppsfarten, hvartill staden har vida bättre
tillfälle än den angränsande staden Christianstad. Jag tror icke, alt de
angränsande släderne Christianstad och Carlshamn, af hvilka den ene
år min födelsestad och i den andra är jag upfödd, hvarigenom de
för mig ega kära minnen, hafva större rörelse än Sölfvitsborg. Denna
stad har blifvit beröfvad många af dess färmåner, som öfverflyttats
på gransläderne, och Carlshamn har serskilda förmåner, som fordom
tillhört Sölfvitsborg, hvadan jag tror, att, om stapelfrihet beviljades
staden, de öfrige släderne icke skola lida något deraf, men den omkringliggande
trakten deremot tillskyndas många fördelar. Jag anser
mig här böra rätta ett misstag, hvartill ena reservanten, en så kunnig
man som Hr Hedenstjerna, gjort sig skyldig, då han sagt, att Sölfvitsborg
i forntiden aldrig varit stapelstad. Det har undfallit reservanten,
att Sölfvitsborg varit under medeltiden ibland de större städerne
och under den tid provinsen tillhörde Danmark åtnjöt staden
stapelstadsrätt. Christian IV beröfvade denne stad, likasom många
andra, stapelfrihet och till förmån för Christianstad öfverflyttade han
på denna stad privilegierne för Ahus. Sedan provinsen förlädes
Den 13 Mars.
399
under Sveriges och Svenska Regeringen aniagl städerne Carlskrona
och Carlshamn, erhöll Sölfvesborg stapelstadsrätt. Gr. Lagerhjelkes
yttrade farhågor emot smngling, förtjena enl. min åsigt intet afseende,
ty det är väl gifvet, att i samma mån kontrollera emot smugling
blifva större, i samma mån skall väl smuglingen uteblifva, och
i all fall är väl den smngling, som sker under schabraket af tillåten
införsel vida mindre skadlig än den sora sker, der redden är öppen
och ulan all bevakning. Jag anhåller alltså om bifall till Utsk:s
förslag.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: I olikhet med den siste
värde talaren tror jag icke, att orten omkring Sölvitsborg har behof
af stapelfrihet för denne stad, enär, såsom af betänk, uplyses, Carlshamn
på den ena och Christianstad på den andra sidan äro belägne
endast 3 mil från Sölfvitsborg. De, som bo i denna trakt, hafva
följaktligen icke långt (ill afsättningorlen. Hvad åter angår frågan
om Sölf v i t sborgs skeppsfart på utrikes ort, så har jag af sakkunnige
män erfarit, alt inloppet till staden eller sjelfva rännan lärer vara
endast 10 fot djupt, och att man således icke kan påräkna, att större
fartyg skola anlöpa staden. Kan väl han bringas till något välstånd,
dä han till medtäflare har städerne Christianstad och Carlshamn sig
så nära? troligen blir Sölfvitsborg ett näste för tullförsnillning och
detta desto säkrare, som utanför redden ligger ön Bornholm, från
hvilken staden kan erhålla det. utländska kram, som åslundas. Jag
minnes ej, hvarest jag läst eller hört del, men helt nyligen lära 2:ne
(ullbeslag hafva egt rum i Sölfvitsborg, dervid innevånarne gjort gemensam
sak med försnillarne mot tullbetjeningen. Hvad, som från
Sölfvitsborg förnämligast utskeppas, består, som vi alla nogsamt känna,
af bränvin, hvilket man ser i ymnigt mått upföras lill hufvudstaden.
För denna utförsel behöfver Sölfvitsborg ingen stapelfrihet. Såsom
Gr. Lagerbjelke uplyst, har Konungen 2:ne gånger afslagit ansökning
om stapelfrihet för denna stad och sista gången helt nyligen.
Kan del då vara skäl för R. St. att för 3:e gången åter besvära
Konungen med en dylik anhållan, utan alt förändrade omständigheter
inträd), på grund hvaraf densamma bör bifallas, hvarföre jag
på de skäl, föregrde talare anfört och dem äfven jag nu andragit,
hoppas och önskar, alt R. o. Ad. ville afslå betänk.
Hr Ekenstéen, Joh. Fritz: När delta ämne i går förevar,
och Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. på bifall eller afslag,
svarade ingen mera än jag ja derpå, innerligen öfvertygad som jag
var, att denna fråga icke kan falla. En stund derefter lemnades
Gr. Lagerbjelke ordet, då han begärde uplysning om frågans utgång
inom de öfriga Stånden, af hvilka Bonde- och BorgareShn lära bifallit,
men PresteSt. afslagit betänk. Jag är för litet öfvad riksdagsman
för att rätt iakttaga mina riksdagsmanna-rättigheter, i annat
fall hade väl frågan varit inom detta Stånd redan afgjord. Mine
motståndare veta bättre än jag att begagna sig af tillfället, och således
har frågan ånyo kommit före. Då Hr Rosenblad så grundligt
ådagalagt alla de skäl, som tala för saken, borde jag kunna spara
mig mödan att spilla ord på detta ämne; men som jag är mycket
400
Den 13 Mars.
känd inora provinsen och linder sisth år gjorde en resa derigenom,
derunder jag tog vägen genom Sölvitsborg, upstod hos mig den
tanken, alt staden borde erhålla stapelfrihet, och det förundrar mig,
att staden icke långt för detta erhållit sådan. Likasom Hr Rosenblad
erinrat, att Hr Hedenstjerna i sin reservation begått ett misstag,
får äfven jag mot Hr von Hartmansdorff anmärka, att han gjort
sig saker till enahanda förseelse, då han påstår, att Sölvitsborg vore
serdeles väl belägen för lurendrejare, och att ön Bornholm skulle
ligga utanföre stadens redd. Delta är ett geografiskt, oeh Hr Hedenstjernas
var ett historiskt misstag. Med samma skäl som Hr von
Hartmansdorff yttrat detta, skulle jag kunna påstå, alt Slitö hamn
ligger här mitt framför mig, der jag nu står. Att staden skulle
blifva ett tillhåll för tullförsnillare, är något som kan förutsättas,
men då det icke är ifrågasatt eller ännu mindre visadt, att Sölfvitsborgs
innevånare hitintills begått dessa brott mera än andra städers
innevånare, anser jag detta skäl icke förtjena afseende. Hvad slutligen
beträffar Gr. Lagerbjelkes yttrande, att denna fråga blifvit 2:ne
gånger afslagen af K. M., så får jag erinra, att dessa afslag möjlivarit
föranledda deraf, alt ämnet icke erhållit den fullständiga utredning,
som nu åstadkommits och serdeles genom Hr Rosenblads
yttrande samt denna debatt. Jag förenar mig med denna talare och
yrkar bifall å betänk. Dock vill jag tillägga att, om hamnen eller
rännan är för grund, sådant kan hjelpas genom muddring, hvadan
detta icke är något skäl, utan ett svepskäl.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Vid della som vid alla
likartade mål fäster jag serdeles vigt vid K. Bef:h:des i länet afgifna
utlåt, i ämnet. K. M. Bef:h:de har här pä det högsta tillstyrkt
stapelstads-privilegiers meddelande åt Sölvitsborg. Borgerskapet
i Carlskrona, hvilken man skulle kunna tro hafva mehn af den ifrågasatta
stapelfriheten likaså. Inom Utsk. uplysles derjemte, alt staden
under sednare åren nedlagt betydliga kostnader för uphjelpandet
af dess hamn och segelled, staden bör således anses ega billiga anspråk
på den nu begärda förmånen. Hr von Hartmansdorff har visserligen
anmärkt, att inloppet lill staden endast är 10 fot djup, men
äfven detta hinder är undanröjdt, det är nu uptaget till 12 fots
djup. Hvad åter angår Christianstads hamn, är den i det skick, att
tvifvelaktigt är, huruvida andra än mindre fartyg kunna der inlöpa.
Vidare har samme talare, och jag tror äfven Gr. Lagerbjelke, fästat
sig dervid, att 2:ne betydliga tullbeslag blifvit gjorda inom Sölfvitsborg,
dervid folket skall hafva gjort gemensam sak emot tullbetjeningen,
och dessa talare hafva eget nog, på detta skäl yrkat afslag
å betänk. Dessa omständigheter synas mig snarare tala för bifall
än motsatsen; der en stadigvarande tullkammare inrättas, bör väl
6ådant förekomma, men ingalunda föröka lurendrejeri-brotten. Likaledes
har man sagt, att staden och orten deromkring skulle sakna
export-artiklar, detta är åtminstone icke öfverensstämmande med K.
Bef:h:des uti. i ämnet. Det synes mig således billigt, att, då staden
i sednare tider gjort stora upoffringar i och för uphjelpandet af dess
handel
Den 13 Mars.
401
handel och skeppsfart, K. Bef:h:de i länet tillstyrkt, och endast det i
saken jäfviga Christianstads stads borgerskap afstyrkt bifall till ansökningen,
R. St. på sätt Utsk. föreslagit understödja densamma.
Min öfvertygelse är, att om frågan i dess närvar, skick åter förekommer
inför Konungen, stapelfriheten skall åt Sölfvitsborg beviljas.
Jag anhåller om bifall till betänk.
Hr Rosenblad: Gr. Björnstjerna har så fullständigt yttrat,
hvad jag ämnade säga, all jag har föga att dertill lägga, hvarföre
jag äfven skall inskränka mig till afgifvandet af endast några uplysningar.
Ingen kan högre än jag respektera K. M:s åtgöranden, men
jag måste bekänna, att jag ingalunda kan inse någon orsak, hvarföre
en ansökning icke skulle kunna förnyas, derföre alt densamma
vid en föreg:de riksdag blifvit af K. M. afslagen. Jag föreställer mig
att en sådan ansöknings förnyande måste vara oberoende af hvad
vid ett föreg:de tillfälle varit i ämnet afgjordt. Dessutom hafva, enl.
min åsigt, 2:ne serskilda omständigheter tillkommit uti förevar, fall,
hvilka böra tagas i öfvervägande. Den första är af Gr. Björnstjerna
redan antydd, nemi. alt K. Bef:.b:de i Blekinge län, hvilken auktoritet
är bäst i tillfälle all bedöma förhållandet, har i varma ordalag,
förordat beviljandet af stapelfribelcn åt Sölfvitsborg. Den andra omständigheten
är, alt sedan sisla riksdag har ingen af de Svenska
städerna, hvilka icke äro stapelstäder, såsom Sölfvitsborg ökat antalet
af sina fartyg till begagnande i och för den utrikes handeln.
Delta måtte väl utgöra ett bevis derpå, att, om staden icke idkade
utrikes handel, skulle den väl icke så förökat sina fartyg, och dessutom
synes mig billigt, att staden erhåller stapelfrihet, då några stapelstäder
linnas på den vestra kusten, hvilka icke under många år
idkat någon utrikes handel. Till Gr. Björnst jernäs yttrande, ang:de
hamnen och rännan vid Sölfvitsborg, får jag lägga att hamnen eller
segelleden till Christianstad är i det dåliga skick, ätt knappast någon
båt kan gå upp till staden. Yrid Ahus är en hamn, som genom
upsandning af Helge å blifvit serdeles försämrad, men för att göra
denna användbar hafva R. St. nödgats lemna högst belydliga bidrag,
ehuru ännu ändamålet icke vunnits, och om det skall vinnas fordras
än ytterligare omkostnader. På sätt Gr. Björnstjerna omnämnt,
har Sölfvitsborgs stad på egen bekostnad gjort betydliga förbättringar
af dess hamn. I anledn. af den anmärkn., att derigenom, att
Bornholm ligger så nära Sölfvitsborg, lurendrejeri vore att befara,
får jag erinra, att denna ö ligger närmare en annan stad nemi.
Ystad, hvilken är stapelstad, och alt afståndet emellan denna stad
och ön icke är längre än emellan Christianstad och Ahus. Härförulan
skulle jag tro, att då en tullbevakning kommer att i staden inrättas,
säkerheten emot lurendrejeri bör vara större, än när ingen sådan
bevakning finnes, och i alla fall, enär lurendrejaren icke respekterar
bestående författningar, är det väl gifvet, att han har lättare att
begå tullförsnillning på den utan bevakning lemnade öpna kusten,
än om Sölfvitsborg förses med stapelfrihet och en ständig tullbevakning.
I öfrigt åberopar jag Hr Ekenstens yttrande.
i H. ‘ 26
Den 13 Mars.
Hr Printzensköld, Carl: Sedan flere riksdagar tillbaka liar
det blifvit en sed, oell är det olyckligtvis ännu, alt sedan korporationer
eller enskilde personer vändt sig till konungamakten med
ansökningar om erhållande af hvarjehanda fördelar, men desse ansökningar
blifvit afslagne, så vända de sig lill R. St. för att af dem
få beviljadl, hvad Konungen funnit Sig icke kunna bifalla. Så är
här förhållandet. Sedan staden Sölfvesborg på den, enl. min åsigt,
enda lämpliga och jemväl lagliga vägen sökt den förmån, hvarom
här är fråga, och Konungen, efter vederbörande auktoriteters börande,
hvilka hvar i sin ordning meddelat Kolningen sin åsigt af saken,
grundad på de skäl, som hvar och en ansett mest talande, så
bar K. M. i ämnet fattat sitt beslut, som innefattar afslag å ansökningen.
När nu Konungen, som otvifvelakligt är den myndighet
inom landet, sorn bäst är i tillfälle att känna och bedöma billigheten
och behofvet af dylika fördelar för städerne, som den här irågavar.,
afslagit ansökningen, och detta Koungens afslag icke är äldre än
sedan d. 13 April sisth år, således ännu icke ett år, sä synes det
mig, som R. St. skulle visa Konungen föga upmärksamhet för att
icke säga något ännu värre, om R. St. nu inginge till K. M. med
begäran, att Han måtte ånyo pröfva frågan örn den ifrågasatte förmånen
för Sölfvitsborg. Helt annat vore, om motionären och Ekon.
Utsk. hade gittat anföra nya omständigheter, som vid frågans föredragning
hos K. M. icke varit kände, men detta har hvarken skett
eller ens kunnat ske, af den helt naturliga orsaken, alt frågan så
nyligen blifvit pröfvad af K. M. alt några förändrade omständigheter
icke hunnit att inträffa. Utsk:s hela åtgärd har således inskränkt
sig till skärskådande af de utaf konungamakten redan pröfvade skäl,
hvilka Landshm anfört för och öfrige auktoriteter emot bifall till
stapelfrihetens beviljande, och jag hemställer då, om det är lämpligt,
att ånyo göra ärendet anhängig! hos Konungen med begäran,
alt Han ville ogilla de skäl, Han förut begagagnat, och godkänna
dem, Han förut ogillat. Dessutom lärer det ingalunda kunna bestridas,
att om stapelfrihet beviljas Sölfvitsborg, beredes derigenom
ökadt tillfälle lill lurendrejeri inom orten. Hela Blekingska kusten
bebos hufvudsakligast af lurendrejare: jag säger det rent ut, och är
det under sådana förhållanden välbetänkt, att öpna ännu vidsträcktare
tillfälle för dessa lagbrytare att fortsätta deras handtering. För ifrågavar.
stapelfrihet har man såsom ytterligare skäl åberopat den omständigheten,
att hamnen vid Christianstad skulle vara sämre än
den vid Sölfvitsborg: det må väl vara möjligt, men på sätt Hr Rosenblad
uplvst, hafva R. St. beviljat ett anslag för afhjelpandet af
de brister, som vidlåda Christianstads hamn och den ränna, som
blifvit ledd genom ån upp till staden ifrån Ahus. Detta arbete,
hvarom jag, såsom egande äran att vara fullmäktig i Riksg:s-kont.,
har ganska noga kännedom, har nu avancerat så långt, att hamnen,
genom dels nämnda anslag och dels betydliga lån, som Staten lemnat,
nästa Ar är färdig. Då äro de skäl, som man från ofvan berörde
omständighet velat åberopa till förmån för Sölfvitsborg helt och
hållet undanröjde och böra således icke vid detta tillfälle tagas i beräkning.
Äfvenledes har man anfört, och jag tror Hr Rosenblad
Den 13 Mars.
403
yltrade det, att genom inrättandet af en tullkammare i Sölfvesborg
skulle säkerhet vinnas emot tullförsnillning, i så målto, som lurendrejerier
icl^e inom den staden vidare skulle komma att ega rum.
Går man ut från den grundsatsen, så skulle tullkammare inrättas på
alla de fisklägen, ja alla de ställen, der man med säkerhet vet, att
lurendrejerier företrädesvis föröfvas, men då skulle härigenom upkomma
en sådan mängd tullkammare, att Staten icke mäktade aflöna
de derstädes anställde tjenstemännen. På grund af alla dessa skäl
anhåller jag om afslag ä betänk.
Hr Ekenstéen: Icke för att trötta R. o. Ad., som kan hafva
hört nog af dessa så haltlösa skäl, som vi för oss helt nyligen fått updukade
och som vederlägga sig sjelfva, har jag begärt ordet, utan
för att vidare söka utveckla de skäl, på grund hvaraf jag anser, att
man bör göra allt för att omskapa Sölfvitsborg till en god hamn.
Nyttan häraf hafva sannolikt Skånes fordna egare insett, och hvilket
måhända varit orsaken dertill, att staden i äldre lider spelat en så
stor rol. Det s. k. inloppet till Christianstad finnes icke i verkligheten,
ty, såsom sagdt är, man kan icke genom Helge å komma till
staden annorledes än med små båtar. Om således Sölfvitsborg erhåller
stapelfrihet, och hamnen der bygges på en säker och fast
grund, så är all anledn. att förmoda, att denna hamn på den släta,
raka kusten blir en tillflyktsort för kronans, för våra stormar utsatta,
fartyg. Hvad åter angår de mot denne ort gjorda många beskyllningar
cm lurendrejeri, så får jag nämna, att jag icke så sällan
under mitt icke så korta lif erfarit, alt hvad, man tillvitar andra,
gör man sig vanligen sjelf saker till.
Gr. Björnstjerna: I anledn. af Hr Printzenskölds påstående,
alt hamnen vid Alius skall vara snart färdig anhåller jag att få erinradt,
att, enl. hvad inom Utsk. blifvit uplyst, visserligen större
delen af det beviljade statsanslaget lärer vara uptaget, men om någon
hamn derstädes kommer till stånd, är en annan sak och helt
och hållet obestämd, emedan hela kusten atgöres af flygsand, der
således hamnar svårligen kunna byggas och ännu mindre bibehållas.
Gr. Lagerbjelke: Då Gr. Björnstjerna bestridt Hr Printzenskölds
upgift i fråga om hamnen vid Åhus, anser jag mig böra samma
upgift vitsorda. Till fullmäktige i Riksg:s-konl. har nemi. frän Styrelsen
öfver väg- och vattenbyggnader ankommit en skrifvelse, uti hvilken
Styrelsen anmält, att hamnen sannolikt under innevar. år blir färdig,
och det torde följaktligen vara tydligt, att Hr Printzenskölds
upgift är trovärdig. Besinnar man, att en föreg:de värd talare Hr
Rosenblad är ledamot i Commerce-kolhm, och alt colhm i dess
und. utlåt, till K. M. afstyrkt bifall till ansökningen om stapelfrihet
för Sölfvitsborg, så torde lätteligen inses, alt den värde talarens åsigt
inom collegium blifvit öfvervunnen af de bättre skäl collegium uttalat.
Det må visserligen vara R. St. obetaget, att inkomma till K.
M. med en flere gånger afslagen ansökning, men de vinna derpå
icke något annat än, att vigten af deras skrifvelser förminskas. Jag
förnyar min begäran om afslag å betänk.
26*
404
D« n 13 Mars.
Hr Silfverstolpe: Man har sågfil, att, staden Sölfvitsborg
förkofrat sig. Jag medgifver, att så förhåller sig, emedan dess handel
och rörelse pä sednare 10 eller 20 åren tilltagit, men denna
handel består nästan uteslutande i export frän Blekinge af varor såsom
bränvin, hvilken vara icke är afsättlig åt den utrikes marknaden,
ulan den afsändes till andra orter inom landet. Af spanmål
utföres derifrån ett högst ringa belopp till andra delar af landet.
Ifrån Skåne afyllras visserligen i Staden en stor del men hufvudsakligast
till ortens innevånare, som behöfva spanmål för att upblanda
den med potates, hvaraf de sedermera tillverka bränvin. Då nu
bränvin är en vara , som icke kan afsättas å fremmande orter, utan
utföres från Sölfvitsborg till andra delar af landet, har detta varit
en anleda, för mig, att afstyrka stapelstadsrätt för staden, likasom
att nu ytterligare begära afslag å betänk.
II. Ex. Hr Flili. o. Landtnäs härefter lill bifall å förevar, betänk.
framställda propos., besvarades med starka nej, blandade med
ja; hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. behagade afslå samma
betänk., samt då härvid ropades starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade
det han trott sig finna att denna sednare propos. blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
Hr Rosenblad begärde votering.
Upläsles lill justering och godkändes följande förslag till voter:s
propos.
Den, som bifaller Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s betänk. N:o 50,
i anleda, af väckt motion om meddelande af stapelstadsrätt för staden
Sölfvitsborg, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde betänk, af R. o. Ad. afslaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som följer
Ja 23.
Nej 42.
Hr Ekenstéen: Jag får härmedelst reservera mig emot R.
o. Ad:s nu fattade beslut och får derjemte anmäla, att jag tror mig
ega starka anledntr till den förmodan, att en stor del af de R. o.
Ad:s ledamöter, hvilka uti voteringen deltagit, röstat nej just derföre,
att de ansett det vara ohemult att, tvertemot K. M:s så nyligen
fattade beslut i ämnet, åter framkomma med samma sak. Jag
anser det emedlertid icke riktigt att Konungens person inblandas i
våra förhandlingar. Konungen kan icke ombesörja allt sjelf. Han
måste hafva föredragande och om denne tillstyrkt Konungen att fatta
ett beslut sådant som det, ronde staden Sölfvitsborgs ansökning om
stapelfrihet, må det derföre väl icke vara förmenat staden eller R. St.
att uttala en önskan eller att en dylik ansökning anhängiggöra ånyo
hos K. M.
Den 13 Mars,
403
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Utan att anföra något vidare
får jag härmed reservera mig emot li. o. Ad:s beslut.
O
Ånyo föredrogs StatsUtskrs d. 5 och 12 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 64, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de anslag för
beredande af rättelse u(i beräknandet af Salpelerhjelpen inora provinserne
Småland och Oland.
Frih. Raab: Adara Christian: Ehuru jag visserligen anser
det stridande emot en representants plikt, att söka förvärfva några fördelar
åt sin kast eller åt sin ort, anser jag likväl å den andra sidan såsom en
hans plikt att tillse, det icke den ort, lian till tillhör, i någon mån förnärmas.
Af denna anledn. vågar jag hoppas, att R. o. Ad. icke illa uptager,
att jag emot förevar, betänk, framställer anmärkmr. Vid 1840 års
riksdag inkommo alla ledamölerne af BondeSt. från Jönköpings och
Kronobergs län jemte en stor del af ledamöterne från Calmar län
med underd. anhållan hos K. M., att K. M. ville besluta, att saltpeter-hjelpen,
hvilken ingär i hemmantalsränta)!, skulle inom Småland
och Öland fä beräknas såsom inom öfrige delar af landet.
Denna fråga afslog K. M. och har densamma sedermera icke förevarit,
förr än vid denna riksdag, då K. M. i Dess nåd. propos.
lillkännagaf, att vederbör, auktoriteter blifvit i ämnet hörde, och alt
K. M. med rättvisa och billighet ansåge öfverensstämmande, att den
sökta förändringen i Salpeter-hjelpens utgörande inora de Småländske
länen varder beviljad;' men då sådant likväl skulle nedsätta
skattebeloppet med en icke obetydlig summa, och de, hvilka på lön
innehafva de i skattebeloppet ingående indelta räntor, härigenom
skulle följaktligen tillskyndas förlust, har K. M. ansett sig böra af
R. St. begära ett förslagsanslag till godtgörande af den löningshafvare
sålunda tillskyndade förlust, StatsUtsk. till hvars behandling
den nåd. propos:n blifvit öfverlemnad, har förklarat, alt Utsk. i saknad
af nödig utredning af ärendet varit förhindrade att kunna bedöma
beloppet af den ifrågasatte ersättningen, och att, i anseende
till frågans outredda skick, den K. propos:n icke kunde föranleda till
någon åtgärd. Skulle detta betänk, bifallas, försättes frågan i en
högst besynnerlig ställning. K. M. har nemi. förklarat, alt det icke
öfverensstämmer med billighet och rättvisa, att de Småländske hemmanens
sallpeterhjelp beräknas på samina sätt som förut, och det
måste väl då vara gifvit, att, om Småländningarne, väl vetandes K.
M:s tanke i denna sak, vägra betalningen, de skola slutligen vinna
befrielse, i hvilket fall Statsverket kommer att gä i mistning om delta
skattebelopp. Frågan är emedlertid af beskaffenhet, att böra utredas,
och det förekommer mig besynnerligt, att StatsUtsk., som enl.
30 § Riksd.Ordn. eger att infordra nödige uplysningar, icke begagnat
sig af denna rätt för frågans utredning. I fråga om de öfrige
omständigheterna, rör:de salpeterhjelpens utgörande, förekommer, att
allmänheten varit ålagdt, att utgöra vissa persedlar, såsom mull, aska,
ved, halm och dagsverken till understöd för de personer, som i riket
utsändas för att koka saltpeter. Ledsen vid desse åligganden, begärde
allmogen hos K. M., att salpeterhjelpen malte förvandlas till
en bestämd penningeafgift, och 1634 beslutade R. St., alt den
406
Den 13 Mai j.
ditintills in natura utgående salpeler-hjelpen skulle förvandlas i penningar,
derefter inom de fleste provinser af landet salpeterhjelpen
utgjorts i penningar. Redan 1C44 i 14 § af K. Resokn på allmogens
besvär förklarades, att som allmogen erlade salpeler-hjelpen i
penningar, så skulle den befrias från bidrag till salpetersjudares
underhåll och handräckning åt dem. Uti K. Resokn på allmogens
besvär d. 9 Dec. 1766 förklaras, alt, beträffande allmogens i Österbottens
län klagan, hvarest samma missbruk egt rum, som inom de
Småländska länen, nemi. att salpeter-hjelpen blifvit för högt beräknad,
allmogen skulle derifrån befrias, i hvilket afseende jag torde
få upläsa 87 § af nämnda resolution sålydande: ”allmogen i Österbotten
besvärar sig deröfver underdånigst, att salpeter-hjelpen desse
sistförflutna åren blifvit i persedlar förvandlad nemi. i mull, aska,
ved, halin, och dagsverken och dessa persedlar efter markegång beräknade
tvert emot 1634 års riksdags beslut; anhållandes allmogen,
att från denna nya pålaga i nåder befrias. K. M. har häröfver hört
vederbör.; och som af deras utlåt, befunnits, det allmogen i hela
riket allt sedan 1634 utgjort salpeter-hjelpen med penningar, utan
den ringaste förvandling, så anser ock K. M. Österbottens allmoge
berättigad till lika förmån och vill derföre i nåder samtycka,
att allmogen derstädes må denna ränta i penningar erlägga på sätt
som i alla andia landsorter sker”. Uppenbart hafva misstag bär egt
rum, emedan K. M. sannolikt icke kännt förhållandet med salpeterhjelpens
utgörande inom Småland, och måhända existerade det icke
der då, utan troligtvis har tid efter annan insmugit sig missbruk
derigenom, att auktoriteterna trott sig böra beräkna salpeter-hjelpen
till det mångfaldigt högre beloppet, hvarmed den nu utgår. Att
detta belopp är vida högre än det rätteligen bör vara, vill jag ädalägga
dermed, att salpeter-hjelpen af hvarje_ fullt hemman utgår
med inom Calmar län 5 r:dr 14 sk. 6 rst., Öland 2 r:dr 6 sk. 6
rst., Jönköpings län 5 r:dr 33 sk. 1 rst., och Kronobergs län 5
r:dr 39 sk. 6 rst., efter 1846 års markegångspris, dä deremot samma
skatt af hvarje fullt hemman icke utgör mera än 24 sk. 6 rst.
inom Upsala och Stockholms län, 24 sk. inom Nyköpings län, 16
sk. inom Östergöthland, 22 sk. 6 rst. inom Bohus län, 22 sk. 6
rst. inom Skaraborgs län och 12 sk. 6 rst. inom Örebro län. Denna
betydliga tillökning i beskattningen å de Småländska hemmanen utgör
således 5 r:dr b:co, och har tillkommit derföre, att ingen i
rätter tid vårdat sig om allmänhetens räll. Det är således okunnighet
hos allmogen, sorn vållat detta missförhållande, och om det
är obilligt, så förmodar jag, att R. St. icke kunna förneka, hvad
K. M. i tydliga ord uti Sin nåd. propos. yttrat, att det är med
billighet och rättvisa öfverensstämmande, att rättelse härutinnan
sker. Emedlertid är det klart, att, om, såsom StatsUtsk. tyckes
vilja antyda, frågan bör anstå intill en kommande riksdag,
fråga om ersättning till allmogen för de sistförflutna åren
icke kommer att uteblifva, och hvad Statsverket härpå vinner, kan
jag åtminstone icke inse. Enl. min åsigt kan och bör frågan redas
för den händelse, att R. St. i framtiden möjligen kunna blifva af
en annan än Konungens mening om billighet och rättvisa: Ur denna
Dea 13 Mars.
m
synpunkt och då jag känner, att ett RiksStånd ålerremitteradt betänk.
och på BondeStis bord frågan ännu livilar oafgjord, anhåller
jag om uplysning, hvad utgång frågan inom det 4:de Ståndet
vunnit.
I anledn. häraf uplyste lindert. Ri dd.-Sekret. att, enl. ankommet
prot.utdr., PresteSt. bifallit SlatsUtsk:s förevar, utlåt., men
att från de öfrige RiksStm någon underrättelse om i detta ämne fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Frih. Raab: Emedlertid är frågan återremitterad från ett Stånd
och livilar oafgjord pä ett annat Stånds bord. Skulle nu R. o. Ad.
återremittera betänk, belviflar jag ingalunda, att frågan skall vinna
nödig utredning, hvilket är destomera angeläget, som den rörer en
hel provins.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Visserligen synes provinsen
Småland i fråga om salpeterhjelpen vara lidande, men frågan har
till Ulsk. icke kommit i det skick, att Utsk. kunnat företaga någon
utredning af ämnet. K. M. har nemi. icke föreslagit eller för R.
St. framlagt något förslag i och för beräknandet af salpeterhjelpens
beräknande inom Småland, eller om den der skall beräknas såsom
inom de öfriga provinserna, utan K. M. har endast framställt behofvet
af ett anslag utaf 11,000 r:dr till ersättning åt löntagare,
hvilka skulle gå i mistning af deras löneinkomster, om den ifrågavar:de
skatten beräknades efter kronovärdi i st. f. förvandling efter
årlig markegång. Denna K. M:s hemställan till R. St. är serdeles
obestämd, enär K. M, begärt 10 å 11,000 r:dr utan alt upgifvit
är, hvilka löntagare eller korpser eller landtstats tjenstemän, hörande
lill det eller det länet, skulle åtnjuta denna ersättning. Således
är det uppenbart, att frågan inför Konungen icke varit utredd.
Utsk. har icke varit i tillfälle att åstadkomma en sä beskaffad utredning,
enär densamma skall verkställas i orterne och icke genom de
för Utsk. tillgängliga handlingar. Dessutom, huru skulle R. St.
kunna bevilja eli anslag förr, än sjelfva hufvudfrågan blifvit afgjord
eller utredd, nemi. beloppet som tillkommer hvarje löntagande korps?
Denna fråga måste afgöras antingen i administrativ väg genom ett
Konungens beslut eller ock i juridisk kameralistisk väg, d. v. s. af
Kammar-rätten, emot hvars beslut besvär anföras hos Konungen.
Då blir frågan i laga ordning afgjord. Ingendera af dessa åtgärder
har lemnats frågan, och i dess närvar:de outredda skick har Utsk.
icke heller kunnat tillstyrka något anslag, hvarföre jag anser Utsk:s
betänk, böra bifallas.
Frih. Stjernstedt, Äng. Willi.: Lika med Frih. Palm
stjerna
anser jag nödigt att serskilja, huruvida denna fråga bör betraktas
ur rent kameralistisk-juridisk synpunkt eller anses såsom en
fråga hvilken endast bordt i administrativ väg afgöras. Rättast hade
väl varit, att den K. proposm omfattat frågan i dess helhet, så att
R. St. kunnat komma i tillfälle att se den från båda sidorna. Såsom
stöd för denna åsigt åberopar jag Hr Slats-rådet Gripenstedts
serskilda mening som linnes inlagen i det Slals-råds-prot. som kr
408
Den 13 Mars.
den K. propos. i ämnet vidfogad, och hvilket yttrande jag torde få upläsa,
det lyder som följer: ”på grund af de skäl, som af Kammar-colkm blifvit
anförda, äfvensom med stöd af den omständigheten, att ifrågavar:de
skatt utan anmärkn. utgått efter markegång under loppet af ett helt århundrade,
hvilket ytterligare syntes bevisa rättmätigheten af samma
beräkning, icke kunde finna, att de sökandes anspråk hvilade på någon
bestämd rättsgrund, utan trodde, alt dessa anspråk mera borde
betraktas ur billighetens synpunkt; och ansåg Statsrådet derför, att
frågan borde i dess helhet hänskjutas till B. St., så att K. M:s
nåd. propos. icke endast komme alt innefatta en hemställan om anvisande
af det anslag, som, för tillvägabringande af ofvanberörda
förändring i afseende på sättet för salpeterhjelpens framtida utgörande
erfordras, ulan att det äfven mätte öfverlemnas till R. St:s
pröfning, huruvida nämnda förändring må ega rum eller icke; hvilket
behandlingssätt af ärendet Statsrådet så mycket hellre ville i underddiet
tillstyrka, som endast derigenom, enl. dess tanke, någon
verklig säkerhet bereddes ät indelningshafvarnes obestridliga rätt
att varda bibehållna vid sina nuvar:de inkomster och lönförmäner, enär
dessa eljest syntes Statsrådet blifva helt och hållet beroende af bifall
eller afslag ä det äskade ersättningsanslaget.” Frågan i sin helhet
har hos StatsUlsk. varit under behandling, och af de handlingar, som
voro den K. propos:n bifogade, visade sig, att under tidernas lopp
eller från och med är 1638, då det Kammar-colhii circulärbref
ntkom, intill sednare tider flere i detta ämne rör:de, K. författningar
utkommit. Förutom förutnämnde circulär af 1638 utkom äfven
en resolution 1644, hvilka bägge man under tidernas lopp på olika
sätt velat tolka. Utaf ett annat K. Bref af 1685 synes, att salpeterhjelpens
utgörande efter markegång inom dessa län icke varit att
anse såsom ett undantag eller en tillfällighet. Men sjelfva rättsgrunden
för denna skatts utgörande synes ännu icke vara bestämd, och
rättast hade väl alltså varit, att frågan härom genom i laga ordning
anställd rättegång blifvit afgjord. Dä emedlertid den K. proposm
icke omnämner eller uptager dem, hvilka å lön fått denna skatt sig
anslagen och beloppet deraf, ansåg Utsk. frågan outredd och sig förhindradl
att tillstyrka bifall till den K. proposm. Jag anhåller derföre
om bifall till Utsk:s förslag,
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Uti en fråga af så ingripande
vigt, den der angår en origtig beskattning på en hel provins,
anser jag icke vara skäl, att längre fördröja afhjelpandet deraf. StatsUtsk.
hade således enl. min åsigt bordt vara oförhindradt, att sedan
Konungen, efter vederböra hörande, ansett de väckta anspråken öfverensstämmande
med billighet och rättvisa, och derföre begärt ett
förslagsanslag af 10 eller 11,000 r:dr, tillstyrka R. St. upförandet
af ett sådant anslag, för alt såsom ersättning utgå till dem, som efter
skedd närmare utredning af ämnet kunna anses dertill berättigade.
Jag anhåller således om återremiss af betänk., på det Utsk.
må försättas i tillfälle, att taga saken i närmare öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff, Äng: I detta ämne likasom i andra
är första frågan, huruvida man har rätt i sak. Den andra är,
Den 13 Mars.
400
huruledes verkställigheten må tillämpas. Om Småländningarne hafva
rätt i sak, eller icke, är ännu oafgjord!. Konungen har väl förklarat,
det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de
efter kronovärdi, och ej efter markegång, betalade den s. k. salpe
terhjelpen,
men denna ränta hörer till de ordinarie, i fråga om
hvilka R. St. hafva sitt ord likasåväl som Konungen. Om H. M.
skulle äga förklara, att enl. billighet och rättvisa ordinarie räntan
öfver hela riket skall ulga efter kronovärdi, livad lilefve följden häraf?
Jo! hela ordinarie räntans nedsättning med T9„. Således skulle
denna säkra och orubbliga krono-inkomst förvandlas till bevilln.,
emedan skillnaden emellan kronovärdiet och markegångsvärdet mäste
fyllas med sådan tillfällig och rörlig skatt. Mig gör det ondt,
hvarje gång jag förnimmer att Konungens rådgifvare tillstyrkt borttagandet
af någon ordinarie ränta för att ersättas af bevilln.; ty det
är ett försvagande af Konungamakten, emedan hon varder mera beroende
af bevilln., som godtyckligt kan förändras. Hvad sjelfva
rättsfrågan angar, så hemställer jag lill Eder Mine Hrr, om StatsUtsk.
med skäl kunnat tillstyrka R. St., att lemna det äskade anslaget,
sålänge outredt är, hvilka nu på lön upbära salpeterhjelpen
och hutu högt beloppet stiger. Räntetagarne hade bort i ämnet
höras, hvilket ej skett. StalsUtsk. har således icke kunnat med skäl
tillstyrka R. St. att på förhand gifva ett förslagsanslag, innan man
ungefär känner, huru mycket som i sådant fall erfordras, och hvilken
deraf skall komma i åtnjutande. Om på den grund att ifra—
gavande ränta inom öfriga lanskap utgår efter kronovärdi, man vill
förklara, att hon äfven skall inom Småland och Öland likaledes erläggas,
så borde man väl på enahanda sätt förfara med alla andra
räntor, hvilka ojemnt utgöras. Hvarthän skulle sådant leda? Vi
erinra oss, hurusom för några veckor sedan fråga här förevar om
nedsättning i de Halländske insockne frälsehemmanens rotering,
ehuru 6 af dem äro sammanslagne till en rote. Skulle nu Småländningarne,
hvilka utgöra rotering med $ mantal om en karl,
åtnjuta nedsättning i denna skyldighet, till likhet med Halländningarne,
eller med Bohusländningarne efter 4 mantal om en karl,
huru skulle då indelningsverket i andra landskap kunna äga bestånd.
Sålänge dessa inrättningar finnas, böra de hållas vid makt, såvida
rikets nuvande krigshär skall kunna bestå. Någon orättvisa sker
icke dem, som utgöra större skatter, ty antingen man ärft eller
köpt de hemman, hvarifrån dessa utskylder betalas, hafva hemmanens
värden beräknats derefter. Har man rättighet att fordra eftergift
af Staten, då man äger ett högt beskattadt hemman, så borde
en slik rättighet äfven tillkomma dem, hvilka innehafva mindre
goda hemman, men sådana anspråk äro ogrundade; emedan man
köpt eller annorledes förvärfvat hemmanen efter den behållning de
lemnat och icke efter hemmantalet. Jag anser alltså Utsk. hafva
rigtigt förfarit och anhåller om bifall till betänk.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff har hufvudsakligen hållit
sig vid den frågan, huruvida det vore billigt och rättvist att Småländningarne
erhålla den ändring de begärt i beräkningsgrunden
-ilo
Den 13 Mars.
för lösen af Salpelerhjelpen. Ehuru elen saken ej synes vara tvifvel
underkastad sedan K M. förklarat Sig till Småläudningarnes fördel,
vill äfven jag derom yttra några ord. Frih. Stjernstedt liar,
till stöd för Hr von Hartmansdorffs mening, åberopat åtskilliga författningar
ända till 1685, hvilka äro hvarandra motsägande, i Ihy
att en del ålägger och en annan för en kortare tid befriar Småländningarne
från utgörandet af Salpeterhjelpen efter markegång.
Men alla dessa äldre författningar måsle anses uphäfde genom den
yngre K. Resohn d. 9 Dec. 1766, uti hvilken K. M. uttryckligen
förklarat, att hela Sverige med undantag af Österbotten der redan
en annan grund för ifrågavar. beräkning följdes, vore befriadt från
skyldigheten att erlägga salpeterhjelpen efter markegång. Vidare
ber jag att få till besvarande uptaga några af de skäl, Hr von Hartmansdorff
anfört för bibehållandet af det nuvande beräkningssättet.
Hr von Hartmansdorff har nemi. sagt, att frågan icke är afgjord dermed,
att Konungen å Sin sida förklarat, alt rättvisa och billighet
fordrade den här ifrågasatta eftergiften å Statens sida, emedan det
är ett beskattningsärende, uti hvilket 11. St. ega att sig yttra. Betraktar
man frågan ur dess rätta synpunkt, måste medgi fvas, att den
ingalunda i dess närvar:de form är en beskattningsfråga. Det nuvar:de
beräkningssättet för salpeterhjelpen har tillkommit genom en
origtig tillämpning af äldre författningar, men ingen lärer väl vilja
bestrida Konungen Dess rätt ali förklara, huruledes de K. bref och
författningar, som i förevande ämne utfärdats, skola rätteligen förstås.
Jag kan visserligen icke finna annat, än att i det K. brefvet
af 1766 ligger en tydlig föreskrift om sättet, hvarpå de dittills utkomna
författningarne, ronde salpeterhjelpen skola tillämpas. Men
auktoriteterne i Småland hafva ej sett eller velat se saken lika
klar. K. M. har nu i Sin nåd. propos. förklarat huru ifrågavar.
K. bref rätteligen skall förstås. Här är således endast en lagförklaring
i fråga.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att det gör honom onell hvarje
gång han förnimmer, att Konungens rådgifvare tillstyrkt uphörandet
af någon Statens ordinarie inkomst, emedan Konungamakten derigenom
försvagas. Jag har en alldeles motsatt åsigt, emedan jag
är innerligen öfvertygad derom, att konungamakten vinner i styrka,
då Konungen "på Sina rådgifvares tillstyrkan, uphäfver de beskattningar,
som ej äro i laga ordning tillkomne, utan orättvist trycka
en eller annan ort, der folket icke egt urskillning att göra sin rätt
gällande. Konungens förklaring, alt folket blifvit Orättvist beskattadt,
måste göra konungamakten stark, emedan folket deraf ser, att
konungamakten har ett högre mål, än att utpressa skatter, det nemi.
att vårda allas lika rätt. Hr von Hartmansdorff har yttrat, att om
hvarhelst ojemnheter finnes, de skulle rättas och genom eftergift af
Staten, skulle Staten komma att lida allt större och större förluster,
i hvilket afseende den värde talaren exempelvis åberopat roteringen,
med förmenande att då i en del orter en soldat underhålles af 4
mantal och i andra åter af 6 mantal, skulle de hårdare roterade hemmanen
kunna förda eftergift i roteringsbesväret till likhet med de
lindrigare roterade. Jag tillåter mig häremot erinra att det åbero
-
Den 13 Mars.
411
pade exemplet icke är tillämpligt. Roteringen skedde 1680 och
har sedermera bibehållits i allmänhet oförändrad. Grunden för Salpetcrhjelpens
lösen har deremot blifvit lagligen förändrad — förändrad
i hela riket, men tillämpningen af denna förändring har ej
följt i alla orter, utan missbruket af en för hög debitering fortfarit
der folket icke förstått att göra sin rätt gällande. Man har vidare
sagt, att när en skatt och lunga en längre tid åtföljt ett hemman,
som sedermera gått i alf och köp, egaren icke skulle förnärmas
i sin rätt, genom bibehållandet af samma skatt, emedan hemmanets
värde varit derefter beräknadt. I satsen ligger visserligen
en sanning, som jag vid alla tillfällen erkänt. Men för satsens tillämpning
fordras urminnes häfd, och den hade ej inträdt emellan den sist
i ämnet nikonina författningen 1766 och den tidpunkt, då Småländningarnc
sökte göra sin rätt gällande, och i allt fall skulle vara
illa beställt med samhällets lagar, om en bestämd lagöfverträdelse,
som här vid debiteringen blifvit begången, skulle kunna vinna häfd
såsom lag. Slutligen ber jag att fä uptaga till besvarande Frih.
Palmstjernas yttrande. Frihrn har nemligen förklarat, att det ligger
en stor rättvisa uti Småiändningarnes här väckta påstående.
Detta ger mig den förhoppning, att StatsUtsk. är benäget att åtgöra,
hvad Utsk. förmår, lör att bringa frågan på en klar fot, och
jag föreställer mig, att då här icke är fråga om ett bestämdt anslag,
utan endast ett förslagsanslag, för alt dermed betrygga de löntagare,
som möjligen komma att förlora genom den ifrågasatta förändringen,
den antydda osäkerheten om siffran, hvartill ersättningarne
kunna upgå, ej skall, i händelse af återremiss, lägga hinder
för Ulsk. att tillstyrka bifall lill K. M:s förslag, llär har blifvit
åberopat Hr Statsrådet Gripenstedts, den K. proposm bifogade reservation,
men jag får erinra, att Hr Statsrådet slutar med de orden,
”att det syntes Hr Statsrådet, att indelningshafvares rätt vore helt
”och hållet beroende af R. St:s beslut”. Detta antyder, att Hr
Statsrådet ansett hufvudfrågan de facto afgjord, d. v. s. jordegarnes
befrielse från den högre debiteringsgrunden genom K. M:s förklaring,
men deremot att löntagarnes rätt eller beloppet af den dem
tillkommande ersättning är beroende af R. St:s beslut. Detta Hr
Statsrådets yttrande synes gifva stöd åt den mening, jag tagit mig
friheten förfäkta, och jag förnyar min anhållan om betänk:s återremitterande
till Utsk., öfvertygad att ärendet då skall erhålla den
behandling Hr Statsrådet Gripenstedt synes förordat.
Hr Lagerheim: Den jemförelse en föreg:de talare här framställt
emellan denna fråga och det exempelvis nämnda anspråket,
att alla kronans ordinarie räntor skulle utgå efter kronovärdi och
icke efter markegång, är fullkomligen oegentlig. Här är fråga om
misstag, som egt rum, eller missbruk, och de här åberopade för*
fattningarne synas ådagalägga ovedersägligen, att så förhåller sig.
Denna fråga är således af en helt annan natur, emedan den endast
afser rättelse i en oriktig beskattning. Hvad i öfrigt angår samme
talares yttrande, som skulle jag hafva oriktigt förmodat, att vederbör.
blifvit hörde, så får jag härvid endast hänvisa till StatsUtsk:s
412
Den 13 Mars.
betänk., som uttryckligen innehåller, alt Kammar-coll:m jemte öfrige
vederbönde underd. utlåt:n afgifvit. Samma betänk, visar äfven,
att colhii President uti sin skiljaktiga mening hufvudsakligen
anfört: ”att, enl. hvad den verkställde arkifundersökningen utvisar,
”det måste anses ostridigt, att den först i en sednare tid vidtagna
”förändring att, emot föreskriften i 1638 års cirkulär och 1644
”års K. Resolm, uti de Småländska länen efter årlig markegång
”förvandla salpeterhjelpen, icke stödde sig på någon gällande författning
och i behörig ordning tillkommen föreskrift samt icke skäligt
”vöre, att hemmanen i dessa mer än i andra län af riket, der denna
”ränta utgöres, och i penningar efter kronovärdi allt hittills utgått, skulle
”vidkännas den betydliga förhöjningen derå genom förvandling efter
”markegång”. Detta är Kammar-colhii Presidents yttrande, bifogadt
Kammar-collegii utlåt. Något hinder för StatsUtsk. att tillstyrka
R. St. beviljandet af det utaf K. M. begärda förslagsanslag
af 10 eller 11,000 r:dr kan jag icke inse. Böjelsen för ett oförändradt
bibehållande i allmänhet af de ordinarie räntorna, och tillgifvenhet
för en stark konungamakt, gör jag mig en heder af att med
samme talare fullkomligt dela. Men här är fråga om att afhjelpa
missbruk, hvilka enl. min åsigt ingalunda förstärka, men väl försvaga
konungamakten, och jag anser R. St:s värdighet fordra, att
genom afhjelpandet af dessa missförhållanden just uprätthålla denna
makt, och fortsätter yrkandet om återremiss af Utsk:s förslag.
Hr Printzensköld, Carl: Jag tillstyrker bifall till StatsUtsk:s
betänk. Ar det så, som man här synes vilja antyda, att
Konungen ingått i pröfning af den ifrågavar. räntans beskaffenhet och,
utan att kommunicera ärendet med R. St. bifallit, alt denna ränta
må undergå en sådan förändring, att densamma hädanefter icke beräknas
efter markegångspris, utan efter kronovärdi, så mäste jag så
mycket mer beklaga detta förhållande, som, enl. min åsigt, Konungen
derigenom gått utöfver gränsen för Sin befogenhet. Detta
mitt förklarande må dock icke tydas så, som skulle jag vilja inskränka
Konungens rätt att, i den ordning den kamerala lagstiftningen
bjuder, definitift besluta. Jag anser nemi. att, i händelse
enskilde jordegare eller hela menigheter, såsom socknar eller härader,
anföra besvär först hos K. M:s Befh:de och vidare hos K.
Kammar-colhm samt slutligen hos K. M. öfver räntepersedlarnes
beräkning, det är Regeringens obestridliga rättighet, att pröfva sådana
förhållanden och genom utslag afgöra, om beräkningsgrunden
är riktig eller icke. Men alt K. M., uppå ansökning af några riksdagsfullmäktige,
hvilkas behörighet att framföra detta ärende till
thronen dessutom blifvit af en embetsmyndighet ifrågasatt, ingått i
en sådan pröfning, anser jag hafva legat utom gränsen för Konungamaktens
befogenhet; ty ägde Konungen pröfningsrälten i dylik
väg som denna sä skulle Han, Ständerna ohördan, kunna förändra
hela beskattningen på den del af Svenska jorden, hvilken är åsatt
grundräntor, att utgå efter förvandling, under det att en annan del
utgör dessa räntor efter kronovärdi. Detta kan ej vara grundlagens
mening, och den lifliga tvist som härom fördes vid sista riksdagen,
Den 13 Mars.
413
ledde lill det resultat, att man ansåg förändringen af grundskatterna
vara en civillagstiftningsåtgärd, den der fordrar båda statsmakternas
bifall, för att kunna tillvägabringas. Imedlertid synes det af StatsUtsk:s
betänk., som skulle verkligen K. M., hvad angår räntepersedlarnes
förvandling, redan hafva afgjort frågan, och att K. M.,
som på detta sätt föranledt till en ganska betydlig minskning i den
ordinarie räntan, hvilken till en del är anslagen pä lön till åtskillige
embetsman, ansett nödigt, att hos K. St. begära ett förslagsanslag
till ersättning för den del af samma ränta, hvilken följaktligen
måste frångå vederbör, indelningshafvare. Men när, på sätt
Ulsk. ganska riktigt erinrat, Utsk. icke känt hvarken det belopp af
ifrågavar. räntepersedlar, som på loner finnas indeladt eller de grunder,
hvarefter persedlarne till vederbör, räntetagare utgått, synes
det mig äfven vara tydligt, alt Utsk. icke kunnat meddela annat
utlät, än nu skett, hvarföre jag icke annat kan, än förnya min anhållan
om bifall till S(atsUtsk:s betänk.
Frih. Stjernstedt: Till en början får jag erinra, att Frih.
Raab oriktigt upfattat mitt yttrande, då han påbördat mig att hafva
sagt, att 1685 års författning och 1644 års Circulär vore mot hvarandra
stridande. Jag har endast yttrat, att de blifvit olika tolkade,
särdeles på 1700-talet. K. Br. af år 1685 antyder, huru man då
tolkat dessa författningar, nemi. så som Kongl. Kammar-colhm i
dess und. utlåt, angifvit. Frih. Raabs åsigter hafva i öfrigt blifvit
biträdde af Hr Lagerheim, som uplyst Ståndet, huru Kammar-colhii
t. f. president upfattat denna fråga. I motsats härtill torde det tillåtas
mig att få uplysa, huru Kammar-coll:m upfattat denna fråga.
Coll:m säger: ”att enl. Kongl. Ordn:n d. 22 Juli 1616, skyldigheten
alt utgöra salpeterhjelp in natura och icke med penningar efter
kronovärdi, vore klar och ostridig, samt alt någon ändring häruti
för all framtid icke blifvit förordnad eller medgifven hvarken
genom coll:ii Bref af d. 28 April 1638 eller genom de af sökanden
i öfrigt åberopade resolutioner af d. 13 Dec. 1644 och d. 9
Dec. 1766, hvadan och då det, på grund deraf och jemlikt Kongl.
Förklanne d. 8 Januari 1748 och d. 15 Dec. 1756, vore räntegifvarnes
förbindelse att ifrågavar. ränta in natura eller efter årlig
markegång utgöra, den oriktighet uti författningarnes tillämpning,
som hittills förefunnits, inträffat i motsatt syftning emot hvad sökanderne
förmenat, enär för åtskilliga persedlar, som bordt förvandlas
efter markegång, sådan förvandling icke öfver allt blifvit
iakttagen; att coll:m likväl ansett sig icke böra tillstyrka någon förändring
häruti, utan hemställt, att vid hvad hittills vanligt varit,
utan vidare åtgärd matte få förblifva, enär en förändring af hvad
sålunda i en lång följd af år blifvit tillämpadt, skulle för hemmansinnehafvarne
blifva en hittills ovanlig och vid jordens åtkomst icke
påräknad skatt;” Hr Lagerheim har trott, att orden i K. propos.
”vederbör, blifvit hörde” skulle innebära, alt de vederbör., som saken
rörde verkligen blifvit hörde; men jag tror att Hr von Hartmansdorff,
som i sitt yttrande syftat härpå, dermed afsåg de personer,
verk och inrättningar, hvilkas rätt här äro i fråga. Men
414
Den 13 Mars.
dessa hafva alldeles icke blifvit hörde. Efter mitt förmenande tror
jag, att Utsk. icke kunnat tyda den K. proposm sä, som skulle
rättsfrågan redan vara afgjord. Jag kan så mycket mindre instämma
i den äsigten, att hon är afgjord, som förevar, ämne är en beskattningsfräga,
hvilken skall af båda Statsmakterna pröfvas och afgöras.
Emellertid har Utsk. icke derom utlåtit sig, utan endast
om sjelfva anslagsfrågan, och i saknad af uplysningar om ej mindre
summans belopp sorn på lön blifvit anslagen, än äfven hvilka
stater och korpser hvilka en del af denna ränta upbära, har Utsk.
ansett sig förhiudradt att tillstyrka H. St. bifall lill K. M:s propos.
Hr Rosenblad, Berh.: I afseende på rättsfrågan har Hr
Printzensköld fullkomligt utredt förhållandet. Efter våra lagar är
Konungen visserligen högste domaren i fråga om administratif rätt,
och följaktligen måste de frågor, som af honom slitas, vara af administratif
natur och i laga ordning anhängiggjorde utaf dem, hvars
rätt de angå, d. v. s. dessa frågor skola hafva genomgått de serskilda
instanserna och sist till Konungen, som innehar högsta domaremakten
i landet; men jag tror icke, att, då denna fråga icke
uti administratif väg inkommit, enär hon, ehuru varande af beskattningsnatur,
blifvit först väckt hos K. M. med förbigående af alla
andra auktoriteter, K. M. utan Ständernas medgifvande eger förklara
i fråga om hela provinser, att en beskattning skall lill vida
mindre belopp än hittills utgöras. Afgörande! häraf tillkommer icke
uteslutande K. M., utan äfven R. St. Hr Lagerheim har, såsom
skäl för bifall till den K. proposm. 11 plast en reservation af en
Kammar-colhii ledamot emot colini afstyrkande af bifall till de und.
ansökningarne. Ehuru denna ledamot var Presidenten inom colhrn
och jag för honom hyser all aktning, måste jag likväl tillstå, att
jag hyser mera förtroende till de öfrige ledamöterne, hvilka egnat
sin embetsmannaverksamhet uteslutande åt de göromål, sorn inom
verket förekomma, och ett grundligt studium åt de kamerala författningarne,
än, säger jag, till den nuvar:de Presidenten, hvilken, huru stort
värde han än må ega, först vid en långt framskriden ålder blifvit
försatt i närmare beröring med kamerala göromål, ehuru han möjligen
om dem kunnat förvärfva någon kännedom i dess fordna
egenskap af Statsråd. Jag betraktar denna fråga ur den synpunkten,
att, hvad ingen lärer vilja eller kunna bestrida, ifrågavar. Kronans
ränta ursprungligen utgjorts in natura. Dess utgörande efter
kronovärdi eller i ett försämradt mynt, motsvarar på intet sätt hvad
Kronan fordom i inkomst deraf dragit, och skulle nu salpeterhjelpen
inom de Småländska länen jemte Oland utgöras efter kronovärdi, så
blir naturligtvis en ytterligare nedsättning i Kronans inkomster häraf
en gifven följd, och jag tror icke, alt Kammar-colhm saknat skäl för
dess åsigt, alt någon rättsgrund för ett dylikt anspråk icke finnes.
Skall man såsom grund för detta anspråk antaga, att salpeterhjelpen
i en mängd andra län sålunda utgöres, så får jag först häremot
erinra, alt inom en del af dessa län en annan utskyld, hvilken
inom de ifrågavar. länen utgår efter kronovärdi på ett helt annat
sätt utgöres till mångdubbelt belopp. Jag menar de årliga hä
-
Den 13 Slars.
415
starna. Såsom jag nämnt, utgår denna skatt inom de sistnämnda
länen efter kronovärdi, hvaremot i vissa andra provinser af Sverige
de årliga hästarne blifvit förvandlade till vissa persedlar in natura.
Vidare torde man erinra sig, att i Skåne, Blekinge, Bohus län,
Jemtland och Herjeådalen, hela årliga räntan utgår efter kronovärdi.
Skulle man nu derföre, att några Provinser fått en sådan förmän,
äfven tillerkänna de öfriga densamma, så skulle man på delta sätt
fä afskrifva ett par millioner af rikets inkomster och det måtte väl
icke vara hvarken rättvist eller Stats-ekonomiskt klokt handladt.
Jag får här antyda den grundsats, som jag vid alla Kronoräntefrägor
gjort mig till en regel, nemi. att i möjligaste måtto, der
det utan Kronans förlust kan ske, underlätta och lindra sättet för
deras utgörande, men ingalunda att efterskänka dem, ty delta är
endast att gifva skänker ät medborgare, som redan äga något och
ofta mycket, på bekostnad af alla skattdragande, hvaraf många endast
äga sin arbetskraft. Derföre har jag understödt och skall än
vidare understödja den s. k. skatteförenklingsfrägan. Jag har vidare
trott, att om det är fråga, att i skatteväg lindra medborgare,
de der icke ega annat än sin arbetskraft och hvilkas ställning blifvit
försvårad genom den stigande civilisationen och synnerligast gegenom
jordvärdets stegring, hvilket värde, särdeles under de sista
20 åren, betydligt stigit, så anser jag sådant billigt, men att efterskänka
Statens obestridliga rätt till inkomster, anser jag vara en
åtgärd, hvilken jag icke vill med min röst understödja; och af sådan
anledn. anhåller jag om bifall lill Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Jag är upkallad i anledn. af Frih.
fiaabs sednaste yttrande. Jag har icke, såsom Frih:n tyckes upfatlat
mitt anföraude, yttrat, det jag förmodade, att
ett annat tillstyrkande i händelse af återremiss. Utsk. har icke
heller erhållit andra uplysningar än dem, som innehållas i K. M:s
propos:n N:o 11, hvilken har till titel: ”K. M:s nåd. proposm till
”R. St. ang:de anslag för beredande af rättelse uti beräknandet af
”salpeterhjelpen inom provinserne Småland och Oland.” Således
afsåg K. M. en rättelse i denna skatts utgörande; men hvarken af den K.
proposm eller af det dervid bilagda Statsråds-prot. uplyser, att K.
M. fattat beslut att från och med någon viss tid rättelse eller ändring
i nuvar:de förhållande skulle ega rum. Visserligen innehåller
berörda prot., att föredragande Depart:ts-chefen inför K. M. yttrat,
”att enär ärendet är af den allmänna beskaffenhet, att K. M.
”äfven utan enskild ansökan skulle kunna nödig befunnen förklaring
meddela, berörde erinran icke förtjenar afseende”. Denna
erinran var föranledd deraf, att K. Beflnde i Calmar län uti dess
underd. utlåt, ansett de sökande riksdagsfnllmägtige obehörige att i
detta mål talan föra. Emellertid hav K. M., åtminstone mig veterligen,
icke ännu gifvit någon förklaring i denna fråga och deraf
drager jag den slutsatsen, att K. M:s beslut icke innebär att en
lindring eller förändring af en 100-årig beskattning, redan skall
sättas i verket; och jag stärkes så mycket mera i denna tanke, som
det är min öfvertygelse, att frågan icke kan annorledes, än jag
41C
Den 13 Mars.
nämnt, afgöras antingen genom R. St:s och Konungens sammanstämmande
beslut eller också i juridisk-kameralistisk väg. Tagetman
i betraktande den frågan, som blifvit till StatsUtsk. öfverlemnad,
nemi. de begärda anslagen, så måste man medgifva, att IJtsk.
icke kunnat tillstyrka R. St. att bevilja samma anslag, såvida sådant,
i brist af erforderliga uplysningar, icke skolat ske på måfå.
Skulle man förklara, att innevänarne inom de tre länen, nemi.
Jönköpings, Calmar och Kronobergs län, hädanefter skola utgöra
salpeterhjelpen icke efter markegång, utan efter Kronovärdi, så upstår
ofrivilligt den frågan, hvilka verk, inrättningar eller löntagare
hafva rättighet till ersättning för minskad inkomst? Denna fråga
måste ovilkorligen- först utredas, innan R. St. bevilja anslag till en
sådan ersättning, såvida icke löntagare, eller rättare räntetagare,
skola äfventyra att gå förlustige af dem tillförsäkrade inkomster, eller
Staten äfventyra att denna ersättning tilldelas utöfver de anslag,
som för dessa verk, inrättningar eller löntagare hittills äro uptagne.
Man måste nemi. taga i betraktande huruvida sistnämnde anslag
äro bestämde blott uti kronovärdi eller beräknade uti visst belopp
af riksdaler b:co. 1 förstnämnde fall har Statsverket blott öfverlemna!
sin rätt, gifvit anvisning på vissa räntor, och om indelningshafvare]!
eller räntetagaren af räntegifvaren upburit mera än förfaltningarne
medgifva, så är det ingalunda Statens pligt att ersätta räntetagaren
hvad han emot dessa författningar, således utöfver sin rätt, origtigt
af räntegifvaren uttagit. T. ex. Landsh:r, som deraf haft någon
inkomst, torde icke hafva rätt till ersättning, hvaremot Ryttmästare
vid Smålands hussar-reg:te, hvilkas lön är beräknad i visst penningebelopp,
enl. 1833 års lönereglering, böra åtnjuta en sådan ersättning.
Den sistnämda frågan är således fullkomligt outredd och
ännu är oafgjordt, huruvida verkligen någon lindring kommer alt
äga runi eller icke. En sådan, som den af mig nu nämnda utredning,
tillkommer efter min åsigt, icke StatsUtsk., utan den måste
ske inom orten af vederbör, redogörare och derefter vidare pröfvas
af vederbör, embetsmyndigheter. Sedermera upstår frågan, om hvad
belopp, som för det ändamålet kan anslås. Frågan har således i
ett fullkomligt outredt skick blifvit öfverlemnad till StatsUtsk. och
Utsk. har således icke kunnat afgifva annat utlåt., än det vi nu
hafva under pröfning.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Frih. Raab: Jag anhåller om tillgift för det jag ännu en gång
begärt ordet i denna fråga, men den är af serdeles vigt för den
provins, inom hvilken jag bor, och derföre anser jag mig äga ett
skäl, att söka närmare utveckla mina åsigter och uptaga till besvarande
de gjorda anmärkn:ne. Hvad först angår den siste talarens
yttrande, att K. M. ännu icke fattat beslut i ämnet, så anhåller jag
att få upläsa några rader utaf det tillstyrkande, föredragande Depart:ts-chefen
inför Konungen afgifvit: ”1 följd häraf anser jag mig
böra underdigst tillstyrka, det E. K. M. ville göra nådig framställ/
ning till R. St. derom att för tillvägabringandet, ifrån och med
näst
-
Den 13 Mars.
417
nästkommande år af förstnämnde förändring uti sättet för salpeterskattens
beräknande uti de 3:ne Småländska länen, R. St. matté
anvisa erforderligt anslag för att dermed godtgöra den minskning
uti indelda räntor och anslag till serskilda inrättningar och fonder
som derigenom upkommer” etc. Detta måtte väl antyda, att Konungen
redan tillkännagifvit Sin höga vilja i frågan, (ten vi som
vanligt väl icke vilja motsätta oss. Del förefaller mig högst besynnerligt,
att den här omförmälda utredningen af ämnet skall vara
så svår alt åstadkomma, ty man vill ju endast veta beloppet af de
persedlar, som löntagare åro tilldelade, och jag föreställer mig, att
vi ännu icke hunnit slutet af riksdagen sä nära, alt icke denna
uplysning skall kunna erhållas. Jag anhåller dessutom, att få fästa
upmärksamheten på ett förhållande, som möjligen kan inträffa,
nemi. alt just löutagarne, hvilka fått sig anslagna större eller mindre
del af räntan, komma att göra förluster, i händelse detta betänk.
bifalles, ty befordras K. M:s nåd. beslut icke till verkställighet,
sä erlägga räntegifvarne icke afgälden till det belopp, hvartill
den förut upgått, och då R. St. icke anvisat några medel till ersättning
åt desse löntagare, så är det ju tydligt, att de skola förlora.
Frih. Stjernstedts uplysning om del utlåt., majoriteten af
Kammar-colhii ledamöter afgifvit, anhåller jag alt få bemöta med
den erinran, att när flere embetsverk höras i ett ämne, är det möjligt,
att i det ena embetsverket yttrar sig afslyrkande och det andra
tillstyrkande, men åsiglen hos majoriteten utaf de hörda embetsverken
bör man väl antaga till ledning, hvilket äfven här är
iakttaget, men icke majoritetens åsigler inom ett embetsverk. Jag
vill icke längre nptaga R. o. Ad:s lid, utan vädjar till Ståndets
billighetskänsla under full förtröstan, alt Ståndet beviljar återremiss
af betänk, hvilken sannolikt icke kommer att uteblifva från de andra
Stånden. RondeSt. hvilket denna fråga rörer så nära, kommer
sannolikt att vidtaga en sådan åtgärd.
Hr Printzensköld: Då man genomläser en punkt af Statsråds-prot.
, finner man, att föredragande Departds-chefen verkligen
tillstyrkt K. M., att fatta ett definitivt beslut i ämnet. Nämnde
punkt lyder sålunda:
”Med afseende å alla dessa omständigheter, med hvad mera
Kammar-colhii t. f. President uti dess serskilda yttrande anfört,
finner jag derföre rättvisa och billighet fordra, att den sökta förändringen
uti salpeterhjelpens utgörande inom de Småländska länen
varder beviljad, så alt denna ränta derstädes, på lika sätt, sons
i allmänhet inom öfriga delar af riket iakttages, får med penningar
efter kronovärdi liqvideras.”
När nu K. M. bifallit, hvad Depart:ts-chefen föreslagit, så är
det ju tydligt, att K. M. i ämnet fattat ett definitivt beslut. Men
i händelse, på sätt Frih. Palmstjerna anmärkt, detta nåd. beslut
icke blifvit genom någon utfärdad författning eller skrifvelse till
vederbör, embetsverk expedieradt, så är det sannolikt, att K. M.
ansett verkställigheten böra upskjutas intilldess R. St. ang:de det
4 H. 27
418
Den 13 Mars.
här ifrågavar. förslagsanslaget sig yttrat, och då kan saken ännu
hjelpas. Börande jag vid detta tillfälle icke underlåta, att uttrycka
min tillfredsställelse deröfver, att åtminstone en af Konungens rådgifvare
betraktat frågan ur dess rätta synpunkt, då han tillstyrkt
att den, så i afseende på persedlarnes förvandling som den ifrågakomna
ersättningen derföre, och således i hela sin vidd måtte till
R. St:s pröfning öfverlemnas. Jag yrkar fortfarande bifall lill
betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag får ånyo fästa Ståndets up
märksamhet
derpå, att det icke är nog dermed, att Konungen å
Sin sida beslutar något i ett sådant mål som detta. Lika litet som
R. St. kunna i fråga om de ordinarie skatternas förändring uträtta
något med sitt beslut, såvida Konungen dertill icke samtycker, lika
litet kan Konungens förslag i dylika fall medföra någon verkan,
såvida R. St. ej med Honom instämma. I närvar, fall är förhållandet
såsom Hr Printzensköld nämnt, att dåvande föredragande för
finansärender tillstyrkt, hvad Frih. Raab ansett vara rätt, hvaremot
nuvande föredragande förordat, hvad jag och med mig liktänkande
hålla för riktigt. Således böra vi väl kunna hoppas, att vår åsigt
blir gällande. Men jag lemnar delta derhän. Emedlertid, och så
länge frågan ännu icke är afgjord, hvilket icke inträffar förr än
R. St. beslutat, skall väl i denna likasom i andra beskattniugsfrågor,
den gamla skatten utgå intilldess annorledes varder bestämdt.
Således hjelper det icke Småländningarne, att Konungen för Sin
del fattat beslut i denna fråga, såvida icke R. St. dertill lemna sitt
samtycke. Vägra under tiden Småländningarne att betala skallen,
så utmätes hon hos dem. Löntagarne komma således icke att sitta
emellan, såsom Frih. Raab tyckes befara. Att StatsUtsk. med alla
sina göromål icke kan medhinna den utredning, detta ämne erfordrar,
har Frih. Palmstjerna ådagalagt, och kan dessutom inses af
hvar och en. Jag förnyar alltså min begäran om bifall till betänk.
Då nu II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o.
Ad. bifölle StatsUtsk:s förevar, utlåt, ropades starka ja, blandade
med nej; hvarpå II. Ex. förklarade att enl. hans upfattning ja varit
öfvervägande.
Frih. Raab, begärde votering; hvarefter följande votenspropos.
blef upläst till justering samt godkänd.
Den, som bifaller StatsUtskrs Utlåt. N: 64, i anledn. af K.
M:s nåd. propos., ang:de anslag för beredande af rättelse uti beräknandet
af Salpeterhjelpen inom Provinserna Småland och Öland,
voterar
ja;
den det ej vill, voterar
nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot ofvannämnde utlåt, gjorde
anmäknu- föranleda till delsammas återremitterande.
Den 13 Mars.
419
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafa utfallit sålunda:
Ja — 43.
Nej — 9.
Föredrogs ånyo och bifölls BankoUtsk:s d. 5 och 12 dennes på
bordet lagda mern. N:o 13, ang:de i Banken qvarstående äldre deposita.
Vid förnyad föredragning af StatsUtsk:s d. 8 och 12 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 66, ang:de förklaring af den i K. Circulär-brefvet
d. 20 April 1850 meddelade föreskrift, rör:de befrielselse
i visst läll från mantalspenningars utgörande blef detta utlåt,
af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk.-s d, 8 och 12 dennes på bordet lagda
utlåt. N;o 67, ang:de indragning af Wermlands Fältjägare-reg:te.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att R. o.
Ad. behagade afslå förevande betänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Det är ett fenomen, som någon
gång förekommer i SlatsUtsk:s utlåt: n, alt Utsk:s motiver icke öfverensstämma
med konklusionen; och förevar, utlåt är, om jag så må
uttrycka mig, ett praktexemplar i det afseendet. Sanningen af detta
torde lätt inses om man granskar Utsk:s motiver. Först yttrar
Flsk.: ”att det icke är öfverensstämmande med en rationel organisation,
att, jemte indelta soldater och beväringsmanskap, använda
värfvade trupper, som icke göra ständig garnisonstjenst.” Hvar och
en skulle väl med anledn. af detta yttrande kunna tro, att Ulsk.
gjort sig noga reda för hvad som menas med en rationel organisation
eller, hvad som är detsamma, afvägt förhållandena emellan
de 3 hufvudvapnen, Infanteri, Artilleri och Kavalleri; att Utsk ingått
i granskning af vår militära organisation och med afseende å
våra egendomliga förhållanden kommit till den åsigt att vårt infanteri
agde för mycket lätta trupper och att man derföre kunde indraga
detta Jägare-reg:te. — Nej! härpå har Utsk. ej lagt någon
vigt, ej yttrat ett ord derom, nej! Utsk. har brutit sig en ny väg,
hitintills okänd för dem, som gjort det militära till sitt lefnadsyrke
det har dekreterat den åsigten, att en rationel organisation ligger i
truppernes anskaffningssätt och sålunda har det kunnat, utan att
pröfva förhållandet mellan vårt linie och värt lätta infanteri, utan
alt granska förhållandet mellan stam och beväring, föreslå indragning
af 600 man jägare — men, jag frågar Eder, Mine Hrr, ligger
det i stalsmannaklokhet, ligger Statens sanna fördel i ett sådant
förslag ?
Jag anhåller att få återföra i minnet, att med ifrågavar. Jägareregrte,
som består af 600 man finnes i Sverige ej mer än circa
2100 man jägare, nemi. Wester och Norrbottens jägarekorpser å
tillsammans 943 man och Jemtlands reg:te å 556 effective man,
(jag vill ej göra afseende derpå, att detta sednare reg:te f. n. ej
' 27*
420
Den 13 M a r s.
kan disponeras utom provinsen), och att således jägarne eller lätta
infanteriet utgör, om stammen beräknas till 34,000 man, circa 6
proc. af stamtrupperna och om stam och beväring gemensamt beräknas
till 115,000 man endast circa 2 proc. af arméen. Intet
land äger väl ett så ringa antal lätta inf.-trupper och äfven med
de mest elementära kunskaper i krigsyrket torde kunna inses, att i
vårt fädernesland, som är sä kuperadt, det ej kan vara med Statens
fördel öfverensstämmande alt utan förändring i de öfriga militära
dispositionerna vidtaga en förminskning i detta truppslag. Det rationella
är således att behålla regdet.
Hvad anskaffningssättet af trupper beträffar så har jag för mycken
kärlek för vår indelta arme, för att icke anse det såsom en
lycka om hela armén vore indeldt, men vär fattigdom tillåter oss
icke en så fulländad militär-organisation, och just denna fattigdom
har tvingat Regeringen, att vidtaga den utvägen, att begagna värfvade
trupper, såsom just förhållandet är med Wermlands fältjägareregde.
Detta har likväl icke hindrat, att denna trupp intagit ett
aktadt rum i Sveriges krigshistoria. De sednaste fälttågen i Tyskland
lemna härpå ojäfaktiga bevis.
Vidare anför Utsk., att jägarne inom Provinsen skulle åtnjuta
ett mindre godt namn eller någonting dylikt och att detta vore beroende
på deras lönevilkor och ijensteförhållanden. Nå välan! förbättra
då deras vilkor, anslå medel dertill, så kunna nog deras tjensteförhållanden
ändras så att ett vakande öga ständigt kan följa
truppen. Men är det skäl derför att indraga regdet? Dessutom är
det härvid, att anmärka att om i fordna tider skäl till klagan inom
provinsen förefunnits i detta afseende så är emedlertid nu jägarnes
upförande sådant, att någon anmärkn. ej mot dem kan göras.
Vidare säger Utsk.: ”denna trupp tillkom under förhållanden,
som numera icke förefinnas, och hvarigenom dess tillvaro, helst
sedan flere jägarekorpser blifvit inrättade, icke är behöflig.” Utsk:s
mening med yttrandet ”förhållanden, som numera icke förefinnas,”
är väl något mörk, men af diskussionen inom Utsk. slutar jag, att
meningen varit den, att enär Wermland förut varit en gränsprovins
emot Norrige, så hade förut funnits skäl för regdets bestånd, hvilka
nu, sedan detta förhållande uphört derigenom alt Norrige är med
Sverige förenadt under en Konung, icke mera förefinnas. Huru
skeft detta raisonnement är, inses lätt när man ihågkommer, att
en jägarekorps’s tillvaro måste i främsta rummet bero af arméens
organisation i sin helhet och icke af lokala förhållanden inom den
provins, der korpsen är stationerad, hvarförutan Utsk. förbisett, att,
då Wermlands fältjägare-regde upsattes, fanns icke beväringen och
således icke heller då något behof, att äga en bildad slam i och
för denna beväring. Detta är likväl en sak af högsta vigt att fästa
sig vid, såvida man tänker på landets sjelfförsvar. Men har Utsk.
förbisett detta, så har det deremot sagt, att flere jägarekorpser i
sednare lider blifvit inrättade. Jag har redan upgifvit den effectiva
styrkan af jägare, utgörande omkring 2100 man, hvaraf Wermlands
jägare upgå till 600 man, Norrbottens och Westerbottens
jägare till 943 man och Jemtlands jägare till 556 effective och
Den 13 Mars.
421
inga af dessa korpser utgöra nyupsatta trupper. Hvarifrån Utsk. fått
dessa nya jägarekorpser, är mig obekant, ej heller uplyser betänk,
hvarest källan är lill dessa fantasi-korpser; nog af, de finnas ej, och
således ej heller detta skäl till reg:tets indragning.
Ytterligare har Utsk. sagt: "Med hänsigt härtill samt med synnerligt
afseende på nödvändigheten att iakttaga hvarje besparing,
sorn, utan åsidosättande af Statens sanna fördel, kan äga rum, finner
Utsk. sig böra tillstyrka” etc. Utsk. har låtit här sin bespäringslusta
gå något längre än hvad Statens fördel krafvel-, och detta
synes nogsamt af den belysning jag haft äran framställa på Utskrs
motion. Att jag ej haft orätt i min framställning synes bäst deraf
att K. M:s propos. i ämnet afser erhållandet af medel för verkställandet
af en reorganisation af Wermlands fältjägare-regite, hvarigenom
reg:tet skulle erhålla förlängda öfningar och således mera
tjenstbarhet. Att reg:tet är af vigt för vårt försvar, synes häraf,
och att jag anser Krigsministern i detta fall för en bättre domare
än Utsk:s majoritet, torde förlåtas mig, äfvensom att jag hyser den
förmodan att besparingen genom reg:tets indragning blifver raka
motsatsen till besparing, i händelse landets försvarskrafter en gång
tagas i anspråk.
Utsk:s tillstyrkande innehåller 2:ne delar, hvarå jag vördsamt
anhåller, att Hr Frih. o. Landtm, ville särskildt framställa propos.
Den första innefattas uti följande: ”att Wermlands fältjägare-reg:le
måtte successivt indragas, samt de derigenom blifvande besparingar
komma Statsverket till godo.” Härå yrkar jag afslag, som torde
ske utan att förut återremittera punkten, enär det är ett öuskningsmål
oberoende af Slatsvegleringen. Skälen för min anhållan har
jag utvecklat under granskningen af Utsk:s motiver och jag är
dessutom öfvertygad, att inom detta hus, hvarest så mycken uplysning
finnes och omdömena, jag vågar säga det, nästan alltid äro
opartiska, ingen röst skall höjas för att understödja Utsk:s förslag
i denna del. Den andra delen innefattas i följande: ”hvaremedlertid
det å gällande Riksstat för reg:tet uptagna anslag 25,684 r:dr
16 sk. kommer vid nu npgörande statsreglering att fortfarande upföras.
” Denna del af utlåt, äger deremot alla skäl för sig och jag
anhåller alltså, att R. o. Ad. ville bifalla densamma.
Frih. Fleetwood, Carl Gustaf: Då ingen af de 15 reservanterne
angifvit skälen, hvarföre de reserverat sig, har jag begärt
ordet och är hufvudsakligen förekommen af Hr Bildt, men anhåller
att få till hvad han yttrat, göra några tillägg. Utsk. har uptagit
det belopp, hvartill rcg:tets underhållskostnad in totum et tantum
årligen upgår, och Utsk. har funnit detta belopp ganska betydligt.
Vidare säger Utsk.: ”Vidkommande nu K. M:s högstberörda nåd.
förslag, så anser Utsk. att det icke är öfverensstämmande med en
rationel organisation”. Jag erkänner, att jag icke förstår hvad Utsk.
menar med en rationel organisation. Dock tror jag, att, om man
med den ringa summa, som erfordras för Wermlands fältjägarereg:te,
kan underhålla truppen, sådant måste vara en rationel organisation,
men Hr Bildt har i sitt anförande vederlagt detta Utsk:s
422
Den 13 Mars.
yttrande så att jag kan förbigå det. Utsk. säger ytterligare: ”att
jemte indelta soldaten och bevärinsmanskap, använda värfvade trupper,
som icke göra ständig garnisonstjenst. Med det reg:le, hvars
ombildning, på sätt ofvan nämndt är, blifvit af K. M. i nåder föreslagen,
företer sig dessutom det egna förhållande, att detsamma,
såsom endast en kort tid af året sammandraget till vapenöfning,
består af manskap, som, för denna obetydliga tjenstgöring högst
ringa aflönadt, måste vara betänkt på åtskilliga utvägar för sitt uppehälle,
och derigenom måhända vänjas vid ett ombytligt och ostadigt
lefnadssätt.” Jag har sett Wermlands fältjägare-reg:te under
krig användt både bredvid värfvade och indelta trupper, och det är
väl efter det sätt, hvarpå reg:tet fullgör sina skyldigheter, detsamma
bör bedömas, och i detta afseende har reg:tct sannolikt icke gjort
sig skyldigt lill någon anmärkn. Jag tror äfven, att hvad detta
legde tillförene utfört, äfven hädanefter skall lyckas detsamma. Det
har hitintills varit mig obekant, att ostadigt lefnadssätt befordrat
lättade utvägar till uppehälle. I motsats lill Utsk. tror jag, alt
förhållandet icke är så i allmänhet, ulan gemenligen tvertom. Hvarje
jägare har i lön 10 r:dr och om han visar tjenstebetyg, får han
2 r:dr 24 sk. allt b:co i inqvarteringspenningar. Nu har emedlertid
förhållandet hitintills varit, att vid hvarje kompani 4 eller 5
jägare saknat tjenst, men de öfriga hafva haft sådan, hvaraf följer,
att de för sitt uppehälle icke behöft anlita den af Utsk. nu anvisade
vägen dertill, eller ett ostadigt lefnadssätt. Hr Bildt har redan
besvarat Utsk:s yttrande, att conduiten inom regdet icke skulle
vara god och att det derföre vore mindre aktadt inom provinsen;
(jag tror, att orden folio sig så). Att så likväl f. n. icke är förhållandet
och icke eller linder 30 år varit det, kan jag försäkra.
Det förundrar mig, att eu person, som lyder under en lag jemte
den civila, skall vara mindre välfrägdad än den, som endast lyder
under den civila lagen. Jägaren lyder under krigsartiklarne och
mäste ställa sig dem till efterlefnad, och äfven under den tid, dä
han icke är i tjenstgöring kan sådant komma i fråga. Möjligen hafva
afskedade jägare iakttagit ett mindre godt upförande, men det bör
väl icke läggas regementet lill last, synnerligast om just detta deras upförande
varit orsaken till deras afskedande. Ehuru sådant icke
hör till ifrågavar. ämne, anser jag mig böra nämna, alt vederbör,
kompani-chefer gått temligen arbiträrt tillväga i dylika fall, just
på det lastarena icke skulle få anledn. till anmärkn. Jag bestrider
på det högsta, att provinsen på något sätt kan hafva fördelar
af indragningen, emedan jag föreställer mig, att provinsen tvertom
har ganska stora fördelar af reg:tets tillvaro. Stora summor har
provinsen visserligen icke att påräkna, men hvad regdet kostar, stannar
till stor del inom denna provins och utan någon upoffring ä
dess sida. Min öfvertygelse är, att, då Westgötha kavalleri förvandlades
till infanteri och passevolancen bestämdes till 5 tunnor
såsom jag vill minnas, detta i icke obetydlig mån bidrog till den
fattigdom och nöd, hvaraf provinsen Westergöthland under flera år
suckade. Ehuru jag tror samma följder icke kunna upstå genom
indragningen af Wermlands Fältjägare-reg:te för provinsen Werm
-
Den 13 Mars.
423
land, kommer likväl denna indragning att menligt inverka på välståndet.
Då det icke lyckats rikets flender att tillintetgöra reg:tet,
hoppas jag, att R. St:s bemödanden härutinnan skola blifva lika
fruktlösa. Jag anhåller alltså att betänk, måtte afslås.
Frih. Cederström, Rud.: Det är visserligen icke min afsigt
att förorda förevar:de betänk., enär emot detsamma ganska giltiga
anmärkna- blifvit anförda och skulle, i händelse af behof, än
vidare kunna anföras. Hvad jag anser vigligast att såsom grundsats
uttala, är den åsigt, att R. St. icke böra i någon män förminska
landets nu ägande och till dess försvar säkerligen ganska nödiga
vapenstyrka. Opartisk i frågan, så till vida jag icke är militär, torde
jag jemväl få vitsorda hvad jag, i nu förevande speciella fall
bör hafva mig bekant, nemi. opinionen om reg:tet inom orten,
hvilken är min födelsebygd och hemort. Om tilläfventyrs, i längesedan
förflutna tider, någon missbelåtenhet med truppen ägt rum
bland provinsens öfriga invånare, så är det ett misstag att tro, det
ett dylikt bedömande numera af förhållanderne påkallas eller ens
må anses äga tillvaro. Så långt jag kan minnas tillbaka, har nemi.
genom befälets nitiska och förtjenstfulla bemödanden, regdets hållning
och anseende varit i jcmnt stigande; och man underlåter ej
att rättvisligen hålla vederbör, härföre räkning. — Utsk. har behagat
upgifva att truppen, i anseende till dess ringa aflöning, måste
vara betänkt på andra utvägar till uppehälle och derigenom måhända
vänjes vid ett ostadigt lefnadssätt. Förhållandet är likväl alt
då lönen, hvilket är tyvärr ganska sannt, befinnes otillräcklig, sökes
annan förtjenst, men, i allmänhet, genom antagande af lagstadd
årstjenst, hvilket måtte innebära raka motsatsen af ett
”ostadigt lefnadssätt”. Af erfarenheten kan jag exempelvis intyga,
att å den gård, der jag äger mitt hemvist, äro i berörde hänseende
anställde karlar af Jägare-regdet, hvilka just äro bland de starkaste
och mest arbetsföra af arbetarepersonalen. Genom alt välja sådane
ynglingar till inskrifning, hvilket utgör föremål för befälets
ständiga omsorg, äfventyras ej att ju icke tillfällen till årstjenst stå
dem till buds, oaktadt de svårigheter, i afseende å karlens afsaknande
vid landtbruket under mötestiden, som kunna vara förenade
med deras anställning i enskild legotjenst. — Att nu indraga regdet
på sådane grunder, som Utsk. anfört, lärer alltså icke lända till
någon nytta.
Med Hr Bildt kan jag dock ej förena mig i det yrkande att
vi böra afslå första punkten, men bifalla den sednare; enär berörde
behandlingssätt synes mig vara mot Riksd.Ordn. stridande. Att åter
såsom en annan värd ledamot, Frih. Palmstjerna förordat, afslå hela
betänk., skulle kunna, möjligt åtminstone alstra en annan olägenhet.
Skulle man icke, om detta Förfarande vidtoges, kunna befara,
att, då hufvudlitlarne framdeles förekomma lill afgörande inom Stånden,
det inkast mot upförande i RiksStaten af ifrågavar. regdes anslag,
25,684 r:dr 16 sk., göres, att nemi., genom afslaget å nu
förevar. betänk:s sednare punkt, hinder vore för samma anslagssummans
vidare uptagande under RiksSlalens 4:de hufvudlitel ? —
Den 13 Mars.
Dylik invändning bör man på förhand aflägsna. Den förebygges
genom ali icke afslå f. n. den sednare punkten; men då den
första punkten omöjligen kan eller bör godkännas, hemställer jag om
icke rättast är, att återremittera hela betänk.; helst någon fara deraf
ej gerna kan upstå. Ett sämre, eller, för att begagna lindrigare
uttryck, ett oantagligare resultat, än det i betänk, föreslagna, lärer
väl icke det höglofl. Utsk,, i alla fall, uti detta ärende magta åstadkomma.
Hr Bildt: Sannerligen jag kan förstå, hvarföre mitt förslag
eller det att afslå första delen och bifalla den andra af Utsk:s tillstyrkande
skall vara stridande emot Riksd.Ordn. Denna första del
afser den föreslagna underd. skrifvelsen till K. M. om reg:tels successiva
indragning, hvilken fråga är helt och hållet oberoende af Statsregleringen
oell behöfver således icke återremitteras. Jag känner
åtminstone icke någon § i Riksd.Ordn., som förhindrar ett sådant
afslag. Deremot tala alla skäl för bifall till den sednare delen af
utlåt, eller den, som angår anslaget 25,684 r:dr 16 sk., emedan i
annat fall detta å Riksslaten upförda anslag möjligen kunde komma
under votering i förstärkt StatsUtsk., och då en sådan åtgärd icke
synes mig lämplig, fortsätter jag mitt yrkande om afslag å första
och bifall å den andra delen af Utsk:s utlåt.
Frih. Palmstjerna: Jag anser första delen af Ulsk:s utlåt,
böra afslås, men för att undvika alla möjliga anmärkmr, afstår jag
från delta mitt yrkande om afslag och förenar mig med dem, som
yrka återreraiss. Skulle frågan återkomma från Utsk. i samma skick,
önskar jag att betänk, afslås.
FIr Rosenblad, Bernh.: Jag har begärt ordet, för att fästa
upmärksamhelen på ett förhållande, som föreg:de talare icke omnämnt.
Såvidt nemi. man får döma af Ulsk:s betänk., hvilket jag
i likhet med Hr Bildt gerna tillerkänner egenskapen alt vara ett praktexemplar
bland de många illa författade betänk:n frän det H. StalsUtsk.
, har K. M. icke föreslagit reg:tets indragning, och icke eller
uplyser betänk., att någon ledamot af RiksSlm derom väckt motion,
hvarföre, och då Utsk. icke tillkommer någon motionsrätt; Uisk.
obehörigt föreslagit R. St. den und. skrifvelsen i det afseendet.
Hvad åter angår frågan om den åtgärd, som bör lemnäs detta betänk,
så finner jag lika med Frih. Palmstjerna i dess första yttrande och
jemväl Hr Bildt, alt Utsk:s tillstyrkande, ronde den underdån. skrifvelsen,
hvilket icke eger något sammanhang med Statsregleringen,
bör afslås. Jag kan icke inse något hinder häremot i Riksd.Ordn.,
och jag vet icke heller, hvartill det skall tjena, att upskjula ett sådant
beslut, som förr eller sednare måste vidtagas. Deremot anser
jag Utsk:s tillstyrkande om upförandet af ett anslag till K. M:s disposition
böra bifallas, hvarföre jag anhåller, att FIr Frih. o. Landtm,
ville framställa dessa olika propos:r.
Hr Printzensköld, Carl: Lika med Hr Rosenblad anser
Den 13 Mars.
425
jag Ulsk. hafva varit obehörigt att väcka fråga om indragning af
Wermlands Fältjägare reg:te, så mycket mer, sorn den K. proposm
icke innefattar någon anledn. för Utsk. till en sådan åtgärd, och
denna omständighet utgör för mig ett tillräckligt skäl, att begära
afslag å betänk, i dess helhet. Jag inser ej något hinder för ett
sådant afslag utaf den omständigheten, alt Utsk. i sednare punkten
af sitt betänk, anmält, att det för reg:tet ä gällande Riksstat nu uptagne
anslag skulle komma att emedlertid, d. v. s. intill dess indragningen
hunnit ske, ä nu upgörande Riksstat, att fortfarande upföras.
Ty då Utsk. ställt detta upförande i samband med indragningen
och således gjort detsamma vilkorligt, men meningen hos
föreg:de talare varit den, att anslaget skall ovilkorligen och utan all
förutsättning om regdets indragning å Riksstaten upföras, så måste
också detta sednare komma att af Utsk. verkställas vid utgiftstitlarnes
reglering, när Utsk. får veta, att dess framställning om anslagets
upförande ad interim, blifvit ogillad.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag får fästa upmärksamheten
hos de herrar, hvilka yrka afslag å belänk., derpå, att detta
betänk, tillkommit på grund af en K. propos., deruti K. M. begär
att pä annan fot få omorganisera reg:tet. Afslår nu R. o. Ad. detta
betänk., så blir af detta Stånd K. M. propos. icke besvarad. De beslut,
som inom RiksSbn fattas, måste ju utgöra svaret å den K.
proposm. Jag tror derföre, att vi böra förena oss, på det vi må
kunna fatta ett beslut, som tillika innefattar ett svar å den K. proposm,
men då sådant måhända nu icke låter sig göra, skulle jag tro rättast
vara alt vi förena oss med Frih. Cederström och yrka återremiss
af betänk.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag finnér icke något hinder i Riksd.-  Ordn. möta fördelningen af proposma så, att R. o. Ad. förkastar
Utsk:s förslag om den underd. skrifvelsen, men deremot bifaller tillstyrkandet
af anslaget. Skulle R. o. Ad. icke gilla sjelfva anslaget,
så skulle det kunna hända, att detsamma, under ytterligare öfverläggning
i sammanhang med 4:de hufvudtiteln, väl antages inom
detta stånd, men icke inom de öfriga, som möjligen kunna nedsätta
detsamma. Bifalla åter de öfriga Stånden Utsk:s belänk. helt och
hållet, d. v. s. äfven sednare delen af Utsk:s förslag eller den, som
angår sjelfva anslaget, så är anslagsfrågan för denna riksdag afgjord.
När nu 4:de hufvudtiteln inkommer till pröfning, förekommer i
sammanhang dermed den K. proposm i denna del, och då är R. o.
Ad. oförhindrad att pröfva samma propos. Jag anhåller derföre, att
Hr Frih. o. Landtm, mätte så fördela proposme, att den ene blir på
afslag å första delen af betänk., som angår den underd. skrifvelsen,
och på bifall å den andra delen, som afser anslaget.
Hr Bildt: Hr Printzensköld likasom Hr Rosenblad hafva påstått,
att StatsUtsk. varit obefogadt, att afgifva ett betänk., sådant
som detta. Jag tror, att dessa herrar derutinnan gjort Utsk. orätt.
Uti 30 § 2 mom. Riksd.Ordn. förekommer nemi. följande: ”Vidare
426
Den 12 Mars.
åligger detta Utsk. alt utröna, pröfva och föreslå det, som till Stalsocli
Riksg:s-verkens behof erfordras, sedan nödiga indragningar och
besparingar blifvit iakltagne”. Jag instämmer deri, att, den föreslagna
indragningen är onyttig, men Utsk. har varit af motsatt lanke
och då har det handlat i öfverensstämmelse med grundlagens
föreskrift.
Frih. Cederström: Om jag icke kunnat förena mig med de
herrar, hvilka yrkat ett annat föredragningssätt än det, hvarom jag
gjort framställning, härleder sig sådant icke af någon ogenhet å min
sida, helst som våra åsigter i hufvudfrågan äro så öfverensstämmande,
utan det förorsakas endast och allenast genom olikheten i
upfattning af bemärkelsen af de ordalag, hvari upställningen af Utsk:s
betänk, erhållit form. Ordet: ”hvaremedlertid”, som begynner det
sednare morn., antyder ett bestämdt samband mellan detta och det
näslföreg:de. Hr Printzensköld har åt detta förhållande redan egnat
någon upmärksamhet, ehuru han ej kom till det resultat, som synes
mig det formenligaste. Godkänner man sednare delen af Utsk:s
tillstyrkande, så har man vissell, bifallit anslaget 25,684 r:dr 16
sk., men endast ”emedlertid”, d. v. s.: till dess den föreslagna indragningen
af regdet kan varda verkställd; man har ju således uttryckt
det förbehåll, eller den förutsättning, att anslaget blott är
provisoriskt. Derest man egde rättighet alt i en å Slatsregleringen
inverkande fråga bifalla med förändringar i ordalagen, då vore saken
nu genast lätt hjelpt, men enär en sådan frihet ej är af grundlagen
oss medgifven vid dylikt ärendes första föredragning, alltså måste
jag vidhålla att målet bör i sin helhet till Utsk. återremitteras. Och
det är under förhoppning, att Ståndet beviljar en sådan, som jag
tager mig anledn. till Utsk:s begrundande hemställa, hvad förut i
saken blifvit ytträdt, äfvensom den icke ovigtiga omständighet att
nemi. en betydlig del af provinsen Wermland är bergslag och således
orolerad, men der det upvexer ett talrikt och i mån af ortens
stigande odling årligen sig ökande antal beväringsmanskap, som f. n.
exerceras af befälet vid de 2:ne inom provinsen befintliga reg:ten,
nemi. Wermlands Infanteri-reg:te och Wermlands Fä!tjägare-reg:le.
Uplöses nu det sednare, så öfverflyttas berörde skyldighet uteslutande
på Wermlands reg:te; men det synes icke sannolikt eller möjligt,
att, med ett inskränktare antal befäl, vapenöfningarne kunna blifva
så grundliga som eljest. För R. o. Ad. är denna omständighet säkerligen
alldeles öfverflödigt alt omnämna; men då den icke lärer
fallit StatUtsk:s pluralitet i ögonen, torde en liten anmärkn. i denna
del blifva till uplysning för Utsk. helsosam, när ärendet derstädes
kommer under förnyad pröfning, till följd af skeende återremiss;
hvarom jag, för betänk, i dess helhet, vördsammast anhåller.
Hr Bildt: Då jag hört flere ledamöter yrka återremiss, ehuru
de med mig i hufvudsaken tänka lika, af fruktan för alt någon tvetydighet
möjligen skulle upstå genom det af mig föreslagna föredragningssätt,
så afstär jag härifrån och förenar mig med dem, som
yrka återremiss å betänk.
Den 15 Mars f. m.
427
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter framställde propos. om
R. o. Ad. ansåge de emot StatsUtsk:s förevar, utlåt, gjorde anmärkmr
föranleda till delsammas återremitterande blef med ja besvarad.
R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ till 11 e. m.
In fidem protocolli.
Albert Munck.
Lördagen den 15 Mars 1851.
Plenum kl. ^ 10 f. m.
Justerades 6 prot.-utdr. för d. 13 dennes.
Uplästes till justering samt godkändes nedannärande från Exp.
Utsk. inkomne förslag till R. Sl:rs underdåniga skrifvelser till K. M.:
N-.o 33, ang:de Allmogens valfrihet vid klockares tillsättande i
Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län; samt
N:o 34, i anledn. af väckt fråga om en fyranläggning å klippan
Björn.
Uplästes det hos R. St:rs Elektorer vid val af komiterade för
tryckfrihetens vård hållna prot., sålydande:
O
Ar 1851 d. 14 Mars sammanträdde R. II. St:rs Elektorer för
val af komiterade till tryckfrihetens vård; och befunnos, efter valsedlarnes
öpnande, rösterna hafva utfallit som följer:
Kyrkoherden, Ridd. af Konung Carl XIII:s Orden, Ledamoten
af K. N. 0. Doktor Joseph Wallin . . .
Riks-Antiquarien och Ridd. af K. N. 0. Bror Emil Hildebrand
Professoren och Ridd. af K. N. 0. Lars Magnus Enberg
Lektorn och Ridd. af K. N. 0. Jonas Lundstedt . .
Riks-Archivarien och Ridd. af K. N. 0. Doktor, Johan
Jakab Nordström
Assessoren Gr. Erik Sparre
. . .
Hofrätts-rådet och Ridd. af K. N. 0. Pfeffer . . .
24 röster
24
tt
24
>5
24
tt
15
99
14
»9
9
99
428
Den 15 Mars f. m.
Kriks-fiskaleu Bennich 9 „
Revisions-sekreteraren Almquist  1 ,,
Varande alltså Kyrkoherden, Doktor Joseph Wallin, Riks-Antiqualien
Bror Emil Hildebrand, Professoren Lars Magnus Enberg, Lektorn
Jonas Lundstedt, Riks-Archivarien Doktor Johan Jakob Nordström
oell Assessoren Gr. Erik Sparre utsedde att vara komiterade
till tryckfrihetens vård.
Ut supra.
Carl Mörner. II. O. Holmström.
C. C. Hallen. Anders Ericsson.
Uppå H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs i anledn. häraf framställda
propos. beslöt R. o. Ad. anmoda Exp.Utsk. att upsätta Constitulorialer
för de sålunda till komiterade för tryckfrihetens vård utsedde
personer.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkäunagaf alt Hr af Petersens,
Johan Aug. såsom ledamot af Const.Utsk., i anseende till enskilde
angelägenheter begärt och erhållit 3:ne veckors ledighet ifrån d. 20
dennes; hvarjemte fl. Ex. anmodade Hrr Elektorer, alt välja en annan
ledamot i närande Utskott under ledighetstiden.
Föredrogs ånyo BankoUtsk:s d. 5 och 12 dennes på bordet
lagda mern. N:o 12, med upgift om och huruvida någon del af
den sedan 1S48 års början uplupna Bankovinst erfordras för Bankens
konsoliderande.
Uplästes ett af Hr Söl ver berg, Magnus Didrik, inlemnadt
anförande af följande innehåll :
Vid det nu föredragna BankoUtskts betänk, om Bankovinstens användande
anhåller jag vördsamt att få afgifva några anmärkn:r. Utaf detta
betänk, inhemtas att Bankens metalliska kassa från 1848års början (ill
nasti, års slut nedgått från silfver r:dr 8,250,220 till
4,571,494.
och således minskats med silfver r:dr 3,078,726 eller omkring 10
mill. b:co-sedlar, hvarigenom den samma enl. min åsigt befinner
sig uti en högst ofördelaktig ställning och enl. uttrycket uti en afgifven
reservation förebådande en hotande fara för realisationens bestånd.
Detta Bankens tillstånd med en tillgång af metallisk kassa
endast motsvarande 12 mill. b:co-sedlar emot en ansvarighet af ungefär
32 mill. utelöpande sedlar måste anses vara oroväckande och
under sådana omständigheter är det anmärkningsvärd!, att Utsk:s majoritet
kunnat föreslå aflemnandet af 2,100,000 r:dr af räntevinslen
till Riksg:s-kont. för Slatens räkning. Bankens åliggande i första
rummet är alt uprätthälla myntvärdet, så att dess sedlar vid anfordran
inlösas med silfver efter realisations-grunden och sedan dess
förmåga i detta afseende är fullt betryggad, kan det först ifråga
-
Den 15 Mars f. ra.
429
komma att tillse om hela Bankovinsten eller huru stor del deraf,
som kan till Statsverket aflemnas.
Man påstår visserligen att Bankens solidité icke bör kunna ifrågasättas,
så vida de uti Instruktionen föreskrifne åtgärder af sedelindragning
och samtidig förminskning af dess utlåningsrörelse vidtagas
för det fall att metalliska kassan skulle förminskas och t. ex. nedgå lill 2|
mill. silfver, så att Banko-styrelsen föresåg sig blifva nödsakad att inställa
silfver-utvexlingen och att i sådan händelse Bankens grundfond skulle
utgöra dess behällne kapilal-öfverskott; detta påstående låter i theoden
väl försvara sig, men kan enl. min öfvertygelse till sin yttersta
konseqvens omöjligen tillämpas, emedan ett sådant strypsystem skulle
förorsaka stor nöd i landet och oberäkneliga förluster för så väl Banken
som enskilde genom gäldenärers obestånd och oförmåga att upfylla
ingångne förbindelser.
En efter min mening väsendtlig omständighet, som icke bör
förbises är: att af de utländske lån, som Hypotheks-föreningarne uptagit,
hvars belopp jag ej tillförlitligt känner, men sannolikt utgör omkring
16 mill. b:co, har med undanlag af är 1847 icke något silfver inkommit,
utan hafva desamme blifvit genom afgifne vexlar indragne
och desse belopp jemte de ur Banken uttagne 3^ mill. silfver, efter
afdrag af hvad för skillings-sedlar afgått, blifvit använd lill salderande
af skillnaden emellan export och import. Att detta förhållande
till en del härleder sig från den ofördelaktige handels-konjunkturen
sedan år 1848, är ostridigt, men har äfven till en del sin
orsak uti en för långt och öfver behofvet utsträckt import. Enär
inga mera gynnande utsigter i detta afseende för det närvar, visa
sig, synes del uppenbart, att enahanda förhållanden, åtminstone för
den närmaste framtiden, komma att fortfara och en ytterligare stark
påkänning å Bankens metalliska kassa att ega rum.
Till följd af hvad jag nu haft äran anföra, anser jag det af
BankoUtskrs finans- och kansli-afd. tillstyrkte aflemnande af 500,000
r:dr b:co årligen vid slutet af hvardera åren 1851, 1852 och
1853 från Banken i och för Statens allmänna behof vara det högsta,
som med bibehållande af dess förmåga att uprätthållä myntvärdet,
kan derifrån afsöndras och anhåller vördsamt om återremiss af betänk.
Frih. Fleetwood, Carl Gust.: Jag har biträdt Hr Mannerskantz
reservation, och anhåller endast att nu få tillägga några ord.
Frih. Fleetwood upläsle härefter följande:
Ehuru det icke direkt inverkar på resultatet har motiveringen
delvis blifvit förflyttad från sin rätta grund derigenom, ali i st. f. alt
bestämma huru mycket Banken behöfver till sin konsolidering, har
man äfven ingått i en undersökning om den summa, som Statsverket
behöfver. Detta bebof antages ad libitum, efter hvars och ens
upfattning, — och Bankens behof kommer först i andra rummet.
Del är en temligen lätt sak att påstå det Statsverket kan undvara,
hvaremot det torde blifva svårt bevisa, att Banken behöfver. Banken
har nemi. från 4 till 10 mill. förökat sin grundfond, hvarigenom
den under iakttagande af öfrige föreskrifter, torde vara den solidaste
af alla nu existerande Banker, med undantag af våra Privat-banker,
430
Den 15 Mars f. m.
som, genom hypotheker reverser och solidarisk ansvarighet hafva äfven
dubbel säkerhet för sina skulder. Emedlertid har Banken, utöfver
sina valutor, jemväl R. St:s garantie, hvilket ej bör innefatta
så ringa. Men den tillfälliga minskningen af metallisk valluta anses
nu böra föranleda till ytterligare konsolidering. Härledde den sig
från öfverdrifven sedel-emission, så vore sedelindragning visserligen
den rättaste åtgärden, men då så ej är, är åtgärdens nytta mycket
tvifvelaktig, såväl i afseende på sältet som tiden. Jag anser det
nemi. lämpligare och mindre kännbart för landet, om Banko-fullmäglige,
med den rätt de ega, minska utlåningen, ifall af behof,
som är ovisst, och af ingen kan förutses. I afseende på tiden förefaller
mig den alldeles olämplig, ty det vore ungefär som att vilja
uplägga magasiner under ett missväxtår. Bättre vore det då att
reservera under den goda tiden, som på sätt och vis äfven skett
genom inköpande af obligationer, för den influtna Banko-vinsten.
Härigenom är äfven den rubbning i sedelstocken förekommen, sora
skulle upkomma derigenom, att hela vinsten emellan riksdagarne
först skrinlädes och sedan utlemnades på tredjedelar.
Åtskilliga beräkningar öfver Bankens ställning hafva blifvit gjorda,
som visa ett mer eller mindre fördelaktigt förhållande. Man har
dock härvid icke nog tagit i betraktande, att deposita och obegagnade
lånefonder variera emellan 8 ä 5 mill., som minst, — såsom
hufvudsakligen tillhöriga Staten — ligga orörda i Banken, hvarjemte
man alldeles icke uptagit förkomna sedlar, som förmodas upgä till
en half million. Af stor vigt är jemväl landels utsträckning, som
betydligt minskar silfvrets anlitande, hvartill kommer nationens vana
att begagna sedlar. En af Frankrikes större bankirer, född Svensk,
har yttrat, att i denna vana ligger ”ett oberäkneligt kapital”. Man
experimenterar nu med alt afvänja nationen härifrån, som kanske
kommer alt lyckas, men deraf följer icke att man kan vänja silfret
vid att qvarstadna, hvilket hvarken beror på småsedlarnes bannlysning
eller större eller mindre sedelindragningar, utan på näringarnes
tillstånd och deras förmåga att saldera importen. Dessa näringar,
som hufvudsakligen tillskjutit vinsten, borde efter min förmening i
första hand ihågkommas vid den utdelning, rom verkställes af R.
St. pä Statens eller rättare nationens vägnar. Men då Statsbehofven,
efter gällande beslut, först måste fyllas, är del fara värdt att
näringarne blefve lottlösa om summan inskränkcs till 700,000 r:dr
årligen. Det är på grund häraf, som jag föreslår att hela bankovinsten,
med undantag af någon mindre summa, till betäckande af förlusten
på lånerörelsen, må till Statsverket aflemnas.
Gr. Klingspor, Mauritz Staffan Philip: Jag anhåller att
Hr Mannerskantz's reservation mätte blifva upläst, och anhåller att
derefter åter få ordet.
Sedan till följd häraf den af Hr Mannerskantz vid Utsk:s mern.
fogade reservation blifvit upläst, anförde
Gr. Klingspor skriftligen:
Penninge-rörelsen utöfvade alltid ett stort inflytande på nationens
moraliska industriella och politiska tillstånd, en inflytelse, som
stegrades i den mån fordna enkla förhållanden ersattes med mera
Den 15 Mars f. m.
431
invecklade, och som under närvar, tider gått ända derhän, att frågan
om krig och fred beror af penningeraännens beslut. Med ett ordnadt
penninge-väsende följde vanligen inre hägn, säkerhet och belåtenhet,
och sednare tiders politiska kriser hafva nästan utan undantag upkommit
af financiella orsaker. Ett lands sunda flnanciella tillstånd står dock
icke i något bestämdt arithmeliskt förhållande till dess skuldsältningssiffra;
det är nemi. med nationen som med den enskilte, att allt
hufvudsakligen beror huru man förstår sköta sina affärer. Vid bedömmandet
af ett lands financiella tillstånd blifver det således en
underordnad fråga om landet är skuldsatt eller icke, äfvensom om
skuldsättnings-summan är mindre eller större, då för omdömet i detta
afseende kännedomen om landets produktiva krafter och nationalförmögenheten
är vida mera bevisande och uplysande. Intet land
har en till siffran större statsskuld än England och pä samma gång
bättre ordnade financer. Den enskilta hushållningen ligger alltid
närmare till hands och kunna deraf exempel framvisas och slutföljder
dragas, som äro uplysande och bevisande äfven för den allmänna
hushållningen. Tvenne personer hafva t. ex. hvardera genom
al f kommit i besittning af en egendom om 100,000 ndrs b:cos
värde, med en beräknad årlig inkomst af 5000 r:dr b:co, den ena
ledd af försigtighetens föreskrifter vågar ingenting äfventyra, han
skuldsätter sig således icke, men stadnar vid samma inkomst, den
andra äter, som inser att han, genom att nedlägga penningar på
sin egendom, kan öka sin inkomst, skuldsätter sig med t. ex. 50,000
r:dr b:co, men har genom detta förskott lyckats upbringa sin inkomst
inkomst till 10.000 r:dr b:co, och således ökat sin kapitalförmögenhet
med 100,000 r:dr b:co; den förra är skuldfri, den
sednare skuldsatt men delta oaktadt i en förmånligare financiel ställning.
England t. ex. började först under Wilhelm den 3;dje att
i någon betydligare mån skuldsätta sig. Denna skuldsättning, till
siffran så obetydlig i jemförelse med siffran af nuvar. Statsskuld, var
dock då för tiden vida mera tryckande, med afseende på landets
låga industriella ståndpunkt, och, fastän Statsskulden sedan stigit i en
så ofantlig progression, bär England nu den större skulden lättare
än den mindre under Wilhelm den 3:dje, emedan landets produktiva
krafter stigit i ännu större progression än Statsskulden. Om
Frankrike med större svårighet bär sin Statsskuld, spelar siffran dervid
icke den hufvudsakligaste rolen, bördan af Statsskulden kännes
der mera tryckande derföre att landets produktiva krafter icke hållit
jemna steg med skuldsättningen, och orsaken härtill träffas i nationens
trångbröstade och ensidiga Statsekonomiska grundsatser, då
hvarje handtering söker skydda sig med undantagslagar, och således,
för bibehållandet af ett sådant förhållande, lemnar hvarandra ömsesidigt
understöd och motsätter sig hvarje reform, som kunde göra
undantag för den prohibitiva regeln och riktningen.
Afven Sverige i sin afskiljda vrå har icke stått stilla i sin industriella
utveckling, och är det för den upmärksamma betraktaren
en stor tillfredsställelse, att se hvilken lyftning så väl statsmanna som
landtmanna-industrien tagit under sednaste decennium, en lyftning,
som visat sig vara samtidig med en större penninge-tillgång, och
432
Den 15 Mars f. m.
sorn i icke ringa män ökat den allmänna national-rikedomen. Ett
lands kapital-formögenhet består nemi. icke uteslutande af de metalliska
valutorna och dess represenlativer, hvilka alltid utgöra en
obetydlighet i jemförelse med alla andra värden. Till kapitalerna
höra alla de produkter af menniskans verksamhet, alla de värden, sorn
dels direkte dels indirekte äro inkomslgifvande, eller ega förmåga att
framalstra nya rikedomar, dit höra således byggnader, inventarier, förlager,
odlingar, kreatur m. m., och att Sverige i detta afseende förkofrat
sig lärer väl ingen kunna bestrida. Endast jordfastigheter har under
loppet af 2:ne decennier stigit med ungefär 100 proc., och de
dervid fästade inventarier i samma proportion, och skulle man nu
äfven derifrån afräkna den större skuldsättningen, som dessutom med
de ökade inkomsterna småningom amorteras, återstår dock ett ganska
vackert öfverskott national-förmögenheten till favör. Husvärdena
i städerna hafva ock, fastän i mindre proportion än fastigheterne på
landet, betydligt stigit, och hyrorne i bredd dermed, hvilket förhållande
vid bedömandet al städernas ekonomiska ståndpunkt i allmänhet
anses som en pålitlig värdemätare. Fabrikernas ökade antal med
en i ännu större progression ökad verksamhet, det ökade antal personer
handeln och näringarne sysselsätta med en i hvarje serskilt
branche, ökad verksamhet, utvisa att statsmanna-industrien till sin
förkofran ingalunda står efter landtmanna-industrien; dessa båda industrigrenars
beslämmelse är dessutom icke som man fordom föreställde
sig att lefva i ett ouphörligt kif med hvarandra, långt ifrån
att hafva afskiljda, hafva de gemensamma intressen, de vältrifvas och
vantrifvas samtidigt, landlmanna-indostriens öfverskott till upköp af
statsmanna-industriens produkter, och slatsmanna-industriens öfverskott
till upköp af landtmanna-industriens produkter, och ju större
öfverskotta är, desto mera upmuntras och upblomstra de båda industri-grenarne.
När ett förhållande redan är godt och lofvande
och när man känner huru del blifvit, som nu är, bör man skäligen
önska ett fortfarande af de vilkor, under skydd hvaraf ett så förmånligt
förhållande upstålt. Den Svenska industrien, fastän framtidslofvande,
befinner sig dock i sitt förste ulvecklings-stadium, den är
en späd planta, som fordrar en öm omvårdnad, och hvars upspirande
lill en frodigare vext kan förhindras genom financiella misstag. En
stor vigt ligger således på R. St:s beslut i bankofrågorna. Opinionerna
i detta afseende äro mycket söndrade, striden dem emellan i
R. St:s BankoUtsk. redan börjad och der afslutad på ett sätt, hvarmed
de politiska striderna vanligen biläggas nemi. genom en kompromiss
mellan de olika åsigterna, hvaraf upkommit ett beslut, som
icke utgått från någon bestämdare öfvertygelse eller grundsats, icke
sliter någon fråga, utan endast banar väg för nya strider. Häraf
följer det egendomliga förhållande, att Ståndens diskussioner måste
hvälfva sig icke kring betänkandet, der motiver och konklusioner stå i
strid med hvarandra och der man icke ens får ledningen af en fullständigare
utredning af Bankens tillstånd, hvilken uplysning på annan
väg måst inhemlas, utan kring reservanternas yttranden, och får
jag för min del tillkännagifva, hvad som redan synes af ingressen,
att
Den 15 Mars f. m.
433
att jag till utgångspunkt tagit Hr Mannerskantz förtjenstfulla reservation,
och endast vidare söker utveckla de dneri uttryckta åsigter»
De öfriga reservanterne, med undantag af Hr Akerman, sorn delar
Hr Mannerskantz åsigter, visa sig serdeles bekymrade öfver Bankens
ställning och den minskade metalliska fonden. Deras ingångsspråk
är behofvet af Bankens konsolidering, men om nu ställningen skulle
påfordra något omedelbart åtgörande i detta afseende, om de stora
vådor, vissa af reservanterne i sin upskrämda inbillning förmenat sig
skåda, verkligen förefmnas, må man med skäl förundra sig öfver, att
de föreslagna korrekliverna dermed stå i den mest svärande kontrast.
Första frågan är om Bankens ställning är betänklig, den andra
åter huru den skall förbättras. Hvar och en, som mera lugnt
betraktar förhållandet, tycker sig här endast se en af de vanliga
fluktuationer, hvilka alla banker, äfven de bäst och solidast inrättade,
äro underkastade, och hvilka på naturlig väg upkomma och på
naturlig väg försvinna. • Det är med de financiella fluktuationerna,
som med de politiska, de gå i en slags ouphörlig kretsgång, der
aktion nästan ouphörligt följes af reaktion.
När behörigt afseende fästes på en mängd olika förhållanden,
som upkomma af en på olika sätt bedrifven lånerörelse, kunna åtskilliga
jemförelsepunkter från den Engelska bankens historia hemtas,
som äro uplysande äfven med afseende på den Svenska Statsbanken.
Då myntenheten från r:dr b:co förvandlas till pund sterling började
den Engelska Statsbanken, efter sednaste större reorganisation, med
ungefär samina grundfond och samma proportion af metalliska valutor
mot utelöpande sedelstock, som den Svenska Statsbanken.
Hvarken Bankens uplysta styresmän eller allmänheten fästade sig
dock vid ett ängsligt bibehållande af en viss orubbadt bibehållen
proportion mellan den metalliska fonden och sedelmassan. Den Engelska
banken, fastän till sitt ursprung ett enskildt bolag, som mot
vissa förmåner åtagit sig vissa förpliktelser lill Staten, ansåg sig dock
aldrig sorn en frän landets kollektiva intressen isolerad inrättning.
Dä näringarne voro tryckta, dä förlägenheten var stor, ökade den
Engelska banken icke densamma medelst sina åtgärder, långt ifrån
att då tillgripa ett strypnings-system, utvidgade den sin lånerörelse,
och vid en af dessa större handelskriser, hvarföre England just i
följd af sin stora industrirörelse, mer än något annat land, är utsatt,
var dess metalliska fond förminskad till under 2 mill. med en
utelöpande sedelmassa af omkring 40 mill. pund sterling. Det är
nemi. icke i den onda utan i den goda liden, som den Engelska
banken verkställer sin metalliska konsolidering, den afvaktade således
vanligen tidpunkten då penningar funnos till öfverflöd utöfver
handels och näringarnes behof. Vid sådana tillfällen indrogos sedlarm;
och användes till inköp af metalliska valutor; och så bör hvarje bank
operera, som icke på samma gång vill skada sig sjelf och allmänheten.
Utsträckningen och säkerheten af en banklånerörelse beror på
industriens mera eller mindre blomstrande skick, emedan detta förhållande,
der lånen uptagas till produktiva ändamål, inverkar så väl
på behofven af lån som på förmågan att infria desamma: det ligger
4 H. 28
434
Den 15 Mars f. m.
således i hvarje banks verkliga intresse, att såvidt den icke dermed
blottställer sin egen säkerhet, eller beröfvar sig förmågan att uppehålla
myntvärdet, der detta utgör en af bankens åliggande, att dels
söka förhindra upkomsten af några handelskriser, och dels när de
icke kunnat förekommas, sä vidt möjligt är, lindra vådorna och olägenheterna
deraf.
När man efter den sidoblick, som här blifvit kastad på den Engelska
Statsbanken och dess operationssält, tager under skärskådande
den Svenska Statsbankens ställning, visar den sig ingalunda orogifvande,
och den Svenska Statsbankens liksom Engelska Statsbankens
historia utvisar, att man så litet som möjligt är, bör vidtaga några
konstlade åtgärder, utan med temlig trygghet kan öfverlemna saken
åt penningens egen instinkt. Silfret strömmar ut, när det finnér sin
uträkning dervid och strömmar åter in af samma orsaker, och det
sednare förhållandet följer det förra i ett nästan omedelbart fotspår.
När penningen blir sällsynt till den grad att alla industrigrenar derigenom
blifva lidande, förminskas förmågan att köpa, de utländska
varuartiklarne afsättas till ett mindre antal, förhållandet mellan import
och export jernnäs, kursen förbättras och silfret börjar åter alt
gå in. Om ock det Kaliforniska guldet icke utöfvat all den inverkan
på de ädla metallernas värde man förmodade, har det dock i
någon mån inverkat derpå, och bör således detta förhållande åtminstone
icke försvåra de ädla metallernas återvändande lill Svenska
Statsbanken. 1844 var den metalliska fonden ännu svagare än den
f. n. är, den hade då nedgått till omkring 2,900,000 r:dr specie;
utan vidtagandet af några serskilta åtgärder å bankens sida, endast
på naturlig väg genom gynsamma handels-och fraktkonjunklurer förbättrades
förhållandet till den grad, alt den metalliska fonden 1847
hade upstigit till öfver 8 mill. rdr specie, hvartill de utlänska lånen
under tiden endast bidragit med något öfver 1 mill. Den metalliska
fondens närvar, förminskning är åter en produkt af 1848 års
revolutionära tilldragelser, och den fördämning den industriella rörelsen
med anledn. deraf undergick i alla länder, och således en
följd af så utomordentliga omständigheter, att sådana icke återkomma
tvenne gånger under tidehvarfvet, och hvilka således icke böra
tagas lill värdemätare vid bedömandet af den Svenska Statsbankens
tillstånd. Skulle äfven några slutsatser deraf dragas, äro de mera
lugnande än orogifvande. De stora politiska brytningarne äro alltför
ansträngande att ofta förnyas, serdeles då de dermed afsedda ändamål
förfelas. Afven i det förändringslystna Frankrike ser man revolutionerna
först återkomma efter mellanskof af 20 till 30 år. Så
vidt, som önskligt vore, reaktionerna förstå iakttaga någon måtta,
bör handel och industri under en längre tid kunna påräkna det
lugn och den säkerhet, de behöfva för sitt utvecklande och upblomstrande.
Med afseende på silfrels benägenhet att lemna den Svenska
Statsbanken, har dessutom redan en förbättring egt rum, silfver-uttagningen,
som var störst 1848 minskades hvarje af de derpå
följande åren och utgjorde 1850 endast omkring 700,000 r:dr specie.
Om man nu ställer sig på de reservanters ståndpunkt, som
misströsta om Bankens förmåga att uppehålla myntvärdet, må man
Den lä J1 a r s f. m.
435
med skäl förundra sig öfver att de ieke fullständigare redogjort för
sättet, huru den metalliska fondens förstärkande skulle åstadkommas,
utan endast i sväfvande ordalag talat om nödvändigheten att i och
för delta ändamål reservera en del af bankovinsten. Hvar och en
inser dock alt om vådorna vore så stora, som reservanterna förespegla,
en reservering af så väl halfva som hela bankovinsten endast
är ett palliativ. Om nu hela bankovinsten reserveras till den
metalliska fondens förstärkande, skulle man dermed under de Irenne
nästföljande åren kunna verkställa ett silfver-upköp af omkring 350
r:dr species ärligen, och dermed uträttas ingenting liufvudsakligt om
de då dåliga konjukturerna fortfara, emedan under sådana förhållanden
silfver årligen uttages med flera mill. r:dr specie. Man kan
dessutom icke under dåliga vexelkonjunkturer operera med silfverupköp,
emedan sådant är utan ändamål, och ingen förståndig bankstyrelse
lärer väl upköpa silfver för det nöjet att genast se det äler
strömma ut, då dermed intet uträttas än att ådraga Hanken förluster,
som oundvikligen upkomma, dä hanken t. ex. ena dagen upköper
sitt silfver efter 130 sk.-s kin s, och andra nödgas utvexla det
mot 128 sk. kurs. Huru man än må betrakta bankens ställning bör man
inse, att ingenting liufvudsakligt i delta afsende kan åstadkommas
förrän kursförhållandena förbättras, så framt man icke vill uplägga
bankovinsten på hyllan, eller med andra ord vidtaga en slrypningsåtgärd,
som dock är föga rådlig under en tid af knapp penningelillgäng
och allmän förlägenhet, då ett beträdande af denna bana
skulle göra alla kursförhållandenas förbättring omöjlig. Det ligger i
Bankoslyrelsens makt alt vidtaga strypningsålgärder ända till den
mest radikala indragning af sedlar, men i ock med detsamma
dekreteras hela landets industriella min, och således bör delta medel
anses som det yttersta och först vidtagas när Banken anser
sig urslåndsatt att pä annat säll upfylla sina realisations-förbindelser.
Del har äfven blifvit föreslaget, att den reserverade bankovinsten
skulle användas till upköp af obligationer, hvilka vid lämplig tid
skulle användas till vexelupköp, men man skall härvid taga i betraktande,
att en för stark utsläppning af dylika papper i allmänna
rörelsen, föranledd af bankens behof att hastigt realisera, menligt
kunde inverka på obligationernas värde. Något på förhand verkstäldt
upköp af obligationer i och för betryggandet af Bankens realisationsförbindelser
är dessutom så myckel mindre nödigt, som den Svenska
Banken, när den för nyttigt finner, eger begagna sin kredit, och
denna kan icke fattas med en bank, som för sin stats upgörande
bar de garantier den Svenska Banken eger. Om man nemi. betraktar
Bankens ställning, oberoende af dess realisations-förbindelser,
är den väl i högsta grad tillfredsställande med en grundfond, som i
sjelfva verket upgår till 13 mill. r:dr b:co, i st. f. de stadgade 10
mill., emedan den under trenne år reserverade vinsten först på det
4:de året användes till Statens behofver, och då endast med -jidel
om året, i den mån den nya vinsten kommit Banken till godo, så
att de 13 milhne i sjelfva verket blifver Bankens oförminskade grundfond.
Ingen tvifvel kan således upstå om Bankens förmåga att vid
en slutlig upgöring upfylla sina förbindelser, så framt icke utom
28
*
436
Den 15 Mars f. m.
ordentliga, utöfver vanlig beräkning stående omständigheter skulle
tillkomma, såsom en revolution, en kommunistisk plundring, ett
långvarigare krig o. s. v , förhållanden, under inflytelsen hvaraf hvilken
bank som helst måste erfara en rubbning.
De, som opinera för bankovinstens reserverande och i för den
metalliska fondens förstärkande, tyckas i sjelfva verket inse otillräckligheten
och otillämpligheten af denna åtgärd, och icke hafva någon
allvarligare mening dermed, emedan de på samma gång låta förstå
att de skulle vara frikostigare, endast säkerhet fanns att medlen anväVides
till produktiva ändamål. De tyckas här alldeles hafva förbisett
melhoden för vår Statsbudgets upgörande. Denna är nemi. i
högsta grad oegentlig, emedan ulgiflsslaterne upgöras innan man på
ett fullständigare och noggrannare sätt känner inkomst-staterna.
Embetsmanna-aflöningarne, militärvapnens extra reglering upgöres i
första rummet. Vid den K. propos. om Statsverkets tillstånd och
behof lärer väl hela bankovinsten vara tagen i beräkning; om nu
blott en del deraf användes till Statens behofver, är det temligen
klart att, sedan embetsmanna-stalerne fått sin del, föga eller intet
återstår för de produktiva ändamålen. Åtskilligt är dessutom att
säga om den stränga demarkalions-linea, som vanligen updrages
mellan de s. k. inprodnktiva och produktiva utgifterna. Staten behåller
ingenting för egen räkning, den samlar för att genast äter
gifva ut pä ett sätt, som sätter penningen i rörelse och upmuntrar
industrien. Embetsmännen äro i allmänhet ingalunda i den belägenhet
alt kunna skrinlägga de bidrag samhället lemnar dem i löneanslag,
äfvensom gemenskapen af de båda vapnens förplägnad och
beklädnad, utgifterne för arméens och flottans materiel komma åter
samhället till godo, och utgå till upmnntran af de olika handels- och
industri-grenarne. Man må dock ingalunda häraf draga den slutföljd, att
icke utgifter finnas, som äro mera samhällsnytliga och reproduktiva,
sådana äro t. ex. de bidrag samhället lemnar till kommunikationers
förbättrande, hamnars anläggande, sjö- och mossaftappningar, odlingar
m. m. Onskligt vore således, om en tillökning i anslagen för
dylika ändamål kunde åstadkommas genom en minskning i anslagen
till embetsmanna-stalerne, men om den önskade nedsältningen icke
kan genomdrifvas, förekommer det något inkonsequent, att de, som
företrädesvis proklamera sig som de s. k. produktiva utgifternas kämpar
i sjelfva verket manövrera pä ett sätt, att sedan militär-staternas
ordinarie och extra-ordinarie reglering blifvit upgjord, föga eller
intet återstår till så många nyttiga och önskvärda ändamål.
Sedan jag nu försökt utveckla, att de medel reservanterna anvisat
för Bankens konsoliderande icke leda till de dermed afsedda ändamål,
återstår alt antyda, hvar sådane, der de äro erforderliga, böra upsökas.
I öfverensstämmelse med Dr Mannerskantz anser jag, att
dessa medel böra sökas i den Svenska industriens lyftning, i förökandet
af våra exporlartiklar och nedsättandet af deras pris, för att
göra dem mera begärliga i vetldsmarknaden. Det förekommer mig
som Sveriges industriella utsigler ingalunda äro missgynnande. Yi
afundas ofta mäktigare och industriidkare länder utan att hafva skäl
dertill; det land bör fastmera anse sig lyckligt, der de industriella
Den 15 Mars f m.
437
resurserna långt ifrån alt vara uttömda ännu knappt äro anlitade,
och således lemna den företagsamma ett sä vidt fäll för siu verksamhet.
Den Svenska industriens i sednare tider sä framtidslofvande
utveckling har dock ingalunda blifvit framalstrad genom några förståndigare
slatsekonomiska grundsatser; den Svenska industrien har
tvertom brutit sig väg, trots alla de hinder Regering, Ständer och
inrotade fördomar lagt densamma i vägen. Den förkofran, som redan
visar sig så synbar skall således blifva ännu större, när sundare slatsekonomiska
grundsatser förmå göra sig gällande och när näringsidkarne
så fritt och obehindrat som möjligt fä röra sig inom handelns
och industriens område, tfvad Sverige framför allt behöfver
är kapitaler, och dessa kunna endast tillskapas genom industriens
vinstbehållningar. För alt skörda, måste man dock kunna utså, och
de industriella företagens storhet och framgång bero således af den
större eller mindre penninge-tillgången. Den Svenska industrien
hade efter all anledn. ännu legat i sin linda, om icke de utländska
lånen och Privatbankerna tillhandahållit nödiga förlager. Penningar
hafva ock de sednare åren stålt i ett sundt och tillräckligt förhållande
till industriens behof, utan att erbjudas till det öfverflöd,
som föranleder excentriska spekulationer och derifrån utgängne handelskriser,
och är det således att befara, alt all rubbning i dessa
förhållanden kommer att hämma näringarnes under de sednare åren
så friska lif. A en annan sida bör man icke bestrida, att de lill
utländska länens amortering och ränte-inbelalning utgående summor
trycka vår kurs, men de många rikedomskällor, som dels blifvit öpnade
dels utvidgade genom den större penninge-tillgången, skola, endast
de hinna blifva fullt inkomstgifvande, lätta ett till en början med
afseende pä våra kursförhållanden missgynnande förhållande. Den
utländska skuld, som dels bruksegarnes hypothekskassa dels andra
hypolheksföreningar uptagit, lärer med afräkning af redan skedd amortering
upgå till omkring 16 mill. r:dr b:co, med en årlig erforderlig
ränte-och kapi tal-a f bet aini n g af omkring 800 000 r:dr b:co eller
300,000 r:dr specie. När frakt bandel och handelskon junkturer äro
goda, väger detta förhållande föga på vära kursförhållanden, vid
sämre konjunkturer äter, när exporten står i eli allt för stort missförhållande
till importen, tryckes kursen vida mera af detta förhållande
än af räntorna på de utländska lånen.
Fordna tiders statsekonomiska system hade i likhet med det
politiska en stark aristokratisk ulprägling; det bestod i att göra varorna
sä dyra som möjligt, och således endast tillgängliga för det
färre antalet mera bemedlade personer. Det nya stalsekonomiska
systemet är deremot uteslutande demokratiskt och filantropiskt, det
sträfvar nemi. att göra varorna så billiga som möjligt och således
tillgängliga för ett större antal personer, och hvarigenom således
äfven de medellösare fä tillfälle att smaka af de frukter och produkter
som civilisation, nplysning, upfinningsförmåga och en utvecklad
industri framalstra. Samhällets bestämmelse år alltid alt verka
i de flestas intressen, men dessa stå här ingalunda i strid med de
färres väl upfaltade intressen. Producenten får visserligen hvarje
serskild artikel något mindre betald, men han afsätter deremot ett
438
Den 15 Mars f. m.
så mycket större antal produkter, och får derigenom sin ersättning.
Genom det lägre varupriset upmuntras på en gäng den inre konsumtionen
och exporten. Då Sveriges exportartiklar i allmänhet utgöras
af tyngre varor, spela kommunikations-anstalterna här en stor
rote. De äro icke lill den grad ogynsamma, som mången i följd af
anställd jemförelse med utlandet förmenar. Vårt geografiska läge
närmar kusterna till en och hvar, våra snö och isvintrar, våra många
inre vattendrag ersätta till stor del andra länders kanaler och jernvägar,
hvilka dessutom ännu icke öfverallt påträffas, och forslingen
med åkdon är i Sverige ojemförligt den billigaste. Så väl Staten
som den enskilda anstränga sig dessutom att förbättra kommunikations-anstalterna,
som med hvarje är blifva beqvämligare. Sveriges
export-artiklar utgjordes fordom nästan uteslutande af bergverks-och
skogsprodukter, en ny export-artikel har nu tillkommit i våra jordbruksalster.
Man känner hvad Danmark förtjena!' med denna slags
afsättning, och fastän jordmånen i Sverige icke kan jemföras med
Danmarks, som täflar med Europas fruktbaraste länder, är den Svenska
jordmånen långt ifrån alt vara otacksam, och Svenska landtmannen
kan, såvida han begagnar jordens resurser och den undervisning
nyare jordbrukslheorier anvisa, nöja sig med verldsmarknadens
pris, och beviset derföre bernias af det förhållande att Sverige
under en längre följd af år varit ett spanmåls-exporterande land.
När nu ladugården hinner intaga den plats, som hittills blifvit densamma
förnekad i vår jordbrukshandtering, beredes en export-artikel,
som jemte en alltjemt stigande spanmålsexport, bör bidraga alt jemna
våra kursförhållanden, äfven med en möjligen minskad export af
bergverks- och skogsprodukter. Med de Svenska fabriksvarornas nedsatta
pris minskas behofvet af att dels på laglig dels på olaglig väg
införskaffa sig de utländska varorna, i följd hvaraf importen minskas,
således bör äfven detta förhållande bidraga lill harmoniens återställande
mellan export och import, och det ena som det andra förhållandet
bidraga att skingra de farhågor som börja yppa sig med
afseende på realisationens bestånd, farhågor som icke ega grund
äfven om i våra statsekonomiska förhållanden ingen förbättring skulle
förutsättas och allt stadna vid det befintliga.
När man nu utgår från den öfverlygelsen alt landet i industriel!
afseende befinner sig i ett lyckligt framskridande, önskar man
naturligtvis ett fortfarande deraf och bestrider allt som bidrager att
rubba ett sådant förhållande. Af sådan art äro dock en del af de
BankoUtsk:s utlåt, åtföljande reservationer, som vare sig att de härflyta
från verklig öfvertygelse, inskränktare financiella åsigter eller någon liten
biafsigt att åstadkomma politiska förvecklingar utöfva en högst mehnlig
inverkan på våra industriella förhållanden. Dessa och dylika meningar
äro con amore adopterade af en viss tidnings-redaktör, som
här förnekar sin vanligen så säkra Statsekonomiska blick, och trots
sitt bättre vetande bidrager till villomeningars spridande bland allmänheten.
Det finnes nemi. i fmanciellt afseende ett andeligt element,
som spelar en större roll än det materiella, af sådan art är
krediten, den är en slags ömtålig trosartikel, som varsamt måste behandlas.
Det är nu denna tro, som rubbas af reservanterna och de
-
Den 15 Mars f. ni.
439
ras opinions-anhängare och kolportörer; allmänheten upsk l ärn nies,
spekulationsaudan förlamas, den gryende industrien fö!;qväfves, och
Banken hlottställes för andra silfver-påkänningar än de, som föranledas
af handelns behofver.
Med stöd af de i detta anförande framdragna skäl tillstyrker
jag alt af bankovinsten en årlig summa af 900,000 r:dr b:co lill
Riksg:s-kont. frän och med 1851 till och med 1853 matte aflemnas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Enl. min tanke kunde Banken
ganska väl aflemna hela sin vinst till Statens allmänna behof,
men jag vill icke mycket strida för den saken, utan snarare ingå
på ett mottagande af de 700,000 r:dr b:co årligen, som BankoUtsk.
har ansett böra kunna öfverlemnas. Jag kan likväl ingalunda ingå på
de motiver, som Disk., i slutet af sitt utlät, anfört, då Ulsk. nemi.
säger: ”alt Banken icke må förmedelst en större utsläppning af
sedlar befordra den metalliska kassans förminskning, samt således
håller före, alt någon del af den uplupna Bankovinslen bör för
Bankens vigtigaste ändamål, eller myntvärdets uprätthållande, reserveras”.
Jag tror icke att den delen af bankovinsten, som Utsk. icke
vill öfverlemna till Statens allmänna behof, kan något serdeles inverka
pä myntvärdets uprätthållande; den är dertill alltför ringa.
Jag inskränker mig således till alt nu icke yrka, alt mera än 700,000
r:dr öfverlemnas lill Statens allmänna behof, derför att jag icke ser
behofven f. n., till fyllande af hvad Staten tarfvar, vara större, än
att de kunna fyllas med de tillgångar, som genom öfverlemnande
af denna del af bankovinsten kan upkomma. Vid öfverräkning af
hvad K.. M. i sin nåd. propos. uptager, dels för bestämda, allmänna
Statsbehof, och dels för det, som kan sägas utgöra allmänna Statsbehof,
nemi. vägar, kanaler m. m., och denna summas jemförande
med de tillgångar, som genom dessa 700,000 r:dr årligen å Riksg:skonbs
behållningar upkomma, så förefaller det mig såsom skulle de
behof, hvilka äro uti K. M:s nåd. propos. afsedde, kunna dermed
fyllas. Visserligen är ett ganska betydligt antal enskilde motioner
afgifne, som innefatta förslag lill utgifter och lån lill temligen betydligt
belopp, långt öfver hvad K. M. i sin nåd. propos. uptager,
men en stor del af dessa äro af beskaffenhet att jag betviflar, alt
Ständerna någonsin kunna derpå ingå, och hvad de öfrige angår,
så torde jemväl en del af dem, när de komma under Ständernas
närmare skärskådande, vara af beskaffenhet, alt de hvarken böra bifallas
eller genom allmänna medel understödjas. Della är ännu icke
utredt, och R. o. Ad. torde sålunda finna att något definitivt beslut
i afseende på användandet af hela bankovinslen är nästan tidigt att
fatta, äfvensom att hvad återstoden beträffar, det bör ankomma på
pröfningen af det förslag BankoUtsk. afgifver lill användandet af de
900,000 r:dr som återslå, huruvida den måste användas lill fyllande
af de utaf enskilde motionärer begärda anslag, eller om de böra på
annat sätt disponeras. Torde hända att Bankens behofver deraf, i
ena eller andra afseendet, äro af den beskaffenhet att dessa må ega
företräde, måhända också icke. Ehuruväl många äro af den tanka
att hela bankovinslen kunde, utan afvaktan af Utsk:s, vidare förslag,
440
Den 15 Mars f. m.
till Statens behof anslås, så äro likväl meningarne, såsom nogsamt
är bekant, ganska mycket delade härutinnan. Många anse 700,000
r.dr ärligen vara för mycket, andra anse att det möjligen kan gå
an att lemna mera, med ett ord, meningarna äro delade, hvarföre,
och på det man icke malte strida om den saken, äfven som
på det man icke mätte oroa de opinioner, som anse att för Bankens
konsoliderande återstoden är nödvändig: sä anser jag det vara lämpligt,
all f. n. antaga det förslag, som Utsk. har gjort, utan att likväl
godkänna moliverna för detsamma. Utsk. föreslår: ”att af Bankens
sedan 1848 års början uplupna behållna vinst ett belopp af 700,000
r.dr bico jrligen må, slutet af hvardera åren 1851, 1852 och 1853,
frän Banken i och för Statens allmänna behof till Riksg:-kont. aflenrnas”.
Jag vågar hemställa alt B o. Ad. behagade bifalla denna
BankoUtsk:s hemställan med följande tillägg: ”förbehållande sig R.
o. Ad. framdeles, vid pröfning af Utsk:s afgifvande förslag, besluta
om återstodens användande pä det sätt, som är sannt öfverensstämmande
med allmänt bästa eller behofvet alt försäkra Bankens orubbade
bestånd och myntvärdets uprälthållande”. Om R. o. Ad. stadna:'
i ett sådant beslut så beror det på oss att, när BankoUtsk"
framdeles inkommer med förslag, fatta del beslut vi då finna tjenligast.
Jag hemställer huruvida icke R. o. Ad. behagade fatta ett sådant
beslut, enär det icke inskränker pröfningen af BankoUtsk:s förslag
när det inkommer.
Hr Aminoff, Joh. Fredr., anförde skriftligen:
Sällan, måhända alldrig, har något betänk, ingått till R. St.,
der åsigterne varit så delade, sorn inom BankoUtsk., ronde bankovinstens
användande. Men också är detta ämne, ett ibland de vigtigaste,
som under denna riksdag förekommer, ock som fordrar
Ständernas synnerliga upmärksamhet; ej för summans belopp, men
i afseende till principen af dess fördelning.
BankoUtsk. nplyser, alt den metalliska kassan, i Banken, nedgått
under åren 1848, 1849 och 1850, från 8,250,220 r:dr till
4,571,494 r:dr i silfver, motsvarande i b:co 9,809,935 r:dr.
Detta nedgående af den metalliska valutan i Banken, under så
kort tid, är i sanning betänklig, då kändt är, att Hypotheks-föreningarne
under de 3:ne sednasle åren, indragit betydliga utländska län;
och att riket, i öfrigt, ej varit hemsökt af någon allmän olycka,
som verkat på silfver-utförseln.
Anmärkas bör, alt om ej gynsamma förändringar inträffa, inom
nästkommande lagtima riksdag, sä kan föga eller intet, af den återstående
silfver-fonden finnas qvarliggande uti Bankens hvalf. Och
uti hvilken svår belägenhet blifver icke dä Riks-banken och allmänheten.
Medgifvas måste, att handelsförhållanderne under de 3:ne sistförflutna
åren varit ofördelaktiga, i anseende till de politiska lilldragelserne
uti andra länder, och, att dessa förhållanden nu synes
något förbättrade. Men är det onda redan slut? eller kan man garantera
att det icke ånyo återkommer? då, och om så olyckligt inträffar,
blifva förhållanderne med Banken, än mer betänkliga, dels
Den 15 Mars f. m.
441
genom fortgående af försämrade handelsförhållanden, och dels derigenom,
att Hypotheks-föreningarne, som hittills indragit silfver lill
riket, och dymedelst minskat utvexlingen nr Banken, nu komme
alt utlaga silfver från densamma, för all dermed göra afbelalningar
å Hypothek-föreningarnes skulder, jemte ränte-liqvider, till utländningen.
Kraftiga och genomgripande åtgärder måste således vidtagas för
att trygga myntvärdets bestånd, så framt man vill undvika en ny
realisation, eller framkallande af ett Jern-bref, som förbjuder all
utvexling af silfver från Banken.
Det är en olycka för BiksBankcn, att man inblandadt dess angelägenheter
med Statens, hvarigenom den ena realisationen efter
den andia inträffat, Banken till stor skada, samt de allmänna och
enskilda förhållanden lill högst betydlig olägenhet.
Hade deremot denna inblandning aldrig ägt rum, så hade
Banken genom sina reserverade vinstmedel, till Bankens förstärkning,
nu varit en bland de solidaste Banker i Europa, relatift till
dess folkmängd oell behofver. Och Banken hade dä, från längre
tider tillhaka, kunnat tjena Statsverket och allmänheten med län,
mot ganska lindrig ränta, samt likaledes de i sednare tider upkomne
Hypotheks-föreningar, hvarigenom räntan och amorteringen stannat
inom landet. An mer, Riks-banken hade äfven varit i tillfälle,
att genom egna tillgångar kunna inrätta Bank-afd:r uti landsorterne,
då all Privat-banks rörelse uteblifvit.
Nu kan Riks-Banken svårligen verkställa hvarken det ena eller
det andra, i brist på tillgångar och, utan egen skada, samt utan
alt försämra myntvärdet.
Det är en moralisk skyldighet att vara hjelpsam, och detta gäller
så för den enskilda som för det allmänna. Men om denna
hjelpsamhet sker på bekostnad af egen förstöring, är handlingen
lindrigast sagt icke välbetänkt, samt kan leda derhän, att båda slutligen
blifva hjelplösa.
Riks-Bankens första och största pligt är, att uprätthålla
myntvärdet, och för denna grundsats måste alla andra intressen gifva
vika, ehuru nödvändiga de ock må vara tills omständighelerne medgifva
att RiksBanken kan betjena desamma.
Att Staten behöfver medel för att betäcka sina behofver, kan
ej nekas. Men dessa medel böra tagas på annan väg, ej genom
Riks-Bankens försämring. Rättaste vore, att Riks-Banken engång
började att reservera sina vinstmedel till Bankens förstärkning. Men
som Statsverket, uti långliga tider, gjort beräkning på delaktighet
uti Bankens vinstmedel, så kunde ett directe afbrott härutinnan hafva
menliga följder på de för Statsverkets räkning bestämda utgifter;
och då denna indragning bör ske småningom d. v. s. riksdag efter
riksdag, så fordrar försigtigheten och klokheten, att ej på engång
göra förändringen, eller frånskiljandet; hvarföre jag nu tillstyrker
bifall till Utsk:s mern. att 700,000 r:dr b:co årligen må vid slutet
af hvardera åren 1851, 1852 och 1853 från Banken i och för
Statens allmänna behof till Riksg:s-kont. aflemnas.
442
Den 15 Mars f. m.
Hr Akerman, Fredr.: Det liar vid flere föreg:de tillfällen,
då Bankofrågor varit under öfverläggning, blifvit anmärkt, att vår
Banks ställning är af alldeles egen beskaffenhet, olika med andra
länders. Den är icke blott en vexel- och depositions-bank, utan den är
tillika en länebank, men en lånebank i en mening och med en verksamhet
helt olika andra länders. Man linner denna skillnad tydligast, om
man besinnar de olika verkningar, som de sednaste stora Europeiske
statstilldragelserna haft på vår Bank, och på t. ex. Englands eller
Frankrikes. Der hafva läneafhandlingarna eller i Frankrike de s.
k. portefeuilles minskats, under det metallika kassan ökats. Här
åter har förlägenhet npstått hos näringsidkare, under det anspråken
på låneunderstöd ökats. Detta härleder sig derifrån, att der Banken
endast lemnar län eller diskonteringar på gjorda affärer, men
här skall vår Bank vara förläggare, icke blott för samhällets närande,
utan äfven för dess tärande medlemmar. Dessa olika förhållanden
med vår Bank, göra också att vid lagstiftningen derför,
man mäste betrakta dess dubbla verksamhet. Betraktar jag 1111 vår
Bank såsom Vexelbank allena, så kan jag icke neka att anledmr
till bekymmer förefinnas. De äro nyss förut af foregide talare påpekade,
och bestå deruti, att den metalliska kassan sedan sednaste
riksdag högst betydligt nedgått, ehuru inga hvarken handels- eller
andra härutinnan serdeles ofördelaktigt inverkande förhållanden hafva
inträffat, och oaktadt indragandet af hvpothekslån utrikes ifrån, lemnat
en betydlig vexeltillgång.
E11 väld talare, i ett annat Stånd, sorn sedan han i mörka
färgor målat Bankens tillstånd, har äfven tecknat landets industriella
ställning, i ganska ljusa färgor. Jag tror också alt han hallrätt
i visst fall, eller deruti, att de från utrikes orter indragna lånen
föranledt ökad produktion, äfvensom alt jordbruket och fabrikerna
befinna sig uti gynnsammare förhållanden än tillförene, men
jag vill likväl icke ingå på hans åsigt i den del, att köpmännens
fordringar i utlandet, skola öfverstiga deras skulder. Detta är en
svår sak att göra upp, ty man kan icke gå till de enskilda personerna
och undersöka förhållandet. Men jag tror att man kommer
sanningen närmast, om man håller sig vid det antagandet, att ställningen
nu är förbättrad mot hvad den förut varit. Han har talat
om den ökade produktionen, hvilket är sannt, men icke nämnt
något om den ökade konsumtionen på de sednare åren, en konsumtion
af utländska produkter, som vållat det ofördelaktiga förhållandet
med silfverexporten. Bland de förmögnare är behofvet af
utländska artiklar visserligen betydligt, men detta verkar mindre på
handelns ställning, än den betydligt tillökade konsumtionen af kolonialvaror,
som öfver hela landet ägt runi. Man behöfver endast
gå till artikeln kaffe, och man ser då af en handling, som kommit
till Ständernas kännedom under denna riksdag, nemi. 5 års
berättelserne för Götheborgs län, att vid jemförandet af den qvantitet
kaffe som till Götheborg importerats, för 20 år sedan och nu
importen utaf denna vara, mer än mångdubblats. Det har blifvit
en vana, äfven hos de minst bemedlade klasserna, att dagligen förtära
kaffe och socker, och gifvet är att i den mån denna vara till
-
Den 15 Mars f. m.
443
tager skall ökad import deraf äga rum, likasom att da det utländska
priset deri stegras, sådant har inflytande på Banken, som till
liqviden med utlandet måste släppa lill sitt silfver, när produktionen
inom landet icke i samma mån tillökats.
Man har så väl inom som utom Utsk. hört anmärkas, att BankoUtsk.
försummat, att innan det afgaf sitt yttrande öfver Bankens ställning,
inhemta fullmäktiges tankar derom. Jag för min del och flera med
mig hafva trott, alt, dä fullmäktiges åliggande är att vid början af riksdagen
till Utsk. afgifva berättelse om Bankens tillstånd,fullmäktige icke
bordt hafva försummat sin pligt att, om de ansågo vinsten böra i
Banken reserveras, sådant för BankoUtsk. tillkännagifva, hvarföre,
och då så icke skett, Utsk. torde få antaga att fullmäktige för deras
del icke ansåge en sådan åtgärd vara af nöden.
Den dubbla verksamhet, på sätt jag nyss haft äran nämna,
Svenska Riksbanken har, tror jag äfven bör anses såsom anledn.
till de olika omdömen, som inom Utsk. uttalat sig i denna fråga
och som vidare utvecklats i de i motsatt syftning afgifna reservationerna.
Jag beder att få korteligen yttra mig öfver dem, som
stå i strid med de åsigter jag i min reservation anfört. Den första
reservationen å motsatta sidan, är den af Domprosten Thomander,
som åberopar kansli- och finans-afdmes förslag till Utsk:s utlåt, i
ämnet. Detta förslag skulle man väl kunna tro vara ett uttryck af
pluraliteten inom afd:s tankar, men sä var icke förhållandet, utan
det tillkom genom en af dessa icke ovanliga händelser vid voteringar,
då man först voterar om contrapropos. och sedan om lmfvudsaken,
och slutar med att erhålla helt andra resultater än de
flesta af de voterande önskat; händelser, de der icke lära vara obekanta
för dem af husets ledamöter, som äro medlemmar af Utsk.
Jag vill derföre icke vidare explicera förhållandet härmed, ulan nämner
det endast för att mota den möjliga beskyllningen af inkonseqvens.
Hr Professor Agardh har gjort en lång framställning för
alt visa att Bankens ställning icke skulle vara sådan räkenskaperna
utvisa. Han har nemi. sagt, att för att kunna fullgöra sina skyldigheter
såsom lånegifvande bauk behöfver den en tillökning af
1,6S0,000 r:dr och att innan detta deficit blifvit fyldt, någon
Bankovinst ej vore disponibel. Man bör väl tro, och jag för min del
gör det, att Banken i sina räkenskaper icke kalkylerar annorlunda
än hvar och en enskild, hvilken å ena sidan beräknar hvad han äger
i tillgångar, och å den andra hvad han är skyldig, samt anser den
skillnad, hvarvid tillgångarne kunna öfverstiga skulderne utgöra en
behållning, eller en vinst, den han kan använda på det sätt honom
godt synes. Så äro också Bankens räkenskaper förda, och
jag kan icke begripa att något är lättare ån detta, lika litet, som
att, då efter detta räkenskapssätt, såsom resultat erhålles, att Banken
har, utöfver sin grundfond, ett öfverskott af nära 3 mill., sådant
skulle vara ett misstag. Orsaken till Hr Agardhs upfattning
är dock att han gjort upp Bankens ställning efter sitt sätt att se
saken, dervid han blott betraktat Banken såsom lånebank, icke såsom
vexelbank och derföre vid sin beräkning aldeles utelemnat den
metalliska kassan. Han sätter upp på ena sidan Bankens skyldig
-
444
Den 15 Mars f. m.
het att hålla 26,680,000 r:dr i lönefonderna, samt skyldigheten att
förskaffa sig 5,000,000 r:dr i räntebärande obligationer, samt å
andra sidan rättigheten att utsläppa 20,000,000 r:dr sedlar plus
grundfonden af 10,000,000 r:dr och får derigenom sitt deficit af
1,680,000 ndr; men man ser ju häraf att han ibland factorerne,
ej uptagit den metalliska kassan! Beräkningen kan visserligen vara
intressant på ett sätt betraktad, men den visar icke verkliga förhållandet.
I en sak har han dock rätt, och det är, att när Bankens
affärer upgjordes år 1844, sä borde maximum för sedelutgifningen
utöfver metalliska kassan hafva bestämts icke till 20,000,000,
utan till 20,530,000 r:dr oell att sådant, för möjliga, fastän icke
sannolika fall, kan leda till missförhållanden. En annan värd reservant,
Hr Indebetou har framställt Bankens ställning såsom svag,
men pä det sätt han sökt att bota detta, tror jag icke det later sig
göra. Han har velat, alt, hvad som utaf Bankovinsten ålerstode,
sedan 500,000 ndr årligen till stalsbehofvens fyllande lemnats,
skulle användas lill uphöp af silfver. Men kan silfver få köpas,
så har Banken penningar tillräckligt, enär den endast bchöfver utgifva
sedlar, och alt utgifva nya sedlar i utbyte emot silfver kan
aldrig blifva äfventvrligt. Men är icke handelsställningen sådan
alt tillgång på vcxlar utöfver handelns behof finnes, och man kan
inköpa dem och derföre indraga silfver, så kan Banken hafva sä
stor tillgång på besparade sedlar som hälst, utan att kunna derföre
inköpa ett enda lod silfver, annat än hos guldsmederna. Jag tror
således att bans åsigter hvila på en alldeles oriktig grund, lian
och de med honom, som endast vilja årligen lemna 500,000 ruhlin
Statsverket disposition, hafva yrkat alt återstoden af bankovinsten
skulle lemnäs till Bankens konsoliderande, och sålunda, att
jag så må säga skrinläggas. Jag tror att delta vore elt allt för farligt
experiment när man betraktar den vana Statens så väl närande
som tärande medlemmar hafva alt begagna Banken såsom förläggare.
Det skulle föranleda lill stor penningebrist för de kommande
åren, och blifva många näringars död, utom att det otvifvelaktig!
vid en kommande riksdag skulle åstadkomma ett sådant skrik öfver
bristande rörelse-medel, att man vore tvungen alt låta källan flöda
öfver, och då vore realisationens död icke långt boria. Många hafva
med ord och siffror sökt bevisa, att den omtalade bankovinslen
verkligen icke finnes lill. Men detta grundar sig också enl. min
tanka på ett misstag; de hafva betraktat Banken såsom en enskild
person, som, när han får in penningar, lägger han dem i kassan eller i
elt skrin. Sådant är icke förhållandet med Banken, den har aldrig någon
kassa, den har endast utelöpande skuldförbindelser, som kallas sedlar.
I samma mån en sådan sedel inkommer, kan jag icke kalla den en kontant
behållning hos Banken, den är endast en dödad skuldsedel. Jemför
man åter ur en annan synpunkt Banken med en enskild person,
så passar i visst fall denna jemförelse till ådagaläggande deraf
att man kan hafva vinst utan alt äga contanter. En enskild person,
finner t. ex., då han gör upp sitt bokslut för året, att han
det föregule året förtjent t. ex. 5000 r:dr, utöfver hvad som åtgått
till lefnadskostnad, men icke är det derföre nödigt, eller ens van
-
Den 15 Mars f. m.
445
ligt att 5000 r:dr skola finnas kontant; de kunna ju vara nedlagda
i fordringar, i egendom, i aktier eller förlager, och fastän de således
icke äro i kontanta penningar tillgänglige, är väl vinsten i
allt fall verklig. Så ock med bankens vinst.
Resultatet af hvad jag nu haft äran anföra, är det att Banken
visserligen såsom realisations-bank, skulle må väl, om den finge behålla
större eller mindre del af den ifrågavar. vinsten, men då jag
betraktar Bankens skyldigheter mot landet, äfvensom industriens
ställning och behof så kan jag icke annat än önska att en sådan
strypning icke må äga rum, ulan att de medel, som under kommande
3:ne år i form af räntor ingå till Banken ur rörelsen, åter
må utgå i denna rörelse i den män de komma in. Delta är grunför
det tillstyrkande jag gjort. Jag har äfven i min reservation anmärkt,
att detta ulelemnande i rörelsen icke skulle vara för Banken
skadligt, utan i visst läll fördelaktigt, om det skedde sålunda,
att beloppet öfverlemnades lill Statsverket. Om vinsten skulle användas
på annat vis, l. ex. att öka lånetillgångarne, så skulle man
möjligen derigenom komma, att för en och annan af de många enskilda
skuldsatta, upskjula den kris som eljest torde förestå, men
man har icke derföre förbätlradt bankens ställning. Om deremot
bankovinsten öfverlennäs till statsverket, så kan den, genom dess
användande antingen till åtskilliga produktiva föremål, såsom kommunikationers
lättande, läroanstalter eller dylikt, eller ock till sådana
nödiga och nyttiga företag för hvilkas bekostande, i brist af
eljest befintliga tillgångar, beskattningen skulle ökas, bereda landet
ett stigande välstånd hvarigenom Bankens konsolidering säkrast vinnes.
Gr. Klingsporr har i sitt yttrande anmärkt, att reservanterna
icke hafva upgifvit några grunder, på hvilka man kan bygga Bankens
förbättrande. Jag kan icke finna annat än alt så väl Hr Mannerskantz,
som jag hafva antydt, såsom grund härför, de inflytande
sedlarnes återutsläppande i allmänna rörelsen, samt deras användande
pä ett sätt, att produktioner direkt eller indirekt derigenom
ökas. Man må icke vänta sig att Utsk:s ledamöter skola vara några
konstmakare, ty de kunna ej anvisa på andre än naturliga medel.
Några extra kurer kunna de icke hitta på, och om äfven några
sådana skulle försökas, så skulle man troligen snart finna, att
de blott voro palliativer eller, hvad man på rent språk, bör kalla
vinglerier. Således har Utsk. ingen annan upgift att lösa, än att
föreslå Ständerna de sätt, hvaruppå Banken på det bästa möjliga
sätt som kan ske, må kunna uppehållas. Några gyldene tider, för
Banken äro ej alt hoppas på, så vida man icke kraftigt befordrar
välmåga inom landet. Sträfvandet härföre tillhörer icke Utsk.
allena, utan en och hvar, som menar väl med sitt fädernesland.
Jag har i min reservation ansett, att hela Bankovinsten skulle utgå
i rörelsen, och att bästa sättet härtill vore att de lemnades till
statsverkets disposition, men då måhända denna åsigt icke kan vinna
bifall, så skall jag inskränka mig till att önska bifall till Utsk:s
förslag, med förbehåll likväl att få använda återstoden på ett för
Banken nyttigt sätt.
446
Den 15 Mais f. m.
Hr Hjerta, Lars: Efter de vidlyftiga diskussioner, som redan
hafva föregått i detta ämne i 2:ne andra Stånd, är det visserligen
påtagligt, att man icke kan hafva något egentligt nytt att
säga i ämnet, och det är att befara det man möjligen kan falla ned
till trivialiteter, då man nödgas uprepa hvad sorn förut blifvit sagdt.
Den talare, som yttrat sig näst före den sista, har likväl upgifvit
sådana skäl, att jag tror det hvar och en, som nitälskar för denna
fråga, bör tillkännagifva sina äsigter, ty det gäller här icke blott
den siffra, som är i fråga för tillfället, utan det gäller äfven och
förnämligast en princip. Under diskussionerna så väl i de andra
Stånden, som efter hvad jag redan här förmärkt, hafva förekommit
åtskilliga åsigter, hvilka synas nog myckel sammanblanda de serskilda
bestämmelser, som tillhöra vår Bank i dess olika egenskaper
och utvisa att man har svårt för alt gå tillbaka lill grunderna
för dess serskilda förrättningar. Söker man nu det enkla uti denna
fråga, så förefaller det mig åtminstone, alt man icke, vid bestämmande
af huruvida Bankovinsten bör reserveras för Bankens konsoliderande,
får betrakta Banken på annat vis, än såsom realisa
tions-bank.
Det egentliga ändamålet med Bankens lifgifvande af
sedlar har dock ifrån början icke varit något annat, än att skaffa
landet ett lättare bytesmedel. Detta måtte hafva varit dess första
ändamål. Då nu en Bonk från en sådan utgångspunkt börjas, så
blifva dess funktioner i denna egenskap icke annat än att emottaga
metaller och utgifva sedlar, och dess skyldighet, att lemna metaller
tillbaka för de sedlar, som komma in. Detta är det enkla a
b c, som borde ihågkommas såsom utgörande grunden för hvarje
realisations-bank. Vill jag nu resonera så, så måste jag komma
till den skyldigheten för Banken, att kunna när som helst presentera
metallisk valuta för alla de sedlar, som kunna presenteras i
Banken. Detta hafva äfven Ständerna i Grundlagen erkänt. Men
när Banken har fått ett visst belopp af silfver för sina sedlar, så
kommer Statsverket och säger med skäl: Banken har så mycken
metallisk valuta, alt den icke behöfver hela denna metalliska valuta
för att honorera sina förbindelser. Nu kunna vi använda en
del deraf för att bispringa landets näringar. Derigenom upkommer
en lånebank. Bankens funktioner i båda dessa hänseenden äro obestridligen
nyttiga för landet, men en lika Obestridlig sanning är, att
Bankens funktioner i det ena hänseendet icke böra fä göra intrång
på dess skyldigheter i det andra. Således säger jag, att om Banken
har så mycket i förskott att den kan bispringa näringarne, om
den har valuta för de sedlar, som den har titgifvit till bispringande
af näringarna, så har Banken enl. min tanka, i alla fall icke
fullgjort sin moraliska förbindelse, i fall den, när sedlarne presenteras
till inlösen, skulle råka i det dilemma, att behöfva strypa, d.
v. s. draga in på sin lånerörelse, för alt kunna honorera sina förbindelser.
Då har det naturliga förhållande uphört, som utgör vilkoret
för, att Bankens båda egenskaper af Låne- och Realisationsbank
kunna utan allt äfventyr löpa bredvid hvarandra. Frågan är
nu, — har ett sådant förhållande inträffat, och på hvad sätt står
faran för dörren? Jag ber att få gå till Utsk:s yttrande, i hvilket
Den 15 Mars f. m.
447
majoriteten har instämt. Utsk. har sagt: ”att Bankens ställning
år 1844 var särdeles fördelaktig men sedermera betydligt försämrats;
att uttagningen af silfver dageligen fortgår samt. att genom lånefondernas
anlitande beloppet af utelöpande sedlar är i stigande under
det att sedlar ingå för uttaget silfver, och under sådana förhållanden
anser Utsk. nödig försigtighet och omtanka för Bankens
bestånd fordra att Banken icke må förmedelst en större ulsläppning
af sedlar befordra den metalliska kassans förminskning, samt håller
således före att någon del af den uplupna Bankovinsten bör för
Bankens vigtigaste ändamål, eller myntvärdets nprätthållande reserveras.
” Detta är hvad majoriteten sagt om den närvar, ställningen.
Går jag nu till reservanterna, så linner jag att de flesta hafva instämt
med Hr Mannerskantz, som förklarar pag. G af Utsk:s mern.:
”Dock, om man kastar en blick tillbaka å hela den tidsperiod af
16 år, som förflutit sedan realisationsåret 1834, och då finnér en
fortfarande benägenhet hos Bankens silfver att strömma ut ur landet,
och Bankens silfver förråd åtminstone någorlunda förvaradt, blott
genom de högst betydliga hypothekslän, — märken Mina Hrr nogsamt
orden: blott genom de högst betydliga hypothekslän, —
som blifvit i utlandet uptagna, dä måste man visserligen erkänna,
att verklig anledn. gifves till allvarlig upmärksamhet och omtanka,
att ej rikets sedelmynt än en gång, som så ofta tillförene, må
rubbas i dess stadgade värde. Men, om man sålunda icke kan förneka
att åtskilliga tecken förebåda en hotande fara för realisationens
bestånd, och man, så som man bör, vill densamma kraftigt
motarbeta, då måste man nödvändigt upsöka den rätta källan till
det onda, som man fruktar och önskar förebygga, emedan man på
annan väg säkerligen icke kan lyckas att utfinna några verksamma
medel för dess botande. ”Här äro nu på 2:ne särskilda ställen
åsigter uttalade, i hvilka de flesta af Utsk:s ledamöter hafva instämt,
nemi., att stor anledn. är lill nödig försigtighet, och att förebådande
tecken till hotande fara för realisationens bestånd visa
sig. Vill jag öfverväga dessa Utsk:s och reservanternas ord och
göra mig klart hurudant förhållandet tillika är med den allmänna
penningeställningen så måste jag visserligen nödvändigt taga i betraktande,
hvad så väl här, som i ett annat Stånd har blifvit med
anförande af många sakförhållanden upgifvet ang:de landets ställning
nu, jemförd med dess ställning för 10 å 14 år sedan. Det kan då
omöjligen bestridas att förhållanderna i afseende på förmögenheten
och näringarne i det hela betydligt förbättrats sedan år 1834, då
realisationen började. Men jag tror icke att detta får blandas ihop
med Bankens ställning. Vi känna, om vi för en slutsats i detta
hänseende vilja hemta jemförelse!' från andra länder, att t. ex.
Förenta Staterna i Nord-Amcrika hafva befunnit sig i en ständigt
tilltagande upblomstring allt sedan sin grundläggning, men detta
har icke hindrat att ju Banker der i landet ramlat många gånger
och åstadkommit stora olyckor, som vållat dels Bankernas egna bankrutter,
och dels också våldsamma omsättningar i de enskilda forlynerna.
Det går mycket väl an, att ett land på det hela kan befinna
sig i tilltagande och att likväl privata lidanden kan äga rum ;
L
448
Den 15 Mars f. m.
alt dess näringar kunna gä framåt och att likväl genom pcnningelörelsens
förryckande nr dess jenina och naturliga riktning, enskilda
kunna oförskyldt ruineras. Detta var lill en del förhållandet efter
den sednaste revolutionen i Frankrike, då i affärerna blef en stagnation.
Frankrikes förmögenhet förminskades icke egenteligen och
egentligen gick ingenting af dess stora penningemassa ur landet; men
den ombytte till en del ägare, i följd af den konjunktur som upstod. Det
är sådant, som jag anser Bankens skyldighet vara att förekomma genom
ett vist förutseende, innan det blir för sent. Tager man nu i betraktande
huruvida probabiliteterna äro för eller emot en sådan olycka, så
säger jag, att jag för min del väl icke anser den ringaste våda existera,
att ej Banken skulle kunna slutligt realisera sina förbindelser.
Jag säger tillika det, att jag hoppas att icke konjunkturerna skola
blifva sådana, att det återstående af Bankens valuta, skulle komma
att anlitas. Men jag hemställer, huruvida det är klokt att bygga
en Banks framtid pä blotta hoppet och ej på vissheten att denna
Bank, hvars valspråk är: Hine robur et securitas, skall kunna
möta alla eventualiteter utan att genom kraftåtgärder i indragningsväg
behöfva skada den enskilda krediten. Det kan måhända ej
skada, att härvid erinra sig Konung Pharaos dröm om de 7 magra
och 7 feta nöten, och den i alla tider vitsordade klokheten deraf,
att han gjorde uplag under de 7 goda åren, för att möta de 7 dåliga.
Han har ju altid citerats såsom en vis Konung, för delta
förutseende. Ser man nu på, huruvida det kan anses omöjligt,
att en lika svår konjunktur kunde inträffa härstädes under
de följande, som de föreg:de åren, så hemställer jag, huruvida
icke det kan hända, att en missväxt inträffar här nu, likaväl sorn
en sådan egde rum i en stor del af hela vår verldsdel år 1847.
En föreg:de talare har med mycket skäl åberopat, alt Sverige blifvit
ett spanmåls-exporterande land; men Tyskland är ett ännu större
spanmåls-exporterande land, och likväl mäste Tyskland, under missväxten
år 1847, hämta stora sädesqvanliteter för sin brödföda frän
andra länder. Skulle nu detsamma här inträffa, och det sedermera
tillkommer att kaffeprisen fortfarande stiga, hvilken vara åtgår till
millioner U mera nu än för några år sedan, så npstår redan derigenom
en stor aftappning af silfver. Dertill komma vidare de
1,100,000 r:dr, som årligen utgå ur landet i räntor för hypothekslån,
m. m. hvilket visst icke kan betyda så mycket på det hela,
men dock gör sitt till i förening med andra omständigheter. Hvad
frakthandeln beträffar så hafva vi icke heller ännu någon bestämd
förhoppning att komma till en så serdeles gynnande konjunktur.
Vi hafva här hört upgifvas att den dåliga konjunkturen under loppet
af åren 1849 och 1850 för frakthandeln, härledde sig från
1848 års revolutioner i Frankrike och Tyskland och de verkningar,
som deraf voro en följd. Detta är ganska sannt till en del; man
bör icke heller förbise en annan stor orsak, nemi. den stora missväxten
år 1847, det ofantliga pris, hvartill spannmålen då upgick,
och de öfverdrifvet höga frakter, som blefve en följd af det stora
behofvet att skeppa spanmål från aflägsna länder, och hvilket, genom
den
Den 15 Mars f. m.
449
den förtjenst det lemnade, sedan ledde till en mycket ökad import,
och ökade konsumtionen af kolonialvaror. Dessa öfverdrifna fraktpriser
medförde sedan andra resultater, nemi. dels en ovanligt ökad verksamhet
i skeppsbyggeriet, dels också en stor tillökning i spannmålsodlingen
öfver hela verlden. Man kan härvid ej undgå att påminna
sig, att ett förhållande inträffat, som den berömde statsmannen Cobden
förutsade vid ett tillfälle under loppet af sednare hälften af år
1847, i ett tal, som han höll i en församling i Tyskland, under
en af sina resor derstädes; nemi. att till följd af årets missväxt,
skulle såväl skeppsrederierna som åkerbruket under loppet af några
år fä en dålig konjunktur, hvad frakter och spannmålspriser beträffade,
emedan kapitalerna skulle draga sig till dessa näringar just i
följd af de föregående höga priserna, och öfverproduktion upstå,
hvarföre han varnade mot öfverdrifna spekulationer åt det hållet.
Låtom oss nu antaga den möjligheten, att en ofördelaktig konjunktur
här skulle inträffa, och alt ytterligare 10,000,000 r:dr skulle
utgå ur landet. Då står Banken nästan blott och bar. Hvad halden
då att göra? Behöfver den dä göra bankrutt? Nej, svarar jag;
ty den har utan tvifvel tillgångar, sorn fullt motsvara skulderna.
Men hurudant är förhållandet i landet? Jo, en större del af sedelförrådet
har då redan, genom silfrets utströmmande, galt in i
Banken; en ofantlig penningebrist är då för handen, och denna
•penningebrist mäste Banken nödvändigt öka genom indragningar
på lånrörelsen, för alt honorera sina förbindelser. Jag förmodar
att den dervid först säljer sina räntebärande obligationer; jag
antager att kapitaler ännu finnas qvar i landet och alt personer således
finnas, som köpa dessa räntebärande obligationer och skrinlägga
dem, men i samma mån blir realisationen underkastad fara,
och då inträffar strypningen. Skulle det icke räcka till, så skulle
Banken ytterligare skaffa sig medel genom indragning af sin egen
lånerörelse, och då hemställer jag, huru här skulle komma att se
ut i landet. Jag har nu icke talat om hvad som skall ske, utan
om hvad som möjligen kan inträffa, hvilket icke är alldeles onaturligt;
icke mer onaturligt än så, att Utsk:s egen majoritet och 9
eller 10 af dess ledamöter, som instämt med en af dess reservanter,
hafva förespegla!, att detta kan inträffa, och alt förebådande
tecken visa sig dertill. Då hemställer jag om det icke är en skyldighet
alt sätta sig i den ställning, att man i lid må se sig före,
om de medel, som äro att vidtaga, och hvilka alternativer böra väljas
för att möta en sådan eventualitet.
Man har sagt, att om Banken skulle behålla sin vinst, så upstår
deraf strypning. Detta kan på visst sätt låta sig sägas, ehuru
jag får säga, att jag tror det denna strypning af några 100,000
r:dr, som gä ur rörelsen, men likväl icke minska sjelfva Bankens
lånefond med en enda skilling, är en ganska obetydlig, oskadlig
och naturlig sak, emot hvad som kunde inträffa om man nu uraktlåter
en sådan försigtighet. En af reservanterna har sjelf föresagd
att om någon osäkerhet skulle för Banken inträffa, ”så lärer
”Fullmägtige icke underlåta att, deras pligt likmätigt, ovilkorligen
4 H. 29
450
Den 15 Mars f. m.
”och utan afseende på andra förhållanden vidtaga de åtgärder för
”betryggande af Bankens säkerhet, som äro dem anbefallda.” Den
andra reservanten, båda bland dem, som vilja använda hela vinsten
för Statsverket, anser att man, när omständigheterna föranleda till
strypning, icke bör verkställa densamma utan genom en samtida
förminskning i Bankens lånerörelse, ty åtgärden vinner derigenom i
styrka. Då inträffar icke blott genom konjunkturernas eget förhållande
en sådan kris, som jag nyligen har tecknat, utan då äro
Bankofullmägtige äfven skyldige, (och reservanten påpekar äfven
denna skyldighet såsom rättmätig) att vidtaga sådana åtgärder på
det kraftigaste. Jag hemställer till R. o. Ad. om man upställer
dessa båda alternativer, antingen att helt tyst och stilla låta den
vinst, som finnes i Banken, ligga der för att minska missförhållandet
emellan Bankens sedlar och dess silfver, eller alt nu släppa ut
dem, under det förebådande tecken till hotande fara för realisationens
bestånd visa sig, hvilkendera åsigten dä är klokare, ändamålsenligare
och försigtigare. Man har så väl här som i de andra Stånden
åberopat det förhållande, att Engelska Banken vid vissa tillfällen
haft en vida mindre metallisk valuta i förhållande till sin sedelstock,
än vår Bank har. Delta kan man icke nu ögonblickligen
kontrollera ; men hvad jag vet är, att det normala förhållandet med
Engelska Banken, emellan valuta och sedelstock, är fördelaktigare,
än vår Banks för närvarande.
En värd talare har sagt, att man bör öfverlemna saken åt pen
ningens
egen instinkt. Det är sannt då jag tänker mig förhållandet
af rörelsens strömmande till och ifrån i handeln fullkomligt fritt,
och om allt rörelsemedel bestod af metallisk valuta; men det är
lätt begripligt att ett helt annat förhållande upstår, då man vill reglementera
om ett myntrepresentativ, som icke blifver mynt förr,
än det är invexladt af en publik inrättning.
Frih. Palmstjerna har sagt, alt om vinsten helt och hållet skulle
reserveras, så skulle den vara alltför ringa för myntvärdets uprätthållande.
Det måste jag medgifva, om frågan blott vore om ögonblickets
förhållanden. Men frågan är här lika mycket om en princip,
och om Ständerna fatta ett sådant beslut, som sanktionerar
vidmakthållandet af Bankens soliditet, så förutsätter jag att detta beslut,
såsom grundsats, komme äfven att följas för framtiden, intilldess
Banken hvilar på så säkra grunder, att icke någon farhåga är,
att den skall behöfva strypa, för att kunna fullgöra sina förbindelser;
ty deruti ligger just det äfventyrliga.
En värd talare, näst före mig, har fästat sig vid och sökt vederlägga
en i Hr Indebetous framställning yttrad tanke derom, att Bankovinsten
skulle användas till inköp af silfver. Jag måste instämma med
den siste värde talaren deruti att jag tror, att Hr Indebetou begått ett
misstag, då han föreslagit att Banken borde köpa silfver. Förhållandet
kunde naturligtvis icke blifva annat, (så länge siifret icke af sig sjelf
inströmmade) än att Banken finge köpa det med ena handen och
gifva ut det med den andra. Men helt annat, och vida enklare är,
att Banken reserverar de sedlar, hvilka såsom Bankovinst ingått.
På denna grund kan jag icke finna annat, än att åtskilligt af det
©en 15 Mars f. m.
451
ganska sanna och rätta, som flere talare yttrat i denna sak i sina
principer, likväl icke leder till de slutsatser hvartill de kommit. Det
finnes ganska mycket, som är rikligt i Hr Mannerskantz’s reservation,
men jag mäste säga, att jag från samma utgångspunkter kommer
(ill en annan slutsats, och att då Hr Mannerskantz sjelf ganska
visligen talar om nödvändigheten af försigtighet, så måste jag anse
att denna försigtighet bäst iakltages om kloka åtgärder vidtagas i
lid och icke då det är för sent, d. v. s. om man vidtager dem
innan den alkira minsta rubbning i affärsförhållanderna ägt rum.
På denna grund anhåller jag om propos. på bifall till afd:s förslag
om öfverlemnande af blott 500,000 r:dr årligen lill Statsverket, alt
under åren 1851, 52 och 53 utgå, eller också om återremiss.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag öfverensslämmer fullkomligen
med den siste talaren i den åsigten, att man i afseende
på Banken hufvudsakligen bör fästa sig vid dess egenskap af realisations-bank.
Men då han citerat ett uttryck, som jag begagnat i
min reservation, att nemi., ”åtskilliga tecken förebåda en hotande
fara för realisationens bestånd”, och har ansett, att det innefattar
en motsägelse häremot, då jag på samma gång tillstyrker vinslmedelns
öfverlemnande ifrån Banken till Riksg:s-kont., så anhåller jag
att få närmare förklara hvad jag dermed menat; hvilket jag visserligen
sökt temligen fullständigt utveckla i min reservation, men dock
synes mig vara nödigt att här i korthet än vidare utreda.
Jag anser att Banken f. n. eger den fasthet i sin organisation,
och hvilar pä sä säkra grunder, att om den fritt och obehindradt
får använda alla de medel, som den har till sin disposition, den
otvifvelaktig! besitter full förmåga alt alltid, med silfver inlösa sina
sedlar. Och det är således, enl. min tanke, alldeles ingen fara
derföre, att ju icke Banken på detta sätt, genom att med silfver
betala alla sina utelöpande förbindelser, skall kunna uprälthålla realisationen.
Men i en annan mening deremot, kan det för Banken
blifva stor svårighet, att upfylla detta sitt åliggande; ty under vissa
förhållanden låter sådant sig ej göra utan att i väsendtlig mån skada
landet. Emedan Banken, om den, för att bevara sin realisationsförmåga,
blir tvungen att förminska sin sedelskuld eller göra indragningar
i sin utelöpande sedelstock, dérigenom beröfvar landet
hufvudvilkoret för en kraftig verksamhet inom dess industriella lif,
nemi. ett fullt tillräckligt rörelsekapital; — och fastän realisationen,
d. v. s. förmågan att vexla silfver mot sedlar, genom delta medels
användande, utan tvifvel kan uprätthållas, utsättes dock landet för
den olägenheten, att, det oaktadt, icke hafva ett bestämdt, fast och
oföränderligt myntvärde. Ty, likasom det är gifvet, att om, såsom
många gånger förr hos oss har skett, man plötsligen betydligt ökar
sedelstocken eller landets rörelsekapital, hvarje enhet inom massan
af myntrepresentativer derigenom sjunker till relativt lägre värde,
än den förut egde, på samma sätt, om man gör motsatsen och indrager
ett större belopp af sedelmassan, ökas derigenom dessa myntrepresentativers
värde, så att de, ehuru nominellt desamma, dock
29*
452
Den 15 Mars f. itc.
såsom bytesmedel gälla alltid hvar för sig mera än tillförene. — Och
om ock Hanken till fidio inlöser sina sedlar med silfver, blir det
således ändock icke, egentligen att tala, något riktigt stadgadt myntvärde
i landet, så vida rörelsekapitalet underkastas ständiga fluktuationer,
vare sig till ökning eller till minskning; och det är derföre som,
fastän jag ansett Bankens realisations skyldighet vara dess förnämsta
förbindelse, jag likväl, för att icke blottställa landets industri för
svåra olägenheter, och för att, så vidt möjligt, behålla ett stadgadt
myntvärde, har velat att Banken icke skall begagna sig af sin makt
alt använda det skarpa medlet af en sedelindragning, i större skala
än silfverulvexlingen föranleder, vid något annat tillfälle, än då en
stark nära fara för Banken hotar, d. v. s. då någon tillfällig svårare
kris inträffar, såsom vid utbrottet af ett krig, eller efter en mycket
stor missvext, m. m., och Bankens metalliska kassa så hardt anlitas,
alt Banken tvingas att vidtaga skyndsamma och kraftiga åtgärder så
alt ej hela dess silfverförråd må uttömmas. Den sista talaren har
väl sagt, att det vore försigtigare, att draga in i förtid, än att dermed
vänta till dess faran står för dörren. Men jag invänder deremot,
alt när silfrct uttages ifrån Banken, verkställes alltid en sedelindragning,
fastän ej i större skala än motsvarande beloppet af
det från Banken bortvexlade silfret. Och att i ännu högre grad
förminska sedelstocken, vid första tecken till en missgynnande konjunktur,
det vore att underkasta penningetillgången i landet alltför
starka fluktuationer. Om man t. ex. stadgade den regeln, att så
snart en starkare silfveruttagning egde rum, Banken genast skulle
börja reservera sina vinster, så skulle man, genom deraf upkommande
ojemnhet i rörelsekapitalets storlek, underkasta landets industri
alltför stora vådor och olägenheter; — och några så våldsamma
åtgärder behöfvas icke heller användas, annat än i nödens stund;
ty en silfverulvexlingen motsvarande sedelindragning upfyller redan
ändamålet och utöfvar en tillräckligt stark känning på rörelsen. Det
hästa beviset härföre är, att om vi nu vilja höra efter öfver allt i
landet, så finnes der redan en sådan skarp inverkan å rörelsen i
form af en mångenstädes ganska tryckande penningebrist, till följd
af den betydliga silfverutvexling, som under de sednare åren har
skett. Och enl. min lanke, behöfs det icke att öka denna tryckning,
genom alt draga in sedlar med att reservera vinsterna, hvilket
medel hör gömmas tili dess allvarsammare fara är å färde, än
som nu för Banken finnes. Men om Banken till sitt konsoliderande,
vill reservera sina vinster, för att dermed göra en sedelindragning,
så sker detta bäst och utan skada för rörelsen, vid sådana tillfällen
då det är öfverfullt af penningar i landet, såsom det verkligen förhöll
sig år 1847, emedan då var ganska stor tillgång, icke blott
på mynt, utan äfven å medel till utlåning, i följd både af de särdeles
gynnsamma handelsförhållanden, som hade egt rum, och de
större hypothekslån, som i utlandet hade blifvit uptagne; —hvilket
dåvarande öfverflöd i mynt- och lånetillgångarne bäst uptäckes, om
man vill kasta ögat på de upgifter om Bankens ställning, som årligen
offentliggöras. Deraf visar sig nemi., både att Bankens utelöpande
sedelstock var mer än vanligt stor, och att hos Banken in
-
Den 15 Mars f. m.
453
nestodo, så väl enskilda personers eller allmänna kassors tillhörigheter,
som ock Bankens egna medel, hvilka icke kunde utlånas.
Vid sådana tillfällen är det skäl göra en indragning i sedelstocken,
ty densamma kan då ske till stor styrka för Banken, men utan menliga
följder för rörelsen; — och derföre, om man skulle vara så lycklig,
att träffa på vid ännu en riksdag å nyo så rikliga penningelillgångar,
dä bör man lämpligen stadga att, för att konsolidera Banken,
en del af dess vinster skola der reserveras. Man gör då, hvad den
siste talaren antydde att man borde göra, nemi. under de 7 feta
åren sparar för de 7 magra.— Hvaremot, om man nu skulle reservera,
icke i rörelsen återutsläppa Bankens vinstmedel, det skulle
vara att såsom en annan talare uttryckte sig, att samla in och lägga
up på magasinerne under missvextår. Dessa tvenne liknelser,
ställda emot hvarandra, innefatta och åskådliggöra skillnaden mellan
det system, den siste talaren förordat, och det system en annan talare
här bakom mig, jemte mig försvarat. Det är likväl alt märka,
alt de äro ganska få som hafva yrkat, hvad den siste talaren tycktes
åsyfta, eller att om man reserverar vinsten i Banken, eller rättare
låter Banken behålla sin vinst och icke öfverlemnar den till
Statsverket, densamma då på det sättet skall reserveras, att den icke
återutsiäppes i rörelsen utan lägges up pä Bankens hyllor; — utan
de flesta, som velat att Banken skulle sjelf behålla sina vinstmedel,
hafva antagit att Banken dermed skulle verkställa en utvidgning af
sin lånerörelse. — Men derigenom blir Banken blott förstärkt i dess
egenskap af Lånebank, emedan den får flera tillgångar, att utlåna
än den förut hade; ■—• då deremot Bankens rcalisationsförmåga på
sådant sätt icke blir det ringaste stärkt, utan snarare motsatsen. Ty,
så länge Bankens utlåning är så ställd, att den mera befrämjar konsumtionen
än produktionen, så tjena de länetillgångar, som från
Banken utlemnas, ofta lika mycket lill att befordra import och förbrukning
af utländska varor, som de komma den Svenska industriella
rörelsen till godo; — och alldraminst konsoliderar man derföre
Banken, om man genom utvidgning af Bankens lånerörelse underhåller
importen och förbrukningen af främmande produkter just vid
en tidpunkt då Bankens mindre goda ställning bör upmana till att
söka motverka företrädesvis de orsaker, som mest bidragit till de
starka påkänningarne å Bankens silfverförråd. Likaledes har man
föreslagit, att Banken för sina vinstmedel skulle köpa obligationer
af Hypotheksföreningarne. Men, om dessa äro ställda i inländskt
mynt, så vore det detsamma som att utvidga Bankens lånerörelse,
hvilket, såsom jag nyss nämnde, jag minst anser böra ske, då Bankens
ställning är mindre fördelaktig. — Och, om de äro ställda i utländskt
mynt, och man köper dem i en tidpunkt som denna, så
skulle det vara detsamma, som om man ville försöka att köpa silfver
utifrån, under det Bankens silfver ännu fortfarande visar benägenhet
att utströmma; hvilket man väl kan finna icke låter verkställa
sig till någon fördel för Banken. Men skulle deremot vid
något tillfälle, då god tillgång på vexlar visar sig, Banken begagna
antingen sina vinster eller andra medel den har till sin disposition,
för att inlösa Hypolheksföreningarnes förbindelser, och hindra dem
454
Den 15 Mars f. m.
frän att skuldsätta sig å utländsk ort, så anser jag att Banken under
sådana förhållanden dermed kan bereda stor fördel både för sig
och landet. Men att nu köpa dessa Föreningars obligationer, jag
uprepar det, tror jag mera skada än gagna.
För min del har jag således ansett, alt Banken ganska väl kan
aflemna 900,000 r:dr b;co för Statsverkets behof, såsom jag i min
reservation bar yttrat och föreslagit. För alt vara fullt försigtig,
bar jag dock äfven gjort det tillägg vid förslaget, all för någon del
af de medel, som Banken aflåter, Biksg:s-kont. skulle till Banken i
utbyte lemna obligationer ställde på kortare upsägningstider och löpande
med någon viss lägre ränta. Banken blefve härigenom i tillfälle
att, när någon fara botade Banken, genom för stark silfverutvexling,
begagna dessa säkerligen begärliga papper, för att släppa
dem ut bland allmänheten och dermed göra en sedelindragning,
utan att behöfva rubba lånerörelsen, hvilket jag medgifver är en åtgärd,
som icke bör vidtagas så snart man kan undvika densamma.
Och om Banken bade i sin vård ett belopp sådana af Riksg:s-kont.
utfärdade obligationer, egde den också tillfälle 'att dermed bålla
Riksg:s-kont. i schack, så att detta verk icke, såsom kanske någon
gång bar skett och såsom vi här hafva hört omtalas, skulle kunna
bereda en utvidgning af penningetillgångarne i landet, vid samma
tidpunkt då det för Bankens säkerhet vore nödigt, alt i stället en
inskränkning häruti kunde åstadkommas. Jag anser, att BankeD,
bör ega den förmågan, att pä detta sätt förekomma eller neutralisera
ett utsläppande på för Banken olämpliga tidpunkter, af för stor
del af Riksg:s-kont:s möjliga besparingar, ehuru jag icke vill att någon
direkt sammanblandning mellan de båda verken skall ega rum.
Här har blifvit förespeglat att Banken skulle intill nästa riksdag
kunna blifva satt i fara derigenom att, för omkring 10 millioner
r:dr b:co silfver ytterligare skulle kunna utgå, likasom har skett
under perioden sedan sista riksdagen; — och man har framhållit huru
stor förlägenhet i rörelsen en detta belopp motsvarande sedelindragning
nödvändigt skulle förorsaka. Men just detta sista, som man
anfört, bevisar, att det för ögonblicket icke bör vara någon verklig
anledning till fara för Banken alt den skall behöfva inställa sin silfverutvexling;
ty då Bankens utelöpande sedelstock blifvit minskad
med omkring 7 mill. r:dr sedan sista riksdag, och detta redan
kännts så starkt på rörelsen öfverallt inom landet, så hemställer
jag huruvida, efter en ytterligare tryckning af 10 mill. r:dr
sedelindragning, så alt den utelöpande sedelstocken derigenom nedsjönk
till 12 å 13 mill., det sedan vore möjligt att någon ytterligare
påkänning å Bankens silfverförråd skulle kunna ega rum. Det
blefve naturligtvis en sådan förlägenhet i rörelsen, och en sådan brist
på penningar, alt vexlarnes värde otvifvelaktigt skulle falla i förhållande
till myntrepresentativerne, och silfrels återinförande till landet
derigenom föranledas. Och efter miu lanke, kan följaktligen ingen
fara upkomma för Banken, på det sätt förstådt nemi., alt den icke
alltid med silfver skall kunna inlösa sina sedlar. Men jag återkommer
dertill, detta kan dock icke ske utan stor svårighet och många
kadliga följder för landet och dess industri så länge Bankens silfver
Don 15 Mars f. m.
455
visar cn fortfarande benägenhet att utströmma — emedan det industriella
lifvet af brist på näringsmedel derigenom blir försatt i ett
knapphetstillstånd, som oupphörligen fortfar; — och derföre, att man
långt ifrån att hafva ett stadgadt myntvärde får detta i verkligheten
underkastadt ständiga förändringar, ehuru till namnet detsamma.
Och ehuru Banken till sista skillingen med silfver inlöser sina sedlar,
kan likväl hända att Banken slutligen måste uphöra med sin
funktion att förse landet med dess behof af mynt, hvaraf då kommer
att blifva total brist, till dess andra utvägar påfinnas för dess
afhjelpande.
Den egentliga faran är således icke, att Banken skall uphöra
alt betala sina sedlar med silfver, utan att landet skall uphöra att
ega ett mynt af stadgadt värde. — Och i min reservation har jag
sökt visa, att då rätta anledningen till det ofördelaktiga tillstånd,
hvari Banken och landet blir försatt genom de ofta återkommande
starka silfverutvexlingarne, måste anses vara det, att ett missförhållande
emellan landets export och import fortfarande eger rum, så
kan ingen annan bättre utväg finnas än den, att på ett det aldra
kraftigaste sätt befrämja den Svenska industriens uphjelpande, hvarigenom
blott detta missförhållande skulle kunna förebyggas. Man
må föreslå hvilka andra utvägar som helst, de kunna icke medföra
annan verkan än blott hjelpa för ögonblicket, då den, af mig föreslagna,
deremot hjelper på ett fullt varaktigt och tillförlitligt sätt.
Och så särdeles stora behöfver ansträngningarne icke vara, för att
utjemna bristen 1 den Svenska byteshandeln med utlandet, ty om
man efterser och sammanräknar, dels huru mycket silfver som ifrån
Banken uttagits, och dels beloppen af de lån, som blifvit i utlandet
uptagna, och fördelar detta på de 16 år, som förflutit efter realisationen,
så skall man finna att det icke erfordras särdeles mycket
årligen för hela riket för att fylla hvad som brister. Och att följaktligen,
med en klok hushållning i financielt hänseende, det icke
skulle vara svårt alt förhindra silfrets bortförande ifrån Banken. Och
om Bankens vinstmedel för detta ändamål användes till att kraftigt
understödja den inhemska industrien, genom att befrämja kommunikations-anstallernes
förbättring, och en utvidgad arbetsskicklighet
bland Svenska arbetare, så anser jag att Bankens egen trygghet
derigenom bäst skulle befordras; ty, jag uprepar det, blott på den
vägen tror jag att man skall finna det botemedel, som man söker.
Jåg har derföre, på grund af dessa och flera andra skäl ansett,
att af Bankens vinstmedel 900,000 r:dr b:co årligen borde till
Biksg:s-kont. aflemnas. Men jag har dock för min del ingenting
emot att instämma uti det förslag, som af Ordf. i StatsUtsk. Frih.
Palmstjerna blifvit här afgifvit, och hvarmed jag således mig förenar.
Hr Rosenblad, Bernh.: För att kuuna bedöma, i hvad
mån Bankens sedan sista riksdag besparade vinst kan användas för
statsbehof eller hvad den ursprungliga Banko-ordningen af 1668 kallar
ad publicos usus, måste man undersöka, huruvida den är erforderlig,
vare sig för fullgörandet af Bankens första skyldighet, alt
vid anfordran inlösa sina sedlar med fullt ålydande belopp i silfver,
450
Der. 15 Mars f. m.
eller för dess ytterligare befästande och konsoliderande. Härvid anhåller
jag alt fä i minnet återkalla de grundsatser, man i dessa afseendeu
stadgat vid de särskildta riksdagar, sedan realisationen beslöts
år 1830.
I 1830 års Banko-lag föreskrefs, alt Banken alltid skulle ega en
grundfond eller ett kapitalöfverskott i säkra tillgångar af 4,400,000
r:dr b:co utöfver dess skulder, så att en möjligen inträffande kapitalförminskning
af först inflytande vinst ersattes; man stadgade, att
innan silfverutvexlingen fick börja, Bankens reela eller metalliska
fond skulle förhålla sig som 5 till 8 till dess sedelstock, till denna
räknadt, utom riksgäldssedlarne, det belopp, hvarmed de i Banken
på räkning innestäende medel kunde öfverstiga 2,400,000 r:dr b:co,
men med afdrag så väl af hvad dessa medel kunde understiga denna
summa, som af Bankens fordringar för lån på metaller och vågbara
effekter, dock utan någon föreskrift om bibehållande af någon
minimiproportion emellan reela fonden och sedelstocken, efter silfverutvexlingens
början, utan endast med åliggande för Fullmäglige
att fästa den nogaste upmärksamhet derpå, att reela fonden städse
bibehölls vid nödig styrka och med rätt för dem, alt för detta ändamål,
om så påfordrades, äfven kunna öka sedelstocken. Beträffande
Bankens före riksdagen influtna vinst, var den till fullo redan
disponerad, och å den blifvande intill nästa riksdag, anviste man
först 266,660 r:dr 32 sk. b:co om året lill silfverköp och återstoden
åt Riksg:s-kont. för statsbehof.
Vid riksdagen 1834, då silfvervexlingen verkligen tog sin början,
föreskref man, att reela fonden i silfver och guld icke fick understiga
2 mill. r:dr silfver, och att när dess förhållande till sedelstocken,
till denna sednare räknade med få undantag alla behållningar
på räkningar, äfvensom aviserade anvisningar på kreditiver, understeg
det af 2 till 5, så fick icke sedelstocken ökas genom någon
af Fullmäglige beroende åtgärd; man ökade Bankens behållna
kapitalöfverskott till 5 mill. r:dr b:co, anviste återstående Bankovinsten
för t. o. m. är 1834, något öfver 317,000 r:dr b:eo, till
Riksg:s-kont., och man gjorde gällande den grundsats, att icke göra
någon anvisning, på en ännu icke influten Bankovinst, hvarföre vid
den riksdagen ingen anordning skedde på den vinst, som kunde ingå
lill följande riksdag.
Vid riksdagen 1840—1841 bibehöll man i allmänhet de vid
förutgående riksdag stadgade grundsatser, anslog af den under åren
1835—1839 behållna Bankovinst 1 mill. r:dr h:co till en reservfond
för Banken, och anviste återstoden, något öfver 2,300,000 r:dr
b:co, att med £ under hvardera af åren 1841—1845, utbetalas till
Riksg:s-kont. för allmänna behof. Vid riksdagen 1844—1845 infördes
nya grundsatser för Bankens befästande och tryggandet af upfyllandet
af dess förbindelser. Minimum af Bankens reela fond i
silfver och guld förhöjdes till 21 mill. r:dr i silfver, oberäkuadt
egande behållningar på utrikes ort. Deremot uphäfdes det förutvarande
stadgande, att vid ett visst minimiförhållande af reela fonden
till sedelstocken, den sistnämnda icke fick ökas genom någon af
Fullmäglige beroende åtgärd. Bankens kapitalöfverskott, hvari hvarje
Den 15 Slars f. m.
457
förminskning skulle af först inflytande vinstmedel ersättas, förhöjdes
från 6 mill. r:dr i dels grund-dels reservfond, till 10 mill. r:dr b:co i
grundfond, och detta stadgande erhöll, genom intagande i Bankolagen,
konunga-maktens garanti. BankoUtsk. föreslog, att utom öfverskoltet
af Bankovinsten för åren 1840—1844, förhöjd genom indragningen
af några enskilta fonder, diskonterne hade, sedan derifrån
afdragits hvad som erfordrades för grundfondens förstärkning till 10
mill. r:dr, skulle till Riksg:s-konl. aflemnas äfven de derefter till nästa
riksdag inflytande Bankovinster, årligen efter afslutadt bokslut,
men B. St. biföllo endast förra delen af detta förslag och reserverade
Bankovinsten_ efter 1844, enl. 1834 års grundsats, åt kommande
Ständer. Afven stadgades, att Bankens sedelstock, deri inberäknade
alla behållningar på löpande räkningar och beviljade krediliver,
men med afdrag af kreditivet åt Riksg:s-kont. och några
småposter, icke fick öfverstiga 20 mill. r:dr b:co utöfver reela fondens
belopp. Vid riksdagen 1847—1848 följde man föregående
riksdagens grundsatser oförändrade, så att man åt Riksg:s-kont. endast
anordnade behållna Bankovinslen för åren 1845—1847.
Då den 1844 fastställda begränsning af en viss kapitalbehållning
såsom säkerhet för fullgörandet af Bankens förbindelser voro
hemtade från Sir Robert Peels ryktbara, af Brittiska Parlamentet 1842
antagna Bankbill, tillåter jag mig ur denna och de vid öfverläggningen
i Underhuset af den store författaren hållna tal, hemta några
framställningar, högligen uplysande den fråga, som nu utgör föremål
för vår öfverläggning.
Jag vore frestad alt af den frejdade talarens anföranden tillåta
mig vidlyftiga utdrag, om ej upmärksamheten på Ståndets tålamod
bjöd mig att spara tiden. Jag inskränker mig således lill att omnämna
alt i dem utreddes på ett uplysande och tillfredsställande sätt
skillnaden emellan pappersmynt och 1,treJilpappcr, och nödvändigheten
att bibehålla det förras metalliska värde orubbadt, om man ville
undvika de största vådor, jemte den nära lika viglen, alt i möjligast
ringaste måtto rubba de förhållanden, i hvilka allmänna rörelsen satt
sig, endast tryggande dem mot skakningar. Dessa mål afsåg ock
Billen. För den stora Engelska Banken stadgades, att dess sedelstock
utöfver hvad som motsvarade dess egande behållning i guld
och silfver, icke fick öfverstiga 14 mill. £ St. med nedanför förekommande
undantag, att ingen af redan befintliga Privat-banker fick
öka beloppet af dess utelöpande sedlar utöfver hvad delta i medeltal
linder sednaste 2 år hade utgjort, och alt ingen framdeles upstående
Privat-bank fick utgifva sedlar, men alt om någon af dem, som
redan egde en sådan rätt afstod derifrån och enligt öfverenskommelse
med Engelska Banken inskränkte sig till att röra sig med dennas sedlar,
kunde denna erhålla tillstånd att öka maximi-beloppet af sin sedelrörelse
med | af det belopp den Privat-bank egt rätt hafva utelöpande,
som nu uphörde att utgifva egna sedlar. Då Engelska Bankens
kapital-öfverskott eller behållning ungefär motsvarade den summa,
hvarmed dess sedelstock fick öfverstiga dess reela fond, gafs härigenom
en säkerhet för denna sedesrörelse, och då derjemte beräkningen
var så gjord, att Banken, hvars metalliska kassa vid tidepunk
-
458
Den 15 Mars f. m.
ten af Billens genomgående var ovanligt stor, kunde öka sin då utelöpande
sedelstock med 8 mill. £ St., d. v. s. med detta belopp i
nya sedlar ersätta ett motsvarande, som inginge för guld eller silfver,
uttagna till utförsel, var på en gång säkerhet lemnad mot öfverdrifna
sedelemissioner, och tillräckligt spelrum gifvit för dessa att
fylla rörelsens behof under tillfälliga handelskriser. I afseende på
Privat-bankernes sedelulgifuingar afsåg Billen att på en gång icke
hämma de varande förhållanderne, men att hindra all tillökning och
alt bereda denna sedesrörelses successiva öfverflyttning på Engelska
Banken. För öfrigt vidtog Parlamentet hvarken för Engelska Banken
eller Privat-banken någon inskränkning i afseende på arlen
eller omfånget af deras lånerörelse.
Vid den Svenska imitationen af Peelska Banksystemet lemnade man
alldeles åt sido den vigtiga delen deraf att sälta en bestämd gräns
för Privat-bankernas sedelrörelse och att söka att efter hand utbyta
den mot den stora Riksbanken. Sålunda var åtgärden i sin verkan
för hela riket endast half. Deremot voro de åtgärder, som vidtogos
för att trygga mot missbruk af den stora Riksbankens sedelutgifning
vida strängare än i England och icke såsom der så ställda, alt Banken
i händelse af behof kunde ersätta den minskning, landets penningestock
under ogynnande handelsförhållanden underkastades. När
de nya besluten fattades befann sig Svenska Bankens metalliska kassa
och sedelstock i motsatt förhållande med den Engelska, nemi. på
deras nära nog lägsta punkt sedan realisationen. Det oaktadt räknade
man så strängt vid bestämmandet af den högsta sedelstock
Banken tilläts hafva utelöpande, att om alla de låne-fonder, man på
samma gäng medgaf Banken att använda, utgåfvos, en brist af ^
mill. r:dr upkomme. Men en annan ganska betydlig inskränkning
upkom genom sättet att räkna sedelstocken. I England räknade man
dertill endast verkliga sedlar, i Sverige, utom dessa, alla på räkning
innestående medel, behållningar å beviljade kreditiver, utom Riksg:skont:s,
och en fond afsedd att betäcka oultagna förfallna lånebankoskulder.
Men behofvet af en sådan åtgärd, d. v. s. sannolikheten
att dessa poster kunde i betydligare mån uttagas, var vida mindre i
Sverige än i England. I Sverige tillhörde ett högst obetydligt belopp
af de på räkning innestående medel enskilde, det ojemförligt
största beloppet var Statens eller andra publika kassors, af den egenskap
att totalbeloppet föga omvexlade. I England tillhörde den stora
hälften enskilde och var sålunda af mera rörlig natur, och då Engelska
Banken ombesörjde räntebetalningen å den stora Brittiska
statsskulden, med skyldighet till förskott, om så behöfdes, öfverstego
dess fordringar på löpande räkning oftast dess skulder. Den Engelska
Banken var således mer blottställd för alt se dess skuld på
löpande räkning förvandlad till sedlar.
Låt oss se nu om vår Bank behöfver sina besparade inkomster
eller vinst. Det skulle vara för ett af följande 2:ne föremål.
l:o Till vexlingens uprätthållande. Härtill kan denna vinst
ej användas, då den endast kan göras rörlig i form af sedlar. Skulle
fortfarande Bankens metalliska kassa så starkt påkännas att dess tillräcklighet
blefve tvifvelaktig, så kan vexlingen endast uprälthållas på
Den 15 Mars f. m.
459
2 salt, genom strypning d. v. s. en sä stark indragning af Bankens
lånerörelse och af dess sedlar, att penningenöden tvang allmänheten
inställa sina npköp utrikes eller att der å tont prix skaffa sig
metalliska tillgångar, eller ock genom begagnande af Bankens kredit,
hvilket sednare, i händelse af behof, troligen vore det bästa.
2:o Tillökande af Bankens förmögenhet och således till
stärkande af förtroendet till dess säkerhet.
Med en rörelse af högst 40 mill. r:dr eger Banken en behållen
grundfond, som icke får förminskas af 10 mill. r:dr. Med iakttagande
af 1834 års grundsats, att endast utassignera en gammal
Bankovinst i mån som en ny ingått, eger Banken derutöfver en reservfond
motsvarande behållna vinsten för ett riksdagsintervall, d. v. s.
omkring 3 mill. r:dr. Detta tyckes vara nog att trygga förtroendet,
alldrahelst då man erinrar sig, att största delen af dess skuld utgöres
af dess sedlar, som utgöra landets hufvudsakligaste mynt.
Då Staten eger sä stora summor nedlagda i dess Banko-rörelse,
skulle det vara en obillighet mot de skattdragande att utan behof
göra dem ofruktbara. Att i stället med Bankovinsten öka dess lånefonder
skulle väl gifva en tillfällig tillökning åt allmänna lånetillgången,
men hvaraf fördelen för allmänna rörelsen vore mindre än framtida
skadan, om den behöfde hastigare indragas.
Jag tillstyrker således, att Bankovinsten i en rundad summa af
2,900,000 r:dr b:co anvises att utbetalas till Riksg:s-kont., med -J
eller 900,660 r:dr 32 sk. vid slutet af hvardera af åren 1851, 1852
och 1853. Jag behöfver ej fästa upmärksamheten derå, att härigenom
icke behöfvas några nya sedelemissioner, för mer än hvad
möjligen de 3 följande årens Bankovinst kan komma att understiga
de 3 förutgående årens.
När framdeles frågan förekommer om extra Statsutgifterne, då
blir del tid att taga i betraktande Hr Mannerskantz förslag om bästa
sättet alt använda denna tillgång.
Hr Gripenstedt, Joli. Aug.: Man har anmärkt, att sällan
i någon fråga meningarne befunnits så delade som i denna, och anmärk:n
är utan tvifvel riktig. Vill man emedlertid söka en förklaringsgrund
till detta förhållande, så torde densamma lätt stå att
linna dels deruti, att frågan, i och för sig sjelf, är af en mera invecklad
beskaffenhet, så att personer i allmänhet icke lätt färmå
alt upfatta den i alla sina detaljer, dels deruti, att konseqvenserna
af beslutet vid detta tillfälle måste komma att verka ganska kännbart
i många riktningar och att följaktligen många enskilda intressen
derigenom sättas i rörelse.
De, som önska och hoppas att i Banken befintliga öfverskott
måtte reserveras, för att användas i en ytterligare utsträckt lånerörelse,
hafva deruti ett motiv att motverka desammas ullemnande
till andra ändamål.
De som hufvudsakligen afse kapitalistens fördel, ledes derigenom
att också bestrida öfverskottens utgifvande, vare sig i form af bidrag
till Stats-behofvens fyllande eller såsom tillökning i lånefonderna.
Dessa önska deremot ali behållningarna orubbadt må blifva qvarliggande
i Banken, så att derigenom en minskning i den utelöpande
400
Den 15 Mars f. m.
sedelstocken må lillvägabringas, ty det är klart, att när penningemassan
förminskas och en brist på det bytesmedel, som rörelsen behöfver,
upslår, så stiger penningens relativa värde, så väl genom
en inträdande högre räntefot, som genom ett fallande pris på griinegendom
och på lefnadsbehofven; och i dessa omständigheter ligger
alltså ett ganska stort intresse, som söker göra sig gällande genom
yrkandet att öfverskolten icke böra utlemnas.
Slutligen har denna angelägenhet äfven, derigenom att den befintliga
Bankovinsten är afsedd att användas i och för Statsverkets
behof blifvit spelad öfver på det politiska området, och ur denna
synpunkt, allt efter olika åsigter, på bästa sätt exploiterad; och deraf
härleder sig otvifvelaktigt också till betydlig del den olikhet, som
förekommer vid frågans bedömmande.
Om man emellertid, såsom sig bör, vill lemna alla dessa betraktelsegrunder
åsido, och endast hålla sig till sjelfva saken, så blir
den egentliga frågan den: är Banken i någon egentlig förlägenhet,
och om så är, kan denna afhjelpas genom att en större eller mindre
del af Bankovinsten i Banken qvarstår? För att kunna besvara
denna fråga, måste man naturligen först och fremst göra sig klart
reda för, hvaruti Bankens säkerhet består, men i det afseendet tror
jag ej, att man tillräckligt tänkt sig de olika synpunkter, hvarutur
vår Bank till följd af dess olika skyldigheter, måste betraktas: nemi.
först med hänsigt till dess förmåga att hunna lemna full liqvid, om
fråga blefve att göra upp sitt bokslut, eller att göra rätt för sig vid
en utredning; och dernäst att alltid när som helst, så länge den är
i verksamhet, kunna vexla in sina sedlar mot silfver. Lika säkert
och obestridligt som det är, att i den mån man bibehåller sina tillgångar,
eller ökar sina fordringar, så stiger också den säkerhet hvarom
jag först yttrade mig, eller att vid slulliqvid alltid kunna göra
rätt för sig; lika oriktigt blir det deremot att obetingad! vilja tillämpa
denna, i nyssnämda afseende enkla och lättfattliga sanning,
äfven i fråga om Bankens förmåga att upfylla sin andra förpliktelse,
eller att alltid kunna vexla, ty Banken må hafva huru många fordringar
som helst, •— ja, om den utöfver sin grundfond och sin
vinst egde t. o. nu 100 mill., — så skulle likväl sådana konjunkturer
kunna inträffa, att den, oaktadt all sin sin rikedom, icke förmådde
upfylla sin skyldighet att på ögonblicket invexla sina till luckan
inströmmande sedlar, mot silfver. Man har likväl ofta sammanblandat
dessa olika ämnen, under ett gemensamt namn af ”Bankens
säkerhet” och jag tror att derigenom äfven någon förvillelse i begreppet
upkommit om sättet att förstärka, eller som det heter, konsolidera Banken.
För tillfället är det emellertid endast nödigt att betrakta Banken
från sidan af dess vexlingsförmåga och denna åter beror på dess tillgång
på metallisk valuta. Om man då granskar förhållandet i detta
fall, så är det visserligen sant, hvad som här af flere blifvit åberopadt
och som af nästan alla tagits till utgångspunkt för deras betraktelser,
nemi. att den metalliska kassan icke obetydligen förminskats på de
sista åren; men det är icke nog, i min tanka, att taga detta som ett
enbart faktum, utan man måste vidare analysera detta faktum i sina
närmare detaljer, för att deraf kunna draga någon tillförlitlig slut
-
Den 15 Mars f. m.
401
sats, huru det för framtiden i afseende på silfver-fondens tillstånd
kan komma all se ut. Om man återgår till 1848 och efterser huru
förhållandet var under loppet af detta år, så befinnes, att den metalliska
kassan dä förminskades från 22,586,000 r:dr, ner till
15,670,000, och all således minskningen hesteg sig till 6,916,000
r:dr. Påföljande äret minskades också den metalliska valutan men
endast med 2,679,000 och året derpå 1850 hade den likaledes nedgått
något, men minskningen utgjorde dä ej mer än 708,000 r:dr.
Jag ber eder mina Hrr! lägga dessa upgifter på minnet, ty endast
i sitt sammanhang böra de betraktas såsom någorlunda bestämda
grunder, hvarefter hela gången af silfver-ultagningen kan bestämmas.
Denna beror nemi. på kursen, och kursen deremot, såsom förut
redan blifvit anmärkt på förhållandet mellan sedlar och vexlar, så
att när sedel-tillgången är betydlig men vexeltillgången ringa, så
måste man här på börsen betala mera för alt åtkomma en fordran
och dermed liqvidera en utländsk skuld, d. v. s. kursen stiger; men
så snart kursen stigit utöfver pari, så mycket som behöfves för betäckande
af kostnaden att transportera den metalliska valutan lill den
ort der man skall betala, så är det naturligt alt helldre än att underkasta
sig ett sådant öfverpris, så tager man ut silfver och afsänder
detta och betalar dermed. Deremot, då vexeltillgången är ymnig
och sedel-tillgängen knapp, så följa dessa qvantiteter samma lag
som allt annat i handelsverlden, eller att priset rättar sig efter förhållandet
mellan anbud och efterfrågan, och resultatet deraf blir naturligtvis
då, att kursen faller och att icke något silfver vidare utgår
utan all liqvid sker med vexlar.
Förhållandet 1848 var att sedel-tillgången vid denna lid var
serdeles betydlig, motsvarande först och fremst den stora silfverfonden,
af 22 ^ mill. och dertill nära 20 mill., och när då, såsom vi
alla veta, en ganska betydlig rubbning i våra utländska affärs-förhål
landen
inföll, så att exporten aftog och vexel-lillgången minskades,
så måste nödvändigt, på grund af de lagar för rörelsen, som jag nyss
i största korthet vidrört, det faktum inträffa, som också icke uteblef,
eller att mycket silfver måste tagas ur Banken.
I den mån åter, som sedelmassan genom denna silfver-uttagning
nedgick och exporten, samt i följd deraf vexel-tillgången ökades, så
skulle äfven förhållandet komma att förändras. Detta var hvad som
redan ä priori kunde beräknas, och som å posteriori af erfarenheten blifvit
bekräftadt, ty redan 1849 aftog silfver-ultagningen, såsom jag haft
äran uplysa med mera än 4 mill. emot året förut, och år 1850
upgiek den endast till 780,000 i st. f. nära 7 mill. såsom förhållandet
var 1848. 1 närvar, ögonblick är sedelstocken ännu ytter
ligare
förminskad, och den tryckning, som deraf förorsakas, motverkar
således fortfarande, och med stigande kraft silfrets utgående.
Den andra af de nämnda omständigheterna, som i afseende på
silfver-exporten, måste tagas i betraktande, nemi. varu-exporten, och
deraf följande vexel-tillgång, har äfven, så vidt ställningen kan bedömmas,
och efter hvad erfarne affärsmän upgifvit, förbättrats, så
att man äfven från den sidan bör kunna motse förmånligare konjunkturer
än hittills för Banken. När nu förhållandet är sådant så
482
Den 15 Mars f. m.
synes det mig, som om man kanske droge allt för stora farhågor
från det enkla faktum att på 3 år, tillsammantagna, Bankens metalliska
valuta undergått en visserligen ej obetydlig förminskning,
men som likväl på grund af omständigheternas beskaffenhet låter
sig ganska naturligt förklara, och som enl. den serie, hvilken framgår
ur de speciella upgifterna, i det närmaste tyckes hafva nätt sin
kulminations-punkt.
Enär man således, efter min tanka, temmeligen förhoppningsfullt
bör kunna motse ett snart återställande af jemvigten i silfvervexling,
så kan jag icke heller dela de farhågor, som blifvit framhållna
i afseende på Bankens ställning, och från hvilka man tagit
sina motiver till att yrka en stor del af Bankovinstens reserverande.
Men äfven om man, såsom sig bör, måste antaga som möjligt,
att en ytterligare påkänning kan komma i fråga, så blir att
tillse, huru en sådan skall kunna motverkas, eller genom hvilka
medel Banken i sjelfva verket kan konsolideras. För att kunna
bedömma om delta verkeligen sker genom den åtgärd, som blifvit
föreslagen, eller derigenom att en del af Bankovinsten icke utlemnas,
måste man naturligen i första rummet göra sig redo för huru
den reserverade Bankovinsten skall komma att användas. Åtskilliga
alternativer hafva i detta afseende blifvit upgifna. Åtskilliga
hafva velat använda densamma i lånerörelsen; men det synes mig
vara aldeles uppenbart, att man derigenom sjelf annullera’ den effekt
man söker. Om den reserverade vinsten skall kunna verka
lill Bankens konsoliderande, så måste det, såsom jag förut sökt
visa, ske derigenom att sedelmassan minskas och då får den naturligtvis
icke utlemnas. Det vore ju att råka in i en påtaglig
sjelfmolsägelse om man ville strypa med den högra handen och
åter utsläppte sedlarna med den venstra. Det är visserligen sannt,
att Banken på sådant sätt skulle komma att ega ett ytterligare kapital
i fordringar, om fråga blefve att göra sin slutliqvid, men ingalunda
ökades derigenom dess trygghet mot en stark silfvervexling,
ty denna beror, såsom vi sett, lill stor del på sedelmassans
belopp och om Bankovinsten nu bibehålles åt Banken, blott för att
åter utlemnas i låneröselsen, så har man väl ökat Bankens grundfond
men icke gjort det ringaste för att motverka silfver-förminskningen,
utan tverlom.
Man har vidare föreslagit att silfver borde köpas för den Bankovinst,
som reserveras. Det uppenbara misstaget i denna plan är
redan förut visadt, och medgifvet, och hvar och en torde förstå,
att, om Bankens ombud går på Börsen för att upköpa vexlar till
en öfverdrifven kurs i samma ögonblick, som en annan behöfver
desamma för att dermed betala skulder utomlands, så är det klart
att denne sednare derigenom tvingas att gå till Banko-lUckan för
att i stället uttaga silfver till sin liqvid, så alt Banken endast får
det nöjet, eller den sorgen att först betala vexeln till öfverpris och
några ögonblick derefter inlösa sina utgifna sedlar med silfver.
Att inköpa silfver för sedlar är således någonting, som omöjliligen
låter sig göra annat än under vissa gynnande kursförhållanden,
och dä behöfves dertill inga reserverade medel, ty sedelblan
-
Den 15 Mars f. m.
463
tetter brista icke i Banken, och i utbyte mot silfver får deraf utlemnas
huru mycket som helst.
Man har äfven yrkat, att Bankovinsten borde andvändas till
inköp af obligationer. Detta blifver likväl, om man närmare analyserar
frågan, ungefär det samma som att utlåna penningarna.
Om Banken t. ex. köper obligationer af en Hypotheksförening, så
gör den dermed ingenting annat, än att den utlemnar penningar
till en inrättning, som sedermera sprider samma penningar till
andra låntagare. Det är således blott ett ombudsmanskap, ett förklädt
och indirekt sätt, hvarigenom Banken sprider sina penningar
i låneväg. Dessutom har denna operation af obligationers upköp
en annan sida, den nemi. att motverka sil frets inkomst i landet,
ty om så vore att Hypotheksföreningar icke linge sälja sina obligationer
till Banken, utan nödgades utbjuda dem på utländska Börser,
så blefve följden att derför silfver inflöte i landet. Jag talar
icke om nyttan eller onyttan häraf i allmänhet, utan hänför mig
nu blott lill Bankens speciella intresse och ur denna synpunkt betraktadt,
är det uppenbart, alt densamma bör finna sig väl af att
silfver kommer in, hvilket icke händer om Banken träder emellan
och inlöser obligationerne sjelf. Att detta alternativ således icke
leder lill någon vinst för Banken i afseende på dess vexlings-förmåga,
torde vara tydligt. Det återstår då endast det sista, hvilket
är att låta Bankens ingångna sedlar ligga obegagnade d. v. s. anse
dem som dödade skulder och detta åter är hvad man gemenligen
kallar att strypa.
En värd talare har ganska lifligt målat det bedröfliga tillstånd,
som skulle upsla i händelse en svårare strypning tillvägabragtes,
och otvifvelaktig! är hans teckning i detta afseende ej öfverdrifven.
Jag skulle måhända kunna illustrera den mörka taflan med ännu
några nya drag, vore det ej tillräckligt med hvad redan blifvit sagt.
Men säkerligen har det förvånat andra, liksom mig, att sedan den
värde talaren sålunda genom sina premisser ådagalagt alla de svåra
följderna af ett strypsystem, så blef hans konklusion icke desto mindre
just för en sådan åtgärd.
Sedan han nemi. sjelf visat det bedröfliga deraf för näringarne
och landet, säger han: ja, men det oaktadt bör så ske. Jag inser
ganska väl, alt man skall söka förena denna stridighet, derigenom
att den indragning i sedelstocken, sorn nu tillredes, förklaras endast
vara ett nödvändigt mindre ondt, för att förekomma ett större, men
detta resonement haltar, derföre att man behagar lemna å sido den
högst vigtiga omständigheten, att genom silfrets uttagande ur Banken,
så upkommer redan en icke obetydlig strypning utan att någon
vidare indragning behöfver göras. Det är denna strypning,
eller förminskning i sedelstocken, för den förflutna tiden, hvilken
jag nyss haft äran i detalj framlägga, som också verkat till det resultat,
att silfverexporten successive aftagit och snart synes hafva
uppnått sin kulminationspunkt. Att då tillgripa ett sådant medel,
som en ännu skarpare strypning än den som ligger ipso facto i
sjelfva silfver-uttagningen, ifall den vidare skulle fortgå, måste just
leda derhän, som samme talare i ganska träffande drag för R. o.
404
Den 15 Mars f. m.
Ad. framställt. Det vore således en åtgärd, som jag, ehuru den
visserligen, om man så vill, leder till större trygghet för Banken,
likväl icke med hänsigt till dess skadliga inverkan på landets in
tresse
i allmänhet, kan gilla eller biträda.
Efter den korta utredning af de alternativer, som gifvas, att
för Bankens räkning använda de befintliga öfverskotten, hvilken jag
nu haft äran göra, så faller det sig för mig åtminstone temligen
klart, att det enda rätta (om jag så vågar uttrycka mig) är, att
icke våldsamt pålägga den nog betryckta penningeställningen några
ytterligare tvångsåtgärder, genom sedelindragningar, utan låta det
reducerade bytes-kapital, som ännu återstår, successive komma rörelsen
lill godo, icke i låne-väg, som endast skulle bidraga att än
vidare updrifva skuldsättnings- och kredit-systemet, utan såsom understöd
till sådana allmänt nyttiga eller nödvändiga företag, hvartill
eljest tillgångar på annat sätt måste beredas.
Jag vet ganska väl, att det på vissa håll anses just som ett
osvikligt och säkert kännetecken på det vackra namnet patriotism
att alltid söka sätta Statsverket på all möjlig förhoppning; men jag
bekänner att jag ej förmår updraga dessa fina distinctioner, mellan
landet oeh samhället, eller hvarföre man par excellence kan
sägas gagna sitt land genom att motverka Statsbestyrens gång. Jag
tror deremot helt enkelt att hvad som är Statsverkets fördel, det
är ock landets, och intill dess man visat det de förslag, som blifvit
framställda ang:de utgifter för allmänna angelägenheter, äro onyttiga
eller onödiga eller otjenliga, intill dess torde de som söka
bofordra deras framgång, derigenom fä anse sig handla i öfverensstämmelse
med det allmännas väl, helst då detta sker utan att nya
upoffringar påläggas, utan endast derigenom att de penningar, som
genom Banken blifvit indragna, på detta sätt å nyo komma rörelsen
till godo.
Min åsigt har visserligen varit att hela Bankovinsten borde
oafkortadt utlemnas; men på det att icke meningarne slutligen
måtte blifva mera delade än hvad de redan äro, skall jag förena
mig i det förslag, som Frih. Palmstjerna i detta hänseende framställt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Till större delen förekommen af
den siste talaren, har jag blott några få ord att yttra. Oaktadt all
den menings-skiljaktighet, som här gifvit sig tillkänna, är det likväl
tvenne punkter, hvarom alla, som yttrat sig, äro eniga. Den
första är den, att Banken sjelf eger en innneboende kraft att fullgöra
sina förbindelser, d. v. s. inlösa sina sedlar; den andra, att
industrien i riket är i bestämdt stigande. Huru man då kan komma
till den slutsatsen att man, som BankoUtsk. gjort, bör reservera
Bankovinsten, det förstår jag icke, om icke meningen vore, att dermed
strypa, som man säger, tvinga ner fastighetsprisen äfvensom
prisen ä spanmål; men under de förhållanden, som BankoUtsk.
antydt, och ehuru den siste talaren visat en ganska märkvärdig modifikation
eller förklaring öfver den möjliga tillkomsten af det förhållande
hvaröfver BankoUtsk. beklagar sig, så förtjenar det likväl
att
Den 15 Mars f. ra.
465
att tagas i betraktande, huruvida Hankens nuvande beskaffenhet är
att tillskrifva dessa tillfälliga orsaker.
I det hänseendet har en talare före mig upgifvit att de sednare
arens export icke varit gynsam och att deraf lill någon del
härrörde Bankens ställning. Man kan icke förklara den ur sådan
synpunkt. Det nuvande är likväl icke fullt sanningsenligt: en del
af jernexporten har lidit betydligt i pris under de tre sista åren
och trä-varu-exporten likaledes.
En annan talare har nämnt, att man borde vara försigtig och
i tid vidtaga sådane åtgärder, somför framtiden blefve nödige: man
borde betrakta att Svenska Banken vore beroende af allmänna förhållanden
i andra länder; således äfven af de Amerikanska: (så
voro talarens ord). Det är likväl märkvädigt när man betraktar
dessa Bankers, nemi, de Amerikanskas, ställning nu och sådan den
varit under de sista 2 åren eller från Sept. månad 1848 till samma
tid 1850. Newyorks Bank har ökat sin silfverfond dubbelt; samma
förhållande är allmänt inom de Amerikanska Bankerne; stora
partier af metallisk valuta hafva influtit i den och ökat den metalliska
tillgången. Att penningetillgången der är god, är allmänt
kändt; der sökes allmänna papper, som betalas, ehuru räntan är
der i fallande. Denna har fordom varit 12 proc. men har f. n.
nedgått till 5 å 7 [troe. Då fråga är om lättnad i penninge-marknaden,
hvarföre då åberopa dessa förhållanden såsom farliga för
Svenska Banken? Att Banken här i Sverige icke kan vara tillräckligt
oberoende för ställningen inom andra Banker är klart;
men då ställningen i dessa aflägsna trakter visar sig fördelaktig,
då synes mig, all man från den sidan har ingenting att frukta.
Deremot har, som en talare före mig ganska riktigt anmärkt, flere
omständigheter talat och tala fortfarande för en bättre ställning i
allmänna handeln, och just denna bättre ställning, utöfvar det kraftigaste
inflytande äfven på den Svenska Bankens ställning.
Samme talare upgaf som exempel derpå att tullen å trävaror
hade blifvit af Engelska Ministéren föreslagen att borttagas. Sorn
jag lättat förhållandet härmed, så är föreslaget alt denna tull skulle
nedsättas till hälften; men äfven detta är redan en betydlig lättnad
för den Svenska trävaru-exporten, som icke kan undgå att inverka
fördelaktigt äfven på Svenska Banken, för hvilken det ingalunda
kan vara likgiltigt om trävaror från Sverige exporteras eller
icke, äfvensom till hvilka priser detta sker. Samme talare åberopade
en annan omständighet, som komme att på export-handeln
utöfva ett lyckligt inflytande, nemi. den s. k. navigations-aclens
uphörande, som kan komma Sverige till godo om Sverige vill af
denna fördel sig begagna.
Jag är alldeles af samma tanka, men hvarföre då föreställa sig
alt Bankens blifvande tillstånd år så mörkt?
Jag är icke för att öka lånerörelsen, det bör icke ske; men då
BankotJtsk. icke föreslagit till hvilket ändamål Banken skulle använda
den reserverade vinsten, så måste jag för min del blott bifalla
Utsk:s förslag, nöjd med den framställning, som Frih. Palm4
II. 30
46C
Den 15 Mars f. m.
stjerna gjort, likväl med undantag af det motiv Bankolltsk. anfört,
hvilket jag anser öfverflödigt och osäkert.
Hr F åhrseus, Olof Immanuel: Frågan huruvida större eller
mindre del af den samlade Bankovinsten mä förbehållas Banken
lill dess förstärkande, beror, som mig synes, hufvudsakligen på
besvarandet af en annan fråga eller den, huruvida under nuvar.
förhållanden någon fara verkligen är för handen för Bankens säkerhet
och bestånd.
Denna sednare fråga har redan ander öfverläggningen blifvit
mångsidigt behandlad. Dervid har Bankens ställning i afseende på
dess metalliska valuta blifvit ganska skiljaktigt bedömd. För att
endast tala om yllerligheterne, har man å ena sidan ansett att det
närvar, förhållandet borde jemföras med året 1848, då ställningen
var lysande, och å den andra, med året 1844, då ställningen var
högst ofördelaktig.
Jag tror att man gör rättast, då man updrager jemförelsen
emellan det närvar, förhållandet och det, som utvisas i medeltal under
en följd af föregtde år.
Den tiel, som förflutit, sedan Svenska bankosedlarne utträngdes
ur allmänna rörelsen i Finland, egnar sig, efter mitt omdöme, bäst
till en sådan jemförelse. Denna föranleder visserligen det resultat
alt metalliska valutan, nu är ^ mill. mindre än årliga medeltalet
deraf sedan år 1843, men Mine Hrr! vi vete, att på de sista åren
ett icke obetydligt qvantum silfver utgått i allmänna rörelsen som
gångbart mynt, och månne det vore för öfverdrifvet beräknadt, om
man antoge alt denna \ ni'H- ligger i våra fickor.
Om så är, och då det mätte vara likgiltigt om silfret är i enskildt
ego inom landet eller ligger i Bankens hvalf, under det mot
svarande
representativer äro utelöpande, så synes man med fog
kunna antaga, att förhållandet i sjelfva verket icke är ofördelaktigare
nu, än det varit i medeltal under åren efter 1843.
Frågan har för öfrigt blifvit betraktad under tvänne hufvud
sakliga
synpunkter: den ena, som afser verkningarne af den utrikes
handeln, den andra, som rörer sammanhanget med de kredit-anstalter,
som under sednare tid genom enskilda bolagssstiftelser kommit
lill stånd. Hvad den förra synpunkten angår, så förblifver jag
viel den öfvertygelse, som jag förut på detta rum uttalat, att farhågan
för Bankens säkerhet, om den ensamt vore beroende afförhållanderne
med utrikes handeln, kan anses nära nog som ett hjernspöke.
Visserligen kunna tillfälligheter inträffa, som temporärt
rubba de allmänna penninge-förhållandena. Jag vill härvid ej åberopa
det serskilda fall, som inträffade under åren 1842 och 1843,
då Svenska bankosedlarne aflystes i Finland, emedan detta fall har
föga sammanhang med allmänna handelsförhållanden. Som exempel
från sednare tid kunna deremot anföras den konjunktur, som inträffade
vid slutet af ] 830-talet och början af 1840-talet genom de
enskilda Bankernes i Norra Amerika fall och inflytelsen deraf på
vår export-rörelse; likaledes det ökade vexelbehof, som vållades af
Bankirhusens i Hamburg indragning efter branden 1842; — af
Den 15 Mars f. m,
467
blankokrediteu, som varit Svenska handelsfirmor lemnade, o. s. v. s
men vi hafva selt att dessa likasom äldre handels-kriser, varit öfvergäende;
och de äro det alltid och allestädes, dä man lemnar
handelsrörelsen ät sin egen naturenliga utveckling. Skälet ligger i
det enkla axiom, för alt ej säga naturlag, att vara-förbrukningen
ingalunda rättar sig efter varu-införseln, utan denna sednare mäste
rätta sig efter den förra. Om lager hopa sig i stapel-orterna, sä
att utgängen icke svarar deremot, sä upkommer oundvikligen en
tryckning pä import-rörelsen, intilldess att tillgäng och afsättning
kommit i ett jemnare inbördes förhållande. Importören kan icke,
med varan i hand, kommendera bankosedlarne ur de enskildas fickor,
emedan upköpen hero af de enskildes egna godtfinnande och
behof; och utan bankosedlar kan importören icke kommendera sil fret
ur Bankens hvalf. Att 1848 års politiska hvälfningar skulle
medföra rubbning i allmänna förtroendet och i samma mån verka
återhållande på verldsmarknaden var helt naturligt. Vår exportrörelse
skulle derigenom oundvikligen till en viss grad blifva hämmad;
men å andra sidan vore importörerna redan före utbrottet af
de Europeiska rörelserna, engagerade i varu-införskrifningar, betydligare
än vanligt, i följd af närmast föreg:de tids gynsamma konjunkturer.
Dessa måste honoreras; och derigenom upkom ganska
naturligt det missförhållande emellan import och export, som i
samma mån det minskade vexel-tillgången, nödvändigt skulle öka
silfver-utvexlingen från Banken.
Hr Akerman har, vid utredandet af frågan om utrikes handelns
verkan på Bankens ställning, fästat sig dervid, att under sednare
åren införseln af kolonialvaror och synnerligast af kaffé så betydligt
tilltagit. Härvid anser jag mig böra erinra, först och främst, att,
ehuru den synliga importen nu kan visa sig betydligt större än för
ett par tiotal år sedan, jemförelsen i denna del dock icke kan blifva
tillförlitlig, enär under den äldre tiden obestridligen större qvantiteter
inkommo på olaglig väg och följaktligen icke äro i de offentliggjorda
import-sammandragen synliga. För det andra vill jag fästa
upmärksamheten derpå, att kolonial-varor i allmänhet och förnämligast
kaffe under sednare lid betydligt fallit i pris.
Följaktligen och då man således med ett mindre kapital kan
kommendera en vida större varu-qvantitet än förr, kan jemförelsen
imellan införsels-qvantiteterne icke vara fullt bevisande hvad dermed
afses att bevisa. Jag har redan förut antydt, att om man, vid en
handelskris, lemnar rörelsen åt sin egen fria utveckling, så skall
förhållandet jemna sig sjelf. Jag är nog lycklig, att kunna åberopa
förhållanden, som ådagalägga att äfven 1848 och 1849 årens
ogynsamma konjunktur nu följes af en påtaglig' reaktion. 1850
års import har, som bekant är, varit underlägsen de nästföregående
årens, och verkan deraf på vexeltillgången har icke kunnat uteblifva.
Eid. sednaste underrättelser från rikets förnämsta importort,
Götheborg, kan jag uplysa, att penninge-tillgången der, i st.
f. att länge hafva varit knapp, nu är ymnig; — att privat-Banken
derstädes f. n. har inne nära j mill. r:dr i riksmynt; och att man
är i förlägenhet för användandet af sina sedeltillgångar.
30*
4GS
Den 15 Mars f. m.
En föregsde talare har påmint om Pharaos dröm och upmanat
K. o. Ad. att iakttaga den lärdom, som derigenom gifvits. Jag
vill icke gälla för att vara mindre bibliskt sinnad än han; men
månne icke denna lärdom redan blifvit erforderligen iakttagen genom
Stäudernes vid föreg:de riksdagar fattade beslut om anslående
af en grundfond (ill betryggande af realisationens bestånd och de
utvägar i öfrigt, hvartill Bank-styrelsen bemyndigats, i händelse af
upkommande kriser.
Hvad de enskilda kredit-anslalterne beträffar, så medgifver jag,
att penningeförliållandena genom dessa blifvit mera invecklade.
Hvad serskildt angår Hypotheks-föreningarne, så hade det visserligen
varit önskligt, att de fonder, som behöfvas för att administrera
dessa anstalter, kunnat genom Bankens mellankomst erhållas.
Här är icke tillfälle att ingå i någon speciellare undersökning
derom, men jag vill blott fästa upmärksamheten derpå, alt om man,
lika med en föreg:de talare, antager att hela beloppet af de indragna
valutorne utgör 16 mill., eller om man vill gä än längre
och antaga del till 20 mill., så skall likväl den årliga summa, som
erfordras till amortissement och ränta icke utgöra mer än omkring
en mill. r:dr.
Det är visserligen sannt, alt detta belopp skulle komma att
trycka på den ärliga vexeltillgången, men jag kan icke föreställa
mig, att ju, genom användande af de penninge-lillgångar, som
derigenom tillflutit våra näringar, produktionen icke skulle hafva
i den mån ökat sig, som svarar mot detta belopp, och att följaktligen
det derigenom ökade vexel-behof icke skall menligt inverka
på pein inge-förhållandena i landet.
I afseende på Privat-Bankerne så kunde det visserligen vara
någon anledn. till farhåga om en eller annan af desse snart konnne
att uphöra med sin sedelrörelse; likväl fäster jag mig dervid mindre,
ty om äfven så skedde, kunna dock icke sedlarne på en gång indragas.
Privat-Banks-bolagen äro underkastade samma vilkor sorn
gäldenärer i allmänhet att svara för sina förbindelser i 10 år, och
det är klart att sedelindragningen ur rörelsen icke kan ske annat
än småningom.
Icke destomindre må det medgifvas att minskning i sedel-tillgången
derigenom kan inträffa, och jag är derföre destomera angelägen
om, alt icke någon andel af Bankovinsten må bli skrinlagd.
Ett af de vigtigasle vilkor i afseende på regleringen af penningeförhållandena
är nemi. att förekomma all starkare fluktuation, så
att hvarken ökning eller minskning i sedelstocken hastigt el. i
större mån må inträffa emedan i förra fallet alstras vinglerier och
hufvudlösa spekulationer, i det senare näringslöshet, och i följd deraf
enskild ofärd.
Jag hade ämnat att instämma med dem af husets ledamöter,
som yrkat att 900,000 r:dr årligen måtte öfverlemnas till Statsverket
för fyllande af Statsbehofven; men då Ordf. i StatsUtsk. gifvit
den glädjande underrättelsen, att till desamma f. n. icke erfordrades
mer än de 700,000 r:dr hvilkas anvisande årligen Banko
-
Den 15 Mars f. m.
•469
Utsk. föreslagit, och då chefen för Finance-departdet icke haft något
deremot att erinra, så finner jag mig befogad att äfven för min
del deruti instämma.
Frih. Fleetwood: Jag har begärt ordet för att besvara något
af hvad Hr Hjerta yttrat. Han har trott sig finna en motsägelse
i pra:misserne och konklusionen af hvad Hr Mannerskantz
anfört i sin reservation, den jag biträdt, förmenande alt det cj låter
sig förena att bibehålla Bankens säkerhet och utsläppa Bankovinsten.
I anledn. häraf torde det tillåtas mig att rekapitulera något
af hvad inom BankoUtsk. passerat: en af BorgareSt:s ledamöter
yttrade att Banken kunde undvara Bankovinsten; jag alt den borde
lemnäs och Hr Mannerskantz att den både borde och kunde lemnäs,
med hvilket förklarande han oek börjat sin reservation, deri han
fullständigt utvecklat sin åsigt. Allt hvad vi hafva hört ordas om
England och Amerika m. m. kan vara rätt bra; men jag tror alt
det alltid blir exporten, som salderar importen och att detta icke
låter sig göra annorlunda än genom de produkter, som landet kan
åstadkomma.
Hr Hjerta har talat om Pharaos dröm: jag lemnar derhän 0111
hvad han med föranledande deraf yttrat, kan vara rätt eller icke,
men tror, att om han hört det skriftliga anförande, som jag upläste
innan han fick ordet, så skulle han funnit sig vederlagd i allt
hvad han ordat. Jag har deri redan yttrat mig öfver olämpligheten
att ”uplägga magasiner i missväxtår.” Alt icke tillståndet i
landet är så ytterst dåligt, som man föreställer sig, visas af hvarjehanda
förhållanden; delta hindrar visserligen icke att ju ställningen
kunde bli värre, men då just inga anledmr visa sig dertill,
så inser jag icke hvarföre man just skall vidtaga åtgärder, som leda
dertill. De sista lidningarne hafva virserligen ej gjort förhoppniu
garne
så glädjande som förut, men man torde icke hafva anledn.
förmoda att fara är å färde hvarken för Bankens silfver eller för
Sveriges handelsförhållanden.
För alt betrakta en serskild omständighet så visar sig t. ex.
att konlroll-stämpel-afgiften, ökat sig från 8,000 till 12,000 råhäll.
, hvilket väl icke bevisat mycket men åtminstone att landet icke
är alldeles utan tillgångar, fastän de icke ligga i Bankens hvalf.
Under sådana förhållanden, kan jag för min del icke instämma
i hvad Hr Hjerta yrkat.
Det gifves äfven en annan orsak hvarföre jag anser olämpligt
att innehålla Bankovinsten; man vet att Privat-Bankernes sedelvalörer
blifva förändrade och att en eller annan sådan Bank uphör, i
följd hvaraf penningebrist icke uteblir. Att, då en sådan brist är
att befara, samtidigt dermed indraga bankosedlarne skulle verka
menligt. Detta innefattar visserligen f. n. blott en spådom om
hvad som kan inträffa, men många af R. 0. Ad:s ledamöter borde
hafva sig bekant, att i landsorten klagas allmänneligen öfver penningebrist.
Att under sådana förhållanden yrka på indragning skulle
jag för min del anse som en tillstymmelse till skattevägran förmodligen
i erkänsla för den efterskänkta krigsgärden — en
470
Den 15 Mars f. m.
sak, som är att lägga på minnet af deni, som tillstyrkt denna
åtgärd.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Utan att än ytterligare
vilja på längden utdraga en tråd, som redan af andra blifvit tillräckligen
utsträckt, vill jag bjuda till att blott i några få ord koncentrera
grunderna för min tanka i ämnet.
Bankens hufvudsakligasle och pålitligaste soliditet ligger i näringarnes
blomstrande tillstånd. Hvarje åtgärd att reservera Bankovinsten
till lånerörelse vore förderflig för Bankens vexlingsförmåga;
att skrinlägga den, vore en strypning, som skulle verka lill
näringarnes hopkrympning och i följd deraf just motverka det ändamål
man söker, nemi. Bankens styrka. Under sådana förhållanden,
och då det är gifvet att Bankens egen fördel och styrka äro
förenade med vinstens utlemnande till allmänna näringar och lill
förbättrande af allt, hvad som för landet kan vara af vigt, kan jag
ej finna hvarföre någon del af denna vinst skall innehållas, för att
just motverka hvad man söker.
Jag får således tillstyrka, i enlighet med hvad äfven några
reservanter gjort, att 900,000 r:dr årligen må af Bankovinsten blifva
till Statsbehofvens fyllande öfverlemnade.
Hopen på propos. förnyades.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Hr Gripenstedt har,
efter mitt förmenande ganska riktigt anmärkt, att personer i allmänhet
icke förstå denna fråga i alla dess detaljer, och jag erkänner
att jag hörer till deras antal, som icke äro initierade i Bankens
hemligheter; men jag tror likväl att de, som befinna sig i
samma ställning som jag, skola kunna i frågan fatta ett ganska tillförlitligt
omdöme, ty det betänk, som BankoUtsk. afgifvit, ehuru
visserligen särdeles knapphändigt, lemnar dock dertill tillräckliga
grunder. Rr Gripenstedt har vidare såsom oriktigt anmärkt, att
man öfverfart frågan på det politiska området och deruti har han
visserligen rätt; men jag tror honom hafva begått samma fel, då
han, i sammanhang dermed förklarade, att man icke borde utsvälta
Staten, utan lemna hvad för den erfordrades. För min del får jag
förklara att, så snart fråga blir att fylla Statens behof, så skall jag,
likasom hvarje sann fosterlandsvän, med min röst bidraga till det
resultat, att sagde behof må varda fyllde; men frågan om användande
af Bankovinsten bör icke dermed sammanblandas. Beträffande
sjelfva princip-frågan, huruvida Bankovinsten bör skänkas till
Staten för fyllande af dess behof, sä har jag redan förut vid en
sammankomst, som mellan medlemmar af samtlige RiksSt:n egt
rum, framställt den frågan, huruvida icke Wexel-Banken endast
vore att betrakta som ett depositions-kontor, inrättadt för folkets
nytta, der man, för att slippa att bära silfver-penningarne på sig,
må kunna inlemna dessa till erhållande af lättare bytesmedel, såsom
myntrepresentativer. Jag har i dag hört en talare, som mera
än jag är initierad i sakerna, enl. min upfattning, hafva instämt i
Den 15 Mars f. ra.
471
denna åsigt, och tror att man svårligen kan neka, att detta är
egentliga meningen med Vexel-Bank-inrättningen. Men om nu
förhållandet är sådant, så frågar jag om icke, då Ständerne högtidligen
utfäst sig att garantera Bankens bestånd, det icke äfven är
deras skyldighet att i första fummel tillse det Banken må kunna
honorera sina förbindelser? Denna skyldighet anser jag icke vara
lått npfylld förrän motsvarande valuta finnes för de utelöpande sedIarne,
och Hr Mannerskantz yttrar också i sin reservation: (pag. 9)
att detta erfordras för alt realisationens bestånd skulle vara i allo
tryggadt. Det är först då, efter min tanka, när vi kommit derhän,
som tiden inträffar, att använda Bankens vinstmedel för betäckande
af Statens behof; men intill dess kan jag ej biträda den
åsigt man i motsatts dertill söker göra gällande. Jag må bli ensam
om denna min mening; den må qvarstå i R. o. Ad:s prot.
för min räkning. Men äfven om jag gillade principen, kunde jag
likväl icke lemna mitt bifall, till Ulsk:s förslag att använda den s.
k. vinsten, ty jag måste först göra mig deri frågan: är bär någon
vinst sedan 1848, som kan bortskänkas. Svaret på denna fråga
linnes i betänk, tydligt och klart; ty med en vinst, som kan bortskänkas,
menar jag. ieke en sådan, som endast synes på papperet,
utan en sådan, som visar att ställningen blifvit förbättrad. Frågas
då om Bankens ställning blifvit sedan 1848 förbättrad? Derpå
svarar Utsk. ”men som Bankens ställning, dä serdeles fördelaktig,
sedermera betydligt försämrats”. Utsk. har således i tydliga och
klara ord erkännt att Bankens ställning långt ifrån att vara förbättrad,
tvertom sedan 1848 blifvit betydligt försämrad. Frågas
således hvad är det väl för vinst man då vill använda?
Såsom bevis derpå att Bankens ställning är bekymmersam och
att den således ej har råd att bortskänka några medel åberopar jag
dessutom reservanternes, och deribland isynnerhet Hr Mannerskants
yttrande, enär han är den ifrigaste af dem alla för bortskänkandet
af hela Bankovinsten. Han förklarar på första sidan af reservationen
ganska riktigt Bankens förnämsta åliggande vara, att nprätthälla
myntvärdet, hvartill alltså dess medel och tillgångar företrädesvis
böra användas; — och erkänner sedermera, på icke mindre än
tre serskilda ställen, att Banken befinner sig i en ganska betänklig
ställning.
Sålunda yttrar han (pag. 6). ”Men om man sålunda icke kan
”förneka att åtskilliga tecken förebåda en hotande fara för rca”lisalionens
bestånd”, Pag. 8 säger han: ”men om rätta ursprunget
till den fara, hvaraf Bankens säkerhet och realisationens
bestånd kolas” och sedan Hr Mannerskantz yttrat sig om Bankens
lånerörelse, tillägger han slutligen pag. 13: ”och synnerligast skulle
det vara oriktigt alt medgifva en sådan utvidgning under en tidpunkt,
då Banken befinner sig uti en af alla erkänd mindre
fördelaktig ställning.”
Hr Rosenblad, som äfven talat för bortskänkandet af Bankens
hela vinstbelopp, har anfört exempel på huru den metalliska valutan,
såväl här som inom det öfriga Europa fluetuerat, och sagt,
att den härstädes minskats sedan 1848 med 4 mill., och dä är det
47 2
Den 15 Mars f. m.
ju möjligt att denna minskning kan i samma proportion fortfara.
Han erinrade också i sitt yttrande för en stund sedan, huruledes
elementer funnos till mycken osäkerhet, samt att en kris kunde vara
att förvänta. Under sådana förhållanden hemställer jag huruvida
det är rätt alt gifva ifrån sig den s. k. vinsten, som likväl icke är
någon vinst, när man rätt ser på saken.
Hr Mannerskantz har förklarat att Hanken alltid kan inlösa sina
sedlar: delta förklarande har Hr Gripenstedt vederlagt, då han tillkännagifvit,
att äfven om Banken egde 100 mill. uti utestående fordringar,
så skulle den icke kunna inlösa de sedlar, som presenterades,
sedan den metalliska kassan vore slut, ty då slår det icke till
att anskaffa silfver, och dä gäldenären, Banken, icke längre kan
skaffa silfver till betalande af sina utelöpande skulder, så återstår endast
alt göra bankrutt. Man har vidare förklarat alt utlåning länder
icke till det dermed afsedria ändamål; man vill uphjelpa näringarne,
men säger att man, genom utlåning, icke gör dem någon
tjenst: delta sätt att raisonnera, kan jag ej falla, ty om Banken
meddelar län mot låg ränta eller lill och med räntefritt, så måtte
väl alla de som behöfva kapitaler för sin industrie; med tacksamhet
emottaga sådane lån. Då Banken skall hafva säkerhet för hvad som
utlånas, sä är det ock klart att Bankens ställning genom vinst-kapitalets
utlåning ej kan blifva så försämrad, som om samma kapital
borlskänkes.
Skillnaden mellan att rakt af skänka bort ett kapital, eller blott
att läna ut det äfven om det vore utan all ränta inser hvar menniska.
Jag kan således icke annat än på den grund, som finnes i det knapphändiga
betänk, uttryckt, nemi. all Bankens ställning sedan år 1848
betydligen försämrats, nu tillstyrka ali förslaget, all skänka bort Bankens
egande vinst, måtte alslås, med det förklarande å min sida,
att jag villigt skall bidraga till fyllande af Statsbehofven; ty jag anser
det vara representantens pligt alt bevilja allt hvad sora fordras för
Statens behof, men icke att deri inblanda Bankens vinst emedan
derigenom försvåras eller kanske omöjliggöres Bankens förmåga att
honorera sina förbindelser.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Då tiden redan är så långt
framliden, skall jag inskränka milt yttrande endast till några få ord.
Jag anser Bankens ställning vara sådan, att man för den kan
vara utan bekymmer för den närmaste framtiden men delar ej åsigten
att lättaste sältet lill realisationens befästande vore, att genom
vexelköp i rörelsen åter utsläppa de sedlar, hvilka genom Bankovinsten
ingått, emedan det är en utväg, som icke kan begagnas så länge
kursen står öfver pari. Enär hvar man eger i Banken köpa silfver
för 128, men kan ålersälja det för 130 sk. så är det Banken, som
får släppa till skillnaden.
Att utvidga lånerörelsen, vore skadligt, emedan Banken sedermera
icke kan utan svårigheter, som nästan äro oöfvervinnerliga,
åter indraga de sedlar, hvilka i lånekapitalet blifvit fastlästa. Man
torde således böra öfvergifva tanken derpå.
Hr Gripenstedt har riktigt upfattat frågan, då han säger, att
Den 15 Mars f. m.
473
man skall göra afseende, icke på ökandet af Bankens grundfond,
emedan lillilandet deraf först kommer i fråga om Banken cederar
och utmätning skall ske, utan på Bankens förmåga alt utvexla silfver.
När raan icke kan öka henne derigenom, att man minskar de utelöpande
sedlarne, så blifver andra frågan: huru skall man bete sig, sä att
den sillverfond, som linnes för sedlarnes invexling, må ökas eller åtminstone
förblifva oförringad? Då vet jag ingen bättre utväg än att
använda Bankovinsten lill sådane ändamål, hvarigenom rörelsen i
landet lättas, så att våra varor må kunna till utländningen säljas för
lindrigare pris än eljest. Bankovinsten må fördenskull kunna
användas till hamnars, kanalers och vägars anläggning, m. m. d.
Men hela hennes belopp synes ej kunna användas för detta ändamål
allena, enär Statsverket har så stora behof och Banken är grundad
äfven för att bistå detsamma. Jag tror icke, lika med Frih.
Palmstjerna, alt den föreslagna summan, är tillräcklig för Statsverket.
Hon kan icke vara det med mindre man åsidosätter enskilde
motionärers anspråk. Sådant vore icke enl. med grundlagen: —
den enskilde har lika god rätt som Konungen, att framställa det allmännas
behof och fä dem pröfvade; men jag kan icke heller gå sä långt
som Hr Lagerheim och äska en större summa än Ulsk. föreslagit,
derföre att indragning eller uphörande af en eller annan Privatbank
måhända förestå, kanske medan Ständerne ännu äro församlade.
I sådan händelse vore det godt och nödvändigt för BankoUtsk.
att hafva något i behåll för att fylla den tomhet, som en Privatbanks
indragning skulle i rörelsen förorsaka. Det är af dessa skäl,
som jag för min del biträder Frih. Palmstjernas förslag att nemi.
hålla sig vid den summa af 700,000 r:dr, som Utsk. tillstyrkt men
med det tillägg och de ordalag, som Frilen upgifvit, emedan då blir
tillfälle antingen att kunna lemna återstoden åt Staten, om det sig
göra låter, eller ock att bibehålla henne åt Banken.
Många ledamöter hördes ånyo ropa på propos.
Hr Hjert a: Jag beklagar att sedan jag yttrade mig, -hafva nödgats
härifrån aflägsna mig för att bevista cn begrafning, hvarigenom
jag gått miste om alt få afhöra de säkert ganska sakrika anföranden
i ämnet, som under liden härstädes blifvit afgifne och innefattat kritiker
mot mitt yttrande. Den enda replik derpå, som jag fått åhöra
var den, som Frih. Fleetwood nyss framställde och den har visserligen
icke varit tillräcklig att komma mig ifrån den tanka, som jag
förut yttrat. Jag ber derföre blott, efter här nu är fråga om att
koncentrera sig, att i några ord korteligen få sammanfatta hvad jag
förut sagt, som började dermed, att jag icke tviflar på Bankens förmåga
alt deflnitift kunnat honorera sina förbindelser. Det ärende,
som nu är under öfverläggning, synes mig kunna subsumeras under
några enkla och korta frågor. Ar det möjligt, alt samma förhållande,
som här inträffat under de 3:ne sistförflutna åren, i afseende på
silfver-uttagningen, äfven kan inträffa under de påföljande? är möjligheten
af ett sådant förhållande erkänd, eller åtminstone antydd
af Utsk:s majorite och en del af reservanlerne? är det af denna ma
-
474
Den 15 Mars f. m.
jorite erkändt, att försigtighet bör iakttagas till förebyggande af en
kris för landet i händelse att silfver-fonden skulle utgå?
I besvarandet af dessa frågor synes man ock hafva svaret på
den fråga, som är under öfverläggning. Om nemi. det allenast icke
är omöjligt, utan också anlydt af Ulsk:s majorite och reservanterne,
att en kris kan inträffa, dä frågar jag: hvilket är det nyttigaste och ändamålsenligaste,
att använda den försigtighet, som alla erkänna såsom
nyttig, förr, än krisen inträffat, än sedan den redan tagit sin början.
Jag instämmer fullkomligt med den siste värde talaren deri, all ett
lämpligt och ofelbart medel att sätta både Banken och öfver hufvud
hvar och en i tillfälle att fullgöra sina förbindelser, är att näringarne upmuntras,
och att i sådant ändamål penningar spridas till de produktiva
yrkena. Men man måste observera att de företag och odlingar
m. m. som blifva en följd af penningarnes utspridande, kunna
icke så genast utföras, och bära frukt, att det ju möjligen under
tiden kan hända att Bankens ställning försämras och att man härvid
kunde få tillämpa det gamla ordspråket, att medan gräset gror så
dör hästen.
Det är därföre jag anser, att om man icke kan bespara hela
Bankovinsten utan mäste lemna något till Statsverket, så vore åtminstone
en nyttig princip uttalad, derest man ville hålla sig inom
den gräns, som det af Kansli- och Finance-afdeln. inom BankoUlsk.
afgifna förslag innefattar, hvarföre jag anhåller om återremiss.
Hr Rosenblad: I anledn af Hr von Hartmansdorffs yttrande
om besparing af någon del af Bankens tillgångar för fyllande af den
lucka i rörelsen, som skulle upkomma igenom Privat-bankers möjliga
uphörande vill jag blott nämna, att om så inträffade, så skulle
nog bristen fyllas af ny rörelse, utan att Banken derföre behöfde
utsläppa nya sedlar.
Med afseende å de farhågor Hr Hjerta yttrat, får jag endast
svara, att, äfven för det otroliga fall, att Banken behöfde alla sina
sedlar utöfver hvad silfverfonden utgör, så har den resurser i sin
kredit och begagnandet af densamma är bättre än alla indragningsåtgärder.
Frih. Fleetwood: Det är visserligen sannt, att det icke är omöjligt
alt det kan inträffa, som Hr Hjerta förutsagt, men dertill finues
icke någon sannolikhet pa sätt af flere talare blifvit ganska evident
ådagalagdt. Enl. hvad Hr Hjerta synes åsyfta, skulle Banken i stället
ali vara en ”hjelp-kassa”, blifva en säkerhetsventil för de Svenska
näringarnes upblomstrande; och delta kan jag icke biträda utan instämmer
med Frih. Palmstjerna.
Hr Akerman: Jag begärde ordet när Hr Hjerta förra gången
yttrade sig, för att söka vederlägga hvad han då anförde. Detta har
sedermera blifvit gjordt af andra talare, under det Hr Hjerta varit
frånvar., och jag skall derföre nu endast yttra några ord.
Både han och Hr Cederschiöld hafva fästat sig vid Banken enskildt
och betraktat dess åligganden ur synpunkten af blott Vexelbank,
men dervid glömt att Banken tillika är inrättad att utöfva en
Den 15 Mars f. m.
475
verksamhet till allmänhetens fördel, till rörelsens och näringarnes
bedrifvande. Om man förgäter detta, så gör man upp sin räkning
utan värden, ty värdarne äro H. St.
Om man går tillbaka lill föreg:de riksdagars förhandlingar, så
finner man, alt just denna sednare del af Bankens verksamhet, eller
dess ullåningsrörelse, varit den del, som mest intresserat pluraliteten
af Ständernes medlemmar, och som derföre beklagligen ofta nog
salts i fr ernsta rummet. Hr Hjerta har vidare talat om strypning:
det är just en sådan man vill förekomma genom Bankovinstens öfverlemnande
till Statsverket; ytterligare om möjligt inträffande före
nästa Ständers sammanträde af en handels-kris, dylik med 1848 års
och om nödvändigheten att för sådan händelse hafva tillgångar i
beredskap för alt möta olyckan. Visserligen kan en sådan kris inträffa
; men det är dock endast en möjlighet. Jag tror mig deremot
med anspråk på visshet kunna förutsäga, att om Banken skulle skrinlägga
sin vinst, så skulle ovedersägligen en annan slags kris inträffa
inom landet, nemi. den penningeförlägenhet, sora blefve näringarnes
död.
Medan jag har ordet, och för att icke inveckla proposmc, ber
jag att få förklara, att då jag i afseende på summan vill förena mig
med dem, som tillstyrka 700,000 r:dr; äfven i afseende på tillägget
förenar mig med Frih. Palmstjerna.
Hr Cederschiöld: Jag skall endast yttra ett par ord. Hr
Akerman har trott, del sknlle jag ej vela, alt Banken egde mer än
en funktion, nemi. den att ensamt vara Vexelbank. Jag vet allt
för väl att den äfven är en lånebank och skall af sådan orsak bibispringa
dem, som kunna vara i behof af hjelp. Della är dock
endast dess åliggande i andra rummet, men i det första står dess
förpligtelse att fullgöra sin skyldighet, alt mot silfver städse kunna
infria utelöpande förbindelser dä de dertill upvisas. Om Banken ensamt
vore en nödhjelps-kassa såsom en annan talare anmärkt, då
vore saken klar och då måste den också bispringa alla nödlidande,
men det är den alldeles icke efter mitt förmenande.
Man talar här om strypning, benämnande alla dem, som ej
vilja medgifva hela Bankovinstens utlemnande, strypare, förmodligen
för alt dermed afskrämma från vidblifvande af nämnde åsigt. Detta
ord, huru hemskt det än låter, är dock, när man besinnar dess
egentliga betydelse i afseende på förevar, fråga, icke så farligt; ty
hvad innebär väl denna strypning och livad innefattar den sals, som
förfäktas af de s. k. stryparne? ingenting annat än en upmaning lill
vederbör, (om jag så må uttrycka mig) att rätta munnen efter matsäcken.
Följden af den så mycket omordade strypningen skulle derföre,
efter mitt förmenande, blifva ingen annan än den att en mängd lyxartiklar,
som i öfverdrifvet mått införskrifvas, och nu tynga på handelsvågen,
komma att uteblifva; men om strypningen någon gång
skulle hota med betänkligare följder, så kan faran deraf undanrödjas
genom utvidgning af lånerörelsen.
Alldeles obestridligt är emellertid att en revers, eller hvilken,
470
Den 15 Mars f. ra.
säkerhet än Banken erhåller för ett leranadt kapital, är bättre än
ingenting; och kan jag för min del icke finna annat än att näringarnes
förkofran skulle vida bättre befrämjas om Bankens vinstmedel
blefvo till näringarnes npmuntran åt deras idkare utlånade i st. f.
alt på sätt ölsk. föreslagit, ät Staten bortskänkas.
Gr. Klingspor: Dä i händelse af återremiss, det är att befara,
att de ledamöter af BankoUlsk., som önskat Bankens konsoliderande,
skulle anse de 200,000 r:dr:ne årligen, som dertill finnas
tillgänglige, vara otillräcklige och således torde vara sinnade att tillita
radikalare medel för upnående af hvad de anse som det rätta; men
jag tillhör deras antal, som i politiska saker icke ställer sakerna på
spetsen genom att vid detta tillfälle påyrka alt 900,000 r:dr årligen
borde lemnäs till Statens behof, så förenar jag mig med dem, som
tillstyrkt bifall lill Utsk:s betänk., med det tillägg Frih. Palmstjerna
föreslagit.
Hr Mannerskantz: Jag skulle visserligen hafva åtskilligt att
svara på de af Hr Cederschiöld direkte till mig ställda anmärkmr;
men som tiden är långt framskriden och tålamodet lior Ståndet
kunde förgå, så skall jag upskjuta med svaret lill en annan gäng,
om denna också icke skulle inträffa förr än nästa riksdag.
Ilr Aminoff: Då jag i det af mig afgifna yttrande slutligen
förklarade, att af Bankovinsten skulle årligen 700,000 r:dr b:co öfverlemnas
lill Statsverkets behof, utan alt tillkännagifva huru med
återstoden af Bankovinsten skulle förhållas; så får jag nu tillkännagifva,
att jag i detta afseende förenar mig med det af Hr Frih. Palmstjerna
gjorda amendement.
Då öfverläggningen nu förklarades vara fulländad, framställde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att under densamma ålskillige ledamöter
yrkat bifall till Utsk:s betänk., men sedermera afstått från delta
yrkande och instämt i den propos., som blifvit yrkad af Frih. Palmstjerna,
innefattande bifall till Utsk:s betänk, med ett deri föreslaget
och numera skriftligen upfattadt tillägg; att tvenne ledamöter hade
yrkat återremiss samt att af den uplupna Bankovinsten årligen endast en
summa af 500,000 r:dr må, vid slutet af hvartdera åren 1851,
1852 och 1853, lill Biksg:s-kont. aflcmnas enl. Utsk:s Kansli- och
Finance-afd:s förslag och Hr Indebetous vid Utsk:s mern. fogade reservation
; att en ledamot Hr Cederschiöld hade bestämdt yrkat afslag
å Utsk:s betänk.; och att Ilr Bosenblad yrkat att af ifrågavar. Bankovinst
960,000 r:dr årligen må vid slutet af nyssnämnde år till Riksg:skont
utbetalas, samt att serskildt må pröfvas huruvida deremot några
till Banken eller ordres ställda obligationer må af Riksg:s-kont utgifvas,
äfvensom hurnvida nu något preliminärt beslut i afseende på
användandet af dessa (ill Rikg:s-kont. ingående medel må fattas.
Då härvid Hr Rosenblad anmälde sig behagade II. Ex. afbryta
sin framställning, hvarefter
Ilr Rosenblad yttrade:
Jag anhåller att Frih. Palmstjernas förslag måtte bli upläst och
Den 15 Mars f. m.
477
jag sedermera fä ordet för att yttra mig huruvida jag kan finna mig
föranläten att med honom instämma eller icke.
I aniedn. häraf uplästes det af Frih. Palmstjerna ailemnade förslag
till beslut, sä lydande: ”utan att godkänna de motiver lllsk.
anfört, bifaller R. o. Ad. BankoUtsk:s hemställan; förbehållande sig
Ii. o. Ad. alt framdeles vid pröfning af Utsk:s afgifvande förslag,
besluta om återstodens användande på det sätt, som är mest öfverensstämmande
med allmänt hästa, eller behofvet att försäkra Bankens
orubbade bestånd och myntvärdets uprätlhållande”.
Hr Rosenblad: Ehuru jag visserligen förblifver vid den af
mig redan yttrade tanka, såsom, efter min förmening riktig; likväl,
och för alt icke föranleda till allt för många konlrapropos:r, vill jag
ej påyrka densammas godkännande, utan förenar mig med Frih.
Palmstjerna.
Ilr Lagerheim: För alt icke ytterligare förlänga fattandet af
eli beslut om hufvudsaken, afslår äfven jag från mitt yrkande att
1)00,000 r:dr af liankovinsten skulle obelingadt öfverlemnas till Statsverket,
utan förenar mig i stället med Frih. Palmstjerna.
Hr Hjerta: Jag hemställer till Hr Cederschiöld huruvida han
icke skulle behaga afstå från den begäran om propos., sorn han framställt.
I följd af Banko-reglermt tillhör del BankoUisk. att till Ständerne
inkomma med utlåt., huruvida någon del af Bankovinslen behöfver
afsältas för Bankens konsoliderande, och vid sådant förhållande
finner jag icke gerna huru R. o. Ad. skall kunna besluta afslag,
på sätt Ilr Cedersköld yrkat, ty något beslut måste afgifvas i afseende
på denna fråga, men genom afslag bl-efve intet beslut fattadt.
Jag hemställer således om ej den värde ledamoten behagade
instämma i begäran om återremiss.
II r Cederschiöld: Jag ber att få fästa Hr Hjertås upmärksamhet
derpå, att just genom afslag blir ett bestämdt beslut fattadt
öfver det gjorda förslaget, ty derigenom förklaras, alt man icke vill
gifva någonting.
BankoUtsk. åligger visserligen att inkomma med betänk, huruvida
och huru mycket som behöfves för Bankens säkerhet; men då
man svarar att man afslår framställningen, så är ju svaret bestämdt
gifvet och grundlagens föreskrift upfylld, sorn säger ali betänk, skall
först framställas till bifall och sedan till afslag. Jag förutser väl alt
miu framställning icke skall vinna serdeles sympalhier; men efter
de motiver jag uttryckt, torde hvar och en finna att jag ej kan förändra
min begäran om afslag.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att sedan, på sätt han redan
omnämnt, numera icke någon ledamot yrkat obetingadt bifall
till Utsk:s betänk, och de fleste talare förenat sig om den af Frih.
Palmstjerna yrkade propos. till bifall å Utsk:s hemställan med det
tillägg, som nyss blifvit för R. o. Ad. upläst, H. Ex. finge hemställa
om R. o. Ad. behagade bifalla BankoUtsk:s mern. N:o 12 med berörde
tillägg.
478
Den 15 Mars f. m.
Härmed anmälde sig och yttrade:
Hr Cederschiöld: Jag minnes icke nu för ögonblicket den
§ i Riksd.Ordn. sorn stadgar huru förfaras skall vid elt tillfälle som
detta, men hemställer huruvida icke det stadgandet bjuder, att ett
betänk, först skall framställas till bifall eller afslag, innan förslagen
lill dess antagande med förändringar blifva föremål för beslut.
■ Frih. Palmstjerna: Jag anhåller att då Hr Frih. o. Landtm,
framställer propos. på mitt förslag, det icke sker så som skulle mitt
förslag afse bifall till Utsk:s betänk, med något tillägg, utan i enlighet
med min framställning derom, att icke Utsk:s motiver utan
blott dess hemställan måtte bifallas.
Hr Rosenblad: Då ingen begärt bifall å Ulsk:s betänk, så
tror jag icke heller att någon propos. derå behöfver framställas och
då Frih. Palmsljernas förslag är derintill närmast, sä torde propos.
derå böra göras.
Hr Cederschiöld: Jag har nu sökt reda på det af mig i
förra yttrandet åberopade lagsladgandet, som är 49 § 3 mom. Riksd.-
Ordn. så lydande: ”vid pröfningen i Ståndens plena af Ulsk:s afgifna
förslag, skall detsamma först framställas till antagande eller
förkastande utan förändring; och således torde, då ingen yrkat bifall,
afslag blifva den första propos. som bör framställas.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller att Hr Frih. o. Landtm,
måtte framställa propos. på enkelt bifall, hvilken säkerligen kommer
att afslås.
Hr Mannerskantz: Jag anser icke att man kan afslå denna
punkten utan ali göra elt tillägg;' men tror att man skulle kunna
först bifalla hvad Ulsk. föreslagit och sedan antaga Frih. Palmstjernas
tillägg.
Hr von Hartmansdorff: Jag anhåller ali få fästa såväl Ståndets
som Hr Mannerskantz^ upmärksamhet derpå, all i Frih. Palmstjernas
förslag äro skälen lill Utsk:s betänk, icke gillade. Skulle
man nu antaga först Ulsk:s betänk, och sedan Frih. Palmstjernas
tillägg, så hade man ju godkänt de skäl, som Frilen icke gillar.
Derföre går det icke an att rent af antaga Utsk:s förslag.
Hr Mannerskantz: Min mening var alt R. o. Ad. skulle
bifalla den slutliga hemställan, som Utsk. gjort, men icke alls tala
om hvad som står der förut; men om ingen förenar sig i den åsigten
med mig, så låter jag den falla, instämmande i Frih. Palmstjernas
förslag.
Ilr Rosenblad: Hr von Hartmansdorff har ganska rätt deruti
alt man icke kan bifalla Utsk:s förslag oförändradt utan att tillika
afskära sig medlet att få det tillägg anlaget, som Frih. Palmstjerna
föreslagit; och jag ber att få fästa upraärksamheten derpå, att för
det att man icke bifallit Utsk:s betänk, oförändradt, så har man deremot
icke kommit derhän, att hafva afslagit det, såsom Hr Cederschiöld
sagt. — Ingalunda —• rättigheten är derefter öppen för en
hvar att få sina förslag pröfvade.
Den 15 Mars f. m.
479
Ilr Cederschiöld: Naturligtvis kan icke min mening vara att
försöka undertrycka någon annans förslag; jag har endast talat om
den ordning i hvilken proposme borde framställas, och, så vidt jag
rätt fattade Ilr Frih. o. Landtnäs tillkännagifvande, så innehöll det,
alt som ingen under diskussionen begärt propos. till bifall å Utsk:s
betänk, så komme icke heller någon propos: derå att framställas.
Om någon sådan propos. icke är begärd och i följd deraf endast de
förslag, som under diskussionen framställts kunna bli föremål för
proposm så lärer det väl nu efteråt icke gå an att hvarken göra
ändring i dessa förslag, eller alt väcka nya förslag till proposir.
Vi hafva således icke annat att besluta om, än om förslaget till
afslag å Utsk:s betänk, som först bör förekomma och dernäst Frih.
Palmstjernas förslag.
Hr Akerman: Jag kan icke finna någon fara af att bifalla
Utsk:s förslag med det tillägg som Frih. Palmstjerna gjort. Motiver
vinna icke laga kraft, och sä är det också här. Hvad man i Utsk:s
raisonnement icke vill godkänna, är icke eller intaget i det tillstyrkande,
som Flsk. gjort till R. St., ty de klandrade uttrycken äro
skiljde från livad Flsk. tillstyrkt genom ett semikolon (;) hvarefter
följa orden: Ftsk. hemställer för den skuld att 700,000 r:dretc. etc.
Om alltså propos. framställes till bifall, med det tillägg som Frih.
Palmstjerna föreslagit, så tror jag att ändamålet vinnes utan alt man
behöfver frukta att deröfver hafva bifallit något, som man ej vill
godkänna.
Hr von Hartmansdorff: Om intet undantag från de i betänk.
upgifna skälen göres, så kommer Exp.Ftsk. att afskrifva dem
tillika med den sista punkten.
Jag anhåller följaktligen alt vi måtte lå propos. först på enkelt
bifall, dernäst på Frih. Palmstjernas förslag, så Ilr Cederschiölds och
Hr Hjertås och hvilkas allt det må vara.
Hr Fåhraeus: Den omtvistade formfrågan synes klar af den
åberopade § i Riksd.Ordn., som stadgar alt ett Ftsk:s förslag skall
först framställas till antagande eller förkastande, utan förändring.
Det är uppenbart, att de ledamöter, som instämma med Frih. Palmstjerna,
icke bifalla Ftsk:s förslag i sin helhet. Afslås det, möter
derefter intet hinder alt göra proposm å förslag till förändringar,
det ena efter det andra.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han, då ingen af R. o. Ad.
ledamöter begärt ett obetingadt bifall lill Ftsk:s mern., icke ansåge
någon propos. derom vara behöflig, men nu jemlikt stadgandet i 49
§ Riksd.Ordn. i öfverensstämmelse med Hr Cederschiölds yrkande
finge hemställa om R. o. Ad. behagade afslå ifrågavar. mern.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med några
ja, hvarpå II. Ex. förklarade del han funnit nej öfvervägande.
Ilr Hjerta: Mot den af Hr Frih. o. Landtm, gjorda grundlagstolkning,
att nemi. den omständigheten att ingen yrkat propos.
på bifall skulle befria Hr Frih. o. Landtm, från skyldigheten att en
sådan propos. framställa, får jag vördsamt reservera mig.
Hr Cederschiöld begärde votering.
480
Den 15 Mars f. m.
Hr von Hartmansdorff: Efter den ordning som sist följdes
lärer det vara nödigt för dem, som hysa andra meningar att äfven
begära votering. Således anhåller jag att Frih. Palmstjernas framställning
må komma under omröstning såsom motförslag.
Hr Hjerta: Jag hemställer vördsamt huruvida icke Hr Frih.
o. Landtm, skulle behaga först framställa de serskilda propos:ne, måhända
skulle af R. o. Ad:s svar kunna finnas att ropet varit så öfvervägande
att votering icke behöfde komma i fråga.
För min del får jag förklara att, såvida ingen instämmer med
mig, så vill jag afstå från begäran om votering på återremiss, men
anhåller om propos. dertill.
Hr Cederschöld: Redan innan Hr Hjerta yttrade sig, hade
jag begärt ordet. Jag yrkade votering, enär jag icke hörde fråga
vara om flera än en återstående propos., men då nu flera propos:r
äro ifrågastälide, hvilka synas hafva mera utsigt att vinna bifall än
den för hvilken jag talat, anser jag mig böra afstå från min begäran
om votering.
Hr Hjerta: Då jag nyss tillkännagaf att jag ville afstå från
votering i fall R. o. Ad:s svar så ulfölle, att ingen tycktes med mig
instämma, så anhåller jag dock att Ilr Frih. o. Landtm, ville framställa
propos. på återremiss, ty derifrån har jag icke afstält.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, sedan Hr Cederschiöld
afslått från den yrkade voteringen, finge hemställa om R. o.
Ad. ansåge de emot BankoUtsk:s förevar, mein. gjorda anmärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
Härvid ropades starka nej jemte ett eller annat ja, hvarpå H. Ex.
förklarade det han ansåg nej hafva varit öfvervägande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare om i öfverensstämmelse
med Frih. Palmstjernas förslag, R. o. Ad , utan att godkänna
de motiver Utsk. anfört, behagade bifalla BankoUtsk:s hemställan,
att af Bankens sedan 1848 års början uplupna behållna
vinst, ett belopp af 700,000 r:dr b:co årligen må, vid slutet af
hvartdera åren 1851, 1852 och 1S53, från Banken i och för Statens
allmänna behof till Riksg:s-kont. aflemnas; förbehållande sig R. o. Ad.,
att framdeles, vid pröfning äf Utsk:s afgifvande förslag, besluta om
återstodens användande på det sätt, som är mest öfverensstämmande
med allmänt bästa, eller behofvel att försäkra Bankens orubbade bestånd
och myntvärdets uprätthållande.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med åtskilliga
nej, hvarefter H. Ex. förklarade det han härvid funnit ja öfvervägande,
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ] till 4 e. m.
In fidem protoeolli,
Albert Munck.
Den 15 Mars c. ra.
481
Lördagen den 15 Mars 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 2:ne prot:s-utdr. för denne dag f. m. samt pleniprot.
för d. 1 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af Utsk:s ledamöter under
permitterade ledamöters frånvaro; och befanns alt dertill blifvit utsedde
i
Constitutions-Utskottet
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 245. Frih. Lagerfelt,
Israel Carl Adam, beviljade 3:ne veckors ledighet från och
med d. 17 dennes räknad;
N:o 293. Frih. Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm.
Bevilluings-Utskottet:
att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 105. Gr. af Ugglas,
Ludvig, beviljade 8 dagars ledighet från d. 17 dennes räkDad;
N:o 7. Hr Sparre af Rosswik, Fullm. Frih. Leijonhufvud, Carl.
I sammanhang härmed tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.,
att bland Hrr Elektorer upstått 2:ne ledigheter derigenom att dels,
enl. nu upläst vallista, Gr. Hamilton, Malcolm, blifvit utsedd
lill Utsk:s ledamot, och dels Gr. Piper, Fritz, återlemnat den
riksdagsmanna-pollet, han såsom Fullmäktig för Friherrliga Ätten N:o
391, Hoschild, innehaft; hvarjemte H. Ex. anmodade Hrr Bänkman
att sammanträda till val af Elektorer i dessa ledamöters ställe.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 8 och 12 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 68, i anledn. af K. M:ts nåd. propos., ang:de frami, förre
Deparl:ts-chefen vid K. General-tullstyrelsen, Presidenten J. P. af
Billberghs Enkas och barns ansökning, att njuta befrielse från Presidenten
af Billbergh i lifstiden ådömd ersättningskyldighet för den
efter Upbörds-tullförvaltaren M. Finér yppade balans.
Frih. Cederström, Rud.: Redan för flere år tillbaka har
K. M. genom Dess nåd. propos. af d. 19 Augusti 1844 behagat
fästa då sammanvarande Ständers upmärksamhet på den väsendtliga
skiljaktighet, som företedde sig emellan beskaffenheten af de tjensteförseelser,
som blifvit anmärkta hos Tullförvaltaren Finérs närmaste
kontrollanter, och den efterlåtenhet, som kunde läggas Presidenten
af Billbergh till last; vid hvilket förhållande och med afseende för
öfrigt å det gagn, som fäderneslandet tillförene hämtat af sistbemälde
embetsmans långvariga, af nit och skicklighet utmärkta verksamhet,
K. M. till R. St:s pröfning och behjertande öfverlemnade, huruvida
ej den ersättningsskyldighet, som blifvit Hr af Billbergh ålagd, kunde
4 H. 31
482
Den 15 Mars e. ni.
honom eftergifvas. R. St. lemnade också icke utan behjertande denna
nådiga framställning, så till vida, att berörde ersättningsskyldighet
icke blef til! betalning utkräfd utan fick anstå lill framtiden; hvarefter
R. St. vid sisth riksdag, i betraktande af de i ärendet förekommande
mildrande och ömmande omständigheter, beslöto ytterligare
upskof med exekutiva försäljningen af Presidenten afBillberghs
med qvarstad belagda egodelar, hvilken qvarstad emedlertid skulle
till Statens säkerhet fortfara.
Presidenten af Billbergh har nu atlidit; och K. M. i nåd. föreslagit
den ifrågavar. gäldens afskrifning. Då B. St. vid denna frågas
behandling vid föreg:de tillfällen haft undseende för, att af den person,
som varit nog olyklig att genom förtroende till underordnades upgifter
begå förseelsen af någon efterlåtenhet i kontroll, utkräfva förevar.
änsvarsförpligtelse ; är det väl möjligt att R. St. nu skulle vilja
låta sitt sinnelag förändras derhän, att den svåra påföljden må drabba
den aflidnes enka och talrika harn, hvilka skulle, genom en sådan
stränghet, blifva, på sätt den K. propos:n jemväl tillkännagifver, utblottade
intill armod! Den utredning, som är lemnad i afseende å
boets ställning, utvisar sådant tillräckligt, helst dess beräkning af
tillgångarue synes snarare något för högt tilltagen, än tvertom.
Jag respekterar mycket den åsigt, Utsk. åberopat såsom skäl,
för att icke kunna i fullständig måtto tillstyrka R. St. att till K.
M:s nåd. framställning i delta mål samtycka; i det Utsk. velat erkänna
”den synnerliga vigten deraf att de angide kontrollen å Statsmedlens
behöriga förvaltning gällande ansvarsbestämmelser med tillbörlig
stränghet iakttagas, helst undantag i detta hänseende, utan
giltiga skäl medgifne, skulle utgöra för framtiden vådliga prejudikater”.
Alen om jag jemförer denna fordran med alla de för en mildare
tillämpning serdeles talande omständigheter, dem Utsk, likaledes samvetsgrannt
anfört, så synes mig dessa förhållanden fastmera böra leda
till eftergift af det hela, ej blott af en del. Man bör derjemte sammanställa
ofvanberörde fordran af ansvarspåföljd för en begången försummelse,
med det förhållande att frami. Presidenten af Billbergh
under flere år haft allt, hvad han i löst och fast egde, försatt under
qvarstad; att han sålunda ej egde att derom på minsta sätt lill förmån
för de sina förfoga; att han, jemte det nedslående i sin belägenhet
för det närvar., tillika hade, såsom eli Damokles-svärd uphängdt öfver
sitt hufvud, den utsigten att vid hvarje ny riksdag kunna med
ens blifva, genom ett R. St:s beslut, hvars innehåll icke med någon
visshet kunde pä förhand inses, obevekligen beröfvad all lefnadsbergning
för sig och sin familj. Jag tror alltså, att man icke kan
skäligen anse bemälde embetsman hafva undkommit allt straff för
sin åtalade förseelse. Och då Utsk. sjelft välvilligt vitsordat den
gagnande embetsmannabana Presidenten af Billbergh under många
år till båtnad för fäderneslandet fullföljt, samt då Utsk. likaledes
erinrat oss om de högst betydliga penningebelopp, som vid flere tillfällen
genom den aflidnes omtanka och skicklighet för Statsverket
besparats, vågar jag hoppas att Utsk. skall, efter att ånyo taga alla
dessa förhållanden i benäget öfvervägande, till R. St. inkomma med
förnyadl utlät., deruti R. St. finge emottaga Ulskts hemställan om
Den 15 Mars e. ra.
483
samtycke till hvad K. M. i nåd. föreslagit. För delta ändamål, och
då 11. o. Ad. säkerligen lärer erinra sig de för den ifrågasalta eftergiften
å detta runi tillförene afgifne sakrika och förIjenstfulla anföranden,
anhåller jag vördsamt att StatsUtsk:s nu föredragna betänk,
måtte varda dit äterremitteradt.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag har så mycket mera
anledn. att instämma i den af Frih. Cederström yrkade återremiss,
som på den afdeln., der delta mål förevar i Utsk., af en ledamot
lemnades sådana uplysnigar, hvaraf man skulle kunna komma till
den slutsats, att, på det sätt sorn Utsk:s förslag är framställdt, måhända
icke någon mildring, såsom här är afsedt, för Hr af Billberghs
sterbhus skulle ega rum, utan tvertom hans efterlefvande skulle kunna
komma att drabbas af förlust. Det uplystes nemi. af den boupteckning,
som i original der företeddes, att den tredjedel af Glasfors
bruk, som tillhörde Hr af Billbergh, är uptagen till ett värde
afomkr. 39,000 r:dr, hvarjemte omförmältes att en annan tredjedel
af samma bruk såldes under 1840-talet för en summa af omkr.
28.000 ndr, hvadan således om det i boupteckningen uptagna värde,
som är föranledt af taxeringsvärdet, skulle läggas till grund för beräkningen
af boets behållning, så skulle derigenom att denna egendom
blifvit uptagen till 11,000 r:dr högre värde än ett möjligen
blifvande försäljningspris, kunna inträffa, hvad jag nyss antydde, att
sterbhuset skulle kunna komma att för utgifvande af de 6,666: 32,
göra ett tillskott i st. f. att man velat förskaffa dem lindring i den
dem åliggande betalningsskyldighet till Staten. Om R. St. således
nu skulle biträda StatsUtsk:s förevar, utlåt., så skulle man icke komma
till det mål, hvartill jag tror och hoppas att de fleste af de på
hvilka sådant beror synes sträfva, nemi. att kunna bereda frami. Hr
Presidenten af Billberghs efterlefvande familj någon lindring i den
bekymmersamma ställning, hvari den kommit genom att med qvarlåtenskapen
efter Presidenten af Billbergh ansvara för gäldande af ifrågavar.
balans. På det Utsk. må blifva i tillfälle att pröfva alla de
förhållanden, som för sakens utredning kunna anses vara af vigt,
så anhåller äfven jag om återremiss af betänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den siste värde talaren har här
framkommit med en uplysning, som, dä målet förevar inom Utsk.
icke var bekant. Utsk. hade, vid målets afgörande, ingen anledn. att förmoda,
att den boupteekning, som var bifogad af frami. Presidenten af
Billberghs arfvingar, vid deras ansökning hos K. M. om befrielse ifrån det
Hr af Billbergh ålagda ersättningsansvar, kunde vara i någon mån oriktig.
Utsk. utgick från den åsigt att, sedan öfrige skulder blifvit afräknade,
för kronofordran skulle afdragas en så stor summa, att en behållning
af ungefärligen 20,000 r:dr rgds skulle blifva qvar åt sterbhuset.
Det belopp, som efter afdrag af öfriga skulder och nyssnämnde
20.000 ndr kunde upkomma, skulle ingå till betäckande af en del
utaf kronans fordran, icke så mycket med afseende på den förlust,
Staten lidit genom den Finérska tullbalansen, som derföre att man
icke ville gifva prejudikatet af en total afskrifning; hvarjemte man
31
484
Den 15 Mars e. m.
ansåg att de 20,000 r;dr rgds, som för familjen skalle återstå kunde
gifva enkan och de omyndiga barnen ett anständigt lifsuppehälle.
Den som, med afseende på Hr af Billberghs moraliska oskuld
i balans-frågan, ihogkommer hans utmärkta förtjenster af fäderneslandet,
hans nit och skicklighet, synnerligast vid 1815 års liqvidationer
med Preussen, då han bidrog dertill att millioner ingingo lill
Svenska Statsvei ket, ulan att derföre erhålla en belöning, som i ringaste
män kan motsvara den ådömda balans-skulden, skall linna
den eftergift Utsk. afsett i högsta grad billig. Men om nu, såsom
Frih. Sljernstedl uplyst, den summa, som i boupleckningen är uptagen
såsom värdet af egendomen, skulle blifva ungefärligen 11,000
r:dr mindre än hvad som i den är angifvit, så kommer den behållning,
som Utsk. velat ät familjen qvarlemna, icke att linnas, kanske
t. o. m. sterbhuset att fortfarande vara skuldsatt. I sådant fall har
hvad Utsk. velat göra, då det föreslagit en sådan summas öfverlemnande
till sterbhuset, icke blifvit något annat än ett sken af ädelmod.
Detta har ej varit dess mening och jag tror att då R. St. i
anledn. af ömmande omständigheter vilja gifva en rättvis gärd åt en
olycka, som upkommit utan eget förvållande, de då icke böra göra
något, som, om det tillätes mig begagna det uttrycket, vore futtigt.
Jag får således instämma i den yrkade återremissen och hoppas, att
detta Stånd icke med öppna ögon vill bifalla ett förslag, som har
sken af att vara ädelmodigt men i sig sjelf icke är något annat än
en tom fras.
Hr Rosenblad, Bernh.: De af Utsk. upgifna summor ut
visa,
att enl. Stat skall hela skuldsumman uti Hr af Billberghs bo
upgå till 143,252 r:dr 28 sk. hvarifrån, då der afdrages den deri
inberäknade ersätlningssumman för Finérska balancen, 109,736 r:dr
36 sk. 9 rst., återstår en annan skuld till enskilda personer af
33,515 r:dr och några skillingar. Drager man dessa 33,515 r:dr
ifrån den summa 51,005 r:dr 24 sk., som tillgångarne äro ansedda
utgöra, så blifver den återstående tillgången, efter den i boupteckningen
gjorda upskatlning af egendomens värde 17,500 r:dr, dåder
icke är något afdraget för kronans anspråk. Enl. de uplysningar, som
hafva lemnats mig, så lärer den betydligaste delen af tillgångarne
bestå af brukslotler, hvilka vid boupleckningen blifvit uptagna efter
taxeringsvärde. Såsom man vet, så äro bruksegendomar taxerade
lika strängt som jordegendomar äro lågt taxerade, och enl. hvad ifrån
orten skall hafva af sakkunnige personer blifvit yttradt, så skall det
icke vara utsigt att få sälja dessa brukslotter utan en förlust af 15,000
r:dr af deras upskattningsvärde. Om nu dessa 15,000 r:dr afgå
ifrån 17,500 r:dr så återstå icke mer än 2,500 r:dr således mindre
än hvad kronans fordran är reducerad till äfven efter StatsUtsk:s
förslag. Då skulle således icke den förtjenstfull Presidenten af Billberghs
familj, genom denna skenbara välvilja af R. St., erhålla någonting,
likasom det i sjelfva verket blefve en obetydlig förlust för
Staten; ty äfven om man bevakade de 109,736 rdr 36 sk. 9 rst.,
så år troligt att de flesta inteckningarne skulle hafva förmånsrätt,
hvilket kronan deremot icke för denna fordran kunde få. Då på
Den 15 Mars e. m.
485
flera anförda skäl StatsUtsfe. har ansett Presidenten af Billberghs förtjensler
af fäderneslandet vara så stora att de fordra något afseende,
och då, — hvilket omdöme man än må hafva öfver hans åsidosatta
emhetspligter, — (Högsta domstolen har förklarat honom skyldig till
sädane, och ehvad omdöme den enskilt kan ega, måste dess dom
aktas) så kan icke nekas, dels att den bevakningspligt, han ansetts
hafva åsidosatt, varit svår att jemte öfriga emhetspligter upfylla, dä
den lika ålåg honom öfver 84 tullkamrar, och att hans förseelse
endast bestått i möjligen för stort förtroende till underordnades
fullgörande af deras pligter, utan alt den ringaste misstanka funnit,
alt han deraf vunnit någon enskilt fördel. Under dessa förhållanden
tror jag, att man, utan fara för något prejudikat, skulle kunna utan
betänklighet helt och hållet efterskänka Statens fordran i detta afseende;
men vill man icke göra det sä anser jag den summa, som
skall belalas, böra reduceras så mycket att något återstode för enkan
och 11 barn, hvaraf en del äro aldeles oförsörjde.
Hr F å hr seus, Olof Immanuel: Jag inser hela det grannlaga
af att i min ställning, såsom sjelf upbördskontrollerande embetsman,
npträda i en fråga af denna beskaffenhet; men, såsom
närmare bekant med enskildheterna icke blott af den sak, som ådragit
frami. Presidenten af Billbergh det ersättningsansvar, hvars eftergift
nu är i fråga, utan äfven af de ekonomiska omständigheter,
hvari han eflerlemnat sin familj, har jag icke velat underlåta alt
för H. o. Ad. uplysningsvis andraga några förhållanden, som jag föreställer
mig kunna finnas förtjenta af behjertande. Frågan har redan
af flere föregrde talare blifvit betraktad ifrån den synpunkt huruvida
Presidenten af Billberghs förtjenster om det allmänna må skäligen
kunna anses undantagsvis gifva anledn. lill eftergift af det ådömda
ansvaret. Dessa förtjenster hafva likaledes vid föreg:de tillfällen då
saken förevarit, blifvit vitsordade. De hafva också blifvit det i SlatsUtsk:s
förevar, betänk., och jag är viss att ingen skall jäfva hvad
derom blifvit anfördt. Vill man urskilja i hvad män det förhållande,
som grundlagt domen, må hafva inneburit något större eller mindre
moraliskt eller administrativt fel, så är jag likaledes viss att något
strängare omdöme icke derifrån skall härledas. Otvifvelaktigt
skulle härvid summum jus blifva summa injiuia. Ingenting egnar
sig mera alt rättfärdiga detta omdöme, än att den kronans embetsman,
som utfört åtalet i Finérska målet, och således äfven mot Presidenten
af Billbergh i denna sak, då afskrifningsfrågan på detta
rum första gängen förekom, funnit med sina allvarliga tänkesätt förenligt
alt förorda bifall till Konungens propos. i ämnet.
Tvenne StatsUtsk:s ledamöter hafva under öfverläggningen här
belyst motiverna lill Utsk:s betänk., men jag anser mig likväl böra,
i afseende på beräkningen, ytterligare meddela några uplysningar utöfver
hvad redan derom förekommit.
Boupteckningen uptager visserligen, sedan de enskilda skulderne
blifvit afdragne och med undantag jemväl af den ifrågasatta skulden
till kronan, en behållning af omkring 17,500 r:dr. Jag vill antaga
att lösöreboet, som ingår i denna summa med omkr. 6,400 r:dr,
480
Den 15 Mars e. m.
vid realisationen kunde upgå till ett par tusende r:dr mera; men
förhållandet är alldeles motsatt med den fasta egendomen, bestående af
i Glasfors bruk med lillhörigheter, i Wermland. Denna Bruksandel
är uptagen i taxeringsvärde och derefter äfven i bouptecknin»
gen till 39,000 r:dr; men efter de uplysningar jag nyligen från tillförlitlig
källa erhållit, kan denna egendom, som är graverad med
22,000 ndrs skuld, svårligen f. n. anses ega högre försäljningsvärde
än 25,000 ndr. Den har nemi. i långliga tider varit utarrenderad.
Arrendatorn har mer än tillbörligt afverkat skogen, som
varit egendomens förnämsta värde. Derigenom är det lätt förklarligt,
alt egendomens värde väsendtligen förminskats. Yi hafva dessutom
på detta rum för endast få dagar sedan hört bekräftas, att
bruksegendomar i allmänhet icke numera äro så afsättliga, som förr.
Jag har vid detta tillfälle i mina händer ett lagfartsprot. afår 1844,
som utvisar alt en annan tredjedel i samma egendom blifvit försåld
för endast 28,000 ndr b:co. Lemnar man nu ock å sido den omförmälda
enskilda npgiften, så lära väl dock, med afseende å köpeskillingen
för fasta egendomen, förhoppningarne svårligen kunna
sträckas längre än till ett mot nyssnämnda försäljningssumma svarande
belopp. Afdrager man då dessa 11,000 ndr, som utgöra skillnaden
emellan boupteckningsvärdet och det verkliga värdet, så skulle
af de 17,500 rd:r icke återstå mer än 6,500 eller, med tillägg af
den möjligen påräkneliga höga afkomsten af lösöre-boet, omkr. 8,500
ndr; i hvilket fall, efter afdrag af det belopp, som, enl. Utsk:s åsigt,
borde förbehållas Staten, endast 1,800 ndr skulle blifva i behåll för
enka och 11 barn. Jag hemställer huruvida, då Utsk. likväl vitsordat
Presidenten af Billberghs förtjenster och förslaget afser att deråt
gifva en hyllning från nationens sida, ett sådant sätt att ådagalägga
denna hyllning må vara B. St. värdigt. Lika med de föreg:de talarne
föreslår jag derför vördsamt att betänk, måtte till StatsUtsk.
varda återremitterad!, med hänsigt dertill, alt Konungens nåd. propos.
i ämnet må i sin helhet varda bifallen.
Uppå härefter framstäld propos., förklarade R. o. Ad. sig anse
de emot StatsUtsk:s förevar, utlåt, gjorde anmärkningar föranleda till
detsammas återremitterande.
Ånyo föredrogs StatsUtsk:s d. 8 och 12 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 69, i anledn. af R. St:s sednast församlade Revisorers berättelse
om granskningen af de under Commerce-colhii förvaltning
ställda fonder.
Detta utlåt, företogs punktvis till pröfning.
Irsta punkten,
K. Bref.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i denna punkt hemställt.
2:dra punkten, ang.-de Manufakturdiskontens osäkra fordringar.
Hr Rosenblad, Bernh.: Utsk. har på grund af det förhållande
att Manufaktur-diskontens osäkra fordringar under de begge
Den 15 Mars e. m.
487
vissionsåren 1847 och 1848 ökat sig med 20,462 r:dr, oaktadt en
afskrifning år 1847 af 6,349 r:dr, ansett sig föranlåtit fästa R. St:s
upmärksamhet derå, samt böra föreslå en underd. skrifvelse till K.
M. om granskning af nu gällande föreskrifter för Manufakturdiskontens
utlåning, samt utfärdande af nya stadganden, mera betryggande
Diskonten frän förluster.
Utsk. grundar sitt förslag på ett tillfälligt förhållande under 2:ne
är, utan att vilja taga i betraktande eller meddela R. St. det helt
olika resultat, som visar sig, om man icke väljer 2 år, utan oafbrutna
följden af 10 år.
Jag anhåller först att få redogöra för hvad i Manufaktur-diskonten
förstås med osäkra fordringar, hvilket är något helt olika
med hvad sorn derunder förstås i Banko-diskonten och dess Lånekontor.
f Manufaktur-diskonten afföras nemi. under osäkra fordringar
alla lån, hvars både läntagare och reversanter eller kautionister
gjort konkurs, d. v. s. nästan alla lån, sorn under någon längre tid
varit under lagsökning, om ock all sannolikhet finnes, att en större
del af fordringsbeloppet framdeles ingår. I Bankens diskonter deremot
beror afföringen inom linien eller bland osäkra fordringar på
det subjektiva omdömet eller godtycket hos respektive Revisorer,
hvilka till ledning ega Direklionernes förslager. Under de 16 år
jag varit ledamot af Bankodiskont-direktionen och det ena år, jag
var Revisor der, sökte jag väl serdeles efter 1844, då alla serskildta
reservfonder indrogos, göra den grundsats gällande, att alla fordringar,
som visade någon, äfven mindre, osäkerhet, borde afföras bland de
osäkra och godtgöras af årsvinsten, då hvad som å dem inginge, komme
att öka framtida årsvinster, och således i alla fall komme Banken
lika väl tillgodo, men endast någon gång lyckades jag göra denna
åsigt gällande. Ofta följdes den, att inga andra fordringar alfördes
bland de osäkra, än sädane på hvilka man hade all sannolikhet alt
förlora största delen af fordingsbeloppet. Med full säkerhet tror jag
mig således kunna påslå, att mångå af Bankens diskonters s. k.
säkra fordringar äro sämre än flere af Manufaktur-diskontens osäkra,
och skulle man vilja bringa denna benämning i de olika verken
till någon likhet, borde de förras nära nog hela lagsöknings-batans,
med undantag endast för de sista 3 å 4 månaderne, öfverföras till
osäkra fordringar.
Jag öfvergår nu till utredning af den frågan, huruvida det
speciela förhållandet för de 2:ne åren 1847 och 1848 rättfärdiga
det omdöme, att en sådan försämring af Manufaktur-diskontens fordringars
beskaffenhet inträdt, hvilken påkallade en förändring i de
gällande stadganderne för utlåningen. Under åren 1847 och 1848
.inträffade väl en skenbar försämring af 27,811 r:dr, skillingar och runstycken
ej uptagna, då man äfven inbegriper de afskrifna fordringarne,
men följande året 1849 nedsattes beloppet af de osäkra fordringarne
från 182,801 r:dr till 165,633 r:dr, eller med 16,168
r:dr, så att om man äfven afräknar 50,647 r:dr, som samma år afskrefvos,
11,104 r:dr under året mera ingått å osäkra fordringar,
än hvad som afskrifvits eller från säkra dertill öfverflyltats, d. v. s.
att kontorets ställning vid årets slut visade sig 11,104 r:dr bättre
488
Den 15 Mars e. m.
än vid dess början. 1850 års resultater äro ännu ej med full visshet
kända, då bokslutet ej ännu är uprättadt. De näst föreg:de 10
årens räkenskaper utvisa följande förhållanden:
Säkra
Osäkra
Afskrifningar
fordringar.
fordringar.
UDder året.
Vid slutet af år
1840
1,594,153.
190,159.
2,760.
33
39
1841
2,209,049.
190,660.
39
33
1842
2,212,838.
193,836.
33
93
1843
2,308,406.
165,883.
2,327.
3»
93
1844
2,308,083.
181,760.
*3
39
1845
2,323,011.
169,436.
13,785.
39
33
1846
2,349,014.
162,339.
2.523.
95
59
1847
2,347,185.
163,857.
6,349.
33
»3
1848
2,362,469.
1S2,801.
33
93
1849
2,700,789.
165,633.
5,064.
i medeltal 2,272,500. Summa 32,808.
Betraktar man nu dessa sifferförhållanden, finnér man, att vid
slutet af år 1840 de osäkra fordringarne förhöllo sig till de säkra
som nära 12$ till 100, men vid 1849 års slut endast såsom nära
6yV lill 100, alt om man äfven lill beloppet af osäkra fordringar
vid sistnämnde års slut lägger hela beloppet af hvad som under de
nästförutg:de förflutna 10 åren blifvit afskrifvit, den sålunda upkommande
summa förhåller sig till beloppet af säkra fordringar såsom
till 100, hvilket visar en stor förbättring mot förhållandet
år 1840, oaktadt under tiden den säkra lånerörelsen och sålunda
risken ökats med 1,166,636 r:dr eller nära 73 proc., att om man
till beloppet af osäkra fordringar vid 1849 års slut r;dr 165,633
lägger de under alla 10 åren afskrifna r:dr 32,808, sammanräknade
beloppet r:dr 198,441 endast med r:dr 8,282 öfverstiger beloppet
af osäkra fordringar vid 1840 års slut, d. v. s. ett maximum af
försämrad ställning eller förlust under hvardera af de efter 1840
följande 10 åren af r:dr 828 eller i förhållande till medeltalet af
säker lånerörelse, af knapt 5'T proc., ett förhållande, som icke i
ringaste mån torde rättfärdiga de yttrade bekymren för lånerörelsens
säkerhet.
Men äfven om anledn. lill sådane bekymmer förefunnits, kunde
icke den föf-eslagna skrifvelsen föranleda något botemedel, utan skulle
tvärtom en ändring i föreskrifterne i öfverensstämmelse med hvad
Ulsk. föreslagit, möjligen kunna förlama kraften hos Styrelsen öfver
Manufaktur-diskonten, d. v. s Commerce-colhm, alt tillse fondens säkerhet.
l:sta § i nu gällande reglemente af d. 8 Febr. 1844 stadgar
såsom föreskrift för utlåningen: ”Manufaktur-diskontens ändamål är
att mot antaglig säkerhet genom lån understödja inhemska fabriksoch
manufaktur-inrättningar, i förhållande till värdet af deras tillverkningar
och tillverkningarnes olika behof af låneunderstöd”. Någon
närmare bestämmelse af säkerheten lärer icke K. M. kunna
gifva, såvida Han ej sjelf i hvarje specielt fall vill pröfva de sökta
lånen, hvilket man lätt inser vara omöjligt, utan måste den speciela
pröfningen huruvida den erbjudna säkerheten kan anses antaglig,
Den 15 Mars e. m.
489
öfverlemnas åt de ansvarige embetsman, som utgöra lånestyrelsen.
Men om nu i ordagrann öfverensstämmelse med hvad StatsUtsk.
föreslagit, K. M. utfärdade ny föreskrift, hvarigenom Manufakturdiskontens
säkerhet för derifrån utgifna laus behöriga återbetalning,
på ett i möjligaste måtto tillfyllestgörande sätt betryggas, samt dylika
kapital- och ränteförluster, som diskonten hittills måst vidkännas,
så vidt utan åsidosättande af de med ifrägvar. lån afsedda
ändamål sig göra låter, för framtiden förekommas; så
fruktar jag för, att lånestyrelsen fick ett nytt band hindrande dess
nya pröfning af säkerheten, ty om den, såsom jag bekänner vara
förhållandet med mig, i första rum afser erforderlig säkerhet, utan
afseende på om derigenom mången fabriksägare endast skulle få
tillgodonjuta en ringa del af den lånerätt, hvilken utgör fondens
föremål efter bestämd klassifikation, att tilldelas honom, så skulle
genom det af Utsk. tillagda vilkoret, en inskränkning upkomma i
vår rätt att afslå ett sökt lån inom gränsorna af sökandes lånerätt,
der vi kunde äga betänkligheter vid säkerheten, och dymedelst lättligen
förluster upkomma.
Då jag sålunda visat, att den föreslagna skrifvelsen både saknar
all anledn. och i händelse af nådigt bifall kunde föranleda förluster,
anser jag mig hafva fullt motiverat den framställning, hvarå
jag nu anhåller om propos:n, att R. o. Ad. med afslag ä Utsk:s
hemställan, måtte lägga ifrågavar. punkt af Revisiuns-berättelsen
till handlingarne.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag lägger visserligen
icke mycken vigt på den ifrågavar. skrifvelsen; men det var egentligen
med anledn. af den uplysning Hr Rosenblad meddelat, som
jag skulle velat upmana honom att tillägga ännu några flera.
Det är visserligen sannt, att vid slutet af år 1849 var summan
af osäkra fordringar något mindre, än vid slutet af år 1848
men om mitt minne icke bedrager mig, så upkom denna skillnad
till följd af en betydlig afskrifning, som under loppet af år 1849
egde rum. Det var således icke någon serdeles förbättring i ställningen,
som under det året inträffade. I dessa räkenskaper visar
sig också att afskrifningar hafva inträffat på mer och mindre betydliga
summor. Att detaljera alla omständigheter, hvaruti en strängare
kontroll i afseende på dessa utlåningar kunde vara erforderlig,
skulle vid detta tillfälle leda väl långt; men det yttrande, som
Hr Rosenblad sjelf har afgifvit, att han nemi. hyst den åsigten att
med mera varsamhet vid lånens utlemnande bort tillvägagås, än
hvad som skett, och då de grunder, han har för sin enskilda del
följt, äfven genom något Reglemente borde kunna göras tydligare,
vill det synas, som om det skulle förekomma åtskilligt i detta fall,
som hade utseende deraf att en del manufakturister mera lefde på
Manufaktur-diskonten, än på några andra tillgångar och således drefvo
en mera osäker rörelse.
Jag får för min del anhålla om bifall till Utsk:s förslag.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag tror att det icke är för någon
af Ståndets ledamöter en nyhet att höra, att när man frågar
490
Den 15 Mars e. m.
om en person, hvars existens är något fabulös, livad han lefver af,
man stundom får till svar: ”jo han lefver på Diskonten”. Jag
hade trott att detta mera var en ordlek än en sanning; men när
jag fick kännedom af Revisorernas berättelse om Manufaktur-Diskonten,
så fick jag bekräftelse på, att denna ordlek, om man så vill
kalla den, var en sanning. Det må visserligen vara möjligt, såsom
IIr Rosenblad säger, alt dessa osäkra fordringar tillkommit
under olika år. De upkomma hufvudsakligen derigenom, att man
hvarje år, eller hvartannat afskrifver några tusende r:dr. På detta
sätt gör man successiv nedsättning i fonden. När den höjt sig
till något betydligare belopp, så inträffar afskrifningsperioden igen
och då faller den under de der åren. Jag vill visserligen medgifva,
att det kan finnas år, då fonden ändock kan förminskas; men
jag hemställer till hvar och en, om det kan vara möjligt att en
så betydlig brist, som 183,000 r:dr kan upkomma, om icke pröfningen
af antagna säkerheter har varit något släpphändt. Detta
skulle verkligen kunna ådagaläggas genom exempel, hvilka likväl
äro för discretta att här omtala, emedan man då äfven måste namngifva
personer; men på afd:n, der målet först handlades, anfördes
exempel i mängd, hvilka visade, att mången lemnat en mera fingerad
än verklig säkerhet för de lån, han erhållit, och det är derföre
som Utsk. tillstyrkt R. St., att genom en sådan underd. skrifvelse,
som denna, söka att väcka upmärksamheten på delta förhållande
och att fä det rättadt. Jag tror således att denna skrifvelse,
om den också icke kan hafva någon annan verkan, åtminstone bör
kunna hafva den, att väcka colini upmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att med serdeles noggrannhet pröfva säkerheter för sökta
lån i öfverensstämmelse med de åsigter, som IIr Rosenblad här
förklarat vara hans enskilda, ehuru icke öfverensstämmande med
de åsigter, som följas af colini majoritet. Jag tror att det ändamål,
som härmed åsyftas, är af så mycken vigt för det allmänna,
att jag har allt skäl att tillstyrka bifall till ifrägavar. skrifvelses aflåtande.
Hr Rosenblad: Gr. Mörner måtte icke hafva hört den utredning,
som jag gjorde (i öfverensstämmelse med det till prot.
öfverlemnade papper), nemi. alt, oaktadt det för 1849, i öfverensstämmelse
med det ifrån 1848 balancerade beloppet, uptagna osäkra
fordringar upginge till en så stor summa, så hade likväl verkets
ställning förbättrat sig med 11,000 och några 100 r:dr. Jag visade att
förhållandet var enahanda ett annatår, och de upgifter, som blifvit lemnade
öfver afskrifuingar, som skett sedan år 1840, och beloppen
under de olika åren af osäkra fordringar, visa att förhållandet emellan
osäkra och säkra fordringar har på det hela förbättrats. Jag
har tillika förklarat, hvad jag förut i ämnet uplyst, att man icke
får jemföra dessa osäkra fordringar med hvad som heter osäkra
fordringar i Diskonten. Under de 16 år jag var ledamot i Diskonten
sträfvade jag att komma till det mål, att man skulle der gå
tillväga på samma sätt som vid Manufakturdiskonten, nemi. att
skrifva på osäkra fordringar allt hvad som hade något tecken till
Den 15 Mars e. m.
491
osäkerhet, men jag misslyckades mycket deruti, och med den serskilda
kännedom jag har om båda dessa verk, sä får jag säga, att
de s. k. goda fordringarne i R. St:s lånekontor äro till en del af
mycket sämre beskaffenhet, än åtskilliga af de här såsom osäkra
uptagna fordringar. Någon förändring i det allmänna stadgandet,
som finnes, kan här svårligen ske genom K. M., då K. M. icke
gerna kan säga något annat, än att medlen skola utlånas emot antaglig
säkerhet, och måste till auktorileterne öfverlemna säkerhetens
bedömande.
Gr. Mörner: En förbättring af 11,000 r:dr för året, på en
rörelse, som drifves med 20 mill., är icke mycket lefvande, sä att
detta resultat tycker jag icke ger mycken tillfredsställelse. Det
nplyses icke heller af den siffran, huru stor afskrifningen varit för
äret, men jag tror att den motsvarat den nedsättning, som blifvit
gjord uti de osäkra fordringarne.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag får tillstyrka
den ifrågavar. skrifvelsen och nekar icke, att det förefaller mig
som lånerörelsen uti Manufaktur-Diskonten skulle bedrifvas på ett
ganska betänkligt sätt, då de osäkra fordringarne kunna upgå till
det betydliga beloppet af nära 200,000 r:dr b:co. Det lemnar
också ett faktiskt bevis på, huru tillförlitliga kalkylerne i sjelfva
verket äro, om man beräknar sina tillgångar endast efter som de
visa sig i böckerna. Hr Rosenblad har för att något mildra omdömet
om Manufaktur-diskontens förvaltning nu förklarat, att många
af Riks-Bankens fordringar, hvilka anses såsom goda, skola vara
ännu sämre än en del ibland de här såsom osäkra uptagne fordringarne.
Han har således sjelf vederlagt sitt yttrande på f. m.,
att Riks-Bankens ställning var så förträfflig.
Jag^til 1 styrker bifall till den underd. skrifvelsen.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. behagade bifalla Utsk:s i förevar, punkt gjorda förslag,
ropades starka ja, blande med åtskilliga nej; hvarpå II. Ex. förklarade
det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
3:dje punkten, ang:de afförandet af ett frun längre lid
tillbaka i Manufaktur-diskontens räkenskaper balanseradt belopp;
4:de punkten, ang:de serskildt anslag för bestridandet
af några å gamla Ulldiskontfonden anvisade utgifter; 5:te
punkten, ang:de redovisningen för de vid stamschäferierne
befintliga, kronan tillhöriga får; 6:te punkten, ang:de ett i
Norrköpings Ullkontors räkenskaper affördt belopp för inköp)
t ved; och Tule punkten, an g: de redovisningen för anslaget
till anskaffande af nya unions-vapen och flaggor vid åtskilliga
Konsuls- och vice Konsu/s-stationer.
R. o. Ad. biföll hvad Utsk. i dessa punkter hemställt oeh
yttrat.
492
Den 15 Mars .e m.
Föredrogos och biföllos BankoUlsk:s nedannämnde d. 8 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt:n:
N:o 17, ifråga om förhöjning i det lill Bankens Brand-chef
utgående anslag;
N:o 18, i fråga om förhöjning i de åt Bankens kassörer anslagne
missräkningspenningar; och
N:o 19, i anledn. af Kamereraren A. W. Wäsströms ansökn.
om erhållande af fullmakt å ett lönebelopp af 1,200 r:dr.
Föredrogs Allm. Besv. och Ekon.Utsk:s d. 8 dennes e. m.
på bordet lagda utlåt. N:o 52, i anledn. af väckt motion om en
fyrbåks anläggning på nordvestra udden af Gottska Sandön.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: I det nu uplästabetänk, har Utsk.
återigen föreslagit R. St., att i oträngdt mål aflåta skrifvelse till
K. M. Samma betänk, visar att för icke längre sedan än 1844
hafva vederbör., med anledn. af en förut från R. St. gjord begäran,
uplyst att ifrågavar. fyrbåk är alldeles onödig samt att kostnader
för dess upbyggande blifva ganska betydlig. Några andra
omständigheter eller nya skäl hafva icke sedermera tillkommit, och
likväl kommer Utsk. nu återigen och hemställer till R. St. att i
samma fråga besvära K. M. med en ny begäran, hvilken naturligtvis
icke kan leda till något annat, än att, sedan aukloriteterna
ånyo blifvit hörda, denna hemställan ånyo afslås. Den enda följden
af sådane skrifvelser är att R. St:s värdighet nedsättes och
kraften af deras skrifvelser förringas, då de vid andra tillfällen
afgifvas.
Jag får derföre vördsamt anhålla om afslag på betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredrik: Jag ber att för min
del få instämma med den siste värde talaren, ehuruväl jag, af det
goda skäl att man icke kan hinna att sitta och författa reservationer
vid alla de tillfällen man är af olika tanka med Utsk:s majoritet,
icke har bifogat min reservation vid detta betänk. Då frågan
förevar till behandling på den afd. jag tillhör inom Utsk., sä
hade afd:n, på de skäl, som äfven finnas i betänk, införda, afstyrkt
ifrågavar. fyranläggning, men Ulsk:s majoritet stannade vid annat
beslut.
Jag förenar mig uti Gr. Lagerbjelkes anhållan om afslag å
betänk.
Då nu IL Ex. Hr Frih o. Landtm, liemstälde om R. o.
Ad. bifölle förevar, utlåt., ropades nej, hvarpå propos. till afslag
derå blef framställd och med ja besvarad.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Cederström,
Rud., och Gr. Björnstjerna Carl Magnus, ånyo på bordet
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 8 dennes e. m. första gången bordlagda
betänk. N:o 53; i anledn. af väckte motioner, om utvidgande
Den 15 Mars e. ni.
493
af de rättigheter, som åro Mosaiska trosbekännare här i riket tillerkände.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 8 dennes e. m. på
bordet lagda utlåt. N:o 54, i anledn. af väckt fråga om beviljandet
af stapelrätt för staden Skellefteå.
Frih. af Schmidt, Carl Johan Georg: Motiverne för detta
utlät, gifva mig anledn. att förmoda ett annat och motsatt resultat
af frågans ompröfning ånyo, då jag har mig bekant, att åtskilliga
uplysningar kommit motionären nyligen tillhanda, hvilka han icke
lärer underlåta att framlägga för Utsk., i händelse af återremiss.
Bland dessa handlingar anhåller jag alt få nämna följande:
l:o Upgift å de Bruk, Sågverk och andra inrättningar, hvilkas
naturliga afsättningsort är Skellefteå, uptagande förteckningen, utfärdad
af vederbör. Häradsskrifvare, 12 Sågverk med tillhopa 23
ramar.
2:o Upgift på folkmängden i Skellefteå och angränsande socknar
fran hvilka Skellefteå kan påräkna produkter lill export. Denna
förteckning uptager folkmängden lill 26,000.
3:o Utlåtande af Doctor Nordlander och Kronofogden Hällgren,
ang:de de socknar, hvarifrån staden kan påräkna exportartiklar, såsom
bjelker, bräder, spanar, tjära, potaska, smör, talg, hartz och
terpentin; samt
4:o Summarisk upgift å exporter till ut- och inrikes orter från
Skellefteå Tull Inspektions-distrikt år 1850.
Jag saknar en ibland de inkomne handlingarna, som är af
vigt, nemi. Landsh.-emb:s i Westerbottens län utlåt, i saken. Men
jag har anledn. att tro, alt detta snart kommer motionären tillhanda.
De skäl, som vid R. o. Ad:s plenum sisth Thorsdag gjorde
sig gällande emot bifall af Ekon.Utsk:s betänk, i fråga om stapelrätt
för staden Sölvitsborg, anser jag, i afseende på Skellefteå icke
kunna vara gällande, då, efter hvad jag liar mig bekant, icke någon
underd. anhållan blifvit gjord, rör:de denna fråga och man icke
har alt frukta att Skellefteå stad, i händelse den erhåller stapelstadsfrihet,
skall blifva ett näste för lurendrejare. Jag vågar i anledn.
häraf vördsamt anhålla om återremiss af detta betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Då Skellefteå Stad har sig öppet
lemnadt att, derest den anser sig böra få komma i åtnjutande
af den förmån, som nu blifvit begärd hos R. St., vända sig till K.
M. med anhållan derom, då K. M. blir i tillfälle att höra vederbör.
och noggrannt pröfva alla omständigheter, som kunna vara för
och emot en tlylik förmän, så anser jag det ligga utom gränsen
foa R. St:s verkningskrets, att nu göra sig till ombud för Skellefter
Stads innevånare, derföre att en af representanterna begärt en
sådan åtgärd. Jag anhåller på denna grund, att R. o. Ad. måtte
bifalla betänk, som innefattar tillstyrkande af afslag på motionen.
Frih. Cederström Rud.: Den grundsats Hr Printzensköld
nyss framställt, kan visserligen hafva någon förtjenst, men jag tror
494
Den 15 Mars e. m.
icke alt den ovillkorligen kan vid alla tillfällen tillämpas. Då sonen
till en under många år i förevar, län anställd högt aktad, nu
mera
afliden Höfding, här har anmält, att förhållandet kunde vinna
en närmare utredning inför Utsk. genom nya uplysningar, som kommit
motionären tillhanda, så tror jag vi icke hafva skäl, att afslå
lians begäran om återremiss. Skulle sedermera de inkomna uplysningarne
icke finnas vara för Utsk. tillfredsställande, så lärer väl
Utsk., vid ärendets förnyade insändande till R. St., anmäla alt
Utsk. icke heller då kan tillstyrka saken. Aro de åter nöjaktiga,
så lärer sådant lända till gagn för saken. Men då man tillika be
sinnar,
att Utsk:s afstyrkande ej f. n. grundar sig på något enda
annat skäl, än alt utredningen icke varit fullständig, men detta
skäl numera torde möjligen komma att undanrödjas, så tror jag
det vara mindre lämpligt och riktigt att för ögonblicket afskära
denna utväg till målets ytterligare utredande; och vågar jag således
instämma med Frih. af Schmidt i dess begäran om ärendets återförvisande
till vidare handläggning. Gifvet är, att, för Skellefteå
Stad och den kringliggande orten, den begärda förmånen icke kan
vara utan vigt; men för detta, åtminstone lokalt betydande och troligen
ej för någon annan ort skadliga ändamåls vinnande, kan lätteligen
eljest en önsklig framgång hos K. M., måhända i sin män
motverkas, om R. St. förut hafva förehaft, men afslagit frågan.
Jag ser icke tillräckligt skäl hvarföre man i detta fall skall gå så
afskärande tillväga, utan förordar för min del återremiss.
Ilr Printzensköld: Jag fästar allt afseende och allt förtroende
till Frih. af Schmidts upgift, men jag anser likväl icke formen
vara riktigt iakttagen för denna frågas behandling. Ar motionären
i tillfälle alt, såsom Frih. Cederström upgifvit, meddela Utsk. en
utredning till bedömande af saken, så lärer väl icke tillfälle saknas
honom, att lemna en sådan utredning jemväl till K. M. Då
blir K. M. i tillfälle att genom Sina embetsmän än ytterligare utreda
förhållandet och derefter fatta Sitt nåd. beslut. Att ett af R.
St. meddeladt afslag å motionen, såsom Frih:n befarat, skulle verka
ofördelaktigt hos K. M., kan jag så mycket mindre medgifva, som
ämnet icke varit af motionären så utredt att något omdöme, grundadt
på sakkännedom, kunnat af Utsk. meddelas. Jag vidblifver
min åsigt att, då Skellefteå stad har sig obetaget, att genom ansökning
hos K. M. vinna den förmån, hvarom 1111 är fråga, så böra
R. St. med saken sig icke befatta, utan låta pröfningen deraf bero
på den auktoritet, som i förevar, fall har magt att besluta. ,
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag torde till en början
få anhålla att få veta huruvida något prot.utdr. är från de öfriga
Stånden ankommet med uplysning om det sätt, hvarpå denna fråga
är hos dem afgjord.
I anledn. häraf hade lindert. Ridd-Sekret. äran tillkännagifva,
att, enl. ankomne prot.-utdr., PresteSt. bifallit och BondeSt.
återremitterat Utsk:s utlåt., men att någon underrättelse om af
BorgareSt. i ämnet fattadt beslut ännu icke blifvit R. 0. Ad. meddelad.
Den 15 Mars e. m.
Gr. Liljencrantz: Utsk. har kommit till det beslut, sorn
betänk, utvisar, på elen grund att någon fullständig utredning af
ämnet ännu icke förefanns. En talare har visserligen sagt, att fullständigare
uplysningar i ämnet, och deribland äfven ett utlåt, af K.
Befhfide, vore att förvänta. Jag betviflar ingalunda den värde talarens
upgift i detta afseende, ehuru jag icke vet i hvad form ett
sådant utlåt, skulle kunna komma Utsk. tillhanda, om icke på sin
höjd såsom K. Befh:des enskilda tanka. I hufvudsaken får jag förena
mig uti hvad Hr Printzensköld yttrat. Jag tror lika med Hr
Printzensköld att den rätta formen för denna frågas behandling ingalunda
är den som motionären valt, och, lika med honom, anser
jag olämpligt att sålunda genom motioner förrycka sakernas naturliga
behandling i administrativ väg.
Frih. Cederström synes hafva befarat, att ett bifall till Utsk:s
förslag skulle lägga hinder i vägen för frågans behandling, på den
naturliga och riktiga vägen; men detta kan jag för min del icke
finna, enär R. St. i sådant fall icke annat göra, än godkänna det
utlåt., som Utsk. afgifvit.
Af dessa skäl anhåller jag att Ståndet måtte bifalla betänk.
Hr R osen bl ad, Bernh.: I motsats med Hr Printzensköld och
den siste värde talaren kan jag icke annat än helt och hållet instämma
i hvad Frih. Cederström anfört. Det är Konungens höga
rätt att bevilja Stapelstadsrättigheter; men grundlagen lemnar R.
St. rättighet i alla de ekonomiska frågor, i afseende på hvilka K.
M. ensam har lagstiftningsrätt, frambära de önskningar, dc finna
lämpliga. Jag hemställer, huruvida icke denna rätt skulle blifva
aldeles ett non-sens, i händelse man den ena gången, då frågan
varit förut underställd K. M., såsom t. ex. i Sölfvesborg saken, tar
till skäl att K. M. icke hade bifallit den eller att K. M. haft frågan
under pröfning och afslagit densamma, och* den andra gången
deremot, att K. M. ännu icke pröfvat frågan. Om bägge dessa
skäl skola göra sig gällande, så vet jag icke, om icke följden skulle
blifva att hela R. St:s underställningsrätt till K. M. i önskningsmål
blefve aldeles öfverflödig och med detsamma äfven sjelfva
Ekon.Utsk.
Jag får således instämma med Frih. af Schmidt i anhållan om
återremiss af betänk.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror icke, "aft Stånden
behöfva återremittera delta betänk., för att bibehålla Ekon.Utsk:s
tillvaro. Det lärer nogsamt blifva qvar ändock. Om man sålunda
går ifrån det skälet, så blir frågan huruvida andra finnas, som äro
giltige nog för vidtagandet af en annan åtgärd, än Utsk. föreslagit.
Hvad detta mål beträffar, torde R. St. icke böra gå vederbör, myndigheter
i förväg, emedan sådant skulle innebära ett medelbart uttryckt
tvifvel om deras nemi. Konungens rådgifvares, Commercecoll:ii
samt Landsh:s nit och omtanka, att vårda deras rätt, som
är i fråga. .Något sådant bör man icke yttra, utan förutsätta, att,
när dylika ansökningar förekomma, Konungens rådgifvare göra afseende
derpå efter sakens beskaffenhet och icke efter dens höga
496
DenlS Mars e. m
värdighet, som ger förordet. Det gör ingenting för sakens beskafhet
om det gifves af Landsh. och Commerce-coll:m, eller af R.
St. i en fråga, der, såsom Utsk. sagt, nödiga uplysningar saknas.
Nu påstås val att sådana skola lemnäs. Men är det troligt att för
tillfället kunna gifva Utsk. så tillförlitliga och rigtiga underrättelser,
som man erhåller när saken går sin rätta gång till K. Befh:de och
Gommerce-colhm ?
Jag hemställer, att R. o. Ad. ville bifalla betänk, och icke
åstadkomma tidsförlust med en återremiss, som, i min tanke, till
intet tjenar.
Frih. af Ugglas, Kurt Gust.: Då Utsk:s skäl varit att förhållandet
icke är utredt; men här är yttradt, att, i fall betänk,
återremitteras, förhållandet skulle kunna utredas, möjligen ända
derhän, att Utsk. skulle kunna komma till alldeles motsatt resultat
mot nu, så hemställer jag huruvida det vore rätt billigt, att så här
tvert afskära en ansökan, och icke genom en återremiss bereda möjlighet
att kunna komma lill ett motsatt resultat. Jag tror i motsats
emot Hr von Hartmansdorff att R. St:s tillstyrkande bör gälla mer
än någon annan auktoritets, och derföre instämmer jag med dem,
som yrkat återremiss.
Ilr Lagerheim, Lars Magnus: Utan all ingå i bedömande
af sjelfva den framställda fråga, hvarom här betydligt nog blifvit
taladt om de olika vägarne lör framställande af sådana ärender,
som det ifrågavar. och vinnande af sökta ändamål, får jag blott
hemställa till Ståndet huruvida det finnes det minsta skäl att vidtaga
någon åtgärd uti en outredd fråga, der uplysningar äro endast
lofvade då framdeles samma sak aldeles lika väl kan sättas i gång
och vinnas, i fall nplysningarne äro af den art, att de verkligen
bevisa att sjelfva den i motionen sökta stapelstads-rätten bör beviljas.
Jag får således tillstyrka bifall till Utsk:s betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust: Enl. mitt förmenande är det visserligen
både billigt och rätt att R. St. ega önskningsrätt i ekonomiska
frågor. Men deraf följer alldeles icke att det på något sätt
kan vara lämpligt att söka inblanda sig i enskilda och obetydliga
rent administrativa frågor. Flera skäl, hvarföre R. St. icke böra
i sådana frågor sig inblanda, skulle kunna anföras, men endast det
torde vara tillräckligt, att dessa frågor kunna svårligen inför R. St.
blifva rätt utredda och af R. St. rätt tillämpas. Sålunda har den
förste värde talaren, som här yttrade sig och förordade saken, sagt
att han hade åtskilliga uplysande handlingar att lemna ehuru ett
utlåt, af K. Befhf:de i länet ännu saknas, men sä snart staden icke
har gått den rätta vägen och hos K. M. sökt Stapelstadsrätt, så
har icke heller något utlåt, af K. Befhde kunnat blifva infordradt
eller gifvet.
Det är derföre aldeles icke af någon ogenhet emot motionen,
utan emedan jag anser det omöjligt för R. St., att få frågan riktigt
utredd, som jag tillstyrker bifall till Utsk:s betänk.
H.
Den 15 Mars e. m.
*97
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s härefter till bifall å Allm.
Besv:s- och Ekon.Utsk:s förevar, utlåt, framstälda propos. besvarades
med starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade att
han trott sig finna att härvid ja varit öfvervägande.
Föredrogs, men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gustaf, och Gr. Taube, Henning Edvard, ånyo på bordet
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 8 dennes e. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 55, i anledn. af väckt motion om uprättande af nytt sammandrag
af de författningar m. m. som böra från predikstolen årligen
upläsas.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 8 dennes
e. m. på bordet lagda utlåt. N:o 56, i anledn. af väckt fråga
om skyldighet för postmästare att, utan ersättning, afsända allmänhetens
bref från postkontoren i landsorten m. m.
Föredrogs Hr Rosenblads, Bernh., d. 10 dennes e. m.
på bordet lagda motion, att de Kyrkoherdar och Skolmästare i
Lappmarken, till hvilka den dem, dels på lön, dels såsom kosthåll
för skolbarnen, anslagna spannemål utgår efter markegångs-penningar,
måtte berättigas, att emot en lika lösen i närmaste kronomagazin
eller kyrkoherberge ärligen utlaga ett deremot svarande
spanmålsbelopp, samt att den spanmål och öfriga inkomster, som
ingå af frami. RiksRädet Frih. Johan Skyltes donation till Lycksele
skola, måtte skiljas från Statens beräknade inkomster och serskildt
godtgöras Hernösands Consistorium, att användas för det af
Stiftaren afsedde ändamål.
Hr von Hartmansdorff, A u g.: Med Hr Rosenblad delar
jag önskan, att hvad han här framställt måtte gå i fullbordan; men
en annan fråga är huruvida denna önskans framställande numera
är lagligt. Jag förmodar att det, efter motionstidens förlopp kommer
försent.
Hvad först beträffar rättigheten för kyrkoherdar och skollärare
i Lappmarken att tillösa sig spanmål, så är denna fråga, så vidt
jag af StatsUtsk:s utlåt. Litt. A. vid Inkomstbetänk. kan inhemta,
ännu outredd. Ett af de förnämsta skälen, hvarföre R. o. Ad.
återremitterade detta betänk, var just att få berörde fråga utredd.
Såsom jag förmodar blir hon det följaktligen ändock utan denna
serskilda motion. Emedlertid och så länge man icke ens vet, om
förhållandet är sådant, som Hr Rosenblad förmodat eller tvert om,
är det väl för tidigt att derom göra motion. Måhända är förhållandet
sådant man önskar och då behöfves ingen dylik.
Hvad åter beträffar den Skytteanska donationens till Lycksele
Skola skiljande från Statens anslag, så hemställer jag, om icke
"detta är ett ämne aldeles nytt och följaktligen af beskaffenhet att
icke numera kunna väckas. Jag befarar visserligen, att sedan Hr
4 H. 32
498
Den 15 Mars e. m.
Frih. o. Landtm, tillåtit remiss af Frih. Alströmers motion, så sker
detsamma med den förevar.; men pä enahanda grund, som jag då
bestridde lagligheten af den åtgärden, så tror jag mig äfven nu
böra ifrågasätta behörigheten af den förevande.
Hr Rosenblad: Grundlagen tillåter väckande af nya motioner
pä grund af händelser, som inträffa under riksdagen, äfven
sedan motionstiden är slut. StatsUtsk:s betänk, i delta ämne, har
visserligen icke varit klart och bestämdt; men diskussionen, som
deröfver föreföll, det utlät, som föredragande Stats-rådet inför Konungen
afgifvit och det bifogade intyget ifrån Riks-Boksluts-konl.
tyckas gifva tillkänna, hvad icke någon förut kunde känna, nemi.
att den Skollärarne påförda spanmålen och äfven kosthåll för skolbarnen
utgick eller markegång och icke in natura. Då detta förhållande
icke kunde vara kändt för de riksdagsmän, som eljest
kunde blifva motionärer, sä tror jag att ett nytt förhållande obestridligen
i delta afseende inträffat, hvilket berättigar till motions
väckande. Det samma egde rum äfven i afseende på den Skytteanska
Donationen. Ingen, som ej haft tillgång till Statsråds-protrn,
kumle känna alt i Nov. eller Dec. 1850, sedan riksdagen var börjad,
genom K. M:s nåd. beslut denna Donations inkomster blifvit
lagda under Statsverket. Det kunde icke någon känna förut. Men
det var först när denna kännedom erhölls, som man kunde vara
i tillfälle att yrka den rättelse, som ilrågavar. motion afser. Det
var detta, som gaf anledn. att framställa det förslag, som motionen
innehåller. Jag hade äfven det skälet dertill, att denna motion
icke kan så lätt, som man säger, kastas under hordet vid inkomsten
tili StatsUtsk. Den har åtminstone någon förhoppning att der
tagas i betraktande, hvaremot om förslaget väcktes uti ett. yttrande
vid återremissen och kom dit med en annan diger massa, så, om
än den skulle blifva upläst, hvilket icke alltid iakttages i Utsk:n,
skulle den ieke derföre verkligen komma under pröfning, om icke
någon Utsk:s-ledamot förut specielt fäst upmärksamheten vid de skäl,
som föranledt återremissen. Det är derföre som jag tror i praktiskt
hänseende att man kunde ega förhoppning att vinna den rättelse,
som jag ansåg nödig och behöflig.
För min del anser jag motionen hafva varit laglig; men underställer
detta helt och hållet Ilr Frih. o. Landtm:s ompröfvande.
Skulle Hr Frih. o. Landtm, anse att en sådan motion icke nu kunde
väckas, så underkastar jag mig helt och hållet Hr Frih. o. Landtnäs
omdöme, endast yrkande att, i det fallet, hvad jag i form af motion
framställt, måtte få gå såsom en ytterligare anmärkn. vid betänk.
, Litt. A.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han, i anledn.
af Hr von Hartmansdorffs anmärkn. emot behörigheten af Hr Rosenblads
ifrågavar. efter motionstidens slut väckte motion, finge förklara,
att, vid jemförelse af motionens innehåll med stadgandet
i 50 § Riksd.Ordn., H. Ex. funne motionen icke vara så stridande
emot det bokstalliga innehållet af nämnde §, alt II. Ex. ansäge sig
berättigad att vägra propus, till densammas remitterande.
Den 26 April e. m.
499
Dä sedermera H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. bifölle att Hr
Rosenblads ifrågavar. motion remitterades till SlatsUtsk., ropades ja,
blandade med nej; hvarpå H. E x. förklarade det han ansåg ja hafva
varit öfvervägande.
Foredrogs Hr Stie ms värds, Gust. Mauri tz, d. 12 dennes
f. m. på bordet lagda reservation emot R. o. Ad:s beslut i afseende
pä StatsUtsk:s utlåt. IN:o 51, ang:de beräkningen af Statsverkets
inkomster och dervid fogade utlåt. N:o 51, Litt. A.
Frih. Cederström, Rud.: Hr Stiernsvärds anförande, hvilket
han begärde mätte MedStånden kommuniceras, tycktes mig
innefatta ett ord af utländsk härledning med flerfaldiga bemärkelser,
af hvilka den, efter hvad mig vill synas, allmännast antagna
är ganska sträng, så sträng att jag icke kunde tro en sådan förkastelsedom
emot dels en ledamot i dess dubbla egenskap af Konungens
rådgifvare och medlem af detta Stånd, och dels emot StatsUtsk.
, böra lämpligen inflyta i ett anförande, som skulle MedStånden
delgifvas. Jag har sedermera genomläst anförandet och funnit
det Grekiska ord, mina öron lyckt sig hafva hört, vara ersatt med
ett Svenskt ord: ”klandervärdt”, emot hvilket, stående för författarens
räkning, jag icke har något billigtvis att anmärka; utan må,
gerna för mig, reservationen lill MedStånden aflåtas.
Uppå härefter framställd propos., blef ifrågavar. reservation,
enl. Ilr Stiernsvärds derom gjorda begäran, kommunicerad de öfriga
RiksStånden.
Föredrogs Gr. Björnstjernäs, Carl Magnus, d. 12 dennes
e. m. på bordet lagda motion, att mätarepenningar å tullfria
mätbara varor ej vidare må få åläggas, såvida icke upmätning af
varans egare begäres.
Frih. Cederström, Rud.: 56 § i Riksd.Ordn. åberopas lill
ett bra vidsträckt bruk i mitt tycke, om den af Gr. Björnstjerna
här väckta motion skulle kunna till Utsk. remitteras. Gr.
Björnstjerna har lånat motivet på ett häll och utsträckt frågan ansenligen
på ett annat. Kan detta vara ett tjenligt sätt att behandla
riksdags frågor? Sålunda kan man aldrig veta när ett ärende fått ett
saligt slut, utan man får se det ånyo ouphörligt updyka? Sålunda,
fastän man lemnat den största npmärksamhet åt ett ärendes behandling,
som man ansett definitiv, så äfventyrar man att få samma
besvär igen; och i fall man är händelsevis boi ta, när ärendet ånyo
förekommer, så kan man lätt utsättas för att frågan får en utgång,
den man trott sig hafva lyckligen motarbetat eller, i motsatt fall,
en annan än den, som man ansett sig med framgång förordat. Jag
vågar derföre, utan att ingå i någon pröfning af Gr:ns åsigter om
nyttan m. m. af det framställda förslaget, vördsamt hemställa, huruvida
icke Ståndet må linna sig å denna efter rätta tidens förlopp
väckta motion ej kunna bevilja den begärda remissen.
32*
500
Den 15 Mars e. m.
Visserligen liar Hr von Hartmansdorff nyss åberopat, att då
Ståndet för någon tid sedan medgaf remiss å en af Frih. Alströmer
väckt motion, så trodde Hr von Hartmansdorff att dädanefter
några remisser icke skulle kunna vägras. Jag är icke af den tankan.
Jag suspenderar allt yttrande öfver det närmare eller fjermare
förhållande, hvari Frih. Alströmers motion stod eller icke
stod till en redan behandlad fråga. Men om man också antager,
att remissen varit förhastad, så gäller väl härvid såsom eljest
i allmänhet, att äfven då man råkat begå ett förhastande, kan derutinnan
icke hemtas lillräckligt skäl att jemväl handla förhastadt
påföljande gångor.
Jag anhåller vördsamt om Hr Frih o. Landtnäs medverkan
till vägran af remiss å den ifrågavar. motionen.
Gr. Björnstjerna: Jag för min del vägar (ro att den motion,
jag tagit mig friheten väcka, står i aldra närmaste sammanhang
med det betänk., som har föranledt densamma. När Ekon.-  Utsk:s betänk. ang:de borttagande af mätarepenningar på slenkol
förevar, så fästade jag Ståndets upmärksamhet derpå att Utsk. afstvrkt
denna motion derföre, att den blott afsåg en partiel förändring.
Jag önskade afhjelpa detta fel och utsträcka stadgandet lill
ett allmänt; i följd häraf afgaf jag det förslag, som nu utgör föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning.
Frih. Cederström har sagt, alt om man skulle fortgå på den
hana jag belrädt, skulle möjligen ett riksdagsärende aldrig taga något
slut; jag får härpå svara att då Utsk:s förra utlåt, är af 3 Stånd
älerremitteradt till Ekon.Utsk. och min motion äfven kommer att
lill samma Utsk. remitteras, bör den i sammanhang med Ulsk:s
betänk, behandlas, någon tidsförlust kan derigenom således icke
upstå.
Jag anhåller vördsamt hos Hr Frih. o. Landtm, om propos.
lill remiss af motionen.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Om den framgång, Frih.
Alströmers motion rönte, har jag icke yttrat mig i syftning att önska
det sammalunda skulle gå med andra likartade, utan derföre att jag
fruktade det så skulle ske. Jag vill följaktligen instämma med
Frih. Cederström och göra ett nytt försök huruvida R. o. Ad. nu
skulle behaga sätta en gräns för den medgörlighet, som här egt
rum rörande nya motioners remitterande.
Gr. Björnstjerna har nyss, såsom grund för sin begäran, åberopat
frågan om mätarepenningars nphörande eller om undantag
derifrån för en viss mätbar vara, när hon icke behöfde upmätas,
eller vederbörrde icke ville hafva henne upmätt. Från denna enda
inom motionstiden väckta fråga har Gr:n tagit sig anledn. yrka
samma frihet för alla mätbara varor. Vore det lämpligt alt efter
motionstidens slut tillåta ett sådant förslag gå fram, så skulle det
äfven vara behörigt, att emedan jag i rättan tid yrkat förändring i
tullen på en ätbar vara, nemi. ost, begära efter motionstidens slut
ändring i tullen på alla andra ätbara varor, sill, smör, kött, eller
hvad som häldst. Jag hoppas att R. o. Ad. finner orimligheten
Den 15 Mars c. m.
501
ellei', för att begagna ett lindrigare uttryck, olämpligheten af ett
sådant sätt att lillvägagå. Jag anhåller alltså alt Ståndet mätte vägra
remiss af denna motion.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
Ii. o. Ad. bikille, att Gr. Hjörnsljernäs ifrågavar. motion remitterades
lill Allm. Besv. o. Ekon.Utsk., ropades starka nej, blandade
med ja, hvarpå II. Ex. förklarade det hail troll sig finna alt nej
varit öfvervägande.
Gr. Björnstjerna hegärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande vöterispropos.:
Den, som bifaller, att Gr. Björnstjernas, Carl Magnus, motion,
att mätarepenningar ä tullfria mätbara varor ej vidare må få åläggas,
såvida icke upmätning af varans egare begäiips, remitteras till
Allm. Besv. o. Ekon.Etsk., voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej:
vinner nej, afslår R. o. Ad. remiss af ofvanberörde motion.
V^id voteringens slut befiuinos röslerne hafva utlällit sorn följer:
Ja — 10.
Nej — 29.
Föredrogs följande af Hr Stiernsvärd, Gust. Mauritz d.
12 dennes e. m. väckte och sedermera skriftligen ademnade motion:
Med anledn. af den utaf ledamoten af Hederv. BondeSt. Jon
Samuelson från Ölands Södra Mot väckta och af Allm. Besv. o.
Ekon.Utsk. i utlåt. N:s 51 behandlade motion om arbetshäslracens
nphjelpande medelst härtill tjenliga Beskällares anskaffande och tillhandahållande,
får jag på grund af 56 § Riksd.Ordn. vördsamt anföra
och föreslå följande:
Lika med den värde Motionären anser jag nödige åtgärder lill
arbetshästracens förbättring vara af behofvet högeligen påkallade;
deremot kan jag icke gilla de medel han härtill föreslagit och som
Ulsk. på sätt och vis tillstyrkt, nemi., att i sagde ändamål vid
Stuterierna underhålla ett visst antal Beskällare.
Lemnande oafgjord!, huruvida våra närvarande Stuteri-inrättningar
utgöra det förmånligaste sättet lill hvad med dem egentligen
bör afses: erhållandet af tjenliga remontcr för Kavalleriet och
Artilleriet, vill jag endast uttala den åsigt, alt jag icke. anser deras
verksamhet böra utsträckas utöfver det af mig antydda ändamålet,
således icke lill arbetshästracens förbättring. Ett motsatt förhållande
skulle nemi. icke kunna ske utan på bekostnad af Stuteriernas
egentliga syfte, utan att de likväl derföre på annat än ett
högst inskränkt sätt kunde bidraga till erhållandet af dugliga ar
-
502
Den 15 Mars e. m.
betshästar. Deremot tror jag, att om clemia maktpåliggande angelägenhet
öfverlemnades åt den enskilta, af Staten pligtskyldigl upmiintrade,
omtankan, så skulle det afsedda ändamålet både säkrast,
skyndsammast och bäst ernås.
Af denna anletln. föreslår jag vördsamt: att R. St. måtte ställa
till K. M:s nåd. disposition ett årligt anslag af 7,200 r:dr för att
användas till 144 st. nied 50 r:dr utgående hingstpremier, hvilka
antingen genom K. Beflif:des eller genom Hnshålls-Sällskapernes
försorg böra tilldelas depersoner, hvilka för året upvisa de till erhållande
af duglige arbetshästar lämpligast ansedda Beskällare, af
god inhemsk eller utländsk race; och hvilka personer derjemte förklara
sig villiga att Beskällarne till begagnande uplåta, antingen emot
en språngafgilt af 1 r:dr eller en fölafgift af 1 tunna hafre. Hingstpremiernes
fördelning länen emellan öfverlemnas åt K. M:s höga godtfinnande
att efter behofvet bestämma.
Hr Braunerhjelm, Ferdinand: Fullt öfvertygad, att en
god och för landet ändamålsenlig hästafvel icke allenast bidrager
lill landtbrukaren välstånd, utan äfven är en för landet stats-ekonomisk
vinst, och att således de medel, som af R. St. anslås till
hästafvelns förbättrande blifva rikligen fruktbärande, om de väl användas,
gifver jag gerna min röst för alt bidraga till upmuntran af
enskilles bemödanden i denna väg ; men i afseende på det sätt att
härvid gå till väga, som motionären nu föreslagit, är jag med honom
af olika åsigt och anser mig böra framställa mina anmärkadervid.
Jag ogillar förslaget derföre att det afser bildandet af en särskild
hästrace för åkerbruket, derföre alt det uteslutande bestämmer
premier för hingstar och sist derföre att det updrager utdelandet af
dessa premier åt Läns-styrelserna eller Hushållningssällskaperna.
Bonden behöfver sin häst för flera ändamål, skjutsningsbestyret,
lång forsling och plogen laga dess häst i lika anspråk.
Det är således icke för honom, utan möjligen för den stora egendomsegaren,
som hästar, endast tjenliga för åkerbruket, kunna vara
gagnelige men behöfliga äro de likväl icke. Vid Ottenby Stuteri
begagnas fullblodshästar och deras afkomma lika väl för spannvagnen
som till alla öfriga åkerbrukets behof. Jag anser således alt
npdragandet af någon serskild hästrace för åkerbruket på allmän
bekostnad hvarken är behöfligt eller ändamålsenligt. Premier böra
icke utdelas uteslutande, blott för hingstar: vi hafva redan sådana
pä flera ställen, såsom 8 för Malmöhus och 6 för Christianstads
län, bestående i 50 r:dr b:co årligen. Dessutom hafva under flera
år emellan 1822 och 1835 premier efter olika grunder blifvit utdelade
för hingstar, utan att man deraf sett någon väsendtlig fördel.
Jag föreslår således att, i st. f. att utdela premier för hingstar,
man må utdela sådana för upfödandet af vackra föl och för
stohållningar. Det är allmänt bekant, att ett vackert föl, som har
i arf att påräkna goda egenskaper, likväl genom svält eller vårdslös
behandling kan blifva en dålig häst, och alt en sådan behandling
hos oss icke är sällsynt till följd af den mindre kärlek, man här
Dea 15 Mars c. m.
503
i ull inäuliel liar för djur. Det egna intresset måste således väckas,
och det är derföre jag anser premier för vackra föl böra utfästas.
Kunde i bredd dermed sloliållningar inrättas på de grunder, som af
frami. Hof-Slallmästaren Ehrengranat blifvit framställda i del af honom
upgjorda förslag, som af K. M. blef anbefaldt till efterföljd
är 1824, vore väl. Denna inrättning uphörde redan 1830 till
följd af brist på medel; men mången gång har jag hört det nyssnämnda
förslagets uphofsman, den skickligaste i sitt yrke som någonsin
funnits och kanske kommer att finnas i Sverige, bittert beklaga
förlusten af denna inrättning, som enl. hans tanka medförde
stora fördelar med ringa kostnad. Del vore således väl om sådana
inrättningar kunde ånyo tillvägabringas.
Om premier skola gagna, böra de utdelas efter en princip
med noggrann sakkännedom och sträng rättvisa. Månne detta blefve
fallet, om bestyret dermed lemnades åt lika mänga länsstyrelser,
eller hushållssäl Iska per som finnas i riket? Jag belviflar det, åtminstone
hvad principen angår. Jag föreslår derföre, alt alla de
medel, som af 11. St. kunna anslås lill hästufvelns befrämjande,
måtte ställas till disposition af den styrelse, som fält sig updraget
öfverinseendet öfver sådana inrättningar i riket, och alt, i händelse
premier inrättas, denna Styrelse mätte ega att bestämma icke allenast
deras antal och storlek — naturligtvis inom anslaget —
utan äfven vilkoren, på hvilka de skola erhållas. Alla detalj-föreskrifter
pä förhand anser jag hinderliga och för ändamålet skadliga.
Jag instämmer så till vida i motionen, att jag önskar anslaget,
men med den förändring att premier mätte användas till väl
upfödde hästar, och till sloliållningar, och anhåller ali dessa mina
anmärknir måtte få åtfölja motionen dit den blir remitterad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag skulle önska att denna
motion hade varit väckt inom den lagliga tiden, nemi. en månad
från riksdagens början och att de erindringar, som Hr Braunerhjelm
dervid gjort, äfven åtföljt en remiss till Ulsk.; men under
nuvar. förhållanden ser jag icke, huru en remiss af denna fråga
skulle kunna ske. Jag kan icke inse huru Hr Stiernsvärds motion
kan stå tillsammans med 5(5 § Riksd.Ordn. Jag beklagar altsä att
Hr Stiernsvärd icke är här, (jag scr honom åtminstone icke) på
det alt han mätte kunna uttyda, huru han har velat sammanbinda
sin motion med något förut uptaget ärende eller någon under riksdagen
inträffad händelse och visa alt det förslag, som den innehåller,
är af något sådant omedelbarligen föranledt. Denna motion
väcktes då Ekon.Utsk:s utlåt. N:q 51 var behandlad af R. o. Ad.
Delta utlåt, var svar på en motion, som endast innehöll, att vid
Ottenby Stuteri matte hållas 4 eller högst 6 heskällare af Norrsk
race. Motionären deremot föreslår för liela riket premier för hingstar
af viss beskaffenhet och alt eli anslag af7,200 r:dr måtte för
detta ändamål af R. St. beviljas. Jag kan icke finna att detta sednare
förslag har så beskaffadt sammanhang med det första att detsamma
kan anses deraf omedelbarligen föranledt. Det är någonting
fullkomligt annat, än den motion innehåller, hvaröfver Ulsk.
504
Den 15 Mars e. m.
utlåtit sig. Med den helgd jag anser Riksd.Ordn. böra ega, mäste
jag, ehuru jag för öfrigt, skulle önska att till sådana premier, som
Hr Braunerhjelm ansett förenliga med nyttan, anslag kunde gifvas,
likväl för min del motsätta mig remiss af denna fråga till Utsk.
Om en sådan skulle beviljas, kan jag icke se när vi skola få en
gräns föi- förslagers väckande, som innehålla anslagsfrågor. Detta
är 7,000 r:dr, en annan gång kan man fä ett förslag på 200,000
r:dr. Jag kan icke anse att detta öfverensstämmer med ordningen
för våra riksdagsförhandlingar. Jag hemställer till Hr Frih. o. Landtm,
huruvida remiss kan ega rum; men i händelse Hr Frih. o. Landtm,
är af den tanka alt en remiss icke strider emot bokstafliga föreskriften
i grundlagen, så vill jag ej vidare bestrida motionens remitterande.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag tror att grundlagen
medgifver rättighet att om fråga väckes huruvida remitteras bör eller
icke, den frågan måtte fa läggas på bordet, och i sådant fall
får jag derom anhålla.
1 anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.,
att som fråga upstått om remitteras bör, denna fråga, jemlikt 49,
§ Riksd.Ordn., komnic att, lill följd af derom gjord begäran, hvila
på bordet till nästa plenum.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
utlät:n, mern. och betänk., nemi. från
Stats-Utskottet.
N:o 72, ang:de restitution till Reg:ts-skrifvaren A. G. Enell
af för högt beräknad lönebevillning:
N:o 73, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 45;
N:o 74, i anledn. af K. M:s nåd. propos., i fråga om afsön
dring
af jord från f. d. Löjtnantsbostället vid YVestgölha Dals reg:te
Stommen N:o 1, till utvidgande af Jerns församlings Kyrkogård
inom Elfsborgs län;
N:o 75, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de uplåtelse af
jord från Trumpetareboställe! vid Kalmar regde Lilla Ökna N:o 2,
i Jönköpings län till plan för socknestuga och skolhus åt Ökna församling;
Lag-ll
t sko t te t:
N:o 12, i anledn. af K. M,:s nåd. propos., ang:de ändring i
23 kap. 1 § R.R., sådan den lyder i K. Förordn. d. 18 April 1849.
Slutligen anmäldes och lades på bordet ett frän Ridd.Utsk.
under N:o 8 inkommet såiydande
Vördsamt Memorial:
Efter det, Ridd.Utsk., uti mein. N:o 2 hos II. R. o. Ad. anmält,
att inbrottsstöld natten mellan d. 9. och 10 Dec. sisth år,
Den 15 Mars e. m.
505
egt rum uti Ridd.-kon!., dervid Riddarhns-kassan oell Wadstena Ad.
liga Jungfru Stift tillhöriga medel blifvit tillgripne till ett belopp
af 8,933 r:dr 16 sk. samt, på Utsk:s tillstyrkan, H. Ståndet under
d. 21 i samma månad beslulit, att, derest det stulna icke skulle,
medelst tjufvarnes uptäckande, återfås, åt Ridd.-Direkt :n öfverlemna
att, ”efter sig företeende omständigheter, enligt lag och författningar,
med detta ärende förfara”; så har Direktm, uti ett till
Utsk. ingifvet, lill R. o. Ad. ställdt mern. af d. 24 sisth Febr.
dels insändt ej mindre det vid K. Polis-Kammaren härstädes förda
undersökningsprot. i målet, än och Ridd.-kamererarens och Ridd.-  fiskalens, hvar för sig, afgifna ntlåt:n; dels jemväl för egen del
meddelat yttrande ang:de den förevar, frågan.
Af dessa handlingar och utlåt:n, hvilka härhos bifogas, inhemtas
hufvudsakligen:
att i afseende. på stölden, enl. PolisKammarens dagen efter
stölden hällne undersökning, är vordet, genom muntligen afgifna
berättelser af Ridd.-kamereraren samt öfriga, utan ed hörde, personer
uplyst, att sedan Ridd.-kamereraren klockan omkring 2
e. m. d. 9 Dec. lemnat sitt embetsrum, efter att hafva igenläst den
der stående kassakista af jern och uti en låda till en i samma rum
befintlig pulpet nedlagt nyckeln lill kistan och gömt nyckeln till
nämnde låda under några papper i en öfre afdelning af pulpeten,
samt derefter åt den tjenstgörande vaktmästaren lemnat nyckeln till
Ridd.-konl:t: så hade Ridd.-kamereraren klockan ^8 morgonen derpå,
af Riddarhusets ordinarie vaktmästare, hemma hos sig erhållit underrättelse
om den ifrågavar. stölden, då han genast begifvit sig
lill Ridd.-kont., dervid han funnit kassakistan upläst samt locket
stående halft öppet med nyckeln sittande uti nyckelhålet, hvaremot
ladan i pulpeten varit läst och dertill hörande nyckel liggande
å sin vanliga plats i öfre lådfacket; alt porten från Riddarhusets
förstuga till gården om natten varit öppen; att då vaktmästarens
hustru om morgonen upgått till kontoret för att städa, hon funnit
dörren dertill tillsluten, men icke läst, samt locket till kassakistan
upslaget, och en blecklåda med frånbrutet läs kastad på golfvet, der
äfven fanns qvarglömd en Engelsk finbladig säg af stål, som likväl
icke syntes bafva varit begagnad; att, vid skedd inventering i kassakistan,
den cigarrlåda, hvari penningarne varit förvarade, saknats,
men likväl återfunnits på läktaren i Riddarhussalen, der jemväl en
mängd svafvelstickor funnits kringströdda på golfvet; att vidare det
bortstulna befunnits beslå af följande d. 8 Sept. 1848 af Smålands
och Hallands Hypotheksförening utgifne 20 st. obligationer från och
med N:o 73 till och med N:o 92 å 250 r:dr . . . 5,000: —
samt 7 st. från och med N:0 202 lill och med N:o
208 ä 100 r:dr  700: —
Kontanta medel, 2 sedi. ä 500 r:dr  1,000: ■—
62 st. d:o ä 33 r:dr 16 sk  2,066: 32.
jemte i åtskilliga valörer till omkring ..... 166: 32.
S:ma 8,933: 16.
samt att, utom nämnde obligationer och de penningar, som legat i
den tomma cigarrlådan, andra penningar, vidhäftade serskilda an
-
506
Den 15 Mars e. ra.
ordningar, varit uti kassakistan nedlagda utan att tillgripas, hvilket
anmärktes i afseende ä en i den upbrutne blecklådan förvarad
skuldsedel;
alt, för tjufvens eller tjufvarnes efterspaning någon annen
ledning vid förhöret i Poliskammaren icke vunnits, än att dels
Pigan Lilja och Vaktmästarehustrun Forssling å olika tider om aftonen
den 6 Dec. eller 3 dagar före stölden, uti nedra förstugan
förmärkt en karl ”med hemsk upsyn”, som frågat den sistnämnda,
hvarest penningar för Riddarhusets räkning insattes, hvilken karl äfven,
om aftonen då stölden skedde, klockan omkring 1) varit sedd
af Pigan Lilja på Riddarhusgården, klädd i blå rock med mössa,
och yllevantar, dels Irenne af de i PolisKammaren hörde personer
omkring klockan 12 om natten då stölden föröfvades, varseblifvil. en
till utseendet något ovanlig vagn förspänd med ett par svarta hästar,
slående vid gafveln af Ostra Riddarbus-flygeln; men att, oaktadt
samtliga härvarande Hyrkuskar blifvit hörde, ingen af dem vidkänt
sig vara egare till nyssnämnde vagn, samt slutligen;
alt någon den ringaste uplpsning om tjufvarne hitintills
icke vunnits, oaktadt, för befrämjande deraf, dels en belöning af
500 r:dr varit ulfäslad, dels kungörelser om stölden blifvit genom
K. ÖfverStåth.-Emb. och K. Befhfv:de i rikets samtlige län utfärdade,
dels ock, för att förekomma afyttrandet af de stulna obligationerne,
meddelanden om stölden skett ä Börserne i Köpenhamn,
Hamburg och Lybeck.
Vid sådant förhållande bar Ridd.-direkt:» tillfrågat Ridd.-kamereraren,
huruvida han funne sig skyldig och vore villig att ersätta
de bortstulne medlen, dertill Kamereraren hufvudsakligen svarat:
att det skulle för honom vara en stor tillfredsställelse att kunna
gå Ridd.-direkt:ns önskningar till mötes i fråga om frivillig ersättning,
men, ehuru kärt och dyrbart Riddarhuset och dess tillhörigheter
måste för honom vara, nödgades han likväl, med fästadt afseende
på det höga belopp, hvartill den ifrågasatta ersättningssumman
sig belöper, jemförd med hans enskilda tillgångar och med
den icke så serdeles stora lön han åtnjuter för sin befattning, nekande
besvara den af Direkt:n till honom gjorda förfrågan; underkastade
sig allt det ansvar, hvartill han kan i Domstolsväg kännas
skyldig ”enl. lag och författningar,” men tillika fullkomligen
nöjd, derest hans höga principaler, H. R. o. Ad. sjelfva täckas afgöra
ersättningsfrågan, hvilkens hänskjutande till kompromissrätt,
Ridd.-kamereraren likaledes med beredvillighet underkastat sig. Och:
liar Ridd.-kamereraren i öfrigt — jemte det han fästat upmärksamheten
dervid, att under den lid af 17 år han bestridt kamereraretjensten,
ensamt Riddarhus-kassan, oaktadt räntans fall, aflöningsstatens
ökande, samt derå anvisade extra utgifter, tillvext med
öfver 30,000 r:dr b:co — ingått i en närmare förklaring öfver
hvad i afseende å qvarlemnandet af kassakistnyckeln i kontoret må
kunna anses ligga Ridd.-kamereraren till last, samt slutligen framställt
den mångdubbelt större penningeförlust, äfvensom den oersättliga
skada i afseende på de i kassakistan förvarade handlingar,
hvilken, derest nyckeln till kistan icke blifvit funnen, kunnat drabba
Den 15 Mars c. m.
507
Riddarhuset, sävida, hvad icke osannolikt vore, våldsverkan^ då,
uti den i Rådhusgränden varseblifna vagnen, bortfört hela kistan
med allt dess dyrbara innehåll, hvarom allt R. o. Ad. lärer taga
närmare kännedom af Ridd.-kamererarens bifogade mern. Litt. B.
Derefter har Ridd.-fiskalen, uti ett af Direkta! infordradt äfvenledes
bifogadt utlåt. Litt C. yttrat, att han funnit det ligga Ridd.-  kamereraren till last, att hafva förvarat nyckeln till kassakistan i
samma rum, der kistan är stående, och att derföre någon påföljd
torde böra honom åläggas, ehuru oafgjordt vore, huruvida denna
förseelse innefattar fullt laga skäl lill hans förpligtande alt ersätta
det stulna beloppet: men, att enär af R. o. Ad:s ofvanberörde beslut
inhemtades, att Ståndet icke ville ingå i pröfning häraf, utan
häuskjulit frågans behandling till Direkt:n, samt det syntes Ridd.-  fiskalen, som skulle det för H. R. o. Ad. vara mindre angenämt,
att till Domstolen instämma sin Kamererare om ersättning för det
bortstulna, och dessutom för sakens behandling funnes ett annat af
Kamereraren äfven angifvet sätt, nemi. frågans öfverlemnande till
kompromiss, Ridd.-fiskalen ansåge sig böra tillstyrka, att en kompromissrätt,
bestående af 5 ledamöter, måtte för frågans pröfning
och afgörande tillsättas, efter derom hos R. o. Ad. förut skeende
anmälan; och har Ridd.-direkt:n slutligen, lill följd af II. R. o.
Ad:s här ofvan förstnämnda, i ämnet meddelade föreskrifter, funnit
sig icke kunna fatta något annat beslut, än att öfverlemna denna
ersättningsfråga lill Ridd.-fiskalens utförande vid laga domstol;
men likväl trott sig böra derförinnan vördsamt anmäla de af Ridd.-  kamereraren och fiskalen gjorda framställningar för den händelse,
att R. o. Ad. skulle anse dem böra vinna något afseende.
Då det nu åligger Utsk. att, i denna obehagliga och grannlaga
fråga, afgifva utlät., anser Utsk. sig dels skyldigt anmäla, det
Ridd.-kamereraren redan af egna medel ersatt de omkring 166r:dr
32 sk. b:co, hvarå han icke kunnat specificera sedelvalörerna, och
som tillhörde de till honom personligen utassignerade extra utgiftsmedel,
så att kassornes brist nu utgör 8,766 r:dr 32 sk. b:co, dels
f. n. böra inskränka sitt yttrande dertill, att Utsk. finner undersökningen
om den ifrågavar. stölden samt huru dervid tillgått så
ofullständig och saken i öfrigt så föga utredd, att, i Utsk:s tanka,
något bestämdt omdöme icke derpå kan grundas, ledande till, vare
sig Ridd.-kamererarens befrielse från ersättning, eller ersättningsskyldighet
till större eller mindre belopp; hvarföre Utsk. föreställer
sig, att en kompromissrätt, som sannolikt icke lärer kunna anse
sig berättigad att döma endast efter godtycke, svårligen skulle, i
målets nuvar. skick, detsamma till afgörande företaga; och då i öfrigt
å ena sidan, omsorgen för Riddarhusets och Stifts-kassornas
lagliga rätt och fördel och, å den andra, aktningen för en Riddarhusets
tjensteman, som, länge och med vid så väl innevar. som
föreg:de riksdagar, städse vitsordad, berömlig drift, ordning och
skicklighet, sin maktpåliggande och ansvarsfulla befattning förvaltat,
enl. Utsk:s tanka, kräfva, att saken varder i laga ordning uptagen
och, så vidt sig göra låter, utredd, tillstyrker Utsk. således för
sin del.
508
Den 15 Ma rs c. m.
att åt Ridd.-fiskalen må öfverlemnas att göra delta mål
vid vederbörlig domstol anhängig!, samt detsamma derstädes
utföra; hvilket dock allt till H. R. o. Ad:s egen ompröfning
vördsamt hänskjutes. Stockholm d. 6 Mars 1851.
A RiddarhusUtskottets vägnar:
L. von Stedingk.
F. IV. Dalman.
tilt. A.
Vördsamt M e m o r i a 1.
Sedan, i anleda, af Ridd.-direklms anmälan om den ali Ridd.-  kont. natten emellan d. 9 och 10 sisth Dec. hegängne stöld af kontanta
penningar och obligationer lill ett sammanräknadl belopp af
8,933 r:dr 16 sk. b:co, II. R. o. Ad. i öfverensstämmelse med
Ridd.Utsk:s tillstyrkande, hänskjuta till Direktm, alt, derest det
stulna icke skulle, medelst tjufvens uptäckande, återfås, efter sig
företeende omständigheter, enl. lag och författningar med detta ärende
förfara, och sedermera någon spaning å tjufven eller de bortstulna
medlen, genom de i sådant afseende vidtagne åtgärder, icke kunnat
vinnas, men genom Poliskamtnarens undersökning blifvit uplyst, att
denna stöld, efter updyrkning af dörren till Ridd.-kont., skett med
begagnande af nyckeln till den der stående kassakistan, samt alt
denna nyckel varit åtkomlig derigenom att Ridd.-kammereraren haft
den förvarad uti en låst låda lill en i samma kontor befintlig pulpet,
hvartill åter nyckeln varit gömd under några papper i en öfver
afdelning
af pulpeten, så har Ridd.-kamereraren af Direktm blifvit
tillfrågad, huruvida han funne sig skyldig och vara villig, alt ersätta
de sålunda bortstulne medlen, — och derå afgifvit hosföljande nekande
svar, deruti han tillika förklarat sig fullkomligt nöjd, derest
11. R. o. Ad. sjelfva läcktes afgöra denna ersättningsfråga, eller densamma
blifva hänskjuten till kompromissrätt; hvarefter Ridd.-fiskalen
uti infordradt äfvenledes bifogadt utlåt, yttrat, att han funnit det
ligga Ridd.-kamereraren till last, att hafva förvarat nyckeln lill kassakistan
i samma rum, der kistan är stående, och att derföre någon
påföljd torde böra honom åläggas, ehuru oafgjordt vore, huruvida
denna förseelse innefattar fullt laga skäl till hans förpligtande all ersätta
det stulna beloppet; men, att enär af R. o. Ad:s ofvanbcrörde
beslut inhemtades, att Ståndet icke ville ingå i pröfning häraf, utan
hänskjutit frågans behandling till Direktm, samt det syntes Ridd.-  Fiskalen, som skulle det för II. R. o. Ad. vara mindre angenämt,
att till domstol instämma sin Kamererare om ersättning för det bortstulna,
och dessutom för sakens behandling funnes ett annat af Kamereraren
äfven angifvet sätt, nemi. frågans öfverlemnande till kompromiss,
Ridd.-fiskalen ansåge sig böra tillstyrka att en kompromissrätt,
bestående af 5 ledamöter, måtte för frågans pröfning och afgörande
tillsättas, efter derom hos R. o. Ad. förut skeende anmälan.
Vid öfvervägande häraf har Ridd.-direktm, till följd af H. R.
o. Ad:s förenämnde i ämnet meddelade föreskrift, funnit sig icke
kunna fatta något annat beslut, än att öfverlemna denna ersättnings
-
Den 15 Mars e. m.
509
fräga till Ridd.-fiskalens utförande vid laga domstol; men likväl trott
sig böra derförinnan vördsamt anmäla de af Ridd.-kamereraren och
Fiskalen gjorda framställningar för den händelse att R. o. Ad. skulle
anse dem böra vinna något afseende.
Stockholm d. 24 Febr. 1851.
Carl De Geer.
Carl Bennet. U. Koskull. Fred. Boije.
Georg Ulfsparre. J. A. Tornerhjelm. G. A. Brakel.
Albert Munck.
Litt. fl.
Till Högloft. Riddarhus-Direktionen.
Till svar pä den förfrågan II. Direktm behagade vid sednaste
sammankomsten, med anledn. af H. R. o. Ad:s beslut, till mig framställa
i afseende pä ersättning för de vid stölden i Ridd.-kont., natten
mellan d. 9 och 10 sisth Dec. tillgripne medel, får jag afgifva
följande vördsamma utlät. Till närmare uplysnings vinnande om beskaffenheten
af ifrägavar. stöld vägar jag lill en början åberopa K.
Poliskammarens i ödmjukhet bilagde prot.
Derefter torde det tillåtas mig anföra de åtgärder, som af mig
blifvit vidtagne för befrämjandet af tjufva roes upläckande, beslående
dels uti utfärdandet af annonser i åtskilliga af Stockholms tidningar,
hvaribland en ulgält med lil fästad belöning af 500 r:dr för stöldens
upläckande, dels uti anmälan lill Smålands och Hallands llypotbeksförenings
ombud bär i Slockholm med upgift på de stulna obligationernas
nummer, littera och valeur, hvilken upgifvit blifvit af bemälde
ombud öfversänd lill Föreningens i Wexiö varande tjensteman, dels
uti af Ofverståth.-Emb:t utfärdade kungörelser, hvilka blifvit i hufvudstadens
kyrkor uplästa samt kommunicerade med samtliga K.
Befdnde i riket för befordrandet af samma kungörelsers meddelanden
och spridande i landsorterne och dels uti skrifvelsers aflätande
till Köpenhamn, Hamburg och Lubeck för nödiga åtgärders vidtagande
till förekommande af de stulna obligationernas möjliga föryttrande
på berörde orter. Oaktadt alla förestående åtgärders skyndsamma
vidtagande hafva dock inga uplysningar vunnits.
Sedan således alla till stöldens och ljufvarnes upläckande lämpliga
åtgärder, som kunnat af mig bero, blifvit vidtagne, utan att
leda lill den ringaste uplysnings erhållande, skulle det visserligen för
mig varit en stor tillfredsställelse att kunna gå Höglofl. Direktms
önskningar lill mötes i frågan om frivillig ersättning af de vid i frågavar.
stöld tillgripne medel. Äten, ehuru kärt och dyrbart Riddarhuset
och dess tillhörigheter mäste för mig vara, som oafbrutet och
nära nog uteslutande egnat hela min verksamhet såsom embetsman
i Riddarhusets tjenst, nödgas jag likväl, med fästadt afseende på det
höga belopp hvartill den ifrågasatta ersätlningssumman sig belöper,
jemfördi med mina enskilta tillgångar och med den icke så serdeles
stora lön jag åtnjuter för en befattning, hvarvid, utom alla andra
åligganden, en så mångfaldig art af större och mindre penninge
-
510
Den 15 Mars e. ra.
transaktioner äro förenade, att den svårligen kan utan någon årlig
npoffring eller förlust af en samvetsgrann innehafvare bestridas, nekande
besvara den af Högloft. Direkl.-n lill mig gjorda förfrågan;
underkastande jag mig naturligtvis allt det ansvar hvartill jag kan
”enl. lag och författningar” i domstolsväg kännas skyldig och det så
mycket heldre som H. R. o. Ad:s beslut tyckes antyda denna väg
till frågans afgörande. Skulle jag i denna tolkning af II. R. o. Adis
beslut hafva misstagit mig, förklarar jag mig fullkomligen nöjd, derest
mina höga principaler, H. R. o. Ad., sjelfva täckas afgöra ersättnings-frågan,
hvilkens hänskjutande till kompromissrätt jag likaledes
med beredvillighet underkastar mig.
Då således, i hvilket af förestående fall som helst, fråga nu
npstår om ersättning af den förlust, som Riddarhuskassan och Wadstena
Adliga Jungfru-Stiftskassa lidit genom ifrågavar. olyckshändelse,
torde det tillåtas mig att, såsom prof på beskaffenheten af
förvaltningen under sednare tider af de under H. Direktins vård
stående kassor och fonder, få upgifva förstnämnde kassas tillgångar
år 1833 då jag nämndes lill Ridd.-kamererare och år 1849, som
är det sista hvaröfver bokslut i denna stund är uprättadt, utgörande
vid förstberörde års slut 146,840 ridr 43 sk. 11 rst. samt vid det
sednares 176,928 ridr 30 sk. 1 rst., hvilket utvisar en tillvext af
något öfver 30,000 ridr bico, oaktadt under samma tid räntan å
inteckningslånen nedgått från 6 till 5 proc. och aflöningsstaten
blifvit ökad med icke mindre än 791 ridr 32 sk. bico årligen,
deraf 600 ridr anslagits till förbättring i Ridd.-sekret. 150 ridr i
Ridd.-kamerare- och 41 ridr 32 sk. i Riddarhus-vaktmästare-lönen
och oaktadt dessutom åtskilliga exstra anslag, såsom 500 ridr bico till
Frimurare-barnhuset, 369 ridr 20 sk. till bestridande af kostnaderne
för en guldmedaljs förärande åt Hr Doktor And. Fryxell, med flera,
blifvit af II. R. o. Ad. på Riddarhuskassan anvisade.
Slutligen må det tillåtas mig att, utan afsigt att på förhand vilja
söka genom några advokatoriska framställningar, inverka på den
auktoritet, som kan komma ali afgöra den ifrågasatta ersättningsfrågan,
tillägga några ord. Det lägges mig till last att nyckeln till kassakistan
blifvit qvarlemnad och förvarad på embetsrummet der kistan
var stående. Detta faktum är af mig genast upgifvet samt utgör
väl det enda skäl hvarföre någon ersättning kan af mig ifrågasättas,
ty om kistan blifvit antingen med våld upbrnten eller helt och hållet
bortförd, skulle väl icke något ansvar kunnat drabba mig för de
penningar, obligationer och handlingar, hvilka förvarats på det rum
och den plats, som dertill blifvit för mig anvisade. Rimligtvis kan
väl ej heller Ridd.-kamererare-kontis mindre tjenliga beskaffenhet
till kassarum, såsom med en tunn (cloison)-vägg endast skiljdt från förstugan;
hvartill portarne icke ens äro stängda och såsom blott försedt
med en vanlig träddörr och ett mycket simpelt lås, läggas mig
till last. Det uraktlåtande att icke medtaga kassanyckeln, hvilken
dock möjligen kan tappas under hemförandet eller tillgripas i min
enskilta bostad, är således det fel hvartill jag vid denna olyckshändelse
gjort mig skyldig. Hvad följden skulle hafva blifvit om nyckeln
icke varit tillgänglig för våldverkaren kan naturligtvis icke be
-
Den 15 Mars e. m.
511
stämmas. Men dä torde likväl, om ej med sannolikhet, åtminstone
såsom inom möjlighetens gräns få förutsättas att försök först blifvit
gjorda att med våld sönderbryta kassakistan och om ett sådant företag
misslyckats, att hela jern kistan blifvit bortförd. Anledmr till
sådana våldsverkarnes upsåt saknas icke heller helt och hållet. Den
i Ridd.-kamererare-kont. qvarglömda jernsågen och den på Riddarhustorget
samina natt som stölden föröfvades bevisligen befintliga men
sedermera förgäfves efterspanade vagnen kunna lemna vidt fält för
gissningarnes område i delta afseende. Hela kassakistans bortförande
skulle väl för mig varit utan påföljd men skulle för Riddarhuset
medfört, utom en mångdubbel penningeförlust, en oersättlig skada i
afseende på de der förvarade handlingar.
Under förutsättning derföre alt den mig till last besvärande
nraktlåtelsen att icke medtaga nyckeln, om än för mig medförande
de svåraste följder, möjligtvis räddat Riddarhuset från oersättliga
förluster, skall jag med lugn och resignation afbida ersättningsfrågans
slutliga afgörande.
Slockholm d. 24 Januari 1851.
./. L. Bogeman.
Lill. C.
Till Högloft. R i dd ar hus-Di rek lionen.
H. Ridd.-direkt:n har behagat infordra mitt utlåt., i anledn. af
den förklaring, som af Ridd.-kamereraren Bogeman blifvit afgifven
öfver Direkhs till honom gjorda framställning, i afseende på ersättning
för de vid stölden i Riddarhus-kont., natten emellan d. 9 och
10 sisth Dec. tillgripne medel, utgörande uti kontanta penningar
och obligationer tillsammans 8,933 r:dr 16 sk. b:co.
Af det inför K. Poliskammaren dagen efter stölden d. 10 sisth
Dec. förde prot. inhemtas, alt tjufvar updyrkat dörren till Kamererare-kont.
, derstädes förskaffat sig reda pä kassakistans nyckel, som
Kamereraren hade förvarad uti en igenläst låda till en i kont. befintlig
pulpet, hvartill nyckeln åter förvarats under några papper i
en öfverafdelning till pulpeten, upläst kassakistan och derutur borttagit
berörde belopp, samt slutligen updyrkat dörren till läktaren i
Riddarhussalen, der på golfvet funnits kringspridda en mängd svafvelstickor
äfvensom en tom cigarrlåda, tagen utur kassakistan.
I anledn. af den anmälan härom, som Ridd.-direkt:n, genom
Ridd.Utsk. gjort hos R. o. Ad., har Ståndet lill Direktm öfverlemnat,
att vidtaga de lagliga åtgärder, hvartill omständigheterna kunde
föranleda.
Uti infordradt utlåt, har Ridd.-kamerereren, jemte anmälan om
de åtgärder, hvilka till ljufvarnes uptäckande och det stulnas tillrättaskaffande
blifvit vidtagne, förklarat, det han, af anförde orsaker,
funne sig nödsakad, att nekande besvara Direktms gjorda framställning
om frivillig ersättning af det bortstulna, men att han, nöjd underkastade
sig antingen R. o. Ad. sjelfve afgjorde ersättningsfrågan
eller hänskjöte densamma till afgörande vid domstol eller utsedd
kompromissrätt.
512
Den 15 Mars e. m.
Af ofvannämnda handlingar har jag funnit det ligga Ridd.-kamereraren
till last, alt hafva förvarat nyckeln till kassakistan i samma
rum, der kistan är stående, hvarföre någon påföljd torde höra honora
åläggas, ehuru oafgjordt är, huruvida denna förseelse innefattar
fullt laga skäl till hans förpligtande att ersätta det stulna beloppet;
men enär af It. o. Ad:s ofvanberörde beslut inhemtas, alt Ståndet
icke vill ingå i pröfning häraf, utan hänskjutit frågans behandling
till Ridd.-direium, samt mig synes, som skulle det för H.
R. o. Ad. vara mindre angenämt att till domstol (Rädstufvn-rätten)
instämma sin Kamererare om ersättning för del bortstulna, och dessutom
för sakens behandling finnes ett annat, af Kamereraren äfven
angifvet sätt, nemi. frågans öfverlemnande till kompromiss, anser
jag mig böra ödmjukast tillstyrka, att en kompromissrätt, bestående
af fem ledamöter, måtte för frågans pröfning och afgörande tillsättas,
hvarom anmälan hos H. R. o. Ad. förut torde böra göras.
Stockholm d. 17 Febr. 1851.
A. Reenstjerna.
Lin. D.
Utdrag af prot., hållet hos OfverslåthållareEmbetet
för Polisärende!’ i Stockholm d. 10
Dcc. 1850.
S. D. Efter anmälan alt nasti, natt inbrotsstöld blifvit föröf—
vad utur en kassakista stående i Riddarhusets Kamererare-kontor,
dervid skall hafva tillgripits i kontanta penningar Tretusende tvåhundrade
trettiotre r:dr 16 sk. och obligationer Femtusende sjuhundrade
r:dr allt b:co, hade, i ändamål att utröna huruvida sig företedde
några omständigheter till ledning för efterspanande, Kommissarien
Th. F. Levander, enl, nu ingifven rapport, till K. Poliskammaren
kallat Vaktmästarne Johan Wilhelm österlund, Guslaf Lundblad,
Nils Norgren, Eric Isander, Frans Sundberg, Aron Fredricsson
och Johan Forsling, Skrifvaren Wilhelm Stetter, Pigan Belly Lillja
samt Vaktmästaren Österlunds hustru, Carolina Christina Österlund
och Vaktmästaren Forslings hustru Gustafva Forsling.
Samtlige desse inkallade personer kommo efter uprop tillstädes
i närvaro af Ridd.-kamereraren Hr Kammarherren J. L. Bogeman,
som förmälde, att han kl. 2 middagen nasti, gårdag begifvit sig från
kontoret, efter alt i en låda till en der stående pulpet, hafva nedlagt
nyckeln till kassakistan, samt under några papper i en öfverafdelning
till pulpeten gömt nyckeln till nyssberörde låda. Kammarherren,
som till extra Vaktmästaren Norgren lemnat nyckeln till
kontorsdörren och sedermera icke besökt kontoret, hade, kl. omkr.
half till åtta i dag på morgonen, af Vaktmästaren Österlund fått
underrättelse om stölden och då genast till kontoret sig hegifvit,
dervid Kammarherren funnit kassakistan upläst samt locket stående
halft öppet med nyckeln sittande uti nyckelhålet, hvaremot lådan i
pulpeten varit läst och dertill höranda nyckel liggande å dess vanliga
plats i öfre lådfacket. En mindre med två lås försedd blecklåda,
Den 15 Mars e. m.
513
låda, som af enskild man varit deponerad till förvar i kassakistan,
hade legat något längre fram i rummet med låsen frånbrutne, och
nedanföre kassakistan hade blifvit funnen en Engelsk finbladig säg
af stål, hvilken dock icke syntes begagnad.
Vid stölden skulle hafva förkommit Smålands och Hallands
Hypotheks-förenings obligationer af d. 8 Sept. 1848 nemi. 20
stycken från och med N:o 73 till och med N:o 92
å 250 r:dr  5,000: —
samt 7 stycken från och med N:o 202 till och med
208 å 100 r:dr  700: —
och dessutom kontanta penningar i R. St:s Bancosedlar
nemi. 2 å 500 r:dr  1,000: —
62 å 33: 16  2,066: 32.
jemte i åtskilliga valörer omkring  166: 32.
Summa 8,933: 16.
Utom dessa penningar, som legat i en tom cigarrlåda, stående
vid ena sidan nere uti kassakistan, hade andra penningar, vidhäftade
serskildta assigneringslistor, varit nedlagde i kistan, men icke
blifvit tillgripne; den ofvan omnämnde mindre blecklådan hade endast
innehållit en skuldsedel, som icke heller förkommit. Vanligtvis
skulle, efter hvad Kammarherren vidare förklarade, nyckeln lill förmaket
lemnäs lill pigan Lillja i tjenst hos Vaktmästaren Österlund;
och så skulle äfven hafva skett i går afton. I dag på morgonen
hade blifvit uptäckt att våldsverkarne jemväl banat sig ingång till
läktaren, der på golfvet funnits kringströdde en mängd svafvelstickor,
äfvensom der legat den tomma cigarrlåda som haft plats i kassakistan.
Det vore påtagligt att inbrott äfven blifvit användt för att inkomma
i läktaren, enär dertill hörande nyckel plägar hänga inne i
Riddarhussalen och nyckeln till salen åter i förmaket på en spik
tillsammans med nyckeln till kontoret. Alla dessa nycklar skulle
hafva varit qvarhängande på sina platser. <
Härefter hördes och berättade:
l:o Vaktmästaren Norgren: att han omkr. kl. 2 middagstiden
nästl. gårdag af Hr Kammarherren Bogeman emottagit den till
Kamererare-kontoret hörande nyckel, som Norgren hängt å vanligt
ställe i förmaket och der hade Norgren uppehållit sig till kl. 8 på
aftonen, då han tillsammans med Vaktmästarena Sundberg och Fredriksson
derifrån sig aflägsna!;
2:o Vaktmästaren Fredriksson och 3:o e. o. Vaktmästaren Sundberg
sammanstämmande att de nyss upgifna tid i går afton, i sällskap
med Vaktmästaren Norgren, begifvit sig från Riddarhuset, sedan
Fredriksson till Pigan Lillja aflemnat den till förmaket höranda
nyckel.
4:0 Pigan Lillja, att hon, som är i tjenst hos Vaktmästaren
Österlund, kl. omkr. 8 nästl. gårdagsaflon, af nyssbemälde Fredriksson
emottagit förmaksnyckeln, som Lillja hängt i Österlunds kök,
och derifrån samma nyckel nedtagits klockan något efter 7 i dag på
morgonen, då Lillja tillsammans med sin matmoder hustru Österlund
4 II. 33
514
Den 15 Mars e. m.
skulle för städning begifva sig en trappa upp, der både förmaket
och Kamererare-kontoret äro belägne. Lillja hade då öpnat förmaksdörren
och ingått i kanslirummen medan hennes matmoder
tagit nyckeln till Kamrerare-kontoret. Porten ifrån Riddarhuset till
gården hade Lillja glömt att stänga om aftonen och var den följaktligen
öppen, då Lillja morgonen derefter ingått i huset.
5:0 Hustru Österlund, att då hon, åtföljd af nyssbemälde
Lillja, i dag på morgonen skulle ombesörja eldning och städning och
förthy upläsa dörren till Kämererare-köntoret, hon funnit densamma
tillsluten och icke läst, och att då hustru Österlund, som dervid medliaft
ljus och lyckta, funnit våld vara begånget å en mindre blecklåda
samt locket lill kassakistan upslaget, hade hon skyndat att omtala
detta för sin man, som genast för Hr Kammarherren Bogeman
derom gjort anmälan.
6:o Vaktmästaren Österlund, att han till kl. omkr. 11 nästl.
gårdagsafton varit borta och af sin hustru å morgonen fått höra hvad
sig tilldragit, derom han skyndat att för Hr Kammarherren Bogeman
göra anmälan ; vitsordande Österlund att nycklarne haft plats på sätt
ofvan är beskrifvet.
7:o Vaktmästaren Forsling och 8:0 hans hustru Gustafva
Forsling, att de, som äro boende å nedra botten till Riddarhuset
invid gårdsporten varit borta nästl. gårdagsafton och hemkommit,
hustrun kl. 10 samt mannen ungefär 1| timma sednare, samt att
dä hustru Forsling för något ärende på morgonen i dag omkring
kl. 7 skulle öpna gårdsporten, den då icke varit stängd.
9:o e. o. Vaktmästaren Lundblad, 10:o Vaktmästaren Isander
och ll:o Skrifvaren Stetter, hade omkr. kl. 7 i går afton
lemnat Riddarhusets embetsrum eller oftanämnde förmak och egande
ingendera någon uplysning alt meddela.
Hustru Forsling och pigan Lillja förmälde sig vilja till deras
ofvan omförmälde berättelse tillägga, den förra eller hustru Forsling,
att hon klockan mellan 7 och 8 på aftonen nästl. Fredag d.
6 dennes i nedra förstugan till Riddarhuset förmärkt en karl, som
varit snyggt klädd, men ”stygg till utseendet”, såsom hon sig uttryckte
och hört honom fråga hvarest Riddarhiis-sekretm bodde,
samt att omkr. kl. 3 på e. m. påföljde dag eller nästl. Lördag en
person å hvars utseende hon icke gifvit så noga akt, men som varit
bättre klädd, frågat henne hvarest penningar för Riddarhusets räkning
insattes; och då hustru Forsling dervid svarat att det vore en
trappa upp, hade den ifrågavar. okände personen anmärkt att det
sålunda vore säkert att penningarne icke insattes å nedra botten.
Pigan Lillja åter förmälde alt nyssberörde Fredag d. 6 dennes klockan
9 och 10 på aftonen, då Lillja skulle begifna sig till de s. k.
Secreta Utskottsrummen, hon varseblifvit en grofväxt karl, klädd i
blå rock med mössa och yllevantar, stående invid jerngrindarne uti
trappupgången, och denna person, som visat hemsk upsyn, hade ännu
stått qvar då Lillja från Secreta Utskottsrummen en stund derefter
utkommit; men på Lilljas tillsägelse hade han sig aflägsnat utan att
yttra ett enda ord. Nästl. gårdagsafton klockan straxt efter 9, då
Den 15 Mars e. m.
515
Lillja skulle besöka en bagarebod, hade hon på Riddarhusgården
mött samma person, klädd på enahanda sätt som hon nyss upgifvit.
K. Sekrelrn A. Ramsay, som har tjenstebefattning inom Ridd.-  kansliet och här tillstädeskommit för att öfvervara förhöret, förmälde
alt han i sällskap med BondeSt:s Sekret. Häradsh. och' Ridd. af K.
N. 0. Anders Emanuel Ros, klockan omkr. 12 nästl. natt gått öfver
Riddarhustorget och tillfälligt kommit att varseblifva en till utseendet
något ovanlig vagn, förspänd ett pär svarta hästar, stående vid
gafveln af vestra Rådhusflygeln.
De Gardister, som haft postering utanför Riddarhuset från aftonen
nästl. gårdag lill i dag på morgonen voro reqvirerade till förhör
och nu närvar., nemi.:
Gardisten N:o 7 Magnus Nilsson, som varit på post från
kl. 8 till 10 å aftonen och från kl. 2 till 4 på morgonen, Gardisten
N:o 96 Frans Ljungberg som aflöst Nilsson från kl. 10 till
12 och från kl. 4 till 6; och Gardisten N:o 68 Carl. Strid, som
haft postering emellan kl. 12 och 2 under natten.
Af dessa Gardister hade Ljungberg sett två personer klockan
mellan 10 och 12 ingå genom stora porten, nemi. först en qvinna
klockan omkring 10 och en karl ungefär en och en half timma sednare;
men efter hvad uplysles, skulle dessa personer hafva varit
Vaktmästaren Forsling och hans hustru, hvilka förr äro hörda.
Gardisterne Nilsson och Strid deremot hade icke varseblifvit
någon ingå genom porten; men såväl Ljungberg som Strid hade
gifvit akt uppå den vagn, hvarom K. Sekret. Ramsay berättat.
För utredning från hvilket af de här i staden varande Hyrkuskverk
ofvanberörde vagn blifvit utlemnad, äro samtliga Hyrkuskar
hörde: utan att dock någon af dem vidkänts vara egare till vagnen.
Dä någon vidareo uplysning nu icke var för handen fingo vederbörande
afträda. Ar dag sorn ofvan.
Efter befallning
Wilh. Ingelotz.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ till 10 e. m.
In fidem protocolli,
Milert Munch.
