# ID: svediakorp-gov577
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 157,269
# sentences: 5,594
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
nos
HÖGLOFLIGE
MWKKB3&&1KKI b sm ÄiKKtsr,
VID
lagtima Hiköfraflcn t ^tackjjolm
ÅK Ii II 1850 »eli 1851.
Fjenle Mittet,
i. ■ i-: ;
.
. iii ■
t
Lördagen den 15 Februari 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 pvot.-utdr. för d. 12 dennes samt pleni prot. för
cl. 29 sistl. Januari.
Företogs val af de ledamöter, hvilka ä R. o. Ad:s vägnar borde
deltaga i den nämnd, som, enl. 103 § R. F. och 64 § Riksd.Ordn.
eger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort
sig förtjente, att i deras vigtiga kall bibehållas, eller om vissa af
dem kunna anses böra ifrån utöfningen af Konungens domsrätt
skiljas, och befunnos följande Herrar, genom de fleste rösterne
hafva blifvit utsedde till
Ordinarie Ledamöter:
8.
Gr.
Oxenstjerna, Fullm. Gr. Hamilton,
Henning Lud-
vig Hugo
154 röster.
137.
Sköldebrand, August Fredr. . .
119
77
145.
Frih.
Stjernstedt, Theodor
120
77
161.
77
von Höpken, Nils Albrecht
118
77
254.
77
Lagerbjelke, Johan
121
77
293.
77
Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton
Malcolm
121
77
379.
77
von Vegesach, Achilles . .
119
77
173.
Hr
Lode, Otto Göran
118
77
484.
77
Breitholtz, Fullm. Hr Uggla, Carl
Gustaf . ... n. .. .
147
77
746.
77
Reiher, Fullm. Frih. Åkerhjelm,
Fritz
118
77
1413.
77
Råfelt, Anton
119
77
1506.
77
Stjerngranat, Claes .....
119
77
Suppleanter :
139.
Gr.
Wirsén, Axel Emil
118
77
140.
77
Björnstjerna, Carl Magnus .
113
77
2080.
Hr
von Konow, Fullm. Hr Brauner-
hjelm, Ferdinand . . . . ,
113
77
4
Den 15 Februari.
N:o 268. Frih. Wrangel von Brehmer, Fullm. Gr. Lewenhaupt,
Claes Magnus 112 röster.
Sedan genom serskilda lottningar blifvit bestämdt, dels hvilken
af dem, som erhållit 118 röster, borde blifva Suppleant, dels hvilken
af dem, som erhållit 113 röster borde blifva andra eller tredje
Suppleant.
Föredrogs ånyo LagUtsk:s d. 8 och 12 dennes på hordet lagda
betänk. N:o 6, i anledn. af väckt motion om rätt till jord och
lägenhet för anläggande af elektriska Telegrafer.
Hr Fåhraeus, Olof Immanuel: Jag kan icke finna mig
tillfredsställd af det yttrande, som LagUlsk. afgifvet i denna fråga.
Väl har Utsk. uttalat den öfvertygelsen, att Telegraf-inrättningar
betraktade såsom vigtiga kommunikations-medel äro hänförliga till
så beskaffade allmänt nyttiga förslag, hvilka afses i K. Förordn. af
d. 20 Nov. 1845 ”och för hvilkas utförande den enskilde således
ej kan lägga hinder, såvida de vilkor å andra sidan iakttagas, som
berörde författning bestämmer”. Ingen annan lärer väl heller bestrida
tillämpligheten af denna förordning, såvida förenämnde vilkor
upfyllas; men det är just med afseende på dessa vilkor, som motionären
har framställt sitt förslag till ändring i lagen. I afseende
derpå har Utsk. icke gifvit något bestämdt yttrande om behöfligheten
af förändringen. Utsk. har endast vilkorligt förklarat, att om
denna modifikation af författningen för della fall, då jorden icke
göres onyttig, skulle anses ändamålsenlig, så möter likväl den omständigheten,
att den ifrågavar. modifikationen endast afser ett enstaka
förhållande, och Utsk. har ansett destomindre lämpligt att
för detta partiela fall tillvägabringa en förändring i allmän lag, som
något behof deraf icke visat sig. Jag kan icke instämma i denna
mening. Kan ett telegrafnät öfver hela landet (och så måste väl
en anstalt af denna beskaffenhet i sin fulländning betraktas,) anses
såsom ett. partiell förhållande, då är äfven hela Sveriges vägnät ett
partielt förhållande. Hvad det ifrågaställda behofvet angår, så medgifver
jag vissell., att; vi hädanefter som hittills kunna lefva, elektriska
telegrafer förutan , men våra förfäder hafva också kunnat undvara
plana vägar, kanaler, ja t. o. m. postinrättningar, för att begagna
en sednare jemförelse. Här i landet saknas den utväg, som
flerstädes i andra länder är begagnad, att leda de elektriska telegraf-linierna
utmed jernbanorna; man måste, om en sådan inrättning
skall komma till stånd, göra ilen separat; och kostnaderna kunna
alltså icke fördelas på flere föremål.
Jag hemställer om under sådana förhållanden det vore rimligt,
att med en så beskaffad inrättning förknippa vilkoret af jordens
inlösande under full egande rätt. För min del anser jag de elektriska
telegraferna utgöra en af seduaste tidens vackraste, — ja
måhända näst ångkraftens användning den följdrikaste upfinning;
och vore det derför ganska önskligt alt äfven här i landet kunna
åstadkomma denna inrättning och det i ju vidsträcktare mån desto
Den 15 Februari.
5
bättre. Hinder kunna dock möta för tillvägabringande af dylika
företag; men företagen böra åtminstone icke genom lagstiftningen
göras omöjliga, och det är i sådant afseende som jag anhåller om
återremiss af betänk., i ändamål att frågan må pä nytt af Ulsk.
tagas i öfvervägande.
Hr von Heland, Isak Fredr.: Efter det sakrika anförande,
som af en talare nyss före mig har blifvit framslälldt, torde det
måhända synas förmätet att vidare förorda någon återremiss, men
jag ber dock att få anmärka några få saker, hvaröfver Utsk., i min
tanka icke yttrat sig fullkomligt såsom det bordt. Jag skulle vilja
till Utsk. framställa den frågan, som ännu är outredd: kan husegare
i staden eller egare af jord på landet hindra att utlägga
elektriska telegraftrådar med mindre än att man efter expropriationslagen
inlöser de hus i staden, efter hvars väggar trådarne ledas,
"eller den jord pä landet, som ålgar till trådarnas nedläggande, med
fulla värdet och 50 proc. derutöfver? Besvaras denna fråga medja,
så äro elektriska telegrafer utestängda i vårt land, intilldess någonting
göres för underlättande af trådarnes utläggande. Det finnes
3:ne sätt att utlägga elektriska trådar. Det ena är att gräfva ner
dem under jorden. Vid sådant förhållande upstår ingen skada för
jordegaren deraf mera än måhända för efterföljande års skörd, emedan
många år gä om, innan man behöfver vidare tillse dessa trådar.
Det andra sättet är alt på höga stolpar föra trådarne öfver jorden.
Jag hemställer hvad jordegaren kan lida deraf, om stolpar sällas
på 100 eller 200 alnars afstånd ifrån hvarandra. Det vore således
blott den jord, hvarpå stolpen står, till arealen lika med stolpens
genomskärning, som då behöfde inlösas. Det tredje sättet är att
fästa trådarne på husen, antingen på fensterposlerne eller på taken.
Jag tror icke alt någon skada för husegaren kan upkomma der
igenom.
Då vi hafva lagar så stränga som enskiftes-förordningeri, som
expropriationslagen, efter hvilka jag är skyldig att afstå min jord
hvar som helst, äfven om den är aldrig så dyrbar, så tyckes det
väl icke vara för mycket begärdt att, lill fördel för inrättningar,
hvilka gått fram med sådana jettesteg inom det öfriga Europa,
begära en lag till stöd för dessa inrättningars införande i Sverige.
Jag känner visserligen icke något förslag f. n. till sådana telegrafers
anläggande hos oss, men det är icke troligt alt det kan länge
uteblifva. R. St. äro måhända icke tillsammans då sådant ifrågakommer,
hvarigenom 2 å 3 år torde åtgå innan de nu angifna
hindren kunna undaurödjas. Om vid första utförandet af elektriska
telegraf-linier möter det hinder, alt man skall underkastas den stora
kostnaden att inköpa jord eller hus, så stadnar hela företaget. Finnes
icke då någon lag till fördel för telegraferne, så inledas må
hända
de, som vilja anlägga telegraf-linierna, i processer, hvilka
icke kunna afgöras förrän efter flera års tidsutdrägt. Utsk. har icke
yttrat något om huruvida det ansett förnärmande för husegarne att
leda trådarne på husen i staden, hvarföre jag anhåller om Utsk:s
yttrande derutinnan. När man nu känner att årliga kostnaderne
Den 15 Februari.
för elektriska telegrafer Sr obetydlig, jemförelsevis med kostnaden
för de optiska, sa är det troligt att de sednare icke vidare komma
att anläggas der det är möjligt att konna anlägga elektriska, d. v. s.
der linien icke skall gå genom vatten; ty det är ännu icke fullkomligt
utredl åtminstone icke lyckadt, alt leda (rådarne genom vattnet
pä längre afstånd.
Utsk. har slutligen sagt, att något behof af lag i detta afseseendte
ännu icke visat sig. Det är visserligen sannt; men af skäl,
som jag anfört, torde detta behof icke länge uteblifva.
På dessa grunder vägar jag nu anhålla, att R. o. Ad. för sin
del ville besluta återremiss af betänk.
Gr. Sparre, Erik: Utsk. hade alt yttra sig i ani. af en
väckt motion om skyldighet för jordegare att uplåta sin jord för
.anläggande af elektriska telegrafer. Utsk. bade dervid att göra sig
2 frågor. Finnas sådana telegraf-linier anlagda eller blifva de anlagda?
och behöfves i sådant fall ny lag? Att de blifva anlagda i
Sverige, dertill gifves f. 11. ingen anledn. och jag bar icke heller
hört de talare, som här yttrat sig, säga annat än att ”det är möjligt
att dylika skola komma att anläggas”. Hvarföre skall man
stifta en lag för något, som ännu icke finnes? den siste värde talaren
bar yttrat, att det biltills icke har lyckats att föra telegraftrådarne
tinder vatten. Under mina utrikes resor har jag icke
eller sett telegraf-linierna annorstädes än utmed jernvägarne, och
jag tror alt de vanligen i sammanhang med dem anläggas. Dä låter
det sig ganska lätt göra. Vägen är redan inköpt af jernvägs-bolaget
och utmed den upsältes på stolpar den elektriska telegraf-tråden
; något afslående af enskildes jord kan då icke komma i fråga;
här är åter fråga, om jordegare kunna åläggas att uplåta sin jord
lill anläggningar af telegraf-linier, utan att afstå jorden emot lösen,
ty derom hafva vi redan lag, och behöfva således icke någon ny.
De talare, sorn yttrat sig, anse en sådan förbindelse för jordegaren
vara alldeles otvifvelaktig. Jag för min del är af motsatt åsigt och
Utsk. var äfven af samma tanka. Jag hemställer, Mine Hrr, om
man, på sätt den värde talaren yttrat, vill lägga en elektrisk telegraf-linea
genom en trädgård eller genom en åker, antingen det nu
må vara under jorden genom rör, som nedgräfvas i den, eller öfver
jorden genom trådar, som ledas öfver stolpar, är det möjligt
att egaren kan åläggas uplåta sin jord för detta ändamål utan att
helt och hållet afstå den ? Jag har mitt åkerfält besädt; jag halmin
trädgård planterad. E11 telegraftråd ligger derunder. Det är
sagdt, att den icke behöfver rubbas: men tråden går sönder och för
att lagas, mäste den upgräfvas. Likaså om den tråd, som löper öfver
marken, behöfver lagas, så nödgas jag hafva trafik öfver min
trädgård eller min åker. Bör det då kunna åläggas egaren att
uplåta denna jord till begagnande utan att afstå den? Föreställen Eder
hvad ohägn och obehag, jag kan komma att lida af denna ständiga
trafik öfver mina egor; oell om det kan åläggas jordegaren att tåla
sådant intrång i sin eganderält, hvad ersättning bör honom derför tillerkännas.
Månne Utsk. som icke känner i hvad mån skada och ohägn kan
Den 15 Februari.
7
jordegare tillskyndas, var i tillfälle att fullständigt bedöma frågan?
Om hos Regeringen anmälan hade blifvit gjord derom, att sådana
telegraf-linier komme att anläggas och man i anledn. deraf hos Regeringen
hade begärt propos. om ett lagförslag; om Regeringen med
den kännedom, som den med anledn. af en sådan framställning
varit i tillfälle att inhemta, kommit till R. St. med en propos. af
innehåll att de i Expropriationslagen af 1845 befintliga stadganden
icke äro för delta ändamål tillräckliga; då hade frågan kunnat behörigen
utredas, då hade LagUtsk. varit i tillfälle att yttra sig med
kännedom om saken. Nu har något sådant utlåt, icke varit möjligt
att afgifva. Under sådana förhållanden hemställer jag, om det
hade varit rätt af Utsk. att föreslå en lag för förhållanden, som
först framdeles kunna komma att existera, att föreslå en lag för en
partikulär institution, som icke finnes och sannolikt icke kommer
att finnas i vårt land. Jag måste säga, att jag skulle hafva funnit
en sådan åtgärd, ett sådant förslag ifrån Utsk. löjligt.
Den siste värde talaren frågade, om någon kan hindras att
lägga en telegraf-linea öfver annans jord. Utsk. har svarat: nej.
Jordegaren är pligtig att för detta ändamål, likasom för andra kommunikations-anstalter,
afstå sin jord. Vill man åter anlägga en
telegraf-linea utan att begagna sig af den i lag medgifna rättighet
att inköpa dertill erforderlig jord, så må man med jord- eller husegaren
öfverenskomma om den tilläfventyrs obetydliga ersättning
han kommer att fordra; men jag fruktar att Utsk. kommer att hysa
mycken betänklighet att bifalla motionärens afsigt, åtminstone innan
en fullständigare utredning af ämnet föregått, än den som Utsk. varit
i tillfälle alt sig förskaffa.
Hr Fahnehjelm, Ant. Ludv.: Då LagUtsk. ansett exproprialions-lagen
lämplig för den motion, som Hr Heland föreslagit,
så förmodar jag, att det är något af det teckniska i frågan, som Lag
Utsk. har missförstått.
Expropriations-lagen, såsom jag förstått den, afser sådana arbeten,
som läggas på jordens yta, såsom kanaler, vägar nt. m.
och afsättandet af jord för sådana ändamål. Hr Helands motion
synes deremot gå ut derpå, att kunna få anlägga elektriska telegrafer
utan att någon jord derför behöfver afsläs. Hr Heland har
redan utvecklat, huruledes en anläggning af telegraf-linier hufvudsakligen
består uti en ledning af galvaniska trådar antingen öfver
eller under jorden eller utanpå väggarne å byggnader i städer. Det
skulle vara serdeles obilligt, om man skulle vara tvungen att för
detta ändamål inköpa den ofvan eller under trådarna liggande jorden
eller de hus, på hvilkas väggar trådarna föras och hvilka icke
på något sätt lida skada deraf. Jag tror att om denna grundsats
skulle göra sig gällande, så skall det dröja nog länge innan man
här i landet får några elektriska telegrafer anlagde.
Utsk. tyckes hafva fästat sig viri att något behof af elektriska
telegrafer ännu icke visat sig och alt således tiden För anläggandet
af elektriska telegrafer ännu icke vore inne, samt att detta möjligen
skulle komma alt dröja serdeles länge. Jag hyser en alldeles
8
Den 15 Februari'.
motsatt åsigt. Jag vill icke uptaga tiden med framställning af,
huru telegraf-inrättningarne utvecklat sig utrikes samt huru nät af
telegraf-trådar äro öfverallt spridda i Frankrike, i England och Tyskland,
må vi hellre fästa vår uppmärksamhet på vära inhemska förhållanden.
Vår optiska telegraf, som jag vågar påstå är den häst
konstruerade optiska telegraf i hela Europa, är likväl icke att jemnföra
med de elektriska telegraferne. Ilen optiska telegrafen kan
icke meddela sig i mörker, regil och dimma. Om förliden sommar,
då Kronprinsessan anlände, det hade varit på morgonen likadant
väder som vid Hennes ankomst till hufvndsfaden, så hade icke
en enda signal med den optiska telegrafen kunnat gifvas om hennes
ankomst. Med elektriska telegrafer är det helt annorlunda.
De tyckas just vara upfunna för förenade konungariken. Om t. ex.
K. M. är i Norige och man tänker sig en elektrisk telegraf-tråd
emellan Christiania och Stockholm, så skulle det icke fordra större
tid för K. M. att kommunicera en skrifvelse med auktoriteterna i
Stockholm och erhålla svar genom en sådan telegraf, än om han
hodde på Haga och lät skicka ett ridande bud i samina ärende till
Stockholm.
Af de optiska telegraferne kunna vi icke sluta oss till det
utomordentliga inflytande, de elektriska telegraferna hafva uti nästan
alla förhållanden, i statsskicket, i militäriskt afseende, i handel och
näringar samt jordbruk. Del torde tillåtas mig att ibland 100 anföra
några lä korta exempel i detta afseende.
I militäriskt afseende linner en hvar att en Gcneral-en-Chef kan
inom några ögonblick från alla rikets delar, från alla armée-korpser,
som kunna verka på olika punkter, erhålla underrättelser om
krigsoperationerna och gifva ordres tillbaka. Det inses lätt hvilken
stor fördel detta måste för honom vara, i st. f. att först vänta 2
å 3 dagar på kurircr, som medföra underrättelser, hvarefter lika
lång tid åtgår innan ordres, som i följd af underrätlelserne utfärdas,
hinna framkomma till sin bestämmelse. Under dessa 6 dagar
hafva förhållanderne möjligen kunnat blifva så betydligt förändrade
att de ordres, som blifvit sände, äro alldeles olämplige.
Uti lagskipningen, t. ex. för alt taga reda på rymmare o. d.,
inses lätt huru nyttiga elektriska telegrafer kunna vara. Det är
ganska vanligt att tjufvar pådikta sig att hafva begått brott uti en
annan provins. Om en tjuf t. ex. upgifver sig inför domstol hafva
begått brott i Götheborg och en elektrisk telegraf finnes emellan
denna stad och Stockholm, så kan man genom en sådan telegraf
erhålla underrättelse redan i samma session om han verkligen i
Götheborg begått det upgifna brottet. Nu deremot npkommer mycket
skrifveri och upskof vid sådane tillfällen.
För handeln medför elektriska telegrafer också synnerliga fördelar.
Må det tillåtas mig anföra ett exempel. Om t. ex. en köpman
från en småstad skulle komma till en grosshandlare här och
vilja med honom göra en affär, men han icke vore känd af grosshandlaren,
så kan grosshandlaren utan att låta påskina minsta misstroende
bedja honom komma igen om en eller par timmar och
har under tiden tillfälle att underrätta sig om denna persons ve
-
Den 15 Februari.
g
derhäftighet, äfven om underrättelsen skulle sökas på en så aflägse»
ort sorn l. ex. Götheborg.
Afven Kr jordbruket kunna elektriska telegrafer vara af nytta.
Om det t. ex. funnes sådane telegrafer emellan Stockholm,
Götheborg, Skåne och Gefle, så kunde landtbrukare i medlerst» Sverige
veta flera timmar förut nära nog med malhematisk visshet om
det blir regn, kyla, varm väderlek o. s. v. och detta torde kanske
för landet vara i många hänseenden ganska nyttigt och vinstgifvande.
Innan kort torde det blott vara Turkiet, Spanien och Sverige,
som sakna elektriska telegrafer; men jag förmodar och är öfvertygad
om, att vi i Sverige mycket snart skola sätta oss i besittning af
denna uplinning. Om vi beräkna koslnaderne af de optiska telegraferne,
så äro dessa sistnämnda icke mindre dyra, utan tvärtom dyrare.
Om Herrarne tillåta mig göra ett litet enkelt kostnadsförslag
t. ex. om på telegraf-linien emellan Stockholm och Dalarön en
elektrisk telegraf blef inrättad, så behöfdes blott 2 stationer, en i
Stockholm och en vid Dalarön. Två mellanstationer å 500 r:dr
och således 1000 r:dr årligen skulle derigenom besparas. Anläggningskostnaden
skulle, mycket högt tagen, gå lill 10,000 r:dr b:co,
hvarå räntan utgör efter 5 proc. 500 r:dr b:co. Således skulle en
årlig besparing af 500 ndr b:co deraf upkomma. Det är derföre
alt motse att, såsom i Tyskland och England redan skett, de optiska
telegraferna äfven hos oss skola utbytas mot elektriska och det
är att förmoda det Svenskarne, såvida de ännu vilja räkna sig till
Europas bildade nationer, icke skola tillåta att Turkarne förekomma
dem i anläggandet af sådana för civilisationen ytterst vigtiga inrättningar.
Jag anhåller om återremiss af betänk.
Hr v on Knorring, Erik Oscar: Det har blifvit så sakrikt
visadt af Hrr Fåhraeus och Heland samt den siste talaren huru
stor nyttan är af elektriska telegrafer, alt det icke är derom jag vill
tala. Jag vill endast svara Gr. Sparre något om den svårighet,
som Gr:n har trott förefinnas för beviljande af motionen. Gr.ns
första fråga var: ”finnas sådana telegraf-linier:” det vet Gr:n troligen
att sådana icke finnas. Den andra frågan var: ”om de skola komma
att anläggas”. Det är just för att kunna anlägga dem, som Hr Heland
har väckt denna motion.
Vidare har Gr. Sparre sagt, afl det skulle vara mycken olägenhet
om trådarne skulle komma att gå genom trädgårdar och åkerfält.
Först och främst skall det vara en mycket stor trädgård om
icke tråden lätt skulle kunna ledas på sidan och hvad åkern beträffar,
så gå de s. k. afloppsdikena vanligen genom de sumpiga
trakterna och der lägger man icke gerna trådarne. Skulle åter
egaren af ett åkerfält vilja gräfva ett dike, der en telegraf-tråd finnes,
så kan han derom underrätta direktionen för telegraf-inrättningen,
som i sådant fidi torde kunna ändra telegraf-liniens gång
öfver det fället.
Vidare har Gr:n sagt att detta skulle vara en partikulier institution.
Jag kan icke förstå det; ty Slaten skulle väl åstadkomma
10
Den 15 Februari.
denna inrättning och hvad Staten åstadkommer kan väl icke kallas
en enskild institution.
Af dessa skäl och öfvertygad derom att R. o. Ad., under önskan
att få frågan fullständigt utvecklad, beslutar att densamma återremittera,
får jag äfven derom anhålla.
Hr Cederschiöld, Rob. Theopron: Hr Gr. Sparre har sagt
att Grin, likasom LagUtsk., hyser den åsigten, att ingen kan tvingas
att uplåta jord för ifrågavar. inrättningar annorlunda än underfull
egande rätt. I fall förhållandet är sådant att Grin, likasom
Utsk. hyser denna åsigt, så beklagar jag, att densamma icke blifvit
i betänk, uttryckt, emedan jag då hade sluppit att reservera mig
deremot. Förhållandet är dock ej sådant, LagUtsk. har visserligen
förklarat, att man efter nuvar. lag är tvungen att, om det fordras,
afstå jord till ifrågavar. inrättningar med full egande rätt och deruti
instämmer äfven jag. Men derefter har LagUtsk. gjort ett tillägg,
så lydande: ”men en annan fråga åter är den, huruvida, då
den enskildes jord för en del förelag måste användas, så att jorden
varder helt och hållet onyttig för egaren, men för en del blott behöfver
begagnas i så ringa mån alt egaren fortfarande deraf kan
draga fördel, de i lagen för jords användande stadgade vilkor böra
så tydas, att jorden alltid bör af egare lösas, och om, i sådan händelse,
en förändring af lagen i denna del bör ega rum i enlighet
med motionärens förslag”. LagUtsk. har således här icke uttryckt,
hvilken åsigt det hyser och jag reserverade mig derföre emot sådana
sväfvande uttryck, emedan jag trodde att LagUtsk. just skulle
vara det Utsk., ifrån hvilket R. St. egde rätt att vänta bestämda
uttryck, så att man får veta hvad Utsk. tänker eller icke tänker,
och jag skulle derföre önska att, i händelse LagUlsk:s majoritet
verkligen hyser någon bestämd åsigt uti denna fråga, Ulsk:s utlåtanden
härefter måtte upsättas så, att de tydligt och klart må uttrycka
majoritetens verkliga tankar i ämnet. Jag har i min reservation
fästat upmärksamheten på det sväfvande talesättet, hvarigenom
man fått veta platt ingenting om Ulsk:s åsigt, huruvida
jordegaren kan, på grund af expropriationslagen, tvingas på sätt
motionären föreslagit, att icke lägga hinder i vägen för en så beskaffad
inrättning, då man icke vill köpa eganderälten till sjelfva
jorden. Min åsigt är den, att ingen kan efter nu gällande lag tillförbindas
att öfverlåta sin jord till ifrågavar. inrättning annorlunda
än emot full ersättning för jorden och 50 procent deröfver, d. v. s.
att jorden skulle aflåtas med full egande rätt och derföre har jag
trott att om R. St. anse anläggningen af ifrågavar. telegrafer nyttig,
så bör man vidtaga en förändring i lagen, emedan en sådan
inrättning eljest alldeles icke kan komma till ständ. Hvad för öfrigt
sjelfva saken beträffar, tror jag att man icke kan bestrida att
ifrågavar. inrättningar, hvilka, efter min upfattning, äro bland de mest
märkvärdiga upfinningar, som i sednare tider blifvit gjerda, kunna
blifva af en serdeles stor nytta för det allmänna. Jag tillstyrker
derföre återremiss af betänkandet.
Gr. Sparre: För hvar och en, som kan läsa Svenska och vill
Den 15 Februari.
11
läsa Utsk. betänk., kan meningen dermed alldeles icke vara tvif
velaktig. Jag hemställer detta till hvar och en, som läser dessa
ord: ”Utsk. har jemväl tagit förslaget i öfvervägande; men ej funnit
skäl att detsamma med sitt tillstyrkande understödja. Utsk. hyser
nemi. den öfvertygelse, att ifrågaställde telegraf-inrättningar, betraktade
såsom vigliga kommunikations-medel äro hänförliga (ill sä
beskaffade allmänt nyttiga företag, hvilka afses i den af motionären
åberopade K. Förordning af d. 20 Nov. 1845 och för hvilkas utförande
den enskilde således ej kan lägga hinder, såvida de vilkor
å andra sidan iakttagas, som berörde författning bestämmer.” Det
är således Utsk:s mening, och jag tycker att den är tillräckligt tydligt
uttryckt, att ingen kan hindra anläggningen af telegraf-trådar
öfver sina egor. ”Alt lag icke saknas för nu upgifna fall, följer
häraf”, säger Utsk., ”men en annan fråga åter är den, huruvida,
rlå den enskildes jord för en del företag mäste användas, så att jorden
varder helt och hållet onyttig för egaren, men för en del blott
behöfver begagnas i så ringa mån, att egaren fortfarande deraf kan
draga fördel, de i lagen rör jords användande stadgade vilkor böra
så tydas, att jorden alltid bör af egaren lösas, och om i sådan händelse,
en förändring af lagen i denna del bör ega rum i enlighet
med motionärens förslag. Om emedlertid nyssnämnde tydning antages
vara med lagen öfverensstämmande och om än en modifikation
deraf, för det fall, att jorden icke göres för egaren onyttig blir behöflig,
sä möter likväl härvid den omständighet, att den föreslagna
modifikationen endast afser ett enstaka förhållande eller anläggandet
af elektriska telegrafer”. Således kan jag för min del icke begripa
hvarför en ytterligare tydning skulle behöfvas af Utsk:s betänk., och
att Sekret, har fullständigt och till Utsk:s belåtenhet uttryckt Utsk:s
åsigt, det intygar jag.
Nu återstår således att svara på de invändningar, som i anledn.
af min framställning blifvit gjorda. Jag erkänner och har
aldrig bestridt nyttan af dessa telegrafer, men jag har sagt, att jag
f. n. aldeles icke känner om eller när någon sådan inrättning kan
blifva gjord och att, då derom mig vetterligt icke någon framställning
till Regeringen skett, då icke någon propos. derom ifrån Regeringen
till R. St. afgätt, dä Utsk. icke varit i tillfälle att bestämma,
huruvida en så beskaffad uplåtelse af jord som motionen
åsyftar någonsin kommer att ske, så har Utsk., uti de skäl motionären
andragit, icke ansett sig hafva tillräcklig grund för att föreslå
en ny lag; ty det är och förblifver min mening att det .här är ett
partikuliert eller enstaka fall. Jag bekänner att jag kunnat använda
ett svenskt ord i st. f. ett fransysk!. Helt annat vore om fråga
blifvit väckt att stifta en lag för de fall Utsk. nämnt, nemi. då
fråga vore om uplåtelse af jord sålunda att egaren till jorden kan
begagna densamma. Detta kan inträffa icke blott vid anläggning af
telegraf-Iinierna, utan äfven för andra fall; men derom handlar icke
motionen, och jag anser att man icke bör stifta lagar för enskilda
fall, åtminstone icke utan att dertill gifves en bestämd anledning.
Dessutom, om man vill anlägga en sådan telegraf-linia, såsom
redan är nämndt, så tviflar jag på att det kan ske annorlunda än
12
Den 15 Februari.
att en och annan qvadrataln på båda sidor om linien måste inköpas
på det man må kunna, vid förefallande behof, omlägga, jemka eller
förbättra telegraf-trådarne. Kostnaden blir väl icke så fasligt stor;
ty man må väl åtminstone kunna lösa en så obetydlig jordrymd
som behöfves för alt tråden skall kunna gå fram. För öfrigt står
det väl öppet i delta, såsom i alla andra fall, att öfverenskomma
med jordegaren om någon ersättning för den — efter hvad det
är mig sagdt — högst obetydliga olägenhet, som han kan komma
att lida af telegraf-tråden
Hr Carleson, Ed v. Henr.: I anledn. af de anmärknasom
emot LagU(sk:s betänk, blifvit gjorda, torde det tillåtas mig
yttra några ord.
Vid jemnförelse af de serskilda stadganderna i den s. k. expropriations-lagen
af d. 20 No v. 1845, synes mig tydligt, att lagens
mening är, att man väl kan åläggas att för allmänna behof
afstå eganderätten till sin jord; men att deremot ingalunda någon
kan förpligtas alt afstå större eller mindre del af besittningsrätten
till jorden eller tåla någon last eller tunga på densamma, hvilket
åter motionären synes åsyfta.
Hr von Heland liar likväl endast föreslagit ett tillägg till berörde
författning af följande lydelse: ”Der Konungen pröfvar nödigt,
att jord eller lägenhet, som enskild man tillhör, begagnas
skall för utläggning af elektriska ledningstrådar, vare egare pligtig,
att uplåta hvad för ändamålet fordras; njute dock den, som härigenom
skada lider”, etc. -Detsamma innehålles redan i 1 § af
nämnde K. Författning, hvilken § lyder sålunda: ”Der Konungen
pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man eller menighet
tillhörer, antingen till rikets försvar, allmän väg, bro, hamn
eller lastningsplats, lill torg eller gata i stad, till ultappning eller
sänkning af sjö, lill strömrensning, farled, eller annan vattenledning,
till allman byggnad, eller till dylikt allmänt behof, vare
egare pligtig att afstå hvad för ändamålet fordras; njute dock den,
som härigenom skada lider, ersättning derför till fulla värdet och
hälften derutöfver”. Om man i l:a §, der en del af de inrältninningar
för allmänna behof, lill hvilka jord skall afstås, finnes upräknad,
tilläde orden ”för elektriska telegraf-inrättningar; eller utläggning
af elektriska ledningstrådar”, sä bifölles allt hvad motionären
föreslagit utan alt sådant likväl ledde till det af honom åsyftade
ändamålet, enär Författningens mening, hvilken synes mindre
af 1 §, än af de följande, såsom t. ex. 2, 13 och 14 ~§§, äfvensom
vid jemnförelse med K. Kungörelsen d. 27 Nov. 1845, i allt
fall qvarstode oförändrad. Det skulle blifva nödvändigt, för alt vinna
rlet afsedda ändamålet, att hela Författningen till sin grund ändrades
eller att en ny lag stiftades, hvarigenom äfven det intrång gjordes
på egande-rättens område, alt jordegare ålades att för ett visst
allmänt behof afstå större eller mindre del af sin besittningsrätt till
jorden eller tåla en last och tunga å densamma; och en sådan lag
borde väl icke då stadgas endast med afseende å elektriska telegrafer,
utan äfven för andra dylika ändamål. Nu hemställer jag
Den 15 Februari.
13
lill den värde motionären, huruvida del är lämpligt att, pä blotta
möjligheten af den händelse att sådane telegraf-inrättningar, som de
ifrågavar., skulle komma att anläggas i Sverige, stifta en så genomgripande
lag som denna skulle blifva. Det kan ju hända att, innan
det kommer i fråga alt härstädes anlägga de ifrågavar. telegrafinrätlningarne,
man upfunnit andra, ännu hällre och, att för dessa
nya kommunikations-anstalter fordras en serskild annorlunda beskaffad
lag, som gör den förra öfverflödig? Och likväl skulle, jag återkommer
dertill, af en anledn., som den nu förevar., genom en allmän
lag stadgas ett åläggande för jordegare att för allmänt behof
afstå någon del af besittningsrätten till sin jord eller tåla en last
och tunga på densamma. Jag tror sådant hvarken vara nödigt eller
nyttigt och anhåller derföre att R. o. Ad. ville bifalla Utsk:s
betänk.
Hr Cederschiöld: Hr Gr. Sparre har, såsom mig synes, velat
underställa R. o. Ad:s bedömande hvilkendera, han eller jag, är
mest hemastadd i konsten att läsa Svenska innantill. — Jag anser
mig deremot böra befria R. o. Ad. frän ett sådant bedömande, desto
hellre, som jag villigt erkänner att Hr Gr. i den konsten är
mig vida öfverlägsen. Ja, måhända skulle äfven jag i viss mån
känna mig stolt, om jag egde förmågan att åt orden kunna gifva
den behagliga och klangfulla tonvigt, som Hr Gr:n så väl förstår
att i dem inlägga. Men en konst af helt olika beskaffenhet är
deremot den, att kunna rätt uttrycka hvad man tänker och rätt
upfatta de begagnade ordens sammanhang. — Hvad denna konst
beträffar tror jag mig kunna vara förvissad att de af R. o. Ad:s
ledamöter, som vilja göra sig mödan att genomläsa andra sidans
sednare hälft af detta betänk., skola, i motsatts till Hr Gr. Sparre,
lika med mig finna, att denna del af betänk, icke innehåller, att
någon, och i sådant fall, hvilken åsigt, inom Utsk. gjort sig gällande.
— Jag har dock ingalunda antydt, att betänk, af Sekret, icke
skulle vara upsatt till Hr Gr:ns belåtenhet, derom jag tvertom är
fullt förvissad, helst det eljest säkerligen i den anmärkta delen erhållit
en annan lydelse:
Hvad sjelfva saken beträffar, så skulle bifall till förslaget visserligen,
på sätt anmärkt blifvit, komma att göra ytterligare intrång
på eganderälten, så vida trådarne komma, såsom här blifvit oranämndt,
att ledas genom enskilde personers trägårdar och andra
inegor; men meningen är, såsom jag förmodar, att genom lagstiftningen
göra sådane bestämmelser, som förebygga olägenheterne i
den delen.
Gr. Horn, Claes Fredrik: Jag vill visst icke klandra, att
LagUlsk. sökt afböja ifrågavar. motion;men jag kan icke gilla de
skäl, hvarpå jag hört Utsk:s ledamöter stödja sin mening. Man
har nemi. trott, att en förändring i expropriationslagen i och för
det ändamål, som motionären åsyftade skulle förenas med en allmännare
lagstiftning för andra fall, än det nu åsyftade. Om en
elektrisk telegraf skall anläggas, så tror jag att dertill behöfves en
speciel lagstiftning och i min tanke har motionären åsidosatt att up
-
14
Den 15 Februari.
lysa LagUtsk. om alla de förhållanden, som borde komma i fråga
vid en sådan lagstiftning. Det är derföre jag gillar att LagUtsk,,
som icke fått någon ledning för sitt omdöme i frågan, har afslagit
motionen. Jag tror mig också af motionären nu hafva hört upgifvas
sådana omständigheter i och för verkställigheten, som i min
tanka strida emot verkliga förhållandet i saken. Han tror nemi.
att vid dessa liniers dragande öfver cn egendom ingen annan fråga
skulle kunna upstå än den temporära förlust, som kunde drabba
jordegaren, antingen genom trådarnas nedgräfning i jorden eller deras
förande pä pålar öfver densamma. Det är likväl ganska naturligt,
att om jag vill göra en ledning af trådarne genom odlad mark,
så kan stora skador upkomma för hela fältet icke blott öfver den
lilla obetydliga delen af åkern som upgräfves, utan man kan derigenom
möjligen afskära sådana underjordiska aflopp, som göras för
vatlenafledning ifrån fältet, hvarigenom, såsom jag nyss nämnde,
hela fället kan taga skada. Vill jag på pålar göra en sådan trådledning,
så finnes icke någon bevakning öfver dessa trådar, och del
är troligt att de ofta blifva skadade. I sådant fall skulle, såsom
här också lärer vara upgifvet, nödvändigt göras en väg öfver åkrarna,
som är nödvändig för att göra dessa trådar åtkomliga. Kommer
denna linie att passera genom en skog, skulle trådens nedgräfning
förhindra återvexten af hela linien och dess sträckning öfver
marken blifva hinderlig för skogens fällande. Sådana der minutiösa
observationer måste ovilkorligen göras vid stiftande af ifrågavar.
lag och i min tanke har motionären helt och hållet förfelat
sitt ändamål, då han icke vändt sig till K. M., som med ledning
af alla möjliga agronomiska och vetenskapliga undersökningar varit
i tillfälle att gifva ett lagförslag i frågan.
Jag afstyrker derföre all vidare åtgärd och önskar att LagUtskis
betänk, måtte godkännas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag erkänner, lika med
föregide talare, nyttan af den inrättning, för hvilken Hr von Heland
och andra värde ledamöter nitälska; men frågan är här icke
blott om inrättningens gagnelighet, ulan om möjligheten att införa
henne i vårt land och följaktligen om behofvet att för henne lagstifta.
Jag medgifver, att LagUtskis betänk, kunnat vara mera bestämdt;
men måhända hafva Utskis ledamöter erinrat sig den ifver,
med hvilken R. St. vid sista riksdag beviljade hvarjehanda stora
förmåner åt en annan konnnunikations-anstalt, som borde hafva
mera utseende att lyckas; hvaraf dock hittills intet blifvit. För att
nu undvika samma ifver, för att icke säga hetta, hvarmed den
förra frågan bedrefs, har Utsk. måhända velat bemantla sitt motstånd
eller göra det så lindrigt som möjligt. I saken är det ju aldeles
likgiltigt, om LagUtsk. yttrat sig mera eller mindre bestämdt,
i händelse inrättningen är af beskaffenhet att icke snart kunna komma
i fråga. LagUtsk. och vi alla hafva så mycket att göra med
verkliga, för handen varande, behofs afhjelpande, att vi böra bespara
oss tidsförlust genom sysselsättning med sådant, hvarigenom ingenting
uträttas. Ville LagUtsk. stifta författningar för alla slags
Den 15 Februari.
15
möjligheter, som äro önsklige, så linge litsk. öfver höfvan att göra
oell det nödtorftiga, som är ögonblickets behof måste då sättas
ä sido. h.v det möjligt för oss att i detta ögonblick påräkna en
sådan inrättning, som den ifrågavar. ? Jag mäste betvifla det, ehuru
jag vid förliden riksdag blottställde mig för stort misshag af åtskilliga
bland detta Stånds ledamöter, emedan jag vågade yttra tvifvelsmål
om den då ifrågaslällda jeruvägsanläggningen mellan Orebro
och Hull. Nu sedan hon icke blifvit af, hoppas jag att man
icke måtte misstycka om vissa ledamöter fästa Ståndets upmärksamhet
på vanskligheten af dessa våra önskningars fullbordan. Jag bar
i några länder sett elektriska telegrafinrättningar och kan icke nog
glädja mig åt den nytta, som de göra. Men det är vid jernvägarne,
jag sett dem anbragta och annorstädes än vid dem har jag icke
eller hört att de finnas. När de åtfölja jernvägarne så dragas trädarne
längst dessa, fästade högt efver dem på stolpar och bevakas
på samma gång som sjelfva vägarne. Då sådane deremot såsom
hos oss, saknas, så måste hvad Gr. Horn anmärkt, inträffa nemi.
att dessa trådar af hvarjehanda händelser skadas. Huru vill man
föreställa sig att i vårt land, der okynnet är så stort att man svårligen
kan plantera ett träd utan att det afbrytes, eller utsätta en
bildstod, utan att hon sönderslås o. s. v., att man här, säger jag,
skulle lemna en sådan tråd orubbad? Om han dugde till det aldra
ringaste, så blefve han troligen borttagen. Ilan kan icke bevakas,
om han skall gå öfver skog och mark, der jernväg icke finnes.
Ville man åter draga tråden under jorden, hvilka ofantliga kostnader
skulle icke dertill erfordras. Huru skulle man i vårt stenbundna
land, kunna föra honom öfver berg och på hvad sätt skulle
han då skyddas? Fattigdomen är, enl. det gamla ordspråket, alla
vackra förslags graf, och det gäller äfven här. När förhållandet är
sådant, hvarföre skola vi lägga ett onödigt arbete på LagUtsk., som
är till den grad sysselsatt, att det häller sammankomster äfven på
eftermiddagarne örn ämnen, hvilka ligga oss så nära att vi derutinnan
ej kunna umbära lagstiftning. — Hvarför skulle vi ålägga LagUtsk.
att sysselsätta sig med det, som efter all anledn. icke blifver
något af. Det är af detta skäl, jag anhåller, att R. o. Ad. af
vård om riksdagsmäns tid både här och i Utsk., måtte bifalla detta
betänk, sådant det är, utan återremiss, hvaraf i min tanka ingen
annan följd, än tidsförlust, kan upstå.
Gr. Sparre: För att efterkomma den siste värde talarens önskan
att spara tiden, så vill jag vara mycket kort. Vi hafva äfven, Mine Hrr,
inom Utsk. ganska mycket att göra och vi hafva saker att använda vår tid
på, der vi kunna använda den med mera sakkännedom och till mera nytta.
I detta ämne har jag icke fått någon ledning för mitt omdöme, på
hvad sätt jag skulle kunna tillstyrka motionen. Dertill fordras
en undersökning om till hvad grad jorden onyttiggöres genom telegraftråden,
huru ofta jemkningar derpå behöfves o. s. v. Om således,
jag uprepar det ännu en gång — ifrån Regeringen, som är
i tillfälle att skaffa sig nödiga uplysningar, ett förslag i detta afseen
-
i6
Den 15 Februari.
de inkommit, så hade Utsk. kunnat veta hvad Lagen skulle innehålla.
Delta om saken.
Jag förmodar alt R. o. Ad. icke gerna hör käbbel emellan
LagUtskrs ledamöter inbördes, och jag fortsätter det således icke
heller.
Frih. Raab, Adam Christian: För mig framställer sig
frågan af mycket enkel beskaffenhet. Alla tyckas vara ense derom,
att det vore af vigt för samhället om sådana telegraf-inrättningar
kunde tillvägbringas, som här äro omtalda. Derjemte synes det
också vara erkändt att sådana anläggningar icke kunna ske, med
mindre än att någon lag stiftas, som berättigar anläggaren att der
till
få använda jord. Väl har den värde talaren här midt emot
mig yttrat, att det alltid står fritt att derom söka öfverenskomma
med jordegarne; men om det lyckas på en längre vägsträcka att
öfverenskomma med -,9ft af jordegarne, så kan den återstående 10:delen
göra anläggningen omöjlig. Ett oeftergiflig! vilkor för tillvägabringaudet
af ifråga var. inrättningar är således att en lag stiftas, som
tvingar jordegare att dertill oplata jord. Lagen måste finnas, innan
telegraferne kunna anläggas. Hvad hinder möter nu för en
sådan lagstiftning? Dét hinder har mott, säger Gr. Sparre, att Dtsk.
icke har haft nog vägledning för sitt omdöme, och Gr. Horn har
sagt att motionären icke nog utvecklat sin motion, för att sätta
Utskottet i tillfälle att kunna lagstifta i ämnet. I detta afseende
synes mig väl ingenting vara lämpligare än att en återremiss måtte
beviljas, på det att Utsk. mätte komma i tillfälle att inhemta de
uplysningar, som erfordras. Man har sagt, att LagUtsk:s tid
är så uptagen, att det vore önskligt att Utsk. kunde slippa detta
mål. Mig synes att detta ärende icke behöfver uptaga en så betydlig
del af tiden, att delta bör utgöra något hinder för frågans
lösning. Jag tager mig friheten hemställa, om icke LagUtsk. vid
denna riksdag, dä Utsk. har antydt, att det icke ämnar befatta sig
med den nya lagen, skulle hafva bättre lid, än vid de föreg:de,
då dessa lagar varit föremål för LagUlsk:s åtgöranden.
Jag vill nu besvara Gr. Horns anmärkn., som kan vara ganska
riktig, nemi. att en nedgräfning i jorden af trådarne kan vara
skadlig, der den skulle kunna förstöra förut anlagda underjordiska
diken. Det är sanni att om direktionen af telegraflinien tages så, att den
går på tvären öfver sådane anläggningar, så skulle det kunna medföra
stor förlust på ett fält, som är försedt med underjordiska vattenaflopp;
men det är väl icke sagdt att trådarne ovillkorligen skola
läggas i en riktning hvarigenom förut varande anläggningar skulle
förstöras. Jag föreställer mig, att trådarne kunna ledas några alnar
lill höger eller några alnar till venster, och om dessas läge kan
någorlunda ställas i öfverensstämmelse med jordegarnes intresse, så
skulle en sådan gräfning blifva ganska nyttig: ty samma graf, hvari
tråden lägges, skulle tvifvelsutan kunna jemväl tjena till ett underjordiskt
vattenaflopp. Dessutom, då här icke är föreslaget att man
skall uplåta jorden för intet, utan mot ersättning för skadan och 50
proc.
Den 15 Februari.
17
proc. förhöjning derutöfver, så måste det väl ligga lili den eller
deras intresse, som anlägga telegraf-linien, att för densamma söka
den riktning och den lokal, der ersätlningarne till jordegarne blifva
minst kännbara, och der de således åstadkomma minsta skadan
för jordegarne.
Jag tillstyrker återremiss till Ulsk. af betänk.
Hr Fahnehjelm: Jag önskade blott fä uplysa ett par facta,
i anledn. af Hr von Hartmansdorffs yttrande. Han yttrade, att han
icke kände, att utomlands elektriske telegrafer vore inrättade annorlunda,
än utefter jernvägslinier. Jag får uplysa att från Hamburg
är en linie ledd öfver Elben och vidare till Cuxhaven. 10 ä 12
Svenska mil. Ytterligare får jag uplysa, i anledn. af de stora ska
dor,
som Hr von Hartmansdorff befarat skulle upkomma pä trådarne,
om de leddes utanpå busen eller öfver jorden, att i Paris, der
folket icke är kändt för att vara serdeles stillsamt och laglydigt,
der ledas trådarne dels på pålar dels på husen, och man har icke
hört att någre stora skador skett. Min öfvertygelse är, att om man
der funnit trådarne serdeles blottställde, sä hade man i stället gräft
ned dem under jorden.
i Gr. Sparre: Jag skall fägna Frih. Haab med att vi bafva
Criminal-Lagen qvar, så nog hafva vi alt tala om både i LagUtsk.
och på delta rum. De betänk:n, som hittills äro afgifna, röra blott
en obetydlig del af den massa af motioner, som hvila på LagUtsk:s
bord och hvilka fordra mera arbete och mera tid, än mången tror.
Frih. Raab har talat om jordegarens ersättning för den afslådda
jorden. Derom finnes stadgadt i 1845 års lag, och just derföre att
vi redan hafva en sådan lag för allmänt förekommande fall, ansåg
Utsk. icke nödvändigt att f. n. och intilldess fråga väcktes om anläggande
af elektrisk telegraf-linie, stifta en lag serskildt för det
ta
fall.
Hr von Heland: Hela min motion hade uteblifvit om i expropriationslagen
hade stått icke endast afstå, utan äfven uplåta.
Det är således med detta ordet, som jag nu skulle varit fullt belåten,
och jag tror att om det slått, att jordegare eller husegare vore
tvungne att uplåta sin egendom mot ersättning för densamma, så
skulle inga så stora vådor upkomma, som af åtskilliga talare här
blifvit förespeglade. Jag beklagar alt göromålen vid denna riksdag
hopat sig så betydligt serdeles på Utsk., men jag skulle tro, alt
om detta ärende nu vid denna riksdag undanskjutes, så återkommer
det, antingen i följd af nödvändighet eller i följd deraf, att någon
annan vill söka undanrödja de hinder, hvarpå jag velat fästa
upmärksamheten. Jag har således önskat, att man nu ville undanrödja
dessa hinder, i st. f. att dermed upskjuta till längre fram.
Jag vill icke förlänga diskussionen utan förnyar endast min anhållan
om återremiss af betänk.
Hr Carleson: I anledn. af Hr von Helands sista yttrande,
vill jag erinra att, på sätt jag förut omnämnt, lyder l:a § i ex4
H. 2
18
Den 15 Februari.
propriationslagen, sålunda ”der Konungen pröfvar nödigt att jord
eller lägenhet, som enskild man eller menighet tillhörer, begagnas
skall, antingen till rikets försvar, till allmän väg-, bro-, hamn- eller
lastningsplats, till torg eller gata i stad, till uttappning eller sänkning
af sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning,
till allmän byggnad eller till dylik allmänt behof, vare egare pligtig
att afstå livad för ändamålet fordras.” Ordet hvad kan i denna
mening anses åsyfta icke endast jord eller eganderätt till jord, utan
både egande rätt och nyttjande rätt eller hvad som helst, och
vid sådant förhållande måste det vara detsamma om §:s lydelse
förblifver sådan den är, eller om man, pä sätt Hr von Heland föreslagit,
deruti gör den ändring, att ordet uplåta insältes i st. f.
ordet ”ö/sitå”. Jag tror alt meningen blefve alldeles densamma,
och gällde frågan allenast en sådan lagförändring, skulle jag anse
att densamma icke behöfdes, enär det föreslagna redan vore i lag
stadgadt. För ernående af det ändamål Hr von Heland åsyftar, tarfvas
icke förändring af 1 §, utan af åtskilliga af de följande §§. Jag minnes
nu icke alla och har icke författningen här, men erinrar mig
bestämdt att 2:dra och 13:de §§ äro ibland dera, af hvilkas innehåll
man kan sluta dertill, att författningen afser afstående af endast
eganderätt till jord, och det är dessa, hvilka hudvudsakligast
behöfde ändras.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad blef propos. lill bifall
å LagUtsk:s förevar, betänk, framstäld, men besvarad med starka
nej, blandade med ja, hvarefter H. Ex. Hr Frih o. Landtm,
hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot Utsk:s betänkande gjorde
anmärkmr föranledda till återremiss, samt efter denna proposms besvarande
med starka ja jemte åtskilliga nej, förklarade det han funnit
ja öfvervägande.
Föredrogs ånyo och bifölls LagUtskis d. 8 och 12 dennes på
bordet lagda betänk. N:o 7, i anledn. af väckt motion om verkställighet
af under-rätts beslut i hyres- och utflyttnings-mål.
Föredrogs ånyo Allm. Besv.- o. Ekon.-Ulsk:s d. 8 och 12
dennes på bordet lagda utlät. N:o 28, i anledn. af väckt motion,
ang:de förändring i föreskrifterne om fartygs iipmätning.
Hr af Dalstr öm, Gust. Jakob.: Då jag under ett föregtde
plenum begärde förevar, betänk, på bordet, föranleddes jag dertill
af följande skäl: dels att jag öfver det nnvar:e sättet, hvarpå skepsmätningen
verkställes, hört klagomål af flere personer, hvilka anse
denna mätning icke alltid verkställas af sakkunnige män, och att
större kontroller än dem vi nu äga, böra finnas; dels att jag hade
mig bekant, att frågan skulle i dag till pröfning förekomma inom
BorgareSt., och som denna fråga rörer detta Stånd närmast, hade
jag äfven önskat att få inhemta BorgareSt:s nu fattade beslut, hvarigenom,
enl. hvad till min kunskap kommit, betänk, blifvit återremitteradt
till Ekon.Utsk., och dels tror jag mig känna, att inom
Den 15 Februari.
19
andra länder såsom England, Frankrike och Holland i sednare tider
andra methoder för skeppsmätningen blifvit införda oell, om jag icke
misstager mig, har så äfven skett inom Danmark och Norrige
senare än år 1840. Jag bestrider ingalunda Ulsk:s npgifter, i fråga
om principerna för skeppsmätningen, emedan jag finner dem
öfverensstämmande med K. Förordn. d. 20 Augusti nämnde år,
ronde skeppsmätningen inom Sverige, hvilken grundar sig på d. s.
k. Chapmanska methoden; men jag liar, snart sagdt, hört öfver
allt klagomål öfver svårigheterna, som möta densamma vid tillämpningen,
likasom att säkra kontroller saknas. Jag har här i min
hand ett utdrag af en resejournal, sora Chefen för flottans konstruktions-korps
Majoren Lundqvist afgifvit lill Förvaltningen afSjö-ärenderne
i detta ämne, hvaraf inhämtas, alt inom flera länder nya
methoder för skeppsmätningen blifvit införda. Då emedlertid upläsning
häraf skulle allt förmycket uttänja detta långvariga plenum,
inskränker jag mig, att begära äterremiss af betänk, och att berörda
utdrag må blifva bilagdt R. o. Adis prot.
Utdrag ur Chefens för Flottans konstruktions-korps, Hr Majoren
Carl Lundqvists till K. Förvaltningen af Sjö-ärenderna under 29
Maj 1841 ingifne Rese-Berättelse:
Ett säkrare mätningssält för Ton-talets bestämmande har genom
en Parlaments-act af d. 9 Sept. 1835 blifvit förordnadt, som,
från och med 1836 års början, uphäfde det äldre målningssättet.
Regeln för detta mätningsätt är följande:
Dela längden i öfra däck emellan akterkant af förstäfven och
förkant af akterstäfven i sex lika delar.
Djupleken vid den främsta, mellersta och aktersta af dessa
delningspunkter, d. v. s. lia, 3:dje och öisjettedelen af längden,
mates i fot och decimaldelar af foten från undra sidan af däcket
till våghålsvägaren. I händelse af ett afbrott i öfra däcket mätes
djupleken från en lina sträckt i continuation af däcket.
Bredden. Dela hvardera dessa 3 djuplekar i 5 lika delar,
och mät inre bredderna vid följande delningspunkter, nemi. vid
£ och £ från öfra däck af främsta och aktersta djuplekarne, och
vid £ och £ från öfra dack af midskeppsdjupleken.
Längd. Vid hälften af midskeppsdjupleken från aklerkant af
förstäf till förkant af akterstäf.
Då till 2 gånger midskeppsdjupleken adderas främsta och aktersta
djuplekarne, erhålles Summan af djuplekarne.
Addera tillsammans öfra och undra bredderne vid främsta delningen,
3 gånger öfra och undra bredderne vid midskeppsdelninden,
och den öfra och 2 gånger den undra bredden, vid aktredelningen,
så erhålles Summan af bredderne.
Multiplicera summan af djuplekarne med summan af bredderne,
och denne produkt med längden, och dividera slutliga produkten
med 3500. Så erhålles Register-Ton-talet. '
2*
/
20
Den 15 Februari.
Har fartyget Hytt, halfdäck eller afsats i öfra däcket, så mates
inia medellängden, bredden och höjden inom de serskilta skotten;
dessa 3:ne mått multipliceras med hvarandra och produkten divideras
med 92,4, så blir qvoten det antal Tons som skall tilläggas det
ofvannämnde resultatet.
Uti öpna fartyg mätas djuplekarne från öfverkant af öfra
gången.
Ton-tal-beråkningen för Ångfartyg:
För fartyg framdrifne genom finga, afdrages cnbikinnehållet af
Machinrummet från Fartygets liela Ton-tal, uträknadt efter förestående
reglor, och återstoden blir Ångfartygets Register-Ton-tal.
Ton-talet af kubiska innehållet af machinrummet determineras
sålunda: mät inre längden af machinrummet; multiplicera denna längd
med Fartygets djuplek vid midskeppsdelningen, så som förut sagf är,
och multiplicera produkten med inre bredden vid samma delning
vid £ af djupleken från däcket tagen, såsom förut sagdt blifvit,
och dividera slutliga produkten med 92,4, — Qvoten blir Ton-talet
af machinrummet.
1 Ton = 20
Fransyska Tonneanx-beräkningen har äfven genom Kongl. Ordonance
af d. 18 Nov. 1837, att taga sin början med d. 1 Mars
1838, blifvit förändrad till efterföljande, hvarigenom Tonneauxtalet
blir nedsatt till c:a ^:del mindre än efter det förra mätningssättet,
hvilket utgjorde skälet för förändringen.
Till däckets längd, tagen från ända till ända, lägges längden
från förstäf till akterstäf; medium häraf multipliceras med fartyget
största bredd vid längsta balken; denna produkt multipliceras med höjden
af Hålskeppet och mellandäck, tagen från planka till planka —
produkten divideras med 3,80 — och qvoten blir legala Tonneauxtalet.
Måtten tagas i métres och decimaler, men millemétres negligeras.
Kongl. Ordonnancen af 2 Sept. 1838 bestämmer Tonneauxmätningen
för ångfartyg:
Ångfartygens Tonncaux-tal uträknas först enligt föreg:de regel,
men från det blifvande Tonneaux-talet göres en deduktion af 15
proc., som representerar rymden af machiner och deras tillbehör.—
En Tonneau är bestämd i K. Marinen till 1000 Kilogrammar;
denna Tonneau är i handeln icke mera än 2000 livres af 16 ounces,
hvilket är lika med 978,29 kilogr.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Jag anser R. St. skyldige deras
Utsk. tacksägelse för redan lemnade och troligen hädanefter
kommande afslag å en mängd onyttiga motioner, men jag bekänner,
att jag önskat det Ekon. Utsk. ansett denna motion äga mera
vigt. Den, som lika med mig bott sin mesta tid i skärgården, känner
nogsamt, att motionen är välgrundad. Jag talar nu icke om
de större handelsfartygen, ty jag saknar erforderlig kännedom om
dem, men deremot vet jag bestämdt, att af de mindre fartygen,
hvilka gå inom södra skärgården, högst få öfverensstämma med de
utfärdade mätarebrefven. Månget af dessa hafva mätarebref å 20
läster, ehuru fartyget drager 30, och derföre synes det mig högst
Den IS Fehruari.
21
önskligt, om någon förändring i detta förhållande kunde vinnas.
Det är mig obekant om felet ligger i lagen eller i dess verkställighet;
men jag tror, att rättelse bör kunna vinnas, och jag får derföre
föreslå, att R. St. hos K. M. anhålla om det tillägg i K. Förordn.
d. 20 Augusti 1840 ang:de skeppsmätningen, att alla de fartyg,
hvilka icke blifvit upmätte af officerare vid flottans konstructionskorps,
skola, då de första gängen besöka Stockholm, Götheborg
eller Carlskrona, ånyo undergå mätning. Derigenom skulle fartygens
rätta lästetal blifva utrönt, och en ganska nyttig kontroll vunnen.
Jag anhåller på dessa skäl, att betänk, måtte återremitteras
till Ekon.Utsk.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Hr af Dalström har, såsom
hufvudsakligaste skälet, hvarföre han yrkat återremiss å detta
betänk., anfört, att BorgareSt. vidtagit en dylik åtgärd. En sådan
sakens utgång inom det Ståndet hade jag förutsett, men jag tror
likväl, att ett dylikt förhållande icke bör lägga grund för R. o.
Ad:s beslut. Jag tror icke, att från något Utsk. ett mera genomtänkt
och motiveradt utlåt, inkommit till R. St:s pröfning. Utsk.
har anfört alla de motiver, man rimligen kan begära och, i händelse
på detta rum finnas officerare vid flottan, är jag öfvertygad,
att de skola erkänna, att inom alla länder den Svenska methoden
för skeppsmätningen är ansedd Såsom den bästa. Inom England är
den icke antagen, men man har der likväl frångått de gamla methoderne.
Motionären har yrkat, att mätningen verkställes efter
fartygens kubikinnehåll, men jag hemställer, huruvida det är möjligt
att annorledes än efter kubikinnehållet företaga en dylik mätning.
Vidare har Hr af Dalström åberopat Major Lundqvists berättelse.
Jag har visserligen icke läst den, men jag har om densamma
samtalat med åtskilliga personer, hvilka sagt sig hafva af
denna berättelse kommit till ett motsatt resultat, så att Hr ljundqvist
ingalunda skall hafva klandrat det Svenska mätningssättet,
utan tvertom sagt uttryckligen, att det vore det bästa. Då emedlertid
Hr af Dalström upgifvit ett annat förhållande, vill äfven jag
antaga det såsom ett factum. Jag hyser för Hr Lundqvists berättelse
den största aktning, men anhåller då att få framställa andra
i facket skicklige mäns yttranden i ämnet. En Hr Carlssund
har, rör:de beskaffenheten af det Engelska mätningssättet, yttrat
att det vore omöjligt, att kunna uträkna volumen af ett fartyg,
och har äfven visat, hvartill denna method ledt i det Engelska
mätningssättet, hvarföre man inom England redan förändrat detsamma.
Jag anhåller att få öfvergå till det historiska af vår mätareförfattning.
Den härleder sig från den allmänt aktade och skicklige af
Chapman, som förskaffade sig på egen bekostnad en mängd fartyg
och undersökte deras rätta drägtighet, hvarifrån han ledde sig till
de coefficienter, som skulle gälla för fartyg af olika demensioner.
Resultatet af hans bemödanden var, att han kom det rätta så nära,
att med riktig tillämpning af hans method icke fullt en eller två
tum skiljde på den vanliga nedtryckningshöjden. Det är således
23
Den 15 Februari.
icke hela fartyget, som egentligen mates, ulan volymen af den vattenqvantitet,
som genom fartygets lastning undantränges och följaktligen
grundar sig äfven denna mätning på kubikinnehållet af samma
vattenqvantitets volym. Jag tror, att detta omdöme, grundadt på
en sådan utmärkt mans, som Amiral Chapmans yttrande, kan fullkomligt
jemföras med hvilken embels-berättelse som helst.
Gr. Posse har sagt, att icke de större utan de mindre fartygen
skola mätas och Gr:n har föreslagit, att de sednare, när de inträffa
i Stockholm, Götheborg och Carlskrona borde ånyo mätas.
Jag får Fästa upmärksamheten derpå, att i vår nu gällande mätareförordning
är anbefaldt, att fartyg, ankomna till dessa ställen, skola
ommätas, och som de fartyg, hvilka hafva större drägtighet än mätarebrefvet
innehåller, gemenligen gå inom Svenska skärgården, är
väl all anledn. att förmoda, att fartygen någon gång skola komma
till någon af dessa stationer. Man klagar öfver vår mätningsstadga,
men enl. min åsigt, har man icke gjort sig reda för hvad, den innehåller
eller den method densamma för mätningen föreskrifver. —
Följdes denna method strängt, kunde icke heller någon felaktighet
vid mätningen inträffa, men olykan är den, att på de flesta ställen
utom Flottans ofvannämnde tre stationer, äro icke Officerare af
Konstruktions-korpsen att tillgå. Mätarne sakna mathematisk kunskap,
hvarföre de icke heller kunna rätt använda de divisorer, som
i sjelfva författningen finnas stadgade, och deraf upkommer den felaktiga
mätningen. Jag vidblifver den äsigten, att vår skeppsmätareförfatlning
är den bästa, och anhåller således om propos. af bifall
till betänk.
Frih. von Leuhusen, Axel Reinh.: Man har här sagt,
att det Svenska Skeppsmätningssättet är det bästa, som finnes och
kan finnas. Jag medgifver visserligen, alt grunden för detsamma
kan vara riktig, men detta mätningssätt beror dels af ögonmått och
af 8 å 9 olika divisorer eller coefficienter. Om Amiral Chapman
lyckats, att med iakttagande af den utaf honom upgifna methoden
bestämma ett fartygs drägtighet, så är derföre icke sagdt, att äfven
andra kunna efter denna method åstadkomma samma resultater,
enär de icke besitta denne store mans skarpa omdöme, och följden
måste härutaf blifva, alt fartygens mätning blir mer och mindre
felaktig, enär mätningssättet nu beror af godtycke eller af ögonmått,
huruvida fartyget är skarpt eller fylligt bygdt. Felet ligger
således i förordn., då skeppsmätning updrages åt personer, som
icke äro män af facket. Jag skulle derföre tro, att om något närmare
bestämdes de dimensioner, som skola antagas, skulle icke så
stora skiljaktigheter i fartygens mätning upstå, och af sådan anledn.
tror jag, att betänk, bör återremiteras.
Frih. von Stedingk: Jag medgifver riktigheten af den siste
talarens yttrande, att det vore önskligt om skicklige personer kunde
användas till fartygens mätning. Ulsk. har till och med sagt
i sitt betänk., att det vore väl, om vid det temmeligen stora skeppsvarfvet
i Gefle en Officer vid flottans Konstructions-korps vore anställd
i och för dessa skeppsmätningar; men då dessa Officerares tid
Den 15 Februari.
23
är så uptagen af andra göromål, och motionären sjelf upgifvit, alt
fartygens mätning bör ske efter deras kubik-innehåll, så och enär,
i händelse nämnde Officerare uteslutande mätningen skulle verkställa,
en eller flere af dem måste anställas vid de. större skeppsvarfvet
samt ett Stats-anslag följaktligen fordrades till deras aflöning,
skulle, ifall betänk, återremmiterades till Utsk., detsamma åter inkomma
till R. St. i en helt annan form. Jag kan icke inse
annat, än att, i händelse af en återremiss, Utsk. mäste vidblifva
sin redan en gång tillkännagifna åsigt i ämnet, och under sådana
förhållanden vet jag sannerligen icke, hvartill en återremiss skall
tjena; ty genom densamma vinner man icke skickligare mätare, så
vida man icke vill föreskrifva, att endast Officerare vid Flottans
Konstructions-korps dertill fä användas, hvilket, på sätt jag redan
nämnt, icke kan ske.
Frih. Raab, Adam Christian: Otvifvelaktig! förtjenar den
omsorg och fullständighet, hvarmed Utsk. sökt utreda denna fråga,
stor berömmelse, likasom den värma, hvarmed Hr Frih. Stedingk
försvarar Utsk:s belänk:n. Jag har likväl icke af Frih:s framställning
blifvit öfvertygad att någon förändring i nu gällande föreskrifter
för upmätning af fartyg icke skulle erfordras. Jag har sjelf erfarit
hurusom fartygens drägtighet icke öfverensstämmer med å dem
utfärdade Mätare-bref. Jag känner t. ex. ett fartyg, som blifvit
upmält till 10 läster, men icke destomindre intagit såsom last 400
T:r Spannemål, då deremot ett annat fartyg, upmätt till 17 eller
18 läster icke kunnat intaga fullt 300 T:r Spannemål. Häraf visar
det sig ju, att mätningen af ettdera måste vara felaktig. Grunden
för upmätningen må vara riktig, jag tviflar derpå ej; men
tillämpningen är helt och hållet beroende af de personers skicklighet,
som hafva sig betrodt att verkställa mätningen. Om nu på
sätt Frih. Stedingk antydt för en vigtig tillämpning af ifrågavar. föreskrifter
biträde erfordras, af Officerare från Flottans Konstructionskorps,
hvilket biträde endast på ganska få ställen slår alt erhålla,
måtte sjelfva grunden för mätningen vara otjenlig. BorgareSt. har
unanimt återremitterat betänk., under yrkande att något i denna fråga
måtte åtgöras, i anseende till de brister, som vidlåda den närvar, författningen.
Jag tror ock att en hvar, som intreserar sig för sjöfarten,
har skäl att önska det något ändamålsenligare sätt för fartygs
mätning, än det närvar, måtte antagas, och derföre förenar
jag mig med dem, som yrka återremiss på betänk.
Frih. von Diiben, Au g. Gust.: Jag erkänner riktigheten
af det inom Sverige antagna skeppsmätningssätlet, men tillämpningen
af detsamma måste vara felaktig på ett eller annat vis, och
möjligen är alt söka felet hos mälarne. Under mitt vistande i
Norrbotten, i egenskap af Disponent öfver Gellivare-verken, var jag
i tillfälle alt lasta många fartyg, ’af hvilka ett stort antal voro Finnar
och Norrmän, hvilka allmänt anmärkte, att i hvarje
Svensk hamn de besökt, hafva de fått sina fartyg upmätte till olika
lästetal; om jag icke bedrager mig, så måste hvarje utländskt far
-
2i
Den 15 Februari.
tyg, i hvarje Svensk hamn det för första gången besöker, derstädes
ånyo mätas innan det får intaga last.
Såsom bevis på origtigheten af målningssättets tillämpning, eller
okunnighet hos de personer, som dertill fått förordnande, vill
jag anföra att vid ett tillfälle hade jag en Finsk Skonert att lasta
på samma gäng som en Svensk, den förre var beräknad för intagande
af stor brädlast, och i verkligheten lastade den dubbelt af
denna vara mot den Svenska, oaktat de begge voro af ungefär samma
lästetal.
Gellivare egendomar hafva ett varf, på hvilket byggdes 2:ne fartyg,
det ena en skonert af omkr. 80 läster, det andra ett Skepp
afomkr. 150 läster, hvilka lupo af stapeln kort efter hvarandra; det
ena af dessa fartyg upmättes af Lostlöjtnanten i Luleå, som dertill hade
förordnande, det andra af en Skolrektor i Luleå, som härtill hade förordnande;
ryktet omförmälte snart att Skonerten var mätt till eli högre och
skeppet till ett vida mindre lästetal än man beräknat och antagit att
de borde vara, hvarpå jag företog sjelf en uppmätning och calculation
af dessa båda fartyg och fann detta verkligen vara enl. med
rätta förhållandet. Jag tror således att ganska stora fel begås vid
tillämpningen af de för skeppsmätningen antagne methoder, hvarvid
jag vill dessutom hafva omnämt, att mätarne gemenligen använda
målade lärftsband, hvilka töja sig och hafva större eller mindre
spänstighet i torrt, eller ratt och regnigt väder, hvilken omständighet
torde äfven hafva något inflytande, synnerligast då fartyget
är långt eller af större dimensioner.
På grund af föreg-.de anhåller jag ödmjuk!, om återremiss
på betänk.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad hvarefter
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. först till bifall
och sedan lill återremiss af Utsk:s förevar, utlåt., samt efter
derå med blandade ja och nej afgifne svar, förklarade det han trott
sig finna, att den sednare propos:n blifvit besvarad med öfvervä
gande
ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 8
och 12 dennes på bordet lagda betänk. N:o 29, i anlcdn. af föreslagen
förändring i användandet af den s. k. Helgonskylden uti
Halland, m. m.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d.
8 och 12 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 30, i anledn. af väckt
motion om uphörande af vågafgiften å tackjern, som föres förbi
Stockholms våg, yttrade sig:
Hr af Geijerstam, Garl: Visserligen gillar jag det slut,
hvartill Utsk. kommit ifråga om uphörandet af afgifter å tackjern,
som föres förbi Stockholms jernvåg; men det förefaller mig besynnerligt,
att Utsk., efter ett fullständigt anförande af motiver,
understödt endast en del af motionärens förslag och icke detsamma
Den 15 Februari.
25
i sin helhet. Motionären har nemi. föreslagit, att tackjern och ef ekter
må från vågafgifter befrias. Utsk:s anförde motiver äro til—
lämplige äfven om ordet effekter i Utsk:s tillstyrkande inflickas, och
jag skulle derföre vördsamt anhålla, att få föreslå följande redaktion
af Utsk:s tillstyrkande: ”alt R. St. måtte hos K. M. i underdånighet
anhålla om nödig föreskrift, alt vågafgift i Stockholm för
tackjern och effekter, som derstädes ej vågföras, utan förpassas direkte
till annan Stad, icke må ega rum.” Genom antagandet
af detta mitt förslag, blir IJtskrs tillstyrkande i fullkomlig öfverensstämmelse
med motionen.
Frih. Raab, Adam Christian: Då motionären yrkat, att
R. St. ville i underd:het hos K. M. anhålla, att omförmälde vågafgifter,
så vidt de angå tackjern och effekter, som i Stockholms
Stad ej vågföras, måtte uphöra, och Utsk. tillstyrkt samma förslag,
så är det äfven uppenbart, att genom förbiseende ordet effekter
icke uti tillstyrkandet kommit att inflyta, hvarföre jag anhåller,
att Ilr af Geijerstams förslag måtte af R. o. Ad. antagas.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Villigt erkänner jag billigheten
af de 2:ne siste lalarnes yrkanden, men bestviflar riglig—
heten af den redaktion, de föreslagit. De hafva nemi. velat, alt
efter ordet tackjern skulle tilläggas orden: och effekter. Med
en sådan ordalydelses antagande skulle tackjern icke kunna hänföras
lill hvad, man vanligen menar med effekter. Utan tvifvel måste
såväl tackjern som spik dertill räknas. Jag tror derföre, att efter
ordet tackjern böra tilsättas orden: och andra effekter, samt
att Hr af Geijerstams förslag bör blifva så lydande: ”att R. St. måtte
hos K. M. i underd:het anhålla om nåd. föreskrift, att vågafgifter i
Stockholm för tackjern och andra effekter, hvilka derstädes ej vågföras,
utan förpassas direkte till annan Stad, icke vidare må ega
rum.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag finnér nu, att Utsk.
verkligen gjort sig skyldigt till ett misstag, hvarföre jag helt och
hållet instämmer i den redaktion, Hr von Hartmansdorff föreslagit
och får anhålla om Hr Frih. och Landtnäs propos. på bifall
derå.
Hr af Geijerstam: Afven jag instämmer i den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna redaktion, enär, genom intagandet af orden
och andra effekter meningen göres fullständigare.
Frih. von Stedingk: Jag tager mig friheten att fästa Herrarnes
upmärksamhet derpå, att betänk, i dess närvar, skick möjligen
bifalles af de öfriga Stånden och hvad blifver då måhända
resultatet? R. o. Ad. har visserligen deruti gjort en förändring,
hvilken i sådant fall tjenar till intet och jag tror derföre, att betänk,
bör återremitteras.
Frih. Raab: Jag har mig bekant, att åtminstone ett Stånd
antagit betänk, med den här föreslagna förändringen, ehuru
jag tror, icke sådan, som Hr von Hartmansdorff föceslagit, utan med
26
Den 15 Februari.
de af Hr Geijerstam upgifna ordalag. Emedlertid anhåller jag, alt
Ridd.-Sekret. ville uplysa, huruvida underrättelse från MedStånden
inkommit i fråga om deras åtgörande i ämnet.
I anledn. häraf uplyste undert. Ridd.-Sekret. att enl. ankommit
prot.-utdr. BondeSt. bifallit Utsk:s förevar, utlåt., men att från
de öfrige RiksStm någon underrättelse om deras i ämnet fattade
beslut ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Frih. Raab: Då 49 § 3 morn. Riksd.Ordn. tillerkänner R.
St. rättighet, att göra de förändringar i Utsk:ns tillstyrkanden, de
anse behöflige och samma § förutsätter återremiss af betänktn endast
i det fall, att ärendet icke är fullkomligt utredt, så hemställer
jag om icke, för att undvika, att än ytterligare tala om detta ämne
R. o. Ad:n skulle finna skäligt bifalla betänk, med den af Hr
von Hartmansdorff föreslagna förändring.
Hr von Hartmansdorff: Jag får fästa Frih. Stedingks upmärksamliet
* derpå, att om R. o. Ad. bifaller betänk, med den af
mig föreslagna förändring, och BondeSt. samt måhända äfven PresteSt.
fatta likartade beslut, åligger det Utsk. att jemka de olika
meningarne, och att inkomma till Stånden med underrättelse härom,
hvarvid Utsk. kan tillstyrka en sådan redaktion, som troligen
varit dess afsigt, ehuru den icke blifvit nog tydligt uttryckt. —
Jag anhåller om propos. till bifall å det af mig upgifna förslag.
Frih. von Stedingk: Vi äro alla ense om, att antaga Hr
von Hartmansdorffs föreslagna redakt:ns-förändring, äfvensom att
gilla hans åsigt, att om 2 Stånd bifalla betänk, i dessa närvar,
skick, och ett annat Stånd förenar sig med R. o. Ad., Utsk. tillhör,
att jemka de olika åsigter; men möjligen skulle ett Stånd kunna
återremittera eller afslå betänk, och då npstå derigenom tre olika
beslut. Jag vill likväl icke motsätta mig antagandet af Hr von
Hartmansdorffs förslag och afstår således från den begärda återremissen.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke undgå, att förena
mig med Frih. Stedingk i den åsigten, att en återremiss är lämplig
i förevar, fall; ty om R. o. Ad. genast antager den af Hr von
Hartmansdorff föreslagna redaktion, och något annat RiksStånd förenar
sig med R. o. Ad., men de 2 andra Stånden bifalla betänk,
sådant det är, så är det visserligen en möjlighet, att Ekon.Utsk.
inkommer lill RiksStm med ett jemkningsbetänk., men det kan
äfven vara ovisst att så sker, och då återstår för Exp.Utsk. alt reda
den svårighet, som derigenom upkommer. Skulle deremot betänk,
återremitteras till Ekon.Utsk., är det icke tvifvel underkastadt, att
ju Utsk,, när det finner att den af Hr von Hartmansdorff föreslagna
redaktion är den bästa, ingår till de öfriga Stånden med hemställan,
att de, med frånträdande af sina redan fattade beslut, måtte
förena sig i den af R. o. Ad. yttrade åsigt.
Frih. Raab: Med visshet känner jag, att ett Stånd har bifallit
betänk, med en förändring, hufvudsakligen öfverensstämmande med
Den 15 Februari.
27
den här föreslagna, och elt annat Stånd har bifallet betänk, i dess
närvar, skick, hvaremot det fjerde Ståndets beslut är mig obekant.
Saken synes mig så enkel och såsom Hr von Hartmansdorff yttrat,
är det Utsk:s åliggande, att i anledn. äf de olika besluten inkomma
till 11. St. med elt jemkningsförslag.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. anså
ge
de gjorda anmärkmne föranleda till återremiss, men denna pro
pos.
besvarades med starka nej jemte ett eller annat ja.
II. Ex. hemställde sedermera om R. o. Ad. behagade bifalla
ifrågavar. utlåt, med den af Hr von Hartmansdorff föreslagne förän
dring,
hvaruti flere ledamöter instämt, alt R. St. måtte hos K. M.
i underddiet anhålla om nåd. föreskrift, att vågafgift i Stockholm
för tackjern eller andra effekter, som derstädes ej vågföras, utan
förpassas direkte till annan ort, icke må ega rum.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s~d. 8
och 12 dennes på bordet lagda tillåt. N:o 31, i anledn. af väckt
motion om den s. k. upfostringshjelpens utdelande genom fattigvårdsstyrelserne.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d.
8 och 12 dennes på bordet lagde utlåt. N:o 34, i anledn. af väckt
motion om föreskrifters meddelande i afseende å rättigheten alt på
scenen upföra dramatisk författares arbete, yttrade sig:
Hr R osensvärd, Joli. Henr.: Såsom skäl för sitt tillstyrkande
till den föreslagna underd. skrifvelsen har Utsk. yttrat, alt
som ett dramatiskt arbete, genom upförande på scenen blifvit till
allmänhetens kännedom öfverlemnadt, och således samma rättsgrund,
som föranledt det i Tryckfrih.-Ordn:s 1 § 9 mom. stadgade
förbud mot spridande genom tryck af ett utaf annan person författadt
eller förlagdt arbete, äfven uti ifrågavar. fall är i viss mån
tillämpligt, anser Utsk. etc. etc. Den sålunda åberopade rätts-grunden
är, som hvar och en vet, egande-rätten. Erkännes denna, så
måste man också erkänna, att någon inskränkning deri icke får ega
rum, emedan en sådan inskränkning är godtycklig. Det finnes ingen
norm, hvarföre icke en författare skall vid sin egande-rätt bibehållas,
likaväl under tre som fem år. Vi känna alla, att den
dramatiska litteraturen inom vårt land ännu icke intagit några serdeles
hög ståndpunkt, hvarföre jag anser det vara billigt, att man
glen om utfärdandet af en Lag ställer så till, att dramatiska författare
kunna af sina arbeten draga den största möjliga inkomst, hvilket
skulle hafva till följd, att personer med någon större förmåga
egnade sig åt denna vitterhet. Genom den föreslagna skrifvelsen
hafva dramatiska författare lemnats ett skydd under fem år, men
detta skydd blir icke tillräckligt för sådana arbeten, hvilka kunna
28
Den 15 Februari.
kunna hålla sig uppe under någon längre tid eller med andra ord
arbeten med något värde. Jag tror, att då tanken en gång blifvit
väckt på en lagstiftning i detta fall, och man funnit billigheten
deraf, att dramatiska författares arbeten, såvida de af dem skola
hafva någon annan vinst än endast äran, icke få utan deras samtycke
spridas till allmänhetens kännedom, synes det mig förenligt
med omtankan om vitterheten, att man tillerkänner författare oinskränkt
egande-rätt till deras arbeten, hvarför jag anhåller om afslag
å betänk.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: Utsk. har i sitt utlåt, förklarat,
att Tryckfrih.-Ordn. vore i förevarande fall i viss mån tillämplig. Således
blott i viss mån. Delta uttryck anser jag rigtigt, man måste nemligen
göra betydlig åtskilnad mellan ett dramatiskt arbete och hvarje annat.
Mot eftertryck är man i båda fallen genom grundlagarne skyddad. Inom
vårt land har deremot, mig vetterligen, ingen ännu ifrågasatt rättigheten
att mundtligen uprepa hvad ett tryckt arbete innehåller.
Detta är orsaken hvarföre dramatiska arbeten hittills fått på scenen
upföras utan författarens tillstånd. Utsk. har likväl nu, enligt motionärens
önskan, inskränkt denna rättighet och under 5 års tid
tillförsäkrat författaren, äfven i detta hänseende, full egande rätt
till sitt arbete; en tid under hvilken han deraf bör kunna draga
betydlig vinst. Den koncession, som sålunda blifvit gjord, torde böra
anses betydlig. Att gå längre synes mig mindre lämpligt. Ett
värdefullt arbete skulle då möjligen komma att blott på ett enda
ställe upföras. Om till fördel för konsten lemnar jag derhän. Jag
förutsätter nemi. att en författare i små omständigheter nödgas försälja
sitt arbete till någon Theater-Direktör inom Skåne och denne
Direktör dervid fäster det villkor, att tillstånd till arbetets upförande
ej må någon annan Theater meddelas. Ar nu arbetet författarens
egendom för evärdeliga tider och hans arfvingars efter honom,
följer ju häraf att ett sådant stycke alldrig får annorstädes än i
Skåne upföras. De som bo utom denna provins måste antingen
åtnöja sig med att läsa det eller och resa ned till Malmö för att
se det upfördt på scenen.
En sådan utsträckning af egande-rätlen, som den, hvilken den
siste talaren föreslagit, anser jag således skadlig och tillstyrker derför
bifall till Utsk:s betänk.
R. o. Ad. biföll Utsk:s förevar, utlåt. N:o 34.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:s d. 8
och 12 dennes på bordet lagda utlät. N:o 35, i anledn. af väckt
motion om bestämmande af vilkor för kringvandrande väfskedsförsäljares
förpassning.
Föredrogos, men lades, på flere ledamöters begäran, ånyo på
bordet StatsUtsk:s nedannämnde d. 12 dennes första gången bordlagda
utlåt:n och mern.:
Den 15 Februari.
29
N:o 32, i anledn. af väckt motion om anslag af vin och byggnads-säd
till Sofia Magdalena kyrka i Dalarne;
N:o 33, i anledn. af väckt motion om gratification åt förre
Landsfiskalen H. J. Laurell.
N:o 34, i anledn. af väckt motion om Landshöfdinge-sätets i
Götheborg och Bohus län förflyttande till Uddevalla;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om förhöjning i dag-traktamente
m. m. för Gottlands Nalional-beväring;
N:o .36, i anledn. af K. M:s nåd. propos. i fråga om ersättning
till Handels- och Sjöfarts-fonden för förskjutna medel till slafvarnes
friköpande å St. Barthelemy;
N:o 37, i anledn. af erhållen äterremiss å utlåt. N:o 23;
N:o 38, i anledn. af erhållne återremisser å betänk. N:o 13,
ang:de medels anvisande till fortsättning af fästnings-byggnaderne
vid Waxholm, Carlsten och Carlkrona under år 1851;
N:o 39, i anledn. af erhållen äterremiss å utlåt. N:o 20, ang:de
ett anslag till Askersunds kyrka;
N:o 40, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de utbyte af
indragna Fjerdingsmans-bostället Mylinge emot Klockare-bostället
Klingtorp i Östergöthlands län;
N:o 41, i anledn. af gjord framställning, ang:de riksdagskostnadernes
förminskande;
N:o 42, ang:de föreslagen ersättning för Arendatorns af förre
Löjtnants-bostället Tydje Stom lidne förlust genom vattenflöde under
1845 års sommar; samt
N:o 43, ang:de gjord framställning om ett räntefritt lån till
Häradsskrifvaren P. J. Ödman.
Äfvenledes föredrogos, men lades, på flere ledamöters begäran
ånyo på bordet Ridd.Utsk:s nedannämnde d. 12 dennes bordlagde
mern.:
N:o 6, med utlåt, i anledn. af Ridd.-Direktms Riksdagsberättelse;
och
N:o 7, ang:de det af Riddarhus-Direkt. ingifna förslag till förändrad
redaktion af instruktionen för Direktionen och Riddarhusets
tjenstemän.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från StatsUtsk.
iukomne utlål:n:
N:o 44, i anledn. af väckt motion, ang:de utbetalning af stadgad
ersättning utaf allmänna medel till vittnen i brottmål, då den
tilltalade saknar tillgång, eller ersättningsskyldighet icke kan honom
åläggas;
30
Den 15 Februari.
N:o 45, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de uteslutande
ur kronans jordeböcker och räkenskaper, dels af fisken, som åtfölja
vissa hemman, dels af sådane, till utarrendering afsedda kronofisken,
å hvilka vid flere förnyade Auktioner arrendeanbud icke
kunnat erhållas;
N:o 46, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse för utsockne
frälsehemmanen i Halland från skyldigheten att erlägga rote-vakansafgift;
N:o
47, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
kronans rätt till dana-arf efter Enkan B. H. Sandelin;
N:o 48, ang:de ett föreslaget förklarande i fråga om Nationalmuseibyggnaden
och det dertill beviljade anslag;
N:o 49, ang:de ett för staden Halmstad hegardt amorteringslån
af 4,533 r:dr 16 sk.; samt
N:o 50, ang:de tvenne serskilda, för inköp af Prestboställe
inom Lekvattnets kapellförsamling i Wermland beviljade anslag.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 19 Februari 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 15 dennes.
Uplästes och lades till handlingarne följande prot.:
o
Ar 1851 d. 15 Februari sammanträdde den nämnd, som
eger att döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige ledamöter gjort
sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas, då öfver följande
propos. röstades:
Den, som anser omröstning böra, på det i 103 § R.F. och
64 § Riksd.-Ordn. föreskrifna sätt, anställas till uteslutande af någon
bland Högsta Domstolens ledamöter, voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
Den 19 Februari.
31
vinner nej, blifva Högsta Domstolens samtlige ledamöter bibe
haline:
Och befunnos, efter votenns slut, sedan en voter:s-sedei blifvit
undantagen och förseglad, samt de öfriga voter:s-sedlarne öpnade,
dervid en af dem kasserades, rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 22.
Nej — 24.
I följd hvaraf nämnden ansett Högsta Domstolens samtlige ledamöter
böra vid deras embeten bibehållas. Ut supra.
Henning Hamilton. H. O. Holmström*
J. F. Gråa. Nils Persson.
Företog R. o. Ad. val af de 12 Elektorer jemte 4 Supleanter,
hvilka skola ega att, tillika med Elektorer af de öfriga RiksStm,
utse R. St:s Just. ombudsm. samt den man, som i vissa fall skall
honom i embetet efterträda; och befunnos, vid valförrättningens
slut, följande Herrar hafva blifvit utsedde till
Elektorer :
O
Åkerhjelm af Margrethelund, Gustaf Fredrik;
med 133 röster;
Adelsvärd, Erik Seth, med 129 röster;
Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström,
Rudolph, med 131 röster;
Adlercreutz, Carl Gustaf, med 131 röster;
Pauli, Fullm. Hr Rjörnstjerna, Johan Magnus,
med 127 röster;
Uggla, Fullm. Hr Cederschiöld, Robert Theophron,
med 131 röster;
Bildt, Didrik Gillis, med 126 röster;
1960. A. Hr Montgomery, Robert Nils Germund med 126
röster;
af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils, med
1'31 röster;
af Puke, Folke Magnus, med 129 röster;
Edenhjelm, Gillis, med 129 röster;
von Schultzén, Fullm. Gr. von Rosen, Robert,
med 125 röster;
Suppleanter:
N:o 35. Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils, med 110 röster;
,, 2209. Hr af Harmens, Henrik Otto, med 110 rösler;
,, 110. Gr. von Lantingshausen, Erik Albrecht, med 109 röster;
„ 1939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig, med 105 röster.
Efter lottning om ordning för inkallandet af Suppleanterne Gr.
Gyldenstolpe och Hr af Harmens.
N:o
205.
Frih.
77
249.
77
5)
279.
77
75
331.
77
77
96.
Hr
77
100.
77
77
678.
77
77
1960.
A. Hr
99
2145.
A. „
77
2167.
A.
77
1842.
77
77
2247.
77
32
i>en 19 Februari, f. m.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. St:rs underd. skrifvelse till K. M.
N:o 13, i anledn. af K. M:s nåd. förslag lill ny Riksd.-  Ordn. m. m.
N:o 14, ang:de godkände förslag lill ändringar i rikets grundlagar
; samt
N:o 15, ang:de riksdagens förlängande en månad.
Uplästes ett från Wällofl. BorgareSt. ankommit prot.utdr. af
d. 15 dennes, innehållande inbjudning till R. o. Ad. samt PresteSt.
att förena sig uti det af Borgare och BondeStm beslutade bifall
till 36 § af StatsUtsk:s utlåt. N:o 30, hvilken § afser frågan om
K. Landtbruks-Akademiens räkenskapers öfverlemnande lill Kongl.
Kammarrättens granskning.
Begärdes på bordet.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Som i anseende till min
långt aflägset i detta rum innehafvande plats, de anföranden jag
har att framställa, af mig sjelf upläste, icke torde komma att höras
af längre fram i rummet sittande ledamöter, anhåller jag att någon
af Riddarh.-kansliet må få upläsa desamma, hvilka, såsom tillhörande
tvenne förut af mig väckta, till StatsUtsk. remitterade motioner,
den ena ang:de e. o. tjenstemän, den andra om arbetare-bostäders
upförande, torde få till nämnde Utsk. remitteras.
I anledn. häraf uplästes och remitterades till StatsUtsk. 2:ne
af Hr Liljenstolpe nu inlemnade sålydande anföranden:
l:o
Då jag anser mig icke kunna upskjuta längre med att, hvad
beträffar den utaf mig afgifna motion ang:de e. o. tjenstemännens
närvar, ställning, meddela de uplysningar ifrån utlandet, hvilka
jag, vid motionens remitterande till H. StatsUtsk., tog mig friheten
omnämna af mig införväntades — får jag sådant meddelande
nu äran fullgöra, ehuru ifrån missionen i Frankrike äskade uplysningar
i ämnet ännu saknas. Jag skulle i alla fall tro, att förhållandena
i grannrikena, Norrige och Danmark, äro de hufvudsakligaste
att anföra, emedan seder och bruk hos oss och derstädes mest
öfverensstämma; — torde ock, hvad de yngre tjenstemännen angår,
bäst kunna jemnföras.
För alt förekomma nepotism och mannamån i öfrigt har jag,
hvad Frankrike beträffar, på enskild väg mig bekant: att, vid utgången
ifrån Polyteckniska skolan i Paris, examensbetygen bestämma
på hvilken korps den utgående eleven blifver anställd; så att
de bästa betygen gifva den förmånligaste placeringen. Detta ett
sätt att förekomma missbruk.
I Preussen, hvarest af gammalt examen fordras tj enstegraderna
emellan, finnes äfven ett annat sätt att skapa till tjensten duglige
em
-
T) e ir 19 Februari.
33
embetsman, nemi. att den pä tjenstemannabanan inträdande unge
mannen måste, innan befordran vinnes, genomgå icke blott, såsom
hos oss, lägsta graden såsom extra ordinarie, utan (för att taga
ett exempel ifrån Juridiska verken) såsom notarie, fiskal och
assessor, tjenstgöra ett år i hvarje grad, hvarefter han är förvissad
om ordinarie tjenst.
Ilos oss är deremot extra ordinarie-graden, eller väntningsliden
med 20 ndr r:gds årlig inkomst, gemenligen 10 år; och lönen
blifver då 5 å 600 r:dr för den 28 å 30-årige tjenstemannen, af
hvilken lön oftast hälften åtgår lill räntan för under tiden åsamkad
skuld, en skuld, hvars kapital genom den lön, som af Staten
bestås, äfven i de högre graderna, sällan kan amorteras, ytan måste
följa embetsmannen — i grafven.
Uti Norrige, likasom i Danmark, finnas egentligen ej några
extra ordinarier: ty en ”extra skriver” i Norrige åtnjuter samma
lön, som kopisten, eller 192 specier (768 r:dr) om året. Depart:ts-chefen
antager och afskedar efter behof och godtycke dessa
extra skrifvare; lönen utgår af expensmedlen för Departementet.
Utom, att jag kände detta förhållande då motionen afgafs, synes
af planen för det af mig föreslagna löningssättet, att den hufvudsakligen
öfverensstänuner med hvad i Norrige sålunda eger rum.
Dä någre extra ordinarier, eller surnumerärer, icke antagas, är
naturligt, att ej så många egna sig åt tjenstemanna-vägen; och sällan
blifver någon till ”extra skriver” antagen, som ej är candidat,
hvilket gör att icke, såsom hos oss, ynglingen vid 18 års ålder inträder
i civil tjenst, utan först vid 22:dra och 23:dje året; så
som
äfven i Danmark, der förhållandet är ungefärligen detsamma.
Första lönen i Danmark är 3 å 400 riksb. (6 ä 800 r:dr;)
och ”efter 6 års tjenst antages den unge tjenstemannen, som i
”allmänhet på embetsmannabanan i Danmark eger en säker utkomst,
böra kunna påräkna 6 ä 800 riksb.” (d. v. s. 12 å 1600
r:dr allt r:gds).
I öfrigt tager jag mig friheten hänvisa lill den af mig efter
sakförhållandena år 1849 upgjorda tablå samt det slutresultat, hvartill
man deraf kommer: alt med ungefärligen samma Statsanslag,
som nu användes till ljuspenningar, de der till intet gagna och
hvarigenom således snart sagdt bortkastas närmare 10,000 r:dr b:co
årligen, skulle, — ja jag vagar påstå det, alla verkligen tjenstgörande
extra ordinarier inom embetsverken erhålla en gratifikation,
eller årligt arfvode af 50 r:dr b:co till 100 r:dr r:gds, om
hvad af mig vördsamt blifvit föreslaget komme att antagas.
Ordning och gagn för den enskilde och det allmänna blefve
vinsten, förlusten ingen; ty ej må man anse såsom sådan, att
100:de-lals unge examinerade personer, i stället att ingå på embetsmannabanan,
rigtade deras verksamhet åt andra vägar.
Skulle dock ej den af mig föreslagna planen anses böra godkännas,
må åtminstone något göras för att söka afböja det öfverhängande
onda, hvaraf vi stundligen se följderna genom den mängd
unge lönlöse och ofta äfven sysslolöse tjenstemän, som f. n. finnas!
4 H. 3
34
Den 19 Februari.
2:o
Utan att längre vilja afvakta ytterligare uplysningar rörrdc [nini
med arbetare-bostads-frågan så väl inom, som utom landel, sig
förhåller, anser jag mig böra tillkännagifva följande beträffande
hvad serskildt angar den motion jag i ämnet haft äran framställa
samt den uti motionen omnämnde aktieteckning i och för tillvägabringandet
af dylika bostäder här i lmfvudstaden.
Vid, efter annons i Stockholms Dagblad, hållet sammanträde
den 27 sistl. Januari, dervid ordet fördes af Frih. af Ugglas, Guslaf,
antogos, såsom hufvud grunder för bolagets 'ändamål och
verkningskrets, följande:
§ 1-
Sällskapet benämnes ''Arbetare-bostads - föreningen" och
grundas på aktier af b:co r:dr 66: 32 sk. Under de första 10
åren må icke högre utdelning än 5 proc. om året å dessa aktier
ega rum. Innan någon utdelning får ske, bör dock en viss proc.
afsättas för sällskapets bestånd och förkofran.
§ 2.
Sällskapets ändamål är, att, emot billig hyra, bereda sunda
och beqvämliga bostäder åt elen arbetande klassen i lmfvudstaden.
§ 3.
Dessa bostäder inrättas så, att lokaler finnes för gifta och ogifta
personer. Der det utan olägenhet kan ske, bör dock ingen lokal
öfverstiga ett rum och kök.
§ 4.
Hyran för hvarje rum beräknas alltid så lågt, att den understiger
den vanliga hyran för dylika bostäder i trakten.
§ 5-
Noggranna ordningsreglor uprättas för befrämjandet af ett sedligt
upförande bland hyresgästerne, äfvensom för hyrans ordentliga
erläggande för hvarje vecka på Förhand.
§ 6-
Ingen hyresgäst emottages, som icke underkastar sig dessa ordningsreglor,
hvilka tryckas i form af hyreskontrakt, äfvensom förbinder
sig till omedelbar afflyttning vid öfverträdelse af desamma,
dock efter af Direkt.-n i hvarje fall föregången pröfning.
§ 7.
Sällskapets angelägenheter förvaltas af en Direkt, bestående af
fem ledamöter, hvilka årligen väljas af aktie-egarne, och tjenstgöra
utan allt slags arfvode.
§ 8.
Direkt, utser sins emellan Ordf., Skattmästare och Sekret.
Den 19 Februari.
35
§ 9-
Direkt, lillsätter en vice värd. som mäste bo på stället och
vara ansvarig för ordningsreglornas noggranna iakttagande samt hyrornas
upbärande.
Tillägg.
Så snart 100 aktier äro tecknade, sammankallas aktie-cgarne
lill allmän bolagsstämma i ämnet, genom kallelse, som införes i
allmänna tidningarne. Stockholm d. 27 Januari 1851.
Guslaf af Ugglas.
Och hafva af 19 personer 45 aktier, eller en summa af 4500
r:dr r:gds, till dato blifvit tecknade; hvarigenom man tyckes ega
skälig anledn. att hoppas sakens framgång.
Efter hvad af riksdagsmän från orten mig meddelats, hafva
dylika arbetare-bostäder redan för några år sedan blifvit upförda uti
Norrköping och Götheborg, på hvilket sistnämnde ställe man f. n.
är betänkt alt upföra en större byggnad, då, såsom i Norrköping,
de förut varande blott innehålla färre lägenheter, från 2, 4 till 8,
uti hvarje hus. 75,000 r:dr b:co äro för detta ändamål genom
subscriblion samlade.
Äfven i Linköping är subscriblion för nämnde syftemål öpnad.
Saken synes således inom provinserna med värma vara omfattad;
mätte hufvudstaden ej stå de andra städerna efter härutinnan.
Uti Brödra-riket arbetas äfvenledes i samma riktning: Nästan
bland Norriges hufvudstads mest inflytelserika män hafva uti Clnistiania-Posten
för d. 13:de sisth Januari låtit utfärda en dylik inbjudning,
deraf jag tager mig friheten att citera följande (i öfversättning)
såsom innehållande ett skid för oss, äfven värdt, att tagas
i betraktande:
”Det har i sednare år ofta blifvit omnämndt hurusom man, i
”likhet med uti flera städer utomlands, borde här i Christiania söka
”tillvägabringa bättre byggda och inrättade bostäder för den fatti”gare
delen af arbetsklassen, än de ofta högst eländiga lägenheter,
”hvarmed den f. n. måste åtnöja sig. De undersökningar om beskaffenheten
af arbetsklassens bostäder, som företogos i anledn. af
”cholerans utbrott sistlidne vår, har fulltvgat vigten af, att något
”må vidröras i detta hänseende ju förr desto lielldre; och undertecknade
hafva derföre sammanträdt för att, om möjligt, få en begynnelse
gjord till sakens förverkligande”.
Företaget är beräknadt upgå till 13,000 speciel' (52,000 r:dr
r:gds), fördelade uti hela och halfva aktier till belopp af 50 och
25 sp:r för en 3 våningars boning med 42 lägenheter och 7 trappupgångar;
35 lägenheter bestående af ett rum och kök mot 17 sp:r
årlig hyra, samt 7 med ytterligare ett mindre rum, deraf 6 mot
en hyra af 24 sp:r om året och den 7:de för upsyningsmannen,
som derjemte skulle erhålla 4 proc. af hyresmedlen, eller omkring
30 sp:r. En utdelning, sedan onera, reparationer o. s. v. blifvit afräknade,
af 4 proc. linnes uti kalkylen uptagen; och då ibland in
3*
-
36
Den 19 Februari.
bjudarne äro flere utmärkte köpmän, byggmästare oell äfven handt'
verkare, torde man kunna sätta tillit till kalkylerna samt deraf inse
att dylika bostäder, förutan den ovärderliga nytta dermed åstadkommes,
ingalunda böra medföra någon förlust för aktietecknarne.
Anseende att Staten bör mellankomma uti en dylik fråga för
hufvudstaden, dit fran landets skiljda delar personer af arbetsklassen
årligen inflytta och serdeles dä upförandet af en slags modellbyggnad
härmed åsyftas, — får jag slutligen, åberopande hvad jag
i öfrigt uti motionen samt vid densammas remitterande till IL StatsUtsk.
haft äran anföra, fortfarande yrka benäget bifall lill motionen,
med den förändring likväl, alt, enär, sedan densamma blifvit
väckt, Stadsnämnden funnit godt antaga 3:ne ansökningar om lån
ifrån uti motionen omnämnde byggnadsfond, till upförande uti 3:ne
församlingar af dylika arbetare-bostäder (på Kungsholmen, inom
Maria församling och vid Träsket), något Statsanslag för dessa 3:ne
församlingar till berörde ändamål icke af mig vidare äskas, — utan
endast 50,000 r:dr, i st. f. SO,000 r:dr r:gds, således skulle, såsom
räntefrilt lån och på uti motionen upgifna vilkor, af Slaten
erfordras, eller 10,000 r:dr för hvardera af de 5 återstående församlingarne,
dervid framför de öfriga, enligt mitt förmenande, Catharina
församling är i behof häraf, enär uti denna församling, med
den talrikaste befolkning, för hvilka dylika bostäder erfordras, föga
troligt är, att kunna tillvägabringa ett sådant företag genom den
enskilda spekulationen. Med första införväntade ritningar med planen
och kostnadsförslag torde direkte få till II. SlatsUtsk. af mig
aflemnas.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 12
och 15 dennes på bordet lagde utlåt:n:
N:o 32, i anledn. af väckt motion om anslag af vin- och
byggnadssäd till Sofia Magdalena kyrka i Dalarne;
N:o 33, i anledn. af väckt motion om gratifikation åt förre
Landsfiskalen H. J. Laurell;
N:o 34, i anledn. af väckt motion om Landsh.-sätets i Götheborgs
och Bohus län förflyttande lill Uddevalla;
N:o 35, i anledn. af väckt motion om förhöjning i dagtraktamente
m. m. för Gottlands Nalional-beväring; samt
N:o 36, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ifråga om ersättning
till Handels- och Sjöfarts-fonden för förskjutna medel till slafvarnes
friköpaude å St Barthelemy.
Föredrogs ånyo och lacles till handlingarne StatsUtsk:s d. 12
och 15 dennes på bordet lagda mern. N:o 37, i anledn. af erhållen
återremiss å utlåt. N:o 23.
Vid förnyad föredragning af StalsUtsk:s d. 12 och 15 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 38 i anledn. af erhållne återremisser å
betänk. N:o 13, ang:de medels anvisande till fortsättning af fäst
-
Den 19 Februari,
ningsbyggnaderne vid Waxholm’, Carlsten och Carlskrona, yttrade
sig
Hr Lefrén. Joli. Pehr: Med kännedom om de arbetens beskaffenhet,
som här äro i fråga, skulle jag visserligen hafva önskat
alt II. o. Ad. för sin del hade bifallit det anslag, hvarom Konungen
framställt behofvet, nemi. 105,000 r:dr i st. f. de 75,000 r:dr,
som Lisk. för år 1851 föreslagit; men då angeläget är, att arbetet
icke stadnar derföre att medel icke finnas, så anser jag för min
del nu lämpligast vara, att R. o. Ad. täcktes låta bero vid den
summa af 75,000 r:dr, Ulsk. föreslagit och tvenne Stånd bifallit;
men jag önskade att R. o. Ad. icke fattade detta beslut som definilivt,
ulan dermed ginge tillväga i öfverensstämmelse med hvad
Utsk. föreslog i ett likartadt fall, eller vid anslaget lill Carlsborgs
fästningsbyggnad nemi. att tillökning äfven för 1851 utöfver de nu
anslagna 75,000 r:dr:ne kan ega rum, samt bli föremål för R. o.
Ad:s beslut framdeles, när extra Statsregl erin gen i sin helhet förekommer
och då äfven anslagen för 1852 och 1853 blifva reglerade
och bestämde.
Jag har dessutom ett ytterligare skäl, eller alt sakens drifvande
derhän, att förstärkt StatsUtsk. skulle behöfva tillsättas nu genast,
medför svårighet i detta och många andra fall, hvarföre jag
föreslår alt R. o. Ad. skulle täckas som sitt beslut i detta ärende,
fatta följande: StatsUtsk:s uti. N:o 13 bifalles, viljandes R. o. Ad.
vid jnöfningen af ifrågavar. anslag för åren 1852 och 1853 tillse,
huruvida licia den för detta ändamål af K. M. vid innevar. riksdag
äskade summa må kunna beviljas.
Uppå härefter barnstöld propos. bifölls StatsUlsk:s betänk, N:o
13; viljandes R. o. Ad. vid pröfningen af ifrågavar. anslag för
åren 1852 och 1853 tillse, huruvida hela den för detta ändamål
af K. M. vid innevar. riksdag äskade summa må kunna beviljas.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 12
och 15 dennes på bordet lagde utlåUn:
N:o 30, i anledn. af erhållen återremiss å utlåt. N:o 20,
ang:de ett anslag till Askersunds kyrka;
N:o 40, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de utbyte af
indragna Fjerdingsmansboställe! Mylinge emot klockarebostället Klintorp
i Östergöthlands län;
N:o 41, i anledn. af gjord framställning ang:de riksdagskostnadernas
förminskande;
N:o 42, ang:de föreslagen ersättning för Arrendatorns af förre
Löjtnantsbostället Tydje Stom litine förlust genom vattenflöde under
1845 års sommar; samt
N:o 43, ang:de gjord framställning om ett räntefritt lån till
Häradsskrifvaren P. J. Odman.
Föredrogos, men lades, på flere ledamöters begäran, ånyo på
bordet StatsUtsk:s följande d. 15 dennes bordlagde utlåt:n:
38
Den 19 Februari.
N:o 44, i anleda, af vackt motion, ang:de utbetalning af stadgad
ersättning utaf allmänna medel lill vittnen i brottmål, då den
tilltalade saknar tillgång, eller ersättningsskyldighet icke kan honom
åläggas;
N:o 45, i anledn. af K. Mas nåd. propos., angtde uteslutande
ur kronans jordcböeker och räkenskaper, dels af lisken, som åtfölja
vissa hemman, dels af sådane till utarrendering afsedde kronofisken,
å hvilka, vid flere förnyade auktioner, arrendeanbud icke
kunnat erhållas;
N:o 46, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse för utsockne
frälsehemmanen i Halland från skyldigheten att erlägga rotevakanee-afgift;
samt
N:o 47, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
kronans rätt till dana-arf efter enkan B. II. Sandelin.
Föredrogos och biföllos StalsUtskis nedannämnde d. 15 dennes
på bordet lagda utlåt:n:
N:o 48, ang:de ett föreslaget förklarande i fråga om Nationalmusei-byggnaden
och det dertill beviljade anslag;
N:o 40, ang:de elt för staden Halmstad hegardt amorteringslån
af 4,533 r:dr 16 sk.; och
N:o 50, angule tvenne serskilda för inköp af prestboställe inom
Lekvattnets Kapellförsamling i Wermland beviljade anslag.
Föredrogs ånyo Ridd.Utskrs d. 12 och 15 dennes på bordet
lagda mern. N:o 6, med utlåt, i anledn. af Ridd.-l)irekt:ns riksdagsberättelse.
Detta mein. företogs §:vis till pröfning.
§ 1-
Lades lill handlingarne.
§ 2.
Bifölls.
§ 3.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Om för allmänheten kungöres,
att sidolinicrne af R. o. Ad:s äller skola kompletteras, då
kan dervid komma att fästas eli ganska tvetydigt begrepp ; hvarföre
jag hemställer att uttrycket må förändras till sido-grenome.
Uppå härefter framstäld propos. bifölls förevar. § med den förändring
att de i Utsk:s tillstyrkande omnämnde sidolinie!' ansågos
böra kallas sidogrenar.
§§ 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11.
Lades till handlingarne.
§ 12.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I denna punkt förekommer
cn anmälan, att det s. k. årstrycket icke kunnat fullständigas. Sä
-
Den 19 Februari.
39
dant förefaller oväntadt när likväl ett K. Tryckeri finnes, hvarest
icke blott serskilda författningar, utan liela årgångar af sådana kunna
bekommas. Om emedlertid så illa åtburit att Riddarh.-Direkt:n
icke lyckats erhålla de i Riddarlnis-archivet felande författningarne,
så anmärkes detta förhållande endast derföre, alt Direktm icke må
anse sig, genom anmälan att försöket misslyckats, befriad från åliggandet
att äfven hädanefter söka fullständiga Riddarhus-archivet.
Undert. Ridd.Sekret.: I anledn. af Hr von Hartmansdorffs
anmärkn. får jag äran anmäla, att på flera år icke någon fullständig
samling af ärstrycket stått alt erhålla på det K. Tryckeriet; men
alt Riddarh.-Direkt-.n numera erhållit ett exemplar af berörde samling
från Riks-archivet, uppå derom gjord begäran hos chefen för
Ecklesiastik-Depart. som gifvit befallning att derifrån ett ex. af årstrycket
skulle utlemnas lill Riddarhusets archiv.
Hr von Hartmansdorff: Jag önskar att Ridd.Sekretm äfven
ville till den föregide uplysningen lägga den, huruvida arohivet nu
är fullständigt.
Undert. Ridd.Sekret.: Fullständigt kan Riddarhus-archivet
visserligen icke f. n. sägas vara, då derstädes några böcker, sorn Ridd.
Direktm ansett böra upköpas, ännu fattas, emedan de hittills icke
kunnat anskaffas, men ärstrycket är så fullständigt som det i Riksarchivet
stått att erhålla.
Ilr von Hartmansdorff: Jag önskar blott alt denna punkt
må läggas lill handl me; men med det tillägg, att R. o. Ad. fortfarande
ålägger Ridd.-Direktm afl söka fullständiga hvad som fattas.
Uppå härefter framstäld propos. lades ifrågavar. § lill handlingarne
med förklarande, att Ridd.-Direkt, må låta sig vara angeläget
att anskaffa hvad som ännu fattas i och för den vid sista riksdag
anbefallda komplettering af Ridd.-archivets samlingar.
§§ 13 och 14.
Biföllos.
Slutmeningen.
R. o. Ad. fann, för godt all, på sätt Ulsk. tillstyrkt förklara
Ridd.-Direkt, sin tillfredsställelse och sitt välbehag öfver det sätt,
hvarpå Riddarhus- och Stiftsärenderne blifvit sedan sista riksdag af
Direktm förvaltade.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.ntdr. från
PresteSt. för d. 1 dennes samt från såväl PresteSt. som Borgare
och BondeStm af d. 5, 8, 12 och 15 i denna månad.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
silbert Munck,
40
Den 20 Februari.
Thorsdagen den 20 Februari 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Juslerades 6 prot.utdr. för gårdagen samt pleni proLn för d.
1 dennes f. och e. m.
Uplästes det hos R. St:s Elektorer vid valet af R. St:s Just.-  ombudsm. hidina prot. af följande innehåll:
Ar 1851 d. 19 Februari sammanträdde R. H. St:s valde Elektorer
för att utse R. St:s Just.-ombudsm., och befunnos, sedan valsedlarne
blifvit öpnade, rösterna hafva utfallit som följer:
Kammar-rådet och Häradshöfdingen Sven Lorentz Theorell 36 röster,
Hofrätts-rådet Johan Axel Öhrbom 12 d:o;
i följd hvaraf Kammarrådet och Häradshöfdingen Sven Lorentz Theorell
blifvit utsedd att vara IL Sl:s Just.-ombudsman. Ut supra.
G. F. Åkerhjelm. C. J. Heurlin.
S. J. Schönmeyer. Ingem. Odin.
Äfvenledes uplästes samme Elektorers vid valet af 11. St:s Just.-  ombudsm:s Suppleant hållna prot., sälydande:
Ar 1851, d. 19 Febr. sammanträdde R. St:s valde Elektorer
för att utse den man, som skall efterträda R. St:s Just.-ombudsm.,
i fall han innan nästkommande riksdag skulle med dötlen afgå,
och befunnos efter valsedlarnes öpnande rösterna hafva utfallit
som följer:
Hofrättsrådet Gr. Carl Göran Detlof Mörner ... 22 röster,
Häradshöfdingen Anders Emanuel Ros . . . . . 14 d:o
Hofrättsrådet Johan Axel Öhrbom 12 d:o;'
till följd hvaraf votering anställdes lill antagande af Hofrättsrådet
Gr. Mörner, som de flesta rösterna erhållit, lill Suppleant; och befunnos
vid voteringens slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen
och förseglad, samt de öfriga voter.s-sedlarne öpnade, rösterna
hafva utfallit som följer:
Ja — 24:
Nej — 23;
varande alltså till R. St:s Jusl.-ombudsm:s efterträdare utsedd Hofrättsrådet
Gr. Carl Göran Detlof Mörner. Ut supra.
G. F. Åkerhjelm. C. J. Heurlin.
S. J. Schönmeyer. Ingem. Odin.
Uppå II. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s i anledn. häraf gjorda
hemställan beslöt R. o. Ad. att anmoda Exp.Utsk. att upsälta
och till RiksStm inkomma med förslag till de förordnanden, som
för dc sålunda utsedde personerne borde utfärdas samt till den underd.
skrifvelse, hvilken ronde ifrågavar. val borde till K. M. afgå.
Den 20 Februari.
41
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d, 15 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 44, i anledn. af väckt motion ang:de utbetalning
af stadgad ersättning utaf allmänna medel till vittnen i brottmål,
då den tilltalade saknar tillgång eller ersättningsskyldighet icke kan
honom åläggas.
Hr Printzensköld, Carl: Under erkännande af det välmenande
syftemål, som föranledt såväl den nu ifrågavar. motionen,
sorn det tillstyrkande af bifall till densamma, som StatsUlsk. afgifvit,
kan jag likväl icke undgå, att mot sjelfva saken framställa åtskilliga
betänkligheter, på hvilka R. o. Ad. torde böra fästa upmärksamhet.
Här föreslås nemi.: att fogden skall, oberoende af
målets fullföljd i högre rätt, till vittnen i brottmål genast utbetala
den ersättning af allmänna medel, hvartill de genom första domstols
utslag blifvit förklarade berättigade. Emot en sådan åtgärd
förekommer först den anmärkn., att, mig vetterligen, fogden endast
under vissa tider af året äger i sina händer allmänna medel, emedan
dessa genast, i den mån, de inflyta skola lill landtränteriet inlefvereras,
hvaraf följer, att K. Beflude måste så framt fogden skall
kunna fullgöra ifrågavar. betalningsskyldighet, förse honom med en
beständig kassa, hvilket jag icke anser vara lämpligt, enär upbördsverket
alltid bör så vara ställdt, att några kronans medel icke finnas
annorstädes än i Landtränteriet förvarade, med mindre att nödvändigheten
för något serskildt högst angeläget fall, härifrån påkallar
undantag på någon kortare tid. Den andra anmärknm är den,
att StatsUtsk. icke upgifvit bur och på hvad sätt eller genom hvilkens
försorg fogden skall få del af det utslag af öfverrätten, hvarigenom
den tilltalade antingen- blifvit befriad från skyldighet att utgifva
ersättning till vittnen, eller fått en sådan ersättningsskyldighet
sig ålagd. Fogden kan emedlertid icke rimligtvis förpligtas att
sjelf förskaffa sig del af ett sådant utslag och en föreskrift, huru
det bör komma honom tillhanda, är således af nödvändigheten oundvikligen
påkallad, innan man kan ålägga honom att utslaget till
verkställighet befordra. Den tredje anmäkmn synes mig vara den,
att fogden ålägges här ett ytterligare upbördsbestyr till de många
lian redan innehar. Motionären känner lika väl som jag de mångfaldiga
göromål, hvarmed fogdarne i allmänhet äro öfverhopade, och
hvari tillökning stundeligen inträffar, utan alt man för detta ökade
besvär tänker uppå, alt gifva dem någon slags vedergällning. Det
sysslande, som här föreslås att ålägga fogdarne, är verkligen så drygt
att de med skäl kunna deröfver sig beklaga. Det skulle tvifvelsutan
kräfva en serskild upbördslitel i specialräkningen om förskottsmedlen
der skola redovisas; och det säkra är, att redogörelsen, huru
och på hvad sätt den än må afgifvas, alltid skall, i följd afdeflerfaldiga
åtgärder, som måste för den ligga till grund, blifva med
mycket besvär och tidspillan, å fogdens sida, förknippad. Vid sådant
förhållande hade det måhända varit rättast af Utsk. att icke
biträda motionärens förslag i någon del. Men elter så skett hade
Utsk. åtminstone hordi upgifva huru och på hvad sätt fogden skulle
fä sig tillslälldt det utslag, efter hvilket det ålåg honom antingen
42
Den 20 Februari.
alt indrifva vittnes-ersältningen, eller också att anmäla den till afskrifning;
och Utsk:s uraktlåtenhet alt i detta fall föreslå några föreskrifter,
utgör för mig ett giltigt skäl att härmedelst yrka återremiss
af detta utlåt, pä det Ulsk. må komma i tillfälle, att fullständigare
än nu ägt rum behandla saken, för den händelse att motionärens
framställning bör vinna afseende.
Sedan härefter lindert. Ridd.Sekret., på förfrågan af Hr von
Hartmansdorff, Äng., tillkännagifva, att prot.utdr., ang:de pröfningen
af förevar, utlåt., ankommit endast från BorgareSt., som återremitterat
detsamma, yttrade:
Hr von Hartmansdorff: Jag tror också att ämnet icke fått
den fullständiga utredning, som vederbordt. Måhända är skälet dertill,
att LagUtsk. icke blifvit hördt i denna fråga. Man undviker
vid innevar. riksdag nog mycket alla sammanträden mellan Utskott.
Men jag befarar alt sådant länder till skada för ärenderna. Måhända
har det varit förhållandet äfven vid detta tillfälle. Jag instämmer
med Hr Printzensköld i anhållan om ålerremiss dock utan
att vilja i sjelfva saken göra någon invändning; jag önskar blott
att verkställigheten måtte blifva bättre tillsedd.
Uppå härefter framsläld propos. blef SlatsUtsk:s ifrågavar. utlåt,
på grund af de deremot gjorde anmärkn:r återremitteradt.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 15 och 10 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 45, i anleda, af K. M:s nåd. propos., ang:de uteslutande
ur kronans jordeböcker och räkenskaper, dels af fisken,
som åtfölja vissa hemman, dels af sådane till utarrendering afsedde
kronofisken, å hvilka, vid liera förnyade auktioner, arrende-anbud
icke kunnat erhållas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Emot ifrågavar. betänk,
anmälde jag inom Utsk. reservation, men den korta tiden, som
förflöt, innan betänk, aflemnades till tryckning, förhindrade mig
ifrån att skriftligen författa anmälda reservationen. Det är icke mot
sjelfva saken jag har något alt invända. Det är emot sältet och
den ofullständiga utredningen som ärendet fått. Då Ständerna skola
fatta beslut om afförande ur kronans Jordeböcker af en mängd fisken,
fördelade under olika kathegorier, så skulle jag tro, att det
första man kunde begära, vore att Utsk. för Ständerna framlade en
förteckning på de fisken, om hvilka det vore fråga. Att en sådan
förteckning kan för Utsk. vara tillgänglig synes af K. M:s d. 22
Mars 1850 till Kammar-colhm aflätna bref ang:de dispositionen
af krono-flskena i riket, deraf jag endast ber att få upläsa slutmeningen
sålydande: ”Meddelande Eder detta lill svar samt Eder
”egen och vederböns underd. efterrättelse, läte Vi de af Eder till
”Oss insände fiske-förteckningar och öfriga handlingar Eder
”härhos återställas, och Vi befalle etc.” Kammar-colhm liar således
återfått de förteckningar, som vid ärendets behandling af K. M.
varit från collina insände. Jag har sedermera efter ärendets afgörande
inom Utsk., uti Kammar-colhm sett, att sådana förteckningar
Den 20 Februari.
43
derstädes finnas, och förteckning af namnen på de fisken, som här
äro i fråga, skulle jag tro komma att undanrödja åtskilliga tvister
och möjliga stridigheter om huruvida ett fiske är att hänföra lill
den ena eller andra af de serskilda kathegorier, i hvilka ifrågavar.
fisken blifvit klassificerade. En sådan förteckning skulle jag tro
vara vida mera uplysande och för framtiden vigtig, än åtskilligt
annat, som under riksdagen tryckes, och jag får derföre anhålla att
ifrågavar. betänk, mätte till
ende af en fullständigare behandling.
Hr von Troil,'Sam. Gust.: Så framt frågan endast rörde
åtskilliga, nu bestämda fisken, hvilka bordt ur jordeböckerna uteslutas,
då hade möjligen den åtgärd kunnat vidtagas som Gr. Mörner
föreslagit, nemi. att K, M. till StatsUtsk. öfverlemnat en förteckning
på ifrågavar. fisken; att StatsUtsk. intagit denna förteckning i
betänk, och Ständerna sålunda öfver dessa fisken fattat sitt beslut.
Men 1111 ber jag att få fästa upmärksamheten derpå, att K. M:s
framställning rörer frågan i sin allmänhet; alt K. M. har äskat
Ständernas bifall dertill, att sådana smärre fisken, hvilka efter flere
föreg:de auktioner icke kunnat bort-auktioneras, sedan behörig utredning
och pröfning försiggått, skulle ur jordeböckerna få afföras.
Det synes mig som skulle, då den K. Skrifvelsen är föranledd af
Ständernas vid 1841 års riksdag derom gjorda anhållan, det utvisa
ett serdeles misstroende mot styrelsen, om man icke skulle i dess
händer vilja öfverlemna rättigheten att, sedan dessa obetydliga fisken
blifvit utbjudna, men icke kunnat bort-auktioneras och sedan derefter
ytterligare en sådan pröfning försiggått, som K. M. föreslagit,
låta afföra deni ur jordeböckerna. Om vid hvarje riksdag ny framställning
i denna fråga skulle till R. St. göras, alltid åtföljd af specifik
tabell öfver de till afföring ur jordeböckerna föreslagna fisken,
så hemställer jag huru det skulle vara möjligt för R. St. att på
grund af en sådan tabell afgöra om det ena fisket förtjenar att blifva
uteslutet ur jordeböckerna och det andra bör deruti behållas. I
dylika fall måste den ena statsmakten kunna förtro sig till den andra.
För min del ser jag ingen våda af bifall lill detta betänk.,
och anhåller derföre vördsamt att R. o. Ad. måtte bifalla detsamma.
Hr Printzensköld, Carl: Jag kan icke undgå att förena
mig i de af Gr. Mörner yttrade åsigter. Jag har vid föreg:de tillfällen,
på detta rum, uttalat och sökt försvara den grundsatsen, att
innan Staten afhändes någon dess tillhörighet eller någon åtgärd i
sådan syftning vidtages, frågan derom bör vara fullständigt utredd,
och denna utredning lill Ständernas pröfning aflemnad. Så är icke
här förhållandet. Vi känna icke, och få ej heller af den K. propos:n
ringaste uplvsning om, hvilka de fisken äro, som K. M. nu anser
böra ur jordeböckerna uteslutas. Likväl synes mig, sorn vore det
Ständernas rättighet att, äfven, med allt förtroende lill den andra
statsmakten, sjelfve få inhemta förhållanderna ang:de hvarje fiske,
för alt kunna med sakkännedom i ämnet sig yttra. Propos:n, sådan
den nu är upställd, kunde sannerligen hafva författats af hvilken
som helst, utan tillgång till en enda handling, ty man hav
44
Den 20 Februari.
endast framställt vissa allmänna grunder för afföringsåtgärden, och
låtit tillämpningen af dessa grunder bero på resultatet af framdeles
skeende undersökningar, i st. f. att, i frågor af sådan beskaffenhet
som denna, ordningen och sjelfva sakens natur hade fordrat, att
man bordt utreda först och sedan besluta.
Jag yrkar återremiss med uttryckande af den önskan, att Ständerna
måtte från StatsUtsk. fä, såvidt ske kan, mottaga en fullständig
utredning ang:de alla ifrågavar. fisken äfvensom af deras beskaffenhet,
hvilka, enl. K. M. nåd. förslag, skulle komma att utur
Jordeböckerna försvinna.
Gr. Mörner: I anledn. af det yttrande Hr von Troil afgifvit,
anhåller jag få erinra om att här är fråga om vissa redan bestämda
kathegorier. Fiskena äro fördelade dels i sådana större fisken,
som skola för K. M:s och kronans räkning behållas och fortfarande
utarenderas. Af hvad beskaffenhet dessa fisken äro, synes
icke af den K. propos:n, men i det till Kammar-coll:m aflåtna bref
namnes, att de dels beslå af lax-fisken, och dels af strömmingsfisken
af större betydenhet. Vidare förekomma utarenderade fisken,
som vid förloppet af den för nuvar. arrendatorer bestämda arendetid,
skola till skatte försäljas; ytterligare omnämnas sådana fisken,
sorn skola uplåtas till allmänt begagnande; vidare sådane, som skola
komma att förenas med de hemman utmed hvilkas stränder fiskena
äro belägna; i afseende på hvilka K. M. begärt Ständernas samtycka
dertill alt den för dem belöpande ränta skulle tilläggas räntan
för de hemman utmed hvilkas stränder, de äro belägna. Om hvilka
fisken, hörande till den kathegori, om hvilken fråga nu är, det
veta icke Ständerna, emedan derom har StatsUtsk. icke lemnat någon
uplysning.
Vidare förekommer en afdelning omfattande s. k. obefintliga
fisken, och dessa har K. M. redan, till följd af Ständernas beslut,
befallt skola afföras.
Men slutligen är en kathegori af små obetydliga fisken, hvilka
vid ofta förnyade arrende-auktioner icke kunnat utarrenderas. Om
dessa är det, som K. M. med begäran af Ständernes yttrande har
ifrågaställt en ytterligare utredning, innan K. M. vill fatta Sitt beslut.
Det är således i denna punkt fråga om fisken, hvilka redan
efter flere derå hållna auktioner icke kunnat få några arrendatorer,
och då det mätte vara kändt, med hvilka fisken ett sådant förhållande
inträffat, så bör underrättelse derom också kunna för Ständerna
framläggas. Det är följaktligen två till sina egenskaper
bestämda kathegorier af fisken, om hvilka K. M. har begärt Ständernas
utlåt., och då dessa kathegorier äro f. n. gifna, icke endast
i allmänhet utan äfven specielt, tyckes annan åtgärd icke, för framläggning
af förhållandet, erfordras än att en kanslist inom Utsk.
får befallning att i Kammar-collnn afskrifva listorna, der jag med
egna ögon sett dem. StatsUtsk. ansåg icke nödigt, att taga kännedom
om hela detta förhållande, utan erhöll jag först kännedom
derom, sedan frågan redan var inom Utsk. afgjord.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Den fråga, som af Gr. Mör
-
Den 20 Februari.
45
ner blifvit väckt, har blifvit behandlad på samma gång, som K. M:s
nåd. propos. först behandlades inom TItsk., men den afd:n, som då
behandlade den, ansåg det vara öfverflödigt och orätt alt ingå i
pröfning af speciella fall, utan Utsk. borde föreslå, att till svar å den
K. propos:n, endast skulle afgifvas allmänna bestämmelser. StatsUtsk.
trodde att tillämpningen af de allmänna bestämmelserna tillhörde
de administrativa embets-myndigheterna, och den ledamot,
sora bär yttrat sig, har tillkännagifvit, ali en sådan utredning har
blifvit fullständigt till Kammar-coll:m afgifven, der den nu finnes.
Hvartill skulle det gagna Ständerna att jemte detta betänk., få en
upgift uppå dels namnen på obefintliga fisken, dels namnen på
sädane fisken, som vore utan allt värde. Här är icke fråga om rättighet
att utan vidare pröfning ur jordeböckerna afföra dessa fisken,
utan K. M. har begärt att, efter förnyad pröfning af hvarje speciel
fråga, K. M. skulle ega rätt att fatta beslut, och i händelse ett sådant
beslut innebure en afföring, densamma successive måtte försiggå.
Vådan af ett bifall till Utsk:s förslag, kan jag icke inse,
hvadan jag, förenande mig i allo med hvad Hr von Troil yttrat,
anhåller om bifall till betänk.
Frih. Haab, Adam Christian: Den fråga, hvarom R. o.
Ad. nu diskuterar, tyckes mig snarast vara hänförlig till dem, hvarom
man kan säga, att vi tala om Påfvens skägg. Här är egentligen
fråga om sådane fisken, som dels äro obefintliga, dels också sådana,
hvilka efter åtskilliga förnyade auktioner, icke hafva kunnat bortarenderas.
Ständerna hade vid 1841 års riksdag begärt att K. M. ville,
sedan K. M. undantagit åtskilliga större fisken, och öfrige fisken
under skattemanna-rätt på auktion försålde, afgifva nåd. propos. till
Ständerna, huru med sådana skulle förfaras, hvilka tilläfventyrs icke
kunde på auktion försäljas och icke heller lemnade någon inkomst.
Nu har K. M. för Ständerna tillkännagifvit att K. M. bar, till följd
af Ständernas begäran, vidtagit den åtgärden alt indela fiskena i
vissa klasser. De större, som anses kunna lemna inkomst, dem
bar K. M. dels föreslagit att bibehålla och utarrendera, dels att
försälja på sätt Ständerna begärt, men hvad de obefintliga och odugliga
fiskena beträffar har K. M. begärt att de måtte afskrifvas, äfvensom
att de fisken, som fortfarande åtfölja vissa hemman, måtte
få med samma hemman helt och hållet förenas för att slippa en
dubbel bokföring. Jag hemställer om icke detta är en åtgärd, som
fullkomligen öfverensstämmer med livad Ständerna begärt. Hr
Printzensköld har sagt att, när det gäller kronans fasta egendom,
då bör man hafva noga reda på hvilka fastigheter det är fråga om
att lemna bort. Jag hemställer om icke det är den mest lösa
egendom; fisken som icke lemna någon reveny. För min del
föreställer jag mig att man förspiller tiden om man länge diskuterar
denna fråga. Hvad Gr. Mörner har velat inhemta i Utsk., det
har han sagt att han i Kammar-coll:m inhemtat; nemi., upgift på
hvilka dessa fisken äro, och det måste stå hvar och en ledamot
fritt att kunna inhemta sådant derstädes; och i den händelse han
då erfar, att Konungens rådgifvare hafva missbrukat det förtroende
46
Den 20 Februari.
dem blifvit lemnat, sä må lian till Const.Utsk. inlemna anmärkn.
mot dem.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Det förundrar mig att höra
uttalas en sådan frikostighet hvad kronans tillhörigheter beträffar,
som den siste värde talaren uttryckt. Jag är icke af hans mening,
ulan instämmer i den tanke, som Gr. Mörner yttrat, och skall söka
gifva skäl derför. Om Ständerna, såsom här är uplyst, hafva begärt
den åtgärd, hvilken nu är under pröfning, så är i sin ordning
att de behandla denna fråga med samma noggranhet, som hvarje
annan, hvilken rörer Statens tillhörigheter. När det är fråga om
dem; så synes det icke vara lämpligt förklara, att man för sakens
obetydlighets skuld bör lemna henne derhän, och hysa förtroende
till Konungens rådgifvare samt låta ärendet hafva sin gång. Kan
detta sägas 0111 en fråga, som rörer 5 r:dr, ~så kan det sägas om den,
som gäller 50 och 500 r:dr, hvar är dä gränsen der det blinda
förtroendet skall slutas? Den gränsen bör Frih. Raab upgifva, tliy
förutan vet man icke hvar förtroendet stadnar eller bör statina. Om
fråga är hos Ständerna alt fastställa inkomsttillarnes belopp, sä vet
R. 0. Ad. ganska väl, att det finnes vissa slags inkomster, hvilka
upgå blott till 5 eller 600 r:dr. Dessa inkomster äro beräknade
efter flere års, eller åtminstone efter 3 års medelinkomst. Skulle
man icke der kunna säga med mera fog, att beloppens bestämmande
må till Konungens rådgifvare öfverlemnas, och likväl finna Ständerna
sig böra göra det sjelfva. Jag tror att om saken är aldrig
så ringa, så bör grundsatsen, att Ständerna sjelfva skola afgöra henne,
dock vidhållas, emedan man icke vet hvar gränsen är, ifall man skulle
försaka sina rättigheter i hänseende till Statens egendom. 77:de § i R.
F. säger uttryckligen : ”kungsgårdar och kungsladugårdar samt laxfisken
”och andra kronans fisken samt kronans öfrige lägenheter, må Konungen
icke utan R. St:s samtycke genom försäljning, förpantning eller
”gåfva, eller på något annat sätt, kronan afhända”. Sålunda måste Ständerna
följa grundlagens bud i delta fall. Det kan fullgöras pä tvä
sätt, antingen derigenom att man slumpar och säger: förfoga om
alltsammans, eller ock att man säger: vi skola yttra oss serskildt
öfver hvarje fråga. Det sednare har Gr. Mörner yrkat, och det
anser äfven jag vara det rätta. Med skyldigt förtroende (ill upmärksamheten
hos Konungens rådgifvare, att de iakttaga kronans
bästa, har jag likväl förmärkt hurusom denna någon gång icke hindrat
dem förbise hvad, som för kronan kunnat vara godt att behålla.
I sådant hänseende får jag erinra R. 0. Ad. om en K.
propos., som vid sista riksdag gjordes, att Ständerna måtte afhända
sig en så dyrbar fastighet, som ho f-jakt-varfvet här på kungsholmen,
men att Ständerna svarade nej, emedan de ansågo besittningen vara
för dyrbar. I jemförelse med dåliga fisken var hon det visserligen.
Men det är icke så lätt att säga, hvilket slag af Statens egendom,
som är af beskaffenhet att böra afhändas eller icke. Jag har i detta
hänseende sett ett varnande exempel i Norrige, när dess Regering
var på väg att afhända sig Kongsbergs silfvergrufva derför att hon
ingen behållning gaf. Om denna hade således Frih. Raab efter sin
Den 20 Februari.
47
difinition kunnat säga att hon var lösegendom, emedan hon ingen
vinst lemnade. Man ntbjöd då grufvan på auktion, lör att åtminstone
få medel till att underhålla de arbetare, hvilka genom hennes
nedläggning blefve brödlösa. Inga antagliga anbud erhöllos, och
hvad blef följden ? — Jo, att grufvan åter bearbetades och har sedan
gifvit betydliga inkomster. Sålunda må Ständerna ej försmå
hvad som synes ringa, utan upskalla hvarje serskild del af Statens
egendom till hvad han är väl d, och icke lättsinnigt afhända sig någon
tillhörighet. Dessutom Mine Hrr, om den förteckning, som
nu är i fråga, icke är färdig, utan man behöfver vänta derpå till
nästa riksdag, — månne det är så brådtom för Ständerna att göra
sig af med Statens egendom? Man plägar eljest använda all möda
att förvärfva, icke alt afhända sig en sådan. Jag tillstyrker att R.
o. Ad. måtte återremittera betänk, för att fä den specifika förteckning,
som nu är ifrågaställd. Det är visserligen sannt, som man
har sagt, att Ständerna i allmänhet icke kunna specielt känna huru
det eller det fisket är beskaffad!, men riksdagsmän finnas från alla
delar af riket, och troligt är att 'en hvar någorledes känner sin
hemort och de sammansättningar lill kronans skada, som der kunnat
ega rum. Vet man dä att specifik granskning eger rum, så upgifver
man icke lätteligen några andra fisken än sådana, om hvilka
man i orten känner alt de till intet duga.
Hr von Troil: Antingen R. o. Ad. återremitterar ifrågavar.
betänk, eller icke, skulle jag för min del tro att utgången blir
densamma, ty om jag icke misstager mig, så är betänk, af tre Stånd
bifallet. Jag skulle tro att, utan att, som man säger, bortskänka
Statens egendom, ifrågavar. betänk, skulle kunna godkännas. Jag
ber endast att få fästa upmärksamheten derå, att såsom egendom
lärer väl icke gerna kunna betraktas sådana fisken, hvilka efter
flere föreg:de auktioner icke kunnat bortarrenderas. Man har sagt,
att man icke vill öfverlåta åt Regeringen att slumpa med kronans
egendom. Men jag hemställer om icke det blir Ständerna, som
komma att slumpa med denna egendom, i händelse en dylik förteckning
skulle komma att åtfölja betänk.; ty omöjligen kunna Ständerna
känna de ifrågavar. fiskena, omöjligen kunna Ständerna bestämma,
huruvida det ena eller andra af dem förtjenade att afskrifvas
eller icke. I det hänseendet måste man hafva förtroende till
de auktoriteter, som handlagt frågan. Den åtgärd, som här skulle
blifvit företagen, är blott en formalitet från Ständernas sida. Derföre
har jag för min del trott, att man gerna kunde öfverlemna
afgörandet åt Regeringen. Man har talat om Hof-jagt-varfvet, hvilket
vid förra riksdag ifrågasattes, att Staten skulle afhända sig. Jag
tillhörde äfven då StatsUtsk. och var bland dem, som motsatte sig
afhändandet från kronan af denna dyrbara egendom, men det gjorde
jag derföre att det var en verklig egendom. Ifrågavar. fisken kan
jag icke betrakta som sådan. En riksdagsman från Norrland med
mycket anseende, har inom Utsk. uplyst, att i den provins han bebor,
Vester-Norrland, finnes mellan 3 å 400 sådana fisken upgifna
i Jordeböckerna, om hvilka man har liten eller ringa reda, hvaraf
de flesta icke kunna utarrenderas, och några för endast 4 ä 5 sk.
4S
Den 20 Februari.
om året. Jag hemställer huruvida det lönar mödan att bibehålla
en mängd så obetydliga fisken, åtminstone dem, som icke lill hvad
som helst kunna utarrenderas. Jag fortfar i min anhållan om bifall
till betänk.
Gr. Mörner: Då jag förra gången hade ordet, tog jag mig
friheten fästa upmärksaiuheten derå, att Konungen i Sin nåd. protos.
begärt 11. St:s samtycke i afseende å tvenne frågor. Den ena
afsåg nemi. sådane fisken, som f. 11. voro utarrenderade, men hvilka,
såsom belägna invid hemmanens stränder, skulle fä med samma
hemman förenas, på det sätt, att de arrenden, som för dem utgöras,
skulle i Jordeböckerne samma hemman, såsom ständig skatt, påföras.
Dessa fisken äro således för det närvar, icke utan något
värde, och hade Hr von Troil tagit kännedom om de handlingar,
som ronde desamma finnas i K. Kammar-colhm, eller det K. bref,
som lill Kammar-colhm i ämnet aflåtits, så hade han funnit alt Konungen
bestämt, alt medeltalet af 3 arrende-perioder skulle utgöra
den ränta, som för dessa fisken årligen borde erläggas, hvadan de
således icke äro utan allt värde. Detta är den första kathegorien,
och förmodligen den, till hvilken de fleste af den omförmälde Jemtländske
bonden omtalade fisken höra.
Det större eller mindre antalet af sådane fisken torde säkrast
kontrolleras, då Ulsk. får tillfälle jemföra förteckningen öfver desamma,
och jag vill derföre icke nu yttra mig om de omtalade
siffrorne. Den andra kathegorien angick sådane fisken, som vid
förnyade arrende-auktioner icke fnnnit någon arrendator och om
hvilka ytterligare utredning skulle ske, innan deras afförande ur
Jordeböckerna skulle beslutas. Det är egentligen om detta sednare
slag af fisken, som Hr von Troil talat.
Då dessa redan flera gånger varit på arrende-auktion utlysta,
lärer det icke heller bli serdeles svårt att få veta, hvilka dessa fisken
äro, och på slump kunna Sländerne icke eller komma att bedomina
frågan, då i den förteckning, som jag sett, för hvarje fiske
finnes en temligen fullständig historik om allt hvad, som med detsamma
sig tilldragit.
Efter den af mig begärda utredning, skulle det således blifva
på vida bestämdare grunder, som beslut skulle fattas, än som nu
kail ske, helst den K. proposm tyckes endast innefatta en omskrifning
af det bref, hvarmed Ständerne vid 1841 års riksdag ingingo
till Konungen.
Ilr Printzensköld: Jag måste beklaga om förhållandet verkligen
är sådant som Hr von Troil upgifvit, att nemi. detta betänk,
redan är bifallet af de 3 öfriga RiksShn.
Detta bestyrker beklagligtvis, hvad jag, såsom ledamot af Exp.
Utsk., både under denna och föreg:de riksdagar erfarit, huruledes
de 3 ofrälse Stånden ofta bifalla hvad R. 0. Ad. finner vara af beskaffenhet
alt antingen böra afslås eller också fordra närmare utredning
innan i saken beslutas.
Den 20 Februari.
49
Hvad sjelfva frågan angår, så är jag i det närmaste förekommen
af Gr. Mörner oell vill blott tillägga, att i StatsUtsk:s betänk,
omförmäles, huruledes Konungen i Sin nåd. propos. yttrat sig hafva
förordnat, ”att alla sådane lisken, hvilka af ålder, eller på grund
af serskilda resolutioner voro begagnade af vissa hemman, byalag
eller myndigheter etc. etc. skulle, mot viss årlig afgift, af dessa
hemman för all framtid bibehållas och dessa fisken med hemmanen
förenas” etc.
Nu frågar jag om icke bland de serskilda resolutioner, genom
hvilka nplåtelse skett af kronans lisken, många kunna finnas, som
innehålla åtskilliga vilkor för fiskenas begagnande och då är det
klart, att på upfvllelsen af dessa vilkor beror, huruvida fisket må
vid hemmanet eller lägenheten bibehållas eller icke.
Detta hade väl, eller min tanka, StalsUtsk. bort utreda och
derpå fästa R. St:s upmärksamhet, men sådant har icke skett, utan
Etsk. har i stället oinskränkt tillstyrkt, att sådana fisken, som just
dessa, äfven må ur Jordeböckerne uteslutas, mot det att taxan varder
förenad med hemmanets ränta.
StatsUtsk. hade för öfrigt, om det också velat tillstyrka bifall,
å den nåd. propos:n, åtminstone bordt dervid fästa det vilkor, alt anteckning
i Jordeböckerne skulle ske om de vilkor, på grund hvaraf
fisket blef med det eller det hemmanet införlifvadt. En sådan anteckning
är, efter min tanka, af behofvet högt påkallad, och fastän
3:ne Stånd möjligen hafva bifallit betänk, anser jag den omständigheten
icke hindra R. o. Ad. att icke så obetingadt afhända Staten
sin egendom, som här blifvit föreslaget.
Sedan härefter lindert. Ridd. Sekret, uppå förfrågan af Frih.
Raab, tillkännagifvet att, enl. ankommet prot.-utdr., BorgareSt.
bifallit StatsUtsk:s förevar, utlåt., men att Preste- och BondeStins
beslut i delta ämne ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelade, yttrade.
Frih. Raab: Ehuru icke officiel underrättelse (ill R. o. Ad.
ingått om de öfrige resp. RiksSt:ns beslut öfver detta utlåt., tror
jag mig dock med säkerhet veta, att detsamma blifvit hos samtlige
bifallet, och skulle vid sådant förhållande tro att man ej med ordande
borde förspilla en dyrbar tid. Hvad mig angår, vill jag endast
med några ord genmäla föreg:de talare.
De som yrkat återremiss, hafva derför lill skäl en begäran om
ordentlig upgift på alla sådana lisken, som skulle utur Jordeböckerne
afföras och hvaraf ensamt i Jemtland, enligt hvad vi nyss
hörde cn talare upgifva, skola finnas flere hundrade. Jag föreställer
mig, att man skulle få verkliga luntor att genomläsa, om, på sätt
en annan talare yrkat, med upgiften pä alla dessa fisken serskild
beskrifning på hvar och en af desamma skulle medfölja. Jag hemställer
om R. St. skulle deraf hemta några verkliga uplysningar
om förhållandet?
Icke är det sannolikt hvad också är vordet anmärkt, att här
vid riksdagen linnas serdeles många ledamöter, som hafva verklig
kännedom om dessa fisken eller få tillfälle att en sådan sig för4
H. 4
50
Den .20 Februari.
skaffa: men säger Hr von Hartmansdorff, om en sådan namnförteckning
å iiskena lemnäs och man vet att en granskning förestår,
så blifva vederbör, nogräknade vid bestämmandet af de fisken, som
böra afföras ur Jordeböckerne,
Det är således för att vinna en' kontroll derpå att inga andra
fisken afföras ur Jordeböckerne, än de som verkligen äro obefintliga
eller icke kunna bortarrenderas, sorn en sådan upgift skulle behöfvas.
Jag hemställer om någon sannolikhet ligger lill grund för
den misstankan, att i brist på en sådan upgift, missbruk skulle
kunna inträffa, och tror icke att någon på sådan grund skall vilja
neka bifall till betänk.
Man har sagt, att det icke vore skäl att nu afhända sig ifrågavar.
fisken derföre att de nu icke lemna inkomst, hvilket förhållande
kunde förändras, hvarpå man som exempel anfört Kongsbergs
Silfververk i Norrige såsom nu vinstgifvande då det likväl under en
viss tid icke lemnade någon afkastning.
Jag kan icke föreställa mig att man skall betrakta de fisken,
af hvilka ingen reveny nu är att hemta, såsom värderika, endast
i den glada föreställning, att någon oväntad händelse kunde göra att
fisken skulle mera gå till än hittills vid det ena eller andra stället.
Man torde icke allt för mycket böra fästa sig vid det gamla ordspråket:
”än kan vår Herre ge sill”.
För min del tror jag saken vara så utredd genom de inhysningar,
som bär lemnats, att man alltför väl derpå kan grunda ett
beslut, utan behof af återremiss.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Då jag upträder för
att bemöta några anmärkmr, som framställts mot den K. proposm
ronde förevar, ämne, anhåller jag om ursäkt, om jag möjligen skulle
förbigå en eller annan, emedan jag hit upkommit sedan diskussionen
redan var börjad.
Pii sätt Gr. Mörner nyss anfört, innefattar förutnämnde nåd.
propus. 2:ne serskilda frågor, hvaraf den första, att sådana fisken,
hvilka enIT serskilda resolutioner åtfölja vissa hemman, skulle, i st.
f. att i Jordeböckerne serskildt uptagas, sammanföras li^ed de hemman
med hvilka de sålunda redan äro förenade och de för desamma
utgående skatter tilläggas hemmanens öfriga räntor; och har
Ilr Gr:n, såsom skäl emot en sådan åtgärd anfört, att den afgift, som
på detta sätt skulle med hemmänsräntorna förenas vore obestämd,
såsom beroende af ett medeltal af arrende-afgiflerne för dessa fisken
under flera arrende-perioder. Jag ber dock att få fästa upmärksamheten
derå, att här endast är fråga om sådana fisken, hvilka äro
förenade med vissa hemman mot en redan bestämd afgift eller taxa.
Det är således denna bestämda afgift, som skulle komma att tilläggas
hemmanens fastställda ränta, hvarigenom ingen förändring uti
kronans inkomster upstode, men man undveke besväret att i Jordeböckerne
och räkenskaperne serskildt uptaga dessa fisken, och afgifterne
derför; och den K. proposm visar för öfrigt tydligt, alt från
denna sammanläggning äro undantagne alla sådana fisken, som icke
redan ovilkorligen äro med vissa hemman förenade. Mig synes
Den 21) F e I) v 11 a r“.
51
således alt icke något äfventyr är förenadt med hvad i denna del
är föreslaget.
Hvad beträffar den andra framställningen, eller att sådana fisken,
hvilka under loppet af en längre tid icke kunnat utarrenderas i anseende
lill deras dåliga beskaffenhet, måtte utur räkenskapen afföras, emedan
deras vidare balancerande deruti vore ändamålslöst, så ber jag
att fä erinra derom, att hvad af Konungen i nämnde afseende blifvit
framställdt, är föranledt af Ständernes begäran vid 1840 års
riksdag, det Konungen täcktes föreslå Ständerne den åtgärd, som
med så beskaffade fisken borde vidtagas. Mig synes ingen åtgärd
vara lämpligare än flen, att utur Jordeböckerna afföra lägenheter af
den obetydlighet, att ingen arrendator velat för något pris sig af
desamma begagna,
Jag får äfven fästa R. o, Afl. upmärksamhet derpå, att den
egandc-rätt, som kronan har till dessa fisken, derigenom ingalunda
går förlorad; Det torde nemi. vara bekant att det ofta inträffat och
följaktligen än vidare kan inträffa, alt personer söka rättighet att
nyttja kronans förut obegagnade samt derföre icke i Jordeböckerna
uptagne fisken, och på detta sätt hafva en mängd fisken blifvit i
, Jordeböckerna införde i den mån man velat sig af desamma begagna.
Skulle sålunda i framtiden inträffa, alt ett nu odugligt fiske
blefvc gagneligt och någon anmälde sig till öfvertagande deraf, så
blefvc följden att fiel tlä korn mc alt i Jordeboken uptagas och med
den nu föreslagna åtgärden är således intet förloradt, — men större
reda i räkenskapen vunnen.
Hvad serskildt angår den gjorda anmärkn., att förteckning å sist berörda
fisken icke blifvit proposm bifogad, så synes mig lämpligast vara
att Ständerne utan detalj-pröfniug, endast stadga den grundsats hvarefter
dessa frågor böra behandlas, och således pä sätt föreslaget blifvit,
förklara, att såtlane fisken, sorn under loppet af en längre tid visat
sig vara oduglige, må afföras, samt att derefter på vedelius pröfning
får bero, i afseende å hvilka fisken denna tillåtelse skall tillämpas.
Det lärer visserligen icke då komma alt saknas nödig kontroll derå
att en sådan rättighet, icke blifver öfverski iden samt tillfälle att i
motsatt fall bereda rättelse och utkräfva ansvar å dem, sorn obehörigt
förfarit.
Jag anser mig höra tillstyrka att R. o. Ad. ville bifalla
Utsk:s utlåt.
lii- Rosenblad, Bernh.: Då till stöd för yttrade satser under
denna diskussion blifvit omnämndt som exempel, Kongsbcrgs
Silfververk i Norrige, så anhåller jag att få säga att förhållandet
icke varit alldeles sådant, som det nu blifvit framställdt. Den tid då
Norrige lydde under den Danska monarkien fick man med afseende
ii driften af nämnde verk erfara de stora olägenheterne deraf, att,
det embetsverk, som skulle föra öfverstyreisen öfver ett så nyttigt
verk, icke egde sakkännedom. Det fanns nemi. intet Bergs-colhm,
ingen serskild allmän anstalt, som härmed kunde taga befattning,
utan endast räntekammaren i Köpenhamn, som, med hänseende till
4 *
D e 11 20 F c b r u a r i.
skötseln och driften af clt sådant verk, förstod ingenting. Verket
drefs också med en exempellös oskicklighet och gaf årligen en förlust
af omkring 100,000 r:dr godt mynt. Dä ledsnade Danska Regeringen
och nedlade verket, men i testamente qvarblefvo 3 ä 4000
menniskor, som med stor upoffring mäste underhållas. Men efter
skil jsmessan från Danmark, vaknade national-inlresset för detta verk
i Norrige. Storthinget lät 1815 återuptaga och drifva det, dock
de första 12 åren bar det sig illa, — endast kostnader, men ingen
vinst, hvarföre beslöts att del borde säljas för 70,000 Specieleller
ungefär till del pris, som motsvarade underlydande fasligheters
värde, och utan någon skyldighet för den blifvande köparen,
att underhålla den dryga pensions-slalen från gamla silfververket.
Dock inkommo inga anbud vid flere auktioner. Först sedan grufvan
börjat gifva goda utsigter och lill och med redan afkasta! flere
tusen marker silfver i månaden, böds den af Storthinget bestämda
summan. Men det var då som Norriges Konung och Dess rådgifvare
hade det modet och förståndet att säga nej lill fiel skedda anbudet
och hvilket haft till följd, ali delta veik sedermera i ren afafkastning
gifvit 3 millioner speciel-. Må detta vara nog om Kongsberg.
Jag öfvergår nu lill ilen fråga, som är å bane och fruktar, alt
med alla möjliga glada förhoppningar, dessa fisken, alla sammantagne,
icke komma att lemna serdeles inkomst, samt instämmer så
tillrida med Hr Sandströmer, att jag anser en stor enkelhet utan
någon olägenhet vinnas, om räntan å de fisken, som lör en afgift
engång för alla bestämd, äro öfverlåtne åt vissa hemman, tillägges dessa
hemmans ränta, då fiskena kunna ur Jordeboken uteslutas. Men
hvad deremot angår den andra klassen af dessa fisken, eller dem,
som anses afkasta så ringa, alt det icke lönar mikia0 längre bibehålla
dem för kronan, kan jag ej instämma med det K. Förslaget.
Ehuru jag visserligen icke vill betvifla att de äro af ett ganska
ringa värde, anser jag dock prejudikatet, när frågan är att låta Stän
derne
efterskänka en Statens egendom, vara så vådligt, att jag anser
en fullständig utredning hafva bort öfverlemnas öfver samtliga dessa
fisken, sättande hvarje medlem af Ständerne i tillfälle att bedomina
verkliga förhållandet med hvarje, och ur behof att lita på de tillfälliga
uplysningar, en eller annan möjligen jäfvig medlem kunde
lemna. Detta hade jag önskat, emedan det icke kan vara så all
deles
rätt att öfvergifva en sådan egendom, som möjligen engång
kunde komma att gifva en ganska god afkastning. Jag tror att om
något af dessa ifrågavar. fisken framdeles skulle blifva lönande,
sedan kronan eftergifvit sin rätt, så skulle nog vederbör, strandegare
deraf veta att betjena sig men all inkomst deraf för kronan försvinna,
då de icke vidare funnos antecknade såsom kronans tillhörigheter
i Jordcböckerne. Jag anser detta så mycket mera att
befara, som vi håfve allt för många exempel på, huru man lyckats
att komma åt kronans värderika fisken, som både på ett och annat
rätt fallit i enskildes händer, utan alt kronan lått någon fördel
deraf, och hvilket så mycket lättare nu kunde ske, om kronan sjelf
eftergåfve sin rätt, — åtminstone skulle jag tro att bäst vore det
kronan alltid förbehölle sig eganderätten till sådanc fisken.
1) e ii 20 F e I> r u a i1 i.
53
Jag erinrar mig nu att kronan skänkte bort en oell annan riksdag
tillbaka sin rätt till några obebodda klippor i Boliusländska
skärgården; de hade då icke stort värde, men förhållandet kan blifva
förändradt, om sillfisket återvänder, dä dessa klippor än en gång
för sälte liers och trankokeriers anläggning kunde blifva af stort värde
möjligen t. o. m. ett Kongsberg i smått.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Gr. Mörner: Jag ber om ursäkt att jag lager Ii. o. Ad:s
lid ännu några ögonblick i anspråk, men det sker för att freda mig
från den anmärkn. alt hafva begått ett misstag i mitt yttrande om
räntorna för de fisken, som skulle förenas med hemmanen; och tror
jag mig icke kunna, åberopa något säkrare bevis för mitt yttrande i
denna del än det af Hr Stats-rådet Sandströmer kontrasignerade K.
Bref af, d. 22 Mars 1850.
Uti 4 mom. står nemi., sedan i det 3:dje blifvit bestämdt att
Konungen fann skäligt för Statens räkning behålla de större laxoch
strömmings-fiskena, ”att alla öfriga f. n. utarrenderade fisken,
för såvidt icke i något fall serskildt derom stadgas, skola, med iakttagande
af de föreskrifter, som i sådant afseende här nedan i nåder
meddelas, under skattemannarätt försäljas, hvarvid för de fisken,
sorn äro belägna vid serskilda hemmans eller byalags stränder, i
förra fallet hemmansinnehafvarne och i det sednare byalagen skola
ega options-rätt till deras inlösande för hvad derför vid auktion bjudes
och finnes antagligt; börande, i händelse berörde options-rätt
begagnas, fiskena derefter förenas med vederbör, hemman eller byar
och ifrån Jordeböckerne afföras, emot det alt derför belöpande ränta
under serskild titel tillägges hemmanens eller byarnes räntor”. Uti
6:te mom. stadgas: ”att för de fisken, som skola skatteförsäljas, räntan
bestämmes till medclbeloppet af arrende-afgifterne under de 3:ne
sista utarrenderings-perioderne, der så mänga förekomma, och för
dem, som endast varit tvenne gånger under arrende uplätne, efter
medium af dervid erlagde afgifter; men för alla andra genom skattläggning,
i enlighet med de af collegium föreslagna grunder; börande
räntan för hvarje fiske, i följd häraf, utsättas uti persedlar
eller penningar i likhet med hvad för arrendet iakttagits, hvarvid
bråktal äfvensom runstycken, der räntan utsättes i penningar, böra
uteslutas”. Genom nu uplästa stadganden tror jag mig hafva ådalagt,
att på det sätt jag tagit mig friheten i ett föreg:de anförande
yttra, räntan för en del af de. fisken, som äro vid hemmans stränder
belägne, är beroende af det arrende, som, för samma fisken
blifvit utgjordt. Jag tror således den ifrågasatta utredningen icke
vara en ovigtig omständighet och fortfar derföre i min anhållan om
Aterremiss.
Hr Printzensköld: När R. St. vid 1840 års riksdag begärde,
det Konungen skulle göra propos. huru förhållas borde med
sådane fisken, som vore af den dåliga beskaffenhet, att de icke
kunde till ränta skattläggas och köpare dertill erhållas, så förmodade
sannolikt ej R. St. att Konungens förslag skulle blifva det
54
Den 50 Februari,
Stalén borde rent af öfvergifva dessa fisken oell Utesluta dem Ur
Jordeböckerna, så att de aldrig mera skulle kunna vindiceras under
kronan om fråga derom upslode. Tverlom hade det bordt förmodas
att man, i anledn. af denna begäran skulle frän Regeringen
fått mottaga förslag huru dessa fisken skulle kunna uphjelpas, eller
att försök borde göras (iil deras försäljande, äfven utan åsatt ränta,
så att K. M. och kronan skulle kunnat af dem, åtminstone för en
gäng, erhålla en inkomst. Nu har likväl svaret blifvit sådant som
jag förut nämnt. Jag kan icke annat än beklaga ett sådant förhållande,
och om detta utlåt, vore af beskaffenhet att deröfver kunde
definitift beslutas, sä skulle jag yrka afslag på detsamma. Jag kan
nemi. icke finna något antagligt, icke ens skenbart skäl för en sådan
åtgärd, som den föreslagna, ligga deruti, att en förenkling i
kronans räkenskaper derigenom skulle komma att ega runi. Ty de
af dessa räkenskaper, nemi. Jordeböckerne, hvarest ilrågavar. fisken
äro specifikt antecknade och beskrifna, äro, såsom man vet, icke
af beskaffenhet att hvarken böra eller behöfva årligen uprättas, utan
blifva högst hvart tionde år förnyade. Uti de årliga kronoräkenskaperne
ingå allenast sådane fisken, hvilka gifva taxa, som, lika
med den öfriga kronoupbörden, skall redovisas. Således hafva Statens
tjenstemän deraf att fiskena få uti kronans Jordeböcker fortfarande
qvarstå, ingalunda det besvär, som man förespeglar; och
jag vågar också påstå, att desse t jenstemän ej heller någonsin öfver
ett dylikt besvär fört ringaste klagan, men följden af detta uteslutande
blefve ofelbart den Hr Rosenblad omförmält och jag tror det
icke vara väl betänkt alt vidtaga en åtgärd hvarigenom kronan öfverger
och på detta sätt afhänder sig en egendom, hvilken, ehuru för det
närvar, af beskaffenhet att icke gifva inkomst, likväl i framtiden
kan bli ganska vinstgifvande. Ty vi vete del nogsamt, att fisken
äro af den natur, att de vissa perioder kunna vara af intet värde,
men andra åter lemna en betydlig inkomst, hvarföre också lagstiflarne
städse iakttagit den försigtigheten i afseende på arrendetidens
fastställande för kronans fiskevatten, att de aldrig bestämt denna
tid till likhet med den för jordegendom, nemi. 30 år, utan vanligen
till 6 år och aldrig utöfver 15.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Här yrkas i allmänhet
återremiss af förevar, betänk, men hvilken skall väl följden deraf
blifva? Jo, man vill att Utsk. skall inkomma med förteckning å
de fisken hvarom här är fråga, nemi. på dem, som icke kunna mot
någon afgift blifva utarrenderade och till följd deraf skulle ur Jordeböckerne
aiföras. Man vill hafva en utredning öfver hvarje sådant
fiske, för att kunna bestämma de flere eller färre skäl, som kunna
finnas för en sådan åtgärd. Jag hemställer huruvida det skulle
blifva möjligt för R. St. att genomgå alla dessa utredningar öfver
flere hundrade fisken, hvilken grund för sitt omdöme man deraf
skulle kunna hemta, och om följden egentligen skulle blifva någon
annan än att man omsider fann sig omöjligen kunna på verkliga
skäl fatta något bestämdt omdöme om livart och ett af dessa fisken
och slutligen fann sig nödsakad att afföra alltsammans. Mig synes
gom skulle en besparing vinnas både af lid och möda, örn man nu
Den 20 Februari.
geuasl afsloge della utlät, enär K. o. Ad. icke tyckes vilja bifalla
detsamma, ty någon pröfning af hvarje förhållande serskildt för hvart
och ett fiske synes mig, som sagdt är, omöjligt att verkställa, utan
mäste hero pä lokal-aukforiteternas utgifter och ytterst pä Konungens
afgörande. Om nu detta utlåt, återremitteras, så skulle också
denna diskussion utskrifvas och till Utsk. öfverlemnas; den lid som
detta erfordrar och det papper som dymedelst kommer att ödas,
klefve säkert lika mycket värdi som dessa fisken.
Då R. o. Ad. icke synes vilja bifalla saken, utan anser alt
möjligen kronan i en framlid skulle kunna af oftanämnde fisken
hemta någon fördel, så vore det ändamålsenligt och tidsbesparande
att afslä förevar, utlät. För eli slikt förfarande lägger, i min tanka,
grundlagen intet hinder i vägen, enär det icke verkar på Statsregleringen
icke heller pä Riksg:s-kont:s tillgångar, ty de lisken,
sorn äro i fråga, gifva icke en skilling och inverka således icke pä
beräkningen af Statsverkets inkomster, utan hist helldre på utgifternc,
nemi. pä riksdagskostnaderne, om återremiss beslutes. Jag
yrkar afslag.
Hr Sandströmer: Gr. Mörner har, för afl vederlägga hvad
jag nyss anförde i fråga om första afd:n af Konungens propos.,
upläst åtskilliga föreskrifter, som Konungen meddelat rör:de dispositionen
af kronofiskena i riket; men jag ber att få fästa så väl hans
egen, som R. o. Ad:s upmärksamhet derå, att hvad han npläste,
angick de fisken, som f. n. äro på viss tid, efter auktion utarrenderade,
då här deremot är fråga om sådane lisken, som emot bestämd
ränta äro med vissa hemman förenade. Detta utvisas äfven
tydligen af StatsUtsk:s betänk., hvarest det heter: '’K. M. har tillika
i nåder förordnat, alt i afseende å alla fisken, som af ålder
eller på grund af serskilda resolutioner, emot bestämd taxa eller
afgift begagnas af vissa hemmans innehafvare, byalag eller menigheter,
eller äro tjenstemän tili begagnande uplåtne, vederbör, skola
för framtiden bibehållas vid deraf nu egande dispositions-rätt, såvida
den icke är till vissa år bestämd, i hvilket fall, efter samma
tids förlopp, skulle förfaras på sätt ang:de utarrenderade fisken blifvit
stadgadt; och då det bidroge till vinnande af förenkling i Jordeböckernc
och räkenskaperne om de af dessa fisken, sorn sålunda
fortfarande komina alt åtfölja vissa hemman, med deni hell
och hållet förenas och ifrån Jordeböckerna, såsom serskilda lägenheter
uteslutas, emot det att för dem nu bestämda taxor eller utgifter
tilläggas hemmanens räntor, så har K. M. nu behagat föreslå
R. St. alt en dylik förändring mätte fä vidtagas”.
Hvad beträffar den sednare punkten i K. propos:n, eller frågan
om uteslutande utur Jordeböckerne af vissa fisken, för hvilka
arrende-anbud ej kunnat erhållas, sä ber jag fä uplysa, att en fullständig
förteckning öfver alla dessa fisken blifvit af K. Kammarcolhm
upgjord och till Konungen öfverlemnad. Denna har äfven,
derest så åstundats, för Utsk. varit tillgänglig för inhemtande af
nödiga uplysningar i ämnet och deraf inhemtas, alt nästan alla de
fisken, hvilkas afförande ur Jordebökerne är ifrågasatt, varit af den
56
Den 20 Februari.
obetydliga beskaffenhet, alt äfven under den tid de kunnat utarrenderas,
det endast varit möjligt att för hvardera af dem erhälla några
skillingar.
Hvad Ständerne åsyftade då de vid 1840 års riksdag af Konungen
' begärde ett förslag huru med dessa fisken skulle förhallas,
känner jag väl icke, då skrifvelsen derom intet uplyser, men emedlertid
kan jag icke inse hvilken annan åtgärd må kunna vidtagas,
än den nu föreslagna, alt afföra dem ur Jordeböckerne, ty då det visat
sig, att ingen menniska vill arrendera dem, lärer icke heller någon
vilja köpa dem, och är dermed så mycket mindre äfventyradl, som
äfven den lid dä de, såsom utarrenderade, egde något värde, den
ringa inkomst de, enl. hvad nyss nämndes, lemnade, icke ens motsvarade
det besvär som utarrenderingsbestyret medfört.
Ilr von Hartmansdorff: Om det förhåller sig så, som någre
ledamöter förmena, att saken redan blifvit afgjord, eller utlåt, bifallet
af 3:ne Stånd, så är det för sakens utgång likgiltigt, antingen
R. o. Ad. återremitterar eller afslår detsamma, på sätt Frih.
Palmstjerna föreslagit; men för min del anser jag det icke vara för
detta Stånd likgiltigt att behandla frågan på ett oriktigt sätt. På
det att vi må göra rätt, ehuru än besluten på andra ställen utfallit,
är det som jag önskar att ytterligare säga några ord. Min mening
är ingalunda alt bestrida afhändande ifrån kronan af de fisken, som
intet värde hafva, men jag önskar att Ständerne icke måtte gifva
pr«cj u dica t af den beskaffenhet, att de bortskänka något utan att veta
hvilket det är. Derföre anhåller jag att R. o. Ad. icke måtte godkänna
någon grundsats i förevar, hänseende; ty grundsatser äro underkastade
tydning åt liera håll. Namnet på en fast egendom, eller
på ett visst (iske kan deremot icke tydas hvarken hit eller dit.
Det är denna säkerhet i åtgärden, som jag anser R. o. Ad. böra
för sin del iakttaga, likasom Ständerne för sin. Här har blifvit
sagdt, att hvad man icke vill arrendera, det vill man icke heller
köpa. Sådant torde icke alltid vara så säkert. Det är möjligt och
äfven troligt att man icke vill arrendera en strand der ingen fisk
erhålles, men det kan vara möjligt att man vill köpa stranden,
emedan, om man får henne för fiskets skuld så kan hon användas
till helt andra ändamål.
I afseende pä lindringen i räkenskapsföring, har visserligen Hr
Printzensköld anmärkt hvad deremot kan anföras; men jag tillägger,
att räkenskapen icke måtte vara hufvudsak och egendomen bisak,
utan att det förhåller sig tvertom. Derföre bör man aldrig då
fråga är om egendom, tala främst om räkenskapen.
Som min mening icke är att vägra fiskens afhändande, så kan
jag icke instämma med Frih. Palmstjerna, att man borde afslå betänk.
utan jag anhåller att det måtte blifva återremitterad!.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstälde propos. först lill bifall och
sedan till återremiss af StatsUtsk:s förevar, utlät., samt, sedan dessa
propos:r blifvit besvarade med blandade ja och nej, ånyo hemstälde
om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärkn:ne föranleda till åter
-
Den 20 Februari. 57
remiss, oell då härvid ropades starka ja jemte många nej, förklarade
det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
Hr af Ha emens begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande votens propos.
Den, som bifaller StatsUlskrs utlåt. N:o 45, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde utlåt, gjorde anmärknir
föranleda till detsammas återremitterande.
Vid voteringens slut befunnos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja 17.
Nej 37.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. § lill 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 22 Februari 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2;ne prot.-utdr. för d. 20 samt pleni prot. för d.
5 dennes.
Uplästes följande af Frih. Lejonhufvud, Carl Knutsson
inlemnade mern.
Nödsakad att i enskilta angelägenheter afresa från riksdags-orten,
får jag afsäga mig min Iedamots-plats i Ridd.Ulsk., under tillika
framställd vördsam anhållan, att vid min riksdagsmanna-rätt varda
bibehållen.
R. o. Ad. lemnade till denna anhållan sitt bifall, hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammanträda
till val af en ledamot i Ridd.Utsk. i st. f. Frih. Lejonhufvud.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 46, i anledn. af väckt motion, ang:de befrielse för
utsockne frälse-hemmanen i Halland från skyldigheten alt erlägga rofevakans-afgift.
Dea 22 Februari.
■Ilr Bildt, Didrik Gillis: Ehuru jag har reserverat mig
emot detta utlåt., så har jag dock icke upsatt mina åsigter i ämnet
skriftligen af det skäl, att frågan liar varit af en serdeles vidlyftig
och omfattande beskaffenhet, så att den lid, söta för reservanterne
inom Ulsk. varit tilläten att upsätla och skriftligen afgifva sina reservationer,
icke varit tillräcklig. Af denna anledn. anhåller jag
att nu få framlägga de skäl, som i min tanka tala emot det resultat
hvartill Utsk. kommit.
Frågan bör enl. min upfattning betraktas ur 2:ne synpunkter,
nemi. först ur den, huruvida någon orättvisa har skett emot de
Halländska utsocke frälsehemmanen genom det beslut, som fattades
vid förra riksdagen och som blef af K. M. stadfästadt, och sedan
ur den, huruvida en sådan orättvisa emot dem bör kunna rättas.
För alt bevisa, att orättvisa, verkligen skett emot utsockne
frälsehemmanen i Halland torde vara nödigt att kasta en historisk
blick öfver dessa utsockne frälsehemmans beskattning.
Boteringen började 1720 i Halland, och d. 9 Maj 1726 afslutades
kontrakter om deras rotering; men deruti ingick endast krono-och
kronoskatte-hemman, emedan R. o. Ad:s ledamöter i Halland protesterade
emot att deras utsockne-hemmart skulle ingå i rotering,
på grund af 10 §. R. o. Ad:s previlegier af 1723. Detta kontrakt
om roteringen i Halland stadlastades den 6:te Januari 1729.
Sedan upstod flera gånger fråga om att dessa hemman skulle underkastas
rotering; men med anledn. af de åberopade adeliga privilegierne
ledde delta icke till något resultat. Ar 1756 d. 7 Sept.
förklarade K. M., i anledn. af R. St:s hemställan, att dessa hemman
fortfarande skulle vid utskrifnings-penningar bibehållas, i st.
f. att roteras. Och på grund häraf fortforo äfven dessa hemman
att betala utskrifnings-penningar, i st. f. att vara ålagda en ständig
rotering, ända till sista riksdagen.
År 1810 fattade R. St. det beslut, att all oroterad jord skulle
”extra roteras”. Genom detta beslut har man sedermera, med bortkastande
af ordet ”extra,” sökt vindicera saken så, att Halländska
utsockne frälsehemmanen skulle åläggas ordinarie rotering men det
rätta i detta förfaringssätt torde kunna betviflas. På grund af detta
beslut utfärdades 1811 instruktion för komiterade, som skulle verkställa
roteringen och i sammanhang dermed lät K. M. genom Dess K.
Bef:h:de tillfråga de extra roleningsskyldige, om de icke skulle vilja
emot t:s lindring i roteringen åtaga sig ordinarie rotering. Denna
propos. blef likvist, med undantag af i Skåne, förkastad öfver hela
riket. Orsaken hvarföre Skåningarne ingingo på proposm var den,
att under de nära förestående krigen hoppades de, att de derigenom
skulle få lindring i st. f. ökad tunga. Det var på grund af beslutet
af år 1810, som utsockne frälse-hemmanen i Halland lingö sig
extra rotering ålagd; men blefvo också derför 1812, genom R. St:s
beslut, som stadfästades af K. M. d. 13 Maj år 1813, befriade från
utskrifuings-penningarne.
En mängd klagomål hade emedlertid upstått emot de extra
roterings-kommissionerna, hvilka hade begynt sina arbeten år 1811
och fortsatt dem än de till år 1815, hvilka klagomål gåfvo 1815 års
Den 22 Februari.
5'J
Ständer anledn. alt yttra, att deras afsigt vid extra roteringens antagande
var, att densamma endast i krigstid skulle utgöras och dä i
manskap, och att de derföre önskade att den för hågra utgående
rotevakans-afgifter nu måtte uphöra. Denna skrifvelse remitterades
år 1816 lill Krigs- och Kammar-colhne, hvilka, sedan år 1819,
afgåfve sitt yttrande i fråga om grunderne för extra roteringen,
hvaruti collegierne vore så tillvida af skiljaktiga meningar, att Krigscolhm
ansåg extra roteringen böra bestämmas efter den behållna
inkomsten af jorden, och Kammar-collun efter jordens bevillningsvärde,
men ingetdera af dem yttrade ett ord derom, att någon o rote
rad eller till extra rotering skyldig jord, borde vara underkastad
Ordinarie eller ständig rotering.
Att Regeringen äfven dä tänkte så, bevisas deraf att år 1821
frågade Regeringen om de extra roterade i Halland ville, i händelse
af krig, lemna häst i st. f. karl. Härpå ingingo de Heste af
de utsockne frälse-hemmans-egarne år 1823. Af 499 voro 463,
som ingingo på denna propos., och konlrakterne derom hafva varit
gällande för många ända lills nu.
Missnöjet med de år 1825 bildade role-kommissionerna, som
skulle uprätta längderna öfver de hemman, hvilka borde underkastas
såväl ordinarie som extra rotering, verkade emedlertid ett beslut
af R. St. af den 28 Okt. 1829, hvilket var af följande innehåll
: ”att då emot 73 och 80 §§ R. F. en sådan tillökning i ordinarie
knektehället genom en del kronoskatte samt frälse-hemmans
och lägenheters åläggande af ett ordinarie roteringsbesvär, derifrån
de dittills varit befriade, såsom blott innefattande den förberedande
åtgärd, sorn af likets år 1823 församlade Ständer varit åsyftad,
icke måtte till någon slags verkställighet befordras, innan R. St.
efter mottagandet af K. M. nåd. propos. fått tillfälle att sig derom
utlåta, med den beslutande rätt, som vore R. St. genom omförmälde
§§ i R. F. förbehållen och försäkrad”.
Härpå svarades af Regeringen, ”att då med de af K. M. förordnade
åtgärder afsågs ärendets ordentliga beredning, innan detsamma
lill R. St. öfverlemnades, någon verkställighet af den föreslagna
tillökningen ännu icke kunnat inträffa, och då ingen verkställighet
af komiterades förslag egt rum, var det icke heller någon sådan,
såsom Ständerne anhållit, att återkalla”, förklarande K. M. uttryckligen,
dels att ”slik verkställighet vore beroende af Konungs
och Ständers gemensamma beslut” dels att ”någon kostnad eller
förlust icke kunde jordegarne tillskyndas genom den anstalt K. M.
vidtagit”. Denna anstalt var nemi. de oroterade hemmanens indelning
till rotering. Jag bör ej heller underlåta att anmärka ett
annat förhållande, som visar, alt man på den tiden ansågo att ifrägavar.
utsockne-hemman icke vore inbegripna i den ordinarie roteringen,
nemi. det, att rotcrings-kommissionen år 1826 icke ansåg, att dessa
hemman, författningarnö likmätigt, kunde underkastas ständig rotering.
Frågan om utsockne frälse-hemmanens ordinarie rotering förekom
åter vid 1840 års riksdag och då ingingo R. St. till K. M.
med det yttrande alt R. St. ansågo ”dessa, enl. de mest ojäfaktiga
bevis vara frikallade från skyldigheten att Utgöra ordinarie rotering
<50
Den 22 Februari.
eller deremot svarande afgift”. K. M. ansåg likvisl för Sin del,
sedan vederbör, verk varit hörda, att dessa hemman borde vara underkastade
ordinarie rotering; men ansåg likväl alt ingenting i det
afseende! kunde vidtagas till defiuitift afgörande af frågan förr än
R. St. yttrat sig häröfver, och i anledn. deraf inkom K. M. vid
sista riksdagen med propos. i ämnet, öfver hvilken R. St. då yttrade
sig. Utsk. har också hänvisat till de båda yttranden, som de
sammansatta Stats- o. Ekon.Ulskm vid förra riksdagen afgifvit. Uti
dessa båda betänk:n hafva Utskm stadnat vid den åsigten alt ifrågavar.
hemman icke kunde åläggas ordinarie rotering. De serskildte besluten
emellan R. St., som fattades i anledn. af dessa utlåtm, voro
dock sä skiljaktiga, att votering i förstärkt StatsUtsk. blef följden af
dessa beslut, och genom denna votering upkoni det beslutet, att
dessa hemman skulle åläggas ordinarie rotering.
Af hvad jag nu haft äran anföra synes, att ifrågavar. hemman
genom ett K. M:s och R. Stms beslut af d. 7 Sept. 1756 fått sig
tillförsäkrade rättigheten att för alltid befrias från den ordinarie roteringen
och alt de sedermera, hvarken före eller efter 1809 blifvit
genom något beslut i öfverensstämmelse med 80 § II. F. ålagde
denna nya beskattning, förr än år 1848; och att de, af mig citerade
officiela handlingarne, som äro <le som röra denna fråga, ej i
någon mån bevisa rättvisan af 1848 års Ständers beslut utan tvertom
tydligen ådagalägga Halländningarnes rätt att varda befriade från
den ordinarie roteringen.
Om således, såsom jag hoppas att jag har bevisat, det är
obestridligt, att en orättvisa har blifvit begången emot de Halländska
utsockne frälse-hemmanen genom denna rotering, så är det likväl
ett faktum, att de hade blifvit denna rotering ålagda i enlighet med
80 § R. F.; och som det kan vara betänkligt, hvilket jag icke vill
bestrida, att uprifva ett beslut, som R. St. nyligen hafva fattat,
så tror jag att man nu bör söka att mildra de svåra följderna af
detta beslut, hvilka drabbat en så betydlig del af en provins och
hemman af så svag natur, som de ifrågavar. Detta kan ske derigenom,
att man nedsätter den afgift, som nu blifvit dessa hemman
pålagd eller den s. k. rotevakans-afgiften. Jag skulle tro att
detta vore en lämplig medelväg, hvarföre jag vördsamt anhåller, att
Hr Frih. o. Landtm, ville framställa propos. på återremiss af betänk.
, på det en sådan rättelse må kunna ske uti de ifrågavar.
hemmanens vilkor. Jag tror dessutom att äfven de, som hafva olika
tankar med mig i ämnet, böra yrka en återremiss. Jag finnér nemi.
att det ifrågavar. utlåt har blifvit lill den grad oriktigt och ofullständigt
upsatt — jag vägar t. o. m. säga vilseledande — derigenom
att Utsk. har hänvisat till 2:ne utlåt. Arnis 22 och 63,
som Stats- och Ekon.Utskm afgåfvo vid förra riksdagen, och i
hvilka Utskm efter en serdeles vidlyftig och fullständig utredning
kommit till det resultat, att någon ordinarie roteling icke borde
dessa hemman åläggas. Jag tror att detta är ett ytterligare skäl
hvarföre frågan bör återremitteras, och det är väl högst nödvändigt
alt R. St. få en fullständig utredning af frågan äfven ur den åsigt,
som Utsk. här har uttalat, att ifrågavar. hemman böra vara ordinarie
roterade; ty jag tror att det skulle vara serdeles kinkigt för dem,
Den 22 Februari.
fil
sorn vilja ordinarie rotera ifrägavar. hemman, att i lTtsk:s förevar,
utlåt. upleta skälen dertill.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: För alla dem af Ståndets ledamöter,
som varit riksdagsmän vid föreg:de tillfällen, torde den
ifrågavar. ganska intrasslade frågan redan på förhand vara bekant.
En hvar, af Eder Mine Hrr, vet då, att frågan om de Halländska
utsockne frälse-hemmanens rotering under omkring 130 år utgjort
föremål för stridiga beslut inom representationen, likasom för olika
åsigler emellan representationen och Styrelsen. Ingen under då, att
så lång tid åtgått innan denna fråga ändtligen liar fått en lösning.
Den erhöll det emedlertid vid förra riksdagen och, såsom
mig synes, på ett sätt, som i allo öfverensstämmer med billighet
och rättvisa. Då man genomgår alla de handlingar, som röra de
Halländska Utsockne frälsehemmanens rotering, så finner man att
på ena sidan kan åberopas alla de skäl, sorn blifvit framförda emot
roteringen af Hr Bildt, och sorn i reservationerna finnas vidare utvecklade,
men på andra sidan kan man framdraga lika många, jag
vågar säga, flera och fullt ut lika talande skäl derför, att de Halländska
utsockne frälse-hemmanen skulle vara underkastade ordinarie
rotering. I detta hänseende vill jag åberopa 1664 års riksdags
beslut, som ibland annat innehåller: alt allt frälse derefter måtte
blifva lika gjordt i båtsmanshållet, och vidare 1683 års riksdagsbeslut,
hvars 14 g bestämmer, hvilka hemman i Halland böra vara
fria ifrån rotering; men bland dessa finnas ej de utsockne frälsehemmanen
nämnda. Uti 1723 års adeliga previlegier äro icke
heller dessa hemman undantagna från roteringstungan. I K. Brefvet
1693, förklarades frälse med krono och skatte stå i lika båtsmanshåll.
I K. Brefvet af d. 27 Januari 1721 förklarades, att
frälset i Halland icke borde med skäl och fog undandraga sig rotering.
Bevilln:s-Förordn. af 1812 innehåller, alt då all i riket oroterad
jord, sorn vore af lika beskaffenhet med sådan jord, hvilken
dittills dragit ständig rotering, enl. B. St:s beslut, blefve till knektoch
båtsmanshåll indelad, så skulle dylika hemman, som ej blifvit
roterade, erlägga rolefrihets-afgift, ett stadgande, som sedermera
influtit i alla Bevilln:s-Förordn:r ända t. o. m. 1830. Uti B. St:s
skrifvelse af d. 17 Dec. 1823 står det, att extra roteringen endast
borde träffa s. k. privilegierad jord samt att derifrån således äfven
borde skiljas alla hemman och lägenheter af krono-skatte och frälse
natur, hvilka enl. författningarne voro underkastade ständig rotering.
Vidare kan man åberopa 1825 års instruktion för roteringen
i Halland, K. Brefven af d. 2 Nov. 1833 och 24 Okt. 1837; med
ett ord, om man går igenom alla dessa handlingar, så finner man
att vid olika tillfällen olika åsigter gjorts gällande allt eftersom inom
representationen provinsen Hallands innevånare lyckats alt för sina
åsigter vinna mer eller mindre sympathicr. Jag skulle tro, att det
måhända icke gifves något ämne, som kunde vara mera lämpligt än
detta för tvenne skickliga advokater att mäta sina krafter uti. Hvar
och en kunde åberopa någon åsigt, som talar för hans mening och
jag tror att, om man ville ur strängt juridisk synpunkt utreda förhållandet,
så skulle det leda till en ändlös strid, hvars utgång icke
62
Den 22 Februari.
vöre att emotse. Går nian nu tillbaka till de faktiska förhållandena
i ämnet, så visar det sig, att utsockne frälse-hcmman i Halland ända
till 1812 hafva utgjort s. k. utskrifnings-penningar med 2 D:r S.
M. efter beräkning af 3 D:r på 1 r:dr silfver d. v. s. att om ej
myntförsämringen lages i beräkning, de nu skulle utgöra icke mindre
än 2 r:dr 32 sk. r:gds för hvarje utskrifningsgild person, som
fanns på hemmanet. Myntvärdet har sedermera fallit och derföre
upgingo år 1812 samtliga utskrifnings-penningarne till icke fullt
4,000 r:dr bxo. Emedlertid infördes år 1812 bevärings-manskapet
i riket. Vid ungefärligen samma tid beslöts äfven, enl. H. St:s
beslut, att all oroterad jord skulle roteras eller extra roteras, men
tillika hade enl. R, St:s beslut blifvit afgjordt att extra roteringen
skulle drabba den previlegierade jorden, d. v. s. säteri och insockne
frälse samt rå och rörs hemman, men ingalunda utsocknehemmanen.
Jag skulle tro, att då 1812 års utskrifnings-penningar
uphörde för Halland, så var detta en följd af bristande upmärksamhet
eller snarare ett misstag hos dem, som borde desamma uttaga.
Emedlertid hafva Hallands läns innevånare alltid velat tyda detta
förhållande på sådant sätt att, sedan provinsen åtagit sig rotering, så
skulle de derigenom blifvit befriade ifrån utskrifningspenningarne;
men då såväl extra roteringen som beväringsmanskapets införande
var en tunga, som pålades hela Sveriges land, så kan jag icke göra
för mig tydligt, huru endast provinsen Halland skulle blifva befriad
ifrån förut utgörande skaller derföre att hemmanen inom denna provins
blefvo genom R. St:s beslut af 1810 och 1812 ålagda en
tillökning i onera, hvilken tillika drabbade Sveriges alla öfriga provinser.
Så har emedlertid från andra sidan saken blifvit tydd, och
då man hatt temligen goda sakförare viri riksdagarne, så har derigenom
den invecklade frågans afgörande, gång efter gång, blifvit
upskjuten. Emedlertid hade rotering efter 1823 års riksdagsbeslut
blifvit provinsen pålagd. Visserligen bade 1825 års roterings-kommission
i Halland, såsom Hr Bild yttrat, tvärt emot den för densamma
utfärdade instruktion ålagt provinsen extra ordinarie rotering
i st. f. ordinarie; men sedan vederbör, embetsverk blifvit hörde,
så kasserade K. M. komiterades åtgöranden och anbefallte, såsom
mig synes, på ganska goda skäl, alt dessa utsockne frälsehemman
skulle i st. ordinarie roteras. Saken synes sålunda vara afgjord.
Då vid 1840 års riksdag de åsigter, för hvilka Hr Bildt nyss yttrat
sig, lyckades att inom representationen få ett öfverlag, och R. St.
ingingo med en skrifvelse, hvaruti begärdes, att all verkställighet af
den redan anbefallda ordinarie roteringen skulle uphöra intill dess
R. St. fått tillfälle att ännu en gång deröfver yttra sig. Efter så
mångå stridiga beslut, trodde K. M. Sig komma rättvisan närmast,
då Han vid sista riksdag föreslog R. St., att gå en billig medelväg.
Enl. K. M:s förslag, skulle i st. f. 4 hemman, som roteringsverket
uptager för hållande, af en båtsman i Halland, 6 hemman sammanslås
till utgörande af en sådan skyldighet, d. v. s,, att detta onus blef
nedsatt med A eller att tiel hädanefter endast skulle utgöra utaf
hvad det ordinarie roteringsverket bestämmer. Ytterligare föreslog
K. M. den lättnad att denna rotering icke skulle behöfva effektift upsät
-
Den 22 Februari
63
tas, utan hemmanen få med penningar afbörda sig detta åliggande.
Ytterligare föreslog K. M. vid sista riksdagen, att de redan utdebiterade
afgifterna, upgående till ett sammanräknadt belopp af 57
å 58,000 r:dr b:co, skulle provinsen Halland efterskänkas och under
sakens dittills lvisliga natur synes det som om en sådan propos.
ifrån konungamaktens sida hade bort mötas med välvilja frän alla
häll. De båda motsatta åsigterna såväl de, som yrkade ordinarie
roterings påläggande, som de, hvilka ansågo att de utsockne frälsehemmanen
endast borde extra roteras, bade i det nådiga förslaget
kunnat se en jemkning, om hvilken de båda hade kunnat förena sig.
Då frågan behandlades i sammansatt Stats- o. Ekon.Utsk., så ansåg
man till en början, just på grund af alla dessa tvistiga förhållanden,
att det måhända skulle vara, lämpligt att föreslå att utsockne
frälse-hemmanen skulle hädanefter såsom hittills vara extra roterade
; men då man icke kunde se någon giltig anledn. hvarföre de
sedan 1812 hade undgått ali betala utskrifnings-penningar, så föreslog
Ulsk. i sitt första betänk, vid sista riksdagen, alt utsockne
frälse-hemmanen skulle åläggas att betala extra rotering, men derjemte
åläggas att för framtiden, likasom före 1812 betala utskrifnings-penningar.
Delta betänk, bifölls af BondeSt., men återremitterades
af 3:nc RiksSt. Då saken ånyo förekom på afd:n i Stalso.
Ekon.Utsk., så tillstyrkte afd:n bifall till K. M:s nåd. propos.
Inom det synnerligen talrika Utsk., der saken sedermera in pleno
förekom, lyckades likväl en 3:dje åsigt att göra sig gällande, framkastad
af en af ortens riksdagsmän, Hr Malmstedt. I det sednare
betänk, föreslogo, till följd deraf, Stats- o. Ekon.Utsk:n, alt utsockne
frälse-hemmanen skulle anses endast såsom extra roterade, men alt
deremot, i st. f. utskrifnings-penningar, 4 r:drs skatt skulle påläggas
hvarje hemmnn. Samtlige ortens riksdagsmän vid den riksdagen
förklarade sig synnerligen belåtne antingen utskrifnings-penningar
blefvo åter införda eller Hr Malmstedts förslag, som sista
gången hade blifvit af Utsk:n framställd!, vunnit R. St. bifall. För
min del ansåg jag likväl att detta sednare upslag i saken vore i
alla afseenden det minst rätta och ändamålsenliga af alla dem, som
hittills blifvit föreslagna. Jag sökte utveckla motiverna för denna
åsigt uti en reservation, som åtföljde sista betänk., och på grund
af hvilken jag föreslog R. St. att såsom en lämplig och billig medelväg
bifalla hvad K. M. i det afseendet hade afgjort. Min reservation
bifölls af Preste- och BorgareSt:n, och jag beklagar att
jag icke hade tillfälle alt vara närvar, på Riddarhuset, då frågan här
andra gången förekom. Jag skulle då hafva gjort allt mitt till för
att äfven få detta hus att. ingå på dessa billiga vilkor. I det stället
ville man drifva saken till det yttersta och med underkännande
af den billiga medelväg, som K. M. hade föreslagit, beslöt R. o.
Ad. att det för Halländska utsockne frälse-hemmanen upgjorde roteringsverk
skulle i sin helhet åter införas samt att således den lindring,
som af K. M. blifvit föreslagen icke skulle beviljas. Följaktligen
var frågan i 4 RiksSt:n olika afgjord. BondeSt. hade bifallit Utskrs
första betänk. Preste- och BorgarcSt:n hade bifallit min reservation
och R. o. Ad. hade, med afslående af K. M. nåd. propos.,
64
Den 22 Februari.
förklarat att utsockne frälsehemmanen borile underkastas ordinarie
rotering efter 4 mantal om en båtsman. På grund häraf förekom
frågan i förstärkt StatUtsk. I detta Utsk. segrade den åsigt, som
jag i min reservation uttalat, eller bifall till K. M:s nåd. propos.
Sedan frågan fått denna utgång, hvilken — enligt hvad jag nu tagit
mig friheten förklara — synes mig vara så hillig och rättvis sorn
möjligt, så hade jag hoppats, alt man skulle slippa allt vidare ordande
i detta hänseende; men nu hafva Riksdagsfullmäktige ifrån
Halland inkommit med nya förslager i ämnet, och, långt ifrån att
nu vara belåtna med hvad de vid förra riksdagen ansågo synnerligen
fördelaktigt, nemi. extra rotering och inskrifningspenningar,
eller motsvarande penningeskatts erläggande, så begära dessa Riksdagsfullmägtige
helt enkelt att den roteringsafgift, som vid sisla
riksdagen pålades, skall ulstrykas ur inkomst-betänkandet, och att
provinsens utsockne frälsehemman skola extra roteras.
Uti en fråga sådan som den förevar., der såsom jag nyss tog
mig friheten nämna, det är oändligen lätt att åberopa skäl för och
skäl mot, lili en sådan fråga tillkommer det II. St. att visa hvad
rätt och billighet kräfva. Den afgift, som vid sista riksdagen ålades,
är i min tanka så lindrig och så billig att jag skulle på det
högsta beklaga om R. St. nu, genom uprifvande af deras då fattade
beslut, skulle ånyo bringa denna kinkiga fråga å bane. De utsockne
frälsehemmanens antal i Halland npgå till 11 å 1200 och
inkomsten utgör omkring 10,000 r:dr, hvarigenom den afgift, som
de Halländska hemmanen enl. sista riksdagens beslut skola draga
blifver omkring 9 r:dr b:co per mantal. Jag vill väl fråga om någon
annan provins i Sverige är i detta afseende mera lyckligt lottad.
Då Statsmakterna nu hafva förenat sig om ett billigt och såsom
mig synes, fullt rättvist beslut, så skulle jag tro, att det vore
synnerligen olyckligt om det kom att uprifvas och, utan att ingå i
någon juridisk bevisning, får jag, endast på det skäl jag nu haft
äran anföra, anhålla att II. o. Ad. läcktes lemna sitt bifall till
hvad StatsUlsk. i detta hänseende har framställt och derigenom göra
slut på denna långvariga tvistefråga.
Hr Brakel, Gust. Mauritz: Y7are sig att de Halländska
utsockne frälsehemmanen varit från början af den jordnatur, att de
bordt roteras eller icke, vare sig alt efter 1809 års statsskick desse
hemman skulle ordinarie eller extra roteras, alltnog R. St. hafva
vid föreg:de riksdag fattat det beslut, att dessa hemman skola rote
ras,
ehuru lindrigare än öfriga hemman i provinsen åro roterade.
Ar det väl då skäl att R. St. vid en följande riksdag uphäfva det
beslut, som de vid en föreg:de riksdag fattat? Sådant är ej öfver
ensstämmelse
med den konseqvens, som bör räda i en lagstiftande
församlings förhandlingar och en sådan åtgärd kan ej försvaras, så
vida icke det förra beslutet varit helt och hållet stridande emot
rättvisans och billighetens fordringar. Latona oss då tillse hvad
billigheten och rättvisan i delta afseende fordrar. Hr von Troil
har förut visat, att dessa hemman, i st. f. rotering, tillförene betalt
-
Den 22 Februari.
65
latt s. k. inskrifningspenningar. Dessa utskrifningspengar utgjordes
i st. f. rotering ända lill beväringsskyldighelens införande. Som beväringsupsältande
icke är annat än utskrifning, och som Halländska
frälsehemmanen nu presterade beväring ansägo de sig böra slippa
utskrifningspengarne. Desse utskrifningspengar hafva de äfven lyckats
att närmare fyrtio är undgå erlägga. Ulen Sverges öfriga hemman
skulle på samma grund hafva mist sitt knecklehåll, ilhy alt
de just åtagit sig detsamma för att undgå utskrifning, och då beväring
infördes borde rotehållet egentligen hafva uphörl. Men Sverges
hemman fortforo med rotehållet jemte beväringsskyldighelen; således
hade äfven efter samma grundsats de Halländske utsockne
frälsehemmanen bort fortsätta att betala utskrifningspengar. Detta
hafva de ej gjort. Nu hafva deremot R. St. ålagt dem en rotering,
för hvilken de få betala rotevakans-afgift, ungefär motsvarande utskrifningspengarnas
primitiva summa, och då kan det hvarken vara
rättvist eller billigt, att de Halländska utsockne frälsehemmanen,
hvilka åtagit sig utskrifningspenningarne i st. att upsälla knekt,
för det alt de en mängd af år sluppit dessa utskrifningspenningar,
äfven framdeles skola derifrån befrias, utan böra de, i min tanka
hädanefter utgöra denna rotering, som ungefärligen svarar emot
dessa ulskrifningspenningars värde.
Jag anhåller således om bifall lill Utsk:s betänk.
Frih. Raab, Adam Christian: Det förhåller sig visserligen
med denna fråga så som de 2:ne förste lalarne tillkännagifvet, att
den omkring 200 års tid utgjort föremål för R. St:s och Regeringens
åtgöranden och olika beslut, och att den har varit en af de
mest intrasslade. Jag vill icke nu, sedan frågan redan har blifvit
ur sådan synpunkt utredd, trötta med alt gifva någon historik öfver
hvad som har passerat. Jag vill betrakta den ur den enkla
synpunkten, sådan den för dagen befinnes. Det är ett faktum,
att vid sisfa- riksdagen beslöts af 3:ne Stånd, att antaga K. M:s nådiga
propos, att de Halländska utsockne frälsehemmanen skulle roteras.
Det är således obestridligt, saken må vara mer eller mindre
billig, att dessa hemman f. n. åro lagligen underkastade
rotering. Vid delta förhållande har nu en motionär vid denna
riksdag yrkat att R. St. mätte uphäfva denna rotering, dervid motionären
begagnat följande ordalag för sin anhållan: ”att R.
St., efter förnyad pröfning af förhållandet med de utsockne
frälsel i Halland, af ålder tillerkände, rättigheter och skyldigheter,
i fråga om jords roterande, ytterligare måtte förklara hvad
de i deras underd. skrifvelse d. 13 Februari 1841 förklarat, nemi.
att dessa utsockne frälsehemman icke äro skyldige att utgöra ordi
narie
rotering; samt i följd deraf besluta, att den, dessa hemman
vid sisla riksdag ålagda, vakansafgift, till § af det belopp, hvartill
vakansafgiften för en Båtsman efter gällande beräkningsgrunder i
länet upgår, må från och med år 1851 uphöra, samt dessa hemman
hädanefter endast anses skyldiga att extra rotering utgöra.”
På denna motion har StatsUtsk. svarat att frågan blifvit vid sista
4 H. 5
68
Den 22 F e b r u a r i.
riksdagen fullständigt utredd i Stats- och Ekon.-Utsk:ns hetänk:n
N:ris 22 och 63, och på grund af denna utredning finner
StatUtsk. sig f. n. icke böra tillstyrka någon åtgärd i följd af motionen.
Ser man nu vidare efter hvad dessa Stats- och Ekon.-  Utsk:ns utlåt:n vid sista riksdagen innehålla, så erfar man, alt de tillstyrka
aldeles motsatsen af hvad, som närvarande SlatsUtsk. tillstyrker,
och att de anföra sådana skäl, som skulle helt och hållet tala
för bifall till motionärens vid denna riksdag framställda förslag. Om
således Ulsk. ansett sig böra afslå motionen så äro dock Ulskrns
motiver alldeles motsatta dem, som skulle föranleda detta resultat.
Jag föreställer mig att vid den ståndpunkt frågan nu har, — sedan
hon vid sisth riksdag blifvit genom Konungs och Ständers sammanstämmande
beslut afgjord — ingen annan åtgärd kunnat vidtagas,
än att tillse, huruvida billigheten fordrade att söka åstadkomma någon
lindring i den tunga, som blifvit lagd på dessa hemman genom
beslutet om deras rotering. I detta afseende bar jag sökt
göra mig underrättad både om frågans förra behandling och om
förhållandet med de i Halland roterade hemmanen, samt derigenom
kommit till den åsigten att dessa hemman verkligen böra hafva lindring
och till stöd för denna åsigt anhåller jag att fä åberopa den
omständigheten, att allmänna omdömet i Halland — icke det omdöme
jag hämtar ur motionen, eller reservationerne, utan det sammanstämmande
omdöme jag hört af flere aktade män ifrån orten,
af hvilka jag kan nämna den, som sitter närmast på bänken bakom
mig, — allmänna omdömet i Halland, säger jag, är att en stor
obillighet öfvergått den Halländska provinsen uti förevar, fall. Jag
ber att också få fästa upmärksamheten derpå, alt i Sverige icke finnas
svagare hemman, än just de Halländska, hvilket äfven visar sig
af sjelfva taxaringsvärdel i Halland, som är det lägsta pä hemman
i Sveriges rike näst Jemtland. Vidare ber jag alt få fästa upmärksamhelen
på en jemförelse emellan den behandling, sorn de utsockne
frälsehemman i Halland och hemman af samma natur i Skåne
fått röna. Egarne af de Skånska utsockne frälehemmanen likasom
af insockne-frälset i Skäne biefvo, på K. M:s nåd. befallning, tillfrågade,
huruvida de emot g förminskning af antalet kallar, skulle
heldre vilja åtaga sig ordinarie än extra rotering. Större delen af
de Skånska frälsehemmansegarne ingingo i ett sådant åtagande,
hvarigenom Norra och Södra Skånska Infanteri-Regttene upkommo;
men alla de hemmansegare i Skäne, hvilka nekade att åtaga sig en
sådan fortfarande ordinarie rotering, biefvo icke heller en sådan pålagde,
hvilket man känner vara förhållandet med de Macleanska godsen och flera
andra gods och hemman i Skåne. Likasom egarne (ill dessa sistnämnde
hafva ock ägarne till de Halländska utsockne frälsehemmanen alltid nekat
att åtaga sig den ordinarie roteringen. Skåningarnes rätt liar blifvit respekterad,
men Halländningarne hafva, oaktadt sin fortsatta protest,
dock slutligen blifvit denna rotering ålagde genom Konungs
och Ständers sammanstämmande beslut. Dessa omständigheter sammanlagda
tala, enl. min öfvertygelse, för den åsigten att någon lindring
bör ur billighetens synpunkt tillerkännas de Halländska hemmanen
och för den orsaken, och med afseende på det besynnerliga
Den 22 Februari.
67
sätt, hvarpå ärendet blifvit i StatsUtsk. behandladt, instämmer jag
med Hr Bildt i anhållan om återremiss af hetänk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: I anledn. af Hr
von Troils yttrande, anhåller jag alt få meddela några uplysnin
gar
i en fråga, som under (lere riksdagar utgjort föremål för stridiga
äsigter.
Hr von Troi! liar sagt, att genom 1064 års riksdagsbeslut alla
utsockne frälsehemman i Halland blifvit underkastade rotering. Jag
får dock fästa upmärksamheten derpå, alt, enl. den föreg:de af
Svenska Regeringen stadfäslade Malmö Recess af är 1602 ”utsockne
Godsen” både i Skåne och Halland skulle bibehållits vid ”sina för”ra
skatter och vanliga manér ang. rustljenslen och knecktehållet,”
och detta blef ej ändradt genom 1664 års riksdags beslut, hviklet
rörde frälset i allmänhet och icke den genom traktaten serskildt
privilegierade jorden i de conqueterade provinserna.
Hr von Troil har vidare sagt, alt, enl. 1683 års riksdagsbeslut,
frälsehemmanen icke blifvit nndanlagne från rotering utan tvertom en sådan
dem ålagd; men detta likaledes generella stadgande afsåg desto
mindre, hvad Halland och Skäne beträffar, del ständiga knecktehåll. som
år 1689, då indelningen lill ständigt knecktehåll skedde för Kronooch
Krono-Skallehemmanen i Halland till Enke-Droltningens s. k.
Lif-Reg:te, de utsockne frälsehemmanen alldeles icke indelades till
någon sådan rotering; och dä år 1720 nyssberörde indelning öfvergick
til! hutsmanhåll ingick ej heller utsockne frälset deri, utan
förklarade Krigs- och Kammar-colbne, om jag icke missminner mig,
att hemmansegarnes vägran alt ingå på ordinarie rotering vore grundad
på Regeringsformen. Ytterligare bör icke lemnäs obemärkt, i
ani. af Hr von Troils förmenande att dessa hemman redan 1689
blifvit förklarade skyldiga till ordinarie rotering, att det just var
Carl d. XI, som år 1692 tillät nämnde hemman att, i stället för
ständigt knektehåll, utgöra inskrifningspenningar, hvilka bestämdes
lill 2 D:r S. M. för hvarje ulskrifnings-gilld person.
Hr Bildt, har redan uplyst, alt ehuru under 1700-talet vid
flera tillfällen fråga var om att belägga det Halländska utsockne
frälset med ordinarie rotering, sådanf likväl aldrig kom lill stånd,
och när försöket att få denna jord indelad till Båtsmanshåll slutligen
vid 1756 års riksdag förnyades, beslölo R. St. alt så icke skulle
ske, utan att dessa hemman då och för framtiden skulle bibehållas
vid utskrifningsnenningarne, hvilket beslut också af Konungen
gillades, och på grund hvaraf ifrägavar. hemman icke heller sedermera
förrän vid förra riksdagen varit en sådan rotering underkastade.
Omkring dessa äldre förhållanden har likväl tvisten icke hufvudsakligen
vändt sig vid de tillfällen då man yrkat utsockne frälsets
ordinarie rotering, utan hafva de som drifvit denna sals förnämligast
fästat sig vid de förhållanden, hvilka inlrädt efter 1809.
De hafva således i främsta rummet grundat sig på ett misstag om
5*
68
Den 22 Fcbrua rf.
R. St:s beslut vid 1810 års riksdag, hvilket npgifvits innefatta,
alt all oroterad jord skalle roteras, i st. f. ”extra” roteras.
Hr Bildt har redan förut utvecklat, huru dermed förhåller sig,
men Ilr Bildt har i sitt referat uteglömt ett beslut, som våra vedersakare
jemt och ständigt gjort sig till godo, men hvilket blifvit
af dem uppenbarligen misstydt. Det är 1823 års riksdagsbeslut,
hvaribland annat dessa ord förekomma, ”att alla sädane hemman,
”sorn, enl. författningarne äro underkastade ständig rotering skulle
”från extra rotering uteslutas.” Detta R. St:s beslut blef nemi.
af Regeringen tillämpad.! på det sätt, att all annan jord än det s.
k. ypperliga frälset förmentes vara af R. St. fdagd ordinarie rotering,
men sådan var pä intet sätt R. Sirs mening. Se här i
korthet förhållandet.
R. St. lingö år 1823 från K. M. emottaga ett af Krigs- och
Kåmmar-colhne år 1822 afgifvit betänk, i frågan om grunderna för
extra voteringen, hvarom vid flera föregtde riksdagar från 1810
varit tvistadt. Detta betänk, remitterades till Ekon.-Utsk., och frågan
behandlades också ensamt af delta Utsk., utan någon StatsUtskrs
biträde. Ekon.Ulsk. afgaf då sitt betänk. N:o 136, innehållande
följande yttrande: Sedan Utsk. öfver vägat, att, en i.
äldre stadgar och författningar, ali jord af Kronoskatte och
Frälse natur der vara unerkastad ständig rotering, har Utsk. trott
sig finna, att bland undantagen af en extra rotering all så beskaffad
jord borde innefattas, hvarföre Utsk. förestår, att all sudan oroterad
jord, mätte underkastas ständig Knekte- och Båtsmanshåll
emot vakans-afgift.”
Detta l)tsk:s tillstyrkande om den oroterade jordens ordinarie
rotering, blef likväl af lie RiksStånd ogil/adt och betänk, återremitterades,
hvarefter och sedan IJtsk. i sitt förnyade betänk. N:o
188 frånträdt delta tillstyrkande, men likväl ansett nyssnämnde
slags jord böra uteslutas från extra rotering; samt alla fyra RiksSt:n
bifallit Utsk:s sednaste betänk., Exp.Utsk. på följande sätt upfattade
R. St. beslut: att i betraktande deraf, ”att efter hvad ge”nom
R. Sl:s år 1810 fattade beslut varit åsyftadt, extra roterin”gen
endast borde träffa s. k. privilegierad jord samt alt derifrån
”således äfven borde skiljas alla hemman och lägenheter af krono-,
”skatte- och frälse-nalur, hvilka enligt författningarne, äro,” (d.
v. s. såvida de äro) ”underkastade ständig rotering, R. St. anse,
”att vid de blifvande rotejemknings-förröttningarne dessa hemman
”böra frän nptagande i extra roteringen uteslutas etc.”
Det var detta uti en meltanmenfng af R. St:r afgifna
yttrande, sorn gifvit anleda, till det påstående, alt utsockne frälsehemmanen,
redan enl. R. Sl:s beslut vid 1823 års riksdag, voro
förklarade skyldiga till ordinarie rotering; men då, i enlighet med
en sådan upfaltning, de år 1825 förordnade rolerings-kommissionerna
crhöllo instruktion att med ordinarie rotering belägga all
jord, som var från extra rotering undantagen, så protesterade R. St.
vid följande riksdag emot en sådan tydning af 1823 års beslut och
anhöllo, på sätt här redan blifvit nämndt, att någon ny rotering
ej mätte åläggas jorden i annan ordning än 73 och 80 §§ R.F.
Den 22 Februari.
09
stadga, hvarföre äfven Konungen, vid förra riksdagen i afseende på
Halländska insockne frälset framställde en serskild propos., hvilken,
efter votering i förstärkt StatsUtsk. af R. St. bifölls.
Genom denna historik tror jag mig hafva ådagalagt, att utsockne
frälsehemmanen i Halland icke varit lagligen ålagda rotering
förr, än genom Konungens och Ständernas beslut vid sista riksdagen.
Delta är likväl ett faktum, hvilket icke kan bestridas, och
jag är långt ifrån att instämma med reservanterne emot betänk,
derutinnan, att delta beslut är sä beskaffadt, att R. St:r skulle kunna
uphäfva detsamma utan Konungamaktens instämmande deruti.
Jag anser visserligen beslutet orättvist; men finner det icke fattadt
i olaglig form, då nemligen det icke kan bestridas, alt irenne Riksstånd
vid sista riksdag varit af den åsigten, alt dessa hemman borde
åläggas role-vakans-afgift, men jag tror, alt då uti hiskias betänka!
vid sista riksdagen, samt af den i dag här förde diskussion,
det är ljusligen ådagalagdt, alt dessa hemman, sedan de kommit
under Svensk ägo, vari t i tvåhundra år från rotering fria, under
hvilken tid de galt man ifrån man i arf, skifte och köp efter högre
värde, enär de varit fria ifrån roteringeus tunga onus, samt då
oftanämnde hemman derjemte slå i fullkomligt lika förhållanden
med dem i grannprovinsen Skåne, men man icke ifrågasatt, att de
Skånska sä mycket bördigare hemmanen skulle mot sin vilja åläggas
någon ny rotering, derest de icke velat frivilligt derpå ingå, så anser
jag ock med all rättvisa och billighet öfverensstämmande, att de
Halländska hemmanen få tillgodonjuta samma förmån.
Pä denna grund förenar jag mig med Hr Bildt och Frih.
Raab i begäran om ålerremiss, på det alt sedan man fått frågan
riktigt utredd, (hvilken den icke blifvit i delta betänk.), R. St. må
besluta åtminstone någon lindring i den dryga rote-vakansafgift,
som vid förra riksdagen blef de så ytterst svaga Halländska utsockne
frälsehemmanen ålagd.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Den siste värde talaren
slutade dermed, alt denna fråga icke vore tillbörligen utredd. Jag
lior deremot att det knappast lärer vara någon sak af invecklad
beskaffenhet, hvilken blifvit fullständigare utredd än denna. De ledamöter
af R. o. Ad., sorn deltagit i förra riksdagen, känna det
nogsamt; men åtskilliga äro otvifvelaktigt här tillstädes, hvilka förut
icke hört detta ärende genomgås. Som talare nu upstålt, för att
bestrida riktigheten af Utskis betänk., oaktadt den utredning, Hr
von Troil gjordt, och enär jag derjemte hört Frih. Palmstjena anmäla
sig, hvilken vid förra riksdagen varit af annan tanka än den
Ulsk. nu yttrat, så förmodar jag alt han understödjer Hr Dalman.
Då tror jag det också vara nödigt att för Ståndet fullständigare utreda
sakens sammanhang.
Hr Dalman har börjat sin framställning med är 16S3, jag skall
börja min med år 1602, för att icke stå honom efter i fullständighet; men
jag tror mig minst belasta R. o. Ad. prot. och minst pröfva Ståndets
tålamod om jag upläser det yttrande, jag i denna fråga afgaf vid
förliden riksdag den 22 Juni 1848. Det lyder som följer:
70
Den 22 Februari.
Hr von Hartmansdorff upläsle derefter en del af nyssnämnde
yttrande oell begärde, afl återstoden matie i anseende lill hans
ögons svaghet, af en Riddarhns-Kanslist upläsas. Sä skedde, hvarefter
Hr von Hartmansdorff afbröt fortsättningen at della föredrag nied
följande anförande:
Jag tror icke alt de flesla höra hvad som läses och då är det
bättre att dermed uphöra, än att frugtlöst uptaga tiden. Jag an
håller
att i stället få korteligen säga några ord, för alt meddela R.
o. Ad. min åsigt af saken.
Förhållandet att dessa hemman ifrån det de blifvit Svensk tillhörighet
icke fullgjort lika roteringsskyldighet, som andra hemman
af samma natur ålegat, och att de alltsedan 1812, om jag rätt minnes
hvarken betalt ulskrifnings-penningar eller någon annan afgift
till ersättning för roteringen, anser jag icke utgöra skäl för R. St.
att för ali framlid befria dem ifrån nämnde utskyld. När nn des
sa
hemman vid sista riksdag ålades att utgöra vakans-afgiften efter
elt bestämdt roterings-verk huru gick det då? Jo, i st. f. alt betala
henne efter den indelning vederb. embetsmyndigheter upgjort
oell Konungen stadfästat, så nedsaltes deras roterings-skyldighet till
f- deraf. Följden är, att då Halländningarnes grannar Småländningarne
i Jönköpings och Kronobers län utgöra en Soldat af |:delar
så utgöra Halländningarne rote-vakans-afgift för en båtsman af 6
mantal. Om Frih. Raab, som sjelf är Småländning anser det billigt
alt Halländningarne få nedsättning, ehuru de blott utgöra 1 man af
6 mantal, sä mätte han väl anse ännu billigare alt Småländningarne
Ja nedsättning, som utgöra en man af f. Om vi sålunda fortfara
öfver hela riket, så kan jag icke inse annat, än alt vi fä hela indelningsverket
uphäfvel. Jag befarar lill och med alt i bolten på
denna sak ligger elt bemödande alt rifva indelningsverket omkull,
hvari jag icke kan instämma.
Här har blifvit sagdt, all allmänna omdömet i Halland är det,
att Halländningarne hafva blifvit för bardt beskattade. Ett sådant
omdöme hafva alla landskap om de skatter, som dem åligga.
Under den tid jag utöfvade Landsh.-embelét i Cal mare län,
höll jag en sammankomst aug. kolningsskyldigheterna.
Sedan man derom länge talat fram och tillbaka, frågade jag
de närvarande, om slutsatsen af deras meningar icke vore den, att
alla de, som hade några skyldigheter ville slippa dem och alla de,
som hade några rättigheter ville bibehålla dem. Dertill svarades
allmänt ja. Så är icke blott med Halländningar och Småländningar,
ulan det är så öfverallt.
Frih. Raab yttrade, om jag hörde räll, att taxerings-värdet i Halland
vore lågt, hvilket skulle bevisa hemmanens svaghet. Det förhåller
sig likaså i Småland. Jag lillät mig vid 1840 års riksdag
säga om Calmare län, alt taxeringsvärdet derstädes utgjorde blot t ^
af det verkliga. Det uptogs illa på den liden; men jag har sedermera
icke förnummit, att någon bevisat motsatsen. I Jönköpings
län, är förhållandet enahanda, kanske ett ännu lägre taxeringsvärde.
Den 22 Februari.
71
Delta anförande blef härvid afbrutet genom ankomsten af Hr
Slals-rådet m. m. Nils Fredr. Wallensteen, som på vanligt sätt emottogs
och å K. M:s höga vägnar ademnade en Dess nåd. propos.
till I{. St
Sedan Hr Stats-rådet Wallensteen blifvit utbeledsagad, fortfor
Hr von Hartmansdorff, sålunda:
Frih. Raab har sagt att, som Småländningarne samtyckt till den
rotering, dem nu åligger, så vore det i sin ordning att de betala;
men deremot all som Halländningarne undandragit sig att betala, så
borde de slippa. Det är elt godt skäl. Den som erkänner sin
skuld, han skall godtgöra henne: men den som nekar sin skuld,
han skall befrias. Afven om R. St. skulle vara så vankelmodiga,
att de uphäfva vid denna riksdag hvad de beslöto vid den föreg’de,
sä hoppas jag Konungen likväl icke låter sig af en sådan ombytlighet
förmås, alt göra på samma sätt och försvaga rikets försvar.
Sedan denna sak en gång har kommit i stånd med alla de eftergifter,
som Halländningarne fått, och alla de upoffringar, som man
gjort åt deras gensträfvighet, så synes det icke vara troligt, att
någon vidare nedsättning kommer att ega rum. Då vinner man
ingenting annat med en återremiss och med fortfarande tvister om
denna sak än lidens förspillande. Jag anhåller alltså vördsamt,
alt R. o. Ad. måtte bifalla betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Sällan, om någonsin, hafva R.
St. i något Utsk;s betänk., jemte dervid fogade reservationer, fått
emottaga så liten ledning i ämnet, som förhållandet är med det
förevar. Först och främst har Utsk. på en half sida knapphändigt
redogjort för motionärens yrkande i målet, men utan att upgifva
innehållet af hans skäl. Derpå förklarar Utsk. sig tillstyrka ett vidblifvande
af nuvar. förhållanden, med refererande till föreg:de riksdags
utlåt, ifrån Stats- och Ekon.Utsk:n under N:ris 22 och 63,
hvilken utredning Utsk. anser tillfredsställande, oaktadt, på sätt föreg:de
talare vidrört, dessa utlåt:n leda till rakt motsatt resultat.
Derefter inträffar, att 3:ne Hrr Reservanter icke haft tid att vid utlåta
afgifvande utföra sina åsigter i ämnet. ([ delta hänseende har
likväl Hr Bildt inför R. o. Ad. nyss mundtligen ersatt, hvad som
i tryck icke kunnat inflyta). Slutligen hafva öfrige reservanter med
synbar inverkan af olyckligt skrifkunniga vänners bedröfliga biträde
affaltat sina reservationer på ett sätt, att de alltför litet lända till
någon uplysning för RiksSt:n.
Jag hade äran att vid föreg:de riksdag vara ledamot af Statsoch
Ekon. Utsk., som då behandlade denna fråga och som afgaf de betänk:n,
hvilka här äro åberopade. Om, vid det först aflålna, mitt namn
finnes antecknadt såsom reseservant, så var det endast i fråga om
utskrifningspenningarnes återinförande, äfvensom uti den temligen
fristående restitutionsfrågan, men alldeles icke i afseende å hufvudsaken.
Af sjukdom hindrad taga del i ärendets behandling hos R.
o. Ad. fann jag mig deremot, vid frågans förnyade handläggning
inom Utsk., icke föranlåten afgifva skiljaktig mening, enär utskrif
-
72
Den 22 Februari.
ningspenningefrågan fått eli skälig jemkning och restitntionsfrågan
jemförelsevis var af mindre vigt. För alt icke nu blifva alltför ut*
förlig i min redogörelse tager jag mig friheten all, lika med StatsUtsk.
, hänvisa R. o. Ad. lill genomläsning af ofvanberörde 2:ne
betänkm; men för alt icke i dag uplaga timman med dylik tidsödande
åtgärd, så torde StatsUtsk. få anses vara den myndighet,
sorn i främsta rummet bör företaga en sådan grundlig läsning, sedan
ärendet, genom skeende återremiss, <lil kommit tillbaka till förnyad
behandling.
Hr von Troil har lenmat en utredning af frågan, hvarvid lian
kommit till del slut, alt skälen för och emot denna sak vore så
nara jemnvagande, att de borde föranleda R. St. alt dervid laga
icke den med svårighet utredbara stränga rätten, ulan fastmera endast,
eller hufvudsakligen billigheten till ledning: förmenande talaren
för öfrigt, att dä en på billighetsskäl grundad eller åtminstone
af dem inverkad lösning af frågan vid sista riksdag verkligen beramades,
så borde man dervid förblifva. Jag medgifver visserligen
att en i viss mån af berörda hänseenden modifierad lösning ägde
rum; men, efter liflig» meningsstrider och efter det ärendet undergått
de mest skiljaktiga åsigters inverkan förmedelst återremisser
och olika beslut, kom denna lösning afl, efter som mig synes,
blifva något ta/i/er r/valiler. Den torde väl tåla någon ytterligare
jemnkning; och längre sträcka sig icke heller numera mina förhoppningar.
Hr von Hartmansdorff har aktat nödigt låta upläsa sitt anförande
i detta ämne frän sista riksdagen; men del skulle äfven
kunna förmodas att R. o. Ad. icke underlåter att göra sig reda för
hvad som derå svarades, nemi. af Frih. Palmstjerna, om jag minnes
rätt: att, då Hr von Hartmansdorff hade citerat 8 § af R. o.
Ad:s privilegier af år 1723, så vore man äfven skyldig taga i betraktande
den 10 § af samma privilegier, som uttryckligen säger
att "utsockne frälse-hemman icke skola något påläggas, utan menige
R. o. Ad:s, som sjelfve landtgods äga, goda ja och samtycke”.
Jag tror icke alt med menige Adeln härvid lämpligen bör förslås
annat än de Halländske utsockne frälsehemmanens ägare, hvilka
förutsättes endast kunna vara adlige, enl. den tidens lagliga bruk.
Men ett sådant ja och samtycke felas än i dag. Visserligen upgifves
till styrka för berörde hemmans skyldighet att vara underkastade
ordinarie rotering, den omständighet, att de ej varit speciellt
undantagne derifrån i 1064 och 1683 årens riksdagsbeslut; äfvensom
att orden: ”ordinarie rotering” icke äro begagnade i den ofvan
citerade 10 § af 1723 års previlegier. Men mig synes med
lika stort eller snarare större skäl kunna å motsatta sidan invändas,
lill stöd för hemmanens frikallelse från ordinarie roteringen, den i
enahanda väg påtagligt talande omständighet, att, 1658 och 1662,
hemmanen tillförsäkrats oturberadt bibehållas vid deras ganda friheter;
att 1726 års roteringsverk för Halland, fastställdt år 1739,
icke inbegripit ifrågav. hemman; att slutligen K. Br. den 25 Maj
181.3, grundadt pä R. St:s beslut år 1812, uttryckligen förklarat
det hemmanen skulle med extra rotering, (alltså icke med ordi
-
Den 22 Februari.
73
Harie sadan) beläggas, i celi med detsamma inskrifningspenningar»
erläggande dädanefter aflystes. Om man väger alla dessa förhållanden
och beslut mot hvarandra, finnér man dem härleda sig derifrån
att med dessa hemman, dem man sedermera velat anse alldeles
lika med det allmänna frälset, likväl ett undantagsförhållande
tydligen äger rum 5 och detta är så mycket förklarligare, som
dessa utsockne frälsehemmanen icke lära finnas annorstädes än inom
Skåne, Halland och Blekinge: inom de eröfrade landskapen, med
ett ord. Huru har då förhållandet varit med de Skånska utsocknehemmanen?
med dem har man varit så noggrann, att roteringsverket
derstädes blifvit först småningom, i mån af ägarnes begifvande, infördt.
Deremot förhåller det sig med Halländske utsockne frälsehemmanen
sålunda, att deras ägare i anseende till hemmanens svaghet,
funnit sig föranlåtne ouphörligen säga nej till ordinarie roteringens
föreslagna införande. Man har dock velat lägga dem detta
nekande till last, såsom ett obehörigt trots och en orättmätig gensträfvighet;
men vore det väl möjligt att vederbör., riksdag efter
riksdag, år efter år, decennier efter decennier, skulle hafva gjort
afseende på en sådan protest, derest den icke haft ganska giltiga
skäl för sig? Det synes alldeles otroligt, och torde höra gifva åtminstone
en starl: presumlion af rättvisa åt Halländske hemmansägarnes
yrkande. Sä stod saken ännu vid sednaste riksdag,
när den länge ventilerade frågan borde ordnas, och den inom vederbör.
Utsk. syntes nära att vinna en tillfredsställande lösning,
dervid afseende å kronans och de enskildes gagn och rätt sågs fästad.
Då inträffade likväl, att R. St. genom votering i förstärkt
StatsUtsk. gingo in på den lösning af frågan, som nu existerar och
hvari ändring begäres. I detta hänseende hafva förhållandena alltså
onekligen betydligt ändrat sig sedan sista riksdagen, då man ännu
med fog och skäl i min tanka kunde säga, att aldrig någonsin
K. M. och 11. St. afgifvit ett sammanstämmande beslut i frågan,
ländande till hemmanens påförande af ordinarie rotering. Följaktligen
hafva utsockne frälsehemmanen numera ej qvar hela den lagliga
grund, hvarpå de förut egt alt bygga sin protest. Jag måste
respectera ett ordentligen fattadt beslut; man hör måhända ej underkasta
det ett sådant domqval, som kunde föranleda dess uprifvande,
enär ett dylikt förfarande skulle blottställa Statsmakterne för
alltför mycken förebråelse af inkonsequens hvartill de i denna sak
ej obetydligen torde allaredan kunna anses hafva gjort sig förfallne.
Må man då förklara hufvudsaken afgjord; men besinne man dock
huru mycket och kraftigt billigheten i detta ärende talar nu såsom
förr, och huru skäligt det alltså är att i verkställigheten af beslutet
bereda dc lidande all den lindring som kan finnas med öfrige
afseenden förenlig.
För min del tror jag således, att om man ock endast betänker,
hvad äfven Hr von Troil uti sin vid sista riksdagen inom
Utsk. afgifna reservation medgifvit, att det är billigt, fästa afseende
på den bona fides, som med all anledn. må antagas hafva existerat
och alltjemnt existerar bos innehafvarne af merberörde hemman
under en så lång tidsföljd, i förutsättningen om deras lagliga bc
-
74
Den 22 Februari.
frielse ifrån ifrägavar. skyldighet, så mäste val redan deruti ligga
ett högst talande skill, att icke nu, vid roteringens oförmodade åläggande,
betunga dem öfver höfvan; hvadan jag, af alla dessa anledningar,
förenar mig med Hr Bildt uti hans anhållan att Statslltsk.,
efter erhållen ålerremiss, ville taga frågan i förnyadt öfvervägande;
samt, för att icke rubha 'de grunder, som vid sista riksdag antogos
— (Jag vill nu icke ingå i vidare pröfning om huruvida de antogos
med skäl eller icke) — utan endast bereda lättnad vid tillämpningen,
önskar jag att R. St. måtte besluta en nedsättning i rotevakansafgiften
för utsockne frälsehemmanen i Halland, exempelvis
till hälften emot hvad afgifterna eljest utgöra.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Ehuru jag icke anmält någon
reservation emot Utsk:s beslut i denna fråga, kan jag likväl
icke annat än tillkännagifva min (anka vara, att det sätt, hvarpå
denna fråga afgjordes vid sista riksdagen, hvarken öfverensstämmer
med rättvisa eller billighet. Jag vill icke börja med en utredning
ifrån år 1662 och omnämna alla de beslut, som fattades åren 1664,
1683, 1693 och 1721, emedan dessa i min tanka icke inverka på
sakens nuvar. förhållanden. Det hufvudsakligaste skäl, som vid sista
riksdagen anfördes och som låg lill grund för R. St:s då fattade
beslut, var, att man ansåg R. St. år 1823 hafva beslutat något,
som bestämdt måste hafva den påföljd, som vid sednaste riksdag
lipstått. Ar 1823 anfördes följande: ”Vidare och i betraktande
af, att, efter hvad, genom R. St:s år 1810 fattade beslut, varit
åsyftadt, extra roteringen endast borde träffa s. k. priviligierad jord,
samt att derifrån således äfven borde skiljas alla hemman och lägenheter
af kronoskatte och frälse natur, hvilka enl. författningarne
äro underkastade ständig rotering, ansåge R. St.” o. s. v. Man
ansåg då, vid sednaste riksdag, alt Hallands utsockne frälse vore af
samma natur som frälse i allmänhet, och ali det således, till följd
af beslutet år 1823, skulle underkastas ständig rotering. Det anmärktes
visserligen emot beslutet år 1823, att det icke framkom
på vanligt sätt efter en framställning ifrån StatsUtsk., utan endast
genom en framställning ifrån Ekon.Utsi;., hvilken egentligen handlade
om en annan fråga, nemi. om extra roterad jord; men jag
vill icke uppehålla mig vid det sista förhållandet. Alltnog R. St:s
beslut skedde i laglig ordning och vann K. M:s nåd. bifall. Men
deremot får jag fästa R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att det Halländske
utsockne frälset icke var af samma beskaffenhet, som annat
vanligt frälse, enär R. o. Ad:s privilegier af 1723 i 10 § innehålla
; ”När Riksens i lagen omförmälte tarf förefalla, alt någon
”contribulion mäste utgöras, skall ej Adelns Landtbönder och ut”sockne
frälsehemmanen något påläggas, utan menige R. o. Ad:s
”sorn sjelfve landtgods äga, goda ja och samtycke.” Således är allt
utsockne frälse genom denna strof i R. o. Ad:s privilegier af år
1723 i afseende på kontributioner, dit rotering naturligtvis hörer,
af helt annan beskaffenhet än annat frälse.
Man har fästat sig vid förhållandet i Skåne, der ännu i dag
utsockne frälse finnes, som icke är underkastadt ordinarie utan ex
-
Den 22 Februari.
75
Ira rotering, derföre att R. o. Ad., som sjelfve der landtgods ega,
hafva der sagt nej och icke lemnat sitt ja oell samtycke till någon
förändring. Af samma skäl kunde, i min tanka, icke Halländske
utsockne frälset åläggas rotering utan deras samtycke, som sjelfve
landtgods ega. Det torde vara ostridigt alt K. o. Ad:s privilegier
af 1723 icke emot 114 § R.F. kunna ändras, utan alla Ståndens
samtycke. Allt hvad som är inbegripet under dessa privilegier, när
fråga är om jord, måste derföre kallas privilegierad jord och således
är äfven utsockne frälset, som i denna § nämnes privilegierad jord.
Deraf följer äfven att i 1823 års riksdagsbeslut desse hemman äro
bestämdt undantagna ifrån dem, som äro underkastade ordinarie
rotering, enär detta beslut säger, såsom jag förut nämnt, att den
privilegierade jorden skulle skiljas ifrån jord af skatte och frälsenatur,
som är underkastad ständig rotering och utsockne frälsehemmanen
voro icke enligt författningarne underkastade ständig rotering,
enär det var privilegierad jord, hvilket tyckes vara bevisadt.
Pä dessa skäl kan jag ieke instämma i Utsk:s mening, att saken
vid senaste riksdag afgjordes på ett med rättvisa och billighet
öfverensstämmande sätt. .lag är således af den tanka och måste
afvan yrka, alt den meningen blir gällande, att R. o. Ad. icke
bifaller Utsk:s nu afgifna utlåt., enär deruti införas sådana skäl, som
icke äro med min öfvertygelse öfverensstämmande. Då emedlertid
denna fråga är inverkande på statsregleringen kan R. o. Ad. icke
afslä den, utan R. o. Ad. måste återremittera densamma. Min afsigt
är icke att understödja Hr Dalman, utan min afsigt är att understödja
dem, som blifvit lidande genom Statsmakternas fattade beslut
och att ett sådant lidande verkligen eger rum det är tydligt,
enär den utgjorda afgiflen utaf de till ordinarie rotering lagda hemmanen
nu upgåv till 10,000 r:dr, då förut varande inskrifningspenningar
endast utgöra 4,000 r:dr eller deromkring. Huru och
på hvad sätt någon lindring för dessa utsockne frälsehemmansegare
i Halland skulle kunna åstadkommas, det är en annan fråga. Sedan
K. M. och R. St. vid sista riksdagen i detta ämne stannat uti öfverensstämmande
beslut, hvilket förut icke varit händelsen i denna
fråga, på något nära 100 år, så äro svårigheterna i detta afseende
ganska betydligt ökade. Det gifves likväl en väg, på hvilken jag
förmodar att det skulle kunna låta sig göra, nemi. den utvägen,
som Konung och Ständer vid sista riksdagen vidtogo, att icke tillämpa
den stränga och vanliga roterings-grundsatsen på dessa hemman,
utan att lemna dem en godtycklig lindring. Jag kallar den
godtycklig, derföre att det icke finnes någon verkligen bestämd
grund lagd derför, utan det ansågs vara skäl att antaga en medelväg
och minska roteringen på det sätt att, i st. f. 4 hemman, 6
skulle tillsammans betala full vakansafgift, motsvarande hvad en
rotehållare borde erlägga. Vid sednaste riksdag ansågo några att
icke någon lindring borde komma i fråga, och yrkade derför här
på Riddarhuset, att den strängare roteriugsmethoden skulle tillämpas
samt att utsockne frälset borde roteras lika med annan jord med
4 mantal till Båtsmansroten. Emedlertid vann icke denna åsigt bifall
hos R. St., utan R. St. instämde i K. M:s propos., att enlin
-
76
Den 22 Februari.
dring borde ega rum för dessa ovanliga förhållanden. Hvarföre stan
nade man då vid att 6 mantal skulle utgöra en rote och icke sä
gerna bestämde 8 mantal alt motsvara en rote? Jag känner det
icke; men anser likväl att det hade varit riktigare och mera öfverensstämmande
med det förut varande förhållandet, om man antagit
att 8 mantal skulle hafva motsvarat antalet af dem, som skulle erlägga
afgiften för en vanlig rote. Utskrifningspenningarne upgingo
såsom jag nämnt till 4,000 r:dr. Om man slädnät vid half roteringsskyldigliet
för dessa hemman, så hade deras afgifler upgått till
6,000 r:dr och då hade man åtminstone varit närmare det förhållande,
som förut egt rum.
Med Frih. Cederström kan jag icke instämma deri, att man
skulle söka en lindring på det sätt, att vakansafgiftens belopp skulle
minskas. Jag anser detta vara en oriktig grundsats. Vakansafgiflens
belopp bestämmes genom markegångssättningar och uptages ärligen
till omväxlande summa i markegångstaxorne och den är bestämd
per rote; men antalet af de hemman, som skola utgöra en
rote, blir för alltid bestämdt genom Konungens och II. S(:s beslut.
Dervid måste man hålla sig och på nu anförda skäl vågar
jag anhålla att II. o. Ad. mätte bevilja en återremiss af detta utlåt.
Hr von Troil: Då jag genom mitt förra yttrande uptagit en
så betydlig del af 11. o. Ad:s tid, skulle jag brista i grannlagenhet,
om jag nu ville besvara alla de inkast, som emot min framställning
blifvit af åtskilliga talare gjorda. I’å förhand har jag äfven
förklarat, alt en otalig mängd skäl kunna åberopas både för
och emot ordinarie roterings åläggande å i frågavar. hemmanen, så
alt en förlängning af diskussionen i delta afseende skulle blifva ändlös
och lill intet gagnande. Med den yttersta sorgfällighet har jag
sökt göra mig reda för alla dessa skäl, och jag bekänner öppet, alt
om jag skulle utses lill juryman, och å ena sidan yrkades extra
rotering och å den andra ordinarie rotering enl. roteringsverket,
d. v. s. en vida strängare rotering å dessa hemman än R. St. vid
sista riksdagen beslutat, skulle jag icke draga i betänkande, att rösta
för den strängare roteringen. Genom ett sorgfälligt skärskådande
af saken från båda sidor har jag kommit till ett dylikt resultat. Jag
nprepar det ännu en gång, att oändligt mycket kan sägas både Knoch
emot denna åsigt. K. M:s förslag vid sista riksdag innehöll
en medelväg, sorn jag tror att man gjorde rätt att då beträda och
vid hvilken jag hoppas att man äfven denna riksdag skall förblifva.
Vill man ej det då återstår i min tanka endast eli sätt, detsamma
som sammansatta afd:n i sitt första betänk, sisth riksdag framställde,
nemi. att pålägga hemmanen extra rotering och derjemte inskrifningspenningar,
hvilka sistnämnde varit en hundraårig afgäld
inom provinsen. Emedlertid har nu denna fråga, som under loppet
af 150 år varit ett tvisteämne, blifvit år 1848 för första gången
genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut afgjord.
Jag hemställer derföre, huruvida det kan vara lämpligt att uprifva
detsamma och dymedelst åstadkomma nya ändlösa tvister. Jag anser
mig destoheldre böra afstyrka en dylik åtgärd, som den af K.
Den 22 Februari.
77
M. vid sista riksdag föreslagne lindring var ganska betydlig. Såsom
jag redan haft äran nämna, föreskrifter rot erin gsverket, att 4 mantal,
skola utgöra en båtsmansrote, men K. M. föreslog, att 6 mantal
i st. f. 4, borde förena sig om en båtsman, samt att hvarje
båtsmansnummer inom provinsen skulle få hållas vakant emot erläggande
af vakans-afgift, så under freds- som krigs-tid, och derjemte
att alla de roteringsafgifter, som sedan flere riksdagar tillbaka
varit de Halländska utsockne frälsehemmanen pålagde, skulle
ur räkenskaperne afföras. Om nu R. o. Ad. hade i likhet med
2:ne andra Stånd bifallit detta K. M:s förslag, har såmedelst åstadkommits
3 Stånds beslut, och man skulle då icke vid denna riksdag
kunnat framkomma med det inkast, att frågan blifvit genom votering
i förstärkt StatsUlsk. afgjord. 11. o. Ad. ville likväl gå längre.
11. o. Ad. ville ålägga de utsockne frälsehemmanen inom
Halland rotering efter roteringsverket, d. v. s. att 4 mantal skulle
utgöra en båtsmansrote. Genom dylika ytterliga beslut, och sådana
äro inom detta Stånd ej sällsynta, åstadkommas ofta olägenheter,
hvilka kunna undvikas, om man antager en billig och rättvis medelväg.
Då nu emedlertid frågan vid sisth riksdag blifvit afgjord,
hemställer jag lill Hrr:ne om det är skäl alt uprifva ett redan fatladt
beslut och bevilja nedsättning i den en gång bestämda roteringen.
Hvartill skola vi pä detta sätt komma? Frih. Palmstjerna
har sagt, att man till norm för oftanämnda hemmansrotering borde
taga 8 mantal i st. f. 6 mantal, såsom K. M. föreslagit vid sista
riksdagen. .lag tror likväl, alt om vi börja att pruta, skall man vid
hvarje riksdag säga: J håfven icke varit billiga, vi önska ytterligare
eftergifter. En gång måste väl dessa eftergifter uphöra, hvartill
tiden nu synes vara inne, enär man gått så långt som gerna
kan begäras.
Anmärkn.-r hafva här blifvit gjorda emot det [knapphändiga
sätt, hvarpå frågan blifvit af Utsk. utredd, äfvensom emot Utsk:s
lemnade hänvisning till sista riksdagens sammansatta Stats- och
Ekon.Utsk:ns belänkrn l\T:ris 22 och 63. Jag kan icke neka, att
dessa anmärkmr äga ett visst sken af giltighet, men man torde likväl
bemärka, att Utsk. yttrat, det frågan blifvit i dessa båda betänk:n
fullständigt utredd. Genomläser man ingressen (ill dessa båda betänk:n
skall man finna att alla skäl, som lala för och emot saken,
blifvit fullständigt uptagne. Ett förnyadt uprepande af dessa skäl
ansågs på afdehn så mycket mera öfverflödigt, som frågan der icke
föranledde någon serdeles strid, oaktadt den värde motionären var
ledamot på afdrn. Vid frågans behandling yttrade hvarje ledamot
sin tanke, och, såvidt jag nu kan erinra mig, ifrade motionären
och Hr Waern, för den åsigten, att man borde söka fa R. St:s vid
sista riksdag fattade beslut uphäfdt, hvaremot andra ledamöter ansägo,
att sedan frågan blifvit afgjord, densamma ieke borde ånyo
framkomma till R. St., och som motionären inom afdni gjorde
ganska ringa motstånd, blef betänk, afgifvel i dess närvarrde
skick. 1 plenum inom Utsk. upstod visserligen en något lifligare
öfverläggning i ämnet, men den stora majoriteten biföll likväl betänk.
, sådant det till R. St. inkommit. Jag vill icke trötta R. o.
78
Den 22 Februari.
Afl. med uprepande af ytterligare skid för den åsigt, jag sökt göra
gällande, men anser mig likväl böra fästa upmärksamheten derpå,
att man, så mycket möjligt är, bör söka undvika att uprifva beslut,
som R. St. vid en föregtde riksdag fattat, och, om iakttagandet häraf
är angeläget, är det i en fråga, sådan som den förevande, hvaruti,
såsom jag förut yttrat och ännu en gång uprepar, Statsmakterne
under loppet af 150 är varit af olika åsigter och ändteligen vid
sisth riksdag stannat i ett gemensamt beslut.
Hr Dalman: Jag har denna gång den lyckan att hufvudsakligen
vara förekommen af Frih. Palmstjerna, som på ett klart Och
öfverlygande sätt visat ihåligheten af Hr von Hartmansdorffs argumentation
i denna fråga. Jag vill således icke vidare förlänga diskussionen.
Jag önskar blott, i anledn. af Hr von Troils påstående,
att frågan om de Halländske utsockne frälsehemmanens rotering varit
ett trätofrö under loppet af 150 år, få erinra, att denna fråga,
som afgjordes vid 1756 års riksdag, till Halländningarnes förmån,
derefter hvilat uti 84 år eller intill 1840 års riksdag, då R. St.
likaledes uttalade den åsigt, att dessa hemman icke voro underkastade
rotering. Således hafva R. St. under loppet af 100 år 2:ne
gånger förklarat, att ifrågavar:de hemman, icke böra roteras; men
deremot endast en gång och det vid förra riksdagen genom omröstning
i förstärkt Utsk. och emot de klaraste skäl och bevis
ålagt hemmanen en sådan roteringsskyldighet. Under sådana
förhållanden, synas mig R. St:s sisfnämda beslut skäligen böra och
kunna underkastas en närmare revision, hvarföre jag förnyar min
anhållan om återremiss af betänk.
Hr Ekensteen, Joli. Fritz: Jag borde visserligen icke förlänga
den långt utdragna diskussionen, men jag skall söka göra reda
för skälen, på grund hvaraf jag hoppas erhålla R. o. Ad:s tillgift.
Ifrån år 1819 till 1841 hade jag en egendom inom Halland, och
har varit å R. o. Ad:s vägnar ledamot i alla de kommissioner, som
varit inom denna provins nedsatte i och för utredandet af della
ämne, som nu kallas inveckladt eller intrassladt derföre, att man
så vill hafva det, men hvilket enl. min åsigt är det enklaste i
verlden, om man endast vill se det, sådant det är. Vid alla dessa
kommissioner har jag haft olyckan att blifva missförstådd, emedan jag
likasom öfrige Ståndsbröder protesterat emot alla de försåtliga åtgärder
man i ämnet sökt vidtaga. Min egendom var icke af egenskap
att vara rotering underkastad, i hvilket fall jag ur kommissionerne
afträdt, utan den utgjordes af purt säteri eller insockne
frälsehemman. Om jag icke missminner mig nedsattes, den första
kommissionen år 1825 under dåvaride Landsh. Wirgins ledning,
och man upgaf då, att en jemkning af extra roleringen på utsockne
frälsehemmanen var föremål för kommissionens verksamhet, likasom
man upgaf att på åtskilliga ställen lill en rote sammanslagits flera hemman
än som verkligen behöfdes, hvaremot på andra förhållandet
skulle vara motsatt. Vi medgåfvo en jemnkning härutinnan, men
vi protesterade på det högtidligaste, att roteringen någonsin borde
utsträckas till ordinarie rotering. För denna åsigt hemtade vi så
Den 22 Februari.
79
talande skäl från våra grannar inom Skåne, så alt jag icke kan inse
huru man kunnat missförstå liela denna sak. Jag har likaledes deltagit
i förlikningskommissionerne inom Skäne, hvarest mången utsockne
frälsehemmansägare åtagit sig ordinarie rotering, och jag
minnes ganska väl, alt de, som vägrade att emottaga ett sådant
onus å deras hemman, befriades äfven derifrån och hafva ännu i
denna stund åtnjutit samma befrielse, men genom obegripliga, jag
kan nästan säga förhastade beslut, hafva utsockne frälsehemmanen
inom Halland af Konung och Ständer icke destomindre blifvit med
ordinarie rotering betungade. Inom Halland finnas liksom inom
det öfriga Sverige en mängd hemman, hvilka icke blifvit förmedlade
och den socken, inom hvilken jag var bosatt, utgjordes af 46
hemman, men hade dessa hemman förmedlats, hade de sannolikt
icke utgjort 10 mantal. Inom kommissionen fästade jag Landsh:s
upmärksamhet härå, men, under åberopande af hvad, som ägde
rum inom det öfriga Sverige, förklarade han, att afseende härå icke
kunde fästas, hvarföre äfven den socken, inom hvilken jag bodde,
måste åtaga sig att ställa 10 å 11 karlar. Denna storm gick lyckligen
öfver, och man hoppades, att alla de försåtliga tillställningar,
som hitintills ägt rum, skulle försvinna eller uphöra. Ar 1838
nedsattes ytterligare en kommission under ordf. af nuvarrde Landsh.
Gr. Patrik Lewenhaupt, och äfven af denna kommission var jag ledamot.
K. M. hade då befallt alt utsockne frälsehemman skulle
roteras, men vi togo oss då friheten förklara, att sådant hvilade på ett
misstag, ty vi ansågo åtgärden olaglig, men som kommissionen blifvit
nedsatt ansågo vi oss pligtige, att ifrån början till slutet i den
qvarsitta, oaktadt ordfrn ansåg den böra afträda, som ej gillade föreskrifterna
i detta olyckliga påfund. Man talar om revolutioner
som jag visst icke är vän utaf; men om någonsin en sådan är
förlåtig, vore den det inom Halland, om den framkallas genom de
stränga roteringar, synnerligast då man som jag, känner hemmanens
svaga beskaffenhet. Jag vill icke anföra flera skäl utan blott nämna,
att, hvad Hr von Hartmansdorff yttrat, som skulle under detta
motstånd ligga i en försåtlig afsigt att uprifva hela indelningsverket,
aldrig förefunnits och att provinsen Halland endast söker rättvisa,
och skulle detta kunna tydas som ett indelningsverkets uprifvande,
må det stå för dens räkning, som yttrat sådant. Jag hvarken
vill eller kan längre yttra mig i detta ämne, utan anhåller att
vid den återremiss af betänk., som jag "anser nödig, R. o. Ad.
måtte såsom sin gemensamma tanke uttrycka: ”att SlatsUlskrs betänk.
N:o 46 återremitteras, dervid R. o. Ad. uttrycker den önskan,
att utsockne frälsehemmanen inom Halland måtte åtnjuta nedsättning
med hälften af den rotering, som ålades dem vid sista
riksdag, och den delen deraf som är oförmedlad, endast rotera
hälften mot de förmedlade.
Hr Bildt: Sedan Frih. Palmstjerna besvarat det anförande,
som Hr von Hartmansdorff dels sjelf upläst och dels låtit upläsa,
har jag i hufvudsaken intet att tillägga, men jag har begärt ordet för
att bemöta ett yttrande af Hr von Hartmansdorff, hvilket, ehuru det
80
Den 22 Februari.
egentligen icke rörde ifrägavar. ämne, likväl är af den beskaffenhet,
att det icke bör med tystnad förbigås. Han liar nemi. yttrat,
att indelningsverket, hvilket så väl förtjenar sympalhier inom detta
hus, skulle genom bifall till motionen i mera eller mindre mån
äfventyras eller, om jag rätt fattade samma talares mening, uphäfvas.
Hrnne torde dock ihågkomma, alt detta indelningsverk hade
funnits mer än 150 år innan de Halländske utsockne frälsehemmanen
blefvo ålagde ifrågavar. afgifter, och att beloppet häraf, som
utgör omkring 10,000 r:dr ingår till Statsverket men ingalunda till
5:te hufvudtiteln. Dessutom ber jag att få fästa upmärksamheten
derpå, att frågan nu egentligen är, huruvida R. o. Ad:s privilegier
af 1723, sådane de finnas i dess 10 § och under loppet af 100
är blifvit tillämpade, skola cga någon betydelse eller icke. Visserligen
äger R. o. Ad. numera icke uteslutande rätt till besittning
af privilegierad jord, men jag tror likväl, alt privilegier, hvilka åtfölja
jorden äro lika heliga som privilegier, de der åtfölja R. o.
Ad. såsom Stånd, och åtminstone skall jag upbjuda hela min förmåga
till förekommande af sådane beslut, hvilka pä något sätt kunna
rubba eller rättare orättvist betunga den privilegierade jordens be
skaffenhet, hvilket uti förevar, fråga just varit händelsen.
Jag har yrkat ålerremiss af betänk, för atl kunna åstadkomma
en lindring i följderne af R .St:s vid sista riksdag fattade, enl. min
tanka förhastade beslut, och jag tror, att man bör behjerta detta,
ty här var verkligen fråga om uphäfvande af den privilegierade jordens
rättigheter, och således en beskattning, som man har svårt att
kalla rättvis.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Sedan jag begärde ordet
hafva så många och så goda skäl för en återremiss blifvit framdragna,
att jag behöfver föga dervid tillägga. Jag önskar dock få
fästa Hrnnes upmärksamliet derpå, att huru man än må bedöma den
serdeles invecklade och olika upfattade rällstvisten i förevar, fall, är
det likväl ett obestridligt factum, alt dessa hemman, då de vid
sednasle riksdag blefvo ålagde ordinarie rotering, aldrig tillförene
hade utgjort någon annan roteringsbördan motsvarande skyldighet
eller skatt, än här omnämnda inskrifningspenningar, hvilka, under
den tid de erlades, upginge till omkring 4 r:dr b:co per hemman.
Då således hemmanen, sedan urminnes lid verkligen varit frie från
all annan roteringsskyldigliet, än som kan anses innefattad i utskrifningspenningarne,
och man nu velat ålägga dem betala mer
än dubbelt så mycket som genom denna skatt af dem förut utgjorts,
anser jag en dylik åtgärd, hvarken vara rättvis eller billig; synnerligast,
dä det endast är dessa Halländska hemmanen, som man
pålägger en dylik extra skatte-tillökning, och icke på samma gång
alla andra hemman i riket dermed betungas. — Skulle likväl en
dylik åtgärd vidtagas, borde väl sådant hafva skett på sätt förut
tillgått vid likartade tillfällen, eller genom ordentligen ingångna
och uprättade kontrakter emellan kronan och vederbör, jordegare.
Jag tror således att, om man än måste låta R. St:s vid sednaste
riks
-
Den 22 Februari.
81
riksdag fattade beslut blifva beståndande, enl. hvilket dessa hemman
skola vara ordinarie rotering underkastade, nien dock, såsom
på andra ställen har skett, bör söka träffa öfverenskommelse!- med
jordegarne härom, samt dervid följa något mera billiga grunder,
än vid sednaste riksdag t. ex. på sätt här nu blifvit föreslaget, så
att 8 å 10 hemman förenas till en rote, och åsältas deremot svarande
vakans-afgifl.
Slutligen måste jag uttala den öfvertygelse, att, om vid sisth
riksdag, detta ärende icke förekommit midt i högsommaren, då de
af R. o. Ad:s ledamöter, ”sorn sjelfve landtgods ega,” voro ifrån
riksdagen bortreste, hade R. o. Ad., lill den utsockne frälsehemmanen
i Halland pålagda roteringsbördan, säkerligen icke ”lenmat
sitt goda ja och samtycke”.
Jag anhåller om återremiss.
Hr von Hartmansdorff: De talare, som yttrat sig efter
mig, hafva egentligen framdragit ett skäl nemi. Frih. Palmsljernas,
att ifrågavar. hemmans rotering vore stridande emot 10 § af R.
o. Ad:s privilegier. Detta skäl hafva mina öfriga motståndare funnit
så förträffligt, att de efterskänkt alla andra, som blifvit emot
bifall till Utsk:s betänk, anförda. Hr Bildt har med skicklighet begagnat
sig af detta medel för att göra frågan lill en Ständssak för
R. o. Ad. Han har sökt visa vigten deraf, dels att skydda eganderätten
för en hvar, som innehar privilegierad jord, dels deraf att
R. o. Ad. icke måtte efterskänka något af sina privilegier. Dessa
invändningar har jag väntat mig, emedan de framställdes äfven vid
sisth riksdag. Jag har R. o. Ad:s privilegier i min hand. Låtom
oss efterse, huru härmed sig förhåller. 10 § lyder sålunda: ”Och
när Riksens tarf och lägenheter förefalla, som uti lagen förmäldte
äro, att någon kontribution och gäld måste utgöras, dä skall icke
något påläggas Adlens landlbonde!- och utsockne frälsehemman utan
menige R. o. Ad:s, som sjelfve några landtgods äga, goda ja och
samtycke. Och skola alltid i sådana hjelper blifva räknade 2 hela
besutna frälsehemman mot ett helt besutet kronoskatte, frälseskatte
och kronohemman; item två halfva mot ett halft och £ hemman
mot [. Således skall ock hållas, om någon utskrifning hos allmogen
till Riksens värn och försvar samtyckt och beviljadt blifver etc.”
Den åberopade 9 § är af denna lydelse: ”Så skola ock Adelns
landlbonde!- och utsockne frälsehemman fria vara för alla kronodagsverken,
körslor, skjuts, resor och gästning, som dc förr varit betungade
med, sä att ingen befallningshafvare eller fogde skall härefter
hafva makt något sådant Adelns landtbönder ock utsockne
frälsehemman att pålägga, undantagandes de tillfällen, då låg och
större marcher ske genom landet, eller proviant, ammunition och
beklädningar till arméen, fästningar och magazinerne skola framföras;
thå böra såväl frälse med utsockne frälse som krono- och
skattebönder både med skjutsresor, gjärder och andra pålagor för
betalning thertill hjelpa. Dock skola uti alla inqwarteringar, gjärder,
samt kronoskjutsningar och hjelper blifva räknade 2:ne fräl4
II. C
82
Den 22 Februari.
sehemman emot ett krono-skalte,- frälse-skatte- och kronohemman,
två halfwa emot en halft, och twå fjerdingshemman emot ett fjerdedel,
med mindre i Krigstider högsta nöden en jemlikhet erfordra,
eljest skola icke Adelns landtbönder och utsocknehemman med
några andra gjärder och hjelper, skjutsresor eller ock i andra fall
blifva betungade, än som förbemäldl är”; etc.
Betyda nu orden: kontribution och hjelper detsamma som
ordinarie rotering. Ingen, sorn är något bevandrad i Svenska
kameralväsendet, lärer vilja lemna ät dessa ord en sådan betydelse,
utan, såvidt jag vet, förstås dermed extra bidrag och utskylder,
såsom t. ex. skjutsningar, kronodagsverken m. m. d. som 9 § uptager,
och hvarigenom han förklarar orden kontribution och hjelp,
som i den 10 förekomma. I dessa begge §§ stadgas äfven att vid
dylika hjelpers utgörande skola räknas 2 hela frälsehemman emot
ett kronoskatte d. v. s. att frälsehemmanet utgör hälften mindre än
kronoskattehemmanet. Roteringen inom Halland kan jemföras med
roteringen inom ett annat landskap, som jemväl är eröfradt nemi.
Bohus län, hvarest utsockne frälsehemman äfven finnas. Enl. hvad
jag har mig bekant (och om på detta rum finnes någon Bolmsländning,
lärer han kunna vitsorda det) utgöra 2:ne utsockne frälsehemman
inom Bolms län en båtsmans-rote hvaremot 3 kronoskattehemman
derstädes utgöra en sådan. På frälset har alltså blifvit
lagd en drygare rotering än på kronoskattet, hvaremot förhållandet
är omvändt i fråga om hjelperne, så att kronoskattet utgör
dem högre än frälset. Detta mätte väl bevisa, att kontribution och
hjelper icke äro detsamma, som rotering. Hr Bildt, sorn lärer vara
född i Bohuslän torde kunna säga oss, huru det förhåller sig med
roteringen derstädes. Vitsordar han min upgift så har han äfven
afkunnat förkastelsedom öfver sin adopterade mening, att kontribution
och hjelper äro detsamma som rotering.
Hr Ekenstéen har illa uptagit mitt yttrande, att uprifvandet af
B. St:s vid sista riksdag fattade beslut, skulle åsyfta indelningsverkets
uplösning. Men jag kunde härmed desto mindre mena honom,
som han då hvarken begärt ordet, eller yttrat sig. Hans
åsigter och deltagande i saken voro mig följaktligen obekanta. Men
jag har utom Riddarhuset förvärfvat mig någon erfarenhet om detta
måls behandling, emedan jag sett hvad, som dermed förefallit i
embetsverken. De personer, som der varit verksamma i sakens bedrifvande
hafva väckt mina misstankar. Hvad roterings-commissionerne
i Halland beträffar, så torde Hr Ekenstéen erinra sig (jag
tror nästan att han sjelf omtalade det, ehuru jag icke tydligt hörde
om så var) att desse commissioner tillsattes för att ordinarie rotera
utsockne frälsehemmanen, men alt de förstodo sin instruktion så
förvändt, att hemmanen belädes med extra rotering i likhet med
det ypperliga frälset. Commissionerne uphöjde alltså hemmanens
natur en grad. Jag vill icke påstå, att detta gjordes med flit,
men säkert är, att hemmanen derigenom ålades mindre rotering,
än dem bort påföras. Detta roterings-commissionernes missförstånd
måste Konungen slutligen afhjelpa genom en bestämd befallning.
Den 22 Februari.
83
Hr Ekenstéen, som deltagit i commissionernes förhandlingar, kan
uplysa om jag misstagit mig.
Det förslag till R. o. Ad:s beslut i ämnet, Hr Ekenstéen
framställt, är af beskaffenhet, att icke kunna af Ståndet antagas i
frågans nnvar. skick. För den händelse, att R. o. Ad. återremitterar
betänk., lärer derföre förslaget böra åtfölja remissen till Utsk.
såsom Hr Ekenstéens serskilda yttrande. Jag hoppas och anhåller
emedlertid att R. o. Ad. måtte bifalla betänk.
Frih. Cederström: Hr von Hartmansdorff har beklagat sig
deröfver, att hans motståndare uplagit blott ett af hans argumenter,
nemi. det sorn nyligen blifvit för Ståndet upläst; men han
måtte icke hafva hört den hemställan här blifvit gjord, alt icke endast
hans yttrande vid sista riksdag mätte genomläsas, utan äfven
hvad derå svarades: och jag hoppas frarfiför allt, alt SlatsUtsk., i
händelse af återremiss, i noga öfvervägande tager hvad dess utlät: 11
förra riksdagen sub N:ris 22 och 63 innehålla. Jag vet sannerligen
icke hvilket svar man skall lenina Hr von Hartmansdorff å dess i
dag andragna, serdeles egna ai gumenter, såsom t. ex. att en återremiss
af betänk, skulle innebära tendensen till en vådlig rubbning
af indelningsverket o. s. v. Det vore väl besynnerligt om en
dylik rubbning skulle kunna åstadkommas derigenom, att utsockne
frälsehemmanen inom Halland, hvilka de facto aldrig utgjort någon
rotering, skulle befrias från erläggandet af vakans-afgift, eller
denna pålaga för dem i någon män mildras. Den värde talaren
har emedlertid på ett fintligt sätt sökt inverka pä Ståndets sympathier
och antipalhier, men som båda ligga tämmeligen på sidan om
ämnet, hoppas jag, att el t vädjande till dem blir i detta fall ändamälslöst.
Medan jag har ordet, vill jag ock begagna tillfället att, i anledn.
af Frih. Palmstjernas anmärkm vid mitt anförande jemte hvad
han i öfrigt till frågans uplysning framställt, förklara, alt, som den
värde ledamoten synes benägen till åstadkommande, så långt numera
sig göra låter, af lindring i roteringsbesväret å de utsockne frälsehemmanen
inom Halland, i enahanda mån, som jag den åsyftat
så vill jag, i afseende å sättet, gerna antaga, alt det af Frilen
förordade sätt äger företräde framför mitt; förenandes jag mig alltså
uti den af honom, jemte öfriga ledamöter, gjorda anhållan om
återremiss.
Hr Brakel: Uti denna fråga har så mycket redan blifvit ordadt,
alt jag icke vill längre uplaga R. o. Ad:s lid. Jag har blott
begärt ordet för att erinra R. o. Ad. i allmänhet och Hr Bildt
samt Frih. Palmstjerna i synnerhet, hvilka sistnämnde yttrat, att
R. St:s vid senaste riksdag fattade beslut i denna fråga vore
orättvist derföre, att detsamma strider emot R. o. Arks privilegier,
alt, när vid förra riksdagen fråga förevar om grundskatternes förvandling
i penningar, just desse Hrr då yttrade, att denna fråga ej
var privilegiefråga, att den rörer Statsregleringen, att den inverkar
på Stalsinkomsterne, och att den förthy borde afgöras genom vote
6*
-
84
Den 22 Februari.
ring i förstärkt SlatsUtsk., men sorn det icke är en bevilln.-fräga
utan en grundskaltsfråga så fordrar den dessutom Konungens sanction.
Nu är det besynnerligt, att just samme Hrr, när samma fråga
nu åter förekommit, {ty att öka eller minska skatten på ett hemman
eller att förändra hemmanets ränta, mätte väl vara enahanda)
nu åberopa de Adliga privilegierne och säga: vi kunna icke göra
det eller det, emedan det strider mot samma ptivilegier. Jag yrkar
fortfarande bifall till betänk.
Frih. Palmstjerna: Ilr Brakel har missförstått mig, ty jag
har icke sagt, att R. St:s vid sista riksdag fattade beslut vore orättvist,
derföre att detsamma strider emot R. o. Ad:s privilegier. Jag
har åberopat dessa privilegier endast för att visa, att det beslut R.
St. vid 1823 års riksdag fattat icke afsäg utsockne frälsehemmanen
inom Halland, enär desse voro inbegripne i R. o. Ad:s privilegier,
och således måste anses såsom privilegierad jord och följaktligen icke
enl. författningarne ständig rotering underkastade. Beträffande
Hr von Hartmansdorffs senaste yttrande, får jag uplysa, att förhållandet
med roteringen inom Bohus län är helt annorlunda än inom
Halland. Inom det förra länet har roteringen tillkommit dels genom
Konungs och Ständers beslut och dels genom öfverenskommelse
med roteringsskyldige inom provinsen. De vid roteringen följde
grunder hafva ömsesidigt blifvit erkände såsom gode och allmänt
antagne, hvaremot så icke är förhållandet med roteringen inom
Halland. Det uti 10 § af R. o. Adis privilegier förekommande ordet
kontribution anser jag i fråga om roteringen å utsockne frälsehemmanen
inom Halland fullkomligt tillämpligt, enär det innefattar
afgifter i penningar, som utgöras af dessa hemman. Den af Hr von
Hartmansdorff omnämnda proportion emellan frälse- och kronoskatte
hemman inom Halland i fråga om kontributioner ansåg jag böra
uti förevar, fall vinna tillämpning och föranleda dertill, att 8 i st.
f. 4 hemman inom Halland sammanslås till en Båtsmansrote.
Hr Bildt: Jag erkänner villigt, alt jag är obekant med de
termer, hvilka förekomma eller blifvit antagne inom Kameral-vetenskapen,
men jag tror på facta och således, att när det uti 10
§ af 11. o. Ad:s privilegier förekommande ordet ”kontribution” hitintills
kunnat skydda de Halländske utsockne frälsehemmanen från
erläggandet af rote-vakans-afgift eller frän ständig ordinarie rotering,
detta ord kontribution mätte äga den betydelse Frih. Palmstjerna
deråt lemnat. Jag har egentligen begärt ordet, för att, i
anledn. af Ilr von Hartmansdorffs upmaning till mig såsom Bohuslänning,
besvara frågan, huruvida med roteringen inom Bohus län
förhåller sig så, sorn han upgifvit. Jag beklagar att jag. ej kan
besvara densamma, emedan jag, som ej sedan mänga år tillbaka bott i
Bohus län, förgätit huru härmed sig förhåller. — Uti Ulsk:s vid
sista riksdag afgifna betänk. N:o 63 inhemtas något, som kastar ljus
denna fråga, och hvilket jag torde få upläsa.
”Att R. o. Ad. i Halland ej var i detta kontrakt inbegripet
synes bestämdt af sjelfva kontraktets och den derå meddelade stadfästelsens
ordalydelse, äfvensom deraf, alt i elt annat, d. 6 Januari
Den 22 Februari.
85
1739 stadfästadt kontrakt om provinsen Bohus läns rotering, R. o.
Ad. serskilt nämnes såsom varande inbegripet i samma kontrakt.”
— Häraf synes klart, att Halland ej kan i detta hänseende jemföras
med Bohus län.
Orsaken, hvarföre Adeln i Bohus län ingick på kontraktet, har
Frih. Palmstjerna redan uplyst. Hvad åter beträffar Hr Brakels anmärkmr,
så får jag lemna honom den uplysning, att det är en väsendtlig
skillnad emellan begreppen skalteförenkling och skattejemkning,
äfvensom att jag aldrig yttrat, att beslutet om den ifrågavar.
roteringen vore olagligt; detta, tillsammans med hvad Frih. Palmstjerna
sednast yttrat må vara ett tillräckligt uplysande svar på hvad
den talaren yttrat.
Hr von Hartmansdorff: Hr Bildt har upgifvit att kontrakt
blifvit afslutadt ronde roteringsskyldigheten för de R. o. Ad:s medlemmar,
hvilka iuom Bohus län ega jord. Däremot får jag anmärka,
att denna såsom annan roteringsskyldighet blifvit bestämdt efter
kontrakt emellan kronan och vederbönde jordegare, autingeh desse
varit Adelsmän, Prester, Borgare, Bönder, eller något annat. Denna
fråga kan följaktligen icke blifva någon Ståndssak, emedan roteringen
skall utgöras i hvilkens händer jorden än må befinnas.
Derföre heter det äfven i 80 § R.F. ”Krigsmagten lill häst och
”fot, såväl som båtsmanshållet af rotering och indelning, förblifver
”vid de med landet och städerne uprältade kontrakter.” Hvad så
väl Hr Bildt som Frih. Palmstjerna rör:de dessa konlrakter yttrat
behagade R. o. Ad. finna icke höra till saken.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framställde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. till bifall å StatsUtsk:s förevarande
utlåt., men denna propos. besvarades med starka nej,
blandade med ja, hvarefter II. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge
de emot Utsk:s utlåt, gjorda anmärkmr föranleda lill återremiss,
samt, sedan svaren härvid utfallit med starka ja jemte många nej,
förklarade det han trott sig finna denna sednare propos. besvarad
med öfvervägande ja.
Hr von Troil, begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande votei':s-propos:
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlåt. ]\T:o 46, i anledn. af väckt
motion, ang:de befrielse för utsockne frälsehemmanen i Halland
från skyldigheten att erlägga rotevakans-afgift voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot förenämnde utlåt.- gjorde anmärkmr
föranleda till detsammas återremitterande.
86
Den 22 Februari.
Vid voteringens slut befunnos röslerne hafva utfallit som
följer:
Ja — 56.
Nej — 75.
Föredrogs ånyo SlatsUtsk:s d. 15 och 19 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 47, i anledn. af K. M:s nådiga propos., ang:de
eftergift af Kronans rätt till dana-arf efter Enkan B. H. Sandelin.
Den af Gr. Mörner vid delta utlåt, fogade reservation uplästes
på begäran af
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr., som derefter yttrade:
Vid behandlingen af denna fråga har, som mig synes, StatsUtsk.
kringgått sjelfva hufvudsaken, nemi. huruvida Enkan Sandelius
efterlemnade tillgångar, i händelse de en gång blifva erkände
såsom dana-arf, böra i enlighet med K. M:s nåd. propos. tillfalla
Nortelje stad eller stads-kassa. Utsk. har synbarligen undvikit eller
sökt frånkomma denna väsendlliga del af ämnet och stannat i ett
slut, som intet betyder, eller ock kan betyda, att frågan i framtiden
får bero af en ny Kongl, propos. Skillnaden emellan det ifrågavar.
dana-arfvel och de StatsUtsk. redan under innevar. riksdag
tillstyrkt R. St. alt, i enlighet med derom afgifven nåd. propos.,
öfverlemna till vederbör, komuner, består deri, att beloppet uti förevar.
fall är många gånger större, än det R. St. vid andra tillfällen
öfverlemnat till kommunerne. Men, under medgifvande att det
må vara af mindre vigt för Staten, om några 100 r:dr bortskänkas,
än om desse eftergifter upgå lill några 1000 r:dr, förefinnas här
flera anledmr att medgifva, hvad som blifvit sökt, än hvad händelsen
i likartade fall förut varit. Jag bör icke trötta R. o. Ad.
med uprepande af hvad Utsk. tydligen ådagalagt, nemi. det rättsanspråk,
att jag så må säga, Nortelje stad i detta fall kan ega,
eller att, åtnjuta någon välvilja af R. St., enär staden är i behof
af hjelp i och för dess fattigvård, till hvilket behof innevånarne
egentligen icke gifvit anledning. Såsom af betänk, inhemtas har
Kronan omkring ett par 100 är sedan funnit för godt, att i denna
stad anlägga ett faktori och att sedermera uplösa eller försälja detsamma.
Härtill har väl staden hvarken kunnat åtgöra eller underlåta
något, men den har icke destomindre måst vidkännas skyldigheten
att taga vård om de vid faktoriet anställde arbetare, åtminstone
om deras efterlefvande hustrur och barn, allt efter faktoriets
nedläggande. Under sådana förhållanden synes det mig, som R.
St. haft all anledn. att bifalla K. M:s propos., oaktadt beloppet af
oftanämnda dana-arf råkat att vara betydligare, än vid likartade
fall under denna riksdag varit händelsen. Jag anhåller således om
återrem. och att Utsk. ville behjerta de särskildt talande omständigheter,
som här förefinnas.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Vid denna frågas afgörande
Den 22 Februari.
67
inom Utsk. och synnerligast inom den afd:n, der lion först behandlades
hafva (ankarna varit särdeles delade. Såsom Herrarna känna
hafva på sednare tider ansökningar till II. St. vid hvarje riksdag
inkommit ang:de afträdande af Statens rätt till dana-arf. Staten
ät i lag tillförsäkrad dessa arf, men under sednare åren har temligen
allmänt börjat blifva praxis, att så snart ett dana-arf faller,
inkommer till R. St. med ansökning om arfvets erhållande den
kommun, inom hvilken händelsevis den aflidne personen i lifstiden
bott. Afven vid denna riksdag hafva dylika frågor blifvit underställda
R. Sits pröfning. De hafva angått ganska obetydliga summor,
omkring 2 ä 300 r:dr, och StatsUtsk. har derföre ansett sig
icke böra afstyrka R. St:s bifall dertill. Det nu ifrågavande danaarfvet
upgår, efter alla afdrag, till ungefär 4000 r:dr b:co. Plnralileten
inom såväl afd:n som Utsk. var af den åsigten, att man
borde visa, att det icke skall blifva en gifven sak, att så snart ett
dana-arf faller, det ovilkorligen skall tillkomma den kommun, hvarigenom
den aflidne sednast varit bosatt, och såväl Utsk. som afd:n
ansågo sig böra fästa Ständernas upmärksamhet härå nu, då beloppet
af detta dana-arf var sä betydligt. Likväl ansåg jag och [lere
med mig, att vissa års ränta, enl. mitt förslag 20 års ränta, beräknad
efter 5 proc., skulle å det belopp, som slutligen tillkomme
Staten, tillförsäkras staden Norrtelje. Granskar man (Je af reservanterna
framlagda skäl, så finner man, alt den tillökning i fatligvårdsorakostnaderna,
som nu drabbar staden Norrtelje, blifvit en följd
af faktoritets nedläggande och den siste egarens urslåndsättande, att
lemna det fattigvårdsunderstöd, som han efter faktoriets uplösning
till en början, och så länge han dertill var i stånd, med verklig
välvilja utgjorde. Denna ökade tunga för stadens fattigvård kommer
visserligen ännu några år att fortfara, nemi. till dess de orkeslösa
faktorie-arbetarne dött undan eller deras barn hunnit vexa till, och
detta skäl synes mig lala för att Norrtelje stad måtte af Statskassan erhålla
något understöd genom tillförsäkrande af vissa års ränta å
ifrågavande dana-arf. Jag skulle likväl anse det i högsta måtto
orättvist mot andra kommuner, om Staten efterskänkte hela kapitalet,
särdeles då man vet det ringa belopp, Norrtelje stad i allmänhet
skattar till Statsverket, och då man derjemte måste taga i öfvervägande,
att Norrtelje stad genom anläggandet af en badanstalt,
som under senare åren varit omfattad af allmänheten med mycket
intresse, beredt sig ökade tillgångar för de fattige, och alt de penningar,
som således blifvit spridde i staden, bidragit till förökande
af dess välmåga. R. St., skulle derföre i händelse de bifalla K. M:s
propos., i min tanka vara öfver höfvan frikoslige. Då den åsigt,
jag nu tagit mig friheten här framlägga, icke lyckades att inom
Utsk. göra sig gällande, så återstod endast valet emellan bifall till
K. M:s propos. eller afslag derå, och då för den senare åsigten äfven
talade det förhållande, att man ännu icke kände, huruvida Enkan
Sandelin.? efterlemnade tillgångar verkligen voro att betrakta
som ett dana-arf, emedan 2 personer ifrån Finland nyligen anmält
sig såsom arfvingar till henne, så stannade pluraliteten inom Utsk.
88
Den 22 Februari.
i det beslut, betänk, innehåller. För min del hyser jag och kommer
alltid att hysa den åsigten, alt, i händelse bemälda Enkas tillgångar
komma att förklaras för dana-arf, desamma under intet vilkor
oafkortade böra tillfalla Norrtelje stad. Skulle R. o. Ad. likväl
finna skäligt, att återremittera betänk., sä skall jag i öfverensstämmelse
med den åsigt jag nyss yttrat, icke motsätta mig detsamma,
ehuru flera skäl finnas, hvilka ådagalägga, att Norrtelje stad är långt
mindre än mången annan fattig kommun i behof af en dylik gäfva,
särdeles sorn, på sätt jag redan omförmält, derstädes blifvit inrättad
en badanstalt, hvarigenom staden har att påräkna icke obetydliga
tillskott till de fattige frän badgästerna, såsom förhållandet i allmänhet
är vid badorter.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den talare, som först yttrade sig
i denna fråga, har ganska riktigt sagt, att SlatsUtsk. kringgått frågan
och kommit till ett resultat, som föga öfverensstämmer med
premisserna. Ehuru ledamot af Ulsk. och gillande Utsk:s beslut,
ogillar jag dock dess motiver, och jag har med min röst icke heller
tili desamma bidragit. Då jag likväl gillade Utsk:s beslut, ansåg
jag del mindre lärn pligt, alt afgifva reservation emot motiverna. Det
torde således tillåtas mig, alt i korthet fä utveckla de skäl, på
grund hvaraf jag anser Etsk. hafva kommit till ett riktigt resultat,
då det afslagit K. M:s propos. Om man genomläser Utsk:s betänk.
, hvari Utsk. tillstyrkt R. St. alt öfverlåta dana-arf till den
kommun, hvarinom den person atlidit, efter hvilken arfvet fallit,
så skall man finna, att Utsk. såsom skäl för detta sitt tillstyrkande
alltid åberopat summans obetydliga belopp. Uti förevar, fall är ett
helt annat förhållande. Kapitalet är nemi. ingalunda obetydligt,
emedan detsamma, med afdrag af Enkan Sandelius i lifstiden gjorda
dispositioner, upgår till omkring 4000 r:dr efter bouppteckningsvärde,
hvadan rälta beloppet sannolikt utgör 5000 rrdr, hvarå ränta,
efter 5 proc., gör 250 r:dr. Att nu efterskänka en så betydlig
årlig inkomst, som är något mera än hälften af hvad staden be
.
talar i bevillning efter 2 Art., synes mig icke riktigt, likasom
jag icke heller tror några giltiga skäl derför hafva blifvit framlagda.
I den uplästa reservationen har blifvit sagdt, att Norrtelje stad utan
dess förvållande blifvit öfverhopad med en allt för stor faltigpersonal.
Jag beklagar visserligen det samhälle, som drabbats af ett sådant
missöde, men jag anser det dock icke sä beklagansvärdt, att Staten
derföre bör eftergifva sin rätt till berörde dana-arf, i synnerhet som
icke blifvit styrkt, alt staden af hela beloppet är i behof. Skulle
man upfylla alla billighetens fordringar, så skulle man jemföra och
efterse tillståndet inom alla andra samhällen, som ega fattigvård;
och om de befinnas mera nödställda, än staden Norrtelje, böra de
i främsta rummet understödjas. Icke kan det rimligen anses såsom
ett skäl för staden Norrteljes anspråk på oftanämnda medel, att
Enkan Sandelin varit inom staden bosatt och der aflidit, ty om
samma Enka hade vistats inom hvilket annat samhälle som helst,
hade detsamma sannolikt icke underlåtit att framställa enahanda anspråk.
Ar staden Norrtelje verkligen så i behof af understöd, som
Den 22 Februari.
89
en värd talare här har nämnt, sä att staden skulle gå sin uplösnirig
lill mötes, derest dessa medel beröfvades densamma, synes mig
staden för att undvika ett så sorgligt öde heldre böra frånträda sina
stadsprivilegier och förläggas under landsrätt. Dessutom har pä
sätt Hr von Troil omnämnt, inom staden blifvit i senare tider anlagd
en badinrättning och något hvar känner nogsamt, att vid badorter
badgästerne särdeles upmuntras till barmhertighetsverk och
jag har ingen anledning att förmoda, det undantag härifrån eger
rum vid badinrätttningen inom Norrtelje. Jag tror äfven, att såsom
badgäster böra R. o. Ad:s medlemmar vara särdeles ömhjertade,
men såsom representanter af Svenska folket tillkommer dem att
i främsta rummet tillse Statens bästa och i andra rummet en kommuns
fattige. Man bör icke låta förleda sig af skenbart ömmande
omständigheter till åtgärder, dem man i framtiden kan fä ängra.
En annan omständighet talar äfven för bifall till Utsk:s betänk.
Ifrån Finland hafva nemi. arfvingar lill Enkan Sandelin sig anmält,
hvilka, i saknad af Post- och Inrikes-Tidningar, icke varit i tillfälle
alt erhålla kännedom om arfvet. Nu är det väl gifvet att det är
mycket lättare för dessa arfvingar att, såvida de icke försulit sin
rätt, (jag känne icke lagens stadgande i detta fall) af Staten utfå
arfvet, än om de skola tvista med en kommun, den der icke lärer
underlåta att upställa alla möjliga hinder deremot. När nu
tvist har upstått, örn egenskapen af Enkan Sandelins tillgångar, sä
hemställer jag, om Staten bör vidtaga någon åtgärd, som möjligen
kan försvåra lagliga arfvingens rätt. Pä dessa nu anförda skäl yrkar
jag bifall till betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Såsom skäl för återremiss å ifrå—
gavar. betänk, eller bifall till K. M:s propos. har man anfört, att
Norrtel je stad skulle vara särdeles betryckt, i följd af de fattigvårdsutgifter,
staden fått vidkännas i ock för arbetarne vid det numera
nedlagda faktoriet derstädes. Antingen måste nu staden på denna
grund ega ett rättsanspråk på ersättning för nämnda fattigvårdsutgifter,
eller också eger staden det icke. Eger staden icke ett dylikt
anspråk, bör den icke heller på sådan grund åtnjuta något utaf
detta arf. Eger den åter detta anspråk, bör staden få detsamma
upfyldt, utan att någon tillfällighet behöfver inträffa, såsom t. ex.
ett dana-arf, och då hör staden få precist så mycket den bör hafva,
hvilket icke blir händelsen, om den skulle få det tillfälliga belopp,
som af ifrågavar. dana-arf kan vara att påräkna. Dessa frågor
anser jag böra oberoende af hvarandra afgöras, och i fall Norrtelje
stad eger anspråk på ersättning för de fattigvårdsomkostnader,
staden efter faktoriets nedläggande fält vidkännas, bör fråga derom
särskildt väckas och afgöras och på enahanda sätt bör förfaras med
det ifrågavar. dana-arfvet. Man har vidare, åberopat såsom skäl
för bifall till den Kongl, propos. att Statens rätt till dana-arf i allmänhet
alltid efterskänkes. Det är en sanning men en talare har
här, som mig synes ganska riktigt, anmärkt, att dessa efterskänkta
dana-arf fallit efter sådana, hvars ekonomiska ställning i lifstiden
gränsat till fattighjons. Helt annorlunda mäste förhållandet
90
Den 22 Februari.
vara, då en förmögen person aflider, och att äfven i dessa fall fattigvårdssamhällen
skola anse sig berättigade att få Kronans rätt till
dana-arf på sig öfverlåten, synes mig föga billigt. Skulle man likväl
antaga en sådan åsigt, synes det mig besynnerligt, att man
icke ändrar lagens stadgande i fråga om dana-arf, så alt då någon
person dör utan arfvingar, det samhälle, inom hvilket han dött,
tillerkänaes hans efterlemnade tillgångar, han må hafva bott der en
dag eller 10 år, men just derföre att man vill behålla Staten vid
rättigheten till dana-arf har man bibehållit den nu gällande lagen
och, såvidt jag kan förstå, har uti förevar, fall någon serskild anledn.
icke varit för handen, att detta arf skulle tillkomma staden
Norrtelje, ja! det är icke ens uplysl, att Enkan Sandelin varit inom
staden någon längre tid bosatt. För min del anser jag Utsk:s beslut
välgrundadt och anhåller om bifall till detsamma.
Frih. Stjernstedt, Äng.- Wilh.: Jag har egentl. reserverat
mig emot de motiver, som ligga till grund för StasUtsk:s beslut,
och jag anhåller att nu ytterligare få utveckla mina äsigter
härutinnan. Då hos R. o. Ad. för kort tid sedan fråga förevar
om ett annat dana-arf, yttrade jag den tanken, att när R. St. i
dylika frågor ville till kommuner eller enskilde personer efterskänka
kronans rätt till sådana dana-arfsmedel, borde besluten derom affatlas
i så villkorliga ordalag, att i händelse genom domstols
beslut omförmälde medel skulle i framtiden förklaras icke vara af
dana-arfs natur, Staten likväl aldrig derigenom kunde äfventyra ansvaret
af någon återbärings-skyldighet. Häremot anfördes då, att
enär Staten endast bortgäfve kronans rätt till ifrågasatte dana-arfsmedel,
Statens äfventyrande af återbäring derigenom vore förebygdt.
Men då på afd:n i Utsk. nu förevar, fråga förekom och uplyst blifvit,
att tvist vid domstol anhängiggjorts derom, att enskilde personer
väckt arfsanspråk i afseende å nu ifrågasatte medel, så ansågo
de fleste bland Utsk:s ledamöter, som ville efterskänka större eller
mindre del deraf, frågan vara af den outredda och tvistiga beskaffenhet,
att de icke tilltrodde sig ”för närvar.” böra tillstyrka R. St.
att till den Kongl. propos:n lemna bifall. Jag deremot, som ansåg
billigt att Norrtelge fattigvårds-samhälle erhölle under vissa år
räntan af det ifrågavar. kapitalet, trodde att R. St. kunde nu genast
derom besluta, oberoende deraf att rättegång i saken vore anhängiggjord,
endast det iaklloges, att ordalagen affattades så vilkorliga,
som tillförene brukats eller, att under förutsättning det
dessa medel ägde eller framdeles erhölle egenskap af dana-arf, kronans
rätt dertill efterskänktes. Jag ansåg nemi. likgiltigt om, när
R. St. i dylika frågor fattade beslut, rättstvist då vore yppad eller
ej, enär absolut säkerhet deremot för närmaste framtiden icke kan
vinnas, men fördelen deraf att genast i frågan besluta, bestode äfven
deri att medlen icke komme ligga räntelösa, hvilket måhända
nu blifver händelsen då såsom mig är sagdt, man redan gått i
författning om medlens inlefvererande till Räntekammaren. När
denna fråga i Utsk:s plenum förekom, uttalades likaledes 3:ne äsigter
nemi. bifall till den Kongl, proposm, afslag å densamma samt
Den 22 Februari.
9<t
afd:s förslag, som innehöll, att i frågans antredda skick, R. St. ”för
närvarande” icke kunde till den Kongl. propos:n lemna bifall. —
Derigenom att de 2:ne sista åsigterna förenade sig, borttogos de
orden ”för närvarande,” hvarigenom det blef ett rent afslag å den
Kongl, proposm. Då jag emedlertid, såsom jag nyss nämnde, anser
billigt alt Norrtelge får under viss lid upbära räntan å kapitalet,
så vill jag icke motsätta mig återremiss för den händelse att
Utsk. skulle vilja föreslå R. St. att genast i frågan besluta, med
iakttagande af den försigtighet i afseende på ordalagen, som jag
förut tog mig friheten antyda.
Gr. Liljencrantz: När en ond Nemesis hvilar öfver personer
eller korporationer, gäckas äfven de billigaste förhoppningar,
och så tyckas mig äfven förhållandet vara med Norrtelje stad i
detta afseende. Just vid delta tillfälle har Utsk. funnit sig föranlåtet
visa, att dana-arf icke alltid skola tillfalla kommuner, och
derjemte har Utsk. olyckligtvis fått sig bekannt, att badinrättningen
inom Norrtelje bär sig, och till följd deraf har Utsk. ansett
andra utvägar till de fattiges försörjande, än genom ifrågavar. danaarf
böra förefinnas. När sådana missgynnande omständigheter, såsom
här är händelsen, inträffa, tager man sig anledn. att afslå
ansökningar eller propos:r, hvilka under andra förhållanden
otvifvelaktigt vunnit Utsk:s sympathier. Lägger man nu härtill, alt
mina motståndare ställa sig i en position, som är så lätt att försvara,
nemi. då de säga, att någon välvilja icke bör visas någon
småstad just i och för dess ringa bidrag till Staten, så är denna
position nästan ointaglig. De rättsgrunder, som kunna anföras för
saken, innehållas hufvudsakligen i den uplästa reservationen, och enl.
min åsigt inbegriper den allt hvad som för bifall till K. M:s propos.
kan anföras. En talare har yttrat, att om staden vore så
fattig, som här blifvit upgifvet, borde den förläggas under landsrätt.
Emot en sådan åtgärd har jag icke något alt invända, men
dervid möter dock ett hinder, att Borgmästaren i staden är mycket
väl aflönad och vid särdeles god helsa, och före hans död eller
afgång från embetet kan den föreslagna utvägen icke begagnas.
En ledamot af StatsUtsk. har tillkännagifvit, att han inom Utsk.
framställt det förslag, att räntan å det ifrågavar. kapitalet borde
under en längre följd af år komma staden till godo. Det är mig
en fägnad att veta, att såväl denne, som en annan Utsk:s ledamot,
hyser välvilliga afsigler åtminstone till någon del för hvad K. M.
föreslagit, och detta är för mig ytterligare anledn. att begära återremiss
af betänk.
Hr von Troil: Jag har begärt ordet, för att förklara orsaken
hvarföre StatsUtsk :s betänk, icke är så motiveradt som man haft
rätt att vänta och åtskilliga ledamöter här äfven påpekat. Frih.
Stjernstedt har likväl förekommit mig och lemnat den uplysning,
att det afstyrkande, som från Afdm inkom till Utsk. varit grundadt
derpå, att, förrän frågan blifvit utredd, man icke ansåg sig
kunna föreslå något afträdande af de ifrågavar. dana-arfsmedlen.
Uti afd:s tillstyrkande funnos orden ”för närvarande” inryckta, ehu--
92
Den 22 Februari.
ru de inom Utsk. sedermera uteslötos, men tilläggas de åter, tror
jag, att man vinner det ändamål man åsyftat. Jag får likväl högtidligt
förklara, att jag hvarken inom Utsk. eller Ståndet ernar med
min röst biträda den åsigt, att hela arfskapitalet skall tillfalla staden
Norrtelje, utan endast vissa års ränta derå. Kan en sådan
åsigt göra sig gällande inom Utsk., skall jag ieke emotsätta mig en
återremiss, ehuru jag icke tror, att mycket dermed vinnes.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Såsom en talare redan
anmärkt finnas de, hvilka olyckan ständigt förföljer. Så har äfven
uti förevar, fall varit händelsen med Norrtelje stad. Först låter
Staten derstädes anlägga ett gevärsfaktori, sedermera öfverläter Staten
detsamma till enskildte och sedan en mängd arbetare i och för
detta faktori, dragits till staden, nedlägges faktoriet. Nu tillstöter
under tiden den otur, att den, hvilken efter kronans öfverlåtelse blifvit
ägare till faktoriet, kommer i den ställning att af honom icke vidare
kan fordras fullgörandet af den underhållsskyldighet af de fattige
arbetarne som han förut bekostat, hvarigenom hela tyngden
af denna fattigvårds-omkostnad faller på det obetydliga samhället.
Emedlertid dör en i staden bosatt enka, utan att efterlemna arfvingar
inom landet, och då gör staden anspråk pä samma enkas qvarlåtenskap
för att derigenom erhålla något bidrag till dess dryga
fattigvård, men då möter den oturen att StatsUtsk:s pluralitet, nitisk
att vårda Statens rätt, finner med Statens intresse förenligt, att såsom
man säger, lägga vantarne på denna tillfälliga inkomst, hvilken
Staten likväl aldrig kunnat beräkna och tilläfventyrs kommit
att alldeles undvara om enkans lifstid blifvit längre och hon antingen
sjelf användt eller disponerat sina tillgångar. Staten synes
mig således icke kunna egentligen anses göra någon förlust genom
afträdandet af denna tillgång, och den förut följda praxis att låta
dylika inkomster tillfalla det samhälle, inom hvilken den person,
som samlat dem, lefvat och verkat, och till hvilket man har anledn.
antaga, att samma person i lifstiden företrädesvis hyst välvilja,
synes mig ej sakna billighet. Såvidt jag har mig bekant hafva
kommunernes tillförene gjorda framställningar, att komma i åtnjutande
af mindre betydliga dana-arf, icke eller hittills af R. St. mötts
med afslag. K. M. har äfven i förevar, fall genom Dess afgifna
propos. tillkännagifva, att K. M. icke ansett Statens förlust, genom
bifall till Norrtelje stads i fråga var. ansökning vara af någon särdeles
betydenhet.
Man har, om jag ej orätt upfattat meningen, sagt, att det vore
billigt, att dana-arf efter fattighjon, skulle tillfalla den kommun,
inom hvilken de lefvat. I sådant hänseende kunna alla fattighjons
efterlemnade tillgångar alltid anses såsom dana-arf, emedan i författningarne
är bestämdt, att fattigförsörjningen ärfver de å försörjnings-anstalterne
intagne hjonen, oberoende af, om desse efterlemna
arfvingar eller icke, och delta såsom en ersättning för den vård
hjonet i lifstiden erhållit. Hvad åter angå grunden för staden Norrteljes
anspråk på ifrågavar. arf, så tror jag, att icke någon af dem,
som talat till bifall för den Kongl, proposm, ännu påstått, att Norr
-
Den 22 Februari.
93
telje stad skulle kunna emot Staten väcka något lagligt anspråk,
att få bidrag till dess fattigvård, men deremot måste jag tillstå, att
det är för mig oförklarligt, huru faltigvärds-omkostnaderne skulle
kunna komma alt för staden i någon mån minskas om densamma
blefve lagd under landsrätt. Onskligt vore om en sådan åtgärd
kunde allestädes medföra lindring i fattigvårds-omkostnaderne, och
skulle jag i sådant fall tillstyrka, att alla städer och i synnerhet
Stockhoms stad måtte ju förr ju helre komma under landsrätt,
emedan, som vi något hvar känna, de omnämnde omkostnaderne
här äro ganska dryga. Emedlertid synes mig frågan om städernes
förläggande under landsrätt icke äga någon gemenskap med danaarfvet
efter Enkan Sandelin, och då, såsom jag i min reservation
tagit mig friheten utveckla, ganska mänga billighetsskäl synas tala
derföre, att man vid detta tillfälle icke afviker från en under flere
riksdagar iakttagen sed, som icke har oskäl med sig, anhåller jag
om återremiss å betänk.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Här är visserligen mycket
ordadt i detta ämne, men ingen af föreg:de talare har synts mig
kunna bestämma, hvarom fråga nu egentligen är, och jag har icke
eller begärt ordet för att i detta hänsende supplera, hvilket jag icke
eller tror låter sig göra. Här förekommer nemi. den omständigheten,
att de summor, hvilka finnas i betänk, uptagna, grundas
på upgifter, dem Utsk. tillhandakommit genom delfåendet af boupteckningen.
I densamma är såväl fast som lös egendom uptagen,
men vi känna något hvar boupteckningsvärdets förhållande till det
verkliga. Dessutom tillkommer den omständigheten att under loppet
af år 1847 inkom till K. M. Norrtelje stad med ansökning
om erhållandet af ifrågavar. dana-arf, hvarvid boupteckningen var
bilagd. Under loppet af sista riksdagen inträffade, att faktoriets
ägare, som försett faktoriets fattigpersonal med underhåll, råkat i
obestånd, hvarigenom staden på dess fattigvård måste öfvertaga 27
personer från faktoriet, och denna omständighet begagnas nu ganska
skickligt såsom skäl för den underd. ansökningen, hvilken dessutom
såsom ytterligare skäl uplager, att staden under samma år
måst lemna 1000 r:dr i tillskott till fattigförsörjningen. I detta
skick befanns frågan vid riksdagens början och i samma skick har
den äfven kommit till Utsk., utan att Utsk. erhållit annan kännedom
om förhållandet dermed, än att rättegång blifvit anhängiggjord,
om enkan Sandelius qvarlåtenskap skall anses såsom dana-arf eller
icke. Kronans rätt till denna qvarlåtenskap är således ännu icke
ostridig. Under sådana förhållanden fanns för Utsk. icke någon
anledn. att föreslå R. St. ett annat beslut än det betänk, uptager.
Om nu beloppet skall bedömas efter den erfarenhet, man har om
boupteckningsvärdet, så är det gifvit, att detta värde måste ökas
med vissa proc. såsom 50, 60 å 100 proc. allt efter olika orters
olika sedvänjor. Säkert är emedlertid, att beloppet bestämdt kommer
att förhöjas emot hvad det i bouptekningen uptages. Vidare
är det outredt, huruvida de summor, enkan i lifstiden disponerat,
skola utgå i banco eller r:gld. För öfrigt synes det mig orätt, att
94
Den 22 Februari.
Staten skall obetingadt alltid efterskänka dana-arf. Jag har mig
bekant, att Staten genom dylika alf erhållit lägenheter, hvaraf den
drager stor nytta. Jag har någon anledn. att tro, att det lins, som
ibland fastigheterne uti bouptekningen efter omförmälda enka äfven
skulle blifva Staten till nytta, om han fick behålla det, och R. St.
icke såsom hitintills efterskänka deras rätt. Jag har åtminstone icke
med min röst bidragit till dessa beslut. I de fall, då frågor om
dana-arf tillförene varit å bane, hafva beloppen varit ganska obetydliga,
och gemenligen hafva serdeles ömmande omständigheter
förefunnits, pä grund hvaraf StatsUlsk. ansett sig böra föreslå R.
St. efterskänkandet af dessa dana-arf. Icke kan den omständigheten,
att Norrtelje fått öfvertaga en del af den utfattiga arbetspersonalen
från faktoriet på dess fattigvård, anses ömmande lika litet
som den, att de dispositioner enkan i lifstiden gjort icke blifvit af
vederbörlig domstol godkände, och just denna sednare omständighet
har föranledt stadens ansökning till K. M. Såsom jag redan nämnt,
är tvist börjad om medlens egenskap af dana-arf, men ändå vill
man skänka bort Statens högst tvifvelaktiga rätt härtill. Man har
sagt, att staden vore serdeles behöfvande och derföre har man äfven
velat bortskänka till staden ett kapital, hvars ränta utgör troligen
lika mycket som staden årligen betalar i bevillning efter l:sta
Art., eller 458 r:dr. På grund af alla dessa skäl och hvad föreg:de
talare yttrat, anhåller jag om bifall lill betänk., hvaremedlertid
Ridd.-Sekret, torde uplysa, hvad åtgärd frågan inom MedStånden
vunnit.
I anledn. häraf tillkännagaf undert. Ridd.-Sekret, att StatsUtsk:s
förevar, utlåt., enl. ankommet prot.-utdr. blifvit bifallit af
BöndeSt. men att någon underrättelse om de öfrige RiksStms beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Hr af Ha rmens: Jag ber endast att få tillägga, att det synes
mig serdeles lämpligt, om K. M. vid afgifvandet af Dess propos.
i ämnet hade meddelat R. St. hvad, som tilldragit sig i frågan
under mellanliden ifrån år 1847 intill innevar. riksdag, hvarigenom
R. St. försatts i tillfälle att bedöma frågan i sin helhet.
Man synes hafva varit mera angelägen att tillstyrka R. St. att fatta
beslut om summor, som äro fullkomligen obekante, än att lemna
frågan vederbörlig utredning.
Frih. Raab, Adam Christian: På grund af de utaf Gr.
Lagerbjelke anförde skäl bifaller jag betänk. Beloppet af det i frågavar.
dana-arfvet är icke obetydligt. Det skall utgöra circa 4000
r:dr b:co efter boupteckningsvärde och lika med den siste talaren
förmodar jag, att detsamma kan förhöjas med 50 proc. dä summan
sannolikt upgår lill 6000 ndr samma mynt.
Gr. Liljencrantz, som erkänt, att hans motståndare intagit en
ointaglig ställning, har dermed äfven vidgått, att haus motståndares
skäl äro fullkomligt oomkullstötlige. Jag torde således icke behöfva
uptaga till vederläggning Gr:ns anmärkmr, dock anhåller jag att få
vidröra en. G:n har sagt, alt Nemesis varit tämmeligen oblid emot
Den 22 Februari.
95
Norrtelje stad i denna fråga. Härpå får jag svara, att det är första
gången ett så stort dana-arf, som det ifrågavar utgjort föremål
för efterskänkning och alt lika protester tvifvelsutan låtit höra sig för
hvilken stad eller ort, som en lika gåfva varit hegard. Man har
såsom skäl för eftergiften upgifvit, att el t gevärsfaktori varit inom
staden anlagdt och att arbclarne och deras familjer nu tynga
fattigvården, men det är 90 är sedan det uphörde att drifvas
för Statens räkning, och omkring 20 år sedan det fullkomligen
nedlades. Jag tillåter mig alt fästa Herrarnes upmärksamhet derpå,
alt landsorter finnas, hvilka i detta fall äga åtminstone lika anspråk
på R. St:s frikostighet, som Norrtelje stad, i hvilket afseende jag
vill nämna Södra Möre Härad, äfvensom Blekinge, der vanligen
hvarje halft mantal — t. o. m. fjerdedel mantal håller en båtsman,
och det icke sällan inträffar att en sådan hemmansdel får 3
ä 4 afskedade eller aflidna Båtsruans-familjer på egorna, med hvilkas
underhåll de och sockuarne orimligt betungas. Jag röstar för
bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Då andra värda ledamöter
nu visat sig frikostiga med Kronans fastigheter, men hushållssumma
med hennes penningar, skulle jag vid detta tillfälle vilja
förfara tvärtom. Det är pä sätt föreg:de talare omnämnt, en vedertagen
plägsed, att R. St. efterskänka Kronans rätt till smärre danaarf,
hvilka tillfalla falligvården i den stad eller församling, inom
hvilken den aflidne vid dödsfallet varit boende. Naturligtvis eger
hvarken staden eller församlingen någon rättighet till dem. Derföre
måsle de hos Konungen göra ansökning härom, hvarefter Han i ämnet
afläter propos. till Ständerna. Förekomma nu, vid denna fråga, sådana
omständigheter, hvilka kunna föranleda bifall till den Kongl,
propos.,såsom tillförene i likartade händelser? Häremot har blifvit
invändt, att frågan icke vore utredd, och alt man förty icke borde
på förhand fatta något beslut. Ofullständigheten är en sanning;
men Konungen har emedlertid afgifvit propos. i ämnet; derföre är
det troligt, att, om R. St., i anseende till förenämnde tvist, säga
nej, Konungen, i den händelse medlen framdeles komma att af
domstol tillkännas Kronan, föranlåtes afgifva förnyad framställning
i ämnet till nästsammankommande Ständer om medlens afträdande
lill staden Norrtelje. Hvad har man då vunnit genom upskof med
frågans afgörande? Icke annat än tidsförlust samt nytt besvär för
Konung och Ständer. Hvartill gagnar det? kunna icke Sländera, i
fall de anse beloppet i alla händelser böra efterskänkas staden,
förklara, att de, för sin del, afstå Kronans rätt? Dermed är saken
slut. Nu återstår blott frågan: är della dana-arfs belopp så stort,
att R. St. icke böra vid detta tillfälle vara lika frikostiga, som de
i andra dylika fall varit? Om Ständerna nu efterskänka 4000 eller
0000 r:dr, så är derföre ingalunda sagdt, att de hädanefter alltid
skola göra så, än mindre när betydligare dana-arf tillfalla Kronan.
Om jag icke missminner mig, har det hus, i hvilket rum äro uplåtna
ät Chefen för Landtförsvaret och Landsh. i Stockholms län,
tillfallit Kronan såsom dana-arf. Det är tydligt att rimligtvis kan
hvarken Konungen föreslå eller R. St. bifalla eftergift af andra lika
96
Den 22 Februari.
betydliga dana-arf. Mot staden Norrteljes ansökning, kan visserligen
anmärkas, att detta dana-arf är större, än något af dem, hvarom
fråga förevarit vid sista och innevar. riksdag; men staden har ett
särskildt skäl att hoppas vinna såväl R. St:s som Konungens behjertande,
och hvilket här äfven blifvit omnämndt. Det äro de ökade
fattigvårdsutgifterna inom staden. Emot deras förhöjning och stadens
behof att slippa den har man anfört, att inom staden skall
finnas en badanstalt, hvaraf icke obetydliga inkomster skola vara att
påräkna. En dylik inrättnings begagnande är ofta beroende på
modet såsom man ser förhållande vara på rikets vestra kust. Det
ena året besökes den badorten, det andra åter en annan, utan att
man med säkerhet vet, om någondera har behållning på rörelsen
och för de kostnader, som derpå användas. Men äfven om man
förutsätter, att badinrättningen i Norrtelje stad skulle fortfarande
åtnjuta förtroende, månne det är sä säkert, att staden i längden
vinner derpå? Följden af hvarje badinrättning är, att till stället
dragas en mängd främmande och deribland åtskilliga sysslolösa personer
t. ex. badgästernas betjenter, som måste vara friska för att
kunna behörigen sköta de illamående, hvilka behöfva iakttaga brunsdiet.
Månne icke följden af dylika besök vid badorterna vanligen
är ett ökadt antal oäkta barn? Om så skulle blifva händelsen för
Norrtelje, har staden icke skäl, att söka ökad tillgång för sina fattigvårdskostnaders
bestridande ? R. St. skulle således visa en ovanlig
njugghet emot staden, om de uti förevar, fall säga nej, då de
eljest säga ja. Jag tillhör icke dem, hvilka anse R. St. handla
klokt, om de visa sig karga emot våra småstäder. Det är en olyc
ka
för riket, att vi hafva så få städer af någon betydenhet. Detta
hindrar afsättningen inom landet och vållar den tröghet i rörelsen
inom de landskap, hvarest hon icke lifvas af någon större stad.
Den frikostighet Ii. St. kunna visa de små städerna, och hvilken
på ett eller annat sätt kan föranleda till deras uphjelpande, böra
15. St., enligt min åsigt, icke spara. På grund af alla dessa skäl
tillstyrker jag R. o. Ad. att återremittera betänk.
Frih. Cederström, Rudolf: Vid öfvervägande af hvad så
väl Utsk:s betänk, innehåller, som äfven hvad i de afgifne reservationerne
blifvit andragit, jemte de för och emot dana-arfvets
öfverlåtande till Norrtelje stad, för lättande af dess fattigvårdskostnad,
vid detta tillfälle afgifne yttranden, önskar jag få sluta mig
till dem, som anse berörde öfverlåtelse skäligen böra äga rum. Till
en stor del förekommen af Hr von Hartmansdorff, förenar jag mig
desto heldre med honom, som man ä motsidan tyckes lägga en
alldeles för stor vigt på den tillfälliga, af modets nycker alltför
beroende pekuniära fördel, hvilken kan upstå genom det nyligen
skedda inrättandet af en badanstalt i Norrtelje och dess ökade freqvens.
Dessa fördelar lära så mycket mindre kunna mot- och öfverväga
de svårigheter, hvilka genom faktoriets nedläggande upstått
för försörjandet af en medel-lös arbetspersonal, som, på sätt äfvenledes
redan är antydt, menliga verkningar i afseende pä sedernes
en
-
Den 22 Februari.
enkelhet och renhet torde kunna förutses blifva en lätteligen inträffad
följd af en badorts talrikare freqventerande; varaodes min
tanke den, alt man härvid skäligen kan gå ett steg längre i sin
förutsättning, än hvad Hr von Hartmansdorff synts åsyfta; jag tror
nemi. att man icke bör inskränka sig .till att skylla allt pä betjeningen,
i fråga om utbredandet af lyx och sedeförderf; månne de
efterdömen, som lemnäs af husbönderne alltid äro bättre?
Bland de åsigter, som vid delta ärendes behandling blifvit
framställde, har Hr Bildt afgifvit en, som är särdeles radikal, alt
nemi., lika gerna som man kunde medgifva någon fördel för Norrtelje
fattigvård, likaså gerna kunde man se Norrtelje försvinna utur
städers antal ; hvarjemte Gr. Lagerbjelke behagat yttra, det lagens
stadganden rör:de dana-arfs ingående lill kronan tycktes med lika
så mycket skäl, som de förmenades vara, hvilka till stöd för nu
ifrågasatta öfverlåtelse blifvit åberopade, — kunna genast sålunda
förändras, att dylika arf alltid skola tillfalla den kommun, inom
hvars område den, som efterlemnade sådant arf, i lifstiden varit boende.
Hvartill tjenar det att tillgripa sådana ytterligheter i sin argumentation?
De bevisa ju ingenting. Det är ett sätt, ett försök,
att drifva motståndaren in absurdnm, men som han svårligen lärer
finna giltigt, likasom icke heller någon opartisk bedömare kan anse sådant
för vederläggande eller uplysande. — Gr:ne Mörner och Liljencrantz hafva
för öfrigt lemnat så god utredning af ämnet, att för mig endast
återstår att härvid uttala den förklaring att, i afseende å ordalagen,
Frih. Stjernstedt synes mig hafva fullkomligt rätt derutinnan,
att uttrycken böra så vilkorligen affattas, i denna som alla andra
dylika frågor, att Kronan aldrig må i något fall blottställas för att
få vidkännas någon ålerbäringsskyldighet.
Till svar å det af Hr af Harmens, i dess nyss afgifne förordande
af bifall till Utsk:s förslag, tillagde skäl, alt det nemi. varit
önskligt om Utsk. varit försatt i kännedom om förhållanderne i saken,
sådane de ägt rum sedan år 1846, i saknad af hvilken kännedom
Utsk. funnit sig förhindradt annorlunda förfara än som skett,
anhåller jag få fästa upmärksamheten derå, att i berörde omständighet
tyckes mig snarare ligga en anledn. för Hr af Harmens att
med oss önska ålerremiss; i hvilken händelse Utsk. blifver i tillfälle
att, genom att sälta sig i kommunikation med den Statsråds-ledamot,
hvilken fått sig updraget att tillhandagå R. St. med uplysningar,
ofördröjligt inhemta alla erforderliga upgifler i ämnet; — en
utväg, som synes ganska väl kunnat allaredan anlitas; men eftersom
det icke skett, är det ju så mycket bättre, att tid dertill ännu gifves,
och det sker just förmedelst den ålerremiss vi yrkat.
Slutligen förbiser jag visserligen icke att meningen inom StatsUtsk.
har tydligen varit att, lill förekommannde af dana-arfvens
sedvanligen vardande öfverlåtelse lill fattigvården i kommunerne,
statuera ett exempel i motsatt riglning. Men då man vill vara
bister, juridisk och obeveklig samt statuera slräga exempel, (hvilket
i sinom tid eger stor förtjenst), bör man dock tillse alt till4
H. 7
Den 22 Februari.
fället är val valdt. Men som detta nu icke synes mig vara fallet,
anhåller jag att härmed måtte anstå intilldess Staten ser sig tillfalla
ett dana-arf af något belopp, som kan kallas betydligt, hvilket det
ifrågavar. icke är, äfvensom alt dervid sig förete omständigheter,
annorlunda artade än de, som i reservationen och sedermera under
öfverläggningen blifvit lill stöd för Norrteljeboarnes anhållan
anförda och hvilka torde böra tillerkännas egenskapen af faktiska
och bevekande: hvadan
dra tankar än de först af detsamma yttrade; anhällandes jag för
sådant ändamål att betänk, varder af R. o. Ad. återremitterad! till
förnyad behandling.
Hr Bildt: Jag beklagar rätt mycket de 2:ne siste lalarnes
yttrade farhåga för följderna af badsejourerna såväl i Norrtelje som
ä andra orter. Jag tror dock, att dessa följder icke äro så farliga,
åtminstone har icke någon klagan i detta hänseende försports från
de vestra orterna. Måhända har jag för ringa erfarenhet härutinnan
för att kunna yttra mig härom. Baden äro visserligen en
modesak, men de f. d. gevärs-arbetare, hvilka betunga Norrtelje
stads fattigvård, lefva väl icke i allan evighet, och när de en gång
aflidit, så hafva ju äfven de skäl, hvilka blifvit andragna för bifall
till den Kongl. propos:n, uphört. Säkert är äfven, att, för alt döma
efter hvad läkare sagt mig, badinrättningen i Norrtelje är helsogifvande
och således mindre modesak, än mången annan dylik.
Gr. Mörner har uplyst, att Enkan Sandelin en längre tid varit ho- -
satt i Norrtelje och af sådan anledn. fått stora sympatier för staden.
Detta var åtminstone för mig något nytt, men om äfven så vore,
så tror jag dock icke, att, denna omständighet får tagas i betraktende
vid frågans afgörande; ulan den måste skärskådas endast
från de sidor man känner. Det är visserligen en sanning, att
Staten icke kan beräkna någon bestämd inkomst af dana-arf, synnerligast
då de ideligen efterskänkas, men lika säkert är, att Norrtelje
stad lika litet kunnat eller kan beräkna denna inkomst. Gr.
Liljencrantz har sagt, att jag i milt förra yttrande skulle hafva visat
en särdeles motvilja mot småstäderna. Jag beklagar alt mina ord
kunnat så tydas; min mening var åtminstone icke sådan. Jag hyser
likväl icke den välvilja för dessa småstäder, alt jag vill gifva
deni några inkomser på de öfrige kommunernes i landet bekostnad,
och jag tror icke heller, att man hör lemna staden Norrtelje
en inkomst eller anslag, förrän man gjort sig underrättad derom,
huruvida denna stad mera, än någon annan kommun vore i behof
af understöd.
Gr. Mörner har vidare sagt, att jag skulle hafva yttrat, alt~ i
händelse staden förlädes under landsrätt, skulle'dess fattigvårdsomkostnader
förminskas, och Gr:n tilläde, att det skulle vara orätt
af Staten handladt att låta staden gå sin undergång till mötes, utan
att träda emellan med en hjelpande och lindrande hand. Detta
har jag icke yttrat. Jag har endast sagt, alt om Norrtelje, såsom
flere talare här upgifvit, vore öfver höfvan betryckt, skulle det för
staden åstadkomma en lindring i dess afgifter, om den förlädes un
-
Den 22 Februari.
99
der landsrätt. Sådant lärer väl emellertid icke kunna ske snart,
enär, enl. hvad uplyst blifvit, borgmästaren lefver, har god helsa
och stora inkomster.
Då härefter öfverläggningen förklarades vara fulländad samt
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde propos. till bifall å Stats*
Utsk:s förvar, utlåt., blef denna propos. besvarad med blandade
ja och nej, hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de
gjorda anmärkmne föranledda till återremiss, samt då härvid ropades
starka ja blandade med nej, förklarade det han trott sig finna,
att ja öfverröstat nej.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Det är anled. till anmärkn.
emot Konungens Statsråd och Föredragande af Finansärenden, hvarå
jag anhåller om remiss til! Const. Etsk., inför hvilket anledningen upgifvas
skall.
Frih. Sjern stedt aflemnade härjemte ett försegladt konvolut,
med adress till R. St:s H. Const.Utsk. hvarefter H. Ex. Hr. Frih.
o. Landtm, förklarade, att denna anmärkms anledn., jemlikt 29 §
Riksd.-Ordn. komme att remitteras till Const.Utsk., samt prot.-utdr.
härom genast blef upsatt och justeradt.
Föredrogs K. M:s denne dag ankomne nåd. propos. till R. St.,
ang:de uphäfvande af de i 24 § uti underrättelserne till nu gällande
Tulltaxa medgifna tull-lindringar samt om nedsättning af tullumgälderne
för kaffe och råsocker.
Begärdes på bordet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 26 Februari 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades ett prot.utdr. för d. 22 samt pleni-prot. för d. 8
dennes.
Uplästes till justering och godkändes följande från Exp.Utsk.
inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.:
7*
100 Den 26 Februari.
N:o 16. ang:de verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens
ledamöter; och
N:o 17, ang:de val af Just.-Ombudsman oell dess Suppleant.
Justerades jemväl följande från Exp.Utsk. inkomne förslag till
R. St:s förordnanden:
N:o IS, för Häradshöfdingen Kammarrådet S. L. Theorell att
vara R. St:s Just.-Ombudsman; och
N:o 19, för Hofrätts-rådet m. m. Gr. C. G. D. Mörner att
vara R. St:s Just.-Ombudsmans Suppleant.
Vidare uplästes och godkändes nedannämnde från Exp.Utsk.
inkomne förslag lill R. St:s underd. skrifvelse!’ till K. M.:
N;0 20, med anhållan att undersökning i afseende på Helgonskylden
i Halland måtte anställas;
N:o 21, ang:de uphörande af vågafgiften å tackjern m. m.,
sorn föres förbi Stockholms våg;
N:o 22, ang:de undersökning om ändamålsenligheten af an- v
slätterne för färjningens bestridande mellan Öland och Kalmar;
N:o 23, ang:de rättigheten att på scenen upföra dramatisk
författares arbete;
N:o 24, ang:de förhöjning i dagtraktamente för Gottlands Nationalbeväring
under exercistid;
N:o 25, ang:de afskrifning af en Handels- och Sjöfarts-fondens
fordran, genom förskott till slafvarnes friköpande å S:t Barthelemy
;
N:o 26, ang:de ett beviljadt anslag af Kronotionde till Askersunds
Stads församlings kyrka;
N:o 27, ang:de utbyte af Fjerdingsmans-bostället Mylinge emot
Klockare-bostället Klintorp i Öslergölhlads län; samt
N:o 28, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de reglering
af vissa Kronofisken.
Öpnades Hrr Elektorers lista med val af en Suppleant i StatsUtsk.
efter N:o 9, Hr Ulfsparre, Sigge; och befanns, dertill hafva
blifvit utsedd:
N:o 1662, Hr Nordenfeldt, Johan Åke.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Ridd.-Utsk. efter N:o 7, Hr Sparre af Rossvik, Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Carl Knutsson; och hade dertill blifvit utsedd:
N:o 282, Frih. Rudbeck, Reinhold Carl Gabriel.
Den 26 Februari.
101
II. Ex. Hr.. Frih. o. Landtm, yttrade, det han, enl. i
Talmans-conferensen träffad öfverenskommelse finge hemställa om
R. o. Ad. behagade besluta att nästa Lördag d. 1 Mars anställa
val af de i 65 § Riksd.-Ordn. föreskrifna Elektorer, som skola deltaga
i valet af Komiterade lill tryckfrihetens vård.
Ropades ja.
Uppå sedermera framställd propos. beslöts, att vid detta val
skulle, likasom vid föreg:de riksdagar varit vanligt, utses 2:ne Suppleanter,
utom de i grundlagen bestämde 6 ordinarie Efektorerne,
hvarefter H. Ex., jemte erinran att till följd häraf, jemlikt 33 § Ridd.-  Ordn. hvarje val-lista borde uptaga 8 namn, samt genom fleste rösterne
komme att bestämmas, hvilka personer blifva ordinarier, äfvensom
den ordning, hvarefter Suppleanterne böra tillkallas; tillkännagaf
alt, till tidens vinnande, plenum nästa Lördag komme att börjas
kl. 9 f. m.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde vidare om R. o.
Ad:n behagade nästa Onsdag d. 5 Mars företaga val af Ordf.,
Ledamöter och Suppleanter i Ridd.-Direkt:n; hvilket bifölls.
Sedan härefter H. Ex. erinrat, att vid ifrågavar. val borde
utses först en Ordf. med en Suppleant samt sedermera 6 ledamöter
med 3 Suppleanter, anmälte sig och yttrade:
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller, att vid detta
tillfälle mätte uplysas, hurudana val-listorne böra vara beskaffade,
nemi. om den till Ordf. i Riddarh.-Direktm bör serskildt uptaga den
persons namn, som dertill utses, och serskildt den persons, som väljes
till den förres Suppleant, och på samma sätt i afseende på valet
af ledamöter och deras Suppleanter om deras namn skola åtskiljas,
eller om de personer, som fått det största antalet röster, skola anses
hafva blifvit till ordin, ledamöter utsedde, i följd hvaraf de, som fått
det mindre, antages blifva Suppleanter.
Unrlerd. R idd.-S ekret. I anledn. af Frih. Palmstjernas förfrågan,
får jag äran uplysa, att vid sisth riksdag tillgick med ifra
gavar. val sålunda, att vid serskildt anställde val först till Ordf.
och dess Suppleant och sedan till ordin, ledamöter och dessas Suppleanter,
de personer, som erhöllo de flesta rösterne, blefvo ordinarier
och de hvilka voro närmast i röst-antal, blefvo Suppleanter.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Slutsatsen nämndes icke
af Ridd.-Sekret., men den lärer vara, att till Ordf. väljes på 2:ne
personer och att den, som får de flesta rösterna, blir Ordf. Den
i röste-talet närmaste, blir hans Suppleant. Vid valet till Direktörer
och deras Suppleanter upföras å vallistorne namnen på 9 personer,
af hvilka de 6, som fått de flesta rösterne blifva ordin, ledamöter
och de 3:ne öfrige Suppleanter.
102
Den 26 Februari.
Frill. Palmstjerna: I afseende på valet lill ledamöter, är
min tanka, att den vanliga ordningen, som Hr von Hartmansdorff
nämnde, är lämplig nog, nemi. att de, som fått det minsta antalet
röster blifva Suppleanter; men i afseende å valet till Ordf. och bans
Suppleant, hemställer jag, huruvida icke lämpligast vore, att namnen
å de dertill afsedde personerne utsattes på en och samma valsedel,
uptagande till ordf. den och den, och till suppleant, den och
den, ty i annat fall kunde hända, att den person, som man önskat
måtte blifva ordf. och alldeles icke suppleant, likväl blefve suppleant
och tvertom, att den man ansett böra blifva suppleant, utsåges
till ordf. En sådan händelse kan svårligen undvikas om ej R.
o. Ad:s ledamöter äro på förhand ense om, huru dessa sedlar skola
upgöras, och något missförhållande kan icke upstå, om å valsedel
utsättes: ordförande: N. N., suppleant N. N.
Hr von Hartmansdorff: Hvad Frih. Palmstjernaomförmält
kan visserligen inträffa; men företager man valet på det sättet, att man
skrifver serskildt ordförande N. N. och serskildt suppleant N. N.,
så händer det, att då Pehr röstar på A till ordf. och på B. till
suppleant, så väljer Pål B till ordf. och A till suppleant. Då fälman
åter samma svårighet. Jag tror derföre bäst vara att förhålla
sig vid detta val, likasom när Direktörer utses. Om enighet finnes
bland H. o. Ad., så blir det lättast att till ordf. och suppleant
få dem man önskar, derigenom, alt icke alla gifva sina röster
åt den man vill hafva till suppleant, utan dela dem på några
andra personer. Han får då ett ringare röstantal än den, som ämnas
till ordf.
Gr. af Ugglas, Ludv.: I afseende på hvad Hr von Hartmansdorff
nämnde, vill jag framställa en fråga: huru skulle det
komma alt gå om samtlige husets ledamöter vore så eniga, att de
satte samma personer, en hvar på sin lista, utan att hafva uttryckt,
hvilken som borde bli ordf. och hvilken suppleant? i sådant fall
vore det ju gifvet, att lottning måsfe anställas mellan desse personer,
hvilkendera som skulle blifva det ena eller det andra, ordf.
eller suppleant, då det alltför väl kunde inträffa, att den R. o. Ad.
ville hafva till ordf., blefve suppleant och tvertom. Jag skulle derföre
tro, att den ordning Frih. Palmstjerna föreslagit måtte vid valet
iakttagas, vore den lämpligaste, och hvilken bäst upfyllde allas
önskan.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., yttrade att den nu upkomna
frågan syntes vara afgjord genom 33 § Ridd.Ordn., samt lät upläsa
denna §, hvarjemte, H. Ex. då Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.
härvid anmärkte, att den upläste § omnämnde ett undantag, uplyste
att detta undantag endast afsåg val af Fullmäktige i Banken och
Riksg:s-kont. samt af Revisorer öfver Stats-verket, Banken och
Riksg:s-kont.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: 37 § Ridd.Ordn. innehåller:
”Vid hvarje riksdag utser R. o. Ad. in pleno en af sju ledamöter
bestående Ridd.-direkt., genom val serskildt till ordf. jemte sup
-
D-c n 26 Februari.
103
pleant och serskildt till öfrige ledamöter jemte trenne suppleanter”
Denna föreskrift för val af Ridd.-direkt., är fullkomligt förenlig
med det af Frih. Palmstjerna gjorda förslag och som det i och för
sig sjelf är riktigare alt, när man skall välja serskild ordf. och
serskild suppleant, man äfven må ega att genom utsättande af serskild
person till ordf. och serskild till suppleant, hila på det bestämdaste
sig visa, hvem R. o. Ad. önskar till ordf. och hvem till
suppleant, så anhåller jag vördsamt om propos. till antagande af
Frih. Palmsljernas förslag.
Hr von Hartmansdorff: Mig synes Hr Frih. o. Landtm,
hafva riktigt förstått Ridd.Ordn. och att propos. icke kan i strid mot
densamma lagligen göras. Om saken närmare betraktas, så torde
R. o. Ad. finna, att man nödgas lotta, äfven om den utvägen vidtages,
hvilken Frih. Palmstjerna föreslagit.
Låtom oss förutsätta alt Riddarhusets medlemmar vore lika
delade lill sina tänkesätt och att, om den ena hälften röstade till
ordf. på A. den andra hälften på R. samt till suppleant likaledes
den ena hälften på A. och den andra på 11., så måste ändå slutligen
A. och 13. lotta med hvarandra om befattningen af ordf. eller
suppleant. Hvartill tjenar då alt frångå en ordning, sorn hittills
varit iakttagen, och enl. min tanka är den lagliga.
Frih. Stjernstedt, Aug. Willi.: Den praxis, som vid 1840
års riksdag och jag tror äfven derefter egde rum, i afseende på
valet af ordf. och suppleant i Ridd.-direkt, talar, efter min tanka, för
att detta val nu bör försiggå på enahanda sätt.
Det valdes nemi. på samma sedel ordf. och suppleant, på sätt
Frih. Palmstjerna nu föreslagit, och hvarföre jag med honom instämmer
att sä äfven nu må ske.
ilr R os en bl ad, Bernh.: Om jag ej fattat saken orätt, så
tror jag, att den §, som Gr. Lagerbjelke upläst, visar att detta val,
som rörer R. o. Ad. enskildt, icke skall behandlas enl. den 33:dje
§ som har afseende på val i allmänhet. Med Frih. Stjernstedt instämmer
jag och tror att ifrågavar. val' på senare tider sä tillgått
som han upgifvit. Beträffande den händelse som Hr von Hartmansdorff
förmenat möjligen skola inträffa, så förmodar jag det vara
vida mindre troligt, att just precist hälften af Ståndet skulle vilja
hafva A. till ordf. och B. till suppleant eller tvertom, än alt, om
å valsedlarne icke utsättes hvilkendera, som utses till det ena eller
andra, dessa begge personer, som derå blifvit upförde, komma, i
följd af den större enigheten beträffande kandidaterne, alt med hvarandra
lotta, då lätt kunde inträffa att just den, som man afsell
att blifva suppleant, blefve ordf. och den dertill afsedde, blefve
suppleant.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag fullkomligen
skulle vilja instämma i Frih. Palmstjernas förslag och erkänner att
detsamma vore ändamålsenligast, kan jag likväl ej frångå att ordställningen
i 33 och 37 §§ innebär en sä tydlig föreskrift huru
valet skall tillgå, att jag ser huru man skall komma derifrån. Jag
104
Den 26 Februari.
ber att få nämna denna ordställning och sammanbinda de serskilda
§§:ne. Den 37 § bjuder: ”Vid hvarje riksdag utser R. o. Ad.
in pleno en ,af 7 ledamöder bestående Ridd.Direkt, genom val serskildt
till ordf. jemte suppleant och serskildt till öfrige ledamöter
jemte 3:ne suppleanter”. Pä hvad sätt skall det nu ske? jo, på
sätt 33 § säger: nemi. ”Vid de tillfällen, då ett visst antal suppleanter
tillika skola väljas, för att inträda i mån af inträffad ledighet,
skall valet, med undantag af de fall, hvarom 35 § handlar,
ske på det sammanlagda antalet af ordf. och suppleanter”. Hvilka
undantagen äro, ses af den nyssnämnde 35 § eller ang:de R. St:s
Fullm. i Ranken, Riksg:s-kont. samt Revisorerne. Deraf följer att
föreskriften är klar det ordf. jemte dennes suppleant skola väljas;
och huru detta val skall tillgå, är likaledes klart, eller att namnen
på hvardera skola utsättas pä samma sedel, i öfverensstämmelse
med hvad Hr Frih. o. Landtm, redan gifvit tillkänna.
Medan jag har ordet, ber jag alt få en annan fråga utredd;
det heter ”ordf. jemte suppleant och derefter 6 ledamöter jemte
3 suppleanter. Nu frågas vördsamt: om jag icke må vara berättigad,
att till ledamot i direktm välja en person, som vid det första
valet, eller det som angick ordf.-platsen, blef utsedd till suppleant
åt ordf. ? jag har frågat mig före hos mine sidokamrater här pä
bänken, och fått den uplysning att' sådant icke skall vara vanligt;
men jag hemställer likväl, huruvida det icke vore ändamålsenligt,
ty den, som kan komma i fråga att blifva ordf. skulle väl blifva så
mycket mera skicklig för denna plats, om han såsom ledamot af
direkt:n varit i tillfälle att taga kännedom om de förhandlingar, som
förekomma i direkta].
Frih. Toll, Gust.: Jag tager mig friheten anmäla att, enl.
den erfarenhet jag eger, har bruket vid dessa val varit sådant som
Frih. Palmstjerna föreslagit och tror jag, att den af Gr. Lagerbjelke
uplästa grundlags-paragraf icke lägger något hinder i vägen mot begagnande
af en sådan form.
Hr von Hartmansdorff: Min granne bakom mig påstod att
valet skedde vid sednaste tillfälle pä det sätt han ansåg vara det
rätta: om jag får låna det band al' R. o. Ad:s prot. för sisth riksdag,
der valet uptages, så torde jag kunna visa att det skett tvertemot
hans påstående. Prot. för d. 3 Maj 1848 innehåller: ”företogs
val af ordförande i Ridd.-direkm och dess suppleant, och befanns
vid valförrättningens slut hafva blifvit utsedd till ordf. Gr. De Geer,
Carl, med 57, suppleant: Frih. Lagerbjelke, Johan med 49 röster.
Det är väl icke uttryckligen sagdt, att begges namn stodo utan åtskillnad
på samma sedlar och att man tog ordf. efter de flesta rösterna,
men enl. språkbruket är förhållandet sådant. När man jemför
detta val med det följande af direktörer, så står det vidare :
”företogs val af 6 ord. ledamöter i Ridd.-direkm samt 3 suppleanter,
och befunnos vid valförrättningens slut hafva blifvit utsedde till
ordinarie ledamöter N. N. suppleanter N. N.
Frih. Raabs hemställan, alt till ordin, ledamot kunna välja den
som blifvit utsedd till ordf:s suppleant, tror jag ej vara antaglig,
Den 26 Februari.
105
utan får fästa så väl hans, som Ståndets upmärksamhet derpå, att
ordf. och hans suppleant, när denne inträder, icke åtnjuta något
arfvode, hvaremot ledamöterne, och när de afgå, deras i stället inträdande
suppleanter undfå honorarier.
Gr. Gyldenstolpe: På det att en utredning må kunna ega rum,
luiru vid ifrågavar. val tillgått under föreg.-de riksdagar, och hvilken
utredning bäst torde kunna af Hr Ridd.-sekret:n verkställas till nästa
plenum, anhåller jag att denna fråga intill dess må blifva hvilande
på hordet.
Hr Rosenblad: När min granne två bänkar framom mig
begärde att få låna R. o. Ad. prot., för alt visa att jag misstagit
mig: trodde han tillika sig kunna gifva en dementi åt mitt minne. Af
upläsningen har R. o. Ad. inhemtat, att den värde ledamoten och
gode grannen alls icke vunnit den seger lian hoppades vinna, enär
prot. endast innehåller huru stort antal röster hvardera vid de då
vid valet ifrågakomne ledamöterne erhöllo, nemi. H. Ex. Gr. De Geer
56 och H. Ex. Frih. Lagerbjelke 49, hvilket rösteantal kunnat blifva
det samma, om man voterat på det ena eller andra sättet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät härefter, till uplysning huru
vid ifrågavar. val tillgått vid 1844 och 1845 årens riksdag, upläsa
dea derom uti R. o. Ad:s prot. för d. 13 Nov. 1844 förekommande
framställning af dåvar. Landtm:n, samt förklarade sedermera
att förevar, fråga enl. derom gjord begäran, komme att
hvila på bordet till nästa plenum.
Frih. Alströmer, Jonas upläste följande:
Ulan att vilja vidare ingå i något ordande om de redan alltför
mycket omtvistade skälen för och mot de Halländska utsockne frälsehemmanens
rotering, hvaraf, om ej orättvisan, åtminstone en ej
fullt konseqvent rättvisa tydligen framstår för den opartiske betraktaren,
just uti den visserligen ej ännu utkämpade tvisten derom;
får jag, lil) afböjande deraf, att denna fråga för framtiden skall
komma att utgöra en stående riksdagsfråga, i stöd af 56 § Riksd.-  Ordn. väcka följande motion:
Det är visserligen af vigt, att R. St. respektera föreg:de Ständers
beslut och ej lättsinnigt uprifva dem; men komma dessa i
kollision med en icke fullt erkänd rättvisa, så har den sednare
ovedersägligen högre anspråk på att vinna gehör hos kommande
Ständer, än de förra och skall alltid i tidens längd förr eller sednare
taga ut sin rätt. Men kunna på en gång det förut fattade
beslutets och rättvisans fordringar tillfredsställas, så är det naturligtvis
bäst och dermed all klagan så väl å ena, som andra sidan
för framtiden undanröjd. Till vinnande häraf, får jag föreslå att
R. St.. vid denna riksdag, erkännande den, vid den förra, för utsockne
frälsehemmanen i Halland bestämda rotevakans-afgiften, med
afseende på dessa hemmans för framtiden härigenom minskade värde,
ersätta dess närvar, egare med ett kapital motsvarande den ränta,
som utgöres af skilnaden emellan de fordna utskrifnings-pennin
-
106
Den 26 Februari.
gaine och den nn dem ålagda rotevakans-afgiften, efter beräkning
af G för hundrade.
Om remiss af denna min motion lill StatsTJtsk. anhålles.
Begärdes på bordet.
Uplästes ett af Hr Liljenstolpe, Axel Fred., inlemnadt
sålydande anförande:
Till de uti plenum d. 19 dennes af mig öfverlemnade, till
motionen ang:de extra-ordinarie tjenstemännen hörande uplysningar,
hvilka, hvad Preussen, Norrige och Danmark beträffar, benäget
erhållits genom härvar. K. Preussiska Ministern, Norrska kansliet
samt vice Politi-direktören i Köpenhamn, Hr Etatsrådet och
Ridd. af K. Dannebrogs-orden von Osten, — tager jag mig friheten,
för att till Höglofl. StatsUtsk. remitteras, nu bifoga en ifrån vår
mission i Paris, sisth gårdag mig tillhandakommen Pro-Memoria
uti skrifvelse af H. Ex. Hr Gr. G. Löwenhjelm, deraf jag anser mig
böra citera de 3:ne första raderna, sålydande:
”Härhos ingå de i brefvet af d. 20 sisth Dec. önskade uplys”ningar.
Jag önkar lyckosam framgång med det så ganska nyttiga
”förehafvandet”.
P. M.
”Genom en Förordn. af d. 6 Juli 1848, blef surnmnerariatet
afskaffadt (i Frankrike); med vilkor att de då redan antagne surnumerairer
skulle qvarstå, och afbida befordran i sin ordning.
Numera anmäla sig de sökande, och efter beslut af Ministern
eller Adminislrations-chefen kallas de att börja tjenstgöring, hvilken
kallelse oftare beror på faveur än ordning. Sedan den antagne
blifvit admitlerad att göra tjenst, måste han arbeta någon lid på
prof, innan han får npbära lön, hvilken dock ej må öfvergå 6
månader.
För att vinna inträde uti en ministére eller administration måste
den sökande undergå examen inför en komité, förordnad inom hvarje
embetsverk, såvida han ej kan förete diplome som Licencié en droit
eller bachelier des-lettres, då han befrias från ytterligare inträdes-examen.
Förutnämnde diplom fordras såsom villkor för admission
uti några ministerier, t. ex Ministére des affaires Etrangéres,
Ministére de la Justiee och Ministére de /’Instruction
publique.
Det må härmed nämnas, att förutskrifne lärdomsgrader på långt
när ej motsvara vår magister-examen, utan ernås på halfva, ja
tredjedels väg lill nämnde grad i Sverige, och t. o. m. mycket lättare
än vår kansli-examen. Således fordras ej något långvarigt
akademiskt studium. För att beredas till examen, som allägges inför
komitén, kan sådant ske i hvilken skola som helst, emedan dertill
fordras: l:o En composition, skrifven i examens-rummet öfver ett
gifvet ämne; 2:o Vacker handskrift; 3:o Att diktera korrekt; 4:o
Den 26 Februari.
107
Att väl kopiera förslager och tabeller; och 5:o kännedom i grammairen,
arithmelik samt Fransk geographie och historia.
Sedan lön erhållits, utgör, den uti de flesta ministerier: 1 :a
klassen 1,500 francs; 2:a d:o 1,800 fr.; 3:dje d:o 2,100 fr. (omkr.
750 å 900 och 1,050 r:dr b:co); Men uti Administration des
Eaux et Foréts utgör l:a klassen 1,200 fr.; 2:a d:o 1,500 fr. etc.
NB. här är blott fråga om de inom Paris varande embetsverk; i
landsorterne äro lönerne mindre.
De före Juli månad 1848 antagne och då qvarblifne surnumerairer
utgjorde inom Inrikes-miuistériet ett antal af 40, deraf
årligen 5 vanligen vinna befordran till ordinäre tjenst, och upkommer
således minst ett sju-årigt surnnmerariat. För att blifva
admitterad före nämnde år fordrades ett bevis, alt kandidaten hade
medel lill subsistance under den lid han stod som extra-ordinarie,
eller måste lemnäs caution.
Uti Administration des Postes fordras ännu två års surnumerariat,
men efter den tiden tillträdes den antagna 1,200 fr. lön.
Före 1848 utdelades vid nyåret till extra-ordiuarier, som deraf
genom arbete gjort sig förtjente, gratifikationer af 100 till 600 fr.
(50—300 r:dr b:co); men sådant har nu uphört och är förbjudet”.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs ånyo Vällofl. BorgareSt:s, d. 19 dennes på bordet
lagda prot.-utdr. af d. 15 i denna månad, innehållande inbjudning
till H. R. o. Ad. samt Högv. PresteSt. att förena sig i det af Borgare
och BondeSt:n beslutade bifall till 36 § af StatsUtsk:s utlåt.
N:o 30 i anledn. af R. Sl:rs år 1849 församlade Revisorers berättelse,
ang:de granskning af Statsverkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, hvilken
§ afser frågan om K. Landtbruks-akademiens räkenskapers öfverlemnande
till K. Kammar-rättens granskning.
Hr Adelborg, Anders Otto: Som Landlbruks-akademien
är ett allmänt, rikets verk, och alla rikets embetsverks räkenskaper
äro underkastade granskning i Kammar-rätten, så kan jag för min
del icke finna anledn. hvarföre Landlbr.-akademien mera än alla
andra verk och inrättningar skulle vara undantagen ifrån en slik
granskning. Akademiens fonder hafva till stor del tillkommit genom
allmänna medel och har troligen, i den mån landtbruk och landtmanna-näringar
lill vexa, att vänta tillskott; och skulle jag derföre
tro, att med afseende å den ordning och reda, som visat sig i hennes
räkenskaper, direktionen sjelf borde önska att föreskrifterna rör:de
alla andra verks redogörelser äfven blefve gällande för akademien.
Det enda skäl, som deremot skulle kunna förebäras, vore, att
akademien fruktade att de experimenter och försök i landtbruksväg,
hvilka årligen företagas och som stundom kosta rätt betydligt samt
ej alltid lyckas, skulle genom de summor, sorn räkenskaperna genom
dem få vidkännas, föranleda till oblida anmärkn-.r, helst som man ej
kan begära att de, som för ämnet äro fremmande skola rätt upfatta
vigten af dessa praktiska företag; men i det fallet åter, tror jag
108
Den 26 Februari.
att K. Kammar-rätten skalle billiga de uplysningar, som i denna
väg afgåfvos, hvarföre jag icke heller i sistnämnda omständighet
kan finna skäl, att Landtbruks-akademien skulle undandraga sig en
form den alla andra verk hos oss äro underkastade.
Till följd af hvad jag här i korthet anfört, hemställer jag om
ej R. o. Ad. vill antaga Vällofl. BorgareSt:s inbjudning och besluta,
att K. Kammar-rätten framdeles måtte komma att granska
Landtbruks-akademiens räkenskaper ?
Frih. Palmstjerna: Garl Otto: Emot det StatsUtsk:s utlåt,
som föreslog en underd. skrifvelse till K. M. med begäran, att Landtbruks-akadem:s
räkenskaper skulle underkastas revision i K. Kammar-rätten,
har jag icke reserverat mig och bar således mot sjelfva
saken intet att erinra, hvaremot, i afseende på den nu föredragna
inbjudningen förhållandet är olika. I den frågan, huruvida en skrifvelse
i ämnet borde till Konungen afgå eller icke, hafva nemi.
2:ne Stånd slädnät emot två, hvarigenom densamma, enl. 75 §
Riksd.Ordn. är förfallen. Ordalydelsen i den citerade §:n är följande
: — — ”skulle två Stånd stadna emot två, förfalle frågan
och förblifve vid det., som tillförne stadgadt varit, utan att samma
fråga må kunna vid den riksdagen å nyo väckas eller uptagas
Att nu ingå på den framställda inbjudningen, vore, i min tanka,
ingenting annat än att ånyo uptaga en fråga, som redan för 14
dagar sedan är de facto förfallen. Ett sådant handlingssätt anser
jag ingalunda vara lagligt eller med grundlagens föreskrifter öfverensstämmande.
Vore förhållandet sådant, att de serskilda Stånden
fattat skiljaktiga beslut, som behöfde sammanjemkas och frågan sålunda
icke vore förfallen, då mötte visserligen intet hinder för uptagande
till pröfning af förevar, inbjudning rör:de Landtbruks-akademiens
räkenskapers öfverlemnande till K. Kammar-rätten, men i
sakens nuvar. skick, kan jag ej derpå ingå.
Hr Rosenblad, Bernh.: Frih. Palmstjerna saknar visserligen
icke anledn. till den anmärkn. han gjort, beträffande svårigheten
i form att anta'ga BorgareSt:s inbjudning. Det kommer likväl
an på, när det definitiva beslutet kan anses vara faltadt, så att frågan
nu verkligen må betraktas såsom förfallen, eller om den kan
sägas vara det förr, än alla de åtgärder, sorn Ständerne kunna vidtaga
i afseende å densamma, äfven blifvit vidtagne. Det är visserligen
sannt, att ingenstädes i grundlagen finnes bestämdt omtaladt
inbjudningar från ett Stånd lill ett annat att frångå ett engång
fattadt beslut och instämma med det Stånd, som inbjudningen aflåtit,
men på det sättet har likväl grundlagen förståtts, och under
en tiderymd af åtminstone 27 år, som jag varit med, hafva en mängd
beslut i ganska vigtiga frågor af Ständerne fattats på det sätt, att
sedan en fråga verkligen, i följd af ett eller flera Stånds beslut,
ansetts definitift afgjord, har en inbjudning kommit från ett annat
Stånd, på grund af hvilken det Stånd, som först fattat sitt beslut,
sedermera ändrat detsamma.
Bland den otaliga niängd sådane frågor, som förefallit, anhåller
jag att få erinra om en. Vid 1823 års riksdag hade Banko
-
128
Den 1 Mars.
pågående revision. Hade nu suppleant i hans ställe varit att tillgå,
så hade de öfriga ledamöterne, icke behöft besväras med ett trägnare,
svårare, samt tidsödande arbete.
Samma förhållande kan också inträffa med R. o. Ad:s ledamöter,
uti revision — då likväl anmälan kan göras lill Ridd.-direkt.,
hvilken sedan sammanträder för att förrätta valet, som meddelas den
valde, hvilken i sin ordning har rätt, att antaga eller afslå kallelsen,
då i sednare händelse nytt val måste ske, som allt är utdragande
på tiden. Dylika olägenheter kunna lätt afhjelpas, om hvart
RiksStånd för sig, då de sjelfva, eller genom utsedd Direkt., som
är händelsen med R. o. Ad., välja ordinarie ledamöter, äfven valde
nödigt antal suppleanter, vare sig till revisorer öfver Banko-diskontverket
i Stockholm eller till någon annan befattning.
Hr von Hartmansdorff: Fordom ansåg man såsom én förtjenst,
eller åtminstone såsom bevis på lärdom, att i våra Svenska
författningar inblanda så många latinska eller utländska tänkesätt,
som lämpligen deri kunde inflickas. Nu har detta blifvit förändrade
Man önskar alt hålla det Svenska språket så rent som möjligt. I
denna § står ”paria vota” — jag vet icke att dessa ordalag förekomma
i våra grundlagar, och önskar derföre att de måtte utbytas
emot: lika delade röster eller något dylikt.
§ 8.
Hr von H artmansdorff: Ehuru jag länge nog vai;it tjensteman
vid Riddarhuset, så har jag förgätit hvad en introduktionslista
vill säga. Troligen äro här ganska få, som veta hvad dermed
menas. Det vore således önskligt, att någon af Ridd.Utsk:s ledamöter
förklarade meningen dermed, eller att man valde ett ord,
som tydligare uttryckte saken.
§ 9-
Lemnades utan anmärkning.
§ io.
Hr von Hartmansdorff: Om tryckningen stadgas här endast,
att hon bör ske fort och sednast inom ett år efter riksdagens slut;
men ingenting antyder, alt hon bör ske väl eller ordentligt. Jag
önskade, att någon föreskrift ålade äfven det sednare. Det har handt
mig, serdeles häromdagen, att då jag i en fråga skulle upläsa mitt
yttrande, under föreg:de riksdag om Halländska roteringen, sä kunde
jag icke sjelf inse hvad jag sagt, ty der förekom ett ord, som hvarken
var Svenska eller något annat, än ett tryckfel, der rätta meningen
ej kunde i en hast utgrundas.
§ I»-
Frih. Cederström, Rudolf: Jag föreslår vördsamt att Ridd.
Utsk. må, i st. f. den upställning, som här är vidtagen, införa ett
sålydande stadgande: att de extra-ord. tjenstemännen,i Riddarhuskansliet
böra vid hvarje riksdags början antagas utaf den af K. M.
utnämnda
Den 1 Mars.
127
vid lijrst inträffande ledighet gälla endast i den händelse att hvarken
den lagfarue, den byggnadskunnige, eller den för genealogiernas
vård afsedde ledamoten afginge. Men om någon af de 3:ne sistnämnde
afträddc, så skulle den (ill hans efterträdare bestämde Suppleanten i
stället ingå.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill icke bestrida rikligheten
af Hr von Hartmansdorffs anförande i afseende på behofvet
af special-kunskaper hos ledamöterna af Ridd.-direkkn; men i händelse
R. o. Ad. skulle antaga desse grundsatser i praxis, så blir
också nödvändigt att ändra ordningen för väljande af Ridd.-direkt.,
på det att hvarje kategori af kunskap måtte med säkerhet komma
att i Direkt, ingå. Jag gör denna erinran derföre, att om i 2:dra
§:n inkommer något sådant stadgande, som Ilr von Hartmansdorff
föreslagit, så måste också den 1 :sta § förändras, som bestämmer att
valet skall ske efter 37 § Ridd.Ordn. och denna sistnämnde § äfven
förändras.
§ 3.
Ilr von Hartmansdorff: Månne något vinnes derigenom
att man, på sätt Utsk. föreslagit, borttager i frågavar. stadgande. Mig
synes tvärtom, som hade föreskriften, att honorariet skall för Riddarlmskassans
räkning besparas när någon är frånvarande, haft den
hälsosamma följden att Direktörerne icke varit borta, utan tillstädes.
Man säger väl att stadgandet icke behöft tillämpas; men lagerman
bort det, så torde behöfligheten af dess qvarstående visa sig. Jag
yrkar alltså den gamla föreskriftens bibehållande.
§§, 4, 5 och ö.
Lemnades utan anmärkning.
§ 7.
Hr Aminoff: Joli. Fredr.: De af R. o. Ad:s ledamöter,
som tagit en närmar kännedom om revisions-göromälen uti Bankodiskonten
i Stockholm, hafva säkerligen funnit, att revisorerne böra
vara fulltaliga, emedan arbetet måste fördelas pä 2:ne afd:r med en
ledamot af hvarje RiksStånd på afd:n, så framt göromålen må kunna
afslutas inom den föreskrifna tiden af 6 veckor.
Nu är förhållandet sådant, att de flesta räkenskaperne hafva
4 stora, mot hvarandra kontrollerande böcker, sorn hvar och en
fordrar sin person, för att i ögonblicket kunna intyga riktigheten
af upgifvet namn eller siffra.
Om 1111 någon ledamot pä afd;n insjuknar, eller är frånvar.,
så måste den fyradubbla kontrollen upskjutas tills han blifver frisk
eller tills han ankommer, eller ock någon af de 3:ne öfriga ledamöterne
åtaga sig det dubbla besväret, att med sin upmärksamhet
följa samt afpricka förhållandet uti 2:ne böcker, nästan på en gång.
Vid den sista revisionen härstädes, och som jag hade äran bevista,
inträffade den händelse, att en af ledamöterne uti BorgareSt.,
insjuknade så häftigt, att han den sednare liden af revisionen icke
kunde deltaga i göromålen. Denna ledamot blef också död under
126
Den 1 Mars.
det yttrande, att Ridd.Utsk., långt ifrån att tilltro sig ofelbarrhet,
nied erkänsla skall mottaga hvarje anmärkn., som med oväld och
sakkännedom framställes emot de åtgöranden, som af Utsk. företagits.
Gerna medgifves att flera förändringar kunnat föreslås; men Ridd.
Utsk. har icke ansett närvar, tidpunkt tjenlig för en mera genomgripande
reform. Utsk. har, med godkännande af det väsentliga,
som Ridd.Direktai föreslagit, till det mesta inskränkt sig till några
redaktions-förändringar, förenklingar, förtydliganden, några tillägg,
sorn befunnits nödvändiga samt äfven borttagande af en och annan
föreskrift, hvilken i verkställigheten visat sig nära nog overkställbar.
Uppå härefter af II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, framstäld propos.
, beslöts att Direktens förslag jemte de deri af Utsk. föreslagnc
ändringar skulle §-vis företagas till granskning, men icke blifva
föremål för något beslut innan hela förslaget blifvit genomgånget.
§ l.
Lemnades utan anmärkning,
§ 2-
Hr von Hartmansdorff; Jag anhåller att vid denna § få
göra eli par anmärknrr, hvilka måhända skola anses vara nya motioner,
såsom de ock äro; men för deras väckande i hänseende lill
Ridd.-Direktms instruktion lärer ingen prsescriptionstid vara föreskrilven.
Här stadgas, att den af Suppleanterna, som fått Adelns
flesta röster skall inträda i det första rum, som blifver ledigt. Det
är i instruktionen icke sagdt af hvilka utan blott af huru munga
ledamöter Direkt:n skall bestå, nemi. sex. Jag anser likväl för
Riddarhusets bästa nödigt, att bland hennes ledamöter finnes en,
sorn har nog kännedom af byggnadskonst och hvad dertill hörer,
för att kunna tillse det Riddarhuset, som är ett af de ståtligaste palats
i lmfvudstaden, måtte ändamålsenligt och konstmessig! vårdas.
Instruktionen borde dä meddela föreskrift, det någon sådan ledamot
skulle finnas. Likaledes anser jag nödigt att en af ledamöterne
vore lagfaren på det alt Direkl:n och Riddarhusets tjenstemän måtte
hafva vederbörlig ledning vid de rättegångar och konkurser, i hvilka
hon på Riddarhusets vägnar blifver part, såsom fordringscgare hos
hvarjehanda låntagare.
Slutligen finnér jag behöflig! , att någon bland Direktörcrne är
fallen och skicklig alt egna serskild upmärksamhet ål Riddarhusets
genealogier med dithörande frågor, rörande rätt lill representation
för Adelsmän, till stipendier för deras söner och till pension för
deras enkor eller ogifta döttrar. Man mäste med eli ord, hafva
någon, som tillser att genealogierna fullständigt och noggrann! hållas
i ordning, till vederbörlig efterrättelse, när de behöfva begagnas.
Om IL o, Ad, skulle anse, sådana föreskrifter böra ega rum i afseende
på Riddarhus-direktörerne, så är det naturligt att de äfven
böra gälla för Suppleanterna. När nu finnas 3:ne sådana, så böra
de vara valda med afseende på att kunna efterträda den ene
den byggnadskunnige, den andre den lagfarne och den tredje den
ledamot, sorn har inseende öfver genealogierna. Då borde stadgandet,
att den Suppleant, som har de flesta rösterna, skall inträda
Ben 1 Mars,
125
från hamn i Norrbottens eller Westerbottens län lill annan inrikes
ort.
N:o 41, i anledning af väckt motion om inrättande af ett postkontor
vid Säthälla gästgifvaregård i Jönköpings län.
N:o 42, i anledn. af väckt motion om tilldelandet af fri och
obegränsad smides- och vågföringsrätt åt alla inom Bergslag privilegierade
smidesverkstäder.
N:o 43, i anledn. af väckt motion om uphörandet af mätarepenningar
för stenkol, som till riket införes.
N:o 44, i anledn. af väckta motioner dels om förändradt aflöningssätt
för ordinarie presterskapet i allmänhet, dels om förhöjning
i Comministrarnes aflöning, och dels om ändring i sättet, för
npbörden af Kvrkoherdarnes inkomster.
N:o 45, i anledn. af väckt motion om rättighet för hvarje
socken, som kan aflöna egen prest, att varda med en sådan försedd.
N:o 46, i anledn. af väckta motioner dels om åtgärders vidtagande
för beredande af tryggad åborätt till stomhemman samt anexoch
mensalhemman, och dels om föreskrifters meddelande i afseende
på bortstädjande af sistnämnde slags hemman.
N:o 47, i anled. åf väckt fråga om indragning af Krigs akademien
vid Carlberg.
N:o 48, i anledn. af väckt motion om Löfsta och Sättra hemmans
skiljande från Färentuna Härad samt det förras förening med
Sollentuna och det sednares med Svartlösa Härad; samt
N:o 49, i anledn. af väckt fråga om fyr-anläggning å klippan
Björn.
Föredrogs ånv Ridd.Utsk.-s den 12 och 15 dennes på hordet
lagda mern. N:o 7, ang:de det af Ridd.-Direktm ingifna förslag till
förändrad redaktion af instruktionen för Direklm och Riddarhusets
tjenstemän.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Som detta betänk, innehåller
ett förslag till förändrad ordalydelse i åtskilliga punkter af
nu] gällande föreskrifter för Ridd.-Direktm och som vissa af dem
äro flyttade från den ena §:n till den andra, så hemställer jag vördsamt,
om icke Hr Frih. o. Landin, samt Ståndet behagade låta
föredragningen ske punktvis eller § vis, så att Ståndets medlemmar
finge tillfälle att yttra sina meningar öfver hvarje serskild §, utan
att öfver någon besluta förr, än hela genomläsningen hunnit fulländas.
Ståndet kunde derefter pröfva huruvida de anmärkmr, som
blifvit gjorde voro af den beskaffenhet alt betänk, behöfde återremitteras.
Om så sker, hade man den fördelen, att Ridd.Utsk. vid
granskningen af de gjorda anmärknme icke vore genom något Ståndets
serskildta beslut hindradt i det helas npställning eller serskildte
stadgandens omflyttning.
Jag anhåller vördsamt om Hr Frih. o. Landtnäs framställning
till Ståndet att detta mitt förslag måtte bifallas.
Gr. von Stedingk, Ludv. Ernst: När granskningen af
Ridd.Utsk:s mern. nu skall börjas, så anhåller jag, att få förutsända
124
Den 1 Mars.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställd propos.
beslöts, att SlalsUlsk:s ifrågavar. utlåt. N:o 51 skulle upföras främst
å föredragms-listan för det plenum, som komme att hållas näst efter
Onsdagen d. 5 i denna månad.
Föredrogos, men lades på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Au g., Frih. Cederström, Rudolf, m. fl. ledamöter,
ånyo på bordel nedannämnde d. 26 sisth Febr. första gången bordlagde,
utlåten, meni. och betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
N:o 52, i anledn. af väckt motion om anslag af kronotionde
till Lekvattnets kapel 1-församlig i Wermland.
N:o 53, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna
medel för befrämjande af en forskningsresa till Island.
N:o 54, i anledn. af väckt motion om ytterligare förräntning
eller utbetalning på en gång af det återstående anslaget för Slrörnsholms-kanals
och Slussverks ombyggnad.
N:o 55, ang. anstånd med den stadgade ränte- och kapitalinbetalningen
å lånet för Skolhusets i Nyköping utvidgning och
reparation.
N:o 56, ang. ifrågaställdt låne-understöd för Staden Eskilstuna.
N:o 57, ang. sökt anstånd med ränte- och kapital-afbetalningen
å det för återupbyggandet af Conradsfors Bruk i Wermland
beviljade lån.
N:o 58, ang. sökt arfvode för utdelning af de, efter sistförflutna
riksdags slut, tryckta häften af Hillänget till RiksStrns prot.
N:o 59, ang. serskilda arfvoden för utbetalningen af riksdagskostnaderna
samt granskningen af derå afgifna räkningar och reqvisitioner.
N:o 60, ang. uphörande af ljuspenningar för embets- och
tjenstemän samt extra ordinarier.
Lag-Utskottet:
N:o 10, i anledn. af väckte motioner om uphörande af Frälsemans
serskildta forum.
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottet:
N:o 36, i anledn. af väckte motioner för bibehållande af Allmogens
valfrihet vid Klockares tillsättande i Skåne, Halland och Blekinge.
N:o 37, i anledn. af väckt motion om bestämmande af Klockares
i Lunds Stift undervisnings-skyldighet.
N:o 38, i anledn. af väckt motion i afseende å de inom Lunds
stift såsom klockare anställde Prestmans tjenstgörings-skyldighet i
deras förstnämnda egenskap.
N:o 39. i anledn. af väckte motioner dels om uphäfvande eller
ändring af K. M:s nåd. Stadga ang. fjerdingsman af den 1 Juni
1850, och dels om skyldighet för alla jordegare att i fjerdingsmans-bestyret
deltaga.
N:o 40, i anledn. af väckt motion om uphörande af föreskrifven
kontroll i afseende å saltad lax. och smör, som sjöledes fores
Den 1 Mars.
123
mansdorffs anmärkn. emot Frih. Alströmers i fråga var. motion och
derjemte gjorde hemställan huruvida propos. till densammas remitterande
kunde framställas, finge förklara, att H. Ex. ansåg denna motions
uptagande till behandling icke vara så uppenbarligen stridande
emot grundlagens ordalydelse, att han kunde finna sig berättigad
att vägra propos. till remiss; hvadan H. Ex. hemstälde om R. o.
Ad. bifölle att denna motion remitterades till StatsUtsk.
Härvid ropades ja och nej, hvarpå II, Ex. förklarade det han
troll sig finna alt ja varit öfvervägande.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke begära votering emot
Hr Frihm o. Landtnäs utsago om svarets beskaffenhet. Ehuru Hr
Frih. o. Landtm, tillåtit Ståndet att afgöra formfrågan, tror jag
detta afgörande hafva tillhört Landtnäs myndighet. Emedlertid hoppas
och anhåller jag att samma frihet, eller effei' min tanke olaglighet,
som nu blifvit Frih. Alströmer tillåten, äfven må medgifvas
mig. när StatsUtsk. inkommer med utlåt, öfver hans motion, i
händelse jag då skulle vara sinnad att väcka nytt förslag i samma
ämne.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 26 sistl. Febr. på bordet lagda utlåt.
Nio 51, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Efter af Gr. Lagerbjelke, Gust. framställd begäran om förnyad
bordläggning af detta utlåt., yttrade sig
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vågar vördsamt hemställa,
att detta vidlyftiga betänk., som först i går utdelades och
hvarom jag är öfvertygad att icke många af R. o. Adis ledamöter
ännu hunnit taga kännedom, mätte få sättas främst på föredragn:slistan
nästkommande Lördag. För mili del tror jag, att, då nästa
plenum skall börjas med ett val, och vi cga en hel hop andra
saker att nästa Onsdag företaga, icke någon lid derigenom skall förloras.
Jag vägar således hemställa att R. o. Ad. ville bestämma
liden för föredragandet af ifrågavar. betänk, (ill det plenum, som
inträffar efter nästa Onsdag.
Hr von Hartmansdorff: Äng.: Detta betänk, kan nu bordläggas
andra gången och jag hemställer, om icke det må ske. 1
fall man vill upskjula afgörandet längre än till nästa Onsdag, så
torde öfverenskommelse derom böra träffas i Talmans-öfverläggningen
och jag vill icke sälta mig deremot.
Gr. Lagerbjelke: Efter hvad jag tror mig veta, har detta
betänk, icke i förra plenum blifvit hos de öfriga Stånden bordlagdt,
emedan endast kansli-exemplaren då kommit dessa Stånd tillhanda
men icke de exemplar, sorn behöfts för utdelningen. I dessa Stånd
bordlägges ifrågavar. betänk, således i dag för första gången, och
det är sannolikt att detsamma sker nästkommande Onsdag för andra
gången. Jag tror derföre att, om R. o. Ad. bifaller Frih. Raabs
hemställan, betänk, blir hos alla RiksSt:n samtidigt företaget.
122
Den 1 Mars.
saken, eller ändamålsenligheten af förslaget, tillåter jag mig blott att
yttra mig om formen, nemi. frågan huruvida den skall remitteras eller
ej. I detta afseende synes mig ordställningen i 56 § Riksd.Ordn.
vara så tydlig, att det förundrar mig, att Hr von Hartmansdorff vill
neka remiss af motionen. Det står i 56 § att nya motioner få
väckas med anledn. af ”redan uptagna ärenden”. Det är icke
något annat af de öfriga serskildt i grundlagen uprepade fall än just
detta, sorn pä förevar, fråga är tillämpligt. Nu är blott fråga, huruvida
Frih. Alströmers motion står i sammanhang med och är en
följd af redan förut ”uptaget ärende'1''. Motionären i primitiva
frågan har icke yrkat, såsom Hr Ekenstéen trott, att roteringen skulle
lindras, utan att den skulle uphäfvas, så att R. St:s beslut vid föreg:de
riksdag skulle tillintetgöras. Härpå har Utsk. gifvit sitt utlåt.
som blifvit af R. o. Ad. till Utsk. återremitteradt. Fråga är
således nu väckt af en motionär om uphäfvande af roteringen, d.
v. s. om ett sätt huru Halländningarne skulle kunna slippa detta
onus. Frih. Alströmers motion innehåller ingenting annat, än ett
annat sätt att komma ifrån den vid hvarje riksdag framkastade frågan.
Jag kan icke finna annat, än att förslaget är sä omedelbart
föranledt af ifrågavar. ämne, som det möjligen kan vara.
Hr von Hartmansdorff har yttrat, att om man skulle ega rätt
på grund af 56 § väcka förslag om nya sätt för en saks verkställande,
så skulle aldrig ärenderna taga slut. Detta må vara en argumentation
emot 56 § R.O., en argumentation för påståendet att §
bör tagas bort ur grundlagarne^ men jag kan icke finna annat, än
att sålänge § ännu der finnes med gällande kraft, så måste dess
innehåll respekteras och det således vara tillåtet alt väcka nytt förslag,
ny motion som det heter, om ett nytt sätt att komma lill
samma mål, som här åsyftats med en föregide motion.
På denna grund kan jag icke tillstyrka annat, än att R. o.
Ad. ville remittera denna motion till StatsUtsk.
Hr Adelborg, Anders Otto: Sålänge 56 § Riksd.Ordn. halden
ordalydelse, som nu deruti förefinnes, så kan jag icke finna
annat, än att Frih. Alströmer har ovilkorlig rätt att framkomma
med den motion han väckt. Jag tror ali. det är högst farligt alt,
för det man vill ett godt ändamål, man anser det lofligt vinna detta
på sidan om grundlagens rätta tolkning. Om detta lyckas för en
god sak en gång, så kan en dålig en annan gång derigenom vinna
framgång. Så länge vår grundlag får vara så otydlig som den är,
är den visst svår att tolka, dock ej så alt man ej i en fråga sorn
denna, klart ser huru den menas. Jag anser, lika med Frih. Raab,
att motionen icke kan undertryckas utan att densamma, såsom omedelbarligen
föranledd af ett ärende, som förut varit före, måste till
vederbörligt Utsk. remitteras.
Frih. Alströmer: Jag är så fullkomligt förekommen af Frih.
Raab och Hr Adelborg, att jag icke har något vidare att tillägga
utan endast förenar mig med dem.
Sedan öfverläggningen härmed ansetts fulländad, yttrade II.
Ex. Hr Frih. o. Landtm., det lian, i anledn. af Hr von Hart
-
Den 1 Mars
121
yttrande personen, Hr von Troil, icke är närvar., — att om R.
St. skulle uprifva sitt vid en föreg:de riksdag fattade beslut, sä
skulle ju R. St. kunna komma vid en annan riksdag och uprifva
det beslutet och sä in infinitum. Detta synes mig något sofistiskt; ty
jag skulle kunna omvända satsen och säga, att R. St. hafva vid förra
riksdagen ålagt Halländska utsockne frälsehemmanen en icke aldeles
laglig gärd, och det kunde ju falla t. ex. samma person in att
vid en följande riksdag motionera, att dessa hemman skulle hafva
en dubbelt sä stor rotering och så in infinitum, så alt jag förenar
mig helt och hållet med Frih. Alströmer derom, att lians motion,
såsom laglig, må remitteras till StatsUtsk., för at, behandlas i sammanhang
med den förut väckta frågan i iletta ämne.
Hr von Hartmansdorff: Riksd.Ordn:s 56 §, som Frih. Alströmer
åberopat, säger, att inga andra nya ämnen, med undantag af
grundlagsfrågor, må efler motionstidens slut väckas, än de som föranledas
af ”redan fattade beslut”. I detta hänseende är intet beslut
vid innevar. riksdag vidtaget. Följaktligen är den delen af §
icke tillämplig. Dernäst komma orden: ”eller redan uptagna ärenden”.
Det är sant att frågan om roteringen i Halland är uptagen;
men ett sådant sätt att behandla frågan, som det här upgifna, är
förut icke uptaget. Vore det tillåtet att, för något ärendes uptagande,
fä under sakens fortgång göra motioner om alla andra möjliga
sätt alt behandla henne, så funnes ingen gräns för en riksdag
eller för ett ärendes afgörande under hans lopp. Jag vill exempelvis
antaga, att fråga blifvit väckt om bevillnings utgörande för
ett nytt föremål eller för ett gammalt, -hvilket som heldst, och att
sältet blifvit upgifvet inom motionstiden, men att efter hans slut
många andra olika sätt föreslås. Om alla dessa skulle R. St. då
nödgas öfverlägga. Följden deraf blefve då den, att ärendet aldrig
toge slut. Vinner Frih. Alströmers förslag remiss, så är det mig
tillåtet att när hans förslag väl fått Utsk:s behandling, göra ett annat.
Om jag sedan vidtalar någon af mina vänner att, när mitt
förslag från Utsk. återkommit, framställa ett tredje och så vidare,
så visar sig klart, att ett dylikt sätt att tillvägagå är origtigt. Den,
som i frat- derför, bör ju förutsätta att andra kunna göra lika sora han,
och Frih. Alströmer följakteligen inse ändlösheten af ett sådant behandlingssätt.
Orden: ”under riksdagen inträffade händelser” kunna här icke
tillämpas; ty den roteringsskyldighet, sorn här åberopas och måste
innefattas under orden ”redan uptagne ärenden,” gifver Statsinkomst,
eller skulle förminska den, hvaremot det förslag, sorn Frih:n
nu framställt, skulle fordra nya anslag.
Detta anförande hade blifvit afbrutet genom ankomsten af Hr
Statsrådet m. m. Nils Fredrik Wallensléen, sorn å K. M:s höga
vägnar aflemnade Dess nåd. svar uppå R. St:rs underd. skrifvelse,
ang:de riksdagens förlängning samt 3 nåd. propos:r till R. St:r.
Frih. Raab, Adam Christian: Utan alt nu vilja inlåta mig
i något yttrande om Frih. Alströmers motion i afseende på hufvud
-
120
Den 1 Mars.
stämmes och, i följd deraf, bevillningen liöjes eller andra åtgärder
vidtagas, som deraf kunna härröra. Tydligt är således att detta äten
ny motion af helt annan beskaffenhet, än den fråga, som har
blifvit i rältan tid väckt och till StatsUtsk. remitterad, nemi. om
nedsättning i den rotevakans-afglft, som blifvit dessa hemman pålagd.
Jag får derföre anhålla, alt Hr Frih. o. Landtm, icke måtte
göra propos. till remiss å Frih. Alsirömers motion, utan att saken
må förfalla.
Frih. Alströmer: Jag kan icke anse meningen med stadgandet
i 56 § Riksd.Ordn. alt man efter den i denna § föreskrifna
tiden kan fä väcka en ny fråga, om den icke skall vara af annat innehåll,
utan precist detsamma, som den förut väckte motionen. Hvad
skulle det då väl tjena till att väcka den? Naturligtvis skall den väl
innehålla något nytt eller en förändring uti den förut väckta motionen,
och det är hvad min gör. Således torde jag anses berättigad
att väcka den ifrågavar. motionen. För att ytterligare ådagalägga
detta, anhåller jag alt fä upläsa den 56 § Riksd.Ordn,, hvilken
lyder sålunda: ”Intet ärende må nedläggas utan Ståndets uttryckliga
beslut. Ej eller må, med undantag af grundlagsfrågor nya
ämnen af riksdagsmän väckas, sedan en månad från riksdagens början
enl. 27 § tilländalupit, savilia icke sådane frågor af redan fattade
beslut, eller redan uptague ärenden, eller under riksdagen inträffande
händelser, omedelbarligen föranledas.” Detta är väl ett
redan uptaget ärende och det står icke här huru mycket som dervid
skall vara gjordt blott att den nya motionen skall af den förcg:de
”omedelbarligen färanledas,” hvarföre jag, när frågan är,
inom motionstiden framställd, anser mig hafva full rätt att sedermera
deruti föreslå en förändring. Att den af mig väckta motionen
är ”omedelbarligen föran ledd” af den fråga, som förut är väckt,
kan väl icke förnekas.
På grund häraf yrkar jag fortfarande, att mitt yttrande får åtfölja
den gjorda återremissen i form af ny motion.
Hr Ekensteen, Joli. Fritz: Jag anser Frih. Alströmer så
mycket mera berättigad att framkomma med den nya motionen,
som det endast är en variation af den redan väckta. Motionärens
namn är mig icke bekant, men jag tror det är en bonde. Han har
föreslagit att, i st. f. att K. M. och li. St. beslutat, att en rote
skall utgöras af fyra hela hemman, densamma måtte komma att utgöras
af sex. Frih. Alströmer yrkar, alt roteringen skulle fä stå
qvar; men alt, i stället de roteringsskyldige måtte undfå ersättning
af Staten. Delta är således blott ett nytt sätt att åstadkomma
samma sak. För öfrigt vill jag vid detta tillfälle icke underlåta
att nämna hvad jag sist, i hastigheten, icke kom ihog när jag
talade i detta ämne, nemi. detta: Hvar står det skrifvet, att de s.
k. utskrifningspenningarne voro i st. f. den dessa hemman åliggande
roterinsskyldigheten? Detta finnes ingenstädes sagdt, utan
sjelfva ordet Ulskrifningspenningar betyder en afgift i st. f. den rätt
Kronan har att utskrifva folk.
För öfrigt har här blifvit yttradt — och jag beklagar att den
Den i Mars.
119
Sl:n nise komiterade lill tryckfrihetens värd; och befunnos, efter
valförrättningens slut, hafva blifvit utsedde lill
Elektorer:
N:o 60. Gr. Mörner, Carl med 54 röster.
,, 255. Frih. Falkenberg, Conrad .... „ 53 „
,, 15. Hr Ribbing, Gustaf „ 54 „
,, 1612. Hr Grundelstjerna, Axel Wilhelm. . „ 54 ,,
„ 2150. Hr af Wingård, fullm. Hr Elgenstierna
Carl Magnus ,, 54 ,,
,, 2243. Hr Hadorph, Daniel „ 54 ,,
Suppleanter:
N:o 1476. Hr Riben, (larl Wilhelm .... ,, 30 ,,
efter lodning om ordningen med
N:o 370. Frih. von Paijkull, Johan Guslaf . . „ 30 „
Föredrogs Frih. Pa 1 nisljernas Carl Otlo, d. 26 sisll. Fehr.
på bordet lagda hemställan, ang:de sältet för val af Ridd.-Direkt:ns
Ordf. och dess Suppleant samt öfrige Ledamöter och Suppleanter.
Underd. Ridd.-Sekret.: Sedan i sista plenum utredning blifvit
äskad om sältet huru vid val af Ridd.Direktms Ordf. Ledamöter
och Suppleanter vid föreg:de riksdagar tillgått, får jag, i sådant afseende,
äran uplysa, ali från och med riksdagen 1834 och 1835,
då 37 § Ridd.Ordn. erhöll sin nuvande lydelse, och hvarförinnan
endast utsågs en Direkt., bestående al 7 ledamöter af hvilka den
främste, utan serskildt val, blef ordf., hafva ifrågavar. val blifvit
verkställde, på det sätt att, till följd af 33 § Ridd.Ordn., 2:ne namn
blifvit upförda pä valsedlarne lill ordf. och dess suppleant och 0
namn pä valsedlarne till ledamöter och suppleanter: hvarefter de
flesta rösterna afgjort hvilka, som blivit ordinarie!' eller suppleanter.
Uppå härefter framstäld propos., beslöts att vid ifrågavar. val
nästa Onsdag borde tillgå på samma sätt, som, enl. hvad nu blifvit
uplyst, alltsedan 1834 och 1835 årens riksdag varit iakttaget.
Föredrogs Frih. Al strömers, Jonas, d. 26 sistl. Febr. på
bordet lagda motion, att R. St. i anseende lill den vid sednaste
riksdag för utsockne frälsehemmanen i Halland bestämda rotcvakansafgift,
mätte ersätta deras närvande egare med ett kapital, motsvarande
den ränta, som utgöres af skilnaden emellan de fordna utskrifningspenningarne
och den dem nu ålagda rolevakans-afgiften,
efter beräkning af 6 för hundrade.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag anser Frih. Alströmer
framställning såsom ny motion vara för sent väckt och följaktligen
icke kunna uptagas eller lill Utsk. remitteras. Hans förslag
är alt R. St. skola godtgöra de roteringsskyldige för det åliggande,
som blifvit deras hemman åsatt. Deraf skulle följa antingen,
alt statsverket borde skuldsättas, för alf gifva dem sådan betalning.
eller ock alt ett serskildt anslag för dvlikt ändamål be
-
lis
Den 20 Februari.
N:o 48, i anledn. af vackt motion om Löfsta och Sättra hem*
hemmans skiljande frän Färentuna härad samt det förras förening
med Sollentuna och det sednare med Svartlösa härad:
N:o 49, i anledn. af väckt fråga om en fyranläggning å Klippan
Björn.
II. K. o. Ad. åtskiljdes kl. J[9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 1 Mars 185i.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 26 samt pleniprot. för d. 12
sisth Februari.
Uplästes ett af Frih. Rudbeck, Reinh. Carl Gabr., inlemnadt
sålydande mern.:
För det förtroende, hvarmed II, R. o. Adis Hrr Elektorer behagat
hedra mig, i det jag blifvit invald till ledamot i Ridd.Utsk.,
får jag härmed aflägga min vördnadsfull tacksamhet, men, hindrad
af göromål i Kammar-collsm, tillika afsäga mig detsamma.
I anledn. häraf blefvo Ilrr Elektorer af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, anmodade, att sammanträda tillval af en ledamot i Ridd.-  Ulsk., i st, f. Frih. Rudbeck,
Uplästes följande af Gr, Frölich, Gustaf Erik, inlemnade
mern.
Nödsakad att afresa från Slockholm, och osäker när jag hit
kan återvända, får jag vördsamt afsäga mig förtroendet att vara Bänkman,
under anhållan: att få vara bibehållen vid min riksdagsmannarätt.
R. o. Ad. lemnade till denna anhållan sitt bifall.
Företogs val af de Elektorer, hvilka enl. 108 § R.F., och
65 § Riksd.Ordn. skola ega att jemte Elektorer af de öfrige Riks
-
Men 26 Februari
117
N:o 59, aiig:dc serskilda arfvoden för utbetalningen af riksdagskostnaderna
samt granskningen af derå afgifna räkningar och
reqvisitioner;
N:o 60, ang:de uphörande af ljuspenningar för embets- och
tjenstemän samt extra ordinarie!';
Lag-Utskottet:
N:o 10, i auledn. af väckte motioner om uphörande af Frälsemans
serskildta forum.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
N:o 36, i anledn. af väckta motioner för bibehållande af allmogens
valfrihet vid klockares tillsättande i Skåne, Halland och
Blekinge;
N:o 37, i anledn. af väckt motion om bestämmande af klockares
i Lunds stift undervisnings-skyldighet;
N:o 38, i anledn. af väckt motion i afseende å de inom Lunds
stift såsom klockare anställde prestmans (jenstgöringsskyldighet ideras
förstnämnde egenskap;
N:o 39, i anledn. af väckte motioner dels om uphäfvande eller
ändring af K. M:s nåd. stadga ang:de Fjerdingsman af d. 1
Juni 1850, ock dels om skyldighet för alla jordegare att i fjerdingsmans-bestyret
deltaga;
N:o 40, i anledn. af väckt motion, om uphörande af föreskrifven
kontroll, i afseende å saltad lax och smör, sorn sjöledes
föres från hamn i Norrbottens eller Westerbottens län till annan
inrikes ort;
N:o 41, i anledn. af väckt motion om inrättande af ett Postkontor
vid Säthälla gästgifvaregård i Jönköpings län;
N:o 42, i anledn. af väckt motion om tilldelandet af fri och
obegränsad smides- och vågförings-rätt åt alla inom Bergslag privilegierade
smidesverkstäder.
N:o 43, i anledn. af väckt motion om uphörande af mätarepenningar
för stenkol, som till riket införas;
N:o 44, i anledn. af väckta motioner, dels om förändradt aflöningssätt
för ordinarie preslerskapet i allmänhet, dels om förhöjning
i Komministrarnes aflöning och dels om ändring i sättet för
upbörden af kyrkoherdarnes inkomster;
N:o 45, i anledn. af väckt motion om rättighet för hvarje socken,
som kan aflöna egen prest, att varda med en sådan försedd;
N:o 46, i anledn. af väckta motioner dels örn åtgärders vidtagande
för beredande af tryggad åborätt till Stomhemman samt
Annex och Mensalhemman, oell dels om föreskrifters meddelande,
i afseende pä bortstädjande af sistnämnde slags hemman;
N:o 47, i anledn. af väckt fråga om indragning af Krigs-akadeinien
vid Carlberg;
t\G
Den 2C Februari.
ker och kaffe, oell att denna 25 |iroc:s rabatt ä vanliga tullen har
varit den som i allmänhet har gällt, d. v. s. 2 sk. 3 rst. tull å
socker samt 2 sk. 6 rst. ä Ti kaffe. Regeringen har nu föreslagit
3 sk. tull på kaffe, hvilken förhöjning jag tror mig så mycket mera
kunna tillstyrka, som jag vid 1844 års riksdag föreslog 4 sk. tull
på kaffe, hvilket, då man afdrager 25 proc. för den Brasilianska
tull-lindringen, verkligen gör 3 sk. tull, och då K. M. satte till
3 sk. 4 rst. utgörande en förhöjning mot den förutvarande, jag
hade den tillfredsställelsen att se införselen af dessa varor- ökas, i
st. f. att minskas. Om någon minskning de hägge sista åren ägt
rum, har orsaken derill varit den, att kaffeskörden varit dålig i
hufvudproduklionsorterne Brasilien och Java, så att priset stigit ända
till 30 å 50 proc. Jag inser väl orsaken hvarföre K. M. icke har
gillat detsamma i afseende på socker. Orsaken har varit den, att
K. M. icke vågat göra det, med bibehållande af den gällande tullen
å raffinadsockret, emedan vära inhemska raffinadörer deruppå
skulle blifva allt för mycket lidande. Jag skulle tro, att man utan
fara kunde höja tullen å råsockret, men då fordrar billigheten, att
man gör motsvande förhöjning i tullen för det raffinerade. Jag tager
mig sålunda friheten föreslå BcvillnrsUtsk., att å räsockrel sätta
2 sk. 3 rst. full och å det raffinerade 5 sk. 4 rst. lull.
Remitterades lill BevilhnsUlsk.
Föredrogs och lades till handlingarne ett från Exp.Utsk. under
N:o 6 inkommet mern., till Hederv. BondcSt., i fråga om val
af Revisorer m. m. för granskning af Banko Diskont-verkets räkenskaper.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt:n, mern. och betänk:n, nemi. från
Stats-Utskottet:
JV:o 51, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
N:o 52, i anledn. af väckt motion om anslag af kronotionde
till Lekvattnets kapellförsamling i Wermland;
N:o 53, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna medel
för befrämjande af en forskningsresa till Island;
N:o 54, i anledn. af väckt motion om ytterligare förräntning
eller utbetalning på en gång af det återstående anslaget för Strömsholms
kanals- och slussverks ombyggnad;
N:o 55, ang:de anstånd med den stadgade årliga ränte- och
kapital-inbetalningen å lånet för skolhusets i Nyköping utvidgning
och reparation; .
N:o 56, ang:de ifrågastäldt låneunderstöd förstaden Eskilstuna.
N:o 57, ang:de sökt anstånd med ränte och kapital-afbetalningen
å det för återupbyggandet af Conradsforss bruk i Wermland
beviljade lån;
N:o 58, ang:de sökt arfvode för utdelning af de, efter sistförtlulne
riksdags slut, tryckta häften af Bihanget lill RiksSt:ns prot.
Den 26 Februari.
115
öfverläggning, hörtles Commerce-colhm öfver en annan nemi. en af
Engelska Regeringen gjord framställning derom, att, då genom navigations-aclen
af d. 6 Juni 1841), Svenska fartyg erhållit frihet,
att kunna i Brittiska riket införas och naturaliseras utan alla afgifler,
så yrkades, alt äfven samma fördel skulle beviljas Engelska
fartyg i Sverige, nemi. att kunna förvandlas till Svenska utan någon
afgift. Detta tillstyrkte Commerce-colhm med det vilkor likväl,
att den lättnad, som Commerce-colhm uti ett töreg:de utlät, tillstyrkt,
men K. M. dä icke till alla delar bifallit, i afseende på skeppsinventaricrs
införande tullfritt, skulle meddelas såsom säkerhet för
vår handelsflotta mot främmande täflan. I denna fråga förklarade K.
M. att K. M. väl insåg att Commerce-colhm haft rätt uti att sätta
dessa friheter såsom vilkor för vien begärda naturalisations-rätten,
men då det icke befanns lämpligt att bevilja denna frihet, sä afslog K.
M. den af Engelska Regeringen framställda begäran. Denna fråga
är således förfallen, och jag v ill önska alt Engelska Regeringen icke
mätte begagna den rätt, som navigations- m. fl. lagar medgifva,
nemi., att mot de nationer, som icke vilja lemna motsvarande friheter,
tillämpa jus talionis, och sålunda uphäfva de friheter, som den
allmänna lagen lemnar åt andra nationer. I sådan händelse skulle
verkligen den provisoriska Finans-ministern icke hafva gjort vår
vigtiga skeppsbyggeriindustri någon tjenst. Jag hoppas likväl att
denna händelse icke inträffar, dä mig vetterligen Brittiska Regeringen
icke begagnat denna, utan inskränkt sig till det om än långsamma
dock säkra inflytande, erfarenheten af dess lagstiftningsgrundsatsers
välgörande verkning måste utöfva. Men äfven om sä icke
sker, qvarstår det oaktadt, att Svenska handelsflottan skulle komma
i en mycket ofördelaktig ställning till några af de handelsflottor,
som utgöra dess farligaste medtäflare på den allmänna fraktfarten,
nemi. med Norrmän, Danskar och Finnar, i den händelse den nödgades
betala för vigtigare skeppsförnödenheter mer än dessa. Jag
ber att till stöd härför få anföra eif exempel. Genom just den nya
navigations-lagen, som tog sin början år 1850, har numera den
vigtiga fraktfarten af trädvaror från Canada (ill England blifvit öppen
för Svenska och Norrska fartyg. Enl. den rapport vi nyss erhållit
från vår nya Consul i Quebeck, har under förlidet år denna
frakthandel sä utfallit, alt 44 Norska fartyg deraf hafva begagnat
sig och deremot blott ett Svenskt. Norrige njuter de fördelar, som
Commerce-colhm föreslagit för Svenska skcppsredericrna. Jag förblifver
således såsom riksdagsman väl vid samma tanke jag haft såsom
Commerce-råd, att tillstyrka tull-lindringarnes uphäfvande, dock
med det uttryckliga förbehåll, att samtidigt dermed beviljas de lindringar
för skeppsförnödenhelers införsel, jag hos Bcvilln.Utsk. föreslagit
då jag väckte motion, om antagande af Hr Karströms förslag
till tulltaxa med några ändringar.
Nu anhåller jag alt få yttra mig öfver den förändring i tullbestämmelserna,
som innehålles i Konungens nåd, propos. Man
kan antaga att den Brasilianska tull-lindringen i medeltal varit gällande
för införsel till Sverige af de vigtigaste kolonialvarorna, soc
8*
-
114
Den 26 F e I) r u a r i.
okad Statsinkomst af 300,000 r:dr. Sockret konsumeras lill slörsla
delen af de förmögnare, och ifrågavar. beskattning skulle således
utgöras af dem, som hade råd att erlägga densamma. Deremot, och
om Statens tillgångar medgifva alt vi kunna umbära denna Statsinkomst,
förekommer det mig vida ändamålsenligare att nedsätta eller
borttaga tullen på sill, fattigmans föda, och salt, som utgöra behofver
för hvarje fattig person, i den minsta hushållning, och jag
skulle tro att man derigenom åstadkommer en större rättvisa, än
derigenom att man nu nedsätter tullen på socker. Men skulle tullen
å råsocker fortfarande sältas till 3 sk., är klart alt lullsatserne
å det beredda sockret mäste, om tull-lindringarne borttagas, höjas
med proportionerlig! belopp, till skydd för våra sockerbruk. Jag
anhåller vördsamt, att detta mitt yttrande måtte få åtfölja remissen
lill Utsk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Innan K. M. till Ständerna uti
ifrågavar. ämne aflat nåd. propos., hörde K. M. Commerce-colhm
öfver detsamma. I det utlåt. coll:m afgaf, tillstyrktes afskaffandet
af tull-lindringarne. Jag erkänner likväl alt jag icke deltog i detta
tillstyrkande utan många betänkligheter. Då jag tillförene, vid sådana
tillfällen som detta, varit för bibehållande af tull-lindringarne,
anser jag mig nu böra afgifva en förklaring öfver mina äsigter.
Jag har nemi. ansett skälet, som talar för en tull-lindring hufvudsakligen
hafva varit följande. Det ena, att genom en tull-lindring
föranledes en fördel för Svenska skeppsfarten pä aflägsnare farvatten,
serdeles Brasilien och Java der socker och kaffe till största delen
produceras, och hvarifrån de sålunda med betydlig fördel kunna
hitföras, under det att på samma gång tillfälle yppas för oss att
fylla laddningarne med frakter lill andra Europeiska orter, och har
härigenom den handelsflotta, som sysselsattes, blifvit utvecklad, och
vårt sjöfolk tillika fått öfning. Då jag nu likväl gifvit vika och
lät min förra mening falla, så var orsaken följande, att jag trodde
mig kunna hoppas, att genom den tillväxt och öfning vår handelsflotta
på sednare tider redan vunnit, samt genom den kredit i främmande
farvatten, den förvärfva!, den också skulle hafva förvärfvat
sig den säkerhet för täflan med främmande fartyg, som vore erforderlig,
för att den icke skulle blifva underlägsen, när vi intet sjelfva
skapade band genom alt underkasta för dryga kostnader för dess
vigtigare förnödenheter. Och då vinnes genom uphäfvande af olika
tullafgifter för de olika länder, hvarifrån våra varubehof hämtas,
den för Sverige obestridliga fördel, alt kunna hämta dessa varor
från den ort der det vore beqvämligast. För vårt land, som är fattigt
på kapitaler, vore det en stor vinst alt, i st. f. alt i 9 månader
ligga borta med våra penningar, vi kunde på kort tid, i de
stora depöt-orterna, London och Hamburg, erhålla hvad, som af
dessa varor för oss kunde vara behöflig!. Men det är, för att förena
en sådan sakernas ordning, förenlig med vår vigtiga fraktfart, nödigt,
att denna senare icke belastas med bördor, hvarifrån medtäflande
nationer äro befriade, ty då skulle ingen täflan kunna äga rum.
I sammanhang med den fråga, hvilken nu utgör föremål för vår
Den 20 Februari.
113
kontroller, hvai igenom motsatsen af en påräknad högre tullinkomst
kan npstå.
Afven synes mig den omständigheten ej böra förbises, att om
tull-lindringen borttages och då ingen nedsättning å Nordamerikanska
produkter är föreslagen, skall denna åtgärd motsvara en tullförhöjning
af 15 proc. ii desamma och möjligen ha den påföljd, att
en högre införseltull i de Förenta Staterne blir pålagd det Svenska
jernet, hvilket skulle försvåra och inskränka den betydliga jernexporten
(ill detta land, hvilken är 1849 utgjorde öfver 130,000
skeppund.
Hr von Hartmansdorff, Äng.; Jag befarar att den åtgärd,
som föreslås, kan blifva menlig för Svenska skeppsrcderierna. Tulllindringarne
för de varor, som komma från transatlantiska platser,
hafva utan tvifvel bidragit lill alt öka lästetalet af Sveriges handelsflotta,
äfvensom dertill, att större fartyg hos oss blifvit byggda,
hvarigenom Sverige kunnat förtjena pä frakter på hvilka haf som
helst. Vi hafva, under den lid nu gällande författningar varit i kraft,
sett vår handelsflotta bringas upp; hvarföre skulle man då ändra
författningarne på ett sätt, hvarigenom skeppsrederierna biefve lidande.
Min andra betänklighet mot ifrågavar. förändring är den,
som Hr Selfverberg framställt, ali nemi., då, af socker och kaffé
hittills hafva från produktions-orlerna inkommit hela laster förnämligast
till de betydligaste handelsplatserna i Sverige, nemi. Stockholm
och Götheborg, hvilka Släder äro försedda med en väl ordnad
tullbevakning, så kommer deremot, efter tull-lindringens uphörande,
införseln efter all anledn., till stor del att ske i mindre
poster från Hamburg öfver Lybeck till våra smärre städer hvarest
bevakningen är mindre god, och der man följaktligen icke kan hafva
samma tillförlitliga tullkontroller, sorn de större städerna, hvarifrån
motsatsen af en påräknad högre tullinkomst lätteligen kan härröra.
Jag fruktar alltså att denna förändring skall medföra både skada för
skeppsrederierna och minskning i kronans inkomster.
Frih. Raab, Adam Christian: Den Kongl, propos., omfattar
äfven en annan fråga, som påkallar upmärksamhet, nemi. frågan
om beloppet af tullen pä socker. En nedsättning från 3 sk.
till 2 sk. 3 rst. är föreslagen, motsvarande den tullsats, som skulle
anses komma att inbringa samma belopp i lull å socker hädanefter,
sedan tull-lindringarne uphört, som hittils. Jag erkänner att nedsättningen
kan ur denna synpunkt ega rum, men det förekommer
mig, som gåfves det ingen artikel, på hvilken Staten lämpligare
kan taga inkomst, än just socker. Råsockret är icke särdeles underkastadt
lurendrejeri. Sockrets ömtålighet för vatten gör att man
ansett detsamma vara af beskaffenhet att mindre än de flesta andra
artiklar vara underkastade försnillning eller lurendrejeri. — Skillnaden
emellan 3 sk. och 2 sk 3 rst., är 9 rst., som på den soekerqvantitet,
hvilken årligen till Sverige införes ungefärligen gör
300,000 r:dr. Om Bevilln.Utsk. föreslår och Ständerna skulle antaga
bibehållandet af 3 sk. tullsats, så skulle derigenom upstå en
4 H. 8
112
Den 26 Februari.
Då härefter öfverläggningen förklarades vara fulländad samt
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade antaga
BorgareSt:s ifrågavar. inbjudning, blef denna propos. besvarad
med nej.
Föredrogs K. M:s d. 22 dennes på bordet lagda nåd. propos.
till R. St.. ang:de uphäfvande af de i 24 § uti underrättelsen till
nu gällande Tulltaxa medgifna tull-lindringar samt om nedsättning
af tull-umgälderne för kaffe och rå-socker.
Härvid uplästes ett af Hr Sölfverberg, Magnus Didrik
inlemnadt sålydände anförande:
I afseende på K. M:s nåd. propos. om uphäfvande af tulllindringen
A varor från transatlantinska hamnar samt i sammanhang
dermed om nedsättning af inkommande tnllafgifterne ä kaffe och
råsocker, anhåller jag att fä afgifva några anmärknu- för att åtfölja
remissen till Bevilln.Utsk.
Utaf Commerce-colhii berättelse om utrikes handeln för år
1849 inhemtas, att importen af kaffe från Brasilien och Ostindien
upgått till circa 7|- millioner och af råsocker till circa 22 j millioner
skålpund med en tull-lindring af 25 proc. från Brasilien och
33| proc. från Ostindien, då 1111 desse 30 millioner skålpund blifvit
med här befragtade Svenska fartyg till största delen eller med 93
proc. till riket införde, är ostridigt alt en säker och betydlig fragtförtjenst
för den Svenska handelsflottan kommer att gå förlorad genom
tull-lindringens uphäfvande, enär densamma utgör ett skydd för
importören vid de tillfällen, då varuprisen på produclions-orterne
vid skeppningstiden af orsaker, som ej kunnat på förhand beräknas,
varit högre än hvartill införskrifning från Europeiske nederlagsplatser
sedermera kunnat ske, och hvarvid Slaten icke förlorar,
då införselafgifternes nedsättning vid differential-tullens uphörande
föreslås. Borttages detta skydd, kommer importen af dessa varor
sannolikt till större delen att ske från Europeiska hamnar och derjemte
äfven med främmande nationers fartyg.
I afseende på den föreslagne nedsättningen af tnllafgifterne,
motsvarar den å råsocker tillfullo hvad som nu erlägges från Brasilien,
men å kaffe visar den en förhöjning af 20 proc. — Före
år 1846 var införselafgiften å kaffe från nämnde land 2 [ sk. b:co
per skålpund, den förhöjdes då med [ sk. och 1111 föreslås ytterligare
sk. b:co, som tillsammans utgör 33U proc. utöfver hvad
förut varit gällande, och således en icke obetydlig beskattning på konsumenten,
för hvilken denna vara genom vanan blifvit ett behof. —
Härtill kommer att hittills hafva större hela laster af dessa varor
från produktionsortérne inkommit, och detta endast lill Städer med
en väl organiserad tullbevakning, då deremot efter tull-lindringens
uphörande, införseln deraf efter all anledn. lill en del kommer att
ske successive och i mindre poster från Hamburg öfver Liibeck och
till städer, som sakna och icke kunna äga samma tillförliteliga tull
kon
-
Den 26 Februari.
lil
väckas, har det oaktadt af en motionär blifvit väckt och till MedStånden
expedierad. Jag skulle tro, alt då motionären icke kunde
väcka fråga om ärendets behandling i Utsk. han icke heller kunde
väcka den till omedelbart uptagande inom tvenne Stånd.
Efter mitt sätt alt se, strider denna form helt och hållet emot
grundlagen, och får jag derföre anhålla det It. o. Ad. å den gjorda
framställningen icke ville fästa afseende.
Rr Rosenblad: Under minst 7 riksdagar hafva Stånden så
förstått grundlagen, att inbjudningar skett till Stånd, som redan
fattat beslut, att desamma frångå, utan alt de ansetts så definitifva
att ej ändring skulle kunna ega rum. Detta har haft både sina fördelar
och olägenheter, dag skulle tro att, om man vill på något sätt
fortsätta, som man hittills gått tillväga, genom en förklaring öfver
grundlagen, måhända icke alldeles i strid med dess anda, men icke
klart deraf framkallad, så skulle väl sådant äfven kunna ega rum,
ty det beror af Ståndet att begära den och af de andra att deri instämma.
Vill man åter gå en annan väg och undvika dessa inbjudningar,
så har jag för min del visserligen ingenting deremot,
men vill endast dervid fästa den önskan, att, om beslut fattas att
aldrig mer begagna inbjudningar, R. o. Ad. äfven måtte blifva en
sådan föresats trogen och aldrig göra inbjudningar till något Stånd,
som i en fråga fattat beslut, icke heller mottaga sådane i frågor,
hvaröfver R. o. Ad. beslutat.
Frih. Raab: Om jag skulle våga hoppas på infallibilité såväl
hos R. o. Ad. sorn andra Stånd, så att aldrig något beslut kunde
fattas, som icke vore för fäderneslandet det bästa, så skulle jag också
instämma i den åsigt, som af Hr Rosenblad blifvit uttalad, att stadgas
borde, det man aldrig genom inbjudningar skulle söka åstadkomma
förändring i andra Stånds engäng fattade beslut; men jag
gör mig ej denna föreställning om R. St:rs ofelbarhet.
Jag tog mig friheten, då jag sist hade ordet, att fästa upmärk
samheten
derpå, att inbjudningar blifvit mottagna i sådane fall t.
o. m., när 3:ne Stånd slädnät mot ett, och således skulle jag nu
icke anse grundlagsvidrigt, icke heller ovanligt, om man antoge den
förevar, inbjudningen. Men jag drager i tvifvel om det kan vara
rätt att i en så obetydlig fråga, som denna, ingå på den banan.
Hvad vidare beträffar den saken, att blotta antagandet af en inbjudning
skulle innebära en grundlagsvidrighet, så förstår jag icke huru
man kan framställa något sådant, sedan Hr Frih. o. Landtm, föredragit
frågan, ty hade slikt varit grundlagsvidrigt, så är ock ganska
säkert, att det aldrig blifvit af Hr Frih. o. Landtm, lill, öfverläggning
framställdt, och således må jag af den omständigheten, att vi
just fått en diskussion öfver den frågan om vi böra antaga eller
afslå den gjorda inbjudningen, draga den slutsatsen, att det ligger
i R. o. Ad:s skön, att, utan hinder af den 75 § Riksd.Ordn.
kunde antaga inbjudningar i allmänhet; förklarande jag mig för egen
del villig antaga den förevande, på skäl jag förut haft äran anföra.
ilo
De ii 26 Februari.
deremot R. o. Ad. i dess form intet hinder för saken möta, så
kan jag ej neka till, att sjelfva granskningsrätten, tillstyrkt af StatsUtsk.
, är riktig och bör bifallas.
Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Det är just för prsejudikatets
skull som jag är angelägen, att R. o. Ad. måtte afslå denna
inbjudning, och hvad sjelfva saken angår, sä har R. o. Ad. redan
fattat sitt beslut. Uti inbjudningen har jag icke funnit något
skäl vara anfördt, på grund af hvilket R. o. Ad. borde frångå sitt
beslut och detta borde sålunda ske endast af den orsaken att sjelfva
inbjudningen kommit från BorgareSt. Då förmodligen under loppet
af denna riksdag, R. o. Ad. kommer att fatta åtskilliga beslut,
som komma att stå i strid med BorgareStrs, så, och i händelse R.
o. Ad. nu skulle visa sig sä villigt att frånträda sina, endast till
följd af nakna inbjudningar, så förutser jag att borgareSt. icke skall
underlåta att framställa sådana, då R. o. Ad. fattat beslut, som
icke öfverensstämma med BorgareSt:s. Om ett sådant sätt att behandla
allmänna ärenden och frågor icke har andra olägenheter med
sig, så har det dock den, att förlänga riksdagarne, utan att i öfrigt
tjena till någonting, samt att föranleda till diskussioner i samma
ämnen, hvaröfver R. o. Ad. engång förklarat diskussionen vara
slutad.
Jag anhåller derföre på det högsta, att R. o. Ad. måtte, med
vidblifvande af sitt förra beslut, afslå förevaride inbjudning.
Hr Adelborg: Då denna fråga förra gången förehades till
pröfning, var jag ej här tillstädes, eljest hade jag visserligen då sagt
detsamma som nu. I motsats till de herrar, som funnit att frågan
numera icke kan uptagas utan att man felar mot grundlagen, skulle
jag tro att densamma, likaväl som många andra, hvilka i följd af
praxis (hvilken, jag erkänner det, understundom tolkar grundlagen
på sitt eget sätt) fått en sådan form, äfven kunde behandlas på
samma sätt. Det har händt förr, att Stånden ej så litet på dylikt
sätt jemkat med hvarandra och dä sådant skett med fördel tillförne,
så kan det äfven nu gå för sig. Då man engång tagit för gifvet,
att inbjudningar få ske och sådane äfven flerfaldiga gånger egt rum,
tror jag att om BorgareStis inbjudning afslås, så innebure ett slikt
förfarande att alla inbjudningar för framtiden äfven i konseqvens
härmed borde afslås, och har man då, till följd häraf, beröfvat sig ett
medel till förmedling af olika åsigter Stånden emellan, som man
sedermera nog mer än en gång skall få ångra.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då detta ärende föredrogs,
föreställde jag mig att förevar, inbjudning härledde sig från
en framställning, gjord inom BorgareSt. vid det tillfälle, då ärendet
derstädes till behandling förevar, men sedan jag nu fått taga kännedom
om sjelfva händlingen, erfår jag att, sedan saken, i följd af
2:ne Stånds beslut, förfallit, sä har en motionär inom BorgareSt.
♦ väckt frågan (genom motion, som det heter i BorgareStis prot.)
att en inbjudning skulle afgå till R. o. Ad. samt PresteSt. Den
fråga, som, enl. grundlagen, icke vidare vid denna riksdag finge
Den 26 Februari.
109
Utsk. föreslagit en gåfva till numera afl. Öfverste-löjtn. Adlerstams
barn, som ansågos hafva lidit genom en hård Banko-författning;
utlåt, derom var redan af 3 Stånd bifallet och i händelse dessa
Stånds beslut icke hade kunnat ändras, så hade detsamma blifvit
R. St:s. Det fjerde Ståndet, eller R. o. Ad., biföll icke BankoUtsk:s
förslag, utan beslöt att gåfvan skulle öfverlemnas till Adlerstams
egen disposition, samt ingick, till vinnande af detta ändamål,
lill de resp. medstånden med inbjudning att sig med R. o. Ad.
förena, hvilket hade lill följd, att de öfriga Stånden fräntrådde sina
förut fattade beslut och Adlerstam fick sjelf disponera öfver gåfvan.
När alltså en praxis, som icke är af grundlagen förbjuden i 27 ;
är egt rum, nemi. att ett Stånd, med anledn. af sig företeende
omständigheter och förändrade förhållanden, på grund af ett annat
Stånds derom gjorda inbjudning, kan frångå sitt redan fattade beslut
och instämma i hvad elt annat Stånd beslutat, så instämmer
jag med Hr Adelborg i antagande af BorgareSt:s förevar, inbjudning.
Frih. Raab, Adam Christian: Frågan har tvenne sidor,
den ena angår sak, den andra form. I afseende på saken, instämmer
jag med Hr Adelborg, ty det är obestridligt, att de medel,
som Landtbruks-akadem. har om hand, äro att anse som Statsmedel.
På grund af Konungens- derom gjorda propos. beviljade
Ständerne 1812 till Landtbruks-akadem. ungefärligen 160,000 ndr,
derefter 1815 en mindre summa, 1819 eu något större, så att
sammanräknadt Akademien i statsmedel bekommit circa 180 å
190,000 r:dr.
Då denna Akademie derjemte är en allmän inrättning, lärer
väl icke kunna förnekas att ju den, såväl som andra dylika skall
vara underkastad revision af sina räkenskaper i Kammar-rätten.
Den olägenhet Hr Adelborg påpekat, att de utgifter, hvartill
medel af Akadem. anordnas, stundom kunde vara af beskaffenhet
att ändamålet med desamma icke kunde af K. Kammar-rättens ledamöter
alltid så rätt bedömas, i följd hvaraf äfven anmärkn:r icke
torde uteblifva vid utgifter till sådant, som icke syntes inbringa någon
direkt materiel fördel, hoppas jag icke vara af betydenhet att kunna
anses innebära något hinder mot räkenskapens reviderande, så mycket
mindre, som jag litar på att framdeles, såväl som hittills, Kammar-rättens
Adv.-Fiskal skall vara en särdeles förståndig man, kunnig
icke blott i juridiken, utan äfven i ekonomien, hvadan det icke
är sagdt att obehöriga anmärkn:r skola af honom göras.
I afseende på formen, så är det väl bekant, att Stånden pläga
understundom frångå sina beslut på grund af inbjudningar. Ja,
jag vet exempel pä att 3:ne Stånd beslutat öfver en fråga, som, i
följd af inbjudning från det fjerde, fått ett annat skick, derigenom att
de 3:ne Stånden frångingo det beslut de i frågan fattat.
Sålunda sakna vi i det fallet vissérligen icke praejudikater, men
nu är frågan om att för denna riksdag bilda ett, och då vill jag
visserligen icke i en fråga, så obetydlig som denna, yrka att R. o.
Ad. bestämdt denna gång skall ingå på den ifrågavar. banan. Anser
144
Den 5 Mars f. m.
att det alternativ, som i 4 punkten af samma förslag var upställdt,
nemi. alt persedlarne skulle förvandlas i kontanta penningar, måtte
af Ständerna blifva antaget. Det var med tacksamhet jag emottog
den K. propos:n men jag bekänner att jag vid genomläsningen
deraf icke funnit alla de förhoppningar upfyllda, som jag fästade
vid densamma. Jag erkänner värdet af den uppenbart goda afsigten
med den K. proposm, nemi. att söka åstadkomma en sammanjemkning
mellan de olika meningarne, som vid sista riksdag
voro i denna fråga radande i de respektive Stånden. Jag erkänner
att det kan vara och är berömvärdt af Regeringen, alt söka lotsa
flam de reformer, sorn önskas, mellan de svåra bränningar, som
städse hota dem, så väl i Utsk:n, der ofta den förseglade sedeln
afgör frågorna, som i Stånden, hvilka ofta fatta beslut ömsom stridiga
sins emellan och ömsom stridiga mot de beslut samma Stånd
vid föreg:de riksdagar fattat. Jag föreställer mig emedlertid att
denna reform icke, utan att förlora sitt värde tål så mycken jemkning
som här är föreslagen. Också visar sig tydligen af den K.
proposin, att den tillförordnade föredraganden icke sjelf, såsom enskildt
man och ledamot af detta Stånd är af den mening, som han
ansett sig pligtig alt såsom Konungens rådgifvare hylla. Jag skulle
för min del tro, att om den K. proposm hade innehållit ett sådant
förslag, som vid sista riksdagen, hade deri mera upfyllt sitt
ändamål, mera tillfredsställt nationens önskningar.
Den K. proposm delar sig emedlertid i 3:ne morna'. Först
i hvad som rörer räntornas förenkling, sedermera om sättet för upbörden,
och slutligen om markegångssättningen. Det är egentligen
om de 2:ne första af dessa morna' jag ämnar yttra mig. I afseende
på förenklingen har K. M. föreslagit, att de egentliga hufvudpersedlarne
hvaraf räntorna bestå, skola bibehållas, nemi. spanmål,
smör, dagsverken, hö, kol, ved, kött, fläsk och tackjern, hvaremot
små persedlarne skulle förvandlas i penningar. De förra eller hufvudpersedlarne
utgå nu med en summa af 2,597,000 r:dr. Småpersedlarne
hafva upgått till ett belopp af endast 144,000 r:dr.
Den del af persedlarne, som skulle förvandlas i stadig penningeränta,
utgör således blott en ringa del af det hela. Då nemi. till
förstnämda belopp lägges den gamla penningeräntan, är det, såsom
den K. propos. upgifver ej mer än 5 proc. eller ,'s af hela grundräntan,
som skulle undergå denna förvandling. För min del föreställer
jag mig alt om, såsom jag redan förut har antydt, hela
grundräntan blifvit förvandlad till kontanta penningar skulle dermed
alla anspråk blifvit bättre upfylda. Såsom vi af skatteförenklingskomiléns
betänk, paginis 27—29 se, hade allmogen redan under
förra seklet mångfaldiga gånger yrkat att skatterna skulle förvandlas
till kontanta penningar. K. M. och Ständerna hade äfven åtskilliga
gånger utlofvat denna förvandling, och vid 2:ne tillfällen hafva
äfven beslut i sådan riktning blifvit fattade, ehuru dessa beslut vid
påföljande riksdagar blifvit förändrade. Vid 1828 års riksdag, i det
Statsrådets prot. N:o 52, som då aflemnades till Ständerna, igenfinnes,
att dåvande konselj äfven tillstyrkt förvandling till penningar
-
Den 5 Mars f. m.
143
Detta förslag lades pä bordet, uppå derom af Hr von Hartmansdorff,
Aug., gjord begäran.
Uplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under N:o 29,
afgifna förslag till R. St:s underd. skrifvelse till K. M., ang:de
medels anvisande till fortsättning af fästningsbyggnaderne vid Waxholm,
Carlsten och Carlskrona under innevar. år.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att Hr Hedenstjerna,
Wilh., i anseende till en resa i tjensteärender, som han i
dag nödgats företaga till Skaraborgs län, begärt och erhållit ledighet
frän sin befattning såsom ledamot af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
lill d. 2(5 dennes; hvarjemte II. Ex. anmodade Hrr Elektorer, att
sammanträda till val af annan ledamot i nämnde Utskott under Hr
Hedenstjernas frånvaro.
H. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme
att fortsättas kl. ä 7 e. m.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. K. M:s d. 1 dennes
på bordet lagda nåd. propos. till R. St., ang:de försäljning och utbyte
af Christianstads f. d. fästning tillhörande mark.
Föredrogs K. M:s d. 1 dennes på bordet lagda nåd. propos.
till R. St:r, ang:de de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling samt om förändring i nu gällande stadganden
i afseende på indeldta Räntors och Kronotiondes utgörande och
de årliga markegångsprisens bestämmande.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag hade ämnat att vid
remissen af denna K. M:s nåd. propos. göra åtskilliga anmärkmr,
ej mindre i afseende på grunderna än på sättet att verkställa de
förslag, som deri äro ifrågaställa, men sorn den K. proposm ännu
icke är tryckt, och sorn jag icke haft den tillgång till det skrifna
exemplaret hvilken jag önskat, för att derom kunna taga närmare
kännedom, så anhåller jag att någon påföljande dag få inför R. o.
Ad. framföra hvad jag i detta hänseende har att andraga, samt att
det yttrande, jag dä afgifver, mätte blifva till StatsUtsk. remitteradt.
Frih. Raab, Adam Christian; Då jag under motionstiden
har väckt en motion i samma ämne som det, hvarom den K. proposm
handlar, har jag sökt om densamma, ehuru den ännu icke
är tryckt, taga någon kännedom, och vågar derföre anhålla, att få
beledsaga den Kongl, proposm med några anmärkmr till StatsUtsk.
Jag yrkade i min motion att Ständerna mätte uptaga det förslag,
som 1847 års skatteförenklings-komité hade afgifvit, och föreslog
142
Den 5 Mars f. m.
Ad. torde finna remiss af de nya molionerne kunna ega rum, eller
icke; hvilket jag, som vid den ursprungliga behandlingen af ämnet
varit med de värde ledamöterne af skiljaktig tanke, önskar få till
prot. nu på förhand förklara.
Det ifrågavar. prot.-utdraget, hvaruti redan var uptaget, att
de i afseende på den remitterade motionen afgifne yttranden borde
densamma åtfölja, blef härefter ånyo upläst, hvarpå såväl delta, som
öfrige nu upläste prot.-utdr. godkändes.
Företog R. o. Ad. val af Ordf. i Ridd.Direkhn samt dess
Suppleant, och befunnos, vid val-förrättningens slut, hafva blifvit
utsedde till
Ordförande:
II. Ex. Hr Frih. Joli. Lagerbjelke med 108 röster.
Suppleanter :
f. d. Stats-rådet Frih. Gustaf Fredrik Åkerhjelm med 92 röster.
Företogs val af Sex Ordinarie Ledamöter uti Ridd.-Direkt:n
samt Tre Suppleanter; och befunnos, vid valförrättnings slut, hafva
blifvit utsedde lill
Ordinarie Ledamöter:
Gr. Mörner, Carl Göran Dettloff, Hof-rälts-råd med 92 röster.
Frih. Rennet, Carl Stephan, Kammarherre . ,, 112 ,,
Frih. Roije, Fredrik, Kammarherre ....,, 120 ,,
Hr Ulfsparre, Georg, Kansli-råd .....,, 114 ,,
Hr Tornerhjelm, Joh. Abrah., Öfverst-Lieuln. „ 89 „
Hr Orakel, Gust. Ant., Ranko-Commissarie . „ 112 ,,
Suppleanter :
Frih. Posse, Joh. Aug., Amanuens . . . med 78 röster.
Frih. Koskull, Ulr., Kabinetls-Kammarherre . „ 76 ,,
Hr Rjörnstjerna, Osc. Magn. Fredr., Kammarh. „ 49 „
Hr Aminoff, Joh. Fredr.: Sedan nu val till Ordf. i Ridd.-  Direkt. blifvit verkställda samt H. Ex. m. m. Hr Gr. De Geer, i
denna befattning, icke mer ingått, på den grund, att H. Ex. förklarat
sin helsa ej medgifva ett fortgående af den upmärksamhet
och omvårdnad, som är oskiljaktig ifrån en Ordf:s skyldighet; och
då R. o. Ad. i så många afseende står i tacksamhets-förbindelser
till H. Ex. Hr Gr. De Geer., så får jag hos H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, samt H. R. o. Ad., vördsamt hemställa, om icke R. o.
Ad., behagade utse vissa af dess ledamöter, som för H. Ex. Hr Gr.
De Geer, å R. o. Ad:s vägnar hembär Ståndets tacksamhet för den
tid H. Ex. haft besväret af Ordf.-befattningen i Ridd.-Direkt:n.
Anhållande jag om propos. på det af mig framställda förslaget.
Den 5 Mars f, m.
141
Onsdagen den 5 Mars 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
tJplästes till justering 4 prot.-utdr. för d. 1 dennes.
Dä härvid förekom det prot.-utdr., som angick remiss af Frih.
Alströmers motion, rörande rolevakans-afgiften för utsockne frälsemannen
i Halland, anmälde sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag förmodar alt StatsUtsk.
skall bli förvånadt, när del ifrån elt Stånd, som plägar vara så noggrant
som R. o. Ad. om lagliga formers iakttagande, emottager remiss
på en motion af den beskaffenhet som Frih. Alströmers.
På det att Ulsk., malte erfara huru dermed tillgått, anhåller
jag, att de anföranden, som vid tillfället afgäfvos, mätte få till Ulsk.
åtfölja.
Frih. Stjernstedt, Äng. Wilh.: På grund af nu upläsla
R. o. Ad:s beslut, hvilket jag anser icke vara öfverensstämmande
med 56 § Riksd.-Ordn. får jag reservera min rätt, att, då Utsk:s
utlåt, i anledn. af Frih. Alströmers motion hit återkommer,
då väcka den motion, hvartill jag, på grund af samma utlät, kan
finna mig föranlåten.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Genom det beslut, hvaröfver
prot.-utdr. nu justerats har 56 § Riksd.-Ordn. fått en örfil. Grundlagen
stadgar, alt återremiss af en väckt fråga icke får ske mer än
en gång. Om nu vid ålerremissen af ett betänk, det tillätes en
ledamot att, i anledn. deraf väcka motion i samma ämne, så kan
naturligtvis utlåt, öfver denna nya motion äfven återremitteras, och
med anledn. af denna återremiss ännu en ny motion i samma ämne
väckas — och så allt framgent. Sedan emedlertid nu så blifvit
heslutadt, anhåller jag att få instämma med Hr von Hartmansdorff
och således bevara äfven min rätt, att, i konseqvens med
detta R. o. Ad:s beslut, sedan Frih. Alströmer med anledn. af en
beslutad återremiss, väckt en motion, och Hr von Hartmansdorff en
annan, på grund af Frih. Alströmers motion, och Frih. Stjernstedt
en annan ny motion med anledn. af Hr von Hartmansdorffs, äfven
fä väcka en eller flere motioner med anledn. af Frih. Stjernstedts
motion.
Frih. Cederström, Rudolf: Till svar å hvad nyss blifvit
anfördt för reserverande af öppen rätt att framdeles väcka nya motioner
i sammanhang med den fråga, Frih. Alströmers, i ett föreg:de
plenum remitterade anförande berört, anhåller jag få yttra den
åsigt, alt det visserligen lärer vara de värde ledamöterne obetaget
att framställa sina ideér för lillämnade motioner, men att det lika
säkert mätte bero på innehållet af dessa samt af deras större eller
mindre samband med den förut ventilerade frågan, huruvida R. o.
140
Den 1 Mars.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats vara fulländad, hemställde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge de emot
åtskilliga §§ af ifrågavar. förslag till instruktion gjorde anmärkmr
föranleda till återremiss af Ridd.Ulsk. förevar, mern.
Ropades ja.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s denna dag ankomna
nåd. Svar uppå R. St:s underd. skrifvelse ang:de riksdagens
förlängning.
Föredrogs och remitterades till StatsUisk. K. M:s denna dag
ankomna nåd. propos. till R. St:r, ang:de åtskilliga för det nybildade
Artilleri-Batteriet i Norrland ifrågakomna ökade utgifter.
Föredrogos och begärdes på bordet K. M:s nedannämnde denne
dag ankomne nådiga propos:r till R. St.:
l:o Ang:de försäljning och utbyte af Christianstads f. d. fäst
nings
tillhörande mark; och
2:o Ang:de de uti ordinarie räntan ingående persedlars omsättning
och förenkling samt om förändring i nu gällande sladganden i afseende
på indelta räntors och kronotiondes utgörande och de årliga
markegångsprisens bestämmande.
Anmäldes och lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
betänkm och utlåt., nemi. från
Lag-Utskottet:
N:o 11, i anledn. af väckt motion om stiftande af en lag,
ang:de flyttning i och ur hus på landet;
Allmänna Besvärs- och Ekon.-Utskottet:
N:o 50, i anledn. af väckt motion om meddelande af stapel
stads-rätt
för staden Sölfvitsborg; samt
N:o 51, i anledn. af väckt fråga om användande af Norrska
hingstar vid Ottenby Stuteri, till hästafvelns förbättrande.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.-utdr. från
PresteSt. af d. 15, 19, 22 och 26, från BorgareSl. af d. 19, 22
och 26, samt från BondeSt. af d. 19 och 22 sisth Februari.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 2 e. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Den 1 Mars.
139
insett behofvet af en så beskaffad bok eller liggare, och velat genom
uttryckligt stadgande försäkra sig om den fortfarande tillvaron deraf;
men deraf följer ingalunda, att den skall upgöras på det af Utsk. föreslagna
sätt, utan sålunda att hvarje inbetalning, vare sig kapital eller ränta,
införes i boken lill framtida efterrättelse såväl för Kamereraren
som Direktm och en hvar, som har med saken att skaffa. Icke
eller skall en sådan liqvid göras först vid årets slut, ty det är
olämpligt att göra 2:ne bokslut nemi. ett i den gemensamma liggaren
och ett i den särskilda räkenskapen.
§. 53.
Hr von Hartmansdorff: I denna § omnämnes icke, hvem
som skall sätta värde å inventarierne. Detta bestyr kan väl icke
öfverlemnas ät Kamereraren, ty han skall kunna värdera dem antingen
för högt eller för lågt, hvarföre jag tror, att Direktm bör
göra denna värdering.
§. 54, 55 och 56.
Lemnades utan anmärkning.
§• 57.
Gr. Lagerbjelke: Sedan §§:nes nummerföljd blifvit förändrad,
torde den nya nummerföljden vid citationerna i denna § böra iakttagas,
hvilket nu icke är händelsen.
§§. 58 och 59.
Lemnades utan anmärkning.
§. 60.
Gr. Lagerbjelke: Vid denna § anhåller jag att få förnya
min förut i afseende på 40 § gjorda anmärkn.
g. 61.
Hr von Hartmansdorff: Jag har icke bestämdt hört men
tror likväl, att Gr. Lagerbjelke vid 60 § erinrat, att genealogiska
tabeller skola af Kanslisterne fortfarande lemnäs på samma sätt som
för Ridd.-Sekret, är stadgadt. Skulle Grin icke hafva gjort denna
anmärkt)., så gör jag den nu vid 61 §.
Derjemte torde jag få fästa Ståndets upmärksamhet på det mindre
lämpliga, att i en instruktion föreskrifva, att förste Kanslisten
skall vara Sekret, i Ridd.Utsk. och andre Kanslisten Chef för Kansliet
under Sekrel:s tillsyn så länge riksdag pågår. Ar det alltid
gifvet, att förste Kanslisten är lämplig lill Sekret, i Utsk. och den
andre till Chef for Kansliet eller tvärtom ? Vore det icke bättre
att utesluta dessa föreskrifter och låta det bero af vederb. Landtm,
eller Utsk., att härom förordna eller huru man vill ställa det, blott
samma frihet lemnäs här, som vid andra riksdags-kanslier, att välja
personerne efter deras olika egenskaper.
g. 62.
Lemnades utan anmärkning.
138
Den 1 Mars.
af förevar. Instruktion, enl. den derå utförda rubrik, innehåller,
Direkt:ns Arbets-Ordning.
§. 43.
Hr von Hartmansdorff: I sista morn. af denna § förekommer
uttrycket: ”Varandes han underkastad ersättningsansvar”
etc. Jag tillstyrker att enl. vanligt språkbruk följande omskrifning
måtte göras: ”För alla de utgifter, hvilka ej äro enl. föreskrift
verificerade, vare han ersättningsansvar underkastad,” etc.
§§. 44, 45, 46, 47, 48, 49 och 50.
Lemnades utan anmärkning.
§. 51.
Gr. Lagerbjelke: I gamla instruktionen förekomma orden:
”bestämdt qvantum” hvilka uti Utsk:s förslag blifvit uteslutna.
Möjligen skulle genom utslutandet af dessa ord den oegentlighelen
kunna upsla, att man icke vet, hvem som skall bestämma detta
qvantum antingen Direkt, eller Kamereraren.
g. 52.
Hr von Hartmansdorff: Det till denna § gjorda tillägg
innehåller, att Kamereraren skall föra en liggare med upgift å fondernes
enl. sednast afslutade hufvudböcker egande fordringar
och tillgångar. Detta tillägg gifver anledn. till den förmodan, att
Kamereraren icke skall tid efter annan utan först vid hvarje års
slut uti liggaren afföra de iiqvider, som på lånen göras. Det vore
alldeles orätt ty man kan icke utan oreda, underlåta att genast anteckna
hvarje ränteliqvid, eller kapitalafbetalning. Att af spridda
anteckningar göra vid årets slut ett generalsammandrag, är enl.
min tanka onödigt och har sannolikt icke eller varit Utsk:s mening,
ty hvem, som betraktar någon fonds afslutade räkning finner der,
hvad han skulle få veta af liggaren nemi. upgift på fondens enl.
sednaste bokslut, ägande fordringar. Hvarföre skall man 2 gånger
skrifva om samma sak. När anteckningar dessutom mäste i liggaren
genast göras, så får man der icke blott vid årets slut ulan när
som häldst veta hvad i liqvidationsväg förefallit. Det föreslagna tillägget
är således öfverflödigt, hvadan jag tillstyrker att detsamma
må utgå.
Undert. Ridd.-Sekreterare: Jag anhåller att få uplysa, att
det af Hr von Hartmansdorff omförmäldte tillägget, är föranledt af
H. R. o. Adrns vid sednaste riksdag fattade beslut, att till vinnande
för framtiden af en lättare öfversigt utaf samtliga under Ridd.-  Direkhns förvaltning ställde fonders lånerörelse m. m. en s. k.
liggare eller inventariebok skall vara att uti Riddarhus-Kont. tillgå.
Hr von Hartmansdorff: Det är ganska rigtigt, alt en sådan
bok skall finnas och, om jag icke missminner mig, har jag
under den lid jag varit Kamererare uprättat en dylik. Ståndets
nn omförmälda beslut har sannolikt varit grundadt derpå, att man
Den 1 Mars.
137
uphörande. Men då föl-svinner hon af sig sjelf och Direkt, äger
vid påföljande riksdag blott inberätta, att de äro fullständiga.
Gr. Lagerbjelke: Instämmande i den siste talarens yttrande,
får jag tillägga, att det är tydligt, att ju förr genealogierne blifva
kompletterade, desto hällre. Sålänge sådant icke skett, är det äfven
gifvet, att detta mål aflägsnas om skyldigheten för Kansliet i
detta afseende borttages, och hvad man härpå vinner är mig obe
gripligt.
Underl. Ridd.-Sekret.: Jag anhåller att få uplysa derom,
att utskrifningen af tabellerne öfver samtliga å Riddarhuset introducerade
ätter redan för flere år sedan blifvit fulländad, och att
ifrågavar. renskrifning af tabeller numera endast erfordras, då tabellerne
blifvit förslitne, eller, i följd af inkommande genealogiska
upgifter, sådane tillägg uti de derå gjorde anteckningar egt rum,
som påkalla en förändrad upställning.
§. 41.
Lemnades utan anmärkning.
§. 42.
Gr. Lagerbjelke: Stadgandet i första mom. af denna §
försätter Sekret, i ett annat förhållande till Direktm än vederbör
och i andra Direkt:r eljest vanligt är. Såvidt jag har mig bekant
plägar icke Sekret, vara ålagd, alt ovilkorligen yttra sig i alla frågor,
ulan endast i de fall, då han af dem, hvilka skola besluta,
blir tillfrågad, i hvilken händelse det är hans pligt att sig utlåta,
och de lemnade uplysningarna i prof. anteckna, hvarföre jag an
håller,
att första mom. måtte utgå och § börjas med orden: ”under
Direktms inseende är Sekret.” etc. Likaledes och i konseqvens
härmed anhåller jag, att sista mom. af § måtte erhålla följande
lydelse: ”1 sammanhang härmed tillhör det Sekret., att vid Kanslisyslors
tillsättande yttra sig öfver de sökandes behörighet och skicklighet.
” Det torde nemi. icke vara lämpligt, att Sekret, ovillkorligen
skall yttra sig vid Ridd.-Kamererarens och Fiskalens tjenste
tillsättning.
Frih. Palmstjerna: Jemte det jag förenar mig med Gr.
Lagerbjelke anhåller^ jag få tillägga, att det uti 2:a mom. i § förekommande
ordet ”Kanslibetjening” må utbytas emot ordet Kanslister
i Riddarhuset.
Hr von Hartmansdorff: I 42 § förekommer ett uttryck,
som jag icke vet, hvarthän det syftar. Der står nemi. ”1 öfrigt
ställe han sig till noggran efterlefnad hvad i Arbets-Ordms 2 §
stadgadt är.” Hvilken är Arbels-Ordn.? Här finnas endast en instruktion
för Direkt, och hennes tjenstemän samt ett lånereglemente.
Utan tvifvel kunna Utsk;s ledamöter uplysa hvad med ArbetsOrdn.
förstås.
Undert, Ridd.-Sekret.: Jag får äran uplysa att 2:dra kap.
136
Den 1 Mars.
att vårda dessa handlingar, men jag befarar att en sådan saknas.
Enl. min åsigt är del hvarken lämpligt eller nyttigt, att en mängd
gamla riksdagsbeslut och andra handlingar, hvilka nu förvaras i kistor
i de fuktiga hvalfvén under Riddarhuset, derstädes förblifva.
Måhända hafva dessa handlingar nu blifvit inlagde i de 2:ne stora
kistor, sorn stå i Riddarhusets öfre våning pä det rum, hvarest
Utsk:s beta ii k: n utdelas. Har sådant skett för att skydda dessa
handlingar från förmultning, så är det val, men kistorna stå deremot
i vägen såsom hvar och en får erfara, hvilken i berörde rum
inträder. Vore det måhända icke mera skäl, att de äldre riksdagsbesluten
förvarades i Riks-Archivet, hvarest man numera icke behöfver
befara, att handlingarna såsom fordom i Slottshvalfven genom
mögel och fukt förstöras. Jag hemställer derföre om icke
rättast vore att Ridd.Utsk. undersökte om och hvilka handlingar
böra från Riddarhusets archiv öfverflyltas till Riks-Archivet samt
med anmälan härom till Ståndet inkomma.
§. 37.
Lemnades utan anmärkning.
§. 38.
Gr. Lagerbjelke: Ingalunda kan jag linna någon nytta af
borttagandet utaf nuvande stadgande, att Ridd.-Sekret. skall i allmänhet
befordra Riddarhusets bästa; tvärtom tror jag, att många
olägenheter kunna häraf npstå. Dessutom är det gifvet, att i en
instruktion alla möjliga fall, der något är att åtgöra, icke kunna
nptagas, och vid sådane på förband oförutsedde fall kan då detta
stadgande tjena såsom fullmakt hvaremot jag icke kan se, att någon
vinst af detta stadgandes uteslutande ur §:n är att hämta, utan anhåller
jag, alt det måtte få qvarstå.
Hr von Hartmansdorff: Jag förenar mig med den siste
värde talaren, men önskar, att den föreskrift, som nn afser Ridd.-  Sekrel. allena måtte ställas så, att hon gäller icke endast honom
utan äfven Riddarhusets öfrige tjenstemän. I annat fall kunde de
sednare anse sig från samma skyldighet undantagne.
§. 39.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke inse, hvarföre Utsk. föreslagit
inflickandet af ordet ”lösörepersedlar” i st. f. ”allt annat af
hvad namn det vara må,” ordet lösörepersedlar är väl icke så
vackert, att det derföre bör antagas, och dessutom synas mig orden:
”allt annat af hvad namn det vara må,” inbegripa mera än
ordet lösörepersedlar.
§. 40.
Hr von Hartmansdorff: Jag inser icke något skäl, att
borttaga det gamla stadgandet. Sålänge genealogier felas, bör Ridd.-  Sekret. ej mindre än Kanslisterne fullgöra det åliggande, instruktionen
gifvit dem, och under hvilket de undfått sina tjenster. Då
flere genealogier icke behöfvas, är tiden inne för denna skyldighets
Den 1 Mars.
135
§§. 22 och 23.
Lemnades ulan anmärkning.
§ 24.
Hr von Hartmansdorff: Uti denna § föreskrifves, huru
förhållas skall med ansökningar om lån emot pant af fastighet.
Men såvidt jag kunnat höra, har Ulsk. icke föreslagit något stadgande
i fråga om lån emot borgen. Måhända förekommer något
härom i efterföljande §§; hvarom icke bör, denna brist af Utsk.
vid instruktionens förnyade granskning afhjelpas.
§§. 25, 26 och 27.
Lemnades utan anmärkning.
§• 28.
Hr von Hartmansdorff: I denna § heter det, ”vid inskrifningen
iakttages, att de Ridders- och Adelsmäns döttrar, hvilka
icke finnas i genealogien upförda”. Det följande af samma stycke
hänför sig otvifvelakligt till adelsmän, men icke lill döttrar, ehuru
ordställningen föranleder att Iro motsatsen. Med de flickor, som
anmälas till Stiftsjungfrur, är förhållandet att de sällan blifvit i genealogierna
införda, emedan de understundom icke äro årsgamla.
Direkt:n har likväl tillräcklig ledning för sitt omdöme af de prestbevis,
som åtfölja ansökningarne om inskrifningen. Skulle nu denna
föreskrift lagas efter bokstafven, så måste Direkt, återförvisa eller
afslå åtskilliga ansökningar. Jag skulle derföre önska att redact:n
af omförmälda § måtte blifva ungefärligen sälydande: att de
döttrar af Ridders- och Adelsmän, hvilka Icke finnas i genealogien
upförde, etc. Omskrifves § så, hänföres ordet hvilka till
Adelsmän.
§§. 29, 30, 31, 32 och 33.
Lemnades utan anmärkning.
g. 34.
Hr von Hartmansdorff: I denna § har man begagnat ett
uttryck, som synes tillkännagifva, att det är en rättighet för Ridd.-  Sekret. att uptaga hvad lian under sammankomsterne hör och ser
förefalla, ehuru likväl sådant är hans skyldighet. Man har nemi.
i § begagnat ordet tillkommer i stället för liligger eller något
dylikt.
g. 35.
Lemnades utan anmärkning.
g. 36.
Hr von Hartmansdorff: Jag har förgätit alt vid någon redan
föredragen, måhända lämpligare § yttra mig, ang:de åtskilliga
gamla handlingars förvaring i Riddarhuset. Det torde derföre tillåtas
mig att nu gifva mina tankar härom tillkänna. Jag hade nemi.
trott, att en § skulle finnas, hvaruti föreskrift meddelas Ridd.-Sekret.
134
Den 1 Mars.
§ 20.
Hr von Hartmansdorff: I mitt förra yttrande glömde jag
tillägga, att med capitations-afgifterne förhåller sig så, att om de
uteblifva, aligger det Kamereraren derom göra anmälan hos Direkt.,
hvarefter vederbör. K. Bef:h:de erinras, att dem ofördröjligen insända.
Hvad åter angår förevar. §, så lår jag fästa upmärksamheten
derpå, hurusom först uptages förbud för Direkt, att ingå i några
kostnader vid allmänna fröjdbetygelser, men sedermera tillätes henne
att undantagsvis göra motsatsen. När undantaget omedelbart efterföljer
förbudet, böra och kunna ordalagen blifva annorlunda; man
torde då äfven kunna försvenska orden ”locus publicus”.
Enahanda är förhållandet med förbudet emot Riddarhus-salens
uplåtande mellan riksdagarne. Det synes mig böra omskrifvas, så
att Direktms rättighet till undantag endast må sträcka sig till öfrige
rummen i Riddarhuset utom denna sal, eller egentligen till SecretaUtskottsrnmmen
allena. I annat fall skulle t. ex. concerters gifvande
kunna hädanefter såsom tillförene i denna sal åstadkomma
skada, serdeles å platfonden i taket och vapenplåtarne på väggen.
Secreta-Utsk:s-rummen deremot hafva hittills med allt skäl blifvit
nplåtna åt Krigs-Vetenskaps-Akademien och andra samfund, hvilkas
dervaro icke är menlig.
Gr. Lagerbjelke: I hvad den siste talaren yttrat, ang:de
illumination, instämmer jag till alla delar. Meningen med stadgandet
i denna § lärer väl vara, att Riddarhuset icke skall illumineras
vid andra tillfällen än då så sker med öfrige publika hus i
staden, och således är den nuvar. redaktm af § oriktig. Hvad åter
angår uthyrandet af Riddarhus-salen, är jag af olika åsigt med samma
talare. Jag medgifver visserligen, att denna sal i allmänhet icke bör
utlemnas, och aldraminst i och för concerter, men jag önskar dock,
att detta stadgande icke göres så strängt, att undantag från förbudet
blifva omöjliga, ty fall gifvas, då salen utan något mehn kan samt
t. o. m. bör uplåtas, i hvilket afseende jag vill omnämna, hurusom
för några år sedan Naturforskar-mötet på detta rum hade sina
sammankomster. Enl. min åsigt bör således stadgandet göras strängare
än det nu är, men ingalunda så, att icke undantag derifrån
kunna ega rum.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i Gr. Lagerbjelkes
yttrande och jemkar följaktligen derefter mitt eget.
§ 21.
Hr von Hartmansdorff: Emot slutet af denna § börjas en
ny mening med orden ”Skolande Sekreteraren”, längre ned börjas
en annan med ”kommandes till följd häraf”, etc. Annorstädes
heter det ”börande, varande, blifvande, åliggande o. s. v.,
hvilka talesätt äro föråldrade. Jag skulle önska att vid Ulsk:s förnyade
granskning af denna stadga språket så mycket möjligt är
ställdes i form af författnings-stil, och att den släpande protokollsstilen
undvekes.
Den 1 Mars.
133
mänhet och serdeles Collegierna är den ordning införd, att ankommande
bref öpnas af Ordf., det vare sig Presidenten eller äldste
närvar, ledamoten, och att bref, som innehålla penningar, serskildt
anleknas jemte dermed följande penningebelopp. En sådan åtgärd
är nödig till utrönande, huruvida de penningar ankommit, som i
brefven omförmälas. Understundom inträffar, att mindre penningebelopp
åtfölja brefven, än i dessa upgifvas. Huru skall Kamereraren
eller Sekret, kunna styrka sådant, om han ensam öpnat brefven.
Har någon annan derjemte varit tillstädes, så kan äfven styrkas om
vid brefvets emottagande saknades så och så mycket. Det händer
icke så sällan under brådskan med brefs afsändande, dels att mindre
penningar än vederbordl inläggas, dels att man alldeles glömmer
inlägga ringare summor. Meri nästa post ankommer dä vanligen
bref från vederb., som ursäkta misstaget eller glömskan. Men om
en sådau rättelse uteblifva-, och i alla fall, under afvaktan deraf
befinner sig den som allena öpnat ett penningebref i tvetydig och pinsam
belägenhet. Det är fördenskuld nödigt, att minst 2 personer
äro dervid tillstädes. Jag tror således, att en Direktör och Sekret,
böra öfvervara brefvens öpnande, när de icke äro rekommenderade
men i annat fall bör Kamreraren jemte Direktören vara tillstädes.
Om nu Direklörerne åtaga sig detta bestyr efter omgång dem emellan,
så få de vidkännas det hvar 6:te vecka. Som Lördagen någon
post icke ankommer, och en viss timma på f. m. föröfrigt kan efter
ömsesidig beqvämlighet utsättas, så blir besväret icke serdeles stort.
§§ 17 och 18.
Lemnades utan anmärkning.
§ 19-
Hr von Hartmansdorff: De i denna § meddelade föreskrifter,
rörande Kammererarens skyldighet att på förhand inlemna förteckning
ötver de myndigheter, från hvilka capitalions-afgifter eller
andra medel äro att förvänta, hafva icke iakttagits under den tid,
Kamererare-befatlningen var mig anförtrodd. Sannolikt hafva de
icke eller sedermera blifvit fullgjorda emedan de äro öfverflödiga.
Om Ridd.-kamereraren hvarje år skall aflemna sådana förteckningar,
rörande capitations-afgifterna, så har han intet annat att ipiga och
för hvarje år uprepa än att de inflyta från samtlige K. Bef:h:de,
hvilket Direktörerne veta förut. Några påminnelser om de räntor,
hvilka på bestämda tider skola inflyta, behöfva icke Direktörerne,
emedan kännedom derom vinnes vid genomseendet af den liggare,
som i en annan § omförmäles. I denna förteckning uptages tiden,
då hvarje kapital blifvit utlånadt, hvaraf äfven följer när räntebetalningen
skall verkställas. Således är föreskriften ändamålslös och
endast betungande för Kamereraren, utan gagn för Direktm. Af den
räkenskap, som årligen afslutas, synes dessutom, hvem som underlåtit
att insända räntemedel emedan sådana, som icke betalats, till
det följande året, balancerats. Det är i alla fall gifvet, alt då någon
underlåtit erlägga ränta å ett af Direkt, undfånget lån, skall indrifningen
öfverlemnas till Fiskalen. Då hörer det till ett serskildt
stadgande, att upgift derom af Kamereraren lemnäs till Direktm.
132
Den 1 Mars.
de ärender m. ra. som under månaden passerat, för att sedan vid
Direkt:s sammankomster kunna redogöra inför densamma.
Frih. Stjernstedt: Jag anhåller blott att få förena mig med
Hr Aminoff uti det af honom nu framställda förslag till denna §:s
ordalydelse.
Gr. Lagerbjelke: Såsom motiv för den föreslagna förändringen
har bland annat blifvit anfördt, att större säkerhet skulle
vinnas, om Ridd.-sekret, vore ensam ansvarig vid öpnandet af de
lill Ridd.-direktm ankommande bref, än om denna ansvarighet vore delad
emellan honom och 2:ne ledamöter af Direktm. Jag kan icke finna,
att hvarken säkerheten eller Riddarhus-sekret:s ansvarighet blir genom
Direktörernas borttagande i något afseende ökad, hvaremot det
torde vara temligen stridande emot god ordning i allmänhet, att
bref, innehållande penningar, hvilka skola af en Direkt, emottagas,
få af en dess tjensteman ensam öpnas, och af dessa skäl anhåller
jag, alt närvar, stadgandet måtte fortfarande bibehållas. Man har
äfven sagt, att, om någon af Direklme skall vid brefvens öpnande
vara tillstädes, han skulle få vidkännas ett alltför stort besvär i följd
af de flere under veckan ankommande posterna, men denna anmärkn.
förfaller vid besinnande deraf alt, om äfven flere poster i
veckan anlända, likväl för rekommenderande brefs öpnande vissa t.
ex. 2 dagar i veckan kunna bestämmas.
Frih. Palmstjerna: Om jag rikligt upfattat förslaget, så har
ur denna § blifvit uteslutet allt, hvad som angår posternes öpnande(
så alt §:n nu endast innehåller föreskrifter om hvad som vid Direktms
sammanträden hör iakttagas. Jag anhåller, att Ridd.Utsk:s i afseende
på brefvens öpnande afgifna förslag måtte blifva upläst.
Sedan i anledn. häraf det af Ulsk. föreslagna tillägg uti 38 §
blifvit upläst, yttrade
Frih. Palmstjerna: Den af Ulsk. föreslagna förändring i fråga
om öpnandet af rekommenderade bref, anser jag vara hvarken lämplig
eller riktig. Vid alla verk, der penningar emottagas genom
bref, böra enl. min åsigt minst 2:ne personer vara närvar, vid posternes
öpnande, på det att det må vara säkert och möjligt att utröna,
huruvida de med brefven öfversända penningar utgöra de belopp,
brefven uptaga. Sker öpnandet af brefven endast af en person, så
kan missräkning ega rum, hvilket icke bör kunna inträffa, om 2
personer samtidigt äro tillstädes och någon noggrannhet iakttages.
Af sådan anledn. har äfven för de embetsverk, der rekommenderade
bref emottagas, blifvit föreskrifvet, att lieie än en person skola
öfvervara brefvens öpnande. Jag tror derföre, att såväl Ridd.-sekret,
som Ridd.-kamerm böra öfvervara öpnandet, och sker det i närvaro
af någon ledamot utaf Direktm, är detta ännu mera i sin ordning.
Dylika sammansträden behöfva icke ega rum hvarje dag utan högst
en eller två dagar i veckan.
Hr von Hartmansdorff: Icke heller jag anser Utsk:s här
framställda förslag böra antagas. Inom de förvaltande verken i all
-
Den 1 Mars.
131
anses annat än såsom en ren gåfva, hvilken torde tydas såsom ett
vederdermäle af R. o. Ad:s välbehag öfver personen. Det lärer
då vara skäl att R. o. Ad., som betalar pensionen, jemväl har ett
afgörande ord med i laget vid dess tilldelande, hvarom förslag lämpligast
af Ridd.-direkt, kan, hemställningsvis, varda afgifvet.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: För min del anser jag, att denna
§ örn pensionering förtjenar åtskillig omarbetning.
Jag anser nemi., att om rättigheten till pension skall noggrannare
bestämmas, sä bör detta ske i enlighet med Hr von Hartmansdorffs
förslag eller att denna rättighet sättes i likhet med den,
som finnes i Civil-statens Pensions-inrättning; hvarvid likväl R. o.
Ad. torde böra förbehålla Ståndet det afgörande beslutet vid pensionens
tilldelande, sä att, dä en af Riddarhusets tjenstemän blefve efter de
fastställda grunderna pensionsmessig det må ankomma på R. o. Ad.
att pensionen bevilja eller afslå.
§§ 14 och 15.
Lemnades utan anmärkning.
§ 16-
Hr Aminoff: Utsk. har föreslagit borttagandet af skyldigheten
för Direkt., att genom en eller tvenne af dess ledamöter öfvervara
postens öpnande på Riddarhuset, och såsom orsak härtill anfört,
att det föreskrifna åliggande icke pä många år blifvit tillämpadt
samt att posterna numera ankomma nästan dagligen, hvaraf följden
blefve, att Direkt., genom någon dess ledamot, måste dagligen infinna
sig på Riddarhuset.
För min del anser jag åsidosättandet af gifven föreskrift, icke
vara något skäl att borttaga densamma; äfvensom, att om någon
olägenhet hittills ej inträffat, genom denna sjelftagne frihet, sådant
likväl i framtiden kan ega rum — skulle man konseqvent följa den
grundsats, att blott åsidostta gifne föreskrifter, sä kunde man snart
komma derhän, alt blifva qvitt alla sina skyldigheter.
Hvad åter beträffar posternas nästan dagliga ankomst till hufvudstaden,
så ser jag ingen nödvändighet fordra, att de bref, som
ankomma till Riddarhuset genast behöfva öpnas; sådant kanske, enl.
min öfvertygelse, 2:ne gånger uti veckan, t. ex. för de poster som
ankomma Måndagar och Tisdagar, om Onsdagen, samt Thorsdagsoch
Fredags-posterne, om Lördagen, eller ock några andra dagar i
veckan, allt efter som det jjäst passar sig för Direkt.
Kontroller åro i allmänhet nödvändiga, och de finnas äfven
inom de förvaltande verken, och alt Ridd.-direkt, är ett förvaltande
verk, lärer svårligen kunna bestridas. Att nu borttaga en gammal,
ehuru ej tillämpad, föreskrift kan jag ej gilla, tvertom är jag
af den tanke — att en af de 6 ledamöterne uti Ridd.-direkt, bör
hafva jouren för månaden, dels för alt öfvervara de ankomne
brefvens öpnande på Riddarhuset, i Sekret:s och Kamrerarens närvaro,
och dels för att hafva en närmare tillsyn och kännedom, öfver
O
v
130
Den 1 Mars.
Hr von Hartmansdorff: Uti denna § åberopas R. o. Ad:s
beslut af d. 23 Januari 1779, att, ”i likhet med hvad för afskedstagande
embetsman på kronans stat bestås, samt med afseende på
förekommande omständigheter, pensioner må beviljas”. Om denna
§ tillämpades, sä skulle Direkt, först och R. o. Ad. sedan se efter
hvilka författningar, sorn gälde år 1779 för embetsmäns pensionerande
i kronans verk. Är sådant f. n. lämpligt, och huru är det
verkställbar!? man bör väl nu, likasom 1779, förutsätta att R. o.
Ad. vill behandla sina tjenstemän på samma sätt som Staten gör
med sina. Förfares nu med de sednare annorlunda än 1779, så bör
väl R. o. Ad. äfven göra likaledes. Jag hemställer derföre, alt
Utsk. måtte taga i öfvervägande, och att Ståndet, när saken återkommer
till ny pröfning, mätte afgöra om det icke vore skäl stadga,
att samma vilkor böra gälla för pensioneringen af Riddarhusets
tjenstemän som för pensioners åtnjutande ifrån Civil-statens pensions-kassa.
Men som delegarne i densamma sjelfve bidraga till
sitt pensionerande, hvilket de icke göra här, så hemställes, huruvida
11. o. Ad. skulle finna lämpligare, att pensionera de sednare
efter samma grunder som R. St. bestämdt för Bankens och Riksg:skont:s
tjenstemän, hvilka tjena icke blott ett utan alla 4 Stånden.
Antingen man tager den ena eller andra grunden till efterrättelse
så har man likväl något, som motsvarar närvar, lid och man ginge
icke 70 år tillbaka.
Här förekommer slutligen ett serskildt förhållande, som jag tror
att det H. Utsk. och Ståndet borde taga i betraktande, nemi. att en
betydlig del af Kammerarens och Fiskalens inkomster härflyta från
de serskildta arfvoden, som de enl. gifvares förordnanden eller serskildta
föreskrifter åtnjuta af åtskilliga fonder, för hvilka de hafva
besvär dels med upbörd, utbetalningar och redovisning, dels med
inteckningar, bevakningar, o. a. d. Om dessa tjenstemän afskedas
och pensioneras endast efter det lönebelopp, som de af Riddarhuskassan
åtnjuta, så blifva de alltför illa och sämre behandlade, än
Sekret, eller Kanslisterne, hvilka allena eller förnämligast aflönas
på Riddarhus-kassans stat.
Frih. Palmstjerna: Sedan Hr von Hartmansdorff yttrat sig
i denna fråga, så är det öfverflödigt ali dervid något tillägga, hvarföre
jag endast anhåller alt få instämma uti hvad han sagt.
Frih. Stjernstedt, Au g. Wilh.: Jemte det jag instämmer
i den af Frih. Cederström uttalade åsigt, får jag hemställa om icke
det tillägg kunde göras till denna § alt Ridd.-direkt, endast skulle
föreslå tjenstemännen till pensionering, och detta förslag sedermera
underställas R. o. Ad:s pröfning vid påföljande riksdag.
Frih. Cederström: Jag finner den siste värde talarens förslag
riktigt och vill deruti instämma, så mycket heldre, som, då
andra tjenstemän, nemi. i Statens tjenst, få sjelfve bidraga, med årliga
löne-afdrag, lill sitt framtida pensionerande, så kan den pension,
R. o. Ad.s tjenstemän vid afskedstagande erhålla, och till hvilken
de, såsom bekant, icke sjelfve under tjenstetiden bidraga, svårligen
Den 1 Mars,
129
utnämnda Landtm. Det är Landtm, som liar med dessa tjenstemän
mest att göra. Mig synes således obilligt, att han vid tillträdet
af sin maktpåliggande befattning skall oragifvas af en tjenstemanna-personal,
som han lill dess värde och användbarhet, icke
känner. Jag tror att det vore ganska tjenligt i allmänhet att en
sådan princip funnes rådande, att de extra tjenstemännen tillsattes
af ordf., hvilket tillförene lärer varit t. ex. inom Utsk:n sedvanligt.
Detta har visserligen hvad dem angår blifvit ändradt, jag lemnar
derhän till hvad nytta; men ser derutinnan icke något hinder emot
alt i förevar, fall vidtaga en bättre ordning.
§ 12.
Lemnades ulan anmärkning.
§ 13.
Frih. Cederström: Den obetydliga förändring, som Ridd.-*
Utsk. har föreslagit i denna §, tillfredsställer mig icke alldeles. Jag
tror först och främst att 20 är är nog kort tjenstetid för att berättiga
till pension, och skulle för min del önska, att detta minimum
af tjenstetid måtte höjas lill 30 år; men denna anmärku. är
måhända mindre väsendtlig. Deremot lägger jag mer vigt uppå,
att då här säges att pension må beviljas med afseende på förekommande
omständigheter, detta mätte på ett noggrannare sätt uttryckas
sålunda: att pension må, efter förflutna 30 år, beviljas dels
med afseende på den afskedssökandes under tiden ådagalagda tjenste-förhuIlande
och dels med afseende på öf riga f örekommande
omständigheter. Det låter nemi. mer än väl länka sig, att en tjensteman,
om han äfven skött sin tjenst passabelt, likväl genom sitt
upförande för öfrigt, i det offentliga, gifvit R. o. Ad. skälig
anledn. lill synnerligt missnöje. Då kan likväl en sådan tjensteman
nu pensioneras af R. o. Ad:s kassa, enl. hvad jag hört påstås
att den nu gällande instruktionen lärer i någon män föranleda.
Jag anser icke förhållandet alldeles så vara, eller att en sådan följd
ovilkorligen må ur nuvar. stadganden anses härflyta; men det är
tillräckligt, om sådant kan ens ifrågasättas, att man genom tjenligare
ordalag må prsecavera sig för iråkandet af dylik ovisshet. Man
kan nemi., det låter tänka sig, af långmodig fördragsamhet låta en
person fortfara med ett Ijensteåliggande, derest det någorlunda lvjelpligen
skötes, om man ock icke saknar andra anledn:r till skälig
obelåtenhet; men att utsträcka en sådan godhet ända derhän att nian
utan någon motsvarande tjenstbarhet, skulle genom beviljad pension
upmuntra en person, som framgent eger alldeles inga anspråk
på dylikt prof af välvilja; — det är hvad R. o. Ad. icke torde
finna med rättvisa och sunda åsigter öfverensstämmande. Det är till
förebyggande af ett sådant förhållande, som på intet sätt synes vara
grundad på något slags billig fordran, jag föreslår ofvannämde tillägg
till §:s nuvar. lydelse; och hoppas att det, om det antages,
skall kunna utgöra en önsklig vägledning till förhållandernas mogna
pröfning för blifvande Ridd.-direktms ledamöter, när någon kasus
af pensionsansökning i en framtid kan ifrågakomma.
4 H. 9
Den 5 Mars f. m.
1 45
gar af ifrågavar. persedlar. Sednast hafva, om jag så må säga, en
del af Ständerna vid 1847 och 1848 årens riksdag äfven tillstyrkt
denna förvandling, ty StatsUtsk. och tvenne Stånd tillstyrkte, hvaremot
de tvenne andra Stånden vore emot en sådan förvandling i
kontanta penningar. Skatleförenklings-komitén har tillstyrkt denna
förvandling och uttalat sig för den åsigt, att endast en sådan skulle
vara fullt ändamålsenlig. Man invänder deremot att penningen är
i allmänhet ingen säker mätare; och man har förr sagt alt våra
penningar aldrig hafva ägt något bestående värde. Det är sannt att
vi fått vidkännas åtskilliga stats-bankrutter, som förorsakat att vära
sedlar blifvit nedsatta till lägre värde än förut. Men sedan 1834
års realisation, sedan Banken har offentlighet, och än mer, sedan
Hypotheksföreningar blifvit inrättade i de flesta provinser och dessa
tagit utrikes län, hvarigenom alla deras delegare äro intresserade för
realisationens bestånd, visar sig icke så många farhågor för bankosedelns
förfall som tillförene; men vare dermed huru som helst,
kan det ej inverka på skattebeloppet om räntorna sättas i silfver,
såsom Skatteförenkhs-komitéen föreslagit. En annan orsak, som
tyckes mig tala för denna förvandling, är, att derigenom skulle vinnas
mera likhet emellan skattebördorna inom de olika provinserna.
Det är bekant, att i Skåne, Blekinge, Bohus län, Jemtland och
Herjeä-Dalen äro grundskalterne satte i penningar. Om man nu
ville antaga att de grundskatter, som äro bestämda i persedlar, äro
underkastade en beständig tillökning i värde, derigenom att dessa
persedlar stiga i pris, och penningarne deremot skulle falla i värde,
så vore del en stor orättvisa mot de provinser, som genom räntornas
bibehållande i persedlar skulle för all framtid hafva den sannolikheten
för sig ali få sina grundskatter förhöjda, under det ali
andra hafva dem bestämda. Jag skulle således föreställa mig att,
då detta är, hvilket väl icke kan nekas, en orättvisa, borde man
söka att undanrödja den, och för skattebidragens utgörande söka
komma täll en lika grund i alla Sveriges provinser. Vidare talar
för en sådan förenkling den omständighet, alt alla Statens räkenskaper
blefve mycket enklare. En stor besparing skulle komma
att för statsverket äga rum, hvilken i prof. lill K. proposin är uplagen
(ill 50,000 r:dr. Slutligen, och en vigtig omständighet,
hvarvid jag ber att få lägga serdeles märke, är den att, om vi
skulle tänka oss att någonsin komma till en allmännare skattejämkning
i landet, så ligger det klart, att om grundskatterne förut
äro bestämda i penningar, så lillvägabringas en sådan jemkning
lättare, än hvad den skulle kunna göra, så länge de utgöras af olika
persedlar. Men om också man ville antaga, att icke på en gång
öfvergå till en sådän förvandling, så ber jag att få framställa några
anmärkna- mot de persedlar, som till bibehållande äro föreslagne.
Man har föreslagit att bibehålla dagsverken. Jag föreställer mig
det vara en riktig princip, att såsom skatt af jorden taga hvad jorden
kan producera. Så är icke förhållandet med dagsverkena.
Jorden behöfver just dessa dagsverken, och kan icke umbära dem.
Dessutom är det mer än sannolikt att dagsverken skola stiga i pro4
H. 10
146
Den 5 Mars f. m.
portion mera än säden, än smöret och andra varor, som jorden
ärligen producerar. Det föreslås att kol skulle uptagas bland per
sedlarne.
Det är kändt att kol f. n. i vårt land säljes till så olika
priser, som ända till 14 r:dr stigen på vissa orter, under det å
andra, stigen knappt gäller 2 r:dr. Nu är sannolikt, att på de
orter, der kolprisen f. n. äro i lågt pris, skogen efter ett eller annat
decennium är uthuggen, så att kolen kunna stiga ända till 5
ä 6-dubbelt pris emot livad de nu gälla. Samma förhållande är
med veden. Calmare län har mycket ved bland sina persedlar.
Dess läge vid kusten gör att skogen troligen kommer att undergå
samma öde som t. ex. i Bohus län, att nemi. borthuggas, hvarmed man
också är flitigt sysselsatt. Räntegifvaren hotas således med möjligheten
att denna artikel, som nu gäller 5 å 6 r:dr ngds famnen
der, skall i en kanske ej så aflägsen framtid stiga till det flerdubbla
pris, som derföre nu betalas i Skåne. Vidare föreslås strömming
och lax att bland persedlarne bibehållas. Jag tager mig friheten
erinra om vanskligheten af fiskena. Vi hafva nyligen i en K. M:s
propos. fått oss föreslaget afskrifvandet af några hundrade fisken,
derför att de uphört att äga något värde. Jag känner ett laxfiske
i Calmar län, som nu icke gifver ^ af hvad det gaf för 20 å 30
år sedan. Man har ingen säkerhet att kunna åstadkomma dessa
persedlar, strömming och lax, emedan det är möjligt att fisken ”icke
går till” några år, och orätt synes mig vara att bland räntepersedlar
bibehålla sådane, som är så vanskliga.
Om StatsUtsk. icke skulle finna skäl vara för handen, att tillstyrka
alla persedlars förvandling i kontant, hvilket jag föreställer
mig vara det bästa, så skulle jag för min del tro lämpligast vara,
att förfara på sätt i de, vid Statsråds-protm fogade, af Hrr Statsråden
Giinther och Wallensteen afgifna reservationer föreslås, nemi.
alt bestämma det dessa persedlar till hälften må utgå i kontant och
till hälften i varor, af hvilka sednare, spanmäl och smör, äro de,
som sannolikt för framtiden komma att jemnast bibehålla sitt värde.
En stor olägenhet, den jag ber att få fästa upmärksamheten
vid, skulle blifva följden af den K. proposms antagande, den nemi.
att den önskade skatteförenklingen icke skulle kunna tillvägabringas
på mångå år. Det föreslås nemi. att om Ständerna gilla de principer,
hvaruppå förslaget är byggdt, så skall K. M., efter att hafva
låtit höra menigheterna, infordra utlåt, äfven af embetsverken, och
åter vid en kommande riksdag framställa nåd. propos. i ämnet till
Ständerna. Jag ber att få erinra derom att, sedan denna fråga varit
snart sagdt vid hvarje riksdag å bane från 1712 till 1779, så
begrafdes den just pä ett sådant sätt som detta. Den 29 Mars
1779 utfärdades ett cirkulär till samtlige K. Bef:de i länen, med
upmaning till dem att höra fogdar, häradsskrifvare och menigheter,
och sedan stannade frågan af intill är 1809, samt fick sålunda hvila
i 30 år. Om hvilan icke skulle blifva så lång nu, så är dock
fruktansvärd! att den blefve längre än K. M. afser och Ständerna
önska.
Det andra mom. af den K. proposm afhandla)' sättet för räntornas
utgörande. K. M. har föreslagit, icke att räntorna skola ingå
Den 5 Mars f. m.
147
till statsverket, utan att räntetagare!), med utslående af sin optionsrätt,
skulle alltid åtnöjas med det medelpris, hvartill räntorna voro satte; att
deremot räntegifvaren skulle äga rättighet att afbörda den del af räntorna,
som utgjordes af spannmål in natura, vid de tillfällen då årsmarkegången
vore lägre än medelmarkegången, men vid sådant förhållande erlägga
mellangiften i kontant. Jag föreställer mig, alt detta sätt icke skulle
tillfredsställa hvarken räntegifvarne eller löntagarne, samt icke heller
vara af fördel för Staten. Hvad räntegifvarne beträffar, skall
det blifva svårt att öfvertyga allmogen derom, att rättvisa dem vederfares,
då de åläggas att i ena fallet betala en tunna säd med
en tunna säd, och dertill kontant mellangift, men dem icke är
öppet lemnadt att i andra fallet, eller då årsmarkegångcn öfverstiger
medelmarkegången, få lemna en tunna säd och fä kontant
mellangift. Hvad ränlelagarne beträffar, så tror jag att de skulle
förlora betydligt emot, om räntorna blefve indragna lill statsverket,
och de i stället bekomme i kontant sina löner eller inkomster.
Löntagarne skulle då få sina löner qvartaliter. På sätt nu är föreslaget,
förlorar löntagaren räntan på sin lön icke allenast för det
löpande året utan många gånger för flere månader på det följande,
innan lönen utfaller. Ehuru jag icke skattar den upsägningsrätt
han hittills haft, men genom en sådan åtgärd, som den nu föreslagna,
skulle förlora, till högt värde i moraliskt hänseende, kan jag
dock icke annat än finna, att den kunnat vara af pekuniärt värde
för löntagaren, emedan han, då priserna varit högre än markegången,
kunnat betinga sig ett högre pris genom att upsäga räntespannemålen
till leverering in natura, och denna förmån skulle han förlora. Hvad
Staten beträffar, skulle den nödgas behålla alla spannemåls-magaziner,
magazinsförvaltare och upbördsmän, som den nu måste bekosta,
och således gå miste om de besparingar, som varit påräknade
till gäldande af det tillskott, Staten skulle få göra, för ersättande
af forssellönen. Detta tillskott af Staten är beräknadt att upgå till
minst 60,000 r:dr, och jag har i det föreg:de nämnt att det belopp,
man påräknade skulle besparas, vore 50,000 r:dr. Klart är
emedlertid att denna besparing skulle, om K. proposrn antages, uteblifva,
och Staten fortfarande få vidkännas alla de kostnader, som
varit förenade med det gamla upbördssättet, men icke dem allenast,
utan Staten skulle derutöfver åtaga sig förbindelsen att vissa år,
om icke räntetagarne vilja emottaga spannmålen, öfvertaga densamma,
emot lifgifvande af kontant ersättning åt dem. Om jag äfven
medgifver, att detta icke ofta inträffar, sä är dock sannolikt, att då
det inträffar nemi. under sådane år, då spannemålen vore snart
sagdt osäljbar, betydliga spanmålsqvantiteter komma att erbjudas
statsverket. Om ock förskotter i kontanta penningar icke för Staten
vore en så stor upoffring, måste det deremot blifva ganska brydsamt
att veta hvar man skall magazinera, och huruledes afyttra den
betydliga sädesqvantitet, som möjligen då komme att öfverlemnas.
För min del hyser jag den öfvertygelse, att om Ständerna nu skulle
besluta detsamma, som Ständerna vid 1844 och 1845 årens riksdag
enhälligt, och tvänne Stånd vid sista riksdagen beslutat, att
10*
118
Den 5 Mars f. m.
nemi.: alla räntorna skola ingå till statsverket och löntagarne derifrån
få sina löner, klefve det både för den ena och andra parten
äfvensom för samhället det bästa sättet att lösa frågan. Jag slutar
således med den upmaning till StatsUtsk. att företrädesvis föreslå
räntornas förvandling i kontant, men skulle StatsUtsk. finna betänklighet
häremot, att åtminstone då stanna vid den medelväg, som af
Stats-råden Gunther och Wallensteen föreslagits. Jag gör mig den
föreställning alt om K. M. också i Silt förslag icke ansett Sig böra
föreslå en så stor utsträckning af denna reform, så skulle K. M.
likväl finna det för Sig välbehagligt om Ständerna sjelfva taga ut
steget något längre än K. jVJ. denna gång velat föreslå. Jag är
derom så mycket mera öfvertygad, som K. M. genom Sin propos.
vid förra riksdagen tillkännagifvit Sin åsigt vara den, att reformen,
mera fullständigt utförd, också blir ändamålsenligare. Jag anhåller
att detta mitt yttrande mätte få åtfölja remissen till StatsUtsk.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Hufvudsakligen förekommen
af Frih. Raab, anhåller jag få förena mig i allo uti hvad
han yttrat. Jag vill likväl lemna StatsUtsk. hänvisning till en ännu
mer genomförd bevisning än Hr Frih. Raabs, om nyttan af persedelräntornas
förvandling till ständig penningeskatt. Denna finnes
nemligen uti de talangfulla yttranden, som vid sednaste riksdag i
detta ämne här å Riddarhuset afgåfvos af samma Konungens rådgifvare,
som kontrasignera! den nu föredragna K. propos:n. Hr Gripenstedt
har visserligen till det proposm bilagde Statsråds-prot. tillkännagifvit,
att han ännu enskildt hyste samma åsigt; men jag beklagar destomer
att han, i egenskap af Regerings-ledamot, frånträdt densamma.
Att här upläsa Hr Stats-rädets ifrågavar. yttranden vore öfverflödigt,
emedan de flesta af R. o. Ad:s ledamöter, som inferessera sig för
frågan, redan torde känna deras innehåll. Men för de ledamöter
af StatsUtsk., som icke äro medlemmar af R. o. Ad., torde det
icke vara utan interesse, alt de i delta afseende få en hänvisning
till 7:de häftet af R. o. Ad:s prot. d. 31 Juli 1850 pag. 407 etc.
Medan jag har ordet anhåller jag tillika, att få yttra den tanka,
att med den s. k. jemkning, som i denna propos, är framställd,
föga eller intet lärer vara att vinna, om nemi. meningen dermed
är att bereda sig de Stånds bifall, som vid sisth riksdag protesterade
mot Rorgare- och BondeSt:ns beslut, ty hvad som likväl då,
likasom troligen nu, mest ligger löntagareintresset inom Adeln och
PresteSt. om hjertat är naturligtvis, att söka behålla optionsrätten;
och när denna förmån borttages, qvarstår således likafullt den förmenta
anledn:n (ill motståndet. Jag befarar fördenskull, att den
nu framställda proposm får det bedröfliga ödet att blifva afslagen
icke blott af Borgare- och BondeSlm, utan äfven af R. o. Ad. samt
PresteSt.
Hr Gripenstedt, Joli. Äng.: Jag har tvekat om jag vid
detta tillfälle skulle besvära R. o. Ad. med något anförande då intet
direct resultat dermed kan vinnas, och då den utredning, som
kan vara af vigt för Utsk. vid ärendets behandling enl. min tanka
någorlunda fullständigt redan förefinnes i det prot., som medföljer
Den o Mars f. m. 149
t
K. M:s propos. Det har likväl blifvit nödigt för mig, särdeles efter
den siste värde talarens yttrande, alt äfven få säga några få ord.
Denna talare har anfört, hurusom jag vid föreg:de tillfällen hyllat
den åsigt, alt ränteförenklingen lämpligast kunde ske på den grund
att alla persedleräntor förvandlades lill kontant. Det är visserligen
ganska sannt, att jag sökt utveckla fördelarne af en sådan förenklingsmethod,
och hvad jag dervid egentligen afsett, det kan hvar
och en finna af mina yttranden i detta ämne, och det var, att på
sådant sätt tillvägabringa den största möjliga enkelhet i vårt beskattningsväsende.
Att detta ändamål också derigenom fullständigast
skulle vinnas, är en åsigt, som jag lika litet i min egenskap af
föredragande inför Konungen har förnekat (hvilket synes af prof.,
som medföljer den nåd. propos:n) soni jag nu eller någonsin kan
frångå densamma, ty den är en klar och ostridig följd af sakens
beskaffenhet. Någonting helt annat är likväl den frågan, om man
icke, då svårigheter möta, mot en så genomgripande åtgärd, kan
och bör finna skäl, att söka upnå hvad som lättare kan åstadkommas,
då nian derigenom i alla fall skulle komma ett högst betydligt
steg framåt^ och att jag jemväl var af denna mening, då ärendet
afhandlades under föreg:de riksdag, derom vittna samma prot:r,
hvilka den värde talaren åberopat tydligt och bestämdt, tom. 9 pag.
117, Dessutom, Mine Hrr! har sedanden liden ett faktum inträffat,
som i detta afseende är af den högsta vigt, och som efter min
åsigt talar mäktigt för en sådan behandling, det nemi.: att den
närvar-.de Representationen, som dock eger laglig rätt att öfver ärendet
besluta, med stor bestämdhet förklarat sig mot den radikalare
förenldingsgrunden, eller alla räntornas förvandlande till penningar.
Om man då verkligen menar allvarsamt med reformen, om man
upriktigt önskar att bringa frågan till ett godt slut, och icke i evighet
vill uppehålla den blott och bart vid en föga gagnelig controvers
mellan Stånden, så finnér jag för min del derlill ingen
lämpligare utväg än att söka förmedla och förena de olika meninga
rne.
Detta är också just hvad K. M:s nåd. propos. åsyftar, och jag
tror mig icke förtjena någon förebråelse för inkonseqvens, utan
tvertom hafva handlat praktiskt oell rätt då jag, mera seende till
målet än lill medlet, tillstyrkt den modifikation, som nu blifvit föreslagen,
hellre än att oböjligt framhärda i en ofruktsam grundsals,
mot hvars tillämpning i sin helhet jag dessutom gerna medgifver
att betänkligheter kunna upstå, helst dä man tager i betraktande,
att vi lefva i ett gammalt samhälle med egendomliga institutioner,
der skatteväsendet sedan uråldrig lid varit grundaclt på
natura prestationer, men icke hafva för oss en tabula rasa, der nya
systemer kunna inskrifvas utan svårighet oell olägenhet, äfven om
dessa systemer i sig sjelfva äro rigtiga.
Man invänder mot förslaget att den förenkling, som derigenom
vunnes, icke skulle blifva betydlig. Detta påstående förundrar mig
endast, ty jag tycker för min del, att intet vidare genmäle derå
behöfves, än hvad som redan är upgifvet i prot. som medföl jer den
K. proposm, eller att det närvarande kameral-verket, uptagande
150
Den 5 Mars f. ra.
endast i Jordeboks-räntan 295 titlar, och i Mantals-räntan 155 serskilda
beräkningsgrunder, skulle reduceras lill 10 å 12 persedelräntor
för hela Sveriges rike, hvaraf likväl endast ett mindre antal
— vanligen 3 5 4 — belöpte sig på hvarje län eller distrikt.
Ar nu denna förenkling obetydlig? Jag hemställer frågan lill hvar
och en opartisk.
Man har vidare i afseende på detaljerna anmärkt, att de persedlar,
som blifvit föreslagna till bibehållande, icke skulle vara lämpliga,
och såsom bevis derpå anfört, att hvad som skall utgå såsom
ränta bör vara en produkt af jorden, och ej, hvilket är fallet med
dagsverken, vara sjelfva kraften, som producerar.
Vid denna anmärkn. förekommer ett dubbelt misstag, som troligen
får tillskrifvas den korta tid, under hvilken det temmeligen
vidlyftiga arbetet varit tillgängligt för granskning och begrundande,
ty hvarken har K. M. albil it något bestämdt förslag å de räntepersedlar,
som skola bibehållas, och än mindre ingår det i planen
att alla dessa persedlar skola utgå såsom skattebidrag. K. M. har
i Sin nåd. proposm upgifvit vissa persedlar, som torde böra qvar
stå
för att dermed visa, till hvilket enkelt resultat man kunde komma,
utan att rubba hufvndgrunderna i skatteväsendet, om endast detta
ringa antal bibehölles, och, genom speciella exempel för 5 5 6 län,
har det ytterligare gjorts åskådligt, huru systemet skulle komma att
utfalla i tillämpningen; men K. M. har icke till slutlig fastställelse
föreslagit, hvilka hufvudräntor som i hvarje län eller distrikt skulle
bibehållas, utan sagt att dermed torde böra anstå, intill dess de serskilda
orternas behof i detta afseende hunnit sorgfälligt pröfvas.
Ej heller är meningen att dessa persedlar sedermera skola utgå
af de skattskyldige. Detta är endast undantagsvis medgifvet för en
enda af dem, nemi.: spanmål, utan persedlarna komma att qvarstå
blott såsom en beräkningsgrund, och såsom sådan torde de omtalade
dagsverkena ingalunda vara sä otjenliga som den värde talaren
förmenar; ty i allmänhet önnes väl knappast någon tillförlitligare
värdemätare på en produkt, än sjelfva prodnktions-kostnaden, och
denna åter bestämmes till största delen af arbetskraftens pris. Man
kan derföre vara temmeligen viss pä, att om dagsverkspriset skulle
stiga, så stiger äfven produktionens värde eller afkasfningen, hvarefter
skattebidragen böra proportioneras, och af dessa skäl anser jag
också, att, dagsverken, hvilka til! så betydligt belopp ingå i grundräntorne,
äro ganska lämpliga alt bibehålla såsom värdemätande
räntepersedel. Vidkommande åter de skogsprodukter, som blifvit
ifrågaställa att qvarstå (hvilka bland alla de mångfaldiga, som nu
förefinnas, endast skulle vara ved och kol) sä medgifver jag att
förhållandet i delta afseende är något olika, ty det kan sägas all
dessa, åtminstone på vissa orter, hafva en benägenhet att stiga i
pris, som ej motsvaras af egeudomarnes ökade afkastning. Men
äfven detta är i den K. proposm afsedt, ty först och främst äro ej
dessa räntepersedel- beräknade att bibehållas i mera än några få af
de skogrikare länen, der de nu förekomma i större mängd, och för
öfrigt har det blifvit speciell förklaradt att om det, af de nyss angi
fna skälen skulle befinnas nödigt (såsom t. ex. i St. Kopparbergs
Den 5 Mars f. m.
151
län, der nästan alla räntor utgå i kol) att omsätta dessa skogsräutor
i andra produkter, som mindre fluktuera i värde, så bör sådant
ske vid räntepersedlarnas slutliga bestämmande; och just för att
allt delta må blifva verkställdt med fullkomlig kännedom om orternas
egna önskningar och behof, och ej så der mera eller mindre
summariskt, är det som denna tillämpnings-åtgärd blifvit upskjuten.
Hvad jag nu haft den äran att anföra ang:de skogseffecterna
gäller äfven i afseende å art. lax och strömming. Denna
kan likaledes omflyttas, om sä anses behöfligt, men den upgår eljest
blott till det minsta beloppet af alla de bibehållna räntorna, och
skulle förekomma endast i ett par län. Orsaken hvarföre denna
ränta derstädes blifvit bibehållen, ligger deruti, alt man i möjligaste
måtto sökt bereda likhet mellan länen, i afseende på det belopp,
som skulle reduceras till peng:r och alt beloppet blifvit jemförelsevis
för stort på dessa ställen, om förvandling af denna ränta der
egt rum.
Den stora besparing af 50,000 r:dr, som här blifvit förespeglad
såsom vinst af ränfeförenklingens verkställande i radikal syftning
står ej, såsom det förmenades, omnämnd i den K. propos:n.
Det är visserligen sanni, att vid föreg:de tillfällen, äfvensom i den
serskilda mening, som medföljer Statsrådsprot., så blifvit upgifvet,
men K. o. Ad. lärer nogsamt erinra sig, att denna besparing aldrig
var beräknad att komma statsverket till godo, ithy att icke allenast
denna summa, utan nästan lika mycket derutöfver afsågs att utgå
i och för den omreglering af Landsstaten, som föreslogs i sammanhang
med skatteregleringen, men som nu ej blifvit ifrågaställd.
Hvad som blifvit yttradt ang:de den andra afdehn af det K.
förslaget, eller ang:de alla indelta anslags indragning till statsverket
mot ersättning i kontant, kunde visserligen gifva anledn. till ganska
många erinringar, men det förekommer mig, såsom jag vid början
tog mig friheten nämna, vara utan egentligt ändamål att vid detta
tillfälle vidlyftigt ingå i ämnet. Sjelfva saken har dessutom härstädes
blifvit flera gånger förut så fullständigt diskuterad, att jag
icke anser mig nu böra uptaga R. o. Ad:s tid med en utredning
af förhållanden, som säkerligen äro någorlunda bekanta för de flesta
af dess ledamöter, då dermed icke något resultat kan vinnas, utan
vill jag afvakta den tidpunkt, då ärendet, efter vederbörlig behandling
inom StatsUtsk., återkommer till det IL Ståndet och skall då
vidare söka utveckla de skäl, hvarföre jag tror att man borde hålla
K. M. räkning för Hans bemödande att i denna högst grannlaga
fråga gå en rättvis medelväg, hvarigenom afseende blifvit fästadt,
så väl vid Räntegifvarnes billiga klagan, som vid Räntetagarnes
giltiga anspråk.
Hr Dalman: Jag anhåller alt få uptaga några af den siste
värde talarens yttranden. Han har sagt, att frågans ställning nu är
förändrad mot hvad den var vid förra riksdagen. Jag erkänner att mycket
är förändradt nu emot 1848 både i afseende på saker och personer,
men jag tror, hvad denna fråga beträffar, att den bordt af
Regeringen anses vara det till sin fördel i en liberal riktning.
152
Ben 5 Mars f. m
Vid förra riksdagen var det nemi. de 2:ne Ständ, som representera
det stora antalet skattskyldige, som biföllo en långt mer genomgripande
reform, och jag tror, alt detta bordt innefatta ett
temmeligen starkt stöd för Regeringen; ty det måtte vara lika väl
Borgare- och BondeSt:ns rätt, som de 2:ne andra Ständens, att i
detta ärende besluta; och jag skulle föreställa mig, att de skattskyldiga
måtte hafva lika heliga rättigheter i det afseendet som de
löntagande klasserna. Det är dessutom icke afgjordt, att sa vida
frågan vid förra riksdagen fått behandlas i den ordning, grundlagen
stadgar, nemi. såsom en Slatsregleringsfråga (och i hvilken
åsigt jag vill minnas att llr Stats-rådet Gripenstedt dä sjelf instämde)
samt följaktligen StatsUtskrs, med komiterades förslag hufvudsakligen
instämmande, betänk, kommit under omröstning i förstärkt
Ulsk. — att, säger jag, ärendet då blifvit med Ständernas
rätt afgjord, till förmän för StatsUtsk:s åsigt, hvarefter protesterna
från R. o. Ad. samt PresteSt. troligen uteblifvit. Jag är också
förvissad, att Borgare- och BondeStm icke eller nu afvika från det
beslut, de icke blott vid förra, utan äfven vid flera föreg:de tillfällen
i denna fråga fattat. Allmogen har länge insett fördelen
deraf, att räntorna bestämmas till en fix, och icke årliga rubbningar
underkastad skatt. Den har städse insett orättvisan deraf att
inom vissa provinser räntorna äro oföränderligt fastställde i penningar
och i andra beroende af fluktuerande varupriser. Jag tror således
icke, att om afsigten varit att bereda ett resultat i frågan,
den bordt behandlas såsom nn skett; tvertom är jag förvissad, att
ändamålet kommer att allt mer och mer förfelas, ju mera man söker
att utdraga pä tiden och att inveckla frågan. Och något annat
resultat än upskof kan jag icke fatta såsom följd af den nu
framlagda propos., som öfverlemna!' hela ärendet lill ny utredning,
genom de skattskyldiges hörande, komiterades nedsättning m. m.
Sedan denna fråga i öfver 100 är varit så mycket diskuterad, och
sedan 1847 års komité utarbetat ett sä förtjenstfullt betänk., hvilket
icke blott i det offentliga vunnit ett rättvist erkännande, utan
hvarmed Konungen Sjelf visat Sig sä belåten, att Han med serskilda
nådebetygelser hugnat dess ledamöter, betviflar jag, att några ytterligare
komitéer skulle kunna åstadkomma ett bättre och mera tillfredställande
arbete, eller försöka upställa en säkrare och billigare
grund.
Hr Gripenstedt har äfven sagt, alt genom det stora antalet
persedlars förvandling till vissa hufvudartiklar en betydlig förenkling
vinnes. Detta låter dock mera, än det i sjelfva verket är.
Hvad som gör det stora antalet persedlar, är de s. k. småpersedlarne;
men dessa få icke eller f. n. utgöras in natura, ulan skola,
enl. nu gällande författningar, årligen reduceras efter markegång
och alltid utgå i penningar. Jag medger det vara en vinst om
denna reduktion nu gjordes för en gäng och derigenom för alltid
bestämdes, till hvilket belopp dessa persedlar skulle utgå i kontant.
Men härtill måtte väl icke erfordras de skattskyldiges hörande,
eller några ytterligare komitéer. Hela den affären rörer ju icke
mer än 144,000 r:dr för hela landet. Imedlertid vore det åtrnin
-
Den 5 Mars f. m.
153
stone något om sistberörde förvandling kunde ega rum och en förenkling
derigenom beredas. Hvad angår de öfriga persedlarne, så
vore det icke eller omöjligt att åstadkomma reformen på det sätt,
att 2 högst 3 vissa hufvudpersedlar blifva bibehållna och de öfriga
förvandlas till silfver, men deremot kan jag svårligen förena med
rättvisa, att en persedel förvandlas till en annan, aldrahelst om persedlarne
äro många; och jag är viss, att om den s. k. förenklingen
verkställdes på det sätt den K. propos:n anvisar, förhållandet blefve
mera inveckladt än hvad det f. n. är. Den värde talaren har äfven
sagt, att K. M. icke bestämdt föreslagit vissa persedlar att såsom
hufvudräntor utgå inom vissa län. Detta är visserligen sant, emedan
K. M. icke föreslagit någonting afgörande, utan blott lemnat
hänvisning till vederböra hörande och framtida komiterade, hvilka
inom hvarje län skulle föreslå de persedlar till hvilka förvandlingen
skulle ske, hvarefter K. M. ville meddela ny propus, i ämne t v
Jag frågar dock, huruvida till en slik priliminär åtgärd må erfordras
en propos. till R. St., eller om icke uti en sak, som varit så
mycket och länge undersökt och afhandlad, R. St. med fog - bordt
vänta ett bestämdt förslag.
Jag anhåller att dessa anmärkn:r må åtfölja remissen till
StatsUlsk.
Frih. Raab: Ehuru jag icke anser det vara rätt att man beledsagar
en remiss med en alltför vidlyftig diskussion, anhåller
jag att få uptaga hvad llr Gripenstedt yttrat i afseende på dagsverkenas
lämplighet såsom räntepersedel. Hr Gripenstedt förmenar nemi.
att dagsverken i allmänhet bibehållas vid ett värde, relativt till jordprodukternas
värde. Jag ber att få bestrida denna sats med påstående
att just motsatsen ofta inträffar. Vi känna litet hvar att
de år då spanmålen stått till lägsta pris, hafva dagsverkena blifvit
som högst betalda och orsaken har varit den, att arbetaren, som
beklageligen icke så som sig borde, sörjer för morgondagen, utan oftast
endast för dagens behof, kan, då födoämnen stå i lågt pris,
försörja sig, utan alt dageligen arbeta, hvaraf följer, att han blir
sökt och ej behöfver söka arbetsförtjenst. I södra delen af Skåne,
der sädén vanligen står lägre än i andra delar af Sverige, gälla i
allmänhet dagsverken vida mera än i de delar af riket, der säden
slår högre. Och i Danmark, der säden nästan alltid står i vida lägre
pris än här i Sverige, betalas dagsverkena 50 proc. högre än hos
oss. Således kan jag icke erkänna dagsverkenas relativa värde i
förhållande lill säden, julan tillåter mig bestrida Hr Gripenstedts
påstående om deras lämplighet såsom räntepersedel. Vidare har
Hr Gripenstedt sagt att den besparing af 50,000 r:dr, sorn är förespeglad
i skatteförenklings-komitéens betänk, och soni här är omnämnd
i reservationerna vid Regeringens förslag, icke är att anse
såsom positiv besparing, utan endast såsom negativ, emedan dessa
penningar skulle åtgå för en förändrad reglering af landtstatens löner.
Jag föreställer mig dock att en förändrad reglering af landtstatens
löner i alla fall kan komma i fråga, äfven om den tillgång
dertill, som genom ifrågavar. besparing skulle beredas, icke erbjuder
154 Den 5 Mars f. m.
sig. Att om en utgift förestår, dertill finna tillgång genom indragning
af andra, måste dock utgöra en positiv och bestämd besparing.
Då Hr Gripenstedt i sitt yttrande antydde sitt behof af att försvara
sig mot beskyllningen att icke hafva varit konseqvent, hoppas jag
att han icke syftade på mitt yttrande, emedan jag tvertom, då jag
förra gången hade ordet, upgaf, alt Hr Gripenstedt hade såsom föredragande
i prot. uttalat samma mening, som han vid förra riksdagen
hyllade, och jag betraktade således hans åtgärd att biträda detta
förslag till grundskatternas förenkling, såsom en upoffring han gjort
af sin enskilda mening, för att få frågan på ett eller annat sätt
afgjord.
Men jag har yrkat och jag yrkar att Ständerna måtte genomföra
reformen fullständigare, än K. propos:n innehåller, emedan jag
tror att de annars skulle besluta blott och bart en half mesyr.
Hr Gripenstedt: Jag ville blott nämna bvad som möjligen
för en och annan ledamot torde vara obekant, dä fråga är att bedöma
dagsverkenas mer eller mindre lämplighet, såsom räntepersedel,
att nemi. visserligen någon ojemnhet i deras värde kan ett
eller annat år inträffa, men att den K. propos:n föreslår ett medelpris
grundadt pä 10 år. Genom denna lilla uplysning hoppas
jag att den betänklighet Frih. Raab antydt, skall vara helt och hullet
undanröjd.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då denna fråga vid sistl. riksdag
förevar, deltog jag mycket i öfverläggningarna derom, dels såsom
ledamot af StatsUtsk., dels såsom ledamot af detta Stånd Jag
förfäktade då den mening, att en förenkling af den massa af serskilda
persedlar, i hvilka hemmansräntorna äro ställda, måtte försiggå,
på det att dessa persedlar skulle blifva så få som möjligt.
Men hvad jag ansåg vara af ännu mera vigt, var att ali upsägningsrätt
skulle uphöra, på det alt man måtte undvika de prejerier, som nu äro
en följd deraf, och att lösen skulle ske efter medeltalet af 10 års markegång,
för alt afböja den nuvar. olägenheten, att när räntegifvaren led af
missväxt och hade mindre att gifva, han likväl nödgades häraf dela
med sig. Detta var det som jag yrkade, men deremot satte jag mig
fullkomligen emot, alf denna betydande del af Statsinkomsterna skulle
förvandlas i penningar, emedan dermed många och stora olägenheter
skulle vara förenade. Den nu af K. M. afgifna propos. bekänner
jag, att jag icke har läst, emedan den ännu icke är tryckt,
och således icke varit allmänt tillgänglig, och dessutom har jag icke haft
tid alt i kansliet taga kännedom af det skrifna exemplaret. Men
af hvad jag kunnat höra af diskussionen, synes mig den K. proposm
hvila på sådana grunder, alt jag åt densamma tror mig kunna lemna
mitt bifall. Deremot fäster jag mig mindre vid antingen de persedlar,
som inom hvarje län eller länedistrikt, der olika förhållanden
fordrade att dela länet i flera, skulle bibehållas, utsättas af
Ständerna efter förslag af K. M. hvaremot, om så skedde, jag icke
skulle hysa några betänkligheter, eller om detta bestämmande åt
kommiterade öfverlemnades att efter vederbör:s hörande fastställa.
Men hvad jag icke kan undgå att uttrycka, är den stora tillfreds
-
Den 5 Mars f. m.
155
slällelse, med hvilken jag har hört en ledamot af detta Stånd, som
bekläder en af Konungens högsta förtroende-platser, yttra sig. Andra
ledamöter hafva gjort honom förebråelser derför, i det de hafva
funnit detta hans yttrande vara inkonseqvent i hänseende till hvad
han vid föreg:de tillfällen yttrat. Jag kan icke se annat än en stor
förtjenst deruti, och finnér lämpligt att vid detta tillfälle i minnet
återföra Frih. Boijes bekanta uttryck vid ett tillfälle, då han
tackade Gud för hvar dag han blef klokare. För min delafhörjag
med stor tacksamhet det yttrande, som nu icke endast i denna
fråga af en person, som bekläder ett så högt förtroende-embete,
afgifvits, utan äfven att då i detta hans anförande omnämdes de
gamla samhällena, så talade han äfven om svårigheten att på dem
obetingadt kunna tillämpa abstracta theoder. Det är en så stor
sanning, att jag icke kan annat än önska att denna sanning alltid
måtte göra sig gällande hos samtlige Konungens rådgifvare och hos
alla dem, som i mer eller mindre mån hafva inflytande på Sveriges
framtida väl.
Gr. Sparre, Erik: Afven jag är för min del glad att i detta
fall kunna instämma med den ledamot af Regeringen, som här afgifvil
ett så väl motiveradt och grundligt anförande, att det kunde
synas förmätet och tillika öfverflödigt att bär söka vidare utveckla
ämnet. Jag skulle önska att inom detta hus mer än en talare instämde
häruti och uttryckte sin erkänsla för Regeringen för dess
bemödande att på delta sätt vilja lösa frågan. De yttranden, som
fällts emot förslaget anser jag, minst sagdt, lösliga. Att ett förslag
är utarbetadt, kan väl icke innebära något hinder deremot, alt icke
ett bättre kan utarbetas, och då det en gång framställda förslaget
icke hos Ständerna vunnit framgång, så måtte det väl vara Regeringens
plikt att framkomma med ett förslag, som kan vinna bifall.
Jag för min del är tacksam derför, och lika öfvertygad som den talare
är, hvilken yttrat den åsigt, att detta förslag skall falla, lika säkert
hoppas jag att Regeringens bemödanden skola krönas med framgång.
Remitterades till StatsUtsk.
Ilr von Hartmansdorff, Aug.: Då jag för en stund sedan
begärde Ilr Aminoffs motion på bordet, skedde det derföre att hon
var ofullständig. Motionären yttrade blott hvad han önskade, men
icke något om sättet, huru denna önskan skulle verkställas. Sedan
jag nu haft tillfälle att derom med honom samråda, tager jag mig
friheten föreslå att den ifrågavar. tacksamhels-betygelsen för H. Ex.
Hr Gr. De Geer mätte frambäras genom 6 ledamöter af detta Stånd,
t. ex. 1 Grefve, 2 Friherrar och 3 Adelsmän, hvilka Hr Frih. o.
Landtm, torde behaga utse.
Hr Aminoff: Joli. Fredr.: Någon ofullständighet i min
motion kan jag icke medgifva, emedan mitt förslag innehåller, att
R. o. Ad. behagade utse vissa af dess ledamöter, som skulle frambära
Ståndets tacksamhet till H. Ex. Gr. De Geer, men sedan Hr
356
Den 5 Mars f. m
von Hartmansdorff återtagit sin begärda bordläggning, instämmer jag
med honom i den nu gjorda framställningen.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, all sedan
il. o. Ad. redan, till följd af Hr von Hartmansdorffs begäran, hvilken
ej heller nu blifvit uttryckligen återkallad, beslutat att Hr Aminoffs
ifrågavar. motion skulle hvila på bordet, denna fråga icke nu
syntes kunna företagas till afgörande, utan borde blifva hvilande till
nästa plenum.
Iir von Hartmansdorff: Hr Frih. o. Landtm, liar uttalat
sin mening på samma sätt som jag upfattat saken. Sedan motionen
med Ståndets samtycke blifvit lagd på bordet, tror jag mig
icke kunna återkalla min anhållan derom.
Föredrogos ånyo och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 26
sisth Februari och d. 1 dennes på bordet lagde Utlåt.n:
N:o 52, i anledn. af väckt motion om anslag af kronotionde
till Lekvattnets kapellförsamling i Wermland;
N:o 53, i anledn. af väckt motion om anslag af allmänna medel
för befrämjande af en forsknings-resa till Island; och
N:o 54, i anledn. af väckt motion om ytterligare förräntning
eller utbetalning på en gång af det återstående anslaget för Strömsholms
kanal och slussverks ombyggnad.
Vid förnyad föredragning af StatsTJtskis d. 26 sisth Febr. och
d. 1 dennes på bordet lagda utlät. N:o 55, ang:de anstånd med
den stadgade årliga ränte- och kapital-inbetalningen å lånet för skolhusets
i Nyköping utveckling och reparation, yttrade sig
Frih. Raab, Adam Christian: Då ingen annan har begärt
ordet i denna fråga, föreställer jag mig att man sammanstämmer
deri att bifalla hvad Stats-Utsk. föreslagit. Jag vill visst icke deremot
framställa något hinder, enär summan ur obetydlig, men jag
ber att få yttra min reservation mot den princip, som man här biträder,
att nemi., sedan Ständerna vid en föreg:de riksdag hafva
beviljat ett lån eller understöd under vissa bestämda vilkor, man
då vid en kommande riksdag kommer tillhaka och begär anstånd
med helalningen eller med ett ord, att få ändra en gång bestämda
vilkor. Jag skulle föreställa mig att ett sådant prejudikat alltid är
oriktigt att etablera, men då summan är sä obetydlig, så anser jag
att saken möjligen ur den synpunkten kan få passera.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. StatsUtsk:s
förevar, utlåt. N:o 55.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s nedannämnde d. 26 sisth
Febr. och d. 1 dennes på bordet lagde utlåt:n:
N:o 56, ang:de ifrågaställdt låneunderstöd för staden Eskilstuna;
N:o 57, ang:de sökt anstånd med ränte- och kapital-afbetalningen
å det för återupbyggandet af Conradsfors bruk i Wermland
beviljade lån; samt
I
Den 5 Mars f. m. 157
N;o 58, ang:de sökt arfvode för utdelning af de, efter sistför
flutna
riksdags slut, tryckte häften af Bihanget till RiksSt:ns prot.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 26 sisth Febr. och d. 1 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 59, ang:de serskilda arfvoden för utbetalningen
af riksdagskostnaderne samt granskningen af de derå afgifne
räkningar och reqvisitioner.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det af StatsUtsk. föreslagna
arfvodet är otvifvelaktigt alltför litet. Om man antager att
riksdagen varar i 10 månader, .så har Kamereraren i Riksg:s-kont.,
för redovisningen af en summa af 250,000 r:dr icke högre arf
vode
än StatsUtsk. föreslagit för diverse vaktmästare, som tjenstgöra
hos Stånden. Detta är väl icke rätt. Utsk. har ansett, att detta
åliggande egentligen hörde till en af Komissariernas tjenstebefattning.
Ja, om denna tjenst då finge verkställas pä samma sätt,
som hans öfriga tjenstgöring, och Ständerna höllö tillgodo med att
deras kanslibeljening och öfriga personal finge affärdas med assignationer,
för alt dermed vända sig till R. St:s Bank, dä tror jag
att man skulle kunna säga att delta tillhörde komissariatet. Men att
utvälja en Komissarie i Riksg:s-kont. och tvinga honom att åtaga
sig detta besvär och säga honom: ni skall hälla kassa under hela
riksdagen, till så och så stort belopp får ni hvarje vecka af Fullmäktige
anordningar, hvarefter ni i R. Sl:s Bank uttager 15,620
r:dr i veckan och dermed kontant bestrider vissa föreskrifna utgifter,
del tviflar jag på går an och är alldeles icke möjligt att anse
som en ovilkorlig plikt. Fullmäktige hafva föreslagit, att den vedergällning,
som åt den Kommissarie, hvilken fick sig dessa utbetalningar
ålagda, och åt den af kontorets tjenstemän, som kommer att
revidera räkenskaperna, skulle få beräknas efter ett belopp af 100
r:dr r:gds, i månaden, hvilket, efter Fullmäktiges pröfning, skulle
mellan dessa 2:ne tjenstemän fördelas. Det är enl. min tanke icke
för mycket. Jag måste åtminstone yrka, att antingen skola Ständerna
anse att det åligger Komissarierna, såsom ett tjensteäliggande,
att verkställa dessa utbetalningar, och dä erkänner jag, för min
del, att det icke finnes något bestämdt skäl lill att bevilja ett serskilt
arfvode, eller också måste Ständerna erkänna, att det icke tillhör
Komissariernas tjenst, och dä förlitar jag mig på att Ständerna
icke anbefalla en sådan utbetalning, utan serskildt arfvode. Jag bör
uplysa att denna befattning förr tillhört Stats-kont., och att Ständerna
då gått rundligare tillväga. Den embetsman, som hade denna
utbetalning sig ålagd, tillgodonjöt vid riksdagens slut vanligen 6,
7 å 900 r:dr, alltefter riksdagens längd. 1835 utgick arfvodet
med 400 r:dr. Ar 1S41 hade Riksg:s-kont. en serskild kassör,
som var atlönad och som kunde verkställa dessa utbetalningar. Dessa
försiggingo då en längre lid medelst assignationer, nu sker det med
kontanta penningar. Jag anhåller alt Hr Ridd.-sekret, behagade
uplysa, huruvida det skulle möta många svårigheter för vederbör,
att lyfta medlen i assignationer i st. f. i kontanta penningar, och
om det nu tillgår på_det ginaste och bästa sättet.
158
Den 5 Mars f. m.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den siste värde talaren har yttrat
att man, för att rätt bedomina denna fråga, borde efterse huruvida
dessa tjenstemän voro ålagda att verkställa dessa utbetalningar
eller ej. Det är just hvad StatsUtsk. har gjort. Det har undersökt
den nu gällande instruktionen, som år 1842 eller 1843 utfärdades
för Riksg:s-konl:s tjenstemän, och hvilken föreskrifver, att
alla utbetalningar skola verkställas af Kommissarierna, utan att dervid
göra något undantag. Antagas bör väl, att, bland de uti instruktionen
omnämnda utbetalningar äro beräknade alla möjliga utgifter
och således äfven de, som förekomma vid en riksdag. Jag har också
för min del biträdt Utsk:s utlåt., sä tillvida nemi.: alt jag ansett
det vara ett tjensteåligganden för Riksg:s-kont:s Komissarier att
verkställa alla under riksdagen förekommande utbetalningar, men
icke biträdt den mening, att de derföre borde hafva något arfvode,
just derföre att det är ett tjensteåliggande. Jag har likväl icke velat
reservera mig mot lifgifvande af den summa, som Utsk. föreslagit på
den grund, att desse tjenstemän tillgodonjutit densamma under loppet
af flere riksdagar och att man sålunda på detta sätt möjligen
skulle beröfva dem en påräknad inkomst. Men jag trodde att Utsk.,
för att vara konseqvent, bordt i öfverenskommelse med de i utlåt,
uttalade moliverna hafva kallat det ifrägavar. arfvodet missräkningspenningar.
Jag vet alltför väl att 200 r:dr b:co äro en alltför stor
summa för att egentligen betraktas såsom missräknings-penningar,
när hela utgifts-posten går till circa 250,000 r:dr, synnerligast om
man rättar sig efter hvad de få i Banken, der vederbör, tjenstemän
i proportion erhålla mycket mindre; men det är enl. min
tanka bättre att ge litet för mycket i missräknings-penningar, än att
först säga att intet arfvode bör ges och sedan sluta med att gifva
ett sådant. Ilr Bråkenhjelm har talat om obilligheten af att ålägga
Komissarierne en så beskaffad utbetalning, derföre att den tjensteman,
som får sig denna ulbetalnings-skyldighet ålagd, får ett onus,
som de andra slippa. Jag föreställer mig likväl att Fullmäktige
kunna så fördela arbetsordningen inom kontoret att den tjensteman,
som i ett fall fått tillökning i sina göromål, i ett annat kan erhålla
lindring och att således alla tjenstemännen kunna dela tungan af
åtagandet att dessa utbetalningar verkställa.
Jag vill således för min del hemställa till R. o. Ad., om icke
det vore skäl att, om det H. Ståndet gillar de grunder Utsk. före
slagit,
i st. f. att bifalla Utsk:s utlåt., uttala den åsigt, att Ständerna
bevilja en summa af 200 r:dr b:co, för att utgå såsom missräknings-penningar
åt de tjenstemän vid Riksg:s-kont., som få sig
ålagd utbetalnings- och redovisnings-skyldigheten för riksdagskostnaderna.
Då jag likväl anser denna fråga af jemförelsevis ringa vigt,
vill jag likväl ej yrka återremiss af nu förevar, utlåt.
Hr von Hartmansdorff: Jag undrar icke på att Riksg:skont:s
Fullmäktige söka i möjligaste måtto iakttaga sina underly>.
dande tjenstemäns bästa, men jag tror å andra sidan att StatsUtsk.
redan har gjort det tillräckligt. När man ser på mängden af Riksg:skont:s
tjenstemän och antalet af deras göromål, så bör man förmoda
Den 5 Mars f. m.
att de hafva mänga lediga stunder, och följaktligen, i fall så förhåller
sig, de skäligen kunde få litet mera sysselsättning alldenstund
deras aflöning är lika med Bankens tjenstemän, utan att deras
göromål äro lika dryga med de seduares. Finner sig en Riksg:skont:s
Komissarie besvärad af att länge hafva ifrågavar. befattning,
så kunna ju de tre Komissarierna byta om, eller också kunna de
andra begge, som äro befriade från detta besvär, öfvertaga något af
haus vanliga befattning, under det han sysselsätter sig med de tillfälliga
göromål, som serskildt från riksdagen härröra. Man har omnämnt
hurusom Ständerna voro frikostigare på den tiden då ifrågavar.
göromål bestriddes af tjenstemän i Stats-kont. Det må vara, och jag
vill icke säga att det var alldeles rätt hvad Ständerna den tiden
gjorde: kanske voro de då för frikostiga. R. o. Ad. torde dock
taga i öfvervägande, att Stats-kont:s tjenstemän äro i allmänhet mera
sysselsatte än Riksg:s-kont:s. De sednare torde således icke hafva
skäl till klagan öfver det besvär, som nu blifvit dem ålagdt, enär
serskild godtgörelse blifvit dem tillerkänd, om än summan icke anses
af Riksg:s-kont:s Fullmäktige tillräcklig. Jag anhåller således att
R. o. Ad. måtte bifalla detta betänk, och icke med en återremiss
förspilla tiden på detta ringa ämne.
Frih. Cederström: Rud.: Under anhållan att få med Hr
von Hartmansdorffs i ämnet yttrade åsigt instämma, anser jag ej nödigt
uptaga tiden med vidare ordande för utveckling af denna mening.
Hvad åter beträffar Hr Bildts invändning derom, alt rätta benämningen
borde heta ”missräknings-penningar”, torde denna anmärkn.
väl ej sakna grund; men att, ensamt för denna, jemnförelsevis
mindre vigtiga omständighet, återremittera betänk.,' kan jag f.
n. icke tillstyrka. Man torde få emotse att, då upmärksamheten
nu engång är fästad vid förhållandet härmed, lärer rättelse i benämningen
ändock komma att vid en blifvande riksdag ega rum.
Och hvad slutligen angår Hr Bråkenhjelms yttrade åstundan derom,
alt Fullmäktige i Riksg:s-kont. finge af R. St. någon ledning i frågans
bedömande, så synes mig denna åstundan blifva upfylld, derest
R. St. godkänna förevar, betänk., enär en bestämd antydan i det
omförmälde hänseendet verkligen är uttalad, just i det sätt och de
ordalag, hvarmed Utsk. berört Komissariernes skyldighet i besagde
fall.
Hr Bråkenhjelm: Jag ber att i största korthet få uplysa att
arbetena hos Riksg:s-kont. ske i collegitim; det är blott en eller
annan afdelning deraf, som är serskildt updragen åt serskilda komissariat.
Den jemförelse, som blifvit gjord emellan Banken och Rikgs:skont.
, i afseende på mängden och vidden af deras göromål, skulle
vid en närmare granskning fä ett annat resultat. Hvad rörer göromålen
och deras lämpligare fördelande, så och om Hr von Hartmansdorffs
mening varit, att Bankens tjenstemän i allmänhet äro
mer sysselsatte än Riksg:s-kont:s, är det säkert och sannt, men
att hvarje tjensteman inom Banken har mer att göra än hvarje
tjensteman inom Riksg:s-kont., det blir en annan sak. Fullmäktiges
prot. i Riksg:s-kont. äro fullt så vidlyftiga och hafva en större
160
De n 5 Ma rs f. m.
numerär än Bankens, och göromålen hafva i sednare tider tilltagit
med anledn. af de mångfaldiga anslagen, till den grad, att både
Fullmäktige och komissariatet hafva, som mig synes, icke sä obetydligt
att uträtta. Då ingen annan af R. o. Ad:s ledamöter yttrat
sig i denna sak i den syftning jag gjort, är naturligt, att jag afstår
från allt yrkande om annan behandling af detta mål än den StatsUtsk.
föreslagit.
StatsUtsk:s förevar, utlåt, blef, uppå härefter framställd propos.,
bifallet.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 26 sisth Febr. och d. 1 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 60, ang:de uphörande af ljuspenningar
för embets- och tjenstemän samt extra-ordinarier.
Hr von Hartmansdorff, Aug: Konungens propos. i denna
fråga innefattar, som man deraf kan inhemta, att ljuspenningarne skulle
för de ordinarie tjenstemännen öka deras löner och lill upmuntran
för de extra-ord. hvilka med flit och skicklighet tjenstgjorde, användas
såsom gratifikationer. Denna K. propos. är, efter min tanka,
väl grundad, hvadan jag beklagar att StatsUtsk. afstyrkt hennes antagande.
Utsk. liar fästat sig vid vissa omständigheter, hvilkas haltlöshet
jag anhåller alt fä ådagalägga. Den första är den, att genom
ljuspenningarnes förvandling för de ord. tjenstemännen till
löner, skulle med detsamma pensions-staten komma att ökas för
riket i samma mån lönerne höjdes för tjenstemännen. Månne sådant
vore någon olycka för samhället? Rlefve det icke snarare en
fördel? Om lönerne förhöjdes med ljuspenningarne, sä följde deraf
alt embelsmännen finge med detsamma betala högre bevillning än
förut, emedan ingen sådan hittills för ljuspenningar erlagts. Staten
finge således till någon del igen dessa penningar, dels i kontant,
dels på ett sätt, som är vidare tjenligare, bestående deruti,
att tjenstemännen vid 65 års ålder toge afsked med bibehållande
af hela lönen i pension, hvarifrån de nu mången, gång afhållas genom
den förlust af ljuspenningar och andra smärre inkomster,
hvilka de genom afskedstagande! skulle komma att lida, derigenom
att ljuspenningarne icke ingå i lönen, och följaktligen icke heller
i pensionen.
Man säger måhända att för en så ringa summa, som den hvartill
ljuspenningarne för året upgå, lärer ingen underlåta att taga
afsked: det må vara lätt alt säga; men i verkligheten förhåller det
sig annorledes. Våra tjenstemän äro i allmänhet så knappt aflönade,
att hvarenda riksdaler för dem är af värde. De undvika derföre
så länge som möjligt alt taga afsked, emedan det medför en förlust.
Derföre får ock Staten ofta behålla tjenstemännen, fastän de
äro öfver 65, ja kanske 70 år gamla.
Den andra frågan, hvarvid StatsUtsk. fäster sig, är den, att ljuspenningarne
äro en upmuntran för extra-ordinarie tjenstemän, hvilken
de icke böra sakna, allraminst de, som redan inträdl i tjenst under förhoppning
alt fä åtnjuta denna ringa vedergällning för deras eljest
lönlösa
Ben 5 Mars f. m.
161
lönlösa arbete: men jag ber Eder Mine Hrr! besinna, alt man med
denna npmuntran hvarken gör den eller samhället någon tjenst.
Med samhället är förhållandet, alt författningarne föreskrifva, det
ljuspenningarne skola utdelas förr än den mörka årstiden inträffar.
Huru kunna embetsverken veta hvilka de extra-ordinarier äro, som
komma att göra tjenst i framtiden, d. v. s. under den vinter, som
förestår? man känner det icke, utan upgör ljus-listan på måfå,
litande derpå alt en extra-ordinarie, som tjenat under det lör eg: de
året och nu befinner sig bland de qvarstående, äfven skall tjenstgör
den instundande vintern. Det händer ändock understundom
att han väl täger emot ljuspenningarne, men från tjenstgöring uteblifver.
Denna lilla penning bortkastar Staten utan egentligt gagn :
ty hvad nytta göra väl 20 r:dr r:gds äfven för en extra-ordinarie.
Af dem kan dock blifva en inkomst på det sätt, att han gör sig till
en ögontjenare, som springer i flera verk, från det ena till det
andra för att få visa sig och fä ljuspenningar på alla ställen, utan att
i något göra liklig tjenst. Hvad vinner lian derpå i sin utbildning
för rikets tjenst? — litet eller intet, men deremot har han
lärt sig att på ett ytligt sätt söka sitt förvärf. Jag tror således att
det vore vida bättre om dessa medel funnes i embetsverkens vård,
för att, i st. på sätt nu sker, portioneras ut i 20 r:dr, användas i
större summor åt färre personer, hvilka embetsverken funne vara
tjenlige att använda. De kunde genom något arfvode, hvarmed de
voro belåtna, fästas vid verken och utveckla sin duglighet, för samhällets
tjenst. Men, säger man: det är betänkligt att bifalla detta
föislag, emedan åtskilige unge män inträdt i embetsverken under
förutsättning att behålla ljuspenningarne; men då är ju ingenting
som hindrar Ständerne förklara, att de redan antagne bibehållas vid
samma förmån som hittills, men att allt anspråk på ljuspenningar
försvinner för dem, sohl hädanefter i embetsverken inträda.
Man säger vidare, att ljuspenningar äro f. n. så olika fördelade,
att somliga verk, om de finge behålla den summa, hvartill ljuspenningarne
per medium under 10 år utgått, men andra verk, som
hafva få extra-ordinarier icke erhölle mer än den ringa summa,
som lill de sednare hittills utgått, så skulle fördelningen bli allt
för ojemn och i åtskilliga verk otillräcklig. Den saken är lätt hulpen,
om man öfverlemnar åt Konungen alt emellan de serskildta verken
fördela den summa, som är här i fråga, allt efter som Han finner
behofvet fordra. Nu äro embets-verken till den grad utan tillgångar,
att de hafva ingenting alt använda, när en eller flera ordinarie
tjenstemän blifva sjuke, och extra-ordinarier måste i st. förordnas
att tjensterna förrätta, ilan nödgas derföre vid hvarje sådant tillfälle
vända sig till Konungen för att få serskildt anslag, underdel
att ljuspenningarne äro förspilda. Det har någon gång händt i Kammar-rätten,
att ersättnings-summan varit så ringa, att man haft undseende
besvära Konungen med anhållan om hennes beviljande. A
andra sidan åter har billigheten fordrat att icke utan vedergällning
lemna den som arbetar. Denna förlägenhet vore undanröjd, om Ständerne
bifölle hvad Konungen föreslagit.
4 H. U
102
Den 5 Mars f. m.
Men jag finnér här en sak förbigången, nemi. alt äfven extra
vaktmästare hafva ljuspenningar, oell jag ser icke att något i afseende
på dem är föreslaget.
I detta, som i vissa andra af StalsUtsk: behandlade mål, har Hr
von Troil haft den förtjensten att framställa goda reservationer och förslag
till bättre beslut än dem, som, med all aktning för pluraliteten
af StatsUtsk. synas mig i dess betänk, innefattas. Jag tror dock,
att Hr von Troils reservation i detta fall behöfver jemkning. Han
säger : att Ständerne skulle i underd. skrifvelse tillkännagifva: ”«) att
de för deras del medgifva, att ljuspenningarne må, vid skeende
löneregleringar för de ordinarie tjenstemännen, försvinna och inbegripas
under lönerne; och b) att K. M. ville till näst sammanträdande
Ständer afgifva förslag till förändradt användande af de ljuspenningar,
som till e. o. tjenstemän utgå, grundadt på hvarje Statsexpeditions,
Collegii, Hofrätts eller embetsverks verkliga behof, och
under vilkor att hela den summa, som till gratifikationers utdelande
skulle anslås, ej finge öfverstiga 10,000 r:dr, eller det belopp hvartill
ljuspenningarne för extra-ordinarie tjenstemän ungefärligen upgå,
då Tullverket, Postverket och Fångvårdsstyrelsen ej tagas i betraktande
Jag ser icke hvarföre Konungen skulle behöfva afgifva nytt
förslag till Ständerne. Om de 10,000 r:dr icke öfverskridas, så
bör det åt Honom öfverlemnas alt fördela dem, embctsverken emellan,
ty det kunna icke Ständerne göra.
Vidare förekommer: e) ”att de nuvar. extra-ordinarier tilldelade
ljuspenningar må för dem personligen bibehållas, och gratifikationsmedlen
således icke blifva disponibla förr än i den mån extraordinarierna
afgå:” Jag tror icke alt i något verk kunna upgifvas
extra-ordinarier, som bestämdt äro på förhand berättigade till ljuspenningar,
ty det beror l:o på huruvida dessa personer lefva och
2:o huruvida de göra tjenst. En förteckning öfver dem kan följaktligen
icke i förväg upgöras. Vidare heter det i reservationen: mom. e)
”Att R. St. medgifva, att K. M. må intill nästa riksdag tillåta vederbör.
embetsverk, Collegier och Hofrälter att såsom gratifikationer
till lönlösa tjenstemän använda hvad af extra-ordinariernas nu utgående
ljuspenningar kan genom afgång blifva disponibelt:” Efter
ingen finnes, som är bestämdt berättigad, så kan icke heller talas
om afgång, ty hvem skulle väl afgå?
Jag anhåller att II. o. Ad. behagade återremittera detta betänk,
och alt mina anmärkn:r malte få remissen medfölja.
Frih. Cederström: Rudolf: Då jag, före vunnen befordran
till ordinarie beställning, i 13 år varit anställd såsom extra-ordinarie
tjensteman, torde det utan vågsamhet kunna förutsättas, att jag är
i tillfälle med någon sakkännedom yttra mig öfver förevar, ämne.
Här är, i detta hänseende, fråga om lämplig godtgörelse åt personer,
hvilka, inskrifna i kronans verk, och derstädes verkligt tjenstgörande,
hafva billigt anspråk på någon ersättning för det arbete de
för Statens räkning praestera; och vågar jag yttra den öfvertygelse,
att Staten icke gerna kan, om den vill handla sig värdigt, såsom
minimum erbjuda en sådan person mindre än hvad ljuspennin
-
Den 5 Mars f. ra.
163
garne nu utgöra. Slån torde erinra sig att det erfordras upoffringar
af flera slag och öfvervinnande af hvarjehanda svårigheter att,
efter förvärfvad bildning, kunna framgå de första stegen å tjenstemanna-banan,
der utsigter äro svaga och förmörkade, i alla händelser
ovissa. Om man, med borttagande af det minimibelopp af
understöd, som nu förunnas en hvar i verklig tjenstgöring försatt
extra-ordinarie, skulle besluta sig för att endast tilldela de skickligaste
och flitigaste ett belopp i förhållande, säger man, till deras arbete;
sä skulle det dock för vederbör, förmän blifva svårt, om icke omöjligt,
att så fördela dessa belopp, att ej somlige, jemnförelsevis,
(inge för mycket, andre åter för litet, under det att de öfrige finge
intet. Ehuru personligen stadd i den lyckliga omgifning att icke,
der jag är anställd, kunna under nuvar. förhållanden, lika litet som
under de, hvilka egt rum allt sedan mitt inträde i embetsverkets
tjenst, befara någon den ringaste upsåtliga mannamån eller partiskhet,
anser jag dock, med afseende på den menskliga ofullkomligheten,
i sin allmännelighet betraktad, och med kännedom om huru
det mångenstädes månde tillgå, det ingalunda vara önskvärdt för
vederbör. Chefer att få sig ett så beskaffadt fördelnings-bestyr ålagdt.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att genom ljuspenningarnes
bibehållande, skulle, hvad angår de ordinarie tjenstemännen, en och
annan embetsman, som eljest tagit afsked från sin plats, der qvarstå
: detta skäl underkänner jag helt och hållet, troende att ett så
ringa belopp som det, hvartill denna sportel upgår, icke rimligen
kan locka personer att, vid försvagade krafter, i statstjensten qvarstå,
sedan de upnått den ålder, att kunna, ulan tjenstgöringsskyldighet,
få åtnjuta den ordinarie lönen, eller någon del deraf, i
pension. Om exempel deraf, mot förmodan, skulle kunna företes,
så äro och blifva de likväl endast undantag från allmänna förhållandet;
men efter undantagen bör man aldrig bestämma sitt omdöme
eller efter dem stifta lagar.
Vidare har samme talare yttrat, att när en ordinarie tjensteman
sjuknar, eller reser bort, så vore embetsverket i förlägenhet
huru det må kunna remunerera den person, som inträdt i den insjuknades
eller permitlerades ställe: denna förlägenhet existerar icke,
derest, på sätt inom Stats-departementen sker, vid sådana tillfällen
förfares så, att den tjenstfrie får afstå något af sin lön åt den
tjenstgörande.
Slutligen har den värde talaren lagt mycken vigt vid Hr von
Troils, betänk, vidfogade, reservation, under loford för den möda,
omförmälde ledamot nedlägger på sina reservationer i hvarjehanda
förekommande ämnen; men jag får förklara att, så uplysande den
värde reservantens tankar i en mängd ärenden än må vara, och
äfven efter mitt förmenande verkligen äro, anser jag samma ledamots
anförande, i detta mål åtminstone, icke ega det värde, som
grundas på sakkännedom, hvilken kännedom han i detta ärende icke
heller haft tillfälle personligen förvärfva, hvadan jag visst icke vill
förtänka honom afsaknaden deraf i detta enstaka fall. Men jag afstyrker,
alt afseende må å hans i ämnet fattade åsigier fästas; utan
tillstyrker jag deremot bifall till StatsUtskrs hemställan och är för
-
164
Den 5 Mars f m.
vissad om att härmed jemnväl vördsamt uttala tänkesätten hos flertalet
af de personer, som frågan rörer.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Jag yrkar återremiss, såväl
i afseende på form som sak. I förra hänseendet emedan Höglofl.
SlatsUlsk. uti ingressen till sitt utlåt, förklarat sig i sammanhang med
Konungens nåd. framställning hafva till pröfning förehaft en af
Riksdagsfullmäktige!! Bengt Gudmundson inom Hedcrv. BondeSt. i
ämnet väckt och lill nisk. remitterad motion, deruti flere af Ståndets
ledamöter instämt, — oaktadt densammas radikala tendens, at t
extra-ordinarier icke måtte blifva vidare i embetsverken anställde,
likväl derom icke afgifvit något yttrande. Dessutom har jag sjelf,
tagit mig friheten väcka motion i afseende på de exlra-ordinarie tjenstemännens
f. n. beklagansvärda ställning, hvilken, såsom icke behandlad
i sammanhang med Konungens nåd. propos. och det Gudmundsonska
förslaget, utan ang:de hvilken serskildt utlåt, af Högloft.
StatsUtsk. lärer afgifvas — således, i händelse förevar, utlåt, icke
återremitterades, skulle ånyo föranleda diskussion öfver samma ämne.
Vidare yrkar jag återremiss på grund af det outredda skick, i
hvilket hufvudfrågan, enl. min tanka de extra-ordinarie tjenstemännens
närvar, ställning, genom detta utlät, blifvit till RiksSt:n öfverlemnad.
Genom min ifrågavar. motion och de densamma åtföljande
handlingar och upgifter ang:de extra-ordinariers ställning hos oss
och uti åtskilliga andra länder, — till hvilka jag härmed har äran
endast hänvisa, — har jag, jemte bemödandet att söka tillvägabringa
någon förbättring uti de f. 11. befintliga extra-ordinarie tjenslemännens
pekuniära ställning genom den af mig vördsamt föreslagna
förändrade planen med de s. k. ljuspenningarnas användande, likväl
hufvudsakligast önskat föranleda en undersökning och utredning
af ett förhållande, som jag anser vara af synnerlig vigt.
De extra-ordinarie tjenstemännen, uti deras nuvar. ställning,
synes mig vara så att säga ett kräftsår på Staten, hvilket man i
tid må söka att bota; ja i värsta fallet medelst amputation, d. v. s.
genom det af Riksdagsfullmäktigen Bengt Gudmundsson föreslagna
radikala förbudet, att för framtiden antaga några extra-ordinarier.
,Extra skrifvare-biträden kunna dock troligen städse behöfva anlitas;
saken är blott att söka bereda åt desse en framtid med samma
man åt Staten förvärfvar duglige embets- oell tjenstemän. Detta
är motionens vigtigaste sida.
Hvad förevar, utlåt, beträffar refererar jag mig, för undvikande
af ali vidlyftighet, till hvad Hr von Hartmansdorff yttrat och vill
endast nämna, att flere embetsverk, (se Revisorernes sednaste Berättelse)
årligen nödgas begära serskilda icke obetydliga summor till
distribution åt extra-ordinarier för verkställda arbeten, hvilket troligen
icke beliöfdes om ljuspenningarne i enlighet med det af mig föreslagna
projekt finge användas till gratifikationer.
Att Vallöf). BorgareSt. återremitterat förev. utlåt, är jag i tillfälle
hafva äran tillkännagifva; äfvensom att skälig anledn. är till
enahanda utgång inom de 2:ne andra RiksSt:n.
Den 5 Mars f. m.
105
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag kan icke undgå att finna att
ett ämne, så vigtigt sorn detta, hvilket rörer Sveriges embetsmäns
bildning för framtiden, blifvit af StatsUtsk. lösligen behandladt både
till form och upslällning, och hade önskat all de mycket sakrika uplysningar,
som åtföljde Hr Liljenslolpes motion rör:de denna frågas
behandling i andra länder, hade blifvit tagna i betraktande samt en
undersökning i detta hänseende anställd mellan förhållandet här och
i andra länder, dä vi säkerligen icke hade bekommit ett utlåt, så
lösligt som det ifrågar.
Sveriges embetsmanna-korps har i 2 sekler egt en förtjent aktning;
från den tid då embetsmanna-bildningen grundlädes af den
store Axel Oxentjerna och hans värdiga kolleger, men dess bestånd
är starkt hotadt genom vårt närvar, extra-ordinarie-system. Visserligen
tror jag, att de blifvande embetsmännen möjligen nu för tiden
komma från akademierne med ett större knnskapsmålt än fordom,
men menniskans upfostran slutar icke med student-examen,
utan fortgår för embetsmännen oafbrutet till slutet af hans lefnad.
Dea i Statens tjenst inträdande ynglingen blir nästan handlöst lemnad
ät sig sjelf, bandet mellan honom och hans förmän är allt mer
och mer uplöst och han blir i saknad af nödig inkomst för den
ställning, hvaruti han sig befinner.
I det embetsverk jag tillhör finnas personer, som tjenat 20 år
och äro ännu icke ordinarie!'; delta förhållande fordrar någon förändring
om det ej slutligen skall inverka högst menligt pä den
Svenska embetsmanna-korpsen. Ett litet, ehuru visserligen endast
ett tuppfjät till förbättring häruti, ligger i den K. propos:n, ty den
summa, som nu bortgifves utan nytta hvarken för den som gifver
eller upbär den, (ty hvad betyder väl värdet af 2 lisp. talgljus för
året) kan i någon män bättre användas. Det är med stor ledsnad,
som jag sett att detta vigtiga ämne vunnit så litet afseende hos
StatsUtskis majorilé, som för sitt afstvrkande knappast anfört några
motiver.
Hvad godtycke och deraf befarad missbelåtenhet angår, vid utdelande
af de ifrågavar. gralifikationerne, torde derå icke serdeles
afseende böra fästas. Fruktar man derför i fråga om en sådan småsak,
huru mycket mera då, när fråga upstår vid tillfällen af befordran.
Man måste vid detta som alla andra fall väl underkasta sig
den möjliga olägenheten af den menskliga svagheten, men derjemte
hoppas, att i de flesta fall sker det rälta.
Vid utdelningen af dessa gratifikationer och till undvikande af
beskyllningar för godtycke kan ju hvar och en af extra-ordinariers
arbete tagas till grund, så att t. ex. en prot:s-förande, om hvars
arbete och duglighet prot. bär vittne, må tilldelas mera, likaså den
som under längre tid skött en annans tjenst o. s. v.
Jag kan således icke annat än tillstyrka, att ifrågavar. förändring
mätte ske, instämmande i Hr von Troils reservation med de
modifikationer deri, som Hr von Hartmansdorff framställt.
Hr Printzensköld: Carl: Icke utan en viss obehaglig känsla
upträder jag vid detta tillfälle, då det sker för att söka vederlägga äsig
-
166
Den 5 Mars f. m.
ter, yltrade af en man, hvilken jag för närvar, har äran att ega
till Chef inom det embetsverk jag tillhörer, hvars tänkesätt ang:de
allmänna ärenden jag i så många fall delar och vid hvars sida jag
derföre stridt både under denna och flera föreg:de riksdagar. I
motsats med honom, måste jag uttrycka min tillfredsställelse, deröfver,
att Utsk. afstyrkt den K. propos:n och förklara, det jag anser
Utsk. hafva anfört de mest grundade skäl för detta sitt afstyrkande.
Den, som tror att en ordinarie tjensteman, hunnen till ett
rådsembete, eller en chefsplats inom de afdrr, som lyda under rikets
Collegier, skulle efter 65 års ålder vilja qvarstadna vid t jonsten,
till föga båtnad för sig sjelf och till ingen för Staten, sedan hans
krafter äro brutna, endast för att fä upbära 30 ä 40 r:dr i ljuspenningar
— han misstager sig sannerligen ganska mycket, och för
min del tror jag alt knappast något enda exempel skall kunna upvisas
på ett sådant förhållande. Således ligger icke någon antaglig
grund för ljuspenningarnes borttagande deruti, att tjenstemannen,
blott för att få fortfarande njuta dem tillgodo, skulle i rikets tjenst
qvarstadna längre än hans krafter medgifva och lagen stadgar för
vinnande af rättigheten att få bibehålla hela lönen som pension.
En långt vigtigare fråga är likväl den, som rörer ljuspenningarnes
indragning för de extra-ordinarie tjenstemännen. Hr von
Hartmansdorff har börjat med att förklara hurusom den s. k. ljuslistan
upgöres, icke sedan den mörkare årstiden inträdt, och för
hvilken tid ljusen skola användas, ulan förr än denna lid vidtager
och deraf dragit den slutsats, att man ej kunde så noga veta, huruvida
en extra-ordinarie, som tillädes ljuspenningar, ämnade att göra
tjenst under den mörka årstiden, hvarföre, om han det ej gjorde,
han icke heller vore till ljuspenningarnes åtnjutande berättigad.
Jag hemställer till Hr von Hartmansdorff och en hvar för öfrigt,
om ej en extra-ordinarie, hvilken exempelvis antagits i ett
embetsverk vid vårens början, och derstädes tjenstgjort under bela
den ljusare årstiden, sedermera af hvarjehanda orsaker, kanske ock
af nit för sin egen upfostran till tjensteman, började att tjenslgöra
annorstädes, der han möjligen bättre kunde utveckla sina anlag än
i det verk der han upvaktat några månader under den ljusare delen
af året, jag hemställer, säger jag, om han väl derföre gjort sig
oberättigad, att, såsom belöning för sin tjenstgöring under den ljusare
årstiden i det förra embetsverket, få i detta sednare åtnjuta
ljuspenningar? Jag tror att det vore en ganska lämplig belöning
som den extra-ordinaire tjenstemannen då skulle kunna tilläggas af
det embetsverk, hvilket hållit hans tjenst tillgodo under den tid, då
inga ljus behöfdes.
Hr von Hartmansdorff har jemnväl sagt, att ljuspenningarne
gagnade de extra-ordinarie tjenstemännen till ingenting; jag måste
beklaga att en sådan tanke kunnat yttras af en man, så menniskoälskande,
och den der, såsom han, söker hjelpa honom underlydande
extra-ordinarier. Orsaken till ett sådant omdöme kan endast
sökas deruti, att han, sannolikt aldrig varit tryckt af de bekymmer,
som åtfölja mången yngling vid första inträdet i Statens tjenst och
Den 5 Mars f. m.
107
att lii- von Hartmansdorff således saknar ali erfarenhet om verkliga
förhållandet.
Denna erfarenhet har deremot jag haft tillfälle att ganska bittert
förvärfva, och just pä den grundar jag det svar, jag härmed
gifver Hr von Hartmansdorff, alt det för mången e. o. är af stor
vigt, att få dessa ljuspenningar tillgodonjuta. Upkomraen hit, kanske
fattigare än de fleste, minnes jag än den tillfredsställelse jag
kände öfver vissheten alt kunna påräkna denna lilla inkomst såsom
ett icke oväsendlligt bidrag till fyllande af lifvets angelägnaste behof
och äfven nu, derom är jag säker, finnes mången yngling, som delar
dessa mina känslor. Vidare har den värde talaren anmärkt,
såsom en skadlig verkan af dessa ljuspenningar, all genom dem
extra ordinarien upmuntrades till upvaktning inom 8 eller 9 embetsverk
pä en gång, hvarigenom den unga tjenstemannen skulle
sakna erforderlig tid alt utveckla sine anlag på ett sätt, söm gagnade
honom sjelf och gjorde honom nyttig för det embetsverk, der
han slutligen stannade. Jag vet icke på hvad slags erfarenhet Hr
von Hartmansdorff kan stödja delta sitt yttrande, men det vet jag,
af egen erfarenhet, alt den af Hr von Hartmansdorff klandrade upvaklningen
i flera embetsverk utgör ett verksamt medel för den på
tjenstebanan nyss inträdda ynglingen, att i praktiskt hänseende, vinna
en erfarenhet och en bildning, hvilken, just för sin mångsidighets skull,
gör honom företrädesvis användbar i allmänna värf, och hvaraf således
både han sjelf och Staten skördar verkliga fördelar. I skolan
undervisas ju barnet icke endast i ett utan i många ämnen, och
hvarföre, om icke för det alt man insett nödvändigheten, alt åt det
gifva en så mångsidig bildning, som möjligt; och hvad är väl riktigare
eller mera angeläget, än att låta samma upfostrings-princip
gälla för tjenstemannabanan ända till dess tjenstemannen fått en
plats i samhället, der hans upfostran bör kunna anses för fulländad.
Sålunda, långt ifrån att anse det skadligt för Staten, att de e.
o. tjenstemännen upvakta i ett större antal embetsverk, är detta
enligt min tanke det rätta och verkliga medlet att, om hos ynglingen
anlag till duglighet finnas, utveckla dem på ett sätt, sorn leder
lill största gagnet för det allmänna. Sjelf har jag i min ungdom,
tjenslgjort inom 5 å ti embetsverk, hvilken tjenstgöring sedermera
mången gång ländt mig till nytta inom det embetsverk der jag slutligen
stadnat; och jag har dervid erfarit, att om i allmänhet den s. k. juristen
är att anse såsom den mest användbara i de många olikartade
embetsverk, som finnas inom samhället, så har likväl, å andra
sidan, det juridiska kunskapsförrådet hos honom, då han kommit
till administrativa bestyr, icke ensamt på långt när varit tillfyllestgörande.
Pä dessa grunder anser jag det förhållande, som med Ijuspenningarne
nu förefinnes, vara både det mest nyttiga och det riktigaste
och kan derföre icke annat än förorda bifall till IJtskis betänk.
Det vore önskligt om Statens tillgångar metlgåfvo, att, jemte
det ljuspenningar tilldelas extra-ordinarie tjenstemän, hvarje embetsverk
kunde erhålla ett för dess behof afpassadt anslag, att användas
till upmuntran åt flitige och skicklige extra-ordinarier; men jag
16$
Den 5 Mars f. n7.
vill icke utbyta (len fördel de nn äga i ljuspenningar!»?, mot den,
att öfverlemna lill verkens öfverstyrelse!' alt utdela dessa medel i
form af gratifikationer. Jag bestrider della äfven af ett annat skäl.
Om jag ock förutsätter att sjelfva öfverstyrelsen vill med största
samvetsgrannhet förfara, så ligga likväl Omständigheter deremot,
som göra sådant nära omöjligt för densamma. Styrelsen i K.(Kammar-rätten
t. ex. kan alldeles icke känna vidden oell beskaffenheten
af samtlige der anställde extra-ordihariers göromål, emedan de fleste
äro engagerade inom revisions-kontoren, hvarest göromålen äro af
den art, att det blir omöjligt för K. Kammar-rättens dombord, d,
v. s. dess ledamöter alt med upmärksamhel följa hvarje extra-ordrnarie.
Således måste K. Kammar-rätten likasom andre Collegier
lita på vederbör, kontors-chefers förord vid utdelandet af gratifikationerne,
dä det komme ali ensamt bero på desse kontors-förmäns
omdöme huru mycket en hvar extra-ordinarie borde af dessa gratifikationer
bekomma. Man kan således länka sig att icke rättvisa
utan godtycke komme att ligga till grund för utdelningen och skulden
dertill kastades icke på koutors-förmännen utan på em betsverket,
som utdelningen verkställt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Som jag reserverat mig emot
detta betänk, är det klart, att jag äfven yrkar ålerremiss derå, oell
anhåller att få framställa de grunder, som förmå mig dertill. Ctsk.
säger, att om ljuspenningarne förenades med lönerne, så skulle de
ordin, tjenstemännens pensioner blifva större: detta är en sanning;
men detta skäl har synts mig alltför obetydligt för att verka till
afslag å den K. propös:n mot den större vinsten af förenkling i
räkenskapen. Beträffande de e. o. tjenstemännen och den fördel
som Utsk. förmenar att de f. n. hafva af ljuspenningarne, så har
jag trott, alt med dem skulle åstadkommas större nytta och de
sjelfve vänjas vid stadigare arbete om, enl. den K. proposm, embelsverken
finge begagna ljuspenningarna på sätt föreslaget är.
Onekeligen skulle derigenom vinnas mera energi i göromålens gång
och styrelserna inom embelsverken derjemte komma i bättre tillfälle
att med mera eftertryck både undersöka extra ordinariernes
duglighet och belöna dem, som dertill gjort sig föiijenle. Det omtalade
godtycket fruktar jag icke för; brister man i förtroende lill
en myndighet, i fråga om något sä litet som utdelning af några
gratifikationer, huru skall det då gå med det som är af större vigt?
Man måste väl kunna hysa förtroende till en af flere personer sammansatt
styrelse såsom den, hvilken rättast bör behandla en sådan
sak. Man har sagt, att det vore lämpligt för e. o. alt söka tillfälle
till förtjenst i flere verk, och jag har ingenting deremot, ty det
kan för många individer verka fördelaktigt på sätt talaren före mig
sagt; men jag kommer till ett olika resultat. Det är nemi. intet
binder för Styrelsen af ett verk, att, oaktadt bifall till Konungens
nåd. propos., likväl medgifva dessa exlra-ordinarier att hädanefter
som hittills vid början af deras tjenslebana, söka arbete i flere
verk, emedan de derigenom få försöka sin fallenhet. Nu säger man:
då kunna icke i de största verken de styrande så noga be
-
Den 5 Mars f. m.
109
döma hvars och ens förtjenst: men jag frågar? — hvarföre icke då
framkalla Kontors-cheferne? Tviflar Styrelsen på sin egen förmåga
att i detta fall handla rätt, så kunna ju vederbör. Kontors-chefers
yttranden infordras.
I afseende å den reservation, som finnes betänk, vidfogad, anhåller
jag nu att få säga några ord. Jag har för min del icke
funnit något hinder att antaga Konungens propos. med det tillägg
som innefattas i min reservation; dertill fordras likväl att Konungen
skall ega att fördela det belopp som motsvarar de nu utgående
ljuspenningarne de särskilda embetsverken emellan, ty icke kan
man säga att den hittills varande fördelningen varit rättvis. Men
då säger man sig icke vilja öfverlemna till Konungen en sådan
rättighet. — Ater ett bristande förtroende. Skulle man icke kunna
öfverlemna åt Konungen att besluta i en fråga, som rörer några
tusende r:dr lill utdelning ät e. o. tjenstemän sedan hvarje verk
utlåtit sig öfver sitt behof? Skulle cj Konungen kunna afgöra saken
dem emellan? Skall man ej hafva så mycket förtroende för Styrelsen
att man kari tilltro densamma att kunna rättvist fördela ljuspenningar?
— Hvart tar det då vägen med samdrägten, Statsmagterna
emellan?
För min del finner jag inga skäl som föranleda till bifall af
Statslltsk:s förevar, utlåt, men deremot många för återremiss; troende
jag, att ett bifall till Konungens propos. vore lämpligt, med
tillägg att en rättvisare fördelning af anslaget embetsverken emellan
borde ega rum, och den kan icke StalsUtsk. åstadkomma.
Jag tillstyrker återremiss.
o
Hr Akerman, Fredr.: Jag tror att de värde talare, som
i denna fråga yttrat motsatta åsigter, hvar å sin sida fästat
mera vigt vid densamma, än den i verkligheten förtjena!’. A
ena sidan tror man, att, genom detta lilla anslags öfverlemnande
till Konungen för att sedermera fördelas de särskilda verken
emellan, tillfälle beredes, att upmuntra och belöna skicklighet och
flit hos de e. o. tjenstemännen: mig synes denna förhoppning tillintetgöras,
om man blott betraktar anslagets ringa belopp, och alt
det finnes embetsverk, inom hvilka 10, 12 till 15 e. o. tjenstemän,
engagerat sig och der he!an tillgången till utdelning dem emellan
blefve 200 å 300 r:dr. A andra sidan, har man benämnt ljuspenningarne
tjenstemannens första kronolön, men en hvar torde
finna att 13 r:dr 16 sk. b:co, hvartill de f. n. ungefärligen upgå,
icke är af någon betydelse, afsedde såsom lön, emad till en persons
underhäll. Erfarenheten har också visat detsamma; beloppet
är för obetydligt för att kunna underlätta lefnadsbekymmer, och
derföre inträffar, i (lere allmänna veik, ljuspenningarnes utdelning
samtidigt med det så kallade Ijnskalaset. Ingendera af dessa motsatta
åsigter inverka alltså på mitt omdöme, men jag önskar dock
bifall till K. M:s förslag på flere för mig giltige skäl: l:o på det
att de äldre embetsmännen icke må blifva af den lilla tillökning
i inkomster, som nu fattas i ljuspenningar, förhindrade att taga afsked,
då ålder och minskad arbetsförmåga bör föranleda dertill,
iro
Den 5 Mars f. m.
2:o alt besväret med reqvisitionerne af ljuspenningarne och deraf
följande skrifveri samt vidlyftighet i räkenskapen mätte förminskas
och 3:o alt de ej måtte lända unge män till upmuntran att springa
i flera verk, för alt upvakta (sorn det heter), men i verkligheten
endast för att på flere häll förvärfva ljuspenningar, derigenom kan
förhindras alt någorstädes blifva fullt bekant med ärenderne.
En värd talares åsigler, att embelsmanna-skickligheten ökas i
samma mån, som denna upvaklning äger rum på många ställen,
kan jag således ej biträda. Ett dylikt förhållande slår ock i strid
med erfarenheten, som visat oss, alt samhället haft många utmärkta
embetsman, som i sin ungdom icke ens gjort tjenst i något
publikt verk.
Man har talat om svårigheterne för Cheferne alt med rättvisa
verkställa den ifråga var. vigtiga fördelningen: men månne det ej
fordras större omdömesförmåga å ena sidan och å den andra högre
anspråk på rättvisa vid fråga om befordringar till Ijenster, och då
detta åliggande i flere fall tillhör embetsverkens Chefer, torde man '
ej behöfva tveka att åt dem öfverlemna den vigliga saken att
fördela 200 ä 300 r-.dr, utan fruktan att mannamån skall äga rum.
Jag får derföre förena mig med Hr Lagerhjelm i det yrkande
han framställt. Att göra, som Hr von Troil föreslagit, det till föremål
för Släuderne, pröfning alt emellan de serskilda verken fördela
anslaget, så att man vid riksdagarne finge tvista, huruvida det
ena verket skulle framför det andra hafva ett eller annat hundrade
riksdaler mera, det tror jag vara mindre lämpligt. Ständernas tid
behöfves väl för vigtigare öfverläggningar. Med dem, som yrkat
återremiss, förenar jag mig alltså.
Hr Printzensköld: Det är ingalunda något misstroende till
Regeringen, på sätt Hr Lagerhjelm yttrat i denna fråga, som föranledt
mig att bestrida bifall lill ifrågavar. betänk, ulan endast öfvertygelsen
derom, att detta förslag, som utgått ifrån Regeringen,
skulle försätta de e. o. tjenstemännen i en vida sämre belägenhet
än hvaruti de f. n. sig befinna. Den är i sanning nog beklaglig
ändå ulan att behöfva ytterligare försämras, genom att underkasta
den enda ersättning de äga alt påräkna för sin tjenstgöring, man
må nu kalla denna ersättning ljuspenningar, eller gratifikation eller
hvad som helst, godtyckets pröfning för att de af den må komma
i åtnjutande. o
Jag måste mycket beklaga att jag icke kan dela Hr Åkermans
åsigt, ali tjenstemännen icke vinner en vidsträcktare erfarenhet och
större duglighet, derigenom alt lian egnar sin verksamhet icke blott
åt ett enda fack af Statens många bestyr, ulan jemväl annorstädes
ser sig om, och jag skulle i det fallet kunna retournera till den
värde talaren frågor, som rört hans egen embetsförvaltning.
Jag nprepar ännu en gång, att ju mångsidigare bildning man
kan erhålla i begynnelsen af sin tjenslebana, desto nyttigare, desto
verksammare blir man på den plats, der man som en mognad embetsman
kommer att stanna, förblifvande jag således vid den åsigten,
att det är nyttigt för de unge extra ordinarierne att upvakta
Den 5 Mars f. m.
171
i flere embetsverk, äfven om de dertill skulle linna en upmaning
af förhoppningen på den obetydliga fördel, som ljuspenningarne
kunna medföra.
Hr Få hr tens, Olof Immanuel: Till det hufvudsakliga instämmer
jag uti de åsigter, som i denna fråga uttalats af Hr von
Hartmansdorff. — Hvad den lia delen af frågan angår, eller den
om sammanslåendet af de ordinarie tjenslemännens ljuspenningsanslag
med lönerna, så har Utsk. bemött den med det enda inkast,
att det skulle föranleda Statsverkets betungande med förhöjda pensioner.
Det bör härvid ihågkommas, att ganska många tjenstemän
binna aldrig till pensions-åldern, åtskilliga afgå med pension allenast
från Civil-Statens pensions-kassa och åtskilliga andra, ehuru hunna
öfver pensions-åldern, sträfva i tjenslen till sin död. — Således
blifva jemförelsevis ganska få tjenstemän med pension förflyttade till
allm. indragningsstaten.
För alt närmare kunna bedomina vigten af Utsk:s ifrågavar.
skäl, bar jag i vederb. embetsverk sökt göra mig underrättad om
antalet af de embels- och tjenstemän, som under de sista åren uptagits
å indragnings-staten från de embetsverk, som hafva ljnspenningsanslag.
— Det har dervid uplysts, att exempelvis under 2 af
de sista åren endast 6 sådane tjenstemän flyttats på berörde Stat,
för hvilka det belöpande ljuspenningsanslaget tillsammans utgjort
värdet af 37 ha talgljus. — Det är nu denna lumpenhet, för
hvilken Utsk. ansett det icke vara valuta i den föreslagna förenklingsåtgärden.
En förenkling i räkenskaps- och redogörelse-väsendet
måste dock alltid vara en vinst, om den ock icke kan upskattas i
r:ds-tal. — Det går nu så till, att Kammar-colhm, efter från vederbör.
inhemtade prisupgifter, uträknar och 5-årsvis fastställer värden
å så väl vax- som lalg-ljus. Collegier, Styrelser och Embetsverkschefer
afgifva årligen (ill Stals-kont. reqvisitioncr å de för hvartdera
verket belöpande ljuspenningsanslag, med förteckningar på de
dertill berättigade. Stats-kont. uträknar derefter beloppet i penningar
för livar och en och utfärdar anordningar serskildt för hvarje
embetsverk och dessa anordningar, försedda med vederböns
qvittencer, jemte den räkenskap, som deröfver i Stats-kont. föres,
underkastas slutligen vederbörlig revisions-kontroll i Kammarrätten.
Allt detta arbete och all denna tidsspillan vore man naturligtvis
helt och hållet ifrån, om K. JVI:s propos. bifölles.
Hvad ljuspenningar för extra ord. tjenstemän och betjening
angår, så har Utsk., bland andra skäl, mot förslaget användt det,
att denna inkomst vore den enda upmuntran, som komme de unga
I jenstemännen vid deras inträde å tjenslebanan till del. Tvenne föreg:de
talare hafva ock fästat upmärksamhelen på vigten af denna
upmuntrans fortfarande. För min del förmår jag icke inse, huru
i våra anspråksfulla tider, ett par Lffi talgljus årligen kan innebära
tillräcklig upmuntran att qvarhålla sig vid ett embetsverk, om icke
andra och väsendtligare interessen dertill verkade. En vida kraftigare
upmuntran innefattas deremot i utsigten till sådane gratifikationer,
som förslaget afser, nemi. för de arbetsamme och skicklige,
172
Den 5 Mars f. m.
— och andra är det hvarken interesse eller pligt för Staten att
uppmuntra. En uppenbar orättvisa ligger deremot i det förhållande,
hvaraf del hittills visser), icke saknats talrika exempel, att, medan
en eller annan extra ordinarie, som haft den industrien alt
bereda sig inträde i >] dussin eller kanhända flere embetsverk, och
då tiden för ljuspenningarnes ulanordnande för äret stundar, på alla
dessa ställen gör sig påmint med renskrifvande af några få expeditioner,
derigenom kan blifva vedergälld med 12 Lf? talgljus eller
mera, den extra ordinarie, som i svett och möda äret om arbétat
i ett enda verk, får nöja sig med 2.
En föregrde talare, som lagt utomordentlig vigt vid att e. o.
tjenstemän söka inträde i flere embetsverk, har sökt ådagalägga,
alt detta vore del verksammaste medel att vinna en fullständigare
embetsmannabildning och har i sådant afseende åberopat sig sjelf
som exempel. — Jag är långt ifrån alt vilja jäfva denna bevisning,
men vill blott erinra, att ingen regel är ulan undantag. Den allmänna
erfarenheten är ovedersägligen den, att det arbete, som med
håg och allvar egnas åt ett håll eller en bestämd rigtning är för
embetsmanna-bildningen mera fruktbärande än det, som åt mänga
håll fördelas.
Uprepande den af Hr Liljenstolpe gjorde anmärkn. dervid, att
Ulsk. icke gifvit 11. St:r något förslag lill beslut i afseende å Bengt
Gudmundssons åberopade motion, och deröfver jag icke hört, att
någon Utsk.-sledamot meddelat uplysning, får jag på grund af hvad
jag haft äran anföra, framställa den mening att K. M:s nåd. propos.
i ämnet bör bifallas, med den jemkning i afseende å dispositionen
af de till ljuspenningar för extra ordinarie!' utgående medel,
som Hr von Hartmansdorff och Hr Lagerhjelm föreslagit.
Jag anhåller att vid skeende återremiss mitt anförande må till
StatsUtsk. få åtfölja.
Hr Lagerheim, Lars Magnus: Ämnet kan visserligen anses
tillräkligen utveckladt, men dä fråga är om ett så obestämdt
och föga moliveradt utlät, som det förevar, från StatsUtsk., må det
tillåtas alt tillägga blott några få ord. Mig synes, alt, dä frän
Konungen till Sländerne utgår ett förslag till förändring uti en
syftning så ländande till Statens nytta som detta, borde det vara
en pligt att med tacksamhet gå Konungens önskningar till mötes,
i st. f. alt deremot upkasta onödiga svårigheteter. Fördelarne, som
skulle vinnas genom bifall till Konungens propos. äro tvenne: den
ena, att förhindra det verkliga ofog, som vi en hvar känna äger
rum, att unga män inskrifva sig på mänga ställen, springa der upp
på förmiddagarne för att blott visa sig i st. f. att egna sig till ett
trägnare arbete på ett af dessa ställen. Derigenom vinna de ju
föga embetsmannabildning, men förlora mycket i lid och arbetslust.
Den andra fördelen vore den, att embelsverken egde några medel
att tilldela dem, som med verklig flit, skicklighet och omtanka, använda
sin arbetskraft på något verkligt nyttigt för det embetsverket.
Båda delarne anser jag vara ganska vigtiga för Statens tjenst,
och hvad den svårigheten angår, som en talare framkastat, att em
-
Den 5 Mars f. m.
173
hetsverken icke skulle vara i tillfälle att med full sakkännedom rättvist
fördela sina gratifikationer, så kan jag densamma ingalunda gilla.
Embetsverken, då de icke känna förhållandet, ega att inhemta
yttranden af kontors-cheferne, hvilka böra vara sådane, att man
till dem kan hafva förtroende.
Jag får således, jemte anhållan örn återremiss, tillstyrka bifall
till Konungens propos. med den förändring att det må öfverlemnas
till Konungen att mellan embetsverken fördela de medel, som derigenom
blifva tillgänglige för att användas till gratifikationer åt dem,
som med skicklighet och flit användt sin tid inom verket.
Frih. Cederström: Beklagligen finnes, vid detta, som vid
månget annat tillfälle, genast till hands något magiskt ord, hvarvid
man fäster sig, och sorn man bittida och sent tager fram, till åsyftadt
och, tyvärr, ofta nog alltför kraftigt stöd för sina åsigter, vore
dessa än aldrig så ogagneliga, olämpliga eller, lindrigast sagdt, obetänkta.
Vid nu Jfrägavar. tillfälle heter delta ord: ”Förenkling i
räkenskaperna.” Afven jag sätter stort värde på en lämpligen affattad
dylik förenkling, men aldrig på bekostnad af billighet och
rättvisa, än mindre när dermed tillika skulle åvägabringas en uppå
ärendernes gäng skadligt inverkande förändring; hvilket allt jag anhåller
få i korthet söka ådagalägga. Skulle mot min förhoppning
och förmodan, U. o. Ad. icke f. n. behaga lyssna till min framställning,
utan i dess ställe finner för godt återremittera delta ärende,
hyser jag den tillförsigt lill StatsU(sk:s respektive ledamöter att
de täckas förunna någon upmärksamhet åt de skäl, hvarmed jag
går att ytterligare bereda styrka åt den välbetänkta hemställan,
som af Utsk. finnes afgifven.
Företaget att med ett penndrag nu på en gång beröfva
samtlige i rikets tjenst anställde extra ordinarie!’ den förmån af
ljuspenningars erhållande, som genom 1803 års stadgande är dem
lillförsäkradt när de i verklig tjenstgöring ingått, skulle innebära
en uppenbar obillighet eller rättare sagdt ett verkligt brytande af
Statens förbindelser i detta hänseende, det har jemväl reservanten,
Hr von Troil i dess nyss lofordade anförande nödgats erkänna.
Men dä han velat afhjelpa detta, har han sub litteris c. och d. i
sin reservation föreslagit det alla nuvarande extra ordinarie!' må
personligen fortfara med ljuspenningars upbärande och förändringen
först drabba dem, som hädanefter i berörde egenskap varda anställde.
På sådant sätt skulle deremot Staten få utgifva större
summa i ljuspenningar än f. n. nödigt är; ty inga andra extra
ordinarie!’ äga författningsenligt anspråk derpå, än de verkligt tjenstgörande.
Längre böra de ej heller få sträcka sin fordran; men
jag håller Hr von Troil räkning för hans förslag, i så måtto, att
det innefattar ett erkännande af befintliga rättsanspråk, de må
nu hafva upfattats mer eller mindre vidsträckt.
Men, säger man, det är dock väsendtligen skäligt att i främsta
rummet tillse det ärendernes gång på bästa sätt anordnas; och det
är i detta hänseende man förespeglar åtskilliga lyckliga verkningar
af den föreslagna förändringen. Mig synes särdeles tjenligt att i
174
Den 5 Mars f. ni.
detta som andra fall, enär tillfälle dertill gifves, rådfråga den pålitligaste
läromästarinnan: erfarenheten. Förändringen är nemi.
vidtagen i ett verk, der den likväl för ingen del slagit förmånligt
ut. Vi hafva i friskt minne, huruledes, när, i Kongl. Postverket,
förledne sommar, ljuspenningarne blifvit afskaffade och gratifikationssystemet
kommit i användande, ett allmänt missnöje yppade sig
bland de yngre tjenstemännen, af hvilka en så stor del af denna
anledning uphörde tjenstgöra, att posternas afgång märkbart fördröjdes
och en rätt ledsam villervalla höll på au uppstå, hvilken
icke, efter hvad mig är meddeladt, undanröjdes förr, än vederbör.,
genom enskild försäkran om arfvodenas jemnare fördelning —, således
genom en återgång till det förra sättet, fastän under annan
benämning, — återställde den störda harmonien inom verket. Sådan
påföljd har ofta allt som har sken eller väsende af godtycke;
aflägsna sä vidt görligt, detta obehag; och lydnaden blifver mera
villig, mera enlig med den rättmätiga sjelfkänsla, som äfven den
underordnade kan i sin ringhet fä äga och vårda. När roan nu
har dessa färska exempel för ögonen, har man då skäl alt tillsluta
sin syn för denna erfarenhet och påstå att endast fördelaktiga verkningar
måste af förändringen vara att påräkna?
Huru, säger man vidare, skola då icke den öfvervägande fliten
och skickligheten belönas framför de mindre förmågorna i detta
fall? — Visserligen böra de utmärkas, och det sker, någongång
medelst gratifikationer, men hufvudsakligen medelst framtida befordran,
på sätt Utsk. ganska rigtigt funnit. Innan dess få anspråken icke
vara särdeles stora, och böra, der de vore giltiga, kunna af disponible
medel, på sätt redan nu sker, honoreras, utan tillgripande af
det enda, lilla belopp, som hvarje af de verkligt tjenstgörande kamraterne
hittills undfått. De upmuntringsarfvoden, som vankas, äro
nu visserligen ganska små och i förhållande till det behof, Staten,
genom ökade bestyr i nästan alla styrelsegrenar, ouphörligen af
extra ordinarie tjenslemäns biträde erfar, alldeles icke för högt tilltagna,
utan snarare i vissa fall för lågt; men, som jag redan medgifvit,
anspråken få, på Statstjenstens lägsta trappsteg icke vara stora,
äfven der arbetet är mödosamt; ungdomen måste lefva på en
förhoppning, och den är dertill af naturen benägen, allenast den
med någon godhet bemötes; och dit hörer alt låta den få behålla
det lilla penningebidrag, som f. n. åt en hvar i verklig tjenstgöring
anställd civil extra ordinarie förunnas.
Sedan frågan nu i och för sig blifvit betraktad, såsom resultat
hvaraf ett bifall å S(alsUtsk:s hemställan vördsammast yrkas, må
jag yttra några ord i afseende å den återremiss, som blifvit af åtskilliga
ledamöter begärd.
Först och främst förefaller det härvid eget nog, alt genast efter det
R. St. hos K. M. i underd:het äskat riksdagens förlängning på en
månad i ans. till återstående flerfaldiga ärenden, hvaribland några
af hufvudsaklig vigt, och K. M. lemnat det samtycke, grundlagen
bjuder, man, i st. f. att sysselsätta sig med de riksvigtiga ämnen,
hvilkas handläggning återstår och hvilka, om jag ej bedrager mig,
» betydlig mån tillhöra StalsUtsk,, eller redan från detsamma lill
Den 5 Mars f. m.
175
Ständens afgörande blifvit aflåtna, nu vili genom skeende återremiss
af della ärende, som dock endast är af en partiellt ingripande beskaffenhet,
ytterligare uptaga StatsUtskis dyrbara lid och förskaffa
sig nöjet att om någon tid, oaktadt stunderne då måste vara än
mera angelägna att väl användas, ånyo ventilera förevar, fråga.
För den händelse åter, att R. o. Ad. icke skulle af hvad
jag redan anfört finna sig öfverlygad om otjenligheten af en återremiss
af detta ärende, anser jag mig skyldig till besvarande upla
ga
några af de moliver, som blifvit framställda till stöd för sislberör
de
yrkande. För egen del erkänner jag, alt jag funnit dem så obeskriflig!
litet talande att jag, förra gången jag hade ordet, trodde
mig skäligen kunna undgå utförligare bemötande deraf; men då
flere ledamöter funnit sig föranlåtne att instämma i de anförde
grunderne, så lära desamma väl utöfva någon öfvertalande inverkan
och kräfva alltså någon vederläggning. Det sker likväl med ali
den motvilja, som man erfar, när man måste vidröra föremål, hvilka
förefalla en så sköra och svaga, alt man knappast rätt får fatt
på dem, förr än de vilja uplösa sig till ett intet, och försvinna
som en rök för våra ögon, qvarlemnandes föga eller intet grund
ämne
att analysera och bringa lill klarhet, hvarefter molbevisningen
först med tull kraft låter sig verkställas.
Ganska artigt vore det visserligen för vederbör, embetsverkschefer,
som så enständigt yrkat denna frågas förändrade behandling,
om dem lemnades tillfälle, såsom de önska, att utdela penningebelöningar
åt underlydande efter eget ompröfvande af förtjenst och
anspråk på npmuntran; men jag vidhåller den i milt förra anförande
yttrade sats, ätt en sådan rättighet icke borde anses önsk
värd
för verkens förmän, när den N.B. skulle ernås på det sätt,
att de finge, om de ville, helt och hållet förbigå somlige och lemna
dem utan den ringaste ersättning, medan andra skulle favoriseras
med vedermälen af ynnest och bevågenhet i desto rikare man.
Men, säger man, dessa vedermälen skola ju uteslutande tillfalla
den öfvervägande fliten och skickligheten. Jag respekterar denna
vackra förutsättning; men då man besinnar, primo, de långt vigtigare
föremål, hvarmed Cheferne äro uptagne, i följd hvaraf dessa
små gratifikationsfrågor torde nog summariskt flerestädes blifva behandlade,
och, secundo, den omständighet att denna fördelning
naturligtvis sker utan appell, och den förbigångne bör hafva försyn
för att beklaga sig, om än både han sjelf och kamraterne skulle
inse missbedömandet, samt, terlin, att ett sålunda alstradt, halfqväfdt
missnöje inom verken icke kan annat än menligen influera
på trefnaden derinom och följaktligen jemväl på den ställning,
hvaruti en god och välviljande Chef måste önska att befinna sig
till sina underlydande; då följer af allt detta, att förändringen kan
hafva den, af mig redan antydda, fastän af mina motståndare förbisedda,
verkan att sälta vederbörande i förlägenhet, långtifrån att
understödja deras verksamhet.
Det är likaledes alltför artigt, ja, mer än upbyggligt, att förnimma,
huruledes en värd ledamot behagat med den angenäma skämtsamhet,
som är hans lyckliga tillhörighet af naturen, förutsätta, att,
176
Den 5 Mars f. m.
då embetsmännen i något af rikets collegier lära haft för sed alt
anställa ett årligt gästabud, som fått namn af ljuskalas, alla extra
ordinarier skulle använda sina ljuspenningar till att kalasa bort dem
på stunden. Trahit sua quemqve voluptas. Ett kalas mer eller
mindre anser den värde ledamoten ej betyda stort; och efter denna
grundliga åsigt dömmer han alt ljuspenningarne gerna kunna
undvaras. Jag åter, stödd på den vetskap jag äger både att de,
som heldre vilja använda sina ljuspenningar till någon för lefnadsbehofven
oundgänglig utgifts bestridande, till någon förfallen räk
nings
ordentliga betalande eller andra aktningsvärda ändamål, icke
deltaga uti förbemälde förlustelser, enär de ej anse sig hafva råd
dertill, och att dessa personer, sä vida de eljest förtjena -aktning
och vänskap, af sina kamrater åtnjuta den i fullt ut lika hög grad,
som om de, i lyckligare ekonomisk ställning, funnit sig i tillfälle
närvara vid glada fester. Herr Åkermans glädtiga förutsättning och
derpå byggda, för extra ordinarierna mindre glädtiga, tillstyrkan om
ljuspenningarnes uphörande, saknar alltså den allmängiltighet, som
vore erforderlig för att äga behörig kraft.
Hr von Hartmansdorff har, med största allvar, förordat afskaffandet
af ifrågavar. inkomst för extra ordinarierne på den grund,
bland annat, att om sådane anmäla sig till tjenstgöring, och få
sina ljuspenningar, men sedermera icke låta sig afhöra, så vore på
detta sätt en förlust utan motsvarande valuta Statsverket åsamkad.
Jag svarar härtill alt ett sä opålitligt upförande må väl ej i allmänhet
kunna hos ungdomen förutsättas; men, derest i något undantagsfall
denna okloka och lättsinniga method skulle följas, så utgjordes
hela riksolyckan af en förlust på 20 r:dr nglds, men blott för
en gång; ty man må icke föreställa sig att den extra-ordinarie,
som låtit en dylik felaktighet komma sig till last, framdeles kan
med hopp om framgång inställa sig påföljande år till förnyande
af sin manöver. Vederbör, äro visst ingenstädes så efterlåtne, alt
ju ej det förra förfarandet skulle ligga personer i fatet, och han
finge nog, om han ock admitlerades till tjenstgöring, vänta på ljuspenningar,
tills han visat sig hafva blifvit pålitlig. Så mycket latitud
hafva, åtminstone genom gällande praxis, cheferne f. n. opå
taldt
ägt att begagna.
Hvad angår den del af frågan, hvarå jag lägger ojemförligt
mindre vigt, nemi. den om ljuspenningar för ordinarie tjenstemän,
så vill jag väga mot hvarandra 2:ne värde ledamöters yttranden och
derur härleda den slutsats, alt det nu befintliga förhållandet må
bibehållas. — Hr von Hartmansdorff har anlydt att det vore en
förmån för de ordinarie embetsmännen att få beloppet på lön och
ej såsom ljuspenningar, enär de på sådant sätt finge högre pension
när de taga afsked; derföre tillstyrker bemälde ledamot en dylik
förändring. Hr Fåhraeus har fästat upmärksamheten derpå, att som
embetsmännen sjelfva erlägga, under sin tjenstetid, löneafdrag till
förmån för pensionskassan, men de flesta ej hinna pensionsäldren
samt icke tillträda någon pension, alltså skulle Staten fastmera göra
en vinst på denna förändring; derföre tillstyrker talaren, bland
al
-
Den 5 Mars f. m.
177
andra motiver han anfört, besagda förändring. Hvem kan nn således
med visshet säga, antingen förändringen blifver fördelaktig
för embetsmännen eller tvertora? — Auktoriteter linnas, såsom
man ser, för begge åsigterne. Men utgången må vara hvilkendera
som helst, sä inser jag icke angelägenheten att, i ena fallet,
förhjelpa embetmännen till en opåräknad fördel, eller, i det andra
alternativet, tillskynda det allmänna en vinning på deras bekostnad.
Hvad jag, ehuru sjelf ordinarie, med ledsnad förutser, är den
vändning, som lätteligen blefve en följd af den förbemälda förändringen
i det hela, att nemi., derest ljuspenningarne indragas och
ett motsvarande belopp ställes till chefernes disposition, en god del
deraf komme att tillfalla de ordinarie tjenslemännen såsom fyllnad
i deras f. n. i många fall rätt knappa lönevilkor. Till en sådan
förbättring kunna säkerligen ganska bevekande skäl anföras; den
ena är familjefader och gäldbunden, den andra öfverhopad af sig
ständigt ökade tjenstegöromål o. s. v. — Extra-ordinarierna, unga
och oerfarne, samt, hvad jag vill önska, anspråkslösa, torde sakna
mod och beslutsamhet att påyrka annan fördelning. Chefen lyssnar
till de honom närmast omgifvandes anhållanden, ljuspenningsersättningen
blir lönefyllnadsbelopp åt ordinarierne; — och extraordinarierne
få, jemte saknad af annan fördel, gå miste om det
minimum af understöd, de hittills ägt att påräkna.
Ilr Rosenblad har funnit de Svenska embetsverken böra uphjelpas.
Rätt aklningsvärdt; — men sker det verkligen lämpligast genom
att beröfva de yngsta all upmuntran, samt genom införandet af
större godtycklighet i belöningars utdelande inom embetsverken?
För öfrigt nödgas jag göra invändning mot det, i min tanke,
alldeles origtiga sätt, hvarpå åtskilliga ladamöter bedömt Hr Printzenskölds
yttrande, i det de missförstått honom till den grad, att
de trott sig böra framställa hans mening sådan, sorn hade han
förklarat det vara desto bättre i ju flere embetsverk man vid inträde
å tjenstemannabanan sökte anställning. Man kan icke upsåtligen
förvränga en motståndares ord värre, än de värde ledamöterne
råkat göra genom sitt, säkert ofrivilliga, missförstånd i upfattningen
af detta yttrande. Det innebar nemi. endast den förklaring,
att, för anlagens utveckling och för vinnande af säker insigt
i Statsförvaltningens grenar, äfvensom i fråga om den verkningskrets,
för hvilken man bäst funné sig danad och hågad, — nyttigt
och tjenligt vore att man icke ensamt och uteslutande egnade sin
tid åt ett enda embetsverk; utan alt man, till undvikande af ensidig
riktning och inskränkning i omdömet, ville, naturligtvis ej
längre än förmågan medgåfve, söka förvärfva kunskaper och erfarenhet
i ett och annat verk, utom det, der man hufvudsakligen
ansåge sig fästad och trägnast tjenstgjorde. Till stöd för riktigheten
af denna sats vågar jag anföra, att alldeles samma åsigt blifvit tili
mig yttrad af en numera afliden, högt förtjent man: Landsh. Hans
Järta. Han ansåg grundlighet både kunna och böra stå väl tillsammans
med en mångsidigare embetsmannabildning; och han uttryckte
4 H. 12
178
Den 5 Mars f. m.
den önskan, att ungdomen måtte begagna de utvägar, som i della
hänseende äro tillgängliga, hvaribland bekantskapen med mer än
eli embetsverk af honom anfördes såsom tjenlig och användbar, 1111
likasom tillförene. Landsh. Järta ägde, vid delta yttrande, sin hela
rika lefnadserfarenhet att rådfråga: ty det fälldes i Upsala, under
något af hans sednaste lefnads-år.
Att SlatsUtsk:s ledamöter icke tagit del i denna diskussion vill
jag för min del, icke göra till föremål för någon förundran.
Utsk. har afgifvit ett välgrundadt utlät.; — anmärkn:r, af föga innehåll
och contradictoriska sins emellan, äro deremot anförda och,
som jag tror, på giltigt sätt vederlagde af ledamöter, som stå förhållanderna
närmare; man torde sålunda få motse ett bifall till detta
betänk., såsom lill alla delar förtjent att gillas.
Det har icke varit mig möjligt följa min afsigt att endast i
korthet utveckla mina åsigter i delta ämne, åtanken af kamraters
hilliga intressen har hänfört mig till större utförlighet, den R. 0.
Ad. täcktes benäget tillgifva, i betraktande af min rena afsigt att
gagna håde verk och tjenstemän, efter min hästa insigt och förmåga,
huru ringa de än må vara. Jag slutar; under förhoppning
att flertalet af detta H. Stånd och framför allt att StalsUtsk:s ledamöter,
som grundligen behandlat frågan, men genom en möjligen,
i trolls af alla anförde skäl deremot, ifrågakommande återremiss,
kunde erhålla den till förnyad behandling, icke måtte låta sig förblandas
af de mot utlåt, under denna öfverläggning, anförda, —
också säkerligen i bästa afsigt framställda, men — (såsom det vill
synas) — på alltför godtycklig grundval hvilande, betraktelser. För
min del vågar jag redan nu vördsamt och på det varmaste förorda
bifall lill förevar, lofvärda betänk., samt anhåller om propos. derå.
o
Hr Akerman: Man har fästat min upmärksamhet på ett yttrande
af Hr Printzensköld, då han sednast hade ordet, som påkallar
några ord till svar från min sida. Att Hr Printzensköld,
på grund af tjenstgöring inom många serskilda embetsverk, åt sig
uprest en ärestod, deremot kan jag naturligtvis icke hafva något att
anmärka, .tv det är hans ensak, men då han behagat framställa mig
såsom ett varnande exempel pä den ensidiga bildningen, synes det
mig såsom hade han öfverskridit gränsen för det passande och tillåtit
sig gå längre, än hvartill en diskussion här på Riddarhuset
hort leda. Emedlertid, och då det för mig är alldeles främmande
hvad han härmed menar, ty jag har under mångårig embets-förvaltuing
aldrig offentligen haft något obytt hvarken med Hr Advokat-Fiskalen
Printzensköld, eller någon annan Advokat-Fiskal, så
ber jag honom öppet meddela de skäl, hvarpå han grundar detta
sitt, för mig visserligen icke nedslående, men förnärmande tillmäle.
Hr Rosenblad: Tycke och smak äro, som vi väl vele, mycket
olika. Frih. Cederström har behagat antyda, det han tycker
allt för mycket skäl saknas hos dem, som hysa mot honom stridiga
meningar. Jag bekänner det jag tyckt mig finna motsatsen. Uti
intet af de anföranden, sorn jag hört ä motsatta sidan till försvar
Den 5 Mars f. m.
179
för SlatsUlsk:s föga motiverade betänk., inclusive Frih:s eget, har
jag funnit något skäl, som kunnat förmå mig att öfvergå till deras
mening, hvaremot jag skulle tro, att ganska mänga blifvit anförda
på den motsatta.
Vidare anhåller jag ali få säga några ord, i anledn. af hvad
som blifvit yltradt om vigten att tjenslgöra inom flere veik, till
vinnande af en mångsidigare bildning. Må del tillåtas mig alt
anföra exemp. frän en Stat, som besitter stor reputation för sin
embetsmannahildning — frän Preussen. Der går det verkligen
så till, alt de som skola kunna göra anspråk på högre civila embeten,
måste också förvärfva sig en mångsidig embetsmannahildning,
men dermed tillgår icke på det viset som här, att inskrifva sig som
extra ordinarie i 8 å 10 embetsverk med beräkning pä utfallande
ljuspenningar, och med ringa eller ingen sådan tjenstgöring, hvaraf man
kan lära något, ulan den som redan hunnit eli steg på Ijenslemannabanan,
anställes vidlandtadministrationen iprovinserne,der olika förvaltningar
för hvarje ega liim, på det de må lära känna de serskilda
grenarne af Statsförvaltningen, och kr en viss lid utsatt för genomgående
af en sådan kurs, hvarefter de anses skicklige att befordras
till högre embeten.
För min del åtminstone kan jag ej tro att något kan vinnas
i sann och verklig'bildning till embetsman, derigenom att man låter
inskrifva sig i Kammar-rätten och Hof-rätten och 15 andra
verk, hvad de än allt må heta, om än en eller annan, som sä
börjat sin bana, till följd af lyckliga naturgäfvor, studier och sådant
mera, blifvit duglig och utmärkt embetsman. Beträffande den af
Frih. Cederström befarade olägenhet, att ersättningsanslaget för
ljuspenningarne ät extra-ordinarierne skulle kunna användas till gralificationer
ät ordinarie tjenstemännen, så är den lätt förekommen,
genom uttryckligt bestämmande af hvad troligen varit förslagets afsigt,
att anslaget endast får användas lill gratifikationer åt extraordinarie!'.
Hr Liljenstolpe: Till hvad jag förut haft äran yttra, beder
jag att få lägga endast några få ord, i anledn. af den förmenta
svårigheten att kunna kontrollera, det rättvisa och opartiskhet städse
gjorde sig gällande vid utdelningen af de omtalade gratifikationerne.
En sådan kontroll blefve ingalunda, efter min tanka svår att finna,
den funnes uti sjelfva stadgandet och redovisningsskyldigheten vid
årets slut inför vederb. Departements-Chef af det för embetsverket
till extra-ordinarie tjenstemåns gratifierände bestämda beloppet; dessutom
uti kamraters och närmaste förmäns omdöme samt de kontrollerande
embetsverkens slutliga pröfning och revisorernes gransknings-rält;
hvartill ytterligare såsom kontrollerande myndigheter härutinnan
kunna antagas allmänna tänkesättet och — tidningårne,
hvilka sednare icke skulle underlåta att göra anmärkmr, om skäl sig
dertill företedde.
Jemte åberopande, äfven i delta hänseende, af de utaf mig,
såsom tillhörande min uti ämnet väckta motion, förut afgifna, till
12*
180
Den 5 Mars f. m,
II. StatsUtsk. remitterade anföranden, vill jag endast nämna, att
inom K. Arméens pensions-kassa årligen sålunda fördelas 2:ne f.
d. Kammarskrifvare-löner till de, till ett bestämdt antal af 7
extra-ordinarier, inom pensions-kassan varande e. o. tjenstemän.
I afseende pä det hos oss så vanliga, f. n. icke förbjudna förhållande,
alt den unga tjenstemannen söker inträde uti llere embetsverk,
vill jag icke yttra mig huruvida sådant länder honom och
Staten lill serdeles båtnad, eller till en rak motsats; mig torde
endast tillåtas hänvisa till förhållandet uti Norrige, hvarest en ”extra
skriver,” motsvarande våra extra-ordinarier, med ett lika årligt
arfvode som lägsta gradens lön, eller kopists, har så sträng tjenstgöring
alt han, då han hela f. m. måste vara på embets-rummet,
ej har tid tjenslgöra på flera ställen.
Hr Printzensköld: I anledn. af Hr Åkermans replik till
mig, får jag förklara, att, hvad jag, i följd af hans yttrande anfört,
icke afsett officiella förhållanden honom och mig emellan;
men nog torde Hr Åkerman erinra sig den vänliga brefvexling,
som oss emellan en längre tid egde rum, såsom förberedelse till
behandlingen af ett mål, hvilket Hr Åkerman under sin Landsh.
tid skulle handlägga. Den vittnar om sanningen af hvad jag förut
yttrat: alt det är nyttigt, att i början af sin embets-bana egna sin tid åt
arbete inom flere grenar af Statsbestyret, ty då har man den vinsten,
att när man kommer på en plats, som icke råkar vara en utgrening
af det verk, der man förut varit anställd, sä är man icke aldeles
fremmande för behandlingen af många bland de ärenden,
som uti det emottagna nya embetet förekomma till handläggning.
Hvad sjelfva saken beträffar, så har jag dertill intet att lägga.
Frih. Cederström har dessutom, efter min tanka, upgifvit så
många talande skäl för afslag å den K. propos:n, att några ytterligare
icke finnas att anföra: men fordrar man vidare bevis för nyttan
att en mångsidigare bildning förvärfvas i ungdomen, så skulle jag
kunna anföra detta bevis genom alt exempelvis åberopa en ledamot
i Kammar-colkm, som numera blott lefver i de arbeten han utgifvit.
Han var under sin tid allmänt erkänd för en bland Statens
dugligaste och mest erfarna embelsmän, och huru hade han förvärfvat
dessa egenskaper? Jo derigenom att nästan alla så väl domare,
som administrativa värf inom Staten varit lid efter annan
utaf honora bestridda.
Sedan öfverläggningen härmed förklarats vara fulländad framställde
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. först lill bifall och
sedan till återremiss af StatsUtsk. förevar, utlåt., samt besvarades
dessa proposn- med blandade ja och nej; hvarpå II. Ex. förklarade
det han trott sig finna att vid den sednare proposins besvarande ja
varit öfvervägande.
Frih Cederström begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till voter:s
propos.
Den 5 Mars f nt.
181
Den, som bifaller StatsUtsk:s utlät. N:o 60, ang:de uphörande
af ljuspenningar för embets- och tjenstemän samt extra-ordinarier,
voterar:
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Acbn de emot förenämnde utlåtande gjorde
anmärkmr föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut, befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 13.
Nej — 27.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 4 e. m.
In fidem protscolli,
Albert Munck.
Onsdagen den 5 Mars 1851.
Plenum kl. j 7 c. m.
Justerades 3 prot.-utdr. för denne dag f. m. samt pleni prot.
för d. 15 dennes.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lillkämiagaf, att Frih. Adelsvärd,
Erik Seth, såsom ledamot af RevillnUts., begärt och erhållit
14 dagars ledighet från nästa Måndag d. 10 dennes; hvarjemte
H. Ex. anmodade Hrr Elektorer, att sammanträda lill val af
annan ledamot i nämnde Utsk. under ledighelst iden.
Uplästes ett från Vällofl. BorgareSt. ankommet prot.-utdr. af
d. 22 sistl. Febr., innehållande inbjudning till MedStm, alt förena
sig i det af BorgareSt., vid föredragning af Statslllsk:s utlåt, N:o
47, i anledn. af K. M:s nåd. propos,, angide eftergift af kronans
rätt till Dana-arf efter Enkan B. II. Sandelin, fattade beslut, att
bifalla berörde utlåt, med tillägg uti den föreslagna underd. skrifvelsen,
efter orden; icke kunna, af dessa ord; för närvarande.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, uplyste alt, enl. ankomne
prot.-utdr. ifrågavar. inbjudning blifvit antagen af såväl Högv. PresteSt.
som Hederv. BondeSt. hvadan och då R. o. Ad. återremitterat StatsUtsk:s
utlåt, N;o 47, II. Ex. hemställde om icke R. o. Ad. funne
182
Den 5 Mars e. m.
denna inbjudning icke erfordra annan åtgärd, än att läggas till handlingarnc.
Ropades ja.
Föredrogs ånyo LagUlsk:s d. 26 sistl. Febr, och d. 1 dennes
på bordet lagda betänk. N:o 10, i anledn. af väckte motioner om
uphörande af frälsemans serskilda forum.
Frih. Stjernstedt, Aug. Willi.: Till en början anhåller
jag att få upläsa Hr Carlesons afgifne, belänk. vidfogade, reser
vation.
Efter upläsning af denna reservation, (Hlade
Frih. Stjernstedt: De uti denna reservation uptagna skäf
. äro så grundliga, att föga är att tillägga. Enl. min åsigt har reservanten
ganska riktigt betraktat frågan ur mer politisk synpunkt
och icke såsom flere talare vid förra riksdagen, då samma ämne
äfven förevar, ur endast juridisk Stats-ekonomisk synpunkt. Der
jemte
anser jag det vara mindre lämpligt, att i klump uphäfva författningar,
hvilka ega sammanhang med den af Utsk. åberopade 6
§ i de adliga privilegierne, åtminstone hade man bort specificera
de författningar, hvilka skola anses uphäfde, så att vid framtida tillämpningar
i dessa hänseenden all tvetydighet kunnat undvikas.
På dessa grunder anhåller jag om afslag å betänk.
Hr Granfelt, Adolf Fredr.: Ut i Hr Carlesons afgifne, och
nu af en talare understödda reservation har såsom skäl för afslag
å Utsk:s betänk, blifvit åberopad den omständigheten, att, såsom
förhållandet nu är, Ridd.Direkt:n vid hvarje riksdag erhåller underrättelse,
huruvida någon ledamot af R. o. Ad:n på ett eller annat
sätt blifvit försatt ur tillfälle att utöfva sin representationsrätt, men
att, i händelse Utsk:s förslag skulle vinna Konungens och R. St:s
bifall, dylik underrättelse hädanefter icke skulle kunna med säkerhet
påräknas, hvaraf åter skulle blifva en följd, att personer, som
icke vore lill riksdagsmannakallets (döfvande berättigade, skulle kunna
intaga säle och stämma ä Riddarhuset. Häremot tillåter jag mig
den anmärkm att, äfven under nuvande förhållanden enl. min åsigt,
icke någon så absolut kontroll gifves i detta afseende, som man föreställer
sig. För hvar och en, som handlagt brottmål, deruti frälseman
är den tilltalade, är det nemi. bekant, att den frågan utgör
snart sagdt ett stående tvisteämne, huruvida och i hvad mån sådane
brott skola' omedelbarligen afdömas af Hofrätt. Uti lagen är
visserligen föreskrifvet, att de brottmål, som röra frälsemans lif,
ära eller adliga frihet, skola afdömas af Hofrätt sedan underrätt
deruti först ransakat. Härvid är dock alt märka, alt beskaffenheten
af de brott, hvarigenom frälseman förlorar Adelig frihet, är ingenstädes
bestämd. Uti så väl Riksd.Ordn. som Ridd.Ordn. säges väl,
att Adelsman förverkat sin representations-rätt, om han för nesligt
brott blir antingen dömd eller ställd under framtiden: men månne
lian derföre har förlorat Adelig frihet ? Derom äro tankarne delade,
och domare hafva i det afseende! stadnat i olika beslut. Att af
-
Den 5 Mais e. ra.
183
göra hvilketdera är det rätta, hörer icke hit. Allt nog: tankarne
härom äro, såsom jag nämnt, delade, och det har visat sig, att
såväl inom Hof-rälterne som inom under-domstol arne den åsigten
stundom gjort sig gällande, alt mål, hvilka icke gå å lif eller ära,
men eljest äro af neslig beskaffenhet, såsom stöld och andra brott
emot ägande-rätten, icke böra af Hof-rätt utan af Under-rätt uptagas
och afgöras, och Under-rätter hafva äfven afdömt sådane mål
utan att ens underställa besluten Hof-rälternes pröfning, hvilka beslut
äfven gått i verkställighet. Nu hafva Under-rätterne icke något
åliggande, att af dessa beslut lemna Ridd.Direkt:n del, och det synes
mig alltså tydligt, att den kontroll, man tror sig under nuvar:de
förhållanden äga, i sjelfva verket icke finnes, och att den
säkrast skulle åstadkommas på det sätt Utsk. föreslagit, nemi. att
alla Under-domstolar förpligta», att inom viss lid före hvarje riksdag
lemna Hof-rätterne upgift å de Adelsmän, hvilka blifvit dömde
eller icke kunnat åt saken fällas för så beskaffade brott, på grund
hvaraf representations-rätten förverkas. Ofver fullgörandet af en sådan
föreskrift skulle kontroll vinnas derigenom, att advokatfiskalerne
i Hof-rätterne hade tillsyn derå, att dylika upgifter lill Hof-rätterne
insändas.
Hvad i öfrigt angår reservantens anmärkn., att någon olägenhet
icke skulle upkomma deraf, att Hof-rälten såsom förste domstol,
uptager och afgör de i 8 kap. 2 § 8 och 9 mom. 11.11. omförmälda
mål; så tror jag, att erfarenheten dagligen visar, det
icke mindre för Adelsmän än äfven för dem, hvilka i och för bevakandet
af deras rättstvister med Adelsmän mäste iakttaga inställelse
i Hof-rätterne antingen personligen eller genom ombud, ganska
många olägenheter upsla. Såsom skäl för uphäfvandet af ofvannämnda
lagrum har Utsk., likasom jag i min motion, anfört, att
Hof-rätternes arbeten derigenom skulle förminskas, men denna omständighet
har Hr Carleson ansett vara af mindre vigt. Då likväl
hvar och en, som känner arbetet inom Hof-rätterne, måste medgifva,
att till handläggning af de frälsemän ronde mål, hvilka, enl. nu
gällande lag, af dessa domstolar emedelbart uptagas åtgår en icke
obetydlig del af Hof-rätternes arbetstid, hvilken eljest skulle kunna
användas till andra måls behandling, så tror jag äfven denna invändning
vara härigenom vederlagd; och får jag på grund såväl
häraf sorn af hvad jag i öfrigt andrägit anhålla om bifall till Utsk:s
förslag.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har begärt ordet egentligen
derföre, att jag här hört en jurist och tillika ledamot af en Hofrätt
yttra, att domstoiarne icke vöre rigtigt nplysta om eller rigtigt
upfattat lagens mening, hvad med Adelig frihet förstås, och att det
således skulle kunna inträffa, att Adelsmän förverkat sin representationsrätt,
men likväl bibehållit Adelig frihet. För mig synes det
naturligt, att den som förverkat sin rättighet, att vara en fri Adelsman
d. v. s. rättigheten att på grund af representationsrätt inträda
på Riddarhuset, så är också den förnämsta, den egentliga Adeliga
friheten förverkad; hvadan en sådan omfattning af lagens mening
184
Den 5 Mars e. m.
mäste vara origtig. Skulle nu en dylik åsigt ibland domstolarne
gjort sig gällande, tager jag mig friheten att på grund af den föredragna
frågan väcka den motion, att Adelsmän skola i första instansen
dömas af Hof-rätt i alla de mål, hvarigenom representationsrätten
förverkas.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då man väcker fråga om
borttagande af förmåner för ett visst Stånd, tror jag billigheten fordra,
det man efterser, om icke på annat håll en motsvarande jemkning
i förmåner kan vara af behofvet påkallad. De värde motio
närerne hafva ifrågasatt, att de s. k. fora privilegiata skola uphöra,
och ali följaktligen hvarje Adelsman skall lyda under de allmänna
domstolarne. Men huru äro desse s. k. allmänna domstolar beskaffade?
Äro icke stadsdomstolarne privilegierade? Hvilka äga alt
utse ledamöter i desse domstolar? Jo! uteslutande borgerskapet i städerne,
men icke städernes innevånare, ty enl. författningarna äro
kontingentborgare af R. o. Ad:n uteslutne från deltagandet i dessa
val af ledamöter uti stadsdomstolarne. R. o. Ad.-n skulle sålunda
komma att lyda under domstolar, i valet af hvars ledamöter R. o.
Ad. icke fått deltaga, och vid hvilkas tillsättande Konungen är inskränkt
till det förslag Städernas borgerskap uprättat. Jag tror således,
alt, om man vill göra en förändring, man icke bör bibehålla
privilegierne för ett Stånd under det, att man borttager dem från
ett annat, och detta synes mig vara ett tillräckligt talande skäl emot
Ulsk:s förslag. Vidare: huru äro domstolarne pä landet sammansatte?
Hvilka få väljas till Nämndemän? Jag tror icke, att någon
Adelsman skall antagas till Nämndeman. Vära domstolar äro sålunda
nära nog Ståndsvis organiserade. Så var förhållandet, då
Hof-rätlerne först inrättades, emedan deras ledamöter uteslutande bcstodo
af Adelsmän, och detta lill följd af den då gällande grundsatsen,
att man skulle dömas af sina likar. Denna grundsats har
man sedermera frånträdf, men i alla fall bör man, då en förändring
i det bestående ifrågasättes, reglera förhållanderne så, att de
såvida möjligt är, blifva lika för alla, så att icke vissa klasser qvarstå
såsom privilegierade, under det att fördelar borttagas från andra.
Några serdeles olägenheter af det nuvar:de förhållandet har jag
åtminstone inom den Hof-rätt, uti hvilken jag är ledamot, icke haft
tillfälle att erfara. Deremot har jag sett, hurusom vid ganska många
tillfällen det varit en förmån, att frågor, ang:de försäljning af omyndigas
fastigheter, blifvit pröfvade af personer, som deruti icke varit
interesserade. Jag vill icke upgifva exempel, ehuru jag skulle kunna
framdraga flere från både äldre oell senare tider, då domstolarne
på landet tillstyrkt försäljning af omyndiges fastighet, hvilken Hofrätten
deremot afslagit, ehuru dylik försäljning sedermera blifvit af
Hof-rätten beviljad derigenom, att frågan kommit på en annan division
än den, som först afgjorde henne, och ganska stora förluster
hafva härigenom förorsakats de omyndige. Härförntan är det
af största vigt, att med vårt nuvarande representationssätt erhålla
fullständiga och tillförlitliga uplysningar i allt, som angår genealogierne.
Nu kunna dessa uplysningar vinnas från de 3:ne Hof-rät
-
Den 5 Mars f. m.
185
terne, hvaremot det skulle gränsa nästan till det omöjliga, att hopplocka
dem frän alla domstolar sä i städerne som pä landet, synnerligast
då man känner det skick, hvari desse domstolars archiver
befinnas och de flestes än vidare hotas att komma genom domsagornas
fördelning, då archiverne ryckas från det ena stället till det
andra. Uti det närvaride förhållandet ligger en fördel för detta
Stånd, och sålänge vårt representationssätt är oförändradt, tror jag
icke, att man bör skilja sig vid denna fördel. Man har sagt, att för
11. o. Adis egna ledamöter och för parter, hvilka med dem hafva
rättstvister, stora olägenheter skola upstå derigenom, att man har
att vända sig till Hof-rätterne, hvilka icke äro landsdomstolar. Besynnerligt
nog godkändes icke detta skäl, då fråga vid sisth riksdag
förevar om indragning af Lagmans-rätterne. Dä påstod man motsatsen,
eller att det vore fördelaktigare, att vända sig till Hof-rätterne,
hvarest ombud med mera lätthet kunde erhållas än i landsorten.
De nu förmenta olägenheterne skola väl egentligen förekomma
vid bevakning af fordringar i Adelsmäns konkurser, ty i
alla andra civila rättsfrågor lyder R. o. Adin under de allmänna
domstolarne. Beträffande nu dessa konkurstvister, så nekar jag icke,
att ju det möjligen kan vara beqvämare för dem, som äro i orten
boende, att bevaka sina fordringar vid flärads-rätten, men jag tror
dock att få hafva sina fordringsägare samlade omkring sig, ty vanligen
är man icke serdeles angelägen, att hafva denna familj af
fordringsägare så nära, och då blir det fullkomligt lika besvärligt
att vända sig till domstolen i orten som till Hof-rätlen.
Det är visserligen en sanning hvad talaren näst före den siste
yttrat, att det vore ett tviste-ämne, hvilka brottmål, deruti Adelsmän
äro invecklade, skola anses tillhöra Hof-rätts omedelbara uptagande
och pröfning, men först i sednare tider har denna olikhet
eller osäkerhet i åsigter upkommit. Jag skulle kunna upgifva årtalet,
då det första beslutet i det hänseendet meddelades, enär jag
hade äran att deruti deltaga, ehuru jag tillhörde minoriteten. Just
till följd af otydligheten i lagbudet, fattade Hof-rätten det beslut,
att målet icke tillhörde Hof-rättens omedelbara uptagande och pröfning.
I ett annat likartadt mål förklarade en annan Division af
Hof-rätten, att icke allenast den delen af målet, som angick en
Adelsman, utan äfven den del, som rörde en torpare, tillkom Hofrättens
omedelbara pröfning. Denna osäkerhet i åsigterne anser
jag icke utgöra något giltigt skäl för upliäfvandet af frälsemans serskilda
forum. Icke eller tror jag, att derigenom någon enhet i
lagskipningen vinnes, ty man har sett, huru ofta skarpsinnigheten
öfvar sig att uptänka något nytt, i st. f. att låta en häfdvunnen
praxis gälla. Jag förenar mig med dem, som yrka afslag å betänk.
Hr Printzensköld, Carl: Förevar, fråga var äfven vid sisth
riksdag anliängiggjord af samma motionär, som nu väckt densamma,
ehuru han nu fått biträde af en annan motionär, inom annat Riksstånd.
Jag var nära nog den enda af R. o. Ad., som förra gången
bekämpade LagUtskis förslag, hvilket var affattadt i enahanda
syftning med det förevar. Jag hade då till motstån
-
186
Den 5 Mars e. m.
dare LagUtsk:s nuvar. ordf., men lyckades dock, alt i det lotterispel,
som jag nödgades framkalla, nemi. votering, med 2 rösters
pluralitet fä förslaget förkastadt, och jag hoppas, att vid den votering,
som i denna fråga ofelbart kommer att äga rum, majoriteten
för afslag skall blifva ännu större, sedan man hunnit att närmare
betänka frågan, och R. o. Ad. haft den lyckan, alt inom Utsk.
äga en lagfaren skarpsinnig man, den der, med den skicklighet man
känner honom äga, betraktat saken från en hitintills icke vidrörd
sida. Visserligen är det öfverflödigt, att sedan denne ledamot på
ett så förtjenstfullt sätt utvecklat de grunder, som böra föranleda
afslag å betänk., tillägga några ytterligare omständigheter, men jag
kan icke afhålla mig från att bemöta de besynnerliga skäl, för att
icke säga svepskäl, Utsk. begagnat för att komma lill det mål,
Utsk. åsyftat. Sedan nemi. LagUtsk. uprepat hela sitt vid sisth
riksdag afgifna betänk, och summariskt framlagt de deremot gjorda
invändningar, med den anmärkn., att dessa icke kunnat verka till
ändring i Utsk:s öfvertygelse, så anför Utsk. såsom ytterligare skäl
för förslaget, att om fordom mindre tillsyn varit öfver Härads-rätternes
archiver, hvilket sisth riksdag framkallade fruktan hos Adeln,
att dess boupteckningar icke skulle der blifva lika säkert förvarade,
som i Hof-rätterne, så vore nu mera förhållandet annorlunda, enär
det visat sig, att nuvar:de Just.-ombudsmm, sin pligt likmätigt, under
sina årliga embetsresor med noggrannhet granskat domstolarnes
archiver och med allvarlig stränghet sökt deri införa ordning, der
den saknats, äfvensom att Hof-rätterne i detta hänseende utöfva en
sträng kontroll. Jag känner icke hvilka de åtgärder äro, som Hofrätterne
i omförmälde ändamål må hafva vidtagit, men jag betviflar
möjligheten för dem, att i detta fall kunna utveckla någon serdeles
verksamhet, med mindre än alt de äga advokat-fiskaler med
det nit, den drift och arbetsförmåga, som erfordras för ett så vidt
omfattande, så tidsödande arbete, som det, att genomgå Härads-rätternes
prohl- för att emot försumlige domare göra anmärkn. Under
andra vilkor, är det enl. min åsigt, för Hof-rätterne omöjligt, att
vinna kännedom om tillståndet uti Härads-rätts-archiverne. Nu
kan likväl hända, att Hof-rätterne icke äro nog lycklige att äga
Advokatfiskal^-, som sträcka sin upmärksamhet till denna del af
domstolsväsendet, och då förblifva ju Härads-rätts-archiverne i samma
ofullständiga och oordnade skick, hvari de under sekler befunnits.
Hvad åter Just.-ombudsmm beträffar, sä förefaller det mig i sanning
eget att se hans verksamhet af LagUtsk. åberopad, då under loppet
af 40 år R. St. haft Just.-ombudsmän, hvilkas verksamhet varit fullkomligt
hvilande för att omsider på det 41 :a året låta sig förmärka,
sedan det lyckats en viss fraktion af Ständerna, att tili Just.-ombudsm.
insätta en person, som vetat att i alla hänseenden fullgöra
sina skyldigheter. Men äger man väl visshet derom, att den nuvar:de
Just.-ombudsmm, hvars lifstid icke kan blifva evig, och hvars
framgena bibehållande vid det honom lemnade förtroendet, ankommer
på den majoritet, som vid hvarje riksdag är rådande, erhåller
en efterträdare, som visar lika nit och upmärksamhet med honom.
Sådant kan vara sannolikt, men motsatsen kan äfven inträffa, och
Den 5 Mars e. ni.
187
tlä faller lill intet det skäl, LagUtsk. velat hämta från den tillsyn
öfver Härads-rälts-archivcrne, som af Just.-omlnidsmin utöfvas. Deremot
har man den sekler gamla erfarenheten, att Ofver-rätternes
arehivcr alltid hållits i den fullständigaste ordning. Och under sådane
förhållanden, tror jag det icke vara väl betänkt af R. o. Ad.
att, i afseende på vården af sina arfshandlingar, utbyta den verkliga
säkerhet man har emot en, som är vida mindre och understundom
alldeles ingen.
Gr. Mörner har dessutom ganska rigtigt erinrat, att i anseende
till redan skedd och än vidare förestående sönderklyfuing af domsagorna,
hvilken äfven måste medföra klyfning af Härads-rätts-archivernc,
man i framtiden icke kan så noga veta, hvarest de handlingar,
man eftersöker, skola återfinnas, oberäknadt äfventyret, att,
då en dylik klyfning sker, handlingar under transporten från ett
ställe till ett annat gå förlorade. Allt sådant undvikes, om de handlingar,
hvilka angå R. o. Adis personer, hos Hof-rätterne förvaras,
hvartill den stora fördelen jemväl kommer, att, såsom Gr. Mörner
också ganska rigtigt erinrat, handlingarne då behöfva sökas endast
på 3 ställen, under det att, om Utsk:s förslag antages, forskningen
efter dylika handlingar mäste sträckas öfver hela landet och på minst
150 ställen. Hr Granfelt har sagt, det Hof-rätterne äro så öfverhopade
af de mål ang:de R. o. Ad., hvilka der skola omedelbarligen
uptagas, att dessa domstolar böra ifrån dem blifva befriade.
Det förhåller sig likväl icke så. De ifrågavar. målen äro tvertom
ganska få och de besvärligaste af dem äro konkurstvister. Erfarenheten
har likväl visat, att antalet af de sednare äro i förhållande
till R. o. Ad:n vida färre än i förhållande till öfrige samhälls-medlemmar;
och det förundrar mig på det högsta, huru Hr Granfelt
kunnat yttra, att hvar och en, som är något bekant med Hofrättsarbetet,
bör känna, det konkursmålen medföra ett ovanligt stort besvär
för Hof-rätterne, då Hr Granfelt bort ihågkomma, att reservanten
är ledamot i en Hof-rätt, och således måste äga en på erfarenheten
grundad kännedom om den sak, hvaröfver han uttalat ett omdöme.
Hvad åter angår den strid, Hr Granfelt derjemte omförmält
såsom utkämpad, angide beskaffenheten af de brott, hvilka, begångne
af R. o. Adis ledamöter, böra blifva föremål för åtal'hos
Hof-rätt eller Under-rätt, så får jag i likhet med Gr. Mörner tillkännagifva,
att mig veterligen sådan strid upstod först för omkring
10 år tillbaka, intill hvilken tidpunkt man låtit den gamla praxis
gälla, hvilken ingalunda hade oskäl med sig; men skarpsinnigheten,
såsom Hr Grin ganska rigtigt uttryckte sig, sökte då uphäfva
denna genom sekler häfdavunna praxis för att medelst spetsfundigheter
utfinna en ny bana att beträda. Finge emedlertid denna
gamla praxis inom domstolarna göra sig gällande, och man icke der
äflades med införandet af nyheter, så skulle inga tvister upstå om
beskaffenheten af brott, hvilka, begångne af Adelsmän, böra omedelbarligen
uptagas och afdömas af Hof-rätt.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra kanIjag icke annat
finna, än att bifall till Utskis förslag skulle för R. o. Adin icke
188
Den 5 Mars e. ra.
blott för sina enskilda personer, utan äfven i politiskt hänseende,
medföra den största skada, hvadan jag tillstyrker afslag å betänk.
Hr Rääf, Leonard Fredr: Som, bland de anmärkn.-r jag
har att anföra emot Ulsk:s ifrågavar. betänk., flera äro af en ganska
grannlaga natur, har jag upsatt desamma skriftligen, och ber
att nu få upläsa följande.
Hr Rääf upläste härefter följande:
De motioner om uphäfvande af frälsemans särskilda forum, som
lyckats tillvinna sig LagUtsk:s bifall, äro grundade hvarken på naturens
lag och dess tvillingssyskon, billigheten, eller på urgammal
rätt och häfd, eller på jemförligheten af MedStänders ännu gällande
långt större privilegier i detta fall, lika litet som på R. o. Ad:s
enskilda förmåner.
Allt detta står i rak motsats med den yrkade afsägelsen, hvilket
jag nu går att bevisa.
Inom familjen knyta sig våra närmaste jordiska band, fäster
sig vår ömmaste tillgifvenhet; dernäst mellan våra likar; vare sig
likar och grannar i bostad, i förmögenhet, i seder, i tänkesätt, i
skrän, i stånd eller i samfund.
Denna eviga naturlag är ock en grundlag för hvarje samhälle,
och det beslår i mån af dess bevarande, eller uplöses genom dess
åsidosättande.
Hvem vågar väl neka att hvarje afdelning i samhället önskar
att bereda de största möjliga förmåner, och söker att dem förskaffa
åt hvar sina medlemmar; och hvem kan bestrida att detta är fallet
ännu hos oss, och aldramest i de stånd eller samfundsklasser, som
stå lägst i humanitet?
Det är derföre alla vettiga lagar sökt, så långt möjligt varit,
att bereda åt hvarje samhällsklass domstolar af gelikar, på det att
ovälden måtte så mycket tryggare bevaras, och rättvisan icke lida
genom denna medvetna eller omedvetna böjelse att gynna sina egna.
Så hafva ock domstolarne varit inrättade i Sverige, delta land,
som af alla jordens länder ägt, intill detta tidehvarf af vanvettigt
sjelfmord, de yppersta lagar, de klokaste inrättningar och i följd
deraf ett fortskridande, ojemförligt lugnare än alla andra nationers.
Sedan våra urfäders enda stånd, den allena jordegande, den
ensamt i rikets ärender jemte Konungen, och i andeliga ämnen
Presterskapet, afgörande Adeln, hade, efter Christendomens införande,
lemnat frihet, jordbesittning och slutt, äfven deltagande i
rikets värf åt nya klasser och ständer, ordnades domstolarne i enlighet
med detta förändrade statsskick.
Då, under hela medeltiden, Konungen icke personl. dömde,
företräddes hans ställe vid Räfstetingen af någon storättad man, biträdd
af Lagman, Häradshöfding och flera ädlingar. Lagmannen hade
vid sina ting bisittare äfven af adel. Häradsh. var sjelf, under hela
detta tidehvarf liksom länge sedermera, alltid adelsman, och i de
första århundraderna utgjordes hans nämnd till en del äfven af friborna
; och när detta uphörde, åtminstone af bönder, som voro bni
-
Den 5 Mars e. m.
189
kare ät frälsemän, och på sednare hälften af 1500 och första hälften
på 1000 talet, af hälftenbrukare på säterier.
Under sådana förhållanden dömdes Adelsmannen altid af sina
pairer, vid hvilken domstol hans sak än måtte vara anhängig; och
föreskriften för Hof-rätterna samt Ståndets privilegier utsätta i detta
fall ingen nyhet, utan bekräfta blott en urgammal och på naturlig
grund fotad rätt, till mindre, men icke större vidd, än hvad förut
varit fallet.
Så stor var omsorgen för denna jemlikhet, att den sträckte
sig äfven till drätselverk, roed föreskrift att häradet skulle utse en
bonde och ett frälsehjon till förvaltningen af dess saköresmedel.
Helt annat blef förhållandet efter medlet af 1600-talet. Det
var då afunden mot Adeln blef förfaltare till den ömskansvärda tragedi
af beständiga omkast mellan envälde eller sjelfsvåld, som spela
i akter af 40 till 50 år för hvardera ytterligheten, och uti hvars
4:de vi nu oss befinna.
Då först upkom seden att besätta Härads-rätt med både ofrälse
ordf. och skatte-nämd, och då först blef det väld i lagstiftningen.
Länge, äfven sedermera, ägde dock häradsnämden en utmärkt
duglighet, ärfd från dessa äldre förhållanden, dels genom den långa
tjenstetiden af 30 till 40 år, dels genom tillsättningen, som ensamt
berodde på Häradsh:s urval. Hvad förändring häruti skett,
sedan nämdemannen utses i socknestugan, veta vi fullkomligt, och
vi kunna nogsamt, af sednare erfarenheter, bedömma, huruvida det
vore önskansvärdt att underkasta oss en sådan korporation, mera än
redan nödvändigt är.
Men Adeln ägde alltsedan Räfstetingen sin rätt orubbad, att i
den, såsom utbyte upkomna, högsta domstolen erhålla halfva antalet
platser. Att äfven detta nu uphört veta vi; och vi vela ock, att
hvarken det allmänna, eller Ståndet, vunnit derpå, aldraminst domstolen
sjelf, om hvilken sedermera olikartade omdömen kringflugit
landet, framlagda äfven på Ständernas bord, och som kanhända
skulle hafva ledt till märkeligare påföljder, om ej högsta domaremaktens
anseende blifvit vårdad och uprätthållen af just detta Stånd,
som alltid mera afser allmänt väl än sitt eget.
Det enda, som nu återstår är forum i Hof-rätterna för åtskilliga
af Ståndets angelägenheter. Visserligen är det sannt, att ingen
föreskrift gifves för dessa rätter om en jemnvägande mängd af frälse
ledamöter; men om Adeln icke der kan påräkna pairer, kan ej
eller något annat RiksStånd göra detsamma, och dessutom lärer det
väl vara klart att en Hof-rätt, med sin utbredda kännedom om land
och personer, bättre kan bedömma R. o. Ad:s vanligtvis vidt utgrenade
slägtskapsförbindelser för tillsättandet af förmyndare etc., än
häradets nämnd, som vanl. icke äger minsta dylik kunskap eller bekantskap,
utom sin egen inskränkta krets.
Jag tror mig härmed hafva bevisat de 2:ne första af mina satser.
Den tredje återstår.
Det är redan tydliggjordt att BondeSt. erhållit en domstol hvars
nämd uteslutande tillhörer dess eget Stånd.
190
Den 5 Mars e. m.
Borgerskapet ager icke blott sin särskilda domstol, utan besätter
den ock nied egna medlemmar.
Presterskapet lydde i Catliolska tidehvarfvet, för alla både andeliga
och verdsliga ärender, under andelig domstol. Småningom
har det förlorat en del af denna rättighet, men bibehåller densamma
dock för vissa fall uti sina domkapitel.
Adeln ensam skulle helt och hållet utträngas från den svaga
öfverlefvan af en rättighet den naturen grundat, häfd bekräftat och
som af MedStånden innehafves dels förökad, dels orubbad, dels åtminstone
i någon mån bibehållen!
Adeln ensam skulle mista en rättighet, som i vår Jury är
förbehållen åt tvister om patenler, vanligtvis utan allt värde, och
som är, med kraft af grundlag, förvarad ät skändaren af religion,
af Konung och af medmenniska!'!
Hvarföre, om denna rätt vore föråldrad, om anspråken på våra
domares uplysning och rättrådighet, dem Utsk. åberopar, vore af
alla erkända likasom af mig, hvarför icke då böl ja med uphäfvandet
af Jury, en inrättning som aldramest sätter dessa egenskaper i tvifvel?
Hvarföre icke dernäst angripa de andra Ståndens vida större
nndantags-lagskipning ?
Men denna rätt kan icke blifva föråldrad, emedan den hvilar
på en ren och outrotelig naturlag, som nu, mera än någonsin, synes
vinna i styrka. Ty se vi icke sammanhållningen inom
hvarje klass blifva dag från dag starkare och starkare; se vi icke
anfallen på de olikartade blifva mer och mer bittra; och framlyser
icke derigenom en skenbarlig nödvändighet, om rättvisa skall finnas,
att icke i lagskipningen lemna åt den ena väldet öfver den
andra ?
Jag har vid början af mitt anförande sagt, att detta vore händelsen,
förnämligast hos dem, som stå lägst i humanitet.
Hos R. o. Ad. har deremot denna klass-kärlek snarare för litet
än för mycket ägt rum. Ständigt hafva Ståndets ledamöter framhjelpt
andra på embetsmannabanan, ganska ofta belönade med otack
och förföljelse; ouphörligt har Ståndet gifvit andra klasser tillfälle
att på dess bekostnad förvärfva förmögenhet; riksdag från riksdag
har Ståndet, bevekt af oriktiga förespeglingar om Rikets fara eller
om MedStänders behof, eller bevekt blott af sitt ädelmod, efterskänkt
den ena rättigheten efter den andra.
Det är i sanning högsta lid att detta uphörer; ty det är icke
Adeln som af Adeln bortskänkes; han bortskänker rikets lugn och
tillvaro, hvilka icke, utan genom detta Stånd kunna finnas.
Med beräkning har jag icke velat till vederläggning uptaga
åt sk. af de skäl hvarpå Utsk. stöder sitt tillstyrkande.
Jag önskar undvika al! tvist med dess aktade ledamöter, isynnerhet
med dess Hr ordf., till hvilken jag och hvarje medborgsman
står uti den mest outplånliga förbindelse för det lysande och
segrande försvar han för kort tid sedan på detta rum gifvit åt våra
gamla lagar, åt lagar, hvilkas sanna grund och anda äfven jag söker
värna, då jag vörds. anhåller att H. Ståndet, täcktes, utan ålerremiss,
afslå ifrågavar. betänk.
Den 5 Mars e. tn.
191
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Gr. Klingspor, Maur. Staffan Philip: anförde skriftligen
:
Under förflutna tider upkommo en mängd egendomliga förhållanden,
hvilkas bibehållande icke mera låta försvara sig, sedan de
orsaker, som framalstrade dem, uphört. Man lade fordom en slags
vigt på att dömas af i samhällsställning likartade personer, af sä
kallade pärer, och delta bruk motiverades ännu ytterligare af den
tidpunkt då det upköm, en tidpunkt då samhällsordningen icke var tryggad,
då styrkan utgjorde rätten, då central-myndigheten var svag, okunnig
och missaktad; då den icke lemnade garantier för rättvisans opartiska
och uplysla skipande, tvungos individerna alt fördelade i särskilda
grupper till gemensamt försvar, organisera sig som helgjutna, slutna
samhällen. Då dessa särskilda grupper sedermera började formera
nationen, ingingo de dock pä denna sammansmältning endast medelst
vissa betingade vilkor och förbehåll.
Då sådant var förhållandet med alla samhällsklasser, fördel
ningar och korporationer, som tillvunnit sig någon betydenhet, var
det naturligt, att Adeln, som obestridt inlog första rangordningen
bland samhällets många fördelningar, i detta afseende icke förglömde
sig, utan förskaffade och förbehöll sig vissa speciella fördelar. Ingen
stötte sig dervid, ingen förundrade sig deröfver under en tidpunkt,
då hierarchiska förhållanden och företrädesrättigheter, då privilegier och
undantags-lagar hörde till normaltilståndet och ordningen för dagen,
då allt sådant stod i harmoni med tidens seder, föreställningssätt
och vanor, då de adeliga fördomarne i nästan ännu högre grad
hyllades af de oadliga.
De vid börden fästade illusioner försvunno dock småningom,
bildningen och rikedomen innehades icke uteslutande af Adeln,
■samhällsklasser upkommo med känsla- af sin vigt och betydelse, och
med anspråk svarande deremot. Nya föreställningssätt, seder och
bruk vunno insteg, som rubbade de grundvalar, hvarpå förflutna samhälls-förhållanden
hvilade. Den Europeiska samhällsutvecklingen
samt civilisationens segrar hafva fortgått under en slags förmedlingsprocess,
under en dels offentligt uttalad dels tyst medgifven kompromiss-öfverenskommelse
mellan de olika partierna och samhällsklasserna,
der, medelst vissa ömsesidiga upoffringar, en slags sammangjutning
mellan en förfluten tids och en närvarande tids idéer,
blifvit lillvägabringad.
Adeln lyssnade i delta afseende icke nog tidigt och upmärksamt
på tidsklockans ljud den fortfor; att allt för länge intaga en i
alla förhållanden exklusiv ställning, som sårade och väckte bitterhet
hos öfriga samhällsklasser, som med förändrade föreställningssätt
icke mera erkände befogenheten af de adliga i de mest hvardagliga
bestyr framstående speciella rättigheter, och Adeln fanns ofta benägen
alt upoffra rättigheter, som kunde vara af nytta-och betydelse
så väl för den sjelf som för samhället, för bibehållandet af
likgiltiga fastän öfriga samliälls-ktasser särande företrädes-rättiglieter
och inbillade förmoner.
192
Den 5 Mars e m.
Europeiska monarkiernas sednare historia utvisar, att ett sådant
förfaringssätt föga gagnat Adeln i dess egenskap af politisk korporation.
Den Fransyska Adeln upoffrade sitt vackra medlarekall mellan
Konung och folk, sin sociella och politiska betydelse för företrädesrättigheter
af en högst tvetydig ari, de samlades och trängdes
i llofvets salar, den föredrog att upvakta andra framför behaget alt
sjelf göra sig upvaktad, den upoffrade allt för att bevista de furstliga
personernas af- och påklädnads-ceremonier. Dylika och likartade
utmärkelser försvarades i det yttersta och bibehöllos ända till
tidpunkten af den Fransyska revolutionens blodiga drama, och en
försökt rubbning deri spelade en icke obetydlig rol i revolutionens
annaler. Marie Antoinette sökte emancipera sig från de besvärliga
eticpietts-förhållanden, hvaraf de kungliga personerna voro bundne
och generade i hela sitt dagliga lif, och stötte derigenom den Fransyska
Adeln för hufvudet, som nu intog en fiendtlig ställning till
hofvet och som äfven i andra utseenden var bland Fransyska revolutionens
största gynnare och befordrare.
De nyare filosofiska satserna, hvarifrån de revolutionära idéerna
ulgingo, hyllades först i de adliga salongerna, och blefvo derigenom tongifvande
och spridda bland öfriga samhällsklasser. Samma Fransyska
adel, som visade sig så ömtålig i atsende på bibehållandet af
inbillade företrädesrättigheter, äfven deni af den mest besynnerliga
och förödmjukande art, upoffrade den ryktbara Augusti-natten utan
motstånd, och med en slags acklamation sina värdefullare rättigheter,
de medgåfvo allt och vida mera än som begärdes och behöfdes, och
det under en tidpunkt, då revolutionen ännu icke egde medvetandet af
sin styrka, ett medvetande, som först framkallades af den konservativa
tidens svaghet. Den Fransyska Adeln handlade som de konsertiva
partierna ännu fortfarande handla äfven sedan de hunnit inhemta
en rikare erfarenhet. Under lugnare lider, då det står i deras
skön alt bestämma concessionernas vidd, vilja de ingenting medgifva,
när deremot faran står för dörren och endast kan besvärjas
genom visad kraft, finnas de vanligen benägne att upmuntra anfallet
och revolutionen genom att upoffra allt. Den Tyska Adeln var i
sina föreställningssätt, seder och vanor ännu exklusivare än den
Fransyska, serdeles i ett samvetsgrant vidhållande af sina anors helgd
och i ett sällskapslifvets skarpa afsöndrande mellan adeliga och borgerliga,
Hvad nytta den Tyska Adeln hemtat af denna sin exklusiva
ställning visas bäst af sednaste års tilldragelser, der den Tyska
Adeln visat sig sakna allt politiskt inflytande och all politisk betydelse.
I olikhet med kontinentens Adel isolerade sig den Engelska
Adeln aldrig fräd öfriga samhällsklasser, och bidrog härigenom att
framkalla de harmoniska förhållanden, hvarutur Englands beundransvärda
Statsskick npspirat. Englands Adel egde aldrig några rättigheter
framför den öfriga delen af nationen, ingen serskild domsrätt,
inga fora privilegiata, inga egna arfslagar, och detta oaktadt, eller
rättare uttryckt, just derföre är den Engelska Adeln den populäraste
och mäktigaste i Europa. Pärskapet var egentligen aldrig något adIjgt
privilegium; det tilldeltes vanligen för stora mot Staten bevisade
tjenster;
Den 5 Mars e. ra.
193
tjensler; ofrälse äfven som adlige kommo i ätanka dervid och dessutom
var denna värdighet endast fästad vid några familjer och massan
af Adeln derifrån utesluten, när medlemmarne deraf ingingo i
Underhuset, skedde sådant genom fria val och nationens förtroende.
Englands Pärer hade redan tidigt den för sin tid stora fördomsfriheten
att öppna sig för borgerliga medlemmars inrymmande, hvilken
upfriskning på en gång gagnade Adeln och nationen; den Engelska
Adeln tillegnade sig vanligen alla framstående kapaciteter,
alla sådana personligheter och talanger, som i annan händelse måhända
framstått såsom demagoger och fruktansvärda chefer för demokratiska
partier, men hvilka nu förvandlades till den Engelska
Adelns skicklige och nitiske sakförare. Den Engelska Pärskammaren
kunde alltid mera skryta öfver sin politiska förmåga än öfver
sina anors mängd samt bestod alltid till stor del af nykläckta
Adels-familjer, och var det en bomnlls-spinnares son, som genom
sina reformers djerfhet förvånade England och Europa. Genom
giftermåls-förbindelser, genom s. k. mesallianser, kom Engelska Adeln
redan tidigt i beröring med de borgerliga klasserna, en beröring,
som dessutom alltid egde rum med anledn. af Englands från urminnes
tider så verksamma kommunala lif. Genom denna samhällsklassernas
ouphörliga beröring afnöttes kantigheterna och ensidigheterna
å ömse sidor, de aristokratiska idéerna lingö insteg hos de borgerliga
klasserna, de demokratiska hos Adeln, en slags vexelundervisnings-skola
upstod, hvarifrån medlemmarne af samtlige Englands samhällsklasser
ända lill de alkira lägsta hemtade de sunda politiska åsigter, som
utmärka dem; och dä man i det öfriga Europa vanligen endast behöfver
känna en persons samhällsställning för att derigenom kunna
bedomina hans politiska opinion, är sådant icke förhållandet i England,
der man bland radikalerna träffar hertigar och millionärer
äfvensom liggare bland Tory-partiet.
De historiska exempel och belysningar, sorn här blifvit framdragna,
hafva utgått på att visa luiru föga politisk nytta Adeln hemtat
af sina undantagsrättigheter, huru de förbittrat den öfriga delen af
nationen utan att gagna Adeln, och bör denna historiska erfarenhet
lända till ledning vid behandlingen af förevar, diskussions-ämne,
som lemnar Adeln tillfälle att visa, huru den upfattar så väl tidens
anda som sitt eget verkliga intresse. Frågan är att borttaga en
undantagslag, ett testamente från förflutna olikartade tider, och som
numera förlorat det stöd, den hemtade af andra tidsförhållanden,
och lärer dess bibehållande numera svårligen kunna försvaras; i
de flesta och icke i alla Europeiska länder äro alla slags fora privilegiata
afskaffade, och är detta afskaffande väl motiveradt i moraliskt,
juridiskt äfvensom politiskt afseende. Ingenting är väl rättsenligare
och billigare än att rättvisan skipas lika för alla utan afseende
på person och samhällsställning, och ingenting lämpligare
än att likartade mål behandlas af likartade instanser. Juristerna äro
väl bekanta med de förvecklingar, som denna undantags-lagstiftning
föranleder, då t. ex. en frälse och ofrälse äro parter i sammamål, hvilket
förhållande ofta förekommer i konkursmål. Mot nu föreslagna up
4
II. 13
194
Den 5 Mars e. m.
häfvande af denna qvarstående undantagslag hafva betänkligheter upstått
med afseende på förmynderskap, men dessa höfvas till stor och
hufvudsaklig del då man tager i betraktande att familjerne skola
höras vid antagande af förmyndare. Vill hvarje reform äfven den
alldra ringaste framkallas dessutom klagoljud, och svårigheter framhållas,
som visa sig ega föga betydelse när man har alfvar med
reformen och det nya hunnit intaga rum i vanornas slentrian.
Man har sä mycket mera skäl att antaga de juridiskt gjorda invändningarne
af föga betydenhet, som förevar, beslut i LagUtsk. nästan
enhälligt blifvit fattadt och således äfven biträdt af personer,
föröfrigt kända för ganska prononcerade politiskt konservativa tänkesätt.
Den undantagslag, som nu är i fråga att borttaga, skadar Adeln
mera än mången föreställer sig, den ingriper mera än de politiska
rättigheterna i dagligen förekommande och återkommande förhållanden,
den påminner om företräden, som såra och förödmjuka
andra samhällsklasser. Den Svenska Adeln bör undvika att handla
som den Fransyska, som envisades att bibehålla rättigheter, som disliarmonierade
med tidsförhållandena, som ingen verklig nytta medförde,
men som meia än väsendtligare saker och rättigheter väckte
de antipathier mellan samhällsklasserna, som banade väg för den
Fransyska revolutionen, för den Europeiska radikalismen och kommunismen.
Den Svenska Adeln bör fastmera i sitt politiska handlingssätt
taga den Engelska Adeln till föresyn, som aldrig eftersträfvade rättigheter,
som slodo utan något motsvarande gagn, som förbittrar
massan af nationen, om den förstod nemi. alltid alt modificera sig
efter olikartade tidsförhållanden. De Engelska politiska partierna
omgestaltade sig vid hvarje lidsskifte för att antaga en skepnad, som
harmonierade med förändrade idéer, seder och vanor, och äro de
nnvar. Engelska partierna så förändrade, att de icke mera äro igenkänneliga,
och skulle de opinioner en nuvar. Tory hyser och framställer
gälla som radikala och hädiska inför de gamla Torys-generationerna.
De Engelska partierna undveko alla onödiga och farliga
parti-triumf-manifestationer, de insågo att opinionerne måste inpassas
med tidsandan, att det icke går an att stadna på ett håll, då
allting på alla andia håll rör sig och går framåt, de insågo att det
icke hufvudsakligen är på sitt eget parti man behöfver inverka utan
på mot-partiet, tidsandans ström glesnar nemi. ständigt det konservativa
partiets leder, luckorna måste då fyllas af proselyter från det
motsatta partiet. Detta insågo alltid de Engelska politiska fraktionerna,
de antogo således till sina ledare icke partimän utan statsmän,
sorn förstodo alt man för att segra måste göra sina opinioner
antagliga så utom som inom partierna, de ansågo således icke statsmanna-vishelen
ligga i att blunda för det närvar., eller i att oböjligt
lyda vissa fixa idéer, den rätta statsmannen handlade deremot
sällan systematiskt, han förstod att vid hvarje serskild fråga taga råd
af förhanden varande omständigheter.
Ett ytterligare stöd att bifalla hvad Utsk. föreslagit bör hemtas
från det förhållande att det konservativa partiet vid innevar. riksdag
är starkt, och att det bör begagna en sådan tidpunkt att frivilligt
Den 5 Mars e. m.
195
afstå det som en annan gäng kommer att. aftvingas. Man ser huru
de politiska tilldragelserna röra sig i en slags ouphörlig kretsgång,
huru revolutionerna framkalla reaktionen, oell huru denna åter om
den icke förstår att iakttaga måtta, ånyo framkallar revolutionerna.
R. o. Ad., som, efter hvad som föregått, visat sig sätta värde på bibehållandet
af sina politiska rättigheter, och dessa, hvad opinion man än
måtte hysa om deras tidsenlighet, dock alltid äro värdefulla, bör icke
fästa sig vid obetydliga upoffringar om något hufvudsakligare dermed
står att vinna.
Gr. Sparre, Erik: Då jag från denna plats för några månader
sedan förordade bibehållandet utaf en af R. o. Ad:s rättigheter,
hade jag lyckan att tillhöra majoriteten. Om jag i dag förordar
eftergift af en sådan rättighet, månne jag då äfven skall tillhöra
majoriteten? Ja! jag hoppas det. Ty lika öfvertygad som jag
var, att R. o. Ad., icke afseende egna fördelar utan endast fäderneslandets
lycka, förkastade ett förslag, som tillintetgjorde R. o. Ad:s
represen ta tions-rätt såsom klass, lika öfvertygad är jag, att R. o. Ad.,
om fråga blir att eftergifva en förmån, som för R. o. Ad. kan vara
en sådan, men sorn deremot förorsakar endast olägenheter för andra,
alt, säger jag, R. o. Ad. vid ett sådant tillfälle icke ett ögonblick
tvekar att göra en af samhällets öfrige medlemmar fordrad eftergift.
Men fordrar samhället denna eftergift? derom är nu frågan.
Jag tror det. Jag tillhör icke deras antal, hvilka ropa på otidiga
concessioner, men om återigen jag finner af samhällets historiska
utveckling, att en förändring måste ske, om jag finner att en institution,
som tillkommit under andra tidsförhållanden, icke öfverensstämmer
med de närvar, eller att denna institution åstadkommer en
disharmoni för den närvar, tillen; så, på grund af det historiska
sinne jag eger, och på grund af den benägenhet för historisk utveckling
jag hyser, måste jag tillstyrka antagandet af en sådan förändring.
Det finnes samhälls-elementer, hvilka bestå i alla lider,
och om vi också uti den ärftliga monarkien inom Sverige anse
R. o. Ad. såsom ett sådant samhäll s-element, och oaktadt alla de
otidiga angrepp, som gjorts emot detsamma genom alt i tid och
otid framhålla dess fel; så tror jag likväl att R. o. Ad. kan värna
sin plats inom representationen, men skall denna institution kunna
bibehållas, så måste man från den sofra sådane former, hvilka icke
öfverensstämma med den nuvar. tidsandan. Detta är enl. min åsigt
den sanna och rätta konservatismens mål. Allt stillastående innebär
i sig döden. Alla institutioner, alla former hafva haft sin nödvändighet.
Den förutan hade icke någon samhällsinstitution funnits
lill, och så är förhållandet äfven med privilegierne. I en tid, då,
såsom en föreg:de talare yttrat, samhällsmakten icke varit tillräckligt
stark att värna folket, måste man sluta sig inom sina lagar för
att genom förening med dem söka skydd, och på detta sätt hafva privilegier
tillkommit. Då kunde R. o. Ad. väcka anspråk derpå, att
blifva dömd af sina likar, för att komma i åtnjutande af sina rättigheter.
Förändrade tidsförhållanden hafva emedlertid inträdt. R.
13*
196
Den 5 Mars e. m.
o. Ad. tillkommer det icke, att i det 19:de århundradet omgifva
sig med privilegier såsom en ringmur emot anfall. Just denna
ringmur föranleder anfall eller åtminstone ovilja. R. o. Ad. tillhör
det numera, att utgöra en länk af folket och att, genom deltagande
i de allmänna bestyren från kommunal-styrelserne ända upp
till Konungens Statsråd, bilda, så att säga, en folkaristokrati, att
innehålla på samma gång det aristokratiskt stabila och det demokratiskt
rörliga elementet i samhället, hvilket just utgör kännetecknet
pä den rätta konservatismen derföre, att den bibehåller jemnvigten.
Men skall R. o. Ad. intaga denna plats i samhället, måste
den äfven dela lika rättigheter med det öfriga folket. Den måste
t. o. m., om olägenheter åtfölja samhälls-institutlonerne, underkasta
sig dessa olägenheter, men samverka med folkel för att utplåna
dem. Detta är mitt svar på de gjorda invändningarna om
felaktigheterna i de första instanserne, och finnas dessa felaktigheter,
så låtom oss tillse, att de blifva afhjelpte. Detta är samhällets
pligt, men deremot är det ingalunda R. o. Ad:s rättighet, att
söka värna endast åt sig ett bättre forum, och låta det öfriga folket
lida, i den händelse de öfrige instanserne äro illa sammansatte.
Således, R. o. Ad. kan icke längre åt sig värna en sådan institution.
Lagens och rättvisans idé mäste abstract göra sig gällande och tillämpas
så för Adelsmannen som daglönaren och arbetaren. Det är likgiltigt.
Hvilken grund kunna vi väl söka för bibehållandet af denna
institution? jag vill nu genomgå de skäl, som af föreg:de talare
blifvit anförde.
Man har sagt, ali de öfrige Stånden hafva privilegierade domstolar.
Jag bestrider det. Stads-domstolarne har man ansett såsom
privilegierade. Jag fallar det i sanning icke. R. o. Ad. lyder
jemväl under deni, och finnes väl någon, som derifrån är utesluten.
Adelsmän, säger man, få icke deltaga lili valen i och för uprättandet
af förslag lill återbesättande af de inom stadsdomstolarne ledigblifna
befattningar; men herrarne torde hafva förglömt, att för
få år sedan uphäfdes det lagstadgande, enl. hvilket det var Adelsmän
förbjudet, att vara ledamöter i magistraterna, och vi känna flera
ledamöter af detta hus, hvilka äro ordf. i Rådhusrätterne. Om således
R. o. Ad. kommer inför Rådhusrätt, kan den der dömas åtminstone
lika väl, sorn af Hofrätt, ty jag kan nämna flera divisioner
inom sistnämnda rätt, hvarest det icke finnes en enda Adelsman.
Så förhåller det sig med det åberopade skälet, att R. o. Ad , då den
skall dömas af Hofrätterna, skall till domare hafva sina likar. Helt
annat var förhållandet på den tiden, då Hofrätt, såsom högsta domstol,
var besatt med endast frälsemän eller pluralileten af ledamöterna
utgjordes af frälsemän. Då dömdes Ad. antingen af sina
likar eller också af embetsmän, hvilka äro R. o. Ad:s vederlikar.
Men, frågar man, är förändringen nödvändig? medför nuvar. förhållande
olägenheter? ja i sanning gör det så! man må säga hvad
man vill. En cessionant eller rättare en Adelsman, som gör konkurs
och är bosatt i en landsort, har otvivelaktigt större delen af
sina fordringsegare inom den ort, der han är boende, ty, utom
hans eget tjenstefolk, har han varit i beröring med flera af allmo
-
Den 5 Mars e. m.
197
gen. Vore nu Adelsmans forum domstolen i orten, egde desse förmånen
att i konkursen muntligen bevaka sina fordringar. Nu deremot
måste de begagna ombud, eller insända sina bevakningshandlingar
till Hofrätten. Delta medförer för deni kostnader och mången
gång, då handlingarne för sent till Hofrätten inkomma, förlust
af betalningsrätten. Ar icke sådant olägenheter. För en kort t d
sedan måste en Adelsman, som, bosatt i Wermland, gjort konkurs,
göra en resa lill hufvudstaden endast för att aflägga gäldenärs-edcn
inför Hofrätten, derefter och sedan Advokatfiskal en, uppå Hofrättens
fråga derom, förklarat sig icke ega anledn. lill annrärkn. mot gäldenären,
nödgades Hofrätten till honom säga: ”Ni behöfver icke längre
uppehålla eder här”. Denne man fick sålunda tillryggalägga en
resa af öfver (i() mil fram och tillbaka endast för afläggandet af
denna ed. Kan det sålunda vara en förmån för någon, att Hofrätterne
skola nptaga sådana mål i törsta instansen? uti underrätterna
är blott en domare, som handlägger målen, hvaremot inom
Hofi ätt 5 ledamöter skola dermed sysselsättas, hvilket, hvad konkursmål
angår, är öfverflödigt, ty större delen af de deri förekommande
frågor öro af den enkla beskaffenhet, att de vanligen stanna
vid första domstolens beslut. De mera tvistiga frågorna åter dragas
gemenligen genom alla instanserna. Vid besvarandet af frågan om de
öfriga Ståndens privilegier glömde jag, att nptaga den här gjorda
invändningen, att BondeSt. skulle hafva en egen serskild domstol
i så måtto, sorn nämnden utgöres blott af bönder. I anledn häraf
torde det tillåtas mig att få omnämna, hurusom vid denna riksdag
fråga blifvit väckt derom, att äfven andra än Bönder skola få väljas
lill Nämndemän, och att sättet för nämndens tillsättande skall förändras.
Denna fråga har LagUtsk. uptagit och den skall inom korrt
tid komma under R. St.:rs pröfning, och antages det i denna syftning
gjorda förslag, lärer man icke längre kunna påstå, att BondeSt.
har en privilegierad domstol. Såsom ytterligare skäl för bibehållandet
af de s. k. fora privilegiata, har man åberopat möjligheten,
att kunna i fullständigt skick försätta Riddarhusets genealogier,
men jag bekänner upriktigt, alt jag icke kan inse, att i detta hänseende
någon fördel kan upkomma. Hvad frågan om archiven åter
angår, så har Utsk. sagt, att Just.-ombudsm. lagt en serdeles vigt
vid ordnandet af dessa archiv, och då en talare här yttrat, att Hofrätten»
icke kunna bidraga lill ordnandet af dessa archiver, med
mindre de ega pålitliga Advokatfiskal^’, får jag nämna, alt Svea
Hofrätt helt nyligen ådömt sin Advokatfiskal ett. ganska ansenligt
ansvar derföre, att han försummat behörig tillsyn öfver oftanämnda
archiver. Sådant, tror jag,__ skall för framtiden bidraga till archi
vernäs iordningställande. Äfvenledes har man åberopat det förhål
lande, att Lagmansrätterne, hvilka voro domstolar åtminstone inom
länen, icke destomindre indrogos och att parter, hvars mål skolat
af desse domstolar pröfvas, numera måste vända sig till Hofrälterne,
hvilka följaktligen blifva domstolar aflägna från den ort, der parten
bor, hvarigenom man förmodat mycken skada upkomma. Härtill
får jag svara, att här är endast fråga om första instansen, och att
vid den alla parter kunna fordra, att få sina mål pröfvade i deras
198
Den 5 Mars e. m.
grannskap. Sådant blir likväl omöjligt i samma mån målen dragas
till de högre instanserna. Flera exempel hafva blifvit anförda för
ådagaläggandet deraf, att det närvar, lagstadgandet om frälsemans
serskilda forum innebär otydlighet och förvecklingar. Man
lärer väl icke kunna bestrida, att sä är, och borttagandet af ett lagstadgande,
som medför dylika olägenheter, måste således bidraga lill
tydlighet i lagen. Detta skulle jag tro vara otvifvelaktig!. Afven
jag beklagar, att jag i dag måste upträda emot en talare, för hvars
insigter jag hyser djup aktning. Likasom häri, söker jag att värna
våra gamla historiska lagar. Vi hafva olika åsigter om medlen och
måhända äro hans bättre. Jag tror likväl, alt rättaste sättet för bibehållandet
och skyddandet af dessa gamla lagar består i vårdandet
af det väsendtligaste af deras innehåll, alt afsofra tillfälliga former,
hvilka, till följd af förändrade tidsförhållanden, böra uphöra. Då således
den närvar, institutionen, såvidt jag kan förstå, icke medför
någon fördel för R. o. Ad. i rättegångsväg, men deremot väsendtliga
olägenheter för öfrige samhällsmedlemmar, och Hofrätternas
organisation gör det omöjligt för dem, att såsom första domstol uptaga
alla mål, samt det förhållande numera uphört, på grund hvaraf
institutionen tillkommit; så kan jag icke annat än tillstyrka dess
uphörande. Jag uprepar det ännu en gång, att jag vill värna Adelsinstitutionen
i sin helhet, men just derföre vill jag äfven sofra från den
allt, som kan väcka ovilja mot densamma, en ovilja af sådan beskaffenhet,
att folket fattar hat mot institutionen i sin helhet och
störtar den. Man har här framställt 2:ne invändningar, bestående den
ena deri, alt, i fråga om försäljning af omyndigs fastighet, Hofrätten
kan hafva lättare än Häradsrätt, att inhemta uplysning om de
förhållanden, under hvilka en sådan försäljning kan blifva nödig.
Den andra åter, att Hofrätten vid tillsättandet af förmyndare kan
mera än Häradsrätten inhemta kännedom om de lämpligaste personer
till förmyndare. Båda dessa frågor reducera sig till den, huruvida
Hofrätten skall bibehållas såsom den domstol, hvilken eger att
förordna förmyndare för frälsemän. Frågan derom väcktes vid sista
riksdagen, och Utsk. har äfven vidrört densamma uti sitt betänk.,
men Utsk. fann sig icke för närvar, och intilldess R. o. Ad. äfven
vid denna riksdag hade yttrat den åsigt, att R. o. Ad. ville bibehålla
denna förmån, likasom den att sjelfve tillkalla boupteckningsmän,
kunna utlåta sig eller tillstyrka ett sådant undantag med mindre
än att Utsk. gjort sig saker till inkonseqvens. Skulle likväl
R. o. A. önska ett sådant undantag, så tror jag, att Utsk. icke skall
motsätta sig Ståndets önskan, och om 11. o. Ad. för sådant ändamål beslutar
en återremiss af betänk., så skall jag icke sätta mig deremot
och inom Utsk. söka att verka i öfverensstämmelse med R. o.
Ad:s beslut.
Hr Printzensköld: Gr. Sparres yttrande är till större delen
endast ett återuprepande af det anförande Gr. vid sista riksdag
i samma ämne afgaf. Jag uptog detsamma då till besvarande och
tror således något behof nu icke vara för handen, att med någon
fullständighet ånyo bemöta detsamma. Detta Gr:ns yttrande är lik
-
Den 5 Mars e. ni.
199
val, med afseende på de deri förekommande satser och principer,
af alltför mycken märkvärdighet för alt med tystnad kunna förbigås
af den sida, hvilken bestrider Gr:ns åsigter. Gr:n har börjat sitt
anförande med att åberopa nödvändigheten för R. o. Ad. att eftergifva
en förmån, som R. o. Ad. eger, men som för andra samhällsklasser
medför olägenheter; i slutet af samma anförande säger
deremot Gr:n, att den företrädesrätt eller det privilegium R. o. Ad.
fortfarande önskar ega, nemi. Hofrätt till forum, icke vore någon
förmån, ehuru den för andra medförde en olägenhet. När man således,
såsom Gr:n, börjar med att orda om en detta Stånd nu tillkommande
förmån, och slutar med att denna företrädesrätt icke är
någon förmån, så frågar jag, om det ligger någon konseqvens i den
bevisning man söker åstadkomma. Jag vill icke vidare, än jag gjort
vid alla de tillfällen denna fråga förevarit, yttra mig, huruvida det
är formenligt eller icke, att R. o. Ad. eger Hofrätten såsom forum.
Det må vara nog att hänföra sig till den af Hr Carleson så mä
sterligt
författade reservation, för att visa vigten och angelägenheten
deraf, att, sålänge sjelfskrifvenlieten qvarstår, R. o. Ad. bibehålies
vid det forum, R. o. Ad. egt sedan långliga tider, ja sedan sekler,
tillbaka. Hr Grin har sagt, att R. o. Ad. bör från sig sofra sådana institutioner,
de der icke gillas af det närvar, tidsbegreppet. Ja! det närvar,
tidsbegreppet har t. o. m hos Regeringen gjort sig gällande, så alt, enl.
hvad vi sett, denna Statsmakt önskat att R. o. Ad. borde från sig sofra
rättigheten, att här såsom en serskild politisk institution representera.
Utgår man ifrån den åsigten, att detta Stånd skall efterskänka rättigheter
derföre, att de icke gillas af tidsstormarne och de begrepp
opinionens vindkast framkalla, så får man sannerligen sluta dermed,
att icke ega någon enda rättighet såsom Adelsman, och i sådant
fall är det bäst, att vi här ju förr destoheldre upoffra den rättighet,
som Hr Gr:n med så mycken ifver försvarat, nemi. respresentationsrätten
och följaktligen deltagandet i Svenska nationens lagstiltningsbestyr.
Likaledes har Gr:n yrkat, att R. o. Ad. måtte dela
lika rättigheter med det öfriga folket. Jag hemställer till hvar och
en af Eder, Mine Hrr, om R. o. Ad., hvad privaträtten angår,
eger någon annan rättighet, än den hvarje annan samhällsmedlem
tillkommer. Endast den rättigheten att i vissa uti 8 kap. R. B.
omförmälda fall blifva dömde af Hofrätt qvarstår, och denna rättighet
är af så ringa betydenhet, att det förefaller mig besynnerligt,
att Gr.n velat förorda afsägelsen utaf densamma. Hr Gr:ns varning
till R. o. Ad. att icke åt sig bevara ett bättre forum, sorn det
öfriga folket icke eger, tyckes visa, alt Gr:n upskaltar Hofrätterna,
såsom domstolar högre, än de öfrige domstolarne i riket. Om nu
detta Gr:ns omdöme är sannt, så utgör det ett ytterligare skäl lör
R. o. Ad. att bibehålla rättigheten, att få dömas af Hofrätt, ty det
måste ju alltid vara en fördel att dömas der, hvarest man vet, att
det blir bättre dömdt, än der, hvarest man misstänker ett motsatt
förhållande. Grin har omtalat, huruledes inom åtskilliga divisioner
af Hofrätterne, ingen enda ledamot tillhör R. o. Ad., hvilket, enl.
Hr Grins åsigt, skulle bevisa, att R. o. Ad. icke dömes af sina
likar. Svårligen hade jag trott, att ett sådant skäl skulle af Gr.
200
Den 5 Mars e. m.
Sparre begagnas. Jag betraktar livar och en med bildning, förstånd
och erfarenhet i samhället såsom min like, hail må vara Adelsman
eller icke, och jag respekterar de ofrälse ledamölerne i Hofrättéme
lika högt som de, hvilka tillhöra detta Ständ. Fråga är
icke derom att R. o. Ad. skall dömas af sina Ståndsbröder, utan
derom, att Adelil skall för sina personer hafva Hofrätten till sitt
forum, antingen ledamölerne derstädes tillhöra frälse- eller ofrälse
Stånden. Således in verkar-förhållandet i sistnämnde hänseende icke
på sjelfva saken, men väl kan det lända lill belysning af Grins
begrepp om densamma. Vidare har Grin omtalat de olägenheter,
som skulle vara förknippade med det omedelbara uptagandet hos
Hofrätt af alla inom R. o. Ad. inträffande konkurser. Afven detta
skäl åberopade Grin vid sista riksdag, då Grin försvarade ett med
det förevar, likartad! förslag. Jag anmärkte då såsom beklagansvärd!,
att man ansåg de fleste bland R. o. Adis ledamöter vara
cessionsmessiga, så att man förthy måste, för de andra samhällsklassernas
skuld, förflytta Adelsmäns konkursmål till uuder-domstolarne.
Det bevis på olägenheten jemväl för frälsemännen sjelfve, att Hofrätt
nu omedelbarligen uptager dessa mål, som Hr Grin velat hemta
derifrån, att en inom Wermland boende ledamot af detta Stånd
nödgades begifva sig till hufvudstaden, således öfver 30 mil, för att
aflägga gäldenärs-eden, föranleder mig endast att beklaga, det Svea
Hofrätt icke hos sig infört samma praxis, som hos Götha Hofrätt
städse eger rum. Det är nemi. bekant, att sistnämnda domstol,
med den rätt, som blifvit honom af lagen eller åtminstone af gammal
häfd tillerkänd, förordnar, att en aflägse boende ledamot af
R. o. Ad. som Pörsättes i konkurstillstånd, skall till den under-domstol,
som är belägen närmast den ort, der cessionanten bor, icke
allenast ingifva sin boupteckning, utan jemväl der aflägga gäldenärseden
; och derigenom har Götha Hofrätt undanröjt den olägenhet
Grin omförmält. Såsom ytterligare skäl för den föreslagna förändringen
har Grin erinrat, att i Hofrätt måste på en gång 5 ledamöter deltaga
i konkursmålens pröfning, ehuru många uti dem förekommande
frågor äro af den enkla beskaffenhet, att endast en ledamot behöfdes
för desammas afgörande. Derigenom har Grin nedsatt Häradsrätternes
anseende, enär inom dem Rättens ordf. är den enda lagfarna
ledamoten, men Grin torde ihågkomma, att emot detta förhållande
finnes en motvigt derutinnan, att nämnden, i händelse den
är enhällig, öfverröstar ordfin, och då måste denne ende ledamots
åsigt ligga neder emot den pluralitet, som sålunda gjort sig gällande.
Dessutom och då Grin sagt, att de fleste frågor i konkursmål
icke medföra serdeles mycket besvär och hvilket jag af erfarenhet
vet vara förhållandet, så bevisar ju detta riktigheten af hvad
reservanten emot LagUtskis betänk, anfört, eller att dessa mål icke
tillskynda Hofrätten synnerlig möda, hvaraf också måste följa, att
det icke heller fordras mycken tid för de 5 ledamöterna, att afgöra
desamma. Till svar på en med mig liktänkande talares anmärkn.,
att allmogen nu dömes af allmoge, i så måtto att nämnden utgjordes
blott af allmoge, har Grin erinrat, hurusom LagUtsk, nu skall
hafva under pröfning en väckt fråga om förändring i Häradsrätternes
Den 5 Mars e. m.
201
sammansättning, så alt andra samhällsklasser, än blott allmogen,
skalle der vinna inträde. Möjligen kan LagUlsk. tillstyrka en sådan
förändring, men dess antagande eller förkastande beror likväl på
R. St., så att hvad Laglltsk. i den delen kan finna för godt att,
för sin del, tillstyrka, ingalunda bör inverka på R. o. Ad:s beslut
i förevar, fråga. Till bemötande af min i mitt första anförande
gjorda erinran om den ringa säkerhet för handlingars vård i Häradsrätternas
archiver, har Ilr Gr:n omförmält, hurusom Svea Hofrätt
med ett ansenligt ansvar belagt sin Advokatfiskal för den försummelse,
hvartill han i afseende på tillsynen öfver besagde archiver
gjort sig skyldig och Gr:n har yttrat förhoppning derom, att
denna Hofrättens åtgärd skulle vara en lexa, som för framtiden
borde förhindra eller afvärja dylika försummelser. Jag har, som
Hr Grin väl vet, den visserligen icke afundsvärda lotten att vara
en af åklagare-maktens organer och på grund af min derigenom
vunna erfarenhet, kan jag försäkra Hr Grin, att fastän mången tjensteman
blifvit, för brott och förseelser dömd till ansvar, sorn understundom
varit ganska drygt, såsom t. ex. tjenstcus förlust och förlusten
af rättigheten alt i rikets tjenst vidare nyttjas o. s. v.; detta
likväl icke hindrat att ju lika beskaffade brott och förseelser, ånyo
blifvit begångna. Således om en Advokatfiskal blifvit dömd till
ansvar för försummelse, ligger deruti ingalunda nilson garanti, alt
ju icke en lika beskaffad försummelse kan inträffa hos en af hans
efterträdare, äfven om sådant icke skulle ske på ett eller annat
tiotal af år. Slutligen har Grin sagt, att R. o. Ad. icke bör omgifva
sig med en ringmur af privilegier, de der reta till anfall.
Jag hemställer till Eder, Mine Hrr, om R. o. Ad. numera eger
några privilegier. Det enda, som oss återstår, är rättigheten att
deltaga i lagstifningen och rådslagen om rikets angelägenheter.
Denna rättighet eller detta privilegium har man, sedan längre tid
tillbaka arbetat på att beröfva oss, och jemförelsevis är det privilegium,
som nu utgör föremål för öfverläggningen, visserligen af föga
eller ingen vigt eftersom det egentligen rörer privaträtten, men
nekas kan dock ej, att det i viss, icke så ringa mån sammanhänger
med den politiska institution, som vi f. n. ega, och utgör, åtminstone
i min tanke, den ringa ännu återstående delen af den ringmur,
hvarmed denna politiska institution varit omgifven, och efter
hvars borttagande man kan vara förvisssad, att det icke skall draga
långt på tiden, förrän sjelfva institutionen tillintetgöres. Jag tillstyrker
fortfarande afslag å betänk.
Hr Carleson, Ed v. Henr.: Inom LagUtsk. har jag ensam
varit af skiljaktig mening i denna fråga, som vid alla riksdagar sedan
år 1828 förevarit och blifvit agiterad, och det har synts mig som
om orsaken till denna agitation härrörde hufvudsakligast derifrån att
man i stadgandet i 6 § i de adliga privilegierna samt 8 och 9
mom. i 8 kap. 2 § R. R., hvilka lagrum härflutit från samma §
i privilegierne, endast velat se ett prerogativ för R. o. Ad., utan
sammanhang med samhälls-institutionerna i öfrigt. Så tror jag, att man
betraktat frågan, då man yrkat, att nyssnämnde föreskrift i privile—
202
Den 5 Mars e. m.
gierne och de dermed sammanhang egande lagrum mätte uphäfvas.
Alan ihågkommer icke alt i 6:(e § af omförmälda privilegier och
8 kap. 2 § 8 och 9 mom. R. B. något forum privilegiatum ingalunda
blifvit åt R. o Ad. i allmänhet förbehållet och att på grund
af dessa föreskrifter tillkommer Hofrätterna uptagandet af endast
några vissa R. o. Ad. rörande mål. Efterser man hvilka dessa mål
äro, så finnér man deni utgöras af förmyndare-ärenden, konkursurarfva,
och boskillnadsmål, brottmål, der frälseman förverkar lif,
ära, adelig frihet, gods eller arfvelig rättighet, samt duellsbrott och
slutligen boupteckningar efter frälsemän, samt arfs- och testamentstvister,
och då härvid i betraktande tages att bouptekningarne måste
af Hofrätterne uptagas, derest förmynderskaps-ärenden, som angå
frälseman, skola tillkomma Hofrätts pröfning, och att deras åliggande
i afseende å arfs- och testaments-lvisterne torde vara beroende af
det förra, eller boupteckningarnes uptagande, tror jag att pä frågan,
af hvilken orsak Hofrätterne fått skyldigheten att omedelbarligen
handlägga dessa ärenden sig ålagd, svaret skall blifva det, att man
ansett sådant vara en ovillkorlig följd af föreskrifterne om Ad:s representationsrätt.
Bland de största medborgerliga rättigheter, är
otvifvelaktigt den att deltaga i behandlingen af Statens allmänna
angelägenheter, och jag hemställer, om det skulle vara lämpligt,
att utöfningen af en sådan rättighet, i den utsträckning som den
tillhör R. o. Ad., skulle bero på de lägsta domstols-instansernes
beslut. Vid den tid de stadganden, hvilkas uphäfvande nu är i
fråga, tillkommo, kunde högsta domsrätten anses utöfvas af Hofrätterna,
till hvilkas uptagande förenämnde mål då hänskjöts och det
synes mig också vara i sin ordning, att högsta instansen i första och
sista handen afgör just de ärenden, hvarpå beror rättigheten för en
ledamot af R. o. Ad. att utöfva sin representationsrätt. Om förmynderskaps-ärenden
eller konkursmål, rörande Adelsmän, skulle
afgöras af Häradsrätt, så kunde det inträffa, att Häradsrätten, i anledn.
af derom väckt påstående, förklarade Adelsmannen omyndig
eller försatte honom i konkurstillstånd och alt detta beslut öfverklagades
i Hofrätt, som möjligen fastställde det, och vidare i Högsta
Domstolen, sorn slutligen uphäfde detsamma; och om under tiden
ett riksmöte inträffade skulle dä denne Adelsman obehörigen
vara beröfvad en den förnämste af sine politiske rättigheter, nemi.
representationsrätten. Härvid invändes kanhända, att samma förhållande
äfven nu kan ega rum, enär Hofrättens beslut kan af
Högsta Instansen uphäfvas, men denna omständighet visar endast
att de ifrågavar., från sjelfva statsförfattningen härflytande stadganderne
om Adelsmäns forum i vissa mål numera icke stå i den fullkomliga
öfverensstämmelse dermed, som förefanns så länge ännu Hofrätt
verkligen var Konungens Högste Nämnd och så länge den äfven
ansåg sig på grund af berörde stadganden pligtig att omedelbarligen
uptaga och afdöma alla åtal emot Adelsman för vanfrejd medförande
brott; och såsom svar på invändningen får jag erinra, att det i
allt fall måtte vara så mycket bättre att de mål, på hvilkas afgörande
en frälsemans representationsrätt beror, uptagas i första hand
af Hofrätt i st. f. Häradsrätt, som derigenom instansernes antal för
Den 5 Mars e. m.
203
dessa mål förminskas. Emot uphäfvande af 6 § i de adlige privilegierne
samt förenämnde sladganden i K. B., talar dessutom, såsom
jag i min redan npläste reservation anmärkt, äfven den omständighet
att dessa stadganden innebära den enda kontroll R. o. Ad.
har och sannolikt kan få derå, att representationsrätten inom Adeln
icke utöfvas af obehöriga personer. Det är sannt att i följd af en under
sednare åren npkommen praxis, varder icke alltid åtal emot
Adelsman för vanfrejdande brott af Hofrätt uptaget till omedelbar
pröfning, så framt icke brottet är af den beskaffenhet alt lagen derför
uttryckligen stadgar, såsom påföljd, ärans förlust. Om jag icke
missminner mig, är det knappast ett tiotal af år sedan i Svea Hofrätt
en dylik åsigt torst gjorde sig gällande. Derigenom har väl
äfven nyssnämnde kontroll blifvit mindre än den förr var, ty åtskilliga
brott finnas, som, utan att lagen derför stadgar ärelöshet,
likväl i allmänna opinionen medföra vanfrejd och äro af beskaffenhet,
att den derför dömde är, till följd af såväl Riksdags- som Ridd.-  Ordn., skiljd från rättigheten alt utöfva representantkallet, men
än sämre blefve förhållandet, derest, såsom LagUtsk. föreslagit, de
allmänna Under-domstolarnes domsrätt ytterligare utsträcktes. I min
reservation har jag yttrat, att enl. min åsigt all den kontroll, som
i ofvanberörde hänseende erfordrades, f. n. förefunnes, men jag
erkänner, att jag begagnat ett mindre lämpligt uttryck, emedan jag
endast velat uttala den mening, att den hufvudsakligaste kontrollen
förefanns, hvilken består deruti att endast några få och bestämda
domstolar ega att uptaga förmynderskaps-ärenden och konkurser rörande
Adelsmän, samt afdöma de brottmål, i hvilka frälseman blifvit
tilltalad för en missgerning, som å ära går. Öfrige brott, hvilka
skulle kunna för en Adelsman medföra förlust af hans representationsrätt
och öfver hvilka det oaktadt de allmänna Under-domstolarne
f. n. döma, äro ganska få och temligen sällsynta äro de händelser
att frälsemän blifva för dylika brott anklagade. Man har sagt,
alt enahanda kontroll som den, hvilken nu finnes, skulle vinnas,
om Underrätterna ålades att lill Hofrätt insända sådana upgifter,
Hofrätterna nu aflemna till Ridd.-Direkt:n. Jag tviflar derpå, ty
om man ock kunde antaga att Underrätterne fullgjorde en sådan
skyldighet, i de fall att det händelsevis uplystes att en omyndig förklarad,
eller i konkurstillstånd försatt eller för vanfrejdande brott
dömd person vore frälseman, lärer det deremot icke kunna antagas
att rätta förhållandet härutinnan alltid blefve ntredt. Icke må man
räkna på att den omyndige, eller cessionanten eller den för brott
dömde skall sjelfmant meddela den nödiga uplysningen, och icke
heller kan fordras alt Underrätterne skola känna, huruvida hvarje
person, hvilken varder ställd under förmyndarevård eller försatt i
konkurstillstånd eller dömd för ett groft brott, är adelsman eller
icke. Oftast skulle det sannolikt hända, att man icke finge reda
härpå, och uppå anmärkn. emot Underdomaren för underlåtenhet
att till Hofrätt insända upgifter af beskaffenhet, som de nyssnämnde,
skulle han kunna med full befogenhet åberopa sin fullkomliga okunnighet
om de personers börd, hvilka slått inför hans domstol. Afven
i detta hänseende väntar jag mig den invändning, att samma för
-
204
Den 5 Slars e. m.
hållande kan inträffa med Hofrätt, men härtill behöfs blott det svar,
att ingen lärer med vett och vilja vända sig i någon sak till orätt
domstol och ådraga sig dermed förenade olägenheter och påföljder,
samt alt endast den omständigheten, att en ansökning om t. ex. en
persons försättande i konkurs- eller omyndighets-tillständ till Hofrätten
ingifves, är för Hofrätten tillräcklig anledn. att förskaffa sig
visshet om denne person är frälseman eller icke. På detta sätt
står dea § i de adeliga privilegierne samt de stadganden i R. B.,
hvarom nu är fråga, i sammanhang med grundlagens stadgande rörrde
R. o. Ad:s representationsrätt, och efter min föreställning mäste uphäfvandet
af dessa lagbud, utan att tillika grundlagens berörde stadgande
ändras, medföra ganska betänkliga olägenheter. Det är möjligt
att jag misstager mig, men motsatsen torde vara åtminstone
lika möjlig, och det lärer icke undfalla R. o. Ad. att hvad Ståndet
af sine rättigheter, vare sig hvilka som helst, en gång skänkt bort,
det gifves icke under något vilkor sedermera tillbaka. Slutligen
och af anledn. att en talare har yttrat, att genom antagande af
Utsk:s betänk. Hofrätternas göromål skulle förminskas, torde jag
böra omnämna att jag eftersett, huru många mål, som i följd af de
ifrågavar. stadganderne årligen hänskjutas lill Hofrätternes pröfning,
och att jag funnit hela antalet af dylika mål, i hvilka stämning utfärdas,
för alla Hofrätterne sammantagne, i medeltal icke öfverstiga
80 för hvarje är, hvilket antal väl icke är så stort, att det bör i
denna fråga tagas i betraktande. Af alla skäl, som för Utsk:s betänk,
blifvit åberopade, anser jag detta vara af minsta betydenhet. Jag
har här ofullständigt och, som jag fruktar, serdeles otydligt, utvecklat
mina åsigter, men hoppas dock att min mening blifvit upfattad
och på grund af de skäl jag dels här, dels i min Utsk:s betänk,
åtföljande reservation anfört, anhåller jag om afslag å betänk.
O
Hr Cederschiöld, Rob. Theofron: Åtskilliga talare hafva
fästat sig vid frågans politiska betydelse. För min del får jag förklara
alt jag anser den icke ega någon sådan. Jag kan icke fatta
att R. o. Ad:s sjelfskrifna representationsrätt i någon mån står i
gemenskap med dess forum privilegiatum; den sjelfskrifna representationsrätten
blir nemi. i min tanka hvarken större eller mindre
än förut derigenom att R. o. Ad:s medlemmar hädanefter få sina
mål uptagna och pröfvade af Underrätt i st. f. af Hofrätt. Åtskilliga
talare hafva fästat sig vid den bifogade reservationen och förklarat
att de funnit reservantens skäl högst förträffliga. Jag tror likväl
att reservanten icke illa uptager, att jag är af en motsatt åsigt.
Jag tror, som sagdt är, att han icke illa uptager det, emedan jag
är öfvertygad derom, alt han sjelf icke finner någon förträfflighet
deruti; men de i afseende derå uttalade loforden hafva lemnat
ett nytt bevis derpå, huru litet det erfordras för att få emottaga
smickrande fraser, blott man yttrar sig i öfverensstämmelse med
vissa parti-åsigter. Hvilka äro nu de förträffliga motiver, som reservanten
har anfört? På sista raderna har han sagt, att han icke
tror att den minskning i Hofrätternas göromål, hvilken genom
ifrågavar. lagförändring skulle vinnas, vore så betydlig alt den för
-
Den 5 Mars e. m.
205
tjenade tagas i betraktande. Han liar likväl medgifvit att en förminskning
i göromålen skulle upkomma, och detta vore således
verkligen en fördel för Hofrätterna. Han har upgifvit att det vore
omkring 80 mål om året, som förminskningen skulle utgöra; men
om af dessa 80 mill endast 10 vore konkurser och om några af
dem vore så vidlyftiga, som de till Hofrätten sednast inkomna, så
lärer hvarje af dessa mål kunna upväga minst 100 andra och då
visar det sig att minskningen i Hofrättens göromål icke blefve så
obetydlig som reservanten antydt. Men ehvad nu denna minskning i
göromålen blefve större eller mindre, så kau häraf ju omöjligen
hämtas något skäl emot den föreslagna förändringen, så vida icke
derjemte visas kan, att den skulle leda (ill göromålens förökning
för Hofrätterne, ett påstående, som dock svårligen lärer af någon
kunna framställas.
Det är derföre icke heller detta skäl, sorn man så mycket fästat
sig vid; det är blott i förbigående nämndt. De ”förträfflige
skälen” inskränka sig således egentligen till ett enda, och detta består
deruti, att då Ridd.-Direkt:n f. n. får underrättelse af Hofrätternas
Advokat-fiskal direkt om de personer, som derstädes äro invecklade
i sådane mål, hvarigenom de blifva beröfvade sin representationsrätt;
så skulle deremot enl. LagUtsk:s förslag samtliga
Underdomstolarne inskicka upgifter derpå till Hofrätternas Advokatfiskal,
hvilka borde insända dessa upgifter till Ridd.-direkt:n. Jag
kan icke se att någon olägenhet derigenom skulle upstå; men väl
att det blefve en bestämd vinst; ty upgiflerne skulle hädanefter på
det sättet säkerligen blifva fullständigare än hittills. Jag vill fästa
upmärksamheteu på att under nuvar. förhållande, kan Ridd.-Direkt,
blifva i saknad af upgifter på så beskaffade brott, hvarigenom Adelsmän
hafva förverkat sin representationsrätt. Vi hafva nyligen haft
exempel derpå här i staden, att en Adelsman blifvit af Underrätt
dömd för stöld, och jag förmodar att Ridd.-Direkt:n icke derom har
fått någon officiel upgift, icke heller Hofrätten. Således blir Direkt:n
i saknad af de upgifter, som fordras för att utestänga, en sådan
Adelsman ifrån representationsrätt. Det. blefve den icke, om detta
förslag antogs; emedan det då skulle blifva ett åliggande för Undcrdomstolarne
att till vederbör. Hofrätt insända så beskaffade upgifter,
hvilka derifrån sednast fjorton dagar före riksdagens början insändes
till Direkt:n. Vill man antaga, att domare och tjenstemän
icke bry sig om att fullgöra sina pligter, och derföre underlåta alt
insända de ifrågavar. upgifterne, så tror jag alt man kan komma
till hvilket resultat som helst; men jag förmodar likväl att det
finnes medel att tillhålla dem dertill. Konungen har sin Just.-
kansler och R. St. hafva sin Just.-ombudsm., hvilka embetsman sä
kerligen
icke skola underlåta att tillse, det vederbör, fullgöra sina
åligganden. Har således frågan icke någon betydelse ur politisk
synpunkt, så återstår att pröfva densamma ur juridisk synpunkt. I
detta fall har den mycken betydelse, emedan det i min tanka är
af stor vigt, att det finnes jemlikhet inför lagen. Om detta icke
kan bestridas, så förmodar jag, att en af förslagets ifrigaste motståndare
här midt emot, nemi. Hr Rääf, så vidt han vill vara kon
-
206
Dea 5 Mars e m.
seqvent äfven måste medgifva den ifrågavar. förändringen. Han har
nemi. sagt, att R. o. Ad. alltid är villig att antaga alla förslag,
som leda till allmän nytta; och då det nu icke lärer kunna bestridas,
att jemlikhet inför lagen är både af allmän nytta och öfverensstämmande
med allmänt rättsbegrepp, sä vill det synas, som skulle
R. o. Ad. icke kunna afslå förslaget utan att derigenom faktiskt
vederlägga det af Hr Rääf om R. o. Ad. sålunda uttalade omdöme.
Om åter förslaget antages, sä är det visserligen en sanning att det
bör blifva jemlikhet i öfrigt på sätt Gr. Mörner antvdt, sä att Adelsmännen
må kunna deltaga i val lill nämndeämn, så snart sådan
rättighet tillkommer hvarje annan innevånare på landet, likasom de
äfven må deltaga i val lill domare i städerne, då en sådan rättighet
tillkommer hvarje annan innevånare i städerne. Denna fråga
är emedlertid af privilegii natur och R. o. Ad. har således en ostridig
rättighet att pröfva, huruvida R. o. Ad. vill fortfarande bibehålla
den fördel, som detta privilegium anses medföra. Hvaruti består då
denna fördel ? Jo först deruti att boupteckningar inlemnas till Hofrätten
och blifva qvarliggande och förvaras i Hofrättens archiv. Jag
medgifver att delta kan vara en fördel för R. o. Ad.; och då man
icke vill afsäga sig den, kan man ju bibehålla samma archiv, som
hittills och låta Hofrätten förordna förmyndare, men likväl medgifva
förändringen i öfrigt, serdeles om man linner att alldeles ingen
fördel derigenom går förlorad. För att härom kunna stadga sitt
omdöme erfordras endast alt besvara den frågan om det är någon
fördel för R. o. Ad. att dömas af 2 i st. f. 3 instanser? meningarne
kunna visserligen härom vara delade; men åtminstone vill
det synas som icke de ledamöter, hvilka i fråga om Lagmansrätterna
förklarade, att det var en stor fördel att dömas af 4 i st. f.
3 instanser, nu borde påstå att det är en större fördel att dömas
af 2 instanser än af 3. För min enskilda del skulle jag visserligen
anse det kunna vara en fördel i många fall, att dömas af
endast 2 instanser, nemi. för att få ett snarare slut på saken; men
jag vill fästa upmärksamheten på att den fördelen kan bära ganska
sura frukter; ty i st. f. 2, kan man få 5 instanser, hvarpå jag haten
bedröflig erfarenhet. Sedan man nemi. hade sökt sin rättvisa i
4 år och målet kommit till högsta instansen, så förklarades det, af
4 ledamöter emot 3, att målet varit dömdt af orätt forum, derigenom
fick man 5 instanser i st. f. 2, och då förhållandet var såsom
här, att just de 4 frälsemannen förklarade Hofrätten obehörig, och
de 3 ofrälse, som deremot ansågo Hofrätten behörig, så har man
anledn. förutsätta att, om man vid ett annat tillfälle i lika beskaffad
sak får till domare endast 3 frälse men 4 ofrälse ledamöter, resultatet
skall blifva motsatt. Om det således är en fördel att dömas
af 2 instanser, så blir det likväl en stor olägenhet, att, sedan man
i flere år sträfvat för att erhålla rättvisa, när man ändlligen tror
sig hafva upnått målet, få börja ånyo för att passera genom ytterligare
3 instanser. Således skulle^jag för min del tro, att det för R. o. Ad.
icke kan vara någon verklig fördel att ega detta forum privilegiatum
annat än i bouptecknings-frågor, nemi. så att Hofrätterne mottaga
boupteckningarne och låta dem förvaras i sitt archiv. Då likväl
Den 5 Mars e. m.
207
LagUtsk. icke tillstyrkt en sådan modifikation, så skulle jag önska
att belänk. måtte blifva återremitteradt, på det en så beskaffad ändring
kunde iakttagas och betänk, derigenom vinna mera hopp om
att få R. o. Ad. bifall.
Gr. Sparre: Jag skall icke många ögonblick uptaga R. o.
Ad:s tid. Jag vill icke heller inlåta mig i något längre svaromål
på det långa och häftiga anförande, som rigtats emot mig i denna
sak. Det må besvara sig sjelf. Det är blott en och annan punkt,
som är alltför bjert för alt jag skulle kunna förbigå den. Man har
sagt, att jag yttrat, att i allmänhet de andra fora äro sämre än
Hof-rälterna och att Hof-rätten skulle vara ett bättre forum. Jag
har aldeles icke sagt att sä är. Jag har sagt att om Hof-rätten vore
ett bättre forum, så skulle det bli en pligt för alla att söka samverka
dertill att förbättra domstolarnes organisation. Detta har
jag sagt.
Man har vidare påbördat mig att hafva yttrat, att endast adelsmän
skulle i Hof-rätternes ledamöter finna sina likar; men att, om
jag skulle dömas af Under-rätten, så skulle jag icke der finna mina
likar. Detta har jag aldeles icke sagt. Jag har sagt att grunden
till Adelns särskilda forum var i fordna tider den, alt Adelsmän
skulle dömas af sina likar, emedan Adelsmän sutto i Hof-rätten.
Vidare har man sagt, att mitt tillstyrkande af bifall lill förslaget
egentligen skulle byggas derpå att Adelsmäns konkurser skola
vålla arbete och tidsutdrägt för Hofrällerne, och ali det lät såsom
om Adelsmän i allmänhet skulle vara cessionanter. Man har glömt
att del är en mängd andra tvistemål, som komma lill Hof-rätten,
och att de ofta äro ganska invecklade. Hvad angår att dessa mål
icke skulle förorsaka mycket arbete, så får jag nämna, att det finnes
mål, af hvilka ett enda uptagit en Hof.rätts Division en hel
vecka, bevis nog alt dessa mål äro för Hof-rätterne mödosamma
och tidsuptagande. Det är en stor skilnad emellan Hof-rätten och
under-rätten. Man har talat om den tillökning i göromål, som
skulle upkomma för under-rätterna. Detta tillhör de skäl, som
knappt behöfva uptagas till besvarande. I under-rätterne är blott
en arbetande; det är domaren. De öfriga hafva ingen serdeles
möda af arbetet.
Slutligen är det sagdt, att Svea Hof-rätt skulle hafva uraktlåtit
att iakttaga detsamma som Götha Hof-rätt, nemi. att tillåta cessionanter
att aflägga eden i den ort, der de bo. Man har glömt
att en tillåtelse förutsätter en begäran och att Hof-rätten icke kan
tillåta en person, som icke har begärt att Tå aflägga eden i sin
egen ort; men om sådant begäres, så lärer det väl icke nekas.
Jag vill icke trötta R. o. Ad. längre. Jag slutar med att instämma
med den siste värde talaren i begäran om återremiss. Jag
förmodar och hoppas att R. o. Ad. icke ville så med ens afstå och
utan afseende lemna en fråga, som likväl mångfaldiga gånger vid
riksdagarne ända sedan 1828 har varit väckt, utan att R. o. Ad.
vill låta Utsk. åtminstone försöka att med anledn. af de invändningar,
som blifvit gjorda, på ett tillfredsställande sätt lösa frågan,
208
Den 5 Mars e. m
då flere ledamöter af Utsk. här förklarat sig villiga och benägna att
i möjligaste måtto söka gå R. o. Ad:s ledamöter till mötes.
Jag anhåller om återremiss af betänk.
Frih. af Ugglas, Kurt Gust., anförde skriftligen:
R. o. Ad:s serskilda forum uti vissa saker härleder sig, som
bekant, från den hos fria folk vanliga grundsats, att endast likar
skulle ega att dömma öfver likar. Denna grundsats finnes redan i
vår historia antydd i Gustaf den l:stes stadganden angående Adeln.
Den utbildades småningom derhän, att uti Adelns privilegier den
8 Juli 1569 bestämdt föreskrefs, att der någon Adelsman angafs
att hafva försedi sig emot Konung eller han eljest vore skyldig till
någon sak, som kunde gälla på heder, ära eller lif och lefverne,
”tå skall han icke blifva dömd af ringare än utaf Adelsmän.” Sedan
Konung Sigismund uti Sin försäkring för R. o. Ad. af d. 11
Febr. 1594 bekräftat såväl denne som öfriga delar af Adels privilegier
samt derjemte genom ett serskildt uti samma försäkring intaget
stadgande gifvit Adeln privilegierne på alla högre embeten
i staten, så väl i civil- som militär tjenst, stadfästades denna rättighet
af Konung Gustaf II Adolf, och vid Hof-rättens inrättande
år 1614, gjordes af den i privilegierne Adeln medgifne judicium
parium den tillämpning att Hof-rätten skulle vara dess forum, priviligiatnm;
detta bestämdes genom 1614 års Rättegångsordn., hvilken
föreskref att Adelsmannen i saker, som gingo å lif, ära, adelig
frihet och privilegier, gods eller arflig rättighet, så ock i tvister
om arfskifte eller jordagods adelsmän emellan, skulle allena comparera
för den Konungslige Hof-rätt, hvars ledamöter, till största
delen, voro adelsmän; R. o. Ad:s privilegier år 1723 bekräftade
än ytterligare denna Adis särskilda domsrätt, hvilken jemväl kom
att inflyta i 8 kap 2 § af R.B. i 1734 års lag, hvars föreskrifter
i detta afseende äro allom kända.
Sålunda har denna undantags-lag tillkommit. Den var i fullkomlig
öfverensstämmelse med åsigterne hos den tid, som införde
och utvecklade den. Den innefattade äfven hvad meningen dermed
var, nemi. att adelsmän skulle dömmas endast af adelsmän.
Förhållanderne äro nu olika. Det nuvarale samhällsskicket bjuder
att alla skola vara lika inför lagen, att, såsom LagUtsk. vid förra
riksdagen yttrade, allmän lag skall vara allas gemensamma band och
allmän domaremakt allas gemensamma värn. Sedan Adeln förlorat
privilegiet att ensam bekläda rikets högre embeten, har Hofrätten
bland sina ledamöter räknat flere af ofrälse- än af frälsestånd,
och den ursprungliga grundtanken, detta judicium parium,
som blifvit Adeln förbehållet, genom stadgandet att Adelsmannen
i vissa mål skulle omedelbart af Hof-rätt dömmas, har gått förlorad.
Sedan jag sålunda visat att den förmån, som ansetts bestå deri
att endast varda dömd af sina likar, i sjelfva verket eller i dess
ursprungliga mening för R. o. Ad. icke vidare förefinnes, återstår
att efterse huruvida ifrågakomna rättighet för R. o. Ad. medför
egen fördel i öfrigt.
Så
Den 5 Mars e. m.
209
Så länge rättegångsordningen saknade den utbildning och stadga,
som sednare tider medfört, så länge fordringarne på uplysning, skicklighet
och rättrådighet hos Under-domrarne icke voro så stora som
de numera äro, kunde det vara en fördel alt i vigtigare saker ega
Öfver-rätten till sitt forum; men sedan förhållanderne i dessa afseenden
blifvit förändrade, torde olägenheterne som medfölja denna
R. o. Ad:s rättighet vara vida öfvervägande fördelarne.
LagUtsk:s betänk. N:o 51 vid förra riksdagen äfvensom det
betänk., som nu utgör föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, hafva
så fullständigt utredt och framhållit dessa olägenheter att föga eller
intet är att i detta afseende tillägga. Att i fråga om boupteckningarnes
inlemnande till Rätten, Testamenlers bevakning samt förmyndares
förordnande, directe kunna vända sig till den rätt, inom
hvars territorial-område man är boende, måste väl anses vara en
fördel, emot att nödgas i dessa afseenden vända sig till en rätt i
de flesta fall långt aflägsen från hemorten. I förra fallet är man
i tillfälle att sjelf utföra denna angelägenhet utan någon egentlig
kostnad; i sednare fallet måste antingen en kostsam resa företagas
eller ett ofta kostsamt ombud anlitas. Att äktenskaps-förord emellan
Adliga personer ingifvas till Härads- eller Rådstufvu-rätt stadgas
enl. K. K. d. 7 October 1801. Man har påstått att en större säkerhet
för de ingifna handlingarnes bevarande skulle förefinnas uti
en Hof-rätts än i en Härads-rätts archiv. Detta beror dock helt
och hållet på den tillsyn, som desse archiver af vederbör, embetsmyndigheter
äro underkastade, och sednare tiders erfarenhet har
visat att man sökt införa nödig ordning, der sådan möjligen må
hafva saknats. Dessutom förefaller det mig, om saken i sin helhet
betraktas, tryggare att vigtiga handlingar förvaras i spridda archiver
än i ett enda, hvarest allt på en gång, genom en olyckshändelse
kan blifva förstördt.
8åsom skäl emot bifall till LagUtsk:s betänk, har jag hört anföras,
att derigenom en olägenhet och en ökad kostnad skulle för
R. o. Ad. upslå, i så fall, att man lättare och på billigare villkor
skulle kunna erhålla ett ombud att utföra sin talan vid Hof-rätterne
än vid Härads-rätterne. Detta skäl torde böra förfalla när man besinnar,
att de mål ang:de frälsemän, som omedelbart af Hof-rätt
uptagas, äro jemförelsevis få i förhållande till dem, i afseende på
hvilka frälseman redan nu lyder under de allmänna Under-domstolarne,
ehuru sjslberörde mål ej sällan äro af den största vigt.
Har det utan olägenhet för adelsmannen hittills låtit sig göra att utföra
sin talan i alla de otaliga mål, som Under-rätt redan nu eger att
uptaga, mäste olägenheten icke blifva särdeles stor, om arfs- och
testamentstvister hädanefter äfvenledes konime under dessa rätters
pröfning. Dessutom är det vida lättare för hvar och en att sjelf
bevaka sin rätt vid Härads-rätten der processen är mundtlig, än vid
Hof-rällen der processen är skriftlig.
I den reservation, som finnes LagUtsk:s betänk, vidfogad, har
reservanten emot bifall till detsamma, anfört alt då en kontroll erfordrades
derå att representationsrätten icke varder utöfvad af andra
4 H. 14
210
Den 5 Mars e' ta.
än dertill berättigade personer, skulle en sådan gå förlorad, derest
betänk, bifölles. Reservanten medger alt Ulsk. upgjort ett förslag
huru dermed skulle förhållas; han ogillar icke förslaget, men tillägger
att de deruti meddelade sladganderne icke skulle komma alt
efterlefvas. Men äfven om. hvilket jag dock belviflar, Under-domare
i allmänhet äro kände för mindre noggrannhet vid upfyllande
af likartade föreskrifter, så frågas om det är ett skäl för att icke
bifalla en nyttig reform? Skall, derföre att ett missbruk finnes,
detta lägga hinder i vägen för genomförande af förbättringar inom
samhället, eller bör icke belldre missbruket afskaffas, isynnerhet der
detta låter sig göra så lätt som i detta fall, der advokat-fiskalerne
icke komme att sakna medel att tillhålla Under-domare att fullgöra
sina skyldigheter, och kontrollen öfver att de fullgöras icke
blifver svår.
Efter upläsningen häraf, tilläde
Frih. af Ugglas: På dessa af mig i största korthet anförda
skäl, vågar jag tillstyrka bifall till LagUtsk:s utlät.; men för att
vinna den ändring deruti, som Hr Cederschiöld och Gr. Sparre tillstyrkt
i fråga om förmyndare-ärender, vill jag icke motsätta mig
återremiss af betänk.
Hr Akerman, Fredr.: Jag bekänner att jag har svårt att
finna af den utredning LagUtsk. gifvit frågan om R. o. Ad:s serskilda
forum, alt denna fråga har den ringaste gemenskap med
Ståndets representationsrätt. Jag tror äfven att LagUtsk. efter denna
utredning har tydligen ådagalagt, att detta serskilda forum, långt
ifrån att innefatta någon fördel för R. o. Ad., som vore att hålla
på,snarare innefattar många stora olägenheter både för dem och för
andra medborgare.
Jag vill icke tala om ett förhållande, som icke tyckes om,
nemi. adelsmäns cessioner; men jag vill tala om andra förhållanden,
såsom att en adelsman dör, ett öde som både den rike och
den fattige äro underkastade. Då en adelsman aflider i en aflägsen
ort och stundom lemuar sina sterbhusdelegare i mindre lyckliga
omständigheter, så kan det för dem vara ganska känbart, alt nödgas
hålla ombud i en aflägsen Hof-rätt för bouptecknings inlemnande,
förmyndares förordnande o. s. v. Det måste naturligtvis vara
förmånligare för sterbhuset att få dessa angelägenheter besörjda i
orten, der den aflidne bott. För min del kan jag icke finna annat,
än att LagUtsk. framställt ganska grundliga skäl för sin mening
och då hafva icke heller de skäl, som blifvit åberopade af de
talare, hvilka yttrat en motsatt mening, kunnat vara annat än ganska
svaga. Man har ibland annat talat derom att då andra samhällsklasser
hafva sina fora privilegiata, så borde också R. o. Ad. hafva
sina. Man har talat om Rådhus-rätterne; men icke äro dessa fora
privilegiata; ty der dömas både Adelsmän och alla andra som bo
i staden, och det är naturligt derföre att det är en territorial
domstol.
Icke heller är Hof-rätten något forum privilegiatum eller kan
det anses för att adelsman der dömes af sina likar, ty, såsom det
Den 5 Mars e. ra.
211
redan är nämndt, så utgöras Hof-rätternes ledamöter numera icke
uteslutande af Adelsmän.
Man liar sagt såsom skäl för afslag, att Hof-rätternas archiver
äro bättre ordnade än Härads-rätternas. Jag medgifver att det f.
n. så är; men icke kan detta vara något skäl för att bibehålla detta
serskildta forum åt R. o. Ad. Vi hafva ett stort antal andra medborgare,
hvilka hafva samma intressen som R. o. Ad:s ledamöter;
men då de andra domstolarnes archiver kunna vara tillräckligt betryggande
för deras angelägenheter, så kan jag icke fatta, hvarföre
de icke skulle kunna vara det äfven för Adelsmäns. En talare,
det var Hr Carleson, yttrade, alt det vore äfventyrligt att öfverlemna
åt Under-domstolarne att bedöma frågor, sorn inverka på någonting
så vigligt som representationsrätten. Jag kan icke finna annat,
än att då ett så betydligt antal medborgare i Sverige hafva
representationsrätt, d. v. s. kunna blifva representanter, och R. o
Ad. endast utgör en del af representationen, så synes något serskildt
forum för R. o. Ad. icke af dessa förhållanden påkallas.
Jag vill icke vidare förlänga denna diskussion. De skäl,
som blifvit anförda på motsatta sidan hafva af föreg:de talare blifvit
tillräckligt vederlagda och jag slutar derföre med den önskan
att R. o. Ad. måtte bifalla det ifrågavar. betänk., eller åtminstone
medgifva den återremiss, som af flere talare blifvit yrkad. Det är
en regel, som mig synes här böra gälla och som uttalas i de orden,
att den lag, som är god nog för en, är god nog för alla, och
jag hoppas att denna regel, som har så mycket skäl för sig, äfven
måtte blifva gällande i detta fall.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag skall blott säga få ord,
sedan ämnet nu är så uttömdt ifrån alla sidor.
I hufvudsaken instämmer jag med Hr Carleson. Jag anser
den ifrågavar. rättigheten sammanhänga med representationsrätten.
Hon är hufvudsak och forum är bisak. Så länge hufvudsaken qvarstår
så bör bisaken äfven qvarblifva. Men här äro 2 anmärkmr
att göra, hvilka ingen anfört och dem jag vill Ståndet underställa.
Den ena är den omständigheten, att en Adelsmans stöld har här
blifvit uptagen vid Rådstufvu-rätt. Detta är icke att anföra såsom
ett skäl för borttagande af R. o. Adis forum privilegiatnm hos Hofrätten,
utan det borde snarare anmärkas såsom embetsfel af vederbör.
, hvilket kan åtalas vid behörig domstol af Hof-rättens advokatfiskal
eller Just.-kanslern eller, om dessa båda tiga, af Just.-ombudsm.
Ett rättegångsfel är hvarken domskäl eller lagstiftningsskäl.
Om emedlertid denna föreslagrta ändring skulle göras, så
har LagUfsk. i sin förevar, hemställan begått, om det må tillåtas
mig så säga, samma oförsigtighet, som vid sista riksdag i fråga om
Lagmans-rältcrnas uphäfvande. Då föreslog Utsk. de gamle domstolarnes
borttagande, utan att tänka på anslag eller att sammanträda
med StatsUtsk. för anslags erhållande ät Regeringen, till de
bortgående domstolarnes ersättande med nya divisioner i de gamla
Hof-rätterna eller med nya Hof-rätter. Om nu t. ex. vid närvar.
14*
i
212
Den 5 Mars e. m.
fall Hof-rätterna skulle ii[>höra att vara serskildta domstolar i vissa
mål, som röra R. o. Ad., så skulle i förmyndare frågor och i konkursmål
de inkomster, som Hof-rätternes tjenstemän hafva haft, genom
kansliafgift, genom lösen för kallelser, och domar i konkurser,
för förmyndarebevis m. m., som möjligen äger rum, försvinna.
Månne tjenstemän, som sålunda miste sina inkomster, icke borde
få ersättning för denna förlust? Hvarifrån skulle medel dertill tagas,
när man icke förut varit betänkt derpå? Samma olägenhet, eller
samma svårighet, som nu har drabbat Regeringen genom Lagmansrälternas
borttagande, skulle då drabba henne i anseende till minskning
af Hof-rättsbetjeningens inkomster.
Man har satt i fråga att återremittera betänk. Hvartill skulle
det tjena? Om det förhåller sig så, som jag tror, nemi. att denna
fråga sammanhänger med nuvande statsskick, så är det ju utan ändamål
alt återremittera betänk.? Om än R. o. Ad. afsade sig denna
rätt vid innevar. riksdag, så kunde förändringen likväl icke gå i
fullbordan förr än vid ett kommande riksmöte; men hvad som i
denna lagskipningsfråga beslutes kan genast gå i fullbordan.
Jag tillstyrker alltså afslag å betänk.
Gr. Mörner: Jag skall icke länge uptaga R. o. Ad:s tid;
men ett par anmärkn:r anhåller jag att fä göra.
Det har blifvit sagdt af den talare, som yttrat sig näst före
den siste att då en person, som är boende pä landet aflider, så
skulle det för hans sterbhusdelegare vara serdeles olägligt alt vända
sig till Hof-rätten med boupteckuing och förmyndareförordnande.
Deremot torde tillåtas mig få erinra att beqvämligheten för sterbhuset
i förenämnde afseende måhända icke skulle blifva stort större
att vända sig till Härads-rätt, om han varit boende i en aflägsen
landsort, der ett enda Ting årligen hålles och således många månader,
kanske ett år kan åtgå innan saken blir pröfvad och handlagd,
hvaremot Hof-rätten ständigt finnes och saken der kan blifva
så fort expedierad som postgången medgifver; jag skulle tro att,
långt ifrån att vara en olägenhet, sä ligger häruti en fördel.
Saken skulle dessutom för detta Stånd hafva en ekonomisk sida.
Genom boupteckningcns inlemnande lill Hof-rätten blir sterbhuset
belastadt med vida mindre afgifter, än som erläggas vid Häradsoch
Rådstufvu-rätler. Det skulle blifva en skatt, som man då finge
erlägga till dessa domare, hvarifrån man 1111 är befriad. Man har
ansett att detta förslag skulle leda lill en likhet inför lagen, såsom
man säger. Jag tror att man, för att begagna della vackra ord,
här har missförstått hvad som menas med likhet inför lagen. En
sådan likhet måtte väl ega runi, då man dömes efter samma lag.
Jag skulle icke tro att Hof-rätten får mäta efter olika måttstock,
när den dömer en Adelsman eller någon annan. Om det är en
Härads-rätt vid Haparanda eller vid Ystad, så dömes det efter samma
lag och samma rätt skipas. Likaså om Hof-rätt eller Rådhusrätt
dömer, så är det samma lag som tillämpas. Deruti ligger icke
någon skilnad. Lagen är lika för alla. Det är såsom jag tror,
ett litet misstag, för att gifva en färg åt frågan, då man har sagt
Den 5 Mars e. m.
213
att genom den här föreslagna förändringen skulle en fullkomlig likhet
inför lagen upsla. Dervid har man förbisett, att LagUtsk. i sitt
förslag har ersatt en olikhet med en annan. LagUtsk. har nemi.
bibehållit ett undantagsstadgande. Utsk. har sagt att R. o. Ad.
skulle bibehållas vid rättigheten att välja boupteeknings-förrättare,
äfven i stad. För närvar, har efter alla, som dö i stad magistraten
rättighet att verkställa boupteckning. Ett undantag ifrån detta stadgande
skulle efter Ulsk:s förslag komma att qvarstå. Tron J, Mine
Hrr, att det skulle väcka mindre missbelåtenhet, om hos den ena
grannen magistraten tager \ proc:t arfvode, under det att den anilia
grannen kunde med enskild person öfverenskomma om förrättningens
verkställande emot mindre arfvode och boupteckningen sedan
inlemnas till samma auktoritet. Jag tror det icke, utan tvärtom
att denna olikhet skulle falla mera i ögonen och väcka mera
missbelåtenhet, då samma auktoriteter skulle hafva bestyret med
deras boupteckningar, än f. n., då de äro alldeles skiijda. Man
har trott sig nu härutinnan hafva stött på en ömtålig artikel och
derföre har den troligen på detta sätt blifvit af LagUtsk. behandlad.
Man har vidare här talat så myckel om alt det skulle vara en
så stor olägenhet för allmänheten alt R. o. Ad. har detta enskilda
forum. Det kan endast vara i frågor, som röra konkurser. När
adelsmän för öfrigt i arfstvister disputera, så är det sins emellan.
Det rörer icke den öfriga allmänheten. När Adelsman bevakar testamente,
så är det hans ensak. Det är icke någon annan, som
derigenom kan blifva förorättad. Det är endast i fråga om konkurser,
som denna sak kan röra den stora allmänheten, och då är
skilnaden den, att om en person har Hera egendomar, så skulle
jag tro, att det blir aldeles icke beqvämare att gå ifrån t. ex. Hr
Ryttmästar Hammarskölds egendom, Skultuna, och en annan hans
egendom uppe i Torneå till Härads-rätterna. Det kan icke vara
någon fördel då egendomarne äro spridda i landet, så att deraf härflyter
icke den stora vinst, som man velat påstå.
Jag fortfar att yrka afslag på betänk.
Många ledamöter ropade på propos.
Hr Granfelt: Jag har begärt ordet endast för alt tillkännagifva
att, sedan flere talare begärt återremiss, så får jag deruti instämma
för det ändamål, som af de talarne yrkats.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Cederschiöld: Jag skall vara helt kort.
Hr von Hartmandorff har börjat med att förklara, att han instämde
med Hr Carleson; men Hr von Hartmansdorffs yttrande i
fortsättningen synes icke stå i öfverensstämmelse dermed. Hr Carleson
har nemi. yttrat i sin reservation, alt minskningen i Hofrätternes
göromål skulle blifva obetydlig. Hr von Hartmansdorff,
som instämt häri, har såsom skäl emot förslaget anfört, alt Hofrälternas
inkomster skulle betydligen minskas derigenom att dessa
mål borttogos. Det förefaller mig som, om det förra är en sanning,
det sednare icke kan vara det. I öfrigt är det bestämdt en
214
Den 5 Mars e. m.
sanning, att minskningen i inkomsterne blefve högst obetydlig, och
jag är öfvertygad om, att den stora minskningen i arbetet skulle
öfverstiga minskningen i inkomsterne, så alt jag tror att alla Hofrätternas
tjenstemän skulle vara belåtna med att dessa mål ginge
derifrån.
Hr von Hartmansdorff liar vidare sagt, att frågan om återremiss
står i oskiljaktigt sammanhang med representationsrätten. Straxt
derefter säger lian att representationsrätten icke kan försvinna förr
än vid nästa riksdag, men att deremot ändringen af forum kan genast
verkställas. Detta måtte väl bevisa, att dessa frågor icke stå
i oskiljaktigt sammanhang med hvarandra, utan att de kunna behandlas
hvar för sig, och Hr von Hartmansdorff har således i båda
fallen vederlagt sig sjelf.
En annan talare har fästat upmärksamheten derpå, att det
skulle blifva en betydligt större kostnad för R. o. Ad., om boupteckningar
icke fortfarande ingifvas lill Hof-rätten, utan till andra
domstolar. Jag vill då fästa upmärksamheten derpå, att om man
antager mitt förslag, att nemi. bevilja återremiss, för att uti förslaget
fä den modifikation, alt boupteckningar fortfarande böra till
Hof-rätterna ingifvas, så upstår derigenom icke någon förlust, emedan
boupteckningärne komme att ingå till Hof-rätterne på samma
sätt som förut.
Här har blifvit sagdt, ali likhet inför lagen skulle innebära att
man dömdes efter samma lag. Jag tror att jemlikheten inför la
gen
äfven fordrar att man skall dömas af samma domstol, eller
skulle den siste värde talaren anse, att det vore likhet inför lagen,
att han blefve dömd t. ex. af Krigs-rätt i civila mål?
Samma talare har äfven förklarat, att då det vore frälseman
som älfver frälseman, så måste deras tvister icke röra medborgare
i allmänhet. Jag tror detta vara ett misstag; ty tvister om arf
eller testamente kunna ega rum äfven emellan frälse och ofrälse,
och det kan likaledes inträffa att frälseman ärfves endast af ofrälse
personer.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag hade icke ämnat yttra mig i
denna fråga; men då en synpunkt af frågan icke är uptagen, sä
måste jag göra det.
Häi' är sagdt att frågan icke har någon politisk betydenhet. Jag
är häruti af olika tanka, väl icke så att jag anser deri sammanhänga
med vårt representationssätt, emedan jag icke kan fatta huru
vår representation skall kunna rubbas äfven om R. o. Ad. biföll
Utskis förslag; men ur en annan synpunkt betraktad anser jag frågan
vara af stor politisk vigt. Jag tror nemi., att om R. o. Ad.
vill hvad jag tror att den både bör och kan, ledande ställa sig i
spetsen för nyttiga reformer inom landet, R. o. Ari. bör borttaga
allt, sorn söndrar den ifrån alla öfriga medborgare. Det finnes icke
i min tanka mer än ett privilegium, hvilket R. o. Ad. bör fasthålla,
och det icke af enskild fördel, nemi. representations-rätten.
Den bör fasthällas derföre alt R. o. Ad. derigenom kan, sin pligt
likmätigt, värna landet emot farliga hugskott. Det är således en
-
Den 5 Mars e. m.
215
däst För allman nylla, som R. o. Ad. ovillkorligen bör stä vid den
tilldess alt representationen kan pä ett för landet förmånligare sätt
ordnas, och dä jag icke linner någon nytta vara med detta enskilda
forum förenadt, sä anser jag det vara nyttigt att stadgandet derom
borttages. Jag skalle således vilja genast bifalla förslaget; menför
att kunna åstadkomma de rättelser, som af Gr. Sparre och Hr Cederschiöld
blifvit föreslagna, sä vill jag förena mig med dem i anhållan
om återremiss af betänk.
Hr Carleson: Som jag tyckt mig förmärka att de flesta af
dem, som yttrat sig öfver LagUtsk:s betänk, varit af den meningen,
att detsamma borde återremitteras, på det alt den rättelsen må iakttagas
att åtminstone en del af del öfverklagade prerogativet får qvarstå,
nemi. Hof-rätternas skyldighet att vara Öfver-förmyndare för
Adelsmän, så hemställer jag, om det är R. o. Ad. värdigt, att på
det säll dagtinga i denna fråga, alt R. o. Ad. skulle afstå en del af
dessa s. k. företrädes rättigheter, men behålla en annan del, eller om
icke, derest de sakna tillräckligt stöd af statsförfattningen, det i sådant
läll vore vida bättre att kasta alltsammans på en gång öfver bord.
Häruti •nstämde Hr Printzensköld.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag vill blott i afseende
på Hr Carlesons yttrande anmärka, att det undantag, som
Gr. Sparre och Hr Cederschiöld föreslagit att tagas i öfvervägande
af Utsk., afser endast sådane frågor, som röra R. o. Ad., såsom
individer och icke röra andra personer, nemi. förmynderskap och
boupteckningars ingifvande.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad samt H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, började sin framställning om de i ämnet
yttrade meningar, med yttrande, att 2:ne ledamöter Ilr Granfelt och
Gr. Klingspor, yrkat ovilkorligt bifall å Utsk:s betänk., anmälde
sig och yttrade
Gr. Klingspor: Då jag lifligt önskar att de juridiska betänkligheterna
må blifva häfna, så afstår jag ifrån mitt yrkande om
bifall på LagUtsk:s betänk, och förenar mig i begäran om återremiss
deraf.
II. Ex. Hr Frih. o. Land tm. yttrade härefter, att såsom
han redan omnämnt, Hr Granfelt och Gr. Klingspor hade yrkat bifall
å Utsk:s betänk. Hr Granfelt hade redan förut förklarat att han
frånträdde detta yrkande samt förenade sig med dem, som yrkat
återremiss, och Gr. Klingspor hade nu afgifvit samma förklaring,
hvadan numera icke någon propos. om ovilkorligt bifall erfordrades,
och II. Ex. nu ansåge sig böra först hemställa om R. o. Ad.
ansåge de emot LagUtsk:s betänk. N:o 10 gjorde anmärkn:r föranleda
till återremiss.
Denna propos. besvarades med starka nej blandade med ja;
hvarpå H. Ex. hemstälde om R. o. Ad. behagade afslå förevar, betänk.
, samt då svaren härvid utföll o med starka ja jemte åtskilliga
nej, förklarade det han trott sig finna att ja öfverröstat nej.
216
Den 5 Mari e. ta.
Härvid ropades på votering, hvarpå följande förslag till voterss-propos.
uplästes och godkändes:
Den, som anser att LagUtsk:s betänk. N:o 10, i anledn. af
väckte motioner om nphörande af frälsemans serskildta forum, bör,
på grund af de deremot gjorda anmärkn:r återremitteras voterar
ja;
den det ej vill voterar
Nej;
Vinner nej, varder LagUtsk:s förenämnde betänk, af K. o. Ad. afslaget.
Vid voter:s slut befunnos rösterna hafva utfallit sålunda:
Ja — 40.
Nej — 86.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag har med afsigt
icke deltagit i diskussionen öfver detta betänk., derföre att jag
är öfvertygad om att de skäl, som jag skulle hafva att anföra för
bifall till betänk., icke hade blifvit inför pluraliteten gällande. Jag
styrkes i denna öfvertygelse desto mera, som samma skäl och måhända
ännu kraftigare blifvit framställda af Ledamöter af detta hus,
som i öfrigt icke tillhöra den politiska opinion, hvartill jag bekänner
mig. För mig återstår likväl alltid den rättigheten och den
pligten att till R. o. A:s prot. reservera mig emot det beslut, som
här blifvit fattadt, och förklara, att jag för min del har voterat för
återremiss af betänk.
Anmältes och lades på bordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
utlåt:n och mern. nemi. från
Stats-Ut sko t te t.
N:o 61, ang:de Riksg:s-kont:s förvaltning under den sedan
början af 1847 och 1848 års riksdag förflutna tid.
N:o 62, i anledn. af väckt motion om Magistratspersoners ersättning
för eller befrielse från deltagandet i ränteri-inventeringar.
N:o 63, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de tio års förlängning
af det åt nämndemannen Jonas Fredrik jonsson uplåtna
arrende af Motala Kungsfiske och Mjölqvarn i Östergöthlands län;
N:o 64, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de anslag för
beredande af rättelse uti beräknandet af salpeterhjelpen inom provinserna
Småland och Oland.
Banko-Utskottet:
N:o 11, i anledn. af Bonden Carl Magnus Jonssons i Bistockskulla
ansökning om eftergift af öfverränta för diskontlån;
N:o 12, med upgift om och huruvida någon del af den sedan
1848 års början uplupna Bankovinst erfordras för Bankens konsoliderande
;
N:o 13, ang:de i Banken qvarstående äldre deposita;
N:o 14, i anledn. af väckt motion ang:de begagnande af ett
utaf L. W. Olde upfunnet sedelpapper;
Den 5 Mars e. m.
N:o 15, öfver väckt motion om utsättande af belöning för prof
på förbättradt sedelmynt m. m.; samt
N:o 16, i anledn. af f. d. Handlanden J. N. Petterssons ansökning
om eftergift af öfverränta å 2:ne Handels-diskonllån.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 8 Mars 1851.
Plenum kl. J10 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr. för d. 5 dennes e. m, samt pleniprot.
för d. 19 sistl. Februari.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Det prot. som nu
justerats, innehåller bland annat R. o. Ad:s beslut, att det af frami.
Ofverste Löjtnanten Södermark påbörjade, men, till följd af hans
beklagligen alltför tidiga bortgång, ofullbordade porträtt, som han
hade af mig börjat, skulle till mig blifva öfverlentnadt. Jag begagnar
således äfven detta tillfälle att i R. o. Ad:s prot. få ett rum
för uttrycken af min vördnadsfulla och varma tacksägelse för en
välvilja, hvilken, jemte Iakttagandet af min skyldighet att bevaka
grundlagarnes helgd, utgjorde det ifrigaste föremålet för mina bemödanden,
under den tid jag hade den äran att inom detta Stånd
föra ordet. Då jag emottog detta vigtiga updrag, erkände jag öppet
min oförmåga att på ett fullt tillfredsställande sätt fullgöra detsamma.
Ädelt, äfven i detta afseende, har R. o. Ad. bedömt mig,
icke efter måttet af mina ringa krafter, utan efter redligheten af
mina afsigter. Blott på den grund kan jag i någon mån förtjena
den välvilja mig bevisats, för hvilken min tacksamhet skall blifva
outplånlig, och i hvilken min lifligaste önskan är att framgent äfven
få vara innesluten.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 26 sistl. Febr. och d. 1 på bordet
lagda utlåt. N;o 51, ang:de beräkningen af Statsverkets inkomster.
Efter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, gjord och af R. o.
Ad. bifallen hemställan att detta utlåt, måtte punktvis företagas lill
218
Den 5 Mars e. m.
pröfning, förekom först Utsk:s hemställan, att för den händelse
ska tteför enklingsfrågan skulle af R. St:r under innevar. riksdag
bifallas samt förändringen sä tidigt sättas i verket, att
dess tillämpning komma att inverka pä de ordinarie inkomsterne
under något eller några af de ur, nu skeende statsreglering
omfattar, 11. St:s godkännande af den framlagda
inkomst-beräkningen ej må lägga hinder i vägen för verkställigheten
af de beslut, hvilka i skatteförenklingsfrugan kunna
komma att fattas eller för den förändrade beräkning af
inkomsternes belopp, som deraf kan blifva en följd.
Frih. Raab; Adam, Christian: Mot det första förslaget,
som i detta betänk, förekommer har en ledamot af BorgäreSt. Hr
Waern afgifvit en reservation, som jag i allmänhet biträder. Utsk.
har hemställt att det beslut, som kommer att tilläfventyrs fattas af
R. St. i afseende pä inkomstberäkningen ej må lägga hinder för
skatteförenklingsfrågan och den förändrade beräkning af inkomsterne,
som deraf kan blifva en följd. Emot detta förslag har Hr Waern
anfört betänkligheter, dem jag ber att fä åberopa. Utsk. har sagt:
”att då hvarken förhöjning eller minskning uti skatternas belopp
lärer afses, utan endast en förändring uti räntepersedlarnes mängd
eller deras utbyte emot kontanta penningar i st. f. deras leverering
in natura, så skulle denna förenkling ej kunna komma att i någon
väsendtlig mån verka till rubbning af statsinkomsternas beräkning
i det hela, ehuru den måhända skulle föranleda en eller annan
summas öfverföring ifrån en till annan inkomsttitel”. Reservanten
påstår att Utsk:s resonnement i så måtto är oriktigt, som det förbisett
den betydliga skillnad i beloppet, hvartill inkomsterna i ena
eller andra fallet komma att beräknas. Det förhåller sig nemi. så,
alt de till åtskilliga verk och inrättningar samt löntägarne anslagna
räntorna beräknas från riksdag till riksdag till ett visst gifvet belopp,
och då detta icke har något inflytande på Statens inkomster
eller utgifter, har man icke varit nogräknad att uptaga det till sitt
högsta belopp, men om dessa räntor skulle indragas till statsverket,
och uptagas såsom kronan behållna, så måste de, likasom alla andra
kronans inkomster, beräknas efter 10 års markegång, och således
till det högsta belopp, hvartill de kunna anses upgå. Vid
sådant förhållande så, om en skatteförenkling skulle ske, och beslut
fattades att räntorna i allmänhet, ingingo direkte till statsverket,
skulle en nu ej synlig tillgång upkomma i Staten, som kunde
blifva ganska betydlig. Ett begrepp om betydelsen af denna skillnad
har reservanten gifvit då han sagt: ”En npskattning deraf erhålles
af de tvenne första anmärkn:ne i afseende på verkningarne af R.
St:s antagande af de i hillänget till inkomst-betänk. Litt. A. gjorda
förslag. Det synes af dessa anmärkna- att, enl. de af Utsk:s kamererare
gjorda beräkningar, en öfverflyttning från den indelda andelen
af den ordinarie räntan af 65,000 r:dr medför en förhöjning
uti beloppen af den Kronan behållna andelen och Afrads-spanmålen
(ill 73,657 r:dr eller en tillökning på det hela af 8,357 r:dr,
d. v. s. öfver 12 proc. af det indragna beloppet”. Om det stora
Den 8 Mars f. m.
219
belopp räntor, som här är i fråga, upgående till säkert 1 million,
skulle till Statsverket indragas, och skulle vidare en sådan beräkning
kunna upgöras, med förhöjning af 10 å 12 proc., så gjorde
detta en tillökning i inkomstsumman af minst 100,000 r:dr synbar
tillgång. Om man nu icke har gjort sig reda för om denna
tillgång finnes eller icke, så blir man alltid nödsakad alt afslå en
stor del af de nödiga förslag som K. M. gjort eller ock skulle bevillmn
tilläfventyrs onödigt ökas. Ett annat skäl, och som synes
förtjena fullt ut lika mycken upmärksamsamhet, är det, att nemi. åtskilliga
ärenden hade bordt varit afgjorda, innan man kunde bestämma
inkomst-beloppet. Sådane äro t. ex. de i K. M:s nåd. propos. om
statsverkets tillstånd ochhehofpå de olika hufvudtitlarne förekommande
förslag om indelta räntornas utbytande emot kontanta anslag och
indragande till Statsverket; upgående dessa räntor till ett belopp af
8,463 r:dr. Vidare ännu en K. M:s propos. om förändrad
beräkning af saltpeterhjelpen, hvarigenom en minskning i den
ordinarie räntan skulle upsla af 31,779 r:dr. Betänk. ang:de
denna propos. är visserligen nu inkommet, men har icke
inom Ståndet förevarit, och följaktligen är något beslut derom ännu
icke fattadt. Vidare hafva några motionärer yrkat uphörandet
eller afskaffandet af hemmantalsräntan. Jag vill hoppas och tager
för afgjordt att deras afsigt icke kan vinnas, men deras förslag hade
dock bordt pröfvas, innan hemmantalsräntan kunde uptagas såsom
tillgång. Slutligen har Hr Waern fästat upmärksamheten deruppå
att som grundlagarne icke gifva någon anledn. eller rättighet att i
dessa frågor fatta villkorliga beslut, följden måste blifva, att, om
RiksStm sednare skulle, i afseende på dess betydelse eller i någon
dermed sammanhängande fråga stadna i olika beslut, tvekan, om
votering i förstärkt Utsk. skall ega rum eller ej, troligen upstår
och, om sådan votering af tvenne Stånd äskas och af tvenne Stånd
nekas, måste föranleda den split och oenighet emellan RiksStm,
som så gerna vill inrota sig. För att förekomma detta, och för
att få de andra frågorna utredda, instämmer jag med den värde
reservanten i den åsigt att SlatsUtsk. bör åläggas att skyndsamt
inkomma med fullständiga utlåtm öfver alla de till Utsk. remitterade
frågor, hvilka åsyfta förändring uti beräkningen af Statsinkomsterna,
eller deruppå kunna inverka och alt intilldess sådant skett,
upskjuta hvarje fastställande af beloppen utaf de trenne titlar, i afseende
på hvilka sådane förändringar väl blifvit ifrågasatte, men ännu
ej af Utsk. lill sin ändamålsenlighet utredda, och i sådant afseende
önskar jag återremiss af detta första förslag af betänk.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke instämma
med Frih. Raab i hvad först hans påstående beträffar att, om den
ordinarie räntan, som är indelad, skulle kronan behållas, så skulle
beloppet deraf nödvändigt komma att beräknas högre än hvad som
nu sker, dä detsamma går till indelningshafvarne, och då det är
för Statsregleringen likgiltigt, huruvida detsamma beräknas högre
eller lägre än hvad som i räkenskaperna upföres. Om man ser på
den ordinarie ränta, som är kronan behållen, så skall man finna,
att ehuruväl den vissa år har utgjort betydligt mer än hvartill den
220
Den 8 Mars f. m.
varit beräknad, och f. n. är beräknad, sä är den likväl icke uti
inkomstberäkningen förhöjd förr än vid denna riksdag, med 10,000
r:dr, hvilket på hela summan utgör omkring 1 £ proc. Delta kan
således gifva begrepp om huru förhållandet skulle blifva, om den
ordinarie räntan vore kronan behållen, och således ingå i öfverensstämmelse
med de grunder, hvarefter kronans öfrige räntor beräknas.
Jag tror att summan af skilnaden skulle blifva ganska obetydlig
i det hela. Vi hafva dessutom sett, att det varit år nemi.
1844 och 1845, hvilka icke äro så aflägsna från vår tid, då verkliga
behållningen af kronans ordinarie ränta icke ens upgått till
det belopp, hvartill den varit beräknad. Beloppet beror på mar
kegången,
och då denna bestämmes efter de gångbara prisen och
man icke kan förutse hvartill dessa skola upgå för de kommande
åren, så kunna naturligtvis de ordinarie räntorna icke beräknas till
det högsta man kan föreställa sig att de komma att utgöra; utan
måste raan beräkna dem efter det, hvartill de enl. sednare årens
markegång upgått. Markegången kan förorsaka en sådan skilnad,
så att när år 1845 den till Statsverket inflytande andelen af ordinarie
räntan upgick till 570,311 r:dr, så upgick den deremot år
1847 till 607,701 r:dr. Jag betviflar således att den indelta ordinarie
räntan, om den äfven skulle blifva kronan behållen, kunde
beräknas högre, än hvartill den nu upgår. Hvar och en inser väl
att då fråga är om en 8 å 10,000 r:dr, detta icke stort kan betyda,
då i alla fall hvad som ingår, blir Statsverket behållet och
blifver förskott, som sedermera äro till Ständernas disposition.
Detta kan icke föranleda så betydlig skilnad, äfven om en större
förändring med den ordinarie räntan skulle komma att äga rum;
ej heller skulle sådant kunna verka till afslag å nyttiga förslager,
eller till ökande af bevillningen i någon märkbar mån. Först och
främst är gifvet att, om äfven Ständerna skulle besluta, och K. M.
bifalla, att hela den ordinarie räntan skulle ingå till Statsverket,
så skulle sådant icke kunna verkställas genast, dertill fordrades lång
tid. Man kan icke föreställa sig annat än att nuvar. innehafvare
skola blifva bibehållna vid den rätt, hvarmed de lillträdt sina tjen
ster
och löner, och således ingen beräkning af hvad som kunde
Statsverket tillkomma, vara möjlig, förr än vid nästa riksdag och
kanske icke då. Jag tror således alt de skäl, Frih. Raab för en
återremiss anfört, helt och hållet förfalla. Hvad för öfrigt angår
frågan derom, att åtskilliga ärenden bordt vara afgjorda innan Utsk.
ingår till Ständerna med förslag att bestämma inkomsterna för de
3:ne titlarna, så anser jag det vara omöjligt för StatsUtsk., att afvakta
alla de beslut, som Ständerna kunna fatta i afseende på motioner
i den syftning, som är omnämdt, eller de förslag, som under
Ständernas pröfning kunna i det afseende! förekomma; med
mindre än att hela Statsregleringen, så väl utgiftsfrågorna som inkomstbetänk.
skulle upskjutas många månader; och jag hemställer,
huruvida Ständerna och landet i allmänhet kunde vara belåtna med
att riksdagen sålunda förlängdes. Utsk:s förslag till utgifterna, kan
naturligtvis icke föreläggas Ständerna förr än betänk, om inkomsterna
är afgjordt. Och nu vill man att alltsammans skall upskjutas i
Den 8 Mars f. m.
221
afvaktan på afgörandet af de frågor, som väckts. Jag ser icke någon
gräns för den tid, inom hvilken sådana frågor kunna väckas.
Sådana förslag kunna icke från StatsUtsk. återkomma på flere veckor.
R. o. Ad. torde minnas, alt i sista plenum remitterades till StatsUtsk. K.
M:s nåd. propos. om förenkling af upbörds- och skatteväsendet. Pröfningen
och afgörandet af denria fråga torde fordra några månaders tid.
Detta förslag till inkomsternas beräkning skulle således icke kunna första
gången föreläggas Ständerna förr än efter några månader, då den
fråga, som nyss omnämdes, hade blifvit af Ständerna afgjord. Jag
tror icke att ett sådant dröjsmål kan öfverensstämma med Ständernas
önskningar, ej heller med våra grundlagar, som ålägga StatsUtsk.
att inkomma med upgift på Statsverkets inkomster inom
egenteligen de 4 månader, som Ständerna hafva rättighet att vara
tillsammans utan att befara, att af K. M. blifva åtskiljda. Jag anhåller
således att R. o. Ad. måtte bifalla den nu uplästa delen
af utlåt.
Frih. Raab: Det lmfvudsakligaste skälet, hvarföre Frih. Palmstjerna
tillstyrkt bifall å detta Utsk:s förslag, är det, alt om, såsom
jag yrkade, återremiss skulle äga rum, och inkomstsummorna icke förr
bestämmas, än åtskilliga i detta ämne väckte frågor blifvit afgjorde,
så skulle man derigenom befara, att riksdagen skulle komma
alt fortfara flere månader längre än eljest. Jag tviflar uppå
att det kan blifva fallet, ty allt hvad som återstode för Ständerna
alt afgöra, skulle vara att fylla statsbristsumman, och vore
alla andra ärenden afgjorda vid riksdagen, så kan man icke tänka
sig möjligheten af, att detta ärende skulle ensamt förlänga riksdagen
ända till flere månader. Frih. Palmstjerna har velat bevisa
att den skilnad, som skulle upstå emellan beloppet, hvartill räntorna
skulle tillökas i händelse de indragas till Statsverket, eller om såsom
nu de fortfarande utgå till löntagarne, icke skulle blifva betydlig,
men det synes mig, som hade han sjelf anvisat på goda
skäl emot sitt eget påstående, då han anvisat på de siffror, som
StatsUtsk. i sitt eget betänk, upgifvit, och dessa siffror har jag tagit
mig friheten anföra. Det är nemi. sidan 3, i:o ordinarie
räntan; der har Utsk. i anmärkmn sagt ”1 händelse af R. St:s
bifall till hvad Utsk. föreslagit i bilagde, under denna dag afgifne,
utlåt. litt. A. 2:dra, 3:dje, 7:cle, 8:de, 9:de och 10:de punkterna,
kommer denna summa alt minskas med 65,000 r:dr 6 r:st (eller
i rundt tal med 65,000).” Vänder man nu bladet och läser den
anmärkn. der står, ”derest R. St. bifalla, hvad Utsk. föreslagit i
2:dra, 3:dje, 7:de, 8:de, 9:de och 10:dc punkterna af bilagan
littera A, kommer Statsverkets inkomst af afrads-spannemålen och
af den i föreg:de punkt omförmälda, kronan behållna, andel af ordinarie
räntan, att ökas med ett sammanlagdt belopp af 73,657
ndr 39 sk. 1 r:st.” Det är således för samma räntor, som i ena
fallet, såsom inkomst, skall beräknas 65,000 ndr, och i andra fallet,
såsom utgift 7.3,657 ndr, och att denna differens i beloppet
för samma räntor har uppstått, ger full anledn. till den förmodan
att sådan differens skulle upsla i beräknade inkomsten för alla
222
Den 8 Slars f. m.
räntor, sorn indroges. Men om jag icke understödjes af någon
i min begäran om ålerremiss, så finner jag nogsamt alt det är
fruktlöst, om skälen vore aldrig så talande, att vilja genomdrifva ett
sådant beslut.
Frih. Palmstjerna: Om man för ett ögonblick antager
hvad Frih. Raab anfört, att nemi. kronans behållning af de indelta
räntorne, när de öfverflvltades från den indelda andelen af den
ordinarie räntan till den Kronan behåilne, skulle böra beräknas
med en tillökning af 12 proc., så skulle det också vara klart, alt
som allt detta är anslaget till vissa verk och löntagare, så skulle
dessa löntagare och verk äfven erhålla en motsvarande ersättning
för hvad de förlorade, och således den tillökning af 12 proc., som
i beräkningen af inkomsterna måst iakttagas, äfvenledes ske vid beräkningen
af utgifterna. Det är således ingen förändring af hvad
som blefve till kronans disposition, enär hvad som å ena sidan
blef en inkomst, å den andra blef en utgift. Det verkar sålunda
intet på lillgängarnes beskaffenhet om summan är 1 mill. eller 2
millri', eller om 10,000 r:dr mer beräknas på ena sidan, enär
samma belopp måste beräknas på den andra, så vidt som man vill
utöfva rättvisa och gifva de förlorande sin rätt, samt gifva dem motsvarande
ersättning för hvad de förlorade i händelse förändring
ägde rum.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag instämmer med Frih.
Palmstjerna, och anser den återremiss, som Frih. Raab förordat,
vara så mycket mera olämplig, som de af Ståndets ledamöter, hvilka
bevistade sednaste riksdag, nogsamt erforo, huru många och
stora svårigheter Ständerna dä hade att få Stalsregleringen afslulad,
derföre att hon från början blef på StatsUlsk:s framställning förknippad
med frågan om skatteförenklingen.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
Ulsk:s ifrågavar. hemställan, uppå derom af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, framställd propos. blef af R. o. Ad. bifallen.
Härefter förekom:
l:o Ordinarie ränta, 2:0 Afrads-spanmuten, 3:0 Tiondespantnålen,
4:o Tionde-spanmåls lösen efter bestämda priser,
5:o Arrendemedel af Kungsgårdar och andra kronolägenheter,
samt 6:o Silfver-tionde, Myntarelön och Slagskatt.
Dessa punkter blefvo af II. o. Ad:n bifaliue.
7:o Kopparräntan.
Hr Rosenblad, Bernh.: Den anmärkn., som här är gjord,
är icke framställd i alldeles riktig form. Utsk:s mening har förmodligen
varit den, att denna förslagsberäkning icke lade några
hinder i vägen för det framtida beslut, som kan äga rum med
anledn. af väckt motion om nedsättning af kopparräntan i Stora
Kopparbergs län. Det rättaste hade otvifvelaktigt varit att bestämdt
säga alt några hinder för det beslut Ständerna komme alt fatta ic
-
Den 8 Mars f. ro.
228
ke skulle mola. Jag anhåller att få framställa denna anmärkn. mot
redaktionen på det att bifall till Utsk:s förslag i denna del måtte
innebära det, som varit Utsk:s mening.
Hr af Harmens, Henrik Otto: Statslltsk. har i denna
anmärkn. icke menat annat, än hvad som blifvit uttryckt i densamma.
Denna motion innehåller tvenne allernativer, och man ansåg
sig icke kunna förbigå någon af dem utan att omnämna det i betänk.
, emedan den ena delen af motionen innebar nedsättning i
kopparräntan, men den delen af motionen tog Utsk. i pröfning innan
den andra företogs. Afd:n inom Utsk. var ense derom att
den utförda summan borde tagas i beräkningen.
Hr Rosenblad: Hvad Hr af Harmens yttrat var visserligen
icke alldeles tydligt, huruvida StatsUtsk. ansåg sitt yttrande innebära
ett afslyrkande af den del utaf motionen, som innefattar nedsättning
i kopparräntan. Jag tyckte mig likväl finna att så har
varit meningen. Om så har varit, sä kan jag icke annat än högligen
ogilla detsamma både i form och i sak. I form kan jag icke
annat än ogilla det exempel, som StatsUtsk. här har gifvit af att
stillatigande, ja snart sagdt med tystnadens vältalighet hafva afslagit
en väckt motion, hvilkens innehåll de äro skyldige att uptaga till
pröfning och deröfver framställa sina skäl. Jag har förut framställt
att lili en annan mycket vigtig motion, sorn StatsUtsköttet afslagit
och i hvilket afslag jag fullkomligen instämmer med StatsUtsk.,
Utsk. bordt i början af betänk, motivera detta sitt afslag och omnämna
alt saken tagits i betraktande. Men att på detta sätt afslå
en motion utan att nämna några skäl för afslaget, då de likväl kunnat
anföra sådana till och med ganska ypperliga skäl, om de velat låta
sitt ljus framskymta, kan jag icke gilla. Ar meningen att på detta
sätt tillintetgöra Johan Anderssons med fleras motion ang:de nedsättning
i kopparräntan, så kan jag icke annat än högeligen deremot
protestera. Då frågan förevar vid förra riksdagen tror jag
mig hafva fullständigt visat behofvet af en sådan nedsättning, såvida
man icke ville framkalla den gamla skattkammarens plnndringssyslem.
I händelse bifall till denna punkt skulle innebära omöjlighet
för Ständerna att fästa afseende på denna motion, så får jag
yrka återremiss af denna punkt.
Frih. Stjernstedt, Äng. Willi.: Jag finnér af Hr Rosenblads
anförande, att lian missförstått meningen af Utsk:s utlåt, rörande
en af åtskilliga ledamöter i BondeSt. väckt motion, ang:de
nedsättning i Koppar-räntan. Utsk. har icke velat säga något annat
än att Ulsk:tel, framdeles kommer alt afgifva serskildt utlåt, med anledn.
af denna motion, och emedlertid såsom hittills beräknat denna
afgift bland statsinkomsterna, men, att Utsk. i händelse ett blifvande
R. St:s beslut skulle komma att inverka på denna summas
belopp har velat anmäla förhållandet på det alt frågan må vara
öppen. Utsk. har således icke tillstyrkt R. St. att här fatta något
beslut, utan omförmält ett förhållande, hvarigenom vore tillfälle öppet
för R St. att framdeles härutinnan fatta beslut.
224
Den 8 Mars f. m.
Hr Rosenblad: Har Utsk:s mening varit sådan, som Frih.
Stjerstedt yttrat den vara, så har jag ingenting emot att punkten
bifalles, och anser mig sålunda oförhindrad att mot Ctsk:s utlåt,
i denna del få föra mina anmärkn:r, och på den grund då motionen
förekommer äfven få taga frågan om Koppar-räntans nedsättning
under öfvervägande.
Hr af Harmens: Jag vet verkligen icke huru man kan misstaga
sig om Utsk:s mening. Utsk. har föreslagit Ständerna att beräkna
inkomsten på en Titel till en viss summa, sedan står i en
anmärkn. ett förhållande, som upgifves i afseende på en denna
titel rörande motion. Om man nu bifaller detta Utsk:s utlåt., icke
har man derföre afsknrit Ständerna rättigheten att framdeles fatta
beslut öfver denna motion.
Förevar, punkt af Utsk:s utlåt, biet uppå härefter framställd
propos. af R. o. Ad. bifallen.
8:0 Tionde- och Hammarskatts-jern.
Den i afseende på denna punkt af Kontrakls-Prosten Forssell
afgifna vid Utsk:s utlåt, fogade reservation uplästes pä begäran af
Frih. Stjernstedt, som derefter yttrade:
Enl. hvad i den uplästa reservationen är upgifvet och enl.
hvad Utsk. vitsordat, befinner sig tackjernstillverkningen för det
närvar, i den gynsamma belägenhet, alt jag tror det vara riktigt
att den skatt, som å densamma lägges, borde återföras till det belopp,
hvartill den förut varit salt. Orsaken hvarföre sådant vid sista
riksdag icke egde rum var, det man ansåg vådligt, att genast återföra
samma skatt till det belopp, hvartill den primitivt utgått, enär
det skulle vara en altför stor öfvergång, för att utan men på en
gång kunna verkställas. Men man insåg dock, att konjunkturerna
för tackjernstillverkningen voro så gynnsamma att detta bordt redan
då äga rum, ehuru man upsköt till en blifvande riksdag med att
återföra beloppet till hvad det förut varit. När Utsk. medgifver att
Tackjerns-konjunkturerna fortfarande äro lika goda om icke bättre
än vid sista riksdag, så finner jag icke något skäl hvarföre icke det
beslut som Ständerna vid sista riksdag fattat skulle sättas i verkställighet.
Således tror jag, att icke någon anledn. förefinnes hvarföre
icke tackjernstillverkningen borde beräknas till sitt primitivs
belopp, eller till 16,000 Sk&.
Sedan härefter, på begäran af Hr von Hartmansdorff,
Doktor Stenhammars vid Utsk:s utlåt, fogade reservation blifvit
upläst, yttrade
Hr von Hartmansdorff: Den föreg:de talaren har fästat
Ståndets upmärksamhet på de skäl, som förekomma i sak mot den
nedsättning, som här är i fråga. Jag anhåller att få anmärka de
hinder deremot, som förekomma i anseende till formen. Doktor
Stenhammar har erinrat, att förslaget till nedsättning icke är föranled
t
Den 8 Mars f. m.
225
ledt af någon motion. Hur har då Ulsk. kunnat framkomma dermed?
Utsk. har ingen motionsrätt, utan skulle framställa antingen
Konungens propos:r eller enskildes motioner. Enär, såsom vid innevar:de
riksdag Konungens propos. rör:de Statsverkets tillstånd och
behof omedelbart till Ulsk. öfverlemnats, kan det, utan remiss från
Stånden uptaga deri förekommande förslag; men derigenom är
Utsk. icke berättigad! att framlägga några andra. Jag tror framställningen
alltså vara olaglig och anhåller följaktligen jemväl om
återremiss.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I afseende på den siste
värde talarens yttrande, tager jag mig friheten erinra att StatsUtsk.
icke har i denna punkt föreslagit någon nedsättning, utan blott bibehållit
de bestämmelser i den delen, sorn K. M. i Sin nåd. propos.
föreslagit, det är således icke något egenmägtigt tilltag af StatsUtsk.
Några ledamöter inom StatsUtsk., hvilka, ehuru sjelfva, så vidt
jag vet aldrig handläggande jernhandleringen, nemi. Hrr Stenhammar,
Forssell och Stjernstedt, men som dock förstå sig derpå, hafva
föreslagit en skattelillökning. Denna skattelillökning trodde sig
icke StatsUtsk. på denna anctoritet kunna tillstyrka. För att tillstyrka
en skattetillökning fordras icke endast begäret att samla skatter,
ulan äfven behofvet att äga sådana, och det är nu icke heller pröfvadt.
Då StatsUtsk. bibehållit den beräkning, som under den förflutna
tiden ägt rum och som K. M. i Sin propos. föreslagit, och
StatsUtsk. dertill har gått den äsigten, som önskade ytterligare förhöjning
i denna afgift, så tillvida till mötes, att StatsUtsk. föreslagit
en skrifvelse lill K. M. med anhållan att K. M. efter utredande
af förhållanderne i afseende å bergshandleringens ställning, samt
efter nödig pröfning huruvida tiondetackjerns-afgiften skulle kunna
till sitt förra belopp förhöjas, behagade till näst sammanträdande
Ständer aflåta nåd. propos. i ämnet, så skulle jag tro, att StatsUtsk.
har med den varsamhet, som ett så grannlaga ämne kräfver
och som afseende! på en af landels vigtigaste näringar påkallar, behandlat
densamma. Jag får för min del anhålla om propos. till bifall å
Utsk:s betänk.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Jag, för min del, finner icke att
StatsUtsk. begått detta formfel. StatsUtsk. har grundlagsenlig rättighet
att, så väl göra framställning om den underd. skrifvelsen, som
att göra den framställning, som Frih. Stjernstedt yrkat. Föreg:de
riksdagars beslut äro gällande för den Statsregleringen och icke
längre. Det står icke i dessa beslut meddeladt, att dessa bestämmelser
om nedsättningen skola tills vidare blifva vid samma belopp,
utan det står, att beloppet skall fortfara lill nästa riksdag. StatsUtsk.
måste anse Ständernas beslut vara faststående, och följaktligen
är icke denna nedsättning fortfarande, utan den är slut med
den nu tilländagångna Statsregleringen, och StatsUtsk. har att till
se
att räntan utgår efter den gamla normen, såvida icke StatsUtsk.
finner skäl att tillstyrka fortfarande nedsättning på sätt K. M. framställt.
Således tror jag, för min del, att StatsUtsk. varit grundlags4
II. 15
226
De 8 Mars f. m.
enligt berältigadt, alt föreslå fortfarandet af denna nedsättning till
dess förra oell primitiva belopp. Men jag yrkar för min del bifall
till Frih. Sljernstedts förslag att nemi. nedsättningen skall vid denna
riksdag uphöra, oell begär derföre återremiss. Mina skäl äro
alt jag är lifligen genomträngd af den öfvertygelse, att då behofvet
klöfver att en tillfällig nedsättning af en skatt må äga rum, att
denna tillfälliga nedsättning då må bifallas, emedan Statens väl fordrar
en sådan eftergift för tillfället. Men om kommande Ständer
skola vara benägna att meddela sådana eftergifter när ögonblickets
kraf så fordrar, så måste man också gå varsamt tillväga och icke
framdeles försöka att göra den tillfälliga nedsättningen fortgående,
ty då blir följden den, ali man, när nedsättning föreslås i rätter
tid, säger nej, emedan man fruktar alt den skall blifva bestående
i st. f. tillfällig. Jag anser sålunda denna tiondeskalt böra återgå till
sitt primitiva belopp och anhåller derföre om återremiss å denna
punkt.
Frih. Cederström, Rudolf: Enl. min tanka har Hr Lefrén
fullkomligen utredt frågan om SlatsUtsk:s behörighet alt göra
denna framställning. Jag behöfver således icke uprepa hvad han
sagt. Min afsigt är för öfrigt helt annan än Hr Lefréns; jag ämnar
begära bifall på betänk. Frih. Stjernstedt har till stöd för sin
åsigt åberopat Hr Forssells reservation. Jag ber att få lägga märke
till efterföljande Hr Forssells uttryck: ”Tillverkningarne af tackjern
och stångjern äro af hvarandra så oskiljaktigt beroende.” —
Detta är således en sak, som Hr Forssell har erkänt, men han drager
deraf den, enl. min tanka, oriktiga slutsatsen: ”att den förras
erkända fördelaktiga ställning måste fullt lugna all fruktan för
den sednares förlägenhet.” Jag ser icke skäl härtill och föreställer
mig att om stångjerns!illverkningens tillstånd fortfar att vara mindre
godt, så kan delta icke undgå alt hafva en menlig inverkan på
tackjernstillverkningen. När man tillika betraktar denna vinterns
ofördelaktighet för jernkörslor, hvilket måste inverka på tillverkningen,
så kan jag icke finna att tidpunkten ännu är inne, att i det
förhållande, som Ständerne vid sista riksdagen beslölo, nu göra
någon ändring. Alt, pä sätt Frih. Stjernstedt anfört, det vid sista
riksdagen fattade beslut skulle binda händerna på Rikets nu församlade
Ständer, kan jag icke finna. Det mäste hafva varit dåvar.
Ständers mening, att Ständerne vid innevar. riksmöte skulle, likasom
de sjelfva, ega rätt att, efter pröfning af sig företeende omständigheter,
fatta sitt beslut. Då man tillika ihogkommer att,
såsom Gr. Mörner anmärkt, saken rörer en af fäderneslandets vigtigaste
näringsgrenar, nemi. bergshandteringen, så är varsamhet så
mycket mera af nöden.
Hr Rosenblad: I afseende på sjelfva formfrågan, så är förhållandet
följande: att vid 1844 års riksdag afgiften nedsattes till
hälften af förut utgående belopp. Vid sistl. riksdag funno Ständerna
att ifrågavar. afgift från och med 1849, intilldess den vid
påföljande riksdag blifvande Statsregleringen komme till verkställighet,
skulle förhöjas med 50 proc. utöfver dåvar. belopp, den skid
-
Den 8 Mars f. m.
227
le således uphöra vid den nu inträdande Statsregleringen. Deruti
skulle visserligen Hr von Hartmansdorff haft rätt, om icke någon
hade väckt motion, så hade icke StatsUtsk. haft rätt alt föreslå
någon nedsättning i den gamla afgiften, men nu tror jag, alt den,
som är mest berättigad af alla har derom väckt motion, jag menar
K. M. I den nåd. proposm är uptaget 12,000 Ska, som utgöra
| af 16,000 Sk&, som utgingo år 1844, således lika med
hvad 1848 beviljades för de följande åren intill denna Statsreglering.
Jag tror således att StatsUtsk. icke endast bade rätt alt taga
i pröfning ett sådant förslag, utan var skyldig dertill då det var
väckt af K. M. Om jag förenar mig med dem, som önska återremiss,
sä är det icke pä de grunder Hr Forssell och hans medreservanter
anfört. Jag tror i motsats med dem, att denna nedsättning
icke på något sätt varit gagnelig för stångjerns-producenterna,
och varit behöflig för tackjernsblåsaren. Så länge i vårt
land tackjernslillverkarne icke hafva några andra afnämare än stångjerns-producenterne,
så är det desse sednare, som bestämma priset.
Frih. Cederström har riktigt anmärkt, att just i motsats med hvad
Frih. Stjernstedt anfört, då stångjerns-producenten är den enda afnämaren
och det Svenska stångjernet ännu icke har upnått det
gynnande pris, som det hade före denna nedsättning, om det äfven
står något bättre än 1843, så skulle deruti ligga ett skäl för
fortfarande af den mindre lindringen, som beviljats. Men jag har
ett annat skäl hvarföre jag yrkar återremiss. Vi kunna ännu icke
fullt bestämma huruvida denna nedsättning är fullt behöflig eller
icke. Det kunna vi först göra när vi få veta huru den blifvande
tulltaxan kommer att se ut. Om tullen å tackjernet nedsättes, då
kan tackjerns-produkten möjligen påräkna andra afnämare än blott de
Svenska stångjerns-producenterna, och då skulle man i sådan händelse
utan obillighet kunna pålägga något dylikt, som en sådan
skatteförhöjning. Innan dess vill jag för min del icke ändra ifrågavar.
afgift. Jag anhåller sålunda om återremiss af denna punkt.
Frih. Stjernstedt: I anledn. af hvad Gr. Mörner yttrat anhåller
jag alt fä säga några ord. Han har sagt, att Utsk. skulle
hafva tillstyrkt förhöjning af skatten på tackjernstillverkningen. Jag får
fäsla upmärksamhelen deruppå, att här icke är fråga om någon förhöjning;
här är endast fråga om att skatten skall utgå till det belopp,
hvartill den förut varit bestämd, och att den tillfälliga nedsätlningen
icke skulle längre få fortfara, än som Ständerne vid
förra riksdagen ansett lämpligt. Till stöd för denna mening har jag
icke blott åberopat reservationen af Hr Forssell, utan äfven Utsk:s
egen mening. Utsk. säger nemi.: ”Sedan R. St. vid 1844 års
riksdag, i anseende till den ofördelaktiga ställning, hvaruti tackjernstillverkningen
sig då befann, medgifvit, att tionde-afgiften finge
från och med 1845, intilldess den vid påföljande riksdag blifvande
Statsreglering vidtoge, utgöras med hälften af förut utgående
belopp, hafva R. St. vid sisth riksdag funnit det vara med rättvisa
och billighet öfverensstämmande, att, då konjunkturerne för
15*
228
Den 8 Mars f. m.
tackjernstillverkningen sedermera förbättrats, den i beskattningen beviljade
nedsätlningen borde uphöra, sedan orsaken, som vållat densamma,
försvunnit; men dä en hastigare återgång till den före
nedsätlningen ulgäende afgift skulle kunna kännbarare, än som vederborde,
drabba tackjernsiillverkarne, beslöto R. St., att ifrågavar.
afgift, frän och med 1849, intilldess den vid påföljande riksdag
blifvande Statsreglering komme till verkställighet, skulle förhöjas
med endast 50 proc. utöfver dävar. nedsatta belopp.” Häraf synes,
att Ständerna vid sista riksdagen väl ansågo liden -vara inne för
skattens återgång till hvad den före 1845 varit, men att denna
tillökning af 100 proc., skulle vara för stor för att på en gång
kunna verkställas, hvadan R. St. ansågo lämpligare, att tillökning
dä endast skedde med 50 proc., men alt vid en blifvande riksdag
beloppet skulle utgå med hvad det förut varit eller 16,000 Skeppund.
Jag frågar om det är reservanterne, som lillegnat sig någon auctoritet
i detta fall eller om icke Utsk. sjelft bar uttalat de grunder,
hvarpå en sådan återgång sig stödjer. Det är således nu icke fråga
om alt öka Statens inkomster, utan endast att icke fortfarande
minska dem. Lika med Ur Lefrén instämmer jag deri, att, sedan
denna bana en gång blifvit beträdd, skulle Ständerne i framtiden,
då möjligen en tillfällig lindring vore af behofvet påkallad, göras
obenägna dertill, enär de hade för sig alt när fråga sedermera skulle
upkomma om alt återföra skatten till sitt ursprungliga belopp,
sådant icke skulle ske, utan man då kommer att åberopa exemplet
af denna Ständernas åtgärd. På dessa grunder fortfar jag att yrka
återremiss af denna punkt.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Ehuru jag icke reserverat mig i StatsUlsk.
, är jag likväl icke nöjd med hvad Disk. föreslagit. Jag tror att
frågan icke är beroende af mera eller mindre fördelaktiga konjunclurer
för slångjernstillvei kningen, af det skäl att halfva smidet är
grundadt på egen tillverkning, och den frågan är så klar, att den
hr känd af alla. Det är lätt för hvar och en, att få veta detta,
utan att frågan serskildt undersökes, till följd hvaraf jag anser den
föreslagna skrifvelsen fullkomligen öfverflödig. Om innan nästa
riksdag slångjernspriserna taga faveur, så är det allmänt kändt och
då blir det lätt att bestämma förändring i skatten, utan att någon
föreg:de större undersökning behöft ega rum. Jag får sålunda afstyrka
den underd. skrifvelsen och begär återremiss å denna
punkt.
O n
Ilr Akerman, Fred.: I afseende pä StatsUtsk:s rätt att göra
nu ifrågavar. framställning behöfver jag icke yttra något, enär
Ilr Rosenblad nöjaktigt ulredt förhållandet. Ilan har nemi. visat,
alt då K. M. i Sin nåd. propos. föreslagit, alt denna skatt skulle
utgöras med tre-fjerdedelar af förut utgående belopp, innefattade sådant
en tillräcklig anledn. för StalUtsk. att taga frågan i betraktande.
I afseende på sjelfva saken, ber jag få fästa upmärksamheten
pä det alldeles egna förhållande, som eger rum med beskattningen
på landets jernhandtering; den är, i olikhet med skatten på alla
andra näringar, en grundskatt, således en skatt, som skall utgå, an
-
Uen 8 Mars f. ni.
lingen rörelsen bedrifves med vinst eller icke. Så är icke förhållandet
med andra näringar, de gifva bevillning på den vinst de
hafva, men gifva ingen skatt i och för sjelfva rörelsen allena, hvilket
också tyckes mig öfvereustämma med all klok beskattningsgrund,
ty der inkomst af en näring finnes, der skall afgift ega rum, men
der ingen inkomst finnes, der har kronan ingen rätt. Min afsigt
är dock icke att vidare orda om det mer eller mindre rättmätiga
i näringens beläggande med grundskatt, ty att borttaga den lärer
icke lyckas, men då man i allt fall mäste erkänna, alt ett eget
och ovanligt förhållande förefinnes, synes det mig blifva ett ökadt
åliggande för dem, sorn hafva rättighet alt bestämma om skatterna,
att nogsamt tillse huruvida de anledningar, som under de föregide
liksdagarne logos till grund för medgifvande af en lindring i denna
beskattning, än vidare äro för handen, och således huruvida det
må vara skäl, ali låta den medgifna lindringen än vidare fortfara.
Skatten bestämdes är 1845 all utgöras med hälften af förut utgående
belopp; men med den förklaring, att lindringen endast
härledde sig ifrån då existerande för handteringen missgynnsamma
förhållanden, och således vore tillfällig, så all när skälen lill densamma
uphört, borde skatten ånyo till fullo ulga. Pä denna grund
återgick man äfven vid förra riksdagen i viss mån till det gamla
förhållandet och bestämde, alt skatten under påföljande 3:ne är
skulle ökas med 50 proc. eller utgå lill f- af dess belopp före 1845’
Jag är dock fullt öfvertygad, att om man, dä beslutet härom vid
förra riksdagen fattades, hade kunnat förutse de stora verldshändelse^
som kort derefter inträffade och de menliga följderne deraf för
all industri, så hade man säkert låtit förblifva vid det stadgande, som
gjordes vid 1845 års riksdag. Den stora rörelsens i Europa inverkan
pä industrien fortfar ännu, och, om man derjemte betraktar
huruledes kostnaderne för denna närings bediifvande med hvarje år
ökas, skall man ej undgå att inse billigheten deraf, alt näringen än
vidare får åtnjuta någon lindring ä den under fordna, för densamma
gynnsamma förhållanden, bestämda beskattning.
För tackjerns tillverkande fordras såsom man vet hufvudsakligast
malm och kol. Hvad malmförråderue angar, så minskas de
årligen, på samma gång som grufvornes tilltagande i djup fördyrar
brytnings- och upfordrings-koslnaden. Bevisen härpå innefattas
bland annat deruti, att i en provins, der jernhandleringen utgör en
hufvudnäring, Wermland, mäste man förskaffa sig erforderlig malmtillgäng,
förnämligast derigenom, all gråbergsvarpen omkring grufvorne
genomletas, för att samla och tillgodogöra hvad de malmstuffer,
som kunna finnas qvar efter den mindre noggranna skrädning,
som i äldre lider ägde rum. I afseende på brännmaterialet,
känner man af de motioner, som vid liksdagarne afgifvils, att våra
skogar äro i starkt aftagande; på många ställen i Wermland
betalas t. ex. ända lill fjorton r:dr för en stig kol. Under sådane
förhållanden oell på det denna näring med fördel må kunna bedrifvas,
fordras att afsätlningcn på stångjern är god och alt stångjernspriset
är lämpadt efter omkostnaderue för detsammas tillverkning.
Att nu så icke är, lärer bäst bevisas af det för hvar och
230
Den 8 Mars f. m.
en kända förhållande, att, en mängd Bruksegendomar f n. äro till
salu, men att köpare saknas; vore handteringen vinstgifvande, skulle
nog kapitalisterne omfatta tillfället att göra deras kapitaler i denna
väg fruktbärande. I öfrigt har jag för min del icke något emot,
att den skrifvelse, som StatsUtsk. föreslagit, äfven till K. M. afgår,
ty jag är öfvertygad att genom den utredning, som derigenom åsyftas,
skola Ständerne få bekräftelse på de åsigter jag nu haft äran
framställa. Hr Rosenblad har begärt återremiss derföre, att han
anser, att, ifall,Ständerne komma att besluta fri export af tackjern
och malm, på sätt han trodde förslag komma att göras afBevilln.-  Utsk., skulle derigenom tackjernstillverkningen erhålla en så fördelaktig
ställning,, att den mer än väl kunde tåla en återgång till
den fordna högre afgiften. Jag vet icke hvad Bevilln.Utsk. i första
och Ständerne i sista handen komma att i delta fall besluta,
men jag är öfvertygad att, derest Ständerne borttaga det, sedan
Stångjernhanteringens första upkomst i landet, existerade förbudet
mot export af malm och tackjern, så kommer åtminstone till en
början en sä hög utförseltull att bestämmas, att förhållandet blifver
nära nog enahanda med ett förbud. Jag tager mig alltså
friheten tillstyrka att R. o. Ad. behagade bifalla betänk, i nu förevarande
del.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Efter den utredning
af ämnet, som den siste talaren gjort, bar jag högst obetydligt
alt tillägga; och reservanterne hafva dessutom gifvit ett godt
föredöme på korthet, som jag skall söka begagna.
Då dessa reservanter yrkat förhöjning i tionden af tackjern,
så synes klart ådagalagdt att tackjernstillverkningen befinnes i ett
ovanligt bättre förhållande än vid den tidpunkt, då tionde-skatten
af Ständerne förminskades. För min del tror jag dock icke förhållandet
vara sådant. Det är visserligen sannt, att stångjernsexporlen
under de sednare åren kunnat ske till något högre priser
än då, likväl icke till något serdeles deröfver stigande. Dessutom
har den förändring inträffat, att, dä man före de högst missgynnande
konjunkturerne, kunde till stor mängd exportera de gröfre sorterne,
som användas i åtskilliga fabriker och dylikt, till goda priser,
så mäste man, för att kunna finna afsättning, smida jernet i
dimensioner, som väl gifva högre pris, men vida mindre behållning.
I det nära samband hvaruti tackjernstillverkningen står till stångjernstillverkningen
synes således icke af den bättre konjunkturen
för den sednare, en bestämd slutsats kunna dragas, att den förra
eller tackjernstillverkningen befinner sig i bättre belägenhet är
förut.
Hvad serskildt tillverkningen af tackjern beträffar, så är den,
till följd af åtskilliga omständigheter mindre lönande. Den siste
talaren har fästat upmärksamheten på kolprisens stigande, en stegring,
som ouphörligen tyvärr måste fortgå. Ganska få masugnar
äro så belägne, att de kunna på stället afsätta sitt tackjern,
utan det måste forslas flere mil, och det pris, som vid hyttorne
erhålles, och bestämmer vinsten, minskas, emedan Bruksegarne icke
Den 8 Mars f. m.
231
kunna betala de högre prisen jemte forlön, aldeuslund forlönerne
stiga ouphörligen, till följd deraf, att allmogen, som f. n. med mera
alfvar egnar sig åt landtbruket, icke vill ligga boil sin lid på
landsvägarna, och förspilla sitt foder.
Det kan således vara möjligt att i någon hamn tackjernet kati
betalas något högre än vid det tillfälle då hammarskalten nedsattes,
utan att likväl masugns-ägaren deraf har större vinst än då.
Man har fästat upmärksamheten derå, att tackjernstillverkaren
är f. n. den ende producent i vårt land, som är förhindrad att,
hvarest han önskar, afsätta sin vara. Jag skall, då fråga blir derom,
icke påyrka ändring derutinnan, men då måste jag å andra
sidan anse det vara en billig fordran, alt man icke blott begränsar
möjligheten att få en vara betald, utan att derjemte öka beskattningen.
Slutligen torde jag också få fästa upmärksamheten derå, att
tackjernsfabrikationen i allmänhet är belagd med tionde, hvilket icke
är fallet med andra fabrikater, under det Bruken derjemte draga
en bevillning, större än någon annan rörelse.
Jag tror således att det varit reservanternes pligt, om de velat
åstadkomma en förändring i denna punkt af Utsk:s betänk., att
utreda det tackjernstillverkaren nu verkligen befinner sig i sådant
förhållande, att en förhöjning af skatten lämpligen kunde ega rum;
men då sådant ej skett, anhåller jag 0111 bifall pä Utsk:s betänk.
Ilr Bildt, Didrik Gillis: I den nu uplästa delen af Statslltsk:s
utlåt, förekomma (vänne frågor. Den ena innehåller tionde-afgiften
å tackjernet, hvilken Utsk. föreslagit lill 68,000 r:dr, den andra,
förslag till underd. skrifvelse till Konungen. Jag tror alt dessa
båda frågor böra serskildt betraktas och propos. framställas å hvardera
serskildt för sig, och delta sä mycket helldre, sorn det kan
vara goda skäl för antagandet af IJtsk:s förslag ang:de skattens beräknande
då deremot inga tala för den tillstyrkta skrifvelsens aflåtande.
Skälen hvarföre den förra af dessa båda frågor bör bifallas,
hafva redan af flere värde talare blifvit så fullständigt utvecklade,
att derom icke vidare behofser ordas, hvarföre jag härutinnan inskränker
mitt yttrande till att påyrka bifall till första delen af förslaget.
Hvad den andra delen beträffar eller den föreslagna underd.
skrifvelsen, hvaruti hos Konungen skulle begäras en fullständig utredning
öfver tackjernstillverkningens ställning och huruvida afgiften
derför kunde till sitt förra belopp förhöjas, så anser jag en
sådan skrifvelse helt och hållet obehöflig hvarföre jag ock å förslaget
i denna del yrkar afslag, hänvisande till den K. proposm,
som ådagalägger tydligen att frågan om hammarskatten varit under
ganska noggrannt öfvervägande. Att Ständerne på delta sätt skulle
upmana Konungen att följa jernhandteringen, hvilken näst jordbruket
utgör landets modernäring, anser jag dessutom, såsom i sig innefattande
ett tvifvel om K. M:s omsorg för landels väl, för i högsta
grad olämpligt. — Denna fråga, eller den som afser den föreslagna
underd. skrifvelsen, kan R. 0. Ad., efter min förmening afgöra
utan återremiss emedan den icke har sammanhang med regleringen
af Statsverkets inkomster.
232
Den 8 Mars f. m'.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Då jag förliden riksdag hade äran
vara medlem af Slatslltsk. och på dess afdelning ledt, samt genom
yttrande inom Ståndet beredde denna frågas då erhållna utgång,
tror jag mig vara istånd att öfver henne lemna några uplysningar.
Det var utan tvifvel då, både Utskrs och Ständernas mening,
att denna tionde skulle vid innevar. riksdag upföras till sitt ursprungliga
belopp, om dåvar. priser skulle fortfara; emedan man utrönte
att den förlägenhet, hvaruti tackjernstillverkningen sig befan, då hon
erhöll lindringen till blott halftionde, hade uphört sä skyndsamt att
taekjernslillverkarne under 2:ne år njöto hela denna lindring, under
det att priserna upgått till vanlig höjd.
Man har nu sökt upgöra hvarjehanda beräkningar öfver inkomster
och utgifter vid dessa verk, som skulle bevisa deras ofördelaktiga
belägenhet. Dylika beräkningar kunna upställas så, hvilket
vi vid riksdagarne ofta hört, att både jord- och bruks-ägare
årligen göra rena förluster pä bedrifvandet af sin egendom.
En klarare bevisning ligger i köpeskillingars belopp, hvil fia
alltid motsvara den behållna inkomst man sig väntar; och ingen
npgift är nu gjord, mindre styrkt, att hyttorna fallit i pris; tverlom,
jag tror mig känna alt de, liksom alla andra lägenheter i
vårt land, befinnas i jemn prisstegring.
Afven är det upgifvit, alt en ovanlig myckenhet stångjernsverk
skulle nu vara till salu, hvarigenom skulle bevisas att äfven denna
tillverkning vore af sjunkande värde.
Jag tror tvertom, att detta fall är en tillfällighet, som härflyter
mera af några jernverksägares mindre goda vård om egna angelägenheter
eller mindre försigtig inblandning i andras.
Alltid öm om bevarandet af kronans inkomster, kan jag icke
bifalla ett längre och, efter hvad jag ofvan sökt visa, numera aldeles
obehöfligt bortskänkande af en så betydlig summa, aldraminst
nu som Ständerna synas vilja vägra medel för Statens mest "oungängliga
utgifter.
Icke, att jag vill öfverhöfvan betunga en handtering, den jag
högt värderar, emedan jag nogsamt känner att hon lemnar de hufvudsakligaste
medel hvarmed hela landets öfverflöd och dårskap
skall betalas, och derjemte upfostrar ett härdadt och dugligt folk;
tvertom skall jag söka bevisa min vård om densamma, när frågan
upstår att skydda henne för utländsk medtäflan och frihandlares
angrepp.
Hr von Hartmansdorff: Hr Bildt har rätteligen sagt att
flere ämnen förekomma i den del af betänk., hvilken nu är upläsen,
och har upgifvit tvänne; men frågorna äro egentligen tre.
Den lista angår den beräknade skatten af Tionde-tackjernet; den
2:dra, den föreslagna underdåniga skrifvelsen och den 3:dje hammarskattsjernet.
Jag erkänner mitt misstag i afseende på den nedsatta beräkningen.
Jag förbisåg att Konungen föreslagit henne, i följd hvaraf
StatsUtsk. också kunnat derefter göra sin framställning. Men
Den 8 Mars f. m.
233
min anmärkn. gäller om den underd. skrifvelse samma Utsk. föreslagit,
och mot hvilken Dr. Stenhammar sig reserverat, såsom varande
olaglig, hvadan någon propos. derå icke lärer kunna göras.
Hr Akerman har sagt, att tionden på tackjernstillverkningen
vore en grundskatt. Det later otroligt; den, som icke vill tillverka
tackjern, betalar ingen tionde, hvaremot med grundskatter är
det förhållandet, att antingen en landtbrukare under missväxt-år har
någon inkomst af sitt hemman efter icke, så måste han likväl erlägga
dem. Han befinner sig följaktligen i vida sämre ställning än tackjerns-til
Iverkaren, hvilken, om han ej finner sin räkning vid tackjernshlåsningens
fortsättande: sä uphör han dermed och undgår
tillika den derför eljest belöpande skatten. Men icke nog dermed,
alt tackjernstillverkaren åtnjuter denna fördel; han har äfven den,
(som R. o. Ad. nogsamt känner) att Bergslagen äro befriade från
rotering m. fl. utskylder, som håde i ond och god lid, åligga landslagen.
Bergsbrukaren gynnas således framför jordbrukaren. Ar det
billigt? ,
Tiden att höja skatten till hvad hon förut utgjort, säges ännu
icke vara inne. För den, som sjelf icke är tackjernstillverkare,
måste det vara svårt att afgöra, hvem som har rätt, antingen tackjernstillverkaren,
som säger sig behöfva nedsättningen, eller StatsUlsk.
, som förklarar ”att konjuncturerne fortfarande varit gynsamma
för tackjernstillverkningen”. Gr. Hamilton har äfven yttrat att,
under den sednare liden priset varit något högre på stångjern. Det
är klart att detta pris fördelagligt verkar tillbaka pä lackjernets.
Men dess tillverkning är dessutom skiljd från stångjernets, hvarföre
ock en serskild sak, hammarskatt, är derå lagd.
Om i sednare tider något högre pris betalts för stångjernet
och då här icke är fråga om större förhöjning än 2 sk. på hvarje
Skft tackjern, efter hvad den ene reservanten upgifver: så lärer
R. o. Ad. finna huru ringa denna förhöjning är, som nu kommer
i fråga.
En talare har sagt, att man ej kunde afgöra denna sak, då
man icke visste hvilken summa förhöjningen skulle utgöra. För
denna frågas rigliga bedömande skulle erfordras att känna, hvad inkomsten
utgjorde 1849. Men då man ser att inkomsten af tackjernslillverkningen
1844 (året förr än nedsättningen vidtog) utgjorde
16,105 Skfå, samt att den påföljande året nedgick till 7,515,
men höjde sig 1846 till 8,600, samt steg åren 1847 och 1848
till 9000 och några hundra Skff, så kan man lätteligen beräkna,
att den ifrågavar. fjerdedelens återställande skulle, på sätt reservationerna
jemväl antyda, utgöra omkring 4000 Sk få eller något
deröfver.
Kronans inkomst är således nära nog på förhand bestämd,
utan att man behöfver se på räkenskaperna.
Jag hoppas att Hr Frih. o. Landtm, anser den framställning,
som StatsUtsk. gjort, om skrifvelse till K. M. vara af beskaffenhet
att icke kunna till bifall framställas, såsom icke i laglig ordning
tillkommen. De andra begge frågorna, anhåller jag måtte
234
Den 8 Mars f. m.
åtskiljas, så alt den om liondejernet förekommer för sig och den
om hammarskattsjernet jemväl särskildt framställes.
Hr Akerman: En talare, Hr Rääf har påstått, att hvad jag
nämnde om de många bruken, som voro till salu, ieke vore med
verkliga förhållandet öfverensstämmande. Jag har anfört nämnde
faktum såsom ett hevis derpå, att stångjernsprodueenterne, hvilka
äro de ende afnämarne af tackjernet, icke skola befinna sig i
en lycklig ställning: och del är således ej likgiltigt, hvilkendera
upgiften må kunna inför R. o. Ad:s Herrar ledamöter tillvinna sig
det mesta förtroendet, hans eller min. Jag kan i detta fall för
ögonblicket ingenting bevisa, men vädjar till dera, som kånna
ställningen i detta fall, säker att de skola instämma med mig, och
kunna vitsorda, alt måhända | af i riket befintliga jernbruk f. n.
äro till salu; men då, som sagdt är, här står en upgift mot en
annan, måste jag för min sats anföra ett annat bevis, som ingen
kan jäfva, det nemi., alt under de sednare åren få eller inga nya
bruksanläggningar upslålt, hvaremot en mängd stångjernshärdar blifvit
nedlagde, hvilket synes bevisa, att rörelsen icke bedrifves med
fördel, icke utgör föremål för kapitalistens spekulationer.
Hr von Hartmansdorff har fästat sig vid det af mig hegagnade
ordet ”grundskatt”: jag medgifver visserligen alt benämningen icke
är lämplig; men saken är densamma. När en bestämd afgift utgår
af en rörelse, oberoende om denna rörelse drifves med vinst
eller förlust, sä är med den beskattningen ett annat förhållande än
med den, som eger rum för alla andra näringar. Det är visserligen
sannt, att om jag ej blåser tackjern, sä betalar jag icke heller
derför någon skatt; men samma förhållande kan äfven inträffa med
jorden. Om man kunde länka sig att jorden sjönk, så hiet ju
hemmanet för hvilket skattats, obefintligt och någon skatt derå kunde
följaktligen icke ifrågakomma, likasom när eli hemman, af ,en
eller annan orsak råkar i ödesmål, skatt deraf icke kan utlagas,
hvadan alltså tillfällen gifvas, då skaften af eli hemman kan upliöra.
Hr von Hartmansdorff har äfven yttrat, att den föreslagna underd.
skrifvelsen vore olaglig, och att derföre propos. pä aflåtandet. af densamma
borde vägras: skälen för en sådan åsigt äro icke upgifna. För
min del kan jag icke inse hvaruti olagligheten skulle bestå, troende
att, med bibehållande af aktningen för våra former, en sådan skrifvelse
allt för väl kan afgå, hvarföre jag yrkar bifall till förslaget i
denna del.
Frih. Palmstjerna: Jag skall endast yttra mig i afseende på
grundlagsenligheten utaf den af StatsUtsk. föreslagna skrifvelsen.
37 § Rikd.-Ordn. innehåller: ”Intet Utsk., Const.-och BankoUtskm
allena undantagne, vare berättigadt att väcka frågor till afgörande i
R. St:s plena, eller att uptaga andra ämnen, än de från plena remitterade,
såvida ej hvad StatsUtsk. serskildt angår, Konungens propos.
enl. 27 §, lill detsamma omedelbarligen öfverlemnats.
Grundlagen vill inskränka denna rätt till hvad, som angår Statsregleringen,
och då StatsUtsk. åligger att utreda förhållandet med Statens
inkomster och hvad dertill hörer, men Utsk. funnit sig icke kunna en
sådan utredning verkställa, hvad beskattningen å en näringsgren angår,
torde det ock finnas klart att detta Utsk. är närmast till och
berätligadt föreslå att den behöfliga utredningen tillvägabringes.
Detta och ingenting annat har StatsUtsk. gjort, då det föreslagit
en underd. skrifvelse till K. M. med begäran, att utredning om
förhållandet mätte komma att ega rum, samt att propos. i ämnet
vid en kommande riksdag måtte till Sländerne aflåtas.
Jag hoppas alltså att Hr Frih. o. Landtm, icke måtte finna sig
förhindrad att göra propos. på bifall eller afslag å denne del af
StatsUtsk:s utlåt., anhållande derjemte, att, då meningarne äro så
divergerande, Hr Frih. o. Landtm, behagade dela frågorne, så att
först till bifall eller återremiss framställes Utsk:s förslag till beräkning
af inkomsten å Tionde-tackjernet; derpå förslaget ronde
den underd. skrifvelsen, hvars aflåtande blifvit dels bestridt, dels
påyrkadt och slull. om beräkningen af Statsverkets inkomst afhammarskaltsjernet.
Hr Rosenblad: Dä nu äfven fråga upstått om StalsUlsk:s
behörighet att föreslå en skrifvelse till Konungen, så anhåller jag
alt få yttra några ord.
Det är visserligen sannt, att förslaget kan betraktas som en ny
motion, men jag finner icke heller StatsUtsk. vara förhindradt att föreslå
något, som står i sammanhang med ett annat föregide; hvadan,
och enär Utsk. ansett sig böra tillstyrka bifall till hvad Konungen
hemställt, nemi. fortfarandet af en nedsättning, som vid sista riksdagen
beslöts, men tillika funnit en fullständigare undersökning i
ämnet böra till nästa Ständers sammanträde för dem framläggas,
jag icke kan finna annat än att StatsUtsk. grundlagsenligen egt att
framställa ifrågavar. förslag.
I afseende å behofvet af en sådan skrifvelse, anser visserligen
äfven jag densamma mindre nödig och behöflig, men den skall tvifvelsutan
hafva till följd en utredning, som alltid skulle lemna dyrbara
och uplysande materialier till beskrifningen öfver bergshandteringens
nuvar. ställning för kommande Ständer och anser, på sådan
grund det vara nyttigt om en sådan skrifvelse afgår.
Frih. Cederström: Jag anhåller att blott med några ord få
bemöta hvad som en talare, af med mig i detta ämne motsatta
äsigter behagat yttra.
Hr von Hartmansdorff har gjort jemförelse mellan jernhandteringens
och landtbruksnäringens idkare, för att bevisa att den förre
icke behöfver någon lindring i den skatt han för sitt yrke bör utgöra,
emedan han kan låta bli att erlägga sin skatt, eller sin s. k.
Tionde, blott han låter bli att blåsa tackjern, hvaremot åkerbrukaren
får skatta i alla händelser.
Den värde talaren har härvid förglömt, att missvexter på jordens
alster sällan inträffa, och att, då så sker, följderna deraf icke
blifva så kännbara, eller svåra att lindra, som en inträffad stoppning
i handels-förhållanden, hvilken gör, alt den som drifver en handte
-
236
Den 8 Mars f. ni.
ring, sadan som jernlillverkning, vid sådana tillfällen kommer i den
aldrastörsta förlägenhet.
Den, som rest inom och i öfrigt känner våra bergslager känner
ock deras högst sterila beskaffenhet; han vet alt jernhandteringen
till aldra största delen skall underhålla befolkningen, —
han vet, att det är jerntillvei karen, som kan säga af dessa stenar
varda bröd! hvadan det ej torde vara ur vägen att nödig försigtighet
iakttages vid beskattningen af produkten.
Beträffande propos:ns delning, så har jag för min del ingenting
deremot, helst jag tror personer finnas, som kunna vara benägne
att gifva sitt bifall till StatsUlsk:s framställning till ena delen,
just linder förutsättning alt sedan få fram en sådan skrifvelse,
som blifvit föreslagen.
Frih. Stjernstedt: Frih. Cederström har klandrat Hr von
Hartmansdorff derföre alt han jemfört förhållandet mellan jordbrukare
och jerntillverkare. Jag tror att Frilen misstagit sig då han
säger alt missvexler sällan inträffa, så att jemförelse mellan förstnämnde
slag af producenter icke skulle kunna ega rum.
Om Frilen varit landtbrukare så skulle han fått lärt sig erfara
icke blott att missvexter ej så sällan inträffa, utan äfven att
Landtmannen har att bekämpa flera andra olägenheter och besvär,
hvaribland låga spanmålspriser och svårigheter för landtmannaproducternas
afsättning icke äro de minst känbara. Jag tror alltså att
berörde jemförelse är här ganska tillämplig.
I anledn. af hvad Hr Akerman nämnde i afseende å Hr Rääfs
yttrande, får jag äran förklara att jag icke fattat detta sednare så,
som skulle talaren bestridt det ju ej ganska många jernverk f. n.
voro till salu utbjudne; men väl att detta förhållande icke vore att
tillskrifva den lägre ståndpunkt hvarpå jernhandteringen f. n. sig befinner,
som ej fast mera Bruksegarnes enskilda hushållning, hvilken
icke vore så klok som vederborde.
Hr Lagerhjelm: I anledn. af den siste anmärknm, vill jag
fästa upmärksamheten derå att fråga icke är siffran, utan om verkan
af densamma; och hvad jernhandteringen beträffar, så, och
ifall den stiger, så kommer nog ett sådant förhållande att bli bekant.
I afseende pä den föreslagna skrifvelsen ber jag, alt till
hvad andra talare i det hänseendet yttrat, få lägga, att som det
finnes ett embetsverk i riket, hvars åliggande det är, att af sig sjelf
göra sådana framställningar till Konungen, som den ifrågasatta, så
vet jag icke hvarföre Sländerne skulle ingå med en sådan om ej
meningen är att utsträcka den till alla möjliga grundskatter i
riket.
På sätt jag förut yttrat, fordras det blott en ganska enkel upmärksamhet
på de större förhållandena i riket, för att kunna bedomina
när rätta tidpunkten är inne att öka den ifrågavar. skatten.
Hr von Hartmansdorff: Jag ber Eder Mine Hrr! icke
tro, att de anmärknm jag gör mot StatsUlsk:s betänk, i denna del,
Den 8 Mars f. m.
237
härleda sig från någon vrånghet mot näringen, utan allenast deraf,
att jag vill rätta ett misstag, som jag begick för sex år sedan,
då jag hade den oförsigtigheten att understödja den nedsättning i
lionde-tackjernet, hvilken ännu fortfar. Andre ledamöter af detta
Stånd hvilka voro försigtigare, varnade mig sägande: medgif ej denna
nedsättning, ty det gamla förhållandets återställande kommer aldrig
tillbaka, utan det blir en skatteförminskning för alltid.
Jag trodde ej derpå, — nu ser jag mitt misstag.
Man har gjort jemförelser mellan svårigheten för tackjernstillverkare,
och landtmän, som lida missvexl: men jag anhåller att
fä fästa upmärksamheten på förhållandet mellan lackjernstillverkare,
som icke få sälja tackjern och landtmän, som ej få sälja säd.
Om milt minne ej bedrager mig, yttrade Hr Rääf vid förra
riksdagen, ali det handt honom att icke kunna under 3 års tid
få sälja sin spanmål för skäligt pris. Den, som ej kan afyttra sin
säd, måste befinna sig i samma förlägenhet som den, hvilken ej
får sälja tackjern. Ilan får nemi. icke de inkomster, som han för
arbetsfolkets aflöning, m. m. behöfver.
Ofverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att de i förevar, punkt uptagne
frågor, hvaraf den första rörde beräkningen af tionde-tackjernsafgiften,
den andra afsåg en af Utsk. föreslagen underd. skrifvelse
tili K. M., och den tredje angick beräkningen af hammarskattsjernet,
borde, enl. derom gjord begäran, blifva föremål för serskilda propos:r,
samt att H. Ex. derföre nu först finge hemställa om R. o.
Ad. bifölle Utsk:s beräkning af Tionde-tackjerns-afgiften.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarefter H. Ex. förklarade det han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Frill. Stjernstedt, begärde votering.
Upläsles till justering samt godkändes följande votens-propos.
Den, som bifaller den af StatsUtsk. i dess utlåt. N:o 51 föreslagna
beräkning af Tionde-tackjerns-afgiften, voterar:
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. de emot Utsk:s utlåt, i denna del gjorda
anmärkn:r föranleda till återremiss.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit sålunda:
Ja — 65.
Nej — 33.
Efter lillkännagifvande alt anslag blifvit utfärdadt till fortsättande
af plenum kl. 6 e. m., hemställde H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, vidare om R. o. Ad. bifölle Utsk:s uti förevar, punkt
gjorda tillstyrkande rörande en underd. skrifvelse till K. M., och
besvarades denna propos. med starka nej, blandade med ja; hvarpå
238
Den 8 Mars f. m.
H. Ex. framslälde propos. tilt afslag å Utsk:s utlåt, i denna del,
samt då härvid ropades starka ja, jemte några nej, förklarade det
han trott sig finna att ja varit öfvervägande.
Härvid begärdes votering, hvarpå följande förslag till voter:spropos.
uplästes och godkändes:
Den, som bifaller det af SlatsUlsk. i dess utlåt. N:o 51, gjorda
tillstyrkande rörde aflåtande af en anderd, skrifvelse till K. M.
i fråga om utredning af förhållanderne i afseende å bergshandteringens
ställning, voterar:
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. Ulsk:s ofvauberörde tillstyrkande.
Vid voteringens slut hefunnos rösterne hafva utfallit som följer:
Ja — 26.
Nej — 36.
Utsk:s förslag tillberäkning af haramarskalls-, stång-och ämnesjernet,
hlef uppå härefter framställd propos. af R. o. Ad. bifallet.
9:o Alun-tionde, 10:0 Svafvelbruks-tionden och 11 :o Mantalspenningar
ne.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
Frih. Palmstjerna: Då den nästföljande punkten, eller d.
12:te egentligen hänför till sig 19:dc punkten, bilagan litt. A. af
Utsk:s förslag, att denna titel skulle uphöra, så hemställer jag huruvida
icke R. o. Ad. skulle finna för godt att förbigå denna punkt till
dess nämnde punkt af berörde bilaga blifvit R. o. Ad. föredragen
och beslut derom fattadt, ty fråga är nemi. att här införa eller
också icke införa en viss summa.
Uppå af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anledn. häraf fram
ställd
propos. beslöts att med pröfningen af 12:te punkten, ang:de
Gerningsören af handtverkare på landet skulle anstå tills R. o. Ad.
pröfval 19 punkten af StatsUlsk:s utlåt. N:o 51 litt. A.
13:0 Rötesmedlen. 14:0 Ravalleri-regt:nes Häslvakans
spanmäl,
15:o Ständ i ga Rolevakans-afgifter, och 16:o Tillfälliga
Rotevakans- och Mötes-afgifter.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
17:o Rolefrihets-afgift af oroterad, men ordinarie rotering
underkastad jord.
Hr Ekenstéen, Joh. Fritz: StatsUtsk. har beräknat som
inkomst, den vakans-afgift, som utsockne frälsehemman i Halland
skulle betala, och summan är alltför betydlig att kalkyleras, under
det alt en motion i frågan, stödjande sig på alldeles samma grun
-
Den 8 Mars f. m.
239
der, som David Anderssons frän nämnde län, blifvit lill Utsk. af
lt. o. Ad. remitterad. Det är att förmoda, och ännu mera att hoppas,
att StatsUtsk. mätte komma att tillstyrka att denna, på så orättfärdigt
sätt tillkomna, beskattning, som nedsatt dessa hemman till
hälften af deras förra värde, må blifva dem godtgjord; och likasom
det icke är exempellöst, att menniskor mistat lif och egendom genom
s. k. rättvisa domar och ehuru lifvet icke kunnat återgifvas,
man dock måst rehabilitera de aflidnas heder, så kan det icke vara
Konung och Ständer ovärdigt att besluta, det en sålunda tillkommen
alldeles orättvis skatt som den, hvilken blifvit de nämnde
hemmanen i Halland ålagd, må återgå^ eller åtminstone betydligen
lindras.
Det är under förhoppning derom, som jag yrkar att R. o. Ad.
mätte förena sig deruti, att denna del af StatsUlsk:s betänk, ronde
de kalkylerade 10,000 R:dr i rotevakans afgift från de utsockne
frälsehemmanen i Halland, måtte gå tillbaka till Utsk. eller frågan
derom suspenderas, till dess omsider blifver afgjordt om och till
hvad belopp den påräknade skatten kan beräknas.
Frih. Palmstjerna: R. o. Ad. torde finna, att det icke vore
formenlig! att nu bifalla Utsk:s förslag i afseende på beräkningen
af rote-vakans-afgiften af de ifrågavar. Halländska hemmanen, enär
målet, som bestämmer grunden för denna beräkning är återremitteradt
såväl af R. o. Ad. som af ett par af de andra Stånden,
hvarför jag förenar mig med Hr Ekenstéen i begäran om återremiss
på denna punkt, ehuruväl jag för min del ej kan föreställa mig
annat, än att berörde hemman alltid måste komma att betala något.
Dessa här uptagna 38,000 r:dr behöfva derföre visserligen icke minskas
; men som sagdt är, då sjelfva lmfvudsaken är återremitterad,
torde det icke vara lämpligt att bifalla en summa, deri oftanämnda
fråga lill så betydlig del ingår.
R. o. Ad. ansåg de emot denna punkt gjorde anmärknrr, föranleda
till densammas återremitterande.
18:o Butmans-vakans-afgiften, 19:o Krut- och salpeterjor
säljning smede f, 20:o Kontrollstämpel-medlen, 21 :o Buk- och
Lolsmedlen, 22:o Danska Fyrin gsm edlen, 23:o Ersättning af
konvoy-kommissarialet för aflöning af Svenska och Norrska
Beskickningen i Turkiet, 24:o Observations-medel, och 25:o
Extra medel och upbörder.
Dessa punkter blefvo af R. o. Ad. bifallne.
26:o Intresse-medel.
Hr Rosenblad: Jag medgifver visserligen, att så länge fråga
icke kan väckas eller förekommit i motionsväg, kan icke rättelse i
det nuvar. förhållandet vinnas; men jag kan ej undgå att begagna tillfället
att yttra mitt deltagande deröfver att Ständerne tillåtit sig alt
tillegna sig och bland Statens inkomster beräkna en enskild tillhörighet,
som Lappmarks ecklesiastikfond verkligen är, under förhoppning
att sådant ej måtte komma alt ega rum för framtiden.
R. o. Ad. biföll den ifråvar. 26:te punkten.
240
Den 8 Mars f. m.
Restantier.
Äfven denna punkt blef af 11. o. Ad. bifallen.
Extr a-ordinarie inkomster.
Hr Rosenblad: Som något difinitift beslut om beräkningen
af dessa inkomster icke lärer kunna fattas, innan grunderna blifvit
bestämda för det framtida utgörandet af dessa skatter och vederbör.
Utsk. deröfver afgifvit sitt yttrande, så torde hela denna del af Utsk:s
betänk, icke f. n. föranleda tili annan åtgärd, än att läggas till
handlingarne.
Uppå härefter framställd propos., ansåg R. o. Ad. Ulsk:s framställning
om beloppet af de extra ordinarie inkomsterne icke f. n.
erfordra annan åtgärd än att läggas till handlingarne.
Föredrogs ånyo StatsUtsk:s d. 2G sisth Febr. och d. 1 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 51 Litt. A, i anledn. af K. M:s nåd.
propos., ang:de serskilda till åtskilliga förvaltande verk anvisade
inkomsters utbytande emot Stats-anslag.
Detta utlåt, föredrogs punktvis till pröfning, dervid först förekom
Utsk:s uti inledningen lill utlåt, gjorda hemställan, att, i händelse
R. St. skulle bifalla hvad Ii. M. i nåder föreslagit, dervid
tillika lemnäs det medgifvande, alt, derest vid en blifvande
riksdag de ersältningsans/ag, hvilka nu kunna varda anvisade,
utan R. M:s nåd. samtycke borttagas eller förändras, det då
må ankomma •på K. M. att förordna, det de ifrågavar. inkomsterne
ånyo skola etil. nu gällande stadganden upbäras.
Då härvid H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, till upläsning anmälde
ett af Hr Sandströmer, And. Petter inlemnadt anförande,
anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug: Jag hemställer vördsamt
till Hr Frih. o. Landtm, samt R. o. Ad. huruvida en i staden icke
varande ledamot kan få skriftligen yttra sig på detta rum. Enl.
allmänna tidningarne är det bekant, att Hr Sandströmer afrest till
sitt län. Om så förhåller sig, lärer han icke kunna tala här:
Hr Rosenblad, Bernh.: Ehuru jag icke har något emot
bifall, utan tvärtom instämmer i den praeliminära propos. som är
föreslagen, så anser jag mig dock i afseende på den inledning,
som här förekommer och som utgör en redovisning för hvad StatsUtsk.
tillstyrkt, böra yttra några ord. Jag ber då att få förklara att jag
helt och hållet instämmer i hvad Ständerne vid 1823 års riksdag
föreslogo hos Konungen, förbehållande mig, att, när denna fråga
förekommer, få strängare tillämpa den grundsats, som förenämnde
riksdags Ständer uttalade än hvad nu skett.
Sedan härefter Gr. Mörners utlåt, vidfogade reservation, på
begäran af Frih. Stjernstedt Aug. Wilh. blifvit upläst, yttrade sig
Frih. Raab, Adam Christian: En för tillfället frånvar.
ledamot, har begärt att få ett af honom författadt anförande härstädes
-
A
Den 8 Mars f. m.
241
slädes upläst när den nu föredragna frågan lill öfverläggning förekomrae,
emedan omständigheter förhindrade honom alt då vara tillstädes
: deremot har jag med förvåning hört alt en annan ledamot protesterat,
på den grund att den förstnämnde icke vöre här närvar.
Jag vill visst icke föreställa mig, att Riddarhuset skulle kunna vara
så illiberalt att ej bifalla Hr Landtm» propos., som var, att tillåta upläsning
af den fråuvar. ledamotens inlemnade anförande; men till
undvikande af ali diskussion om den frågan, anhåller jag att få
uptaga anförandet som mitt eget, och pä sådan grund upläsa detsamma.
Hr Sandströmers ifrågavar, anförande lyder som följer ...
Härvid anmärkte Hr von Hartmansdorff: Det måtte vara
Frih. Raabs anförande vi få höra!
Frih. Raab: Jag torde få upläsa skriften sådan den lyder; att
nu, under upläsningen ändra ordalagen, som vore jag den talande,
vöre olämpligt och oegentligt, då det är en annan mans yttrande jag
upläser; men jag ber herrarne bemärka att jag, till styrka för elen
åsigt jag hyser i strid med Gr. Mörners reservation, bjuder de skäl
för mig, som Hr Sandströmer i sin skrift anfört och ur denna synpunkt
anser jag mig fullt berättigad att här meddela hvad Hr
Sandströmer säger.
Frih. Raab upläste härefter Hr Sandströmers ifrågavar. anförande
jemte ett dervid fogadt utdrag af Stats-liggaren, sälydande:
Då jag är förhindrad bevista föredragningen af StatsUtsk:s
utlåt. N:o 51 och uti bilagan till detsamma Litt. A. förekomma
reservationer, hvilka, i afseende å den K. propos:n, hvarom
yttrande i nämnde bilaga afgifves, innefatta sådane anmärkn.-r, sora
jag, pä grund af min åtgärd vid denna propos:s beredande, anser
mig icke böra lemna obesvarade, anhåller jag att få meddela följande
uplysningär, hvilka torde uti R. o. Ad. prot. varda intagne.
Hr Gr. Mörner C. G. har anmärkt, att ärendet icke skulle
vara fullständigt utredt, enär icke något af de förvaltande verk,
hvilkas inkomster blifvit ifrågasatte att emot Stats-anslag utbytas, är
vordet i ämnet hördt sedan år 1833, med undantag af Stats-kont.,
som uppå åtskillige af mig, i egenskap af Depart:s-chef, muntligen
framställda frågor, afgifvit till Stats-kont:s prot. upfattade svar, hvarvid
delta embetsverk serskildt hemställt, huruvida icke lämpligt vore
att, före propositions-aflåtande till R. St., vederbör, verk hördes
öfver det af skattereglerings-komitéen framställda förslag och i afseende
å beloppet af de inkomster, verken under de sednare 10
åren tillflutit. Af de Utsk. tillställde handlingar i detta mål inhemtas,
att det haft sin uprinnelse uti en af R. St. år 1823 gjord
underd. hemställan, hvaröfver vederbör, hördes, hvarefter ärendet
öfverlemnades till R. St. vid 1828 års riksdag; alt, sedan Ständerne
i anledn. deraf gjort en ny underd. framställning i ämnet,
ej mindre Stats-kont. än alla vederbör. Förvaltningsverk deröfver
hördes och hvilkas yttranden år 1834 till K. M. inkommo;
att sedermera utlåt, jemväl infordrades af de år 1846 förordnade
4 IL 16
242
Den 8 Mars f. m.
komiterade för beskattningsväsendets samt upbörds- och redogörelseverkets
ordnande; samt att, då komiterade föreslagit alt, derest
vissa inkomster, på sätt redan förut var tillstyrkt, blefve till Statsverket
indragne, desamma, för att bereda en sådan förenkling af
de flerfaldiga upbörds-tillarnc, hvarom R. St. jemväl begärt förslag,
måtte utbytas emot charta-sigillata-afgifter, Stats-kont:s yttrande deröfver
infordrades, hvarjemte nämnde embetsverk erhöll föreskrift,
att inkomma med utredning öfver de till indragning ifrågaslällde
inkomsternes belopp under de sista 10 åren, för hvilka Riks-hnfvud-böcker
voro afslutade. Häraf synes det mig vara uppenbart att,
enl. hvad StatsUtsk:s pluralitet äfven insett, all den utredning, som
ärendet fordrade, var behörigen åstadkommen. Den omständigheten,
att slutliga handläggningen blifvit flera år fördröjd, lärer väl
icke hafva bordt föranleda vederbör, embetsverks hörande ånyo, dä
icke serskilda omständigheter det påkallade. En sådan åsigt är åtminstone
ny och det torde då blifva kinkigt att bestämma, efter
hvilken tids förtopp det må vara nödigt att, uti ett vidlyftigt mål,
hvars behandling måst något länge upskjutas, ånyo höra vederbör,
embetsverk i samma sak, hvarom de redan yttrat sig. Den enda
omständighet, som påkallade en ny utredning, var inkomsternes
belopp, för att kunna grunda beräkningarne pä en sednare period,
och då Stats-kont. i detta afseende atleinnat effeiella, på Riks-hufvudboken
gruiidade, upgifter, mäste väl dessa kunna anses tillfyllestgörande,
helst nästan alla de ifrågavar. inkomsterne ingått till
Statsverket och derifrån kommit vederbör, fonder till godo. Hvad
åter beträffar Stats-kont:s framställning, hvuruvida vederbör, embetsverk
skulle höras öfver de af komiterade väckta förslag, så afsågo
dessa förslag ofvanomförmälde utbyte af vissa inkomst-titlar emot
charta-sigillata-afgift, och det torde vara tydligt, att, om dessa inkomster
i allt fall skulle uphöra att ingå lill de olika fonderne och
utbytas emot Stats-anslag, frågan derom, att dessa inkomster, i stället
att, på förr vanligt sätt, för Statsverkets räkning upbäras, borde,
genom chartering af handlingar, komma Staten tillgodo, icke innefattade
ett sådant ämne, som tillhörde behandling af de serskilda
embetsverk, hvilka icke vidare skulle med dessa medel hafva någon
befattning, ulan endast borde utgöra föremål för Stats-kont:s utlåt.,
hvilket äfven afgifvits. Att delta utlåt, blifvit Stats-kont. af Dcpart:s-chefen
inför prof. affordradt och sedermera meddeladt genom
intagande i verkets prof., samt sålunda inför K. M. i underd:het
föredraget, lärer icke kunna förringa utlåks betydenhet och den dermed
åsyftade utredningen, de enda omständigheter i afseende å ärendets
behandling, som nu kunna blifva föremål för pröfning och bedömande.
Hr Gr. Mörner har äfven, såsom stöd för sin mening, anfört,
att de misstag, som uptäckts hafva insmugit sig i den K. proposm,
skulle hafva ådagalagt nyttan af embetverkens ytterligare hörande.
Då Hr Gr:n icke behagat upgifva hvad med denna insinuation menas,
kan väl något svar derå af mig ej lemnäs, men om Hr Gr.n
skulle åsyfta hvad som omförmäles uti en annan reservation ronde
några anslag på Lappmarks ecklesiastik-verks Stat, så skall i det
Den 8 Mars f. m.
243
följande visas, hura det i verkligheten hänger tillsammans med de
misstag, som reservanterne förmenat dervid vara begångnc, och pä
hvilken sida de befinnas.
Hr Doktor Stenhammar har uti en serskild reservation yttrat,
att i K. M:s propos N:o 27, 12:te punkten anföres susom grund
för indragning till Statsverket af de Lycksele Skola anslagne 54}
l;r spanmäl, att numera endast detta spanmåls-anslag utgår af de
174 t:r, hvilka, enl. K. M:s nåd. beslut d. 28 Nov. 1835, skulle
fortfarande bibehållas till disposition in natura; men då Hr Doktorn
ansett en irring härvid hafva förelupit i så måtto, som dessa 174
t:r verkligen intill närvar, tid in natura utgått, har Hr Doktorn trott
R. St. böra hos K. M. göra anhållan om rättelse i den indragning
af nyssnämnde 541 t.-r, som af denna irring förmenats vara
föranledd. Det är likväl en irring af reservanten, att nämnde förhållande
var den rätta grunden till indragningen. Propos:n börjar
nemi. i denna del med förklarande, alt sedan R. St. vid 1834 års
riksdag beslutat, att Lappmarks ecklesiastik-verks inkomster skulle
ingå bland Statsverkets inkomster och utgifterne bestridas af dertill
å Stat upfördt förslagsanslag, samt Riks-Staten numera icke för detta
ändamål uptager något spanmåls-anslag, men, enl. Special-staten,
ofvannämnde 54 t:r spanmäl ännu utginge, K. M., vid sådant
förhållande och då numera endast nämnde spanmålsanslag utgå af
de 174 l:r, hvilka enl. K. M:s förutnämnde beslut skulle bibehållas
till disposition in natura, fann godt att, lill fullföljd af R. St:s redan
fattade beslut om indragning af ofta berörde 54} t:r förordna.
Grunden för beslutet var således hemtad från R. St:rs förutgångne
beslut och den omständigheten, att Riks-Staten, med hvilken specialstaterne
måste instämma, icke vidare för Lappmarks ecklesiaslikverk
anvisade något spanmåls-anslag; men icke af det serskildt anförde
förhållandet, alt blott dessa 54} l:r qvarstodo. Afven om återstoden
af de år 1835 bibehållne 174 t:r utginge, kunde således deraf
icke hemtas anledn. att begära uphäfvande af beslutet om indragningen.
Men alt upgiftcn, att endast nämnde 54} t:r voro såsom
anslag in natura å Lappmarks eeklesiastik-verks Stat utgående, är
fullkomligt enlig med verkliga förhållandet, vitsordas emellertid
af det bestyrkta utdrag af nämnde Stat, som barbos bifogas.
Vidare har Hr Doktorn, såsom stöd för yrkandet om framställning
ang:de ändring af belutel om indragningen, till R. Stus
begrundande hemställt, huru K. M:s, i sammanhang med beslutet
härom, meddelade föreskrift, alt denna spanmål skall godtgöras på
enahanda sätt, som öfrige å Lappmarks ecklesiaslik-verks Stat upförda
dylika anslag, må kunna verkställas, enär det, efter Hr Doktorns
upgift, skulle vara nplyst, att dylika anslag å nämnde stat fortfarande
utgå in natura och att nugot sådant anslag icke tillförene
blifvit godtgjordt med. kontant anslag. Hvad sålunda
upgifves vara nplyst strider emellertid emot verkliga förhållandet.
Ofvan åberopade utdrag af Lappmarks ecklesiaslik-verks Stat bestyrker
nemi, motsatsen af hvad Hr Doktorn upgifvit, eller att å nämnde
stat icke fanns något annat spanmåls-anslag in natura än de,
16 *
244
Den 8 Mars f. m.
sorn indrogos, sami att alla öfriga dylika anslag såsom för
Skolverken i Arjeploug, Jockmock oell Gelliwari samt Cathecheten
i Lycksele, ehuru beräknade i spanmål, godtgöras efter länets
markegång, äfvensom att af just det anslag till frielever i Lycksele
Skola, hvaraf nu ifrågavar. 24] t:r spanmål utgått in natura, hafva
11,] t:r redan förut varit anvisade att godtgöras med kontant efter
markegång, enär detta anslag utgjort sammanlagdt 36 t:r. Med de
i reservationen omförmälde 54] t:r spanmål, som förr utgått in
natura, kommer således icke hädanefter att förhållas annorlunda ån,
som redan var stadgadt ang:de öfrige dylika anslag på samma stat.
Det synes väl således icke lämpligen kunna ifrågasättas, alt häruti
tillvägabringa en ändring, stridande emot hvad R. St. förr derom
beslutat.
Utdrag utur Slats-Liggaren.
Riks-Statens Åttonde hufvud-titels anslag för Lappmarks
Ecklesiastik-verk.
Westerbottens län.
Lycksele : Skolmästaren, hvilken i lön beräknar 30 t:r kronotionde
spanmål in natura från Arnäs kyrkoherberge, erhåller
dessutom kontant 37: 16. forsselpenningar 26: 12.
En Catechets aflöning 12 tunnor korn efter Westerbottens
markegång (år 1847) u 9] r:dr. — 112 r:dr.
Sex frielevers underhåll och beklädnad å 6 t:r korn för
hvardera eller 36 t:r å 9] r:dr. — 336: r:dr, hvarifrån
såsom tillgång afföras de af Skytteanska hemmanen
i Umeå socken denna skola in natura tillkommande
24] t:r å 9] r:dr. — 228: 32., återstå 107: 16.
Norrbottens län.
Arjeploug: Skolan: Skolmästarens lön 30 t:r korn efter Norrbottens
markegång (9] r:dr).
Jockmock: Skolan, Skolmästarens lön, 30 t:r korn å 9] r:dr.
Sex Frielevers underhåll och beklädnad 36 t:r korn å
d:o (9] r:dr).
En Catechets aflöning 12 t:r korn å d:o.
Gellivare: Skolan: Skolmästarens lön, 30 t:r korn å 9] r:dr.
Sju frielevers underhåll och beklädnad 42 t:r korn å
9] r:dr.
En Catechets aflöning 12 t:r korn å 9] r:dr.
Af Skolmästaren Westerlund i underd:het begärd ersätlniug
för en 7:de frielev år 1847 eller 6 f:r korn
efter 1845 års markegång å 7] r:dr.
Rätteligen utdraget intygas. Stockholm af Riks-bokssluts-kontoret
d. 1 Mars 1851.
II. Schlytern.
Att å Lappmarks Ecklesiastik-verkets Stat endast ofvanstående
spanmåls-qvantiteter äro upförde intygas.
II. Schlytern.
Den 8 Mars f. m
245
Hr af H armens, Henr. Otto: Då jag begärde ordet, kunde
jag icke förutse, att en ledamot af Ståndet skulle upträda med
så vidsträckt kännedom, som här lyckas vara fallet, då han sä fullständigt
utvecklat den delen, som egentligen är under öfverläggning,
nemi. inledningen till detta betänk. Jag instämmer i den delen
och reserverar min rätt att i öfrigt yttra mig om det anförande han
haft då Lappmarks ecklesiastik-verks medel till öfverläggning förekomma.
Af en StatsUtsk:s ledamot har fråga varit väckt derom,
alt Utsk. olagligen förfarit, då det tagit under pröfning en Konungens
propos. utan att de former voro upfyllde, som finnas föreskrifne,
när ett sådant förslag till Konungen inkommer; men det anförande,
som nu blifvit upläst, visar att embetsverken verkligen blifvit
hörde. Det må vara att detta skett för många år sedan; de hafva
dock blifvit hörde och yttrat sig i de flesta ämnen. Uti ingressen
finnes visserligen motsägelse deruti, att man beklagar sig öfver att
ej hafva fått fullständiga uplysningar: men de af herrarne, som be
handlat ärenden i Utsk. känna ganska väl att sådana fraser inkomma
någon gång, utan att bestämdt majorile finnes för desamma,
och sådant har förhållandet äfven varit med denna.
Emedlertid tror jag Utsk. hafva rätt förfarit, som handlagt den
K. propos:n och det lärer vara hufvudsaken. För öfrigt tillstyrker
jag, att II. o. Ad. bifaller den del af förslaget, som bestämmer ersättningen
till verken i allmänhet.
Hr von Hartmansdorff: Det är sagdt, att de embetsverk,
hvilkas medel äro i fråga, blifvit hörda, och sådant kan ej nekas,
men det har skett för 18 år sedan. Månne grundlagens mening i
10 § R. F., som föreskrifver, att ”innan ärendena hos Konungen i
Statsrådet föredragas, skola de, genom nödiga uplysningars inhemtande
från vederbör, embetsverk, af den föredragande beredas” månne,
frågar jag, meningen var, att det vore tillräckligt, blott vederbör,
blifvit hörde utan afseende å liden inom hvilken hörandet egt rum.
Under dessa 18 år, hade enl. vår nuvar. statsförfattning 6 riksdagar
kunnat inträffa. Likväl vet man huru betydligt meningarne
inom Stånden förändras från den ena riksdagen lill den andra.
Skulle man kunna antaga, att de myndigheter, som icke tillhöra
R. St. äro oföränderliga i sina meningar, oberoende af de omständigheter,
som under liden möjligen inträffa ? jag tror icke att denna
orubblighet eger rum, utan att händelsen, hvilken väl må hafva
varit en grund för SlatsUtsk. alt förklara frågan oförberedd till
företagande, jemväl är af beskaffenhet att föranleda Const.Utsk.
till tanka på en förändrad lydelse af förenämnde 10 § i R. F.,
hvarigenom någon praescriptionstid för hörandet måtte utsättas. i
Kanske 10 år eller något dylikt vore lämpligt emedan enskild
förskrifning icke längre gäller. Emellertid visar denna händelse huru
grundlagen kan tydas. Det sätt hvarpå Stats-kont. blifvit hördt,
visar också hvartill den åtgärd föranleder, som blifvit vidtagen,
att Konungens rådgifvare tillåtas och berättigas begifva sig direkte
in i andra instantien, sammanblandande den första och medlersta,
för att inhemta grundliga utlåt:n. Eljest tillgår vid Uollegiemes
246
Den 8 Mars f. ra.
hörande så, att dessas ledamöter, som icke tilltro sig att ögonblickligen
besvara de frågor, som göras från Konungen, först inhemta
Kontors-chefernas meningar och sedan desse, som dagligen handlägga
ärendena, hafva yttrat sig, pröfva ledamöterna hvad desse anfört
innan de slutligen afgifva sina underd. utlåt:n.
När ärendena deremot behandlas så, alt skyndsamheten företrädesvis
skall befordras, så sker det gemenligen på säkerhetens bekostnad.
Det hade man kunnat vania sig förut, men jag hade
icke trott alt det skulle hända så snart, som det nu verkligen
inträffat.
Jag beklagar emedlertid att så är och hoppas på förändring i
framtiden.
Frill. Stjernstedt: Ehuru en frånvarande ledamot genom
Frih. Raab ordat om åtskilliga punkter af sjelfva utlåt., vill jag f.
n. endast liufvudsakligt yttra mig i afseende pä nu föredragna ingress
lill samma utlät. Jag tror nemi. att det varit fullkomligt
lämpligt och äfven försigtigt om Utsk. uti denna ingress intagit den
strof, som Inkomst-afd:n föreslagit och sorn var af följande lydelse:
■”Vid tagen kännedom af de den nåd. propos. tillhörande handlingar
har Utsk. inhemta!, att de förvaltande verk oell inrättningar,
hvilkas inkomster skulle komma att emot bestämda anslag utbytas,
icke blifvit i ämnet hörde sedan år 1833 och således icke varit i
tillfälle att öfver det numera förändrade förslaget sig yttra, hvadan
Utsk. saknat de uplysningar, som för sakens fullständiga utredning
kunnat vara af nöden”. Genom en dylik, med nu citerade, menings
intagande uti ingressen hade Utsk. tillika reserverat sig emot den
ofullständighet eller den oläglighet, som tilläfventyrs i utlåt, kunde
förefinnas, enär vederb. förvaltande verk icke blifvit under loppet
af sistförflutne 18 år i ämnet hörde. Jag skulle kunna visa flere
tillfällen då ett sådant Auctoriteternes hörande varit af nöden, men
vill nu endast i förbigående nämna punkterne om Wadstena krigsmanshus-kassas
medel, om Invalidhus-fondens medel, om Skogsplanlerings-kassans
medel, om Lappmarks Ecklesiastik-verks medel,
vid hvilka punkter i K- propos:n dels medgifves dels klarligen synes
att frågorne icke äro fullständigt utredde eller med den noggrannhet
behandlade, som sakens vigt hade kraft. Hvad den sistnämnde
punkten särskildt beträffar hade ett dylikt vederb. Auctoriteters
hörande varit så mycket mer lämpligt och af behofvet påkalladt
som just efter 1834 inträdt nya förhållanden, som hade behöft
uplysas, och genom hvilka uplysningars inhemtande hade kunnat
förekommits den irring, som Utsk. nu icke ansett sig kunna
undvika att för R. St. påpeka. På dessa skäl vågar jag anhålla att
ofvanberörde af inkoms-afd:n uti ingressen till detta utlåt, intagne
strof måtte varda bibehållen och att propos. derom måtte varda
framstäld.
Hr Rosenblad: Hvad som nu är i fråga skiljer sig i 2:ne
olika delar, nemi. den K. propos. på hvilken StatsUtsk. byggt sitt
tillstyrkande och för det andra den förmenta bristfälligheten i form.
Hvad det första beträffar nemi. de serskildta förslagen så har
Den 8 Mars f m.
247
jag redan förut gjort förbehåll att då hvar och en af dem förekommer
serskildt tillämpa den strängare af Ständerne vid 1823 års riksdag
framställda grundsats och det tillämpar jag äfven i afseende på
Lycksele skola, gående förbi den del af detta betänk., som författadt
af Hr Sandströmer blifvit adopleradt och upläst af Frih. Raab. Beträffande
andra delen, eller huruvida uraktlåtenhet skulle vara begången
i formen, att vederbör, icke blifvit, hörde, så kan jag icke
annat än anse denna fornifråga vara fullständigt och nöjaktigt besvarad
i Hr Sandströmers anförande. Den § ur grundlagen, som
Hr von Hartmansdorff citerat, bjuder embetsverkens hörande, den
nämner alt nödiga yplysningar skola infordras, — och jag frågar
om någon underlåtenhet egt rum i afseende på uplysningars infordrande.
Hvad som efter 1834 kunnat komma i fråga, eller beloppen
af utgifterna och inkomsterna, de äro, genom StatsUlsk. på
grund af Rikshufvudböckerna som fullständigt uptaga desamma, bestämda.
Om någon felaktighet skulle vara begången så verkar det
ingenting ty om t. ex. 500 r:dr för litet intagits på Kronans räntor,
så komma 500 ndr mera in på 10:de och räntemedlen och
då motsvarar det ena det andra. Det är visserligen möjligt att embetsverken
icke bestå af samma personer som 1834, och att hvad omdömet
angar de nuvarandes skulle bli olika mot hvad då yttrades,
men då sakförhållandena äro fullständigt utredda, förmodar jag att
Ståndens ledamöter icke sakna egna omdömen och tror att det skulle
föga lända lill fromma för saken och ingalunda motsvara den dermed
förenade tidsutdrägt, sorn skulle upstå, om alla dessa emb:sverk
ånyo skulle höras.
I anledn. af Hr von Hartmansdorff» yttrade missnöje att chefen
för ett Stats-depart. personligen kommunicerat sig med ett honom
underlydande depart., en rättighet, sorn är honom medgifven,
får jag erinra honom, att detta sätt alt kommunicera icke är annat,
fastän lill en ringa del, än ett återvändande till den första
collegiala administrationen, hvilken skapades af den store och odödlige
Axel Oxenstjerna, och jag tror att nutidens store män skulle
kunna vara belåtne om de i sättet att bedöma frågorna, kunde jemföras
med honom. Den tiden voro Departis-chefcrne verki. Presidenter
i collegierne. Den stora tillvexten af specialgöromål i
högsta instantien hos Konungen gör detta icke möjligt numera,
men dessa chefer hafva genom rättigheten att bivista collegiernes
öfverläggningar, tillfälle att när så behöfves muntligen utverka
sina åsigter med desses ledamöter till icke ringa besparing af tid
och möda.
Hr Gripenstedt, Joh. Au g.: Huruvida de uplysningar, sorn
vederbör, embetsverk, i den fråga, som nu utgör föremål för öfverläggning,
hafva afgifvits, äro att anse såsom för gamla och derigenom
må hafva förlorat sin gällande kraft, — det är en sak, hvarom
jag anser öfverflödigt, att mycket orda — allt nog, vederbör, embetsverk
hafva blifvit hörde; detta är ett factum, och formerna äro
således iakttagne. Men man har vid detta tillfälle, såsom mig synes,
alldeles utom ämnet, iuledt diskussionen på en åtgärd, som
248
Den 8 Mars f. m.
Konungen beslutat, bestående deruti, att vederbör. Dep:ts-chefer
skulle äga rätt att inhemta uplysningar directe och personligen i
de collegier och embetsverk, som tillhöra deras depart:r samt påstod
att hvad som derigenom vunnes i skyndsamhet vid ärenders behandling,
det förlorades å andra sidan i grundlighet. Jag ber likväl
att för min del få påminna, att, om detta påstående, verkligen
skulle vara grundadt, sä ligger skälet ingalunda i sjelfva åtgärdens
beskaffenhet, så alt den förmenta olägenheten deraf måste följa såsom
en nödvändighet, (utan i en felaktig tillämpning) ty, som den
värde anmärkaren ganska riktigt sade, är det visserligen vanligt alt
då en uplysning skriftligen begäres från ett collini sä begrundas
frågan af ledamöterne så länge tills de med full sakkunskap och ett
moget omdöme må kunna afgifva svaret; men ingenting hindrar
dessa ledamöter att förfara alldeles på samma sätt äfven när Dep:tsehefen
personligen inställer sig i ett collini, för att bringa ett ärende
under öfverläggning.
Ingenstädes finnes föreskrifvet att coll:ii ledamöter då, mera
än eljest äro pliglige att på ögonblicket besvara en framställd fråga,
utan är saken icke förut fullt utredd, eller af sä omfattande beskaffenhet
att ett svar icke genast kan lemnäs, så är del deras rätt att vid
ett sådant tillfälle lika så väl som efter vanligheten begära betänketid
och lemna det äskade svaret en annan gång. Vid afgifvande
af det yttrande, som nu är i fråga, tror jag alt icke så tillgick utan
att ledamöterna voro färdige att genast lemna sitt utlåt., men detta
torde ej böra anses såsom ett bevis på bristande grundlighet vid
behandlingen, utan bevisar blott att frågan befanns så enkel till sin
natur, eller var för ledamöterna så väl bekant förut, att något vidare
upskof med dess afgörande icke erfordrades. Detta är hvad
jag velat nämna, och tillstyrker för öfrigt bifall till Utsk:s hemställan.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät härefter, såsom egande
sammanhang med förevar, öfverläggniugsämne, upläsa såväl ett från
Hederv. BondeSt ankommet prot.utdr. af denna dag, innehållande
att BondeSt. återremitterat StatsUtsk:s utlåt. N:o 51, om beräkningen
af Statsverkets inkomster, samt det nu ifrågavar:de utlåt. N:o
51 Litt. A, som ock ett dervid afgifvet och samma prot.utdr. bifogadt,
MedSt:n kommuniceradt anförande af Nils Andersson i Christianstads
län.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Det är endast med anledn.
af det nyss uplästa af Hr Statsrådet Sandströmer ingifna utlåt.
, som jag anhållit om ordet. Om Hr Statsrådet hade jemfört
Utsk:s utlåt, med den K. propos:n så tror jag att det icke kunnat
undfalla honom att finna, hvaruti de misstag bestå, som af mig
blifvit påpekade. Ett serskildt register deröfver, trodde jag icke bebehöfde
vid reservationen bifogas.
Det är icke någon insinuation, utan ett factum, sorn af reservationen
inhemtas.
Den 8 Mars f. m
249
Öfverläggningen förklarades härmed fulländad, hvarefter H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad:n behagade bifalla
ifrågavar. uti inledningen lill StatsUtsk:s utlåt. N:o 51, Litt.
A, gjorda hemställan.
Ropades ja.
Med erinran, att Frih. Stjernstedt under öfverläggningen yrkat
samt begärt propos. derom, att uti ingressen till förevar, utlåt,
borde intagas följande, enl. inkomst-afdms förslag, uti Gr. Mörners
reservation införda mening: ”Vid tagen kännedom af de den nåd.
proposm tillhörande handlingar har Utsk. inhemtat, att de förvaltande
verk och inrättningar, hvilkas inkomster skulle komma att
emot bestämda anslag utbytas, icke blifvit sedan år 1833 i ämnet
hörde och således icke varit i tillfälle att öfver det numera förändrade
förslaget sig yttra, hvadan Utsk. saknat de uplysningar, som
för sakens fullständiga utredning kunnat vara af nöden” hemstälde
H. Ex. Hr F rih. o. Landtm, om R. o. Ad. ansåge denna mening
böra uti inledningen till Utsk:s utlåt, införas.
Denna propos. besvarades med starka nej blandade med ett
eller annat ja, hvarjemte
Gr. Mörner, anmälde sig och yttrade:
Detta är en heder för min anmärkn. som jag sjelf icke påkallat
och vet ej hvartill detta skulle tjena.
Gr. Lagerbjelke: Min mening är ingalunda att yttra mig
huruvida detta tillägg vore lämpligt eller icke; men sedan R. o.
Ad. redan fattat sitt beslut i frågan, utan att dervid förbehålla sig
rättigheten att serskildt besluta om något tillägg, vågar jag hemställa
huruvida det kan vara lagligt, att nu efteråt vilja derom
besluta.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, det han trott sig
finna att R. o. Ad. med öfvervägande nej besvarat den ronde ifrågavar.
tillägg framställda propos.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ till 3 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
250
Den 8 Mars e. m.
Lördagen den 8 Mars 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 1 prot.-utdr. för denne dag f. m.
Med tillkännagifvande, att Frih. von Kraemer, Rob. Fredr.,
såsom ledamot af BevillmsUlsk. begärt och erhållit 12 dagars ledighet
från och med den 12 dennes, samt att Hr af Geyer slam,
Carl, som, varit fullmäktig för Adliga ätten Klingstedt och ledamot
af BankoUtsk., i följd af fullmakts-utgifvarens nyligen inträffade
död, återlemnat sin pollet såsom Fullmäktig för nämnde ätt samt
uphört att vara Utsk:s-ledamot, anmodade H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en ledamot i
BevillnrsUtsk., under den Frih. von Kraemer beviljade ledighetstid,
och en ledamot i BankoUtsk. efter Hr af Geijerstam.
Öpnades Hrr Elektorers listor vid val af ledamöter i Bevilln:ssamt
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:n under permillerade ledamöters
frånvaro, och befunnos dertill utsedde i
B e v i 11 n i n g s- U t s k o 11 e t:
under N:o 249, Frih. Adelsvärd, Erik Seth, beviljade 14 dagars
ledighet frän d. 10 dennes
N:o 358, Frih. Lagerbring, Fullm. Frih. Stjernstedt, Lars Fredrik.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
under N:o 1753, Hr Hedenstjerna, Wilhelm, från och med den
5:te dennes beviljad 3:ne veckors ledighet,
N:o 273, Hr Lilljebjelke, Fullm. Hr Bildt, Carl Oscar,
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Ridd.-Utsk. efter N:o 282, Frih. Rudbeck, Reinhold Carl Gabriel;
och befanns, dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 563, Hr Wulfrath, Fullm. Hr von Hartmansdorff, August Edvard.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 26 sisth Febr. och d.
1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 51, Litt. A, i anledn. af K.
M:s nåd. proposai, ang:de serskilda till åtskilliga förvaltande verk
anvisade inkomsters utbytande emot Statsanslag.
Härvid förekommo:
l:o Passevolance-medlen.
a) Mötes-passevolance-aJgiften.
Denna punkt lades till handlingarne.
b) Fourage-Passevolancc-aJgiften.
Den 8 Mars e. m.
251
På begäran af Frih. Raab, Adam Christian tiplästes den
del af Hr Waerns vid Utsk:s utlät, fogade reservation, som afser
ifrågav. afgift, hvarefter
Frih. Raab yttrade;
Den del af Hr Waerns reservation, som rörer den föredragna
frågan, är nu upläst och jag skall derföre icke besvära med upläsning
af återstoden. Det uplästa innebar på sätt Ståndet haft tillfälle
höra, ett förordande att ordinarie anslag måtte bestämmas vid
hvarje riksdag i st. f. förslagsanslag, hvarigenom den fördel skulle
vinnas, som af reservanten är antydd. Särskildt i afseende på den
föredragna frågan har reservanten ådagalagt det mångfaldigt större
besvär, som skulle komma att ega rum för alt årligen utröna kostnaden
för fourage-passevolancen, än om ett bestämdt anslag bl ef ve
beviljadt. På dessa skäl hemställer jag, att R. o. Ad. ville återremittera
denna punkt, samt dervid besluta, alt ett visst anslag måtte
för hvarje år bestämmas till det belopp som förslagsanslaget här
utgör, nemi. 32,000 r:dr.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag kan icke anse de fördelar,
som Frih. Raab finner skulle följa genom den method, som
reservanten Hr Waern har föredragit framför den af Utsk. föreslagna.
Reservanten säger väl, att det blir mycket arbete och mycken
svårighet vid att verkställa Utsk:s förslag, derföre att det blefve nödvändigt,
för att, pä det sätt Utsk. föreslår, bestämma detta anslag,
”att ärligen utröna rusthållens antal inom hvarje län och de förändringar
deruti, som till följd af flere rusthållares ingående på
den föreslagna förändringen kan hafva upstått, dermed multiplicera
qvantiteten af hvar och en af de fouragepersedlar, hvarje helt rusthåll
skall liqvidera, och härmed åter för hvarje persedel dess markegångsvärde
inom länet samt slutligen sammanlägga beloppen för
alla de län, uti hvilka rusthåll äro befintliga och ifrån summan
afdraga 1 g proc., såsom motsvarande provision och remisslage. Jag
hemställer, huruvida det är möjligt att undvika dessa beräkningar
så snart upbörden af de summor, som i följd af beräkningen skola
ingå i Statsverkets inkomster, för hvarje rusthåll skall utgöras och
icke grunda sig på passevolans utan på markegång, och något annat
har Hr Waern icke föreslagit. Således måste alltid, när dessa
beräkningar ske, upbördsmannen först efterräkna huru många rusthåll,
som skola erlägga afgiften, och sedermera huru stor afgiflen skall
vara. Sedan denna uträkning är gjord och inkomsten beräknad, så är
det mycket lätt att utföra denna summa afgifter och dermed är hela
den affären förbi. Hr Waern säger, att det är mycket bättre alt
hafva en bestämd summa för hvarje år och har beräknat den till
32,000 r:dr. Om den från ruslhållen utgående summan utföres
bland Statsverkets inkomster under särskild titel, och likaså bland
utgifterne, till ena eller andra beloppet, så är det ungefär lika
många siffror alt skrifva: deruti består hela enkelheten. Deremot
skulle efter den method, sopa Hr Waern har föreslagit, blifva nödigt
att gå till inkomstberäkningen.
252
Den 8 Mars e. m.
Hr Lefrén, Joh. Pehr: Frih. Palmstjerna har redan uplyst
oriktigheten och olämpligheten af reservantens framställning. Jag
lår med honom deruti förena mig. Uträkningen är för ett län gjord
på ungefärligen 6 minuter, om man räknar fort, men uptager kanske
12 minuter om man suddar. Men hvad som här är fråga om,
är: skall delta vara eller icke vara förslagsanslag? Hästarnes antal
är, med undantag af tillfälligt sjuka, lika hvarje år; men priserna
på fourage kunna variera. Om en bestämd summa lemnäs till
Krigs-colhii disposition, för att dermed föda ett bestämdt antal hästar,
utan afseende på fouragets större dyrhet det ena året än det
andra, så är det gifvet, att man icke vinner hvad reservanten åsyftar.
Det är omöjligt att bestämma på förhand huru många hästar
man kan inkalla till vapenöfning hvarje år, då man icke känner
fouragepriserna förut, men deremot har en bestämd summa att dertill
användas. Man får då troligen lemna åtskilliga hästar hemma
och icke taga dem till öfningarne. Våra öfningar äro icke för långa,
man bör icke förkorta dem genom en sådan åtgärd, som här
är föreslagen. Hvad åter angår den behållning, som visar sig i räkenskaperne
vid hvarje års slut, så må man icke tro, att det är
en verklig behållning alltsammans, utan det är medel, som skola
gå ut ett par månader efteråt, när auktionerne ega rum. Det är
icke endast förhållandet med Kavalleriet utan äfven med Infanteriet.
Jag tillstyrker bifall lill Utsk:s betänk. Det är nödvändigt att
detta blir ett förslagsanslag. Staten förlorar icke derpå ett kopparöre,
emedan redovisning skall göras bestämd för hvarje utgift och
icke ett öre derutöfver kan af statsmedlen användas.
Hr Rosenblad, Bernh.: Då den sisle värde talaren har så
fullständigt utredt de skäl, som äro så talande för Utsk:s förslag
och visat olägenheten och olämpligheten af hvad reservanten har
tillstyrkt, så återstår för mig endast att anhålla om propos. på bifall
lill hvad StatsUtsk:s hemställan innehåller.
Frih. Raab: Den siste värde talarens motiver äro snart vederlagda;
icke så måhända de bägge föregåendes. Jag tillåter mig
i alla fall, sedan jag fästat upmärksamheten på reservantens åsigter
och, då hela afsigten med den K. propos:n har varit att vinna förenkling
och reda i räkenskaperne samt minskning af besväret vid
redovisningen, hemställa, om icke detta ändamål skulle vinnas, snarare
genom ett bestämdt anslag, än genom förslagsanslag, derjemte
ock en större säkerhet för R. St. om det belopp, de för tiden af
nästpåföljande 3 åren hafva att utbetala för det eller det ändamålet.
De skäl, som af Hr Lefrén äro anförda, nemi. att man icke
kan på förhand veta huru många hästar som komma till mötet, synas
vederlagda dermed, att då mötes-passevolaucefonden har en stor
behållning, så synes det vara lätt för denna fond, att kunna förskjuta
ett eller annat 1000 r:dr om så skulle erfordras under de
påföljande åren, som statsregleringen omfattar, och all anledn. antaga,
att, om passevolance-fonden får större utgifter, än som varit
beräknde, nästa R. St. skola bevilja hvad, som visat sig för ändamålet
behöfvas. Den summa som Passevolance-fonden nu har re
-
Den 8 Mars e. m.
253
serverad är en statsverkets tillgång, och om deraf skulle åtgå ett
eller annat 1000 r:dr, mätte icke vara någon större förlust för Staten,
än om erforderliga beloppet blifvit fyldt för hvarje år, genom
dertill anslagna medel; icke eller kunna vapenöfningarne derigenom
hindras.
Hvad beträffar sjelfva uträkningen, sä vill jag visserligen icke
neka, att den kan gå lätt för sig; men icke så de kalkyler, som
fordras före uträkningen; ty uträkningen beror på huru många rusthåll,
som gått in i passevolance, luiru många Hussar nummerhästar,
som äro vakanta för året o. s. v. Med ett ord materialierne
för beräkningen äro icke så lätt samlade.
Här är för öfrigt icke fråga om att minska den summa, som
behöfves. Allt hvad som behöfves för ifrågavar. ändamålet har reservanten
velat bevilja Regeringen. Hvad han derjemte vill, är
enkelhet i räkenskaperne. Den vill äfven jag befordra och det är
ur den synpunkten, som jag har velat fästa upmärksamhelen på
hans reservation.
Hr Rosenblad: Endast med några få ord skall jag besvara
hvad den siste värde talaren har anfört.
Skillnaden emellan ett bestämdt anslag och ett förslags-anslag
är den, att det bestämda anslaget icke får öfverskridas, hvaremot
förslagsanslaget får öfverskridas, om så fordras. Om nu denna summa
skulle, i st. f. förslagsanslag, blifva ett bestämdt anslag för upgifvet
ändamål, nemi. fouragering för indeldta Kavalleriet, så finge
naturligtvis för det ändamålet icke användas något utöfver den summa,
som voro anslagen, och i händelse det togs af en annan fond,
nemi. för fouragering i allmänhet, så skulle delta vara ett användande
af en annan tillgång för det speciela behofvet, hvilket hvarken
vore rigtigt eller lagligt.
beträffande räkenskapsberäkningen, så har Frih. Raab ansett
den fordra ett bestämdt anslag i st. f. ett förslagsanslag. Syftningen
af förenklingen här är icke endast att tillgångarne må ingå till
en serskild fond, utan att de gemensamma tillgångarne skola ingå
till Slats-kont.; men i detta hänseende får jag hemställa huru det
skulle hafva sett ut, om man hade följt denna grundsats med en
annan fond till utgifter, som icke kunde hafva bestämts på förhand.
Vid 1844 års riksdag t. ex., då man anslog 450,000 r:dr till fängelserna
och det behöfdes 700,000 r:dr året derefter, så hade man
slått i en vacker dilemma, om nämnde anslag icke varit ett förslagsanslag;
ty antingen hade man fått lof att låta fångarne svälta
ihjel eller också släppa ut dem på bygden på bete, hvilket haft
sina stora olägenheter, och då man icke heller kan slå ihjel hästarne
eller inskränka den nödvändiga rationel! för dem i förhållande
till prisernas dyrhet, så kan jag icke annat än vidblifva mitt
yrkande af bifall till Utsk:s betänk.
Hr Lefrén: Den siste värde talaren har yttrat hvad jag ämnat
svara Frih. Raab. Han har gjort det i väl skarpa termer, men
det må vara för hans räkning.
254
Den 8 Mars e. m.
Hr Printzensköld, Carl: Kronopäkenskapernas förenkling
utgör nu ett stående thema, på hvilket variationer ständigt upspelas.
Här skulle räkenskapsförenklingen vara orsaken, hvarföre man
ville göra den förändring, som K. M. föreslagit och StatsUtsk. tillstyrkt.
Jag har sökt göra mig ett begrepp om hvaruti denna förenkling
skulle bestå vid jemförelse af det nuvar. redovisningssättet
med det, som StatsUtsk. här har förordat; men det har för mig
varit omöjligt att göra mig begripligt, huruledes utlagor, som nu
upbäras af Kronofogden vid ordinarie upbördsstämmor och af dem
inlevereras lill Landtränteriet, derifrån afgiflerne ingå till K. Slatskont.
samt vidare lemnäs lill K. Krigs-colhm, skulle blifva enklare
redovisade derigenom, att dessa afgifter skulle vid den ord.
upbördsstämman erläggas lill hela sitt belopp för det förflutna kalenderåret,
i st. f. att de nu utgå med hälften för det förflutna
och hälften för det löpande året, hvilket också blir ett helt års afgifler,
hvarefter medlen skulle ingå till Stats-kont., som deremot
borde till Passevölance-fonden leverera ett anslag, ungefärligen motsvarande
de upburna afgifterne.
Jag hemställer lill hvar och en, om derigenom den ringaste
förenkling af räkenskaperna vinnes. Hela resultatet blir ju blott
ett ombyte af namn. Och när nu så är förhållandet, men deremot
fördelen af den nu gällande ordningen för upbörden, med hänsigt
dertill, alt fourage-passevolanceafgiften bestämmes efter årets markegång,
är för K. M. och Kronan eller för Kavalleri-regt:ne i så
måtto fördelaktig att priset på passevolancc-persedlarne vid inköpet
ungefärligen öfverensstfimmer med det pris, hvartill de blifvit losta,
sä finnes ju icke ringaste anledn., att ett bifall till den ifrågavar.
förändringen kan medföra någon förenkling. Jag uprepar det ännu
en gång: räkenskapsförenklingen är en käpphäst, som man ouphörligen
begagnar; under det att erfarenheten har visat, att mången gång
en så kallad förenkling, som man infört, haft till följd att räkenskaperna
blifvit mera invecklade än de varit i sitt förra skick.
Om jag icke misstager mig, så ingingo fonrage-passevolancemedlen
tillförene direkt till Krigs-colhm, så att Stats-kont. dermed
icke hade något att skaffa. Jag tror att det var den enklaste vägen,
och innan jag kan bifalla förslaget, så vill jag anhålla hos
Utsk:s ledamöter, att de behagade uplysa hvari den egentliga fördelen
af förslaget består, kan jag genom dessa uplysningar öfver
tygas,
att förslaget innefattar en verklig förbättring, så vill jag visserligen
icke bestrida dess godkännande.
Frih. Palmstjerna: I min tanka består fördelen ensamt deruti,
att afgiften för rusthållare blir jemnare år från år, och således
icke kan så betydligt variera i beloppet som den f. n. gör, i anledn.
af priserna pä hö och halm, hvilka kunna vara mycket olika
det ena året mot det andra. Det vore en fördel för rusthållare
att kunna mera än hittills beräkna sina utgifter.
Hr Printzensköld: I fall fördelen varit den, som Frih.
Palmstjerna 1111 upgifvit, så synes mig som man icke bort begagna
räkenskapsförenklingen såsom skid för den föreslagna åtgärden, utan
Den 8 Mars e. m.
255
då hade man bordt, såsom jag tror hade varit det råtta, öppet och
ntan omsvep tillkännagifva orsaken hvarföre man ville tillvägabringa
förändringen. Emedlertid har det syfte, som den siste värde talaren
förmält, med sig den olägenheten, att icke säga den orättvisan,
att en sådan jemnare fördelning af rusthållarnes ovillkorliga
skyldighet faller på alla öfriga skattdragande medborgare i så måtto,
att om anslaget blir eli förslagsanslag, så måste bristen, som kan
upkomma på detta förslaganslag, fyllas af Riksg:s-kont:s tillgångar,
hvilket kommer att drabba öfrige skattdragande medborgare, så vida
icke ersättningen beredes genom indragning af eller upskof med
exercis ett eller annat år; men som, i min tanka, Regt:ne skola
vara tjenstbara och sålunda årligen sammankallade till öfningar samt
rusthållarne pä grund af de högst betydliga fördelar de i öfrigt hafva
i och för rustningen äro, enl. med dem ingångna kontrakter,
ovilkorligen förpligtade att i så ond som god lid utfordra hästarne,
på sätt deras rusthållskontrakter och öfriga med riem träffade öfverenskommelser
innehålla, så tror jag icke det vara rigtigt, att göra
en sådan förändring i upbördssättet, att slutligen de brister, som
upkomma skola af andra Stålens inkomster fyllas och andra skattdragande
medborgare derigenom åläggas alf deltaga i en afgift, som
endast och allenast bör af de rustande vidkännas.
Detta är slutligen ett medel att, likasom det vid 1840 års
riksdag skedda med mötespassevolance-afgiften förflytta den nu i frågavar.
afgiflen ifrån jorden på alla skattdragande medborgare. Vi
hafva fått på våra debetsedlar, efter hvars och ens bevillning, andel
i de några 100,000 r:dr som mötes-passevolance-afgiften utgör,
och detta tvert emot kontrakternas innehåll. Att fortfara på samma
bana kan icke vara rättvist och börjar man att öpna vägen, så tror
jag icke tiden skall vara långt aflägsen då andra medborgare få
draga äfven öfriga afgifter, hvilka jordens innehafvare ensamt böra
vidkännas.
Jag afslvrker bifall lill förslaget.
Frih. Palmstjerna: Den påföljd, som Ilr Printzensköld ansett
kunna följa af antagandet utaf ifrågavar. förslag, kan i min
tanke alldeles icke inträffa, nemi. den att andra skattdragande innevånare
i riket kunna få vidkännas ökad afgift, derföre att den
föreslagna upbörds- och redovisningsformen blir iakttagen. Detta är
nemi. ett förslagsanslag, derföre att summan, som för detta ändamål
får användas, för olika år är olika, genom den olika inkomst,
som ifrån rusthållarne upbäres af Statsverket. Det är derföre som
del icke kan vara en bestämd summa af 32,000 r:dr, utan den byter
om med 32, 33, 34 eller 35,000 r:dr och några hundra r:dr kanske
derutöfver; men det är icke förslagsanslag på det sätt, att Kavalleri-hästarne
skola fourageras af dessa medel och medlens belopp
rättas derefter. Det är således ett missförstånd af Hr Printzensköld,
som föranledt den lankan att större utgifter derigenom skulle kunna
drabba Statsverket vid vissa tillfällen än eljest.
Hr Rosenblad: Hvar och en, som gjort sig den minsta möda
att genomläsa StatsUtsk:s förslag och tänka derpå, kan icke undgå
att finna elen fullkomliga obehörigheten i de anmärka- som Hr Printzensköld
framställt. Det är visserligen sant, att om Staten kommer
alt upbära efter 1 (hårig markegång af de rusthållare, som gå
in på förslaget, deras afgifter i kontanta penningar, i st. f. persedlar
in natura, så kan derigenom, inträffa att detta medelpris ett
år kan vara lägre, än upbördsårets pris och alt Stats-kassan då för
det året får utgöra en förskottsafgift, som, om den också upginge
till några tusen r:dr, likväl icke kunde blifva synnerligen kännbar;
men då det icke är en bestämd summa som rusthållarne skola betala
utan den skall utgå efter ett pris af 10:årig markegång, så
skall det ovillkorligen inträffa att Kronan ett annat år, dä det är
lägre priser, får af dessa afgifter en större inkomst, än hvad kostnaden
utgör för de fonrageringspersedlarne, som äro beräknade att
utgå. Detta är efter alldeles samma grundsats, som ligger till grund
för ränlepersedlarnes utgörande efter medelpris af J O-årig markegång.
Den skattdragande befrias derigenom ifrån att betala drygast
i missväxtår. För Staten blir resultatet efter alla årens medeltal
detsamma.
Jag förnyar min anhållan om bifall till StatsUtsk:s i alla delar
välgörande förslag.
Hr Printzensköld: Jag lyckönskar Hr Rosenblad, att hafva
ett så klart och redligt förstånd, och så djup eftertanka, att han kunnat
på sätt som skett, omfatta innehållet af detta betänk. Jag erkänner
villigt att jag icke kan mäta mig med honom i skarpsinnighet;
men som jag anser mig pligtig att hålla mig till ordalagen i
betänk., så har jag icke kunnat finna annat än, alt Utsk. tillstyrkt
ett förslagsanslag, ehuru dervid tagits i beräkning att hvad, som
enl. vissa grunder erlägges af rusthållarne, skall utgöra ersättning
för detta anslag; men alldenstund nu rusthållarnes afgift är bestämd
lill ett visst belopp, hvaremot förslagsanslaget kan med flera
gånger dess belopp öfverskridas, så skulle jag för min del tro, det
vara skäligen klart att Staten saknar all garanti, för ersättning af
de utgifter, som möjligen komma ali öfverskrida hvad som vore att
disponera, i händelse fourage-passevolancen utgick ock redovisades
såsom nu är förhållandet.
Jag vill visserligen icke, då jag är ensam, yrka afslag på betänk.
men jag vidblifver hvad jag förut yttrat, alt det icke är någon
räkenskapsförenkling, som StatsUtsk. föreslagit utan att orsaken
till förslaget är att söka i den anledn., som Frih. Palmstjerna
omförmält, och jag hemställer till en hvar, om icke man bör i
StatsUtsk:s skrifvelse få veta de rätta skälen i st. f. dem, sorn icke
äro använda eller ens användbara.
StatsUtsk:s i afseende på fonrage-passevolanceafgiften gjorda
hemställan, blef uppå härefter framstäld propos. af R. o. Ad. bifallen.
c) Trosspassevolance-afgiften.
Hr Rosenblad: Reciten uplyser, att denna afgift för närvar.
”utgår,
Den 8 Mars e. m.
257
”utgår, enl. åren 1775, 1776, 1777 oell 1783 afslutade kontrakter”,
och elium det icke är bestämdt liämndt, så ser det ut
som dessa afgifter endast ulga med samma sifferbelopp, som de i frågavar.
åren, oaktadt sedan inträffade försämringar i myntvärdet. Jag
får uttrycka min obeskrifliga beundran öfver Krigs-colhii förmåga att
kunna med samma r:dr-tal i bankomynt, som enl. 1785 års myntvärde
i silfver, utan att någon brist upslått, bestrida passevolancen
för karl och häst. Jag skulle velat förmoda att förhållandet varit
något annorlunda; men dä sådant här icke (innes antydt, så har
jag ingen anledn. att misstänka någon Oläglighet, utan anser mig
endast böra uttala min verkliga beundran öfver Krigs-coll:ii förmåga
att kunna med det ifrågavar. anslaget i riksbankosedlar beläcka dithörande
utgifter.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Då betänk, innehåller
att ”ifrågavar. afgift utgöres f. n. af hvarje helt rusthåll med 25
LU hö, 1 T:a hafre och 5 L$ råghalm, eller dessa persedlars värde,
efter länets markegångspris för det näst föregångna året,” så
torde genom denna uplysning gåtan vara löst.
Uppå härefter framstäkl propos. biföll R. o. Ad. StatsU(sk:s
ifråga om Tross-passevolance-afgiften gjorda tillstyrkande.
2:o Militice Boställs-kassan.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag skulle önska, att hela
punkten eller hela frågan lästes lill slut eller också ått, om det
icke anses lämpligt, vi måtte få lala om saken något vidsträcktare,
än hvad som rörer dessa 26 r:dr.
De ifrågavar. Säteri fri hets-a fgiflerne till belopp af 26 r:dr, som
skulle efterskänkas, äro en obetydlighet; men jag fäster mig vid
dem derföre att deruti innefattas en grundsats, som jag anser vådlig,
nemi. att efterskänka skatter. Det visar sig i det följande af
detta förslag, hvartill sådana eftergifter leda. Det föreslås nemi.,
att äfven forsellönen skulle förloras för den spannemål, som i st.
f. anslag till Militia: Boställs-kassan skulle ingå till Statsverket.
Denna forsellön skulle för 306 T:r efter 16 sk. för hvarje T:a
upgå lill 102 r:dr. Nu säger man, att äfven detta tillsammans
med de 26 r:dr är en obetydlighet. Ja, så låter det nu, när det
är fråga om att efterskänka en inkomst; men är det fråga om alt
gifva en vaktmästare lön med 100 r:dr, då säges nej och man får
votera derom i förstärkt StalsUlsk.; men hvad betyda 100 r:dr eller
något derutöfver emot den förlust, som Statsverket gör i det
hela på forsellöner för all Kronotionde? ty för hvarje gång som
någon tionde är anslagen till indelningshafvare eller till serskildta
verk och inrättningar, så får kronan göra särskildta förluster. Allt
går ut på att minska Kronoskatter.
Jag tillstyrker således att R. o. Ad., icke för summans skull
utan för grundsatsens, ej måtte göra denna eftergift, på det att kronan
måtte få behålla sina inkomster.
Hr Printzensköld: Jag delar i alla hänseenden den siste
4 H. 17
258
Den 8 Mars e. m.
värde talarens åsigler. Lika med honom anser jag det vara vådligt
att efterskänka en grundskatt, som redan finnes, enär man icke
kan vela hvarthän dylika gång efter annan skeende eftergifter, under
förevändning af summornas obetydlighet, kunna leda. Det begrepp
man fäster vid ordet obetydligt är allt för subjektivt, för alt böra
läggas till grund för en åtgärd sådan som denna, hvilket bäst visar
sig genom det exempel Hr von Hartmansdorff framställt, ang:de löneförhöjning
ål eli vaktmästare; ty då är straxt förhöjningen, ehuru
i sig sjelf ringa, likväl i R. St:s ögon ganska betydlig oell är det
icke heller mindre i vaktmästarens, hvilken gått i mistning af densamma.
Jag tillstyrker således lika med Hr von Hartmansdorff återremiss
på betänk., börande jag derjemte fästa upmärksamheten derpå
att i Kammarrättens revisions-kontor göras understundom anmärkn-.
r på 24, 12 ja 6 sk., hvilka hvar för sig äro en obetydlighet;
men när alla dessa anmärkmr läggas tillsammans för året,
så göra de obetydliga beloppen en ganska betydlig summa, hvaraf
Staten, som får njuta den till godo, linner sig ganska väl.
Ilr Rosenblad: Mililia; Boställs-kassans föremål att bygga
och underhålla militneboslällen är aldeles icke något annat än likartad!
med öfriga föremål för Statsbehofven. De kunna och böra
likaväl bestridas genom Statsanslags utgörande för den gemensamma
kassan, som liela den öfriga mililien. Så mycket mera kan delta
ske med ifrågavar. boställens bebyggande och underhåll utan stora
olägenheter, som här finnes en kassa med serskild upbörd och serskild
redovisning. Genom denna redovisning på serskilda håll har
likväl upkommit den olägenheten att upbördsmän derigenom åtminstone
hafva lättare alt beläcka en brist med en annan. Detta är
likväl till stor del afböjdt genom den förändrade method för redovisningen,
som den för sin tid utmärkte Gr. Wirsén föranstaltat,
ehuru icke helt och hållet undanröjdt. I alla fall är behofvet af
serskilda redovisare, som mottaga fondernas inkomster, en stor börda
och olägenhet. Det gör alt jag i della fall bekänner, alt jag skulle
önskat att Utsk. hade gått litet längre än det nu gjort, och på det
sältet fått i vinst mer än den lilla förlust, som upstår vare sig på
säterifriheten eller i forsellön på spanmålstionden, nemi. att, likasom
man förut har indragit artilleri-exercis-, hingstpremie-kassan m. fl.
serskilda fonder och tillgångar, och i stället anvisat för dessa ändamål
bestämda statsanslag, hvilket skedde är 1809, äfvensom en
mängd dylika förändringar derefter egt rum, så tror jag att del varit
ändamålsenligast, att äfven indraga militiae boställs-kassans samlade
fond till Statsverket och i stället elter behof låta ett motsvarande
anslag för ändamålet utgå. Om någongång man hade förutsett,
att delta ändamål fordrade en större utgift, -sä hade lika litet
hinder mött dervid, som vid andra Statsbehof, nemi. alt reservera
ett anslag från det ena året till det andra. Om jag icke är illa
underrättad — jag bekänner att jag icke vet det bestämdt — så
är det ett serskildt kontor i Krigs-colhm, som har förvaltningen af
Krigsmanshus-kassans och militice Boställs-kassans fonder och kapitaler.
I Krigsmanshus-kassan kan det icke ifrågasättas att göra en
Den 8 Mars e. m.
259
indragning. När frågan om denna kassa förekommer, så måste jag
der gä mindre långt än Statslltsk.; men om Militiae Boslälls-kassan
kom bort, så vunnes derigenom otvifvelaktig! mycken tid, som dessa
tjenstemän nu få använda pä förvaltning och utlåning af denna
kassas medel.
Derigenom skulle en besparing upkomma, som mer än betäckte
den förlorade forsellönen. I dessa besparingar vill jag icke beräkna
livad som kan vara anslaget till löneinkomster för Krigs-coll:ii
egna ledamöter och betjening, det får jag bekänna; ty de måste
i alla fall vara nödvändiga, utan jag har tänkt mig alt de i alla
fall skulle utgå af allmänna Statsanslag, men då någon motion
derom icke nu är väckt, sä vill jag icke göra något förslag i detta
hänseende utan blott tillstyrka bifall till hvad Utsk. har föreslagit.
Nu anhåller jag att fä nämna något ronde det speciella angrde
säterifriheten. Jag bekänner att jag icke är porterad för att göra
onödiga eftergifter af gamla Statsinkomster och rättigheter. Jag tror
alt man i forntiden gjort det för mycket och att man har olägenheter
deraf; men att eftergifva dessa 26 r:dr, deruti finnér jag ingen
olägenhet, ty för det första kommer den de små boställsinnehafvarne
tillgodo, och att med de små beloppen befrämja en liten
förbättring på deras löner, det tror jag fullt motsvara förlusten af
26 r:dr, som Kronan skulle göra; och dessutom motsvaras denna
förlust genom den förenkling i räkenskaper, som upkommer derigenom
att man slipper bokföra kanske 60 poster eller något sådant,
för alt få ihop dessa 26 r:dr.
Hvad nu forsellönerna beträffar, så, för den Kronan behållna
spånlinden i allmänhet, kan man hafva många betänkligheter att afskaffa
dem. Det var kanske orätt, dä det var fråga härom vid 1830
års riksdag, att man icke tog steget fullt ut i afseende på upsägningsrättens
uphörande å begge sidor, som under namn af skalleförenkling
då var ifrågasatt. Denna fråga var då kanske föranledd
af låga spanmålspriser i början på 20-talet, och emedan man då
fruktade att Kronans magaziner kunde fyllas och alt det skulle kosta
för myckel alt underhålla dessa magaziner och emedan man ej
ville att Kronan skulle hafva några spanmälsförråder. Jag lemnar
detta beslut i sitt värde ; men i denna fråga så, ehuru förlusten
troligen kommer alt blifva mera än 16 sk. på 306 T:r, tror jag
dock att den verkliga förlusten är alltför obetydlig för att anses
motsvara den fördel, som vinnes genom borttagande af denna onödiga
omgång och genom den förenkling, som sjelfva saken åstadkommer.
Detta hindrar mig således icke att begära bifall till Utsk:s
betänk.
Frih. Palmstjerna: Jag vill icke inlåta mig i någon diskussion
om förvaltningen af Militia; Boställs-kassan eller hvad som
kan röra Krigs-colhm, utan endast hålla mig till hvad som Utsk.
föreslagit i denna fråga.
Hvad först angår säterifriheten och ifrågavar. 26 r:dr, så har
för ett räkenskapsår någon större summa icke varit uptagen, men
17*
260
Den 8 Slars c. m.
denna deremot ärligen afkortad. Orsaken, hvarföre dessa 26 r:dr
qvarstå och utgöras på flera serskilda ställen, kan jag icke uplysa;
men då beloppet är så ringa, så torde också den frågan kunna förbigås,
och jag vill hålla mig hufvudsakligen till frågan om forsellönernas
borttagande och efterskänkande af delta de skattdragande
åliggande onus. Då 1823 års R. St. efterskänkte rättigheten för
Kronan att uptaga forsellön för den spanmål, som icke levererades
årligen, så upkom derigenom ett ganska olika förhållande emellan
de skattskyldiga, hvilkas räntor voro kronan behållna och de skattskyldiga,
hvilkas räntor icke voro Kronan behållna, utan utgingo
till åtskilliga verk och inrättningar. När man borttagit detta onus
för en del skattskyldige, så är det orätt-och kan icke i längden
bestå, att de öfrige skattskyldige skola utgöra detsamma. När de
ifrån början haft samma åligganden, så mäste man väl, för alt icke
göra någon mannamån, äfven tänka på att ånyo ställa de skaltskyldige
i samma likhet, som, ehuru någon tid rubbad, förut egt
rum, och ändamålet vid detta tillfälle är äfven derföre, alt i den
mån, som skattskytdige skola gifva bidrag till Militiae Boslälls-kassan
ställa dem i samma förhållande med de skattskyldige, hvilkas
räntor och tionde förut äro kronan behållna. Ehuru Statsverket gör
en förlust på 2 å 300 r:dr, ty mer kan det icke blifva, så är det
likväl endast en slags rättvisa, som derigenom sker, och när den
vinnes för så godt pris som detta, så anser jag det också vara en
R. St:s pligt att besluta en sådan jemnlikhets tillvägabringande.
Grundsatsen afl icke minska grundskallertia vill jag icke här
inlåta mig i någon diskussion om. Mycket kunde derom vara att
säga; men i hvad det rörer ifrågavar. 26 r:dr, så är beloppet alltför
ringa för att flista sig dervid — och ang:de forsellönerne torde
det vara nog alt en sådan eftergift af forsellöner förut egt rum och
hvad som här är föreslaget är således endast en, i konsequens dermed
fullföljd åtgärd. Vi torde nog måhända under riksdagens lopp
få tillfälle ingå i en djupare diskussion om grundskatternas beskaffenhet
och rättvisan deraf.
Jag anhåller om bifall till hvad Utsk. föreslagit.
Hr Lefrén: Jag vill blott i några få ord uplysa Hr Rosenblad,
att Krigscolhm icke har något serskildt kontor för den kassa,
som är i fråga. Den utgör en del af Aflönings-kont. för hela värf
vade
och indeldta arméen. Hvad serskildt beträffar de ärender,
som utgöras af utlåningsomsorgen för kassans medel, så äro de så
få, relatift till den massa af dagliga ärender, som tillhöra detta kon
tor,
att de icke kunna lagas i beräkning.
Gr. Mörner: Jag vill endast taga mig friheten fästa upmärksamheten
derpå, att ändamålet med den ifrågasatta förändringen är
att åstadkomma reda i upbördsverket. Om dessa räntor skulle ingå
till Staten och upbäras efter annan grund än andra räntor, d. v.
s. med bibehållen forsellön, så skulle det, i st. f. reda, medföra
oreda, och jag tror derföre, att den föreslagna förändringen är ganska
nyttig, hvarföre jag tillstyrker bifall till densamma.
Den 8 Mars e. m.
261
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då Frih. Palmstjerna så fullständigt
utredt frågan, torde vara onödigt ali tillägga något i hufvudsaken.
Jag ber derföre endast att få fullkomligt instämma i hvad
han yttrat och att derjemte få göra en anmärkn. vid Hr von Harlmansdorffs
yttrande. Jag har nemi. icke kunnat upfatta om, då
han begärt återremiss, han vill hafva afslag på K. M:s nåd. propos.
eller endast den rättelse deruti alt forsellönen skulle inbegripas i
den tiondeafgift, som af de skattskyldige här skulle utgöras. Det
är nödvändigt för Utsk. att veta hvad Ståndet menat med äterremissens
beslutande.
Hr von Hartmansdorff: Min tanka är helt enkelt den, att
den K. propos:n skulle afsläs i denna del och att man icke skall
kasta bort den inkomst Kronan eger för den bokförings-förenkling,
som nu för tiden anses vara mera värd än penningar. Fordom
ansåg man penningarne för hufvudsak och bokföringen för bisak:
men nu lärer det vara tvertom.
Frih. Raab: Dä Hr von Hartmansdorff fortfar i sitt yrkande
på afslag å denna del af betänk, och denna fråga är den första,
der det ifrågasältes att eftergifva något
n. eger, så anser jag nödvändigt att i den frågan vara ytterst nogräknad,
emedan det blir eli prejudikat för de öfriga, derföre har jag
begärt ordet.
Här är fråga om eftergift af 26 r:dr, nemi. säterifriheten. Frih.
Palmstjerna har uplyst, hvad äfven andra talare gjort, att dessa
penningar icke alltid utgått. Sannolikt hafva de också föranlcdt
mera besvär i både upbörd och redovisning, än de 26
r:dr betyda för Kronan. Denna summa utgöres af forsellöner pä
306 Tunnor spanmål. Dä nu emedlertid t. ex. grannar till de
räntegifvare, hvilka skola erlägga dessa forsellöner, äro genom 1823
års R. St:s beslut befriade frän erläggande af forsellön, så är det
klart att detta skall förefalla högst vidrigt för dem, som icke fått
och icke få tillgodonjuta en sådan fördel. Under sådant förhållande
föreställer jag mig att R. St. lära blifva, till följd af det prejudikat,
som redan är gifvet, snart sagdt nödsakade att eftergifva försellönerna
på all den spanmål, som Kronan ripbär. Här är 1111 blott fråga
om eftergift af dessa 26 r:dr b;co och beloppet af hela den eftergift,
som kunde komma i fråga, utgör 102 r:dr b:co.
Hr von Hartmansdorff har sagt, att dessa penningar tillsam
mans
motsvara en vaktmästarelön. Jag hemställer, om detta kan
vara af den betydenhet att R. St. skola fasthålla det med all den
kraft, som Hr Printzensköld för några dagar sen ville fasthålla hvad
han kallade Kronans fasta egendom.
Jag tillstyrker bifall till betänk, i denna del.
Hr Printzensköld: Jag lior, lika med Frih. Palmstjerna
och Frih. Raab, att möjligen R. St. kunna blifva nödsakade att
eftergifva forsellönen jemväl å sådan kronans spannmål, som blifvit
anslagen till löntagare samt till åtskilliga verk och inrättningar.
Men derföre att man kan blifva nödsakad att göra en sak, kan jag
icke inse att del är rättvist: jag skulle likväl tro att den der nöden
262
Den 8 Mars e. m.
i förevar, fall icke är så Serdeles stor, ty för att fullfölja det exempel,
som Frih. Raab nu har anfört, så vill jag antaga att en frälseliemmans-egare
och en skattehemman s-e gare äro grannar i samma
by. Den sednare erlägger sin spannemålsränta, om den är kronan
behållen, efter markegång utan forsellön. Denna förmån saknar
deremot frälsehemmans-egaren, ty han får betala sin frälseränta,
såvida den utgår i spannmål, med tillägg af forsellönen och har
således en drygare skatt än hans granne skattebonden, utan att R.
St. lära kunna hindra ett sådant förhållande, alldenstund jag icke
föreställer mig att R. St. hafva lust att anslå medel för att. göra
frälsehemmans-egareus ställning lika med skatlehemmans-egarens.
För det att R. St. vid en riksdag begått den oforsigligheten — jag
vill icke säga något annat — att för kronans behållna spannmål
efterskänka forsellönen, skola väl derföre R. St. vara förbundna att
på samma sätt beständigt förfara? derföre finnes ingen rättsgrund.
Den ena har fått sig tillagd en fördel, som icke sträckt sig till den
andra, och dermed är saken slut. Sä kommer det, i afseende på
fördclarne, menniskorna emellan all förblifva så länge verlden står
och man skall förgäfves drifva den satsen alt, för det Pål fått eftergift
af Staten sä skall Per erhålla detsamma.
Frih. Stjernstedt, Aug. Willi.: Då några talare här synas
vilja lägga så stor vigt på bortskänkande af den forsellön, sorn här
är i fråga, så ber jag att få instämma i de skäl, som Frih. Palmstjerna
framställ för den åsigt, att del icke vore med konseqvens
eller ens med billighet öfverensstämmande att forsellönen skulle
qvarstå i de fall, som här äro i fråga, då den är bortskänkt uti de
öfriga; jag får tillika fästa upmärksamhetcn derpå att, enl. den Tabell,
som är TJtsk:s utlåt, bifogad, hela den forsellön hvarom i
detta betänk, är fråga, icke går lill så stort belopp som mången
skulle tro. Det är nemi. icke mer än 1,196 T:r 28 k:pr inalles,
hvarför forsellönen skulle efterskänkas, och beloppet deraf utgör icke
fullt 400 r:dr b:co. Om man besinnar hvad ändamålet med dessa
öfverflyttningar är, nemi. en förenkling i räkenskaperna, så tror jag
verkligen att, vid betraktande af de förmåner, sorn äro alt vinna
genom en ringa eftergift, man deraf bör finna sig föranlåten att icke
yrka afslag på de gjorda förslagen till förenkling, som finnas i denna
och följande punkter. I denna punkt är det endast 26 r:dr 35
sk. 2 r:st, hvarom fråga är af eftergift, men man föreställer sig
måhända ali det blir ett stort belopp när man sammanräknar alla
posterna i samll. pnnkterne. Det blir likväl icke mer än, med undantag
af ersättning för den föreslagna öfverflyltningen af collectmedlen
till Statsanslag, tillsammans omkring 835 r:dr samt enligt
hvad jag nyss nämnde, forsellönen för 1,196 t:r 28 k:pr. Jag
anhåller således om propos. på bifall lill betänk.
Då härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. bifölle hvad Utsk. i förevar, punkt tillstyrkt, ropades
starka ja, blandade med nej, hvarpå H. Ex. förklarade det han trott
sig finna att ja varit öfvervägande.
Den 8 Mars e. m.
263
3:o Wadstena Rrigsmanshus-kitssas wedel.
Hr Rosenblad: Da inledningen till ifrågavar. betänk. Lit.
A uplästes, log jag mig deraf anledn. att fästa upmärksamheten på, att
en grundsats, uttalad al R. St. vid 1823 års riksdag, uti densamma
skrifvelse, hvilken föranledt nu ifrågavar. K. M:s nåd. propos., icke
blifvit noggrant tillämpad, och jag förbehöll mig, då frågan derom
skulle förekomma, att få yttra mig. 11. St. yttrade nemi., att vid
den verkställande utredningen borde iakttagas, ”att kapitaler och intressen,
samt tillhörige eller donerade fastigheter, hvaraf afkastning
erhölls, borde undantagas, enär sådane vore att anse såsom enskild
förmögenhet eller tillhörighet hvarmed slatsbestyret icke borde hafva
att sig befatta”.
» När jag nu läser utredningen för Wadstena Krigsmanshus
kassa, så finnér jag, att de till Krigsmanshus-kassans äldre medel
hörande hemmansräntor, eller jordeboks- och hemmantalsräntorne,
bestå af:
”a) Donationsgods, som något öfverstiga 150 mantal och utgöras
af dels de, jemlikt Drottning Christinas donationsbref af d. 12
Nov. 1646 och Konung Carl XI:s af d. 23 Jan. 1683 förlänte,
fastän sedermera till största delen under skatterätt försålde heraman
och lägenheter inom Östergöthlands, Kronobergs, Skaraborgs och
Elfsborgs län, samt dels någre utaf privata personer donerade hemman
och hemmansräntor; b) Beneficiehemman, hvilka, bestående
af 15 mantal vid Lif-reg:let och 10 mantal vid hvart och ett af de
öfrige regdene, vid indelningsverkets inrättande, anvisades till underhåll
för de militärpersoner, som ej kunde å krigsmanshuset
intagas”.
Härvid uplyses således att dessa hemmansräntor dels bestå af
donationsgods och dels af beneficie-hemman, dels fört ån ta af Sveriges
Konungar och dels donerade af enskilda personer.
Hvad de af framfarne Konungar donerade beträffar, kunde de
visserligen möjligen anses, enl. konungabalken i gamla Landslagen,
hafva varit underkastade reduktion af en efterträdande Konung. Men
sedan Konung Carl XII år 1700 eftergifvit allt anspråk på all då
ännu ovcrkställd reduktion, och detta beslut efter 171!) års regementsförändring
vann R. St:s stadfästelse, samt således är befästadt
genom all den lagstiftande kraft, som i Sverige kan vinnas, så är
Krigsmanshus-kassans eganderätt lill dessa donationer, äfvensom lill
dem, som gifvits af enskilda personer, alldeles obestridlig. Alt
vidröra denna i ringaste mån skulle således vara ett ingrepp icke
endast i eganderälten utan äfven i hvad II. St. sjelfve ansett böra
från all åtgärd undantagas. Jag kan icke annat än beklaga, att man
i gamla tider har slösat bort en stor del af hvad som Sveriges
framfarna Konungar och enskilde personer hafva skänkt, då man
beviljat skatterätt till större delen emot en ganska ringa löseskilling
å de flesta donerade lägenheter. De hemman, å hvilka ännu eganderätten
kan finnas bevarad, böra vid inträffande åboledighet på fördelaktigaste
sätt för kassan användas. Beträffande benificie-hemmanen
är väl förhållandet icke alldeles detsamma, ty de äro icke donerade
ulan anslagna, men då troligen ingen lärer vilja minska, hvad den
264
Den 8 Mars e. m.
frikostiga forntiden anslagit åt gamla krigares underhåll , bör med
dem på samma sätt förfaras. Jag fruktar visserligen, att de fleste
redan blifvit sålde lill skatte, och beklagar i så fall, att Konung Carl
XI:s omsorg om gamla krigare, att åt dem för ålderdomen bereda
en tarflig boning och inkomst, blifvit så illa handhafd, att endast
mindre betydliga räntor återstå. Men att nu hela den tillgång,
som återstår för framtiden af dels kongl, och enskildas donationer
dels af anslag beviljade utan inskränkning För ett så vigtigt och
välgörande ändamål, som gamla soldaters och gamla officerares underhåll,
skulle göras till föremål för omröstning i Förstärkt StatsUtsk.
; det är någonting, som jag måste betrakta såsom lika stridande
emot hvad R. St. 1823 beslutat, som mot all rättvisa och
billighet.
Här är visserligen ett slags hjelp, nemi. att K. M. har rätt,
om framdeles de beviljade anslagen skulle nedsättas eller ändras,
att då låta det gamla förhållandet ånyo inträda; men jag tror det
vara orätt emot Sveriges Konung och emot hans rådgifvare att sätta
dem i tvång alt möjligen behöfva vidtaga en sådan åtgärd emot ett
mäktigt parti-inflytande vid en riksdag, likasom det är alldeles öfverflödigt,
om man respekterar laga kraftvunnen rätt.
Jag kan således icke annat än, hvad första punkten här beträffar,
afstyrka bifall till såväl den K. propos:n som StatsUtsk:s förslag,
och, om beslut genast skall ega rum, får jag anhålla alt den
första punkten måtte återremitteras. Beträffande den andra punkten,
så är det föreslaget att såsom anslag ä stat anvisas till ersättning
för Rusthålls-afgifterna 42,200 r:dr och för En-per-milleafgifterna
2ö, 100 r:dr, med förklarande derjemte, att dessa ersättnings-anslag
i framtiden kunna och böra blifva föremål för jemkning,
i den män det visar sig, alt värdet af såld fast egendom förändrats,
emot hvail som varit förhållandet under den period, hvars
resultater äro tagna lill grund för ersättningens bestämmande, och
hvarom nödig uplysning kan beredas genom de till vederbör. Hofrätter
ingående lagfarts-prol:r, vid hvilka ena hälften af det stämplade
papper, hvarmed köpebrefven för lagfarna fastigheter böra vara
försedda, skola bifogas.
Det är visserligen icke alldeles samma förhållande med detta,
ty det innehafves icke under eganderätt; men det är af Utsk. uplyst,
alt dessa afgifler hafva varit i jemnt stigande. Jag tillstyrker
visserligen alt dessa nuvar. afgifter må förvandlas lill en charta sigillata-afgift,
lill motsvarande belopp; men emedlertid är det ostridigt
att Krigsmanslnis-kassan, som är stiftad för ett ömmande föremål,
härigenom kan underkastas en förlust, som den väl kan få
igen vid en påföljande riksdag, i händelse man då har gjort den
bär utredningen. Det står visst här huru denna utredning kan ske,
men alldeles icke att den skall ske. Detta hjelpes derigenom att
det göres till ett förslagsanslag, som icke hindrar kassan att få ersatt
hvad den motsvarande delen af charta sigillata-afgiften gifvet' i öfverskott
utöfver beräkningen. Således då jag tils:tyrker förvandlingen,
så tillstyrker jag alt dessa 26,100 r:dr må uptagas såsom förslagsanslag,
och alt vederbör. Hofrätter anbefallas att, sedan lagfarts
-
Den 8 Mars e. m.
265
protrne inkommit, göra utredning af och lemna upgifter på hvad
verkliga beloppet har utgjort af den denna kassa tillkommande andel
af den nya charta sigillata-afgiften, och att i händelse afgifterna öfverstiga
förslagsanslaget, så bör kassan erhålla öfverskoltet, men om
de understiga, så godlgöres det af nästa års anslag.
Hvad 3:dje punkten beträffar: ”att för de till indragning ifrågaställda
inkomsterna, med iakttagande af de utaf K. M. föreslagna
afdrag, ersättningen nu definitift fastställes, och sålunda å stat anvisas:
för de äldre medlen  2,800: —
och för de nyare dito  666: 32.
med tillhopa r:dr 3,466: 32.”
så tillstyrker jag bifall dertill.
Pä den fjerde punkten begär jag ålerremiss för all få den jemkad
i öfverensstämmelse med hvad jag yrkat vid första och andra punkten.
Den 5:te punkten får också lof alt i anledn. deraf återremitteras.
På den 6:te och 7:de punkten tillstyrker jag deremot bifall.
Jag får såledeles hos Hr Frih. o. Landtm, anhålla om återremiss
af l:a, 2;a, 4:de och 5:te, och bifall pä 3:dje, 6:te och 7:de
punkterna.
Hr Printzensköld: Hvad' beträffar den af Utsk. föreslagna
indragning till Statsverket af den till Wadstena Kriksmanshus-kassa
anslagna spannmål, så lärer något försök att få ändring i samma
förslag icke kunna lyckas sedan R. o. Ad. vid ett föreg:de tillfälle
godkänt den princip, som Utsk. derutinnan uttalat. Jag vill således
icke uppehålla mig vid denna del af frågan, utan öfvergår till
Utsk:s förslag om indragning af kassans öfriga inkomster, emot hvilket
jag utber mig alt få framställa åtskilliga anmärkmr, dem man icke
torde böra lemna utan upmärksamhet.
Jag börjar härvid med den erinran att Utsk. synes hafva haft
en högst ofullständig kännedom om innehållet af 1826 års K. Förordn.,
som tillägger Wadstena Krigsmanshus-kassa af- och lillträdes-afgilter
för rusthåll. Utsk. har nemi., jemte tillstyrkande af ett förslagsanslag,
som skulle betacka dessa afgifter, erkänt sannolikheten utaf
afgifternes stigande i en framtid, såsom hittills varit händelsen, hvarigenom
kassan skulle i längden få vidkännas en minskning i sina
inkomster, såvida ej ersättningsansiaget i lika mån med afgifterna
förökades. Och derpå har Utsk. antagit att hos Hofrätterna, dit lagfarts-prol:n
inginge, uplysning skulle kunna vinnas lill hvad belopp
afgifterne kunde tid efter annan hafva blifvit förökade. Denna förutsättning
är likväl alldeles oriktig. Utsk. bar helt och hållet förbisett
alt dessa afgifter skola erläggas icke allenast för sådane rusthåll,
om hvilka köpen inför Häradsrätterna lagfaras, utan jemväl för
krono-rusthåll, å hvilka skeende åbo-ombylen anmälas och stadfästas
hos K. Bef:h:de, utan att någonsin komma till Hofrätternas kännedom,
eftersom dylika rusthållare-ombylen, enl. förfallningarne, icke
skola inför Häradsrätterna lagfaras och således ej heller kunna i
!agfarts-prot:n omförmälas. För öfrigt stadgar 1826 ars författning
Uttryckligen, att, vid hvarje ombyte af egare eller åbo å rusthåll,
ehvad lagfart inför domstol eller inskrifning hos K. Bcf:h:de sker
266
Den 8 Mars e. m.
eller icke, s. k* aflrädes-afgift ovilkorligen skall af köparenerläggas;
hvarföre också i anmärkningsväg hos Kammarrätten köpare af rusthåll
blifvit älagde att utgifva en sådan afgift, äfven vid de tillfällen
då de, efter blott några få veckors eller månaders besinningstid, öfverlåtit
rusthållet pä annor man. Och kontrollen härvid, till kassans
säkerhet, är lätt iakttagen, då såsom nu sker, fogden debiterar
och upbär afgiften icke allenast på grund af upbuds-förteckningarne
från häradsrätten och af inskrifnings-förleckningarne från Landskontontoret
utan äfven enl. de upgifter, som Häradsskrifvaren är skyldig
aflemna, öfver de ruslhållare-ombyten, som vid mantalsskrifningarne
anmälas. Men jag hemställer till en hvar, om det väl skulle
blifva möjligt, alt, efter Utskis förslag, kontrollera afgiften på ett
sätt, hvarigenom kassan kunde förvissas om full ersättning för hvad
henne frånginge. Jag tror det åtminstone icke.
Man talar om den förenkling, som skulle upkomma genom afgifters
indragning lill Statsverket och genom dess läggande på charta
sigillata-afgiften; men jag frågar Eder, Mine Hrr: hvaruti består då
denna förenkling? när den inginge i charta sigillata-afgiften, så
skulle, enl. hvad jag hört en ledamot föreslå, Ilofrällerna åläggas
att efterforska och uträkna afgifternas belopp under vissa perioder, till
grund för den ersättning kassan skulle erhålla. Derigenom skulle
dessa öfverdomstolar komma att belastas med ett för dem alldeles
fremmande bestyr. Men deras biträde blefve icke tillräckligt för
ändamålet, utan man skulle derjemte nödgas från många andra
håll förskaffa sig uplysningar i ämnet, allt medförande besvär och
tidspillan för embetsmyndigheterna.
Hvaruti består då den fördel man vill bereda genom den ifrågavar.
räkenskaps-förenklingen? för mig är denna fördel alldeles förborgad.
Det sätt hvarpå afgiften nu debiteras, upbäres och redovisas, är både
lätt och enkelt samt innefattar säkerhet för kassan att erhålla hvad
henne lagligen bör tillkomma. Alla dessa fördelar vill man kasta
bort — man vill äfventyra kassans rätt — en rätt som bör vara
helig med hänsigt lill det ändamål, hvarföre kassan är stiftad. Man
vill pä embetsmyndigheterne hvälfva nytt besvär och nya göromål,
och hvarföre allt detta? jo! för alt få rubriken: Wadstena Krigsmanshus-afgift,
alt utur Landsboks-räkenskaperna försvinna. I sanning
ett stort, ett statsvigligt ändamål!
Jag ogillar denna punkt i dess närvar, skick. Jag anhåller om
återremiss derpå; och jag begär att StatsUtsk. måtte närmare öfverväga
innehållet af 1826 års Förordning för att utfinna ett lämpligare
och ändamålsenligare sätt, än det nu föreslagna, ali utröna den ersättning,
som i anslagsväg bör tillfalla Wadstena Krigsmanshus-kassa;
såvida ej kassan får behålla sin nu egande inkomst, för alt på hittills
föreskrifvet sätt upbäras och redovisas, hvilket tvifvelsutan vore
för kassan det fördelaktigaste.
Hr Rosenblad: Jag nödgas bekänna att Hr Printzensköld i hvad
han yttrat, som icke instämde med hvad jag yttrat i afseende på
andra punkten, har haft rätt. Det hade undfallit mig alt afgifterna
för transport af krono-rusthåll icke kunna kännas af Hofrätterna, då
Den 8 Mars e. m.
267
dervid ingen lagfart eger rum samt att således hela den åtgärd, som
StatsUtsk. trodde vara en grund att få reda på de förändringarne,
aldeles icke i afseende på dessa transporter eger rum, hvarföre detta
måste förblifva på samma sätt som nu. Jag skulle tro att dervid är
icke mycket förloradt; (y vid en framtida riksdag kan det komma
under öfverläggning om det icke vore lämpligt att i st. f. den mycket
dryga afgiften af 1 proc., som vid köp eller transport af rusthåll
eger rum, kunde vara billigare att dessa afgifter så förändrades
att de blefve lika fördelade på försäljning eller transport af all jord.
I det fallet måste jag instämma med Hr Printzensköld att rusthållsafgiften
nu må bibehållas för Krigsmanshuset, sådan som den är.
Deremot tror jag alt en-per-mille-afgiften straxt. kan ingå till kronan
och att ett förslagsanslag af 6,000 r:dr bör upföras.
Jag får förnya min anhållan om serskild propos. på hvardera
af dessa punkter, så att de, som böra återremitteras må kunna återremitteras
och deremot de öfriga, oskyldiga, bifallas.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Till hvad Hr Printzensköld
erinrat, ber jag att få tillägga, att äfven af den s. k. per-milleafgiften
finnes det inkomster för Krigsmanshus-kassan, hvilka icke
komma till Hofrätternas kännedom, nemi. den afgift, som erlägges
vid skatteköp af kronohemman, för hvilka skalte-köp icke lagfart eger
rum eller fastebref utfärdas, utan skatte-köpebref af Kammar-colhm eller
numera resolutioner af K. Bef:h:de. Tillika vill jag nämna, att icke
alltid, såsom Hr Printzensköld föreställer sig, Krognofogdarne bebesörja
upbörden af rusthålls- och per-raille-afgifterne, utan att de
ofta ingå direkt till Landtränterierna, hvarföre å deras belopp kontroll
lättast torde vinnas derigenom att Lanskontoren årligen meddelade
upgifter då de afgifter som ingått för kassans räkning, såvida
förändringen skall ske. Jag anser mig böra lemna dessa uplysningar
till det afseende R. o. Ad. finna dem förtjena.
Hr von Hartmansdorff: Efter de beslut, Ståndet fattade i
den förra frågan, befarar jag det vara (rukllöst att återkomma med
yrkandet, att man ingenting må efterskänka. Jag hoppas dock att
R. o. Ad. vill se det, som för Wadstena Krigsmanshus-kassa qvarblifver,
i möjligaste måtto konlrolleradt, så att ingenting af de återstående
tillgångarne förminskas och dernäst att, om denna inrättnings
anslag med tiden varda större, tillökningen också måtte komma
kassan tillgodo. I bägge dessa hänseenden anhåller jag att få
göra några anmärkn:r.
Jag instämmer först i hvad Hr Printzensköld yttrat. Jag hade
ämnat göra samma framställning som han, men vill nu blott up
läsa
8 § af 1826 års Förordning, som säger huru det skall tillgå
vid transport eller öfverlåtelse af krono-ruslhåll, så lydande: ”Wäre
Bef:h:de böra, vid den tid som till mantalsskrifningarnes förrättande
blifvit utsatt, meddela Häradsskrifvarne förteckningar å alla kronoruslhållare,
som i anledn. af beviljade transporter eller byten, sedan
förteckningen det föreg:de året meddelades, erhållit införsel i kronorusthåll,
med upgift derjemte af den transportskilling, sorn dervid
blifvit ut fäst; hörandes äfven i samma förteckning serskildt uptagas
268
Den 8 Mars e. m.
de krono-ruslhållare, sorn i öfrige fall, då afträdes-afgiften enl. 3 §
erläggas bör, erhållit införsel”. När en förändring skall ske, så blir
det i min tanka nödigt, att dessa upgifter, som Landsh.-ne förut meddelat
åt Häradsskrifvarne, sedermera afgifvas till Hofrälterna. I anledn.
af hvad Gr. Wrangel uplyst, lärer på samma sätt böra förfaras
i hänseende till skatteköp, nemi. alt Landsh:ne lemna Hofrätterne
upgift på dylika afhandlingar och dervid erlagda afgifter till
Wadstena Krigsmanshus. Den tjensteman inom Hofrälterna, som
granskar lagfarts-protokollen och der efterser att en-per-mille och
rusthälls-utgifter blifvit riktigt erlagde vid alla sådane köp, der dylika
komma i fråga, bör äfven tillse alt lika så skett vid öfverlåtelsen
af krono-rusthåll samt att afgiflen vid skatteköp, likaledes kommit
Krigsmanshus-kassan till godo.
Men det är efter min tanke icke nog dermed, att dessa upgifter
meddelas. På sjelfva chartan måste, såsom jag tror, specificeras,
i hvad mån hon iunefattar någon bland dessa afgifter, på det
möjligt må blifva för den reviderande att tillse, huruvida beloppen äro
riktiga. Om kassan skall få godlgörelse för afgifternas stigande, så
är det ock nödigt att hennes vårdare kunna kontrollera dem för alt
vela hvad henne med rätta tillkomma bordt. Denna kontroll angår
dock egentligen icke Stats- utan Bevillu.Utsk. Det vore således
önskligt, om R. o. Ad., såsom jag hoppas, återremitterar denna
punkt, att StatsUtsk. i dessa hänseenden lemnade nödigt meddelande
åt Bevilln.Utsk.
Till det sednares iakttagande förekommer äfven en annan omständighet,
nemi. den att chartonia äro, såsom man vet, utfärdade
endast på jemna skillingsbelopp, oaktadt brutna tal förekomma i enper-mille
och rusthålls-afgifterna kanske äfven vid skatteköp. Derföre
måste afgöras om chartan skall erläggas under eller öfver det
brutna talet, d. v. s. oro man skall begagna en charta, som motsvarar
den summa, som är näst under eller näst öfver det brutna
talet. Med ett ord: en regel måste bestämmas, hvarefter afgiften i
detta hänseende skall utgöras.
Om kassan skall få godlgörelse för tillökningen i dessa afgifter,
så frågas: huru långt tillbaka må kassan beräkna sin rätt? får det ske
alltifrån den tid, då afgifterna började stiga, eller skall någon prffiscription
utsättas? kan kassan begära efterräkning för 10, 6, 5 eller
huru många år? delta måste bestämmas, på det att tvist derom icke
må upkomma. Det kan äfven ifrågasättas, huruvida kassan må besvära
R. St. med efterräkningar vid hvarje eller hvarannan riksdag.
Äfven i detta hänseende torde en bestämning vara behöflig, och jag
önskar att StatsUtsk. mätte laga delta i öfvervägande, i händelse
målet blifver dit återremitteradi.
Hr Prinzensköld: Det anförande, som Hr von Hartmansdorff
nu afgifvit, vittnar på det ojäfaktigaste derom, att den förenkling i
räkenskaperne man söker tillvägabringa, snarare har till påföljd att
inveckla saken och i hög grad försvåra möjligheten, alt vinna kontroll
ä afgiftens rätta och verkliga belopp. 1 st. f. det högst enkla
sätt, hvarpå denna afgift nu debiteras och redovisas, vill man sam
-
Den 8 M ars c. m.
369
manslå den med charta sigillata-afgiften samt på det sältet låta den
ingå i Statskassan. För att sedan kunna bedöma huruvida Krigsmanshus-kassan
af Staten utbekommer sin lillständiga rätt, vill man
införa en serskild och alldeles ny kontroll öfver charta sigillataafgiflens
beräkning, och för att åter kunna tillvägabringa denna kontroll,
har ett förslag blifvit framställdt att de tjenstemän inom Hofrälterne,
hvilka nu hafva sig ålagdt att granska charteringen af vissa
hos underdomstolarne företedda handlingar skulle fä med densaken
alt skaffa. Jag minnes likväl, när i följd af K. M:s nåd. remiss,
frågan om införandet af en bättre kontroll öfver charteringen af vissa
handlingar, som borde med charla beläggas, förevar hos K. Kammarrätten,
icke blott ledamöterne inom lietta verk ulan äfven dess President,
ansågo det både oformligt och oriktigt att detta konlrolleringsbestyr
med deraf följande anmärkningsrätt utöfvades annorstädes än
af i)fver-rev:s-dep:let inom K. Kammarrätten. Jag, som å embelels
vägnar hördes i saken, var af annan tanka och föreslog, att den
ifrågasatta kontrollen skulle npdragas åt en tjensteman inom hvardera
af Hofrälterna och jag gjorde det pä den grund alt förbrytelser
emot charta sigillala-förordningan äfven kunna inför dessa öfversdomstolar
åtalas; men icke hade jag trott att man skulle vilja
gå ännu längre; ty att göra Hofrälterna till kontrollanter deröfver
att Wadstena Krigsmanshus-kassa rätteligen utbekommer sina afgifter,
det tror jag icke vara förenligt, hvarken med de åligganden,
som tillhöra Hofrällernes embets-_ och tjenstemän eller med arten af
dessa domstolars verksamhet. Ar någon kontroll i och för Wadstena
Kriksmanshns-kassas skull nödig att åstadkommas, så bör dess
utöfning tillhöra det embetsverk, som har sig ålagdt att granska alla
räkenskaper öfver allmänna medel, ehvad dessa direkt ingå till Statsverket,
eller, lill vissa verk och inrättningar äro anslagne, och det sä
mycket heldre, som i förevar, fall den afgift, hvarom fråga är, skulle
komma att ingå till Statsverket för att sedan genom serskildt anslag
ersättas Krigsmanshus-kassan. Att på della sätt inveckla saken i
st. f. att förenkla den, lärer dock ingen kunna anse hvarken nyttigt
eller ändamålsenligt. Jag tror icke heller alt det varit K. M:s
afsigt med den nåd. propostn, men beklagligtvis har räkenskapsförenklingen
blifvit ett mål, till hvilket man nu så ifrigt sträfvar,
att man dervid förbiser, att den förenkling man vill tillvägabringa i st.
åstadkommer osäkerhet och förvecklingar eller just motsatsen af hvad
man åsyftar. För min del anser jag del vara omöjligt att tillvägabringa
den förändring StalsUtsk. tillstyrkt, utan att Krigsmanshuskassan
derigenom bestämdt blottställes för äfventyret att förlora en
betydlig del af sina inkomster, ty det är klart, att i samma mån
som välmågan stiger i landet, i samma mån ökas äfven de transaktioner,
hvarifrån afgifter tillflyta Krigsmanshus-kassan, och huru
skola väl dessa tillökade inkomster kunna utredas, för alt sätta kassan
i tillfälle att af Statsverket undfå sin ersättning. Det torde
blifva svårt för StatsUtsk. att i detta hänseende utfinna någon utväg,
som är på engång enkel och säkert ledande till sitt ändamål. Kan
man icke del, utan måste man tillvägabringa förändringen på bekostnad
af både det enkla och beqvämliga ; må man då låta förblifva vid hvad
270
Den 8 Mars e. m.
sorn Sr, ty derpå göres ingen förlast hvarken af kassan eller af
Staten. Men väl eger den förra då säkerheten qvar att få tillgodonjuta
hvad henne lagligen tillkommer.
Jag förnyar min anhållan om återremiss af denna punkt, och
upmanar StatsUtsk. att med desto större noggrannhet ånyo öfverväga
saken, som den föreslagna förändringen rörer upbördssättet af
en afgift, hvilken utgör en af de förnämsta inkomstkällorna för
Wadstena Krigsmanshus-kassa, hvars ställning man väl icke bör, för
en s. k. räkenskapsförenklings skull, hvarken försämra eller blottställa
för äfventyret att försämras.
Hr Lefrén: Allt sedan anbefaldt blifvit, att granskningen af
upbörden utaf Krigsmanshus-kassans medel icke vidare skall verkställas
inom Krigs-colhra, utan denna granskning blifvit öfverflyttad
till Kammarrätten, är det Krigs-colhm omöjligt att känna, huruvida
i mera eller mindre mån dessa afgifters beräkning sker författningsenligt
eller icke. Krigs-colhm får nu endast mottaga upbördens
belopp; granskningen sker inom Kammarrätten. Om så hända skulle,
hvilket tvifvelsutan blir fallet, att dessa afgifler i framtiden komma
alt stiga, sä är det väl billigt och rätt, att kassan härom erhåller
kännedom. Dä emedlertid flere talare begärt återremiss å denna
punkt, och jag förmodar, att sådan blir beviljad, sä ber jag att få
fästa Utsk:s upmärksamhet på nödvändigheten af en föreskrift, huruvida
ifrågavar. ersättning lill kassan skall årligen utgå, eller endast
från riksdag till riksdag, sålunda att kassans förlust vid hvarje påföljande
riksdag upgifves och godlgöres. Derigenom undvikas desse
specialberäkningar öfver stigande och fallande, och R. St. blifva i
tillfälle att låta en efterföring ega rum öfver den förlust, kassan
gjort sedan föreg:de Riksstals-reglering.
Frih. Raab: Uti flere hvarandra efterföljande föredrag har Hr
Printzensköld klandrat Regeringen för dess bemödanden att åstadkomma
förenkling i räkenskapen. I motsats med denne talare anser
jag, att man bör hälla Regeringen räkning för dessa bemödanden
serdeles i ett laud, hvilket man till vilat alt upoffra 11 r:dr, för att
hålla räkning öfver den 12:le. Genomläser man den 2:a punkten
i K. M:s förslag, hvilken den värde talaren serdeles klandrat, så
finner man, att ifrågavar. 42,000 r:dr föreslås såsom ersättning för
rusthälls-afgiften med vilkor alt detta ersättningbelopp bör blifva föremål
för jemkningen i den mån det visar sig att värdet af såld fast
egendom förändras, hvarom uplysning kan beredas genom de till
vederbör. Hofrätter ingående lagfarts-prot. Härigenom har man ingalunda
sagt, att ju icke underrättelser på annan väg också kunna
erhållas såsom t. ex. genom K. Ref:h:de om och i hvad mån afgiflerne
stiga, så att den ifrågasatta jemkningen riksdag från riksdag
må ega rum, på det att kassan må få sin ersättning. I afseende
på rusthålls- och en-per-mille-afgifterne anhåller jag att ur 7 punkten
få upläsa följande ”att vid de tillfällen, då, enl. nu gällande
författningar, rusthålls- och en-per-mille-afgifter skola till kassan
betalas, stämpladt papper till ett mot dessa afgifter svarande värde
bilägges de handlingar, hvarå egande eller åborätt till fast egendom
Den 8 Mars e. m.
271
sig grundar”. Således omfattar detta äfven den händelsen, då
krono-rusthåll transporteras. Vidare heter det, ”att till Bevilln.-  lltsk. öfverlemnas dels att med förslag till närmare bestämmelser
inkomma etc. På detta sätt synes mig saken blifva temmeligen klar,
såvida man icke vill inveckla densamma, hvarföre jag anser R. o. Ad.
böra bifalla Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Frih. Raab synes icke veta eller
hafva glömt, att med öfverlåtclse-bref om krono-rusthåll icke lagfares,
hvarigenom de icke eller komma att i lagfarts-protm uptagas.
Derföre är den af Utsk. föreslagna kontrollen ofullständig. Hvad
äler angår Rosenblads förslag, att vissa mom. i denna punkt måtte
bifallas och andra återremitteras, sä hemställer jag att hela den afdelning,
som angår Wadstena Krigsmanshus-kassa, matte i sin helhet
återremitteras. Så t. ex. förekomma uti 7 morn., hvarå Hr Rosenblad
yrkat bifall, frågor om rnsthålls-afgifter. När nu desse afgifter
på sätt jag och flere talare sökt visa, blifva, efter Utsk:s förslag,
ofullständigt redovisade, så lärer R. o. Ad. finna nödigt att
äfven detta mom. återförvisas. En sådan åtgärd bör desto heldre
vidtagas, som Utsk. derigenom varder oförhindradi, att upställa de
nya mom. i det sammanhang de, efter undergången rättelse, böra ega.
Hr Printzensköld: Jag beklagar det missnöje jag ådragit
mig af Frih. Raab, för det jag på ett klandrande sätt bedömt det
förslag till förenkling af kronans räkenskaper, som här blifvit framstäldt.
Jag är likväl, derom kan jag försäkra den ädle Frih:n, lika
stor vän som han eller hvilken annan som helst af förenklingar;
men jag har under en temligen lång tjenstetid lärt mig inse vigten
utaf att icke söka förenkla, innan man genom praktiken vunnit
fullkomlig visshet om förenklingens verkliga nytta, och ändamålsenlighet.
Uti förevande fall är så icke förhållandet; ty denna
öfverläggning har på det mest otvätydiga sätt ådagalagt, att långt
ifrån att genom det framstälda förslaget vinna någon förenkling,
skall i stället en förveckling upstå, i det: alt både Hof-rätterne och
Kammar-rättens Ofver-rev:s-Depart:t skulle få med saken att skaffa:
att Krigs-coll:m tilläfventyrs skulle nödgas göra reclamation om ersättning
för de förluster, kassan får vidkännas, och att en mängd
tjenstemän och andra personer, skulle onödigtvis tillskyndas ett arbete,
från hvilket de hitintills varit befriade. Det sätt, hvarpå ujpbörden
nu sker, är onekligen det enklaste, ty enl. de upbudsförteckningar,
sorn efter hvarje häradsting skulle aflemnas till Fogden
samt enl. de upgifter denna erhåller dels från Lands-kont. dels
från Häradsskrifvaren å skedde rusthållstransporter samt andra ombyten
af rusthållare upbäras, nu afgifterne i sammanhang med kronans
öfriga intrader och ingå lika med dem till Stals-kont., hvarifrån
de sedan utassigneras lill Wadstena Krigsmanshuskassa eller de
fonder, till hvilka de höra. Revisionen af räkenskaperne företages
först efteråt, och från denna åtgärd lärer väl Frih:n icke vilja befria
Kammar-rättens revisorer. Hvar och en torde således finna,
alt afsigtcn att i förevar, fall förenkla kronans räkenskaper, ehuru
god den än må vara, likväl till sina följder är sådan, att den leder lill
272
Den 8 Mars e. m.
ett motsatt resultat, och jag har derföre föreställt mig, att man bör
låta bli hvarje förenklingsförsök, som icke leder till hvad man önskar,
och att det är bättre att bibehålla, hvad man har, än att genom
förändring deraf åstadkomma något nytt, sorn i sjelfva verket
är sämre.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff bar sagt, att Frih. Raab
antingen icke vetat eller också glömt, att öfverlåtelse-bref i fråga
om krono-rusthållshemman icke intagas i lagfarts-prot. Jag skulle
hafva ett alltför kort minne, om jag förglömt detta, emedan 2:ne
talare helt nyligen uprepat och antydt de åtgärder, som med dessa
öfverlåtelse-bref vidtagas. Jag har således, äfven om jag förut icke
afvetat det, nu vunnit uplysning derom. Det torde tillåtas mig,
att fästa herrarnes upmärksamhet på ordställningen i förslaget. Det
heter nemi. att de ifrågavar. afgifterna skulle förvandlas i stämpladt
papper, ali biläggas de handlingar, hvarpå egande eller åborätt till
fast egendom sig grundar. Nu är det väl tydligt, att den, som å
ett kronorusthåll erhåller öfverlåtelsebref, måste undfå detsamma i
form af en resolution; och om nu denna resolution förses med vederbörligt
belopp stämpladt papper, på sätt K. M. föreslagit, får
åboen erlägga afgiften, likasom hitintills, och det belopp, hvartill
dylika afgifter stiga, visar sig i Landsh.-embetenas diarier.
Hr Printzensköld har sagt, att den ifrågasatte förenklingen eller
förändringen icke borde bifallas derföre, att den endast skulle leda
till förvecklingar, och att man skulle få svårt, att få reda på inkomster
och utgifter, hvaremot, enl. Hr Printzenskölds åsigt, det
travar, upbördssättel skulle vara det enklaste. Till svar härå anhåller
jag, att ur Utsk. betänk, pag. 24 under rubriken: ”Amiralitets-krigsmanshus-kassans
medel” fä upläsa följande: ”Beträffande
ersättningens bestämmande för de till indragning föreslagne inkomster;
så enär serskildt i afseende å rusthålls-afgifterne förekommer,
hurusom i sednare tider blifvit utredt, att desamme förut icke varit
med behörig noggrannhet påförde och beräknade, hvadan ock betydliga
efterräkningar i anmärkningsväg upstått, i följd hvaraf” etc.
De rusthålls-afgifter, som inom Södra Möre härad samt Blekinge län
betalas till Carlskrona Krigsmanshuskassa, äro af enahanda beskaffenhet,
och utgå på enahanda sätt, som afgifterne inom det öfriga
landet. Det visar sig dock af det jag nu haft äran upläsa, att den
af Hr Printzensköld förordade method icke måtte vara så förträfflig,
då det af höga vederbönde tillkännagifvits att upbördssättet har
befunnits så osäkert och otillförlitligt, att man funnit sig föranlåten
att meddela ytterligare föreskrifter ang:de upbörden och redovisningen
af dessa afgifter. I allmänhet föreställer jag mig, att den
föreslagna förändringen eger den stora förtjenslen, att man slutligen
på en gång får veta på ena sidan, hvad Statsverket har i inkomster
och kan påräkna såsom sådana, och på den andra sidan, hvad
Statsverket skall utbetala. Detta måste blifva en fördel vid Statsregleringen,
och, på grund af hvad jag förut och nu yttrat, anhåller
jag om bifall till Utsk:s förslag.
Hr
Den 8 Mars e. m.
273
Hr Rosenblad: En ledamot har begärt propos. på återremiss
af hela detta betänk. Emot 3:dje och 6:te punkterna hafva
visserligen några anmärknir icke blifvit gjorda och dessa punkter
skulle således gerna kunna bifallas; men i händelse en återremiss
beviljas, skulle Utsk. möjligen kunna inpassa dessa punkter på ett
mera lämpligt ställe och derföre motsätter jag mig icke heller en
återremiss af punkten i sin helhet.
Hr G ripenstedt, Joli. Aug.: Denna fråga sönderfaller i
2:ne, nemi. den ena, ang:de sättet för upbörden af de afgifter, som
utgå vid öfverlåtelse af krono-rusthåll, samt af en-per-mille-afgiflen
och den andra ang:de den ersättning, som skulle tillkomma Krigsmanshus-kassan,
i händelse upbörden af förenämnde afgifter öfverflyttas
på Staten. I afseende på upbördssättet har jag icke hört
motsägas, hvad som icke heller lärer kunna bestridas, att den föreslagna
methoden för upbörden, hvarigenom densamma skulle förvandlas
till en charta sigillata-afgift, är enklare och ändamålsenligare,
än den nu var. I fråga 0111 den ersättning, som bör tillkomma
Krigsmanshus-kassan, har deremot en ganska vidlyftig diskussion
upstått, derunder det blifvit ådagalagdt, (jag nekar det icke), att de
föreslagna kontrollerne dels kunna anses mindre fullständige, dels
kunna föranleda hvarjehanda vidlyftigheter; men kontroller på hvad?
jo, på att finna det belopp, hvartill dessa rusthålls-ufgifter, både aloch
tillträdes-, jemte per-mille-afgifterna i framtiden kunna komma
att utgå. Man måste likväl ihågkomma, att dessa afgifter, hädanefter
såsom hittills skola utgå af ett visst oföränderligt antal rusthåll,
och egendomar, som, öfvergå frän den ene egaren till den
andra. Delta antal är beständigt detsamma, och då man äfven måste
antaga, alt öfvergåendet från den ena handen till den andra, åtminstone
i medeltal betraktadt, bör komma att ske ungefär på samma
sätt som tillförene, så följer häraf, att afgifterne å krono-rusthåll,
likasom per-mille-afgiften, böra utfalla ungefärligen lika under ena
som andra perioden. Af detta skäl har också, enl. hvad jag med
temmelig visshet vill minnas, K. Krigs-colhm, som är målsman för
Krigsmanshus-kassan, och sorn tillstyrkt åtgärden, icke begärt att
ersättningen skulle framdeles reguleras efter några nya uträkningar,
utan endast att den skulle bestämmas til) det belopp, hvartill dessa
afgifter hittills per medium upgått och R. 0. Ad. torde finna, att
vid sådant förhållande hade alldeles icke de omrörda kontrollerna
varit behöfligav Deremot hade Amiralitets-krigsmanskassan hos K.
M. anmält, att dessa afgifter under sednare åren i dess räkenskaper
betydligen stigit, men orsaken till delta stigande får ingalunda
tillskrifvas någon allmän tendens dertill, utan orsaken var, att genom
bättre eftersyn rusthålls-afgifterna sedan år 1842 influtit till
ett vida högre belopp, än hvartill de tillförene upgått. Stegringen
hade sålunda tillkommit hufvudsakligast genom en yttre omständighet,
och det är derföre ett misstag om nian af detta faktum drager
den slutsats, att hos dessa afgifter förefinnes en fortfarande tendens
att allt framgent stiga på samma sätt. När de underslef, som möj4
H. 18
274
Den 8 Mars e. ni.
ligen blifvit begångna, förekommits, eller elen orsak, som eljest dertill
kunnat vara, uphört, så torde man äfven för framtiden hafva
kommit någorlunda till det belopp, hvaröfver afgifterna icke skola
gå. Det vill således synas som skulle det icke ens hafva varit serdeles
betänkligt ifall K. M. föreslagit, att ersättningen bort bestämmas
efter det medium, hvartill afgifterna under en förfluten tid upgått,
i enlighet med hvad Krigs-coll:m tillstyrkt i fråga om Krigsmanshus-kassan.
Då emellertid Amiralitets-krigsmanskassan gjort
den nyss omförmälda anmälan, ansåg Regeringen sig pligtig, att
fästa så mycket afseende dervid, att den föreslagna utvägen till en
framtida jemkning beviljades, hvilken då äfven utsträcktes till Krigsmanshus-kassan
; men just derföre att afgifternes inträffade stegring
vid Amiralitets-krigsmanskassan var mera att betrakta som en serskildt
föranledd omständighet, och att den justering af ersättningsbeloppet,
som hölls öppen för framtiden, i sjelfva verket vore af
mindre vigt, blef den kontroll, som skulle tjena till ledning derför,
medgifven blott såsom en rättighet, men icke ålagd såsom en skyldighet.
Då jag således tror mig hafva visat, att den förhöjning i
beloppet af afgifterna, till hvars utrönande förslag är upgifvet, icke
är att påräkna, till någon grad som förtjenar serdeles afseende,
så anser jag äfven, att den möjliga ofullständighet, som ligger i det
föreslagna sättet af kontrollens utöfvande, är af ringa betydenhet,
och att följaktligen den ersättningssumma, K. M. föreslagit och StatsUtsk.
jemväl tillstyrkt, skall vara tillfyllest betryggande för kassans
rättmätiga anspråk på godtgörelse för dess nu egande upbörd.
Skulle emellertid R. o. Ad., såsom flere talade yrkat, återremittera
denna punkt, har jag visserligen ingenting deremot att invända,
men jag har ansett mig böra lemna dessa uplysningar, för alt dermed
ådagalägga, att de här gjorda anmärknme i afseende på kontrollerna
äro af en ganska underordnad beskaffenhet, serdeles som det
synes vara ganska ovisst huruvida dessa kontroller, hvilka blifvit
föreslagna mera såsom en gärd åt den samvetsgrannhet, som alltid
bör iakttagas, än såsom verkligen behöfliga, någonsin komma att
tillämpas.
Gr. Wrangel: Den siste värde talaren har ansett rusthållsoch
per-mille-afgifterna vid köp af fast egendom till sina belopp
oföränderlige, emedan ett visst oföränderligt antal rusthåll finnes, i
och för hvilka dessa afgifter utgå. Härvid torde jag få erinra, all
per-mille-afgiften erlägges just af sådana hemman, hvilka icke
äro rusthäll, och att härförutan vid skatteköp å kronohemman förekommer
cn afgift, som mäste vara förändring underkastad. Denna
afgift utgår icke efter samma grund sorn per-mille-afgiften, utan,
som jag vill erinra mig, med 5 proc. af skatle-köpeskillingen. Afgiften
måste således småningom förminskas och slutligen alldeles
uphöra, sedin alla kronohemman öfvergått till skatte. Måhända är
det icke utan vigt, att afgifterne på något sätt kontrolleras, eller
den ersättning, som bör kassan tillkomma, blir kontrollerad, på
det att man må få reda på det belopp kassan har af Staten att
påräkna.
Den 8 Mars e. m.
275
nr R o senblad: I anledn. af hvad Hr Gripenstedt anfört,
anhåller jag att få yttra några ord. Det var alldeles icke öfverensstämmande
med verkliga förhållandet, att hvad här blifvit
yttradt endast angick de båda frågorna, nemi. fullständigheten af
kontrollen och upbörden. Den, som först yttrade sig i ämnet, var
jag, och jag sökte visa, att de åtgärder, som hittills i ämnet blifvit vidtagna,
jemväl omfattat fondens donations-gods och att man helt och
hållet frångått den princip R. St. sjelfva uttryckt när de framställde deras
önskan om vidtagande af de åtgärder, detta betänk, afser, nemi.
att från all indragning och förändring skulle undantagas allt hvad
som med eganderätt tillhörde någon allmän inrättning. Ingen lärer
neka, att det är betänkligt, att låta beståndet af sådana fonder vara
beroende af Statsmakternas beslut. Beträffande åter den andra frågan,
anhåller jag att få fästa upmärksamheten derpå, att det icke
torde vara endast Krigs-colhm, för hvilket något intresse finnes att
skydda denna kassas inkomster, utan att hvar och en, som nitälskar
för föremålet, eger ett sådant intresse, och då jag icke tror R. o.
Ad. vilja förminska dessa tillgångar torde det derföre vara mindre
lämpligt, att bestämma ett visst bestämdt anslag för inkomster, som
äro af natur att kunna stiga. Hr Gripenstedt torde derjemte ihågkomma,
att afgifterna af rusthållen och en-per-mille afgiften måste
vara i stigande derföre, att, oaktadt, myntvärdet under de sista 20
ä 30 åren varit oförändradt, egendomspriset i betydlig mån stigit,
och om detta förhållande kommer att fortfara, hvilket, såvida landet
får åtnjuta fred och lugn, bör ske, så blir en naturlig följd
deraf, att de större köpeskillingarne skola lemna högre afgifter, i
hvilket fall kassan ovilkorligen skall blifva lidande, om man stadgade
en bestämd afgift, ehuru förlusten till en början blefve ringa;
men efter 30 års förlopp skall den troligen upgå till 50 proc.,
och deröfver, till stor skada för en så välgörande inrättning. Jag
förnyar min anhållan om propos. på återremiss.
Hr Printzensköld: Då Frih. Raab i den omständigheten,
att af- och tillträdes-afgifterna för rusthåll inom Södra Möre härad
blifvit ofullständigt redovisade, velat finna skäl till vederläggning af
mitt påstående, att det nu föreskrifna sättet för upbörden af ifrågavar.
afgifter är det bästa och således innefattar den säkraste kontrollen
å afgiftsbeloppen, så får jag erinra Frilen derom, att om oordningar
ega rum inom ett upbördsdistrikt, så bevisar sådant ingalunda
hvarken upbördssättets ofullständighet eller omöjligheten att
kontrollera detsamma. Om räkenskaperne öfver nämnde afgifter
inom Södra Möre härad ingått till K. Kammarrätten, så hade rättelse
tvifvelsutan åstadkommits, men dessa räkenskaper ingingo i
stället direkte till Amiralitets-krigsmanshuskassan i Carlskrona. Fogdarne
bedrogo dervid denna kassa, och deruti ligger orsaken till de
oordningar, Frilen omförmält. Hr Gripenstedt har söndrat frågan i
2:ne delar, hvaraf den ena skulle angå upbördssättet, och den andra
bestämmandet af ersättningen till krigsmanskassan, och den värde
talaren har trott, att det upbördssätt, som blifvit föreslaget vore det
ändamålsenligaste. Jag återigen vill alldeles icke sönderdela frågan,
18* •>
276
Den 8 Mars (?• m.
emedan just på upbördssätlet möjligheten heror att vinna kännedom
om rätta afgiftsbeloppet, hvaraf följer att ett upbördssätt måste begagnas,
som innefattar uplysning, lill hvad belopp den föreslagna ersättningen
bör bestämmas. Pä sätt jag visat, innefattar det närvar,
upbördssättet största säkerheten för kassan, att få tillgodonjuta hvad
henne lagligen tillkommer och jag förmodar, hvad Hr Rosenblad
också erinrat, ali hvarken 11. o. Ad. eller någon annan vill förminska
kassans rättmätiga inkomster. Hr Gripenstedt har visserligen
invändt, alt ruslhållens antal vore oföränderligt, och att man således
kunde antaga, det af- och lillträdes-afgifterne skulle till lika
belopp komma att ingå under såväl den ena som den andra perioden;
men utom det att, pä sätt Gr. Wrangel påminnt, per-mille-afgift
äfven ingår till Krigsmanshus-kassan för alla skatteköp i riket, före--  kommer, hvad rusthållen beträffar, alt, i följd af ökad folkmängd och
ökad förmögenhet, deras klyfning i samma mån tilltager, hvilket i sin
ordning ökar antalet af köp och transporter af desamma. Således är det
förgäfves att påstå, det afgifterna i rundt tal skola framgent blifva lika
med hvad de äro för det närvar. Man vet dessutom, hvad äfven Hr
Gripenstedt nogsamt känner, att hemmans-värdena i allmänhet äro
underkastade förändringar så lill vida, att de under vanliga förhållanden
aldrig hafva tendens att falla, utan tvertom att stiga, och
genom dessa stegrade hemmansvärden måste följaktligen kassans inkomster
ökas. Afven tror jag, att Hr Gripenstedts åberopade skäl
för sitt tillstyrkande af bifall till förslaget, att nemi. kassans målsmän
, om de finna skäl vara för banden, ej skola underlåta alt åt
kassan bereda ersättning för hvad hon förlorar, sakna all giltighet.
Man måste besinna, alt Staten är kassans enda rätta och verkliga
målsman, vården om densamma tillhör endast Statens tjenare, och
desse äro ingalunda pligtige, ja icke ens berättigade att besvära
embetsmyndigheterne i rikets alla landsorter med begäran om uplysningar,
för alt sättas i tillfälle, att kunna kontrollera om hvad
kassan erhåller ifrån Statskontoret öfverensstämmer med det belopp,
som, i händelse afgiften oförändradt utgått, skulle hafva kassan
tillgodokommit. Sålunda torde R. o. Ad. finna, att de af Hr Gripenstedt
anförda skäl hvarken böra eller kunna medföra något afseende,
helst Hr Gripenstedt sjelf erkänt ofullständigheten af de
grunder, hvarefter ersättningen blifvit föreslagen att bestämmas,
hvilket erkännande eger sin märkvärdighet derföre, att det ovedersägligen
bevisar, hurusom propos:n härflutit mera ifrån begäret att
ändra det bestående, blott för förändringens skull, än ifrån en på
erfarenhet och sakkännedom grundad öfvertygelse om förändringens
nytta och behöflighet.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, yttrade H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm., alt sedan under diskussionen en ledamot
Frih. Raab, yrkat bifall till förevar, punkt af Utsk:s utlåt, och
öfrige ledamöter dels yrkat återremiss dels förklarat sig icke vilja
bestrida återremissens beviljande, H. Ex., till följd af 49 § Riksd.-  Ordn. först finge hemställa om R. o. Ad. bifölle StatsUtskrs ifrågavar.
tillstyrkande.
Den 8 Mars e. m.
?77
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade ined några
ja; hvarpå H. Ex. hemställde om R. o. Ad. ansåge de emot förevar,
punkt gjorde anmärkmr föranleda till densammas återremitterande,
samt då härvid svaren utföllo med stärka ja, jemte åtskilliga nej,
förklarade det han funnit ja öfvervägande.
4:o Arn ira! i/e ts -Kr ig stil ans k uss a n s medel.
Hr Rosenblad: Vi torde kanske kunna bespara oss. upläsandet
af denna punkt, ty förhållandet med densamma är likartadt
med det i den föreg:de. Här har nemi. blifvit föreslaget, att Amiralitets-krigsmanskassan,
i st. f. de af henne hittills upburna rnsthålls-afgifter,
skulle undfå ärligt ersältningsanslag, och jag anhåller
derföre, att äfven denna punkt måtte återremitteras, hvarvid jag
åberopar de af mig vid 3:dje punkten gjorda anmärkmr.
Frih. Raab: Jag ber ali få fästa npmärksamheten på ett betydligt
tryckfel uti Ulsk:s betänk, pag. 27 under 2:dra mom.,
hvarest förekommer summan 27,333 r:dr 16 sk. i st. f. 2,733
r:dr 16 sk.
Uppå härefter framställd propos. beslöts att äfven denna punkt
skulle till Utsk. återremitteras.
5:o Arméens Pensions^-kassas medel och 6:o Civilstalens
Pension s-inr lill nili gs medel.
Dessa punkter lades till handlingarne.
7:o Invalidhus-]'ondens medel.
Hr Lefrén: Utsk. säger, att det i denna punkt följt enahanda
åsigter, som i fråga om Wadstena Krigsmanshus-kassa, om hvilken
det heter, pag. 13, ”beträffande denna kassas inkomster, har K.
M., i öfverensstämmelse med hvad i det föreg:dc af den nåd. propos:n
är vordet i allmänhet yttradt, funnit någon förändring icke böra
ega rum med arrende och bötesmedel”. Här är således den grundsats
uttalad, att de deri omnämnda medlen skola oförändrade Krigsmanslms-kassan
tillfalla. Uti denna punkt åter heter det, ”att,
i likhet med hvad ang:de utbyte af Militieboställs-kassans indelte
hemmansräntor och liondespanmål här ofvan blifvit föreslaget, ersättningen
för de till Invalidlms-fouden nu anvisade inkomster af ej
mindre indelta räntor, än boställsarrenden bestämmes sålunda,
att den del deraf, efter markegångsförvandling, utbytes mot spanmålsanslag,
hvilket, beträffande arrendena, beräknas efter de arrendebelopp,
som vid förändringens vidtagande äro fastställde och att för
detta spanmälsanslag, med tillägg af tiondespanmålen, ersättningen
årligen godtgöres kassan efter enahanda beräkning, som ligger till
grund för liqviderandet af kronans behållna kronotionde-spanmål” etc.
Här har Utsk. föreslagit, att arrendemedel för de boställen, som
äro till Invalidhus-fonden anslagna, skola förvandlas till spanmål och
sedermera oförändrade utgå; men här förekommer just samma behof
att skilja arrendemedel från öfriga intrader, som vid Wadstena
Krigsmanshus-kassa; och som hvarken K. M. eller StatsUtsk. här
-
278
Ben 8 Mars e. m.
nlinnan föreslagit någon förändring, anhåller jag om återremiss, på
det att Utsk. må få tillfälle laga i öfvervägande, huruvida denna omständighet
icke är af Utsk. förbisedd, och om meningen verkligen
är, att arrendemedltn för all framtid skola vara fixa. Jag ser icke
något skäl, hvarföre dessa boställen mera än andra skola åläggas en
viss afgift och denna icke få rättas efter de tidsförhållanden, som
förefinnas vid den tid, boställena blifva lediga och nya kontrakter
om dem ingås, samt hvarföre vinsten häraf skulle Invalidfonden
betagas. *
Gr. Mörner; Jag anhåller blott, att få för R, o. Ad. ur K.
M:s nåd propos. lill 11. St. ang:de serskilda, till åtskilliga förvaltande
verk anvisade inkomsters utbytande emot statsanslag, upläsa
hvad som rörer denna fråga eller invalidhus-fondens medel. Pag.
16 förekommer följande:
”Beträffande serskildt boslälls-arrendena, så och efter det R. St.
”vid sednasle riksdagen bifallit K. M:s, uti då aflålen nådig propos.,
”ang:de beskattningsväsendets samt upbörds- och redogörelseverkets
”förenklande, gjorda framställning om indragning till Statsverket af
”så beskaffade arrenden emot kontanta anslag, anser K. M. dylikt
”anslag till godtgörande af omförmälda till Invalidhus-fonden nu anvisade
arrenden böra, med tillämpning af hvad, ang;de ersättningen
för räntorna blifvit framsläldt, utgå till ett belopp, motsvarande
”livad dessa arrenden för hvarje år utgöra, då den spanmål, hvaruti
”desamma äro bestämda, beräknas efter enhanda grund, som ersält”uingen
för ofvanuämnde, i utbyte emot hemmansräntorna före”slagna,
spanmålsanslag. I följd häraf och då indragningen till In”validhus-fonden
af ofvanberörde räntor och arrenden skett succes”sive
i mån af innehafvarnes afgång, kan säker ledning för ersätl”ningens
beräknande icke hemtas från förhållandet med inkomster”nas
belopp under den lid, den afgifne utredningen omfattar. Och
”K. M. vill derföre härmed i nåder föreslå R. St. att, jemte föreskrift,
det ersättnings-anslaget skall bestämmas för redan indragne
”räntor och arrenden i enlighet med hvad här ofvan är antydt, och
”för dem, som ytterligare varda indragna, tillökas med hvad der”för
efter enahanda grund belöper, detsamma för närvar, och intill—
”dess beloppet sålunda kan blifva slutligen faslstäldt, må upföras så”som
förslags-anslag, lämpadt efter ofvannämnde medel-inkomst eller
”till 25,200 r:dr”.
Sålunda tror jag mig hafva visat, att StatsUtskrs tillstyrkande
icke är föranledt af något utaf Utsk. begånget misstag, utan grundar
sig på en af K. M. till R. St. gjord framställning. Huruvida åter
denna framställning stödjer sig på något af K. Krigs-colhrn afgifvet
utlåt., är jag likväl icke i tillfälle att nu uplysa, enär inom Utsk.
bandläggningen af ifrågavar. betänk, bedrefs så skyndsamt, att jag
icke medhann att så noggrannt granska den stora massa af handlingar,
som i och för detta betänk, voro att genomläsa, att jag med
säkerhet kan erinra mig förhållandet i denna omständighet. Men
den siste värde talaren har sannolikt sig sådant närmare bekannt.
Skulle emedlertid något misstag i afseende på frågans behandling
Den 8 Mars e. m.
279
hafva förelupit, vill jag visserligen icke motsätta mig en återremiss
för utredande häraf, men misstaget ligger då icke hos Utsk.
Gr. Wrangel: Jag anser mig böra fästa Ståndets upmärksamhet
på de af den siste värde talaren lemnade uplysningar, och
vill dervid tillägga, att R. St. redan vid sista riksdag beslutade,
att arrenden, som nu ingå till Invalidhusfonden skola för framtiden
ingå till Statsverket emot ersättning af kontant Statsanslag. Detta
R. St:s beslut tillkom i sammanhang med pröfningen af K. M:s
propos. om skatteförenklingen. Ilar Utsk. i denna punkt beräknat
ersättningen för arrendemedlen bland de medel, hvilka såsom bestämdt
anslag skola tillhandahållas Invalidhusfonden emot det att
arrendemedlen ingå till Statsverket, är sådant fullkomligt öfverensstämmande
med R. St:s beslut. Hvad deremot beträffar beloppet
af denna ersättning, torde detsamma lämpligen kunna utgöra föremål
för Utsk:s närmare begrundande. SlatsUtsk. har nemi. nyligen
emottagit en K. M:s skrifvelse med utredning af beloppet
utaf arrendemedlen under de 10 år, hvilka föregingo R. St:s
nämde beslut och K. M:s i anledn. deraf till vederbör.de embetsverk
utfärdade nåd. tillkännagifvande af d. 15 Dec. 1848. På papperet
synes det vara lätt att uträkna ett tioårigt medium, men i
verkställigheten möta dock svårigheter dervid, ty arrendebeloppet
för hvarje lägenhet är icke under alla dessa år lika. Under en
tidrymd af tio år kunna nemi. för ett boställe, som är utarrenderadt
för denna kassas räkning, tvenne arrendeperioder sammanstöta,
så att arrendet för något eller några af de första åren blir olika
mot hvad det är under de sista. Understundom inträffar äfven, att
arrendatorer icke genast kunna å boställena antagas, i den mån de
blifva lediga, hvarföre flere auktioner lill deras utarrenderande måste
anställas, och hemmanen under (iden skötas genom vederböra
försorg, under hvilken tid afkaslningen gemenligen är ganska ringa.
Del händer äfven, att t. ex. ett adelsfancboställe, hvarifrån dessa
inkomster härflyta, blir genom arrendatorns iråkade obestånd arrendeledigt
och måste ånyo utarrenderas, dervid arrendet icke upgår
lill det belopp, förre arrendatorn för detsamma gifvit, ehuru denne
och dess löftesmän måste ansvara för skillnaden. Skola nu alla
dessa omständigheter räknas kassan till last, i händelse arrendena
förminskas, eller skall såsom grund för beräkningen antagas det
högsta belopp, som under tiden för egendomen varit att påräkna.
Dessa omständigheter förtjena i sanning att begrundas, på det att
kassan i framtiden icke måtte lida en allt för stor minskning i dess
inkomster. En sådan minskning inträffar emedlertid i alla fall derigenom,
att egendomarne icke utarrenderas för kassans räkning, ty
arrenden hafva benägenhet att stiga, åtminstone har sådant visat sig
under de sednaste 30 åren, men kassan får ingen del i den vinst, som
genom arrendenas stegring kan uphämtas, om den i stället undfår
ett visst och oföränderligt årligt Statsanslag. Detta är visserligen
mindre billigt, men dock grundadt på föregule Ständers beslut,
hvarföre det synes mig nödigt att Utsk. genom återremiss af denne
punkt i betänk, åtminstone sättes i tillfälle att till kassans minsta
288
Den 8 Mars e. ra.
förlust beräkna detta statsanslag så högt, sorn det med ledning af
upgifterna ronde arrendenas nuvande belopp låter sig göra.
Hr von Hartmansdorff: Det må val vara, att dessa till
Kronan indragna boställen af henne utarrenderas. Men Konungen
kan ingalunda hafva med Sin nåd. propos. åsyftat, att förringa
de inkomster, som blifvit anslagna ät afskedade gamle krigsmän.
De ät dem inom vårt land beviljade medel äro så knappa, att allt,
som i sådant hänseende för framtiden kan dem tillvinnas, äfven bör
dem tillgodokomma. Om nu erfarenheten visat, att boställens afkastning
i allmänhet stiger, på sätt förhållandet är med de åt indelta
Arméen anslagna, som utarrenderas, så är det billigt, att
invalidhusfonden, får, såvidt möjligt är, en efter den verkliga förhöjningen
stigande ersättning. I sådant fall, måste på sätt Gr.
Wrangel nämnt, en beräkning upgöras men icke för en tid af 10
är Antages åter en beräkning för 6 år, så omfatta dessa en tidrymd,
som förlöper emellan 2:ne riksdagar. Då kunna fondens vårdare
till en riksdag göra de framställningar bos K. M., som i sådant
hänseende erfordras. Lika med Gr. Wrangel anser jag frågan
böra återremitteras till Utsk., på det att de nu gjorda anjnärkn.
-ne må der komma under behörigt öfvervägande.
Ilr Gripenstedt: Till den iiplysning, Gr. Mörner här producerat,
ber jag blott att få tillägga, att K. M:s propos. i detta fall
är grundad på R. St. vid sista riksdag fattade beslut. R. St. beslöto
nemi. icke allenast alt ifrågavar. arrendemedel skulle indragas till
Statsverket, utan äfven att fonden skulle erhålla en ersättning, som en
gång för alla borde bestämmas till en fix summa. För att emedlertid
icke äfventyra fondens fördelar, ansåg K. M. Sig i Sin nåd.
propos. böra göra den modifikation, alt denna fonden tillkommande
ersättning skulle bestämmas i spannemål, och sedermera, i likhet
med hvad förut varit föreslaget, förvandlas i penningar efter markegångspris,
i följd hvaraf ersättningen alltid skulle ökas i samma mån,
som detta pris stegrades.
Då härefter II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, hemstälde om R.
o. Ad. ansåge de emot förevande punkt gjorde anmärkmr föranleda
till densammas återremitterande, ropades starka ja, blandade med
några nej hvarpå H. Ex. förklarade, det han ansåg ja hafva varit
öfvervägande.
8:0 Skogsjilanteriiigsfcassans medel.
Hr von Hartmansdorff: Hvad denna kassa beträffar, så tager
jag äfven för gifvet, att afsigten icke är, att på hennes bekostnad
förskaffa Statsverket någon inkomst. Här bör följaktligen
förhållas med boställ s-arrendena på sätt de fleste talarne redan yrkat
i en annan dylik fråga. Uti första punkten heter det: ”att för
”den del af dessa inkomster, som äro utaf markegång beroende,
”ersättningen fastställes till ett oföränderligt kontant belopp, motsvarande
värdet af såväl aflöningsanslagen, som de för boställena
”vid indragningen till Statsverket bestämda arrenden,” etc. Skulle
nu ersättningen bestämmas till ett oföränderligt penningebelopp, så
Den 8 Mars e m.
281
finge kassan mindre än vederborde, i händelse, såsom troligt är,
arrendena komma att ökas. Jag anhåller alltså att Ståndet ville
återremittera denna punkt likasåväl som de 2:ne nästföreg:de.
Hr Rosenblad: Jag vill visserligen icke ytlra mig om möjligheten
af ett upkommande behof, att bättre använda de hemman,
hvilka uti denna punkt af Ulsk:s betänk, blifvit föreslagna till indragning
till Statsverket, såsom t. ex. att försälja dem och inköpa
andra i och för de stora ekplanteringarna. Men jag får likväl erinra
Hrr:ne, att förhållandet med denna kassa är annorlunda än
med de föreg:de, hvars medel varit under Ståndets pröfning, och
om hvilka Utsk:s betänk blifvit återremitteradt. Der var fråga om
fromma stiftelsers, fattiga invaliders och afskedade gamla krigsmäns
rätt. Här åter är fråga, om man vill använda ett bestämdt statsanslag
till skogsplantering. Dessa förhållanden äro icke likartade.
Man kan hysa olika åsigter om hvad som behöfves, men de öfvertygande
skäl, som vid de föreg:de punkterne blifvit anförda emot
borttagandet af ett enda runstycke af hvad fattiga invalider bör tillkomma,
förefinnas icke här i fråga om Skogsplanteringskassan, hvars
föremål, huru vigtiga de än kunna vara, dock ej äro det mer än
öfriga föremål för bestämda statsanslag, såsom t. ex. till Landt- och
Sjöförsvaret.
Gr. Wrangel: Om än icke samma ömmande omständigheter
förefinnas för denna kassa som för Wadstena krigsmanshus-kassa och
invalidhusfonden m. fl., tillåter jag mig dock fästa Hrr:nes upmärksamhet
derå, att återplantering af skog är ett serdeles statsnyttigt
företag, och att följaktligen ett ökande af skogsplanterings-kassan
är för det allmänna ingalunda likgiltigt. I afseende på grunden
för beräkningfen utaf beloppet af den ersättning för arrenden, som
bör Skogsplanterings-kassan tillfalla, förefinnas jemväl samma förhållanden,
dem jag hade äran anföra i fråga om invalidhusfonden
nemi., att sättet, hvarpå man skall beräkna de tio årens medelvärde
å arrendena, är olikhet underkastadt allt efter de omvexlingar, som
med arrendena under tiden ägt rum; och som den af mig vid frågan
om invalidhusfonden nyss åberopade till StatsUtsk. aflåtna K.
skrifvelse äfven innefattar utredning af medelbeloppet å Skogsplanteringskassans
arrenden, torde dess innehåll behöfva tagas i öfvervägande,
samt måhända föranleda till en annan beräkning af sjelfva
beloppet, än den Utsk. nu upgjort; hvarföre jag lika med Hr von
Hartmansdorff anhåller om propos. på återremiss.
Hr Printzensköld: Räkenskapsförenklingen har äfven här
varit anledn. till såväl K. M:s propos. som StatsUtsk:s tillstyrkande
att i dess väsendtligaste delar bifalla densamma. Utsk. har dervid
åberopat Ständernes vid sista riksdag fattade beslut i ämnet; och
ehuru delta beslut innehåller att, med vissa undantag, alla arrenden
af Statens egendomar, som äro till serskilda ändamål anvisade,
skola, i utbyte emot kontante anslag, till Statsverket indragas, lärer
likväl deraf hvarken kunna eller böra dragas den slutföljd, som
skulle de kontanta anslagen för all framtid blifva lika, oaktadt ar
-
282
Den 8 Mars e. m.
rendeafgifterne, på sätt Gr. Wrangel ganska riktigt anmärkt, äro af
den beskaffenhet, att de vid hvarje förnyad arrendeauction vanligen
ökas. Meningen med detta utbyte måste väl hafva varit den,
att de kontanta anslagen skola stå i jemförligt förhållande till arrendeafgifterne,
så att, när dessa sednare ökas, verkets eller inrättningens
inkomster, genom statsanslagen i samma mån förhöjas;
hvarföre och då, såsom Gr. Wrangel jemväl erinrat, denna kassa
obestridligen har ett högst riksgagneligt ändamål för sin tillvaro,
jag anser R. St. böra så gå tillväga, alt kassan, genom räkenskapens
förenkling, icke kommer att förlora någon del af de inkomster,
hon hitintills åtnjutit. På dessa skäl yrkar äfven jag ålerremiss
af betänk.
Sedan H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, härefter hemställt om
R. o. Ad. ansåge de emot denna punkt gjorde anmärkn.-r föranleda
till densammas återremitterande, samt svaren härvid utfallit med
starka ja, blandade med några nej, förklarade H. Ex. det han funnit
ja hafva öfverröstat nej.
9:o Strömsholms Stuteri-medel.
Hr von Hartmansdorff: När för andra verk och inrättningar
blifvit bestämdt, att de till dem anslagna räntor skola beräknas
efter förvandling i spannemål och i öfverensstämmelse dermed
godtgöras kassorna i män af det årliga pris, hvarmed tionden betalas,
så boide väl samma regel gälla för stuterierne i fråga om
de till dem anslagna dagsverken. Dessa stiga äfven i värde. Derföre
synas stuterierne böra komma i åtnjutande af samma förmån
som de kassor, om hvilkas inkomster vi här haft att bestämma.
Hr Rosenblad: Jag förstår mig visserligen icke på Stuterirörelsen
och hvad dertill hörer, men jag hemställer lill de talare,
hvilka här nu temmeligen likt och olikt återremittera alla punkter
i betänk., och möjligen nu vilja bereda Stuteriet en förmån, huruvida
man icke för framtiden skadar de mera vigtiga frågorna, som
röra de gamla krigsmännens rätt, derigenom att man sammanblandar
dem med de frågor, som angå hästarne, och om man icke utan
någon olägenhet skulle kunna bifalla denna punkt. Skulle i framtiden
Strömsholms Stuteri komma i behof af ökade tillgångar, kan
ju K. M. aflåta en nåd. propos. till R. St. om förhöjdt anslag.
Jag anhåller således om propos. på bifall.
Frih. Palmstjerna: Jag kan icke erkänna någon Stuteriets
rättighet att annorlunda än i enlighet med R. St:s beslut erhålla
ett visst årligen sig förändrande anslag. Här är icke enskild rätt
i fråga, utan endast en Statsinrättning, till hvars underhåll Staten
anslår medel. Det beror af R. St., att anslå mera eller mindre,
men någons rätt blir derigenom icke förnärmad. Här är dessutom
fråga om en ganska inskränkt summa, beroende hufvudsakligast af
markegången å dagsverken. Man har här visserligen sagt, att denna
markegång börjar stiga, men min erfarenhet har varit, att inom den
provins, hvarest jag bor, markegångsvärdet å dagsverken blifvit nedsatt
mot hvad det varit för några år sedan. Således mäste det vara
Den 8 Mars e. m
283
högst problematiskt, huruvida markegången å dagsverken inom Westmanlands
län kommer att stiga. Då nu Stuteriet undfått ett anslag
af Staten, och Stuteriets behof mäste afses, derföre att denna
inrättning är af beskaffenhet att med densamma något verkligt och
nyttigt ändamål vinnes, så kan jag icke inse någon fara vid bifallandet
af StatsUtsk:s förslag, som otvifvelaktigt innebär en förenkling
i räkenskapsformen; och då några förluster derigenom icke
kunna upkomma, enär anslaget för Strömsholms Stuteri, som dessutom
vid en riksdag kan höjas eller minskas, är högst obetydligt
och icke kan serdeles inverka på framlida Ständers beslut, anhåller
jag om bifall till Utsk:s förslag.
Hr von Hartmansdorff: Den siste talaren har yttrat, att
här icke vore fråga om någon enskild, utan om en Stats-inrättning.
Så är äfven förhållandet med invalidhusfonden, Wadstena krigsmanshuskassa
m. fl., hvilka alla äro Statsinrättningar och tillkomne
för vissa allmänna ändamål. En värd talare har sagt, att man
gerna må vara likgiltig i fråga om hästarne, endast man ser de
gamle krigsmännen till godo. Jag tror likväl, att ryttarne äro illa
utrustade, om de sakna hästar. Man har måhända icke utan skäl
klagat deröfver, att R. St. vid denna riksdag äro serdeles likgiltige
för Stuterierne. Jag kan icke rigtigt bedöma den saken, men då
närvar. Herrar ryttare sjelfve tiga, måste äfven jag följa deras exempel.
Min öfvertygelse är emedlertid att hvarken StatsUtsk. eller
R. St. böra vara mera likgiltige för den ena än den andra frågan,
och att, om de antaga en grundsats i det hela, kunna de icke öfvergifva
den i fråga om hans tillämpning på ringare fall. Ett motsatt
förfarande vore ej följdriktigt. Min granne har sagt, att, om Stuterierne
äro i behof af ökade anslag, skola R. St. bevilja dem.
Erfarenheten visar likväl att begäran om nya anslag vanligen besvaras
med nej, hvarföre säkrast är att behålla hvad man har. Af
sådan anledn. önskar jag, att Stuteriernas inkomster må uptagas till
det belopp, hvartill de efter årlig markegång upgå.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag hemställer till IJrnne, om en
förenkling i räkenskapsformen eller i vårt sammansatta redogörelseverk
och beskattningsväsende saknar all vigt, serdeles om denna förenkling
kan åstadkommas sådan, att man förminskar antalet af dem,
hvilka med räkenskapen hafva att skaffa. I fråga om principen har
jag icke uti föreg:de punkter yttrat mig, men jag är likväl af den
tanke, som StatsUtsk. uti detta betänk, uttryckt, utom i afseende
på ett eller annat misstag, som är lätt aflijelpt. Alt nu hålla sig
fast vid en sådan inkomst, som denna, det ådagalägger i sanning
icke någon djup Statsmannablick. Det är visserligen möj
ligt,
att ännu cn tid kunna bibehålla det Svenska beskattningsväsendet
oförändradt, jag medgifver det, men tror man väl, att det
icke någon gång brister? Hvad nu angår denna fråga, så är det så
oändligt tydligt, att, om öfrige natura prestationer och således om
äfven, hvad jag tror blifva förhållandet, värdet å dagsverken komma att
stiga, d. v. s. skola erhålla ett högre silfvervärde, då är ju den enklaste
utvägen, alf i och för Stuterierne lemna förhöjda anslag. Helt
annorlunda är förhållandet med den egentligen stora aflöningsstaten
i riket. Betraktar man de aflöningar, som utgå lill civila och militära
staterne, så skall man finna alt, med antagande af en sådan
åsigt, den K. o. Ad. vid förra riksdagen icke godkänt, hela den
Svenska tjenstemanna-personalen möjligen kommer alt i framtiden
erhålla en vida mindre aflöning än den f. n. äger. Delta är en
farlig sak. Men hvad nu Sluterierne angår, så föreställer jag mig,
hvad äfven är min öfvertygelse, att, i händelse uti framtiden behöfvas
ökade anslag, R. St. skola desamma bifalla. Jag hvarken
kan eller vill föreställa mig, att R. St. skola vara likgiltige för en
progression i förenklingen af vårt invecklade redogörelseverk och
beskaltningsväsende.
Ilr Bildt: Vid behandlingen af de föreg:de punkterne har jag
iakttagit tystnad, ehuru jag deltagit i Ulsk:s fattade beslut. Denna
min tystnad har varit föranledd deraf, att de i sak gjorde anmärkavarit
af beskaffenhet, att desamma böra af Utsk. tagas i närmare
skärskådande. Dä emedlertid man synes hafva för afsigt, att äfven
återremittera denna punkt, har jag ansett mig böra taga Hrraies
upmärksamhet i anspråk, desloheldre som jag tror, att man med
de gjorda anmärkmne vill underkänna hela den K. propos:n, som
synes mig äga den stora förtjensten, att i väsendtlig mån förenkla
vårt så invecklade upbördsväsende. I likhet med den siste talaren
tror jag följaktligen, att R. o. Ad. bör bifalla Utsk:s förslag i denna
del, synnerligast som detsamma endast innebär en fortsättning af
hvad vid 1834 0J1 1835 årens riksdag påbörjades, då nemi. flere
hemmansägare, hvilkas hemman blifvit dagsverksskyldighet till Stuteriet
ålagde, derifrån befriades emot kontant anslag. När nu det
af Utsk. föreslagna belopp endast upgår till 8,546 r:dr 32 sk.,
kan skillnaden i markegångsvärdena eller det belopp, som efterskänkes,
genom den föreslagna åtgärden, icke vara af serdeles vigt, och
då en återremiss icke kan tydas annorlunda än som ett underkännande
af den princip, som genomgår den K. propos:n, anser jag af
vigt, att punkten bifalles, hvarföre jag ingalunda kan biträda deras
mening, hvilka yrka återremiss.
Hr Printzensköld. Man har ånyo åberopat den så mycket
omtalade räkenskapsförenklingen till bevis på nyttan af det framställda
förslaget. Och Hr Lagerhjelm har sökt visa, att så verkligen
är förhållandet. Jag tillåter mig likväl fråga Hr Lagerhjelm,
om icke dagsverkena skola framgent komma att qvarstå i räkenskapen,
ehuru de uptagas såsom utgående efter markegångspris, icke
till Strömsholms Stuteri, utan till Statsverket? Hvaruti består då
denna räkenskapsförenkling? Finnes ens någon stymmelse dertill?
Räkenskaperna blifva lika beskaffade som förut och följderne deraf
likaså, nemi. att någon räkenskapsförenkling icke förefinnes. Man
har blott gjort en förändring utan att med densamma vinna hvad
man åsyftat. Det hade varit R. St:s rätt att föreskrifva, att, i händelse
dessa dagsverken nu utgå in natura, de icke få på detta sätt
utfordras af vederbönde hemmansägare, utan skola till Strömsholms
Stuteri-Ofver-styrelse lösas med penningar efter årligt markegångs
-
Den 8 Mars e. m.
285
pris. Sådant hade inneburit en lättnad för den skattdragande utan
alt i någon mån förnärma Stuteriets rätt; men icke leder den s.
k. räkenskapsförenklingen till lättnad för någon och är dessutom
ingalunda så beskaffad, att dess uteblifvande kan, såsom Hr Lagerhjelm
yttrat, föranleda någon sönderbrytning. Då erfarenheten under
7 eller 8 riksdagar öfvertyga! mig derom, alt det icke är så
lätt, att erhålla tillökning i anslagen, sedan dessa en gång blifvit
nedsatta, emedan det vanligen heter, att Statsverkets knappa tillgångar
derföre lägga hinder i vägen, så synes mig klokast, all bibehålla
hvad man har, heldre än att lefva i förhoppning på något
bättre. Visserligen kan möjligen värdet å dagsverken någon gång
falla, men vanligast har det, likasom värdet i öfriga natura prastalioner,
tendensen att stiga, och säkert är, att Stuteriet ingalunda gör någon
vinst, men väl förlust genom förändringen.
Frih. Palmstjerna: Med något eftersinnande torde icke kunna
förnekas, att ju en tillstymmelse lill lättnad i räkenskapen kommer
att genom antagandet af Utsk:s förslag äga rum. linder nuvar:de
förhållanden måste dagsverkslösen uti räkenskapen serskildt
debiteras af kronofogdarne, och desse föra serskild räkenskap öfver
de medel, hvilka skola ingå till Strömsholms Stuteri. Enl. Utsk:s
förslag kommer detta att uphöra, och medlen ingå med kronans öfriga
upbörd. Dessutom borde man lätteligen finna, att, dä denna
dagsverklösen uptages å de vanliga debetsedlarne jemte öfriga räntor,
hvilka ingå till K. M. och kronan, det blir en lättnad icke blott
för redogöraren utan äfven för de skattskyldige, i så måtto, som den
förre uptager dessa intrader på ett ställe, och den sednare genom
en debitering får veta beloppet af hela dess utskyld lill kronan.
Skulle denna dagsverkslösen stiga med några r:dr, kan sådant icke
verka serdeles mycket, och beror Stuteriets bestånd af en så obetydlig
summa, är det icke serdeles bevändt med detsamma. Hela
denna fråga är af ringa vigt, men sedan man en gång beträdt banan
att söka vinna förenkling i räkenskapen, bör man dermed fortfara,
och derföre anhåller jag om bifall till Utsk:s förslag.
Frih. Toll, Gustaf: Icke för att motsätta mig bifall till
Utsk:s betänk, utan till följd af Hr von Hartmansdorffs upmaning
lill de ledamöter af detta Stånd, hvilka interessera sig för Stuterierne,
att taga hästarnes parti, har jag begärt ordet. Sedan 1823
års riksdag har jag på detta rum sökt framhålla vigten och nyttan
af bibehållandet utaf dessa Stuterier, som kunna anskaffa goda fälthästar
åt Kavalleriet. Jag har icke endast i allmänt tryck utan äfven
vid alla möjliga tillfällen sökt framhålla vigten häraf, på det
att Svenska Kavalleriet må blifva användbart i falt, för vinnande
af hvilket ändamål jag ansett såsom vilkor möjligheten, att inom
landet beredes tillfälle till goda remonthästar, hvartill jag tror Stuterierne
serdeles mycket, om icke uteslutande, bidraga. Jag är innerligt
öfvertygad, alt äfven Konungen delar denna åsigt, och att
följaktligen alla Hans bemödanden i delta afseende skola fullkomligt
tillfredsställa alla hästvänner, och derföre anhåller jag om bi
-
286
Den 8 Mars e m.
fall till Utsk:s förslag, såsom befordrande det mål, jag och sannolikt
alla eftersträfva.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtnäs härefter till bifall å Utsk:s
uti förevar, punkt gjorda hemställan gjorde propos., besvarades med
starka ja blandade med nej, hvarpå H. E x. förklarade, det han trott
sig finna alt ja varit öfvervägande.
10:o Flyinge Stuteris medel.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill i korthet tillkännagifva,
att jag i fråga om denna punkt vidhåller den åsigt, jag yttrat vid
behandlingen af de föreg:de punkterne, eller att den förenkling i
räkenskapen, som med förevar, förslag åsyftals, icke skall medföra
besparing af en enda Häradsskrifvare eller fogdelön. Utsk:s sträfvande
är således endast att bereda Häradsskrifvarne någon, men
Statsverket ingen lindring.
Hr Rosenblad: Sedan R. o. Ad. bifallit den med denna
punkt likartade frågan om inkomsternes beräkning i och för Strömsholms
Stuteri, och en Kavalleri-officer här gifvit tillkänna, att han,
med full öfvertygelse om befordrandet dermed af Kavalleriets bästa,
tillstyrkt bifall till Utsk:s förslag, så anhåller äfven jag nu om propos.
på bifall å denna punkt.
R. o. Ad. biföll Utsk:s uti denna punkt gjorda tillstyrkande.
ll:o Spinhus-medlen.
Hr Printzensköld: Jag förutser visserligen, att R. o. Ad.
skall bifalla ifrågavande punkt, men får på förhand nedlägga min
protest deremot. Här har man ånyo tillstyrkt eftergift af en inkomst,
som Statsverket med säkerhet haft att påräkna. Ehuru den upgår
till blott 371 r:dr 2 sk. 9 rst., bade jag likväl trott det vara bättre
att äga än att förlora densamma. Att npföra den på bevilln.
torde måhända möta svårigheter, och i allt fall beror bevillms bestämmande
på R. St., hvarigenom Regeringen icke äger samma säkerhet
som nu, att ett belopp, motsvarande denna Statsintrad skall
fortfarande komma Statsverket tillgodo. Det är då icke klokt och
med Regeringens sanna intresse förenligt att efterskänka den ifrågavar.
inkomsten, blott för att fä bort titeln å den utur räkenskaperna,
och jag måste beklaga, att StatsUtsk. af ett så haltlöst skäl, som det
att åstadkomma räkenskapsförenkling, tillåter sig att tillstyrka eftergift
af än den ena intraden än en annan, hvilka summor, om än
hvar för sig icke serdeles stora, likväl då de sammanräknas, upgå
till betydligt belopp.
Hr Rosenblad: Då jag föreslagit eftergift af denna Statsintrad,
finner jag icke eller något skäl att afstyrka en dylik eftergift.
Jag skulle tro, att, då den åstadkommer serdeles krångel vid upbörden,
vi hafva skäl att göra denna eftergift, och i Bevilln.-förordn.
påföra vederbör: krogar, kaffehus, och källarmästare en bevilln. af
18 eller 10 sk. Hvad åter beträffar lindansare och komedianter,
så anser jag, serdeles i fråga om de sistnämnde, att härutinnan lig
-
Den 8 Mars e m
287
ger etl verksamt medel att kunna befria sig ifrån dem. Då jag sålunda
tror, att denna afgift utan ringaste olägenhet kan uphöra, tillstyrker
jag Utsk:s förslag.
Frih. Palmstjerna: Dä denna summa af 376 r:dr 14 sk.
6 rst. skall sammanplockas med 16 sk. af hvarje lindansare och
komediant för hvarje af deras representationer, 5 sk. 4 rst. af krögare,
och kaffehusidkare samt källarmästare och 3 sk. 8 rst. af spisqvartersidkare
inom de öfrige städerne utom Stockholm och Götheborg;
så inser man lätteligen, att besväret med denna upbörd skall,
i händelse den beräknas till något värde, medtaga hela upbördsbeloppet.
Om denna inkomst äfven är en ordinarie Statsintrad, utgör
detta likväl icke något hinder för R. St. att bifalla K. M:s propos.
Tvifvelsutan är den icke af grundskatts natur, ty omöjligen
kunna de afgifler, som upbäras af lindansare, hänföras till grundskatterne
och således är eftergift af densamma icke stridande emot
grundsatsen, att grundskatter icke böra eftergifvas. Huruvida det
kan vara förenligt med statsklokhet, att, för att sammanplocka en
summa, sora icke upgår till mera än 376 r:dr och några sk. samt
rst., man skall öfver hela riket här och der upbära 5 sk. och 4
rst., öfverlemnar jag åt hvar och en att bedöma. Uti hvarje annat
land skulle man finna detta högst löjligt, och jag kan icke underlåta
att nämna, hurusom inom vårt land äfven finnas personer, som
sålunda betrakta denna Statsinkomst.
Hr Bildt; Jag hoppas och förmodar, att Frih. Palmstjerna betagit
Ilr Printzensköld de farhågor, han hyser emot den vandalism,
hvarmed StatsUtsk. går tillväga i frågor, som röra räkenskapsförenklingen.
Instämmande i Frihms yttrande, anhåller jag, att få fästa
Hennes upmärksamhet på det principvidriga i bibehållandet af denna
inkomst. K. M. har äfven i Dess propos. lagt vigt derpå, såvidtjag
upfattat densamma, och hvilket synes af följande ord i den nåd.
propos.: ”då alla de, som utgöra nämnde afgifter, tillika erlägga
bevilln., anser K. M. det hvarken vara liehöfligt eller lämpligt, att
bibehålla ifrågavar. serskilda upbördstitel”. Det är således ur 2:ne
synpunkter olämpligt, att dessa medel vidare utgå, nemi. först ur
den af Frih. Palmstjerna i början af dess yttrande angifne, och vidare
ur den, att det är obilligt att betala bevilln. på 2 ställen, ty
ostridigt äro de ifrågavar. afgifterne alt betrakta såsom bevilln. och
ingalunda såsom grundskatt, hvilket Hr Printzensköld likväl tycktes
vilja bevisa.
Hr Printzensköld: 1 anledn. af Frih. Palmstjernas yttrande,
anhåller jag att få erinra, att om Frilen framtager debetsedlar från
landet, så skall Frilen finna, huruledes afgifter der äro sammanplockade
i 12 och 6 sk., hvilka sammanplockade afgifter dock utgöra
en icke så ringa summa. Många 1000 debetsedlar å landet
uptaga endast mantals-penningarna 12 sk., och eftergifvereller bortslösar
man dessa små afgifter, så torde det svårligen kunna bestridas
att Staten blir den, som derigenom förlorar. Jag må gerna
underkasta mig Frihms anmärkn., att ifrågavar. afgifters bibehållande
är en löjlighet, men såvida det icke af Hr Frihrn blifvit bestridt
288
Den 8 Mars e. m.
och icke heller kan bestridas, att de tillfallit Staten, och att de
utgå på ett sålt, hvarigenom de icke blifva känbare för dem, som
skola dem erlägga, så förekommer det mig nog ovänladt, alt någon kan
finna det vara en löjlighet, om dessa afgifter få fortfarande komma
Staten tillgodo.
Frih. Stjernstedt: Jag har icke upfaltat Frih. Palmstjernas
mening så som Hr Printzensköld. Det tycktes mig nemi. såsom Frih:n
hade kommit till det resullat, att då dessa afgifter af 5 sk. 4 r:st.,
3 sk. 8 r:st etc. sammanräknade icke utgjorde mera än omkring
376 r:dr, det vore skäl, att efterskänka desamma, emedan deras
debiterande, upbörd och redovisande skulle, i värde, upgå lill ett
måhända vida högre belopp än alla dessa afgifter sammanlagda. Hr
Printzensköld synes hafva lagt mycken vigt vid de ifrågasatte eftergifterne
och åberopat förhållandet med mantalspenningarnes upbörd,
som från småsummor tillhopa upgå lill höga belopp, men jag finner
denna jemförelse på förevar, fall ingalunda tillämplig, och ber för
öfrigt få fästa upmärksamhet derpå, alt, då man efterser lill hvilket belopp
de i detta betänk, föreslagna eftergifterne upgå, och hvilka
skola med Statsmedel ersättas, så utgöra de med undantag af Lappmarks
Ecklesiastik-verks collect-medel inalles något, öfver 800 r:dr,
hvilken summa icke synes mig större än att den ulan betänklighet
må kunna efterskänkas, då derigenom vinnes en stor förenkling i
räkenskaperne.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. hvad Ulsk. i
denna punkt hemslält.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, i anseende lill den redan
långt framskridna tiden, och enär nästföljande punkt af förevar, utlåt.,
hvaruti förekom frågan om Lappmarks Ecklesiastik-verks medel, samt
öfriga punkter af samma utlåt, måhända skulle komma att föranleda
en långvarig diskussion, hemställde om R. o. Ad. behagade tillåta
att med pröfningen af de återstående punkterne af StatsUlsk:s utlåt.
N:o 51 Litt. A finge anstå till nästa plenum, lemnade R. o. Ad.
dertill sitt bifall.
Hr Rosenblad: Då jag öfvervarit detta plenum i hopp att
12 punkten, ang:de Lappmarks Ecklesiastik-fond, skulle till pröfning
förekomma, men sådant nu icke lärer kunna ske, vågar jag vördsamt
anhålla, att Hr Frihm och Landtm, täcktes tillkännagifva liden
för nästa plenum, på det jag då må kunna göra mig ledig från
embetsgöromäl och iakttaga inställelse.
Hr Printzensköld: Jag tror icke att någon ledamot af R.
o. Ad. äger rätt att tillfråga sin Landtm, om tidens bestämmande
för våra sammanträden. Det tillkommer honom i samråd med de
öfrige Ståndens Talemän alt härutinnan besluta, och jag anhåller
således, alt Hr Rosenblads fråga må blifva obesvarad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller att få framställa
en annan fråga, som för R. o. Adis ledamöter serdeles för
dem,
Den 8 Mars e. m.
289
flem, hvilka deltagit i riksdagsförhandlingarna sedan längre tider
tillbaka, mäste äga ett stort och djupt intresse. Ett förslag har här
nemi. blifvit vackt, att genom serskild deputation R. o. Ad. skulle
betyga en af Ståndets utmärktaste ledamöter sin erkänsla och högaktning,
H. Ex. Hr Gr. De Géer. Denna fråga, som för flera dagar
sedan blifvit väckt, är upförd sist på föredragmslistan, hvarföre och
då flera vigtiga mål före hennes afgörande mäste föregå, samt det
följaktligen skulle komma att hända, alt en längre lid dröjde innan
hon till afgörande kan förekomma, får jag anhålla, alt samma fråga
måtte blifva upförd först på föredragmslistan till nästa plenum.
Häruti instämde Hr Printzensköld, Carl.
Frih. Toll. Gustaf: Då jag måhända är den äldste bland R.
o. Ad., som längst haft den lyckan att öfvervara R. o. Ad:s sammanträden
under H. Ex Hr Gr. De Géers ordförandeskap anhåller
jag att få förena mig med Frih. Palmstjerna.
Hr Rosenblad, Berh.: För att iakttaga formen, är väl nödigt
att upskjuta med beslutet i denna fråga, ty formen lärer väl
fordra, att det ännu icke slutligen pröfvade betänk, upföres först
pä listan, men jag förenar mig i alla fall med Frih. Palmstjerna.
Hr Printzensköld: Jag kan icke inse något lagligt hinder
för bifall till Frih. Palmstjernas framställning. Frågan rörer Ståndet
enskildt och kan på några ögonblick afgöras, hvarföre jag önskar,
att R. o. Ad. måtte bifalla Frih. Palmstjernas förslag.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag instämmer så mycket heldre i
Frih. Palmstjernas förslag, som vi något hvar känna, att H. Ex.
Hr Gr. De Géer vanligen icke upkommer i plenum förr än klockan
11 f. m., derförinnan frågan, hvars pröfning icke kan uptaga
mera än på sin höjd några ögonblick, kan afgöras, hvilket synes
mig mera grannlaga, än om detta ämne företages i Gr. De Géers
närvaro.
Frih. Raab, Adam Christian: Denna fråga är en Ståndets
enskilda angelägenhet. Jag är öfvertygad, att ingen ledamot
kommer att yttra någon betänklighet emot bifall till förslaget, och
derföre vågar jag hemställa om detta ämne icke kunde förekomma
i afton, hvilket vore mera lagligt och formenligt, än att emot föreskriften
i 47 § Riksd.Ordn. upföra ärendet först på föredragmslistan
i nästa plenum. Ståndet är nu temmeligen talrikt försarnladt,
och jag anhåller derföre, att Hr Frih. o. Landtm, ville framställa
propos. på mitt förslag.
Häruti hördes flere ledamöter instämma.
Då nu öfverläggningen härom förklarades vara fulländad, yttrade H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm., att han, då Frih. Palmstjerna, hvars
förslag först blifvit framstäldt, begärt att den väckta frågan om en
tacksamhetsbetygelse för H. Ex. Hr Gr. De Geer mätte tipföras främst
å föredragn:s-listan för nästa plenum, samt emot Frih. Raabs hemställan,
förekomme, att många ledamöter redan bortgått, utan att de
4 H. 19
I)cn 8 Mati c. m.
kunnat förmoda att ifrågavar. sist på föredragn:s-listan uptagne ärende
skulle i dag förekomma, finge i öfverensstämmelse med Frill. Palmstjernas
förslag hemställa, om R. o. Ad. bifölle att motionen om
ifrågavar. tacksamhets-bctygelsc upfördes främst å föredragn:slislan
för nästa plenum:
Ropades ja.
Anmäldes och lades på hordet nedannämnde från Utsk:n inkomne
utlåt:n och betänk, nemi. Irån
Stats-Utskotlet.
I\T:o 05, angrde ett föreslaget lån för anläggningen af en jernväg
emellan Götheborg och Mölndahl;
N:o 06, i anledn. af väckt motion, ang:de förklaring af den i
Kongl. Cirkulärbrefvet d. 20 April 1850 meddelade föreskrift, ronde
befrielse i visst fall från mantalspenningars utgörande;
N:o 07, angule indragning af Wermlands Fält-jägare Regde;
JN:o 08, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de framt, förre
Deparl:s-chefen vid K. General-Tullstyrelsen, Presidenten J. P. af
Billberghs enkas och barns ansökning att njuta befrielse från Presidenten
af Billbergh i lifstiden ådömd ersättningsskyldighet för den
efter Upbördstulllörvallaren M. Finér yppade balance;
N:o 09, i anledn. af R. St:s sednast församlade Revisorers berättelse
om granskningen af de under Commerce-colhii förvaltning
ställda fonder;
N:o 70, ang:cle begärd afskrifning af det för upbyggandet af
Sliftskyrkan i Hernösand beviljade lån;
N:o 71, i anledn. af K. M:s nåd. propos. ang:de af Majoren
G. Bennich sökt ersättning för innehafda hästhemmansränlor vid f.
d. Westgölha Kavallcri-regde.
B a n k o - U t s k o 11 e t:
N:o 17, i fråga om förhöjning i det till Bankens Brand-chef
utgående anslag;
N:o 18, i fråga om förhöjning i de åt Bankens kassörer anslagna
missräkningspenningar;
N:o 19, i anledn. af Kamereraren A. W. Wesströms ansökning
om erhållande af fullmakt å ett lönebelopp af 1,200 r:dr.
Allm. Besvärs- o. Ekon.-Utskottet:
N:o 52, i anledn. af väckt motion om en fyrbåks anläggning
på nordvestra udden af Gottska Sandön;
N:o 53, i anledn. af väckta motioner, om utvidgande af de
rättigheter, som äro Mosaiska trosbekännare bär i riket tillerkände.
N:o 54, i anledn. af väckt fråga om beviljandet af Stapelrätt
för staden Skellefteå;
N:o 55, i anledn. af väckt motion om uprättande af nytt sammandrag
af de författningar m. m., som böra från predikstolen årligen
upläsas.
Ben 8 Mars e. m.
291
N:o 56, i anledn. af väckt fråga om Skyldighet för Postmästare
att, utan ersättning, afsända allmänhetens bref från postkontoren
till landsorten m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^11 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Måndagen den 10 Mars 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 20 sistl. Februari.
Uplästes lill justering och godkändes nedannämnde från Exp.
Utsk. inkomne förslag till R. St:s underd. skrifvelser till K. M.
N:o 30, ang:de af K. M. i nåder föreslagen eftergift af Kronans
rätt lill dana-arf efter Enkan B. H. Sandelin;
N:o 31, ang:de anslag af kronotionde till Lekvattnets kapellförsamling
i Wermland; och
N:o 32, ang:de förändring i vilkoren för ett till skolhusets i
Nyköpings utvidgning och reparation beviljadt lån.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
efter N:o 661, Hr Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
och befanns dertill hafva blifvit utsedd;
N:o 2052, Hr von Hultenheim, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Bevilln:sUtsk., att inträda under den Ordinarie ledamoten N:o 389,
Frih. von Kraemer, Robert Fredrik, beviljade 12 dagars ledighet
från och med den 11 dennes; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 2277, Hr Ljungsvärd, Fullm. Hr von Heidenstam, Nils Gustaf.
Föredrogs Hr Aminoffs, Johan Fredr., i R. o. Ad:s plenum
d. 5 dennes f. in. gjorde hemställan, att R. o. Ad. måtte utse
19*
292
Den 10 Mars.
vissa af dess ledamöter för alt lill II. Ex. Hr Gr. Carl De Geer
frambära R. o. Ad:s tacksamhet för den af honom i egenskap af
Ordf. i Ridd.-Direkt:n egnade vård åt Riddarhusets angelägenheter.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät härvid upläsa det förslag i
detta ämne, som af Hr von Hartmansdorff, Äng., uti samma plenum
blifvit framsläldt och hvaruti Hr Aminoff hade förklarat sig
instämma, samt hemstälde sedermera om R. o. Ad. i öfverensstämmelse
dermed behagade besluta, att genom en Deputation betyga
H. Ex. Hr Gr. De Geer sin tacksamhet för den mångåriga vård,
han, såsom Ordf. i Ridd.-Direktm, egnat åt Riddarhusets angelägenheter,
samt att denna Deputation komme att bestå af en Grefve,
2 Friherrar samt 3 Adelsmän och utses af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, bland Ståndets ledamöter.
Denna propos. bifölls, hvarefter H. Ex. lill ledamöter af i frågavar.
Deputation utnämnde Gr. Hamilton, Henning Ludvig
Hugo, Frih. Lagerfeldt, Israel Carl Adam, Frih. Falkenberg,
Conrad Gabriel, Hr Aminoff, Joh. Fredr., HrBerg
von Linde, Joli. Albrecht, och Hr af Harmens Henr. Otto.
Fortsattes pröfningen af StatsUtskis d. 26 sisth Febr. och d.
1 dennes på bordet lagda utlåt. N:o 51, Litt. A, i anledn. af K.
M:s nåd. propos., ang:de serskilda till åtskilliga förvaltande verk
anvisade inkomsters utbytande emot Statsanslag.
Härvid föi ekomrao:
12 Lappmarks Ecklesiastik-verks medel.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: Jag anhåller om upläsning
af den del utaf Ulsk:s i denna punkt afgifna utlåt., som innehåller
upgift om spanmålsanslagen till Lappmarks Ecklesiastikverk.
Sedan den begärda upläsningen försiggått, yttrade
Frih. Stjernstedt: I afseende å den delen af betänk., som
rörer den Lappmarks Ecklesiastik-verk ansi agne kronotionde-spanmål,
är det som jag begärt ordet, för att fä fästa R. o. Ad:s upmärksamliet
på åtskilliga dervid förekommande besynnerliga förhållanden.
Till en början anser jag ganska anmärkningsvärd! det föredraganden
inför K. M. upgifvil: att 1191 T:r af denna kronotionde
skulle vara indragna till Statsverket och på denna grund
föranledt K. M. att besluta indragning af öfiige Lappmarks Ecklesiastik-fond
tillhörig kronotionde, utgörande 541 T:r, deraf 30 T:r
äro anslagne till skolmästaren vid Lycksele skola och återstående
24$ T:r lill fri-elever vid samma skola. Om R. St. skulle bifalla
StatsUtsk:s betänk, i denna del, så skulle det verkligen blifva svårt
att tillämpa K. M:s beslut härutinnan, och jag vet icke huru det
ens skulle tillgå vid indragningen af dessa 54$ T:r, enär de 119$
T:r icke äro indragne, och således den grund, hvarpå man stödt
beslutet, aldeles icke i verkligheten finnes till. I den K. proposm
upgifves, nemi. att det skulle tillgå på enahanda sätt, som man gått
tillväga med indragningen af de 119$ T:rne. Men alt desse ännu
Den 10 Mars.
293
lilga till lie ändamål, hvarför de blifvit anslagne, visar den utredning,
sorn Utsk. i sitt betänk, gjort. På det att intet tvifvel i detta
hänseende må äga rum, ber jag att få upittsa ett utdrag ur Lappmarks
Ecklesiastiks-verks hufvudbok för år 1835 der det pag. 13
och 15 står å denna Ecklesiastiks-verks stat i Credit upfördt med
kronovärdi spanmål, att utgå som följer:
Till Lycksele skola :
30
T.-r från Arnäs.
24)
af Skytteska donationsfonden.
Till pastor i Fölinge.
28
T:r kronotionde.
Till pastor i Dorothea.
12)
T:r från Arnäs.
Till pastor i Fredrika.
>2)
T:r från Arnäs.
Till pastor i 1Vilhelmina.
12'
T.t från Arnäs.
Till predikanten i Hede.
12
T:r kronotionde.
Till pastor i Stensele.
12)
T:r frän Arnäs.
Till pastor i Gellivare.
30
T:r kronotionde, eller tillhopa
de 174
T:r spanmål, hvarom här är fråga.
Alt dessa 174 T:r spanmål skola för all framlid lill innehafvarne
af ofvanupräknade Ijenster in natura utgå, visas af K. Brefvet
d. 28 No v. 1835, som i 1 mom. summariskt uptager den här ofvan
specielt anförde fördelningen. Detta K.. Bref finnes ock bilagdt
(pag. 107) 1834 års hufvudbok för Lappmarks Ecklesiastik-verk,
och enär det icke kan visas att detta K. Bref är uphäfvet, är det
svårt att fatta huru Föredraganden af Finance-ärenden kunnat inför
K. M. i Statsrådet upgifva, att en del af denna spanmål eller 119)
T;r redan äro indragne, och på denna grund tillstyrkt K. M. att
äfven indraga återstående 54) T:r, som äro anslagne till Lycksele
skola. Hvad särskildt beträffar indragningen af de 24) T:r spanrnål,
som äro anslagne lill frielever vid Lycksele skola, så är förhållandet
dermed så mycket mer anmärkningsvärd!, som de utgå af
Skytteska Donations-fonden och således äro grundade på enskild
persons donation, i afseende hvarå jag anhåller att få uplysa följande:
Jemlikt K. Brefven af d. 20 Juni 1631, och d. 5 Nov.
1634 förordnades att 31) hemman i Wester-Norrlands län skulle
till Umeå, nu Lycksele skolas underhåll, förpantas för 6000 r:dr
silfverspecier, som Riks-rådet Johan Skytte dels skänkt, dels insamlat
af sina släglingar. För desse 6000 r:dr, insatte i koppar
-
294
Den 10 Mars.
kompaniet, gaf Staten i surrogat såsom pantdesse31| hemman. Carl ilen
XI förordnade i bref af 18 d. Apr. 1687, alt, sedan R. St. vid föreg:de
riksdag beslutat, det förpantade hemman skulle igenlösas och desse
hemman sålunda fallit under K. M:s disposition, så skänktes dessa hemman
till Lappmarks Ecklesiastik-verks-fond för att njuta och besitta
dem för all framtid. Man har sagt att i det beslut, sorn R. St. år 1834
fattade, om Lappmarks Ecklesiaslik-fonds öfverlemnande till Statsverket
i anledn. af K. M:s propos. om Cansli-slyrelsens indragning, innefattades
ej blott indragning till Statsverket af ordinarie räntor utan äfven
kronotionde. Häremot får jag anmärka, att vid Cansli-styrelsens
indragning kunde icke ifrågakomma ersättning till Lappm. Eckl.-  verk, genom öfverflyttning på Riks-staten, af andra medel än sådane,
som stätt under Cansli-styrelsens disposition och dessa bestodo,
enl. hvad StatsUtsk:s betänk. N:o 88 för 1834 års riksdag uplyser,
endast af ordinarie ränta till ett belopp af 4117 r:dr 23 sk. 11
r:st. samt intresse ä det kapital af omkring 74,000 r:dr, som frän
Cansli-styrelsen till Stats:kont. öfverlemnades; men tiondespanmålen
stod i samma betänk, endast förd inom linien med kronovärdi
ä 36 sk. tunnan, jemte anmärkn., att samma spanmål likasom
bland inkomsterne äfven bland utgifterne uptages med enahanda
värde, således upp- och afföres såsom in natura utgående. Sålunda
upförde R. St. såsom förslagsanslag 4000 r:dr för ordinarie räntan
och 3000 såsom intresse å det till Riksg:s-kont. öfverlemnade kapitalet.
På det att icke R. St. må bidraga dertill, att väld mot enskild
äganderätt ntöfvas, anhåller jag att denna punkt må till Utsk.
återremitteras, på det att tillfälle må beredas att på något sätt rättelse
i detta hänseende måtte kunna åstadkommas.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Om i den nåd. propos:n begärts
något beslut af Ständerna i afseende på ifrågavar. 54 j T:r,
så tror jag att en återremiss varit ganska riktig och ändamålsenlig;
men K. M. har endast begärt att Ständerna mätte yttra sig i afseende
på kollekt-medlen. Jag kan sålunda icke se, hvartill det
skulle gagna att återremittera det hela, ty svårligen kan StatsUtsk.
vidtaga någon åtgärd, som skulle kunna bereda rättelse i hvad som
möjligen orätt ägt rum vid föredragningen och beslutet i den föreg:de
frågan, nemi, om de 54 tunnornas indragning. Jag skulle
derföre tro att man kan bifalla betänk, emedan endast sednare
delen innehåller något förslag, som af Ständernas åtgärd beror.
Allt hvad i förra delen förekommer nemi. den som innehåller
K. M:s beslut om indragning af de 54$ T:r är blott medcleladt
ad notitiam, och hvad StatsUtsk:s betänk, innehåller, är heller icke
något annat. Vore det fråga om att öfver den första delen afgifva
något yttrande, så skulle jag instämma med Frih. Stjernstedt, men
som icke någon begärt det, så skulle jag tro att man kan bifalla
den nästa punkten utan att afgifva något yttrande om den första,
som icke heller lärer blifva föremål för någon propos.
Frih. Stjernstedt: Så vidt jag kan upfatta saken, så skulle
ett bifall till denna punkt innefatta ett godkännande deraf, att enskild
egendom kari blifva beröfvad den, sorn rår om densamma;
0 e n 10 Mar s.
295
Om sä icke vore, skulle jag visst ingenting hafva emot att R. St.
bifölle denna del af punkten, roen dä i K. AI:s nåd. propos. upgifvits
ett förhållande med denna kronolionde-spannemål, hvilket
befunnits i verkligheten icke äga någon motsvarighet, så tror jag
alt, på det att R. St. måtte skydda eganderätten, det blir nödvändigt
att R. St. förfoga på ett sätt att en rättelse blir möjlig. Man
hade i Utsk. föreslagit alt en sådan rättelse skulle kunna ske genom
en skrifvelse till K. M., men detta ansågs icke vara det lämpligaste
sältet att gå tillväga. Att likväl något bör vidtagas, tror jag
vara nödvändigt, ty i annan händelse skulle, om R. St. bifalla detta
betänk., sådant som det nu är, R. St. godkänna det förfarande,
som egt rum, och Lappmarks Eeklesiastik-verk sålunda gå miste
om den egendom, som detsamma tillhörer, hvilket förfaringssätt
jag icke tror öfverensstämma med R. Sirs pligt er såsom lagstiftande
makt.
Frih. Raab, Adam Christian: Enär ingen ledamot ytterligare
yrkat älerremiss, anser jag öfverflödigt att vara mångordig i
denna sak. .lag ber endast alt i minnet fä återföra det af mig i
förra plenum upläsla, skriftliga anförandet af Hr Statsrådet Sandströmer
i denna fråga. Detta anförande uplyste nemi. derom, alt
icke såsom Frih. Stjernstedt nu har velat upgifva, här skulle hafva
blifvit begånget något våld; det uplyste nemi. att K. M. hade beslutat
all pä grund af Ständernas vid 1834 års riksdag fattade beslut,
indraga förestående 54 £ T:r på Lappmarks Eck'esiastak-fond,
till ersättning med kontant, och det uplystes då tillika, medelst ett
(ill rigtigheten behörigen bestyrkt utdrag, af hvilket jag här har en
afskrift, att statsliggaren ådagalägger att något annat belopp in natura
icke å Riks-staten förekommer än ifrågavar. 541 T:r. Jag vill
icke nu besvära med upläsning af en handling, som jag förut för
R. o. Ad. har upläst. Skulle något i detta fall vara föremål fölen
närmare undersökning, så vore det en omständighet, i hvilken
Frih. Stjernstedt icke har så obetydlig del, då han är ledamot af StatsUtsk.
, nemi. det besynnerliga förhållandet, alt Utsk. icke begagnat
den rätt, som 42 § Riksd.Ordn. gifvet-, att skaffa sig nödiga uplysningar
för att bättre utreda förhållandet än StatsIJtsk. nu har
gjort. Skulle, som sagdt är, någon äterremiss äga rum, så vore det
ur sådan synpunkt, mea jag vill icke lägga det Utsk. till last, utan
får för min del anhålla om bifall å förslaget.
Frih. Stjernstedt: Så länge Frih. Raab icke kan vederlägga
hvad som i SlatsUlsk:s utlåt, är upgifvet, att nemi. hela detta belopp
af 174 T:r ännu utgår, så tror jag alt de premisser som Frih.
Raab upställer icke kunna leda till den slutföljd, som dermed åsyftas.
För att vederlägga min förut gjorda upgift, att de 11<H Tutionde
icke äro till Stats-verket indragne ulan ännu in natura utgå,
erfordras väl först att visa när K. Brefvet af d. 28 Nov. 1835
blifvit uphäfvet, genom hvilket bestämmes att och huruledes dessa
174 T:r skola in natura till afsedde ändamål utgå. Så vidt nämnde
K. Brefs uphäfvande till all kraft och verkan icke kan visas, torde
det icke bestridas att denna kronotionde-spanmål aldrig någonsin
blifvit till Statsverket indragen.
296
Den 10 Mars.
Hr Bildt, Didrik Gillis: I olikhet med Frih. Raab kan jag
icke annat än erkänna riktigheten af Frih. Stjernstedts anmärkn:r,
men jag hyser en olika åsigt med Frih. Stjernstedt derutinnan, alt
det skulle tjena något (ill att nu återremittera ifrågavar. utlåt. Jag
anser frågan inom Utsk. vara fullkomligen utredd, och en reservant
nemi. Hr D:r Stenhammar, hvars reservation äfven finnes bifogad,
har deruti, äfven sora inora Utsk. serdeles fullständigt utredt
alla dessa förhållanden. Då frågan således vunnit tillräcklig utredning,
men Utsk. det oaktadt icke ansett sig böra föreslå Ständerna
att ingå lill K. M. med en sådan skrifvelse, som Frih. Stjernstedt
yrkat, icke heller ansett sig böra vidtaga en annan inom Utsk. föreslagen
åtgärd, för att vinna rättelse uti ifrågavar. förhållande, så tror
jag för min del alt en älerremiss icke bar någon annan effekt, än
att den vållar tidsutdrägt. Under sådana förhållanden, och på dessa
skäl yrkar jag bifall lill punkten.
Hr af Ha rmens; Ehuru jag har sökt visa att den af Frih.
Stjernstedt gjorda begäran icke skulle gagna till något, så har jag
dermed icke velat säga ali jag gillar hvad Frih. Raab anfört i denna
sak. Enl. min tanke återstår intet outredt för SlalsUtsk.; ty StatsUtsk.
har framlagt afskrift af specialstalen, som visar att dessa I19j
T:r icke voro indragna utan årligen utgingo in natura såsom jag
tror ända till slutet af år 1849. Hvad detta beträffar, sä kan jag
icke dela hans tanka, men som jag förra gängen sade och som jag
nu äfven yttrar, hvartill tjenar väl en älerremiss af denna första
del af Utsk:s 12:te punkt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det enda egentliga förslag, som
finnes i denna punkt af Utsk:s betänk., är den, ang:de uphörande
af de till Lappmarks Ecklesiastik-verks anslag ing:de kollektmedel.
Om Staten begagnade denna kollekt, skulle jag visst vara benägen
att deri instämma, men då det förmodligen icke lärer vara förhållandet,
emedan såsom bland inkomst-titlarna jag icke sett desse kollekt-medel
upförde, så ser jag alldeles icke hinder derför att, då
det icke är något tvång all erlägga dessa medel lika såsom hittills,
desamma fortfarande kunna insändas till Consistorium i Hernösand,
som kan begagna dem för ifrågavar. ändamål, derföre afstyrker
jag detta förslag. SlalsUtsk. framställer reflexioner eller anmärkn.
T eller hvad man vill kalla det, som i sig sjelfva äro af
större vigt än det egentliga förslaget. Beträffande först indragningen
af Lappmarks Ecklesiastik-fond, eller åtminstone af dess kontanta
fond, så kan jag för min del icke annat än ogilla det beslut,
som år 1834 fattades, att nemi. man öfverflyttade en fonds-stiftelseskassa
till Riksg:s-kont., och gjorde inkomsten för denna kassa beroende
af Ständernas godtfinnande, ja ännu värre, tilläfventyrs af
den förseglade sedeln i ett förstärkt Utsk., synnerligen då denna
fond tillhörde en välgörande stiftelse, och tillkommit genom de besparingar
de gjort af inkomster till större delen bestående af inlösta
förpantningar i gamla tider och genom kollektmedel. Dessa till välgörande
inrättningar anslagna medel måtte väl stå under samma
skvdd, sorn Svensk lag tillerkänner egendom, tillhörig hvar och en
Den 10 Mars.
297
moralisk person, och borde sålunda varit fria från allt tillgrepp.
Det kan numer icke hjelpas, ty molionsrätlen är icke mer öppen,
och jag vill hoppas att Stat-Utsk. ersatt fordna synder, genom att
åtminstone gifva tillräckligt anslag motsvarande denna inkomst. Men
der äro andra omständigheter, som man icke kan få reda på, nemi.
verkliga förhållandet med de 174 tunnorna spanmål. SlalsUtsk. har
gifvit oss en upgift, Hr Stenhammar en annan, något mer divergerande,
och en tredje upgift finues i det utlät, af Hr Sandströmer,
hvilken, såsom Statsråd, har föredragit denna propos., och som Frih.
Raab i förra plenum har upläst. Jag vill anse att de uplysningar,
som i Hr Sandströmers förklaring finnas, äro skriftliga utdrag ur
specialräkenskaperna, och derföre äro tillförlitliga, men i alla fall
synes det såsom anslag till löner för prester och skollärare i Lappmarken,
och deribland äfven för sådana skolor som varit inrättade
för barns underhåll, beräknade i spanmål, dock endast utgått i penningar
efter markegång, och då gerna icke antagas kan annat än
att man för dem behöfver spanmål, oell att de icke kunna godtgöras
med penningar. Det är detta förhållande jag önskar all SlalsUtsk.
mätte utreda, huru det verkligen tillgått, hvartill nog fullständiga
uplysningar böra erhållas i Landsböckerna. Vidare förekommer
alt bland dessa medel ingär en donalions-fond, sorn af Riksrådet
Johan Skytte blifvit skänkt lill Lysksele skola. Ständernas beslut
vid 1834 års riksdag ang:de Lappmarks Ecklesiaslik-fond, ett beslut,
som icke kan uphäfvas förr än nästa riksdag, berättigar icke till
öfver flyttning till Statsverket af detta anslag, emedan om det än
förvaltades af Ecklesiastik-fonden, det dock icke hörde dertill, ty det
fanns långt innan Ecklesiastik-fonden tillkom. Det är ett enskildt anslag
och kan icke utan rättskränkning sammanblandas med öfrige Statsinkomster,
utan bör såsom anslaget lill en enskild anstalt, äfven dertill
användas. Förhållandet är att den välbekante utmärkte Joban
Skytte, den Store Gustaf Adolfs utmärkte lärare, medlem af Konungens
Rådkammare m. m., lian, som ansågs hylla de demokratiska
idéerna, men, som jemte sin store medbroder, chefen för dem,
som hyllade de aristokratiska, den store Axel Oxenstierna, gaf ett
vackert exempel af, att utan afseende på deras förkärlek för den ena
eller andra politiska äsiglen, när det var fråga om fäderneslandets
väl, kufvande den enskilda benägenheten och sympatien för den ena
eller andra politiska åsigten, alltid öfverensstämde i tillstyrkande åtgärder.
Johan Skytte gaf, såsom allmänt bekant är, genom stora
donationer, vitsord af sin varma kärlek för ali uplysning, dä han
lemnat stora anslag åt Upsala Universitet, han gaf äfven lill Lappska
ungdomens undervisning i christligt och intellectuelt hänseende,
detta understöd åt Lycksele skola. Detta anslag kan icke heller utan
förnärmande af enskild rätt borttagas, för att i stället förvandlas i ett
Stats-anslag, som raan kan efter behag förändra. Om jag icke bedrager
mig, så eger StatsUtsk. f. n., bland sina ledamöter, den nu
lefvande representanten af Johan Skytte, hvilken i kraft af sin ställning
har i updrag alt representera hans vilja. Det är Hofrältsrådet
Gr. Mörner. Jag rekommenderar således serskildt till Hr Gr:n att
såsom varande ledamot af StatsUtsk., om han anser sin store stam
-
208 Den 10 Mars.
faders stiftelse vara värd alt skydda, lian då inom Utsk. matie göra
det. Skulle han deremot anse alt tiderna så förändrat sig, alt denna
stiftelse icke mera är behöflig, och att således denna summa kan gå
i allmänna svalget af Statsinkomster, der den gör så ringa till eller
ifrån, då önskar jag alt han måtte uttryckligen i nästa utlåt, frän
StalsUtsk. förklara, att det har skett med hans vilja, ty i det hänseendet
är det han och ingen annan, som representerar rättsfrågan.
- På grund af de förhållanden L’tsk:s betänk, nplyst, anser jag mig böra
väcka serskildt motion, så väl i afseende på Kyrkoherdars och Skollärares
rätt att i natura få upbära dem anslagen spanmål, och emot
sammanblandningen af Skylteska donations-fonden med Statsverket;
ytterligare vill jag bevisa ang:de de 1,335 r:dr kollektmedel, alt de
icke åro alldeles obehöfliga. Att icke nuvar. anslag upfylla alla behof
för de ändamål denna fond skall bestrida, synes bäst deraf, att
ett enskildt sällskap, Svenska Missionssällskapet, funnit sig föranlätit alt
af egna medel uprätta en skola för Lappbarns undervisning pä Lappska
språket. Behofvet häraf lärer till en stor del upkommit genom
ett beklagligt misstag af Hernösands Consistorium. Delta har nemi.
icke ansett behöflig!, att i de Lappska församlingar, der Lapp-allmogen
är mindre talrik, hvarken Lappsk .gudstjenst eller skolundervisning
på Lappska ega rum, utan att Lapparne så småningom böra
vänja sig vid gudstjenst och undervisning på Svenska. Jag kan icke
dela denna tanka. Lapparne hafva visserligen efter all sannolikhet
varit Sveriges mest ursprungliga innevånare. Denna folkstam har
visserligen sjunkit till en stor numerisk obetydlighet, men ännu, der
den finnes, eger den sitt språk, och det dyrbaraste ett folk eger,
är att på hemmets språk äfven få emottaga religionens och undervisningens
tröst. Vi hafva nyligen uplefvat anmärkningsvärda händelser,
jag menar striderna i det Danska Schlesvig, der det Danska
folket tvungits att icke höra det språk, som de i fädernehemmet
lärt sig, att i kyrkorna höra ett annat språk, och att i skolorna äfven
nödgas lära ett fremmande språk. Vi hafva sett följderna deraf.
Visserligen kan Lappska folket icke på samma sätt som det Danska,
med vapen i hand rädda sin rätt, men denna tanke är nedslående
för rättskänslan. Så länge Lappska folket är ett serskildt folk, må
man väl förunna dem alt mottaga religionens tröst på deras eget
språk. Jag anser således de 1,335 r:dr ingalunda obehöfliga för
Lappmarken. Jag anhåller om återremiss så väl med afseende på
hvad sjelfva förslaget innehåller som ock för de nämnde uplysningarnas
erhållande, och får, på grund af det förbehåll jag gjort, väcka
följande motion:
Då så väl H. SatsUtsk:s utlåt. N:o 51 Litt. A, i hvad det rörer
Lappmarks Ecclesiaslik-verk, som den dervid fogade reservation af
Hr D:r Stenhammar, och de dervid afgifna uplysningar af Hr f. d.
Statsrådet Sandströmer, hvilka i H. o. Ad:s sista plenum upläsles af
Frih. A. C. Raab, synas antyda, att så väl den vissa Kyrkoherdar
och Skolmästare i Lappmarken på lön anslagna spanmål, som den
spanmål, hvilken vissa skolmästare i Lappmarken åtnjuta för kosthåll
för skolbarnen, icke utgår i natura utan efter markegång i penningar,
så får jag vördsammast föreslå, alt vederbör. Kyrkoherdar och
Den 10 Slars.
299
Skolmästare måtte berättigas att emot en lika lösen, i närmaste
kronomagazin eller kyrkoherberge årligen uttaga ett spanmåls-belopp,
icke öfverstigande livad dem dels på lön dels till skolbarns underhåll
är anslaget.
Behofvet häraf kan lätt inses, då man betänker Lappmarkens
afskilda läge, och huru angeläget det är att ej nedsätta de små lönerne
eller anslagen, genom nödvändigheten alt inköpa den erforderliga
spanmålen för vida högre pris, än hvartill den vederbörande
godtgöres. Detta behof är för öfrigt vidtsordadt och fullständigare
11 tredi af en mycket sakkunnig man, frami. Kyrkoherden och d. v.
Missionären i Lappmarken Magister Laestadius i dess berömda och
på Europas flesta språk öfversätta Journal under hans missionärslid.
Af samma anledn. får jag äfven vördsamt föreslå, att den spanmål
och öfriga inkomster, som ingå af frami. Riksrådet Frih. Johan Skyttes
donation till Lycksele Skola, måtte, såsom varande af enskild eganderätts
natur, skiljas från Statens beräknade inkomster och serskildt godtgöras
Hernösands Consistorium att användas för det af stiftaren afsedda
ändamål.
Hr Rääf, Leonh. Fred.: Bland de flera ledamöter af Ståndet,
som gillat de af Frih. Stjernstedt gjorda anmärkn:r, hafva dock
funnits några, sorn icke kunnat inse någon anledn., hvarföre ålerremiss
till Stats-Utsk. borde ega rum. En sådan anledn. finnes i
den vid pag. 6 af Utsk:s utlåt. N:o 51 bilagan Litt. A fogade, af
D:r Stenhammar afgifna reservation, uti hvilken så väl Frih. Stjernstedt,
som Hr Lagerhjelm af della Stånd sig förenat; innehållande,
att SutsUtsk., jemte uplysandet af det oriktiga förhållandet, tillika
bordt föreslå R. St. åtgärder alt bereda rättelse i den indragning af
oftanämnde 54£ T:r, som af en sådan irring blifvit föranledd.
Det är derföre jag anhåller om ålerremiss, pä det en sådan rättelse
nu så snart som möjligt må ega rum.
Frih. Raab: Då jag, förra gången jag hade ordet, log mig
friheten fästa upmärksamheten deruppå, att någon otydlighet ligger
uti den utredning StatsUtsk. gifvit frågan, undrar jag icke på att
Frih. Stjernstedt liar visat sig angelägen alt vända skulden för denna
otydlighet från StatsUtsk. på den, som varit föredragande i ämnet.
Jag iemnar derhän hvarifrån skulden kommit. För mig vill det synas
att efter den utredning Hr Sandströmer lemnat af frågan, han
haft klara fakta att gå efter. Det förekommer mig nemi. tydligt
att, då 1S34—5 års Ständer hade beslutat att denna fond skulle
indragas, K. M. nu egde rättighet att derom besluta.
Huru det rätteligen förhåller sig med de 119^ T:r, sorn
Hr Sandströmer påstått redan förut varit indragna, uplyser ej
StatsUtsk., som, i afseende på förhållandet med 49J, derom endast
säger, att full visshet ej kunnat vinnas om de utgå i natura eller ej”.
En motsägelse emellan Hr Sandströmer med handlingar styrkta upgifter
och StalsUlskis utredning är uppenbar; men Utsk:s utredning
är ofullständig, och derföre kunde en ålerremiss vara af behofvet
påkallad, för alt vinna fullständig uplysning om verkliga fårhållandet.
Men genom det beslut, som Regeringen i denna fråga fattat
300
Den 10 AI ars.
har mig vetterligen ingea blifvit lidande, då det visar sig att det indragna
kornet blifvit kontant ersatt med ett pris af 9 r:dr 16 b:co
tunnan, hvilket tyckes gifva full valuta för kornet.
Hr Rosenblad har, om jag hörde rätt, yrkat ålerreraiss för att
icke bifalla hvad K. M. föreslagit i afseende på kollektmedlen. Jag
ber att få tillkännagifva alt med insamling at' kollektmedel på flere
ställen så tillgått, att man debiterat hemmansegarne med en liten
viss afgift, som vanligen förskjutits af kyrkokassorna. Det gör ej så
ringa besvär att öfver hela riket i alla dess kyrkor samla en inkomst
för en sammanlagd summa af 1,393 r:dr och fordrar vidlöftiga räkenskaper.
Således, då beloppet i allt fall kommer att utgå af de
skattdragande, tror jag att betänk, i denna del visst icke förljeuar
återremitteras. Alt, såsom Hr Rääf föreslagit, Ständerna skulle ingå till
K. M. och begära att K. M. nu genast ville ändra hvad Han nyss
bar beslutat, i afseende på indragningen af de 54£ T:ne spanmål,
förefaller mig icke blott olämpligt, utan principlöst, dä R. o. Ad.,
— hvarom jag tager mig friheten erinra — vid föregtde tillfällen,
varit högst angelägne att icke framkomma med onödiga önskningsmål
till K. M. Jag skulle för min del tro, att detta vöre just en
af de verkligen onödigaste och minst grannlaga frågor, hvarmed man
kunde besvära K. M. och får sålunda mot en sådan åtgärd högeligen
protestera.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Den siste värde talaren har ansett
såsom högst onödigt, att Ständerna skulle nu till K. M. ingå med
en skrifvelse och begära uphörande af indragningen af ifrågavar. 54}
T:r, samt dessa tunnors ålerutgifvande in natura till dem, som förut
desamma sålunda erhållit. Jag kan för min del icke finna en sådan
åtgärd sä onödig, vid betraktande deraf att de skolmästare och barn,
hvilka haft detta anslag in natura, icke, utan att fortfarande sä få
upbära det, hafva något att äta. I dessa trakter växer föga eller
ingen säd, och de penningar, sorn lemnäs i st. f. spanmålen, åro
otillräckliga att sådan ditförskaffa; om de således icke erhålla anslaget
in natura, så blifva de ulan bröd. Vidare, och beträffande det
påstående, att indragningen af dessa 54.1 T:r, grundat sig pä en
oriktig upgift af föredraganden, hvilket Frih. Raab bestrider, så, och
dä föredraganden upgifvit alt de 119.] tunnorna redan voro indragna,
samt han på grund af dessa tunnors redan skedda indragning
föreslagit indragning äfven af de 44j- tunnorna, men nämnde 119^
tunnor enl. K. Circulair-brefvet af 1835 icke voro indragna, hårde
541 tunnornas indragning tillkommit på grund af en upgift,
som icke hade sin motsvarighet i verkligheten. Det är således ett
misstag, hvarpå sjelfva åtgärden grundat sig, likasom denna åtgärd i
sin tillämpning medför en obillighet; och det torde då icke vara sä
onödigt oell olämpligt att detsamma rätta; hvaremot det snarare förefaller
mig gränsa till det besynnerliga om man endast visar alt
någon orimlighet skett, men icke vidare bryr sig derom. Jag förenar
mig sålunda i begäran om ålerremiss, på (let att rättelse måtte kunna
beredas uti det öfverklagade förhållandet.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Jag anser saken vara fulleligen ut
-
