# ID: svediakorp-gov574
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 26,429
# sentences: 798
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Den 30 December f. m.
297
skulle sköta en dylik affär blefve den vida kostsammare och
ändock jemförelsevis med mindre sakkännedom behandlad.
2:o Alt besättningen af ett Paketfartyg bör vara talrikare än å
vanliga handelsfartyg af samma klass, men alt man bör undvika
att göra aflöningen för kostsam.
3:o Att disciplin och god ordning böra råda på en Paket och derföre
lättast vidmaklhålles bland en Örlogsbesättning.
4:o Alt rymningarna blifva mera sällsporda bland en besättning
utgjord af Kronans manskap, än bland Koffardi-matroser,
emedan detta manskap i allmänhet är med starkare band fä
stadt
vid hemmet än annat sjöfolk.
5:o Att Flottans befäl och manskap icke böra påräkna mycket högre
aflöning än den de vanligen åtnjuta såsom till Orlogstjenst
kommenderade, till en förhöjning hvaraf, utom daglig aflöning
jag ansett att de vanliga 5 proc. kapplake å fragternas brutto
böra utdelas i lotter till befäl och manskap.
6:0 Att paketerna, armerade under krigstid till någon del kunna
användas såsom Convojfartyg.
Ehuru kostnadsförslaget icke uptager skeppsläkare å paketerna
anser jag dock att det vore ganska nyttigt i många afseenden om
sådane för dem kunde engageras; dels derföre, att de göra farten
för passagerare mera begärlig, besättningarnes hälsa bättre vårdas
och flottans läkarekorps derigenom vinner en betydlig förstärkning
af på sjön praktiserande läkare. På de utländska paketerna bestås
nu i allmänhet skeppsläkare, och ofta medfölja sjukliga passagerare
blott och bart för helsans återvinnande på sjön. Det tyckes då så
mycket mer vara ett skål att anskaffa läkare till dessa slags fartyg.
För jemförelses skuld lemnäs här nedan en upgift på passagerareafgifterna
å de Amerikansk-Engelska seglande Paketerna enligt M°
Culloch.
Ar 1836 traffikerade 20 Paketer emellan New-York och Liverpool
indelte i 4 linier; ungefärligen 12 emellan New-York och London och 15
emellan New-York och Havre de Grace i Frankrike, alla seglande. Storleken
varierade emellan 450 och 800 Tons. Dessa Paketer äro de vackraste,
mest snällseglande, starkt byggda och yppigt utrustade skepp. Resornas
medellängd emellan Liverpool och New-York var 34 dagar
och på motsatta vägen 20. Salongs- eller hylteafgiften från Amerika
var 140 Dollars och från Europa 35 guinéer, inberäknadt
mat, vin, sängkläder o. m. d. Passagerare-afgift å mellandäck eller
i skeppsrummet varierar efter årstiderna från 3 lill 6 guinéer. Medelpriset
är 4 £t men dervid bestås endast kojrum, ved till kokning
och vatten; maten bestås deremot af passagerarne sjelfve och
kan medföras af de fattigare för en kostnad af 40 å 50 sk.
sterling.
Fragtlistan å dessa Paketer enl. M° Culloch:
Fina varor och stycke-gods per Ton å 40 cub.-fot 2 £t.
Stålarbeten (hardware)
. . 1: 10.
Gröfre arbeten (coars low priced goods) . . . 1: å 1: 15.
Jern per Ton af 20 cwt 0: 10. å 0: 12.
298 Den 30 December f. m.
Aproximativt Kostnads-Förslag.
Paket emellan Götheborg och New-York.
Ett skepp lastande 200 komraerceläster, af ek och:furu,
koppradt, antages byggt och primitivt rusta dt för 60,000
r:‘dr ränta ä 5 proc  3000:
Årliga rustnings- och uuderhälls-koslnaden . 4000
Lots- och hamn-umgälder under resorna . . 1000
Aflöning:
Kaptenen ä 3 r:dr per dag 305 dagar 1095: —
1 Styrman ä 1: 16. ,, 486: —
1 Andre Styrman ä 32 sk. „ 243:16.
1 Skeppare ä 32 sk. „ 243: 16.
Sex Matroser ä 16 sk. ,, 730: —
Tolf Båtsmän å 6 sk. ,, 547: 24.
Två Kockar å tösk. ,, 243: 16.
8760 portioner å 16 sk. medelpris 2920: —
Tillökning för 1920 portioner förfriskning
å 8 sk  220:
Fartygens förslitning i början fördeldt pä 10
år med afdrag af 33 proc. af primitiva
kostnaden, hvartill det då anses kunnna
försäljas; afsatte till nybyggnads-fond . . .
För hafverier och oförutsedda händelser . . .
6728: 24.
4000: —
2000: —
och sängkläder, serskildt
Kalkylerailt maximi-belopp af inkomst:
200 Kommerce-lästers drägt ä 400 Tons anses i medeltal
för allt slags gods gifva 1 £t per Ton 4 fragter om
året 19200 -
1:0 10 hyttplatser ä 175 r:dr, 4
fragter 7000: —
Obs. Afgift till kajutan för mat,
vin
125 r:dr.
2:o 6 Akter mellandäcks-platser ä
100 r:dr 4 fragter 2400: —
Obs. Afgift till Styrmans-messen
för mat, koj och säugkl. 60 r:dr.
3:0 20 Förrumsplatser å 33: 16., 4
fragter, åt hvilka endast hestås
hängmatta, valten och ved till
kokning, men mat bland besättningen
mot 50 proc. förhöjdt portionspris
om passageraren ej vill
medföra egen proviantering . . ■ 2666: 32.12066: 32.
Ärligt bidrag af allmänna medel, de första
3:ne åren dock 8000 .
6000: —
Inkomst-öfverskott
B a n co.
20728
24
37266
32
16538
Den 30 December, f. m.
Banco.
Afgår 5 proc. kapplake lill besättningen . . 1550: —
samt 33 proc. af brulto-inkomst för lägre frag-
ter eller passagerare-brist 10333: 16.
11883
16
Antagligt minimi-öfverskott
4654
40
Paket emellan Götheborg och S:t Barthelemy.
Mil skepp af samma drägtighet som New-Yorks Paket
och med samma besättnings styrka och öfriga kost-  nader lika ulföres årligen
20728
24
Ilalkyleraelt maximi-belopp af inkomster:
200 Kommerce-lästers drägt å 400 Tons anses i medel-  tal för allt slags gods gifva 1 £t 10 per Ton 4
fragter
28S00: —
l:o 10 hyttplatser ä 200 r:dr, 4
fragter 8000: —
Obs. Afgiften till Kajutan ser-  skildt 150 r:dr.
2:o 8 Akter mellandäcks-platser å
120 r:dr, 4 fragter 3840: —
Obs. Afgiften till Slyrmans-  messen 80 r:dr.
3:o 20 Förrums-platser å 50 r:dr,
4 fragter 4000: —15840: —
Obs. Egen mathållning, öfrigt lika med
New-Yorks Paket.
Bidrag af allmänna medlen årligen, dock un-  der de första 3 åren 8000 r:dr  6000: —
50640
Inkomst-öfverskott
29911
24
Afgår 5 proc. kapplake af brutto-inkomst . 2200: —
samt 50 proc. af brutto-inkomsten för lägre
fragter m. m
22320: —
24520
Antagligt öfverskott
5391
24
Om Paketen på ut- och hemgående angörer En-  gelsk eller Fransysk hamn skulle troligtvis några passa-  gerare från dessa ställen vara att emottaga eller af-  lemna.
Paket emellan Götheborg och llio Janeiro.
O
Arliga utgiften för samma slags fartyg som de före-  gående
20728
24
300
Den 30 December f. m.
Banco.
Kalkyleradt maximi-belopp af inkomst:
200 Kommerce-läslers drägt å 400 Tons å 2 £t per
Tons 3 fragter per är  14400: —
l:o 10 Hyttplatser å 200 r.dr, 3
fragter  6000: —
Obs. Afgiften till Kajutan 200
r:dr.
2:o 8 Mellan-akterdäcks-plalser ä
120 r:dr 3 fragter 2880: —
Obs. Afgiften till Styrraans-  messen 100 r:dr.
3:o 20 Förrums-platser å 50 r:dr,
3 fragter 3000: — i j 880: •—
Obs. Samma förhållande som i andra
Paketer.
Bidrag af allmänna medel
8000: —
34280
Anses böra ulga ständigt så högt
för den längre vägens skull.
Inkomst-öfverskott
Afgår 5 proc. kapplake till besättningen af
brutto 1110: —
samt 33 proc. af brutto-inkomst för lägre
fragter m. m  8666: 32.
13551
9776
24
32
Antagligt minimi-öfverskott
3774
40
Om Paketen angörer någon Engelsk eller Fransysk
hamn på ut- och hemgående skall troligtvis några pas-  sagerare från dessa ställen vara att emottaga, eller af-  lemna.
Paket emellan Götheborg och Alexandria.
Arliga utgiften för samma slags fartyg som de före-  gående
20728
24
Kalkyleradt maximi-belopp af inkomst:
200 Kommerce-läster å 400 Tons a 1 £t 10 per Tons
fartygen antages kunna göra 2 tourer fram och
tillbaka 28800: —
l:o 16 Hyttplatser, till Alexandria
å 150 r:dr, 4 fragter 9600: —
Obs. Afgiften till Kajutan för
hela vägen 125 r:dr.
2:o 10 Akter-mellandäcks-platser
'•el» vägen å 80 r:dr, 4 fragter 3200: —
Den 30 December f. m.
301
Banco.
Obs. Afgiften för hela vägen
till Styrmans-messen 60 r:dr.
3:o 20 Förrums-platser för hela vä-  gen 33 r:dr 16 sk. 4 fragter 2666: 32. 15466: 32.
Bidrag af allmänna medel årligen
6000: —
50266
32
Inkomsl-öfverskolt
29538
8
Afgår 5 proc. kapplake till besättningen . . 2210: —
samt 50 proc. af brutto för lägre fragter m. m. 22133: 16.
24343
16
Antagligt minimi-öfverskott
5194
40
En Tariff för passagetare-afgiften å mellanliggande orter sorn
af Paketen angöres på ut- och hemgående bör naturligtvis uprättas,
likasom för transporten af styckegods orter emellan. En
såd*n kalkyl har jag ej ansett nödigt att här införa, och kan ej
heller utan mycken svårighet verkställas.
Summariskt, Aproximativt Kostnads-Förslag.
Till New-York 6 Paketer att afgå en gång i må-  naden från hvarje station.
En Paket antogs kosta årligen  20728: 24.
5 D:o alltså ytterligare
103642: —
Kapplake tillsammans för 6 Paketer . . 9300: —
Kommisions-arfvoden m. m. 1000 r:dr,
per Paket  6000: —
Banco.
139670
223596
24
100 proc. af de 6 Paketernas kapacitet med
full last utgör
187596: —
Bidrag af allmänna medel å 6000 r:dr
per Paket  36000: —
Öfverskott
80 proc. af kapaciteten 187596 gör . . . 150080: —
Bidrag af allmänna medel å 6000 r:dr
per Paket  36000: —
83925
186080
24
Öfverskott
60 proc. af kapaciteten 187596 gör . . . 112560: —
Bidrag af allmänna medel å 8000 r:dr
per Paket  48000: —
46410
160560
Öfverskott
50 proc. af kapaciteten 187596 gör . . . 93800: —
Bidrag af allmänna medel ä 8000 r:dr
per Paket  48000: —
20889
141800
24
öfverskott
2129
2 4 [
302
Den 30 December f. m.
Man finnér af denna kalkyl alt Paketfarten icke
bär sig utan bidrag af allmännna medel förr än den
gifver 80 proc. af Fartygens kapacitet att taga last ocb
Passagerare.
Till S:t Bartelemy 6 Paketer att afgå 1 gång
i månaden.
En Paket antogs kosta ärligen lika med New-Yorks Pa-  keten alltså blir kostnaden för 6 Paketer 124370:24.
Kapplaken för de 6 Paketerna  13200: —
Kommissions-arfvoden m. m. ä 1000 r:dr
per Paket  6000: —
100 proc. af kapaciteten, full last utgör
för 6 Paketer  267840: —
Bidrag af allmänna medel för 6 Paketer . 36000: —
Ban c
143570
303840
0.
24
Öfverskott
80 proc. af kapaciteten gör
214272: —
Bidrag af allmänna medel
36000: —
160269
250272
24
Öfverskott
60 proc. af kapaciteten gör
160704: —
Bidrag af allmänna medel  36000: —
106701
196704
24
Öfverskott
50 proc. af kapaciteten gör
133920: —
Bidrag af allmänna medel å 8000 r:dr
per Paket
48000: —
56133
181920
24
Öfverskott
40 proc. af kapaciteten gör
107136: —
Bidrag af allmänna medel ä 8000 .... 48000: —
38349
155136
24
Öfverskott
Till Rio-Janeiro 4 Paketer afgående hvar-  annan månad eller med 60 dagars mellantider.
Fyra Paketer kosta ärligen i underhåll . . 82914: —
Kapplaken till Besättningarne  4440: —
Kommissions-arfvoden 1000 r:dr per Paket 4000: —
100 proc. af 4 Paketers kapacitet med
full last
105120: —
Bidrag af allmänna medel å 8000 r:dr
per Paket  32000: —
11565
91354
137120
24
Öfverskott
80 proc. af kapaciteten gör
84096: —
Bidrag af allmänna medel å 8000 r:dr . 32000: —
45766
116096
Öfverskott
24742
Den 30 December f. m.
303
00 proc. af kapaciteten gör  63072: —
Bidrag af allmänna medel å 8000 r:dr . 32000: —
Banco.
95072
Öfverskott
Man finnér af kalkylen att som väglängden gör att
ett snällseglande fartyg ej kan göra mer än 3:ne frag-  ter per år och ej mera än fyra fartyg böra antagas fä
tillfälle till god verksamhet, behöfs dock för en längre
tid ett årligt större Statsbidrag för Paketfartens underhåll.
Till s.Hexandria 6 pakeler afgående en gång i
månaden, angörande Malta på ut- och hemgående.
Sex Paketer kosta årligen i underhåll till-  sammans
124308: —
Kapplaken till besättningarna  13260: —
Kommissions-arfvoden å 1000 r:dr .... 6000: —
100 proc. af kapaciteten, full last gör . . 265596: —
Bidrag af allmänna medel
36000: —
3718
143628
301596
Öfverskott
80 proc. af kapaciteten gör
212476: —
Bidrag af allmänna medel  36000: —
157968
248476
Öfverskott
60 proc. af kapaciteten gör 159357: —
Bidrag af allmänna medel  36000: —
104848
195357
Öfverskott
50 proc. af kapaciteten gör
132798:
Bidrag af allmänna medel
36000: —
51729
168798
Öfverskott
40 proc. af kapaciteten gör
106238: —
Bidrag af allmänna medel å 8000 r:dr
per Paket
48000: —
25170
154238
Öfverskott
10610
Vid jemförelse af kalkylerade inkomster af Passagerare och
afdragen för fragtbrist vid kolumnens slut, finner man att afseende
är gjordt pä en sådan omständighet, alt skeppen i början uptagas af litet
passagerare-antal. Till exempel å en New-Yorks Paket, kalkyleras
under äret full passagerare-antal till 144 fördelade på fyra fragter,
— inkomsten deraf (ill 12060 r:dr 32 sk.; men om blott tredjedelen
af antalet, eller 48 kunna påräknas under hela året äfven då
paketfarten en lid fortgått, så, om fragterna ej för mycket sjunka
under det kalkylerade medium af 1 £t per Ton för allt slags gods,
export och import sammanslagne, det jag icke tror blifver fallet,
liksom att fragter icke skola saknas då varorna kunna vara mera
304
Den 30 December f. m.
till hands när afgångstiderna äro reguliera, lemnar dock trafiken,
oaktadt ett långsamt ökande af passagerare-inkomsten, en sådan behållning
att paketfart kan uprätthållas om de bidrag af allmän
na
medel jag vågat föreslå skulle af R. St. bifallas, till dess det
jemna Kommunikationsmedlet är kändt och allmännare begagnadt.
Än i dag anvisar kongressen i Förenta Staterna betydliga summor,
som bidrag till nya Paketliniers öpnande, ehuru sådana redan finnas
i enorma skalor tilltagna, och tyckas vara så lockande för spekulationen
och kapilalcrna att Staten icke skulle der behöfva mellankomma
med understöd. Men man ser dylika saker i annat perspektiv
i Amerika än här i Sverige.
Det kan sannerligen icke falla mig in att tro, det R. St. nu
genast skola fästa afseende på denna plan alt etablera en regulier
paketfart, men jag har önskat att framställa idéen så godt jag Kan,
stödd på de facta sorn jag funnit uptecknade af en ganska erkänd
authoritet, Mac Culloch — och vill blott anhålla, att R. o. Ad.,
som så liberalt understödt den visserligen ej mindre problematiska
frågan om Jernvägars anläggande i stor skala, ville bifalla syftemålet
för denna motion: Alt de första Irenne uren 8000 r:dr ock
sedermera en längre tid 6000 r:dr, ärligen, såsom Statsbidrag
lemnäs det bolag eller enskilt man, som vill uprälta en
regulier paket fart i endera, eller samfällt de här ofvan upräknade
linierim, med de villkor som ligga till grund för
verkställigheten.
Det torde slutligen lillåtas mig att visa hvilka fördelar en utvecklad
paketfart skulle tillskynda K. M:s Flotta då Paketerna föras
och bemannas af dess Officerare och manskap. De 22 Paketer sora
å de fyra linierna skulle användas, behöfva 22 befälhafvare af Officers-grad
och 22 förste Styrmän af lägre Officers-grad; 22 Underofficerare
från Styrmans- och 22 frän Skeppare-korpserna; 132
Matroser och Jungmän och 264 Båtsmän utom 44 Kockar, och
hela detta antal hållas i ständig verksamhet till sjös. Om då
båtsmännen, som så väl behöfva sjömansdaning, kommenderas
på en gång tvenne år och de bästa matros-ämnena på
förhand utletas bland denna Flottans fasta korps; så skulle slutligen
en elite af minst 1000 man fullgoda matroser bildas och utgöra
kärnan af Örlogsbesättningarna, jemte den värfvade malros-korpsen.
Matros- och Jungmans-korpsen frage äfven ett behöfligt tillfälle till
praktisk utbildning och förstärkning af sina knappa villkor, då mera
än tredjedelen af densamma skulle komma alt ständigt vara i
verksamhet på sjön. Med ett ord: det anslag till Flottans exercise
som nu alltid skall blifva otillräckligt att åt en till större delen alldeles
rå massa, tagen från plogen, icke allenast bibringa hela den
vidlyftiga tjensteutöfningen inom örlogsrelingarna, ulan ock de alidia
första elementerna af Sjömanskap, skall blifva vida drygare och
lemna vida mer tillfredställande resullater, då manskapet dessförinnan
och emellanåt få tillfälle att blifva utbildade sjömän. Likaså
skola flottans Officerare, hvilka så sällan få tillfälle lill sjömannadaning
i yngre år, helst nu, sedan tjenstgöring å Kofferditlottan är
så godt som förbjuden, finna ett ypperligt tillfälle att tidigt och på
eget
Den 30 December f. m.
305
eget ansvar föra befäl, — det enda medel som göra dem till raska
sjömän, — och deras lid skall blifva nyttigare använd å den yttre
paketfarten än att såsom Befälhafvare på våra Ångfartyg skaffa sig
emploj vid de inre kommunikationerna.
Begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr Printzensköld, Axel, inlemnad sålydande
motion:
Redan vid 1844 års riksdag började, som jag tror, R. H. St.
fästa upmärksamhet på det missförhållande, som upkommit derigenom,
alt för afsändandet kring land och rike af dagbladen, hvilkas
vidd på de sednare åren i förvånande grad tilltagit, ersättningen till
Statsverket icke vuxit med tidningsnumren i storlek, utan stod på
samma punkt som vid den tid lidningsformatel lill arealen i allmänhet
icke öfversteg hälften utaf ett ark tryckpapper af vanlig sort.
Följden häraf blef att stämpel-afgiften för tidningsbladen i någon
mån höjdes, men detta oaktadt har denna afgift ännu icke, åtminstone
enl. min tanke, blifvit förstorad lill det belopp den rätteligen
borde vara.
Med hänseende till den utsträckning tidningsläsningen i allmänhet
erhållit, den stora qvantitet dagblad, som derför måste, så
alt säga, konsumeras samt det i hög grad ökade besvär, som dessa
förhållanden framkallat för postverket, vågar jag alltså föreslå,
det beloppet af stämpeln af hvarje tidningsnummer af 150 qvadratdicimaltums
innehåll måtte höjas till Iva runstycken och i samma
proportion åsältas tidningar af större areal.
Jag anhåller om remiss å denna min motion till vederbörligt
Utsk.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Uplästes en af Hr Akrell, Carl, inlemnad sålydande motion:
Vid riksdagen 1809 lieslöto R. St., att ett Kronohemman,
kalladt Tofta, beläget i Adelsö socken, Färentua härad och Stockholms
län, skulle, på auction, lill Skatte försäljas, med bibehållande
af sin d. v., till största delen, indelta ränta.
Med anledn. af denna försäljning, de vilkor som dervid fästades
och de förhållanden som deraf upkommit, får, till H. R. o. Ad.,
jag vördsamt anföra följande:
Tofta hemman, fordom 3 mant. Säteri, tillföll Kronan vid
Carl XI:s reduclion samt skattlades och förmedlades till ett mant.
1696 Det blef Åboledigt 1765 och upläts derefter, ända lill
1809, såsom lifstids donation åt betjeningen vid de K. Ilof- och
Stallstaterna, likväl med undantag af hemmanets skog, som ansågs
behöflig för Kungsgårdarna Svartsjö och Drottningholm. Skogen,
såsom skattlaggd tillika med hemmanet, fortfor dock att anses såsom
dettas tillhörighet, ända lill 1794, då den, på Landsfös öfver
2 H. 20
30G
Den 30 December f, m.
Svartsjö län befallning, och i strid med K. M:s året förut gifna
resolution, afrösades från hemmanet, affaltades på karta och förklarades
vara kronopark.
Denna åtgärd lärer förmodligen gifvit K. Kammar-colhm anledn.
alt, utan vidare undersökning om den förmenta Kronoparkens
tillkomst och natur, vid hemmanets försäljning är 1810, densamma
derifrån undantaga, fastän sådant icke äskades af R. St. eller anbefalldes
af Konungen, och icke heller lagligen kunde ske, enär
R. St. beslulit alt hemmanets ränta, i hvilken skogen var inbegripen,
skulle oförändrad bibehållas.
Någon tid efter hemmanets försäljning anhöll den nya egaren
att äfven fä lill Skatte lösa den frånskiljda skogen, såsom utgörande
hemmanets tillhörighet, och för hvilken han var förbunden att
allt framgent skatta; men sådant afslogs, på grund af auctoriteternas
upgift örn skogens omistlighet för Kungsgårdarna. Någon undersökning
om beskaffenheten af denna omistlighet kom likväl icke ifråga
förr än 1828, dä vid verkställd laga syn utröntes och vitsordades,
att skogen vore i hög grad vanvårdad och förstörd, samt, af flera
upgifna skäl, för Kungsgårdarna af nästan ingen nytta.
Med anledn. deraf väcktes, vid riksdagen samma år, motion
om skogens försäljande, såsom för Kronan i alla afseenden förmånligast,
hvilket ock af Stats- och Ekon.-Utskm tillstyrktes samt af
Borgare- och Bonde-Sl:n bifölls, men afslogs af Adeln och PresteSt.
, på grund af, i dessa Stånd afgifna, missledande upgifter i
ämnet.
I dess ställe blef berörde skogspark, år 1830, utarrenderad på
30 år, till egaren af Tofta hemman, mot en successivt ökad arrende-afgift
af 29| till 421 fammr ved, en afgift som, efter hvad erfarenheten
visat och hållna besigtuingar vitsordat, medför skogens
totala förstöring innan arrendeårens utgång. Härtill kommer en
ränta af vid pass 00 r:dr hvartill skogen är skattlaggd, som af
Tofta hemman fortfarande måste erläggas och som, för de förflutne
40 åren redan upgår till ett sammanräknadt belopp af omkring
2400 r:dr b:co.
Nu varande egare af Tofta hemman och arrendator af oflanämnde
skogspark, afgaf sisth år cn underd. ansökan att densamma
få inlösa till skatte mot en erbjuden lösesnmma af 3600 r:dr
b:co hvaraf räntan ä 5 för 1 Othild, utgör värdet af 36 famnar ved
eller medeltalet af den för hela arrendetiden bestämda årliga afgiften.
Denna underd. ansökan, som, med deri erbjudna vilkor, icke
af K. M. i nåder bifallits, har enhälligt blifvit tillstyrkt af Kammarcolhm,
Stath.-emb. å Drottningholm, Landsh.-emb., Kronofogden
och Hof-Jägmästaren, förklarande derjemte Kammar-colhm alt ifrågavar
skogspark, såsom Tofta hemman af ålder tillhörig och under
dess skattläggning inbegripen, icke kunde rättvisligen på auction
försäljas, utan borde af Tofta egare få lösas och med detta hemman
återförenas.
Med det nu vördsamt anförda har icke varit någon afsigt att
väcka klander öfver styrelsers och embetsmyndigheters tillgöranden,
ännu mindre att påkalla R. St:s pröfning och ogillande af redan
Den 30 December f. nr
307
fattade beslut. Jag har blott ansett en historik öfver målet vara
behöflig för att, på grund af upgifna förhållanden, kunna för R.
St. framlägga ett vördsamt förslag som, efter min öfvertygelse, och
på grund af noggran kännedom om lokala förhållandena, är till
K. M:s och Kronans sannskyldiga fördel ledande, på samma gång
som en enskilt persons lagliga och billiga anspråk derigenom upfyllas.
Mitt vördsamma förslag är nemi., det täcktes R. fl. St.
besluta:
l:o Att Tofta hemmans, vid försäljningen fråriskiljda skog,
den nu s. k. Adelsö kronopark med derå belägna Skogvaktarboställe,
fordom såsom torp lydande under hemmanet, måtte af Tofta
hemmansegare få till skatte lösas och med hemmanet återförenas,
och alt i följd deraf del nu gällande år 1830 ingångne arrendekontrakt
måtte till kraft och verkan uphöra.
2:o Att lösesumman måtte af tillförordnad synerätt bestämmas,
efter hållen laga besigtning och värdering af skogsparken.
Eller ock: att denna summa beräknas till ett kapital hvars ränta,
å 5 för 100:det utgör värdet — efter medium af 5 års markegångspris
— af 42j famnar ved, tall och gran, det högsta arrendebelopp
som, efter nu gällande kontrakt af skogen erhälles under
de sista 10 åren 1851 —1860.
Efter sistnämnde beräkning skulle lösesumman upgå till nära
4000 r:dr b:co, en summa som visserligen öfverstiger värdet af
denna obetydliga, till största delen, uthuggna skogspark, och som,
under andra förhållanden än de nu anförda, icke skulle kunna bekommas.
Genom erhållande af en sådan lösesumma skulle kungsgårdarnes
nu egande inkomst af skogen vara för alla tider betryggad,
hvaremot om n. v. arrende måste fortfara, skogen vid dettas slut
skall vara helt och hållet nedhuggen och den återstående stenbundna
och bergiga marken vara utan synnerligt värde och icke
gifva någon afkastning, förr än i en aflägsen framtid.
■lag anhåller om remiss af denna min motion till Stats- och
Ekon.Utsk:n, förbehållande mig att till dessa Utsk. få afgifva de
autentika handlingar som till målets pröfning och fullständiga utredning
kunna erfordras.
Begärdes bå bordet.
FIr Königsfeldt, Wilh. Dan. Salomon, hade inlemnat
en motion af följande innehåll:
Att visa det menniskokärleken i allmänhet och närvar, tidsförhållanden
isynnerhet högligast påkalla alla uptänkliga åtgärder,
för alt söka inskränka brottslingarnes antal, vore visserligen ett rikt
ämne för en intressant afhandling, hvilken jag likväl anser öfverflödig
inom denna församling, hvars uplysta medlemmar icke kunna
undgå att redan hafva insett det högst trängande behofvet af all den
mellankomst i berörde afseende, som är i samhällets förmåga. Men
deremot finner jag mig upmanad att önska upmärksamhetens rik
20*
-
308
Den 30 December f. rn.
lande på ett till närande ändamål bidragande medel, som, foster
af den nyare liden, torde vara mindre kändt, skärskådadt och värderadt,
än det verkligen förtjenar. Jag menar s. k. Räddningshus
för vanvårdade barn; och anser jag lämpligt, att, innan jag närmare
nalkas mitt nu föresätta mål, här intaga utdrag ur en upsats
i tidningen Dagligt Allehanda N:o 82 föi år 1844, så lydande:
”Att räkna från Kains tid, då det första egentliga brottet begicks,
ända intill den närvar., har väl ingenting öfver hela vida
verlden varit mera försökt, än att genom beröfvandet af friheten
och medelst annan sträng behandling förbättra de vanartade. Till
hvilken ringa grad detta lyckats, derom vittna alla tiders, alla länders
historia och erfarenheter. Den proc. samhället erhållit i verkligen
nyttiga och rättskaffens medlemmar af det antal, som varit
inneslutet i fängelser och korrektionshus, har tyvärr icke varit särdeles
stor. Statsmännen, menniskovännerne hafva visserligen —
isynnerhet i nyare tider — haft all möda osparad, för alt på en
gäng öka det humana och verksamma i de moraliskt fallnes behandling,
men det oaktadt har alltid så mycket hardt qvarstått i
det förra och så mycket önskvärdt felats i det sednare, att stor
ofullkomlighet alltjemt likväl vidlådat äfven de mest prisvärda sträfvanden
i denna riktning. Föreställningen derom, att den brottslige
kunde tillrättavisas, göras nyttig och god under åtnjutande af,
snart sagdt, fullkomlig frihet, var således någonting så helt och hållet
oerhördt, någonting så rakt motsatt allt hvad som i denna verlden
tänkt och praktiseradt varit. Icke derför underligt, om försöket
alt med Adams mest. urartade barn följa en helt annan method,
årtusende dröjt, om den blifvit förbehållen åt en tidpunkt,
då menniskoslägte! hunnit en i alla afseenden förut aldrig upnådd
bildningsgrad. Icke en gång underligt, om ännu mängden afmenniskor
betvifla denna methods företräde i utförandet, resultaterne.
Tillfälle saknas likväl numera icke att genom åtskilliga skrifter så
väl brochyrer som tidningsartiklar, öfvertyga sig, det man på flera
ställen utomlands, med en alldeles förvånande framgång, användt
den mildaste behandling i Räddningshus för vanvårdad ungdom.
Sverge har, för hitförandet och första utförandet härstädes af detta
sätt, att tacka den man, som, med egna och andras betydliga upoffringar,
grundlagt Institutet i Räby nära staden Lund. Han har
icke sparat tid, möda och kostnader för att personligen i Hamburg,
Marseille och flerstädes sjelf se och utforska den välgörande verkan
af mildhets och frihetssystemet, hvilket redan visat så lyckliga regn)
later vid den inrättning, hvars fader lian i dubbelt afseende är.
Der finnas inga celler, inga jerngaller, ingenting som lillkännagifver
tvånget och stränghet. En fristående byggnad omgifven af trädgårdar,
åkrar och ängar — de unge invånarnes arbetsfält — förnöjer
den lill stället ankommande åskådaren med en lika treflig
anblick, som tillgången inom sjelfva inrättningen skänker tillfredsställelse
åt forskaren. Och likväl finnas här i naturens fria sköte
barn och de som redan hafva upnått ynglingaåren, hvilka Häradsoch
länshäkten icke varit tillräckliga att innestänga; de, som flere
gånger blifvit afstraffade för större stölder och andra svåra vanarter,
Den 30 December f. m.
309
utan att ens göra ett försök till rymning, och deribland sådane, ont
hvilka auktoriteterne på de ställen, ifrån hvilka de kommit, förutsagt
att det skulle blifva omöjligt qvarhålla. Men desse, som merändels,
i brist på vårdande händer, svältande, frysande och i alla
afseenden hjelplösa, blifvit utkastade att idka tiggerihandtverket, åtminstone
saknat en ordentlig och sant christlig upfostran, desse,
beträdande brottslingens bana, idkeligen hardt behandlade, som genom
en beständig åskådning af rysliga fängelserum, straffinstrumenter,
hotande händer och anleten, fått en skygghet och en fruktan
för alla menniskor, åtföljd af en verlig förhärdelse: desse säga vi
— otta förberedde af det goda ryktet om den räddningsanstalt,
som vill emottaga dem, komma, dä de komma dit, likasom i en
ny verld. Faderliga händer räckas dem, vänliga ansigten möta dem,
beständiga, men icke tryckande, efter hvars och ens fallenhet och
lust omvexlande arbeten på fältet och i verkstaden, förenade med undervisning
i läsning, skrifning och räkning, framför allt i bönen
till och läran om det högsta väsendet, uptaga hela den tid, som
icke naturen ulkräfver till oumbärlig hvila. Tillfällen lemnäs att
i sparbössor och i närgränsande stads sparbank, medelst små belöningar
för utmärkt flit och någon gång genom besökandes gifmildhet,
samla en liten egendom åt den på nytt födde, som nu
näres och, så till sägandes, drifves af begäret att en gäng blifva en
fri, nyttig och god medlem i samhället. Oell allt detta tilldrager
sig, säborn redan anmärkt är, under åtnjutande af full frihet, och
utan att något synes eller erfares, som har den ringaste anstryking
af fängelset. Men äfvensom i den bästa moders barnkammare ett
litet instrument för vissa fall finnas bakom spegeln, så saknas icke
här kraftfull allvarsamhet, om den behöfves.”
Afsigten med uprepandet af denna gamla tidningsupsats är,
alt derigenom gifva en bättre anledn., än den jag med egna ord
skulle kunna åstadkomma, till ett noggrannt begrundande af den
stora ofullkomlighet, som vidlåder det till brottslingars förbättrande
i alla lider följda stränghetssystem, af mildhetssystemets verksamhet
och af orsaken till densamma. Om, beklagligen, en så mild
behandling, som den, om hvilken nu frågan är, icke är användbar
med äldre brottslingar, så låtom oss likväl ej underlåta att begagna
den der, hvarest den redan visat sin tillämplighet, en god, en välsignelserik
verkan. Den är mångenstädes vitsordad bland de vanvårdade
barn, som varit nog lycklige att i Räddningshus blifva uptagne,
och de vilsekomne upväxandes förbättring, deras ombildning
till rättskaffens och nyttiga menniskor, är, om icke att helt och
hållet utrota, åtminstone att (ill en högst betydlig del förminska
och försvaga den plantskola, från hvilken fängelserne hemta sin
befolkning — en befolkning, som till vedergällning för de ofantliga
npoffringar den kostar Staten, endast dagligen tillväxer och, i
en lätt verkställd förening med den stora hop, som nu mer än
någonsin, står på samhällets lägsta trappsteg med färdigt gevär och
roflystna blicken riktad åt höjderna, hotar med en öfversvämning,
kanske farligare än den Attilas och Tamerlans horder i forntidens
stater åstadkommo.
310
Den 30 December f. m.
Äfven inom vårt land hafva ifrågavar. inrättningar ådagalagt
sin verksamhet derigenom, alt af de 27 gossar, som under de sex
sednast förflutna åren utgått från Råby, endast tvänne återfallit till
brottslighet, och blott en har under samma tid derifrån afvikit utan
att dit återvända eller kunna ertappas. Någon fullständig upgift på
de många Räddningshus, som finnas utomlands och på den talrika
personal, som i dem vårdas, är jag ej i tillfälle att lemna, men
känner likväl med visshet alt i Frankrike äro minst 17 sådana Instituter,
af hvilka det i Meltray år 1847 vårdade 500 harn. I
Wurtemberg funnos 1845 22 Räddningshus med 1,061 barn, i
Schweiz 20, i Tyskland 16 och i Danmark 2:ne.
Behofvet, nyttan och verksamheten af ifrågavar. Räddningshus,
tror jag derföre icke fordra vidare utveckling och bevisning, utan
anser jag mig redan hafva sagt nog för att med största skäl hysa
den önskan, att åtminstone ett sådant i hvarje af rikets län måtte
tillkomma, och se der mitt med denna framställning åsyftade ändamål,
för hvars upnående statsmedel äro lika oundgängliga som,
enl. min öfvertygelse, på bästa säll använda, dä det icke undfaller
mig att en del af dem, hvilka härtill erfordras, torde kunna göras
tillgängliga inom sjelfva anslaget till fångstyrelsens disposition. Icke
sällan ser man unga förbrytare, som i st. f. att till förbättring kunna
insättas i räddningshus, inneslutas till ytterligare undervisning
och fullkomnande på lasternas väg bland de äldre och utlärda brottslingarne
i de allmänna fängelserne. Tag hvad desse vilseförde,
men ännu ej borttappade, skulle kosta af fångmedlen til! deras inaccordering
i Länets blifvande Räddnings-institut, hvilket förfarande
icke ökar Statens utgifter. Men onekligen påkallas också särskilda
anslag för bildande af fond lill sådane Räddningshus inom hvarje
län samt till deras underhåll, och får jag förslagsvis antyda den
betydliga tillgång, sorn skulle vinnas, om vid inträffande dödsfall,
jemte den vanliga fattigproc., äfven en half proc. afsättes till här
åsyftade ändamål. Dessutom synes en personell afgift af hvarje
mantalsskrifven person inom länet, i förening med ett passande
statsanslag böra kunna påräknas till något så välgörande, att det
icke allenast räddar dem, som äro på vägen att för tid och evighet
gå helt och hållet förlorade, utan till och med genom de lätt
insedda verkningarne pä en framtid, då skall förminska Statens utgifter
medelst de färre brottslingar den till följd af deras plantskolas
inskränkning, nödgas underhålla. Sannerligen har landets
pung öpnats för syften af mindre värde än detta. Griper Staten
med värma och kraft saken an, skall säkerligen också den enskilda
välgörenheten icke förbise alt i detta filantropiens tidehvarf offra på
det altare, der den irrande inviges till sedlighet, till sitt eget och
samhällets bästa.
Förgäfves må man anmärka alt de folk- och småbarnsskolor
samt den på papperet väl ordnade fattigvården, som i sednare tider
tillkommit, skola undanrödja behofvet af räddningshus, medelst den
goda inflytelse skolor och fattigvård hafva på ungdomens upfostran.
Att förneka denna inflytelse helt och hållet vore orätt och otacksamt,
men en forskande blick i samhällets djup skall uptäcka att
Den 30 December f. m.
311
den tiel är långt aflägsen, då inga barn finnas, som behöfva att räddas,
emedan de aldrig för faran varit blottställda. Det är för känslan
uprörande alt se de med jernbelagda uslingar tungt lastade
vagnar, som skrida vägen fram till fängelserne, och bland dessa
äldre brottslingar, flere deras barn, sorn förhärdelserne och liandklåfvarne
hindra att räckas en vårdande föräldrahand och dem ingen
kommun är skyldig att emottaga. Sätt äfven dessa i länets
räddningshus, hvilket, enl. hvad brukligt är utomlands, bör så inrättas,
att det har afd.T, familjer kallade, deri också de intagas,
som, ehuru ej ännu skyldiga lill egentliga förbrytelser, likväl äro
så utan all vård alt endast den öfver hela den syndiga jorden utsträckta
osedlighetens skola står dem öppen. Och skulle någon
gång det kanske mer önskvärda, än i sjelfva verket uphinneliga
förhållandet inträffa, att räddningshus alldeles icke behöfvas, så är
visserligen ej den kostnad och möda, som emedlertid på deras underhåll
blifvit använda, bortspilla. Hvad som i en så lycklig tidpunkt
af dem förefinnes i byggnader, fast och lös egendom, kan
säkerligen på annat sätt för Staten göras gagneligt, om man så vill,
realiseras, sedan det burit den största tänkbara ränta — den mest
vanlottade delens af menniskoslägtet förädling.
Antagande att erforderlige medel för berörde ändamål kunna
anskaffas, anser jag dermed likväl svårigheterne vid tillvägabringandet
och organiserandet af ändamålsenliga räddningshus långt ifrån
öfvervunna. Obekantskapen i vårt land med sådana inrättningar,
lärer icke så lätt kunna öfvergå till den kännedom af ämnet, som
måste egas af dem, åt hvilka organisationsarbetet updrages. Om
till en början befattningen dermed öfverlåtes åt en komité, som
dels, genom de flere både på Svenska och isynnerhet pä främmande
språk ulkomne afhandlingar ang:de räddningshus, och dels medelst
kommunikation med direkt, öfver Råby institut samt kanske äfven
med föreståndaren vid något utrikes, inhämtar uplysningar, torde
pä sådant sätt den behöfliga sakkännedomen bäst kunna vinnas.
Rom, ej eller Riksmuseum byggdes på en dag, men om anslagen
till räddningshusen, i likhet med hvad som skett för museum, genast
beviljas, så kan tillräcklig fond för dem vara tillgänglig, då
verkställighetens dag inträffar, då ännu ett bevis — kanske det
vackraste af alla — kan ådagaläggas derpå, att Svenskarne icke allenast
i klädningsprydnader, i möbler och bordets läckerheter m.
m. dylikt efterfölja utländniugen, utan ock i humanitet och samhällsförbättring,
icke allenast införa utlandets kostbara viner, ulan
ock detsammas välgörande institutioner. Så, i likstämmighet härmed,
tänkte och handlade en ädel menniskovän och räddningshuset
Råby upstod. Det bör äfven på sitt blad i historien stå såsom
det första i sitt slag inom vårt land, och detsammas stiftare med
största skäl kallas ”Sveriges Fellenberg”. Malmöhus län har således
redan sitt räddningshus, tillkommet och underhållet icke på
Statens bekostnad, utan hufvudsakligast genom stora upoffringar af
samma välgörare, som haft tid, nit och möda osparade, för alt på
åtskillige utrikes orter inhämta noggrann kännedom om dylika menskligheten
hedrande verk och att göra ett vackert exemplar deraf in
-
312
Den 30 December f. m.
hemskt. Den enskilda välgörenheten i den omgifvande orten och
äfven af en och annan aflägset boende menniskovän, har visserligen
också dertill lemnat bidrag, Slaten endast 1000 r:dr, använda
till understöd åt en person, som utrikes skulle samla erfarenhet i
lärarekallet vid räddningshus. Billigt och fullkomligt ändamålsenligt
är derför, att om mitt här gjorda förslag lyckas vinna framgång,
de statsmedel, som i berörde afseende tillkomma nämnde
län, anvisas till förmän för Råby, der redan befintliga byggnader
beqvämligen medgifva inrymmandet af ett betydligt större antal
barn, än som med nuvar. årliga tillgångar till underhåll, der kunna
vårdas. Ett ypperligt tillfälle lemnar också detta institut till öfning
för blifvande lärare, till ledning för dem, som behöfva att se huru
förfaras skall, för alt utan galler och tillbommade celler qvarhålla
och tämja de förvildade; men lika förnöjande det är alt se dessa
barn i sitt nya tillstånd, äfvenså nedslående är det alt brist på årliga
underhållsmedel lemnar många tomma rum vid sidan af deni.
Att beklaga är det när den enskiltes omtanka och upoffringar för
allmänt bästa icke understödjas af det allmänna. Om derföre mitt
förslag icke i dess helhet vinner bifall, kan jag såsom modifikation
deraf, icke undertrycka den öfvertvgelsen att statsmedel åtminstone
böra anslås serskildt för Räby, i hvilket fall det torde
vara lämpligt att af vederbör, direkt, inhemta uplysningar om huru
stort antal barn der kan inrymmas utöfver det, som genom inrättningens
egna tillgångar underhålles, och om årliga kostnaden för
hvarje barn. Med ett ord: i Råby hafva vi en normalskola; den
förtjenar upmuntran, dess stiftare fäderneslandets, en efterverlds
tacksamhet.
Kanske bör, just då dessa ord rättvisligen uttalas, icke lemnäs
onämndt, att åskådaren torde skygga tillbaka för kostnaden, när han
ser den ståtliga byggnaden vid Räby, men derföre bör också anmärkas,
att om en enskild man, som dertill har förmåga, understödd
af en annan välgörare genom gåfvan af ett betydligt byggnadsmaterial,
velat tipoffra något på mera prydlighet, än det egentliga
ändamålet nödvändigt fordrat, så följer icke deraf att så skall
ske då Statens medel anlitas. Medgifvas bör att för räddningshus
ändamålsenliga byggnader kunna upföras af mindre kostbarhet än
dc vid Råby. Och då jag nu tillfogar den min åsigt, att de räddningshus,
jag här föreslagit, icke böra anläggas i städer utan på
landet, äfven af det skäl alt barnen må hafva tillfälle att öfva sig
i vanliga landtmannasysslor, så är jag färdig med den anhållan,
att denna min motion måtte till vederbörligt Utsk. remitteras.
Begärdes på bordet.
Frih. Cederström, Rudolph, anförde skriftligen:
Till motionerne om husagas afskaffande anhåller jag vördsammast
få foga några anmärkningar, alt åtfölja den redan beslutade
remissen till vederbörligt Utsk.
Först och främst får jag hänvisa till Lag- och Ekon.Utsk:ns
afstyrkande utlåt, vid sistl. riksdag i enahanda, då väckte, fråga.
Den 30 December f. m.
313
Utsk:n, i hvars arbete jag hade äran deltaga, hafva nemi. i största
korthet, men som det vill synas, ganska grundligt motiverat sin
mening, som ock af R. St. godkändes. Huru skulle det väl vara mera
nödigt nu, att åvägabringa en dylik lagförändring? — Aro tjenstehjonen
numera vordne så felfria, så nitiska i sin tjenst, så beredvillige
i sina åliggandens fullgörande, eller hafva måhända husbönderne
ådagalagt något märkbart missbruk af sin nuvar. rättighet,
så att ett uphäfvande deraf kan vara erforderligt? — Det tyckes
tvertom, som det humana bemötande, som motionärerne förmäla
sig åsyfta, de facto allmänneligen existerar emellan husbönder
och tjenare: men det äger rum just under inflytelsen af n. v. stadganden,
som, hälst deras möjliga missbrukande kan vedérbörl. åtalas
och blifver då lagligen bestraffadt, f. n. har karakteren af en
hälsosam varning, vissell, bättre och mera välgörande för tjenstehjonet,
än hvad en tätt och ofta skeende upsägning och ombyte
skulle vara. — Men man vill icke hafva några patriarkaliska förhållanden,
icke någon allvarlighet, icke någon sträng ordning rådande
i familjen; hine ilise laerinia;! — Jag åter vill bibehålla
dem, så vidt möjligt, både i familj och stat. Den kosmopolitiska
åttan, alt antaga andra länders sedvänjor gäller för mig vida mindre,
än bevarandet af våra fäders lagar, med hvilka folkets seder
och föreställningar stå i nära samband. Landet må ej svida för
stadsbons mildhet eller flathet i åsigter. Vare nog sagdt. — Redan
i ett föreg, plenum hafva i frågan sig yttrat en utmärkt statsman
äfvensom en erfaren jordägare. — Hvem nitälskar ej för den
ringa och tjenande klassens bästa? — Afven jag tror mig göra
det, på samma gång jag behjertar samhällets gagn, då jag vördsammast
hemställer att de afgifne molionerne må befinnas skäligen
böra lemnäs utan afseende.
Detta anförande skulle bifogas den i dag beslutade remissen
till LagUtsk. af Hr Granfelts, och Hr Hjertås ifrågavar. motioner.
IJ. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 2 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
314
Den 30 December e. m.
Måndagen den 30 December 1850.
Plenum kl. 6 e. m.
Justerades 5 prot.utdr. för denna dag t. m.
Ilr Hjerta, Lars, upliiste en sålydande motion:
I anseende till angelägenheten deraf att en ny lag för enskilda
hanker varder upgjörd, och dä så vidt jag kunnat förmärka,
någon motion derom ännu icke blifvit vid denna riksdag framställd,
föreslår jag vördsamt, att LagUtsk. ensamt eller i förening med
BankoUtsk., må lill R. St. inkomma med förslag till en sådan lag,
i närmaste öfverensstämmelse med de grunder, som beslötos af
Högv. PresteSt. och Hederv. BondeSt. vid sistförflutna riksdag; och
anhålles om remiss häraf lill nämnde Utsk.
Sedan denna motion, uppå derom af H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, framsfälld propos. blifvit remitterad till LagUtsk., samt
Hr Hjerta börjat upläsa en annan motion, anmälde sig och yttrade
Hr
von Hartmansdorff, Au g: Jag har blott velat hem
ställa,
huruvida icke Hr Hjertås motion, ronde lag för privatbanker
hade bordt remitteras lill Banko- och LagUtsk:n gemensamt.
I anledn. häraf yttrade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, att han,
med anledn. af det i 43 § Riksd.Ordn. intagne stadganden om behandlingen
af mål, hvarom ett Utsk. anses böra öfverlägga med
ett annat, hade föreslagit remiss af ifrågavar. motion endast till
LagUtsk., men nu finge enl. den derom gjorda begäran hemställa
om R. o. Ad. ansåge motionen böra remitteras jemväl till BankoUtsk.
(
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarjemte
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, anmälde sig och yttrade:
Hr Frih. o. Landtnäs framställda propos. om remiss af Hr
Hjertås motion till LagUtsk. har af R. o. Ad:n blifvit besvarad
med ja, derefter ett annat ärende förevarit. Då nu således Ståndet
redan fattat beslut, ronde Hr Hjertås motion, tror jag det icke
vara lämpligt, att förändra samma beslut. I sjelfva saken skulle
en förändring icke göra något, ty LagUtsk, äger att med BankoUtsk.
sammanträda när så behöfves eller Utsk. sä för godt linner,
men för att icke frångå den prisvärda regel, som R. o. Ad. alltid
följt, att aldrig uprifva något fattadt beslut, får jag hemställa, huruvida
vi icke vid detta tillfälle böra stanna viii hvad, som redan
är beslutadt.
Hr von Hartmansdorff: Jag vill icke tvista om en sak af
så ringa vigt som den förevar., ty jag är öfvertygad, att såväl R.
o. Ad. som de öfriga Stånden skola bevaka Bankens intressen, äf
-
Ben 30 December e. m.
315
ven om BankoUtsk. icke får rättighet att iakttaga Bankens säkerhet
emot intrång af Privat-bankerne. Jag har endast haft för afsigt,
att för Ståndet ådagalägga, att jag icke begått eu olaglighet genom
min framställning, hvarmed jag icke åsyftat annat än blott ett tillägg
till 11. o. Ad:s beslut, men icke något uprifvande deraf. Alt
Hr Frih. o. Landtm, så äfven npfattat saken, bevisas deraf, att han
på min framställning gjort propos. lill R. o. Ad.
Uppå härefter af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förnyad propos.
, beslöts att Hr ^Hjertås ifrågavar. motion skulle remitteras jemväl
till BankoUtsk.
Hr Hjerta fortsatte härefter upläsningen af följande 4 motioner
:
l:o
I de sednast utfärdade Fabriks- och Handtverks- samt Handelsordnrne
medgifves åt qvinnor, att för egen räkning idka åtskilliga
förut blott ät män förbehållne näringsyrken, utan att härvid är fästadt
vilkoret af enkostånd. Härigenom är en utväg öpnad äfven
för ogifta qvinnor alt försörja sig sjelfve med den slöjdfärdighet
eller handelsvana, som de i föräldrahuset eller i tjenst hos andra
kunnat inhemta, och att på samma gång bespara en tillgång för
sin framtid; i stället att, såsom hittills, bero af andra under helsans
och kraftens dagar, för att först viii annalkande ålderdom eller
åkommen bräcklighet öfverlåtas åt sig sjelfva, oftast under brist
och nöd, eller falla de allmänna barmhertighetsinrältningarna till
last. — Likaså kan en gift qvinna numera under äktenskapet fortfara
med den slöjd eller handel, hvari hon före sitt gifte vunnit
Insigt, och sålunda för egen del bidraga till sin och och sina barns
utkomst. ,
Dessa vackra ändamål, omisskänneligen åsyftade i de nya Näringsordningarne,
kunna dock endast ofullkomligt upnås under fortsatt
tillämpning af allmänna lagens stadganden om qvinnans rätt
— eller riktigare obefogenhet — alt vårda sin ärfda eller förvärfda
tillhörighet. En enka, om 16 år eger att sjelf råda öfver sig
och sitt gods; en gosse om 15 år eger att sjelf råda öfver hvad
lian sjelf förvärfvar, och vid 21 års ålder eger en man full myndighet
både öfver hvad lian älfver och förvärfver. Visserligen tillätes
den ogifta qvinnan äfven alt vid 15 år disponera öfver hvad
hon sjelf förvärfva! och vid 21 års ålder öfver både hvad hon ärft
och förvärft; men likasom genom en hånfull och grym parodi på
den motsvarande rättigheten åt mannen, tillätes henne icke detta
till hennes eget bästa, utan till andras, lill förmån för dem som
öfverlefva benne: lion får disponera öfver dessa sina tillgångar
såsom testamentgifverska. För hela hennes egen lifstid dömmer
deremot lagen (19 Kap. 2 § G.B.) henne till oafbrutet omyndighetstil
lstånd.
Det är nog att jemföra Allmänna Lagens stadganden i dessa
fall, med grunderna för den nya Närings-ordn:n, för att inse deras
316
Den 30 December e. m.
stridighet, och luiru långt fullkomligare de sistnämnde skulle kunna
tillämpas, om de förra ej lade hinder deremot.
För att bringa sammanhang och öfverensstämmelse i dessa delar
af lagstiftningen anser jag mig härmedelst böra föreslå, att qvinna
må ega vid fyllda 25 år makt att sjelf förestå sitt arf, och att.
efter fyllda 15 år, sjelf råda öfver hvad hon förvärfvar; äfvensom
att det må bero på henne sjelf, att vid äktenskaps ingående sluta
sådant förord, hvarigenom hon må lagligen anses såsom målsman
i afseende på den egendom hon före eller under äktenskapet ärfver
eller förvärfver.
Af denna anledn. föreslår jag, att 8 kap. 1 §:n G. B., 2:dra
mom. med uteslutande af orden: ”om annat än makarnes giftorätt
eller”, må erhålla följande lydelse: Ej må förord göras till
förfång för dem, sorn bättre rätt till egendomen å den tid
hafva; samt 9 kap. l:a § samma balk följande lydelse: Sedan
man och qvinna samrnanvigde äro, du. är han, der ej genom
förord annorlunda stadgadt blifvit, hennes rätte målsman och
eger således att svara för henne.
Om remiss af denna motion till LagUtsk. anliålles vördsamt.
2:o
Ii. 31 :s nåd. Fabriks- och Handtverks-ordning af d. 22
Dec. 1846 skall, genom det sedan långliga tider tillbaka efterlängtade
och yrkade erkännande den innehåller af en bland de första
och heligaste rättigheter i samhället, den att få försörja sig sjelf
med lofligt arbete, alltid komma att qvarstå i vår historia såsom ett
hedrande och oförgängligt minne af den Konung, som låtit utfärda
densamma. Syftemålet med denna författning motverkas likväl ännu
eller försvåras i ett fall ej så obetydligt genom stadgandet i dess
26 §, hvarigenom försörjningsrättens åtnjutande göres beroende af
en föreg:de serskild anmälan hos offentlig myndighet med tillhörande
lösen af tillståndsbevis. Då en sådan upgift eller anmälan i
alla fall måste ske vid mantalsskrifningen och lemnar tillräcklig
lednin för den blifvande taxeringen, sä synes en serskild ansökning
med deraf följande kostnader icke vara af nödvändigheten påkallad
eller tjena lill någon egentlig nytta annat än för de tjenstemän,
som åtnjuta sportlerna af nyssnämnda lösen. Deremot är
denna kostnad alltid mer eller mindre betungande för de vanligen
obemedlade personer, som skola söka en sådan rättighet.
Af denna anledn. föreslår jag vördsamt, alt 26 § af nämnde
Fabriks- och llandlverks-ordning må förändras till följande lydelse:
”Åstundan någon att, efter hvad i § 12 säges, handtverk
eller annan handtering, såsom försörjningsmedel, utöfva,
ege rättighet dertill, utan föregående anmälan”.
Om remiss af denna motion anliålles vördsamt.
3:0
Genom K. M:s nåd. Ilandels-ordn. af d. 22 Dcc. år 1846 är
rättighet till handels drifvande på landel tili öppen bod numera lil
-
Den 30 December e. m.
317
läten, men med den inskränkning, att sådant ej må ske inom 3
mils afstånd från närmaste köpstad.
Det är väl bekant hvilka fördomar förr varit rådande emot
rättigheten till fri handel i följd af oriktiga begrepp om eller bristande
upfattning af handelns egentliga natur och bestämmelse inom
näringslifvet, att närma producenten och konsumenten så mycket
som möjligt till hvarandra; fördomar, hvilka ännu icke öfverallt försvunnit
men likväl begynt aftaga, sedan man sett att den hittills
begagnade landthandel i allmänhet icke gjort städernas rörelse något
afbräck. Det är troligt att det varit af en viss varsamhet att
ej på en gång för mycket stöta dessa fördomar, intilldess de vederlädes
af erfarenheten, som Regeringen vid författningens utfärdande
icke ville tillämpa principen deraf i dess fulla utsträckning.
Numera synes dock grundsatsen kunna hyllas i sin helhet utan all
våda, hvarföre jag vördsamt vågar föreslå, att förbudet emot
handels anläggande pä landsbygden närmare än 3 mil ifrån
stad må försvinna ur författningen.
Det kan ej behöfva vidlyftigt bevisas alt det är en fördel för
enhvar, att kunna erhålla sina förnödenheter på så nära håll och
med så ringa tidspillan som möjligt, samt att en större behållning
på det hela, än man vanligen beräknar, skulle upstå om blott en
del kunde besparas af den arbetskraft för menniskor och dragare,
af gödsel för jorden, af dyrare förtäring isynnerhet af bränvin som
liortspilles på resor till- städerna för alt anskaffa hushålls-förnödenlieter,
hvilkas hela värde mången gång kanske är en småsak mot
nyssnämnda förlust. Huru mycket sådant måste betyda för det enskilda
hushållet kan redan skönjas af den vigt, som invånarne i en
större stad fästa vid att bo nära intill torgförsäljnings-platserna för
vighetens skull och af den skilnad i hushyra som betalas för boningsrum,
belägna närmare intill eller längre ifrån sådana platser.
Hvad betyder likväl afståndet inom olika delar af samma stad eller
det deraf följande besväret, emot hvad som eger rum för landtbon,
när upköp skola ske af artiklar, som endast fås i handeln. För
landtmannen skall således borttagandet af den ifrågavar. inskränkningen
ostridigt på många ställen blifva af stor fördel. Men det
är troligt, att äfven städernas handlande, till hvilkas förmån inskränkningen
blifvit gjord, utom det, att de icke hafva något positift
rättsanspråk på dess bibehållande, numera icke skola hafva mycket
emot dess borttagande, emedan dels den ökade trafik som derigenom
skulle upstå, på de allraflesta ställen skulle återföra en ökad
vinst till städerna, hvilkas handlande komme att blifva förläggare
åt handeln på landsbygden, dels också städernas handlande sjelfve i
de flesta fall komme att i första hand begagna sig af den större
handelsfriheten genom att anlägga egna utbodar på landet och derigenom
flytta sig närmare konsumenterna. Slutligen är det gifvet
att en bestämmelse på förhand om det afstånd, inom hvilket ingen
handel må anläggas, alltid blir en oegentlighet, då förhållandet af
belägenhet, folklikhet och rörelsens beskaffenhet, m. m., är mycket
olika på serskilda orter. Det är icke under ett sådant förmyn
-
318
Den 30 December e. m.
derskap, som Nord-Amerikas otaliga stådef rest sig, snart sagdt såsom
genom trollslag och på ett så förvånande sätt hastigt förkofrats.
Utan att vilja fullfölja den jemnförelse, som kan hemtas ifrån
nämnda exempel, torde utan misstag kunna påstås, att det land och
de lagstiftare handla oklokt emot sitt eget bästa, som lägga något
slags hinder i vägen emot näringarnas och handelns framskridande
och utveckling genom den största möjliga frihet i deraf utöfning.
Om remiss af denna min motion till Allm. Besv. o. Ekon.
Utsk. anhålles.
4:o
Jag föreslår vördsamt, att bevillningen enl. andra artin i
Bevilln.-förordn., för handel och rörelse m. m. hädanefter må
nedsättas till tre i st. f. fem proc. af den upskattade inkomstsumman,
äfvensom, att minimi-afgiften för handtverkare, fabrikanter
och handlande i hufvudstaden må nedsättas ifrån de nuvar.
beloppen af 10, 15 och 20 r:dr, (ill 6 r:dr för handtverkare och
fabrikanter, samt 12 r:dr, allt b:co, för handlande.
Skälen för den föreslagna nedsättningen hvad procm beträffar
äro i min tanka följande:
1) Att inom hufvudstaden på de sednare åren npstått en sådan
mängd afgifter, till serskilda ändamål och hvilka beräknas i
förhållande efter afgiften lill kronan, att, när den borgerliga
skatten till stadens egna kassor tillägges, utskylderna i det hela
stiga till minst dubla beloppet af sjelfva afgiften till kronan;
2) Att nämnda omständighet, i förening med den redan i och för
sig sjelf högt tilltagna beräkningen af fem proc. i bevillning,
leder till oriktiga upgifter lill bevilluingstaxeringen och inkomsternas
uptagande ofta vida under det verkliga förhållandet.
Detta är en så bekant sak, att den icke behöfver närmare
bevisas; men det kan i moraliskt afseende icke anses
lyckligt när lagens öfverdrifna bestämmelser sålunda likasom
föranleda en öfverenskommelse att blunda för dylika missförhållanden.
Deremot är det, ifall bevillningen nedsättes ifrån
5 (ill 3 proc. af den upskattade inkomsten, att förmdda det
den sednare antingen skall af den skattskyldige öfverhufvud
mera noggrant upgifvas, eller ock taxerings-männen blifva
strängare i sina kontroller å upgiflerna, så att någon förminskning
i statsintraderna på det hela knapt blir att befara af en
sådan nedsättning i beskattnings-procenten.
3) Annu ett talande skäl för den föreslagna förändringen är, att då
statsinkomsterne af den indirekta bevillningen genom tull,
stämplade pappersafgiften, bränvinsbrännings-afgiften, postmedlens
öfverskott m. m., på de sednare åren tilltagit så betydligt,
att sammanlagdt lemna Staten nu, i jemnförelse med för
några och 20 år tillbaka, en tillökning som stiger till millioner
och vida utöfver hvad rikets ständer kunnat vänta; och
då den inkomst Staten häraf erhåller i alla fall betalas af de
skattdragande, så synes häri ligga ett stort skäl att åstadkom
-
Den 30 December e. m.
ma en, sä långt ske kan, motsvarande lindring i den direkta
beskattning, som det enl. gradlagen ankommer på R. St. att
åtaga sig.
Att en sådan lindring för ganska många är af nöden, och att
det skulle verka välgörande om någon del af den betydliga skattebördan
linge stadna qvar i folkets egna fickor, lärer icke kunna
betviflas. Men detta gäller isynnerhet om de minst bemedlade bland
handtverkare och fabrikanter, sådana som blott med sina egna händer
och kanhända med elt tillfälligt biträde af en eller två arbetare
skola förvärfva ett nödtorftigt bröd. Det är icke sällsynt att
litskylderna till kronan, kyrkan, skolhus, kolera och kurhus-afgift;
vidare inqvarterings- och stads-afgifter, utsuga en sådan fattigare
borgersmans sista sparpenning och bringa honom i ett utblotladt
tillstånd, hvilket omöjligt kan ligga i det allmännas välförstådda
intresse, som tvärtom är att de enskilde, hvar för sig må befinna
sig i den bästa' möjliga belägenhet.
Det är äfven svårt alt inse, hvarföre en obemedlad eller i
mindre lyckliga omständigheter stadd handtverkare i lmfvudstaden,
t. ex. den som hufvudsakligen försörjer sig med sitt eget och sin
familjs arbete, skulle vara i stånd att betala högre utskylder än
personer af samma yrke i andra städer åtminstone dem af den
nästföljande klassen, dä både hyra och lifsuppehälle i hufvudstaden
är dyrare än på de flesta andra ställen, med undantag kanhända
af Götheborg. Det bör i alla fall mälkas att minimi-afgiften ju
icke kommer i fråga för dem, som af taxerings-komitéerna anses
verkligen hafva sådana inkomster, att de böra taxeras högre. Det
är endast för de fattigare som den gäller, och billigheten torde
kräfva samma undseende för deras ställning hvarhelst de befinna sig.
Jag anhåller om remiss af denna motion till Bevilln.Utsk.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Ilr Hjerta, upläste ytterligare en sålydande motion:
Då det åligger R. St:s Bevilln.Utsk., att för hvarje riksdag
inkomma till R. St., med förslag till tull-taxa, eller bevillning på
inkommande och utgående varor, anhåller jag, att genom denna
motion få fästa Utsk:s upmärksamhet på några förändringar i denna
taxa, hvilka synas mig lämpliga och af behofvet påkallade.
Om en öfvervägande opinion skulle anse ett skydds-system,
till förmån för de inhemska näringarna, genom höga införseltullar,
ännu fortfarande böra ega rum: i afseende på sådana artiklar och
produkter, söm i det skick de inkomma äro färdiga lill omedelbart
begagnande, utan behof af vidare bearbetning: så torde.tänkesätten
bland allmänheten deremot hafva begynt att blifva mer och mer
ense derom, att höga införsel-afgifter på rå-ämnen och half-fabriI:aler,
hvilkas ytterligare bearbetning utgör föremålet för landets
egen indnstri, äfvensom gå lifsmedel, af hvilkas pris arbetarens
lefnadskostnad beror, måste motverka eller fördröja utvecklingen af
de inhemska slöjderna och välståndet, i stället att befordra dem.
Det är i öfverensstämmelse med denna åsigt, som jag, utan att ingå
320
Den 30 December e. m.
i någon granskning af tull-taxan i dess helhet, tillåter mig att till
Utsk:s närmare pröfning hemställa följande, i afseende på tullbevillnm
å artiklarna garn. hudar, jern, kött, lin, ull, oljor, ost,
papper, smör och talg, samt lefvande kreatur.
Artiklarna /eö7/, ost, smör och fa/g- tillhöra de oundgängligaste
lifsförnödenheter, och hvarje lullafgifi på dem är en beskattning
som hårdast drabbar den stora massan af arbetsklassen. Detta
är numera en så känd sak, att det för öfrigt ej bör betviflas, att
pluralitetens intresse i afseende härå skall finna nitiska försvarare
inom Utsk.; och jag begagnar således i detta hänseende blott i
korthet motionsrätten, att föreslå det import-tullen å dessa artiklar,
då den icke lärer kunna alldeles borttagas, hvilket enl. min öfververtygelse
vore det rätta, åtminstone må nedsättas till hälften mot
den nu gällande.
Hvad lefvande kreatur angår, så är deras transporterande
redan så dyrt, då det måste ske sjövägen, att kostnaden derför borde
utgöra ett tillräckligt skydd, hvarföre jag föreslår, att sådana få tullfritt
införas här, på samma sätt som numera är tillåtet i England.
Med den underlägsenhet, hvari vår boskapsskötsel och hästafvel ännu
befinna sig, blefve det också kanske framför allt jordbrukarens egen
fördel, om ännu under några år en lättad tillgång på lefvande kreatur
minskade behofvet af slagt inom landet, hvaraf ladugårds-afkastningen
i öfrigt skulle vinna.
Hudar är likaledes en af de första nödvändighets-arliklar,
serdeles i vårt klimat. Beskattningen på dem har fordom varit
billigare, hvarföre jag föreslår nedsättning deraf till hälften af det
nnvar. beloppet.
I afseende på ingen artikel synes våra tull-lagstiftare hafva
mindre insett landets verkliga fördel, än i afseende på artikeln jern,
nemi. stångjern.
Det är bekant att det svenska jernet, för sin godhet till vissa
behof, är en nödvändighetsvara på den utländska marknaden, och
betalas vida högre, stundom mer än dubbelt emot det Engelska,
som likväl lill vissa ändamål, der icke en speciel kemisk beskaffenhet
hos varan erfordras, kan vara lika användbart. Enl. den erfarenhets-regel
som gäller för hushållning i allmänhet, skulle det
väl nu t. ex. tyckas, alt en enskild man, som ämnade upföra ett
hus, och dertill använde materialier af dyrare trädslag, hvilka han
kunde sälja och få dubbelt betalda mot hvad andra lika användbara
materialier skulle kosta honom, han hushållade som en dåre. Men
är det då mycket ändamålsenligare, eller förnuftigare, i afseende
på jernet, alt till alla de otaliga behof, hvartill mindre utvalda
jernsorter kunde användas och fås för halfva priset af det Svenska
jernets, om nemi. ingen tull räknas på utländskt jern, likväl begagna
det dyrare slaget, som annars kunde säljas på den utländska
marknaden, och skulle lemna en liandels-vinst, lika stor som sammanräknade
beloppet af skilnaden i pris på den importerade qvantiteten
af det sämre, och den motsvarande utförda qvanliteten af
det bättre jernet, med afdrag af transport-kostnaden? och detta
oaktadt är införseln af utländskt jern helt och hållet förbjuden!
■ Besinnar
Den 30 December e. m.
321
Besinnar man vidare, att jernet ar en artikel, hvaraf behofvet
och förbrukningen skulle, till begagnande såväl för åkerbrukets,
sorn andra näringars behof, till allehanda redskaper vid hus- och
skeppsbyggerier m. m. hastigt tilltaga, i samma mån som det kunde
fås för bättre pris, och att dess förädling, i och för det slutliga begagnandet
alltid lemnar arbetsförtjenst, så -skall äfven deraf kunna
slutas till den fördel, som kunde dragas af förbudets utbytande
emot en lindrig lull.
Det torde härjemte förtjena att tagas i serskildt betraktande,
att om det skulle lyckas att få tullen på Svenskt stångjern, som införes
i Frankrike, betydligt nedsatt, hvartill anledn. f. n. ej saknas,
så skulle exporten af vårt eget jern så hastigt tilltaga, alt det är
att befara, att antingen brist derpå här hemma i landet upstode,
eller tillverkningen forcerades med fara för skogarnes bestånd, eller
också jernets pris blefve betydligt förhöjdt, visserligen till nytta för
sjelfva jernlillverkningen och rikets handels-balance, men likväl på
samma gång kännbart för den inhemske förbrukaren af jern, såvida
han icke kan få sitt behof ersatt genom rättigheten att köpa utifrån
hvad han kan begagna af billigare sorter.
Någon farhåga att denna införselrätt skulle bidraga till svek
uti Sveriges egen jernexporl, genom det utländska stångjernets
förseende med falska stämplar och äterut förande, kan ej upstå, då
det utländska jernet icke behöfde eller borde komma på jernvågarne,
hvarifrån nämnde export utgår, försedd med vederbörliga attester.
Det blir för öfrigt alltid exportörernas eget intresse för kreditens
bibehållande, att förekomma sådana förfalskningar, hvilka om något
verkligt afbräck derigenom vore att frukta, vida lättare kunna göras
på utländsk ort direkt, utan alt för sådant, ändamål först föra jern
liit till Sverige.
Om emedlertid någon verklig större fördel skall kunna dragas
af den ifrågavar. förändringen, sä bör införsel-tullen vara så lindrig,
alt den endast blefve nominell; åtminstone borde den ej öfverstiga
1 r:dr b:co på skeppundet. Uti England är, såsom bekant, det
Svenska jernet tillåtet till tullfri införsel.
Jag vågar tro, att enhvar skall inse betydenheten af denna
fråga, och alt synnerligen hvarje landtman skall upfatta den fördel,
som kunde hemtas af den föreslagna förändringen och af del billigare
pris, hvartill han derigenom kunde erhålla en stor del af de
redskaper, åkdon m. m. för hvilka jernsmide behöfves. För den
händelse likväl, att förslaget skulle väcka någon oro för det Svenska
bruksintressets bestånd, en oro som, jag är öfvertygad derom,
snart skulle visa sig ogrundad, vågar jag alternatift föreslå, att försök,
med en sådan förändrad tullbestämmelse till en början må göras
under loppet af ett år från del nästa tulltaxa träder i verkställighet,
samt att R. St. i underd. skrifvelse till K. SVJ. öfverlemna, att efter
den tidens förlopp, efter sig företeende omständigheter vidare besluta,
huru intill nästa riksdag i afseende på tullen å nämnde artikel
bör förfaras.
I sammanhang med frågan om denna artikel, tillåter jag mig
2 H. 21
322
Den 30 December e. m.
fästa H. Otsk:s upmärksamhet pä det stora beliofvet af en förändring
i tnllbestämmelsen, i afseende på förädladt jern, s. k. manufaktur-
eller svartsmide. Å alla de artiklar, som kunna komma
under denna benämning, gäller nu en tullafgift af 32 sk. b:co
skålpundet. Härifrån undantagas redskaper för fabrikernas behof,
som med Kommerce-colhii tillstånd kunna införas mot 10 proc. af
värdet. Men om förstnämnde tullafgift, 32 sk. per skålpund kan
vara antaglig för finare arbeten, ehuru redan i och för dessautomordentlig
hög, så är den alldeles orimlig för tyngre pjeser, hvilka
derigenom bliva omöjliga att införa. Jag vågar derföre hemställa
till Utsk., att indela nämnde artikel i flera afdelningar med olika
tullbestämmelser, antingen efter pjesernas olika vigt, så att den högsta
afgiften gäller för deni, som väga mindre än 1 ä 2 skålp., en
något lindrigare för dem som väga från 2 till 10 skålp., o. s. v.; eller
också att de införda artiklarna skiljas efter olika art och beskaffenhet,
så att hvad som tillhör redskaper för näringarna må inkomma
emot en billig tull, motsvarande omkring 15 proc. af värdet, med
bibehållande likväl derjemte af den nuvar. rättigheten, att hos Kommerce-colhm
söka rättighet till införsel för fabrikernas behof af sådana
artiklar mot 10 proc.
I afseende på artikeln lin hafva invändningar mot en lindrig
införseltull blifvit gjorda i landtmannens förmenta intresse; menora
man å andra sidan besinnar, dels att linets spånad och väfnad hufvudsakligen
bedrifves på landsbyggden, som följaktligen äfven drager
den egentliga vinsten af rå-ämnets billighet i priset: dels också,
att odlingen af spannemål och ladugårdsskötsel ännu i många år
lemnar ett tillräckligt fält för förbättringar utan konstlad upmuntran
af den jorden starkt utsugande linodlingen, sä synes deruti ligga
ett tillräckligt talande skäl, alt föreslå, om icke en tullfri införsel
af lin, såsom rå-ämnet för en af hufvudslöjderna på landsbyggden,
åtminstone en tullafgift, som icke öfverstiger 16 sk. b:co lispundet.
Eland artikeln oljor, äro rofolja och linolja så vigtiga förnödenhets-arliklar,
att jag vågar föreslå nedsättning i tullen derå
till 1 sk. b:co skölp., hvilket bör vara ett tillräckligt skydd förde
inhemska olje-slagerierna, då linfrö och raps få tullfritt införas.
Bland oljor eller fett finnes äfven en art, som under de sednare
åren blifvit föremål för en tilltagande skeppning från Afrikanska
kusten, och flera andra tropikländer till England, nemi. palmolja,
och som der förädlas till åtskilliga artiklar, dels till förbrukning
inom landet, dels till ålerutförsel, såsom en art sämre ljus,
tvål m. m. Då denna artikel hittills nästan allsicke kunnat intagas
till Sverige, dels i anseende till den dryga tullen, lika med de
dyrare oljorna, dels också emedan den ej kan begagnas till omedelbar
förbrukning, men importen deraf möjligen i en framtid, om
en dylik förädling kunde ske här i landet såsom i England, skulle
lemna en ej ringa sysselsättning åt Svenska skeppsfarten, så föreslår
jag vördsamt, att artikeln palmolja måtte få tullfritt införas. Då
af denna artikel hittills nästan ingenting inkommit, så gör Staten
ingen förlust på en sådan tullfrihet. Uplysningsvis må nämnas att
närvar, priset på denna artikel i England är 27 å 29 £t per
Den 30 December e. ni.
323
ton, om sex skeppund viktualivigt, motsvarande efter det sednare
priset ej fullt 7 sk. b:co per skålp. Rättigheten att tullfritt intaga
denna vara, skulle måhända till en ej obetydlig del, och till besparing
för landet, kunna förminska införseln af den dyrare talgen.
Skulle likväl R. St. anse denna tullfria införsel ej böra beviljas,
så föreslår jag alt åtminstone såsom ett alternativ, palmolja må i
tullafgift ställas lika med hampolja.
Ang:de artikeln papper vågar jag föreslå den förändring, att
tullen på tryckpapper må nedsättas från dess närvar, belopp lill
1 sk. b:co per skålp. Dä det till papper använda rå-ämnet lump
är billigare i priset här, än i de flesta andra länder; då pappersfabrikerna
här numera nått den fulländning, att de icke behöfva
frukta täflan, vore den än alldeles fri, med utländska pappersfabriken
då det alltid blir en stor beqvämlighet för boktryckare att beställa
sitt papper på närmare håll, der dimensioner äro lättare att
bestämma och förändra, och då således fråga om tryckpappers reqvirerande
utifrån, icke lärer upstå annat än vid sådana tillfällen
när, såsom under de tvenne sista åren varit fallet, verklig brist inom
landet, eller svårighet att få beställningar fullgjorda förekommer,
men den närvar, höga tullen vid sådana tillfällen blir serdeles betungande,
hvad s. k, ordinärt eller sämre tryckpapper beträffar: så
vågar jag tro, att denna nedsättning skall finnas sä mycket mera
billig, som utomlands tryckta bäcker få tullfritt införas.
Med artikeln ull är samma förhållande som med lin, att den
utgör rå-ämne för en af våra första nödvändighets-varor. Då denna
artikel emedlertid i allt fall lärer blifva föremål för alfvarliga öfverläggningar,
anser jag mig blott för konseqvensens skull, och reservationsvis
böra nämna densamma, för alt hålla talan derom öppen.
I afseende på artiklarna garn, åberopas vördsamt de åsigler
som af mig förfäktades vid sistförflutna riksdag. Det är ännu min
öfvertygelse, att bomulls-spinnerierna skola bära sig med en införseltull
af 3 högst 4 sk:r på bomullsgarn, och 6 sk:r på linnegarnäfvensom
för ullgarn med 4 sk, utöfver den tull, som betalas
för motsvarande slag af ull, allt per skålp. räknadt, och hvilket
jag således äfven nu föreslår.
Om remiss till Bevilln.Utsk. anhålles.
Hr Ribbing, Arvid: Frih. Bonde har ånyo väckt en motion,
som han i ett föreg:de plenum återtagit åsyftande, att R. St.
icke skulle befatta sig med tull-lagstiftningen annorlunda än att blott
angifva grunderne derför och öfverlemna åt K. M. att bestämma
det mera speciella. På det att Frih. Bonde, då den sednast af Hr
Hjerta väckte motionen synes vara i strid med Frih:s, mätte få tillfälle
deröfver sig yttra, anhåller jag, att denne motion måtte få hvila på bordet.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr, upläste 2:ne motioner af
följande innehåll:
l:o
Samtlige RiksSt:n tveka gemenligen icke, att till s. k. odlings
21*
-
324
Den 30 Decem er e, ra.
län och anslag till sjösänkningar o. s. v., hvarmed åsyftas så väl
landets förbättring oell förut oupodlade markers bringande till fruktbarhet,
som ock landvinningars erhållande, anslå viel hvarje riksdag
icke obetydliga snmmor. Dessa anslag bära ock goda frukter; och
vare sig räntefria, eller mot en billig ränta lemnade, gifva dessa
af Ständernas frikostighet anslagna länesummor mångdubblad proc.
genom det välstånd de sprida inom rikets skiljda provinser, och
den arbetsförtjenst de bereda den stora mängden af jordens idoge
arbetare.
Ifrågavar. motion har till syfte, att äfven anlita denna R.
St:s ofta ådagalagda frikostiga anda lill befordrande af arbetstillfälle
och välbefinnande i moraliskt och ekonomiskt hänseende för arbetsklassen
inom hiifvudstaden: icke land-, utan mennisko-vinningnr
så att säga, åsyfta den motion jag nu går att H. R. o. Ad:s behjertande
vördsamt förelägga. Jag liar nemi. för afsigt att begära:
det R. H. St. måtte anslå ett räntefritt län af 10,000 r:dr r:gds,
att med 1000 r:dr s. m. årligen på 10 år återbetalas, till befrämjandet
af ett försök att inom hiifvudstaden upföra en byggnad med
för arbetsklassen passande friska och sunda bostäder.
För att i korthet tillkännngifva sjelfva planen för detta företag,
tillåter jag mig intaga den subskriptions-anmälan till aktieteckning,
hvilken, till delsammas underlättande, blifvit utfärdad under
d. 27 i denna månad, sålydande:
Bilaga N:o /.
Sub skr ib tions- Anmälan.
Som uti andra länder, synnerligast uti England, försök blifvit
gjorda, alt, genom s. k. Model Lod gin g Houses, bereda sunda
och beqväma bostäder åt den arbetande klassen, till samma pris,
som de förut betalt för de mest osunda och eländiga kyffen, hvilka
inrättningar lyckas öfver all förmodan, så att de mest fillfredsställande
resultater i alla afseenden deraf upkommit; så har man varit
betänkt uppå, alt, äfven uti vår hufvudstad, der den fattiga befolkningen
i allmänhet är lika illa lottad i detta afseende, bereda dem
samma ovärderliga förmån af en sund och beqväm bostad.
Företaget har i London slagit så väl ut, att aktie-egarne icke
behöft göra några tillskott, emedan inrättningarne burit sig sjelfva,
oaktadt de låga hyror, hvartill de fattiga blifvit der logerade.
Onskligt vore om dylika Modellbyggnader för den arbetande
klassen kunde blifva upförde i hvarje församling inom hiifvudstaden.
Men, som nödigt är, att först göra ett försök i saken, har man trott
att första början borde ske uti St. Catharin® församling, hvarest den
fattiga befolkningen utan tvifvel är talrikast och uti sämsta lefnads
vilkor.
För det närvar, finnes en egendom inom nämnde församling
till salu (N:o 32 Tullportsgatan), hvilken kan med någon kostnad
inredas till en dylik inrättning; och undertecknade våga derföre hos
en välgörande allmänhet till behjertande anmäla denna högst vigtiga
angelägenhet, samt, isynnerhet hos de förmögne, anhålla om aktieteckning
för sakens utförande.
Den 30 December e. m.
325
Kostnaden anses, efter noggrann beräkning, komma att upgå
till 20,000 r:dr r:gds; och, om hvarje aktie beräknas till 100 r:dr
s. m., erfordras således 200 aktier.
Motion kommer att göras till R. St. om beviljandet af ett
räntefritt lån, stort 10,000 r:dr r:gds, att, med 1000 r:dr s. m.
årligen, inom 10 år blifva återbetaldt.
I händelse af företagets önskvärda framgång, komma aktieegarne
naturligtvis sjelfva att utse elen förvaltning och styrelse som
erfordras.
Stockholm d. 27 Dec. 1850.
G. W. Carlson, E. II. Erikson, N. Ignell,
Legations-predikant Pastor i Catharina. Corn. i Catharina,
och Past. i London.
Axel Fr. Liljenstolpe, M. L. Wahren, J. W. Öfverström.
Kammarherre. Skräddare-mästare. Corn. i Catharina.
Behofvet af förbättrade boningshus för arbetsklassen torde ej
kunna af någon förnekas, serdeles af den, som i ringaste måtto
vill göra sig personligen underrättad om de usla bostäder, som f.
n. här i hufvudstaden gemenligen uplåtas åt denna klass och den
fattigare befolkningen i allmänhet. Huru de fattigaste åter, uti
vissa delar af vår hufvudstad äro logerade, derom skulle beskrifningen
väcka både vämjelse och de sorgligaste betraktelser. Att
äfven för dessa de olyckligaste och sämst lottade af vära medmenniskor
söka medverka till någon förbättrad ställning, vore visserligen
min önskan; men förevar, motion har egentligen afseende pä
sådana hushåll eller ogifta personer af arbetsklassen, de der ännu
kunna hälla sig uppe, och för hvilka trefnad inom bostaden hufvudsakligast
fattas.
Då nyttan således icke kan bestridas af dylika friska, sunda
och beqväma bostäder, i st. f. de nu befintliga eländiga kyffen,
uti hvilka ofta en talrik familj är logerad och derjemte icke sällan
flera lösa personer emot den dryga veckopenningen af 8 111 12 sk.
b:co personen, finnas uti samma rum intagna; — är nu blott att
tillse, huru dessa, som jag vill benämna Arbetare-boningar skola
kunna anskaffas. Att öfverlemna delta åt den enskilda spekulationen,
eller ock, såsom i London, söka tillvägabringa elem genom
föreningar o. s. v., vore visserligen det rättaste; och några dylika
hus finnas äfven utaf enskilde upförde och af dem sjelfve administrerade,
såsom eli på Kungsholmen, ett vid nya vägen vid slutet
af Regeringsgatan, jemte några få andra; men då man funnit otillräckligheten
af dessa 4 å 5 lokaler, och oaktadt för flera år tillbaka
en komité nedsattes för afhjelpandet af detta behof, samt
redan för 2: ne år sedan plats, kostnads-förslag, ritning o. s. v.
anskaffats, utan att sådant ledt till något resultat; och fastän en
icke obetydlig summa, 60,000 r:dr b:co, med anledn. af stadsnämndens
hos öfverstyrelsen för Stockholms stads Brandförsäkringskontor
gjorda framställning, blifvit beviljad såsom lån, alt utan
ränta på 25 är amorteras, ehuru med vilkor, sorn göra lånen obe
-
326
Den 30 December e. m.
gagnade, (se Stadsnämndens kungörelse d. 24 Sept. 1849), för
dem, som vilja upföra dylika boningar, — oaktadt allt detta, står
saken likväl på samma punkt, d. v. s. att ingenting ännu är vidgjordt.
Inom Sällskapet de Fattigas Vänner har jag för några år sedan
väckt fråga om behofvet af dylika arbets-boningar; inom Skyddsföreningen
likaledes; och äfven till åtskilliga af Stadsnämndens
Hrr ledamöter har jag framställt nödvändigheten af att härutinnan
göra något; men allt — förgäfves. Man erkänner nyttan, ja nödvändigheten
häraf; men dervid stadnar ock alltsammans.
Vi finna häraf huru omöjligt det är att, utan Statens mellankomst,
kunna något åstadkomma i detta afseende här i landet
hvarest någon public spirit tyvärr! ännu alldeles icke finnes,
och der philantropiska företag oftast beles och misskännas; meri
deremot och i stället att, med verkligt nit och upoffring af besvär
och egen beqvämlighet, söka uträtta något godt, (FruntimmersSkyddsföreningarne
serdeles undantagna) välgörenheten att med penningar
bistå är synnerligen frikostig. Det är ock utaf alla dessa
skäl, jag vågar till Ständernas varma behjertande öfverlemna befrämjandet
af del angifva företaget, medelst att lemna det äskade
räntefria lånet.
Onskvärdt vore visserligen om man vågade hoppas, att, genom
denna min motion, kunna erhålla, på samma vilkor, enahanda
summa, i män af behofvet, för upförandet af en dylik byggnad inom
hvarje af hufvudstadens åtta församlingar, eller tillsammans ett anslag
af Rikets nu församlade Ständer utaf 80,000 r:dr r:gds. Då
till fängelsebyggnaderne efter det med sina välgörande resultater redan
hos oss förefinna cellsystemet, och hvartill jag med glädje och
tillförsigt om dessa gynnsamma följder lemnat min röst, då II. St.
lill denna reform villigt anslogo millioner, — vore det väl icke
för mycket vågadi, ali begära ett i förhållande härmed så ringa
låne-anslag, till bostäder mot erläggande af billig hyra åt fria, nyttiga
samhällsmedlemmar af arbetsklassen, helst denna summa endast
begäres såsom län, visserligen räntefritt; men dervid Staten
ingalunda bortskänker mera, än denna ränta, som, jag tror det för
visst, skall mångfalldigadt återkomma, medelst tordehända äfven
minskade fångkostnader bland annat.
Men skulle Statens tillgångar icke kunna anses tillåta detta
fulla låne-anslag, 80,000 r:dr, torde åtminstone den först ifrågastälda
lånesumman, 10,000 r:dr, med återbetalningsskyldighet af
1000 r:dr allt r:gds, årligen under 10 år, räknadt ifrån och med
eli år efter låneanslagets utbekommande, gunslbenäget beviljas, till
befrämjandet af företagets början, medelst anskaffandet af en dylik
Modell-arbetareboning uti St. Catharin,-e församling å Södermalm;
hvarvid utaf II. StatsUtsk., hvartill motionen torde remitteras, lärer
upgöras de erforderliga garantier för låneanslagets riktiga återbetalning
o. s. v.
Dä jag för en närmare utredning af planen för dylika arbetareboningar,
ifrån utlandet, äfvensom ifrån Götheborg, hvarest man är
f. n. betänkt på upförandet af dylika, äskat och äfven fått löfte om
kostnadsförslag och öfriga upgifter, torde det mig tillåtas, då dessa
Den 30 December e. m.
327
ankomma, att få desamma motionen vidfoga; hvaremedlertid med
remissen derföre icke lärer upskjutas.
En promemoria ang:de de uti London befintliga Model-Lodging
llouses; äfvensom en afskrift af ett bref ifrån Köpenhamn
af en omtyckt författare och hvilken dessutom sysselsätter sig med
kommunal- och välgörenhets-inrättningar, Dannebrogs-Ifiddaren Hr
A. de St. Aubnin, torde jag få hafva äran f. n. aflemna.
Bilaga N:o s.
l:o I anseende till de stora förbättringar som skett inom London
under de sednare decennierna, hvarvid hundradetals hus pä
en gång blifvit nedrifna för att lenina rum åt nya gator och
qvarter, äfvensom lill följd af den allljemnt stigande populationen
befanns att den arbetande klassens bostäder voro uti
ett jemmerligt skick, så att flera familjer ofta nödsakades packa
sig in uti ett enda uselt rum, för hvilket likväl en dryg hyra
betaides. Här skulle man nu bo, äta och sofva tillsammans,
hvarjemte den osunda luften ännu mera förpestades af väta
kläder, som under tvätt (hustrurnas vanliga födkrok) uphängdes
till torkning m. m.
2:0 Några filantroper (hvaribland den verksammaste var den utmärkte
D:r Southwood Smith, sedermera Medlem af Londons
Sundhets-collegium (Board of Health), som för några år sedan inrättades)
beslöto derföre att göra ett försök med upbyggandet af
stora kaserner med ljusa och glada rum, försedda med alla beqvämligheter
som erfordras för att bibehålla helsa och renlighet,
samt deraf följande bättre trefnad och moralitet.
3:o Hufvudvilkoret härvid var att bereda de fattiga dessa bättre
bostäder till samma pris, som de nu betalt för sina usla och
osunda kyffen, samt att rummen skulle så inrättas, att så väl
ogifta personer, som familjer skulle få serskilda lokaler.
4:o Till den ändan skulle det stora huset förses med så mångå
portar och serskilda trappupgångar som möjligt, äfvensom en
serskild tvätt-anstalt inrättas; så att tvätt uti boningsrummet
icke behöfde att komma i fråga, hvarjemte inredandet af ett
stort gemensamt samlingsrum ansågs ändamålsenligt, för att der
bereda tillfälle till nyttig läsning m. m.
5:o Företaget var beräknadt på aktier, och planen understöddes af
Regeringen genom beviljandet af lån på förmånliga vilkor m. m.,
så att det första Model Lodging flouse som del kallades,
snart var fulländadt och genast fullsatt med hyresgäster.
6:0 Till stiftarnes angenäma öfverraskning befanns att inrättningen
bar sig af sig sjelf, så att intet tillskott af aktie-egarne be
höfdes;
äfvensom att tilloppet af hyressökande i denna byggnad
blef så stort, att man nödgades hålla antecknings-listor,
enl. hvilka endast efter lång väntan den först antecknade kunde
komma i besittning af en ledig lokal.
7:o Till följd häraf kunde man utöfva en strång kontroll öfver hyres
gästernes
upförande, sä att förseelser bestraffades med upsäg
ning,
hvarigenom de fattige snart kommo till medvetande a
328
Den 30 December e, m.
den stora förmånen, som genom denna inrättning blifvit (lern
beredd, äfvensom inga restantier på hyran kommo i fråga,
emedan det var lätt att få en ordentlig hyresgäst i st. f. en
försumlig.
8:0 Uti Götheborg är man betänkt på dylika inrättningar, och en
utmärkt architekt har redan besökt London, der han inhemtat
närmare kännedom om alla dessa förhållanden.
Bilaga N:o 3.
Kj;ere Lillienstolpe!
De oplysninger du skriver om i dit sidste Brev, seer jeg 111ig
ikkc istand til al meddele dig i den Udslrtckning, sorn du önsker
det, nemlig bilagte ved Tegninger og Magi, da détte vilde blive
altför vidtlöftigt. Ilusene i Nyboder ere nemlig opförte i forskjellige
Tidsperioder og paa meget forskjellig Maude baade i 1 oell
1 2 Etager, baade med större og mindre Huusleiligheder. I almindelighed
indeholde de en lille Forstue fra Gadén, en Dagligstue paa
2 eller 3 Fag Vinduer, et Soyekanimer paa 1 Fag og endnu en
lille Stile, samt et lille Kjökken med spisekammer-atlukke. Denne
tredje Stne er disse Huses ”point faible”, tili der lioves Indsiddere,
da Familien selv ikke beluiver den, og desse Lejere ere oftest daarlige
Subjecter, som bidrage til al demoralisere Familien. Til liver
eller hverandeil Lejlighed er et lille Gaardsrum med Locum og
Post saaledes anlagte midt i Skillerummene, at Nabogaarderne kunne
havé dem tillfselleds. Der hörer ikke stor Phantasie til at udkaste
Billedet af en saadan Lejlighed og Alenmaalet, Vierelserne skulle
indtage, kan man ogsaa let slntte sig til lignende Boliger, men
liclt Ziirligere, ere indreltede paa Christianshavn lige ved Langebroe
af en forhevaerende Reberbäiie, og ere meget sögte endagsaae af
saakaldte bedre Folk, hvis Evile ikke strsekke til dyrere Lejligheder
med 30, 40, 50 r:dr dal Dansk i aarlig, eftersom der findes 2
eller flere Vserelser. Men saadanne Huse kunne ikkun benyttes livor
Grunden ikke er kostbar og egne sig altsaa neppe til Opförelse i
en Stad, liver Grundskatten spiller en betydlig Rolle i Skatternes
Regulering, som i Almindelighed rette sig efter denne. Grund
och Tag bave 1 Etages och 4 Etages Bygninger tilfadleds, og man
faaer vist! lettere ojemedet opnaaet ved större Bygninger end ved
mindre.
1 den Nordlige Deel af Kjöbenhavn existere flere saadanne store
kasserner, Ilvor mångfaldige Arbeidsfamilier leve meget godt; de
ere 4 Etages, med stort fiel leds Gaardsrum og en Miengde forskjellige
Opgange til alle Sider fraa Gaarden, saa at i liver Etage 2
Familier bave deres Indgangdörre vis å vis.
Disse Lejligheder ere almindeligest paa 2 Stuer med Kjökken
og Lofts-rum sserskilt afdeelt, förliden Torre-lofter, sorn mange
Familier bave fielleds Adgang til — Nogle ere byggede for at skaffe
Arbeidsfamilier billige Boliger, andre reden denne gode Hensigt af
Speculanter, og de bestaae alle meget godt. Inde i det Tiel le af
Byen; hvor det kniber baade paa Rum og Luft og Lys, ere endnu
Den 30 December e. m.
329
mange Ronner, som betale sig allerbedst, men agsaa beboes af de
nsleste og intet er saa profilabelt som at speculere i Pauperismen,
naar Vserten forstaaer sin Vampyrhandtering. Men selv disse Bottger
erc i seneste Tid betydelig forbedrede, og ikke engang Pjaltene
tage nu omstunder lill Takke med de Huller som i min Ungdom
vore almindelige for fattige Arbeidere, saa at der agsaa i denne
Retning er skeet betydeligé Fremskridt. Jej er overviset om, at
ingen Philantropie er saa gavnlig som den, der gaaer ud paa at
skaffe Almnen ordentlige Bottger; saavel Arbeidet som Familielivet
trives derved, og begge Dele vistnok rigeligt halvhundrede Procent,
— — — — — — — — — — — —
2:o
Till följd af ett mitt yttrande d. 23:dje i denna månad och,
med föranledande dessutom utaf så väl af Ilr Weidenhjelm,
Aug., som Hr Cederschjöld, Robert Theophron, uti sistlidne
plenum, hvar för sig för de Embetsverk, inom hvilka de äro
ledamöter, afgifna motioner ang:de förbättrade löneförmåner för K.
M:s och Rikets Götha Hof-rält och Kongl. Styrelsen öfver fängelser
och Arbels-inrättringar i riket; samt enär jag anser mig, för alt beträffande
de Extra-ordinarie Tjenstemännen, hvika denna min
motion hufvudsakligen afser — söka kunna någonting posilift medverka,
nödsakad att i detta afseende inom motionstiden mig yttra,
och icke såsom jag förut, d. 23:dje Dec., tagit mig friheten gifva
tillkänna, dermed upskjula till dess K. M:s nåd. propos. om Stats
verkets
tillstånd och behof till behandling förekommer; äfvensom
och då K. M:s besagda nåd. propos. slutligen gifver mig anledn.
alt väcka den motion, jag nu går alt vördsamt för det H. Ståndet
framlägga — tvekar jag icke att, för nämnde ändamål, till H. R.
o. Ad.-s synnerliga och varma behjertande öfverlemna denna fråga,
ehuru jag icke f. n. är uti tillfälle att åt densamma gifva den belysning
jag bade önskat, medelst ej mindre i början af nyåret från
Utlandet förväntande upgifter, än ock en fullständig framställning,
utvisande beloppet af och hvad i öfrigt rörer den stora mängd unga
tjenstemän inom bufvudsladen och kriiig liela landet, som benämnas
Extra-ordinarier, och på hvilkas utbildande till duglige embetsman
Statens hela framtida öde till hufvudsaklig del är beroende.
Jag anhåller således vördsamt om ursägt för det jag måste lemna
denna, efter mitt förmenande, så högst vigtiga fråga f. n. uti detta
ofullständiga skick; tidens brådska, då detta plenum är det sista under
motionstiden, nödgar mig att densamma, emot min vilja och
önskan, men för ändamålets möjliga vinnande, nu aflemna.
Innan jag ingår uti sjelfva hufvudfrågan, torde mig tillåtas få
förutskicka några reflexioner ang. cmbets- och tjenstemännen i allmänhet.
De små löner, som f. n. äro anslagne åt embets- och tjenstemanna-korpsen
i allmänhet uti Sverige, och dessa löners otillräcklighet
för serdeles de embets- och tjenstemän, hvilka, för deras
tjensts skull, äro nödsakade att bo och vistas hela året uti hufvud
-
330
Den 30 December e. m.
staden, anser jag, i förening med den, för danandet af duglige
embetsman, mindre ändamålsenliga n. v. Universitets-bildningen med
dess för inträde uti embetsverken, utan något praktiskt förutsättande,
stadgade, så att säga utan-lex-examina; — detta anser jag vara
liufvudsakliga anlednm, hvarföre tillsättandet af högre Civila platser
,är f. n. förenadt med den synnerliga svårighet, alt med förbigående
af äldre tjenstemän, Extra-ordinarier, åtminstone till förordnanden
(såsom exempel att bestrida den magt påliggande RevisionsSekret.
-tjensten) ofta blifva använde; samt lämplige sujetter till Statens
högsta beställningar någon gång måste sökas äfven utom embetsmanna-korpsen,
med deraf följande menliga prejudikater för all
slags befordran inom de Civila embetsverken, serdeles der, hvarest
Chefen eger beslutande, Ledamöterne knappast yttrande-rätt, och i
hvilket afseende exempel ej för långt tillbaka är att tinna.
Genom den reorganisalionen, som inom åtskilliga embetsverk
redan blifvit företagen, har K. M. nådigst gifvit tillkänna Sin Höga
vilja, att härutinnan söka medverka till förbättringar, ej mindre för
embets- och tjenstemanna-personalen i afseende pä ökade löner,
än och för tjenslernas skötande och det allmänna bästa följagtligen,
enär tjensternas antal blifvit minskadt och det förbjudits att
innehafva flere uti allmän tjenst, hvarigenom embets- eller tjenstemannen,
efter erhållne ökade löneförmåner, kan blifva i tillfälle att
uteslutande egna sin tid och sin förmåga åt den tjenst, som skall
gifva honom ett möjligt lifsuppehälle, hvilket med en lön af t. ex.
2 å 300 r:dr b:co icke är tänkbart.
En ljusare framtid synes härutinnan sålunda begynna randas.
Men tyvärr! såsom vid de flesta reorganisalioner, är det egentligen
de högre funktionärerne och deras platser, naturligtvis äfven de vigtiga
ste att väl bosätta och, till följd deraf, väl löna, som blifvit närmast
ihågkomna. De lägre graderna och de tjenstemän, hvilka stå
utanför dem alla (Extra-ordinarie) ega deremot sällan någon förespråkare;
och, besynnerligt nog, tyckes man så gerna vilja förglömma
den svåra, prekära ställning, hvaruti man sjelf ofta befunnit
sig. Jag tvekar likväl icke att, i detta afseende, höja min röst;
samt att, efter bästa förstånd och med ett älskadt fosterlands väl,
hvilket torde säkrast vinnas genom bemödandet att söka bereda
hvarje enskild Samhällsmedlems, — till ständigt föremål, ifrigt påyrka
förbättringar uti hvad som rörer de underordnade och de
extra ordinarie tjenstemännens f. n. högst beklagansvärda och ovissa
ställning; hvarigenom så månget subject till duglig embetsman galt
för Staten förloradt, då sjelfbeståndet ofta tvungit den unge Extraordinarie,
eller Tjenstemannen i de lägsta graderna, att till följd
af gäckade förhoppningar, eller i öfrigt brist på utsigler i tjensteväg,
beträda banor, som föga, i moraliskt afseende åtminstone, gagna
dem sjelfve, och uti intet Fosterlandet.
För att bestyrka denna min sednaste upgift, tager jag mig friheten
hänvisa till nu varande Stater för embetsverken i allmänhet.
Äfven det uti K. M:s förbesagde nådiga propos. intagna förslag
till nya Stater för Svea, Götha och Christianstads Hof-rätter uptager
ökede löneförmåner för alla grader, med undantag af den lägsta,
eller för Kanslisterne. Det är således medelst skuldsättning, uti
(Tillhör 2 H. pag. 331.)
Bilaga N:o 1.
köne- och Pons-Stat för Tjenstemän och Betjente vid Kongl. Arméens Pensions-Kassa.
Ombudsmannen
Sekreteraren
Advokat-Fiskalen
Kassören ....
Revisoren („„m o„n,M„in.s-proMnl 8 [ [[ ' |
En Kammarskrifvare
En Kammarskrifvare
* ***•••*, *
(Tjensten kan lemnäs vacant dä anfon t , ,■
aifvodet disponeras af Direktn).
litt Kammarskifvare-arfvode
rot ste Vaktmästaren
(Åtnjuter ^ ^
Andre Vaktmästaren
(Erhåller efter nw «...
nya Staten rum och vedbrand).
Smma
Gamla Staten.
Nya Staten.
Pensions-Staten.
Primitiva
löne-anslag.
EfteT 10 eller flera års
ord. tjenst inom Ver-  ket, hvaraf 5 höra
vara till bragte i
graden.
Såsom maximum efter
20 års tjenst, deraf
minst 5 medföra
lönen.
Ljus-
Staten.
Primitiva
löne-anslag.
Efter 10 eller flere års
ord. tjenst inom Ver-  ket, deraf 5 böra va-  ra 1 i 11bragte i
graden.
Såsom maximum efter
20 års tjenst, deraf
minst 5 medföra
lönen.
För Tjenstemännen och Be-  tjente, heräknadt till ^ af
det löne-belopp, som efter
minst 20 års ord. tjenstetid
kunde vara tillträdt, åtnjutes
efter 55 lefnad?- och i
Verket tillbragte 30
tjenste-år.
För Tjenstemäns
Betjentes enk
och barn.
och
or
1500
—
—
1687
24
—
1875
—
—
5 Ltt
1500
—
—
1687
24
—
1875
—
—
625
—
—
125
—
—
900
—
—
1125
—
—
1350
—
—
3 d:o
900
—
—
1125
—
—
1350
—
—
450
—
—
100
—
—
900
—
—
1125
—
—
1350
—
—
3 d:o
900
■
—
1125
—
—
1350
—
—
450
—
—
100
—
900
—
—
1125
—
—
1350
—
—
3 d:o
900
—
1125
—
—
1350
—
—
450
—
—
100
—
—
800
—
—
1025
—
—
1250
—
—
3 d:o
800
-
—
1025
—
—
1250
—
—
450
—
—
100
—
—
300
—
—
300
—
—
300
—
—
2 d:o
300
—
—
375
—
—
450
—
—
150
—
—
50
—
—
300
—
—
300
—
—
300
—
—
2 d:o
300
—
—
375
—
—
450
—■
—
150
—
—
50
—
—
300
—
—
300
—
—
300
—
—
300
—
—
300
—
—
300
—
—
—
—
—
—
—
i
266
32
—
266
32
—
266
32
—
2 d:o
266
32
—
266
32
—
266
32
—
88
42
8
30
—
—
266
32
—
266
32
—
266
32
—
2 d:o
233
16
—
233
16
—
233
16
—
77
/
37
4
•30
—
—
6433
16
7520
40
—
8608
16
25 Lti
6400
—
—
7637
24
—
8875
—
—
—
—
—
—
'
Den 30 December e. m.
331
denna grad, sora tjenstemannen, derest rättelse derutinnan af R.
H. St. icke göras, fortfarande, såsom ofta är fallet, skall göra sig
olycklig för hela framtiden samt dymedelst äfven åt Staten bilda en
mindre skicklig, om icke rent af oduglig embetsman.
Till en slags paralel med våra n. v. Stater för Statens embetsverk,
må det tillåtas mig aflemna Staten för K. Arméens Pensionskassa,
ett enskildt verk, hvarest principalerne, för att åt ver
ket
vinna och bibehålla duglige embets- och tjenstemän, följt helt
andra grander. För lägsta graden, eller Kammarskrifvaren, är visserligen
icke stort bättre sörjdt. Men genom förhöjning äfven å
dennes lön med 25 proc., efter tjenstens innehafvande i 10 är,
har man dock gjort något. (Se Bilagan N:o 1.)
Med föranledande af hvad jag haft äran uti det föregående
framställa, samt, under åberopande af H. E. Hr Justitia! Stats
Ministerns
anderd, yttrande (Se Prot. för d. 15 Maj detta är pag.
14, bifogadt K. M:s nåd. propos.), deruti Statsrådets öfrige Hrr
ledamöter instämt och som äfven vunnit K. M:s nåd. bifall, äfvensom
pag. 25 och 26 dersammastädes i afseende på K. Fångvårdsstyrelsens
underd. hemställan om dels ökade löner för alla graderna,
dels ett anslag af 600 r:dr b:co till e. o. tjenstemäns inom
Verket gratifiering, vågar jag vördsamt föreslå:
Att Kanslist/önerne uti samtlige de 4 Hofrälterne
mätte förhöjas lill 400 r:dr b:co, såsom varande f. n. den
lägsta lönen inom embetverken i allmänhet (för K. Svea
och Götha Hofrätter kunde denna löne-tillökning lätteligen
tagas utaf de af K. M. i nåder föreslagne 2000 r:dr under
rubriken: ”till bestridande af Kansligöromålens gång, samt
”arfvoden åt Extra-ordinarie tjenstemän och vaktbetjente
”för flitig tjenstgöring”); äfvensom att lönen för första
Vaktmästaren likaledes inom samtlige de 4 Hofrätterne
måtte, i enlighet med hvad uti den K. proposm finnes för
de 3:ne Hofrätterne i nåder föreslaget, höjas till 250 r:dr
samt Hofrättsposternas löner, på sätt äfven nådigst föreslagits,
till 200 r:dr allt b:co.
Likaledes torde, med föranledande af hvad som förut blifvit
af mig vördsamt anfördt, och i enlighet med hvad den K. proposm
uti vissa fall innehåller, ett belopp, motsvarande minst en af
den för lägsta graden nu föreslagna lön, eller 400
r:dr b:co, uti embetsverk med mindre e. o. tjenstemannapersonal,
samt i proportion af verkets storlek och organisation
i öfrigt, tvänne eller flere dylika lönebelopp åt de
emb. verk, som hafva behof af en större sådan personal och
hvilka uti K. M:s nåd. propos. icke finnas uptagna eller
åsyftade, — såsom årligt anslag, att vid hvarje års utgång
till vederb. Depart:ts-chef i behörig ordning för detsammas
användande redogöras, af H. StalsUtsk. till R. H. Sl:rs
antagande, föreslås och uptagas för samtlige embetsverken,
hvarigenom någon visshet kunde förefinnas för e. o. tjenstemännen,
att för deras arbete erhålla någon bestämd gratification eller arfvode;
deras, f. n. prekära ställning dymedelst något stadgas, och sä
-
332
Den 30 December e. m.
ker utgift om befordran med samma i någon mån garanteras; och
då denna min vördsamma motion torde till II. Statslltsk. remitteras,
vägar jag anhålla, att, efter erhållandet af de ofvan omnämnde
npgifterna i förslberörde afseendet, desamma äfvenledes må få
remissen åtfölja.
Dessa motioner begärdes på bordet.
Ilr Dalman, Wilh. Fredr. Achates, upläste följande
motion:
Anda sedan 1829—1830 årens riksdag hafva motioner inom
R. St. blifvit väckta och beslut fattade om en utvidgad lestamentsfrihet
och med undantag vid 1844—1845 års riksdag, hafva R.
St:s beslut, i denna del, genom underd. skrifvelser blifvit underställda
K. M:s nåd. pröfning. De vid fö re g: de fyra riksdagar sålunda
afgifna förslager hafva åsyftat en efter Stadsrätt utvidgad dispositionsfrihet
öfver egendom af hvad natur som helst. Förslagen
hafva likväl mötts af vägrad sanktion från Konungamakten. Denna
vägran har nu sednast, enl. K. M:s nåd. skrifvelse d. 21 sistl. Nov.
stödt sig hufvudsakligen på den grund alt, äfven efter bifall till ett
sådant partielt Förslag, ”skulle qvarstå de af stånd och hemvist beboende
olikheter i testamentsrätten, hvilka, serdeles efter gifto”rätls
och arfslagarnes förändring, kunna betraktas, såsom hufvud”sakliga
brister i lagsystemet.” Ehuru detta nåd. tillkännagifvande
från Konungens sida bör lemna grundadt hopp derom, alt
Hr Juslitise Ministern har sig angeläget att, genom en från Högsta
makten utgången propos., söka afhjelpa dessa hufvudsakliga brister,
hvilket synes vara förenadt med destomindre svårighet, som lagberedningens
fullständiga förslag till alla för ändamålet erforderliga
stadganden redan för 3:ne år tillbaka blifvit till Konungen afgifna,
har jag dock, för den händelse att en sådan nådig propos. skulle
uteblifva, ansett mig skyldig begagna den enskilda motionsrälten
för framställningen af det förslag att, för tillvägabringande af en
saknad enhet i Lagstiftningen samt till undanrödjande af de skiljaktigheter,
som, med afseende å egendoms natur samt testamentsgifvares
stånd och hemvist, för närvarande i lagstiftningen förefinnas,
testamentsrätten måtte för framtiden bestämmas sålunda:
Alt, med uphäfvande af 17 Kap. A.B., K. Förordmn och
Förklaringen af d. 19 Augusti 1762 och d. 4 Febr. 1801 samt
12 § i R. o. Ad:s privilegier d. 16 Oct. 1723, nyssnämnde kapitel
måtte erhålla denna förändrade lydelse:
§ I
Ej
må någon genom testamente bortgifva mer än hälften af
sin qvarlåtenskap, der bröstarfvinge finnes. Andra hälften falle
bröstarfvinge till: Den hälft kallas bröstarfvinges laglott. Ej heller
må den, som häfver bröstarfvinge, genom testamente så förordna
om sin egendom, att bröstarfvinges räjt till afkomst eller nytta af
hvad i hans laglott räknas bör, derigenom inskränkas.
Den 30 December e. m.
333
§ 2.
Finnes ej bröstarfvinge, (lä må man ali sin egendom genom
testamente bortgifva.
§ 3.
Testamente må ej tagas af bo oskifto, utan af dens del, som
gifvit häfver.
§ 4.
Har någon i testamente gifvit mer, än lag säger, varde testamentet,
då tvist upstår, rättadt efter lagen och gånge för öfrigt i
verkställighet.
I sammanhang härmed och då billigheten synes fordra att så
länge bördsrätten qvarstår i afseende på lösen af försåld arfvejord
eller bördköpt jord, en sådan lösningsrätt äfven bör medgifvas beträffande
genom testamente eller gåfva afhänd fast egendom af
nämnde egenskap, föreslår jag vördsamt följande tillägg såsom:
§ 5.
Gifver någon genom testamente bort egendom, som är börd
underkastad, äge den sorn inom börden är, att, innan laga stånd
äkommer, den egendom lösa efter af rätten derå satt värde: och
gånge dermed i öfrigt som i 5:te kap. J.B. skiljs.
I öfvererensstämmelse med dessa grundsatser torde jemväl 1
och 3 §§, 8 kap. J.B. böra uphäfvas samt i deras ställe införas
följande stadganden:
§ I
All
egendom, ehvad den är ärfd eller förvärfd, må af egaren
bortgifvas.
§ 2.
Bortgifver någon sådan egendom, som börd underkastad är,
ege bördeman att, innan laga stånd åkommer, densamma lösa efter
af rätten derå satt värde: och gånge dermed i öfrigt som i 5:te
kap. denna Balk skiljs.
3:öje § lika med den 2:dra § i nu gällande 8:de kap.
J. B.
Begärdes på bordet.
Hr Dalman upläste vidare följande motion:
Då intet af de motiver, hvilka ännu möjligen knnna tala för
bibehållande af rätt lill lösen inom börd af å landet försåld
eller derstädes annorledes afhänd arfvejord eller börd-köpt jord,
icke finner tillämplighet beträffande bördsrätt till i stad försåld
fastighet, hvilken rätt i öfrigt är långt vidsträcktare än på landet,
då nemi. den omfattar icke blott ärfd utan ock förvärfd egendom,
har jag, i betraktande af de flera till tvister, osäkerhet och ofta
prejerier ledande olägenheter, hvilka visat sig vara en följd af den
334
Den 30 December e m.
ifrågavar., efter rain tanke, både orättvisa och onyttiga inskränkningen
i dispositionsrätten öfver fast egendom i stad, ansett mig böra
vördsamt föreslå.
Att en sådan ändring af 5:te kap. 1 § J.R. samt K. Förordn.
d. 29 Juli 1812 må af R. St. beslutas, hvarigenom rätt tili bördslösen
af i Stad försåld fast egendom uphör.
Remitterades till LagUtsk.
Hr Dalman upläste sedermera jemväl en motion af följande
innehåll:
Utom Sveriges landamären lefver ännu Enkan efter en af
Sveriges Sekulärmän, frami. Professoren Thomas Thorild. Hvad
denne man på sin tid verkat för fosterlandet; det lysande namn
han besitter såsom både tänkare och författare; de stora idéer om
frihet och rätt, för hvilka han kämpade och som belönades med
landsflygt; derom Mine Hrr, är här icke stället att vidlyftigt utbreda
sig; mannens historia finnes i bans skrifter och dessa äro icke
vidare obekanta för någon bildad Svensk. Må det derföre anses
såsom en billig gärd af tacksamhet och beundran för denne man,
om jag vågar föreställa mig, att Svea R. St. hvilka Thorild tillegnat
sina förnämsta afhandlingar, icke likgiltigt åse, huruledes hans
öfver 80 år gamla Enka lefver i de torftigaste omständigheter, nyligen
frånryckt det sista stöd, hon ännu ägde qvar.
Gustafva Thorild, född von Kovsky, prestdotter från Södermanland,
följde redan för 57 år tillbaka sin make den ädle patrioten
i landsflygt. Efter hans död (1808) har hon njutit understöd
af sin mäg Professor Florello, också en af Sveriges Söner, så
långt dennes knappa tillgångar medgåfvo.
Florello har nyligen aflidit, och nöden hotar nu den 80-uriga
Svenskan, den ädla, allmänt högaktade qvinnan, i den fremmande
stad (Greifswald) som förr lydde under Sveriges Spira.
Jag föreslår att R. St. måtte till Thomas Thorilds Enka anvisa
en årlig pension af 500 r:dr b:co och anhåller om remiss häraf
till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk
Frih. Alströmer, Jonas, upläste en motion af följande
innehåll:
För upgörandet af den blifvande Revilln.-Stadgan torde det
tillåtas mig att vördsamt föreslå följande förändringar och förklaringar
uti sladganderne enl. den nu gällande:
l:o Ronde embelsmäns löner. Såsom sjelf icke ägande någon embetsmanna-befallning
och i följd deraf ej heller någon lön,
kan jag så mycket mera opartiskt härom yttra mig och får
derföre förklara, att för mina ögon synes det som en fullkomlig
paradoxe, att, under det jag med ena handan aflemnar en
betingad vedergällning för ett åt mig fullgjordt biträde, hålla
den andra färdig att återkräfva en del af det jag gifvit, jemte
Den 30 December e. m.
335
tiel förkunnandet, att, om denna min besynnerliga prétention
ej eflerkommes, finnas tjenliga medel att förmå den tredskande
dertill. Om en enskildt skulle så bete sig, skulle det åtminstone
väcka allmän förundran, ej blott öfver det orimliga
i sjelfva saken, utan äfven derföre alt han belastade sig
med att föra dessa, öfver detta gifvande och återtagande,
så onödiga räkenskaper; dä bra mycket klokare vore att
rent af och vida redligare gifva så mycket mindre lön. Men,
då nu lönerna i Sverige visserligen ej äro för stora, synnerligen
med afseende på den långa tid våra embetsman fått arbeta,
dels för intet, dels för ytterst otillräcklige löner, då de i
allmänhet varit nödsakade åsamka sig skulder, under hopp pä
bättre tider; så förefaller detta förhållande den opartiske betraktaren
så mycket förunderligare. Jag får således föreslå alt
em etsmäns löner blifva frän all bevillning befriade.
2:0 Ehuru Prester ej åtnjuta lön direkte af Staten, böra de dock
betraktas såsom embetsman och på sådan grund, om man ej
erkänner någon annan, äfvenledes från bevillning befrias;
hellst jag förmodar man snart skall inse nödvändigheten af,
alt äfven de direcle af Staten hufvudsakligen åtnjuta sin aflöning.
3:0 Dock bör 2 mom. af 4 § uti nu gällande Bevilln.-Stadga bibehållas;
äfvensom, då jag väckt upmärksamheten härpå, jag
får till Bevilln.-Utsk:s bepröfvande hemställa, huruvida möjligen
skäl kunde vara att i något fall låta bevillnm qvarstå för
de s. k. extra-ordinarie inkomster, ehuru jag, för egen del,
skulle anse äfven dessa böra befrias.
4:o Skulle bevillning för embetsmäns löner borttagas, får jag vördsamt
fästa upmärksamheten derpå, att bevillning särskildt bestämmes
för informatorer hos enskilte, då närvarande stadga
härom blott hänvisar till den för embelsmän.
5:o Får jag till till R. St:s behjertande föreslå att, så väl Målaresom
Bildhuggare-Artister befrias från bevillning efter 2:dra
Art. Då vårt land äger så ringa tillgångar att skaffa dessa
nödig afsättning ä sina arbeten och gjort så litet för dessa
konsters upmuntrande, men deremot Bevillms-Stadgan pålägger
dem ganska betydlig skatt, skulle det synas som om Svensken
ej förstod att värdera detta sätt för den poetiska inspirationen
att yttra sig, men jag är öfvertygad att förhållandet ej är så:
hvarföre säkerligen upmärksamheten härpå blott behöfver fästas,
för alt en rättelse skall göras, som kan vara till förmån för
den mot stora svårigheter kämpande kostnären och till ringa
afsaknad för Staten.
6:0 Bör under rubriken Tidningsskrifvare införas, att derunder
förstås, så väl redaktörer som deras biträden, emedan dessa
åtnjuta ganska betydliga arfvoden, hvilka af intet skäl böra
undgå att lill Staten lemna sitt bidrag, men olika åsigter om
rätta begreppet af denna titel sökt göra sig gällande.
7:o I anledn. af upkorana olika meningar rör:de tillämpningen af
330
Den 30 December e. m.
den i Bevillms-Stadgan upgjorda klassificering af Månglerskor,
torde den föreskrift böra införas i den nya, alt BevillningsStadgans
klassificering bör tillämpas, efter den inkomst rörelsen
kan anses lemna, utan afseende på den särskildta klassindelning
som för Månglerskor i öfrigt inom olika orter kan vara
upgjord.
8:0 Det, som dock af allt mest påkallar förändring, är redaktionen
af den Taxerings- och Pröfnings-komitéernas ledamöter föreskrifna
eder. Uti en Ed måste man med yttersta sorgfällighet
välja sådana ord, som bestämt uttrycka, hvarken mer eller
mindre än det, som med Eden åsyftas och framför allt ej
något som är omöjligt att hålla. I förra fallet lemnäs den
eljest, antingen rum för ett mer eller mindre rymligt samvetes
många olika tolkningar, eller blir helt och hållet ändamålslös;
och i sednare fallet ådagalägger den en lättsinnig tanklöshet
så väl hos författaren, som hos den som utan besinning aflägger
den. Detta sistnämnda förhållande inträffar på den här
ifrågavar. Eden; ty, det är väl ingen som tilltror sig alt bestämt
påföra hvarje skattskyldig person precist den beskattning
lian bör vidkännas, sä att, under ett noga iakttagande
af föreskrifterna, — hvarken kronan eller de
skattskyldige förnärmas i deras tillständiga rätt; och
likväl förbinder man sig dertill ”på heder och samvete så
sannt mig Gud hjelpe till lif och själ”. Härigenom är ju den
aldra finaste linea updragen, hvilken man med liflig Ed förbundit
sig att ej det ringaste öfverskrida, hvarken åt ena eller
andra sidan; att detta är en omöjlighet att hålla behöfver ej
bevisas, men att Eden derigenom blifver kraftlös lill sin verkan
och vådlig för den som, i följd af det åtagna kallet, tvingas
att aflägga den, är säkert; här hjelper ej den förklaring,
att man handlar efter öfvertygelse, ty man har ej svurit på
sin öfvefrtygelse, utan på en démarkalions-linea som för menskligt
öga är omöjlig att uptäcka. Hvilken som haft den ringaste
erfarenhet af, huru det tillgår vid taxeringar, känner äfven
hvad kraft Eden ägt öfver där fattade beslut. För att afhjelpa
detta, göra Eden möjlig att hålla och således, åtminstone
för den som besinnar dess vigt, bindande, torde det tillåtas
mig för densamma föreslå följande redaktion:
”Jag N. N. lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga
Evangelium, alt jag, som Ordf. (Ledamot) i Taxerings- (Pröfnings)
komilté, skall, efter bästa förstånd och den kunskap
jag om förhållandena äger, fullgöra och noga iakttaga föreskrifterna
i nu gällande Bevilln.-Stadga, så att hvarken Kronan
eller de skattskyldige genom den af mig påförde beskattning
upsåtligen förnärmas. Denna förbindelse skall jag på heder
och samvete, utan ensidig afsigt och mannamon, redeligen upfylla;
så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.” ?
Att jag låtit orden: ”skall påföra hvarje förekommande
skattskyldig person den beskattning, som han bör vidkännas
utgå,
Den 30 December e. m.
337
utgå, kommer derafj att, då man förbundit sig att fullgöra hvad
Bevillms Stadgan föreskrifver, innehålla dessa ord blott en för tanken
onödig tavlologie.
Om remiss af denna motion till Bevilln.Utsk. anhålles.
Remitterades till Bevilln.Utsk.
Gr. Lewenhaupt, Sten upläste en så lydande motion:
Otydligheten uti författningar med deraf följande oreda mången
gång, är en omständighet, som säkert af alla är känd och erkänd.
Bränvinsförordningen har onekligen i detta fall varit ett fält,
som utan tvifvel gifvit anledn. lill tvetydighet och missförstånd, och
är det med anledn. deraf, som jag vågar väcka följande motion.
Jag föreslår nemi. ”Att omdistillering af redan förut tillverkadt,
”och sålunda redan en gång beskattadt rått bränvin af dem, som
”dertill äro berättigade, dels till följd af sin bränvinstillverkning,
”dels ock på grund af K. Commerce-colkii serskildt lemnade tillstånd,
utan afseende på konstruktionen af den apparat, som dertill
begagnas vare sig med eld eller ånga, ej må åläggas annan
”beskattning än den bevillning, som i likhet med för förädling af
”alla andra rudimaterier ålägges i förhållande till vinsten derpå.”
Specielt känner jag ett fall, hvarigenom ett riksgagneligt, och utur
Statsekonomisk synpunkt sedt, i högsta målto nyttigt företag sannolikt
står på brandten af sin undergång, till följd af underordnade
embetsmyndigheters godtyckliga beskattningsåtgärd; såvidt den orimligtvis
skulle kunna stadfästas. På grund af K. Gommerce-colkii
särskildt meddelade tillstånd, äro nu redan uti riket fyra ganska
dyrbara anläggningar gjorda nemi. i Stockholm, Norrköping, Götheborg
och Malmö. Ändamålet med dem, är att genom förädling
af det råa bränvinet, befria detsamma från den annars altid vidlådande,
och i högsta måtto skadliga finkeloljan, samt sålunda göra
detsamma vida mindre skadligt för helsan. Sedermera att för Teckniska
och Pharmaceutiska med fl. behof, bereda en sprit, sorn i
styrka och renhet, enl. utlåt, af Hrr Professorer Berzelius, Åkerman,
Pasch, Mosander och Almström fullt motsvarar den utländska,
och hvarföre densamma såsom numera aldeles obehöflig, af
Rikets sednast församlade Ständer belädes med 1 r:dr införseltull
per kanna för den som är öfver 12 proc. och 32 sk. för den som
är under 12 proc., i st. f. 8 sk. pr kanna som förut var fallet.
Förmodligen till följd af Bränvinsförordningens tystnad med afseende
på olika konstruktion å distilleringsapparater, jemte beskattningen
af desamma, har nu det förhållande inträffat, hvilket är mig
nogsamt bekant, att en af de sålunda nu anlagde apparaterne,
som bedrifves med ånga, blifvit åtminstone tills vidare, af underordnade
embetsmyndigheter, påförd en beskattning såsom för bränvinsbränning
med ånga i fjerde klassen, och dessutom bevillning.
Och då man tager i betraktande att utan lagbrott, med ifrågavar.
apparat, endast kan komma i fråga förädling af förut tillverkadt och
ganska drygt beskattadt rätt bränvin, som vid förädlingen, genom
2 H. 22
338
Den 30 December e. m.
afskiljandet af finkeloljan derifrån, till sin qvantitet förminskas i
st. f. alt förökas, detsamma skulle underkastas tredubbel beskattning;
så torde en åsyftad ändring af K. M:s nåd. förordn. ang:de
vilkoreu för tillverkning, försäljning och omdistillering, af bränvin
i detta fall af nöden vara påkallad.
Begärdes på bordet.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Det är allmänt kändt och
af erfarenheten utrikes bekräftadt, att nedsatt brefporto ger större
lif åt brefväxlingen, och alt derigenom inkomsten för brefposten
förökas. Jag hade helst önskat föreslå nedsättning i brefporto inom
bela landet, och om möjligt vore få det lika öfver allt, t. ex. lill
4 sk. för lodet; men då jag har föga hopp, att ett sådant förslag
skulle i nuvar. förhållanden kunna vinna framgång, inskränker jag
mig (ill vördsam anhållan att II. 11. o. Ad. ville fästa upmärksamliet
å den motion jag nu går att afgifva, ronde det alltför dryga
postporto för bref till och från Gottland.
Med anledn. af det stora missnöje, som visar sig på Gottland
(ifver det dryga postporto, som nu utgöres från Wisby till andra
orter, t. ex. af 10 sk. b:co för hvarje bref om ett lod på Stockholm,
tar jag mig friheten fästa R. H. St:s upmärksamhet deruppå,
att Gottland i afseende på postföringen blifvit salt i jemförelse med
Biteå, Luleå och Neder-Calix, ehuru afslåndet emellan Stockholm
och Wisby, synnerligen sommartiden, icke utgör mycket utöfver 4
af vägens längd till förenämnda poststationer.
Då ändamålet med postkommunikationer är, att på allt sätt
underlätta gemenskapen Sveriges landskap emellan, hvarigenom lif
och förkofran i åkerbruk, handel och näringar befordras, anhåller
jag vördsamt att denna af mig väckta fråga af R. II. St. med välvilja
omhuldas, och alt postporto för Gottland blifver nedsatt i likhet
med hvad det utgår för andra, äfven längre aflägsna, orter på
fasta landet, nemi. till 8 sk. b:co lodet, emellan Wisby och Stockholm,
samt i förhållande derefter annorstädes.
Denna motion begärdes på bordet.
Uplästes en af Hr von Hartmansdorff, Aug., inlemnad
salydande motion:
De rustningar i anseende till Tyskarnes krig med Danskarne,
för hvilka R. St. 1848 anslogo 2,000,000 r:dr, hafva, enl. de underrättelser
jag varit i tillfälle att mig förskaffa, utgjort räntan å
Riksg:s-kont:s inlösta obligationer, vissa taxeringskostnader och re
stitutioner
deri inberäknade  1,895,981: 23. 11.
Om dertill läggas enahanda räntor, kostnader
och återbäringar för 1850, alltsammans
approximatift beräknadt till .... • 25,500: — —
så har det hela intill detta års slut kostat . 1,921,481: 23, 11.
Den 30 December e. m.
Deremot har till Riksg:s-kont. influtit
för 1848
312.639: 21. 4.
„ 1849
305,657: 3. 9.
„ 1850
583: 41. 6.
— 618,880: 18. 7.
Riksg:s-kont. har altså hos de skattskyldige
i riket en fordran af  1,302,601: 5. 4.
hvilken skolat med något öfver 300,000 r:dr om året afbetalas, om
den serskilda bevillning, som R. St. sig vid sistlidne riksdag, för
sådant ändamål åtogo, finge oförändrad fortfara.
Men i proposm om Statsverkets tillstånd och behof, har efter
förmälan sid. 15 och 16 hurusom Riksg:s-kont., med befintliga behållningar,
inlöst alla utelöpande obligationer för den uplåning hvilken
till betäckande af förberörde krigsrustningar blifvit besörjd, K.
M. fördenskuld, och enär behållning ändock skulle i Riksg:s-kont.
öfverblifva, till R. St. öfverlemna!, huruvida de icke skulle finna
lämpligt förklara att, ifrån och med nästkommande år, debitering
af den serskilda bevillning, som vid sista riksdag, i förberörde ändamål
fastställdes, må, efter upbärandet af hvad för innevar:de år
belöper, uphöra.
Om R. St. antaga detta förslag och om 1850 års afgift, hvilken
i början af 1851 upbäres, motsvarar, såsom säkert påräknas
kan, något öfver 300,000 r:dr, så har Riksg:s-kout. för de Danska
krigsrustningarne, af öfverskott smedel och besparingar utbetalt
1,000,000 r:dr, som skolat vara 1 behåll för vårt försvarsverk och
våra förkofringsanstalter, om den Danska fägden aldrig hade ägt
rum. Det vore således till Sveriges förfång, som denna till hälften
blifvit bekostad. Har sådant varit R. St:s mening vid den särskilda
bevillningens åtagande? Ingalunda.
Bevilln.Utsk:s vid sisth riksdag afgifna betänkm N:ris 21 och
24 visa att, både inom detsamma och i Hederv. BondeSt., yrkades
dels att Bankovinsten, dels att öfverskottsmedlen i Riksg:skont.
skulle för ifrågav. ändamål begagnas. Men ingendera delen antogs.
Man kan således säga att den Kongl, proposm i detta hänseende
redan är af R. St. pröfvad och på förhand afslagen. Men det
skedde vid förlidet riksmöte. Ingenting hindrar att nu ånyo uptaga
frågan. Månne omständigheterna sedermera blifvit så förändrade,
att förslaget nu likväl bör antagas?
Jag misskänner ej välmeningen hos Konungens rådgifvare att vilja
bespara rikets skattdragande innebyggare en bevillning, som kan för
sitt ändamål umbäras. Men hon hade ej kunnat det, om öfverskotten
i Riksg:s-kont. fått ligga orörda för sina ändamål. Att
Riksg:s-fullmäktige enl. R. St:s föreskrift begagnat dem, såsom betalningsmedel
för att bespara riket onödiga räntor på Riksg:s-kont:s
utelöpande obligationer, bör ej beröfva Sverige sine vanlige tillgångar
för sin extra Statsreglering. Skedde det likväl, så skulle Danmarks
försvar vara oss kärare, än Sveriges skydd och förkofran,
22*
340
Den 30 December e. m.
hvilket vore nog mycket hegardt, i händelse dessa föremål nu, såsom
vanligt, tarfva extra anslag.
För dem har väl i Statsreglerings-propos:n, sid. 85, blifvit uptagna
3,581,926 r:dr 32 sk. Men luiru mycket har ändock icke
blifvit eftersatt af hvad vederbör, myndigheter begärt för rikets försvar
mot dess inre hender, missdädarne, och mot dem, som kunna
befaras utifrån? Samma propos. visar, att på Fängelsebyggnaderne
allena afprutats 600,000 r:dr. Huru mycket erfordrades icke om
fästningsbyggnaderne skulle med erforderlig drift utföras, fästningarne
bcstyckas och förses med kulor, reservpieser för Artilleriet anskaffas,
Artilleriförråden sättas i nödigt stånd och behöfliga utredningspersedlar
för Landtförsvaret inköpas? Flottans materiella behof
äro, i sin mån, icke mindre, om de skulle på motsvarande sätt
fyllas. Huru mycket är icke att göra för själsodlingen i landet,
genom byggnaders upförande och materiella förnödenheters anskaffande
vid universiteten och andra läroanstalter af alla slag, hvilka
likväl måst lemnäs åsido för brist på tillgångar? Likaså är det med
näringarnes förkofran. För henne hafva större extra anslag, än åt
någon annan förvaltningsgren, blifvit uptagna. Men när man betänker
huru mycket, som erfordras för vattenaftappningen från sanka
trakter, för kanalers och hamnars anläggning samt vägars omläggning
m. m. d., så linner man utan tvifvel, alt ej för mycket utan
snarare för litet är, äfven i den vägen, af Konungen äskadt, på
sätt de enskilda motionerna dagligen visat och visa. Det kan ock
hända att vissa K. propos:r, beträffande utgifter, hörande lill den
extra statsregleringen, ännu äro att förvänta.
Såsom tillgång för sistnämnde statsreglering, har man väsendtligen
påräknat Bankens sedan sista riksdag behållna vinst omkring
3.000.000 r:dr b:co. Månne denna äfven skall till hela sitt belopp
blifva för den extra statsregleringen tillgänglig? Jag vill icke
pä förhand bestrida det, emedan sådant beror på de åtgärder, som i
hänseende till Privatbankerna, och med penningeväsendet i allmänhet
komma alt under riksdagen vidtagas. Bankens redbarheter hafva
från begynnelsen af sisth riksdag intill början af innevar. riksmöte
minskats med 3,557,000 r:dr specie. Silfveruttagningen skulle
dock hafva varit ännu större, om ej Hvpotheks-föreningarne gjort
utrikes lån och den derigenom npkomna växeltillgången kunnat användas
att betala någon del af den oerhörda varuinförseln. Denna
torde ej hastigt aftaga, eller kunna med en ökad varuutförsel betäckas.
När då ränta och kapital-afbetalning å de utrikes lånen
skola tillika gäldas: så torde Bankens redbarheter utsätttas för ytterligare
påkänning. Om R. St. vilja förekomma denna fara för
Bankens ställning genom minskning af hans utelöpande sedlar: så
kunna de göra det antingen genom den hårdare utvägen att minska
utlåningarne, eller genom den lindrigare att ej åter utgifva de
sedlar, som i räntevinst inflyta. Om den sednare, såsom troligt är,
företrädesvis vidtages: så torde måhända ett års vinst omkring
1.000.000 r:dr eller mera af hvad man från Banken påräknat, komma
att saknas lör den extra Statsregleringen. Har man då efter
-
Den 30 December e. m.
341
skänkt den ifrågavar. millionens bevillning, sa har man intet alt
sätta i_ stället.
Äfven hvad befintligheten af den i Riksg;s-kont. påräknade
tillgången 700,000 r:dr beträffar, hyser jag mina tvifvelsmål, så
länge inga officiella upgifter eller räkenskaper till stöd derföre åberopats.
Om denna tillgång äfven är ringare, än man förmodat, så
blifver möjligheten att åstadkomma en någorledes tillfredsställande
extra statsreglering, ännu inskränktare.
Att slippa skatt är visserligen godt, men bättre är att erlägga
bevillning, och betrygga sin säkerhet genom försvarsverk, samt öka
sin uplysning och sitt välstånd medelst tillhörande förkolringsanstalter,
än att lefva lindrigare beskattad, men otillräckligt försvarad
och mindre än görligt varit, framskriden i själsodling och egendomsförvärf.
Jag tillstyrker altså, alt R. St. måtte vidblifva sitt
första beslut, att ej till den Danska fegdens betalande använda
hvarken Bankovinst eller öfverskottsmedel i Riksg:s-kont., utan godtgöra
detsamma för sina i berörde hänseende lemnade förskott, och
sålunda bereda nödiga tillgångar för Sveriges extra statsreglering,
derigenom att de låta den åtagna krigsrustningsbevilln:n oförändrad
fortfara.
Begärdes på bordet.
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Af trägna göromål förhindrad,
att skriftligen upsätta de 2:ne motioner, jag nu ber att få
väcka, anhåller jag att nu få mundteligen anmäla dem och i nästa
plenum aflemna dem skriftligen. Under en resa i de södra
provinserne har jag erfarit, hurusom de åtgärder, hvilka vidtagits
i anledn. af de mera liberala grundsatser i fråga om tullbeslämmelserne,
som vid sista riksdagen gjort sig gällande, haft den verkan,
att åtskilliga osttryckerier dels inom Småland och dels möjligen
äfven i Skåne blifvit nedlagde i följd af täflan från utrikes orter,
och att ägarne af de hemman, der ost förut tillverkats, förändrat
sin tillverkning till bränvinsbränning och således, i st. f. alt
åstadkomma en vara, som besparade tillförsel från utlandet på samma
gång den utgör en nödvändighetsvara, numera föröka tillgången
på sådant, som utgör öfverflöd och en verklig skada för nationen.
Då emedlertid dessa omständigheter kunna hafva menlig inverkan
på bankens säkerhet, anhåller jag att få väcka den motion, att tullen
på ost må förhöjas, så alt denna vara må hädanefter såsom
hitintills kunna tillverkas inom landet.
Den andra motionen jag önskar väcka, är, att stämplingsafgiften
på tidningar måtte förhöjas i likhet med hvad denna afgift
är i andra länder, så att densamma må motsvara den tyngd tidningarne
innehålla, på det Statsverket må tillgodokomma någon ersättning
för forslingen af dessa tidningar, som upgå till flere pund.
Gr. Gyldenstolpe, Anton Gabr., upläste en motion af
följande innehåll:
342
Den 30 December e. m.
Alt R. St. befatta sig med åtgärder som uteslutande böra tillhöra
den verkställande makten, torde väl en hvar erkänna icke vara
fullt lämpligt. Sådant äger dock rum i afseende på upsigten och
kontrollen öfver Götila Kanals vidmakthållande, till utöfvande hvaraf
R. St., genom sina Fullmäktige i Banken och Riksg:s-kont., utse
ett ombud som deltager i Kaual-Direkt.-ns åtgöranden och ett annat,
som deltager i granskningen af samma Direkt:s förvaltning.
Denna upsigt, härledande sig ifrån de tiller dä Götha Kanals byggande
erfordrade R. St:s medverkan genom årliga anslag, synes
mig likväl icke böra ifrågakomma att af R. St. utöfvas mera
på Götha Kanal än på hvar och en annan allmän vatten-kommunikation,
hvilken blifvit genom Stals-anslag lillvägabragd, utan anser
jag densamma böra öfverlätas till K. M., som i min tanke jemväl
förmår bättre än R. St:r att vidtaga alla de åtgärder, som härvid
erfordras, och hvartill torde böra räknas utkräfvandet af ansvar
för fel eller uraktlåtenhet, hvilket jag icke tror kan af R. St. f.
n. åstadkommas.
Jag får derföre vördsamt föreslå :
Att R. St., med den rätt, som 9:de och 46:te §§ GöthaKanals-bolags-reglor
af d. 7 Dec. 1843 dem lemna, måtte
hos K. M. i underd diet anhålla att K. M. täckes hädanefter,
på sätt K. M. lämpligast finner, låta utöfva den framtida
upsigt och kontroll öfver Götha Kanals vidmakthållande,
som i nyssnämnda §§ omförmäles.
Begärdes på bordet.
Frih. Cederström, Rudolf, upläste följande motion:
Då täta vexlingar i den ekonomiska lagstiftningen medföra en
serdeles svårighet för näringarnes idkare, både i afseende å osäkerheten
för den närmaste framtiden, och med hänsigt lill upfattningen
af de hvarannan aflösande lagbuden, har jag, i erinran jemväl
af den betydliga och till en del alldeles ändamålslöst upoffrade tid,
vid riksdagarne, hvilken egnats åt bränvinslagstiftningen, trott mig
böra till R. St. vördsamt hemställa, om icke tjenligast f. n. vore,
att den sedan sistförflutne riksmöte i detta ämne gällande författning
finge bibehållas. Husbehofsbränningen nedgår af sig sjelft,
under inflytelsen af nuvar. lagstiftning; denna erfarenhet lärer oss,
att de, sorn skulle önska nämnde slags brännings uphörande, behöfva
ej taga sin tillflykt till stränga förbud och lagförändringar,
som troligen endast skulle upväcka och onödigtvis trottsa åtskilliga
menigheters och enskildes missnöje. De förbättringar i stadgan,
som vid sistl. riksdag vidtogos, torde under närvar:de förhållanden,
i allt hufvudsakligt, temligen uppfylla billiga fordringar. Något högre
skatt tror jag näringen kunde tåla; men önskar inga våldsamma
förhöjningar. Om ett eller annat korrektiv mot eluderingar
kunde med lätt hand i författningen inpassas, utan att rubba grunderne,
eller föranleda betydlig omgörelse af redskapen, besvär och
kostnad för ägarne, bör sådant måhända ej tvert afslås; jag yrkar
likväl ingenting särskildt i detta afseende.
Den 30 December c. m.
343
Att ett och annat mindre tillägg, eller rättare sagt förtydligande,
som jag t. ex. i Hr Gr. Lewenhaupts nyss uplästa motion
tyckt mig finna vara åsyftadt, icke må lemnäs utan förtjent upmärksamhet,
äfven med hufvudsakligen fästadt afseende å mitt förslag,
derest det finnes värdi godkännelse, bör villigt å min sida
inrymmas. Dock önskar jag, på grund af hvad förut anfördt blifvit,
och med hänseende till en hedervärd och talrik samhällsklass
mig bekanta åsigter och åstundan, så vidt jag dem rätt upfattadt,
det man med all försigtighet må tillse, om de tillägg, som kunna
ifrågasättas, rubba grunderna och egentliga innehållet af författningen;
jag måste i sådant fall önska deras afböjande.
Remitterades till BevillmsUtsk.
Frih. Cederström npläste vidare en sålydande motion:
Huru ytterst skadliga de, likt en periodiskt påkommande frosssjukdom,
riksdagligen återvändande omskakningarne af Tulltaxan
åro för landets affärsförhållanden, utgör en salts, hvars sanning
svårligen lärer bestridas. — Den är så klar, att mången lärer finnas,
som, hyllande ett frihandelns, mer eller mindre fullständigt
rcaliseradt, system, ändock skulle vilja afsäga sig alt f. n. derpå arbeta,
endast man icke behöfde kämpa emot en motsatt åsigts inträngande.
Likaledes torde mången vän af skyddssyslemet gerna
upoffra den möjliga framgång han för sin mening kunde för tillfället
bereda: — hans vilkor för ett sådant frånträdande, ej af åsigter,
men af handling, vore allenast att man finge påräkna någon
stadga i dessa förhållanden. Jag döljer icke min öfvertygelse; den
tillhörer den sednare af de båda theoder jag nämnt. Alen jag vågar
hoppas att, lika med mig, skola inom de II. RiksSt;n finnas
män, vare sig de eljest ansluta sig till den ena eller andra lmfvudåsigten,
hvilka, med insigt af fluktualionernes beklagliga inverkan,
och till besparande af ändlösa debatter, skulle vara benägne
omfatta den utväg, som nu i form af motion måste framställas om
ändamålet skall ernås:'att nemligen IL St. behagade oförändrad
bibehålla den nu gällande tulltaxan.
Åled mycket interesse och med nöje,, i hänsende till framställningens
behag och värma, har jag åhört en af Frih. Ronde
väckt motion derom, att såvida jag rätt upfaltat det, 11. St. skulle
med bestämmande af Tullbevillningsmedlens totalbelopp, och med
angifvande af hufvudgrunderne af en ny tulltaxa, öfverlåta detaljbestämmelserneS
utarbetande åt K. AI. — Den enkelt, kort och
klart framställda motiveringen, de önskvärda och vigtiga syftemål,
dem berörde motion afser, berättiga den tvifvelsutan till en hög
grad af upmärksamhet. Huruvida det formella af frågan, sådan den
blifvit af den värde motionären framställd, låter sig väl försvaras
med en ordagrann tolkning af grundlagsbuden, är en sak, som jag
heldre öfverlemna!- åt de skarpsinnigares pröfning, än jag bör tilltro
mig med någon afgörande säkerhet derom döma. Alen då jag
tror, alt det ifrågävar. förslaget skulle kunna på annan väg pålitligare
om än ej så hastigt vinnas, vågar jag i sammanhang med
344
Den 30 December e. m.
den ofvan af mig väckte motion, vördsammast föreslå, (antingen det
må anses såsom ett tillägg till den, eller såsom ett åsyftadt amendement
till Hr Frih. Bondes motion, derest det skulle finnas erforderligt),
följande förslag: att R. St. med upställande af hufvudgrunderne
och med bestämmande af hvad R. St. skulle anse framdeles
i tullbevillningsmedel böra påräknas såsom totalsumma, måtte
hos K. M. anhålla om utarbetande af ett detaljeradt förslag till
tulltaxa för att vid nästa riksdag komma under bepröfvande.
Begärdes på bordet.
Sedermera upläste Frih. Cederström, en motion af följande
innehåll:
Med hänvisning till sisth riksdags Lag- och Ekon.Utsk:s betänk:n
N:s 35 och 40, hvilka på ett tillräckligen fullständigt sätt
innehålla anledn:ne och skälen, jemte upgjorde förslag till författningstexter,
får jaa vördsamt föreslå, att de dervid upräknade §§ i
K. Förordn. om fattigvården i riket af d. 27 Maj 1847 nemi. §§
3, 7, 8, 9, 10, 14, 15, 16, 17 och 20, måtte af R. St. å nyo
gillas, såsom ägande företräde för de gällande, samt att R. St. ville
om K. M:s nådiga stadfästälse å dessa sålunda förbättrade §§ i underddiet
anhålla.
R. St. af åren 1840—1841, hade hemställt om bestämmelser
i enahanda syftning; i hufvudsaklig öfverensstämmelse hvarmed
R. St. sisllidne riksmöte, beslutade dessa §§:s omredaktion. Må
man icke bemöta det förnyade förslaget derom, med det inkast, att
stadgan ännu vore för ny! — Det vore ju mycket bättre, att snart
afhjelpa de brister man inser. Mångenstädes, jag vet det, fortgår
allt på gamla viset; allmänheten tänker ej på författningen; sjelfva
de fattigvårdsbehöfvande känna den ej; ingen under då, om dess,
under andra, och måhända ej länge uteblifvande förhållanden, säkert
inträffande menliga verkningar ännu låtit sig mindre förspörjas,
än förutses. — Jag anhåller att H. LagUtsk,, med hvilket Ekon.-  Utsk. lärer sig härvid förena, måtte egna ett allvarligt bepröfvande åt
denna högst vigtiga fråga. — Betänk:nc äro i hvarje Utskottsledamots
hand: jag har derföre trott deras befogande till sjelfva motionen
mindre behöfligt, men anskaffar dem genast, om Utskar så vilja.
Att författningen lyckats bättre i städerne, än den gör på landet,
har jag inhemtat af sakkunnige personer. Men månne ej, öfverallt,
en hälsosammare princip vöre antagen med de föreslagne rättelserne
än den, som nu finns på papperet stadgad? — Jag afgifver
denna vördsamma hemställan med uprepande af min säkra tillförsigt
att H. Utskrn och R. St. skola åt ett, för land och folk så
oändligen djupt å allas väl inverkande, ämne, förunna den högsta
grad af upmärksamhet, nitälskan och omvårdnad. En landtfaderlig
och huld Regering lärer med all välvilja emottaga uttrycken af hvad
Folkets ombud anse tjenligast och bäst vara att, för fosterlandets
vårdnad om sina fattige, stadga.
Om remiss till H. LagUtsk. anhålles vördsammast.
Remitterades till LagUtsk.
Den 30 December e. m.
345
Uplästes en af Hr Ribbing, Arv., inlemnad sålydande
motion:
R. H. St:rs Hr Just.-ombudsm:s berättelse till innevar. riksdag
börjar med ett reformförslag i Domstolarnes organisation, hvilket
jag, för min del, funnit vara af den vigt att jag ej trott det
böra blifva föremål för R. H. St:s öfverläggning, om än dess antagande
hvarken nu genast kan förväntas eller ens för en framtid
i oförändradt skick vara att förmoda. Upställningen af detta reformförslag
med dertill anförda grunder utgör berättelsens innehåll
lill sidan 19. Jag anhåller att få framställa denna del af berättelsen
såsom lagförslag för att derå erhålla remiss till LagUtsk. samt
såmedelst förbereda R. H. St:s yttrande, huruvida ett förslag af
denna beskaffenhet bör lill sitt hufvudsyftemål ingå uti en blifvande
omarbetning af de R.B:s delar, hvilka hafva till föremål Domstolsorganisationen;
och utbeder jag mig särskildt att vid pröfning af
motiverna till förevar, förslag må tagas i öfvervägande de anmärkn:r,
som uti berättelsen från dess 38:de till dess 43 sida förekomma,
öfver framtida följder af planens antagande eller förkastande, och
hvari visar sig det nya fängelsesystemets framgång, såsom till sjelfva
sin möjlighet beroende af denna plan till Domstols-organisationen.
Remitterades till LagUtsk.
Hr Ribbing, hade jemväl inlemnat en motion af följande innehåll:
På
anförde grunder har R. H. St:s Hr Just.-ombudsm. uti dess
för år 1849 utgifne Embetsberättelse (sid. 173 och följ.) förordat
ett lagstadgande, hvartill han dock blott upgifvit en möjlighet och
sorn går derpå ut, att för en viss del af det antal arbetare, som
vid ett jordbruk användas, beräknad efter den i bruk varande jordens
vidd, jordägaren skulle vara ansvarig, att arbetarne eller deras
hushåll icke folie fattigvården till last, vare sig under den tid
de vid egendomen användas eller inom viss tid derefter; och borde
en sådan ansvarighet försäkras genom inteckning i fastigheten; men
för den händelse att denna förut vore för mycket graverad, att kunna
lemna säkerhet, borde föreskrifvas, att arbetarena skulle vara
försedde med jordbruk till en vidd, hvars minimum borde vara
bestämdt.
Detta ämne utbeder jag mig härmed alt få öfverlemna lill R.
H. St:s behandling; dervid jag häldst önskade alt LagUtsk. mätte
utarbeta och till Ständernes pröfning öfverlemna ett fullständigt lagförslag;
men i händelse detta icke utan vidare förberedelser later
sig göra; tillstyrker jag en underd. anhållan hos K. M. att förslagets
utarbetande må i nåder besörjas och detsamma vid nästa riksdag
blifva R. H. St. genom nådig propos. förelagdt.
Begärdes på bordet.
346
Den 30 December e. m.
Uplästes en af Hr von Troil, Emil, inlemnad sålydande
motion:
De publika papper, som af R. St:s Banko-Diskont belånas,
äro af tvenne väsendtligen olika slag, det ena der hypotheket, ej
lemnar full säkerhet för lånesumman, och borgen af sådan anledn.
erfordras, det andra åter der hypotheket såsom af högre värde än
lånesumman anses ensamt tillräckligt för Bankens betryggande mot
förlust, hvilket sistnämnda slag endast afses med denna motion,
som har till föremål att fästa H. BankoUtsk:s upmärksamhet å
olämpligheten deraf, att då en person lill Banken öfverlemna!’ ett
hypothek emot erhållande af ett, detsammas värde understigande,
lånebelopp, och personen således blifver den som i sjelfva verket
hos Banken eger en salderad fordran, den förstnämnde dock, utan
att öfver ett sådant förhållande erhålla något betyg, måste till Banken
aflemna revers å lånesumman. Af denna anledn. föreslås, alt belåningen
af ifrågavar. publika papper, mätte komma att verkställas
på samma sätt som sedan längre tid egt rum vid beläning af guld
och silfverpanter, s. k. lånebankokapitaler, och åtskilliga andra hypotheker
af ofelbar säkerhet, nemi. sålunda, alt låntagaren aflcmnar
hopotheket utan revers, och i utbyte erhåller en pantsedel, som
medförer rättighet att inlösa panten. — Om derjemte ifrågavar. lånerörelse
öfverflyttades på låne-afd:n, elit den synes med mera skäl
än till Banko-diskonten höra, enär ingen pröfning af personlig vederhäftighet
kommer ifråga, så vunnes den fördel att belåningen ej
behöfde vara inskränkt till en dag i veckan. — Om häremot skulle
invändas, att dä inga reverser komme att lemnäs, kunde något maximibelopp
för hvarje låntagare ej heller bestämmas, så svaras alt
ett sådant bestämmande i sjelfva verket saknar all påföljd, då det
alltid måtte vara mycket lätt, att träffa personer, som låna sina
namn under reverser, som åtföljas af till värde öfverstigande af annan
lemnade hypotheker, synnerligen då intet afseende fästes å den
tecknade låntagarens beskaffenhet.
Remitterades till BankoUtsk.
Hr von Hartmansdorff, Äng. Edvard, hade inlemnat en
motion af följande innehåll:
K. Förordn. d. 29 Maj 1739 innehåller föreskrifter om sättet
för förkomne Låne Banko-attesters förnyelse, hvilken K. Förordn.
ock, enl. hvad StalsTJtsk:s mern. N:o 556 vid 1823 års riksdag
tillämpats på en förkommen Riksg:s-konl:s obligation. Under tidernas
lopp har i vårt land upstått penningeverk, bland andra hypolheksföreningar,
hvilka utgifva räntebärande obligationer, men
huru med desses förnyelse skall tillgå, för den händelse de genom
någon olyckshändelse den ingen förutse och afvärja kunnat, förkomma,
finnes mig veterligen ingen föreskrift. Per analogiam
borde väl stadganderne uti Högstberörde nåd. förordn. härvid äga
tillämpning; men enär bestämd föreskrift härom saknas, vågar jag
hos R. H. St. vördsamt föreslå att en allmän författning må utfärdas
derom alt alla allmänna verks och enskildte associationers
Den 30 December e. m.
347
räntebärande obligationer böra, dä de af olyckshändelse förkomma,
förfaras med pä sätt K. Förordn. d. 29 Maj 1739 i afseende på
förkomne Läne-llanko-atIester och deras förnyelse stadgar. Genom
en slik åtgärd, som jag nu haft äran föreslå, skulle större kredit
tillskyndas obligationers utgifvare och en större säkerhet åter deras
innehafvare; utbedjande jag mig slutligen remiss af denna min motion
till LagUtsk.
Remitterades till LagUtsk.
Uplästes en af Frih. Stael von Holstein, Otto Wilh.
inlemnad sålydande motion:
Då undertecknad, som i Januari månad 1841 ifrån Juslitieråds-embetet
kallades lill Slats-råd, ifrån delta sistnämnde embete
i April månad 1848 åter förflyttades till Högste domstolen i ledigheten
efter afl. Jnslitie-rådet af Rolén hvilken efterträdt mig 1841,
måste jag för andra gången icke allenast aftjena begrafningshjelp
jemte 2:ne månaders lönbesparing lill CivilStatens Pensions-kassa,
utan jemväl erlägga lösen för Justitie-råds fullmakt med 570 r:dr
b:co; äfvensom Justitie-rådslönen, hvilken då jag år 1840 första
gången utnämndes till Justitie-råd, utgick med förhöjning efter markegång
å den under lönen inbegripne spannemål, nu nedsattes i
så måtto att jag ej fått åtnjuta sådan förhöjning, hvarigenom för
mig upstått en löneförminskning af circa 200 r:dr b:co för året.
Uppå min derom i underddiet gjorda ansökning, har dock K. M.,
i likhet med hvad som förut skett i likartade fall, behagat tillägga
mig ersättning för den inneliållne begrafningshjelpen och lönebesparingen
till Pensions-kassan.
Genom den förändrade lydelse 34 § R.F. erhöll vid 1844 och
1845 årens riksdag, är klarligen antydt, att embetsman som kallas
lill Stats-rådsledamot, må fortfarande innehafva, fastän hvarken
utöfva eller draga inkomst af det embete han vid utnämnandet
lill Stats-rådsledamot bekläder, så vidt nemi., detsamma är af beskaffenhet
alt kunna stå obesatt. Motiverna till Grundlagsbudets
förändring måtte väl hafva varit, bland annat, att Stats-rådsledamot,
som för det embetet hvarken aftjenar begrafningshjelp, eller erlägger
fullmaktslösen, icke eller skulle hafva utgift eller förlust vid
återgåendet lill det embetet han lemnat för att inträda i Stats-rådet.
I grund häraf anhåller jag vördsamt att R. St. måtte tillägga
mig ersättning för ofvannämnde fullmakts lösen och minskning i
Justitie-råds lönen.
Remiss häraf till vederbörligt Utsk. torde benäget meddelas.
Begärdes på bordet.
Frih. Rudbeck, Reinh. Carl Gabr., hade inlemnat följande
motion:
Af alla de upoffringar ett folk gör för att förbättra sin ställning
är knappast någon som så synbart och säkert i alla rigtnin
-
348
Den 30 December e. m.
gav visar sina välgörande verkningar som de, hvilka användas ä
kommunikationsanstalternas förbättring, alldenstund det derigenom
lika sä väl befordras materiell välstånd som intellektuell odling,
enskild beqvämlighet som styrelsens enhet och kraft, vare sig i
hänseende till utförande af fredliga värf eller i betryggande af rikets
lugn mot inre och yttre fiender.
Genom läget och storleken af våra betydligare insjöar är Sverige
framför de flesta andra länder anvisadt på deras begagnande
såsom medel för den inre kommunikationen. Våra störste Konungar
och Statsmän hafva derföre sedan mer än frenne sekler ständigt
haft sina blickar fästade på deras förening sinsemellan, och
med hafvet medelst segelbara kanaler och slussar.
Redan Konung Carl IX begynte en kanalanläggning mellan
Hjetmaren och Mälaren, samt en annan emellan Wenern och Westerhaget,
de båda vigligaste af våra inre segelleder; hvilka företag
derefter fullföljdes af hans efterträdare; ehuru det sednare först
för 50 år sedan bragts till fullständigt utförande. Genom patriotiske
mäns bemödanden har slutligen i våra dagar Wenern blifvit
förenad med den andra af våra stora insjöar och denna åter med
Östersjön; och Guslaf Wasas tanke efter mer än trenne sekler således
vunnit sin fullbordan. Men det återstår ännu att förena dessa
båda, de förnämsta af Sveriges inre segelleder, med hvarandra,
hvilket såsom jag föreställer mig, heldst hör ske medelst en kanal
mellan Hjclmaren och Wettern. Den store Axel Oxenstjerna omgicks
redan med denna tanke, och undersökningar anställdes af
utländska ingeniörer, kvilka visade planens utförbarhet. Men då de
i sammanhang dermed stående planer, hvilka skulle gifva denna sin
hufvudsakliga vigt, blott lill en del under hans tid hunno utföras,
så blef den för en lång tid alldeles upgifven, lills dess en annan
stor man, Gr. Baltzar Bogislaus von Platen, då Götha kanal nalkades
sin fullbordan, åter uptog densamma. En undersökning blef
på hans föranstaltande företagen genom framlidne Ofverste Löjtnant
Edström, men, som jag tror till följd af Gr. Plåtens förtidiga bortgång
ej fullständigt genomförd. Emedlertid bekräftades förslagets
utförbarhet och en charta, visande kanalledningens rigtning från
norra ändan af Wettern genom sjön Tisaren till grannskapet af
Örebro, är af Edström år 1840 utgifven från trycket. Den uptager
den egentliga kanalens längd till 4| mil och slussarnes antal
till 37, hvilket således betydligt understiger det antal (55) som
skulle erfordras å en af samme man projekterad kanal mellan Wenern
och Hjelmaren. Något kostnadsförslag finnes* dock ej offentliggjordt,
och dessutom skulle, som jag tror, det förtjena undersökas
om ej kanalen, så väl till förkortande af segelleden, som undvikande
af den grunda Örebrofjärden, kunde från sjön Tisaren med
större fördel ledas längre öster ut till den s. k. Stora Hjelmaren.
Utom den påtagliga vinsten af en sådan kanal för kommunikationen
i allmänhet har den en serdeles vigt i händelse af ett krig,
då den betryggar förbindelsen mellan de båda stora stamlederna
för den inre kommunikationen samt mellan Stockholm och Carlsborg,
hvilken förbindelse skulle på vägen åt Södertelje och Söder
-
Den 30 December e. ro.
340
köping af en fiende lätt kunna afskäras och Carlsborg utan en sådan
kanal ej vinna sin fulla betydelse såsom medelpunkt för rikets
försvar och Förvaringsort för dess vigtigaste skatter. Jag föreslår
derföre ett anslag af 4000 r:dr till anställande af en sådan fullständig
undersökning och anhåller vördsammast om remiss af denna
motion till II. StatsUlsk.
Remitterades lill StatsUtsk.
Gr. Lewenhaupt, BI auritz Axel, hade inlemnat en sålydande
motion;
Genom K. BI:s nåd. Kungörelse af d. 10 Joni 1841 är stadgadt,
att alla ditintills meddeldte föreskrifter derom, att tredje upbudet
å inköpt fast egendom, som blifvit inlecknad för skuld till R.
Sins Bank eller lill vissa andra allmänna verk eller inrättningar
elier enskilde bolag, ej finge meddelas förr än köparen uptett bevis,
att han sitt köp derstädes anmält, och i öfrigt fullgjort hvad
i sammanhang dermed kunnat vara påbudet, -— till all kraft och
verkan uphäfdes.
Då likväl, i följd af denna åtgärd, flerfaldiga olägenheter för
inteckningshufvare kunna upstå, hufvudsakligen när, i fråga om bevakning
uti konkurs- och års-proklama-mål af intecknad fordran,
egendomen till någon del, sedan inteckningen deri beviljades, öfvergåtl
lill ny ägare, utan att inteckningshafvaren derom fått kännedom
och han således blifver urståndsatt att i behörig ordning sin
egande fordran anmäla och bevaka, har jag, af sådan anledn., funnit
mig upmanad att, till förekommande deraf, vördsamt föreslå,
det mätte Hof- och Under-rätterne i riket varda föreskrifvet, att,
vid derstädes anhängige konkurs- och års-proklamamål i likhet med
hvad som serskildt för R. St:s Bank finnas uti 5 Kap. § 68 af
konkurslagen d. 12 Blars 1830 föreskrifvit, i allmänhet uti utfärdande
kallelser till innehafvare af inteckning uti afstädd fast egendom,
jemte upgift om inteckningens belopp, tillika lemna underrättelse
om intecknad fastighets namn samt län, härad och socken,
der densamma är belägen; anhållande jag vördsammast om remiss
härå lill vederbörligt Utsk.
Remitterades till LagUlsk.
Frih von Diiben, Aug., npläste en motion af följande innehåll:
Den låga ståndpunkt, hvarpå architekturen under en lång tid
stått inom vårt fädernesland är beklagligen allmänt känd. Morgonrodnaden
till en ljusare dag har dock börjat upgå för denna
konst och det röjer sig hos det yngre slägtet ett sträfvande och ett
begär att lyfta sig ur den förnedring hvaruti byggnadskonstens idkare
sjunkit, den att vara endast handtverkare.
Bland de glädjande bevisen, att konstens genius börjat skaka
stoftet af sina vingar, är den stiftelse, som under sednaste åren
upstålt inom hufvudstaden, med namn af byggnads föreningen.
Amnad att utgöra ett föreningsband emellan dem, som egna sig åt
byggnadskonstens utöfning eller ock endast äro älskare och gynnare
350
Den 30 December e. m.
deraf, har denna stiftelse, bildad af för det mesta unga män, genom
sammankomster i hvarje vecka samt anskaffande af ett bibliothek,
införskrifvande af de värdefullaste utländska tidskrifter, ej
blott i ren architektur utan och i mekanik och slöjd, sökt sprida
ett allmännare intresse för, och en närmare bekantskap med de
framsteg vetande och konst i andra länder gjort på detta fält, samt
lifva hågen till ädel täflan äfven ibland den ringa hop, som vårt
fädernesland förmår att ställa opp i striden för värfvandet af konstens
pris.
Men det är klart, att dryga kostnader äro oskiljaktiga från ett
företag som detta, och att antalet af medlemmar icke vore annat
än ringa, hvarigenom fortsättandet af föreningens verksamhet icke
kan ega rum utan ledamöternas betungande med en så dryg afgift,
att detta med sannolikhet kan förutses, att flera af dem måste af
ekonomiska skäl draga sig tillbaka, och föreningens uplösning deraf
blifva en följd.
Detta skulle emedlertid vara en skada för det allmänna, likasom
föreningens tillvaro är detsamma till gagn, och jag har derföre
trott, att det allmänna äfven kunde äga ej blott en anledn.,
utan jemväl en viss förpligtelse att genom direkt understöd uppehålla
en så gagnelig inrättning.
Ändamålet med min framställning i detta ämne är alltså att
hos II. R. o. Ad. föreslå det R. St. måtte bevilja denna förening
ett årligt anslag af 1000 r:dr b:co.
Och anhåller jag vördsamt om remiss till StatsUtsk.
Remitterades till StatsUtsk.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förfrågade sig huruvida
någon af R. o. Ad:s ledamöter hade någon ytterligare motion att
anmäla, afhördes icke någon sådan anmälan, hvarefter H. R. o.
Ad, åtskiljdes kl. f till 9 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
