# ID: svediakorp-gov575
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 155,795
# sentences: 5,365
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
IIÖGLOFLIGE
VID
£11$ t timi %liketva^en i
ÅREI 1850 och 1851.
Tredje Häftet.
——(Q-C&-VO+
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
185 1.
r s*. 5 i '.B -■
.. . : • '■ ■
Lördagen den 4 Januari 1851.
Plenum kl. 9 f. m.
Justerades ett prot.utdr. för d, 30 sistl. December e. m.
Anmäldes oell kades på bordet BankoUtsk:s mern. N:o 2, med
öfverlemnande af Banko-Fullmäktiges till Ulsk. afgifna berättelse.
Föredrogs och lades till handlingarne SlalsUtsk:s d. 30 sistl.
Dec. f. m. pä bordet lagda mern. N:o 3, med den till Rikets nu
församlade Ständer af Fullmäktige i Riksg:skont. afgifna berättelse.
Föredrogs och bifölls Slalslltsk:s d. 30 sistl. Dec. f. m. på bordet
lagda utlåt. N:o 9, i anledn. af K. M:s Nåd. skrifvelse, ang:de
medels anvisande lill Topografiska Korpsens arbeten samt lill fortsättning
af de pågående fasiningsbyggnaderne under nästkommande är.
Föredrogs, men lades, pä begäran af Frih. Raab, Adam
Christian och Frih. Toll, Gustaf, ånyo på bordet Statslltsk:s
d. 30 sistl. Dec. f. m. bordlagda utlät. N:o 10, i anledn. af K. M:s
Nåd. propos., ang:de åtgärder för npförande af en byggnad emellan
Carl XIIf:s torg och Operahuset i Stockholm.
Föredrogos och biföllos StatsUlsk:s nedannämnde d. 30 sisll.
Dec. f. m. på bordet lagda ullål. och meni.:
N:o 11, ang:de medels anvisande lill fortsättning af fästningsbyggnaden
vid Carlsborg under nästkommande är; och
N:o 12, ang:de förskott å aflöningen för den hos RiksSt:n och
Utsk:n anställda betjening.
Föredrogs Statslllsk:s d. 30 sisll. Dec. f. m. på bordet lagda
utlåt. N:o 13, i anledn. af K. M:s Nåd. skrifvelse, ang:de medels
anvisande till fortsättning af fästningsbyggnaderne vid Waxholm,
Carlsten och Carlskrona under nästkommande år.
Sedan lindert. Ridd.Sekret., uppå af Hr von Hartmansdorff,
A u g. framställd förfrågan, tillkännagifvit alt någon underrättelse
om de öfriga RiksSt:ns beslut i delta ämne ännu icke hade
I *
4
Den 4 Januari.
erhållits, blef delta utlät, ånyo bordiagdt på begäran af Hr von
Hartmansdorff och Frih. Raab, Adam Christian.
Föredrogs, Frih. Bondes, Knut Filip, d. 30 sisth Dec. f.
m. pä hordet lagda motion, ang:de sältet för Tullbevillningsfrågans
behandling vid innevar. riksdag.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: 59 och 60 §§ R.F. bestämma,
hvilka inkomster böra anses vara af bevillms natur, och bland dessa
upräknas i 60 § äfven Tullen. Det är således uppenbart att Tulltaxan
bör behandlas såsom en bevillntsfråga. Gå vi sedermera till
70 § 11.F., så innehåller den: ”R. St:rs valda Bevilln.Utsk. åligge
att opåmint vid hvarje riksdag upgifva de allmänna grunderne för
den blifvande Bevillms fördelning, hvarefter, och sedan summans belopp
blifvit fastställdt Utsk. updrages, att, med tillämpning af dessa
grunder författa förslag till bevillningens utgörande.” Nu har Frih.
Bonde föreslagit att R. St. skulle ål K. M. updraga att, med tillämpning
af de upgjorda grunderna, författa Bevillmsförordn. eller
Tulltaxa. R St. skulle således, enl. detta förslag, åt K. M. updraga
hvad, enl. 70 § R.F., R. St. sjelfve böra göra. Jag anser så
ledes
detta förslag grunglagsvidrigt och får derföre för min del vördsamt
anhålla om Hr Frih. o. Landtm:» propos. till Ståndet, alt den
nu föredragna motionen, icke må komma att till Utsk. remitteras,
utan få förfalla..
Frih. Raab, Ad. Christ.: Jag ser med ledsnad, att motionären
ännu icke har hunnit komma lii t, och ingen annan har anmält
sig, för att yttra sig till försvar för motionen. För min del
ämnar icke heller jag försvara motionen; men har önskat yttra mig
i afseende på sjelfva formfrågan, huruvida motionen bör remitteras
eller icke. Jag vill erinra mig, att dylika förslag förut varit föremål
för remisser till Utsk. och afgörande af R. St. Jag vågar derföre
vördsamt anhålla om uplysning af Ridd.Sekret., huruvida icke
dylika frågor med den af Frih. Bonde nu väckte förut blifvit af R.
St. afgjorda.
I anledn. häraf uplyste undert. Ridd.Sekret., att R. St. vid
såväl 1812 som 1815 års riksdag ål K. M. i unddiet updragit, att
låta utarbeta en ny sjötullsstadga och stadga de förändringar i tullafgifterne,
som af K. M. ansågos nödige, samt jemväl vid!817och
1818 årens riksdag öfverlemnat till K. M. att, enl. vissa af R. St.
fastställda grunder, låta förändra Tulltaxorne.
Frih. Raab: Jag anhåller vördsamt, att till det föreg:de få
lägga, att, sedan den uplysning nu är vunnen, att R. St. vid trenne
föreg:de riksdagar hafva företagit den åtgärd, som Frih. Bonde
föreslagit, så, utan att nu inlåta mig i bedömande af lämpligheten
af sådana åtgärder, får jag anhålla att II. o. Ad. ville besluta remiss
af den ifrågavar. motionen.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Den utveckling som den förste
värde talaren har gifvit åt frågan, anser jag så fullständig att något
Den 4 Ja n u a c i.
5
vidare upläsande af de §§ i R.F., som bevisa, ali motionen är grundlagsvidrig
torde vara föga lämpligt. Dä likväl en talare yrkat att
remiss af motionen mätte bifallas, derföre att remisser af likartade
motioner vid föreg:de riksdagar egt rum, så kan jag för min del
ieke underlåta att protestera emot elt sådant yrkande, då enl.
83 § R.F., grundlagarne böra tolkas efter deras ordalydelse och dä
det derjemte är obestridligt alt motionen är stridande emot grundlagarnes
ordalydelse. Jag tror icke att man vid denna riksdag bör
handla emot grundlagarne äfven om man vid föreg:de riksdagar gjort
det, och får derföre anhålla om Hr Frih. o. Landlm.-s propos., i enlighet
med hvad Gr. Lagerbjelke föreslagit.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag har haft tillfälle alt
taga kännedom om de nnderd. skrifvelse!', defm H. St. vid 1812, 1815
och 1818 årens riksdagar till K. M. afgifvit rör:de Tullbevillmns bestämmande.
Dessa innehålla en begäran att Tulltaxan måtte undergå
en fullständig omarbetning, och en underdånig anhållan hos K.
M. att för sådant ändamål tillförordna komiterade, med updrag att
verkställa denna omarbetning. Detta var vid den förstnämnda riksdagen.
Vid följande riksdag synes det, som om detta arbete ännu
icke hade blifvit fulländad!; men man hade emellertid åtnöjt sig
med en Tulltaxa, sådan som K. M. kunnat, finna för godt alt bestämma.
När slutligen detta provisoriska tillstånd uphört efter 1818
års riksdag, så hafva H. St. aldrig, mig veterligen, och jag har sedan
den tiden deltagit i alla riksdagar, sökt undandraga sig ifrågavar.
arbete, eller öfverlåtit åt K. M. sin beskattningsrätt i detta fall.
Om R. St. vid Irenne riksdagar gjort hvad grundlagen icke tillåter, så
är det derföre icke skäl, alt göra det för fjerde gången, utan tvertom
hörman af dessa 2:ne föreg:de misstag taga sig varning alt aldrig göra
så mera. Detta är, hvad jag vid detta tillfälle tillstyrker. Om R.
St. kunna åt K. M. öfverlemna sin beskattningsrätt, hvarföre skulle
de då icke äfven kunna åt Honom updraga sin lagstiftningsrätt, eller
äfven åt K. M. öfverlemna att gifva oss grundlagar och en ny representation.
En begäran till K. M. i della fall är, såsom jag tror mig
en gång förut hafva yttrat, då R. St. ingingo lill K. M. med anhållan
att ett representations-förslag skulle utarbetas, — en slags
cessionsansökning, hvarigenom R. St. tillkännagifva för K. M. att de
icke förmå utöfva det kall, grundlagarne dem tillerkänna. Huru
gick det med den första cessionsansökningen? Jag tror icke alt K.
M. eller riket haft något gagn deraf och jag tror alt det skulle gå
på samma sätt om R. St. skulle åt K. M. updraga att utarbeta Tulltaxan.
Kunna 11. St. på detta sätt afhända sig sina rättigheter, utan
att göra det i laglig ordning, så är det ju ingenting som hindrar
K. M. att göra på samma sätt, och hvar finns då någon stadga,
någon säkerhet i Svenska Statsförfattningen? Jag instämmer således
i Gr. Lagerbjelkes anhållan, att R. o. Ad. mätte vägra remiss på
ifrågavar. förslag.
Frih. Raab: Det är sagdl af den siste värde talaren, att om
R. St. öfverlemnade till K. M. sin beskattningsrätt, sä kunde de
en annan gång till Honom öfverlemna sin lagstiftningsrätt. Ett öf
-
6
Den 4 Januari
verleinnande af denria motion till tJisk. skulle då följaktligen innebära
alt It. St. öfverlemnade sin beskattningsrätt till K. M. Jag
kan likväl icke (inna att It. St. öfverlemna! sin beskattningsrätt,
om de bestämma grunderna hvarefter Tulltaxan skall upgöras,
samt det belopp, som man påräknar af Tullinkomsterna; ty då
hafva R. St. också derigenom utöfva! sin beskattningsrätt och endast
lill K. M. öfverlemna!, att låta verkställa fördelningen af denna
beskattning på de serskildta arfine, hvilket alltid blir svårt för
It. St. under nuvar, förhållanden, då det ena interesse! står i strid
med det andra.
Jagser icke heller att Hr von Hartmansdorff lyckats upställa
någon rigtig jemförelse emellan den här föreslagna anhållan och
den R. St. gjorde bos K. M. om en representations-komité. Der
begärde R. St. endast att K. M, ville inkomma med ett förslag.
Här skulle deremot frågan vara, att K. SI. skulle tillämpa pä dc
minsta detaljer de grundsatser, som R. St. sjelfve bestämt. För
min del kan jag icke afstå från min anhållan om propos. på remiss
af motionen.
Hr von Hartmansdorff: Jag hemställer till det H. Ståndet
i allmänhet och till Frih. Raal) isynnerhet, hvilken efterrättelse
Konungens rådgifvare kunde hafva af de grunder för Tulltaxans
upgörande, som R. St. bestämde. Hvaruti skulle dessa
grunder för Tullbevillnm bestå? Skulle R. St. förklara sig för
frihandel — det vore en grund — eller för skyddssystem, — det
vore en annan — eller för intetdera — det vore ingen grund,
och detta är troligen den, som man kom att förklara sig för, om
man ville gä en medelväg emellan de begge ytterligheterna. Således
skulle ingen komma i större förlägenhet än Konungens rådgifvare,
om R. St. åt dem gåfve ett sådant updrag som det
i fråga var.
Dernäst har Frihm understödt Frih. Bondes förslag, att R.
St. skulle bestämma den summa som borde tillskjutas ifrån Tullinkomsterna,
och att K. M. derefter skulle utminutera afgiflerna
pä de serskildta arliklarne så, att just den summan, som R. St.
bestämt, kunde komma att inflyta. Huru är della möjligt? R.
St. ansägo sig sisla gången hafva antagit beräkningen af Tullinkomsterna
ganska hög, och jag ansåg den alltför hög; och likväl
hafva dessa inkomster utslagit mycket derutöfver. Om nu fördelningen
updrogs åt K. M. och nyssnämnde förhållande inträffade,
sa skulle R. St. vid näst påföljande riksdag säga, att Konungens
rådgifvare icke med tillbörlig noggranhet begagnat den magt,
som åt dem var öfverläten, utan tagit för mycket penningar af
Svenska folkel, så och så många tusende r:dr o. s. v., och frågas
med hvad rätt de sådant gjort? Om nu dessa Tullbevillningar ulfölle
med brist, så att Regerigen nödgades uptaga län för att fylla
Statsbrist-summan och fä medel till erforderlige utgifter, så skulle
äfven det läggas Konungens rådgifvare till last. Hafva R. St. sjelfve
begått sådana misstag, sä hafva de ingen annan att skylla derför;
men genom det nu framställda förslagets antagande skulle
Unn 4 Januari.
7
raan både åstadkomma grundlagsbrott oell föranleda gräl och krångel
vid en kommande riksdag.
II. Ex. Hr Fril», o. Landtm, yttrade det lian, i anledn. af Gr.
Lagerbjelkes gjorda, af flere ledamöter understödda framställning,
ansågc sig pligtig att tillkännagifva sin åsigt i denna fråga, och
derföre nu, utan att lill stöd för denna åsigt åberopa de prejudikater
från 3:ne föregyde riksdagar, hvilka här blifvit framställde,
finge förklara att han vid jemförelse af ordalydelsen i 70 § R.F.
oell 31 § Riksd.Ordn. med ordalagen i Frih» Bondes motion, ansåg
sig icke ega grundlagsenlig befogenhet, alt vägra den af andra
ledamöter begärda propus, till remiss af ifrågavar. motion.
Gr. Lagerbjelke: För min del har jag icke framställt någon
begäran alt Hr Frih. o. Landtm, sjelf skulle vägra propos. på
remiss af motionen, ulan endast anhållit om propos. till Ståndet,
att Ståndet måtte besluta en sådan vägran.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
bifölle, att Frill. Hondes förevar, motion remitterades lill Bevilln:sUisk.
, besvarades denna propos. med blandade ja och nej, i anledn.
hvaraf samma propos. förnyades, och sedan dervid svaret
utfallit nied starka nej, blandade med ja, 11. Ex. förklarade det
lian trott sig finna att nej varit öfvervägande.
Frih. Raab begärde votering.
Upläsles till justering följande förslag till voler.propos.:
Den som bifaller att Frih. Bondes, Knut Filip, d. 30 sisth
Dec. bordlagda motion, angrde sättet för Tullbevillningsfrågans behandling
vid iunevar. riksdag, remitteras till Bevilln:sUlsk.,
voterar
Ja;
den del ej vill voterar
Nej;
vinner nej, anser R. o. Ad. denna motion vara grundlagsvidrig
och derföre remiss af densamma ej kunna medgifvas.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Hvad contra-propos. angår,
så vet jag icke hvarföre deruti skulle införas, att R. o. Ad. anser en
remiss af motionen vara grundlagsvidrig. Detta innebär att R. o. Ad.
skulle förklara Hr Frih. o. Landtm, hafva haft orätt. Saken blifver
densamma om dessa ord ur proposm utgå och den innehåller
endast, att om nej vinner anser R. o. Ad. Frih. Bondes
motion icke behöfva remitteras. Jag tror att detta uttrycker de
talares mening som här yttrat sig emot remiss.
Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer så mycket mera
i Frih. Palmstjernas yrkande, som det icke endast är öfverensstämmande
med Gr. Lagerbjelkes förslag, utan äfven derföre alt,
om propos. skulle bibehållas sådan den nu blifvit upsatt och nej
vunne, så skulle vi tillvälla oss en rättighet, som icke tillkommer
oss, utan Const.Utsk.
Den 4 Januari.
För nyad t förslag till voter:spropos„ med följande förändrade
lydelse af contra-propos:n: ”vinner nej, anser R, o. Ad. remiss
af denna motion icke böra medgifvas” biet härefter upläst och
godkändt, hvarpå voteringen företogs och, vid dess slut, röslerne
befunnos hafva utfallit som följer:
Ja — 12.
Nej — 28.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag begär att i prot. få antecknadt,
att jag icke deltagit i R. o. Ad:s beslut att vägra remiss å
Frih. Bondes motion.
Föredrogs och remitterades till BevillmsUtsk. Hr Rosenblads,
Bernh., d. 30 sistl. Dec. f. m. på bordet lagda motion om befrielse
från eller nedsättning i bevillningen för Götha Kanalbolags
aktier.
Äfvenledes föredrogs och remitterades till BevillmsUtsk. Hr
Rosenblads, Bernh., d. 30 sisth Dec. f. m. på bordet lagda
motion, alt det utaf Tulldistrikts-chefen Karström utarbetade förslag
till Tulltaxa för inkommande varor måtte antagas med vissa
förändringar.
Föredrogs Hr Ro«enblads, Bernh., d. 30 sisth Dec. f.
m, på bordet lagda motion om aflåtande af en nnd. skrifvelse, med
anhållan att K. M. täcktes låta utarbeta och till nästa riksdag förelägga
R. St. ett förslag till bevillning å all slags inkomst, af såväl
fast egendom, som rörelse och penningeförmögenhet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Så vidt jag förstått, hemställer
Hr Rosenblad, att R. St. skulle begära af K. M. hvad
som redan finnes stadgadt; ty sådana afgifter betalas redan i Sverige
icke ens med undantag af beskattning för kapital. Då bevillmsafdrag
på räntan af hvarje utlånadt kapital är bestämdt: så
finnes äfven för detta slags förmögenhet sådan afgift stadgad. Jag
kan således icke underlåta anmärka, att jag anser hela denna
framställning vara onödig.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Hvad Hr von Hartmansdorff anmärkt,
att den bevillning, som bär föreslås, skulle för närvar, redan
finnas är ganska riktigt. Likväl känner en hvar att denna
bevillning högst ojemnt utgår. I afseende på löner utgår den på
runstycket efter lönebeloppet. I afseende på jord åter utgår den
olika uti olika provinser och likaledes i fråga om industri ganska
ojemnt. Det skulle derföre, i min’ tanka, vara ganska lyckligt,
om K. M. genom en nedsatt komith kunde bereda R. St. tillfälle
lill en jemnare beskattning de olika medborgareklasserna emellan.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Föredrogs och remitterades till SatsUtsk. Hr Thams, Gas
-
Den 4 Januari.
9
per Wolrath, d. 30 sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion,
att ett till nästa riksdag fortfarande årligt anslag af 2,000 r:dr
b:ko måtte beviljas för Akademi-Adjunklen Ramströms läro-inrällning.
Föredrogs Hr Brakels, Gustaf Maur itz, d. 30 sisth Dec.
f. m. på bordet lagda motion, ang:de förändring i R. o. Ad:s nuvar.
representationssätt.
Gr. Horn, Claes Fredr., anförde skriftligen:
För den händelse att Coust.Utsk. ej inkommer med något
antagligt förslag till förändring i R. o. Ad:s representationssätt,
medger jag att Ridd.Otsk. bör laga hand om frågan så som motionären
det föreslagit, dervid jag likväl vill bifoga den anmärkn.,
att jemkning i vårt representationssätt dock icke bör förekomma
i den vidsträcktare mening som af mången anses nödig för att
afhjelpa de öfverklagade bristerna. Grundlagen stadgar, att ett
AdelsStånd skall representeras, och Ridd.Ordn., som måste vara i
öfverensstämmelse dermed upgjord, skall alltså vidmakthålla detta
grundlagsbud, hvilket Ridd.Utsk. ej får förbise vid behandlingen
af den ömtåliga frågan.
Hvilka äro de brister, som böra afhjelpas? Icke är det Riddarhusets
antal af ledamöter, men väl deras bestämmande för riksdag.
Icke felas Adelsmän, som ej intaga säte och slämma för
alten, tillfälle att representera för fullmagt; men missbruket, handeln
af fullmagters offentliga utbjudande måste förebyggas.
Alt förändra Adelns representation af ätten, till val inom
klassen, är betänkligt; ty underkännandet af Adelns medfödda representationsrätt,
involverar förkastelse af all politisk förstfödslorätt,
och det är svårt att från nyttans iheori hemta stöd ensamt
för bibehållande af tlnonens ärftlighet. Arftlighetsprincipens förkastande
inom den konstitutionella monarkien, för ett fall, skall
tvifvelaktigt tillämpas på ett annat, vid första' anledn. dertill.
Då nemi. man vill grunda all auctoritet på allmänt förtroende, skall
man snart erkänna blott en Val-Konung och dermed är första,
men också säkraste, steget taget till republikens införande. Jag
respekterar detta sträfvande till mensklighetens bästa om detta är
ärligt menadt, utgående från en ren fosterlandskänsla och varm
öfvertygelse; men jag delar ej den filantropiska åsigten af samhällets
idealiserande utan håller före att en sådan riktning för våra
politiska reformer är förkastlig, hvarföre jag äfven anser att
adelskapets monarkiska tendens bör bevaras.
Representantkallet på grund af val, förutsätter alltid eli klientel,
som bör vara fremmande, så vidt sig göra låter; för det
ärftliga elementet inom representation, hvilket intar sitt rum, just
på grund af sjelfskrifvenhet. Alltså är det alt underkänna Adelns
nödvändighet, dess pligtbestämmelse, då man uphäfver dess sjelfskrifvenhet,
hvarefter endast qvarstår dess börds rättighet, hvilken
ingalunda kan upväga behofvet af dennes afskaffande om så
-
10
Den 4 Januari.
dant vore samhällets kraf, hvilket jag förut autydt icke kan vara
fallet uti det monarkiska Sverge.
Man har, som mig synes, på alla håll nog mycket dagtinga!
med den republikanska theorien om konungadömets demokratiserande.
11. o. Ad. gaf derå prof då, vid riksdagen 1840, den
ville offra sin sjelfskrifvenhet för vinnande af de öfriga RiksSuns
biträdande af en tvåkammarbildning, hvilken dä äfven af mig ansågs
nödvändig vid en förbättrad Riksd.Ordn. Denna koncession
tjente dock icke lill annat, än att stegra demokratiens fordringar
pä en lagbefästad öfvervigt och bör således af statsskäl icke vidare
påyrkas, enär tvåkammar-systéraet, med konservalionen till syftemål,
på denna väg icke kan ernås. Jag är dessutom af den
mening, att sedan en ändamålsenlig tvåkammar-bildning icke står
att vinna, vi ega uti ståndsfördelningen dess surrogat, allenast en
nödig förändring i denna sländs-representation och synuerligast i
sjelfva Riksd.Ordn. åstadkommes; hvilket torde vara allt hvad som
under närvar, omständigheter billigt vis kan begäras.
Alltså anser jag att R. o. Ad. bör representeras såsom dess
historiska tillkomst och bestämmelse gestaltat Svenska Riddarhuset,
allenast de mest anstötliga missbruken undanrödjas. Den adelsman
som, i anseende till sin personlighet, ej skulle befinnas värdig
att i annat Ständ vinna inträde, mäste äfven från Riddarhuset
utestängas och dess represenlations-skyldighet öfvergå till närmaste
Ättemän. Måhända kunde med skäl stadgas, en högre qvalifikation
för den adliga representanten, än för den ofrälse och
derigenom inträdet å Riddarhuset ytterligare försvåras.
Hvad som efter min tanka bör afses, är behofvet af mera
stabilitet under riksdag, då Riddarhuset vanligen företer en för
stor, och för ärendernas behandling skadlig, omvexling af personalen.
Dess arbetande ledamöter böra fästas vid riksdagen medelst
aflöning, hvilken bör uttaxeras af Ståndet derest icke alla RiksSt:n
blifva aflönade af Staten.
Jag vågar synnerligast fästa Ulsk:s upmärksamhet på angelägenheten
af att iagttaga den varsamhet vid frågans behandling,
som påkallas genom det egna förhållande att så mången konungadömets
anhängare af filantropiska lagstiftningsåsigter spåra vägen
för radikalismens republikanska sträfvande i en fullkomligt osvensk
riktning.
Ifrägavar. motion uplästes pä begäran af
Frih. Raab, Adam Christian, som derefter anförde:
Då jag först hörde Hr Rrakel upläsa sin motion, kunde jag
icke fatta hvad Hr Brakel med densamma egentligen åsyftade.
Jag begärde den derföre på bordet, har läst den och nu äler hört
den upläsas; men kan sannerligen icke ändå rätt förstå hvad dermed
menas. Hr Brakel har visserligen begärt att Ridd.Utsk. måtte upgöra
alternativa förslager dels för den händelse att Const.Utsk. inkommer
med ett förslag till ny representations-förändring, som blifver Ii vilande
till nästa riksdag, i hvilket fall Ridd.Ulsk:s förslag skulle in
-
Den 4 Januari.
11
neliålla sältet huru K. o. Ad. för sådan händelse borde representeras,
dels ock för den händelse att någon representations-förändring
i det hela icke kommer i fråga, i hvilket sednare fall Ridd.-  Utsk. skulle likväl föreslå lämplig förändring af det sätt, hvarpå
Adeln nu representeras; men Hr Brakel har icke upgifvit eller
ens på något sätt anlydi, hvilket sätt, som vid denna ombildning
borde följas. Antingen betyder den nu afgifua motionen ganska
mycket; ty den kan omfatta hvilket ämne som helst i delta afseende,
eller också betyder den alltför litet, nemi. att Riddarhuset
skulle, hvad jag icke anser lämpligt, gifva de uplysta ledamöter,
som sitta i Ridd.Utsk., en påminnelse om deras pligt. Då motionen
icke omfattar någon allmän fråga, soth, pä sätt allmänna
frågor höra behandlas, ovillkorligen skall till Utsk. remitteras, så
hemställer jag om det vore lämpligt remittera denna motion med
mindre man får närmare kännedom om dess syfte, och derföre
vänder jag mig till Hr Brakel med anhållan att han ville upgifva
de grunder på hvilka han vill att Ridd.Utsk. skall utarbeta
förslaget, och jag skulle föreställa mig att detta är angeläget på
det att R. o. Ad. må kunna lemna Utsk. någon vägledning, genom
yttrandet af sina åsigter innan frågan remitteras. Detta är så mycket
angelägnare som den talare, hvilken hade ordet näst före mig,
yttrade sådane åsigter, som ingalunda öfverensstämma med den så
ofta på detta rum vid föregtde tillfällen uttalade mening, att en
förändring i R. o. Ad:s representation är af behofvet påkallad.
Jag anhåller således att Hr Brakel ville upgifva sitt förslag till
hufvudgrunder.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Så mycket jag kan se
är Hr Brakel icke närvar.
(Talaren varsehlef likväl nu att Hr Brakel verkligen var
närvar.)
Jag har misstagit mig; men efter jag har ordet, så har jag
velat framställa min förmodan, att afsigten med Hr Brakels motion
varit den, att motionstiden icke mätte förflyta utan alt Ridd.-  Utsk. skulle få någon anledn. att sysselsätta sig med dessa frågor,
hvilka mot riksdagens slut kunde blifva af oberäknelig vigt och
nödvändigt då böra förekomma. Vore den tid förfluten, inom
hvilken, enl. Riksd.Ordn., motioner böra väckas, så kunde ju på
denna grund, då invändning göres mot hvarje förslag till Ridd.-  Ordn:s förändring, ehuru densamma kunde vara, i föl jd af Const.-  Utskrs förväntade och möjligen inkommande förslag till förändrad
Riksd.Ordn., oundgängligen nödvändig. Jag får derföre vända mig
till den värde motionären sjelf och hemställa, huruvida icke den
hufvudsakliga afsigten med hans motion varit denna och icke den
all sjelf yttra sig om de förändringar som borde ifrågakomma och
hvilka, åtminstone i de flesta afseenden, icke kunna bestämmas
förr, än man Yet hvad Const.Ulsk. kommer alt i fråga om R. o.
Ad:s framtida representation föreslå.
Hr Lil jenstolpe, Axel Fredr.: Jag begärde ordet i anledn.
af Hr Frih. Raabs framställning till motionären att upgifva
12
D e n 4 Januari.
niigra grunder, på hvilka förändringen borde byggas. Del är naturligtvis
icke min mening alt gå Hr Brakel i förväg; men då jag
redan vid 1840 års riksdag tog mig friheten att yttra mig i denna
fråga och särdeles med alseende på hvad jag då anförde, anser jag
mig icke nu böra stillatigande öfvervara denna diskussion. Min tanke
är, att någon förändring i R. o. Ad.-s representation bör ega
rum, serdeles om vi vilja alt det anseende skall bibehållas, som rätteligen
tillkommer vårt Stånd. I sådant afseende vågar jag, utan
att framställa något förslag, helt lösligen nämna, att min tanka är,
att hvarje ätt bör vara representerad; men, om inom familjerna
finnas flere personer, så tror jag, att ättens samtlige medlemmar inom
sig böra välja en representant. Finnes blott en medlem inom familjen,
så är det gifvet att han är sjelfskrifven. Fullmakterna böra försvinna;
och någon aflöning, i min tanke, alldeles icke komma i fråga. Någon
qvalifikation anser jag böra finnas för representantkallet i afseende på
åldern, om man har tjenst eller icke, och i afseende på den bevillning
man erlägger lill Staten. Jag tror, att om en dylik förändring
skulle vidtagas, så borde derigenom det missförhållande undanrödjas,
som nu eger rum, att Riddarhuset, i vissa frågor, är ganska
talrikt, i andra åter, högst fåtaligt, och det borde då blifva en skyldighet
för hvarje representant, som tagit ut pollct, att öfvervara
riksdagen ifrån dess början intill slutet, och icke afsäga sig, såsom
nu är fallet, Utsk:sledamots-befattningarne, icke frånvara. Ståndets
plena utan giltiga och antagliga skäl såsom förfall; — med ett ord,
alt Ståndet i detta fall skulle representeras på samma sätt, som de
andra Stånden. Detta är hvad jag vill hafva äran alt anföra.
Frih. Toll, Gustaf: Det är icke för att motsätta mig motionen
derföre att en remiss lill Utsk. skulle förorsaka besvär för Utsk.
med frågans uptagande eller för alt vilja bedöma den pä förhand,
som jag begärt ordet, utan del är endast för att fästa upmärksamhelen
på, alt något misstag måtte hafva insmugit sig i begreppet
om denna sak, då man trott R. o. Ad:s förut uttalade gemensamma
tanka hafva varit bindande för deras blifvande förhandlingar i
denna sak, och det är för att visa huru denna R. o. Ad:s gemensamma
tanka fattades, som jag ber att få upläsa följande utdr. ur
R. o. Ad:s prot. vid 1840—1841 års riksdag.
”Utdrag ur R. o. Ad:s prot. 1840—41.
15:de Häftet (pag. 244).
Frih. Sprengtportens förslag sådaut det, efter de föreslagna ändringarna
deruti, blifvit redigeradt, så lydande:
Att Svenska representationens fördelning på fyra rum bör uphöra,
och alt denna representation bör sammanträda på två, genom
val, stånds- eller klassvis utsedda kamrar, vid hvilkas bildning den
skillnad iakttages, att, då ledamöterne i den ena kammaren utses
för hvarje riksdag, ledamöterne i den andra väljas för längre tid
bland personer, som förut utöfvat riksdagsmannakallet eller upnätt
en mognare ålder, samt att representationsförändringen bör afse, att,
jemte uphörandet af ali sjelfskrifven personlig rätt att vara representant,
bereda de ofrälse slåudspersonsklasserna, som nu äro ute
-
De n i Ja n ua r i. 13
slutna från rättigheten att sända fullmäktige till riksdagen, en sådan
rättighet.
Uplästes lill justering och godkändes följtde votens-propos., bredvid
hvilken äfven upslogs en afskrift af Frih. Sprengtporten förslag:
Den som anser, att Frih. Sprengtportens mening bör antagas
såsom R. o. Ad:s gemensamma tanke, voterar
Ja;
den del ej vill, voterar
Nej;
vinner Nej, antager R. o. Ad. icke Frih. Sprengtportens mening
såsom Ståndets gemensamma tanke.
Efter voteringens slut, befuunos rösterna hafva utfallit, som
följer:
Ja — 110.
Nej — 55.”
Detta beslut har, i min tanka, under diskussionerna om det
hvilande representations-förslaget varit origtigt upfatladt, åberopadt
och bedömdt, serdeles i Hr Hjertås då afgifna yttrande, och jag har
trott mig, såsom Ledamot af Ridd.Etsk. vara skyldig att denna uplysning
meddela.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Utan att vilja ingå i praemisserne
till Hr Brakels motion, ehuru jag finner deni ganska problematiska,
anhåller jag alt få yttra mig något om sjelfva förslaget till förändring
i R. o. Ad:s representationssätt.
Af de förslag i detta ämne, som sedan 1840 års riksdag ifrån
Const.Utsk. ankommet, känner jag icke mer än ett, hvaruti föreslogs
att R. o. Ad. skulle såsom serskildt Ständ ingå i representationen.
Att Const.Utsk. nu skulle inkomma med ett förslag isådan
syftning, torde vara temligen osäkert. Annu osäkrare synes mig
vara, att, derest ett sådant förslag afgafs, man skulle låta, på sätt
Hr Brakel supponerat det kunna ske, R. o. Ad. bestämma sin representationsrätt
enl. Ridd.Ordn., så att, om 2 kamrar skulle föreslås,
R. o. Ad. likväl skulle kunna, oberoende af de öfriga representanternas
antal, få bestämma, huru stort antal ledamöter det ville
dit insätta. .lag föreställer mig icke att Const.Utsk. skulle kunna
handlöst behandla frågan pä detta sätt. För min del tror jag visserligen,
att en reorganisation af R. o. Ad. skulle gagna ganska
mycket, ehuru den är svär att åstadkomma. Svårigheten består icke
minst deruti, att då IL o. Ad-.s representationsrätt endast grundas
på ledamöternas egenskap att vara adelsmän, alla andra qvalilikationer,
som skulle läggas till grund för representantkallet, skulle vara
helt och hållet stridande mot de principer, hvarpå R. o. Ad:s representationssätt
hvilar.
I afseende på den behandling Ridd.Ulsk. skulle kunna gifva
denna motion, sä finnér jag den icke kunna föranleda till något resultat.
Hr Brakel bär nemligen föreslagit, att Utsk. skulle få Updrag
att lill Ståndet inkomma med förslag till ombildning af R. o.
14
Den 4 Januari.
Ad:s representationssätt. Jag vet icke örn R. o. Ad. kan fatta något
beslut innan Ridd.Utsk. inkommit med förslag till ändring af
någon eller några delar i Ridd.Ordn. Jag föreställer rnig att när
denna motion inkommer till Ridd Ulsk., sä kommer della IJtsk. att
svara med en hemställan alt få upgift på de grunder, hvarpå el t
sådant förslag skulle upgöras. Jag, kan icke finna alt Ridd.Utsk. skulle
kunna göra annorlunda och förenar mig med Frih. Raab i den hemställan,
att Hr Brakel måtte återtaga sin motion eller åtminstone gifva
den en något förändrad lydelse; hvarigenom Ridd.Utsk. fick någon
ledning om de grunder, på hvilka förändringen borde byggas. Mänga
grunder hafva blifvit föreslagna, hvilka jag icke mycket vill vidröra.
Hr Liljenstolpe har likväl omnämnt en, pä hvilken han anser
att Riddarhusets ombildning borde byggas, nemi. att blott en ledamot
af hvarje familj skulle fä deltaga i representationen. Jag
skulle tro, att delta vore en högst olycklig förändring. Det kan finnas
familjer, hvars ledamöter äro högst litet qvalificerade att taga
säte inom Riddarhuset, men andra familjer deremot, inom hvilka
åtskilliga ledamöter kunde vara dertill passande. Om de icke egde
tillfälle att inträda, skulle det vara en verklig mistning för Riddarhuset.
En sådan förändring, hvarigenom af ålskilliga' familjer de
flesta medlemmar skulle utestängas ifrån deltagande uti representationen
skulle jag anse ganska olämplig.
Hr Liljenstolpe: Då Hr Gr. af Ugglas vändt sig lill mig,
får jag uplysa, att min mening' icke varit att hvarje familj af R. o.
Ad. skulle representeras, men väl att den kunde representeras; och
hvad det beträffar, att personer, icke qvalificerade alt riksdagsmannakallet
bekläda, skulle på grund af sin rättighet som adelsman inträda,
så har jag tagit mig friheten föreslå, att några sådana qvalifikalioner
för reprcsentanlkallet borde bestämmas. Hvad slutligen beträffar,
alt. Riddarhuset skulle komma att, enl. mitt förslag, gå i
mistning af ganska många utmärkta personligheter, så har jag visserligen
funnit detta; men likaväl som Svenska folket går i mistning
af många utmärkta personligheter genom den representation,
som nu eger rum, så finge man väl underkasta sig förlusten af alt
Riddarhuset, i händelse af en förändring, äfven gick miste om många
sådana personer.
Hr Brakel: Min motion sönderfaller i 2 delar. Den förra
delen afser den händelse alt Const.Utsk. skulle upgöra ett förslag till
represenlations-förändring i hvilken R. o. Ad. såsom integrerande
del skulle ingå. I sådan händelse anser jag det ganska lämpligt
att Ridd.Utsk. på förhand för sig upgör en plan på hvilket sätt Ståndet
skulle komma alt representeras. Jag antager t. ex. ali en 50,
CO eller 70 medlemmar af R. o. Ad. komma att ingå såsom Svenska
folkets representanter i det förslag, som Const.Utsk. förelägger
R. St. Huru skola då dessa adelsmän ingå i representationen ? Skall
det ske genom val eller på annat sätt? Skola valen ske ättevis, länsvis
eller distriktvis? Skola valen förrättas af alla adelsmän eller endast
af capita? Skola valmännen hafva några qvalifikationer? Dessa
m. fl, omständigheter anser jag ganska lämpligt att Ridd.Utsk. på
Den 4 Januari.
15
förhand eftertänker och när Const.Utsk:s förslag lill Stånden inkommer
Ridd.Utsk. har för sig upgjort grunderna, på hvilka Adeln skall
ingå i representationen. Det är nemi. troligt att Const.Utsk:s förslag
kommer alt hänvisa, liksom den nu gällande Riksd.Ordn., till
Ridd.Ordn. och det är denna förändrade Ridd.Ordn., som Ridd.Utsk.
skall förelägga R. o. Ad.
Den sednare delen af min motion åsyftar att, oberoende af den
händelse att ifrån Const.Utsk. inkommer förslag till representationens
ombildning, Ridd.Utsk. mätte utarbeta och föreslå de förändringar i
Ridd.Ordn. dels i afseende pä R. o. Ad:s representationssätt, dels i
afseende på de stadganden som röra sjelfva organiserandet af riksdagen
i hvad på Adeln beror, som Utsk. anser nyttiga och Ståndets
värdighet befordrande. Så t. ex. skall jag bedja alt få serskildt
nämna, att jag tror det vore mycket nyttigt om ett annat sätt att
välja R. o. Ad:s Elektorer infördes, så all det icke skedde genom
Bänkmän, utan af hela Ståndet. Sistnämnde förändring är likväl
icke egentliga hufvudsyftet med den sednare delen af min motion,
utan detta hufvudsyfle är en förändring af R. o. Ad:s representationssätt.
Det skulle måhända kunna sättas i fråga om R. o. Ad. bör
förändra sin representation. För alt besvara denna fråga, bör man
göra sig reda för hvad en Adels bestämmelse i en konstitutionel
monarkisk stat är. Jag anser den vara att företrädesvis på det bestående
inympa allt det goda och stora, som menskligheten i sin
utveckling framalstra!’, men att förkasta allt det brädmogna och onda
som möjligen kan följa med, alt befordra frihet, men hålla den
inom ordningens gränsor, att uprällhålla konungamakten vid dess
makt och anseende så länge denna magt är för samhället nödvändig
och nyttig, att vaka öfver lagarnes helgd och vårda minnenas glans.
Detta anser jag företrädesvis vara en Adels bestämmelse i en konstitutionel
Stat. Upfyller nu Svenska Adelil, såsom den är organiserad,
denna bestämmelse? På denna fråga tror jag mig kunna
svara ja; ty hvarje beslut som bär fattas, och som är ett uttryck
af R. o. Ad. i sin helhet, vittnar om ett mognadt omdöme, om
känsla för rätt och ädelt, om kraft att motstå yttre påtryckningar.
Jag anser det likväl icke vara nog, att Ståndet i sin helhet är ett
uttryck af hvad det bör vara. Hvarje individ inom Ståndet, som är
Svenska nationens representant, bör icke allenast lemna sitt Stånd,
utan äfven nationen garantier derför att han är värdig att upfylla
detta representantkall. Sådana garantier hafva fordom funnits, en
garanti var när ätterne inom sig valde sina representanter, en annan
garanti låg i R. o. Adis större förmögenhet och ätternes ringare
antal. Men Konung Carl XI, som med våld och list krossade
Svenska friheten, ehuru han sedermera berömvärdt ordnade enväldet,
nndergräfde Adelns besutenhet genom den till sina grunder
riktiga, men till utförande rältskränkande reduktionen. Ulrika Eleonora
uphöjde omkring 300 ätter, mer och mindre förtjenta, fattiga
och rika, i adligt stånd och förminskade derigenom den garantien
som låg i en icke alltför lång utsträckning af de adliga familjernas
antal. Sedermera hafva 1809 års män genom fkleikomissernas up
-
16
Den 4 Januari.
häfvande beröfvat ätterna förmågan att låta sina hufvudman och representanter
vara slödda pä den jordegendom, söm, oberoende af
alla arfslagar, förblir på samma hand och med sjelfskrifvenheten förenar
det för en representant lika vigtiga besittande af större jordegendom,
hvilket grundar oberoendet. Genom den sednast antagna
arfslagen kommer R. o. Ad:s förmögenhet ännu ytterligare att splittras.
När sä många garantier för Adelns förmåga att representera,
lid efter annan hafva försvunnit, bör man icke då vara betänkt på att
uprätla andra i deras ställe? Bör icke den adelsman, som är Svenska
folkets representant, lemna Svenska nationen en borgen att han är
värdig det yppersta medborgerliga förtroende? Bör icke just sjelfskrifvenheten
förmå den sjelfskrifna Svenska Adeln att stifta sådana lagar,
som icke tillåta någon, sorn är ovärdig att vara Svenska folkets
representant, representera samma folk?
Jag skulle önska att Utsk. föreslog inskränkningar i sjelfskrifvenheten.
Sjelfskrifvenheten bör läggas lill grund för representationsrätten
men dess utöfvande inskränkas till de personer som lemna
någon slags borgen alt de uro i stånd att utöfva representantkallet.
1 besutenheten och innehafvande af embete anser jag dessa garantier
böra sökas. Men skulle Utsk. anse lämpligare att föreslå
väl organiserade val vill jag icke lägga mig deremot. Allt detta
öfverlemnar jag åt Utsk:s mognade omdöme.
Slutligen ber jag att få nämna, att jag både tror och hoppas,
att i en mer eller mindre aflägsen framtid den dag skall komma,
då nationens seder skola blifva så republikanskt rena och den politiska
uplysningen så allmänt spridd, alt R. o. Ad. både bör och
kan afsäga sig sin representationsrätt, såsom eget Stånd; men då den
dag kommer, må samtid kunna vittna att icke ensamt minnets glans
frän de tider, då Svenska Adeln med Oxenstjerna i spetsen styrde
Sverige och skiftade öden ut åt Europa, att icke ensamt minnets
glans då strålade från Sveriges R. o. Ad.
Frih. Raab: Hr Brakel har visserligen nu gifvit någon närmare
uttydning af sin motion; men icke upgifvit något bestämdt förslag.
Jag tror likväl, alt i en så vigtig fråga som denna, då R. o. Ad:s
representationsrätt skulle kunna helt och hållet förändras, det icke
skulle vara lämpligt att handlöst affärda en motion, som icke innehåller
annat, än en begäran till Utsk. att inkomma med ett eller annat förslag
till ombildning af R. o. Ad:s representation. Månne det är bchötligl
att nu anmoda Utsk., alt, för den händelse eli allmänt representalions-förslag
skulle inkomma, vara betänkt på förslag till förändringar
i Ridd.Ordn. då det står föreskrifvet i 41 g Ridd.Ordn. 2 mom.
”Varder under påg:de riksdag, i den ordning 82 § R.F. föreskrifver,
någon sådan ändring uti grundlagarne antagen, som gör en
derefter lämpad rättelse af Ridd.Ordn. nödvändig, bör Ridd.Utsk.
sjelfmant till R. o. Ad. inkomma med förslag till dylik rättelse.” Jag
tror det ej — den upmaning som Ilr Brakel uti det ena alternativet
af sin motion har föreslagit R. o. Ad. att, genom en remiss
af
Den 4 Januari.
17
af lians motion, till Ridd.Utsk. understödja honom är öfverflödig och
skulle blott visa ett misstroende till Ridd.Utsk:s ledamöter.
Beträffande det andra alternativet, så innehåller l:sta mom. af
nyssnämnde § i Ridd.Ordn. följande stadga oder ”Väckes fråga in
plena om ändring uti denna Ridd.Ordn., bör en sådan alltid remitteras
till Ridd.Utsk., som med sitt betänk, deröfver till R. o. Åd.
inkommer.” Denna § ger således rättighet att under loppet af hela
riksdagen (jag kan åtminstone icke se att någon motionstid i detta
afseende försittes) remittera till Utsk. de förslager lill ändring af
Ridd.Ordn. sorn af ledamöter inom Ståndet kunna väckas.; men förr
än motionären kan upgifva ett förslag till ändring, anser jag motionen
icke lämplig att till Utsk. remitteras. Det skulle då se ut som
om meningen vöre, att man ville vara belåten med hvilket annat
representationssätt som helst för Ståndet, blott man finge en förändring.
För min del tror jag icke det vara lämpligt, att R. o. Ad,
afsänder till Utsk. en begäran om förslag till förändradt representationssätt,
utan all något när tillkännagifva sättet huru Adeln vill
vara representerad. Man lian icke få något resultat af diskussionen
örn den icke har någon utgångspunkt genom ett framlagdt förslag.
Jag har visserligen hört Ilr Brakel upgifva alla de föremål, hvilka
skola utgöra R. o. Adis bestämmelse såsom Stånd; men samma föremål
har också hvarje medborgare, och isynnerhet hvarje representant,
sig ålagda.
På grund af hvad jag sagt och hvad Gr. af Ugglas jemväl tillagt,
hemställer jag, att R. o. Ad. icke mätte remittera motionen
med mindre motionären bestämdt upgifver hvilken förändring lian har
åsyftat.
Hr Brakelr Jag vill endast begära, att med några ord få besvara
Frih. Raabs anmärkmr.
Just derföre att Ridd.Utsk. har sig serskildt updraget, att vårda
R. o. Adis angelägenheter, just derföre har jag föreslagit alt Utsk.
mätte utarbeta ett förslag ronde R. o. Adis vigtigaste angelägenhet,
som är dess representationssätt. Jag har ansett mig icke kunna förbigå
Ridd.Utsk., eller söka alt få delta updrag gifvet åt någon komité,
emedan jag anser Utsk. just vara tillsatt för detta ändamål.
Jag har derföre föreslagit, alt motionen skulle remitteras lill
Ridd.Utsk., och att Utsk. under riksdagens lopp måtte utarbeta ett
sådant förslag. Grunderna har jag nyligen i korthet upgifvit, såsom
jag tror att de borde vara. Gillar icke Ridd.Utsk. dem, så kan
Utsk. komma in med förslag till andra grunder; men då R. o. Adis
representationssätt har erkända brister, så kan det icke vara annat
än väl alt Ridd.Utsk. kommer in med förslag tili dessa bristers afhjelpande.
Hr Adelborg, Anders Ottoi För den händelse, Hr Brakel
nämnt, att Consl.Utsk. skulle inkomma med förslag till representations-förändring,
i hvilket förslag R. o. Ad. finge sin del, torde
Const.Utsk. icke heller uraktlåta, att bestämma vissa reglor för R.
o. Adis deltagande i representationen. 1 sådant fall synes det mig
öfverflödigt att gå detta Utsk. i förväg med undersökningar, hvilka,
3 H. 2
18
Den 4 Januari.
då de naturligtvis ej på förhand kunna uptaga de bestämmande!!
som komma alt göras, icke torde lemna något resultat. För det
fall åter, att Const.Utsk. icke skulle inkomma med något förslag,
hvilket icke innehöll någon förändring af R. o. Ad:s representationssätt,
utan R. o. Ad. skulle hädanefter på samma sätt som hittills
deltaga i representationen, så skulle det icke vara ur vägen om
Ridd.Utsk. utarbetade förslag till ombildning af R. o. Ad:s representationssätt;
men jag tror dä, lika med Frih. Raab, att en påminnelse
till Flsk. i sådant afseende vore alldeles olämplig, samt alt
Utsk. nog ändå fullgör sin skyldighet. Jag instämmer med Frih.
Raab uti hans anhållan, alt llr Brakel ville återtaga motionen, för
att närmare upgifva de grunder, hvarpå han anser alt Ridd.Utskrs
förslag borde utarbetas.
Hr Freidenfelt, Cai l Peter: Såsom medlem af Ridd.Utsk.
tager jag mig friheten ali yttra några ord i detta ämne. Jag lorenar
mig uti hvad Frih. Raab och Hr Adelborg yttrat i detta afseende;
ty jag anser Hr Brakels motion i dess nuvar. form olämplig.
Det kan icke vara skäl, alt Ridd.Utsk., under det man afraktar ett
förslag till representations-förändring ifrån Const.Utsk., på förhand
upgör något förslag lill ombildning af R. o. Ad:s representation, emedan
detta alltid blir beroende af det mera omfattande förslaget till
representations-förändring. Om ett sådant förslag till Ridd.Utsk. öfverlemnas,
tillhör det Utsk. att sjelfmant inkomma med betänk, öfver
de förändringar, hvilka i anledn. deraf för R. o. Ad. äro nödvändiga
; och hvad för öfrigt beträffar sättet för sådana förändringar
i R. o. Ad:s representation, sä finner jag icke något annat i grundlagen
utstakadt än det som Frih. Raab redan har anfört, nemi. att,
om förslag till bestämda förändringar in pleno väckas, så skola de
remitteras tili Ridd.Utsk.; men dä Hr Brakel i sin motion endast har
tillkännagifvit en önskan i allmänhet att fä förändring, men icke några
bestämda grunder för denna förändring, sä anser jag alt motionen
i sitt närvar, skick icke bör lill Utsk. remitteras.
Hr Weidenhjelm, Ernst Au g.: Så vidt jag af äldre riksdagsmän
kunnat inhemta, har vid föregrde riksdagar tillgått pä samma
sätt, som jag af erfarenhet funnit vid denna, nemi. att motionärer
npträdl, såväl inom detta Ständ som inom de andra och fästat
R. St:s npmärksamhet på behöfliga förändringar i gällande lagar
eller behofvel af ny lagstiftning, utan alt dessa motionärer ansett
erforderligt eller någongång ens med deras förmåga förenligt att utarbeta
något fullständigt förslag i afseende på de bristfälligheler sorn
de påpekat. Jag har föreställt mig, att delta bruk härled! sig derifrån,
alt. om motionärer framlagt bestämda förslager och dessa blifvit
till Utsk. remitterade, Utsk. då ansett sig bundet inom gränsen
af de ord, i hvilka detta förslag varit författadt, och att vid sådant
förhållande Utsk., oaktadt den antydda förändringen varit uppenbar,
likväl ofta, i följd af felaktigheter i redaktm, sett sig föranlåtet lemna
motionärens förslag utan afseende, hvarigenom flere behöflige
förbättringar under längre lid blifvit till landels skada fördröjde.
Hr Brakel har följt denna praxis, hvilken numera vunnit häfd,
och rättvisan fordrar, att han får tillgodonjuta samma förmån i af
-
Den 4 Januari.
19
seende på behandlingen af sin motion, som andra före honom erfarit,
vore än det framställda ämnet ömtåligare än det är. Jag påyrkar
derför remiss till vederbörligt Utsk., som derefter må ega att
åt motionen egna den handläggning, hvartill omständigheterna kunna
föranleda.
Frih. Raab: Hr Brakel har erhållit ett understöd af den siste
värde talaren, som icke är af det slaget man helst önskar sig, dä
han deruti inblandat några ord som icke voro serdeles smickrande
för motionären; men jag tror att den siste värde talaren misstagit
sig uti den upgiften, att motioner af dylik art inkommit lika outredda
som denna och blifvit till Utsk. remitterade. Jag vill åberopa
de förut under diskussionen omnämnda motionerna i detta ämne
vid 1844 och 1847 årens riksdagar. Dessa motioner uptogo bestämda
förslag. Jag minnes äfven en annan motion i dylik väg af
Ilr Hammarhjelm, hvilken också innehöll ett bestämdt förslag. Jag
vet icke att någon motion har afgått ifrån Ståndet till Ridd.Utsk. i
så sväfvande och outredd syftning, som denna. Ju mer jag tänker
på saken, ju mera olämpligt tycker jag det vara att af Utsk. begära
ett förslag, utan att närmare gifva Utsk. tillkänna hvad man vill.
Jag anhåller att fä ändra onlställningen i min begäran om propos.
, nemi. derhän, att Ståndet icke vill till Utsk. remittera Hr Brakels
motion i dess närvar, outredda skick.
Gr. Posse, Erik Arfvidsson: Dä jag vid 1844 och 1845
års riksdag deltog i diskussionen öfver detta ämne, och sökte att befrämja
Hr Rosenstjernas dä väckta motion ang:de ändring i R. o. Ad:s
representation, anser jag mig skyldig att nu bemöta några inkast,
som blifvit gjorda emot Hr Brakels motion. Frih. Raab har åberopat
sista mom. af 41 § Ridd.Ordn. Den talar om grundlagsförändringar,
och då skall Utsk. sjelfmant komma in med sitt utlåt.
Hr Brakel har icke begärt, så vidt jag har fattat, att Utsk. skulle
komma in med något utlåt., som skulle hafva afseende på någon
grundlagsförändring. Deremot har 41 § 1 mom. blifvit åberopadt
af Frih. Raab och der står: ”Väckes fråga om ändring uti denna
Ridd.Ordn., bör en sådan alltid remitteras till Ridd.Utsk.” Jag kan
således icke begripa, huru det kan sättas i fråga, att icke remiss
skall ske af motionen, sådan som den är. Jag tager mig friheten
påminna derom, att motionären har åberopat Hr Rosenstjernas och
Frih. Palmstjernas motioner, och detta innefattar en bestämd upgift
om hvad Hr Brakel åsyftar. Jag skulle vilja åberopa en fråga,
som varit å färde vid 1844 års riksdag, nemi. R. o. Ad:s rätt att
vara ordf. i Utsk:n, hvilken fråga, såsom jag tror, afgjordes genom
en votering. Jag vill minnas att Hr Lagerheim hade väckt denna
fråga. Den var remitterad till Ridd.Utsk. Sådan har alltid proceduren
varit och jag får för min del förena mig med Hr Weidenhjelm
och yttra den åsiglen, att Utsk. tillstyrker hvad det anser sig
kunna tillstyrka och hvad som icke kan bifallas uti motionen, det
afslås. Således anhåller jag att motionen mätte remitteras.
Hr Adelborg: Jag vet icke något som hindrar Ridd.Utsk.
att i alla händelser under riksdagens fortgång, oberoende af någons
2*
20
Den 4 Januari.
inblandning, inkomma med förslag till förändringar afR. o. Ad:s representationssätt.
Jag har, dä jag instämt i Frih. Raabs yttrande,
för min del icke menat att det skulle förmenas motionären alt få
sin motion vederbörligen remitterad, men jag har blott till honom
hemställt, huruvida del icke vore lämpligt, pä det att Utsk. icke
mätte belastas med onödigt arbete, att han mera utsträckt motiverade
sin motion. Hvad beträffar Hr Weidenhjelms yttrande om det
vanliga i sältet att inkomma med föga utarbetade motioner, sä får
jag erinra Hr Weidenhjelm, att i de fall, då motioner inkommit till
R. St., hvilka icke varit lill sina detaljer utarbetade, så hafva de
åsyftat vissa större förändringar, hvilka varit af den art, att de redan
länge förut varit i opinionerne bearbetade, och för hvilka således det
funnits ymniga materialier för deras behandling, ulan att Ulskm
hafva kunnat komma i den ledsamma ställningen att arbeta förgäfves.
Utskm hafva på förhand velat ungefärligen hvad nationen i det
fallet velat och hafva, i konseqvens dermed, kunnat fullgöra sin
skyldighet. I detta ämne äter äro tankarne sä delade alt jag trotsar
Ridd.Utsk. ali kunna åstadkomma ett ullål., sådant som R. o.
7 f
Adis alla ledamöter i detla ögonblick önska det. Jag skulle således
tro att det i delta ögonblick är obetänkt, att belasta Utsk. med ett
arbete, som icke skulle leda lill något ändamål. Utsk. skulle här
möjligen stanna i sådana beslut, som Slåndet sedermera ogillar. Derigenom
upkommer eli förhållande mellan Utsk. och Ståndet, som
jag anser ganska farligt. Om ifrån Utsk. emanerar elt förslag, som
inom Ståndet icke kan göra sig gällande, sä kan Utsk. ej utan att
kompromettera sig sedermera göra upp elt förslag på alldeles motsatta
grunder, om Ståndet skulle sä fordra. Utsk. kommer då i en
skef ställning lill Slåndet, sorn kan hafva menliga följder. Jag får
således fortfarande yrka att Hr Brakel mätte sjelfmant återtaga sin
motion, för att närmare bestämma grunderna för förslaget. Deremot
tror jag icke som sagdi är att remiss kan vägras.
Hr T harn, Carl Wilh. Au g.: Åtskilliga gånger förut som
detla ämne varit å bane, har jag tagit mig friheten yttra mig, och
anser mig äfven böra göra det i dag, dock icke sä mycket af nämnde
skäl, som för sjelfva saken.
I afseende pä den Irågan, huruvida remiss kan ega rum eller
icke, skulle kunna sältas i fråga rättigheten att väcka i Ståndet sådana
motioner som denna, och jag har sjelf en gång satt i fråga,
huruvida det kan förenas, om också med bokstafven af vår nu gällande
grundlag, dock med andan af alla de författningar, från hvilka
vår nuvar. Ridd.Ordn. utgår. Denna sida lärer dock icke vara
värdt att vidare beröra. Afser man äter frän denna, tror jag det
kan vara temligen likgiltigt, om man anser motionen vara värd alt
remitteras eller icke; den kan, enl. min mening, ej undertryckas,
så länge man icke har utväg att pä en gång undertrycka alla onödiga
motioner. Jag anser således häst, att låta motionen gå sin väg
till Utsk., och, hvad öde densamma der beredes, torde kanske icke
vara osäkert.
En annan fråga blir, hvad meningen är med sjelfva saken.
Hr Brakels motion utsäger det icke uttryckligen. Motionären har
Den 4 Januari.
21
visserligen förklarat det närmare, och ännu mera tala de hän vis.
ningar lian har gifvit till förut i denna fråga väckta motioner. Den
lärer således afse att uphäfva fl. o. Adis representation efter familjer,
och utbyta den emot en representation genom val. Man skulle
kunna förvåna sig att ett sådant förslag sä hastigt har blifvit väckt,
sedan så nyligen ett representations-förslag blifvit förkastadt. Man skulle
ock kunna förvånas att dylika förslag, visserligen ej så mycket denna
gång, men mera förr funnit stöd ifrån samma sida, som alltid
försvarat R. o. Adis rättigheter. Man har ju alltid sagt att R. o.
Ad., såsom Ståndet ännu är sammansatt, lemnar rätt till inträde åt
personer af alla yrken, som här kunna göra sina meningar gällande.
Huru skulle det nu gå, om man skulle utbyta vår nuvar. representation
emot en representation genom val? Man har också förklarat
det vara med R. o. Adis värdighet mest öfverensstämmande
att, utan lön eller ersättning, försvara hvad Ståndet ansåg vara nyttigt
för samhället. Nu föreslår man att valda representanter för
Ståndet skulle för sin möda erhålla ersättning.
Man har nyligen sett Ståndet i massa uttrycka sin mening i
fråga om representationssättet. Man vili nu åstadkomma förändringar
i denna stora massas rätt; det kan svårligen ske nu då desamma,
som då uttalade sin vilja, äro borta. Kanske man tror
alt denna massa skall komma upp igen. Det såg ut som den
skulle haft mycket brådtom att resa hem igen, efter som man sä
mycket skyndade med representations-förslaget. Det är således troligt
att den icke infinner sig här åter; men om hon icke gör det,
sä har man väl måhända juridisk rätt att afgöra frågan men ej mo
ralisk.
Har ett ringa antal af 50, 100, ja kanske 10 personer verkligen
rätt alt bestämma hvad som angår hela Ståndets rätt?
Men om nu så vore, skulle R. o. Ad. afsäga sig sina personliga
rättigheter, sådana de nu äro, så återstår alt fråga, huru delta
skulle tillgå.
Det kan finnas 2 vägar lill vår representations ombildning genom
val, nemi. antingen provinsvis eller sålunda att valet sker på
riksdagsorten vid riksdagens början. Det medgifves att detta sednare
vore ett godt sätt, att när man kommer tillsammans låta majoriteten
disponera öfver minoritetens rätt. Om sådant val skulle
ske vid början af hvarje riksdag, så skulle det bestämma riksda
gens
utseende och färg en gång för alla eller för hela riksdagen.
Det vore ju mycket enkelt, det medgifves? Deremot är del äfven
här en annan fråga, huruvida det vore moraliskt rätt?
Det andra sättet för valens verkställande vore att välja provinsvis,
antingen samfäldt eller efter familj. Detta sista vore i min
tanka det enda rättvisa. Skola vi vidhålla R. o. Adis representationsrätt
i allmänhet, så måste vi vidhålla hvad som rationelt ligger
till grund derför, nemi. familjens rätt. Det är den adeliga
slägtens rätt som måste uprätthållas; men huru skall den bevaras?
Det har redan blifvit yttradt här, att ganska många familjer skulle
hafva svårighet att finna bland sig någon, som vore passande lill
representant. Nåja; då kunde den familjen låta bli att välja, och
de andra finge utöfva sin rätt. Men sannolikt skulle det bli svårt
22
Den 4 Januari.
för de flesta. Det finnes icke någon talrikare familj, som icke är
spridd i olika provinser och del är derföre icke lätt för familjernas
medlemmar att alltid veta af hvarandra och äfven i sådant fall känna
de likväl icke hvarandra tillräckligt.
Således anser jag att emot förslaget, talar för det första det,
att, om majoriteten skulle besluta att utbyta R. o. Ad:s nuvar. representation
mot en annan genom val, så vore det inkonseqvent,
sedan den så nyss afböjt ett dylikt förslag, ehuru visserligen sammanhängande
med många andra. Man skall dernäst uphäfva hvad
som sedan gammalt är öfverenstämmande med R. o. Ad:s ursprung.
Man skulle trotsa hvad som onekligen är den enda djupa och rätta
betydelsen hos R. o. Ad., nemi. familjens rätt. Man skulle slutligen
stöta på oändliga svårigheter, antingen man skulle vilja välja
länsvis eller familjevis.
Annu återstår en fråga: hvad skulle blifva af en Adel, så representerad
som nu föreslås? Hurudan skulle en Adel, sammansatt
genom val, af kanske 100 personer, blifva? Att döma af den enighet,
hvarmed alla val pä Riddarhuset vid denna riksdag utfallit, så
skulle man åtminstone genom val, förrättadt vid riksdagens början, få
en representantkammare, som, ihärdigare och envisare än den nuvar.
, skulle ega kraft och vilja att motsätta sig alla försök att åvägabringa
en representations-förändring, och det är kanske ej utan
att mången tror, att den innerst åsyftade meningen är denna.
A andra sidan, om det icke valdes på detta sätt, sä kunde
man visserligen icke så lätt kunna säga hvad resultatet skulle blifva,
men blefve det icke på ena eller andra sältet det, att man bildade
en ihärdig Pairs-kammare, så skulle på den andra sidan kunna up
stå
den möjligheten att man bildade en kammare, som mycket lät
tare
än den nuvar. upgaf hvad man önskade att den skulle skydda.
Mången skulle kanske tänka: det är icke mitt eget jag skyddar,
det är andras, och kanske skulle icke så många då draga i betänkande
att gifva vika, icke för skäl, men för möjligen inom nationen
väckta, påträngande förhållanden.
Resultatet af hvad jag yttrat är, att jag anser motionen icke
böra förhindras att gå sin väg fram; men jag afstyrker Ridd.Utsk.
att vid densamma göra någonting.
Hr Freidenfelt: Jag vill till mitt förra yttrande endast göra
det tillägg, att det ingalunda var min mening att remiss till
Ridd.Ctsk. skulle förvägras motionären, emedan den 41 § Ridd.-  Ordn. tydligen gifvet' tillkänna, att om fråga in pleno väckes om ändring
i Ridd.Ordn., bör en sådan alltid remitteras till Ridd.Utsk. Jag
har endast velat yttra, att jag ansåg remiss af delta förslag för tillfället
olämplig, emedan man har skäl att vänta ett förslag ifrån Const.-  Utsk. af mera genomgripande syftning och emedan motionen icke
innehåller några bestämda grunder till ombildning af R. o. Ad:s representation.
Jag vill derföre förena mig med Hr Adelborg i haDs
hemställan, om icke motionären sjelfmant ville återtaga sin motion.
Hr Brakel: Hr Weidenhjelm har redan så fullständigt bemött
Den 4 Januari.
23
de talare som yrkat att min motion icke måtte blifva remitterad, att
jag icke bar något att tillägga.
Frih. Raab har sagt, att Hr Weidenhjelm fällt ett yttrande,
som vore mindre smickrande för mig. Sjelf har jag icke funnit
det så, ty jag är ej den som smickrar mig med att förstå allt.
Hr Tham Ilar sagt, alt det icke vore skäl att väcka detta förslag,
sedan de fleste ledamöter rest ner till sina provinser och huset
är tomt; men just deruti, att huset är tomt, ligger ett bevis att
Adeln bör omorganiseras och det är ännu ett skäl att väcka ett förslag
sådant som mitt. Dessutom: den adelsman, som är nion om
sin sjelfskrifna representationsrätt, har verkligen, då förslag i början
af riksdagen väckes, tid på sig att bevaka sin rätt.
Jag vill icke vidare uptaga R. o. Ad:s tid i denna fråga, och
anhåller endast att min motion uti dess nuvar. skick måtte fä remitteras.
Frih. Raab: Jag anhåller endast, alt få fästa Ståndets npmärksamhet
derpå, att då jag föreslagit att R. o. Ad. icke måtte
remittera Hr Brakels motion i dess närvar, skick, så har jag dermed
icke afsett alt afklippa Hr Brakels motionsrätt; ty uttrycket ”i
dess närvar, skick” innebär ju att Hr Brakel kan komma in i morgon
med ett nytt förslag. Det är icke emot motionens remiss jag
syftar, ulan jag begär endast af motionären, att han reder upp
hvad han vill, innan motionen remitteras och anhåller att icke missförstås,
såsom skulle jag vilja undertrycka någons motionsrätt.
Frih. Pal ms t je r n a , Nils Fredr.: Om Ståndet vid detta tillfälle
ville följa Hr Tham till upsökande och öfvervägande af alla möjligheter,
hvilka genom Ridd.Ulskts behandling af denna motion skulle kunna
inträffa, så tror jag att vi kunde komma ganska långt. Jag anser
icke såsom någon nödvändig följd hvarken af den ena eller andra
delen af Hr Brakels motion, att något så genomgripande förslag
skulle behöfva ifrån Ridd.Utsk. inkomma. Aldraminst kan ett sådant
förslag, i min tanka, blifva en sannolik följd af den första delen
af det updrag, som Ridd.Utsk. skulle, enl. Hr Brakels begäran,
af Ståndet erhålla. Så mycket som ordalydelsen af förslaget sväfvar
för mitt minne, skulle detta updrag till Utsk. innehålla, alt Utsk.
skulle till R. o. Ad. inkomma med förslag till de förändringar i 11.
o. Ad:s representationssätt, som oberoende af ett mera genomgripande
förslag till förändring i Riksd.Ordn., skulle kunna anses tjenliga.
Dessa förändringar behöfva väl icke nödvändigt sträcka sig så
långt som till ett allmänt afskaffande af familjernas individuella representationsrätt.
Jag påminner mig, att vid en föreg:de riksdag Hr
Tham har, på ett sätt som då tillfredsställde Ståndets majoritet, bevisat,
alt 114 § R.F. vore ett hinder för afskaffande af denna familjernas
serskildte representationsrätt, såvida icke de öfriga Stånden dertill
lemnade sitt samtycke. Sjelf ledamot af Ridd.Utsk., biträdde jag då,
för tillfället, denna tanka. Huruvida jag deruti hade rätt, eller icke,
lemnar jag derhän. Det var då min öfvertygelse; men icke ser jag
hvarföre Ridd.Utsk., med anledn. af denna motion, skulle sträcka
en revision af Ridd.Ordn. sä långt, som nu blifvit ifrågaställdt, så
-
7T
Den 4 Ja noa rf.
vida det icke skedde i följd af Const.Utskw förslag, eill. det andra
af de updrag, som af Ståndet skulle åt Ridd Utsk. meddelas. Det
liar blifvit sagdt att Ridd.Utsk., sedan en grundlagsförändring blifvit
antagen, af hvilken skulle följa genomgripande förändringar i Ridd.—
Ordn,, skulle vara förbundet att sjelfmant inkomma med förslag till
dessa ändringar. Först och främst kan en förändrad Riksd.Ordn. endast
blifva antagen, möjligen, att hvila lill nästa riksdag. Antagen
såsom grundlag, kan den vid denna riksdag ieke blifva; således ej
eller, ännu, deraf föranledas ett definitivt beslut om ändringar i Ridd.-  Ordn. För det andra: om äfven ett sådant förslag i Coust.Utsk.
utarbetas, och blifver af delta Stånd och af MedSlm antaget att hvila
till nästa riksdag, hvem kan ansvara derför, alt tiden, före inuevar.
riksdags- afslutande, då skall tillåta Ridd.Utsk. att utarbeta förslag
till de förändringar, som deraf skulle blifva en följd, sä framt
ingenting i den vägen förut hade blifvit påtänkt. Så vidt jag drager
mig till minnes orden i motionen, sä har Br Brakel endast begärt,
ali förberedande öfverlägga ingar skulle ega rum. Af Hrr
Utsk:s-ledamöters nit för Ståndets väl torde R. o. Ad. nogsamt kunna
förvänta, att de icke skola spara någon möda, för att förbereda
sig på de åtgärder, som, i följd af Consl.Ulsk:s förslag och R. Sl:s
deraf möjligen föranledda beslut, mot slutet af riksdagen kunde blifva
erforderliga. För öfrigt, Mine Hrr, utan alt vidare uptaga till
besvarande de åtskilliga invändningar, som blifvit gjorda emot motionärens
framställning och syftning, får jag, i likhet med liera talare
och Hr Brakel sjelf, helt enkelt yrka remiss af motionen, i öfverensstämmelse
med 41 § Ridd.Ordn.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer vördsamt
till dem ibland Ståndets ledamöter, hvilka ogilla formen för Hr Brakels
motion, att de likväl, utan vidare tidsutdrägt, måtte tillåta att
den finge remitteras. Jag grkänner dock riktigheten af deras anmärkn:r
emot henne; ty den som vill hafva ändring bör upgifva
hvari hon skall beslå. Det skulle eljest kunna hända, att Ridd.Utsk.
föresloge en ändring, som vore rakt stridande emot motionärens afsigt,
och hvilken han, när U(sk:s betänk, inkommer, torde ogilla.
Men dä kunna ölsk:s ledamöter också hafva svarat: Hvarföre har icke
motionären sagt hvad han velat. När det icke skett, så får han
förlåta Ulsk. att det icke hittat på hans mening. Vid liera tillfällen
när dylika motioner biifvit framställda och till de af alla Stånd
sammansatta Utskru remitterade hafva dessa förklarat, att sorn motionärerna
icke gifvit tillkänna hvad de önskat så hafva Utskm icke varit
i tillfälle, att vid motionerna fästa något afseende. Om nu Ridd.-  Utsk. svarar pä samma sätt: sä må motionären icke förtänka Utsk.
sådant. Under dylika förhållanden hemställer jag, alt R. o. Ad.
icke måtte motsätta sig en remiss, hvilken icke är grundlagsvidrig,
om den sker.
Uppå härefter framställd propos. hlef Hr Brakels ifrågavar. motion
jemte de i anledn. deraf afgifne yttranden remitterad till Ridd.-  Utsk.
Den 4 Januari.
25
Föredrogs Gr. Liljencrantz^, Gust. Fredr., d. 30 sistl.
Dec. f. m. på bordet lagda motion, att R. St. bos K. M. måtte
framställa deras underd. önskan om utarbetande af förslag till grundräntornes
fördelande och nedsättande.
Hr Sandströmer, And. Peter: Jag misskänner ingalunda
syftningen af den värde motionärens förslag alt kunna bereda en
jemkning af de grundskatter, sorn äro fästade vid den Svenska jorden,
och torde äfven, med afseende på mina tillgöranden i dylika
frågor, hafva tillräckligen ådagalagt, att jag varmt intresserar mig
för åstadkommandet af en jemnare jordbeskattning. Men jag tror
emedlertid icke att det lämpligen kan låta sig göra på del sätt, sorn
den värde motionären föreslagit, utan deremot möta åtskilliga betänkligheter,
som synes hafva blifvit af honom förbisedda. Dessutom
anser jag, att innan det kan blifva fråga om, att jemka skatterna
emellan de serskildta egendomarne, det är nödvändigt, att dessa
skatter blifvit så förenklade och till sina belopp bestämda, att en
fördelning af dem lämpligen kan ega rum, samt tjenliga och tillförlitliga
grunder för beräknandet af de ömsesidiga ersättningarne
upgöras.
Jag anhåller att i R. o. Ad:s minne fä återföra, att en dylik
fråga, som nu af motionären blifvit väckt, utgjorde föremål för behandling
af den komité, som af K. M. nedsatles för upgörande af
förslag till beskattningsväsendets förenklande och hvilken komités betänk.
vid sista riksdagen meddelades R. St. Det torde tillåtas mig
att få upläsa något af hvad komitéen härom yttrade. Sedan komiterade
sökt visa, att derest en sådan jemkning skulle ske, det icke
rättvisligen skulle kunna låta sig göra annorlunda, än på det sätt, sorn
motionären ifrågaställa eller emot kapitalersättningar tilldelade dem,
hvilkas skatter blefve ökade och utgifna af dem, som erhöllo skatlelindring,
yttra sig komilerade sålunda: ”Det vill synas, som skulle
både Staten och de enskildte derigenom blifva tryggade emot förluster;
men härvid bör dock anmärkas, att, om nuvar. förhållande
med kronojorden kommer att fortfara, samt innehafvarne deraf således
icke hafva egande- utan blott besittningsrätt, kan det icke ifrågasättas,
alt de skola utgifva kapitalersättning för minskning i dessa
egendomars skatter. Föröfrigt är det tvifvelaktigt, huruvida med bevarandet
af den enskilda rätt, som man på nyssnämnda sätt ville
skydda, fullkomligen vore instämmande, att jordegare, emot sin vilja,
blefvo tvungna att dels taga lösen för hittills lagligen åtnjutna
fördelar, dem man ansåge sig icke kunna uphäfva, dels, i st. f. visst
belopp af nuvar. skattebidrag, ikläda sig en egendomarne graverande
kapitalskuld, som derjemte mäste amorteras genom erläggande
under vissa år af högre årlig afgift, än nedsättningen i skatten, enär,
i motsatt fall, operationen, under sken af lösen, i sjelfva verket komme
att utgöra ren eftergift af nämnde belopp och det således vore
vida enklare att, utan omsvep, stadga, att berörde nedsättning efter
viss tid skulle ega rum. Men, äfven om afseende icke fästes pä dessa
betänkligheter, skulle dock en dylik liqvidalions-operation i verkställigheten
möta betydliga svårigheter och olägenheter, hvaribland
26
Den 4 Ja n nar i.
ensamt erhållandet af en rättvis grund för skatternas behöriga och
jemlika fördelning å samlelige jordegendomar och utförandet deraf
icke voro de minsta. En vigtig omständighet är dervid äfven, att
ett så stort belopp räntebärande obligationer, som i följd af nämnde
åtgärd komma att utgifvas och sättas i omlopp, otvifvelaktigt skulle
hafva betydligt inflytande på penningeställningen i landet och
kunna deruti åstadkomma rubbningar, hvilka svårligen på förhand
äro tillförlitligt beräkneliga."
”Om likväl, oaktadt allt hvad i det föreg:de är anmärkt, en så
beskaffad skattejemknings-åtgärd finnes lämplig och kunde med rättvisa
utföras, synes dock någon, emot dermed förenade olägenheter
svarande vinst för de skattskyldige derigenom icke upkomma. Följden
af den ifrågavar. operationen, för framtiden, blefve nemi. endast,
att egendomarnes värden i förhållande till ökade eller minskade
skatter förändrades, hvadan förvärfvandet af de egendomar, hvilkas
skatter blifvit lindrade, fordrade ett större kapital än förut, och
ökad behållning i proportion till köpeskillingen, ändock icke upstode,
enär, hvad som försvunne i egenskap af skatt, ulginge såsom
ränta å högre köpeskilling, samt således för den skuldsatta medförde
icke blott ränte- utan äfven kapital-gravation, hvarigenom vinsten
af jemkningen i skatterna blefve ganska problematisk. Till allt detta
må slutligen läggas, att, äfven om det vore möjligt att åstadkomma
den mest jemna och rättvisa fördelning af alla de skatter, som
för närvar, åtfölja den Svenska jorden, så alt dessa skatter vid verkslällighetsperioden
för hvarje egendom stodo i fullt enahanda förhållande
till värdet, ligger det i sakens natur, att olika bördighet
och nya eller lättare ntvägar till afsättning, med flera omständigheter,
som verka på egendomars afkastning och värde, skulle pä lika
sätt, som tillförne, inom en icke aflägsen tidrymd, åter föranleda
ganska betydliga missförhållanden i skattebeloppen, vid jemförelse
emellan serskilda egendomar. Det låter ock derföre, efter korniterades
åsigt, icke göra sig, att med fix skatt å jordegendom åstadkomma
dess ständigt fortfarande jemlika förhållande till hvarje skattdragandes
inkomster, sorn likväl utgör rätta grunden för all beskattning.
Komiterade tro derföre det vara mindre lämpligt och ändamålsenligt,
att för sökandet af en jemlikhet, som, under dessa omständigheter
och med sjelfva beskattningssättets bibehållande, knappast
för tillfället kan åstadkommas, men ännu mindre ega bestånd
för framtiden, företaga åtgärder, som väsendtligen ingripa i hvarje
jordegares eganderätts förhållanden, samt i öfrigt skulle blifva med
högst betydliga svårigheter och olägenheter, äfvensom icke ringa
kostnader förenade.”
Uti den vid förra riksdagen aflemnade nådiga propos. om förenkling
i beskattningsväsendet förklarade K. M. Sig i nåder gilla
denna åsigt och sedan den blifvit understödd af StatsUtsk. blef den
jemväl af samtlige Stånden, så vidt jag erinrar mig, gillad. Om
emedlertid, oaktadt detta förhållande, R. St. vilja å nyo uptaga denna
fråga, bör den åtminstone, enl. hvad jag nyss yttrat, icke afgöras
innan man kunnat komma till rätta med förändringen af vår
jordbeskattning, och jag tror, att, örn dessa begge frågor samman
-
Den 4 Januari.
27
blandas, så skall sannolikt ingendera af dera under en lång följd af
år kunna bringas lill ett lyckligt slut.
Serskildt anser jag mig böra fästa upmärsamheten på några
omständigheter i afseende på det af motionären föreslagna sältet för
förändringens tillvägabringande. Motionären har föreslagit, att, för
bestämmande af jordens värde, man skulle rätta sig efter de 10 sista
årens taxeringsvärde. Det är icke någon obekant, att taxeringsvärdena
på den Svenska jorden äro i hög grad olika i förhållande
till verkliga värdet. Det inträffar ofta att vissa egendomar äro taxerade
till sitt fulla värde, måhända mången gång derutöfver; under
det andra egendomar äro taxerade långt derunder och kanske
icke till en fjerdedel af sitt verkliga värde, och denna olikhet, förekommande
för serskildta egendomar inom samma provins, blir ännu
mera märkbar, vid jemförelse emellan olika provinser. Om man
skulle lägga dessa otillförlitliga värderingar till grund för en skattejemkning,
så hemställer jag, huru man skulle kunna på sådant sätt
vinna den jemlikhet i fördelningen af de dervid ifrågakommande
skatterna, som just vore operationens ändamål. Det är föreslaget
alt de, som lill följd af förändringen skulle erhålla lindrigare grundskatt,
skulle för denna förmån utgifva en kapital-ersättning. Uti
komilerades af mig upläste betänk, är, bland annat, redan anmärkt,
huru föga anledn. man har att antaga, alt de skattdragande skulle
finna sig belåtna med en nedsättning i grundskatterne, förvärfvad
pä det sätt, att de måste ikläda sig en kapitalskuld, bärande samma
ränta, som den minskade skatten och sedermera, jemte denna ränta
på kapitalet, nödgas att för amorteringen erlägga en serskild tillökning
i räntan och således under hela amorteringstiden belastas med
högre årlig afgift än för närvar. Men jag vill äfven fästa upmärksamheten
på hvilka svårigheter utbekommandet af dessa kapital-ersättningar
skulle mola för Staten. Det är nemi. tydligt, att desamma
endast kunde och skulle lemnäs genom inteckning i den egendom,
hvars skattebördor skulle förminskas, men denna inteckning
kunde icke utan andras förnärmande, verkställas annorlunda, än efter
de inteckningar som förut funnos i en sådan egendom. Det är
emedlertid hvar och en bekant, att ganska många egendomar äro
öfverintecknade eller intecknade till så högt belopp att den inteckningssäkerhet,
som sålunda komme att tillfalla Staten, måhända icke
skulle medföra någon säkerhet, och Staten kunde sålunda komma
att äfventyra ganska mycket.
Flera anmärkmr skulle kunna göras, men jag vill icke dermed
nu uptaga tiden, emedan det blir tillfälle att återkomma till frågan,
i händelse motionen skulle föranleda någon åtgärd.
Jag anhåller således endpst att de anmärkmr, jag nu framställt,
måtte få åtfölja motionen till det Ulsk. dit den kan varda remitterad.
Gr. Björnstjerna, Carl Magnus: I motsats lill den föreg:de
talaren har jag begärt ordet för att hembära min tacksamhet
till motionären för den framställning, han gjort. Jordens olika
beskattning utgör, som vi alla veta, en af dagens lifsfrågor ej alle
-
28
Den 4 Januari.
nast hos oss, utan äfven i alla Kontinentens fria Stater. Visserligen
säger man ä ena sidan att ingen orättvisa ligger i denna olika
beskattning, dä jordens värde naturligtvis står i ett proportionerad!
förhållande till de bördor den drager, så att t. ex. den grundskatt
jag erlägger för ett skattehemman, endast utgör räntan ä det kapital,
hvarmed inköpspriset af detta hemman understiger det af ett
frälse. Lägger man nu härtill, att frälse-jorden hos oss icke mera
uteslutande tillhör en enda privilegierad klass, uphör äfven sista skymten
af väld. Allt detta är sant, men, Mine Hrr, i sjelfva saken ligger
ett sken af orättvisa, som måhända icke håller streck vid närmare
pröfning, men hvaraf folkupviglare i alla tider skickligt vetat
begagna sig och som utgjort ett af de kraftigaste vapen, hvarmed
de anfallit den bestående ordningen. Jag vågar således tro, det vara
af högsta vigt, att begagna det lyckliga lugn, vi njuta, för att undanrödja
detta stora trätofrö, synnerligast då det sker på ett sätt
som, utan att i ringaste måtto förnärma någons rätt, anskaffar ett
betydligt rörelsekapital åt de större jordegarne och inom en gifven
tid bereder en högst behöflig lindring i de tunga bördor, som trycka
större delen af Svenska jorden. Jag tror att i politiken, liksom
i det dagliga lifvet, gäller den gyldene regeln: upskjut ej till morgondagen
hvad som i dag kan verkställas. Vi veta ju ej hvad morgondagen
bär i sitt sköte och skulle, mot förmodan, rörelsepartiet,
äfven hos oss, om än blott för ett ögonblick, erhålla öfvervigten,
är jag förvissad om, att dess första handling blefve all jords lika
beskattning. Huru det då komme att gå med ersättningen till de
förlorande eller de hvilka skulle komma att betala mer än hvad de
nu göra, lemnar jag derhän. Historien har derom åtskilligt att förtälja.
Vi veta huru vid 1789 års revolution i Frankrike tillgick.
Ersättningen der utbetaltes af guillotinen. I Österrike, Sardinien,
Preussen och nu sednast i Danmark, har man väl icke gått lika
blodigt tillväga, men öfverallt hafva dock de privilegierade jordegarne
måst göra stora upoffringar ofta upgående ända till en tredjedel
af det hela. Så skulle det äfven möjligen kunna gå hos oss
om vi låta det gynsamma ögonblicket obegagnadt försvinna.
Jag anser det vara för tidigt att nu ingå i någon detaillerad
pröfning af motionen; med ett par ord måste jag dock besvara en
föreg:de talares anmärkn. Han har ansett taxeringsvärdet såsom en
origtig utgångspunkt för den blifvande beskattningen; jag deremot
vet sannerligen icke hvilken bättre man kan påfinna, såvida någon
grundränta skall behållas. En annan talare har sagt alt han
icke visste huru säkerhet skulle anskaffas för det kapital, som skulle
betalas, dä Svenska jorden redan på många ställen vore öfverintecknad.
Enl. mitt förmenande behöfves härvidlag ingen verklig in
teckning,
blott en upskrifning af kapitalet i jordeboken, hvarå räntan
med amortissement sedan uptages på samma gång som öfrige
kronoutskylder.
Jag tror visserligen lika med den föreg:de talaren, att nu föreslagna
skattejämkning icke kan sättas i verksamhet innan en skatteförenkling
har föregått; men en sådan förenkling måste ju ske och
detta snart nog. Delta tror jag vara de flestas tanke; under såda
-
Den 4 Januari.
29
ne förhållanden anser jag det vara värdigt detla Stånd att öfvertaga
ledningen i denna stora samhällsfråga. Det kan visserligen anses
förmätet af en sä ung och oerfaren talare som jag att yttra något
dylikt, men, öfverlygad om sakens vigt, vågar jag likväl upmana R.
o. Ad., som alllid gått främst i striden, då det gälde att värna det
gamla Sveas ära, så mot yttre våld som inre förtryck, så mot despoter
soni mot demagoger, att med nit omfatta den reform, hvilken,
liksom de fleste verkställbara sådana, är konservativ till sitt uphof,
till sitt innehåll och ännu mera till sina verkningar.
n
Hr Akerman, Fredr.: I motsats emot den siste Värde talaren,
som uttryckt sin fägnad deröfver att denna motion blifvit
framställd, måste jag uttrycka min ledsnad, att en fråga blifvit väckt
innefattande önskningar, hvilkas upfyllande efter mina åsigter hörer
till det overkställbara. Den talare, som i dag först yttrade sig öfver
detta ämne och dervid upläste ett utlät, i ämnet af den komité,
som var tillsatt för skatteförenklingen, har, i min tanka, redogjort
för många af de skäl, hvarföre ett sådant förslag, som det af
motionären gjorda, ehuru önskvärdt det än kan synas, i mångas
ögon, likväl icke är möjligt att utföra, men jag beder att ytterligare
fä tillägga några. Svårigheten ligger nemi. i utfinnandet af en riktig
grund för en sådan skaltejemkning. Att, pä sätt motionären
föreslagit, taga lill grund egendomarnes taxeringsvärde, kan ej vara
rätt, dä taxeringsvärdet är så högst olika icke blott inom samma
provins, serskilda egendomar emellan, utan ännu mera emellan serskilda
provinser, i anseende till olika principer för värderingarne.
Sä, t. ex. finnes provinser, der i allmänhet egendomarne äro taxerade
i det närmaste efter deras verkliga värde, någon gång derutöfver,
under det alt i andra provinser, taxeringsvärdet knappast är ^
eller ^:del af det verkliga. Om man nu icke kan med något sken
af rättvisa begagna denna grund, så vore knappast någon annan alt
tillgå än en ny upskattning af hvarje hemmans eller egendoms värde.
Jag ber att fä fästa upmärksamheten på, huruvida någon slags
sannolikhet kan vara derför, alt en sådan upskattning skulle kunna
göras med något hopp att dervid skall komma att gå rättvist till väga.
Till en början erfordrades det, alt man föreskrefve bestämda
principer, att vid upskattningsarbetet följas, men dylika föreskrifter,
och dessa temligen fullständiga, hafva vi redan uti nu gällande Bevilln.
förordn., och sådant oaktadt, känna vi alla, såsom redan blifvit
upgifvet, alt en egendom kan vara upskattad öfver sitt verkliga
värde, och en annan deremot vida derunder. Dessulom beror det
väsendtligen ej blott på personligt nit hos den som skall göra upskaltningen
än på redlighet hos de hemmansinnehafvare, som skola
göra derföre nödige upgifter, om upskattningen skall blifva någorlunda
rättvis; ty det är väl icke möjligt att förmoda, att en person,
som för första gången kommer och ser ett hemman eller en egendom,
kan i hast erhålla så noggrann kännedom om egendomens herrligheter
och serviluter, att lian kan bestämma dess rätta värde. Man
ser ju alt köpare, oaktadt de så noga som möjligt undersöka egendomars
beskaffenhet, för alt kunna bedöma deras värde, likväl ofta
30
Den 4 Januari,
misstaga sig. Huru mycket mera då en person, som icke har något
sådant enskildt intresse, utan endast upträder för att fullgöra en
pligt. Naturligtvis vill egaren göra sin egendom så fördelaktig, som
möjligt, i händelse han tillhör de hemmansinnehafvare som skola erhålla
ersättning, under det att den som skall erhålla minskning i sin
skatt ej lärer underlåta att med mörka färger utmåla sin ställning.
Oärligheten skulle härvid slä sig bäst ut, under det att den redlige
och sannfärdige komme till korta. Om man betänker detta och att
en enda person sannolikt behöfde tio års tid för att upskatta en enda
socken, samt vidare för att kunna hoppas det upskaltningen skulle
blifva någorlunda pålitlig, förrältningarne borde öfverallt utföras
af samma personer, hvilket icke gerna är tänkbart, så torde man
lätteligen inse, att en ny upskattning icke kan läggas till grund för
bestämmande af den ersättning som skall gifvas eller erhållas. Ville
man i detta afseende taga den sist erlagda köpeskilling såsom grund
eller det värde som blifvit åsatt vid arf, så skulle man komma till
andra stora och skrikande orättvisor. Med ett ord: man skulle, huru
man än ville gå till väga, komma ifrån de olikheter som nu
förefinnas, och hvilka icke äro af annan rot än den olikhet som
äger rum deruti, att somlige äro förmögne, dä andra äro fattiga,
komma till många och kränkande orättvisor. Jag anser derföre icke
allenast att förslaget är overkställbar^ utan beklagar ock att det nå
gonsin
blifvit vackt. Den siste värde talaren har sagt att man uti
förevar, fall borde taga rörelsen om hand, och åberopat exemplen
från Österrike, Preussen m. fl. stater, der man tvingat egarne af
privilegierad jord att utan ersättning afstå från sina förmåner. Han
har likväl dervid glömt, att förhållandet derstädes är högst olika med
hvad det är hos oss; ty der eges den privilegierade jorden af en
privilegierad klass, då deremot här i landet sedan är 1809, i afseende
å rättighet lill jordegendoms besittning af hvad natur som helst,
privilegierade klasser icke finnas.
Gr. Liljencrantz: Då såsom jag förmodar den under öfverläggning
varande, af mig väckta motionen blir remitterad till Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk., der jag har äran att vara ledamot, så kommer
jag i tillfälle, att bemöta de anmärkn:r, som emot denna motion
redan äro gjorda eller komma att göras, och jag vill af sådant
skäl icke 1111 onödigtvis uptaga B. 0. Ad:s tid med att, så godt jag
förmådde, utförligare besvara de gjorda anmärkmne. Jag vill blott
helt kort söka att bemöta hvad jag i hufvudsaken anser väsendlligast
anfördt. Dervid får jag förklara att jag, i strid med såväl den
förste som den siste talarens yttranden, icke finner i de uplästa sidonie
af komiterades betänk, något enda skäl anfördt, som är af
beskaffenhet alt lägga hinder i vägen för den motion jag framställt.
Eli af de väsendtligaste skäl, som der anföras, är tvifvelsutan,
alt utgifvandet af ett stort antal obligationer skulle rubba våra penningeförhållanden.
Vi hafva åtskilliga exempel i sednare tider af
beviljade rättigheter för sä väl hypotheksinrättningar som enskilde
banker att göra lån utrikes. Så t. ex. medgifver det för Östgötha
bank utfärdade reglera, rättighet att uptaga en lånesumma af, såsom
Den 4 Januari.
3t
jag vill minnas, 9 milla- Hamburger kurant. Om denna summa
kunnat uplänas, så hade den kommit ut i rörelsen, hvaremot de uti
det ifrågavar. förslaget omnämnde obligationer skulle komma att
tillställas de personer, som hlefve berättigade till ersättning, och endast
kunde sättas i omlopp i den mån som de förvärfvat kredit och
tillgången på penningar gjorde deras indragande i rörelsen möjlig.
Det är otvifvelaktigt att dessa obligationer också, likasom hvarje annat
kredit papper, bilda en indirekt tillökning af rörelsekapital; men den
inverkan de utöfva på varuprisen och andra förhållanden är helt annorlunda
än den som åstadkommes genom en hastig och betydlig
ökning af myntrepresentalivet.
Af alla de anmärkn.-r som i det uplästa betänk, af komiterade
blifvit gjorda, har det förefallit mig, som denna varit den väsendtligaste
och den är, till följd af hvad jag nu haft äran anföra, efter
min öfvertygelse, af ingen betydenhet.
Beträffande de af mig anförda grunder, så ber jag att få fästa
11. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att jag icke upgifvit några grunder.
Jag har ansett min pligt vara, att så väl för R. o. Ad. som
för det Utsk., dit motionen kan komma att blifva remitterad, redogöra
för min tankegång eller det sätt, hvarpå jag har tänkt mig saken,
icke allenast derföre, att jag ansett mig skyldig dertill, utan
derföre att jag trott det nödvändigt, såsom vilkor för upfaltning af
det ändamål, sorn med motionen åsyftas.
Man har här framställt hufvudsyftningen af motionen vara, att
göra något, som jag alldeles icke anser görligt, nemi. en skattejemkning.
Jag har endast afsett att bereda en nedsättning i grundräntan,
men icke någon skatlejemkning i vidsträcktare mätt än den,
som genom de omnämnde grundräntornes fördelning kan ernås.
Skatlejemkning i sin helhet ingår sålunda icke i milt förslag, hvilkets
enda syfte är att åstadkomma en fördelning af de ifrågasatte grundräntorne
emellan den oprivilegierade och den privilegierade jorden
och derigenom tillvägabringa en behöflig nedsättning uti den oprivilegierade
jordens skattebördor. Derigenom blir det visserligen, om
man så behagar, en skatlejemkning, men icke en så beskaffad som
den, en del talare hafva afsett, nemi. att få all jord lika beskattad,
och delta så mycket mindre som det återstår en stor mängd grundskatter,
hvilka icke varit af mig ifrågasatta. Hvilkendera af de här
omnämnde grunder, nemi. taxeringsvärde eller hemmantal, som, i
fall motionen kommer att hafva någon påföljd, blifver följd vid beräkning
af den ersättning, som skulle lemnäs, är i min tanka någorlunda
likgiltig, men alt, såsom en talare gjort, förorda nödvändigheten
af en allmän jordrefning, om förslaget skall kunna verkställas,
måste anses såsom en förevändning för detsammas afslående.
Under sådana förbehåll blir visserligen förändringen aldrig verkställd.
Här vore nu endast fråga om att bestämma huru stor ersättning,
som borde gifvas, och huru stor, som borde fås, och alt derför upflnna
någon grund. Det är alldeles gifvpt att hvilken grund jag än
må taga, sä skall, om jag också tänker mig den omöjligheten att
få all jord lika beskattad, efter 50 å 60 års förlopp till följd af odlingar
jordens likhet i beskattning åter vara försvunnen, ty, sanno
-
32
Den 4 Januari.
likt hafva under denna tidrymd flera hemman blifvit upodlade under
det alt andra blifvit vanskötte. Att åstadkomma någon sådan
likhet i beskattning har aldrig ingått i min beräkning.
Man har vidare talat om den svårigheten, som skulle upslå
deraf att inteckningar icke kunde prioriteras. Hvad beträffar
den delen af frågan, så är det gifvet att endast räntan behöfde
med förmånsrätt inlecknas, emedan sjelfva kapitalet skulle
blifva oupsägbart, och att således inleckningsbeloppet icke skulle
blifva större än 5 för hundrade af det kapital, som motsvarade
ersättningssumman. Deraf skulle således förut varande inteckliingsegare
icke i sin rätt mera förnärmas, än de förut varit förnärmade
derigenom att de bestämda kronoutskyklerna med förmånsrätt
utgå.
Beträffande amorteringsprocenlen, så har dess belopp icke blifvit
af mig föreslagen. Jag öfverlemna!' ät dem, som med förslagets
detaillebestämmelser komma att taga bestyr, att tillse huruvida
icke med bibehållande af full rättvisa för inteckningsegare det kan
blifva möjligt att försäkra kronan om utbekommande af hvad som i
detta afseende skulle åläggas jordegaren att gälda.
Man har vidare sagt att denna fråga skulle stå i ett bestämdt
sammanhang med skatteförenklingen. Jag måste bekänna att jag
icke delar denna åsigt.
För det första är det likväl icke på något sätt afgjordt, att ej
skatteförenklingen kan komma att föregå denna frågas behandling,
men förutsatt att förhållandet blefve motsatt, så är det gifvet att,
då förslaget icke uptager, i hvilka persedlar den grundränta, som
kan komma att åsättas den privilegierade jorden, kommer att utgå,
så är deraf en gifven följd, att räntepersedlarne, vid ett blifvande
förslags upgörande, kunna utsättas i flera eller färre bland dem, som
från annan jord i orten utgå. Om åter en ränteförenkling kommer
att föregå de af mig föreslagna åtgärder, så kommer naturligtvis jorden
att för de emottagna ersättningsbeloppen åsättas den kronoränta,
som i allmänhet utgår i den trakt der jorden är belägen. Således
synes mig icke skatteförenklingens uteblifvande kunna utgöra
något slags hinder för denna sak.
I öfrigt ämnar jag icke förlänga diskussionen, enär jag såsom
ledamot af det Utsk. till hvilket motionen kommer att remitteras,
får tillfälle alt bemöta de anmärkmr, som ytterligare kunna komma
att göras.
Frih. Raab, Adam Christian: Ehuru jag till alla delar
instämmer med de talare, hvilka såsom omöjligt ansett åstadkommandet
af all jords lika beskattning, och ehuru jag fullkomligt delar
deras mening, att någon orättvisa icke förefinnes emot egarne
af skattejorden, då priset å densamma' vid köp eller arf alltid varit
i förhållande lill den jorden åsatte skatt, och icke eller emot något
serskildt Ständ, enär, sedan är 1809, alla Stånd hafva lika rätt
att ega all slags jord, så kan jag likväl icke underlåta, att förena
mig i den här uttryckta åsigt, att det är af högsta vigt, att denna
fråga
Den 4 Januari.
33
fråga i framtiden kommer att realiseras, oeh jag är derföre motionären
tacksam, för det han vidrört denna sträng. Denna frågas lösning
anser jag vara af högsta vigt just derföre, att, såsom vi litet
hvar känna och hvad Gr. Björnstjerna yttrat, det är en allmän
opinion inom landet, den må nu vara grundad på fördom eller
hvad som helst, att den högre beskattade jorden lider en orättvisa,
hvilket vid hvarje riksdag, äfven vid denna, framkallat nya
motioner och nya påståenden, och af denna anledn. tror jag, att
försigtigheten bjuder realiserandet af denna fråga, innan det blir
för sent. Men jag tror äfven, att det är af ännu större vigt, att
skatteförenklingsfrågan afgöres förr, än den om skattejemkningen
förekommer, och jag kan således icke förena mig med motionären
derutinnan, alt dessa båda frågor icke äro af hvarandra beroende.
Skatteförenklingsfrågan måste föregå, ty så länge hemmanen
fortfarande äro belastade med räntor, beslående af 295 serskilda
artiklar, anser jag öfverflytlning af sådana räntor från det
ena till det andra hemmanet orimlig och föranleda både svårigheter
och upskof med den andra frågans afgörande. Jag vill erinra
Hrr:ne derom, att sedan skatteförenklingsfrågan varit föremål
för de fleste riksdagars förhandlingar från och med år 1712, så
blef denna fråga vid riksdagarne 1835, 1840 och 1845 den ena
gången efter den andra upskjuten derföre, att nya förslag framställdes,
hvilkas pröfning man ansåg böra företagas, för att afgöras
i sammanhang med de delar af frågan, hvarom man redan
var ense, och derigenom lyckades det skatteförenklingens vedersakare
att vinna nytt upskof. Sådant skulle äfven nu kunna inträffa,
om Gr. Liljencrantz’s ifrågavar. motion sammanblandas med frågan
om skalteförenklingen och af sådan anledn. anser jag af yttersta
vigt, att man uttrycker den önskan, att till K. M. någon
skrifvelse, ang:de Gr. Liljencrantz förslag, icke må afgå förr eller
under annan förutsättning än att skatteförenklingsfrågan först blifvit
afgjord. Detta i hufvudsaken.
I afseende på de grunder för skattejemkningen, som Gr. Liljencrantz
föreslagit, delar jag föreg:de talares yttrade betänkligheter,
och måste dervid göra en och annan invändning. Man har
sagt, att en del hemman skulle genom förevar, förslag blifva öfverintecknade,
att K. M. och Kronan skulle få sista inteckningen
och således icke erhålla full säkerhet för sin fordran. Härtill har
Gr. Björnstjerna genmält, att kronan icke kan förlora, enär den
inkomst, kronan får, utgår såsom en utskyld från hemmanet. Jag
anhåller, att härvid få bemärkt, att om Staten skulle få första inteckningen
skulle alla öfrige inteckningsegare lida förfång. Gr.
Liljencrantz bar sagt, att jorden skulle vinna så mycket i värde,
som motsvarade den summa, som skulle i hemmanet intecknas.
Gr:n behagade dock härvid ihågkomma, att många hemman äro
redan öfverintecknade, och man kan således icke antaga, att hemmanens
blifvande köpeskillingar skola betäcka både kronans och
de enskildes fordringar. Denna anmärkn. är måhända mindre väsendtlig,
men en annan af mera vigt år den nemi., att genom
3 H. 3
34
Den 4 Januari.
Gr. Liljencrantz^ förslag en mängd obligationer komma i omlopp.
De lemnäs den enskilde jordegaren såsom ersättning för den skatt,
sora blifvit hans hemman påförd, men de stanna icke i hans hand,
ulan komma att utbjudas i den allmänna rörelsen, och då vi redan
i vårt land hafva ett stort antal af obligationer i omlopp, är
det klart, att kursen på dem skall falla och derigenom skola vära
närvar, hypotheksföreningar tillskyndas förlust och göras omöjliga.
Jag vill icke längre uplaga tiden med anmärkmr emot de
principer Gr. Liljencrantz lagt till grundförut för andet afen skaltejemkning,
men tillåter mig dock att framställa eli annat enkelt sätt
dertill. Jag vill nemi. föreslå, att hvarje egare af skattejord skulle
få rättighet att köpa denna till samma natur med vårt allmänna
frälse emot erläggande af 20-falldiga beloppet af den ränta
jorden nu drager. Det kapital, som sålunda erlades, bör ingå till
Riksgtskonl., som skulle anmodas att derföre upköpa räntebärande
obligationer. Genom dessa obligationer finge kronan säkerhet för
hela det belopp, hvarmed jorden blifvit från skatten friköpt, och
räntan på dessa obligationer tillfaller kronan såsom ersättning för
den förlorade skatten. Slutligen torde jag få fästa upmärksamheten
derpå, att ifrågavar. motion icke skäligen bör remitteras till
Ekon.Utsk. utan till StatsUlsk., enär den är beledsagad af ett förslag
i fråga om sättet för verkställigheten af sjelfva skattejemkningen,
och enl. min åsigt endast StatsUtsk. tillkommer behandlingen
af dylika frågor.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Afven jag har ansett denna motion
böra remitteras till StatsUtsk., men vid närmare eftersinnande,
och då jag funnit, att frågan icke gör någon rubbning i Statens
rätt och inkomster, anser jag Ekon.Utsk. böra updragas behandlingen
af denna motion, hvilket äfven är Gr. Liljencrantz’s
önskan. Då jag nu haft tillfälle att inhemta hans tankar i ämnet,
och han förklarat det ingalunda vara hans afsigt, att vilja
leda fråga,n in på området af det omöjliga, eller att åstadkomma
en allmän skaliejemkning, afstår jag från vidare yttrande i
ämnet.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: 2:ne serskilda föremål böra,
i fråga om denna motion, tagas i öfvervägande. De hafva äfven
blifvit af åtskilliga talare vidrörda. Den första betraktelsen
rörer det ändamål man vill vinna, och den andra sättet ankomma
derhän. Hvad ändamålet angar, anser jag det vara af sådan
vigt, att jag icke tror, det man för utförandets svårigheter bör
rygga tillbaka och låta saken falla. Ehuru jag erkänner flere
bland de af Hr Sandströmer anmärkta svårigheter, anser jag oss
likväl böra draga försorg, på sätt Gr. Björnstjerna antydt, att den
privilegierade jordens innehafvare icke må, såsom i åtskilliga andra
länder skett, blifva plundrade. Visserligen kan man af den
omständigheten, att den privilegierade jorden tillhör icke ett utan
alla Stånd, hoppas att aktningen för egande rätten i Sverige skall
vara och förblifva starkare än inom andra länder; men vi må
dock icke låta insöfva oss i säkerhet, alt, om sådana oroligheler
Ben 4 Januari.
33
soia i Ungern förefallit skulle i vårt land inträffa, man icke skall
taga för sig en del af hvad som tillhörer den privilegierade jordens
egare. I Ungern gick det derhän, att, såvida tidningarnes upgifter äro
sanna,den privilegierade jordens egare, ehuru de blott fingo ersättning
för £ af sin förlust, dock hade för dessa anspråk på ränta af ett kapital
stort 200,000,000 Österrikiska gyldén. Jag tror således att
man bör göra afseende på Gr. Liljencrantz^ motion, och söka att
af densamma kunna erhålla ett godt resultat. Mig synes likväl, som
hade motionären upgjort sitt förslag mera inveckladt och svårt, än
han bordt och kunnat. Gr:n har föreslagit, att man skulle till efterrättelse
laga ett slags medelhemman, och alt alla de, hvilkas jord
vore mindre skattlagd, skulle fä ersättning derföre, att hon nedsailes
till medelegenskapen, hvaremot de, hvilkas jord genom en
sådan åtgärd friköptes från sin förra högre beskattning, skulle derföre
betala ett motsvarande belopp. Frih. Raab har nyss omförmält
det allmänna frälset såsom grund för en sådan medelegenskap.
Må det icke förtyckas mig, att jag härvid begagnar en liknelse,
den der ligger oss närmast. Man kunde ju säga: att alla
Grefvar skulle nedsättas till Baroner och alla Adelsmän uphöjas
till Friherrar. Då skulle Grefvarne erhålla godlgörelse för sin
nedsättning och de simpla Adelsmännen betala för sin uphöjelse.
Som de sednare äro flere än de förstnämnde, så skulle deras betalning
räcka lill, och lemna öfverskott på godtgörelsen åt Grefvarne.
Vore det icke mycket enklare att säga, det alla Grefvar
och Friherrar skola nedsättas till simpla Adelsmän och få godtgörelse
derför. Om man säger till innehafvaren af ett kronoskattehemman:
du skall betala så och så mycket på det all ditt hemman
må erhålla frälse natur, så svarar han troligen: jag vill icke
veta af detta trassel, ty om jag icke kan vinna utan att andra förlora,
och då meningen icke är alt försämra någons egande rätt,
behåller jag heldre hvad jag har och slipper då alt betala mera
för milt hemman, än jag redan gjort. Min åsigt är den, att vill
man åstadkomma en sådan förändring sora den här föreslagna,
bör man taga kronoskattet till grund, ty den rena kronojorden är
Statens och innehafvaren blott åbo derå. Först när han erlagt
skalteköpeskillingen, får han eganderätt. Om man likväl vidtager
den af motionären föreslagna utväg, huru skall man då förfara?
Ingalunda såsom Gr. Liljencrantz föreslagit, att man lägger taxeringsvärdet
lill grund, ty hvad gör man då? Jo! man vill höja
ett kronoskatte hemmans mantal i förhållande efter
ringsvärdet. Sådant låter sig med rättvisa icke göra. Jag anser
följakteligen taxeringsvärdet böra lemnäs utan afseende. Derföre
torde rättast vara, att de utskylder, som efter hvarje orts undervisning
belöpa på ett mantal kronoskatte, påföras hvarje annat
mantal af hvad natur som helds t, samt att egaren, för mantalets
försämring genom den ökade skatten, får ersättning genom kapital
af Staten. Derigenom undviker man allt trassel med inteckning
och dylikt. För den nya ökade, likasom för den gamla
mindre, skatten, är jorden utan inteckning underpant åt kronan.
3*
36
Den 4 Januari.
Den ersättning man i em nar jordens innehafvare är naturligtvis en
godtgörelse derföre, att, när han försäljer sitt hemman med den
tillökade skatten, blifver köpeskillingen mindre än förut. Ersättningen
skulle bestå i räntebärande statsobligationer. En förändring
i närvar, förhållanden kan ske utan att, såsom Frih. Raab
omnämnt, någon skattejemkning förut verkslälles. Denna sednare
rörer en serskild fråga, oberoende af den förevar., och är ett ämne,
hvarom vid sisla riksdagen tillräckligt tvistades, ehuru Frih.
Raab ånyo förskaffat oss detta ämne lill öfverläggning äfven vid
denna. Jordnaturens förändring kan verkställas på det sätt jag
omnämnt, att man påförer hvarje hemman lika grundskatt, enl.
länets undervisning. Men då man företager sig en fråga så ömtålig
som denna, bör man tillse, att man icke lofvar mera än man
kan hålla. Motionären har sagt: ”den betydliga del af Svenska
jorden, som ej drager någon eller endast en obetydlig grundskatt,
synes mig erbjuda en utväg alt åstadkomma en nedsättning i den
skattlagdtt jordens grundränta, förutsatt att medel kunna beredas
att lemna den oskaltlagda jordens egare full ersättning för den
minskning i kapitalvärde dess egendom genom skattläggning måste
undergå.” Huru skall detta tillgå? Om ingen jordegare betalar
större skatteförhöjning, än räntan på den kapitalersättning, Staten
honom lemnar, så är det klart, att, så att säga, hvarje hemmansegare
upgör sjelf liqviden till kronan. Hau betalar lill henne
räntan på den köpeskilling, kronan lemnar honom i obligationer.
Gifver hon något mera, sker det på det allmännas bekostnad.
Man bör således icke smickra honom med att få hvad han
icke kan erhålla, nemi. lindring i skatten. De gamla utskyldernas
belopp behöfvas till de gamla statsutgifterna, och den ökade
skatten till ränta på den kapitalskuld, sora Staten måste ikläda
sig för alt godtgöra jordegaren för hemmansnaturens försämring.
Hr Sandströmer har, i fråga om de med detta förslag förknippade
vådor, omnämnt dess verkan på penningeväsendet, och denna
omständighet är så vigtig, att den fordrar serskild upmärksamhet.
När, under sistlidne höst, ersättning beslöts icke allenast åt Ungrarne,
utan äfven åt andra jordegare, som fåll sina hemmans natur
försämrad i Österrikes kronländer och denna ersättning skulle
utgå, ehuru vederbör, för fingo intet, så blef summan så stor,
att den väckte allmän förskräckelse på börsen i Wien och sänkte
i allmänhet statspapperens värde.
Hvad frågans behandling i Utsk. beträffar, så (ror jag det vara
fruktlöst för R. St. att hoppas, del något sådant kan i ett så
inveckladt och vidlyftigt mål som delta medhinna npgöra knappast
grnnderne, än mindre ett fullständigt förslag. Utsk.-s åtgärd
torde derföre böra inskränkas dertill, att föreslå en und. anhållan
hos K. M., om utarbetning af ett förslag. Några allmänna grunder,
hvaribland förnämligast den, alt egande rätten hålles i helgd,
torde endast böra dervid upgifvas. Om saken sålunda i möjligaste
målto förenklas, så kan frågan behandlas lika väl i Ekon.-,
som SlatsUtsk. Lika med en annan talare, jag tror det var Frih.
Raab, anser jag det vara lämpligare, att öfverlemna frågan till
Den 4 Januari.
37
Ekon.Ulsk., hvilket icke är så öfverliopadt med årender som SlatsUtsk.
, och i allmänhet befattar sig med önskningsmål.
Frih. Pal mst jerna, Nils Fredr.: I hufvudsaken instämmande
med Gr. Björnstjerna får jag hembära Gr. Liljencrantz min
tacksamhet för det han väckt ifrågavar. motion. Jag tror, att
han fästat Ståndets, vederbör. Utsk:s och måhända äfven Regeringens
upmärksamhet på ett af de vigtigare ämnen, som för det
närvar, konna blifva föremål för en Svensk statsmans omtanka.
Om än den tidpunkt, som Gr. Björnstjerna och andre talare påpekat,
skulle genom försynens nåd, vara från oss aflägsen, följer
dock ingalunda häraf, att den icke kan inträffa. Emedlertid får
jag förklara, alt jag anser vår nuvar. grundbeskattning så invecklad
och med så många olägenheter förbunden, att hvarje steg till
dess förenkling, bland hvilka detta förslag äfven är ett, mäste vara
kärkommet, och om än förslaget icke skulle vara så fullständigt
som man kunnat önska, så är det ändå något, att detsamma
blifvit väckt och gifvit anledn. lill diskussion, hvarigenom ämnet
belyses och eli resultat småningom kan beredas. Svårigheter äro
icke omöjligheter, och af de svårigheter man ansett förknippade
med detta förslag, har Gr. Liljencrantz, åtminstone enl. min åsigt
visat, att en del äro icke för handen eller lätt undanröjda. Då
likväl mina insigter i detta ämne icke äro speciella, hvartill fordras
en kännedom af Svenska kameralväsendet, hvilken jag icke
eger, sä vill jag icke heller uptaga Ståndets tid med pröfning af
lill ämnet hörande detaljer, ulan anhåller endast alt få uttrycka
den åsigt, att frågan blifvit väckt i rätt tid, och den önskan, att
följderne deraf må blifva så välgörande, som motionären åsyftaf.
Gr. Liljencrantz: Hr von Hartmansdorff har yttrat, att
jag, enl. hans åsigt, gjort milt förslag trassligare än detsamma
bordt och kunuat vara. Jag har likväl sökt, att upgöra det så
enkelt som möjligt, enär jag blott angifvit hufvudgrunderna till en
jemnare fördelning af beskattningen, sådan jag tänkt mig den,
och derföre föreslagit, hvad Hr von Hartmansdorff synes hafva önskat:
att R. St. mätte lill K. M. ingå med begäran, att ett förslag
i enahanda syfte med min motion, mätte utarbetas och föreläggas
R. St. vid nästföljande riksdag. Om det förslag, hvilket
innehåller mina moliver för motionen och såsom bilaga densamma
åtföljer, skulle synas Hr von Hartmansdorff trassligt, förundrar
det mig i sanning icke, enär det förefaller mig, som om han icke
gjort sig mödan att genomläsa motionen, helst han kunnat yttra
betänkligheter i fråga om sättet för godlgörelsen af de obligationer,
som enl. mitt förslag skola ulgifvas. Samme talare har
likaledes sagt, att man bör vara samvetsgrann och icke lofva mera,
än man tilltror sig kunna hålla. I det afseendet tror jag mig
hafva varit synnerligen samvetsgrann, enär jag på intet sätt angifvit
de olika sätt, hvarpå amorterings-procenten skall utgå till
gäldande af desse obligationer. Jag har i det afseendet icke följt
numera afl, H. Ex. Gr. Björnsljernas i lifstiden upgifna förslag,
men öfverlemnat åt dem som med förslagets uprältande kunna
38
Ben 4 Januari.
kortum att taga befattning, att föreslå huruvida amorteringsproeenten
må utgå till en del af jordegarne, och lill någon del af Staten
eller helt och hållet från någondera. Allt detta är variationer, hvilka,
i händelse den af mig föreslagna hemställan gillas, torde komma
alt närmare bestämmas. Likaledes har man ordat mycket om
grunden, hvarefter förändringen skulle' verkställas, och såsom sådan
har Hr von Hartmansdorff velat antaga hemmantalet. Jag tror likväl
att denna grund är mindre antaglig än t. ex. taxeringsvärdet,
emedan hemmanen äro till sin beskaffenhet så väsendtligen olika,
att de icke ens kunna med hvarandra jemföras. T. ex. inom skärgårdstrakter
äro hemmanen af ytterst inskränkta områden, emedan
vid dessa hemmans anläggning man hufvudsakligast fäste sig vid den
inkomst, som egaren deraf hade alt ifrån fiske hemta och kunna
icke jemföras med dem på slättbygden, hvarest man fäste sig uteslutande
vid åkern. Båda förenämnde slag af hemman ega, jemförde
med skogshemman ett ringa omfång, emedan man vid de
sistnämndes skattläggande föga tog i betraktande de oodlade vidsträckta
rymder de besulto, men hvilka, i tidernas längd, blifvit odlade,
hvarföre skogshemman för det närvar, ofta i värde vida öfverstiga
hemman pä slättbygder eller i skärgårdsorterne. För att emedlertid
kunna åstadkomma en jemnare fördelning af jordens beskattning,
måste naturligtvis någon grund antagas, hvarefter den ränta, jag
vill förändra, skall antingen nedsättas eller förhöjas. I det afseendet
har jag föreställt inig, att taxeringsvärdet vore fullkomligt lika
användbart som hemmantalet, hvilket för närvar, uttrycker såsom
värdemätare intet. Slutligen och då de talare, som här upträdt,
hufvudsakligast fästat sig vid försöken, att kunna motarbeta möjligheten
af en blifvande plundring utaf den privilegierade jordens fördelar,
så får jag förklara, att jag vid förslagets framställande haft
till hufvudändamål möjligheten att bereda en så högst behöflig nedsättning
i den oprivilegierade jordens grundränta, hvilken nedsättning,
pä sätt jag i motionen haft äran antyda, sannolikt icke kan
beredas på annat sätt, än att den privilegierade jorden öfvertager någon
del af den andras grundränta.
Hr Sandströmer: En af de talare, som efter mig yttrade
sig, har sagt, att, genom bifall till motionen, den vigtiga fördelen
skulle vinnas, att den privilegierade jorden korame att öfvertaga en
del af den oprivilegierade jordens beskattning, hvarigenom det odiösa
i nuvar. förhållanden, att ali jord icke drager samma skatt, skulle
på ett rättvist sätt uphöra. Afven jag anser, att det vore önskligt
om en dylik förändring i beskattningen kunde ega rum på rättvisa
grunder, men det nu ifrågavar. förslaget har dock en annan och
vidsträcktare syftning. Motionären har väl sagt, att meningen icke
vore, att åstadkomma en allmän skatlejemkning, och den talare,
hvilken jag nyss antydde, syntes vilja åstadkomma ändamålet egentligen
derigenom, att den privilegierade jorden skulle öfvertaga någon
del af den oprivilegierade jordens beskattning. Men jag anhåller att
få fästa Hrrmes upmärksamhet derpå, att hvad sålunda blifvit yttradt,
icke synes stå i full öfverensstämmelse med motionens inne
-
Den 4 Januari.
39
håll. Den antyder nemi. ganska bestämdt, alt meningen är icke
blott, att på den privilegierade jorden öfverflytta någon del af skattebördorna
d. v. s., att efter vissa grunder försätta den privilegierade
jorden i likhet med skattejorden, utan att all den Svenska jordens
värde skulle sammanräknas och alla grundräntorna upskatlas
till kapitalvärde, för att genom det sednare kapitalets läggande till
det förra, eller till det värde, som är åsatt jorden med dess n livar.
grundräntor, utröna det värde, som jorden kunde anses ega
utan dessa räntor, hvarefter alla nuvar. grundräntorna skulle, i förhållande
till det sålunda bestämda sammanlagda kapitalvärdet, fördelas
lika på all jord, så att följaktligen hvarje hemman komme
att af beskattningen erhålla lika proc. af värdet. Jag bekänner, att
ja? icke kan finna annat, än att detta förfaringssätt innebär den
mest kompletta jemkning af grundräntorna, sorn någonsin kan ifrågasättas.
Motionen åsyftar således icke mindre än en uprifning af
alla Svenska jordens närvar, grundräntor, och jag befarar, att, ehuru
skylten är ganska vacker, verkställigheten icke mäktar hålla, hvad
den lofvar. Man bör ock dervid erinra sig, att inom en provins,
hvarest grundräntorna äro ganska höga, skulle desamma nedsättas,
under det att inom en annan provins med mindre grundräntor å
hvarje hemman dessa komme att förhöjas, och till hvilka resultater
man skulle komma genom ett slikt förfaringssätt är snart insedf.
Jag hemställer derföre till Eder, Mine Hrr! huruvida man bör kunna
föreställa sig, atl Svenska jordbrukare'i allmänhet skola finna sig
belåtne med en sådan jemkning i beskattningen, som här blifvit
ifrågaställd, äfven om den tillvägabringas genom ersättning för upkommande
skiljaktigheter.
Motionären synes hafva upfattat mitt förra yttrande så, sorn
skulle jag hafva sagt, atl denna fråga står i sammanhang med en
reglering af skatterne. Det är ett missförstånd. Jag har blott yttrat,
att frågan om en skadereglering, på sätt vid förra riksdagen
varit föremål för R. Sl:s pröfning, och hvarom motioner äfven nu
blifvit väckta, måste föregå pröfningen af motionärens förslag, såvida
det sednare skall kunna leda till något resultat. Jag har således
just framhållit nödvändigheten deraf, att icke genom en sammanblandning
af dessa frågor båda göras omöjliga atl lösa. Det är
ock lätt funnet, alt frågan om en reglering af skatterne måste föregå
den jemnare fördelning deraf som motionären åsyftat. Han har
nemi. sagt, att hvarje hemman efter den nya regleringen skulle fa
en viss proc. af skatten i förhållande till hemmansvärdet, och såsom
en följd häraf måste denne proc. beräknas till ett visst penningebelopp.
Antagom t. ex., att 50 r:dr skulle motsvara ett visst värde
på hvarje hemman. Huru vill man då åstadkomma denna nya
beskattning med mindre, än att antingen skatten fastställes lill det
sålunda uträknade beloppet i penningar, eller att det finnes en allmän
grund, som bestämmer hvilka persedlar och qvantiteten deraf,
som motsvara En r:drs skatt. Med nuvar. beskattningssystem, med
sina mångfaldiga väntetitlar, trotsar jag någon att upgifva den skal t,
som borde motsvara viss proc. af ett hemmans värde. Det torde
således, som förr är sagdt, vara klart, alt skatteförenklingsfrågan
måste föregå hvarje förslag i den syftning, som nu är i fråga.
Hr von Hartmansdorff: Då jag senast hade ordet, glömde
jag, att yttra mig om amorteringen af de ifrågavar. obligationerna.
Hvarifrån skola medel härtill tagas? Vore det sä, som Gr. Liljencrantz
förutsatt, alt alla egare af kronoskattehemman ville betala,
för att få dem uphöjda till frälse och dermed godtgöra säteri-egarne,
för det att deras hemman nedsättes till det allmänna frälse!, så blefve
härigenom tillgångar för ändamålet att påräkna. Men med större
skäl kan förutsättas, att egarne af skattehemman icke ingå pä ett
dylikt förslag. Då finnes ingen annan utväg, än alt lill amorteringen
anslå de besparingar och öfverskott, som R. St. kunna ega.
Hvar någon säker amorteringsfond då blefve att påräkna kan jag
icke inse. En värd talare har yttrat, att skaileförenkligens afgörande
bör föregå frågan om all jords bringande lill samma natur. Jag
har redan förklarat, att jag icke anser detta behötligt; ty det är tydligt
att om någon vill vela, huru mycket ett hemmans räntepersedlar
i penningevärde utgöra för en längre tid, sä lägger han till
grund medelraarkegängspriset för 10 är, hvilket man i fråga om
skattefnrenklingen vid sista riksdag var så angelägen att antaga. Man
får härigenom ett penningebelopp, hvarefter skatteförhöjningen med
lätthet uträknas. Om man envisas (må det förlåtas mig detta uttryck,
ty om man begagnar det emot mig, så får jag äfven bålla
det till godo) — om, säger jag, man envisas, alt genomdrifva en
skatteförenkling, med den häfstång, Gr. Liljencrantz nu framräckt,
och Californien jemväl envisas, att såsom hitintills lemna guld i öfverflöd,
hvarigenom priset på denna metall, och derjemte på silfver,
nedtryckes, emedan det sednare derigenom blifver mindre behötligt
i den allmänna rörelsen, så sitter man der med sin redbara skatt,
sin silfverskatt, och bar vida mindre än man påräknat. Man skall
icke smickra sig med falska förhoppningar, utan lill skattens mätare
bibehålla matvaran, spannemäl och smör, m. m., hvilka hafva
magen till värderingsman. Denne är och har i alla tider varit tillförlitlig,
emedan hans behof alltid är sig likt. Derföre må man väl
till färre förenkla de nuvar. mångfaldiga skattepersedlarne, men icke
borttaga dem. Silfver oell guld äro öfverilödsvaror och falla lill
intet, i den mån ymnigbeten deraf ökas. Men sådant är icke förhållandet
med matvaror, emedan folkökningen stiger i samma mon
utvägar lill bergning beredas.
Man bar, såsom jag förra gången anmärkte, äfven talat om taxeringsvärdets
användbarhet såsom beräkningsgrund för all jords
bringande lill samma natur; men, Mine Hrr! hvilken orättvisa skulle
man icke derigenom begå emot jordegarne? Jag är icke en ibland
dem, hvadan det, som jag här yttrar, ingalunda har någon verkan
på mina förhållanden. Hvilken orättvisa, säger jag, skulle man icke
begå emot jordegarne? Nu betalar ett godt mantal icke större skatt
än det dåliga, af samma natur, men taxeringsvärdet på det goda är
större än på det dåliga. Vill raan nu taga taxeringsvärdet till grund
för jordnaturens jemnande hved blifver då följden? Naturligtvis för
-
Den 4 Januari.
41
höjning af skatten på det goda hemmanet, för hvilket egaren, just i
anseende till dess godhet, betalt högre köpeskilling, emedan det, ehuru
bättre, likväl icke erlagt större utskylder, än det sämre hemmanet,
samt följaktligen lemna! egaren betydligare behållning. Man
skulle ju således göra ett ingrepp i egande rätten och begå en orättvisa,
om Gr. Li!jencrantz’s förslag antages.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Ingen lärer väl betvifla att
ju den förändring i Sveriges jordnatur, Gr. Liljencrantz’s förslag åsyftar,
är af omätlig vigt. Städse bafva strider förefunnils emellan
egarne af de olika jordnaturerne, men dessa strider skola, genom förevar.
förslag uphöra, och i stället lugn och förtrolighet emellan jordens
egare återkomma, så vida nila skiljakligheler i förbindelsen till
Staten, i möjligaste motto, uphöra. Skulle förslaget vara af den beskaffenhet,
att detsamma icke kan genomföras, så vore väl icke eller
värdt, att derom orda. Det synes mig likväl icke så, om man
blott tillåter någon förändring deri, men sä som detsamma nu blifvit
upställdt, tror jag, att det möter oöfvervinncrliga svårigheter, ty
grunden, sorn motionären antagit, nemi. taxeringsvärdet, är orättvis.
Afven med antagande af en annan grund möta svårigheter, men de
äro likväl icke omöjliga att öfvervinna. Att nu bringa all jord i
riket till samma natur, synes mig, i likhet med motionären, vara
det mål, vi böra eftersträfva, och alt förändra grunden, hvarefter
man bör utgå, är väl icke någon omöjlighet. Lika med en annan
talare anser jag operationen omöjlig, såvida man icke till grund antager
ett visst belopp i penningar och icke, såsom Hr von Hartmansdorff
yrkat, i vissa varor såsom spannemå! och smör, ty värdet
deraf är alltid inbilladt. Taxeringsvärdet kan, såsom grund för operationen
icke antagas, emedan det är ojemnt, och om jag än tager
20, 30, 40, 50, 60 ä 70 dylika värden, blifva de alla ojemnå.
Jag tror derföre, att ett visst belopp i penningar blir den säkraste
grunden. Om således egarne af skattehemman inom ett visst län
utgöra 20 r:dr skatt, sä är min åsigt den, att en del af denna ränta
bör öfverflytlas på den privilegierade jorden inom samma län,
och då är det lätt att utröna beloppet, som man för ett sådant öfverflyttande
skall belala. Man har sagt, afl operationen skulle hafva
ett menligt inflytande på våra financiella förhållanden. Jag tror
likväl att så icke är. De förbindelser, som komma att ulgifvas,
skola väl icke inlösas på en gång, utan sådant mäste väl ske successivt,
och det tillkommer statsmännen alt bestämma de närmare
detaljerna härvid. På grund af hvad jag nu anfört och de af motionären
upgifne skäl är jag öfvertygad att, i händelse R. St. anse
saken nödig och nyttig för landet, K. M. skall gå R. St:s önskan
till mötes. Önskar man en ny refning och ny skattläggning öfver
hela landet, så har man oöfvervinnerliga hinder att bekämpa, och
man måste upgifva hoppet om ett lyckligt resultat af frågan, men
sådant är nu icke behöflig!, ty man känner de skyldigheter och friheter,
som åtfölja skatte- och frälsejorden, och då kan saken lätt
verkställas, om man blott vill den.
Hr Rosenblad, Bernh.: Denna fråga, som afser tillväga
-
42
Den 4 Januari.
bringandet af en jemn beskattning pä all Sveriges jord, har i sjelfva
sitt namn ett så vackert ljud, att det icke är underligt, att den
finnér anhängare likasom icke eller alt en af dem framställt henne.
Men huru vacker hon än må vara, mäste jag förklara, att jag
icke kan med min röst understödja henne af skäl, att de resultater,
som dermed åsyftas, icke kunna, enl. min åsigt, vinnas. Enl. min
upfattning af motionen innehåller den 2:ne omständigheter, nemi.
en lika beskattning på all jord, och, om den till vägabringas, en ersättning,
åt dem, hvilka derigenom erhålla större beskattning än
den närvar. Hvad nn beträffar den första af dessa omständigheter,
så, om jag rätt upfattat motionen, skall såsom grund för den jernnare
beskattningen antagas nuvar. taxeringsvärdet. Jag förmodar,
att Gr. Liljencrantz afsett att en jemkning i detta värde bör ega
rum på så sätt, att värdet af de hemman, som erhålla en mindre
ränta, i män derefter böjes, men det af deni, som erhåller en större,
i samma mån minskas. Men då i alla fall det nuvar. taxeringsvärdet
kom att ligga till grund, och detta är högst ojemnt, skulle den
åsyftade skattelikheten alldeles icke vinnas, utan trots alla olägenheter
af förändringen, man endast hafva bortbytt en ojemnhet mot en annan.
Såsom bekant är, eger icke endast betydliga olikheter rum
inom samma län, då t. ex. de, sorn under gamla förhållanden önskade
i högre grad utöfva bränvinsbränningsrätt eller få rätt till lån
i de kassor, som utlånte efter taxeringsvärdet, sökte att få högt taxeringsvärde
på sina egendomar, under det de, som endast afsåge
debetssedeln, sökte eli lågt, men en ännu större skillnad har tipkommit
genom Landslunes och Pröfnings-komitéernes olika sätt all tillämpa
minimitariffen, hvilken man i vissa län ansett synonym med
en maximitabell. Sålunda upgår icke taxeringsvärdet i allmänhet
inom Skåne, den rikaste af alla Sveriges provinser, till ^ af del inom
Mälareprovinserna antagna. Således, och om än icke i samma grad,
eger en dylik olikhet rum emellan flera provinser. Också om taxeringsvärdet
lägges till grund för skattejemkningen, äfven med den
jemkning, som upkommer genom det ökade eller minskade privilegium,
eller genom den ökade eller minskade räntan, så måste en
ojemnhet upstå.
I fråga om den ersättning, som skall utgifvas af dem, hvilka
genom förändringen komma alt vinna, och emottagas af dem, hvilka
derigenom förlora, får jag förklara, att jag anser denna ersättning
kunna tillvägabringas på många sätt. Till grund för denna
ersättning kan t. ex. antagas 20 års taxeringsvärden, efter hvilka
räntorna upskaflas, och man får derigenom en bestämd penningesumma.
Men förändringen måste nu ske antingen frivilligt eller
icke frivilligt. Vill man genom ett maktspråk tvinga den privilegierade
jordens egare, alt emottaga ersättning för den förlust dem
tillskyndas genom skattejemkningen, så tillåter man sig ett ingrepp i
egande rätten, hvilket vore så mycket betänkligare, som om raan
går tillbaka lill fordna tider såsom t. ex. till tiden, då de s. k.
köpegodsen under 1000-talet upkommo. Desse hafva fått betala sin
frihet 2:ne gånger, ty såsom väl bekant är följde den af Konung
Carl XI nedsatte komission den grundsats, alt reducera jord emot
Den 4 Januari.
43
s. k. oköpt ränta, hvarföre, då man köpte ett hemman efter det
värde det ansågs ega, man sedermera fick serskildt betala ny köpeskilling
för hvad sora ansågs svara emot skatter, från hvilka det
var befriadt. Beträffande de s. k. oprivilegierade, som om de nödgas,
med hvilka betalningsvilkor som helst, ersätta kapitalet för den del
af deras gamla ränta, de skulle slippa, är det mycket tvifvelaktigt,
huruvida man i de flesta fall gör dem tjenst, dä inom vårt land,
der kapitalerne ej äro allmänna eller stora, det mäste anses säsom
en fördel att få betala en årlig ränta, och icke behöfva befara, att
kapitalet skall upsägas. Jag kan således icke annat än afstyrka motionen
i dess nuvar. skick. Kastar jag blicken på främmande länder,
der dylika jemkningar egt rum, säsom t. ex. Österrike, hvarest,
som Hr von Hartmansdorff upgifvit, en dylik skatlejemkning verkställts,
öfvertygas jag ännu mera om nödvändigheten, att afstyrka
motionen. Inom Österrike tillgick härmed sålunda, att man afskaffade
de afgifter och skyldigheter till heruegodsen, som kunde anses
motsvara, hvad som hos oss åligger frälsehemman, på så sätt, att
de kapitaliserades, och af det upkomna kapitalet afskrefs ^ lill ren
förlust för egaren, skulle betalas af Staten, till ny börda för de
skattskyldige, och ^ godtgöras af dem, som vunno fördelen.
Dä jag sålunda icke kan understödja motionen, måste jag äfven
tillkännagifva, att jag hoppas, det Frih. Palmstjernas m. fl. vid
sista riksdag upgjorda förslag till hemmansräntornas förenkling måtte
kunna gä igenom, sä alt på detta sätt en verklig lättnad beredes,
utan all någon blifver lidande. Jag har med största tillfredsställelse
afhört Hr von Hartmansdorff, hvilken, ehuru han vid sisla riksdagen
yttrade sig ifrigast emot skatteförenklingen med alla modifikationer,
nu likväl tyckes omhulda densamma, och genom hvilket
sitt yttrande han gifvit oss anledn. att betänka det gamla ordspråket,
man blir med hvarje dag visare.
Hr Akerman: Måhända bör det tillskrifvas min okunnighet i
kameralväsendet, men jag måste bekänna, att de skäl, som i strid
med mine åsigter blifvit anförde, ingalunda öfverlygat mig. Visserligen
har man här sagt, att afsiglen med motionen icke skulle vara, att
från det Utsk., till hvilket den blir remitterad, erhålla något utarbetadt
förslag i ämnet, utan endast att en underd. skrifvelse skulle
till K. M. afgå med anhållan om Dess åtgärd för upgörande af ett
dylikt förslag; men, örn så sker, mäste jag beklaga Regeringen, att
blifva försatt i belägenheten att nödgas lemna det svar: i denna
ömtåliga fråga är intet att åtgöra, ty utförandet är omöjligt. Motionären
har på mina anmärkmr, i fråga om den grund, som bör
följas, yttrat, att grunden betyder mindre. Jag kan likväl icke förslå
annat, än att grundén just är hufvudsak; ty huru skall man
den förutan kunna bestämma den ersättning, som å ena sidan skall
gifvas och å den andra emottagas. Ingen lärer vilja eller kunna
påstå att hemman af samma natur äro lika beskaffade. Jag känner
t. ex. skattehemman af så ytterst olika beskaffenhet, att då på ett
sådant helt hemman med möda kunnat framfödas 7 ä 8 kreatur, har
man på ett annat hemman framfödt 5 å 600 st. Detta exempel är
44
Den 4 Januari.
liemtadt fran samma län. Under sådana förhållanden lärer väl hemmantalet
icke kunna tagas till grond; men någon sådan måste dock
utfinnas, såvida ersättningen icke skall blifva fullkomligt godtycklig. En
talare helt nära intill mig omnämnde en siffra, men jag kunde icke
upfalta hans mening dermed, såvida denna siffra icke skulle utgöra
ett slags maximus communis divisor som skulle fungera vid liqvidens
upgörande emellan egarne af den privilegierade och oprivilegierade
jorden. Man har sagt, all man icke vill begå någon orättvisa,
utan den, som får sig ålagd en högre grundränta, skulle derföre
undfå ersättning. Ja väl! men denna ersättning skall dock utgifvas
af någon, och måste vidkännas af den, hvars ränta blir nedsatt,
men jag hemställer, huruvida det är någon anledn. att förmoda,
det skaltehemmansegare, hvilka man nu ofta höra klaga deröfver,
att räntorna äro så dryga, att de icke förmå dem utgöra, skola,
om man nu kapitaliserar den del af samma räntor, från hvilken
hemmanen skola befrias, finna sig belåtna dermed, att man säger
lill dem: J skolén betala en årlig utgift, motsvarande icke blondén
grundränta hvarifrån edra hemman befrias, ulan derutöfver hvad som
erfordras för att amortera det kapital som tillkommer den hemmansegare
hvars grundränta erhåller motsvarande tillökning. Under hela
deras återstående lifstid måste de fortfara med denna årliga utgift,
och komma således att få vidkännas högre utgifter än med bibehållande
af nuvar. beskattningen. Enl. planen, skall den ränta,
som skattehemmanen mister, påläggas säterierna, så att begge t. ex.
komma i samma belägenhet, hvad skatten angår, som allmänna frälset;
men om jag icke missminner mig, finnas inom Sverige omkring
34,000 kronoskattehemman, hvilkas ränta skall nedsättas, men endast
omkring 4,000 säterier. Antingen skulle nu hvarje hemman
säteri påtaga sig den grundränta som minskas för 8.} kronoskattehemman,
hvilket väl ej vore utförbardt, eller ock skulle kronan komma
i saknad af differencen, men icke ersätta grundräntorne. Vi
hafva ju då kommit till ett resultat deremot man inom detta hus
så ofta hört varningar, att man icke bör beröfva kronan dess ordinarie
räntor, och göra den beroende af penningevärdets omvexlingar.
Jag önskar derföre, att denne motion aldrig blifvit väckt, emedan
den förespeglar förhoppningar, dem jag trotsar hvarje statsman,
hvarje kameralist att kunna rättfärdiga. En (alarp, jag tror att det
var Frih. Raab, har yttrat, att allmänna opinion inom landet trycker
så starkt på denna fråga, att man förr eller sednare måste lemna
den gehör. Jag vill äfven göra behörigt afseende på opinionen,
men med vilkor att den är rättvis; är den åter falsk skall jag upbjuda
hela min förmåga att tillbakavisa den. Inom Europa utbildas
i våra tider mer och mer en opinion, som har till lösen, alt egendom
är stöld; och jag tror, att, om man skall räkna de individers
antal, som utgöra denna opinions anhängare, de skola finnas fullt
ut så talrika som de, hvilka vilja behålla hvad de ega, men jag
hemställer till Eder Mine Ilrr, om icke de sednare skola och böra
göra gemensam sak för att bekämpa de förre. Likaledes har man
sagt, att, när plundringens tid kommer, det kan vara godt, alt hafva
upgjort den ifrägavar. liqviden. För min del tror jag, alt om
Den 4 Januari.
45
vi skulle uplefva den olycksaliga tid, då våld komme att gå för rätt,
det icke båtar till något, om jag skattar litet mer eller mindre för
hvad jag eger, utan att mitt fel allena blifver, att jag äger något.
Uppå härefter framställd propos. blef förevar, motion tillika med
de i anledn. deraf nu afgifne yttranden permitterad till Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. Raabs, Adam
Christian d. 30 si>tl. Dec. f. m. pä bordet lagda motion, angtde
å tern plågande af 1847 års komiterades förslag till förenkling af skatte-
och upbördsväsendet.
Föredrogs Hr Olivecronas, August, d. 30 sisth Dec. f. m.
på bordet lagda motion om inrättande af en regulier paketfart emellan
Sverige och några af de förnämsta handelsplatser vid Atlantiska
och Medelhafven.
Hr Olivecrona anförde skriftligen:
Da jag för första gången har äran inför H. R. o. Ad. upträda
som motionär, finnér jag mig pligtig att försvara den sak, som jag
vågat framlägga till allmänt skärskådande; men jag måste, såsom
ovan att yttra mig inför en stor och uplyst riksförsamling, utbedja
mig dess öfverseende för bristande förmåga i bevisningens klarhet.
Mitt förslag om seglande paketfart skall säkert af mänga anses
som ett foster af inbillningen, utan inre värde. Det medgifves ock,
att en ganska dryg vexel är dragen på framtiden. Sveriges industri
är ännu så inskränkt inom landet och blott en af dess modernäringar
kan anses stå inom konkurrensens område på den stora
verldsmarkuaden nemi. jernhandteringen. Men åkerbruket är dock
landels, liksom de fleste andra länders hufvudsakliga rikedomskälla och
kan i betraktande af den stora areal odlad och odlingsbar jord producera
mer än tillräckligt för Sveriges nuvar. innebyggares behof. Utan
tvifvel skulle mycket af dess afkastning kunna omsättas öfver hela
verlden, om landtmännens industri leddes i bättre kanaler än blott
och bart bränvinsproduktionens och spannemålshandeln för att skaffa
kontant utbyte. Genom ladugådarnes rationelare skötsel och rudimateriernas
förädling på annat sätt produceras deremot handelsvaror,
begärliga på alla aflägsnare orter, så att ett vidsträcktare fält
vinnes för afsättning och som gör att jordbruket i större mån kan
direkt indraga kapitaler i landet och bygga sin fria verksamhet på
sjelfständigare grund. Jag föreställer mig nemi. att ganska många
af de 50 å 60,000 bränvinspannornas afkastning kan fullkomligen
ersättas om landtmannens produkter af spannemål och rotfrukter m.
m. förvandlas i slagtboskap, i ost, smör m. m. hvilka exportarliklar
vandra ut i verlden till andra menniskors naturliga näring. Sådana
exportplatser erbjuder isynnerhet Vestindien, Sydamerika och äfven
Medelhafvet. Danmark afsätter otroliga partier från S:t Thomas
inom Vestindien och såsom bevis att t. ex. art. ost är så begärlig
i verldsmarknaden, att Smålänningarne af brist på konsumenter ej
46
Den 4 Ja au ar i.
behöfva slå ned sina osttryckerier vill jag nämna, att jag sjelf under
mina sjöresor tjenstgjort på en Fransysk brigg lastad med 26,000
ostar, som fördes på en gång från Antverpen till Marseille, och på
afgängsorten lago mångfaldiga fartyg lastande, dels med samma, dels
andra iadugårdsprodukter till alla verldens ändar. Det är således
odisputabelt att Sverige från jordbruket både kan och borde förskaffa
sig en betydlig export, ej blott af spannemål utan heldre ladugårdsprodukter.
Men dä man nu under en 30-årig fred ej ser den
ringaste håg att ens rigta blicken utåt och ej begagnar sig af den
allmänna erfarenheten, och Svenska folket föröder sitt land snarare
än förkofrar dess styrka; så finnes ej annat sätt än det, att genom
goda och lätta kommunikationer varsamt locka spekulationen ut pä
rymden och väcka den ur sin dvala der den slumrar.
Man har sagt mig, att andre Skeppsredare skulle lida afbräck
derigenom, att fragtpriserna nedsattes till de orter dit paketerna skulle
gä från Götheborg, och att en total rubbning skulle drabba handeln.
Jag kan dock icke inse annat än att t. ex. jernhandteringen
skulle vinna af låga fraglpriser derigenom att köpmannen kunde sälja
för lägre pris, eller lättare konkurrera på den utrikes marknaden,
och ändock ej behöfva nedtrycka jernpriset för fabrikanten. Om än
några få fartyg icke skulle finna så förmånligt som förut att gä på
den hamnen; så skulle dock landet vinna mycket för afsättningen
och arbetet. Jerntillverkningens allmänt stora vigt bör väl i sådant
fall sättas vida framom några fä Skeppsredares intresse, hvilka hafva
hela den öfriga verlden öppen för sig att söka fragter. Den totala
rubbningen i handeln vore ej heller farlig. Skillnaden är blott
den, att då förut pä den ort dit paketen går, varan sändes i mycjvet
stora partier på en gång, då konjunkturen tillfälligtvis är mycket
fördelaktig, sker det nu ständigt i mindre partier och underhåller
en jemn marknad och jemnare pris. Egenteligen lyckliga handelskupper
skola kanske uteblifva, men stadga i pris och afsättning
torde kanske vara förmånligare, om ej så mycket för köpmannen,
dock så mycket mera för producenten.
Sveriges befolkning mäste sysselsätta sig en stor del af året med
husslöjder, men som afsättningen helt och hållet inskränker sig inom
landets ringa folkmängd, kunna dessa ej drifvas i större skala
eller blifva serdeles vinstgifvande, då hvarannan menniska är producent.
Skulle ej denna stora allmänna förmåga till produktivt arbete
kunna ledas i vinstgifvande kanaler genom de reguliera kommunikationerna?
— Jag tror det. — Om nemi. de råämnen som fordras
och som ej produceras inom landet af naturen, eller kunna
från råämne till användbarhet beredas för godt pris, få mot ringa
tullafgift hemtas utifrån. Så snart machinkraften kommer med i
spelet nedtryckas de små kapitalerna af de stora, hvilka producera
stor varumängd för bättre pris. Men der sluteligen handarbetet är
det enda återstående att nedlägga på den af machinerna förberedda
varan, der finnes täflan öppen för alla menniskor och den har största
vinsten som gör bästa arbetet, är flitigast och kan fä lefva för
bästa priset. Sverige kan i della afseende konkurrera med hvilket
annat land som helst, om dess arbetare göres upmärksamma härpå,
Den 4 Januari.
47
ty lefnadskostnaden är härstädes jemförelsevis mindre dyr än i de
länder der industrien är högst updrifven i arbeten för export. Fliten
och godt arbete är äter en följd af afsättning. Genom en rationel
tull-lagstiftning kan den allmänna arbetstliten och industrien,
rigtad på exporten, befordras, och landet skall troligtvis vinna mera
på detta allmänna arbete, som förädlas i moraliskt och betryggar
i ekonomiskt afseende, än att några få stora fabriker i råämnens
första beredning uprätthållas för att rikta dessa få och föda några
hundra arbetare på hela den stora massans bekostnad, som blott
derföre skall betala sina nödvändigaste behof mångdubbelt dyrare,
än hvad den eljest behöfde, och ej skulle kunna förtjena något på
handarbetet om varan förädlas till export. Jag tror derföre att om
täflan i machinkraft ersättes af täflan i handarbetet skall en stor del
af Sveriges befolkning finna marknader utom vårt land för sina produkter,
hvilka kunna tälla i pris med andra länders, och att utsigten
för denna allmänna industri öpnas hufvudsakligast genom de reguliera
kommunikationerna.
Jag har redan för länge gjort anspråk pä H. R. o. Ad:s godhet
att höra mig och vill blott tillägga, att frågan är väckt för det
den tål att tänka på, och att den som vinner tid vinner allt. Min
tanke har visserligen ej sträfvat så högt, att R. St. vid detta riksmöte
skulle med mycken värma omfatta förslaget, och har jag derföre
endast framlagt ämnet utan anspråk, utredt så godt jag förmår,
samt begärt att om något afseende fästes dervid, ett premium af en
viss summa per fartyg måtte utfåstas, för den enskilde man eller
det bolag som vill börja och iordningställa någondera, eller alla
de föreslagna seglande paket-kommunikationerna. Men jag vill blott
fästa H. R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, att om något afprutas på
flen föreslagna summan, bestämdt för hvarje skepp serskildt, sä qväfves
hela förslaget ohjelpligt, och är det då bättre att anslag gifves
blott till en paketlinie af ett inskränktare antal skepp, eller mindre
stora fartyg, men till fullt belopp, för att göra företaget möjligt att
komma i gång.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Akrells, Carl,
d. 30 sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion, ang:de skatteköp af
d. s. k. Adelsö kronopark.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Hr Königsfeldts,
Wilhelm, d. 30 sisth Dec. f. m. på bordet lagda motion om inrättande
i hvarje län af s. k. Räddningshus för vanvårdade barn.
Föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 30 sisth Dec. e. m. på bordel
lagda motion om åtskilliga förändra i nu gällande tulltaxa.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Dä jag rör:de en af de
48
Den 4 Januari.
varor, som här äro i fråga, väckt en alldeles motsatt motion, anser
jag mig böra beledsaga Hr Hjertås motion med en kort anmärkn.
Han bar föreslagit, att landtmannavaror, såsom lin, ost, smör, kött,
fläsk, ved och talg, skola befrias från tull eller ock nuvar. tullafgifter
derå nedsättas, allt till befrämjande af den arbetande klassens
fördel. Till denna klass måtte väl bönder få räknas, emedan de
jemte sina barn och drängar äro de talrikaste arbetarne i landet.
Om nu dessa varor åsattes en så låg tull, att utländningen kan undersälja
bonden, så, i stället att befrämja hans fördelar, skadar man
honom, hvaremot de, som egentligen skulle draga nytta af en dylik åtgärd,
likväl äro fåtaligast, nemi. arbetarne i städerne. Sådant är
icke billigt. När nu härtill lägges, att hvarje nedsättning i tull,
som föranleder införsel af varor, hvilka kunna i landet åstadkommas,
äfven föranleder utgifning af bankens silfver: så är vådan af den
väckta motionen påtaglig. Jag yrkar alltså, att det Utsk., dit motionen
kommer att remitteras, måtte afstyrka bifall derå.
Remitterades till Bevilln.-sUtsk.
Föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 30 sisth Dec. e. m. på bordet
lagda motion, ang:de rättighet för qvinna, att vid viss ålder,
äfvensom på grund af äktenskaps förord, sjelf råda öfver sin
egendom.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Ändamålet med denna
motion är att förskaffa ogift qvinna rättigheten att blifva myndig och
således att äfven sjelf vårda sig och sitt gods. Jag tror likväl, att
lagen varit mest vårdsara om ogift qvinna, då han ställt henne under
andras förmynderskap. Gemenligen bar qvinnan ett allt för
godt hjerta för att kunna rätt vårda sina angelägenheter. Om man
nu borttager det stöd, lagen i delta hänseende lemnat henne: så
skall man just af ömhet vålla hennes skada, hvilket icke kan hafva
varit motionärens afsigt.
Hr Rosenblad, Bernh.: Det är mig visserligen icke obekant,
att i ganska många länder och serdeles der ny lagstiftning blifvit
införd, man tillagt ogift qvinna vid viss ålder myndigs rätt, men
äfven inom vårt land, och hvad mig enskildt beträffar, har jag mig
bekant, olägenheter som inträffat då ogift qvinna vunnit rättighet att
blifva myndig, och hennes rätt ganska ofta af roflystna slägtingar
och vänner blifvit missbrukad. Hennes brist på misstroende till
andra och hennes ovana vid affärer hafva, i förening med hennes
myndighetstillstånd, gjort hennes lilla förmögenhet till ett rof för
roflystna vänner, och jag tror derföre, att den största tjenst man
kan göra henne, är att låta henne fortfarande vara under förmyndare-inseende,
och af sådan anledn. förenar jag mig med Hr von
Hartmansdorff.
Remitterades lill LagUtsk.
Före
-
Den 4 Januari.
49
Föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 30 sisll. Dec. e. m. på bordet
lagda motion om förändring af 26 § af K. M:s d. 22 Dec.
1846 utfärdade Fabriks- och Handtverks-Ordn.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Denna motion åsyftar rättighet
för handtverkare att nedsätta sig på landet ulan någon föreg:de
anmälan derom. Jag befarar, alt en dylik rättighet kommer
att förstöra handtverkerierne i städerna, utan all på något sätt gagna
landsbyggden. Handlverkarne i de mindre städerna skola, om
en slik rättighet lemnäs dem på landet, blifva så fattige, alt de ej
mäkta underhålla arbetare, hvaraf följden blir alt. endast förmögnare
handtverkare i de större städerne hafva förmåga och skicklighet att
lemna ett godt arbete. Jag anser derföre denna motion vara skadlig
både för handlverkarne och landsbygden, hvilkens innebyggare på
sådant sätt ej kan påräkna godt arbetes erhållande hvarken i sitt
granskap, eller i städerna.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Vidare föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 30 sisth Dec. e. m.
på bordet lagda motion om nphäfvande af förbudet emot handels
anläggande pä landsbygden närmare än 3 mil ifrån stad.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anser mig böra bestrida
nyttan äfven af delta förslag. Landthandlare äro — jag vill ej
uttala det ord, som sväfvar mig på läpparne, — utan säga: de äro
en olycka för den landsort, der de nedsätta sig. Vanligen blifva
de för brist på afsättning å andra varor, lönkrögare. Men om de
än icke befatta sig med denna rörelse, sä inleda de med sina granlåtsvaror
och tyger allmogens hustrur och döttrar samt andra qvinnor
i frestelse, alt pä hvarjehanda prydnader och klädnadspersedlar
förspilla sina små tillgångar. Desse minuthandlande blifva sålunda
för qvinnorna skadliga, likasom krogarne äro för karlarne. Genom
den lättade utvägen för qvinnorna att erhålla prydligare kläder än
de sjelfva kunna tillverka, föranleda de utan tvifvel att försumma
hvarjehanda husslöjd, hvarigenom de dels kunnat bespara sig kontanta
utgifter, dels bereda sig arbetsförtjenst, som för mången landsort
är af serdeles vigt. På grund af dessa skäl anser jag förslaget
skadligt.
Remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs Hr Hjertås, Lars, d. 30 sisth Dec. e. m. på
bordet lagda motion om nedsättning af bevillningen efter 2:dra Art.
Bevilln Förordn. för handel och rörelse samt minskning uti minirniafgiften
för handtverkare, fabrikanter och handlande i hufvudstaden.
Hr Rosenblad, Bernh.: Beträffande den delen af Hr Hjertås
motion, som angår nedsättning i minimi-afgiften för handtverka3
H. 4
r
50
Den 4 Januari.
re i hufvndstaden (jag vet icke om motionärens afsigt varit att utsträcka
sitt förslag äfven till de andra städerne) instämmer jag, då
för en fattig handtverkare en minimi-afgift af 10 r:dr kan vara ganska
dryg. Deremot kan jag så mycket mindre instämma i förslaget
till nedsättning af procenten för handel och rörelse i allmänhet,
som pä sätt Hr Hjerta sjelf erkänt och ingen bättre än han har i
den vidlyftiga serie i dess tidning Aftonbladet för år 1846 lill komplett
evidens ådagalagt, för att begagna en annan tidningsredaktörs
uttryck, huru ojemförligt ringa i jemförelse med andra, beskattningen
utgår för handel och rörelse. Att genom Hr Hjertås förslag
någon förbättring härutinnan är alt hoppas, betvifla!' jag, och
att nedsätta afgifterne pä den minst beskattade delen af rikets skattdragare
är något, som jag icke kan tillstyrka, derföre att i Stockholm
finnas en mängd kommunal-afgifter, hvilka utgå efter Andra
Art. ty de, som mest äro betungade med dessa afgifter, är den
fattiga klass, till hvilken jag sjelf hörer, nemi. embetsmännen, hvars
inkomster till sisla runstycket vanligen äro beskattade, under det
att ofta en rik handlande eller annan borgare af stor rörelse icke är taxerad
för 7V af sin verkliga inkomst. Sålunda t. ex. finnes inom den
för förmögenhet så allmänt kända klassen, Stockholms bryggare, ingen
enda uplagen lill den inkomst af sin rörelse, som påförts en sä
medellös embetsman som jag. Inom Sladsnämnden. hvaraf jas är
ledamot, har man sökt alt åstadkomma en mera rättvis fördelning af
kommunala afgifter, ehuru man ännu icke fullkomligt lyckats häri.
Jag afstyrker motionen i denna del, men tillstyrker minimi-tariffens
nedsättning för handtverkare.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag tror, alt Hr Rosenblad
till en del har misstagit sig i fråga om afsiglen med Hr Hjertås motion.
Den angar minimi-afgiften ä handtverkare, fabrikanter och
handlande, hvaremot Hr Rosenblads anmärkmr röra dem af dessa
näringsidkare, som betala högre ufskylder. Hvad beträffar minimiafgiflerna
eller dem, som drabba de ringaste handtverkarne, fabrikanterne
och handlanderne, så tilltror jag mig, att, på grund af daglig
erfarenhet i Kammar-rätten, kunna vitsorda det berörde afgifter
i allmänhet, så inom Stockholm som öfriga städer, alltför hårdt betunga
ifrågavar. näringsidkare. Men hjelpen kan icke vinnas derigenom,
att raan för dem gör vissa undantag i skatternas belopp.
Den måste sökas deruti, att man icke genom den s. k. närings-och
handelsfriheten undergräfver de ringare idkarne af stadsmannanäringar.
Antalet ökas genom denna frihet så, att få kunna hafva sin
bergning. Om Kommerse-coll. motverkade dylika författningar, så
kunde det måhända hjelpa sådane fattige näringsidkare pä benen.
Att nu, och så länge dylika författningar bestå, vilja hjelpa näringsidkarne
genom nedsättning i de dem åliggande afgifter, anser jag fruktlöst,
och tror, att förevar, förslag är ett palliativ, hvarmed man söker
betacka, men icke bota skadan. Rättvisan fordrar imedlertid erkännande
af dessa medborgares olyckliga belägenhet; men denna bör
föranleda en rättelse i näringsförfattningarne; men icke nya misstag
hvarmed icke kan uträttas hvad som åsyftas.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
De af Hr Hjerta framställda skälen för nedsättning af beskattningen
å handel och rörelse, samt för handtverkare, fabrikanter och
handlande i hufvudstaden låta ganska talande. Men om man blott
tager den aldra ringaste reda på de till taxeringskomitéerna lemnade
upgifterna, torde lätteligen inses att det snarare vore skäl att
höja än minska skatten. Det finnes t. ex. de, sorn per år skatta
lika mycket till cigarr-bodarne som slaten, och den som har råd
att låta sä mycket gå upp i rök, bör ej kunna klaga öfver det bidrag
han lemnar till Statens utgifter.
Delta förhållande erkännes äfven af Hr Hjerta uti andra mom.
af hans skäl; men för att betaga det sin kraft, beledsagas det med
den fromma förmodan, att, om skatten lindrades, skulle först och
främst upgifterna blifva mera sanningsenliga, en förmodan, som säkerligen
ej kan vara framställd på rent allvar; och sedermera, att
taxeringsmännen skulle, vid upgiflernes kontrollerande, i sådant
fall noggrannare förfara; Hr Hjerta tror således att eden skulle
ega mera kraft hos en taxeringsman, om man skrifver en 3:a i
st. f. en 5:a; kan äfven detta vara allvar? Jag tror dock att den
ed som ger vika för en 5:a, gör det äfven för en 3:a.
Tillökningen af millioner i Statens inkomster genom den indirekta
bevillningen är Hr Hjertås 3:dje skäl och delta synes honom
”sorn ett stort skäl för en motsvarande lindring i den direkta beskattningen,
som R. St. enl. grundlagen åtaga sig.” Hvarföre endast
de af Hr Hjerta förordade skulle hafva förmånen af dessa Statens
småningom förökade inkomster, hvartill likväl alla Statens medlemmar
i sin mån bidragit, är ej rätt förklarligt; Hr Hjerta påstår
väl de upgifna behöfva det bäst, men det kan just ej hvar och en
vara skyldig alt erkänna och kanske alla skulle tycka sig bäst behöfva
det, om hvar och en frågades; eller hvad skulle månne skattebonden,
embetsmannen m. fl. kunna hafva för skäl att anföra.
Slutligen frågas: ”hvarföre handtverkare i hufvudstaden skola
betala högre ulskylder än personer af samma yrke i andra städer.
” Hvad hufvudstadens handtverkare beträffar, så äro de ej
ensamma i sitt oblida öde, ty Götheborgs dela häruti ljuft och
ledi med dem; och vilja vi anställa en jemförelse emellan handtverkare
i dessa begge städer och dem i de öfriga, så behöfva vi
blott se på deras lefnadssätt och vi skola snart inse att den i Bevilln-.
s-stadgan upgjorda klassificering är stödd på ganska goda grunder
och säkerligen ej lemnar skäl till några synnerligen stora reformer.
Jag anhåller alt hvad jag hår haft äran yttra får åtfölja Hr
Hjertås motion till Utsk.
Hr Rosenblad: Jag erkänner att det ämne, i hvilket Hr
von Hartmansdorff yttrat sig, icke har med förevar, motion serdeles
gemenskap nemi. näringsförfattningens förmenta menliga inverkan
på näringsidkarnes ställning, men ber dock om ursägt,alt
jag ej kan lemna del obesvärad!. Jag kan häruti icke instämma
4 *
med honom, ty jag har vistats icke blott i Sverige, då näringsfrihet
här icke fanns, utan äfven i andia länder, hvarest näringsfriheten
varit vida större än den, vi för det närvar, ega, och dessa
länders handtverkare hafva icke destomindre öfvergålt väre
handtverkare, lill och med dem inom hufvudstaden bosatte, i både
skicklighet och förmögenhet. Jag tror således, alt näringsfriheten
ingalunda haft någon inverkan på handtverkarnes ställning. Deremot
tror jag, alt, om man vill söka någon hjelp, man icke bör
beskatta den fattige för högt, då den förmögnare eller den rike påföres
en skatt icke på långt när motsvarande den inkomst, han af
sin rörelse drager och detta är just händelsen här i Stockholm.
Jag skulle härpå kunna framdraga exempel, men sådant är icke
lämpligt, hvarföre jag inskränker mig till det förklarande, att det
är alldeles förskräckligt, hvad de förmögnaste och af sin rörelse
mest inkomsldragande näringsidkare inom hufvudstaden erlägga
ringa afgifler emot hvad de borde utgöra, och sanningen häraf
inses lätt, om man besinnar, att sammanräknade beloppet af hvad
Stockholms hela handelskorps betalar, utgör icke dubbelt hvad
denne handelskorps skulle betala efter minimi-afgiften d. v. s. 30
r:dr. Några finnas visserligen, som äro beskattade efter 24,000
r:drs årlig inkomst, hvilka dock troligen minst hafva 60,000 r:dr,
men andra åter, hvars lefnadskostnad årligen upgår till 7 ä 8.000
rrdr utgöra skatt efter endast 1 å 2,000 r:drs inkomst.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Föredrogs Hr Liljenstolpes, Axel Fredr., d. 30 sisth
Dec. e. ra. pä bordet lagda motion om förhöjda löner för vissa
tjenstemän i Hof-rätlerne samt förbättrade förmoner för tjenstemän
i allmänhet.
Hr Liljenstolpe: Jag anhåller att få till min motion göra
några tillägg; och att såsom stöd för min vördsamma anhållan
om dels ökade löneförmåner åt Kanslistgraden och Vaktbetjente
inom de 4 Hof-rätterne, dels årliga arfvoden åt e. o. tjenslemännen
inom samtlige embelsverken, få aflemna en tablå öfver begge
förhållandena för del närvar, och efter hvad jag haft äran föreslå.
Inom K. Svea Hof-rätt är lönen 315 r:dr för kanslisterne,
195 r:dr för förste vaktmästaren och för Hof-rälls-poslerne 152
r:dr t. o. m. endast 141 r:dr (Staten för de öfrgia 3:ne Hofrälterna
är ungefärligen densamma); hvartill komma ljuspenningarna,
13 r:dr 16 sk. b:ko, hvilken sistnämnde löneförmån, derest
densamma, pä sätt nådigsl blifvit föreslaget, kornme att på
stat upföras och tilläggas lönen, blefve för innehafvaren en förlust,
i st. f. en löneförmån för närvar., emedan bevillning derför,
såsom för den öfriga lönen, skall årligen erläggas, och troligen
äfven, såsom för en lönelillökning, beläggas med Ch. Sigill.-fullmagts
tillskott. Att dessa löner äro alltför små behöfver jag knappast
påpeka.
Den i Januari.
53
Enl. mitt förslag skulle lönen förden förstnämnde eller Kanslistgraden,
höjas lill 400 r:dr b:ko i enlighet med lägsta gradens
lön inom samtliga administrativa embetsverken efter nuvar. stat.
Uti de reorganiserade är lönen för lägsta graden förhöjd till 600
r:dr tuko.
Meningen tyckes visserligen vara att, i mån af nuvar. innehafvarnes
afgång, indraga Kanslist-tjensterna; men innan detta
sker, om det någon gång gör det, är väl icke billigt att desse
tjenstemän skola mindre lönas än deras jemlikar och deras små
löner bibehållas, emedan de erhållit tjensten med dessa ringa löneförmåner.
Sammalunda är förhållandet med vaktbeljeningen,
hvilkens löner jag derföre föreslagit att höjas till det belopp uti
den K. proposm blifvit uptaget, eller för första vaktmästaren tili
250 r:dr och för Hof-rätts-posterne till 200 r:dr b:ko.
Med de e. o. tjenstemännen slår det ännu bedröfligare till;
och för alt erhålla de nu bestådda s.’k. ljuspenningarna, 13 r:dr
16 sk., en dylik tjenstemans hela urslön, låter den uti Statens
tjenst inträdande unge Extra Ordinarien sig inskrifvas uti en
mängd verk; ja exempel Annas, att en och samma person är antecknad
på ljuslistan inom 16 verk. Till hvilken båtnad detta
sker för honom sjelf och de embetsverk, hvarest han säges göra
tjenst, kan man väl inse.
Ifrån Stats-kont. har jag erhållit upgift på samtliga e. o.
tjenstemän och vaktbetjent, hvarvid jag följt 1849 års Stat, emedan
den för år 1850 ännu icke är afslutad.
En tablå efter nämnde 1849 års stat samt efter hvad jag
härmed vördsamt föreslagit, utvisar tydligast förhållandet härutinnan:
(Se närliggande tab.)
Jag skulle tro, alt om ett sådant årligt anslag af 400 r:dr
till 8 ä 1,200 r:dr b:ko för hvarje embetsverk beviljades i för
hållande
lill dess storlek, så alt detsamma kunde påräkna en, 2
eller flere dylika löner, och derjemte vore föreskrifvet, att e. o.
tjenstemän ej Ange tjenstgöra på mer än 1 eller 2 ställen, så skulle
helt visst e. o. tjenstemännens nuvar. antal förminskas tilt
hälften, emedan under nuvar. förhållanden e. o. tjenstemän låta
inskrifva sig i flera verk för alt komma i åtnjutande af ljuspenningar.
Genom ett dylikt stadgande iaktlages så väl det allmänna
bästa, som desse tjenstemäns egen fördel, ty de tvingades då
att fasthålla sig vid ett embetsverk och inom detsamma förskaffa
sig skicklighet; och mången som vid akademien undergått examen,
skulle då icke kasta sig in på tjenstemannabanan, utan söka
sin utkomst på annat sätt; samt slutligen skulle såsom en gifven
följd utaf förminskandet af de e. o. tjenstemännens antal blifva,
att de extra ordinarier, som då verkligen gjorde tjenst inom verken
skola erhålla en ersättning någorlunda motsvarande deras arbete.
Jag tager mig friheten i detta fall åberopa förhållandet inom
Arméens pensionskassa, hvars Stat Annes motionen bilagd; der
få icke flere än 7 e. o. tjenstemän antagas. 2:ne kammarskrifvaretjenster
bållås vakania och lönerne, hvardera å 300 r:dr b:ko,
fördelas emellan desse e. o. tjenstemän, hvarigenom de således ega
54
Den 4 Januari.
utsigt att få sin möda i någon mån ersatt samt alltid kunna påräkna
en bestämd årlig inkomst.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag erkänner villigt behofvet
af en löneförbättring inom de 3 Hof-rätterna. Men jag
tror, att Slatsötsk., vid öfvervägande häraf, äfven bör taga i betraktande
innehållet af K. M:s propos., ang:de förändrade stater
för dessa domstolar, hvilken jemväl måtte afse att indraga dervarande
öfverflödiga tjensler. Bland sådane räknar jag vice Presidenternes,
emedan divisionerna dem förutan äro fnllsulna, och i
serskilda fall kunna hafva Presidenten att tillgå. Indragas förberörde
embeten, vid innehafvarens afgång, så beredes derigenom tillökning
i lillgångarne att höja de lägre lönerna.
Remitterades till StatstJlsk.
Vid föredragning af Hr Liljenstol pcs, Axel Fredr.,
d. 30 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion om ett räntefritt
lån till upbyggande af boningar för arbetsklassen, anmälde sig och
yttrade
Hr Liljenstolpe: Afven i fråga om denna motion anhåller
jag att fä göra några tillägg, emedan jag erhållit några upgifter,
dem jag för fullständighetens skull anser böra motionen
åtfölja.
Af det om detta hus sednast, eller år 1842, upgjorda köpebref
inhemtas, att huset blifvit snidt för 11,453 rdr 16 sk. b:ko,
hvadan all anledning är att förmoda, att med de förslagsvis beräknade
20,000 r:dr r:gs detsamma, eller ock ett dylikt hus kan
inköpas.
Det ifrågavar. huset, N:o 32 Tullportsgatan, är beläget i hörnet
af nämnde gala och Sillpackaregalan inom S:t Catharina församling
å Södermalm, har en stor öppen gårdstomt med brunn
och, enl. den beskrifning jag här medhafver och om hvars riktighet
vi på stället äfven sökt göra oss förvissade, är detsamma
bebyggdt med ett envånings stenhus 45^ aln åt Tullportsgatan
samt 49] aln inåt gården, den sidan nemi., som motsvarar den
af 74] aln ål Sillpackaregalan, som äfven utgöres af en under inredning
för delta ändamål npförd stenhusbyggnad under ett tak.
De andra sidorna uptagas af trädskjul m. fl. hus och bodar. Det
uti egendomen befintliga bageriverk kan lätt användas till tvätthus
med torkrum; och redan finnas några oell 20 lägenheter, af
hvilka större delen med ringa kostnad kan genast uthyras och bebos.
Planritningarne utvisa i öfrigt, att tomten lill ifrågavar. hus
är af den vidd, att, om företaget lyckas, byggnaderne kunna utvidgas.
Jag har likväl trott, att några kaserner för arbetare icke
böra upföras, utan endast ett färre antal rum inredas för t. ex.
20, 25 å 30 hushåll, eller om hela huset icke kan inredas för
hushåll, äfven rum för ogifta personer, 2 ä 3 tillsammans, böra
finnas.
Den 4 Januari.
Hr Kapiten-mekanikus Fahjiehjclm, hvilken jag hade förmodat
skulle 1 dag vara här tillstädes, och som under sin resa sistlidne
sommar besökt London och tagit kännedom ora dessa slags
model lodging houses, hoppas jag skall hafva godheten att taga
del i förelaget och blifva, om jag så må säga, arbets-chef. Jag
har ansett mig böra nämna detta på det att StatsUtsk., när mo
tionen
dit anländer, må erfara, att vi varit betänkte uppå att anskaffa
skicklige och i saken kunnige personer för företagets framgång
och utförande.
Som någon yttrat farhåga för dylika byggnaders upförande,
och att del skulle blifva svårt, alt hålla ordning med de serskilda
hushållen, får jag, för alt icke hemta exempel från utlandet, ej
eller på de få i hufvudstaden redan befintliga dylika hus, hvilka
gemenligen bebos utaf värden sjelf, som derigenom lättare kan
hålla ordning och tillsyn deröfver, ifrån' min hemort anföra ett
exempel deröfver: numera aflidne Ex. Nordenfalk lät nemi. vid
Eds bruk, upföra för siria smeder ett boningshus för 48 hushåll
under elt tak. Der finnes icke någon ordningsman, men man har
ändå icke försport klagomål öfver oordningar derstädes. En vice
värd eller föreståndare, som hade till skyldighet att vaka öfver
ordningen i huset och uptaga hyrorna, tror jag deremot uti dylika
arbetare-bostäder som de nu föreslagna, nödvändigt bör finnas.
Detta sä mycket heldre, som min afsigt är att vedbrand borde
medfölja rummet och alltsammans till det pris, för hvilket elt sådant
nu i allmänhet slår den fattige till buds, huru dåligt det än
är. Härigenom sluppo de fattiga sjelfve anskaffa veden, som för
dem gemenligen blir dyrare än för andra; och man behöfde ej
upföra en mängd vedbodar, såsom annars blefve nödvändigt, då
hvarje lokal skulle hafva sitt vedkontor eller dylikt förvaringsslälle.
Kan detta låta sig göra, sä är det naturligt, att det måste
finnas någon, som har_ vedutdelningen om hand, hvartill föreståndaren
är lämplig. Afven bör han upbära hyran, den jag
tror böra erläggas icke qvartalsvis, ehuru lokalen, såsom vanligt,
uthyres på år eller halfår, utan så, alt hyresgästen, vare sig en
gift eller ogift arbetare, af sin arbetspenning kan hvarje vecka göra
afbetalning.
För all icke behöfva inreda en mängd kök, som kosta nära
nog detsamma som ett rum, (beräknadt vid upförandet af ett
nytt hus till omkring 500 r:dr r:gs i ett för allt; hvadan ett hus
med 20 rum anses kunna byggas för 10.000 r:dr r:gs) är meningen
att upföra en ny model kakelugnar, som äfven kunna begagnas
till matlagning. Dessa fäs för 25 å 30 r:dr b:ko och den
besparing på vedåtgång, som dermed vinnes, ersätter fullkomligt
hvad de kosta mera än vanliga sämre kakelugnar.
Slutligen må det tillåtas mig att erinra, att detta företag, visserligen
afseende den fattigare befolkningen i hufvudstaden, likväl
på sitt sätt tillhörer hela landet och kommer detsamma till godo,
enär, till följd af sednaste förordningen angående fattigvården och
lösdrifveriet, till Stockholm strömma fattiga personer af arbetsoch
tjenstehjonsklassen, för hvilka dylika boningar just åro afsed
-
56
Den i Januari.
da. Delta för att visa att Slaten ej obilligt vis anlitas för befordrandet
af detta företag.
Remitterades till SlatsUlsk.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. Hr Dalmans,
Wilh. Fredr. Achates, d. 30 sisth l)ec. e. ni. på bordet
lagda motion om lestamentsfrihetens utvidgande.
Föredrogs Gr. Lewen ha upts, Sten, d. 30 sisth Dec. e. m.
på bordet lagda motion, ang:de beskattningen för omdislillering af
bränvin.
Frih. Raab, Adam Christian: Motionärens afsigt är, att
erhålla ett förtydligande i bränvins-förordningen, hvarigenom bestämdt
förklaras, att distilleringsapparater eller sådana bränvinspannor,
hvilka begagnas till omdislillering af rått bränvin pä grund
af Commerce-collegii serskilda tillåtelse, icke må vara underkastade
bevillning såsom för bränvinsbrännings-redskap. Jag hade likväl
föreställt mig, att ett dylikt förtydligande icke är af nöden,
ty den enda § i författningen, som handlar om distilleringsapparater
i allmänhet, synes mig temmeligen klart bestämma, att dessa
icke skola beskattas. Den 33 § lyder sålunda: Bränvinsdistillering
vare under den för bränvinsbränning, enl. § 1, lofgifna lid
af året tillåten för dem, som äro till bränvinsbränning berättigade,
ankommande det på Vårt och Rikets Commerce-collegii pröfning,
i hvarje fall, huruvida och på hvad vilkor omdistillering af
rätt bränvin må, på andra tider och för andra personer än de,
till bränvinsbränning berättigade, under serskild kontroll tillåtas.
Delta är det enda, som i författningen är sagdt i afseende
på ifrågavar. bränvins-distilleringsapparater, och jag tror mig med
säkerhet kunna påstå att det icke varit lagstiftarens mening, att
så beskaffad redskap skulle beskattas lika med vanlig bränvinsbrännings
redskap. Då nu emedlertid motionären upgifvit, att
författningen blifvit så tolkad-, synes det mig också nödigt, alt författningen
erhåller den fullständighet, att en dylik tolkning hädanefter
må uteblifva. Distillering i stor skala är af högst betydlig
nytta för landet, emedan derigenom dels åstadkomraes en
förminskning af redan till verkadt bränvin, hvarföre be vill n. blifvit
erlagd, dels renas bränvinet från finkelolja, och dels kan det
sålunda renade bränvinet blifva en ganska betydlig export-artikel
för landet, synnerligast då man vet, att från Hamburg utskeppas
årligen flera millioner kannor sådant renadt bränvin. Den genom
dessa distilleringsapparater erhållne sprit har varit så ren, att den kan
begagnas icke allenast till alla pharmaceutiska och tekniska utan
ock till likörer m. m., hvadan denna tillverkning kan, till icke
obetydlig del förminska importen af sprit och arrack, som årligen
upgålt till 300,000 kannor. Jag skulle derföre tro, att ifrågavar.
dislilleringsverk äro serdeles nyttiga, men de göres omöjli
-
Den 4 Januari.
57
ga, om de beskattas lika med dem, som begagnas till bränvinsbränningen.
Någon fara för dessa apparaters begagnande till
bränvinstillverkning är icke för handen, ty dessa näringar äro hvarandra
i så måtto olika, att för den sednare fordras en mängd kar
och apparater, samt belt olika inrättadt hus, än som erfordras för
den förra eller distilleringen.
Frih. Alströmer, Jonas, anförde skriftligen:
Skulle den af Gr. Lewenhaupt föreslagna beskattning å reningsapparat
för bränvin bifallas, befarar jag att den skulle blifva
allmänt antagen i brännerierna på landet och kunna leda till
stora missbruk, som vore ganska svåra att kontrollera. Men, då
bränvinet ej kan undvaras, bör det ligga hvar och en om hjertat
alt göra det så oskadligt som möjligt, hvilket är ändamålet med
denna apparat, hvarigenom det äfven som export-vara skulle blifva
begärligare. För att vinna dessa begge för landet högst vigtiga
ändamål, torde det tillåtas mig att till Gr. Lewenhaupt motion
göra följande amendement:
Att förvandla jordens produkter lill en lätt afsättlig och transportabel
vara, bör tillhöra landtmannen; men, sedan detta ändamåKär
vunnit, bör varans ytterligare förädling och raffinering tillhöra
staden, hvaremot staden ej bör, till förfång för landtmannen,
göra ingrepp i hans räll. Detta sker likväl derigenom att städerna
drifva bränneri-rörelsen. Orättvisan häruti synes, om man
blott tänker sig huru det skulle vara, att späcka landet med salubodar,
dermed skulle säkerligen staden blifva illa belåten.
I följd af detta korta raisonnement får jag således, i sammanhang
med den af Gr. Lewenhaupt väckta motionen, föreslå,
att bränvinsbränningen hädanefter uteslutande må tillhöra landet,
med bibehållen rätt alt för husbehof destillera bränvin, och bränvinsreniugen
städerna. Härigenom böra begge blifva belåtna, landet
får en jemn, säker afsättning för sin vara, som åter bereder
staden en, med en lämplig beskattning, säkerligen ganska inkomstgifvaude
industrigren.
Jag anhåller således att detta mitt anförande må få åtfölja
Gr. Lewenhaupts motion till vederbörligt Utsk.
Hr Rosenblad, Bernh.: Mindre i fråga om det egentliga
föremålet för Gr. Lewenhaupts motion har jag begärt ordet. För
alt yttra sig deröfver måste man begripa, huruvida den omtalade
distillerings-anstalten kan användas eller missbrukas till egentlig
bränvinsbränning. Jag är sä litet hemma i bränvinstekniken, att
jag erkänner min fullkomliga okunnighet att inlåta mig i della
ämne. Då det emedlertid här blifvit föremål för öfverläggning,
önskar jag att få fästa vederbör. Utsk:s upmärksamhet på nyttan
af uphörandet ufaf den Commerce-collegium updragna rättighet,
att utfärda tillstånd till utöfvandet af dylik distillering, ty collegium
har ganska svårt, att kunna bedömma behofvet af dessa inrättningar.
I sådant fall följer collegium vanligen Landsh.embelenas
utlåtm, i hvilka olika principer vanligen följas. Jag erkäu
-
58
Den 4 Januar.i.
ner att jag icke har älskat de små apparaterne, dem jag trott
hufvudsakligast varit begagnade endast derföre, ali man med dem,
utan erläggande af skatt, kunnat bedrifva en ganska lönande bränvinslillverkning
i förening med ulminutering deraf, men jag har
oftast tillhört minoriteten, då collegium utfärdat tillståndsresolutioner,
dervid collegium merendels följt Landshtnes ullåtm, hvilka,
såsom jag redan nämnt, haft olika principer. Pä detta sätt har,
enl. hvad jag vill minnas, staden Cimbritshamn erhållit 3 dislilleringsanstalter
och för de, i fråga om bränvin, finsmakande i
denna stad anser jag detta antal vara mera än tillräckligt om
icke öfverflödigt. Jag skulle derföre tillstyrka, att Commerce-coll.
måtte befrias från all åtgärd med dessa ansökningar. Vid förra
riksdagen befriades collegium frän ett likartadt bestyr. Då hade
collegium nemi. rättighet alt emot 5 proc. af värdet bevilja införskrifning
af sprit för tillverkning af eau de Cologne, men saknade
merendels all ledning för bedömmaudet af del verkliga behofvet,
hvaraf stora missbruk upkommo, som någon gång upkomma.
Från denna vårt verkställbara pröfningsrält är collegium nu
befriad, och en lika befrielse hoppas jag för den nu ifrågavar.
Gr. Lewenhaupt: Hufvudsakligen förekommen af Frih.
Raab, anhåller jag endast alt till min motion göra ett tillägg.
Jag önskar nemi. att, då Commerce-coll. meddelar tillåtelse till
anläggning af distilleringsapparater, pannerymden å dem icke må
blifva inskränkt till den för bränvinsbränuing bestämde. Ty om
raan skulle förutsätta, hvad jag anser mig ega all anledn. förmoda,
att inom vårt land sprit blifver en bandels-exportvara, synnerligast
ifrån de södra orterne, hvarest bränvinet i allmänhet är
i lågt pris, så kan tillverkningen icke drifvas i någon större skala,
med mindre än alt apparaterne kunna erhålla en större pannerymd,
än den hvartill bränvinsbrännings-apparalen är inskränkt.
Remitterades lill BevillmsUtsk.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Ulsk. HrafDalströms,
Gustaf Jacob, d. 30 sisth Dec. e. m. på bordet lagda motion,
ang:de nedsättning af postporto emellan Gottland och fasta
landet.
Föredrogs ett från StatsUtsk. inkommet mern. N:o 14, med
återleranande af Lektor D. Söderbergs motion om undersökning
rör:de anläggning af en fyrbåk på nordvestra udden af Gottska
sandön; och ansåg R. o. Ad. denna motion tillhöra Allm. Besv.-  o. Ekon.Utsk:s behandling.
Äfvenledes föredrogs SlatsUtsk:s mern. N:o 15 med återlemnande
af Johannes Johanssons från Jönköpings län motion ang:de
inrättande af ett postkontor vid Säthälla gästgifvaregård i nämn
-
Den 4 Januari.
59
de län; och ansåg R. o. Ad. jemväl denna motion tillhöra Allm.
Besv.- o. Ekon.Ulsk:s behandling.
Slutligen anmäldes och lades på bordet följande från StatsUtsk.
inkomne mern.:
N:o 16, ang:de Riksg.kont. affordrad depositionsafgift före
återställandet af infriade och derefter i R. St:s bank deponerade
obligationer; och
N:o 17, aDg:de hyresfri uplåtelse af ett rum i Riksg:skont:s
hus för härvar. Ränte- och Kapitalförsäkrings-anstall.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli
silbert Munck.
Onsdagen den 8 Januari 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 5 prot.uldr. för d. 4 dennes.
Uplästes till justering och godkändes nedannämnde från Exp.-  Utsk. inkomne förslag till R. Sl:rs underd. skrifvelser till K. M.:
N:o 1, ang:de rikdagskostnadernes bestridande genom Riksg:skonl.
; och
N:o 2, ang:de medels anvisande lill Topografiska korpsens arbeten
innevar. år.
Då härefter till justering anmältes Exp.Utsk:s under N:o 3
afgifna förslag lill R. St:rs underd. skrifvelse till K. M. i fråga
om åtgärder för upförande af en byggnad emellan Carl XIlI.-s torg
och Operahuset, anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag hemställer huruvida
det må vara i sin ordning att en und. skrifvelse lill Konungen
här justeras såsom ett R. St:rs beslut, under det att frå
gan,
hvarom skrifvelsen handlar, ännu hvilar oafgjord pä R. o.
Ad:s bord.
60
Den 8 Januari.
I anledn. häraf tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att,
enl. till K. o. Ad. inkomne prot.utdr., Utsk:s i denna fråga afgifua
utlåt, blifvit af de öfrige Stånden bifallet, samt att vid sådant förhållande
och dä i detta mål 3 Stånds sammanstämmande beslut utgjorde
R. St:rs, samt enl. Riksd.Ordn., expeditionen deraf, äfven om
utlåt, af R. o. Ad. blefve ålerremitteradt, icke finge uppehållas, H.
Ex. ansett sig icke böra underlåta att till justering anmäla Exp.Utsk:s
ifrågavar. skrifvelseförslag.
Hr von Hartmansdorff: Jag bestrider icke lagligheten af
den skedda föredragningen. Men mig synes, att, som denna kunnat
ske lika väl vid pleni slut som vid dess begynnelse, det varit
bättre om man börjat med målets afgörande och slutat med expeditionens
justering. Antingen R. o. Ad. instämt med de öfriga
Stånden eller också fattat sitt från deras skiljaktiga beslut, så hade
saken likväl varit fullständigt afgjord, innan den underd. skrifvelsen
derom företagits lill granskning.
Frih. Cederström, Rudolf: Hr von Hartmansdorff har icke
talat om Exp.Utsk:s sätt alt gå till väga och jag kan således undvika
att derom yttra mig. Jag vill derföre blott nämna, sedan Hr
Frih. o. Landtm, tillkännagifva att frågan redan vore genom 3:ne
Stånds beslut afgjord, att det förekommer mig, som kunde man
alltför väl undvika en måhända vidlyftig diskussion om den ordning,
hvilken Hr Frih. o. Landtm, borde följa vid föredragningen af ett
till justering ingifvet skrifvelseförslag.
Gr. Lagerbjelke, Gust.: Om jag icke misstager mig, så
slår det mål, hvarom denne skrifvelse är till justering föredragen,
ibland de främste på listan af öfverläggningsämnen, som i dag förekomma,
i anledn. hvaraf jag lager mig friheten hemställa alt R. o.
Ad. ville upskjuta justeringen af det nu föredragna skrifvelseförslaget
intill dess R. o. Ad. fattat sitt beslut i hufvndsaken; förmodande
jag alt diskussionen derom icke kan bli långvarigare än att,
oaktadt detta upskof, justeringen af berörde förslag likafullt kan i
dag försiggå hos resp. MedStrn.
Hr Printzensköld, Carl: Jag anser en bestämd oformlighet
ligga deruti, att justera ett Exp.Utsk:s förslag till und. skrifvelse,
innan sjelfva hufvudsaken bos R. o. Ad. till pröfning förekommit.
Det har icke saknats exempel derpå, huruledes R. o. Ad.,
oaktadt 3 Stånds beslut i en fråga, likväl, i följd deraf att R. o. Ad.
fattat ett, från de öfriga Stånden, skiljaktigt beslut, ogillat skrifvelseförslaget
och förklarat sig icke kunna godkänna detsamma. Skulle man
nu stadfästa den princip, att kunna justera och godkänna ett skrifvelseförslag
i ett ämne, som ännu icke utgjort föremål för St:s pröfning,
så kommer man i sanning in på en bana, der man icke vet hvarest
man kan komma att stadna. Jag anser det sätt att gå till väga,
som Gr. Lagerbjelke föreslagit vara det enda riktiga; kunnandes
jag, som icke deltagit inom Exp.Ulsk. i upsältningen af ifrågavar.
förslag till underd. skrifvelse, likväl ingalunda lägga Exp.Utsk.
till last någon förhastad åtgärd, enär saken verkligen är af den be
-
Den 8 Januari.
61
skaffenhet att Utsk. bade kunde oell borde, pä sätt Hr Frih. o.
Landtm, tillkännagifvit till följd af 3 Stånds beslut, upsätta förslag
till R. Si.ts underd. skrifvelse i ämnet.
Ifrågavar. förslag till underd. skrifvelse lades på bordet, uppå
derom af Frih. Palmstjerna, Carl Otto, gjord begäran.
Uplästes till justering och godkändes Exp.Utsk:s under N:o 4
afgifna förslag till und. skrifvelse frän R. St:r lill K. M., ang:de
medels anvisande till fortsättning af fästningsbyggnaden vid Cai Isborg
innevar. år.
Föredrogs ånyo Statslltskis d. 30 sistl. Dec. f. m. och d. 4
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 10, i anledn. af K. M:s Nådiga
propos., ang:de åtgärder för upförande af en byggnad emellan Carl
XIII:s torg och Operahuset i Stockholm.
Ilr Sandströmer, And. Petter: Som R. o. Ad. nyss af
Hr Frih. o. Landlm:s tillkännagifvande inhemtat, är detta ärende redan
afgjordt; men då jag förmodar att R. o. Ad. i alla fall vill
fatta sitt beslut i öfverensstämmelse med hvad som kan finnas vara
det rätta, så anhåller jag att få framställa de anmärkmr hvartill jag
tror Utsk.-s afgifna betänk, föranleder.
Utsk. börjar med den erinran, att de tillgångar som beräknats
för det ifrågavar. byggnadsföretaget, sannolikt skulle blifva otillräcklige;
emedlertid ådagalägger den utredning af ställningen, som i Konungens
propos. innefattas, att de tillgångar som för ändamålet afsetts,
blefvo tillräcklige för arbetets utförande, när detta anordnades
efter inflytande tillgångar. Utsk. anför vidare att Gen.-Landtm.-  kont:s hus, hvars försäljning föreslås, eger, såsom fristående vid en
öppen plats, ett för sitt ändamål fördelaktigt läge: jag vill icke bestrida
att detta läge är för sitt ändamål passande ; men i det nya
huset skulle fullt brandfri lokal komma att beredas för Landtm.-  kont. derest Konungen funne för godt alt dit öfverflytta detsamma,
hvilket dock icke är sagdt alt så skulle ske, enär Konungen yttrat
Sin afsigt vara att i öfvervägande taga, huruvida möjligen detta embetsverk
kunde på annat ställe förläggas genom utbyte af annan
passande lokal. Enär fråga nu är om Landtm.kont., anser jag mig
böra meddela en uplysning som icke innefattas i sjelfva den K. propos:n
emedan den ej ansågs inverka på sjelfva saken, den nemi.
att Direkt, för Gen.-Landtm., för flera år tillbaka anmält att kont:s
nuvar. lokal vore för ändamålet otillräcklig, och att om Landtm.-  kont. skulle fortfarande vara inrymdt på samma ställe som nu, blefve
det nödvändigt att dervid göra en tillbyggnad. Utsk. nämner
slutligen att Staten redan inlåtit sig i stora och kostsamma byggnadsföretag,
hvilka medtagit dryga anslagssummor samt erfordra till
deras fortsättning och fullbordan ytterligare för Statsverket betungande
anslag, i följd hvaraf Utsk. under sådane förhållanden anser
den nya byggnaden icke böra företagas. Jag ber att i anledn. der
-
62
Den 8 Januari.
af få fästa upmärksamheten derå, att så beskaffade skäl kunde vara
passande, derest Konungen hade af K. St:r äskat något anslag för
ifrågavar. arbete. Nu deremot är icke förhållandet sådant; Konungen
har endast begärt R. St:rs medgifvande att försälja vissa mindre
passande hus och sammanföra under ett tak vissa upgifna embetsverk,
som nu begagnade serskilda lokaler, samt att försäljningssumman
skulle till Dess disposition anvisas till fyllnad af arbetskostnaden,
hvilken i öfrigt skulle bestridas genom noggrann hushållning
med de för Kronans hus och byggnader i huvfudstaden å
7:de Hufvndtiteln anslagne medel, samt af å densamma redan befintliga
besparingar.
Utsk. har medgifvit att arbetets utförande skulle bidraga till
prydnad för hufvudstaden. När nu Kronan eger tomten, med ett
af de vackraste lägen och det låter sig göra att der, utan upoffring
för Stalén, åstadkomma en byggnad, gagnelig för allmänna ändamål
och, som sagdt är, ledande till prydnad för hufvudstaden, så
borde man i sanning, som Konungen i sin nåd. propos. i ämnet
yttrat, kunna förvänta att R. St:r dertill skulle lemna sin medverkan.
På de skäl jag nu haft äran anföra, anser jag mig böra besirida
bifall till (Jtsk:s hemställan; men, enär ärendet, såsom förut
är anmärkt, redan är af 3 Stånd afgjordt, inskränker jag mig till
den anhållan, all R. o. Ad. endast ville lägga det nu föredragna
utlåt, till handlingarne och i öfrigt låta saken bero vid de 3:ne
Stms beslut.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Jag har visserligen icke
inom StatsUtsk., på den afdeln. deraf, som behandlat denna fråga,
deltagit i öfverläggningen och utredningen deraf, men likväl deltagit
i beslutet och anser mig således böra begagna tillfället att nu
med några ord redogöra för Uisk:s åsigter, eller rätlare, mina åsigter,
på grund af hvilka jag hil rädt samma beslut. Det är visserligen
sant, att den plats på hvilken det varit ifrågasatt att byggnaden
skulle upföras, vore för densamma ganska tjenlig, men för en byggnad
likväl af helt annan art än den påtänkta, hvarest det komme
i fråga att förvara allmänna handlingar. Granskapet med en theater
är i allmänhet icke elt sådant slälle, som i andra länder väljes
då fråga är om bevarandet af elt archiv, ty erfarenheten har bevisat
att Thealrars öde ofta varit att bli lågornas rof och derför vill
man icke utsätta ett archiv. Vidare förekommer att Landtm.kont.
ligger på en fri plats, utan alt på sidorne om sig vara omgifvet af
några eldfarliga lägenheter och sålunda är väl och lätt bevaradt i
händelse af en upkommande eldsvåda.
Ett annat till försäljning anvisadt hus, nemi. Landskansliets, är
för närvar, beläget närmare intill de under Landsh.embrs vård ställda
inrättningar, ibland hvilka må nämnas det nyligen upförda cellfängelset,
öfver hvilket tillsynen skulle försvåras om man atlägsnade
Landsh.embis nuvar. lokal genom densammas förflyttning till den
ifrågavar. byggnaden.
Af dessa skäl har jag trott, att, så lämpligt det än kunde va
-
Den 8 Januari.
03
ra och sä prydligt det än kunde bli att en byggnad upfördes åden
ifrågaslällda platsen, densamma likväl icke blefve tjenlig för nu upgifna
ändamål; och då man sagt att det icke vore beslutadt, huruvida
Landtm.-kont. skulle dit förflyttas, utan sådant skulle bero af
serskild pröfning, så tyckes icke heller förslaget i den delen vara
died full bestämdhet gifvet. Jag skulle tro, att, då Staten har passande
lägenheter för ifrågavar. embetsmyndigheter, är del mindre
kostsamt att bibehålla dem i godt skick, än att bygga uva.
Jag tillstyrker bifall till StatsUlsk:s utlåt.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad och H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
StatsUtskrs förevar, utlåt. N:o 10, ropades starka ja, blandade med
åtskilliga nej, hvarpå 11. Ex. förklarade det han trott sig finna propos:n
besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogs ånyo StatsUlsk:s d. 30 sisth Dec. f. m. och d. 4
dennes på bordet lagda utlåt. N:o 13, i anledn. af K. M:s Nåd.
skrifvelse, angide medels anvisande till fortsättnig af fästningsbyggnaderne
vid Waxholm, Carlsten och Carlskrona.
Hr Lefrén, Johan Pehr: Jag har begärt ordet för att yrka
återremiss; mina skäl äro följande: Ulsk. säger sig hafva fått
den uplysning, att den väsendtligaste delen af fästningsbyggnaderna
vid Carlsten och Carlskrona äro fullbordade, samt alt endast några
mindre arbeten återstå.
Jag känner icke hvarifrån Utsk. tagit dessa uplysningar, men
väl vet jag alt Ulsk. fått uplysning af den person som vederbör,
nemi. af Chefen för Ingenieur-korpsen. Han är mycket nitisk i sin
tjenst, mycket kunnig om sältet att använda de medel, som anförtros
honom och mycket sparsam. Jag vet alt han lemnat uplysningar
alldeles motsatta dem som här upgifvas.
Det förhåller sig icke så sorn Utsk. säger, ty väsendtliga byggnader
återslå både vid Carlsten, Carlskrona och Waxholm, och att
nu börja med anslagens inskränkande för dessa byggnader, som sannerligen
i alla fall gå nog långsamt i brist på erforderlige medel,
vore i sanning icke klokt. Ett annat skäl till min ofvan framställda
begäran hemlar jag af proemissen lill Utsk:s förslag, som lyder
sålunda: ”Utsk. tror sig för närvar, icke kunna tillstyrka beviljandet
af det utaf K. M. lill ifrågavar. fästningsbyggnader begärde anslag,
utan hemställer, att intill dess R. St:r blifva i tillfälle att,
ronde de i detta hänseende äskade statsmedel, för nästkommande
3:ne år fatta definitivt beslut etc.” Om dessa sista rader af Utsk:s
motiv fått stå framför de påföljande indragna raderna, så att de
icke hade blifvit skiljda frän dessa sistnämnda, som innefatta beslutet,
sä skulle jag icke yrkat återremiss, ty då hade Utsk:s betänk,
uttryckt att Utsk. velat lemna 75,000 r:dr som ett förskott, intill
dess statsregleringen för de kommande åren till nästa riksdag hunnit
upgöras; men nu, sedan Utsk. icke har indragit dessa sista 3
rader af sitt motiv, för att ingå i sjelfva det föreslagna beslutet, så
r
64
Den 8 Januari.
måste jag yrka återremiss, hvartill jag hemlar ytterligare stöd af de
flera välgrundade reservationer som åtfölja Utsk:s utlåt. Jag anser mig
så mycket mera berättigad till delta yrkande som jag, äfven i egenskap
af chef för denna gren af statsförvaltningen, nogsamt känner
huru nödvändigt det är, att icke så vigtiga byggnader som de ifrågavar.
, må framgå så krypande som hittills, hvadan det är ännu
mycket mindre skäl för handen att minska på de nog förut knappa
anslagen.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Jag delar fullkomligt
reservanternes åsigt i afseende pä de skäl som majoriteten af
Utsk. anfört, för att afkorta det af Konungen äskade anslag till de
3:ne nyssnämnda fästningsbyggnadernes fortsättande. Jag gör det
så mycket heldre, som jag kan uplysa att Kungsholms fästning (vid
inloppet till Carlskrona) ännu erfordrar, för att fulländas, omkring
70.000 r:dr, hvaraf, för de vigtiga försänknings-arbetena, ensamt
tarfvas 40,000 r:dr; alt för Carlstens hufvudfästning, oberäknade
strandverken, hvilkas plan ännu icke blifvit fastställd, erfordras
50.000 r:dr och att således fullt 120,000 r:drs kostnad skulle återstå
innan dessa begge fästningsverk vunnit sin fullbordan.
Hvad fästningsbyggnaden vid Waxholm beträffar, så har arbetsplanen
allt sedan 1848 varit så upgjord att den uptagit § af
det hitintills beviljade anslaget 315,000 r:dr för tre år, eller 105,000
r:dr ärligen, samt att arbetet skulle kunna vara slutadt omkring 6 är
härefter. Om nu Utsk:s utlåt, skulle bifallas och i följd deraf ett deficit
uti den påräknade anslagssumman upsla för dessa 3:ne åren,
så komme naturligtvis detta vigtiga arbete att eftersättas och aldraminst
fördröjas i 2 år, hvaraf resultatet derjemte blefve en förlust
i faux frais af minst 15,000 r:dr, hvilket väl måste anses såsom
en stor misshushållning. Jag hade således för min del högeligen
önskat, att det nu begärda anslaget för innevar. år blifvit i sin helhet
beviljadt; likväl har jag trott mig af ordställningen i Utskrs utlåt.
kunna sluta, att de nu tillstyrkta 75,000 r:dr vore att anse endast
som ett förskott pä innevar. års anslag. Skulle jag häruti
hafva misstagit mig, så förenar jag mig visserligen med den siste
värde talaren i begäran om återremiss, ehuru jag af nämnda skäl
icke hade ämnat yrka den.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Jag finner ganska väl, att
det af Konnngen äskade anslag för alla de tre ifrågasatta fästningarne,
är lika nödvändigt för hvarje af dem; men jag anhåller att få
återföra i R. o. Ad:s minne några af mig under den förflutna riksdagen
yttrade ord i afseende å en af dessa fästningar, nemi. Carlsten.
Jag benämnde densamma för nordens Gibraltar i Kattegatt,
och det i afseende på dess läge och stora vigt för vestra försvaret och till
skydd för handeln och sjöfarten i nämnde haf. Det finnes tvenne
punkter af största strategiska vigt i Skandinaviens försvarssystem,
nemi. Gottland i Östersjön och Carlsten i Kattegatt; båda äro af den
natur, till läget, alt R. St:r måste vara betänkta uppå, att icke försumma
eller förhålla för någondera, hvad medan fredens lugn kan
åtgö
-
Den 8 Januari.
65
åtgöras för att sätta dem i försvarstillstånd, och således nu böra
bevilja hvad i afseende på Carlstens fästningsbyggnad behofvet
klafver. Arbetet pä Carlstén, hvars vigt nogsamt af R. o. Ad.
inses, måste således fortskyndas och tål intet upskof genom bristande
medel. Jag är öfvertygad att också Utsk. inser, att då
planen för en fästning upgöres, så är det ej för året blott, utan
för en längre tid, och denna plan måste följas, ty i motsatt fall
misshushållar man.
Jag kan således icke annat än önska, att Utsk. ville fästa sin
upmärksamhet pä Carlstens vigt för fäderneslandets försvar, de andra
fästningarna ej heller till förglömmandes; och på grund hvaraf
jag yrkar återrerniss af förevar, utlåt., med anhållan tillika, alt
Utsk. ville noga öfverväga de grundliga reservationer, sorn af Frih.
Palmstjerna och Hr von Troil blifvit afgifna och hvilka åtfölja
Ulsk:s utlät.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. sig anse
de gjorda anmärkmnc föranleda lill återrerniss af StatsUtsk:s
förevar, utlät.
Föredrogs Hr von Hartmansdorffs, Aug., d. 30 sisth
Dec. e. m. på bordet lagda motion, att den af R. St. år 1848
åtagna krigsrustuings-bevillning mätte oförändrad fortfara.
Hr Sandströmer, And. Peter: Denna s. k. motion utgör
egentl. blott en anmärkn. vid K. M:s nåd. propos. ang:de
Statsverkets tillstånd och behof, i hvad den innefattar framställning
till R. St. derom, att den ifrågavar. serskilda beskattningen
mätte uphöra. I anledn. af den del jag tagit uti beredandet af
berörde förslag, anser jag mig derföre icke böra underlåta att framställa
de erinringar hvartill motionen föranleder. Jag vill icke
bemöta motionärens sidohugg mot den s. k. Danska fejden, ty den
frågan är redan utkämpad vid sista riksdagen och det synes mig
således icke lämpligt att ånyo tiplaga densamma. Del är väl
möjligt att det för vissa syften kunde vara tjenligt om den
skatt, som för nyssnämnde ändamål tillkom, fortfarande skulle belasta
debetssedlarne och betunga de skattdragande, men Regeringen
har deremot varit pligtig att betrakta saken nr en annan synpunkt.
Dä fråga var om framställning till R. St. ronde de behof,
som borde fyllas och Regeringen dervid tillika tog i betraktande
hvilka tillgångar St:rne möjligen, ulan serskild beskattning,
kunde ega att använda, visade sig att dessa tillgångar voro tillräckliga
för de utgifter, som ansågos vara af de angelägnaste behofven
påkallade. Vid sådant förhållande och dä Riksg:s-kout. varit
i tillfälle alt af tillgängliga medel inlösa de obligationer, som
ännu vore utelöpande af del uptagua lånet för krigsrustningarnes
bekostande, ansåg Regeringen det för sin pligt all föreslå de skattdragandes
befriande ifrån den för berörde låns godtgörande tillkomna
serskilda beskattning.
3 H. 5
06 Den 8 Januari.
Motionären erinrar all frågan derom, huruvida dessa utgifter
skulle bekostas af Riksg:s-kont:s tillgångar eller af Bankovinslen,
kunde redan anses på förliand vara afgjord, derigenom all R. St.
vid sisll. riksdag förklarade ali en sådan utväg för kostnadernes
betäckande icke linge begagnas, och alt Konungens propus, sålunda
kunde betrakias såsom pä förband afslagen. Dä motionären
emedlertid sjelf medgifvit, att delta icke utgör hinder för den nu
väckta frågans behandling vid denna riksdag, anser jag icke nödigt
att lill vederläggning uplaga denna argumentation, utan inskränker
mig till den erinran, att det torde vara lätt funnet, att
om än St:rue vid förra riksdagen, med afseende derå, att det då
icke med säkerhet kunde beräknas, att de nu ifrågavar. utgifter—
ne skulle kunna, af de för banden varande lillgångarue, beläckas,
sägo sig nödsakade att pålägga serskild beskattning, sådant ingalunda
bevisar det Skrnes mening var, att denna beskattning skulle
fortfara äfven om, hvad nu inträffat, det visade sig alt den
icke vidare vore behöflig. Motionären yttrar ali om denna serskilda
beskattning skulle uphäfvas och således den tillgång, hvilken,
genom dess fortfarande kunde lill hvarjehanda ändamål användas,
komme att försvinna, så skulle deraf den slutsats kunna
dragas, att Danmarks försvar vore oss kärare än Sveriges skydd
och förkofran: den frasen kan visserligen vara passande för altåt
taflan gifva den färg som önskas, men det sanna förhållandet är,
att hvad vid denna frågas behandling verkligen varit Regeringen
kärt, är ali icke utan behof bidraga till skatternes ukande. Detta
är, efter min åsigt, en pligt som tillhör hvarje styrelse, och det
hörer sannerligen till de mindre vanliga tilldragelserna, att en Regering
får ifrån representationen upbära klander derföre att hon
söker bereda lindring för de skattdragande.
Styrelsen klandras äfven i denna motion derföre att hon begärt
för litet i extra statsregleringen. Att ingå i någon närmare
utredning häraf, synes mig vid delta tillfälle både olämpligt och
öfverflödigt; samma reflexion, som jag nyss gjorde, i afseende på
klandret af Regeringens bemödande alt bidraga lill skattebördornas
lindrande, torde emedlertid äfven här vara på sin plats. Dock
vill jag, i anledn. af anmärknm, att uti propostn beräknats 600,000
r:dr mindre för fängelsebyggnader, än för återstående dylika byggnader
skulle erfordras, tillägga den erinran, att det är klart, att
man skall få upp en betydlig summa i och för en utgift, som är
af beskaffenhet att kunna fördelas pä längre lid, om raan äflas
att utföra allt på en gång. Jag tror likväl en klok hushållning
fordra, att man i möjligaste måtto skall rätta utgifterna efter tillgångarna.
Den enskilde mäste så handla, och om än icke Staten
alltid kan göra det i samma mån, tror jag likväl att en sådan
hushållsmaxim, äfven i fråga om dess angelägenheter, är riktig
och bör, så vidt ske kan, iakttagas.
Motionären anmärker vidare, att Bankovinsten torde blifva
behöflig för Bankens konsoliderande. Detta är en fråga, som icke
kunde vara föremål för bedömande å Regeringens sida. Den framställning,
som af Konungen blifvit gjord, hvilar, på sätt den K.
Den 8 Januari.
07
propos:n utvisar, på den förutsättningen, att, sedan Bankens grundfond
redan för detta upnält det maximum, som R. St. ansett
för Bankens säkerhet nödigt. Bankovinsten nu, likasom förut,
skulle komma att lill stalsbehofvens fyllande användas, och jag
vädjar till en hvar om ej Konungen haft skälig anledn. att antaga
sådant.
Om emedlertid Sturne, med den beslutande rätt de i dylika
fall ega, skulle annorlunda stadga, så är del klart alt de beräkningar,
som på ett annat förhållande grundats, derigenom hafva
förfallit och då först lärer det med skäl kunna blifva fråga om
att på sådan grund vidtaga några förändringar i de framställda
förslagen.
Motionären säger sig vidare betvifla befintligheten af de tillgångar,
som blifvit påräknade hos Riksg:s-kont. så länge inga ofiiciella
upgifler eller räkenskaper lill stöd derför åberopats: den
värde ledamoten har likväl af det vid den K. propos:n fogade
Statsråds-prot. kunnat fullkomligen inhemta de grunder, hvarpå
den ifrågavar. kalkylen varit upställd, och alt den Ii vilar på ganska
officiella handlingar och räkenskaper. Nämnde prot. visar
nemi., ali lill utgångspunkt antagits den behållning, som i Riksgrskont.
förefanns vid innevar. riksdags början och att vidare som
tillgång beräknats hvad, enl. gifna stanganden, och de beräkningar,
som med tillförlitlighet kunnat upgöras, var att till Riksg:s-kont. förvänta
under innevar. och nästkommande år, under det, att å andra sidan,
i beräkning tagits de utgifter som, enl. kända förhållanden, under
årets lopp varit bestridda eller, intill utgången af nästa år, borde bestridas:
med ett ord det visar sig således, att den icke varit byggd på
hypolheser, utan på fullkomligen riktiga grunder. Alt icke sjelfva kalkylerna
varit bifogade den K. propos. är lätt förklarligt deraf, alt
de icke innefattade någon sådan utredning, som det tillhörde Regeringen
att för representationen framlägga, utan endast blifvit omförmälde
för att utvisa, att, vid statsreglerings-frågornes behandling,
alla nödiga uplysningar om päräkneliga tillgångar inhemlals.
linder sådana förhållanden hade man måhända bordt kunna förvänta,
alt anmärkmrne mot de ifrågavar. beräkningarne uleblifvit,
såvida icke serskild anledn. lill tvifvelsmålen kunnat upgifvas, ty
i annat fall kan man löst framkasta tvifvel när som helst. Emedlertid
skall jag, om motionären behagar, gerna lemna honom del
af omförmälde kalkyler.
Jag anhåller att desse mina anmärkmr må få åtfölja motionen
vid dess remitterande.
Hr von Hartmansdorff: Talaren förmenar, all Regeringen
sett saken ur en annan synpunkt än den jag tillåtit mig alt
framställa. Jag förmodar att Konungens rådgifvare icke kunna
se frågorna om statsanslag ur annan synpunkt än Statens behof.
Om sådana förefinnas: så är det, efter min tanka, deras pligt att
för R. St. tillkännagifva, hvar och huru stora behofven äro. Om
R. St., hvilka representera Svenska folket, vilja åsidosätta rikets
5*
68
Den 8 Januari.
behof, och lilla Sverige vara t. ex. mindre väl försvaradl, mindre
förkofradt än del kunde vara, om dertill erforderliga bidrag gifvits:
så blifver det deras sak. Riket får umgälla del och Konungens
rådgifvare äro ulan skuld dertill. Men om de icke upgifva
rikets behof, sådane de verkeligen äro, och om R. St. derigenom
missledas att icke anslå hvad som vederborde — då är felet
hos Konungens rådgifvare.
Huru förhåller det sig nu med behofven? Aro de sådana som
de upgifvits eller äro de större? Jag vill icke gå längre än tilldel
yttrande, som Hr Lefre'n nyss afgaf, och deri han talade om huru
våra fästningsbyggnader krypa fram, i st. f. att utföras på annat
sätt. Jag frågar Eder, Mine Hrr! som varit vid flere riksdagar,
huru det tillgått med fästningsbygguaderne i vårt laud; hafva de
blifvit befrämjade derföre att de behöfdes för rikets försvar, eller
derföre alt Just. Statsministern behöfde sysselsätta en mängd
arbetsfångar? 4 lorden minnas en tid, då Just. Statsministern icke
visste hvar han skulle göra af dem, när diivar. chefen för Ingeniör-korpsen,
Frih. Franc Sparre fägnade Ministern med sin förklaring
att kunna emottaga dem. Sålunda hafva våra fästningar
blifvit byggda, mindre till att försvara oss mot utrikes fiender, än
mot inrikes våldsverkare.
Man visste ej vid förra riksdagen, om det skulle finnas tillgångar
alt betala den Danska fejden utan serskild bevillning, derföre
måste raan besluta en sådan.
Tron J, Mine Hrr! alt om den K. pröpostn innehållit följande:
”VVi vilje till den Danska fejden använda de öfverskott som
komma att finnas i Riksg:s-konl., äfvensom öfriga tillgångar för
Sveriges extra statsreglering vare sig till försvarsverket eller lill
anskaffande af andra förnödenheter,” till byggnader af hamnar, vägar
m. m. — tron J, säger jag, att R. St. derpå skolat svara:
”Danska fejden må gå på bekostnad af Sveriges försvar och förkofran?”
-— Ingalunda. Sådant hade visserligen icke sketl, åtminstone
ej i detta Hus eller af mig serskildt. Jag gaf mitt bifall
emedan jag hoppades all vår egen krigsmakt derigenom skulle
blifva förkofrad både till sin materiel och lill sin öfning.
Man säger alt skattebördorna icke böra utan behof ökas. Det
är sanni; men beviset alt fråga icke är om deras ökande, ligger
i mitt yrkande, alt ej efterskänka hvad som redan är till eli gifvet
ändamål anslaget, utan låta del gå till sin bestämmelse samt
alt låta de besparingar, som skolat finnas i Riksg:s-konl., i fall de
icke blifvit begagnade lill Danska fejden, ligga der orubbade.
Beviset att de icke behöfvas för en vidsträcktare extra statsreglering
än den han föreslagit, har talaren lemnat derhän. Mig
förefaller det så, som hade Konungens rådgifvare vid detta tillfälle
begärt mindre än vederbordt, för att kunna efterskänka hvad
Staten eljest behöft. Jag har i ett annat land bemärkt ett 'tillfälle
då representationen, för att slippa gifva de anslag, som äskades,
beräknade statsinkomsterna för lågt. Här har, efter min tanka,
det förhållandet alt Konungens rådgifvare beräknat slatsbehofven
för ringa, ty värr, egt rum.
Den 8 Januari.
Man har sagt, att man skall rälla sina ulgifler efter tillgångarna.
Det är i allmänhet sannt; men det linnas utgifter, som
äro till den grad oundgängliga, alt om man icke för ögonblicket
har penningar till deras bestridande, så mäste man låna. Behöfver
man t. ex. varmare kläder för vintern, så måste man låna
sig penningar till deras anskaffande om man vill undgå alt frysa
ihjel. Behöfver man vapen för ali försvara sig, så måste man
skaffa sig dem, om man ej vill blifva slagen. Det har också blifvit
sagdt, att Bankens tillgångar borde anses tillräckliga för att
vidmagihålla hans bestånd och ali således den påräknade bankovinsten
skulle blifva tillgänglig för extra statsregleringen. Det har
icke kunnat vara Konungens rådgifvare, aldraminst Chefen för
Finans-dep:tel obekant, att den stora varu-införseln, som gjort tullen
så betydlig, med detsamma dragit sil frel ur Banken. Sverige
har befunnit sig i samma belägenhet som en enskild person,
hvilken har godt om penningar, derföre alt han dagligen föryttrar
sitt silfver. Om en lika införsel fortfor, utan att kunna af utförseln
betäckas, och då räntorna på hvpothekslånen dessutom skola
betalas i Hamburg, tillika med amortissemenl af kapitalel: såskall
man få se alt Banken kommer i än svårare belägenhet. Kunna
B. St. under sådana omständigheter tillåta, att all den vinst Banken
eger, skall åter utlemnas och sedelstocken i detta hänseende
förblifva oförminskad, för att, jemte privatbanks-sedlarne, trycka
på silfverfonden ? — Utan tvifvel måste R. St. minska sedelstocken,
antingen genom lånerörelsens inskränkning eller, om sådant
anses för mycket strypande, genom den lindrigare utvägen alt låta
de bankosedlar, som genom räntevinsten inflyta, ligga döde
utan att åter utgifvas. Om så sker med en del af bankovinsten,
huru skall då StatsUtsk. kunna upgöra den extra statsregleringen,
hvartill Bankens hela räntevinst varit påräknad. Hade då den
krigsgärd, som en gäng beviljats, fått utgå, så hade åtminstone
den tillgängen funnits. Nu torde medel brista både för K. propos:rs
och än mer för enskilda motioners tillfredsställande. Talaren
har omförmält, att jag betviflat Riksg:s-kont:s tillgångar och
sagt det jag lösligen kastat fram en sådan förmodan, ulan alt hafva
stödi den på någon bevisning.
Jag säger Eder, Mine Hrr! att jag ej vågade framkasta ett
sådant tvifvel förr än jag sökt underrättelse om förhållandet. I
sådant afseende vände jag mig till en tjensteman i Riksg:s-kont.,
som borde hafva kännedom om ställningen. Hans skriftliga svar,
som jag har i mina händer, innehöll, att haji icke visste hvar den
beräknade tillgången funnes. Veten J, Mine Hrr! som Ullhören
StatsUtskis Rikg:safd. hvar denna tillgång är: så sägen det! —
Eljest få vi väl se det framdeles.
Jag anhåller att detta mitt yttrande äfven måtte åtfölja remissen.
\
Hr Sandströmer: Jag skall blott framställa några få erinringar
i anledn. af den siste talarens yttrande. Han anför, att
om Konungens rådgifvare icke upgifva stalsbehofven fullständigt,
så blir representationen missledd. Jag medgifver fullkomligen, alt
om rådgifvarne skulle undanhålla nödiga uplysningar i berörde
hänseende, så vore del klandervärdt; men elt är att upgifva framställda
behof, — annat att tillstyrka användande af medel för alla
dessa behofs fyllande. Af de handlingar, som åtfölja den K. propos:n,
kan inhcmlas hvad som af vederbör, blifvit äskadt, äfven i
de fall, då Konungen icke ansett sig böra af R. St. fordra anslag
till alli, sorn blifvit begärdt. Jag kan således icke finna, att
St:rne, på något salt, äro vid dessa frågors behandling missledda.
Del måtte ock säkerligen hafva varit pä det sättet, som den värde
motionären fått veta hvad han i sin motion anfört rörde de
600,000 rdrs nedsättning uti anslaget till fängelsebyggnader.
Alt nu inlåta sig i en närmare utredning af moliverna för
de förändringar uti vederbörandes förslag, som vid propos:ns upställande
blifvit beslutade, är naturligtvis alldeles utom ämnet;
men jag ber dock få göra den allmänna erinran, att jag tror, alt
hvad Konungen fordrat för de vigtigasle föremål, som vanligen
förekomma å extra statsregleriugen, icke är mindre än hvad Sinne
vid sisll. riksdag för dylika behof beviljade, och dä borde de
gjorda inskränkniogarne väl icke å Shrnes sida kunna föranleda
det af motionären framställda klajider, för åsidosättande af hvad
landets väl och förkofran i åtskilliga omständigheter anses hafva
fordrat och jag önskar, att icke vid de äskade anslagens slutliga
pröfning, anmärkmr i alldeles motsatt rigtning varda framställde.
Det säges äfven, det jag skulle hafva yttrat, att Bankens tillgångar
voro till räck 1 ige för dess behof: den värde talaren Ilar
missförstått mitt yttrande. Jag sade nemi., ali då det var utredt
all Bankens grundfond hade upnått del maximum, som Sinne
derför antagit och Stone vid föreg:de riksdagar ansett sig böra
och kunna anvisa bankovinsten för Statens utgifter, så ansåg Re-^
geringen sig kunna förmoda, att Sto ne, som i detta fall hafva beslutande
rätt, äfven nu skulle finna sig vara i tillfälle att vidtaga
samma åtgärd; och det var under en sådan förutsättning som Konungen
gjorde den framställning, hvarom nu är fråga.
Frih. Raab, Adam Christian: Motionären har förespegla!.
behofvet af Bankens tillgångar i och för densantmäs konsoliderande,
han har äfven antydt sannolikheten deraf att Riksg:skont.
icke skulle ega de tillgångar som i det K. förslaget äro up
lagna.
Jag tror det vara nu, innan vi settj Bankens tillgångar och
innan vi fått kännedom af Riksg:s-kont;s behållning, för tidigt alt
inlåta sig i diskussion derom.
Jag antager som utgångspunkt, att den upgift som Konungen
lemnat, måste vara riktig, och då står det alltid fast, att de tillgångar,
som i statsregleringen finnas uptagne, äro fullt lillräcklige
för de behof, som der äro föreslagne; — men saken har äfven
andra sidor, som torde böra när riffi re belysas.
Jag kan icke underlåta, att vidröra det spefulla sätt, på hvilket
motionären yttrat sig om det understöd, som Sveriges folk egnat
sina naboer på andra sidan sundet.
Den 8 Januari.
71
Jag kan icke, lika med honom, inse ali någon fejd hafva egt rum,
icke heller andra förhållanden, som kunna vara föremål för skämt.
Det blef, genom en försigtig behandling, intet krig utaf, men det
oaktadt, var det dock ett ganska nyttigt understöd, värdigt Sveriges
ädla folk, som lemnades våra slamförvandler. Jag ber att få
föra motionären till minnes, alt den frågan hade varma sympathier
i hela landet. Att Hemliga Utsk. tillstyrkte frågan, sådan
den af Konungen proponerades Stone, visade sig deraf, alt dess
ledamöter (jag har en af dem här bredvid mig på bänken) talade
varmt för bifall till det K. förslaget. Likaledes ber jag alt få
erinra derom, att samtlige RiksStm, med ovanlig majoritet, beviljade
hvad Konungen för ändamålet äskade; och icke lärer del kunna
nekas, alt saken utfördes med prisvärd försigtighet och lycklig
utgång för Sverige. -
Att i denna fråga, likasom i många andra, hvarpå vi nyligen
haft ett eklatant bevis här i landet, upslår en reaktion, derpå är
icke att undra; men jag kan icke underlåta att klandra den stats
konst,
som går ut på att afkyla känslorna i denna fråga, som torde
hafva sin betydelsefulla framtid.
Jag ber att äfven få vidröra en annan sida af motionärens
framställning. Den värde motionären tillhör en major i te, som ofta
på detta rum framträdt, likasom skrytande af att vara Konungens
sanna vänner. Konungen har lill Ii. St. i sitt throntal gifvit
Svenska folket eli löfte alt slippa en skall: vi veta alt ett sådant
löfte alltid omfattas med värme af folket. Vi veta ock, att
om detta löfte icke upfylles, innebure sådant en dementi, som helt
säkert skulle vara i högsta måtto skadlig både för Kouungen och
konungamakten, och likväl är det en man, som är den förnämsta
ledaren af denna majorite', som framkommit med förslag till R.
St., att understödja hans mening, som är att neka till upfyllande
af Konungens eget löfte. ,
Jag anhåller att detta mitt anförande måtte åtfölja remissen,
och jag vill föreställa mig att de åsigter jag framställt, delas af
mänga — större delen — inom delta ständ, som vid så mångå
tillfällen förklarat sig just vara det, som har för upgift al! i första
rummet stödja konungamakten.
Hr Printzensköld, Carl: I anledn. af Hr Sandströmers
försvar mot Hr von Harlmansdorffs, i dess motion, gjorda anmärkn.
, att den i Konungens nåd. propos. gjorda beräkning af
Riksg:s-konl:s tillgångar, icke grundar sig på några derifrån meddelade
officiella upgifter, anser jag mig, såsom egande den äran,
att vara en medlem af nämnde verks öfverstyrelse, pligtig vitsorda
riktigheten af Hr von Hartmansdorffs berörde anmärkn.
Frän Riksg:s-kont:s öfverstyrelse har nemi. aldrig, hvarken af
Regeringen eller af chefen för den afdeln. af Regeringen, som kontrasignera!
ifrågavar. propos., någonsin äskats någon upgift om
Riksg:s-kont:s ställning. Hvarifrån den värde ledamoten erhållit
dessa upgifter är för Riksg:s-kont:s öfverstyrelse således fullkomligen
obekant; och jag anser mig i följd häraf berättigad, alt helt
och hållet desavouera dessa upgifter, hvilka samma öfverstyrelse
aldrig haft tillfälle alt kontrollera.
Hr Sand strömer: J.ig her alt fä fästa den siste talarens
upmärksamhet dera, ali det Staisråds-prot., som finnes bifogadt
den K. propos., icke innehåller, alt den deri omförmälda kalkylen
är uprältad efler officiella upgifler från Riksg:s-kont. Det visar
likväl, pä sätt jag yttrat, fullkomligen på hvilka grunder den
hvilar, samt alt den är byggd på sådana förhållanden, som man
har ganska lätt att känna, utan alt vara hvarken Fullm. eller
tjensteman i Kiksg:s-kont. Riksg:s-kont. brukar nemi., som bekant
är, offentliggöra sina räkenskaper, och det är således icke konstigt
att af dem få veta huru stor behållningen var vid innevar.
riksdags början. Riksg:s-kont:s reglemente, jemfördl med räkenskapen,
visar för öfrigt både hvad kont. eger att i inkomster påräkna,
och hvilka utgifter som på kont. äro anvisade, och sålunda
beböfver man icke mycken räkenskapsvana för alt med ledning
häraf sammanfatta en sådan kalkyl, som den ifrågavar. och på
detta sått är ock densamma tillkommen.
Hr Printzensköld: De officiella handlingar, hvilka Hr
Sandströmer upgifvit sig hafva begagnat, för upgörandet af de beräkningar
öfver Riksg:s-kont:s ställning, som legat lill grund för
den nåd. proposm, äro till både innehåll och beskaffenhet mig
nogsamt bekanta. Men dessa röra, hvad räkenskapsutdragen beträffar,
en förfluten lid, och kunna i högst obetydlig mån tjena
till ledning för bedömande af Riksg:s-konl:s ställning för den kommande
liden. Derföre, och oaktadt tillgången lill dessa handlingar,
har Riksg:s-kont:s öfverstyrelse, när den skolat vidtaga några
förvaltningsåtgärder, för hvilkas utförande roan behöft beräkna
konl:s penningeställning, i afseende på tillgångar och utgifter, vid
perioder, som ännu legat i framliden, alllid funnit sig, af nödig
försigtighet, dertill upmanad, föranlåten, att från vederbör, tjenstemän
infordra fullständiga och sorgfälligt uprättade kalkyler öfver
dessa utgifter och tillgångar, hvilka kalkyler öfverstyrelsen
derefter med största noggranhet granskat och genomgått. Och
när nu Riksg:s-konl:s egen öfverstyrelse, som bättre än Regeringen
måste känna knutis ställning, har af nöden att pä detta sätt förfara,
för alt icke blottställa sig för några misstag i sina beräkningar,
så lärer det vara skäligen klart, det Regeringen i ännu högre
grad hade varit i behof, att från Riksg:s-kont. erhålla en dylik
kalkyl för beräkningarnes upgörande i den K. proposin, och att
således de officiellif handlingar, Hr Sandströmer åberopat, ingalunda
varit tillräckliga för det ändamål, som med proposin är
åsyftadt.
Ilr von Hartmansdorff: Frih. Raab har sagt, att jag skulle
hafva yttrat mig spefullt om Sveriges förhållande till Danmark.
Det har jag hvarken åsyftat eller gjort. Jag respekterar ett folk,
som försvarar sig så manhaftigt som det Danska, och kan icke
annat än uttrycka min glädje deröfver, alt det vid detta tillfälle
Den 8 Januari.
73
visai sig värdigt den slam vi alla tillhöra; men då man skall lala
om eli företag, hvilket, såsom vårt deltagande i Danmarks strid
med sina uproriska undersåtare, hvarken var krig eller fred, —
hvad skall man dä kalla det? Jag begagnade ordet fejd; om något
spefullt ligger deri, så har jag icke velat det.
Frih:n tilläde, att då Konungen i Sitt thrental löfval eftergift
af den ifrågavar. skatten, så innebure min motion eli försök,
att åstadkomma ett Kongligt löftes brytande. I sin nåd. propos.,
om Statsverkets tillstånd och behof, af d. 15 sistl. Nov., har Konungen,
sid. 16, yttrat: ”med afseende å detta lyckliga förhållande,
har ock K. M. velat lill R. St. öfverlemna, huruvida icke
R. St. skulle finna lämpeligt förklara, att från och med nästkommande
år, debitering af den serskilda bevillning, som vid sista riksdagen
fastställdes, till godtgörande af krigsrustningskostnader, icke
vidare skall ega rum, och således denna afgift, efter upbärandet af
hvad för innevar. år belöper, uphöra.” Konungen har följaktligen
ingenting annat gjort, än lian lagligen kunde göra, nemi. öfverlemna
till R. St. huruvida de ville låta skatten uphöra, eller
på annat sätt fylla rikets behof.
Denna propos. är konlrasignerad af Ilr Sandströmer. Hvilket
är nu bättre, antingen att låta den ifrågavar. beskattningen
fortfara såsom hon blifvit beviljad eller alt först efterskänka henne,
och, när penningar sedan brista, åtaga sig en annan. Frih.
Raab har vidare talat om min motion, såsom vore den framställd
pä fleras vägnar än mina egna. Jag talar aldrig pä andras vägnar
än mina egna, och vet knapt om jag pä förhand meddelat
denna min motion åt flera af Ståndets ledamöter. Har jag på
förhand talat derom, så har det måhända varit med någon af
Konungens rådgifvare.
Om det vid åtskilliga tillfällen inträffar, att detta Stånd beslutar
i öfverensstämmelse med de meningar jag yttrat, sä kommer
det tvifvelsutan deraf, att jag talar hvad de flesta tänka. Hvilken
som gör på samma sätt, han får också bifall inom detta Hus.
Ståndets sjelfständighet rubbas hvarken af mig eller någon annan.
Föreslår jag något, som strider mot dess mening, så skall det hädanefter
såsom hittills visa sig, att jag får orätt.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Tvisten mellan Hrr
Printzensköld och Sandströmer torde bäst kunua slitas vid den
framtida beräkning af tillgångar, som kommer att ske inom
SlatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till RankoUtsk. Gr. Gyld en stolpes,
Ant. Gabr., d. 30 sistl. Dec. e. m. på bordet lagda motion,
att R. St. måtte i und:het anhålla, att K. M. täcktes hädanefter
låta utöfva den framtida upsigt och kontroll öfver Götha kanals
vidmakthållande, som för närvar, är updragen åt R. St:rs Fullmäktige
i Ranken och Riksg:s-kont. -
74
hD e n 8 Januari.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. Frih. Cederströms,
Hildolf, d. 30 sisth Dec. e. m. pä bordet lagda motion
om bibehållande af nn gällande Tulltaxa m. m.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: R. o. Ad. beslöt nyss, att till
Bankolltsk. remittera Gr. Gyldenstolpes motion ang:de den närmare
kontrollen öfver underhållet af Götha kanal. Det må visserligen
vara rätt att så skedde, ty Bankofullm. hafva för närvar, en
sådan kontroll sig ålagd; men samma kontroll som Bankofullm.,
hafva äfven fullm. i Riksg:s-kont., och stadgandet derom finnes intaget
i reglementet för nämnde kontor. För min del skulle jag
derföre tro, att man borde jemväl remittera motionen till StatsUtsk.
hvarom jag anhåller om propos.
Uppå i auledn. häraf framställd propos. remitterades Gr. Gyldenstolpes
ifrägavar. motion jemväl till StatsUtsk.
Föredrogs Ilr Ribbings, Arvid, d. 30 sisth Dec. e. rn. på
bordel lagda motion, ang:de uprällande af eli lagförslag om inteckning
lill säkerhet för fattigvården.
Frih. Raab, Adam Christian: Hr Ribbings motion innehåller
ett förslag, all hvar och en jordbrukare, som begagnar ett
visst antal arbetare, skulle för deras framlid och för den möjliga
fattigvården i och för deras familjer låta inteckna sin egande jord,
samt alt, om jorden skall vara sä pass intecknad att vederbör,
deri icke för dem fannö tillräcklig säkerhet, han icke må antaga
några arbetare, med mindre han till dem afstår jord, tillräcklig
för familjens framtida underhåll. Delta skall vara grundadt pä ett
förslag af Just.Ombudsm. Jag har mycken vördnad för de lagkloke
lingne och deras åsigter; men som practicus får jag förklara,
att detta förslag är af beskaffenhet att i framtiden göra mera
ondt än motionären troligtvis tänkt sig. Jag vilh visserligen icke
föreställa mig all motionären skall få många försvarare i LagUtsk.;
men i allt fall anser jag det orätt att låta den härifrån afgå utan
att dervid göra några anmärkmr. Jag ber alltså få fästa upmärksamhelen
derå, att för den oförmodade, olyckliga händelse, att ett
sådant förslag skulle kunna bli lag, så skulle det vara rälla sättet
att helt och hållet förstöra all frihet i arbets-aftal och derigenom
skada lika mycket begge parterne, både den som behöfver använda
arbetare, och den som behöfver söka arbetsförtjenst.
Jag vill nu egentligen fästa mig vid de sednare, eller de arbetssökande.
Det är klart, alt om desse icke kunde employeras hos
någon, sora ej vore skyldig att underkasta sig ett så förskräckligt
onus, som molionen afser, så skulle tillfälle till arbetsförtjenst
minskas, och möjligheten för arbetaren alt söka sig en bättre utkomst,
än den som beviljas honom der han en gång blifvit fästad
nästan försvinna, ty ingen skulle vilja laga emot flere arbetare än hvartill
han vore nödsakad. Följden skulle, de facto, bli lifegenskap för
Den 8 Janna r i.
75
den fattige, oell i allmänhet minskning i verkställdt arbete, och således
minskad produktion, hvilken sednare är villkoret för all förkofran.
Vidare ville jag väl veta hvar den ifrågaställa säkerheten skulle fås
för personer, som icke användas för jordbruket, t. ex. fabriksarbetare
och dem som egna sig åt hvarjehanda handtverk? Äfven de
kunna ju bli fattige, och skola äfven de försörjas af jordbruket?
Jag hoppas att icke behöfva vara vidlyftigare, utan inskränker
mig till den anhållan att denna min rekommendation må åtfölja
remissen af motionen till Utsk.
Hr Lefrén, Johan Pehr: Jag tager mig friheten vid detta
tillfälle yttra en grundtanka, som jag länge hyst rör:de denna fråga,
och som jag tror förtjena!' mycken upmärksamhet. Om man en gäng
vill söka grundligt afhjelpa alla de tvister, alla de svårigheter, som
upstå i fråga om fattigvården och i fråga om sådane personers
hållande till arbete, som mäste ställas under allmän upsigt, om
man, säger jag, en gäng vill gå till botten med frågan, så skall
man stadga att den socken, der individen är barnfödd, den är
och förblifver hans hemort, han må derifrån hafva varit aflägsnad
i 2 eller 40 år. Dä uphör den fattige att sakna ett fädernesland.
Men så länge han icke eger rättighet att komma tillbaka till sin
födelsesocken, framkallas sådane förslag som det förevar., eller andra
lika outförbara, ehuru i grunden välvilliga. Jag har i en komité',
der jag var ledamot, gjort beräkning öfver ett par tusen
häktade personer, som då funnos och för hvilka fråga var att bereda
utväg till sysselsättning. Jag tog mig före ali efterse hvar
dessa individer voro barnfödde, och hvar de sednast varit skattskrifna,
och resultatet blef, att om de antogos hörande till sina
födelsesocknar, blef tungan af deras försörjande genom arbete jemnare
fördelad, men om deras hemvist skulle rättas efter skattskrifningsprincipen,
hopade sig tungan på ett mindre antal socknar,
under det andra undgingo densamma. Lägges nu härtill den omständigheten,
att om en person, som lemnar sin socken, måste
komma tillbaka till densamma, i händelse han framdeles råkar i
fattigdom, och att socknen således har att möjligen vänta sig hans
återkomst, så tager socknen större omvårdnad om barnens sedliga
upfostran, samt kan, med temmelig säkerhet, på grund af kyrkoboken,
beräkna det antal, som i framtiden sannolikt kan falla den
samma till last. Nu deremot löper hvarje socken fara, att få personer
lill fattigvård, som icke tillhöra densamma, och detr socken, som
häst ordnar sina fattigvårdsanstaller, får vidkännas större tunga af
inflyttande medellösa, hvilka snart falla fattigvården lill last, än
den som vårdslöst gatt till väga med dessa anstalters ordnande, ty
dit vill ingen inflytta.
Jag bifogar dessa allmänna anmärkmr, emedan jag tror att
i dem ligger en väsendtlig grundsats, som ofta blir förbisedd.
Frih. Raab: Jag vill visserligen icke bidraga till diskussioners
onödiga förlängande vid remiss af motioner, men jag anser
den tanka, som Hr Lefrén nyss yttrat, så ingripande och tillika
så farlig, alt jag ej kan underlåta att beledsaga den med några
76
Den 8 Januari.
få ord. Den värde talaren liar sagt, att den enda rätta grund för
fattigvårdens utgörande vore, att hvar och en skulle tillhöra den socken
der han vore född.
Jag ber alt få fästa upmärksamheten på hvilka olägenheter det
skulle medföra.
Det ligger visst en sanning i den af talaren yttrade satsen, att
fattigvården skall, så vidt möjligt är, närma sig till, eller vara ett
verk af den christ liga barmhertigheten; men föga står hans förslag
om grunden för fattigvårdens utgörande, dermed tillsammans, ty om
man nu tänker sig huru fattigvården ombesörjes, om man erinrar
sig att den i allmänhet utgöres af personer, som äro närskyllde till
eller förut bekanta med dem som behöfva vård, så vore det i sanning
en förskräcklig obarmhertighet mot en sådan usling, att rycka
honom från dem, med hvilka han haft beröring under hela eller
åtminstone största delen af sin lifstid, och förpassa honom ifrån den
ena landsändan till den andra, för att, vid 50 å 60 års ålder eller
mera, vårdas af för honom alldeles obekanta personer. Dessutom är
det en känd sak, att olyckliga qvinnor i den belägenhet, då de som
häst behöfva vård, hafva svårt nog ändå att finna en hemort, ty
exempel saknas beklagligen icke, att sådana forslas från socken till
socken, på rict att man må slippa dem och deras afföda. Huru
mycket svårare skulle det ej blifva för dessa att finna tak öfver hufvndet,
om talarens förslag blefve lag! Dessutom tror jag icke, alt
fattigvården lämpligare fördelas, derigenom att hvar och en återkommer
till sin födelsebyggd, som oftast haft minsta nyttan af den återvändandes
arbetskraft. Jag tror ock, ali fattigvården icke kan regleras,
så länge man inskränker sig lill de små kommunerna, utan alt
den enda möjliga utvägen dertill är, att utsträcka densamma till
större, hvilka skola bekosta den, hvarigenom man slipper de mångå
olyckliga tvisterna om, hvarest de fattiga skola få uppehålla sig.
Hr Ribbing: Om Frih. Raab tagit närmare kännedom af
den berättelse, hvarpå min motion grundar sig, så hade han visst
icke så yttrat sig, som, om jag ratt upfattade det, han i början af
sitt anförande gjorde. Det förekom mig nemi. som om han nämnde,
alt hvar och en arbetare, som är jordbrukare, behöfver försäkras
om underhåll för framtiden genom inteckning i den jord hvarpå
han arbetade. En sådan motion hade visserligen varit orimmelig.
Af min motion jemförd med grunderna för densamma, hvilka
igenfinnas pag. 173 och följande i Just.ombudsmrs år 1849 utgifna
berättelse, visar sig att den inteckning, jag åsyftat, endast skulle
vara för de fall, då arbetande sakna eget jordbruk och icke ens
alltid dä, utan blott när det s. k. stattorpare-systemet förts till öfverdrift.
Lyckligtvis äro dessa fall ännu mindre allmänna i vårt
land, dock äro de redan nog tydliga för alt hafva väckt såväl Frih:s
som min upmärksamhet redan vid det landtbruksmöte, som hölls i
Skäne för något öfver ett år sedan. Detta mötes prot:r (se pag. 90
—96), uptagande äfven Frih. Raabs yttrande i ämnet, har jag till
hands, och deraf finner man att det ty värr inträffat, att på stora
egendomar, försedda med jordbrukande arbetare, torpare och bön
-
Den 8 Januari.
77
der, man för en förmodad större vinst afröjt deras boningar, och
tagit från dera jorden som de brukat, hopat dem i statstugor, allt
för att utvidga herregårdens åkerbruk och område, och att delta
medfört skada, först och främst för arbetarna, hvilkas olycka, då de
måste öfvergifva hus och hem, Frih. Raab just nu på ett målande
sätt framställt, och dernäst för öfriga sockenboarne, då stattorparne
och deras barn, mer än jordtorparne och bönderna, tynga fattigvården,
så att inom sådana socknar inträffat just det förhållande, som
Hr Lefrén omtalat ega rum mellan olika socknar, af hvilka den ena
sköter sig och sina fattiga väl och den andra illa, sä att de, som
bäst hushållat och vårdat sig om sina underhafvande, blifva upätne
af de andras liggare. Stattorpare-systemet blef under debatterna vid
landtbruksmöte! i Skåne föremål för allmän öfverläggning. Vid detta
tillfälle yttrade sig stattorpare-systemels ifrigaste vedersakare, Hr
Landsh. i Christianstad von Rosen, och biträddes af Frih. Raab.
Äfven andra talare upträdde och förklarade sig anse nästan öfverflödigt
att vidare orda derom, enär ingen af hela mötets personal
bestridde skadligheten af stattorpare-systemet. Jag trodde således att
då en motion, som afsåg medel att afhjelpa de skadliga följderna af
ett sådant hushållningssätt, af mig väcktes, den aldra minst skulle
motverkas af Frih. Raab, med hvilken jag i detta, som i många andra
hänseenden, trott mig dela lika tänkesätt. Men då så skett, åberopar
jag endast till stöd för min motion den Just-ombudsm:s berättelse,
som jag förut har till pagina och årtal citerat. Som jag deraf funnit
alt det icke endast varit i Skåne, som dessa missbruk egt rum,
ulan att ett sådant sätt att gå tillväga, äfven inträffat annorstädes,
så tror jag det vara tid att, hvar och en som kan, tänker på att
motverka hvad som eljest inträffar, alt nemi. inom hela landet, många
efterfölja sådana föredömen till våda för samhället, enär de öka
fattigdomen bland de många, om de än för en tid göra några rika.
Men för alt vara rättvis mot de personer, som möjligen kunde anse
den föreslagna inteckningsåtgärden förnärmande, borde man kanske
medgifva dem rättighet att skilja sig från församlingens allmänna
fattiginrättning, om de vilja åtaga sig och ställa säkerhet för, alt
de sjelfve skola svara för sina fattiga; och jag tager mig derföre friheten
att, såsom tillägg till min motion föreslå att: ”Då, å ena
sidan, förslaget att församlingen måtte försäkras genom inteckning i enskild
jordegares fastighet derom, att det arbetsfolk, han antagit utöfver
det vanliga, utan alt förse dem med jordbesittning, icke framdeles
mätte betunga församlingens fattigvård, så torde, å den andra,
böra medgifvas jordegare, som ställt sådan säkerhet för sine
underhafvandes framtida bärgning, och som derjemte underkastar sig
hvad fattigvårdsförfattningen, i afseende på fattiges vård, föreskrifver,
rättighet att skilja sig från församlingens allmänna fattiginrättning;”
hvilket tillägg jag anhåller måtte i mitt motionerade förslag få ingå.
Hr Lefrén: I denna fråga hörer jag till dem, som anse att
de fattigas försörjande är ett barmhertighetsverk, och att alla förslag,
som gå derpå ut, att göra denna försörjning till en politisk pligt å
ena sidan, och en politisk rättighet ä den andra, undergräfva sam
-
78
Den -8 Januari.
hållet i längden. På grund häraf vill jag svara några ord på hvad
Frih. Raab nyss yttrade, att denna omsorg borde flyttas från de mindre
kommunerna till en af större omfattning. Det vore rättaste vägen
lill förderfvet, ty dä är man inne på den stora landsvägen, deiman
skapar fattiga i vida högre förhållande än nu skulle ega rum,
i fall man lät saken gä sin naturliga gång, som är att åt hemsocknarne
öfverlemna att hålla den arbetsföre lättingen till arbete, och
att utöfva christlig barmhertighet mot den ålderstigne, vanföre eller
sjuklige som icke med arbete kan sig försörja. Inrättar man deremot
samlade försörjningsanstalter, omfattande stora områden, så gålman
emot sakens naturliga gång, och slutar med att göra lättja och
vårdslöshet till den näringsgren, deraf de vådligaste jöljder äro att
säkert påräkna.
Hr Adelborg, And. Otto: För min del vill jag pä intet
vis misskänna motionärens vackra afsigt, att vilja söka mota det öfverhandtagande
onda, som, i följd af ett visst brukningssätt af egendomarne
i riket, börjat sprida sig. Det är sannt, att i allmänhet
börjar stattorpare-systemet taga en betänklig öfverhand. Det hörer
icke hit, att vidlyftigt orda om huruvida icke detta är ett kraf i sakens
natur, af landtmannanäringens utveckling och förkofran eller
örn det möjligen, oberoende af detsamma, lämpligen må kunna förhindras.
För min del tror jag, att det är ett tidens tecken, såsom
mycket annat, och att man icke kan sälla sig deremot. Man torde
lätt kunna inse detta, då man öfver allt kan finna, att bönder
och torpare gifva en betydligt ringare vinst för egaren af egendom,
än han sjelf får, då han täger deras lägenheter under egen vård.
När detta visar sig vara ett ekonomiskt faktum alt så förhåller sig;
att allmogen i följd af sin låga ståndpunkt icke ännu kan inveckla
begagnandet af sina krafter så, att den kan draga fullt lika
parti af sin jord, som en mera bildad person kan göra, så går saken
sin naturliga gång således, att de så småningom måste lemna
sina hemmansdelar, och dessa tagas om liand af egarne och skötas
af dem. Skulle det vara möjligt låta idéernas makt herrska öfver
den praktiska erfarenheten så vore det visst fördelaktigt; men detta
later sig ty värr ej göra. Det är icke möjligt att hindra delta framåtskridande,
men det är vackert, som motionären sökt, att vilja
motverka följderna deraf. Det återstår blott att se, om han gjort
det på riktigt och ändamålsenligt sätt. Afven jag tror att han gjort
det pä ett sätt, som skall hafva de mest bekymmersamma följder.
Man klandrar med skäl att de fattiga, hvilkas ställning ofta åstadkommits,
lill följd af deras förhållande lill husbönderna, för mycket
lemnats åt sig sjelfva och sitt eget svaga bemödande att vid tilltagande
ålder och sjuklighet försörja sig; att den som dragit nytta af
deras verksamhet, äfven borde bidraga vid deras ålders höst till deras
underhåll. Detta anmärker man med rätta, och det är en sorglig
erfarenhet att ingen lagstiftning ännu kunnat erbjuda medel häremot.
Dock tror jag icke att det hjelpes genom inteckning af jorden,
ett sätt som äfven vore skadligt, enär egendomarne i riket redan
förut äro allt för mycket intecknade. Inteckningarne, för hvilka
Den 8 Januari.
79
räman i alla händelser mäste utgå, äfven om egaren får en mindre
god skörd, skulle således betydligt ökas genom delta förhållande.
Ny skuldsättning kom me att hinda individens verksamhet och nya
hand att påläggas näringen. Det skulle blifva ett hämmande af den
kraft, som ger arbete, och således bröd åt den fattige; och densamma
näring, som ger honom bärgning under hans styrkas dagar,
skulle, dä ålderdomen inträffar och han blifver sjuklig, vidkännas
ett tvång, som i längden skulle kunna vara af beskaffenhet, alt det
vida i ondt kunde öfverväga hvad man söker bäfva. Må man ej
tro att man pä detta vis skulle kunna uträtta något! Men det är
icke nog med att man sålunda pålägger ett obilligt tvång, man sätter
äfven egendomsegaren i ett beroende förhållande till arbetaren,
hvilket gör det för honom ganska svårt att rätt utöfva sitt husbondekall,
äfven i sina billigaste fordringar. Arbetaren skulle allt för
snart lära sig känna, att lian hade att fordra underhäll af jordegaren,
och detta skulle snart nog visa sin verkan, genom mindre drift
och arbetsamhet samt mindre omtänksamhet för egen bärgning, den
gifna vissheten om framtida understöd, utan afseende på ordentligt
upfyllande af åtagna pligter, skulle menligt inverka; med ett ord,
följderna skulle, genom ett sådant system, blifva ganska farliga och
alldeles intet gagna motionärens syftemål.
Hr Rosenblad, Bernh.: Denna fråga tyckes mig dela sig
i tvenne serskilda delar. Den ena, om fattigvården i allmänhet, huruvida
nemi. den bör vara sammansatt, såsom hittills, af små kommuner
eller bör utsträckas till större samhälligheter, och den andra
frågan, huruvida sjelfva lagstiftningen för fattigvården äfven bör mellankomma
för att förekomma stattorpare-systemet eller bortvräkande
af landtbonde!' och jordtorpare. Hvad den första frågan beträffar, så
erkänner jag, att Hr Lefrén har rätt deruti, att så länge det kan ega
rum att fattigvården blifver egentligen ett mål för den christ liga kärleken,
så egna sig visserligen de små kommunerna bäst dertill, emedan
de bättre känna hvarandra och sambandet inom dem är större.
Beklagligen fruktar jag dock, alt förhållanderna numera icke äro sådana,
att man kan inskränka fattigvårdsanslalterna blott till den
christiina kärleken, ty just det band af christ lig kärlek, som förenar
medlemmarne inom smärre kommuner och successive skapar den
stora kedja, som förenar hela nationen, bar beklagligen kallnat.
Detta är en slör olycka och grundrolen för det onda som beherrskar
verlden, och så länge delta icke kan förändras, så mäste
man rälta sig derefter. Det andra är, att med civilisationens och
rikedomens framsteg, upstår en mängd förhållanden, som i samhällenas
barndom icke funnits, det upslår ofantligt många tillfällen af
fattigdom, af brist, som icke funnos då samhället ännu var i sin
barndom. Kostnaderna blifva större och samhällets oundgängliga
upoffringar för dess egen säkerhet, upfyllandet af samhällspligterna,
allt detta gör att den bördan måste öfvergå från den christliga kärlekens
till samhällspligternas gebit. Jag erkänner att deruti bar Hr
Lefréns tanka något riktigt och vackert, att nemi. hänvisa den fattige
till den kommun der han är född, deri nemi. att delta medför
80
Den 8 Januari.
den fördelen att afhjelpa ett af de hinder som förefunnits, nemi.
kriget emellan den ena och andra församlingen, om hvilken af dem
skulle hafva vården af möjligen blifvande fattige, icke endast af dem
som redan vore, utan dem som möjligen kunde blifva det, derföre
alt de icke hade sin arbetskraft när helsan försvagades; en strid som
framkallat den utväxt på vår eljest så men-kliga lagstiftning, som
utgjorts af våra förra författningar rör:de försvarorätten med hvad
dertill hörde, och hvars afskaffande olgor en af de vackraste kransarne
i Konung Oscars regering. Men vid verkställigheten af Hr
Lefréns förslag förekomma, utom de olägenheter, hvarpå Hr Frih.
Raab fästat upmärksamheten, äfven att om någon som tillbringat sin
lifstid i en annan församling, kanske annat län, än der han är född,
och der fält kanske först hustru och sedan kanske i en 3:e församling
barn, så, om han och hans familj falla fattigvården till last,
skulle fadren skickas till en, modren lili en annan och barnen kanske
till en tredje församling, och det vore en obarmhertighet, som vore
mycket hård. Mig förefaller, sorn har Frih. Raabs tanka mycken
praktisk riktighet för sig deri, att om man utsträcker fattigvården
till de större kommunerna i st. f. de små, så lindrar man bördan,
ty ett helt län drager mycket lättare den gemensamma tungan af länets
börda, än de serskilda soeknarne hvar för sig kunna göra, ty de stora,
tillfälliga bördorna kunna väl falla inom serskilda socknar, jemförelsevis
till de närbelägna, men svårligen på hela län. Men då jag
öfvergår till frågan om den allmänna lagstiftningen, så får jag nämna,
att det är en fråga som upstår, hvilken är af mycken vigt, den
nemi., huruvida några särskilda band skola läggas på de obarmhertiga
egendomsegare, som hafva framkallat stattorpare-syslemet, derigenom
att de bortjagat ärliga landlbonde? och jordtorpare, för alt
nå en större inkomst, och kasta dem på fattigvården. Jag tror att
hela verlden i detta ögonblick är underkastad den stora vådan af att
man skapar tvenne samhällsklasser, hvilka icke såsom fordom äro
förenade genom det kärlekens band, som förenade dem likasom uti
ett gemensamt fädernesland, der husbonden var en fader för sina
underhafvande. I stället skapar den skilsmessa, som nu upkommit,
stora chlaner, satta i den ställning, att de för lifstiden icke hafva någon
förhoppning, ty hvad jordiskt eger en stackars stattorpare att
hoppas, hvad har han alt vänta sig? Vid sådant förhållande torde
det icke vara olämpligt att en husbonde, som skapat denna olycka,
får sig någon skyldighet ålagd. Våra gamla landskapslagar innehålla
inskränkningar i husbondens rätt alt bruka underlydande
hemman. Danska lagstiftningen har inskränkt husbönders rätt att
sjelfve bruka underlydande hemman, hvartill fordrats Danska kan-_
sliets tillstånd, hvilket endast lemnats under vissa villkor. Jag har
redan för lång tid sedan tillåtit mig att väcka motion, om att i
detta fall göra något för alt undanrödja det onda, som öfver allt
hotar vårt fäderneslands framtid. Jag väckte äfven vid 1840 års
riksdag, tror jag, den motion, att den husbonde, som upsade en
landtbonde eller jordtorpare, hvilken tjenat väl i 10 år och oklanderligt
upfyllt sina åligganden, skulle underkastas någon skyldighet,
Den 8 Januari.
81
het, i händelse en sådan underhafvande eller dess familj framdeles
skulle komma att belasta fattigvården. Något dylikt tror
jag att Hr Ribbings motion åsyftar ehuru jag icke läst den, men
om så är förhållandet, så instämmer jag deri. Då i afseende på
den af mig väckta, nyssomnämnda motion, vederbör. Utsk. förklarade
sig icke å densamma kunna fästa något afseende och jag
hade, att på en gång se den bestridas af så väl den mest framstående
ibland de liberala, som ibland de konservativa, så väckte
jag en annan, nemi. att R. St. måtte hos K. M. i underd. anhålla,
att lagkomiteen måtte få i updrag att utarbeta ett förslag,
hvarigenom på det billigaste sättet skulle motarbetas den fara, som
hotar Staten, derigenom att jordtorpare förvandlas till statdrängar,
äfvensom det motsvarande onda i städerna, att lärgossar vid
handtverkerierna samt enskildta tjenare vräkas ur husbondens bröd,
till kroglifvet. Jag instämmer alltså i hvarje förslag, som bar till
syfte att sätta skrankor och hinder mot den nu pågående uplösningen
af de gamla kärleksförhållandena, hvilka ensamt äro de,
sorn kunna trygga fäderneslandets säkerhet, lycka och väl.
Hr Ribbing: Då det är fråga om remiss af motion, så är
det kanske orätt att vara allt för vidlyftig, men ämnets vigt visar sig,
ju mer man betraktar det, och jag får derföre uplaga några anmärkmr
af Hr Adelborg, som jag anser nödigt alt vederlägga.
Han yttrade att saken vore god, men att utförandet vore icke så
lyckadt på det sätt jag framställt i min motion. Jag får erinra
derom, att sjelfva utförandet har jag mera lemnat åt andra, då
motionen går derpå ut, att LagUtsk. måtte utarbeta och lill St:nes
pröfning öfverlemna ett fullständigt lagförslag; men i händelse
detta icke låter sig göra utan vidare förberedelser, har jag tillstyrkt
underd. anhållan hos K. M., att förslagets utarbetande må
i nåder besörjas och detsamma vid nästa riksdag blifva R. St.
genom nådig propos. förelagdt. Hr Adelborg har sagt, att ehuru
ändamålet vore godt och önskligt att finna, så ginge dock sakerna
sin gilla gång, och det hade visat sig af erfarenheten att det
vore en stor vinst att lägga jorden under eget bruk, samt rödja
undan de åboer, som der äro insatte för att biträda vid jordbruket.
Likväl ansåg man icke i Skåne vid Landtbruksmöte! att någon
vinst vore dermed förenad. Man hade trott det till en början,
och man hade gått så tillväga, men man hade till slut funnit
att det gått med förlust, då nemi. under de år då skördarne
blifvit myckna men bergningstiden svår, det har inträffat att dessa
skördar i brist på armar förmultnat på åkern. Man må beräkna
vinsten så stor som helst, i Skåne åtminstone, börjar återgång,
äga rum. Men om nu detta onda skulle öfvergå hela riket,
såsom den siste värde talaren sade, må man då söka att i
lagstiftningsväg sätta en damm derför. Jag medgifver att det blir
ganska svårt, och har således med all varsamhet behandlat frågan
om sättet. Men hvad den omnämnda vinsten beträffar, så
kan den väl visa sig så för ögonblicket då man går på detta sätt
tillväga, men af varaktigare beskaffenhet än den, som först i fram3
H. 6
-
82
Den 8 Januari.
tiden vinnes af bihehållne jordbrukare, som hafva trefnad, sorn
äga barn, hvilka upfödas vid det yrke, som slutligen skall blifva
deras, då deremot de, hvilka, såsom stattorpare icke fä egen jord
alt bruka och skörda, icke kuuna lifvas af samma intressen, som
de, hvilka sjelfve hafva nytta och gagn af sitt arbete. Man borde
också något besinna att man icke har att hoppas en god stam
arbetsfolk vid en egendom, om man beröfvar dem, hvad som lifvar
och gläder menniska!) i allmänhet, nemi. att hafva sitt egel
att sköta. Vår allmoge värderar så mycket att hafva t. ex. sio
egen ko, hvilket statlorparen icke har, att de ofta under året
räkna liden från den dag då kon bär eller lammet föddes, och
hvem har ej sett allmogens glädje efter lyckligen inbergad gröda
från åker, som den sjelf besått. Deremot statlorparen, hvad har
han alt glädja sig ål? Haus önskan om god skörd kan icke vara
sådan som husbondens, ty ju bättre skörd husbonden får, ju mindre
får torparen, som får sin stat i det bestämda sädesmåltet,
och ju sämre skörden utfaller för husbonden, och i allmänhet, ju
mer blir måttet värdi, för torparen. Beräknar man allt delta,
och hvad det vill säga att hafva goda och trogna arbetare, som
äro intresserade af detsamma som husbonden sjelf, emot att upföda
sådane som hafva motsatta eller inga intressen, så tror jag
att man deraf skall finna att staltorpar-systemet, der det icke är
oundgängligen nödvändigt, bör förkastas. Man har också talat om
att husbondeväldet skulle lida genom det förslag jag väckte; men
månne den åliggande omvårdnaden icke mera befäster delta välde
än om den skulle flyttas på socknen.
IIr Adelborg: Man har talat om att den landtbondes framtid
borde på något sätt betryggas, som längre tid tjenat sin husbonde,
och att således man borde söka förhindra all åkerbrukssystemet
fortgår i den riktning det har tagit. Jag frågar huru
man kan göra det på det vis det här är nämndt, utan att ingripa
i eganderätten? Jag tror det icke vara möjligt, ty oaktadt
man inser vådan af ett förändradt system, sä griper det ändå omkring
sig, emedan vinsten deraf är stor; vore den det ej, så skulle
man väl gå tillbaka lill det gamla brukningssältet? Detta är en
beklaglig följd af jordbrukets utveckling i vårt land, men det skall
väl hafva en öfvergång och kan icke hindras i sin utveckling,
det fortgår säkerligen ännu länge. Man kan visst till en del förhindra
det onda, som under tiden häraf upkommer; men det bör
ej ske på ett sätt, som det föreslagna, hvarigenom ett värre ondt
skulle komma i stället, på den väg det nu tagit, genom antagande
af statfolk i stället för landtbönder; men denna förändring
kan ej nu mera hämmas i sin utveckling och skall en gång, enligt
min tro, hafva en öfvergång, som i sina följder blir betydligt
bidragande till landets upodling. — Jag glömde, då jag sist
hade ordet, tillägga, att de garantier som man kan fordra för att
en husbonde icke lättsinnigt skall öfverhopa kommunen med fattiga
genom upsägandet af bönder och torpare, samt antagandet
af statdrängar i deras ställe, redan finnas tillräckligt i den nya
Den 8 Januari.
83
fattigvårdsstadgan, som, åtminstone i den trakt der jag bor, liar visat
sig vara af god verkan. Inom hvarje socken har man förenat
sig om att i detta afseende hålla reda på hvarandra och isynnerhet
på dem, som haft mindre samvetsgranna åsigter i denna del,
så att de icke skulle öfverhopa kommunen med fattiga; ty man
inser mer än väl alt följderna drabba alla gemensamt. Då fattigvårdsstadgan
innehåller: att hvar och en som kommit i fattiga
omständigheter, skall njuta underhåll af den socken inom hvilken
han sist vistats i 3:ne år, och detta tillika med andra dess
föreskrifter visat sig vara fördelaktigt inverkande, så torde det
vara skäl att låta den nya förordningen först visa huru den förmår
innan man ingår i förändringar och tillägg till densamma.
Dessutom innehåller stadgan §§, som gifva kommunen rättighet
att, om en industriidkare eller landtbrukare öfverlastar densamma
med daglönare, som hota att falla fattigvården till last, skilja honom
från densamma; äfvensom den tillåter alt enskilde personer,
om de så önska, få skilja sin fattigförsörjning från socknens. Detta
är således ett innehåll i fattigvårds-stadgan, som är af samma art
sorn Hr Ribbing vill tillägga sin motion. I delta fall tror jagalt
stadgan innehåller hvad den bör, och att den bör få tid att verka,
och att icke några nya förslag böra störa dess konseqventa
inflytelse på kommunernas förhållanden.
Frih. Raab: Vi hafva hört en föreg:de talare, som ganska
vidlyftigt yttrade sig i detta ämne, men som slutade med det tillkännagifvande,
att han icke riktigt visste hvad motionen handlade
om, och jag får således, då jag vet att andra talare hafva anmält
sig, anhålla att de få korta ord, som innehållas i motionen, måtte
blifva uplästa.
Sedan den sålunda begärde upläsningen försiggått fortfor:
Frih. Raab: Den värde motionären, hvars afsigter jag
icke misskänner, torde benäget finna, att jag af motionen haft
full anledn. att draga den slutsatsen, att all jord skulle genom
inteckning ansvara för der använda arbetare. Man har under
diskussionen vidrört ett ganska vigtigt ämne, som jag anser icke
vara fullt föranledt af denna motion, nemi. frågan huru man i
allmänhet skall anse och bedömma de personer, hvilka uphäfva
de s. k. hofverierna och laga jorden under egel bruk. För min
del har jag aldrig godkänt ett sådant hushållningssystem, och vet
att ett sådant system icke burit goda frukter; man har ock i sednare
åren börjat uphöra dermed. Men jag tror i allt fall, att
huru många trefna arbetare, som genom detta hushållningssätt
blifvit bragta till fattigdom, skulle ännu flere blifva bragta till
liggarslafven, om den af motionären föreslagne lag blefve antagen.
Jag instämmer deruti att väl vore om arbetare finge sådana vilkor,
som försäkrade dem om en framtid, då man alltid kan på
räkna
att de få mera intresse för sig sjelfva och sina familjer;
men aftalet måste vara fritt å ömse sidor. Det sätt som här föreslås,
att genom tvång komma till målet, tror jag icke vara
lämpligt.
Gr. Sparre, Erik: För min del anser jag dessa långa
diskussioner vid remiss af motioner lill Ulsk., icke tjena lill något
ändamål, men då jag har hört motionären åsyfta att LagUtsk.
skulle utarbeta ett förslag i den syftning, som han framställt, så
måste jag på LagUtskis vägnar vördsamt anhålla, att detta Utsk.
måtte derifrån befrias. Om också motionären såsom ett korrektif
mot det tilltagande proletariatet på landet föreslagit inteckning i
jordegendomarne, så är det likväl endast såsom ett alternativ
han framställer detta förslag. Jag hoppas likväl att han lätteligen
inser alt detta förslag befinnes så opraktiskt, att han derifrån
afslår, och borttager man den delen af motionen, och håller sig
med den delen, som afser en underd. anhållan hos K. M. om
besörjandet af ett förslag till förbättrad fattig vårds-stadga, sä anser
jag motionen tillhöra Ekon.Utsk.
Frih. Cederström, Rudolf: Det ämne, som härvid kommit
å bane, frågan om den fattiges lott, om arbetarens ställning,
påkallar otvifvelaktigt ali upmärksamhet hos hvarje tänkande och
för menuiskors väl ömmande samhälls-raedlem. Den värma,
hvarmed detta ämne Dyss blifvit behandladt, visar jemväl i sin
mån de tänkesätt, hvaraf delta hus i sådant hänseende ständigt
Iifvås; men jag måste beklaga, det man dervid icke fått höra något
förslag upgöras, som synes förtjena att kallas tillfredsställande.
Frih. Raab har redan på ett, i min tanke, nöjaktigt sätt, visat de
hufvudsaklliga olägenheterna af det förslag, motionären framställt,
äfvensom samme Frih. jemväl i korthet ådagalagt oantagligheten
af hvad Hr Lefrén åsyftat. Med åberopande således af hvad i
negativ hänsigt yttradl blifvit, kan jag deremot icke tillerkänna
Frih. Raabs anförande samma giltighet i det syftemål han, uti
positivt hänseende, velat förorda. Det vore nemi. mycket att befara
det de af honom föreslagna, fattigvården omfattande, stora
distrikter skulle blifva, för denna samhällsangelägenhet,, just alt
komma ur askan i elden. Ty i samma mån man vidgar fatligvårdsområdet,
minskas lätteligen interesset och upmärksamheten
å nämnde vård hos menigheten. Afven bör anmärkas, huruledes
dylika i stort inrättade fattigvårdsansialler skulle genom koncentrerande
af all nöd, lättja och uselhet kunna frambringa vådliga
verkningar, som ej böra inträffa under förhållander af inskränktare
falligvårdsdistrikter. Hr Rosenblad har vid delta tillfälle funnit
för godt att hårdeligen angripa det s. k. slatlorpar-systemet.
Afven jag känner den af Frih. Carl Raab härom utgifna bok,
hvilken visserligen innehåller ganska tänkvärda satser, men är
likväl enl. min tanke ensidig deruti, att den tillskrifver slattorpar-systemet,
ensamt alla de olägenheter, hvilka dock torde härflyta
ur många källor. Om således någon åtgärd verkligen och
skäligen kan af slalsmagterne emot berörde system vidtagas, så
lära, troligtvis, ingalunda komma alt uphöra alla de svårigheter,
dem man trott sig utur besagde system kunna härleda. Delande
Gr. Sparres yttrade åsigt, att det hade varit väl om LagUtsk.
kunnat besparas ifrågavar, motion, kan jag likväl icke instämma
Den 8 Januari.
85
deruti, att den Lör till Allra. Besv,- o. Ekon.Utsk. ensamt remitteras.
Huru overkställbar än molianen är, och huru önskligt
det än hade varit alt LagUtsk. ej med förslag af sådan bristfällighet
besvärades, måste man dock alltid erinra sig nödvändigheten
att ej betrakta fattigvårdslagstiftningen såsom utgörande ett
blott önskningsmål. R. St. skulle i annat fall skänka bort en
dyrbar rättighet, som det varit ett fullkomligt och stort misstag
att förbise; och om så skett, bör man söka deri bereda rättelse. Jag
har, i öfverensstämmelse härmed, redan för några dagar sedan
haft äran afgifva en motion, hvilken erhöll remiss till LagUtsk.,
ang:de ett förslag lill ändring af vissa §§ i Fattigvårdssladgan.
Nämnde förslag är affaltadt i enlighet med 1840 och 1841 årens
Ständers i ämnet afgifne hemställan, hvilken sedermera vid sista
riksdag i hufvudsaklig måtto åter uptogs och blef ett R. St:s beslut.
K. M. har väl icke hittills funnit för godt att derpå fästa
afseende; men skulle Ständerna äfven nu bestämma sig för att
framkomma med enahanda beslut och underd. hemställan om nådig
fastställelse derå, så torde icke böra betvitlas, del ju Konungen
derå korame att fästa en förtjent upmärksamhet. Jag hänvisar
nu alltså till innehållet af min motion och det förslag den
omfattar. Väl har en värd ledamot, Hr Adelborg, lofordat den
nya Faltigvårdsstadgans tillämpning i hans hemort. Denna partiella
erfarenhet torde stödja sig på lyckliga och gynnsamma förhållanden
för orten, utgörande i sådant fall måhända ett sällspordt
undantag, hvarpå man ej får räkna för det stora hela. Vördsamt
hemslälles slutligen, i följd af hvad jag anfört, det den af Hr
Ribbing afgifna motionen måtte remitteras till LagUtsk., som måhända
torde linna tjenlig), på sätt grundlagen gifver vid handen,
söka sammanträda med Ekon.-Utsk. för gemensam behandling af
frågan.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad.
bi föl le alt Hr Ribbings ifrågavar. motion jemte de i anledn. deraf
afgifne yttranden remitterades till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., ropades
ja och nej, hvarjemte
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron, anmälde sig och
yttrade:
Då motionären har framställt det förslag, alt husbönders
egendom skall intecknas lill säkerhet för fattigvården, så kan jag
icke linna huru Ekon.Utsk. skulle kunna handlägga ett sådant förslag.
Efter mitt omdöme tillhör frågan LagUtsk:s handläggning,
äfven derför alt Just. Ombndsm. har framställt förslaget i sin
berättelse, deröfver det tillkommer LagUtsk. alt sig utlåta. Jag
har endast begärt ordet för att framställa denna anmärkn., i aniedn.
af Gr. Sparres gjorda anhållan, att motionen skulle remitteras
till Ekon.Utsk. Hvad sjelfva hufvudsaken beträffar, så får
jag tillfälle yttra mig derom, då frågan kommer till Lag-Utsk.
Skulle Lag-Utsk. hafva behof af sammanträde med Ekon.Ulsk:s ledamöter,
så förmodar jag alt Utsk. icke lärer underlåta att begära
ett sådant sammanträde.
86
Den 8 Januari.
Frih. Raab: Hr Cederschiöld skulle hafva alldeles rätt i sin
åsigt, om icke motionären alternativt hade föreslagit, att antingen
R. St. skulle upgöra en sådan lag, eller ock hos K. M. anhålla
om utarbetande af ett förslag dertill. Då således motionären
slutar med tillstyrkande af en underd. anhållan hos K. M. att
förslagets utarbetande må i nåder besörjas, så tror jag alt motio
nen
kan behandlas af Ekon.Utsk.
Hr Ribbing: För att, i hvad på mig ankommer, befria R.
o. Ad. från en vidlyftig disskussion öfver hvart remitteras skall,
så tager jag mig friheten proponera remiss till Lag- och Ekon.-  Utsk:n. Sådana frågor som denna hafva förut der blifvit gemensamt
behandlade.
Gr. Sparre: Jag anser motionen hufvudsakligen afse förändringar
i faltigvårds-förordningen och såsom sådan anser jag den
angå ett kommunalt ärende och böra remitteras till Ekon.Utsk.
Om Ekon.Utsk. bifallit syftningen af motionen, och det sålunda
blifvit fråga om inteckning till säkerhet för fattigvården, och att
de stadganden, som skulle komma att innehållas i en förordning
af den syftning motionen afsett, skulle garantera efterlefnaden
deraf, då skulle det blifva fråga om inteckning af jord, och då
bör motionen komma lill LagUtsk. Men att en fråga som egentligen
rörer fattigvården skall remitteras till LagUtsk. det kan jag
icke fatta. Motionärens anhållan om remiss till Lag- och Ekon.
Utsk:n, vill jag icke motsätta mig. Jag tror likväl att vid sednare
riksdagar praxis varit att man endast remitterat till ett Utsk.
Hr Rosenblad: Så vida det icke skulle anses lämpligt, såsom
i gamla tider, att frågor af denna art remitteras till 2:ne
Utsk., så tror jag att Lag-Utsk. vore det mest behöriga. Denna
fråga är så vidt omfattande, att om någon åtgärd till förändring
af nuvarande förhållanden skulle beslutas, sådant icke kan ske
utan att lagstiftningen förändras, och i sådant fall torde LagUtsk.
vara mest behörigt.
Frih. Cederström: För min del har jag visst icke något
emot, att motionen remitteras till begge Utsk:n. Det kan visserligen
vara en sanning, att de fleste frågor vid denna riksdag blifvit
hänvisade, hvardera, blott till ett Utsk.; likväl hafva vi i dag
haft ett exempel af motsatt art, då ett ärende blifvit både till
Banko- och Stals-Utsk:n försändt. Må mig jemväl tillåtas draga
R. o. Ad. lill minnes, huruledes frågor i enahanda ämnen vid
föreg:de riksdagar blifvit behandlade af Lag- och Ekon.Utskm gemensamt;
hvadan jag gerna förenar mig i den anhållan, att den
nu väckta frågan måtte blifva till båda Utsk:n remitterad.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han, då frågor rörande
fattigvården hufvudsakligen tillhörde Allm.Besv.- o. Ekon.Utsk.
och således detta Utsk. tillkomme att bedöma lämpligheten af Hr
Ribbings ifrågavar. förslag, hvilket endast i fall bifall dertill ansåges
böra tillstyrkas, syntes erfordra behandling af LagUtsk., hade
föreslagit motionens remitterande till endast förstnämnde Utsk.,
men rju, sedan motionären begärt remiss till Lag- samt Allm.
Den 8 Januar
87
Besv.- o. Ekon Utsk. och ingen bestridt denna begäran, finge hemställa
om R. o. Ad. behagade bifalla, att denna motion jemte de
derom nu afgifne yttranden, remitterades till såväl Lag- som Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk.
Ropades ja.
Föredrogs och remitterades till StatsUtsk. Frih. Stael von
Holsteins, Otto Wilh., d. 30 sisth Dec. e. m. på bordet lagda
motion, att honom mätte tilläggas ersättning för erlagd fullmagtslösen
och förminskad löneinkomst för det af motionären åter tillträdda
Justitiaeråds-e mbete.
Föredrogs den af Hr von Hartmansdorff, Äng., d. 30
sisth Dec. e. m. mundtligen väckta motion, ronde förhöjning af
slämpelafgiften för tidningar, hvilken, sådan den af motionären d. 4
dennes blifvit skriftligen aflemnad, var af följande lydelse:
Sedan jag förnummit, att Hr Printzensköld, under min frånvaro
d. 30 sisth Dec. f. m. väckt på detta rum en motion, motsvarande
den, jag på e. m. s. d. anmälde, afstår jag nu från annan
serskild framställning i ämnet, än den att jag yrkar: uttryckligt
förbud mot vidare portofri fortskaffning med posten af stämplad
skrift, som en gång blifvit sålunda från tryckningsorten befordrad.
Några statistiska uplvsningar, vitsordande billigheten, att hos oss
höja slämplingsafgiften, torde jag en annan gång få aflemna, för att
i sammanhang med Hr Printzenskölds motion meddelas Bevilln.-  Ulsk.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Vidare föredrogs följande af Hr von Hartmansdorff, Au g.,
d. 30 sisth Dec. e. m. mundtligen väckta och d. 4 dennes skriftligen
aflemnade motion:
Till och med 1834—35 årens riksdag, var tullafgiften för ost,
som utifrån infördes, bestämd, för olika slag, till olika belopp, från 24 sk.
för 1 skölp, till 2 r:dr 24 sk. för 1 Lisp. Vid 1840—41 årens riksdag
utsattes införselstullen på all ost till 2 r:dr för Lisp. Detta stadgande,
i förening med andra, som gynnade boskapsskötseln, medförde
betydlig fördel för landthushällningen serskildt och för riket i
allmänhet. Införseln af ost, sorn 1841 utgjorde 15,400 Lisp. nedgick
genast 1842 till 4,240, och utgjorde 1848 blott 3,900 Lisp.
Vid sista riksdag föreslog Konungen tullens nedsättning till
hälften eller 1 r:dr för Lisp. Bevilln.Utsk. ansåg nedsatt ningen
endast böra göras till 1 r:dr 24 sk. Adeln och BondeSt. bibehöllo
tullen vid 2 r:dr, PresteSt. antog Utsk:s förslag 1 r:dr 24 sk.,
och BorgareSt. godkände Konungens eller 1 r:dr. Vid omröstning
i förstärkt StatsUtsk. segrade Bevilln.Utsk:s förslag; men i Tulltaxan
af d. 4 Dec. 1848 nedsatte Konungen tullen till 1 r:dr Lisp.
88
Den 8 Januari.
Följden deraf blef att införseln af ost steg, under päföljande år,
1849 till 4 gånger det belopp, som bon år 1848 utgjorde, eller
16,900 Lisp., bestående nästan hell och hållet af Holländsk, förnämligast
s. k. Kumminost. För 1850 äro upgifterna öfver förhållandet
ännu icke tillgängliga.
Nedsättningens verkan på den inhemska tillverkningen har varit,
alt åtskilliga osttryckerier i Småland och Skåne samt måhända
flerestädes, måst för bristande afsättning nedläggas, och att ost af de
slag, som kunnat i riket åstadkommas, åter blifvit en af de varor, hvilka
onödigtvis lynga handelsvågen till rikets skada, och medverka till
utskeppning af Bankens silfver.
På landthushållningen har delta förhållande den menliga verkan,
att jordbrukare, som förut ställt sin afsättning på bränvinsbränning,
men derefter rigtat henne på boskapsskötsel, föranledas att återtaga
den förra tillverkningen, hvilken ej gifver födoämnen, såsom ladugårdsalstren,
utan sprider enskildt och allmänt förderf, både i moraliskt
och fysiskt hänseende.
Jag föreslår alltså, alt den ifrågavar. tullen måtte återställas till
litt förra belopp, 2 r:dr pä Lisp., för att så hastigt som möjligt
godtgöra den skada, nedsättningen vållat.
Frih. Raab, Adam Christian: Såsom sjelf producent af
denna vara, anser jag mig böra beledsaga motionen med några uplysningar.
Den ost, som mest under sednare åren blifvit införskrifven,
är den s. k. kumminosten, hvilken beredes af samma ämne,
sorn den allmänt bekanta dejosten, nemi. af skummad mjölk. Dejostens
pris har i allmänhet varit högst 3 r:dr 16 sk. r:gs Lisp. Kumminosten,
som med afseende på sina beståndsdelar ej har något annat
värde framför dejosten, än den bättre method, hvarpå han är
beredd, steg likväl med afseende på den höga tullen till 5 å 6 r:dr
r:gs Lisp. Detta pris var allt för högt att kunna bibehålla sig. Derföre
inströmmade också, när tullen blef nedsatt, en så betydlig qvantitet
från Danmark och Holstein, der mejeri handteringen hunnit längre
än hos oss, och följaktligen den biprodukt, som erhålles vid smörberedningen,
nemi. skummjölksosten, stått i vida lägre pris, ån här.
Kunna vi, som ega mejerier här i landet, påräkna något högre
pris, än det, som varit gällande för dejosten, kunna vi ock dermed
vara belåtna, och den nu gällande tull af 1 r:dr b:ko Lisp., är
fullt ^ af detta pris, d. v. s. af varans värde här i landel, och med
detta skydd måste vi vara tillfreds.
Vid sådant förhållande anser jag icke lämpligt att nu höja tullen;
föreställande mig att den starka införseln af ost icke kommer
att ske hädanefter, sedan priserna satt sig till det belopp, som är
öfverensstämmande med de billiga anspråken.
Hr von Hartmansdorff: Jag hade hoppats att, ang:de en så
Småländsk motion, tvenne Smålänningar icke skulle komma i strid
med hvarandra, men då detta likväl inträffat, så får jag erinra alt
man icke bör grunda tulltaxan på förutsättningar utan på verkliga
förhållanden. Det är just derföre att man i delta hänseende grundade
tulltaxan vid sistlidne riksdag på en förhoppning, hvilken ej af
Den 8 Januari.
89
erfarenheten sedermera motsvarats, som utgången blifvit så menlig.
Man bör följaktligen taga sig till vara för en dylik i framtiden.
Frih. Raab: Hr von Hartmansdorff hade väntat att en Smålänning
skulle understödja en i Småländskt intresse väckt motion,
men jag hoppas att han tilltror mig att tänka mera pä allmänt än
enskilt bästa, och det är således af denna anledn., jag tagit mig friheten
upgifva förhållandet, icke afseende min fördel, utan hvad som
är det allmännas, — det sanna och rätta. Härmed öfverensstämmer
att en tull af 1 r:dr b:ko är fullt ^ af det pris, hvarmed jag och
andra som tillverka ost, kunna finna oss belåtna, och jag undrar,
om man skäligen kan fordra ett högre skydd för en näring. Att
deremot denna näring icke kan tåla en sådan nedsättning, som af
motionären, såvål inom detta som andra Stånd, blifvit föreslagen,
det får jag för min del förklara. Ladugårdsskötseln, tillförene
försummad, har tagit favör under de sednare åren, och det vore
visst icke rådligt att taga ifrån densamma det skydd, den nu har,
hvilket efter min tanka hvarken bör nedsättas eller höjas.
Hr von Hartmansdorff: Då jag väckte min motion, fogade
jag icke vid densamma några statistiska uplysningar. Detta har
nu skett skriftligen. Jag vill dock för dem af Ståndets medlemmar,
hvilka måhända icke läst den skriftliga framställningen, mundtligen
nämna till grund för mitt yrkande, hurusom Kommerce-collegii berättelser
visa, att med detsamma tullen 1841 höjdes, så förminskades
införseln från 15,000 till 4,000 Lisp. När nu tullnedsättningen
skedde 1848, så var följden att införseln af ost år 1849 steg från
3,900, som hon utgjort året förut, till 1 G,000 Lisp.: således tillbaka
något öfver den punkt, hvarpå den sig förut befann. Riket har alltså
på det experiment, som icke Adeln men R. St. gjorde 1848,
haft den förlusten som drabbat oss det året och kommer att drabba
oss förmodligen tills tullförhöjning åter vidtages. Jag har nämnt
deras namn, hvilka företrädesvis frambringa ost, men dock icke tänkt
på dem så mycket, som icke mera på Ranken. Jag är nemi. rädd
för hvarje tillägg i de varor, som öka införseln af utländskt gods
och med detsamma utförseln af Bankens silfver.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Föredrogs och lades lill handlingarne BankoUtsk:s d. 4 dennes
på bordet lagda mern. N:o 2, med öfverlemnande af Bankofullmäktiges
till Utsk. afgifna berättelse.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 4 dennes på bordet lagda meni. N:o
16, ang:de Riksg:skont. affordrad depositionsafgift före återställandet
af infriade och derefter i R. St:rs Bank deponerade obligationer.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: I saken har jag ingenting
emot bifall lill detta betänk. Det är nemi. för R. St. alldeles likgiltigt
om vinsten i Banken eller besparingarne i Riksg:s-kont. äro
90
Den 8 Januari.
1,200 r:dr större; men jag måste anmärka att det är nog egenmäktigt
af StatsUtsk. att i en fråga, som rörer Banken och Riksdiskont.
gemensamt, till R. St. ingå med förslag om borttagande från
Banken af en, detta verk tillhörande, inkomst, utan att ens vårda
sig om att höra BankoUlsk. Denna fråga borde hafva utgjort föremål
för gemensam öfverläggning mellan ofvannämnde begge Ulsk.,
eljest skulle BankoUlsk. äfven kunna inkomma med en annan framställning
i samma ämne.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. StatsUtskis
förevar, mern.
Föredrogs och bifölls StatsUtsk:s d. 4 dennes på bordet lagda
mera. N:o 17, ang:de hyresfri uplåtelse af ett rum i Riksg:s-kont:s
hus för härvar. Ränte- och Kapital-försäkringsanstalt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät upläsa följande till honom ankomne
skrifvelse:
Derom af BorgareSt:s ledamöter anmodad, får jag härmedelst
anhålla alt Eders Ex. täcktes för II. R. o. Ad. tillkännagifva, att,
enl. derom af BorgareSt:s ledamöter sinsemellan fattadt beslut, den
lokal på Börsen, hvilken vid riksdagens början blef åt BorgareSt.
uplåten, hädanefter alla Onsdags- och Lördagsaftnar är, såsom gemensam
klubb, för ledamöter af alla fyra RiksSlm öppen. Stockholm
d. 8 Januari 1851.
På Borgare-Ståndets vägnar:
Olof Wijk.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: I anledn. af den från BorgareSt:s
Hr Talman nu uplästa skrifvelse, med tillkännagifvande af
BorgareSt:s beslut, att dess på Börsen inrättade klubb, vore Onsdagar
och Lördagar öppen för ledamöter af alla Stånd, tager jag mig
friheten hemställa huruvida R. o. Ad. icke skulle finna för godt till
de öfriga Stånden låta afgå en inbjudning och ett meddelande af
det innehåll, att R. o. Ad:s klubb, alla aftnar, med undantag af
dem, då plenum å Riddarh. eger rum, är öppen för ledamöter af
alla Stånd. Jag har under föreg:de riksdagar funnit, att R. o. Ad.
så ansett saken, äfven utan serskilt meddelande, samt att äfven le
damöter
af MedStm då och då infunnit sig å den s. k. Landtm:sklubben
och derstädes deltagit i samtal med R. o. Ad:s ledamöter,
ehuru dessa besök icke varit så talrika, som man önskat. Måhända
skulle denna inbjudning icke föranleda till talrikare besök, men
det vore ett höfligt svar på en höflig inbjudning, ett svar, som säkert
öfverensstämmer med R. o. Ad:s mening i allmänhet, att
nemi. hvarje riksdagsman är välkommen på Adelns klubb.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag instämmer i hufvudsaken
med Frih. Palmstjerna och vill blott till honom och Ståndet
i allmänhet hemställa, om icke vårt svar borde upsättas ungefär i
Den 8 Januari.
91
de ordalag, att vi tillkännagifva det vår klubb alltid varit och fortfarande
är öppen, äfven för de öfriga Ståndens medlemmar.
Frih. Raab, Adam Christian: Jag instämmer fullkomligen
i de åsigter, som blifvit uttalade af föreg:de talare, att man bör uttrycka
sin belåtenhet med denna inbjudning, med tillkännagifvande
att äfven Adelns klubb är öppen för samma ändamål, men tager
mig friheten hemställa, huruvida man icke borde bestämdt fixera ett
par aftnar i veckan. Jag skulle föreställa mig, alt om man det
gjorde, så vunnes ändamålet bättre, att vara oftare tillsammans, hvilket
alltid är af nytta då man blef i tillfälle att råkas och rådslå med
hvarandra. Jag hemställer om ej svaret kunde innehålla, att R. o.
Ad:s klubb vore öppen alla Måndags och Thorsdags aftnar i fall
plenum då icke inträffar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag nekar icke till att den avis,
som BorgareSt. lemnat, väckt min upmärksamhet, då den möjligen
skulle tydas så, som detta BorgareSt. skulle hafva hittills ansett sig
inom sig slutet i sitt rum. Jag tror det icke ens hafva varit åsigten
med Slåndsklubbar, att något sådant uteslutande skulle ega rum,
utan att ändamålet dermed varit, att de serskilda Ståndsledamöterna
skulle kunna sammanträffa. Att R. o. Ad. hyst en sådan åsigt
med sin klubbinrättning, det tror jag mig med visshet känna under
alla de riksdagar, jag bevistat. Måhända skulle derföre äfven vara
lämpligt om ett sådant tillkännagifvande utgick från R. o. Ad., nemi.
om R. o. Ad:s åsigt om dessa Ståndsklubbar. Jag biträder således
den tankan, att något i denna väg borde utgå från R. o. Ad.
Ilr von Hartmansdorff: Om Ståndet skulle affatta sitt svar
så, som Frih. Raab föreslagit, nemi. att förklara klubben vara för
andra Stånds ledamöter öppen Måndagar och Thorsdagar, så skulle
R. o. Ad. dermed liksom antyda, att klubben icke vore för de öfriga
tillgänglig hvilken dag som helst, hvilket icke är förhållandet. Alla
dagar, som han varit öppen för R. o. Ad., har han äfven varit det
för andra Stånd. Men en annan betänklighet tillkommer, nemi. den,
att om R. o. Ad. bjuder de andra Ståndsledamöterne, att besöka
klubben Måndagar och Thorsdagar, sä böra vi, såsom värdar, icke
saknas, och följaktligen sjelfve vara något talrikare än vanligt tillstädes
de aftnarne. Kunna vi åtaga oss detta? För min del får jag
säga, att jag om Thorsdagsaftnarne är skyldig vara i Banken, och
åtskilliga andra ledamöter torde då äfven hafva sina bestämda förrättningar.
Om vi gifva det föreslagna svaret, och BorgareSt:s medlemmar
ankomma, men finna Landtims-klubben nära nog tom på Adelns egna
ledamöter, så skulle de förre måhända anse det såsom en missaktning.
Jag tror derföre, att R. o. Ad. borde inskränka sitt svar
lill den framställning jag första gången gjorde, att nemi. R. o. Ad.,
med anledn. af det tillkännagifvande, som BorgareSt. meddelat, ville
å sin sida gifva de öfriga Stånden tillkänna, det R. o. Ad:s klubb
hädanefter, såsom hittills, är öppen för de öfriga Stånden alla aftnar,
då han är för R. o. Ad. tillgänglig, d. v. s. alla aftnar, då
plenum icke inträffar.
92
Den 8 Januari.
Frih. Raab: Den farhåga den siste värde talaren hyst, att möjligen
om 2:ne dagar bestämdes, skulle R. o. Ad:s ledamöter icke
vara tillstädes, och således salen vara tom på värdar, denna farhåga
har mer skäl för sig, om man utsätter alla dagar, emedan nu
ofta inträffar alt klubben är tom. En fördel skulle ett sådant bestämmande
medföra, den nemi., att R. o. Ad. kunde hoppas, att
mera mangrant sammanträffa och råkas inbördes, samt äfven träffa
andra Stånds ledamöter, ett par dagar på en klubb och ett par dagar
på en annan. Jag tror i alla fall att i svaret bör tillkännagifvas,
att H. o. Ad:s klubb aldrig har varit stängd, eller rättare, att
man aldrig önskat, att de andra Ståndens ledamöter der icke skulle
inträffa. Det måste man erkänna, att under de sednare riksdagarne
har Landtm:s-klubben icke varit mycket freqventerad, möjligen
har man besökt den, men åtminstone har, när jag varit der, rummen
varit serdeles tomma på ledamöter. Vore det då icke lämpligt
att bestämma några dagar då man väntar besök af hvarandra.
Frih. Palmstjerna: Jag fortfar i min tanke, att nemi. det
vore lämpligt att R. o. Ad. meddelade de öfriga Stånden att R. o.
Ad:s klubb, hädanefter, såsom hittills, vore för alla Ståndens ledamöter
öppen, och att alla Stånds ledamöter vore välkomna alla aftnar,
utom när plenum inträffar, och sålunda öfverensstämmer jag
helt och hållet med Hr von Hartmansdorff deruti, att när klubben
är tillgänglig för Adeln, så bör den äfven vara tillgänglig för ledamöter
af de öfriga Stånden. Jag vågar hemställa, huruvida icke R.
o. Ad., då denna mening icke är af någon egentlig vigt, skulle vilja
framställa den anhållan, att Hr Frih. o. Landtm, ville låta upsätta en
skrifvelse i ämnet, hvilken blefve för 11. o. Ad. föredragen, då den
kunde sedermera expedieras, om Landtm, derunder satte sitt namn,
och på R. o. Ad:s vägnar meddelade den till de öfriga Stånden.
Hr Ribbing, Arvid: Jag kan icke finna annat än att BorgareSt:s
skrifvelse afser ett tillfälle för alla Stånd att mera mangrant
kunna mötas och samspråka, och anser för min del att det, synnerligen
då åtskilliga större frågor förekomma hos St:ne, vore högst
gagneligt, om ett sådant närmande egde rum, hvartill dock icke fordras
bestämmandet af vissa dagar. Jag skulle derföre tro, att bäst
vore om meningen blef sådan, som Frih. Palmstjerna och Hr von
Hartmansdorff framställt, nemi., att ehuru Adelns klubb alltid varit
och ännu är öppen för de öfriga Stånden, så har R. o. Ad. upfattat
meningen med tillkännagifvandet från BorgareSt. vara den, att
ett närmande mellan de serskilda Stånden vore dess ändamål och
att R. o. Ad. med tacksamhet det emottoge.
Frih. Raab: Jäg anser mig vara skyldig i denna fråga, i hvilken
obetydligt skiljaktiga meningar upstått, att tillkännagifva en uplysning,
som jag fick i går. Jag läste nemi. i någon tidning det
tillkännagifvande, som här i dag har blifvit föredraget,, med ett tillägg,
som misshagade mig mycket. ”Förmodligen (säger tidningen)
var meningen endast att de ledamöter, som med BorgareSt:s majoritet
äro liktänkande skulle vara välkomna.” Jag undrade då om
Den 8 Januari.
U3
en sådan tanke kunnat från BorgareSt. emanera, och på tillfrågan
härom, hafva liera ledamöter af det Ståndet svarat mig, att de voro
högst missnöjda med ett sådant uttryck. Detta har jag ansett
mig böra tillkännagifva på det att icke en sådan tidningsnotis skulle
kunna motverka målet med BorgareSt:s skrifvelse, eller inverka på
det svar, som här komme att afgifvas.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Jag skulle nu icke blanda mig
1 diskussionen, örn icke jag kommit alt tänka på en omständighet,
den nemi. att om R. o. Ad. anloge Frih. Raabs förslag, visade
det en brist på takt, sora Adeln visserligen ej skulle vilja
göra. BorgareSt. har utsatt 2 dagar, om nu R. o. Ad. utsätter
2 dagar och ettdera af Preste- eller BondeSt:n också utsätta 2
dagar, så vore det 6 dagar af veckan och då hade man ju icke
mer än en qvar åt det 4:de Ståndet. Jag skulle derföre tro, att
man, för att icke begå en oartighet, mot antingen Preste- eller
BondeSt., har så mycket mera skäl, att icke fästa sig' vid de 2
dagarne.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, sedan Frih.
Palmstjerna, som först väckt förevar, fråga, helt och hållet instämt
med Hr von Hartmansdorff, finge i öfverensstämmelse med desse
ledamöters förslag hemställa, om R. o. Ad. bifölle att, i anledn.
af ifrågavar. skrifvelse från Vällotl. BorgareSl:s Talman, H. Ex. å
R. o. Ad:s vägnar, genom skrifvelse till de öfrige Stms Talmän,
gåfve tillkänna, att R. o. Ad:s klubb hädanefter, såsom hittills, är
för de öfrige RiksSlms ledamöter öppen hvarje afton, då plenum
ä Riddarhuset icke inträffar, samt att förslag till denna skrifvelse
blefve upsatl för att i nästa plenum justeras.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarpå H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade det han trott sig
finna att ja varit öfvervägande.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.uldr. från
de öfrige RiksStm, nemi. från PresteSt. af d. 23, 28 och 30 sistl.
Dec. och d. 4 dennes, samt från Borgare- och BondeStm afd.28
och 30 sisth Dec. samt d. 4 dennes; hvarjemte föredrogos och lades
till handlingarne 2:ne från BondeSt. kommunicerade motioner, den
ena af Johan Hörnfeldt från Vester-Norrlands län, ang:de Biskopslönernes
reglerande, samt den andra af Ola Mänsson från Christianstads
län ang:de reglering af skjutsväsendet.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. nära 2 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
94
Den 11 Januari.
Lördagen den 11 Januari 1851.
Plenum kl. I e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för d. 8 dennes.
Uplästes till justering samt godkändes Exp.Utskis under N:o
3 afgifna, d. 8 dennes på bordet lagda förslag, till R. St:s und.
skrifvelse till K. M., i fråga om åtgärder för upförande af en byggnad
emellan Carl Xllbs torg och Operahuset.
Äfvenledes uplästes och godkändes följande förslag till den i
sednaste plenum beslutade skrifvelse från H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, till Hrr Talmän i de öfrige RiksStm:
I anledn. af den R. o. Ad. meddelade och af Ståndets ledamöter
med erkänsla emottagne underrättelse, alt den åt Vällofl.
RorgareSt. uplåtna lokal å Börsen hädanefter alla Onsdags och Lördags
aftnar är,' såsom gemensam klubb, öppen för ledamöter af
alla fyra RiksStm, och lill ytterligare befordrande af det dermed
afsedda ändamål, att bereda de serskilta Ståndens ledamöter tillfälle
att oftare sammanträffa, får jag, på R. o. Ad:s vägnar, äran
anhålla, att Tit. behagade gifva N. N. Ståndet tillkänna, att äfven
R. o. Ad. med nöje ser sin i Operahuset inrättade klubb besökt
af ledamöter utaf de öfriga RiksStm, samt alt densamma,
hädanefter såsom hittills, är för dem, likasom för R. o. Adis egna
medlemmar, öppen alla aftnar, då plenum å Riddarhuset icke
inträffar. Stockholm d. 11 Januari 1851.
Med lillkännagifvande, att Frih. af Schmidt, Carl Joh.
Georg, såsom ledamot af Bevilln.Utsk. begärt och erhållit 3me
veckors ledighet från och med d. 13 dennes, anmodade H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda till val af en
ledamot, att under ledighetstiden inträda i nämnde Utsk.
Hr von Hartmansdorff, Au g., upläste följande:
De statistiska uplysningar, hvilka jag önskat mätte Bevilln.-  Utsk. meddelas i sammanhang med Hr Printzenskölds motion om
förhöjd stämpelafgift å Tidningar, torde jag nu få afgifva.
Enl. de underrättelser, jag haft tillfälle att mig förskaffa,
upgår stämpelafgiften på hvarje N:r af Engelska Tidningen The
Times till 1 penny, motsvarande, efter en kurs af 18 r:dr
18 sk. Svenskt rigs, 3 sk. 8 rist. s. m., hvaremot enahanda af
-
Den 11 Januari.
95
gift på hvarje N:r af Svenska Tidningen Aftonbladet, blott utgör
2j r:s(. r:gs. Stämpelafgifien för den Engelska Tidningen är således
19 gånger större än för den Svenska. Men sorn The Times
i allmänhet är omkring ,T0 större än Aftonbladet, hvars storlek
dock någon gång upgår till den Engelska Tidningens qvadralinnehåll
och då kursen understundom är lägre än det nyss nämnda
beloppet, så bör för dessa omständigheter afdrag göras i den anförda
proportionens beräkning. Afgiften torde dock kunna antagas
vara 15 gånger större i England än i Sverige, och likväl är
Tidningarnes transportkostnad, genom jernvägars begagnande i det
förra landet lindrigare än hos oss.
Förlidet år vägdes under 2:ne veckor de med serskilda poster
från Stockholm afgående tidningar, periodiska skrifter och
brocbyrer, då deras tyngd befanns upgå frän 7 till 8 Skeppund
i hvardera veckan. När dertill lägges hvad Postkontm på andra
ställen i riket af dylika skrifter försända, så finner man till hvilken
grad dessa betunga posterna. Likväl utgör den derför utgående
stämpelafgifien blott 18,000 r:dr årligen. Hennes förhöjning,
åtminstone å de större Tidningarne och skrifterna, synes
alltså vara ganska billig.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Hr Stiernsvärd, Gust. Mauritz, inlemnade samt anhöll
om upläsning af ett så lydande anförande:
Sedan ”K. M:s nåd. propos. ang:de Statsverkets tillstånd och behof”
blifvit tryckt och till RiksSlm utdelad, går jag, trogen min
riksdagsmannapligt, och min redan d. 14 sisth Dec. härstädes uttalade
afsigt, att deröfver yttra mig.
Ehuru jag visserligen hade ämnat, att öfver nämnde K. propos.
ingå uti en allmännare granskning, har jag dock nödgats afstå
derifrån i följd deraf, att den K. proposm så sent blifvit tillgänglig
för den enskilde riksdagsmannen.
Af denna anledn. kommer jag hufvudsakligen att inskränka
min ofvan antydda granskning till hvad som eger sammanhang
med de föreslagna utgifterne för Landt- och Sjöförsvaret, för att
derefter endast helt flyktigt vidröra, hvad som med några af de
öfrige hufvudtitlarne har gemenskap.
Oaktadt det intryck, som hvarje sann och längre än för dagen
tänkande fosterlandsvän måste erfara vid inhemtandet af hvad
den K. propos-.n jemte tily åtföljande bilagor, ronde Landt- och
Sjöförsvaret innehåller, är af olikartad beskaffenhet, sammanstämmer
det dock uti en punkt, nemi. att vara högst sorgligt.
Hvad Landtförsvaret och dermed förenade utgifter angår, har
jag ansett mig böra kasta en återblick på det framfarna för att
rätt kunna bedömma det närvar.
Förändrade förhållanden hafva visserligen, tid efter annan, framkallat
förändringar i försvarsväsendet. Men dels hafva inskränkta
åsigter, dels ögonblickets tycken och'enskilda intressen i behand
-
lingen af de härmed gemenskap egande frågor framalslrat den
principlöshet och brist på ändamålsenlighet, som till föga allmän
och enskild belåtenhet, förenämnde samhällsangelägenheter för
närvar, förete.
Personer finnas likväl, jag vågar säga, tyvärr, till och med
af del s. k. facket, hvilka, antingen af obekantskap med ämnet
eller af främmande, sanningen undertryckande bevekelsegrnnder,
yttra motsatta åsigter med mig och finna tvärtom plan i allt, försvarssystemet
förträffligt samt utvecklingen deraf i förhållande till
rikets behof och tillgångar, motsvara alla billiga önskningar. Ej
längre än sedan vid 1840 års riksdag — den enda riksdag pä
sednare tiden, då såväl R. St., som dess SiatsUtsk., med sällspordt
allvar tycktes laga försvarsfrågan om händer och hvarvid StatsUtsk.
i betänk. N:o 44 på följande sätt oförslälldt framförde sina åsigter
med anledn. af K. M:s så väl framfarna som dåvar. nåd. propos:r
om förökade anslag till Landtförsvaret nemi.: ”1 betraktande
såväl af rikets tillgångar, som af försvarsverkets ändamål, att
”med minsta möjliga upoffring, med bästa verkan befordra rikets
”säkerhet, har Utsk. antagit den mening, att rikets försvarsverk,
”för att motsvara sin bestämmelse, påkallar flera betydliga förändringar,
och att desse icke befordras genom städse beviljade nya
”anslag, för att användas i en riktning, om hvars ändamålsenligdel
R. St. icke varit i tillfälle att förvissa sig” — jag säger icke
längre sedan än vid 1840 års riksdag, hemtade en ledamot inom
detta lius anledn. af förenämnde betänk., att skriftligen, således
på förhand begrnndadt, påstå: ”att en omfattande plan för or”ganisalionen
af Sveriges försvarsverk, d. v. s. stridskraf”ternes
ordnande i qvantitalift och qvalitatift förhållande till
”rikets behof och tillgångar, börjat ända Jrån 1810 och suc”cessift
utvecklats ända till denna dag.’1’’
Visserligen skulle det kunna tyckas, att jag fäst allt för mycken
vigt vid förenämnde af enskild man gjorda påstående, då jag
här uplagit detsamma till utgångspunkt för den granskning af de
för 4:de hufvudtitm begärde anslag, jag här vill afgifva, men jag
är i delta afseende af en alldeles motsatt tanke, på den grund,
att den som så yttrade sig år 1840, nu står i spetsen för Landtförsvarets
angelägenheter, och, om man får dömma af innehållet
af sednaste K. propos. om Statsverkets tillstånd och behof, fortfarande
eger samma åsigter i ämnet han då yttrade.
Af denna anledn. är det som jag icke allenast uptagit det
åberopade påslåendet, utan äfven vill underkasta det den mest
noggranna och rättvisa pröfning, för att derefter lemna hvar och
en öppet, att afgöra, dels hvad tillförlit detsamma förtjenar, dels
hvad afseende, som bör fästas vid de nu begärda anslagen för
4:de hufvudtitm.
I öfverensstämmelse härmed vill jag först anföra, hvilka de
förändringar egenteligen äro, som inträffat sedan 1810, dels uti
Landtförsvarets organisation i allmänhet, dels specielt i såväl qvantitatift
som qvalitatift hänseende, för att derigenom lemna hvar
och
Den 11 Januari.
och en tillfälle bestämma, huruvida och i hvad mån den af Hr
von Hohenhausen påstådda omfattande planen verkligen funnits
och successivt utvecklat sig, eller om dess påslående förvandlas
lill en blott och bar meningslös fras, som, ehuru skriftligen
afgifven, således på förhand begrundad, måste anses lika litet välbetänkt
af den enskilde riksdagsmannen år 1840, som den nu
justerade förklaring han ex officia, således i egenskap af Konungens
rådgifvare, afgaf d. 14 Dec. 1850.
De hufvudsakligaste förändringar, som inom Landtförsvaret
inträffat sedan förenämnde lid,, äro följande:
l:o. Armeens fördelning: först i Inspektioner och Brigader
(en mobil på samma gäng krigs- som fredsorganisalion); derefter
i Mililär-distrikler (en uteslutande lokal freds-organisalion),
och för hvilka befälhafvarne ännu fortfara alt fungera, i enlighet
med de för 16 år sedan utfärdade endast provisoriska föreskrifter;
ytterligare nämnde Mililär-distriklérs förminskning i antal, samt
ånyo uprättandet af en serskild fristående Brigad (Gardes-brigaden.
)
2:0. Först en organisation af Artilleriet på kompanier, med
förminskad personal (1816 års organisation) derefter en annan på
batterier med förökad (1830 års organisation), och hvilken dagens
händelser utvisa, alt den möjligen kan medföra hela vapnets uplösning.
3:o. Först Fältmätnings-korpsens förening med Ingeniörkorpsen;
derefter dess frånskiljande derifrån under benämning
Topografiska korpsen.
4:o. Först vissa Linie-infanteri-reg:tens förändring till Fältjägare;
derefter deras återgång 'i verkligheten till Linie-infanteri,
5:o. Först serskilda Jägare-kompaniers inrättande på de flesta
infanteri-bataljoner; derefter deras afskaffande.
6:o. Först inrättandet af en Raket-korps; derefter dess afskaffande
oell fyrverkare-korpsehs inrättande.
7:0. Först inrättandet af Instruktions-bataljoner för infanfanteriet;
derefter deras uphörande.
8:o. Först införandet af lansar vid 2:ne Kavalleri-reg:ten;
derefter deras bortläggande.
9:o. Först påbörjandet af befästning af Stockholms avenyer;
derefter, och sedan arbetet med betydlig kostnad flere år fortgått,
afbrytande deraf och rasering af det upförda.
10:o. Först inrättandet af ett allmänt passevolans-kommissariat,
derefter dess afskaffande.
11:0. Fyrfaldiga förändrade och återförändrade modeller ä
armeens vapen, hvaribland, tyvärr, en förändrad kaliber för infauteri-gevär.
12:o. Försl en; derefter en annan; sedan en tredje nära
allmän uniforms-förändring, samt flera hundra allt fortgående
partiella.
13:o. Bestämda befordringsföreskrifter i 1819 års tjenst3
H. 7
f
98
Den 11 Januari.
göringsreglemente, men hvilka i verkligheten, {sedan d. 10 April
1848) icke blifvit efterföljda.
14:o. Fiirst förökning af Krigs-akademiens klasser, ifrån fyra
till feni-, derefter {sedan d. 10 April 1848) deras återförminskning
till fyra.
15:o. Forst antagandet såsom princip, att ej utdela högre
titlar än som åtföljas af verkliga befattningar; derefter (sedan
d. 10 April 1848) frånträdande! af nämnde princip och utsträckandet
af litelväsendet till en förut knappast upnådd höjd.
16:0. Först indragning af samtlige sergeants-befattningar
vid tntgardes-reg:lena; derefter {sedan d. 10 April 184S) propos.
om anslag till deras återbesättande.
17:o. Fiirst förändring af Fältjägare-bataljonen vid Nerikes
och Wermlands reg:ten, från bataljon till reg:le; derefter {sedan
d. 10 April 1848) propos. om dess återförändring från reg:le
till bataljon.
18:o. Först den principenliga och fosterländska förändringen
af aromens fahnor, att provinsvapnen och provinsfärgerne ersattes
med riksvapnet och Svenska färgerne; derefter {sedan d. 10
April 1848) utbyte af riksvapnet och Svenska färgerne emot
provinsvapnet och provinsfärgerne.
19:o. Först anbefallandet och påbörjandet af en samling
gällande författningar röride arméen ; derefter {sedan d. 1 0 April
1848) afhrytandet deraf, då arbetet med betydlig kostnad blifvit
öfver halffärdig!.
20:o. Afskaffande vid de liesta värfvade reg:len af det
olämpligt ansedda förhållande, att Reg:ts-offieerare ega kompanier;
bibehållandet deraf vid Wermlands Fältjägare-reg:te.
21:o. Bestämmandet alt vid indelta trupper endast Reg:tsofflcerare,
Kompani-chefer och en del Underofficerare skola aflönas
och till bostäder förses med boställen, en åtgärd, som i dess
sednare del lemnats betydligt eftersatt, derigenom, alt en större
del af de för bebyggandet påräknade medlen, militär-boslällskassans
inkomster, blifvit dragne till andra ändamål, såsom till Krigscollegii
tjenstemäns aflönande; hvarigenom boställs-innehafvarne i
stället fått åtnöja sig med en, i alla afseenden, otillräcklig ersättning
för bristande karaklershus. I förening med nämnde aflöningssätt,
först föreskriften, att de s. k. öfverskotlen å utarrenderade
boställen icke på boslads-boställs-innehafvare komme alt fördelas,
hvarigenom, vid ett och annat reg:te, en 2:dre Kapten fick större
inkomst än en Kompani-chef; derefter föreskriften att öfverskoltcn
äfven på bostads-boslälls-innehafvare skulle fördelas.
22:o. Lifgrenadierernes, Nerikes och Wermlands reg:tens
samt Westerbottens Fältjägare-reg:les sönderdelning, hvardera i
2:ne reg:ten, jemte dermed förenade kostnader för det förökade
antalet reg:ts-staber.
22^:o. Först förvandlingen af Öfverste-iöjtnanterne vid hela
indelta armeen till l:stc Majorer; derefter deras successiva
återförvandling till Ofverste-löjtnants titulatur.
23:o. Lif-Drabant-korpsens omorganisering och benämning
”Lifbevärings-regtlet.”
24:o. Temporär afsittning af Westgötha och en bataljon af
Smålands Dragoner, jemte deras förändring till infanteri.
25:o. Förändring: af Lif-Gardet tili häst, först till Husarer,
derefter lill Dragoner; af Lif-regdels Kuirassierer, till Dragoner;
af Smålands Dragoner, till Husarer; af Skånska Karabiniererne, till
Dragoner. Förändringarne hafva dock endast skett med hänseende
till uniformerna, ty det egenleligen utmärkande för de olika
truppslagen, beväpningen och utredningen, har förblifvit i sitt
förutvarande skick.
26:o. Förändring af Jemtlands Dragon-reg:te till etl reg:te
Fältjägare och en sqvadron Hästjägare; återförändring af 200 rotar
vid Jemtlands Fältjägare till 100 Kavallerinummer.
27:o. Förminskning af armeens effeetiv med fyra Infanteri-regien
(Konungens eget värfvade regie, Drottningens och Enkedrottningens
Lif-regien samt Engelbrektens regie) samt 3,075
dels rusthålls-, dels rothållsnummer, hvilka blifvit ställde på vakans
till musikens m. m. underhållande, summa 5,759 man, befälet
oberäknadt.
28:o. Förökning af arme'ens effeetiv med 2:ne indelta roterade
infanteri-regieu (det Norra och Södra Skånska) tillsammans
1,596 man.
29:o. Förökning af armeens befäl medelst tillsättandet vid
indelta trupper, af tredje Majorer, andre Kaptener och andre Löjtnanter,
samt en otillräcklig befälscadre för en beväringsbataljon
(Hallands Infanteri-bataljon).
30:o. Det. förra förstärknings-manskapels ersättning medelst
allmänna beväringen; en institution, som likväl ännu qvarstår lika
ofuiiändad och halffärdig, som i sin första uprinnelse, och om
hvilken Konungen, i berättelsen till R. St. vid 1812 års riksdag,
yttrade, att den afsåg ”beredandet af ett verkligt nationalförsvar
,” hvarföre dén äfven i sig innebar, att hela första beväringsklassen,
således successivt hela den vapenföra befolkningen
skulle öfvas i vapnens bruk; men hvilken vapenöfning, detta oaktadt,
enl. vid sisth riksdag i ämnet aflåtne dock afslagne propos.,
blef föreslagen att inskränkas, till endast tre fjerdedelar deraf.
3l:o. Inrättandet af 295 nummer ny ordinarie rotering,
för hvilka lill Statsverket erlägges vakansafgift, samt af 2,206 nummer
extra ordinarie rotering, för hvilka nummer det, i enlighet
med afslutade kontrakter, är ett åliggande all, vid inbrytande
krig, anskaffa trosshästar.
32:o. Anläggandet af Carlsborgs fästning, förbättrandet af
Carlstens samt befästandet af inloppen lill Stockholm och Carlskrona,
och raserandet af Christianstads (sedan d. 10 April 1848),
Götheborgs, Warbergs, Landskronas och Malmö befästningar.
33:o. Upbyggandet af tvänne kaserner samt ett garnisonssjukhus
i Stockholm.
34:o. Successiv förbättring af Art:s materiel samt Arl:s förseende
med ett förökadt antal hästar.
7*
35:o. Anläggandet af slagkrutslås.
36:o. Inrättning af det högre Art.-läroverket och förbättring
af Art.-reg:lenas skolor.
37:o. Inrättning af enskilda militära undervisnings-anstalter
och korporalskolor.
38:o. Ändamålsenliga kunskapsfordringar för första officers
gradens
erhållande inom de serskilda vapnen.
39:o. Införandet af militär-gymnastik och bajonettfäktning;
hvad gymnastiken angår, äro dock, enl. sednaste infanteri-reglemente,
— besynnerligt nog — icke samma föreskrifter gällande
för infanteriet, som för de öfriga vapnen.
40:o. Den militära tjenstgöringens ordnande genom 1819
års tjenslgöringsreglemente, men hvilket till en del nu icke mer
eger tillämplighet.
41:o. Åtskilliga gånger förändrade och återförändrade exer
cisreglementen
för de olika vapnen.
42:o. Förbättradt, ehuru ytterligare förbättring erfordrande,
beklädnadssätt för indelta roterade infanteriet.
43:o. Afskaffandet af ackorderne inom arméen, hufvudsakli
gast
genom arme'-befälels enskilta bekostande.
44:o. Inrättandet af en pensionsanstalt för enkor och barn
efter afskedade i fattigdom varande militärer.
Efter alt här hafva sökt, så fullständigt som möjligt, uptaga,
hvad som sedan år 1810 blifvit åtgjord! inom Landtförsvaret, öfvergår
jag nu till en, ämnet tillhörande, högst vigtig omständighet:
Landtförsvarets kostnad frun nämnde tilt närvar, tid.
För alt i möjligaste korthet åskådliggöra utgifternas qvantitativa
tillväxt under förenämnde tiderymd, vill jag, med undantag
af de å riksstaten anslagne penningar, oindeldl spanmål och
extra statsanslag, beräkna alla de öfriga utgifterne såsom oförändrade,
och såsom norm för denna beräkning antaga deras nuvar.
belopp. Den obetydliga skillnad i sifferupgifier, som häraf blifver
en följd, bör så mycket mindre kunna klandras, som skiljaktigheterna
emellan Landtförsvarets kostnad förr och nu derigenom
förminskas, i stället att förökas. Såsom oförändrade utgifter
antager jag nemi.:
1) Rust- och rotehållarnes enskilda utgifter för knektehållet,
med afdrag af de rote- och hästvakanser,
som direkt ingå bland Statsverkets inkomster1) . 2,148,651.
2) Befälets boställen, enl. den afkortning de komma
att lemna, om de allmänt för Statsverkets räkning
utarrenderas; eller 50 proc. utöfver deras
upskatmingsvärde  570,441.
3) Utgifter, som bestridas af Militim-boslällskassan . 29,200.
4) Indelta räntor enl. markegång på förslag, med afdrag
af rusthålls- och augmentsräntorne .... 534,367.
5) Indelt spanmål, i medeltal 20,872 l:r å 6 r:dr . 125,232.
Transport 3,407,891.
1) Beloppet grundar sig på Landsinnes officiella meddelanden.
\
Den ii Januari.
101
Transport 3,407,891.
6) Direkte från städerne utgående inqvarteringspen
ningar
59,176.
7) Den del af pensioneringen sora bestriddes af allmänna
medel2)  240,600.
S:ma r:dr b:ko 3,707,667.
När man härtill lägger de föränderliga utgifterna, eller hvad
som serskildt vid hvarje riksdag 3) blifvit beviljadt i penningar,
oindelt spanmål, och extra anslag 4), så erhålles följande totalsum
-
mor af Landtförsvarets kostnader, nemi.:
Vid riksdagen 1810: penningar årligen  626,254.
— 24,073 t:r oindelt spanmål, dito . . . . 144,438.
— oförändrade utgifter dito  3,707,667.
4,478,359.
Vid riksdagen 1823: i penningar årl  1,896,783.
— 16,342 t:r oindelt spanmål dito  98,052-
— oförändrade utgifter dito  3,707,667.
— extra anslag  133,333.
5,835,835.
Vid riksdagen 1828—1830: penningar årl. . . . 2,124,187.
— 16,342 t:r oindelt spanmål dito .... 98,052.
— oförändrade utgifter dito  3,707,667.
— extra anslag  2,500,000.
8,429,906.
Vid riksdagen 1834—1835: penningar årl. . . . 2,238,090.
— 17,345 t:r oindelt spanmål dito  104,070.
— oförändrade utgifter dito  3,707,667.
— extra anslag  430,000.
6,479,827.
Vid riksdagen 1840—1841: penningar årl. . . . 2,452,262.
— 17,345 t:r oindelt spanmål dito  104,070.
— oförändrade utgifter dito  3,707,667.
— extra anslag  894,814.
7,158,813.
2) Häruti icke inbegripet extra anslaget till Arméens Pensions-kassa,
men väl Krigsmanshusmedlen, o. s. v.
3) Som utgifterne för Landt- och Sjöförsvaret voro sammanförde ända
till 1823 års riksdag, och afskiljandet af hvad sorn serskildt hör
till hvardera, är förenadt med både svårigheter och tidsspillan, har
jag inskränkt,mig till upgifterne för 1810, såsom nödvändige för att
erhålla den nödiga utgångspunkten.
4) Extra anslagen uptagas summariskt till de belopp, hvartill de vid
vid hvarje riksdag blifvit beviljade.
102
Den 11 Januari.
Vid riksdagen 1844—1845: penningar ari. . . . 2,696,883.
— 17,345 t:r oindelt spanmål ari. . . 104,070.
— oförändrade utgifter dito ....... 3,707,667.
— extra anslag  979,850.
7,488,470.
Vid riksdagen 1848—1849: penningar årl. . . . 2,741,576.
— 17,220 t:r oindelt spanmål dito  103,220.
— oförändrade utgifter dito  3,707,667.
— extra anslag
781,753.
7,334,216.
hvartill vid sistnämnde riksdag ytterligare kommer följande anslag
af mera tillfällig beskaffenhet, nemi.:
Landtförsvarets andel i anslaget till 1848 års krigsrustningar
cirka  666,666: 32.
Kostnaden för förstärkning å Stockholms garnison 150,000: —
eller tillsammanlagdt cirka enahanda belopp, hvartill samtlige riksstatens
öfrige åtta utgiftstitlar upgå.
Hvar och en, som vill egna föreg:de, med all möjlig oväld
gjorda upgifter den ringaste upmärksamhet, måste efter min bestämda
och oförgripliga öfvertygelse komma lill den slutföljd, alt
några spår till den af Hr von Hohenhausen omordade, omfattande
plan till Sveriges Landtförsvar icke finnes: att det enda,
som qvantitatift utvecklat sig, är utgifterna, hvilka nära nog
upgått till dubbla beloppet af hvad de voro 1810 och delta pä
samma gång, som den egenteliga hären minskals till nummerår,
utan ersättning af andra försvarskrafter än allmänna beväringsmanskapet,
men hvilket, i anseende till sin all ändamålsenlighet
saknade organisation, endast är att anse som en härpå papperet;
att i (jvalilatift hänseende det visserligen i vissa delar gått framåt,
såsom hvad angår de militära bildningsanstalterna, Art:s materiel
m. m., men dock ingalunda reialift till de stegrade utgifterna.
Uti förenämnde sanningsenliga rekapitulation af förhållanderne
till början af innevar. riksdag, har jag endast uplagit hvad
som verkeligen inträffat, deremot har jag förbigått, hvad jag ansett
hafva blifvit uraktlåtit, äfvensom de brister, hvilka deraf
varit en följd. Att härom yttra mig anser jag dock vid della
tillfälle vara så mycket mer af nöden, som det endast härigenom
blifver möjligt att som sig bör bedömma K. M:s vid innevar. riksdag
atlåtna propos. om Statsverkets tillstånd och behof. Visserligen
torde hvad jag kommer att påpeka, från vissa håll föröka
en mot mig ådagalagd fientlig sinnesstämning; men detta obehag
anser jag icke böra utgöra ett hinder alt, trogen min fosterländska
pligt, låta sanningens röst oförställdt och ulan fruktan uttala
sig. Möjligen kan man en tid lyckas att undertrycka verkningarne
häraf, men förr eller sednare skola de dock komma alt
inträffa.
Den rättskänsla, som lyckligtvis ännu utgör ett grunddrag af
nalional-lyuuet, är mig på samma gång en borgen härföre, som
den npmanar mig att ståndaktigt gå milt föresätta mål till mötes,
emedan jag tror ali mina idéer hafva framlid, rätt och rättvisa
framför sig!
Ofvergående till ofvan antydda brister, hvad framställer sig
väl för deri oväldige granskaren, såsom frukter af ett 36:årigt
fredslugn och kostnader, som i ett sammanräknad! belopp upgå
till öfver 240 millioner Rdr b;ko. Jo, hvad först och främst arméens
indelning i olika korpser aDgår, så kan man deruti icke
spåra ringaste skymt till princip och ändamålsenlighet, så framt
man icke så vill anse eli lyckadt bemödande, att på bekostnad af
allt annat tillskapa en mängd öfvertlödiga, men lucraliva chefsbeställningar,
samt en för militärlyxen välkommen mångfald af
uniformer, föranledd af arméens indelning i en mängd särskildte
korpsgr med olika benämningar, ehuru af enahanda natur. Alt
hvad här blifvit påstått, icke i ringaste mån är öfverdrifva, derom
förvissas man på samma gång som man kastar en blick på
arméens rangrulla och tager i beräkning korpsernas nummerär.
Deu vid åtskilliga regiten och korpser af dagens händelser
föranledda mobilisering af s. k. fältbataljoner, ådagalägger än ytterligare
såväl olämpligheten af vår närvar, korps-indelning, som
de nödvändige följderne af det för krigaryrket stationära förhållande,
som vid indelningsverket är förenadt.
Man finner nemi. att, sedan en till sitt erforderliga antal
stark fält-bataljon utgått ur våra på 2:ne bataljoner fördelta, samt
ytterligare befälscadre för ännu en bataljon innehållande reg:ten,
återstår visserligen några qvarlefvor af såväl befäl som manskap,
men som äro af den defecta egenskap, och dessutom, synnerligast
hvad truppen angår, så otjenstbara, att de, oaktadt den dryga
kostnad de icke destoraindre tillskynda staten, äro såsom något
helt för sig oanvändbara.
Tager man åter i betraktande arméen med hänseende till
förvaltningen af dess ekonomiska angelägenheter, så framstår främst,
att den polygarkiska kollegiala styrelseformen blifvit inom Krigs
colbm bibehållen bredvid den enl. grundlagen ensamt ansvarige
och af Ständerne åtkomlige Departds-chefen. Såsom skäl till
detta bibehållande har man visserligen åberopat, att den enskildtes
rätt skulle vara bättre bevarad genom den collegiala än deparlemental-styrelsen.
Jag är likväl härutinan af alldeles motsatt
öfvertygelse. Den ansvarighet inför R. St. som R.F. stadgar
för Landtförsvars-Depart:ts-chef, bär utgöra ett säkrare skydd mot
maktmissbruk och förbiseende af embetspligter, än den oåtkomlighet,
som i verkligheten om icke lagenligt, skyddar möjligen
alltför maklbegärlige coll.-ledamöter. Den collegiala styrelseformen
minskar äfven den nödvändiga skyndsamheten i ärendernas handläggning
och kan blifva ett medel alt högst menligt afleda den
ministriella ansvarigheten.
Öfvergående till arméens materiel, vill jag först föra till
minnes hvad vi i nämnde afseende egde år 1810. Riksdagshandlingarne
för detta år uplysa nemi., att vi ägde 92,000 gevär
med dertill hörande ”patronkök, remlygspersedlar m. m.;”
ridare ”én i bästa stånd varande Art.-materiel, tillräcklig i antal
för en armé af 100,000 man.” Slutligen erhöllo vi något sednare
30,000 Engelska subsidie-gevär, hvilka ännu till en stor del
begagnas. Hvad företer väl, detta oaktadt, materielen för det
närvar.? Jo, hvad Infanteriet och Kavalleriet synnerligast angår,
en dels dålig, dels otillräcklig och olikformig, således felaktig beväpning,
en dels dålig och bristfällig, dels hell och hållet felande
utredning, en dålig och för krigsbruk lill persedlarnes antal
otillräcklig fotbeklädnad för infanteriet, hvars tjenstbarhet i så
hög mån är beroende af fotbeklädnaden med hvad dertill i öfrigt
hörer; en nära total brist på för tskaffningstross; ett, i hög grad
felaktigt anskaffningssält för rusthålls-reg:ienas beväpning, beklädnad
etc. en sjukvård, uti hvars ändamålsenliga ordnande å såväl
freds- som krigsfot, så mycket återstår att önska, då i förstnämnde
afseende undantag göres för Stockholm och några andra garnisoner;
en aflöning för befälet, som, oberäknadt det i alla afseenden
klandervärda förhållande, att den inom samma grad och vid
samma vapen med samma t je nst gör i n gs-sk y ldighet, är olika för
nära nog hvarje särskilt reg:te, äfven är derhän otillräcklig, då
man undanlager för de högre graderna, att den tvingar individen
att göra tjensten till en bisak, för att på hvarje annat uptänkligt
sätt förskaffa sig sitt nödtorftiga uppehälle, och i någon mån för
ålderdomen söka återförvärfva hvad han oftast af sina tillgångar
upoffrat i det yrke, han af ungdoms hänförelse, ibland endast af
fåfänga, omfattat; en pensionering, otillräcklig för lefnadsbehofven
under en framskriden ålder, och dä den enskilda försörjningsförmågan
icke är tillräcklig; då en familj vanligen ökar utgifterna;
en pensionering, hvartill befälet å sin sida, oaktadt otillräckliga
löner, sjelf måste kontribuera, och som för den utsläpade oeh
bräckliga soldaten vanligen upgår endast lill en skilling om
dagen.
Sträcker man åter granskningen till de fordringar nationen
eger på arme'en, såsom det betryggande värnet för dess sjelfständighet,
så finna vi visserligen andan och viljan såsom de böra vara,
goda; men vi finna äfven hos densamma nära nog fullkomlig
brist på de 2:ne hos soldaten nödvändigaste egenskaperne: marchvana
och kunskap i vapnens bruk (skjutfärdighet). Slutligen
kan man till och med säga, alt arméen saknar, hvad som utgör
det nödvändiga och enda medlet för vidmakthållandet af en med
helsosamma frukter förenad krigslydnad och ett icke förslafvande
samband mellan hvarje länk i den militära hierarkien, nemi. de
bestämda föreskrifter för såväl den lägstes som högstes skyldigheter
— således äfven rättigheter — hvilka utgöra föremål för i
allo tillämpliga krigslagar och tjenstgörings-regleUen.
Efter denna, jag medger, mörka men sanningsenliga framställning
af de med Landtförsvaret förenade förhållanden, torde
väl ingen hvarken med allvar vilja påstå, åtminstone med hopp
att blifva trodd, ”att en omfatlande plan för organisationen
af Sveriges försvarsverk, d. v. s. stridskrafternas ordnande
i qvantilalift och qvalitatift förhållande till rikets behof och
Den 11 Januari.
105
tillgungur, börjat ända från år 1810, och derefter successivt
utvecklat sig,” ej heller bestrida, alt icke mera genomgripande
åtgärder äro af nöden, än de hittills vidlagne, och hvilka, mig
veterligen, icke utgjorts af andra, än en total, dock ej ännu i alla
sina detaljer oåterkalleligen bestämd uniformsförändring för arméen,
samt i åtskilliga förändringar med hänseende till beväringsmanskapets
va pen öfn in gar.
Hvad uniformsförändringen beträffar, så vill jag icke bestrida
hvarken dess behöflighet eller ändamålsenlighet, men den blir
dock alltid en bisak, relativt till de vigtigare förändringar, som
inom Landtförsvaret påkallas. Hvad åter förändringen af beväringsmanskapets
vapenöfniugar vidkommer, så vill jag endast antaga
den såsom ett försök, ifrån hvilket man ganska snart lärer
komma att afstå, då ändamålet, efter all möjlig förmodan, icke kommer
alt motsvara de kostnader, som med experimentet äro förenade.
Icke blir man t. ex. kavallerist derigenom att man påspänner
en sabel, möjligen på en kavalleriuniform, och derefter
öfvar 12 dagars fot-exercis? -
Ett noggrant öfvervägande af allt hvad i det föregtde blifvit
anfördi, föranlät mig att af nit för den goda saken, samt i akt
och mening att gagna min Konung och milt fosterland, vid förb
riksdag afgifva ett fullständigt och detaljeradt förslag lill reorganisation
af Sveriges Landlförsvar. Ehuru Sjöförsvaret, såsom en
sak lör sig, icke lili nämnde förslag direkt vidröres, blef likväl
icke allenast behörigt afseende derå fästadt, ulan äfven förslaget
upgjordt i öfverensstämmelse med den åsigt, alt jag tänkte mig
Sjöförsvaret såsom utgörande första linien eller den egentliga corps
de bataille af värt nationalförsvar, och såsom sädarit mer systematiserad!
och mera ulvidgadt, än nu är förhållandet, samt Landtförsvaret
endast såsom andra linien eller reserven, men en oöfvervinnelig
reserv, såsom bestående af Sveriges hela vapenföra befolkning.
Förslaget erhöll dock för tillfället föga sympathier inom
RiksSt:n. Ibland orsakerne härföre torde tyvärr den hufvudsakligasle
vara, alt förslaget gick till roten af det onda — något
som af vår ståndsrepresentation merändels, om ej för annat än
för konseqvenseus skull alltid ogillas, och hvilket möjligen nyligen
föranledde Chefen för Landlförsvars-dep.-tet att ex offcio tillägga
förslaget benämningen: desorganisations-förslag.
Då Utsk. vid sisth riksdag deröfver bröt stafven, yttrades,
att de anmärkmr, som förslagets granskning föranled t, voro
af mindre vigt och lött kunde undanröjas, sä framt systemet
icke innehöll indelningsverkets uphäfvande; något som
Utsk., medgifvande indelnings-verkets intrasslade och omilitäriska
former, likväl icke ansåg antagligt och för fäderneslandet
nyttigt, utan tvärtom vådligt. Var detta domslut det
rätta, eller var det endast ett foster af ensidighet, partiåsigter och
obekantskap med det ämne, som afhandlades? För sin del gillade
RiksStm Utsk:s beslut. Skall framtiden, en icke långt aflägsen
framtid, göra detsamma? Jag ej allenast tror, utan vågar med tillförsigt
påstå, att icke så kommer att blifva fallet. För min en
-
skilda del voro mina åsigler 1848 desamma som de nu äro, nemi.
att jag anser tiden vara inne, alt i vår försvars-organisation förverkliga
livad som vid 1840 års riksdag yttrades af Svenska arméens
vördade och ridderlige Nestor, lian som med krigarens och
statsmannens grånade erfarenhet förenat Underlöjtnantens varma
känslor och öppna väsende, han som velat att ej allenast förvärfva
arme'ens och öfrige medborgares odelade aktning och tillgifvenhet,
utan äfven att oförminskad bibehålla densamma, nemi.
att han tänkte sig indelningsverket såsom tillgäng för ett på
ett fullständigt beväringssystem grundadt nationalförsvar.
Huru underordnad är ej i öfrigt den röle, som de indelta
trupperna spela vid frågan om arméens nummerär, för att med
anledn. deraf göra något afseende på deras bibehållande. Blott
ett enda olyckligt fälttåg, der 15 ä 20,000 man gingo förlorade
och hela indelta arme'en — denna armé, som under freden, då
dess verksamhet i militäriskt hänseende är nästan ingen, kostar
landet så omätliga summor — vore sprängd samt beväringsmanskapet
enda resursen.
Hvarföre då icke, medan tider är, gifva detta manskap den
organisation, som det har af nöden, om något dermed i afgörandets
ögonblick må hunna uträttas?
Att en soldat slåss bättre för det han har ett torp, hustru
och barn, är en sådan dårskap att påstå, att jäg icke tror någon
med allvar kan göra det; tvärtom tror jag, att, om under stridens
hvimmel den, till en framskriden ålder komne och af ekonomiska
omsorger hittills uptagne indelte soldaten påminner sig sitt torp,
sin hustru och sina barn, så väcker denna hågkomst snarare feghet
än hjeltemod, genom åtankan på den förlust han åstadkommer
sin familj, genom sitt lifs vågande och förspillande. Hos beväringsynglingen
är deremot äran utan rival på slagfältet.
För att ytterligare ur sin rätta synpunkt bedömma indelningsverket,
bör man taga i behörigt öfvervägande, att Sverige,
då Carl XI organiserade indelta arméen, icke var hvad det nu är;
att indelta arméen ej heller nu företer samma förhållanden, som
i sin primitiva organisation. Yppighet och det stora behofvet af
utländska varor, utom nödvändighetsartiklar, voro den tiden föga
spridda. Soldatens beklädnad var enkel, samt föga kostsam och
sällan förändring underkastad. Landtmannens mesta utlagor bestodo
i jordens natura-prestationer. Fabriker och handel voro af föga betydenhet.
Under dylika förhållanden var bästa sältet för despoten
att få en armé, att indela den på jorden. Hvilka förändringar
har tiden icke sedermera åstadkommit? Soldatens underhållskostnad
har stigit, nära fördubblats och uniformsväsendet spelar
nu en vida vigtigare röle, än då. Allt måste jordbrukaren vidkännas,
likasom jordbruket vore den enda ränlegifvande näringen
i samhället; ehuru man i sjelfva verket kan säga, alt hon nästan
är den minst räntegifvande.
Oaktadt allt detta, och som af ingen kan bestridas, qvarstår
dock såsom faktum, att man för det närvar, anser indelta arméen
utgöra Svenska sjelfständighetens palladium; alt till och med vårt
Den 11 Januari.
107
BondeSt., oaktadt det flöde af motioner om förändring i indelningsverket,
som nämnde Stånds riksdagsförhandlingar ständigt förete,
kan sägas genom sin tystnad, när det kom till kritan,' dela denna
åsigt, tinder dylika förhållanden och då Svea II. St. ej ännu
kommit till samma åsigt, som den, hvilken af Engelska Parlamentet
yttrades till Wilhelm lil af Oranien, nemi.: ”att en stående
här uttömmer till och med det mäktigaste folks krafter derigenom,
att den förvandlar fredslillståndet lill ett oändligt krigstillstånd,
samt att tyranni och stående härar, gå ständigt hand i hand,
följde i spåren af slafveriet såsom af skuggan,” bör en motsatt åsigt
hos den enskilde personen gifva vika för den allmänna opinionen.
Men då denna opinion i öfrigt ingalunda instämmer uti n. v. krigsministerns
lofsånger öfver försvarssystemets ”planmessiga ordnande
samt qvantitativa och qvalitaliva utveckling,” så blifver deraf följden
alt det problem, som bör lösas, och hvilket äfven jag, efter
min förmåga, vid innevar. riksdag sökt göra, är att, med bibehållandet
af desse med eller utan skäl så omtyckta indelta trupper,
upgifva hvad som anses kunna bidraga till försvarets ändamålsenliga
ordnande; till de påpekade bristernas afhjelpande; till indelta
armeens förvandling till den phalanx, man nu tror den vara, men
som den i verkligheten icke är; till beväringsmanskapets bibringande
af den nödvändigaste och mesta öfning erfordrande egenskapen
såsom soldat, nemi.: skjut färdighet, slutligen till en af
behofvet påkallad såväl minskning i statsutgifterna, som bättre och
likformigare fördelning af armeens aflöningsvilkor.
Efter ofvannämnde utredning af frågan och meddelandet af
dermed sammanhang egande postulater, motsvarande hvad jag i såväl
ena som andra hänseendet till större delen redan offentliggjort,
öfvergår jag till behandlingen af den K. proposm i hvad den angår
Landlförsvarel. Härvid förekommer först till afgörande huruvida
nämnde K. propos. genom sitt innehåll i mer eller mindre
mån upfyller de af mig antydda fordringar. Tyvärr kan jag icke
besvara denna fråga annorlunda, än att denna nåd. propos. eger
ett omisskänneligt syskontycke med sina föregångare. Förökade
anslag ulan ringaste skymt lill den behöfliga och länge förväntade
systematisering, som, till både allmän och enskildt belåtenhet,
skulle på samma gång förminska utgifterna, gifva en förökad styrka
åt försvaret, och ställa, som man säger, kyrkan midt i byn för
låntagarne, — äro grundprägeln i samma propos.
Efter hvad som i det föreg:de finnes anfördt, utgjorde totalkostnaden
för Landtförsvaret vid sisth riksdag: ett sammanräknadt
belopp af 7,334,21(5 r:dr, deraf penningar af statsmedlen 2,741,576
r:dr; oindelt spaumål 103,220 r:dr; oförändrade utgifter 3,707,(567
r:dr samt extra anslag (oberäknadt andelen i krigsrustningarne
och kostnaden för den tillfälliga förstärkningen af Stockholms garnison,
men inberäknadt anslaget till Arme'ens Pensionskassa)
781,753 r:dr. Går man nu till den K. proposm, så finner man
följande begärda tillökningar för Landtförsvaret, nemi.: penningar
af statsmedlen 85,800 r:dr extra anslag (inberäknadt en tillökning
af 22,000 r:dr å anslaget till Armeens Pensionskassa) 283,247
108
Den 11 Januari.
r:dr; ersättning till Armeens Pensionskassa för föreslagen mistning
af vakans- och liggetids-besparningar 31,400 r:dr eller tillsammanlagdt
tillökning: icke mindre än 400,447 r:dr. Att en dylik
föreslagen tillökning uti Landlförsvarets utgifter af mig pä det
högsta måste ogillas, torde hvar och en tinna ganska naturligt,
som fäst ringaste afseende-vid hvad jag på grund af min innerligaste
öfvertygelse har anfört, såväl i det föreg:de, som i mina
båda, vid innevar. riksdag afgitne, förslager till Landlförsvarets reorganisation.
Men icke nog dermed, att jag under närvar., af
mig utredda, förhållanden, mäste ogilla hvarje skillings tillökning
å Landlförsvarets utgifter; jag måste äfven påyrka den successiva
nedsättning i dem, som mina. förslager alternativt innehålla.
Ehuru hvad jag här framställt, endast utgör min individuella
åsigt, torde jag icke begå ett alltför stort misstag, om jag vågar
påstå, att denna åsigt delas åtminstone af ett icke obetydligt
antal medlemmar vid innevar. riksmöte, och att de, lika med mig,
svårligen lära Önna någon annan förklaringsgrund till det af Chefen
för Landtförsvars-dep:tet till H. M. Konungens sanktion framlagda
förslag till begäran om förökade anslag för Landtförsvaret,
än den, att Hr Dep:ts-chefen låtit leda sig af tanken på en möjlig
blifvande lur i spel — i detta spel, der korten utgöras af voteringslappar
och afgörandet bestämmes af den förseglade sedeln.
Han hade likväl icke bordt förglömma, att Fortuna är en kapriciös
gudomlighet, och att den aflagda lappen, den på hvilken
frågan säkerligen kommer att bero, likaväl kan innehålla en nit
som en vinst.
Efter hvad jag redan anfört, kunde det visserligen vara öfverflödigt
att ingå i någon detaljgranskning af de begärda anslagen,
icke dess mindre, vill jag annorlunda förfara, och får i öfverensstämmelse
härmed förklara:
alt jag bestrider allt anslag både såsom det nu utgår och
som det är föreslagit alt utgå, till någon t. f. President i Krigscolhm,
under förutsättning likväl, att den collegiala formen inom
nämnde embetsverk kommer att bibehållas. En serskild ordf. med
uteslutande befattning alt leda öfverläggningarne, är nemi. under
dessa omständigheter obehöflig, eftersom nämnde åliggande alltför
väl kan alternera emellan de icke föredragande militärledamöterne.
Ett ytterligare stöd för min yttrade åsigt om befattningens
närvar, obehöflighet finper jag i det förhållande, alt densamma nu
kan innehafvas och cumuleras med den, att dömma efter lönebeloppet
på stat, betydligaste befattningen inom armeen;
alt jag bestrider såväl behöflighelen af det antal tjenstemän
(53 personer), som Krigs-collegii tillsvidare-organisation uptager,
som beloppet af det föreslagna löneanslaget (52,607 r:dr 17 Sk.
6 r:st.) Det förhållande jag i såväl det ena som andra hänseendet
anser böra ega rum, jemte beloppet, hvartill jag anser de olika
tjenstegradernas löner höra upgå, synes af Tab. 1 till mitt Organisationsförslag
N:o 2;
att jag bestrider anslaget till en Reg:ts-skrifvare vid Ingeniörkorpsen.
Som K. förordnandet af d. 25 Nov. 1846, såsom för
-
Den 11 Januari.
109
beredande åtgärd till en efterlängtad reorganisation af armeens aflöningssätt,
anbefallt uphörandet af Regits-skrifvares tillsättande
annorlunda än tills vidare, oell jag fortfarande lefver i det hopp,
att hvad väntadt är icke skall uteblifva, hvarigenom tillvaron af
Reg:ts-skrifvare blifver obehöflig, så bör något anslag till en dylik
befattning vid Ingeniör-korpsen ej heller nu beviljas.
att jag bestrider anslaget till Ingeniör-trupperne. Icke derföre
alt jag anser saken obehöflig, —den är tvärtom högst nödig
— utan på den grund, alt jag icke anser några partiella organisations-anslag
böra beviljas, som skulle föröka Landlförsvarets
närvar, utgiftssumma, när det obestridligen är fallet, att de icke
allenast kunna bestridas utaf det närvar, anslaget, utan äfven i
jemnbredd med en betydlig besparing å detsamma. Af samma
anledn. bestrider jag äfven anslaget till Exercis-kompanier för indelta
infanteriet; till lönetillökuing för Artis Depol-kaptener, yngre
Kaptener, Löjtnanter och Underlöjtnanter m. m. samt till
värfvade Regitmes Regits-pastorer; sluteligen ersättningen till Armeens
Pensionskassa för projekterad mistning af vakans- och 1iggetids-besparingarne.
Att påbygga en ytterligare våning på ett
hus med murken grund, vore minst sagdt en stor misshushållning
;
att jag bestrider anslaget till en s. k. General-fält-läkare.
Sundhets-colhm eger, i följd af den för detta embetsverk utfärdade
instruktion, öfverinseende! å den militära sjukvården och Chefsskapet
öfver Fältläkare-korpsen. Att öfverflytta nämnde maktpåliggande
befattning på en enda person, anser jag för min del betänkligt
och derjemte endast ledande till en förökad, af behofvet
opåkallad, statsutgift. Vid de få tillfällen, då Krigs-collim eger
att handlägga sådane sjukvårdsärenden, hvarest inhemtandet af
en läkares tanke är af nöden, blifver detta bäst upfyldt, antingen
genom remiss till eller sammanträdande med Sundhels-collim;
alt jag bestrider anslaget till den föreslagna nya mililär-läkare-graden:
Förste Bataljons-läkare. Någon skillnad i göromålen,
den ene och andre bataljons-läkaren emellan, finnes icke,
hvarföre jag icke eller finner skäl vara förhanden alt tilldela dem
olika lönebelopp. Härigenom vill jag dock icke hafva sagt, att
icke läkarestaten delar lika öde med den lägre delen af officerspersonalen,
nemi. att vara otillräckligt aflönad, hvarvid jag äfven
uti mina aflemnade organisations-förslag fästat behörigt afseende;
men att afhjelpa detta missförhållande genom en ny tillökning i
landlförsvarets närvar, utgifter, måste jag afstyrka af samma skäl,
som jag afslyrkt anslaget till Ingeniör-trupperne;
att jag bestrider fortfarandet af de ä Generalitets-staten upförda
arfvodeh till s. k. Fält-ldkare. Deras befattningar äro under
vanliga fredsförhållanden inga andra än som tillkomma hvarje
annan Regits-läkare, hvarföre jag saknat skäl att tillstyrka fortfarande
arfvoden för benämningar utan motsvarande åligganden.
Under krigstillfällen eller då arméen ställes på fältfot och Sundhets-colhii
öfverinseende öfver den militära sjukvården icke blir
tillfyllestgörande, utan detta åliggande åt en serskild person måste
110
Den 11 Januari.
updragas, gifver fältförvaltnings-reglementet vid handen huru samma
person skall aflönas.
alt jag bestrider tilldelandet af resestipendier till andra militär-läkare
än dem, som besöka verkliga krigslheatrar och derstädes
inhemta huru, under dylika omständigheter, den militära
sjukvården handhafves. Algerien och Kaukasien äro i detta fall
ständiga experimentalfält. Alt deremot uteslutande besöka Europas
hufvudstäder och derstädes taga kännedom huru sjukhusen äro
inrättade etc., är visserligen högst nyttigt för läkare i allmänhet;
deremot torde speciell för militär-läkaren, isynnerhet vid betraktandet
af vår arme-organisation, detta icke vara det mest behöfliga;
alt
jag bestrider anslaget till återbesättandet af de indragne
Sergeanterne vid Fotgardes-reg:tena. Svenska Underofficers-organisationen,
utan motstycke till andra arme'er, är, enl. min åsigt,
då jag undantager de expeditionsförande (fahnjunkarne), ett öfverflödigt
mellanting emellan befäl och trupp (ledare och stridande);
ett militäriskt oling, hvarken till båtnad för tjensten eller individerna
sjelfva. Uti andra arme^er äro Under-officerarne (Ser-1
geanterne) icke annat än våra korporaler; de äro kapitulanter, erhålla
gage samt proviant och beklädnad in natura, äro beväpnade
och bära packning lika med truppen, tillsammans med hvilken de
äfven, i och för fullgörandet af sin tjenstebefattning, äro kasernerade,
hvilket allt dock icke hindrar en allmännare befordran för
dem till officerare — och dertill ganska duglige officerare. Hos
oss deremot äro Underofficerare beväpnade och beklädda i liket med
Officerare, bo icke tillsammans med truppen, samt måste sjelfva
bekosta sig beklädnad, föda, qvarter, ljus och värme emot aflöningsvilkor,
som relativt till utgifterna understiga hvad soldaten
erhåller af Staten. Följden häraf är: alt befälets (ledarnes) antal
obehöfligt förökas på bekostnad af de verkligt stridandes; alt
Underofficerarnes afsedda närmare upsigl öfver truppen förfelas och
öfverflyltas från dem på korporalerne; att sluteligen nämnde personers
ekonomiska ställning är den mest beklagansvärda, dels derigenom
att de genom sin yttre utstyrsel och de anspråk, som härifrån
härflyta, tvingas till en under andra förhållanden obehöflig
lefnadskostnad, som vida öfverstiger inkomsterna, dels derigenom
att de sakna allt tillfälle medan de tjena, att genom biförtjenster
bidraga lill sin utkomst, dels sluteligen derigenom, alt de äro utan
all framtid. Att det är om desse Underofficerare (Sergeanter) jag
talar, som äro utan all enskild förmögenhet och utan allt hopp
om befordran, och ej om de unge män af börd och förmögenhet,
som under ett ä två år, för syns skuld pådraga Underofficersrocken
för att derefter utbyta den mot Officers-epålelterne; förstås
af sig sjelft. Betraktar man i motsatts härmed korporalerne; den
bättre lottade och mindre ekonomiskt bekymmer medförande samhällsställning
de innehafva; huru mycket truppens goda hållning,
disciplin och tjenstbarhet på dem är beroende; deras mångsidiga
användbarhet i militäriskt hänseende, samt slutligen hvad de för
närvar, äro och hvad de kunna blifva med högst obetydligt för
-
Den 11 Januari.
lil
bättrade villkor och hvarpå Art:ts l:a Konstaplar lemna ett så vackert
och aktningsbjudande exempel, så vågar jag hysa den förmodanx
att min åsigt, att indraga en större del af nu befintlige Underofficers-befattningar
i stället för att tillskapa nya, icke ogillas;
att jag bestrider de för Wermlands Fältjägare-reg:tes förvandling
till en bataljon erforderliga öfverflytlningar och jemkningar i detta
regrtes närvar, anslag. En organisation, som afser bataljonen såsom
administrativ enhet, kan jag för min del icke annat än högeligen
ogilla, dels derföre att den relativt till truppstyrkan medför
större kostnader än organisationen af flere bataljoner till en korps,
•— Lifreg:tets och Smålands Grenadier-bataljoner m. fl., lemna derpå
obestridliga exempel, dels derföre, att en ensam bataljon snart i
fält förvandlas till ett intet, således aldrig bör utgöra ett helt
för sig;
att jag bestrider lönetillökningarne för Art:ts Öfverstar och Majorer,
såsom icke af det trängande behof påkallade, att de böra föregå
den allmänna förändring af Arméens löneförhållanden, hvilken
icke länge kan uteblifva;
att jag bestrider den föreslagna tillökningen af Öfverste-löjtnanter
på stat vid Art., så framt härigenom något ytterligare anslag
skulle erfordras. Erfarenheten har visat, att betänkligheter upstått
om tillräcklighéten af Arm 'ens Pensionskassas tillgångar till pensioneringens
bestridande, och hvaraf följden blifvit en begäran om tillskott
från statsmedlen. Ju mer deras antal ökas, som blifva berättigade
till högre pension, med andra ord, ju flere gradupflyttningar
som ske, likartade med dem, som under sednaste åren egt rum
vid Topografiska och Ingeniör-korpserne, ju mer anlitas kassans tillgångar
och ju förr upstår behofvet af understöd af statsmedlen. Ar
meningen i stället att blott tilldela nya benämningar åt en del af
Art:ts Majorer, så hafva R. St. dermed intet att skaffa; men då
frågan vidröres i det Stine meddelade Statsrådsprot., har jag icke
trott det vara otillständigt att yttra den åsigt, alt jag, med hänseende
till hvad som ronde titulaturen inom Norska arméen eger
rum, icke skulle anse det olämpligt om samtlige Majorer inom Svenska
arméen, såsom egande alldeles enahanda befattningar, nemi. antingen
Bataljons- eller Divisions-chefs, hädanefter komme att benämnas
Ofverste-löjtnanter;
att jag bestrider förvandlingen af anslaget till skrifmaterialier
och expenser, samt ved och fjus för Krigs-collim m. fl. verk,
ifrån bestämdt anslag till forslags-unslag, eftersom jag anser det
nu anvisade beloppet med nödig hushållning fullt motsvara behofvet
;
alt jag sluleligen bestrider, att det å allmänna indragningsstaten
anvisade belopp af 10,000 r:dr till expectans-arfvoden åt lönlöse
Officerare, icke måtte beviljas till pensions-förhöjningar för andra
än dem, hvilka i Kaptens-graden taga afsked. I den så maktpåliggande
Kaptens-graden stannar det stora flertalet af arméens Officerare,
utan andra utsigter för ålderdomen än dem de kunna bereda
sig och familj, för de 400 r:dr, hvaraf den vanliga pensionen
utgöres. De af ödet åter mera gynnade, hvilka öfverskrida nämn
-
112
Den 11 Januari.
de grad oell hvilket vanligen sker redan vid en yngre ålder, erhålla
relafivt ganska fördelaktiga lönevilkor, medan de ännu tjena och,
då de en gäng taga afsked, hvilket i allmänhet sker vid en mera
framskriden ålder än Kaptenerne och först då de minst blifvit berättigade
till pension efter 4:de pensionsklassen, en högre pension,
samt utsigter till en mängd fördelaktiga anställningar, hvilka icke.
stå Kaptenerne till buds. Såsom ytterligare skäl till ofvan gjorda
yrkande, gäller det förhållande som vi litet hvar veta eger rum, eller
att en ofta icke mer tjenstbar Kapten likväl af ömmande omständigheter
befordras lill Major i akt och mening att han skall taga
afsked efter de 2:ne år, som göra honom berättigad till Majorspension,
— något som dock vanligen icke inträffar, utan i stället
föranleder individen, i följd af de erhållne högre inkomsterne, att
hvad man kallar ”hanka med” ännu längre, än om han redan såsom
Kapten med en skälig pension kunnat taga afsked. Att Statens
tjenst genom detta förhållande i mångfaldigt hänseende blir lidande,
inser hvar och en tillräckligt. Blefve deremot de ifrågavar.
ä indragningsstaten upförde 10,000 r:dr uteslutande anvisade till
förhöjning af Knptens-pensioner, t. ex. med 100 r:dr för hvar och
en, så blefve härigenom enl. mitt förmenande icke allenast pn af
rättvisa och billighet föreskrifven handling upfylld, utan äfven alla
anledmr till befordran af miséricorde undanröjda.
Sedan jag nu yttrat mig öfver de för Landtförsvaret begärda
ständiga anslag, öfvergår jag lill de tillfälliga, denna innovation
från 1823 års riksdag, och får med anledn. deraf yrka
att följande begärda anslag, nemi.: till nya gevär 200,000 r:dr;
till anskaffning af fänghåls-tappar samt rengörings- och söndertagningsverktyg
12,000 r:dr, och till nya pistoler 12,000 r:dr, eller
tillsammanlagdt 248,000 r:dr, måtte nedsättas till 60,000 r:dr på
3:ne är, eller 20,000 r:dr om året, samt användas till anskaffning
af nya gevär, pistoler och sablar med hvad dertill hörer, för den
stående hären (stammen), och derjemte öfverflyttas från tillfälligt
till ständigt anslag.
Enl. hvad redan i det föregtde blifvit anfördt, egde vi år 1810
92,000 gevär, oberäknadt de 30,000, vi från England såsom subsidier
sednare erhöllo, eller tillsammanlagdt 122,000 gevär med en
kaliber af dels 0,67 dels 0,65 dec.tum. Sedan denna tid tror jag
mig, utan fruktan för öfverdrift, kunna påstå, alt R. St., i och för
anskaffande af nya gevär uti dels ordinarie, dels extra anslag, tillsammanlagdt
anvisat icke mindre än 2,000,000 r:dr, hvilken summa
gifver en tillökning sedan år 1810 af cirka 100,000 gevär med
tillhörande bajonetter, å hvilka kalibern blifvit nedsatt till 0,62 dec.-  tum. Vapentillgången, inberäknadt hvad vi år 1810 egde brukbart,
borde således år 1850 vara 222,000 gevär. För att beräkna förbrukningen
under dessa 40 år dividerar man 22,591, eller det antal
gevär, som af stamlrupperne begagnas, med 50 eller gevärets
brukningstid, då man erhåller den årliga förbrukningen, som är
452 gevär. Multiplicerar raan åter detta tal med 40 så angifver
produkten 18,080 det antal gevär, som sedan 1810 blifvit förbrukade.
Den 11 Januari.
113
kade. Denna beräkning är dock gjord under förutsättning att alla
år 1810 befintliga gevär varit obrukade; men då sådant icke kunnat
vara händelsen, har jag trott mig komma lill ett närmast riktigt
resultat, derigenom att jag ökar förbrukningen med 100 proc.,
således antager densamma till 30,160 gevär. Subtraherar man åter
detta tal från 222,000 så utgör resten 185,840, det antal brukbara
gevär, som nu borde vara tillfinnandes. Alt låta det antal gevär
ingå i beräkning af förbrukningen, som af beväringsmanskapet begagnas,
anser jag vara högst orätt, ty dels erhöll nämnde manskap,
ända frän sitt inrättande till år 1822, inga andra än bristfälliga och
obrukbara gevär, dels har detsamma från nämnde till närvar, tid
icke erhållit andra gevär, än sådane, som för stamtrupperne blifvit
kasserade, utan att vara så obrukbara att de icke genom reparation
kunnat ånyo i brukbar t skick försättas. På grund af förenämnde
utredning af frågan har jag ansett lämpligt att yrka den nedsättning
i ofvan anförda anslag, som jag upgifvit och som, enl. hvad
Tab. 15 och 23, uti det af mig afgifna förslag N:o 2, innehålla,
motsvarar det angifna ändamålet;
att det begärda anslaget till anskaffning af redskap samt ridmed
liera persedlar för Artilleriet, 48,000 r:dr, måtte nedsättas lill
20,000 r:dr för 3:ne år eller 6,666 r:dr 32 sk. årligen. Riksdagshandlingarne
för 1810 uplysa äfven, alt vi då egde en ”i bästa stånd
varande Art.-materiel, tillräcklig i antal för en armé af 100,000
man.” Tager man vidare i betraktande de betydliga summor R.
St., lid efter annan, till förökande af nämnde materiel anvisat, torde
den nedsättning jag föreslagit icke finnas olämplig;
alt det begärda anslaget för Carlsborgs fästningsbyggnad, 150,000
r:dr, måtte nedsättas lill 60,000 r:dr på 3:ne år eller 20,000 r:dr
årligen. Anläggandet af en fästning på ett dylikt ställe, som Carlsborg,
är, redan i militäriskt hänseende, något högst anmärkningsvärd!.
När dertill kommer omfånget af den antagna planen och de
kostnader, som med utförandet häraf äro förenade, så upstår ett förhållande,
som jag tvekar gifva sin rälla benämning. I andra länder
lägger man fästningarne på gränserne, dels för att hindra fienden
att öfvergå desamma, dels för att bereda honom ett anfall i
ryggen, om han detta oaktadt lyckas göra det. Hos oss deremot
afbryter man till och med de befästningar, som skulle skydda den
nära kusten belägna hufvudstaden, med allt det dyrbara den innesluter,
mot åtminstone en surprise; låter befästningarne af Gefle, Calmar,
Carlskrona, Malmö, Landskrona, Halmstad och Götheborg dels
förfalla, dels raseras, raserar till och med den i strategiskt hänseende
så vigtiga Christianstads fästning och upbygger i stället ett slags
Sveaborg i hjertat af riket, dit ingen fiende kan komma, förrän han
dessförinnan gjort sig lill herre, öfver hela Sverige. Har dock denna
olycka inträffat, hvad skola vi väl då med Carlsborg? Hvilken är
väl då frukten af de millioner, som blifvit utgifna för tillfredsställandet
af en blott och bart militärisk fantasi. Att man i rikets medelpunkt,
å ett ställe med fördelaktiga kommunikationer, beslutar sig
anlägga en hufvud-depöt, äfvensom att den så tillvida befästes, alt
3 H. 8
114
Den 11 Januari.
man blifver i tillfälle bevara de sammanbopade förråderne mot okunniga
tilltag, deremot bar jag intet att anmärka; men detta är icke
på långt när hvartill man inskränkt sig vid Carlsborg. Af denna
anledn., och på grund af hvad jag bär i korthet anfört, anser jag
att man för framtiden, jemte det man drager all möjlig fördel af
hvad redan vid Carlsborg i befästningsväg är verkställda inskränker
arbetet lill hvad som är nödigt för ingeniörvapnets tillbörliga öfning,
och att fästningsbyggnadsanslaget, hvilket således hädanefter endast
blefve alt anse såsom ett exercisbehof, nedsättes till hvad jag föreslagit;
att
det begärda anslaget till Topografiska korpsens arbeten
36.000 r:dr mätte nedsättas till 18,000 r:dr för 3:ne år, eller 6,000
r:dr ärligen, eller det belopp, hvilket jag anser motsvara hvad som
erfordras för personalens tillbörliga öfning och verkställandet af dess
arbeten. I sammanhang med den yrkade nedsättningen torde det
icke vara ur vägen, att fästa upmärksamheten deruppå, att af korpsens,
med lön på stat varande 11 Officerare, äro icke mindre än 4, oaktadt
de fortfarande upbära lön vid korpsen, af dels allmänna, dels
enskilda updrag, antingen helt och hållet eller till en del befriade
från tjenstgöring vid korpsen, hvaraf följden blifvit behofvet af andre
serskildt atlönade personers biträde till förrättande af korpsens
arbeten och hvarigenom statsverket således tillskyndas en ytterligare
opåkallad utgift.
Sluteligen yrkar jag med hänseende till de begärda tillfälliga
anslagen:
att följande belopp, nemi.: till bestyckning af strandverken vid
Carlstens fästning 50,000 r:dr, samt (ill fortsättande af fästningsbyggnaderne
vid Waxholm, Carlstén och Carlskrona 315,000 r:dr,
eller lillsammanlagdt 365,000 r:dr under loppet af 3:ne år, måtte
till det upgifna beloppet oförminskade utgå, såsom varande, efter
mitt förmenande, af ett verkligt och trängande behof påkallade;
att följande anslag, nemi.: lill äldre gevärs förändring till slagkruts-antändning
50,000 r:dr och till kompletterande af reservförrådet
för beväringsmanskapet 80,000 r:dr eller tillsammanlagdt
130.000 r:dr, måtte sammanföras till ett anslag och förökas till
150.000 r:dr för 3:ne är eller 50,000 r:dr årligen, med anvisning
att detsamma oafkorladt måtte användas till bildandet af ett uteslutande
för krigsbehof afsedt reservförråd af vapen, beklädnad, utredning
och tross för krigsreserven, hvilket i fredstid medelst erforderlig
omsättning, ständigt bör underhållas i fullgodt och komplett
skick.
Innan jag lemnar Landt försvaret har jag ansett mig böra fästa
upmärksamheten på ett förhållande, hvaruti rättelse tyckes vara af
nöden. Före år 1830 var icke någon serskild lön på stat anvisad
General-Fältlygmästaren, utan förenades förenämnde befattning vanligen
med Chefsskapet öfver något af Art.-reg:tene. Uti detta förhållande
får man söka anlednm till K. Brefvet d. 15 Februari
1820, hvarigenom d. v. General-Fälltygmästaren och Chefen för
Art. von Cardell anslogs den s. k. Humlegården till boställe och
underhåll af dess tjenste hästar, då han sig i hufvudstaden
Den 11 Januari.
115
uppehöll. På grund af K. M:s föreg.-de nåd. propos., reglerades
generalitets-löner vid 1830 års riksdag, hvarvid till General-Fälltygmästaren,
Fortifikalions-Generalen och Kavalleri-Inspektören, hvardera
anslogs 4.500 r:dr, deraf 3,000 r:dr i lön och 1,500 r:dr i
furage och taffelpenningar. Troligen af förbiseende fastades då icke
något afseende vid Humlegården, eftersom en fortsatt besittningsrätt
derå för General-Fälttygmästaren fick passera, hvarigenom det anmärkningsvärda
förhållande inträffade, och ännu eger rum, att en
och samma embetsman, jemte inqvarterings- och furage-ersättning i
kontant af statsverket, den förre utgående med 533 r:dr 1(5 sk.,
åtnjuter genom Humlegården inqvartering och furage in natura, sam
af Stockholms stads Taxerings-komité är upskaitad lill 1,000 r:dr.
Härtill kommer ytterligare att afkastningen af Humlegården, ehuru
detta ställe, enl. mig meddelad uplysning, är en Statens egendom,
likväl icke lärer finnas uptagen bland Statsverkets inkomster.
1 enlighet med livad jag i del föregtde anlydt, öfvergår jag nu
till den del af den K. propostn, som afhandlar Sjöförsvaret: Här
vid
kan jag icke hindra mig från att än en gång anföra det högst
sorgliga intryck jag erfarit vid genomläsandet af det, den K. propos:n
bifogade, und. anförande af Chefen för Sjöförsvars-depart:tet;
detta anförande, hvaruti Dcpart:ts-chefen med en sällspord och berömvärd
upriktighet, för hvilken nationen bör hälla honom räkning,
oförställdt blottat det bedröfliga förhållande, att vårt sjöförsvar,
om man så kan kalla de fragmenter deraf som vi ega, oaktadt vårt
långa fredslugn, och de icke njugga anslag som, under den förflutna
tiden, af K. St. blifvit beviljade, befinner sig uti ett dels inkomplett,
dels slopfärdigt tillstånd, och att vi således nära nog kunna
sägas sakna den del af försvaret, hvaruppå fredandet af våra
landamären, således till stor del betryggandet af vår sjelfständighet,
i främsta rummet är beroende.
Granskaren af den K. proposm, hvarmed Stalsrådsprot. och Depart:ts-chefens
underd. anförande står uti oskiljaktigt sammanhang,
har att fästa afseende dels vid det ifrågasatta systemet, dels vid den
planmessiga utvecklingen deraf, (detalj-bestämmelserna) hvilka i
båda fallen här i verkligheten äro till finnandes. Hvad först systemet
vidkommer, så har jag svårt all förlika mig med den tanken,
alt såsom bestämd princip för framtiden anlaga, att Sverige,
af naturen bildadt till en sjöstal, likväl icke mer skulle ega någon
stor flotta, d. v. s. linieskepp, under del att de makter, med hvilka
vi kunna komma i konflikter, fortfarande ega och underhålla sådane.
Det försvarslösa skick, hvaruti våra öppna kuster och Gottland,
denna perla i Sveriges krona, skulle vid utbrottet af ett krig
blifva lemnade genom en dylik princips förverkligande, gör alt jag
icke kan understödja densamma. Men då jag måste anse det ligga
inom omöjlighetens gränsor, att för närvar, tillskapa såväl en stor
flotta som den, hvilken för skärgårdsförsvaret erfordras, så upmanar
mig min medborgerliga pligt, att på det kraftigaste förorda hvad jag
i främsta rummet anser böra anskaffas, ordnas och underhållas,
nemi. erforderlig materiel till kustförsvaret, jemte det härmed sammanhang
egande yttre sjöförsvaret, allt såsom det, med undan
-
116
Den 11 Januari.
tåg af ångbogserings-fartygen, finnes upgifvet i Departds-chefens tryckta
underd. anförande pag. 54.
De kostnader, som åtfölja anskaffningen af nämnde materiel,
och de förändringar i personalen, som häraf blifva en följd, äro visserligen
betydliga, men någon ringaste tvekan vid deras beviljande
bör dock icke upstå, ty belänken väl, Mioe Hrr, att en flotta tillskapas
icke lika lätt som en krigshär, och utan flotta äro vi väl
att anse för något annat, än grannens i öster aldra ödmjukaste tjenare?
Jag uprepar derföre ännu en gång min önskan, all de äskade
anslagen för flottan rundeligen mätte beviljas, äfven om delta
måste ske på bekostnad af andra anslag, hvilka man af såväl böjelse,
som öfvertygelse om deras behof, är hågad att medgifva.
I jemnbredd med hvad jag i det föregrde anfört och förordat,
afstyrker jag för närvar, hvarje åtgärd, som kan innebära ett
beslut för framtiden rörrde stora flottan, hvarföre jag äfven afstyrker
all förvandling till fregatter af såväl de 2:ne under nybyggnad
varande linieskeppen (Stockholm och Skandinavien) som af det till
förbyggnad uptagna (Försigtigheten). Måtte i stället dessa fartyg
tills vidare, ifall detta låter sig göra, bibehållas i dockorne uti sitt
närvar, ofullbordade skick och ingenting med dem vidtages, förrän
materielen lill det antydda kust- och yttre sjöförsvaret blifvit fullbordad.
Hvad äter våra qvarvarande 7 Linieskepp angår, nemi. de
3:ne otjenstbara och de 4, hvilka ännu lill blockskepp låta sig begagnas,
så har jag intet att invända mot hvad Depart:ts-chefen i detta
afseende anfört.
Uti mitt tillstyrkande af den föreslagna sjöförsvars-materielens
anskaffning, bar jag gjort undantag för de begärda 21 st, till en
kostnad af 1,470,000 r:dr upgående ångbogserings-fartygen. Jag
har nemi. trott, att till det antydda ändamålet vid inbrytande krig,
allt för väl privata, för tillfället förhyrda, ångfartyg, skulle med fördel
och besparing kunna begagnas. Möjligen misstager jag mig häruti,
och i sådant fall afstär jag från undanlaget.
Detta om systemet i sin helhet. Hvad åter detaljerna deraf
angår har jag visserligen vid ett och annat åtskilligt att anmärka,
åtskilligt att föreslå, såsom t. ex :
att det arfvode af 500 r:dr, som är anslaget till undervisning i
praktisk astronomi åt Kadetter och Underofficerare vid Stockholms
station måtte uphöra såsom obehöfligt mer för den ena, än de 2:ne
andra af Flottans stationer, synnerligast, som jag erhållit uplysning,
att den undervisning för hvilken arlvodet utgår, icke ifrägakommer;
att
Båtsraans-kompanierna icke mätte erhålla mer än en Underofficer
hvardera, således det med ett motsatt förhållande förena
de
anslag icke beviljas. Deremot tillstyrker jag alt korporalerne vid
flottan, de må tillhöra Båtsmans-, Matros- eller Kanonier-kompanierne,
erhålla lika aflöning, som den af mig för landtarméen föreslagna
eller hvar och en 40 r:dr årligen; äfvensom alt vice korporalerne
och Artilleri-båtsmännen erhålla hvar och en 20 r:dr;
att portionspriset om bord och i land måtte bestämmas till enahanda
belopp, eller till 10 sk. per portion, brödet inberäknadt. Att
Den 11 Januari.
117
nämnde summa motsvarar behofvet, har jag medelst en redan aflenjnad
och till StatsUtsk. remitterad ”kostnads-beräkning” ådagalagt.
Deremot föreslår jag att flottans manskap måtte, då de till
tjenstgöring äro upfordrade, erhålla s. k. tobaksskilling, i likhet med
manskapet vid landtarméen;
alt någon sönderdelning af Bataljonsläkare-graden lika litet vid
flottan som vid landtarméen mätte förekomma, således ej heller något
anslag i detta afseende beviljas;
att lönerne för reserv-stalen måtte sålunda bestämmas, att de
lemna en nettobehållning, motsvarande den pension, hvartill individen
vid afskedstagande! är berättigad.
Det, om jag så får säga, redlösa skick hvaruti vårt sjöförsvar
sig befinner, och de betydliga anslag jag anser att nationen icke
fean vägra att bevilja för dess uphjelpande och systematiska iordningsställande,
har föranledt mig att, slutligen med några ord, äfven
vidröra trenne af de öfrige Hufvudtitlarnes anslag. I detta hänseende
börjar jag med lia Hufvudtiteln. Visserligen vet jag på förhand,
alt hvad jag härom kommer att yttra, skal! ogillas från det håll
hvarifrån raan tyckes vilja låta påskina, att man är mera konungsk
än Konungen sjelf. Men delta skall dock icke afskräcka mig från
alt yttra hvad min öfvertygelse mig föreskrifver, synnerligast som jag
till fullo är förvissad, att den eller de, som mitt påstående närmast
röra, icke skola misstyda mina åsigter, eller söka grunden för mitt
handlingssätt i annat än min lifliga åtrå, att se mitt fosterlands framtida
lycka och sjelfbestånd så mycket som möjligt betryggadt.
Beloppet af l:a Hufvudtitelns anslag utgjorde: vid 1840 års
riksdag, oberäknadt indelningar och spannemäl in natura, 718,750
r:dr; vid 1844 års riksdag 686,700 r:dr; vid 1848 års riksdag äfven
686,700 r:dr; vid innevar. riksdag innehåller den K. proposm begäran
om dess förhöjning lill 781,472 r:dr, således, oberäknadt
hvad Hr Rääfs motion afser, en tillökning af 62,722 r:dr emot år
1840 och 94,772 r:dr emot år 1845. Tanken på vårt bristfälliga
sjöförsvar föranleder mig yrka, att anslaget å förenämnde Hufvudtitel
måtte bestämmas till enahanda belopp, som den utgjorde vid
1840 års riksdag, eller 718,750 r:dr, utan alt likväl härigenom någon
rubbning må ega rum i de anslag, som för närvar, personelt
tillfalla H. M. Konungen och den K. Familjen.
Af samma bedröfliga anledn., som förmått mig yrka nedsättning
å l:a Hufvudtiteln, yrkar jag äfven atta 2:a Hufvudliteln, det
för fångvården upförda ständiga anslag 750,000 r:dr måtte nedsättas
till 600,000 r:dr, samt det till Länsfängelsernas ombyggnad äskade
tillfälliga anslag 400,000 r:dr måtte nedsättas till hvad som erfordras
för fullbordandet af de påbörjade länsfängelserna i Wennersborg,
Carlskrona och Calmar samt Stockholms Stads kronohäkten
på Norrmalm och Långholmen. Ytterligare yrkar jag af
samma anledn., alt det å 6:te Hufvudtiteln äskade tillfälliga anslag
för anläggning af nija samt förbättrande eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar, 500,000 r:dr
mätte för denna riksdag till hela sitt belopp afstyrkas.
Jemte det jag anhåller om remiss till StatsUtsk. af dessa mina
anmärkntr, anhåller jag äfven att StatsUtsk. måtte företaga dem till
118
Den 11 Januari.
behandling på samma afdelning till hvilken mina förslag till Landtförsvavets
organisation blifvit öfverlemnad.
Sedan detta anförande blifvit upläst, anhöll Hr Sliernsvärd, att
detsamma jemväl måtte kommuniceras de öfriga RiksStm.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag anhåller att delta ärende
måtte fä hvila pä hordet, icke derföre att jag har tänkt dervid
göra någon erinran eller några anmärkmr, men på det alt R. o.
Ad:s ledamöter måtte få tillfälle att taga kännedom om dess innehåll.
Jag befarar att detta yttrande innehåller åtskilliga motioner
och fruktar att det är svårt alt remittera motioner, som blifvit väckta
efter motionstiden. Likväl vill jag på intet sätt bestrida alt yttrandet
innehåller åtskilligt mycket förtjenst fullt, åtskilligt som jag
betviöar på något sätt kan verkställas, och åtskilligt, som jag icke
vill yttra mig om. Yttrandet innehåller äfven åtskilliga kalkyler.
Jag bär nyligen haft exempel på alt kalkyler i Ilr Stiernsvärds motioner
blifvit ändrade och rättade. Måhända skulle äfven i detta yttrande
något sådant kunna blifva behötligl, hvartill lid torde vinnas
om det får ligga på bordet några dagar.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: I det uplästa yttrandet säger
Hr Stiernsvärd som oftast: ”jag yrkar”, ”jag föreslår”. Om vid
alla dessa tillfällen nya motioner äro gjorda, så har han velat begagna
en rättighet, som icke mera tillkommer honom. Jag hoppas
således alt Hr Frih. o. Landtm, icke gör förslag tili Ståndet att remittera
hvad som olagligt är, eller det som i form af motioner blifvit
framstäldt, sedan motionstiden är förbi.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att Hr Stiernsvärds anförande,
enl- derom gjord begäran, komme att hvila på bordet.
Föredrogs Statslltsk:s mern. N:o 18, med återlemnande af Anders
Nilssons från Hallands län väckta motion, angalo vidtagande af
sådane åtgärder, som kunna tillförsäkra åboer å s. k. stomhemman
en tryggare besittningsrätt å dessa hemman; och ansåg R. o. Ad.
denna motion tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s behandling.
Föredrogs och begärdes på bordet nedannämnde frän BankoUtsk.
inkomne mern.:
N:o 4, med återlemnande af Pehr Hanssons motion; och
N:o 5, med återlemnande af en utaf Riksdagsfullm. Nils Jeppsson
väckt motion.
Vid föredragningen af BankoUtsk:s mern. N:o 6 med återlemnande
af Petter Pettersons motion, ansåg R. o. Ad, ifrågavar. motion
tillhöra Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s behandling.
Föredrogs LagUtsk:s utlåt. N:o 2, i anledn. af väckt motion,
ang:de förändring i lagstiftningen för Privatbanker.
Frih. Cederström, Rudolf: LagUtsk. har i min tanke alldeles
orätt i alt återlemna den ifrågavar. motionen. Då K. Kungörelsen
af d. 14 Jan. 1824, ang:de lagstiftningen för enskilda banker,
uttryckligen erhållit egenskap af civil-lag, i följd af ordagranna lydelsen
i 6 och 7 §§ af K. Förordn. af d. 1 Mars 1830, sä går
det icke an, att LagUtsk. undandrager sig handläggningen af sådana
motioner, som den förevar. Vi böra jemväl ihågkomma att
Const.Utsk. vid sista riksdagen anmälte, såsom ett af Statsrådets ledamöter
begånget fel, att icke hafva i enlighet med 87 § R.F. behandlat
dylika frågor. Det är väl sanni, att denna anmälan ifrån
Const.Utsk., icke ledde till den åtgärd, som direkte åsyftades, enär,
vid besagde frågas behandling hos R. St., fastän der yttrades ganska
mycket till understöd för Utsk:s åsigt i sak, man likväl ansåg, det,
lill följd af tidsförhållanden och andra vigtiga omständigheter, den af
Const.Utsk. väckta frågan, om Rådgifvarnes ställande under ansvar,
icke borde af R. St. bifallas. Emedlertid eger man att åberopa sisth
riksdags berörde Ulskcs bedömande af 87 §:s tillämplighet; förhållandet
är af vigt att behålla i minnet. Jag får likaledes erinra om
innehållet af den reservation, som inom LagUtsk. vid nu ifrågakomna
tillfälle har yttrats. Mitt yrkande på grund af det anförda blifver
alltså, att Ståndet mätte finna för godt till LagUtsk., för behörig behandling,
återförvisa denna fråga. Skulle remissen anses lämpligare
ske till båda Utsk:n gemensamt, så bör jag ej heller hafva något
emot en sådan utväg.
Gr. Mörner, Carl Göran Detloff, anhöll att LagUtskss
ifrågavar. utlåt, måtte få hvila på bordet.
Gr. Sparre, Erik: Jag ber att (ill svar på Frih. Cederströms
yttrande få anföra några ord.
Vid upläsningen af motionen erfor R. o. Ad., utan tvifvel, att
motionen utgick från den grundtanken, att R. St:s Bank skulle ut
färda
sedlar till det belopp, att sedelemissionen från Privatbankerne
blefve öfverflödig. Vid sådant förhållande ansåg LagUtsk. naturligtvis,
alt BankoUtsk. i första hand skall pröfva lämpligheten af
den åtgärden. Finner BankoUtsk. della lämpligt, sä sammanträder
BankoUtsk. med LagUtsk., såsom i frågor om enskilda banker är
vanligt; men då hufvudtanken är utsläppande af en större sedelstock
ifrån Riksbanken till ersättande af Privatbankerne, så borde äfven
frågan om, huruvida den föreslagna åtgärden borde företagas, af
BankoUtsk. afgöras.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anser mig böra uplysa,
att BankoUtsk. emottagit motioner från olika Stånd om lagstiftning
för Privatbankerne, och att BankoUtsk. för sin del har ansett
sin skyldighet vara, att handlägga dem på det viset, att Utsk. framdeles
ämnar anmoda LagUtsk. att, i förening med BankoUtsk., behandla
dem. BankoUtsk. lärer således icke förneka att emottaga
motionen om den dit remitteras, fastän jag tror att LagUtsk. hade
120
Den 11 Januari.
kunnat behandla den pä ett och samma sätt som BankoUtsk. ämnar
göra, sålunda att LagUtsk. sammanträdt med BankoUtsk.
Gr. Sparre: Jag ber blott att få tillägga till mitt förra yttrande,
att den hufvudsakliga orsaken, hvarföre LagUtsk. skyndade att
återlemna motionen, var den, att LagUtsk. förutsatte att BankoUtsk.,
vid de öfverläggningar, som inom nämnde Utsk. försiggå, ang:de
Bankens rörelse och motioner derom, borde hafva kännedom äfven
om denna motion. Derföre ansåg Utsk. sig böra genast återställa
den, på det att alla förslager rör:de Banken malte kunna i ett sammanhang
behandlas, och först sedan borde BankoUtsk. sammanträda
med LagUtsk.
Frih. Cederström: Om LagUtsk. hade gifvit en sådan utredning
af ämnet, som Gr. Sparre nu behagat göra, så hade visserligen
min anmärkn. i någon män kunnat synas förlora af sin giltighet
; men tvertom har LagUtsk. helt enkelt förklarat, det 87 § R.F.
icke vore tillämplig på motionen. Om alltså densamma blefve remitterad
ensamt till BankoUtsk., så kunde det hända att, derest sistberörde
Utsk. så funne för godt, LagUtsk. blefve alldeles uteslutet ifrån
all behandling af denna motion, som likväl obestridligen hörer detsamma
i sin mån till. Sådant vore högst formvidrig!, lagstridigt och
orimligt. Jag handlade således orätt i att göra annat än fortfara i
mitt framställda påstående, oaktadt jag visserligen med belåtenhet
åhördt den förklaring af en BankoUtsk:s ledamot, att derest motionen
dit försändes, densamma skulle blott i förening med LagUtsk.
företagas. Då likväl betänk, nu är begärdt på bordet, så skall jag
för närvar, icke vidare uptaga R. o. Ad:s tid med alt fortfarande
yttra mig härom; enär tillfälle lämpligare yppar sig att, vid ärendets
härnäst förekommande handläggning, ingå i den kritik af LagUtsk:s
förfaringssätt, som af nödvändigheten synes högt påkallad.
Föredrogs och lades på bordet LagUtsk:s mern. N:o 3, om arfvoden
för ökad kanslipersonal.
Slutligen anmäldes och lades på bordet följande från Utsk:n inkomne
utlåt:n och mern., nemi. från
Stuts-Utskottet
N:o 19, i anledn. af vackt motion om anslag af Statsmedel till
upförande af en stenbro öfver Skellefteå eif;
N:o 20, i anledn. af väckt motion om anslag af kronotionde
till Askersunds stads församlings kyrka;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om lönetillökning åt Härads
skrifvaren
Bjoerklund på Öland;
Banko-Utskottet
N:o 3, om val af Revisorer och Suppleanter för Lånkontoren
m. m.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In fidem protocolli
silbert Munck.
Onsdagen den 15 Januari 1851.
Plenum kl. 1 e. ra.
Justerades 3 prot.uldr. för d. 11 dennes.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Bevilln.
Uisk., ali inträda under den ordinarie ledamoten N:o 393.
Frill, af Schmidt, Carl Johan Georg, från och med d. 13 dennes,
beviljade 3:ne veckors ledighet; och befanns, dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 563. Hr fVulfrath, Fullm. Hr von Hartmansdorff, åugust
Edvard.
Föredrogs Ilr Stiernsvärds, Gust. Mauritz, d. 11 dennes
på bordet lagda anförande, i anledn. af K. M:s nåd. propos.,
ang-.de Statsverkets tillstånd och behof.
Hr Stiernsvärd: Hå nu föredragna ärende i förra plenum
förevar, yttrade en talare att mina anmärkmr emot K. M:s nåd.
propos. rör:de Statsverkets tillstånd och behof skulle innehålla flera
motioner; och som frågan redan var begärd på bordet när
nämnde yttrande afgafs, ansåg jag icke lämpligt alt då lill besvarande
uptaga detsamma. För min del tror jag dack, ali 56 §
lliksd.Ordn. berättigar mig att väcka nya motioner, så framt de
hafva gemenskap med ett redan föredraget ärende; men sora det
icke varit min afsigt att väcka någon ny motion, så bestrider jag
all annan tydning åt hvad jag anfört, än att det blott och bart
är alt anse som anmärkmr emot den K. propos:n. Enl. mina enskilda
åsigter, och när man läser slutet, tror jag att all tvekan
huru det bör tydas, skall försvinna. Jag tror mig ock, medelst
min anhållan om remiss deraf till StatsUlsk., sjelf tydligen bestämt
beskaffenheten af detta mitt yttrande; hvilket allt jag ansett mig
böra gifva tillkänna innan saken förekommer till behandling.
Hr Lefrén, Johan Pehr: För den händelse alt remiss beviljas
åt Hr Stiernsvärds anförande, anhåller jag, att hvad jag nu
ämnar korteligen anföra, må densamma åtfölja.
Härefter upläste Hr Lefre'n följande:
Hr Stiernsvärd har gjort mångå och långa anmärkmr, jag
vill göra några få och korta till bemötande af hans.
Hufvudgrundeu på hvilken Sveriges Landtförsvar hvilar är
förträfflig och bör omsorgsfullt uprällhållas och vårdas af hvarje
Svensk man, som älskar sitt fädernesland och med uplysl sannt
fosterländskt sinne tänker på dess framtid.
Denna hufvudgrund är: En stående armé, som i behofvets
stund förslärkes af Bevärings-manskap.
Stående arméen utgör stammen eller kärnan, omkring hvilken
Bevärings-manskapet samlas, för att, i oskiljaktig förening, utgöra
Landtkrigsmakten.
Både stam och beväring måste under freden erhålla tillbörlig
öfning, för att i farans stund kunna oförtöfvadt möta fienden.
Ju fullständigare stamtrupperna bildas och öfvas, desto skickligare
blifva de alt vid krigets utbrott kunna med sig införlifva
bevärings-manskapet, fullända dess krigsbildning, sköta och vårda
detsamma i läger och på marscher, samt leda detsamma i
striden.
Den oeftergifliga grundsatsen, att stamtruppernas öfningar
måste fulländas och Beväringens öfningar åtminstone i någon
mån utsträckas, har Krigsstyrelsen aldrig lemnat utur sigte, hvilket
nogsamt bevisas af de framställningar, som, tid efter annan,
blifvit lill R. St. gjorda om erhållande af dertill nödiga anslag.
R. St. hafva hittills mött dessa framslällluingar med föga benägenhet,
dels emedan man drömt om den s. k. eviga freden,
dels emedan frågorna om landets försvars-anstalter städse indragits
inom de politiska partistridernas område. Så gör man icke
i andra konstitutionella länder, der partierna ofta strida med hvarandra
på lif och död om politiska grundsatser, men alla partiåsigter
tystna, så fort fråga är om landets försvar och koslnaderne
för dess ordnande. Följom detta vackra efterdöme, som hedrar
hvarje uplyst, om sitt fäderneslands ära och sanna fördelar våldsam
man, våldsamt folk.
Anmärkaren är obenägen mot Krigsförvaltningens collegiala
form. Såsom f. n. t. f. chef för Krigs-coll., bör och vill jag icke
vid detta tillfälle inlåta mig i något slags försvar af det sätt på
hvilket ärenderna inom denna förvaltningsgren skötas. Min afsigt
år endast att nedlägga en allvarlig protest emot det, ofta återkommande,
men, efter min innerligaste öfvertygelse, grundfalska
förslag: att afskaffa den collegiala och införa den buråkratiska
förvaltningsformen.
Den som utöfval chefskapet i ett coll., känner lifligt huru
angeläget det är, så väl för det allmänna som den enskilde, att
förvaltningsärenderna behandlas inför öppet prot., samt alt chefens
möjliga benägenhet till envälde, hejdas af ledamöter, som deltaga
i öfverläggningarne och besluten.
Man ordar nog ofta, och oftast, utan skäl mot den s. k. collegiala
långsamheten, ty tal är lätt alt föra, men förbiser vanligen
den collegiala formens verkliga och öfvervägande fördelar,
som äro:
Författningsenlig behandling af ärendena och säker kontroll
öfver medelsförvaltningen.
Jag anhåller att della yttrande måtte få åtfölja remissen af
Hr Stiernsvärds framställningar i fall remiss å dem beviljas.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Efter den förklaring, som
Hr Stiernsvärd afgifvit, afstår jag ifrån det yrkande jag i förra
plenum framställde, eller ali lians anmärkmr, som då hade formen
af motioner, icke måtte remitteras.
Hr Ribbing, Arvid: En ledamot bar nyligen yttrat att
hvarje Svensk man bör vara vårdsam om Svenska indelningsverket.
Ehuru instämmande deruti, kan jag likväl icke underlåta att
nu uprepa, hvad jag under några föreg:de riksdagar yttrat, att
nemi. så förträffligt indelningsverket än är, har dock detsamma,
likasom mycket annat, äfven sina mindre goda sidor. Hit räknar
jag den, att det nu mera för krigstjensten anses vara af synnerlig
vigt, att de som till soldater antagas, inskrifvas i rullorne
vid så unga år, jag tror till och med vid 17 å 18 års ålder.
Det är oss alla bekant, att indelningsverket just består deri,
alt fästa soldaten vid fosterjorden och all tilldela honom ett jordtorp
så snart han blifvit anlagen; men emedan han derefter ofta
blir på längre eller kortare lid bortkommenderad, likasom till de
årliga mötena, så behöfver han en tro i huset. Hustrona blir honom
redan i unga år nödvändig för vården af hus, hera, åker,
äng och boskap når lian är borta. Det är icke nog alt han, ännu
okunnig i jordbruket, blir jordbrukare, nästan sjelf ett barn,
blir han make och far innan lian ännu hunnit förskaffa sig nog
erfarenhet och stadga att utföra dermed åtföljande dyra pligter.
Han svigtar vid deras upfyllande. Behöfver och pröfningar af
mångfaldig art infinna sig, och han förledes i följd deraf till afsteg,
hvilka stå i strid med det goda rykte och disciplinära ordning,
som inom arméen måste råda, hvaraf följden blifver hans
afskedande och förlusten af det lilla jordbruk, som kanske i förtid
lockade honom till egen bosättning. Stugan är då oftast full af
barn och hushållet faller församlingens fattigvård lill last. Jag
är öfvertygad, att om man gör sig besvär med att efterforska orsaken
till fattigdomen å landet och fattigtaxans förhöjning, den
till betydlig del skall finnas härröra från afskedandet af unga gifta
krigsmän.
Huru det anmärkta skall på bästa sätt förekommas, antingen
serskilt med afseende på giftermålet, som ofta endast torde hafva
haft det emot sig, alt omständigheterna tvingat till hvad som
bordt ske af fri vilja, eller på det för tidiga afskedandet och för
mycken nogräkenhet dervid, kan jag väl för närvar, icke upgifva,
men säkert skall vid pröfning af det nu föredragna genomgripande
förslaget, hvilket icke torde sakna sin vigt, vederbör. Utsk. finna
utväg att i någon mån afvärja eller fästa Regeringens upmärksamhet
pä de olägenheter med indelningsverket jag i korthet omförmält
och hvilka säkerligen vitsordas af de ledamöter inom Utsk.,
som ega kännedom om och egnat omsorg åt våra kommunala bestyr
på landet. 1841 års förordning om rätta åldern för äktenskaps
ingående, gör i detta afseende icke tillfyllest; anhållande jag
derföre att dessa raina anmärkmr må få åtfölja remissen af Hr
Sliernsvärds yttrande.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o, Landtm, framställd pra
-
pos., remitterades Hr Stiernsvärds ifrågavar. anförande jemte de derom
afgifne yttranden till SlalsUtsk., samt beslöts att samma anfö
rande skulle kommuniceras de öfriga RiksSlm, derest för sådant
ändamål erforderligt anlal exemplar atlemnades.
Hr Björnst jerna, Oscar Magnus Fredr.: Sedan remiss
blifvit beviljad å Hr Stiernsvärds framställning, anhåller jag
att fä beledsaga densamma med några anmärkmr. Jag skall söka
att blifva Hr Stiernsvärd så olik som möjligt, äfven deruti att yttra
mig korrt.
Hr Björnstjerna upläsle härefter följande:
Att utan anmärkn. från R. o. Ad. remittera Hr Stiernsvärds
anförande vore visserligen att skänka det allt anseende det kan
förtjena. Dä del likväl innehåller eli systematiskt anfall mot en
K. M:s nåd. propos., som inom della Ständ säkerligen eger varma
sympalhier, anhåller jag att få beledsaga detsamma med en eller
annan anmärkn. En vederläggning punktvis af ett anförande, till
hvars blotta upläsande författaren nödgats påkalla biträde af åtskilliga
bland kansliets personal, vore lika litet grannlaga mot det
H. Ståndet, som mot del beklagansvärda Utsk., till hvars handläggning
denne författares gigantiska snillefoster hemfalla. Jag
vill således äfven deruti blifva honom sä olik som möjligt, att mina
anmärkmr skola i korthet framställas.
Hr Stiernsvärd börjar med en beräkning öfver förhöjningen
i utgifterna för Landtförsvaret, alltifrån år 1810. Att en sådan
verkligen egt rum vill jag så mycket mindre bestrida, som jag
anser den hafva härflutit från en berömvärd omtanka för fosterlandets
väl. Den korrt förut gjorda förlusten af en betydlig del
af våra landamären, bevisade bäst otillräckligheten af våra dåvar.
försvarsanstalter. Nöden i landet omöjliggjorde likväl för ögonblicket
alla större ansträngningar. Man måste nöja sig med de
ringa offer ett utarmadt folk kunde lägga på fäderneslandets altare.
Fem och trettioårig fred har sedan dess välsignat vårt land.
Befolkningen har ökats med 50 proc.; jordbrukets afkastning har
mer än fördubblats, under det att öfriga näringar i ändock större
förhållande tilltagit. Härmassor, hvars make historien knappast
vet att omtala, stå midt under freden väpnade i Europas öfriga
länder, och man vill att vi skola ensamme qvarstå på den punkt,
det styckade och halft förkrossade Sverige sig befann år 1810.
Hvar och en, som dermed vill göra sig det ringaste besvär, skall
dessutom lätt linna huru obetydliga utgifter vårt land vidkännes,
i jemförelse med dem andra stater ansett nödiga till betryggandet
af sitt oberoende.
Hvad silferupgifterna i beräkningen ankommer, går jag deni
förbi blott anmärkande att de 66,000 r:dr b:ko, som lill Statsverket
årligen ingå af hästvacancemedel, från regementen som efter
år 1810 afsuttit, äfvensom de 13,000 r:dr ständiga rotevaeancemedel
vid Skånska infanteriet, hvilket då ännu ej var upsatt, torde
mindre riktigt afdragits från försvarsverkels kostnad nämnde
år. Troligen hade raan äfven kommit sanningen närmare om bo
-
Den 15 Januari.
ställenas taxeringsvärde lagts till grund för beräkningen öfver deras
afkastning, i st. f. en godtycklig sunarna 50 proc. högre. Lätt
är alt bevisa satser om man får, på detta sätt efter behag, be
stämma
de för tillfället lämpligaste siffrorne, tvärt emot officiella
upgifter.
Hr Stiernsvärd öfvergår nu till upräknandet af de större eller
mindre förändringar som under sednast förflutne 40 år blif
vit
vidtagne inom landtförsvaret, hvaraf man finner att desse hafva
varit ganska många; — den värde ledamoten tyckes t. o. m.
anse dem alldeles för många, så att han möjligen kunde löpa fara
att anses stationär om man ej visste att han, ex officio önskar
vända upp och ned på alltsammans och i ett ögonblick förändra
hundradefalt mer än på 40 år medhunnits.
Den alltför rikliga anmäkmn göres dernäst, att ”Svea II. St.
”ej ännu kommit till den åsigt, alt tyranni och slående härar gä
”liand i hand, följde i spåren af slafveriet såsom af skuggan.”
Härvid har jag intet annat att tillägga än den öfvertygelse, ali R.
St. äro för kloka att någonsin komma till en så förvillad åsigt.
Sedan nu företalet blifvit genomgånget, komma vi till sjelfva
den K. propos-.n. Likasom jag, anser Hr Stiernsvärd anslaget
till Ingeniör-li upper ”högst behöfligl,” — han afstyrker det likväl!
— Sammaledes med Exercis-kompanier, Artilleriets löneförbättringar
och anslaget till Armeens Pensions-kassa! — Ifan anser
Fältläkaree ”otillräckligt lönta,” men vägrar dem någon förhöjning!
— Deremot höra de, enl. hans tanke i Algeriet och Kaukasien
studera sjukdomars behandling på det för vårt nordiska klimat
mest ändamålsenliga sätt!
Det begärda anslaget af 248,000 r:dr, till gevär och pistoler
med tillbehör, vill han nedsätta till 60,000 eller blott -§:delar
af den summa, som ansetts nödvändig till de gamla gevärens
förseende med slagkrutslås samt knallhattars och rengöringsverklygs
anskaffande! — ”Ar 1810, säger han, egde vi 92,000 ge”vär
och kort derefter erhöllo vi ytterligare 30,000 subsidiegevär
”från England.” Men hvad tror han då orsaken hafva varit till
de 30,000 subsidiegevärens anskaffande om ej att de 92,000 redan
då voro så bristfälliga (ehuru han ännu beräknar större delen
af dem såsom tjenstbara) att då vi skulle till Tyskland afsända
30,000 man, Sverige nödgades hos en allierad anhålla om vapen
till sina soldaters utrustande?
Utan all ens derföre upgifva några skäl, vill han nedsätta Artilleriets
anslag från 48,000 lill 20,000! — Genom lika maktspråk
vill han beröfva Topografiska korpsen hälften af dess hittills
innehafda knappa anslag!
Till Carlsborgs fortsättande vill han ej bevilja något anslag,
blott en ringa summa ”till exercisbehof för Ingeniör-korpsen,"
emedan han påslår, att man i andra länder ej lägger fäslningarne
inne i landet, utan på gränsorna. Huru föga Hr Stiernsvärd
känner hvad man i andra länder gör i detta afseende, bevisas
bäst genom hänvisandet till de stora fäslningsbyggnader, som under
sednaste tid bedrifvils vid Frankrikes hufvudstad; vid Cöln,
i
126 ilen 15 Januari.
medelpunkten för Preussens Rhenprovinsen Tyska förbundets vid
Ulm, samt vid Comorn, Verona och Ingolstadt i hjertat af Ungern,
Lombardiet och Baijern.
Grunden för afstyrkandel af så många anslag, dem Hr Stiernsvärd
sjelf anser högst behöfliga, är ingen annan än den, att han
utarbetat eli visst antal olika organisationsplaner för vår armé,
dem han, kanske ensam bland män af facket, anser verkställbara.
Det enda anslag han, mig veterligen, vid denna riksdag oafkortadt
tillstyrkt — ja t. o. m. föreslagit, å fjerde Hufvudliteln, har
varit ett, till fortsatt utgifvande af en militär författningssamling,
som redan, ehuru ännu ej hälften deraf utkommit, kostat Staten
30,000 r:dr b:ko.
På författarens konseqvens i omdömen finnér man ett prof,
då han företager granskningen af tvenne rikets collegier. Han säger
nemi.: ”Sundhels-colhm eger öfverinseendet å den militära
”sjukvården och chefskapet öfver Fältläkara-korpsen. sitt öfver”'flytta
nämnde maktpåliggande befattning på en enda person,
”anser jag betänkligt.”
Rör:de Krigs-colhm låter det deremot helt olika; han säger
nemi.: ”Den polyarkiskt collegiala styrelseformen har blifvit bibehållen
bredvid den ensamt ansvarige Deparl:ts-chefen. Den ansvarighet
som R.F. stadgar för Deparl:ts-chefen bör utgöra ett
”säkrare skydd mot maktmissbruk ån den oåtkomlighet som skyd”dar
collegii-ledamoten.”
Sedan jag hittills nödgats uteslutande klandra, kommer jag
med desto större tillfredsställelse till ett kapitel der jag äfven får
berömma. I hvad Hr Stiernsvärd yttrat rör:de Sjöförsvaret instämmer
jag i de flesta delar. Jag anser af högsta vigt att återgifva
detta vapen det anseende det förtjenar, samt att bevilja öfver,
ej under, hvad som blifvit äskadt. Jag tror att vi hafva
råd och pligt att öfva vårt sjöfolk, alt sätta vår materiel i ordning,
samt underhålla en (lotta, som kan betrygga vår handel och
våra kuster, samt göra vår allians eftersökt, ej blott en samling
roddbåtar. Skänkte vi |:del så mycket åt flottan som åt bränvinspannan,
kunde vi vara en fruktansvärd sjömakt. Sveriges finanser
äro nu bättre, ej sämre än år 1788, då det kunde hålla i sjön
26 liniesskepp och 16 fregatter. Jag skiljer mig dock från Hr
Stiernsvärd deruti, att jag ej tror det vara rätt att taga den enda
skjortan af kroppen på Pehr derföre alt Pål är naken. Jag
anser våra samleliga hufvudtitlar så kringskurna, att föga eller intet
kan någon af dem fråntagas utan förorsakandet af brist. Hvad
serskilt den första beträffar, beder jag att få fästa Hr Stiernsvärds
upmärksamhet dervid, att den enl. sistförsamlade Ständers beslut,
redan utgör ej 686,900, men 761,700 b:ko; genom de 75,000
b:ko, sorn blifvit anslagne till H. K. II. Kronprinsens hofhållning,
från början af det år då H. K. H:s förmälning komme att ega
rum. 19,000 r:dr utgör således den enda nu äskade förhöjning, då
man, lika med Hr Stiernsvärd, ej inberäknar det anslag en ledamot
af detta Stånd föreslagit till de K. Prinsarne, hvilket dock äfven
jag anser högst nödvändigt, enär ej ens den strängaste hus
-
Den 15 Januari.
127
hållare torde knnna försvara, att Furstar i Sveriges urgamla konungarike
aflönas med ungefär samma summa, som Kaptener i mönster-republiken
på andra sidan Atlantiska hafvet.
Hr Stiernsvärd vill nu icke allenast afslå den äskade förhöjningen,
ulan äfven nedsätta första Hufvudtitelns anslag med 63,000
r:dr, likväl såsom orden falla sig, ”utan att härigenom någon
”rubbning må ega rum i de anslag, som för närvar, perso”nelt
tillfalla H. M. Konungen och den K. Familjen.''' Huru
detta skall låta sig göra, då Hufvudliteln endast innefattar anslaget
till Konungahuset, har Hr Stiernsvärd emedlertid beklagligen
ej uplyst. Kanske skall indragningen ske å anslagen till underhållandet
af slotten, ved och lyshållning m. m. d. Det vore att
säga till en person, jag vill ej draga något från edra personliga
inkomster, jag vill blott borttaga hvad ni behöfver alt betala hyra,
ljus och ved.
Jag får således i allo afstyrka de indragningar Hr Stiernsvärd
föreslår och vågar hysa den förhoppning, alt StatsUtsk. skall, med
vidsträcktare blick och känsla för fosterlandets välgång, bevilja de
ingalunda öfverdrifna anslag, som K. M. i Dess nåd. propos. af R.
St. äskat.
o
Åtskilliga ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Då nu Hr Stiernsvärd erinrade, alt han begärt det ha^s ifråga
var. anmärkmr, äfven måtte kommuniceras de öfrige RiksStm,
lillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att propos. derom redan
blifvit framställd och af R. o. Ad. bifallen; hvarefter Hr Björnstjerna
och Hr Lefre'n anhöllo, att deras nu afgifne yttranden
måtte få åtfölja denna kommunikation; hvilket bifölls med förbehåll
om dertill erforderliga exemplars aflemnande.
Hr Stiernsvärd, Gust. Mauritz: Det är anledn. lill anmärkn.
mot Chefen och föredragande Statsrådet för Landtförsvarsdepart:t,
hvarom remiss begäres till Const.Ulsk., inför hvilket anmärkmr
upgifvas skola.
Sedan Hr Stiernsvärd härjemte aflemuat ett. försegladt konvolut
med adress till R. H. St:s Const.Utsk., förklarade H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm., att denna anmärkms-anledn. jemlikt 29 § Riksd.-  Ordn. komme ali remitteras till Const.Ulsk.
Föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Cederström,
Rudolf och Frih. Stjernstedt, Fredrik, ånyo på bordet BankoUtsk:s
d. 11 dennes bordlagda mern. N:o 3 om val af Revisorer
och Suppleanter vid Lånekontoren m. m.
Äfvenledes föredrogs, men lades, på begäran af Frih. Cederström,
Rudolf, och Gr. Lagerbjelke, Gustaf, ånyo påbor
-
128
Den 15 Januari.
det BankoUtsk:s d. 11 dennes bordlagda mern. N:o 4, med återlemnande
af Per Hanssons motion.
Vid föredragning af BankoUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagria
mern. N:o 5, med åtcrlemnande af en utaf Rikdagsfullmäkligen
Nils Jeppson väckt motion, blef jemväl detta meni. ånyo bordlagdt
uppå begäran af Frih. Cederslrom, Rudo 1 f, och Frih. von Stedingk,
Styrbjörn.
Föredrogs LagUtskis d. 11 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
2, i anledn. af väckt motion, ang:de förändring i lagstiftningen
för Privatbanker.
Frih. Cederström, Rudolf: Sedan, i sista plenum, erinradt
blifvit, huruledes ifrågavar. motion tillhörer LagUtsk:s behandling,
låt vara i förening med BankoUtsk., i följd hvaraf förstnämnde
Ulsk. egt att, på sätt Riksd.Ordn. gifver vid handen, samverka
med sislberörde Ulsk., men icke bordt återsända motionen,
alldeles som om den icke på något sätt rörde LagUtsk. att handlägga,
har jag, med anledn. af hvad sednast yttrades, det vörd
samma
yrkande att framställa, det motionen måtte till de båda
Utskm, Lag- och Banko-, vaida remitterad. Derest II. R. o. Ad.
behagar godkänna denna ödmjukliga hemställan, kan jag bespara
mig det utförligare anförande, jag, lill utveckling och närmare
förtydligande af frågans beskaffenhet, eljest hade trott mig böra
vid detta tillfälle afgifva. Sedan jag såväl nu, som i förra ple
num,
endast fästat mig vid den speciella frågan, hvart remitteras
borde, men icke ansett mig böra yttra något på förhand, ronde
möjliga lämpligheten af motionens innehåll, öfverlemnandes utredningen
deraf till vederbörl. Ulsk., så torde R. o. Ad. finna min
dre
nödigt, alt mina anmärkmr åtfölja lill Utskm, utan anhåller
jag allenast att de må i R. o. Ad:s prot. qvarstå.
Uppå härefter framställd prnpos. förklarade R. o. Ad., att
den uti förevar, utlåt, älerlemnade motion borde behandlas af Banko-
och LagUlskm.
Föredrogs och bifölls LagUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda
mern. N:o 3, om arfvoden för ökad kanslipersonal.
Vid föredragning af StatsUlsk:s d. 11 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 19, i anledn. af väckt motion om anslag af statsmedel
till upförande af en stenbro öfver Skellefteä eif, blef della
utlät af R. o. Ad. bifallet.
Föredrogs StatsUtsk:s d. 11 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
20,
Oen 15 Januari.
129
20, i anledn. af väckt motion om anslag af kronotionde till Askersunds
stads församlings kyrka.
Frill. Palmstjerna, Carl Otto: Genom ofullständiga och
således felaktiga uplysningar inom StatsUtsk. liar i utlåt, blifvit
anfördt, att Askersunds stadskyrka redan eger ett visst <[vantum
spanmål sig anslaget; men förhållandet är, att del anslag som
äskats, är afsedt för Askersunds landsförsamlings kyrka och således
icke för stadens. På detta skäl anhåller jag om propos. på
återremiss, på det alt nämnde misstag må bli rättadt i enlighet
med verkliga förhållandet.
Då nu IT. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad.
ansåge denna anmärkn. föranleda lill återremiss af StatsUtsk:s förevar.
utlåt., ropades ja jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex.
förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Föredrogs och bifölls StatsUtskis d. 11 dennes på bordet lagda
utlåt. N:o 21, i anledn. af vackt motion om lönelillökning åt
Häradsskrifvaren Bjoerklund på Oland.
Uplästes ankomne prot.utdr. från 1’resteSt. af d. 4 och 8,
från BorgareSt. af d. 8, samt från BondeSt. af d. 8 och 11
dennes.
Lades till handlingarne.
Gr. Mörner, Otto Gabriel: I ett föregående plenum har
Ilr Frih. Bennel framställt flera nnmärkn:r emot den motion jag
väckt om årligt anslag af 6,000 r:dr b:ko till de sköna konsternas
upmuntran. Som jag då var frånvar. har jag förskaffat mig
tillfälle taga kännedom af Frih. Bennets yttrande, och går nu att
närmare utveckla de skäl hvaruppå min motion grundats och de
olägenheter jag tror mig se uti hans motion.
Ilr Frih. Bennet har begärt hela anslaget 6,000 r:dr b:ko till
beställningar af konst-alster hos utmärkte inhemske konstnärer;
om jag också, lika med den värde Frilen, älskar antaga att vårt
land eger utmärkta konstnärer, måste jag dock befara att utmärkta
konstalster sällan åstadkommas på beställning; på sådan väg erhåller
man fabrikater, sällan konstalster. Begreppet beställning
innesluter ordet förskott, och hvad Slaten slideligen erhölle för
sina förskotter blefve högst problematiskt.
Deremot har jag ansett nyttigt, att en del af det begärda anslaget
blefve användt till inköp af sådane nya konstalster, som förtjente
att utmärkas och blifva mera allmänt kända. Ej eller torde
någon fosterlandsvän bestrida angelägenheten af att vi noga
vårda, samla och återställa de konstalster, som från äldre lider
finnas på flere ställen i riket, och som redan i betydlig del för3
II. 9
130
Den 15 Januari.
sålts till utlandet. Till stöd för raina npgifter härutinnan åberopade
iag ett mera. af Artisten Mandelgren sora, i flere år, på allmän
bekostnad rest landet omkring att förteckna befintliga konstalster
och hvilket mera. jemväl innehåller flere i sak npgifne aumärkntr
emot det sätt, hvarpå några af de under Ofver-Inttsembeltts
vård befintlige allmänna konstalster blifvit vårdade. L)å
K. M. infordrat förklaring af närande embetsverk har ett mern.
afgifvits, som hufvudsak!igast innebär en högst dålig orlofssedel
om llr Mandelgren, såsom konstkännare. Af den ädla ridderlighet
jag länge känt hos Frih. Bennet, hade jag ej väntat att han
skulle, på delta rum, blott upläsa ena partens yttrande; hade Hr
Mandelgrens mern. jemväl blifvit npläst, hade Ståndet kommit i
tillfälle bedömma, hvem af de tvistande, som framlagt skäl för sina
påståenden, hvem som utfarit i maktspråk. Då likvisst denna
kontrovers egentligen ej tillhörer R. o. Ad:s afgörande, utan K. M.,
torde blott böra nämnas, att hela skriflvexlingen härutinnan skall
tillhandahållas StatsUlsk. då man såmedelst undviker uptaga Ståndets
dyrbara lid. Emedlertid kan jag ej nog förorda bevarandet
och samlandet af de gamla dyrbara konstalster, som finnas i allmän
ego.
Frih. Bennet har yttrat tvifvel om huruvida den af mig til!
inköp förordade Hr Kanslirådet Krulmeijers gravyr-samling skulle
vara lill salu. Lyckligtvis har denna för konsthistorien sä lärorika
samling ej varit till salu, eljest hafva flere af grannrikena redan
sökt tillegna sig densamma ; men skulle Ständerna anslå medel till
inköp af denna samling, har jag grundad anledn. förmoda, att den
lika patriotiske som oegennyttige samlaren, ej skulle vägra ali upgöra
ett lifslidsköp el er annat aftal, hvarigenom samlingen framdeles
kunde öfvergå till all län vård och blifva en ständig och nyttig hjelpreda
för alla konstvä iner. Dä den summa jag årligen härtill föreslagit
blott är 1,0(0 r:dr b:ko, och samlingen i dess nuvar. skick,
med öfver 12,000 g avyrer af hvilka många, i den större utländska
konsthandeln, betalat med 4 å 500 francs, lärer kostat egaren öfver
12,000 r:dr b;ki , kunde ett sådant inköp blott ske småningom.
Delta vore äfv n lämpligast då först, sedan national-museibyggnaden
blifvit fu! bordad, någon lämplig lokal torde finnas för
samlingens upställam e.
Baron Bennet har anmärkt vidare, att det anslag af 1,000
r:dr b:ko årligen, som föreslagits lill inköp af gamla minnesmärken
och konstsaker, lämpligast hemfaller under Vitterin-, Hist- och
Antiqv.-Akad:s verksamhet; jag skulle nästan tro, ali så äfven vore
fallet och får till Utsk:s begrundande öfverlemna denna serskilda
framställning, om användandet af denna del i anslaget.
Som anledn. till min motion måste jag återkalla i Frih. Bennets
minne, att han förliden riksdag, ehuru utan framgång, begärde
anslag af 20,000 r:dr b:ko i enahanda syftning; om man
nu begärde mindre, och nogare fördelade anslaget, skulle möjligen
något kunna erhållas. Serskildt tror jag ej något klander
böra upstå emot det årliga måttliga anslag jag begärt för Artisters
och Litteratörers Pensions-kassa, då denna berömvärda inrättning
Den 15 Januari.
131
tyckes erbjuda garanti af en klok och tillförlitlig förvaltning, torde
väl ett sådant bidrag vara lindrigare än hvarje annan utväg,
och för min del skulle jag gerna se om Utsk. kunde förhöja denna
del af anslaget.
Vördsamligen får jag anhålla, att detta mitt yttrande må till
StalsUtsk. åtfölja den redan remitterade motionen.
Hr von Knorring, Erik Oscar: Frih. Bennet har väckt
motion om anslag, 0,000 r:dr, till att användas till utmärkta artister
inom riket, alt upköpa deras arbeten eller på annat sätt
uphjelpa deras i allmänhet vanlottade ställning.
Sedan har Gr. Mörner, 0. G., yrkat, att dessa G,000 r:dr
skulle användas, som jag vill minnas, på följande sätt:
1,533: 16. åt en s. k. Conservator;
1,000: — för inlösande af Krutmeyerska samlingen;
1,000: — till inlösande af konsthistoriska alster (tillhörande Hist.-,
Vitt.- och Anliqv.-Akad.?);
2,000: — till yngre Artister, och
466: 32. till Artisternes och Litleralörernes Pensionskassa.
Häraf kan jag icke finna, att Gr. Mörner föreslagit mer än
de 2,000 r.dr lill samma ändamål, som Frih. Bennet ganska ädelt
åsyftat. Den öfriga partiella fördelningen, synes mig icke alls vara
i den förste motionärens syfte. Man har i allmänhet tagit för
regel vid all räkning, att försl göra talen till lika sorter. Gr.
Mörner tycks häremot vilja nu dividera de 6,000 r:dr med småsummor,
till sina syften hell olika med hvad Frih. Bennet äskat.
Jag kan åtminstone icke finna, vid t. ex. de 1,000 r:dr lill inlösande
af konsthistoriska alster, att detta kan betraktas som ett understöd
för utmärkta artister, med mindre Hr Grefven sjelf, eller
genom egaren till dessa alster, vill låta upsöka de artister, som
för längre eller kortare tid sedan desamma producerat. Så äfven
vid den öfriga fördelningen, som Hr Gr:n äskat, har jag svårt att
fiona, huru konstnärerna skulle vinna något understöd. På dessa
grunder anhåller jag, att H. StalsUtsk. ville vid Hr Gr. Mörners,
sednare än Frih. Bennets, inkomna motion, icke fästa något afseende,
såvida ej Utsk. anser sig kunna bevilja serskildt 6,000
r:dr för de af Ilr Gr:n afsedda ändamål.
Frih. Bennet, Carl Stephan: Jag tror mig hafva temligen
tydligt visat den stora skillnad, som besticker sig mellan den
motion, som jag haft den äran alt väcka, och den som Gr. Mörner
framställt. Hr Gr:n tycks icke hafva rätt reda på det anförande
jag föredragit B. o. Ad., i annat fall hade han icke haft
det yttrande som vi fått åhöra. Det är en gifven regel, att den
ena tjensten kräfver den andra, och att Gr. Mörner, som finner
sig synnerligen betjenad af ett åberopadt mern., på allt sätt skall
söka försvara detsamma för den tjenst berörde mern. gjort honom.
Men jag fruktar att han icke lyckas i sina bemödanden. Jag kan
nemi. icke föreställa mig att ett embetsverk, hvilket Konungen
ålägger att framställa sina tankar i ett ämne, skall ens kunna vå
9*
-
132
Den 15 Januari.
ga att yttra något annat, än hvad sorn stride öfverensståmmer med
sanningen.
Det var under denna förutsättning, som jag begagnade mig
af Öfver-Int:s-Emb:s utlåt, öfver ifrågavar. mern., emedan jag derigenom
fann ett ljus spridas öfver det mörker, som Gr. Mörner
lemnat i sitt anförande, såväl med hänsigt till sjelfva merms
uteblifvande, som ock uteblifvandet af Konungens svar derå.
Jag lemnar derhän hvad utlåt. StatsUtsk. må afgifva på detta
mern., men hoppas alt det icke må blifva ett tillstyrkande lill
Gr:ns motion, sådan den nn blifvit framställd, emedan det skulle,
från Ständernas sida, kunna anses som ett ogillande, så väl af det
svar Konungen låtit gifva den värda underd. memorialisten, som af
den tystnad hvarmed K. M. låtit delta ämne tillsvidare hvila för R.
St:s åtgärd.
Gr. Mörner: Talaren näst före den siste, har alldeles misstagit
sig om hvad jag yttrat i afseende på det af mig föreslagna
anslaget till Vitt.-, Hist.- och Antiqv.-Akad., hvarmed jag afsett inköp
af inom landet varande verkliga konstskatter.
Hvad Frih. Bennet yttrat, påkallar icke något svar, anseende
jag saken kunna vara sådan den är, utan vidare debatterande
och denna diskussion helt enkelt lemnäs till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. ^ 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 18 Januari 1851.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 7 prot.uldr. för d. 15 dennes.
Uplästes lill justering pleni-prol:n för d. 17 och 18 sisth Dec.
Hr Tersmeden Nils: Jag anhåller vördsamt, att vid slutet
af det nu justerade proht, der voterm omnämnes, måtte insättas
en anmärkn. om att fem volens-sedlar kasserades. Att förhållandet
är sådant, torde vara kändt såväl af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.,
Den 18 Januari.
133
som af llidd.Sekret. Anlednm lill denna min anhållan är den,
ali det stora antalet frånvar. ledamöter af R. o. Ad. vid nyssnämnde
voler, väckt mycken upmärksamhet både inom och utom
detta hus. Tidningarne hafva upgifvit ända till 60 personer frånvar.
, utan att det kunnat vederläggas.
Dä i anledn. häraf lindert. Ridd.Sekret, förklarade sig icke
ihågkomma huru många voter;s-sedlar vid den ifrågavar. voteringen
hade blifvit kasserade, anmälde sig och yttrade
Gr. Taube, Henning Edvard: Med anledn. af den här
väckta frågan om de kasserade sedlarnes antal, så får jag, som
jemväl hade äran sitta vid bordet och föra prot. vid voterm, intyga,
alt fem sedlar kasserades, emedan de voro dubbla.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Äfvenledes jag får instämma
i hvad Hr Tersmeden yttrat. Jag hade också äran att
vara ibland dem som sulto vid bordel och förde prot. vid voteringen.
De uplästa prot:n blefvo härefter, med bifall lill det deri af
Hr Tersmeden föreslagna tillägg, af R. o. Ad. godkände.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att till honora ankommit
en skrifvelse från Talmannen i PresteSt. af följande innehåll
:
Sedan Vällofl. BorgareSt. genom dess Talman benäget tillkännagifvit,
alt bemälde Stånds klubb-lokal alla Onsdags-och Lördags-aftnar
är, såsom gemensam klubb, för ledamöter af alla fyra
RiksStm öppen, samt derefter II. Ex. o. Landtm, likaledes gifvit
vid handen, alt H. R. o. Ad. med nöje ser sin klubb besökt af ledamöter
utaf de öfriga RiksStm, och ali densamma är för dem,
likasom för R. o. Ad:s egua medlemmar, öppen alla aftnar, dä
plenum på Riddalh. icke inträffar; sä får jag, dertill anmodad af
PresteSt., som med erkänsla emottagit dessa meddelanden och
jemväl för sin del önskar befordra den närmare och förtroligare
beröringen RiksSlms ledamöter emellan, äran anhålla, att H. Ex.
o. Landtm., jemte tillkännagifvande att PresteShs klubb, belägen
i huset N:o 1 vid nedra Munkbron, är tillgänglig alla aftnar,
då plenum icke hålles, täcktes inför fl. R. o. Ad. anmäla, att
PresteSt. med fägnad skulle bland de besökande derstädes se ledamöter
af det H. Ståndet. Stockholm d. 15 Januari 1851.
C. Fr. af Wingård.
Upläsles ett af Frill. Cederström, Olof Rudolf, inlemnadl
sä lydande mern.:
Som enskilda angelägenheter förhindra mig att fortfarande
vara Elektor, anhåller jag, att med bibehållande af min riksdagsmannarätt
fä afsäga mig nämnde förtroende.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall, hvarefter H. Ex. Hr Frih. o.
134
Den 18 Januari.
Landtm, anmodade Hrr Bänkman, att i följd af denna afsägelse
samt till ersättande att de ledigheter bland Elektorerne, som upkommit
derigenom att Frih. Stjernstedt, Jakob Theodor,
Frih. von Knorring, Wolrath, Frih. Fleetwood, Carl
Gusta f, och Hr B i I d t, Didrik Gillis, blifvit utsedde till LJtsktsledamöter,
sammanträda till val af 5 Elektorer.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, (illkännagaf, att, uti till honom
ankommen skrifvelse, Frih. Åkerhjelm, J o h. Carl, anmält det
lian, i anseende till oförutsedda enskilda angelägenheter, icke kunde
återkomma till hufvudstaden, förrän efter den honom beviljade
ledighetstids utgång, och ej en gång visste när han blefve i
tillfälle att här åleriulräffa, samt derföre afsagt sig sina befattningar
såsom ledamot i Consl.Utsk. och Bänkman inom 4:de Bänkm:safd:n,
med anhållan att likväl blifva bibehållen vid sin riksdagsmannarätt,
hvadan 11. Ex. hemställde om R. o. Ad. bifölle denne
anhållan.
Denna propos. besvarades med ja, blandade med nej, hvarpå
H. Ex. förklarade det han funnit ja öfvervägande.
Frih. von Schwerin, Carl Julius, hade inlemnat följande
:
Enskilta affärer hindra mig att bestämma min återkomst till
riksdagen och anhåller jag derföre vördsamt hos R. o. Ad. att få
afsäga mig min plats i Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk., samt att derjemte
få bibehålla min riksdagsmannarätt vid innevar. riksmöte.
R. o. Ad. lemnade härtill sitt bifall hvarefter H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Elektorer att sammmanträda till
val af en ny ledamot i Const.Ulsk. efter Frih. Åkerhjelm samt
en ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter Frih. von Schwerin.
Föredrogs BankoUtskis d. 11 och 15 dennes på bordet lagda
mern. N:o 3, om val af Revisorer och Suppleanter för Lånekontoren
m. m.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Ståndet torde erinra sig,
alt 5:te § af den för Ridd.Direktm utfärdade instruktion innehåller
följande: ”Vidare har Ridd.Direkt, att hvarje år välja 2:ne af
R. o. Ad. till Revisorer i R. St:s Banko- och Diskontverk äfvensom
en Revisor och en Suppleant i hvartdera af Lånekonlm i Götheborg
och Malmö.” Jag hemställer alltså om icke R. o. Ad.
ville vid denna, såsom jag tror äfven vid föregående riksdag var
fallet, öfverlemna åt Ridd.Direkt., att så väl under som emellan
riksdagarne, förrätta dessa val?
Frih. Raab, Adam Christian: Jag vill visserligen icke
förneka, att ju Ridd.Direkt, skulle kunna vara i tillfälle alt, efter
Den 18 Januari.
135
inhemlad kännedom om de personer, som äro närbelägnast boende
oell kunde vara passande till Revisorer, skulle kunna förrätta
dessa val; men om man vid flera riksdagar lemnal detta förtroende
ifrån sig oell deremot vid en annan riksdag icke skulle finna
skäl att afsäga sig detsamma, så skulle det kunna slå deli dåvar.
Direktms ledamöter för hufvudet. Et t sådant öfverlåtande af rättigheten
att utvälja ifrågavar. Revisorer, kunde således blifva ett
prejudikat, som för framtiden vore mindre nyttigt. Pä sådan
grund, och då man alltid blir i tillfälle, med valet framför sig,
alt underrätta sig om hvilka personer, som till ifrågavar. befattningar
kunna vara lämpliga, hemställer jag, om ieke R. o. Ad.
skulle vilja besluta, att sjelf utse dessa Revisorer, synnerligen då
vår lid nu icke serdeles är uptagen af andra göromål.
Uppå härefter framställd propus, beslöt R. o. Ad., med bifall
till BankoUtsk:s naem., att med ifrågavar. val skulle förfaras
på sätt hittills varit öflig!.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 11 och 15 dennes på bordet lagda
naem. N:o 4, med ålerlemnande af Per Hanssons motion,
Frih. Cederström, Rudolf: Mig synes, som om denna
motion icke bade bordt blifva ifrån BankoUtsk. återskickad, utan
att med dess behandling hade bordt tillgå sålunda, att BankoUtsk.
sammanlrädt med Ekon.Utsk.; ty om Ekon.Utsk. ensamt skall behandla
frågan, så blir del svårt att göra det med full sakkännedom,
med mindre än alt BankoUtsk. tillkallas. Men om nu R.
St. bifalla BankoUtsk:s hemställan, hvarigenom delta Utsk. vill
återlemna motionen, så kan BankoUtsk. ganska väl gifva Ekorj.-  Utsk. det svar: ”vi hafva en gång förklarat, att denna motion icke
bör oss till och derpå bafve vi fått RiksSlms godkännande. Alltså
undandraga vi oss en dylik utredning.” Månne det icke vore
tjenligast att, lill tidens vinnande, remiss gjordes till både Ekon.-  och BankoUlsk-.n gemensamt.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag anhåller att få instämma
med Frih. Cederström, emedan jag tror alt ändamålet
derigenom bäst vinnes.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anhåller att få veta
om något prot.utdr. möjligen är ankommet ifrån Ilederv. BondeSt.
, innefattande dess beslut i afseende på detta ämne.
1 aniedn. häraf tillkännagaf underl. Ridd.Sekret, att, enl'
inkomne prot.utdr., BondeSt., vid föredragning af förevar, mern.’
remitterat den deri ålerlemnade motionen lill Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk. samt jemväl BorgareSt. ansett densamma tillhöra samm3
Utslcs handläggning, men att någon underrättelse om PresteStis beslut
ännu icke till R. o. Ad. ankommit.
Hr Mannerskantz: I sådant fall anhåller jag att äfven
R. o. Ad. måtte remittera frågan till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.,
13G
Den 18 Januari.
på det att det måtte blifva en likstämmighet i åsigter i detta afseende,
samt till undvikande af omgång.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. ifrågavar.
motion böra bebandlas af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Föredrogs BankoUtsk:s d. 11 och 15 dennes på bordet lagda
mern. N:o 5, med återlemnande af en utaf Riksdagsfulimäkligen
Nils Jeppsson väckt motion.
Undert. Ridd.Sekret. hade äran tillkännagifva att prot.utdr.
ankommit, som utvisade, ali BorgareSt. ansett ifrågavar. motion,
såvidt den afser Privatbankernes beskattning, tillhöra Bevilln.Ulsk.,
samt att äfven BondeSt. beslutat att motionen, i fråga om skyldigheterne
för Privalbankerne alt erlägga högre bevillning, skulle af
samma Utsk. lill handläggning uplagas, men att PresteSt:s beslut
ännu icke blifvit R. o. Ad. meddeladt.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag anser den urskiljning,
som af BorgareSt. blifvit gjord, vara rigtig; ty beskaltningsfrågan
hörer naturligtvis till Bevillu.Utsk.; men lika säkert synes mig
vara, alt den andra frågan, eller den om Privatbankernes indragning
och hvad dermed står i sammanhang, väsendligast tillhör
BankoUtsk., emedan saken verkar på Bankens rörelse och behof
af silfver. Jag hemställer derföre, om icke R. o. Ad. skulle vilja
remittera motionen lill båda dessa Utsk., eller, om detta icke anses
böra ega rum — emedan man i allmänhet synes vara emot
remiss till liera Utsk. — att man då skiljer ämnena åt, och låter
hvardera frågan gå till sitt Utsk. Men då frågar jag de värde
ledamöter, som yrka sådant, hvem skall göra denna urskiljning
och bestämma, att så många rader af motionen höra till Bevilln.-  Utsk., och så många till BankoUtsk.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den af den siste värde
talaren framställda frågan bevisar lämpligheten af Riksd.Ordn:s föreskrift
i dylika fall som detta. Riksd.Ordn. förklarar tydligen,
alt icke en motion får emottagas som innehåller ifrån hvarandra
så skiljda ämnen, att de måste af olika Utsk. behandlas.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Detta var just en af anlednme,
hvarföre BankoUtsk. äterlemnade motionen, nemi. att densamma
innehöll tvenne, från hvarandra, skiljda ämnen, såsom Hr
Bråkenhjelm upgifvil; men då Utsk. i sitt svar omnämnt, att det
förut mottagit motioner om Privatbankernes uphörande och deras
ersättande af filial-kont. ifrån Riksbanken, så ansågs tillräckligt att
denna motion remitterades till Bevilln.Utsk.
Uppå härefter framställd propos. förklarade R. o. Ad. ifrågavar.
motion böra behandlas af Bevilln.Utsk.
Föredrogs Statslltsk:s mern. N:o 22, med återlemnande af en
utaf Petter Mårtensson från Jönköpings län väckt motion ang:de
nedsättning och likformighet i postportot öfver hela riket.
R. o. Ad. ansåg denna motion tillhöra Bevilln.Utsk:s behandling.
Den 18 Januari.
137
Anmäldes oell lades på bordet nedannämnde från Ulsk:n inkomne
mern. och utlåt:n, nemi. från
Constitutions-Utskottel
N:o 4, med npgift å de från sednaste riksdag hvilande förslag
till partiella ändringar i grundlagen.
Stats-Utskottet
CS':o 23, i auledn. af väckte motioner om befrielse för Rusthållare
att erlägga mötespassevolans för indelta kavalleriets hästar;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om anslag till byggande
af en flottbro öfver Dalelfven;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om gratifikation åt Kronofogden,
Assessoren More'n;
N:o 26, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de utbyte af
en del utaf den för Götha Art.-reg:tes äldre stallbyggnad i Götheborg
uplåtna tomtplats emot en annan derstädes belägen, nämnde
stad tillhörig, lägenhet;
N:o 27, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
ett kronan tillfallet dana-arf efter afl. Postmästaren A. Wallvik;
N:o 28, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
ett kronan tillfallet dana-arf efter Enkan Helena Maria Hansdotter;
samt
N:o 29, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
ett Kronan tillfallet dana-arf efter husmannen Nils Hansson
Modig.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Onsdagen den 22 Januari 1851.
Plenum kl. 1 e. m.
Justerades 4 prot.uldr. för d. 18 dennes samt pleniprolm för
d. 21 och 23, samt f. och e. m. d. 28 sisth Dec.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., anförde dels mundtligen
dels skriftligen:
138
Den 22 Januari.
Af tjensleåligganden förhindrad att vara tillstädes då Hr
Frih. Cederström, Rudolf, på sätt nu justerade prot., för d. 28
Dec. f. m., innehåller, yttrade sig i afseende å min motion om utvidgade
rättigheter för Svenska medborgare af Mosaisk trosbekännelse,
och då jag ej ansett mig kunna detta yttrande till genmäle
uptaga, förrän vid prohs-jusleringen, torde jag härvid få yttra
några ord, dem jag, för att skyndsammare kunna expedieras, skriftligen
nupsatt:
A hvad Hr Frih. Cederström, så väl den 28:de sisth Dec.
mundiligen, som ock då motionen väcktes, eller d. 23:dje i samma
månad, uti skriftligt anförande (nedskrifvit således innan Hr
Frih:n hade sig bekant innehållet af min förevar, motion) behagat,
till motionens förkastande, tillkännagifva, har jag för egen
del endast några få ord lill genmäle; men deremot vågar jag besvära
H. Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. med ett vidlyftigare arbete,
hvartill Hr Frihtns sednaste yttrande gifvit anledn.
Hr Frih. Cederström förmenar nemi., att det ifrån Landsh.
i Götheborgs och Bohus län, d. v. s. Generalen m. m. Hr Gr.
Löwenhielm, afgifna underd. utlåt, öfver Jude-petitionen år 1847,
med flera enahanda utlåtm, tyckas af mig hafva blifvit förbisedda.
Först tager jag mig härvid friheten rätta ett misstag uti Hr
Frih:ns upgift, nemi. att del just var ett Landsh.-embele (i Blekinge),
som, tillika med Hr Landsh. i Götheborg, med hvilken
Landssekret. deremot var af skiljaktig tanka, till hufvudsaklig del
afslyrkt den stora utvidgning af Mosaiske trosbekännares i Sverige
rättigheter, sorn med petitionen afsågs. (Uti konceptet till min
motion finnas äfven dessa ord: alt Hr Gr. Löwenhjelm, med vanlig
ridderlig öppenhet i tanke och handling, förklarat, det han
väl ansett, ”för behofvet af den rådande Statsreligionens helgd,”
det böra förblifva vid hvad redan stadgadt vore uti 2:ne af Hr
Gr:n upgifna fall; hvaremot Hr Gr:n och Landshm, såsom alla öfriga
auctoriteter, vitsordade Mosaiske trosbekännarnes laglydiga,
sedliga och fridsamma lefnad o. s. v. Men som nämnde auctoriteters
utlåt, af mig dervid åberopades just uti sistnämnde omständighet,
fann jag obehöfligt att specielt intaga hvad Hr Gr. Löwenhielm
sålunda in extenso anfört). I öfrigt må det mig tillåtas
härvid endast tillägga: att jag tror mig tillräckligt noga hafva arbetat
mig in uti denna fråga, för att blifva befriad ifrån insinuationen
att förbise, äfven hvad som derutinnan på motsatta sidan
blifvit, serdeles officielt, yttradt; och då jag icke insett någon skyldighet
för mig hafva varit, att införa deras yttranden, som uti
mer eller mindre mån äro frågan motsatta, har jag trott mig upfyIla
allan rättfärdighet, då jag låtit samtlige auctoritelers med Heres
utlåtm motionen åtfölja.
Hvad åter serskilt angår det af Hr Frih. Cederström likaledes
åberopade anförande utaf en af mig, ej mindre än af hvarje
ledamot inom detta Hus, ja af en hvar fosterlandsvän saknad, utmärkt
Riddarhusledämöt, nu mera afl. Landsh. von Hohenhausen;
så torde Hr Frihm vara fullt förvissad deruppå, att jag hyser den
största aktning för en livar, som af öfvertygelse yttrar sig, äf
-
Den 22 Januari.
139
ven för att bekämpa hvad jag tror rätt och sannt. vara. Jag
hade väl icke behöft gifva detta ånyo tillkänna, då jag redan på
förhand uti motionen yttrat så väl detta, som, enl. mitt förmenande,
snart sagdt, om icke allt, så åtminstone till större delen
hvad som af mig lärer erfordras att bemöta uti det ämne, förevar.
motion behandlar.
För att likväl ytterligare visa min oväld, har jag, med föranledande
af Hr Frih. Cederströms d. 28:de Dec. afgifna, nu justerade
yttrande, sökt reda på de af H. R. o. Ad:s prot:r, som
afhandla denna fråga under riksdagarna 1840 och 1847; och jag
tager mig friheten att, med åberopande af samtlige Hrr Riddarhusledamöters
deruti intagna yttranden jtro et contra, med särskild
hänvisning*) på desamma, nämnde åtta delar af H. Ståndets prot.,
härmed öfverlemna, för att åtfölja Hr Frih. Cederströms nu justerade,
äfvensom mitt förevar, anförande till II. Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk.
Jemte ursägt för milt myckna ordande uti denna fråga, beder
jag få sluta diskussionen för närvar, med dessa ord, hvilka en,
ej mindre af min värde motståndare, Hr Frih. Cederström, än af
mig aktad auctoritet: Hr von Hartmansdorff, August, yttrade d.
21 sisth Dec. vid diskussionen öfver Hr Gr. af Ugglas motion om
länsnämnders införande: ”ogerna förlänger jag en öfverläggning,
”sorn, innan förslaget blifvit till vederbörligt Utsk. hänvisad), fått
”en alltför stor vidlyftighet. Jag befarar dessutom att, när försla”get
från Utsk. till Ståndet återkommer, så nödgas vi ånyo än
”utförligare tala derom.”
Remitterades till Allra. Besv.- o. Ekon.Utsk.
Anmäldes och emottogs på vanligt sätt, Statsrådet m. m. Hr Johan
Fredrik Fåhraeus, som å K. M:s höga vägnar aflemnade 14
Dess nåd. propos:r och skrifvelser till R. St.
Öpnades Hrr Bänkmäns lista vid val af 5 Elektorer efter
N:o 145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor;
— 177. „ von Knorring, Wolrath;
— 211. ,, Cederström, Rudolf;
— 678. Hr Bildt, Didrik Gillis, och
— 1196. ,, Bäärnhjelm, Fullm. Frih. Fleetwood, Carl Guslaf,
Och hade dertill blifvit utsedde:
N:o 35. Gr. Gyldenstolpe, Adolf Fredrik Nils;
— 62. ,, Taube, Gustaf Erik;
— 3. Frih. Gyllenstierna till Lundholm, Nils Christoffer;
— 2080. Hr von Konow, Fullra. Hr Braunerhjelm, Ferdinand;
— 2253. Hr von Holst, Hans Gram.
*) 1840—41. 2 Del. sid. 522; 4 Del. R. sid. 149; 5 Del. sid. 54, 184:
22 Del. sid. 208; 23 Del. 171; 24 Del. A. 322; E. 473.
1847—48. 1 Det. sid. 358, 359, 360. R. 480; 9 Del. B. sid. 325.
A. 326. E. 403.
140
Den 22 Januari.
Öpnades Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i Const.-  Utsk. efter N:o 67. Frih. Palbitzky, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan
Carl: och befanns dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 2071. Hr af Petersens, Johan August.
Öpnades jemväl Hrr Elektorers lista vid val af en ledamot i
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk. efter N:o 133. Frih. von Schwerin,
Carl Julius; och hade dertill blifvit utsedd:
N:o 342. Frih. von Stedingk, Styrbjörn.
Med lillkännagifvande alt Frih. Åkerhjelm, Hans Samuel
Knut, såsom ledamot i Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., begärt
och erhållit fjorton dagars ledighet, räknad från d. 20 dennes, anmodade
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Hrr Elektorer att sammanträda
till val af en ledamot i nämnde Utsk. under ledighetstiden.
Hr Ribbing, Arvid: Som jag i Bevilln.Utsk. gjort mig
underrättad, att man i afseende på tulltaxans behandling ännu icke
kommit till bokstafven V, så anhåller jag att få anföra några ord
ang:de en artikel, som börjar med denna bokstaf, helst jag derigenom
icke torde förorsaka något dröjsmål i arbetet inom nämnde Utsk.
Härefter upläste Hr Ribbing följande:
För ett par plenidagar sedan föreslog Hr Rosenblad alt antaga
den tull i allmänhet, som ulsätles i ett förslag lill tulltaxa af
Hr Tulldislrikts-chefen Karström, och som serskildt å vin bibehålles
med 36 sk. k:n på kärl och 1| r:dr r:gs k:a på buteljer,
med ett alternativt förslag, att bestämma tullen å vin efter vigt,
men som skulle leda till samma tullbelopp. Om, såsom jag hört,
priset å simplare vin, t. ex. i Frankrike, skulle vara omkring 18
sk. k:n, så gränsar tullen af 100 proc. lill förbud, då härtill dessutom
lägges afgifter för tolag samt till Handels- och Sjöfartsfonden.
Hvarföre man velat hafva den så hög det uptages ock i förslaget,
nemi. emedan vin är en öfverflödsvara och att Staten derå
får en årlig lull af omkring 500,000 r:dr r:gs. Vi minnas också
en hvar, sedan längre tider tillbaka, huru man såsom regel antagit,
att den som har råd att dricka vin, har ock råd att betala
eller gifva Slaten goda tullinkomster; men del är icke alltid
sä lätt att träffa den, åt hvilken man måttar hugget, och det är
i detta fall fara värdi, att man träffat den fattige med försöket
att beskatta den rike, åtminstone i det första.
Men hvarföre kalla vinet för en öfverflödsvara, med mera
skäl låter det såga sig alt det är öfverflödigt att bränna vin af
säd, då man har det för intet tillredt vid solens ljus och värma,
och lätt hilfördt i barlast eller med ringa omväg från trakter dit
vi fört våra tunga träd- och jernvaror; och det i dubbelt hänseende
skadliga bräuvinet, skulle aldrig hos oss fått sådant insteg,
Den 22 Januari.
141
ora vininförseln icke blifvit hämmad. Nu drager den fattige af
bränneri-rörelsen icke någon vinst. Denna tillkommer, åtminstone
för ögonblicket, de stora bränvins-patronerna icke allenast lillräckeligen
att bestrida tullen, utan troligen äfven att betala sjelfva
vinet som de förbruka, ty ofta förtära de minst sjelfva af sin
tillverkning, utan behålla de utländska dryckerna för sig. Ju dyrare
dock desse blifva, ju bättre för dem, som derigenom får den
fattiga massan, som ej har råd dricka vinet, motad till bränvinsfatet
och sin vinst på bränvinsbränningen fördubblad. Ja systemet
öfverträffar sig sjelft. 1000:de-tals tunnor råg infördes i det sjdesrika
Östergöthland förlidet år från utlandet af några få bränvinsbrännare,
således icke till bröd, utan att deraf bränna vin.
Man går öfver ån, väl icke efter vatten, men icke eller eftervin,
utan efter något annat, som dock skall blifva vin, om än icke af
den bästa beskaffenhet, dock med upoffring, bland annat, af vår
största nödvändighetsvara för vintern, bränslet, derpå mången, som
behöfde det, lider brist medan man brassar i bränneriet.
Länge bar man, enl. hvad ock omförmäles i den föreslagna
Karslrömska tulltaxan, velat nedsätta tullen å vinet mot erhållande
af större afsättnings-frihet för vårt jern m. m., för att dermed jemna
våra handelsförhållanden; men under det raan sålunda afhandlar,
förgås Svenska män af törst då de dricka ett brännande vin som
väcker, men icke släcker törsten. Fylleriet och brotten genom
fylleri fortgå; man vill motverka sådant, men bränner ändock bränvin
lill egen förbrukning, under öppet erkännande i tal och skrift,
alt vinet hvarken så berusar eller förvildar som bränvinet, och
alt i länder, der vinet är till öfverflöd, fylleriet är mindre än här.
Man stiftar lagar derom och om bränvinstillverkningen, men de
bestå icke; det hörer till vår Riksd.Ordn. alt jemnt, vid hvarje
riksdag, göra om dem, och sedan dessemellan förklara dem. Vi
låta anställa åtal emot dem som äro öfverlastade, och mot dem
som slå i glasen, eller, som det heter, minutera; men vittnena
vilja icke mer härom tala sanning, månne emedan det synes dem
hårdt alt de skola fällas, då de. gå frie som fylla faten. Bredvid
desse stifta vi nykterhetsföreningar — och det hehöfves —
om än vi måste erkänna, att det icke är rätt förnuftigt tillstäldt.
Något klokare synes man hafva belrädt en annan väg, för att minska
den skadliga varans inflytande, genom att utfinna surrogater,
men dervid liksom förgätit det naturligaste, vinet, mot hvilka alla
andra icke äro jemnförliga, men det är för litet sagdt alt vi förgätit
del, ty hade vi blott gjort det, nog hade det ändå kommit
till oss, men vi hafva genom ett ohöfligt förbud, allt för mycket
felat mot gästfrihetens lagar, såsom jag förut visat.
För att nu icke fortgå med förstörelsen af vårt ofta nog sparsamma
bröd i bränvin, åtminstone icke till dryck af så många
millioner kannor, då vinet som införes deremot icke går till \
million. För vårt landtbruks uphjelpande, med vändning åt ladugårdsskötseln,
i st. f. mera uteslutande sädesodling: förminskning
af sädesinförseln: för att icke förlora allt för mycken tid och kostnad
på en i alla fall ohjelplig bränvinslagsliftning, hvars like in
-
142
Den 22 Januari
tet land lärer kunna npvisa: för bibehållande af viltnesedens helgd:
för att minska menederiet och frestelserna dertill: för att understödja
menniskovännerna i deras bemödanden för de fattigas och,
äfven i längden, de rikes bästa; korteligen, för att minska vår
arftiendes inom landel, bränvinets inflytande och skadliga verkan,
i flera riktningar än jag förmår uprepa, föreslår jag
En betydligt och alltmera nedsatt tull intill 20:de-delen af
den nuvar. på det vin som införes, helst från de länder, der det
af god beskaffenhet fås för bästa pris och i utbyte mot vårt jern
eller andra utförselsvaror, men äfven Ihy förutan, om det ej annars
kan ske.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag erkänner de goda syftemålen
med den siste talarens framställning. Han önskar att
förringa fylleriet och minska menedarnes antal i landet, men deremot
öka tillgången på bröd för den fattige. Om sådant kunde
åstadkommas på det sätt, talaren föreslagit, så vore det skäl att i
noggrant öfvervägande taga hvad han anfört.
Men jag befarar att dessa ändamål ingalunda stå att vinna
genom de medel han upgifvit. Jag tror nemi. icke att fylleriet
i vårt land minskas derföre, att mera vin hit införes; ty de som
äro begifne på fylleri, äro i allmänhet icke fallne för att dricka
vin. De anse det ungefär så, som öldrinkare upskatta svagdricka.
De finna det alltför lätt och obetydligt; ty de vilja hafva någonting
som rifver i halsen. Då delta icke åstadkom mes af vin, så
förmodar jag, att de icke begagna det vid andra tillfällen, än när
de vilja göra sig förnäma. Men hvilket slags vin dricka de då?
Jo, troligen sådant, som icke kommer från Frankrike, utan som
landlhandlarne, eller de nya köpmännen på landet, i allmänhet erbjuda,
upblandadt med bränvin, färgadt gult och rödt, samt försedt
med hvarjehanda vackra benämniugar!
Att i Frankrike få på Svenskt jern nedsättning i tullen mot
minskning deri pä Franska viner, som här skulle införas, befarar
jag icke komme att lyckas. Länge har man gjort försök i den
vägen, genom en så skicklig och nitisk underhandlare som vår
nuvar. Minister i Frankrike, fast förgäfves. Måhända finnes icke
heller något land, hvarest det är så svårt att öfvervinna motståndet
hos nät ingsidkarne i allmänhet, som der. Huru ringa är emedlertid
icke det belopp af vin, som från Frankrike hitföres, jemförelsevis
med de qvantiteter, som derifrån utföras lill andra länder.
Det är ungefär 400,000 k:r, som pläga årligen inkomma
till Sverige. (Min granne här bakom mig kan lätt kontrollera
om jag misstager mig på siffran.) Icke ens detta belopp kommer
från Frankrike allena. Under sådana förhållanden är det fruktansvärd!,
att Fransmännen icke skola fästa afseende på våra framställningar
i delta ämne. Deremot är det temligen säkert, ja, alldeles
gifvet, att en nedsatt tull på vin, skall medföra en minskad
inkomst för Statsverket. Lika säkert, åtminstone så sannolikt som
någonting kan vara, är att den ökade införseln af vin, hvilken
af en minskad tull föranleddes, komme att öka utförseln af Bau
-
Den 22 Januari.
143
kens silfver. Sålunda förlorade Sverige både af detta och af Statens
inkomst, utan att vinna hvad som åsyftades.
Ilr Rosenblad, Bernh.: Om jag i det förslag lill tulltaxa,
som jag afgaf, då jag adopterade Hr Karströms förslag med några
förändringar, icke föreslog någon annan förändring rör:de artikeln
vin, än ett förbättradt sätt för beräkningen af den varuqvantitet
som skall förtullas, så var orsaken den, alt derigenom
icke lägga hinder i vägen för de möjliga fördelar, som skalle kunna
vinnas, medelst någon afhandling med den Fransyska makten
i fråga om nedsättning i tullen å vin, i utbyte mot nedsättning
i tullen å värt jern i Frankrikes hamnar. Det är mig icke obekant
alt, under några och 30 år, det icke lyckats för den utmärkt
skicklige man, som varit representant för den Svenska kronan
i Frankrike, hvilkens förtjenster ingen i högre grad än jag
kan erkänna och värdera, som vet till hvilken utmärkt höjd han
upfyllt allt hvad medborgare inom hans fädernesland kunnat vänta
af honom på den plats han bekläder, det är, säger jag, mig visserligen
icke obekant, att, under 30 år, alla hans bemödanden
i detta fall strandat mot de mäktiga, serskilda intressen, som i
Frankrike dervid uprest sig. Det är mig icke heller å ena sidan
obekant, att hvad vi kunna erbjuda del Franska handelsintresset
i ersättning, icke svarar mot hvad Frankrikes förmenta
handelsintresse anses upoffra genom ifrågavar. nedsättning; men å
den andra sidan äfven bekant, att ganska starka förändringar inträffat
i Frankrike på sednare lider och der skapat en makt, som,
måhända förr än man tror, skall undanrödja de hinder, som hittills
funnits, nemi. den allt mer och mer inför Europa stigande,
— omdömets och förståndets, sorn gör sig gällande genom de stora
efterdömen, som England lemnat i verkningarne af den nya
lagstiftning för handelsförhållanderne med fremmande länder, ett
oförblekneligt minne af den store hädangångne Sir Robert Peel,
hvars värde jag dock fruktar, att den siste värde talaren ännu
icke erkänner, — en makt, som genom den styrka den redan
vunnit, troligen snart skall, äfven i Frankrike, kunna täfla med
de ensidiga intressena hos några jernverks- och stenkolsegare och
frambringa lyckliga resultater. Om denna makt skulle göra sig
gällande, äfven i afseende på våra intressen, hvilka pä samma
gång äro Frankrikes, att tillfälle för afsättning af våra jern- och
trävaror öpnades i de Franska hamnarne, jemte en friare utsigt
för vår flaggas begagnande i detta rika land, så skulle jag med
största nöje se hvilken tullnedsättning som helst å de Franska vinerna,
och ingalunda frukta att, genom ökad vin-konsumtion, någon
silfvertacka komme att utgå från Banken. Erfarenheten såväl
här, som i andra länder, har redan visat, att, när handeln är
fri, så begagnar man sig än af den ena varan, än af den andra,
för att i stället tillbyta sig det andra landets produkter. På detta
sätt få silfvertackorna ligga i fred i Bankens hvalf, och den ökade
afsältningen af Svenskt jern, och den ökade förtjenslen för
Svenska fartyg, skall mer än betala de ökade qvantiteter vin, som
144
Den 22 Januari.
kunna komma alt i stället hitföras. Jag anhåller att detta yttrande
matte få medfölja Hr Ribbings anförande.
Hr Ribbing: Jag ville ej beträda en bana, som jag förut
undvikit, nemi. den alt yttra mig i afseende på handelsintressen
och tull-lagstifluing, såsom erfordrande en sakkännedom, den jag icke
eger; men jag vågar dock erinra, att, i allmänhet, partierne varit
öfverens derom, att en införselstull af 100 proc. är alltför hög,
såsom nu å vin, derest prisunderrättelserna äro rikliga, hvilket jag
ej kan kontrollera, som icke vistats utomlands, utan endast genom
andras utsago dem inhemta!. Om sålunda införsels-afgifterna äro
så orimliga, att de nära glänsa till förbud, så hade jag trott, att
äfven Hr von Hartmansdorff deruti skulle velat medgifva någon
nedsättning. Den värde lalaren yttrade, alt om vi än skulle få
in vin för bättre pris, så skulle derföre icke bränvinssupandet
minskas hos dem som vilja hafva något som ”rifver i halsen”, för
att dermed tillfredsställa sitt begär efter starka drycker. Jag frågar
tillbaka: huru har elt sådant begär upkommit, om ej dymedelst,
att man icke haft tillgång på något som varit mildare och
bättre? Förmodligen skulle det eljest i andra länder inträffat detsamma
som här, alt fylleriet vore der mera gängse. För öfrigt
är det icke mer än 300 år tillbaka, sedan bränvinet här i landet
infördes, och då det nu börjar bli allt mer modernt alt begagna
vin, vore det ju ej så orätt om man begagnade tillfället och ul^
hytte bränvinet mot vin, såsom mindre skadligt. Det är äfven
sagdt alt när de, som eljest nyttja bränvin, skola göra sig förnäma,
så nyttja de vin; delta instämmer med hvad jag nyss nämnde
ang:de det moderna, och jag önskar att alla blefvo så förnäma,
alt de nyttjade det förnämligare framför det sämre, och att
man icke ville genom höga tullar tvinga dem lill motsatsen, och
höja priset på den bättre och i sig sjelf mindre dyra varan. Vidare
är det sagdt, att det vin, som nu begagnas, är af dålig beskaffenhet,
är färgadt o. s. v. Orsaken är klar; i brist på annat,
naturligt vin, ställer man till det så godt man kan, och här gäller
det gamla ordspråket: ”jag vandrar kring i röda kläder, för
det jag inga svarta har.” Hr von Hartmansdorff har tatat om de
följder för Banken, som den ifrågavar. tullnedsättningen skulle
medföra, ifall icke en motsvarande kunde vinnas för vårt jern.
Jag har vågat påstå att, äfven denna sednare förmån förutan, det
vore värdi att minska tullen å via, under åtanka af ändamålet, att
afkorta på de många millioner k:r bränvin och allt dermed följande
elände. Behofvet af egen vintillverkning försvinner, och med den
drygare transportkostnaden blifver allt mindre kännbar, då afstånden,
de olika länderna emellan, likasom mer och mer försvinna,
genom den högre utveckling som gifvits, och, troligen ytterligare,
gifves åt ångkraften och skeppsfarten.
Lika med Hr von Hartmansdorff har jag i långliga tider sökt
att minska den skadliga inverkan, som bränvinet har förorsakat i lan
det; men jag har sett huru fåfängt det varit att komma till något mål,
och är af den öfvertygelse, att man i striden deremot, måste sälta lika
emot
Den 22 anuari.
U5
emot lika, demanten slipar demanten, vinet emot bränvinetoeh, som
man säger, min kämpe som vinner; jag är öfvertygad att det blir
vinet, såsom mera godt och stärkande, och ali hränvinet endast på
delta sätt kan något undergräfva®.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Jag vill vid detta tillfälle
förntskicka den förklaring, alt jag ingalunda skall blifva en af
deni, sorn kommer att motsätta mig förslaget örn nedsättning i lull
för nödvändighetsvaror, som till Sverige införas, men kan icke underlåta
att, hvad angår den varu-arlikel som nu är i fråga, fullkomligt
dela den af Hr von Hartmansdorff derom yttrade åsigt.
Hr Rosenblad har talat om de 30-åriga hinder, som i Frankrike
mött för att få tullen å vin nedsatt: hvad han anfört, är en sanning;
men i afseende å den slutsats, hvartill den värde talaren kommit,
eller alt dessa hindel- nu voro på gränsen att upliöra, genom
det sätt hvarpå man nu derstädes fortginge, så hemställer jag till
honom huru det är tänkbart, att någonting så maktpåliggande för
Frankrike, sorn denna tull, skulle nu kunna undergå förändring!
Frankrike fortgår på den bana det beträdt, medelst sednaste revolution,
och har nu kommit till det olyckliga förhållande, att den
ena dagen oragöres hvad under den andra blifvit gjordt, och det
är således icke troligt alt förändring sker i förevar, afseende.
Hr Ribbing har yttrat, att orsaken hvarföre bränvin nyttjades
icke vore någon annan, än att man icke hade något bättre att tillgå:
det medgifver jag kan ega sin grund på sådana ställen å landet,
der icke något annat finnes, d. v. s. sjelfva landsbygden; men
jag kati ej förneka min öfvertygelse, alt bränvinssupandet hos deni,
som derpå äro riktigt begifne, börjas med finare bränvin, öfvergår
sednare till finkel, och slutar ofta med begagnande af Hoffmans
droppar, hvaraf synes, att man mer och mer närmar sig det sorn
riktigt rafflar i halsen. Huru vill jag, vid sådant förhållande, tänka
mig vin som surrogat. Nedsättning i tullen å vin, för att förekomma
bränvinssupande, skulle således icke tjena till någonting. Jag
förenar mig i öfrigt med Hr von Hartmansdorff.
Remitterades till Revilln.Ulsk.
Hr Rosenblad, Bernh.: I anledn. af den motion, som Hr
Rääf, Leonard Fredrik, väckt, ang:de anslag till DD. KK. HB., anhåller
jag att få aflemna följande uplysningar, om hvilkas remitterande
till StatsUtsk. jag vördsamt anhåller.
Hr Rosenblad upläste härefter följande:
Uti äldre tider åtnjöto Svenska Arffurstar vissa provinser såsom
förläning af riket. Den som sist åtnjöt en sådan förläning, var Hertig
Carl Filip, den store Gustaf Adolfs bror, Hertig af Södermanland,
Nerike och Wermland, af hvilka provinser han upbar all ordinarie
hemmansränta och kronotionde, och således, ganska stora inkomster,
utom hvad hans andel af de stora Gustavianska arfvegodsen afkasta3
H. 10
146
Den 22 Januari.
de. Sedermera, och intill närvar, tid, har Svenska Konungahuset
endast en gäng haft, utom Kronprinsen, fullvuxna Arffurstar, nemi.
Konung Adolf Fredriks yngre söner. Då Hertig Carl upnått21och
Hertig Fredrik Adolf ingått i sitt 20:de år, fastställde R. St. genom
underd. skrifvelse lill K. M. af d. 19 Januari 1770, för dessa unga
Arffurstar en stat (se riksdagstidningar för riksdagen 1709—1770
sid. 289—293). Rikets och Statsverkets tillstånd var då ganska
bekymmersamt. Pommerska kriget och financiela oordningar hade
försatt Statsverket i en betydande ut- och inrikes skuld, och man fann
sig under samma riksdag nödsakad uptaga stora nya lån, både inoch
utrikes, de senare till ett belopp af 1,400,000 r:dr Holl. c:rt och
400,000 r:dr H:bg b:ko. En långvarig oreda i myntväsendet och föreg:de
riksdags våldsamma åtgärder för myntets förbättring, hade försatt
de flesta näringar, serdeles bergsbruk och fabriker i ett stort obestånd,
en mängd fastighetsegare hade pä utmätningsauktioner nödgats för
halfva värdet gå ifrån sin egendom och största delen af de öfriga
behöfde Statens lånebiträden, för att undgå ett lika öde. I rikets
dåvar., såsom Ständerne i förutnämnde skrifvelse yttrade sig, ”knappa
tillgångar”, förklarade de såsom en lycklig omständighet, som
de erkände såsom ett nytt vedermäle af K. M:s huldhet och ömhet,
att K. M. förklarat Sig ämra tillsvidare vilja i Dess Hus och
vid Dess bord behålla DD. KK. lill. Arffurstarne, hvarföre R. St.
för den gången icke behöfde vara betänkte på taffel-penningars anslående
för DD. KK. lill.
Först betaltes den för Arffurstarne åsamkade skuld, nemi. för
Hertig Carl 42,980 d:r k:mt och för Hertig Fredrik 44,522 dir
k:mt. För hvardera af de begge Arffurstarne anvisles ett årligt an
slag
af 63,000 d:r s:mt, utom en gäng för alla till första etablissementet
57,000 d:r s:mt. Derjemte anslogo R. St. för H. K. H.
Prinsessan Sofia Alberlina ett årligt anslag af 50,000 d:r s:mt.
Genom en skrifvelse af samma dag anvistes dessutom åt hvardera
Arffursten 25,000 r:dr H:bg b:ko, till företagande af en utländsk resa.
(Vid förutg:de riksdagen hade åt Hertig Carl anslagits 20,000 dir
s:mt till inrikes resor.) Hertig Carl hade redan erhållit Rosersbergs
slott med tillydande, och åt Hertig Fredrik Adolf anslogs Leckö
kungsgård, som sedermera utbyttes mot Tullgarn. Derjemte erhöll
hvardera Arffursten ett regemente med åtföljande Ofverstelön.
Under riksdagen 1769—1770 var kursen på Hamburg omkring
60 mark kunt, och dåvar. Sekreta Utskott afsåg i dess finansplan
en framtida realisation efter t. o. m. 48 markers kurs. Men
om man endast beräknar det 1770 beviljade anslag, efter den sedermera,
1776, antagna realisationsgrund af 72 mark kunt, eller 6
d:r s:mt för l r:dr specie, utgjorde det ärligen för hvardera Arffursten
beviljade, efter nuvar. myntvärde, 28,000 r:dr b:ko, och det
för II. K. H. Prinsessan 22,222 r:dr 10 sk. 8 rist. biko, äfvensom
det för hvardera Arffurstens etablissement en gång för alla beviljade
25,333 r:dr 16 sk. b:ko. (Efter den 1769 tilltänkta realisationsgrund,
48 markers kurs, utgjorde det för hvardera Arffursten
beviljade årsanslag 42,000 ridr biko och det för Prinsessan 33,333
Den 22 Januari.
147
r:dr 16 sk., oell, efter 60 markers kurs, det förra 33,600 r:dr oell
det sednare 26,666 r:dr 32 sk. Inko.)
Remitterades till SlatsUlsk.
Föredrogs, men lades, på flere ledamöters begäran, ånyo på
bordet Const.Utsk:s d. 18 dennes bordlagda mern. N:o 4, med upgift
å de från sednastc riksdag hvilande förslag till partiela ändringar
i grundlagarne.
Föredrogos och biföllös SlatsUtsk:s nedannämnde d. 18 dennes
på bordet lagda ullåtm:
N:o 23, i anledn. af väckte motioner 0111 befrielse för rusthållare
att erlägga mölespassevolans för indella kavalleriets hästar;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om anslag till byggande af
en flottbro öfver Dal-elfven;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om gratifikation åt Kronofogden,
Assessoren Morén; och
N:o 26, med anledn. af K. M:s nåd. propos , ang:de utbyte af
en del utaf den för Götha Art.-regdes äldre stallbyggnad i Götheborg
uplåtna tomtplats emot en annan derstädes belägen, nämnde
stad tillhörig, lägenhet.
Föredrogs StalsUtskis d. 18 dennes på bordet lagda utlåt. N:o
27, i anledn. af K. M:s nåd. propos., angide eftergift af ett kronan
tillfallet dana-arf efter aflidne Postmästaren A. Wallvik.
Frih. Stjernstedt, Aug. Wilh.: I afseende på sjelfva frågan,
eller Utsk:s tillstyrkta bifall lill Konungens nåd. propos. såväl
hvad beträffar nu föredragna, som de derefter följande målen af
enahanda art, har jag ingeniing att erinra; men i anledn. af de begagnade
ordalagen i StatsUtsk:s tillstyrkande, ber jag få nämna, alt
under föreg:de riksdagar har man, i fråga om dana-arfs hemfallande
till kronan, i tvifvelaktiga fall, och då man hade någon anledn. förmoda
fordringsanspråk, d. v. s. att tvist mellan kronan och enskild
man möjligen kunde upstå derom, huruvida ett ifrågaslälldt belopp
vore dana-arf eller icke, begagnat uttrycket: ”att under förutsättning
det den ifrågavar. qvarlåtenskapen hade, eller framdeles erhölle egenskap
af dana-arf, så efterskänktes kronans rätt till densamma.”
Hvad nu föredragna och följande utlätrn beträffar, så kan visserligen
icke gerna någon tvekan upstå, huru de medel hvarom deri
handlas, böra anses, men inom SlatsUtsk. är ett dylikt mål liggande
på bordet, hvarom tvist vid domstol anhängiggjorts, huruvida det
deri omförmälda beloppet, som är af större betydenhet, vore af danaarfs
natur eller icke, och beträffande hvilket mål, en del ledamöter
trodde sig böra begagna mer villkorliga uttryck. Men då, enl. min
tanke, ingenting hindrar att tvist kan upstå och nya skäl förebrin
10*
-
148
Den 22 Januari.
gas, som förändra omdömet om en förut otvetydig sak, anser jag
att, om i alla hänseenden, de här i delta betänk, begagnade orden
”kronans rätt” icke äro tillräckliga för betryggande från framtida
återbäringsskyldighet, försigtigheten bjuder, det It. St. alltid borde
i alla sådane mål som dessa, i beslutet inrycka de förr begagnade
ordalagen: ”under förutsättning alt qvarlåtenskapen innehar eller
framdeles kommer att erhålla egenskap af dana-arf, så efterskänkes
kronans rätt till det ifrågavar. beloppet.”
Hr von Troil, Sam. Gust.: Den betänklighet, som Frih.
Stjernstedt nu yttrat, har han redan förut sökt göra gällande, först
inom den afd. af StalsUtsk. hvarest ifrågavar. utlät, handlades, och
sedermera inom Utsk:s plenum; men på båda dessa ställen ansåg
man, att Frihms framställning icke borde föranleda till ändring i den
nu föreslagna redakt:n, sä mycket mer, som densamma är upställd
i enlighet med de beslut, som under sistl. riksdag i enahanda frågor
af R. St. fattades. För min del kan jag icke se, att kronan
skulle komma att lida den ringaste fara, då det tydligen heter, att
det är kronans rätt till de ifrågavar. dana-arf, som afträdes. Ilar
nu kronan ingen rätt, så har ju kronan heller ingenting alt afträda;
tillfaller henne endast en del af detta arf, så är det endast denna
del som bortskänkes. Hade Utsk:s tillstyrkande deremot innehållit
att dana-arfvet skulle, lill förmån för den eller den inrättningen,
afstås, då kunde visserligen den fruktan Frih. Stjernstedt
hyser, egt något skäl för sig; men då man endast öfverlåter sin
rätt, så synes man icke gifva mera än man sjelf får. På denna
grund anhåller jag om propos till bifall å betänk.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: För min del tror jag att
Frih. Stjernstedts framställning är riktig, och att StalsUtsk. handlat
rättast om det begagnat de ordalag Frilnn yrkat. Men som fråga
icke är om mer än 143 r:dr och då målet, som kommit från StatsUtsk.
, icke kan afgöras utan den tidsutdrägt, hvilken en återremiss
förorsakar, och hvilken kostar Staten kanske en lika stor summa,
som den förenämnda, hemställer jag om icke bäst vore, att låta bero
vid hvad StalsUtsk. föreslagit.
Jag hoppas att, om en betydligare summa skulle ifrågakomma,
på sätt Frih. Stjernstedt omförmälde, StalsUtsk. ville taga i närmare
öfvervägande, om ej lämpligt vore att dä begagna sådana uttryck,
som Frilnn föreslagit.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad.
ansåge den gjorda anmärkn:n föranleda till återremiss, ropades nej;
hvarefter StslsUtsk:s förevar, utlåt. N:o 27 blef bifallet.
Föredrogos och biföllos StatsUtsk:s d. 18 dennes pä hordet lagda
ullåt:n:
N:o 28, i anledn. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
ett kronan tillfallet dana-arf efter Enkan Helena Maria Hansdotter;
och
Den 22 Januari. 149
N:o 29, i anleiln. af K. M:s nåd. propos., ang:de eftergift af
elt kronan tillfallet dana-arf efter husmannen Nils Hansson Modig.
Föredrogos och begärdes pä bordet, K. M:s nedannämnde denna
dag ankomne nåd. propos:r och skrifvelser till R. St.
l:o, ang:de låne-understöd för anläggning af en jernväg emellan
städerne Örebro och Nora;
2:o, ang:de upplåtelse af jord från Trumpetare-bostället vid Calmar
reg:te, Lilla Ökna N:o 2 i Jönköpings län, till plan för sockenstuga
och skolhus åt Ökna församling;
3:o, an$:de dispositionen af de 1848 års krigsrustningsfond
tillhörande persedlar, som blifvit i Stockholms Ulredms-förråd inlemnade;
4:o,
ang:de inqvarterings-skyldigheten i Stockholm;
5:o, ang:de uplåtelse ät staden Jönköping af plats lill skolhus
å den Jönköpings f. d. fästning tillhörande mark;
6:o, ang:de uplåtelse af kronan tillhörig jord till hamnanläggning
vid Wadstena slolt i Östergöl hlands län;
7:0, i fråga om grunden för beräkniugen af reserv-räntorne
vid båtsmanshållet i Blekinge;
8:o, i fråga om förändrad beräkningsgrund för båtsmans-vakance-afgiften
af nyrotcrad jord inom Blekinge län;
9:o, ang:de låne-understöd för utvidgning och reparation af
domkyrkan i Wexiö;
10:o, ang:de den s. k. kurhus-afgiften;
ll:o, ang:de uplåtande lill domkyrkan i Calmar af arrendeinkomsterna
utaf jordlägenheter, tillhörande Calmar f. d. fästning;
12:o, ang:de låne-understöd för återupbyggande af Lidköpings
nedbrända kyrka;
13:0, ang:de låne-understöd för upförande af lazaretts- och
kurhusbyggnad i Warberg; samt
14:o, ang:de ett begärdt amorteringslån till fullbordande af en
nybyggnad för läns-lazarettet i Lund och dermed förenade sjukvårdsinrättningar.
Anmäldes och lades på bordet följande från Allm. Bcsv.- o.
Ekon.Utsk. inkomne utlåt:n, be(änk:n och mern.:
N:o 2, i anledn. af väckt motion om utfärdandet af sammandrag
utaf författningar, i afseende på kringvandrande gesäller och
andra icke bofaste personer m. m.;
N:o 3, i anledn. af väckt motion om förändring uti föreskriflerne
om jernvräkeriel i riket;
N:o 4, i anledn. af väckt motion om insättning i Sparbank af
en del utaf tjenstehjons aflöning;
N:o 5, i anledn. af väckt motion om upmuntran åt tjenstehjon
för trogen tjenst;
N:o 6, i anledn. af väckt motion om förändring uti K. M:s
förnyade Hamn-Ordning d. 24 Januari 1771;
150
Den 22 Januari.
N:o 7, i anledn. af väckt motion, angide fastställanile af reglemente
för socken-magaziner;
N:o 8, i anledn. af väckt motion om föreskrifter mot gifte husmäns
och inhyseshjons utvandringar från Skåne till Danmark;
N:o 9, i anledn. af väckte motioner om upbörande af förhöjd
presterlig tjenslårsberäkning m. m.;
N:o 10, i anledn. taf väckt motion om förändradt befordringssätt
till regala paslorater;
N:o 11, i anledn. af väckt fråga om Lands fisk als-tjenste mes
indragning;
N:o 12, i anledn. af väckt fråga om utfärdande af fullmakter
för Länsmän;
N:o 13, i anledn. af väckt motion om ijprättande af förslag
till Länsmaus-tjensters tillsättning samt om upbördsborgen för
Länsmän;
N:o 14, i anledn. af väckt motion om beredande af tillgång på
duglig vaccin;
N:o 15, ang:de återlemnande af en utaf Riksdagsfullmäktigen
Måns Månsson väckt motion, om dels skyldigheten att vårda utmätt
gods, och dels utfärdande af instruktion för Länsmän;
Nro 16, i anledn. af väckt motion, angrde föranstaltande af en
normal-uplaga af Katechesen;
N:o 17, i anledn. af väckt motion om Statens öfvertagande af
utgifningen utaf Bibeln, Psalmboken och Katechesen ;
N:o 18, i anledn. väckt fråga om förändring i sättet att tillhandahålla
afskedade krigsmän pensioner och nådegäfvor; samt
N:o 19, i anledn. af väckt motion om uphörande af befälets
vid indelta regrlene inverkan vid upgörande af legokontrakter emel
lan
rotehållare och rekryter.
Uplästes och lades till handlingarne ankomne prot.utdr. från
Preste- och BondeSt:n af d. 15, samt från BorgareSt. af d. 15 och
18 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 3 e. m.
In lidem prolocolli
silbert Munck.
Den 25 Januari f. m.
151
Lördagen den 25 Januari 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2 prot.utdr. för d. 22 dennes, samt pleni protrn för
d. 30 sistl. L)ec. f. och e. m.
Hr Stiernsvärd, Gust. Mauritz: Det är anledn. till anmärkn.
emot Konungens föredragande för Landtförsvars-depart:tet
hvaraf remiss begäres till Const.Utsk., inför hvilket anledn:n upgifvas
skall.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att denna anmärkmsanledn.
, jemlikt 29 § Riksd.Ordn., komme att remitteras till Const.-  Utsk.
Föredrogs ånyo Const.Utsk:s d. 18 och 22 dennes på bordet
lagda mern. N:o 4, med upgift å de från sednaste riksdag hvilaude
förslag lill partiella ändringar i grundlagarne.
De i delta mern. anmäldte förslag, företogos punktvis till öfverläggning
och afgörande:
lista punkten: Förslag till ändring af 68 § Riksd.Ordn.
■rör:de tiden för revisionerne af Statsverkets, Bankens och
Riksg:s-kont:s tillstånd, styrelse och förvaltning.
Detta förslag blef af R. o. Ad. bifallet.
2:dra punkten: Förslag till ändring i 2—5 mom. 14 §
och 22 § Riksd.Ordn., rör:de representations-rättigheten för
Fahlu Bergslag.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke bestrida antagandet
af det förslag, som nu är underställdt R. o. Ad:s pröfning,
eller neka att detsamma innehåller förbättringar. Men jag vill icke
heller att det skall kunna läggas detta Stånd lill last, att hafva antagit
§ 14 i Riksd.Ordn., sådan han här blifvit framställd, utan att
någon anmärkt den felaktiga redaktion, som deri befinnes.
Mom. 5 slutar med orden: och är inom länet bosatt. Hvilket
län? Det är ingenstädes sagdt. Men väl talas i mom. om Fahlu
Bergslag och Magistraten i Fahlun, hvilket antyder att fråga är
om Kopparbergs län. Lagens tillämpare få alltså sluta sig dertill och
rätta sig derefter.
Uppå härefter framställd propos. blef ifrågavar. förslag af R. o.
Ad. bifallet.
3:dje punkten: Förslag till ändring af 52 § R.F. och 24 §
Riksd.Ordn., ang:de til/förordnande af BondcSt.-s Sekret.
152
Den 25 Januari f. m.
Hr von Hartmansdorff: När della förslag under sisll. riksdag
pä detta rum framställdes, så hemställde jag, på grund af den
reservation, sora mot Utsks betänk, blifvit gjord af Biskop Holmström,
med hvilken Frih. Paijkull och Hr Gyllensköld hade sig förenat, alt
R. o. Ad. mätte, såsom onödigt och onyttigt, ogilla delta förslag;
men d. v. Landtmarskalk förklarade, ali som en sådan mening, om
den antoges af R. o. Ad. såsom Ståndets gemensamma tanka, skulle
innebära detsamma som ett ogillande, och frågans förkastande genast
vid den riksdag, då förslaget gjordes, men sådant icke finge
ske förr än vid påföljande riksdag, så kunde en sådan propos. ej
heller af honom framställas. Nu deremot är tiden inne dä eli afsteg
kan ega rum, och jag anhåller alt R. o. Ad. mätte besluta ett
sådant.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Stadgandet lili ifrågavar. grundlags
§ är onekligen rationel!. Det vore t. o. m. öfverensstämmande
med grundlagens mening, att en lagfaren, på sätt der stadgas om
BondeSt., funnes närvar, i hvarje RiksSt. Man kunde väl tänka sig
denna lagkunskap hos Ståndets Talman, som K. M. äfven eger utnämna.
Det vore dä nödvändigt att för sådant fall förutsätta hos
honora, ej allenast de qvalifikationer som utmärka Talmannen, utan
äfven den lagkunskap, som här är i fråga. Det måste dock vara
lättare att finna en person, som besitter Talmannens förmåga i öfrigt,
men saknar den af en allmän kännedom i grundlagen och i
allmän teg, såsom i Riksd.Ordu. är föreskrifvel, än att finna nämnde
egenskaper och kunskaper förenade Iros samma person. En god
Talman kan gifvas, utan att han till erforderlig grad känner de lagar,
sora här åro i fråga; och likaledes en person med denna lagkunskap,
hvilken derföre icke passar till Talman. Till följd häraf
anser jag det nuvar. lagstadgandel, alt Sekret, i BondeSt. bör af
Konungen tillsättas, vara rationell; men det förhållande, som här är
i fråga, är egentligen i min tanke ett direkt förhållande emellan
den ena Statsmakten och det ifrågavar. Ståndet, till den grad direkt,
alt det synes mig som det lemnar de öfriga MedStms ställning nästan
ovidrörd. Delta gör, alt jag för min del icke har något emot
bifall till Const.Utsk:s försteg i denna punkt, och tager mig således
friheten tillstyrka R. o. Ad. all detsamma bifalla.
Hr Weidenhjelm, Ernst Augnst: Innan man nphäfver
en gällande teg, bör man alltid tillse, huruvida den grund, pä hvilken
denna teg blifvit byggd, uphört att vara nödig. Om man jemför
52 § R.F., dernti K. M. blifvit belastad med besväret alt för
BondeSt. utse Sekret., med 24 § Riksd.Ordn., som innehåller Sekrets
edsvurna förbindelse att biträda Talmannen vid målens behandling
och göra påminnelse, om något emot grundlagen stridande skulle
förekomma, sä finner man grunden till detta stadgande ligga i
farhågan, att BondeSt., i saknad af erforderlig kunskap om grundlagens
bud, lättare än de andra Stånden skulle kunna med en eller
annan öfverträdelse deraf beträdas, och följaktligen också mera
än de vara i behof af en rådgifvare. Om nn år 1809, vid grundlagens
första stiftande, lill äfventyrs förefanns något skäl att misstro
Den 25 Januari f. m.
153
BondeSt:s förmåga att tillämpa de då fremmande talrika föreskrifterna
i våra grundlagar, så har likväl under de många riksdagar,
som sedan egt rum, BondeSt. kommit i tillfälle att praktiskt, hvilket
alltid är det säkraste och tillförlitligaste, inhemta kännedom om
grandlagens innehåll. Under tiden hafva, såvidt mig är bekant,
Sekretme sällan, om ens någonsin, behöft iakttaga deras i grandlagen
förvarade rätt, och någon fortfarande obekantskap med grundlagen,
eller någon i naturen inrotad böjelse att upsåtligen den öfverträda,
synes icke kunna hos ifrågavar. Stånd förutsättas. Då således
grunden för detta lagstadgande, saknad af nödig lagkunskap inom
BondeSt., numera icke förefinnes, och BondeSt. nu sjelf yrkar uphäfvande
af delta stadgande, så synes mig rättvisa, klokhet och
sämja fordra, att de öfriga Stånden icke, i hvad på dem beror, lägga
hinder i vägen, att jemlikhet i möjligaste måtto må beredas, de
serskilda Stånden emellan.
Jag är långt ifrån att vilja göra ingrepp i något Konungens
prerogativ; men jag kan icke som prerogativ anse en i grandlagen
föreskrifven pligt, hvars ulöfvande, i st. f. att medföra några fördelar,
fast mera ådrager K. M. många betänkligheter och besvär. Jag
vågar derföre tro, att K. M. med glädje skulle se Sig befriad från
en sådan börda, och drager derföre icke i betänkande att understödja
förslaget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag instämmer i denna
fråga helt och hållet med Hr Lagerhjelm deruti, att det är en fråga,
som icke inverkar på de öfriga Ståndens ställning, utan endast
på BondeSt.; ty det är en fråga direkt emellan BondeSt. och Konungamakten,
och jag förenar mig således af dessa skål med Hr Lagerhjelm
i tillstyrkandet af bifall (ill det förslag, som nu år under
R. o. Ad:s pröfning.
Hr Aminoff, Joh. Fredr., anförde skriftligen:
Dä R. St. fördelade sig på 4 Stånd, saknade BondeSt. den
erfarenhet samt den kännedom, som erfordrades för att på egen
hand kunna handla och besluta. Det var då nödvändigt för BondeSt:s
eget intresse och för de allmänna ärendernas rältsenliga gång,
att delta RiksSt. fick sig till biträde och rådgifvare, en lagfaren och
i allmänna hushållningen kunnig man. Men sedan BondeSt. nu
kommit till den kännedom om de allmänna ärenderna och om grundlagens
föreskrifter, att de, utan något sådant fremmande inflytande,
kunna handla och besluta, vore det både orättvist och obilligt, att
förneka detta RiksSt. samma fördelar och rättigheter, som de öfriga
RiksSt:n ega, nemi. att tillsätta sin Sekret. Jag tillstyrker derföre
bifall till det hvilande förslaget.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: I min tanke är
det alltid af största vigt, att de serskilda delarne af representationen
komma i åtnjutande af lika rättigheter, på denna grund anser
jag att det vore både rått och billigt, alt BondeSt. tillerkändes
samma rättighet, som de öfriga Stånden redan hafva, att sjelfva välja
Sekret. Den farhåga man kunde ega, alt BondeSt. icke skulle
154
Den 25 Januari f. m.
kunna tillsätta en Sekret., sora vore vuxen sitt kall, eller sä god
jurist som hän bör vara, tror jag icke i verkligheten bör göra sig
gällande. Vilja BondeSt:s ledamöter hafva dåliga rådgifvare, så finnes
nog tillgång dertill ändå, äfven om de hafva den aldra bästa
Sekret., enär det i allt fall är dem obclaget att höra andra rådgifvare
och låta leda sig af dem. Om det deremot blir deras rättighet,
att sjelfve tillsätta sin Sekret., så tror jag att det blir deras intresse
att göra valet sålunda, att de sjelfva kunna förlita sig på
hans råd.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Frågan om formen för tillsättandet
af BondeSl:s Sekret, är en fråga, hvilken, såvidt jag förstår,
icke synnerligen kan angå någon annan, än det Stånd, som skall
begagna ifrågavar. Sekret., samt den som för det närvar, tillsätter
honom. Att de öfriga Stånden under sådana förhållanden söka inblanda
sig i denna fråga, för att på ett obehörigt sätt taga sig förmynderskap
öfver de parter, som frågan egentligen angår, anser jag
högst olämpligt, och anhåller derföre om bifall till förslaget.
Hr von Hartmansdorff: När man ser till grunden af denna
fråga, så visar sig förhållandet vara, att BondeSt:s Sekret, bör
anses såsom en half Talman. Med samma rätt, som Konungen tillsätter
Talmän inom Stånden, bör Han äfven ega tillsätta Sekret." i
BondeSt. Att så förhåller sig, är klart af följande stadgande i 24
§ Riksd.Ordn.: ”åliggande Sekret, för BondeSt. serskildt, att biträda
Talmannen vid målens behandlande och göra påminnelser, om något
emot grundlagarne stridande skulle försökas.” Ytterligare står
det i hans, inom samma § uptagne, ed följande: ”Jag skall ock
ställa mig till ovillkorlig efterrättelse rikets öfriga gällande grundlagar,
och ej till det Hederv. BondeShs prot. utan min uttryckliga
anmärkn. och reservation, föra eller föra låta, ännu mindre till expedierande
befordra eller befordra låta något, som emot de gällande
grundlagar stridande är. Afven skall jag, vid riksdagsärendenas
afgörande, med goda råd och underrättelser samt uplysningar om
hvars och ens lagliga rättigheter och skyldigheter, Ståndets ledamöter
till handa gå, samt med all min förmåga söka att bringa dessa
ärender till ett med grundlagarne instämmande slut.” Sekret, i BondeSt.
är det alltså ålagdt, icke blott att tillse det grundlagen behörigen
iakttages, utan äfven att allting lagligen protokolleras och expedieras.
Derjemte skall han äfven gå Ståndets ledamöter tillhanda
med goda råd och uplysningar.
Här har blifvit sagdt, alt ett sådant biträde åt Talmannen och
Ståndet ej vidare skulle behöfvas, sedan grundlagen varit så länge
tillämpad och Ståndet haft tillräcklig tid att inhemta, hvad som erfordras
för att lagenligt och riktigt behandla riksdagsärender. Jag
tror, för min del, att de Hrr och Män, som så yttrat sig, alldeles
missförstått hvad som utgör Svenska BondeSt:s ställning och värde
vid allmän riksdag. Dessa bestå ingalunda deruti att vara ett studeradt
Stånd, hvilket allmogen aldrig kan blifva så länge han är
sjelfarbetande. Men det hedrande för Svenska BondeSt., och det
som intet annat land kan upvisa, är att de sjelfarbetande jordegar
-
Den 25 Januari f. m.
155
ne, de ostuderade männen, ega röst på Svenska riksdagar, och utgöra
ett Stånd, motsvarande i rättigheter R. o. Ad. och hvilket Stånd
som helst. Ett sådant förslag som det förevar., innebär ett försök
att rycka BondeSt. ur sin ställning, hvarföre det ej kan lyckas i
verkställigheten, om man än vill fresta,, att i lagstiftningen införa
det på grund af hvarjehanda spetsfundigheter och utsmyckade talesätt.
Det är ingalunda någon förnärmelse för BondeSt., att det har
en lagfaren Sekret, med förutnämnde åligganden, utan tvärtom en
påminnelse derom, att det olärda Ståndet har lika rätt med del lärda,
ehuru det förra behöfver att af Sekret, med vägledning betjenas.
Talmans-befattningens utöfning är förknippad med sä stora svårigheter,
att det icke förslår att blott vara en studerad man för att
upfylla detta kall. Jag bar känt en man, som hörde till de lärde,
sorn var ett snille, en stor talare, och likväl hyste han betänkligheter
vid Talmansstolens fyllande. Jag har på Landtmarskalks-stolen
sett flere män i vårt land, samt deribland både rättslärde och andre
embetsmän, hvilka, ehuru utmärkte i sin tjensteutöfning, likväl
icke haft lätt att reda sig med alla här förekommande olikartade
ärender. Jag har sett hofman, hvilka, ehuru skickliga de eljest varit
att väl lägga sina ord, likvisst råkat i förlägenhet att här hopfoga
dem, alla till nöjes. Då man har svårt att inom hvilket annat
Stånd som helst, finna skickliga Talmän, så måste det vara ännu
Vanskligare inom BondeSt. Hvad inom alla Stånd gäller om Talmännen,
gäller, af redan anförde skäl, inom BondeSt., rörrde dess
Sekret. Det är ett öfverdrifvet anspråk att antaga, det Talmans-ämnen
skulle vara tillgängliga när man behagar. Jag säger detta utan afseende
på närvar, ögonblick; jag vill tvärtom förklara, att den man,
som nu innehar Talmansstolen i BondeSt., är, efter min tanka, måhända
den skickligaste som dertill kunnat linnas. Men då det är
så svårt, att någorstädes (inna erforderlig kunskap och snarfyndighet
förenade, huru vill man begära att en Bonde, hvilken ej såsom embetsmannen,
ständigt är sysselsatt med författningars studerande och
tillämpning, skall kunna ega den färdighet, som deraf bör följa'/
Saken måste fördenskull betraktas med afseende på våra verkliga,
och ej inbillade förhållanden. Det är med afseende på de förra,
som jag nu ytterligare fortfar.
En Talman, som har formaliteternas begagnande i sina händer,
kan genom dem, liksom en domare, om han vill missbruka sin
magt, till en viss grad beherrska de tvistande, och med detsamma
Ståndets åtgärder i det hela. Om man ä ena sidan bör akta sig för
en Talman, som så förfar, måste man, å den andra, äfven se till
att man får en Talman, som kan reda sig emot de spetsfundigheter,
hvilka Ståndets ledamöter kunna vilja mot honom upställa.
Men lätom oss antaga att BondeSt. linge sjelft välja sin Sekret.
, hvad skulle följden deraf blifva? Ofelbart den partistrid, som
egde rum, när Stånden valde sina Talmän. Den söndrade Stånden
ifrån början och, så att säga, ohjelpligen; ty det parti, som fått
Talmannen utvald efter sin önskan, hade honom alltid på sin sida,
och det parti, som fick Talmannen emot sin vilja, ansåg honom,
150
Den 25 Januari f. m.
om än orättvist, dock för partisk emot sig och bemötte honom
såsom sådan. Samma förhållande skulle, i afseende på Sekret, i
BondeSt., splittra det ifrån riksdagarnes början. I stället alt
medföra lugn inom Ståndet, skulle valrätten der sprida oro och
osämja. Det är derföre af stor vigt att denna befattning, likasom
Talmännens, besattes af Konungen.
Om Sekret, hos BondeSt. valdes af dess ledamöter, hurudan
skulle utgången blifva? J, Mine Hrr, som sillen i Utsk:n eller håfven
suttit der! J veten, att på den tiden då Ordf. fick utse Sekret.
, så gick det merendels bäst. Numera, sedan Utsk:s-ledamöterne
sjelfve välja honom efter de förord, förbindelser eller bekantskaper
som de ega, så går det mindre väl. Jag har en gång,
såsom ledamot i Coust.Ulsk., sett, huruledes det var på den atlagda
sedeln, om jag rätt minnes, (de som med mig då sutto i Ulsk.
torde äfven erinra sig förhållandet) som en för redbarhet, hofsamhet
och duglighet känd man, var på vippen att uteslutas, och en
lidningsskrifvare, känd för sina grofva och ofta oskickliga ullåtel
ser,
att i stället antagas. Den sednare skulle då hafva kommit
att behandla så ömtåliga förhållanden, som emellan Konungens
rådgifvare och R. St. När så sker inom de fåtaligare Utsk:n,
— och de som röstade på den otjenliga mannen, voro hvarken
Adelsmän eller Prester, — hvad skulle icke ske inom det talrikare
BondeSt.?
Till dess Sekret, år, i min tanka, svårligen någon annan
tjenlig, än en domare frän landet, hvilken eger icke blott juridiska
kunskaper och vana vid formaliteters behandling, utan jemväl
år bekant med allmogens lynne, behof och önskningar. Jag vet
ej heller alt några andra än Häradshöfdingar eller Lagmän varit
utsedda till en sådan befattning, utom en gång för några riksdagar
sedan. Det slog så illa ut, att den utsedde tog afsked och
en annan måste förordnas. Nu vet hvar och en att Häradshöfd:ne
icke äro stationerade i Stockholm, utan på landet. Huru skulle
de komma hit till val? Borde de infinna sig här såsom sökande?
Hvilken Häradsh. skulle vilja blottställa sig för att resa hit blott
på en förhoppning och, om den misslyckades, nödgas fara snopen
hädan, som man säger. Troligen hitkomme för sådant ändamål
inga andra än lycksökare, med hvilka BondeSt. och R. St.
icke skulle vara väl betjente. Sannolikare är, att Rikets Domare
bure försyn för alt resa hit såsom sökande. Ibland hvilka andra,
skulle då BondeSt. välja? Jo ibland hvilka som helst af folk i hufvudsladen.
När BondeSt:s medlemmar komma ifrån orterna och
icke känna personalen härstädes, så kunna de icke veta hvem som
förtjenar deras förtroende, utan mäste söka ledning af andra. Förmodligen
vände de sig till sina Fullmäktige i Riksg:s-kont. eller
Banken, eller rättade sig måhända efter vissa Tidningsskrifvares
anvisning. Månne det val, sorn derefter skedde, skulle blifva lyckligare
än Konungens? Ar det icke troligt, att Tidningsskrifvare
litade mest på sig sjelfva och fördenskull funne riktigast att låta
välja sina egna personer? I sådant fall, Mine Hrr, hurudan ledning
finge väl BondeSt.?
Den 25 Januari f. ni.
157
Man säger måhända att, om BondeSt. får, emot sin vilja, en
Sekret, af Konungen, så kan denne Sekret, litet eller intet uträtta.
Jag tror tvärtom, i strid mot den förutsättning, som en talare nyss
gjorde, att BondeSt., äfven om det ej finge sjelft välja sin Sekret.
, dock skulle af en sådan kunnig och rättskaffens man, uplyst
om grundlagens fordringar och sakernas sammanhang, taga
rättelse af hans vägledning. Om motsatsen någon gång inträffar,
så måste det anses såsom ett undantag. Jag tror, med ett ord,
icke alt Ståndet åsidosätter goda skäl, derföre alt de andragas af
en man, som Konungen förordnat till dess Sekret. Om nu denne,
i st. f. att under hittills varande omständigheter hafva hållit
emot misstag, blifvit en sådan som sköte på för att få dem begångna,
huru skulle det då slutas? Kunde det icke hända att sådana
propos:r, som man nu hör omtalas vara af lösa eller obehöriga
personer gjorda, på sexor, på reform-klubbar och andra dylika
ställen, utginge just ifrån den, som vore tillsatt för att redigera
Talmannens proposir till sitt Stånd?
Här förekommer äfven ett annat skäl, hvarföre jag befarar
att Ståndets val af Sekret, skulle misslyckas. Det är nemi. så,
att vanligen inbillar man den, som icke är med förhållandet väl
bekant, att ingen annan embetsman, eller öfverhufvud någon herreman,
är sjelfständig, eller för BondeSt. fullt tillförlitlig såsom
Sekret., än den hvilken har, som man uttrycker sig, ett horn i
sidan till Regeringen. Sannolikt skulle Ståndet alltså till Sekret,
välja en man af den skarpaste opposition. Hvad skulle följden
deraf blifva? Utan tvifvel försök till inkräktningar på Konungamaglen.
Här har redan af föreg:de talare blifvit omförmäldt, och
det är sannt, att sjelfva förslaget, i sitt upliof, åsyftar minskning i
den magt Sveriges Konung för närvar, eger. Frågas då, Mine
Hrr, om denna magt är för stor? Om J finnen det öfverensstämmande
med rikets bästa att hon inskränkes?
Man säger alt förslaget är ensak emellan BondeSt. och Konungen
samt alt det icke angår de öfriga Stånden, emedan det icke
är fråga om deras Sekret, eller någon vår rättighet. Om denna
sak anginge blott Konungen och BondeSt., hvarföre skulle föreskriften
derom, likasom andra stadganden i våra grundlagar, icke
få ändras utan alla Stånds sammanstämmande beslut? Det mäste
vara derföre, att frågan rörer alla Stånd. Det är ock klart, att
om ett Stånd får en Sekret., som missleder detsamma, så verkar
det på R. S(:s beslut i det hela och på representationens förmåga
ali rätteligen fullgöra sitt kall. Del är sålunda samteliga Ståndens
gemensamma och icke ett Stånds ensak. Om Konungen hade
begärt att få utvidga sin magt på BondeStts bekostnad, likasom
nu är föreslaget att utvidga BondeStis magt pä Konungamagtens
bekostnad, månne vi då, Mine Hrr, äfven skulle hafva tegat och
sagt: BondeSt. må slå sitt kast; det är en sak emellan det och
Konungen; vi vilje ej befatta oss dermed? Månne man då icke
hade förklarat en sådan likgiltighet emot BondeSt. för en ovänlighet,
på hvilken popularitet hade varit att förlora. Nu deremot,
då sådan är att förtjena, emedan fråga är om Konungamagtens
15S
Den 25 Januari f. m.
inskränkning, då skall man tiga och låta saken gå sin gång. Ilar
R. o. Ad. så förhållit sig vid andra tillfällen? Jag vill påminna
Eder, Mine Hrr, hvad J beslöten, då Konungen sjelf ville afsäga
sig en rättighet, som Ilan egde och eger, nemi. den att hafva 2
röster i Högsta Domstolen. Detta var väl Konungens ensak mycket
mer än den fråga, som nu är före, och likväl svaraden J nej.
J tillåten icke Konungen afkläda Sig sin magt i detta hänseende!
J villen att Han skulle behålla henne, och Han har henne ännu.
Man säger att ,det är brist på jemlikhet mellan BondeSt:s
och de öfriga Ståndens rättigheter, enär dessa få sjelfva tillsätta
sina Sekret., men BondeSt. icke. Jag har redan sökt visa, och
förmodar det icke kunna vederläggas, att med BondeSl:s Sekret.,
är ett annat förhållande än med de öfrigas. När det icke år
jemlikhet i sak, så hör man icke fordra jemlikhet i tillsättningen.
Intet Stånd är dessutom hos oss det andra likt, och fördenskull äro
RiksSt:n serskiljda. Derföre är det olikhet äfven i Talmännens tillsättning.
PresteSt:s Talman l. ex. är gifven på förhand, och endast
för den händelse att han är hindrad från sitt kalls fullgörande,
eger Konungen utse en annan i hans ställe o. s. v. Ville
man likväl för den påstådda jemlikhetens skuld sätta i fråga att
Konungen borde tillsätta Sekret, i alla Stånd, så skulle jag, jag för
min del, ej hafva något deremot. Jag tror alldeles icke, att hvarken
R. o. Ad. eller något annat Ständ skulle förlora derigenom.
Tvärtom befarar jag att BondeSt. redan förlorat derpå att dess
Notarier, som förut tillsattes af Konungen, numera utses af Ståndet
sjelft. Men fråga är icke derom väckt och kan således icke
nu förekomma.
Om R. o. Ad. eller något annat Stånd icke underkänner
detta förslag, hvad blir då följden? Jo, den, att Konungen mäste
antingen Sjelf ogilla förslaget eller nödgas för BondeSt. förordna
Talman utom dess medlemmar. Huru tron J, Mine Hrr, att det
skulle uplagas? Det vore en nyhet, sora mig veterligen aldrig egt
rum hvarken i BondeSt. eller något annat. Sådant skulle ulan
tvifvel uplagas mycket värre, än om Konungen bibehölle den rätt,
som Han hittills haft, alt tillsätta Sekret, i BondeSt.? Om Konungen
likväl tillsatte Talman utom BondeSt., månne det kunde
ske utan att för den beprisade jemlikhetens skuld, på hvilken
J yrken, förfara likaledes inom de öfriga Stånden? Om en Landtmarskalk
utsäges bland oss, sorn sitta här nere vid dörren, hvad
skulle Ståndet lycka derom? An mera om R. o. Ad. finge en Talman,
som under vanliga förhållanden icke ens vore berättigad att
gå in genom vår dörr, huru skulle det smaka? Man bör icke sätta
Konungen i en sådan förlägenhet.
Om saken i sig sjelf är oriktig, så är det icke ridderligt af
R. o. Ad. att lemna Konungen i sticket. Han har ändock nog
mångå svårigheter att öfvervinna. Det är icke blott i fält som
Adeln är pligtig att för Honom kläda blodig skjorta. Afven i
lagstiftnings-förhållanden skall Adeln komma ihåg sin pligt att understödja
Honom.
Ar saken, såsom jag tror, oriktig, så kan Ståndet ej heller
Den 25 Januari f. m.
159
vinna något på förslagets antagande. Tvärtom skulle det ske på
bekostnad af Adelns eget anseende, hvilket bör sorgfälligt vårdas.
Slutligen tror jag t. o. m. alt de eftertänksamme bland
BondeSt:s egna ledamöter, icke kunna ogilla detta förslag, och att
de skulle hålla oss räkning för vår varsamhet att icke godkänna
det. Om dess förkastande anhåller jag följaktligen.
Frih. Cederström, Budolf: Den fråga, som här kommit
under öfverläggning, saknar visserligen icke sin vigt. Den reservation,
som är förslaget bifogadt, innehåller onekligen begrundansvärda
anmärkmr, och den framställning en aktad ledamot, Hr von
Hartmansdorff, nyss i anledn. deraf gjort, förtjenar otvifvelaktig!
all aktning, all upmärksamhet; men den skulle förtjena det ännu
mera, om ståndpunkten vore annorlunda vald. Den är dock, enl.
min tanke, icke riklig, icke väl vald. Här är fråga om huruvida
R. o. Ad. såsom MedStånd, skall, genom eli afslag å det nu hvilande
förslaget, betaga HondeSl. rättighet till likställighet hvarefter
det längtar. Jag hemställer om R. o. Ad. skulle finna sig
sjelfbelåtel, om, vid fråga ruride dess inre organisation, BondeSt.,
eller något annat Stånd skulle lägga sig emot dess önskan?
Hr von Hartmansdorff har updragit en mörk tafla af de följder,
som skulle upsla om förslaget anloges. Jag beder Eder, Mine
Hrr, besinna följande; Om BondeSt., på sätt oss torde kändt
vara, verkligen förmenar det närvar, förhållandet innefatta en slags
förnärmelse: om vidare denna känsla skulle framdeles ännu mera
ökas: om, säger jag, förtroendet för Sekret, inom BondeSt. skulle
af denna anledn. förminskas och immerfort aftaga, tilldess BontdeSt.
tilläte sig, efter hvad man väl skulle kunna förutse, alt fatta
beslut i strid root de råd, som denne, af K. M. förordnade, Sekret.
gåfve: månne sådant skulle vara lyckligt? Vore väl på sådant
sätt ändamålet vunnet? Man måste således våga olägenhet
mot olägenhet; men hufvudsakligen bör man fråga sig sjelf,
om det vore visligt, om det vore ädelt, om det vore broderligt af
R. o. Ad. alt söka fortsätta, (på sätt det skulle ske, om man afslogc
detta förslag) del förmynderskap, hvaröfver BondeSt. beklagar
sig?
Hr von Hartmansdorff har talat om vådan af att förminska
Konungens prerogativ. Om Konungens rådgifvare, ifrån sin synpunkt
skulle tillstyrka Konungen att bibehålla ett prerogativ, som
hittills varit på eli ganska värdigt _sätt begagnadt, så må ingen
deremot göra någon invändning. Afven i närvar, stund har Konungen
lill Sekret, för BondeSt. utsett en person, utmärkt genom
de förträffligaste egenskaper och en ovanlig lagkunskap, i allmänna
lifvet en man af största anseende; men, oaktadt dessa lyckliga
förhållanden önskar BondeSt. sjelft få välja sin Sekret.? Och
hvad bevisar sådant, om icke just det, att det är egentligen ensamt
bristen på likställighet med de öfriga Stånden, som gör den
föreslagna förändringen för Ståndet så dyrbar?
Konung Gustaf I plägade yttra lill sina 4 Söner, att ”om
sönerna också äro fyra, och tjugo år gamla, så är dock fadren
ICO
Den 25 Januari f. m.
äldst.” Så må äfven en fader lala; raen bröder må icke taga en sådan
lon emot hvarandra sins emellan. Den brödren som blifvit
ställd främst, må icke taga sig eli sådant förmynderskap öfver någon
af de öfriga, ehuru lian sjelf icke mer står under något dylikt.
Han bör fastmera öfverlemna åt den gemensamma fadren,
Konungen, att tillse huruvida den sonen, som fått 4:de rummet,
lämpligen må erhålla den valfrihet af biträde, som de andra ega.
Det är icke att eftersträfva någon gunst, vare sig upifrån eller
nedifrån, som jag säger detta, sådant vore icke riddersmannen
värdigt; men jag önskar upriktigt, att detta Stånd ej må utsätta
sig för den förebråelsen, alt hafva med likgiltighet behandlat en
fråga, hvilken det ganska väl känner, ligger ett MedStånd ganska
nära om hjertat. Jag behöfver icke mångordigt vädja lill den
enskildta välvilja, som R. o. Adis ledamöter, säkerligen ganska talrikt,
hysa för BondeSt.; änuu mindre kan det vara min mening,
att uttrycka något det ringaste missnöje öfver K. M:s sätt alt begagna
denna rättighet, då jag tvärtom vet och erkänner, alt den
på eli förtjenstfull! sätt utöfvals och utöfvas; men det är, emedan
jag önskar att R. o. Ad. mätte bemöta BondeSt. på ett sätt,
som det höfves Adelsmannen att bemöta Odalmannen, brödrenen
broder, som jag vördsamt tillstyrker bifall ä nu förevar, betänk.
Hr Lagerhjelm: Hr von Hartmansdorff har till en del instämt
i hvad jag anfört och gillat den grundsats, i detta ämne,
hvarifrån jag utgått, och han har, såsom mig synes, vederlagt de
talare som varit af motsatt åsigt. Detta gör att jag icke vidare
anser mig behöfva yttra något ord i afseende på det rationella af
sjelfva stadgandet. Deremot äro vi af olika tankar i afseende på
det sätt hvarpå frågan nu bör behandlas, äfvensom röride den
form, som detta lagstadgande bör ega. Han har åberopat naturen
af stadgandet, såsom till finnandes i grundlag, och sagt att
delta icke är BondeStis ensak, och alt förhållandet icke är så direkt
emellan nämnde Stånd och den andra Statsmagten som jag
yrkat; men jag frågar: kan man väl påstå att den omständigheten,
alt detta stadgande nu finnes intaget i grundlagen, är tillräckligt
bevisande för satsen, att icke eli sådant stadgande i stället
borde förekomma under formen af en Stånds-ordning, som icke
funnes i grundlagen intagen, blott åberopad, liksom Ridd.-  Ordn.? Eger en sådan systematisk och logisk ordning, och ett så
bestämdt och gifvet sammanhang i grundlagarne, i allmänhet icke
rum; då kan man ej af stadgandets befintlighet i Riksd.Ordn. hemta
ett inkast emot min sats, att nemi. rätta stället för ett sådant
stadgande vore en Slånds-ordning! Nu kan man visst fråga, hvarföre
icke så skedde vid grundlagens stiftande? Javäl!— Men sva1-  ret ligger ock tillhands, nemi. alt när Riksd.Ordn. skrefs, fanns
icke någon sådan Stånds-ordning, och det var då ganska naturligt
att stadgandet intogs på det stället, der det nu står. En sådan
saknas ännu. Jag tror likväl icke att grundlagarne hafva inom
sig ett så godt och soiidt sammanhang, så att man icke deri
kan
Den 25 Januari f. m.
kati finna en ofullkoraligliel, cn inkonseqvens, och detta ställe vore
dä ej det enda. Jag skulle icke hafva något emot att stadgandet
stöde qvar; men om sä vore, hofde det äfven utsträckas tilt
de andra Stånden. En sådan utsträckning af stadgandet, utgör nu
likväl icke föremål för R. o. Ad:s ompröfvande. Hufvudfrågan är
nu, huruvida detta förhållande emellan det ifrägavar. Ståndet och
den andra Statsmakten är så direkt, att grannlagenheten fordrar,
stt de andra Stånden icke deruti gifva utslag, och det är hvad
jag, efter mitt sätt all se saken, finner. Jag fruktar icke eller
faran deraf alt man ser saken ur denna synpunkt. Jag betraktar
den såsom ett Ståndsordnings-stadgaude och tillförsel’ mig med
säkerhet, alt K. M. fattar ett, för hela rikets väl, ensidigt beslut.
Gr. Ha mi Ilon, Ilen ning Lud v. Hugo; I hufvudsaken är
jag förekommen af Frih. Cederström och Hr Lagerhjelm. Jag
skulle således kunnat underlåta att nu begära ordet, men måste
göra det, då jag röstar för bifall utan att kunna instämma i alla
de skäl derför, som af de i detta fall med mig liktänkande blifvit
anförda. Hvad jag hufvudsakligast icke kan instämma uti, är
påståendet, att rättvisan emellan Stånden ovillkorligen skulle fordra
ett bifall lill Const.Utskjs förslag. Grundlagarne hafva velat,
och Ståndets fördel fordrar, att inom Ståndet finnes en garanti
för grundlagarnes iakttagande. En plägsed, och måhända Ståndens
enskilda önskningar, hafva fordrat, att Ståndens enskilda Ordhr
eller Talmän skola inom dem blifva utsedda. Uti alla 4 Stånden
■ega dessa förhållanden för närvar, rom och kunna ega rum, emedan
K. M. utnämner Sekret, i BondeSt. och således är i tillfälle
att utse en lagfaren person, ulan att motsätta sig Ståndets sannolika
önskan, atl inom detsamma utse Talman. Det är således icke
för ali åstadkomma rättvisa, som jag röstar för bifall. Saken
synes mig bell enkelt sålunda. Det måste vara en fördel för Ståndel,
såsom jag nyss nämnde, atl inom Ståndet finnes en säkerhet
för grundlagarnes handhafvande. Denna säkerhet hvilar bos BondeSt.
till stor del derpå, att Sekret, kan utses af Konungen bland
lagfarne män, emedan BondeSt., oaktadt sin under riksdagarne
förvärfvade praktiska erfarenhet i grundlagarnes behandling, likväl
lill följd af sina sysselsättningar emellan riksdagarne, och rigtningen
af sin bildning ieke kan hafva vana vid grundlagens tolkning,
som fordras för alt kanske ögonblickligt fatta sitt beslut om
hvad som är rätt och orätt. Denna fördel har BondeSt. likväl
ansett sig icke behöfva längre begagna. Det är möjligt till ock
roed ali Ståndet funnit att den garanti, som Ståndet eger genom
Sekret:s tillsättande af Konungen, är otillräcklig. Detta har vid
föregtde riksdagar visat sig, t. o. m. vid den sednaste, att propos:r
blifvit inom BondeSt. framställde, oaktadt de förnyade anmärkmr
deremot, som af Sekret, blifvit gjorde, och de reservationer, som
han derföre anmält till Ståndets prot. Jag kan visserligen icke
veta det, men det är möjligt, och BondeSt., heldre än att sakna
nödig garanti för grundlagens helgd, önskar att K. M. mätte utom
Ståndet utse en Talman för BondeSt., i hvilket fall likheten
3 II. 11
102
Den 25 Januari f. m.
emellan Stånden fordrar, att äfven detta Stånd sjelf utser sin Sekret.
Härmed må nu vara huru som helst, och lagfarenhelen inom
BondeSt. må vara huru beskaffad som helst, sä linner jag uti
ett bifall härtill, eli medgifvande deraf, ali denna underd. önskan
af BondeSt. må blifva underkastad K. M:s nåd. pröfning, och det
vill jag icke hindra.
Det vigligaste skälet, som blifvit anfördt emot bifall till det
hvilande förslaget, är visserligen alt SckreUs utnämnande är ett
Konungens prerogativ, hvilket genom ett bifall till förslaget skulle
borttagas. 1 della fall delar jag likväl helt och hållet llr Lagerhjelms
åsigt och är af honom förekommen. Skulle K. Äl. anse
detta prerogativ vara af så stor vigt, så är jag öfverlygad om
att hela landet, hela representationen, skall linna skälen för dess
bibehållande så giltiga, ali ingen, icke ens BoudeSt:s ledamöter,
skulle förundra sig öfver att K. 51. ville fortfarande Sig deraf begagna.
Jag har således ingen farhåga för att, i händelse detta
prerogativ verkligen af K. 5J. betraktas såsom vigtig!, Han icke
deraf fortfarande skulle begagna sig. Under sådana omständigheter,
och dä jag önskar att B. o. Ad:s beslut icke må lägga hinder
i vägen för BondeSt. ali fä sin önskan framburen till K. 51.,
röstar jag för bifall till förslaget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag vill icke söka all belysa
den mörka tafla, som Hr von Hartmansdorff här har updragit,
öfver förhällanderna till dato och de som skulle upkomma
hädanefter, i fall del förslag, som nu hvilar lill B. o. Ad:s afgörande,
sk lille slutligen blifva grundlag. Jag vill icke vidröra de
vågade premisser och de derifrån dragna, lutande slutsatser, som
Hr von Hartmansdorff gjort. Ofta nog har jag med nöje instämt
i del votum, sorn llr von Hartmansdorff afgifvit uti förekommande
frågor, och ofta nog har B. o. Ad:s pluralitet dermed förenat
sig; men då de, såsom nu, utgå ifrån mindre vanliga grundsatser,
så kan jag för min del icke deruti instämma, och jag hoppas,
alt B. o. Ad:s pluralitet icke eller dermed instämmer. Ett
exempel endast vill jag nämna, nemi. llr von Harlmansdortfs förutsättning,
att B. o. Ad. icke skulle hafva något emot, om K.
51. tillsatte B. o. Ad:s Sekret. Något vidare yttrande i afseende
på den frågan torde icke vara bchöfligl; men jag vill se ifråga
var, sak ifrån en något vidsträcktare synpunkt. Hvar och en
af oss torde erinra sig att vi vid riksdagens början af BondeSt:s
deputerade rooltogo en välkomsthelsning, som väckte allmän tillfredsställelse
och som innefattade den önskan all åsigter och intressen
ej måtte splittras, utan fast mera allas tankar samdrägteligen
mätte samverka lill fäderneslandets väl. Vi erinra oss äfven
Hr Frih. o. Landtnäs af ögonblickets ingifvelse förestafvade
svar, som så väl öfverensstämde med B o. Ad:s känsla, nemi. alt
B. o. Ad:s och BondeSt:s sauna fördelar äro så nära förenade,
att de icke kunna åtskiljas; deras pligter emot fäderneslandet äro
enahanda och för B. o. Ad. är det synnerligen tillfredsställande
att med full tillförsigt kunna påräkna BondeSt:s medverkan. Denna
medverkan uteblef icke eiler d. 18'Dec., då riksdagens vigli
-
Den 25 Januari f. m.
163
gaste fråga behandlades. BondeSt. visade då, att det bade fullt
•allvar med sin helsning, och att det stud profvet då det gällde.
BondeSt. insåg vigten deraf alt de båda Stånden bibehålla samdrägt,
och sä länge denna samdrägt bibehålies orubbad och de
båda Stånden gå hand i hand med hvarandra, så kan lugnet och
och lyckan för fäderneslandet icke störas utaf hvilka bemödanden
som helst, de må komma från hvilka håll som helst. Men om de
gä hvar och en sin väg och lemna insteg åt misstroende och deraf
följande missämja, samt allt hvad sorn af split kan upkomma, om
det lemnäs något runi för inträngande af lidelsernas missledning,
hvad återstår då af den lugna lyckan i vårt land? Jag är’således,
Mine llrr, af den lankan, all man vid detta tillfälle ifrån H. o.
Ad:s sida äfvenledes bör visa den aktning för BondeSt:s önskningar
alt R. o. Ad. icke lägger något hinder i vägen för dessa
önskningars framförande till timonen.
Här har blifvit sagdt att Konungen skulle lemnäs i sticket
om R. o. Ad. medgifver bifall till BondeStis önskan i fråga om
Si kretrs tillsättande. Det kan jag för min del icke linna. Här är icke
fråga om några yrkanden, några häftiga påståenden, några stormiga
rörelser, som kunde medföra våda. Här är blott fråga om
ett förslag, grundad! pä en önskan, upkommeti af ett begär alt
komma i fullkomlig likställighet med de öfrige Stånden. Hvarför
skulle dä li. o. Ad. lägga sig emellan och hindra K. M:s
pröfning af en fråga, som blifvit i grundlagsenlig ordning behandlad?
.lag kan icke finna något skäl dertill.
Jag får således vördsamligen hemställa lill R. o. Ad., att beslutet
måtte blifva bifallande och får, åtminstone för min del,
lemna min röst till bifall af förslaget.
Hr Ribbing, Arvid: Man har å ena sidan anfört, att med
den framskridna uplysning och erfarenhet, synnerligen olika emot
år 1809, BondeSt. numera icke hehöfde biträdet af en utaf K.
M. vald Sekret. Jag tror för min del, alt lika säkert som Svenska
Regeringen alltid har haft att glädja sig åt ett uplyst BondeSt.
lika säkert är förhållandet föga olika emot hvad det då var. 1
delta skäl finnér jag för min del något som icke kan föranleda
bifall lili ifrågavar. förändring, och om det är vår rätt och äfven
vår pligt alt yttra hvad sorn för fäderneslandet, vid denna
frågas afgörande, är det bästa, så är det också vår skyldighet att
bortlägga allt smicker och se saken sådan den är. För min del
kan jag dä icke betrakta den annorlunda än såsom lika vigtig
för BondeSt. i fråga om styrelsen inom detsamma, som nära nog,
om det sättes i fråga, att K. M. skulle ega rättighet att tillsätta
Landtm. Man jemför detta Stånd med de öfriga. Denna jemförelse
hallar dock likväl betydligen. Jag vill blott anmärka dervid,
att då R. o. Ad., PresteSt. och BorgareSt. inom denna hufvudstad
eger ledamöter lill betydligt antal, så har BondeSt. inom
hufvudstaden icke en enda Bonde då det hit anländer. BondeSt.
behöfver likväl, och det visar sig ofta att det ganska mycket sätter
värde på alt hafva någon af sill Stånd alt rådföra sig med, och alt det
11*
161
Den 25 Januari f. m.
icke litar så mycket på någon annan. Det är således för BondeSt.,
dådet hit anländer från alla delar af riket, ett annat förhållande,
än för oss andra, som hafva slägt ingar här och derigenom äro säkra
om lill hvilka vi skola vända oss. Det är icke så för BondeSt.
Det har för dem ända se’n vårt nuvar. statsskicks inträdande varit
en dyrbar rättighet att för ledning af förhållanden inom Ståndet
få vända sig till sin Konung och af honom begära, eller på
förhand hafva begärt alt fä till Sekret, en sådan man, pä hvilken
de kunna lita i sina förhandlingar, neli hvilken eger de åligganden,
som den af Hr von Hartmansdorff upläsla eden jemte grundlagssladganden
innehålla. Ganska många inom sednare tider linnas,
som fört folkets röst i tal oell framställningar af hvad sora
skall vara rätt och sannt. Det kan icke vara omöjligt att del kan
finnas de, som, då folkets Ombud sammanträda, söka upträda pä
sådant sätt, som skulle göra dem tjenlige att föra folkets ombuds
opinion. För min del anser jag K. M:s rättighet all utnämna
och BondeSt:s rättighet att af sin Konung få utnämnd en Sekret-,
så dyrbar, att jag för min del anser vidrörandet af denna fråga
vara en begynnelse att, innan nian har byggt del nya huset, söka
att rubba en af grundstenarne i det gamla. Sådant anser jag
oförsigtigt, af R. o. Ad. oriktigt och icke värdigt de tänkesätt,
som utan några konsiderationer böra se lätt fram på hvad sorn
för fäderneslandet är angeläget och vigtig!. Sådana ögonblick
torde komma, att vi få ångra alt vi hafva minskat Konungamakten.
Den som vill göra det, den sorn vill den förringa, den må rösta
ja till förslaget. Jag gör del icke.
Hr Tersmeden Nils: Ehuru jag till större delen är förekommen
af föregide talare, anser jag likväl frågan vara af den
vigt, att de ord och minuter, sora ännu kunna skänkas åt förevar.
öfverläggning ej böra räknas. Lika med mången talare har
jag svårt, att inse någon verklig nytta af ifrägavar. förslag, i
hvilket afseende jag äfven från frågans första tillkomst vid sisth
riksdag, sökte göra denna min åsigt gällande, men då jag fann
att det Hederv. BondeSt. fästade serdeles vigt vid förslaget, ville
jag ej längre motsätta mig detsamma. Frågan måste likväl betraktas
ur annan synpunkt än den absoluta nytta, sorn af densamma
kan vara att hemta, nemi. ur synpunkten af förhållandet emellan
Stånden. Vi känna alla, hurusom i äldre tider BondeSt. var
vidt skiljdt i rättigheter från MedStåndeu. Vi känna att detta
Ständ var uteslutet från rättigheten alt utse ledamöter i vissa
Utsk., från deltagandet i Bankens styrelse, och alt Konungen dä,
likasom nu, icke blott tillsatte Sekrehn inom BondeSt. utan jemväl
dess Notarier. Alla dessa olikheter i rättigheter, Stånden emellan,
hafva numera uphörl med undanlag af den ifrägavar. Såsom
jag redan sagt, fäster BondeSt. mycken vigt dervid, att, äfven i
della afseende, försättas i likhet med MedStånden. Det anser sig
med samma nit följa rikets högre angelägenheter som något af
de öfriga Stånden. Det erkänner numera icke behofvet af dess
SekreLs utnämnande af Konungamakten. Det anser sig kunna sjelft
Den 25 Januari f. m.
165
väl ombesörja denna angelägenhet och har gatt ända derhän, att
det anser denna Regeringens mellankomst såsom förnäi maude,
i samma stund Ståndet icke anser behofvet af bibehållandet utaf
nuvar. förhållande eller att bredvid dess Talman med visshet ega
en lagfaren man, i samma stund har oek nyttan eller behofvet
deraf uphört, enär denna person icke längre kan verka som sig
bör. tinder sådane förhållanden anser jag det för MedStånden
högst »behagligt att afstå en sä högt uttalad BondeShs önskan.
Man har sagt att ett K. prerogativ vore här i fråga. Delta kan
icke nekas, och del har alltid varit R. o. Ad:s vackra pligt och
rättighet att beskydda Konungamakten, då ingrepp i densamma
varit i fiåga. Men denna rättighet är att betrakta såsom ett prerogativ
af ganska ringa beskaffenhet, utöfvadt på andras bekostnad.
Vid några föreg-.de högst vigtiga tillfällen, har R. o. Ad.,
äfven i de sednasle tider, visat, alt han förslår att skydda Konungamakten
och den har äfven fält upbära förebråelsen, att tilltro
sig att, bättre än Konungamakten, skydda densamma. Uti en
sä underordnad fråga sora denna, (ror jag det vara bättre, alt åt
Regeringen öfverlemna ali skydda sitt eget båsta, efter hennes
höga mätt af insigter. Ilon skall säkerligen icke lemna ur sigle
hvarken BondeSus, de öfrige MedStåndens eller fäderneslandets
intressen. Af dessa skäl töslar jag för bifall till förslaget.
Hr Cederschiöld: Jag får bekänna, att jag icke kunnat
rätt upfatta konseqvensen i Gr. Hamiltons yttrande, flan började
nemi med det tlllkännagifvande, alt han ej ansåg rättvisan fordra
att äfven BondeSt. sjelf fick tillsätta sin Sekret. Han förklarade derefter,
att han instämde till en del i de anmärkn:r, Hr von Hartmansdorff
emot nyttan af förslaget framställt; men slutade med
del förklarande, alt man icke borde undertrycka ett Stånds uttalade
önskan, att ifiågavar. förslag måtte komma under Konungens
pröfning. Icke heller delar jag den af flere' talare yttrade åsigt,
alt II. o. Ad. bör göra BondeSt. en återtjenst derföre, att sistnämnda
Stånd gått R. o. Ad:s önskningar lill mötes uti representationsfrågan,
och jag bestrider på det högsta denna åsigt, emedan
jag hoppas och tror, att i detta afseende BondeSt. gått icke
R. o. Ad:s, utan hela Svenska folkets önskningar lill mötes. Jag
får dessutom förklara, alt, om något af MedStånden går R. o. Adis
önskningar lill mötes i hvilken fråga som helst, jag likväl aldrig
skall tillåta någon förändring i grundlagen derföre, att den skall
innebära en återtjenst till detta Stånd. För mig blir enda skälet
för bifall eller afslag det, huruvida den ifrågasatte förändringen
är öfverensstämmande med rättvisans fordringar eller ej. Vore
den det icke, så skulle jag afslå densamma utan afseende å något
Stånds uttalade önskan. Dä nu emedlertid ifrågavar. förändring
utgör en bestämd fordran af rättvisan, nemi. alt det ena Ståndet
försjittes i åtnjutande af lika rättigheter med de öfriga Stånden,
så kan jag icke undgå att med min röst biträda förslaget. Det
förundrar mig i sanning, att de, hvilka anse förslagets antagande
såsom vådligt, icke väckt fråga derom, alt Sekrctme inom de öf
-
ICC
Den 25 Januari f. m.
riga Stånden skulle tillsättas jemväl af Konungen. Hade ett sådant
förslag varit vid denna riksdag hvilande på R. Sl:s bord,
skalle jag icke dragit i betänkande alt deråt lemna mill bifall,
såvida nemi. man ansåg nödvändigt, att BondeSks Sekret. tillsattes
fortfarande af Konungen, i hvilket fall alla Stånden vederfarits
lika rätt. Är delta äler icke förenligt med de öfriga Ståndens
åsigt, synes mig BondeSt. böra tillerkännas rättigheten att
sjelfl tillsätta Sekret., och på dessa skäl röstar jag bifall för förslaget.
Gr. Horn, Claes Fredr.: f)å man bär velat antyda, att
förevar, fråga rörer uteslutande Konungamakten neli BondeSt.,
synes mig äfven största skäl vara för banden, att R. o. Ad. med
bifall till förslaget leinnar BondeSt. öppen rätt, att i della fall
frambära dess önskningar till timmen. Skulle jag åter förutsätta,
att R. o. Ad., likasom jag för min del, anser rikets sannskyldiga
nytta icke fordra antagandet af della förslag, så ser jag icke något
skäl för R. o. Ad., att med sitt bifall försvåra Konungamaktens
åtgärd. Om derföre R. o. Ad., genom bifall till förslaget,
ulan alt gilla detsamma, lemnar Konungamakten öppet all afgöra
frågan, så bar ju B. o. Ad. dermed uttalat en önskan, att BondeSt.
vid dess blifvande beslut i frågan mätte inse sin och fäderneslandets
sanna nytta.
Hr von Hartmansdorff: Jag skulle icke hafva besvärat
Ståndet med något vidare yttrande i denna fråga, såvida jag icke
rönt det missödet, att blifva motsagd nästan af alla dem bland
detta Stånds talare, hvilka eljest pläga dela mina åsigter. Jag vill
icke heller uptaga något, af hvad emot milt yttrande blifvit anfördt,
emedan jag tror mig redan hafva vederlagt, hvad talare på
motsatta sidan baft att andraga. Endast med några ord vill jag vidröra
Gr. Henning Hamiltons och Frih. C. 0. Palmstjernas senaste
yttranden. Ben förre bar, pä sätt llr Cederschiöld nyss erinrade,
talat så väl för min mening, att jag sjelf icke förmått göra det
bättre. Om den slutsats, hvartill Gral likväl kommit, icke svarar
mot grundläggningen, kan sådant icke skada utan endast gagna
hvad jag förfäktar. Frih. Palmstjerna bar sagt (ordalagen minnes
jag ej så noga, men tanken var), att R. o. Ad:s bifall till förevar.
grundlagsändrings förslag, skulle anses såsom en godlgörelse
för BondeSt:s beslut i en annan fråga. Påtaglig är oriktigbeten
att behandla allmänna angelägenheter pä det sätt, alt den ena
frågan får betala den andra, ty det skulle k nnna bända, alt betalningen
icke motsvarade hvad man undfått. Vill man dock godtgöra
någon, som villfarit ens önskningar, så bör godtgörelsen tillvägabringas
på ens egen, men icke på det allmännas bekostnad,
hvilket i förevar, fall skulle blifva händelsen. Del förefaller mig
emedlertid besynnerligt, alt man ät dem, som röstat för bibehållandet
af det gamla representationssättet, vill åstadkomma en vedergällning
genom undergräfvandet af samma representation, hvilket
man, såsom Hr Ribbing sagt, gör, om man borttager en af
hörnstenarne för hennes bestånd. Frih. Palmstjerna har vidare
Den 25 Januari f. m.
167
lahl om <le vänskapliga förhållanden, sulu böra förefinnas emellan
R. o. Ail. sami BnmleSi. Ja! dc böra visst finnas, och jag vill
icke eller störa dera. ilen jag tror del äfven böra lill eu sann
vänskap, alt icke efterkomma vännens önskningar äfven i de fall,
då lian missförslår sill eget bästa, såsom förhållandet bär synes
mig vara. Frilen bar slutligen yttrat, all Konungen, i händelse
Han finnér förslaget skadligt, icke skall lemna Sitt bifall dertill,
äfven om det blifvit af R. o. Ad. antaget. Ar nu händelsen
den, att ett afslag på denna fråga föranleder missnöje inom
HondeSt., så inträffar ju samma missnöje, antingen afslaget kommer
från Konungen eller B. o. Ad. Bättre är då, att del drabbar
oss än Honom. I sednare fallet skola måhända de förslag,
Konungen till rikets bästa framställt, varda ogillade i BondeSl.
Hr von Troil, Samuel Gust.t^De skäl, Hr von Hartmansdorff
anfört för afslag å ifrågavar. betänk., kunna visserligen
för en och annan synas vara af icke oväsendtlig vigt, men jag
tror dock dessa skäl icke böra komma i öfvervägande vid delta
tillfälle, ty i händelse frågan af II. St. bifalles, skall den ytterligare
pröfvas af Konungen i Statsrådet. Hvad mig beträffar, anser
jag så giltiga skäl blifvit af Hr von Hartmansdorffs motståndare
framdragne, alt jag hoppas, det R. o. Ad. lätteligen behagar
inse, att icke mindre klokheten, än äfven rättvisan och granlagenhenlcn,
emot ett MedSlånd fordra, ali R. o. Ad. icke afslår
en af BondeSlis lilligastc önskningar, och på grund häraf röstar
jag för bifall lill betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, samt H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R. o. Ad. behagade bifalla
ifrågavar. förslag lill ändring af 52 § R.F. och 24 § Riksd.-  Ordn., besvarades denna propos. med starka ja, blandade med
många nej, hvarjemte begärdes votering.
I anledn. häraf upsaltes och justerades följande förslag lill
volerrs-propos.
Den som bifaller det uti Const.Utskis mern. N:o 4 till R.
St. öfverlentnade hvilande förslag lill ändring af 52 § R.F. och
24 § Riksd.Ordn., ang:de tillförordnande af BondeSl:s Sekret.,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde förslag icke af R. o. Ad. antaget.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit,
alt plenum komme att fortsättas kl. 6 e. m., företogs voteringen,
och befunnos, vid dess slut, rösterne hafva utfallit, som följer:
Ja — 136.
Nej — 62.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, lät härefter upläsa en till honom
ankommen skrifvelse från Hederv. BondeSt-.s Talman, af följande
innehåll:
168
Den 25 Januari f. nr.
Till Hans Ex. Hr Baronen och Landtmarskalken!
Jemte det jag härmed liar Stan tillkännagifva att Hr Baronens
och Landtm;* skrifvelse med inbjudning lill BondeSt. att besöka
R. o. Ad:s klubb, är BondeSt. behörigen ddgifven, har jag
alt för den synnerliga uproärksamhet, som genom berörde inbjudning
visats BondeSt., betyga dess oeh dermed äfven min ege»
vördsamma tacksägelse.
Del skall vara BondeSt., hvilket så väl vid denna, som föreg:de
riksdagar, hållit dess klubb öppen för tillträde af en hvar
olaf MedStåndens ledamöter, som velat hedra den med besök, serdeles
kärt ali, uti den värderade inbjudningen, se eli stöd för
den förhoppning, alt sådane besök bos BondeSt. hädanefter ske oftare
oeh »f ett talrikare antal, hvarom Hr Baronen och Landt nr.
torde hafva godheten till R. o. Ad. framföra BondeSt :s vördsamma
försäkran. Stockholm d. 25 Januari 1851.
Nils Pehrsson.
Vid sedermera fortsatt pröfning af de uti Coust.Utskrs mera.
N:o 4 anmäldte förslag, förekom:
4:de punkten: Forslag till ändring i 53, (19, 70, 71 §§
RF. och 31 § Rihsd.Ordn., angille åtskilliga Bevilln.Utsk:»
åligganden.
Hr von Hartmansdorff; Jag åberopar hvad jag vid sistf.
riksdag yttrat emot delta förslag, nemi. att roan icke vill tillåta
det Bevilln.Utsk., såsom andra Utsk., förstärkes, utan öfverlemna!'
åt StalsUlsk., alt med förstärkning afgöra hvad Bevilln.Utsk.
föreslagit. Då likväl vid sista riksdagen något afseende härå icke
fastades, roen förslaget i sitt nuvar, skick dock innehåller åtskilliga
förbättringar, tillstyrker jag Ståndet alt antaga förslaget sådant
det är.
Hr Rosenblad, Bernh.: Med den lagstiftning sorn i allmänhet
varit rådande För förstärkning af Utsk., hade det visserligen
varit mera konseqvent, om, pä sätt Hr von Hartmansdorff erinrat,
förslaget innehållit, att förstärkt Bevilln.Utsk. skulle afgöra
de tvistiga frågorna emellan Stånden. Då nu likväl detta förslag
innefattar den stora och htrfvtidsakliga förbättring, att icke med
den dag, riksdag börjar, hela Bevilln.förord», med alla dess
grunder, hvarpå den hvilar, uphäfvas, utan hvarje förändring i
densamma fordrar samma åtgärder, som hvarje förändring i den
öfriga lagstiftningen, så måste jag instämma i anhållan om propos.
å bifall till förslaget.
Uppå härefter framställd propos., biföll R. o. Ad. det i denna
punkt anmäldte förslag.
5:te punkten: Förslag till ändringar uti 53 och 56 §§
R.F. samt 33, 34, 49 och 51 §§ Rihsd.Ordn., ang:de motioner.
Sedan undert. Ridd.Sckrel., uppå förfrågan afFrih. Raab,
Den 25 Januari f. m.
169
Adam Cl) ris lian, uplyst, ali någon underrättelse om af de öfrige
RiksSlin i della ämne fattade beslut, ännu icke blifvit R. o.
Ad. meddelad, yltrade sig
Frill. Raab: Den föreslagna inskränkningen i motionstiden,
synes mig under nuvar. representationssätt allt för vådlig. Enl.
49 § 1 mom. i förslaget kan någon inom ett RiksSt. väckt motion
icke remitteras till Utsk., såvida icke 4 ledamöter densamma
understöder. Man kan föreställa sig att mången ledamot har
svårt att finna eli dylikt understöd, hvaraf följden naturligtvis
skulle blifva, att motioner af ganska stor vigt skulle kunna undertryckas,
dem man sedermera önskade framgång, ehuru då för
sent. Vidare tror jag, att det icke är ändamålsenligt alt föreskrifva,
det hvarje förändring i lagstiftningsväg skall åtföljas af ordentligt
förslag till redaktion. Sådant kan under andra förhållanden
vara lämpligt, d. v. s. efter skedd representationsförändring,
men under vår nuvar. fyrdelta representation, anser jag ett dylikt
stadgande serdeles betänkligt, och röstar derföre för afslag ä
betänk.
Hr Weidenhjelm: Jag vill ingalunda bestrida befogenheten
af den klagan, som förspörjes öfver missbruk med motionsrättens
utöfvande. Jag kan icke eller neka, att jag icke förbisett
det inflytande dessa missbruk utöfva! på ärendernes gång, serdeles
i afseende på riksdagarnes förlängning, sorn deraf varit en följd,
eller behofvet af ett verksamt hinder emot missbrukens fortsättning.
Dä jag emedlertid mäste antaga ali det är hvarje motionärs
ovilkorliga pligt, alt noga genomtänka det ämne, i hvilket
han framställer förslag, och dä en så beskaffad omsorgsfull besinning
skall föranleda antingen motioners uteblifvande hell och hållet
eller ock en önskvärd mognad både i tanke och framställning,
så, och enär en lagstiftning i denna riktning utan tvifvel medverkar
till det af mig omnämnda ändamål, tvekar jag icke alt
tillstyrka bifall lill Const.Utsk:s förslag, rör:de 51 § 1 mom.
Riksd.Ordn., enl. hvilket det åligger en motionär, alt, såvida hans
förslag skall kunna uptagas, upgifva bestämd ordalydelse till den
lag, han önskar stiftad, ändrad eller förklarad, äfvensom de skäl,
hvarpå förslaget hvilar. Dock finnas omständigheter, som göra
antagandet af de föreslagna förändiiugarne mera betänkligt. Om
förslaget till förändrad lydelse af 51 § Riksd.Ordn. antages, sä
faller af sig sjelft, alt det i 33 § 1 mom. förekommande uttryck
i fråga pm LagUlsk:s skyldighet, att utarbeta lie till detsamma inkomna
förslag, äfven förändras, enär förslagen enl. förstnämnde §
skola vara fullständigt utarbetade. Uti 33 § föreskrifves visserligen,
all Utsk. skall endast behandla dit remitterade förslag, men
i fortsättningen af samma §:s 1 mom. förekommer vidare, att Utsk.
skall med af- eller tillstyrkande sig utlåta. Om nu Utsk. på sätt
vid tolkning af grundlagarne i allmänhet förfares, tyder detta
stadgande efter ordalydelsen, så skulle ju hvarje den minsta felaktighet
eller tvetydighet i en motions upställning kunna föranleda
Utsk. ali densamma afstyrka, hvaraf äter skulle följa, att gan
-
170
Den 25 Januari f. m.
ska många, i (len syftning motionären föreslagit, väsendtlig,irc och
af behofvet påkallade förändringar eller förbättringar i lagstiftningen
komma att antingen hell och hållet undanskjutas eller till en
kommande riksdag fördröjas. Dessa olägenheter hade lätt varit
afhjelpte, om ur förslaget uteslutits orden till- eller n/styrkande
och Uisk:s åtgörande inskränkts lill afgifvande af utlåt, öfver de
inkomna förslagen. Då bade Ulsk. icke varit afstängdt från dess
nuvar. rättighet, att tillstyrka antagandet af eli välgrundadt förslag,
nemi. med de modifikationer eller förändringar, omständigheterna
kunna påkalla, och icke eller grundlagen lågt binder i
vägen för den rättighet, sorn Utsk. för närvar, både eger och begagnar,
och hvilken icke ulan menliga följder bör lltsk. betagas.
Pä dessa skäl finner jag betänkligt att antaga Coust.Utsk:s, under
N:o 5 föreslagna, med hvarandra sammanhang egande förändringar.
Hr Rosenblad: Förevar, förslag innehåller 2:ne obestridliga
fördelar. Den första beslår deruti, alt genom ifrägavar. förslag
konna sådane motioner undanrödjas, hvilka hafva utseendet
att icke föranleda till någon åtgärd. Såvida en motion icke un*
derslödjes af 4 personer, saknar dess författare allt hopp alt inom
det RiksSt., uti hvilket den blifvit väckt, kunna åt densamma bereda
någon framgång. Häremot kan visserligen invändas, att inom
de andra RiksSt:n motionen kan vinna sä mycket mera afseende,
men om än så vore händelsen, bör det för motionären icke vara
svårt, att inom dessa RiksSt. kunna fä någon ledamot, hvilken
uplager motionen såsom sin. Den andra földelen, som med delta
förslag vinnes, är alt detsamma undanrödjcr de föga eller intet
genomtänkte molionerne, hvilka man understundom sett framkomma,
emedan del åligger motionären att redigera de sladganden,
lian önskar få gällande, och således kunna de icke belt lösligt
angifvas, utan lian mäste länka sig dem i verkställigheten.
Visserligen har den siste värde talaren anmärkt, att redaktionen
af 33 § 1 mom. Riksd.Ordn. är oriktig, men den värde talaren
torde ihågkomma, alt enl. delta mom. LagUtsk. skall behandla
de från RiksStms plena remitterade förslag lill stiftande, ändring,
förklaring eller nphäfvande af allmän civil, kriminal och kyrkolag,
samt uptaga de i sådana ämnen R. St. meddelade Konungens
propos:r och sig med lill- eller af styrkande deröfver ulldin,
börande, tillika de skäl, som för Ulsk.-s mening ligga lil! grund,
fullständigt anföras etc. Skulle nu detta mom. kunna så tydas,
att Utsk. icke hade rättighet alt tillstyrka annat än motionen
oförändrad eller ock afstyrka densamma i dess helhet, så vore
anmärkn. riktig. Men då jag icke'kan finna annat, än att ett
tillstyrkande äfven innebär rättighet för Utsk. alt föreslå de förändringar
i hufvudsaken, som kunna anses lämplige, så om än
möjligt är alt, för alt undvika all tvetydighet i fråga om Utsk:s
rättighet, man kan önska, att redaktionen af mom. varit fullständigare,
finner jag för min del, alt denna omständighet icke bör
lägga hinder i vägen för antagandet af ett förslag, som medför
de nu af mig omnämnda fördelarne. Vi erinra oss, hurusom motionerne
understundom upgålt till ett antal af 1700 vid en enda
Den 25 Januari f. m.
171
riksdag, deraf icke ens |:del haft utsigt för sig att kunna göra sig
gällande, ulan endast raedlagit liden för R. St. och deras Ulsk.
Förslaget synes mig således förtjent af bifall, hvarom jag äfven
anhåller.
II r Aminoff: Emot förslaget lill ändringar i 53 och 56 §§
R.F., sami 33, 34 och 49 §§ Riksd.Ordn. har jag egentligen ej
något alt anmärka, så framt jag förbigår besynnerligheten och
ofonnligheten, all de ärender, sorn Bevilln.Utsk. handlagt, men
som genom förstärkt Ulsk. skola afgöras; ej får ske lili förstärkt
Bevilln.Utsk., ulan lili förstärkt StalsUtsk., som med det förevar,
ärendet ej eger någon bekantskap. Deremot kan jag icke undgå
göra anmärkn. mot det föreslagna nya morn. lili 51 § Riksd.Ordn.;
som föreskrifver, alt hvarje motion, för alt kunna under åtgärd
komma, skall innefatta, sä väl bestämd ordalydelse af det eller de
sladgnuden motionären föreslå vill, som ock redogörelse för do
grunder och skäl, på hvilka han sitt förslag stödjer.
Jag föreställer mig, all ehuru eli förslag, enl. motionärens
öfvertygelse, anses fullständigt, det likväl vid en närmare handläggning
befinnes sakna något, som vid författandet undfallit motionärens
upmärksamhet, hvaraf åler följer alt en nödvändig och,
för del allmänna, nyttig motion, kan blifva undertryckt såsom icke
upfyllande grundlagens bokstaflig» föreskrift. Och hvarest är gränsen
för all fullständighet, så länge den ligger uti hvars och ens
enskilda öfvertygelse?
För min del hade jag önskat alt det nya mom. uti 51 §
Riksd.Ordn. erhållit följande lydelse: Hvarje till Ulsk. remitterad
motion, bör, då det derstädes lill handläggning företages, öfvervaras
af motionären, för alt lemna de uplysningar som kunna erfordras.
Uteldifver motionären utan laga hinder, efter 2:ne gånger
vederbörligen skedd kallelse, anses motionen förfallen, hvarom
Ulsk. lemnar II. Si. underrättelse.
Delta tillägg lili ofvannämnde § hade medfört många fördelar,
som af mig nu icke behöfva upräknas, emedan de äro synbarligen
uti ögonen fallande.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det torde tillåtas mig,
att undanrödja de betänkligheter, man här framställt emot det
under öfverläggning varande förslaget. Hvad nu först beträffar
Hr Aminoffs anmärkn., anhåller jag alt fä fästa upmärksamheten
derpå, att det nya mom. i 51 § icke innehåller, att motionären
skall aflemna något fullständigt förslag lill den lagförändring han
önskar, ulan endast, så snart fråga är om förändring af en förordning
eller lag, en bestämd ordalydelse af del eller det stadgande,
motionären föreslå vill. Om således en motionär icke eger
förmåga, ali föreslå en så fullständig redaktion, att den kan af
Ulsk. antagas, är, enl. det föreslagna morn., motionen derföre icke
förfallen; men deremot fordras, att motionären i bestämda ordalag
npställl eli förslag, sådant lian är maklig att åstadkomma, på
det att icke, såsom nu ofta är händelsen, en motionär må kunna
framkasta en ide, med öfverlemnande åt vederbörl. Utsk. att utveckla
densamma i en eller annan riktning, och mig synes, att
172
Den 25 Januari f. m.
för hvarje motionär, sorn kan göra sig reda för frågan oell syftemålet
med hvad lian vill framställa, det icke bör vara svårt att
upställa ett förslag lill redaktion af det lagstadgande, som lian önskar
gällande. Dessutom tror jag, alt frågan om en förändrad
redaktion af mora., icke kan vid denna riksdag uplagas, och får
jag derjemte förklara, alt jag icke kan gilla Hr Amiuoffs anmärka,
emot redaktionen. Hr Weidetihjelms erinran emot 1 mom. i 33
§ Riksd.Oidn. anser jag icke vara af beskaffenhet, att den bör
verka till afslag, och jag hemställer till den värde talaren, om
icke samma erinran hvilar på ett missförstånd af ordalydelsen.
Detta mom. innehåller nemi. ”att LigUtsk., bestående af 10 ledamöter,
eger alt, jemlikt 53 och 87 §§ R.F., behandla de från
R. St. remitterade förslag till stiftande, ändring, förklaring eller
uphäfvande af allmän civil, kriminal och kyrkolag samt uplaga de
i sådana ämnen R. St. meddelade Konungens proposcr och sig med
till- eller afslyrkande deröfver utlåta.” Ulskis åtgärd att med tilleliel’
afslyrkande sig utlåta kail, enl. min åsigt, omöjligen hänföras
till annat än de Kongl, proposme, och det förslag jag här har
i mina händer, är så tydligt i della afseende, att jag anser en
annan tolkning af moni. icke med någon eftertanke kunna eller
böra ega rum. Frih. Raabs anmärkn. emot 49 § 1 morn. är redan
besvarad af Hr Rosenblad, och min öfvertygelse är, att en
motionär, som icke kail förskaffa sig för sitt förslag något understöd
inom det Stånd han tillhör, saknar förmåga att framställa
det på ett sätt, som lemnar förhoppning om dess antagande, i
händelse förslaget till Ulsk. remitteras. Det är allmänt kändt, att,
vid flere föregzde riksdagar, antalet af motioner varit, allt för stort,
för alt Utsk. kunnat behandla dem på ett tillfredsställande sätt,
och vid senaste riksdagen emottogo Utskm 1,300 remitterade mål.
Ett sådant öfversköljande af ämnen anser jag högst nödigt att förebygga.
Om således Cönst.Utsk:s förslag anlages af R. St. och,
som jag hoppas, äfven gillas af K. M., är jag öfvertygad, alt motionsrätten
koncentreras till mera vigliga ämnen och sädane, som
böra komma under R. St:s noggranna pröfning. Sådant är, under
nuvar. förhållanden, omöjligt, såsom vi sett under föregzde
riksdagar. Jag tillstyrker således antagandet af förevar, förslag.
Hr Fåhrteus, Olof Immanuel: Vårt representativa statsskick
lider onekligen, med hänsigt lill sammansättningen af väsendtliga
brister, men bristerna med hänsigt till arbetssättet, lill
mekaniken för ärendenas behandling, äro minst lika väsendtliga.
Så är min tro, och snvidi jag kunnat erfara, är det allmänna meningen
i landet. Jag räknar således 1847 års Consl.lltsk. till
förtjenst, att hafva sökt bereda möjlighet till förbättring i vissa
delar häraf, och jag får på förhand förklara, ali jag är böjd att
antaga hvarje förslag i sådan syftning, så vidt icke andra olägenheter
eller stridighet mot gällande grundlagssladganden i öfrigt
derigenom föranledas. Jag är visserligen af Hr von Hartmansdorffs
mening derom, att förstärkt Bevilln.Utsk. och icke förstärkt
StatsUisk. bordt updragas behandlingen af frågor ronde bevillniu
-
Den 25 Januari f. m.
173
gen, hvarom RiksShn sig icke kunna förena, men det har, som
bekant är, hittills iakttagits, att förstärkt StalsUtsk. behandlat sådana
ärenden, oell jag kan icke inse, att förhållandet i något afseende
försämras deraf, all behandlingen hädanefter blefve grundad
på lag, i st. f. praxis.
En värd talare har anmärkt, såsom en oegenllighet i förslaget
till 1 mom. 33 § Riksd.Ordn., att LagUtsk. icke skulle ang:de
afgifna motioner i fråga om allmän civil-, kriminal- och kyrkolag
ega yttra sig annorlunda än lill- eller afstyrkande, och han
liar ansett, alt det skulle vara illa om en angelägen förändring i
lagstiftningen derigenom måste npskjulas till en kommande riksdag.
För det första kan jag icke förmoda, att, om ett så trängande
behof af förändring i lagstiftningen verkligen förefunnes,
(från domaremaktens sida) något förslag till en sådan förändring
icke skulle framkommit; men om äfven så vore fallet, och om
Frih. Palinstjernas npfatlning af §:ns förändrade ordalydelse, icke
eller skulle vara den rätta, så kan jag ändock icke inse, att förslaget
är behäftad! med sådana brister, all del derföre bör ogillas.
Det synes mig nemi. enl. gällande Riksd.Ordn., icke vara
något binder för R. St., ali, då en till LagUtsk. remitterad motion
inkommer till Stånden, men icke eger nödig fullständighet,
återremittera densamma med föreskrift om verkställande af de
förändringar, som kunna anses nödige, och i sådant skick tror jag
att ärendet kan behandlas af LagUtsk. För öfrigt och då jag icke
finner några olägenheter kunna upsla af förslaget, förenar jag mig
med dem, som yrka bifall å detsamma.
Hr Cederschiöld: Då grundlagarne skola tolkas och tillämpas
efter deras ordalydelse, är det af vigt all denna är sådan,
alt den ej kan gifva anledn. till missförstånd.
Då nu förslaget till 1 mom. 51 § Riksd.Ordn. innehåller, att
hvarje motionär åligger att afgifva fullständigt redakhs-förslag, och
när sedermera uti 33 § 1 mom. stadgas, att LagUtsk. skall behandla
de från RiksStms plena remitterade förslag lill stiftande,
ändring, förklaring eller uphäfvande af allmän civil-, kriminaloch
kyrkolag, samt uptaga de i sådana ämnen R. St. meddelade
Konungens propos:r, och sig med till- eller afstyrkande deröfver
utlåta; så tror jag, att, såsom en följd häraf, LagUtsk. skulle
agise sig förhindradt, att göra något tillägg vid ett afgifvet förslag.
Jag styrkes ännu mera i denna öfvertygelse, som man, vid
1840 års riksdag, med nnvar. grundlagssladgande i dessa delar,
ansåg alt, i strid med den åsigt jag förfäktade, LagUtsk. icke egde,
att göra något tillägg till ett dit remilleradt förslag, utan endast
att yttra sig deröfver med ja eller nej, och derföre synes
det mig högst sannolikt, all, i händelse Coust.Utsk:s förevar, förslag
antages, LagUtsk. anser sig icke tillständig!, att annorledes
än med lill- eller afstyrkande öfver hvarje till Utsk. remitteradt
förslag sig utlåta. Denna olägenhet kan visserligen' afhjelpas på
sätt en talare anmärkt, nemi. dermed att R. St. återremittera ett
sådant förslag lill Utsk., med förständigande alt, med fullständigt
174
Den 25 Januari f. m.
förslag till redaktion, ånyo till R. St. inkomma. Jag tror likväl,
alt del är mindre lämpligt att antaga ett så beskaffadi grundlagsförändrings-förslag,
som i de flesta fall skall föranleda ålcrremisser
till Utsk., för alt bereda mål fullständig behandling, neli denna omständighet
utgör för mig ett hinder, att tillstyrka antagandet afifrågavar.
förslag. Meli härförutan linnes en annan omständighet, hvarå
jag torde la lästa upmärksamhelen, nemi. på stadgandet i 49 § 1
inom., hvilket jag icke kan godkänna. Otvifvelaktig! är, att en mängd
motioner väckas, hvilka aldrig borde framställas, men deraf följer
likväl icke, att man får taga sig anledn. att gå till en motsatt ytterlighet
eller att undertrycka ganska mänga, om icke alla förslag,
som framställas och af den för tillfället bttfinllisra majoriteten anses
misshaglige, hvilket ofelbart skulle inträffa örn 49 § 1 mom. anlnges
sådant, Const.Ulsk. föreslagit det. Enl. samma mom. mäste ett
förslag, såvida det skall kunna lill Utsk. remitteras, af 4 ledamöter
inom Ståndet understödjas. Det skulle således kunna inträffa, alt
hvarje Stånd efter godtfinnande kan undertrycka ett förslag, äfven
om delsammas antagande medförde den största nytta. Jag kan således
icke bifalla Const.UtsIcs nu under öfverläggning varande förslag,
emellan jag finner detsamma hvarken nödigt eller nyttigt.
Frih. Palmstjerna, Cail Ollo: Jag anhåller, att Ståndet
ville bemärka, all det förslag, sorn en motionär afgifver i fråga om
lagförändringar, icke behöfver fullständigt utarbetas, utan endast i
bestämda ordalag affattas. Hvaremot LagUlslt. åligger ali afgifva fullständiga
skäl för dess lill- eller afstyrkande, och jag får bekänna,
alt, i händelse Const.Ulsk:s förslag antages, jag ingalunda befarar de
följder, Hr Cederschiöld oss förespeglat. Emedlertid vill jag icke
uppehålla Ii. o. Ad. med något vidare försvar för min åsigt, emedan
jag erhållit underrättelse, att BondeSt. afslagil förslaget, hvarigenom
all vidare diskussion i ämnet är ulan allt ändamål.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Vi öfverlägga, enl. den
underrättelse, som mig äfven lillhandakommit, numera om Påfvens
skägg. Dä ett MedSlånd förkastat ifrågavar. förslag, blir R. o. Ad:s
beslut för närvar, ulan all verkan. Likväl kan det alltid vara af
någon betydenhet, såsom möjligen bidragande att föranleda Const.-  Ulsk., alt åter framställa ett nytt förslag, som, efter votering i förstärkt
Utsk., måhända kunde hafva, mera än delta, en chance för
sig alt blifva anlaget vid nästa riksdag. Enl. min åsigt äro de förändringar,
Gonst.Ulsk. i dess mein. under N:o 5 föreslagit, af obestridlig
nytta; och hvilka förbättringar representationssättet framdeles
än kommer att undergå, så uträttas dermed intet, sä vida ej derjemte
arbetssättet förbättras. De emot förslaget framkastade anmärkmr
liar jag icke funnit vara af serdeles vigt, och jag bade icke trott,
att inom delta Ständ någon skulle påyrka dess förkastande, emedan
nyttan deraf är så påtaglig, att jag anser knappast något förslag hafva
blifvit någonsin framsläldt, hvilket, så väl som detta, upfyller de
vilkor Const.Utsk. eger att iakttaga vid framställande af förslag till
ändringar i grundlag, nemi. alt det är nödigt, nyttigt och verkställbart.
Den 25 Januari f. m.
175
Ibland annai, som emot förslaget blifvit anmärkt, bar man sagt,
att, genom stadgandet att hvarje motionär, silvida bans motion skall
kunna remitteras, mäste understödjas af 4 Ståndsbröder, motionsrätten
skulle allt för mycket inskränkas oell göras beroende af andras
godtycke. Jag anser det likväl icke löna mödan att förspilla
lid [tå en motion, som hvarken inom det Stånd, der den blifvit
väckt, eller, om det ieke der lyckas, inom något af de öfriga, kan
påräkna det af Const.Utsk. föreslagna understöd. Det synes mig
önskligt, ali hvarje motionär, innan han framkommer med sitt förslag,
tvingas alt allvarligt genomtänka detsamma, och kan han, det
oaktadt, icke inom något Stånd erhålla 4 till 5 ledamöters biträde,
så är förslaget, om än aldrig så riktigt och godt, för tidigt väckt,
och således är pä detsammas undertryckande intet förloradt. Hvad
åter angår den här yttrade farhågan för nödvändigheten, att i bestämda
ordalag skriftligen affatta de förslag man framställer, sä får
jag fästa upmärksambeten pä det undantag, som, i slutet af det nya
mom. af 51 § Kiksd.Ordn., är medgilvet, nemi. då motionären endast
afser underd. anhållan hos Konungen om föreläggande af något
förslag lill lag eller förordning. Den motionär, som har en
sund idé, eller en af honom och 4 Ståndsbröder för sund ansedd
idé, (hvilket icke alltid är detsamma) har ju sålunda sig alltid öppet,
alt affalla sin motion i form af underd. anhållan hos K. M.
Detta medel, Mine Hrr! är inom flere andra länder använd! och har
inom vårt land ganska ofta varit begagnadt. Förhållandet är i sjelfva
verket, alt sällan kan elt II. Sits Utsk. lika väl bereda och utarbeta
ett lagförslag, som det sker af en embetsmyndighet, hvilken
dertill har nödig tid, behöfliga kunskaper och kännedom i de ämnen,
som dervid mäste komma i betraktande. Jag skulle derföre
anse högst nyttigt, om en sådan utväg än oftare begagnades. Förslagen
kunna dä af embelsverken, behörigen utarbetade, öfverlemnas
till II. St. och leda till ett önskligt resultat. Föreskriften, att
hvarje motionär åligger, att afgifva sina förslag i bestämda ordalag,
medför, enl. min åsigt, ganska betydliga fördelar; ty, såsom redan
är anmärkt, förekontmes derigenom ofoget alt framkasta en naken
idé, den Utsk. sedermera skall ikläda skepnaden af ett fullständigt
förslag. Af sista riksdagens proUr bar jag inhemtal, hurusom 12 å
13 motioner varit liggande i en riksdagsmans ficka, hvilka sedermera
allesammans, den ene efter den andra, blifvit inom detta Stånd
framställda. Enahanda förhållande bar äfven visat sig inom de öfriga
Stånden. Omöjligt kan en riksdag inom kortare tid afslutas,
om alla de ämnen, hvilka i landllifvels ensamhet kunna föresväfva
riksdagsmännen och föranleda till motioner vid infallande riksdag,
skola af II. St. med allvar behandlas, och jag kan derföre icke.
undgå att önska, det en förändring i bestående lagstiftning i detta
afseende mätte ega rum, på det att någon gräns må sältas för dessa
nakna motioner, hvilka i sådan mängd förekomma. Dessutom tror
jag att den motionär, som är sitt ämne vuxen, då han sjelf upsätler
sitt förslag till ordalydelsen af lag eller stadgande, kan ofta åstadkomma
en betydligt bättre redaktion, än det Utsk. till hvilket den
remitteras, i händelse motionen endast innehåller en idé, och det
1715
Den 25 Januari f. m.
talrika Utsk. sedermera derutur skall utveckla ett fullständigt förslag.
Detta är hvad jag hufvudsakligast haft alt andraga för att yrka bifall,
änskönt R. o. Ad:s beslut nu är af ingen påföljd.
Gr. Lagerbjelke: Bland de delar af R. Stis arbetsördn., som
ifrämsta rummet tarfva förbättring, är otvifvelaktig! den, som angar
ulöfvandel af motionsrätten. Under nuvar. förhållanden kan en
motionär, utan alt det ringaste hafva öfvertänkt ett ämne, i hvilket han
vill framställa förslag, och utan att en enda person inom hela representationen
vill understödja honom, framkasta ett förslag, hvilket ovillkorligen
mäste lill Ulsk. remitteras, och 11. St. derefter tvingas, all behandla
detsamma på samma sätt, som om förslaget vore till alla delar genomtänkt.
Men, säger man, det korrektiv, som Coust.Utsk. uti sitt
förevar, förslag häremot nedlagt, är alldeles för strängt. Det kan
bända att. en person slår inom sitt Stånd så ensam, att icke 4 ledamöter
vilja understödja hans förslag, ehuru detsamma i och för sig
sjelft kan vara godt. Det är möjligt, och jag vill medgifva, att sådant
verkligen kan inträffa, ehuru del icke är troligt, men skulle
emedlertid ett IVamstäldt förslag inom något RiksSl. icke kunna erhålla
understöd af 4 ledamöter, är det ju motionären obetaget, alt
begära kommunikation deraf med MedStånden. Finnes derefter, alt
inom bela representationen icke 4 personer, utom motionären, vilja
förslaget biträda, synes det mig ytterst onödigt att frågan lemnäs
vidare upmärksamhet. Man har äfven fästat sig vid en förment
oegentlighet i redaktionen af 33 § 1 mom. Riksd.Ordn , men Frih.
Palmstjerna har redan visat, ali hvad man ansett vara för mycket
bindande för LagUlsk., eller alt Ulsk. skall med till- eller afstyrkande
sitt utlät, öfver dit remitterade förslag meddela, endast afser
K. propos:r, och öfver dessa ega R. St. icke annat besluta, än med
ja eller nej. Vilja R. St. sedermera ingå med kontra-proposm eller
på grund af motion sjelfve framställa förslag, är detta en annan
sak och omhandlas i det föreg:de mom. Likaledes tror jag,
att vi alla äro ense derom, att om en olaglig motion väckes, ega
R. St. redan alt vägra remiss derå, men om för det närvar, en
motion väckes, så enfaldig och så afvita, att inom hela representationen
icke finnes någon, som vill tillstyrka den, är det likväl, enl,
nu gällande grundlag, tvistigt, om remiss kan vägras. Enl. min
åsigt eger förevar, förslag bestämda fördelar framför nu gällande
stadganden, och de olägenheter man förespeglat, torde vid närmare
besinnande förfalla, hvarföre jag anhåller om bifall till förslaget.
Hr Aminoff: Jag har begärt ordet för att bemöta en emot
mitt förra anförande gjord anmärkn., att delta anförande slutade
med en motion hvarom nu icke kunde öfverläggas och beslutas.
Jag framställde blott en önskan huru jag ansåg det nya mom:s ordalydelse
till 51 § Riksd.Ordn. bordt vara upfaltad. Men min afsigt
var icke att delta mitt yttrande skulle betraktas såsom något
nytt förslag. Hade sådant varit min afsigt, så är vägen, till vinnande
deraf, mig ej obekant, och hade jag då icke underlåtit att direkte
vända mig till Const Utsk. Jag fortgår likväl att tro, att om ett dylikt
"
Den 25 Januari f. m.
likl tillägg uti grundlagen gjordes som det jag önskade, skall deraf
följa mänga stora fördelar.
Ilr Cederschiöld: Otvifvelaktig!, är det en sanning, att om
ett framstäldt förslag icke kan erhålla understöd af 4 ledamöter inom
representationen, det vore häst, om ett dylikt förslag aldrig framkommit.
Men jag hemställer till de talare, som häraf hemlat stöd
för sina åsigter, på hvad sätt motionären skall få sig bekant, huruvida
han kan påräkna 4 eller icke 4 personer, de der honom biträda.
För partiman ,går det visserligen an, att för allt hvad af
dem framställes, genast erhålla understöd af 4 personer och af vida
flere, men den, som står utom parlierne, som endast följer sin
öfvertygelse, torde möta hvarjehanda svårigheter, och jag frågar ännu
en gång, huru skall denne få veta, om erforderligt antal ledamöter
understödja hans förslag. Jag har icke väckt mer än 2 motioner
vid denna riksdag, men jag skulle hafva varit högligen bekymrad,
om milt åliggande varit, att på förhand förskaffa min motion
förord af 4 ledamöter. Om man tager i betraktande, att under
motionstiden de riksdagsmän, hvilka intressera sig för de allmänna
ärendena, sjelfve måhända åro sysselsatta med utarbetande af
förslag, men icke deslomindre, såvida de skola hafva något skäl försitt
omdöme, måste sysselsätta sig med genomtänkandet af andras
förslag, sä skulle jag visserligen hafva brustit i grannlagenhet, om
jag under sådana förhållanden anmodat 4 ledamöter att genomgå
mina förslag; och om jag nu likväl hade lyckats att erhålla 4 ledamöter,
som velat åtaga sig granskningen af mina förslag, hade det
likväl måhända derföre icke varit gifvet, alt just desse 4 kunnat
rätt bedöma fördelarne eller olägenheterne af mina förslag. Skulle
jag då anlita andra 4 ledamöter o. s. v. Jag tror icke, att sådant
kan vara öfverensstämmande med hvarken rättvisa eller billighet.
Man har vidare sagt, att en mängd förfltigna idéer nu framställas,
de der åstadkomma mycket besvär; men jag vill fästa npmärksamlieten
derpå, att Ulsk:n hafva i sin makt, alt gömma dessa förflugna
idéer till sist, och således uptaga de icke någon lid, såvida icke
riksdagen räcker så länge, att alla vigtigare frågor först blifvit behandlade.
Jag anser denna fråga vara af den vigt, att jag finnér
det serdeles lyckligt, att ett Stånd redan afslagit den.
Hr Rosenblad: Jag ber om ursäkt, om jag yttrar mig ännu
en gång i en fråga, som numera förlorat allt praktiskt värde, enär
frågan blifvit afslagen af 2:ne Stånd, men jag har blifvit upkallad
af den siste talaren. Jag tror att fä skola bestrida, att det sämsta,
som finnes uti vår grundlag, är föreskriften om vårt arbetssätt, och
att skälet till den nuvar. längsamheien i våra riksdagsförhandlingar,
återfinnes dels i behandlingen af motionerna, dels ock i sättet för
L)tsk:ns bildande. Jag tror, att hvad fordom egt rum inom Sverige,
och som ännu igenfinnes i andra länder, der man har den
största erfarenheten i dylika ämnen, såsom i England och Frankrike,
och hvad som äfven blifvit införd! i andra länder, der man fått
ett representationssystem ganska sent, såsom i Danmark, äfven nu
3 H. 12
178
Den 25 Januari f. m.
bör iakttagas, nemi. att icke vidare fasthålla oss vid vårt nuvar. arbetssätt
sedan det befinnes otjenligt. 1 de af mig nu omnämnda
länder, kan en motion genast afsläs af den representativa kammaren
genom enkel röstplural itet, och der behandlas ämnena på det
sätt, som man finnér lämpligast. Jag tror, att Englands exempel
visar, alt inga olägenheter förefinnas vid den ordning, man der iakttager,
och min öfvertygelse är, alt förslag, som förtjena att komma
under pröfning, äfven skola blifva underkastade en sådan genom
antagandet af hvad Const.Utsk., uti förevar, fall, föreslagit.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: I syftningen af det förslag,
som nu blifvit framlagdt för R. St., instämmer jag visserligen,
men jag måste äfven bekänna, att jag delar deras åsigt, hvilka finna
redaktm af 1 mom. i 33 § icke nog tydlig. Man har sagt,
alt så, som §:n nu är upställd, någon motsägelse i densamma icke
finnes, men för den, som upmärksamt genomläser §:n, och är van
att af meningen i ett lagbud draga slutsatser, är det uppenbart, att
med uttrycket: ”och sig med till- eller afslyrkande deröfver utlåta”
måste afses allt hvad som i §:n föregår detta uttryck, och således
icke blott de från R. St. remitterade motioner, utan äfven de från
K. M. atlåtna propos:r, hvarjemte förslaget föreskrifver, att Utsk.
skall upgifva de skäl, som legat till grund för Utsk:s åsigt. Såvida
Utsk. skall tillkännagifva någon åsigt öfver de andra frågorna, måste
äfven uttrycket, att Utsk. skall med lill- eller afslyrkande sig
utlåta, hänföras lill allt hvad i samma mom. förekommer. Då, enl.
hvad nu uplyst är, denna fråga redan blifvit af 2 Stånd afslagen
och förslaget sålunda icke kan blifva lag, skulle jag önska, att, i
händelse Const.Utsk. tager frågan under förnyadt öfvervägande, Utsk.
ville tillse, huruvida icke en mera tydlig redaktion skulle kunna
åstadkommas. I sådant fall skulle äfven redaktm af 49 § kunna
erhålla någon förbättring. I den föreslagna §:n säges: ”varder den
ej sålunda understödd, då skall den, såsom ock då den af Ståndet
ogillas, som förfallen anses.” Att något, som ogillas af ett RiksSt.,
är förfallet, är (emligen klart, men meningen har troligen varit, att
tydligare uttrycka den åsiglen, att ett RiksSt. har rättighet, att genast
vid en motions väckande pröfva, huruvida den bör remitteras
eller icke, och hvilken åsigt vid föreg:de riksdagar utgjort ett tvisteämne.
När frågan ånyo förekommer hos Const.Utsk. lill pröfning,
torde det vära lämpligt, alt de af mig nu anmärkte felaktigheter i
redaktm blifva afhulpne. Jag tror, att en lämpligare plats för de
sednast af mig citerade orden kan utfinnas, och mig synes meningen
icke så lyckligt upställd, att, om förslaget egt hopp att vinna
R. St:s bifall, jag med min röst kunnat understödja det.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Då man här gifver sin
mening tillkänna om de förbättringar dessa §§ vid förnyad behandling
i Const.Utsk. böra undergå, så får äfven jag fästa mig vid 49
§ Riksd.Ordn. och hvad den siste värde talaren emot densamma anmärkt.
Jag tror nemi., att man alldeles icke åstadkommer någon
väsendtlig förbättring, genom lemnad rättighet åt det RiksSt., delen
motion först blifvit väckt, att densamma förqväfva; ty derigenom
De n 25 Ja nu a ri f. m.
179
skulle man blott framflytta diskussionen om saken, till den första
öfverläggningen derom, och man skulle derigenom förlänga i stället
att förkorta ärendets behandling. Den ledamot, som, inom det Stånd
han tillhör, fått sin motion förqväfd, kan ju dock få den uptagen
inom annat Stånd och remitterad till vederbörligt Utsk., hvarifrån
den sedermera återkommer lill det Stånd, der den först blifvit väckt
och man redan diskuterat den, men nu ånyo måste uptaga öfverläggningen
derom. Dét är således tydligt, att detta förslag, i st. f.
att leda till besparing af tid, endast åstadkommer ett ödande deraf.
Slutligen får jag nämna, att jag tror, att de här åberopade exempel
från andra länder icke ega sin fulla riktighet, ty väl är det en
sanning, alt man, utan föregule grundlig pröfning af dess innehåll,
kan förkasta en motion inom dessa länder, men jag tror icke, att
det sker förr än en komité, som för sådant ändamål blifvit nedsatt,
sitt utlåt, afgifvit om saken bör tagas i betraktande eller icke. För
min del anser jag förqväfvandet af en motion, under den närvar,
fyrdelta sammansättningen af vår representation, ganska farligt och
skulle på denna grund icke kunnat lemna mitt bifall lill förevar,
förslag i den form det nu är affattadt, ehuruväl jag erkänner, att
någon förbättring i våra grundlagar, ang:de motionsväsendet, är af
behofvet i högsta grad påkallad.
Öfverläggningen förklarades härmed vara fulländad; hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade bifalla
ifrågavar. förslag till ändring af 53 och 56 §§ R.F., samt 33,
34, 49 och 51 §§ Riksd.Ordn., samt sedan denna propos. blifvit
besvarad med starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott
sig finna att ja härvid varit öfvervägande.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. \ 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 25 Januari 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades pleniprot. för d. 4 dennes.
Fortsattes pröfningen af de uti Const.Utsk:s d. 18 och 22 dennes
bordlagda mern. N:o 4, anmäldte från sednaste riksdag hvilande
förslag till partiela ändringar i gi undlagarne.
12*
180
Den 25 Januari e. m.
6:te punkten: Förslag till ändring och tillägg i 36 och
43 §§ Riksd.Ordn., rör-.dc sammansatta Utskott.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag anhåller att, i händelse
från de öfriga Stånden ankommit underrättelse om deras beslut
i grundlagsfrågorna, Ridd.Sekret. mätte, före pröfningen af hvarje
punkt, tillkännagifva huru besluten annorstädes utfallit.
I anledn. häraf tillkännagaf underl. Ridd.Sekret., att prot.-  utdr. ankommit, som utvisade alt BorgareSt: antagit, men BondeSt.
ogillat det uti förevar, punkt uptagna förslag, samt att underrättelse
om af PresteSt. i ämnet fattadl beslut ännu icke erhållits.
Uppå härefter framställd propos. biföll R. o. Ad. ifrågavar.
förslag.
7:de punkten: Förslag till närmare bestämning af tiden
för motioners afgifvande.
Undert. Ridd.Sekret. tillkännagaf, att äfven nu ifrågavar. förlag
blifvit godkändt af BorgareSt., men ogilladt af BondeSt., samt
att underrättelse om PresteShs beslut icke blifvit R. o. Ad. meddelad.
Gr. Posse, Erik Arvidsson: Ehuru jag befarar att delta
förslag omöjligen kan vinna framgång, enär det redan är oss bekant,
att ett Stånd afslagit detsamma, vill jag likväl icke med tystnad
låta detsamma förbigå, i händelse äfven af R. o. Ad. det möjligen
skulle blifva afslaget. Detta förslag är, enl. min öfvertygelse,
ett af de nyttigaste, som nu äro i fråga. Att förkorta riksdagarne,
är af stor vigt. Och jag tror, att ehuru dermed ingenting vinnes,
R. o. Ad. dock borde gifva sin opinion tillkänna så, som att
R. o. Ad. önskar bifall till detta förslag; hvarom jag vördsamt anhåller.
Uppå härefter framställd propos. biet ifrågavar. förslag af R. o.
Ad. antaget.
8:de punkten: Förslag till ändringar och tillägg uti 56
och 81 §§ R.F., samt 1 mom. 29 §, 3 mom. 49 § och 73 §
Riksd.Ordn., rör:de behandlingen af frågor om ändring i
grundlagarne.
Undert. Ridd.Sekret. uplyste, att, enl. ankomne prot.utdr.,
BorgareSt. icke antagit N:o 1, men antagit N:o 2 af de i denna
punkt uptagne förslag, hvilka deremot begge blifvit af BondeSt. ogillade,
samt ali någon underrättelse, om af PresteSt. i ämnet fattadt
beslut, ännu icke erhållits.
Dä härefter fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde, om R.
o. Ad. behagade bifalla N:o 1 af de i denna punkt uptagne alternativa
förslag, besvarades denna propos. med blandade ja och nej,
hvarpå H. Ex. förklarade det han trott sig finna, att nej varit öfvervägande.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf, begärde votering.
Den 25 Januari e. m.
181
Hr Ribbing, Arvid: Dä Hr Frih. o. Landlmrs upfaltning
af svaret var så, som skulle förslaget af R. o. Ad. afslagits, men
det likväl allmänt hördes, att svaret afgafs med blandade ja och
nej, så får jag hemställa, huruvida det icke kunde vara tillfyllest
för den ledamot som begärde votering, om i prot. infördes, att svaret
afgafs med blandade ja och nej, hvarigenom voteringen, såsom
intet inverkande efter de uplysningar vi från de andra Stånden erhållit,
kunde undvikas.
Uplästes till justering och godkändes följande förslag till voler:s-propos.
:
Den som bifaller det i 8:de punkten af Const.Utsk:s mern. N:o
4 under N:o 1 uptagna förslag till ändringar och tillägg uti 56 och
81 §§ R.F., samt 1 mom. 29 §, 3 mom. 49 § och 73 § Riksd.-  Ordn., rör:de behandlingen af frågor om ändring i grundlagarne,
voterar
Ja;
den det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder förenämnde förslag icke af R. o. Ad. antaget.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 43.
Nej — 13.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om icke,
sedan R. o. Ad. nu antagit det sub. N:o 1 i 8:de punkten uptagne
förslag, R. o. Ad. ansåge det sub. 2 i samma punkt förekommande
alternativa förslag hafva förfallit, biet denna propos. med ja besvarad.
9:de punkten: Förslag till ett tillägg till 72 § R.F.
Sedan undert. Ridd.Se kret. uplyst, att Borgare- och Bondesen
antagit det i denna punkt anmäldta förslag, samt att någon underrättelse
om af PresteSt. derom fattadt beslut icke ingått, biet
ifrågavar. förslag af R. o. Ad. antaget.
10:de punkten: Förslag lill ändringar och tillägg uti 11
mom. 1 § Tryck fr ihets-Förorda., rör-.de aflemnande af exemplar
af tryckpressens alster lill åtskilliga embetsverk och allmänna
bibliotheker.
Sedan undert. Ridd.Sekret. uplyst, att BorgareSt. icke antagit
förevar, förslag, samt jemväl BondeSt. ogillat detsamma, men att
underrättelse om PresteSt:s i ämnet fattade beslut icke ankommit,
beslöt R. o. Ad, att antaga det i denna punkt uptagna förslag.
11 :te punkten: Förslag lill ett tillägg i 28 § R.F., angele
befordran af utländske män till vissa embeten och
tjensler.
lindert. Ridd.Sekret. tillkännagaf, att, enl. ankomne prot.-
182
Den 25 Januari e. m.
utclr., BorgareSt. icke antagit N:o 1 af de i denna punkt uptagne
förslag, samt ansett förslaget N:o 2 i följd deraf förfalla, och BondeSt.
ogillat begge de ifrågavar. förslagen, men att underrättelse om
PresteShs beslut ännu icke erhållits.
Frill. Cederström, Rudolf: Gagneligheten af hvad i detta
förslag åsyftas, ämnar jag ingalunda bestrida; men hvad jag önskar
lägga vigt uppå, är att redaktm af ett förslag till grundlagsstadgande
må vara så affaltadt, att det icke föranleder till oriktig infattning.
Man måste ihågkomma att R.F:s 83 § säger, att grundlagarne
skola efter deras ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas. Jag
hemställer till Eder, Mine Hrr! huruledes man skall kunna förstå
ett grundlagsstadgande, så upstäldt sora det ifrågavar., och ber att
få hänvisa lill näst den sista punkten af andra stycket, der det heter:
”Till civile embetsman inom riket och till domare, må sådana
män endast nämnas, eller, på sätt ofvan sagdt är, inkallas, som äro
af den rena evangeliska läran.” Om man grammatikalisk! analyserar
ifrågavar. punkt, så finner man att orden ”sådane män” utgöra
subjekt till verbet ”nämnas”, äfvensom till verbet ”inkallas”.
Hvartill nämnes eller inkallas sådane män? — Jo, till civile embetsman
inom riket och till domare, och vilkoret för begge dessa kathegorier
är, att personerne skola vara af den rena evangeliska läran.
På detta sätt framställer sig, för mig åtminstone, meningen
af dessa ord. Kastar man en blick på Coust.Utsk:s, vid förra riksdagen,
atlåtna mern., med hemställan att förevar. § skulle blifva
hvilande, såsom den också blef, så finner man visserligen att meningen
alldeles icke varit, att till beklädande af civila embeten inom
riket och domareplatser, K. M. någonsin skulle kunna inkalla
utländske män. Man torde måhända invända, att då första delen
af det första stycket, innehåller att ”Konungen eger att i Statsrådet
utnämna och befordra infödde Svenske män till alla de embeten och
tjenster inom riket etc.”, meningen väl icke kunde antagas vara,
att en så fullkomlig motsägelse af sjelfva stadgandet, som den jag
framställt, genom hänförande äfven af verbet ”inkallas” till orden
”infödde Svenske män” skulle ens tänkas möjlig; men det är icke
här fråga om hvad man menat, utan om hvad som här står skrifvet.
Jag för min del anser alltså detta förslag, sådant det nu är redigeradt,
omöjligen kunna bifallas, helst R. o. Ad. genom antagandet
af berörde redaktm, skulle måhända rent af upmnnlra framtida afgifvandet
af likaså missledande framställningar. Min anhållan åsyftar
således afslag på förevar, punkt, och gör det utan att på minsta
sätt vilja förringa värdet af hvad Const.Utsk. velat tillvägabringa.
Gr. Lagerbjelke: Den af Frih. Cederström klandrade mellanraening
har så tillkommit, att Const.Utsk. vid förra riksdagen
beslöt antaga förslaget, utan att denna mellanmening då var i fråga.
Sedermera, vid memorialets justering, upkom i Utsk. fråga alt
för de personer, hvilka K. M. skulle kunna inkalla, äfven borde serskildt
föreskrifvas, att de måste vara af den rena evangeliska läran,
och derföre beslöt Utsk., vid det tillfället, införandet af dessa nu
klandrade ord. För min del medgifver jag visserligen att redakt:n
Den 25 Januari e. m.
183
kunnat blifva lyckligare, men inser likväl icke att den är till den
grad dunkel sorn Frih. Cederström vill bevisa. Om man läser §
i sin helhet, måste man finna att meningen uti stadgandet ang:de den
rena evangeliska läran, gäller så väl för domare och civile embetsman,
som för dessa inkallade personer, så att ordet inkallade icke
kan tillämpas på domarne. Emedlertid, och då Frih. Cederström
för sin del erkänner förslagets syftemål vara godt och förklarar sig
vilja detsamma tillstyrka, samt då förslaget i alla fall numera, enl.
hvad vi känna om de öfriga Ståndens beslut, icke kan blifva lag,
efter det är afslaget af flere Stånd, och då R. o. Ad:s beslut sålunda
numera endast gäller principen, så skulle jag för min del vördsamt
hemställa om icke R. o. Ad. behagade godkänna förslaget, såsom
i och för sig sjelft godt och riktigt.
Frih. Cederström: Jag hade icke trott det jag yttrat mig så
otydligt, att Gr. Lagerbjelke skulle upfatta raina ord så', soth hade
jag kallat det klandrade stället dunkelt. Jag yttrade att det var
oriktigt och missledande. Det är sagdt af Gr. Lagerbjelke, att
dä ett annat Stånd redan har afgjort frågan genom afslag, så
skulle R. o. Ad:s bifall endast utmärka ett godkännande af principen.
Men jag inser icke hur man kan komma till den slutsatsen;
ty derest R. o. Ad. godkände punkten, sä godkändes den ju ordagrant
sådan som den är. Gr. Lagerbjelke har vädjat till det gillande
omdöme jag hyst, hyser och äfven uttalat ang:de nyttan och
riktigheten af förslagets syftemål. Jag skall också i sinom tid, såvida
vår Herre förunnar mig tid och lifstid, icke undandraga mig att
instämma i detta förslag, redan när det förnyadt, som jag förmodar,
under loppet af innevar. riksdag, till att blifva hvilande, inkommer
till Stånden ; men dä likväl, såsom jag hoppas, i sådana
ordalag affattadt, att det framdeles kati antagas.
Hr Printzensköld, Carl: Afven jag erkänner villigt det
goda och berömliga syftemål, som föranledt ifrågavar. af Const.Utsk.
upgjorda förslag men jag måste lika med Frih. Cederström bestrida
dess antagande, derföre att det, enl. min tanke, är i ordalagen
fullkomligen otydligt och ingalunda af beskaffenhet att kunna förstås,
med mindre man skulle tolka grundlagen tvärtemot dess ordalydelse.
Man finner detta förhållande när man läser första perioden
af förslaget. Deruti säges tydligen huruledes ”Konungen eger
att i Statsrådet utnämna och befordra infödde Svenske män till
alla de embeten och tjenster inom riket, högre och lägre, hvilka
äro af den egenskap, att Konungen fullmakter derå utfärdar; dock
böra vederbör, förut med förslag hafva inkommit, der sådane hittills
egt rum.” Såsom ett undantag från detta stadgande följer sedan
ett tillägg i den näst härefter följande punkt, nemi. att ”Till
beställningar vid universiteten och andra inrättningar för vetenskap
eller skön konst, äfvensom till läkarebeställningar må Konungen ock,
efter vederböra hörande, eller uppå deras framställning, kunna kalla
och befordra utländske män af utmärkt förtjenst.” Således visar sig
alt Const.Utsk:s afsigt varit den alt inskränka sig lill endast detta
undantag i afseende på de embeten och tjenster till hvilka Konun
-
1S4
Den 25 Jan aari e. m.
gen skulle kunna kalla utländske män. Men då man kommer lill
sista punkten af Const.Utsk:s mern. der det heter, ”till civile embetsman
inom riket och till domare må sådane män endast nämnas,
eller på sätt ofvan sagdt är, inkallas, som äro af den rena
evangeliska läran”, så har man der insatt ett tillägg, som åsyftar
rättighet alt kunna till dessa embeten utnämna äfven ulländningar,
enär det står ”eller inkallas,” hvilket afser de utländske personerne.
När nu ett undantag i början af punkten blifvit gjordt för vissa
fall, men Coust.Utsk. sedan opliäft detta undantag och förklarat äfven
civila embeten böra till den kathegori af tjensler inom landet,
som kan tillkomma äfven ulländningar, sä hemställer jag,
huruvida man kan tolka grundlagens § så, sorn Gr. Lagerbjelke sökt
göra det. Jag för min del anser det omöjligt, enär grundlagarne
skola efter deras ordalydelse tillämpas, och tror det derföre vara klokast
att R. o. Ad. icke bifaller förslaget, utan genast, på grund af
dess otydlighet, förkastar detsamma. R. o. Ad:s prot-.r vittna nog
om orsaken till detsammas förkastande.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Alt nu ifrågavar.
förslag till en nödig och nyttig förändring af 28 § R.F. måste, såsom
redan i andra Stånd lärer varit händelsen, äfven här förkastas
till följd af en redakl:s-anmärkn., hvars riktighet icke kan bestridas,
är högligen alt beklaga. Afslaget kan dock möjligen medföra en
fördel, nemi. den alt, då efter all sannolikhet, frågan, såsom egande
allmänna sympalhier, framdeles åter förekommer, vid den ifrågasatta
rättigheten för Konungen, att till beställningar vid våra undervisningsanstalter
kunna kalla och befordra utländske män, vilkoret
för desse, all tillhöra den rena evangeliska läran, icke må anses
erforderligt för lärare i naturvetenskaperne, mathematiska och tekniska
ämnen, lefvande språk ock skön konst, i annat fall än så vida
med lärarebefallningarne äro förenade andra åligganden, än endast
undervisnings meddelande i nämnde ämnen. Genom en sådan
utsträckning af det föreslagna grundlagsstadgandet skulle, utan alt
några menliga följder deraf vore alt befara, det afsedda ändamålet mera
fullständigt vinnas. Änskönt något förslag i denna riktning här icke
kan väckas, liar jag likväl ansett mig vid delta tillfälle kunna och
böra fästa upmärksamhet derpå.
Hr von Hartmansdorff: Då förslaget 1 denna punkt redan
är förkasladt, sä är det visserligen likgiltigt hvilket beslut R. o. Ad.
kommer alt fatta, om man blott ser pä frågans utgång. Men för
Ståndets värdighets skuld, anser jag icke likgiltigt om Adeln skulle
antaga ett förslag, hvars ordalydelse är felaktig, på sätt så väl Frih.
Cederström som Hr Printzensköld hafva ådagalagt. Det är efter ordalagen
man bör bedomina förslaget. Om det icke lyckats Utsk. att
gifva riktiga uttryck'för stadgandets mening, så måste Stånden vänta
med antagandet deraf intill dess Utsk:s bemödanden haft bättre
framgång.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter H.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade antaga
det i förevar, punkt under N:o 1 uplagna förslag.
Ropades nej.
Den 25 Januari e. m.
185
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om icke
R. o. Ad., i följd af det nu fattade beslutet, ansåge det i denna
punkt förekommande förslaget N:o 2 hafva förfallit, blef denna propos.
besvarad med ja.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
den 22 dennes på bordet lagda nåd. propos: r och skrifvelse till
R. St.:
l:o, ang:de låneunderstöd för anläggning af en jernväg emellan
städerne Örebro och Nora;
2:o, ang:de uplätelse af jord från trumpetare-bostället vid Calmar
reg:te Lilla Ökna_N:o 2 i Jönköpings län till plan för sockenstuga
och skolhus åt Ökna församling; och
3:o, ang:de dispositionen af de 1848 års krigsrustningsfond tillhörande
persedlar, som blifvit i Stockholms Utredms-förråd inlemnade.
Föredrogs K. M:s d. 22 dennes på bordet lagda nåd. skrifvelse
till R. St., ang:de inqvarterings-skyldigheten i Stockholm.
Då H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R. o. Ad. bifölle
att denna nåd. skrifvelse remitterades till StstsUtsk., ropades ja,
men dervid anmälde sig och yttrade
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Månne icke denna propos.
borde remitteras till Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk.; ty jag tror icke
att något anslag deri blifvit ifrågastäklt.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag tager mig friheten hemställa
om icke ifrågavar. propos. kunde remitteras till såväl Statssom
Ekon.Utsk:n.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Då redan fråga är väckt
om anslag för inqvartering i städerna, äfvensom i landsorterna, torde
det vara rättast att den K. propos:n remitteras till StatsUtsk.,
emedan den eger sammanhang med hvad som redan är stadgadt i
delta ämne. Skulle dä StatsUtsk. linna något sammanträde med
Ekon.Utsk. nödigt, så står det Utsk. öppet att begära detsamma.
Hr Lagerhjelm, Pehr, förklarade sig vara förekommen af
Frih. Palmstjerna.
Uppå härefter förnyad propos., beslöts att ifrågavar. nåd. skrifvelse
skulle remitteras till StatsUtsk.
Föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s nedannämnde
d. 22 dennes på bordet lagde nåd. propos:r och skrifvelse:
l:o, ang:de uplåtelse åt staden Jönköping af plats till skolhus å
den Jönköpings f. d. fästning tillhörande mark;
2:0, ang:de uplåtelse af Kronan tillhörig jord lill hamnanläggning
vid Wadstena slott i Östergöthlands län:
186
Den 25 Januari e. m.
3:o, i fråga om grunden för beräkningen af reservräntorne vid
båtsmansliåliet i Blekinge; och
4:o, i fråga om förändrad beräkningsgrund för Båtsmans-vakansafgiften
af nyroterad jord inom Blekinge län.
Vid föredragning af K. M:s d. 22 dennes på bordet lagda nåd.
propos. till R. St. ang:de låneunderstöd för utvidgning och reparation
af domkyrkan i Wexiö, yttrade sig
Gr. Mörner, Carl: Ehuru jag förmodar alt den skrifvelse,
som föranledt den nu föredragna nåd. propos:n i förevar, ämne,
kommer att tillhandahållas StatsUtsk., anhåller jag likväl att, såsom
varande en af Wexiö domkyrkas tutorer, få beledsaga remissen med
några uplysuingar. Domkyrkan var i det förfallna skick, att ett
kostnadsförslag öfver densammas reparation måste uprältas. Detta
förslag, som upgick till mer än 43,000 r:dr, en summa, för stor
att kunna af domkyrkokassans egna tillgångar bestridas, föranledde
lill framställning om låneunderstöd derför hos K. M., som derom
vid förra riksdag till R. St. framställde propos. R. St. vägrade då
det låneunderstöd, som nu åter blifvit hegardt. Jag tager mig friheten
meddela den uplysning, att domkyrkans kapital, när reparationsarbetet
börjades år 1849, upgick till 33,000 r:dr; att af dessa
16,000 r:dr åtgått för de reparationer, som blifvit verkställde; att
den betydligaste delen af arbetet ännu återstår, samt att kassans årliga
behållningar äro så ringa, att det blifver omöjligt att fullborda
reparationen utan låneunderstöd på billiga vilkor. Det skulle vara
mer än nedslående om R. St. äfven vid denna riksdagen skulle vägra
beviljandet af det anslag som blifvit begärdt, hvarigenom domkyrkan
skulle komma alt stå i ett ofnlländadt skick och icke kunna
begagnas. Domkyrkans tutorer hafva derföre hos Konungen anhållit,
att på de vilkor, som i den K. proposm finnes föreslagna,
ett låneunderstöd för ifrågavar. ändamål måtte beviljas, och de förmoda
nu, alt sedan Linköpings domkyrka och flere stadskyrkor under
tiden tillvunnit sig den fördel, som nu för Wexiö domkyrka
sökes, denna sednare äfven mätte komma i åtnjutande af en sådan.
Jag har endast velat göra dessa tillägg i fall den lind. skrifvelsen
i ämnet möjligen icke skulle åtfölja remissen till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Föredrogs och remitterades till Bevilln.Utsk. K. M:s d. 22
dennes på bordet lagda nåd. propos. till R. St. ang:de den s. k.
kurhus-afgiften.
Vidare föredrogos och remitterades till StatsUtsk. K. M:s ncdannämnde
d. 22 dennes på bordet lagde nåd. propos:r till R. St.:
l:o, ang:de uplåtande till domkyrkan i Calmar af arrende-inkomslerne
utaf jordlägenheter tillhörande Calmar f. d. fästning;
Den 25 Januari e. m.
187
2:o, ang:de låneunderstöd för återupbyggande af Lidköpings
nedbrända kyrka;
3:o, ang:de låneunderstöd för npförande af lazaretts- och kurhus-byggnad
i Warberg; samt
4:o, ang:de begärdt amorteringslån lill fullbordande af en nybyggnad
för Läns-lazarettet i Lund och dermed förenade sjukvårdsinrättningar.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 2, i anledn. af väckt motion om utfärdandet
af sammandrag utaf författningar, i afseende på kringvandrande
gesäller och andra icke bofasta personer.
Föredrogs, men lades, på begäran af Hr Lager hjel m, Pehr,
och Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr., ånyo på bordet Allm.
Besv.- o. Ekon.Utsk:s d. 22 dennes bordlagda utlåt. N:o 3, i anledn.
af väckt motion om förändring uti föreskrifterne om jernvräkeriet
i riket.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s nedannämnde
d. 22 dennes på bordet lagde betänk, och utlåt.:
N:o 4, i anledn. af väckt motion om insättning i sparbank af
en del utaf tjenstehjons aflöning; och
N:o 5, i anledn. af väckt motion om upmuntran åt tjenstehjon
för trogen tjenst.
Vid föredragning af Allm. Besv.- o. Ekön.Utsk:s d. 22 dennes
på bordet lagda utlåt. N:o 6, i anledn. af väckt motion om förändring
uti K. M:s förnyade HaranOrdn. d. 24 Januari 1771, blef
detta utlåt, ånyo bordlagdt, på begäran af Frih. Palmstjerna,
Carl Otto. och Gr. af Ugglas, Ludvig.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda utlåt. N:o 7, i anledn. af väckt motion, ang:de fastställande
af reglemente för socken-magasiner.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Den ränta, som betalas för
lån af spanmål från socken-magasinerna, är antingen en sådan, som
afses i lagens stadgande om ränta, eller också är den en afgift, som
med den förutnämnda icke kan jemföras. Ar det nu en sådan ränta,
hvars belopp af lagen bestämmes, så kan jag icke se, att Konungen,
genom någon förklaring af__K. brefvet af d. 6 April 1842,
deruti kan göra någon ändring. Ar åter denna afgift af annan beskaffenhet,
så är förenämnde K. bref ganska tydligt, och då ser jag
icke heller hvartill en anhållan hos K. M. om förklaring öfver samma
bref skulle tjena, enär man i sådant fall icke kan finna alt de
188
Den 25 Januari e. m.
reglementen, som bestämma en afgäld af 2 eller 4 kappar på tunnan
för lån af spanmål ur sockenmagasiner, strida mot allmänna
lagens föreskrifter. Jag anhåller om återremiss.
Frih. von Stedingk, Styrbjörn: Hvad Frih, Palmstjerna
yttrat tyckes vid första påseende ega sin riktighet, men jag
hemställer om icke, på sätt i den väckta motionen omnämnes,
tillfällen funnits då sanktion blifvit vägrad å reglementen för utlåningar
ur sockne-magasiner, derföre alt K. Bef:h:de varit tveksamme
om rätta ordaförständet af 1842 års K. bref, hvarest omtalas
4 kappar på tunnan. Hvad åter nyssberörde K. bref angår,
så är detsamma helt och hållet att anse såsom allenast rör:de
sockne-magasiner, och slår icke i strid med någon annan lag, derföre
att det rörer en enskild sak. Sådant har inträffat tillförene,
hvarpå såsom bevis kan anföras reglementet för Pantlåoe-inrättningen
i Stockholm, som lager ända till 12 proc. ränta för sina
utlåningar. Detta går mycket väl an derföre att det är en enskild
inrättning, som fått en slik rättighet tillagd och enahanda
är förhållandet med sockne-magasiner. Dessa kunna icke bestå
om de icke få ega den rättighet, som sålunda blifvit dem af Konungen
tillerkänd; men som denna rättighet kunnat tydas på olika
sätt, såsom motionen gifvet- vid handen, så ansåg sig Utsk. tvunget
föreslå R. St., att hos K. M. i underd. anhålla om en ytterligare
förklaring i ämnet, hvadan jag motsätter mig begäran om
återremiss.
Frih. Raab, Adam Christian: Den siste värde talaren
förklarade, att socken-magasiner i allmänhet icke kunna bestå, så
vida de icke i ränta få taga 4 kappar på hvarje tunna spanmål
som af dem utlånas. Jag skulle just synnerligen önska att en sådan
rättighet icke måtte dem beviljas, emedan jag är fullt öfvertygad
att de flesta socken-magasiner äro mera skadliga än gagneliga,
och ur sådan synpunkt anser jag lyckligt om K. Bef:h:de
ega utväg att kunna afslå reglementen för sådana magasiner. För
att icke uptaga någon längre tid med utredande af orsakerna
hvarföre jag anser dessa socken-magasiner vara skadliga, på sätt
jag antydt, vill jag åberopa att första landtmannamötet, som hölls
härstädes, just hade frågan om socken-magasiner till föremål för
sin öfverläggning, och att meningarne vore enhälliga derom, att
dessa magasiner, inrättade så som de i allmänhet äro, voro serdeles
skadliga, hufvudsakligen derföre, alt de, för att göra grundfonden
fruktbar, utlåna sina förråder så i ond som god tid och
taga ränta på spanmålen, den de utlåna egentligen till de fattige,
då det är godt om säd. Dessa, som icke så noga tänka sig före
när de sätta sig i skuld, få återbetala den när spanmålen stiger, och
magasins-intressenterne sjelfve vilja begagna sin lånerätt. Dessa
magasiner skada icke blott genom den höga ränta de taga för sina
lån, utan ock fastmera, genom de tillfällen till skuldsättning,
som lemnäs de fattiga; och den tillgång på säd, som skulle finnas
i socken-magasinerna, finnes derstädes icke annorlunda än på
papperet, d. v. s. de hafva visserligen sina fordringar, men till
-
Den 25 Januari c. m.
189
gångarne skola lagas af årets skörd. Ju lägre räntan sättes, dess
mindre frestelse hafva magasins-intressenterne, att i god tid utlåna
säden lill de fattige. Ur sådan synpunkt instämmer jag icke
allenast i de anroårkmr Frih. Palmstjerna gjort, utan hemställer
äfven om det icke vore skäl att afstå detta betänk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Upfyllandet af den i Utsk:s förslag
framställda begäran är för K. M. en konstitutionel omöjlighet,
ty deruti innefattas, alt Konungen i ekonomisk väg skulle förändra
en civil-lag, hvilket icke låter sig göra annorlunda, än genom
beslut af Konung och Ständer gemensamt. Att Ständerne sålunda
skulle till Konungen ingå med anhållan, alt Han måtte begå en
grundlagsvidrighet, torde vara föga lämpligt, hvarföre äfven jag
instämmer i den af Frih. Palmstjerna gjorda framställning.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Utan att på något sätt
vilja frigöra mig från all andel i det felaktiga tillstyrkande, som
afgifvits från det Ulsk. af hvilket jag är medlem, får jag dock förklara
att målet blifvit beredt på en afdelning den jag icke tillhörer.
Hvad saken beträffar, ber jag alt få uplysningsvis meddela
hvad motionären i sin motion fullständigt utvecklat, att nemi.
förslaget tillkommit på grund deraf, all K. Bef:h:de icke ansett
sig kunna stadfästa ett reglemente för en magasins-inrättning derföre,
att uti samma reglemente, den för en utlånad tunna spanmål
bestämda ränta, upgått till högre belopp än den ränta, som
lagligen är medgifven i H.B. Utsk. trodde likväl att, då det var
en känd sak all sådana reglementen förefinnas och nu äro gällande,
der räntan är bestämd till 4 kappar, och då K. brefvet af
år 1842 öfverlemnal den pröfningsrätt, som K. 51. förut hade utöfva!,
att fastställa socken-magasins-reglementen, åt K. Bef:h:de,
det på samma väg, som förut det varit möjligt erhålla stadfästelse
pä en sådan rätt, äfven nu och för framtiden kunde ske. För
min del vill jag icke bestrida betänk:s återremitterande, enär jag
icke kan neka att jag i vissa fall delar de åsigler Frih. Palmstjerna
och Gr. Lagerbjelke uttryckt, men hemställer till Frih. Baab
i hvad mån hans ändamål skulle vinnas, om betänk, blefve afslaget;
derigenom hade nemi. ingalunda något medel blifvit beredt
alt tillfredsställa den ovilja han uttryckt mot socken-magasinerne,
ty olägenheten af dem står likväl qvar för framtiden, äfven
om betänk, skulle afsläs.
Frih. von Stedingk: Jag är icke i den lyckliga ställning
som Gr. Liljencrantz, att icke hafva varit närvar, när denna fråga
förevarit, efter den förekommit just på den afd. af Utsk. der jag
är. Just derföre har jag också noga betänkt saken, innan den
lill Ulsk. öfverlemnades och sedan lill Ståndet inkom. Vid hvad
Gr. Lagerbjelke yttrat, alt del nemi. icke kunde gå an, att ingå
med en sådan skrifvelse lill K. AL, får jag fästa upmärksamheten
på alt Utsk. endast begärt en förklaring i den syftning, som K.
M. redan en gång afgifvit. Således, när det en gång förut har
skett, är det icke något nytt som begäres, utan endast att förkla
-
190
Den 25 Januari e. m.
ringen måtte blifva så tydlig, att man icke kan misstaga sig i
den frågan, att sockne-magasinerna må ega rätt att taga 2 kappar
på tunnan i ränta. Ulsk. liar liållit sig till K. M:s förklaring
af Dess nåd. bref af den 6 Äng. 1842, och således bibehållit
såsom maximum 4 kappar på tunnan. Af Frih. Raabs anförande,
fattar jag icke hvad han åsyftar. Efter han har en sådan
motvilja emot sockenmagasinerna, så har det ju stått honom öppet,
att under motionstiden väcka motion om deras afskaffaude.
En återremiss kan ingalunda verka något. För min del kan jag
icke se annat, än att Utsk. rätt behandlat denna fråga, ty sjelfva
motionen innehåller icke något annat, än en begäran om en
sådan förklaring som den, hvarom Utsk. anhållit. Jag tror dessutom
icke alt man kan hålla sig till något annat än hvad Utsk.
har begärt. För min del tror jag att denna motion icke kan på
annat sätt besvaras, än som Utsk. gjort det, och bestrider jag sålunda
återremiss af detta betänk.
Hr Ribbing, Arvid: Lagens stadgande om ränta, angår
penningar och icke spanmål, sålunda anser jag att det åberopade exemplet
af alt K. Def:h:de skulle ansett sig förhindrade af lagens stadgande
att fastställa ett reglemente, som bestämmer 4 kappars ränta på
tunnan, icke hafva någon grund. Hade den församling, som önskat
stadfästelse å ett dylikt reglemente, men blifvit densamma af
K. Bef:h:de förvägrad, klagat öfver ett sådant beslut, så hade den
fått sin vilja fram. Jag tror således, att det icke vore behöfligt
att begära någon förklaring öfver den redan utfärdade författning,
som tillåter Landsh:r att fastställa reglementen för socken-magasiner.
Hvad för öfrigt i ämnet blifvit anfördt om socken-raagasinernes
skadlighet, så må det så vara på vissa orter, på andra åter
får jag vitsorda deras stora gagnelighet, hvilket dock är ett ämne,
som är utom frågan och som icke bör inverka på afgörandet
af delta betänk., hvilket egentligen angår en s. k. lagförklaring,
men hvilken, på sätt jag andragit, icke är behöflig. Den olägenhet
som upstålt, genom den vägrade sladfästelsen å reglementet,
hade lättast undanröjts genom klagan öfver beslutet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Jag kan ej neka,
det jag blifvit förundrad öfver den siste talarens anmärkn., att lagens
stadgande om räntas beräkning endast skulle afse kontanta
penningelån. För min del har jag trott, att detta stadgande vore
lika tillämpligt, vare sig om jag utlånar 100 t:or sp:ml, eller
100 r:dr i pn:r, nemi. alt icke mer än 6 för hundradel får beräknas.
Vid sådant förhållande kan jag icke underlåta alt uttrycka
min förundran deröfver, att Ekon.Ulsk. kunnat anse sig behörigt
att handlägga en fråga, som innefattar ett bestämdt undantag från
lagens allmänna stadgande.
Procenteri är nemi. i lag förbjudet; Konungen kan icke medgifva
att enskilda personer få vara procentare, och lika litet kan
han tillåta en korporation alt bedrifva procenteri. Skulle Konungen,
genom reglemente, härtill lemna bifall, så får jag förklara
Den 25 Januari e. m.
191
det jag, sorn domare, icke skulle, draga i betänkande att döma
den Magazins-direkt. för proecnteri, hvilken, begagnade sig af en
slik tillåtelse, toge högre ränta än lag sladgar. Det är således
nödvändigt, icke allenast alt en återremiss af ifrågavar. utlåt, sker,
utan äfven att frågan måtte behandlas af LagUtsk., med hvilket
jag förmodar att Ekon.Utsk. kommer att kommunicera sig.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Ändamålet med det
förslag, som Ekon.Utsk. afgifvit, mätte vara, att R. St. skulle lemna
en sanktion åt Konungens nåd. bref af d. 6 April 1842 i afseende
på den ränta som sockenmagasiner taga för den spanmål,
som af dem utlånas, och i sådant fall är att tillse huruvida en
sådan sanktion är behöflig. För min del anser jag den vara obehöflig.
Frih. Palmstjerna har redan updragit skillnaden emellan
ränta och afgift för kostnader. Det är klart, att den afgift som
lill sockenmagaziner erläggas för inlemnade lån af spanmål icke
år alt anse allenast som ränta för sjelfva lånet, utan att i densamma
äfven ingår ersättning för kostnader, hvilka med en magazins-inrättning
äro förenade såsom t. ex. sjelfva magazins-husels
upförande och underhåll, den deri förvarade spanmålens skötsel
m. m. Jag uprepar således, att, enl. min öfvertygelse, är R. Sl:s
sanktion å det förenämnda Kgl. brefvet öfverflödig. Under sådana
forhållanden, och som jag icke vet hvad med en återremiss
kan åsyftas, om ej förändring i Utsk:s utlåt., kan jag icke
heller fatta hvartill en sådan skulle tjena, utan hemställer huruvida
icke R. och Ad. skulle finna för godt att afslå förvar, utlåt.
Hr Printzensköld, Carl: Om frågan här vore om alt
anlägga sockenmagaziner, så skulle jag visserligen med Frih. Raab
dela åsigter, emedan jag är af samma öfvertygelse som han, att
dessa magaziner snarare skada än gagna; — men nu är likväl
icke den frågan föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Den fråga
åter, som utgjort föremål för Utslcs betänk, anser jag, lika
med Hr Ribbing vara af beskaffenhet, att Utsk. misstagit sig i
bedömmande af densamma. Jag yttrar detta, äfven med äfventyr
att bli föremål för samma förundran, som Hr Cederschiöld
tillkännagifvit i afseende på Hr Ribbing.
Jag har icke kunnat finna något ställe i lagen som stadgar,
all när man utlånar varor, dödt eller qvickt, man då skall åtnöja
sig med 6 proc. Derföre heter det i det stadgande i lagen som
säger: ”ingen tage eller läte förskrifva sig högre ränta än 6 för
hundradel” men derjemte heter det, om man vill lägga räntan till kapitalet
och sedan derå beräkna räntan, det skall ej för ocker räknas.
Nu lärer väl en quantite' spanmål svårligen kunna betraktas som
ett kapital, med mindre man evalverar varan i penningar och
derefter uträknar räntan, men då man fordrar lånet åter, in natura,
så har det icke direkt den egenskap, som eljest innefattas i
ordets försträckning i den mening, som Lagstiftaren begagnat detta
ord.
Således innefattar den Kgl. föreskriften af d. 6 April 1842
ingalunda något sådant stadgande, som lägger hinder i vägen för
192
Den 25 Januari e. m.
K. Bef:de alt kunna, efter sig företeende omständigheter, bestämma
It vil ken ränta som helst om hvilken Socknemännens sinsemellan
kunna öfverenskomma, utan alt dervid vara bundne af
allmänna lagens föreskrift beträffande ränta för utlånle kontanta
penningar.
Deraf följer alt, om K. Beflude vid pröfning af ett reglemente
för lån ur ett Sockenmagazin misstagit sig i sitt omdöme
och vägrat fastställelse derå, på den grund, ali den s. k. räntan,
d. v. s. afgiften eller afgälden å derifrån utgående lån vore högre
än 6 för hundradet, så kan frågan härom i besvärsväg afgöras hos
Konungen, hvilken tvifvelsutan icke underläte att uti ett sådant
misstag meddela rättelse.
Alt nu blott för ett enstaka fall, eller derföre, alt eli sådant
misstag egt rum, ingå lill Konungen och begära förklaring
öfver del förenämnda K. brefvet, anser jag desto helldre öfverflödigt,
som, i fall man skulle förfara så vid alla de fall, då såväl
de exekutiva myndigheterna som domstolarna möjligen misstaga
sig om lagars och författningars mening, R. St. svårligen
skulle komma i tillfälle att göra annat än att ouphörligen begära
förklaringar öfver den ena författningen efter den andra. Erfarenheten
visar väl alt misstag ofta nog kunna begås; — men
derföre har man också myndigheter, den ena högre än den andra,
på det att man skall kunna vinna rättelse då sådan påfordras.
Jag finner således förslaget ingalunda vara af behofvet påkalladt
och afstyrker derföre detsamma, men hemställer derjemte
att R. o. Ad. genast behagade förkasta betänk.
Hr Ribbing: Sedan Frih:ne Tersmeden och Palmstjerna
yttrat sig, har jag ingenting annat att tillägga i hvad jag ville
andraga, ån att fästa upmärksamhelen derå, att varor äro underkastade
förminskning och förskämning och att således denna omständighet
äfven måste (agas i beräkning, då fråga är alt hålla
uplag af varor, de der af sådan orsak icke af Lagstiftaren ansetts
lika med penningar.
Frih. von Stedingk: Utsk. har ganska riktigt gjort skillnad
mellan den ränta som betalas för lån af penningar, och den afgift,
som skall erläggas för lån af spanmål ty det säges just att
icke förhållandet med ränta på penningar bör komma att göra
någon förändring i K. Förordn. af 1842 och Kisk. har således
tänkt att det endast vore en afgift, som begärdes för uprätthållande
af sockenmagazinernas bestånd. Till svar å hvad Frih. Tersmeden
yttrat, kan jag försäkra, alt det ingalunda varit Utsk:s
mening att begära R. Sl:s sanktion på en författning, som redan
varit gällande många år, utan Utsk. har endast sökt förebygga
möjligheten deraf, alt Konungens Beflnde, eller hvilken annan
auktorile som dermed kunde hafva att skaffa, skulle komma i den
tvetydiga ställning alt behöfva neka fastställelse af de reglementen,
som_med ledning af 1842 års K. bref kommuner kunde
komma att upgöra. Jag är icke okunnig derom, att jurister i
allmänhet anse penningar och varor såsom varande ett och det
-
Den 25 Januari e. m.
193
samma, och alt utbyte af varor skall beräknas lika med penningeränla,
så att, om jag lånar ut en vara, får jag ej derå beräkna
mig till godo mer än 6 proc. Men bär är fråga om en enskild
inrättning, och om rättighet för den i likhet med hvad förut tinnes
stadgadt för Pantlåne-inrällningen i Slockholm.
Frih. Palmstjerna: I min förra framställning med begäran
om återremiss, sökte jag undvika att inleda R. o. Ad. på lagfrågan
och delta med afsigt, emedan jag vet, att de lagkloke ofta äro af
stridiga meningar i afseende på förklaring af lagens rätta förstånd,
äfven i så enkla fall som delta. Fördenskull inskränkte jag
mig till begäran om återremiss, sägande, att om den afgift som
går till ett Sockenmagazin skall kunna jemföras med ränta, i lag
bestämd för lån af penningar, så beliöfdes ingen förklaring, men
om berörde afgift icke vore att dermed förlikna, så vore 1842 års
K. Författning tydlig och klar, samt förklaring i sädaul fall följaktligen
äfven öfverflödig.
I sakens nuvar. skick instämmer jag med Frih. Tersmeden i
anhållan om afslag å detta betänk.
Hr Cederschiöld: Hr Printzensköld har instämt med Hr
Ribbing deruti, att lagens stadgande om G proc. såsom högsta
ränta, endast hade afseende på penningeförsträckning, men icke
på försträckning af varor. Jag får i anledn. deraf tillkännagifva,
att jag väl icke för närvar, är försedd med lagboken, men
om jag icke missminner mig allt för mycket, så har del kapitel
i H. G., som talar om rättighet att taga ränta, till öfverskrift
dessa ord: ”Om försträekningar i penningar, eller varur och
ränta deraf.” Har jag icke misstagit mig häruti, och anses spanmål
som en vara, så lärer det vara obestridligt, att lagens föreskrift
om ränta äfven måtte gälla för försträckning af spanmåt,
ty om så icke vore förhållandet, tror jag att procentarne långt
före detta skulle hafva hittat på utvägen att låta skuldsedlarne sättas
i ett visst antal (unner spanmål i st. f. contanta penningar.
Hr Printzensköld: Det skäl som Frih. Palmstjerna an
fört
som orsak hvarföre han undvikit att vidlöta den juridiska
delén af frågan, hade jag trott alt han icke skolat vilja här meddela,
helst han lärer af erfarenheten hafva sig nogsamt bekant,
att icke allenast jurister, utan äfven andra, som icke äro invigde
i juridikens labyrinlher kuuna, rör:de samma ämnen och samma
författningar, vid dessas tillämpning vara af så bestämdt skiljaktiga
meningar, att den ene säger nej till det, hvartill den andre
säger ja.
Hvad åter Hr Cederschiölds försvar för sin åsigt beträffar, så
mäste jag beklaga, att, oaktadt han har rätt i sin upgift om öfverskrifien
på 9:de kap. H. B., han likväl, i afseende på sjelfva
lag-§§:nes innehåll bestämdt misstagit sig, ty besagde kap. omtalar
väl försträckning och lån i penningar och varor, men en serskild
§ talar om beloppet af den ränta man får beräkna för va3
H. 13
194
Den 25 Januari e. m.
ror och, i omedelbart sammanhang dermed, rättighet för fängifvaren
att lägga räntan till kapitalet under förklarande att detta
ieke må för ocker räknas.
Nu lärer en hvar lätt begripa att hufvudstol icke kan sägas
om ett parti spanmål; det är ock blir en vara underkastad förändring
i sitt värde allt efter konjunkturen. Således följer deraf att
hvad Lagstiftaren talat om ränta, det angår endast försträckning
i penningar. Lån eller försträckning af varor återigen, är af en
helt annan beskaffenhet: för dem kan man betinga sig hvilken
skälig afgäld och ersättning som helst, utan några af lagstiftaren
deremot lagda hinder. Skulle eli sådant förhållande existera, som
det Hr Cederschiöld upgifvit, så skulle en mängd af svårigheter
upstå vid transaktioner individer emellan, då desse skedde med
natura-persedlar i st. f. kontanta penningar.
Jag anser således här icke vara fråga om någon slags ränta,
utan endast om afgäld, — en betalning för ali man får låna en
vara — en ersättning dels för de kostnader man haft för denna
vara, dels ock för densammas skötsel och vård, transport m. m.
Jag fortfar all bestrida nyttan och nödvändigheten af della betänk,
och tillstyrker afslag derå.
Frih. Raab: Det har visserligen varit rätt intressant att få
åhöra en föreläsning af jurister om juridikens labyrinlher, men
jag hemställer huruvida del lönar mödan att med anledn. af detta
betänkrs afgörande slita tvisten om del juridiskt rätta, aldenstund
hvilkendera meningen som än blir den segrande, vi komma tili
samma resultat — eller lill afslag å detta betänk. Om den meningen
är den råtta, som säger alt det är en lagfråga, hvaröfver
Konungen icke kan afgifva någon förklaring, så är en underd.
skrifvelse derom olämplig; är det icke en lagfråga, så innebär
också den författning, som redan finnes ntgifven af år 1842 ett
tillräckligt bemyndigande för vederbör. Landsbo- alt medgifva räntans
förhöjning till 4 kp:r såsom här är föreslaget, och då är också
en sådan skrifvelse öfverflödig. För min del, och huru jag än ser saken
i följd af Brnnes diskurser om lagen, kan jag ej komma lill annat
resultat, än att olämpligt skulle vara alt återremittera betänk.,
hvarföre jag förnyar yrkandet om afslag derå.
Hr Cederschiöld: Jag får be om ursägt att jag ånyo begärt
ordet, men, enligt mina åsigter, finnas inga frågor af så stor
vigt som de, då man söker alt frän den lagstiftande makten eller
R. St. draga sådane frågor som tillhöra deras lagstiftningsrätt
att öfverlemna den till Konungamaglen ensamt. Vid sådana fall
kommer jag åtminstone att alltid söka bibehålla folket vid dess i
87 § Reg. F. medgifva rättighet att deltaga i lagstiftningen. Jag
har nu fått lagboken i hand och anhåller att få upläsa rubriken
å 9 kap. H. B., hvaraf jag hoppas att Hr Printzensköld skall bli
uplyst om sitt misstag. Rubriken lyder så: ”Om förslräcknin
gar
i penningar eller varor, och ränta deraf.”
Jag hemställar nu om icke ordet ränta har afseende äfven på
Den 25 Januari e. m.
195
varor. 3:dje § af samma kap. innehåller: ”kan ej den som gälda
hör, skaffa samma slags mynt eller varor, som utläntes; stånde
lill honom som försträckte hvad han helre vania vill, eller taga
fyllnad i annat slag efter t hy, som det utlånle vid förfallodagen
högst gäller.” Sålunda förekommer här ock tydeligen varor, hvaraf
måtte följa alt man icke heller för dem, mera än för reda penningar,
får taga högre ränta än lagan stadgar.
Jag medgifver visserligen att meningarne hos lagens tolkare
stundom kunna vara så stridiga, alt man, äfven i den klaraste
sak, icke kan förutsäga hurudan utgången skall blifva; men jag
hade icke trott att man här på Riddarhuset, mellan lagfarne män
skulle föra en sådan diskussion, som denna. Den lemnar ett ytterligare
bevis huru osäker tolkningen af våra lagar i sjelfva verket
äro.
Hr Fähraeus, 01 of I m m a n tiel: Jag är af de talares mening,
som anse det olämpligt att till K. M. ingå med underd.
anhållan om förklaring af det åberopade K. brefvet. Antingen är
frågan om ränta på spanmål, utlånad frän Sockenmagaziner en
lagfråga (och jag för min del vill icke nu yttra min åsigt derom,
då vi sett att lagfarne män i detta hänseende kunnat hafva alldeles
motsatta meningar), men i sådant fall måste det medgifvas,
att frågan blifvit orätt inledd och behandlad. Enligt del omförmälda
K. brefvet har Konungen updragit åt sine Befh:de, att fastställa
reglementen för Sockenmagaziner, med uttryckligt förbehåll
att dessa reglementen skola med lag och laga stadgar öfverensstämma.
Jag frågar med anledn. deraf, huru det skulle se ut,
om man hos Konungen anhölle om den förklaring att då det föreskrifvils
att man skall förhålla sig efter lag, del varit meningen
att man icke skulle förhålla sig efter lag?
Ar åter frågan af annan beskaffenhet och kan den anses såsom
varande af helt och hållet ekonomisk natur, så tror jag, lika
med Hr Ribbing, att dess lösning lättast upnås derigenom att besvär
anföras öfver K. Befhrdes afslag å till dess fastställelse iogifne
så beskaffade reglements-förslag. I de båda fallen anser jag
alltså olämpligt att till Konungen ingå med en så beskaffad framställning,
som den ifrågavar., hvarföre jag ock anhåller om afslag
derå.
Gr. Wrangel, Tönnes Hellmuth: Det förundrar mig
så mycket mer, alt Prosten Eurén väckt denna motion, som det
just var i den församling, der han är Kyrkoherde, som ett sådant
förslag till reglemente för utlåning af spanmål från Sockenmagazinet
var uprältadt, att 2:ne kappar skulle i ränta erläggas för
hvarje utlånad T:a spannemål, och hvarå K. Beflude vägrade stadfästelse,
emedan det föreslagna stadgandet ansågs stridande emot
den § i Fl. B. Hr Cederschiöld här upläst; men vid förd klagan
hos vederbör, öfver-auktoritet ändrades och uphäfdes K. Befh:des
förenämnde beslut med förklarande alt K. Befh:de vore oförhin
13*
-
196
Den 25 Januari e. m.
drad att fastställa reglementsförslaget och sådant just på grand af
föreskriften i K. brefvet af d. 6 April 1842. Enär således lagtolkningen
i detta afseende redan är stadgad och Konungen iden
åberopade författningen tydligen yttrat att de Sockenmagazinsreglementen,
som förut af Konungen gillats kunna tjena till föresyn
vid stiftande af andra dylika oeh deruti räntan är uptagen
ända till 4 kp:r på T:n så synes det vara öfverflödigt att, på sätt
motionären önskat och Utsk. tillstyrkt, besvära Konungen med
anhållan om förklaring af eli påbud, som redan är tillräckligt
kändt och tillämpad), hvarföre jag förenar mig roed dem som yrkat
afslag å betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad hemstälde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. ansåge de emot förevar.
utlåt, gjorde anmärkntr föranleda till återremiss och besvarades
denna propos. med starka nej, blandade med några ja, hvarefter
H. Ex förklarade det han funnit nej öfvervägande.
Hr Cederschiöld begärde votering, hvarefter R. o. Ad.
uppå derom framsläld propos., lill contrapropos. vid den blifvande
voteringen antog afslag å Utskrs utlåt.
Uplästes till justering och godkändes följande voler»
propos.:
Den sora anser de emot Allm. Besv. o. Ekon.Ulskts utlåt.
N:o 7 gjorde anmärknrr föranleda till dess återremitterande,
voterar
Ja;
den det ej vilt voterar
Nej;
vinner nej, varder ifrågavar. utlåt, af R. o. Ad: afslaget.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag tager mig friheten
anhålla det behagade Hr Frih. och Landtm, lill Ståndet hemställa,
att efter slutad votering åtskiljas.
Sedan härefter, uppå derom af H. E. Hr Frih. o. Landtm,
framstäld propos., R. o. Ad. beslutat alt åtskiljas sedan voteringen
försiggått samt 2:ne från utsk:n inkomne mål blifvit bordlagde,
företogs voteringen och befunnos vid dess slut rösterne hafva
utfallit, som följer
Ja — 7.
Nej — 46.
Anmäldes och lades på bordet:
Bevilln. Utsk. mern. n:o 2, om antagande af två Cancellister;
och
Stats Utsk. utlåt. n:o 30, i anledn. af R. St:s år 1849, församlade
Revisorers berättelse, aug:de verkställd granskning af Stats
Den 29 Januari.
197
Verket, samt andra af allmänna medel bestående fondens tillstånd,
styrelse och förvaltning, åren 1846 och 1847.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 9 e. m.
In fidem protocolli
Alberl Munck.
Onsdagen den 29 Januari 1851.
Plenum kl. 10 f. na.
Justerades 6 prot. utdr. för d. 25 samt pleni proen för d.
8 och 11 i deDna månad.
Uplåstes till justering och godkändes nedannätnnde från Exp.
Utsk. inkomne förslag till R. Sl;s underd. skrifvelser till K. M.;
N:o 5, angrde föreslaget utbyte af en del utaf den för Götha
Artilleri reg:tes äldre stallbyggnad i Götheborg uplåtna tomtplats
emot en annan närande stad tillhörig lägenhet;
N:o 6, angtde eftergift af ett Kronan tillfallet dana-arf, efter
afl. Postmästaren Wallvik;
N:o 7, angrde eftergift af ett Kronan tillfallet dana-arf, efter
Enkan Maria Hansdotter; och
N:o 8, angrde eftergift af ett Kronan tillfallet dana-arf efter
husmannen Nils Hansson Modig.
Med tillkännagifvande, att Frih. von Kraemer, Rob. Fred r.,
såsom ledamot af Bevilln. Utsk. begärt och erhållit 14 dagars ledighet
ifrån d. 30 dennes, anmodade H. E. Hr Frih. o. Landtm.
Hrr Elektorer, att sammanträda till val af en ledamot, att under
liden inlaga plats i nämnde Utsk.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon. Utskts d.
22 och 25 dennes på bordet lagda utlåt. n;o 3, i anledn. af väckt
motion om förändring uti föreskriflerne om jernvräkeriet i riket.
Ånyo föredrogs Allm. Besv. o. Ekon. Utsk:s d. 22 och 25
dennes på bordet lagda utlåt. n:o 6, i anledn. af väckt motion
om förändring uti K. M:s förnyade Hamn-ordning d. 24 Januari
1771.
198
Den 29 Januari.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Utsk. anser alt Hamn
ordnm
af år 1771 bör erhålla större fullständighet. Jag har deraf
tagit mig anledn. att tillse, huruvida icke den gamla Hamu-ordn:n
eger mer än tillräcklig fullständighet, och tror mig dervid hafva
funnit att den är mycket fullständigare än som erfordras, och
innehåller åtskilligt, som med Duvar. tids förhållanden icke står
i öfverensstämmelse.
2:dra kap. handlar om kyrkogång, sabbatsbrott och svordom;
det 4:de om snatteri och stöld, det 5:te om oqvädingsord, slagsmål,
spel och dryckenskap. Dessa föreskrifter angå sådana förseelser
och brott, som straffas af allmän lag, och att sådana i Hamnordn.
influtit, har berott på tidsförhållanden, som nu mera icke
ega rum. En annan fråga är, om en Hamn-ordn. i allmänhet är
nödig numera. Del är nemi. icke deruti fråga om ordning i
hamnarne i släderne, utan den utgör egentligen en ordningsstadga
för fiskerierne. Ingressen till Hamn-ordn. är af följande lydelse:
”Sorn R. St. hos Oss i underd:het anmält, det vid de Fiskerier, som
idkas vid rikets stränder i Saltsjön, åtskillige oordningar skola sig
inrotat, till förekommande hvaraf o. s. v.; altså bafve Vi i nåder
aktat nödigt efterföljande förnyade Hamn-ordning i sådan afsigt
utgå låta.”
Win tanka vore alt Hamn-ordn. visserligen behöfver öfverses,
men jag tror icke att man bör säga, att detta bör ske, på det
den må erhålla den fullständighet, som af behofvet påkallas, ulan
så alt den må komma i öfverensstämmelse med lag och gällande
författningar. Måhända skulle det kunna vara skål för Utsk. att
taga i betraktande, om icke Hamn-ordn. bör helt och hållet uphöra,
all vara gällande i alla afseenden och att i stället endast
lag och författningar borde tjena till efterrättelse vid hamnarne
såsom på andra ställen.
Af dessa skäl anhåller jag om återremiss af ifrågavar.
betänk.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Jag skulle visserligen
icke vilja motsätta mig Frih. Palmstjernas förslag om återremiss
af detta betänk., såvida jag icke vore öfvertygad om att, ifall Utsk:s
förslag af R. o. Ad. godkändes, det af Frihm önskade ändamål
vunnes; ty om, på sätt Utsk. föreslagit, K. M. låter öfverse Hamnordn.
och dervid finner att i enlighet med nuvar. förhåilauden,
Hamn-ordn. numera är öfverflödig, så lärer K. W. icke underlåta,
att densamma uphäfva och då skulle det ändamål, som Frih. Palmstjerna
åsyftat vinnas. Skulle K. W. återigen fiona, att Hamnordn.
behöfver bibehållas, utvidgas eller förändras, så är jag öfvertygad
om, att det också kommer att ske oell jag tror således,
alt detta betänk, kan af R. o. Ad. bifallas, samt anhåller att betänk.
, i öfverensstämmelse med grundlagens stadgande, först må
framställas till bifall.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror för min del, att om de
anraärkn:r, Frih. Palmstjerna gjort äro grundade, och dem Gr. Liljencrants
icke vederlagt, så är uttrycket ”fullständighet”, i den or
-
Den 29 Januari.
199
dalydelse Ulsk. föreslagit, ingalunda lämpligt. Om författningen i
vissa fall är alltför vidlyftig oell i andra fall ofullständig, så borde
en helt annan ordalydelse för den underd. framställningen till
K. M., än den föreslagna, begagnas. Att bär uppgöra en annan,
torde vara vanskligt. Jag hemställer derföre om icke R. o. Ad.
skulle finna för godt alt, på sätt Frih. Palmstjerna föreslagit, återremiiiera
betänk,, så alt Ulsk. måtte få tillfälle tipgöra en riktigare
ordalydelse, än den här framställda. En äterremiss till
Ekon. Ulsk. är mindre betänklig än till Stats Utsk., emedan förstnämnde
Utsk. har vida mindre att göra, än det sednare, och nog
torde medhinna sina göromål, om ån en eller annan återremiss
skulle komma att ega rum.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtmcs härefter till bifall å ifrågavar.
titlåt. framstälde propos. besvarades med starka nej, blandade med
ja, hvarpå H. Ex., efter förklarande att han funnit nej öfvervägande,
hemstälde om R. o. Ad. ansågo de emot Ulsk:s utlåt,
gjorde anmårkmr föranleda till återremiss, och då härvid svaret
utfallit med starka ja, blandade med några nej, förklarade det han
troll sig finna alt R. o. Ad. bifallit denna sednare propos.
Föredrogs och bifölls Allra. Besv. o. Ekon. Utsk:s d. 22
dennes på bordel lagda ulla'. n:o 8, i anledn. af väckt motion om
föreskrifter mot gifte husmäns och inhyseshjons utvandringar från
Skåne till Danmark.
Vid föredragning af Allm. Besv. o. Ekon. Ulsk:s d. 22 dennes
på bordet lagda utlåt. n:o 9, i auledn. af väckta motioner om
uphörande af förhöjd presterlig tjenstårsberäkning, m. m. yttrade
sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill bifalla Ulskts
betänk.; men jag gör det endast för den formella bristen uti motionärens
framställning, och icke derföre att han har orätt i sak.
Detta har jag velat säga, pä det att mitt bifall nu icke måtte en
annan gång kunna åberopas emot mig såsom skulle jag hafva
underkänt motionens syftning. I åtskilliga Stift skall vara prestlrrist,
derföre att utsigterna till befordran för Prester äro för inskränkta
derigenom att åtskilliga personer åtnjuta presterlig befordringsrätt
och borttaga Paslorater, utan att sådan förmån borde
dera tillkomma. Bland personer i sådan belägenhet äro lärarne
vid folkskolorna. Dessa kunna framgent vara personer, hvilka
aldeles icke behöfva vara Prester eller ens innehafva de kunskaper,
som af dessa erfordras. När de icke deslomindre åtnjuta
tjensteårsberäkning äfven om hon är enkel: så göra de den skada,
åt det verkliga presterskapet, hvilken jag nyss har nämnt.
Om Hr Lektor Söderberg hade gjort sin framställning allmän,
så förmodar jag att Utsk. fäst afseende derpå. Nu har han
inskränkt henne till 3 skolor inom ett Stift och derföre har Utsk.
icke kunnat understödja henne. Tiden för nya motionärens verkande
är förbi; saken mäste altså för närvar, falla.
200
Den 29 Januari.
Uppå härefter frarostäld propos. biföll R. o. Ad. Allm. Besv.
o. Ekou. Etsk» ifrågavar. utlåt.
Föredrogos och biföllos Allm. Besv. o. Ekon.Ulskis följande
d. 22 dennes på bordet lagde ullät:n:
iN:o 10, i anledn. af väckt motion om förändradl befordringssätt
till regala pastorater; och
N:o 11, i anledn. af väckt fråga om Landsfiskals tjensternes
indragande.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 22 dennes på bordet
lagda betänk. n:o 12, i anledn. af väckt fråga om utfärdande
af fullmakter för Länsmän.
Hr Weijdenhjelm, Ernst A u g.: En hvar, som gjort
sig redo för kronobetjeningens göromål och verkningskrets, kan
icke vara obekant med det väsendlliga inflytande, sorn dessa tjenstemän
utöfva pä allmogens moralitet och sociala förhållanden. I
samma mån som man således bör kunna vänta välgörande följder
af dessa tjenslemäns verksamhet, i samma män är oek nödvändigt,
att sådane Ijcnster besättas med män, som ega erforderliga kunskaper.
Länsmannen är allmogen närmast i detta afseende. Jag
föreställer mig, att då denne tjenst först inrättades, afsåg den en
på fullmagt grundad befattning. Sådant är också i allmänhet förhållandet
med hvar oell en med lön på ordinaire stat grundad
tjenst, och känner jag icke någon lag, som gör Länsmannens
tjenst till något undantag derifrån. Utan eli sådant utnämningssätt
kan i min tanka icke något tillräckligt skicklig person till
dessa tjensters bestridande erhållas, sålänge icke trygghet finnes
emot eli godtyckligt afsältande. Att man nt> företagit sig alt tillsätta
dessa tjenster med konstitutorial, och såmedelst öfverlemnat
innehafvarne åt K. Befhrdes godtfinnande, anser jag verka menligt
på dessa tjenster i allmänhet och derjemte strida emot grunderne
för befordringslagarne i eli konstitutionel! samhälle. Hvarje
godtycke emellan de befallande oell lydande förutsätter nemi. ett slags
tillstånd af rättslöshet. Det är vanligtvis oduglighet eller nöd, som
kommer någon att underkasta sig godtycket, hvaremot dugligheten
och förmågan älska en fast plats för sin verksamhet. Om nu
härmed förhåller sig såsom jag tagit mig friheten framställa, så
saknas icke fog för motionärens framställning, hvilken jag för min
del vill bifalla, och jag kan således icke godkänna eller som fullt
giltiga anse de grunder, hvilka Ekon.Utsk. upställt för afslag derå.
Utsk. säger nemi. ”att då Länsmännen ej behöfva förvärfva sig
samma kunskapsmål), som för öfrige Kronans s. k. oafsättlige
embets- och tjenstemän är föreskrifvel etc.” Utaf Juristen, utaf
militären, utaf kameral-embetsmannen eller Presten fordras efter
författningarne olika konskapsmått, af den ena mer, af den andra
mindre, allt efter den olika verkningskrets, sorn blifvit dem leranad,
utan att det likväl i minsta afseende verkar på deras större
eller mindre afsättlighet. Enl. Kammar-coll. skrifvelse af d. 21
Den 29 Januari.
201
Januari år 1822 hafva blifvit föreskrifna kunskapsmått försökande
af Länsraansljenster. Deruti ingår också ibland annat insigt
i de delar af allmänna lagen, som rörer executionsverket. Delta
är en kunskap, som hvarken fordras af Presten eller Militären,
och således kan man i della hänseende anse, att Länsmannen
icke har mindre kunskapsmått än de. På grund af dessa skäl
tror jag icke att Länsmännen böra anses så underlägsna i kunskapsmått,
att de derföre böra vara afsättliga.
Utsk. säger vidare: ”Länsmännens egentliga åligganden äro
så beskaffade all de hufvudsakligasl bero pä personligt omdöme,
nit och verksamhet.” Jag har nyss tagit mig friheten anföra alt
äfven kunskaper, på grund af- en författning, af Länsmännen fordras,
och då dertill lägges ”omdöme, nit och verksamhet”, hvilka
egenskaper äro oundgängliga för hvarje embetsman, så synes häraf
ytterligare som, på grund deraf, Länsmanstjensterna icke böra
vara afsällliga.
Det står vidare att Landslune, som slå i ansvar för ordentliga
handhafvandet af de mångfaldiga ärenden, hvilka inom länen
på deras tillsyn bero, och derföre ofta nödgas att, enär de
icke kunna medhinna att sträcka sin egen och omedelbara upmärksamhet
till alla dessa, med fullt förtroende tillita Länsmännens
biträde härvid, och må hafva rättighet att pröfva huruvida
de besitta nyssberörde egenskaper och om de hafva tillräckliga insigter
och urskiljning” etc. Det är visst icke motionärens mening,
så vidt jag kunnat upfatta detta, att beröfva Landsh. tillfälle
dertill. I allmänhet tror jag icke att någon tjenst bör tillsättas
ulan att sökanderne hafva genom ådagalagdt prof visat sig
ega erforderliga egenskaper för denna tjensts bestridande, och det
är endast motionärens afsigt att få ett stadgande, hvarigenom
Länsmännen, efter så beskaffade ådagalagde prof, skulle genom
fullmagt på tjensten, få en viss varaktighet och säkerhet.
Det står ytterligare uti Ulsk:s betänk, att derest ”någon
Länsman varder af Landsh. förklarad sin tjenst föilustig, utan att
bevisligen hafva sig förbrutit, så vore det honora obetaget, att å
laga väg göra sina anspråk gällande.” Dermed tror jag icke alt
del häfver sig så lätt; ty sjelfva begreppet tills vidare, som utgör
den tiden, under hvilken han blifvit anlagen, innebär äfven en
förutsättning att han kan när som heldst ifrån tjensten endtledigas.
Det står visserligen i flera konstitutorial, som jag halt tillfälle
se: ”tills vidare och så långe han gör sig förtjent af K.
Befludes förtroende”; men om, på sätt som förut varit anfördt;
dessa konstitutorialer skulle åsyfta att bereda den tillförordnade tillfälle
att skaffa sig K. Befludes förtroende, så har han effektivt aldrig
egt det och följaktligen behöfver K. Befh:de icke bevisa att han
förlorat hvad han aldrig egt.
Utsk. slutar med ett förklarande att kronofogdarne skulle säkerligen
i första hand komma att erfara menliga följder, derest
Länsmännen skulle undandraga sig alt gå dem tillhanda. Delta
är en olägenhet, som drabbar ej blott Kronofogdarne af Länsmännen,
ulan hvarje förman, hvars underordnade tjenstemän un
-
202
Den 29 Januari.
dandraga sig tjenslen. På sätt jag förut tagit mig friheten anföra,
skulle i den osäkerhet, som på ett så beskaffadt förordnande
grundas, ligga nära uog en omöjlighet att få eu skicklig person.
Af så beskaffade personer, som under dessa förhållanden kunna
fås, hafva Kronofogderne mycket mindre biträde alt påräkna, än
om tjensterna voro fasta, och följaktligen söktes af fullt skicklige
och dugliga personer, hvilka likasom hvarje tjensteman i allmänhet
skulle upfylla sitt kall, utan att behöfva dertill tvingas genom
ett sä beskaffadt godtyckligt förordnande, hvilket när som helst
kunde dessa tjenstemän beröfvas. På dessa skäl tager jag mig
friheten yrka återremiss af Utsk:s betänk.
Gr. Liljencrantz: Under liera på hvarandra följande riksdagar
hafva motioner blifvit väckte i enahanda syfte som den,
hvilken genom ifrågavar. betänk, från Utsk. blifvit besvarad, och
dessa motioner hafva rönt samma öde som denna, nemi. all icke
af R. St. vinna bifall, och icke heller har motionen rönt ett
bättre öde inom Utsk. vid denna riksdag. Då denna fråga behandlades
inom Utsk. fanns icke mer än en ledamot, som yttrade
sig lill fördel för motionen, och Iian resonerade ungefärligen sä
här: Dessa på ostadig löt varande Länsmän äro för närvar, allmogens
plågoandar; derföre önskar jag att de må blifva stadigvarande.
Detta var väl icke något argument att draga Utsk. pä
sin sida med.
Hr Weijdenhjelm har sagt, alt dugligheten och förmågan fordrar,
såsom vilkor för att erbjuda sin tjenst, embelsmannens oafsälllighet.
Det är en temligen hård dom öfver en mängd embetsman
icke endast inom delta land utan äfven inom andra länder
och jag måste beklaga att jag blifvit inbegripen i detta domslut.
Hr Weijdenhjelm har äfven sagt, att det vore oförenligt
med grunderna i ett konstitutionel! samhällsskick, att hafva afsättlige
tjenstemän. Jag torde få erinra att i Amerika såsom allmänt
kändt år, ett ombyte af President vanligen har till påföljd
att ett stort antal embetsman äfven ombytas, och alt i Frankrike
och England, hvilka äfven torde anses konstitutionela, liera embetsman
äro mera amovibla än hos oss, samt slutligen alt i Norrige,
som anses hafva en serdeles fri konstitution, Kanslipersonalen
är långt mera amovibel än här.
Hr Weijdenhjelm har sagt, att det skulle för Länsmännen
medföra stor svårighet att anföra besvär emot K. Beflude. Jag får
i det hänseendet uplysa att K. M. nyligen har afgjort sådane
besvär af 3 Länsmän från serskilda delar af riket. Jag tror således,
att lian icke har anfört något som föranleder lill afslag å Utsk:s
betänk, och hoppas att R. o. Ad. icke eller vid detta tillfälle neka
sitt godkännande af Ulsk:s utlåt, uti en fråga, somså ofta har
utgjort föremål för R. Sus begrundande.
Ilr Weidenhjelm: Jag beklagar alt jag så illa nttryckt
mig, att jag kunnat så missförstås, som den siste värde talarens
yttrande utvisar. Jag tror icke att jag sagt annat, än att det vanligen
är oskickligheten eller nöden, som underkastar sig godtyc
-
Den 29 Januari.
203
ket, och att dugligheten och förmågan vanligen önskar en fast
plats för sin verksamhet. Deruti måtte icke ligga någon tillvitelse
hvarken emot den siste värde talaren eller någon annan af de
tjenstemän, hvilka pä grund af K. M:s fullmagt erhållit förtroende-embeten,
och jag hade icke trott att llr Gr:n, då jag talat endast
om konslilutorialer, som utfärdas för Länsmän, ifrån den
till dessa underordnade embetsman inskränkta diskussionen skulle
höja densamma upp lill de förtroende-embeten, sorn föras med
Kongl, fullmagt. De skäl jag anfört har Hr Gr:n icke vedarlagt.
De må gälla för hvad de kunna, jag respekterar Hr Grins, men
fortfar i milt yrkande.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag har väl endast un
der
7 månader utöfvat ett Landsb.-embete, men jag vill tillstyrka
för den mening, som Gr. Liljencrantz uttalat och som är Utskis,
anföra hvad som vederfors mig. En Länsman i Cal mare län hade
deltagit i ett skogsåverkans brott samt var derföre dömd och
hade pliktat. Skogsåverkan anses väl icke vara stöld; men jag
öfverlemnar åt Eder mine Hrr, att afgöra hvad det vill säga att
laga skog ifrån en annan. Jag frågade efter i Lands-kansliel,
huruvida Länsmannen var försedd'med konstitutorial eller fullmakt.
Han hade fullmakt. Hvarföre har han fått en sådan? jo, derföre att
ackord egt rum för Länsmanstjenstens erhållande. — På det att innehafvaren
måtte äga någon säkerhet för sina utlagda penningar,
hade han erhållit fullmagt i st. f. konstitutorial. Då vände jag
mig till en af mina vänner i Götha Hofrätt, och frågade om jag
kunde blifva af med Länsmannen, utan att lagföra honom, då
lian bade fullmagt. Dertill svarades: du mäste lagföra honom;
men du får troligen ändå behålla honom, emedan han försonat
sitt brott med böterna. Nu frågar jag, i hvilken ställning en
Landsb. skulle komma lill länets innevånare, om han hade flere
sådane Länsmän hvilka han mäste begagna till verkställighet af
Kronans tjenst samt huru dylika Kronobetjent måste af allmänheten
anses.
Hvad nu blifvit sagdt om Länsmans-kunskaper och befordran
ro. m. dylikt, hörer måhända till nästa betänk.; men efter sorn
skälen här hafva blifvit anförda så böra de kanske äfven här
bemötas.
Jag tror ett väsendtligt fel ligga derutinnan, att Länsmannen
icke anses höra till de tjenstemän, som böra undergå akademisk
examen, och följaktligen kunna befordras till högre beställningar,
likasom extra ordinarier i embetsverken. Vore delta förhållandet,
så finge man till dylika tjenster troligen sådane unge män, som
egnade sig ål Landt-Stats beställningar i allmänhet, och hvilka
kunde först såsom biträden åt Kronofogdarne och sedan såsom
Länsmän lära sig ganska mycket af livad de sedan i högre grader
beliöfde känna. Då skulle Länsmän hafva den hederskänsla
och ambition hvartill bättre upfostran och härkomst samt utsigter
för framtiden vanligen föranleda. Länsmanstjensterna komme
då att blifva skötta af sådane unga och skicklige personer att de
-
204 Den 29 Januari.
ras beröring med allmogen lärde honom känna embetsman, på en
bättre sida än som nu ofta tyvärr är förhållandet. Således vore
i alla hänseenden vinst att derpå göra. Men på den i min tan
ke
riktiga åtgärd tänker man likväl icke, utan man söker plåstra
på såret utvändigt, ej att läka det inifrån, hvarföre man misslyckas.
Om R. St. fortfara att löna Länsmännen blott med 200
rd:r, så väntar man förgäfves att dylika tjensters innehafvare
skola undvika förskaffa sig nödig utkomst, genom hvarjehanda åtgärder
och kommissioner, som äro menliga för deras tjenst och
anseende. Spara R. St. på detta säll, der de icke borde göra
det, så få Statsförvaltningen och riket i det hela umgälla denna
kortsynta njugghet.
Hr Weidenhjelm: Ulan att i minsta mån bestrida riktigheten
af hvad Hr von Hartmansdorff i sednaste delen af sitt yttrande
vidrördt, hvilket jag fast mera gillar, vill jag eudast begagna
tillfället att återföra diskussionen till det ämne, som den
egentligen rörer, d. v. s. om Länsmännen böra tillsättas genom
fullmagter och tillfälle derigenom beredas, alt få skickliga personer
med fasta platser, eller om man hör medelst tillsättande på
konstitutorialer lills vidare hålla dem på en amovibel fot. I
detta afseende hörde jag icke Hr von Hartmansdorff anföra mer
än ett skål, hvilket innefattade ett exempel på, att en sådan med
fullmagt försedd Länsman icke kunde derifrån entledigas, utan
afseende derå att så beskaffade enstaka fall icke kunna såsom skäl
och bevis antagas, emedan samma förhållande alltid kan inträffa
med hvilken tjensteman som helds!, och att för sådan händelse
att en Kronofogde t. ex. blefve med åverkan beträdd, deraf icke
borde följa att alla Kronofogdar skulle sättas på flyttbar fot.
Utsk;s förevar, betänk, blef uppå härefter framsläld propos.
K af R. o. Ad. bifallet.
Vid föredragning af Allm. Besv. o. Ekon.Ulsk:s d. 22 dennes
på bordet lagda betänk. n:o 13, i anledn. af väckt motion
om uprältande af förslag vid Länsmans tjensters tillsättning, samt
om upbördsborgeu för Länsmän, yttrade sig
Hr Weidenhjelm, Ernst Au».: Då jag log mig frihe
ten
afgifva denna motion måste jag bekänna att jag hyste den bestämda
öfvertygelsen, att Länsmännens tjenster voro så beskaffade
befattningar, alt de tillsattes på grund a.f fullmagter och följaktligen
på fast fot. Då jag nu hör att Länsmännen endast äro
tillsatta medelst konstitutorialer af Landshme, anser jag att deras
ställning i allmänhet är sådan, att jag, efter den utgång som
det förra mom:tet fått, anser lämpligast alt nu låta min motion
förfalla.
Uppå härefter framstäld propos. biföll R. o. Ad. Utsk:s förevar.
betänk.
Föredrogs Allm. Besv. o. Ekon.Utsk:s d. 22 dennes på bor
-
Den 29 Januari.
205
det lagda betänk. n:o 14, i anledn. af väckt motion om beredande
af tillgång på duglig vaccin.
IIr Ekströmer, Carl Johan: Ehuru jag icke misskänner
den menniskoälskande syftningen hvarken i motionen eller i det
deraf föranledda utlåt, från Allm. Desv. o. Ekon.Utsk., anser jag
mig likväl, då jag till följd af den emhelsmannaställning jag innehar,
bör vara i tillfälle att lemna uplysningar i ämnet, pligtig
alt, till del afseende R. o. Ad. kan finna dem förtjena, med
dela
några sådana.
Först torde det tillåtas mig nämna, att Sundhets-colhm är
betänkt på utarbetandet af underd. förslag till nytt Reglemente
för vaccinationen i riket. Del nu gällande af d. G ålars ISIG,
påkallar nemi. i Hera afseenden, tillägg och förändringar, med
hänsyn lill den erfarenhet rörtdc skyddskoppympniogen, som under
den förflutna perioden hunnit samlas, och för att åt sitt underd.
förslag kunna gifva önskvärd säkerhet och fullständighet,
har collegium, hos H. Ex. Siats-Ministern för utrikes ärender begärt
alt K. M:ts Ministrar vid främmande hof, mätte anmodas,
att för collegii räkning söka erhålla del af de i andra länder sednast
utkomne författningar rör:de medicinal väsendet i allmänhet,
och således äfven rör:de vaccinationen särskildt. Frågan om en
reglering af skyddskoppympniogen och ändamålsenliga föreskrifter
med hänsyn dertill, utgör alltså redan föremål för embetsverkets
skyldiga upmärksamhet, och de detaljer, hvilka i förevar, betänk,
framställas, komma naturligtvis, äfven utan en påminnelse från R. St:s
sida, dervid i öfvervägande, hvilket jag dock icke anförer, för att
derigenom afböja den framställning i ämnet, hvartill R. St. kunna
finna dig befogade; — hälst jag, mera än någon annan, bör vara
tacksam för hvarje tecken lill deltagande för allmänna hälsovården
i riket. Då imedlertid Ulsk. motiverar sitt förslag på det upgifna
förhållande att förtroendet för vaccinationen behöfver återställas,
torde det tillåtas mig, att ifrågasätta giltigheten af detta motiv.
— Antalet vaccinerade, som under föregide år hållit sig
emellan 60,000 och 70,000 om året, upgick nemligen, enligt
Tahell-commissionens sednast meddelade Fein-års-berältelse år 1845
till 78,159. Jemföres detta antal med nativiteten för året, så
visar sig, efter afdrag från antalet födda af de under första lefnadsåret
döde, att redan år 1845 ganska få mätte blifvit ovaccinerade.
Skyddskoppympningen har dock sedermera varit i jemnt
stigande, och år 1849 hade, enl. för det året uprättadt sammandrag
öfver vaccinationen i riket, 85,707 individer blifvit vaccinerade.
Detta förhållande synes icke utvisa minskadt förtroende för
skyddskoppympningen, och en underd. framställning i detta ämne
torde alltså icke heller böra grundas på detta skäl hälst det vunna
resultatet svårligen lärer kunna tillskrifvas de straff, hvilka
äro bestämda för underlåtenhet att i lid befordra barnen till vaccination;
och högeligen skall jag beklaga om så vore; ty det är
endast på öfvertygelsens väg, en sak sådan som denna bör framgå.
Jag hemställer emedlertid lill de hrr Landslur, som här äro
206
Den 29 Januari
närvar., om de ofta varit i tillfälle att tillämpa dessa straffbestämmelser.
Jag tror det icke; åtminstone har inget sådant fall kommit
till Sundhels-collegii kännedom.
Tyvärr finnes andra förhållanden, än del minskade förtroendet,
all åberopa, såsom skäl för en underd. framställning från
R. St:s sida om vidtagande af åtgärder till befrämjande af det
med skyddskoppympningen afsedda vigtiga ändamål. Det är nemi.
ett obestridligt faktum, att, oaktadt ökadt förtroende för, och ökadt
användande af vaccinationen, likvisst våldsamma farsoter af naturliga
koppor under de sednare decennierne tidtals upkommit och
härjat icke blott i vårt land, utan äfven i andra Europeiska länder.
— Detta förhållande, hvilket synes hero af liera förenade
omständigheter, har, bland andra åsigter om anlednm dertill, äfven
och r första rummet, föranledt till den förmodan att vaccinämnet
genom dess användande under en lång följd af år från person
till person, skulle förlorat i skyddande kraft; en åsigt hvilken
delats af många erfarna och utmärkta läkare, till följd hvaraf
man ock biet betänkt på, att genom den af Ulsk. i Irsta punkten
föreslagna åtgärd, söka erhålla ett pålitligare ympämne; och
äfven hos oss gjordes bemödanden i denna riktning. Vid härvar.
veterinär-inrättning ympades åren 1832 och 1833 skyddskoppor
på flera kor, men blott hos en lyckades det alt derigenom
frambringa koppor. Det vaccinämne, som sålunda erhölls, användt
till ympning på menniskor, visade sig imedlertid alldeles
icke ega den verksamhet man väntat, utan var tverlom sämre än
innan det öfvertlyttades på kon. Det bibehöll sig icke; skyddskoppornas
utveckling var endast ofullständig och man kunde ej
mera än i 2 å 3 efter hvarandra följande generationer begagna
sig deraf.
I vårt land inträffar sällan alt koppor spontant upstå bos
kor. Man har väl berättelser om, att de observerats, men förhållandet
har, vid anställd undersökning icke konstaterats. I andra
länder, lärer deremot sjukdomen oftare förekomma. 1 Preussen
har den blifvit iakttagen, och man begagnade sig af uptäckten
för upfriskande af vaccin-ämnet. Sundhets-colhm vände sig
då till Chefen för Central-vaccinations-kontoret i Berlin med begäran
om några portioner af denna vaccin, och emoltog år 1838
en erforderlig qvantitet, för att sälta densamma i gång vid härvar.
central-depöt och sedermera sprida den i landsorterna. Den
visade sig serdeles verksam. Colkm har derefter 2:ne gånger, och
sednast 1847, på samma väg anskaffat vaccin, och det ympämne
som sålunda nu är allmänt användt i riket, synes icke lemna något
öfrigt att önska i afseende pä dess verksamhet. Såsom bevis
hvarpå må anföras, att förlidet år, då omkring 1,300 portioner
vaccin utdelades från depöten här i Slockholm, blott i ett enda
fall, hos vaccinations-kontoret blifvit anmäldt att den icke slagit
an; det vill säga, frambragt äkta skyddskoppor; men der sådane
efter vaccinationen upkomma, der kan man ock påräkna att denna
upfyller ändamålet. Jag vill likväl icke genom det anförda
hafva i allmänhet ogillat den ålgärd Ekon.Utsk. i l:sla punkten
Den 29 Januari.
207
tillstyrker, såvida frågan är, alt raan bör söka bereda tillgång på
godt vaccin-ämne, genom alt laga detsamma från kor, som af
koppsjukdom äro angripne, eller hos hvilka man, vid förnyade
försök, möjligen kunde lyckas alt frambringa en sådan; men jag
skulle anse det mindre lämpligt, alt bestämdt föreskrifva det djuren
borde placeras vid Velerinär-inrättningarne. Enl. min tanka
borde åt Sundhets-colhm öfverlemuas, alt på bästa sätt ombesörja
verkställigheten, och således, derest så pröfvas Ijenligt, å flere ställen
på en gång, under behörigt inseende, anställa försöken, så snart
del lyckades, antingen att finna kreatur, behäftade med genuina
koppor, eller ock att genom ympning bos en eller annan ko frambringa
sådane. Man skulle på delta sätt, enl. min tanka, vara
säkrare örn framgång än enl. Ulsk:s förslag; ty inskränker man
sig blott lill ett par lokaler, kunde latt bända, ali försöken misslyckades.
Dessutom äro Velerinär-inrättningarne, åtminstone den
i Stockholm, icke de tjenligaste ställen för bibehållande hos djuren,
af den trefnad och helsa, i öfrigt, som torde utgöra vilkor
för koppornas behöriga utveckling, dä dessa genom ympning skola
framkallas. Det synes mig derföre ej vara skäl, att hos K. M.
göra en underd. hemställan om underhållande af kor på Veterinär-inrättningarne
för ifrågavar. ändamål.
Under önskan att icke allt för mycket sätta R. o. Ad:s tålamod
på prof genom milt anförande, beder jag att få fästa R. o.
Ad:s upmärksamhel på några andra omständigheter, hvilka säkert
mera än aftagande kraft hos vaccinämnet, föranleda dertill, att smittkopporna
kunna bärja i landet, oaktadt vaccinationens fortgång
och framgång. Bland dessa må först anföras eli förhållande, numera
allmänt erkändt af de erfarnaste läkare, och hvilket Ulsk.
äfven vidrör, nemi. att vaccinen, åtminstone i en mängd fall, icke
ovilkorligen skyddar mot smittkoppor för hela lifstiden, utan endast
för en viss period, så alt den, som med den bästa vaccin i
barndomen blifvit ympad, efter uphunnen yngtinga- eller mannaålder,
icke med säkerhet kan påräkna att vara befriad från faran
alt angripas af smittkoppor i händelse han blefve utsatt för
beröring med annan, deraf sjuk person, eli förhållande, hvilket
förklarar orsaken, hvarföre under de första decennierna efter vaccinationens
allmännare anlitande, inga utbredda eller häftiga smittkopps-farsoter
kunde upkomma, äfvensom hvarföre de personer,
hvilka under de svåraste epidemier, och äfven under den nu pågående,
allmännast angripas, icke tillhöra barnaåldern, eller deras
antal som inom ett till två decennier blifvit vaccinerade, utan
merendels äro medelålders eller äldre personer. Denna erfarenhet
har ock gifvit anledn. dertill, att man insett nödvändigheten
att ånyo vaccinera dem, för hvilka en viss lid förflutit sedan de
först ympades, en åtgärd, som dels upmuntrad, dels anbefalld, så
väl här som i andra länder, visat sig mycket välgörande, i det
att, der den förnyade vaccinationen slagit an, der har den i de
flesta fall varit absolut skyddande mot smittkopporne, eller har
sjukdomen hos de angripne individerne antagit en ganska mild
form; och de undantagsfall, der ett motsatt förhållande egt rum,
208
Den 29 Januari;
äro säkert icke flera, äa de fall, då personer, hvilka genomgått
svåra naturliga koppor, och derefter blifvit starkt koppärrige, ånyo
angripits af sjukdomen och till och med deri aflidit.
En annan omständighet, hvilken i viss mån kan medverka
dertill, att skydds-koppympningen icke så allmänt, som annars kunde
vara händelsen, upfyller sin bestämmelse, och hvilken alltså
bör komma i betraktande vid utarbetandet af ett nytt reglemente
för vaccinationen, är vaccinatörernas ställning i vårt land. De
åro nemi. i allmänhet icke lönade, och ehuru de ega rätt till någon
betalning, för hvarje verkställd ympning, kan dock denna
knappast tagas i beräkning såsom en lämplig ersättning för mödan.
Ehuru det är en sanning, alt knappast något kommunalt bestyr i
vårt land bedrifves med det nit som vaccinationen, kan dock, vid
sådant förhållande, icke undvikas, alt bland de 2,000 vaccinatörerne,
mången icke är fullt qvalificerad för sitt updrag, oell det
är ganska antagligt, att bland dem finnas sådane, som icke med
säkerhet kunna bedömma, när vaccinationen bör anses fullkomligt
lyckad eller icke. I andra länder har man lill undvikande af detta
förhållande, dels updragit vaccinationen uteslutande åt läkare,
dels antagit lönade vaccinatörer, hvilka före antagandet erhålla
fullständig undervisning i ämnet. Ehuru ändamålsenlig en sådan
författning än må synas, fruktar jag dock, alt den blefve allt för
kostsam, alt här sätta i verket, och jag anser derföre häst att,
så vidt sig göra låter, vaccinationen fortfarande må besörjas såsom
hittills, eller hufvudsakligen såsom ett kommunalbestyr; dock
under strängare kontroll af personer med erforderlig sakkännedom,
och med vilkor att de, som åtaga sig att vaccinera, först böra
visa sig ega icke allenast nödig färdighet i sjelfva operationen,
utan ock förmåga att med säkerhet bedöma dess resultater, så att
ingen må, såsom behörigen vaccinerad anses och i journalerna
uptagas, som ieke bestämdt baft äkta skyddskoppor; hvilket under
närvar, förhållanden icke alltid torde vara alt påräkna.
En annan omständighet, som vid bedömmandet af vaccinationens
skyddande förmåga förljeuar afseende, är att det ofta för
vaccinalören blir omöjligt, att efter ympningen få se den vaccinerade
för att bedömma, huruvida skyddskopporna verkligen slagit
an eller icke. Föräldrarne låta väl vaccinera barnet, men icke
sällan inträffar, att hvarken vaccinatören kan stanna qvar på stället,
der vaccinationen skett, eller barnet, ulan stora olägenheter, föras
till den på långt afstånd boende vaccinatören. Månget barn, på hvilket
ympningen slagit felt, eller endast haft ofullkomlig framgång, torde
sålunda komma att uptagas såsom med framgång vaccineradt, ehuru
detta icke varit förhållandet, och man lillskrifver sedermera minskad
verksamhet hos skyddsmedlet i allmänhet, att en med så ofullständigt
resultat ympad person angripes af verkliga smittkoppor. Under de första
decennierna efter införandet af skydds-koppympningen, då man
borde vara angelägen att så snart och vidsträckt som möjligt utbreda
vaccinationen, brukades allmänt att, af hvarje ympad taga
så mycket ämne som möjligt, till följd hvaraf skyddskopporna icke
lem
-
Den 29 Januari. 209
lemnades ostörda i sin utveckling, under hvilket förhållande de ej
heller, enl. hvad erfarenheten visat, medföra den skyddande verkan,
sorn dermed åsyftas. Månget fall af smittkoppor hos personer,
hvilka haft goda skyddskoppor, torde snarare få tillskrifvas
denna omständighet, än i allmänhet minskad verksamhet hos vaccinen.
Hvad Utsk. i 2:dra och 3:dje punktme tillstyrkt, kan i sig
sjelf vara rätt och är lätt all verkställa ; men jag hemställer dock
till R. o. Ad-.s pröfning, huruvida det kan vara skäl för R. St.,
att ingå i detaljer, sådane som de förevar., eller om icke det vigtiga
ändamålet snarare vinnes genom en underd. hemställan, åsyftande
vidtagandet från Regeringens sida, icke af några vissa, isolerade
åtgärder till skyddskopp-ympningens befordrande, utan af
alla sådane, hvilka, enl. vunnen erfarenhet, kunna finnas lämplige
och af behofvet påkallade.
Med afseende på det i 4:de punkt, framställda förslaget, ”att
Sundhets-colhm i allmänhet skall hålla noggrann vård deröfver,
att det vaccin-ämne, som till användande utlemnas, icke må tagas
från andra än friska personer,” tillåter jag mig erinra, att såvida
fråga är om den depot, hvilken står under Collegii mera omedelbara
tillsyn, eller den i Stockholm, bör äfven detta vara lätt att
upfylla; hvaremot föreskriften blifver så godt som overkställbar,
vid tillämpning deraf till skyddskoppympningeu på landet, och så
riktigt syftemålet med denna föreskrift nu synes, är densamma
doek allt för allmän att ens böra ovilkorligen tillämpas. Så finnas
t. ex. landsorter, der, enl. de ingångne rapporterne om vaccinationen,
man knappast kan påträffa något enda barn, som
icke mer elter mindre af skabb är angripet. Ehuru detta förhållande
betydligt motverkar vaccinationens framgång, och så visst
det är, att man bör undvika att frän ett sådant sjukt barn, vaccinera
ett fullkomligt friskt, skulle jag dock icke tro, att någon
våda upkomme deraf, att man på eli annat, af samma sjukdom
angripet barn, använda vaccin-ämne från det sjuka, såvida nemi,
skyddskopporna hos detta sednare i öfrigt hade egenskapen af äkta.
Att smittosamma sjukdomar af vådligare beskaffenhet än den
exempelvis anförda, kunna genom användande af ymp-ämne från
sjuka barn bibringas friska, vill jag visserligen icke neka; men
jag tror dock, att man i detta afseende har mindre alt frukta.
Får det vaccinerade, för dold, smittosam sjukdom misstänkta
barnet, fullkomligt utbildade, äkta skyddskoppor, så löper
man, enl. min tanka, vid begagnandet af det från dessa tagna
ymp-ämnet, ingen fara alt derigenom bibringa annan sjukdom. Finnes
deremot synbar smittosam sjukdom hos en vaccinerad person, bör
det desto mindre komma i fråga, alt från en sådan taga vaccinämne
till fortplantning, som i sådant fall ympningen sannolikast
icke slår an, eller åtminstone icke frambringar fullt utbildade skyddskoppor,
med alla karaktärer af äkta. Endast okunnighet om kännetecknen
på dessa, eller ock en oförsvarlig vårdslöshet, skulle
alltså kunna föranleda dertill, alt del dyrbara skyddsmedlet mot
3 H. 14
210
Den 29 Januari.
en sjukdom, framkallade en annan och vida betänkligare. Om
sådana misstag möjligen skalle kunna begås af en oerfaren vaccinatör,
böra de deremot icke kunna misstänkas hos någon läkare,
och minst hos den, som blifvit förordnad att föreslå en vaccinalions-depot.
Ett annat förhållande skulle, om det blefve ådagalagdt,
rättvisligen ådraga honom strängt ansvar. De till Sundhets-colhm
inkomna rapporterne, om vaccinationen i riket, hafva
icke heller uptagit något konstateradt fall af venerisk smitta,
föranledd genom begagnandet af vaccin-ämne, som blifvit från depölerna
utdeladt.
Jag mäste förbigå många vigtiga omständigheter, hvilka vid
frågan om skyddskoppympningens reglering böra komma i betraktande;
men det anförda torde vara nog till bevis för den åsigt
jag hyser, alt R. St., i den und. skrifvelse de kunna komma att
besluta, rör:de vaccinationens befrämjande, icke torde böra framställa
några detaljerade förslag, ulan heldre i allmänhet fästa K.
M:s nåd. npmärksamhet på angelägenheten att, så vidt sig göra
låter, kraftiga åtgärder i detta afseende matte vidtagas; och jag
hemställer alltså till R. o. Ad:s pröfning, huruvida icke R. o.
Ad. skulle för sin del finna för godt besluta, att R. St. hos K.
M. i underdihet anhålla, det K. M., efter infordradt underd. förslag
från Dess Sundhets-colbm, måtte i nåder vidtaga de förändringar
i nu gällande författningar ronde vaccinationen i riket, samt i öfrigt
anbefalla de åtgärder, som enl. vunnen erfarenhet, så iuom
som utom riket, finnas ändamålsenliga till befrämjande af denna
för allmänna helsovården vigtiga angelägenhet, hvilken underd.
skrifvelse, på de skäl jag i början af mitt anförande framställt,
lämpligast torde motiveras på det faktum, att, oaktadt vaccinationens
tillbörliga fortgång, likväl de flesta provinser i riket, under
de sednaste åren varit hemsökte af härjande smittkoppfarsoter.
Ilr af Ekenstam, Israel: Jag tror icke, att den är en
fullt riktig slutsats, som den siste värde talaren har gjort, att,
nemi. derföre ali ett mycket stort antal personer ympas med skyddskoppor,
så skulle det visa att man har stort förtroende för vaccinationen.
Denna anstalt är påbjuden vid påföljd att icke få
begagna dyrbara medborgerliga rättigheter, om den ej iakttages.
Det är således ett hardt straff att befara, om man icke verkställer
vaccineringen. Så länge som ett sådant tvång och straff står
qvar för ifrågavar. uraktlåtenhet, så kan, i min tanke, icke förtroendet
för vaccinationen mätas efter antalet af dem som vaccineras.
Detta hindrar således icke, att det kan finnas mycket misstroende
till saken, och jag tror äfven att de flesta, som hysa ett
sådant misstroende, icke förstå sig på att anmäla det hos Sundhets-colbm,
eller ens tro att ett sådant anmälande till någon
ting skulle tjena, hvadan man ej heller af en sådan uteblifven
anmälan bör kunna sluta till ett existerande förtroende till vaccinationen,
såsom den siste värde talaren äfven gjort.
Beträffande den upgiften, att ko-koppor som någon gång blifvit
tagne direkte från kreaturet, sedermera icke velat fortplanta
Den 29 Januari.
211
sig mera än några få år på menniskor, så kan dertill finnas många
orsaker: Det upkomna raseriet med drankutfordring, hvilken
ej allenast afgjordt förstör kreaturet, som njuter den, utan jemväl
afveln, kan härtill vara en tillräcklig orsak; många andra omständigheter
att förliga. Vigtiga uplysningar torde nog visa sig när
saken framdeles vinner vederbörlig upmärksamhet.
Hvad beträffar den vaccin, som i sednare lider inkommit utifrån,
t. ex. ifrån Preussen, så kan den vara ganska god; men
hvar och en, som haft behof af vaccin, pä sednare tider, vet, att
bristen derå varit här ganska stor. Det gör således icke tillfyllest
om man har verklig god vaccin på ett och annat ställe; man
mäste väl så föranstalta, att det stora behofvet af god vaccin blir
fylldt, så länge vaccinalionstvånget qvarstår, hvilket först och främst,
efter min tanka, borde afskaffas.
Jag har nu haft tillfälle att enskildt göra mig bekant med
den siste värde talarens hufvudsakliga åsigter i ämnet, hvilka
jag hoppas skola göra sig gällande i det embetsverk han tillhör,
och i det blifvande reglemente som derifrån motses. Jag förenar
mig derföre med honom deri, nemi. alt genom underd. skrifvelse
få frågan hänskjuten till K. Sundhets-colhm, som skulle till K.
M. inkomma med ett reglemente i delta afseende, hvari alla härtill
hörande detaljer kunna inrymmas; hvarefter K. M. nog befaller
erforderliga åtgärder. Till vinnande häraf anhåller jag, lill
en början, om betänk:s återremitterande till Utsk., och vill nu endast
tillägga, det jag anser saken sä vigtig, att jag tillstyrker det
Utsk.i i sitt förslag om skrifvelse lill K. M., inflickar en underd.
anhållan derom, att K. M. läcktes i nåder förordna, att det meranämude
förslaget till reglemente blifver afgifvet inom den tid,
sora K. M. dertill kan finna lämplig.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Ett Utslcs betänk, kan
naturligtvis icke vara annat, än eli uttryck af de åsigter, som gjort
sig gällande inom Utsk., och jag ber att få förklara, att delta betänk.
framställer i modifierade uttryck de åsigter, som inom Utsk.
varit rådande i afseende på betänklighelerne ronde beskaffenheten
af det vaccin-ämne, som i sednare tider varit begagnadt. Sjelfva
förslaget innefattar icke alla de. delaljbestämmelser, som inom
Utsk. ifrågasattes. Jag nämner detta i anledn. af Hr Ekslrömers
yttrande, att Utsk. ingått för mycket uti detaljer. Hr Ekströmer
har synnerligen fästat sig vid en omständigheten, att Utsk.
har tyckts vilja tillkännagifva alt förtroendet för vaccinationen i
sednare lider aftagit. I slutet af betänk., der sjelfva förslaget förekommer,
har Utsk. icke uttryckt något sådant, hvilket äfven vore
förhållandet med den föreslagne skrifvelsen till K. M. Således
skulle jag tro, att den olägenhet, som Hr Ekströmer ansett kunna
härflyta derifrån, förfaller af sig sjelf. Jag vågar för min del
tillstyrka, att betänk., sådant det är, må bibehållas, så mycket
mer, som Hr Ekströmer icke på något sätt påstått, att de föreslagna
åtgärderne äro, i någon måtto overkslällbara, utan tvärt
14*
-
212
Den 29 Januari.
om har han förklarat dem ganska billiga. Jag ser således icke
hvarföre tillfälle skulle förmenas såväl Utsk. som R. St., i fall R.
St. godkänna Utsk:s uttryckta åsigter, alt få frambära till K. M.
det sätt, hvarpå Utsk. och R. St. hafva tänkt sig att utvägar, att
få tjenlig vaccin, kunde vidtagas. Det är gifvet, att denna framställning
från R. St. kommer att föranleda Sundhets-colhii hörande,
och sannolikt är, att K. M. kommer alt updraga åt colbm
att inkomma med ett förslag. Jag kan således icke finna annat,
än att det ändamål, som Hr Ekströmer åsyftat, i allmänhet
kommer att ernås, och jag kan derföre icke fatta, hvartill en omredaktion
eller förändring af betänk, skulle tjena. På sådan grund
anhåller jag att betänk, måtte af R. o. Ad. bifallas.
Hr von Hartmansdorff, A ug.: Gr. Liljencrantz har yrkat
att det förslag, Utsk. afgifvit, mätte af R. o. Ad. bifallas, samt
alt det förslag till underd. skrifvelse, hvilket Hr Ekströmer i stället
underställt R. o. Ad., icke måtte antagas. Jag kan, deremot,
icke annat än vördsamt hemställa, det R. o. Ad. måtte godkänna
Hr Ekströmers förslag. Innan han yttrade sig, hade jag, ehuru
icke varande läkare, ansett mig böra göra erinringar vid Utsk:s
betänk.: emedan det ingått i detaljer, som fordra en läkares kunskaper.
Någon sådan mätte likväl icke hafva funnits inom Utsk.,
efter hvad man kan se af förslagens beskaffenhet. Om R. St. vore
oförsigtiga nog att hos Konungen göra framställningar, vare sig
i läkarekonst eller andra ämnen, som icke ligga inom deras knnskapsrymd,
så misstaga de sig lätteligen, hvilket en myndighet af
sådan vigt som de, böra akta sig för. Jag förordar alltså Hr Ekströmers
förslag, med hvilket motionären sjelf förklarat sig nöjd.
Men han har trott, att en återremiss af betänk, skulle, för detta
ändamåls vinnande, erfordras. Den är dock icke behöflig för fullgörande
af grundlagens stadgande; och jag tror den icke eller vara
i andra hänseenden nödig. Ville då R. o. Ad. genast såsom
sitt beslut antaga Hr Ekströmers förslag, så vore sakeu dermed
här afgjord och vi slippe omgången med en återremiss.
Jag befarar, att Utsk. är i allmänhet nog mycket böjdt för
alt tillstyrka alla slags motioner. Det betänk, från Ekon.Utsk.,
hvilket här förra gängen förevar, rör:de ränta på spanmål från
socken-magasiner, säges vara af de öfriga Stånden bifallet, och
likväl har R. o. Ad. hört Gr. Wrangel omförmäla, huruledes
Kammar-colhm redan tillämpar författningen så, som R. St. skulle
komma att i underd:het begära, det tillämpningen måtte ske.
Kan det vara nyttigt för R. St:s anseende att komma med önskningar
af sådan beskaffenhet, att derpå kan svaras: sådant sker
redan, R. St. behöfva icke derom anhålla.
Hvad denna fråga beträffar, förnyar jag min anhållan, att
R. o. Ad. icke ville inlåta sig i detaljer, utan hålla sig till den
allmänna framställning, som Hr Ekströmer föreslagit.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Det har blifvit lagdt
Utsk. till last, att det fördjupat sig i detaljer, som tillhöra läkare-konsten,
ehuru det icke vore med läkare försedt, och att detta
Den 29 Januari.
213
möjligen skulle kunna föranleda R. St. till sådana framställningar,
som kunde ställa deras värdighet på spel. Jag får deremot anmärka,
att det förslag som Ulsk. framställt, är af läkare här på
stället godkändt, såsom verkligen oskyldigt i främsta rummet och
nyttigt i det andra.
Vidare har den siste värde talaren velat vägra återremiss af
betänk, och tillstyrkt R. o. Ad., att här genast, i st. f. Utsk:s
förslag, antaga ett annat; grundlagen skulle icke strida deremot
o. s. v. Jag hemställer till honom och till Ståndet, huru det
skulle gå, om R. o. Ad. på delta rum sladnar i el.l beslut, PresteSt.
i ett annat, Borgare- och BondeSt:n hvardera uti sitt, så
att slutligen 4 olika, sins emellan möjligen stridande heslut blefve
en följd af en så beskaffad tillämpning af grundlagen. Det är
klart, att grundlagen åsyftar genom ålerremisser bereda enhet i
de ärenders behandling, som hos RiksSt:n till afgörande förekomma.
Om Ståndet icke finner för godt, att nu genast antaga Utsk:s
betänk, utan, snarare fäster sig vid det förslag, som af chefen för
Sundhels-colhm här blifvit framsläldt, och Ståndet önskar framgång
åt delta förslag, så lärer det äfven vara R. o. Ad:s önskan
att få detsamma bifallet af de öfriga Stånden och då måste be
tänk.
nödvändigt återremitteras. Jag har för min. del serskild
anledn. att begära en återremiss. Då nemi. frågan förevar i Utsk.,
var jag i så måtto af olika tankar med pluraliteten, alt jag åslundade
bestämmandet af ännu en detalj i Utsk:s förslag, och som
jag nu funnit att chefen för Sundhets-colhm förbigått denna omständighet,
sä tager jag mig friheten att för det II. Ståndet framställa
densamma.
Jag föreställer mig, att då tillvaron af äkta ko-koppor är af
den korta och gömda beskaffenhet, att de förefalla inom personers
erfarenhet, som icke hafva någon anledn. eller måhända ens
någon förmåga alt upmärksamma sådana fall, så borde man, så
vida man sätter värde på dessa ursprungliga källor för vaccinen,
utfästa någon belöning för upläckten och anmälandet af genuina,
naturliga ko-koppor. Delta ville Utsk. icke, emedan Utsk. ansåg
det vara en så beskaffad speciel detalj, att man trodde K. M. eller
Sundhels-colhm af sig sjelf skola falla på den utvägen. Här
hafva blifvit upgifna åtskilliga detaljer i ämnet; men denna har
jag icke hört, och har derföre tagit mig friheten att nämna den.
Skulle chefen för Sundhels-colhm hafva någonting deremot att invända,
torde R. o. Ad. genom hans utlåt, blifva uplyst om skälen
hvarföre mitt förslag kunde anses olämpligt.
Jag anser att betänk, bör antagas i sin helhet och bifallas,
eller också återremitteras. Hvad den sista punkten beträffar, harden
sakkunnige ledamot, som afgifvit ett så intressant yttrande i
ämnet, elium såsom mig synes något lösligen, vidrört densamma
och dervid iakttagit, kanske alltför mycken grannlagenhet. Det
är icke någon hemlighet, att Stockholms Stora Barnhus varit hemsökt
på sednare åren af en ohygglig sjukdom. Delta har nationen
fått inhemta af långa, vidlyftiga tidningsartiklar, sorn på det
aldra rysligaste sätt utmålat förhållandet, och det kan då icke
214
Den 29 Januari.
vara Underligt, örn detta väcker farhåga hos allmänheten, att ifrån
en sådan källa låta inympa vaccinen på sina barn.
Gr. Liljencrantz: Ehuru föga smickrande för Utsk. det
kan anses vara, så ser det verkligen så ut, sora Hr von Hartmansdorff
icke af Utsk:s förslag har tagit någon serdeles noggrann
kännedom. Hr von Hartmansdorff har kort och godt förklarat,
att, för att kunna afgifva ett sådant förslag, måste man vara läkare.
Jag kan för min del icke få reda på något i förslaget,
som innefattar någon speciel kännedom i läkarekonsten eller förutsätter
behofvet af en sådan, och för att sätta Ståndet i tillfälle
att bedömma den saken, så ber jag att få punktvis (efter det är
ganska kort) få underställa Ståndet, huruvida betänk, är af den
beskaffenhet, att det kan förutsättas erfordra någon medicinsk kurs
hos dess författare.
Första mom. innehåller: att Snndhels-cotl:m ”må ombesörja,
att, på vissa af colhm bestämda tider, ett lämpligt antal kreatur
må blifva inköpt och stationeradt vid rikets Veterinär-inrättningar,
för beredande af tillgäng på duglig vaccin, i ändamål att till vederbör,
läkare utdelas.” För min del tror jag att man icke behöfver
vara läkare för alt vela, alt vaccinen är från början kommen ifrån
kor och att den fås af kor, samt att del således vore ganska lämpligt
att stationera kor vid Veterinär-inrältningarne, för alt få ny
vaccin ifrån samma håll som den förut kommit. Jag underställer
Ståndets pröfning, huruvida man behöfver vara läkare för att
vela detta.
I del andra mom. föreslås: ”att, genom colini försorg, i länen
tjenstgörande läkare må förständigas, all under deras resor i
lånet söka förskaffa sig nplysning, om koppsmiltade kreatur någonstädes
äro tillfinnandes och derom göra anmälan hos vederbör.
Landsh.” Här är omsorgen öfverlemnad åt läkare, som böra upmärksamma
om kor hafva koppor, samt anmäla det.
Tredje punkten innehåller: ”alt Sundhets-colkm må utfärda
en tydlig och lättfattlig anvisning till igenkännande af ko-koppors
beskaffenhet på djuren, med upmaning till hvar och en, som uptäcker
sådane, att anmäla detta hos närmaste kronobetjening, som
vidare borde skyndsamligen derom inlemna rapport lill Landsh.,
hvilken derefter egde att anbefalla veterinär-läkaren i länet att undersöka
förhållandet.” Här är också öfverlemnadt åt Sundhelscolbm,
att göra en beskrifning på ko-koppor, på det att allmogen,
som icke har läkare-kunskaper, må inläras att begripa huru
ko-koppor se ut. Slutligen är begärdt, ”alt Sundhels-coll:m i
allmänhet skall hålla noggrann vård deröfver, att det vaccinämne,
som till användande utlemnas, icke må tagas från andra, än fri
ska
personer.” Nu hemställer jag till Eder, Mine Hrr, om uti
della förslag ingår någonting, som icke är begripligt äfven för
hvar och en som ej är läkare.
Hr von Hartmansdorff har äfven funnit för godt att inför R.
o. Ad. uptaga en redan afgjord fråga, nemi. den om socken-magasiner.
Om Hr von Hartmansdorff skulle vilja läsa ett af Kam
-
Den 29 Januari.
215
mar-coll:m nyligen utfärdadt utslag i en sådan fråga och jemföra
det med 1842 års K. Bref, så anhåller jag att i enskildt väg få
inhemta hvilka konklusioner Hr von Hartmansdorff gjort efter denna
läsning. Hvad betänk, i den sålunda upgifna frågan angår,
så ber jag att få uplysa Hr von Hartmansdorff, att motionären,
Hr Pastor Eure'n, sjelf var den som anförde besvären i Kammarcolhm,
och ehuru Hr Euren tillika är ledamot af Ekon.Ulsk.,
biet det inom Utsk. icke upgifvit, att några besvär voro anförda,
hvarföre jag hemställer till Hr von Hartmansdorff om det rimligen
kan läggas Utsk. till last, att icke känna alla de utslag, som
blifvit utfärdade ifrån de administrativa verken, så vida dessa utslag
icke äro intagna i offentliga författningar.
Hr Brakel, Gust. Mauritz: För min del kan jag icke
anse annat, än att det är för Ståndet bäst och värdigast, att instämma
i det förslag till beslut, sora Hr Ekströmer framställt och
Hr von Hartmansdorff förordat. Vi äro icke här läkare och kunna
således ej med säkerhet bedömma hvad lill läkare-vetenskapen
hörer, men vi ega inom oss en man, hvilken, som erkänd skicklig
läkare, har fullkomlig kännedom i ifrågavar. sak, och derföre
anser jag, att R. o. Ad. med fullt förtroende bör lita på det förslag,
denne man framställt.
Beträffande hvad Hr Bråkenhjelm har sagt om hvad följden
skulle blifva i fall hvarje Stånd fattade olika beslut, får jag äran
svara med 74 § Riksd.Ordn., som lyder sålunda: ”Stadna RiksSt:n,
i någon fråga uti hufvudsakligen eller till vissa delar skiljaktiga
meningar, då skall hvarje Stånds beslut genom prot.utdr. remitteras
till det Utsk., som med målet befattning haft, hvilket åligge
att meningarne så nära som möjligt är, sammanjemka och med
förslag öfver denna jemkning inkomma till R. St:s plena som öfver
den yppade frågan sedermera definitivt beslute.” Om nu R.
o. Ad:s prot.utdr. kommer till Ekon.Utsk. med förslag till ett annat
beslut, framstäldt af en skicklig läkare, så kan jag icke inse
annat än att följden måtte blifva, att Ekon.Utsk. går till de öfriga
Stånden med förslag att instämma i ett sådant beslut, och på
det sättet blir saken fortast och bäst afgjord.
Hr von Hartmansdorff: Hvad beträffar den första punkten
i Utsk:s betänk., hvilken har blifvit af Gr. Liljencrantz föreläst,
så torde Ståndet finna, att de uplysningar en läkare, Hr Ekströmer,
derom lemnat, hafva visat, att Utsk. misstagit sig då det
trott rätta sättet för en kraftig vaccins erhållande vara, att inköpa
kor och stationera dem vid rikets Veterinär-inrättningar.
Om detta är ett misstag, så måtte förhållandet vara, att Utsk.
gifvit sig in på ett fält, som det bordt undvika, och att sådant
troligen icke händt, om Hr Ekströmer eller någon annan med
läkare-kunskaper sutit i Utsk. Må det vara nog i afseende på
Gr. Liljencrantz’s invändningar i den delen.
Hvad återremissen beträffar, så och enär en ledamot af Utsk.,
Hr Bråkenhjelm, önskat, att en sådan måtte ega rum, vill jag för
216
Den 29 Januari.
min del ej motsätta mig den. Rättigheten för R. o. Ad. att i
delta mål genast besluta, finnes dock i 49 § Riksd.Ordn., der det
heter: ”Göres vid ett betänk, anmärkn. till förändring, och finner
Ståndet ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet, sedan bestämdt
förslag till sådan förändring blifvit upgjordt, om dess antagande
eller förkastande, antingen genast eller, derest någon ledamot det
äskar, i annat plenum besluta.” Huru det skall tillgå att få olika
beslut af RiksSl:n sammanjemkade, det liar Hr Brakel redan
visat; men såsom jag nyss har sagt, bestrider jag icke återremissen
i fall R. o. Ad. skulle vilja en sådan besluta.
Hr Ekströmer: Med anledn. af Hr Bråkenhjelms upmaning
till mig, att yttra min tanka i afseende på frågan om praemier
för dem, som uptäcka koppor hos kor, och sålunda skaffa tillgång
på god vaccin, får jag äran tillkännagifva, att jag så mycket heldre
instämmer i detta förslag, som jag just hade antecknat det
på min promemoria, ehuru jag vid milt anförande förbigick detsamma,
såsom i allt fall icke kommande i fråga, ali uptagas, såvida
R. o. Ad. gillar det förslag lill tind. skrifvelse, som af mig
blifvit framstäldt. Skulle åter R. St. besluta en underd. framställning
i den syftning, som 2 och 3 momme innebära, så förenar
jag mig med Hr Bråkenhjelm i den åsigt, att en lämplig belöning
bör bestämmas för den som uptäcker och, i rättan tid, på vederbörlig
ort framställer äkta koppor hos kor, så att ympämne af dem
kan lagas. Förslaget, sådant det nu är upstäldt, innebär för långa
omvägar, hvarigenom ändamålet sannolikt skulle komma att,
i de flesta fall, förfelas.
Hr Bråkenhjelm: Uti den första punkten af Utsk:s betänk.
, der det föreslås, att ett visst antal kreatur borde stationeras
vid Veterioär-inrättningarne, har jag inom Utsk. icke instämt,
ehuru jag icke fann mig föranlåten att besvära med någon reservation
i en sådan detalj-fråga. Dä den ledamot, som här klandrar
Utsk., derföre att det icke eger en läkare, nu hört att åtminstone
en af Utskis ledamöter i tvenne vigtiga fall verkeligen
sympatiserat med chefen för Svenska läkare-korpsen, så torde han,
med anledn. deraf, något trösta sig, utan att jag derföre på något
sätt gör anspråk på att nalkas den läkaren, i medicinska och naturvetenskapliga
kunskaper.
Hvad återremissen beträffar, så anser jag den af vigt och
får fästa npraätksamheten hos de talare, som motsätta sig densamma,
derpå, att grundlagen väl tillåter Ståndet att genast, utan
återremiss, antaga ett annat förslag än Ulsk:s, men så väl grundlagen,
som den ringaste eftertanka ålägger Ståndet att så fatta sina
beslut, alt de blifva effektiva. Det är ju helt klart, att om 3
Stånd nu skulle bifalla betänk., men R. o. Ad. fattar ett annat
beslut, så kommer R. Sl:s beslut att utfärdas i öfverensstämmelse
med de 3 Ståndens mening, och dermed är frågan afgjord. Hvad
vinna vi då genom att antaga Ilr Ekslrömers förslag? Det är ju
klart, att alia återremisser, eller åtminstone de fleste, göras för
det ändamålet, alt sammanjemkning må kunna ega rum inom
Den 29 Januari.
217
Utskm, som böra så mycket som möjligt söka att förena RiksStms
beslut till ett gemensamt. Jag yrkar på återremiss af betänk.
Gr. Liljencrantz: Sedan Hr von Hartmansdorff upgifvit
för Ståndet, att innehållet af hans kalhegoriska förklarande, alt
Utsk. saknat läkare inom sig och än mera läkare-kunskaper, har
reducerat sig derhän, att Hr von Hartmansdorff anmärkte att Hr
Ekströmer hade sagt, att placerandet af ett visst antal kor vid Velerinär-inrättningarne
icke vore lämpligt, så ber jag, att få fästa
Hrrmes upmärksamhet derpå, att Hr Ekströmer aldrig har sagt
detta, så vidt jag kunnat fatta. Han har sagt alt år 1832 eller
1834 inköptes fyra kor till Veterinär-inrättningen i Stockholm, af
hvilka en fick koppor. Jag får äran uplysa, att det förhåller sig
med kreatur likasom med menniskor och alla organiska varelser i
allmänhet, att de äro susceptibla för smitta den ena gången, men
icke den andra. Jag vill till Hr von Hartmansdorffs kännedom
nämna, alt såväl i London som Berlin finnas hela kostall, der
koppsmillan förflyttas ifrån det ena djuret till det andra, och att
således methoden i andra länder är godkänd. Om någon kännedom
i detta afseende har fattats för Utsk:s ledamöter, så får jag
äran nämna, att vi icke varit så försumlige, att vi ej på andra
ställen sökt skaffa oss nödiga uplysningar. I öfrigt torde till svar
på Hr von Hartmansdorffs anmårkn., i detta afseende vara tillräckligt
att anföra, hvad som icke lärer kunna förnekas, alt i nästan
alla stora städer i Europa hållas stall för erhållande af vaccin,
och alt hvad som i långliga lider praktiserats i andra länder
icke eller måtte vara för Sverige olämpligt.
Hr Ekströmer: Då mitt yttrande i afseende på lämpligheten
eller olämpligheten af Utsk:s förslag, alt vid de båda Velerinär-inrättningarne
i riket stationera ett antal kreatur, för beredande
af tillgång på äkta vaccin, blifvit olika upfattat af 2:ne af
de talare, hvilka sedermera sig yttrat, får jag förklara, att jag,
på sätt Hr von Hartmansdorff anfört, ansett det vara mindre lämpligt,
att vid Veterinår-inrättningarne stationera de ifrågavar. djuren.
Jag är visserligen icke okunnig om alt man i andra länder
begagnat denna utväg; men jag tror alt i vårt land det vore bättre,
när tillfället så medgifver, att flera försök på en gång å olika ställen
gjordes, än att inskränka sig endast till de af Utsk. föreslagna, bland
hvilka, åtminstone Veterinär-inrättningen i Stockholm, af förut
anförda skäl, synes mig mindre tjenlig.
Då nu öfverlägguingen förklarades vara fulländad, framslälde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, propos. till bifall å Utsk:s betänk.,
men denna propos. besvarades med starka nej, blandade med några
ja, hvarpå H. Ex., efter förklarande att han funnit nej öfvervägande,
hemställde om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärknme
föranleda till återremiss, hvilken propos. af R. o. Ad. bifölls.
Föredrogs och lades till handlingarne Allm. Besv. o. Ekon.-  Utskis d. 22 dennes på bordet lagda mern. N:o 15, ang:de åter
-
218
Den 29 Januari.
lemnande af en utaf Riksdags-fullmäkligen Måns Månsson väckt
motion om dels skyldigheten att vårda utmätt gods och dels utfärdande
af instruktion för Länsmän.
Föredrogs Allm. Besv.- o. Ekon.UtsIcs d. 22 dennes på bordet
lagda betänk. N:o 16, i anledn. af väckt motion, ang:de föranstaltande
af en normal-uplaga af Kalechesen.
Hr Rosenblad, Bernh.: Efter afhörandet af diskussionen
i förra målet, borde jag icke yttra mig i detta ämne, enär jag
icke är prest; men då ämnet likväl är ganska allmänt, tillåter jag
mig likväl att gifva mina tankar tillkänna. Jag anser Utsk:s förslag
ofullständigt, ty det är otillbörligt, alt man ur en bibelversion,
som icke är anlagen och, som jag hoppas, icke eller kommer
att antagas, d. v. s. den s. k. nya prof-öfversätlningen, hvarur
olyckligtvis språken i Lindbloms kateches blifvit hemtade, infört
språken i katechesen. Jag tror derföre, att en ändring bör
föregå i Utsk:s förslag sålunda, att den underd. skrifvelsen endast
kommer att afse, del R. St. i underddiet anhålla, del K. M. ville
anbefalla, att språken i katechesen liemtas endast från den allmänna
kyrkobibeln.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Den siste värde talarens
anmärkn. har föranledt en ganska vidlyftig och grundlig diskussion
inom Utsk., derutinnan tolf ledamöter, tillhörande PresteSt.,
och hvilka således måste anses kompetente, med mycken värma
deltagit. Redakt:n af Utsk:s tillstyrkande, om densamma närmare
granskas, är så beskaffad, att den icke ovilkorligen påbjuder att
R. St. skola hos K. M. anhålla, alt i katechesen måtte intagas
gamla eller nya bibelspråket, utan att hvarken den ena eller den
andra versionen skall i och för katechesen antagas. Inom Utsk.
uplystes det, att, i en del landsorter, allmogen fäster mycken vigt
dervid, att få läsa bibeln och dess språk efter den s. k. kyrkobibeln,
då deremot åtskillige ledamöter af BondeSt. yttrade, att inom
deras hembygder funnes icke någon annan kateches, än den
s. k. Linblomska. Språken i denna kateches äro likväl icke, såsom
den siste talaren upgifvit, hemtade från den nya bibel-öfversättningen,
utan från ännu en tredje version, som under afl. Erkebiskop
Lindbloms inseende i och för dess kateches til!vägabragtes.
Här hafva blifvit omnämnde de olägenheter, som upkomma deraf,
att olika uplagor af katechesen begagnas i en och samma skola,
hvilka olägenheter skulle bestå deruti, att i den ena uplagan,
språken blifvit hemtade från den gamla kyrkobibeln, och i den
andra från en öfversättning. Just dessa olägenheter har Utsk. velat
förebygga, och Utsk. har icke ansett sig berättigadt till hemställan,
det R. St. ville hos K. M. anhålla om ett påbud, hvarigenom
allmänheten påtvingades den ena eller den andra öfversättningen,
utan Utsk. ansåg sig böra afgifva sitt tillstyrkande om underd.
anhållan, alt K. M. ville låta ombesörja ett förtydligande af
K. cirkul. d. 7 Juli 1841, genom hvilket anbefalldes, att vid ele
-
Den 29 Jan uari.
219
mentar-läroverken etc. Vi hafva sett de vådliga följder tvångsåtgärder
i detta afseende medfört, och PresteSl-.s ledamöter inom
Utsk. afstyrkte alla imperativa åtgärder, såsom ganska betänkliga
till sina följder. På grund häraf anhåller jag att R. o. Ad. ville
bifalla Utsk:s förslag.
Hr Tham, Casper Wolrath: I egenskap af religionslärare
inom en församling och f. d. lärare i ett publikt läroverk,
anser jag mig pligtig att i detta ämne gifva mina tankar tillkänna.
Uti det läroverk, vid hvilket jag varit anställd som lärare,
hafva ganska mångå olägenheter visat sig deraf, att tvenne olika
uplagor af katechesen funnits. Del har gått ända derhän, att hos
lärjungar, till antalet 15 eller 16, har man påträffat 3:ne olika
uplagor af katechesen, och jag hemställer till Hrrme, om icke
denna splittring, denna söndring mycket måste nedtynga och försvåra
lärarens verksamhet, och om icke derigenom, att en bestämd
bibeluplaga icke följes, undervisningen måste blifva olika
för dem, hvilka begagna olika kateches-uplagor. Jag vill visserligen
icke förorda den ena eller andra uplagan, men tror dock,
att det alltid vore nyttigast och bäst, att de i katechesen intagna
bibelspråken hemtas ur den bibeluplaga, som af Konung och Ständer
blifvit antagen, hvarigenom lärjungarne skulle känna sig mera
hemmastadda i bibeln, när de på egen hand börja läsa densamma.
Man kan icke föreställa sig hvad den bekanta bokstafven är för
en stor hjelp åt lärjungen. Nuvar. olikhet emellan språken i katechesen
och sådane de finnas i bibeln, måste således försvåra den
sednares läsning då denna hjelp saknas. Om nu R. o. Ad. bifaller
eller afslår Utskrs betänk., tror jag i det hela vara likgiltigt;
ty, såvida jag icke missminner mig, har inom Högv. PresteSt. en
motion blifvit väckt, åsyftande att R. St. skola hos K. M. underd:gst
anhålla om tillsättandet af en komité för utarbetandet af
en ny kateches, hvilken motion möjligen blifvit remitterad till
Ståndets enskilta Utsk., ett förslag, som är af största vigt och så
ytterst behöfligt vid betraktandet af våra nuvar. invecklade religionsböcker.
Jag tager för afgjordt, att om en sådan motion vinner
gehör, hvarom jag icke tviflar, så skall också den öfverklagade
splittringen uphöra.
Hr Rosenblad: Jag har icke yrkat, att Utsk:s betänk, skulle
afslås, derföre alt jag gillar den Utsk:s ide', alt vi icke skola
hafva de ifrågavar. språken i en massa olika redakt:r uti de läroböcker,
som begagnas vid den allmänna undervisningen. Då vi
emedlertid ega olika uplagor af katechesen, hvaraf den ena, om
jag sä må uttrycka mig, är halfofficiel och antagit andra språk än
dera, som finnas i kyrkobibeln, och då jag tror, att allmogen och
mången uplyst person nogsamt inser olägenheterna häraf, så har
jag önskat att få dem undanröjde. Detta vinnes väl lättast, om
Utsk, skulle föreslå och R. St. sedermera godkänna den åtgärd
Hr Tham omnämnt, men den af honom omförmälda och inom
PresteSt. väckta motion, är ännu icke officiell bekant.
Hvad Hr Bråkenhjelms anmärkn. beträffar, nemi. att någon
220
Den 29 Januari. Fi
missbelåtenhet skulle inom församlingarne upstä, i händelse den
Lindblomska katechesen icke komme att bibehållas; så tror jag icke,
att det finnes någon enda församling inom hela riket, inom hvilken
allmogen hyser någon slags förkärlek för Lindblomska bibelöfversättningen,
utan tvärtom är jag öfverlygad, alt genom återuptagandet
af språken ur den gamla kyrkobibeln man just förekommer i
st. f. att föranleda schismer. Jag skulle vilja anhålla om bifall till
Utsk:s betänk, med någon ändring, i hvilket afseende jag vågar föreslå,
att Utsk:s betänk, antages med ändring, alt efter orden: ”endast
sådane katecheser må begagnas i hvilka språken,” tilläggas dessa:
”äro hemtade ur den allmänt antagna kyrkobibeln.”
Hr Bråkenhjelm: Förevar, fråga är sannerligen mera allvarsam
och vigtig, än man vid första påseendet skulle kunna tro.
Del händer, såsom en talare förut här omnämnt, att man påträffar
olika katechesuplagor, och inom Ulsk. har antalet af dessa uplagor
upgifvits ända till 7. Likväl måste jag bekänna, alt den af Hr
Tham omnämnda olägenhet är af mindre väsendtlig natur. Visserligen
är det något besvärligt för läraren, att flytta sin upmärksamhet
från den ena till den andra af de olika uplagorna af katechesen,
men då denna olägenhet drabbar läraren ensam, är den äfven mindre
betydande. Jag är sjelf lärare, ehuru icke i katechesen, men
enahanda olägenheter föreslå mig dagligen, emedan jag måste anställa
förhör efter olika läroböcker uti måhända nog kinkiga ämnen.
Deremot upstår en annan ganska allvarsam betänklighet i afseende
på Lindblomska katechesen, hvaraf jag inom min egen familj har
en erfarenhet, som äfven andra jemväl torde hafva vunnit, nemi. att
denna kateches afleder ifrån bibelläsning, ty den, som i barndomen
läst katechesen och de der intagna bibelspråken efter den nya öfversätttningen,
synnerligast om den blifvit grundligt och med kärlek
läst, läser icke gerna kyrkobibeln sådan den nu finnes. Denna
erfarenhet har jag förvärfvat, och sannolikt är jag deruti icke ensam.
Det är en ganska betänklig sak. Jag skulle således icke ett
ögonblick tveka, att förena mig med Hr Rosenblad derutinnan, alt
R. St. hos K. M. anhålla, det måtte ovilkorligen påbjudas en kateches,
som i fråga om språket öfverensstämmer med den antagna
kyrkobibeln, just för att förebygga denna betänkliga olägenhet, men
härvid har dock förekommit en omständighet inom Utsk., hvilken
fullkomligt ådagalägger motsatsen af Hr Rosenblads yttrade förmodan
om allmogens ringa förkärlek för den Lindblomska katechesen,
emedan flere vidsträckta trakters representanter af BondeSt. inom
Utsk. förklarat, att allmogen i deras hembygd skulle med den aldra
största ovilja emotse någon förändring i Lindblomska katechesen.
Skulle således en dylik åtgärd åstadkomma allmän förargelse, så anser
jag, och inom Utsk. har äfven den åsigten gjort sig gällande, att
det vore bättre, att i sådant fall låta det onda småningom hjelpa
sig sjelf, och att man i stället tillåter båda uplagorna af katechesen
gå bredvid hvarandra, samt öfverlemnar åt presterskapet omsorgen härutinnan,
ulan att väcka split, som i frågor, som röra religionsväsendet,
hos allmogen så lätt upkommer. Skulle så inträffa, att all
-
Den 39 Januari.
231
mogen i någon ort sätter sig på tvären, är det snart sagdt omöjligt
att komma tillrätta med den, och i samma mån man använder imperativa
methoder, i samma mån misslyckas man. Derföre synes
det mig af yttersta vigt, att R. St. gå en medelväg och såmedelst
tillintetgöra den verkliga betänkliga olägenheten af både den Lindblomska
katechesen och af dess afskaffande. Sluteligen torde det
tillåtas mig att få besvara ett yttrande af en ledamot, deruti han
påstod, att R. o. Ad. kunde afslå eller lägga till handlingarne förevar.
betänk., emedan inom PresteSt. blifvit väckt en motion om
nedsättandet af en komité i och för utarbetandet af förslag till en ny
kateches. Härmed må nu förhålla sig huru som helst, så tror jag
likväl det R. St. böra yttra sina åsigter just i denna fråga, och genom
den varsamhet, hvarmed de behandlat henne, möjligen visa
den blifvande komitéen väsen för dess åtgöranden. En dylik avis
från R. St. är för komitéen ytterst behöflig, emedan den eljest
skulle kunna misstaga sig. Behandlingen af sådana ärenden är ganska
svår.
Jag tror mig nu hafva redovisat inför det II. Ståndet för faran
och olägenheterna af de misstag, som år 1810 blifvit begångna, och
hvilka jag vid de åtgärder, som framdeles komma att i ämnet vidtagas,
velat förekomma, och jag anhåller derföre, att R. o. Ad. ville
bifalla Utsk:s välbetänkta förslag.
Gr. Liljencrantz, Gust. Fredr.: Då jag hyser den öfvertygelsen,
att R. o. Ad. i denna högst vigtiga fråga fäster afseende
på de åsigter, som inom BondeSt. göra sig gällande, så ehuru
Hr Bråkenhjelm redan tillkännagifvit BondeSt:s tankar, såvidt man
får -sluta till dem af de yttranden samma Stånds ledamöter inom
Utsk. afgifvit, torde det tillåtas mig att få tillägga, dels att BondeSt:s
ledamöter i Utsk. icke allenast å egna, utan äfven å sina medbröders
vägnar, ansågo sig berättigade försäkra, att Ståndet skulle,
såsom ytterst vådligt och oroväckande, anse afskaffandet af den s.
k. Lindblomska katechesen, dels att dessa ledamöter af nämnda Stånd,
endast under uttryckligt förbehåll, att uti Utsk:s betänk, skulle intagas,
att den Lindblomska katechesen borde fortfarande komma att
begagnas, medgåfvo, att fråga om den andra katechesen fick i betänk.
inryckas, och dels slutligen, att deras afsigt var, alt någon annan
än förenämnde kateches icke skulle vid religionsundervisningen
få begagnas. Under sådana förhållanden hemställer jag, om det vore
välbetänkt, att antaga just motsatsen af hvad BondeSt. yrkat, eller
med andra ord Hr Rosenblads förslag. Jag tror, att den medelväg
Utsk. valt är både klok och försigtig, hvaremot jag tror, att antagandet
af Hr Rosenblads förslag vore mindre väl beräknadt.
Hr Ribbing, Arvid: Efter den utredning ämnet numera
vunnit, kan jag icke finna annat, än att del vore temligen olämpligt,
om det skulle inträffa, att, enl. Utsk:s utlåt., en skrifvelse skulle
till K. M. ingå, ang:de beskaffenheten af den nuvar. katechesen
och hurudan den i framtiden skall blifva, och möjligen kort derefter,
enär inom PresteSt. fråga blifvit väckt om underd. anhållan hos
K. M. om nedsättandet af en komité för utarbetandet af förslag till
222
Den 29 Januari.
ny kateches, en ny skrifvelse till K. M. skulle ånyo aflåtas. Ovilkorligen
måste dessa frågor hafva inflytande på hvarandra. Ar det
så, alt det Högv. Ståndet påtänkt utarbetandet af en ny kateches, så
kan man med mera skonsamhet och fördragsamhet tills vidare tåla den
gamla och hennes bristfälligheter. Jag har mig bekant, att inom
PresteSt. fråga blifvit väckt ang:de antagandet af, som jag vill minnas,
hela nya testamentet såsom evangeliibok, men denna motion
har blifvit gjord hvilande, intilldess en förväntad K. propos. skulle
hinnna att ankomma, ang:de den komités arbeten, hvilken fått sig
updraget att upgöra förslag till ny evangeliibok. Jag hemställer, om
det icke vore skäl, att på lika sätt behandla förevar, betänk., nemi.
att dess afgörande får anstå, intill dess frågan om utarbetandet af ny
kateches blifvit afgjord, i följd hvaraf jag tror, att betänk, bör återremitteras.
Hr Tham: Hvad först beträffar Hr Bråkenhjelms yttrande,
som skulle de olika uplagorna af katechesen lända blott lärarne och
icke lärjungarne till besvär, så får jag härtill genmäla, att vid en
religionsundervisning, jag må läsa i en skola eller med nattvardsungdom,
måste ovilkorligen dessa olika uplagor af katechesen icke
blott blifva till besvär för läraren, utan äfven för lärjungarne, samt
äfven leda derhän, att mången svagares begrepp genom de olika
förklaringarne förvirrades i st. f. att redas. Lika med Hr Rosenblad
anser jag, att R. o. Ad. bör uttala sin tanke om hvilkendera bibelversion,
som vid utarbetandet af en ny kateches bör följas, men jag
tager för alldeles gifvet, att R. o. Ad., som alltid visat sig sä varm,
för allt christligt lif och christiig anda, icke kan hafva mera än en
åsigt i detta fall, nemi. att den af Konung och R. St. antagna biuplaga
skall ligga till grund för urvalet af språken, som i katechesen
skola intagas. Skulle vi åter, såsom Gr. Liljencrantz yttrat,
lemna saken åt framtiden blott derföre, alt BondeSbs ledamöter inom
Ulsk. förklarat, att allmogen icke gerna skulle emotse en förändring
i eller borttagande helt och hållet af den Lindblomska katechesen,
så skulle derigenom många ledsamheter upstå. Vi erinra
oss, att denna lärobok, sådan den nu befinnes, redan inom flera
orter väckt mycken misstro derföre, alt bibelspråken icke blifvit hemtade
från den antagna bibeluplagan. Jag menar nemi. inom de
Norrländska provinserna, hvarest misstro visat sig icke blott till katechesen,
utan äfven till psalmboken, emedan folket anser språken,
dels illa öfversätta, dels förvillande. Dessutom, Mine Hrr, herrskar
här i hufvudstaden ett ondt, som är hvar och en bekant. Det har
visat sig i tvenne gestalter. Det har nemi. på ena sidan uppenbarat
sig i ett inom vissa klasser öfverhandtagande lättsinne, som leker
med allt heligt och omfattar med glädje, äfven minsta anledn.
att rubba de dyrbaraste sanningar, då, på den andra sidan, det öfvergått
till en motsatt ytterlighet, nemi. ett svärmiskt läseri. Hvad
tror Herrarne väl, att dessa hafva för aktning för vår kateches? De
anse sig hafva just i den ett vapen i sina händer, hvarmed de
inbilla sig kunna slå lärarne på fingrarne, derföre att katechesen,
med sina språk, icke är stödd på den enda antagna bibeluplaga,
som bör vara gällande. Jag vill icke påstå, och påstår icke
Den 2 9 Januari.
223
heller, att bibelspråken i Lindblomska katechesen, hvad andan och
innehållet beträffar, skilja sig ifrån den allmänna bibeluplagan, men
jag medgifver och påstår, all bibelspråken i katechesen, sådana de
nu finnas, gifva långt flera anledna- till denna misstro. Sammanställer
man nu det onda som finnes, med det som möjligen är att
vänta; så är det svårt att bestämma hvilketdera blir det värsta.
Vi se, hurusom läseriet går fram med en förvånande fart och en
otrolig finess, och huru det vet att begagna sig af det minsta vapen
oförsigtigheten gifvit dem i händer. Slutet deraf hafva vi icke
sett, men måhända, när detta inträffar, torde det onda då blifva
värre än det, som skulle upkomma deraf, att den förändring i katechesen
vidtages, hvaraf jag nu sökt åskådliggöra behofvet. Bibeln
har i alla tider varit Svenska bonden kär. Den är för honom Guds
ord, och vi må akta oss, att afleda honom från denna dess kärlek.
Må vi tvärtom göra allt hvad vi kunna, för att ändå fastare tillknyta
bandet emellan honom och det heliga ordet. Jag yrkar återremiss
af betänk.
Hr Rosenblad: Sannolikt finnes ingen ledamot af detta Stånd,
med sannt nit för christendomen inom vårt land, som icke med
nöje afhört det varma och sakrika anförande den siste värde talaren
afgifvit, hvilket torde tillräckligt hafva ådagalagt den stora nöd,
som inom vårt land blifvit föranledd genom det obetänksamma utgifvandet
af den Lindblomska katechesen. För att leda oss ur dessa
brydsamma förhållanden till ett önskligt resultat, tror jag, att
Ståndet bör återremittera detta betänk. Jag är visserligen icke älskare
af återremisser, men en sådan synes mig i förevar, fall lämplig,
på det att denna fråga måtte af Utsk. uptagas till pröfning i
sammanhang med den motion, som inom PresteSt. lärer blifvit väckt,
ronde utarbetandet af en ny kateches, öfver hvilka båda frågor Utsk.
sålunda försättes i tillfälle att afgifva ett gemensamt utlåt. Jag anhåller
således om återremiss af betänk.
Hr Bråkenhjelm: Mot läseriet, likasom mot allt annat religionssvärmeri,
har man ett vapen, som beslår deruti, alt man icke
söker hämma det, utan låter det af sig sjelft dö, och att, så godt
man kan, bibringar sina medmenniskor uplysning. Att Lindblomska
katechesen är dålig, deruti hafva läsarne rätt; men deras påbörjade
verksamhet, likasom följderna deraf, fruktar jag ej, utan tror
jag, att vi kunna vara lugna i det afseendet. Den talare, sorn förmodat
sig se faror för det gamla bibelspråket, torde tillåta mig att
fästa hans upmärksamhet derpå, att inom detta rum någon ledamot,
för bibehållandet af dessa bibelspråk, icke anfört så starka motiver
som jag, då jag förklarade, att den moderniserade bibelöfversättningen
till Lindblomska katechesen, är på väg att uttränga bibelläsningen
ur familjen. Jag hade väntat mig, att de ledamöter, som yttrat
sig i enahanda riktning, fästat upmärksamheten vid den, i hvilken
jag anser mig böra verka, och att jag önskar samma mål som
de, likasom öfrige ledamöter i Utsk. Frågan är om medlet och jag
hemställer till Ståndet, om det rätta består deruti, att införa en ny
christendoms-lärobok ibland allmogen, att med tvång påbjuda den.
224
Den 29 Januari.
Kan sådant lyckas? Vi veta något hvar hvad sådant har att betyda.
Jag betviflar att någon regering lyckas i dylika bemödanden. Den
der verldsliga makten är begränsad, när den intränger på det andligas
område. Den kommer ingenstädes. I sådana saker tror och
tänker menniskan hvad hon vill. Sådant låter icke befalla sig. Man
måste lemna henne tillfälle lill forskning och uplysning, och såmedelst
småningom vinna det ändamål man åsyftar. Jag uprepar det
ännu en gång, just detta ligger till grund för Utsk:s korta, men,
enl. min åsigt, kloka och förståndiga tillstyrkande, att icke rätta på
något håll, utan låta PresteSt., derest det sådant finner för godt,
arbeta på återuptagandet af den gamla bibeln.
Hr Tham: Den siste talarens yttrande, att vi skola låta läseriet
dö af sig sjelft, anhåller jag att få besvara dermed, att jag
önskar ingenting högre, än att det falska läseriet måtte utdö och
redan vara dödt. Om den värde talaren kunde upgifva de medel,
jag skall använda för att kunna komma derhän, skulle jag med
tacksamhet antaga det; men, tyvärr, läseriet dör icke så hastigt, som
man tror, och om vi gå i olika hem och söka upp det, skola olika
faror deraf uppenbara sig. Jag kan icke, så fullständigt som jag
önskat, numera besvara Hr Bråkenhjelms anförande i fråga om farorna
af det falska läseriet, utan jag måste inskränka mig dertill,
att fortfarande yrka, att vi med lättsinnet på den ena sidan och läseriet
på den andra, må upbjuda hela vår förmåga för att återinföra
den ursprungliga bibelns språk i våra läroböcker, och således beröfva
dem ett af sina vapen; derföre anhåller jag om återremiss af
betänk. Jag har dertill ett ytterligare skäl, meddeladt mig helt nyligen
af en aktad ledamot, nemi. att den inom PresteSt. väckte motion
om utarbetande af ny kaleches, blifvit remitterad till Ståndets
enskilda Utsk., och mycket tvifvel lärer vara, huruvida denne motion
någonsin kommer längre. I mitt sednaste yttrande förglömde
jag att upgifva detta skäl för en återremiss, hvilken jag anser vara
af serdeles vigt, för att en gång få denna fråga afgjord på ett tillfredsställande
sätt.
Gr. Liljencrantz: Då jag icke kan frångå min öfvertygelse,
att R. o. Ad:s blifvande beslut i denna fråga, är för allmogen af
yttersta vigt, utbeder jag mig öfverseende, för det jag ännu en gång
upträder. I anledn. af Hr Thams yttrande, att orsaken till läseriet
inom Norrländske provinserne, skulle vara den Lindblomska katechesen,
ber jag få erinra, att just på grund af detta förhållande
utfärdades 1841 års K. bref, hvarigenom medgafs begagnandet af katecheser
med bibelspråkens nuvar:de ordalydelse. Men jag hemställer,
om, då detta K. bref var en undantagslag till fördel för ofvannämnde
provinser, och tillkom för att undanrödja de olägenheter,
som begagnandet af den allmänt antagna katechesen ansågs medföra,
det skulle vara lämpligt, att nu öfvergå till en motsatt ytterlighet,
nemi. att förbjuda bruket af den uplaga utaf katechesen,
hvilken man upmanat den nu lefvande generationen af allmogen att
begagna, och efter hvilken de undervisa sina barn, och om en sådan
ytter
-
Den 25 Januari.
225
ytterlighet bör tillgripas lill fördel för endast en ringa del af befolkningen
inora landet. Utsk. har derföre med fullkomlig kännedom
om förhållandet ansett sig böra förmedla de stridige åsigterne.
Hvad åter beträffar den inom PresteSt. väckte motion,
så får jag uplysa, att densamma åsyftar erhållandet af en normal
uplaga utaf katechesen, men PresteStis i ‘Jtsk. när vande ledamöter
tillkännagåfvo, det de ansågo att någon ny kaleches-uplaga
icke borde komma i fråga förr, än den under arbete varande
hibelöfversältningen blifvit fulländad, ur hvilken del då naturligtvis
blir skäl att hemta de språk, som i katechesen böra ingå.
På grund af hvad jag redan och nu ytterligare anfört, anhåller
jag om bifall till betänk.
Hr Tham: Jag anhåller att blott få förtydliga några ord i
milt sist afgifna yttrande, hvilka Gr. Liljencrants synes hafva missförstått.
Jag har nemi. icke sagt, att det Norrländska läseriet upkommit
genom den Lindblomska katechesen, utan jag har endast
yttrat, att detta läseri har misstroende till den derföre, alt dess
språk icke öfverensstämma med den antagna bibeln. I öfrigt och
beträffande någre talares yrkande, att vi skola tänka på allmogen,
får jag hemställa, om det är uteslötande allmogen, som behöfver
religionsundervisning, och om endast här i hufvudstaden de olika
klasserna, hvilka skola lemnäs religionsundervisning, kunna eller
vilja hänföras under den vanliga benämningen allmoge. Min öfvertygelse
är, att en kateches, såvida den skall upfylla sitt ändamål,
att sprida en sann kristendomskunskap, bör vara så beskaffad,
att den kan af alla förslås och tillfredsställa allas behof efter
medlemmarnes olika ståndpunkt i samhället så väl den högst
upsaltes, som den lägst slåendes. Uti frågan om vår salighetssak
torde vi alla böra inbegripas under namn af allmoge. Skulle olika
katecheser utarbetas för olika Stånd inom samhället, blefve
följden, att allmänheten skulle gripas af misstroende till sjelfva
christendomen. Jag ser icke något giltigt skäl, hvarföre vi skola
vänta, och jag fortsätter derföre yrkandet på återremiss af Utskis
betänk.
Gr. af Ugglas, Ludvig: Jag förenar mig så mycket hel
dre
med de Hrr, hvilka begärt återremiss, som jag, utom de ganska
vigtiga skäl, som derför blifvit anförda, anser att, PresteSt:s
beslut uti denna fråga bör på dess slutliga pröfning utöfva ett,
om icke afgörande, dock stort inflytande. Då nu emedlertid detta
PresteSbs beslut ännu icke är R. o. Ad. bekant eller genom prot;-  uldr. formligen meddeladt, tror jag icke all Adeln bör genom ett
a priori fattadt beslut i delta ämne lägga ett hinder för frågans
möjliga och bästa lösning.
Hr Bråkenhjelm: Såsom svar på hvad, som nyligen yt
trades,
får jag nämna, att redakun af Utsk:s förslag är upgjord
af PresteSt:s ledamöter inom Utsk. i samråd med deras öfrige
medbroder. Desse hafva önskat framgång åt den åsigt, som blifvit
uttalad af dem, hvilka icke önskat återremiss af betänk., och
3 H. 15
2 26
Den 2 9 Januari.
det är just desse gande och erfarne män, hvilka känna atlmogens
tänkesätlet och sältet att leda dem, och, såsom jag nämnt, desse
mäns förslag har blifvit R. o. Ad. förelagd!-.
FIr von Hartmansdorff, Äng.: De ledamöter af Ekon.-  Utsk., hvilka här yrkat bifall till ifrägavar. betänk., och öfrige
medlemmar af Ståndet, hvilka önska ålerremiss deraf, instämma
med hvarandra derutinnan, att man bör förekomma förargelse af
de skiljaktigheter mellan bibel-språken i vår kaleches, hvilka härröra
från olika bibelöfversältningar. Då nu förhållandet, såsom
vi hafva oss bekant, lärer vara, att inom PresteSl. en motion blifvit
väckt om utarbetandet af en ny kaleches: så synes mig skäl
vara, att, på sätt Gr. af Ugglas nyss yttrade, R. o. Ad. återremitterar
betänk, lill Utsk,, på det att Ståndet icke måtte på förhand
falla eli beslut, som möjligen kan komma i strid med den mening
1’resleSt. kan i frågan möjligen uttrycka. I alla händelser
synes mig R. o. Ad. böra undvika, att binda sig vid något hufvudsaklig!
beslut i frågan, förr än den, ronde utarbetandet af en
ny kateebes blifvit afgjord. Af dessa skäl anhåller jag om hetänkrs
återremitterande genom hvilken åtgärd Uisk:s ledamöter
icke förlora det ringaste för deras mening; ty om återremissen
icke kan föranleda till någon annan åtgärd än deu Utsk. redan
vidtagit, så inkommer det ånyo med samma utlåt. Men Stånden
hafva då tillfälle, att, med bättre kännedom om saken fatta
sina beslut.
Då nu öfverläggningen förklarades vara sl ut ari samt II. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, framstälde propos. lill bifall å förevar, betänk.
, ropades starka nej, blandade med ja, hvarpå H. Ex. förklarade
det han trott sig finna att nej varit öfvervägande.
H. Ex. FIr Frih. o. Landlmrs sedermera framstälde propos.,
om R. o. Ad. ansåge de gjorde anmärknrne föranleda lill återremiss
blef med ja besvarad.
Hr Bråkenhjelm: Då nu betänk, blifvit återremitterad!,
skulle jag såsom ledamot af Utsk. högeligen önska, att få erfara,
huruvida det är Ståndets mening och vilja, att med behandlingen
inom Utsk. af denna fråga skall anstå intilldess Utsk. fått emottaga
den här så många gånger åberopade, inom PresteSt. väckta
motion, ang. utarbetandet af förslag till ny kaleches. På förhand
torde det tillåtas mig, att få tillkännagifva min öfvertygelse, grundad
på mig lemnade uplysningar, att någon sådan fråga från
PresteSt. måhända hvarken detina eller nästa riksdag, bl ifver till
Utsk. remitterad.
FIr von Hartmansdorff, Aug.: För min del skulle jag
anse olämpligt, att R. o. Ad. nu fattade något beslut om anstånd,
under någon viss tid, med behandlingen af denna fråga. Skulle
sig så förhålla, som Hr Bråkenhjelm här omnämnt, att Utsk. icke
erhåller någon remiss från PresteSt. å den der väckta motionen
om en komile's nedsättande för en ny kateches utarbetning, och
samma fråga möjligen kommer att stadna inom Ståndets enskildta
Den 29 Januari.
227
Utsk. utan att föranleda lill någon annan åtgärd, så ser jag intet
hinder för begagnandet af den i Riksd. Ordn. hvarje riksdagsman
förvarade rätt ali, med auledn. af under riksdagen limade händelser,
uptaga denna fråga, såsom sin motion och få henne hänvisad
lill Ekon.Utsk. för att der vidare behandlas. Ilon är till
sin natur allmän, och kan icke förlora denna egenskap derföre,
att elt Slånd remitterar henne till sitt en$kildta Utsk.
II. Ex. yttrade att han, då Hr Bråkenhjelm endast i form af
en önskan framställ, att R. o. Ad. måtte tillkännagifva, huruvida
något upskof med Uisk:s behandling af ifrågavar. ärende borde ega
ruin, och icke yrkat propos. derom, icke ansåge sig hafva anledn.
att i fråga derom framställa någon propos.
Frih. Cederström, Rudolf: Jag begagnar det nu inträffade
mellanskof, som åtskiljer föredragningen af 2:ne på föredragnrslislan
befintliga mål, för att till Ståndet framställa en vördsam
anhållan. Diskussionsprotm för d. 17 och 18 Dec. sistl. år
äro redan justerade. Tryckningen deraf forlsältes i svit af föreg:de,
hvarefter dessa prol:r komma att ingå i den samling, sorn
sedermera hålles ledamöter af detta hus tillhanda. Jag tror mig
likväl icke misstaga mig i min förmodan, alt en talrikare allmänhet
vore intresserad af ali erhålla en fullständigare kännedom om
denna diskussion, såväl med afseende å öfverläggningsämnets stora
vigt för det allmänna, sora ock å den moderation, värdighet
och varma fosterlandskänsla, hvilka så lifligt och så flerfaldigt i
de afgifne ytiranderne uppenbarat sig under berörde öfverläggning,
hvaraf jag var en slum, men upmärksam åhörare. Kännedomen
om densamma, på elt noggrannare sätt inhämtad, torde hos mången
verka till uplysuing, gagn och tillfredsställelse. För vinnande
af detta ändamål får jag hos det H. Ståndet anhålla, det mig
måtte tillåtas, att låta trycka och utgifva, vare sig diskussionen i
sin helhet för båda nämnde dagar, eller endast så stor del deraf,
som kan finnas lämpligt. På sätt jag redan haft tillfälle nämna,
fortgår tryckningen för det närvar. Lättaste utvägen att verkställa
utgifvandet af dessa prot:r är naturligtvis den, att med den
boktryckare, hvilken har tryckningen af R. o. Ad:s prot. sig
anförtrodd, träffa öfverenskommelse så, att denne åtoge sig tryckandet
af ett lämpligt antal exemplar för min räkning af prottne
för berörde 2:ne dagar, utöfver det antal R. o. Ad. sig förbehållit.
Jag anhåller jemväl att till ett skyndsammare vinnande af
denna min afsigt och till lättnad för verkställandet, på sätt jag
haft äran anmäla, R. o. Ad. behagade sålunda bifalla denna min
begäran, att jag ägde deraf, utan afbidan af prot:s-justering.
för denna dag, mig begagna; utbedjandes jag mig det H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, täcktes å min anhållan lill H. Ståndet framställa
propos.
Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinh.: Jag deltog icke i diskussionen
om den fråga, som förevar, d. 17 och 18 Dec. sistl.
år inom della Stånd, och om hvars tryckning den siste talaren
15*
228
Den 29 Januari.
nu gjort framställning. Jag var en tyst åhörare och är således
opartisk. För min del tillstyrker jag Frih. Cederströms begäran,
men hemställer likväl, huruvida, enär hans framställning inskränker
sig till tryckningen af endast de inom Riddarh. afgifna yttranden,
det icke vore lämpligare, att denna tryckning ombesörjdes
af Riddarh.Ulsk., ehuru jag medgifver, att ändamålet skulle
lättare vinnas, om en dylik åtgärd updrogs åt Exp.Uisk. derföre
att texten, en gång satt, kunde lättare i tryck erhållas, än om
densamma skall ånyo sättas. Jag skulle således tro rättast vara,
alt om en sådan särskild tryckning bi fal I es, Ridd.Utsk. anmodades att i
samråd med Exp.Utsk. ombesörja utgifvandet af en så beskaffad
uplaga.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Jag tror ali Hr Bråkenhjelm missförstått
Frih. Cederströms begäran, och alt Exp.Utsk. icke bör
anlitas i fråga om tryckningen af förevar. prot:r, enär det, såsom
mig synes, icke är ett detta Ulskts åliggande all ombesörja tryckningen
och utgifvandet af ett Stånds prot. Frih. Cederströms begäran
gick derpå ut, att R. o. Ad. måtte tillåta honom, att få
utgifva och trycka Ståndets protrr för ofvannämnda dagar, och
Frihrn har således önskat, att samma tryckning mätte honom tillåtas
på dess enskilda bekostnad. Till alla delar förenar jag mig
med Frilnn om nyttan af en mera allmänt spridd kännedom om
dessa dagars förhandlingar. Jag skulle likväl tro, att R. o. Ad.,
i händelse en sådan tillåtelse meddelas, dervid fäster det vilkor,
att Frihtn icke begagnar det ena af sina alternativa förslag att
trycka blott en del af diskussionen, utan att hela öfverläggningen
ostympad kommer att inlagas, och detta af 2:ne skål, dels emedan
jag tror opartiskheten fordra framläggandet af hvad som i
saken å de motsatta sidorna blifvit yttradt, dels ock alt, i händelse
någon del af diskussionen skulle uteslutas, del alltid skall
lemna dem, hvilka icke dela R. o. Ad:s åsigter i ämnet, ett stöd
för den öfvertygelsen, att R. o. Ad. tillåtit en sådan stympöing
af diskussioner i fråga om hvad, som med skäl blifvit emot R. o.
Ad. anfördt, hvartill möjligen äfven skulle kunna läggas, ali R.
o. Ad. fruktat detsammas spridande till allmänhetens kännedom.
Jag förnyar således min anhållan, att, i händelse Frih. Cederströms
anhållan bifalles, diskussionen oafkortad måtte blifva tryckt.
Hr Ekenstén, Joli. Fritz: Afven jag tillstyrker Frih. Cederströms
begäran, dock med det af den siste talaren fästade vilkor,
att diskussionen ostympad framlägges till allmänhetens kännedom.
Hr Bråkenhjelm: Ingalunda har jag missförstått Frih.
Cederströms mening, men deremot befarar jag, att jag sjelf blifvit
missförstådd. Då jag yttrade, att Ridd.Utsk. skulle sätta sig
i gemenskap med Exp.Utsk. för att åstadkomma den ifrågavar.
tryckningen, så var naturligtvis min mening dermed, att sedan
texten blifvit satt och betalningen derför godlgjord af riksdagskostnaderna,
så förökas den vanliga uplagan af R. o. Ad:s prot.
med 500 å 1000 exemplar. Detta aftryck kostar 2 r:dr per ark,
Den 29 Ja na ar i.
229
papperet oberäknad!. Denna omkostnad anser jag Ridd.Uisk. böra
bestrida och derföre har jag ansett, att samma Ulsk. äfven borde
sätta sig i förbindelse med E.vp.Utsk. och dess Ordf. Jag vet icke
eljest på hvad sått tryckningskostnaden skall bestridas, såvida
ej någon enskild ville tillsläppa sin kassa, eller ock tryckningen
ske genom subskription. Det är klätt, alt Ridd. Direktm måste
taga någon verksam del deri, Rör öfrigt önskar jag, att diskussionen
i sin helhet lemnäs till allmänhetens kännedom.
I anledn. häraf hade undert. Ridd. Sekret, äran uplysa, att
tryckningen af R. o. Adts prottr, icke ombesörjdes af hvarken
Ridd.Uisk. eller Ridd.Direkt., utan genom Ridd.Kansliet.
Hr Bråkenhjelm: Jag får tillkännagifva att Ridd.Utsk. och
Ridd.Direktm åligger fullgörandet af de befattningar R. o. Ad.
dem updrager.
Frih. Cederström: Tacksam för det understöd jag af flera
värde ledamöter af detta hus erhållit, anhåller jag, alt till mitt
redan afgifua yttrande få tillägga några ord. Naturligtvis har min
mening icke varit, att belasta Riddarhuskassan eller Staten med
någon utgift i och för tryckningen af den del utaf Ståndets prot.,
hvarom jag gjort hemställan, ulan är min mening att af egna
medel bestrida denna i alla fall ej betydliga kostnad. I detta hänseende
är min åsyftan alldeles riktigt af Gr. af Ugglas uppfattad. I
hänsigt åter lill samme talares hemställan, att R. o. Ad. borde
lemna sitt bifall endast uuder det vilkor, att diskussionen ostympad
Olifver tryckt, ber jag blott att, till undvikande af hvarje missförstånd,
få nämna, det jag aldrig haft för afsigt, alj trycka endast
ena sidans argumenter, utan har tvärtom ämnat alt låta de
motsatta sidornas skäl framstå; men skulle likväl tro, att, under
en af talrika ledamöter förd diskussion, som fortgått under 2:ne
hela dagar, ovilkorligen måst inträffa, att samma argumenter,
ehuru måhända i termer varierade, blifvit oftare begagnade; möjligen
skulle ett fullständigt uptagande häraf göra läsningen för
allmänheten i någon mån tröttsam, och öfverläggningen sålunda
blifva mindre allmänt känd, än den i sjelfva verket förtjenar. Således
har min tanke varit, att man endast borde uptaga del hufvudsakligaste
af hvad som å ena sidan blifvit anfördt och å den
andra derpå svaradt, men jag bör naturligtvis villigt underkasta
mig hvarje på skäl grundadt vilkor, R. o. Ad. täckes fästa vid det
bifall, jag till min begäran kan erhålla.
Gr. af Ugglas: I afseende på den siste värde talarens yttrande
får jag förklara, att jag med mitt andragande ingalunda
velat påpeka som skulle Frih. Cederström, i händelse Ståndet bifaller
tryckningen af dess ifrågavar. prot:r, framhålla den ena, men
icke den andra sidans argumenter, men jag anser alldeles ovilkorligen
nödvändigt, att diskussionen i sin helhet kommer allmänheten
tillhanda, på det att man må förekomma all möjlig
tanke derpå, att något nplysande, sakrikt och förtjenstfull! anförande,
som måhända i allmänna tidningarne varit för allmänhe
-
230
Den 29 Januari.
ten tillgängligt, blifvit uteslutet. Korteligen, jag liar icke velat
lemna lastarenom något kryphål i delta afseende. Derföre yrkar
jag, att diskussionen i sin helhet måtte tryckas.
Då nu öfverläggningen ansågs fulländad hemstälde H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm., om R. o. Ad. bi föl le, att Frih. Gederström,
på sätt han hegart och lieie ledamöter tillstyrkt, finge för sin enskilda
räkning frän trycket utgifva R. o. Ad. ofverl,iggningar den
17 och 18 sisth Dec. i fråga om representationsförslaget, på det sätt
att hvarje muntligt eller skriftligt yttrande blefvc isin helhet intaget.
Ropades Ja.
Hr Printzensköld, Carl: Det torde icke hafva fallit ur
R. o. Ad:s minne, huruledes, för några plenidagar sedan, f. d.
Statsrådet Sandströmer, i sin dåvaride egenskap af föredragande
för Finansärenderna, sökte att gendrifva Hr von Hartmansdorffs
motion om krigsrustnings-bevillningens bibehållande; och alt enl.
Hr Statsrådets upgift i den Kongl, proposru om Statsverkets tillstånd
och behof, Riksg:s-kont. vid 1851 års slut skulle ega en disponibel
behållning af omkring 700,000 r:dr, hvilken beräkningsriktighet
Hr von Hartmansdorff i sin motion hade betvifla!. Vidare
torde R. o. Ad. erinra sig, huruledes jag, i min egenskap
af ledamot i Riksg:s-kont:s Öfverstyrelse, då tillkännagaf, att, enär
från Riksg:s-kont. någon officiel beräkning öfver detta verks inkomster
och utgifter under år 1850 intill 1851 års slut, icke
blifvit infordrad, jag sålunda ansåg föredragandens upgifler i den
K. proposm ej vara tillförlitliga. För omkring 1|- vecka sedan
emottog Riks:g:s-kont. anmodan från StatsUlsk. ali upgöra beräkning
öfver Riksg:s-kont:s tillgångar och skulder vid 1850 års slut,
äfvensom öfver dess inkomster och utgifter under åren 1851 — 1853.
Under antagande, ali enahanda utgifter skulle, såsom hittills, bestridas
af Kontoret, och att de ordinarie tillgångarne skulle hållas
kontoret tillhanda, har detta Verks Öfverstyrelse äfven till SlalsUtsk.
aflemnat så beskaffade beräkningar, grundade på den noggrannaste
undersökning af Riksg:s-kont:s tillgångar och de inkomster,
som Riksg:-konl., under förutsättning att samma förhållanden
som hittills' skulle fortfarande ega rum, har att påräkna.
Dessa beräkningar äro, enl. min åsigt, så tillförlitliga, som möjligt,
enär 1850 års bokslut ännu icke hunnit fullbordas, så att
Riksg:s-kont:s ställning vid sagde lidepunkt derigenom kunnat till
siffran bestämmas. Förenämnde beräkningar ådagalägga, att sedan
från Riksg:s-kont:s nu befintliga tillgångar blifvit afdragne
dels sådane fordringsposter, hvilka aldrig blifvit kontoret godtgjorde,
utan mäste afskrifvas, dels ock kontorets fordran för förskjutne
krigsrustningskostnader, utgörande icke mindre än 1,000,667
r:dr, lill hvars godtgörande kontoret beräknat krigsrustningsbevillningens
fortsatta utgående, Riksg:s-kont:s skulder vid 1850 års
slut öfverstego tillgångarne med 65,759 r:dr. Vidare utvisa dessa
beräkningar, att vid 1851 års slut tillgångarne skulle understiga
»tgifterne med 203,474 ndr 29 sk.; men att deremot tillgån
-
Den 29 Januari.
231
garne skulle öfverstiga utgifterna för år 1852 med 212.465 r:dr
40 sk. 5 rst oell för 1853 med 183,380 r:dr 20 sk. 5 rst., så
alt, om man från dessa begge summor afdrager den skuld, hvarför
Riksg:s-kont. vid 1851 års slut häftar, en kassabehållning
skulle upsla af endast 192,371 r:dr 37 sk. 10 rst, som lill nya
anslag kunde disponeras. Under sådana förhållanden hemställer
jag, om icke Hr von Harimansdorffs ifrågavande motion varit icke
blott väl betänkt, utan jemväl af beliofvet högligen påkallad.
Bifalla R. St. densamma, så erhåller derigenom Riksg:s-kont. en
godtgörelse af något öfver 1,000,000 r:dr. Bibehålies åter icke
krigsrustningsbevillningen så inträffar det förhållande jag nu upgifvit;
och det må derföre ursäktas mig, om jag icke kan undgå
att beklaga, det f. d. Chefen för Finans-Dep:t icke, i fråga om
den ställning, Iivari Riksg:s-kont. för närvar, sig befinner, sett sig
bättre för än att lian i sin upgift derom inför Konungen kommit
lill ett resultat, som af inga hvarken afslulade eller under
afslutning varande Räkenskaper inom kontoret vitsordas. Hade
han åter begagnat den utvägen att infordra en fullständig beräkning
öfver Riksg:s-kont:s inkomster och utgifter ifrån den Styrelse,
som varit i tillfälle att derom meddela tillförlitliga upgifler, sä
hade lian kommit i tillfälle att framlägga sanna och verkliga förhållandet.
Hr Sandströmer, And. Peter: Då jag icke eger kännedom
om den beräkning, sorn i Riksg:s-kont. blifvit uprältad öfver
detta Verks tillgångar, är jag följaktligen icke heller i tillfälle att,
för bemötande af Hr Printzenskölds aninärkmr, nu ingå i en närmare
granskning af nämnde beräkning, utan måste förbehålla mig
att, sedan jag deraf kunnat erhålla de!, få afgifva det genmäle,
hvartill jag tilläfventyrs kan (inna densamma föranleda. Emedlertid
anser jag mig dock med temlig säkerhet kunna antaga, alt
den väsendlliga skiljaktighet som förefinnes emellan den beräkning
af Riksg:s-konl:s inkomster och utgifter, som Hr Printzensköld
nu åberopat, och den, som legat till grund för K. M:s
framställning till R. St., härrör, från den omständigheten, att
Riksg:s-kont. icke kunnat känna hvilka öfverskotter kontoret, på
grund af 1849 års Riks-bokslut, har att under loppet af innevar:de
år ifrån Stats-kont. påräkna. Efler erhållen föreskrift och
till ledning vid de beräkningar, som uti den K. proposm omförmälas,
har deremot ifrån Stats-kont. till mig aflemnats en serskild
utredning deröfver, utvisande, att berörde öfverskotter kunna
beräknas till icke mindre, än 1,062,000 r:dr. Jag uprepar
ännu en gång, att om Riksg:s-kont. icke beräknat denna tillgång
i dess till StatsUtsk. aflemnade kalkyl, sådant varit en följd deraf
att kontoret om denna tillgång ännu icke kunnat ega officiel
kännedom. Sammanställer man emellertid den brist Hr Printzensköld
upgifvit och den serskilda tillgång hvilken enl. hvad jag
nu omförmält, under loppet af innevar. år är att påräkna, så upkommer
ett belopp, fullt motsvarande den behållning vid årets
slut, som uti K. proposin är antagen.
232
Den 29.T anuarr.
Hr Printzenskölds anmärkmr i fråga om det sätt, hvarpå jag
såsom Konungens rådgifvare uti förevar, fråga upfylll mitt kall, vill
jag icke bemöta. Här är dessutom ieke platsen dertill för det närvar.
Om åter i detta hänseende anmärknrr/framställas i behörig
ordning, så skall jag icke underlåta att försvara mig.
Hr Printzensköld: Riksg:s-kont. lärer icke underlåta alt
ansvara för sina beräkningar, enär de äro af officiell beskaffenhet,
och jag bar på sådan grund tagit mig friheten att här framställa
resultatet af desamma. Mina anmärkmr har jag grundat pä
föredragandens egna ord till Stats-rådsprot., hvaruti han icke
omförmäter några å Statsverkets inkomster förväntade öfverskotter,
de der skola till Riksg:s-kont. ingå, ulan endast förklarat, att Riksgts
kont. med befintliga tillgångar skulle icke allenast vara i tillfälle
att bestrida krigsruslnings-omkostnaderna, utan jemväl äga eli öfverskott
vid 1851 års slut af 700,000 r:dr; ty när man läser
Departits-Chefens anförande till Statsråds-proi., kommer man ovilkorligen
till det resultat jag sålunda angifvit. Riksg:s-kont. är
lika litet som Departts chefen i tillfälle att på förhand veta, huruvida
Rikets nu församladeSländer kunna finna för godt att ställa till Riksgrs
kont. disposition de å statsinkomsterna varande öfverskotter, som
ännu ej dit blifvit leverade, och dä är beräkningen af denna tillgång
för Verket ingenting mindre än tillförlitlig. Den är tvärtom
så osäker, alt från den ingalunda får hämtas något giltigt
stöd för förklarandet, att kontoret befinner sig i så lycklig ställning,
att det kan undvara hvad som för den kommande tiden
borde inbelaias af krigsrustningsbevillningen.
För öfrigt och med anledn. af det sätt, hvarpå Hr Sandströmer
nu npträdt emot mig, skall jag icke stadna vid den anmärkn.
jag redan gjort. Jag skall till denna anmärkn. äfven lägga
den, att Hr Sandströmer för att gifva Riksg;s-kont:s penningestäilning
ett ännu fördelaktigare utseende, till Stalsrådsprot.
förklarat, att kontoret ägde vid 1851 års slut den ifrågavar. behållningen
af 700,000 r:dr, ub eriik na dt samma års allmänna
hevilla., hvilken först inflöt det påföljande äret, hvaraf man
ovilkorligen ledes till den slutföljd, att äfven denna bevilln. skulle
vid 1851 års slut vara i behåll, för att jemväl kunna till nya
anslag disponeras.
Nu vet likväl hvar och en, med aldrig så liten kännedom
om Sveriges drätselverk, alt den s. k. allm. bevilln., i likhet med
de ordinarie skatterna, aldrig inflyter förrän året näst efter det,
hvarföre den är debiterad: att af denne orsak den ordin, statsregleringen
hufvudsakligen på ett års förlagskapital, så att ett
löpande års utgifter betäckas med inkomsterne för det föreg:de
året: att i följd häraf allmänna bevillmn för ett föreg:de år är
afsedd att betacka det påföljande årets statsfyllnadssumma och att
vid della förhållande det är alldeles oriktigt, att såsom bevis för
Riksg:s-kont:s lyckliga ställning, anföra, det kontoret skulle vid
1851 års slut hafva det årets hela bevilln. i behåll, enär denna
bevilln. icke utgör något annat än en anvisad tillgång till den
Den 29 Januari.
233
statsfyllnadssumma, som under år 1852, skall till statsverket utbetalas
oell således är långt ifrån alt innefatta egenskapen af en
hos Kiksg:s-kont. befinllig disponibel behållning.
Uti frågor af synnerlig vigt, och sådan är denna, bör man
väl, så synes mig, företrädesvis iakttaga varsamhet i sina framställningar,
och icke göra dem sådana, alt rlen stora allmänhet,
till hvars kännedom de komma, icke må af dem kunna missledas
i omdömet om sakens verkliga beskaffenhet.
Hr Rosenblad, Bernh.: (Ir Printzensköld har i sitt svar
på Hr Sandströmers yttrande visserligen underlåtit att upgifva,
huruvida i den kalkyl, som Fullmäktige i Riksg:s-kont. låtit uprälla,
blifvit beräknad någon inkomst utaf Statsverket för år 1849.
Enär jag bör förutsätta, att Hr Printzensköld då lian framträder
med en kalkyl, den han såsom fullmäktig i Riksg:s-kont. underskrifvit,
och hvilken framställes nära nog såsom en anklagelseakt
emot en af Konungens förre rådgifvare, måste vara noga underrättad
om innehållet af samma beräkning, med antagande hvaraf
det äfven varit bans skyldighet, all meddela oss, huruvida den af
hr Sandströmer omförmälda tillgång varit beräknad eller ej, så
bör jag af hr Printzenskölds obestämda ordsvängningar anse mig
förpligtad, alt anse sistnämnde tillgång icke hafva blifvit i kalkylen
uptagen. Då nu bland Riksg:s-konl:s ovilkorliga inkomster
till 1850 års slut R. Sits vid sista riksdag fattade beslut afser de
öfverskott på statsverkets tillgångar, som möjligen kunna upkomma,
så ulan att ingå i någon speciel beräkning af siffrorna, hvilken
först blir möjlig sedan Riksg:s-kont:s nu ifrågasatte kalkyl
blir tillgänglig, synes, på sätt hr Sandströmer anmärkt, att vid
jemförelse af den utaf hr Printzensköld upgifne totalsumma med
de af hr Sandströmer omnämnde tillgångar, författaren af den kalkyl,
som legat till grund för den kongl, proposm icke på något
sätt missräknat sig i fråga om de tillgångar, Riksg:s-kont. håralt
påräkna. Under sådana förhållanden anser jag mig böra förklara,
alt hr Printzenskölds nu framställda anmärkn:r emot f. d.
Departds-chefen hr Sandströmer varit fullkomligt obehöriga.
Hr Sandströmer: Denna diskussion synes mig för det närvar.
vara mindre lämplig. Då fråga är att tvista ang. sifferkalkyler,
öfver Riksg:s-kont:s ställning, borde, efter min tanka,
dermed anstå, intilldess SiatsUtsk. framlagt sina beräkningar för
R. St., och således äfven den beräkning, hvilken Fullmäktige i
Riksg:s-kont. upgjort, blifvit underkaslad SlatsUlsk:s granskning.
Jag är öfvertygad, att vid denna granskning det icke kan undfalla
StatsUtsk., alt 1849 års öfverskolter, såvida sådane finnas,
böra innevar. år komma Riksg:s-kont. tillgodo. I sådant fall lärer
StatsUtsk. icke heller underlåta, alt i Stats-kont. förskaffa sig
uplysning, till hvad belopp dessa inkomster äro att påräkna. Derjemte
får jag meddela, att jag, som, då fråga i detta ämne en
gång förut hos R. o. Ad. väcktes, förklarat mig villig att lemna
dem, som sådant åslundade, närmare uplysning om de beräkningar,
som legat till grund för min framställning till K. M., sedermera,
234
Den 29 Januari.
med kännedom deraf alt en beräkning i förutnämnde afseende blifvit
Fullmäktige i Riksg.-kont. affordrad lemuat StatsUtslcs ordf. del
af min beräkning, på det att StatsUtsk. må blifva i tillfälle att jemföra
densamma med den, som i Riksg.-kont. blifvit uprättad, hvarjemte
jag likaledes aflemnat den från Stats-kont. erhållne npgift,
ang:de de påräknelige öfverskotterne för år 1849. Jag uprepar ännu
en gång, hvad jag förut under diskussionen yttrat, att om man
sammanlägger de 700,000 r:dr, hvilka uti K. lAl:s propos. uptagits
såsom en disponibel tillgång, vid detta års slut med den brist af
något mer än 200,000 r:dr, hvilken Hr Printzensköld upgifvit såsom
resultat af Riksg.-konhs kalkyler, så upgär delta belopp icke
ens till det, hvartill nyssnämnde öfverskotter blifvit beräknade.
Hr Printzensköld har, för att undanrödja verkan af de uplysningar
jag i anledn. af hans anmärkn. lemhat, sagt, att jag i mitt
anförande till Statsråds- prot. skall hafva yttrat, ätt i Riksg.-kont. redan
skulle finnas den tillgång, som i den K. propos. upgifves;men
något sådant finnes icke i samma prot. uptaget såsom af mig yttradt.
Afven har samina talare såsom en felaktighet anmärkt, att
i Statsråds-prot. icke omnämnes att öfverskotterne för är 1849 blifvit
tagne i beräkning. Della är mycket naturligt, emedan i prot.
alla omständigheter, som ingått i kalkylen, icke detaljeras. Hvad,
som emedlertid detta prot. verkeligen innehåller, är, alt, då man
beräknat Riksg.-kontts tillgångar och utgifter, sådane de enl. gällande
föreskrifter kunna antagas intill 1851 års slut, upkommer vid
nämnde tid en behållning af 700,000 r:dr och det är således riktigheten
häraf, som skall utredas. Jag tror mig ock nu hafva fullkomligen
besvarat Hr Printzenskölds i berörde hänseende gjorda
anmärkn. och visat, huru obefogadt han velat påbörda mig, att såsom
chef för Finans-depart:tet hafva inför Konungen upgifvit ett
oriktigt förhållande.
Hr Printzensköld: Hvar och en, som läser Statsråds-prot.,
skall deraf svårligen kunna fatta annat begrepp, än att den deri gjorda
framställning är grundad på de beräkningar, hvartill Riksg.-kont:s
räkenskaper kunnat gifva anledn., men ingalunda på upgifter från
ett främmande embetsverk, helst sådant instämmer icke allenast med
Hr Sandströmers förklarande vid ett föreg:de tillfälle, då han nemi.
uttryckligen tillkännagaf, att han vid beräkningarne följt Riksg.-konbs
från trycket offentliggjorda räkenskapssammandrag, utan jemväl med
ordalagen i Statsråds-prot., der det talas om Riksg.-kont:s tillgångar,
såsom beslående ”dels uti kontant behållning och dels uti obligationer,
eller emot hypolhek af sådane utlemnade lån, än ock sådane
inkomster, som intill slutet af nästkommande år, etil. kände förhållanden,
äro att af verket påräkna.” Nu var, det, när statspropos:n
afgafs, icke ett kändt förhållande, hvarken att eller till hvad
belopp de af Hr Sandströmer nu omförmälte öfverskotten funnos,
ty då hade väl underrättelse derom lemnats i propostn eller i Statsråds-prot.
Icke eller var det kändt om R. St. kunde finna för
godt, att låta dessa öfverskotter komma Riksg.-kont. till godo eller att
använda dem lill andra ändamål, hvilket är deras rättighet. Huru
Den 29 Januari.
235
kumle då kalkylen öfver Riksg.-kont:s inkomster och utgifter vara
grundad på annat än de tillgångar, som delta verk alltid och med
visshet hade att påräkna, till hvilken egenskap öfverskolten på Statsverkets
inkomster, såsom varande i högsta måtto tillfälliga, visserligen
icke kunna hänföras. Då hade föredraganden lika väl kunnat, hvad han
likväl icke gjort, låta i beräkningen ingå en million af Bankens nu egande
disponibla behållning, eftersom ungefär ett sådant belopp årligen under
de tre sislförflutna åren från delta verk kommit Riksg.kont. lill godo.
Men denna inkomst var, i likhet med öfverskotterna, alltför
oviss och tillfällig för alt kunna beräknas. Således, när saken rätt
betraktas, torde den öfvertygelsen svårligen kunna någon bibringas,
alt jag haft orätt i mina arimärkmr, samt alt öfver Riksg.-kont:s
ställning kan, med anspråk pä tillförlitlighet, upgöras någon beräkning,
sorn leder till annat resultat än det, sorn Riksg.-kont:s nu afgifna
kalkyl innehåller.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 22 dennes
på bordet lagda betänk. IN:o 17, i anledn. af väckt motion om
Statens öfvertagande af utgifningen utaf bibeln, psalmboken och katcehesen.
Föredrogos, men lades på begäran af Gr. Lagerbjelke,
Gust., och Hr von Troil, Samuel Gust., ånyo på bordet
Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s ncdannämnde d. 22 dennes bordlagda
belänk:n:
N:o 18, i anledn. af väckt fråga om förändring i sättet att tillhandahålla
afskedade krigsmän pensioner och nådegåfvor; och
N:o 19, i anledn. af väckt motion om uphörande af befälets vid
indelta reg:tene inverkan vid upgörande af legokontrakter emellan
rotehållare oell rekryter.
Föredrogs Bevilln.Utsk:s d. 25 dennes e. m. på bordet lagda
mern. N:o 2, om antagande af två Kanslister.
Frih. Cederström, Rudolf: Såsom ledamot af Exp.Utsk.
anser jag mig böra upgifva orsaken, hvarföre detta betänk, blifvit
skriftligt och icke tryckt, öfverlemnadt till R. St. Det är nemi. så
kort, att det icke uptager mera än en sida. Det vore vid sådant
förhållande mindre god hushållning att ej afbida flere utlätm, i sammanhang
hvarmed jemväl det nu föredragna naturligtvis vid tryckningen
kommer att intaga sin plats. Endast undantagsvis, och i
i vigtiga fall, frångår man denna regel för tryckningssättet, hvad
hufvndsaken beträffar, nemi. utlåbs innehåll, har jag intet att anmärka
emot ett bifall till Utsk:s förslag.
R. o. Ad. biföll Bevilln.Ulsk:s ifrågavar. mern.
236
Den 29 Januari.
Vid föredragning af StatsU(sk:s d. 25 dennes e. m. på bordet
Sagda utlåt. N:o 30, i anledn. af R. St:s år 1849 församlade Revisorers
berättelse, ang:de verkstäld granskning af Statsverkets samt
andra, af allmänna medel bestående, fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning åren 1846 och 1847, blef detta utlåt, ånyo bordlagdt,
pä begäran af Gr. Lagerbjelke, Gust., och Frih. Gederström,
Rudolf.
Anmäldes och lades på bordet följande från Allm. Besv.- o.
Ekon.Utsk. inkomne ut)åt:n:
N:o 20, i anledn. af väckt fråga om uphäfvande af stadgandet,
att K. M:s Bef:h:des utslag i roteflyttnings m. fl. mål, skola Kammar-coll:ii
pröfning underställas;
N:o 21, i anledn. af väckt motion om förändrad reglering af
marknaderne i Slättäng;
N:o 22, i anledn. af väckt motion, ang:de föreskrifvandet af
kontroller till förekommande af missbruk vid försäljning af kläde;
N:o 23, i anledn. af väckt motion om uphäfvande af K. kungörelsen
d. 21 April 1837, ang:de förbud att under viss tid af
året fiska och till salu hälla hummer;
N:o 24, i anledn. af väckt motion om reglering af embetsoch
tjenstemäns löner;
N:o 25, i anledn. af väckt motion om utfärdande af köpings
privilegier för Wrigstads by i Jönköpings län;
N:o 26, i anledn. af väckt motion om klockares befrielse från
skyldigheterna att fortskaffa presterskapets embetsbref och att besörja
ringning vid kyrkorna; samt
N:o 27, i anledn. af väckt motion om förändring uti nu gällande
grunder för prestmans befordringar.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 1 Februari 1851.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 6 prot.uldr. för d. 29 samt pleniprotm för d. 15
och 18 sisth Januari.
Härvid anmälde sig och upläste Hr Stiernsvärd, Gust.
Mauritz, följande anförande:
Den 1 Februari f. m.
237
Sedan jag först af Post- och Inrikes Tidningen, och derefter
af det justerade prot., blifvit i tillfälle att, närmare än vid
upläsandet, taga kännedom om innehållet af Hr 0. Björnstjernas i
plenum d. 15 sisth Jan. uplästa diktamen med anledn. af mina anmärkn:r
emot ”K. M:s nåd. propos. om Slatsverkets tillstånd och
behof” — detta diktamen, hvaruti den personliga bitterheten är lika
framstående, som all faktisk vederläggning af mina anmärkmrs
befogenhet är svårfunnen — anhåller jag att till prot. fä anföra
följande:
Hvad de af Hr Björnstjerna mot mig riktade personliga anfallen
angå, har jag derom intet annat att säga, än att jag skulle
anse mig brista i skyldigt förtroende till den allmänna rättskänslan
och urskiljningen såväl inom som utom delta hus, om jag
deröfver ingick i något slags genmäle. Jag lemnar således Hr
Björnstjernas yttrande i denna del obestridt allt det värde, som
det på ett eller annat håll kan förskaffa sig, och inskränker mig
till besvarandet af hvad i ett eller annat hänseende kan få namn,
beder och värdighet af sak.
Hr Björnstjerna säger, att han så mycket mindre vill bestrida
att en förhöjning i utgifterna för Landt försvaret allt ifrån år
1810 egt rum, ”sorn han anser den hafva härflutit från en berömvärd
omtanka för fosterlandets väl.” Ofver motivet till kostnadsförökningen
har jag icke yttrat mig. Deremot har jag påstått,
att de till större delen planlösa förändringar inom Landtförsvaret,
hvilka sedan år 1810 egt rum, icke stå i något hvarken
billigt eller skäligt förhållande till de förökade kostnaderne.
Men delta har af Hr Björnstjerna lemnats ovederlagdt.
Hr Björnstjerna säger: att ”härmassor, hvars make historien
knappast vet alt omtala, slå midt under freden väpnade i Europas
öfriga länder, och man vill att vi skola ensamme qvarstå på
den punkt, det styckade och halft förkrossade Sverige sig befann år
1810.” Utan att fästa något afseende vid Hr Björnstjernas historiska
upgifter, vill jag endast fästa upmärksamheten derpå, att det icke är
mig denna tillvitelse gäller, då jag i likhet med de af Hr Björnstjernas
frami, fader vid 1810 års riksdag yttrade åsigter, icke
allenast velat, utan äfven vid både denna och förlidne riksdag föreslagit
hela nationens beväpning och ändamålsenliga vapenöfning;
utan det är Hr Björnstjerna sjelf\ som genom sin uttalade förkastelsedom
öfver nämnde förslag, motsatt sig detsamma.
Hr Björnstjerna säger: att jag från Landtförsvarets kostnader
ur 1810 oriktigt afdragit ”66,000 r:dr hästvakans-medel från de
reg:ten, som afsutit efter 1810, äfvensom 13,000 r:dr ständiga
votevakans-medel vid Skånska infanteriet.” Uti första hänseendet
bar han rätt, eftersom Westgötha reg:te och Smålands Grenadierkorps
icke afsuto förrän efter nämnde tidpunkt (det förra 1812,
den sednare 1821). Deremot har han orätt hvad Skånska infanteriet
angår, eftersom något knektehåll icke fanns inom Skåne
förrän år 1811.
Herr Björnstjerna säger: ”att jag ex officio önskar vända
upp och ned på alltsammans.” Den slägtskap, som detta yttran
-
238
Den 1 Februari f. m.
de eger med ett af en föreg:de illuster talare ex officia afgifvet
omdöme, torde vara tillfyllestgörande för hvarje sakkunnig, med
lugn och oväld tänkande person, för alt utan vidare argumenter
finna obefogenheten af Hr Björnstjernas påstående.
Hr Björnstjerna säger: att jag påstått, ”det fältläkaree böra
i Algeriet och Kaukasien studera sjukdomars behandling, på det
för vårt nordiska klimat mest ändamålsenliga sätt.” Det utgör
icke bevis på ärlig strid, att påföra sin motståndare yttranden som
han icke haft. Jag har sagt: ”att jag bestrider tilldelandet af resestipendier
till andra railitär-läkare än dem, som besöka verkliga
krigslheatrar, och derstädes inhemta huru, under dylika omständigheter
den militära sjukvården handhafves,” samt alt ”Algeriet
och Kaukasien äro i detta fall ständiga experimentalfält.” Dä Hr
Björnstjerna sjelf är militär (Löjtnant vid Lif-reg:tets Dragonkorps),
trodde jag alt det för honom skulle vara tillräckligt bekant,
för att icke kunna missförstås och misstydas: att sjukvården under
ett krig är hell annorlunda ordnad än i en fredlig garnison; att
kriget föranleder rörliga sjukhus, l:sta och 2:dra förbindningsställen,
amputaliouer med ganska fåtaliga attiraljer, sjuktransporter,
omsorger såväl för de sjukas som för de friskas helsovård o. s. v.,
hvilket allt fordrar en erfarenhet hos läkaren, som icke utan
praktik kan förvärfvas.
Hr Björnstjerna säger: att ehuru jag ansett Ingeniör-korpsen,
Exercis-kompanier o. s. v. ”högst behöfliga,” har jag ”likväl”
afstyrkt de härföre begärda anslag. Som den mig här gjorda
beskyllning för inkonseqvens förfelat sin verkan, om de skäl
anförts, hvilka jag för mitt afstyrkande upgifvit, så hafva de för
effektens skuld naturligtvis blifvit utelemnade. Jag har nemi. sagt:
att jag bestrider de ifrägavar. anslagen, icke derföre, att jag anser
saken, som de afse, obehöflig, utan derföre, att jag icke anser
några förökade anslag å 4:de hufvudtiteln böra ifrågakomma,
sedan det blifvit obestridligen ådagalagdt, ”att de icke allenast
kunna bestridas utaf det närvar, anslaget, utan äfven i jemnbredd
med en högst betydlig besparing å detsamma.”
Hr Björnstjerna säger vidare: ”att jag icke känner hvad man
i andra länder gör i befästningsväg,” då jag yrkar nedsättning i
anslaget till Carlsborgs fästning, och han anför såsom skäl för sin
åsigt befäslningarne af Paris, Cöln, Ulm, Comorn, Verona och
Ingolstadt. Huru man kan jemföra förenämnde befästningar med
befästandet af en midt i vårt land befintlig sandig, förut obebygd
(läck, bevisar en liflig inbillning. Paris är rikets hufvudstad
och utgör medelpunkten för Frankrikes rikedom och välstånd,
och att man då befäster detsamma sedan det visat sig, alt fiendtliga
härar inom dess murar 2:ne gånger, ej längesedan, slagit läger,
är helt naturligt och lika omtänksamt, som om vi hade fortsatt
de afbrutna befästningarue af Slockholm. Hvad åter de öfriga
fästningarne angå, så ligga de på de stora militär-stråkvägarne
och tjena som operationsbaser för armé-rörelserna under
krig. Kan detsamma sägas om Carlsborg? Jag beklagar i sådant
fall hela landet, som skulle tillspillogifvas, innan Carlsborg, såsom
Den 1 Februari f. m.
230
fästning, skulle kunna medverka uti försvaret. Som liufvud-dcpöt
har jag gillat anläggningen af Carlsborg; men härtill behöfves,
enl. min tanke, icke de storartade befästningsverk som der göras.
Hr Björnstjerna säger: ”att jag kanske ensam bland män af
facket, anser de af mig utarbetade förslag till Landlförsvarets organisation
för verkslällbara.” Häremot har jag icke annat alt invända,
än att jag hyser vissa tvifvelsmål huruvida män af facket
gilla llr Björnstjernas sjelftagna myndighet att uttrycka deras åsigter.
Hr Björnstjerna har, med tydlig afsigt att klandra, påstått:
att det enda anslag jag honom veterligen vid denna riksdag tillstyrkt
— ja till och med föreslagit å 4:de hufvudtiteln, har varit
till ett fortsatt ingifvande af militär-förfaltnings-samlingen.”
Först och främst är detta påstående icke med sanningen öfverensstämmande.
Just i samma anmärkn:r, som Hr Björnstjerna klandrat,
och hvilka det således mäste antagas att han läst, linner
han mig hafva tillstyrkt hela del begärda beloppet för befäslningarne
af Carlskrona, Waxholm och Carlstén; ytterligare finner han
i samma armärkmr, att jag yrkat en förökning af 20,000 r:dr
lill reserv-uplagets bildande. Hvad åter min framställning angår,
alt mililär-författnings-samlingen måtte fullbordas, så kan jag icke
anse annat än, att Hr Björnstjerna i likhet med öfrige yngre officerare
af arméen, derföre borde hålla mig räkning, dä mitt bemödande
varit att derigenom bereda dem ett eljest saknadt tillfälle
att inhemta hvad deras tjenst tillhör.
Hr Björnstjerna anför såsom brist på konseqvens hos mig,
att jag på samma gång afstyrkt att öfverinseendet öfver den militära
sjukvården skulle Sundhets-colhm fråntagas och på en enda
person öfveiflyttas, som jag tillstyrkt att den collegiala styrelseformen
inom krigs-colhm skulle uphöra. Det inses dock lätt, alt
i det förstnämnda hänseendet kommer vetenskapen i fråga, och alt
i detta fall det medför större säkerhet då man har att påräkna
flera personers sammanlagda kunskaper och erfarenhet än en endas.
Uti det andra fallet åter bestämma gällande författningar,
arbetsordningar och instruktioner, hvad som bokstafligen skall
verkställas; hvarföre någon collegial makt dervid lag icke är af
nöden.
Hvad slutligen angår Hr Björnstjernas klander derå, att jag
yrkat nedsättning i anslaget till nya gevär (för stammen), så kan
jag med anledn. häraf icke underlåta att fästa upmärksamheten
på del fatala öde, som tyckes vidlåda allt hvad framlidne Gr. Magnus
Björnstjerna pä detta rum yttrade vid 1810 års riksdag, nemi.:
att antingen direkt eller indirekt blifva gendrifvet af dess Hr son.
Första anledmn lill ett dylikt förfarande hemtade han d. 14:de
sisth Dec. derutaf, alt jag uti min motion om Landlförsvarets förändrade
organisation åberopat de åsigter om försvarets ordnande,
hvartill framlidne Gr. M. Björnstjerna vid 1810 års riksdag sig
bekände, och hvarföre jag hembär hans minne en lacksamhetsgärd.
Andra anledmn till enahanda förfarande har Hr Björnstjerna
enl. sitt diktamen d. 15:de dennes hemtat från min upgift, att
”vi år 1810 egde 92,000 gevär,” men hvilka han påstår, ”redaa
240
Den 1 Februari f. m.
då voro så bristfälliga, att då vi skulle till Tyskland öfverföra
30,000 man, Sverige nödgades hos en allierad anhålla om vapen
till sina soldaters utrustande.”
Med anledn. häraf får jag uplysa, att R. o. Ad:s prot. vid
J810 års riksdag, 4:de bandet, 2:dra afd. pag. 155 innehåller: ”Vi
ega ett tillräckligt materiel till nämnde massas (70,000 mans)
beväring och utredning; del finnes på förråden 60,000 gevär att
tillgå, oberäknadt armeens 32,000; äfvenså är förhållandet med
patronkök, remtygspersedlar m. m. Artilleriets materiel är i bästa
ständ och tillräckligt för en arme' af 100,000 man.” Att
den värde och väl underrättade ledamoten, som upgaf denna
gevärs-lillgång icke kunnat upgifva densamma i afsigt att dermed
beväpna armeen, om gevären varit, som Hr Björnstjerna nu
påstår, ”bristfälligadetta vill åtminstone icke jag, i likhet med
honom antaga, eftersom det var frami. Gr. Magnus Björnstjerna,
sorn lemnade denna upgift.
Hr Stiernsvärd tilläde sedermera:
Som StatsUtsk. ännu icke afslutat 4:de hufvud-liteln, och Hr
Björnstjernas diktamen dit blifvit remitterad, så anhåller jag att
detta mitt anförande äfven måtte remitteras till sagde Ulslt.
Ilr Björnstjerna, Oscar Magnus Fredr.: Väl inseende
det föga granlaga af att upträda med anmärkmr vid de anmärkmr
Hr Stiernsvärd gjort vid mina anmärkmr, och så vidare,
vågar jag dock för några ögonblick taga R. o. Ad:s upmärksamhet
i anspråk.
Min olika tänkande bänkkamrat, å andra sidan gången, har
ansett mitt föreg:de anförande bittert samt fullt med personliga
anfall. Hvad bitterheten beträffar lärer den ej varit större än
den Hr Stiernsvärd utvecklat i sitt anfall mot den K. propos:n,
der ingen serdeles undfallenhet lärer kunna spåras. Der heter
det bland annat: ”Personer finnas tyvärr ... hvilka antingen af
obekantskap med ämnet eller af främmande, sanningen undertryckande,
bevekelsegrunder, yttra motsatta åsigter med mig.” — Således
äro alla olika länkande drifna af oädla bevekelsegrunder eller
af okunnighet, och då jag tror mig vara olika tänkande, hatjag
på förhand erhållit en vida strängare dom än någon jag trott
mig böra fälla. Personliga anfall tror jag mig ej heller hafva
gjort mig skyldig till; mina anfall rigtades mot den sak Hr Stiern
svärd
förfäktade, ej mot honom sjelf.
Min värde motståndare påstår, alt flere af mine anmärkmr
varit ogrundade, men har likväl ej lyckats öfverbevisa mig derom
i något enda fall. Han upger åter alt vi år 1810 egde det
förr åberopade antal gevär. Enl. de upgifter jag lyckats förskaffa
mig, för hvilkas tillförlitlighet jag tror mig kunna gå i borgen,
lära vi då verkligen hafva egt närmare, 92,000 gevär. Långt
ifrån likväl att dessa alla skulle hafva varit nya, voro deraf redan
då 28,024 i förslagen uptagna såsom bristfälliga. Bland de
bruk
-
Den 1 Februari f. m.
241
brukbara voro 6,650 Engelska och 56,359 Svenska, bland hvilka
en del härstammade ända ifrån år 1716. Således funnos då ej
mer än 63,009 brukbara gevär, hvaraf Hr Stiernsvärd ännu beräknar
56,000 såsom duglige, i följd hvaraf hela gevärsålgången
på 40 år ej skulle hafva varit större än 7,009 st. oaktadt vi under
tiden fört tvenne krig, och man skulle kanske äDrui hafva
tillfredsställelsen att se en del af våra soldater beväpnade med sam- /
ma 130-åriga veterangevär, sorn tjenat under Konung Carl XII,
glorvördigst i åminnelse. Enahanda lärer hafva varit fallet med
det likastora antal patronkök och remtygspersedlar sorn då skulle
hafva funnits. Enl. officiel upgift från dävar. General-adjutanten
för armeeu, General Tibell, måste nemi. under Finska kriget förfärdigades
40,000 bandoler-remmar af buldan, ty läder fauns ej.
Hr Stiernsvärd har tillstyrkt bibehållandet af Sundhets-colhm,
men uphäfvandet af Krigs-colkm på den grund att det förra skulle
vara ett vetenskapligt verk men ej det sednare. Ar då ej krigskonsten
en vetenskap likaväl som läkarekonsten, och kan ej det
verk, som skall ombesörja krigshärens och dess materiells förvaltning
och underhåll kallas likaväl vetenskapligt som det, hvilket
har sig upsiglen öfver sjukvården anförtrodd.
De öfriga anmärkmr, hvilka af min värde motståndare blifvit
gjorda vid mitt förra anförande, torde, så vidt jag nu kan
påminna mig, ej behöfva något ytterligare svar, ty de hafva redan
på förhand blifvit besvarade; deremot anhåller jag att få till
vederläggning uptaga ett par punkter i det anförande af Hr Stiernsvärd,
som redan åtföljt den K. proposm. Ilan klandrar deruti
den planlöshet, som gjort sig gällande inom styrelsen af landlförsvaret,
men han anför ej att denna kanske ofta upkommit till
följd af den plats, representationen inrymmer åt med honom liktänkande
personer, hvilka, genom anslags vägrande, kullslå äfven
de bäst grundlagda systömer. Såsom bevis härpå vill jag blott
anföra, att Hr Stiernsvärd klandrar det ”befästningen af Stockholms
avenyer, sedan den med betydlig kostnad under flere år
fortgått, blifvit afbruten.” Nu hafva arbetena å Carlsborgs fästning
”under flera år och med betydlig kostnad fortgått,” mes om
Hr Stiernsvärd får sin vilja fram, komma de att upliöra. Några
år härefter uplräder åter Hr Stiernsvärd eller någon annan anmärkare
och kastar skulden derföre på styrelsens planlöshet.
De icke obetydliga hemmavarande delarne af regtten, som
stetförflutna åren till granriket afgått, omtalas på ett så kränkande
sätt, att jag ej tror mig böra detsamma med tystnad förbigå;
det säges nemi.: ”Sedan en fältbataljon utgått . . , återstå visserligen
några qvarlefvor af såväl befäl som manskap, men som äro
af den defecta egenskap, och dessutom, synnerligast hvad truppen
angår, så otjenstbara att de . . . äro, såsom något helt för
sig, oanvändbara.” För min del hyser jag den glada öfvertygelse,
att samtelige Sveriges stridsmän, skola med mannamod gå landets
fiender till mötes, och att de hemmavarande funnit det smärtsamt
nog att se sig uteslutne från deltagandet i deras bättre lot3
H. 16
Den 1 Februari f. m.
tade kamraters öden, utan att man här mot dem framkastar dylika
sårande beskyllningar.
Det klandras att fyra officerare af Topografiska korpsen äro
sysselsatte med dels allmänna, dels enskilda updrag, i stället att
vid korpsen tjenstgöra. Delta förhållande vore anmärkningsvärd!,
såframt det endast inträffat vid nämnde korps, men nu vet Hr
Stiernsvärd lika väl, och kanske bättre än jag, att äfven vid andra
reg:ten inträffat, det officerare, ibland kanske ej på tio år,
tjenstgjort vid de regrten, der de likväl fortfarande upburit lön.
Hvad serskildt de fyra Topograferna beträffar, är det mig bekant,
att de genast inställt sig till tjenstgöring, då krigsrustningarne år
1848 förebådade ett fredsbrott. Huruvida detta varit fallet med
alla, från deras reg:ten kommenderade eller permitterade officerare
torde kanske Hr Stiernsvärd bäst kunna uplysa.
Visserligen har ej det förråd på anmärkn:s-anledn:r jag i Hr
Sliernsvärds rikhaltiga anförande insamlat, blifvit på långt när uttömt,
men af fruktan alt trötta det H. Ståndet, innehåller jag
med de öfrige. Skulle likväl Hr Stiernsvärd önska derom taga
kännedom, skall det för mig blifva en serdeles tillfredsställelse, att
gå honom dermed tillhanda.
Hr Stiernsvärd: Hr Björnstjerna har tillvitat mig att jag
skulle utkastat den anklagelse mot alla dem, som icke med mig
äro liktänkande, alt de hafva oriktiga begrepp. I mina afgifna
anraärkmr har jag sagt: ”alt personer finnas likväl, jag vågar säga,
tyvärr till och med af det s. k. facket, hvilka, antingen af
obekantskap med ämnet eller af främmande, sanningen undertryckande
bevekelsegrunder, yttra motsatta åsigler med mig och finna
tvertom plan i allt” etc. Hvar och en torde häraf finna, att det
endast varit vilkorligt, som ifrågavar. omdöme af mig uttalats.
Hr Björnstjerna har yttrat, alt det utaf mig upgifna antal
bandoler, vore 40,000 af buldan. Huruvida han har rätt eller
icke vill iag lemna oafgjord!, eftersom min sagesman, frami. Gr.
Magnus Björnstjerna, icke specificerat om de bandoler, han upgif,
vit, voro af läder eller buldan. Hr Björnstjerna har äfven velat
hemta anledn. af mitt yttrande med hänseende till de utkommenderade
fältbataljonerna, för det påstående, att jag skulle hafva uttalat
ett sårande omdöme öfver de qvarblifvande. Jag har sagt,
att sedan en fältbataljon utgått ur våra af 2:ne bataljoner bestående
reg:ten, återstår visserligen några qvarlefvor af såväl befäl
som trupp, men hvilka äro af den defekla egenskap, att de icke
till något helt äro användbara. Att detta yttrande gälde
vår felaktiga korps-indelning, kan ingen utan med afsigt misstyda.
Hvad Hr Björnstjerna i öfrigt yttrat, anser jag icke vara af
den natur, att det påkallar något svar.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemstälde om R o. Ad.
bifölle, alt Hr Stjernsvärds nu upläste anförande jemte de i anledn.
deraf afgifne yttranden, remitterades till StatsUtsk., anmälde sig
och yttrade
Den 1 Februari f. m.
243
Frih. Palmstjerna, CHrl Otto: Jag vet ieke om remiss
till StatsUtsk, at dessa anföranden är begärd, men om så är, vill
jag endast nämna, att jag tviflar på alt StatsUtsk. deraf får någon
ledning vid behandlingen af de frågor, som under 4:de hufvudtiteln
förekomma. Denna tilel är redan på afdeln. behandlad
för att föreläggas Ulsk. in pleno, och jag betviflar alt alla de anföranden,
som afgifvils i Stånden i anledn. af denna hufvudtitels
anslag och dermed sammanhang egande frågor, kunna komma att
i Utsk:s plenum upläsas.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., med tillkännagifva
ntie att Hr Stiernsvärd begärt remiss af sitt uplästa anförande,
framstäld förnyad propos., blef detsamma, jemte deraf föranledda
yttranden, remitleradl till StatsUtsk.
Uplästes Hrr Elektorers lista vid val af ledamot i Bevilln.-  Utsk., att inträda under den ordinarie ledamoten N:o 389, Frih.
von Kraemer, Robert Fredrik, beviljade 14 dagars ledighet från
och med d. 30 dennes räknad; och befanns dertill hafva blifvit
utsedd:
N:o 7. Hr Sparre af Rossvik, Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Carl Knutsson.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Frih. Palmstjerna,
Nils Fredr., anhållit ali, med bibehållande af riksdagsmannarätt,
blifva endlledigad från sin befattning såsom Bänkman
för 5:te Bänkm:s-afd:n; och lemnade R. o. Ad. dertill sitt
bifall.
Föredrogs ånyo och bifölls Allm. Besv. o. Ekon.Ulskts d. 22
och 29 sisth Januari pä bordet lagda betänk. N:o 18, i anledn.
af vackt fråga om förändring i sältet alt tillhandahålla afskedade
krigsmän pensioner och nådegåfvor.
Vid förnyad föredragning af Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk:s d.
22 och 29 sisth Januari på bordet lagda betänk. N:o 19, i an
ledn.
af väckt motion om uphörande af befälets vid indelta reg:tene
inverkan vid upgörande af lego-konlrakt emellan rotehållare
och rekryter, yttrade sig
Gr. Taube, Gust. Erik: Det nu förevar, betänk, lärer redan
vara bifallit af 3:ne Stånd. Då likväl Utsk. deruti föreslagit
Ständerna att ingå till K. M. med begäran det Landshme måtte
i nåder anbefallas att, hvar i sitt län, vidtaga lämplig åtgärd för
att bereda rolehållarne kännedom om gällande författningar i afseende
på uprätlandel af kontrakt mellan dem och rekryten, så
16*
244
Den 1 Februari f. m.
torde jag få äran uplysa, att K. M. redan för flere år sedan genom
ledamoten i Krigs-colhm Hr Krigsrådet Forsberg, låtit sammanföra
och till trycket befordra en samling af gällande stadganden
rör-.de rotehållare och soldater vid de indelta infanterierna.
Denna författningssamling är affattad i 2:ne afdeln:r. I den första
afdelnm innehållas alla stadganden, som röra rolehållaren och
soldaten i allmänhet, och i den andra serskilda stadganden för
hvarje reg:te. Af denna författningssamling har Krigs-colhm tillställt
hvarje Chefs-embele ett större antal exemplar för att mot
en måttlig afgift tillhandahållas såväl rotehållare sorn soldater äfvensom
andra, hvilka önska sig deraf begagna. Åtminstone har
Chefs-embelet vid de 3 Småländska reg:tena, och således i den
ort der motionären har sitt hemvist, erhållit visst antal exemplar
af ofvannämnde författningssamling; till följd hvaraf äfven rolehållarne
genom utfärdad allmän kungörelse blifvit underrättade
om tillvaron af dessa författningar, hvilka till fullo underrätta dem
såväl om deras skyldigheter som rättigheter. Jag anser således
ifrågavar. underd. framställning till K. M. vara fullkomligt öfverflödig,
och icke af behofvet påkallad, och yrkar derföre afslag på
betänk.
Gr. Mörner, Carl: Då det af motionären antydda förhållande,
om befälets vid indelta reg:tena inverkan vid upgörandet
af legokontrakter emellan rotehållare och rekryter, skulle ega rum
i de flesta orter i riket, och isynnerhet uti hans hemort, anser
jag mig, som en lång följd af är förrättat rekryteringar inom det
län der motionären har sitt hemvist, skyldig redogöra för förhållandet.
Det kan väl ej bestridas att soldatens legomål och lönevilkor
i motionärens hemort äro höga, men dertill måste orsaken sökas
förnämligast i soldat-torpens svaga beskaffenhet, säkert de svagaste
inom indelta armeen, hvarföre också å de orter der soldat-torpen
äro goda, de kontanta och öfriga bidrag till soldaten äro lindriga.
Vid rekryteringen inom Kronobergs län tillgår i allmänhet
så, att vederbör, kompani-chef presenterar kontrakten emellan rotehållare
och soldat. Då dessa finnas undertecknade af båda kontrahenterne
och någon klagan om för höga vilkor af rotehållare
icke anmäles, blir kontraktet stadfäsladt till ömsesidig efterrättelse.
Om vid något tillfälle det möjligen handt, alt rotehållaren
presenterar ett med soldaten upgjordt kontrakt, hvarmed denne
förklarat sig nöjd, har ett sådant, derest andra hinder icke derföre
mött, vanligen blifvit antaget. Mig veterligen har ej händt,
hvad motionären antyder, att rotehållaren blifvit påtvingad en rekryt
som är honom okänd lill namn och karakter. Rotehållarne
från motionärens hemort komma sällan vid rekryteringar tillstädes,
utan de öfverlemna i allmänhet åt kompani-chefen, att förevisa
soldat-kontrakten till stadfästelse.
Utsk. har visst rätteligen ansett det tillhöra Landslune, alt
vid rekryteringar bevaka rotehållares rätt och bästa, men då motionären
icke upgifvit något enda faktum, som styrker att ålig
-
Den 1 F e b r u a r i f. m.
245
gandet i denna del blifvit eftersatt, skulle jag tro att en föreskrift
lill Landsh:ne om förekommandet af sådane missbruk som öfverklagals,
icke är lämplig eller behöflig.
Jag kan ej eller dela Utsk:s mening derom, att det upgifna
missbruket rättas genom den af Utsk. föreslagna utväg, att åt rotehållare
meddela underrättelse om gällande författningar, då, på
sätt nyss är nämndt, rotehållare i allmänhet icke sakna kännedom
om sina skyldigheter och rättigheter, samt om innehållet af
1685 års knekte-kontrakt och de flere sedermera utkomna och
kungjorde författningar; hvartill kommer, att om missnöje upstår
med rekryterings-förrätlnings eller reg:ts-befäls tillgöranden, rättelse
deruti alltid mäste sökas och finnas i stadgad laglig ordning.
Då jag sålunda lillkännagifvit mina åsigter öfver förevar, motion,
vill jag icke motsätta mig bifall lill Utsk:s förslag om H. R.
o. Ad. anser det åsyftade ändamålet dermed vinnas. Skulle, som
det säges, betänk, vara i MedSlm bifallet, lärer åtminstone ettafslag
ej hafva någon påföljd.
Hr Få lira; us, Olof Immanuel: Allm. Besv.- o. Ekon.-  Utslcs ifrågavar. betänk , föranledt återigen af en Smålännings
klagan, är visserligen icke smickrande för reg:ts-befälen, ej heller
för Konungens Bef:h:de; ty det utgår från den förutsättning, att
befälet vid indelta reg:tene missbrukat sin embetsmyndighet och
vederbör. Landslnr försummat sina tjenste-åligganden. Jagärden
första att medgifva tillbörligheten af en tillrättavisning, ja eli strängt
förfarande derest missbruk i detta hänseende verkligen egt rum
men hade föreställt mig, att utan den föreslagna åtgärden, rättelse
härutinnan lätt kunde beredas, enär vid det fall, då ett knektekontrakt
befunnes afslutadt i strid med de för länet gällande
knektekontrakter, och öfriga författningar i ämnet, detta innebure
sin egen anklagelse och allmänna åklagare-makten då endast beliöfde
en vink från den förfördelade, för att å vederbör, utkräfva
laga ansvar. Jag finner mig icke befogad att tala om min egen
embetsulöfning, men hvad angår de reg:ts-befäl, som deltagit i rekryterings-förrättningar
inom det län, hvars styrelse är mig anförtrodd,
anser jag mig skyldig vitsorda, att mig veterligen ingen
anledn. till klagomål i detta hänseende egt rum. Det oaktadt, och
ehuru jag med föreg:de talare delar den åsigt, att i följd af redan
förut vidtagne åtgärder, deu nu föreslagna må synas öfverflödig,
så, för att ådagalägga alt jag för min del icke vill sticka under
stol med något, som rörer mina allmänna åligganden, och
icke heller vill förhålla någon enskild dess allmänna rätt, röstar
jag för bifall till betänk.
Gr. Taube: Då jag har den äran att vara chef för ett reg:te,
hvaraf en del är roteradt inom Kronobergs län, får jag vitsorda
de här af Landsh. i länet upgifna förhållanden. Men fastän det
icke länder till något resultat, enär 3 Stånd redan bifallit detta
betänk., så får jag likväl i strid med hvad den siste värde talaren
yrkat, uprepa alt jag fortfarande yrkar afslag å detsamma, såsom
varande alldeles öfverflödigt.
246
Den 1 Februari I. m.
Hr Rosensvärd, Joh. Henr.: Flere talare hafva sagt, att
de ansågo den föreslagna underd. skrifvelsen vara öfverflödig. Jag
instämmer så mycket hellre deruti, som jag inom Utsk. ansåg den
motion, som ligger till grund för Ekon.Utskts betänk., icke höra föranleda
till någon åtgärd från Ständernas sida. Då emedlertid öfrige
Ulskrs ledamöter förenade sig om det förslag till underd. skrifvelse,
som nu utgör föremål för Ständernas pröfning, ansåg jag
mig icke kunna eller böra mig detsamma motsätta. Jag har mig
icke bekant alt befälet vid indelta armeen utsträckt sina åtgärder
vid rekryteringar utöfver laglighetens område, men jag ansåg
mig deraf icke kunna hemta auledn., att bestämdt bestrida hvad
motionären påyrkat. Visserligen hade Krigs-collrm, till följd af
R. St:s skrifvelse vid 1844 års riksdag uplysl, ali några klagomål
icke blifvit anmälde i detta afseende, men derför ansåg jag mig
icke heller berättigad påstå, att några anledntr till klagomål ingenstädes
kunnat ega rum.
Under sådana förhållanden ansåg jag mig ieke kunna motsätta
mig ett beslut, som endast afsåg att bereda kännedom om
författningarne, så mycket mer, som jag anser en sådan författningskunskap
alltid vara nyttig och utan ali inverkan å befälets
åtgärder vid rekryteringar.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Det nu ifrågavar. Utskrs betänk,
har sin grund i de gamla, ständigt återkommande klagomålen af
rotehållare öfver den godtyckliga behandling de tro sig vara underkastade.
Sanning är också, att numera, och i långliga tider,
endast undantagsvis kanske, någon enda rote blifvit besatt med
rekryt i fullkomlig öfverensstämmelse med det för hvaije landsort
gällande kneckte-kontrakt. Dessa kneckte-kontrakt, som, enl.
grundlagen äro gällande intill dess Konung och Ständer gemensamt
besluta förändring af dem, föranleda de kontraherande att
ständigt vara upmärksamma på deras rätt. Deras rätt är nemi.
den, att icke kunna åtnöjas med de godtyckliga och ensidiga ändringar
af kneckte-kontraktena å den ena statsmaktens sida, emedan
de äro öfverlygade derom, att de å deras sida hafva rättighet
att antingen bifalla eller vägra en sådan förändring. Då de
ursprungliga kneckte-kontrakten numera icke äro tillämpliga och
aldrig, efter mitt begrepp, kunna tillämpas, då nemi. de i knecktekontrakten
utfästade skyldigheter och rättigheter icke mera stå att
sammanjemka mellan soldalen och rotehållare», så skulle jag för
min del anse nödvändigt, att, dä från Regeringens sida, ingen
åtgärd till rättelse härutinnan vidtages, en sådan åtgärd från Ständernas
sida kunde vidtagas. Del är från denna synpunkt jag skulle
vilja för min del bifalla del nu ifrågavar. betänk., icke derföre
att det, såsom det nu är upstäldt, kan medföra den minsta frukt,
utan endast derföre, att det föranleder Regeringen att fästa upmärksamhet
på en högst vigtig fråga. Jag vågar hemställa till
alla de Landslur och Mililär-befälhafvare af indelta arméen, som
här finnas, om jag ej har rätt deruti, att det numera vore förgäfves
att försöka i deras helhet tillämpa de s. k. kneckte-kon
-
Den 1 Februari f. m.
247
trakten för hvarje provins. Det skulle ej heller stå tillsammans
med rotehållarnes fördel och bästa, att få en rekryt, som skalle
ålnöjas med dessa vilkor, emedan man kan förutsätta honom så
qvalificerad, att han innan kort skulle kasseras. Ja» ber att R.
o. Ad. behagade uptaga mitt anförande såsom föranledt af hvad
motionären synes åsyfta. Jag anser nemi. att bifall till motionen
endast skulle hafva till föremål, att på saken i sin helhet fästa
Regeringens upmärksamhet.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Då Ständerna till K. M. aflåta
underd. skrifvelser, torde afsigten dermed vara, antingen att
framställa önskningar i nya frågor, eller ock att vinna rättelse i
gamla förhållanden, som hittills existerat. I sådant afseende har
Ekon.Utsk. tillstyrkt ”det Landshme måtte i nåder anbefallas att,
hvar i sitt län, vidtaga lämplig åtgärd för att bereda rotehållaren
kännedom om gällande författningar, i afseende å uprättandet af
kontrakt emellan dem och rekryt.” En föreg:de talare, Hr Gr.
Taube, har, såsom mig synes, tydligt ådagalagt, att den kännedom,
som Utsk. afsett att bereda rolehållarne, redan är i alla
hänseenden tillgänglig. Han har fästat upmärksamheten derå, att
för icke mer än 4 a 5 år sedan, utkom på Konungens nåd. befallning
ganska fullständigt utarbetade stadganden, ronde rotehållaren
och soldaten vid de indelta reg-.tene; att dessa stadganden
i deras första afdelning, som afser frågan i sin allmännelighet, innehåller
alla de möjliga förordningar, som under en följd af år
blifvit utfärdade, hvaruti om man genomgår den, man Anner att
alla de missbruk, som motionären velat afskaffa, redan äro formligen
förbjudne. Den sednare delen af ifrågavar. stadganden, nemi.
den, som har afseende på hvarje reg:te serskildt, och som innehåller
icke blott reg:tenes kneckte-kontrakter, utan äfven alla sådana
i afseende derå ulkomtie tillägg och förklaringar, som antagits
att blifva gällande inom regdena, jemte formulärer för dessa
kontrakter, innebär så ojäfaktiga uplysningar om hvad rotehållarne
behöfva känna, att jag ingalunda kan inse behofvet af ännu
en skrifvelse i detta ämne. Dessutom ber jag, att såsom tillägg
till hvad Gr. Taube anfört, få förklara, att utom det att rotehållarne
blifvit satte i tillfälle att, när de så önska, af Chefs-embetet
erhålla tillgång på nämnde stadganden, sä har, åtminstone i
vissa delar af riket, jag vill ej påstå i alla, exemplar af dessa stadganden
blifvit till socknekyrkorna inlemnade, så att hvarje rotehållare
kan i sin sockenkyrka erhålla uplysningar om allt hvad
till denna fråga hörer. Då således allt, hvad Ekon.Utsk. med den
underd. skrifvelsen afsett, redan finnes fullständigt föreskrifvet och
på trycket utgifvet, så får jag förena mig med de ledamöter af R.
o. Ad., som redan hafva begärt afslag på ifrågavar. betänk.
Gr. Taube: Jag skulle visserligen kunna instämma i hvad
Gr. Horn anfört, ang:de behofvet och nyttan af en omarbetning
af de gamla kneckte-konlrakten, emedan de, sådane som de nu
beOnnas, äro fullkomligen olillämpbara. Det är nästan omöjligt
att finna en bonddräng, som vill ingå såsom rekryt på de i dem
248
Den 1 Februari f. m.
stadgade vilkor. Han måste sålunda betinga sig bättre vilkor än
hvad i de gamla kneckte-kontrakten medgifves, hvaraf följden blifver,
att der upstå 2:ne kontrahenter, af hvilka den ena, eller rotehållaren,
icke kan säga, jag vill icke ingå på legokontrakte! och
inskrifver icke någon rekryt, ty han mäste tillsätta en sådan,
och således öka de vilkor som en rekryt knnde begära för att in
skrifvas
i nummer. Dä nu likväl i detta betänk, icke förekom
mer
något ang:de omarbetning af kneckte-kontrakten, utan endast
en hemställan, om beredande af tillfälle för rotehållare, att,
såsom saknande kännedom om hvad som vore deras skyldigheter
och rättigheter, inhemta en sådan närmare kännedom, så får jag,
jemte åberopande af hvad Hr von Troil yttrat, förnya min anhållan
om afslag å ifrågavar. betänk.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Afven jag lemnar min
röst till afslag å delta betänk. Jag gör det af det skäl, att fullkomligen
tillräckliga föreskrifter äro gifna, för att förebygga missförstånd
om hvad reg:tena hafva rätt att fordra för soldaten, och
hvad rotehållarne äro skyldige att erlägga. Några afvikelser från
bestämda föreskrifter vid upgörande af legokontrakt mellan rotehållarne
och soldater, lära numera icke förefinnas, och skulle sådana
ändock upstå, är rättelse derutinnan snart gifven. Jag vet
af egen erfarenhet, under den tid af 13 år, som jag varit chef
för ett indelt regcte, att rotehållarne hafva benägenhet att gifva
sina soldater alltför ringa lönevilkor, hvaremot de gifva en rundelig
lega, hvaraf soldalen har eudast en tillfällig nytta, dä han
antages. Befälets skyldighet är att tillse att soldaten, efter knecktekontraktet,
har sin framtida bergning sig tillförsäkrad. Om klagomål
eger rum, är det hvarje rotehållares rättighet, alt vid rekryteringsbordel
anmäla besvär, och Landius i länet ovillkorliga
skyldighet att bevaka rotehållares bästa; och om besvär icke anföras,
så är i alla fall Landsh. skyldig att befrämja rotehållarens
rätt, och Landsh. är icke okunnig om förhållandet, i
hvad som angår kneckte-kontraktet. Dessutom hafva rotehållarne
sig öppet, att vid General-mönstringar anföra besvär, i fall deras
rätt blifvit vid rekryteringar förnärmad. Jag röstar för afslag å
betänk.
Hr Rääf, Leonh. Fredr.: Såsom f. d. rusthållare i Östergöthland,
och i egenskap af ännu varande rotehållare derstädes,
kan jag intyga, att alldeles ingen obehörig inverkan af befälet vid
dessa reg:ten, i och för kneckte-kontrakls npgörande, mig veterligen
egt rum; att derjemte rust- och rotehållare fullkomligen
känna sina rättigheter; och att de jemkningar uti ursprungeliga
kontrakten, som, til! följd af rekrytens ökade anspråk, måste ske,
och hvarförutan roten ej skulle kunna erhålla ny karl, alltid afhandlas
mellan honom och roten, utan att befälet derå inverkar.
I följd hvaraf jag förenar mig med de Hrr ledamöter af R. o.
Ad., som yrka afslag å ifrågavar. betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad och H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm., efter först till bifall å Utsk:s betänk., fram
-
Den 1 FebVuari f. m.
249
släld, men med nej besvarad propos. bemstälde om R. o. Ad.
behagade afslå förevar, betänk., ropades starka ja, blandade med
ett eller annat nej, hvarpå H. E. förklarade all han funnit denna
sednare propos. besvarad med öfvervägande ja.
Föredrogs ånyo StatsUtskrs d. 25 och 29 sisth Januari på
bordet lagde utlåt. n:o 30, i anledn. af R. St:s år 1849, församlade
Revisorers berättelse, ang:de verkstäld granskning af Statsverket,
samt andra af allmänna medel beslående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1846 och 1847.
Detta utlåt, företogs §:vis till afgörande.
§. 1.
Lades till handlingarne.
§• 2.
Hr F åhraeus, Olof Immannel: Jag är långt ifrån att icke
vilja i helgd och aktning hålla R. St. grundlagsenliga rätt alt,
efter godtfinnande, meddela föreskrifter rörtde disposition af statsanslag,
men då StatsUtsk:s framställning, i denna fråga är grundad
på ett omdöme, som jag vågar anse förhastadt, så och då jag
haft del i den klandrade åtgärden, anser jag mig pligtig att närmare
utreda omständigheterna härvid, för att sätta R. o. Ad. i tillfälle
att pröfva giltigheten af delta omdöme. Vid 1840 och 1841
årens riksdag blef, som bekant är, i följd af Stats-rådels då förändrade
organisation, en derefter lämpad förändring af Riks-statens
hufvudlitlar vidtagen. Den förut s. k. 9:de hufvud-titeln för
åkerbruk, handel och näringar, blef vid detta tillfälle, såsom en
serskild afd. flyttad under 6:le hufvudiiteln eller Civildepartrtets
stat. Uti den underd. skrifvelse som R. St. i detta ämne aöåtit till
K. M. under d. 23 Dec. 1840 anfördes att, ”vid anställd undersökning
rör:de de dispositioner, hvilka å denna hufvudtitels anslag,
under de sistförflutna åren ägt rum, R. St. trott sig finna, att en
fullständig fördelning af tolal-summan å serskilda underafdelnrr
eller anslags-litlar lämpligen borde kunna lillvägabringas, hvarvid,
enär någon förändring uti den K. M. förbehållna rätt att inom
hufvudiiteln disponera besparningarne å de serskilda anslagen
härigenom icke åsyftades, R. St. endast sökte åstadkomma, att den
blifvande Riks-staten mera åskådligt måtte uptaga de serskilda
föremål, till hvilka de å denna hufvudlilel beviljade anslag utgå.”
R. St. fastställde derföre sådane titlar, och af dem hade den
4:de till rubrik: Vågar och kommunikationer, med ett årligt
anslags-belopp af 8000 r:dr. Ar 1846 då i följd af en svår
missväxt, tillståndet inom Upsala län var serdeles oroande, inkom
från länet till K. M. en anhållan om bidrag af allmänna medel
till en brobyggnad öfver Fyris-ån. Sedan vederbör, intygat att
denna brobyggnad, sorn längre funnits af behofvet påkallad, var
af stor nytta, icke blott för rörelsen inom Upsala stad, utan äfven
för landtmannatrafiken imellan kringliggande orter, och det äfven
250
Den 1 Februari f. m.
intygades att kostnaden för delta arbete icke kunde fullt anskaffas
genom bidrag från enskilda i orten, biföll K. M., att ett fyllnads-anslag
af 6,946 r:dr 5 sk. linge utgå af de under 6:te hufvudtiteln
uptagna anslag för vägar och kommunikationer. Nu
hafva R. St:s Revisorer och lika med dem StatsUtsk. yttrat den
mening, att denna utgift icke bordt drabba ofvanberörde statsanslag.
Men jag frågar Eder, Mine Hrr, är icke en brobyggnad
ett kommunikationsmedel? och om det icke kan bestridas, sä frågar
jag ytterligare: månne väl behörigheten af deuna anvisning
förringas deraf att med detsamma ett serskilt ändamål, att bereda
ortens nödstälda innevånare arbetsförtjenst, vunnits? Jag kan
icke föreställa mig det, och vågar derföre tro att StatsUtsk. icke
haft anledn. till det omdöme, som grundlagt dess utlåt. Jag får
derföre vördsamt föreslå återremiss deraf.
Hr von Troil, Sam. Gust.: Det år en temmeligen allmän
företeelse alt majoriteten inom R. St:s Utsk. ofta tillstyrker
underd. skrifvelser till K. M., äfven i sådana fall, der frågan är
af mindre vigt, eller fullgiltig anledning för densammas frambärande
icke förefinnes. För min del gillar jag icke denna åsigt;
troendes jag att R. St. icke böra lill K. M. ingå med framställningar,
annat än vid de tillfällen då verkligen behofvet deraf är
tydligen ådagalagdt. Endast då kan man hoppas att afseende
skall göras i framställningen. Men då dessa genom sin mängd
eller sin obetydlighet, föranleda alt icke tillbörligt afseende dervid
fästes, så tror jag att man i st. f. att vinna hvad man önskar,
snarare motarbetar det. Jag har velat framställa denna åsigt
såsom en grund, hvarföre jag nu, såsom vid flere andra punkter,
i detta betänk., kommer att yrka afslag på de skrifvelser, som
deri blifvit tillstyrkta. Hvad serskildt den ifrågavar. punkten beträffar,
har den siste värde talaren redan uplyst att full
komlig
rättsgrund, för de här ifrågavar. medels anvisande på
ett under 6:te hufvudtiteln för vägar och kommunikationer
uptaget serskildt anslag af 8000 r:dr b-.co flones. Jag
ber dessutom att få fästa upmärksamheten derå, att under den
missväxt, som detta år hårdt drabbade vissa delar af landet, bereddes
genom denna brobyggnad ett önskvärdt tillfälle till arbetsförtjenst,
icke blott åt Upsala läns innevånare, utan äfven,
enl. af bvad i Utsk. uplystes, för innevånarne i de angränsande
länen. En ledamot af Utsk. från Vestmanland, uplyste att flere af
hans fattiga sockenboer hade vid ifrågavar. brobyggnad fått arbetsförtjenst,
och på sådant sätt hade denna utgift kommit en
större del af landet tillgodo. I öfrigt synes det af den förklaring
som afgifvits på Revisorernas anmärkn., alt en summa af 4,500
r:dr blifvit serskildt af Upsala stad och kringliggande landsort,
sammanskjulen för detta ändamål. För min del tror jag således
att detta anslag, utom att det var rättsenligt, äfven var af behofvet
påkalladt, och på dessa skäl förenar jag mig med dem, som
anhålla om afslag derå. Då jag förmodar att Hr Frih. o. Landtm,
anser sig kunna meddela en sådan propos., enär, enl. min up
-
Den 1 Februari f. m.
251
fattning af 69 § R. F. endast sådana frågor, som röra statsregleringen,
äro af beskaffenhet att böra återremilteias, men sådane
frågor som den ifrågavar. åter af Ständerna genast kan antingen
bifallas eller afslås, så är det ett ytterligare skäl för mig att anhålla
det Hr Frihm o. Landtm, läcktes framställa propos. på afslag
å denna punkt.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Om förhållandet skulle
vara med ifrågavar. utgift så, som af 2:ne föreg:de talare upgifvits,
så vore det orätt af R. St:s Revisorer, att tillstyrka en så beskaffad
skrifvelse, som den ifrågavar., men då Revisorerna genomgingo
utgifterna på 6:le hufvudtiteln, och funno, under titeln
jordbruk, handel och näringar, en utgift för en brobyggnad i Upsala,
så kunde de vål icke undgå att deruppå fästa npmärksamhet.
Dervid måste äfven tagas i betraktande, att släder och kommuner
af allmänna lagen äro ålagde att bygga och underhålla
broar och vägar, som för dem äro behöflige. Finnes då behofvet
af en sådan brobyggnad af nöden påkallad, så hade staden sjelf
varit närmast alt betala omkostnaderne; finnes äter detta kommunikationsmedel
icke af behofvet påkalladt, så borde icke heller
bidrag, hvarken från ena eller andra hållet, dertill lemnäs, emedan
man väl icke kan betrakta företaget af ett så beskaffadt arbete
som en brobyggnad, endast ur synpunkten af att lemna arbetsförtjenst
under de svåra missväxtåren. Hade detta varit enda
ändamålet, så hade tillgångar för beredande af en sådan arbetsförtjenst
kunnat finnas af medel tagna antingen af Upsala stad
eller ock af Staten. Om R. St. icke skulle fästa någon upmärksamhet
vid denna utgift, på sätt Revisorerne och StatsUtsk. hafva
gjort, så skulle den naturliga följden blifva den, att de kommuner,
som af en eller annan orsak ville undandraga sig den underhållsskyldighet,
hvartill de kunna anses förpligtade, skulle ingå
lill Regeringen och beständigt begära understöd. En ledamot har
sagt, att de föreskrifter Ständerna meddelat, skulle gifvit rättighet
alt använda penningarne, på sätt här blifvit gjordt. Jag känner
icke anlednm till den förändrade titel, som tillkom år 1845,
men i Revisorernas berättelse för 1846 och 1847 förekommer titeln
”jordbruk, handel och näringar”, och vill det sålunda synas
mig, att en så beskaffad utgift, som denna icke är riktig. StatsUtsk.
har derföre icke föreslagit någon annan åtgärd än den att
Ständerna hos K. M. skulle anhålla, att så beskaffade utgifter icke
hädanefter måtte under denna titel utgå. På de skäl jag nu har
anfört, får jag anhålla om bifall lill betänk.
Hr Bildt, Didrik Gillis: De skäl, som af de 2:ne första
talarne framdragits, läto äfven höra sig inom Utsk., men kunde
der icke vinna gehör. Det af dem åberopade skäl för en möjlig
rättsgrund till denna utgifts hänförande under titeln ”jordbruk,
handel och näringar”, derföre att denna brobyggnad vore ett kommunikationsmedel,
har af den siste värde talaren fullkomligt blifvit
vederlagdt; och torde det för öfrigt vara kändt att broar skola
af kommunerna sjelfva underhållas. Det blef uplyst att i Upsala
252
Den 1 Februari f. m.
stad, der det förut funnes 3:ne broar, utöfver den ifrågavar., det
icke vore af behofvet påkalladt att upbygga en 4:de bro, dessutom
uplyste Upsala-boer inom Utsk. alt della anslag begärdes endast
för att gifva ditströmmande massor af nödlidande tillfälle till arbetsförtjenst.
Denna ömmande omständighet, som aldrig bör af Regering
och Ständer förbises och icke heller här har blifvit förbisedd, var
också anlednm hvarföre StatsUtsk. ansåg sig icke böra göra något
annat än framställa förhållandet och uttrycka den underd. anhållan
att för framliden utgifter icke måtte anvisas å andra titlar,
än dem från hvilka de skola tagas. Här har vidare yttrats, att
man icke borde ingå med skrifvelse i detta afseende, emedan frågan
vore utan vigt. Det var just derföre att StatsUtsk. ansåg frågan
äga vigt, som dess majoritet röstade för en sådan skrifvelse.
Det kan icke vara annat än af stor vigt om Ständerna letnnade
ett sådant prmjudicat oanmärkt. Det skulle ju kunna hända att
vid ett annat tillfälle ömmande omständigheter upstodo, och att
Regeringen då log penningar från ett håll, derifrån man icke en
gång äger så mycket skäl som nu alt åberopa, för att visa behörigheten
af dispositionen. Dessutom uplystes inom Utsk. ännu en
omständighet hvarföre frågan icke kunde förbises, den nemi. alt
Stats-kont., vid det tillfälle då denna utgift anordnades, ägde besparingar
å 6:te hufvudtiteln, med hvilka det stod i K. M:s. skön,
alt göra huru Han behagade. Då Stats-kont. icke var hördt öfver
frågan, så ansåg Utsk. det vara så mycket mindre skäl att lemna
frågan å sido, hvarföre äfven nu jag, som för min del instämt i
Utsk:s här uplästa utlåt., får hos Hr Frih:n o. Landtm, anhålla
om propos. på bifall lill detsamma.
Hr Fähraeus: Till hvad jag förut haft äran anföra, anhåller
jag alt få göra följande korta tillägg med anledn. af hvad 2:ne
talare sedan dess yttrat till försvar för ifrågavar. utlåt. Det har
blifvit sagdt att det tillstyrkande, som StatsUtsk. afgifvit, vore
grundadt deruppå, att den Utgiftstitel, som vore uptagen såsom
den, hvarifrån anslaget blifvit beviljadt, hade lill rubrik ”jordbruk,
handel och näringar.” Jag uprepar, hvad jag redan haft
äran gifva tillkänna, att deQna afd. af öde hufvudtiteln, af R. St.
fördelats i flera serskilda titlar, af hvilka deu 4:de har till rubrik:
”vägar och kommunikationer”, med ett årligt anslagsbelopp af
8000 r:dr. Det bar ytterligare blifvit påpekadt att det är kommunernas
egen sak att bygga broar. Jag har mig visserligen bekant
att allmänna lagen ålägger kommunerna en sådan skyldighet,
men denna byggnads- och underhållsskyldighet angår icke
blott broar utan äfven vägar. Icke desto mindre finnas anslag för
sådana ändamål äfven genom extra statsregleringen. Jag frågar
då om det icke var Regeringens rätt att understödja sådana företag
med medel från dessa fonder, eller till hvad ändamål äro väl dessa
fonder anslagna? Ytterligare har den sista värde talaren yttrat, alt
Stats-kont. icke blifvit hördt, och att detta ingått i motiverna,
hvarför anmärkn:n blifvit gjord. Jag föreställer mig icke att just
Den 1 Februari f. m.
253
den värde ledamoten skulle vilja så inskränka konunga-makten,
att han, äfven då ett ärende befunnes tillräckligen utredt, och ändamålet
påkallade skyndsam åtgärd, skulle vilja binda Regeringen
vid det beroende af underlydande embetsverk, att infordrandet af
deras yttranden ovilkorligen skulle föregå ärendets afgörande. På
dessa grunder tror jag, alt de anföranden, som afgifvits till försvar
för betänk., sakna giltiga skäl, och fortfar derföre att yrka
ålerremiss af detsamma, eller afslag, om det derförutan anses
grundlagsenlig! kunna ske.
Hr von Troil: Som jag af den föreg:de talaren blifvit förekommen
i den uplysning jag ville aflemna, alt nemi. på 6:te
hufvudliteln finnes en hufvudafdeln. för ”jordbruk, handel och
näringar”, men att denna hufvudafdeln. sönderfaller i underafd:r
och att en af dessa underafd:r har till rubrik ”för vägar och
kommunikationer”, med ett anslagsbelopp af 8000 r:dr, hvarigenom
de på denna fond anvisade 6,946 r:dr 5 sk. för en brobyggnad,
hade full giltighet för sig, så vill jag häröfver icke vidare
yttra mig. Jag tior för min del att Revisorerna hafva afsett
hufvudafd:n, och icke underafdm, och att det är hufvudsakligen
från detta misstag skrifvelsen härleder sig.
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag vill icke inlåta mig
i något yttrande ang:de riktigheten af dessa medels anvisande till
utgående från den fond, som fått betala dem. Men då här blifvit
ifrågasläldt alt utlåt, kunde afslås, utan alt först återremitteras
till StatsUlsk., så har jag, hvad formen beträffar, en betänklighet,
hvilken, om hon än icke hyses af någon annan, jag dock
vill meddela, på det man vid andra frågor icke måtte erinra mig
om mitt stillatigande vid detta tillfälle. 69 §. R. F. stadgar följande:
”Upstå, antingen hos R. St:s plena gemensamt, eller uti
något af Riks-St:n, betänkligheter att antaga hvad StalsUtsk. tillstyrkt
uti det, som rörer, antingen Statens reglerande, eller Bevillningens
derefter lämpade hela belopp, eller hvad till Riksg:skont:s
utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för Riksg:skont:s
Styrelse och förvaltning, dä böra de skäl anföras, på hvilka
sådana betänkligheter sig stödja, samt meddelas StatsUlsk., som
derefter toge ärendet under ytterligare öfvervägande. Anser SlatsUtsk.
sig icke kunna afvika ifrån dess redan afgifna yttrande, eller
instämma uti R. St:s eller serskildt Stånds tankar, utnämne då
Utsk:s Deputerade, som uti det eller de Stånd, der betänkligheter
upkommit, företräda och närmare uplysa förhållandet. Förblifver
något Stånd ändock vid den mening det förut fattat, afgöres saken
efter tre Stånds beslut, etc.” Att denna fråga icke rörer
Stats-regleringen det är klart, likaså att den icke angår Bevillningens
hela belopp, men månne hon icke rörer Riksg:s-konl:s
inkomster? Hade denna utgift icke blifvit beviljad, hvad hade då
följden blifvit? Troligen den att besparing ägt rum, och ora en
sådan funnits, så skulle hon ju hafva tillfällig Riksg:s-kont. I sådan
händelse hade detta fått en inkomst. Är då denna fråga
oberoende af Riksg:s-kont:s inkomster?
254
Den 1 Februari f. m.
Hr Bildt: Hade Ulsk. i likhet med hvad en foreg:de talare
yttrat, funnit alt denna utgift kunde rubriceras under anslaget
för ”vägar och kommunikationer”, så hade det otvifvelaktig! varit
olämpligt påstå alt Regeringen behöft fråga Slals-kont. om dertill
medel förefunnos. Jag hade likväl icke föreställt mig ali Konungamakten
inskränkes derigenom att den föredragande, som föreslår
alt en utgift skall utgå till annat ändamål, än hvartill den
är anslagen, efterhör om det möjligen finnes i Stats-kont. medel,
som K. M. kan disponera, utan att något formfel begås. Meningen
med Utsk:s tillstyrkan af nu ifrågavar. underd. skrifvelse, har
endast varit den, att förebygga det denna fråga ej skulle kunna
för framtiden qvarstå som prejudikat, och att hädanefter riktiga
former måtte iakttagas. Det är af detta skäl, som Utsk. tillstyrkt
skrifvelseförslaget och icke derföre alt man vill tvinga K. M. att
höra Stats-kont. när sådant ej finnes vara behöfligt. Jag anhåller
om bifall till betänk.
Hr af Harmens: Här har yttrats att under 6:te hufvud
titeln
funnes en stor underafd. med rubrik: ”för jordbruk, handel
och näringar”, och att ytterligare andra underafd:r inom denna
afdelning förefunnes, hvaribland en med rubrik: ”för vägar
och kommunikationer, med ett anslagsbelopp af 8000 r:dr”, och
alt sorn anslaget vore taget ifrån denna sednare underafd., så
vore det fullkomligen behörigt. Jag kan icke se att detta anslag
ägt någon förståndig grund, om meningen varit alt använda detsamma
för ett sådant ändamål, der egentligen komunen sjelf vore
skyldig att fylla sina behof i afseende på dess kommunikationsmedel.
Detta har likväl icke ens varit i fråga i afseende på Upsala,
så mycket mindre skulle jag tro det, som hår står oberopadt
i den K. skrifvelsen att anslaget beviljades för beredande af arbetsförtjenst
åt de nödlidande. Då jag förra gången hade ordet,
fästade jag upmärksamheten på ått samma nytta hade upkommit
om Upsala stad sjelf hade bestridt denna utgift, som om Staten
gjort det, och då jag nu äfven inom Ulsk. har erfarit att denna
arbetsförtjenst för de behöfvande så har utfallit, att dem endast
kunde tillkomma en liten del deraf, emedan bron är byggd af
jern och således anslaget till stor del åtgått lill inköp af materialier,
så har jag ytterligare skäl för all begära bifall till betänk.
Hr von Troil: Det år icke för att yttra något i hufvudsaken,
öfver hvilken tillräckliga skäl anförts både för och emot,
som jag begärt ordet, utan det är i anledn. af de tvifvelsmål Hr
von Hartmansdorff framställt, huruvida Hr Frih. o. Landtm, skulle
kunna nu genast framställa propos. lill afslag på ifrågavar. del
af StatsUtskrs utlåt. Hr von Hartmansdorff liar nemi. yttrat, att
så framt den ifrågavar. utgiften icke blifvit af K. M. fastställd,
så hade följden varit att Riksg:s-kont. kunnat få ökade inkomster
derigenom, att de förskott på statsmedel, som då hade blifvit till
Riksg:s-kont. aflemnade, hade med det belopp, som till brobyggnad
nu utgått, blifvit ökadt. Jag tror för min del, att man här
icke bör afse hurudant förhållandet varit om denna brobyggnad
Den 1 Februari f. m.
555
inställts, utan tror jag att man endast bör afse hvad förslaget till
underd. skrifvelse innehåller, och det innehåller endast ”det R. St.
ville till K. M. aflåta underd. anhållan, alt dylika utgifter icke
vidare måtte anvisas å de på öde hufvudtiteln för jordbruket,
handeln och näringarne anslagne medel.” Alltså är det endast
fråga om en anhållan hos K. M. att för framtiden sådana anslag
icke måtte anvisas på öde hufvudtiteln. Att en sådan skrifvelse
ieke i minsta mån kan inverka, hvarken på statsregleringen eller
på Riksg:s-kont:s ställning, tror jag att hvar och en bör kunna
inse. För öfrigt och då jag tror att allt hvad som kan leda till
riksdagens förkortande, och som i grundlagsenlig ordning låter
sig göra, bör af Ständerna vidtagas, så finner jag deruti förnyade
skäl att anhålla örn afslag å punkten, i st. f. återremiss, emedan
en återremiss kommer att föranleda först utskrifning af alla de
yttranden, sam blifvit afgifna i detta ämne, sedan diskussion i
Utsk. och vidare upsättning af Utsk:s yttrande i samma fråga, ny
diskussion inom Ståndet m. m.; hvilket allt skulle besparas om
saken genast antingen bifölls eller afslogs.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Återremiss af ifrågavar.
StalsUtsk:s utlåtande, tror jag för min del icke ur någon synpunkt
böra äga rum, emedan saken redan är till fullo utredd,
och några vidare uplysningar från StalsUtsk. icke äro att inhämta.
R. o. Ad. har således tillfälle att bifalla eller afstå punkten.
För min del kan jag åtminstone icke finna annat. Den betänklighet,
som Hr von Hartmansdorff här har upkastat anser jag
icke förefinnas. Om den nu anmärkta utgiften icke hade ägt rum,
så hade visst icke medlen kommit Riksg:skont. till godo, emedan
de utgått från ett anslag, som icke är förslagsanslag, utan på
hvilket, om några besparingar kunnat ske, desamma blott varit
disponibla inom de föremål, för hvilke titeln blifvit anvisad. Alt
Konungen ägt af besparingarne på anslag för brobyggnader i allmänhet
och landtmannanäringar, anvisa mede! till ifrågavar. ändamål,
anser jag vara ostridigt. Nu hafva de likväl blifvit anordnade
på en titel med annan rubrik, än den jag egenteligen
hade trott att de bordt anordnas på, nemi. på titeln: ”vägar och
kommunikationer, med ett årligt anslag af 8000 r:dr”, och hvilket
hade varit rätt, såvida tillgång der hade funnits; men då tillgång
icke förefanns, anser jag att K. M. hade kunnat anvisa utgiften
på hufvudlitelns besparingar, såvida behof verkligen förefunnits
af en bros anläggande, hvilket jag vid detta fall dock betviflar,
enär antalet af broar inom Upsala stad tycktes mig vara
väl stort. Men jag antager alt det varit behöfligt, och då hade
visserligen icke något hinder mött för pengarnas anvisande på hufvudtitelns
besparingar. Någon formvidrighet anser jag verkligen hafva
ägt rum, men då penningarna af K. M. kunnat disponeras,
blott det formenliga skrifsättel: ”på hufvud-titelns besparingar” i
st. f. ”på anslaget för jordbruk, handel och näringar” begagnats,
så skulle jag för min del tro, att ändamålet med denna skrifvelse
i det hela, icke är af den beskaffenhet, att det ligger nå
-
256
Den 1 Februari f. m.
gon vigt uppå, huruvida den blir expedierad till K. M. eller icke.
I Utsk. har jag icke satt mig emot det beslut, som der fattades,
och således icke heller här yrkat afslag, men jag kan å
andra sidan icke finna så särdeles stora skäl alt tillstyrka antagandet
af Utsk:s förslag, att jag dervid för min del fäster någon
vigt.
Hr Tersmeden, Nils: Då en ledamot af 1849 års Statsrevision
så ständigt försvarat den åtgärd, som gifvit anledn. till
delta StatsUtsk:s utlåt., får jag gifva tillkänna, att meningarne voro
myckel delade inom Revisionen öfver denna fråga. Förhållanderna
voro verkligen ganska utomordentliga. Nöden var vid ifråga
var. tidpunkt ganska stor inom Upland. Kongl. Familjen hade
gifvit bidrag lill dess afhjelpande. Stora sammanskott gjordes inom
länet till samma ändamål. Länets höfding visste icke hur
han skulle använda den till Upsala inströmmande mängd af fattiga.
Då begärdes anslag för upförandet af en häng- eller s. k.
stegbro af jern öfver Fyriså inom Upsala stad, för att användas i
sammanhang med desse af enskilda lemnade bidrag. Huruvida
den var behöflig eller icke, böra vi icke mycket orda om. Jag
håller i alla fall Regeringen räkning derföre att den vid dylika
tillfällen tager medel der de möjligen och lagligen kunna fås.
Behofvet var icke stort för att fylla återstoden. Den förste värde
talaren har gifvit tillkänna huru om ifrågavar. sönderdelningen af
dylika anslag tillkommit, och det vissa är att K. M. tagit medlen
inom den titel som vederbör. R. St:s skrifvelser blifva i allmänhet
nog många. Denna sak anser jag underordnad, skulle något
aldrig så litet formfel vara begånget, så tror jag att rättelse deri
kan vinnas, ensamt genom den anmärkn., som af Revisorerne blifvit
gjord, utan fullföljande deraf från R. St:s sida. För min del
yrkar jag afslag å denna punkt.
Gr. Mörner, Carl Göran Detlof: Ehuru jag icke reserverade
mig mot Utsk:s beslut i denna punkt, hat jag likväl inom
Utsk. sökt afböja den skrifvelse, som i denna fråga blifvit be
slutad.
För dem af Utsk., som hade tillfälle, att se de ordalag,
som lågo till grund för densamma, förefaller det mig åtminstone
böra vara uppenbart, att något farligt prejudikat häraf icke för
framtiden vore att vänta. Det var icke endast den summa K,
M. anslog, som blef lill ändamålet användbar för att lindra nöden,
del var äfven en enskilt teslaments-gifvare inom Upsala, som
skänkte en betydligare summa, för alt endast dertill användas,
men hvilken, derigenom att tillskott af Statsmedel äfven gjordes,
blef användbar för att vid tillfället lindra en nöd, som hade upstått,
och hvars verkningar sträckte sig längre än till endast Upsala
stad. Arbetsförtjenst bereddes icke endast åt nödlidande der
i orten, utan sysselsatte äfven folk ifrån Westmanlands och Gefleborgs
län med stenhuggning. Alla dessa skäl tycktes mig böra
föranleda dertill att raan icke fullföljde den anmärkn. som Revisorerne
-
Den 1 Februari f. m.
257
sorerne gjörl, och jag förenar mig med dem, som yrka afslag ä
SlatsUtsk:s förslag i denna punkt.
Hr Ribbing, Arvid: Det kan icke undfalla den, som
åhört denna diskussion att de Herrar, som yttrat sig för afslag å
delta betänk, just talat för bifall till detsamma. De skildra nöden
och behofvet såsom hafva de varit så stora, vid ifrågavar. utgifts anordnande
af K. M., att det derföre borde ifrågasättas om denna
skrifvelse borde afgå. De bevisa derigenom, att medlen blifvit
dragna från de ändamål, hvartill de blifvit begärda. Men då Utsk.
på ett så beskedligt sätt har gått tillväga, så skulle jag tro att
det vore ett ogillande af Revisorernes behöriga och skäliga an
märkn.
, alt nu afslå denna punkt. Det är ju klart och tydligt
alt de, som motsätta sig bifall, tala icke för de nödlidandes
behof, utan för komnnik^tionernas och vägarnes framtida bästa,
och i sådant fall skulle naturligtvis det embetsverk, som är inrättadt
för väg- och vattenbyggnader, varit bordt. Jag vet icke
om så skelt, men jag tror det icke. Vid sådant förhållande tror
jag, alt denna diskussion har blifvit alltför långt utdragen. Jag
anhåller om bifall till betänk.
Då nu öfverläggningen förklarades vara fulländad, framstälde
II. Ex. Ilr Frih. o. Landtm, propos. först till bifall och sedan lill
afslag å StatsUtsk:s uti förevar. § gjorde hemställan, och utföllo
härvid svaren med blandade ja och nej, hvarefter H. Ex. förklarade,
det han trott sig finna att den sednare propos:n blifvit besvarad
med öfvervägande ja.
Hr Ribbing begärde votering.
Uplästes till justering och godkändes följande voter:s
propos.:
Den, som bifaller StatsUtsk:s i 2 § af dess utlåt. n:o 30
gjorde hemställan, voterar
Ja;
den det ej vill, voterar
Nej;
vinner nej, afslår R. o. Ad. StatsUtsk. ofvanberörde hemställan.
Sedan härefter, H. E. Hr Frih. o. Landtm, lillkännagifvit att
Plenum komme att fortsättas kl. G e. m. företogs voteringen, och
befunnos vid dess slut rösternc hafva utfallit, som följer
Ja — 44.
Nej — 47.
§. 3.
Bifölls.
§. 4.
Hr Printzensköld, Garl: I anledn, af R. St. Revisorers
ifrågavar. anmärkn. har Kammar-rätten blifvit hörd och dervid
upgifvit de orsaker, som vållat att dessa balance-poster ännu icke
3 H. 17
258
Den 1 Februari f. m.
kunnat indrifvas. Emedlertid har det förhållande inträffat hvad
Häradsh. Brandbergs balance angår, att densamma är betald samt
att medlen ingått i Kronans kassa, hvaröfver jag är villig alt till
StatsUtsk:s Ordf. aflemna ränleri-qvittence. Hvad den Brandströmska
balancen beträffar, så har tid efter annan, under en liderymd
af mera än 20 år, skriftvexling mellan Kammar-rättens
Advocat-Fiskals-embetc och K. Beflnde i Orebro, rör. densamma
varit öpnad, hvilket förhållande visar, alt ifrågavar. embetsmyndigheter
icke underlåtit att vidtaga de åtgärder-, som på dem kunnat
ankomma för bringandet af nämnde balance-mål till slut.
Den sisla upmaningen i afseende å del enda qvarvarande af
dessa balance-mål afgick till K. Befh:de i Örebro län, under loppet
af Maj eller Juni (jag minnes ej läll hvilkendera) månader
nästl. år, hvarpå svaromål ingått, all målet ofördröjligen skall
bringas lill slut.
Jag hemställer, om vid sådant förhållande det göres behof
af att R. St. ingå lill Konungen med en anhållan, sådan som den
Statslltsk. föreslagit och om icke, då frågan numera, på sätt jag
haft äran uplysa, inskränker sig till blott den ena balance-posten,
R. o. Ad. skulle täckas afslå Ulskrs framställning i denna
punkt.
Hr von Hartmansdorff: På grund af de uplysningar, som
Hr Printzensköld lemnat, hemställer jag, om ej R. o. Ad. behagade
afslå framställningen i denna punkt.
Efter först till bifall å Utsk:s i förevar. § gjorda hemställan
framstäld, men med nej besvarad propos., hemstälde H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, om R. o. Ad. afsloge Ulsk:s utlåt, i denna del
och blef denna sednare propos. besvarad med ja.
§§. 5 och 6.
Lades till handlingarne.
§§. 7 och 8.
Biföllos.
§. 9.
R. o. Ad. biföll Utsk:s tillstyrkande i denna §, hvilken i öfrigt
lades till handlingarne.
§. 10.
Lades till handlingarne.
§. 11.
Bifölls.
§. 12.
Den i afseende på denna § vid förevar, utlåt, fogade reservation
uplästes på begäran af Hr von Troil, som sedermera på
grund af samma reservation anhöll om propos. till afslag å Utsk:s
tillstyrkande i ämnet.
Den 1 Februari f. m.
259
llr Bildt: Äfven i denna punkt, liar jag instämt i det förslag
lill skrifvelse, som inom Utsk. gjort sig gällande, och anhåller
derföre, att mig må tillåtas alt till vederläggning uptaga de
skäl, som Hr von Troil i sin betänk, åtföljande reversation anfört.
Frågan har der blifvit betraktad från 2 serskilda synpunkter,
nemi. försl från den, huruvida det vore riktigt att taga lästetalel
till grund för beräkning af de afgifter, som skola utgå
ifrån de begge förenade rikena, till skyddande af deras handel
och sedan från den, huruvida nu vore lämpligt eller ej, att II. Sl:s
yttrade någon åsigt om grunderne för bidragens utgörande.
Hvad första frågan, eller rättsgrunden beträffar, så torde det
vara obestridligt, att om 2:ne Stater skola lemna bidrag till ett och
samma ändamål, såsom t. ex. här, lill skydd för handeln, så måste
bidragen utgå i mån af hvardera Statens vidsträcktare eller
inskränktare handelsförbindelser med andra länder, d. v. s. att
om den ena Staten idkar större handel än den andra, så bör ock
den, som det gör, lemna ett större bidrag. Om man skulle tänka
sig, att Sverige dref aldeles ingen handel, eller ganska liten,
men Norrige deremot en ganska vidsträckt, så vore det ju pålagligen
oriktigt, att Sverige skulle bidraga lika mycket som Norrige,
lill den gemensamma handelns skydd. Ar delta rigtigt, så
mäste det vara en klar slutsats alt de ifrågavar. bidragen böra utgå
efter lästetal, emedan storleken deraf beror på handelsflottans
storlek, som återigen är måttstocken på handelns beskaffenhet.
Den åsiglen, att man endast på den ena sidan, men icke på
den andra, skall jemka med sig, kan jag icke godkänna, utan fö
reställer
mig tvertom, alt, derest man skall fortfarande kunna vara
i sämja med en kompagnon, så böra alla gemensamma förhållanden
vara så reglerade, alt deras grund hvilar på rättvisa och
billighet. Jag föreställer mig äfven, alt, då dessa kompagnoner
beslå af tvänne högsinnade nationer, som här är fallet, fråga icke
kan bli om den ena skall betala några r:dr mer eller mindre än
den andra, utan att begge söka att i det längsta gå hvarandra
till mötes, d. v. s. söka att vid hvarje olika fall, erhålla en vig
tig
utgångspunkt för bestämmandet af de gemensamma utgiflernes
erläggande. Att vilja bestämma alla ulgifterne efter en grund,
är enl. min tanke origtigt, emedan den i de flesta fall blir orättvis.
Som ett bevis för rigtigheten af min åsigt härutinnan, må
det tillåtas mig, att från sjelfva sanningens vetenskap, mathematiken,
citerar den välkända satsen att ”inga andra storheter än
de, som äro af samma slag, kunna med hvarandra jemföras.”
Hvarje afsteg från en sanning leder lill en orättvisa. Och exempel
härpå ligga oss nära för handen. Antagom t. ex. folkmängden
uti ifrågavar. fall såsom basis för utgifternes utgörande, hvad
blir följden? jo! den, att Norrige, hvars handel, sorn för hvarje
år går raskt framåt, under det att Sveriges kryper helt sakta fram,
snart öfverträffa!' oss tili handel, men betalar såsom folkfattigare
mindre än Sverige, till en fond, som endast är till i och för handelns
skull!
17*
260
Don 1 Februari f. m.
Jag fruktar således, om reservantens åsigt, eller den att en beräkningsgrund
skulle fastställas för alla de gemensamma utgifterne,
skulle göra sig gällande, alt ständiga trakasserier skulle upkomma.
Man skulle än från det ena hållet än från det andra, kunna få höra beskyllningar
för orättvisa, hvilket allt skulle underhålla split, som just
hör undanrödjas. Reservanten har sagt, alt hvad det ena riket förlorar
i ett fall, kan det vinna i elt annat: jag förslår ej detta, ehuru
jag sökt att för mig reda nämnde yttrande. Jag förstår icke i
hvilket fall det skulle vara, som Sverige hetalt mindre än Norrige,
då det alltid visat sig, alt Sverige fått betala mer relalift lill
sin folkmängd. Hela den vinst, som vi skulle komma att göra,
torde blott bestå i en blott och bar förespegling om vinst. Hvad
nu den andra frågan beträffar, eller att lidepunkten skulle vara
olämplig för Ständerne att uttrycka någon åsigt i denna fråga, har
reservanten trott sig linna stöd för sin åsigt deruti, att nu skulle
de unionella statsutgifterna blifva i elt sammanhang afgjorde, sedan
frågan derom, redan hvijade hos Konungen till föredragning:
Jag tror, att han härutinnan misstagit sig, och att Ständerne just
af detta skäl nu böra uttala en åsigt, emedan det ej kan vara
annat än välkommet för Konung och Regering att få ett uttryck
af R. St:s åsigt af ämnet, innan frågan förekommit till afgörande.
Detta hafva Ständerne dessutom vid flera föregale riksdagar
gjort, och redan 1842 blef Norska Finance-Depart:s upmärksamhet
fästad på obilligheten af de grunder, efter hvilka Norriges bidrag
utgick lill den gemensamma fonden.
Flera uprepade anmärkn:r från Sveriges sida hade till följd,
att 1845 framställning lill Storthinget gjordes om anslagets ökande,
ehuru frågan af thinget afslogs. Jag tror derföre, att del är
så mycket riktigare, att, när fråga är om reglerandet af hvarjehanda
afgifter i ett sammanhang, R. St. icke med lystnad förbigå
denna fråga, man skulle eljest kunna tro, alt vi finna oss belåtna
med huru vi än härutinnan behandlas.
Man har visserligen inom Utsk. yttrat, alt frågan vore af
för granlaga beskaffenhet, för alt af Ständerne pröfvas. Jag tror,
att en fråga så beskaffad som denna, visserligen kan vara granlaga
men deraf kan jag ingalunda draga den slutsats, att det vore
obehörigt att derom öfverlägga.
Vänskap mellan nationer måtte icke vara beroende derpå,
att den ena vågar hemställa till den andra, att rättvisa och billighet
må bli gällande vid regleringen af gemensamma utgifter.
På de skäl jag nu haft äran anföra, och på de Utsk. redan
omförmält, anhåller jag om bifall å denna punkt.
Hr von Troil: Den siste värde talaren, har egentligen sökt
för R. o. Ad. utveckla rättvisan och billigheten deraf, att Sveriges
och Norriges bidrag, till den gemensamma Handels- och Sjöfarts-fonden
rättas efter lästetalet af de fartyg, som från hvardera af
de begge nationerna besegla farvattnen på andra sidan Cap Finisterre.
I min reservation har jag icke bestridt det ju en sådan
beräkningsgrund skulle kunna vara riktig, om n.b. de ge
-
Den 1 Februari f. m.
261
me risa nima bidragen för unionella angelägenheter endast hade afseende
på rikenas sjöfart; men då, som hvar och vet de begge
rikena bidraga till bestridande af en mängd gemensamma utgifter,
så skulle jag tro det vara olämpligt, om för hvar och en af
dessa utgifter, contingenten bestämdes, efter hvad som för hvarje
serskildt fall för sig befunnes bäst vara. Ett sådant förfarande
skulle i min tanka leda till en mängd förvecklingar och, för att
begagna den föreg.-de talarens eget uttryck, trakasserier, hvilka
man lättast undviker, då man en gång för alla bestämmer, att de
begge rikenas utgifter för gemensamma behof och ändamål, skola
utgå efter en viss, för alltid bestämd grund.
Då Unions-komitéens arbete snart kommer att af Konungen
pröfvas, och Konungen sålunda blir i tillfälle alt besluta öfver
frågan i sin helhet, med alla dithörande ämnen, så hemtar
jag af denna omständighet ett ytterligare skäl för olämpligheten
af en så isolerad framställning, som den StatsUtsk. här föreslagit.
Jag ber att få fästa upmärksamheten derpå, alt, om i afseende på
bidragen till Handels- och Sjöfartsfonden, den grund antoges, som
den siste talaren upgifvit, nemi. lästetalet, så kunde den summa,
som af hvardera riket skulle tillskjutas, omöjligen blifva bestämd
för alltid, ty naturligtvis komme antalet af hvardera rikets seglande
fartyg, äfvensom beloppet af lästetalet att förändra sig, och
då skulle man i följd deraf, nödsakas att kanske hvart 10:de eller
5:te år upgöra nya beräkningar. Dessutom får jag nämna, att
frågan inom StatsUtsk. blifvit på ett uplysande sätt utredd genom
det Siatsrådsprot. af d. 4 Nov. 1850, som blifvit Utsk. meddeladt.
Att här framställa alla de detaljer, som samma Slals-rådsprot.
innehåller, lärer icke vara lämpligt; men jag ber alt endast
få fästa upmärksamheten pä en enda omständighet, nemi. att de
nuvar. utgifterne af den gemensamma Handels- och Sjöfaits-fonden,
uteslutande åtgå till underhållet af de båda ländernas Consuler
i främmande länders förnämsta handelsplatser; alt derjemte
dessa Consuler hafva andra inkomster af fartygen, som erläggas
efter dessas lästetal, och att dessa sistnämnda under den sednare
liden utgått från Norrige med 19,000 Sp., men från Sverige med
endast 13,000. Deraf visar sig tydligen, all, om man sammanlägger
dessa Uonsulers inkomster, hvarvid icke blott bör inberäknas,
den ord. lönen, utan äfven inkomsten af fartyg, så betalar
Norrige i detta fall vida mera, än man af detta land i sådant hänseende
kan begära. Jag skulle för öfrigt tro, att, då de billiga
klagomål, som i fordna tider försports, numera blifvit afhulpne
på det sätt, att de gemensamma omkostnaderna blifvit nedsatta
till 136,758 r:dr, deraf Norrige tillskjuter 40,000 r:dr, så linnes
deruti ett ytterligare skäl, att icke nu aflåta en skrifvelse, hvilken
för ett par år sedan kunnat vara af behofvet påkallad.
På grund af hvad jag nu haft äran anföra, får jag förnya
min anhållan om propos. lill afslag å förevar, punkt.
Frih. Palmstjerna: Om bidraget till ConvoyCommissaria
tet
vore den enda gemensamma utgift, som för de begge förena
-
202
Den 1 Februari f. m.
de rikena förckommc, så skulle jag visserligen tillstyrka, alt en sådan
skrifvelse, som den SlatsUtsk. föreslagit, borde till Konungen
afgå, på det att lästelalet å de fartyg, som genom utgiften skulle
skyddas, mätte komma att tjena till grund för sjelfva utgiftens
beräkning, ehuru i alla fall deraf följer, alt grunden vore underkastad
årliga förändringar derigenom, att lästetalen å fartyg, som
segla och åt hvilka skyddet lemnäs, är genom tusende omständigheter
förändringar underkastad; — men nu är jag af motsatt
tanka, emedan jag anser ifrågavar. bidrag vara ett af de minsta,
som kunna förekomma såsom gemensamma för de begge förenade
rikena.
Vi hafva en annan utgiftspost, som är betydligt större än
den förstnämnde, nemi. den, som utgår för våra diplomatiska
förhållanden,' och det torde vara bekant, att då Sverige dertill
betalar 200,000 r:dr, så erlägger Norrige 106,666 r:dr 32
sk., hvilken sednare summa öfverstiger den proportion, som man
billigtvis kan begära af våra bröder på andra sidan fjellen. Men
det finnes kostnader, ännu betydligare än de nu omnämnda, —
jag menar krigskostnader. Om krig inträffar med en sjömakt, så
blir förmodligen Norrige mest i behof af försvar; skall då Norrige
betala mer än Sverige för krigsruslningarne? Om å andra sidan
inträffade, att grannen i öster vore den anfallande, så vore
det Sveriges intressen, som löpte den största faran; skulle vi då
icke kunna påräkna understöd från Norrige, derföre att det hufvudsakligen
vore Svenska intressen, som hotades, och att följaktligen
de största bidragen skola utgå från det riket, hvars intressen
mest stodo i fara? Om man utgår ifrån den grund, som man
nu söker göra gällande i och för handelns skydd, så kommer man
till sådana resultater, som, i händelse af krig, på intet sätt kunde
anses förenlige, hvarken med billighet och rättvisa, eller med
rikenas bestånd. Jag anser derföre, alt man bör och måste taga
saken mera vidsträckt, att man bör antaga en någorlunda passande
grund för alla de utgifter, som de förenade rikena böra gemensamt
utgöra, och i sådant afseende finner jag ingen, som bättre
och mera bestämdt passar än folkmängden; ty ingalunda kan man
taga till grund de begge ländernas tillgångar, eller huru skulle
de beräknas? icke heller kunna deras industriella förhållanden
med hvarandra jemföras, icke den fasta egendomen inom hvardera
af dem.
På dessa i korthet anförda skäl, hvilka kunde föranleda diskussioner,
som räckte lill aftonen, men dem det torde vara öfverflödigt
att vidare utveckla, tillstyrker jag afslag å Utsk:s framställning
i denna punkt.
Hr af Harmens: Den, som med någon upmärksamhet följt
de allmänna ärendenas behandling under de sednaste 20 åren,
har icke kunnat undgå att finna, huru en allmän missbelåtenhet
försports i afseende på vissa förhållanden de förenade rikena emellan.
1845 års Revisorer framställde med anledn. deraf, den önskan
till R. St. att rättelse i afgifna missförhållanden måtte kom
-
Den 1 Februari f. m.
203
ma ali cga rum, hvilket hade den följd, alt R. St., som gillade
Revisorernes hemställan år 1848 ingingo lill Konungen med en
underd. skrifvelse alt de gemensamma afgifter, som de förenade
rikena för afsedda ändamål hade ali tillskjuta, malte dem emellan
jemnare fördelas. Berörde underd. skrifvelse lärer icke hafva varit
Konungen föredragen ännu da 1849 års Revisorer sammanträdde,
och som frågan står i dag i samma skick som 1845, utan
förändrade åsigter om saken, anser jag mig böra uttala mina tankar.
Visserligen har SlalsUtsk. fått sig meddeladt ett Statsrådsprot.
, uptagande frågan inför Konungen, och hvari densamma fullkomligen
utredes; men om man skall tro på de siffror, som med
en serdeles förkärlek deri blifvit införda, så förutses lätteligen,
alt om Ständerne ingenting yttra sig derom, så synes mig som
proportioner de förenade rikena emellan, i afseende på deras gemensamma
utgifters erläggande, komme att blifva sora 2 lill 7,
d. v. s. efter folkmängden, och huru komme det då att gå med
afgifterna till Convoy-kassan ? jo, att det mindre bidrag, som Norrige
nu lemnar till densamma, komme ytterligare att nedsättas.
Men för att återkomma lill den fråga, som nu är under behandling,
så vill jag fästa upmärksamheten derå, alt Förvalln. af Sjöärenderna
utredt, att förbållandet mellan lästetalen af Svenska och
Norska fartyg är som 30 lill 45, d. v. s. att om lästetalen skola tagas
till grund för beräkningen, så skulle Sverige betala 3, då Norrige
erlade 2; men inför Konungen är det sagdt, att proportionen
är som 2 till 7 ungefärligen, d. v. s. alt beräkningen skett
efter folkmängden.
Hr Bildt har visserligen redan anmärkt, hvad hufvudsakligen
kan vara att säga mot innehållet af den upgifna reservationen,
men jag erhåller det oaktadt, alt ännu något litet få uppehålla
mig vid densamma. Det säges nemi. deri, att man ej kunnat
välja en mera olämplig tidpunkt för afgifvande af den skrifvelse,
som StalsUtsk. föreslagit: i motsats till den värde reservanten,
tror jag den rälla tidpunkten derför just nu vara inne, enär pröfningen
af förhållandet ännu icke inför Konungen egt rum. Ty
låter man, på sätt reservanten önskar, saken hafva sin gång, så
skall Regeringen taga för afgjordt alt Ständerne, genom sin tystnad,
gilla den nyssnämnda proportionen af 2—7, hvaraf åter följer,
att de afgifter, som Norrige skall erlägga, bli ännu lägre än
hvad då varit; och detta är orsaken, hvarföre jag motsätter mig
reservantens åsigt i denna del.
Sedermera har han, för alt stärka sin mening, lill de ständiga
bidragen till Convoy-kassan lagt de tillfälliga, som från Norrige
utgå i hamn och consulat-afgifter, eller sådana, som förändras
från den ena veckan till den andra; men dessa afgifter angå
redarne i och för deras skeppslaster, och höra icke hit. Gerna
vill jag medgifva, att om förhållandet mellan Sverige och Norrige
vore annorlunda än hvad det är, jag skulle komma till en
annan åsigt i afseende på den skrifvelse, som nu är föreslagen;
men vid nu bejjnlliga förhållanden de begge rikena emellan, kan
264
Den 1 Februari f. m.
jag i della enstaka fall, som är fullständigt utredl, undgå alt understödja
Ulsk:s förslag.
Man har visserligen i den fullständiga utredningen af d. 4
Nov. 1850 velat komma derhän, alt Norrige numera skulle fullkomligt
bidraga i den proportion det borde, emedan procenten förändrats
från 14 till 29, elt förhållande, som icke är beroende af
bidragen. Norrige lick 1833 sitt bidrag nedsatt från 25,000 till
15.000 r:dr, och det är ifrån den stunden, som missnöjet upstålt
här i landet i afseende på denna sak. Frågan följes med mycken
upmärksamhet äfven i de allägsnaste landsorter, och jag tror,
att det vore Ständerne värdigt att uttrycka någon tanka i förvar,
fall, och anmäla den inför thronen, till den verkan derpå följa
kunde. Det är möjligt, att vid föredragningen inför Konungen
något afseende på Stäudernes önskan icke kunde fästas, eller densamma
tillfredsställas, della är visserligen sannt; men emedlertid
vore en framställning i ämnet gjord.
Hr Bildt: Om den princip, sora här försvaras vore riklig, så
har den likväl redan blifvit rubbad 1815, när riks-acten antogs,
och sednast vid den s. k. Unionsflaggans fastställande, och jag kan
derföre så mycket mindre inse, att någon skada derigenom kan
upkomma, att man fortsätter att gå den vägen, att vilja reglera
utgifterna med afseende på de olika förhållanden, som vid hvarje
serskildt fall upsla.
Jag anser det dessutom vara riktigt, att regleringen sker på
förhand, så att icke tvist må kunna upsla nationerna emellan,
En talare har yttrat, att det vore orätt taga lästetalet till beräkningsgrund,
emedan det så ofta kan underkastas förändringar.
Detta kan jag ej finna vara något skäl, tv om handeln tillväxer
för den ena nationen, men för den andra står stilla, så kan ju
förändringen i beräkningen ske derefter utan tvist, då principen
en gång är anlagen. Vidare har anmärkts, att Consuls-afgiflerne
bort läggas till dem, som ingå till Convoy-Commissariatet för
handelns skyddande, emedan större delen af kassans inkomster
utgingo lill Consulers allönande. Delta är visserligen riktigt, mea
jag fruktar, alt något missförstånd eger rum, i afseende på den
summa, som upgifvils, enär det blifvit sagdt, att Norriges bidrag
utgjorde 19,000 speciel’, då Sveriges endast skulle upgå till
13.000 s. m.
Jag ber alt få fästa upmärksamheten derpå, alt i Utsk:s utlåt.
är endast lästetalet uptaget på de fartyg, som segla på andra
sidan Gap Finisterre, men ingalunda på dem, som röra sig på
närmare farvatten. Nu är det bekant, alt Norrige har ett större
lästetal, om man tager Handelsflottan i sin helhet, än Sverige,
och då nu Consuls-afgifterna beräknas efter lästetal, så har sannolikt
den större summan, som Norrige betalar, upkommit derigenom,
att man beräknat afgitten för alla fartyg, som idka sjöfart
och icke inskränkt sig lill dem, som segla på andra sidan
Cap. Finisterre. Skulle åter så vara alt nyssnämnde summa erlades
endast af de Norrska fartyg, som besegla farvattnen på an.
Den 1 Februari f. m.
265
dra sidan om nyssberörda udde, så bevisar ett sådant förhållande,
att afgiften är olika i olika hamnar, och att Norrmännen
hufvudsakligast besöka de hamnar, som betala största Consul-af
giften, hvilket är föga troligt.
Jag fortfar med yrkande af bifall till betänk.
Hr von Hartmansdorff: Jag tror för min del, att Ulsk:s
flertal har rätt, och reservanten orätt, hvilket jag skall söka bevisa.
Reservanten säger: ”att dessa förhållanden (handelns nemi.)
endast utgöra en ringa och relativt obetydlig del af de många
frågor, som varit föremål för Unions-komite'ens öfverläggningar,
samt att de derföre icke kunna eller böra behandlas serskildt, utan
i sammanhang med de öfriga.” Om man vill efterforska, huru
man skall bete sig för att vinna framgång, så bör man tillse, huru
Norrmännen gjort för alt ernå sina önskningar. De hafva
sökt serskildt vinna hvad för dem kunde vara behagligt eller förmånligt,
såsom att få egen flagga, vapen och sådant mer, hvilket
allt bifölls för ungefär 6 år sedan.
Jag förutsade då, hvad som sedermera inträffat, att sedan
man tillfredsställt den ena kontrahenten, så skulle den andra, eiler
Svenskarne, få förgäfves vänta på sina önskningars upfyllande.
Det är således icke ur vägen att Sverige fortfar med yrkandet
att få sina anspråk tillfredsställda, åtminstone i något hänseende.
Det är vidare sagdt, att man rimligtvis icke kan begära att,
vid de ömsesidiga bidragens bestämmande, olika beräkningsgrunder
skola antagas för olika frågor: jo, just det torde vara det rimliga
och rätta, hvilket styrkes deraf, att Norrmännen erkänt det
vara rätt och billigt. Jag kan försäkra eder, Mine Hrr! att förhållandet
är sådant, hvad ledamöterne i Unions-komitéen beträffar,
och på Stortinget bar denna fråga lika litet som hittills hos Sveriges
Ständer varit behandlad. Under flera år liar jag varit medlem
af Unions-komitéen, och vet följaktligen hvad der tilldragit
sig.
Hvad bidragen lill Handels- och Sjöfarts-fonden angår, så instämde
komitéens ledamöter ömsesidigt deri, att det icke vore rimligt,
till grund för desse bidrag, antaga något annat än sjöfarten,
sådan hon är beskaffad de båda rikena emellan, men icke i så vidsträckt
mån, som Utslcs flertal föreslagit, nemi. efter förhållandet
på andra sidan Cap Finisterre. Unions-komitéen antog flera olika
kretsar, inom hvilka beräkningen skulle bli olika, derföre att
det ena riket har t. ex. större handel på Medelhafvet än det andra,
under det alt delta sednare drifver starkare rörelse på Amerika
än det förra, o. s. v. Att dessa förhållanden kunna förändras,
ligger i sakens natur. Det vore derföre oriktigt att fastställa
dem en gång för alla. Unions-komitéen föreslog alltså, att
man vid vissa tidepunkter skulle granska dessa förhållanden, för
att efterse i hvad mån jemkning behöfdes, och derefter göra nödiga
befunna rättelser.
För andra förhållanden åter, såsom krigskostnader, det K.
206
Den 1 Februari f. m.
Husets underhåll m. m., ansåg man folkmängden utgöra den rätta
beräkningsgrunden; ly man måste naturligtvis, när tvenne riken
strida gemensamt, antaga, antingen kriget föres på det enas
eller andras område, eller utom beggederas, att det är en gemensam
sak, till hvilken man bör samfäldt bidraga för att kunna för
svara
sig. När saken dragit så långt på tiden, alt ännu ingenting
i detta hänseende blifvit afgjordt, så anser jag rikligt å Sveriges
sida, att icke låta någon riksdag gå förbi, utan att Ständerna påminna
om rättelse härutinnan, på det alt man omsider må komma
till ett slut; ty J skolén veta, Mine Hrr! alt långt vigtigare
frågor, än förevar, ringa penningekraf, måste regleras, om man
skall kunna påräkna den stadga och fasthet i föreningen, som bör
utgöra begge rikenas lycka.
Således må saken icke ligga nere, utan framdragas, när anledn.
dertill yppas. Jag säger detta, på det att R. o. Ad. mätte
antaga Utsk:s betänk, ehuru ordalydelsen kunnat och bordt vara
riktigare, än att tala om fartyg på andra sidan Gap Finislerre.
Men det skadar icke, om en liten rättelse i detta hänseende af
Regeringen göres, öfverensstämmande med det förslag, Unions-komiléen
upgjort.
Saken blir naturligtvis föremål för granskning både i Norska
och Svenska Statsrådet.
Hr von Troil: En värd talare har fästat upmärksamheten
derå, att ifrågavar. ämne under många år utgjort föremål för en
allmän missbelåtenhet. Jag vill ej bestrida detta under förflutna
tiden, då bidraget från Svenska sidan var ojemförligt mycket större
än hvad det på sednare tider utgjort. Jag beklagar att jag ej
tagit afskrift af den tabell, som var bilagd det förr omnämnda
Statsråds-prot., i följd af hvilken underlåtenhet jag icke heller är
i tillfälle att kunna bestämdt upgifva det sifferbelopp, hvartill ifrågavar.
utgifter under de olika åren, från 1815 lill närvar, lid, upgått;
men bestämdt erinrar jag mig, att, under vissa år, upgingo
bidragen från Svenska sidan först till 300 å 400,000 r:dr, sedan
till 200 å 250,000 r:dr, och nu, såsom betänk, uptager, till
13G,758 r:dr. Häraf visar sig, alt det egentliga missförhållandet,
hvaröfver man haft skäl att beklaga sig, numera uphört; ty om
man drager 40,000 r:dr, som Norrige nu tillskjuter, från förenämnde
136,758 r:dr, så återstår 96,758, eller det belopp, som
numera Sverige erlägger. Den förr omnämnda tabellen, hvilken
var bifogad det försl åberopade Statsråds-prot., utvisade äfven att
tillförne de Norska bidragen icke upgingo, i förhållande till Sveriges
bidrag, till mer än 14 proc., då de deremot de sednare åren
utgjort 29 proc. af det hela. Jag tror således att, enl. hvad jag
förut antydt, missförhållandet numera jemnat sig, och att således
denna tidpunkt icke vore rätt vald att afgifva en skrifvelse, sådan
StatsUtsk:s pluralitet föreslagit, hvilken deremot kunnat vara lämplig
under en förfluten tid. En annan talare har fästat npmärksamhelen
på ett annat förhållande, hvarom jag i mitt förra anförande
icke ville orda, nemi. Kabinetts-kassan, hvilket gör detta
i
Den 1 Februari f. m. 267
ifrågavar. ämne mera granlaga, än man i första ögonblicket kanske
torde inse. Man har talat om att de ifrågavar. afgiflernas beräkning
kunde ske efter lästetalet och det utan olägenhet, oaktadt
de ganska ofta i följd deraf kommo att undergå förändring: jag
tror till och med, att om man ville vara fullt rättvis, så borde
en uträkning göras öfver antalet af de fartyg, som besegla de olika
håfven och afgifterne derefter beräknas; men hemställer om
icke större missnöje skulle väckas derigenom, att desamma ständigt
omvexlade i st. f. att vara en gång för alla bestämde. Här
har af en ledamot, som ganska väl känner Unions-komiteens förhandlingar,
derföre alt han i dem tagit del, blifvit yttradt, att
denna komites samtlige ledamöter, såväl de Svenske som de Norska,
tillstyrkt något dylikt, som det SlatsUtsk. nu föreslagit. Vid
sådant förhållande finnér jag det så mycket mindre vara af behofvet
påkalladt, att Ständerne inkomma med nu ifrågaställda förslag
derföre, att då Konungen företager denna fråga till pröfning,
och finner att meningarne derom icke inom Unions-komiteen varit
delade, någon schism icke lärer vara att förvänta inom konseljen
och ändamålet således vinnes, den nu föreslagna skrifvelsen
förutan. Man har sagt, att denna fråga vore af underordnad beskaffenhet,
i jemförelse med de många andra vigtiga frågor, som
af Unions-komiteen blifvit behandlade. Sanningen häraf betvifla!-  jag för ingen del; men just derföre, att denna fråga är underordnad,
samt derföre, att det förut befintliga missförhållandet på sednare
tider afhulpits, tror jag, alt man icke 1111 bör till Konungen
ingå med en isolerad skrifvelse, enär densamma icke kan omfatta
alla de olika Unions-förhållandena på en gång.
Jag får således än ytterligare anhålla om propos. på afslag.
Hr Fåhraeus: Då tiden redan är långt framskriden och ämnet
temligen fullständigt afhandladt af båda sidornas talare, ber
jag att få inskränka mitt yttrande till den förklaring, alt, om här
vore fråga alt hos Konungen göra en framställning i ämnet i så
allmänna ordalag, som vid föreg:de riksdagar egt rum, så hade
jag till äfvenlyrs icke funnit anledn. att motsätta mig det; men
då StatsUtsk. yrkat, att icke rikenas folkmängd, utan läsletalet af
de fartyg, hvilka under en viss tidrymd beseglat farvattnen på andra
sidan Cap Finisterre, borde lagas till grund för det ifrågavar.
bidraget, så vill jag fästa upmärksamheten på den omständighet,
att, då Convoy-kommissariatet, på sätt StatsUtsk. åberopat, afgaf
det förslag, att den nyssnämnda grunden för beräkningen borde
bestämmas såsom den rättaste, så skedde det under de tidsförhållanden,
då de Norska fartygen, likasom de Svenske, försågos med
s. k. Turkiska pass, för segling på andra sidan Cap Finisterre.
Detta förhållande har numera uphört; Norska fartyg är nu medgifvit
att, på eget äfventyr, segla utan Turkiska pass, och den
grunden har således förlorat all tillämplighet.
Vill man till grund för beräkningen af nationernes bidrag,
laga lästetalet, så måste hela handelsflottans lästetal dervid komma
i betraktande, utan afseende på huru många fartyg segla på
268
Den 1 Februari f. m.
denna eller andra sidan Cap Finisterre; — en beräkningsgrund,
som, på sätt en lalare anfört, Unions-komitéen ock antagit, ehuru
med bidragens modifierande efter 3:ne serskilda kathegorier.
Då häraf följer att det förslag, som StatsUlsk. afgifvit, i hvarje
fall är skeft, såsom grundadt på befintliga tidsförhållanden, röstar
jag för afslag derå.
Ur Rosenblad, Bernh.: Hr von Hartmansdorff, som lika
med mig haft äran att vara ledamot i Unions-komitéen har, om
jag ej orätt upfatlat hans anförande, fullständigt utredt det förslag,
som denna komité upgjort i afseende på olikheten mellan
de bidrag, som de begge förenade rikena, Sverige och Norrige,
hvar för sig, borde erlägga till skyddande af deras handel. För
min del får jag säga, att jag mindre fäster mig vid antingen
Unions-komitéens förslag, fastän det enhälligt, ledamöterne emellan
öfverenskommet, blifver anlaget, eller om 2, 3, eller (lere kategorier
upställas, efter hvilka afgiflernes beräkning bör ske, allt
efter det ena eller andra folkets förhållande; jag fäster mig, säger
jag, mindre vid den grund, som dervid må antagas, — folkmängd
eller lästetal — blott någon fastställes.
Jag vill tro, att, för de upgifna åren, bidraget från Norska
sidan utgått i förhållande till folkmängden inom de begge rikena,
och att Sverige på så sätt blifvit lidande, men delta är numera
helt annorlunda och jag vill derföre icke framställa några anspråk
till förmån för Sverige i detta hänseende, ty vi böra ju gå hvarandra
till mötes som bröder, och icke komma fram med gamla
efterräkningar, helst för nämnde tid sådane äfven skulle kunna
framställas ifrån Norska sidan i afseende på consulsplatsernes tillsättande,
der förmånen lutar till Sveriges sida.
Jag önskar således, att man ej vidare måtte tala derom, ulan
i stället och uteslutande fästa sig vid den stora vigt, som ligger
deruppå, att en gång få vilkoren för de unionefla förpligtelserna
bestämda, så att, när det gäller, måhända ingenting mindre än de
båda folkens frihet, då kriget står för dörren, det må vara på
förhand bestämdt, huru de båda rikena skola använda sina krafter
till gemensamt försvar, och efter hvilka grunder kostnaderna
skola utgöras.
Detta är af den aldra största vigt, och derföre yrkar jag bifall
å betänk.
Gr. Sparre, Erik: Ehuru jag icke, hvarken som medlem
af Unions-komiteen, eller som ledamot af StatsUlsk., deltagit i behandlingen
af detta ärende, måste jag dock för min del förklara,
att mig synes billigheten bjuda, att, vid bestämmandet af en afgift,
som afscr begge rikenas gemensamma nytta, hvardera riket
äfven deri deltager i mån det deraf hemlar fördel; och denna
sats synes mig så ovedersäglig, att jag icke fattar, huru den någonsin
kan bestridas. Jag skulle tro att man icke, med ett aflägset
mål, regleringen af de uuionella förhållandena i allmänhet
för ögonen, bör frångå billigheten och rättvisan i en sak, som
ligger oss nära. Må vi reglera våra förhållanden i de smärre frå
-
Den 1 Februari f. m.
269
gorna, hvar och en för sig serskildt, och om sedan, vid regleringen
af dessa, det befinnes, att på ena stället blifvit mer, på det
andra litet mindre, så lärer, efter hvad jag förmodar, sådant lätt
konna rättas och jemkas; men att det skall fortgå på del sättet
som hittills skett, att Sverige i förevar, fall skall, i ojemförligt
större proportion bidraga mot Norrige, det synes mig obilligt.
Det har som skäl mot bifall till förslaget blifvit aufördt, att
den oförrätt, som Sverige förut lidit i förevar, hänseende, varit
ännu större än hvad den nu befinnes vara: jag frågar: kan väl
det bli eli skäl att icke afskaffa en obillighet, då den likväl ännu
fortfar? Ty den fortfarer ju då reservanten medgifver, alt Sverige,
med ett lästetal af 45,000, hetalar mer än 90,000 r:dr, under
del att Norrige, med 30,000 läster, erläggcr 40,000 r:dr.
Man har sagt, att då Unions-komiléen redan fästat afseende
på denna fråga, och tillstyrkt ungefär detsamma som SlatsUtsk.
nu föreslagit, så vore någon serskild framställning lill Konungen
i ämnet obehöflig: — tvärtom; jag tror, att Konungen, vid regleringen
af de nnionella förhållandena, skall behöfva stödja sig
vid de Svenska Ständernas yttrade önskan; och det är af delta
skäl jag för min del tillstyrker bifall.
Frih. Palmstjerna: Det Unions-komite'ens utlåt. Hr von
Hartmansdorff omnämnt, har jag icke sett, men är icke destomindre
öfvertygad, alt det innehåller hvad han gifvit oss tillkänna.
Med anledu. deraf måste jag erinra, att jag icke på ett tillfredsställande
sätt blifvit uplyst om skälet, hvarföre Unions-komite'en föreslagit
farvattnens delande i flere kathegorier eller distrikter, och
för hvarje af dessa serskilda delar af håfven bestämt serskilda och
olika förhållanden i afseende å de bidrag, som af de förenade rikena
borde utgöras för skyddande af deras handel. Som sagdt är,
jag inser icke delta, men tror mig deremot väl kunna inse att,
om man vill gå konseqvent lill väga i detta afseende, så skall
man för hvarje hamn först beräkna den seglation som eger rum,
och derefter de afgifter, som för hvardera riket sig belöper i och
för skyddandet af handeln på denna hamn.
Detta sätt alt sila myggor, öfverensstämmer icke med mina
åsigter om beskaffenheten af unionella förhållanden och det sätt,
[iä hvilket jag anser att de böra regleras.
Man talar om lästetal och de fartyg från hvardera nationeq,
som segla på andra sidan Cap Finisterre, samt-de afgifter som i
förhållande härtill böra erläggas, men man behagar icke taga i
beräkning kostnaden för de sjöexpeditioner, som från hvardera riket
utgått till handelns skyddande, utgörande en summa också,
hvilken, jemte allt annat, måste läggas i vågskålen. Det är bekant,
alt på senare tider sådane expeditioner utgått såväl från Sverige
som Norrige, och kostnaderne för dessa måste äfven tagas i
beräkning, såvida man vill, som här påyrkas, gå noga till väga.
Endast med hänsigt till denna omständighet, utan afseende på andra
unionella förhållanden, vore en återremiss i denna punkt af
förslaget nödig, om den skrifvelse, hvarmed R. St. i ämnet borde
till Konungen ingå, skulle vara fullständig.
270
Den 1 Februari f. m.
Jag anser således, att äfven i denna omständighet ligger ett
ytterligare skäl för yrkandet på afslag å ifrågastäilda skrifvelse,
incn om det ej medgifves, torde återremiss vara nödig all försiggå,
innan någon skrifvelse i ämnet till Konungen evpedieras.
Ilr von Hartmansdorff: Jag tror icke alt en återremiss
skulle vara af serdeles gagn. Då Unions-komiléens förslag icke är
framlagdt till StatsUtsk:s behandling, så kommer Ulsk. alt famla i
mörkret. I följd deraf finge raan måhända tillhaka eli betänk,
som vore ofullständigt.
För min del anser jag icke lämpligt, att StatsUlsk. något
närmare befattar sig med detta förhållande. Hufvudsaken är, på
sätt Hr Rosenblad och jag sökt framställa, alt Ständerna hos Regeringen
göra en erinran, del man vill hafva slut på dessa obestämda
förhållanden, och något gifvet alt rätta sig efter, lill förekommande
af ömsesidiga missnöjen.
Jag vill icke trötta R. o. Ad. med ett omständligt uptagande
af hvad Frih. Palmstjerna anfört, utan blott säga, att hvad
han klandrat såsom en ytterlighet, nemi. alt man skulle rälta sig
efter förhållandena i hvarje hamn, är något, som måhända kommer
att gå i fullbordan, emedan full rättvisa derigenom skulle göras.
Det är möjligt all båda rikena besluta, det en afgift efter
lästetalet skall i hvarje hamn betalas, lika hög af det ena landets
skepp, som af det andras, för alt dermed gälda alla de omkostnader,
som för handelns och sjöfartens värd erfordras. Sker detta
en gång, så står man ock på den punkten, att ingen sjöfarande
erlägger ett öre mera eller mindre än vederbör, ty en hvar betalar
efter lästetalet af de fartyg, som besöka någon hamn. Vi
böre dock undvika en närmare utredning af detta ämne, emedan
hon icke kan, under närvar, förhållanden, vederbörligen göras. Jag
yrkar återremiss på redan anförda skäl.
Hr von Troil: Jag tager mig friheten begära ordet, endast
för att, i likhet med den föreg:de talaren anhålla, del R. o. Ad.
icke måtte återremittera betänk, i nu förevar, punkt, emedan jag
tror att sådant skulle tjena till ingenting, så mycket mer, som,
enl. de uplysningar jag enskildt erhållit, saken redan är afgjord
med bifall i två Stånd och afslag i det tredje. Derjemte ber jag
att få fästa upmärksamheten derpå, att om den afdelning inom
StatsUlsk., som behandlat delta ämne, icke ansett granlagenheten
fordra, att icke alla möjliga uplysningar framdroges, så hade visserligen
Utsk:s betänk, kunnat innehålla vida mer än hvad som
der finnes. Då dessutom samma afd. af Utsk. icke kan få veta,
hvad Unions-komiteen tillstyrkt, så skulle jag tro alt nian, genom
en återremiss, icke kan komma till annat resultat än det redan
gifna, hvarföre jag anhåller örn propos., antingen till bifall eller
afslag.
Hr Rosenblad: Jag har redan i mitt förra yttrande förklarat,
att jag har ingen slags förkärlek för antagande af Unionskomitéens
förslag, och vill således icke ingå i något försvar för
Den 1 Februari f. m.
271
detsamma. Jag vill blott göra en anmärkn. mot det orimliga deraf,
att vi troligen få utgöra anslag lill löner för tjenstemän i hamnar
på denna sidan Cap Finisterre, som komitéen föreslagit måtte
tagas i beräkning, och det visserligen med lika mycken rätt,
om icke större än Ulsk., som endast förutsätter den skeppsfart,
som sträcker sig på andra sidan Cap. Men hvarföre jag egentligen
begärt ordet, det är för alt rälta el t misstag, som Frih.
Palmstjerna tyckes hafva begått, då han synes tro, att i de uplagna
kostnader, sorn StatsUtsk. omnämnt, under förflutna tider,
äfven ingått kostnader för sjöruslningar till handelns skyddande.
Jag är fullt öfverlygad, att sislberörde kostnader icke inräknats
i de förr omförmälda, utan äro skiljda derifrån i den serskilda
uträkningen. Jag är så mycket mera öfvertygad all i de 40,000
sp. som Norrige lemnar, icke kunnat ingå kostnaden för dylika
rustningar, som mitt minne säger mig, all vid 1S47 årsslut, utgingo
löner från Handels- och Sjöfarts-fonden till belopp af 57,000
r:dr H:bg b:ko.
Det är af vigt, alt ett annat förhållande inträder; för närvar.
eger, alt jag så må säga, passevolance rum; Norrige betalar
sina 15,000 sp., ehvad det fordras mer eller mindre, och bristen
får Sverige fylla.
Jag anhåller om bifall.
Frill. Palmstjerna: Jag har visserligen aldrig påstått, såsom
Hr Rosenblad tyckes hafva upfallat mitt yttrande, att i de
bidrag, som StatsUtsk. uptagil, kostnaderne för sjö-expeditioner
skulle vara inräknade. Tvertom: jag har sagt, att dessa kostnader
äfven borde intagas i räkningen. När man vill upgöra en
tablå öfver förhållandet mellan Sverige och Norrige i afseende på
denna fråga, så böra kostnaderne serskildt för de Svenska och serskildt
för dc Norska sjö-expeditioner, som till handelns skyddande
utgått, i räkning uptagas, när de verkat till samma mål, ty i annat
fall ser man blott en del af saken, men icke den andra, hvilket
förhållande betydligt inverkar på det hela.
Om R. St. vilja ingå till Konungen med en skrifvelse i ämnet,
så anser jag, att alla möjliga uplysningar, som kunna erhållas,
ronde dithörande omständigheter, deri böra intagas. För öfrigt
fruktar jag icke, att den åtgärden skall blifva en ytterlighet,
nemi. alt förhållandet för hvarje hamn skall tagas i beräkning,
ty om afgifterna blifva så stora, som här förespeglas, så skall derigenom
ett så stort band läggas på handeln, att föreskriften derom
snart kommer att återkallas, och ytterligheten uphöra.
Hr Få hr mus: Jag vågar ånyo upträda, allenast för att justera
den mening, som en föreg:de talare framställt, att i de för
båda rikena gemensamma kostnader icke vore inbegripen någon
utgift för sjö-expeditioner. Jag får i anledn. häraf uplysa, att för
åren 1817—1828, då de gemensamma utgifterna i medeltal årligen
voro 333,G64 r:dr 6 sk. 1 r:st., sjö-expeditions-kostnader
deruti inberäknades för Sverige till belopp af 29,847 r:dr 23 sk.
272
Den 1 Februari f. m.
6 r:st., för Norrige 894; för åren 1829—1830 då de gemensamma
utgifterna voro i medeltal årligen 347,839 r:dr 32 sk. 6 r:st. för
Sverige, deruti ingingo 93,087 r:dr 18 sk. 3 r:st. till sjö-expeditioner;
för 1831 —1833, då gemensamma utgifterna voro 238,382
r:dr 45 sk. 1 r:sl., deruti ingingo enahanda kostnadsfördelningar,
26,700 r-.dr 27 sk. 7 r:st., för Norrige 23,362 r:dr; samt för åren
1834—1845, då gemensamma utgifterna medeltal årligen voro
248,055 r:dr 1 sk. 8 r:st. för Sverige, deruti inberäknades sjöexpeditions-kostnad
45,038 r:dr 13 sk. 3 rist., för Norrige
123 r:dr.
Då nu öfverläggningen förklarades slutad samt II. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, hemslälde, om R. o. Ad. hifölle hvad Utsk. i förevar.
§ tillstyrkt, ropades starka ja, blandade med nej, hvarpå
II. Ex. förklarade, det han trott sig finna att ja öfverrösta! nej.
Anmäldes och lades på bordet följande från Utskin inkomne
mern. och utlåt:n, nemi. från
Banko-Utskottet.
Nio 7, i anledn. af väckt fråga om förekommande af felaktigt
silfvermynls utlemnande till allmänheten;
Nio 8, i anledn. af väckt motion om ingifvande allmänna
rörelsen af det i Banken qvarvarande förråd af sedlar å 14 och
10 sk. kopparmynt;
Nio 9, i anledn. af väckt motion om återutgifvande från Banken
af sedlar å 16, 12 och 8 sk.
Lag-Utskottet.
Nio 4, i anledn. af verkstäld granskning af R. Stis Justitiaeombudsmans
vid innevar. riksmöte aflemnade allmänna redogörelse
för åren 1848 och 1849 afgifne berättelser, äfvensom embetsdiarier
och registratur.
Äfvenledes hade inkommit och lades på bordet 3:ne från
Ridd.Utsk. inkomne mern. af följande innehåll i
Vördsamt Memorial!
Efter vid förra riksdag af Gr. Lagerbjelke, Gustaf, derom
väckt motion, updrog II. 11. o. Ad. åt Ridd.Direktm, att gå i författning
om uprättande af plan och kostnadsförslag till ombyggnad
af de omkring Riddarhusets bakgård befintliga byggnader med
hvad dertill hörer, på ett sätt, som i möjligaste måtto afsåge såväl
Riddarhusets fördel, som yttre prydlighet; och skulle det åligga
Direktm att, vid påföljande riksdag, inkomma med fullständigt
förslag i ämnet.
Till fullgörande af detta updrag, har Direktm icke blott genom
en utmärkt skicklig arkitekts, Ilr Majoren och Ridd. Kléens,
benägna åtagande, beredt uprättandet af för ändamålet nödiga rit
nin
-
Den 1 Februari f. ra.
273
ningar och kostnadsförslag, utan äfven, jemte öfverlemnande af
samma ritningar och kostnadsförslag, uti Direkt:ns härhos bilagde
mern., inför R. o. Ad. framställt alla de uplysningar i ämnet,
hvilka Direkt:n ansett erforderliga, för att sätta R. o. Ad. i tillfälle
alt, med kännedom om förhållandena, kunna fatta sitt beslut angele
verkställigheten af det i frågavar. byggnads-företaget; dock har
Direktui i afseende på lämpligheten och nyttan af ett sådant företag,
icke yttrat sig hvarken med af- eller tillstyrkande.
Deremot inhemtas af Direktms mern. jemte bilagor hufvudsakligen
följande, nemi.:
att på Riddarhusets tomt, bakom den nordöstra flygeln, finnes
en af Löjtnanten Lind, som för närvar, mot hyra begagnar större
delen af lägenheterna på gärden, med Direktms tillstånd upförd ridhusbyggnad,
hvilken först d. 1 April 1855 skall till Riddarhuset
afträdas, hvarföre, i händelse ifrågavar. ombyggnad skall företagas
före nyssnämnde tid, det blefve nödigt alt med Löjtnant Lind träffa
öfverenskommelse om ridhusets tidigare afträdande;
att de uthyrda lägenheterna på Riddarhusets tomt f. n. lemna
Riddarhns-kassan en årlig inkomst af 2,280 r:dr b:co, utom 2me
lägenheter, som tillhöra Ridd.Sekretts boställsrum, äfvensom de boställsrum,
hvilka äro uplåtna åt Riddarhusets ordin. Vaktmästare, för
hvilka, derest det föreslagna ombyggandet skall verkställas, hyresersättning,
åtminstone under byggnadsåren, icke kan undvikas;
att Riddarhus-kassans tillgångar f. n. icke upgå till högre belopp
än omkring 181,000 r:dr, hvaraf 72,000 bestå uti värdet
af sjelfva Riddarhuset jemte inventarier, samt 4,000 r:dr utgöras
dels af icke influtna räntor, dels af medel, som måste hållas disponibla
för de förefallande utgifterna, så att endast 105,000 ndr återstå
såsom räntebärande kapital, hvartill kommer en årlig hyra för kullarne
under Riddarhuset af 750 r:dr b:co;
att de utgifter, som Riddarhus-kassan måste årligen vidkännas,
upgå till 6,300 r:dr b:co;
alt, enl. kostnadsförslaget, byggnadssumman skulle upgå till
66,000 r:dr b:co, för hvilkas anskaffande ingen annan utväg finnes
än upläning i mån af behof;
samt slutligen, att sedan byggnaderna blifvit färdiga, bruttoinkomsten
deraf, enl. Hr Majoren Kléens kalkyl, skulle upgå till 5,800
r.dr b:co årligen, af hvilka 4,100 r:dr kunde afsättas till ränta och
amortissement å skulden och 250 r:dr för årliga underhållet, då
samma skuld skulle vara betald efter några och 30 år, samt Riddarhus-kassan
derefter räkna en årlig behållning å de nya byggnaderna
af öfver 5,000 r:dr b:co.
Utsk. har noga öfvervägt hvad i detta ämne blifvit anfördt och
jemväl tagit kännedom om de omsorgsfullt utarbetade ritningar, hvilka
blifvit Utsk. förelagda, och i U(sk:s sessionsrum äro för II. R.
o. Ad:s Hrr ledamöter tillgängliga. Utsk. har härvid ansett sig i
första rummet böra taga i betraktande den financiella och ekonomiska
delen af frågan. Utsk. har således upställt den beräkning, att
3 H. 18
274
Den 1 Februari f. m.
om till de i kostnadsförslag^ för ombyggnaden kalkylerade
r:dr 66,000.
lägges de under byggnadsåren beräknade hyresinkomster
för åtminstone Iva år  ,, 4,560.
så upstår i det hela en utgift af b:co r:dr 70,560.
Till dessa 70,560 r:dr b:co bör dessutom räknas 2 års hy
resersältning
åt Ridd.Sekret, och Vaktmästaren, ränta pä under byggnadsåren
successivt uplånta 66,000 r:dr samt ersättning till Löjtnant
Lind för ridhusets atlemnande före d. 1 April 1855.
Och enär de nu å Riddarhusgården befintliga byggnader, hvilka
äro ämnade att i allo för den ifrågasatta nybyggnaden nedrifvas,
lemna en ganska betydlig afkastning, som lätt torde kunna stegras
vid nya konlraklers upgörande, samt afträdande! till Riddarhuset efter
några få år utaf den af Löjtnant Lind upbygda manége säkert
kommer att gifva en icke obetydlig förhöjning i inkomster utöfver
hvad som nu erhålles, hvartill dessutom kommer, att de nuvar.
byggnadernas beskaffenhet är sådan, alt några dyrbarare reparationer
derå ej på liera år kunna komma i fråga, så bör ifrån den
presumerade inkomst af 5,800 r:dr b:co, som Hr Major Kléens förslag
uptager för de nya byggnaderna, afdragas hvad de gamla nu
gifva i afkastning nemi. 2,280 r:dr b:co, då återstoden 3,520 r:dr
b:co årligen blifver hvad Riddarhuset egentligen vunnit. Denna
ökade inkomst blir dock ytterligare förminskad med dels ärliga onera,
dels underhållskostnad samt det årliga belopp, hvarmed Ridd.-  Sekret. och Vaktmästaren väl lära böra hållas skadeslösa för förlorade
lägenheter i de nedrifna husen.
Följaktligen och då det för de nya byggnaderne nedlagda kapitalet
skulle öfverstiga 70,560 r:dr b:co, men afkaslningen betydligt
understiger 3,520 r:dr b:co, torde knappt en nettobehållning
upstå af 4 proc., hvarigenom måhända ej ens full tillgång erhölles
för ränlorne å de för ombyggnad uplånta medel, än mindre för
amortissement, synes det Utsk. vara betänkligt att utur financiel
synpunkt tillstyrka det ifrågavar. byggnadsföretaget.
1 öfrigt tvekar Utsk., huruvida den nuvar. tidpunkten må vara
rätt vald för att på Riddarhusgården upföra dyrbara solida hus.
Det är nemi. en känd 'sak, att fråga är väckt och länge varit ventilerad
ang-.de byggnad af en ny bro öfver Norrström, hvilken lill
och med en gång blifvit af Stadens auktoriteler bestämd alt förläggas
i en sträckning mellan den s. k. Riddarhusgränden och Tegelbacken
vid Röda Bodarne, ehuru detta beslut sedermera blifvit underkastadt
förnyad pröfning, så att frågan om landfästena för broanläggningen
ännu är oafgjord. Ett definitivt beslut i denna punkt,
synes likväl böra afvaktas, innan R. o. Ad. går i författning ang:de
upförande af några nya byggnader pä Riddarhusgården.! Den quai,
som är ämnad att anläggas från mynttorget längs efter kanslihuset
åt sjösidan, och den nya cellfängelse-byggnaden, torde jemväl dessförinnan
böra vara färdig, och dervid afgjordt, om och lill hvad
bredd quaien vid Riddarhusets sjöstrand bör byggas. Ty i händelse
byggnader nu å Riddarhusgården upföras, utan att de nyssnäm
-
Den 1 Februari f. m.
275
da förhållandena äro bestämda, befarar Utsk., att dessa byggnader,
vid den tidpunkt här ofvan är antydd, ej torde komma att till sin
inredning motsvara, hvad en förändrad trafik fordrar, och att i sin
placering ej harmoniera med den allmänna anordningen för byggnaderna
utmed den tillämnade quaien.
På dessa skäl och då dessutom, derest i en framtid de å Riddarhusgården
upförda byggnader skulle komma att helt och hållet
borttagas, både Riddarhuset och hufvudstaden, i följd af den derigenom
beredda serdeles vackra öpna plats, skulle vinna en betydligt
större försköning, än genom de nu ifrågasatta flygelbyggnaderna,
har Utsk. ansett
någon ombyggnad af de omkring Riddarhusets bakgård befintliga
byggnader med hvad dertill hörer f. n. icke böra
ega rum. Stockholm d. 27 Januari 1851.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalman.
Vördsamt memorial!
R. o. Ad. hade vid sistförflutna riksmöte updragit åt Ridd.-  Direklm att gå i författning om uprättande af plan och kostnadsförslag
till ombyggnad af de omkring Riddarhusets bakgård befintliga
byggnader med hvad dertill hörer, på ett sätt, som i möjligaste
måtto afsåge så väl Riddarhusets fördel som yttre prydlighet, och
skulle det åligga Direktm, att vid nu instundande riksdag till R. o.
Ad. inkomma med fullständigt förslag i ämnet.
Sedan Direktm för fullgörandet af detta updrag anmodat Majoren
och Ridd. Kléen, att uprätla de för ändamålet nödige ritningar
och kostnadsförslag, och Major Kléen sådant benäget sig åtagit
samt äfven fullgjort, är Direktm nu i tillfälle att kunna för R. o.
Ad. framlägga de af honom uprättade ritningarne jemte kostnadsförslaget
och serskild skrifvelse i ämnet. Direklm anser sig härvid
pligtig att, för den händelse R. o. Ad. skulle anse det ifrågavar.
byggnads-företaget böra verkställas, för R. o. Ad. vördsamt framställa
alla de uplysningar i ämnet, som torde vara af nöden för att
sätta R. o. Ad. i tillfälle att med fullkomlig kännedom om förhållandena
kunna fatta beslut om sättet och tiden för verkställigheten,
samt om anskaffandet af de medel, som dertill komma att erfordras.
På Riddarhusets tomt finnes f. n. en ridhusbyggnad, upförd,
med behörigt tillstånd, af Löjtnant Lind, som mot hyra begagnar
större delen af lägenheterna på gården. Denna ridhusbyggnad innehafves
af honom under full eganderätt intill d. 1 April 1855,
då den utan ersättning skall till Riddarhuset afträdas, och står icke
isolerad, ulan dess fjerde vägg utgöres af nordöstra flygelbyggnadens
ena sida, hvadan det, i händelse ifrågavar. ombyggnad skal!
företagas före nyssnämnde tid, blifver nödigt, att med Löjtnant Lind
träffa öfverenskommelse om ridhusets tidigare afträdande.
De lägenheter på Riddarhusets tomt, som äro uthyrda lill Löjtnant
Lind, lemna f. n. Riddarhuskassan en ärlig inkomst af 2,280
18*
276
V D e n i Februari f. m,
r:dr b:co. Dessutom finnas uti Riddarhusets flygelbyggnader tvenne
lägenheter, som tillhöra Ridd.Sekret:s boställsrum, äfvensom de boställsrum,
hvilka äro uplätne åt Riddarhusets ordinarie* Vaktmästare.
Om nu den föreslagna ombyggnaden skall verkställas, blifver Riddarhuskassan
under byggnadsåren i mistning af ofvanberörde årliga
inkomst, 2,280 r.dr b:eo, och lärer densamma dessutom icke
kunna undgå att utbetala dels årlig ersättning åt Ridd.Sekret. för
deri lägenhet, han förlorar, dels hyresersättning åt Vaktmästaren.
Då likväl Riddarhuskassans tillgångar, pä sätt Direktms under d. 12
i denna månad afgifna berättelse utvisar, f. n. icke upgå till högre
belopp än omkring 181,000 r:dr, hvaraf 72,000 bestå uti värdet
af sjelfva Riddarhuset jemte inventarier, samt 4,000 utgöras dels af
icke influtna räntor, dels af medel, som måste hållas disponibla för
de förefallande utgifterna, och hvilka 76,000 r:dr icke lemna någon
afkastning, och således endast 105,000 r:dr återstå såsom räntebärande
kapital, så, och ehuru kassan jemväl har att påräkna årlig
hyra , för källrarne under Riddarhuset, hvilken inkomst, nu utgörande
750 r:dr b:co, oberoende af ombyggnadsföretaget, komme att
fortfarande utgå, torde likväl, enär de utgifter, som denna kassa
måste vidkännas, upgå till omkring 6,300 r:dr b:co, utom hvad ytterligare
skulle erfordras för utgörandet af nyssnämnde ersättning åt
Ridd.Sekret. och åt Vaktmästaren, R. o. Ad. finna att Riddarhuskassan
icke kan undvara åtminstone en del af ofvanstående årliga
hyres-inkomst för lägenheterna på gården, så vida kassan skall kunna
upfylla de förbindelser, som densamma åligga, och att således,
om byggnadsföretaget beslutas böra ega rum, medel under byggnadsåren
måste utfinnas att hålla kassan åtminstone till en del skadeslös.
Direkt:n får för sådan händelse, såsom tillgång dertill upgifva
den årliga kapitations-afgiften, som R. o. Ad. sig åtagit. Den fond,
som genom denna afgift blifvit samlad, upgår f. n., enl. ofvannämnde
berättelse till omkring 21,500 r:dr, och ehuru kapitations-afgiften
egentligen blifvit afsedd såsom tillgång för Riddarhusbyggnadernes
underhåll och bestridandet af derå nödige reparationer, torde
likväl denna fond, tillika med de årligen inflytande kapitations-medlen,
kunna anses fullt tillräcklig för ej mindre nyssnämnda afsedda
ändamål, än för det tillskott Riddarhuskassan skulle komma att
erfordra.
Af hvad här ofvan blifvit anfördt, lärer R. o. Ad. finna att
Riddarhusets f. n. egande och påräknade tillgångar icke kunna tagas
i anspråk för sjelfva byggnadsarbetets verkställande, och att således
inget annat sätt finnes, än att genom uplåning anskaffa de
dertill nödige medel i den mån de komma att behöfvas. Enl. kostnadsförslaget
skulle byggnadssumman upgå till 66,000 r:dr b:co;
det är således denna summa, som successive skulle komma att uplånas.
Sedan byggnaderne blifvit färdiga skulle, enl. Major Kléens
kalkyl, afkastningen deraf upgå till 5,800 r:dr. Från denna summa
komme likväl att afgå beloppet af hyran för de lägenheter, som
i egenskap af boställsrum torde böra uplåtas åt Ridd.Sekret. och
Vaktmästaren att hyresfritt begagnas, men det återstående beloppet,
äfven om man antager att möjligen en eller annan lägenhet någon
Den 1 Febrnari f. m.
gång korame att, under någon tid, stå outhyrd, torde likväl kunna
anses fullt tillräcklig alt betala icke allenast ränta å det uplånla kapitalet,
utan äfven lemna tillgång lill underhåll af byggnaderna
och till årlig amortering af nämnde kapital; dock får Direktin härvid
fästa R. o. Adis upmärksamhet på, att ränta jemväl måste under
byggnadsåren erläggas å de summor, som då successive komma alt
uplånas, och hvartill, enär någon afkastning icke erhälles förr än
byggnaderne äro färdige, någon tillgång icke finnes.
Direktin anser sig slutligen böra för R. o. Ad. vördsamt anmäla,
att Major Kléen, som upgjort ritningarne och kostnadsförslaget,
förklarat sig icke vilja emottaga någon ersättning derför, och
att Direktin i följd deraf till honom aflåtit en skrifvelse, deruti Direktin
förklarat honom sin tacksamhet och erkänsla. Slockholm d.
16 Nov. 1850.
Carl De Geer.
Carl Bennet. U. Koskull. Fred. Boije.
Georg Ulfsparre. J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
Albert Munck.
Till H. Riddarhus-Direktionen!
Den projekt-ritning som jag härmed, jemte kostnadsförslag, har
äran öfverlemna, har blifvit upgjord, med hänseende till det yttre,
alt med Riddarhuset i stil och architektoniskt förhållande, någorlunda
öfverensstämma, samt till det inre, att lemna den högsta möjliga
afkastning, då endast härigenom någon sannolik utsigt kunnat
beredas för dess utförande. Flyglarnes längd och bredd har blifvit
lämpad efter de nu befintlige flygelbyggnaderne, för det möjliga fall,
att den gamla grunden skulle kunna, åtminstone delvis begagnas.
De äro i öfrigt på enahanda sätt inredde och fördelade i mindre
boningslokaler, då det är en känd sak, att sådane här i Stockholm}
både äro lättast uthyrde och jemväl bäst betala sig. De sammanhängande
rum, som på ritningen äro betecknade med a, b, c och
d, utgöra dylika smärre våningar, bestående egentligen endast af
2:ne större rum, hvaraf det ena genom cloison-vägg blifvit fördeladt
i 2;ne mindre, hvarigenom erhålles en större salong, förmak
och sängkammare i hufvudvåningen, samt kök, pigkammare och
skafferi i källarvåningen, som är 9 fot hög och försedd med tillräckligt
stora fönsteröppningar. Lokalerne d bestå, utom salong,
af 4 smärre rum och äro i öfrigt, såsom belägna mot Mälar-sidan,
de behagligaste af dessa lägenheter. Midtel-våningarne b och c kunna
äfven förenas till en enda större våning, och skulle ett större
utrymme af någon hyresgäst åstundas, än dessa lokaler medgifva,
kan sådant erhållas, genom att äfven hyra rum, ett eller flera, i
andra våningen.
Källarvåningen består dessutom af 9 st. isolerade hvalf, alt serskildt
uthyras, på ritningen utmärkta genom lit. F. Det 1 Oide enskilda
hvalfvet är afsedt till aflräden med vattenspolning från kanalen.
Andra våningen innehåller 18 större rum, tillräcklige för alt
likaledes genom cloison-väggar fördelas i flera mindre. Ljuset kommer
här väl endast från de runda fönstren, men som desse lemna
278
Den 1 Februari f. m.
öfver 3 qvadratalnars ljusöppning, sa torde detta, för rum af endast
9 fots höjd, vara tillräckligt, i annat fall kan en ljusöppning äfven
anbringas på frisen. Den serdeles rymliga vinden, erbjuder
ytterligare beqvämligheter och utrymme för hyresgäslerne.
Hvad kostnadsförslaget angår, så äro de deruti förekommande
summor rundt beräknade. Grunden för flyglarne, ifall den gamla,
som troligast är, icke kan begagnas, har jag ansett böra läggas
på 10 fots djup uuder källarbotlnarne, på platform af bjelkar
och plank. Kostnaden härför är i förslaget uptagen till nära
10,000 r:dr b:co, som under hvilka omständigheter som helst,
bör blifva tillräcklig.
Hela förslaget slutar sig i öfrigt på en kostnadssumma af
b:co> r:dr 66,000 efter afdrag för värdet af nu befintlige byggnader.
Om räntan å ofvanstående kapital, beräknas till 4 proc. för
ett byggnadslån af 20,000 r:dr utgörande  800.
samt till 5 proc. för 46,000 r:dr  2,300.
upkommer ett årligt räntebelopp af 3,100.
lägges härtill årligt underhåll af byggnaderna, förslagsvis
antaget till  250.
—
upkommer b:co r:dr 3,350.
Som årlig kostnad för Riddarhus-kassan, i och för dessa byggnader.
Inkomsterna deraf beräknade icke högre än hvad de uti det
midt emot liggande Bergslrahlska huset utgå till, blefvo följande:
9 st. hvalf att uthyra i källar-våningen ä 66: 32.. . . 600.
6 st. mindre våningar a, b, c å 400 r:dr  2,400.
2 större våningar d a 500 r:dr  1,000.
Hela andra våningen utgörande:
18 större rum h 100 r:dr  1,800.
5,800.
Om härifrån drages ofvanstående  3,350.
upkommer en årlig behållning af b:co r:dr 2,450.
Om vidare af denna behållning 1,000 r:dr afsättes till årlig
amortering af skulden 66,000 r:dr, försvinner densamma efter några
och 30 år, efter hvilken lid Riddarhus-kassan kan således
räkna en årlig behållning utaf flyglarne af öfver 5,000 r:dr b:co.
Då denna kalkyl hufvudsakligen beror på de här antagne hyresbelopp
för flyglarne, enär byggnadssumman med säkerhet kan
anses som tillräcklig; så bör, hvad de förra beträffar, tagas i betraktande
det utmärkta läget och den begärlighet, hvarmed tvifvelsutan
hvarje lokal i Riddarhus-flyglarne skulle komma att eftersökas.
Stockholm i Nov. 1850.
J. Kléen.
Deli 1 Februari f. m. 27!)
Koslnadsb er åkning för upförandet af 2:ne flyglar
till Riddarhuset.
Grundet).
7,020 kub.-alnars gräfning till 10 fot under källarbotten
å 4 sk
4,512 kub.-alnar gråsten, hvaraf hälften anses finnas
i gamla grunden, således 2,250 att anskaffas
å 32 sk  1,504.
Läggning af 4,512 kub.-alnar grund å 12 sk. . 1,128.
Till plattform: 300 st. bjelkar 7—8 tums, 16 alnär
länga ä 5 r:dr
1,500.
— 15 tolfter 3 tums plank ä 8 r:dr . . 120.
4,837.
Som för båda flyglar ne gör tillsammans för grunden 9,674.
Källar-vuningarne.
110 kub.-famnar hvalf- och sträckmur af tegel
med afrappning å 90 r:dr  9,900.
8 d:o för trappor, samt 600 kurant-fot trappsteg
ä 1 r:dr  1,320.
2,800 kurant-fot sandsten lill sockel oell betäckning
å foten ä 1: 8
920.
°
12,140.
Öfre Vålängarne.
145 kub.-famnar tegelmur med puts å 90 r:dr 13,050.
1,200 kurant-fot trappsteg af sand eller kalksten
ä 1 r:dr  1,200.
6,000 qvadr.-alnar gipstak a 20 sk  2,500. ^
Dessutom:
100 st. bjelkar lill källarvåningarne 7 å 8 tums
ä 5 r:dr
200 st. d:o till öfrige våningarne 8—11 tums
16 alnar a 7 r-.dr
250 tolfter golfplank 2 tums ä 8 r:dr . . .
250 tolfter gipspanel å 3 r:dr
170 d:o blindbolten ä 2 r:dr
Lukter
Timmer-arbetslöner för 6,000 qvadr.-alnar golfinläggning
a 8 sk
.
Öfrige timmer-arbetslöner .... ...
Taket.
90 st. Takstolar a 18: 32
1,680.
160 tolfter takbräder a 3 r:dr  480.
500.
1,400.
2,000.
750.
340.
150.
1,000.
800.
6,940.
Banco.
585.
Transport 45,504.
280
Den 1 Februari I. m.
Taket. Banco.
Transport 45,504.
Timmer-arbetslön  500.
4,080 qvadr.-alnar takläggning med jernplåt samt
stuprör ä 1 r:dr  4,080.
6,740.
Inredning.
Dörrar och fönsterlufter i flyglarnes 3:ne våningar 2,760.
Socklar och midlelband  400.
74 st. eldstäder jemte skorstensrör a 60 ndr . 4,440.
Målning oell tapetsering  3,000. jq6qq
Yttre dekorering.
Kapitäler och baser af gjutet jern  960.
Taklist och öfrige prydnader (i bränd lera eller
cement)  2,500.
Oljemålning  540.
Ett jernstakel med stenfot  2,000.
6,000.
Diverse kostnader: Såsom spik, ställningar, diverse
smiden och transporter  3,156.
Summa kostnad 72,000.
Från denna kostnad bör värdet afräknas för nu befintlige
byggnader, nemi.
200,000 tegel ä 22 r:dr .
4,400.
Bjelkar och bräder lill ett värde af .... 1,000.
Försäljning af taktegel, dörrar och fönster samt
kakelugnar m. m  600. „
3
6,000.
Då kontanta kostnaden för flyglarnes upförande blir: B:co r:dr 66,000.
Stockholm i Nov. 1850.
J. Kleén.
Hörsamt memorial!
Uti till Ridd.Ulsk. ingifvet mern. har Ridd.Direktm anmält
en hos Direktm, af Löjtnanten T. J. Lind, som i tio år förhyrt
åtskilliga Riddarhusets lägenheter å gärden, gjord ansökning, alt,,
emot enahanda hyra som hitintills, eller 2,280 r:dr b:co ärligen,
erhålla prolongation å sitt hyreskontrakt, i hvilket afseende Direktm
tillstyrkt, att ifrågavar. lägenheter må, på ytterligare 4 år,
från d. 1 nästkommande April räknadt, uplåtas till Löjtnant Lind,
emot de i nu gällande hyreskontrakt stadgade vilkor, och dertill
fogadt förbehåll, att noggrannt fullgöra åtskilliga af Direktm nödiga
ansedda närmare föreskrifter, i afseende på renhållningen af
Riddarhusgården; hvarförutan hyresmannen blefve skyldig att, efter
sex månaders förutgången upsägning, afträda lägenheterna,
derest förordnande om desammas förändrande eller borttagande
innan hyrestiden tilländagå!-, varder af R. o. Ad. meddeladt.
Den 1 Februari f. m.
281
Sedan uti en till Utsk. ställd skrift, en annan person erbjudit
sig att emot en till 2,400 r:dr b:co förhöjd hyra, öfvertaga
ifrågavar. lägenheter med i öfrigt enahanda förbindelser som Löjtnant
Lind, har Utsk. öfver detta anbud hört Direktm, som likväl
detsamma afstyrkt, bland annat, i anseende dertill, att de för hyreskontraktet
erbjudne löftesmäns vederhäftighet icke varit af Direktm
känd.
Vid sådant förhållande, och då Direktm dels vitsordat den
nuvar. hyresmannens, Löjtnant Linds, ordentlighet och redbarhet,
dels uplyst, att Lind är personligen berättigad att hyresfritt, till
d. 1 April 1855, begagna ett af honom bakom Riddarhusets nordöstra
flygel upfördt ridhus, hvilket derefter till Riddarhuset hemfaller,
har Utsk., lika med Direktm, ansett det vara fördelaktigt,
alt, intilldess Riddarhuset kommer i disposition äfven af ridhuset,
Löjtnant Lind tillätes alt än vidare, emot samma hyra som hittills,
bibehålla de lägenheter han nu begagnar, hvarföre Utsk.
vördsamt tillstyrker
att ifrågavar. Riddarhusets lägenheter må, till d. 1 April
1855, lill Löjtnant Lind fortfarande uplåtas emot de i
Ridd.Direktms mern. föreslagna och med Lind redan aftalda
vilkor och förbehåll. Stockholm d. 27 Jan. 1851.
På Riddarhus-Ulskottets vägnar:
L. von Stedingk.
W. F. Dalman.
Hörsamt memorial!
Löjtnanten Th. J. Lind, som, enl. kontrakt af d. 28 Dec.
1840, hvilket, efter 11. R. o. Ad:s derom fattade beslut, blifvit d.
7 Alars 1846 prolongeradt intill d. 1 April nästkommande år, mot
en hyra af 2,280 r:dr b:co, begagnar alla de uti Riddarhusets
flygelbyggnader varande rum och lägenheter som icke äro till Riddarsets
Sekret, och Vaktmästare uplåtna, har uti nyss ingifven skrift hos
Ridd.Direktm anhållit om ytterligare prolongation af detta kontrakt
på 5 års tid, från d. 1 April 1851 räknadt, emot enahanda
åligganden, som förut varit bestämda, och under medgifvande
att, derest H. R. o. Ad. inom förloppet af denna tid skulle besluta
någon förändring eller borttagande af de ifrågavar. lägenheterna,
Löjtnanten må kunna åläggas att, efter 6 månaders förutgången
upsägning, nämnde lägenheter afträda, anförande Löjtnanten,
lill benäget afseende vid pröfningen af hans ansökning, det
han, utan något åtagande, med betydlig kostnad utöfver sitt till
Direktm ingifna kostnadsförslag, låtit reparera och i godt stånd
försätta sex rum i st. f. tre, och uti två af dessa låtit röra och
gipsa de förut endast med papperspåklistring försedda brädtaken.
Denna ansökning har Direklm, i anseende dertill att H. IL
o. Ad. inom några dagar sammanträder, ansett sig icke böra lill
omedelbart afgörande företaga; men som Löjtnanten Lind städse
visat sig såsom en ordentlig och redbar hyresman, och enär dertill
kommer att nu, då icke allenast frågan om en ombyggnad af
Riddarhusets flyglar är oafgjord, och knappast före afträdestiden
kan blifva afgjord, samt således något hyreskontrakt för längre
282
Den 1 Februari f. m.
lid, icke utan Direkt:n förbehållen upsägnings-rätt kan upgöras,
utan ock Löjtnanten Lind är berättigad att hyresfritt, ända till
d. April 1855, begagna ett af honom bakom Riddarhusets nordöstra
flygel upfördt ridhus, hvilket derefter till Riddarhuset hemfaller,
det svårligen kan förväntas, att den hittills erlagda hyran
skulle kunna erhållas af en ny hyresman, som icke kunde med
någon säkerhet beräkna, hvarken huru länge kontraktet komme
att ega bestånd, eller att få hyra berörda ridhus, hvars begagnande
i sammanhang med nu ifrägavar. hyreslägenheter icke obetydligt
ökar deras värde, så har Direkt:n funnit det vara för Riddarhuset
fördelaktigt, att Löjtnanten Lind, med förbehåll om sådan
Direktm tillkommande upsägningsrätt, som af honom blifvit
medgifven, än vidare, emot samma hyra som hittills, tillåtas bibehålla
dessa lägenheter, likväl blott under ytterligare 4 års tid
eller intilldess Riddarhuset kommer i disposition jemväl af ridhuset,
och med skyldighet för hyresmannen att fullgöra åtskilliga af
Direktm nödiga ansedda närmare föreskrifter i afseende på renhållningen
af den del utaf Riddarhusgården, som är till hans begagnande
uplåten; hvadan Direktm, efter att hafva inhemtat, att
Löjtnanten Lind åtnöjes med att på dessa vilkor blifva såsom hyresman
bibehållen, vördsamt hemställer att ifrägavar. lägenheter
må få på ytterligare 4 år, eller till d. 1 April 1855, uplålas
till Löjtnanten Lind, emot de i nu gällande hyreskontrakt stadgade
vilkor och dertill fogadt förbehåll, att ej allenast ofvanberörda
föreskrifter ronde Riddarhusgårdens renhållning skola noggrant
fullgöras, utan ock hyresmannen blifver skyldig att, efter 6
månaders förutgången upsägning afträda lägenheterna, derest förordnande
om desammas förändring eller borttagande innan hyrestiden
tilländagår varder af H. R. o. Ad. meddeladt. Stockholm
d. 12 Nov. 1850.
Carl De Geer.
Carl Bennet. U. Koskull. Fredr. Boije.
Georg Ulfsparre. J. A. Tornérhjelm. G. Brakel.
Albert Munck.
Hörsamt memorial!
F. d. Riddarhusfiskalen, Kammarherren Melcher Falkenberg,
som dels å Riddarhusets stal, såsom afskedad, upbär en årlig pension
af 150 r:dr b:co, hvilken qvartaliter utfaller, dels enl. H.
R. o. Ad:s beslut d. 22 Februari 1845, ytterligare åtnjuter en
årlig gratifikation af 150 r:dr lr-.co, hvilken dock, enl. samma beslut,
endast en gång om året eller i Dec. månad utbetalas, har,
uti en till Ridd.Utsk. ingifven skrift, anhållit, att äfven sistnämnde
gratifikation måtte få fördelas på fyra terminer om året och,
jemte pensionen, qvartaliter utanordnas.
Öfver denna ansökning har Disk. inhemtat Ridd.Direkl:ns yttrande;
och som Direktm densamma understödt, har Ulsk., med
afseende å f. d. Riddarhusfiskalen Falkenbergs knappa omständigheter,
samt den större lättnad för oundvikliga utgifters bestridan
-
Deni Februari f. m.
283
de, som fördelningen af den honom anslagna gratifikation medförer,
ansett sig böra vördsamt tillstyrka:
att med ändring af H. R. o. Ad:s beslut d. 22 Febr.
1845, den f. d. Riddarhusfiskalen Falkenberg tilldeldta årliga
gratifikation af 150 r:dr b:co, hädanefter och från innevar.
qvartal räknadt må, med en fjerdedel å hvarje
termin, vid samma lid som hans pension, utanordnas och
lyftas. Stockholm d. 27 Januari 1851.
På Riddarhus-Utskollets vägnar
L. von Stedingk.
W. F. Dalman.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. £ 3 e. m.
In fidem protocolli
Albert Munck.
Lördagen den 1 Februari 1851.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 3 prot.utdr. för denna dag f. m.
Fortsattes pröfningen af StatsUtsk:s d. 25 och 29 sisth Januari
på bordet lagda utlåt. N:o 30, i anledn. af R. Sl:rs år 1849
församlade Revisorers berättelse, ang:de verkställd granskning af
Statsverkets samt andra af allmänna medel beslående fonders tillstånd
och förvaltning åren 1846 och 1847.
§ 13.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är ett misstag af
Revisorerne, att ifrån Norrige blott någon gång ett eller annat
fartyg skall hafva blifvit utsändt för omnämnde ändamål. Åren
1847, 1848, 1849 och 1850 har en Norsk korvett, eller ena året
en brigg plöjt Medelhafvets vågor eller Atlantiska hafvets, i ändamål
alt visa flaggan till handelns beskyddande.
Uppå härefter framstäld propos. lades ifrågavar. § till handlingarne.
§§ 14, 15, 16 och 17.
Biföllos.
284
Den 1 Februari e. m.
§ 18 mom. 1.
Bifölls.
Mom. 2.
Ilr Stiernsvärd, Gust. Mauritz, upläste följande:
Då jag går alt upmana R. o. Ad. att, i den nu föredragna
delen af Utsk:s betänk., återremittera detsamma, förena sig flere
förhållanden att af mig framkalla den förklaring, att mitt varma
nit för Militär-författnings-saralingens fortsatta utgifning efter fastsläld
plan är helt och hållet föranledt af öfvertygelsen om detta
arbetes stora allmänna nytta. Jag torde ej, sedan jag utträdt ur
tjenst, behöfva förklara, alt jag ej kan åsyfta något enskildt ändamål
dermed; men då säkert äfven ett sådant motiv från något
håll torde insinueras, anser jag mig här böra förklara, att under
intet vilkor någon befattning dermed för Statens räkning af mig
numera skulle lagas, äfven om det mig erbjöds. Deremot bör jag
hoppas, att andra personer finnas, som skola utföra företaget och
dervid bättre än jag lyckas upfylla Styrelsens uti K. Brefvet d.
11 Dec. 1849 uttalade fordringar, och således undvika den, i förening
härmed tillkännagifna missbelåtenhet öfver sättet på hvilket
arbetet bedrifvils. En ytterligare anledn. till denna förmodan
lemnar mig det officiella yttrande, som redan den 10 Dec. 1843
afgafs af d. v. redaktören af förenämnde författningssamling, nemi.:
att endast ”den fullbordande handen vid utgifvandet” deraf, då
återstod.
Att utgifningen af Militär-författningssamlingen är behöflig;
att dess oafbrutna fortsättande öfverensstämmer såväl, med den
afsedda nyttan som de redan utgifna kostnaderna; att desse sednare
icke varit öfverdrifne eller för framtiden erfordra serskildt
statsanslag, derföre ber jag att bland annat, såsom stöd få åberopa:
dels K. Brefvet d. 28 Juli 1837, hvaruti säges: ”alt K. M.
ansett en fullständig och med noggranhet och omsorg redigerad
samling af gällande författningar och stadganden, rör:de krigsmakten
till lands vara för arméen, samt dess styrelse, ekonomi och
administration af väsendtlig nytta;” dels de yttranden, hvilka under
loppet af de fem år jag i redaktm deltog, blifvit i underd:het
afgifna af den embetsman, t. f. Presidenten i Krigs-colhm, hvilken
erhållit Nådigt förordnande att öfver arbetet ”hålla tillsyn,”
samt öfver dess fortgång hvar 6:te månad afgifva underd. berättelse,
nemi..
”att författningssamlingen icke kunnat blifva färdig på den
af K. M. föreskrifna lid;”
”att den möda och kostnad, som redan blifvit på detta företag
nedlagda, skulle vara förspilde, det åsyftade ändamålet icke
ernås och det påräknade gagnet uteblifva, derest arbetet konime
att afbrytas och lemnäs ofulländadt;”
”alt han ansåg detta arbetes fullbordande behöfligt för de med
krigsförvaltningcn befattningsegande embetsverk och myndigheter,
för att lemna dem en nu i många fall saknad kännedom och
Den 1 Februari e. m.
285
visshet om de stadganden, som vid förekommande frågors behandling
böra åberopas och tillämpas;”
”alt hän betraktade såsom en stor nytta för de i rikets tjenst
inträdande unge män, de må egna sig åt den egentliga krigstjensten,
eller åt de till krigsförvaltningen hörande embetsverk, att i
en fullständig, tillförlitlig och med redighet upslälld samling af
gällande författningar, ega en källa till grundläggande af behöflig
kännedom om sitt valda yrke, och såmedelst sättas i tillfälle att
göra sig användbare för rikets tjenst; anseende han denna fördel
ensamt mer ån tillräckligt upväga den kostnad, som på arbetets
fullbordande och framdeles fortsättning och vidmakthållande i vederbörligt
skick användas;”
”att för bestridande af kostnaden torde tillgång icke saknas;
emedan 4:e hufvudtitelns anslag för oförutsedda behof synes vara
afsedt för utgifter af denna art. Sammanlägger man denna
kostnad för flere år, så upkommer visserligen en icke obetydlig
summa, men betraktad för hvarje år serskildt, är kostnaden, fördelad
på tvenne redaktörer och ett biträde, ringa samt, med hänsigt
till arbetets behöflighet och nytta, visserligen icke förspilld;”
”att innan detta vidlyftiga, af R. St. för mer än hundra år
tillbaka påyrkade, arbete företogs, var dess angelägenhet förordad
af komite'n för utarbetande af elt nytt tjenstgörings-reglemente,
af Krigs-colkm, af d. v. General-adjutanten för aromen och af Statsrådet.
Betydliga kostnader hafva, i och för de förberedande samlingarne,
blifvit använde, men desse kostnaders betydlighet minskas
i samma mån, som de serskilda tillarne utkomma och en
verklig nytta af sjelfva arbetet uphemtas;”
”att om Redakltn skulle komma att uphöra, blefve de med
dryg kostnad samlade materialerne utan nytta, de redan utgifne
delarne ett halfgjord! arbete utan inre sammanhang, samt den
reda och säkerhet i förvaltnings-bestyren, som varit åsyftad att
genom merberörde arbete åstadkommas, sannolikt ännu för många
år, ställda inom kretsen af välgrundade men oupfyllda önskningar;”
”att
åtskilliga af de redan utgifna litlarne af denna, hufvudsakligen
för armeen och de med densamma befattningsegande embetsmyndigheter
afsedda författnings-samling hafva, under krigsrustningarne
detta år (1848) icke utan nytta vatit rådfrågade;
alt han, ”vidhållande den öfvertygelse han redan haft Nåden
yttra om denna förfatluings-samlings nytta och behöflighet, ej blott
för embetsmannen och för i krigstjensten inträdande, utan ock
vid tillfällen af nya stadgars utarbetande, då en fullständig neli
tillförlitlig kännedom om det redan anbefalda fordras såsom utgångspunkt
för lillvägabringande af de nödiga befunna förbättringarna,
och då dertill kommer, att Slaten icke billigtvis kan fordra
författningars och föreskrifters efterlefnad, då desse antingen
icke finnas till köps eller blifvit delvis förändrade eller uphäfne,
utan att samlade underrättelser derom någonstädes finnas alt tillgå,
ansåg sig böra underdånigst förorda att meranämnde författningssamling
måtte, med iakttagande af redan i Nåder gifna fö
-
286
Den 1 Februari e. m.
reskrifter, vilkor och förbehåll, få fortsättas jemväl under år 1849
och intill dess arbetet blifvit i öfverensstämmelse med Nådigst
faslstälda ■planen, fullbordadt ock med fullständigt alfabetiskt
register försedt
slutligen (d. 2 Dec. 1848) ”att han icke allenast ansåg den
af redaktörerne upgifna tid (7 år) vara så noga beräknad, som
vid ett så beskaffadt arbetes utförande är möjligt att på förhand
bestämma, utan äfven att han ansåg arbetets fortsättning och fulländning
vara af så stor vigt för armeen och de myndigheter, som
med krigsförvaltningen hafva befattning, att han af tjenstepligt
ansåg sig upfordrad i djupaste underd:het att enträget förorda fortsättningen,
åberopandes dervid hvad han i tid efter annan underd:gst
afgifne rapporter öfver arbetets fortgång haft tillfälle anföra.
Att gällande föreskrifter samlas och hållas tillgängliga för
dem, som hafva sig förvaltningsbestyr anförtrodda, vågade han anse
som en Statens oeftergifliga pligt, emedan Staten i annat fall
icke kan, utan att begå stor obillighet, fordra att gällande stadgar
städse efterlefvas. Den föga betydande årliga kostnad, som
för ett så maktpåliggande ändamåls vinnande användes, återgäldas
mångfaldigt genom den reda och raskhet i ärendernas gång,
som är en gifven följd af reda uti och allmän kännedom af gällande
tjensteföreskrifter.”
Skulle det väl vara tänkbart, att efter sådane stöd och tillstyrkanden
för hvad jag i min motion påyrkat, en så vigtig sak
som Militär-författningssamlingens fortsatta utgifning lemnades åt
den glömska, som tyckes vara fallet, då utöfver ett år förflutit
sedan arbetet afbröts, utan att ännu, oaktadt den skyndsamhet
som K. Brefvet d. 8 Aug. 1844 anbefaller, och föreskriften i K.
Brefvet d. 11 Dec. 1849, något fortsättande af arbetet afhörts?
Och borde väl Utsk., som sjelf vitsordat den ”sakkunniga personens''''
intyg, tveka att deraf hemta stöd för ett tillstyrkande till
hvad jag föreslagit?
Beklagligen finner man en nästan obegriplig likgiltighet hos
de styrande, för en fullständig offentlighet åt gällande föreskrifter
och stadganden i nästan alla delar af administrationen. Man bör
ej supponera att motivet dertill kan vara, att undanhålla kännedomen
deraf för allmänheten; men visst är att folkel ofta behöfver,
lika väl som de lydande, att kunna taga kännedom derom;
och för tjenstemännen är del icke blott en nödvändighet att
ega visshet om lagarne och författningarne, det är äfven en tillfredsställelse
för dem, att veta det allmänheten kan rättfärdiga deras
stränghet och uoggranbet i dessas verkställande.
Hvad ammen vidkommer kan det sägas: alt den icke eger
nugot tjenstgörings-reglemente; ej heller något tillämpligt fällförvaltnings-reglemente;
ej heller några i allo tillämpliga krigslagar.
Ja! det var lill och med händelsen, ali då en del af armeen år
1848 skulle ut i Danska kriget, erhöll infanteriet icke något fullständigt
exercis-reglemente förrän efter upbroltet från rotarue.
Går man åter till allmännna lagen så finner man den styc
-
Den 1 Februari e. ro.
287
karl och sönderbruten, utan hopp att något helgjutet snart skall
komma i dess ställe.
Jag vill ej här ingå i vidare beriktigande af den oriktiga upgiften
om kostnaden. Det är utan ändamål, då icke endast Utsk.
velat inblanda ett helt annat arbetes kostnad med författningssamlingen,
utan oek lemuat ointygadt, att den egentliga kostnaden
för nämnde samling verkligen varit emellan åren 1837 och
1844, då ingenting utgafs, samt att för kostnaden efter 1844 finnes
full tillgång i de tryckta exemplarens värde. Det är nog, att,
efter all anledn., fortsättningen af arbetet icke kommit att medföra
förlust för Statsverket, utan snarare vinst.
Men jag anser mig framförallt böra bedja R. o. Ad. behjerta,
att hvad som nu blifvit ulfördt är ändamålslöst, om ej arbetet
fortsättes; och alt hela kostnaden då blifver en gifven förlust;
hvarföre en begäran till Utsk., att underkasta ärendet en ny pröfning,
blifvit för mig en skyldighet.
Hvad som äfven bordt påkalla Utsk:s upmärksamhet, men
som alldeles lemnats ovidrördt, är den besynnerliga omständigheten,
alt ordalagen i det K. beslutet d. 11 Dec. 1849 kunnat innefatta
samma oriktiga sifferupgift, som först följande dagen gjorde
sig gällande hos Ilrr Revisorer af Statsverkets styrelse och förvaltning.
Det synes som det varit en skyldighet mot dem, om
Utsk. uptagit förhållandet, för att framkalla förklaringen huru en
sådan öfverensstämmelse kunde ega rum mellan deras prot. och
det justerade Statsråds-prot.
Slutligen underställer jag R. o. Ad. om det ej är en pligt
emot det allmänna, att begära hos K. M. arbetets fortsättande.
R. St. hafva sjelfva begärt arbetet. Nyttan deraf är obestridlig.
Afbrotlet är skadligt för armeen, för förvaltningen, för allmänheten.
Anledmn dertill har tagits uti kostnaden. Det är R. St.
det tillhör, att i det fallet häfva Regeringens fruktan genom förklaringen,
att medlen dertill, på sätt t. f. Presidenten äfven
yttrat, fortfarande kunna tagas från samma anslag som hittills,
och att R. St. anse afslutandet behöfligt.
Jag vågar derföre yrka återremiss och att detta mitt anförande
måtte åtfölja detsamma.
Ilr von Troil, Sam. Gust.: Dämman erinrar sig att Hr
Stiernsvärd i sin motion begärt, alt R. St. skulle bos K. M. anhålla,
alt Militär-förfatluingsarbetet måtte, efter samma plan som
hittills, fortfara och på lämpligt sätt påskyndas, kan jag icke neka,
att det var med en viss förvåning jag hörde den oegennyttiga
upgift, Ilr Stiernsvärd i början af sitt yttrande lemnade, nemi.
att han icke under något vilkor vidare vill åtaga sig någon befattning
med ifrågavar. författningssamling. Sedan sålunda Hr
Stiernsvärd för sin del förklarat, att han icke vore villig att belasta
sig med detta besvär, och K. M. redan för Sin del, genom det
i Utsk:s betänk, omnämnda nåd. beslutet, anbefallt Krigs-coll-.m,
att låta arbetet fortgå efter samma plan, ehuru till ett billigare
pris än hittills, så synes det mig som om allt hvad Hr Stiern
-
288
Den 1 Februari e. m.
svärd i den vägen kan önska, redan vore vunnet. För öfrigt hafva
de fördelaktiga vitsord, som Hr Stiernsvärd nu för R. o. Ad.
upläst, blifvit spridda, dels genom de allmänna bladen, och dels
tryckta i en serskildt brochyr, som Hr Stiernsvärd utdelat lill
hvarje riksdagsman, så att jag förmodar, alt en hvar af Eder,
Mine Hrr, hunnit af dem taga tillräcklig kännedom. Jag vill
likväl erinra, att intet af dessa vitsord sträcker sig längre än till
slutet af år 1848. Sedan den tiden har utkommit en del af Författningssamlingen,
den 13:de, hvilken del omfattar undervisningsanstalter
för arme'en, och pä 330 sidor, till ett pris af 3 r:dr 18
sk. r:gds, innehåller upgifter, som jag för min del ingalunda kan
anse tillhöra en militär-förfaltningssamling. Der finnes t. ex.
rör:de kadetterne, en mängd visserligen ganska intressanta uplysningar
för den, som vill taga speciel käunedom om Carlberg, såsom
t. ex. om kadetlernas matordning; tillstånd för dem att åka
på kälke o. s. v. Ytterligare finnes der alla de stadganden, som
äro utgifna för våra militär-lärokurser, men hvilka ordningssladgar
äro af beskaffenhet att, hvilken dag som helst, kunna åter
ändras. Der finnas de föreskrifter, som af vederbör, chefer äro
lemnade för regdenes korporal-skolor, föreskrifter, som utgifvas i
dag men kunna ändras i morgon; vidare, föreskrifter för gardernes
soldalbarnsskolor m. m. sådant. Denna del är med ett ord
så beskaffad, att jag för min del, och, såsom jag tror, större delen
af armeen med mig, ingalunda kan anse den såsom varande
af författningssamlings natur, hvaremot den innehåller en mängd
detalj-bestämmelser af lika liten nytta som intresse för arme'en.
Emedlertid har nu detta arbete fortgått under flera år. De som
i början ansågo sig böra subskribera på detsamma, under förmodan
att det, såsom prenumerations-anmälan angaf, endast skulle
blifva en handbok, hafva drygt fått betala de hvarje år ständigt
utkommande delarne; man har icke sett något slut på detta arbete;
man har ansett det vara ett sätt, att drygt beskatta Officers-
och Underofficers-korpserne, och jag tror således att aromens
ledamöter för sin del äro tacksamma, för det K. M. behagat
göra ett slut på dess ingifvande, under föreskrift att arbetet skall
på ett annat sätt fullbordas.
Då Hr Stiernsvärd här har yttrat, att det vore af högsta
vigt för armeen att ega visshet om de författningar, som den behöfver
tillämpa, så ber jag endast alt såsom svar på det myckna
sjelfberöm, som blifvit afgifvet, få fästa upmärksamheten på, att
vederbör. Krigs-rätter blifvit fällda till ansvar, för det de haft den
oförsigtigheten att tillämpa de krigslagar, som varit i denna Militär-författningssamling
intagna, i st. f. alt rälta sig efter de af
K. M. utgifna krigsartiklarna. Jag skulle tro att Utsk. iakttagit
all möjlig opartiskhet, då Utsk. gjort sig den mödan att ingå i
en så noggran redogörelse, som det föredragna betänk, innehåller
öfver skilnaden emellan de upgifter, som Hr Stiernsvärd framlagt
öfver kostnaden i och för Militär-författningssamlingen och den
upgift som Revisorerne meddelat. Häraf visar sig^ också, att då
Revi
-
Den 1 Februari e. nr.
289
Revisorerne uptagit kostnaden för Författningssamlingen till om-?
kring 31,000 ndr efter rätteligen skedt afdrag af den mindre, ej
af Hr Stiernsvärd ombesörjda samlingen af ”Stadganden ronde rotehällaren
och soldaten”, så skulle den i verkligheten upgå till en
summa af 30,401 r:dr 8 r:sl., sä att skillnaden är obetydlig, och
då Revisorerne derjemte användt ordet circa, så skulle jag tro,
ali de icke derföre böra kunna beskyllas för oriktiga upgifter.
Jag anhåller om Hr Frih. o. Landtm:s propos. lill bifall på
betänk.
Hr af Harmens, Henr. Otto: Såväl i afton, såsom man
förut sett det i allmänt tryck, bar man hört uttalas förvåning
öfver den likstämmighet, som egt rum emellan Revisorernes och
K. M:s beräkningar i denna fråga. Härmed förhåller sig på det
säll, att då Revisorerne begärde från Stats-kont. npgiften på kostnaden
för Författningssamlingen, så lärer händelsen hafva gjort, att
samma upgifter äfven blifvit meddelade vederbör. Depart:ts-chef, som
föredragit saken inför K. M., hvilket för Revisorerne varit alldeles
obekant. Missräkningen är då inte stor, den upgår till omkring
540 r:dr, och lärer således icke verka mycket för den ledamot,
som på denna missräkning hufvudsakligen vill grunda yrkandet
af en ålerremiss. Hvad Revisorerne i öfrigt bade att göra, var
ali tillse om arbetet, sora verkställts med en så betydlig kostnad,
svarade emot densamma. Större delen af Revisorerne voro icke
embetsman. De mäste således bedöma frågan ur synpunkten af
rust- eller rotehållare. Ingen af dem bade någonsin beliöft rådfråga
denna del af Författningssamlingen, utan hade erhållit nödiga
uplysningar af det mindre arbetet, det nemi., som har kostat
Staten 4,000 r:dr. Dessa voro de hnfvudsakliga skälen, hvarföre
Revisorerne fästade 11. St:s upmärksamhet pä kostnaden, och det
lärer varit så mycket nödvändigare, sorn, efter hvad jag sedan erfarit,
icke mer än hälften af arbetet lärer vara utgifvet, och således
det återstående skulle komma att kosta likaså mycket, eller
det hela 60,000 r:dr b:co. Afven utan alt hafva genomläst delta
arbete, lärer man kunna våga att uttrycka den lanken, all kostnaden
skulle vara alltför dryg. Det är, såsom jag säde, endast
det mindre arbetet, som skulle vara beböfligt för den stora allmänheten,
och det synes i öfrigt problematiskt, om det stora antal
exemplar, som blifvit aflemnadt till Statsverket, skulle vara behöfligt
för embetsverken. Vöre det nödvändigt för embetsmännen
att rådfråga denna samling, så vill det synas, som det äfven
skulle vara nödvändigt för dem att köpa densamma; men sådant
lärer väl ej vara förhållandet, enär större delen af exemplaren
ligga osålda.
Jag finnér således, på de skäl Hr von Troil framställt och
som äfven i Utsk. blifvit anförda, ingenting annat vara att göra,
än att bifalla betänk., hvilket jag för min del ämnar göra.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophron: Att hålla ett ingånget
aftal i helgd är en pligt, som aldrig åsidosattes af någon
3 H. 19
290
Den 1 Februa ri e. ra.
redlig och samvetsgran raan; men om denna pligt för den enskilda
är helig, sä lärer den böra vara det i än högre grad för
Staten. Sådan är den utgångspunkt, hvarifrån jag tror mig böra
bedöma det ifrågavar. ämnet, och jag anser mig derföre vid detta
bedömande böra belt och hållet frånskilja Hr Stiernsvärds politiska
personlighet, så att, om jag egde kännedom om innehållet af
alla de anmärkn:s-anledn:r, som Hr Stiernsvärd framställt emot
Chefen för Landtförsvars-depart:tet och jag i allo ogillade dem,
samt om jag egde nödige insigter för att kunna bedöma de förslag
till arme'ens reorganisation, som Hr Stiernsvärd framställt,
och om jag äfven i allo ogillade dessa förslag, så skulle jag likväl
anse mig ifrån detta mitt ogillande i det ena eller andra afseendet icke
kunna hemta något stöd för pröfningen af denna fråga; ty bedömandet
af denna fråga, som uteslutande handlar om ett aftal emellan Staten
och Hr Stiernsvärd, beror efter min åsigt på besvarandet af en annan
fråga, den nemi. huruvida Hr Stiernsvärd fullgjort det updrag, han sig
åtagit eller icke. Har lian ej upfyllt sina åtagna förbindelser, så
har man otvifvelaktig! bandlat fullkomligt rätt, då man skiljt honom
ifrån de förmåner, som varit honom utlofvade; men hade
han åter upfyllt de förbindelser lian sig åtagit, så egde han också
rätt att fordra det Staten å sin sida fullgjorde sina. Jag har
visserligen hört en ledamot af StalsUtsk. 1111 här framställa en
mängd anmärkmr, mot sättet hvarpå updraget blifvit fullgjordt;
voro dessa anmärkmr befogade, så bade de utgjort tillräckliga skäl
för att förklara aftalet vara slut, men jag tillstår för min del, att jag
i sådant fall hade väntat alt StatsUtsk. skulle hafva fullständigt utredt
ett sådant förhållande. Nu har jag, för min del, vid bedömandet
af denna fråga, ingen annan vägledning än den, StatsUtsk:s utlät,
lemnar. Hvad är det då som StatsUtsk. har svarat på frågan, huruvida
Hr Stiernsvärd har fullgjort sitt åtagande eller icke? Jo,
Ulsk. liar intygat, att den person under hvars öfverinseende arbetet
varit stäldt, tili till K. M. afgifne underd. utlåtin, på det
fördelaktigaste vitsordat så väl nyttan i allmänhet af det ifrågavar.
arbetet, som det sätt, hvarpå detsamma blifvit efter den fast
stälda
planen utförd!. Nu frågar jag om det finnes någon otyd
lighet
i dessa ord. För mig synes det vara ett klart svar, att
Hr Stiernsvärd har behörigen fullgjort sitt updrag. Har planen
varit oriktig, så är det en helt annan sak, hvarmed Hr Stiernsvärd
ej har att skaffa, enär det ej är lian, utan en af Konungens
rådgifvare som upgjnrt planen. Då Hr Stiernsvärd följt den
plan, man för honom npgjort, så har han fullgjort sin skyldighet.
Men hvem är det då, som lemnat Hr Stiernsvärd nyssnämnde för
delaktiga
vitsord? Jo Presidenten i Krigs-colbm, llr Lefrén.
Jag hemställer till Eder, Mine Hrr, om det finnes någon ibland
Eder, som tvitlar på sanningen af de ord, som Hr Lefre'n har
uttalat. Jag hemställer äfven till Eder, om J tron att Hr Stiernsvärd
är någon serskild favorit hos Ur Lefre'n, eller om J tron
alt Hr Lefren skulle för något favoritskap kunna lemna ett vitsord,
som icke vore öfverensstämmande med sanna förhållandet.
För min del tror jag icke att Hr Lefre'n såsom embetsman och
Den 1 Februari e. m.
291
clief för Krigs-colkm kunnat meddela något annat vitsord, än det
som öfverensslämraer med sanna förhållandet, och så länge detta
vitsord ej kan jäfvas, måste jag förlita mig till innehållet deraf.
Skulle åter förhållandet vara annorlunda, så hade StatsUlslcs utlåt,
bordt innehålla uplysning derom, och då blir denna ofullständighet
i utlåt, för mig en anledn. att begära äterremiss på betänk.
Hr Stiernsvärd: En talare, tillika ledamot af StalsUtsk.,
Hr S. von Troil, har gjort anmärkn. mot såväl Militär-förfatlningssamlingens
innehåll, som mot dess plan. Hvad första delen eller innehållet
angår, sä hade det tyckts mig, som den värde talaren
icke bordt vara okunnig derom, att redaklra icke haft något updrag
att skrifva tuja författningar, ulan endast att samla och codifiera
de redan varande. Aro dessa icke bra, kan detsamma icke
läggas redaktm till last. Vidkommande åter planen, så vill jag
uplysa:
att grunden härföre ligger först och främst i R. Sl:s hundra
år gamla begäran;
derefter i 1837 års Tjenstgörings-regkts-komilés underd. anhållan,
”om en fullständig och med noggranhet redigerad författningssamling
för krigsmakten till lands;”
derefter i innehållet af K. Brefvet d. 20 Juli 1837, så lydande:
”alt en ny författningssamling för krigsmakten till lands,
inrättad efter en fullständigare plan än Frih. af Tibells, matte
utarbetas och på Statsverkets bekostnad genom trycket utgifvas;
att endast de sist i hvarje ämne ulkomua och nu gällande författningar
må deruti inlagas, med uteslutande af genom dem uphäfda,
nu mera till efterlefnad icke tjenande sladganden; ali grundprinciperne
för den nya författningssamlingen skola vara fullständighet,
, tydlighet och tillförlitlighet; att, så vidt angeläget finnes
och författningssamlingens plan och omfång det medgifver,
formulärer vidfogas de i arbetet åberopade räkningar, förslager
m. ra. ;”
derefter i innehållet af K. Brefvet d. 8 Aug. 1844, så lydande:
”att planen för arbetets utförande bl ifver en sammanjemkning
af den genom K. Brefvet d. 20 Juli 1837 fastställda, med
den plan Kapten Stiernsvärd för utarbetandet af Handbok för Militärer
följt och antagit; att l. f. Presidenten i K. Krigs-colkm
eger alt hålla tillsyn öfver arbetets fortgång, samt jemte 2:ne af
honom tillkallade Krigs-colkii ledamöter, verkställa granskning af
alla manuskripter innan de tryckas;”
derefter i det af Chefen för Landtförsvars-deparlUets, d. 3
Jan. 1845, gillade allmänna innehålls-schemat till hela författningssamlingen
;
derefter i Chefens för Landtförsvars-deparklet gillande af
hvarje Titels detalj-innehåll innan manuskriptet granskades, långt
mindre trycktes.
Häraf synes: att planen för Mililär-författningssamlingen varit
i behörig ordning motiverad och faststäld; att det berodt på t.
19*
292
Den 1 Februari e. m.
f. Presidenten i Krigs-coll:m neli de af honom tillkallade 2:ne
ledamöter, men icke pä redakt:n ali bestämma, huru mycket och
i hvilka delar det till granskning framlagda manuskript skolat i
författningssamlingen intagas; eli åtgörande som af dem ofta blifvit
begagnadt.
Hvad den Titel Arméens undervisningsanstalter angår,
hvaruti Krigs-akademien och kadellerna alhandlas, så har dermed
tillgått alldeles på samma sätt som med de öfrige. Några
anmärkntr från vederböra sida hafva, mig veterligen, icke blifvit
gjorde, hvarken mot innehåll eller plan af denna eller någon af
de öfrige Titlarne, och har ej heller kunnat blifva det, då författningssamlingen
i såväl ena som andra hänseendet afdemsjelfve
varit beroende. SlatsUtsk. har således härigenom icke kunnat
finna någon anledn. att afslå mill yrkande: ”att m il il är-för fattningssamlings-arbetel
måtte, efter samma [ilan som hittills, fortgå,”
dä Regeringen icke ogillat den plan den dels sjelf, dels genom
andra myndigheter anbefallt. Hvad det klandrade införandet af
kadellernas ”ordnings-stadga” serskildt angar, fruktar jag icke motsägelse,
då jag vågar lyda Komiterades motiv, till dess fullständiga
antagande hafva varit: att Komiterade, inseende huru dyrbara
barn äro för föräldrar, icke ansett olämpligt alt bereda dem
ett kärkommet tillfälle, att sanningsenligt inhemta huru barnen
vårdas, undervisas o. s. v. pä eli ställe, hvarom så många, jag
är öfverlygad, till en stor del öfverdrifoa skräckmålningar äro i
omlopp. Att Hr von Troil, genom sitt uttalade klander af förfarandet,
ogillar detsamma, har ingen annan betydelse än individens
olika åsigt.
Alt R. St. hafva anhållit om författningssamlingens utgifning,
anser jag vara tillfyllestgörande för dem, för att kunna framställa
en begäran om dess fortsättande, sedan samlingen, efter att hafva
kostat betydligt, blifvit afbruten. Jag anser derjemte denna begäran
å deras sida högst nödig, dels derföre att arbetets fortsättande,
genom ordalagen hvarmed fortsättningen blifvit anbefalld,
blifvit beroende af slumpen, dels derföre, alt om denna begäran
uteblifver, så kommer arbetet aldrig att fortsättas. Jag förnyar,
på grund häraf, min anhållan om ålerremiss.
Hr von Troil: Den näst siste talaren hänvisade egentligen
på hvad Ulsk. i första delen af det sista stycket i dess betänk.
har intagit, nemi. underrättelsen om de fördelaktiga vitsord,
som hafva blifvit lemnade af vederbör, embetsman till fördel
för Hr Sliernsvårds arbete; men samme talare har förmodligen
icke fästat upmärksamhel vid den sednare delen af samma stycke,
der det står: ”hvadan och då K. M. i sammanhang med beslutet
om uphörandet af författningssamlingens utgifvande enl.
dittills följd plan, redan anbefallt K. Krigs-colhm att vara betänkt
på utväg, huru del ofullbordade arbetet må kunna på annat lämpligt
och för Staten mindre kostsamt sätt till slut bringas, icke
må lill någon R. St:s åtgärd föranleda.” Detta är hvad Utsk.
egentligen tillstyrkt, och då nu K. M. så nyligen fattat Sitt be
-
Den 1 Februari e. m.
293
sint, kan jag i sanning icke inse, luiru Hr Stiernsvärds motion
skulle kunna föranleda lill någon R. S':s åtgärd. Jag ser i sanning
icke huru Utsk. eller R. St. skulle rimligtvis kunna inkomma
lill K. M. och säga: K. tVI. har visserligen helt nyligen beslutat,
att Hr Stiernsvärd skall skiljas från befattning med Författningssamlingen,
och deremot anbefallt Krigs-colhm, att gå i
författning, derom alt densamma blir på annat sätt ulgifven, men
vi för vår del anhålla det oaktadt, att K. M. måtte, så fort som
möjligt, gå i författning om verkställigheten af det beslut, som
E. M. nyss har fattat. En sådan framställning skulle blifva en
följd af bifall lill Hr Stiernsvärds motion.
Här har varit taladt om de föreskrifter, som blifvit lemnade
för utgifvandet af författningssamlingen; men jag hemställer till
Eder, Mine Hrr, hvad menar man med en författningssamling?
Man måste val dermed mena en sådan samling af författningar,
som kan tjena till framtida efterlefnad, d. v. s. sådana offentliga
handlingar, som af Regeringen eller andra allmänna myndigheter
blifvit utfärdade. För min del skulle jag icke tro, att en
mängd o.dningssladgar, reg:ts-ordres och enskilda föreskrifter som
blifvit lemnade för åtskilliga skolor, för kadetterne, för kursarne, här
i Slockholm, för läsningen vid Mariebergs läroverk o. d., hvilka, hvad
dag som helst, kunna ändras, bör ingå i en sådan författningssamling,
hvarigenom den växer till en orimlig vidlyftighet och dyrhet; ty
den kostar redan emellan 20 och 30 r:dr r:gs, ulan att man motser
något slut derpå, och jag uprepar hvad jag började med, nemi.
att pluraliteten af annéens ledamöter äro synnerligen tacksamma
för det att K. M. behagat göra ett slut på dessa ändlösa utgifter.
Författningssamlingen i sin första början motsvarade fullkomligen
sitt ändamål; men har sedan, i min tanka, urartat, och
upfyller numera icke hvad dermed i början var afsedt, och af
hvilken orsak den för något hvar var kärkommen när den först
utkom.
Här har blifvit omnämndt, att exemplar finnas att tillgå för
allmänna myndigheter och för enskilda, som önska att derpå
prenumerera; men jag vill fästa upmärksamheten derpå, alt den
förre hufvud-redaklörens kontrakt med Staten innehöll, att intet
exemplar fick säljas till ett pris, understigande 4 sk. b:co arket,
och att just detta höga pris har gjort, alt icke någon försäljning
egt rum.
Jag yrkar bifall lill Utsk:s betänk.
Hr Cederschiöld: Hr von Troil har återkommit till frågan
om planeDS oduglighet; men det är likväl nu uplyst af Hr
Stiernsvärd, och jag förmodar att han icke bar citerat annat, än
som är öfverensstämmande med verkliga förhållandet, att det är
Presidenten i Krigs-colhm jemte tvänne ledamöter, hvilka utgjort
den komité, som bestämt hvad som i författnings-samlingen skulle
ingå, och om prenumeranterna på arbetet icke varit nöjda med
planen, så synes det mig hafva varit skäl för dem att vända sig
till nämnde chef, för att få ändring deruti; men jag kan icke se,
29 4
Den 1 Februari e. m.
att sjelfva aftalet emellan Staten oell Hr Stiernsvärd derigenom
på något sätt rubbats. Det är om beskaffenheten af detta aftal,
sorn jag trott SlatsUlsk. hafva bordt lemna fullständig uplysning.
Enl. hvad som derom varit att läsa i allmänna bladen, utgjorde
det, sä vidt jag rätt upfallat förhållandet, ett vilkor för
arbetets öfvertagande af Hr Stiernsvärd, att han skulle till Staten
afstå de samlingar, som han med kostnader och betydlig tidsförlust
sammanbragt. Om förhållandet är sådant, och om man således
gjort ett anbud lill honom, ali han skulle till Staten öfverlemna
sina enskildta samlingar, för alt ingå i detta förfat t ningssamlings-arhete,
emot det alt han skulle få åtaga sig redaktin deraf
och bringa arbetet till fullbordan, så synes mig som Staten
haft en förbindelse alt låta honom bringa arbetet till slut, så vida
han behörigen fullgjorde hvad han sig åtagit. Manne det är
med Statens värdighet förenligt, alt annorlunda behandla ett enskildt
aftal? Jag anser att de högsta funktionärerna böra åtnjuta
all möjlig aktning, och jag vill alltid, så vidt på mig beror, söka
att uprätlhålla den; men dertill fordras att man må ifrån sig
kunna frånskilja all möjlig misstänka, att något annat, än verkliga
sakförhållanden inverkat på deras beslut, och att man ej må
ega anledn. till den föreställning, att en tjenstemans förhållanden,
såsom offentlig man, kunnat vara ett motiv, att behandla honom
såsom enskild person på annat sätt, än som vederbör. SlatsUtsk.
hade derföre, efter min åsigt, bordt lemna fullständig uplysning
om sjelfva aTtaleis beskaffenhet; och det är derföre jag tror att
denna § bör återremitteras.
Frih. Palmstjerna: Såsom jag upfattat saken, har SlatsUtsk.
icke haft någon anledn., ej heller någon rättighet, att bedöma
rättsförhållandet emellan Hr Stiernsvärd och vederbör, auklorileter,
som förordnat alt Hr Stiernsvärds författningssamling skall
uphöra. Detta är ett åliggande, sora jag belviflar att SlatsUtsk.
kan erhålla, och ännu mera, att StalsUlsk. kan gå i land med
något sådant. Efter som jag upfattat saken, så har icke heller
fråga derom upstått förr, än i detta ögonblick; utan fråga har endast
varit, huruvida författningssamlingens digifvande skulle fortsättas
efter samma plan, som var i t följd förut, och huruvida den
är den bästa, eller om icke någon annan, som kostar mindre, skulle
kunna uplänkas. Likväl har SlatsUtsk. sett och något granskat
den sista delen af författningssamlingen och funnit den vara
af en beskaffenhet, som SlatsUtsk:s ledamöter åtminstone icke trott
vara öfverensstämmande med det innehåll, som borde finnas uti
en författningssamling, som på Statens bekostnad utgifves. Derföre
har SlatsUtsk. icke ansett sig kunna tillstyrka någon ändring
i K. M:s nåd. beslut, hvars påföljd vi förvänta, och innan
det visar sig huruvida de åtgärder, som i anledn. deraf vidtagas,
fullkomligt motsvara ändamålet eller icke. För öfrigt har SlatsUtsk.
ingått i den begärda beräkningen af koslnaderne och upgifvit
den. Jag kan således icke se den ringaste anledn. till en
åtterremiss af detta utlåt, till SlatsUtsk., och om medarbetaren i
Den 1 Februari e. m.
295
utgifvandet af författningssamlingen, Hr Stiernsvärd, liar, såsom
Hr Cederschiöld sagt, upfyllt sitt kontrakt med Staten, men vederbör.
auktoriteter icke upfyllt sine förbindelser mot Hr Stiernsvärd,
så torde andra utvägar än genom StatsUtsk. böra sökas för
att erhålla rättelse.
Hr von Troil: En värd ledamot på samma sida som jag,
har tvänne gånger fästat R. o. Ad:s upmärksamhet på rätta förhållandet
emellan Hr Stiernsvärd och Slaten och sagt att, enl.
hans förmenande, hade Hr Stiernsvärd icke fått alla de vilkor upf
yl Ida, hvarom han blifvit tillförsäkrad. Jag ber alt få fästa upmärksamheten
på hvad StatsUtsk. har sagt, pag. 11, i sitt betänk.,
nemi. att, ”enl. hvad uplyst blifvit, har K. M. redan under d. 11
Dec. 1849, i betraktande deraf, att arbetet med ifrågavar. Mililär-författningssamlingens
ingifvande, hvilket redan fortfarit tre
år utöfver den i K. Brefvet d. 8 Ana. 1844, derför utsatta tid,
likväl icke ännu fortskridit ”så långt” etc.
Häraf torde en hvar finna, att d. 8 Aug. år 1844 hade K.
M. bestämt en viss tid för författningssamlingens ingifvande, och
alt denna tid blifvit öfverskriden till d. 11 Dec. 1849 eller något
öfver 3:ne år. För min del skulle jag tro, att den, som ingår
ett kontrakt och förbinder sig att till en viss lid hafva ett
arbete fulländad!, har brutit delta kontrakt, då arbetet icke inom
den föreskrifna tiden blifvit afslutadt. Åtminstone ser jag icke
alt Staten behöfver sedermera fortfarande emot samma person upfylla
sina förbindelser. För öfrigt torde det vara allmänt kändt,
att utgifvare!) af författningssamlingen har stämt K. M. och Kronan,
som han anser hafva brutit kontraktet, på grund af det beslut,
som K. M. har fattat, och all saken är inför laga domstol
anhängig. För min del skulle jag anse det hafva varit i högsta
grad olämpligt af StatsUtsk. om det gått domstolens blifvande utslag
i förväg, genom förklarande af hvad dess åsigt i rättsfrågan
varit. Jag har ansett mig böra yttra delta lill svar på hvad Hr
Cederschiöld anfört och fortfar i min anhållan om bifall till
betänk.
Hr Stiernsvärd: Jag kan icke gilla att mina, med den
afbrulna Militär-författningssamlingen egande rättsanspråk, blifvit
gjorde till föremål för diskussion. De höra icke hit. Riddarhuset
är icke del forum dit jag hänvist denna del af frågan. Det är
derföre som jag, oaktadt den fördel sora mig skulle beredas genom
en sanningsenlig utredning häraf, hemställer till de ledamöter,
sora gifvit denna utsträckning åt ämnet, att härmed icke vidare
fullfölja. Afsigten med min motion har endast varit, att
tillvägabringa fortsättningen af den afbrulna Militär-författningssamlingen.
Till detta ändamål har jag påyrkat en underd. framställning
från R. St. Deras befogenhet härtill är obestridlig. Ar
1844 ansåg Regeringen den skyndsamhet erfordras vid författningssamlingens
utgifning, att det omöjliga blef anbefaldt, nemi.
arbetets fullbordande inom 2:ne år. Nu har tvärtom öfver ett
296
Den 1 Februari e. m.
år förllnlit sedan arbetet blef afbrutet, ulan att ens någon fortsättning
afhörts.
Del liar blifvit sagt, att i författningssamlingen icke borde
intagas sådane författningar, som hvarje dag kunde ändras. Hvad
skulle väl då intagas? Man har förglömt, att K. bref oell förordningar,
general-ordres m. m., lika lätt kunna ändras som kadetternes
ordningsstadga; att hvad Konungen i administrativ väg i
dag anbefaller, det kan Han ändra i morgon.
Den person som sökt klandra mina bestyr med författningssamlingen
bar sagt, ali de först ulgifna delarne med belåtenhet
emollogos, så icke de sednare. Härvid har lian troligen förglömt,
att de först utgifne 5 titlarne utgåfvos af mig ensamt, utan vederbörs
inblandning. Samme person har äfven sagt, att man
icke kunde emotse något slut på samlingen. Enl. plan skulle den
utgöras af 29 titlar; deraf äro 15 utgifne och 14 återstå, hvilka,
enl. lemnade upgifter, hade varit att emotse fullbordade om 5 år,
om arbetet icke afbrutits. Jag förnyar min anhållan om återremiss.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag är förekommen af
Hr Stiernsvärd. Jag ville fästa upmärksamhelen derpå, att vi råkat
in på en afväg, och en som dessutom är olaglig, enär R. St.,
enl. 90 § R.F., icke hafva rättighet att öfverlägga om tjenstemäns
till- och afsältande, t. ex. förhållandet med Hr Sliernsvärds afskedande,
om kontraktsbrott, om enskilda personers förnärmande
m. m. d. Hr Stiernsvärd har sjelf anhållit alt den talare, som
ledi fiågan in på afvägar, mätte afstå derifrån. Om sådant likväl
icke sker, så anhåller jag att Hr Frih. o. Landtm, måtte för
R. o. Ad. låta upläsa 90 § R.F. och med klubban förhindra en
öfverläggning, som är obehörig.
Om vi sålunda öfvergå ifrån det ämne, som icke bör vara
föremål för öfverläggningen, till det som verkligen så är, nemi.
den frågan, huruvida författningssamlingen skall fortsättas eller
icke, om det skall ske på det sätt K. M. nyligen anbefallt, eller
på något annat, så får jag, lika med hvad andra talare förut yttrat,
hemställa, om det kan vara lämpligt, att genast efter det
Konungen i detta fall gifvit en föreskrift, som ännu icke hunnit
verkställas, R. St. skulle göra en derifrån afvikande underd. anhållan
i samma hänseende. Hvartill tjenar del under sådana omständigheter,
att begära återremiss på sätt Hr Stiernsvärd yrkat?
Låt saken gå sin gång till en annan riksdag; man får då se huruvida
planen motsvarar R. St:s och allmänhetens önskningar.
Jag anhåller om bifall till Ulsk:s betänk., såsom väl
grnndadt.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Cederschiöld: I anledn. af Hr Stiernsvärds yttrande,
anser jag mig skyldig förklara, alt min framställning icke framkommit
för all tillskynda honom någon enskild fördel. Jag yttrar
mig aldrig för alt tillskynda någon annan fördel, än den
Den 1 Februari e. m.
297
som är öfverensstämmande med grundlagarne, och i så måtto
liar jag haft det för afsigt, som jag önskat att han måtte få
Infall lill återremiss, emedan jag ansåg förhållandet vara sådant,
att han kunde vara berättigad alt få det närmare utredt. Della
är den fördel, som jag velat tillskynda IIr Stiernsvärd. För öfrigt
tror jag mig icke hafva öfverskridit min tätt, då jag yrkat,
att StatsUtsk. borde uplysa alla de förhållanden, som med saken
ega gemenskap, och ibland dem äfven huruvida,, Hr Stiernsvärd
inom utsatt lid fullgjort hvad han sig åtager. Ar det icke så,
på sätt Hr von Troil nu har yttrat, så är del klart, alt lian bordt
skiljas ifrån arbetet; men något sådant har aldrig blifvit upgifvel
af Utsk., hvars utlåt, snarare synes utvisa ett motsatt förhållande.
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemslälde, om R. o. Ad. behagade
bifalla Utslcs i förevar, del af 18 § gjorda hemställan.
Denna propos. besvarades med starka ja och eli eller annat
nej, hvarjemte Ilr Stiernsvärd begärde votering.
Upläsles till justering och godkändes följande voter:s-propos.:
Den som bifaller StatsUlsk:s i sednare delen af 18 § uti
dess utlåt. N:o 30 gjorda hemställan, rör:de Hr Stiernsvärds motion
i fråga om Militär-författtningssamlingens ingifvande, voterar
Ja;
den
det ej vill voterar
Nej;
vinner nej, varder StalsUtsk:s utlåt, uti förenämnde del återremitterad
t.
Vid voteringens slut befunnos rösterne hafva utfallit som
följer:
Ja — 70.
Nej — 7.
§ 19-
Lades till handlingarne.
§§ 20, 21, 22, 23, 24 och 25.
Bi föl los.
§ 2(i.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Sedan StatsUtsk. i
föreg:de § uplyst alt Utsk. med stöd af 2:a mom. 30 § Riksd.-  Ordn. till Coust.Utsk. öfverlemnat ifrågavar. ärende, så hemställer
jag huruvida det kan vara skäl att ingå med någon serskild skrifvelse
till K. M. När StatsUtsk. vidtagit denna åtgärd, så har det
naturligtvis ansett förhållandet mycket anmärkningsvärd! och torde
derföre rättelse i den vägen vara att vinna. Jag hemställer då om
298
Den 1 Februari e. m.
det på samma gång kan vara skål att ingå med någon serskild
skrifvelse i den vägen till K. M., i synnerhet som man, hvad
Fyrar belräffar, väl icke endast får afse landets egel behof, utan
äfven de främmande sjöfarande, som besöka landets kuster.
Hr von Troil: Afven jag har inom Utsk. varit af den tanken,
att den ifrågavar. skrifvelsen skulle vara öfverflödig på de
skäl, som Frih. Tersmeden har anfört. Jag ber likväl alt för
R. o. Ad. få tillkännagifva de skäl, som inom Utsk. förmådde den
stora majoriteten alt tillstyrka skrifvelsens afgifvaude nemi. den
anmärkn:s-anledn:g, som Utsk. i sitt betänk, omförmält ronde beslutet
om desse Fyrars byggande. Under den sednare tiden hafva,
till följd af förhållandena, åtskillige andra utgifter kommit i fråga,
som finnas i betänk, omnämnda. På grund deraf trodde Utsk.
att det vore angeläget, att i dessa förhållanden, der man ser alt
påståendena från Norrska sidan, om jag sä får säga, med hvarje
år växa, det kanske vore nödvändigt, att R. St. lill K. M. gjorde
en nnderd. framställning, för alt gifva K. M. ett stöd emot dessa
påståenden.
Skulle R. o. Ad. för sin del finna att en sådan skrifvelse
icke bör afgå, så vill jag för min del visst icke motsätta mig ett
sådant beslut.
Hr Fåhraeus, 01 of I m m a n u e 1: Ilar är nu ånyo fråga
om en af dessa nog ofta återkommande och derföre mindre högtidliga
förmaningar till Regeringen att icke synda vidare. Hufvudsakligen
är jag af den tanka, som den förste värde talaren
framställt i denna fråga. Jag har noga granskat grundlagens bud
rör:de omfånget och gränsorna för SlatsUtsk:s verksamhet. Med
de slutledningar jag deraf kunnat göra, har jag icke funnit fullt
förenligt alt, då, såsom StatsUtsk. tillkännagifvit, det förhållande,
som här är i fråga, gifvit anledn.åt Utsk. atti vederbörl. ordning,
med stöd af 30 § 2 mom. Riksd.Ordn. anmäla ärendet till Const.-  Utsk:s behandling, Utsk. på samma gång föreslår, bredvid denna
åtgärd, en annan. Jag tror det icke vara rätt att härvid gå Const.-  Utsk:s pröfning i förväg: Ett af tvänne: antingen kommer Const.-  Utsk., ock jag hoppas det, att till R. St. frambära den mening
alt anmärkmne icke föranleda någon åtgärd; och jag frågar då,
huru det skulle se ut, om R. St. på förhand ingått tili K. M.
med en skrifvelse, som mäste förutsätta att man funnit något
straffvärdt hafva egt rum; eller ock kommer Const.Ulsk. att förklara,
att ärendet bör leda till någon påföljd, och att således antingen
106 eller 107 § af R. F. bör tillämpas. I det fallet tror
jag för min del att det vore en mera verksam och mera grundlagsenlig
väckelse för Konungens n. v. rådgifvare att söka undvika
de klippor, för hvilka StatsUtsk. nu sökt upresa en fyrbåk.
Jag anser det följaktligen vara rättast att ärendet anstår intill dess
Const.Utsk. afgifvit sitt utlåt., och jag ansluter mig således till
den hemställan som en föreg:de talare gjort att frågan i dess närvar.
skick icke må föranleda någon åtgärd.
Den 1 Februari e. m.'
299
TIr La g e rli j el ra , Pehr: Ehuru jag icke (innes såsom re
servant
emot denna punkt, var jag likväl i SialsUlsk. af den tanke,
att ifrågavar. skrifvelse icke borde komma i fråga, och det på de
skäl, sora af Frih. Tersmeden här blifvit anförda.
Hr Bildt, Didrik Gillis: Då jag deremot inom Utsk.
varit ibland dem, som bi t rädt detta förslag, så anhåller jag att få
bemöta de anroärkmr, som emot detsamma blifvit gjorda. Här har
blifvit sagdt att det vore olämpligt innan Coust.Utsk. tagit denna
fråga i öfvervägande, alt inkomma till K. M. med någon skrifvelse,
som skulle ogilla Regeringens handlingssätt. Jag vill då fästa
Hrnnes upmärksarahet derpå alt Utsk. icke i sitt utlåt, yttrat
något sådant. Der står nerol, att man anhåller att ”så länge
Svenska fyringsväsendet ej upnått den för landets egel behof erforderliga
fullständighet, de s. k. lots- och fyringsmedlen måtte
användas till sådana föremål, som i främsta rummel afse Sveriges
nytta och fördel.” Häraf synes tydligen, ait meningen med denna
skrifvelse är att för framtiden förebygga anspråk från Norige ali
få fyrar upbyggda på Sveriges bekostnad; och att skäl ej saknats,
för att uttrycka denna åsigt linner man lätt, om man något närmare
granskar ifrågavar. högst besynnerliga förhållande. Det är
nemi. bekant att tillkomsten af dessa fyrar skedde på anhållan af
Norrska sjömansföreningen i Drammen, som anhöll att få dem
uppbyggde på ön Koster eller å någon de derintill närbelägna
öar, jag vill minnas alt ön Fattder upgafs. Förvaltningen af Sjöärenderna,
hörd öfver delta ämne, yttrade dervid att, om fyrar
skulle upbyggas, som icke voro af någon serdeles nytta för Sverige
utan hufvudsakligast för Norige, så borde åtminstone Norige betala
hälften af dessa fyrars byggnad och underhållskostnad om de äfven
båda skulle byggas på Svensk grund. Detta tyckes vara ett
ganska generöst tillbud. Emedlertid beslöts det att dessa båda
fyrar skulle upföras på ön Koster och att Sverige del oaktadt skulle
betala både byggnads- och underhållskostnad, emedan, såsom man
sade, del icke finnes något land som icke bygger fyrar på sin
egen kust utan att sjelf vidkännas dessa utgifter. Sedan arbetet
var fulländadt eller nära sin fulländning inkom Norrska Regeringen
med anhållan ali den ena af fyrarne skulle förändras, oell
äfven härutinnan gick man Noriges önskan till mötes och jag tror
alt den ändrades till blänkfyr och att delta kostade Sverige circa
5000 r:dr. Sedan vet jag visserligen icke genom några officiella
underrättelser, om några ytterligare förändringar blifvit vidtagna,
men tror mig veta att den ena fyren sedermera blifvit släckt emedan
de båda fyrarne mera förvillade än gagnade de sjöfarande,
och att endast den andra brinner. Den benägenhet man haft att
gå Norige till mötes har således varit för Sverige ganska vanskelig
och det är väl icke underligt om R. St. vilja uttrycka någon
åsigt, som kan gifva Regeringen något stöd för att afslå Noriges
ständigt uprepade begäran om än den ena än den andra fördelen
på Sveriges bekostnad. Jag tror således alt Utsk. handlat i konsequens
med hvad del förut gjort, då det i en föregående punkt
300
Den 1 Februari e. m.
yttrat en åsigt rör:de de bidrag, Sverge borde betala lill Convojkommissariatet,
för att också derutinnan gifva Regeringen, om jag
så får säga, ett stöd. Om nu den anmärkn:s-an!edn. som denna
sak föranledt och, som blifvit remitterad lill Const.Utsk. skulle
förfalla, såsom det här förmodades ske och som måste antagas
kunna ske, möjligen derföre att det är längesedan denna sak afgjordes
af Regeringen och att den föredragande, som då kontrasignerade
beslutet, längesedan lemnat sin befattning inom Konungens
Råd, så blir ju denna åtgärd utan någon kraft och verkan.
Afven om Const.Utsk. anmäler anmärkt), till R. St. och de
fästa upmärksamhet vid den, så blir det blott en anmärkn. emot
rädgifvaren enskildt, sora han får stå sitt ansvar för, men det
innebär alldeles icke någon opinion för framtiden och det är
detta, som Disk. velat åstadkomma och som jag anser både riktigt
cch lämpligt.
Jag anhåller om bifall till Utsk:s utlåtande.
Or af Harmens: Afven jag har inom Utsk. deltagit i det
beslut, som uti förevar:de betänk, blifvit R. St:s pröfning understäklt,
och jag anhåller, alt nu få redogöra för de skäl, som legat
till grund för min åtgärd. Man har här sagt, att då Utsk. föreslagit
åtgärden, alt remittera en anmärkn:s-anledn. till Const.Utsk:s
vidare pröfning, det skulle vara obehötligt, att föreslå en skrifvelse
lill K. M. i ämnet, hvilken skrifvelse blifvit på olika sätt härstädes
tolkad. Härvid bör dock icke förbises, att denna skrifvelse innehåller
endast, att R. St. hos K. II. anhålla, det K. M. ville företrädesvis
tillse, att fyrningsväsendet på Svenska kusten först måtte
försättas i ett fullkomligt ordnadt skick, innan man gör koncessioner
för fremmande makters stegrade fordringar i detta hänseende.
Ingen lärer väl bestrida, att ju icke sådana koncessioner
blifvit gjorda genom upförande af fyrarne på ön Koster och hvilket
betänk, närmare utvisar, hvarföre och då enl. min åsigt fyringsväsendet
inom vårt land ännu icke hunnit det ordnade skick
det bör ega, jag anser den föreslagna skrifvelse!) behöflig. I öfrigt
är jag förekommen af Hr Bildt, sorn fullständigt genomgått
betänk, och i hvilkens åsigter jag förenar mig och får således,
lika med honom, anhålla om bifall lill Utsk:s förslag.
Frih. Tersmeden: En värd talare, Hr Bildt, har sagt, att
dtfh anmärkn:s-anledn., hvilken StatsUtsk. i denna fråga hänvisat
lill Const.Utsk., icke skulle medföra någon påföljd ^ men äfven om
denna åsigt vore af S(atsUtsk:s ledamöter delad, förstår jag sannerligen
icke, hvarföre någon hänvisning af samma anmärkn.
skulle egt rum. Såsom orsak hvarföre denna anmäi k:s-anledn.
skulle sakna påföljd har Hr Bildt vidare yttrat, alt den föredragande,
hvilken kontrasignera! det Konungens beslut, på grund
hvaraf ifrågavar. fyrar blifvit upförda, långt för delta lemnat rådkammaren,
hvadan något ansvar icke skulle kunna drabba denna
rådgifvare. Jag hemställer likväl, om grundlagarne få så tolkas,
att den uti dem af Stalsmaklerne nedlagda ansvarsbestämmelse
