# ID: svediakorp-gov571
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: adelsståndet (1627--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, nobility
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 152,852
# sentences: 5,307
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


PROTOCOLL,
HÅLLNA
HOS
HÖGLOFLIGE
iwewkkbsäiuehi ®®m jUDX&a,
VI»
JTögtima Bikafcagen i Ståcki) alm
ÅR 1850.
Första Häftet.
STOCKHOLM.
Hörbergska Boktryckeriet,
185 0.
- |i , , ... . |. 77 , 7 ■
7. ' '
« • K •'
n räxlu
Kf^j $$)%}> . 1
/;V *4
i-i »
Sedan R. St., genom (»5 § i Riksdagsbeslutet af d. 24 Oclober 1848,
blifvit kallade, alt till lagtima riksdag sig i lmfvudstaden infinna
d. 15 November 1850, samt K. M., genom öppet nådigt Bref af
d. 10 Juli sistnämnde år, behagat samtlige R. St. derom erinra,
blef å den sålunda utsatta dagen riksdag med vanliga ceremonier
utblåst; och täcktes K. M. till Landtmarskalk i nåder utnämna En
af Rikets Herrar, f. d. Justitia; Stats-Ministern, Presidenten, i K.
M:s och Rikets Götha Hof-Rätt, Commendören med Stora Korset
af K. M:s Nordst.-Orden och R. af K. Carl XIILs Orden, Hr Frih.
Lars Herman Gyllenhaal, som, efter det han inför K. M. aflagt
Landtmarskalkseden och blifvit öfverlemnad till de 2:ne äldste
närvarande Grefvar Öfverste Kammarherren m. m. Hr Gr. Maurits
Axel Lewenhaupt och Öfver-Kammarherren m. m. Hr
Gr. Gustaf Göran Gabriel Oxenstjerna, begaf sig till Riddarhuset
och derstädes vid ingången emottogs af Ridd.-Direktai,
Ridd.-Sekret. och öfriga till Ridd.Canceiliet hörande personer. Derefter
utsate H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., i öfverensstämmelse med
10 och 11 §§:ne i Ridd.Ordn. första upropet af R. o. Ad:s forsta
anteckning lill nästpåföljande dag Lördagen d. 18 November
kl. 10 f. m. och andra upropet af samma anteckning till Måndagen
d. 18 November kl. 11 f. m. Sedan såväl denna som den
andra anteckningen, hvars båda uprop skedde på samma dag Tisdagen
d. 19 November blifvit förrättade, sammanträdde H. R. o.
Ad. första gången
Onsdagen den 20 November
in pleno kl. lif. m.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, öpnade sammankomsten med
följande tal:
Högvälborne och Välborne Herrar Grefvar, Friherrar, Riddersoch
Adelsmän!
Då H. M. Konungen lät för mig tillkännagifva Sin nådiga afsigt
och vilja, att åt mig anförtro det lika hedrande som ansvarsfulla
värf, att föra ordet bland H. R. o. Ad. under det nu började
riksmötet, upstodo hos mig många betänkligheter och stora be
-
i
Den 20 November.
kymmer. Min långt framskridna ålder och dermed förenad minskning
i krafter oell arbetsförmåga; ett sexårigt aflägsnande från allt
deltagande i de allmänna angelägenheter, som under riksdagarne
behandlas; bristande insigter och erfarenhet i frågan om utöfningen
af den vigliga befattning, som var mig ämnad; allt detta, i förening
med mångfaldiga hinder af mera underordnad beskaffenhet,
hade bordt förmå mig, att, med vördnadsfull tacksamhet för H. M.
Konungens nådiga ynnest och välvilja, i underdånighet undanbedja
mig det höga förtroendet. Men häremot förekommo, å andra sidan,
sådana förhållanden, som oeftergitligen manade mig, att undertryeka
alla betänkligheter. Minnet af den ed jag svurit: ''Alt.
vara tninom Konung huld och trogen ;n pH g Ian att lyda Konungens
bud; mitt hjertås upriktiga önskan, att kunna ådagalägga
min djupa vördnad, min orubbliga tillgifvenhet för Konungen och
hela Hans hus; hoppet att kunna gagna mitt Fädernesland och
det Riksstånd, hvilket jag har den äran och glädjen att tillhöra;
dessa voro de bevekelsegrund»’, som förmådde mig, att emottaga
det ärofulla kall, hvilket jag nu går att tillträda.
Under utöfningen deraf blir jag städse i behof af H. R. o.
Ad:s skonsamma bedömmande och välvilliga öfverseende. Det är
derom jag nu vördsamt anhåller, under helig försäkran, å min sida,
att oafbrutet söka göra mig deraf förtjent, genom ett redligt
uppsåt och det allvarligaste bemödande, att samvetsgrann! uppfylla de
dyra pligter, mig åligga. Upsåtliga misstag skola aldrig kunna
föras mig till last; ofrivilliga kai! jag ej hoppas, att helt och hållet
undvika. Men då sådana inträffa, skall jag med skyldig tacksamhet
och tillfredsställelse uptaga tle anmärkningar och uplysningar,
som af II. R. o. Ad. välvilligt mig meddelas.
Så vidt i min förmåga står, och efter min bästa öfvertygelse,
skall jag troget vaka öfver grundlagarnes och Ridd.Ord:s helgd, de
bestående formernas noggranna iagttagande, II. R. o. Ad:s sanna
bästa och hvarje enskild ledamots lagliga rätt, samt visa lika aktning
och upmärksamhet för allas meningar. Om jag härigenom
lyckas, att tillvinna mig, hvad jag så lifligt önskar och eftersträfvar:
H. R. o. Ad:s bifall och förtroende; om, efter fulländadt
värf, den glädjen vore mig förunnad, att, till antalet af de gamla
vänner, jag nu vet mig äga bland R. o. Ad:s Hrr Ledamöter, få
räkna flera nya, under riksdagens lopp förvärfvade; då skulle jag
derutinnan njuta den rikaste belöningen För mina mödor och försakelser.
Jemte det jag nu har äran tillkännagifva, att H. R. o. Ad:s
sammanträden äro började, anhåller jag tillika vördsammast, att uti
II. R. o. Ad:s välvilja och bevågenhet få vara innesluten.
Uplästes Stadgan till ordnings vinnande vid H. R. o. Ad:s
sammankomster m. m. af d. IG Nov. 1823, samt det d. 4 Dec.
1834 dertill beslutade tillägg.
Den 20 November.
5
Frih. Bennet, Carl Stephan: Jag får äran anmäla, att
Ridd.-Direkt., vid den i går skedda anteckningen, icke ansåg sig
kunna meddela iuträdespolelt å Riddarhuset åt innehafvaren af en
fullmakt, för adliga ätten Insensljerna N:o 1421, emedan fullmakten
var utfärdad af Elof Insensljerna och genealogien såsom ättens
hufvudman uptager dennes äldre broder »Frik Ulrik, hvilken år
1815 rest utrikes, och sedan dess ej låtit sig afhöra. Vid sådant
förhållande och då desse bröder äro ifrågavar. ätts enda medlemmar
liar innehafvaren af berörde fullmakt begärt, att få frågan öfverlemnad
till R. o. Ad:s bedömande och får jag derföre hemställa huruvida
R. o. Ad. behagade samtycka, att pollett må åt fullmaktsinnehafvaren
meddelas.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla, att inträdespollet linge utfärdas för innehafvaren af
den utaf Hr Elof Insensljerna utfärdade fullmakt.
Ropades ja jemte ett eller annat nej, hvarpå H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, förklarade det han funnit ja öfvervägande.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde, att det, enl
39 § Ridd.Ordn. berodde på R. o. Ad:s beslut, huruvida fremmande
åhörare må få bevista det H. Ståndets öfverläggningar, samt hemställde
fördenskull om R. o. Ad. behagade tillåta, att läktaren äfven
vid denna riksdag blcfve uplåten för fremmande åhörare samt
att med biljett-utdelningen linge förhållas såsom hittills varit
vanligt.
Denna propos. besvarades med starka ja jemte ett eller annat
nej, hvarefter II. Ex. förklarade, att han funnit ja öfvervägande.
Med tillkännagifvande, att efter sannolikhet de öfriga RiksSt:n
skulle blifva så tidigt constitnerade, alt helsningsplena kunde ega
rum d. 22 i denna månad, anmodade II. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
de ledamöter, som i den till Medstånden afgående helsningsdeputationen
ville deltaga, att dertill anteckna sig hos Ridd.Fiskalen, som
äfven egde anteckna de ledamöter, hvilka önskade deltaga i R. o.
Ad:s uppvaktningsdeputation lill H. M. Konungen och de öfrige
Kongl. Personerne.
Sedan härefter II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagifvit,
alt på sätt vid föregående riksdagar egt rum, äfven nu en klubb
för R. o. Ad. blifvit i Operahuset provisoriskt inrättad, och att
dess bibehållande berodde af R. o. Ad:s beslut, behagade R. o.
Ad., uppå derom framställd propos., besluta alt denna klubb skulle
fortfara, intill dess annorlunda kunde beslutas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, erinrade, att R. o. Ad.,
likmätigt 47 § Riksd.Ordn., egde utse 2:ne ledamöter, för att deltaga
i de s. k. Talmansconferencerne, samt hemställde fördenskull
6
Den 20 November.
om icke R. o. Ad. behagade utsätta dag för anställande af detta
val samt huruvida icke detsamma iinge ske samma dag dä Bänkmännens
lista å utsedde Elektorer blefve öppnad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Jag tager mig friheten
hemställa till del H. Ståndet, om vid detta tillfälle, likasom vid
åtskilliga andra riksdagar, vi ej må till Hr Frih. o. Landtm, öfverlemna
vår rätt i detta hänseende, på det alt han måtte sjelf utse
dem af Ståndet, hvilka han önskar sig till biträde i Talmans-öfverläggningarne.
Häruti hördes flera ledamöter instämma.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade,
pä sätt Hr von Hartmansdorff föreslagit, åt H. Ex. öfverlemna,
att utse de ledamöter af Ståndet, hvilka böra i Talmans-conferencerne
deltaga.
Ropades ja.
I anledn. häraf betygade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. R.
o. Ad. sin tacksamhet för detta honom lemnade utmärkta prof af
vänskap och förtroende, hvarefter II. Ex. lillkännagaf det han anmodade
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, och Hr Lagerhjelm, Pehr,
att i Talmans-conferencerne deltaga.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | till 12 f. m.
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Fredagen den ‘22 November 1850.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades 2:ne prot.utdr., innefattande af R. o. Ad. d. 20
dennes fattade beslut.
H. Ex. Hr Gr. De Geer, Carl: För ätten Lilljebjelke har
fullmakt i dag inför Ridd.-Direkt. presenterats, hvilken fullmakt
i allt öfrigt befunnits riklig, utom det att vid numera: 273, namnet
Lilljebjelke icke befanns vara utsatt. Då ett sådant formfel
förefunnits, ansåg Ridd.-Direkt. sig icke kunna utlemna pollet,
innan R. o. Ad. dertill lemnat tillstånd; hvarom jag får anhålla
om Hr Frih. o. Landtm:s propos.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
om R. o. Ad. behagade tillåta, att ifrågavar. fullmakt, utan afseen
-
de på det omnämnde formfelet, finge godkännas och att således
pollet (ill innehafvaren deraf må utdelas.
Ropades ja.
Anmältes och emottogs på vanligt sätt en Deputation från
Hederv. BondeSt., anförd af Riksdagsmannen från Orebro län, f
d. Talemannen Anders Eriksson, som helsade det II. Ståndet
med följande tal: N
BondeSt. frambär genom oss, dess Deputerade, till H. R. o.
Ad. sin vördsamma välkomsthelsning.
Vid hvarje börjande riksmöte öpnar sig för folkombuden ett
vidsträckt fält till verksamhet. Mångfaldiga och olikartade äro de
ämnen, som påkalla begrundande och beslut. Det är derföre af
så mycket större vigt, att icke åsigter och intressen splittras, utan
fast mer allas tankar och önskningar samdrägteligen rigtas åt samma
stora mål: fäderneslandets båtnad och välgång. Då BondeSt.
hyser den förhoppning, alt H. R. o. Ad. med dess insigter och
inflytelse likväl delar samma tankar om det högsta målet för vår
gemensamma verksamhet och sättet att säkrast upnå detsamma, har
del derigenom en borgen för ett fortfarande godt förhållande med
rikets första Stånd.
BondeSt. anhåller, att fortfarande i R. o. Ad:s förtroende och
välvilja få vara inneslutet.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, svarade:
R. o. Ad. emottager med upprigtig erkänsla det Hederv.
BondeSt:s första helsning vid detta nyligen började riksmöte och
uttrycken af dess välvilliga tänkesätt. R. o. Ad. samt Hederv.
BondeSt:s sanna fördelar äro så nära förenade, att dc icke kunna
åtskiljas. Dem åligger gemensamt ilen ärofulla pliglen, att försvara
Fäderneslandet; dem tillkommer ock hufvudsakligast omsorgen,
att odla dess jord. Under sådana förhållanden är det för R.
o. Ad. synnerligen tillfredsställande, att uti sina allvarliga bemödanden,
att främja och befästa Fäderneslandets ära, trygghet och anseende,
kunna med full tillförsigt påräkna det Hederv. BondeSt:s
kraftiga medverkan.
Å R. o. Ad:s vägnar får jag anhålla, att det Hederv. BondeSt:
s Deputerade ville till detta RiksStånd återbringa försäkringen om
R. o. Ad:s uppriktiga vänskap och välvilja.
Deputationen blef härefter med vanlig ceremoni utbeledsagad.
Gr. Gyldenstolpe, Nils: Anmodad att i dag anföra II.
R. o. Äd:s Deputation till de öfrige RiksStin, har jag anhållit att
de öfliga helsningstalen måtte blifva uppsatte i Ridd.Cancelliet och
till mig öfverlemnade, och jag olber mig nu att, innan Deputationen
kommer att afgå, få för R. o. Ad. upläsa de mig tillställde
helsningstalen.
Efter härtill af R. o. Ad., uppå H. Ex. Hr Frih. o.
Den 22 November f. m.
Landtm :s propos., lemnadt bifall, uppläste Gr. Gyldenstolpe de
ifrågavar. talen, hvilka voro af följande innehåll.
Till Högv. Préste-Ståndet.
I egenskap af Deputerade från II. o Ad. fä vi till Högv. PresteSt.
framföra uttrycken af en varm och liflig välkomsthelsning i
utbyte mot de hjertliga välgångsönskningar, R. o. Ad. nyss fått från
Högv. PresteSt. genom dess Hrr Deputerade emottaga.
Då Fäderneslandets representanter sammankomma till rådplägning
om de för fosterjordens väl vigtiga samhällsfrågor, under en
tid, rik på oro, söndring och hotande skakningar i flera af den
civilicerade verldens länder, är det ett hugnande förebud att på den
plats, hvarest de olika meningarna genom ordets makt skola göra
sig gällande, finna det Gudomliga ordets förkunnare, fridens sändebud,
och själsbildningens närmaste sakförare, de der veta att åt
samfundsfrågorna egna all den noggranna pröfning som så maktpåliggande
värf höfves och vetenskapernas idkare anstår, samt att vid
de allmänna göromålens behandling medbringa den anda af försonande
lugn, framför allt egen för de män, hvilka, huru ock de jordiska
töcknarna må gestalta sig, ofvan dem skåda och hänvisa till
del högre lifvets stilla, ovanskliga klarhet.
Stödd på dessa glada förhoppningar ber R. o. Ad. det Högv.
PresteSt. vara förvissadt om R. o. Ad:s oförändrade högaktning och
oförminskade tillgifvenhet.
Till Vallöf!. Borgare-Ståndet.
Till fullgörande af det kärkomna uppdrag R. o. Ad. åt oss,
dess Deputerade, öfverlemnat, få vi till Vällofl. BorgareSt. frambära
R. o. Ad:s hjertliga lyckönskningar samt derjemte tolka de
vänskapliga tänkesätt, hvaraf R o. Ad. nu och städse' kännt. sig
för Vällofl. BorgareSt. lifvadt och såsom prof pä genmäle hvartill
R. o. Ad. nyss fått emottaga Vällofl. BorgareSt:s välkomna lielsningar.
Vid R. St:rs sammanträdande till öfverläggning om ett älskadt
Fäderneslands vigtiga angelägenheter är det för R. o. Ad. en glad
anblick att vid sin sida återhelsa det Stånd, för hvilket allmän och
enskild välmågas och förkofrans beredande är af sä öfvervägande
betydelse, — som falt sig anförtrodt det sköna värf, att till alla
lemmar af statskroppen sprida lugnets och den deraf beroende industriens
värderika frugter och med vidgad blick jemväl för slägtets
cultur främja utvexlingen af de idéer folkslagen emellan, som
bidraga till civilisationens sanna framåtskridande. Väl vetande att
den dertill erforderliga vidsträckta erfarenhet och insigt äfven skall
utöfva ett stort inflytande pä de frågor, hvilka till 11. St:rs afgö
rande
förekomma, hyser R. o. Ad. en hoppfull förtröstan till skarpsinnigheten
i granskningen och mogenheten i de blifvande besluten
inom det Vällofl. BorgareSt., med hvars fortfarande förtroende
och vänskap R. o. Ad. anhåller få vara omfattadt.
Till Ilederv. BondeStåndet.
I anledning af den vänskapsfulla helsning R. o. Ad. från He
-
Den Ti November f. m.
9
derv. BondeSt. nyss emottagit, har R. o. Ad. åt oss, dess Deputerade,
uppdragit, att lill Hederv. BondeSt. återbringa såsom gensvar
en lika vänskaplig och hjertlig helsning och väl gångsönskan.
Det är med oförminskad glädje och sann tillfredsställelse som
R. o. Ad. vid detta riksmötes ingång återser Svenska folkombudens
uräldsta beståndsdel, grenarne af den gamla kärnfriska stammen,
hvars rötter sträcka sig ned i djupet af den dunklaste forntid, och
som står upprätt och obetvingad i trötts af de många stormar, hvarmed
den brottats. Hos afkomlingarna af dem, som först bröto bygd
och gjorde sig lag i Sverige, ser R. o. Ad. med deltagande och
fägnad ännu de ursprungliga, osminkade dragen, lugn besinning,
klart omdöme, redbarhet i tänkesätten, samlad kraft och fasthet i
beslut. Fullt öfvertygadt att vid nu vidtagande gemensamma arbeten
återfinna samma sköna odalmannadygder, på hvilkas bevarande
Fosterlandets välfärd så väsendlligen hvilar, tillförsäkrar R. o. Ad.
det Hederv. BondeSt. om R. o. Adis oförändrade aktning och varma
tillgifvenhet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att enl. honom
meddelad underrättelse 2:ne K. M:s Ofverste-Kammanjunkare i dag
kl. 12 skulle till Riddarhuset ankomma, för att inbjuda R. o. Ad.,
alt i morgon bevista Gudstjensten i Storkyrkan och derifrån begifva
sig till del Kgl. Slottet, för att åtfölja K. M. till Rikssalen;
hvarjämte H. Ex. gaf R. o. Ad. tillkänna, att H. M. Konungen
och den öfriga Kongl. Familjen ville i afton kl. )t 7, emottaga
lliksStms uppvaktnings-Deputationer, och derföre R. o. Adis plenum
komme att fortsättas kl. J till G e. m. samt H. Ex. finge
anmoda R. o. Adis ledamöter, alt, vid delta tillfälle, lemna venstra
sidan af Riddarhussalen tom, för att bereda plats för de öfrige
Ståndens Deputalioner, hvilka önskade härifrån åtfölja R. o. Adis
Deputation.
Vidare tillkännagaf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., att ej allenast
till honom blifvit lemnade 50 biljetter till inträde i Storkyrkan och
lika många biljetter till inträde ä Rikssalen, för bevistande af morgondagens
högtidligheter, samt att dessa biljetter komme att af
Ridd.Fiskalen utdelas lill de ledamöter, som till erhållande deraf
ville sig anmäla, utan ock K. M. behagat inbjuda 50 ledamöter af
R. o. Ad. jemte Ridd.Sekret. att i morgon, efter slutad ceremoni
pä Rikssalen, intaga middag ä Kongl. Slottet; hvarjemte H. Ex.
anmodade de ledamöter, som åstundade begagna denna nådiga bjudning,
att dertill anteckna sig hos Ridd.Fiskalen, af hvilken besked
kunde erhållas om det rum, der Ii. o. Adis taffel vore inrättad.
Föredrogos och communicerades med de öfrige RiksStin samt
remitterades till det blifvande Stats-Utsk. i
] :o Rikets II. Stirs Revisorers berättelse om den år 1849
verkställda granskning af Statsverkets samt andra utaf allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, jemte de i an
-
10
Den 22 November f. ni.
ledning af denna berättelse infordrade samt till K. M. afgifna anderd.
utlåt: n;
2:o Samme Revisorers berättelse. ang:de den sagde ar förrättade
granskning af de under K. M. och Rikets Comm.Colhm ställde
fonder och medel, jemte bemäldte Collegii deröfver till K. M. afgifna
underd. utlät.; och
3:o Samme Revisorers berättelse om den sagde år verkställda
granskning af Riksg:sKout:s tillstånd och förvaltning, tillika med Fullmäktiges
i Riksg:sKont. i anledn. deraf afgifna utlåt, till R. St:r.
Ankom och emotlogs en Deputation från Vällofl. Borgare-St.,
anförd af Rådmannen i Stockholm, Johan Fredrik Gråå, sorn yttrade :
Vid innevarande riksmötes början frambär till II. R. o. Ad. BorgareSt.
, genom oss, dess Deputerade, Ståndets vördsamma helsning
och lyckönskan. Med denna helsning förenas uttrycken af BorgareSt:s
utmärkta högaktning för rikets första Stånd, om hvars fosterlandskärlek
och beredvillighet lill uppoffringar för allmänt väl BorgareSt.
är öfvertygadt. För Fäderneslandet högst vigtiga angelägenheter
blifva föremål för Folkets Ombuds förestående öfverläggningar;
och BorgareSt. hyser den förhoppning, att dessa, genom R. St:rs
förenade allvarliga bemödanden, skola lända till en af alla önskad
utgång: Fäderneslandets sällhet.
Med dessa tänkesätt anhåller BorgareSt. att få vara inneslutet
i H. R. o. Ad:s fortfarande bevågenhet och vänskap.
Härtill svarade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm.
R. o. Ad. emottager med sann erkänsla Vällofl. BorgareSt:s
första helsning vid detta riksmöte. R. ö. Ad. hyser den säkra öfvertygelsen,
att de uplyste, erfarne och rättsinnige män, hvilka
ärö inom BorgareSt. förenade, skola, lika kraftfullt och verksamt,
som R. o. Ad., oarbeta för det gemensamma målet, Fäderneslandets
gagn och ära. A R. o. Ad:s vägnar får jag anmoda Hrr Deputerade,
att till Vällofl. BorgareSt. återföra uttrycken af dessa R. o.
Ad:s tänkesätt, jemte försäkringen om R. o. Ad:s uprigtiga aktning
och tillgifvenhet.
Hvarefter Depulationen på vanligt sätt utbeledsagades.
Anmäldes och emottogos 2:ne K. M:ts Öfverste-Kammarjimkare
Gr:ne Ludvig Ernst von Stedingk och Erik August Lewenhaupt,
hvilka å K. M:ts höga vägnar kallade och bjödo R. o. Ad. att i
morgon bevista Gudstjensten i Storkyrkan och derifrån begifva sig
till K. M:s rum å det Kongl. Slottet för att beledsaga H. M. till
Rikssalen.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Ofverste-Kammarjunkare
att lill K. M. framföra R. o. Ad:s underd. vördnad
jemte försäkran att R. o. Ad. skulle efterkomma K. M:s nådiga
befallning: hvarefter Hrr Ofverste-Kammarjunkare utbeledsagades.
Ankom och emottogs en Deputation från Högv. PresteSt. an
-
Den 22 November f. m.
11
förd af Biskopen i Hernösands Slift, Magister Israel Bergman, som
helsade B. o. Ad. med följande tal:
Genom oss Deputerade har PresteSt. den äran, att till H.
R. Ad. framföra sin vördsamma välkomsthelsning vid nu öpnade
riksmöte jemte uttrycken af sin högaktning och tillgifvenhet. Icke
utan bekymmer och spänning emellan hopp och fruktan, enligt
hvars och ens olika öfvertygelse om det sanna och rätta, motser
ulan tvifvel hvarje fosterlandsvän resultaterne af detta riksmöte, då
dervid, bland andra samhällsvigtiga angelägenheter, till afgörande
förekommer den vigligaste af alia, frågan om en förändring af sjelfva
Samhällets under århundraden orubbade grundvalar. Med billig
bäfvan lägger säkert hvar och en Representant, som djupare begrundadt
sakens vigt, handen vid detta ärende, då det gäller Fäderneslandets
väl eller ve för en obegränsad framtid, och det vore
af den menskliga kortsyntheten förmätet att tilltro sig förutse de yttersta
följderna af sitt handlingssätt, antingen man bifaller, eller
afslår. Så mycket dyrbarare skattar PresteSt. den förmånen att uti
R. o. Ad:s uplysta och fosterländska nit ega en borgen för en ädel
samverkan till befrämjande af allt hvad som för Fäderneslandet i
detta och andra afseenden kan vara af en sann och varaktig båtnad.
R. o. Ad:s Ledamöter ega ock härtill en särskild upmaning och
stark driffjeder framför öfrige medborgare uti de namn, som de ärft
af odödliga ättefader, namn, som i Sveriges häfder glänsa med en
oförgänglig ära, hvilken sammanfaller med Fäderneslandets egen.
Det hörer till vår tidsandas lyten att icke behörigt upskalta denna
framtida ära, så vidt den sträcker sina lefvande minnen in i den
närvarande tiden. Hvad vore likväl sjelfva samfundsandan, om den
icke egde sin rot i det förflutnas minnen och derifrån liemtade sitt
lif och sin näring. Tag bort dessa minnen jemte de heliga band
medborgare emellan, hvilka i dem hafva sin grund, och Samhället
skulle uplösas, för att, såsom frän sin första barndom, börja sin
bana ånyo. Dessa minnen af forntida ära mäste dock hos ättlingarne
af dem, som förvärfvat den, vara företrädesvis lefvande och
verksamt upmanande att träda i fadrens fotspår. Men all ära, om
den skall vara sann och varaktig, måste hafva sin yttersta grund i
en varm och allvarlig Gudsfruktan" och derigenom sträfva till ett
heligt mål. Derföre öfverglänsér ock vår Store Gustaf Adolfs tidehvarf
hvarje annat, som för öfrigt kan täfla med det i bragdernas
mängd och storhet. PresteSt., hvars heliga kall det är att, såsom
tolkar af Evangelii lära, i menniskors hjertan inplanta den christliga
fromhetens anda och bidraga dertill, att den genomtränger alla
samhällsförhållanden, hvarförutan de aldrig kunna ega varaktighet och
välsignelse, gör sig förvissadt att R. o. Ad. delar dessa PresteSt:s
äsigter, samt anser denna likstämmighet utgöra det starkaste sambandet
Stånden emellan under deras nu stundande medborgerliga
verksamhet; och det är under förklarande af dessa tänkesätt, som
PresteSt nu utbeder sig att uti E. Ex. Högvälb. Hr Frih:s o. Landtnus
samt II. R. o. Ad:s fortfarande ynnest och välvilja få vara inneslulet.
12
Den 22 November f. m.
Detta tal blef af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, på följande
sätt besvaradt:
Den helsning från det Högv. PresteSt., som Hr Biskopen och
Hrr Deputerade till R. o. Ad. framfört, emottager R. o. Ad. med
upprigtig tacksamhet och tillfredsställelse. Vördnad och tillgifvenhet
för Konungen, kärlek till Fäderneslandet, aktning för det sanna
och rätta hafva, i förening med bildning och kunskaper, alltid utmärkt
det Högv. PresteSt. Deruti finner R. o. Ad. en osviklig borgen,
att det Högv. PresteSt. skall, under fortsättningen af del nu
började riksmötet, med kraft och värma understödja R. o. Ad:s
allvarliga bemödanden för Fäderneslandets ära, anseende och förkofran.
A R. o. Ad:s vägnar får jag äran anmoda Hr Biskopen
och Hrr Deputerade, all lill det Högv. PresteSt. återföra uttrycken
af dessa R. o. Ad:s tänkesätt, jemte försäkringen om R. o. Ad:s
upprigliga högaktning, tillgifvenhet och förtroende.
Sedan Depulationen a fl rädt och blifvit ut beledsagad, blef Gr.
Gyldenstolpe af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodad att afgå
med R. o. Ad:s Helsnings-Depulalion till de öfriga RiksSl:n.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 1 e. m
In fidem prolocolli,
Albert Munck.
Fredagen den 22 November 1850.
Plenum kl. till 6 e. ra.
Justerades ett prot.-utdrag för förmiddagen.
Sedan de 2:ne härolder, som borde gå framför R. o. Ad:s
Deputation, samt Högv. PresteSt:s och Hederv. Bonde St:s Deputalioner
ankommit, anmäldes alt Vällofl. BorgareSt:s Deputation utanför
Riddarhuset afvaktade Med-Ståndens Deputationer och afgick den
stora Deputationen kl. ,j till 7 till K. Slottet, för att, i anledn.
af riksdagens början, inför H. M. Konungen nedlägga Ståndens
vördnad och lyckönskan samt jemväl uppvakta II. M. Drottningen
och de öfriga Kongl. Personerne.
Jemlikt af R. o. Ad., före Med-Ståndens Deputationers ankomst,
fattadt beslut, åtskiljdes R. o. Ad. vid DeputationeriS afgång
samt R. o. Ad:s Deputerade, efter det de underd. uppvaktningarne
blifvit aflagde kl. \ 8 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Den 2'6 November f. m.
13
Lördagen den 23 November 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
H. Ex. IIr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att H. R. o.
Ad:s Bänkmans-fördelning blifvit upgjord oell att tryckta exemplar
deraf voro lemnade till utdelning i Ridd.-Cancelliet.
Sedan de 2:ne härolder, hvilka borde gä framför R. o Ad.,
hade inställt sig, afgiek H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, med R. o.
Ad. kl. nära | 11 lill Storkyrkan, hvarest riksdagspredikan biel' hällen
af Biskopen i Westerås Stift L. af K. N. 0. Doct. Christian Erik
Fahlcrantz. Derefter begaf sig R. o. Ad. till K. Slottet och åtföljde
K. M. till Rikssalen, hvarest H. M. med ett Tal i nåder helsade
R. St:r samt Chefen för Civil-Departementet, Hr Siats-Rådet
o. C. af K. N. 0. Johan Fredrik Fåhraeus upläste K. M:s nåd.
berättelse af denne dag om hvad i riket och dess styrelse sedan
sista riksdag sig tilldragit. Efter det sedermera II. Ex. Hr Frih.
o. Landt m, samt Talmännen medelst underd. Tal tolkat RiksStms
underd. vördnad, åtföljde R. o. Ad. K. M. från Rikssalen till Dess
rum i Kongl. Slottet samt åtskiljdes, enligt före afgången från Riddarhuset
fattadt beslut, vid nedgåendet från Slottet kl. 3 e. m.
In fidem protocolli,
Alberl Munck.
Måndagen den 25 November 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
Gr. Gyldenstolpe, Nils: Då R. o. Ad:s Deputerade förliden
Fredag återkomino från sitt fullgjorda npdrag, att till de öfriga
RiksSt:n framföra R. o. Ad:s välkomsthelsning och lyckönskan,
att hafva anländt till detta riksmöte för utöfning af vära gemensamma
vigliga värf, var delta Stånds plenum redan afslutadt och
kunde vi således icke då redogöra för vårt updrag. Det åligger
mig derföre att i dag inför E. Ex. Hr Frih. o. Landtm, samt H.
R. o. Ad. anmäla, att de öfriga Stånden anmodat oss att lill R.
o. Ad. framföra deras oförminskade högaktning och förtroende jemte
deras hopp och för egen del afgifna försäkran om en nitfull samverkan
vid behandlingen af de olikartade ämnen, hvilka afse ett för
oss alla så kärt fosterlands lycka och välgång.
Efter upläsning af 71 § Riksd.Ordn. och 18 § Ridd.Ordn.
samt af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställd anmodan till de
14
Den 25 November f. m.
blifvande Bänkmännen att, enligt i går utfärdadt anslag, i dag kl.
I 6 e. m. sammanträda till val af R. o. Ad:s Electorer, företog
Ii. o. Ad. val af Bänkman och blefvo dertill utsedda för:
l:sta Bänkm:s-Afd. N:o 49. Gr. Frölich, Gustaf Erik, med 11
röster, och
N:o 55. Gr. Cronhjelm till Flostad, Fullm. Gr. Gyldenstolpe,
Anlon Gabriel, med 9 röster.
2:Jra B'dnkm:s-Afd. N:o 86. Gr. Hamilton, Jacob Essen, med
14 röster, och
N:o 91. Gr. Kalling, Carl Napoleon, med 12 röster.
3:dje Bänkm:s-AJd. N:o 120. Gr. Liljencrantz, Gustaf Fredrik,
med 14 röster, och
N:o 124. Gr. Sandels, Samuel August, med 13 röster.
\:de Bätikm:s-Afd. N:o 57. Frih. Posse af Säby, Carl Fredrik,
med 14 röster, och
N:o 67. Frih. Palbitzky, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl,
med 14 röster.
5:te B'ånkm:s-Afd. N:o 220. Frih. Palmstjerna, Nils Fredrik,
med 10 röster, och
N:o 234. Frih. Djurclou, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlow,
meri 8 röster.
6:te B'dtikm:s A/d. N:o 246. Frih. Manderström, Ludvig, med
11 röster, och
N:o 279. Frih. Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström,
Claes Rudolf med 8 röster.
7:de Bänkm:s Afd. N:o 330 Frih. Silfversparre, Fullm. Frih.
Stjernstedt, August Wilhelm, med 8 röster, och
N;o 331. Frih. Adlercrutz, Carl Gustaf, med 9 röster.
8:de Bänkm:s-Afd. N:o 370. Frih. von Paijkull, Johan Gustaf,
med 10 röster, och
N:o 383. Frih. (POhsson, Fullm. Gr. Lewenhaupt, Erik August,
med 11 röster.
9:de Bänkm:s-Afd. N:o 11. Hr Bonde, Fullm. Frih. Bonde,
Knut Philip, med 14 röster, och
N:o 105. Hr Falkenberg till Bålby, Fullm. Gr. Falkenberg,
Carl Adam, med 12 röster.
1 Bänkm:s-Afd. N:o 130. Hr. Munck af Fulkila, Claes Johan,
med 11 röster, och
N:o 302. Hr Hjulhammar, Fullm. Hr Wästfelt, Otto Wilhelm,
med 12 röster.
11.•te Bänkm:s-Afd. N:o 325. Ilr Appelbom, Fullm. Hr Oxehufvud,
Tönne, med 9 röster, och
N:o 489. Hr Rosenlindt, Berndt Magnus, med 9 röster.
12:te Bänkm:s-Afd. N:o 645. Hr Möllersvärd, Carl Henrik, med
11 röster, och
N:o 717. Hr Ekenstéen, Johan Fritz, med 11 röster.
13:dc Bänknus-Afd. N:o 912. Hr Apollof, Fullm. Hr Sandels,
Carl Wilhelm, med 9 röster, och
_N:o 929. Ilr Grönhagen, Fredrik Adrian, med 7 röster.
Den 25 November.
15
14:de B'dnkm:s-Afd. N:o 1038. Hr Bogeman, Carl Adolf, med
9 rösler, och
N:o 1055. Hr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, med 9 röster.
15:de Bänkm:s-Afd. N:o lill. Hr Sölfverberg, Magnus Didrik,
med 8 röster, och
N:o 1257. Hr Eding, Fullm. Gr. von Rosen, Gustaf Fredrik,
med 10 röster.
16:de Bänkm:s-Afd. N:o 1352. Hr Bongenhjelm, Fullm. Gr.
Lagerberg, Carl Sven, med 9 röster, och
■ N:o 1413. Hr Räfelt, Anlon, med 10 röster.
1 lule Bänkman:s-Afd. N:o 1481. Hr König, Carl Fredrik, med
11 röster, och
N:o 1506. Hr Stjerngranat, Claes Ludvig Ferdinand, med 11 röster.
18:rfe Bänkm:s-Afd. N:o 1648. Hr von Bahr, Robert Ulrik
Henrik, med 6 röster, och
N:o 1661. Hr Carlheim Gyllenskjöld, Henrik Adolf Oskar,
med 5 röster.
I9:de Bänkm:s-Afd. N:o 1861. Hr von Hartmansdorff, August,
med 9 röster, och
N:o 1878. Hr Malmerfeldt, Mauritz Bogislaus, med 10 röster.
20.-rfc Bdnkm:s-Afd. N:o 1939. Hr Silfverstolpe, David Ludvig,
med 8 röster, och
N:o 1940. C. Hr Tersmeden, Jacob Johan, med 8 röster.
21 :ste Bänkm:s-Afd. N:o 1979. Hr Brakel, Gustaf Anton, med
9 röster, och
N:o 2017. Hr Björnstjerna, Oskar Magnus Fredrik, med 10 röster.
22:dra Bänkm:s-Afd. N:o 2051. Hr Furuhjelm, Elis, med 11
röster, och
N:o 2077. Hr von Wright, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Knut,
med 11 rösler.
23:dje Bänkm:s-Afd. N:o 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik,
med 7 röster, och
N:o 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof, med 7 röster.
24.v/e Bänkm:s-Afd. N:o 2209. Hr af Harmens, Henrik Otto,
med 8 röster, och
N:o 2261. Hr Borneman, Fullm. Hr af Klint, Erik Magnus,
med 7 röster.
25:te B<inkm:s-Afd. N:o 2275. Hr Lefrén, Johan Pehr, med
9 röster, och
N:o 2309. Hr af Dahlström, Gustaf Jacob, med 7 röster.
Öpnades och remitterades till det blifvande BankoUtsk. R.
H. St:s Revisorers berättelse, ang:de den år 1849 verkställde granskning,
ej mindre af Bankens och Tumba Bruks räkenskaper för åren
1847 och 1848, än äfven af dessa verks styrelse och förvaltning.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. lill 1 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
10
Den 26 November.
Tisdagen den 2fi November 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades ett prot.-utdrag för gårdagen.
Öpnades Hrr
Bänkmäns i går e. m. hällne prot. vid val af
lt. (
a. Ad:s
Electorer, och hefunnos dertill hafva blifvit utsedde:
N:o
8.
Gr.
Oxenstjerna, Fullm. Gr. Hamilton, Henning
Ludvig Hugo.
—
78.
11
Hård, Fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Otto.
—
115.
IV
Lagerbjelke, Gustaf.
—
140.
11
Björnstjerna, Carl Magnus.
—
145.
Frih.
Stjernstedt, Jacob Theodor.
—
245.
77
Lagerfelt, Israel Carl Adam.
—
255.
77
Falkenberg, Conrad Gabriel.
—
293.
77
Falkengren, Fullm. Gr. Hamilton, Malcolm.
—
309.
77
Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel.
—
381.
77
Hjerta, Fullm. Gr. Sparre, Erik.
—
37.
Hr
Rosenstråhle, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolph.
—
96.
77
Pauli, Fullm. Hr Björnstjerna, Johan Magnus.
—
678.
77
Bildt, Diedrik Gillis.
—
734.
77
Taube, Fullm. Gr. Piper, Carl Fredrik.
Reiher, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Fritz.
—
746.
77
—
778.
77
Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl.
—
1960.
A. „
Montgommery, Robert Nils Germund.
2145.
A. „
af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
af Puke, Folke Magnus.
Bäärnhjelm, Fullm. Frih. Fleetwood. Carl Gustaf
—
2167.
A. „
—
1196.
77
—
1560.
C. „
Celsing, Lars Gustaf.
—
1842.
77
Edenhjelm, Gillis.
—
1992.
77
Lagerstråle, Gerhard.
Edelstam, Fabian.
2195.
77
—
2269.
77
Björkenstam, Fullm. Frih. d’Albedyhl, Christer
Henrik;
hvilka hvardera erhållit 50 röster.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Hrr Electorer att
inom den i 28 § Biksd.Ordn. bestämda tid sammanträda för att
utse ledamöter uti såväl de i grundlagarne föreskrifna Utskott, som
Ridd.Utsk.
Uplästes ett af Frih. Posse, Carl Fred., inlemnadt sålydande
mein.:
Då jag, till följd af en angelägen resa, tvingas på en kort tid
aflägsna mig från hufvudstaden, får jag hatmed anhålla, att, med
hi
-
Den 29 November.
17
bibehållande af min Riksdagsmannarätt, få afsäga mig det förtroende
mig blifvit lemnadt, att vara Bänkman inom 4:de Bänkm:s-Afd.
Uppå II. Ex. Hr Frih. o. Landtm:s framställning fann R.
o. Ad. denna Frih. Posses afsägelse icke utgöra hinder för hans
bibehållande vid Riksdagsmannarätten.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s d. 23 dennes
å Rikssalen upläste och sedermera lill H. Ex. Hr Frih. o.
Landtm, öfverlemnade berättelse om hvad i riket och dess styrelse
sig tilldragit sedan sista riksdag.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. | 11 f. m.
In fidem protocolii,
albert Munck.
Fölingen den 29 November 1850.
Plenum kl. 11 f. m.
Öpnades Hrr Electorers, vid i går anstäldt val, uprättade
listor å Utskottsledamöter, och befunnos dertill hafva blifvit utsedde
i
Con s t it n tio ns-U t sko t te t;
Gr. Lagerbjelke, Gustaf;
Frih. Palbitzky, Fullm. Frih. Åkerhjelm, Johan Carl;
Lagerfelt, Israel Carl Adam;
Adlercreutz, Carl Guslaf;
Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl
Emanuel;
af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils.
Stats-Utskottet:
Gr. Hård, Fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Otto;
von Essén, Fullm. Hr von Troil, Samuel
Gustaf;
Frih. Djurclou, Fullm. Gr. Mörner, Carl Göran Detlof;
Silfversparre, Fullm. Frih. Stjernstedt, August
Wilhelm;
Klingstedt, Fnllm. Hr af Geijerstam, Carl;
Lagerhjelm, Pehr;
af Puke, Folke Magnus;
Celsing, Lars Gustaf;
af Harmens Henrik Otto.
2
N:0
115.
Gr.
67.
Frill.
245.
77
331.
77
369.
77
—
2145.
A. Ilr
78.
Gr.
118.
77
——
234.
Frih.
—
330.
77
661.
Hr
—
792.
77
—
2167.
A. „
1560.
C.„
2209.
77
1
H.
18
Den 29 N o v e m b e r.
N:o
55.
Gr.
Beviilnings-Utskottet:
Cronhjelm till Flosta, Fullm. Gr. Gyldenstol-
105.
77
pe, Anton Gabriel;
af Ugglas, Ludvig;
—
107.
77
Klingspor, Mauritz Staffan Philip;
—
20.
Frih.
Leijonhufvud, Axel Gabriel;
249.
77
Adlersvärd, Elik Seth;
389.
77
von Kriemer, Robert Fredrik;
393.
77
af Schmidt, Carl Johan Georg;
—
37.
Ilr
Rosenstråle, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf;
—
1703.
77
Blomcreutz, Fullm. Hr von Hofsten, Sten Erland;
—
1712.
77
von Nachreij, Fullm. Gr. Sparre, Johan
2018.
77
Alexander;
af Forselles, Adam Magnus Philip;
—
2002.
77
af Dittmer, Fullm. Hr Adlersparre, Rudolf.
338.
Frih.
Banko-Utskottet:
Tersmeden, Wilhelm Fredrik;
—
2082. A. Hr
Mannerskantz, Carl Axel;
—
1038.
77
Bogeman, Carl Adolf;
—
1370.
77
Stjernblad, Jules Edvard;
—
1413.
77
Råfelt, Anton; -
1030.
77
Reutersköld, Carl Leonhard,
—
1917.
77
Berg von Linde, Johan Albrecht,
—
2017.
77
Björnstjerna, Oscar Magnus Fredrik;
—
2320.
77
Akerman, Fredrik.
381.
Frih.
Lag-Utskottet:
Hjerta, Fullm. Gr. Sparre, Erik;
—
100.
Hr
Uggla, Fullm. Hr Cederschiöld, Robert Theofron;
—
1877.
A. „
Carleson, Edward Henrik;
—
1115.
77
Gyllenhök, Fullm. Hr Weidenhjelm, Ernst
Allm anna
August.
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet:
—
120.
Gr.
Liljencrantz, Gustaf Fredrik;
—
140.
77
Björnstjerna, Carl Magnus;
—
133.
Frih.
von Schwerin, Carl Julius;
—
220.
77
Gyllengranat, Fulm. Hr Silfverstolpe, Fredrik
232.
77
o Otto;
Åkerhjelm af Blombacka, Hans Samuel Knut;
—
311.
77
af Ugglas, Curt Gustaf;
—
11.
Hr
Bonde, Fullm. Frih. Bonde Knut Philip;
—
778.
77
Leijonancker, Fredrik Wilhelm El ik Carl;
—
1900.
A. „
Montgommerie, Robert Nils Germund;
—
1055.
77
Bråkenhjelm, Pehr Reinhold.
—
2144.
77
Rosenswärd, Johan Henrik;
—
2201.
77
Borneman, Fullm. Hr af Klint, Erik Magnus.
_
279.
Frih.
Expeditions-Utskottet:
Wrangel af Sausis, Fullm. Frih. Cederström,
Claes Rudolf;
Den 29 November. 19
N:o
478.
Hr
Printzensköld, Carl;
1378.
v:
Lagerbjelke, Carl Oscar.
Riddarhu s-Utskottet:
—
117.
Gr.
von Stedingk, Ludvig Ernst;
—
128.
7 7
Barnekow, Fullm. Gr. Wachtmeister, Alarik;
—
140.
Frih.
Leuhusen, Axel Reinhold;
—
277.
51
Mannerheim, Fullm. Frih. Fleming, Axel;
—
278.
Beckfries, Gorfiitz August:
—
314.
Toll, Gustaf Philip;
7.
Hr
Sparre af Rossvik, Fullm. Frih. Leijonhufvud,
Carl Knutsson.
—
572.
Rennerfält, Fullm. Hr Lagerhjelm, Gustaf
Reinhold;
—
1102.
Freidenfelt, Carl Petter;
—
1233.
v:
von Strokirch, Johan Paul Fredrik Otto;
—
1318.
i:
Stjerneld, Fullm. Gr. Wrangel, Fredrik Ulrik;
—
1959.
von Kraemer, Anders Robert.
Frih. Bonde
, Knut Philip: Med den rätt 23 § Ridd.-
Ordn. lemnar, att icke emottaga Hrr Elektorers val till ledamot i
Ulsk.. får jag afsäga mig updraget, att vara Ledamot i Allm.
Besv.- o. Ekon.-Ulsk., och med detsamma afsäger jag mig äfven
förtroendet att vara Bänkman.
Hr af Geijerstam, Carl: Hindrad af enskilda angelägenheter,
att egna oafbruten tid åt ett trägnare Utskottsarbete, nödgas jag
afsäga mig den plats i SlatsUtsk., hvartill jag i dag blifvit utsedd.
Justerades ett prot.-uldr. för d. 26 dennes, samt börjades
justeringen al B. o. Ad:s prot. för d. 20 i denna månad, hvarvid,
sedan ett detta prot. tillhörande yttrande af Frih. Bennet blifvit
upläst.
Frih. Raab, Adam Christian anmälde sig och yttrade:
Hr Ridd-Sekret. har nu vid prot.-justenn upläst ett anförande
af Frih. Bennet. Bet har varit vanligt vid föregående Riksdagar
att, då Ståndet derom beslutat, icke några anföranden blifvit vid
justeringen uplästa. Jag får derföre hemställa lill Hr Frih. o. Landtm,
och R. o. Ad., om icke nu må beslutas att, på sätt vid föregående
riksdagar egt rum, ledamöternes yttranden icke upläsas, såvida
icke sådant särskildt af någon begäies.
I anledn. häraf hemställde H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
om R. o. Ad. behagade besluta, att, vid justering af det H. Ståndets
prot:r, enskilde ledamöters yttranden ej må upläsas, utan att
särskild begäran derom blefve gjord.
Ropades ja.
Sedan härefter prot. blifvit upläst till slut, blef detsamma af
R. o. Ad. godkändt; hvarpå äfven R. o. Ad:s prot. för d. 22
dennes f. m. uplästes och godkändes.
2*
20
Den 4 December.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: Hindrad af enskilda angelägenheter,
att oafbrutet bivista riksdagen, nödgas jag, ehuru ogerna,
begagna den rätt Ridd.Ordn. lemnar, att afsäga mig det förtroende,
hvarmed Hrr Elektorer behagat hedra mig genom att välja mig (ill
ledamot af BankoUtsk.
Justerades R. o. Ad:s proUr för d. 22 e. m. samt d. 23,
25 och 26 i denna månad.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j lill 12 f. m.
In fidem protocollf,
M Ibert Munck.
Onsdago ii d on 4 December 1850.
Plenum kl. 1-1 f. m.
Anmäldes och emoltogs på vanligt sätt Stats-Rådet m. m. Hr
Anders Peter Sandströmer, som å K. M:s höga vägnar aflemnade 17
Dess nådiga skrifvelse!’ och proposrr till R. Sl:r.
Uplästes följande af i Utskott invalde Ledamöter inlemnade
afsägelser:
l:o af Hr von Hofsten, Sten Erland: Till följd af enskilda
ekonomiska angelägenheter nödgas jag, med den rätt Ridd.-  Ordms 23:dje § medgifver, afsäga mig den plats i Bevilln.Utsk.,
som R. o. Ad:s Hrr Elektorer mig anfö.trott.
2:o af Hr af Forselles, Adam Magnus Philip: Hindrad
af angelägna enskilda göromål får jag ödmjukligen afsäga mig förtroendet,
att vara ledamot af Bevilln.-Utsk.
3:o af Hr Stjernblad, Jules Edvard: Begagnande mig af
den rättighet, som 23 § Ridd.Ordn. lemnar, får jag härmed vördsamt
tillkännagifva, det jag ser mig nödsakad, att afsäga mig förtroendet,
att vara ledamot i BankoUtsk.
4:o af Hr Reuterskjöld, Carl Leonard: Hindrad af enskildta
angelägenheter, att kunna såsom ledamot af BankoUtsk. egna
min lid åt detsammas förhandlingar, får jag härmed, under djupaste
tacksamhet för det mig bevisade förtroende, vördsamt afsäga
mig min plats i bemälte Utskott.
5:o af Frih. Flemming, Axel: Som jag nödgas att skyndsammeligen
företaga en resa åt hemmet, får jag härmed vördsammast
anmäla, att jag icke kan emottaga det ledamotskap uti Ridd.-
Den 4 December.
21
lils k., hvarmed jag af H. K. o. Ad. blifvit hedrad; och får jag
tillika ödmjukast begära att blifva vid min riksdagsmannarätt bibehållen.
6:0 af Hr Lagerhjelm, Gust. Reinh.; I anledn. af enskildla
affairer får jag härmedelst vördsamt afsäga mig den plats uti
H. Ridd.Utsk. som R. 0. Adis Hrr Elektorer behagat anförtro mig.
II. Ex. Hr Frih. 0. Landtm, anmodade ej allenast Hrr
Bänkman, att sammanträda, för att utse 12 nya Elektorer, i stället
för de Elektorer, som blifvit utsedde till Utskotls-ledamöter, utan
ock Hrr Elektorer, att sammanträda till val af Utskotts-ledamöter,
för ersättande af de ledigheter, som upstått genom i detta och sednaste
plenum anmälde afsägelse!’.
Gr. von Stedingk, Ludv. Ernst: Inför Ridd.Utsk. har
upstått en fråga, hvars algörande jag vördsamt anhåller få till Ståndets
bepröfvande öfverlemna. Jag torde bäst redogöra för saken medelst
upläsande af följande utdr. af Ridd.Utsk:s prof. för d. 30
sistl. Nov.
”Grosshandlaren Hampus Fredrik Kalmberg företrädde samt upviste
en af examinerade apothekaren Carl Constantin Lagermark d.
29 dennes för Hr Kalmberg utgifven fullmakt att för adliga Ätten
Lagermark N:o 1144 intaga säte och stämma på Riddarhuset.”
”Af stamtaflan öfver adeliga ätten Lagermark inhemtades, att
ättens hufvudman, commissionslandtmätare!! i Nylands län Bror Otto
Berndt Lagermark är bosatt i Finland samt introducerad på Finska
Riddarhuset under N:o 86 bland Ridders- och Adelsmän 3:dje classen
; att närmsta ättemän är dennes broder Fredrik Wilhelm Knut
Lagermark, om hvilken å genealogien endast finnes antecknadt, att
han är född efter år 1800, utan att, hvarken af å Riddarhuset tillgängliga
handlingar, eller eljest uplyst finnes, hvar sistnämnde person
är boende, eller huruvida han, likasom sin bror, är Finsk undersåte,
eller å Finska Riddarhuset introducerad; samt slutligen att
af öfrige ätten Lagermark tillhörande personer, som icke äro å
Finska Riddarhuset introducerade, utan bevisligen Svenska undersåter,
fullmagtsutgifvaren Carl Constantin Lagermark är den äldsta
ättemän.”
”Men enär icke styrkt blifvit huruvida den framför fullmagtsutgifvaren
äldre ättemannen Fredrik Wilhelm Lagermark flyttat sitt
bo och hemvist utrikes och derigenom sin representationsrätt förlorat
; fann Utskottet, emot stadgandet i 8 § 1 morn. Ridd.Ordn.
sig icke kunna godkänna den af apothekaren Lagermark utgifna och
af Hr Kalmberg företedda fullmakten; dock skulle detta förhållande,
enligt 15 § Ridd.Ordn., af Hr Gr. och Ordf. anmälas vid först inträffande
Plenum hos R. 0. Ad.”
Med anledn. af hvad jag sålunda haft äran framställa, får
jag vördsamt anhålla, att Hr Frih. 0. Landtm, behagade till Ståndet
framställa propos., huruvida berörda fullmakt kan anses giltig
och i följd deraf pollet bör utlemnas till innehafvaren deraf.
22
Den 4 December.
H. Ex. Hr Frill. o. Landtm, hemställde om R. o. Ad. behagade
bifalla, all den ifrågavar. fullmakten blefve godkänd och i
följd deraf pollett tilldelades densammas innehafvare.
Denna propos. besvarades med blandade ja och nej, hvarefter
förevar, fråga uppå begäran af Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.,
blef lagd på bordet.
Hr von Troil, Samuel Gust., upläslc 2:ne motioner af
följande innehåll:
1 :o Vid föregrde riksdagar har Stats-Utsk. med anledn. af
inom Uiks-St:n derom väckt fråga, afgifvit meni. ang:de liksdagskostnadernas
bestridande direkte af Riks:gs-Kont., och får jag derföre
väcka den motion, alt nämnde Flsk. mätte åläggas, att inkomma
med yttrande i detta afseende, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med dess under N:o 7 sisll. riksdag aftåtna mern.
2:o Då Stats-Utsk., utan derom inom Riks-St:n vackt motion,
icke kan upgöra förslag lill ersättning ät Hr Landtm, och de öfrige
Riks-Stms Hrr Talmän lör deras riksdags-kostn ader, anhåller
jag vördsammast det II. R. o. Ad. behagade förelägga nämnde Utskott,
att i detta afseende inkomma med yttrande, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad vid flera af de sednare riksdagarne
ägt rum.
Dessa motioner remitterades lill StatsUtsk.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Vid de 2:ne sistförflutna riksdagarne,
har R. o. Ad. anställt val af Supleanter för alt i Utskotten
inträda, dä ordinarie ledamöter, af en eller annan orsak, varit
förhindrade alf vid Ulsk:ns sammanträden sig infinna. Att en dylik
åtgärd äfven vid denna riksdag skulle hafva nytta med sig, tror
jag vara tydligt och får derföre föreslå, det R. o. Ad., ang:de sådane
Supleanters utväljande, måtte fatta samma beslut, som vid
föreg:de riksdagar. ,
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, ansåg sig i anledn. härafböfa
låta upläsa de af Gr. Lagerbjelke åberopade beslut, men innan
denna upläsning hann försiggå anhöll Hr Cederschiöld, Rob.
Theo fr., att molionen måtte få hvila på bordet.
Föredrogs StatsUtsk:s mern. N:o 1 med öfverlemnande af K.
M:s nådiga propos. om Statsverkets tillstånd och behof.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt sedan K. M:s nådiga
propos. om Statsverkets tillstånd och behof, på sätt StatsUtsk.
tillkännagifvit, blifvit till StatsUtsk. omedelbarligen öfverlemnad och
Ulsk. sannolikt redan gäll i författning all deråt egna den behandling,
som Utsk. enligt 30 § Riksd.Ordn. tillkommer, och tillika
anmält att anstalt redan blifvit fogad om samma propos:s tryckning,
sä att den snart torde kunna blifva utdelad, H. Ex. finge
Den 4 December.
23
hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla att StatsUtsk:s ifrågav. mern.
lades lill handlingarne; hvilket bifölls.
Föredrogs K. M:s denna dag ankomna nådiga skrifvelse till
R. St.:r af d. .18 sisth Nov., om förordnande af en StatsRådsledamot,
i afseende på handläggningen af vissa i Riksd.Ordms 36 och
42 §§ omförmälde riksdagsärenden; och beslöts det skulle denna
nådiga skrifvelse läggas till handlingarne samt vederb. Utskott meddelas
underrättelse om densammas innehåll.
Föredrogs och lades till handlingarne K. M:s denna dag ankomna
nådiga skrifvelse till R. St:r af den 21 sisth Nov., i anledn.
af åtskilliga utaf R. St:r vid sistförflntna riksmöte föreslagne
lagförändringar.
Föredrogos och remitterades till StalsUtsk. K. M:s nedannämnde,
denna dag ankomne, nådiga propos:r till R. St;r af den
15 sisth Nov.:
1 :o Ang:de uteslutande ur kronans jordeböcker oclr räkenskaper
dels af fisken, som åtfölja vissa hemman, dels af sådane till
utarrendering afsedde kronofisken, ä hvilka, vid flera förnyade auktioner,
arrendeanbud ej kunnat erhållas;
2:o I anledn. af nya Trollhätte Canalbolags direktions underd.
ansökning, att fä till skatte lösa gamla slussen vid Lilla Edet med
tillhörande område;
3:o Ang:de utbyte af indragna fjerdingsmaus-bostället Mylinge
mot klockare-bostället Klintorp i Östergöthlands län;
4:o Ang:de tio års förlängning af det åt nämndemannen Jonas
Fredrik Jonsson uplåtna arrende af Motala Kungsfiske och
mjölqvarn i Östergöthlands län;
5:o I anledn. af byggnads-comitéens i Wexiö underd. ansökning
om rättighet, att fä disponera 7500 r:dr af det nämnde stad
år 1843 beviljade byggnadslån, ehuru de föreskrifne vilkoren icke
kunnat i allo upfyllas;
6:o Ang:de rättighet för föredraganden af magazinsärenden uti
StatsKonh, förste Hofintendenten P. G. Welin samt t. f. Kamereraren
i allmänna Magazins-kont. J. F. Miillern och Bokhållaren
derstädes J. Bille, att, efter uplrunnen pensionsålder, erhålla pensioner
å rikets allmänna indragningsslat, till belopp, motsvarande
deras inneliafvande löner;
7:o I anledn. af arrendatorn A. Söderholtz’s underd. ansökning
om godtgörelse för en vid hans tillträde till arrendet af
Klingsbergs Kungsgård befunnen husrötebrist;
8:0 Ang:de eftergift, till förmon för fattigvården i Norrtelje
af Kronans rätt till danaarf efter enkan P. H. Sandelin;
9:o Ang:de eftergift, till förmon för Trelleborgs fattigvård,
af ett Kronan tillfallet danaarf efter aflidne postmästaren A. Wallvik;
I0:o Ang:de eftergift, lill förmon för Sallerups församlings fat
-
24
Den 4 December.
tigvård, af Kronans rätt till ett efter aflidne Husmannen Nils Hansson
Modig fallet danaarf;
11 :o i fråga om ersättning lill Handels- och Sjöfarts-fondm
för förskjutne medel lill slafvarnes friköpande i S:t Barthelemy;
12:o i fråga om uphörande af s. k. vacance- .och förslagsliggelids-
samt begrafningshjelps-besparingar samt om årliga anslag
till vederbör, pensions-kassor, såsom ersättning för de inkomster,
dessa kassor af nämnde besparingar åtnjuta;
13:o Ang:de åtgärder till behöfvandes undsättning i missvextår
m. m.;
14:o Ang:de åtgärder för1 upförande af en byggnad emellan
Carl XIII:s torg och Opera-huset i Stockholm; samt
15:o Ang:de anslag till beredande af rättelse i beräkningen af
saltpeter-hjelpen inom provinserne Småland och Oland.
Föredrogs och remitterades till LagUtsk. R. St:s Justitie-Ombudsmans
d. 15 sisth Nov. afgifna berättelse till innev. riksdag.
Föredrogs och lades till handlingarne en af Comiterade för
tryckfrihetens vård d. 14 sisth Nov. afgifven berättelse till R. SUr.
Föredrogos och biföllos nedannämnde från Exp.Utsk. inkomne
mern.:
N:o 1, ang:de ökadt kansli-biträde m. m,;
N:o 2, ang:de nplagan af Bihanget till R. St:s prot.; och
N:o 3, i fråga om prenumeration å Bihanget till R. St:s prot.
Föredrogs och bifölls följande från Ridd.Utsk. inkomna:
Ilörsamste memorial:
Som Ridd.Direkt., jemlikt 12 och 16 §§:ne i den för Direkt,
af R. o. Ad. utfärdade instruktion, låtit till Ridd.Utsk. öfverlemna
ett till H. R. o. Ad. stäldt mern., innefattande förslag huru tryckningen
af R. o. Ad:s prottr vid innevar. riksdag må lämpligen
verkställas; så får Utsk., med insändande af Direktms förrberörde
mern. hos H. R, o. Ad. vördsamt tillstyrka, att de af Direktm för
tryckningen af Ståndets prot. vidtagne åtgärder och afgifne förslag,
må, såsom i Utsk:s öfvertygelse ändamålsenliga och ledande till nödig
besparing och skyndsamhet, varda af H. R. o. Ad. godkända.
Stockholm d. 30 Nov. 1850.
På Riddarhus Utskottets vägnar
L. von Stedingk.
IV. F. Dalman.
Ridd.Direktms dervid bilagde mern. var af följande lydelse:
Hörsamt memorial:
Dä 12;le § af den för Ridd.Direkt., utfärdade instruktion stadgar
Den 4 D exe m b e r.
25
att, Direkt., vid början af hvarje riksdag, bör genom Ridd.Utsk. till H.
11. o. Ad.inkomma med förslag huru tryckningen af R. o. Ad:s prot:r mä
lämpligast och med största skyndsamhet kunna verkställas, får Direkt,
härmed vördsamtl föreslå, att under innevar. riksdag R. o. Ad:s prot:r
mä få, likasom vid de sednaste riksdagarna, uti en uplaga af 500 exemplar
tryckas med täta stilar och förkortningar af ofta förekommande
ord, samt fördelas uti häften af omkring 30 ark, med iakttagande
deraf, att intet pleni-prot. stympas, utan till slut intages i häftet.
Derjemte får Direkt, äran anmäla att, enl. nu ang:dc ifrågavar.
tryckning afslutadt kontrakt, kostnaden för hvarje tryckt ark, då
hoktryckaren icke, såsom hittills skett, tillsläpper papperet, utan
detsamma anskaffas af R. St:rs Riksg:sKont., blifvit betingad till
12 i st. f. 15 r:dr b:co, som viri de sednaste riksdagarna utgjort
betalningen för både tryckningen och papperet, och, då endast ett
häfte är under tryckning 4, men så snart 3 häften på en gång
kunna tryckas, 8 tryckta ark i veckan skola af boktryckaren aflemnas.
Stockholm d. 29 Nov. 1850.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr., upläste en så lydande
motion:
Under den längre tid de sednare åren jag haft tillfälle vistas
i Danmark och serdeles dess hufvudstad, liar jag icke kunnat undgå,
att fästa min upmärksamhet uppå de liera goda och ändamålsenliga
stadgar och inrättningar, som derstädes finnas till ernående af god
ordning.
En sak i delta hänseende, hvarvid jag synnerligen fästat mig
för den nytta dermed vunnits efter en snart 20 års erfarenhet, anser
jag mig böra till Rikets nu församlade Stas uplysta bedömande och
behjertande framställa, helst den utgör en förbättring, lätt att införa
och ändamålsenlig för alla länder: detta är s. k. Tjenstehjonsböcker,
eller Skudsmaalsbog for Tjenestetyende, som i Danmark
existerat sedan d. 1 Januari 1833.
Dessa böcker likna till en del de hos oss, enl. sednaste nådiga
förordning, ang:de gesällvandring, påbudna gesällböcker; hvarföre
införandet af dylika, äfven för tjenstehjon, således ej skulle blifva
någon för allmogen, på landet isynnerhet, samt den tjenande klassen
svårfaltlig, hinder och motvilja mötande nyhet.
I likhet med de Danska Skudsmaalsbogerne, af hvilka jag, genom
Polis-Direkören i Köpenhamn, Kommendören m. m. Brsestrups
vid alla tillfällen utmärkta beredvillighet, erhållit ett exemplar,
hvilket såsom prof öfverlemnas till det Utsk., hvartill motionen torde
remitteras — borde dessa tjenstehjonsböcker, i duodes-format af 48
sidor, med å hvarje sida tryckt paginering, inbundna i fasta permar
och genomdragna med en tråd, som förseglas med autoritets sigill,
Carl De Geer.
Carl Bennet. U. Koskull.
Georg Ulfsparre. J. A. Tornérhjelm.
Fred. Boije.
G. Brakel.
Albert Munck.
20
Den 4 December.
innehålla (.ryckt nödigt utdrag af t jeustelijonsstadgari; äfvensom priset
å boken finnas utsatt å titelbladet, hvarest innehafvarens namn
°
och födelseort af pastor mskrifvas. A bokens första otryckta sida
antecknas personens födelse-, dop och confirmations-attest, samt vidare
af husbonde, vid flyttning, enl. K. Förordningen d. 23 Nov.
1833, tjenslehjonet meddelad orlofssedel inskrifvas, jemte af vederbör.
pastor utgifvet flyttningsbevis.
Att, såsom i Danmark, med Ch. Sig. stämpel förse dessa böcker,
tror jag mig icke böra föreslå, ehuru en betydlig inkomst derigenom
skulle tillskyndas Statsverket: men detta sker, genom bokens
fördyrande, pä den tjenandes bekostnad. De Danska Skudsmaalsbogerne
kosta 32 sk. silfver med 20 sk. stämpel.
Införandet af dessa s. k. fjenstehjonsböcker, i st. f. de nu brukliga,
på lösa papper skrifna, orlofssedlar, är i sanning af större nytta,
än man kanske vid första påseendet tror. Dermed vunnes mera
ordning och större kontrol å så väl tjenstehjon, som husbonde;
förfalskning af betygen försvårades; skrifveriet för presterskapet, om
det ej serdeles förminskades, så lättas det åtminstone derigenom,
då anteckningarna på lösa papper upphörde; och för tjenstehjonet
torde det blifva en betydlig lättnad, att uti en med permar försedd,
således ej så snart förstörd, bok förvara alla sina betyg och handlingar,
hvilka, såsom de nu befinnas, utgöra en mängd lösa papperslappar,
de der, med eller utan eget förvållande, f. n. lätt
förstöras.
Afven vid domstol skulle dessa böcker vara af nytta för domaren,
då på ett ställe personens så att säga hela lefnadshistoria
derstädes funnes antecknad.
Nyttan af dylika fjenstehjonsböcker torde icke af någon kunna
bestridas. Nu återstår att tillse huru svårigheterna skola afhjelpas
vid dessa böckers anskaffande och deras införande.
I Danmark meddelas dessa Skudsmaalsboger i allmänhet vid
utgåendet från skolan, eller vid confirmations-lillfället. Så skulle
äfven hos oss kunna tillgå. Den första tjenstehjonsboken, eller hvad
den må benämnas, torde böra emot en lindrig afgift, samt gratis
åt dem, hvilka anses ej kunna betala, utdelas vid confirmationstillfället,
före hvilken tid det är sällsynt att någon antages i ordentlig
tjenst.
På samma sätt som K. Vetenskaps-Akademien erhållit rättighet,
att utgifva almanachor och derigenom upbär en icke obetydlig
inkomst, skulle jag vördsammaste vilja föreslå, att rättigheten att
utgifva dylika tjanstehjonsböcker öfverlemnades åt Patriotiska sällskapet,
genom hvars försorg, ett nödigt antal dylika höcker skulle
försändas läns-, härads, eller kanske rättast socknevis, kring hela landet.
Etter de uplysningar jag förskaffat mig, kunna dessa böcker
erhållas till högst åtta (8) sk. r:gds; hvaremot försäljningspriset
gerna torde böra höjas till 8 sk. b:co; och då, enl. nämnde kalkyl
samt med afseende å tjenstehjonsklassens ungefärliga belopp af
250.000 personer, vid första införandet af dessa böcker, ett öfverskott
utaf 20,800 r:dr r:gds eller åtminstone en behållning af
20.000 r:dr, upkomme, vågar jag föreslå, att (lenna behållning,
I) e n 4 December.
27
äfvensåväl som hvad i framliden kan lili della hänseende inflyta,
på förenämnde sätt, läns-, härads-, eller socknevis, genom besagde
Sällskap, utdelas åt välförljente, antingen af ålder, eller sjuklighet,
lill vidare tjenst oförmögne personer af Ijenstehjonsklassen; derest;
hvilket jag dock företrädesvis önskade, — inrättandet, med dessa
tillgångar såsom grundfond, af en Nödhjelps- eller Pensions-kassa
för orkeslöse, eller sjuklige behöfvande tjenstehjon, skulle möta
för stora svårigheter:
Genom ett sådant utdelande af det upkommande öfverskottet,
skulle utgiften, eller inköpet af dylika tjenstehjonsböcker blifva
mindre tryckande och motbjudande för den tjenstsökande, som sjelf
kunde framdeles komma i behof och åtnjutande af delta understöd.
Införandet af de nu föreslagne s. k. tjenstehjonsböckerne föranleder
ej någon rubbning uti förhandenvarande stadganden rörande
tjenstehjon; endast ett tillägg med afseende på en sådan bok erfordras
vid 4 art. uti K. M:s förnyade nådiga Legostadga för husbönder
och tjenstehjon utaf förr åberopade datum, d. 23 Nov. 1833,
jemte de deraf följande bestämmanden i afseende på sjelfva böckerna
samt deras införande, begagnande o. s. v.
Det är blott sjelfva saken jag vågar med denna min motion
vördsammast förorda; öfverlemnande åt H. Allm. Besv. o. Ekon.-  Utsk., i förening med K. LagUtsk., till hvilkas behandling, hvar
för sig, eller gemensamt, motionen torde få remitteras, — att,
derest införandet af dylika s. k. tjenstehjonsböcker komma att gillas
och förordas, upgöra de närmare bestämmelserna samt föreslå de
deraf följande förändringar och tillägg uti nu gällande påbud och
stadganden i detta ämne.
Hr Rosenblad, Bernh.: Jag har begärt ordet icke för att
yttra mig i afseende på sjelfva motionen, hvilken, om den låter sig
verkställa, skall, såsom jag tror, hafva i ordningsväg företräde framför
det sätt hvarpå orlofssedlarne nu utgifvas. I afseende på motionens
innehåll vill jag endast yttra, att jag delar motionärens
tanka att ifrågavar. tjenstehjonsböcker icke böra begagnas såsom beskattningsmedel
på tjenares bekostnad, men efter samma grundsats,
som stadgat denna min tanka, måste jag motsätta mig motionärens
förslag att göra dessa böckers införande till ett medel, att på den
fattiga tjenstehjonsklassens bekostnad, skapa en inkomstkälla för
Patriotiska sällskapet, ty huru vackert delta sällskaps ändamål må
vara, och huru de specielt antydda föremålen för öfverskotten måste
ei kännas, anser jag, att inkomster för dem på annat sätt böra beredas.
Hvad som egentligen föranledt mig att begära ordet, är att framföra
den önskan att, ehvad den nu ifrågaställde formen af tjenstebok,
som tyckes hafva företräde framför den hos oss hittills begagnade
af lösa orlofsedlar, eller någon annan form användes, för
att gifva vittnesbörd öfver tjenslehjons framfarna upförande, dervid,
såvidt som möjligt, tillses, att ej allenast de, hvilka begagna sig af
tjenare må erhålla ärliga betyg, utan ock, hvad som är ännu vigtigare
och ett behof om hvars angelägenhet våra polis-journaler kunna
bära vittnesbörd, för den tjenande klassen mätte beredas en säkerhet,
att icke, likasom hittills ofta skett, af illasinnade husbönder och mat
-
28
Den 4 December.
mödrar godtyckligt utfärdade orlofsedlar må för framtiden kunna
lägga hinder i vägen för den tjenande, att begagna sin enda egendom
d. v. s. sin arbetskraft och sin ärliga vandel, eller med ett
ord, att tjenslehjonen ej må kunna blifva föremål för hämndlystnad,
ltemilterades till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk.
Hr Rosenblad, Berh.: År 1822 afgafs för första gången
af Hrr Landshöfd:r de s. k. fem-årsberältelserne, hvilka är 1827
tillökades med likartade utgifter från Öfv.-Stath. Emb. Om än
dessa upgifter, hvad ett eller annat län beträffar, blifvit knapphändigt
upgjorda, så hafva de dock inneburit rikhaltiga källor till
uplysnings vinnande om Fäderneslandets tillstånd och de förändringar
detta tillstånd under en förfluten tid undergått. Dessa
berättelser hafva hittills, vid hvarje riksmötes början, utdelats till
RiksSt:ns ledamöter, och om jag ej irrar mig, så fattades år 1830
ett beslut, som gaf åt berörde berättelser plats i den s. k. 2:dra
Sami. af bihanget till RiksSt:s prot.
De sednaste fem-årsberättelserne skulle afgifvas vid slutet af
är 1847, och hade redan vid förra riksdagen kunnat vara tillgängliga,
men dels uprältandet af sammandragen för samtlige länen,
dels en måhända hyst förmodan att riksdagen ej skulle räcka så
länge, som den varade, torde hafva vållat, att de icke blefvo utdelade.
Nu böra de otvifvelaktig! längesedan vara tryckte och att de
äro ganska uplysande för de riksdagsmän, som vilja inkomma med
motioner, behöfver jag icke nämna. Jag tager mig derföre friheten
göra den framställning att besagde berättelser måtte ju förr
dess helldre inom RiksStin utdelas. I den händelse denna min
framställning skulle behöfva anses såsom motion så torde den kanske
remitteras till Ekon.- eller Exp.Utsk.; men måhända är det tillräckligt
att saken blifvit omnämnd och torde genom H. Ex. Hr
Frih. o. Landtm:s benägna åtgärd, ändamålet kunna vinnas, utan
allt behof af remiss.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om R.
o. Ad. bifölle, att denna Hr Rosenblads motion remitterades till
Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., anmälde sig och yttrade:
Hr von Hartmansdorff, Äng.: Jag hemställer för min
del, att om Hr Rosenblads framställning skall anses såsom motion,
densamma måtte få hvila på bordet.
Om Hr Frih. o. Landtm, vill vidtaga någon åtgärd personligen,
så torde den vara tillfyllestgöraDde och ali remiss derigenom
undvikes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J 2 e. ra.
In fidem piotocolli,
Albert Munck.
Den 7 D e c e rn b e r.
2 9
Lord:igen ilen 7 December 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 10 prot.utdr. för cl. 4 dennes.
Ilr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Då jag i sista plenum
väckte motion, om s. k. tjenstehjonsböckers införande, yttrade sig
deröfver ingen annan, än Hr Rosenblad Bernh., hvilken jag tyvärr
icke finner vara här tillstädes. Hr Rosenblad gjorde visserligen
icke några anmärknimr emot min motion, utan tycktes tvertom
deruti instämma, men då han i slutet af sitt anförande, under erkännande,
att denna slutmening icke rörde sjelfva motionen, behagade
yttra, att poliskammarens förhandlingar här i Stockholm
innehålla mångfaldiga bevis på elaka husbönders beteende att utfärda
oriktiga orlofssedlar, så har detta yttrande, i alla afseenden
icke tillhörande min motion och hvilket jag skulle önska aldrig
blifvit på detta rum framfördt, gifvit m g anledn. att dels i Poliskammarens
förhandlingar, som eljest äro mig mycket främmande,
dels äfven i Kämners- och Rådstufvu-Rätterna göra mig underrättad
om rätta förhållandet. Jag har äfven rådfrågat Just.Ombudsm:s
berättelse i delta afseende. I Poliskammaren har jag fått det svar,
att det vore omöjligt att ibland ett antal af 10—12,000 mål ärligen,
utan att genomgå diarium, hvilket vore förenadt med serdeles besvär,
kunna tillförlitligt upgifva förhållandet af målens speciella beskaffenhet;
än mindre att, hvartill ej eller de af Just.StatsMinistern stadgade
formulärerne föranleda, bestämdt uplysa hvilket antal varit större, antingen
af husbönder eller tjenare, som klagat på grund af öfverträdelser
af förenämnde beskaffenhet. Alla hafva dock instämt
deruti, att det öfvervägande förhållandet snarare varit, alt husbönder
fört en sådan klagan än tvertom. I alla fall bevisar detta förhållande
ej serdeles. Jag skulle tro, att med den uplysning och
bildning, man bör kunna förutsätta hos en husbonde, klagar lian
icke öfver sitt tjenstehjon med mindre än att något sådant fel, som
måste beifras, för detsamma förefinnes. Det svåraste vid dylika
mål är att för husbonde bevis äro så svåra att förete, af brist på
ojäfviga vittnen.
Af Just.Ombudsm:s berättelse för år 1848 inhemtas att 291
mål emellan husbönder och tjenstehjon varit i Poliskammaren i
Stockholm anmäldta; hvaremot man pag. 121 finner att icke mer
än 14 sådana mål som röra öfverträdelse!' af Legostadgan blifvit
remitterade, samt af 13 angifna personer 9 män och 1 qvinna
blifvit sakfällde. Jag har tagit mig friheten anföra detta på det att
R. o. Ad. måtte finna att Hr Rosenblads yttrande mot husbönderna
icke torde vara i allo af dem förtjent, samt ock för att åtminstone
till någon del betaga nämnde yttrande dess skärpa.
Om Hr Rosenblad varit närvar., så skulle jag hos honom ödmjukligen
anhållit, alt slutmeningen af hans anförande, jemte hvad
jag nu tagit mig friheten såsom en följd deraf yttra, mätte få ur
30
Den 7 December.
prot. utgå, på det alt ieke R. o. Ad:s prot:r måtte gifva anledn.
till deraf följande tidningsreferater af den missnöje förorsakande
beskaffenhet, som nu skett.
Hvad beträffar sjelfva min motion, sä får jag nu, efter jag har
ordet, äran tillkännagifva, att det icke var af hugskott som jag
väckte densamma. Jag har för mer än 3 år sedan framlagt ilen
icke på Riddarhuset, men inför ett sällskap, genom hvilket jag
trodde mig kunna påräkna understöd för förslaget, då sällskapet
(Skyddsföreningen i Stockholm) eger till Ordförande Hr Just.
Canzleren m. m. von Kock.
Jag har sett tjenstehjonsböckers välgörande inflytande i Danmark,
och har i min motion föreslagit deras införande hos oss, för
att vinna mera ordning och föranleda strängare kontroller visst
icke endast för tjenstehjon, utan äfven för husbönderna.
Med flere ledamöter af både Vällofl. Borgare- och Högv. PresteSt:n
har jag talat om saken, som vunnit deras bifall; En ledamot
af Högv. PresteSt. har till och med föreslagit, att den måtte
kommuniceras de öfriga Medstånden, hvilket jag dock icke ansett
nödigt.
Det går naturligtvis icke an, att begära det ett anförande,
som en annan ledamot har haft, må ulgå ur Prot. då densamma
icke är sjelf närv:de; men nog vore det min önskan, att ingenting
om det ifrågavar. ämnet behöfde i prot. inflyta.
Hvad jag slutligen härvid vördsamt får förklara, är, att jag,
så mycket som i min förmåga står, vill och alltid sökt verka för
den tjenande klassens och de sämre lottade samhällsklassernas i allmänhet
bästa.
Justerades pleni prot. för d. 2!) sisth Nov.
Öpnades Hrr Bänkmäns lista å utsedde Elektorer efter nedannämnde
Hrr, nemi.:
N:o 78. Gr. Hård, Fullm. Frih. Palmstjerna, Carl Otto;
— 115. „ Lagerbjelke, Gustaf;
— 140. ,, Björnstjerna, Carl Magnus;
— 245. Frih. Lagerfelt, Israel Carl Adam;
— 309. ,, Lagerstråle, Fullm. Frih. Cederström, Carl Emanuel.
— 381. ,, Hjerta, Fullm. Gr. Sparre, Erik;
— 37. Hr Rosenstråle, Fullm. Hr Tornerhjelm, Rudolf;
— 778. • ,, Leijonancker, Fredrik Wilhelm Erik Carl;
— 1900.A.,, Montgommerie, Robert Nils Germund;
— 2145.A. ,, af Nordin, Fullm. Hr Tersmeden, Nils;
— 2167. A. „ af Puke, Folke Magnus;
— 1560.C. ,, Celsing, Lars Gustaf;
och befanns att till Elektorer blifvit utsedde:
N:o 66. Gr. Sparre, Claes Robert;
— 68. ,, Creutz, Fullm. Hr Ulfsparre, Georg;
— 100. ,, Stackelberg, Fritz;
— 143. Frih. Cedercreutz, Fullm. Hr von Wahrendorff, Henrik;
Den 7 December.
31
N:o 177. Frih. von Knorring, Wolrath;
— 211.
Cederström Rudolf;
— 384.
Vult von Steijern, Fullm. Hr Reuterskjöld, Adam;
— 391.
i}
Hochschild, Fullm. Gr. Piper, Fritz;
— 15.
Hr
Ribbing, Gustaf;
— 189.
Rääf i Småland, Leonhard Fredrik;
— 1940. C.
n
Tersmeden, Jacob Johan:
— 2120. B
’•>
Nauckhoff, Carl Johan.
Öpnades Hr Elektorers listor vid val af ledamöter i nedannämnde
Utskott, och befunnos dertill utsedde i
Stats-Utskottet:
efter N:o 661 Hr Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl:
J\':o 678. Hr Bildt, Diedrik Gillis.
Bevill n in gs-Utskottet:
efter N:o 1703 Hr Blomcreutz, Fullm. Hr von Hofsten, Sten Erland
och l\T:o 2018 Hr af Forselles, Adam Magnus Philip;
N:o 130. Gr. Wirsén, Axel Emil;
— 2309. Hr af Dahlström, Gustaf Jacob.
Banko-Utskottet:
efter N:o 338. Frih. Tersmeden, Wilhelm Fredrik, N:o 1370.
Hr Stjernblad, Jules Edvard, och N:o 1636 Hr Reuterskjöld, Carl
Leonhard;
N:o 86. Gr. Hamilton, Jacob Essen;
— 661. Hr Klingstedt, Fullm. Hr af Geijerstam, Carl;
— 1196. ,, Bäärnhjelm, Fullm. Frih. Fleetwood, Carl Gustaf.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet.
efter N:o 11. Hr Bonde, Fullm. Frih. Bonde, Knut Philip;
N:o 1753. Hr Hedenstjerna, Wilhelm.
Riddarhus-Utskottet:
efter N:o 277. Frih. Mannerheim Fullm. Frih. Fleming, Axel, och
N:o 572- Hr Rennerfelt, Fullm. Hr Lagerhjelm Gustaf Reinhold.
— 929. ,, Grönhagen, Fredrik Adrian;
— 2120.A.,, Nauckhoff, Fullm. Hr Drake, Amadeus.
Uplästes Const.Utsk:s under N:o 1 afgifna mern. om arfvoden
»r Utsk:s cancelli.
Begärdes på bordet af Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.
Uplästes och bifölls StatsUlsk:s mern. N:o 2, ang:de tillökning
tf Utsk:s tjenstemanna-personal.
Uplästes och lades på bordet Const.Utsk:s mern. N:o 2, ang:de
let nu hvilande förslaget till ny Riksd.Ordn., jemte dervid fogad
lärskild artikel äfvensom, i sammanhang dermed, till ny R.F.
32
Den 7 December.
Föredrogs Gr. v. Stedingks, Ludv. Enrst, i egenskap af Ordf.
i Ridd.Utsk., d. 4 dennes gjorda och på bordet lagda anmälan om
Utsk:s vägran, att godkänna en . af Apothekaren Carl Constantin
Lagermark för Grosshandlaren Hampus Fredrik Kalmberg utgifven
fullmakt, att för adliga ätten Lagermark N:o 1144 intaga säte och
stämma pä Riddarhuset.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Då enl. Ridd.Ulsk:s
prot. det icke är bevist, att den äldre ättemannen, hvars rätt alt
intaga säte på Riddarhuset elier utfärda fullmakt vore ostridig, nu
är hvarken död eller utvandrad, så skulle jag tro, att hans rätt
kan förnärmas, i händelse denna fullmakt evkännes, och hemställer
derföre om icke Ridd.Utsk. bör förständiga fullmaktens innehafvare
att fullmakten icke kan erkännas förrän inför Ridd.Utsk. blifvit
styrkt, att den äldre ättemannen, som i Riddarhusets genealogier
finnes upptagen, är antingen afliden eller på det sätt utvandrad, att
en yngre ättemän eger rätt att utgifva fullmakt.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade, att han ansåg sig
först böra framställa den af Ordf. i Ridd.Utsk. begärde propos. och
derföre finge hemställa om R. o. Ad. behagade bifalla, att Riksdagsmanna-pollet
på grund af ifrågavar. fullmakt finge utdelas.
Denna propos. besvarades med starka nej, blandade med ja
hvarefter H. Ex. förklarade det han funnit nej öfvervägande.
Då härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, hemställde om
R. o. Ad. i öfverensstämmelse med Frih. Palmstjernas hemställan,
ansågé innehafvaren af ifrågavar. fullmakt böra af Ridd.Utsk. underrättas
om den bevisning, som borde företes innan fullmakter
kunde godkännas, anmälde och yttrade sig
Hr von Hartmansdorff, Aug.: Jag tror, för min del, att
det är alldeles tillräckligt när Ståndet har beslutat öfver den fråga,
som lill oss varit framställd, nemi. huruvida ifrågavar. fullmakt ej
må kunna godkännas. Huru den, som önskar begagna fullmakten,
bör förhålla sig för att legitimera utgifvaren bör blifva hans sak:
hvarföre jag, för min del, tror att R. o. Ad. icke bör gifva någon
föreskrift i detta afseende åt Ridd.Utsk.
Uppå härefter framstäld propos. fann Ridd. o. Ad. något tillägg
vid dess redan i detta ämne fattade beslut icke erfordras.
Föredrogs Gr. Lagerbjelkes, Gustaf, d. 4 dennes pä borde1
lagda motion om val af Snpleanter för R. o. Ad:s ledamöter i R
Strs Utskott.
Efter upläsn. af Ridd. Utsk:s d. 1 Oct. 1844 afgifna mern
med förslag till beslut ronde val af Snpleanter i R.Strs Utskot
hvilket d. 12 i samma månad blifvit af R. o. Ad. bifallet och
öfverensstämmelse hvarmed 11. o. Ad. äfven vid sednaste riksdal
den 8 Dec. 1847 fattat sitt beslut i ämnet, hemställde II. Ex. H
Frih. o. Landtm, om 11. o. Ad. behagade besluta, att det H. Stån
dets d. 12 Oct. 1844 och d. 8 Dec. 1847 fattade beslut om in
väljande af Snpleanter för II. o. Ad-s ledamöter i R.Stas Utskott
äfven för innevar. riksdag må blifva gällande.
Denna
Den 7 December.
33
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med några
nej, hvarjemte.
Hr Brakel, Mauritz Gustaf anmälde sig oell yttrade:
Den 19:e §:n Ridd.Ordn. säger hvilka Elektorernas åligganden äro,
nemi. att välja ledamöter i Utsk. icke att välja Supleanter. Hvad
Elektorerne göra, utom att välja dessa ledamöter i Utsk:n, eger således
icke laglig giltighet. Om äfven Supleanter blifva invalde i
Utsk., så kunna de blott, under vissa omständigheter, genast supleera.
Ridd.Ordn:s 25 § lyder sålunda: ”Hvad med laga förfall
förstås, bestämmes uti allmänna lagen 12 Gap. 1 § R.B. Skulle
andra synnerlige, der icke nämnde, orsaker till förfall anmälas,
må pröfningen deraf på R. o. Ad. in pleno ankomma”. På grund
af denna § kan Supleanl under vissa omständigheter icke supleera
förr än R. o. Ad. in pleno har pröfvat sådant fall vara förbanden,
att skälet till uteblifvande må föranleda Supleants inträdande.
Dessutom anser jag det gjorda förslaget stridande mot Ridd.Ordn:s
bokslafliga förskrift, i thy att Ridd.Ordn:s 33 § stadgar att, ”vid de
tillfällen, då ett visst antal Supleanter tillika skola väljas, för att
inträda i mon af inträffad ledighet, skall valet, med udantag af de
fall, hvarom 35 §:n stadgar, ske på det sammanlagda antalet af
Ordinarie och Supleanter”. Om således Supleanter skolat inväljas
i Utsk., hade det bordt ske på samma gång som ledamöterna
valdes. Detta skall alltid vara förhållandet ”med undantag
af de fall, hvarom 35 §:n stadgar”: och denna § innehåller icke ett
ord om Supleanter.
Jag vill visst icke neka nödvändigheten af Supleanter i Utsk:ii
under vissa omständigheter, särdeles när Utsk:ns ledamöter stanna
i 2:ne delar emot hvarandra och skiljda intressen lifva den ena och
den andra; men jag tror icke att nödvändigheten för närvar, är så
stor, att R. o. Ad., för att nå ett mål, bör åsidosätta formen.
Jag anser för min del förslaget böra remitteras till Ridd.Utsk. och
att R. o. Ad. sedermera bör begära K. M:s sanktion på ett förändradt
stadgande.
Hr v. Hartmansdorff, Äng.: Då Hr Brakel har gjort sitt
anförande icke förr än Hr Frih. o. Landtm, framställde propos.,
utan efter sedan densanuna var gjord och af R. o. Ad. med ja besvarad,
så lärer hans anförande icke föranleda till någon öfverläggning,
utan endast få anses såsom hans reservation.
Hr Brakel: Jag kan icke finna alt R. o. Ad. besvarat Hr
Frih. o. Landtmis propos. med ja, innan jag begärde ordet. Det
torde således vara ett misstag af Hr von Hartmansdorff.
Frih. Cederström, Claes Rud.: Jag befann mig vid tillfället
i en helt annan del af salen, än der Hr von Hartmansdorff
har sin plats, och således torde äfven mitt vittnesbörd få i sin mån
gälla. — Jag förnam nemi. likaledes ett allmänt och ljudeligt ja
besvara Hr Frih. o. Landtmis propos.; till följd hvaraf Hr Brakels,
uppå sedermera gjord anmälan och till följd deraf skedt upprop,
framställda yttrande icke lärer föranleda något annat, än att den
må anses såsom hans reservation.
1 H. 3
31
Den 7 December.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Ehuru jag är af fullkomligt samma
tanka i afseende på frågans besvarande med ja, tror jag att hvar
och ens talan är öppen innan Landtm, tillkännagifvit huru han uppfattat
svaret på den framställda proposm. Jag tror visst att svaret
blir detsamma som Hr von Hartmansdorff nyss har nämnt, men då,
derest frågan nu blefve ansedd såsom redan afgjord, det torde kunna
komma att gälla såsom ett prejudikat i andra frågor, så att yttranden,
som under samma förhållanden framställas kunde blifva afklippta,
sä har jag härpå velat fästa upmärksamheten för att såmedelst
förekomma ett prejudikat för framtiden genom yttranderättens
undertryckande i detta fall.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Jag anhåller blott att till
Frih. Cederström få ställa den anmärkn., att det ja. som afgafs
till svar å Hr Frih. o. Landtnäs propos. åtminstone icke var allmänt,
emedan jag, äfvensom åtskilliga ledamöter i milt granskap,
dertill svarade nej, likasom jag vid föreg:de riksdagar gjort, och
om jag uu icke på förhand protesterade emot beslutet, så var det
derföre att jag ansåg det vara lika fåfängt, nu, som det förut varit,
när jag deremot reserverat mig.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han icke kunnat,
innan propos. framstäldes göra hemställan huruvida R. o. Ad. ansåg
öfverläggn ingen fulländad, emedan något yttrande i ämnet då
ännu icke af någon bland 11. o. Adrs Ledamöter hade blifvit afgifvet,
samt alt vid sådant förhållande och oaktadt H. Ex. hört R.
o. Ad. med ett ganska starkt ja besvara den framställde proposm.
H. Ex., enär han icke, innan Hr Brakel begärde ordet, hunnit
fälla klubban och förklara, huru han funnit propos. besvarad, ansåg
saken icke ännu vara afgjord, utan Hr Brakel berättigad att få sin
mening understäld R. o. Ad:s bedömande.
Sedan härefter öfverläggningen förklarats vara afslutad, hemstälde
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, om R. o. Ad., såsom Hr Brakel'
begärt, bifölle att Gr. Lagerbjelkes förevar, motion remitterades till
Ridd.Utsk., men denna propos. besvarades med starka nej jemte
åtskilliga ja, hvarpå H. Ex. tillkängaf, det han funnit nej öfver
vägande.
Då nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, ånyo hemstälde om
R. o. Ad. behagade besluta, att dess d. 12 Oct. 1844 och 8 Dec.
1847 uti före vande fråga fattade beslut äfven vid deuna riksdag
må blifva gällande, ropades ja, blandade med åtskilliga nej, hvarefter
H. Ex. förklarade det han ansåg denna propos. hafva blifvit
bifallen.
Uplästes ett af Gr. Hamilton, Jakob Essen inlemnadt
så lydande mern.:
Underrättad derom, alt jag blifvit vald till ledahiot i BankoUtsk.
, får jag detta förtroende mig afsäga.
I anledn. häraf och till följd af R. o. Ad:s nyss fattade beslut
blefvo Hrr Electorer af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade
att sammanträda till val af en ledamot i BankoUtsk. samt
12 Supleanter i Utskotten, deraf 2:ne i hvarldera af Const:s-,
Den 7 December.
35
Stats-, Bevilln.-, Banko- samt Allm. Besv.- o. Ekon.-Utsk:n samt
en i hvartdera af Lag- och Exp.-Utsk:n.
Föredrogs Hr Rosenblads, Bernhard, d. 4 dennes på bordet
lagda motion om åtgärders vidtagande, för skyndsam utdelning
(ill RiksSt:ns ledamöter af Konungens Befdmles seduaste fem års
berättelser.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf, att Chefen för
Civil-Depart:tet lemnat honom deri uplysning, alt af ifrågavar.
berättelser 9 äro tryckte samt häftade och oförtöfvadt skola blifva
öfverlemnande till Riksg:s-Kont., lös' att bland R. St:r utdelas; att
för öfrigt 7 äro tryckle, men ännu icke hunnit häftas; samt alt de
öfriga äro under tryckning och snart färdiga, med undantag af 2:ne,
i afseende på hvilka Departds-Chefen lofvat vidtaga den åtgäid, alt
de, så fort som möjligt, må komma RiksStms ledamöter tillhanda;
vid hvilket förhållande H. Ex. hemslälde om icke R. o. Ad. funne
afl någon ytterligare åtgärd i anleda. af Hr Rosenblads föreg:de
motion icke erfordrades.
Ropades ja.
Hr Stjernsvärd, Gustaf Mauritz: Som K. M:s nåd.
propos. om Statsverkets tillstånd och behof direkt ingått till StatsUtsk.,
och den Kongl. proposrn ännu icke hunnit blifva tryckt och (ill
RiksStin utdelad, så saknar jag tillfälle att deröfver yttra mig. Då
det likväl är att förmoda, alt StatsUtsk. kommer att egna ål detta
ärende en skyndsam handläggning, så har jag trott mig icke böra
dröja att aflemna åtskilliga yttranden rörde organisationen af vårt
landi försvar, på det att StatsUtsk. må komma i tillfälle att, i sammanhang
med utlåt, ronde den Kongl. propos:n, deröfver yttra sig.
Hr Stjernsvärd upläste härefter följande meni.:
De dyrbaraste institutioner uti ett fritt och lagbundet samhälle
äro, ett pä sanning, rättvisa och naturliga politiska rättigheter grundad!
representationssätt, samt ett ändamålsenligt ordnande af försvarsväsendet.
Det förstnämnda utgör den enda sanna och tillförlitliga
grundvalen för inre lugn, trefnad och belåtenhet; genom det
andra betryggas uteslutande den nationela sjelfständighelen.
Djupt genomträngd af dessa sanningar äfvensom deraf, att
förenämnde institutioner bos oss icke motsvara hvad antydt blifvit,
har jag icke tvekat att i dessa omständigheter finna riktningen (or
min politiska verksamhet.
Det har blifvit sagdt, att representationsfrågan ”icke mera kan
falla” och derom är jag äfven öfvertygad. Men lika säkert kan
man också antaga, att detta blifver fallet med försvärs-frägan och
att nationens ombud med allt mer och mer allvar skola återkomma
dertill.
Tiden är således, hvad den länge varit, inne, att öfvergifva
alla, af underordnad natur varande och från det egentliga målet
afledande förändringar inom arméen, för att i stället komma till det
3*
mera maktpåliggande: sjelfva försvar svåsendets grunder och
den praktiska utvecklingen deraf.
Det var af denna anledning och i öfverensstämmelse med hvad
ofvan blifvit anfördt, som jag vid föregtde riksdag afgaf ett ”Förslag
till förändrad organisation af landtförsvaret”. Detta förslag
innefattade de indelte truppernes ställande på ständig vakans och
försvarets byggande på en fullständig och, i enlighet med behofvet,
tillräckligt öfvad nationalbeväpning, i förening med en mindre,
ständigt tjenstgörande, stam: allt mot en sammanräknad kostnad,
som betydligt understeg utgifterne för det närvar:de landtförsvaret,
men icke dessmindre medförde en rättvis lindring i rust- och rolerings-tungan
samt af behofvet påkallade förbättrade lönevilkor för
befäl och trupp.
Alt detta förslag, såsom alldeles nytt till sina grunder och
dessutom ingripande i många enskildta interessen, skingrande den
nimbus, hvarmed man lyckats omgifva indelningsverket samt slutligen
upgjordt och afgifvet af enskild man, skulle erhålla ett stort
motstånd, derpå var jag på förhand beredd.
Att förslaget följaktligen vid 1848 års riksdag, oaktadt endast
lösliga anmärkn:r kunde göras mot detsamma, blef undertryckt och
ej ens den begäran bifallen, hvartill jag då inskränkte mig, nemligen:
att förslaget af en serskildt, af kunnige män sammansatt
komitée, måtte blifva pröfvadt och utlåt, deröfver vid iunevar:de
riksdag lill R.St. afgifvet, förvånade mig således icke. Men deraf
följer ingalunda något medgifvande af mig, att de åsigter, hvarefter
mitt förenämnde ”Förslag till förändrad organisation af landtförsvaret”
är uppgjordt, äro origiiga, eller att de icke äro desamma
i dag som tillförene. Tvertom äro de i allo oförändrade; och jag
hyser dessutom den grundade förhoppning, att om den tid annu
icke är kommen, då dessa åsigter så allmänt delas, att de kunna
göra sig gällande — hvilket jag likväl hoppas — så skall den icke
länge uteblifva. Hvad som ännu mer styrker denna förhoppning,
är icke allenast det förhållande, att mina yttrade åsigter om landtförsvarets
ändamålsenligaste ordnande delas af allt fler och fler kunnige
och fosterländskt-sinnade män, så väl inom som utom facket,
utan ock derföre att de äro ett genljud af hvad fräjdade män och
krigare, varma fosterlandsvänner, yttrade inom delta hus vid gryningen
af vårt nuvande s. k. konslitutionela statsskick. Män, såsom
en Rudolf Cederström, en Johan af Puke, en Magnus Björnstjerna,
en Georg De la Grange m. fl., hvilkas yttranden jag icke
ansett olämpligt att här i minnet återföra, då de innehålla ord,
som af en frisinnad Svensk man aldrig böra förglömmas, yttrade då:
Rudolf Cederström: — ”Jag döljer icke och skall
”aldrig kunna förmås att dölja min fasta öfvertygelse, att mitt Fädernesland
icke kan bibehålla sin sjelfständighet, mina medborgare
icke sin frihet, kommande slägter icke Svenska namnets
”ära, utan genom medel af en allmän nationens beväpning
”— — Denna öfvertygelse är grundad på kännedom af Sveriges
”oförmögenhet att lill sitt försvar underhålla en talrik stående
”armée; på erfarenheten af den förändring, som militärsystemet i
De n 7 December.
37
"Europas stater undergått, sedan den mägtigaste ibland dera up"lifvat
den forntidens grundsalts, alt hvar medborgare är skyldig
”att personligen försvara sitt fädernesland; på vissheten att ingen
”kraftfull nationalanda kan beredas och ingen varaktig frihet stadgas
”ibland ett folk, sora sorglöst öfver)ämnar försvaret af sin ära och
”sin sjelfständighet åt legde armar; — på förutseendet att det i
”stånd och klasser söndrade Svenska Folkel icke kan förenas till ett
”gemensamt fosterlands-nit, förr än nationalförsvaret förvand”las
ifrån en efter egande-rättens mångfaldiga förhållanden
”ojernnt delad beskaltningshörda till en allman medborgerlig
”och personlig pligt, gällande lika för den höge som för den
”läge, för den rike som för den fattige — — — — — — Jag
”gjorde mig säker att åtminstone ingen medlem af Sveriges Rid”dersmannastånd
kunde glömma, att skyldigheten till personlig
”krigstjenst utgjorde ursprungliga vilkoret för detta Stånds tillvaro
”—*— — — Om en försvarsplan gifves — grundad på folkbeväpning,
som medför en alldeles obetydlig kostnad och inga be”svär
i fredstid, — som i st. f. afl betunga, ger lättnad åt jordegaren
i krigstid, som medför ingen enda af de olyckliga landt”värnsinrättningens
olägenheter, som under detta uteblifvande af
”bördor och besvär peli med den största enkelhet i delarne och det
”hela, dock betryggar fosterlandet, ej allenast från ett säkert fall,
"nian äfven från den förstörande och uttömmande striden för sjelfständig
frihet; — om en sådan plan gifves, så måste den vinna
”medborgsmannens bifall — — — — Hvilken är den makt, sora
”vågar fatta en plan till anfall mot en nation, som eger, med un”dantag
af England, det fördelaktigaste läge i Europa och hvars
”gränsor, nu utblottade på försvar, ehålla af erfarne medborgsmäns
”vishet och omtanka beskydd af en odelad nationalstyrka?” — —
”Jag har svårt döma om andras farhågor, men för min del
”tror jag mig böra förklara, alt jag ej kan finna det vara v dödligt
för en rättvis Regering, att anförtro vapen åt ett folk,
”så laglydigt, sä sedigt som det Svenska” — — — ”Hvilka
”äro de händelser, hvarom nationens sinnen ej synas vara förena”de?”
— — — — Tror man alt folket, äfven med en liflig
”känsla om sin representations ofullkomlighet skulle vilja omstörta
samhällsordningen, för att några ögonblick f örr vinna, hvad
”allmänna tänkesättets kraft en dag ofelbart skall i lugn
”stadga?” — — — ”Jag förklarar, att jag anser Svenska folket
”vara misskändt af hvar och en, sorn yttrar någon farhåga för
”dess beväpnande'".
Samma talare yttrade då, med anledn. af de betänkligheter
mot ett utvidgadt nationalförsvar, som den dåvande stora riksskulden
medförde: ”Det är just i följd af rikets ofantliga skuld, som
det vore angeläget vidtaga ett mindre kostsamt och verksammare
”'försvarssystem, än det att underhålla en stående annic. Det
”är just för de uttömda tillgångarne på folk etc., som det vore
”nyttigt, att, i st, f. en tärande armée, bilda en nationalmelis,
38
Den 7 December.
”hvilken förenade driften af landtmanna och borgerliga yrken
"med vapnens öfning”. — — — — — — — — — — —
En livar lärer finna att, ehuru skulden försvunnit, qvarstår ändock
oförminskade skälen för den förordade nationalbeväpningen.
Johan af Puke: ”När Engelbreckt fördref en Konung, som
”ej hade Svenskt hjerta, följde honom 100,000 bönder. När Stu”rarne
kallade allmogen att strida för fäderneslandet, nekade ingen.
”Under Gustaf Eriksson visade Svenska folket, att ingen nöd kun”nat
så försvaga landet, att icke Svenskarne hade kraft, att göra
”sig fria och bortjaga tyrannen. — Mångväldet hade utsugit langlet,
despotismen hade tryckt oss och ett mångårigt krig uttömt
”Sveriges förmögenhet och borttagit kärnan af Sveriges ungdom,
”när Stenbock med böndernes tillhjelp slog fienderne. Hvarföre
”kunna vi icke efter våra förfäder uprepa dessa storverk? Jo! ty
''dit var landets sjelfständighet för hvar Svensk man kärare än lif”vet!”
— — — — ”Hvadan dessa rop: att återtagandet af
”den pligten att strida för Fäderneslandet vore ett hand pä hvars
”mans frihet ? De föddes ej i Svenska hjeltan, de väcktes af deni,
”sorn nyttjat tillfället af Statens olyckor att sprida oenighet och
”nedslå nationalandan!” — — — — — — — — — — —
”Låtom oss förena oss att utrota alla missbruk i vara kri"giska
inrättningar, som kunna underhålla farhågor för framtiden
; låtom oss lära af vära nederlag att segra, lära att med visdom
använda Svenska mäns tapperhet. Upriktighet att erkänna
"begångna fel, rent nit att deni för framtiden f örekomma, en
”sann medborgerlig anda och ifver att upmuntra till mod,
”det anstår oss!" — — — ”Låtom oss ställa våra söner i
”ledet att strida bredvid bondens(således afskaffa legningen)
dä, — med den broderliga föreningens lösen, skola vi vata mäg”tige
alt motstå alla anfall — — — Hellre dö med vapen i
"händerna än villigt böja sig under någons ole".
Magnus Björnstjerna: ”Gemensamma krafter höra an”vändas
till afvärjande af gemensam fara; denna grundsats är lika
”sann, som den, att lagen i samhället hör vara lika för alla, som
”ilen, att hvarje medborgare i förhållande till dess egande-rätt,
”(progressift) lika hör bidraga till det helas bestånd. Från gammal
”feodalisk hähl härstammar previlegier, skråinrättningar, olik beskattning
m. m., men ljuset är för mycket spridt, för att
längre skydda dessa missbruk; förr eller sednare måste de
"försvinna, privilegier ne uphöra, skråinrättningarne falla oell
"jorden förvandlas till lika natur. Den rätta verkställnings”methoden
dertill är, att uphäfva all grundskatt och genom
"bevillning fylla Statsbehof vens hela massa. Samhället vinner
derigenom en förnyad styrka, dess medlemmar en fördubblad
”trefnad. Hvarföre hvilar nu hela tyngden af rikets försvarsverk
på en enda klass af medborgare, rust- och rotehållarne,
”hvarföre bidraga icke alla lika till det gemensamma försva”ret?
Det är en orättvisa, stridande emot naturrätten, en sann
dplysning, en laga jemnlikhet. Annu en gång — gemendamma
krafter böra användas till afvärjande af gemensam fara,
I)en 7 December.
”derför bör utan afseende pä stånd eller börd den heligaste pligt
”hos hvarje samhällsmedlem vara den, att försvara fosterjorden,
”de samtidas frihet och kommande slägters hägn. Från urminnes
”tider hafva fria folkslag utöfvat den heliga rätten att försvara fosterjorden
med egne ej med lejde vapen, despotismen skapade
”soldattroppar till värn för enväldet, men den lagbundne frihetens
”rätta stöd har alltid, varit utskrifningen, ty vapnen i medbor”garcns
hand tryggar beståndet af dess rättigheter. Sädane äro
”de af samhällets inre bestånd yrkade skäl, som tala för utskrifningen,
de som väckas i politiskt, militäriskt, och ekonomiskt afseende
måste äfven närmare blifva granskade”. —
— —
”Europa är ej mera det, det fordom varit; förr fann den svage
”stöd mot våldsverkaren i jemvigtssystemet, nu, lemnad åt sig sjelf
”mäste dess inre högsta spänningsförmåga utvecklas eller ock —
"han stupa; Folkrätt skyddar icke mera för maktspråk, anta”/ef
af bajonetter är liela politikens grundval; hvarje syftning,
”ökandet af den väpnade styrkan; konskriptionen införd i hela
”Europa,” — — — — Och skulle väl Sverige, utan att blottställa
sig för de vådligaste följder, ensam kunna bibehålla för'"åldrade
inrättningar, ensam efterstanna ett tidehvarf i uplys
”ningens
framsteg”. — — — — — — — — — — — —
”Att en armée aldrig kan underhållas med så finga kostnad sorn
”då den grundas på utskrifning, är eif arithmeliskt axiom, som
”den enklaste uträkning bevisar; — — — Således tala för utskrifningen
: laga jemnlikhet, medborgerlig frihet, politisk våda,
”militärisk erfarenhet och ekonomisk vinst, dessa hos liyarje tän”kande
medborgare så giltiga skäl”, — — — —- — — — —
Georg De la Grange: ”Intet land snart sagt i Europa har
”varit blottstäldt för så hotande omslörlningär, sorn det urgamla
”Sverige. Påminnom oss, att ännu en gång kunna dessa olycks”stormar
närmas våra stränder, påminnom oss, att vår fordna skydds”mur
(Finland) saknas, att fordna vapenbröder, som kämpat för
”vår frihet, under det de vunnit egen odödlighet, ej mera strida
”för oss, att vi snart kunna vara öfverraskade — skole vi då ej taga
”så kloka anstalter, som befästa den thron vi sjelfve uprättliållit,
”skydda den jord, som sett oss födas eller skola vi åt slumpen
”lemna vår existens? och finnes väl dessa medel i något annat än
i Nationalbeväpning?” — — — — — — — — — —
Så yttrade sig man för 40 år sedan inom detta hus vid en
tidpunkt, då minnet ännu icke var utplånadt af den afgrund, till
hvars brant Regentens oskicklighet hand i hand med fegheten fört
vårt fädernesland, de frisinnade män, som då genom fosterlandskärlekens
heliga hänförelse åt sig upreste värdiga och i Svenska
hjeltan oförgängeliga minnesvårdar, äro icke mer; måtte den jord,
som gömmer deras stoft, aldrig trampas af annat än frie Svenske
män! — Ett yngre slägte har upträdt efter dem. Att detsamma
äfven eger varma känslor för fosterlandets bästa; att detsamma äfvten anser
Svenska sjelfständigheten för dyrbar — det belvitlar jag icke. Men
hvad jag lika litet betviflar och öppet förklarar vara mia åsigt, det
40
Den 7 December.
år, att Sveriges försvarskrafter icke i någon mån nu äro ordnade
på ett för det nationella oberoendet mera betryggande sätt, än de
voro vid det förenämnde bekymmersfulla tillfället, ehuru kostnaderne
för försvarsväsendet under tiden nära fördubblats. Skulle någon
vilja påstå motsatsen häraf samt dervid lemna fraserne åsido
och uteslutande hålla sig till rena sakförhållanden, så är jag beredd,
att med fakta styrka befogenheten af mitt yttrande. Under ett
dylikt förhållande eger jag dock den lugnande öfvertygelsen, att
Sverige, oaktadt dess genom Finlands och Pommerns förlust minskade
resurser, likväl ännu fortfarande är en stat, som genom ändamålsenlig
utveckling af de egna och användbara krafter, hvilka
innefattas uti en fullständigt genomförd och ordnad nationalbeväpning,
kan anse sig säker, att, utan det olycksbådande, som ligger
i förtröstan lill andra makters skydd och bistånd, kunna försvara sitt
regeringssätt oeh sin frihet, emot så väl yttre som inre våldskräktare.
Men på det att denna säkerhet skall blifva orubblig, och
icke endast inbillad, så måste den anförda försvarsorganisationen
verkställas medan till är och ej upskjutas lills faran står för dörren,
ty öfverraskande anstalter af en sent upvaknande national-anda
förfela alltid sitt ändamål.
Att anföra nägra ytterligare skäl för befrämjandet af den utaf
mig föreslagna försvarsorganisation vore endast att uprepa hvad
jag redan vid förra riksdagen i samma ämne anfört; Jag inskränker
mig derföre till. att, — jemte hänvisning till min motion af d. 11
Mars 1848, samt min reservation till R. o. Ad:s prot, d. 28 Juni
samma år,* hvilken sednare här under benämning ”Tillägg” bifogas
— öfverlemna följande ”Förslag till förändrad organisation
af landtförsvaret’’'1 (Förslaget N:o 1), hvarå remiss begäres
till StatsUtsk. samt i sammanhang dermed föreslå:
att H. StatsUtsk., efter verkställd pröfning af förenämnde
förslag till förändrad organisation af landtförsvaret, måtte
hos R.St:r hemställa, att, med ledning af detsamma, fa
föreslå statsregleringsanslagen för Riksstatens Fjerde Hufvud-Titel.
Efter upläsningcn häraf yttrade Hr Stjernsvärd: _
Som detta förslag och det bifogade tillägget äro tryckte uti
R. o. Ad:s prot. torde en fullständig upläsning deraf vara öfverflödig
och jag utber mig derföre endast att få upläsa följande uti
förslaget förekommande resumé af dess innehåll: ”Då kostnaden
för närvar, organisation af landtförsvaret, som, inberäknadt indelningsverkets
obekanta bi-kostnader, säkert kan antagas utgöra öfver
6! millioner r:dr b:ko, icke erbjuder på papperet en större försvarsstyrka
i hela landet än 115,516 man, o) hvaraf 34,301 man
med 5,222 nummerhästar och 128 kanoner måste af staten och
rust- eller rotehållarne ständigt bekostas, men af hvilka icke -[alel,
kanske icke |:del kan anses vara nog öfvad, för att tjena till ledande
stam för beväringen, samt af de öfriga påräknade 81,215, knappast
/a alel kan anses äga så mycken soldatbildning, som erfordras
«) Se Tab. 33—35.
Den 7 December.
41
för att genast med den ständiga styrkan kunna förenas; och dä efter
Regeringens propos. en högst ringa mot den förökade kostnaden
svarande förökning af öfvade stridskrafter låter sig hoppas; så skulle
efter det af mig nu afgifna, i alla sina detaljer utarbetade förslag med
en bestämd, af folket inga särskilta bidrag erfordrande kostnad af
5,767,423 r:dr b:ko «), alla utgifter kunna bestridas, för en för
landtförs varet påräknelig styrka af ända till 142,262 man med
5,457 nummerhästar och f 52 kanoner b), hvaribland en ständig
stam af 17,162 man, som alla voro i sina särskilda vapen fullt
öfvade, och hvaraf med temlig visshet hälften skulle kunna, i hvarje
ögonblick, begagnas såsom instruktörer för beväringen, så att denna
stam lemnade större garantier för den allmänna beväringens snara
bildning och säkra ledning, än den nuvar. dubbla ständiga styrkan.
Af de öfriga skulle 41,700 man äga fullt ut lika mycken militärisk
bildning, som åtminstone £:delar af vår nuvar. indelta- och
värfvade aimée; 20,850 man, beväringsrekryter, i soldat-bildning
ungefär motsvara hvad den indelta rekryten är efter ett enda möte,
samt slutligen 62,550 man vara för arméen disponibla reserv-soldater,
hvilka alla deltagit i 3:ne års vapenöfningar. Såsom förökning
af försvaret tillkommer vidare en organiserad landstorm
458,700 man, c) af hvilka hvar och en äfven deltagit i 3:ne års
vapenöfningar; hvarigenom man således skulle kunna påräkna lör
tillfälligheten af flera anfall i olika delar af riket följande försvarskrafter:
-
1 Norrland.
Luleå- och Piteå dalarne  9,000 man.
Skellefteå och Umeå dalarne  9,000 „
Gideå, Ångermanna, Ljusdahls och Ljusne dalarne 18,000 ,,
Dahl-elfs dalen  36,000 ,,
1 Svea Land.
Mälare och Hjelmare dalen  113,000 ,,
I Götha Land.
Motala dalen och Tjust  37,000 „
Emm-ä dalen, Kalmar och Blekinge  72,000 „
Skåne : 77,000 „
Halland och Bohus-län  37,000 ,,
samt för central försvaret vid Wenerns- och Wetlerns
stränder nya krafter af  109,400 man.
a) Se Tab. 1—4, 18—26, 28, 30 sami 31 Lil. A och B; af hvilken
sistnämnde äfven inhemtas, alt alla kostnader för sä väl öfvergängen
till den nya organisationen af landtförsvaret som matcriellens
kompletterande, ingalunda komme att medföra nägra tillökade utgifter
för Statsverket, i anseende till den kapitalfond af 3,394,692
r:dr b:ko som, i följd af förslaget, till detta ändamål blefve disponibel.
b) Se Tab. 3—11 och 32.
e) Se Afd. 3, Art. 19, jemte Tab. 32.
42
Den 7 December.
Till en hvars omdöme öfverlemnas, om ej en sådan organisation
skall erbjuda full trygghet för fosterlandet, alt kunna göra all
tanka på landvinning under ett enda fälttåg för fienden outförbar.
Skulle det fall inträffa, att en eröfringsplan ifrågakom, af den be
skaffenhet, att fienden heräknade, alt genom flera års kampagner
underkufva landet, blir det en följd att hvarje organisation måste
lemna rum för den, som hela Svenska folkets frihets- och sjelfständiglietskänsla
dä komme att framkalla.
Det säkraste sättet, att med vårt lands läge förekomma en sådan
plan, är likväl att den allmänna beväpn iiigsp r in c i pen uprätthålles
af Regering, Ständer och hela nationen, såsom det enda säkra
medlet, alt möta fiendens första anfall, hindra honom att få fast
fot, samt således tvinga honom till så ofantliga rustningar, att han
i en enda kampagne måste söka underkufva hela landet.
Om, såsom Chefen för Landtförsvars-depart:tet erkänt, våra kusters
vidd gör till ett hellof, alt vara beredda på många punkter att
kunna möta fienden; så mäste det dock erkännas, att vårt insulära
läge åtminstone till den grad försvårar en så tilltagen anfallsplan,
alt den icke gerna behöfver befaras. All öfver Östersjön föra 100
lill 150,000 man, erfordrar förberedelser och upoffringar, som
icke lätt åstadkommas; och de skulle icke ändå vara lillräcklige,
för alt underkufva Sverige, om dess folk, såsom en gång våra fäder
utlofvat, genom en allmän beväpning och ungdorns-vapenöfning,
vill bereda sig till den kära fosterjordens försvar.
Motionären inlemnade härefter såväl det lill en del upläste
förslaget med dertill hörande tabeller, som den åberopade reservationen
eller det s. k. tillägget, sådane de uti R. o. Ad. protrr för
sista riksdagen finnas intagne, utom det att dels uti tabellerne N:o
31 Litt. A och R förändrade beräkningar af kostnadérne för landtförsvarel
eid. motionärens förslag samt af Län dt försvarets tillgångar
blifvit intagne, så att de förre uptagas lill 5,767,423 r:dr 6 sk.
8 rst. i st. f. förut upgifne 5,715,811 r:dr och de sednare till
6,875,562 r:dr 16 sk. 8 rst, i st. f. förut uppgifne 5,715,811
r:dr allt b:ko, och dels uti den nyss uplästa resuméen förstnämnde
förhöjde koslnadssumma blifvit införd.
Hr Stjernsvärd upläste sedermera ett sålydande mein.:
För den händelse att sympalhierne för indelta. arméen, fördomen
mot förändring af indelningsverket, de enskilda interessena,
motviljan å ena sidan för en längre, till det ändamålsenliga utsträckt,
öfningslid för beväringsmanskapet samt fruktan, å den andra,
för bibringandet åt massan af en fullständig kännedom i vapnens
bruk, fortfarande, enskildt eller tillsammanlagdt, skulle vara
så starka, att någon framgång ännu icke är att hoppas för det förslag,
som nu, efter 3:ne års förlopp, ånyo af mig blifvit till R.
St. afgifvit, och om hvilket jag ännu en gång uprepar, att jag,
med hänseende till så väl vårt geografiska läge, som våra politiska
förhållanden, våra vidsträckta gränsor, vår glesa befolkning och våra
ringa tillgångar, fortfarande eger den bestämda och oföränderliga
fövertygelse, att det innehåller det rätta och ändamålsenliga sättet
Den 7 D e c e ni b e r.
43
för ordnandet af vårt landlförsvar, såsom i sig innefattande den minsta
möjliga freds-organisation i förening med den största möjliga,
vår närvande och framtida sjelfständighet betryggande, utveckling
af motståndskrafter i händelse af krig; de fördelar som hvarje rikligt
utförd national-heväpning medföra, såsom massans moraliska
lyftning genom utveckling af en god national-anda; den väckelse
lill ordning och eftertanka i det enskildta lifvet, som en militärisk
upfoslran bibringar; samt det kraftfulla understöd en nationel Regering
alltid härigenom kan påräkna; förbättrade, af behofvet påkallade,
lönevilkor för befäl och trupp; nödige, till en förökad
tjenstbarhet ledande, förändringar, i arméens befordringslagar; ökade,
med billigheten öfveiensstämmande, pensioner; slutligen en
rättvis återgång till sitt primitiva belopp af rust- och roteringsskyldigheten
åtföljande dryga skattebördor; — jag säger, skulle någon
framgång ännu icke vara att hoppas för ofvanberörde förslag,
så har jag ansett mig af medborgerlig pligt upmanad, att i sammanhang
med förslaget till förändrad organisation af landlförsvaret,
grundadt på en genomförd nalionalbeväpning, utarbeta och som
alternativ framlägga ett annat förslag (förslaget N:o 2), grundadt
på fortsatt bibehållande af de indelte trupperne.
Vid upgörandet af detta sistnämnda, af mig tillika afsedt såsom
ett öfvergångs-förslag lill det först afgifna, har jag, efter hästa
förmåga, sökt bota de brister och ändra den planlöshet, som
vidlåder större delen af vår närvarrde militär-organisaton. Uti detta
förslag har den stående hären (enl. dagens åsigter vilkoret fördel
bestående) blifvit bibehållen till oförminskadt antal. Deremot hafva
åtgärder blifvit föreslagna, som kunna gifva indelte trupperne den
öfning och tjenstbarhet de nu sakna, på samma gång som, dels
genom en förändrad korps-indelning och öfverflödiga befattningars
indragning, dels genom uphörandet af alla ändamålslösa utgifter,
kostnaden för landtförsvaret blifvit nedsatt till ett skäligt belopp.
För detta förslag, som jag härmed aflemnar, anhåller jag äfvenledes
om remiss till Stats-Utsk. under yrkande:
att i den händelse H. Stats-Utsk., vid pröfningen af förslaget
JX:o 1, icke skulle anse sig kunna tillstyrka R. St.., att derefter
lämpa anslagen för landtförsvaret, Utskottet måtte, i öfverensstämmelse
med detta alternativa förslag (forslaget N:o
2) föreslå statsreglerings-anslagen för Riks-statens Fjerde Hufvudtitel;
allt under vilkor, att den nedsättning af närvar:de
anslag, som förslaget innehåller, måtte ske successive i mån
af afgång.
Det härtill hörande af tabeller åtföljde förslaget som liäiefter
uplästes, var sålydande:
u
Den 7 December.
Förslag lill förändrad organisation af land t försvaret.
Forsta Afdelningen.
Granskning och sammanställning af landtförsvarels
närvarande och föreslagna organisation.
Uti förslaget N-o 1, som afser uphörandet af indelte trupper
och försvarets byggande på ett fullständigt utbildadt nationalbeväpnings-system,
har jag genom en verkställd granskning och sammanställning
af den narrande och föreslagna försvars-organisalionen,
sökt visa den senares företräden framför den förstnämnda.
Samma omordade granskning och sammanställning vill jag här verkställa
med hänseende till vår närvande försvars-organisation och
den, som utgör föremål för förslaget N:o 2, hvilket afser bibehållandet
af indelte trupper, och vågar jag hoppas, att genom
nämnde granskning kunna visa, alt den föreslagna organisationen
i hvarje afseende har obestridliga företräden framför den närvande.
Vid verkställandet af ofvanberörde granskning och sammanställning,
har jag ansett mig böra tillvägagå i samma ordning, som
ämnena i förslaget blifvit afhandlade.
Ordningen kommer således först till Landtförsvars-Departementcts
sammansättning och åligganden. Hvad de föreslagna förändringarne
häruti angå, och hvilka hufvudsakligen gälia KrigsKolhm,
så stå härför de skäl oförminskade qvar, hvilka i förslaget
N:o 1 äro anförde. Bibehållandet af indelte trupper göra uti dem
icke någon ändring.
Utarrenderandet af befälets indragne boställen, äfvensom tillsynen
öfver manskapets torp och upfyllandet af dess öfverenskomna
löneförmåner äro intetdera af sådan militärisk natur, att det icke
snarare bör tillhöra Länsstyrelserne och KammarKolhm än Landtförsv:s-Depart:tet.
Samma skäl, som föranledt uphörandet af de speciela dornstolarne
(Slotts-Rätten, Öfre- och Nedre-Borgrätten), har äfven
synts mig böra föranleda uphörandet af Krigs-Hofrätten. Nämnde
Hofrätt har således ur förslaget blifvit utesluten. Genom öfverflyttande
på rikets Hofrätter af alla de mål Krigs-Hofrätten nu bör
handlägga, tror jag att såväl det allmänna som enskildta komme
att vinna.
Behofvet af s. k. Pröfnings-Komitéer för hvarje olika vapen
är så erkändt, att något tillägg till hvad båda förslagen härom
innehålla är obehöfligt. Deras inrättande och antydda verksamhet
utgör lämpligaste och säkraste korrektivet mot alla omogna och icke
ändamålsenliga, oftast ganska kostbara, experimenter.
Kommendants-statens närvande organisation är ibland de mäst
felaktiga. I förslaget N:o 1 har denna angelägenhet blifvit förbisedd,
hvarföre ytterligare skäl är för handen att egna densamma
nödig upmärksamhet. Oaktadt det maktpåliggande uti befattnin
-
Den 7 December.
45
gen, att vara Kommendant i en fästning elier garnizonsort, huru
förhålles likväl dermed för det närvande? Jo! antingen lemnäs
updraget åt en på stället garnizonerad officer, vanligast chefen eller
dess närmaste man, hvarigenom den med kommendantskapet
afsedda kontroll å garnizonen förminskas, eller åt någon med lön
pä stat varande indelt officer, t. o. m. reg:ts-chefer, hvilka af
denna anledn. befrias från tjenstgöring vid reg:tet, som derigenom
kommer att lida, eller åt någon afskedad, pensionerad, officer, hvarvid
intet annat vanligen afses, än beredandet åt den ifrågavar:de
individen af en liten pensions-tillökning.
Ett dylikt förhållande har jag ansett erfordra ändring, och är
det på grund häraf, samt under betraktande af Kommendanternes
för lefnadsbehofven otillräcklige lönevilkor, som jag föreslagit, inrättandet
af en serskild korps: Kommendants-staben, hvilken, jemte
åtnjutandet af behofvet motsvar:de inkomster, borde uphöra att
utgöra en del af den civila fångbevakningen; således icke stå i
några direkta lydnadsförhållanden till den civila fångstyrelsen.
Uti en militär-organisation, sådan som den förslaget N:u 1
innehåller, hvarest stammen är förlagd i ständiga garnizoner, äro
ständiga inspektioner af nöden och således med inspektionsrätt förenade
militär-distrikts befälhafvare af behofvet påkallade. Uti en
militär-organisation åter, sådan detta förslag innehåller, i hvilken
den stående härens lmfvudvapen bestå af indel te trupper, hvilka
-}|:delar af året äro ä rolarne förlagde, och således endast att anse
som arbetare, der äro ständige Milllär-distrikt-befälhafvare icke allenast
öfverflödige, ulan utgöra äfven besvärliga och menliga mellanlänkar
emellan Korps-chefer och Krigs-öfverstyrelsen. Dä någon
inspektion af nämnde trupper icke kan ifrågakomma oftare, än
under de årliga sommaröfningarne, har jag ansett densamma med
mästa nytta verkställas, om den sker af General-inspektörer,
som icke uteslutande äro fästade vid samma Korpser, utan tillhöra
vapnet i allmänhet. Härigenom tror jag nemi., att de som inspektionsförrättare
blifva mera ojäfvige granskare och kompetente domare
än nu kan inträffa. Genom Militär-distrikt-befälhafvarnes ersättande
med General-inspektörer, blifver det äfven möjligt för en
General-inspektör, att utan fruktan för ”kollision med annan myndighet
sin tjenst förrätta”, hvilket svårligen nu låter sig'göra. Genom
förenämnde förändring har äfven Generalitetet till antalet kunnat
förminskas, utan att derföre understiga, hvad som i händelse
af krig erfordras till Armeékorps’ befälhafvare.
Enär inom Generalitetet alla befattningarne äro af samma betydenhet,
har jag äfven ansett, att blott en Generals-grad bör finnas.
Inom denna grad är det åldern i tjensten, som bestämmer
turen i allmänhet. Vid särskildta tillfällen åter bestämmer tjenstebefattningen,
som af K. M:s förtroende erhålles, hvilken som är
den befallande och den lydande.
Den orättvisa, som nu ligger till grund för Generalitetets aflöning,
nemi. att traktamente och skjutsersättning för alla äro lika,
ehuru den ena Generalens inspektionsresa icke är vidsträcktare än
att den kan ske med egna hästar, då deremot en annans utgör flera
46
Den 7 December.
hundrade mil, har icke i förslaget blifvit förbisedd. I lönerna har
således skjuts- och traktaments-ersättningen icke blifvit inberäknad,
utan ersättes densamma hvar och en enl. räkning.
Skälen för General-stabens förändring till en särskild korps
äro i förslaget N:o 1 antydde och qvarstå i allo oförändrade.
Något oegentligare och ändamålslösare än arméens närvande
Reg:ts- och Horps-indulning kan svårligen finnas. Den liar icke
allenast det emot sig, att den helt och hållet försvinner vid alla
förrättningar med samlad trupp, samt i krig, hvilket likväl måste
vara hufvudföremålet för en armées tillvaro, utan den föranleder
äfven den största misshushållning med Statsmedlen. Inom hvarje
aimée, med undantag af den Svenska, befinner sig tillvaron af befälsplatser
i ett relativt förhållande till truppernes antal, d. v. s.
att hvad som utgör ett befäl vid en korps, utgör det äfven vid cn
annan af samma vapen. Så är icke förhållandet hos oss. En korps,
t. ex. Nerikes reg:te, eger lika talrikt regitsbefäl som t. ex. lista
Lif-Grenadiererne, ehuru nummerstyrkan viii del förra icke är större
än ungefär en bataljon vid det senare; eller 111. a. o. kostnaden
för anförandet af ett antal Nerkingar är lika stor med kostnaden
för anförandet af ett dubbelt så stort antal Ostgöthar, o. s. v. —
Något giltigt skäl för en dylik korps-indelning kan icke upgifvas.
Icke äro nemlJSVerkingarne derhän svårledde, att de erfordra samma
befäl som dubbla antalet Ostgöthar; icke eller kan den omstän*
digheten förebäras som skäl till det anmärkta förhållandet, att man
icke velat lill ett och samma reg:te förena manskap från olika
län, ty utaf 29 indelta reg:ten och korpser äro icke mindre än
17 på dylikt sätt sammansatte. Nej! endast i planlöshet och tillfälliga
hugskott, samt i åtrån att tillskapa en mängd öfverflödiga
chefs-platser och olika uniformer — allt utan ringaste afseende på
kostnaden — kan man finna någon förklaringsgrund för nämnde
förhållande. Det är af denna anledn., som jag i enlighet med hvad
så väl taktiken, planmässigheten, allmänna ordningen och den nödiga
sparsamheten välgrundadt bjuder, föreslagit en förändrad korpsindclning,
den i brigader, hvilka alla inom eli och samma vapen utaf
de indel le trnpperne äro till antalet ungefärligen lika stora, samt
utgöra hvar för sig, inberäknade deras föreslagna andel af krigsreserven,
ett i såväl militäriskt, sorn disciplinärt och administrativt
hänseende lämpligt Öfverste-befäl. Oberäknad! det rationela i denna
korps-indelning, bidrager den äfven i betydlig mån, (med circa
200.000 r:dr) att nedsätta landtförsvarets nuvar:de kostnader, af
hvilka relatift till nämnde försvars planlöshet, oordnade skick och
otillräcklighet att i farans stund skydda vår sjelfständighet, icke
kunna anses annat än öfverdrifna.
I sammanhang med frågan om den stående härens sammansättning
och indelning är det på sitt ställe, att afhandla frågan om
Gärdet,. För närvande finnes 3;ne Gardes-reg:ten, tillsammans
2.000 man (1,000 man Infanteri och 400 man Kavalleri). Uti
förslaget N:o 1 har ett Garde blifvit bibehållet, ehuru med en
föreslagen sammansättning af helt andra elementer än det närvande.
Uti detta förslag är Gardet åter afsedt att indragas. Många skola
Den 7 December.
47
anse denna af mig nu föreslagna indragning såsom ett crimen lesje;
icke dess mindre står jag fast vid mina härutinnan egande åsigler.
Kunna de skäl, hvarpå de grunda sig, icke göra sig gällande, utan
fördomar och ensidig upfattning i stället väga mer än de fördelar,
sorn Gardes-reg:ternes indragning medföra, och ibland hvilka
jag i främsta rummet ställer den tjenstbarhet, som de dyrbara
indelte trupperne härigenom blifva i tillfälle förvärfva, så torde
detta likväl icke böra hindra mig att ännu en gång oförstäldt uttala
mina tankar i ämnet.
Uti en sådan armée, som den hvilken förslaget N:o 1 förutsätter,
hvaruti individerne äro flyttbara och icke bundne af vissa
orter, ställningar och förhållanden, eller med andra ord, en armée,
som ej är af den lokala natur, som våra indelte trupper; uti en
sådan armée anser jag tillvaron af ett, verkliga företräden egande
Garde, sammansatt af allt hvad arméen eger utmärktast, såsom både
behöflig och gagnelig. Uti en armée åter med sådan organisation,
som vår indelta, der aflönings- och familje förhål landerne motsätta
sig alla öfvertlyttningar från en till en annan korps, således
äfven förhindra Gardets rekrytering med redan varande soldater,
hvilka genom duglighet och berömliga handlingar gjort sig förtjente
af utmärkelse, utan hvars rekrytering i stället måste ske direkte
ur befolkningen, möjligen med t. o. m. mindre* urval än vid
de indelte trupperne; uti en sådan armée är tillvaron af ett Garde
onödig; der sakna alla dess tillagda företräden rättsgrund.
Detta om Gardet, sedt ur allmän synpunkt. Betraktadt åter
ur den specicla, torde följande förtjena afseende : Hvilket ändamål
upfyller väl det närvande Gärdet? Jo! Vakthållningen om hvad
Svenskarne alltid egnat sin vördnad kärlek och hängifvenhet, sin
Konung, samt derjemte^ bestridandet af den nödig varande garni-,
zonen i hufvudstaden. Aro dock, hvad det förstnämnde ändamålet
angår, Gardes-reg:terne i följd af sin närvande sammansättning
mera berättigade till nämnde utmärkelse än de indelte trupperne?
Obestridligen nej! utan att derföre på minsta sätt nedsätta nämnde
reg:ten. Ty hvad först och främst sjelfva truppen angår, så, ehuru
jag icke delar deras åsigt, hvilka anse vår närvande värfvade
soldat i moraliskt hänseende stå efter den indelte, mäste jag likväl
påstå, att ingenting finnes, som i något afseende ställer gardisten
fram för den indelte soldaten, flvad derefter befälet angår,
så befinner sig indelte officern med hänseende till sin instruktion
och öfrige militär-försjenster, i fullkomlig jemnbredd med gardesofficern.
Hvad slutligen Gardes-reg: ternes indragning vidkommer, så är
härmed förenad en fördel, som af ingen ifrare af indelte truppernes
bibehållande och på en gång sann fosterlandsvän bör förbises,
den nemi. att det endast härigenom hlifver möjligt, att förskaffa
nämnde indelta trupper den tjenstbarhet de nu sakna, och
som för dem är af nöden att förvärfva, om de skola kunna upfylla
sitt ändamål och således i någon mån rättvisa det förhållande
att de äro de dyraste trupper i Europa. Pen soldatbildning och
tjenstbarhet, hvilken för en trupp är af nöden, om den i behofvets
43
Den 7 December.
stund skall kunna upfylla sitt försvarare-kall; den förvärfvas lika
litet under våra indelte truppers korta öfningsmöten, som på roten;
utan erfordras härföre, oberäknadi en nöjaktig kännedom af
det mekaniska och handtverksmässiga af soldatyrket, äfven förmågan
att med tillhjelp af enskild omtanka och ordningssinne kunna
emotstå de fatiger, försakelser och vedermödor af mångartad beskaffenhet,
hvilka äro oskiljaktiga från krigare-yrket, så snart dess
egentliga verksamhets-sfer inträffat, äfvensom att, med tillhjelp af
en upöfvad intelligens, kunna reda sig under en mängd olika tjensleförhållanden,
hvilka under en fortsatt militär-tjenstgöring ifrågakomma.
Enda sältet att förvärfva förenämnde så nödvändige egenskaper
består deruti, att truppen under fredstid sysselsättes med längre
och med militärisk noggrannhet verkställda marscher, samt då och
då med en så långt utsträckt tjenstgöring, skild från hemmet —
matsäcksknytena och lommeflaskorne — alt torpstugans vanor hinna
afbrytas.
För att bibringa de indelte trupperne ofvan antydde egenskaper,
d. v. s. gifva dem den tjenstbarhet de nu sakna, står intet
medel enklare, ändamålsenligare och mindre kostsamt till buds, än
att låta dem successive bestrida garnisonstjenstgöring i Stockholm.
Oberäknadt nyttan för sagde trupper af förenämnde garnizonstjenstgöring,
komme Statsverket härigenom att bespara underhållandet af
de 3:ne Gardes-reg:terne, af exercis-squadronerne vid kavalleriet
samt af exercis-kompanierne vid de 2:ne infanteri-brigader, som
under året komma att tjenstgöra i Stockholm, hvilka serskilla squadron-
och kompanimöten genom garnizons-tjenstgöringen blefve
öfverflödige.
Den olägenhet, ora man så vill kalla den, hvilken för rustoch
rotehållarne blefve en följd af manskapets frånvaro frånrotarne
under loppet af de 6 månader som de, hvart 7:de år, komme att
bestrida garnizonstjensten i Stockholm, är af den obetydlighet att
ingen, jag formodar det, af dessa komma att dervid fästa ringaste
afseende, synnerligast när, enl. förslaget, den förökade beklädnadsåtgången
under tiden icke komme tilt drabba dem. I öfrigt antager
jag så mycken patriotism hos desse personer, att de ingenting komme
att invända emot en inrättning, som skulle föranleda härens förökade
tjenstbarhet, således ytterligare betrygga det nationela sjelfbeståndet.
Vid det onus, som de hvarje halfår blifvande marscherne till
och från hufvudstaden komme för inqvarteringsgifvare att medföra,
tror jag icke eller något afseende böra fästas, enär dessa alltid medföra
spridning i rörelsen af ej obetydliga kapitaler.
Att osedligheten skulle spridas lill landsbygden genom den
föreslagna garnizonstjenstgöringen, är ett af de vanliga svepskäl,
som häremot begagnas. Icke består dock indelta arméen af sådane
oerfarne naturmenniskor, att de genast blifva förledde till alla
möjliga olater, endast de blifva förlagde i en stad. Dessutom vågar
jag för min del påstå, att om en trupp, han må vara sammansatt
af aldrig sä lätt förledtia menniskor, under 6 månaders
* garni
-
Den 7 December.
49
gärnizonsljenst skall urarta, så är detta en följd af den militära
disciplinens slappa handhafvande och tjenstgöiingens felaktiga ordnande.
Besynnnerligt nog är ilrt förhållande, att samma personer,
sorn hafva sii mycket att invända mot de indelte truppernes tjenstgöring
i Stockholm, vanligtvis säga ingenting emot de vedervärdiga
fånghevakningskommenderingarne, som indelte trnpperne nu
måste bestrida, ehuru häremot likväl vore ganska mycket att an
marka.
Hvad numerären af den Stående härens stridande manskap
enligt förslaget angår, så gäller derom följande:
Infanteriet, som uteslutande utgöres af indelte trupper, är
till antalet 864 man talrikare än det närvarule. Tillökningen härleder
sig derifrån att, i st. f. de indragne värfvade reg:terne, hafva
de rotar blifvit beräknade alt rekrytera, sorn nu vid de indelte
trnpperne hållas vakante; en åtgärd, som i öfrigt står i fullkomlig
konscquens med åsigten om indelta truppers företräde framför alla
öfrige. Af krigsreserven äro 21,504 man beräknade att föröka
infanteri-brigadernes nummerstyrka.
Kavalleriet, hvaraf f:delar äro indelte och J:del värfvad,
har blifvit förminskadl med 706 man, men i stället anvisad' en
krigsreserv af 082 man med samma antal hästar.
Uti den åsigt, som ligger till grund för förslaget, nemi. att
inga andra krig hädanefter för oss böra eller kunna komma i fråga,
än försvarskrig, samt i vära lokalförhållanden, som så litet låna sig
för kavalleri-striden, har jag funnit en giltig anledn. till den omnämnde
förminskningen af kavalleriets fredsfot.
Ehuru denna föreslagna åtgärd troligen från ett håll möter
motstånd, är jag icke dessmindre säker, att den gillas från ett annat
; från det, der frågan uteslutande af ovälden och sakkunskapen
kommer att bedömmas. Oberäknad! kavalleriets förenämnde förminskning,
förutsätter äfven förslaget, att den bataljon af Smålands
kavalleri, som ännu icke är afsutten, skall lill infanteri förvandlas
och i stället 600 man af VVestgötha afsutlna kavalleri återuppsitta.
Som jag icke tror tankarne vara delade derom, att Smålänningen
är lika olämplig till kavallerist, som han är ypperlig infanterist,
har jag ansett det vara tillräckligt, att endast här anmärka hvad
förslaget i förenämnde afseende innehåller. Af kavalleriet är den
indelte delen afsedd att utgöra linie-kavalleri och den värfvade,
gendarmer (hussarer eller hvad helst man anser lämpligast benämna
dem). Några skäl för sednare truppslags inrättande utöfver dem,
som i Förslaget N:o 1 förekomma, torde icke vara af nöden.
Artilleriet har äfven blifvit förminskadt med 944 man, men
i stället anvisadt en krigsreserv af 1,228 man och 1,962 hästar.
Det är ett konstateradt faktum, att intet vapens krigsfot är
förenad med större kostnad än artilleriets. Derför företer äfven uti
alla länder detta vapen största skilnaden emellan freds- och krigsorganisationen.
Att en dylik skilnad äfven i förslaget blifvit iakttagen,
torde således icke sakna skäl för sig. Med afseende på de
anmärkn:r, som emot den föreslagna indragningen efter all anledn.
H. 1. 4
50
Den 7 December.
komma att göras, vill jag söka att åskådliggöra de grunder, hvarefter
jag med hänseende till artilleriets organisation lillvägagått.
Uti vår nämnde fält-artilleri-organisation ingår ridande och åkande
artilleri med ett sammanräknadt kanonantal af 128 kanoner,
fördelte i batterier af 8 kanoner hvardera, men deremot saknas
helt och hållet fot-artilleri*). Ridande artilleri anser jag obehöflig!,
då den enda fördel det eger framför det åkande, den af ett
större antal reserv-hästar, icke kan motsvaras af dess större kostnad;
jag har derföre ansett detsamma böra försvinna. Hvad åter
bristen på fot-artilleri angår, har jag ansett densammas afhjelpande
vara högeligen påkallad!. Fot-artilleriet åstadkommer samma verkan
som det åkande artilleriet och kostar betydligt mindre än delta.
För infanteri- och posilions-striden, den som inom vårt Iand kan
mäst komma i fråga, är fot-artilleriet tillräckligen rörligt och upfyller
fullkomligt sitt ändamål. Fot-artilleri eger äfven den fordel
framför åkande artilleri, att vid dess användande mindre afseende
behöfva- göras på oländig mark, samt att dess serverande kan försiggå
med mindre öfvadt manskap. Genom en del af fält-artilleriets
förändring (ill fot-artilleri npstår äfven en högst betydlig besparing
och hvarigenom man blir i tillfälle att behöfligen öka artilleriets
kanonantal ifrån 128 lill 144, utan alt derföre öka utgifterne.
Med hänseende till den närvar:de batteriindelningen på
8 kanoner, torde livar och en, som anser artilleriets bestämmelse
vara någon annan än en exercisprydnad på några af våra större
mötesplatser, — de enda ställen, som tillåta manöver med så stora
batterier — samt ett förmånligt medel till passevolance-vinstens
stegring, äfven anse förenämnde stora batterier såsom ändamålslösa.
Deras bibehållande har ock få, om ens några, förfäktare. Asigterna
äro likväl delade om batterierne böra utgöras af 6 eller 4 kanoner.
De som ifra för ö kanoner anföra såsom skäl, att hvarje batteri
bör ega 2:ue kastpjeser. För min del liar jag dock ansett 4
kanoners batterier var/i de förmånligaste, ty de äro obestridligen de
rörligaste och innehålla del högsta kanonantalet, som oftast tillsammans
på ett ställe komma att upträda. Då kastpjeser behöfvas, tror
jag det vara vida bättre, att detachera sådane från något endast af
dylika pjeser bestående batteri, än att i allo införlifva dem med
kanonbatterierne. Angrde de föreslagne artilleritruppernes antal,
så har det verkliga beliofvet legat till grund för bestämmandet deraf.
Ju mera verkningarne af ett vapen äro beroende af det suballerna
och underbefälets duglighet, eller med andra ord: ju svårare
befälsrollerne äro, ju lättare äro manskapets åligganden, och
tverlom i motsatt förhållande. Betraktom t. ex. kavalleriet; der har
förenämnda befäl i striden nära nog lika roll med manskapet, hvarföre
äfven kavalleristens daning fordrar största mödan och längsta
tiden; vid infanteriet börjar åter befälets roll alt blifva mindre stridande
och mera dirigerande; vid artilleriet slutligen beror vapnets
*) Till undvikande af allt missförstånd vill jag fästa uppmärksamheten
deruppå, att med ”fotartilleriet” menas likväl icke här detsamma,
som förut varit menadt, då pjeserne drogos af manskapet, utan det,
som fortskaffas med hästar, men vid hvilket servisen är gående.
Den 7 December.
Bl
verkan hära nog uteslutande på befälet, hvarföre äfven artilleriets
egentliga åligganden äro mera lättlärda än manskapets vid de öfriga
vapnen. Man (inner häruti äfven en anledu. till den gamla
benämningen ar t iller i kand Ilang are.
Den kavalleribildning, som numera i viss mån erfordras af såväl
ridande som åkande artilleristen, förändrar dock, hvad dem angår,
ganska betydligt förenämnde förhållande, men hvad den egentliga
fotartilleristen och artilleriparksoldaten angar, så äro dess åligganden
bestämdt lättare inlärde än kavalleristens och infanteristens.
Skäl torde således icke sakrias för bestämmelsen att såväl fotartilleriet
(oberäknadt kuskarne) som parksoklaterne skola utgöras af
beväringsmanskap. Derföre är det icke sagdt, att nämnde manskap
direkte från sina borgerliga yrken skola låga mot frenden. Förutsättningen
alt ett krig, synnerligast för oss, så blixtsnabbt och oväntadt
inträffar, att det icke lemnar så lång beredelsetid, som erfordras
för fotartilleristernes och parksoldalernes bildning, d. v. s.
göra alla de 144 fältpjeser, som förslaget innehåller, tjenstbara och
hvartill i detta afseende icke en enda dag längre erfordras än hvad
som nu är af nötlen, för att enahanda förhållande skall kunna inträffa
med artilleriets närvande 128 kanoner, kan icke lillskrifvas
annat än ett allt för lifligt fantasi-spel. Hvad som erfordrar tid,
det är anskaffning af eu fullständig materiel, men detta fordrar omtanka
och ett ändamålsenligt ordnande af tillgångarne; derföre bör
detta icke eller medan tid är, förbises.
Om hvad i föreg:de blifvit ordadt, är riktigt, hvilket jag vågar
påstå vara händelsen, följer äfven deraf, att det antal fältartilleritrupper
förslaget uptager, nemi.: fullständig servis till det up.
gifna antalet åkande batterier (66 man till hvarje batteri) äfvensom
kuskar till fotbatterierne, är fullkomligt öfverensstämmande med
den fredsfot, som för artilleriet är af nöden.
Ingeviörvapnet saknar för närvande helt och hållet trupp.
De arbeten, som åligga nämnde vapen äro likväl af den speciella
beskaffenhet att, för deras ordentliga verkställande erfordras öfvadt
manskap, åtminstone i så tillräckligt antal, som erfordras för monitorer;
ett förhållande, som både blifvit ansedt och gjort sig gällande
i alla andra Europeiska arméer, med undantag af den Svenska.
Af denna anledn. har en dylik behofvet motsvarande trupp
blifvit Ingeniörbrigaden anslagen och kostnaderne derföre i förslaget
uptagne.
Detla om stående hären. — Jag öfvergår nu till landtförsvarets
andra afd. Krigs-reserven. Den utgöres af: 1:0 Allmänna'
Beväringsmanskapet; 2:o de llusthSUshästar, hvilka återstå sedan
den stående härens behof blifvit upfyldt, samt 3:o de Trosshästar,
som extra rotehållarne äro skyldige alt i krig anskaffa.
Svårligen lärer någon, åtminstone militär, finnas, som med
allvar vill påstå, alt någon den ringaste ändamålsenlighet är förenad
med beväringsmanskapets närvande öfningar. De tolf {lagar,
hvilka en gang för alla för hvarje beväringsyngling äro anslagne
till bibringandet af hvad för honom i egenskap af soldat erfordras,
äro alldeles för otillräckliga. Detsamma skulle, efter mitt förme
4*
-
52
Den ? December.
ilande, äfven blifva fallet, om öfningstiden blefve utsträckt till hvad
sorn blifvit ifrågastäldt eller till 31 dagar på en gång, så framt förnyelse
och vidare utveckling af öfningarne (ibland hvilka målskjutning
i betydlig måll borde ingå) ej komme att ega rum under derpå
följande 2:ne år. Ändamålet vinnes ej genom en, blott för
en gäng mer eller mindre lång öfning, utan genom cn successiv
förnyelse deraf — om än en blott kortare tid hvarje gång. Det
lilla högst ofullständiga och komparsmessiga af soldatens åligganden,
hvilket nu läres den i vapnens bruk o. s. v. helt och hållet
okunnige beväringsynglingen och hvaribland det vigtigas/e, eller
förvärfva ndet af skjut färdighet, icke det ringaste ingår eller
kan ingå, Ur glömdt på samma gång uniformsjackan afdrages. Det
enda, som af öfningarna återstår, äro de dryga utgifter Statsverket,
utan ringaste gagn, får vidkännas för manskapets underhåll, beklädnad
o. s. v., samt den tunga och kostnad landtbruk och näringar
genom beröfvad arbetskraft under tiden vederfares. Ehuru
föga dessa omständigheter böra tagas i beräkning, när de i ett stort
och nationelt intresse åtföljas af ändamålsenlighet, bör dock i så
mycket större mån motsatsen inträffa, när denna till minsta skymt
saknas och förhållandet icke annorlunda kan anses än som en stor
nationel misshushållning, upgående, då förlusten af dagsverken inberäknas,
till circa 450,000 r:dr ärligen. Under dessa förhållanden
och i betraktande deraf, att man å ena sidan ännu icke ansett
tiden vara inne, alt i öfverensstämmelse med förslaget N:o 1
bygga försvaret pä ett ändamålsenligt genomfördt beväringssystem,
samt å andra sidan, att den förökade kostnad och ytterligare tillökning
i onus för landtbruk och näringar, som beväringsmanskapets
efter behofvet förlängda öfningar oell dermed gemenskap egande
förhållanden skulle medföra, aldrig af nationen kommer att bifallas,
eller rimligtvis ens kan begäras, i jemnbredd med underhållet
af den närvande stående hären och de dyra indelte trupperne,
har jag ansett mig finna giltig anledn. att föreslå, det Beväringsmanskapets
öfningsmöten under fredstid skola uphöra. Vid
föreslåendet af en dylik åtgärd har jag i öfrigt fästat så mycket
mindre betänklighet, som jag gjort detsamma i förening med inrättandet
af allmänna skjutöfningår, hvarom mera här nedan.
Ang:de den tredje afd:n af landtförsvaret: Land/stormen, så
anser jag dess tillvaro, under förutsatt fiendtligt anfall, af ingen
kunna bestridas, hvarföre jag härom ansett öfverflödigt anföra något
utöfver hvad som i förslaget förekommer.
Rekryteringsföreskrifterne äro i del hufvudsakligaste oföränclradt
bibehållne. Jag vill derföre ingalunda hafva sagdt, att,
hvad de indelte trupperne angå, rekryteringsföreskrifterne icke bordt
i vissa delar förändras, t. ex. att antagningen borde ske på vissa
år i st. f. hvad nu eger rum, nemi. nära nog på hela lifstiden.
Men som denna förändring skulle föranledt rubbning i knektekoutrakten,
har dervid ingenting blifvit åtgjordt.
Ofvergående till Befordringslagarna, — denna vigtiga del af
så väl den militära som hela statsorganismen — kan jag icke undgå,
att anföra hvad sorn gäller såsom en obestridlig sanning, nemi.; att
Den 7 December.
53
fa ibland våra samhällsinstitutioner äro mera sväfvande till sitt innehåll,
följaktligen mera tillgänglige för godtycket, än de som angå
befordringarne inom arméen. När man betänker den roll som den
väpnade styrkan, i följd af serskilda egendomliga förhållanden, skulle
kunna komma att spela mot den obeväpnade, så kan man icke utan
bekymmer se, om tilläfventyrs, lycksökeriet — ett tvåfaldigt lycksökeri
— bemödar sig att vid de militära béfordringarne göra hemliga
bivilkor och tysta förbehåll mera gällande än förtjenst och duglighet;
ty ett sådant förhållande skulle förqväfva all sjelfständighet,
samt verka demoraliserande och samhällsvådligt. Hvilket medel
skulle väl slå en antinationel Regering närmare lill hands för att
förvandla vår aimée ifrån hvad den bör vara — ett af nationen underhållet
betryggande värn för dess sjelfständighet — lill ett verktyg
för en högre viljas personliga interessen, äfven om desse komme
i strid med folkets; med andra ord: göra arméen till en serskild,
mot det stora hela afvogt sinnad och af enskilda interessen
styrd, Stat i Staten, än just det godtycke Styrelsen nu kan tillåta
sig vid alla militära i synnerhet mera inflytelserika befordringar?
Svenska folket bör visserligen uti sin Konungs högsinnade tänkesätt
och uti det af honom antagna valspråk se ett betryggande
mot alla machiavellistiska åtgöranden i så väl ett som annat hänseende.
Men Konungens personlighet kan ej vara allt, och bör ej
eller vara det i( ett konstitutionel t land. Garantier mot missbruk
af makten fa Mer icke anses såsom uttryck' af misstroende, utan
föreskrifvas ovilkorligen af sjelfva sakens natur. I följd häraf har
jag för, min del trott, att ingenting skulle vara välkomnare för
hvarje ärligt och upriktigt menande fosterlandsvän, som med allvar
betänker de nyss antydda vådorna af ett godtyckligt befordringssysfem,
ej eller att något säkrare skulle leda lill ett godt ändamål
ån bestämda och tydliga, samt med rikets sannskyldiga nytta sammanstämmande,
befordringslagar, hvilka på samma gäng satte styrelsen
i tillfälle att rättvist kunna belöna nit oell förtjenster, som
de förhindrade all gunst och mannamån samt satte individen i tillfälle
att skörda en välförtjent lön för dess bemödanden för det allmänna;
med andra ord innehöllo: upnmntran till en ädel täflan, samt
eorrecliv mot godtycke, nepotism och lycksökeri.
Det är af denna anledn., som jag, i fullkomlig konseqnens
med de åsigter, som föranledt detta förslag, äfven har bifogat detsamma
ett projekt till nödiga och bestämda befordringslagar.
hvilande på den rättsgrund: att hvarje iipfylld pligt medför en
bestämd rättighet och hvarje utmärkt skicklighet ett företräde;
allt under ihågkommande, att tjenstemännen uteslutande
äro lill för Statens skull och icke Slaten för deras. Såsom
följd häraf har äfven i de lägre officersgraderne en viss bestämd
mindre del af befordringarne blifvit afsedd att ske utom tur, men
likväl alltid under iakttagande af sådane former, att godtycket
och favoritskapet äfven från dessa befordringar för alltid blifva
bannlyste.
En långvarig fred, beqvämligheten, om jag så får säga, af tjenstgöringen,
synnerligast vid de indelte trupperne, aflöningsförhällan
-
54
Den 7 Dec ernber
derna, befordringen i de lägre befäl sgraderna, uteslutande efter anciennitets-principen.
pensionernes otillräcklighet för de oundgängliga
lefnadsbellofven o. s. v. föranleda tillsammanlagdt den långsamhet
i avancementet, att det nära nog för Styrelsen blir omöjligt
att för tillsättandet af de högre, mera maktpåliggande, befälsbefattningarne
finna personer med den skicklighet och vigor som
erfordras, så framt ej hela den militära organismen deraf skall lida.
För alt på ett så val ändamålet motsvarande, som någon billig
ovilja icke upväckande sätt afhjelpa denna olägenhet, finnes, enl.
min öfvertygelse, intet annat medel än att bestämma, det- hefordringarne
inom de lägre graderne skola till en viss del och under
upfyllandet af stadgade vilkor, ske utom tur. Härigenom vinnes äfven,
att man undantränger hvarje skymt af giltig anledn. lill de
med skäl sä mycket öfverklagade, endast flärd och fåfänga upväckande,
samt af K. St. till afskaffande underdånigst anmäldta karaktärsfel
Imakter eller d. s. k. tomma titlarne.
Ordningen kommer nu till Härens Afton in gs-fö rhållanden.
Ingen, som vill gifva sig ringaste lid att med allvar och oväld
taga nämnde förhållande i öfvervägande, torde bestrida, att befälets
närvar:de aflöning, till så väl belopp sorn utbetalningssätt, utgår till
lika liten fördel för det allmänna som för löntagarne och erfordrar
i båda fallen betydliga förändringar.
Hvad det allmänna angår, så är första vilkoret, om Staten af
sina tjenare skall kunna påräkna afsedd nytta: att de så aflönas,
ifrån den högste lill den lägste, att de äro fredade från omsorgerne
för ett nödtorftigt uppehälle. Detta vilkor lemnar dock arméens
närvar:de aflöningssält i betydlig mån oupfyldt, och detta, utan att
Staten ens häraf tillskyndas ringaste besparing, dels derigenom, att
atlöningsbeloppen, ehuru otillräcklige i de lägre graderne (circa
166 r:dr 32 sk. netto behållning för en Underlöjtnant) äro öfver
behofvet tilltagne i de högre (ända till circa 7,000 r:dr för somlige
Öfverstar) samt utgå efter en högst felaktig beräkningsgrund,
dels derigenom, att en mängd öfverflödiga befattningar finnas, hvilka,
enl. hvad jag i det föreg:de anfört, upsluka betydliga summor.
Förenämnde förhållanden föranleda, att Statsverket, såsom aflöning
till arméen för det närvande tillsammanlagdt utbetalar vida utöfver
den summa, som med en ändamålsenlig och förändrad lönereglering
skulle erfordras, för att tillfridställa alla billiga anspråk.
Hvad åter löntagarne angår, framstå följande förhållanden till
behörigt öfvervägande, nemi. att lönerne uti de lägre graderne icke
motsvara kostnaden för de oundgängligaste lefnadsbehofven, hvarigenom
individerne tvingas att, antingen anlita sin enskilda förmögenhet,
eller genom förtjensten främmande binäringar, förskaffa
sig sin bergning eller ock skuldsätta sig — förhållanden som, oberäknadt
deras menliga inverkan på tjensten, framkalla dåliga affärer
samt dess följeslagare brist på moralisk sjelfständighet och
lycksökeri, att aflöningen utgår till samma belopp, antingen individen
befinner sig i tjenstgöring eller icke; att vid indelte trupper
knappast 2:ne kaptener vid samma reg:te finnas, som äro lika
aflönle, ehuru de enligt aflöningsstaterne så borde vara; att lika
-
Den 7 December.
55
lciles vid indelte trapper 2:ne personer af samma grad vid olika
regden icke äro lika aflönade; att genom förhållandet af dels indelt,
dels kontant lön, den vidunderlighet kan inträffa, att den sorn
ifrån kontant lön tillträder boställe, får tjena 1 ^ år utan lön, då
deremot den, som ifrån boställe tillträder kontant lön, får under
samma tid tillgodonjuta tvenne löner.
Hvad serskildt angår aflöningen medelst boställen för en del
af de indelte truppernes befäl, så torde följande belysning vara tillfyllestgörande
för alt utvisa, att i allmänhet ej en gång någon enskild
ekonomisk fördel dermed år förenad.
Enl. indelningsverkets grundidé var hvar oell en vid indelte
arméen tjenande person på samma gång militär oell jordbrukare.
Detta gällde för alla grader, från och med soldaten till och med
öfversten, hvarigenom kännedom i båda dessa yrken gemensamt inhämtades.
Genom de i indelningsverket tid efter annan inträffade
förändringar (hvaribland synnerligast den af år 1833 bör bemärkas)
tipslod den förändring, hvad olficerarnes aflöningssält angår
att de ej blefvo att anse såsom jordbrukare förr än de blefvo
kompani-chefer eller vid circa 45 års ålder. Följden har häraf
blifvit att, som vid denna framskridna ålder svårighet i allmänhet
upstår att med fördel öfvergå till ett nytt yrke, boställsinnehafvaren
merendels afstår från att personligen bruka bostället
och deremot utarrenderar detsamma, oftast på tjenstetiden;
men som denna tjenstetid aldrig af arrendatorn kan med säkerhet
beräknas längre ån till tjenste- och fardagsåren, eller 2:ne år,
kommer ej eller arrendesumman att upgå till samma belopp, som
om bostället kunde utarrenderas på t. ex. 30 år, med optionsrätt
för arrendatorn. Besluter sig åter boställsinnehafvaren att (i händelse
bostället är bebygdt, hvilket ofta icke är fallet) sjelf emottaga
oell bruka bostället; hvad blir väl då händelsen ? Jo! om han
icke eger enskild förmögenhet, utan varit tvungen att under sin
långa svältkur som subaltern och andre kapten skuldsätta sig, så
måste han ytterligare tillgripa samma utväg för den betydliga
summa, som på en gång erfordras till inköp af kreatur, inventarier,
företa utsädet ra. m. Jag vill likväl antaga att boställsinnehafvaren
lyckas anskaffa ifrågavande betydliga summa och att han således
befinner sig vara en välbeställd landtbrukare, samt alt han efter
erläggandet af räntan å den gjorda skulden och de lärpenningar
han som rekryt i landthushållningen fått vidkännas, slutligen lyckas
bereda sig mer eller mindre öfverskott; så kallar honom plötsligen
fjellsten att öfverlemna boställets skötsel och sin dermed förenade
ekonomiska välfärd åt lejda, kanske ovana händer. Finnes
väl i ett dylikt förhållande något afundsvärdt? Ar ej den kontant
aflönade officerns belägenhet vida fördelaktigare dä hans inkomst
alltid är gifven och oberoende af alla förflyttningar från ett till ett
annat ställe? — Såsom skäl lill boställenas bibehållande för vissa
personer anföres nödvändigheten att bereda dem bostäder, hvaraf
de i annat fall skulle sakna tillgång. För att likväl detta skäl må
kunna anses välgrundadt, fordras ju i första rummet, all alla boställen
vore bebyggda och i det andra, att alla bostads-boställen af
sine innehafvare vore bebodde; men detta är ingalunda fallet, utan
56
Den 7 December.
hör det alli mer och mer (ill undantagen, ali någon innehafvare
sjelf bebor oell brukar sitt boställe.
Hvad slutligen aflöningen medelst boställen angår, så utgör den
ieke allenast en misshushållning med Statens medel ulan innebär
äfven en påtaglig orättvisa emot en större del af löntagare. Om
nemi. arméens samtliga boställen (allt i mån de blifva lediga) till
en början utarrenderades för kronans räkning, så är min fullkomliga
öfvertygelse, att de lillsammaulagdt .‘-k ille inbringa, icke 50
proc. utöfver deras upskattningsvärde, som della förslag uptager,
utan 75 proc. och derutöfver. Statsverket skulle således härigenom
tillskyndas en betydlig fördel, och detta icke på bekostnad af armée-befälet
i sin helhet taget, utan endast på bekostnad af befälet
vid en del reg:ten. Någon större olikhet, således orättvisa, än den
boställenas afkastning relatift till sitt upskattningsvärde företer, kan
svårligen anföras. Man linner nemi. afkastningen vid en del regiten,
synnerligast de norra, jemt upgå lill upskattningen: vid andra eller
det stora ilerlalet öfverskjuter deremot samma afkastning betydligt
upskattningsvärdet, ehuru alltid olika vid till och med samma regiten.
Ja! det finnes fall, och dessa ej sä sällsynta, dä t. ex inom samma
regiten, i följd af boställenas olika upskattning, den ena kompanichefen
tjenar för 2 å 3 gånger så mycket som den andre. Kan
väl något linnas orättvisare och mera klandervärd! ?
Delta om befälets aflöning. Hvad åter truppens angår, så förhåller
sig dermed sålunda: att vid de indelle trupperne är manskapet,
relatift till dess tjenstgöring, ganska högt aflönadt; ja till
och med så högt att icke sällan roleknekten eller ryttaren befinner
sig i villa bättre ekonomisk ställning än dess rotehållare. Hvad
den värfvade soldaten äter angår, kan man nära nog betrakta honom
uteslutande såsom ett entreprenad-föremål. Dåligt aflönad medan
han tjenar, är han utan annan framtid än den han, utsläpad
och förstörd, med 8 rahr om året kan förskaffa sig.
Under öfvervägande af allt hvad här ofvan om aflöningen blifvit
anfördt, har jag trott mig finna giltiga skäl till de förändringar
förslaget innehåller, nemi. successiv indragning af indelta arméens
boställen och deras utarrendering för kronans räkning; en
efter billiga grunder bestämd årlig lön för hvar och en af så väl
befäl som underbefäl, hvilken under alla förhållanden oafkortad åtnjutes;
serskildte, oberäknadt lönen, tillgodokommande tjenstgöringspenningar
under all slags tjenstgöring; serskild aflönings-tillökning
under kommenderingar utom brigadens stånd; skjuts- och traktamentsersättning
under embetsresor samt slutligen serskild aflöningstillökning
för värfvadt manskap i följd af förlängd tjenstetid.
Innan jag lemnar aflöningsförhållandena, har jag ansett det
vara på sitt ställe, att yttra några ord om den bevillningen å lönerne,
begrafningshjelp oeh J'u/lnia/cts-/ösen, som arméens befäl
för det närvar, får vidkännas. Hvad först bevillningen å lönerna
angår, så saknar detta sätt ”att gifva med ena handen och taga
igen med den andra”, all rättsgrund, Att lill Staten återlemna en
del af den lön, som blifvit bestämd såsom ersättning för bestridandet
af en nödig ansedd tjenstebefattning, härleder sitt ursprung från
Den 7 December.
57
det financiella betryck, sorn blifvit en följd af de olyckliga och allt
inre välstånd förstörande krig, hvaruti nationen af äregirigheten och
veltlösheten under en framfaren lid invecklats. Förenämnde återlenmande
utgjorde således ett offer på Fäderneslandets altare af
män, som derjemte upoffrade lif och blod för bevarandet af den
nationela sjelfsländiglieten. Offret af denna bevillning var dock
endast tillfälligt och borde således ej eller fortgått sedan den financiella
kiis, som framkallade detsamma, uphört. Åttan att bibehålla
de inkomster, hvaraf man en gång kommit i åtnjutande, hat
likväl
förvandlat denna, så väl som mångå andra afgifter ifrån till
fällig
gärd till ständig beskattning. Är detta" likväl rätt? Ar det
ädelt af nationens ombud, att längre vilja fortsätta ett beskattningssätt
af dylikt ursprung? Ofverensstämmer detsamma i öfrigt i någon
den ringaste män med förnuftsenliga statshushållningsprinciper?
Jag tror intetdera! — Äro lönerne för högt tilllagne, så låtom oss
minska dem, men icke längre fortsätta det gyckel, som nu eger
rum, att nemi. tillerkänna individen på papperet ett lönebelopp,
som han i verkligheten icke erhåller. Angrde den s. k. Begrafningshjelpen,
denna insättning å fond perdu, motsvarande j års
lön, hvartill hvarje, löntagare är förbunden, så väl, då han första
gången i tjenst ingår, som äfven då han tillträder högre lön,
så utgör den ett af dessa hokus pokus i statshushållningsläran, i
hvilka man tycker sig liksom spåra ett bemödande att förslafva
tjenstemannen genom ett ekonomiskt beroende.
För huru mången har icke, vid inträdet på tjenstemannabanan,
mistningen af halft års lön utgjort fröet lill ett sednare,
ständigt fortfarande, ekonomiskt obestånd och lill den brist på sjelfständighet
samt individuell- och tjenstemannavärde, som deraf varit
en följd?’— När Staten vill hushålla för individen, så är dess pligt
att hushålla klokt och rättrådigt. Intetdera kan sägas med begrafningshjelpen
vara fallet. lilukt är det icke, att, medan tjenstemannen
ännu lefver och hans verksamhet tages i anspråk, öka dess
redan tillräckliga bekymmer för uppehället, för att derigenom efter
hans död sätta stoftet i tillfälle alt erhålla en ståtlig begrafning.
Nog komma de döda i jord, utan Statens medverkan; angelägnare
och vida mera maktpåliggande är, att bättre sörja för tjenstemännens
materiella behof medan de lefva, än hvad nu är händelsen. Bältvisl
är ej eller förhållandet med begrafningshjelps-afdraget, då del endast
är anhöriga lill dem, som dö i tjensten, hvilka deraf skörda
någon fördel, hvaremot det stora flertalet, som lefvande lemna
tjensten, icke återfår det ringaste af den gjorda insättningen. Visserligen
känner jag, att då begrafningslijelpen påbjöds, afsågs dermed,
i st. för pensionsinrättningar, som då saknades, att bereda ett
medel till understöd åt atlidnes enkor och barn, men sedan dess
bar Arméens Enke- och pupillkassa blifvit inrättad och R. St. hafva
dessutom serskildt anvisat medel lill fattiga militär-enkor och
barn, hvarföre nämnde skäl äfven försvunnit. Afven saknar jag
ej kännedom om att Staten, i st. f. att, som sig borde, direkt pensionera
sina tjenare, då de af ålder oell orkeslöshet äro oförmögne
att längre förrätta sin tjenst, indirekt anser sig bidraga härtill medelst
öfverlåtandet på Arméens pensionskassa af entreprenad-vinsten
58
D e n ,7 December.
pä arméc-befälets begrafning, men delta l äll visar dock icke begrafningshjelps-afdraget,
ty alla, sorn afgå ur tjenslen ulan pension,
tillgodonjuta ingen slags fördel af Statens förenämnde frikostighet.
Hvad slutligen lösen för fullmakter angar, är detta icke annat
än ett tjensteköp. Skillnaden är endast, att Slaten och icke
individen dervid är försäljningsmanncn. Nu äro likväl ackorder
(tjenste-köp) icke allenast för tjenstemän förbjudne, utan hvad
föreg:de generation i det hänseendet förbrutit, det får den närvar,
dyrt umgälla. Amorteringen af arméens ackordslön är derpå ett
talande bevis. Ar det dä rätt och billigt, att Staten fortsätter
nämnde handel? Då Ijensterne i öfrigt äro till,"derföre att de ansetts
behötlige, är det då rättvist, att de af innehafvarne skola betalas?
Jag är i båda fallen af negatif åsigt — och är det i följd
häraf, samt af hvad ofvan blifvit utredt, som jag ansett att bevillning
ä lönernc, samt erläggande af begrafningshjelp och lösen
för fullmakter böra försvinna. För att likväl visa, alt Statsverket,
genom uphörandet af bevillningen och full makt slösen, icke enl.
detta förslag går miste om påräknade inkomster, har beloppet genom
afdrag å landlförsvarets närvar, tillgångar (se Tab. 30 *)) blifvit
Statsverket lillgodoberäknadt. Såsom fullt motsvarande ersättning
åt Arméens pensionskassa för begrafningslijelpen, innehåller
åter förslaget, att de besparingar å anslaget lill Ijenstgörings-penningar,
som genom befälets permittering upstå, skola tillfalla nämnde
kassa.
Samma principlöshct man finnér i åtskilligt annat arméen rörande,
igenfinnes äfven i ProvianteringsfdrhSllanderne. Till
proviantcringens bestridande bestås per man t. ex. vid indelta trupper
12 sk., brödet inbcräknadt (med andra ord 0 sk. 4 rest., och
bröd) jemte 1 sk. 6 r:st. i s. k. tobaksskilling; vid Lif-gardet till
häst och Svea artilleri 7 sk. och bröd; vid Fot-garderne samt Götha
och Wendes art.-reg:tcn 6 sk. och bröd samt vid Kronprinsens
hussarer endast 4 sk. och bröd. Då man likväl måste antaga
magarne inom liela arméen vara lika konstruerade, finnes intet rimligt
skäl för olikheterne, åtminstone för ä samma ställe förlagde
trupper. Vidare sker natura-uldelningen af proviant under möten
för fern i st. f. en dag åt gången. Följden deraf blir, att, som
provianten, hufvudsakligen bestående af saltvaror, måste förvaras i
samma tält, der trupp är förlagd och hvarest under stark sommarvärme
en brännande hetta är rådande, en odräglig stank jemte
osnygghet derigenom upstår. Intet hindrar likväl, att proviantutdelning
från magazinet hos oss komme att ske, som i andra arméer,
dagligen, antingen före eller efter öfningarne. Enda olägenheten
härvid vore ett något ökadt besvär för entreprenören,
hvilket likväl icke tyckes mig böra tagas i betraktande. Uti förslaget
har proviantersättningen bestämts lika för alla, utan afseende
på hvilken trupp de t il lliöra; och utgör nämnde ersättning 10 sk.
per dag, brödet inberäknade eller 7 sk. 4 rist. samt 2 U bröd,
*) Denna, jemte öfriga i förslaget åberopade Tabeller finnes intagne
i slutet af Häftet.
Ben 7 December.
59
ett belopp, som fullt motsvarar behofvet i så väl garnizon som läger
Dessutom har å utgifts-statcn en serskild summa blifvit anvisad för
de undantagsfall, dä brödportionen öfverstiga- 2 sk. 8 r:st. Hvad
serskildt brödanskaffningen angår, anser jag i öfrigt densamma både
blifva billigare och lemna bättre vara, om den sker genom kontrakt
med bagare, än om bakningen sker på kronans bekostnad.
Beträffande den vigliga och kostsamma del af krigsförvaltningen,
som innefattar truppens beväpning, beklädnad, remtyg och
utredning, så företer ordnandet häraf ett experimentalfält för de
mäst olika förvaltningsåtgärder. Vidkommande anskaffningen och
underhållet deraf, sä sker detta vid de indelle roterade reg:terne
direkte af kronan, vid nisthålls-reg:terne af rusthållarne sjelfve och
vid de värfvade reg:terne af entreprenörer (passevolance-innehafvare).
Uti intetdera fallet är likväl ringaste afseende fristadt vid
det, som enl. mitt förmenande i främsta rummet borde iakttagas,
så framt en nödig, all menlig påföljd saknande, minskning i utgifterne
i förening med truppens rättvisa anspråk, skall kunna åstadkommas,
nemi. öfvertlyttandet pä soldaten af den vinst, som en
noggrann persedelvård medförer. Huru tillgår det i stället f. d. n. ?
Jo! vid de värfvade reg:terne är det icke soldaten utan dess
naturliga målsman och bevarare af dess rätt, dess egen kompanichef,
som njuter fördelen af den längre varaktighet, som soldatens
cnskildta omtanka och aktsamhet kan gifva en eller annan
persedel — ett förhållande, som i mer än ett afseende måste anses
fördömligt.
Vid de indelte reg:terne åter tillgodonjuter den aktsamme och
oaklsamme alldeles samma förmåner. Krigslagarnes sfraffbestämmelser
äro, för så väl den ena som andre, det enda som stimulerar
till ordning och aktsamhet; någon materiel vinst genom fullgörandet
häraf kommer soldaten aldrig tillgodo.
Hvad monderingens anskaffning och underhåll vid rusthållsregementcrne
serskildt angår, utgör detta för rusthållaren ett af indelningsverkets
mäst tryckande och till beloppet mäst oberäkneliga onus,
på samma gång som förfarandet i militär-ekonomiskt hänseende är
högst olämpligt. Hvilken tillökning i utgifter kan icke tillskyndas
rusthållaren dels genom kassalioner, modellförändringar och längre
fortsatt tjenstgöring, dels genom den upsåtliga ovarsamhet med
monderingen, som oftast är följden, då ett mindre godt förhållande
mellan honom och ryttaren upstår? Huru många olägenheter, både
enskildta och allmänna medför icke i öfrigt sjelfva anskaffningssättet?
Huru föga betryggande är det icke äfven för persedlarnes
godhet och brukbarhet? Huru många ämnen till stridigheter mellan
myndigheferne och rusthållarne blifva icke deraf en följd?
Alla de olägenheter, som här ofvan blifvit i både det ena och
andra hänseendet anmärkta, har jag efter bästa förstånd, .med ledning
af så väl egen som andras erfarenhet, i förslaget sökt afhjelpa.
Enahanda olägenhet, som här näst förut blifvit anförd, beträffande
anskaffningen och underhållet af rusthålls-reg.-ternes beväpning,
beklädnad o. s. v. gäller äfven i afseende å Sadelmonderingen,
hvilket ej eller i fgrslaget blifvit förbisedt.
GO
Den 7 December.
Den summa af 37 r:dr 32 sk. hvilken i förslaget nptages såsom
en årlig afgift af rustliållarne till Statsverket, befriar ruslhållarne
från så väl anskaffning och underhåll af beväpning, beklädnad,
remtyg, utredning och sadelmondering, sorn äfven från hästens
furagering och skoning vid alla tillfallen, då den till tjenstgöring
är upfordrad. Beloppet utgör ett medeltal af de utgifter,
hvilka rustliållarne för sagde ändamål nu under vanliga förhållanden
få vidkännas.
Ofvergående till den del af militär-organisationen, hvaruppå
tjenstbarheten och förmågan att i behofvets stund kunna motsvara
det ansvarsfulla updraget såsom Fäderneslandets och den nationela
sjelfständighetens försvarare, väsendtligen beror, nemi.: Öfningarne,
är nödigt att taga i behörigt öfvervägande, huruvida de för
närvar, äro så ordnade att de bibringa soldaten de egenskaper,
hvilka honom såsom "krigare tillkomma, då fordringarne icke mer
inskränka sig lill exercisfältet — då det gäller alt bekämpa fiendtliga
soldater och icke obeväpnade vilseledda medborgare.
Af hvad redan i det föreg:de blifvit anfördt och hvartill jag här
hänvisar, nemi. till bristen på skjulfärdig het, och i öfrigt nära nog
allt, som sträcker sig utom handgreppen, och den uteslutande maschinmässiga
delen af manövern, synes, att i förevar, afseende mycket återstår
alt önska — mycket att afhjelpa. Hvad den stående hären i sin helhet
tagen, i det omnämnda hänseendet angår, så finnes enl. mitt förmenande
inga andra medel för alt i så väl det ena som andra fallet
kunna tillvägabringa hvad som fordras, än alt gifva öfningstiderne
större utsträckning och derunder lemna paradsakerne åsido, samt
hufvudsakligen använda tiden med målskjutning, den oundgängliga
manövern och längre, med största allvar verkställda, militär-marscher
och simulacre. livad åter de indelle trupperne serlkildt beträffar,
qvarstår alltid såsom ett oeftergiflig! vilkor för dessa truppers
verkliga tjenstbarhet, hvad redan i det föregående blifvit anfördt,
eller att de till efter annan förläggas i en längre tjenstgöring; och
hvilket obestridligen hvarken lämpligare eller med mindre kostnad
låter sig verkställa, än medelst deras successiva garnisonstjenstgöring
i Stockholm.
Hvad Krigsreservens (beväringsmanskapets) öfningar angår så
har deras ändamålslöshet i så väl militäriskt, som ekonomiskt hänseende
i det föregrde fullständigt blifvit ådagalagdt hvarföre jag
äfven icke hyst ringaste betänklighet viii att föreslå deras nphörande.
Hvad lära väl nu våra bcväringsynglingar under sina 12 dagars
mölen emot en årlig kostnad af nära en half million? Jo! att
göra höger om och vänster om, möjligen äfven helt om, men icke
alt göra front mot rikets fiender, ty de lära icke alt bruka det
vapen som härför är ett vilkor. Allt bör således gå ut derpå, att
kunskapen härom mätte fullständigt blifva meddelad, icke någre
enstaka individer, utan hela massan af den manliga befolkningen,
hvars kraftiga upträdande endast kan gifva någon tillit när det gäller
— icke lill alt demonstrerande npträda i andras tvister, utan
till alt strida för sanning och rätt, frihet och tro. Det är för delta
ändamål jag föreslagit inrättandet af allmänna skjutföreningar inom
Den 7 December.
61
alla rikets socknar, icke allenast för bibringandet af skjulfärdighet
åt de beväringsskyklige, utan åt livar och en vapenför mansperson.
Inrättandet af dylika skjut föreningar, sorn de af mig här- föreslagne,
hafva ända frän 1810, lid efter annan, blifvit påyrkadt, men har
aldrig kommit lill verkställighet. Får man söka skälet härtill uti
en viss fruktan att sälta vapen i händerna på allmogen, hvilket af
den fashionabla pressen blifvit benämnd! såsom ”revolutionärt och
sanihällsstörtande”, — så vågar jag påstå, att detta skäl är sårande
och otacksamt; att den som använder det trampar historiens vittnesbörd
under fötlerne. Har man glömt hvad denna allmoge uträttade,
när den kallades till vapen af en Engelbreckt, en Wasa,
en Stenbock ? Jo 1 den räddade Fäderneslandet från påtaglig undergång;
och sedan detta var gjordt, återvände den stilla och fredligt
(ill sina torftiga hem; till de aldrig hvilande bekymren för det
dagliga uppehället. Har man glömt de försakelser och lidanden,
som den tåligt underkastade sig under Carl XIl:s krig, under 1808
års landtvärnsutskrifningar? Aldrig har en Svensk Konung, som
med kärlek och oskrymtadt förtroende förlitat sig på Gud och Sveriges
allmoge, blifvit sviken i sina bemödanden för Fäderneslandets
bästa.
Många åro de af allmogen, som hafva låtit genomborra sig af
kulor för sin Konung; men ännu har ingen Svenk bonde rigtat
kulan mot sin Konung. Mången usling har älskat Ryska rubelklangen
högre än Sveriges ära och sjelfständighet, men denne har
icke tillhört allmogens leder. Måtte derföre all fruktan för allmogens,
folkets, massans vapenkunnighet spårlöst försvinna och II.
St., medan de nu äro församlade, anslå de medel, som till upnmntran
för allmänna skjutföreningar af mig äro föreslagna a),
samt, när de derefter återvända lill sina hemorter, hvar och en
med ospardt nit bidraga till desammas inrättande.
Annu en vigtig del af Härens angelägenheter har jag ansett
mig icke böra förbigå, nemi. Pensioneringen. Hvad härvid först
och främst Befälets pensionering angår, så måste till en början
sättet huru den besörjes, eller genom individerne sjelfve, medelst
afdrag å deras knappa löner, högeligen ogillas. För min del kan
jag nemi.' icke annat än anse det för Statens oeflergifliga pligt, att
bereda ett, åtminstone nödtorftigt, uppehälle ät dem, som så länge
hälsa och krafter det medgifva, egnat det allmänna sin tjenst; så
mycket häldre som delta sker för den mera stillasittande delen af
Statens embetsman, de civile. Till beloppet äro pensinonerne äfven
otillräcklige för de mäst oundgänglige lefnadsbehofven; ett förhållande,
hvartill i sin mån betydligt bidrager den mängd af öfverflödiga
högre befälsplatser, som finnas och hvilka taga i anspråk
större delen af de tillskapade tillgångarne. Som icke dessmindre
en prononcerad förkärlek ännu synes vara rådande inom befälet för
bibehållande af arméens pensionskassa och dermed gemenskap egande
pensioneringssätt, har jag ansett mig endast böra anmärka, hvad
n) 32,000 r;dr eller circa 13 r:dr till hvarje skjutförening.
02
Den 7 December.
ofvan ägt rum, samt i öfrigt lemna allt hvad förer befälets pensionering
ovidrördt.
Deremot liar jag ansett det vara fullkomligt i sin ordning, alt
Staten, sedan ackorderne inom arméen blifvit afskaffade och förbjudne,
malte öfvertaga betalningen af detlon, (ackords-amorteringslänet)
som till] gäldandet af en hädangången generations anspråk
blifvit uptaget och som hvilar tungt på de nu tjenande.
Vidkommande åter Manskapets pensionering, så bestrides
densamma visserligen af Kronan medelst Krigsmanshuskassan; men
kan, med hänseende till beloppen, hvarmed den utgår, snarare
liknas vid en allmose-inrättning än vid en pensionsanstalt. Hvilken
bedröflig framtid har icke knekten i perspektiv? Nu bestämmer
likväl Senska Tjenstehjonsstadgan såsom skyldighet för husbonde,
”att draga försorg, att ett berömvärdt tjenstehjon till sin död halen
skälig utkomst”. Skulle ieke häraf tyckas att, hvad den en
skildte
husbonden åligger mot sina tjenare, det borde äfven tillkomma
Staten mot sina ? För min del anser jag svaret icke kunna
blifva annat än jakande. Men huru tillgår det väl i verkligheten?
Jo! när soldaten orkeslös oell utsläpad lenniar tjensten, erhåller han
i vanligaste fall 8 r:dr i årlig pension; säger Alta riksdaler eller
circa 1 sk. om dagen; således ej allenast mindre än som åtgår till
vanlig fångkost, utan afven mindre än sorn bestås ett barackhjon.
Är detta rättvisst? Är detta värdigt samhället? — I följd, dels
• af en bättre aflöning under tjenstetiden, dels af ingånget kontrakt
med rotehållarne, dels af fatligstadgan, är den indelte soldatens
belägenhet ej fullt så ömkansvärd sorn pensionsbeloppet ger anledning
förmoda; men så finnér man ofta en och samma rote belastad
med underhållet för både tjenstgörande och afskedad soldat.
Hvad åter den värfvade soldalen angår — kan väl ingenting bedrötligare
finnas än det öde han emotser, då han, vid en framskriden
ålder, afskedad från kasernen eller sjukhuset, bortbyter vapnet
emot liggarslafven. Dessa ”gråkappor”, hvilka man så ofta ser pä
hufvudstadens gator, åskådliggöra dock bättre än jag förmår, hvilken
hemsk framtid förestår den värfvade knekten. Oaktadt dessa
beklagansvärda förhållanden är det åtminstone för mig obekant, att
några anslag till deras afhjelpande blifvit äskade. I stället finner
man krigsmanshuskassan, i strid med gällande författningar, blifva
använd till annat än sitt afsedda ändamål: ”Korporalers och soldaters
med deras vederlikars underhåll”. — Om denna kassa, bildad
dels af donationer, dels af stats- och enskildtes bidrag, dels af räntor
å utlånte kapitaler, finnes likväl stadgadt, till och med vid vite,
att dess medel ”icke må röras eller disponeras till främmande behof’
; något som i öfrigt i allo öfverensstämmer med donationsbrefvens
innehåll och grunden för bidragens tilldelande. Detta oaktadt
finnér man af räkenskaperne följande summor af krigsmanshusmedlen
disponerade till ändamål, som bestämdt äro främmande
för manskapets pensionering, nemi.; till K. M:s disposition 3,000
rulr; till aflöning af en del KrigsKolhii tjenstemän 6,183: r:dr;
till pensionering af samma tjenstemän 3,000 r:dr, hvaraf, om jag
icke misstager mig, ett afskedadt KrigsRåd erhåller icke mindre än
Den 7 December.
63
800 rsdr; således ensam lika stor andel som 100 soldater: till
skrifmaterialier och expencer 1,000 r:dr eller tillsammanlagdt 14,183
r:dr och således samma belopp, sorn för underhållet af 1,761 pensionärer.
Nu skulle det väl kunna tyckas, att, då Staten eger ett
embetsverk, hvilket bredvid de öfrige göromålen äfven fått sig updragen
förvaltningen af en barmhertiglietsinrättning, denna förvaltning
icke borde ske på samma barmhertighetsinrältnings bekostnad;
ty med samma skäl skulle ju t. ex. indelta arméens Beklädnadsdircktioncr
äfven få bidraga lill tillökningen i KrigsKoll:ii tjenstemäns
aflöning, eftersom det är genom KrigsKolhm närande direktioner
erhålla sina medelsbehof. Hvad serskildt det belopp angår,
som blifvit stäldt till K. M:ts disposition är jag visserligen öfvertvgad
om detsammas användande till allmosor ät verkligen behöfvande,
men jag hyser icke destomindre den öfvertygelsen, alt dessa
enskildta gäfvor, så att säga utom protokollet, icke kunna hänföras
till krigsmanslmskassans afsedda ändamål.
Under öfvervägande af hvad här ofvan, med hänseende till
manskapets pensionering, förekommit och blifvit utredt, har jag trott
mig finna giltig anledn. att föreslå: det krigsmanshusmedlen uteslutande
mätte användas till manskapets pensionering och pensionernc
med tillhjelp af såväl de härigenom ökade tillgångarne som
af öfverskoltsmedlen allmänt ökas till ett skäligt belopp; samt att
dessutom pensionerne för värfvadt manskap blifva, med tillhjelp
af härtill serskildt anvisade medel, ökade till det helopp, som förslaget
uptager.
Sedan jag i de hufvudsakligasle delarne nu vidrört hvad som
angår den slående hären, öfvergår jag med några ord till Gottländska
Na tiona Ib c vä r ing e n. Enl. min upfallning, utgör den
Gottländska försvarsorganisationen ett mönster för det öfriga Sveriges
och vittnar om sällspord skicklighet samt statsmannavishet hos
så väl inventorn som hos dem, hvilka efter honom vidmakthållit
och fullkomnat dess skapelse. Det enda jag emot densamma har
att anmärka är, i militäriskt hänseende, att öfningstiden under första
värnpliglsåret icke är tillräckligt läng, samt, i ekonomiskt, att
aflöningen är för låg. Båda delarne har jag i förslaget sökt afhjelpa.
Del förstnämnda derigenom, att jag föreslagit längre öfuingstid
under första värnpliglsåret, hvilken förlängning blifvit de
beväringsskyldigc godtgjord genom förminskade öfningar efter fyllda
30 är.
Då, enl. hvad af föreg:de inhämtas, det förslag jag upgjort till
förändrad organisation af landt försvaret uti flera delar förändrar närvande
förhållanden, har jag ansett det vara i sin ordning, att äfven
summariskt meddela det sätt, hvarpå jag tänkt mig öfvergången
ifrån det närvande till det föreslagna böra verkställas.
Med hänseende härtill har jag ansett:
att förändringen inom de indelte trupperne borde ske succcssive
i mån af afgång och ingångne kontrakters tilländalöpande
;
att passevolancen med de värfvade trupperne genast borde
upsägas och inga rekapitulationer med manskapet vidare ingås;
64
Den 7 December.
att af värfvade kavalleriet borde, på grund af frivilligt medgifvande,
formeras den värfvade kavalleri-brigad, sorn förslaget
innehåller, samt återstoden af manskapet, äfvensom det värfvade
infanteriet afskedas efter tilländalupne kapitulationer;
att officerare, underofficerare och vederlikar vid de värfvade
trupperne borde indelas i 3:ne kategorier, med hvilka
skulle förfaras på följande sätt nemi.: 1:sta kategorien, eller
de som upnålt 50 lefnads- och 30 tjensteår, borde lemnäs
öppet val mellan afsked med pension eller transport till
hvilken annan korps som helst, med bibehållandet af egande
tur inom graden (Gardets officerare såsom äldst i graden);
2:dra kategorien, eller de som upnått 40 lefnads- och 20
tjensteår, borde lemnäs öppet val emellan lönens bibehållande
i 10 år och derefter afsked med pension eller ock transport
lill annan korps under samma vilkor som l:sta kategorien;
och 3:ilje kategorien, eller alla under 40 lefnads- och 20
tjensteår, borde lemnäs öppet val emellan bibehållandet af
lönen i 10 år eller transport till annan korps under ofvan
anförde vilkor;
att all ingång på ny stat med förändrad aflöning borde ske
i mån af de påräknade tillgaiigarnes realisering, samt att ingången
härpå först borde ega rum för ny-utnämnde, derefter
för de sämre aflönade och sist för de bättre.
Innan jag afslutar förevar:de granskning och sammanställning
af land t försvarets närvar:de och föreslagna organisation,
torde följande rekapitulation vara behöflig a): Enl. närvar:de
organisation uppgår kostnaden för landtförsvaret till 6,995,642
r:dr 26 sk. 10 rst b:ko b). Ve ständige stridskrafter/le utgö
ras
af: Generalitetet 8 personer; Topogråf-officerare 11; Infanteri
26,072 man; Kavalleri 4,966 man med 5,077 hästar; Artilleri
3,190 man med 725 hästar och 128 kanoner; samt Ingeniörkorps
49 personer, eller tillsammans ständige stridskrafter 34,296
man med 5,802 hästar och 128 kanoner c). Dessutom eger Staten
alt som krigsreserv disponera 104,250 man beväringsmanskap,
295 man ny ordinarie rotering samt 2,206 trosshästar ellei
tillsammans krigsreserv 104,545 man och 2,206 hästar.
Enl. den föreslagna försvarsorganisationen upgår kostnaden
till 6,239,545 r:dr 35 sk. 11 rst b;ko d). således 714,09(i
r:dr 38 sk. 11 rst, mindre än kostnaden för det närvande landtförsvaret
e). De ständige stridskraft er ne (stående hären) utgö
res
af: Generalitetet 6 peisöner; Kommendantsstab 30; Generalstab
50 personer; Infanteri 26,110 man; Kavalleri 3,918 man mei
3,900 hästar; Artilleri 2,239 man med 786 hästar och 144 ka
nonor;
o) Uti förenämnde rekapitulation ingår icke Gottlitndska national-Be
väringen,
b) Se Tab. 30.
c) Se Tab. 34.
d) Se Tab. 32.
e) Se Tab. 33 och 34.
Den 7 December.
65
noiter; samt Ingeniör-tnipper 271 man, eller tillsammans ständige
stridskrafter: 32,624 man (1,672 man mindre än för närvar.)
med 4,686 hästar (1,116 hästar mindre än för närvar.) och 144
kanoner {16 kanoner mer än för närvar.) «). Dessutom eger Staten
att som Krigsreserv disponera: 104,250 man beväringsmanskap,
2,483 reservhästar och 2,206 trosshästar, eller tillsammans
Krigsreserv : 104,250 man skjutfärdighet egande beväringsmanskap
och 4,689 hästar (2,483 hästar mer än för närvar.) a). Slutligen
uptager den föreslagna organisationen en Landlstorm af
479,550 a) (hvilka äfven äro påräknade att ega allmän skjutfärdighet.
Andra Afdelningen.
Landt försvars-Depart: tel med tillhörande Expeditioner
samt arméens Pröfnintjs-Iiomitéer.
Art. 1. Siei>ttrl:irts stsmtnntisiilftiiei/f och
hliggattden.
Landtförsvars-depart:tet utgöres af en Chef och föredragande
Stats-råd, hvilken tillika är Konungens rådgifvare i kommandomål,
biträdd vid ärendernas handläggning af 3:ne Expeditioner, nemligen:
Depart:s-chefens expedition, Depart:tets Kansli-expedition
och Ueparhtets Förvaltnings-expedilion, samt vidare, i och för
uplysningars meddelande och förberedande åtgärder, af de för hvarje
af arméens hufvuddelar årligen sammanträdande Vröfnings-komitéer.
Landtförsvars-depart:tet tillkommer:
l:o) Ärenden, som röra landt försvarets ordnande och vidmakthållande
samt den dervid anställde personal, dispositionen öfver
de lill landtförsvaret anslagne medel och persedlar, fästningars
byggnad och underhållande, äfvensom alla undervisnings-anstalter,
kyrko- och sjukvårds-angelägenheter, pensions och välgörenhets-inrättningar
för landtarméen och dertill hörande stater;
2:o) Frågor om landttruppers kommendering till tjenstgöring eller
användande till allmänna erforderliga arbeten;
3:o Vården om de för landtförsvaret uplåtne boställshus och byggnader
samt det kronan tillkommande inseende öfver styckebruken,
gevärsfaktorierna och kruttillverkningen.
Under Landtförsvars-depart:tet lyda;
l:o) Alla till arméen och landtförsvaret hörande stater och corpser;
2:o) Krigsvetenskaps-akademien, det högre Militär-läroverket, Krigsakademien
samt alla öfriga militära bildnings- och undervisningsanstalter
;
a) Se Tab. 33 och 34.
1 H.
5
60
Den 7 December.
3:o) Alla lill landtförsvaret hörande milda stiftelser;
4:o) Komitéen för salpeter- ärenderna.
Expeditions-chefs-befallningarna vid Depart:tets 3:ne Expeditioner
inueliafvas endast på förordnande, hvarföre den befattning,
som vid förordnandets erhållande innehades, bör stå öppen att återtagas,
då förordnandet uphör; dock åtnjutes under tiden af den afträdda
befattningen ingen slags inkomst; så länge förordnandet påstår,
medför det för innehafvaren Generals värdighet. Expeditions-cheferna
till- och afsättas af K. M. pä Depart:s-chefens förslag.
Expeditionernas civile embets- och tjenstemän indelas, oberäknadt
Expeditions-cheferna i G klasser, nemi.:
l:a Klassen: Byrå-chefer;
2:a Klassen: Protokolls-sekreterare, Köntors-chefer, Regislratorer
och Aktuarier, Krigs-kassörer, samt Advokat-flskalen;
3:e Klassen: Tjenstemän af 1 :a ordningen;
4:e Klassen: Tjenstemän an 2:a ordningen;
5:e Klassen: Expectanter;
0:e Klassen: Extra-ordinarier.
I:a, 2:a, 3:e och 4:e klassernas embets- och tjenstemän äga
ständig tjenstgörings-skyldighet, kunna icke innehafva någon annan
tjenst samt erhålla å stat bestämda löner. 5:e klassens äga äfvenledes
ständig tjenstgörings-skyldighet samt erhålla arfvoden. 6:e
klassens äga deremot endast frivillig tjenstgörings-skyldighet, ej
heller erhålla de hvarken arfvode eller s. k. ljuspenningar.
Rättighet att såsom extra ordinarie blifva anstäld med tur och
befordringsrätt från inskrifningsdagen, på sätt nedan närmare bestämmes,
tillkommer hvar och en, hvilken företer bevis öfver hedrande
upförande, samt att han fullgjort hvad som för inträde i expeditionerna
erfordras.
Af extra ordinarierna inom hvarje expedition anställes af de
i furen äldst varande: inom Kansli-expedition 4 såsom Expectanter
och i Förvallnings-expeditionen 8.
Expectanterna anställas af Expeclilions-chefen medelst konstitutorial
; de kunna äfven af honom från befattningen entledigas, då
han, efter byrå-chefernas hörande och deras tankars förande till
prof., pröfva, att de brista i godt upförande, eller att de icke med
nit, skicklighet och drift fullgöra sina åligganden. Entledigad expectant
förlorar sin tur och befordringsrätt.
l:a, 2:a, 3:e och 4:e klassernas embets- och tjenstemän utnämnas
af K. M. och kunna icke utan dom och ransakning förlora
sina tjenster.
Befordran från Expectant till tjensteman af 2:a ordningen sker
i tur; befordran från tjensteman af 2:a ordningen till tjensteman af
den l:a, samt derefter till Protokolls-sekreterare, Köntors-chef, Registrator
och Aktuarie sker hvarannan gång i tur och hvarannan
gång utom turi befordran till Byrå-chef, Advokat-fiskal och Krigskassör
sker alltid utom tur.
Alla underd. befordringsförslag uprättas af Expeditions-chefen,
hvarefter de underställas Depart:s-chefens gillande.
Den 7 December.
67
Vid förslags uprättande, sorn angå befordran utom tur, böra
Byrå-cbeferna dessförinnan höras och sina tankar lill proh afgifva.
Vid hvarje befordran utom tur, skall förslaget innehålla 3:ne
personer, af hvilka K. M. utnämner den honom för godt synes.
Utnämning af embets- och tjenstemän af l:a och 2:a klasserna
sker lill bestämd befattning; inom 3:e, 4:e och 5:e klasserna
åter sker den ej på bestämd befattning, utan regleras tjenstgöringen
af Expeditions-chefen.
Art. 2. Biet*nrt:8-chefetis eaegieflitiati a).
Till denna expedition ingå alla mål, som tillhöra Landtförsvarsdepar!:tel,
och hvilka, sedan de blifvit inregisterade, af Expeditionschefen
fördelas på vederbör, expeditioner; vidare handlägges af
denna expedition alla kommandomål.
Den vid expeditionen befintlige lie partis-sekreterare, hvilken
tillsattes endast medelst förordnande, utgör Depar 11 s-chefens enskilda
kanslibiträde, dels vid föredragningslistornas npgörande och ordnande,
dels för utarbetande af sådana med landt försvaret gemenskap
ägande mål och ärenden, hvilka Depart: s-chefen tinner för godt alt
till dess handläggning öfverlemna.
A»'/. 8. Btegenrtitefa Bi an »H-enegteai fi on o).
Till denna expedition hörer det, som likmätigt R. F. skall
utfärdas angidc krigsmakten till lands, alla bref, ordres och instruktioner,
som krigsväsendet röra och icke äro kommandomål; jemväl
fullmakter, konstitulorialer och afsked för alla officerare samt deras
vederlikar af arméen, vidare resolutioner för alla landt försvaret tillhörande,
hvilka af statsmedlen eller krigsmanshns-kassan erhålla
pensioner eller understöd, med hvad mera, som under konungens
höga namn uti militära saker kommer att utgå.
Afl. A. BSegfanrtsteta Färviiilttitiffs-eortteilitiati a).
Till denna expedition hörer:
l:o) Granskningen af Förvaltvings-direktionernas b) redogörel
ser såväl för medel som persedlar;
2:o) Att upbära hela anslaget för arméen och, enl. af K. M. fastställda
stater, lill Förvaltnings-direktionerna afsända desammas
medels behof, ej allenast till aflöning, utan äfven för proviantering,
furagering, remontering, beväpning, beklädnad, &c.;
3:o) Att upgöra. en hufvudbok, som utvisar arméens inkomster och
utgifter för hvarje år, hvilken hufvudredogörelse bör vara verificerad
af de räkenskaper, som från Förvaltnings-directionerna
blifvit insände till Förvaltnings-expeditionen och derstädes undergått
granskning;
4:o) Att kontrollera förvaltningen af arméens reserv-förråd samt
granska och till Kammar-rätten, i sammanhang med hufvudboken,
insända förråds-redogörelsen;
a) Se Tal). 1.
b) Se Art 13.
5 *
68
Den 7 December.
5:o) AU, dä Depart:s-chefen anbefaller uphandlingar för komplettering
af reservförrådet, anställa uphandlings-auktionerna och
liqvidera leverantörernas räkningar;
6:0) Att verkställa utbetalningen af sila af stats-medlen och krigsmanshus-kassan
utgående pensioner:
7:o) Att föröfrigt verkställa sådana utbetalningar, som grunda sig
på K. M:s eller Departis-chefens särskilda befallningar, samt
granska och liqvidera alla reseräkningar:
8:0) Att upgöra alla stater och öfverlemna desamma till Deparl:schefcns
vidare åtgärd.
Ari. 3- Arméen» Fröfnittga-hontiféer «).
Af hvar och en af arméens hufvuddelar, General-staben, Infanteri-
kavalleri- och artilleri-vapnen samt Ingeniör-brigaden, förordnas
en s. k. Pröfnings-komité, sammansatt af personer, hvilka
i sitt yrke förena theorelisk kunskap med praktisk duglighet, samt
derjemte hafva gjort sig kända för detaljkännedom i alla organisativa
förhållanden af den del af arméen de tillhöra.
Dessa komitéer sammanträda samtidigt en gång om året; under
vanliga förhållanden en månad hvarje gång.
Komitéen består af 1 ordf. och 4 ledamöter, alla med lika
rösträttighet.
Ordf. och ledamöter, med undantag af dem, hvilkas befattningar
medföra permanent egenskap, tillsättas medelst årligt förordnande
af Infanteri-, kavalleri och artilleri-vapnen, alltid af olika
brigader.
Pröfnings-komitéerna äro afsedda, dels att höras och afgifva
yttrande i alla vigligare såväl allmänna som speciella frågor, hvilka
röra arméen, antingen i sin helhet, eller någon särskild del deraf,
såsom dess organisation, förvaltning, aflöning, underhåll, beväpning,
beklädnad, utredning, tross, undervisning, exercis, kasernering,
sjukvård, &c,; dels att afgifva förslag till nyttiga, ändamålsenliga
och af behofvet påkallade förändringar, hvilka antingen med arméen
i allmänhet eller någon af dess särskilda delar har gemenskap.
I frågor, som röra arméen i sin helhet, sammanträda alla komitéerna
in pleno, hvarvid Chefen för Landtförs,vars-depart:tet förer
ordet.
De af Pröfnings-komitéerna afgifua yttranden skola bifogas då,
med desamma gemenskap ägande frågor inför K. M. till afgörande
föredragas.
Ari. O. Iiommentlanl 8-Staben b).
Kommendants-staben utgör en särskild korps, som består af
ett för befälet i rikets fästningar och garnisons-orter nödigt antal
officerare (30 st.).
Hvarje befattning i Kommendants-staben utgör endast ett med
a) Se Tab. 2.
b) Se Tab. 3.
Den 7 December.
arfvode förenadt, förordnande, hvarifrån innehafvaren kan skiljas,
då Konungen det för rikets tjenst så nödigt pröfvar.
För inträdet i Kommendant-staben erfordras: eget medgifvande,
Svensk medborgarerätt, samt att vara eller hafva varit officer i
rikets tjenst.
Förordnande att ingå i Kommendants-staben medför afsked från
innehafvande befattning vid den stående hären.
Pension af arméens pensionskassa äfvensom af anslaget ”för
svårt skadade militärer” upbäres i jemnbredd med arfvodet i Kommendants-staben.
Tredje A t d e säl aa ge is,
liringsntaklen till lunds och dess organisation.
Krigsmakten till lands utgöres af 3:ne till sin natur olika delar,
nemi.: Stående hären, livi g sr eser veu och Landtstormen a).
Art. 1. Sluentte tonrén; flens olihn tf elfir
fil-fe féiriöfjgtiitty a).
Stående hären utgöres af: l:o) Gencralitetet; 2:o) Generalstaben;
3:o) Infanteriet; 4:o) Kavalleriet; 5:o) Artilleriet och
<i:o) higeniörerna a).
Genera/itetet b): Utgöres af 6 personer, nemi.: 3:ne Generaler
och inspektörer för infanteriet, 1 General och inspektör för kavalleriet,
1 General-fälttygmästare, Chef och inspektör för artilleriet,
1 General, Chef och inspektör för Ingeniör-brigaden och rikets fästningar.
Hufvudstation: Stockholm.
Generalstaben c): Utgör en särskild korps, som består af ett
för stabs- och adjutant-1jenstgöringen nödigt antal officerare (41 st.).
Hufvudstation: Stockholm.
Infanteriet d); Utgöres af 14 Brigader e) linie-infanteri; hvarje
brigad af 4 bataljoner; hvarje bataljon af 4 kompanier. Truppen
är indelt.
Linie-inJanter i-brigader ne är o:
J:o) Utländska infanteri-brigaden: Består af 333 rusthålls- och
1,395 rolhålls-nummer, förlagde inom Upsala, Stockholms och
n) Se Ta b. 13.
b) Se Tab. 4, 13.
r) Se Tab. 5, 13.
d) Se Tab. 6, 11 (Litt. A, B; C), 13.
e) Till underlättande af kostnadsberäkningarne äro alla brigader uptagne
lika stora till sitt antal. Detta hindrar likväl icke att i verkligheten
en mindre, af förläggningen föranledd, till högst 200 man
upgående olikhet i antal dem emellan kan komma att äga rum, såsom
t. ex. förhållandet är med Helsinge-brigaden, uti hvilken 156 i
Piteå län förlagde nummer blifvit uptagne, ehuru de egentligen komma
att tillhöra Norrländska brigaden.
70
Dc 11 7 December
Westerås län fl). Hufvudstation : Stockholm. Mötesplats: Ladugårdsgärdet.
2:o) Östgötha infanteri-brigaden: Bestar af 1000 rusthålls-och
666 rothållsnummer samt 62 nummer ny ordinarie rotering,
förlagde inom Linköpings och Cal mare län a). Hufvudstation:
Linköpin g. Mötesplats: Malmen.
3:o) We s tgötha-in/än ter i-br ig a d e n: Bestar afl 91 rusthålls- och
1,537 rothålls-nummer, förlagde inom Mariestads, Wennersborgs
och Orebro län o). Hufvudstation : Skara. Mötesplats:
öxevalla hed.
4:o) Söder manländska infanteri-brigaden: Bestar af 153 rusthålls-
och 1,552 rothålls-nummer samt 23 nummer ny ordinarie
rotering, förlagde inom Stockholms, Westerås, Linköpings
och Nyköpings län a). Hufvudstation: Nyköping. Mötesplats
: Malma slätt.
5:o) Norra Småländska infanteri-brigaden: Beslår af 787 rusthålls-
och 941 rothålls-nummer, förlagde inom Jönköpings,
Linköpings och Calmare läno). Hufvudstation: Eksjö. Mötesplats
: Hänne slätt.
6:o) Södra Småländska infanteri-brigaden: Består af 213 rusthålls-
och 1,515 rothålls-nummer, förlagde inom Wexiö, Jönköpings
och Calmare län aj. Hufvudstation: Wexiö. Mötesplats:
Kronobergs hed.
7:o) Helsinge infanteri-brigaden: Består af 5 rusthålls- och
1,648 rothålls-nummer samt 75 nummer ny ordinarie rotering,
förlagde inom Fahlu, Gelle och Piteå län o). Hufvudstation
: Gefle. Mötesplats: Mohed.
8:o) Westgöthe-Dahls infanteri-brigaden: Beslår af 81 rusthålls-
och 1,647 rothålls-nummer, förlagde inom Mariestads,
Wennersborgs och Götheborgs län o). Hufvudstation: Wennersborg.
Mötesplats: Nygårdsängen.
9:o) Elfsborgs och Bohusläns infanteri-brigaden: Består af
528 rusthålls- och 1,197 rothålls-nummer samt 3 nummer
ny ordinarie roteling, förlagde inom Wennerborgs och Götheborgs
län </). Hufvudstation: Borås. Mötesplats: Frista hed.
10:o) Dahl och Westmanlands infanteri-brigaden: Består af 14
rusthålls-och 1,699 rothålls-nummer samt 15 nummer ny ordinarie
rotering, förlagde inom Westerås, och Fahlu län a).
Hufvudstation: Westerås. Mötesplats: Salbo hed.
ll:o) Norrländska infanteri-brigaden: Består af 100 rusthållsoch
1,628 rothålls-nummer, förlagde inom Umeå, Östersunds
och Piteå län fl). Hufvudstation: Umea. Mötesplats: Gumboda
hed.
12:o) Nerikes och Wermlands infanteri-brigaden: Består af
1,611 rothålls-nummer och 117 nummer ny ordinarie rotering;
förlagde i Örebro, Fahlu och Carlstads län a). Hufvudstation:
Carlstad. Mötesplats: Trossnäs-fallet.
a) Se Tab. 11. (Litt. A. B. C.).
Den 7 December.
71
13:o Norra Skånska infanteri-brigaden: ,Består af 348 rusthålls-
och 1,380 rothålls-nummer, för!agde inom Wexiö och
Christianstads län a). Hufvudslation: Christianstad. Mötesplats:
Ljungby hed.
14:n) Södra Skånska infanteri-brigaden: Består af 52 rusthållsoch
1,(576 rothålls-nummer, förlagde inom Malmö och Christianstads
läna). Ilufvudstalion: Matmo. Mötesplats: Ljungby
hed. c
Kavalleriet b): Ulgöres af 1 brigad Gendarmer och 2:ne
brigader Dragoner (linie-kaval leri). Gendarm-brigaden utgöres af
2:ne bataljoner och hvarje bataljon af 2 squaclroner. Hvarje Dragonlnigad
utgöres af 4 bataljoner oell hvarje bataljon af 4 squadroner.
Truppen vid Gendarm-brigaden är värfvad; vid Dragon-brigaderne
ar den indelt.
Gendarm-brigaden b): Består af 400 beridna nummer. Hufvudstation:
Stockholm, och ombylliga detachementer uti de städer
och orter, der så nödigt pröfvas.
Dragon-brigaderne är o:
l:o) Norra kavalleri brigaden: Består af 1,600 beridna rusthålls-nummer,
förlagde inom Upsala, Stockholms, Mariestads,
Westerås, Nyköpings och Örebro län v). Hufvudslation: Örebro.
Mötesplats: Sanna hed.
2:o) Södra kavalleri-brigaden: Består af 1,600 beridna rusthålls-nummer,
förlagde inom Malmö och Christianstads län c).
Ilufvudstalion: Malmö. Mötesplats: Ljungby hed.
Artilleriet d): Utgöres af artilleriets allmänna stab samt
3:ne brigader. Truppen är värfvad.
Artilleriets allmänna stab e) utgöres:
l:o) Af det antal officerare, utöfver hvad som linnes viii hrigaderne,
hvilket är nödvändigt, dels för att användas till Art.-  befälhafvare å fästningarne och till öfrige vid Artilleriet förekommande
förrättningar, dels för att vid inträffande krig komplettera
befälet vid Fot-artilleriet;
2:o) af hela den, för såväl underhållandet, som ock lill vissa delar
för förfärdigandet af vapnets materiel, nödige personal af handtverkare
och arbetsmanskap, med dertill hörande militärbefäl
och civil personal, eller af Artilleriets Tyg- och Fyrverksstater.
Allmänna stabens och Fyrverks-statens hufvudstation är Stockholm.
Tygstaternes hufvudstationer äro: Stockholm, Götheborg
och Christianstad.
Artillcribrigadernef') utgöras hvardera af 3:ne divisioner
Fält-artilleri och 1 division Belägrings- och Fästnings-arlilleri. Hvarje
а) Se Tal). 11. (Litt. A. B. C.).
б) Se Tab. 7, 13.
c) Se Tal). 7, 11. (Litt. A. B. C.).
d) Se Tab. 8, 9, 13.
e) Se Tab. 8.
/) Se Tali. 9.
72
Den 7 December.
division Fält-artilleri utgöres af 2:ne åkande och 2:ne fotbatterier af
Hvarje division belägrings- och fästnings-artilleri utgöres af 2:ne
kompanier. Hvarje fält-batteri utgöres af 4 kanoner.
Fält-batterierna utgöras af följande antal och slag, samt be
nämnas
med hänseende till 2?:g-talen å sina kanoner, nemi.:
6tt:ge åkande kanon-batterier .... 9 st.
Wittge dm d:o .... 3 „
12S’:ge åkande granat-kanon-batterier 3 ,,
24fT:ge d:o d:o 3 „
ö/trge fot-batterier 12 ,,
128.:ge d:o
6 „
Summa batterier 36 med tillhopa
144 kanoner.
Inom hvarje brigad äro divisionerne sammansatte pä följande
sätt:
Ira Divisionen består af {^ne “e »f;** batle,ier’
I2:ne 6«:ge fot-batterier.
11 åkande 6f7:gt batteri,
1 d:o 12tf :gt granat-kanon-batteri,
2:ne 6/7:ge fot-batterier.
11 åkande 127:gt batteri,
3:e D:o består af /1 d:o 24a :gt granat-kanon-batteri,
)2:ne 12«:gc fot-batterier.
4:o D:o består af 2ne kompanier belägrings- och fästnings
artilleri.
Artilleri-brigader lie liro:
l:o) Svea Artilleri brigaden: Består af 553 nummer (konstaplar,
vice konstaplar, artillerister, divisions- och batteri-trumpetare
samt batteri-handlverkare med 144 ständige och 104 rusthållshäsfar).
Hufvudstation: Slockholm Mötesplats: Ladugårdsgärdet.
2:o) Götha Artilleri-brigaden: Beslår af 553 nummer (konstaplar
etc. med 144 ständige och 104 rusthålls-höstar). Hufvndstation:
Götheborg: Mötesplats: Dösebacke.
3:o) Wendes Artilleri-brigaden: Består af 553 nummer (konstaplar
etc. med 144 ständige och 104 rusthälls-hästar). Hufvudstalion:
Christianstad. Mötesplats: Näsby fält.
Ingeniörerna b): Utgöra 1 brigad, fördelad i allmänna staben
och Ingeniör-kompaniet (Sappörer, minörer och pontonierer).
Ingenxör-kompaniet består af 118 nummer. Truppen är värfvad.
Allmänna stabens hufvudstation är Stockholm ; Ingeniör-kompaniets:
Carlsborgs fästning.
a) Fot-artilleriet tillhör egentligen krigsreserven, från hvilken det erhåller
service och anspann; men som dess materiel alltid skall vara
fulltalig och dess 'kanonbefälhafvare och kuskar tillhöra den slåen
den bären, så uptages det ibland denna, oaktadt det under fredstid
icke är mobilt.
b) Se Tab. 10, 13.
Den 7 December.
7‘5
Art. 2. lirifjsreservett, flens saninumsiittning
och fortletninif a ).
Krigs-reserven utgöres:
l:o) af samtlige klasser af elen elei af allmänna beväringsmanskapet,
som lill lancltförsvaret är anslagen a);
2:o) af ele ruslhållshästar, hvilka icke till elen stående hären äro
anslagne a );
3:o) af de trosshästar, hvilka extra rotehållare äro skyldige alt vid
inbrytande krig anskaffa och aflemna a),
Under fredstid äro samtliga klasser af allmänna beväringsmanskapet
befriade från allt upbåd till såväl exercis, som annan
tjenstgöring, men äga skyldighet alt årligen deltaga i socknens
skjutöfningar b). Första bevärings-klassen blifver dock fortfarande
som hittills inmönstrad, och dervid införd uti för ändamålet uprättade
milor samt fördelad i fastställd proportion på stående luirens
inom lånet förlagde olika vapen, med tillkännagifvande för hvar
och en särskildt, hvilket vapen, brigad, bataljon, kompani (squadron,
batteri), han vid upbåd lill tjenstgöring kommer att tillhöra,
eller om han endast tillhör den disponibla kategorien.
Under fredstid äro såvål krigs-reservens rusthållare, som extra
rotehållare befriade från hästhållnings-skyldighet; de förre emot öfverenskommen
och stadgad vakans-afgift: de sednare utan all
slags afgift.
/ och för krig inträder först allmänna beväringsmanskapets
tjenstgöringsskyldighet, men då lika för alla 5 klasserna, och hvilka
böra utgå i den ordning och lill det antal, Konungen inom hvarje
län nödigt pröfvar. Så länge upbåd till tjenstgöring fortgår, åtnjuter
bevärinsmanskapet enahanda förmåner till aflöning, underhåll
och beklädnad, som den stående hären.
I och för krig åligger äfven krigs-reservens rusthållare och
extra rotehållare att vid anfordran anskaffa och aflemna, de förre
en godkänd tjenstehäst, de sednare en dylik trosshäst.
Under krig är så stor del af krigs-reservens manskap och
rusthåll s-hästar afsedd, att iuförlifvas med den stående hären, som
erfordras c):
vid Infanteriet, för utgörandet af 2:dra ledet c)\
vid Kavalleriets dragoner, för utgörandet af de s. k. tvåorna,
eller afmarchernas mittelmän c);
vid Artilleriet, för utgörandet af en fullständig service och anspann
till fot-batterierne samt kuskar och anspann till samtlige batteriernas
parke;)
vid Ingeniör-kompaniet, för upbringandet af nummerären lill dess
tredubbla antal c).
Återstoden, såväl beväringsmanskap, som rusthålls-hästar, qvar
-
a) Se Tab. 12, 13.
b) Se Art.
c) Se Tab. 12.
74 Den 7 December.
/
står så länge kriget pågår såsom för landt försvaret disponibla; allt
pä sätt Konungen för godt finnér a).
De af extra rotehållare anskaffade hästar användas och fördelas
efter behofvet till allmänna trossens m. m. fortskaffande, och hvartill
nödige kuskar af allmänna beväringsmanskapet uttagas a).
Allmänna beväringsmanskapets samtlige 5 klasser uptagas förslagsvis
till 104,250 man; sjöbeväringsmanskapet häruti inberäknade
Ari.
3. Bjanelt stormen, eless samman stillning
tueli fortSeining a).
Skyldighet att i landtstormen ingå, vidtager för hvarje vapenför
man samtidigt med utgången ur 5:te bevärihgsklåssen.
Skyldighet alt i landtstormen qvarstå fortgår till upnådda 50
lefnadsår. Landtstormen delas i 2:ne upbåd.
Till 1 :sta upbådet räknas hvar och en ifrån inträdet i landtstormen
lill upnådda 40 lefnadsår; lill delta upbåd ingår äfven den
disponibla, men icke till activ tjenstgöring upbådade delen af krigsreserven.
Till 2:dra upbådet räknas hvar och en ifrån 40 lill upnådda
50 lefnadsår.
Först vid fiendtligt infall i riket vidtager landtstormens tjenstgörings-skyldighet,
men inskränker sig äfven då, för l:o upbådet
till försvaret af tillhörande län, till hvars gräns nämnde upbåd kan
beordras; för 2:o upbådet till häradets försvar, lill hvars gräns detta
upbåd likaledes kan beordras.
Då landtstormen upbädas till tjenstgöring, bildar hvarje sockens
upbåd hvar sitt kompani.
Kompani-befälet äga kompanierne sielfva att utse hvaremot
befälhafvare, inom länet, för hvardera af landtstormens olika upbåd,
förordnas af K. M. Från såväl det ena som andra förtroendet
äger ingen afsägelse rum.
Under all tjenstgöring är hvar och en, landtstormen tillhörande,
person, skyldig att sjelf förse sig med vapen och alla öfriga
förnödenheter, utan att derföre af kronan äga anspråk på någon
slags ersättning.
Skulle, i händelse af tillgång, vapen till landtstormen blifva
utdeldle, skola de efter slutad tjenstgöring återlemnas.
Skulle under fredstid bela eller någon del af landtstormen vilja
organisera sig, välja befäl, och på egen bekostnad sockenvis verkställa
öfningar, vare detta medgifvet.
Landtstormen beräknas förslagsvis utgöra följande antal, nemi.:
l:sta upbådet  271,050.
2:dra upbådet  208,500.
Summa landtstormens båda upbåd 479,550 man.
Ari. 4. BSeftrgleringen och tlermetl gemens
Sitt i» e gamle förhållamlen.
Stående Hären.
Stående härens manskap utgöres dels af stridande dels af
icke stridande (se Tab. 13).
a) Se Tal). 13.
Den 7 December.
75
Så väl de stridande som icke stridande rekryteras uteslutande
med frivillige.
För att kunna antagas som stridande fordras: alt vara emellan
18 och 30 år; ega god frejd och hafva begått H. II. Nattvard;
vara utan lyten, fel och bräckligheter, samt ej under 5 fot och 5
turn lång.
För inträde i härens icke stridande del gälla, oberäknad!
längden, å hvilken icke göres något afseende, enahanda vilkor, sorn
för inträdet i den stridande delen äro anförda; för att blifva antagen
som handtverkare fordras dessutom, att ega erforderlig kännedom
i det yrke som ifrågakommer.
Vid värfvad trupps stridande del anskaffas och antages rekryterne
af kompani-chefen. Vid indelt trupps stridande del anskaffas
rekryterne af rust- och rotehållaren och antages af kompanichefen.
Vid så väl värfvad som indelt trupps icke stridande
del anskaffas och antagas rekryterne af delalj-befälhafvarne. För
fullständig antagning erfordras dessutom Brigad-chefens approbation,
med derå följande stadfästelse af General-inspektören.
Tjenstetiden, hvarunder, med undantag för s. k. Volontären,
ingen antagning får ske, utgöres af ö år för både stridande och
icke stridande vid värfvad trupp samt för icke stridande vid indelt;
efter förloppet af fören:de 6 är eger frivillig förnyelse af tjenstetiden
rum, dock ej på mindre lid un 3:ne år för hvarje gång.
Vid den stridande delen af indelt trupp är tjenstetiden obestämd
och fortfar så länge manskapet anses tjenslbarl.
All förnyelse af bestämd tjenstetid åtföljes af förhöjd aflöning.
Vid hvarje kompani (squadron, batteri) tillsättes 2:ne nummer
med Folontärer, hvilka vid inträdet äro att anse som soldater.
För att kunna antagas som Volontär erfordras: att vara emellan
15 och 21 år; ega de kunskaper som erfordras för att vinna
inträde vid Kadett-skolan, samt, oberäknadi längden, pä hvilken
icke göres något afseende, upfylla de för inträde i härens stridande
del föreskrifne vilkor.
Volonlärer antagas af Brigad-chefen på kompani-chefens förutgående
anmälan.
För bestämmandet af de nummer vid indelt trupp, hvilka till
sä väl Volontärer som icke-stridande skola anslås, erfordras rpsteller
rotehållarnes samtycke.
Afsked erhålles: I fredstid: vid värfvad trupp, efter fullgjord
tjenstetid; vid indelt trupp, då, efter längre eller kortare
lid, tjenslbarheten uphör eller numret ersättes med antaglig karl
och rust- och rotehållarne dertill samtycka; i krigstid: efter krigets
slut.
Den, som begått stöld eller blifvit till vanärande brott förvunnen,
är betagen det. ärofulla kallet, att som soldat qvarstå i stående
härens leder, utan skall han till kronoarbetskorpsen förflyttas
för att derstädes fullgöra sin frivilligt ingångna tjenstetid.
70
Den 7 December.
Krigs-Reserven a).
Skyldigheten alt till likets försvar som beväringssoldat ingå i
Krigs-reservens leder, vidtager för hvarje Svensk man vid fyllda
20 äro oell fortfar lill fyllda 25 år, eller i 5 år.
Aldern beräknas för hvar och en ifrån slutet af det år han
är född.
Befrielse från skyldigheten att, inom klass-åldrarne, sorn bcväiings-soldat
ingå i krigs-reserven, eger rum för följande:
l:o De, som genom lyten eller sjuklighet äro lill krigstjenst
oförmögna;
2:o De, som äro under 5 fot och 5 tum;
3:o A.(Ista brödren bland fader- och moderlösa;
4:o Ende eller äldste sonen eller svärsonen, eller, om sådan ej
finnes äldste son, eller dotter- sonen af enka eller fader, sorn
är blind eller som ingått i sitt 70:de år. Skulle uti de fall,
som i 3:dje och 4:de punkterne anföras, den, hvilken är befriad
från beväringspligtens fullgörande, vara blind eller genom
kroppslyten oförmögen att sig sjelf vårda, njuter brödren
näst efter honom befrielse i dess ställe.
5:o Den, sorn har en broder näst före honom i ålder, hvilken
antingen i och för beväringspligtens fullgörande befinner sig i
Krigs-reservens leder, eller aflidit i tjensten, eller blifvit afskedad
för blessyrer och andra kroppskador, erhållna under
sin tjensteutöfning;
6:o Den, hvilken som frivillig ingått vid den stående hären;
7:o Kronans, städers och af K. M. erkände allmänna inrättningars
ordinarie embets- och tjenstemän;
8:o De, som hafva inträdt i utöfning af presterligt embete eller
folkskollärare-befattning;
9:0 De, som hafva med approbation undergått medico-lilosofiekandidat-examen,
samt fortfarande egna sig åt läkare-yrket;
10:o De för krut-, svafvel- eller gevärstillverkningen nödige arbetare.
Befrielse enligt 7, 8, 9 och 10 punkterne gäller, inom de
olika klass-åldrarne, endast såvida personerne i de upgifne
befattningarne fortfara;
ll:o De, som hafva antagit tjenst å koopvaerdi-fartyg, äro, under
den lid verklig sjötjenst eger rum, befriade från beväringspligtens
fullgörande, men tillhöra, då delta ej är fallet, flottans
beväringsmanskap.
För bevärings-pligtens fullgörande gälla följande föreskrifter:
l:o I April månad verkställes ärligen, på redan anbefaldt sätt, inskrifnings-
och approbalions-mönstringar med alla de ynglingar,
som äro pligtige, att under året ingå uti krigs-reserven.
2:o Vid dessa mönstringar, som verkställas af Landshut i länet eller
dess ombud, biträdd af provincial-läkaren, äro närvande
chefen eller cheferne för den eller de brigader, hvilka manskapet,
i händelse af upbåd, skola tillhöra, samt Bligad-adj il
-
ai De för Krigs-reservens sammansättning här nedan intagne stadganden
äro gällande för så väl landt- som sjöbeväringen.
Den 7 December.
77
tanterne och befålhafvarne för de inora distriktet förlagde kompanier
;
3:o Af de vid mönstringen approberade ynglingar uttagas, i dé distrikter,
inom hvilka Liniekavalleri är förlagdt, först sä.stort
antal, som utgör nämnde vapens andel, och hvarvid synnerligt
afseende hör fästas vid dem, som redan kunna rida och äro
bekante med hästens skötsel.
Aro Linieinfanteri och Ingeniörtrupper inom samma distrikt
förlagde, så förhålles först för Artilleriet och derefter för Ingeniörtrupperne
på enahanda sätt.
Sedan förenämnde Irenne vapen fått sitt behof upfyldl, eller
ock genast, i ett sådant distrikt, inom hvilket endast infanteri
är förlagdt, uttages nämnde vapens andel, hvarefter alla öfriga
komma att tillhöra Krigs-reservens disponibla del.
4:o Uttagningen för kavalleri-, artilleri-och ingeniörvapnen verkställes
af dessa vapnen tillhörige militär-myndigheter.
5:0 Sedan, på sätt i 3:dje punkten här ofvan är anfördt, de bevärings-skyldiges
fördelning på de olika vapnen försiggått, bestämmes
bataljonen och kompaniet, som den beväringsskyldige
vid upbåd skall tillhöra, och hvarvid, så vidt möjligt är, afseende
fästes derå, att hvar och en kommer att tillhöra det kompani,
inom hvars förläggning han är bosatt. Härefter uprättas
nödigt antal inskrifnings- och fördelningsrullor, af hvilka civiloch
militär-myndighelerne erhålla hvar sitt exemplar och ett tredje,
uprättadt öfver alla dem, som tillhöra samma socken, tillställes
presterskapet, för att tjena till rättelse vid prestbetygens
utskrifning o. s. v.
Då Krigs-reserven till tjenstgöring upbådas, är byte emellan
disponible och disponerade beväringsynglingar tillåtet; deremot är
all legning förbjuden, som har till ändamål fullständig befrielse från
beväringsskyldighetens fullgörande.
■Irf. 5. BBeforttrini/stHgiime.
Allt inträde i stående härens stridande del sker som soldat
nied undantag för utexaminerade kadetter, hvilka ega att direkte
ingå som officerare.
Endast i mån af ledighet, som åtföljes af verklig lön, får befordran
ega rum, således inga öfvertaliga finnas, hvarken i en el
ler
annan grad, med undantag i kaptensgraden för Generalstabsofficerare,
i underlöjtnants-graden för utexaminerade kadetter samt
i underbefälsgraderne för volontären
All gradbenämning sker efter på stat innehafvande befattning.
Alla fullmakter på erhållne beställningar äro befriade frän
charta sigillata och all slags afgift för den befordrade.
För att befordras till vice-korporal erfordras, att hafva bivistat
ett års sommaröfningar, samt att hafva tagit korporals-examen
och i öfrigt ega de för en korporal erforderlige egenskaper.
Befordringen tillgår sålunda: att för hvarje vice-korporals vakans
uprättar kompanichefen vid det kompani ledigheten inträffat,
ett förslag uptagande 3:ne soldater inom kompaniet, hvilket för
-
78
Den 7 December.
slag ingår lill Brigadchefen, sorn af de föresi agne utnämner den han
anser skickligast. Nedflyttning frän vice-korporal och vederlikar lill
soldat kan af Brigad-chefen anbefallas, på kompani-chefens förutgående
motiverade anmälan.
För att befordras till korporal erfordras att vara vice-korporal,
hafva bivista! 2:ne års sommaröfningar och ega de för en korporal
erforderlige egenskaper.
Befordringen tillgår sålunda: att för hvarje korporals-vakans
uprältar kompani-chefen, vid det kompani ledigheten inträffat, ett
förslag, uptagande 3:ne vice-korporaler inom bataljonen, hvilket
förslag, försedt med vederbör:de kompanichefs yttrande, ingår till
Brigad-chefen, som af de föreslagne utnämner den han anser skickligast.
Vid indelt trupp skall, inom hvarje korporalskap, utses en
ständig rote, till hvilken den som till korporal blifver befordrad,
skall öfvetflyttas a).
För alt befordras till under-officer (fanjunkare) erfordras, att
vara korporal och i denna egenskap hafva tjenstgjort minst ^ år,
samt hafva tagit underofficers-examen och i öfrigt ega de för en.
underofficer erforderlige egenskaper.
Befordran tillgår på samma sätt, som för korporaler, men med
den skillnad, att å förslaget upföres 3:ne korporaler inom brigaden.
Vid indelt trupp åligger hvar och en till korporal och underofficer
befordrad alt, om rust- och rotehållarne så fordra, återgälda
legani); deremot eger den, som lill korporal blifver befordrad, att
ånyo bekomma lega af den ständige korporal-rotens rust- eller rotehållare.
Rote, som i följd af befordran, blifver vakant, åligger
vanlig rekryleringsskyldighet.
Volöntärerne, afsedde att utgöra en rekryterings-cadre för befälet,
befordras efter uppfyllandet af dc vilkor, som för olika befordran
ofvan finnes föreskrifvet, lill vice-korporaler, horporaler och
underofficerare utöfver stat, med bibehållande af volontär-lönen, samt
tjenstgöra uti nämnde befattningar under de årliga sommaröfningarne.
Volontär, som blifvit befordrad, eger, då ledighet vid brigaden
inträffar, inom den grad han innehar, att, på derom gjord begäran,
blifva föreslagen till ordinarie befattning. Deremot kan Volontär,
som visar sig sakna de för befordran nödige egenskaper, af
Brigad-chefen afskedas på kompani-chefens förutgående motiverade
oj Den utsträckning af korpornl-kandidaturen, som bär ofvan blifvit
gjord, är af bogsta noden, så framt det skall blifva möjligt att, som
sig bör, tillsätta de maktpåliggande korporalsbefattningarne samt
komma i tillfälle att rättvist bemärka dugligheten. Hvad åter de
ständige korporals-rotarne angår, så äro de lika nödvändiga, dels oni
hvad antydt blifvit skall kunna fullgöras, dels för alt tjenstgöringen
på roten skall med vederbörlig ordning och noggrannhet kunna
handhafva?.
t) Härigenom är ali anledn. till klander å l nst- och rotehållarnes sida
förebyggd, ty att vilja medgifva dem rättighet att kunna förhindra
den befordran, hvaraf roleknekten gjort sig förtjent, vore detsamma,
sorn att medgifva dem .samma rättighet öfver honom, som de ega
öfver sina dragare. i
Den 7 December.
79
anmälan. Volonlärer erhålla äfven afsked, då de sådant sjelfve
åstunda.
Andre Bataljons-adjutants- och våbels-beställningarne tillsättas
endast genom transport inom brigaden, från innehafvande kompaniadjutants
befattning.
Underofficers- och korporals vederlikar af stående härens ickestridande
del antagas antingen direkte till dessa befattningar, eller
ock befordras de härtill.
Dylik antagning eller befordran inom brigaderne sker alltid af
Brigad-chefen, på anmälan af vederbönde befälhafvare: vid artilleriets
allmänna stab sker antagningen eller befordran till underofficer
och vederlikar af General-fälttygmästaren, samt lill konstapel,
vice konstapel och artillerist samt vederlikar af Tygmästaren
vid station.
För att befordras lill underlöjtnant vid infanteriet, kavalleriet,
artilleriet och ingeniör-brigaden erfordras: antingen att vara utexami
nered kadett och hafva uppnått 18 års ålder, eller att vara underofficer
och hafva tjenstgjort under 3:ne års sommaröfningar, samt
tagit fastställd officersexamen.
Utaf all befordran från underlöjtnant t. o. m. kapten vid fören:de
vapen sker -Jrdelar i tur och Jolel utom tur; dessutom
utgör det, vid artilleriet och ingeniör-brigaden, ett vilkor för befordran
till löjtnant alt hafva med approbation undergått den för
dylik befordran fastställde examen.
Alla befordringar till och med kapten ske: vid infanteriet, kavalleriet
och ingeniör-brigaden, inom hvarje brigad för sig; vid artilleriet,
inom hela vapnet.
För att kunna befordras utom tur erfordras: 2 års effektiv
tjenst i graden; stadgadt upförande; utmärkande praktisk och theoretisk
militär-bildniug, användbarhet samt ådagalagdt nit i fjellsten.
Med ledning häraf uprättas årligen af hvarje Brigad-chef
(vid artilleriets allmänna stab och ingeniör-brigaden, af chefen för
stabs-expeditionen) en befodringstablå, nptagande af hvarje grad ett
sä stort antal personer, som möjligen under året kunna ifrågakomma
att befordras utom tur. Denna tablå underställes derefter, vid
först blifvande inspektions-förrätlning, General-inspektören, som skall
försäkra sig om att alla å tablåen uptagne personer upfylla de för
befordran utom tur föreskrifne fordringar, hvarefter en afskrift af
lamma tablå insändes till chefen för Landtförsvars-Depart:tet.
Med ledning af nämnde tablåer, ega Brigad-cheferne vid infanteriet
och ingeniör-brigaden, samt General-fälttygmästaren vid
artilleriet, hvarje gång befordran utom tur inträffar, att hos K. M.
föreslå den, hvilken de anse mäst förtjent.
Skulle, när ordningen till befordran utom tur inträffar, den
som är äldst i graden befinna sig å befordrings-tablån, och förtjena
itt i främsta rummet blifva befordrad, anses han icke destomindre
>efordrad utom tur hvarföre nästa befordran kommer att ske i tur.
Officer, som en gång å tablån för befordringar utom tur är
lpförd och af General-inspektören pröfvad derstädes böra qvarstå,
80
Den 7 December.
kan från tablån icke utgå, ulan på grund af förutgående motiverad
anmälan till chefen för Laudtförsvar-depart:tet.
För inträde och befordran vid Generalstaben gäller följande:
För att vinna inträde i General-staben erfordras, att innehafva
subaltern-officersgrad vid något af infanteri-, kavallerieller
artilleri-vapnen samt att i denna egenskap hafva med
utmärkelse tjenstgjort minst 2:ne år och att med approbation
hafva undergått den, för inträde i General-staben, fastställda
examen.
Efter upfyllandet af förer.:de vilkor, erfordras, så framt ledighet
eger rum, anställelse som elev i General-stabens med
denna beställning åtföljande lön och med bibehållande af förut
innehafvande gradbenämning. Tur som elev i General-staben
räknas, utan afseende ä innehafvande grad, ifrån examens dato.
Bland flere sökande till elevsbeställning, gifver högsta examensbetyget
företrädet;
För befordran inom General-staben erfordras att, vid de vapen
(infanteri-, kavalleri- och artilleri), som eleven vid dess
inträde i General-staben ej tillhört, hafva tjenstgjort vid hvardera
2 år samt 1 år med approbation vid General-stabens topografiska
afdelning och | år antingen i Departrs-chefens eller
General-stabens expedition;
Efter fullgörandet af hvad föregtde omförmäler, erhålles befordran
till kapten i General-staben med tur och befordringsrätt,
dock med bibehållande af innehafvande elevs-lön, i händelse
någon kaptens-lön ej är ledig. Skulle flere på en gång blifva
kompetente till kaptens befordran, bestämmes turen dem emellan
efter deras tur som Generalstabs-elever.
All befordran till Major sker utom tur ibland vapnets samtlige
kaptener; dock bör hvar 6:le majors-vakans inom hela linieinfanteriet
ersättas med en kapten af General-staben och hvar 12 :te
med en kapten af artilleriet.
Ali utnämning af officerare och deras vederlikar sker af K.
M. Från och med underlöjtnant till och med major på Brigad
chefens
förslag; till högre grader och embeten på förslag af chefen
för Landtförsvars-depart :tet.
För att kunna befordras till hvilken annan befattning, tjensteller
embete som helst, än det som på Stat innehafves, erfordras
all (itl eget samtycke.
Alla inom de olika officers-graderne varande serskilda befattningar
utgöra ingen befordran, utan endast ett förordnande, hvilket
af Depart:s-chefen i kommandoväg utfärdas; vid Generals-staben,
på chefens för General-staben; vid Infanteri- och Kavalleri-brigaderne,
på Brigad-chefernes; vid Artilleriet, på General-fälttygmästarens
samt vid Ingeniör-brigaden, på Brigad-chefens förslag. För att
till Liquidations- eller Förråds-officer kunna förordnas, fordras dock
alltid eget medgifvande.
Rättighet att på derom gjord anhållan erhålla afsked, är hvarje
officer och underofficer tillerkändt.
Med
Den 7 December.
81
Med undantag af Brigad-chefer och Generalspersoner, hvilka
alla innehafva förtroende embeten, kan ingen, som erhållit fullmakt,
utan laga dom mista sin inneliafvande befattning och dermed förenade
förmåner samt rättigheter.
Ari. O. Athiinnnn Utredningen neli Trossen. a).
Allt hvad som tillhör allmänna utredningen och trossen anskaffas
bekostas och ersättes af Kronan, der så ske kan, efter be
stämd
brukningstid.
Uti allmänna trossen och utredningen inbegripas :
a) För alla v a p en:
l:o Kaserner, förråds-, verkstads- och sjukhus,
2:o Kasern- och sjukhus-persedlar,
3:o Sjuk- och medicinal-persedlar,
4:o Kok- ock köks-persedlar
5:o Ved och lysning,
6:o Trophéer och kommunionsaker,
7:o Musikaliska instrumenler,
8:o Krigs-reservens reservuplag för fullständig beväpning, beklädnad
och utredning.
9:o Fältlags- och läger-tross,
10:o Sjuk- och medicinal-tross,
ll:o Allmänna forlskaffningstrossen med tillhörande utredning,
12:o Trosshästar med tillhörande stallpersedlar, till det antal som
a) Till allmänna utredningen och trossen är ibland landtförsvarets ordinarie
utgifter uptagen en summa af 200,000 r:dr (se Tab. 32).
Härmed är afsedt att bestridas de utgifter, som tillhöra utredningens
och trossens underhåll samt kompletterande i mån af förbrukning.
Kostnaderne åter för dess tillökning i antal, utöfver hvad som redan
finnes, tillhöra de tillfälliga utgifterna och äro ibland dem
uptagne med tillsammans 90,000 r:dr årligen. Att de upförde 200,000
rtdrne äro för det omnämnde ändamålet rundligen tilltagne, synes
bäst af följande. Närvar. Riksstat uptager för KrigsKolbii-Depart:-  ter 660,660 r:dr 32 sk., eller lill Art.-afd. 190,000 r:dr, till Fortif.
afdl 50,000 r:dr och till Utredn.-afd. 426,666 r:dr 32 sk. Utaf de
utgifter, som nied dessa anslag bestridas, försvinna nedanstående, såsom
uti detta Förslag dels bortgående, dels på andra slaten specifikt
uptagne, nemligen bland Art-al'd:s utgifter: Art.-läroverket
15,333 r:dr 16 sk., Kruttillverkningen 50,000 r:dr; Gevärspersedlars
underhåll 25,000 r:dr, Rese och traklamentskostnader 7,500 r:dr,
samt Transportkostnader 8,000 r:dr eller tillsammans 105,333 r:dr
16 sk ; bland Utr.-afd:s utgifter: Värfvade arméens beklädnad 317,000
r:dr, Beklädnadshjelp för Underofficerare 9,000 r:dr, Beväringsmanskapets
45,000 r:dr, Transportkostnader 6,000 r:dr samt öfverskridande
utgifter å rese- och traktaments-anslaget 12,000 r:dr, eller
tillsammans 389,000 r:dr; således, tillhopalagdt nied förminskningen
å Art.-afd:s utgifter 494,333 r:dr 16 sk. Minskar man det närvar,
anslaget med denna summa, så återstår endast 172,333 r:dr 16 sk ;
nu uptager likväl förslaget 200,000 r:dr, således ett öfverskott af
27,666 r:dr 32 sk., afsedt bland annat, att bestrida de årliga sjukvårdskostnaderne
i garnizon och läger.
1 H. 6
82
Den 7 December.
erfordras utöfver hvad extra rotehållare vid inbrytande krig
äro förpligtade att aflemna.
13:o Exercis- och skarp-ammunition.
b.) För Kavalleriet och Artilleriet (illkommer:
Stallar med tillhörande inventarier och lysning.
- c). För Artilleriet tillkommer:
Vapnets materiel med tillhörande utredning.
Anspanns-persedlar (ridpersedlarne äro upförde å truppens underhålls-kostnad).
d.) För Ingeniör-trupperne tillkommer:
l:o Ponton-equipager med hvad desamma tillhöra.
2:o För Fortifikations-arbeten nödige materialier och verktyg.
Art. 7. Affiittitigett a).
All aflöning från Statsverket utgår i penningar, till lika belopp
med aflönings-staterne. Det indelta manskapet qvarblifver vid
det aflöniugs-sätt och de löneförmåner, som de indelningsverket rörande
o föreningar och knekte k o n t r n k te r innehålla.
A aflöningen ega icke några andra afdrag rum, än dem delegarne
af Arméens-pensionskassa frivilligt åtagit eller åtaga sig att
till förmån för nämnde kassa erlägga b).
Aflöningen sönderfaller i dels årlig lön dels daglig aflöning.
Den årliga lönen utbetalas månadtligen och utgår, utan afseende
på tjenstgöring, permission eller sjukdom, till oförminskadt
belopp från och med månaden näst efter den, då utnämning eller
förordnande eger rum, till och med den månad, hvaruti afsked erhålles
eller förordnande uphör:
Den dagliga aflöningen utgöres af: l:o tjenstgöringspenningar,
hvilka utgå i enlighet med aflöningsstaterne c) (se Tab. 14
och 26) under all verklig tjenstgöring, häruti äfven inberäknadt
tjenstgörande majors- och kompani-befälet på roten; 2:o skjulsoch
traktaments-ersättning under updrag och förrättningar utan
trupp utom brigadens stånd, 3:o aflönings-tillökning under marcher
och kommenderingar med trupp utom b.igadens stånd; 4:o
aflönings-tillökning för viirfvadt manskap, i följd af utöfver 6
år förlängd tjenstetid.
a) Se Tab 14.
b) De blott en förökad redogörelse föranledande inkomster, som statsvarket
tillgodonjuter genom bevillning å lönernes och fullmakternes
beläggande med stämpladt papper, äro Statsverket ersatte genom afdrag
från landtförsvarets närvar, tillgångar (se Tab. 30).
c) Generalers och öfverstars löneinkomster hafva ansetts i vanliga fall
icke böra bero af tjenstgöringen, utan nämnde personer istället betraktas
såsom ständigt tjenstgörande. De hafva således i aflöningsstaten
icke blifvit upförde för några serskildta tjenstgörings-penningar,
utan hafva dessa i stället ingått uti och blifvit förvandlade til
natur af årlig lön.
Den 7 December.
83
Af dea dagliga atlöningen utbetalas: tjänstgörings penn ingar
månadtligen för antalet verkliga tjenstgöringsdagar: Skjuts- och
traklamentsersättningar, antingen i förskott eller efter förrättningens
slut; Aflönings-tilliihiingen under marcher och komtnenderingar,
månadtligen för det antal dagar, som marcher eller
kommenderingar fortfarit; samt ajlönings-tillökningen i följd af
förlängd tjenstetid, månadtligen så länge soldaten qvarstår i tjenst,
utan afseende på de olika förhållanden, hvaruti han sig befinner.
Art. 8. Proviant erie* gett a).
Proviant in natura eller densamma motsvarande portions-värde
utgår för manskap och vederlikar under alla sädane förhållanden,
hvilka äro att anse som activ tjenstgöring.
All proviant bekostas af Kronan efter ett faststäldt portionspris
å 10 sk. b:ko, brödet inberäknadt; då likväl brödet öfverstiger
1 sk. 4 rst b:ko il, bekostas jemväl serskildt den blifvande bristen.
Uphandling af proviant, så väl å station som i läger, verkställes
genom biigadernes förvaltnings-direktioners försorg.
Kokning för så väl brigader som detacherade bataljoner verkställes,
sä ofta ske kan, vid matinrättning; i annat fall kompanivis.
I båda fallen bör provianten så fördelas, att den kommer att utgöra
3:ne måltider dagligen.
All proviant utdelning in natura sker efter fastställd stat; då
kokningen sker kompanivis bör denna utdelning helst ske dagligen.
Under marcher och tåg erhålles proviant i qvarteren emot betalning
enl. markegång. Öfverstiger markegången portionsvärdet,
ersättes bristen serskildt af kronan.
Proviant eller motsvarande portionsvärde tillfaller: för å sjukhus
befintlig sjuk, sjukhuset; för den som i militär-arrest undergår
vatten och bröd, antingen matinrättningen, om sådan finnes,
eller ock kompanimalhållningen.
Ert. 9. Angnar teringen b).
Rättighet till fri inqvartering eger hvar och en som tillhör
den stående hären och befinner sig i aktiv tjenstgöring. Då hinder
likväl möta för dess utgående in natura, erhålles derföre en,
lill sitt belopp för hvar och en bestämd, kontant ersättning.
Truppen och åtminstone en del af befälet böra alltid, der det
sig möjligen göra later, vara kasernerade.
De af befälet, hvilka såsom permitterade qvarblifva å station,
fortfara att tillgodonjuta inqvartering.
Art. IO. Jt/anstia gieis Gierss isning, heHlätlnnsl,
remtyg oeti sslreiSning c).
Stående Hären.
Manskapets beväpning, beklädnad, remtyg och utredning fördelas,
med hänseende till så väl persedlarnes bestämmelse som ock
a) Se Tab. 17—22.
b) Se Tab. 24 och 25.
c) Se Tab. 15.
6*
84
Den 7 December'
lill olikheten af deras bekostande, brukningstid och underhållande
för värfvadt manskap i 2:ne slag, nemi. Slöra och Mindre Munderingen.
Båda slagens monderings-persedlar anskaffas och bekostas af
kronan. För indelt manskap (de stridande oell nummerspelet), emot
att rust- och rotehållarne erlägga en årlig afgift till Statsverket: de
förre af 37 r:dr 32 sk. per rusthällsnummer, eller i medeltal samma
summa som anskaffning och underhåll af beväpning, beklädnad,
utredning, tross- och sadelmondering a) nu kosta rusthållarne b);
de sednare af 3 r:dr 17 sk. 7 rst., per nummer, eller samma afgift
de nu erlägga c).
För värfvadt manskap (häruti äfven inbegripet brigad- och bataljons-musikanter,
samt handtverkare vid indelte trupper), hvilket
är att anse såsom ständigt tjenstgörande, har persedlarnes brukningstid
blifvit beräknad i kalenderår utan afseende på de dagar,
då soldatens tjenstgöring genom tillfälliga orsaker, t. ex. permission,
sjukdom o. s. v. blifver afbruten. För indelt manskap äter,
hvilket under vanliga förhållanden endast en ringa del af äret är
tjenstgörande, har, med undanlag af beväpningen och hvad dertill
hörer, persedlarnes brukningstid blifvit beräknad med afseende på
de dagar af året, då soldaten är i vanlig tjenstgöring, således ej i
kalenderår utan efter 365 brukningsdagar på året. Som likväl tiden
förstörande inverkar på en del persedlar, oaktadt de äro Riga
i bruk och änskönt de förvaras med största möjliga omsorg, sä kan
deras sammanlagda brukningsdagar icke blifva lika många som förde
persedlar, hvilka ständigt begagnas och förbrukas inom en betydligt
mindre tidrymd än de förstnämnde.
Med ledning så väl af forén :de omständigheter, som af egna
erfarenhetsrön och meddelade uplysningar, har brukningstiden blifvit
så bestämd för de persedlar, hvilka tillhöra det indelta manskapets
stora och mindre monderingar, som tabellen 15 utvisar.
Hvad serskildt den del af stora monderingen angår, som innefattar
beväpningen med hvad dertill hörer, så utgöres den af sådane
persedlar, till hvilkas förbrukning tiden icke medverkar, då
nödig omsorg egnas deras underhåll, hvarföre någon skillnad ej eller
blifvit gjord i den bestämda brukningstiden för det indelta och
värfvade manskapet. Till förenkling af kostnadsberäkningarne bar
dock beväpningen med hvad dertill hörer, ehuru tillhörande och
upförd bland stora monderingen, serkildt blifvit uptagen till sitt
årliga kostnadsbelopp di).
Samma skiljaktighet emellan det indelta och värfvade manskapets
tjenstgöringsförhållanden, som föranleder olikhet i persedlarnes
brukningstid, föranleder äfven olikhet i deras underhållande
a) Emot erläggandet af den anförda afgiften äro rusthållarne äfven
befriade frän sadelmonderingens anskaffning och underhåll (se nästa
Art.)
t) Se Tab. 30 och 35.
c) Se Tab. 30 och 30.
d) Se Tab. 23 och 32.
Den 7 December. 85
och förhindrar att ordnandet häraf kan ské på samma förmånliga
sätt för det indelta mamskapet som för det värfvade.
Pä grund af förenämnde skiljaktigheter gäller för persedlarnes
underhåll följande:
För Indelt manskap:
Så väl stora som mindre monderingen utgöres af persedlar,
som hafva bestämd brukningstid, efter hvars förlopp de med nya
af kronan ersättas. Bristfälligheter, som å stora monderingen upsla
afhjelpas på kronans bekostnad, sä vidt ske kan af brigadernes egne
handtverkare. De persedlar, som genom soldatens förvållande förloras
eller förstöras, ersättas på dess bekostnad.
För Värfvadt manskap:
l:o Stora monderingen utgöres af persedlar, som hafva bestämd
brukningstid, efter hvars förlopp de med nya af kronan ersättas.
I öfrigt gälla för denna monderings underhållande samma
föreskrifter, som för underhållet af det indelta manskapets så
väl stora som mindre mondering.
2:o Mindre monderingen utgöres af persedlar, som vid soldatens
inträde i krigstjensten till honom en gång för alla utdelas,
men derefter af honom underhållas, ersättas och hållas fulltaliga,
dels med det penningebelopp, som till detta ändamål för
hvarje tjenstgöringsdag soldaten tillgodoberäknas (vid Belägringsoch
Fäslnings-art., Ingeniörtrupperne, Hautboister, Brigad- och
Bataljons-trnmslagare vid infanteriet, samt härens samtlige
handtverkare, sjukvaktare, fyrverkare och arbetsmanskap 2 sk.
per dag eller 15 r:dr 10 sk. årligen; vid kavalleriet, åkande
artilleriet och fot-artilleriets stam 2 sk. 6 rst. per dag eller
19 R:dr 6 rst, årligen), dels på bekostnad af den s. k.
monderingsfonden.
3:o Monderings-fonden (18 r:dr) tillägges soldaten vid dess inträde
i krigstjensten såsom dess tillhörighet, dock utan alt lian
densamma utbekommer, förr än han lemnar tjensten. Den
är afsedd, så väl till de ersättningar af stora monderingen,
som soldaten kan blifva ålagd, som ock till hjelp vid mindre
monderingens underhållande, då de för detta ändamål soldaten
anslagne medel vid något tillfälle äro otillräcklige.
4:o Vid hvarje qvartals slut eller ock oftare om soldaten genom
permission eller på annat sätt afbryter sin tjenstgöring, verkställes,
i den af hvar och en soldat egande monderings- och
liquidationsbok, upsummering af dess debet och credit; skulle
dervid vara fallet, att dess kredit, oberäknad! monderings-fonden,
som alltid bör vara eller först göras fulltalig, uptager ett
öfverskott och soldaten derjemte eger alla så väl stora som
mindre monderingens persedlar i fullt brukbart skick, så blifver
det varande öfverskottet till honom utbetaldt.
5:o Under soldatens vistelse på sjukhus, der serskild sjukhusbeklädnad
bestås, eller då han är permitterad, rymd eller hålles
i allmänt häkte, eger han icke att sig till godo beräkna det
för mindre monderingens underhållande honom anslagne belopp.
86
Den 7 December.
6:0 Skulle soldat med afsked eller döden afgå, under loppet af de
första 6 tjensteåren, tillfaller dess mindre mondering och monderingsfond
kronan; sker dylik afgång efter fullgjorda 6 tjensteår,
tillfaller så val mindre monderingen som monderingsfoliden
soldaten eller dess rätts-innehafvare.
Stora monderingen, antingen den är uttjent eller icke är alltid
kronans tillhörighet.
Som under fredstid i följd af permission eller annan afbruten
tjenstgöring en eller flera delar af stora monderingen (för så väl
indelt som värfvad trupp) kunna, efter den bestämda brukningsliderx,
befinnas i det skick, att de utan mehn fortfarande kunna begagnas,
så skola alla de persedlar, hvilka under året, i enlighet
med tariffen, böra med nya ersättas, dessförinnan af vederbör. General-inspektör
besigtigas, då, i händelse en eller flere persedlar äro
sådane, att de, antingen oförändrade eller som reparable, fortfarande
kunna begagnas, en förlängd brukningstid å dem bestämmes och
någon ersättning med nya således ej ega rum.
Oaktadt den besparing, som kan åstadkommas genom persedlars
förlängda brukningstid, utgår dock oförminskadt till hvarje brigad
det i tariffen för stora monderingen bestämda årliga anslag, och
skola de upkomne öfverskottsmedlen användas dels till underhåll
af så väl det indelta manskapets både stora och mindre monderingar
som till underhållet af det värffade manskapets stora mondering,
dels till anskaffande i reserv-uplag af sådane persedlar hvilka
i förråden minst äro försämring underkastade.
Hvarje persedel, tillhörande stora och mindre monderingarne,
skall vara stämplad så väl med karleus inskrifningsnummer, som
med året då persedeln utfallit.
Krigs -reserven.
För Krigs-reservens blifvande behof förfärdigas under fredstid
blott de monderings-persedlar, hvilka utan allt för betydlig försämring
kunna förvaras i förråden, såsom beväpningen med hvad
dertill hörer, remtyg och utredning samt fotbeklädnad. Dock bör
i uplaget för Krigs-reserven finnas alla de artiklar, som erfordras
för den delen af Krigs-reservens fullständiga beklädnad oell utrustning,
som är afsedd att införlifvas med den stående hären. Det
kläde äfvensom öfrige försämring lätt underkastade materialier, hvilka
i reserv-uplag skola finnas, böra icke länge i förrådena förvaras,
utan i mån af behof inom slående hären, företrädesvis användas
samt genast derefter med nytt ersättas.
Art. 11. ItetnottSerittfj och Satletnttmtlrrintf a).
De af befälet eller dess vederlikar, som böra vara beridne och
ej af kronan erhålla hästar in natura, skola sjelfve anskaffa och i
brukbart skick underhålla så väl hästar som sadelmonderingar, emot
del för hvar och en, till så väl det ena som andra ändamålet anslagna
belopp, hvilket till dem på samma gång sorn aflöningen ut
-
ål Se Tab. 16.
Den 7 December.
87
betalas. Härens nummerhästar (vid artilleriet äfven hästarne Knalla
officerare från och med underlöjtnant till och med kapten) äro
af 2:ne slag, nemi. ständige och rusthållshästar.
De ständige hästarne anskaffas, remonteras och underhållas af
kronan.
Rusthållshästarne anskaffas, remonteras och underhållas (de
sednare likväl endast då de ej äro i aktiv tjenstgöring) af rust
hällarne.
Uti underhållet inbegripes äfven skoningen.
Sadelmonderingen för så väl de ständige- som rusthållshästarne
anskaffas och underhållas af kronan efter enahanda grunder, som
stora monderingen o).
De rusthållsnummer, hvilka i krig skola lemna hästar till kavalleriet
och i så väl fred som krig till artilleriet, skola en gång
för alla härtill utses.
Befälets och ständige nummerhästar approberas af Brigad-chefen,
hvars åtgörande vidare underställes General-inspektörens pröfning.
Rusthållshästarne approberas å vanligt remonteringsmöte af
Landsh. och Brigad-chefen, hvilka hafva lika pröfningsrätt, biträdda
af brigad-veterinären. _
För approbation så väl af befäls- som ständige och rusthållsnummer-hästar
erfordras, att hästen: icke är under 4 och icke öfver
8 år gammal; icke är under 9 qvarter 3 tum och icke öfver
10 qvarter hög, oskodd bakom sadeln; är stark, felfri och utan
synliga åkommor. På färgen göres icke något afseende.
Befälets och dess vederlikars hästar, en gång approberade,
kunna icke säljas eller bortbytas innan en annan häst blifvit i stället
förevist och approberad.
Ang:de rusthållshästarnes vård, då de ej befinna sig i aktiv
tjenstgöring, gäller hvad redan i detta afseende är stadgadt.
Ali kassation af hästar sker vid Generalmönstring.
Mot skyldighet att alltid prestera hästar och sadelmonderingar
till bestämdt antal, utgår under alla förhållanden till oförminskadt
belopp de enl. stat, i förening med hästhållningsskyldigheten, hvar
och en af befäl och vederlikar, som skola vara beridne, tillerkände
inkomster.
Art. IS. geringen b).
Så väl befäls och vederlikars, som ständige nummerhästars furagering
och underhåll bekostas af kronan, efter ett årligt, till 120
å 121J r:dr bestämdt rationspris: detsamma gäller äfven för rusthållsnummerhästarne,
så snart de ingått i aktiv tjenstgöring.
Befäl och vederlikar af beridne trupper, hvilka sjelfve, besörja
sine hästars anskaffning och remontering, står det öppet, antingen
att sjelfve besörja furageringen, emot erhållande af bestämd
valuta för furag-rafionen, eller ock att uttaga sina rationel' in natura,
till samma pris som truppen. Befäl och vederlikar vid obe
-
a) Se föregående Art.
b) Se Ta b. 17—22.
88
Den 7 December.
ridna trupper ega åter alllid att, emot bestämd valuta för furagerationen,
sjelfve besörja sina hästars furagering.
Uti garnizon och läger besörjes furage-anskaffningen, äfvensom
allt, hvilket med hästarnes underhåll och vård har gemenskap,
genom brigadernes förvaltnings-direklioners försorg. Under
marcher lemnäs, då så nödigt pröfvas, erforderligt furage af inqvarteringsgifvaren
emot betalning enl. markegång.
.Irf. 13. ISritpttilerties Fihrvnitninfis-tMireHtiotifi-
Jemte flem tilthöemule fifiifi/tttnfen a).
Likasom den högre eller dirigerande och kontrollerande rnilitär-förvallningen
är updragen åt Landtförsvars-depart., är den lägre
eller verkställande militär-förvaltningen updragen åt en vid hvarje
brigad förordnad Förvaltnings-direklion.
Brigadernes förvaltnings-direktioner ega att, i enlighet med staterne
och de från Landtförsvars-depart. meddelade föreskrifter, besörja
aflöningens utbetalande samt i mer eller mindre mån anskaffning
och underhåll af allt som i och för soldatens tjenstgöring erfordras,
ifrån och med dess inträde i tjensten till och med dess
afgång derutur; såsom proviant, beväpning, beklädnad, utredning,
tross, kasernering, sjukvård, hästar och furage m. m.
Hvad serskildt anskaffningen af soldatens vapen och Art:s enskilda
materiel vidkommer, så besörjes den uteslutande genom Förvaltnings-direktionens
vid Art:s allmänna stab försorg.
Dä hinder upstär för Förvaltnings-direktionen att. besörja anskaffningen
af en eller flere delar af hvad i föreg:de blifvit omnämnt,
så sker derom anmälan lill Chefen för Landtförsvars-depart.,
hvilken låter, antingen besörja anskaffningen genom departementets
Förvaltnings-expedition eller ock utlemna det behöfliga från
arméens reserv-förråd.
All material-anskaffning sker genom offentlig entreprenad-auktion;
hvad åter sjelfva förfärdigandet och underhållet af de olika
monderingarnes persedlar vidkommer, så bör detta, när så ske kan,
verkställas af brigadens egne handtverkare; kan åter detta sätt icke
användas, besörjes äfven förfärdigandet och underhållet medelst entreprenad.
Nödige förskottsmedel i öfverensstämmelse nied staterne ställas
på Deparlements-chefens anordning, till Förvallnings-direktionernes
disposition, hvilka, så väl för dessa medel, som för förvaltningen i
alla dess delar, ega att inför Departis förvaltnings-expedition aflägga
årlig redogörelse.
a) Då, uti hvarje ordnad förvaltning, den verkställande delen aldrig
bör vara förenad eller inblandad med den kontrollerande (arméens
öfverstyrelse) och det i öfrigt alltid är ändamålsenligare och fördelaktigare,
att anskaffningen besörjes af personer, hvilka stå i direkt
beröring med truppen och äro fullt förtrogna så väl med dess behof,
som med de egenskaper dugliga förnödenheter böra innehafva, så
har man ansett att hela verkställigheten af militär-förvaltningen
bör frånskiljas kontrollen och updragas åt en vid hvarje korps inrättad
Förval tnings-direktion.
Den 7 December.
89
Förvaltnings-direktionerne äro sammansatte som följer:
Vid hvarje Infanteri-, Kavalleri och Artilleri-brigad:
Ordf.: Brigad-chefen;
Ledarna-: 1 Bataljons (Divisions)-chef;
1 Kapten;
Liqvidations-offieern;
Förråds-officern;
Brigad-läkaren;
Proviant-kommissarien.
S:a 7 personer.
Vid Artilleriets allmänna stab, tyg- och fyrverks-slater:
Ordf. : General-Fälttygmästaren (i alla frågor, som röra
beväpning och Art.-s materiel),
Vice Ordf.: Chefen för Stabs-expeditionen;
Ledarna-: Tygmästaren i Stockholm;
l:a Tyg-officern i Stockholm;
1 disponibel Kapten:
Liqvidations-offieern;
Förråds- (vapen) officern i Stockholm;
Ammunilions-officern i Stockholm.
S:a 8 personer.
Dessutom utgöra, vid hvarje Tyg-station, Tygmästaren och Tygoch
förråds-officerarne en serskild, under Ärt;s allmänna StabsFörvaltnings-direktion
lydande, direktion.
Vid Ingeniör-brigadén :
Ordf. Brigad-chefen;
Vice Ordf. Chefen för Stabs-expeditionen;
Ledarna- 1 Kapten;
Liqvidations-offieern;
Förråds-officern,[ „ „
Läkaren: ( da de f,nnas alt ulISa
S:a
6 persöner.
Vid samtlige Förvaltnings-direkta- äro Liquidations- och Förråds-officerarne,
Läkaren och Proviant-kommissarien'endast rådslående
men ej röstberättigade ledamöter; detsamma gäller för Ammunilions-officern
vid Art:s allmänna Stabs-förvaltnings-direkt. Nämnde
personer äro dessutom föredragande och verkställare af direkt:s
beslut, hvar och en i sin detalj, nemi. Liquidatinns-officern, i hvad
som rörer all utbetalning samt redovisning för samtliga till direkt:s
disposition ställde medel; Förråds-officern, i hvad som rörer beklädnad,
beväpning, utredning och tross; Proviant-kommissarien, i
hvad som rörer proviant och furage; läkaren, i hvad rörer hälsovården
och Ammunitions-kaptenen vid Art., i hvad som rörer ammunition.
90
Den 7 December.
Vid direkt:s sammanträden förer alltid Auditören prot. och är
derjemte ansvarig för vården af direkt:s handlingar a).
Alla kontanta medel förvaras i en hos Brigad-chefen befintlig
kista, hvartill finnas 3:ne olika lås, hvilkas nycklar förvaras, en af
ordf., en af äldste ombytlige ledamoten och en af liquidationsofficern.
Alla röstberättigade ledamöter hafva gemensam ansvarighet för
de af direkt, vidtague åtgärder; dessutom har hvar och en endast
rådslående ledamot speciel ansvarighet för sin tillhörande detalj.
Hvarje gång penningar skola inläggas uti eller uttagas utur
kassakistan, sammanträda så väl direktms samtlige röstberättigade
ledamöter, som liquidations-officern och protokolls-föranden.
De, hvilka icke, i följd af innehafvande befattning, äro ständige
ledamöter, ombytas årligen.
Förordnandet att vara ledamot i Förvaltnings-direkt. utgör en,
utan serskildt arfvode varande, kommendering, som utgår, så vidt
ske kan, i tur.
O 7
Arsredogörelser, upgjorda af vederbör, redogörare, och försedda
med verifikationer samt godkände af Förvaltningsdirekt., insändas
årligen inom d. 1 April till Landtförsvars-depart., för att,
efter föiutgången granskning i depart:s Förvaltnings-expedition, till
Kammar-rätten medfölja Depart:tets hufvudbok.
sivf. 14.
Stående Hären.
a) Indelta trupper.
Indelta truppernes (Infanteriet och Kavalleriets dragoner) allmänna
öfningar utgöras årligen af 15 dagars befälsmöte (inberäknadt
in- och utrycknings-dagarne) samt 30 dagars brigadmöte (inberäknadt
marchen från rolarne till mötesplatsen och derifrån åter
till rotarne).
Mötena ega rum under sommarmånaderne på de tider, som
årligen för hvarje brigad serskildt bestämmas.
Till befälsmötet sammandrages allt öfver- och underbefäl, de
civile tjenstemännen, musikpersonalen och handtverkarne.
Till brigadmötet sammandrages ytterligare allt manskapet,
som gemomgått rekryt-skolan.
Vid de brigader, som hafva en vidsträcktare förläggning, t. ex.
Norrländska infanteribrigaden, sammandrages årligen icke hela brigaden,
utan endast en å två bataljoner på hvarje ställe.
Angule aflöning och underhåll etc; under befäls- och brigadmötena
se tab. 17 och 18.
Utom förenämnde allmänna befäls- och brigad-möten inrättas
årligen inom hvardera af de 12 infanteri-brigader, som under året
icke tjenstgöra i Stockholm, ett 60 dagars pågående exerciskompani,
sammansatt och aflönadt i enlighet med tal). 27.
a) Upgift å de handlingar, som skola finnas vid direkt., jemte nödige
föreskrifter för räkenskaps-föreningen har uti förslaget N:o 1 blifvit
specificerad!.
Den 7 Dec ernber.
91
För att slutligen kunna bibringa indelta trupperne den vana
vid militärisk ordning, macher och fatiger, samt den fullständiga
tjenstbarhet, som är af nöden och som på annat sätt svårligen kan
förvärfvas, skola de, vexelvis med en brigad infanteri och en bataljon
dragoner åt gången tjenstgöra i Stockholm. Inom kavalleriet
omvexlas dessutom hvarje gång de båda brigaderne emellan.
Tjenstgöringen beräknas åt gången till 6 månader, fram och
återmarche-dagarne oberäknade.
Vid de båda infanteri-brigader, som helt och hållet, samt vid
kavalleri-brigaderne, som hvardera med en bataljon, under äret
tjenstgöra i Stockholm, finnas inga exerciskompanier, utan medtagas
i stället till Slockholm alla så väl rekryter som remonter, för
att under tjenslgöringstiden tillbörligen öfvas och dresseras.
Ang:de aflöning och underhåll etc. under marcher till och
ifrån Stockholm samt under tjenstgöringen derstädes se tab. 28.
Så snart indelt trupp är sammandragen, tager hvarje bataljonschef
omedelbart befäl öfver sin bataljon och hvarje kompani-chef
befäl öfver kompaniet. På roten deremot är vid hvarje brigad en
dast
en major med sin adjutant tjenstgörande och hvilket åliggande
i tur lika bestrides samtelige majorer och adjutanter emellan. Likaledes
är på roten vid hvarje kompani endast kompani-chefen
tjenstgörande eller, då hinder för honom möter, en annan af kompaniets
officerare. Ang:de aflöningen under denna tjenstgöring se
tab. 26.
Besparingar, sorn upkomma af inställda befäls- och brigadvmöten,
samt exerciskompanier, användas till förökning af uplaget
för krigs-reserven.
b) Färfvade trupper.
Utom den jemt fortgående öfning, som välövade trupper, genom
deras ständiga tjenstgöring, kunna sägas ega, så företages vid
desamma under sommarmånaderne vid den tid och till den utsträckning,
som för tillfället bestämmes, mera speciella öfningar.
Bland dessa beräknas vid åkande artilleriet 30 dagar för den rörliga
art:i-exercicen och militär-macher, hvartill äfven nödigt antal
hästar i förslaget blifvit anvisade o).
Vid värfvad trupp har hvarje major ständigt omedelbart befäl
öfver sin bataljon (division).
Krigs-reserven.
Krigs-reservens öfningar under fredstid bestå uteslutande i Målskjutning.
I och för dess verkställande föreslås här följande:
l:o) Bestämmes såsom ett kommunalt åliggande, att en s. k. Skjulförening
Olifver inrättad inom hvarje socken af riket, hvilken
till öfning bör sammanträda hvarje söndags eftermiddag, när
årstid och väderlek sådant tillåta.
2:o Skjutningen verkslälles under upsigt af en i närheten boende
officer, under-officer eller korporal af indelta arméen, biträdd
af 2:ne soldater.
a) Se Tab. 21.
92
Den 7 December.
3:o) Till begagnande af skjutföreningarne öfverlemnas lill hvarje
församlings sockennämnd 10 infanterigevär med tillhörande
bajonetter; deremot åligger socknen att, hvarest naturlig skottvall
icke finnes, inrätta och underhålla en dylik, jemte nödvändiga
målskjutningstaflor.
4:o Hvar och en person bekostar sjelf den ammunition, som af
honom förbrukas; ammunition erhålles af kronan på sockennämndens
requisitum, emot samma betalning den kostar statsverket
(circa 1 sk. r:gds för hvarje skarp patron).
5:o Målskjutningen verkställes dels med dels utan påsatt bajonett
på samma distancer, som för infanteriet äro bestämda.
6:o Hvar och en inom socknen boende vapenför' mansperson eger
och bör upmuntras lill att i skjutöfningarne deltaga; hvarje
krigsreserven tillhörande person är deremot skyldig att della
såsom åliggande fullgöra, så ofta icke gillig! skäl mellankommer.
7:o På statsverkets bekostnad utdelas årligen inom hvarje sockens
skjutförening lämpliga premier af en fjerdedels, en half o. s. v.
ända till 2 r:dr silfver, och hvartill nödigt anslag å utgiftsstaten
finnes anvisadt a). Härjemte tilldelas hvar och en,
som erhållit ett visst antal premier, en medalj att bära såsom
ständigt utmärkelsetecken.
li f. 15. InsiteMioner och IfUöttstringav.
Hvarje brigad skall årligen under pågående öfningar af en General-inspektör
inspekteras. Hvart tredje år förenas med inspektionen
äfven general-mönstrings-förrätlning.
Vid inspektionerne böra nödiga åtgärder vidtagas för att bestämdt
utröna så väl den enskilda som den allmänna instruktionens
ståndpunkt; och bör till detta ändamål hvar och en af befälet inför
inspektören exercera och manövrera med så stor trupp, som den,
hvaröfver han enl. sin grad har att taga befäl: likväl iakttages härvid
att hvarje major bör kunna föra linien, hvarje kapten en bataljon,
hvarje subaltern ett kompani och hvarje under-officer eller
korporal en pluton.
Vid inspektionerne justeras äfven de för befordran utom tur
uprättade tablåer.
Vid general-mönstrings-förrättningen bör mönsterherren företrädesvis
underrätta sig derom, att hvar och en vederfares rätt; alt
alla förvaltningsåtgärder öfverensstämma med derom lemnade föreskrifter,
samt att beklädnad och öfrig materiel befinner sig i fullt
brukbart skick.
General-mönsterherrn eger äfven slutlig approbationsrätt öfver
sedan sista general-mönstring antagne rekryter och remonter, samt
att bevilja afsked, och göra anmälan till pension då skäl dertill äro
för handen
Till general-mönstrings undergående bör, så vidt ske kan, hvarje
brigads samtlige bataljoner på ett ställe vara sammandragne.
Med hvarje inspektion förenas äfven brödmönstring.
a) Se Tab. 32.
Den 7 December.
93
A rf. 10.
Den militära sjukvården står under Sundhets-Coll:ii ledning
och besörjes för hvare brigad af brigad-läkaren, biträdd af bataljonsläkarne
och brigadens sjukvaktare.
I garn i zon och läger samt vid hvarje annan truppsammandragning,
vårdas de sjuke för dem kostnadsfritt, (officerare och under-officerare,
när de sådant åstunda, manskapet alltid) på af kronan
underhållet sjukhus. Permitterad eller på rotarne förlagd militär
är endast berättigad till fri läkarevård.
Oberäknad! den del af anslaget till allmänna utredningen och
trossen, som är afsedd för sjukvården a), tillgodonjuter sjukhuset
för hvarje sjuk: om han är officer eller under-officer, ett emot a
af dess tjenstgörings-penningar motsvarande belopp, om han tillhör
manskapet, provianten eller det motsvarande portionsvärdet.
Stockholms Garnizons-sjnkhus utgör äfven en bildningsanstalt
för blifvande militär-läkare. Sjukvården derstädes bestrides af brigadläkaren
vid Svea art., som öfverläkare, biträdd af ett nödigt antal
bataljons-läkare vid de i Stockholm garnizonerande trupper. .
Art., 17. Etetiffions- och SJulavurtlett.
1 fredstid besörjes härens religions- och själavård, så väl å
rotarne som i garnizon, af församlingens presterskap.
Ersättning till presterskapet för dess embetsåtgärder samt för
betäckandet af kostnaden för kommunionvin etc. är, i ett för allt,
beräknad att utgå med 24 sk. för hvar och en hären tillhörande
person a), hvaremot alla personella afgifter försvinna.
a) Circa 21,700 r:dr eller: för Garnizons-sjukhuset i Slockholm jemte
detachementerne af Svea art. 10,000 r:dr; för Garnizons-sjukhusen i
Götheborg och Christianstad jemle detachementerne af Götha och
Wendes art. hvartdera 1,500 r:dr eller 3,000 r:dr, för 14 Infanterioch
3 Kavalleri-brigader hvardera 500 r:dr eller 8,500 r:dr; för Ingeniör-hrigaden
och dess detachementer 200 r:dr. (Se i öfrigt Afd.
2 Art. 6 samt Tab- 32).
a) Det sammanlagda beloppet häraf utgör 17,597 r:dr (se Tab. 32)
eller: för den stående hären, 32,494 man, 16,247 r:dr, samt för den
del deraf, som utgör Stockholms ombytliga garnizon eller2,701 man,
för hvilka serskild afgift blifvit beräknad, 1,350 r:dr. Det här föreslagna
sättet för religionsvårdens bestridande medför visserligen ingen
besparing, ty 20 brigadpastorer å 400 r:dr erhålla endast 8,000
r:dr; men jag har ansett församlingarnes presterskap, såsom det,
hvilket, åtminstone vid indelt trupp, i verkligheten bestrider religionsvården,
vara mera berättigadt till en billigheten motsvarande
ersättning härför, än arméens egna prester, som hvarken känna truppen
eller med densamma har det ringaste att skaffa, utom under
den korta mötestiden, då likväl de militära åligganderna taga i
odeladt anspråk soldatens upmärksamhet. Korpser finnas i öfrigt
redan inom arméen, hvilka utan mehn icke äro försedde med några
egna prester. Deras tillvaro om skeppsbord tillhör äfven ett af undantagen,
oaktadt den vida större verksamhetskrets de derstädes ega,
än vid våra indelte trupper. Några hären tillhörande egne prester
uptager således icke detta förslag, på grund deraf att de icke kunna
upfylla det med deras tillvaro afsedda ändamål, hvarföre de således
oro öfverflödige.
94
Den 7 Dcember.
Art. 1§. M^ernritleringe»».
All permittering är frivillig.
Under all slags permittering fortfar den permitterade att lill
oförminskadt belopp upbära den årliga lönen, deremot uphöra tjenstgöringspenningarne.
Då innehafvare af tjenst eller befattning, som icke kan stå
obestridd, erhåller permission, skall en annan beordras att tjensten
eller befattningen bestrida. Dubbla eller förökade tjenstgöringspenningar
må dock icke i något fall härföre af statsmedlen utgå.
Permission att resa utrikes, äfvensom från de årliga sommaröfningarne
och hvarje annan genom general-ordres anbefalld tjenstgöring
kan endast af Konungen i kommandoväg erhållas. Permission
för Generaler och Ofverstar tillgår på samma sätt.
För permission i följd af sjuklighet erfordras alltid tillstyrkan
af vederbörlig läkare.
Angående permitteringen gäller i öfrigt:
Vid indelt trupp:
1:0 Officerare, hvilka icke äro upförde för ständiga tjenstgöringspenningar
(se tab. 17 och 18) eller innehafva befälet på roten
(se tab. 26) eller annan med tjenstgöringspenningar förenad,
kommendering, ega rättighet att, emellan de årliga sommaröfningarne,
uppehålla sig hvarhelst de åstunda inom brigadens
ständ. '
2:o Officerare, hvilka i ofvan upgifna fall önska att vistas utom brigadens
stånd, är sådant äfven medgifvet, efter förutgången anmälan
hos Brigad-chefen, bifogad med upgift å den blifvande
vistelseorten.
3:o Officerare och vederlikar, hvilka äro upförde för ständiga tjenstgöringspenningar
(se tab. 17 och 18), kunna af Brigad-chefen
permitteras på en månad om året; längre permission kan endast
af chefen för Landförsvars-depart. meddelas.
4:o Underbefäl och manskap kunna emellan sommaröfningarne icke
lanna kompaniets ständ eller station utan permission. Dylik
permission kari beviljas på 14 dagar af hvarje kompani- och
detalj-befälhäfvaré och på en månad af t. g. majoren. Längre
permission kan endast lemnäs af Brigad-chefen.
Vid värfvad trupp a):
1 :o) Officerare, under-officerare och manskap samt deras vederlikar
kunna icke lemna station utan permission.
2:o Hvarje officer är emellan de speciella sommaröfningarne berättigad
.till 2:ne månaders semestre,
3:0 Utom sommartiden kan Brigad-chefen bevilja så väl officerare
som deras vederlikar en månads permission om året; längre
permission kan endast af chefen för Landtförsvars-depart.
meddelas.
4.o Disponible men ej kommenderade officerare ega att vistas utom
station, efter förutgången anmälan, vid Arl:s allmänna stab,
a) Samma föreskrifter gälla äfven för Staberne.
Den 7 December.
95
hos General-fälttygmästaren och, vid Ingeniör-brigaden, hos
Brigad-chefen, bifogad med upgift å den blifvande vistelseorten.
5:0 Underbefäl och manskap saint deras vederlikar kunna emellan
sommaröfningarne och dä tjenstgöringen det i öfrigt medgifver,
på längre eller kortare tid af Brigad-chefen permitteras.
De af manskapet, som äro i åtnjutande af aflönings-tillökning
i följd af förlängd tjenstetid, fortfara under permission att den
samma oafbrutet tillgodonjuta.
6:o Rekryter permitteras icke förr än de i hvarje del af soldatens
åligganden äro fullt kunnige.
Volontärer vid så väl indelt som värfvad trupp äro, med undantag
då tillhörande kompani från rotarne eller station upbryter,
endast förbundne att tjenstgöra under sommaröfningarne. Dessemellan
äro de lill sina studiers fortsättande tjenstfria och ega rätt
att, efter förutgången anmälan, vistas antingen inom eller utom brigadens
stånd eller station.
sllrt. 19. bettsi önert itf/en a).
Rättighet till hel pension eger hvar och en som tillhör stående
hären efter fullgjorda 30 tjensteår och uppnådda 50 lefnadsår.
Såsom tjensteår räknas inga andra än de, hvilka fullgjorts uti
ordinarie befattning i K. M:s och kronans tjenst.
Uti tjensteårsberäkning ingår äfven den tid man innehaft civil
till pension berättigad befattning, med vilkor likväl att personen
minst i 20 år vid hären varit anställd.
Officerares och under-officerares pensionering beslrides, såsom
hittills, af Arméens-pensionskassa, manskapets åter direkte af
Statsverket.
Årliga beloppet af hel pension för officerare, under-officerare
och vederlikar bestämmes uti reglementet för Arméens-pensionskassa;
årliga beloppet af hel pension för värfva dt manskap och
för dem af indelt, som i följd af i tjensten erhållna kroppsskador
blifva oförmögne att tjena, utgöres af: 40 r:dr för korporaler och
vederhkar samt 30 r:dr för vice korporaler, soldater och vederlikar.
Årliga beloppet åter af hel pension för det indelta manskapet
(korporaler, vice korporaler och soldater) utgör under vanliga förhållanden
8 r:dr eller oförändradt samma belopp som nu utgår b').
För erhållande af hel pension efter1 innehafvande grad fordras
att hafva innehaft samma grad i 2:ne år, i annat fall utgår pensionen
efter näst inunder varande grad.
Utan afseende pä tjensteliden, erhåller den hel pension, som
kan bestyrka, att han under utöfning af sin tjenstebefattning genom
blessyr förlorat synen eller någon lem (hand, arm, ben eller fot).
a) Se Tab. 32.
b) Då man tager i betraktande den vida trägnare tjenstgöring för
värfvad än för indelt trupp, samt i öfrigt den hjelplösa belägenhet,
hvaruti den värfvade soldaten vid afskedstagande! sig befinner, erhåller
man en rättvis grund för bestämmandet af högre pension för
det värfvade än för det indelta manskapet.
De;n 7 December.
Utan afseenden på tjenstetiden, bekommer den lialf pension,
som under tjensteutöfning erhållit blessyrer eller ådragit sig bräckligheter,
hvilka äro af den natur, att de förhindra qvarblifvandet i
tjensten, och minska förmågan att sig försörja.
Pension med anledn. af blessyr utgår alltid efter innehafvande
grad, utan afseende på den lid graden innehafts. Anmälan om
dylik af serskildt anvisade medel utgående pension bör ske innan
man från tjensten afgått.
Hvar och en af härens stridande del, ifrån och med soldat
t. o. m. kapten, anses från och med den dag han till pension är
berättigad såsom från tjensten afgången, samt uphör att åtnjuta innehafvande
befattning åtföljande lön, hvaremot han ifrån nämnde
dag eger att sin pension beräkna; för major, som fortfar att vara
tjenstbar, gäller deremot före g: de föreskrift ej förr än vid fyllda
00 lefnadsår; för Brigad-chefer och alla deni som hafva förtroendeembeten,
är ingen ovilkorlig tidpunkt bestämd, då de på pensionsslaten
skola öfvergå, utan är detta endast och allenast beroende på
K. M:s nådiga pröfning.
Hvar och en af arméens icke stridande del eger att å pensions-staten
öfvergå vid fyllda 00 lefnadsår.
Utom det anslag af 50,000 r:dr, som Arméens-pensionskassa
af Statsverket lillgodonjuter, tillfaller äfven nämnde kassa den besparing
af tjenstgöringspenningar, som upkommer genom befälets
permittering.
Utöfver den summa af 139,427 r:dr, som ut gifts-staten uptager
för manskapets allmänna pensionering, finnes anvisad en summa
af 10,000 r:dr till bestridandet af det värfvade manskapets pensionstillökning.
Dessutom skall till sistnämnde ändamål äfven användas
de besparingar, som upkomma genom permittering af värfvadt
manskap.
Såsom ytterligare medel att, bereda dem, hvilka under en lång
och mödosam tjenstetid tillhört arméen, en för ekonomiskt bekymmer
fredad ålderdom, skola, sedan samtlige inom riket befintlige
postkontor blifvit, med hänseende till inkomsterne, fördelte i 3:ne
lika delar, f deraf tilldelas från tjensten med pension afgångne
officerare och underofficerare, hvilka ega familj och befinna sig i
behöfvande omständigheter. Af samma anledn. skola afskedade
korporaler och soldater företrädesvis blifva, då de dertill äro förtjente,
använde vid den lägre tullbevakningen.
Ang:de pensioneringen af militäre embets- och tjenstemäns
enkor och barn blifva föreskrifterne oförändrade.
O
Adömdt vanärande straff medför förlust af pension.
Art. tShonomishn föreskrifter, r»räntie
hefiitel vitt ilen st den lie hurén.
Officerares och under-officerares mathållning:
Så snart trupp är sammandragen skall vid hvarje brigad, då
så ske kan, mathållningen för officerare och under-officerare ordnas
på följande sätt.
Öfver
-
Den 7 December.
97
Öfversten och samtlige Majorerne skola spisa tillsammans.
Alla Kaptener och vederlikar d:o d:o
Alla Slibalterner och vederlikar d:o d:o
Alla under-officerare och vederlikar d:o d:o
Vid delacherade bataljoner spisar Majoren tillsammans med
Kaptenerne.
Gifta officerare och underofficerare äro icke inberäknade i
föreg:de stadgande, då de befinna sig ä station.
Mathållning anskaffas antingen genom accord med enskild petson,
elier derigenom alt befälet sjelf besörjer densamma.
Skulle officerare och under-officerare, flå de sjelfve besörja sin
mathållning, önska uttaga af proviant in natura enl. provianteringsslaten,
äro de dertill berättigade emot betalning enl. portionspriset.
Befälhafv; nen eger att tillse, det mathållningskostnaden för
hvardera af de olika borden afpassas efter deus lön, som innehafver
lägsta graden.
Hvad föreskrifterne om gemensam spisning vidkomma, gälla
de ovilkorlig! endast för middagen.
Befälets rättighet att begagna soldater till uppassare:
Pä grund af frivillig öfverenskommelse, ega officerare och underofficerare,
att till kallfaktorer begagna soldater.
Dylika kall faktorer få likväl icke tagas bland rekryterne; de
äro under intet vilkor befriade från någon annan slags tjenstgöring
än handräckningar.
vt. 21. ti t t fffisml .v /; o Hett tinus 'örifiriiif/cn »).
Gottländska National-beväringen afser endast ön Gottlands försvar
och kan icke, hvarken i freds- eller krigstider, kommenderas
utom öns gränsor.
Skyldigheten att i National-beväringen ingå vidtager för hvarje
vapenför man vitl fyllda 18 års ålder och fortgår till fyllda 50
lefnadsår.
National-beväringen utgöres dels af infanteri, dels af artilleri.
Infanteriet utgöres af 21 kompanier. Artilleriet, som uteslutande
består af fot-artilleri, utgöres af 4 aktiva och 2 reserv-batterier.
Af de aktiva batterierne äro 2:ne 12(7:ge och 2:ne ött:ge:
båda reserv-batterierne äro Git:ge.
Angående kompani-indelningen vid infanteriet iakttages: att de
vapenskyldige inom hvarje socken eller pastorat få blifva tillsammans
inom samma kompani. Artilleriet utgöres företrädesvis af
Wisby stads beväring. Hvad som brister i antalet uttages af närliggande
socknar.
Öfver- och under-befälet erhåller årlig lön men inga tjenstgörings-penningar
b). Truppen, likväl endast då den till tjenst
a)
Se Tat). 29.
b) Vid upgörandet af aflonings-staterne, har det misstag blifvit begånget,
att nuvar. aflönigsstat för stadsbeväringen blifvit tagen till ledning
i st. f. aflönings-staten för landtbeväringen. 1 följd häraf bär
den årliga lönen i under-löjtnantsgraden blifvit beräknad tilt 133
1 H. ' 7
98
Den 7 December.
göring är sammandragen, erhåller proviant eller deremot svarande
ersättning (10 sk. per dag).
National-beväringen erhåller beväpning med hvad dertill hörer
samt ammunition af kronan.
Officerare och underofficerare skola ä egen bekostnad vara
fullständigt uniformerade.
Manskapet erhåller ingen beklädnad af kronan, utan nyttjar
sina egna kläder, då det lill tjenstgöring är sammandraget. Den
eller de af manskapet, som likväl å egen bekostnad vill anskaffa
och, under tjenstgöring, begagna följande uniformspersedlar (de enda
som för manskapet vid Gottländska National-beväringen äro ansedda
ifrågakomma), nemi. blå tältdufcsblus, blått och gult skärp samt
mössa, allt enl. samma modeller, som för stående hären antagas,
erhålla derföre i slitnings-ersältning 1 sk. 6 r:sl per dag.
Med hänseende till åldern består National-beväringen af: rekryter
(från 18 till 19 års ålder); soldater (de från 19 till och
med 26 års ålder, samt reserv-soldater (de ifrån 27 till och med
50 års ålder).
National-beväringens årliga öfningar utgöres af: l:o Tio dagars
befälsmöte, hvaruti allt öfver- och underbefäl samt spelet deltager;
2:0 Fjorton dagars rekrytmöte. hvaruti öfver- och underbefälet,
spelet samt alla beväriugs-rekryterne deltaga; samt 3:o Sex
dagars be värings-m öte, hvaruti öfver- och underbefälet, spelet samt
alla bevärings-soldaterne deltaga.
Befäls-mötet sker för hela National-beväringen på ett ställe.
Rekryt- och beväringsmötena ske kompanivis vid infant.; vid art.
ske de på samma ställe för alla batterierne.
Reserv-soldaterne äro under fredstid befriade ifrån allt upbåd
till tjenstgöring; dock böra de 4 gånger om året sockne vis vid kyrkorna
sammanträda, för att efter slutad gudstjenst vapenöfvas.
De å Gottland varande socken-skjutföreningar böra med all
möjlig omsorg vidmakthållas. De erhålla äfven sin andel i det lill
premier å stat upförda anslaget.
Vid National-beväringen tillgår befordringarne på följande sätt:
Vice korporaler och korporaler ega kompanierne (batterierne),
att inom sig sjelfve utse, hvarefter valet af militär-befälhafvaren
sanctioneras;
Underofficerare och vederlikar utnämnas af Militär-befälhafvaren;
Underlöjtnanter, Löjtnanter och Kapten-löjtnanter samt deras
vederlikar föreslås af Militär-befälhafvaren, i enlighet med de föreskrifter,
som för befordringar inom den stående hären äro gifna
och utnämnas af K. M.
r:dr 16 sk. i st. f. 166 r:dr 32 sk., hvilket äter inverkat pä Iönebestämmelserna
i Löjtnants-och Kapten-löjtnants-graderna. Som tiden
icke tillåter omskrifning af alla de tabeller, å hvilka nämnde misstag
inverkar, inskränker man sig att endast här uplaga den förändring,
som i Tab. 29 bör ega rom. Årliga lönen bör nemi. utgöra:
för Kapten-löjtnant 250 r:dr, för löjtnant 200 r:dr och för underlöjtnant
166 r:dr 32 sk. Detta föranleder en årlig utgifts-tillökning
för Gottländska National-beväringen af 2,916 r:dr 32 sk., hvarmed
äfven total-beloppet af Landtförsvarets kostnader, tab. 32, bör förökas
Den 7 December.
99
Till Kompani-chef medgifves kompaniet, att föreslå den ibland
samtlige Kapten-löjtnanterne, som de önska till denna befattning,
hvilket val derefter erhåller K. M:s nådiga sanction.
Befordran lill Major sker utom tur ibland Infanteriets (så väl
stående härens som National-beväringens) samtlige Kaptener, på
Militär-befälhafvarens underdåniga förslag.
Befordran till Milil är-befalliafvare sker på chefens för Landtförsvars-deparl.
underdåniga förslag.
Ang:de entledigande från en eller annan beställning, gälla enahanda
föreskrifter, som för stående hären.
Officerare och vederlikar vid National-beväringen ega fortfarande
pensionsrätt af Arméens-pensionskassa.
Slutligen yttrade Hr Stjernsvärd:
Att de nu af mig afgifne förslag måtte blifva communicerade
med de öfriga BiksStin, får jag äran anhålla med öfverlemnande af
det för detta ändamål erforderliga antal exemplar.
Hr Munck, Carl Jakob: Med en känsla af tvekan i hvad det
angår att lägga mina ord, men med en sann öfvertygelse om riktigheten
af de åsigter jag hyser, upträder jag för första gången på
detta rum för att yttra några anspråkslösa ord.
Jag är en varm anhängare af det svenska indelningsverket och
är således beredd att med all den ringa förmåga jag eger bekämpa
det af motionäien inlemnade förslaget N:o 1. Ju längre jag haft
tillfälle att lära känna detta indelningsverk, ju högre har min aktning
för detsamma stigit. Att nu ingå i specialiteterna af detta
förslag N:o 1 och angifva oriktigheten af de grundprinciper, hvarpå
detsamma hvilar, skulle här uptaga för mycken tid; men jag tror,
att det skulle för högst fä icke behöfvas något annat skäl att afslå
delta förslag, än att se och under en kort tid följa en bataljon af
den indelta arméen och en bataljon af beväringsmanskap, sammansatt
af 20 års och några och 20 års gossar. Jag betviflar icke att, efter
en kampanj af 2 till 3 år, denna beväringsbataljon kan vara ganska
användbar; men det torde vara ganska osäkert om någonsin så
långa krig hädanefter förekomma.
Hvad förslaget N:o 2 angår, så känner jag det icke tillräckligt,
men efter hvad jag hört, så hyser jag i några fall sympatier
för detsamma. Der är indelningsverket bibehållet och till och med
fullkomnadt, och min högsta önskan skall vara att indelningsverket,
som, enl. hvad motionären sagt, fordom varit omgifvet af en nimbus,
måtte kunna göra sig förtjent af att bibehålla denna nimbus i oförminskad
och obestridd glans.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, begärde att de af Hr Stjernsvärd
nu väckte motioner måtte få hvila på bordet.
Föredrogs men lades, på begäran af Gr. Lagerbjelke, Gusfaf,
på bordet Allm. Besv. och Ekon. Utsk:s mern. N:o 1, angule tillökning
af Utsk:s tjcnstemanna-personal.
7*
100
Den 7 December.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf att vid höljan af
nästa plenum komme alt företagas val af en Bänkman inom hvartdera
af 4:de, 9:de och 20:de Bänkmans-afd:ne.
Uplästes och lades till handlingarne inkomne prot.-utdr. från
PresteSt. af d. 20, 26 och 29 sistl. Nov., från BorgareSt. af d.
4 dennes samt från BondeSt. af d. 25 och 28 sisth Nov. samt d.
4 dennes.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 1 e. m
In fidem protocolb,
Albert Munck.
Onsdagen den Ii December 1850.
Plenum kl. 11 f. m.
Justerades ett prot.-utdr. för d. 7 och Pleni prot. för d. 4
dennes.
Företog H. R. o. Ad. val af Bänkmän efter följande Hrr, nemi.:
inom 4:de Bänkm:s-Afd.:
N:o 57. Frih. Posse af Sähy, Carl Fredrik.
inom 9:de Bänkm:s~Afd.:
N:o 11. Hr Bonde, Fullm. Frih. Bonde, Knut Philip.
inom 20:de Bänkm:s-AJd.:
N:o 1940. C. Hr Tersmeden, Jakob Johan,
och hefunnos efter valförrättningens slut, till Bänkmän hafva blifvit
utsedde:
inom i:de Bänkm:s-Afd.:
N:o 154. Frih. Bennet, Carl Steffan, med 5 röster.
inom 9:de Bänkm:s-Afd. :
N:o 9. Hr Ulfsparre, Sigge med 3 röster.
inom 20:de Bänkm:s-Afd.:
N:o 1912. B. Hr Nordenskjöld, Adolph Otto med 5 röster.
Opnades Hrr Electorers lista vid val af en ledamot i BankoUtsk.
, efter N:o 86 Gr. Hamilton, Jacob Essen; och befanns, vid
valförrättningens slut dertill hafva blifvit utsedd:
N:o 145. Frih. Stjernstedt, Jacob Theodor.
Den 11 December.
101
Öpnades Hrr Electorers lista vid val af de utaf R. o. Ad. d.
7 dennes beslutade Suppleanter i R. St:rs Utskott; och hade dertill
blifvit utsedde uti
Con sti tu tio ns- Utskottet.
N:o 128. Gr. Barnekow, Fullm. Gr. Wachtmeister Alarik, med
19 röster.
— 370. Frih. von Paijkull, Johan Gustaf med 19 röster,
mellan hvilka ordningen genom lottning blifvit bestämd.
Stats-Utskottet:
— 9. Hr Ulfsparre, Sigge, med 17 röster.
— 262. Frih. Klinkowström, Rudolf Mauritz, med 16 röster.
Bevillnings-Utskottet:
— 812. Hr Goes, Axel Wilhelm, med 18 röster.
— 358. Frih. Lagerbring, Fullm. Frih. Stjernstedt Lars Fre
drik
med 18 röster,
mellan hvilka ordningen, genom lottning blifvit bestämd.
Banko-Utskottet;
— 1675. Hr Adlerbjelke, Fullm. Hr Bogeman, Johan Ludvig,
med 18 röster.
— 1991. ,, Skjöldebrand, Carl Fredrik, med 18 röster.
mellan hvilka ordningen genom lottning blifvit bestämd.
Lag-Utskottet:
— 2183. Hr Gripensvärd, Jacob Olof, med 19 röster.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottet.
— 140. Frih. Leuhusen, Axel Reinhold, med 19 röster.
— 2025. Hr von Heidenstam; Johan Fredrik, med 18 röster.
Expedition s-Utskott et.
— 2268. Hr af Wännqvist, Fredrik, med 19 röster.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, innan han
upropade de talare, som redan anmält sig, eller föredrog de ärenden
som hvilade på R. o. Ad:s bord, ansåg sig böra redogöra för
de förhandlingar, som i gårdagens Talmans-konference egt rum,
oell derföre nu finge tillkännagifva att, under förutsättning att Const.
Utsk:s Mern. N:o 2, ang:de det hvilande förslaget till ny RiksdagsOrdn.
och ny Regeringsform, i dag komme att ånyo bordläggas ej
mindre hos R. o. Ad., än ock hos de resp. Medstånden, och då
deraf skulle följa, att denna fråga, jemlikt tydliga föreskriften uti
49 § Ridd.Ordn., borde till afgörande företagas uti nästa plenum
härefter, eller Lördagen d. 14 uti innevarande månad, derest icke
RiksStm enl. 47 § Riksd.Ordn. derom annorlunda förordnade; men
med afseende tillika å de flere olägenheter, som framstälde sig emot
behandlingen af en så vigtig och vidtomfattande fråga på en Lördag,
då öfverläggningen och den derpå följande voteringen möjligen
kunde komma att utsträckas långt frampå natten, måhända ett
102
Den 11 December.
godt stycke In på sjelfva Söndagen, jemte det att Lördagen, såsom
en ordinarie plenidag, borde uteslutande användas för behandlingen
af redan bordlagde ärenden och till väckande af nya motioner; bade
de Heste uti Talmans-konferencen deltagande, lika med 11. Ex. ansett,
det borde Landtmarskalken och Talmännen uti denna dagens
plenum, hvar och en i sitt stånd, göra den hemställan, att Const.
Utsk:s Mern N:o 2 med dervid fogade förslag till ny [liksd.Ordn.
och ny Regeringsform må företagas till afgörande uti det plenum
som inträffar näst efter Lördagen d. 14 uti inne v. December månad.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: När frågor af synnerlig
vigt skolat till pröfning hos It. o. Ad. förekomma, har det alltid
varit vanligt, alt, några dagar innan en sådan fråga skulle afgöras,
11. o. Ad. fattat serskildt beslut om dagen då ett sådant ärende
skulle Ståndet föredragas, pä det att en hvar mätte, ända in i sista
stunden, hafva lid att bereda sig till behandlingen deraf. Alt följa
en slik praxis anser jag vara nyttigt, synnerligast i en fråga som
denna, hvilken så djupt ingriper i hela statsskickets grundvalar och
tror således lämpligast vara, att, på sätt Hr Frih. o. Landtm, föreslagit,
någon viss tid, och den icke alltför kort, bestämdes, dä målet
borde till afgörande företagas. Vi se huru vid hvarje plenum
antalet af R. o. Ad:s ledamöter ökas; flere torde ännu anlända —
alla dessa bör äfven lemnäs några dagars tid att bereda sig på
denna vigtiga frågas pröfning. Jag tror således att bäst vore, om
R. o. Ad. behagade upskjuta representations-frågans afgörande till
det plenum som inträffar först i nästa vecka, således icke företaga
densamma nästa Lördag, hvilken eljest vore den dag, å hvilken
den till följd af sin innehafvande ordning på föredrag:s-listan borde
förekomma. Att detta mål icke i dag förekommer, derpå kan man
vara ganska säker och om ingen annan begär dess ytterligare bordläggning,
så skall jag göra det. Om R. o. Ad. „behagade, på sätt
Frilen o. Landtm, föreslagit, besluta, att detta mål ställes främst
på föredragms-]istan till afgörande i först inträffande plenum i nästa
vecka, så har hvarje ledamot af R. o. Ad. det rådrum som kan
önskas, för att åter genomgå denna vigliga, synnerligen ingripande
fråga, hvilken säkerligen för hvar och en af detta Stånds ledamöter
varit föremål för en noga granskning under de sistförflulna 3:ne åren.
Jag vågar derföre tillstyrka R. o. Ad., att bifalla det förslag
som Hr Frih:n och Landtm, i detta afseende gjort, på det sätt jag
nu tagit mig friheten framställa.
Frih. Tersmeden, W i 1 h. Fred r. upläste följande mern.
Den egna och i flera hänseenden invecklade ställning uti hvilken
frågan ang:de ombildning af representalions-sättet vid denna
riksdag kommit, måste äfven leda tanken på egna och ovanliga medel
för att rädda denna fråga ur en sådan, icke blott för henne
sjelf utan för Fäderneslandet, vådlig position. Under tänkesättens
nuvar. splittring torde något annat medel för det ofvannämnde ändamålet
icke linnas, än att söka genom upskof bereda tillfälle för de
skiljda meningarne att närmare begrunda samt sorgfälligare och mera
moget pröfva det förslag lill förändrad representation, hvilket Ko
-
3>]e n 11 December.
103
nungen, för att förlika stridiga åsigter, inför Svenska folket framlagt
och hvilket nu afbidar R. St:rs beslut, för att antingen, genom
deras bifall, blifva en grundlag, som, efter mångas öfvertygelse,
skulle utgöra en lycka för Sverige och en säker borgen för
utvecklingen af de konstitutionella förhållanderna och de deraf, i så
högst väsentlig mohn, beroende nationella krafterna; eller ock, genom
dess förkastande, till en oviss framtid hänskjuta ända lill
hoppet att någonsin upnå en så länge efterlängtad och till dess
behöflighet af alla insedd reform, samt dymedelst göra landet till
föremål för ett tillstånd af oro, missbelåtenhet och agitation, hvars
följder visserligen kunna här, lika litet som annorstädes, beräknas.
Ett medel alt undvika båda de nyss nämnde alternativerne erbjuder
också den nu gällande grundlagen uti sista mom. af 81 § II.
F. hvilket förutsätter att grundlagsfrågor, äfven då de vid andra
riksdagen till afgörande förekomma, kunna erfordra än ytterligare
upskof, hvarom likväl då Konungen och alla fyra RiksSt:n skola
fatta sammanstämmande besiiit.
Under vår nuvar. Allernådigste Konungs första regerings-år
har en af dess ministrar, här på detta rum, yttrat, alt denna fråga
icke kan falla. Ett betydligt antal af den nuvar. representationen
och de mångtusende uplysta medborgare, hvilka nu sakna all rättighet
ali deltaga i landets lagstiftning, hafva uprepat dessa ord,
hvilka alltsedan gen!jadit inom nationen och numera gjort denna
fråga lill landets lifsfråga; — Jag hemställer (ill Eiler Mine Hrr
vore det klokt, vore det välbetänkt att låta en sådan fråga dö bort?
och död blir han, åtminstone för en tid, om det af Konungen högsint
erbjudna förslaget tvärt förkastas, samt det sedan, af den förseglade
sedeln i Const.Utsk., får bero, om något nytt förslag erhålles
och huru beskaffad! det kommer att blifva. Det troliga är,
att ett, medelst resultalerna af dylike voteringar mellan skiljda
partier, hopplockadt förslag icke tänkbart kan blifva bättre, mera
antagligt, och stridiga^ meningar mera försonande, än det af Konungen
framlagda. Annu mindre lärer det på förhand kunna vara
lika försäkradt om Konungens eget bifall, som det Hans M:t, efter
mogen pröfning, Sjelf proponerat. Af dessa med flera skäl, dem
det här blefve alltför vidlyftigt att utveckla, har jag föreställt mig
att, i det skick representations-frågan nu vid riksdagen sig befinner,
någon mera ändamålsenlig åtgärd icke kan, väljas än att till näst
sammankommande R. St:r hänskjuta afgörande!. Ett sådant beslut
synes mig böra kunna förena, ä ena sidan alla deras åsigter som
åro beredda att genast antaga Konungens förslag och å den andra
de tveksamma, som deruti se vådor, misstro dess nationella sympatier,
eller tro att tiden ännu icke är inne för en så ingripande
förändring. Derigenom torde man äfven närma sig till dem, som
vilja ombilda representation på grunden af klassval; man bereder
sålunda äfven dessa tillfälle, att i mer lugn och fred arbeta på ett
dylikt förslag, och möjligen få äfven detta hvilande bredvid det
kungliga. Det ginge ju då an att intill nästa riksdag utröna landets
mening om företrädet af det ena eller andra, samt derefter
låta de nya valen bestämma hvad som då blefve att göra. Mig
104
Den II De ceni lier.
synes ett sådant förfaringssätt innebära fullkomlig rättvisa, — det
blottställde icke frågan för att falla, icke opinionerna att, i saknad
af något hoppets ankare, å nyo kastas ikring på agitationens villande
haf utan styre eller bestämdt mål. — Etter öfvervägande häraf
tvekar jag icke att föreslå
alt, med stöd af sista morn., 81 § R.F. II. St. må, dels
för sin del besluta upskof till nästa riksmöte med granskningen
af K. M:s d. 1 Maj 1848 afgifna nådiga förslag
till ny Riksd.Ordn. och, i sammanhang dermed, ny R.F.,
dels derefter hos K. M. i anderd, anhålla om H. M:s nådiga
sanction å ett sådant beslut.
Då härefter Ur Edenhjelm, Gillis hade blifvit npropad och
börjat upläsning af en motion, blef denna upläsning af Ii. Ex. Hr
Frih. o. Landtm, afbruten, med hemställan om upskof med detta
andragande, hvilket icke hade något sammanhang med nu väckta
frågor, i anledning hvaraf Hr Edenhjelm nu afstod från ordet.
Hr Cederschiöld, Rob. Theophr. begärde att den af
Frih. Tersmeden väckta fråga mätte blifva hvilande pä bordet.
■ Frih. Raab, Adam Christian: Då Hr Frih. o. Landtm,
hade den godheten alt inför Ståndet redogöra för de beslut, som
blifvit vid sista Talmanskonferensen fattade, trodde icke jag att deruti
skulle ligga en framställning till R. o. Ad. för inheintande af
Ståndets tankar, ronde dagen, då representationsfrågan skulle till
pröfning företagas.
Frih. Palmstjerna, som omedelbart efter Hr Frih. o. Landtm:s
föredrag, fick ordet, begärde alt R. o. Ad. skulle besluta dag
för frågans afgörande och efter honom åter har Frih. Tersmeden
väckt en motion, som onekligen är af innehåll att föranleda ett längre
upskof med nämnde frågas afgörande.
Jag anhåller nu vördsammast, alt af Hr Frih. o. Landtm, få
veta, huruvida begge dessa ärenden skola behandlas i ett sammanhang,
eller om det endast är det förstnämnda, nemi. frågan om
dagen för föredragning af Coust.Ulsk:s mern. N:o 2, som skall afgöras,
i hvilket sednare fall jag anhåller alt återfå ordet.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Frih. Tersmeden har föreslagit
en annan tid till företagande af den vigtiga fråga, som nu
hvilar på R. o. Ad:s bord.
Jag kan icke finna att detta Frih:s förslag är någon ny motion,
som skall till Utsk. remitteras. Det är blott ett förslag, att
utsätta en annan tid till företagande af den stora frågans afgörande,
än den som jag tagit mig friheten föreslå, en annan tid än den,
som efter sakernas vanliga ordning på föredragnsslistan, anses inträffa
och en annan tid än den, som Hr Frih. o. Landtm, meddelat.
R. o. Ad. hafva inom Talmanskonferensen diskuterats såsom
lämplig. Remiss till Utskott af en sådan fråga, kan icke i min
tanke, på något sätt vara lämplig, behöflig eller med Riksd.:Ordn.
öfverensstämmande.
I motsatt fall skulle i hvarje riksdagsmans hand ligga ett me
-
Den 11 December. 105
l
del alt lill obestämd framlid kunna upskjuta hvarje fråga, som
komme under Ståndets pröfning, blott att, vid föredragningen deraf,
motion framställdes om densammas företagande vid ett annat tillfälle.
Om hvarje sådan fråga om upskof, skulle till Utsk. remitteras,
så berodde det icke mera af R. o. Ad. att fatta beslut i förekommande
ämnen, med mindre än alt hvarje ledamot alsade sig
rättigheten att begära upskof. Jag vågar således bestrida remiss till
Utskott af en fråga som icke kan fä namn af motion eller af ny fråga,
utan mäste inskränkas till, att anses vara ett förslag ronde liden då en
redan på R. o. Ad:s bord hvilaude fråga skall till pröfning företagas;
en sak, hvarom RiksSt:n ega besluta, ulan att höra något Utskott, och
hvarom jag också är öfvertygad att R. o. Ad. beslutar, utan alt besvära
Coust.Utsk. med något mein. eller någon öfverläggning i ämnet,
helst hvar och en vid genomläsning af Riksd.Ordms 29 §, som handlar
om Coust.Utsk:s åligganden, finner att deri icke omnämnes någon
skyldighet att behandla några från Stin på detta sätt remitterade
frågor, de må nu kallas motioner eller hvad som helst. Den rubrik
man gifver ät en fråga, bestämmer ingalunda frågans karaktär
ty den bestämmes endast af dess innehåll. Väl har Frih. Tersmeden
rubricerat henne såsom motion, men för min del kan jag icke
finna densamma vara sådan till sin beskaffenhet. En motion är
en fråga om ett ämne, som väckes för första gängen men detta är
en fråga, som vi erinra oss väcktes d. 1 Maj 1848 och således
icke kan få namn af ny fråga. Den har varit föremål för så många
öfver'läggningar, så många skrifter, tal och funderingar, all tiden
nu tyckes vara inne, ali företaga den lill slutlig pröfning. Jag
kan icke linna, att det ytterligare upskof, som Frih. Tersmeden föreslagit,
skulle kunna medföra de många goda följder, som dermed
förespeglats, utan tvertom ådraga oss alla de svåra och oroande följder,
som man genom npskofvet förmenar sig kunna förekomma.
Långt ifrån, alt (hvad Frih. benämner) agitation och oro skulle
minskas, är jag deremot öfvertygad, att de skulle ökas i ganska
betydlig män. Nationen är i ett halft febertillstånd innan en fråga
sådan som denna blir afgjord och derpå är icke att undra då fråga
är om ingenting mindre än en rubbning af samhällets grundvalar.
Frågan är visserligen icke så rubricerad, men granskar man innehållet,
så finner man nog hvilken djupt ingripande verkan den har
pä hela statsskicket, och att den omfattar mycket mera än hvad det
yttre angifver.
Jag tror icke, lika med Frih. Tersmeden, att om denna fråga
nu faller, frågan om representationsförändring, derföre är för alltid
fallen, utan tvertom, alt Const.Ulsk. säkerligen blir, om icke öfverlastadt,
åtminstone väl försedt med andra förslag till förändring
af vårt representasionssätt. Jag är öfvertygad att denna fråga långt
ifrån att falla, derigenom att detta förslag förkastas, skall uplefva
i många olika gestalter. Det är blott de som företrädesvis önska
antagandet af det nu på bordet hvilande förslaget, som ifra för upskof
med afgörandet; de åter, som anse, att ett bättre än detta kan
upgöras, och att detsamma icke är öfverensstämmande med hvad
man för Fäderneslandets framtid kan önska, de kunna icke hysa
106
Den 11 December.
den mening, alt tiden för frågans företagande till pröfning bör upskjutas
i hopp att detta förslag framdeles skulle kunna antagas. De
måste önska, lika med mig, att frågan med det snaraste måtte företagas,
på det man må få se huruvida Riks-St:n besluta sig till
att antaga eller förkasta det Kongl, förslaget. Ett ovisshetstillstånd
är alltid pinsamt, aldrig medförande något godt.
Jag slutar med ali åter uprepa mitt förut gjorda förslag, nemi.
att Cons(.Utsk:s mern. N:o 2 mätte sättas främst på föredragmslistan
till det i nästa vecka först inträffande plenum.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henr.: Jag hör vara ledsen att
icke kunna foga mig efter en grundlagstolkning från en man, som
haft till updrag att främst inom detta Stånd vara grundlagens tolkare.
Jag lager mig friheten, alt i främsta rummet lill Frih. Palmstjerna
sjelf och sedermera till en hvar af linsets ledamöter framställa
den frågan, huruvida den af Frih. Tersmeden väckta motion
är en allmän fråga eller icke? Om det icke lärer kunna bestridas
alt ingen fråga kan förekomma af mera allmän beskaffenhet änden,
som bör af alla 4 Stånden afgöras och sedermera lill Konungen
hemställas, så torde den lagparagraph vara temligen förbisedd af
Frih. Palmstjerna, hvilken bestämmer, att alla allmänna frågor
skola af Utskott beredas, innan de kunna komma alt af Ständerna
afgöras.
För närvar, vill jag icke ingå i någon slags deduetion derom,
huruvida det begärda upskofvet kan vara lämpligt eller icke.
För min egen del anser jag det i högsta måtto lämpligt, föreställande
mig det lill och med vara olämpligt att, då meningarne
äro så delade, som de synas vara, ännu åtminstone inom detta lius,
den handling som Konungen af Konungslig pligt dertill upmanad,
ansett Sig böra framlägga för Ständerna, så handlöst kastas öfver
bord, utan att den betänketid som tre år lemna, dessförinnan begagnas,
dä grundlagen dertill lemnar tillstånd. Jag tior icke att
discussionen i detta ämne bör kunna blifva vidlyftig, i synnerhet
som bordläggningen var begärd innan Frih. Palmstjerna yttrade sig
och att det således nu blott kan vara fråga om motionens lämplighet
att till Utskott remitteras eller icke.
Jag är och förbi ifver af den öfvertygelse att remiss till vederbörligt
Utskott af densamma hvarken kan eller bör kunna förvägras,
på den grund att sådant af lagen medgifves.
Hr Cederschiöld: Huruvida det af Frih. Tersmeden väckta
förslag bör till Utskott remitteras eller icke, lärer bero derpå, huruvida
frågan är allmän eller icke. Mig vill det synas, som borde
meningarne derom icke kunna vara delade. Med allmän fråga malle
efter mitt begrepp, förstås en sådan till hvars godkännande erfordras
icke blott ett Stånds, utan minst 3 Stånds bifall.
Då nu för denna frågas godkännande fordras icke allenast 3
utan alla 4 RiksStms sammanstämmande bifall, så kan efter mitt
sätt att se, det icke bli fattlig!:, huru denna fråga må kunna annorlunda
betraktas än som varande af en allmän beskaffenhet. Jag
anser det således vara alldeles gifvet att frågan måste till Utskott
Den 11 December.
107
remitteras och dess utlåt, deröfver afvaktas innan något beslut örn
densamma kan fattas, och då jag för min del redan anhållit att frågan
måtte få hvila på bordet, tror jag äfven att diseussionen derom
bör upskjutas till ett kommande plenum. Jag får likväl i anledn.
af Frih. Palmstjernas yttrande, att han icke trodde del någon, som
önskade att få ett bättre förslag till representationens ombildning, än
del nu hvilande, upgjordt, skulle vara böjd att få frågan derom
upskjuten, öppet erkänna, det jag tillhör deras antal som önska se
ett bättre förslag antaget än det som nu hvilar pä Ständernas bord;
men sådant oaktadt, tyckte jag mig i de motiver som Frih. Tersmeden
framställde för sill förslag, finna sådane omständigheter framställda,
som, åtminstone vid den hastiga upläsningen af detsamma,
gjorde den verkan pä mig att jag tror mig möjligtvis komma att öfvergå
till dem, som kunna önska se frågan hvilande till ett kommande
riksmöte. Frilen framställde nemi. deruti (i fall jag icke
missförstod honom) den åsigten, alt de, som ville hafva s. k. Ståndseller
Klassval bibehållna, kunde få tillfälle att framställa ett allernatift
förslag, hvilket utan tvifvel vore det bästa som kunde hända, emedan
man då blefve i tillfälle att med tillförlitlighet kunna bedömma
hvilket vore det bästa att antaga.
Jag förnyar min anhållan att frågan mätte få hvila på bordet
och föreställer mig att något beslut öfver densamma icke han fattas
förrän i ett kommande plenum, dä jag tager för gifvet, att den mäste
blifva till Utskott remitterad.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Man har vidrört frågan både
lill innehåll och behandlingssätt. Jag skall tillåta mig att göra
likaså, för att någorledes fullständigt uptaga hvad derom blifvit sagdt.
I afseende pä sjelfva saken har Frih. Tersmeden yttrat, alt tänkesätten
voro splittrade i fråga om behofvet af upskof med förslagets
afgörande. Om denna splittring nogorstädes finnes, och af vissa
ledamöter inom detta lius i möjligate målto befrämjas: så är jag
dock öfvertygad, att flertalet af R. o. Ad. hvarken tvekar örn det
sätt, hvarpå Ståndet kommer att afgöra denna fråga, eller förändra
tanka i hufvudsaken genom något upskof, huru långt det än måtte
blifva, blott afgörandet vid denna riksdag äger rum. Men det är
utan tvifvel fruktan för endrägt i Adelns tänkesätt, som föranledt
Frih. Tersmeden, att föreslå upskof lill en annan riksdag, då meningarne
nyligen kunnat, genom ett flitigt bearbetande, förändras.
Frih:n har talat om den oro och agitation, för hvilka landet
är utsatt i denna fråga. Just för alt undvika den agitation som nu,
under sjelfva riksdagen, bedrifves och om hvilken Frill. Tersmeden
torde vara bättre underrättad än de fleste, är det icke skäl att upskjuta
frågans afgörande, utan tverlom att med det aldraförsta detsamma
företaga. Frilen säger, att om frågan nu skulle afgöras, sä
blefve det hennes död. — Ja, jag tror visserligen, att det förslag,
som nu hvilar på Ständernas bord varder ogilladt, men anser derföre
icke representationsfrågan dö; tverlom torde hon derefter upslå
på nytt i annat och vida bättre skick än hvari hon sig nu befinner.
Sådant kan icke vara någon emot, som önskar fäderneslandets
väl. Meningarne om sättet, kunna vara olika, men antingen
108
Den 11 December.
vi fäkta för det ena eller andra förslaget, äro vi dock ense derom
alt söka sluteligen komma till det, som för Sverige är bäst. Man
har talat om att på bordet lägga alternativa förslag, ett, grundadt
på allmänna val, nemi. det som nu finnes på bordel, och ett klassvals-förslag
som derjemte skulle hvila till nästa riksdag. Jag vet
icke på hvilken § i grundlagen som de värde ledamölerne stödja
den förmodan att alternativa förslag kunna hvila från den ena riksdagen
till den andra. Mig synes det vara gifvet, att om ett representationsförslag,
grundadt på allmänna val, ligger på bordel, så kommer
det andra, som vore stödt på klassval alt ligga under bordet,
eller tvertom. Att vissa ledamöter vilja gifva klass-vals-förslaget ett
sådant rum, dermed kan jag icke vara belåten.
Frilen har begärt remiss till Coust Ulsk. af frågan om upskof
till nästa riksdag. Hvad skall Coust.Ulsk. derom säga? Utan tvifvel
ingenting annat, än att Utsk. redan gifvit sitt tillstyrkande för det
nu på bordet hvilande förslagets antagande. Annat svar blir det
troligen icke, ty Coust.Ulsk. har 1111 intet vidare med saken alt skaffa,
än blott framlägga förslaget för Sländerne, hvilket redan skett. När
de sedan företaga förslaget till afgörande, det är Ständernes sak,
icke Consl.Ulskis. Sålunda är denna åtgärd en alldeles tom formalitet,
sora, när ingen utredning af målet är i fråga, till intet tjenar.
De värde ledamölerne säga äfven, alt hvarje allmän fråga skall,
enl. 49 § Riksd.Ordn. förvisas till vederbörligt Utskott. Att frågan
är allmän lider intet tvifvel, emedan hon hörer till dem, öfver hvilka
alla Stånden skola besluta. Men frågan förekommer nu icke hos
Sländerne, den första, såsom nyss åberopade grundlags § säger,
utan den sista gången. Den som kan göra skillnad på först och
sist, borde också kunna inse, att den §, som nu åberopas, icke är
hit lämplig. Skulle det vara i sin ordning, alt i detta fall till Utsk.
remittera frågan, om saken bör företagas nu eller på någon annan
tid, så mäste hvarje fråga om tiden för ett måls afgörande, det må
hafva varit behandladl i hvilket Utsk. som heldsl, kunna till detsamma
remitteras. Sålunda skulle uti eli ämne, som BankoUtsk.
t. ex. handlagt, kunna till detsamma remitteras frågan: skola vi nu
lill afgörande företaga N:o 00, eller uppskjuta det till en annan
lid? — Utsk. skulle förmodeligen skratta åt en sådan remiss, och
del med skäl.
Grundlagen har bestämt Ståndens rättighet att besluta om tiden
för måls företagande, pä sätt Hr Frih. o. Landtm, redan erinrat.
Det står nemi. i 47 § Riksd.Ordn.: ”Uti plena föredrages först
de för RiksSlm gemensamma ärendena och sedermera hvarje Stånds
enskilda, alla i den ordning de, hvart slag för sig inkommit, sä
framt ej Stånden derom annorlunda förordna.” Hittills har det, vid
de flere riksdagar jag bevistat, varit vanligt att Stånden, när någon
större fråga skolat föredragas, bestämt, innan hon företagits til! afgörande,
någon viss dag då det borde ske, på det att man måtte
kunna bereda sig på saken, och på del all ett sådant mål icke skulle
göra för stor rubbning i den vanliga föredragningen. I öfverensstämmelse
härmed har Hr Frih. o. Landtm, äfven gjort sin framställning,
hvilken blifvit understödd af Frih. Palmstjerna. Deremot
Den 11 December.
109
liar man icke allenast begärt upskof och remiss derom till Const.-  Ulsk., utan äfven att frågan om remitteras borde, skulle få hvila pä
bordet. Gr. Ankarsvärd bar åberopat den förra och Hr Cederschiöld
den sednare omständigheten såsom hinder att för ögonblicket utsätta
dag för målets företagande till slutlig pröfning. De ledamöter, hvaribland
bemälde Grefve, som för upskofs vinnande velat begagna
dylika hinder, hafva i sitt nit för ändamålet gått för långt och likasom
Hr Cederschiöld, villat sig sjelfve derhän, att, om deras ön
skan
ginge i fullbordan, skulle saken företagas till afgörande förrän
Frih Palmstjerna föreslagit, eller redan i denna veckan. Förhållandet
är följande: I Lördags lades saken på bordet Irsta gången, i
dag föredrages lion 2dra gången och i nästa plenum, om Lördag, förekommer
lion den 3:dje, samt skall då enl. 49 § 2 mom. Riksd.-  Ordn. till afgörande företagas, med mindre Ståndet dessförinnan beslutat
upskof. 1 dag måste alltså föredragningstiden bestämmas, eller
ock skall representationsförslaget om Lördag, eller nästa plenum
till afgörande företagas. Framskyndandet har icke varit de värde
ledamöternes mening; men de hafva icke bättre sett sig före.
Om man finge, såsom Hr Cederschiöld gjort, på bordet begära en
fråga om remiss på föredragningstid, hvad skulle deraf blifva följden?
Jo, såsom Frih. Palmstjerna nyss yttrade, att man aldrig kunde
beräkna när saken skulle förekomma. Hr Cederschiöld har i dag
på bordet begärt frågan om remiss till Const Utsk., huruvida förslaget
skulle förekomma först nästa vecka. Om Lördag föreslår jag,
att frågan må företagas nästa Onsdag. Då begär någon annan ledamot
den motionen på bordet, och så fortgår man bela riksdagen
igenom utan att Ståndet någonsin kan beräkna när det får slut i
saken. Kan ett sådant sätt att begagna riksdagsformerna vara ursäktligt
för gamle riksdagsmän? Jag öfverlemnar detta till R. o. Ad.
och hoppas att Ståndet gör ända på denna tidsödande tvist, genom
att låta oss komma till afgörande mellan Frih-.ne Palmstjernas och
Tersmedens förslag, det ena till ja- och det andra till «e/-propos.,
så får man se hvilkens mening, som blifver gällande, oell dermed
väl.
Hr Lagerhjelm, Pehr: Såsom varande ledamot af Talmanskonklaven,
torde det tillhöra mig att yttra mig i detta ämne, som
hufvudsakligen är af formel natur, och det så mycket mer, som en
af R. o. Ad:s ledamöter upmanat en hvar af Ståndets ledamöter
att yttra sig. Inom Talmans-konklaven behandlades ämnet mycket
utförligt; man förutsåg den händelsen, att det hvilande förslaget skulle
bifallas. I den händelsen åligger ovillkorligen Const.lJtsk. att genast
ställa sig till efterrättelse hvad som i bihanget eller den serskilda
artikeln i det hvilande grundlagsförslaget finnes föreskrifvet, hvarigenom
Const.Utsk. erhöll ett ganska betydligt arbete. Det var då naturligt,
att ju förr Utsk. sattes i tillfälle att börja ett sådant arbete,
desto förr kunde också Utsk. framlägga sitt förslag och resultatet af
sina bemödanden till Ständernes bepröfvande, samt riksdagen afslutas.
Dä man åter ser från den synpunkten, att det hvilande förslaget
skall afslås, hvad är då naturligare, än att det åligger Const.-  Utsk. att upgöra ett nytt förslag och söka framlägga ett sådant,
110
Den 11 December.
sorn har utsigten för sig att kunna antagas. Utsk. saknar i det fallet
icke ledning af förflutna händelser. I sådant fall, vore del icke
önskligt för Const.Ulsk. och likaledes för Ständerne, måhända för
hela riket, att ett sådant förslag ju förr desto heldre kunde framkallas?
Visserligen Mine Hrr! Således äfven från den händelsen ett
skäl, att icke upskjuta det afgörande ögonblicket. Visserligen finnas
skäl, som tala äfven för en sådan åsigt, men formen synes, efter
mitt sätt att läsa grundlagen, vara alldeles mot densamma. Den
siste värde talaren har redan antydl hvilken kedja af tidsutdrägt det
skulle medföra i fall ett sådant sätt att behandla frågor skulle antagas
och följas som det hvartill vi nu äro färdige att inlåta oss.
Den ifrågavar. motionen kan visserligen remitteras till ett Utskott,
men följden deraf kan ingalunda bli att uppehålla R. o. Ad:s beslut
i öfrigt beträffande hufvndfrågan, och hvart tager då vägen med
sjelfva remissen? — Den förfaller ju till sin verkan. Hade man
velat åstadkomma och kunnat frambringa fullkomligt giltiga skäl för
det uppehåll hvarom fråga är, så är det naturligt, all sådant kunnat
ske vid riksdagens början. På sådant saknas icke exempel,
utan tvertom; men i det skick, hvaruti ärendet sig nu befinner, då
redan Hr Frih. o. Landtm, i full öfverensstämmelse med Riksd.-  Ordms stadgande gjort framställning om utsättande af det plenum,
dä ämnet skall företagas, sä må väl icke en ny väckt motion kunna
afhälla R. o. Ad. ifrån att bestämma sig i denna fråga. Således
kan icke detta ämne göra ett uppehåll i R. o. Ad:s beslut, ehuru
visserligen man kan säga, att det är möjligt att derpå åstadkomma
en remiss. Det stadgande, h va renligt Frih. Tersmedens framställning,
såsom innefattande en allmän fråga, ovillkorligen borde till
Utskott remitteras, kommer dock i uppenbar strid med en annan §
af Riksd.Ordn., och öfverväger man nu å ena sidan denna strid mellan
2:ne §§ och å den andra möjligheten af riksdagsäreudenas behandling,
skall man icke då kasta sig på den tolkning, som tydligen
medför en möjlighet att utföra riksdags för ha ndlingarne, och således
kasta sig emot ett förslag, som i sin inre princip lemnar en
möjlighet att utdraga riksdagsförhandlingarne in infinitum.
Hr Sandströmer, Anders Peter: Jag anhåller att få fästa
R. o. Ad:s upmärksamhet derpå, alt för närvar, tvänne olika
frågor utgöra föremål för Ståndets öfverläggning. Hr Frih. o. Landtm,
har, med afseende på föredragningen af ett ärende, som finnes upfördt
på föredragn:s!istan, hemställt, att dag för detsammas afgörande
kunde bestämmas, och en talare har i detta hänseende till R. o.
Ad. gjort samma framställning. Under denna frågas behandling,
har en annan ledamot väckt motion derom, att afgörandet af detta
ärende måtte till en kommande riksdag upskjntas. Mig synes det
vara klart, att om denna sednare fråga kan väckas, beslut i enlighet
dermed lagligen af Ståndet fattas, mäste man först afgöra den
frågan, innan det kan bestämmas om och i hvilken ordning ärendet
skall vid denna riksdag företagas. Att ett upskof är lagligt, är
tydligen ädagalagdt genom citalionen af den grundlags §, som innehåller
bestämmelse derom, att ett sådant ärende, hvarom nu är fråga,
kan till en följande riksdag förblifva hvilande till följd af Kon
-
Den 11 December.
lil
rings och Ständers sammanstämmande beslut. Den väckta motionen,
att ett sålunda i grundlagen förutsatt upskof, mätte få äga
rum anser jag lika med en annan talare, ostridig! vara en fråga af
allmän beskaffenhet, och den synes således böra till Utsk. remitteras;
men i hvilket fall som helst, tror jag, att, när frågan blifvit
begärd hvilande pä bordet, det försl mäste bestämmas huruvida den
kan blifva föremål för discussion, eller om icke den begärda bordläggningen
bör förhindra en sådan.
Jag får derföre hemställa att Hr Frih. o. Landtm, täcktes förklara,
huruvida icke den anhållan om bordläggning, som blifvit framställd,
bifalles och följaktligen discussionen om denna motion bör
albrytas, äfvensom i händelse, som jag förmodar. Hr Frih. o Landtm.
finnér bordläggningen icke kunna förvägras, jag ytterligare hemställer
huruvida, och intilldess motionen blifvit afgjord, någon vidare
öfverläggning kan komma alt äga rum örn viss dags utsättande
för att under denna riksdag afgöra en sak, som möjligen, i följd af
nämnde motions pröfning, kan komma att till en följande riksdag
upsk jutås.
Jag tror denna behandling af ärendet vara öfverensstämmande
med lagliga former och man må i saken tänka hvad som helst, så
mäste dock formerna behörigen iakttagas.
Gr. Anckarsvärd: Jag nödgas inleda mitt föredrag på det
minst fördelaktiga sätt, som är möjligt, då jag mäste bedja huset
om ursäkt för det att jag, frånträdande formerna, talar öfver ett
ämne hvarom det troligen är för tidigt att yttra sig; men dä sättet
blifvit inledt af Hr von Hartmansdorff, förmodar jag att det mätte
ursäktas mig om'jag ingår i svaromål derå. Jag skulle eljest hafva
iakttagit tystnad och nöjt mig med alt fullkomligen instämma med den
siste värde talaren, med en af Konungens Ministrar, hvilken sagt
avad i sjelfva frågan bör sägas, om icke Hr von Hartmansdorff beaagat
yttra att Frih. Tersmedens motion framkommit lill följd af
ruktan för den enhällighet, med hvilken R. o. Ad. skulle komma
itt förkasta det hvilande representationsförslaget.
Med anledn. deraf tager jag mig friheten förklara, det jag icke
ror, alt enhällighet kan vinnas genom upskof, hvarken för den
ina eller andra sidan och att denna enhällighet kommer att uteblif'a,
torde Hr von Hartmansdorff äfven fä erfara. Jag tillåter mig
fven att härvid yttra den, inom delta hus måhända förmätna, tan:e,
att enhälligheten härinom icke på långt när betyder enhällighet
nom nationen, inom folket, — och denna omständighet torde äfen
vara något begrundansvärd.
Hr von Hartmansdorff har äfven mot Frih. Tersmeden framkatat
att han, bättre än någon annan, kan redogöra för de agitatioer
som för närvar, pågå, för att åt förslaget bereda framgång. Jag
emställer om det kan benämnas agitation, att ledamöter af de 4
liksShn sammanträda för att öfverlägga om en så vigtig samhällsäga
som det hvilande representationsförslaget! För min del beklaar
jag deremot att dessa sammanträden de 4 Stånden emellan icke
o talrikare än hvad de äro, men de kunna svårligen vara det dä
. o. Ad. räknar öfver 400 sjelfskrifna ledamöter men BorgareSt.
112
Dea 11 December.
endast upgår till 56 ledamöter, och de öfrige 2:ne Stånden äfven
utgöra ett ganska ringa antal i jemförelse med R. o. Ad. Till
svar å hvad som blifvit sagdt om remissens ändamålslöshet, med anledn.
af det yttrande som Const.Utsk. deröfver skulle komma att
fälla, i förmodad öfverensstämmelse med Hr von Hartmansdorffs åsigter
eller möjligen till följd af den anvisning han här lemnat, sä tillåter
jag mig nämna att delta yttrande förnnftigtvis icke kan blifva
annat än antingen af- eller tillstyrkande. Hr von Hartmansdorff säger
ibland annat något, som ifrån honom förekommer högst oförväntad!,
nemi., alt grundlagen skulle förutsätta att en allmän fråga
blott skall remitteras till Utskott då den första gängen förekommer,
och det nu vore sista gången som den förevar, frågan förekommer.
Jag icke blott tror utan är fullt öfvertygad, att aldrig kunna af
den värde talaren öfverbevisas, del ju icke denna fråga nu just för
första gången förekommer. Möjligt är att det derjemte blir sista gången,
men säkert är, alt den nu första gången är före, emedan det
är första gängen den nu kunnat förekomma, och sålunda mäste det
argumentet varit något haltande. Hvad Hr von Hartmansdorff talat
om huru del skulle komma ali gä till, om man hänvisade en fråga
om upskof med något måls afgörande till BankoUlsk. eller att Uisk.
skulle komma alt skratta deråt, sä beror det på individuel kännedom
om Utslcs sammansättning; men hvad Const.Utsk. beträffar, är
jag fullt öfvertygad alt det ingalunda kan komma alt skratta åt Frih.
Teremedens motion. Hr von Hartmansdorff har derjemte haft godheten
alt med sin förundran stämpla ett pär äldre riksdagsmän, för
det de hafva tolkat grundlagen pä sätt de gjort. Hela huset vet alt
jag för närvarande torde vara en af de äldste ledamöter här finnas,
hvarföre såväl jag som den andre påpekade ledamoten torde böra
befrias från föreläsningar af Hr von Hartmansdorff huru vi skola förstå
grundlagen, ty det tror åtminstone jag mig under 40 är hafva
lärt så grundligt att jag ej behöfver lära mig det om igen. Med
Hr Sandströmer instämmer jag för öfrigt deri, att här nu icke bör
vara fråga om innehållet af Hr Frih. Tersmedens motion utan om
hvilken inverkan densamma kan komma alt hafva på R. o. Ad:s
beslut och utsättande af dag för representationsfrågans afgörande och
det vill synas mig ganska klart, all dä det ligger i Ståndets makt.
alt besluta det föreslagna upskofvet till nästa riksdag, sä vore del
ibland de största oformligheter man kunde begå, om frågan om representationsförslagets
förkastande eller antagande skulle kunna företagas
förr än Frih. Tersmedens motion blifvit afgjord.
Jag hemställer alltså att Hr Frih. o. Landtm, måtte å bani
bringa den frågan föret, hvad inverkan nämnde motion kan komm;
att hafva på förslagets företagande. Det synes mig dessutom son
skulle det ligga en hög grad af illiberalité deri att vilja fortskynd;
förslagets företagande, helst när man är så öfvertygad om huru det
samma skall komma att behandlas inom detta Ständ. Jag tror Mi
ne Hrr! att äfven de finnas, jag vill icke säga att de äro mångg
men att personer finnas inom detta hus, hvilka icke tagit någon serdele
k än
-
Den 11 December.
i 13
kännedom derom före deras ankomst hit, och det säkra är, att inom
de öfriga Ständen finnas, och måste finnas ett ganska betydligt
antal ledamöter, som icke tagit den nogare kännedom om förslaget,
som en så vigtig fråga fordrar.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anhöll, att innan discussionen i
delta ämne vidare forlginge, fä fästa R. o. Adis upmårksamhet derpå,
alt han i början af detta plenum, sin pligt likmätigt, haft äran
redogöra för förhandlingarne i den förliden gårdags aflon hällne Talmans-konference.
H. Ex. hade då nämnt att dervid, i afseende på
föredragningen af Const.Ulskis pä bordet hvilande mern. N:o 2, den
öfverenskommelse blifvit träffad, att Landtm, och Talmännen borde
hos RiksStm göra hemställan om utsättande af tiden för frågans företagande
till afgörande, till det plenum, som komme att inträffa
näst efter d. 14 i denna månad; men denna hemställan hade H.
Ex. hvarken bordt eller kunnat framställa innan den föredragning
af nämnde mern., som i dag borde ega rum, hade försiggått. Delta
ansåg H. Ex. sig, i anledn. af några ledamöters i ämnet afgifne yttranden,
höra nämna, med tillkännagifvaude alt berörde, ännu icke
af II. Ex. gjorda hemställan, skulle blifva framsläld efter föredragningen
af Const.Utskis nyssnämnde mern. Frih. Tersmeden hade i
början af plenum begärt ordet, utan att afsigten med denna begäran
varit II. Ex. bekant, och sedermera framställt en motion att
med afgörandet af det hvilande Representations-förslaget måtte fä anstå
till nästa riksdag, hvarom discussionen sedermera fortgått och
hvarken bordt eller kunnat af H. Ex. förhindras. De talare, som
anmält sig, skulle också än vidare blifva upropade, men II. Ex. trodde
sig nu böra förklara, det han ansåg denna motion stå i så oskiljaktigt
sammanhang med hufvudsaken, att den borde förekomma på
samma gäng som Const.Utskis mein. Nio 2, enl. dess ordning på
föredragnislistan blefve företaget, hvarföre densamma dä komme att
af H. Ex. anmälas.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.i För den händelse, alt,
i följd af Hr Frihis o. Landtmis förklarande, denna fråga numera
blir lagd pä bordet, och någon vidare discussion derom icke anses
böra ega rum, förrän Const.Utskis mern. Nio 2 förekommer, vill
jag afstå ifrån ordet; men i fall Hr Frih. o. Landtm, anser discussionen
kunna fortgå i samma riktning, omfattande samma ämnen,
som förut blifvit afhandlade, utber jag mig att få yttra några ord.
Frih. Sprengtporten blef i anledn. häraf af II. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, anmodad, att nu fortsätta sitt yttrande, samt anförde
derefter i
Om jag icke misstager mig har, inom ett annat Stånd, vid riksdagens
början yttrats af en talare.- att afgörandet af representationsfrågan,
som utgör denna riksdags stora och svårlösta problem, vore
förenadt med stora betänkligheter, antingen man tänkte sig ett bifall
till det K. förslaget, eller om detsamma skulle komma att mötas
af ett afslag. Men Mine Hrr! om häri skulle ligga en sanning,
1 II. 8
114
Den 11 December.
eller om mati endast härifrån vill draga den slutsats, hvilken jag
redan funnit bekräftad af de öfverläggningar som i detta ögonblick
fortgå pä detta rum: alt meningarne i fråga om grunderne för
vår representations ombildning ännu äro ganska skiljaktige [inom
landet och inom våra fyra kamrar; om det derjemte icke kan
bestridas, alt af den nya lid, som så oförmodadt öfverraskat oss, vi
hitintills icke lärt känna något annat, än dess vådor och äfventyrliga
läror, men att den deremot föga lenina! oss någon insigt i de
bättre, ädlare och lugnare sträfvanden, som den tvifvelsutan till
mensklighetens väl äfven förvarar i sitt sköte och hvilka likväl i någon
mån hade behöft rådfrågas vid grundläggandet af ett verk, som
skall ega bestånd i framtiden, om, med ett ord, en mängd af de
satser, hvilka vi på historisk grund antagit såsom orubbliga, numera
befinnas vacklande och olillförlilliga, hvilket allt mäste i en så vigtig
fråga behäfta våra egna omdömen och beslut med samma brister;
månne icke, säger jag, under sådane förhållanden, anledning
kunde förefinnas att vid representationsfrågans pröfning begagna den
utväg, som tillförne, i långt mindre vigtiga och magt påliggande ärenden,
gjort sig gällande: alt upskjuta dess afgörande till en kommande
riksdag, och sålunda icke äfventyra att i denna tid, som är
så rik på brytningar, bortkasta ett förslag, sorn möjligen kan blifva
ett ankare i stormen.
Jag utber mig att få erinra It. o. Ad. derom, alt det K. förslaget,
och sådant med rätta, upväckt litliga förhoppningar hos en
ganska talrik och aktningsvärd klass af Svenska medborgare, hvilken,
på grund af sin samhällsställning, sin bildning och det inflytande
den i många delar utöfvar på landets angelägenheter, måste, på sätt
vi alla erkänna, betraktas, som fullt berättigad till delaktighet i lagstiftningen,
ehuru vi hittills icke funnit utvägar att afhjelpa det orättvisa
uteslutandet, samt alt dessa förhoppningar måhända i sin mån
kunnat vara verkande till de försonliga och fördragsamma tänkesätt,
som lyckligtvis inom landet nu äro rådande emellan de olika samhällsklasserna
och detta är en dyrbar gäfva, som vi böra söka bibehålla.
Visserligen har en värd talare lemnat denna talrika klass vid
detta tillfälle den försäkran att efter det Kgl* förslagets fall, ett nytt
verk skall upstå, i ändamål att ersätta detsamma. Må det likväl
förlåtas denna klass, om den tilläfventyrs, icke utan skäl, fäster större
förhoppningar vid Konungens tillgöranden, än vid detta om än
aldrig så betydelsefulla löfte. Den värde talaren har trott, alt meningen
med det upskof, som nu blifvit hegardt, icke kan vara någon
annan, än att de ledamöter af delta hus, som äro anhängare
af förslaget men icke våga emotse en lycklig utgång vid frågans afgörande
denna riksdag, i sin förtviflan påfunnit denna utväg för att
om möjligt bereda framgång för detsamma vid en kommande.
Jag får i anledn. häraf uprepa, hvad jag vid flera föreg:de tillfällen
yttrat på detta rum; att jag utan all ensidighet betraktar denna
fråga och såsom ett bevis härför, uttalar jag härmedelst den upriktiga
önskan, att det må lyckas majoriteten, vid denna riksdag utarbeta
ett representationsförslag efter dess åsigler och bygdt på hell
andra grunder än detta, och är jag förvissad alt något bättre sätt,
Den 11 December.
115
för alt vid en kommande riksdag se denna fräga lyckligen afgjord,
icke förefinnas, än alt 2:ne alternativa förslag i ämnet finnas för
banden, öfverlygad som jag är, alt den åsigt, som representeras af
majoriteten, ingenting derpå förlorar nian snarare vinner, ty ju mindre
tvångsmål som förefinnes vid beslutets fallande i en sådan fråga,
desto säkrare framgång bar den alt emotse. Deremot kan denna
vara oviss om ett sådant förslag skulle framställas efter den agitation,
som den K. proposms fallande tilläfvenlyrs torde komma alt
upväcka. Hr von Hartmansdorff har framställt, alt det skulle vara
grundlagsstridig! om alternativa förslag hvilade från den ena riksdagen
lill den andra, .lag vill icke ens medgifva att det vore grundlagsvidrigt
alt Const.Ulsk. sjelf framställde alternativa förslag, men
ännu mindre kan della vara förhållandet, om det ena vore af Utskottet
oell det andia af Konungen framställdt, och jag ber endast
att lill stöd för min mening få erinra derom, alt bär finnas, om
jag ej misstager mig, vid innevar. riksdag Hera förslag lill förändringar
i grundlagen, hvilka från den förra hvila jemte det Kongliga.
Om det icke är grundlagsvidrigt alt 10 eller 20 mot den K. proposin
stridande §§ befinnas livilande lill förändring sedan sisla riksdagen,
så målte det icke heller vara stridande mot denna lag alt
2:ne motsatta förslag, som omfatta hela representationens ombildning
antagas alt blifva hvilande lill nästa riksdag. Hvad för öfrigt formen
för frågans behandling angår, så synes mig densamma obestämd.
Man kan visserligen, om man så vill, betrakta frågan som
all män j och jag tror alt dylik fråga blifvit så behandlad vid föreg:de
riksdagar, ja, alt motioner i detta ämne blifvit remitterade till Const.-  Utsk. och derstädes handlagde. Vill man åter se på saken, lill sitt
väsende och natur, så är den af Frih. Tersmeden väckta fräga, enl.
hvad mig synes, endast af formel beskaffenhet och bör sålunda kunna,
utan remiss, afgöras samtidigt eller i bredd med luifvudfrågan.
Jag anser derföre att behandlingssättet i delta fall lämpligast öfverlennäs
lill Hr Frih. o. Landtnäs egel bedömande.
Hr Hjerta, Lars: Jag skall endast utbe mig att få yttra några
ord, i fråga om remiss.
Jag måste tillstå, alt mig förekommer saken så, alt icke något
grundlagsbud ovillkorligen säger, alt remiss skall ske af denna fråga,
utan att Ståndet äger fullkomlig frihet alt fatta sitt beslut; men
jag tror också, alt det icke finnes något bud i grundlagen som hindrar
att en sådan remiss må äga rum.
Af denna anledn. vill jag säga några ord till förmån för remiss
till Const.Ulsk., emedan jag tror alt deruti ligger ett sätt, att
möjligen kunna förena de båda motsatta partiernas tankar. De talare,
som hufvudsakligen bär hafva motsatt sig Frih. Tersmedens motion,
hafva som skäl för att få R. o. Ad:s beslut på sin sida, framställt
behofvet och nödvändigheten af att, i händelse del K. förslaget
blefve afslaget, få något bättre i stället. De hafva således icke,
desse värde ledamöter, utgått från den tanken, att alldeles ingen reform
vidare kunde komma i fråga, och det är redan en sak, hvarför
man bör visa erkänsla.
8*
11G
Don 11 December.
Det finnes också ingen, sora ej delar denna deras åsigt, ty livar oell
en önskar något bättre än det K. förslaget, ja, jag tror att en hvar, i
en så vigtig angelägenhet, önskar att nationen mätte erhålla det hästa
möjliga man kan länka sig; men som icke alla R. o. Adis ledamöter
kunna hafva en och samma åsigt om hvad för fäderneslandet
vore det hästa möjliga, så är det klart, att man icke kan komma
till ett resultat på aunat sätt, än att meningarne förena sig om något
positift, om det än icke skulle vara det hästa möjliga. För att
komma lill ett sådant resultat, är det som jag tror, att remiss tili
Const.Utsk. af Frih. Tersmedens motion vore nyttig, och det af följande
skäl: Const.Utsk. blir efter emottagandet af berörde remiss,
alldeles oförhindradt att emottaga de motioner, som ifrån r^sp. riksdagsmän
kunna varda dit ingifne, rörrde reformer i representationsväsendet;
— Utsk. kan, sedan det fått emottaga Frih. Tersmedens
motion, utarbeta ett eller flere alldeles nya representationsförslag, och
insända dem till Ständernes skärskådande och pröfning och se dä Mine
Hrr! kan det inträffa, att dä Const.Utsk. sådant gjort, den tidepunkten
inträffar, alt hvar och en kan pröfva, huruvida dessa Utskotts
förslag äro bättre än det Kgl.
Då kan man genom Frih. Tersmedens motion vara i tillfälle
att i sisla handen afgöra, huruvida nationen må vara bättre betjenad
med alt äga ett af dessa förslag hvilande till nästa riksdag, än
dermed, att man återgår till det Kgl., nu pä bordet hvilande, förslaget.
Enl. den plan jag nu haft äran framlägga, skulle således något
defmitift beslut öfver den frågan, huruvida det Kgl., på bordet
hvilande förslaget skall till nästa riksdag npskjutas, icke behöfva af
RiksSltn vidtagas förrän de haft tillfälle att pröfva de förslag, hvarigenom
de värde talarne på andra sidan, som skyndat med afgörandet,
tro sig kunna tillfredsställa nationens anspråk bättre än det
Kgl. förmått.
Hr von Hartmansdorff har sökt att lägga mycken vigt derpå,
att icke flera alternativa förslag må förblifva hvilande till nästa riksdag;
men jag tager mig friheten fästa upmärksamheten derå, att
med den procedure jag framställt, jag tagit mig friheten gifva en
vink derom, att alternativa förslag icke behöfde blifva hvilande, för
den händelse att Ständerne, sedan Const.Utsk. utarbetat de förslag,
som voro under behandling, afgjorde, antingen något af desse förslag,
eller också det Kgl. förslaget må komma att hvila.
Det kunde äfven låta sig göra, alij sedan Const.Utsk. inkommit
med sitt förslag, begagna tidpunkten, för att då pröfva, om derefter,
det Kgl. förslaget skulle afgöras, och sedermera bestämma sig i
afseende å de öfrige.
Jag finner ganska väl, alt den ledamot, som har visat en sådan
ifver att få det Kgl. förslaget till representationens ombildning
under bordet, föreställer sig att R. o. Ad. skall instämma i hans
tanke. Jag föreställer mig att den värde ledamoten icke gerna kan
önska remiss af en motion, som möjligen kunde hafva till följd ett
sådant tillfälle till sakernes närmare öfvervägande, som Frih. Tersmeden
med sin framställning åsyftat; men den värde ledamoten har
Deri 11 December.
117
äfven medgifvit, alt det icke kan vara någon emot, som önskar
fäderneslandets väl, att noga må öfvervägäs livad som för detsamma
må vara bäst och nyttigast; och detta tror jag bäst befrämjes, örn
man så litet som möjligt tager sin tillflygt till öfverraskningar.
Hr von Hartmansdorff: En värd talare har yttrat, att enär
ilen fråga, som Frih. Tersmeden väckt, vore en allmän fråga, så
borde bon ock till Utskott remitteras: denna fråga angår likväl intet
annat än litlen, när det hvilande förslaget skall till pröfning
företagas. Om frågan ronde tiden skall bli föremål för remiss, sä
kan, eller bör, II. o. Ad. med lika skäl till Coust. Utsk. hänvisa
frågan om samma förslags företagande efter 3:ne dagar som efter
3:ne år. Derest R. o. Äd. skulle besluta remiss till Const. Utsk.
ronde förslagets föredragning om Tisdag, månne Utsk. icke torde
göra, såsom jag förra gången yttrade om Banko-Utsk., skratta deråt;
(y skillnaden är endast, att det är flere dagar som förflyta innan
det 3:dje äret härefter inträffar än intill dess nästa vecka inträder.
Gr. Ankarsvärd har fästat sig vid det af mig begagnade uttrycket:
”första g ungendetta ord är ingalunda af mig påhittad!,
ulan står tydligen att läsa i 49 § 1 mom. Rifcsd.Ordn. der
det heter: ”Hvar oell en allmän fråga, som första gången i något
Stånd förekommer” etc., och när jag följaktligen, för att ådagalägga
origligheten af en gjord framställning, väljer grundlagens
egna ord, sii måtte jag icke vara den som har orätt. Den ädle
Grefven har beklagat sig öfver (le föreläsningar i grundlagarne
som jag tillåtit mig att hålla för honom, som redan vore en
gammal man: Jag är icke heller så ung; men om äfven den yngste
pä detta ruin, skulle, såsom hans rättighet är, jemväl finna behöflig!;,
att hälla föreläsningar i grundlagen för mig, så skulle jag
desamma med tacksamhet emottaga, emedan vexel-undervisning är
nyttig i en National-församling. Om vissa ledamöter af detta Stånd
tillåta sig att för andra Stånds ledamöter hålla föreläsningar i grundlagarne,
så måste de hålla till godo, att på detta rum emottaga
uplysning om berörde lagars rälta innehåll.
Grefven har kallat för illiberalitet, att vilja fortskynda den
-hvilande frågans afgörande. Dertill hade kunnat finnas skäl, om detta
mål blifvit föredraget på en urtima riksdag och således Ständerne
eller Svenska folket icke fått begrunda det under de 3 år som böra
förflyta mellan de lagtima riksdagarne; men då förslaget har hvilat
sina 3 år på Ständmes bord, samt hvar och en haft tid att derom
stadga sin mening, bör det också nu till slutlig pröfning företagas;
ty grundlagen föranleder icke dertill alt någon serskild tid skall
anslås, hvarken för den ena att i fråga om grundlagsförändring vara
informator, eller för den andra att deri låta sig informera. Ville
man hafva tid pä sig för hvarjehanda operationer, så må man resa
hit på förhand för att göra upp sådant, eller till Orebro, eller
hvarthelst man finner det nödvändigt, men ingalunda söka att uppehålla
riksdagsärendernas gång, något, som grundlagen icke vet af.
Frih. Sprengtporten har ansett detta förslag vara ett ankare i
stormen. Vore det verkligen efter min tanke, något sådant, sä
skulle jag icke bestrida dess nytta, utan tvertom tillstyrka dess an
-
i 18
Dc.n 11 December.
tagande; men jag anser det vara motsatsen, icke innebära säkerhet,
utan medföra, oro, och derföre är jag deremot.
Han har talat om tvångsmål: jag vet, icke hvad han dermed
menar. Då hvar och en har rätt alt yttra sin mening och lemna
sin röst-sedel, så är jn ingen pä något sätt tvingad; men då man
med lock och pock vill förmå andra att öfvergå till annan mening
dä är tvång för handen. Den som vill hafva tid på sig härtill,
bör ej kunna förvänta att icke dervid röna motstånd. Frih:n antager
att alternativa förslag kunna vara hvilande, fastän han icke
kan upgifva en enda § i grundlagen som härtill föranleder. Vid
sista riksdagen npgjordes af minoriteten inom Const.Utsk. ett förslag
till National-representationens ombildning, grundadt på klassval,
men ingalunda framlades detsamma att såsom ett alternativ
hvila jemte del Kgl. Hr Hjerta har yrkat, att man för enighetens
skull borde bemöda sig om att få något förslag upgjordt, som vore
bättre än det nu hvilande. Fördenskull vore väl, om man, medan
Const.Utsk. utarbetade ett sådant, hade det Kongl, qvarliggande pä
bordet, så att detta, om man icke komme öfverens om något annat,
vore att tillgå såsom den sista till Hygien. Ett sådant sätt att lillvägagå,
känner icke grundlagen. Visserligen vore det förträffligt
för elern, hvilka önska att såsom man säger åka och vända, att dä
bearbeta meningarne i aldeles motsatta riktningar så att fullständig
oenighet upkomme. Derefter kunde man säga: tagen nu det hvilande
förslaget eller här i landet är så (illstäldt, att ingen är ense
med någon annan. Hr Hjerta har påbördat mig det förmätna yttrandet,
att det Kongl, förslaget borde komma under bordet: jag
öfverlemna!- till en hvar af Eder Mine Hrr! att döma huruvida icke
mina ord voro, det klassvalsförslaget skulle komma under borrfe/,
sålunda motsatsen till det förslag, grundadt på allmänna val
som för närvar, hvilar på bordet; men jag beklagar mig icke det
ringaste öfver detta yttrande af Hr Hjerta, emedan det är fullt öfverensstämmande
med det sätt och den trohet hvarmed han vanligen
brukar återgifva andras yttranden.
Jag tror ej att Hr Frih. o. Landtm, kan gifva, oss någon rigtigare
förklaring öfver grundlagens mening i detta hänseende, än
genom propos. ä ena sidan pä Frih. Palmstjernas förslag och å
den andra på Frih. Tersmedens, hvarigenom en hvar af II. o. Ad:s
ledamöter får tillfälle att yttra sin mening.
Detta anförande hade blifvit afbrutit genom ankomsten af en
Deputation från Vällofl. HorgareSt., anförd af Slåndets vice Talman
Borgmästaren i Malmö Carl Christian Halling, som upläste och aflemnade
så väl ett prot. utdr. af denna dag, innehållande att BorgareSt.
till Const. Utsk. remitterat och med de öfrige RiksStm
kommunicerat en af Hr Cassel väckt motion, med stöd af 81 § 11.
F., om ytterligare npskof lill nästa riksdag med afgörandet af det
från sistförflutne riksdag hvilande, af K. M. nådigst afgifne förslag
till ny Riksd.Ordn. och Regeringsform, som och denna motion,
hvaraf en afskrift var prof. utdraget bifogad.
Sedan i anledn. häraf H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, försäkrat
att. delta Horgare:St:s beslut skulle blifva för R. o. Ad. i vanlig
Den 11 December.
119
ordning föredraget samt anmodat Hrr Deputerade att lill BorgareSt.
framföra nitrycken af R. o. Adrns vänskap och tillgifvenhet,
blef Deputafionen på vanligt sätt utbeledsagad.
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Jag anhåller att i
korthet fä yttra några ord ronde formen för denna frågas behandling.
Man har hestrid!, att Frih. Tersmedens motion vore en allmän
fi äga. En annan ledamot har redan erinrat, att grundlagen
icke gör någon annan skillnad mellan enskilda och allmänna frågor,
än att lie förra åro sådane, som af ett Riks-Stånd enskildt afgöras,
men de sednare sådane, som fordra beslut äfven af andra
Stånd, oell att Frih. Tersmedens motion innefattar en allmän fråga
följer således af stadgandet i sista mom. af 81 § R.F. som innehåller:
”Om vid riksdag, då grundlagsfrågor lagligen kunna afgö”ras,
ytterligare upskof föreslås, må det ej ega rum utan Konungens
”och alla 4 RiksStms beslut”. Dessa grundlagens ord synas mig
sii oförtydbara, att om ett sådant upskof skall kunna komma i fråga,
det måste vara en rättighet för hvarje Ståndsledamot, att, på sätt
som skett, föreslå ett sådant d. v. s. derom väcka motion, hvilken
fördenskull derefter bör i grundlagsenlig ordning behandlas, så att
den kan komma jemväl till öfrige RiksStrns kännedom och blifva
föremål äfven för deras öfverläggning och pröfning. Hr v. Hartmansdorff
har gjort en jemförelse mellan Frih. Tersmedens förslag
och det sorn den värde ledamoten sjelf kunde komma att framställa,
nemi.: att upskjuta förslaget från den ena Lördagen lill
den derpå följande Onsdagen och derifrån åter till Lördagen o. s. v.
Jag får erinra att en så beskaffad fråga, som ett ärendes upförande
på föredragn:s-listan någon viss ilag och det derigenom nödigblefne
upskofvet icke rörer något annat Stånd än det inom
hvilket fiågan blifvit framställd och följaktligen icke heller erfordrar
något beslut från de öfrige Ståndens sida, och sålunda ur ingen
synpunkt kan anses vara af allmän beskaffenhet, lika litet som
grundlagen någonsin serskildt omtalar sådane upskof. Men då grundlagen
uttryckligen medgifver, att i fråga om hvilanda grundlagsförslag,
afgörandet må upskjutas till en annan riksdag, så mäste
deraf följa ett helt annat förhållande än det som Hr v. Hartmansdorff
tagit till jemförelse. Frågan om upskof med grundlagsfrågor
är dessutom alldeles icke en nyhet; redan vid 1810 års riksdag i
Örebro, beslöto samtlige RiksSl :n att till påföljande riksmöte upskjuta
de från 1809 års riksdag hvilande grundlagsförslag. Vid
riksdagen 1812 afgjordes en del af dessa frågor, men de öfrige upskjölos
ytterligare till 1815års riksdag,då Konungen medelsten serskild
propos. föreslog att ytterligare förlänga upskofvet med afgörandet
till nästa riksdag. Denna propos. blef dock icke af samtl. RiksSt:n
bifallen, hvilket åter hade till följd, att alla sedan 1809
hvilande grundlagsfrågor, år 1815 afgjordes. Man finner häraf,
att Frih. Tersmedens nu väckta motion, långt ifrån att vara en
innovation, är fullt öfverensstämmande med den åsigt som grundlagens
stiftare, omedelbart efter lagens tillämpning, gjort sjelfva
gällande. Hr v. Hartmansdorff har vidare sagt, att det innebure en
grund! agsstridighet att alternativa förslag hvilade på Ständernes bord
120
Den II December.
För alt vid en kommande riksdag afgöras, och yrkat att någon g,
eller något stadgande i grundlagen måtte upgifvas såsom stöd derför.
I sådant fall anhåller jag, att få upläsa en stroph af 1
mom. 81 § R. F., som lyder: ”Detta Utsk., (nemi. Const.Utsk.)
hvars pligt det vara skall, att grundlagarne granska, äger rätt att
hos R. St:r föreslå de ändringar deruti, som de anse högst nödiga
eller nyttiga och möjliga att verkställa. 11. Styr må icke å den
riksdag; dä Ulsk:t någon sådan ändring föreslår, utan först å den
nästföljande derom besluta”. Detta stadgande mätte vara alldeles
ovilkorligt i afseende på Const.Utsk:s rätt att föreslå ändringar i
grundlagen. Att en sådan rättighet skulle på något sätt inhiberas,
derigenom att Konungen föreslagit andra och från Const.Utsk:s förslag
skiljaktiga ändringar, hvilka hvila oafgjorde på Ständernes bord,
kan jag icke inse, helst grundlagarne skola efter deras ordalydelse
tillämpas. Den enda inskränkning här finnes är den, att R. St:r
försl d. v. s. icke förr än å en nästföljande riksdag kunna ang.
grundlagsändringar fatta sitt beslut, (hvilket stadgande således redan
förutsätter rätt till ännu längre npskof, hvarom motion nu blifvit
väckt.) Frih. Sprengtporten har redan ådagalagt att alternativa
förslag hvila sedan sista riksdagen, nemi. Konungens om en helt
ny Riksd.Ordn. och Coust.Utsk:s om ändringar i åtskilliga §§ af
samma Riksd.Ordn. hvilka sednare naturligtvis skulle komma att
förfalla om det förra bifölles, men hvilka komma under pröfning i
händelse det afslås. I följd häraf komma ju således R. St:r redan
nu alt besluta öfver alternativa förslag. Fördelen af sådana förslagers
tillvaro, har i öfrigt blifvit så sannt och fullständigt af
Frih. Sprengtporten framställd, att jag anhåller att i det fallet fullkomligen
få förena mig med honom. Hr v. Hartmansdorff har bestridt,
att det vore första gången Frih. Tersmedens motion förekomme:
Om Hr v. Hartmansdorff går tillbaka till 1810 och 1812
årens riksdagar, så har han rätt deruti att en likartad motion redan
då förekom, äfvensom den förut blifvit framställd inom BorgareSt.
, men hvad beträffar öfverläggningarna inom detta hus vid
innevar. riksdag, så har jag mig icke bekant, att någon Ståndets
ledamot förut gjort ett så beskaffadt förslag. Det är fördenskull
en preliminär fråga, som icke har att göra med hufvudsaken, men
ovilkorligen måste före denna afgöras. Den kan visserligen slutligen
afslås, utan afseende på meningen om det hvilande representations-förslaget,
men alldenstund den är allmän, mäste, enl. 49 §
Riksd.Ordn., om en ledamot sådant begär den hvila på bordet till
nästa plenum. Hr v. Hartmansdorff har icke velat medgifva hvad
en värd ledamot, Frih. Sprengtporten yttrat, att om 2:ne alternativa
förslag skulle bli hvilande, sådant, vid en blifvande votering,
konnne att innefatta ett mindre tvångsmål än om endast ett förslag
funnes att välja uppå. Men en hvar lärer väl inse, att om man
finner det nuvar. representationssättet icke öfverensstämmande med
nationens hellof, folkets önskningar och landets lycka, om man önskar
en förändring, men finner ett framlagdt förslag till sådane
innebära mindre förbättringar än man önskar, eller möjligen vara
bygdt på en grund, den man icke gillar, så vore man ju försatt i
Den 11 December.
121
större tvångsmål att i saknad af något annat bifalla detta .eria förslag,
än om 2:ne funnoS. efter skil jaktiga grundel-, mellan hvilka
man hade att välja; och jag är öfvertygad, att om, jemte det nu
hvilande Kgl. förslaget, vi hade ett annat, baseradt på de grunder
för hvilka Hr v. Hartmansdorff ifrar, han med glädje skulle lägga
sitt ja för det sednare.
För öfrigt lärer det icke bero af Hr Frih. och Landtm, att
neka bordläggning af ett mål, då sådant af grundlagen ovillkorligen
föreskrifves.
Frill. Cederström, Anders: Jag är förekommen af den
siste värde talaren och vill derföre nu blott säga några ord, i anledn.
af Hr v. Hartmansdorffs yttrande då lian åberopade 49 § Riksd.
Ordn. tilläggande att frågan icke vore af beskaffenhet ali första gången
förekomma, utan tvertom att den förut var hvilande. Detta tror jag vara
ett misstag, ty mig veterligen liar ingen sådan fråga förevarit som den
af Frih. Tersmeden väckta, nemi. att det af Konungen till Ständ:ne
aflemnade nåd. förslag till national-representationens ombildning
skulle hvila till nästinstundande riksdag. Det är onekligen första
gången under riksdagen denna fråga blifvit af någon riksdagsman
här väckt och mäste på grund af sin natur af allmän fråga till Utsk.
förvisas och grundlagsenligen behandlas.
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: Då Hr Frih. o.
Landtm, nyligen förklarat, att tiden för afgörandet af de ämnen,
som nu äro under öfverläggning, icke inträder förr än Hr Frih. o.
Landtm, föredragit] Const.Utsk:s utlåt. N:o 2, så anhåller jag för
närvar, att få afstå ifrån ordet och skulle tro, att de Hrr, som efter
mig begärt det, äfven borde spara sina yttranden till dess, att ett
beslut deraf kan lili en följd. Jag anhåller emedlertid, att, sedan
betänk. N:o 2 blifvit föredraget, och som jag förmodar, bordlagdt,
återfå ordet.
Gr. Anckarsvärd, som härefter upropades, förklarade det
han på samma skäl, som Gr. Hamilton anfört, ville för närvar,
afstå från ordet.
Frih. Sprengtporten: Jag skulle visserligen hafva följt de
efterdömen, som nu lemnats, det nemi. att afstå från att nu yttra
mig; men jag har egentligen begärt ordet för att rätta ett misstag,
som Hr v. Hartmansdorff begått vid upfattningen af mina ord, och
anhåller sålunda att i den delen få svara. Jag förbigår Hr v. Hartmansdorffs
upfattning eller hans omdöme om de ord jag fällt i afseende
på tvångsmålet. Meningen dermed borde icke missförstås,
och den har blifvit så fullkomligt utredd af en föreg:de talare genom
denna förklaring: att nemi. större frihet vunnes i omdömet
öfver ett förslag då man har ett alternativt förslag att derjemte pröfva
än när man blott har ett att afgöra, så att den saken synes vara
klar. Hr v. Hartmansdorff har anfört det jag sagt att det ifrågavar.
förslaget utgör ett ankare i stormen. Detta hade varit en motsägelse.
Vi hafva för närvar, ingen storm. Jag har tvertom fästat
upmärksamheten på det lyckliga lugn vi åtnjuta. Jag har yttrat alt
förslaget kunde blifva ett ankare i stormen, hvilket är något helt annat.
122
Den 11 December
Ur Prinzensköld, Carl: Äfven jag anser oegentligt, ali
yttra mig i sjelfva saken förr än Hr 'Frih. o. Landtm, föredragit
Coust.Utsk:s betänk. N:o 2, och afstår från ordet, med den anhållan
dock, att detta betänk, ju förr desto heldre måtte blifva föredraget.
Frih, Raab: Då de öfriga ledamöterne afstått från att yttra
sig nu, och' begärt ordet, sedan Hr Frih. o. Landtm, föredragit
Const.Utsk:s betänk. N: 2, så anhåller äfven jag att då i min ordning
blifva npropad.
Hr Hjerta: Jag hade redan anmält mig för en stund sedan,
och anhåller att få yttra ett par ord med afseende på hvad Hr von
Hartmansdorff här anfört. Dä jag tog mig friheten för R. o. Ad.
framställa det sätt, hvarpå jag trodde att Frih. Tersmedens motion
skulle kunna bäst tjena till ändamålet att slutligen fä pröfvadt,
hvilket förslag, som skulle vara det mest naturliga och billiga, samt
tillfredsställa alla partiers anspråk, så har iag icke framställt det på
sådant sätt, som skulle det, enl. hvad Hr von Hartmansdorff upfattat,
utgöra den sista tillflykten. Jag tror således icke att den figurliga
term, som han tillämpade på delta förslag, nemi.: ”att det
gåfve tillfälle till att åka och vända” var lämplig pä del säll jag
föreslog. I förbigående får jag blott yttra min förundran deröfver, at)
den ledamot, som synes sä ofta hålla tömmarne inom detta Stånd,
skulle förklara sig mot en åtgärd, som bereder oss tillfälle att åka
och vända. Hr von Hartmansdorff har vidare förevita! mig, att
hafva oriktigt upfattat hans anförande, då jag tog mig friheten citera
uttrycket ”under bordet”. Hr von Hartmansdorff säger, att
han yttrade detta om ett klassvals-förslag, men jag tager mig friheten
fästa upmärksamheten derpå, att han talade då så väl om
klassvals-förslagel, sorn om det Kongl., och nyttjade de citerade
orden först om klassvals-förslaget och tilläde sedan ”eller också
tvertom”, hvilket jag hänskjuter till dem som åhörde Hr von Hartmansdorffs
yttrande. Dä han nu antingen straxt före eller straxt.
efter detta yttrande förklarade sig sjelf på det mest bestämda sätt
för förkastande af det Kongl, förslaget, och till och med gick så
långt, att han ansåg R. o. Äd. enhälligt vara för ett sådant beslut,
så liemställes, om jag gjorde ett falskt citat, då jag använde orden
”under bordet”, d. v. s, att det Kongl, förslaget skulle ligga under
bordet. Jag har haft äran vara ledamot af detta Stånd lika
mångå riksdagar som Hr von Hartmansdorff, och jag känner mina
rättigheter så väl som någon annan; jag vet att man icke äger rättighet,
man må vara President eller icke, alt göra andra ledamöter
skymfande tillmälen.
Hr von Hartmansdorff har likväl i anledn. af detta mitt citat,!
begagnat ett uttryckssätt, som gifver mig anledn. att erinra honom
derom att grundlagen förbjuder att emot någon nyttja personligen
förolämpande uttryck och att om någon ledamot här vill uphäfva sig till
skolmästare för andra, behöfvcr man icke ställa sig under denna ledamots
färla. Detta yttrande anser jag lämpligt i anledn. af Hr
von Hartmansdorffs anförande.
Den 11 December.
123
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr. : yi känna här icke Presidenter,
icke tidningsredacteurer, vi känna ingen annan titel än
den, som Riddarhusets matrikel medförer. Jag hemställer till Hr
Frih. o. Landtm, och H. R. o. Ad., om användandet af andra titlar
är med husets sed förenligt eller kan anses behörigt.
Frih. Tersmeden: Afven jag önskar att vi snart mätte kunna
öfvergå till föredragn:slistan. Men dessförinnan anhåller jag få
veta, huruvida den begärda bordläggningen af min motion verkligen
äger rum eller ej, d. v. s. huruvida någon diskussion öfver
min motion icke kan ifrågakomma vid behandlingen af Const.Ulsk:s
mern. N:o 2. Jag har framställt mitt förslag i form af motion,
och anhållit om remiss till Utskott. Motionen har sedan blifvit begärd
på bordet och derefter har visserligen varit ifrågasatt, huruvida
densamma borde remitteras lill Utskott eller icke, men för att
kunna bedömma huru diskussionen bör föras när Const.Utsk:s meni.
N:o 2 förekommer, torde det vara nödvändigt att vela, om min
motion är bordlagd eller icke.
Hr Printzensköld: Jag bestrider, att Frih. Tersmeden må
fa svar på sin fråga. Det är ett försök af honom, att a priori från
Hr Frih. o. Landtm, framkalla en opinionsyttring, som skulle vara
olämplig. Det blir tids nog alt yttra, huruvida bordläggning skall
ske eller ej, när frågan förekommer i sammanhang med Consl.-  Ulsk:s besänk. N:o 2, hvilket Hr Frih. o. Landtm, icke lärer underlåta
att föredraga.
Frih. Tersmeden: I anledn. af Hr Printzenskölds yttrande
tager jag mig friheten fästa Ståndets upmärksamhet derpå, att jagväckte
motionen alldeles icke i sammanhang med Const.Utsk:s betänk.
utan långt förr än föredragningen deraf kunde ifrågakomma
och anhåller jag således, alt denna min motion måtte få den behandling
som grundlagen medgifver.
Hr Printzensköld: Hr Frih. Tersmeden väckte icke sin
motion förr ån Hr Frih. o. Landtm, behagade gifva Ståndet tillkänna,
hvad vid sista Talmans-konklaven sig tilldragit. Sedermera
förklarade Hr Frih. o. Landtm., att den frågan borde förekomma i
sammanhang med föredragning af Lonst.Utsk:s mern. N:o 2 och
deraf följer af sig sjelf, att Frih. Tersmedens motion i samraanmanhang
dermed skall förekomma.
Gr. Anckarsvärd: Det lärer vara obestridligt ett faktum,
alt motionen är föredragen af Frih. Tersmeden, och begärd på bordet
af en annan ledamot inom Ståndet, således vet jag icke hvad
derom vidare nu är att orda, innan vi få veta om den anses hvila
på bordet. Jag kan icke begripa huru Hr Frih. o. Landtm, skulle
kunna kompromettera sig, genom att tillkännagifva för Ståndet, om
motionen är bordlagd eller icke och jag kan icke neka att det förundrar
mig högeligen, att ens någon fråga i det hänseendet kunnat
upstå eller väckas.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, alt han i anledn. af
124
Den 11 December.
Frih. Tersmedens till honom gjorde framställning ansåg sin pligt
och granlagenheten fordra, alt lemna Frilun ett svar och derföre
nu finge meddela, att då Frih:ns motion blifvit afgifven först efter
det H. Ex hade tillkännagifvit hvad i Talmans-konferencen förelupit,
samt tillika omnämnt den hemställan till RiksSt:n, hvarom uti
konferensen öfverenskommelse blifvit träffad, och som H. Ex. redan
förklarat sig hafva för afsigt att lill besvarande framställa efter
det Const.Utsk:s mern. N:o 2 blifvit ånyo föredraget, så och enär
Frih. Tersmedens motion enl. H. Ex:s tanke hade oskiljaktigt sammanhang
méd nyssnämnde mern., II. Ex. trodde ordningen fordra
och annan ordning ej kunna komma i fråga, än att Frih. Tersmedens
motion blef anmäld till behandling, i sammanhang med den
förnyade föredragningen af Const.Utsk:s oftanämnde meni.
Ilr Dalman: Jag tager mig Frih. fästa Hr Frih. o. Landtnäs
upmärksamhet derå, att Hr Frih. o. Landtm, sjelf först inför R. o.
Ad. tillkännagifvit, att flere ledamöter anmält sig alt få ordet vid
pleni början, men att Hr Frih. o. Landtm, innan de upropades,
ville för R. o. Ad. gifva tillkänna, hvad sig i Talmanskonklaven
tilldragit. Vid sådant förhållande, lärer det icke vara Frih. Tersmedens
eller någon annan pä motion i ämnet betänkt ledamots
skull att han icke fick framställa sin motion innan Hr Frih. o.
Landtm, aflade sin redogörelse för Talmanskonfereucen. Ett sådant
tillkännagifvande kan i intet fall anses hafva varit synonymt med
föredragning af något mål utan blott en anmälan af Ilr Landtm,
hvarom öfverläggning hvarken är nödig eller af grundlagen föreskrifven.
Då nu emedlertid Frih. Tersmedens motion väcktes innan
Hr Frih. o. Landtm, anmält Const.Utsk:s betänk. N:o 2 till
företagande så och enär Frih. Tersmeden, medelst sin framställning
åsyftar och önskar upskof just med ett sådant företagande, måste,
efter den ordning grundlagen bjuder, bordläggning af hans
motion skaffa densamma ett nummer på föredragn:slistan framför
nämnde betänk.
Hr von Hartmansdorff: Ingen kan fordra af Hr Frih. o.
Landtm., att han på förhand skall veta, hvad någon ledamot då
han anmäler sig att tala, ämnar säga. Hade Hr Frih. o. Landtm,
kunnat veta det, så hade han väl icke upropat Hr Edenhjelm, som
talade om en hell annan fråga än den nu förevar:de. Hr Frih. o.
Landtm, lärer således väl icke fästa nägot afseende på hvad Hr Dalman
nyss anfört.
Ilr Mannerskantz, Carl Axel: Jag torde få återföra i Hr
von Hartmansdorff» minne, att Hr Frih. o. Landtm, hemstälde till
Hr Edenhjelm om han icke skulle vilja vänta med att afgifva sin
motion, till dess öfverläggningen om de af Frih:ne Tersmeden och
Palmstjerna väckta frågorna vore slutad. Jag kan icke föreställa
mig annat än, alt då flere mål stå på listan och innan dessa mål
upropas, den ena ledamoten efter den andra begär ordet och väcker
motionen under motionstiden, så skall det vara dem obetaget
att, innan de ämnen som stå på föredragn:slistan föredragas,
fä framställa sina motioner. Deuna rätt, att göra motion, har Frih.
Den 11 December.
125
Tersmeden begagnat. En annan i grundlagen medgifven rätt, att
få hegära en motion på bordet, har blifvit af en annan ledamot
begagnad. Jag föreställer mig således det vara med grundlagen
öfverensstämmande, att den af Frill. Tersmeden i grundlagsenlig
ordning väckta motion, som af en annan ledamot i grundlagsenlig
ordning är begärd på bordet, måtte der få hvila, ehvad man för öfrigt
må tänka om hufvndsaken.
Gr. Anckarsvärd: Det har aldrig utgjort föremål för mina
tillgöranden inom R. o. Ad:s öfverläggningar, att söka inveckla frågorna.
Vid detta tillfälle mäste jag bekänna, att jag icke kunnat göra
mig begripligt, huru Frih. Tersmedens motion skulle kunna föredragas
på samma gäng som frågan om del livilande förslaget. Det är två
så bestämdt olika frågor, att de efter mitt begrepp icke kunna sammanföras
under en föredragning. Den ena frågan är, att företaga
det livilande förslaget till afgörande eller lill ytterligare bordläggning,
den andra är en motion af Frih. Tersmeden, som har till föremål,
att upskjuta dess föredragning till afgörande intill nästa riksdag.
Således vill det synas mig, att dessa öro två af hvarandra bestämdt
så oafhängiga frågor, att den ena måste nödvändigt afgöras
förr än den andra, och då vill det förekomma mig som en logisk
slutsats, att den fråga, som begär upskof till nästa riksdag, förutsatt
att den är i öfverensstämmelse med stadgandet i Riksd.Ordn:s 81 §,
bör komma till afgörande, innan man kan företaga den andra, som
nu i detta stadiet, icke innefattar något annat, än, att biträda det
förslag till dag för afgörandet, som Hr Frih. o. Landtm, föredragit,
eller att R. o. Ad. måtte bestämma en dag dertill eller ock, att
bestämma det förslaget bör hvila, intill dess Frih. Tersmedens motion,
i fullständig grundlagsenlig ordning, har blifvit beredd, och såsom
sådan återkommit till Ståndet.
Ilr von Hartmansdorff: Hittills har man ansett det ogörligt
för hvar och en att förändra en allom veterlig tid. Likväl
har Hr Dalman velat försöka att öfvertyga oss om, det något, som
händt förut, inträffat sednare, och att det som förefallit sednare, tilldragit
sig tidigare; ty han har velat före Const.Utsk:s betänk. N:o
2, på föredragn:slistan upföra ett mål, som förekommit 4 dagar sednare,
än berörde betänk, lades på R. o. Ad:s bord. De 4 dagarne
kan Hr Dalman, oaktadt allt bemödande, icke tillintetgöra. Sålunda
måste Const.Utsk:s betänk, bibehålla sitt rum framför Frih.
Tersmedens motion, antingen Hr Dalman vill eller icke. Gr. Anckarsvärd
har yttrat, att han icke fattat huruledes de båda frågorna,
som nu äro före, nemi. Talmanskonklavens förslag, framställdt af
Ilr Frih. o. Landtm., samt Frih. Tersmedens förslag, framställdt
af honom sjelf, skulle kunna förenas till afgörande på en gång.
Jag finner deremot ingenting lättare, ty propos:n kunde ju lyda så
här: Den som bifaller all frågan om det livilande representationsförslaget
företages i nästa vecka, röstar ja; den det ej vill, röstar
nej; vinner nej, kommer med föredragningen af Const.Utsk:s betänk.
N:o 2 att anstå till nästa riksdag. Dä befinnes ju Talmans
-
konklavens af Ilr Frih. o. Landtm, framställda förslag i ja-propos:n,
och Frih. Tersmedens i nej-propos:n. Jag tillstyrker mina värda
motståndare, att låta oss komma, ju förr ju heldre, till omröstning,
ty jag tror ej att de vinna anhängare genom tidsutdrägt med afgörande!.
Efter min tanke är det ett oriktigt bemödande att vilja
hindra detta Stånd besluta efter godtfinnande. Sådant vore att vilja
tvinga Ståndet ehuru del har rätt att åtnjuta sin frihet.
Hr Printzensköld: Den af Gr. Ankarsvärd gjorda framställning
grundar sig på en alldeles oriktig upfattniug af den sak,
som nu är under behandling. Han torde erinra sig huruledes, i
anledn. af Hr Frih. o. Landtnäs framställning om hvad som vid
Talmanskonfcrencen sig tilldragit, Frih. Palmstjerna upsteg och
gjorde framställning om icke Ståndet, när Coust.Utskrs betänk. N:o
2 förekommer och det sannolikt då kommer att bordläggas för andra
gången, skulle fatta det beslut, alt den slutliga, eller hufvudföredragningen,
skulle ske under loppet af nästa vecka. Det var
således icke sjelfva Const.Utsk:s förslag, utan frågan när detsamma
skall föredragas, som egentligen utgjorde föremål för Hr Frih. o.
Landtnäs samt Frih. Palmstjernas framställningar, och det är den
frågan som äger ett oskiljaktigt sammanhang med Frih. Tersmedens
motion, om man så vill kalla hans framställning, hvilket dock
är oegentligt, hvarföre jag också framdeles kommer att ådagalägga
att den, icke är någon motion utan endast ett förslag hvaröfver
Ståndet äger att genast besluta.
Hr Dalman: Jag har misstagit mig, om, såsom Hr von Hartmansdorff
förmenat, jag påstått, att Frih. Tersmedens motion skall
före Const.-Utsk:s betänk. N:o 2 på listan uptagas. Sådant kan
vara likgiltigt. Min mening är endast, att vid nästa föredragning
af nämnde betänk. Frih. Tersmedens motion, såsom väckt förr än
Coust.Ftsk:s mern. N:o 2 blifvit andru gången föredraget, måste
enär den just innefattar en invändning, mot en sådan definitiv föredragning,
dessförinnan förkomma, såsom en preliminär fråga, som
bör afgöras före hufvudsaken, ty, om Const.Utsk:s betänk. N:o 2
först förekomme till föredragning och blefve, vare sig, bifallet eller
afslaget så skulle ju Frih. Tersmedens motion icke vidare kunna
erhålla någon behandling, utan följaktligen varda förqväfd. För öfrigt
torde det blifva svårt att godkänna den nya lära, som Hr von
Hartmansdorff vill införa, att nemi. Hr Frih. o. Landtnäs framställning
om hvad i Talmanskonklaverr förefallit, skulle utgöra något
rättesnöre för Ståndets handlingssätt. Att Hr Frih. o. Landtm,
meddelat Ståndet underrättelse om Talmanskonklavens förhandlingar,
är, efter mitt omdöme, icke att betrakta annorlunda än som
en artighet mot Ståndet. Sådant sker i de andra Stånden snart
sagdt efter hvarje konklav utan att jag hört något exempel derpå,
att en sådan anmälan ansetts såsom en motion eller ett ämne,
som erfordrade något Ståndets beslut. Frih. Palmstjerna har föreslagit,
att Ståndet skulle besluta, att utsätta tiden till föredragning
af Const.Utsk:s betänk. N:o 2 till någon dag efter nästa
Lördag: detta är något helt annat och innefattar utan tvifvel en
Den 11 December.
127
framställning, som kan blifva föremål för Ståndets beslut. Jag uprepar
att, efter min tanke, det skulle innefatta en kränkning af
grundlagen att göra Frill. Tersmedens motion beroende af föredragningen
utaf Const.Usk:s betänk. Nro 2 eller ställa den i omedelbart
sammanhang med detta.
I Hr Ribbing, Bengt: Om diskussionen skall fortgå på detta
sätt, så tviflar jag på att den kommer att tillvägabringa något önsk
fligt
resultat, och det var troligen derföre som Frih. Tersmeden framställde
sin fråga huruvida hans motion är verkligen hvilande pä borldet
eller icke. Denna frågas besvarande heror pä huruvida någon
linom huset vill bestrida att ifrågavar. motion är af allmän beskaffenhet.
Efter hvad diskussionen nu har visat, så tror jag icke, alt
'någon vidare invändning deremot upstår, i synnerhet dä det af fielie
talare har blifvit visadl, att den icke annorlunda kan anses, då
[den icke kan afgöras till bifall åtminstone, utan alla Ståndens gemensamma
beslut. Frågans behandling har äfven fått någon sorls
►anvisning genom det meddelande, som BorgareSt. afgifvit genom sin
►deputation. Men om jag antager, att frågan är af allmän beskaffenhet,
så tyckes 1 mom. af 49 § Riksd Ordn. vara tillämplig vid besvarandet
af den utaf Frih. Tersmeden framställda fråga. Der står:
”Hvar och en allmän fråga, som första gången i något Stånd förekommer,
skall, så vida ej Ståndet enhälligt genast densamma till vederbörligt
Utskott förviser, ligga på bordet lill nästa plenum, då remiss
bör ske” etc. etc. I anledn. af dessa ord anser jag, och har
längesedan ansett, Frih. Tersmedens motion redan hvila på bordet
och icke kunna tagas derifrån före nästa plenum.
Frih. Raab: Om man icke vill inveckla utan utreda frågorna
lill deras rätta beskaffenhet, behöfver man blott återföra i minnet
mru de hafva begge tillkommit. Först framställde Hr Frih. o. Landtm.
?n underrättelse till Ståndet om hvad som förekommit i TalmausKonferencen,
utan att dermed framlägga någon fråga till diskussion;
men straxt derpå uptog Frih. Palmstjerna denna underrättelse såsom
anledn. för att framställa frågan när Ståndet skulle företaga
]onsl.Utsk:s betänk. N:o 2. Hr Frih. o. Landtm, har sedermera förclarat,
alt denna fråga, nemi. om dagen, om liden för föredragningen
af Coust Utsk:s betänk. N:o 2, icke kan förekomma, förr än
letsamma föredrages. Då kommer man till den slutföljd, alt det
tar Frih. Palmstjerna, som kom för tidigt med sitt förslag, och ingalunda
hvarken Frih. Tersmeden, som kom för tidigt eller för sent,
;j heller de talare som understödja honom.
Hr von Hartmansdorff har tillkännagifvit, alt han med nöje
mottager föreläsningar i grundlagen. Jag nödgas genast upvakta med
hr föreläsning af 44 § Riksd.Ordn., der det står: ”Konungens pro)os:r,
äfvensom allmänna frågor, hvarmed förslås sådana, som kunla
eller böra komma under samtliga RiksStms öfverläggning och
iröfning, må ej i R. St:rs plena till omedelbarligt afgörande optalus,
utan skola öfverlemnas till utredande af behöriga Utskott, hvilkas
yttranden etc. etc.” Det är ju således klart, att alla frågor,
■om äro af den beskaffenhet, alt de skola komma under öfverlägg
-
128
Den 11 December.
ning i Stånden, måtte vara allmänna. Jag nödgas erinra härom, då
Hr von Hartmansdorff nyss framställde sin tanke om rätta behandlingen
af detta ärende vara den, att man skulle söka tillvägabringa
en propos., deruti ja-propos:n blefve: bifall till utsättandet af en dag
i nästa vecka lill frågans afgörande och nej-propos:n skulle innefal- <
la bifall dertill, att Frih. Tersmedens förslag först komme i fråga.
Det är ju klart, alt den af Frih. Tersmeden väckta motion, ty '
såsom sådan måste den anses, skulle derigenom blifva undertryckt. 4
Jag kan icke annat än lifligt uttala den önskan, att R. o. Ad. mät- ]
te låta Frih. Tersmedens motion, utan allt beroende af Frih. Palm- j
stjernas föredrag, vederfaras den behandling, som grundlagen före- .
skrifver för hvarje allmän fråga. j
Hr Printzensköld: Jag ber dem, som ämna hålla föreläs-j
ningar i grundlagarne, att sä fort ske kan uphöra dermed; jag kan j
försäkra, att hvar och en ledamot som med intresse deltager i Stån- I
dets förhandlingar nog underrättar sig om grundlagens innehåll, utan f
att höra detsamma sig föreläsas. Hvad Hr Dalman anfört, vittnar!
icke om den ärlighet, som han sä ifrigt påstår sig iakttaga i ulla si-J
na yttranden, så väl dem som i hans tidning stå att läsa, som demi
han här afgifver. Hr Dalman har sökt förbigå den vigtiga omständigheten,
alt Frih. Palmstjerna var den, som näst efter Hr Frih. o.
Landtnäs lillkännagifvande om hvad som i Talmans-konferencen sig tilldragit,
här uplrädde. Om man besinnar alt Frih. Palmsljernas framställning
var en omedelbar följd af Hr Frih. o. Landtm.-s lillkännagifvande,
så skall man finna, alt Frih. Tersmedens motion i den
ordning den blifvit anmäld, ovillkorligen är af den beckaffenhet, att.
den bör i sammanhang med hufvudfrågan förekomma; och då Hr
Frih. o. Landtm, tillkännagifvit, att så bör ske, (och ingen lärer
kunna elier vilja tvinga honom alt mot sin öfvertygelse föredraga,
ärenden annorlunda, än så som han sjelf tillkännagifvit vara hans
åsigt) så anhåller jag vördsamt, att diskussionen, såsom den nu blifvit
förd, måtte upskjutas och vi på det sätt som Hr Frih. o. Landtm,
sjelf tillkännagifvit, må få komma till målet, ty i annat fall lärer
diskussionen komma alt fortfara så länge molståndarne önska.
Gr. Anckarsvärd: Jag tager mig friheten underställa huset,
huruvida man icke säkrare och lättast skulle komma till ett resultat
i förevar, fråga derigenom, att man lemnade Hr Frih. o. Landtm,
elt tillfälle, att få föredraga det hvilande förslaget, hvarigenom jag
tror att hela saken vore bragt pä den rätta punkten och tillfälle att
komma till ett resultat skulle beredas.
Häri hördes flera ledamöter instämma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Jag har ingenting emot det
förslag, som Hr Gr. Anckarsvärd nu framställt, utan afstär från ordet,
såvida det antages; i annat fall anhåller jag att blifva upropad.
Jag ber blott att få erinra derom, att jag först föreslog R. o. Ad;
ett beslut och derefter föreslog Frih. Tersmeden ett annat. Vidblifver
man den rätta och vanliga föredragningsordningen, så bör följaktig
-
Den 11 December.
129
aktligen R. o. Afl. blifva i tillfälle att yttra sig öfver mitt förslag
innan den yttrar sig öfver Frih. Tersmedens.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Jag har icke varit i tillfälle att höra
det förslag, som Gr. Anckarsvärd senast framställt, men tager mig
friheten erinra derom, att R. o. Ad. synes mig hafva fullkomlig garantie
att återkomma inom ordningen för dagen genom Hr Frih. o.
Landtm:s egen förklaring, bruten genom Hr Frih. Tersmedens inkastade
motion, emedan frågan var af Hr Frih. o. Landtm, föredragen
och understödd af Hr Frih. Palmstjerna, den nemi. huruvida
föredragningen af den stora frågan skulle upskjutas till en viss dag
eller företagas på den dagen som grundlagen föreskrifver. Då nu
således Hr Frih. Tersmedens motion lärer komma att föredragas i
ett sammanhang med den af Hr Frih. o. Landtm, föredragna fråga,
sa kommer visserligen hans motion alt undertryckas. Jag beklagar
att sä är fallet, emedan jag anser det vara oriktigt, att en motion
af en så vigtig syftning som hans, icke skall formenligt kunna behandlas.
Det är dock hans eget fel, emedan den är för sent framställd
och kan icke, utan att R. o. Ad. bryter den ordning, som
Riksd.Ordn. föreskrifver, komma lill någon åtgärd. Ty efter mitt
förmenande lärer ingen annan fråga nu mera kunna afgöras än den
huruvida Const.Ulsk:s betänk. N:o 2 skall företagas nästa plenum
eller plenum derpå.
Hr Cederschiöld: Jag hegärde ordet i anledn. af Hr Gr.
Anckarsvärds anhållan alt Hr Frih. o. Landtm, måtte föredraga Const.-  Utsk:s betänk. CS':o 2, till följd af hvilken anhållan Frih. Palmstjerna
afstod frän ordet. Jag undrar visserligen icke derpå, då Hr
Frih. Palmstjerna är motståndare lill Gr. Anckarsvärd i sjelfva hufvndfrågan,
ty om Hr Frih. o. Landtm, verkligen skulle föredraga
Const.Utsk:s betänk. N:o 2, så blir följden att det antingen skall förekomma
till afgörande nu eller också i nästa plenum, då det ovillkorligen
måste företagas. Föredrages detta betänk, nu, så finnes
intet val och ingen möjlighet till upskof, oaktadt en så beskaffad motion
är väckt som den om upskof till nästa riksdag, hvilken motion
ovillkorligen är hvarje representants grundlagsenliga rätt att väcka, så
länge motionstiden fortfar, och ännu icke Const.Utsk:s betänk. N:o
2 är afgjordt. Jag kan icke fatta den framställning, som några ledamöter
gjort att Frih. Tersmedens motion skulle hafva kommit för
sent. Tiden är af grundlagen bestämd för motioners väckande till
en månad och deraf återstår ännu ganska mycket. Jag hör till deras
antal som önska alt den ifrägavar. vigtiga frågan hade blifvit
med del första afgjord, men jag hör också lill deras antal, som önska
att icke frågan måtte afgöras pä annat sätt, än som med grundlagen
öfverensstämmer, och efter mitt omdöme vore det ett våldförande
af grundlagen om raan företog hufvudfrågan till afgörande förr
än den motion som af en riksdagsman blifvit väckt, nemi. att frågans
afgörande måtte hvila till en kommande riksdag, blifvit behörigen
afgjord. Jag kan derföre icke föreställa mig annat än att Hr
■:h. o. Landtm., till följd af den ed han svurit, anser sig törhin
9
-
130
Den 11 December.
drad att företaga hufvudsaken till slutligt afgörande förr än den frågan,
om upskof dermed, först blifvit afgjord. Det skulle vara ett
gyckel i grundlagen, och sådant får man icke föreställa sig, då 81
§ i Riksd.Ordn. lemnar en rättighet att kunna få upskjuta hvilande
förslag till en kommande riksdag, om det sedan skulle stå öppet
för ett Stånd, all afskära en sådan frågas kommande under pröf
ning.
Jag har varit nödsakad att aflägsna mig från Riddarhuset på
en timme och vet således icke hvad som under tiden har passerat.
Förr än jag aflägsnade mig, fälldes af Hr von Hartmansdorff ett yttrande,
hvarå mig må tillåtas svara några ord. Han tycktes hafva
fattat min anhållan om bordläggning så, som hade den gällt Frih.
Palmstjcrnas yttrande i fråga om tiden för frågans företagande, hvilket
Hr von Hartmansdorff ansåg vara förunderligt af en gammal
riksdagsman. Jag får derföre svara, att jag alldeles icke begärde
Frih. Palmstjernas yttrande på bordet, men om jag det gjort, så tror
jag alt jag dertill varit berättigad ; hvad jag begärde på bordet, var Frih.
Tersmedens väckta motion öm upskof till en kommande riksdag, och,
sedan en så beskaffad bordläggning blifvit begärd af en fråga, som
enl. hvad uti 44 § Riksd.Ordn. tydligen bestämmes, är af allmän beskaffenhet
och den följaktligen skall hvila på bordet till nästa plenum,
så föreställer jag mig, alt Hr Frih. o. Landtm, skulle förkortat
diskussionen om Hr Landtm, täcktes förklara huruvida det icke
är min rättighet att få frågan hvilande på bordet, och huruvida Hr
Frih. o. Landtm, kan framställa någon propos., som betager mig
<jenna, enl. grundlagen mig ovillkorligen tillkommande, rättighet.
Hr Printzensköld: För att lugna Hr Cederschiöld för den
farhåga lian synes hysa för det grundlagsbrott, som skulle äga rum
om Hr Frih. o. Landtm, nu skulle föredraga Const.Utsk:s betänk.
N:o 2, oell sålunda i förväg bereda afgörande! af denna fråga, innan
Frih. Tersmedens förslag kommer under pröfning, får jag förena
mig med Frih. Palmstjerna i den anhållan, alt så snart Const.-  Utsk:s betänk. N:o 2 varder föredraget, detsamma ytterligare måtte
få hvila på bordet. Då kommer frågan huru länge del skall hvila
på bordet att blifva föremål för R. o. Ad:s pröfning, och det är
just denna pröfning, som Hr Frih. Palmstjernas förslag i öfverensstämmelse
med Hr Frill. o. Landtnäs framställning, tydligen åsyftar, till
undvikande deraf att representations-förslagct skulle, i händelse icke
serskildt beslut fattades om tiden när det skall afgöras, ovillkorligen
nästa Lördag till hufvudsaklig!; afgörande förekomma.
Gr. Anckarsvärd: linder största förtroende lill llr Cederschiölds
vidsträcktare förmåga att upfatta lagars innehåll i allmänhet
får jag förklara att, i fall jag misstagit mig, då jag sednast yttrade
mig, sådant icke föranledis af något begär alt understödja Frih. Palmstjernas
framställning, hvilken man sagt står i strid med mina åsigter
i denna fråga, och hvilket jag gerna öppet erkänner. Jag hade
föreställt mig icke hafva begått något misstag, då 49 § Riksd.Ordn.
innehåller: ”Då saken från Utskott återkommit” (den har nu återkommit)
”blifve den efter första upläsandet liggande på bordet. De
kan vid nästa föredragning, ehvad öfverläggning ägt rum elle
på Hera ledamöters förenade begäran, åter hvila; men då s
Den 11 December.
131
gången förekommer, skall elen till afgörande företagas.” Det är just
detta jag trott böra utgöra föremål för öfverläggning, men sedan förslaget
nu blifver föredraget och för ändra gängen bordlagdt, torde
R. o. Ad. böra bestämma först och främst hvad afseende R. o. Ad.
anser böra fästas vid den inverkan sorn BorgareSt:s oss meddelade
prot.uldr. och Frih. Tersmedens motion kan utöfva på tiden för sjelfva
föredragningen. Det är endast för att komma till ett mål och
på det vi icke må fortfara alt tala utan att derföre vinna ett resul
tat,
som jag trodde att alldeles ingenting menligt skulle härflyta af
belänk:s föredragning, då det i alla fall måste föredragas för andra
gängen och derefter upslår försl det rälta momentet för diskussionen,
när R. o. Ad. anser förslaget böra förekomma. Det beror säkerligen,
efter mitt begrepp, af R. o. Ad. alt instämma med Talmanskonklaven
om den dag, som ansetts lämplig till målets föredragning,
eller att dertill bestämma annan dug om majoriteten det önskar.
Härefter öfvergick R. o. Ad., uppå derom af II. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, gjord hemställan, till behandlingen af de på föredragms
lislan
uptagne ärenden.
Föredrogs och bifölls CoDst.Ulsk:s d. 7 dennes på bordet lagda
mern. N:o 1 om arfvoden för Ulsk:s Canzli.
Föredrogs Consl.Utsk:s d. 7 dennes på bordet lagda mern. N:o
2, ang:de det nu hvilande förslaget till ny Riksd.Ordn., jemte dervid
fogad serskild artikel äfvensom, i sammanhang dermed till ny R.F.
Mänga ledamöter hördes begära att detta mern. malte ytterligare
blifva hvilande på bordet.
H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, det han nu finge i R. o.
Ad:s minne återkalla, hurusom, på sätt H. Ex. i början af plenum
omnämnt, Talmans-konferencens medlemmar varit ense derom, att,
enl. grundlagens bestämda föreskrift, den nu föredragna frågan, om
den i dag begärdes på bordet, borde ovillkorligen förekomma i nästa
plenum, derest icke derom af RiksStm annorlunda förordnades,
samt att det varit med afseende på de skäl, hvilka borde hindra
denna frågas företagande nästa Lördag, som Talmännen öfverenskommit
att i dag hos RiksStm, göra hemställan, att (Jonst.Utsk:s
mern. N:o 2 med förslag till ny Riksd.Ordn. och ny R.F. må
företagas till afgörande uti det plenum, som inträffar näst efter
Lördagen d. 14 dennes. Omedelbart efter det II. Ex. lemnat R. o.
Ad. underrättelse derom, hade Frih. Palmstjerna och Tersmeden
anmält sig och framställt sina förslag . . .
H. Ex. behagade härvid afbryta sitt yttrande, i anledn. af en
utaf Gr. Anckarsvärd framställd begäran, att, i afseende på den hemställan,
om hvars framställande öfverenskommelse i Talmans-konferensen
blifvit träffad få yttra några ord, hvarpå
Gr. Anckarsvärd upropades och yttrade:
Jag tager mig friheten erinra derom, att man här endast talat
9*
132
Den 11 December.
om det första plenum i nästa vecka, och får hemställa om icke det
vore lämpligt, att dagen för detta plenum äfven bestämdes. Jag föreställer
mig att fråga är om nästa Onsdag, men det kan likaväl vara
nästa Måndag.
Ilr von Hartmansdorff: Om det är tillåtet alt afbryta Hr
Frih. o. Landtm, innan han talat till slut, så begär jag att få begagna
mig af samma frihet, och i sådant fall fråga, huruvida Hr Frih.
o. Landtm, erhållit någon underrättelse huru de öfriga Stånden i
delta täll beslutat, på det att R. o. Ad. mätte, i enlighet med hvad
Hr Gr. Anckarsvärd yttrat, bestämma en viss dag och i sådant fal!
utsätta densamma som de öfriga Stånden bestämt.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, fullföljde härefter sitt afbrutna yttrande
med förklarande, att sedan numera Const.Utsk:s mern. N:o 2
blifvit föredraget, lian ansåg Frih. Tersmedens motton böra nu behandlas
i sammanhang med den fråga om bestämmande af dag för
berörde mems företagande till afgörande, som i Talmans-konferencen
blifvit väckt och hvarom Frih. Palmstjerna afgifvit förslag, och
derjemte nu finge jemväl föredraga det af Vällofl. BorgareSt:s Deputation
aflemnade prot.utdr., innefattande underrättelse, att en af
Hr Cassel väckt motion om ytterligare upskof med afgörande! af det
från sistförflutne riksdag hvilande, af K. M. nådigst åfgifna, förslag
till ny Riksd.Ordn. och Regeringsform blifvit till Const.Utsk. remitterad.
II. Ex. gaf sedermera i anledn. af Hr von Hartmansdorffs begäran,
tillkänna att underrättelse om Preste- och RondeStms beslut
blifvit honom meddelad, genom från desse Stånds Sekreterare ankomne
skrifvelse!1, hvilka nu uplästes och voro af följande innehåll:
Högv. PresteSt. har denna dag fattat beslut, att Höglofl. Const.-  IJtsk:s mern. N:o 2, ang:de det nu bvilande förslaget till ny Riksd.-  Ordn. m. m. skall uti Ståndet till diskussion och afgörande förekomma
uti det plenum, som inträffar näst efter d. 14 uti innevar.
månad.
Stockholm d. 11 December 1850.
S. II. Almqvist.
PresteSt:s Sekret.
Undertecknad har härmed äran tillkännagifva, att BondeSt. i
denna dags plenum beslutat, att till hufvudsaklig handläggning företaga
representations-frågan å den dag, som plnralitelen af öfriga RiksSt:n
bestämmer.
Stockholm d. 11 Dec. 1850.
A. E. Ros.
Frih. Raab: Ehvad Frth. Tersmedens motion blifver behandlad
såsom en serskild fråga eller i sammanhang med frågan om dags utsättande
för föredragning af Coust.Utsk:s betänk. N:o 2, så torde R.
o. Ad. finna, alt när denna fråga en gäng blifvit väckt, så skulle
den bestämdt undertryckas, om R. o. Ad. utsatte någon dag för afgörande
af Const.Utsk:s betänk. N:o 2, förr än det blir afgjordt hvad
RiksStm komma alt besluta om den fråga som Frih. Tersmeden
Den 11 December.
133
vackt. Jag lager mig friheten erinra derom att vi nyss genom en
deputation från Vallöf!. • BorgareSt. fått oss bekant att en dylik
motion redan af BorgareSt. är remitterad till Const.Utsk., hvilken
således troligen kommer frän Const.Utsk. till Ståndens behandling,
men skulle bestämdt undertryckas, derest vi nu utsatte någon
dag för hufvudfrågans afgörande. Af de nyss uplästa skrifvelscrna
erforo vi väl att PresteSt. beslutat att afgöra frågan i nästa vecka;
men att BondeSt. åter beslutat företaga frågan på den dag, sorn
pluralitelen af MedSlm bestämmer. Det beror nu på R. o. Ad:s
beslut, om ifrågavar. pluralitet skall vinnas för frågans afgörande i
nästa vecka. Jag tror ej ali sådant skulle stå tillsammans med
grundlagens helgd, och föreslår för min del att R. o. Ad. ville upskjuta
föredragningen af Coust.Ulsk:s betänk. N:o 2 till dess afgjordt
blifvit i Stånden hvad beslut som fattas i följd af Hr Gassels och
Frih. Tersmedens motioner.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det kan icke bestridas, att
om R. o. Ad. beslutar att den ifrågavar. stora frågan skall lill öfverläggning
och afgörande företagas i nästa vecka, så blir Frih. Tersmedens
motion undertryckt. Det kan likväl lika litel bestridas, alt
om R. o. Ad. ville remittera Frih. Tersmedens förslag till Utskott, för
att deröfver till Ståndet afgifva utlåt, hvaröfver Stånden sedermera skola
besluta, så blifver det förslag, som jag gjort, undertryckt; nemi. det att R.
o. Ad. skulle till pröfning företaga frågan i första plenum i nästa vecka.
Det är alltid så med den meningen som icke segrar, ali den blir undertryckt,
men den blifver icke undertryckt derföre att den icke varit i tillfälle
att framställas, utan derföre att Ståndets pluralitet icke instämt
deruti. Så torde äfven förhållandet blifva häri Efter vanlig föredragms-ordning
torde R. o. Ad. finna, alt om det förslag jag framställt,
att frågan skulle till pröfning företagas pä det sätt att den
ställdes främst på föredragmslistan i första plenum i nästa vecka,
blir af R. o. Ad. afslaget, så har det fallit, och då är Frih. Tersmedens
förslag i ordningen alt derefter föredragas. Skulle likväl de
som understödja Frih. Tersmedens förslag vara nöjda med, att det
bordlägges, och att bordläggningen af detta förslag icke hindrar föredragningen
och behandlingen af det förslag jag framställt så har
jag visserligen ingenting deremot. R. o. Ad. torde finna alt om
mitt förslag bifalles sa blir Frih. Tersmedens förslag ändamålslöst.
Emedlertid yrkar jag min rätt, alt det förslag jag framställt må blifva
för R. o. Ad. till antagande eller förkastande framställdt innan
något annat förslag, som kan uphäfva det, blir inför R. o. Ad. till
beslut framställdt.
Hr Dalman: Enär Hr Frih. o. Landtm, tillkånnagifvit, att såväl
Frih. Tersmedens som Frih. Palmstjernas framställningar, äfvensom
BorgareSt:s prot.utdr., åro från hvarandra oskiljaktiga och följaktligen
böra i ett sammmanhang afgöras, så lärer det deraf följa,
alt Hr Frih. o. Landtm, hyser den åsigt, att alla dessa 3 ämnen
skola hvila till öfverläggning i nästa plenum. I sådan händelse och
sedan Coust.Ulsk:s betänk. N:o 2 numera blifvit för andra 'gången
134
Den 11 December.
lagdt på bordet, kan man i nästa plenum få tillfälle att bestämma,
hvilka vidare åtgärder, som dä kunna och böra vidtagas.
Hr Cederschiöld: Uti 49 § 1 mom. Riksd.Ordmn stadgas'
”Upstär fråga om, eller hvart remitteras bör, kan denna fråga blott
för den pleuidagen läggas på bordet; men i nästa plenum skall beslut
ovägerligen fattas.” iNu har fråga upstålt om och hvart Frih.
Tersmedens motion skall remitteras. Med den rätt grundlagen leninar
mig begär jag nu, att denna fråga må få hvila på bordet till
nästa plenum. Grundlagens stadgande är i det fallet tydligt och
klart. Ehuru jag i sjelfva hufvudfrågan är anhängare till dem, som
nu tala mot den åsigt jag i denna preliminärfråga hyser, önskar jag
likväl att man icke måtte gå till målet pä ett sätt hvarigenom grundlagens
bud trampas under fotterna. Det skulle dock ske derest Fidi.
Tersmedens motion undertrycktes, ty den blef dä icke behandlad på
sätt grundlagen bjuder. Man bör ej förbise, alt man kan komma
till samma mål på en grundlagsenlig väg.
Hr Mannerskantz: Då jag begärde ordet, var det för att
framställa ett lika lydande förslag, som Frih. Raab. Det går icke
an att, till kontrapropos. mot Frih. Palmsljernäs framställda förslag
om representationsfrågans företagande någon dag i nästa vecka, framställa
Frih. Tersmedens motion. De, sora gilla Frih. Tersmedens
motion, kunna dock icke votera öfver densamma i fall den framställes
såsom kontrapropos. Enl. min upfattning af grundlagen, är detta
en sådan allmän fråga, som skall behandlas af Utskott och som
icke får företagas första gången den i plenum väckes; således skulle
vi ju vara förhindrade att votera öfver densamma. Deremot, för
att reda den särdeles invecklade frågan, får jag äran föreslå, att till
kontrapropos. mot Frih. Palrastjernas förslag mätte framställas: att R.
o. Ad. förklarar, att med utsättande af dag för slutlig öfverläggning
ang:de det hvilande Kongl, förslaget bör dröjas intill dess den, af
Frih. Tersmeden hos R. o. Ad., samt af Hr Cassel inom BorgareSt.
väckta motion, om upskof till nästa riksdag med förslagets afgörande,
blifvit i behörig ordning behandlad och afgjord.
Frih. Tersmeden: Sedan genom Hr Frih. o. Landtnäs förklaring
min motion blifvit fastbunden vid det nu föredragna Const.-  Utsk:s betänk. N:o 2, så tager jag mig friheten föreslå R. o. Ad.
att, i afseende på tidens bestämmande för della betänk:s föredragning,
R. o. Ad. ville besluta, alt det skall förekomma i det plenum,
som inträffar näst efter det, då min motion blifvit grundlagsenligt
behandlad, d. v. s. blifvit besvarad af Const.Utsk., och Stånden
deröfver fattat sitt beslut.
Hr Printzensköld: Då flere af de talare, hvilka underslödt
Frih. Tersmedens förslag, yrkat, att det måtte till nästa plenum hvila
på bordef och till yttermera visso, för bifall till en sådan anhållan,
upläst en grundlags-§, som talar om huru länge en sådan motion
skall hvila, så har jag visserligen icke något deremot, utan biträder
hvad Frih. Palmstjerna yttrat. Men då fråga är om huruvida det
förslag Hr Frih. o. Landtm, föredragit skall hvila, och icke föredra
-
Den 11 December.
135
gas förr än Frill. Tersmedens motion blifvit föredragen, så får jag,
mot en sådan framställning pä det högsta protestera. Jag anser
det vara grundlagsenligt, att ilen framställning, sorn Frih. Palmstjerna
gjort, blifver åtminstone ja-propos. oell det står de värde
Hrr:ne, som yrkat ett motsatt förhållande, öppet, att framställa,
hvilken kontra-propos. de behaga. Tvänne förslag dertill äro framställda
och det är mig likgiltigt, hvilkendera af kontra-propos:na
vinner bifall. Jag för min del, är öfvertygad, att det förslag Frih.
Palmstjerna väckt skall af 11. o. Ad:s pluralitet antagas.
Frih. Raab: Frih. Palmstjerna har framställt sitt anförande,
såsom vore det en motion, jemförlig med Frih. Tersmedens, och
sagt, att om den enas mening bifalles, så blifver ilen andras undertryckt.
Jag ber att få fästa upmärksamhelen på den himmelsvida
skillnad som, emellan dessa båda frågor, förefinnes. Den ena
är en allmän fråga, karakteriserad så af ordalagen i grundlagen, der
det heter: ”alt allmän fråga är den, som bör komma under samtliga
Riks-St:ns öfverläggning oell pröfning”. Hvad åter den andra,
Frih. Palmstjernas framställning, beträffar, så kan den aldrig få
namn af att vara en allmän fråga. Det är blott ett förslag huru
eli föredraget ämne skall behandlas och som behandlas ensamt af
lietta Stånd. Dessa båda frågor kunna således icke upställas mot hvarandra.
För min del kan jag icke föreställa mig annat än att, om
Frih. Tersmedens motion lägges på bordet, skulle det förhindra R.
o. Ad. att besluta om mein. N:o 2, förr än ilen förra frågan blifvit
afgjord. Men om R. och Ad., utan afseende på vår protest,
sammanbinder dessa frågor, och ställer den ena i ja-propos:n, och
den andra i nej-propos:n, så nödgas jag instämma i Frill. Tersmedens
upställning af ifrågavar. propos.
Hr Lefrén, Joli. Pehr: Jag vill icke yttra mig i denna
fråga vidare än i ett afseende, det nemi. att Hr Frih. o. Landtm,
täcktes till propos. antaga den bestämmelse, sorn PresteSt:s tillkännagifna
beslut innefattar, så att icke några skiljaktigheter mellan
detsamma och vårt må upsla och hvarigenom alla möjliga tvetydigheter
undvikas om huru BondeSt:s beslut skall betraktas. Frih.
Palmstjernas framställning är öfverensstämmande med Preste-St:s
beslut, men jag önskar, att orden bestämdt må blifva sådana som
Preste-St:s. Hvad kontra-proposm vidkommer, så tror jag icke det
vara angeläget, att den inhäller det förslag som är af Frih. Tersmeden
framställt, ty om ja icke vinner utan nej, så kan ju R.
o. Ad. åter uptaga frågan till vidare behandling.
Gr. Hamilton: Då jag förra gången hade äran yttra mig,
anhöll jag, att återfå ordet så snart Const.Utsk:s betänk. N:o 2
blifvit lagdt på bordet. Sedan har del dröjt en stund, och hagan
har under den korta tillen blifvit så invecklad, att, hvad jag afsåg
alt yttra, nu mera icke är tillämpligt. Jag hade nemi. föreställt
mig, att det fanns en grundlagsenlig väg att komma ifrån frågan;
men sedan nu Hr Cederschiöld, såsom jag är fullt förvissad, för
att hålla grundlagen i helgd, begärt frågan om eller hvart Frih.
Tersmedens förslag skall remitteras på bordet, så kan icke någon
136
Den 11 Dcember.
votering här äga rum ang:de densamma, och vi äro derigenom salle
i den obehagliga nödvändigheten, att antingen nödgas förqväfva den
framställning som Frih. Palmstjerna har gjort, eller också förqväfva
den framställning som Frih. Tersmeden till Ståndet afgifvit. I
dessa båda alternativer, måste man bestämma sig, efter hvad man
anser nyttigast, antingen för upskof eller frågans afgörande. Men
jag kan intet annat än beklaga, att jag, genom frågans inveckling,
blifvit satt i den svåra belägenheten att ieke kunna votera annat än
mot min egen öfvertygelse, ty jag anser det vara ett förqväfvande
af Frih. Tersmedens rätt, om jag voterar ja, och ett förqäfvande af
af Frih. Palmstjernas, om jag voterar nej.
Frih. Sprengtporten: Såvidt jag rätt npfattat den öfverläggning,
som ägt rum har ingen af de talare som här yttrat sig
och icke heller Hr Frih. o. Landtm, i sin afgifna förklaring, antagit
den mening, att Frih. Tersmedens grundlagsenlig! väckta förslag
skulle helt och hållet förqväfvas, utan har här endast rädt olika
tankar öfver sättet för förslagets behandling, antingen det borde
remitteras till Const.Utsk. såsom en allmän fråga, eller om förslaget
skulle komma till öfverläggning i sammanhang med hufvudsaken.
Vid sådant förhållande hemställer jag, om det icke skulle vara det
lämpligaste, att fatta det beslut, att öfverlemna åt Hr Frih. o. Landtm.,
att sjelf bestämma när Const.Utsk:ts betänk. N:o 2 bör föredragas
inför R. o. Ad., sedan det förslag Frih. Tersmeden väckt, att
frågan må upskjutas till nästa riksdag, blifvit grundlagsenligt afgjord.
På Hr Frih. o. Landtm., vid det tillfälle när föredragningen
sker och icke på grund af en föreg:de förklaring af Ståndet,
beror det då huruledes saken kommer att behandlas, antingen Hr
Frih. o. Landtm, skulle förklara, hvad som icke är sannolikt, att
remiss bör ske, eller om han vidhåller sin förut afgifna förklaring.
Det förslag jag framställt undertrycker ingens åsigt, så framt man
icke skulle fästa någon serskild vigt viri att begagna samma ordalag
som PresleSt. för att derigenom bereda den pluralitet, som BorgareSt.
i sitt prot:s-utdr. åsyftat.
Hr Printzensköld: Jag måste djupt beklaga, att Hr Gr.
Hamilton funnit den fråga som nu är föredragen, hafva blifvit försatt
i ett så inveckladt skick, att han deraf finner sig förhindrad
både att rösta ja till Frih. Palmstjernas förslag, äfvensom att rösta
nej till Frih. »Tersmedens, enär derigenom det ena eller andra
förslaget skulle förqväfvas. Han lärer väl icke sakna tillräcklig skarpsinnighet
för att utfinna ett medel att befria sig sjelf och andra
från den dilemma hvaruti vi råkat. För min del vågar jag hysa
den åsigt, att det är omöjligt att kunna bifalla ett förslag, som står
i opposition med ett annat, utan att detta sednare varder förqväft;
sä lärer händelsen vara med alla möjliga förslager der motsatta förslager
komma före, och den som får sitt förslag förqväft, får då
nöja sig med att höra till minoriteten samt åtnöja sig med majoritetens
beslut.
Hr von Hartmansdorff: Om den utväg skulle vidtagas,
som Frih. Sprengtporten föreslår, så skulle ingen annans mening
Den 11 December.
137
blifva undertryckt, än Ilr Lefréns och majoritetens. Det lärer väl
icke heller vara något annat som minoriteten eftersträfva!'. Jag
undrar visst icke på att förslaget fran den sidan göres, men jag förmodar
att det icke antages sedan Hr Frih. o. Landtm, förklarat,
att frågan skulle i ett sammanhang afgöras, nemi. å ena sidan Frih.
Palmstjernas förslag och ä den andra Frill. Tersmedens, förknippadt
med BorgareSt;s prot.-utdr. Jag hoppas, att Hr Frih. o. Landtm,
vid sitt yttrande förhlifver, hvarigenom möjlighet npstår att bringa
frågan lill slut i dag. Skulle åter den mening segra, att bordläggning
af Frih. Tersmedens motion ägde rum, så komme vi derhän,
att Representalions-förslaget måste företagas örn Lördag, emedan
frågan då skulle för 3:dje gången föredragas, och nödvändigt
måste afgöras. Fä delta sätt nödgas vi företaga målet tidigare, än
både Preste- och RondeStm, samt förr än jag önskar.
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr.: Jag befarar, att den långvariga
diskussionen i någon’ mån aflägsnat sig från sitt egentliga
föremål och skulle, vid denna långt framskridna timma anse önsk
ligl,
alt den blefve återförd inom sina gränsor. Jag tror rätta föremålet
för diskussionen vara den ordning, i hvilken de begge frågorna,
som vid början af detta plenum väcktes, den ena af Fullm.
för Grefliga ätten Hård och den andra af jFrih. Tersmeden, skola af
K. o. Ad. afgöras, och följaktligen blifva af Hr Frih. och Landtm,
föredragne. För min del måste jag yrka, att föredragningen må
ske i chronologisk ordning, d. v. s., att det förslag, som först biet
väckt, först föredrages och afgöres, hvarefter den sednare väckta
frågan må i vanlig ordning, på sätt Riksd.Ordn. stadgar, till föredragning
förekomma. I afseende å det beslut, som enl. min ön
skan
kunde häraf blifva en påföljd, får jag förena mig med Hr
Lefrén, och föreslår således att R. och Ad. måtte fatta det samma,
som blifvit fattadt i Högv. PresteSt.
Många ledamöter hördes ropa på propos.
Hr Dalman: Jag kan icke dela Hr von Hartmansdorff^ logik
då han påstår, att om Hr Frih. Tersmedens motion finge hvila på
bordet, så skulle derigenom Frih. Palmstjernas förqväfvas. Om
Frih. Tersmedens motion får hvila på bordet till nästa plenum,
och R. o. Ad. då till motionen svarar nej så har Frih. Palmstjerna
rätt att få sitt förslag föredraget och pröfvadt; hvaremot, derest Ståndet
svarar ja lill den förres förslag att upskjuta frågan intill nästa
riksdag, deraf också helt naturligt följer, att den sednares förfaller.
Här gäller likväl icke ett definitivt afgörande utan endast den formella
behandlingen; och jag hemställer då, huruvida, om R. o.
Ad. nu bifaller Frih. Palmstjernas förslag, hvilket angår Ståndet
enskildt, Frih. Tersmedens motion, som rörer alla fyra Stånden,
då komme att erhålla den lagliga åtgärden alt, såsom en allmän
fråga, hvila på bordet och remitteras till Utskott.
Det enda rätta är således, att en sådan remiss sker, hvaremedlertid
Frih. Palmstjernas enskilta förslag jemväl hvilar, tilldess sig
visat, i hvad man Frih. Tersmedens leiler till något resultat. Man
har påstått, alt som Const.Utsk:s mern. N:o 2 är för andra gån
-
Den 11 December.
gen bordlagdt, det ock, derest ej annorlunda förordnas, måste ovilkorligen
i nästa plenum förekomma till difinitivt afgörande. Men
så är icke förhållandet, ty grundlagen stadgar endast att då saken
tredje gången förekommer, den skall afgöras. Men ingenstädes
säges, att denna tredje gången ovilkorligen skall blifva i nästa
■plenum. Någon incidens kan ju inträffa då, likasom nu, och en
debatt upstå, som så uptar tiden, att Landtm, nödgas afbryta ple
num,
innan han hinner tredje gången föredraga nugot, bordlagdt
betänk. Ja ! Landtm, kan med Ståndets bifall, uplösa plenum innan
det förekommer; motion skulle då kunna i nästa plenum före föredragningen
af Const.U(sk:s meni. väckas, med lika laglig rätt som
i dag angtde upskof med frågans afgörande till nästa riksdag, och
sä vida denna motion icke skall vägras grundlagsenlig behandling,
sä följer deraf, att all föredragning af hufvudsaken mäste hvila, intilldess
upskofsfrågan först blifvit, ventilerad och afgjord.
Ropen på propos. förnyades.
Hr Ribbing; För att icke sätta R. o. Ad:s tålamod på prof
genom något föredrag å min sida, vill jag inskränka mig till alt
instämma uti den framställning om undertryckande af den ena eller
andra motionen som Ilr Dalman gjort.
Gr. Hamilton: 1 anledn. af Hr Prinzenskölds yttrande anhåller
jag, att få förklara den skiljaktiga ställning, hvaruti saken
kommit emellan mina håda yttranden. Jag vill icke bestrida alt
Frih. Tersmedens yttrande, eller som han kallar det motion, må
vara en allmän fråga, men derpå beror icke uteslutande, huruvida
den må remitteras till Utskott eller icke; det beror äfven derpå,
huruvida frågan kan anses ny, eller endast vara en variation af en
framställning, som redan förut har blifvit gjord. Således tror jag,
att man så mycket heldre kunde afgöra Frih. Tersmedens yttrande
eller motion utan remiss till Utskott, som man verkligen eljest
kommer till en grundlagsenlig orimlighet. Man skulle kunna tänka
sig, att det funnes några få så varma anhängare af vår nuvar. representationsform,
att de ville för all framtid förhindra en representations-förändring,
det. behöfdes då icke vidare än, att då ett.
hvilande representations-förslag föredrogek, begärde en af dem, alt
frågan skulle hvila till nästa riksdag; det remitterades till Utskott;
drog så ut en och annan månad, innan man erhöll svar; då utlät
sig Utskottet afstyrkande och Ständerna biföllo Utsk:s hemställan;
då stiger en annan ledamot såsom motionär upp och begär att
frågan måtte upskjutas, om vi vore vid nästa riksdag, till riksdagen
1856 och tredje gången till 1851) och på det viset fortfor man
till den riksdagens slut. Sålunda kan man börja vid nästa riksdag
och skulle man på sådant sätt fortfara, så skulle man derigenom
leda sig derhän, att en enda ledamot skulle kunna för alltid hindra
möjligheten af en representations-förändring. Jag vore derföre af
den tanke att Frih. Tersmedens yttrande, eller om man vill kalla
det motion, skulle kunnat genast afgöras. Vi hade då varit på
fullkomligen ren fot. Vi hade då ställt Frih. Palmstjernas yttrande
i den ena propos., Frih. Tersmedens i den andra, och den för
-
Den 11 December.
139
qväfning som då ägt rum, hade icke varit på sidan om grundlagen,
utan varit en följd deraf att majoriteten alltid kan förqväfva
minoriteten. 31 en nu har ett annat förhållande inträffadt. Hr Cederschiöld
har hegart frågan om och hvart Frih. Tersmedens yttrande
skall remitteras på bordet; det är obestridligen hans rätt,
alt få den tvisten hvilande till nästa plenum, och det är derföre
som en förqväfning af Hr Cederschiölds, icke af Frih. Tersmedens
rätt upkommer, om en votering äger rum emellan Frih. Palmstjernas
och hvilket annat förslag som helst.
Ofverläggningen förklarades härmed vära fulländad, hvarefter
H. Ex. Hr Frih. o, Landtm, anförde att han, i öfverensstämmelse
med sin redan vid riksdagens början afgifna försäkran, alltid
skulle söka följa grundiagarnes föreskrifter efter deras ordalydelse, och
derföre ansåge sig pligtig att ställa sig till efterrättelse de i 4T och 4!)
§§:ne Riksd.Ordn. intagne stadganden, ronde ordningen för föredragningen
af inkomne Utskotts-betänkanden och andra itrender,
livarenligt Coust.Utsk:s ifrägavar. nu för andra gången bordlagde
mern. borde uti nästa plenum förekomma till afgörande, såvida den
RiksSt:n i 47 § förbehållna rätt, att derom annorlunda förordna,
icke blefve begagnad. 11. Ex. hade redan tillkännagifvit, hvarföre
i Talmans-konferencen den mening gjort sig gällande, att detta
ärende, sorn följaktligen, derest ett sådant förordnande ej meddelades,
komme att företagas nästa Lördag, borde upskjutas till en annan
dag eller första plenum i nästa vecka. H. Ex. hade icke hört
någon af R. o. Ad:s ledamöter yrka, alt ifrågavar. mern. må förekomma
om Lördagen och fann sig derföre icke behöfva derom
framställa propos.; men sedan, i anledn. af hvad II. Ex. i början
af detta plenum tillkännagifvit, Frih. Palmstjerna pä grund af 47
§ Riksd.Ordn. framstält det i enlighet med den i Talmans-konferencen
träffade öfverenskommelse upgjorda förslag, att R. o. Ad.
måtte bifalla, att med ytterligare föredragning af oftanämnde mern.
må anstå lill det plenum, som inträffar näst efter d. 14 dennes,
hade II. Ex. ansett sin pligt kräfva att först framställa detta förslag
till R. o. Ad:s afgörande. I sammanhang med detta förslag hade
Frih. Tersmedens motion blifvit anmäld till behandling och utgjort
föremål för R. o. Ad:s öfverläggning, men IL Ex. trodde den grundlagsenlig»
ordningen fordra, ali först till R. o. Ad:s afgörande öfverlemnades
om eller hvad upskof må beslutas med föredragnin
gen af det mern., som ovilkorligen borde i nästa plenum företagas,
derest icke R. o. Adm behagade derom annorlunda förordna. På
denna grund finge H. Ex. nu hemställa om R. o. Ad. bifölle att
Coust.Utsk.-s mern. N:o 2 med dervid fogade förslag till ny Riksd.-  Ordn. och Regeringsform må upföras främst på föredragn:slistan för det
plenum, som inträffar näst efter Lördagen d. 14 uti innevar. månad.
Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med nej,
hvarjemte
Frih. Palmstjerna, Carl Otto, anmälde sig och yttrade:
Meningarne torde vara delade om att antaga denna propos:ns
140
Den 11 December.
ordalydelse. Jag hemställer om icke Hr Frih. o. Landtm, ville
upläsa deri såsom i allo öfverensstämmande med llögv. PresteS:ts
beslut och som äfvenledes fullkomligt öfverensstämmer med mitt
väckta förslag, nemi. så att Const.Utsk:s betänk. N:o 2 skulle sättas
främst på listan och afgöras i första plenum i nästa vecka, så
voro mina ord. Afgörande! var äfven inbegripit i den framställning
jag gjorde. Om det sättes främst eller icke vore detsamma.
1 anledn. häraf förklarade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm,
att han endast till följd af ett misstag underlåtit att i den nyss
gjorda proposm tillägga att ärendet vid deri omnämnda tillfälle skulle
till afgörande förekomma; hvarjemte H. Ex., efter upläsning af ordalagen
i PresteSt:s beslut, framställde följande propos.: behagar R. o.
Ad. besluta, att Const.Utsk:s mern. N:o 2 med dermed fogade förslag
till ny. Riksd.Ordn. och U.F., hvilket i dag blifvit hos R. o. Ad.
andra gången bordlagdt, må upföras främst på föredrägmslistan för
det plenum, som inträffar näst efter Lördagen d. 14 uti innevar.
månad, och då må lill afgörande förekomma.
Härvid ropades starka ja, blandade med åtskilliga nej, hvarjemte
:
Hr Hjerta, anmälde sig och yttrade:
Hr Frih. o. Landtm, har enl. min tanke fullkomligt rätt enl.
grundlagen framställt sin första propos. att Const.Ulsk:s betänk. N:o
2 skulle sättas främst på föredragmslistan och afgöras i det plenum,
som Hr Frih. o. Landtm, har föreslagit, men jag får fästa upmärk
samheten
derpå, alt Hr Frih. o. Landtm, pä samma gång har framställt
såsom den upfattning Hr Landtm, har gjort af grundlagen,
och hvilken Ståndet tycktes enhälligt bifalla, att nemi. beslutet om
ett sådant sättande främst på listan alldeles icke skulle förhindra
Ståndet att då besluta huruvida annorlunda skulle förfaras, d. v. s.
huruvida ett ytterligare upskof kunde beslutas. Jag hemställer till
Hr Frih. o. Landtm, sjelf huruvida icke han gjorde en sådan framställning
alt rättigheten för Ståndet att vid den 3:dje föredragningen
besluta ytterligare upskof, om Ståndets pluralitet derom är ense,
en sådan rättighet icke skulle afskäras, om ock det förut blifvit bestämdt
att frågan ovilkorligen skall afgöras. Jag tror, enl. min öfvertygelse,
att Ståndet har allt skäl, för att bevara sin egen beslutande
rätt, att vidblifva antagandet af den första proposm som Hr
Frih. o. Landtm, framställde, och icke frångå den, för att antaga
Hr Frih. Palmstjernas.
Hr von Hartmansdorff: Det måtte vara Frih. Palmstjernas
rätt, som gjort förslaget, att fä ordalagen i proposm rättade i
öfverensstämmelse med sin mening. Det har också Hr Frih. o,
Landtm, medgifvit och jag ser icke att någon kan yrka, att få upgöra
både ja-propos:n och nej-proposm. Hr Hjerta äger rätt att föreslå
den sednare, men Frih. Palmstjerna också sin rätt att få den
förra sådan, han äskat den.
Hr Printzensköld: Det synes i hvilken förskräcklig vånda,
Hr Hjerta kommit öfver att se sitt förslag om upskof blifva torka
-
Den 11 December.
141
stadt; derföre försöker Hr Hjerta att sönderstycka den propos., som
Ur Frih. o. Landtm., i fullkomlig öfverensstämmelse med Frih.
Palmstjernas förslag, framställt. Mot ett sådant försök, mäste jag
på del högsta protestera och anhåller att Hr Frih. o. Landtm, nu
måtte upläsa propos:n såsom den af Frih. Palmstjerna blifvit föreslagen.
Hr Hjerta: Den vånda i hvilken en ledamot tror mig hafva
kommit skall genast vara slut så snart Hr Frih o. Landtm, i öfverensstämmelse
med en ledamots begäran behagar förklara hur Hr
Frih. o. Landtm, upfattar R. o. Ad:s svar på Hr Frih. o. Landtnäs
första propos. Skulle Hr Frih. o. Landtm, synas upfattat den såsom
besvarad med öfvervägande ja, så lärer Frih. Palmstjerna få
framställa sin begäran som kontrapropos. till Hr Frih. o. Landtm.
Min rättighet måtte väl vara, att också få ett svar. I nödfall torde
votering komma att äga rum emellan de båda propos:ne.
Gr. Horn: Jag har icke hört någon begära votering, icke heller
har Frih. o. Landtm, tillkännagifvit, huru han upfattat R. o.
Ad:s svar på den framställda propos:n. Innan Hr Frih. o. Landtm,
afgifvit förklaring derom, synes det mig vara öfverflödigt, att ingå
i diskussion öfver något annat än hvad som hade till ändamål att
bestämma kontrapropos:n.
11. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han, i anledn.
af Hr Hjertås anförande, finge erinra om innehållet af 2:dra mom.
i 49 § Rikdsd.Ordn., hvarest stadgades att Utskotts betänk:n kunna
2:ne gånger bordläggas, men att då de 3:dje gången förekomma,
saken skall till afgörande företagas. Meningen med ett
beslut, hvarigenom om den dag utsattes, då 1111 ifrågav. 2 ulra gången
bordlagde meni. bör å föredragn:slistan upföras, måste följaktligen
vara att saken samma dag skall till afgörande företagas. För
öfrigt ansåge H. Ex. sig, till svar å gjord förfrågan, huru han upfattat
R. 0. Ad:s svar å den först framstälda propos., böra meddela
det han trott sig finna att den blifvit med öfvervägande ja besvarad.
Frih. Tersmeden begärde votering.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, upläste i anledn. häraf följande
skriftligen upfattade propos. Bifaller R. 0. Ad. att Const.-  Utsk:smem. N:o 2, ang:de det nu hvilande förslaget till ny Riksd.-  ördn. jemte dervid fogad serskild artikel, äfvensom, i sammanhang
dermed, till ny R.F. skall hos R. 0. Ad. till afgörande förekomma
uti det plenum, söm inträffar näst efter d. 14 uti innevar.
månad; hvarpå denna propos. af R. o. Ad. godkändes såsom japropos.
vid den blifvande voteringen.
Frih. Tersmeden: Det var icke min mening att vilja förhindra
framgången af den förändrade proposm.
Jag trodde att Hr Frih. 0. Landtm, tillkännagaf sin upfattning
af det sist afgifna svaret på den sednast framställda proposin men
var det öfver den före g: de, så afstår jag ifrån mitt yrkande på votering.
142
Den 11 December.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Setian votering blifvit begärd,
toide den äfven komma att äga mm, dervid ja-propos:n blir
den som Hr Frih. o. Landtm, behagat, uplilsa, hvaremot kontrapropos.
torde npgifvas olaf någon af de ledamöter, som pä den
förra svarat nej.
Frih. Tersmeden: Jag har redan under loppet af diskussionen
framställt förslag till kontra-propos. och anhåller alt det måtte
framställas.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anmodade Frih. Tersmeden,
att skriftligen aflemna sitt förslag till kontrapropos.
Hr Cederschiöld: Jag har anhållit, att frågan om Frih.
Tersmedens motion matte till vederbörligt Utsk. remitteras, eller
ock förblifva hvilande på bordet. Härpå har Hr Frih. o. Landtm,
icke behagat afgifva något svar, och flera ledamöter med mig sväfva
sålunda i ovisshet om utgången af min begäran. Det torde likväl
vara nödigt att erhålla uplysning om, huruvida frågan hvital* på
bordet eller icke.
Hr Printzensköld: Jag anhåller att den fråga, som Hr Cederschiöld
väckt, icke måtte till diskussion eller afgörande förekom
ma,
förrän voteringen försiggått.
Hr Cederschiöld: Det lärer icke vara nödigt att fästa Frih.
o. Landtnäs upmärksaiuhet uppå, att den ordning Hr Printzensköld
föreslagit, ingalunda öfverensstämmer med hvari grundlagen bjuder,
ty om den godkännes, och Frih. Palmstjernas förslag bifölles, så
skulle ju den fråga jag väckt blifva undertryckt.
Det måtte vara min ovilkorliga rättighet, att få frågan hvilande
pä bordet och jag anhåller ytterligare att Hr Frih. o. Landtm, måtte
meddela svar, huruvida den hvilar eller icke.
Hr Printzensköld: Det är Hr Cederschiölds eget fel om
frågan kommit ur sitt rätta skick. Han skulle hafva väntat med
den frågan, om eller hvart remitteras bör, till dess den blifvit afgjord,
hvarom nu skall voteras. Emedlertid lära icke de skäl han
anfört, kunna verka till hvad han åsyftar, nemi. att tilltvinga sig
ett svar af Hr Frih. o. Landtm, som i sanning skulle få allt för
mycket att göra om han skulle besvara hvad hvar och én ledamot
behagar fråga.
Hr Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade, att han i st. f. bestämdt
svar på Hr Cederchiölds förfrågan finge lemna Hr Cederschiöld
hänvisning till Riksd.Ordn:s föreskrift, att då votering är begärd,
skall voter.-propos., jemte tydlig kontra-propos., genast författas,
justeras och anslås samt voteringen straxt derefter för sig gå.
Då nu Frih. Tersmeden hade öfverlemnat sitt förslag till kontrapropos.
, uplästes till justering och godkändes följande votenspropos.
Den som bifaller, att Const.Ulsk:s mern. N:o 2, ang:de det
nu hvilande förslaget till ny Riksd.Ordn. jemte dervid fogad ser
-
Den 11 December.'
143
skild artikel, äfvensom, i sammanhang dermed, lill ny R.F. skall
hos R. o. Ad. till afgörande förekomma uti det plenum, som inträffar
näst efter cl. 14 uti innevar. månad voterar
Ja;
den det ei vill voterar
Nej;
vinner nej, förklarar R. o. Ad., att med utsättande af dag för öfverläggning
om det hvilaude K. Representations-förslaget bör upskjulas
intill dess de af Hr Frih. Tersmeden, inom R. o. Ad. samt Ilr
Brukspatron Cassel inom RorgareSt. väckta motioner om upskof till
nästa riksdag med förslagets afgörande blifvit i behörig ordning behandlade
och afgjorde.
Uppå härefter af II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framstäld
propos., beslöt R. o. Ad. att åtskiljas, sedan voteringen för sig
gatt, hvarpå densamma företogs och vid dess slut rösterne befunnos
hafva utfallit, som följer:
Ja 180.
Nej 08.
H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. J lill 5 e. m.
In fidem protocolli,
Albert Munck.
Lördagen den 14 December 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 2:ne prot. för d. 11 dennes.
Börjades justeringen af pleni prot. för d. 7 dennes.
Då härvid förekom Hr Liljenstolpes, Axel Fred. anförande
i anledn. af del yttrande, som, i afseende på hans motion om
s. k. tjenslehjons-böekers införande, blifvit af Hr Rosenblad, Bernh.,
afgifvit, anmälde sig och yttrade:
Hr Liljenstolpe: Jemte det jag anhåller om ursägt för det
jag ännu en gång vågar besvära R. o. Ad. med ett yttrande i
denna fråga, utbeder jag mig vördsamt, att få göra några tillägg
till mitt anförande i senaste plenum. Hr Rosenblad, Bernh., haF
icke velat medgifva, att dess yttrande i anledn. af min motion om
s. k. Tjensle/ijons-böckers införande, må ur prot. utgå; och då
han liksom ifrågasatt, att motion örn skärpning af kontrollerne å
husbönder, borde väckas, nödgas jag vördsamt anhålla, att mitt redan
144
Den 14 December, f. m.
afgifna yllrancle, jemte livad jag nu tager mig friheten framställa,
måtte få åtfölja mili ifrågavar. motion (ill vederbör, utskott.
Jag tror icke att några skärpta kontroller i det afseende, Hr
Rosenblad upgifvit, äro af nöden; helst Tjenstehjonsstadgans föreskrifter
synas mig härutinnan tillfyllestgörande. 24 § i samma
stadga bjuder: ”att husbonde vare pligtig, att med utfärdande af
”orlofssedel och afskedsbetyg noga följa sanning och rättvisa, under
”anförande af de förtjenster eller fel, tjenstehjonet äger. Den, som
”utgifver annan orlofssedel eller annat afskedsbetyg, än tjenstehjon
”förtjent, eller orlofssedel eller afskedsbetyg, icke innefattande de
”uppgifter 21 och 22 §§ derom föreskrifva, bote 6 r:dr 32 sk. etc.”
Detta stadgande är, enl. min åsigt, tillräckligt; och jag har med
min motion icke velat sammanblanda något förslag, åsyftande ett
tillägg till denna, K. M:s Nådiga Lego-stadga. Men tillätes mig
sådant, skulle jag vilja till Utskrs pröfning framställa huruvida icke,
derest de af mig nu föreslagne tjenstehjons-böckerne komma att
införas, 21 § af förenäinnda stadga borde erhålla förändrad lydelse;
så att orlofssedel eller det blifvande tjensle-betyget icke behöfde
innehålla något rörande tjenstehjonets frägd, utan endast uptaga
dess namn och ålder, stället, der det (jent, jemte vitsord om tjenarens
skicklighet i hvarjehanda arbeten, eller 4 Art. 21 § Legostadgan
sålunda förändras:
21 §. Tjenslebetyg, som tjenstehjon af husbonde, enligt 41
§ undfår, skall innehålla: l:o Tjenstehjonets namn och ålder samt
ort och ställe, der det tjent. 2:o Huru länge det varit i husbondens
tjenst. 3:0 Hvad slöjd eller annat arbete det kan förrätta;
och 4:o intygande om dess ledighet att annan tjenst antaga.
Ang:de tjenstehjonets frägd och öfrige förhållanden under tjensletiden
behöfile derigenom icke något utsättas uti det blifvande tjenstebetyget,
men skedde troligen, ifall husbonden med godt samvete
kunde lemna tjenaren ett välförtjent godt vitsord i detta hänseende.
Frägdebetyg meddelas ju i alla fall, på grund af gällande författningar,
af vederbör, presterskap eller af socken-nämnden kanske
rättare, serdeles vid afflyttning från socknen.
Alla slag af orättvisligen utfärdade orlofssedlar skulle genom
så beskaffade enkla tjenstebetyg förekommas, såsom ock tvister af
misshälligheter i nämnde afseenden; och likväl tillräcklig garanti
finnas, huruvida personen varit i tjenst eller icke den och den tiden,
1' samt hvartill tjenstehjonet kunde och ville användas.
Iakttoges noggrannt vid orlofssedlars utfärdande, hvad som redan
finnes derom stadgadt, tror jag dessutom alla vidare föreskrifter
vara öfverflödiga.
Jag förnyar min vördsamma anhållan, att detta och mitt föreg:de
yttrande må fä åtfölja remissen till H. Allm. Besv:s o. Ekon.Utsk.
Uppå i anledn. häraf framstäld propos., biföll R. o. Ad., att
Hr Lilienstolpes ifrågavar. yttrande finge remitteras till Allm. Besv.
o. Ekon.Utsk.
Sedan härefter prot. blifvit upläst till slut, blef detsamma af
R. o. Ad. godkändt.
Hr
Den 14 December.
145
fir af Wannqvist, Fred. hade inlemnal följande
Till Höglofl. Ridderskapet och Adeln!
Underrättad, att jag blifvit vald till Sti[i|ileant i Exped.Utsk.
får jag härmedelst vördsammast afsäga mig detta förtroende. Stockholm
d. 14 December 1850.
Fredr, af Wannquist.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, anförde: I öfverensstämmelse
med den praxis, som hittills allmänneligen varit följd vid de tillfällen,
då hos II. ii. o. Ad. långvarigare öfverläggning^ egt rum,
hvilka slutats med votering, hade jag den äran uti plenum d. 11
dennes, före voteringens början, till H. R. o. Acl. framställa den
frågan om R. o. Acl. behagade åtskiljas efter slutad votering. Denna
fråga blef med enhälligt ja besvarad. Till följd deraf var plenum
slutadt i den stund, dä voteringen var fulländad och voterings-prot.
upläsl. Sedermera kunde icke något vidare ärende i det plenum
af mig till behandling anmälas. Härigenom inträffade alltså, att jag
icke eller kunde å den dagen inhemta H. R. o. Ad:s tanka i frågan
om den motion, som af llr Frih. Tersmeden samma dag blifvit
väckt, efter det jag haft äran redogöra för den öfverenskommelse,
sorn dagen förut blifvit träffad inom Talmans-konfcrencen,
ronde hemställan lill R. o. Ad. om utsättande af viss dag, då Coust.
Utsk:s mern. N:o 2, angalc det nu hvilande förslaget lill ny Iliksd.-  Ordn. och ny R.F. skulle enl. 49 § Riksd.Ordn. till afgörande
företagas, samt efter det Hr Frih. Palmstjerna, jemte tillkänn
ngi fvancte af sin föresats, att begära detta mern. på bordet för
andra gången, så snart detsamma blifvit af mig utur föredragn:slislan
upropadt, yrkat den propus., att Coust.Utskis nyssberörde mern.,
jemte de hvilande förslagen, måtte upföras på föredragn:s-listan
samt företagas till afgörande uti det plenum, sorn inträffade näst
efter Lördagen d. 14 December.
Af sådan anledn. har jag nu den äran, utur föredragms-listan
för denna dag anmäla Hr Frih. Tersmedens ofvannämnda motion
lill den åtgärd, som II. R. o. Ad. kan finna för godt att besluta;
och enär, under öfverläggningen inom H. R. o. Ad. uti plenum d.
11 dennes, det visat sig, huruledes tankarne ronde sättet förbehandlingen
af denna motion varit ibland R. o. Achns Hrr Leda
möter
högst skil jäklige, har jag icke ansell lämpligt, att i förväg
tillkännagifva min enskilda åsigt i detta ämne.
Efter sedermera af H. Ex. framstäld och med nej besvarad
förfrågan om R. o. Ad. ansåge nödigt alt Frih. Tersmedens ifra—
gavar. motion nu blefve upläst, yttrade sig
Gr. Hamilton, Henning Ludv. Hugo: I slutmeningen
af Frih. Tersmedens i sista plenum väckta motion har Frih. begärt,
alt samma motion måtte till Const.Utsk. remitteras, men, ehuru, i
händelse Frilnn fortfar i sitt yrkande af remiss, jag icke ernar
motsätta mig densamma, anser jag likväl att hvarje remiss likasom
hvarje annan åtgärd bör hafva något förnuftigt resultat. Nu är för1
II. 10
146
Den 14 December.
hållandet att Ståndet beslutat, att Const.Utsk:s meni. N:o 2, i anledn.
af K. M:s förslag till representationens ombilduing, skall företagas
i plenum, som inträffar näst efter d. 14 i denna månad
neli således i första plenum i nästa verka, då berörde mein., enl.
R. o. Ad:s beslut skall upföras först pä föredragmslistan. Skulle
nu Frih. Tersmedens motion i dag remitteras till Const.Ulsk., och
Utsk. medhinna att näskommande måndag afgöra frågan, samt j»ä
e. m. låta trycka och till RiksStm utdela sitt utlåt, deröfver, så
måste detta mern. läggas på bordet efter dess ankomst till Stånden,
och således förekomma till afgörande, sedan R. o. Ad. fattat beslut
i hufvudfrågan. Enl. min åsigt kan således ifrågavar. motion
icke föranleda till någon åtgärd i hufvudsaken och derföre hemställer
jag till Ilr Frilen, huruvida han icke linner lämpligt, alt
låta motionen i sakens nuvar. skick läggas lill handlingarna.
Frih. Cederström, Jakob: I så måtto förenar jag mig med
Gr. Hamilton, att jag önskar, det Frih. Tersmedens motion måtte
läggas till handlingarne. Deremot mäste jag ogilla den värde talarens
premisser ty enl. min åsigt, kan någon remiss af motionen
till Coust.Utsk. numera icke ske eller Ståndet lemna samma motion
annan åtgärd än att lägga den till handlingarne, enär vid votering
i sisla plenum oftanämnda motion ingått såsom contrapropos.
och sålunda varit föremål för öfverläggning, utan gfseende å R. o.
Adis beslut att efter verkställd votering åtskiljas. Genom utgången
af denna votering kan Ståndet följaktligen icke vidtaga annan
åtgärd än att bilägga handlingarna motionen såsom till följd af denna
votering förfallen,
Hr Dalman, Wilh. Fredr. Achates: Ehuru jag i sista
plenum var af den tanke, att vid behandlingen af detta ärende grundlagen
blifvit öfverträdd, enär, enl. min åsigt bordläggning af Frih.
Tersmedens motion icke lagligen kunnat förvägras, och jag äfven
haft för afsigt, att, efter det en dylik bordläggning egt ruin, påyrka
motionens remitterande till Const.Ulsk. ; nödgas jag likväl erkänna,
att, sedan R. o. Ad., lill följd af den behandling, H. Ex.
Hr Frih. o. Landtm, i sista plenum lemnade ärendet, fattat bestämdt
beslut om afgörandet vid denna riksdag af Const.Utsk:s meni. N:o
2 med förbigående af Frih. Tersmedens motion och af den begärda
bordläggningen deraf, Ståndet numera icke lagligen kan vidtaga
någon åtgärd med en motion, som yrkar upskof med ett slikt afgörande
till nästa riksdag. För minoriteten återstår icke annat, än
alt på det kraftigaste protestera mot den, enl. min åsigt, olagliga behandling,
som i sista plenum egnades Frih. Tersmedens förenämnde
motion, och hvarigenom Frih:s grundlagsenliga rätt blifvit uppenbarligen
förnärmad. Jag anhåller, att detta mitt yttrande mätte i
prot. få inflyta.
Hr C eder sjii ö 1 d, Rob. Theophron: Jag föreställer mig,
att, i händelse Frih. Cederström närvarit i sista plenum, skulle hans
nu afgifna yttrande nteblifvit, ty Frih:n bör veta, att Frih. Tersmedens
motion är icke genom något R. o. Ad:s beslut afgjord.
Den kontrapropos., hvarom i sista plenum voterades, innehöll en
-
Den ii December.
däst, att i händelse nej vann, skulle med pröfningen af Const.Utsk:s
mern. N:o 2 anstå, intilldess Frih. Tersmedens motion rönt grundlagsenlig
behandling; men deraf följer väl icke, att, om ja vann,
motionen ej skulle grundlagsenligt behandlas. Enl. min åsigt skall
väl motionen i alla händelser lemnäs den behandling grundlagen
bjuder, och denna behandling omnämnes i 56 § R.F., hvarest stadgas
: ”Allmänna frågor, som uti R:s St:rs plena väckas, må ej till
ett omedelbart afgörande der uptagas, utan skola öfverlemnas till
behörigt Utsk., som åge, att dem utreda och deröfver sig yttra, på
sätt i Riksd-Ordn. föreskrifves.” Denna § säger ju uttryckligen,
att en utredning af målet skall föregå den slutliga pröfningen, men
slik utredning har icke lemnats Frih. Tersmedens motion och, enl.
min åsigt, kan R. o. Ad., utan att begå en ny öfverträdelse af
grundlagen, hvarken afslå eller bifalla motionen, förr än densamma
blifvit till Utsk. remitterad. Man må nu i Utsk., såsom en
värd talare vid ett föreg:de tillfälle yttrat, skratta åt den eller icke.
Jag tror- dock, att något skratt icke kommer i fråga, emedan jag
föreställer mig. att Const.Utsk., till hvars behandling ärendet hörer,
är sammansatt af män med det allvar- och den rättskänsla, att
de icke skola skratta ät sådant, som icke är af beskaffenhet, att förtjena
åtlöje. Jag föreställer mig således, att för R. o. Ad. icke
återstår någon annan utväg än att remittera motionen till Const.-  Utsk., såvida Frih. Tersmeden icke vill nedlägga eller återkalla densamma.
Skulle Frilen återkalla den, då, men icke förr, äger Ståndet
rättighet att besluta om motionens nedläggande.
Hvad angår behandlingen af det i förra plenum i sammanhang
med denne motion förehafda ärende, så får jag i prot. deremot
nedlägga min protest. Det är visserligen en sanning, att genom
det beslut, som dä fattades, majoriteten vunnit en seger, men
denna seger synes mig vara af beskaffenhet, att på densamma kan
tillämpas det välkända yttrandet;” att ännu en sådan och vi äro
förlorade.” Jag är icke någon vän af partier; har aldrig tillhört,
och hoppas, att aldrig komma att tillhöra något sådant, emedan jag
vill i hvarje förekommande fråga uttala min öfvertygelse utan några
impulser från den ena eller andra sidan. Detta oaktadt har jag
icke förbisett, att, då ett parti upstått, som haft till ändamål, att
tillvägabringa en betydelsefull förändring i hela statsskicket, det
kunnat vara af nöden, att ett annat parti upstått för att motverka
det förras planer, hvilka kunnat blifva skadliga för fäderneslandet.
Ej heller vill jag bestrida att ju på diskussionens stridsfält likasom
på slagtfältet det kan vara tillåtet, alt begagna sig af s. k. krigslist,
och att den, som derpå vinner, kan deraf vara tillfredsställd,
men jag tror likväl att den, som upgör sjelfva operationsplanen
alltid bör tillse, att den icke strider eller utgör ett våld emot grundlagen.
Skulle rättskänslan icke vara nog stark att afböja sådant,
bjuder åtminstone klokheten att göra det, ty man må noga ihogkomma,
att i dag råder det ena partiet, men i morgon möjligen
det andra och segrar detta parti, kan vedergällningsrätten utkräfvas
och man känner då icke gränsen för densamma. Om således
10*
148
Den 14 December.
det rådande partiet fortgår på den nu beträdda banan och utan betänkande
åstadkommer grundlagsvidriga beslut, skall den härvarande
minoriteten, i händelse ilen noggrant häller sig inom grundlagens
gränsor, efter min öfvertygelse, vinna en sådan moralisk öfvervigt i
allmänna tänkesättet att kraften deraf blir oemotståndlig.
Hr von Hartmansdorff, Au g.: Det varatt förvänta, att
vid detta lill fälle likasom vid många andra, stridiga åsigter skulle
upstå ; att de underlägsne efter en votering skulle reservera sig, och
att dessa reservationer skulle affattas i så starka ordalag, som de
möjligen kunde uttänkas, men häraf följer likväl icke någon rättighet,
att emot grundlagens föreskrift genom ny öfverläggning om
ett redan afgjordt ämne uprifva Ståndets deri fattade beslut. Hvad
Hr Cederschiölds yttrande beträffar, och i hvilket den värde talaren
bemödar sig att ånyo få börjad en öfverläggning om den sak, hvarom
vi i sista plenum tvistade, så kan man häremot icke säga annat,
än att frågan såsom redan afgjord, icke vidare får uptagas.
Jag vill icke pä ringaste sätt ingå i någon vederläggning af den
värde talarens anförande, ty i den fråga, han nu velat åter bringa
å bane, talades tillräckligt å den vinnande sidan, då öfverläggningen
härom förra gången förevar i Ståndet. Jag hemställer till hvar
och en af dem, som då voro de förlorande, huruvida icke Hr Dalman
haft rätt i sitt yttrande, att det skulle vara en origtighet, en
sjelfmotsägelse af Ståndet, att till Iltsk. remittera en fråga, som redan
blifvit af Ståndet afgjord. Sådant skulle ju innebära ett gyckel
med det H. Const.Utsk., och ehuru allvarsamma desse Hrr än
förmenas vara, skulle det likväl kunna hända, att de draga något
på munnen, när de få kännedom om en dylik remiss. Mig synes
altså, som för det H. Ståndet icke återstår annan åtgärd med Frih.
Tersmedens motion än att, på sätt Gr. Hamilton föreslagit och Hr
Dalman bland de förlorande tillstyrkt, att lägga den till handlingarna,
pä det att vi derefter må få öfvergå till andra mål. Jag
förmodar, att Ståndet må vara uttröttadt, att höra ett och detsamma
uprepas dag ut och dag in.
Frih. Cederström, Jacob: Jag har begärt ordet i anledn. af
Hr Cederschiölds förklarande, alt Frih. Tersmedens förslag vore en
allmän, uti Ståndets plenum väckt fråga, den der icke kunde af
Ståndet till omedelbart afgörande företagas utan till följd af grundlagens
föreskrift först remitteras till Utsk. Den värde ledamoten
har dock förbisett, att Frih. Tersmedens förslag icke är någon allmän
fråga. Det är nemi. en suspensiv fråga uppå hvilken definition
i 44 § R.O. är tillämplig, åsyftande att det sedan sista riksdag
hvilande representationsförslaget skall till afgörande förekomma
först vid nästinfallande riksdag och derom finnes stadgadt i slutet
af 81 § R.F. Förslaget kan således icke komma under kategorin
af de i 44 § nämda allmänna frågor. Den värde ledamoten hade
icke bordt förgäta, hvad grundlagen specielt föreskrifver för en dylik
suspension af beslutande skyldighet till en kommande riksdag,
att en motion om sådant upskof såsom nu är händelsen blifvit i
BorgareSt väckj och till Const.Utsk. remitterad är ett förbiseende
Den 14 December.
149
af slutet på 81 § K.F. sorn ställer sådan fråga lill Ståndets enskildla
beslut. Denna suspension kan icke äga rum med mindre
än alla 4 Ståndens sammanstämmande beslut och Konungens sanction,
hvilket icke bordt kunna undfalla en så kunnig lagkarl som
Hr Cederschiöld. Nu är emedlertid icke behof af de 4 Ståndens sammanstämmande
beslut, då ett Stånd redan sagt, att vi vilja afgöra
den på bordet hvilande frågan i det plenum, som inträffar näst efter
det, som hålles om Lördag, hvilket Ståndets beslut blifvit fattadt
här genom votering. Under sådana förhållanden synes det mig
klart, att frågan om suspension äfven blifvit i följd af voteringen
afgjord enär den måst ingå såsom contrapropos., hvarom något anmälande
af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, inke varit behöfligt, och
att förevar, fråga saklöst kunnat uteslutas från föredragn:slistan för
delta plenum är en enkel följd och tillämpning af hvad Riksd.-  Ordn. innehåller ronde votering. Ett redan fattadt beslut i Stånden
kan icke ånyo uprifvas och för R. o. Ad. återstår således icke annat,
än att lägga Frih. Tersmedens motion till handlingarna.
Frih. Haab, Adam Christian: Då en föregule talare hemställt
till dem, som vid voteringen i sista plenum voro i denna
fråga förlorande, huruvida de icke finna nödigt, att i likhet
med hvad Gr. Hamilton föreslagit och Hr Dalman såsom tillhörande
de förlorandes antal äfven tillstyrkt, Frih. Tersmedens motion
lägges till handlingarna, får jag, som äfven räknar mig till de förlorandes
antal, förklara, att sedan majoriteten tagit frågan om hand,
och hon numera icke kan utredas, jag åt denna majoritet öfverlemnar
utredningen deraf.
Hr Cederschiöld: Om, såsom Frih. Cederström upgifvit,
frågan genom anställd votering vore afgjord, förmodar jag att hon
icke blifvit upförd å föredraga:slistan för delta plenum. Då nu
emedlertid så skett, mäste äfven deraf följa, att H. Ex. Hr Frih.
o. Landtm, anser frågan oafgjord. Ehuru jag visserligen finnér att
en remiss af motionen till Const.Utsk. numera icke kan leda lill
det andamål, motionären 'åsyftat, önskar jag dock, att motionen
måtte röna en grundlagsenlig behandling. Frih. Cederström har
sagt, att motionen icke vore att betrakta såsom en allmän fråga.
Härom tvistades tillräckligt i förra plenum och jag vill derföre nu
icke uptaga Ståndets tid dermed, men jag vill blott anhålla, att
den värde Frih:n behagade i sitt minne återkalla stadgandet i 44
§ Riksd.Ordn., hvarest tydligen föreskrifves, att allmänna frågor äro
de, som kunnat komma under alla RiksStms pröfning, och så beskaffad
är väl förevar, fråga. Till Frih. Tersmeden hemställer jag,
huruvida icke han ville förklara, att vid det förändrade förhållande,
som nu inträdt, han nedlägger sin motion, på det att vi må komma i
tillfälle, att grundlagsenlig! förfara, emedan, i händelse Frihtn vilfar
min begäran, Ståndet derigenom berättigas att besluta motionens
nedläggande. Jag förnyar denna min hemställan till Hr Frih:n,
på det att vi må undgå att göra oss skyldige lill en ny öfverträdelse
af grundlagen.
Gr. af Ugglas, Ludv.: Fullkomligt instämmande med Hr
150
Den 14 December.
Cederschiöld derutinnan, att frågans form ännu är oafgjord, ehuru
hon till sitt ändamål måste anses förfallen, får jag lika med Gr.
Hamilton hemställa till Frih. Tersmeden, om han icke skulle vilja
återtaga sin motion till undvikande af remiss till Const.Utsk., hvilken
numera måste vara ändamålslös.
Hr Dalman: Jag förstår i sanning icke Hr Cederschiölds afsigt
med yrkandet, att motionen måtte vederfaras grundlagsenlig
behandling, ty sedan Ståndet fattat ett beslut, sorn gör ett bifall till
motionen omöjligt, är det väl ändamölslöst, att remittera motionen
till Const.Utsk. Frih. Tersmeden har, enl. min åsigt, blifvit förnärmad
i sin rätt och jag förmodar, att Frih:n icke söker att återvinna
den genom yrkandet på en remiss som numera tjenar till
ingenting annat, än att möjligen söka dermed öfverskyla den i förra
plenum begångna grundlagsöfverträdelseu. Någon utväg till erhållande
af rättvisa i detta fall finnes icke, utan för Hr Frilen och
de med honom liktänkande återstår ej annat, än att till prot. afgifva
deras reservationer emot Ståndets grundlagsvidriga beslut.
Frih. Tersmeden, Wilh. Fredr.: I anledn. af flere ledamöters
till mig framställda önskan, att jag måtte återtaga min motion
får jag förklara, att jag gjort mig fullkomlig reda för densamma,
innan den af mig väcktes Sedan den en gång blifvit till Ståndet
öfverlemnad, tillhör det detta Ständ att behandla den grundlagsenlig!
eller, om det så icke vill, på det sätt Ståndet bäst synes. Jag
kan således icke afgifva annat svar på de värde ledamöternes till
mig gjorda hemställan, än att jag till alla delar förenar mig i hvad,
Frih. Haab sednast yttrat.
Gr. Ankarsvärd, Carl Henr.: Jag har icke inblandat mig
uti förevar, diskussion, emedan jag ansett med densamma något ändamål
icke kunna vinnas, men deremot har jag icke frånsagt mig
min rätt, att reservera mig emot Ståndets i förra plenum fattade
beslut i fråga om Frih. Tersmedens motion, äfvensom emot den
behandling H. Ex Hr Frih, o. Landtm, då lemnade frågan. För att
så mycket som möjligt undvika vidlyftighet, har jag skriftligen författat
min reservation och anhåller att få npläsa den :
Denna reservation var af följande innehåll:
R.F:s 81 § säger:
Om vid riksdag, då grundlagsfrågor lagligen kunna afgöras,
ytterligare upskof föreslås, må det ej ega rum utan Konungens och
alla fyra Riks-St:ns sammanstämmande beslut.
Riksd.Ordn:s 49 § 1 mom. lyder: ”Hvar och en allmän fråga,
som första gången i något Stånd förekommer, skall, såvida Ståndet
ej enhälligt genast densamma till vederbörligt Utsk. förevisar, ligga
på bordet lill nästa plenum, då remiss bör ske; —
Riksd.Ordn:s 44 § lyder: Allmänna frågor, hvar
med
förstås sådane som kunna eller böra komma under samtlige
Riks-St:ns öfverläggning och pröfning, må ej i R. St:rs plena till
omedelbarligt afgörande uptagas, utan skola öfverlemnas till utredande
af behöriga Utskott, — — — — — — — —
Den J4 December.
151
Del är med anledn. af den behandling af Frih. Tersmedens
motion under sista plenum, innefattande en framställning om det
hvilaude representationsförslagets ytterligare bordläggning till nästa
riksdag, som jag nu anser mig föranlåten att protestera, emot den
ledning af öfverläggningen, som af Hr Frih. o. Landtm, fördes, lill
det efter min tanka med redan åberopade grundlagsbud föga Öfver
ensstämmande resultat.
Då 81 § förutsatt möjligheten att göra ett till afgörande livi
lande grundlagsförslag ytterligare hvilande lill en kommande riksdag,
så frågas i all ödmjukhet, om en sä beskaffad fråga kan aliane
bringas annorlunda, än genom K. propos., eller genom enskildt
motion?
Då en så beskaffad motion af enskildt motionär göres, så förklarar
44 § omisskänneligen och oförtydligen, att en så beskaffad
motion är en allmän fråga, som mäste till Utskott remitteras.
Nu har Frih. Tersmedens motion likväl icke blifvit på ett
sådant säll behandlad.
Den har blifvit undertryckt derigenom, att Hr Frih. o. Landtm,
behagat som utgångspunkt för öfverläggningen framställa, hvad Talmans-konklaven
funnit för godt besluta.
Jag föreställer mig, att lagstiftarnes mening ingalunda varit att
ställa både den enskildte representanten och grundlagen under Talmans-konklavens
desposti, och jag protesterar för min del, emot en
så beskaffad tydning af omfånget för Talmans-kouklavens inflytande.
Då 81 § förutsätter möjligheten att genom propos. derom få
ett hvilande grundlagsförlag, — hvilande till en kommande riksdag,
så har lagstiftaren tvifvelsutan haft någon tanke, ali verkställigheten
skulle blifva en möjlighet, och det är denna, som Iir Frih.
o. Landtm, helt och hållit afskurit, derigenom alt dag, lill det hvilande
förslagets afgörande blifvit af Hr Frih. o. Landtm., såsom öfverläggningsämne
framstäld, utan afseende, ej mindre å Frih. Tersmedens
motion, än å BorgareSt:s, genom deputation meddelade
beslut i ämnet.
Om det kan ligga uti majoriteternas skön, alt efter behag och
godtycke tolka grundlagarne, så blefve majoriteten ett ordentligt
envälde, och det är emot ett sådant, som grundlagen stalt Talemännen
såsom opartiske medlare, emellan de stridige åsigterne,
och lill deras samtlige förening under lagbudets ordalydelse; och
är det med en verklig ledsnad, jag vid della tillfälle funnit mig
föranlåten, ej allenast att reservera mig emot det af majoriteten
fattade beslutet, utan äfven att prorestera emot Hr Frih. o. Landtm:s
sätt, att vid det ifrågav. tillfället leda öfverläggningen till ett sådant
resultat.
Hr Granfelt, Adolf Fredr.: Jag har begärt ordet endast
i afsigt, att till prot. få afgifva protest mot den behandling frågan
rönt: men då jag nu hört Gr. Anckarsvärds anförande upläsas, och
jag funnit detsamma innehålla allt hvad, som grundlagsenlig! i detta
152
Den 14 Deeemijer.
ämne kan anföras, sä anhåller jag, alt i detta Grefvens yttrande få
instämma.
Frih. Palmstjerna, Carl Otto: Det är icke min sak, att
recensera reserval inner, som blifvit afgifne emot ett af Ståndet redan
fattadt beslut. Men då man här sä mycket ordat om förmente olagligheter
vid behandlingen af Frih. Tersmedens motion i sisla plenum,
så anhåller jag alt få erinra Hrnne om innehållet i 47 §
Riksd.Ordn., hvarest stadgas att alla mål skola föredragas i den
ordning de, hvart slag för sig, inkommit, sä framt ej Stånden derom
annorlunda förordna. Först inkom mitt förslag ali Ståndet ville
företaga det hvil andé representationsförslaget till afgörande i första
plenum uti nästa vecka. Dernäst afgaf Frih. Tersmeden sitt förslag
om upskof med samma frågas afgörande till en annan riksdag.
Att målen i denna ordning inom Ståndet förekommit, och alt de
enl. nämnde grundlags § blifvit behandlade, lärer väl ingen kunna
förneka. Om, genom denna lagenliga behandling, den ifrågavar.
motionen kommit i den ställning, att den icke kan vinna bifall af
Ståndet eller ens remitteras till något Utskott, lärer väl sådant icke
vara en följd af den behandling Ii. Ex. Ilr Frih. o. Landtm. 1cmnat
ärenderne. Icke eller kan det föras någon annan till last, att
Frih. Tersmeden först, sedan jag framställt mitt förslag, väckte sin
motion dä, pä hans begäran, ordet honom lemnades. Således tror
jag, att hvar och en, som icke ser genom fördomarnes synglas,
måste erkänna, alt ärendernas behandling, i den ordning de inkommit,
varit i fullkomlig öfverensstämmelse med 47 § Riksd.Ordn.
Frih. Cederström, Jacob: Med Frih. Tersmeden förenar
jag mig derutinnan, att, sedan en fråga blifvit inom Ståndet väckt,
hon tillhör Ståndets öfverläggning och icke vidare motionären, sorn
icke eller äger någon rätt att fä densamma åter utan Ståndets medgifvande.
Han har således icke någon skyldighet, alt återkalla motionen,
såvida motionärens enskilda inlresse icke sådant fordrar och,
hvad Frih. Tersmedens motion beträffar, så har Frilen förklarat, att
han icke äger ett dylikt interesse och icke eller rättighet att återtaga
sin motion. Nå väl! Den värde ledamoten har häruti rätt och
de Hrr, som upmanat honom till slikt återtagande af motionen, deremot
orätt. De hafva häruti deslomera orätt, sorn Slåndet, på sätt
jag redan yttrat, uti sista plenum afgjorl frågan och detta genom
votering, ehuru motionen ånyo dragits under öfverläggning genom
dess upförande på föredragn.-slistan.- Detta är en sak hvaröfver jag
suspenderar mitt omdöme, och vill icke ens yttra mig derom. Deremot
tillåter jag mig den erinran, att motionens upförande på föredragmslistan
icke åstadkommer någon förändring i målets behandling.
Motionen är både de jure och de facto afslagen, emedan Ståndet
beslutat att den fråga, hvars upskjutande motionen åsyftar, skall till
afgörande förekomma i det plenum, som inträffar näst efter detta.
Någon remiss af motionen till Const.Utsk. kan således icke äga rum,
emedan för suspension af grundlagsfrågor fordras alla Ståndens sammanstämmande
beslut och derjemte Konungens sanction och således
in summa 5 beslut. Nu har R. o. Ad. beslutat alt frågan om det
Den 14 December.
153
hvilande representationsförslaget skall afgöras i första plenum uti nästa
vecka, och Consl.Utsk. kan således icke uptaga till pröfning
någon motion med det syfte, Frih.-n gifvit sin, enär ett Stånds beslut
är gällande emot de öfriges och Coust.Utslcs tillgörande i saken förblifver
ulan all verkan. K. o. Ad. har således i delta afseende icke
gjort annat, än hvartill Ståndet enl. 81 § R.F. varit berättigad, och
jag förmodar att Frih:n icke velat förhindra Ståndet utöfvandet af
denna rätt.
Gr. Anckarsvärd har i sitt anförande talat derom att majoriteten
inom Ståndet i följd af målets behandling förtryckt en enl. Grefvens
påstående allmän fråga, hvarmed Grefven menat Frih. Tersmedens
motion, den jag mäste betrakta såsom af enskild beskaffenhet.
Jag hemställer dock lill den värde Grefven, om det synes honom
lämpligare, att enskild riksdagsman skall tillerkännas rättighet, att
förtrycka majoritetens inom RiksSlm rätt att uti förekommande frågor
utöfva den beslutande rätt, grundlagen tillägger samma majoritet,
och hvad blir dä följden? Manne fäderneslandets interessen derigenom
skulle bättre vårdas?
Ofverläggningen förklarades härmed vara fulländad, hvarefter fl.
Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställde, hurusom, sedan Gr. Hamilton,
som först yttrat sig i detta ämne, till motionären Frih. Tersmeden
hemställt, huruvida han icke vore benägen medgifva att ifrågavar.
motion, efter hvad i gårdagens plenum tilldragit sig, finge läggas
till handlingarne, samt innan något svar derå af Frih. Tersmeden
blifvit afgifvit, Frih. Raab förklarat, det han för sin del öfverlemnade
till R. o. Adis majoritet att behandla denna fråga, Frih. Tersmeden
förklarat det han instämde i hvad Frih. Raab yttrat; hvarjemte
H. Ex., i anledn. af dessa förklaringar och med afseende äfven
derpå, att den af Gr. Hamilton ifrågaställde propos. varit den,
som först blifvit begärd hemställde om R. o. Ad. bifölle att Frih.
Tersmedens ifrågavar. motion lades till handlingarne.
Ropades ja.
Frih. Tersmeden: Sedan min motion numera blifvit behörigen
begrafven, anhåller jag att fä till prot. yttra några ord om
frågans behandling.
Frih. Tersmeden upläste härefter följande:
Under de politiska strider som dela tänkesätten inora konstitutionella
stater, finnes intet annat säkert värn emot det ena eller andra
partiets missbruk af sin makt än lagen; ty respekteras icke denna,
så finnes ej heller någon gräns för det mäktigare partiets maktutöfning.
Lagen är således inom fria samhällen minoritetens enda skydd.
Det må fördenskull icke förvåna någon att minoriteten icke lättsinnigt
bortkastar detta skydd; ej heller att den protesterar då den anser
sin rätt våldförd. Efter min tanka har det sednare varit händelsen
vid behandlingen af den utaf mig i sista plenum väckta motion
om upskof lill nästa riksdag med definitivt beslut öfver K. M:s
på R. St:s bord hvilande förslag till representationens ombildning.
154
Den 14 December.
Denna min motion grundade sig pä ordalydelsen i 81 § R.F:s sista
mom. hvilket lyder: ”Om vid riksdag, dä grundlagsfrågor lagligen
kunna afgöras, ytterligare npskof föresläs, mä det ej äga runi utan
Konungens och alla fyra RiksSlms sammanstämmande beslut.” Af
detta grnndlagsstadgande följer oförtydbart min rätt att lä detta förslag
i grundlagsenlig ordning behandladt. Sä har likväl ej skett.
Utan att nu vidare erinra derom att, fastän jag före början af sista
plenum begärde af Hr Frih. o. Landtm, att fä ordet straxt efter
prot.justeringen, Hr Landtm, likväl, innan jag blef upropad, redogjorde
för hvad i sista Talmanskonferencen blifvit afhandladt ang:de
behandlingen af Const.Utsk:s bet. N:o 2 och tillät Frih. C. 0. Palmstjerna
att omedelbart derefter sig yttra, och hvarigenom en skenbar
anledning erhölls alt i främsta rummet gifva propos. på en af
Hr Frih:n gjord framställning, vill jag endast fästa mig vid grundlagens
stadgande i afseende på behandlingen af en fråga utaf den
vigliga beskaffenhet som den af mig väckta.
I sådant hänseende kan det icke förbises att enl. 44 § Riksd.-  Ordn. denna fråga ovillkorligen var en allman fråga, emedan den
både kunde och borde komma under samtelige RiksStins öfverläggning
och pröfning. Deraf följer vidare dels enl. 49 § Riksd.Ordn.
att, då någon ledamot sådant begärt, frågan ovillkorligen skolat li'gga
på bordet till nästa plenum, dels enl. 44 §, att den icke kunnat
tili omedelbarligt afgörande i R. Stms plena uptagas, utan skolat
öfverlemnas till utredande af behörigt Utskott.
Huru blef deremot den förevar, frågan behandlad?— Den begärdes
pä bordet, men deråt lemnade Hr Landtm, ingen npmärksamhet
och undvek, oaktadt upmaningar frän flera ledamöter, att
ens uplysa, huruvida den ansågs bordlagd eller icke. I stället uprepade
Hr Landtm, gång efter annan, utan derföre anfördt skäl, att
mitt förslag om npskof till nästa riksdag med beslut öfver Konungens
propos. stod i oskiljaktigt sammanhang med frågan om högstberörde
propos:s afgörande i nästa eller derpå följande plenum!! —
Uppenbart lärer det dock vara för en hvar, som vill dämma opartiskt,
att då min motion innefattade en invändning emot all slutlig
pröfning vid innevar. riksdag af K. M:s propos,, denna invändning
ovillkorligen bordt undanrödjas och afslås, innan något förslag
om bestämmande af tid för en dylik pröfning vid denna riksdag kunde
af Landtm, till bifall framställas, och ännu mer innan sjelfva hufvudfrågan
förekom.
Resultatet blef, som J alle veten Aline Hrr, alt nr Landtm,
dels föredrog hufvudfrågan, innan något beslut var fattadt i den af
mig väckta prelimi.närfräga, dels derefter, och då den förra begärdes
pä bordet, tillät Hr Landtm, votering öfver ett förslag, grundadt
på ett af Högv. PresteSt. en timme förut fattadt och Hr Landtm,
meddeladt beslut. Hr Landtm, och Ståndets majoritet förbisågo likväl
dervid, all genom biträdande af eli sådant beslut, hvilket bestämde
den Kongl. propos:s afgörande ännu i nästa vecka, min grnndlagsenliga
rätt att få motionen om npskof till nästa riksdag, l:o bordlagd,
2:o remitterad till Utskott och 3:o af ej mindre R. o. Ad. än
de öfriga RiksStm pröfvad — blef afskuren och min motion för
-
Den 14 December.
155
denskull, tvert emot grundlagen, utan all slags åtgärd på det mest
godtyckliga sätt förqväfd.
Mot ett sådant förfarande finnes icke någon annan appell, än
en offentlig protest till Ståndets prof. Den torde åtminstone icke
kunna af majoriteten förvägras.
Frih. Raab: Jemte det jag anhåller att få instämma i den protest,
som af Frih. Tersmeden blifvit upläst i afseende på det formella
af frågan, torde det tillåtas mig att fä tillägga några ord.
Härefter anförde Frih. Raab skriftligen:
Med grundlagens Föreskrift, att ingen allmän fråga må till omedelbart
afgörande i R. Stms plena företagas, utan först af Utskott
behandlas, åsyftas uppenbart att förekomma all öfverlastning i sådan
fråga som kan fordra utredning eller betänketid.
Om någon fråga fordrar betänketid, är det väl den, som rörer
samhällets dyrbaraste angelägenhet — den, som K. M. Sjelf i Sitt
throntal anbefallde till Ständernas pröfning; den, på hvars utgång
Sveriges framtid beror.
Att majoriteten likväl framdrifvit denna frågas afgörande, genom
äsidoéättande af formen, är efter min öfvertygelse ett så myc
ket
större missbruk af dess maktfullkomlighet, som majoriteten derigenom
åsidosatt den grannlagenhet, som öfverlägsenheten aldrig ostraffadt
får förglömma — grannlagenheteu emot en minoritet, som ej
fordrade, ej begärde mera, än att få sin mening pröfvad, ;— grannlagenheten
emot ett Medstånd, sorn anhöll om betänketid — och
slutligen hvad, sorn mest framkallar min förvåning då detta Stånd,
alltid med rätta stolt öfver att stå thronen närmast, —- granulagenheten
emot Konungen, hvars propos. det gäller, — hvars upmaning
till sorgfällig pröfning ej blifvit hörsammad.
Ingen beräkningskonst förmår med tillförsigt förutsäga händelsernas
framtida utveckling. Det öfverensslämmer ej med mina tänkesätt
att förutspå samhällsolyckor. Jag önskar blott att ej den dag
måtte randas då Eder, Mine Hrr af majoriteten! rätt att begagna
Eder makt måtte mot både Eder och den nuvarande minoriteten
upväcka en farligare opposition än vår.
Frih. Hamilton, Hugo: Jag anhåller att få lill prot. anteknadt,
att jag instämmer i den protest, Frih. Tersmeden afgifvit.
Hr Stjernsvärd, Gust. Mauritz: Sorn 81 § R.F. gifver
en fullkomlig förklaringsgrund för Frih. Tersmedens väckta motion,
men densamma genom den honom lemnade behandling blifvit förqväfd,
så får jag emot detta förfarande protestera under tillkännagifvande
derjemte, att jag afskyr allt politiskt envälde, det må uppenbara
sig från hvilket håll som helst.
Hr Mannerskantz, Carl Axel: Afven jäg anhåller att få
instämma i Frihme Tersmedens och Raabs protester.
Hr Ribbing, Bengt: Afven jag beder alt få instämma i
Frih. Tersmedens afgifna reservation. Med de begrepp, jag har om
156
Den 14 December.
rikets grundlagar oell mening med desamma, mäste jag erkänna,
att för mig något mer revolterande icke finnes, än att se dessa
grundlagar för nära gangne oell öfvert rådde af Ståndet. Del är
visserligen en sanning, alt den ene möjligen kan tyda lagens mening
på ett och en annan pä ett annat sätt, men det är äfven en
sannirfg, att detta endast inträffar i de fall, der lagens mening kan
vara tvåtydig. Enl. min åsigt är föreskriften i 81 § R.F. oell de
förut åberopade §§ i Riksd.Ordn. nemi. 44 och 4!) sä tydliga, att
man alldeles icke behöfver något synglas för att kunna inse det,
och derföre tror jag äfven, att, när man anser sig kunna förstå meningen
med grundlagen, man icke. bör tillåta sig att annorlunda än
efter samma grundlag tillvägagå. Jag anser mig derjemte höra tillägga,
att om man fortsatt tillvägagär på sätt hittills skett i fråga
om Frih. Tersmedens motion, man i helydlig män rubbar de förnämsta
stöden för samhällets bestånd och jag lägger pä hvars och
ens hjerta alt betänka följderna af en sådan procedur. Så länge
som möjligt vill jag hoppas, att följderne deraf uteblifva, men jag
kan ingalunda fördölja dem för mig. Jag vill önska att man för
framtiden måtte akta sig för uplösning af samhällets bestånd samt
anhåller, att denna min protest emot det sätt, hvarpå Frih. Tersniedens
motion blifvit behandlad, malte få inflyta i R. o. Ad:s prot.
Frih. Stael von Holstein, Fa b. Wilh.: Afven jag anhåller
att få instämma i Frih. Tersmedens afgifna reservation.
Frih. NiSroth, Carl Fredr. Knut: Afven jag instämmer
i Frih. Tersmedens reservation och protesterar mot R. o. Ad:s beslut
i sista plenum, hvarigenom, enl. min åsigt, icke allenast den
af Frilen väckta motion om representations-förslagets hvilande till
nästa riksdag blifvit undertryckt ulan äfven grundlagens bud åsidosatt.
Gr. von Seth, Bror: Jag anhåller att få instämma i Frih.
Tersmedens reservation.
Ilr af Geijerstam, Carl: Jag anhåller att få instämma i
den reservation och protest, Frih. Tersmeden till prot. afgifvit.
Frih. Alströmer, Carl Jonas Oscar: Jag anhåller alt få
anmäla min reservation och protest emot den behandling, Frih. Tersmedens
motion rönt.
Hr Vult von Steijern, Henrik Wilh.: Afven jag förenar
mig i den protest, Frih. Tersmeden afgifvit. Jag vill och skall
aldrig förtänka någon, att hysa olika åsigter med mig i fråga om
representations-förslaget, men jag måste dock bekänna, att andra än
här begagnade utvägar förefinnas lill beredande af framgång ät en
fråga nemi. skäl och motskäl. Ett annat sätt att motarbeta framgång
ät nämnda förslag förefaller mig, som om man hugger fölterne
af sine motståndare, och detta är väl nog mycket Afrikanskt.
Gr, Posse, Erik Arfvidsson: Jag anhåller att bliTva antecknad
såsom instämmande i Frih. Tersmedens reservation.
Den 14 December.
157
Hr Aminoff, Joli. Fredr.: Äfven jag instämmer i den reservation
Frih. Tersmeden afgifvit, enär genom behandlingen af hans
motion, grundlagen enl. min åsigt blifvit öfverträdd.
Frih. Sprengtporten, Jacob Wilh.: Jag reserverar mig
mot det sätt hvarpå Frih. Tersmedens motion i förra plenum blifvit
behandlad.
Hr von Ehrenheim, Reinh. Fredr. Äng.: Jag anhåller
alt blifva antecknad såsom instämmande i Frih. Tersmedens motion.
Frih. Cederström, Anders: Jag instämmer i Frih. Tersmedens
reservation emot det sätt, hvarpå hans motion blifvit af R.
o. Ad. behandlad.
Sedan härefter H. Ex. Hr Frih. o. Landtm., under åberopande
af sitt i början af detta plenum afgifna yttrande, föredragit Väilofl.
BorgareShs prot.utdr. af d. 11 dennes, med bifogad, af Hr V.
Cassel väckt samt af BorgareSt. till Const.Utsk. remitterad och MedSländen
kommunicerad motion om ytterligare upskef med afgörande!
af det från sistförflutna riksdag hvilande af K. M. Nådigst afgifna
förslag lill ny Riksd.Ottin, och R.F., blef propos. att della prot.-  utdr. med dervid fogade motion mätte läggas lill handlingarne,
af H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, framställd och af R. o. Ad. bifallen.
Föredrogs och bifölls Allm. Besv.- o. Ekon.Ulsk:s d. 7 dennes
på bordet lagda mern. N:o 1, ang:de tillökning af Ulsk:s tjenstemannapersonal.
Då nu föredrogs Hr Stjernsvärds, Gustaf Mauritz, d. 7
dennes pä bordet lagda motion med ett under N:o 1 afgifvet förslag
till förändrad organisation af Landt försvaret, anhöll Hr Stjernsvärd,
att hans samma dag väckta och bordlagde motion, med ett
linder N:o 2 afgifvet alternativt förslag i ämnet, måtte, i anseende
till dessa motioners oskiljaktiga sammanhang, få på samma gäng förekomma
; hvilket bifölls och i följd hvaraf dessa motioner nu i ett
sammanhang föredrogos.
Hr Munck, Carl Jacob: Då jag i ett föreg:de plenum efter
afhörande af Hr Stjernsvärds motion yttrade, alt jag hade sympathier
för några delar af förslaget N:o 2, skedde det under den upfattning
jag då gjorde mig, att indelningsverket skulle enl. detsamma
komina alt oförändradt bibehållas; men då jag, efter närmare
tagen kännedom dels om den del af förslaget, som uplästes och hvilket
då undgick min upmärksamhet, och dels om dc delar utaf berörda
förslag, hvilka icke uplästes, finner, att så icke är förhållandet,
ulan alt tvertom arméens samtliga boställen skulle komma att till
Statsverket indragas och befälet derifrån erhålla de detsamma tillkommande
löner ; så måste jag, i conseqvens med hvad jag förra gången
yttrade om nyttan af indelningsverkets bibehållande, räkna mig bland
motständarne äfven af förslaget N:o 2, ehuru jag bekänner, att Hr
158
Den 11 December.
Stjenisvärds förslag innehåller någol, som enl. min åsigt är nyttigt,
hvarpå såsom exempel mig torde tillåtas att omnämna: kompletteringar
af indeldla arméen genom ständiga vakansers rekrytering; rättigheten
för Konungen alt under krigstillfällen uphnda hvilken klass
af beväringsmanskapet honom för godt synes; förhud mot lega till
beväringsmanskapet, jemte andra frågor, som dock kunna afgöras af
Konungen utan 11. St:s hörande, äfvensom sädane hvarom K. M.
redan afgifvit sin Nåd. propos. till 11. St:r vid denna riksdag; men
då utom hvad jag nämnt, ronde indelningsverkets uphäfvande, delta
förslag innehåller en mängd andra frågor, sorn äro onödiga och onyttiga,
vill jag ingalunda understödja delta förslag, sorn enl. min åsigt
är högst äfventyrlig!. Jag vill icke uplaga 11. o. Ad:s tid med alt
npläsa en kritik öfver detta förslag, enär i StatsUlsk., dit jag förmodar
att frågan blir remitterad, finnas män, som mera än jag äga
kännedom om dessa ämnen.
Hr af Dalström, Gust. Jakob: Då jag nu tager mig friheten
att yttra mig i detta ämne, sker sådant med afseende på förslaget
N:o 2, ehuru min afsigt dock icke är att granska detsamma
i detalj utan endast för att, vid remissen till vederbörligt Utsk., bifoga
några anmärkmr, hvilka jag anser vara af den vigt, att förslaget
framdeles torde icke serdeles mycket laga Ståndets upmärksamhet
i anspråk. Såvidt möjligt är vill jag vara kort och endast fästa
mig vid det lmfvudsakligaste för att bevisa, det förslaget är otillförlitligt,
ofullständigt och overkställbar!, i hvilket afseende jag fäster
mig först vid 14 § ll.F., hvarest vi hemta hänvisning, från hvilken
myndighet reorganisätionsförslag för. Sveriges försvar skall utgå. Det
förevande förslaget har blifvit väckt af enskild motionär, och vi äro
osäkre, huruvida den plan han följt, må af Konung och R. St:r kunna
antagas eller icke, och i följd deraf äro hans beräkningar otillförlllliga
och osäkra. Hvad nu angår förslagets ofullständighet, så är
det gifvet, alt hvarje försvarsplan måste, för att kunna utföras, angifva
sättet hvarpå den skall verkställas. Något sådant har likväl
motionären endast lösligt vidrört, och icke aktat nödigt alt utförligt
framlägga. Enl. motionärens förslag skola nya organisationer upsla
under det att till en del det nuvande systemet bibehålles, men huru
delta skall tillgå omnämner icke författaren. Utförandet åfelt förslag,
såsom öfvergång frän nuvande organisation till en så djupt ingripande
ny, skall, enl. min åsigt, erfordra vida större summor än
författaren beräknat, och således lärer ensamt denna omständighet
förhindra R. St:r alt bifallla detsamma. Förslaget är dessutom overkställbar!,
i så måtto som dess antagande skulle medföra uphäfvande
af de författningar, hvarpå rikets försvar grundas, nemi. först och
främst grundlagen, dernäst 1812 års beväringsstadga, och slutligen
författningarne ang:de Gottlands nationalbeväring, hvaribland jag må
nämna 1811 års förening emellan Konungen och öns innevånare.
Då nu förslaget blifvit bygdt på sådane grunder, synes det mig äfven
vara af beskaffenhet att icke kunna bifallas, och jag är öfvertygad
att StatsUtsk., dit förslaget sannolikt kommer att remitteras,
egnar detsamma nödig upmärksamhet, och öfverlemnar det till R.
St:r på det sätt, att förslaget hos dem helt och hållet ogillas.
Den 14 December.
159
Frih. Raab, Adam Christian: Jag får förklara, alt jag långt
ifrån att hafva några sympathier, tverlom hår antipathier emot förslaget
N:o 1; Böen hvad åter angår förslaget N'ro 2, så, ehuru jag
icke tilltror mig att kunna bedomina detsamma i sin helhet, tror
jag likväl icke, alt den omsorg, hvarmed Hr Stjernsvärd utfört detta
arbete, förtjenar att stämplas med det omdöme deröfver, här blifvit
utlaladt. Lika med föreg:de talare tror jag, att vissa delar af förslaget
äro hvarken nödige eller nytt ige, såsom t. ex. beväringsexeercisens
inställande, hvilket skulle efter min öfvertygelse vara en försämring
af det närvar. — en verklig olycka för landet. Deremot
anser jag förslaget ega många och stora förtjänster och kan visst
icke med föreg:de talare instämma i ogillandet af motionärens förslag
att på längre tid utarrendera alla mililiae-boslällen. Jag tror
tvertom att befälet skulle, genom en dylik åtgärd, bekomma vida
högre löner, emedan boställena, utarrenderade pä 30 är, lemna högre
inkomst än då de gå ur hand och i hand. Innehafvaren under
ovisshet om den tid, han innehar bostället, kan derå icke göra
de förbättringar, en arrendator under nämnde tidrymd kan åstadkomma.
Förslaget synes mig ega mänga goda sidor, som förtjena
alt tagas i öfvervägande.
Gr. Anckarsvärd, Carl Henrik: Utan alt på minsta sätt
vilia ingå i bedömande af förslaget, såsom varande af så vidsträckt
omfattning, att en dylik granskning näppeligen vore här möjlig, kan
jag likväl icke undgå att betyga motionären min innerliga tacksamhet
för det vidtomfattande och mödosamma arbete, han till R. St:rs
pröfning framlagt, ehuru det måhända utgör ett mindre fördelaktigt
motstycke till uteblifvande från Krigsadministrationens sida af något
motsvarande lill ordnande af Sveriges försvarssystem. Jag kan således
icke annat än bifoga Ståndets remiss af förslagen till StatsUtsk.
min innerliga önskan, alt Utsk. måtte gifva sig tid att granska
förslagen i alla deras detaljer och lemna dera den utredning, att R.
St. derigenom försättas i tillfälle att taga förslagen i skärskådande.
Jag hade icke ämnat att yttra mig i detta ämne, såvida icke Hr af
Dalström dertill upmanat mig genom en anmärkn., den jag, för
Ståndets anseende, anser icke böra med tystnad förbigås, ocb då
någon annan icke uptagit den till besvarande, har jag ansett mig
pligtig dertill. Jag har trott mig någorlunda vara hemmastadd i våra
grundlagar, och jag blef alltså något förvånad, att höra Hr af
Dalström från 14 § R.F. hemta anledn. till det påstående, att Hr
Stjernsvärd varit obefogad att framkomma med sitt förslag, men för
att förvissa mig derom, att mitt minne icke bedragit mig, har jag
genomläst denne 14 § i R.F. och deraf inhemtat, att § endast omtalar
uti få ord, alt Konungen eger öfver krigsmakten föra befäl.
Något annat innehåller icke denna § och jag kan sålunda
icke förstå, huru Hr af Dalström kunnat för sin anmärkn. åberopa
nämnde §.
Frih. Cederström, Jakob: Jag får till det H. Ståndet hemställa,
huruvida det icke är alldeles nödvändigt, att Hr Stjernsvärds
förslag remitteras till Stats- och Ekon.Utskm. Pä Ekon.Utsk-.s ut
-
100
Den 14 December.
redning af förslagens ekonomiska detaljer kommer att bero den åtgärd,
StatsUtsk. dermed vidtager. Om vid denna utredning det
skulle visa sig, att förslagen af en eller annan orsak icke äro så
förträffliga, som en värd ledamot föreställt sig, lärer väl StatsUtsk.
akta sig för tillstyrkande af desammas antagande hvarigenom, enl.
hvad jag hoppas, de komma att förfalla, såsom en talare uttryckte
sig. Jag kan icke yttra mig om dessa förslag, emedan jag icke
hort dem upläsas oell känner dem således icke, men angå de landtförsvaret
i liela Svea land och, vid granskning af Ekon.Utsk., befinnas
vara af beskaffenhet, att icke kunna förenas med den närvar,
säkerheten för samhällets sjelfförsvar, så är det klart, att sådant bör
först af Ekon.Utsk. utrönas, innan frågan vidare granskas i StatsUtsk.
Pä dessa skäl anhåller jag, alt förslagen må remitteras lill
Stals- och Ekon.Ulskm gemensamt.
Hr von Hohenhausen, Carl Ludv.: Trägna göromål hafva
förhindrat mig, alt taga närmare kännedom om förslaget N:o 2,
ehuru jag visserligen temmeligen noga studerat förslaget N:o 1.
Dä nu R. o. Ad. beslutat, alt båda dessa förslag skola behandlas i
ett sammanhang, är jag således fullkomligt oberedd alt inga i en
diskussion om dessa lili hvarandra ingripande förslag af sä vidsträckt
omfattning. Jag inskränker mig derföre endast till, att ex oflicio
önska, att dessa förslag lill desorganisation af Sveriges nuvar. landtförsvar
måtte förunnas samma öde som förslaget N:o 1 så välförtjent
rönte af R. St. år 1848. Skulle, emot förmodan, Ulsk. tillstyrka
förslagens antagande, skall jag, dä frågan återkommer till Stånden,
icke undandraga mig att ingå i närmare detaljer af de skäl, som
synas mig lala emot förslagen.
Hr Ekensteen, Joh. Fritz: Vid betraktande af de framställda
förslagen kan man icke undgå att fästa sig vid förslaget N:o
2, emedan detta är ett organisationsförslag eller, som andra hafva
kallat det, ett förslag lill desorganisation af svenska arméen från
topp till tå. Det; andra förslaget, som äfven har sina glanspunkter,
har man sagt vara overkställbar!. Jag hemställer dock, till
Hrr:ne, som ännu tillhöra arméen, och om vi icke alla bära knektatröjan,
känna vi för denna angelägenhet likväl svmpathier, huruvida
det må vara lämpligt, att till Stats- och Ekon.Utsk:n remittera
denna fråga. I dessa Utsk. finnas visserligen personer med
sakkännedom, men jag skulle likväl tro, att det för prester och
borgare är lika svårt att behandla militära ämnen, som för oss något
hvar alt författa Evangelii-böcker, och jag lager mig derföre
friheten afl framställa följande förslag:
Hr Ekensteen, upläste härefter följande:
”R. o. Ad. inbjuder Med-Slånden, att genom särskilt Deputation
eller skrifvelse, sorn sednast nästa vecka sättes i verket, underdånigst
hos K. M. anhålla det K. M. täcktes nådigst anbefalla
Chefen för Landtförsvars-deparl:let efter eget val och egen insigt
bilda en af 12 ledamöter bestående vapennämnd, hvaraf minst
half
-
Den 14 December.
161
hälften tages bland ledamöter af nu församlade RiksSton,. sorn, fördelad
i särskilta vapengrenar, äger, att inom högst 6 veek.or, ut
arbeta
och föreslå de förändringar som landtförsvaret, som tiden
klafver i harmoiiie med Statens tillgångar och öfriga égendomligheter,
samt att dess Ordf., Krigs-ministern, är berättigad af personer
och verk eller dessas embetsman, äfven genom personlig inställelse,
äska de uplysningar m. m. som bemälte Minister anser
fordras; och alt, efter nämndens fulländade arbete, detsamma till
R. Stors StatsUtsk. öfverlemna, till behörig ledning vid Riks-Statens
utarbetande.
Sedermera tilläde Hr Ekensteen: Talar saken för sig sjelf
behöfver den icke förordas af mig, i annat fall måste den af sig
sjelf förfalla. Härmed må nn vara, luiru som helst. Jag har blott
velat upfylla min pligt såsom gammal soldat.
Hr Björnstjerna, Oscar Magnus anförde skriftligen:
Jag har begärt ordet., ej för att egna en ännu alltför tidig
granskning åt Hr Stiernsvärds motion, utan blott på det den ej måtte
vinna otillbörligt stöd genom ett i densamma åberopadt anförande
af framlidne Gr. Magnus Björnstjerna.
Dä ingen kan närmare än jag känna Gr. Björnstjernas tankar
i ett ämne som låg honom så nära om hjertat som detta, torde det
tillåtas mig till svar yttra några ord.
Att ett fullt utveckladt bevärings-system, sådant som t. ex. det
Preussiska, skulle säkrare betrygga vårt fäderneslands oberoende än
vårt nuvar. försvarsverk, nekades af honom lika litet som af någon
annan. — Van likväl att fästa sig vid det verkställbara — ej vid
de fromma önskningarne — insåg han omöjligheten af ett sådant
systems införande i dess helhet, i anseende till dess kostnad och
den tryckande börda det skulle medföra, såväl för landet, som folden
enskildte. Hans ord voro: ”Så länge Indelnings-verket beslår har
”Sverige en krigshär oberoende af den förseglade sedeln i ett utskott”.
Det af Hr Stiernsvärd framdragna yttrande är hemtadt ur proton
för 1810 års riksdag då införandet af vår nuvar. bevärings-organisation
diskuterades. Att det, vid ett sådant tillfälle skulle blifva
(ill beväringens fördel lärer lätteligen inses; — kanske gjorde sakens
vigt det fördelagtigare än talaren vid mognare öfvervägande
önskat. Skulle äfven en sednare förvärfvad långvarig erfarenhet på
krigs- och embetsmanna-banan, samt trettonårig tjenst såsom General-adjutant
för arméen, i någon punkt förändrat hans ungdoms
åsigler, bör det hafva skett till det bättre och icke tvärt om.
Mången här närvar, torde kunna bevittna att Gr. Björnstjerna,
under en lång följd af riksdagar omfattat hvarje tillfälle att på detta
rum loforda och försvara den indelta arméen, samt att han mer
än en gång bestridt just de satser lill hvars stöd Hr Stiernsvärd
åberopat hans namn. Jag behöfver blott i minnet återföra huruledes
han ännu vid 1845 års riksdag här yttrade: ”Vår indelta
”armée är det palladium på hvilket Sveriges sjelfständighet beror;
”förstärkt med två ä tre klasser beväring upfyller den alla försvarets
behof” — samt åter: ”Att vilja anförtro Sveriges försvar en”dast
åt beväring vore att förlora Sverige”.
1 H.
11
Den 14 December.
Frih. Cederström: Jag har begärt ordet i anledn. af Hr
-Ekensleens alldeles nya förslag att bilda serskildt Utsk. för intagande
och beredande af Hr Stiernsvärds motion. Jag kan icke finna
något stadgande i grundlagen, ledande derhän, att Representationen
skulle bilda serskilta Utsk., för att utreda frågor, som genom motioner
tillkommit. Vi måste hålla oss till de Utsk., som grundlagen
omnämner, men om sedermera, då Utskrn hafva utredt frågan,
dét befinnés, att ibland Representationen saknas de kunskaper, sorn
till frågans utredande skulle behöfvas, så äro R. St. i tillfälle till
att säga: Vi äro icke i ständ att utreda frågan, utan öfverlemna
den till K. M., sorn torde låta komiterade närmare utreda frågan;
men at t hemställa till K. M., att inom (i veckor komma med svar,
öfverensstämmer icke med grundlagen och jag anhåller derföre, att
remiss måtte ske till de Utsk., som finnas.
Hr Ekensteen: I anledn. af den invändning, som emot mitt
anförande blifvit gjord af den ärade Frih:n och gamle krigaren, får
jag säga, alt jag, ehuru ung riksdagsman med gammalt skägg, väl
vet att Riksd.Ordii. icke medgifver att nedsätta något särskildt Utsk.;
men jag vet icke hvar det står skrifvet att, om R. St. skulle vilja
yrka en komité, hvaraf vi haft lmndradetals, någonting skulle hindra
dem derifrån. Om det icke står någonstädes förésKrifvet, att
en sådan komité eller vapennämnd skall eller får nedsättas, så tror
jag likväl icke att det finnes i grundlagen något förbud emot en
sådan åtgärd, som skulle kunna leda till förbättring af vårt försvarsverk.
Jag har växt upp inom knekteslåndets värfvade hop och har
således mina fördomar emot indelta arméen, men jag har, såsom
alla andra menniskor, måst rätta mina omdömen efter den erfarenhet
jag vunnit, och derigenom kommit till den öfvertygelse!!,
att en sådan organisation, sorn den af vår aimée icke finnes i något
annat land i hela Europa. En Cincinalisk legion, som ständigt
omväxlar med svärd och plog. Nu vet jag visserligen, att
dessa motioner höra enl. grundlagarne till Stats- och Ekon.Utsk:n
remitteras, och är öfvertvgad, att dess ledamöter skola, enl. sin
pligt, med all omsorg behandla ärendet, men jag vet också att
Stats- och Ekon.Utskm, så sammansatta, sorn dessa äro, lika litet
förmå att göra ett förslag till reorganisation af försvarsverket, som
det vore möjligt för oss militär-personer att skrifva en evangeliibok.
Ehuru olämpligt det synes mig, att Hr Stiernsvärds motion
skulle granskas af Stats- och Ekon.Utskm, så vill jag likväl icke
skratta deråt, men jag försäkrar, att jag tycker det retar till löje.
Delar icke R. o. Åd. mina åsigter, så får jag bära det med tålamod,
men jag tror det vara nödvändigt, att söka ordna en så vigtig sak
som vårt försvarsverk, och att Hr Stiernsvärd i detta afseende nedlagt
ett högst förtjenstfull! arbete tror jag, att en hvar måste bekänna.
Sjelfva afunden kan ej neka det. Jag hyser för den värde
motionären störa sympatier. Delta härleder sig icke ifrån i dag
eller i går, utan från hans familj, som Sverige står i stor förbindelse
hos, och jag skulle önska att denna så högst arbetssamme
162
7
Den 14 December.
163
person måtte kunna bevekas att inträda i den krets, sorn eger att
på ett ärligt och redligt sätt organisera vårt försvarsverk.
Hr Stiernsvärd: Hr Björnstjerna har, genom ett upläst
dictamen, sökt visa, att frami. General Björnstjerna under sednare
delen af sin lefnad frångått de åsigter om landtförsvarets ordnande,
hvartill han år 1810 bekände sig. Detta förhållande vill jag icke
bestrida, men har ansett mig, såsom stöd för mitt i motionen till
förslaget N:o 1 anförda citat, böra meddela följande. Vid 1810
års riksdag aflemnade General Björnstjerna ett förslag till förändrad
organisation af landtförsvaret, innehållande 3:ne olika s. k. methoder
och hvaraf den lista lydde som följer: ”Dess princip är
”en mera inskränkt och föga tryckande utskrifning, samt halfva in~
”delta arméens successiva indragning, då genom vakans afgifterne”medlen
vunnes till national-armeringens beklädnad och underhåll”.
Vidare yttrades af nämnde General vid samma tillfälle: ”Inför II.
”R. o. Ad. har jag således i ödmjukhet framställt 3:ne särskildta
”melhoder att öka den väpnade styrkan till det belopp rikets tillgångar
medgifva, dess värn kräfva; jag vågar endast tillägga, att
”så vida utskrifning utan tvifvel är den säkraste grundval för all
”militärisk styrka, så torde den Järsta af dessa methoder varaden
”bästa”. För att ytterligare utvisa, att förenämnde ledamot af R.
o. Ad., åtminstone vid sagde tid, ägde samma åsigter om landtförsvarets
ordnande, som dem till hvilka jag bekänner mig och
kommer att bekänna mig, anhåller jag få upläsa följande transumt
af dess yttrande d. 12 December 1810, med anledn. af StatsUtsk:s
betänk, om statsregleringen:
”SlatsUtsk. har föreslagit, att begge Skånska kavallerierne
”samt Westgölha och Smålands Dragon-reg:ten till hälften skola
”afsitta och förvandlas hvardera till en bataljon kavalleri och en
”bataljon infanteri”.
”Principen att uti vår armée minska kavalleriet är säkerligen
”lätt; den af Stats-Utsk. föreslagna proportion kan äfven vara det,
”och ett sannare förhållande emellan dessa vapen derigenom up”komma,
men om verkställningssättet är det bästa, får jag härmed
”underkasta JH. R. o. Ad:s uplysta omdöme”.
l:o ”Ar det emot all militär-.princip att stycka regementen
”till ännu mindre delar; en ensam bataljon i fält förvandlas snart
”till ett intet, och är det alltid bättre att äga hela massor än de”lade
stycken”. (Således i allo samma principer, som dem jag
följt vid den föreslagna brigad-indelningen i förening med försvin”nandet
af alla våra närvar, korps-fragmenter).
4:o ”Är Småland en fattig provins som icke har råd att underhålla
kavalleri, sorn har dålig häst-afvel, och det nationella
”lynnet är fallenhet för infanteriet, ty ingen marcherar så starkt
”sorn Småländningen. Ergo bör Smålands kavalleri succesive helt
”och hållet förvandlas till infanteri på det sätt att det icke mera re”monteras,
utan så fort sorn ryttare-hästen blifver rotad eller ut
11*
-
164
Den 14 December.
”mönstrad, betalas af rusthållaren en efter allmän öfverenskommelse
upgjord vakans-afgift”. (Denna succesiva förvandling har
af mig äfven blifvit föreslagen).
6:0 ”Vid instundande afsittning af kavalleri, bör det alltid
”ske med de vilkor att rusthållare vid utbrytande krig, aflemna för
”hvarje vakans en duglig klippare som draghäst, tor artilleriet,
”hvilken äterlemnas så snart freden är gjord”. (Afven delta öf”verensstämmer
med mina organisations-fftrslag).
Af hvad jag ofvan anfort följer att den grafskrift jag i min
motion lemnat öfver den aflidne foslerlands-yännen, hvilken under
en längre tid af sin embetsmanna-bana stod i spetsen för arméens
angelägenheter, är grundad på facta oell qvarstår således lill sin
' fulla verkan oaktadt den slags protesterande förklaring, som af Hr
Löjtnant Björnstjerna afgifvits.
Hvad slutligen vidkommer den af Hr von Hohenhausen exojficio,
således i dess egenskap af Konungens rådgifvare, afgifna
välönskan för förslaget N:u 2, af hvilket han sagt sig af trägna
göromål varit hindrad taga kännedom, sä anser jag lämpligast vara
att upskjula dess besvarande till dess K. M:s Nådiga propos. om
Statsverkets tillstånd och behof blifver tryckt och till R. o. Ad.
utdelad, dä jag icke skall uraktlåta att likmätigt min riksdagsmannapligt
Kista behörigt afseende pä så väl del ena som det andra.
Under åberopande af innehållet af mina aflenrnade motioner
o di dem åtföljande förslager, lörnvar jag min anhållan om remiss
till StatsUtsk.
Då öfverläggningen härmed ansågs fulländad, yttrade II. Ex.
Hr Frih. o. Landtm., att han, innan propos. till remiss framstäldes,
ansåge sig böra omnämna, att frågan om lämpligheten af
remiss till flere än ett Utskott var it föremål för öfverläggning inom
Talmans-konferencen, och att dervid, enär, enl. 43 § Riksd.Ordn.,
det Utskott, dit remissen skedde, hade sig öppet att sammanträda
med annat eller andra Utskott, samt sådane sammanträden kunde
ske in plenis, men helst borde ega rum genom deputerade, meningarne
varit ense derom att remiss, så vidt möjligt vore, borde
föreslås endast till ett Utskott, pä det den besparing af arbete och
tid, som upkomme derigenom att med flere Utskotts sammanträden,
ärenderne behandlades icke in plenis, utan genom deputerade,
skulle kunna vinnas.
Gr. Löwenhielm, Carl Gustaf: Med anledn. af den
ft-ågan huruvida Hr Stiernsvärds motion bör gå till ett Utsk. eller
två, så, med all aktning för den i Talmans-konferencen gjorda öfverenskommelsen,
vill jag dock anhålla, att få instämma med Frih.
Cederström deruti, att Hr Stiernsvärds motion bör till både Statsoch
Ekon.-Utskm remitteras.
För öfrigt vill jag gärna medgifva att, om en militär känner
inom sig de brister, som vårt Svenska krigsskick visserligen innebär,
så är hvarje sådan militärs bemödande att afhjelpa dessa brister
all heder värdt. För granskning af ett förslag af så stort om
-
Den 14 December.
165
bing och af sä genomgripande, jag vill nästan säga, omstörtande
natur, är dpt visserligen af stor vigt att båda de Utsk., till hvilka
Frih. Cederström velat hänvisa motionen, kunde dermed få befattning,
innan detsamma förekommer till pröfning inom RiksStm.
Det är sjelfva ämnets vigt, som föranledt mig att uppehålla
R. o. Ad. med framställning af min begäran att få förena mig med
Frih. Cederström.
Gr. Anckarsvärd: Med anledn. af den framställning, som
Hr Frih. o. Landtm, har gjort, af Talmans-konklavens öfverenskommelse
ronde föredragningen af dylika ärenden, som det nu
ifrågavar., så får jag taga mig friheten förklara, att jag anser det
öfverenskomna förfarandet med den nu föredragna motionen vara
i allo riktigt och ledande lill förkortning af ärendet samt besparing
af lid. .lag kan icke heller linna att frågan tillhör något annat
Utsk., än det som af Hr Frih. o. Landtm, blifvit föreslaget, som
då säkerligen kommer att välja ett inskränktare antal sakkunnige
personer, hvarigenom målets behandling i min tanka kommer att
blifva oändligt mycket fördelaktigare, än om det stora antalet Ledamöter
af 2:ne sammanslagna Utsk. skulle handlägga detsamma.
l’ä grund häraf får jag tillstyrka bifall till den af Hr Frih. o. Landtm,
först framställda propos. om remiss af Hr Stiernsvärds motion endast
till Stats-Utsk.
Hr Stierns värd: Jag anhåller om öfverseende för det jag
ånyo begär ordet. Vid aflemnandet af förslaget N:o 2 till förändrad
organisation af landtförs varet. förbisåg jag, att bifoga 2:ne Tabeller.
Den ena innehåller, ”olika aflönin gsförhållanden'"' inom
Infanteriet, Kavalleriet och Artilleriet, enl. närvar, militär-organisation;
enl. den af mig föreslagna, och enl. den i Frankrike befintliga.
Vid jemförelsen dem emellan finner man, att den af mig
föreslagna organisationen tillskyndar löntagarne största fördelen.
Den andra Tabellen innehåller '"beräkning öfver kostnaden af en
mansportion” och utvisar alt beloppet hvartill densamma i förslaget
blifvit uptagen icke är för lågt, utan i stället något för högt
dock ej högre än som bör äga rum för alt göra kalkylen tillförlitlig.
Som l«åda Tabellerna kunna vara uplysande vid förslagens behandling
inom StatsUtsk., anhåller jag att de måtte få åtfölja den
beviljade remissen.
Nyssberörde tabeller *) blefvo härvid inlemnade.
Dä nu H. Ex. Hr Frih. o. Landtm, under åberopande af förenämnde,
på grund af 43 § Riksd.Ordn. i Talmans-konferencen träffade
öfverenskommelse samt på sätt motionären begärt, hemstälde
om R. o. Ad. bifölle, att Hr Stiernsvärds nu föredragne motioner med
dertill hörande bilagor, samt de d. 7:de dennes och nu i ämnet
afgifne anföranden remitterades lill StatsUtsk., blef denna propos.
med ja besvarad.
Uppå sedermera framställde propos:r förklarade R. o. Ad. att
remiss af dessa motioner till Allm. Besv. o. Ekon.Utsk. icke er
-
*) Dessa Tabeller äro intagne under N;a 37 och 38 i slutet af detta häfte.
166
Defn 14 December.
fordrades samt beslöts att merberörde motioner med dervid fogade
handlingar skulle Medstånden communiceras.
Frih. Cederström, Jakob. Jag vill endast till prot. hafva
äran nedlägga en reservation emot tillämpningen af hvad som i
Talmans-konferencerna förekommer och beslutas för annat ändamål
än hvad som rörer ordningen af målens föredragning, hvaremot
dessa konferencer alldeles icke hafva något att bestämma ronde de
beslut, som skola fattas.
Hr Stiernsvärd, Gust. Maurits: Det. är anledn. till anmärkn.
emot. Chefen och Föredraganden för Landt förs vars-Depar t: t,
hvarom remiss begäres lill Const.Utsk., inför hvilket anledningarne
upgifvas skola.
Hr S tiernsvärd aflemnade härjemte ett försegladt konvolut
med adress till R. St:rs Const.Utsk.
II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att, jemlikt 29 §
Riksd.Ordn. denna anmärknings anledning komme att till Const.-  Utsk. remitteras.
Hr Edenhjelm, Gillis upläste följande motion:
Bland de stora förbättringar sorn inom landet blifvit vidtagna,
sedan den Store och oförgätlige Konung Carl XIV Johans ankomst
till Sverige, kan man äfven räkna de många läro-anstaller som under
hans tid blifvit inrättade för ungdomens bildning, hvaribland
den Chalmerska Slöjdskolan i Götheborg, hunnit till en särdeles
fullkomlighet. Förtjenslen af denna skolas förträffliga hällning,
tillräkna!- jag synnerligast dess föreståndare, och förste lärare Hr
Professorn och Ridd. Palmstedt* som genom sina kunskaper, och
lyckliga sätt att umgås med underlydande lärare, och elever, gör
att hvar och en bland dem anser för ett nöje uti upfyllandet afsina
pligter, och efterkommandet af hans oegennyttiga, samt väl grundade
önskningar för inrättningens bästa. Dessa förhållanden Ar jag
så mycket mera i tillfälle att vitsorda, som utom den längre tid jag
haft lyckan vara en medlem af del aktningsvärda Götheborgs samhälle,
så har jag under de sista 9 åren jag der vistades varit SkolDirekt:s
ordf-.de.
Hr Professor Palmstedt* som i följd af naturens ordning* snart
har alt vänta de med ålderdomen vanligtvis förenade krämpor vill
troligen hvarken, att Chalmerska Slöjd-skolan* som han sjelf danat,
genom hans ålderdoms förlorade verksamhet* skall återgå till mindre
brukbarhet, eller sorn lärare förlora det väl förtjenta anseende,
som han genom sina Outtröttliga bemödanden för skolans framgång
så rättvist förtjent och lärer sannolikt snart nog söka, att
blifva fenlledigad från denna sin innehafda befattning.
Jag Vågår således i följd af hvad jag nu haft äran anföra,
vördsammast anhålla om R. o. Ad:s tillstyrkan, att Professor Palmstedt*
Vid sin afgång ur tjenstén må af Statsmedel blifva tillagd en
Den 14 December.
167
årlig pension af (2000) Tvåtusende r:dr tuko som lärer vara svarande
mot lians nu innehafde inkomster.
Handlingar som utvisa Palmstedts flerfaldiga förtjenster, som
lärare och vetenskapsman, med hvars upläsande jag icke vill besvära
R. o. Ad. att afhöra, följa härjemte, och torde tillika med
denna motion till R. St:rs StatsUtsk. blifva öfverskickade.
Denna motion bordlädes uppå derom af Gr. Lagerbjelke
Gust. framstäld begäran.
Gr. af Ugglas, Ludv. upläste en sålydande motion:
En sorglig erfarenhet har ådagaladt, att uli nästan alla de Stater
der de sednare arens hvälfningar åt folken inrymt större friheter
och makt, sjelfsvåldet nästa dag statt färdigt att intaga frihetens
stånd. Förnämsta orsaken tili detta beklagliga förhållande
ligger efter min förmening deruti, alt icke en förutgången politisk
upfostran, till lefvande kunskap och känsla, hos folken inympat
dessa sanningar och behof, hvilka för hvarje samhälls-styrelse måste
ligga till grund: vördnad för lag, aktning för andras rätt och
iaklgifvande på det bestående. Hvad oss vidkommer, synes väl den
uti vårt land djupt rotade kärleken till konunga-maklen, till en
framlid undanskjuta sjelfsvåldas force hvars framtid dessutom ännu
mera aflägsnas genom nationens tröghet och politiska likgiltighet.
Dock må, äfven med förbigående utaf, att tröghet och likgiltighet
åro föga betryggande elementer för ett samhälles utveckling, anmärkas,
att de innebära vådor, ty trögheten genom starka häfkrafter
bragt uti rörelse, blifvcr berserkargång, och politisk likgiltighet både
upkommer utaf och fostrar politisk okunnighet, hvilken lätt af intrigen
missledes och begagnas.
Hvad en klok och på fosterlandets framtid betänkt lagstiftning
sålunda tillkommer är, att, med besinnande utaf det afgörande inflytande
som, förr eller sednare äfven hos oss, massan utaf nationen,
kommer att på landets angelägenheter utöfva, om möjligt så
ordna, att uti denna småningom inplantas det politiska förstånd och
den kunskap hvarförutan fäderneslandets framtida lugn, möjligen
dess sjelfbestånd, löper fara.
Medel lill en sådan politisk upfostran erbjuder kommunen. Sanningen
härutaf ådagalägges praktiskt utaf England, det land der den
största frihet med den största ordning och laglydnad sammanslår,
och der detta sköna samband uli sekel-gamla, fritt verkande, kommunala
institutioner har sin grund. Äfven hos oss har kommunalstyrelse
af ålder funnits. Dess verksamhet, samt lill följd derutaf,
dess inverkan på nationen har dock varit utaf ringa betydenhet, och
den lyftning man åsyftade, att, genom de för få år sedan inrättade
Socken-nämnder gifva denna styrelse, har föga motsvarat förhoppningarne.
Anledn:ne härtill kunna vara flera, men den största är
säkerligen den, att uti vårt, i allmänhet glest befolkade, land kommunens
omfång är för litet för att städa den vinst man genom
samverksamheter kan erhålla uti ett, för alla fattligt, gynnsamt
förhållande tili det besvär och den kostnad man för denna vinst
måste underkasta sig.
168
Oen 14 December.
Denna min öfvertygelse föranleder mig, afl för II. St. vördsamt
föreslå, att med bibehållande af nuvar. kommun till basis,
såsom den styrelse, hvilken, uti närmaste beröring med folket och
dess dagliga behof, af detta bäst fattas samt med största förtroende
omgifves, och derigenom äfven på detsamma kan utöfva det största
inflytande; utvidga kommunal-verksamheten genom inrättande utaf
Lans-nämnder, hvilka, förenande uti sig summan af de enskildte
kommunernas krafter och insigter, kunna åstadkomma verkningar
utaf större, mera ingripande och välgörande, natur.
Dessa Läns-nämnder, hvilka jag uti det följande närmare skall
skildra och hvilka utaf en deputerad ifrån hvarje socken skulle sammansättas,
borde, efter min tanka äga, att uplaga och behandla
hvarje mål af ekonomisk natur, hvilket på länets förhållande inverkade.
Fördelarne af en sådan institution blefve mångfaldiga.
De främst uti ögonen fallande äro af ekonomisk art. Det är nemi.
klart, att Läns-nämnder, med den special-kännedom om länets alla
förhållanden och behof, som hos dem funnes, kunnande dessutom
tillgodogöra sig hvarje nyttig tanke, som hos den enskildte upsprungen,
nu ofta, af brist på tillfälle att praktiskt förverkligas, i
födslostunden bortdör, serdeles väl vore egnade, att fatta och framlägga
förslag till de förändringar, nyssnämnde förhållanden kräfde;
samt att den verksamhet de snart skulle så i alla riktningar utveckla,
på länets ekonomiska ställning i hög grad välgörande mäste
inflyta. Att på förhand ustaka ocb åskådliggöra denna deras blifvande
verksamhets omfång och vigt, är nära omöjligt, enär denna,
genom den sporre sorn liger uti sjelfva friheten att verka,, inom
kort torde taga en lyftning, villa kraftfullare än hvad uti denna stund
kan beräknas. Dock kan man redan nu lätt inse, att många
förhållanden inom länen bättre, genom den hos Läns-nämnden
samlade kraften, kunna ordnas, äu hvvd den enskildte kommunen
förmår. Till ett exempel härpå vill jag framkasta fattigvården. •—-  Med denna vård åt kommunen öfverlemnad, har ingen författning
hittills kunnat, och torde äfven svårligen, uti en närmare framtid
åtminstone, kunna förena de dubbla anspråk som på den verkas,
dels utaf de behöfvande, att erhålla medel till uppehälle, dels utaf
församlingarne, att icke, genom mångens lättja och oordentliga lefnadssätt,
samt genom fattigas inflyttande inom deras områden, alltför
hårdt blifva betungade. Pröfvar man närvar, författnings verkningar,
finnér man, att den rätt den åt hvarje behöfvande lenrnar,
att öfver allt söka sin bergning, nära uphäfves genom försarolingarnes
åtgöranden, hvilka, om de frukta att en inflyttad person torde
falla deras fattigvård till last, förhindra honom, att uti dem blifva
qvarboende och mantalsskrifven så lång tid, som erfordras för att
enl. författningen ega rätt att utaf dem fordra underhåll. Sålunda
jagad ifrån socken lill socken, återkommer han ofta, så vida han
icke under denna ostadiga vandring hemfallit till brottet och fängelset,
såsom en orklös behöfvande till den församling, derifrån han
många år förut med friska arbetskrafter utgått. Om fattigvården
länsvis ordnades, med kommunerna till under-afdelningar och dessa
endast egde, att till en gemensam kassa, pro rata parte, tube
-
Den 14 December.
169
talu sina bidrag, samt alt tillbaka njuta ersättning för de fattigas
underhåll, som inom deras område vistades, skulle detta föga ehristliga
förfarande säkerligen nphöra, och mången redlig arbetare räddas
ifrån liggarstafven, förförelsen och brottet. Tydligt är äfven,
att de arbets-inrätlningar, så väl tvångs som frivilliga, hvilka måste
åtfölja en väl och rättvist ordnad fattigvård, vida lättare länsvis
organiseras, än hvad, som inom församlingarne kan ske då dessa
på många ställen genom bristande arbets-tillfällen icke kunna tillgodogöra
sig den rättighet de äga, alt till arbete hålla lättingen.
Med erkännande af allt detta, torde dock mången kanhända
invända emot mitt förslag om Läns-nämnders bildande, att desse
icke äro behöflige, då, äfven dem förutan, sammansättningar länsvis,
i och för vissa bestämda ändamål, kunna ske. Detta är sanni ;
men hvad sådane speciella sammansättningar icke kunna skänka,
är det allmänna intresse för, den uppmärksamhet uppå, och den
omtanka om förbättringar inom hvarje utaf länets olika förhållanden,
som utgående ifrån en Länsnämnd hvars förnämsta, snart
sagdt enda, föremål är, att föreslå och befordra dylika, snart lill
de cnskilte kommunerna, till individernas skola sprida sig, och lill
lif och verksamhet omskapa den tröghet, som för närvar, hvilar
öfver nalional-lynnet, en tröghet som mägligt motverkar, både välmågans
utveckling och bildningens spridande.
Afven torde man riiöjligen anmärka, att derest Läns-nämnderne
skola kunna åstadkomma dessa verkningar, och af dem framlagde
förslag bringas lill verkställighet, den ekonomiska lagstiftningen
ofta måste antaga en partiell, i st. f. en allmän, natur, samt
alt Statens homogenitet härigenom splittras, till mehn för dess samband
och styrka. Hvad premissen beträffar, anser jag, alt uti ett
land sådant som vårt, der serskildta delar, uti klimat, naturförhållanden
och kultur, äro hvarandra så väsendtligt olika, nyttan af
en partiell ekonomisk lagstiftning, är för mycket uti ögonen fallande
för att behöfva bevisas. Antager under sådane förhållanden
denna lagstiftning en allmän natur, mäste narurligtvis ofta inträffa,
antingen, att den ingenstädes blifver fullt ändamålsenlig, eller, alt
om flen motsvarar ddn ena delens behof, den för andras blifver
olämplig. Afven händer, och exempel häruppå torde lätt kunna
framställas, att omöjligheten att kunna förlika dessa stridiga behof
lägger hinder i vägen för utfärdande af författningar, hvilkas nytta
för åtskilliga trakter dock vore gifven. Hvad åter beträffar faran för
Statens splittring, och den förminskade styrka, som härigenom skulle
upstå, fruktar jag den icke. Statens samband, tryggad genom likhet
uti så väl konstitution, som allmänna lagar, genom de många
interessen som för del hela äro gemensamma, hotas icke genom en
olikhet inom den ekonomiska lagstiftningens område, en olikhet som
endast afser, att lätta utvecklingen af ett välstånd, hvilket till alla
Statens delar spridt, uti sin förening skänker Staten tillbaka mångdubbel
styrka och kraft till mångdubblad verksamhet.
Men det är icke blott ur ekonomisk synpunkt, som jag anser
en organisation utaf Läns-nämnder nyttig, denna har äfven sin stora
politiska vigt. Jag har redan nämnt, all jag uti kommunen ser en
170
Den 14 Dcember.
nations politiska upfostrings-skola, och clå, såsom jag äfven förut
anmärkt, kommunens verksamhet genom dess ringa omfång synes
inskränkas, är det uti Läns-nämnderue jag söker denna upfostrans
utgångspunkt. Jag tror nemi., att vanan att behandla frågor, som
röra interessen, med hvilka, äfven om de icke åro ens egna, man
likväl dagligen är uti beröring, och hvilkas mera eller mindre gynsamma
ståndpunkt på nyssnämnde egna, utöfva sin gifna stats-ekonomiska
vexelverkan, snart skall, genom den enskildte fördelen, att
icke säga egoismens kraf, lära ej allenast rättvisan, utan äfven nyttan
utaf att med billighet vårda andras interessen och rätt, en insigt
sorn behofvet af medverkan till egna önskningars framgång ännu
mera måste inprägla. Jag tror att aktning för lag naturligt skall
införlifva sig med en församling, som uti lagar och öfverenskommelse!'
söker en borgen för skapade förhållanden, ett skydd för egen
ekonomisk ställning, och att erfarenheten äfven snart skall lära vien
vådan af hastiga förändringar, hvilka, utom den osäkerhet de medföra,
en osäkerhet som förlamande inverkar på all industri, alltid
vålla förluster och derigenom föranleda missnöjen och söndringar.
Skulle jag uti dessa mina förutsättningar hafva räll torde ingen neka
den stora fosterländska nytta, som nyssnämnde begrepps och känslors
spridande, ifrån Läns-nämnderna tili kommunerna och de enskildta
skulle medföra.
Men ännu en annan fördel, af största vigt för fäderneslandets
framtid, hoppas jag att den af mig föreslagna Läns-nämnden skall
bereda. Alltifrån 1809 har, mer eller mindre högljudt och ifrigt,
en genomgripande reform uti vårt rcprepresentalions-sätt blifvit påyrkad,
utan att ännu uti nuvar, stund denna frågas lösning med
säkerhet kan emotses. Anledn. härtill ligger lill största del uti det
misstroende som söndrar olika samhälls-klasser, ett misstroende,
som genom fordna stridigheter alstradt, utaf ståndstvister underhålles.
En försoning dessa klasser emellan är nödvändig, om på laglig
väg en af Statens utvecklings-behof högt påkallad reform skall
kunna tillvägabringas, en reform, som på bredare demokratisk basis
upförande representations-byggnaden, dock tillförsäkrar Staten, att
kunskaper, insigt och bildning skola åtnjuta förtroende, och äga
inflytande. Denna försonande makt skall Läns-nämnden, enl. min
öfvertygelse innan korrt, utöfva. Gemensam behandling utaf frågor,
af för alla inom länet gemensamt interesse, måste sammanknyta de
genom samhällsställning, börds-förhållanden och förmögenhet, ifrån
hvarandra skiljda individerna, och den klara insigten af denna gemensamhet
uti interessen, skall, genom en naturlig instinkt, lära
menigheterna inom kommunerna, att till sina sakförare vid Länsnämndens
öfverläggningar utse dem, hvilka de, genom bildning,
redbarhet och duglighet, anse bäst kunna föra deras talan, och
ordna i deras angelägenheter. Vigten utaf och det välgörande och
betryggande inflytande, som detta bildningens målsmanskap, då det
till vana uti folkets seder hunnit inpräglas, på framtida samhällsförhållanden
måste utöfva, torde klart för hvar och en framstå.
Dessa äro de hufvudsakliga skäl, jag för nyttan af den utaf
Den 14 December.
171
vnig föreslagna organisation liar alt anföra. Mycket vore väl att tillägga,
mycket att närmare utveckla. Men dels torde jag redan hafva tröttat
11. o. Aals upmärksamhet, dels torde en sådan utveckling, under möjligen
öfver denna rnolion förefallande diskussion, komma alt äga rum.
Jag slutar sålunda med alt varmt anhålla hos dem, som om
våra inre förhållanden äga djupare kännedom och klarare insigt än
jag, att allvarligt och utan fördom betrakta ett förslag, som, felaktigt
möjligen uti form, dock pä djupet sluter en sanning af, såsom
jag tror, en stor och ingripande vigt för fäderneslandets framtida
utveckling.
Förslag till Reglemente för Länsnämnden har jag försökt upsätta,
och får jag nu äran detsamma för R o. Ad. upläsa:
F (') RSLAG
till Reglemente för Länsnämnder.
1 §.
Inom hvarje län skall en Nämnd utses, hvilken utaf en, ifrån
hvarje inom länet befintlig stads- eller lands församling, — med det
undantag som här nedan stadgas, — ä allmän sockenstämma vahl
deputerad skall hesta.
2 §•
Stad, som räknar fem tusende innnevånare eller derutöfver,
skall såsom serskildt, af länsnämnden oberoende och ifrån delaktighet
uti densamma skiljd, kommun anses såvida icke genom emellan
staden och nämnden träffad öfverenskommelse, annorlunda blifver
beslutadt: två tredjedelar af länsnämndens samtliga röster erfordras,
till Sådan öfverenskommelses giltighet.
3 §•
Socknar som tillhöra samma pastorat må, då de det åstunda,
om en deputerad till nämnden förena sig.
4 §•
De deputerade skola för trenne år väljas, samt en tredjedel
utaf dem hvarje är afgå. Genom lottning, som vid länsnämndens
första sammanträde skall ega rum, bestämmes, hvilken det första,
och hvilken det andra året böra utgå. Och skola de församlingar,
hvilka lill följd härutaf måste förrätta nya val genom Landsh.Emb.
härom underrättas. Skulle innan de trenne årens utgång, någon
deputerad genom dödsfall, sjuklighet eller annat laga förfall, afgå,
hör nytt val ofördröjligen ske, och den ny-invalde ingå uti sin företrädares
ordning.
5 §•
Blifver någon till ledamot uti länsnämnden utsedd deputerad
till riksdagsman vald, eller äger han vid riksdagen sjelfskrifven säte
och stämma, skall Suppleant utses, för att under hans frånvaro uti
nämnden inträda.
172
Den 14 December.
6 §•
Valen skola inom församlingarne förrättas, minst en månad
före den dag, då Länsnämnden första gången på året skall sammanträda
och åligge församl ingarnes pastorer, alt. opåminte, minst
åtta dagar förr än valet skall ske, detsamma, antingen från predikstolen,
eller sexmännen kungöra.
Valförrättare är pastor, vare han ock skyldig, att derest valet
öfverklagas, hvilket klagomål sednast inom tvenne dagar efter valförrättningen
bör ske, åt den klagande inom tjugufyra timmar, af
honom undertecknadt prot. öfver valet, aflemna. Den missnöjde
äger sedan, att inom åtta dagar prot., jemte sina besvär, till K.
Bef:de insända, hvilken, inom kortaste möjliga tiri, infordrar vederböndes
förklaring, och inom tvenne dagar efter inhäudigande derutaf
sitt utslag afknnnar. (ifver K. Befules utslag äge klagan ej rum.
8 §.
Afskrift utaf viii valet fördt prot., af pastor jemte tvenne af
sockennämndens ledamöter undertecknadt, skall den till deputerad
valde tillställas, hvilken äger, att, vid sitt inträde uti Länsnämnden,
detta prot. till nämndens ordf. aflemna.
9 §•
Valbar till deputerad är hvarje välfrejdad man af evangelisk
trosbekännelse, som fyllt tjugufem år, och inom socknen boende
och mantalsskrifven år.
1° §.
Ingen som till deputerad blifvit vald må sig detta förtroende
afsäga, så vida han icke är i ordning att utur Länsnämnden afgå,
eller fyllt sextio år, eller kan styrka sjuklighet eller annat laga hinder
hvars giltighet sockenstämman eger pröfva.
11 §;
De deputerade ega icke, att något traktamente fordra eller upbära,
men skjuls efter en häst, till och ifrån Länsnämndens samlingsort,
skall dem utaf församlingarne godtgöras.
12 §.
Länsnämndens säte vare länets residents-stad, så vida icke
denna belägenhet föranleder nämnden, att annan tjenligarc, och
mera uti midten af länet belägen ort, dertill utse.
13 §.
Länsnämnden sammanträde tvenne gånger om året den 1 Mars
och den 1 October, dock må nämnden vid sin första årliga sammankomst
besluta huruvida dess andra sammanträde skall äga rum
eller ej. Längre tid än fjorton dagar, må intet sammanträde räcka.
14 §.
Länsnämndens ordf. vare Landsh:n, och för alt under hans
möjliga frånvaro föra ordet, välja nämnden vid början af hvarje dess
sammanträde en vice ordf.
[3 Den 14 December.
173
15 §.
Dessa ordf:ders skyldighet vare, att till behandling föredraga
hvarje fråga, som utaf någon af nämndens ledamöter väckes, så vida
denna är af den natur, att nämnden äger att sig med den befatta;
att derest fråga af annor art upslår, öfverläggning om en sådan
ej tillåta, samt att, om nämnden derifrån ej vill afstå, uplösa
nämndens sammanträde.
16 §.
Förslag må äfven utaf Landsh:n framställas, och åge han, att
uti hvarje öfverläggning, men ej att uti besluten deltaga.
17 §.
Enkel röstpluralitet gifve utslag, utom i den fråga 2 § omförmäler.
'
18 §.
Votering skall, då sådan af Irenne ledamöter begäres, ovägerligen
äga rum. Votering sker med slutna sedlar, och aflägges vid
volerius början en sedel för att, om rösterna befinnas lika delade,
öpnas och gifva utslaget.
19 §.
Votering må ej ske, på ordf:s propos. förrän diskussionen förklarats
slutad, och får ingen fråga öfver hvilken nämnden genom
votering, eller pä annat sätt, fattat belsut, af samma namn åter till
öfverläggning uptagas.
20 §.
Länsnämnden äger:
l:o) Att uptaga och behandla hvarje fråga af ekonomisk natur,
som pä länets förhållanden utöfvar inflytande, samt att röride
dem fatta beslut.
2:o) Att stadfästa, uphäfva och förändra de reglementariska
stadganden och bestämmanden, som i ock för länets gemensamma
inrättningar och företag anses erforderliga.
3:o) Att, öfver de uti föregide mom. omförmälde inrättningar
och företag tillsyn och kontroll utöfva.
4:o) Att bestämma de bidrag som i ock för dessa af länets
innevånare erfordras, samt grunderna hvarefter de uti arbete eller
penningar skola utgå, och skall fördelningen utaf dessa bidrag, antingen
efter förmedladt hemmantal, efter matlag, eller efter Bevilln:s-förordn:s
lista eller 2:dra Art. bestämmas.
5:o) Att då parterne derom åsamkas, såsom skiljodomstol uptaga
och afdöma de tvistigheter, som emellan tvenne eller flera församlingar,
eller emellan enskild person och församling, uti kommunalfrågor
och rörande rätter upfatlning af ekonomiskt stadgande
kunna upstå; stånde dock parterne fritt att målet vid vederbörlig
domstol fullfölja.!
21 §.
Ingen fråga som icke under någon af föreg:de mom. kan hänföras,
får utaf nämnden till öfverläggning uptagas.
174
Den 14 December.
22 §.
Hvarje förslag, som åsyftar införande af nya ekonomiska stadgande»,
eller förändring uti redan varande, så ock hvarje sådant,
som afser tillvägabringandet utaf för fänet gemensamt företag eller
inrättning, eller medförer rubbning uti rörande sådane, förut fattade
beslut, fä icke lill afgörande företagas vid samma sammanträde
under hvilket de blifvit väckta, utan skola de, sedan öfverläggning
om den ägt runi, lill nämndens kommande sammanträde förklaras
hvilande. Beslut ronde 20 § 2, 3 och 4 momme må utaf nämnden
utan upskof fattas.
23 §.
Belsut rörde för länets allmänna ekonomiska stadgande)), äfvensom
reglomentariska bestämmanden, som med sådane hafva gemenskap,
så ock de som åsyfta förändring uti af K. M. nådigst
faststäldt reglemente, skola af ordf. samt tvänne utaf nämndens ledamöter
underskri Ine, genom K. Bef:de till vederbör, statsexpedition
insändas, för alt Konungens pröfning och nådiga vilja underställas.
24 §.
Hinner af nämnden fattadt beslut ej under dess sammanvaro
att justeras, updrage nämnden åt ordf. samt åt tvänne af dess ledamöter,
att justeringen verkställa, och att beslutet underskrifva.
25 g.
Nu häfver Konungen Sitt beslut fattat och kungjort, meddele
då ordf. nämnden detsamma vid (less första deruppå följande sammanträde.
26 §.
Öfver efterlefvande och verkställighet utaf, af nämnden fattade,
och laga kraft vunne beslut, äga K. Bef:de tillsyn; infordre
han ock, för att nämnden vid dess första årliga sammanträde tillställas,
berättelse och redovisning ifrån hvarje förvaltning eller styrelse
utaf de allmänna arbetsföretag och inrättningar, som 20 §
3:die momrtet omförmäler.
27 §.
De bidrag, som nämnden, på grund af 20 § 4 mom. fas tétäldt,
upbäres och redovisas af kronobetjeningen.
28 §.
Fullständigt prot. skall hållas öfver länsnämndens förhandlingar
och beslut, o elitskola dessa prot., efter nämndens slutade sammanträde,
till tryck befordras. Ett exemplar utaf dem insändas till
hvardera Inrikes- och Finance-cxpedition och utdelas för öfrigt ett
exemplar åt hvar och en af uti riket befindtliga Länsnämnder, samt
åt hvarje inom länet varande socken.
29 §.
Att föra dessa prot. och ombesörja deras tryckning, så ock att
upsåtta ifrån nämnden utgående beslut och expeditioner, må nämnden
äga utse en sekreterare, jemte för honom nödigt biträde.
Den 14 December.
175
30 §.
Traktamente och arfvode för sekreteraren och hans biträde,
hvilkas belopp utaf nämnden bestämmas, sä ock kostnaden för proteus
tryckning, utbetalas af K. Bef:h:de utaf under hand varande medel.
31 §.
Arbetsordning och ordningsstadgar äga Länsnämderna hvar för
sig att upgöra.
Efter upläsningen häraf anhöll Gr. af Ugglas, att denna motion
mätte blifva remitterad till Allm. llesv.- o. Ekon.Utsk.
Frih, Raab, Adam Christian: Jag har med största nöje
afhört den motion Gr. af Ugglas här upläst, desto heldre som jag
i samma ämne vid föreg:de riksdag afgifvit motion. Således erkännande
vigten af ämnet och derjemte den stora förtjensten, som
tillhör Gr. af Ugglas, att hafva lemnat ett detaljeradt förslag, anhåller
jag att motionen måtte få hvila på bordet, på det jag må
komma i tillfälle att derom taga kännedom. Jag vill nu endast
fästa upmärksamheten derpå att de af Gr:n föreslagna Länsnämnderna
svårligen kunna sammansättas ändamålsenligare, än de i hvilande
representationsförslaget tillämnade valnämnderne för utseende
af ledamöter i Öfre Kammaren, och jag ber derföre Gr. af Ugglas
närmare öfverväga om ej det Kongl, förslaget äfven för denna orsak
bör kunna påräkna Hr Gr:ns understöd.
Gr. Horn, Claes Fredr.: Då den af Gr. af Ugglas väckta
motion blifvit begärd på bordet, så torde jag kanske icke nu böra
mig deröfver yttra, men sorn jag måhända icke är närvar, när densamma
nästa gång förekommer, så anhåller jag, att deröfver nu få
Tälla ett omdöme.
Jag gillar på det högsta den vackra syftningen af motionen
och anser den vara med mycken förtjenst författad samt tror att i
de vackra fraserna finnas en kärna som icke är utan värde. Emot
den reglementariska upställningen skulle jag deremot vilja göra en
och annan anmärkn. Jag fäster mig hufvudsakligen dervid, att
denna Länsnämnd skulle ega beskattningsrätt. Den kunde blifva
af en vådlig beskaffenhet. En annan omständighet, hvarpå jag velat
fästa motionärens eller Utsk:s upmärksamhet, är den, att till all
kommunal styrelse, som skall kunna verksamt upstå, alldrahelst i
vårt fattiga land, fordras bestämdt en penningfond, och vill man
tillstyrka inrättandet af nämnder med en så vidsträckt omfattning
som elen ifrågavar., så anser jag högst nödvändigt att Staten dertill
lemnar en fond alt anlita för kommande behof. Dessa behof anser
jag synnerligast vara: utgifter för fattigvården inom länet och
ordnandet af arbetsinrättningar. Jag tror det vara förgäfves att af
en Länsnämnd vänta en tillfredsställande organisation af denna beskaffenhet
med de små tillgångar, som för denna nämnd vore möjliga
att ifrån socknarne uttaxera
Frih. Cederström, Jakob: Som jag troligen icke mera är
qvar vid riksdagen, då ifrågavande motion af Gr. af Ugglas kom
-
Den li December.
mer ali remitteras, sa kan jag ieke då hafva tillfälle att med något
yttrande beledsaga motionen. Hvad jag har att dervid anmärka
afser hufvudsakligen följande:
Motionären vill inrätta en Länsnämnd, i hvilken lian tillsätter
Lundsli, till ordf:de och hvilken han tillägger beslutande rätt. i
en hel massa af ämnen, i hvilka denna nämnd skulle kunna förändra
hvad gällande författningar stadga. Landsli. skulle genom
sitt deltagande i denna nämnd blifva jäfvig att pröfva dessa förslag,
då han sedan, i sin egenskap af Landsli., skulle dem uptaga. En
sådan ordning lärer icke kunna antagas. Vår Landsh.-institution
är af en så allmän och stor nytta och vigt för landet, alt hvarje
försök att paralvtisera deras allvarliga handhafvande af sina embeten
är skadligt. Det vore således i törsta rummet af vigt att Landsli.
uteslöts ifrån ordförandeskap i nämnden, pä det alt Landsli. må vara
i tillfälle att pröfva och förkasta sådana förslag ifrån nämnden,
hvilka han tinner vara skadliga för länet och stridande emot de författningar,
som allmänneligen gälla i landet.
En värd talare har ställt fattigvård och arbetstillfällen samt
arbetsinrättningar för fattigvårdens negativa afhjelpande jemväl under
nämndens beslut. Det häfver sig likväl svårt att kunna föra
det i verket annorlunda, än att kunna förvandla alla arbetsbehöfvande
och fattiga till ett slags (ing, öfver hvilka man tager sig rättighet
att besluta såsom öfver de fordom för en tusen år sedan här
i Sverige varande trälar: men vi vilja icke veta af dessa benämningar
på Svenska invånare. Om de också åro fattige oell således
behöfva understöd af de förmögnare med arbetsförtjenst, sä är det
sådant som, med de kommunala författningar Sverige redan eger genom
sockenstämmorne, borde med mera sakkännedom kunna inom
socknen beredas, än någon Länsnämnd kan åstadkomma, .lag tror
således det vara högst olyckligt att få en Länsnämnd, sorn i dessa
detaljbestyr skulle få en vidsträckt beslutande rätt.
Den värde talaren har ansett dessa Länsnämnder jemväl böra
blifva politiska upfostringsanstalter. Detta kunde väl vara bra, örn
Sveriges innevånare behöfva en sådan upfostran. Jag skulle likväl
tro, att med de upfostringsanstalter, som Sverige eger, kunna svenska
innevånare få de kunskaper, som för hvarje särskildt fack inom
samhället behöfvas; hvaremot delta förslag åtyftar att på sidan örn
den grundlag, som i Sverige är antagen och gällande, inrätta en
Länsnämnd, som skall blifva upfostrare i politiskt afseende. Detta
måste jag för min del högligen afstyrka. Jag tior alt det skulle
förbistra förhållanderne, i st. f. att leda till det vackra resultat, som
motionären åsyftat, att uplysa örn hvad som är riktigt och rätt.
Att beslut skulle fattas i Länsnämnden till uphäfvande af gällande
författningars giltighet och hvilka skulle ihsändas till K. M.,
för att af honom sanktioneras, innefattar en ordning att gå tillväga
i sådane ekonomiska ärender, som icke är öfverensstämmande med
våra grundlagar, hvilka öfverlemna till R. St. att till K. M. inkomma
med förslag lill ändringar uti den ekonomiska lagstiftningen.
Man vill icke veta af, att sådana förslag komma ifrån Länsnämnder
,
Den 14 December.
177
nämnder, eller andra dylika nämnder, blifvande eller varande. Lagstiftningen
i landet är helig, Mine Hrr. Om vi gå ifrån de former
som finnas, om vi tro oss berättigade ali pä sidan af dem,
genom reformmöten eller länsmöten eller hvilka möten som helst,
kunna försöka att motionera förändringar i våra lagar, så slä vi på
punkten af en revolution och de som deltaga deri äro skyldiga alt
stånda straff. Det är icke meningen och får icke blifva meningen
att pä sådant sätt uphäfva vära lagar och sönderbryta vår författning
genom det alt man vill sälla till nämnder, högre privilegierade än
Landshme enl. instruktion äro; ly Landslune hafva eid. sine instruktioner
ingen rätt att komma in med sädane förslager (ill ändringar
i författningarne, som motionären har velat updraga åt dessa
nämnder. Dem tillkommer blott att handhafva tillämpningen af
sådana författningar som finnas och i enlighet med dessa besluta
uti allmänna ekonomiska ärender, såsom t. ex. der en sockenstämma
anser för sig nyttigt alt komma öfverens om ali inom socknen
skola för alla behöfvande beredas tillfälle till arbete mot ersättning
för dagsverket enl. markegångslaxans bestämmelser eller underhäll,
der arbetsförmågan skulle blista. Detta är lätt verkställbar! i samma
män som arbetena på landet lätt kunna mätas lill qvantitet, såsom
huggning af ved och timmerstockar eller vid dikning, då man
vet luiru mycken ved eller huru många stockar och famnar, som
motsvara ett fullt .dagsverke. Om det nu deremot skulle falla
Länsnämnderna in, att de arbetsbehöfvande borde arbeta för mycket
bättre pris, under det alt de, som vilja hafva arbetet verkställdt
och saknar arbetare, vilja gifva mer än efter markegångstaxan, så
skulle ett sådant afgörande ifrån nämnden vara skadligt, emedan
derigenom undertrycktes den mening som eljest skulle göra sig
gällande. Trälar vilja vi icke hafva och vi hafva, Gud ske lof,
ingen scm förtrycker dem. Om man pä ena silian måste erkänna
alt folkmängden har varit i tilltagande, så är det likväl visst, att
landet eger tillfälle att lemna sysselsättning åt en ännu talrikare
befolkning, än den Sverige för närvar, eger; men dertill fordras,
att jordbrukaren och hemmansegaren skall förstå sitt interesse att
samla och begagna allt hvad jorden alstrar brukbart. Om man samlar
frnkterne af vilda träd såsom ek, bok, lönn, och bringar dem
lill produkter eller födoämnen eller färgämnen och dylika nyttiga
ändamål, så äro vi icke så olyckliga som man förespeglar. Jag tror
att; vi, med Guds hjelp, nu kunna hoppas och med full förtröstan
vänta att, långt ifrån att tillskapa sådana lagar, vi hädanefter skola
afskaffa dem som äro hinderliga för nyttig sysselsättning och arbetsförtjenst,
hvarförutan man icke kan hoppas välstånd hos allmogen.
Gif honom arbete och afsättning på sitt arbete, så skall han
icke blott få födan för sin familj, utan äfven kunna serskildt lemna
ifrån sig penningar att användas för en framtid, då sjukdom inträffar
och hindrar honom ifrån alt förtjena sitt uppehälle.
Jag anhåller att mitt yttrande mätte få medfölja motionen
till Utsk.
Jag afstyrker bifall till motionärens framställning sådan som
1 H. 12
178
Den 14 December.
den nu är. Jag inser mycket väl den goda syftningen uti motionen,
men motionären saknar, i min tanka, den erfarenhet, hvarigenom
lian kunnat inse hvaruti det skadliga i var ekonomiska lagstiftning
ligger.
Gr. Löwenhjelm, Carl Gust.: Om det är med verklig
glädje som hvar oell en af oss äldre se yngre ledamöter egna sig
till sådana arbeten sorn den ifrågavar. motionen innefattar, så är
det äfven, å andra sidan, förenligt med, nästan oskiljaktigt ifrån den
redbarhet, som hvarje medlem af detta hus bär inom sig, att uttrycka
sin öfvertygelse om ett ämne som är af den beskaffenhet,
som det ifrågavar., då man har någon praktisk erfarenhet af saken.
Det är på grund af det sisla slutet af motionen som jag uppehåller
11. o. Ad. några få ögonblick för att yttra, alt dä jag anser kommunal-slyrelsen,
i den inskränkthet den nu har hos oss, innefattande
endast socknarnas angelägenheter, vara ganska nyttig, så skulle
jag deremot tro, att den utsträckning motionären velat gifva den är
ett mistag. Jag är långt ifrån all vilja stämpla detta misstag med
så skarpa nyancer, som den siste värde talaren. Jag skall inskränka
mig till ett yttrande, som en ledamot förut haft, hvilket rör
det praktiska af saken, nemi. att till förslagets utförande nödvändigt
erfordras penningar. När man såsom Landsh. har haft dylika
ärenden om hand, sä har man, enl. hvad säkerligen hvar och en
här närvar., som haft dylika updrag, kan intyga, vunnit erfarenhet
om, huru svårt det är, att få auktoriteter samlade, emedan de äro
hindrade dels af enskildta göromål, dels af lojhet för allmänna ärenden,
Synnerligast om det kostar penningar. Skulle nu kommunalstyrelsen
så utvidgas som motionären föreslagit, så skulle det kosta
än mera, och jag får förklara, att den lilla erfarenhet, jag har haft
i den vägen, ger mig ingen förhoppning att det skulle lyckas. Jag
förbigår helt och hållet sjelfva sättet och föremålet för en sådan
Länsnämnds verksamhet. En föregule talare har utvecklat nästan
allt hvad derom kan sägas; men skadlighefeu deraf i flera fidi vill
jag visa. Jag tror att af alla våra tjenstemanna-befattningar i civil
väg skall det icke finnas någon som ännu i denna stund är
bättre i tillfälle att känna rikets behofver än en Landsh. Att bredvid
honom sätta en sådan Länsnämnd, kan väl synas vid hastigt
påseende vara något stort, något nyttigt och fosterlänskt; men jag
är öfverlygad om, att detta skulle, långt ifrån att förstärka en kunnig,
duglig och driftig Landsh:s verksamhet, tvärt om förlama den;
ty derigenom skola nödvändigt en mängd konsiderationer upkomma.
Gifvet är, att till förslagets utförande skulle erfordras penningar;
men om dessa kunde erhållas, så skulle jag heldre vilja använda
dem till förbättrande af lönerna för de tjenster, som nu finnas och
som i sin helhet verkligen måste antagas såsom ändamålsenliga, då
jag tror att penningarna skulle vara vida bättre använda.
Jag får sluta mitt anförande med att förklara min aktning för
det goda upsåtet, men tror förslaget vara i sin utsträckthet ett misstag
och derföre icke utförbardt.
Hr Ekensteen, Joli. Fritz: Jag har med serdeles inte
-
Den 14 December.
179
resse, nied innerligt deltagande afliört motionärens förslag örn Länsnämnders
inrättande. Det är en idée, sorn genomgått min hjerna
i mer än 20 är. Jag har trott mig finna i andra staters politiska
organisationer just det felet vara radande, att alla maktens trådar
sammandragas på en enda punkt. Huru uplvst och kraftig en styrelse
än må vara, sä kan ilen icke befatta sig med de aklraminsta
detaljer. Jag hade trott att s. k. Landl-Ständer skulle vara nyttiga
; men jag ansåg att eli förslag om deras införande icke kunde
framföras utan i grundlagsenlig väg. Nu ser jag alt Gr. af Ugglas
har trott sig på denna väg kunna framställa det. Jag hade tänkt
göra det, men afstär nu, sedan jag finner förslaget i vida skickligare
händer. Jag vill blott anföra ett exempel, nemi. att Frankrikes
nuvar. olycksaliga splittring är föranledd deraf, att alla maktens
tömmar varit sammandragna i en enda hand. Hvarföre hafva
alla institutioner så lyckligt utvecklat sig i Norra Amerika, ett land
så underligt sammansatt som det är? — Jo derföre att de hafva
sina provincialsländer, sorn afgöra alla kommunala ärenden. Hos
oss mäste deremot styrelsen sysselsätta sig med dc minsta detaljfrågor
för aflägsna provinser, såsom t. ex. Gottland, som ligger så
isoleradt. Jag tror att sådane frågor skulle afgöras mycket bättre
genom Länsnämnder, än pä något annat sätt. Den föreslagna Länsnämnden
är en härlig institution. Att den kan leda till missbruk
så väl som allt annat; att den kan sätta sig upp emot våra Landshir
och topprida dem, det. tror jag icke är så mycket att befara: ty
jag hoppas, att våra Landsh:r äro sådana karlar att de förstå att
hålla vederbör, på afstånd och då kunna de hafva nytta af dessa
nämnder.
Gr. Frölich, Gust. Erik: Som jag troligen ej är närvar,
då den nu under öfverläggning varande motionen blifver remitterad
till vederbörligt Utsk., så anhåller jag att äfven få yttra några
ord före motionens remitterande.
Jag börjar med att hembära Gr. af Ugglas den försäkran att
jag värderar ganska mycket hans förslag och igenkänner deri lie bästa
afsigter; men det torde tillåtas mig, som har någon erfarenhet
om tillämpningen af dylika författningar, efter jag en längre tid har
varit Lundsli., att säga, att lör mig synes det som förslaget vore
aldeles overkställbart.
Alt centralicera kommunalbestyren tror jag vara högst betänkligt.
Jag har nära 100 socknar inom det län, hvars styrelse är
mig anförtrodd, och det är ändock icke något stort län; men jag
är öfvertygad om, att på många ställen förbjuda likvid förhållanderna
ärendernas behandling mod en sådan enhet, alt man skulle
kunna besluta åtgärder eller företag, som kunna passa öfverallt.
Något äfvenlyrligt lärer det väl också vara att inrätta så beskaffade
riksdagar och högst olämpligt blir det för Landsh. att der föra ordet
af skäl som här redan är framställda, nemi. att det sätter honom
i ilen obehagliga ställningen alt kunna blifva jäfvig; ty i första
band måste det väl ändock vara meningen, att här skall kunna
12*
180
Dtn 14 December.
med beklädande af det embete, honom blifvit änförtrodt, verka efter
sin instruktion. Men om delta förslag antages, så skulle han
vid många tillfällen låka i kollision.
Gifvit är också att den nu föreslagne inrättningen icke skulle
kunna aflöpa utan högst betydliga kostnader, och jag vet nogsamt,
att alla sådana kostnader äro mycket svåra att kunna indrifva.
Mänga mindre detaljer kunde här vara alt vidröra, men jag
förbigår dem för att icke uptaga för mycken tid. Dessutom måste
det för hvar och en, som handlagt göromål inom provinserna, vara
nogsamt bekant, att (let är ganska svårt att kunna tillvägabringa de
mindre kommunala bestyr, som nu komma i fråga. De flesta hafva
en stor ovilja emot att derför offra tid. Alldeles icke vill någon
offra penningar derför. Om det finnes undantag i det fallet, så
äro de så få, att de icke kunna antagas såsom regel.
Jag anhåller att dessa anm arki i: r mätte få medfölja till det
Utsk., som kommer att behandla frågan, och uprepar ännu en gång
min anhållan, att motionären icke uti detta anförande må se någon
slags ovilja å min sida utan endast betänkligheter, framkallade af
en tämmeligen läng erfarenhet.
Hr Tham, Casper Wolrath Victor: Det är mycket vågadt
att upträda i ett ämne, der så många äldre och erfarne män
talat, de der bättre känna förhållandet, men Gr. af Ugglas har i
sitt anförande uttalat en stor sanning, och för denna sannings skull,
skulle jag icke gerna vilja liga, utan underkastar mig heldre ett
hårdare omdöme, för att söka bidraga till att denna sanning må
blifva segrande.
Jag vågar icke inlåta mig i den frågan, huruvida ett förslag,
sådant som det Gr. af Ugglas framställt, kan realiseras, men det
är mig en pligt att bekräfta hvad Hr Gr:n nämnt om de fattiga
och deras ställning inom kommunerna. Såsom tjenstgörande prest
inom hufvudsladen och såsom uppfödd på landet och äfven delhafvande
sett åtskilliga förhållanden med de fattiga, har jag kommit
till den erfarenhet, att det icke är något sällsynt fall att en fattig
skickas ifrån den ena församlingen till den andra, utan att hvarken
kyrkoböcker eller prester kunna upgifva om han tillhör den ena
eller andra församlingen. Detta föranleder ett skjutsande fram och
tillbaka af den fattige, som kanske ofta icke har något annat brott
än att han är fattig. Det åligger visserligen församlingarne att söka
få utredt hvilken församling han tillhör och när man fått reda derpå,
så bör den församlingen tillse att han blir försörjd; men om
man icke skulle få reda på den församling, till hvilken han hör,
hvilken skall då skaffa honom föda eller arbete? — I sådana fall
vore det af högsta vigt att en sådan Läns-nämnd funnes, sorn kunde
i första hand draga försorg om den olycklige. Frih. Cederström
nämnde, att Sverige kan för sina fattige bereda arbete på landtbruk.
Jag betviflar icke detta, men det finnes församlingar, som
äro så fattige, att de knappast förmå att hjelpa sina fattige utan att
deraf nedtyngas. Genom en sådan Läns-nämnd, som här blifvit
föreslagen, kunde då beredas utvägar till de fattiges underhåll på
arbetshus o. s. v.
Den 14 December.
181
Sedan jag yttrat dessa ord, får jag bedja R. o. Ad. om ursägt,
alt jag vågade, så ovand talare som jag är, inlåta mig i diskussion,
men jag kunde icke tiga, förrän jag hemburit motionären min
tacksamhet för det han åtminstone ledt tanken på möjligheten af
en sådan nämnds stiftande, älven om den icke skulle kunna åstadkommas
helt och hållet på det sätt han föreslagit.
Fl. Ex. Hr Frih. o. Landtm, förklarade att ifrågavar. motion
enl. derom gjord begäran komme att hvila på bordet.
Hr Liljenstolpe, Axel Fredr.: Då jag anser alt man,
serdeles i dessa tider bör fästa serdeles upmärksamhet på den ekonomiska
lagstiftningen och allt som rör komunal-bestyren samt
kan befrämja uplysning och bildning, så tager jag mig friheten att
väcka -följande motion:
Härefter upläste Hr Liljenstolpe följande motion:
Det är öfverflödigt att inom detta Fl. Stånd vidlyftigt omtala
nyttan af allmän bildning. Sveriges Adel har alltid verkat derför.
Jag är således förvissad derom, att hvarje förslag, som leder till
ett dylikt ändamål, skaij mötas af R. o. Ad:s ynnestfulla välvilja.
Det torde ock derföre vara tillräckligt nämna, att anledn., hvarföre
jag nu vågar taga H. Ståndets upmärksamhet och betjenande i anspråk
är behofvet af Socken-bibliotheker.
Nyttan af dylika, så att säga fasta läse-lillfällen för menigheten
på landet, synes mig vara ännu större uti vårt land med dess
glesa befolkning och färre städer, än uti de flera länder, hvarest
sådana redan finnas; och der en större folklikhet samt vida kortare
afstånd emellan städerne, ojemförligt underlättar möjligheten att
erhålla böcker. Yi veta nogsamt huru böckers dyrhet, i förening
med deras svåra anskaffande, serdeles vintertiden, göra för den vettgiriga
landsbyggden ankomsten af äfven den obetydligaste litterära
produkt till en angenäm tilldragelse. Och hurusom för allmogen
sällan någon bildande läsning kan erhållas annat, än den, som
hemtas från några religiösa böcker, anteckningarne vid slutet af almanachan
och tilläfventyrs af någon marknadsprodukt. Socken-bibliothekers
anskaffande torde vara enda sättet att afhjelpa denna
brist. Genom dessa skulle tillfällen sjelfmant erbjudas den melodi
mer om läsning och uplysning sig vinläggande redbara Sveriges
allmoge, att utveckla sina naturliga goda anlag genom lämpliga
och nyttiga böckers undervisande innehåll; sådant som för närvar.
knappast står den lill buds att för penningar kunna köpa sig.
Vid den splittrade åsigt, som i de politiska frågorna eger rum,
förena sig likväl alla i den meningen, ali man aldrig kan göra tillräckligt
för folkets uplysning. Vår tid har fått ett nytt element
i denna väg: tidningarna. De torde likväl icke utgöra det lämpligaste
medlet att sprida bildningen bland alla klasser. De förutsätta
en föregående bildning, om de skola läsas utan att framkalla
ytlighet; och tidnings-litteraturen behåller alltid denna halfhet, sorn
bevisar behofvet af en sådan föregående, hos läsaren ofta icke förefunnen,
grad af bildning.
182
Den 14 December.
Vi egde fordom en solidare litteratur. Den har blifvit allt
mer och mer uudanträngd af tidnings-lilteraturen; och om vi ej
kunna neka, alt denna sednare upfyller sitt ändamål, då den kommer
den sjelfständigt tänkande och bildade tillgodo, måste det dock
medgifvas, att denna litteratur sällan verkar nyttigt för den stora
mängden, som läser den utan att ega den underbyggnad, som erfordras
för ett val, samt ett sjelfständigt omdöme öfver det som läses?
För ali återförskaffa bok-litteraturen och dess begagnande en
öfvervigt öfver läsandet af tidningar, erfordras att föranleda en lit
teratur
af förstnämnda slaget ; och detta torde ej vara så svårt, som
man föreställer sig. Det beror nemi. pä möjligheten att afsätta goda
och grundliga böcker. Mången talang som nu måste afhålla sig
frän författareskap, emedan förläggaren mindre söker grundliga
produktioner, än sådana, som latt spridas bland ett till smaken något
mattadt puhlikum, skulle vända sin upmärksamhet åt allvarliga
ämnen, ifall förläggare funno sådana alhandlingar kunna påräkna
afsättning: och den skulle de till en del finna uti Sockenbibliotheker.
Efter Finska traktatens uphäfvande 1844, hafva vi förlorat en
god afsättnings-orl för vår grundligare och undervisande litteratur,
enär en lull-afgift af 20 procent ä böcker, tillagd det vanliga 15
proc. försäljnings-arfvodet, — gjort bok-försändning (ill Finland
nästan omöjlig. Genom denna förändring i bokhandels-förhällandena,
hvarigenom afsättnings möjlighet för dylika böcker med minst en
fjerdedel förminskats har följden visat sig pä beskaffenheten af vära
utkommande bokförlager och således vår litteratur.
Jag vågar anhålla om II. Ståndets synnerliga upmärksamhet
på detta missförhållande, hvars följder lätt undfalla den ytlige betraktaren
; och vördsamt anser jag mig, på grund af hvad jag haft
äran i det föregående framhålla, böra till H. o. Ad:s behjertande,
och såsom en medverkan derjemte till vår litteraturs uphjelpande
genom beredande af afsättning ät grundligare bokhandels-produkter,
än för det närvar., öfverlemna förslaget om Socken-bibliuthekers
anskaffande, äfven med upoffring af statsmedel, helst ingen upoffring
torde anses stor nog för befrämjandet af folkets uplysning,
säkrast underlättad genom grundlig, undervisande läsning.
Det är svårt att tänka sig en skola på landet utan bibliothek.
Läraren sjelf skall, detta förutan, efter några års förlopp, och sedan
hans lilla examens-kunskapsförråd blifvit utlömdt, nedsjunka till liknöjdhet
för vetande och uplysning, en liknöjdhet som, utan tvifvel,
skulle högst menligt inverka på hans lärjungar; och för dessa, äfvensom
för de äldre, vore tillgången till en boksamling ovärderligt
gagnande. Tidskriften Läsning för folket, Familjeboken af Carlén
och Mörnerska Soldatbladet eller läsning för Soldater,
skulle, ibland de fä populära skrifter, som för närvar, finnas, pryda
sin plats uti dessa Socken-bibliotheker.
Anslåendet till detta ändamål af några skillingar utaf Folkskoleafgiften
skulle för framtiden bilda en icke obetydlig tillgång för
dessa Socken-bibliothekers underhållande, sedan ett statsanslag lijelpt
saken lill första utförandet; och, serdeles som dylika Socken-biblio
-
Den 14 December.
183
(liek pä några ställen redan finnas, är jag fullt öfvertygad derom,
alt genom socknarna sjelfva bibliotheken snart blefve riktade, blott
någon början.dertill vore gjord. Ja, mangen enskild inom socknen
skulle finna sin glädje och ära uti att på delta sätt kunna
befrämja allmänt väl.
Om sjelfva förslaget antages, torde R. St. hos K. M. i underdånighet
förorda utarbetandet af en stadga för dessa Socken-bibliothek,
så väl i afseende på val vid arbetenas anskaffande, som ock
vården om hvarje blifvande boksamling; hvarvid jag endast lager
mig friheten nämna; att många vilkor för dessa Sockeäf-bibliolhekers
möjlighet redan förefinnas, emedan man har lokal dertill uti hvarje
fast folkskola; bibliothekarie i den vid skolan anstälde läraren; och
inspectores i pastor och sockennämnd.
Jag får fördenskull förnya min vördsamma anhållan: del li. K. o.
Ad. behagade med ynnest omfatta denna, efter mitt förmenande,
vigtiga fråga; och först, genom remiss lill vederbörligt Utskott,
densammas framgång förbereda.
Begärdes pä bordet.
Hr Ribbing, Arvid: Den upmärksamhet hvarmed R. o. Ad.
följer allt hvad som rör rikets grundförfattningar, förvissar mig om
dess tålamod dä jag, under några ögonblick, vill uptaga tiden med
hvad som rör sjelfva grundvalen hvarpå alla Stater och deras författningar
ytterst hvila. Att, under närvar, tid, vi derpå behöfva
fästa vår upmärksamhet synes bland annat af en handling, den
första som jag vid min ankomst till riksdagen här fick emottaga,
nemi. Tabell-commissionens sista 5-årsberältelse örn rikets folkmängd.
Denna handling, innehållande egentligen siffror, synes således icke
kunna med några ord öfvertyga men dessa siffror såsom åtskilligt
annat stelt och oböjligt tala dock med en styrka, en bestämdhet
som icke låter jäfva sig. Vi finna der, bland annat efter siffrornas
summering å Tab. N:o 30 pag. 03 följande anfördt: ”1 mot”sats
till hvad, såsom lyckosamt i afseende på folkmängdens tillväxt,
här förut i underdånighet kunnat framläggas, innefattar Ta”bellen
likväl derjemte bedröfliga bevis på den osedlighet, lättsinnighet
och allt mer ökade pauperisme, som under dessa 75 år i
”beständig tillväxt, omsider så tagit öfver hand att lika snara som
”allvarsamma botemedel, i den mån de ännu äro möjliga synes
”vara oundgänligen af nöden för rikets framtida bästa, i hvil”ken
afsigt följande lika periodiskt författade summariska samman”drag
som det föregående, nu i underdånighet här intages;”
Och hvad visar då delta sammandrag? jo, hvad som i texten
efter detsamma lyder sålunda.
”Häraf följer beklagligen, att under dessa 75 år de oäkta emot
”de äkta födde barnens antal, så ansenligen ökats, att nära nog i
”hela riket hvart 12:te, (säger hvart 12:te) men i Stockholm
”hvart annat är oäkta, då vid början af 1770-talet endast i hela
”riket hvart 35:te och i Stockholm hvart 6:te födt barn så räknades.
och detta oansedt att ingångne äktenskaperne, (änskönt i Stock
-
184
Den 14 December.
”holm med 600 förminskade) i liela liket under tiden befinnas
”fördubblade”.
Men märkvärdigast liksom fruktansvärdast förefaller dock att
sjelfva tillökningen med hvarje är skett i progression och tilltagit
så ansenligen att på blott de sista 5 åren livart 16:de barn blifvit
oäkta då under de näst föreg-.de 5 åren det stadnade vid hvart 20:de
allt pä landsbygden ensamt räknadt (pag. 16).
Så visar ett exempel huru det står till bland Svenska folket
hvad angar dem som födas till verlden, hit oss taga ett annat inom
den flock, som öfvergifva henne: det heter då, pag. 66 och 67,
bland annat om sjelfmördarena att deras antal i hela riket mer än
fyrdubbla! sig och i Slockholm ensamt till tiodubbelt ökat sig emot
beloppet för 75 år tillbaka. Ar det dä af svält som man ledsnar
vid lifvet eller behöfver röfva det frän andra, ty på samma sida står
ock att andra mord finnes 3-dabblade? ja, men icke af brist på
lekamlig föda, den räcker så väl till att gemenligen ett öfverskott
årligen förbrännes; det måtte då vara själen som det brister näring
eller förmåga att den emottaga, i sanning en bedröfligare tid än
tinder Christoffer af Beijerns; men emellertid huru och hvarest
taga bröd ?
Efler denna korta inledn. och för att i hvad på mig ankommer,
ehuru naturligtvis i fråga om ett så stort ändamål, krafterue
kännas alltför svaga, lemna eli bidrag till minskning af det onda,
anhåller jag att för R. o. Ad. få framställa en motion af följande
lydelse :
Under föreg:de riksdagar och äfven under den sistförflulne
har jag inför H. R. o. Ad. föredragit hvad som, framför allt annat
jag ansett röra samhällets ”dyrbaraste angelägenhet:” vården om
Gudaläran och undervisningen i riket och sökt ådagalägga alt hvad
gällande lag derom föreskrifvit kanske icke alltid blifvit så iakttagit
som vederbordt; men då fråga egentligen bör vara om huru härmed
skall kunna blifva bättre, så må jag icke åter uprepa hvad
jag då anfört, som eljest återfinnes i detta RiksStånds prot. pag.
232—242 2:dra delen för år 1848. Man har i alla tider funnit
att för vinnande af ändamålet med lagars stiftande, tillsyn å deras
efterlefnad varit nödvändig; derom yttrar ock, i afseende på våra
kyrko- och undei visnings-författningar, en ledamot af 1823 års
komité för organisation af Rikets Styrelseverk följande:
”Biskopas och Consistoriel' sorn inom sliffen skola vaka öfver
lärans renhet och rigtiga meddelande, kyrkotukt, läroverk och fromma
stiftelser samt öfver förvaltningen af de ansenliga bidrag Sveriges
Sl:r och Stora Konungar till Ecclesiastika ändamål anslagit äro
sjelfva utan upsigt. Om de försumma sina skyldigheter i dessa afseenden,
om de hvarken hålla prestmöten eller visitatiouer, om prester
som sjelfve gjort konkurs få fortfara att utöfva deras ämbete,
att befatta sig med kyrkornes medel och den genom presterskapets
händer ingångna upbörden, om läroverkens bok-, mynt- och
konst-samlingar vanvårdas: så är der ingen högre embetsmyndighet,
som det egentligen åligger att bry sig derom. Frän Just.-Canzl:sEmb:ts
tillsyn äro de ecclesiastika ärenderne nog aflägsna. De få
Den ii Decem !jer.
185
exempel som lära gifvas att lian gjort åtal i sådane mål tyckes
bevisa det. Formliga berättelser om hvad som förefaller i stiftens
kyrko- och läro-vård eller medels förvaltning afgifves ej i Ecclesiastik-expedm.
Det är följaktligen tillfälligt om Stats-sekret. vet
hvad som i stiftens angelägenheter förefaller och uträttas, hvilka
ecclesiastika tillgångar som finnas och huru de användas. I somliga
stift vela Consistorierne det icke sjelfve; ty etc;” Men ändå
längre tillbaka nemi. jemnt 200:de år förut insågos dessa brister
af den Store Gustaf Adolph och hans Riks-canzler Axel Oxenstjerna
som år 1(123 utfärdade en instruktion för ett general-consistorium
som skulle bestå af 6 andlige och (5 verldsliga ledamöter, hvilka
skulle öfverse kyrko-ordningen samt, när den af K. M. blifvit gillad,
vaka öfver dess efterlefnad och tillika hafva inseende öfver
allt klerkeri i riket, öfver akademier och skolor, öfver hospital och
barnhus m. m. Consistorium Generale skulle ock årligen förordna
några af sitt medel eller andra att visitera alla skolor i riket och
der tillika med stiftets Biskop hålla examen pubiicum; och dessutom
skulle detta Ecclesiastik-colleglnm, som det ock kallades, hafva
en egen fiskal, som årligen borde undersöka alla Consistorii göromål
; men då förslaget till detta Colleginih motarbetades af Biskoparne,
så att det, oaktadt 3:ne gånger framställdt i en för dem allt
antagligare form, icke ändock kunde genomdrifvas, så och fastän
Konungen, missnöjd häröfver, förklarade, att han svor; det Biskoparne,
om de något syndade eller otillbörligt kommitterade skulle
de föras inför K. Hof-rätten och der plikta för gerning sino; och den
stränge Carl den XI 1687 utfärdade den ännu gällande Kyrkolagen,
uteblef den behöfliga tillsynen och Kyrkolagens eller Kyrkoordn:s
stadganden stadnade pä papperet, så som jag vid sista riksdag
under ett noggrannt uprepande af detsamma sökte bevisa. Sedan
allt emellertid i denna kyrkolag blifvit ordnadt och bestämdt
om kyrkans vaksamhet genom sina tjenare i afseende på äktenskapliga
förhållanden, huslig sammanlefnad, barn, tjenare, undervisning,
barmhertighetsverk m. m. samt slutligen den ed blifvit intagen
som hvarje Biskop svurit: att hafva troliga akt att uti hans
stift skickeliga tillgår med ungdomens undervisning och att han
skall flitigt visitera i alla honom anförtrodde församlingar och då
granneliga efterfråga hvad flit presterskapet gjort och tillhälla dem
att rätta sig efter Kyrko-ordn:n m. m., så heter det ändteligen:
Att om någon Biskop försummar sitt embete och förmaning af
consisloriales eller Erkebiskop icke utstår (hjelper), så skall Biskopen,
efter anmälan, från sitt embete satt varda; men denna hotelse
hvilar alltså på en alltför slipprig grund: Kontrollen inom
eget Consistorium. Om det sålunda stått qvar såsom en osvikelig
sanning uttalad 1623 af den konungslige grundläggaren af vårt
undervisningsverk och uprepad 1823 af en nitisk uprätthållare deraf:
alt en stor brist förefinnes i den styrelsegren som angår det kyrkliga
och undervisningen i riket, enär Biskopar och consistoriel1 i
erkestiftet så väl som i de öfriga likasom alla högre och lägre läroverk,
sakna en behörigen organiserad öfverstyrelse, hvarför ingalunda
kan anses det föredragande Stats-rådet i ccelesiastik-ärenden
186
De n 14 Decem ber.
såsom dessutom öfver nog sysselsatt med föredragning af desamma
oell hälsovårdsmäl, så synes det vara tid att afhjelpa detta fel.
Hvarje annan Depart:s-chef har sitt underlydande coll:m till ärendernes
beredning och der mindre vigtiga mål kunna afgöras
utan att med den besvära konungen och det ifrågavar. collini
synes destomera oumbärligt som de i sednare tider inrättade folkskolorne
öka göromålen inom denna styrelsegren. Tillsynen och
religions-undervisningen i dessa skolor är presterskapet ålagd, enl.
den ofta åberopade kyrkolagen och 10 § i skol-stadgan, men besynnerligt
nog klaga skollärarne sjelfve, att en sådan upsigt saknas
eller är otillräcklig. Slik klagan är dock förd i de mäst försynta
ordalag af desse presterskapets underordnade tjenstemän. Jag har
här till hands de tryckta protrn derom så väl vid ett enskildt som
vid det för hela riket hållna allmänna läraremötet. Vid det allmänna
här i liufvudstaden, sorn jag också bevistade, bl ef den der utsatta
frågan: Är den i Folkskolestadgan föreskri/na tillsyn tillräcklig
elter till ändamålet ledande? besvarad med ett öfvervägande:
Nej. (Se pag. 31 och 32 i Berättelsen om det allmänna Svenska
läraremötet i Stockholm år 1849 der ock hela öfverläggningen i ämnet
förekommer). Hvadan kommer då denna brist, så vida den verkligen
finnes, om icke från ett saknadt ordnande och kontroll ofvanifrån,
ty nog mätte hela Svenska presterskapet vara tillräckligt att under
6 söckne-dagar i veckan fullgöra denna deras pligt. Vådan af att
rikets ungdom, som i folkskolorne skola undervisas och, enligt riksdags-berättelsen
utgör ett antal af 436,678 lemnäs utan tillbörlig
upsigt och religionsvård är för stor för att vi skulle kunna med
odelad tillfredsställelse emottaga berörde budskap om den talrika
och påbjudna utvandringen ur föräldrahuset till folkskolan. För min
ringa del anser jag R. St:r icke kunna på ett värdigare sätt emottaga
och behjerta budskapet än att söka laga så att skolbarnen, en
gäng intagna i skolan, icke der sakna hvad sorn för en god
upjostran är oundgängligen nödigt.
Enl. ofvan åberopade särskildta yttrande af en ledamot i komilén
för styrelseverkens organisation borde det föreslagna coll.
bestå af en president, lagfaren och lärd embetsman, men hvarken
prest eller läkare, samt 3:ne ecclesiastika och 3:ne läkare-ledamöter.
Jag lemnar föreningen med Sundhets-coll. derhän; hufvudsakligast
är att i coll. inrymmes för religions-vården och undervisningen
nitälskande personer och att någon från universiteten och elementarläroverken
deri får säte och stämma.
Till följd häraf och med ledning af ett förslag sorn sisth riksdag
i ett Stats-råds-prot. var synligt, men hvaraf sedermera icke
något afhörts *), får jag föreslå
att en centralmyndighet under namn af Ecclesiastik-coll.
eller något dylikt inrättas, bestående af en lagfaren ordf. en
universitets-, en skole-lärare och 2:nc andra ledamöter deraf
åtminstone en prest.
*) Della prot. är af d. 9 Nov. 1847, bilagdt K. M:s Nåd. propos. om
Statsverkets tillstånd och behof 13 punkten Bil. N:o 5 sid. 105.
1 Sami. lista ald. af K. Skrif, och proposir.
Den 14 December.
187
Att denna myndighet får sig updragen allmän tillsyn huru
kyrkolag, akademiska konstitutioner, skolordning och folkskole-stadga
öfver allt i riket iakttages, huru de till kyrkan, läroverken, folkskolorne
derunder inbegripne, hörande egendomar, fonder och anslag
vårdas samt för deras ändamål behörigen användas.
Hr Ribbing upläste sedermera jemväl följande motion:
10 § af folkskole-stadgan d. 18:de Juni 1842 är af följande
lydelse:
”Presterskapet utöfve en sorgfällig upsigt i synnerhet öfver
religions-undervisningen i folkskolorne. Församlingens lärare skola
fördenskull, så väl i de fasta som flyttbara skolorne, flitigt och så
ofia deras öfrige embets-åligganden medgifva, sig infinna, efterhöra
och undersöka huru detta skolans vigtigaste kunskaps-ämne af skolläraren
bibringas, gifva honom råd, samt sjelfva genom undervisning
och tillämpning göra de heliga lärorne lefvande för barnasinnet”.
På grund af detta lagstadgande och i sammanhang med min
motion om inrättande af Ecclesiastik-collun får jag föreslå alt den
i förenämnde § presterskapet ålagde skyldighet närmare bestämmes
t. ex. sä:
Att vederbör, presterskap inställer sig i församlingens folkskola
minst en gång i veckan och, der flere äro samtidige,
ordningsvis i den ena efter den andra på det sätt att i
hvarje vecka under det skolgången varar minst en skola
besökes för undervisningens öfvervarande och tillsyn att
ordentligen tillgår, hvarvid preslerne sjelfve böra fullgöra
den undervisning i religionen som dem, enl. 10 § i folkskole-stadgan
åligger. Der presten är ensam i sin församling
till tjenstens förrättande eller eljest så nödigt är för
socknebud m. m., bör från predikstolen föregående söndag
kungöras hvilken dag han besöker någon skola och på
hvad tid, hvilken ej bör vara inskränktare än 3:ne timmar.
Vidare bör stadgas:
Hvarje folkskola visiteras minst en gång om året af Biskopen,
eller, på hans vägnar, någon Consistorie-ledamot, eller
Conlracts-prosten.
I skolrevisionerne skall en af folkskole-lärare-semenariernes
föreståndare, hvilken de sig emellan välja, såsom ledamot
deltaga.
Som det kan vara ovisst när förslaget till en ny kyrkolag
varder antaget, men andra och närmare ansvarsbestämningar än de
nu gällande emellertid fordras, så hemställes, i enlighet med 10:de
kap. i nämnde förslag, att följande föreskrifter måtte stadgas:
Prest som emot skolstadgan eller ofvanstående föreskrifter
bryter, ansvare, enl. grunderne i nya kyrkolagsförslaget,
l:sta och 2:dra gången med böter motsvarande från och
med ]:del lill och med hela hans löne-inkomst. Ar ej
med embete eller tjenst vjss lön eller annan inkomst förenad,
bote från och med 25 lill och med 100 r:dr b:co.
Kommer han 3:dje gången åter, varde från prest-embetet
afsatt.
188
Den 11 December.
O
Alal emot Slifls-styresman eller den hans tjenst fölTätttat
utföres vid Stifts-stadens Rådhus-rätt och emot annan prest
vid domstol i orten i vanlig ordning. Angifvelse!' i Domcapitlet
emot prest eller annan kyrkans tjenare för embetseller
tjenste-fel i allmänhet och sorn ej rör sjelfva läran,
skola genast gifvas K. Bef:h:de tillkänna.
Härefter tilläde Hr Ribbing:
Den förra molionen anhåller jag, måtte få remitteras till Stats—
Utsk, och den sednare, som angår lagstadganden för skolor, torde
böra remitteras till Lag- samt Allm. Besv.- o. Ekon.Utsk., eller derest
remissen anses böra afgå endast till ett Utsk., kanske lämpligast
till LagUtsk.
Frih. Toll, Gust.: Utgående från samma åsigt som motionären,
nemi. behofvel för nationen att upfödas moraliskt och religiöst,
och med afseende å hans föresats att kunna gagna, vågar jag nu
endast anhålla, alt hans vigtiga motion måtte få hvila på hordet.
I anledn. häraf fästade H. Ex. Hr Frih. o. Landtm. Frih. Tolls
upmärksamhet derpå, att Hr Ribbing nu väckt 2:ne motioner, och
att derföre torde bestämmas hvilkendera af dessa motioner den begärda
bordläggningen afsåg, hvarpå Frih. Toll anhöll att de begge
måtte få hvila på bordet.
Hr Granfelt, Adolf Fredr., anförde skriftligen:
Bland de ämnen, som vid sednast hållna riksmöte utgjorde föremål
för Ständernas öfverläggningar, förekom en inom Hederv. BondeSt.
väckt motion om uphörande af R. o. Ad:s uti 6 punkten af
dess privilegier d. 16 Oktober 1723 samt 8 och 9 momme i 2 §
af R.Bms 8 kap. grundade rätt att i vissa mål omedelbart af Hofrätt
dömas. Uti det betänk, dåvar. LagUtsk. i anledn. af denna
motion afgaf hade Utsk. icke allenast visat hurusom ifrågavar. undantagslag
i en långt aflägsen forntid upkommit under förhållanden
helt olika dem, som höra till närvar, samhällsskick, hvilket bjuder,
”att alla skola vara lika inför lagen; att allas rätt är lika helig;
samt att allmän lag skall vara allas gemensamma band och allmän
domaremakt allas gemensamma värn,” utan äfven genom en,
såsom mig synes, serdeles klar och bindande motivering ledt sig till
de slutföljder, att denna undantagslag ”snarare skadar än gagnar
det stånd, åt hvilket den är gifven; att densamma i flere hänseenden
har en menlig inverkan på andra medborgares raft; samt att
den leder till oreda och osäkerhet i lagskipningen;” hvarföre ock
Utsk., för den händelse att R. o. Ad. ville afsäga sig nämnda rättighet
samt öfrige RiksStm och K. M. en sådan afsägelse gillade,
framlagt ett förslag lill förordning i den syftning motionen afsåg.
Jemte det de af Utsk. sålunda anförde grunder under frågans slutliga
behandling bos R. o. Ad. af åtskillige talare än vidare utvecklades,
blef, såsom ett ytterligare skäl för bifall till den föreslagna förändringen,
anmärkt, att Hofrätternas arbeten derigenom skulle i icke
ringa mån minskas; men detta allt oaktadt ville pluraliteten inom
Den 14 December.
189
detta Ständ icke ingå på någon eftergift i berörde hänseende,
utan blef betänk, afslaget. Då emedlertid motiverna i detsamma
qvarstå ovederlagda, då nödvändigheten att, så vidt ske kan, tillvägabringa
minskning i Hof-rätternas arbeten nu framstår ännu mera
bjudande än vid sista riksdag, enär dessa arbeten sedan dess nära
nog fördubblats, då den pluralitet som bestämde frågans utgång vid
dess afgörande förra gången, icke var starkare än 38 röster mot 36,
och då det således torde kunna väntas att förslaget, om det ännu
en gång kommer under Ståndets pröfning, icke skall falla endast
derför att det söker göra gällande en af förnuft och rättvisa förestafvad
fordran om afsägelse af ett åt personer af frälse Stånd lemnädt
skenbart företräde framför andra samhällsmedlemmar; så '"har
jag ansett mig böra härigenom åter uptaga omförmälda motion och
sålunda vördsamt föreslå, att R. o. Ad. mätte afsäga sig den omnämnda
företrädesrätten samt för sin del besluta utfärdande af en
förordning, hvarigenom, med uphäfvande af 8 och 9 momme af 2
§ i 8 kap. R.B. jemte dermed öfverensstämmande serskilde författningar,
kunde stadgas, att de mål, som, jemlikt samma lagrum och
författningar, tillhört Hof-rätt, såsom första domstol, hädanefter skola
tillhöra vederbör, under-rätt och efter allmänna rättegångsordningen
behandlas.
Om remiss till LagUlsk. af denna motion får jag vördsamt anhålla.
Denna motion remitterades till LagUlsk.
Hr af Dalström, Gust. Jacob: Den motion jag går att
väcka, för hvilken jag anhåller om R. o. Ad:s upmärksamhet, rörer
Gottlands provins, hvilken, måhända en ibland de hästa inom Sverige,
med de största naturförmåner, länge halkat förbi den allmänna
upmärksamheten, och vågar jag anhålla hos R. o. Ad., att den
angelägenhet, jag nu går att vidröra, mätte af IL o. Ad. välvilligt
omhuldas.
Hr af Dalström upläste härefter följande mein.:
Fördelen för hvarje landskap af kapitalers tillgång, efter ett på
rätts- och lagenliga grunder af redbarhet och moralitet bedrifvit kreditsystem,
är för mycket otvifvelaktig, för allmänt insedd och af andra
orters erfarenhet bekräftad, att icke ernåendet af en god kreditanstalt
för provinsen Gottland redan i flera år skulle hafva uptagit dess
inbyggares önskningar och sträfvanden. De rika löften, som hågen
för jordbrukets förbättring och öfriga näringars utvidgande under de
tvänne sista decennierna derstädes gifvit, hvila duck ännu, till hufvudsaklig
del hämmade, af bristen på kapitaler, oaktadt landets betydliga
tillgångar af ograverade värden och egendom till säkerhet för
sådana kapitaler äro oförnekliga. Det är i beräkning på dessa förhållanden
och i öfvertygelse om nyttan för landet af delaktighet i
Riksbanken genom ett Lånekontor med fond för kassakreditiver, som
Gottlands jordbruks- samt industri- och affärs-intressen, nu gå att
hos II. R. St. derom göra sin vördsamma anhållan.
Ehvad nu denna begäran må bedömmas ur synpunkten af nytta
190
D en 14 December.
för ön, eiler af antaglighet och gagn i Riksbankens eget intresse,
anhåller jag få i båda dessa afseenden anföra de skäl och med sant
förhållande enlige npgifter, pä hvilka jag stödjer denna vördsamma
framställning.
On med en folkmängd numera omkring 45,000 personer på en
areal af 28
afseende fordell uti 3 jurisdiktioner, nemi. Wisby Rådhus-rätts och
de båda Härads-domsagornas, och eger således inom sig de verkställande
och domare-myndigheter, hvilkas befintlighet på stället i
allmänhet betingas för bankrörelser. Skattläggningen omfattar 1,100
hela mant. af
sedt alt ega minst 45 tunland af gammal öppen åkerjord, den der
i allmänhet har drifvande kraft och är tacksam för påkostad bättre häfd.
Derutöfver och i de mänga och vidsträckta myrmarksfälten mer än
50,000 tunland — efter Agronomen Steffens afmätning och upgift — och
hvartill kan läggas dubbel areal af ängs- och hagmarker, merändels
lidande af stagneradt vatten eller öfverväxta af buskar och träd, äger
landet, såsom allmänt kändt torde vara, en sådan rikedom på tillfällen
lill odlingar af den förträffligaste jordmån, att redan denna
naturtillgång, ensam för sig, innebure ett framtida tillräckligt hypoIhek
för en sjelfständig Provinsbank; men hvilken naturtillgång ännu
hufvudsakligen oanlitad och utan bearbetning, för närvar, liksom anklagar
sitt eget ringa gagn för menniskorna, eller dem för deras underlåtenhet.
Af stora jordpossessioner, sammanförda i en mans hand,
eger landet ganska få; men derigenom är också välmågan hos den
jordegande allmogen mera jemt fördelad, liksom ock å andra sidan
besulenheten här ingalunda ännu finnes undergräfd af för många
och för små jordafsöndringar. Hvad som härjemte icke litet höjer
och betryggar värdet af jordegendom på ön, är den lyckliga omständighet,
att all åbyggnad öfver hela Gottlands landsbygd, bestående
till det mesta af slen, utan undantag, finnes försäkrad emot brandskada
uti 2:ne Brandstodsinrättningar, en för hvarje härad, hvilka,
med af K. M. fastställda reglementen försedda, utan kostnader styras
af häradernas egna kompromissarie!' under K. Heflndes kontroll
och öfverinseende. Också hafva dessa inrättningar, de vackraste i
sitt slag som inom riket finnas, hittills under tillvaron af omkring
20 års tid, ej utvisat annat, än de hugneligaste följder, ej mindre
till eldsvådornas ringa antal och brandskadades rätt, än serdeles i afseende
på brandstodsersättningarnas märkvärdigt lindriga påkänning.
Sockenmagaziner öfverallt pä landet, beräknade på } tunna för hvarje
person, böra icke eller lemnäs här onämnda. Allmogens hemman
äro i allmänhet icke skuldbehäftade; men smärre afhandlingar,
dock sällan med inteckningar fästade, äro vanliga till säkerhet för
underhåll åt gamla föräldrar, sedan husbonderätten öfverlåtits åt
barnen.
Då följaktligen här, dels uti den fria egande- och skaltemannarätten,
dels i jordegendomens icke skuldsatta tillstånd, redan ligger
förberedd sjelfva den vigtigaste utvägen för förskotts-företag till jordbrukets
uphjelpande och de rika naturtillgångarnes begagnande inom
ön; så är det lätt alt sluta lill den nytta, som en åt orten vunnen
Den 14 December.
101
gotl kredit-anstalt skall för provinsen medföra och sjelf kunna i sin
ordning påräkna. Handelsflottan vid 1849 års slut, med drägtighet
af 3,111 läster, utgöres af 78 fartyg. De större, vanligen nya och
välhvgda, sysselsättas med fraktfart pä verldshafven, men flertalet,
utgörande mindre fartyg, utföra öns produkter, hvilka hufvudsakligen
äro spanmål, limmer, bräder och kalk.
Utförseln deraf med köpmansfartyg utgjorde samma
år  r:dr 505,700.
Med ångfartyg afsända produkter voro af stort värde,
såsom skin, vadmal, hvete, kött, men af Tullkammaren
icke antecknade, uptages till ... ,, 164,400.
Fraktförtjenst till ,, 184,000.
Summa b:ko r:dr 854,100.
Hela Tullupbörden upgick till 40,144 r:dr b:ko. Så väl den
inre handeln, som upköpen för exporter äro anvisade icke endast åt
Wisby stad, utan bedrifvas derjemte, och, hvad angår exporten, hufvudsakligen
vid hvarje af landets seglationshamnar, hvarest Tullinspektioner
finnas, nemi. Klintöhamn, Burgsvik, Rohnehamn, Ljugarn,
Östergarn, Slilö, Kylleij, Fährösund och Kappelshamn, å hvilka platser,
fullt jemnförliga i vigt och trafik med köpingarna å Sveriges
fasta land, borgare i Wisby dels sjelfva äro boende och hafva jord
fast
egendom, dels ock genom kommissionärer på stället idka saluoch
upköpshandel. Stalsmannanäringarnas närvar, tillstånd uttalar
behofvet af penningetillgångar inom orten: hvarförutan de icke kunna
tillegna sig de fördelar, dem tidens upfinningar i mekanisk,
teknisk eller i allmänhet vetenskaplig väg erbjuda. Håg och företagsam
kraft fattas åtminstone icke hos dessa yrkens idkare. Binäringar,
som nu alldeles fattas hos allmogen, fabriksanläggningar, hvartill
rudimaterie!4 finnas i mängd, skogsprodukternas förbättrande, idkandet
af storfiske på fiskrika bankar i hafvet omkring ön, m. fl.
dylika näringsförelag skulle upstå om förlagskapitaler vore att tillgå.
Utan att här inlåta mig i detaljer om olika näringars utsigter,
hyser jag den fasta öfvertygelse alt befintligheten af eli lånekontor
frän Riksbanken med kassakreditivs rättighet i Wisby skall framkalla
i industri- och näringsväg sådana associationer och företag på
Gottland, som förmånligt skola återverka på Riksbankens rörelse,
jemte det de skola gagna Sverige i nationalekonomiska afseenden.
Det vill också icke låta förneka sig, att inom en nation, hvars flera
provinser redan tillegnat sig bankinrättningar och deraf draga synbara
fördelar i många industriens riktningar, den provins åter, som
saknar sådan, skall jemförelsevis stadna för långt bakefter, hvilket
åter för samhället i det hela icke kan vara nyttigt, och således icke
eller bör vara 11. St. likgiltigt.
Gottlänningarue anlita Riksbankodiskonten årligen till ett belopp
af omkring 100,000 r:dr, samt Handels- och Närings-diskonten till
omkring 20,000 r:dr. Om denna lånerörelse förflyttas åt Gottland
genom tillvaron af ett eget utläningsverk på stället, skulle sådant befordra
besparing af tid, brefvexling och kommissionsarfvoden m. m.
hvars kostnader merändels öka räntan lill 7 procent.
192
Don 14 December.
Annan uplåning på namn än den i Banko-diskonten är på
Gottland icke känd, med undantag af en under K. Bef:h:des vård
ställd fond af circa 15,000 r:dr, hvilken i 14 år på afbetalningsvilkor
utlånls med den framgång, att ej den ringaste förlust dervid
inträffat, men denna utlåning torde snarligen uphöra. Den har
likväl ådagalagt, ehuru i liten skala, att opinionen om vederhäftighet
och affärsredbarhet äro inom orten nästan ofelbara. Den ena
medborgaren känner temmeligen noga den andras ställning. Konkurser
äro icke vanliga. Få personer äro för hvarandra främmande
och förtroendet i allmänhet icke vilsefördt; en omständighet sorn gör
sannolikt, att en kredit-lånerörelse i större och för landets behof afpassad
skala skulle under mindre farhågor på Gottland än annorstädes
kunna gagna och lyckas.
Sådane äro de grunder, på hvilka jag för Gottlands län vördsamt
anhåller om ett lånekontor af Riksbanken med fond för kassakreditiver;
och får jag, efter samråd med affärsmän och andra redbara
medborgare på ön, hvilka, i kännedom af öns omätliga rikedomar,
hittills dolda i Gottlands fruktbara jord med ett mildt luftstreck,
endast i brist på kapitaler eller kreditrörelse, med mig äro
öfverlygade alt ett lånekontor i Wisby, såsom passande för Gottlands
behof, borde hafva en fond af 300,000 r:dr för kassakreditiver
och 300,000 r:dr för diskontrörelsen.
Skulle någon anse dessa summor för stora i förhållande till öns
folkmängd, får jag deruppå svara: att Sverige eger ingen provins
med sä stora och rika obegagnade förmåner i jord och andra föremål
för industri som Gottland; att företagsamma män frän fasta
landet, hvilka lätt kunna beräkna en säker och rik vinst, icke lära
uteblifva, om blott en billig kreditanstalt på ön vore alt tillgå; all
folkstocken redan årligen är i stigande, och genom inflyttningar ännu
hastigare skulle tillväxa.
Som lånekontoret i Wisby skulle blifva i mindre skala än de
öfriga båda lånekonloren på fasta landet; anser jag att omkostningarna
för detsamma skulle kunna betydligt nedsättas emot hvad de
utgöra vid öfriga lånekontor, helst tjenstemän, med andra löner försedda,
dervid kunna anställas, och äro att tillgå. Jag anser att
RiksStåndens Direktörer kunna ålnöjas med 300 r:dr hvardera
1,200.
Riksbankens ombud  1,200.
Lånekontorets egen ombudsman  300.
Kamreraren  400.
Registrators- och Bokhållare-tjenslen torde kunna förrättas
af samma person  400.
Revisionskostnad  200.
Vaktmåstare-arfvode, hyra för rum, ved och ljus, skrifmaterialier
m. m  300.
Summa r:dr b:ko 4,000.
Slutligen anhöll Hr af Dalström att denna hans motion måtte
blifva remitterad till BankoUtsk.
Hr
Deri 14 Decemijer.
193
Hr Rosenblad, Bernhard: Jag instämmer visserligen med
den sisle värde talaren deruti, alt Gottland är den del af Sverige,
som i proportion af sin storlek kan lofva de största framsteg uti industriel
utveckling, och hvars resurser hafva varit de mest försummade.
Jag fruktar likväl, alt det förslag, motionären afgifvit, har
sina svårigheter, om det skall medföra den åsyftade nyttan. Jag
tror visst att ett låne-kontor i Wisby skulle vära nyttigt; men jag
befarar äfven, att den lilla rörelsen med den fond, som Banken
kunde lemna, svårligen skulle räcka till alt betala omkostnaderne.
Jag befarar äfven att hans förslag, att anvisa 300,000 r:dr af kredilivfonden
ät Gottland, ehuru jag icke anser summan vara för stor,
likväl ej kan beviljas, enär, i sådant fall, Gottland med 40,000
menniskor skulle få J af den för hela Sverige med 3,300,000
r:dr anslagna summa. Jag fruktar alt förslaget i verkställigheten
möler svårigheter; men deremot vågar jag hemställa till motionären
om ett annat sätt, alt kraftigare gagna hans ö. Jag har nemi. i
tidningarne nyligen sett ett prof pä den berömvärda verksamhet,
som utmärker den nya Landsh. pä Gottland, genom laga skiftens
(illvägabringande, hvarigenom hvar och en jordegare kan fä på ett
eller åtminstone några få ställen sammanförda de smärre jordstycken,
som nu ligga spridda pä 20 å 30 ställen — jag hemställer,
säger jag, lill honom att lemna all upmärksamhet åt ett sådant
företag, som allena Jean göra ön större nytta för framtiden, än hvilka
låne-anstalter som helkt, Det synes mig som det vore af högsta
vigt, oni han kunde till bestridande af de kostnader, som naturligtvis
äro förenade med ett företag, hvilket strider emot gamla
fördomar, i motionsväg framkalla ett kraftigt handtag af Staten för
ett skyndsammare tillvägabringande af detta nyttiga företag, som
utan tvifvel skulle blifva del vackraste tillägg lill hvad han förut
uträttat för sitt län och sin ö.
Hr Ribbing, Arvid: Ifrån Gottlands län inkom lill Smålands
Privat-banks bolagsstämma förl. sommar en framställning af
enahanda syftning med den här gjorda;' och som jag då sökte, i
hvad på mig berodde, att på allt sätt befrämja Gottlänningarnes
ansökning eborn det icke lyckades, så kan jag nu icke stillatigande
åhöra hvad som af motionären blifvit framställdt, ulan alt yttra enahanda
tänkesätt. Att det är vår skyldighet att göra något för landsmännen
på ifrågavar. ö, är af motionären ganska väl framställdt,
På ön bchöfyas kapitaler för bestridande af kostnaderna för de vigtiga
odlings-företagcn; men kommunikationen med fasta landet derifrån
kapital-understödet skulle erhållas är ofta afbruten. Dä nu
Gottlands innevånare icke kunnat fä någon egen kredit-anstalt, eller
någon afdelning af Priyat-bank förlagd på ön, så önskar jag att
Staten mätte finna utväg att förskaffa dem ett afdelnings-kontor,
derifrån Öns innevånare, oberoende af väder oell vind, lika med
alla öfriga medlemmar i samhället kunna fä sina låue-behof uppfyllda.
Hr af Dalströms ifrågavar. motion jemte de i anledn. deraf
afgifne yttranden remitterades till Banko-Utsk,
13
194
Den 14 December.
Hr Lagerhjelm, Pehr, anförde skriftligen:
Då jag af den berälldse, som ifrån K. Ar. inkommit lill K.
Sl:r om Statsverkets tillstånd oell behof, förnummit, alt en summa
af Gö.fiöö r:dr 32 sk. b:co blifvit begärd för alt upbygga eli kemiskt
Laboratorium uti Upsala, har jag deraf trott mig finna en
ökad anledn. till alt lästa Sländernas upinärksamhet pä nödvändigheten
och gagnet af alt den högre kemiska undervisningen lörsätles
lili eli sådant läge inom landet, att nationen må kunna tillgodogöra
sig något mera af den vinst, sorn denna vetenskap hav
att meddela. Del är för hvarje indus!ri-idkare bekant, huruledes
kemien serdeles under della sekel och förnämligast igenom den
riktning vår odödliga landsman Berzelius gaf åt delina vetenskap,
ingripit lili en mängd vigliga industriella utgreningar af eli ordnad!
samhälle samt alt denna vetenskaps praktiska område blifvit derunder
på eli sådant sätt ulvidgadt, att den egentliga, rent tlieore
liska
vetenskapsmannen numera icke medhinner eller har i sin förmåga
att, pä samma säll sorn för eli århundrade sedan, kunna ät
en ungdom anvisa, tolka och bereda lill vidare utarbetning alla de
utgreningar, hvilka med denna vetenskap nu ställ sig i beröring och
för hvilka skiljaktiga hehofver alltid kunskaps-sökande viri elt Universitet
uppehålla sig. Betraktar man äfven ifrån endast ren ekonomisk
synpunkt huru del förhåller sig med kemiska vetenskapens
inflytelse pä nationernas välstånd, så linner man snart att fä andra
vetenskaper gilYit en sä hög ränta som denna; men då jag tror alt.
den utan serdeles slöra praunier kan bringas inom Sverige till att
gifva en ännu högre och dä jag tror oss, i och för ernående deraf,
icke behöfva vidtaga andra åtgärder än sådana, hvilka redan i andra
länder visat sig vara verksamma och gagnelig»; tror jag mig föreslå
en nyttig åtgärd om jag förordar några mindre penninge-sunnnor
för att ytterligare befrämja denna veleuskaps-sfälluing inom vårt
land. Såsom dessutom sjelf varande både landtbrukare och jerntillverkarc,
har jag varit i lillhälle afl inse och göra mig reda för
de stora fördelar, hvilka landtbruket och bcrgshandteringen erhållit
igenom de kemiska veteuskaps-männernes ål göranden ät dessa t venne
vigtiga näringar.
flå jag härvid tillika fästat min upmärsambet pä hvad man i
andra länder redan åtgjort i och för tillgodogörandet af denna vetenskaps
läror och dä jag med hvarje praktisk man, inser den stora
betydelsen af dessa lärors användande för realiserandet af hvad vårt land
äger inom sill skole samt. vidare kan fullkomna, har jag trott mig
linna en ökad anledn. till ali fästa nu församlade R. Sius upmärksamhet
på den nytta, som för vårt land kunde dragas, om vi pä
ändamålsenligt sätt. nu pä en gång ordnade undervisningen lili denna
vetenskap sami derföre begagnade tillfället all, förutan (leii redan
befintliga professionen, hvilken lämpligast torde böra qvarstå såsom
omfattande den (beardiska delen af vetenskapen, inrättade 2:ne nya
professioner för kemiens applicerade utgreningar, hvaraf den ena,
hvilken jag ville kalla fysiologisk kemist, skulle omfatta hela utgrening™
åt växt- och djur-lifvet och således redogöra för vetenskapens
användande åt landtbruket, boskapsskötseln, medecin, och
Ben 14 B e c e lii b e r,
195
pharmacien samt den andra skulle heta geolog och omfatta geologien,
mineralogien och de vetenskapliga grunderna för bergshandteringen.
För den förre af dessa professioner tror jag att de opinioner,
sorn öfverallt i landet uttalat sig vid våra landltoruksmöten
samt serdeles det 1848, som hölls i Malmö, äro af oss något hvar
kände; och för den sednare tror jag att de mest praktiska nationer
: Nord-Ainerikas och Englands, gifvit sä talande skäl, att andra
länder skyndat sig att efterfölja dessas exempel. Jag skulle väl här
kunna anföra huruledes man i andra länder vetat göra sig dessa
utgreningar af vetenskapen lill godo, samt ali. man nästan öfverallt
inrättat minst 3:ne professioner för de läroämnen, hvilka hos oss
skola handhafvas af en enda professor: men jag skulle i sådant fall
nödsakas att. blifva allt för vidlyftig, hvarföre jag endast tillägger att
man har dessa läroämnen fördelade pä 3:ne personer; uti Christiania,
Köpenhamn, (lödingen, breslau, Leipzig, Dorpat m. 11.
ställen; pä 6 uti Geissen och på ännu flera uti Berlin, London
och Paris. Ilen lön jag begär alt dessa nya professioner matte erhålla,
är, förutan fria boningsrum uti den blifvande Laboraloriilokalen,
2.000 r:dr Joko ärligen och jag skulle snarare önska att
kunna föreslå den ännu högre för att vid institutionen fästa utmärkfare
eapaeiteler, hvilka eljest så lätt lockas att ingå uti mera
vinstgifvande industriella företag och derigenom icke blifva i den
stora skala verksamma och gagnande som jag skulle anse vara för
landet nyttigast.
öfvertygad att vår Regering endast med utmärktare lärare, liesöker
dessa Universitetets professioner, men inseende tillika heliofvet
för landet af alt uti special-ut gren ingar få lärare-ämnen bildade,
föreslår jag •alt en mindre summa af 300 r:dr b teo mätte anslås
för sädane yngre personer, hvilka pä det blifvande nybyggda laboratorium
söka att skaffa sig en högre kemisk praktisk bildning samt
der blifva engagerade såsom biträdande underlärare, och då jag anser
att. icke mindre än 4 under-lärare behöfves för att ändamålsenligt
sköta och handleda det antal af 80 studerande hvilka jag tror uppehålla
sig vid Upsala Universitet såsom begagnande sig af undervisningen
i kemi, anser jag att Staten, med en årlig utgift, af 1,200
r:dr b:ko för dessa fyra under-lärare, kan för framtiden hafva betryggat
sig för att alltid bekomma skickliga sökande lill de lärarebefattningar
hvilka i olika utgreningar behöfvas och af hvilka jag
här endast vill omnämna : landlbruksskolor. bergsskolor, slöjdskolor,
och hvilka i framtiden synas blifva vida flera än för närvar.
För att. derjemte kunna så fort som möjligt få institutionen uti
ett någorlunda ändamålsenligt skick, förestår jag att 12,000 r:dr
b:co mätte anvisas att för en gäng utgå till apparaters anskaffande.
Då jag har mig bekant att olika samt stundom dyrbara apparater numera
erfordras för en ändamålsenlig kemisk undervisning och då jag tror
landet hafva ett desto större gagn, ju förr vi få den kemiska vetenskapens
läror spridda uti nationel), anser jag att vi härutinnan
icke böra gå alltför långsamt tillväga, emedan vi i sådant, fall blifva
efter uti industriel utveckling. Denna Begärda summa, fördelad
13 *
196
Den 14 December.
pä SO laboranters behof är dessutom sa ringa, att stor fråga kan
vara, om den kan fylla denna vetenskaps mest trängande behofver.
Jag tror derjemte alt 11. St:r icke kunna undgå alt, för den
i Upsala nu under omorganisation föreslagna kemiska institutionen,
anvisa årliga anslagsmedel, hvilka jag anser vara af nöden, ej alle
nast för att dermed bestrida vissa allmänna utgifter, såsom ved, belysning,
reparationer af förnötla saker, m. m. dylikt, utan äfven för
att underlätta kostnaderna för en del fattigare, men med större anlag
framstående kemiska studerande, äfvensom för sådana undersökningars
verkställande, hvilka äro dyrare än hvad en fattig studerande
sjelf kan hafva råd alt bekosta, och likväl ses ofta de stulsta
gåfvor nedlagda i fattigdomens sköte. Hit kunna äfven räknas
undersökningar af sådana ämnen och utredningar af sådana frågor,
hvilka stå i närmare samband med vårt fädernesland äfven som underhållet
och förökandet af de för undervisningen nödvändiga samlingarna.
För ali i denna rigtning underlätta de hithörande vetenskaps-grenarnas
studium, anser jag en summa af 2,000 r:dr b:co
hvilken jag förordar såsom eif blifvande årligt anslag häråt, icke
skall anses hög om man tager i betraktande att den, fördelad på
80 laboranter samt dessutom på lärarena för deras undersökningar,
gifver på hvarje en högst liten quot samt att denna summa snarf
skall mångfaldiga gånger blifva åt landet återgulden och icke kan
betraktas såsom annat än förskottsmedel, hvilka bära en så hög
ränta, att Staten sannolikt icke på någon sin utgift kan vara förvissad
om en lika.
Till följd häraf anser jag mig böra vördsamt föreslå:
l:o alt, utom det i K. M:s nådiga propos. uptagna behof lill laboratorie-byggnad
i Upsala, ett anslag för en gång af 12,000
r:dr b:co må beviljas lill första upsättningen af instrumenter
och tillbehör för laborationerna.
2:o Alt ett årligt anslag göres för 2:ne professorer å 2,000 rsdr b;eo
lill hvardera, med 4,000 r:dr b:eo att utgå när de af K.
M. blifva utnämde.
3:o Att äfvenledes årligt anslag göres lill 4:ra Assistenter a 300,
med 1,200 r:dr b:co., samt till sjelfva laborationerna 2,000
r:dr b:co, att utgå när laboratorii-byggnaden anmäles vara
fullbordad.
Sedan härefter Ur Lagerhjelm anhållit att denna motion
måtte remittera^ till StatsUtsk., yttrade
Hr Ribbing, Arvid: Då jag bivistade det möte, som af den
värde motionären åberopades, nemi. Landtbruksmöte! i Malmö, anser
jag för min skyldighet, att såsom bidragande skäl till det anförande,
som han upläst nämna, alt detta möte beslutade en un
derd.
anhållan hos K. M. om förordnande af landtbrukskemister att
biträda jordbrukare. I trakter af Malmö var behofvel deraf ganska
synbart och erfors af dem, som besökte mötet från andra län på
det sätt, att man förnam huru Tyskar och Danskar som inflyttat
till Skåne och dels köpt dels arrenderat egendomar, förstodo alt,
till följd af deras kemiska kunskap, af dem draga större fördel än
Den 14 D c e ni b e r.
1!)7
deras förre innehafvare förmån. Jag minnes särskildt att en af
arrendalorcriia, sorn jag besökte, fann sig ega mycken vinst genom
påförande å åkern af en särskild jordart, hvarigenom afkastningen
betydligen ökades. Man hade således i brist af kännedom om jordarternas
beskaffenhet bortlemnat jord, hvaraf man eljest sjelf kunnat
draga större nytta, oell med anledn. af sådana exempel som af
flera till stort antal anfördes, stannade Landtbrnksmötets ledamöter
i det beslut, som jag nu haft äran nämna. Delta beslut torde redan
hafva vunnit afseende, men måhända saknas personer, sorn
kunna förordnas till landlbruskemister. Den nu väckta motionen
afeer att afhjelpa en sådan brist och lietta är anledn., hvarföre jag
nu understödjer motionen.
Remitterades till StatsUlsk.
Upläsfcs en af Gr. Snoilsky, Nils, inlcmnad sålydande
motion:
Sedan, genom K. Förordn. d. 1!) Maj, 1845, 24 Gap. 11.1!.,
blifvit, i fråga om skyldigheten att gifva och rättigheten att erhålla
brandstod siilunda förändrad!; ”Att den ägare eller innehafvare af
“hemman, hvilken lör sin åbyggnad eller någon del deraf, eller
”för säd, foder eller boskap, som lill gärdens bruk tarfvas, tagit
”försäkring i brandslods-bolag, som för orten är af Konungen stad”fästadt,
ej vore, så länge han i bolaget qvarstår, pligtig, att gälda
”brandstods-ersättning, hvarom i lag eller derpå grundad förening
”stadgas, och deremot ej eller berättigad till den godlgörelse för
”liden brandskada, som efter lag eller förening skolat honom tillbomma,
” hafva ägare af hemman i den mohn begagnat sig af rättigheten
att skilja sig från allmän brandstodsförening och ingå uti
länens särskildta brandslods-bolag, att de i brandstods-föreningen
qvarstående delägare nu mera utgöra ett högst ringa antal.
Då högstberörde Förordning icke innefattar ett åläggande för
hemmansägare att frånträda den lagliga brandstodsföreningen, utan
blott en tillåtelse att derifrån afgå, måste deraf följa, att alla de
hemmansägare hvilka finna godt, att, oaktadt en sådan tillåtelse,
vid nämnde förening qvarstå, icke böra derigenom sättas i annan
ställning eller åläggas större skyldigheter, än som före förordningens
utfärdande voro för dem utstakade. Med tillämpning af denna grundsats,
måste del ock antagas, att grunden för sådana hemmans-ägares
eller innchafvares bidrag bör förblifva densamma som förut, eller
i det förhållande sorn haris hemmantal står till liela häradets,
ty eljest skulle den orättvisa upkomma, ali en sådan hemmansägare,
efter de flestas afgång ur föreningen skulle komma ali i
händelse brandskada timade, nära nog ensam, eller åtminstone uti en
vida högre grad, än hvartill den nyss angifna grunden föranleder,
ersätta en sådan skada. Del saknas dock icke exempel derpå, att
en Ilärads-rätt ålagt några få mantal qvarstående i en brandstodsförening,
som förut bestått af omkring 170 hela hemman, att ensamma
gälda en brandskada af omkring 700 r:dr b:cos värde med
nära 50 r:dr b:co per mantal; och det synes således vara en stor
Den 14 December.
brist i lagstiftningen rörnle brandslods utgörande, att icke något beslämdl
stadgande i detta afseende l'örelinncs.
Men icke nog härmed. De vid den gamla brandslodsföreningen
qvarstående liemmansägare hafva äfven fått vidkännas eif annat
ingrepp i deras lagliga rätt, genom det rättegångssätt, som i
brandst odsmål nu följes. Den enda författning sim derom lemnar
föreskrift är fö. förordna! d. 2(> Oefober 1743 utgifveu pä en
lid dä 24 Gap. 11.11. var i sin fulla krall och s. k. brandstodsbolag,
pä sidan om lagen ännu icke hade iipslält. Samina författning förmår,
att sorn hemmausägarne i eli helt härad äro att anse siisom
menighet, böra de till Tinget kallas genom kungörelse, hvilken
skall upläsas i häradets kyrkor, för att öfver sökt brandstod höras
och yttrande afgifva. Men i senare lider har domare förfarit pä
enahanda sätt, fastän blott fä hemmansägare i hvarje socken i|värst;»
i den gamla brandslods-föreningen och hvilka icke kulina fä
namn af menighet; och hvarigenom inträffat, alt desse liemmansägare,
som icke kunnat vänta sig någon stämning frän predikstolen,
i sådant ämne, varit i full okunnighet om brandstbds-ärendcls företagande
vid llärads-rätl och derföre uteblilVit, men icke dcslomindre,
contumaciter blifvit ålagda, alt den sökta brandstoden ensamme
betala.
Man kunde väl tycka, att dä brandstodsgifvarne inom eli härad
nphört att vara en menighet, stämningssällel jemväl borde förändras.
uli det i allmänhet i lag stadgade i stället antagas ; men
dä så icke skett och föreskriften om stämningssättet i 1743 års förordn.
, och del skick brandslods-föreningen nu mera kommit, innefattar
en verkelig snara för delägare, att förlora fatalier; torde författningen
i denna del böra undergå nödig förändring.
På grund af allt detta får jag vördsamt föreslå:
I:o Alt en sådan förklaring öfver K. Förordn. d. 19 Maj
1845, rörnle brandstod, mätte meddelas, att den ägare eller innehafvare
af hemman deruti lein naile tillåtelse, att frånträda i lag
stadgad brandstods-förening inom häradet, för att ingå lili sådana
hrandstods-bolag, som för orien äro af Konungen sladfäslade, icke
må leda till den följd, att de ägare eller innehafvare af hemman
som uti brandslods-föreningen qvarstå, skola hel ungas med brandstodsafgift
efter annan grund eller i större män, än som förut enl.
lag ägt rum.
2:o Alt K. Förordn. d. 2t5 Oel.1743 mätte i fråga om slämningssältct
i brandslodsinäl sålunda ändras, att derest antalet af de ägare eller
innehafvare af hemman inom en socken, hvilka uli den i lagstadgade
brandstodsförening qvarstår, skulle, när brandstod hos Häradsrätten
sökes linnas, enl. upgifl sorn af Härads-skrifvaren meddelas
och hvilket brandstods-sökamlen är skyldig vid flärads-rätten förete,
vara sä ringa, att de såsom menighet cj böra anses; skall det
åligga i)omhafvanden alf förständiga den brandslodssökande att derest
han frågan fullfölja vill. han sjelf hör föranstalta om delegarnes
lägliga inkallande lill Tinget, för att öfver den gjorda ansökningen
sig vilia.
Den ii December.
199
Om remiss af (telina motion till
sammast.
Remitterades lill Lagutskottet.
Uplästes en af (ir. Mörner, Carl Göran Dellof, inlemnad
motion af följande innehåll:
Till följd af Lagens stadgande i 2-1 Gap. 7 § R.B. alt ”alla
”Rättens domar oell utslag, sorn efter kungörelse å Rättens dorrat*
”sägas eller utgifva*, höra förut tve/alt färdige skrifvas utan fel, att
”delomännen måge dem med Rättens underskrift och insegel, utan
upskof undfå, emot den lösen som serskild stadgadt är” har ifrån
långliga tider tillbaka den ordning varit inom K. Svea Ilof-rält följd,
att ett exemplar af Hot-rättens dom eller utslag utskrifvils jemväl
ät svarande parten, ehvad han varit tillstädes eller ej, men dä pä
sednare tider ett motsatt förfarande gjort sig gällande inom K.
Hot-rällen (ifver Skåne och Blekinge oell derifrån adopterats af K.
Götha Jlol'-rätt, samt nu mera för sig vunnit pluralitet inom Konungens
Högsta domstol, synes en lagförklaring, som undanrödjer
denna olika lag-tillämpning, vara af omsländighclerne påkallad. Redan
vid 1844 års riksdag fästade en aktad ledamot af delta Stånd
upmärksamlieten på detta ämne, men som han, uti sitt då framställda
förslag, påyrkade uphäfvande af skyldigheten för utehiifven
svarande part alf lösa ett exemplar af Hof-rätlens utslag, och LagUtsk:s
pluralitet deremot ej biträdde denna åsigt, som icke eller
kunde hos R. St:r göra sig gällande, så kom den gjorda framställningen
icke att leda till något resultat. LagUtsk. grundade sitt afstyrkande
utlåt, deruppå: Att då Hof-rättcrnes beslut kunde underkastas
ytterligare skärskådan och pröfning, borde de finnas för pär*
terne alt tillgå innan liden till ändringssökandel vore ute; att hos
Hof-rätterne mål fullföljdes icke allenast genom vad utan äfven genom
besvär; alt uti dessa sistnämnda mål, den klagandes vederpart
hvarken kunde anses såsom utehiifven eller såsom tillstädes*
kommen, derest målet afgjordes utan föregången'kommunikation,
men att det. likväl uti alla de fall, iler den icke klagande fått sig
genom Under-rätlernes eller Iv:s Befules utslag någon rättighet tillagd,
vore för honom oftast nödvändig!, att utfå ett exemplar af
Hof-rätlens beslut, för att med stöd derutaf kunna erhålla exekutiv
handräckning för utkräfvande af sin rätt, samt att, då svarande parten,
derest han i Hof-rätten vann, fick sig tillagd ersättning för
utslagslösen af sin vederpart, men, o.m lian deremot lappade, behöfde,
utslaget, för alt kunna i besiutet söka ändring, derest bart
sig dertill befogad fann, någon oskälig kostnad ej eller kunde anses
svaranden tillskyndas derigenom, ali ett exemplar af Hof-rätlens
beslut blef ål honom utskrifvet. Dessa skäl synas äfven ganska talande
serdeles vid betraktande deraf, att intet laga skäl torde kunna
åberopas; hvarföre en svarande part, sorn, till följd af K. Hofrätlens
honom vid vite gjorde föreläggande, nödgats sig förklara eller
eljest sig inställt, men icke framställt begäran att erhålla något
exemplar af det blifvande beslutet, borde snarare med en sådan ex
-
200
Doft 14 December,
pedition hugnas, än den, som ej varit i tillfälle att sin önskan i
delta hänseende tillkännagifva, såsom händelsen är uti alla sådane
besvärsmål, som utan föregången kommunikation afgöras; men då
en motsatt åsigt nu mera lärer hos Högsta domare-makten i landet
gjort sig gällande, med den påföljd, att oaktadt domare i allmänhet
äro, enl. 21 Gap. 1 § II.B., berättigade att, när så skäligt finnes,
tillägga part betalning för domslösen utan alt han derå väckt anspråk
IIof-1'ättens beslut likväl blifvit ogilladt, hvarigenom svarande part,
som ej i Hof-rätten blifvit hörd eller haft tillfälle att sina anspråk
framställa, är vorden tillerkänd ersättning för lösen af det utslag,
hvilket han åt sig fått utskrifvet, samt en följd härutaf blifvit att
således skyldigheten alt lösa utslag, kan anses för svarande part återslå,
men att rättigheten att derföre af vederparten njuta godlgörelse
försvunnit, och de stridiga åsigterne, hvilka sålunda förefinnas,
torde göra en lagförklaring så mycket mera angelägen, som det
måste anses af största vigt att enhet i lagskipningen i möjligaste
måtto äger rum så vida aktning för lagen skall bibehållas, så liar
jag trott mig böra i ödmjukhet föreslå
antingen
att lagens Stadgande i 24 Gap. 7 § R.B. räåtfe på det sätt
ändras, att något exemplar af sådana utslag, som efter anslag
ulgifvas, leke må till svarande parter utfärdas, derest
de icke derom framställa begäran
eller ock
all till 21 Gap. 1 § 11,11. må göras det tillägg, att i Hofrätt
kärande, som lappar, skall gälda sin vederpart lösen
för dom eller utslag, der denna icke från anspråk på godtgörclse
derföre afstått.
Om remiss härå till II. Lag-Ulsk., anhålles vördsamt.
Remiterades till Lagutskottet.
Gr, Mörner, Garl Göran Detlof: hade jemväl inlemna!
2:ne sålydandc motioner:
1 :o
Irsta mom. i 47 § af Bränvins-förordn. innehåller, följande
stadgande: ”Under sön- och andra beigedagar må bränvin ej för■'Läljas
annorlunda, än i minut å gästgifvaregårdar och andra tillåtna
minuteringsställen, vid måltider; och böra alla minuterings”slällen
under gudsljensterne vara tillstängde. Bryter någon häremot
plikte första gången 20 r:dr h:eo”. Vid tillämpning, af
detta lagbud hafva skiljaktiga meningar i så måtto sig yppat, alt
då fråga varit om en person, sorn, utan att vara till bränvins-minutering
berättigad, tillåter sig, att sådan minutering ä sön- eller
helgedag verkställa en del domare, stödjande sig vid det i § förekommande
ordet någon, ansett den i nyssnämnde lagrum förekommande
straff-påföljd äga tillämpning och fällt den tilltalade att
böta 20 rtdr li:co, men andra deremot funnit § endast angå oloflig
minutering å söndag af gästgifvare eller andra lill bränvinsminutering
berättigade personer, och derför, med tillämpning af
Den li December.
201
näslförcg:de 43 § samt 3 cap. 6 § 31. B., dömt den, sorn utan
rättighet lill bränvinsminutering, blifvit beträdd att hafva sådan ä
söndag föröfva! att böta för briUivins-minuteringen 10 ndr och för
sabbatsbrott 3 r:dr 16 sk.; hvarigenom det olika förhållande inträffat,
att den, hvilken genom bränvinsminuteringen icke allenast
kränkt sabbatens helgd, utan ock tillvälla! sig ulöfvandet af en,
honom icke tillåten närings rörelse, fått umgälla sin gerning med
lindrigare bötes-ansvar, än den, som blott i förstnämnde hänseende
förfarit orätt, samt ali vid fråga om bötcrnes förvandling två olika
slags straff, nemi. enkelt fängelse och vatten och bröd kommit på
cn och samma gång i tillämpning. 3Ied afseende på nu anmärkte olika
förfarande vid serskilda domstolar, får jag vördnadsfullt väcka förslag
om eli sådant förtydligande af 47 § i Bränvins-lörordn., att
den antingen varder uttryckligen utsträkt lill all otillåten bränvins->
försäljning å söndag ehvad den sker af någon eljest dertill berättigad
eller icke, eller ock att ij:ns lydelse inskränkes endast till
sädanc personer, hvilka missbruka den dem eljest tillkommande
rättighet lill bränvin* minutering.
Om remiss härå lill Bcvilln:s-Utsk. anhålles ödmjukast.
2:0
Då K. kungörelsen angalo stämplade pappers-afgiflen äfven vid
inncvar. riksmöte lärer komma att undergå granskning, men det,
serdeles i afseende på en dylik författning, hvilken en stor mängd
af landets innevånare måste söka alt studera och förstå, är af vigt,
att den i möjligaste måtto är befriad från tvetydigheter, har jag
ansett mig böra fästa upmärksamheten på tre fall, der domstolarne,
mig veterligen, slädnät i olika beslut i afseende på densammas rätta
förstånd och tillämpning.
Den första händelsen rörer chartering af sådane köpe-, bytesocli
gä f vo -bref å fast egendom på landet och i städerne, som blifvit
af den, hvilken först genom köp, byte eller gåfva bekommit
fastigheten, medelst åtecknad transport öfverlåtne på annan man.
Då dessa handlingar således innefattat två öfverlätelse-aftal emellan
serskilda personer, fastän afhandlingarne varit å ett och samma papper
skrifne, hafva vederbörande kontrollanter yrkat och domstolarne
äfven i de flesta fall förordnat, att dylika handlingar skulle förses
med charta sigilata beräknad för hvardera köpet serskildt, men
under loppet af inncvar. år har hos K. Högsta domstol cn motsatt
åsigt gjort sig gällande i Ihy att genom dess beslut förordnats, att
den lagfart-sökande endast behöfde pnestora charta för det sista
köpet. Att nu ingå i en undersökning ang:de hvilkendera åsigten
kan vara den rätta, torde hvarken vara lämpligt eller behöfligt, men
då, enl. 14 § 2 mom. i 1848 års eliart® sigillat;e-förordn., domare
äro vid botes- och ersätt nings-ansvar pligtige tillse, att alla,
till dem ingifne, handlingar äro riktigt charterade, och förordningen
i detta hänseende är så sträng, alt den i 3 § 5:te mom. stadgar,
att då sakägare tillätes att vid domstolar eller andra embetsverk, i
st. f. charterade liufvudskriften, förete besannade afskrifter deraf,
tillika bör styrkas till hvad belopp de förre äro med stämpladt pap
-
205
Den ii De ceni Sier.
per försedde, så vida desammas beskaffenhet sådant fordrar, så lärer,
nian vidare bevisning, behufvct af ett närmare bestämmamle utaf
förordningens mening i detta fall lätteligen inses, och får jag alltså
väcka förslag 0111 ett
sådant författningens förtydligande.
Den andra anmärknm angår beräkning af charta sigri lala för
fastebref. Förordnm är i denna del af följande lydelse;
”Fastebref förses med charta sigillaln lill en fjerdedel emot
”hvad för köpe- neli byles-bref stadgas, eller (ill en ljerdedels proc.
”af köpeskillingen (ill och med 150 r:dr samt lill en ali ondedels
”proc. af hvad derulöfver stiger pä neilanstående sätt:
”under samt
till
och
med
. . 25
r:dr
. . 3
proc.
”derutöfver
till
och
med
. . 50
77
. . G
77
77
till
oell
med
. . 75
77 ' *
. . 1)
77
77
till
och
meri
. . 100
77 * *
. . 12
77 ‘
77
lill
oell
med
. . 125
77 * *
. . 15
77
77
till
och
med
. .150
77
. . 18
77
”saint derutöfver
för
hvarje
fulla 50
77
. . 3
77
Här äro således tre grunder för chartans beräkning angifne. Om
man lin föl jer den första, så visar sig alt fjerdedelcn af den charta,
som enl. 8 §. 4 mom. belöper för en köpeskilling
af I. ex. 40 r:dr utgör 3 sk. — rist.
Om mun äler uträknar ehartan efter den andra grunden
sä npgär Jj- proc. af samma köpeskilling lill 4 „ 10 „
Oell, om man 1111 ser på tariffen, sä tioner man
iler en tredje bestämmelse af ö ,, — ,,
Så ali. efter de (re olika grunderne -upkomma tre olika resultat, och
pä enahanda sätt inträffar genom hela skalan (ill dess man hinner
öfver 150 r:dr,' sä snart en annan siffra kommer i fråga, än just
de här ofvan i tariffen upförda. Som detta gifvit anledn. till tvekan
0111 livilkctxlera stadgandet, sorn förtjenade mästa vitsord, antingen
det, sorn oplager den i §:n antydda allmänna grund eller
det, sorn utgöres af den i larilfen deraf gjorda tillämpningen, sä
flir jag vördsam! hemställa all denna tvetydighet mätte undanrödjas.
Oen tredje och sisla anmärknm rörer ehart ering af boupteckningar.
Åtskilligt kunde visserligen vara ali säga 0111 denna beskattning,
som, ibland annat, vid uplösning af äkta makars bo utgår,
icke.allenast af hvad, som tillhört den aflidne, utan äfven af
den efterlefvandes förmögenhet sä vida densamma icke består uteslutande
af fast egendom pä landet, men det är endast ett förtydligande
af det nu gällande lagstadgandet, som jag för närvar, önskat
framkalla. Enl. 4 §. 3:dje mom. i ofvanåberopade författning charteras
boupteekningar efter en stigande skala så alt, då behållna
summan, utgör från och med 50 lili 100 r:dr; charteras de med
4 sk.; för hvarje fulla 100 till och med 5,000 r:dr 8 sk. och för
hvarje fulla 100 r:dr utöfver 5,000 till oell med 10,000 r:dr 12
sk. och så vidare i fortsatt stigande. Nu vill det synas sannolikt,
alf meningen vid §:ns redigering varit den, som för öfrigt i likartade
fall linues i förordningen uttryckt, att t. ex. i ett bo med
10,000 rulrs behållning, charlas sigillatas-afgiflen skulle beräknas
Den 14 December.
203
sålunda, att för hvarje fulla 100 r:dr lill och med 5,000 rdr beräknades
8 sk. hvilket gör . 8 r:dr 10 sk.
och för hvarje Tulla 100 r:dr.
derutöfver till oell med 10,000 r:dr 12 sk. med 12 „ 24 ,,
eller tillsammans 20 rulr 40 sk.
och icke för hvarje fulla 100 rulr lili 10,000 rulr
12 sk. hvilket gör en stimma af . . . . 25 ,, — ,,
Mea denna mening, i fall den legal lill grund för redaktionen, har
blifvit serdeles olycklig! ullryekl sä att den sednare tolkningen gjort
sig allmänt gällande. Del är derföre och dä det förstnämnda Beräkningssättet
synes mig mera med rättsgrunder öfvensslämmande,
som jag vågar anhålla
att i gden blifvande charlie sigillatie-förordningen ett i culiglict
dermed förändrad! stadgande malte varda införd!.
Denna min motion får jag hemställa malle lill llevillmsötsk.
varda remitterad.
Dessa motioner remitterades lill BevillnisUlsk.
Ilr Stiernsvärd, Gust. Mauritz, hade inlemna! följande:
1 anleda, af den anmärkn., som förekommer i 11. Sius Revisorers
berättelse öfver granskningen af Statsverkets styrelse och lörvaltning
för .'iren 1840—1847, angille Mililär-föriällnings-samliiigens
ingifvande, • anhåller jag alf lill H. Slals-Utsk:s kännedom och
pröfning fä öfverlemna följande uplysningar:
11. St:rs Revisorer hafva anmärkt (Revisions-berättelsen, pag. 78):
”Enl. hvad Revisorerne från K.. Stats-kont. inhämtat, har of”vannämnde
tor fal I n i n gssana ling redan kostat Statsverket omkring
”31.000 rulr oberäknadi ett förskott af circa 4,000 rulr och al 1-  ”denslund endast färre delar af arbete! årligen utkomma, synes detsamma
icke motsvara den alltför dryga kostnaden; med anledn.
”hvaraf Revisorerne anse sig böra hemställa, det 11. St. malle hos
”K. M. i underd. anhålla, att, för så vidt K. M. i nåder linner
”nödigt och nyttigt att detta arbete oafbrutet bör fortsättas, de blifvande
arfvodena matté bestämmas efter arbetets beskaffenhet”.
Redan tillkomsten och behandlingen af denna Revisorernas an”märkn.
är af den beskaffenhet, ali ulen förljenar en serskild np”märksamhet.
Då nemi. den vid föregule Revisioner vanliga arbcts-berältelsen
af redakt:n för Militär-lörtåttnigs-samlingen d. 1 November 1840
föredrogs i Revisorernes plenum, bifölls det förslag (ill berättelse
öfver granskningen af Krigs-colliii Ulredms-afd.s förvaltning och
räkenskaper (i sammanhang hvarmed Mililär-förfatlnings-arbetet alltid
och äfven nu blifvit granskadi), som Revisorernes tredje afd.
algifvit. Ingen anmärkn. förekom emot nämnde arbete, och berällclsen
i denna del justerades.
Emedlertid hade K. M., ulan känd gifven anledn. från K.
Krigs-colliii t. f. Presidents sida, hvilken egde tillse arbetets gång
och derom till Regeringen afgifva arbets-berälleiser, och hvilken
embetsman vitsordat arbetets fortgång efier fastställd plan. äfvensom
204
Den 14 December.
viglen oell nödvändigheten af dess fortsättning, och utan frän bemälde
embetsman inhämtadt yttrande eller af redakt:nen infordrad
förklaring, uppå Chefens för Landlförsvars-dep:tets föredragning,
samt, såsom det vill synas, på grnud af den or ig tiga upgift, ”att
”arbetet, som fortgått alltsedan är 1837, men hvars färdiga delar
”icke torde utgöra hälften af det hela, redan kostat Staten, enl.
”hvad uplyst blifvit, en summa af mera än 31,000 r:dr b:co”:
under d. 11 December sistlidet år beslutat, att Militär-författningsarbetet
endast skulle fortfara till slutet af år 1849.
Följande dag, eller d. 12 sistlidne December och samma dag
revisions-arbelet slutades, föredrog en af Ilevisorerne, efter mig meddelad
uplysning, Ilr Öfversten och Kidd. Nordenfelt, intagandet af
den ofvanuämnde anmärkn., såsom tillägg till den redan justerade
revisions-berättelsen (se Bil. 1), hvaruti begagnades samma origtiga
upgift om den föregifna kostnaden 31,000 ndr, som förekommit i
det dagen förut afgjorda, men ännu ej justerade regeringsbeslutet.
Utan alt nu vidare ingå i någon slutsats, om anledn. till deri
förundransvärda öfverensstämmelse, som sålunda synes varit rådande
emellan föredraganden hos Regeringen och motionären inom K. St:s
Revisorer, och hvilken öfverensstämmelse synes antyda en pä förhand
fattad afsigt, alt afbryta ett utaf R. St. hegardt och med upoffringar
befordradt arbete, om hvars nytta och behöflighet icke endast
för militärer, utan äfven för de fleste administrative embetsoch
tjenstemän, samt i flere delar för hela allmänheten vid beröring
med militär-förhållanderne, alla meningar hittills varit eniga,
och om hvars nitfulla och ordentliga utförande lemnals de amplaste
vitsord af den myndighet, åt hvilken tillsynen och pröfningen
varit updragen; torde det vara mig tillåtet, ali på detta sätt uplysa
om sanna förhållandet, samt derigenom tillika lemna en ledning för
bedömandet af så väl den verkliga upoffring, som Staten kan anses
hafva gjort för det redan utförda författningssamlings-arbetet, som
den vida obetydligare, hvilken ifrägakommit om det fått oafbrutet
fortgå, samt den förlust, sorn ovilkorligen mäste upstå om det icke
fortsättes eller om planen derföre förändras.
Innan jag likväl öfvergår till förenämnde uplysande utredning
af frågan, anser jag mig böra tillkännagifva: att sedan till min kunskap
kommit, att Revisorernas anmärkmr blifvit af Regeringen remitterade
lill de förvaltande verkens underdåniga förklaringar, på det
att dessa förklaringar måtte kunna gemensamt med Revisons-berättclsen
till trycket befordras, och K. Krigs-collim, utan att infordra
redakt:ns af Militär-författnings-samlingens utlåt, (en åtgärd, som
jag tror så mycket mindre af collini bort uraktlåtas, som nämnde
författningssamlings redigerande icke var något collini lemnadt updrag
eller hvarmed collini hade det ringaste alt skaffa, utan var
ett på serskild öfverenskommelse grundadt, till enskildte personer,
under coll:ii t. f. Presidents enskilda tillsyn öfverlemnadt arbete),
inskränkt sig till afgifvande af det, all utredning saknande yttrande
i ämnet, som under pag. 214 finnes intaget i den tryckta revisionsberättelsen
; så fann jag mig föranlåten alt, i egenskap af redaktör
af Militär-författnings-samlingen, till K. M. uti underd. skrift af
Den 14 December.
205
cl. 5 sisth Mars, ingå med enahanda förklaring öfver Revisorernes
ofvan berörde anmärkn., som här nedan meddelas, jemte underd.
anhållan, ”alt densamma såsom redak(;ns förklaring måtte få inflyta
”ibland de förklaringar af förvaltande verken, som i sammanhang
”med Revisorernes berättelse genom trycket offentliggöres”. Som
likväl denna underd. begäran ieke blef bifallen, på sätt Bil. 2 bestyrker,
anhåller jag alt lill II. StalsUtsk:s kännedom och pröfning
härmed få öfverlemna samma förklaring, som min ofvan åberopade
skrift innehåller, nemi.:
Ifrån år 1837, då utarbetningen af en Samling af gällande
författningar rörande arméen, dess styrelse och förvaltning i nåder
updrogs åt Krigs-rådet och Ridd. C. B. Forsberg, biträdet af 2:no
Krigs-coll:i tjenstemän, lill d. 12 December 1849, har Stats-Verket
för nämnde arbete fått vidkännas följande utgifter nemi;
lfrun ur 1837 till 1 Oktober 1844, eller under den tid Krigsrådet
Forsberg ensam dirigerade arbetet-.
Af Stats-kont.. utbetald, ersättning till Krigs-colhii Utrcdn:s Afd.
för förskjutne arfvoden till Krigs-rådet Forsberg och hans (vänne
medhjelpare ifrån arbetets början år 1837 till d, l;sla Januari
1842'. (Se Bil. 3) . . . 12,412: 17. —
Af Stats-kont. direkte ulbetalde
arfvoden till förenämnde personer
ifrån d. 1 Jan. 1842
till d. 1 Okt. 1844. (Se
Bil. 3)
lfrun d. 1 Oktober 1844
till d. 12 December 1849,
eller under den tid Krigsrådet
Forsberg och undertecknad
gemensamt derigerade
arbetet:
Af Stats-kont. utbesalda arfvoden
till Krigs-rådet och undertecknad
(500 rsdr årligen
åt hvardera (Se Bil. 3)
Af Stats-kont. utbetald ersättning
till biträde vid renskrifning
kollationering och korrekturläsning,
400 r:dr årligen.
(Se Bil. 3) ...
Af Stats-kont. utbetald kostnad
för tryckning och häftning af
2000 exemplar af hvardera
l:a, 2:a, 3:e, 14:e, 18:e och
23:e Titlarne af Militär-författnings-samlingen,
tillsammans
139£ tryckta ark. (Se
Bil. 3) .
Transp. 13,476: 25. 8. 16,812: 17.
4,400: — - 10 812: 17
6,300:
2,100; — —
5,076: 25. 8.
Don 14 December.
Transp. 13,470: 25. 8. 10,812: 17. —
Af Slats-kont. utbetald lill undertecknad
för 400 exempl.
af 15:e, 17:e, 21 :a, 22:a och
28:c Tillaruc, hvilka jas’- pä
egen bekostnad före milt in*
inträde i redaktionen ulgilvit,
tillsammans 31 g (ryckta ark
(Se Bil. 3) . . . . . . 1,100: — —
Af Krigs-coll:ii Utredn:s-Alil. ulhetalde
arfvoden till en Vaktmästare
för åren 1847. 48
och 40. (Se Bil. 4) . . 300: — —
Härifrån afdrages:
Ersättningar lill Statsverket af
undertecknad för, enl. kontrakt,
bekomna 1,000 exemplar
af hvardera l:a, 2:a, 3:e,
12:e, 13:e, 14:e, 18:e och
23 Titlarne. (Se Bil. 5, 0
ocl* 7)  1,020: 20. 10. ] 3.Q i Q; 4. (J.
Stimma h:co r:dr 20.822. 21. 0.
Totalbeloppet af Statsverkets utgifter i och för ulgifningen af
”Samling af gällande författningar rörande arméen, dess styrelse och
förvaltning”, är således 20,822 r:dr 21 sk. Orast. T och icke ”circa
35,000 rulr”, som del af 11. St:s Revisorer blifvit upgifyit. Ehuru
Statsverket således för ilrågavar. ändamål under loppet, af 13 år
utgilYcl förenämnde betydliga summa, lära dock sist församlade Revisorer
saknat skäl, såväl att lill last påföra Mililär-lörfallnings
samlingen
hela nämnde utgiftsbelopp, som ock (ill det, enl. mitt
underd. förmenande oförtjent:! klander, som blifvit lillahult öfver deli
nuvar. redaktm. Ilade nemi. Rcvisorerne, dä de sträckt sina anmärkmr
ej allenast 13 dr tillbaka, utan ock ända lill dagen,
du de utskiljdes, äfven tagit kännedom om del förhållandet, att
under en tidpunkt af nära 5 år, eller åren 1840, 41, 42, 43 och
44, Statsverket visserligen oförminskad! vidkändes arfvodena (ill förlätlnings-samlingens
redaktörer, oaktadt dessa personer genom andra
befattningar voro förhindrade afl på något sätt handlägga forfaltnings-arbetet,
hvilket under liden stod stilla, så hade Rcvisorerne
säkerligen tagit i betraktande del skiljaktiga förhållande sorn egt
rum efter d. 1 Oktober 1844. och således icke förblandat kostna
derna
och resultaten af ett arbete, som utförts af skil jäklige personer.
Den då varande redakt:n hade troligen då ej eller lätt ilpbära
klander för hvad sorn af en föregule tilläfventyrs blifvit vålhult,
och skulle Revisorerne efter all förmodan kommit till en annan
åsigt än den, som nu i deras berättelse gjort sig gällande. Revisorerne
skulle nemi., sorn jag vågar tro, hafva funnit så väl af
räkenskaperna, som af redaktms årsberättelse, hvilken i Revisorernes
berättelse är intagen:
Den li December.
207
Att Statsverkets utgifter ifrån cl. 1 Oktober 3 844 lill d. 12 December
1849, eller under den tid arbetet lemnat någon synlig
produkt och utförts af den vid anmärkningslillfället varande redaktm,
upgått lill ' . 13,010: 4. 0.
Att Statsverket derföre som valuta
bekommit 1.000 exemplar af
ålla titlar af Militär-förfaltningssamlingen,
utgörande tillsammans
139f tryckta ark, hvilka
enl. del i 13:e punkten af Kongl,
brefvet d. S Augusti 1844 bestämda
försäljningspris 4 sk.
b:co per ark, eller 11 r:dr 31
sk. per exemplar, i värde
upgå till  11,045: 40.
Alt Statsverket ytterligare bekommit
400 exemplar af fem titlar
af samma författnings-saniling,
tillsammans utgörande 31 i ark,
hvilka likaledes efter enahanda
försäljningspris 4 sk. b:co per
ark, eller 2 r.-dr 30 sk. per
exemplar, upgå i värde lill . 1,050: — — 12 695- 40
Summa Rest r:dr b:eo; 314: 12. 0.
hvartill Statsverkets egentliga kostnad inskränker sig för utgifne 13
titlar af Militär-förfaltuings-samlingen.
Delta hvad kostnaden för de utgifne delarne af författningssamlingen
angår. Beträffande åter kostnaden för de återstående delarne,
så blefve den lika obetydlig, allt. under förutsättning alf man
icke åsidosätter att taga i behörigt öfvervägande lie exemplar af hvarje
titel, som komma Statsverket till godo. Skulle del emot hvad som
blifvit anfördt invändas, all: Statsverket här en större del af sina till
erobetsverken m. m. outdelade exemplar o försålde qvarliggande, sä
bevisar detta förhållande ingenting annat, än antingen alt den till
1,000 exemplar bestämda uplagan är för stor tilltagen, eller att försäl jningen
uteslutande af Krigs-eoilrii Aktuarie ieke är t ill fyllestgörande
för afsättningen. Minskas uplagan så minskas äfven Statsverkets
kostnader, ehuru visserligen ej i samma proportion, dock tillräckligen
för att blifva sa obetydliga, att de, jemförelsevis med deni som
Statsverket för dylika arbeten fått oell får vidkännas, icke synas böra
kunna föranleda någon anmärka., äfven efter de strängaste Stalshushållnings-prmdper»
Hvad
åter frågan om ”arbeteis beskaffenhet” angår, eller den
del af anmärknin, som innehåller att ”endast färre delar deraf årligen
utkomma”, så vågar jag tro, att, så framt den öfver arbetets
utförande upsigt-ägande myndighetens officiell afgifna yttranden lillerkännes
något vitsord, någon skälig anledn. till klander å Revisorernes
sida icke bordt förekomma. 1 detta afseende får jag nemi.
208
Den 14 December.
åberopa de af t. f. Presidenten i Krigs-eolhm afgifna anderd, rapporter
om arbetets fortgång (se Bil. 8).
Af hvad här ofvan blifvit anfördt, lärer Ii. StatsUtsk. finna,
att författningssamlings-arbetets egentliga kostnad, om man fråndrager
de 6g år, då ingen arbetsprodukt lemnades, varit ganska obetydlig,
samt ali om uplagan bestämts mera öfverensstämmande med
behofvet och försäljningen skett icke uteslutande genom en K. Krigscolhii
tjensteman utan genom spridning i bokhandeln, den säkert
kunnat blifva ännu obetydligare.
Hade arbetet oafbrutet fortgått, borde Staten till och med kunnat
i framliden motse någon behållning, då säkert efter hand samtlige
litlarnc kunnat försäljas, i fall de årligen blifvit kompletterade
med sedan deras utgifning utkomne författningar i supplement-uplagor.
Skulle åter arbetet nu alldeles afstadna eller planen förändras,
hvarigenom de nu befintlige osålda exemplar af utkomna
titlar blifva utan värde, dä ådrages Staten en bestämd förlust af
circa 10,000 r:dr b:eo, som dä måste tillskrifvas helt och hållet
arbetets inställande: en åtgärd, som då den tillika innefattar ett åsidosättande
af Statens med enskild person ingångna förbindelser, måste
serskildt medföra förluster för Statsverket.
Hvad mig personligen beträffar, är jag, i afseende på R. Sl:s
Revisorers sålunda gjorda anmärkn,, lugn i medvetande att under
deltagandet dessa sista fem åren i redakt:n af Militär-författningssamlingen
hafva fullgjort vida utöfver åtagna förbindelser; men jag
har ansett mig såsom riksdagsman, med den bekantskap jag derunder
varit i tillfälle göra med sakförhållandena, böra fästa R. Sl:s
och Statslltsk:s upmärksarahet på orikligheten i Revisorernes upgift
och det obetänkta i sjelfva amnärkn:n; hvilken, om den af R. St.
godkändes, skulle leda lill undertryckandet af ett. arbete, som kunde
blifva af stor och allmän nytta, och i någon mon reda det chaotiska
virrvarr, som de med arméens organisation, styrelse och förvaltning
gemenskap egande författningar och föreskrifter förete. —
Jag anhåller således, att StatsUtsk., i sammnhang med granskningen
af den ofvannämnde Revisions-berättelsen, mätte föreslå R. St.
att, med ogillande af Revisorernas anmärkn. i denna del, hos K.
M. anhålla: att Militär-författnings-samlings-arbetet mätte efter samma
plan som hittils fortgå och pä lämpligt sätt påskyndas.
Stockholm d. 11 December 1850.
G. M. Stiernsvärd.
BIL AGOR.
N:o 1.
Transund af prot., hållet hos R. Stms år 1849 församlade
Revisorer af Statsverket.
Den 1 Nov. 1849.
S. D. Uplästes 3:dje afd:ns på bordet hvilande förslag till berät
tel
-
Den 14 December.
209
leiser, ang:de Indelta arméens nya mötesfond, K. Krigs-coll:ii Art.-  afd. (extra Stats-anslagen), serskildta anslagen till Waxholms bestyckning
och för Stallbyggnaden i Ystad samt K. Krigs-colkii
IJlredn;s-afd. (Mlitär-författnings-byräen häruti inbegripen), hvilka
förslag gillades, dock skulle efter 6 § i berättelsen ronde Utredn:s
afd. intagas wi relation om förhållandet med det af föreg:de Revisorer,
såsom oredovisadt, anmärkte belopp af 4,148 r:dr 25 sk. 9
rst tillhörande Volonlär-vakansmedlens upbörd. — — — — —
Den 12 December 1849.
S. D. Uppå derom väckt fråga, beslöts, efter en stunds diskussion,
alt vid den delen af berättelsen angille K. Krigs-collim (Utredisafd.
), som rörde den frän trycket utgifna Militär-författnings-samling,
skulle införas ett tillägg så lydande:
”Enl. hvad Revisorerne frän K. Stals-kont. inhämtat, har före”nämnde
författnings-samling redan kostat Statsverket omkring 31,000
”r:dr, oberäknadi ett förskott af circa 4,000 ndr; oell alldenstunden”dast
färre delar af arbetet årligen utkomma, synes detsamma icke
”motsvara den alltför dryga kostnaden, med ani edil. hvaraf Revisorerne
”anse sig böra hemställa, det R. St. måtte hos K. M, i underd. an”liålla,
att, för så vidt K. M. i nåder finnér nödigt och nyttigt, att detta
”arbete oafbrutet bör fortsättas, de blifvande arfvodena måtte bestäm”mas
efter arbetets beskaffenhet.” — — — — — — — — :—
Rätteligen transumeradt, betygar
ex officio
O. F. af Sillén.
Sekret, vid 1S49 års Siats-revision.
N:o 2.
K. M:s Nådige Rosolution uppå en af kapitenen G. M.
Stiernsvärd ingifven skrift, deruti, i anledn. deraf, att
R. Sirs sist församlade Revisorer, uti deras berättelse
om verkställd granskning af K. M:s och R. Krigscollfii
Utred.-afd:s räkenskaper för åren 1846 och 1847,
gjort anmärkn. i fråga om arbetet med samt kostnaden
för utgifvande af ”Författnings-samling rörande arméen,
dess styrelse och förvaltning,” utan att Krigscollim,
hvars underd. utlåt, i ämnet blifvit infordradt,
lemna! redaktin af förfallnings-samlingen tillfälle att
öfver den gjorda anmärkn:n sig förklara, bemälte Kapiten,
i egenskap af med-redaktör af denna Förfältliings-samling,
jemte afgifvande af förklaring öfver hvad
af Revisorerne blifvit framställdt, i underd. anhåller,
att förberörde skrift måtte, såsom redaktörs förklaring
få inflyta ibland de förklaringar af de förvaltande verken,
hvilka i sammanhang med Revisorernes berättelse
genom trycket offentliggöras. Gifven Stockholms Slott
d. 13 Mars 1850.
1 II. 14
210 Den 14 December.
K. M. har denna underd. ansökn. i nåder låtit Sig föredragas,
men då K. M. i afseende på R. Revisorers St:s ifrågav. anmärkn.,
redan i nåder anbefallt sådan åtgärd, detta ärende påkallar, anser
K. M. Kaptenen Stiernsvärds nu anmälda underd. skrift icke till något
K. M:s ytterligare förfogande härutinnan föranleda. Hvilket vederbör.
till underd. efterrättelse länder. Datum ut supra
OSCAR.
C. v. Hohenhausen.
Resolution uppå Kaptenen G. M. Stiernsvärds underd. ansökning
i anledn. af en utaf R. St:s Revisorer gjord anmärkn. ronde
Militär-författnings-samlingeu.
N:o 3.
K. Stats-kont. har i och för ulgifvande af ”samling af gällande
författningar rör:de arméen, dess styrelse och förvaltning, anordnat
från 1842 års början intill den 12 December 1849:
Ersättning till K. Krigs-collm:m för derifrån under
åren 1837 med 1843 förskjutne kostnader i och
för detta ändamål 12,412: 17. —
Till aflöning m. m. å 1600 r:dr årligen ifrån år
1842 års början till d. 1 Oktober 1844 . . 4,400: — —
Betalning till Kapten G. M. Stiernsvärd för 400
exemplar af intill d. 8 Augusti 1844 utkomne
5 titlar af Handbok för Militärer 1,100: — —
Till aflöning m. m. å 1600 r:dr årligen från d.
1 Oktober 1844 lill 1849 årsslut . . . . 8,400: — -
För tryckning och häftning afl :a,
2:a, 3:e, 12:e 13:e, 14:e, 18:e
och 23 Titlarne af ifrågav. Författnings-samling:
År
1845
1,726: 2. 8.
,,1846
769: 24. 10.
,.1847
887: 39. 11.
„ 1848
704: 22. 3.
”184° »88: ~—5,076: 25. 8.
eller tillsammans b:co r:dr 31,388: 42. 8.
hvilket, enl. anteckningar i K. Stats-kont:s meni.-böcker, på begäran
intygas. Stockholm d. 4 Mars 1850.
Gustaf Widegren
t. f. Bokhållare i K. Stats-kont.
N:o 4.
Att vaktmästare-arfvoden för den vid Militär-författnings-byrån
anställde vaktmästare, under åren 1847, 48 och 49, blifvit af K.
Den 14 December.
211
Krigs-collui Utredn:s-afd. förskottsvis utbelaide med 120 r:dr ärligen,
eller tillsammans 360 r:dr, varder på begäran härmed intygadt
Stockholm af K. Krigs-coll:ii Utredn:s-afd:s Kammar-kont.
ii. 5 Mars 1850.
C. G. Bagge.
Kamererare i Krigs-coll-.m.
N-.o 5.
Kaptenen Hr G. M. Stiernsvärd har, såsom betalning för af
honom disponerade 1,000 exemplar af !.:a, 2-a, 3:c, 14:e, 18:e
och 23:e 'Rilame af ”Samling af gällande författningar, ronde arméen,
desso styrelse och förvaltning,” till K. Ränte-kammaren levererat;
Ar 1846, Augusti d. 4 . . . . 658; 25. 4.
„ 1847, Juni d. 18 . . . . 292: 36. 5.
,, 1848, Januari d. 15 . . . . 141: 19. 1.
,, ,, December d. 27 . . . . 195: 8. 10.
eller tillsammans b:co r:dr 1,287: 41. 8.
hvilket, enl. anteckningar i K. Stats-kont:s mem.-böcker på begä
ran
inlygas. Stockholm d. 4 Mars 1850.
Gustaf Widegren.
t. f. Bokhållaren i K. Stats-kont.
N:o 6.
Kaptenen Hr G. M. Stiernsvärd har, såsom betalning för af
honom disponerade 1,000 exemplar af ”Samling af gällande författningar
rör:de arméen, dess styrelse och förvaltning”, 12:e titeln,
denna dag lill K. Ränte-kammaren levererat 264 r:dr 11 sk.
2 rst b:co, hvilket, enl. anteckning i K. Stats.kont:s mern.-bok, på
begäran intygas. Stockholm d. 5 Mars 1850.
Gustaf Widegren.
t. T. Bokhållare i K. Stats-kont.
N-.o 7.
Att Kaptenen G. M. Stiernsvärd eger att till Statsverket, jemlikt
af K. Krigs-colhm pröfvad och godkänd skuldsedel, d. 14 instundande
Maj erlägga 374 r:dr 16 sk. b:co, utgörande betalning
för 1,600 exemplar af Militär-förfaltnings-samlingens 13:de titel,
varder på begäran härmed intygadt. Stockholm af K. Krigs-colhii
Ulred;s-afd:s Kammar-kont. d. 5 Mars 1850.
C. G. Bagge.
Kamererare i IC. Krigs-colhm.
N:o 8.
Transund af Hr t. f. Presidentens i K. Krigs:coll:m underd.
14*
212 Den 14 D ecembe r.
arbets-rapporter, ang;de Mililår-författnings-samlirigens utgifvande.
Den 1 :sta Mars 1845. ”Ju mera jag tagit kännedom af ifrågavarule
författningssamlingars och serdeles det stone arbetets inre
beskaffenhet, mängden af de härtill sammanbragta materialier, grannlagenheten
vid desammas ordnande samt svårigheten för bestämmandet,
i hvarje serskildt fall, af hvad som bör anses vara gällande
eller icke, destomera har jag blifvit öfvertygad derom, att
blott en mer än vanlig ihärdighet hos redakt:n härmed kan komma
till rätta. Sammanställandet af en civil- och en militär-embelsman
för utförande af detta arbete, betraktar jag såsom ändamålsenligt,
helst då, såsom här inträffat, den i redakt:n senast inträdda Kapten
Stiernsvärd eger ’ förberedande kännedom om arbetets serskilda
delar, i förening med håg och skicklighet för delsammas fullbordande.
”
”Slutligen är det för mig en skyldighet, att inför E:s K. M.
underd:st vitsorda, alt Krigs-rådet Forsberg och Kapten Stiernsvärd,
under loppet af nu förflutna 6 månader, ådagalagt verksamhet och
drift för upfyllandet af E:s K. M:s dem nådigst gifna updrag, samt
i arbetsprodukt åstadkommit så mycket, som efter mitt omdöme, af
deni skäligen kunnat begäras. Företag, af beskaffenhet som detta,
fordra tid för utförandet, och i saknad deraf kan ett dugligt arbete
icke åstadkommas.”
Den 1 September 1845: ”Jag får slutligen underd:st tillkännagifva
att för min underd del, jag anser redaktm och utgifvandet
af ifrågavar. arbete hafva fortgått med all ilen skyndsamhet, som
kunnat väntas, samt att derigenom icke mindre än genom den dervid
iakttagne sorgfällighet oell ordning, Krigs-rådet och Ridd. Forsberg
och Kaptenen och Ridd. Stiernsvärd fortfarande visat sig vara
fnrtjente af det nådiga förtroende, som åt dem blifvit lemnadt,”
Den 1 Mars 1846: ”Att de mångfaldiga och lill en del alldeles
oförutsedda svårigheter, som mött redaktm vid andra titelns
utarbetande, och hvilka blott småningom kunnat undanrödjas, dels
genom underställningar hos Chefen för Landtförsvars-dep:tet, dels
genöm mödosamma forskningar i arkifven, dels ock genom en vidt
utgrenad brefvexling med lokalmyndigheterna i landsorten, i förening
med ämnenas mångfald och i dessa omständigheter hittils icke
pä annan väg skedda utredning, förorsakat, att möda och tidspillan,
vida utöfver hvad påräknadt varit, å denna titel måst nedläggas,
hvarföre den verkligt erhållna arbets-produkten icke bör bedömas
efter de tryckta arkens antal.”
Den 15 September 1846. ”Öfverlemnande derjemte den arbetsrapport
redaktörerne af ”Samling af gällande författningar rörande
arméen, dess styrelse och förvaltning” vid Augusti månads
utgång detta år till mig afgifvit, anser jag mig böra i underd. vitsorda,
att arbetet med oafbruten ordning fortgått, samt att redaktö
-
Den 14 December. 213
reine, under sednast förflutne 6 månader användt den flit och omsorg,
som kunnat af dem fordras.”
”Författningssamlingen har alltså icke blifvit fullbordad inom
den tid, som i E:s K. M:s nådiga bref af d. 8 Augusti 1844 är
förutsatt, eller före innevar. års utgång, och den har ej eller kunnat
blifva det. Jag tror mig kunna och böra undérd:gst afgifva
detta omdöme på den grund af erfarenhet om arbetets tidsödande
beskaffenhet, jag inhemtat under mitt deltagande såsom ordf. i den
till författningssamlingens granskning nedsatta komité.”
”Den snart sagdt oräkneliga mängd kungörelser, förordningar,
circulärer, reskripler, bref och general-ordres, hvilka under en tidrymd
af omkring 200 är blifvit utfärdade, sällan i sin helhet upliäfvande,
men vanligast i serskildta delar återkallande, förändrande
och sönderbrytande hvarandra, fordra mycken tid att sammanställa
och granska, till utrönande hvad af dem ännu såsom gällande qvarstår.
”Hemställanden, förfrågningar, och brefvexlingar hafva blifvit
följden af den ovisshet, sorn mången gång upstått, och den tid,
som härtill måst användas, borttagits från det egentliga redaktmsarbetet.
”
”Det ankommer nu pä E:s K. M:s nådiga pröfning, om ifrågavar.
arbete skall afbrytas eller fortsättas. Underd:gst vägar jag
tillstyrka det sednare: mina skäl äro:
”Att den möda och kostnad, som redan blifvit pä detta företag
nedlagda, skulle vara förspilda, det åsyftade ändamålet icke ernås
och det påräknade gagnet uteblifva, derest arbetet komme att
afbrytas och lemnäs ofulländadt;”
”Att jag anser detta arbetes fullbordande behöfligt för de med
krigsförvaltniugen befattningsägande embetsverk och myndigheter,
för att lemna dem en nu i många fall saknad kännedom och visshet
om de stadganden, som vid förekommande frågors behandling
böra åberopas och tillämpas;” samt
”Att jag betraktar såsom en s'or nytta för de i rikets tjenst
inträdande unga män, de må egna sig åt den egentliga krigstjensten
eller åt de till krigs-förvahniugen hörande embetsverk, att i
en fullständig tillförlitlig och med redighet upställd samling af gällande
författningar, äga en källa lill grundläggande af behöflig
kännedom om sitt valda yrke, och så medelst sättas i tillfälle att
göra sig användbare för rikets tjenst; anseende jag denna fördel
ensamt mer än tillräckligt upväga den kostnad, som på arbetets
fullbordande och framdeles fortsättning och vidmakthållande i vederbörligt
skick användas.”
”Visserligen hade jag önskat att, i sammanhang med denna
tillstyrkan, kunna inför E:s K. M. i underd. upgifva den lid och
kostnad, som för arbetets fullbordande erfordras, men på de skäl,
sorn af redaktörerne i deras till mig afgifna och här bilagde rapport
uptagas*), och i hvilka jag hufvudsakligen måste instämma,
är en fullt tillförlitlig sådan upgift icke möjlig.”
*) Innehåller: att nägon närmare förbindelse än den redan af redaktörerne
utfästade eller 20 tryckta ark ärligen för tillslulbringandet
af författningssamlingen är omöjlig att på förhand lemna.
214
Den 14 December.
”Jag antager likväl, att om de redan af trycket utgifna titlar—
ne motsvara en tredjedel af hela författningssamlingen, att örn det
arbete, som af Krigs-rådet Forsberg och Kapten Stiernsvärd, dels
hvar för sig före d. 8 Augusti 1844,-dels sedermera gemensamt
blifvit nedlagt pä materialiers samlande, lids- och titelregisters uprättande
m. m. får beräknas utgöra tvåtredjedelar af det bela, samt
om den tid dessa redaktörer, med afräkning för updrag af annan
art, verkligen hittills användt på författnings-samlingen, kan upskattas
till 5 år, ungefärligen en lika tid komme att erfordras för
arbetets slutliga fullbordande, den tiel oberäknad, sorn erfordras för
tilläggsliäftens lifgifvande efter hvarje års utgång, samt af alphabetiska
registers nprällande och tryckning, hvilka oundgängligen behöfvas
och hvartill sannolikt ytterligare tvänne år kunna anses beliöfliga.
Tolf år skulle således efter denna beräkning för arbetet
på det hela hafva blifvit använde, en tid visserligen icke obetydlig
men likväl icke större än, enl. hvad erfarenheten visat, för dylika
arbeten af villa mindre omfattning och vigt erfordrats.”
”För bestridande af kostnaden torde tillgång icke saknas, emedan
4:de Hufvudlilelns anslag för oförutsedda behof synes vara
afsedt för utgifter af denna art. Sammanlägger man denna kost-1-  nåd för flera är, så upkommer en visserligen icke obetydlig summa,
men betraktad för hvarje år serskildt, är kostnaden, fördelad
på tvänne redaktörer och ett biträde, ringa samt, med hänsigt till
arbetets behöflighet och nytta, visserligen icke förspild,”
”Fråga har blifvit framställd huruvida E:s K. M. skulle i nåder
finna lämpligt att gifva Militär-författnings-byrån en ständig
egenskap.”
”Redan såsom ordf. ledamot i den komité, hvilken åren 183tt
och 1831 hade sig i nåder updraget att utarbeta förslag lill ett
nytt T jensi görings-reglem enie för arméen, framställde jag nyttan
och nödvändigheten af en fullständig författningssamling för krigsmakten
till lands, sami, alt sedan densamma blifvit utarbetad och
af trycket ufgifven, vid pronmlgerandet af hvarje sedermera utkommande.
krigsväsendet till lands ronde författning, bestämmas mätte,
hvilka ändringar i förut utfärdade och i författningssamlingen intagne
föreskrifter derigenom upkommit, samt att i författningssamlingen,
efter förloppet af vissa år, borde, med iakttagande af under
tiden anbefallda förändringar eller tillkomna nya stadganden, omtryckas.
Denna min åsigt, som af komitéen godkändes, blef ock i
komitéens underd. betänk, af d. 28 April 1837 K. M:s nådiga
pröfning underställd.”
”Men om, sedan författnings-samlingen hunnit fullbordas, densamma
sålunda skall kunna städse bibehållas i fullständigt skick, sä
alt verklig nytta i all framtid må af densamma kunna förväntas
måste det finnas någon eller någre personer, hvilkas ständiga åliggande
blifver, att, genom noggranna register och anteckningar, hålla
reda pä alla tid efter annan utkomna stadganden, som helt och
hållet eller i någon viss omständighet, förändra hvad genom tillförene
utfärdade förordningar varit föreskrifvit, som sammanfatta
Den 14 December.
215
dess nya stadgar i ärligen ingifvande tilläggshäften, och som slutligen,
efter förloppet af en viss tidrymd, t. ex. 10 å 15 år, besörjde
omtrvckning af liela författningssamlingen, samt författa det fullständiga
nya alphabetiska register, som bör detsamma åtfölja.”
”Befattningen härmed bör vara beständig och den eller de
dermed sysselsatte så sällan som möjligt ombytas. Updraget lämpar
sig bäst för den inom E:s K. M:s och rikets Krigs-colbm redan
inrättade Militär-föfattnings-byråen, som skulle kunna ställas
under.Chefen för E:s K. M:s Landtförsvars-dep:ts omedelbara lydnad
och genom en lämplig instruktion gifvas en ökad gagnelighet
i milltär-stalistiskt hänseende, äfven öfver främmande länder och en
större omfattning till syfte och verksamhet än som nu till en början
är möjligt.”
”För det närvar, tillstyrker jag underd:gst:
”1:0 Att samling af gällande författningar, rörande arméen,
dess styrelse och förvaltning måtte fortsättas af dertill redan utsedde
personer, efter gillad plan, som under den tillsyn och kontroll, uppå
arbetets driftiga fortgång, som genom E:s K. M:s nådiga bref
af den 8 Augusti 1844 blifvit mig, i egenskap af t. f. President
i Krigs-colltm i nåder updragen.”
2:do Att, sedan hela författningssamlingen blifvit färdig, ett
allmänt alphabetiskt register öfver så väl densamma, som tillhörande
tilläggs-häften, varder utarbetadt och af trycket serskildt
utgifvet.”
”3:o Att sådane tilläggs-häften, uptagnnde sedan en titels tryckning
utkomna författningar, som i mer eller mindre del ändra eller
uphäfva hvad tillförene stadgadt varit, upställde i alldeles samma
form med sjelfva författningssamlingen till kapitel och §§ samt
med hänvisning lill dem, må efter hvarje års utgång, utarbetas och
utgifvas för alla till samma tid tryckta titlar; samt att början härmed
göres med innevar. års utgång.”
Den 21 Mars 1847: I underd. får jag vitsorda att redaktörerne
ådagalagt oafbrutna bemödanden att det nådiga updraget fullgöra,
samt åstadkommit all ilen arbetsprodukt, som af mig med billighet
kunnat fordras.”
”Det har för mig varit så mycket mera tillfredsställande att
kunna lemna redaktörerne ett sådant intygande, som de numera
måst sakna den förhoppning, de förut ägt, att genom sitt arbete
kunna åstadkomma något fullständigt helt, en förhoppning, hvilken
enl. min föreställning utgjort den förnämsta driffjädern till deras,
i synnerhet efter d. 8 Augusti 1844(1) åt arbetet egnade mödor
och omsorger.”
Den 3 Maj 1848: ”Ju mera jag inom komitéen sysselsatt mig
med granskningen af arbetets serskildta detaljer, destomera har öfvertygelsen
hos mig blifvit befästad om arbetets nytta, att icke säga oumbärlighet,
för E:s K. M:s armée och de med arméens angelägenheter
befattning egande verk och embetsmän, hvartill kommer, att under
arbetets fortgång sig visat, icke allenast, att de gällande författnin
-
216
Den 14 December,
garne och föreskrifterne, sorn under serskildta tider blifvit utfärdade,
sakna inbördes öfverensstämmelse, utan äfven, att nödiga föreskrifter
i mänga fall alldeles saknas, och att således ingen möjlighet
är att, i ett sammanhang, afhjelpa dessa brister förr, än alla
gällande föreskrifter blifvit samlade, jemförde och under sina beliöriga
titlar ordnade. Det är oek derföre, sorn jag, icke ulan bekymmer,
frågat mig sjelf, huruvida jag, genom mitt underd. mern,
af d. 15 Sept. 1846 och de deruti gjorda hemställanden, möjligen
kunnat mot min afsigt och önskan hafva föranledi E:s K. M:s Nådiga
beslut af d. 20 derpå följande Nov. om författnings-samlingens
uphörande, innan ännu hälften deraf hunnit fullbordas”.
”Af denna anledn.., i förening, med den stora vigt författningssamlingens
fullbordande ofelbart eger, vägar jag ånyo anmäla denna
angelägenhet till Ers K. M:s nädigsle upmärksamhet”.
”Redan innan detta vidlyftiga, af R. St. för mer än hundra år
tillbaka påyrkade arbete företogs, var dess angelägenhet förordad af
komilén för utarbetande af eli nytt (jenstgörings-reglemente, af Krigscoll:m,
af d. v. General-adjutanten för arméen och af Stats-rådet.
Betydliga kostnader hafva, i och för de förberedande samlingarne,
blifvit använde, men desse kostnaders betydlighet minskas i samma
män, som de serskilta til larne utkomma och en verklig nytta af sjelfva
arbetet uphämtas”,
”Om deremot redaktm skulle komma alt uphöra med Salje
titelns lifgifvande och de lillvande redaktörerne som nu ega trådarne
i sina händer, måste åtskiljas, blefve de med dryg kostnad samlade
materialerne utan nytta, de redan utgifiia delarne ett balfgjordt arbete
utan inre sammanhang, samt den reda och säkerhet i förvaltnings-bestyren,
som varit åsyftad att genom merberörde arbete åstadkommas,
sannolikt ännu för många är, ställda inom kretsen af välgrundade
men o up fyll da önskningar”.
”Uti 12 |iunklen af E:s K. M:s nåd. bref af d. 8 Augusti
1844 är förordnädt: att författnings-samlingen, sedan alla titlarne
hunnit utarbetas och tryckas skall med ett fullständigt alfabetiskt
register förses, i likhet med det lill Lagsamlingen fogade, hvilket
register, genom Krigs-rådet Forsbergs och Kapten Stierntvärds försorg
u prat tas och pä Statsverkets bekostnad tryckas”
”Afven denna nåd. befallning, hvars återkallande i nåd.
brefvet af d. 30 sistlidne Nov. icke serskildt vidrördes, skulle
blifva ofullgjord, derest författnings byråen uplöstes, hvartill kommer
att ett arbete såsom delta, utan att vara af register åtföljdt,
saknade hälften af sin brukbarhet”.
”Det är af alla dessa förenade anledn :r, som jag med förändring
i vissa delar af mitt underd. förslag af d. 15 Sept. 1846,
nu underdigst vågar hemställa:
a) Att Författnings-samlingen ronde arméen, dess styrelse och
förvaltning må, under iakttagande af de föreskrifter, som ej mindre
i 2:a, 3:dje, öde, 7:de, 8:de, 9:de, lide och 12:te, 13:de och
14:de punkterna af E. K. M:s nåd. bref d. 8 Augusti 1844, än
genom E. K. M:s nåd. skrifvelser i detta ämne af d. 12 Febr.
Den li December.
217
1846 oell d. 29 April samma år blifvit meddelade, få fortsättas
tills vidare eller så länge E. K. M., efler emottagande af de underd.
arbets-rapporter, som af mig hvarje sjette månad afgifvas, i
nåder pröfvar att arbetet fortgår med den drift och ordning, som
vederbör, och hvartill redaktörerna under d. 17 Juli 1844 sig i
underd. förbundit *), samt att en med arbetet åsyftad nytta åstadkommas”.
b) ”Att beträffande det i 4:de och 19:e punpkterna af högstberörde
nåd. bref omförmälda årliga anslag af 1,600 r:dr, detsamma,
enl. den öfverenskommelse redaktörerne emellan, som från
d. 1 Oktober 1844 frivilligt varit träffad, och af Chefen för E. K.
M:s Landtförsvars-dep:t gillad, sålunda måtte få fördelas, att hvardera
redaktören erhåller såsom arfvode 600 r:dr, samt att återstående
400 r:dr, under iakttagande af de vilkor 10 punkten innehåller,
utan serskild redovisning, få af Kapten Stiernsvärd upbäras
och för afsedt ändamål användas”.
c) ”Att ett Supplement-häfte, uptagande de under .året utkomna
nya författningar eller förändringar i de gällande, må, efler
hvarje års utgång, frän författntngs-byräen utgifvas”.
Den 15 September 1848: ”Då jag till fullgörande af E. K.
M:s mig gifna nåd. updrag nu undenkgst öfverlemna!1 redaktörernes
af ”Samling af författningar rörande arméen, dess styrelse
och förvaltning” till mig ingifna arbetsrapport för nyss förflutna Sex
månader, räknadt till utgången af sistl. Augusti, anser jag mig
tillika böra vitsorda, att redaktörerne under samma tidrymd ådagalagt
enahanda arhetssamhet och nit för företagets framgång, som
under den fö reg: de tiden, samt att produkten af deras arbete motsvarat
hvad af mig, med hänseende till de med redakt-.n förknippade
svårigheter och tidsödande undersöknangar skäligen kunnat
fordras”.
O
”Åtskilliga af de redan ntgifne litlarne af denna, hufvudsakligen
för arméen och de med densamma befattning ägande embetsmyndigheter,
afsedda Författnings-samling, hafva, under krigsrustningarne
detta år, icke utan nytta varit rådfrågade”.
”Vidhållande den öfvertygelse, jag inför E. K. M. redan haft
nåden yttra om denna Författnings-samlings nytta och behöflighet
ej blott för embetsmannen och i krigst jensten inträdande, utan ock
vid tillfällen af nya Stadgars utarbetande, då en fullständig och tillförlitlig
kännedom om det redan anbefallda fordras såsom utgångspunkt
för tillvägabringande af de nödiga befunne förbättringarne,
och dä dertill kommer, att Staten icke billigtvis kan fordra författningars
och föreskrifters efterlefnad, då desse antingen icke finnas
till köps eller blifvit delvis förändrade eller uphäfne, utan att
samlade underrättelser derom någorstädes finnas att tillgå, så anser
jag mig böra hos E. K. M. underd:gst förorda, att meranämnde
*) d. v. s. till utgifning af 20 tryckta ark årligen.
218
Den 14 December.
Författnings-samling måtte, med iakttagande af redan i nåder gifna
föreskrifter, vilkor och förbehåll, få fortsättas jemväl under nästkommande
år och intill arbetet blifvit i öfverensstämmelse med
nådigst fastställda planen, fullbordadt och med fullständigt alfabetiskt
register försedt”.
Den 2 December 1848. ”E. K. M. har i nåder anbefallt mig
serskildt, att, efter vederlndes hörande, i underd. upgifva huru läng
lid, som anses kunna för Militär-författnings-samlingens slutliga utarbetande
och utgifvande erfordras”.
”Till underd. åtlydnad af denna nådiga föreskrift har jag, efter
skedd öfverläggning med redaktörerne, af dem infordrat en möjligaste
fullständig upgift af förhållandet. Deras afgifna utlät, af d.
30 sisth månad får jag härlios underd:gst öfverlemna, samt lika
underd:gst anmäla, att jag icke allenast anser den af redaktörerne
upgifna tid (7 år), vara så noga beräknad som vid ett så beskaffadt
arbetes utförande är möjligt att pä förhand bestämma, utan äfven
att jag anser arbetets fortsättning och fulländning vara af så stor
vigt för arméen och de myndigheter, som med krigsförvaltningen
hafva befattning, alt jag af tjenstepligt anser mig upfordrad i djupaste
underd. alt enträget förorda fortsättningen, åberopandes dervid
hvad jag i tid efter annan underd:gst afgifne rapporter öfver ar
betets
fortgång haft tillfälle anföra, och synnerligen rapporten af d.
15 sisth Sept. deri skälen, som tala för arbetets fortsättning fullständigare
utvecklas. Att gällande föreskrifter samlas och hållas tillgängliga
för dem, som hafva sig förvaltningsbestyr anförtrodda, vågar
jag anse som en Statens oeftergifliga pligt, emedan Staten i
annat fall icke kan, utan att begå stor obillighet, fordra att gällande
stadgar städse efterlefvas. Den föga betydande årliga kostnad, som
för ett så maktpåliggande ändamåls vinnande användes, återgäldas
mångfaldigt genom den reda och raskhet i ärendernas gång, som
är en gifven följd af reda uti och allmän kännedom af gällande
tj enste-föreskri fter”.
J. P. Lefrén.
Rätteligen afskrifvet betygar
Carl Westfelt.
Remitterades lill Stats-Utskottet.
Anmäldes och lades på bordet Banko-Ulsk. mern. N:o 1 med
hemställan om arfvoden till 2:ne Notarier.
Till bordläggning anmäldes jemväl ett från Riddarh.-Utsk. inkommit
sålydande
Den 14 December.
215
Vördsamt memorial
Uti mern. af d. 11 dennes, hvilket blifvit till Ridd.Utsk. insänd!,
har Ridd.Direkt. anmält, att natten till sisth Tisdag en betydlig
stöld blifvit, genom inbrott, föröfvad uti Ridd.-Kamererakont.
, dervid tillgrepp ur kassa-kistan skett af 3,233 r:dr 16 sk.
b:co kontanta medel samt 27 st. Smålands och Hallands Hypotheksförenings
obligationer tillsammanräknäclt belopp af 5,700 r:dr b:co;
och hafva, på sätt Direkt.-ns mern. samt Kamererarens rappport innehålla,
förhör och undersökning om stölden sisth Tisdag egt rum i
K. Polis-kammaren, utan att hitintills någon uplysning om gerningsmannen
kunnat vinnas.
Jemte det Utsk. får äran öfverlemna de till Utsk. insända handlingar,
har Utsk. för närvar, ansett någon annan åtgärd, i anledn.
af denna händelse, icke kunna af Utsk. tillstyrkas
än att det till Ridd.Direkt:n hänskjutes att, derest det
stulna icke skulle, medelst tj ufvens uptäckande, återfås, efter
sig företeende omständigheter, enl. lag och författningar,
med detta ärende förfara. Stockholm d. 14 Dec. 1S50.
Hos H. R. o. Ad. anser Direkt, sig skyldig anmäla, att en
djerf inbrottsstöld natten mellan förliden Måndag och Tisdag blifvit
uti Ridd.-Kamererare-kont. begången dervid ett kontant belopp
af 3,233 rulr 16 sk. b:co blifvit tillgripet jemte 27 st. Smålands
och Hallands Hypolheks-förenings-opligationer å tillsammans 5,700
rulr b:co på sätt Ridd.-konhs bilagde mern. närmare utvisar.
Vid den undersökning, som i K. Polis-kammaren genast på f.
m. sistlidne Tisdag blifvit hållen, hafva, utom Ridd.-Kamereraren,
jemte en af Ridd.-Direkt:s Hrr ledamöter, Riddarhusets såväl ordinarie
som vid riksdagen anställda e. o. vaktmästare, äfvensom Ridd.-  Sekrctis och Ridd.-vaktmästarens tjenstehjon varit hörda, men icke
kunnat afgifva någon till upläckt af stölden ledande uplysning, hvarom
likväl efterspaningar fortgå. Och har, uppå Ridd:s-Kamererarens
begäran, inventering denna dag blifvit af tvenne Ridd.-Direktörer anställd
af de i kassa-kistan under Kamererarens vård befintliga penningar
och handlingar, dervid intet utöfver de bortstulna kontanta
medlen samt obligationerna saknats.
Stockholm d. 11 December 1850.
På Riddarhus-Utskottets vägnar
Ludvig von Stedingk.
W. F. Dalman.
Hörsamt memorial.
Carl De Geer.
Carl Bennet. U. Koskull.
Georg Ulfsparre. J. A. Tornerhjelm.
Fred. Boije.
G. A. Brakel.
W. F. Dalman.
220
Den 14 Dec ernber.
Till II. Ridd.-Direktionen.
Till H. Ridd-Direkt:n får jag ödmjukast lemna den ledsamma
underrättelse alt natten emellan sistförflutne Måndag oell Tisdag har
genom inbrott uti Ridd.-Kamrerarens kontor blifvit utur den derstädes
stående kassa-kista lillgripne alla då outbetaldta Wadstena
Adliga Jungfru-Stifts pensioner, utgörande 92 st. eller i b:co Riksdaler
3,066: 32. och s. k. extra utgifts-medel, omkring 166: 32.
samt dessutom 27 st. Smålands och Hallands Ilypotlick-Föreningsobligationer
å tillsammans 5,700 r:dr b:co.
För öfrigt har bland de i berörde kassa-kista förvarade kontanta
penningar, bestående i outtagna pensioner, stipendier och löner
till eli belopp af 2,350 r:dr 40. sk. b:co samt åtskilliga obligationer,
skuldsedlar och handlingar jemte 44 st. förseglade rekommenderade
bref, intet, åtminstone hittills, saknats.
Om förloppet af stölden har anmälan förleden gårdag blifvit
gjord i K. Polis-kammaren, hvarest undersökning derom genast
verkställdes, efter det att Hr Polis-Mästaren likväl förut tagit lokalen,
der tillgreppet föröfvats, i ögonsigte. — Annoncer om stölden
hafva jemväl redan blifvit införda i några af Stockholms tidningar.
Stockholm af Ridd.-kont. d. 11 Dec. 1850.
J. L. Bogeman.
Uplästes och lades lill handlingarne ankomne prot.-utdr. ifrån
Högv. Preste-St. af d. 4 och 7 dennes samt från Vällofl. BorgareSt.
och Ilederv. BondeSt. af d. 7 och 11 dennes.
II. R. o. Ad. åtskiljdes kl. j till 4 e. m.
In fidem protocolli,
V
Albert. Munck.
Den 17 December.
221
Tisdagen den 17 December 1850.
Plenum kl. 10 f. m.
Justerades 7 prot.-utdr. för d. 14 dennes.
IT. Ex. Hr Frih. o. Landtm, tillkännagaf. alt 90 biljetter
lill bevistande af Svenska Akademiens sammankomster såväl d. 18
som d. 20 dennes, då Akademiens högtidsdag komme att firas, hade
blifvit inlemnade och skulle af Ridd.-Fiskalen blifva tilldelade de
ledamöter af R. o. Ad., som deraf önskade sig begagna.
Föredrogs ånyo Consl.Ulsk:s d. 7 och 11 dennes pä bordet
lagda mern. N:o 2, ang:de det nu hvilande förslaget lill ny Riksd.-  Ordn., jemte dervid fogad serskild artikel, äfvensom, i sammanhang
dermed, lill ny R.F.
H. Ex. Gr. Sparre, Gust. Adolf, anförde skriftligen:
Den i landets alla förhållanden så ingripande, vigtiga fråga, som
nu skall lill afgörande företagas, den om Svenska national-representationens
ombildning, har alltifrån den tid då vår nu gällande grundlag
antogs varit föremål för önskningar och bekymmer. Icke blott
långsamheten i ärendernes behandling genom represen tat: ns söndring
i flere serskilda rum och deraf följande tunga former, utan hufvudsakligen
uteslutandet af en stor och inflytelserik del af nationen
från rättigheten att välja och väljas till folkombud och deltaga i beskattningsrätten,
har stadgat känslan och behofvet af förändrade föreskrifter
rör:de så väl sättet alt utse Svenska folkets representanter, som deras
arbetsordning. Då, oansedt frågans handläggning vid flere riksdagar,
det likväl visade sig att hos R. St. en större stridighet i åsigter ägde
rum i afseende på lillvägabringandet af förändringen, samt denna
stridighet äfven under sednaste riksdag gjorde sig gällande och uteslöt
förhoppningen att det vigtiga måle! skulle kunna vinnas utan
konungamaktens mellankomst, beslöt Konungen att, lill förmedling
af äsigterna och påskyndande af frågans lösning, framlägga det nu
hvilande förslaget. Det är bvgdt pä grundsatsen af samfälda val,
en grundsats, hvilken ansågs framför andra böra framställas, enär
densamma, hyllad af det rådande allmänna tänkesättet, lemnade
lättare än andra valgrunder tillfälle att i representationen inrymma
äfven tle nu derifrån uteslutne folkelementerna. Genom det sålunda
föreslagna valsättet, innefattande på vidsträckt grund upförde
valfördelningar, utan hänsigt till serskilde stånd eller yrken, blef
det möjligt, att i allmänhet, hvarje medborgare, som äger stadigt
hemvist och näringsfång, samt icke står under annans husbondevälde,
kunde anses berättigad välja folkombud och sjelf dertill utses,
dervid dock i valsättet sådane bestämmelser blefvo inlagde, som
fnnnos nödige alt för framtiden betrygga landet för möjliga vådor
af en så utsträckt valrätt.
222
Den 17 December.
Det var icke att vänta, att förslaget, så olika med det nu bestående
oell likväl så föga öfverensstämmande med mångens öfverdrifna
förhoppningar på oinskränkt valrätt, skulle vinna allas bifall.
Dä motståndet lill icke obetydlig tiel var grundadt på bristande
kännedom af förslagets verkliga innehåll, eller på en oriktig infattning
af detsamma och af dess följder, hafva, sedan förteckningar
och tabeller öfver de enl. förslaget valberättigade blifvit utarbetade,
dessi tabeller, tillika med sjelfva förslaget, blifvit i mångfaldiga
exemplar öfver liela riket spridda. Hvarje om fosterlandets
framtid nitälskande medborgare har ock numera otvifvelaktig! deraf
tagit kännedom och varit i tillfälle bestämma sin mening samt med
lugn och oväld bedöma motiverna lill förslagets föreläggande.
Med min röst har jag tillstyrkt förslaget och biträder det nu,
då frågan tillhörer 11. St:s afgörande. Sakens stora vigt och betydelse
inses af alla; enhvar representant skall ock säkert vid afgifvandet
af sitt bifall eller afslag samvetsgrann! ledas endast af hvad
egen inre öfvertygelse och kärleken för det gemensamma fosterlandets
sanna väl bjuda. Måtte beslutet, faltadt med den lugna och
värdiga hållning, som utmärkt Svenska nationen, blifva lyckosamt
föi' Sveriges Konung och folk!
Gr. Horn, Claes Fredr, upläste följande:
Det hvilande förslaget, hvarom nu skall beslutas har, efter min
öfvertygelse, sådane brister, att dess tillkomst måste betraktas endast
såsom medel att för tillfället besvärja den storm sorn, upväxande
med de Europeiska uproren, hotande sträckte sina verkningar äfven
lill Sverige. Också har man under ett föregule plenum på detta
rum antydt på förslagets användbarhet som ett ankare äfven i ilen
storm sorn väntades. Man borde således än ytterligare utsätta Statsskeppet
för vindkastningarne i en nödhamn. Jag gillar ej en statskonst
som förutsätter behofvet af en sådan ställning och skall försöka
att derför gifva skäl.
Länge hade man hos oss bearbetat den önskade reformen i
en revolutionär riktning, till en del medvetslöst, till en del planmässigt
och den minoritet som bemäktigat sig ledningen af de politiska
tänkesätten hade lyckats att gifva den skenbara vigt åt sina
bemödanden som förvillat begreppen om hvad som borde åtgöras.
Det var under inflytelsen af sådane förhållanden som förslaget
alt ombilda vår Statsförfattning fostrades och blef hvilande. Ehuru
jag visserligen icke gillade medlet, räknar jag mig dock icke till
last att, vid sista riksdag, stillatigande hafva medgifvet denna utväg
att rycka den stora frågan ur händerna på ett parti som, med Republiken
till syftemål och förstörelsen till medel, vunnit ett betänkligt
understöd genom undfallenhet af dem, som annorlunda
tänkte. Man kunde nemi. vänta, livall som äfven inträffat, att exemplen
utifrån, som förorsakat förvillelsen bär hemma, skulle kraftigast
bidraga till dennes förskingrande; också torde de märkliga erfarenhetsrönen
tillräckligt ådagalagt haltlösheten af sådane pappers konstitutioner,
som, hvilande på blotta theoder af idéologerna gifvas
(ill pris åt opinionerne för dagen. Genom de betydelsefulla tilldragelserna,
visserligen skådade på afstånd, har likväl Svenska folket
Den 17 Dec ernber.
22 3
bordt lära inse vigten af att grunda hvarje politisk reform på egendomligheten
af samhällets beståndsdelar och icke, med deras underkännande,
famla efter nya former i abstraclionernes rymder.
Vid bildandet af en national-representation för ett alldeles
nytt samhälle, kan jag ej tänka mig något annat tillgörande än
formbildningen af hvad som redan i ett chaos förefinnes. Så mycket
mindre kan jag medgifva någon förnufts grund för antagandet
af en alldeles ny folkrepresentation i ett gammalt samhälle, som eger
en historisk och lagbefästad utveckling af fria institutioner; det vore
som alt hugga armar och ben af en menniskokropp för att i st.
ditsätla vingar. Man våldför ej ostraffadt naturen, ej heller de lagar
som rigtningen af civilisationens gång stadfästadt och som angifva
den rationella grund på hvilken samhälls-institutionernas förbättring
ensamt bör genomföl as; och ehuru felaktig den kan vara,
ja äfven förderfvad till sin verksamhets förmåga, har dock Svenska
riksdagen i rikt mått, hvad de nyskapade representationerna sakna,
en rot i det verkliga icke blott idéela Stats- och folklifvet. Derföre
bestrides ingalunda en högst nödig förändring i Riksd.-Ordn.,
dertill jag alltid velat bidraga och nitet för saken har äfven tillförene
missledt ett omognadt omdöme om sältet, dock är den öfvertygelse
hos mig längesedan stadgad, att reformen, som sudan,
måste hållas inom gränsen för grundlagsbestämmelserna. Med dem
anser jag oförenligt, alt till grunden uphäfva hela Ståndsförfatlningen
och fota den nya Riksförsamlingen på allmänna eller samfäl
da val, dervid en Statsbyggnad skulle upkomma, alldeles oigenkännelig
förSvenska folket, som deruti skulle skåda endast en stomme
för oaflåtliga experimenter med dess inredande. Jag åberopar
hvad jag tillförene och senast vid 1844 års riksdag på detta rum
yttrat i delta afseende:
Men om man äfven tilltror sig att formenligt besluta RiksSt:ns
utbyte mot en alldeles ny Riksförsamling, så finner jag i den
föreslagne förändrinngen inga garantier, för dess bestånd. Den måste,
som en produkt af dagens opinioner, blifva en lekboll fördess
kastningar; också hör man opinions-ledare förklara, att endast grunden
för vår Statsbyggnad blefve undanröjd skulle man nog komma
tillrätta med nyskapelser efter de radikala åsigterna och att
vinsten af den förhatliga sjelfskrifvenhetens förkastande ensamt upvägde
förslagets alla brister.
Dermed är således uttalad en icke otydlig afsigt att underkänna
den konstitutionella monarkiens lifsprincip, ärflligheten; ty
man må icke tro, att de konsequeutare radikaler umgås med sådane
griller som skapelsen af ett republikanskt Konungadöme. De hafva
också nogsamt insett, att den enl. förslaget högst invecklade och
för vissa fall overkställbara, valförrättningen, kan ledas i deras interesse
och de misströsta ingalunda om ett oförtöfvadt undanrödjande
af den slippriga grund på hvilken förslaget sig stöder; en
grund som samtidigt blifvit af folkens ledare med framgång bestridd,
då den icke eger något rotfäste i massans hängifvenhet. Jag menar
penningens lagbefästade öfvervigt. Vallagen lemnar ett öppet
fält för korruption och factioners inverkan, enär val af Elektorer
224
Den 17 December.
sora utan partiinflytelse, otvifvelaktig! bestämmas af den förmögnare
minoriteten, då den stora majoriteten med brutet röstantal, säkerligen
skulle afhålla sig från en valförältning, dervid deras personlighet
sä litet vägde; i motsatt fall komme att af samma majoritet
bero, dä deras röster påkallades medelst en beräkning och
bearbetning i stort, samt uphämtades öfver hela riket, af factionens
agenter. Man vet hur det tillgår vid samlandet af röster från samhällets
nedersta regioner och från hvilken sida de djerfvaste åtgärder
i denna väg vore ali förvänta.
Val af tvenne Representant-kammare ur samma folkklasser,
tror jag hell och hållet förfelar ändamålet, och alt dermed endast
skulle framkallas nya auledmr till split, missnöje och afvund.
Den första kammaren skulle komma att förete en afdelning af Riksförsamlingen,
säkerligen svagare än sjelfva det Norska Lagtinget,
som hämtar en viss styrka af sin delegation från Stortinget. Man
skulle otvifvelaktig! finna att den föreslagne tvåkammar-bildningen,
lika med dem, hvarmed nu å åtskilliga ställen experimenteras, varande
i strid med den antagne jemnlikhets-principen, skulle uphäfva
sig sjelf; till hvilket stadium pä revolutionens kretsgång, åtskilliga
af förslagets försvarare äfven sträfva enl. deras offentliga
tillkännagifvande. Det är under en sådan bearbetning af opinionerna
man med ohejdad ifver , sökt ådagalägga Riks.St:ns, men framför
allt R. o. Ad:s, obehörighet att existera, som man icke dragit i
betänkande att stämpla Svenska Adelil såsom oförtjent af sitt ursprung
och ovärdig sin bestämmelse. Man har till och med antydt
på den vålds-act, dii med Adeln något ännu mera skulle falla.
Denna brottsliga hotelse förfelar naturligtvis sitt syftemål. R.
o. Ad. kan ej misskänna sin bestämmelse, sin edsvurna pligt att
försvara den konstitutionella monarkien, under utöfning af sin dyrbara
rättighet ali här tala för folkets rätt och frihet. Månne de
som missunna oss rättigheten äro villigare än vi att fullgöra dess
åtföljande pligter? Jag tror det icke; men jag anar alt dessa samhällsförbättrare,
som förneka oss och sig sjelfve, skola lära begripa
att Svenska Allein ej kan utrotas ur Svenska Konungadömet; att
den deri fortlefver af ren nödvändighet om ock på ett ändamålsenligare
sätt representerad. För denna mening hämtar jag ett stöd
uti ett yttrande af en man hvars vittnesbörd visserligen icke jäfvas
af de liberala Konungadömets anhängare. Det lyder så här: ”All”män
på valfrihet grundad representation, Konungamakten den en"da
ärftliga institution i samhället och derför så mycket mer blottad
på allt stöd, underkastad en demagogisk representation och
”ansvarig för allt och förmående intet, och derför snart störtad; se
”der bilden, sådan erfarenheten, som synes predika för döfva öron,
”har uppställt den! att efter detta erfarenlietsprof, den förenämnde
”tomaste af alla politiska theoder, åter skulle kunna spela en röle,
”må förefalla besynnerligt, men är icke destomindre sant och ett
”nytt bevis huru ord och verklighet i denna lära öfver allt svärja
”mot hvarandra.”
Hvad skulle den frejdade häfdatecknarén och filosofen E. G.
' Geijer
Dajn 17 December.
225
Geijer hafva sagt om han uplefvat våra dagars ytterligare mångtalande
bevis på riktigheten af sin lära?
Efter upläsningen häraf tilläde Gr. Horn.
Hvad jag nu haft äran anföra har ej för ändamål att inleda
mig i en debatt öfver frågan, dertill jag förhindras afen försvagad
hörsel-organ; min afsigt är endast att dermed hafva angifvit skälen
för min öpna votering mot förslaget. Men då jag varit i tillfälle
att upfatta hvad den värde ledamoten yttrat, som före mig talat, ber
jag i anledn. deraf få göra den anmärkn., att för den händelse någon
af detta Stånd tror sig förpligtad att ex. officio tala för förslaget,
det parlamentariska bruket ej rätt medgifver ett sådant försvar
för en Regerings handling, hvars utgång borde förutses allt från
dess födsel.
Då vid sista riksdag det nu föredragna förslaget nedlades här
på R. o. Ad:s bord intogs jag af en sorglig känsla, den nemi.:
att den gamla Wasa-thronen kunde komma att vackla till sitt fall
derest man oförsigtigt påkallade eller gynnade folksuveränitetens
inkräktnings-begär, hvars verkningar rasade genom Europa och hvilka
ännu en gång kunde återstå att erfara. Vacktom oss derför
att skaka de gamla bepröfvade grundval arne; ty sannerligen J mine
Hrr, som nu närmast omgifver denna thron! J mäkten icke
med all Eder förmåga och goda vilja att för densamma upresa säkrare
och fastare stöd.
Hr Ekenstéen, J o li. Fritz, anförde dels mundlligen dels
skriftligen :
Det är en obestridd sanning, en af sanningens livan sjelf uttalad:
att deraf hjertat är fullt öfverflödar munden. När nu, i ett
gammalt bröst, ett lifligt, ungt hjerta slår, så förmår det så
mycket mindre inom sig förqväfva de sanningar, för hvilka och med
hvilka det lefver och dör. Den som likt mig, aldrig fördålt sina
konservativa tänkesätt, bör ock kunna göra redo för dem. Jag har
med min lilla Diogenes lyckta och med danken derinom, redeligen
sökt ej efter förstånd; ty deraf öfverflödar här, men efter sanning.
Jag har möjeligast genomletat och studerat, allt hvad rörande det
nya förslaget, blifvit tryckt; mycket som endast skrifvits och så ofta
jag kunnat, bevistat de ofverl äggningar, som å motsatta sidan
hållits, för att med ett för sanningen så beredvilligt, tillgängligt
förstånd, kunna tillegna mig allt det som deraf möjligen kunde
gillas. Jag tvekar ej bekänna, alt jag, oaktadt den frivilliga åverkan
jag blottställt mig för ej allenast icke kunnat rubbas en hårsmån
ur min position, utan fastmer deruti befästats.
Den som nu intet nöjer sig med, att i detta Riks-drama uttrycka
sig med ett lika stumt, som uttrycksfullt ja eller nej, den
har behof af och skyldighet mot sig, sin familj, sitt folk, menskligheten,
sin Konung, ja! att inför Konungarnes Konung, oförställdt,
på sidan om all menniskofruktan och all menniskogunst,
uttala sin, på egen öfvertygelse grundade tanka i det magtpåliggan
de ämne, som här nu förehafves, af fruktan att möjligen halka förbi
något betydligare moment, så som det lätteligen händer, under
I H. 15
226
Den 14 December.
den mundtliga diskusionen, har äfven jag känt behof utaf, att, för
denna gången, skriftligen framföra min mening och sålanda taga
detta vördnadsbjudande husets upmärksamhet och tålamod, i, må
hända nog stegradt, anspråk.
Skall jag tala ett ord om dessa snabba domare, hvilka veta
så mycket om andras bevekelsegrimder, emedan de så litet göra
sig redo för sina egna, som veta ålit om andra, egenteligast intet
om sig sjelfva. Visserligen utgöra dock dessa en ringa fraktion
bland dem, som förfäkta det hvilande förslaget. Den aldra största
delen af mina politiska motståndare, derom har jag förvissat mig,
äro uplyste, Varma fosterlandets och Konungens vänner, som af sitt
hjertås och förnufts förenade upmaning, försvara, om ej sitt ideal,
dock det nödfalls-hjon, som de velat hafva lagt, till en provisionel
skeppsbro, öfver tidens högtsvallande ström, till den lycksalighets
ö, der de ämna fira mensklighetens triumf, och hvad vore en
menniska, utan slutsyfte, utan ideal? Den egentliga gränsen emellan
menniskan och djuret updrages just af den förmågan: att ega
ett förnuftigt lefriadssyfte. Måste man ock undantaga mennisko-varelser,
hvars ej allenast andra men oförstörbara natur det blifvit,
att lefva för ocli genom lovering emellan sophisterie och calomnie
—; om ock ett syfte, egenteligast usurperande denna mensklighetens
distinction; och att verkligen några fä dylika finnas är en
illa förstucken sanning inom detta hus, der det eljest behagat krigshärarnes
Gud, att sedan sekler åt sig utse, brännpunkter för Sveriges,
ej allenast krigiska utan ock medborgerliga ära, hvilken, hvarhälst
den derförutom lyst, med få undantag, genast sammansmält,
med sitt själafrändsliga element, i följd af samma naturlag,
sorn äfven råder i den intelligenta verlden.-— Med så mycket lyftande,
försonande till motvigt, lämna vi dessa affällingar — dessa
få i ondskans tjenst allena försläfvade och åskåda partierna — dessa
meningsfractiouer i ädlare bemärkelse, ifrån den uphöjda ståndpunkt,
nedom hvilken ingen Riddersman i rätta bemärkelsen, någonsin
nedstiger, bure lian än bondtröjan, krämare- eller prestdrögen;
den nemi. hvarest en ärlig lans brytes, hvarthän än den
enas eller andras stötar syftas eller riktas. — En ärans man tillåter
sig aldrig, att understicka andra syften, afsigter och planer,
Sorn intet af ord och gerning oförtydbardt framlysa. Ilan tror aldrig
det onda om någon, förr än han nödgas dertill. Ilan tror således
det goda längst möjligast, lian söker ingen i de vinklar,
der han ej sjelf brukar stå.
Att nu här kritiskt belysa, ej blött häckla det gamla och nya,
torde kunna vara dens pligt, hvilken hvar och en ikläder sig som,
i likhet med mig, Önskar alt blifva förstådd och att visa: det han
förstått sig sjelf, hvarefter endast ondskan, den i mörkrets drägt
kringsmygande, skall våga påstå, att man i fäderneslandets, till
heligheten gränsande angelägenheter, later leda sig af annat än sitt
begrepp af det sarina och rätta, om man än gerna bekänner sig
hafva läi t mycket från de män, hvars lefuadssyfte det varit att samla,
ordna, luttra och till ett förnuftigt helt sammangjuta de strödda,
politiska sanningarne. — Välan då Mine Hrr! hvad skall då
Don 17 December.
227
en lefvande representation egenteligast uttrycka? Den skall lemna
en folklig miniature-bild; den skall afspegla folket, (ill själ och
kropp. Hvilken stämpel har dä den, af klimatiska förhållanden betingade
naturen, påtryckt Svensken, jemntord med den större delen
af Europas befolkning? Den af be hafvets barn. Huru få äro icke
de ibland oss Mine Hrr! som ej smakat behof ve t i nära alla tänkbara
skepnader och sjelfva den ståndpunkt vi intagit inom samhället,
de upoffringar, den bildning som af oss kräfves, hafva invig!
de aldra fleste ibland oss, ända ifrån barndomen, i försakelsens
skola. Månne det dä kan sägas: att vi representera rikedomen.
Nej vi representera den mot fattigdomen kämpande fordna belåtenheten.
Vi visa bäst och tydligast, att personlighets-principen
står högt öfver och trotsar alla varuvärden. Våra Konungar, glorvördigast
och förskräckligast i åminnelse, befalile oss att lägga väl
hälften af våra ägodelar, på det behöfvande fäderneslandets altare;
vi befalltes, att med af oss utpressade skatter — skatter dem vi
med blodig moda förvärfva!, ännu en gång sprida en bäfvande
vördnad, öfver det ännu öfver Svenska namnet suckande Europa.
Vi upmanades att ställa våra återstående fastigheter, till en fri
konkurens för hela folket; vi Svenske, frie Riddersman och ingen
annan, voro de som sleto det ur tusende sår blödande Svenska
Lejonet, ur Örnens klor, dit en fåne fört det. Vi hafva sedan
lemnat alla företräden, med undantag af tolf-ringningen, vår personliga
ära, våra minnen, vår bildning och sålunda, i bredd med
fäderneslandets sjunkande Europeiska inflytande, återgifvit bilden:
af behofvets barn. Vi lefva och umgås med och drifva samma
yrke, som vår allmoge, vårt Bondestånd; vi öfverlägga ständigt
med dem gemensamt om våra sockneangelägenlieter. Vi kunna ej
undvara hvarandra. Förgäfves skall man försöka splittra oss. De
ställa sina söner under gevär, vi våra, att med långt mera försakelse,
bilda dem till dugliga Soldater. Vi lefva, på åker och äng
i skog och berg, i läger och fält som bröder. Hvem vill försöka
att kasta oenighetens eldbränder ibland oss, utan att sjelf deraf förstöras?
Hvilka äro då de, som afundas oss denna försakelsefulla
äran att på konungens kallelse, dela riksbördans och krigets faror ?
Jo dessa småskrifvare, som med sina förpestande papperstrumpeter
— att nyttja en annans ord — utbasuna sin oöfverträffeliga duglighet
lill — — — alting, hvilken oftast vid verkställigheten reducerar
sig till — — — ingenting. De skryta utaf att Carl den
XI:te afklädde Adeln. De kunna då ej uträkna, att med uteblifvande
af denna grymma otacksamhet, hade Sverige aldrig kommit i
Gothorpska eller Hessiska händer, således ej heller i Ryska. Med
allt delta oafviseligen för ögonen, skulle de ändock önska skilja
Konung och Adel åt, för att, under deras lyckliggörande ledning
föra Sverige fast under den lika mycket beljugna, och ömkligt utmålade
knutpiskan. Se här mine Hrr i min person, huru frimodigt
personligheten upträder. Efter en lång, mödosam, obemärkt
lefnad, boende och odlande på en eländig Smålands-mosse, lägger
jag mitt ord i vågskålen mot milionärens; och ej guldets, utan
15 *
228
Den 17 December.
hufvudets, hjertats, förståndets öfversigt, bestämmer har företrädet
oss emellan. Hvar såg man någonsin en ädlare förståndets demokratie.
— Harn presterskapet representerar beliofvets barn, derom
kunde man allena skrifva en bok, tvåtredjedelar af dem äro
söner, just af samma allmoge, som vära i denna stund utgöra de
odalmän, hvilka till mer än J befolka Sveriges jord, bearbeta den
och gräfva i dess inelfvor. Sällan gå de mera bemedlade bondsönerne
prestvägen, emedan deras fader nogsamt känna det mödosamma
och ansvarsfulla prestembetets tunga börda. Med sammantiggda
eller af slägtingar sammanskjutna, högst nödtorftiga kläder,
vandrar gossar till gymnasium. Der tiggas kostdagar, böcker och
logis. Den kraftigare naturen öfvervinner dock alla hinder, så väl
här som vid Universitetet, der regimen vanligast är densamme,
fast med redan något brutna krafter och mod och der behofvets
barn, ej sällan får ytterligare smaka den förödmjukelsen af ett —
hut Möller — detta professorska misstags utrop pä Mörner — och
dertill med de förmögnares öfvermod.
Nu väntar den lyckliga Adjunctstiden, då man lefver på offer,
allmosor och kärlek; ingen annan bergning gifves. Den sjelf
i behofvets skola updragne presten är karg nog. Lyckligtvis yppas
en liten komministrature, om hvilken den trängtande fästmön
länge suckat och bedit. Harn och skulder vexa i kapp. Ett pastorat
mäste båta all brist, betala skulden, hålla sönerna vid gymnasium
och döttrarne updragne lill de blifvande adjunkterna o. s. v. —
och nu först, aldra vanligast, blir presten rätt innerligen invigd i
behofvets skolor, ej nog med den egna, fordna, måhända fortfarande,
utan i alla de behofvets otaliga stugor, hvaraf vårt land,
nu mera än förr, hvimlar, måhända just för det, vi trotsigt velat
bryta, behofvets hälsomma fjeltrar, denna land och folk af Gud
sjelf påtryckta stämpel. Om nu ock presterskapet i allmänhet gerna
såge sig befriadl ifrån detta ansvarsfulla, kostnadsdryga representations-kallet,
så skulle det redan derföre omöjligen kunna förmås
bifalla ett förslag, hvilket utesluter Bonden, som eget Stand, ur
representationen. Huru försvara för vår käre allmoge, att så vidt
på oss beror, handlöst lemna den till en möjlig kastboll åt, man
vet ej hvilken magt? Huru skulle vi någonsin kunna träda dem frimodigt
under ögonen? Della folk hvarifrån vi i rak linea härstamma?
Nå väl, denna prest tilläfventyrs den medellösaste komminister
i stiftet, nplräder här i bredd med den mägtiga prelaten,
möjligen fördunklade denne, i samma nion som han är eljest ansenlig.
Borgaren, som riektigt upfattat Svenska samhälls-idéen, vet,
att äfven han representerar behofvels barn; persontighets-principen
i sin ädlaste gestallt, menniskan helt allena. En ärlig, flitig,
kunskapad Borgare som i brist på kapital, hyrer sig en lokal och
borgar sig varor, kan väljas och välja till riksombud, och står till
det rika Kommercerådet, Brukspatronen, alldeles så som den nog
medellösa Adelsmannen till den adliga milionären; den fattige Komministern
till den högt upsatte Biskopen; ja här torde ofta förhållandet
blifva omvändt, att den i ögonen fallande mindre, blir vid
Den 17 December.
229
riksmötet den större. Hvem vill d;i ännu påstå: att nu rikedom och
höghet företrädesvis representeras.
Bonden, fast endast egare till ett fjerdedels ja till ett sextondedels
hemman, kan ock väljas ofta; låtvara han hade mycken
skuld på sitt lilla hemman. Manne vår allmoge går invigd i behofvels
mysterier? manne den ej sä grundligen har å- och genomskådat
behofvets vinklar, att visst ingen lurar dem derutinnan?—-  An mera! Fråga vår allmoge, från Ystad till Haparanda om den
ville hafva riksdag utan prester och svaret blef ett stormande nej.
Alla förespeglingar om möjelighelen ja! sannolikhetén af, att prester
komma dit, skola de göra sig döfva för de hålla presten för
sin själasörjare; de anse honom, fast origtigt, för medlare emellan
himmel och jord. Bonden är i allmänhet, ännu så fjettrad vid
prestens råd och vänskap eller välvilja, att han intet tänker sig
möjligheten af ett ordnadt samhälle, utom detta förbund emellan honom
och presten. Det hör ej hit och tillkommer ej mig att framställa
orsaken till det aftagande förtroendet, men det vissa är, att
denna minskning hör till nndantagen.
Del nija förslaget, erkänner varuvärdet framom personlighetens.
Det bygger det förra, på den sednares ruiner. Det undergräfver
den rent monarkiska grund, hvarpå det Konungadöme är
bygdt, som icke npbäres af någon Adels aristokrati hvilken och
alltid är en penningens, varans; ingen kan här skryta af något privilegium,
som intet står öppet för alla och af alla kan'vinnas. Det
nya förslaget konscquent genomfördt, skulle snart alstra ett nytt,
spetsfundigt adels-element, som krånglade med Konungen och trakasserade
folket, hvilket, i förening med Konungen, snart skulle
tillgripa enväldet. En sådan serie vi genomlupit sedan sista envålds-experimentet,
finnes ej mera råd till; vi hafva ej mera att
förlora än Sverige. Man har ock drifvit sitt oförskämda
sophisterie ända derhän att påstå: det Regeringen borde, med all
magt, pådrifva förslagets antagande med en magt som den ej äger.
Icke ens ett knäfall inför de 3:ne Stånden, skulle någonsin bevekt
dem. Att förmå Regeringen till den äskade pådrift föregaf man;
att den eljest skulle förlora folkets förtroende; att den finge abdikera
eller resignera o. s. v.
Huru konsequent passar icke detta in med den satsen: att Konungen,
deri styrkt af Dess rådgifvare, bör styra land och rike, i
enlighet med folkets, helst genom representationen, uttalade önskan.
Regeringen allena skulle således göra sig döf och blind, för
det negativa beviset, som så tydeligen uttalade sig, i den köld hvarmed
den s. k. reform-angelägenheten uptogs öfver hela landet,
oaktadt alla använde konster och bemödanden från den sidan, der
intet beståndande duger. Den skulle inga lärdomar taga, af de
märkligaste verldshändelse!', som kanske någonsin och inom så kort
tid, och sä konvulsiviskt hemsökt en hel verlds-del? Det skulle således
vara en alldeles odrägelig förödmjukelse, för en den ädlasta
jag vågar påstå, ödmjukaste man, som troligen någonsin sutet pä
en thron. Och för Dess råd, att ett 3:ne år gammalt förslag, hvars
tillkomst ganska tillfredsställande förklarar sig sjelft, efter 3:ne,
230
Den 17 December.
måhända mot 30 andra svarande år, ej uptages i sin helhet, af naturen,
fast den derur nödgas uptaga mycket, i sina framtida reformer?
Desse män skulle anse sig förpliktade, att, jag så må säga,
undandraga sig nationens tacksamhet och framtida förtroende, för
det att ett förslag, som ej i allo gillas och ej delvis kan antagas,
måste modifieras, inpassas i de förändrade tider och förhållanden
samt omständigheter? Eller månne någon lugn, opartisk man
kan påstå, att denna tilldragelse här kan mätas med en, måhända
i dag föreslagen och i morgon på föredragn:slistan kommande åtgärd,
inför Engelska Parlamentet? Vi hafva ej råd att pensionera
eller emplojera ett helt Statsråd; men vi hafva ännu mindre råd,
att mista en hel upsättning af sä dugliga embetsman, hvarföre
opartiske domare anse alla Konungens råd eller Statsråden och hade
man ingen annad måttstock att bedomina delta; så visar nog
stats-machinens lugna, säkra, ordentliga milda gäng, alt besättningen
är god, fast den i de starka brännmgarne, sökt rädda statskeppet
genom en ganska skicklig vändning, hvarom nu de eftervise hafva
mycket att berätta, att klandra; men som, pä sin lid, med bakslug
tystnad öfverhalkades.
Ekuru jag hade önskat kasta en blick på verldsslällningen och
vårt förhållande lill densamma; sä mäste jag derifrån afstå af fruktan,
att uptaga för mycket af den lid, sorn grundligare statsmän
och talare, böra tillgodonjuta. — Må det blott tillåtas mig tillägga
alt jag anser betydliga reformer nödvändiga och verkställbara, utan
att den närvar. Stånds- eller klassfördelningen derföre béhöfver rubbas,
i hvilken fastmer de nya lidselemenlerne lätteligen kunna inpassas,
i enlighet med det förslag, jag ämnar ä behörig ort, oförtöfvadt
aflemna.
Hr Tersmeden, Nils, anförde dels mundtligcn dels skriftligen
:
En öfverläggning i deli vigtiga fråga, som nu utgör föremålet
för vår upmärksamhet, borde blott ledas af de utmärkta förmågor
som värt Riddarhus besitter. De bland detta förslags befrämjare,
som dit kunna räknas, lära ej underlåta att höja sin röst. På den
sidan åter, derifrån bristerna komma alt framhållas, är det att förmoda
det ålskillige män, hvilkas insigter och större förmåga här
bruka att göra sig gällande, till följd af deras samhällsställning
komma att iakttaga tystnad. Jag aktar detta deras beslut lika högt,
som deras, hvilka anse att den yttrande rätten, dä det kanske gäller
Fäderneslandets framtida bestånd, ej bör erkänna några band
och till följd deraf uttala deras mening. Just denna tystnad hos
personer, som kunnat lemna clet starkaste försvar för de åsigter jag
i denna fråga hyser, upmauar mig, i förening med den pligtkänsla
hvaraf jag lifvas, att strida för hvad jag anser rätt vara, och jag
beder Eder derföre, mine flir, om en stunds upmärksamhet.
Vi befinna oss i dag åter i samma ställning, som den 28
Aug. år 1844, eller i begrepp att till slutligt afgörande bringa ett
förslag till förändring af hela vårt representationsväsende, eller den
grund hvarpå vår samhällsbyggnad hvilar. Samma grundtanke ge
-
Den 17 December.
231
nomgår de båda vid olika tider framlagda förslagen, nemi. ett uphäfvande
af all den sammanhållning i Staten som begreppen Ständ
oell klass kunna föranleda, och erkännande af den grundsats att
hvarje fullmyndig person är i oell för sig sjelf en samhällets målsman,
i fråga om dess ledande till sitt högsta mål, eller med andra
ord, att vårt samhälle ej mera är en i tiden af sig sjelf utbildad
organisk-politisk formation, utan fastmera ett bolag, der hvarje
delägare röstar (ter caput eller efter sitt aktiebelopp öfver dess väl
eller ve. Förra gången hade det genom händelsernas egna gång
lyckats dem, som hysa dessa nya samhällsåsigter, att öfverraska våra
villrådiga Ständer, hvilka, okunnige om den fara de löpte, fingo
se för sig hvilande ett förslag i den mäst radikala rigtning. Denna
gång är det Sveriges Regering, som i anseende till åsigternas stridighet
framlagt ett förslag, i ändamål alt fortskynda den stora frågans
lösning och förekomma söndring i landel.
Jag känner knappast någon af den sansade allmänheten, som
ej hemburit försynen sitt lof för frälsningen ur den fara hvari vi
år 1844 sväfvade. Dess verktyg dervid voro, ej hvad man i dagligt
tal kallar folket, utan de samhällsklasser der, efter sakernas ordningen
högre uplysning bör finnas; det var Sveriges adel, det var
Sveriges presterskap, som då räddade folket och landet, en åtgärd
så mycket mera trängande, som ett motstånd aldrig bör hvälfvas
ensamt på högsta magten, hvilken ej städse kan vara pmgifven af
ett Råd, som ej i farans stund anser dess skyldighet vara att snarare
gifva vika för tidens och mängdens rop, än det strängt upfyller
samhällets och uplysningens fordringar. Utgången af den dag
vi nu uplefvat skall åter bestämma huruvida vi få skäl att ånyo
prisa den Högste för Dess hägn, eller om vi skole tåligt och undergifvet
hembära Honom vår tacksägelse för en rättmätig bestraffning
af ett lättsinnigt folk.
Behofvet af en förändring i vår författning enkännes allmänt.
Alla inse det altför tunga i en representation fördelad å fyra rum,
och önska derjemte inrymmandet af hela klasser, hittills skiljda från
all representationsrätt, ehuru i besittning af både förmögenhet och
uplysning. Men alla hälla sig ej inom dessa gränsor, der en säker
förbättring stöde att ernå, och den försigtigheten skulle synas
bjuda att söka, om den ock ej upfylde allas högsta önskningar. En
förändring i sådan syftning innebure redan ganska skarpa, men ej
vådliga reformer. Den borde vira lätt att verkställa, utan att grunden
för våra val derföre behöfde alldeles störtas. Om ock, som en
eftergift, hvars rättmätighet och nytta ej alla inse, man skulle lemna
ali sjelfskrifven representationsrätt, står dock alltid qvar fördelen
af att bibehålla sjelfskrifven valrätt inom rikets första Stånd, hvilket
hitlils, som sådant, väl försvarat sitt represen! ations-kall, och
att låta orepresenterade jordegare välja bland sig eller Sveriges almoge.
Likaså embetsman inom sig. Sedan en följd af år arbeta
med fördel Rikets alla fyra Stånd tillsamman i Utskott med personlig
rätt. Hvarföre förkasta den naturliga utvecklingen häraf, att
låta dem och alla i sista hand gemensamt besluta å tvenne serskilda
rum. Förslaget försökt kunde omöjligt misslyckas. Det skulle äf
-
232
Den 17 December.
ven innebära den fördelen, att de samhällsmedlemmar, hvilka man
nu dem oåtspordt vill påföra en stor samhälls-förändring, finge, först
i representationen uptagne, ett tillfälle att der sjelfva lemna sin
röst för eller emot den mångdubbelt större reform som detta förslag
innebär. Vägen vore säker och innebure en förbättring af
hvad vi äga, ej ett bortkastande äfven af det dugliga, för att på theoriernas
fält söka efter idéer, hvilkas våda i tillämpning, för att
ej säga förderflighet, tidehvarfvets erfarenhet allt mer och mer updagar,
och hvilka som andra modsaker banat sig väg till oss, sedan
de i andra länder blifvit föråldrade. Men i politiken tyckas folken
nästan öfver allt vilja följa samma väg som ifriga landtmän i
deras hushållning; de akta ej pä andras rön, utan låta helre genom
egna försök bränna sig af en dyrköpt erfarenhet.
Detta förslags goda syfte bör ej förnekas; det erkänner behofvet
af uplysningens och den högre förmögenhetens andel i representationen.
Men månne tänkarens djupa förstånd skapat detta
verk, månne statsmannens skarpa blick öfverskådat det hela och
sökt speja hvilka dess frukter i framtiden sannolikt kunna blifva?
Har man ej alltför hastigt uprest sin byggnad och gjort dess vackra
inredning, utan att väl undersöka grundens fasthet, hvarpå det
hela hvilar. Denna grund är ej allenast osäker, den är i högsta
grad farlig och kan aldrig upbära en gammal statskropp upväxt i
andra former. Olyckligt det land, som tror sig kunna skapa en
ny grundlag. Denna måste, på papper upfattad eller ej, ligga i nationens
seder och bruk eller vara derutur uprunnen. Skall något
nytt i fråga om institutioner införas, måste det ske genom det upväxande
slägtets daning och genom bibringande af nya begrepp, och
så göres just nu i våra dagar försöket på en säker väg, att genom
reformer i skolväsendet, ifrån en tänkande och alfvarlig nation, omskapa
oss till ett mera materielt för dagen verkande folk. Man
sår ej annat än i en väl beredd jord, sker annorlunda, upskär man
gemenligen blott ogräs. Så fruktar jag man nu är på väg att förfara;
allt rotfäste saknas för de utkastade idéerna. Förslaget synes
förgäta och underkänna vår historia. Man tror sig kunna genom
detsamma sätta en gräns för hvad som varit, för hvad som är, och
vill för oss boi ja ett nytt lif, men ett lif utan anda, ty man glömmer
att allt lif måste hafva sin uprinnelse i naturen. Man ber
oss lemna en gammal hydda, på orubblig grund upförd, som skyddat
oss i sekler och ännu kan i sekler göra det, om den rätt vårdas,
och bjuder oss att träda in i en ny bostad, för mången lockande,
men hvars grund, om någon finnes, vi åtminstone sjelfva
hvarken lagt eller ens med full säkerhet kunna bedömma. Förslaget
är sådant man i våra tider sökt sammanskrifva författningar för
länder, de der aldrig ägt någon national-representation, och hvaraf
månget ännu i dag afundas oss den grund, hvarpå vår gamla hvilar.
Om ock uplysningens och bildningens rätt synes i detta förslag
bevarad, är dock ingen borgen derföre, att ju ett mera materielt
interesse kan, till landets våda, göra sig oinskränkt gällande. Förslaget
antaget, kommer allmogen i början sannolikt att ganska ädelmodigt,
till större delen, välja herremän, men kanske ej dem som
Den 17 Dcember.
233
5ro detta förtroende mäst värdige. Snart nog märker den att dessa
just ej bevakat hvad som ligger den närmast; den finner skatterna
ej minskade, utan kanske af ren nödvändighet ökade. Bönderna
begagna då sin rätt, eller den makt förslaget dem lemnar, och
komma sjelfva ganska manstarka. Hvar skatterna da läggas får erfarenheten
visa oss. Vi hafva ej exemplet långt borta, om vi rätt
undersöke förhållandet i grannriket.
Förslaget erkänner den allmänna valrätten, eller hvad som är
dermed ett, samfälda val. Med Bildnings-cirklar, Arbetareföreningar,
Politiska klubbar och en radikal tidningspress i förening, blir
principen så småningom uparbetad och det samfällda snart allmänt.
Nyttan af detta slags val har jag aldrig förmått inse, men vådan
deraf står klar för mina ögon och i ett ännu skarpare ljus, alltsedan
år 1848, med dess mänga folkupträden _och derpå följande
mångenstädes improviserade nya författningar. Aro väl dessa försök
lockande? Hvarest finna ett exempel värdt efterföljd? Ar det väl i
Frankrike med all dess uselhet? Kanske i Tyskland, der Regeringar
och folk nu som bäst arbeta på att försona och, om äfven sent
bota å ömse sidor begångna fel. Eller kanske det gamla Danmark,
som handlöst ifrån enväldet kastat sig i Demokratiens armar och
hvilket genast fick den fria författningen att tacka för det inhemska
krig hvaraf det ännu blöder. Tiden är ännu ej inne alt kunna
bedomina följderna af detta steg. Norrige hör man ofta åberopas.
Jag betviflar dock att de fria valen och det allmänna förtroendet
der träffa de värdigaste eller att man ens der är serdeles
belåten med denna frihet. Man må ej nämna England; det är ett
land utan like; med dess inre kraft, dess ärftliga öfverhus och en
begränsad valbarhet kunna dess allmänna val fortgå. All den styggelse
som valen der med sina upträden och röstvärfningar förete
borde dock afskräcka från hvarje efterföljd. Nu vill man dock att
vi äfven skola göra försöket, och vi tro oss genom en konstig upställning,
som troligen ej eger kraft att stå emot ens den ringaste
politiska vind, kunna förekomma alla de missbruk, man ser vid valen
i andra länder, men vi magta ej att rätt öpna våra ögon,
för alt se att det onda härrörer från en falsk grund, på hvilken vi
nu äfven vilja bygga.
Den allmänna valrättens förtjenst kan jag omöjligt återfinna
annat än i idéernas verld. Dess värde upskattas gemenligen
af känslan och stiger med dennas frikostighet, men detta värde
faller i samma mån förståndet får blifva dess mätare. Detta erkännande
och bevarande af hvarje menniskas personliga rätt innebär
något skönt som glimmar i den älskelige Philantropens öga och
vaggar hans för mensklighetens väl uprymda hjerta med de ljnfvatse
förhoppningar. Man slute ej af detta uttryck att vi andre,
som ej älska denna valprincip, hysa mindre interesse för den enskilda
; vi anse blott att dess rätt bör gifva vika för det allmännas,
hvars bästa skall i främsta rummet vårdas. Man påstår att de fria
valens fördel ligger påtagligen deri, att det yppersta och utmärktaste
alltid blir af det allmänna förtroendet upsökt och framhållet.
Men månne ej detta är ett hopp, som i verkligheten oftast slår
234
Den 17 December.
felt? Öfverallt der försöken göras, förefaller det som intrigen eller
hvad den vackrare kallas agitalion och partiansträngningar bestämma
utgången af dessa val. En känd republikan, som på stället
undersökt den Nord-Amerikanska författningen och deröfver utgifvit
ett beryktad! arbete, säger, "att demokratien aldrig upsöker,
"ej ens tål den högre förtjensten; denna besvärar dess syn" *)
och han tillägger, "att den som tror att någon borgen för gu”da
val ligger i den allmänna valrätten begår ett stort misslag
**). Den värdigaste sätter sig sällan fram, men den politiske lycksökaren,
folktalaren vinner lätt gehör, allmänna bladens basun förvillar
den egna urskiljningen och leder tveksamheten. — Alla de
oskick som åtfölja dessa val äro hos oss hittils okända, men de
blifva det ej länge med allmän valrätt. Kan någon med billighet
eller anspråk på trovärdighet påstå att ej valen träffa lika skickliga
individer, der hvarje samhällsklass får utse sina ombud, på sätt hos
oss tillgår? Om intrigen äfven der kan verka, — ty det onda
lärer alltid följa menniskan, — sker det dock i mångdubbelt mindre
skala, och man är viss, att med dylika val samhället mindre
kastas hit och dit, allt efter sim tiden råkar att gynna den eller
den rigtningen af samhällsutvecklingen. De frisinnade och de månge
andra vältänkande, som förorda detta förslag, göra det af missnöje
med det närvarrde, i det de tro att i vår nuvar. ställning,
den de kalla oefterrättlighétens, ingenting står alt uträtta. De misskänna
således sin förmåga att, om jag så må säga, hjelpa sig sjelfva,
och vilja derföre söka denna hjelp utom oss i något splitter
nytt. Detta ville jag kalla svaghet. De fel, hvarmed vi nu arbeta,
ligga dock visserligen ej i vårt valsätt, utan påtagligen i vår
arbetsordning. Månne vi ej ock, i vårt nuvar. skick, komma ganska
långt och kanske någongång längre än nyttigt vore? De stora
reformernas sak har ej saknat sina försvarare bland våra representanter,
sådane de i dag utses, och våra former hafva ej lagt serdeles
svåra hinder i vägen för deras genomdrifvande. Jag börtie ej
behöfva nämna förändrade arfslagar och fria näringsförfattningar.
Dessutom vinner sällan någon nyttig reform stadga, utan att hafva
bekämpat ett starkare motstånd.
Man hörer alltid åberopas som skäl emot ståndsförfattningen
och klassvals-principen, att de blott afse ståndets, klassens, ej Statens
bästa, livar finnas bevisen derföre? denna skillnad är ej lätt
att updraga, då klassens bästa ovilkorligen ingår i Statens. Dennas
mål måste ju sökas i en mängd olika rigtningar och dess bästa
befordras å många skiljda vägar. Den ena fäster sig mera uteslutande
viii en, en annan vid andra, alltsom den enskilda förmågan,
a) Ce n’est pas toujours la capacilé qui manque å la democratie pour
choisie les hornmes de merite, mais le désir el le gout. Tout ce
qui la depasse par quelque endroit lui parait alors un obstaele el il
n’y a pas de superiorité si legitime dont la vue ne fatigue ses yeux.
Tocqueville 1 Del. pag. 143 — Brussel-Uplaga.
b) II nfest demonlré (|ue ceux qui regardent le vote universel comme
une garantie de la bonté des choix se font une illusion compléte.
J1 a d’aulres avantages, mais non pas celui la. Densamme.
Den 17 December.
235
verkningskretsen och elen individuella upfattningen bjuda. Hvem
tilltror sig insigten och förmågan, att oinskränkt kunna framför andra
i allt bevaka samhällets högsta absoluta fördel. Mängden anser sig
upfylla detta kall , under den synpunkten, att det goda hvarför man
verkar åsyftar detta mål, mången gång just derigenom, att det befordrar
den eller den samhälls-klassens bästa, hvilkens arbete och
möda röra föremål, som äro oskiljaktiga från Statens sanna väl.
Man afskaffar ståndsval, men Stånden och klasserna stå dock alltid
qvar de facto, så länge Staten finnes. Så visst som den åldrige
eken lefver, ej blott i sina blad, sorn komma och falla, utan förnämligast
i sin rot, sin stam och sina grenar; — lika visst uppenbarar
sig samhällets, Statens lif, ej endast i menniskans litsäder,
sorn den ena dagen uprinner, den andra afskäres, utan fastmer i
naturen af individernas verksamhet; detta lif upenbarar sig i jordbruk,
i handel och näringar, i samhällets andliga tillvaro, dess uplysning
och i resultatet af alla dessa functioner, dess historia och
dess minnen. Lemnen vården af dessa heliga ting obetiugadt i den
enskildes händer, och hvar finnes någon borgen emot okunnighetens,
de menskliga lidelsernas och den egna nyttans öfvermakt?
bevarom hela den grundval, hvarpå samhället upstått, upväxt och
nått sin utveckling, och lålom oss tillse all dess lifsådror så vårdas,
att alla samhällets delar få sin tillbörliga näring. Ur denna tanke
utvecklas lätt bevisen för klassvalens naturlighet, lämplighet och nödvändighet.
Det förhatliga man så orätt ser i dessa slåndsfördelningar
kommer sannolikt att med ökad glans för samma ögon framstå,
just då de fria valens ljus en gång upgått, och man tror ali slåndsskillnad
vara undanröjd. Om ock blott en skugga deraf finnes qvar,
liar dock alltid afunden och oförståndet sitt fält öppet. Vi tå dä
säkert vid hvarje val se ett ouphörligt äflande från pressens och de
nitiskes sida, att Adelns inflytande l. ex. verkat utgången i den provinsen,
embetsmäns och presters i en annan; här har almogen
segrat och der har borgerskapet legat öfver; och sålunda har man
ej vunnit hvad man trott sig vinna, men förlorat hvad aldrig återvinnas
kan.
Demokratien utgör redan ett starkt karaktersdrag i vår närvar,
författning, om vi rätt ransaka densamma; men denna demokrati
har sin motvigt uti ståndsvis verkställda val. Under det man trotsig
fullt bevaka den större förmögenhetens och bildningens anspråk,
nedlägger man dock derjemte nu ett nytt frö till ytterligare utveckling
af denna demokratiska anda, och den skall, trots alla bålverk, genom
erkännande af en farlig och falsk princip, bana sig väg. Demokratiens
magt i ett samhälle är som en orolig folkmassas; den
går alltid framåt, om den ej i tid hejdas. Hvarje eftergift för densamma
föder nya anspråk. Vi höra ju redan öppet erkännas och
predikas från en viss sida att förslaget bör antagas blott derföre att
det lemnar vägen öppen till just denna fria utveckling af en demokratisk
anda. Vi se personer, hvilka öppet framträdt som ledare
af politiska klubbar eller s. k. reformsällskaper, hylla och befrämja
detta förslag, ehuru vida skiljdt ifrån deras fordringar. De se troligen
vida bättre än förslagets stiftare hvad del innebär. De torde
236
Den 17 December.
sträcka sina blickar längre in i framtiden; de vänta pä senare frukter
och kommande skördar.
Denna valprincip är vådlig för vårt samhälle, ty den grundar
sig ej på Statens idée oell dess behof, utan på den enskildas fordringar.
Der måste ligga en skarp egoisme till grund. Bättre synes
mig vara att ransaka Statens kraf och låta detta kraf bestämma den
enskildes skyldigheter; rättigheterna ligga i ett gemensamt åtnjutande
af den frid, det lugn och den frihet till verksamhet och förkofran,
som samhälls-ordningen tillförsäkrar den enskilda.
Man klagar öfver vår ståndsförfattning, såsom den der skiljer
den ena menniskan ifrån den andra, men då denna skillnad såsom
ganska naturlig ej kan undanrödjas, erkänner man nu här tacite
dess behof, updrar en ny i dess ställe förhatlig gränslinie, låter den
bestämmas af förmögenheten och rangen och införer derigenom den
minst lyckade användning af klassvalsprincipen. Hittills har den
rikaste Adelsman eller Bonde i vår representation gält lika med de
fattigaste af dessa ständ. Vi lia aldrig känt någon gräns för valbarheten,
då hvarje valberättigad äfven kunnat väljas. Månne just
landets barn med en synnerlig glädje skola emottaga stadganden,
sådana som dessa, att dä en bonde, som besitter 1 mantal väljer
ombud genom elektorer, en annan, som eger några tunland jord
deröfver, skall skiljas från sina grannar, för att bortkasta sin röst
bland ståndspersoner och förmögnare landtman; eller att en reg:tsofficer,
ett råd, skall vara ett värdigare ombud i en öfre kammare,
än den som utan dessa titlar eger ett större förtroende i sin ort.
Jag vill nu sorn en tillämpning öfvergå till den svåraste af alla
de brister som vidlåda delta förslag. Denna ligger i sjelfva dess
grund, och jag fäster mig dervid nästan uteslutande. Detta förslag
undergräfver deri monarkiska principen, det länder lill
konunga-rnaktens inskränkning. Få, ja högst få, vill Gud, sträfva
till detta mål, men den det gör handlar följdrigtigt i att befrämja
detta förslag. Om man med mig utgår ifrån begreppet af en ärftlig
konungamakt, såsom vilkor för Sveriges uprätthållande som en sjelfständig
stat, måste man medgifva att den yttersta försigtighet är af
nöden vid hvarje förändring i vår Statsförfattning och att man måste
tillse i hvad mån den kan inverka på denna makt. Man ser ej i
dag någon fara för densamma, då man nedlägger sin röst för detta
förslag, men första steget är taget på en bana som lutar utföre,
motståndet blir svårare. 1 Frankrike trodde ingen 1848 på monarkiens
fall, minst Odillon Barrot oell Thiers, hvilka d. 24 Febr.,
på revolutionens första dag vunno sitt mål att utnämnas lill Konungens
ministrar, och sjelfva Lamartine åsyftade ej detta fall, men de
hade alla beredt thronens undergång genom sin blindhet. Våra
godtrogne frihetsmän frukta ej heller att genom detta förslag se försvagas
grunden för vår monarki. De arbeta i dag för detsamma,
likasom de med begärlighet förut lagt sig ut för alla samhälls-reformer,
för hvilka varningar skarpt hafva blifvit uttalade af dem, som
i konungamakten och i ett troget bevarande af dess princip älska
att se den starkaste förmur mot tidens onda. Våra radikala svärmare,
som noga böra skiljas frän de förra, erkänna väl ej öppet
Den 17 December.
237
att monarkiens fall star elem i kikaren, ty man framstår ej med
satser som efter våra lagar möjligen kosta lifvet eller friheten; men
deras sakförare, Tidningsbladen, hafva dock öppet framhållit, under
hycklande för vårt konungahus, alt republikens tid inom några årtionden
äfven hos oss borde vara inne. De hafva jublat vid tidningen
om thronens fall och republikens införande i Frankrike; cle
hafva tagit parti af nästan alla upresningar i andra länder mot den
lagliga makten. Vi hafva sett dem som i skrift ville skydda denna
makt, ela radikalismens hydra mot densamma för två år sedan reste
sina hufvuden, ■— benämnas ”de ramlande monarkiernas skötebarn,
”Adelsväldets, penninge-aristokratiens och jesuitismens koryphéer,
”sorn kring all verldens landamären utsända sina frenetiska förban”nelser
mot tidsandans republikanska segertåg” *). Samma blad
hafva nu med värma, i snart sagt dagliga allehanda-arliklar, arbetat
för delta förslag. Jag hemställer lill en livar hvad värde sådana
förespråkares ord kan tillmätas. Väcka de ej misstroende, förtroende
ingifva de ej.
Begreppet af en ärftlig thron står efter min upfattning aldrig
tillsamman med del af en allmän valrätt. Man har länge lemnat
obestridt alt konungamakten, som måste hvila på ärftlighetens grundsats,
behöfde till sitt stöd erkännandet äfven af andra ärftliga politiska
rättigheter och skyldigheter i samhället, samt tillika trygga
sig vid det föreningsband som samhälls-organismen lemnar just i
sina korporationer af yrken och sina naturliga klasser. Beviset för
denna sats hörer till statsläran och ligger utom gränsen af detta
mitt vördsamma anförande. Vi se den äfven antagas, der man minst
väntade det. Hos en af våra nyaste politiska författare, hvars åsigter
synas ledda af den mäst demokratisk-liberala anda, läsas följande
ord: ”Man har svårt att göra sig ett begrepp om monarki
”utan Adel och monarkien kan utan Adel knappast bestå” **). Uttrycket
är märkligt, såsom en oskyldig bekännelse ifrån detta håll.
Jag delar detina författarens åsigt. Jag strider för en Adels vidmakthållande,
just derföre att den till sin natur måste vara uprätthållande,
och den har hos oss så visat sig äfven i senaste dagar.
Om vår Adel, som hvarje annat lands, är af aristokratisk natur,
är den derföre ej mera någon aristokrati, ty en sådan har på länge
ej funnits i vårt land och behöfves der ej, om vi få behålla grunden
för vår representation. Man vill nu bortkasta detta enda aristokratiska
element vi äga, erkänner tydligt behofvet af något motsvarande
oell tror sig kunna skapa ett sådant till ersättning, men
man misstager sig bedröfligt, ty vådan är påtaglig. Jag strider ej
för någon sjelfskrifven personlig representationsrätt hos vår Adel,
ehuru jag skulle anse äfven denna rätt som ett godt stöd för vår
konungamakt, i hvilkens kraftiga hand, i förening med folkets kär
-
*) I anledn. af en bär nedan lemnad nplysning af Hr Dalman, som
här ej är nämnd, det han vid den upgifna tiden ej sar Redaktör af
den afsedda Tidningen, får anföras att han enl. programmet, var
medarbetare af dess politiska och sociala afdelning.
**) C. Adlersparres Tidstaflor.
238
Den 17 December.
lek och förtroende för samma makt jag endast ser vår framtid skyddad.
Denna sjelfskrifvenhetens idée lemnar jag sorn en eftergift,
för att närma mig dem som vilja bygga vårt bestånd på andra grunder,
men jag lemnar aldrig den tanken, alt en Adel bör bibehållas,
som en serskild ärftlig valklass. Den måste hos nationen uprätthållä
värdet af ärftlighetens grundsats, och upfyller den ej detta
sitt mål, ligger felet ej i någon begreppets origtighet, utan i personlighetens
oförmåga. I sjelfva Adelskapet ligger derjemte ett medel
för konungamakten att för samtid och efterverld utmärka den högre
medborgerliga förtjensten. Att denna utmärkelse ännu i dag balett
stort värde, det måtte ej här förnekas. Jag behöfver i detta
afseende blott vädja till den riddersman som sednast å dessa murar
fått lästa sin förvärfvade sköld. Väl ser jag med en viss förundran
att 37 § af vår R.F., som handlar om Konungens rätt att
med ärftligt adelskap belöna en synnerlig förtjenst af Konungen
och riket, står i detta förslag oförändradt bibehållen. Jag ogillar
ej detta bibehållande, men jag förmår ej fatta sammanhanget deremellan
och del förnekande af all politisk betydelse och nytta af
vår Adel, som förslaget innebär; det förefaller nästan sorn en lek
med de kungliga prerogativerna. Vågar man ej taga steget fullt
ut, eller är någon nog enfaldig att tro det en lid, som knappast
vill lida att Konungen, som en upmuntran, lemnar någon en titel,
utan syssla, skulle uthärda alt se ett ärftligt adelskap någon tilldelad!,
sorn blott innébure en nådebevisning, och månne ej en dylik
utmärkelse snart äfven skulle blifva belagd med så stor tunga, att det
kungliga prerogativet blott blefve gäckadt och konungamakten nedsatt?
De som önska Adelns nedsättning sågo med glädje den lika
arfsrällens införande, och de som inom detta Stånd verkade för detta
beslut äro sannolikt lill större delen detta förslag nu bevågne. Det
var ett stort steg. Det första steget tog Adeln sjelf,' då den åtminstone
billigt lemnade den uteslutande rätten till frälsejordens
besittning, men förhastadt medgaf förbud för fidei-commissers vidare
stiftelse. Har vår Adel genom alla dessa upoffringar gjort sig förtjent
af en fullkomlig uplösning? man fordrar till och med att
den skall helt beskedligt sjelf gräfva sin graf. Ja! hvarföre icke,
om fäderneslandet derpå något vunne. Misstaget är dock bland de
allra svåraste, då man tror att denna uplösning ej skall inverka pä
konungamakten. Gifve Gud att så vore, men hvarken historiens
eller vår samtids vittnesbörd styrker denna åsigt. Sakens egen natur
talar högt deremot. Påminnom oss Frankrikes ställning år 1792,
utan att låta oss stötas vid jemnförelsen. Månne ej mången der,
som bidragit till monarkiens fall, dock ville uprätthålla förmögenhetens
och uplysningens inflytande, ehuru Adelns och Presternas
var tillintetgjordt? Girondisterna, republikens grundläggare, då ännu
de mägtigaste, hvilka med alla andra partier förklarade konungamakten
för en fördom, voro dock rädda för demagogiens makt och
ville grunda det nya samhällets bestånd på medelklassens, bildningens
och egendomens förenade styrka. De förmådde dock ej hindra
folkyran. — Tyckes man ej här nu vilja göra detsamma hos oss,
och tror man sig ej dermed göra nog till och med för thronens skydd ?
Den 17 December.
239
Besinnora vidare följderna af att lossa de band vi äga. Den
stora förtjensten af samfälda val ligger ju deri, säger man, att det
allmänna förtroendet, lemnadt af hvarje individ, skall ensamt, utan
inskränkning till stånd eller yrke, utfinna den värdigaste för vården
af samhällets högre angelägenheter. Antagom att denna skenbart
vackra sats vore absolut rigtig och praktiskt tillämplig. Tror man
sig nu bredvid detta begrepp, genom mansåldrar nardi från fader lill
son, kunna bevara äfven öfvertygelsen om någon nytta eller rättmätighet
af en ärftlig konungamakt, den der omöjligt alllid kan
innehafvas af den värdigaste? kan man med detta begrepp om Statens
vård från sig skilja den tanken att ju dess öfverhufvud för sig
äfven bör vara ett uttryck af det högsta allmänna förtroendet? kan
man det ej, så ligger republiken färdig i hvarje medborgares hjerta
och mornarkiens fall blir deraf en oundgänglig följd.
Det anförande vi här nyss åhört af Konungens första rådgifvare
H. Ex. Hr Just.-Stats-Ministern har ej varit egnadt att skringra dessa
farhågor. Jag vore glad att se dem undanröjda, och jag väntar
framför allt att se ett försök i den delen gjordt frän de aktade Herrar
och Svenske män af Konungens råd, som med fäderneslandets
framtid till betydlig del i sina händer, ej hafva tvekat att tillstyrka
Sveriges Konung att för Sveriges Ständer framlägga detta osvenska
förslag till förändrad representation för Sven land. Det bifogade
Stats-råds-prot. uplyser ej H. St. om de skäl som hos detta
råd hafva verkat beslutet. Den 15 Dec. 1847 aflemnades K. M:s
nådiga skrifvelse till R. St. med komiterades förslag i fråga om vår
representations ombildning. Deri yttras följande ord: ”De senare
”riksmötenas förhandlingar hafva otvetydigt ådagalagt att åsigt erna
”om nuvar. representations brister och sättet att dem afhjelpa äro
”väsendtligen skiljaktiga samt att frågan ännu icke erhållit den full—
”ständiga utveckling som är ett oundgängligt vilkor för dess tillfredsställande
lösning”. Den 13 derpå följande April blef Konungens,
utan afbidan af Const:sUtsk:s förslag, i sitt råd fattade, beslut
för några Riksdagsmän kungjordt, hvarigenom ett nytt förslag skulle
från Regeringen ganska snart blifva utfärdadt. Vi hafva således skäl
att förmoda det fyra månader senare än nämnde komiterades förslag
framleninades, denna fullständiga utveckling ansågs vunnen och
delta oundgängliga vilkor för frågans tillfredsställande lösning
upfyldt. Visserligen utvecklades händelserna i Europa ganska
skyndsamt i Februari och Mars månader år 1848, men att derföre
representations-frågan hos oss vid samma tid ernådde höjden af sin
mognad lärer väl svårligen med skäl kunna påstås. Om jag genomskådar
en anledn. hvarföre denna märkliga åtgärd vidtogs år
1848, skulle jag åtminstone ej kunna inse möjligheten af en sådan
år 1850, och om den ej skulle kunnat ega rum i år, måste äfven
hvad för tvenne år sedan skedde hafva hvital på ett misstag, ehuru,
jag bekänner det med glädje, i mindre grad än de som begingos
i åtskilliga länder under samma fötvillelsens tidepunkt. Med henden
för dörren kan en nödhjelp sökas, hvarigenom man kan sägas
kasta lott om ett lands framtid, men här var ingen fiende, ingen
fara; såg man någon sådan, bar den åtminstone för vanliga ögon
240
Den 17 December.
nog mycket stämpeln af en vålnad. Nej, sägom det rent ut, —
en folken påkommen yrsel, de höjda frihetsropen, våldet mot thronerna,
stegrade modet äfven här hos dem som i hjertat önska folkfrihet,
sjelfstyrelse och konungamaktens kringskärande, att ej säga
utrotande: — rösten höjdes från dessa frihetsman och genljudet
deraf förblandades med ett sannt uttryck af nationens verkliga önskningar
och behof. I samma mån sjönk modet hos mången fredsälskande
och vältänkande medborgare; förskräckelsen höjde sin fana
och grep det menskliga sinnet. I stället att stark i känslan af en
rättmätig sak med öppet bröst och väldig arm möta en möjlig fara,
skyndade mången att frälsa hvad man trodde räddas kunna och lugnet
ville man genast köpa äfven på bekostnad af det allmännas framtida
väl. Under en sådan period af både förståndets och känslans
missvisning, under sådana auspicier såg detta förslag ljuset. Det
skulle i Ständernas fall se folket försonadt och samfåldta val voro
det räddningsankare som utkastades, att förekomma en förmodad
söndring. De frisinnade och de godtrogna fattade deri med förhoppningarnas
hela förtjusning. Men om de i dag lyckas att se
dem upfylda, är det Svea land som länge får umgälla misstaget i
bittra frukter af oreda, sorg och bekymmer.
Man begär upoffringar af R. St. och man begär dem af Sveriges
Adel. Vi hafva på lietta rum hort en af Konungens utmärktare
embetsman, som vid sista riksdag först ledde våra öfverläggningar,
vid nedläggande af den staf han så värdigt hade burit, upmana
oss att, ”i anledn. af tidsandans blifvande utveckling, hurudan
Adelns verkningskrets än må blifva, städse fortfara att med
”redligt nit och äfven med egen npoffring, om så fordras, hafva
”ett älskadt fosterlands välgång till vårt främsta mål”. Vid öfverlemnande
af den nåd. propos., som nu utgör föremålet för öfverläggning,
hoppades K. M. ”att R. St., med den varma känsla för
”ett älskadt fosterlands väl och den beredvillighet till upoffrin”gar
för hvarje stort mål, som städse utmärkt Svenska folket, skola
”vara färdiga att eftergifva den representations-rätt som af Stånden
”nu utöfvas”. Jag har i sinom tid uptagit och uptager i dag i mitt innersta
hjerta dessa upmaningar, och hvem är ej färdig att för fäderneslandet
upoffra långt mera än här begäres. En upoffring för detsamma
bör vara hvarje medborgare kär, riddersman eller ej. Men hvad
är fäderneslandets väl i denna fråga, derom äro tankarna stridiga.
Vi se i nyss anförda ord i delta förslag uti hvilken tanke Konnngens
rådgifvare hafva sig förenat i fråga om samhällets väl. Må den
gälla hvad den gälla kan. Jag efterskänker dock ej min rätt att
hysa, yttra och göra efter mina ringa krafter gällande en annan.
Den blef uttalad inom Const.Utsk. under sistlidne riksdag och linnes
bevarad i den gemensamma reservation som åtföljde samma Utsk:s
tillstyrkan af det K. förslaget. Jag vidblifver samma tanke och hatredan
här ofvan redogjort för densamma. Den är i korthet denna:
Man gör illa uti att bortskänka de fördelar, ej stånden, men samhället
nu eger, mot andra inbillade, åtminstone högst osäkra. Man
kallar det en upoffring att lemna en representations-rätt. Upoff
ringen,
Den 17 December.
241
lingen, hvad Sveriges Adel angår, ligger snarare i den pligt raan
här nu utöfvar. Känslan för fäderneslandet har fört oss till dessa
riksdagar och det är den sora i dag fyller våra bänkar, under upoffring
af det lugn, den tid och de kostnader som genom qvarstannande
i våra hem hade kunnat för det enskildas och våra familjers
vårdande besparas. Att antaga detta förslag vore åtminstone
ingen enskild upoffring för Adeln, ty jag vet sannerligen ej
mera någon enskild förmän den som stånd har att skydda, annat än den
att få med förenade krafter, till sin egen ära, bevaka sin Konungs och
sitt fosterlands väl. Med känslan af ett varmt nit och en verklig
förmåga är en upoffring af en sådan rätt dock ganska stor. Ligger
det dä ingen fördel i att sammanhålla denna kraft för samhällets
stormigare dagar-, eller tror man sig verkligen lika väl kunna tillgodogöra
den splittrad? mången med mig är ej af denna mening.
Nej! Sveriges Adel bevakar illa sitt fosterlands väl, om den, med
fara för thronen och monarkien, efterskänker dessa sina s. k. rättigheter,
dem jag hellre älskar att kalla dyra pligter, och jag hoppas
alt denna dag skall visa att den, med föredömen af så väl höga
förfäder som aktade män af samtiden, rätt förstår uprätthålla konungamakten
till hela dess vidd, och den det gör har redan sett
sitt fäderneslands väl till godo; sålunda skall på en stark konungamakt
Nordens sjelfständighet ännu i sekler hvila.
Tidsandan, säger man vidare, fordrar denna eftergift af oss,
man skall följa sin tid, man skall gifva vika för dess fordringar.
Ligger der väl något klart, något sannt begrepp i denna sats? är
denna anda god, må den då följas; erkänner man åter ej denna
egenskap hos henne, är det ju en svaghet att för henne helre böja
sig än falla, en svaghet att helre följa strömmen än derföre söka
att sätta en damm, dä ett motstånd ännu ligger inom möjlighetens
område. Hvad är tiden och dess anda, om ej ett uttryck af menis
isko-sl ägtets ståndpunkt i odling. Men denna går ej alltid framåt.
Sedeförderf och svaghet hafva störtat de mäst iiplysta folk. Menniskan
i sin verksamhet skapar tiden och bör genom sin förädling
göra sig till herre öfver densamma, ej tvertom. Att följa med sin
lid, ond som god, är ej annat än att kasta sig i den lede fresta
rens
armar och böja sin hjessa för en syndig verld. Må vi hebe
genom ståndaktighet och mod motverka en sådan anda och leda den
till ett bättre! Men är då hvarje från menigheterna höjdt rop ett
uttryck af tidens anda? Om genom dessa rop throner störtas och
samhällen sättas på spel, ligger då allt detta i denna anda, och bör
dess utveckling i hvarje land genom egen blindhet eller svaghet
befrämjas? Tiden kan missförstås och dess anda misstydas. Jag
kallar ej dessa revolutionära skakningar, ej denna frihetsyra med
detta namn, jag nämner dem helre tidens stormar, eller konvulsiva
ryckningar i nationernas lif. Eller våga vi påstå ad lidens anda,
sådan den uppenbarade sig år 1848, då skulle följ as. _ frågar jag ej
utan skäl, om denna anda är densamma år 1850. Ar den det ej,
bör val den sednaste tidsandan nu leda oss.
Jag vill ej lägga vår Regering och vårt folk så mycket till last
1 H. “ 16
242
Den 14 December.
att hafva är 1848 tagit intryck af ilen osunda vind, sorn då öfverfor
Europa, om verkningarna deraf ock här föga förspordes, — men
jag skulle anse dem båda illa upfatta deras ställning, om de ännu
i dag, då den lagliga ordningen inom Europas stater återtager sin
rätt och sundare samhällsläror äter börja alt göra sig gällande, —
läte sig beherrskas af samma intryck, och folket ej med bestämdhet
afsloge och dess styrelse ej med tacksamhet sage nationens ombud
undanskjuta ett representalions-förslag, uprunnet under sorgebuden
om Fransyska monarkiens fall, utarbetadt och framlagdi under det
Danmark, Tyskland, Österrike och Italien stodo i brand, och dess
throner, skymfade, hotades med undergäng.
Jag har redan alltför länge uptagit Eders E.x:s samt R. o. Ad:s
dyrbara tid; jag slutar blott med den önskan att Sveriges Riddarhus
och Sveriges Ständer mätte väl besinna att flera föregångna
sekler i dag blicka ned på oss, i hvilkas händer vården och utvecklingen
af deras verk äro nedlagda. Må de väl betänka att vi besluta,
ej blott för oss, utan äfven för efterkommande ända in i
den sena framtiden, efterkommande, hvilka en gäng skola bedomina
vår tid och säkert fordra en sträng räkning af vårt minne, om vi,
Sveriges Ständer, lättsinnigt, förspilla ett arf, hvartill deras rätt är
lika helig som vår. Hvad hälst vårt lands öde blir, må den Högste
styra allt till det bästa och framgent som hittills bevara vårt gamla
fädernesland 1
Starka bifallsrop hördes efter detta anförande och Hr Liljenstolpe,
Axel Fredr., förklarade sig deruti instämma
Frih. Palmstjerna, Nils Fredr., anförde dels skriftligen
och dels nmndtligen:
O „
At dem, hvilkas öfvertygelser mera i sättet, än hvad angar
hufvudgren den, afvika frän de, vid upgörelsen af nu föreliggande
förslag ledande åsigter, öfverlemna!' jag att utreda dess företräden
eller brister i jemförelse med andra förslag i lika lmfvudsyftning.
Antalet af de sednare är icke ringa och torde ännu, — innan målet
upliinnes på deri väg som man följt, kunna vinna en ansenlig
tillväxt. Man har sagt att icke två menniskor finnas, som egentligen
hafva samma religion: likväl, bland dem, som inom hvarje
bekännelse hålla fast vid det positiva, ligger här skilnaden mindre
väsendtlig, blott i strålbrytningen vid individuel upfattning af läran.
Sied ännu mera sanning torde kunna påstås och, om en hvar lägger
handen på hjertat, besannas och bekännas, att inom Sveriges
landamären icke finnas två, som i afseende ä förändring i nationalrepresentationen,
hysa en noggrann! identisk tanke. Och om härutinnan
meningarnes skiljaglighet är starkare, mera i ögonen fallande,
synes mig orsaken lätt förklarlig. Man förnekar helt och
hållet det positiva; man anser ingenting för ett, genom Folkets historia
och egenhet gifvet, orubbligt. Tomten, på hvilken skall
byggas, anses i föreställningen såsom afröjd: sjelfva grundvalen, af
derå nu befintliga byggnad, såsom vore den icke förhanden; problemet
är upförande af en ny. och dertill har man ju fria händer.
Hvad under dä, om en hvar tror sig vara, om icke sjelf byggmä
-
Den 17 December.
243
siare, dock behörig domare öfver hvarje förelagdt utkast, behörig
att, nied blyertspennan i handen, jemväl förbättra ritningen?
Skilnaden i ulkaslen kan, - - jag medger det, — vara högst
betydlig, ja, väsendtlig; i förhållande, synnerligast, lill det bruk,
man vill göra af de materialier, som kunna fäs ur gamla byggnaden.
Ja, man ser utkast, som icke alldeles tyckas glömma, alt
gamla grundmurar, svåra att undanrödja, qvarstå i den mark, å
hvilken byggas skall.
För min del, med fara afl stå ensam med min öfvertygelse,
underkastande mig hvarje oblid dom, redan förnimmande, i tankar,
— de urbana benämningar, hvarmed jag, utom detta hus, torde
blifva hedrad, — bekänner jag fritt, att dessa åsigter af stat, folk
och grundlags-stiftning icke äro mina. Kanske sväfvar redan, på
en eller annan läpp, utropet: ”en förstockad konservativ?” —
Nej, Mine Hrr! just derföre att jag ej är förstockad eller i kärlek
till det bristfälliga förstenad; just derföre, att jag skulle önska
praktiska förbättringar, för alla antagliga, utförbara inom kort tid,
utan våda och med omedelbart förspord nytta; utgörande det första
steget på den raka, fastän långa, vägen från samhällets nuvar. ståndpunkt
till dess jordiska mål: — derföre kan jag med mina grundsatser
för politisk lagstiftning omöjligen förena den method, som hos
oss sedan tio år, eller längre, varit försökt, då endast sådant blifvit
föreslaget, som icke kunnat, som icke bort, af alla Stånden antagas.
Vore jag i den mening konservativ, att jag önskade, för
någon egen afsigt (ill äfventyrs, eller af inbiten fördom, bibehålla
allt gammalt, det odugliga med det för tiden brukbara och ännu
nödiga, det maskstungna med det friska: ja då, Mine Hrr! skulle
jag, väl icke antaga det förslag, hvarom vi nu öfverlägga, men vid
denna riksdag rösta för hvilket som helst annat af mer eller mindre
lika syftning. Ty jag skulle förvänta, att äfven del sednare, sedan
det njutit sin 2- eller 3-åriga hvila, skulle befinnas oantagligt, och
följaktligen, tills vidare, allt förblifva vid det gamla.
Jag vet nogsamt, att min åsigt ej öfverensstämmer med den
allmännast, fast af mången blott på god tro, hos oss antagna. Änskönt,
visserligen, jag talar icke utan allt hopp, att genom framlagd
bevisning möjligen verka på öfvertygelsen hos en eller annan,
sker det dock med visshet, att icke förmå åt de flesta meddela
min: icke ens åt de flesta bland dem, hvilka nu torde rösta som
jag. Allt för väl känner jag makten af rådande, förut fattade meningar
och skulle följakbgen ej hafva uptagit Ståndets lid, om icke
våra prot:r förvarades. Änskönt de icke läsas af samtida, måste dock
häfdatecknaren underkasta sig mödan, att jemväl genomögna dem;
forskar han redligt, så får han icke förakta någon källa. Vid genomseende,
delvis, af dessa prot:r för flere riksdagar, har jag trott
mig finna att, i en fråga af vigt, det sanna och rigtiga sällan förblifvit
pä Riddarhuset osagdt. Må det förlåtas en öfvertygelse, som
icke hvilar pä ögonblickets infall, utan på eftersinnande och på iakttagelserne
under en redan lång, ej alltid overksam, lefnad, om jag —
hvad denna hufvudfråga beträffar, — tror sanningen hittills hafva
16*
2U
Den 17 December.
varit, visst icke osagd, men så föga allmänt behjertad, att medvetandet
af förmågans otillräcklighet ej bort afhålla mig från det yttrande,
för hvilket jag i dag vördsammast utbeder mig H. Ståndets
gunslbenägna öfverseende. Må detta yttrande qvarstå till ett vittnesbörd
inför du efterkommande, hvilkas väl eller ve beror af
våra beslut.
Det torde ej bestridas att ett folk står till slägtet i ett förhållande,
analogt med de/, i hvilket ett individuum står till folket :
del sistnämnda är ett individuum i stort. Naturen sjelf har i hvarje
sådant nedlagt det frö, som i sammanhang med dess öden utvecklas
och utbildas. Ehvad andel än viljan kan tillkämpa sig i denna utbildning,
— fröet kan icke utrotas och den stämpel, som tiden intryckt,
icke utplånas. Så framstår hos hvarje folk en egendomlighet:
icke blott i anlag, i lynne, i språk, utan äfven i seder och
lagar. Delta ■positiva, i dess väsenden, kan icke godtyckligen på
en gång förvandlas. Så vidt förvandling är möjlig genom viljan
och fordrad af förnuftet, såsom lagstiftare för viljan, kan den endast
verkställas småningom, steg för steg, genom den utvecklingsprocess,
af hvilken, redan i det physiska, förebilden är oss lemnad.
Alla försök till plötslig omskapning verka förstörande: de ofullkomligheter,
som vidlåda den gifna, i liden så vordna, individualiteten,
måste fördragas för så vidt och så länge som de icke kunna i naturlig
ordning efterhanden afhjelpas.
Menniskans och djurets kropp, ej mindre än örten och trädet,
växer småningom: ja, en långsammare utveckling är ofta en borgen
för större varaktighet. Sjelfva den, till utseendet Utlösa, naturen
undergår sina förvandlingar, men långsamt. Samma lag följer
den intellektuela utvecklingen: ur det redan vordna måste framgå
det vardande: — språng lyckas icke och böra ej försökas.
När naturen synes afvika från denna lag, — utvecklingens —
då inträder revolution, med undergång af allt befintligt: så, måhända,
när detta klot erhöll sin yta: så den stora traditionella floden
; så en gång, om skrifterna äro rätteligen tydda, den katastrof,
som skall sätta en gräns för vårt slägtes bana på jorden. Dessa
undantag, dessa hvälfningar, härröra i sin yttersta princip från den
allt omfattande godheten, förenad med allmakten och allvisheten;
af menniskor vore det förmätet, att inom sin verkningskrets väga
försöket att framkalla dylika omstörtningar. Vi kunna ej strafflöst
vika af från den allmänna naturlagen.
K. o. Ad. läcktes vnnestfullt förlåta om nödvändigheten förmått
mig, att påminna om denna lag; — lör sammanhanget skull,
nemligen; icke såsom vore den för Ståndets uplyste ledamöter obekant.
Jag skrider till tillämpning deraf pä den fråga, som sysselsätter
oss.
Det vore obehöfligt att här ingå i en historisk framställning af
de nuvar. Riks-St:ns första uphof; nog af om vi erinrom oss att
till de tvänne ursprungliga, tidigt under loppet af medeltiden, tillkommit
ett Preste- och ett BorgareSt.; att vi således, vid inträdet
i den nyare tiden, redan finna dessa fyra Stånd, i del väsend lligas
le. med de rättigheter och de förrättningar, som nu tillhöra R.
Den 17 December.
245
Su 5 alt småningom dessa rättigheter och functioner, jemte formen
för Ständernes öfverläggningar, nogare utbildades och bestämdes;
att denna National-representation ägde en så fast rot, att den öfverlefva!
alla statshvälfningar; att äfven det, mot slutet af 17:de århundradet
införda, envälde icke förmådde uprycka denna rot eller
bringa Ständerne i glömska.
Vid den tidpunkt, jag nyss nämnde, nemi. vid begynnelsen af
nyare tillen, 16:de århundradets böljan, och ännu långt senare,
var Svenska folket, för så vidt dess deltagande i statsbestyr då kunde
ifrågakomma, i sjelfva verket representeradt af dessa fyra Stånd.
Ett femte, med skäligt anspråk på delagtighet i representationen,
kan knappast räkna sitt ursprung från längre tid tillbaka, än 17:de
århundradet oell har ej förr, än i det 18:de, men synnerligast i
det nuvar. genom förvärfvande af fastigheter vunnit den betydenhet,
att dess anspråk långt för detta hade bort tillfredsställas.
Vi finna emedlertid, allt ifrån samhällets första uphof, en, i
sina rigtningar enl. tidernas skaplynne skiftande, men, på det bela,
alla tider intill närvar, stund genomlöpande utveckling af ståndsförfattningen
i Sverige. Den är djupt rotad i hela folkets medvetande;
alla dess minnen, lyckliga som olyckliga, äro dervid fästade.
Enl. den naturlag, jag åberopat, torde det vara något mer än betänkligt,
att tvärt afklippa den i sekler fortgående utvecklingen af
denna Statsförfattning, för alt efter dagens hugskott tillkonstla en
ny och oförsökt.
Utan alt misskänna de, öfver allt tvifvel uphöjda, afsigter eller
ingå i pröfning af de skäl, som år 1848 framkallat det förslag hvarom
nu rådslås, kan och måste man, synes mig, erkänna att Svenska
Statsförfattningens naturenliga utveckling genom dess antagande skulle
tvärt afskäras. Ständer äro af denna Statsförfattning en icke mindre
väsendtlig beståndsdel än konungamakten: uphäfvandet af de förra,
för att ersättas af en, ur gemensamma val utgående, i ( vänne kamrar
fördelad, Riksförsamling, kan icke undgå att, i trots af bokstafvens
lystnad,, åstadkomma den mest afgjorda rubbning i förhållandet
emellan kronan och folkets ombud. Den egentliga grundvalen
af Sveriges urgamla statsskick är då försvunnen och stoll reser
sig, — på försök, — en prydlig nybyggnad af — papper!
Följaktligen, om annars jag lyckats i mitt vädjande lill 11. o.
Acks insigt, synes en så genomgripande ändring stå i rak motsats
till de eviga naturlagar, som gälla, ej mindre för moraliska eller
intellektuela, således jemväl för politiska, förhållanden, än i det
physiska. Men theorien, om den motsäges af erfarenheten, blifver
tvifvelaktig: ja! den måste då vara ofullständig, således origtig.
Det lönar sig för den skull, ja! det torde vara oundgängligen nödigt,
att rådfråga den sednare för att kontrollera den förra.
Vi måste då kasta en hastig återblick på historien af de Europeiska,
monarkiska, staternes äldre, inre förhållanden, för att, kanske något
längre, dröja vid de nyare, synnerligast de nyaste. Öfverallt i dessa
stater, särdeles i dem som varit af Germaniskt ursprung, finna vi,
emot slutet af Medeltiden, Stander med mer eller mindre utvecklade
och bestämda stalsrättliga former. Dessa Ständer voro lör mo
-
246
Den 17 December.
narkernes maktlystnad obeqväma; med mer eller mindre, hastigare
eller långsammare, framgång arbetades derföre på deras undanrödjande
och uphäfvande. Vi finna att man för det mästa härutinnan
lyckats oell, i 17:de århundradets senare hälft, se vi flere monarkier,
på kontinenten, med en t/e facto oinskränkt konungamakt.
I de Tyska länder, som genom försvagandet af riksbandet upväxt
till särskilda stater, finna vi mångenstädes, ehuru ej öfverallt lika,
samma tillstånd; Ständerne i förgätenhet eller vordna till en skugga;
regeringsmakten oinskränkt och detta tillstånd finna vi, senare, full—
ändadt i sammanhang med följderna af Napoleons öfvervälde.
Jätten föll, genom förenad ansträngning af regenter och folk;
hans nybyggnad, upförd på den af revolutionen afröjda grunden,
ramlade med honom. I de, till yttre sjelfständighet ålerstäida, staferne
inträdde behofvet af inre statsrättens ordnande. Det vore lika
så onödigt, som tidsödande och opassande, äfven om jag ägde en
förmåga, på hvilken jag saknar hvarje anspråk, — om jag här
ville företaga mig att grnudligen undersöka och skildra orsakerne
och förloppet af den, småningom förberedda, omhvälfning, icke blott
af de inre och yttre slatsförhållanderne, utan ock i tänkesätt, känslor
och åsigter, hvars synbara utbrott de äldre ibland oss sjelfve
uplefvat. Jag bör bemöda mig att strängt inskränka mig till de
iakttagelser och anmärkn:r, hvilka stå i nödvändigt samband med
det ämne, som oss sysselsätter, och mäste oundvikligen lemna luckor,
lätt fyllda, likväl, ur deras egna minnen och kunskapsförråd,
som, möjligen, åt mina ord behagat skänka någon upmärksamhet.
Behofvet af inre statsrättens ordnande i dessa, af händelserna
djupt skakade, stater var oafvisligt, om än icke öfverallt likainsedl.
Det rigtiga, det önskliga, skedde, mig veterligen — så vidt jag
påminner mig -—• knappast någorstädes.
Det rättsenliga, och derföre rigtiga, skulle hafva varit att i
hvarje stat efterforska och fastställa hvad som egentligen var dess
tagliga. om än af enväldet — i de flesta läll sedan lång till —
undanträngda författning; att antaga denna statsförfattning, om än
aldrig så föråldrad, lill utgångspunkt och att således genom öfverenskommelse
mellan de statsmakter, som båda funnos de jure,
änskönt icke mera båda de facto, h. e. emellan regenten och de
insomnade, af honom äter upväckta, Ständerne, tillvägabringa den
statsrätt, som vid tidernas totalt förändrade skick påkallades af förnuft
och billighet, utan att likväl lemna godtycket ett större spelrum
till afvikelser från det gamla, än som i verkligheten betarfvades.
Knappast någorstädes, — exemplen äro åtminstone få, om
några, följdes denna method.
I Frankrike kunde den icke följas; i ett land, så totaliter omstörtad!,
hade man väl endast valet emellan ett mindre ondt, eller
ett större. Ifrån och med de tre Ståndens tumultuariska sammanfösning
1789, (jag ber i förbigående, att märha denna omständighet
:) var man der på den väg, som förer till brådjupet: det oundvikliga
nedstörtandet, som krossat allt, — samt alla derpå följande
händelser, hade omintetgjort möjligheten af ett återvändande till
rätta utgångspunkten. Förlorad ur sigte redan 1789, återfanns den
Den 17 December.
247
aldrig. Följden hade redan varit tillkomst och fall af ett antal
konstitutioner 1791, 93, 95, 99 — den sistnämnda ledande till kejsareväldet.
Den statsförfattning, restaurationen sökt att grundlägga,
föll — äfven den — först år 1815, vid blotta anblicken af en
beundrad och beundransvärd revenant; andra gången 1830; ty dä
ombyttes icke blott dynastie, utan chartan undergick en väsentlig förändring.
Båda försvunno år 1848. Alla regeringsformer, snart sagdt,
hade nu varit profvade; likaledes alla tänkbara val-lagar, ifrån de
mest allmänna val lill de mest inskränkta. Försöken fortgå ännu;
hafvet är vidsträckt, vindarne många, kompassen förkommen.
Om det än antages, att dessa följder, i Frankrike, år 1814,
ej mera stodo alt förebygga, så förmodar jag deremot all de, som
med upmärksamhet och skarpt öga hafva följt samtida verldshändelse!',
skola dela min tanka, alt pä Pyreneiska hallon den ofvan påpekade
utgångspunkten hade kunnat och bort återfinnas och upnås.
I dess ställe tumlade man, i Spanien, ur demokratien in i despotismen
och frän denna åter lill den förra. Följderna äro kända och
ännu kännbara. En af dessa följder var 1823 års fälttåg; till icke
i inga del lärer förlusten af de, åt anarkien upgifna, kolonierna jemväl
böra bil hänföras.
Samma förhållande ungefärligen, i Neapel, hvarest, när Konungen
tvangs alt antaga ilen demokratiska Spanska konstitutionen,
mari förgäfves sökte ett exemplar af denna urkund.
Alen, med förbigående af andra stater, hvarest följderna dels
varit i viss mån likartade, dels ännu icke hunnit att visa sig på ett
i ögat lika fallande sätt, låtom oss häfta blicken på Tyskland.
Del ligger oss nära; det bebos af ett med oss beslägtadt, ett högt
bildadt, hög aktning värdt folk; huru har derstädes förloppet varit?
hvad framgång, hvilken varaktighet hafva de konstitutionella nybygnaderne
der haft?
Sedan 13:de Art. i Bundsakten af år 1815 stadgat, att i alla
Tyska stater skulle finnas, såsom orden lyda, eine ständische Verfassung,
erhöll detta stadgande en nog olika tydning. Dock, i
nästan alla stater af 2:dra och af 3:dje ordningen, afgick man från
principen af den gamla ståndsförfattningen, som öfverallt hade funnits,
och införde en modern folkrepresentation, för det mästa på
två kamrar, med begagnande i öfrigt äfven af de aristokratiska elementer,
som förefunnos. De funnos, synnerligen, igenom det emot
de mediatiserade utöfvade, och år 1815 icke godtgjorda, våld, hvarmedelst
man gifvit ett vådligt, och på följder rikt, exempel af positiva
rättens kränkande. Det hörer icke bit att pröfva, huruvida
allt detta, dels på Wiener-kongressen, dels sedermera i hvarje stat,
bade kunnat göras bättre och mera försigtigt. Nog af, de efter
bästa förstånd, men alltid af godtycket, upförda nybyggnaderne, högt
nog prisade på sin tid, nog afundade af dem, som icke nått lika
sällhet, uthärdade, till en god del, icke ens profvel af de lumpna
folkrörelser som, härmande Juli-dagarne, år 1830 utbrusto i flera
Tyska länder, och i följd hvaraf en och annan konstitution, efter
10- eller 12-årigt lif, betydligen jemkades och ytterligare försvagades.
248
Den 17 December.
Men allvarsammare blefvo påföljderna af 1848 års Februaridagar,
sedan det konstitutionella statsskicket och lifvet hade hunnit
bättre mogna sina frukter. Jag säger : det moderna, det efter tycke
och smak nybakade, s. k. kon-sti-tu-tion-ela statsskicket: en, på
sanden ogrundad, ranglig byggnad upål luften, utan rot i gammal
rätt och i folkets medvetande af denna. Jag menar således ingalunda,
med detta uttryck, ett klander af en verklig historisk statsförfattning,
som är vilkoret för ärftlig monarkie och skiljer dem från
despotismen. Jag menar, än mindre, det förbättrade rättstillstånd,
som ur denna statsförfattning, när den icke af otåligheten kullstörtas,
muste utveckla sig, lugnt och fredligt, intill dess att det mål
nphinnes, som på denna jord ej kan öfverskridas.
De oerhörda händelser, som under dessa 3 år tilldragit sig i
Tyskland, äro hos alla i frisk hågkomst. I de flesta af de mindre
staterne visade de bestående tvåkammar-författningarna ingen motståndskraft
; tilläggas måste att de styrande ådagalade den ännu mindre.
Allt ramlade öfverända; en storm-petition, ett tumult på gatan,
gjorde tillfyllest att kullkasta de särskilda ländernas grundlagar:
öfverallt blefvo statsförfattningarney i vida högre grad än förut, moderniserade;
äfven genom åtgärd af enkom sammankallade, ur långt
utsträckta gemensamma val framgångna, s. k. kon-sti-tu-er-ande
församlingar. Och det öde, som drabbade hvarje särskildt land,
sträckte sig under sagolika tillgöranden jemväl till förbundets, på
traktater grundade, organisation. En serskild gemensam församling,
genom dylika val tillsatt, skulle grundlägga en ny Tysk statsrätt
och förvandla statsförbundet till en förbunds-stat.
Ingen är här närvarande, som icke någon gång läser avisorna.
Djupare studier behöfvas näppeligen, för att veta huru allt detta aflupit
och huru ställningen i detta land är, ännu i denna stund.
Dock påkallar ämnets omätliga vigt för dem, som ännu kunna
varnas, — att vi i flygliga, men sanna, drag oss lill minne afteckna
det faktiska tillstånd, som upkommit i dessa nyss så blomstrande
länder — i följd af ofvan anförde grundfel: ”Ståndsförvaltningarnas
undanrödjande och försummelsen alt, i föryngrad,
”skepnad, år 1815 väcka dem till nytt lif”.
I Österrike hade man icke påtänkt att, från ett blott skugglif,
lill en tillvaro i verkligheten, med återvunna rättigheter, återkalla
de Ständer, som i alla Tyska landskaperne af monarkien, äfven
i Böhmen, funnos till namnet qvar och ännu plägade sammanträda
till s. k. Postulaten-Landtage. Följden var att, helst när
samtidiga oroligheter ulbrusto i Ungern och Italien, — det blott
fordrades ett pöbel-uplopp för att bringa monarkien nära sin uplösnifig
och på branten af sin undergång. Nu vankades Nationaloch
Konstituerande Församling, allmänna val —allt hvad den orimligaste
och mest förvända åsigt af denna stora monarkies förhållanden
någonsin begära kunde. De bloddrypande frukterne, det nymodiga
konstitutionella ursinnets oundvikliga följder, såg man i Prag
och i Wien.
Dä jag nämnt Ungern, så är här äfven stället att anmärka,
huruledes man, i detta olyckliga land, i st. f. att med sans, pä
Den 17 December.
249
utvecklingens viig, i tid afhjelpa felen uti dess urgamla statsförfattning,
försökt sig i hastig nybyggnad. Nåväl! händelserna tala: en lycka ändock,
om vid sjelfvållad vådeld, brandsprutorna lemnäs af en granne,
nog högsinnad att icke begagna släckninghjélpen lill egen slem vinning.
—- Ar likväl sådan hjelp, af grannar, i si g_ sjelf önsklig?—Är detta
sinnelag hos dem alltid påräkneligt? — Äro de personligheter, som
vid delta tillfälle verkat, i annan verldslig mening odödliga, än i
den historiska? är politiskt ädelmod, under alla omständigheter lika
förenligt med de styrandes pligter mot egen stat ?
En förträfflig krigshär höll ännu, i fallet, den sammanstörtande
Österrikiska monarkien: dock behöfdes biträde. Väl an! huru selder
ut nu-, med statsförfattningen, med det före 1848 temligen
ordnade drätselverket; med myntet; med alla förhållanden? ett århundrade
skulle i dessa rika länder behöfvas för att betala 1848
års rus.
Icke utan de vigtigaste skäl, af ingen sakkunnig domare misskända,
såg den ädle Fredrik Wilhelm lil sig nödsakad, att först upskjuta
förverkligandet af de utsigter till grundlagsenlig delagtighet i
lagstiftning och beskattning, som han lemnat sitt i bildning långt
framskridna folk, och att, sedan, måhända förverkliga dem icke alldeles
i den mening, som de varit upfattade. Emedlertid sökte man,
vid Provincial-Ständernes införande, att någorlunda sammanjemka
det fordna med nutidens förhållanden; och dessa Ständer hafva,
inom sina verkningskretsar, icke varit onyttiga.
Efter år 1840 trodde man sig böra gå längre och erkännas
måste, att mägtiga bevekelsegrunder för detta handlingssätt kunna anföras
; men tyvärr rättfärdigades, i beklagligen hög grad och långt
utöfver, äfven min, förväntan, den redlige hädangångnes pligtenliga
försigtighet. Några barrikader — en upvigling af missledd ungdom, af
vilseförda arbetare, — den nya konstitutionen föll: de tvåkamrarne
i grus; allmänna val; konstituerande församling, ren omöjlighet att
öfverenskomma; med ett ord, tilldragelser och ställningar, smältande
att vidröra. Och detta i Preussen, Mine Hrr! i ett land, hvarest
en allmännare förståndsbildning sträcker sig långt nog ned, bland
ett folk af sådana egenskaper, med sådana minnen! Om detta sker
på det färska trädet, hvad månde då ske på dét torra?
Felet ligger således i sallen, i sjelfva methoden; i tvåkammar-
eller ock enkammar-systemerne, ulan fast historisk rattsbasis
; dernäst i de för långt utsträckta allmänna valen. Äfven i
Preussen bade, i trots af några kraftiga männers bemödanden, vådan
varit oberäknelig, förutan den ypperliga krigshären: äfven der
kommer ruset surt efter; lyckligt, om det vore förbi!
I Wurtemberg var en liberal statsförfattning på två kamrar,
mödosamt upgjörd, här icke utan rådplägning med stamlandets gamla
Ständer. Men mer vill mer hafva; huru ser der ut efter 1848 och just
nu? hvad har händt i sjelfva det tvåkamriga Bajern, nemi. i dess
Rhen-provins? hvad, Mine Hrr! i Tysklands trägård, det blomstrande
Baden, hvars nedre kammare i åratal varit en plantskola för
liberaliserande parlamentarisk vältalighet, hvars regering eftergifvit
allt livad någonsin äskades? huru har det gått i Sachsen sedan dess
250
Den 17 December.
Ständer lemnat rum för det nymodiga parlaments-väsendel ? hafva
egna och främmande bajonetter kunnat umbäras? har icke blodet
strömmat äfven på Dresdens gator? har den försökta sä dråpligen
förbättrade, konstitutionen kunnat eller velat uprällhållas ? har man
i Altenburg, harman i Hamburg, sedan jäsningen, i samma rigtning
till det gamlas omskapning, hunnit dit, kunnat umbära Preussisk
hjelp? jag skulle kunna fortfara i upräknande af snart sagdt
hvarenda Stat, med ringa undantag och inberäknadl det ur listan
försvunna konstitutionella Hohenzollern; öfverallt skulle vi finna de
nygjorda statsförfattningarna vanmäktiga att skydda, vare sig Furstens
lagliga ställning, eller folkets lugn och trefnad, eller hvars och ens
välfångna egande rätt.
Annu, likväl, påminnom oss särskildt om tillståndet i Kurfurstendömet
Hessen. Det är lätt när två träla, alt skjuta skulden på
den ena blott, helst om hans beteende, påtagligen, lemnar skäl till
klander; men, om det är än så lätt, så är det icke lika rättvist.
Dessa beklagansvärda brytningar, som hotat att i Tyskland, — i
Europa — tända krigslågan, att framkalla en strid på lif och död
emellan kämpar, stående på den lunna skorpan af en krater; —
de äro upenbarligen en följd af konstitutionalismens öfverdrift i
sjelfva grundlagen: med Ständer, lämpade efter liden, hade det
aldrig kunnat komma derhän.
Och, Mine Hrr! ansen .1 samma nymodiga syftning att efterapa
ett s. k. parlamentariskt regeringssätt, som öfverallt så illa lyckats
■—• såsom främmande för händelserne i Holstein? hade dessa händelser,
från början, kunnat taga den vändning, de fått, förutan de
inflytelser, som i direkt eller indirekt följd af samma syftning, utifrån
egt rum?
Om vi nu vända ögat från de särskilda figurerne och enstaka dragen
af taflan, för att upfatta den mera i sin helhet, hvad, skönjomvi?
förbundet desorganiseradt, i verklig anarkie, nyss allvarligen hotadt
af inbördes krig; de särskilda Staterne skakade i sina grundvalar;
ett högt civiliceradt land besudladt af medborgares blod; financerne,
sedan 1848, dels redan förstörda, dels starkt undergräfda och med
förstöring hotade; de skattdragande belastade: ingen belåten. Jo,
Mine Hrr! att hastigt och lustigt inrätta en parlamentarisk regering,
det är ett stort, dock ett dyrt nöje. Men det hedröfligaste är ännu
onämndt: Vi se den förvirring npkommen i rättsbegrepen att de
lagstiftande församlingarne, just de, dels hafva försökt, dels (hyvärihafva
verkställt, de svåraste ingrep i eganderättens helgd. Den som
tviflar, han må i Tyskland spörja egare af jord och jordräntor.
Dock desse exempel, om än med svag förmåga ofullständigt
upslälda, torde vara mer än tillräckliga, för att a posteriori bekräfta
hvad man a priori insett. Förgäfves skall man, mot denna
mängd af hemskt varnande efterdömen, söka anföra ett eller annat
land, hvarest en nybyggd statsförfattning, nybyggd kanske af
tvingande nöd, emedan allt gammalt der försvunnit, tycktes hittills
lemna ett hjelpeligt, men i historiens skala altför kort resultat.
Särskilda omständigheter som bär ej kunna utredas, af fruktan,
synnerligast, att missbruka R. o. Adis tålamod, kunna understun
-
Den 17 December.
251
dom, åtminstone för en tid, göra till en möjlighet hvad som annars
hade varit, der såsom annorstädes, en absolut omöjlighet.
Om vi nu öfvertygat oss derom, alt försök till nydaning af
ett Stats-skick efter idéer, ofta missförstådda och som hos en hvar
gerna antaga sin egna olika gestalt, äro naturvidriga — om andras
dyrköpta erfarenhet bör oss derifrån afskräcka — så lärer endast
återstå, att på utvecklingens väg varsamt söka upnå vårt gemensamma
mål: ”Representationens, Riksdagsordningens förbättrande
”såsom medel till fäderneslandets väl.” Ty jag är lika så oberättigad,
som obenägen, att hos någon, vore än hans meningar i
kontradictorisk motsats mot mina, förutsätta ett annat syfte. Lätom i
oss tillse om icke, äfven i fråga om denna sednare väg, något exempel
finnes, hvaraf vi kunde hemta en nyttig ledning.
Det är notoriskt att Tvåfcammar-systemet i så måtto blifvit
lånadt från England, att beundrare af dess lyckligt afvägda statsförfattning
ansågo denna form för representationens sammanträde och
rådplägning, vara just det väsendlliga : ett ofelbart medel, med lika
framgång användbart öfverallt. Denna form således skulle allestädes
införas; det blef ett mod, lika som annan anglomanie. Härvid
skedde likväl att härmningen oftast påminde om markattans art
att efterapa menniskan. Likasom en och annan mensklig äthäfva
icke gör apan till man, lika så litet förmådde härmandet af Englands
parlamentariska former alt förvandla hvarje annat land till
ett England, hvarje annat Folk lill Engelsmän. Försöken hafva således,
på sätt Figura utvisat, aflupit — mindre lyckligt.
Fastheten af Englands statsförfattning och dess, pä det hela
så lyckliga, verkningar bero nemi. icke, lmfvudsakligast, på tillvaron
af tvä kamrar, utan på dessa kamrars historiska tillkomst, uråldriga
ursprung och inre sammansättning; derjemte på den, djupt
rotade kärlek och aktning för gällande lag och sed, som finnes hos
Englands folk. Sådant kan ej förvärfvas genom efterapning af former:
ja, tvärtom, bortvräkandet af det egna, för att härma äfven
det bästa främmande, är just raka motsatsen af Engelsk art, Engelskt
tänkesätt och förfarande.
I England tåles ärfd rätt såsom ett factum, nyttigt dessutom
för att bibehålla statsförfattningens jemnvigt; annorstädes är denna
rätt blott föremål för en, af ytlig Logica understödd, småaktig afund,
hvilken en Engelsman är sjelf för stolt, att hysa och yttra.
I England undrar ingen, att en annan står ett trappsteg högre;
men hvar och en försvarar modigt sin plats. Annorstädes predikas
en jemnlikhet, som visserligen äger rum inför Gud och bör
äga rum inför Domaren, men som i Staten, i politisk mening,
icke kan stå tillsammans med sådana institutioner som de, hvilka
i århundraden grundlagt och, — numera utbildade, i framtiden, så
länge de äga bestånd, — skola utgöra en borgen för Engelska folkets
lagbundna frihet, för Stora Brittaniens makt och framskridande,
— i trots af alla de svårigheter och inre faror, som fordna fel
beredt, som tidernas lopp bringar med sig. Dygd, genius, hög
talent, ihärdigt arbete kunna i England bana väg äfven för den i
ringa vilkor födde; men vägen upåt är icke, såsom annorstädes,
252
Den 17 December.
vidöppen för alla dem, hvilkas enda förtjenst är pennans eller ordets
inbilska tilltagsenhet.
Sä står Englands Statsförfattning under kontinentens stormar,
— en klippa, mot hvilken böljan bräckes. Afven klippan, — resande
veta det, kan af vågorna urholkas, småningom genombrytas;
evigt står intet jordiskt verk. Jag frågar: bör man derföre hygga
endast korthus?
Men om fastheten af Englands statsförfattning härrörer af inrotad
aktning för det positiva, så befordras den, derjemte, genom
upmärksamhet på de refvor, som tiden åstadkommit i den vördnadsbjudande
byggnaden. När tillvaron af sådana en gång blifvit
erkänd, skrider man i England, — icke såsom hos oss plägat föreslås
— till nedrifning af huset, utan lill den omlagning, som
för liden pröfvas oundgängligen nödig. Man slår icke omkull; men
ej heller sofvel' man till dess att väggarna sjelfva ramla och krossa
husets invånare. Ar en bjelke förruttnad, så skäres lian med
varsam hand bort, och ersättes af det friska virke, som i skygd af
de gamla murarna har upväxt.
J håfven redan gissat, mine Hrr, att jag liäntyder, förnämligast
ehuru icke ensamt på den i vår lid verkställda reform af
Underhuset. Det hörer ej hit att undersöka, om vid denna reform
noga träffades det rätta måttet: jag häftar ögat på grundsatsen,
på methoden; på dessa önskade jag jemväl fästa Eder upmärksamhet.
Jag skulle önska att åvägabringa den öfvertygelse
att, då National-representationen ostridigt betarfvar stora rättelser, vi
böra följa ett mönster, lemnadt af det folk, som står främst i politiskt
förstånd, och rättfärdigadt af resultatet; alt vi deremot böra
fly de exempel, som visa följderne, närmare eller fjärmare, af po
litiskt
oförstånd, af blind efterapning, af obetänkta rön i nydaning.
Sverige torde numera vara, nära nog, det enda land i Europa
som, lika med England, ur tidernas svall räddat grundvalen af en
urgammal National-representation. Den heter der Parlament och
består af tvänne hus, hos oss, Riksens Ständer och består af serskilda
Stånd.
Vaktorn oss att icke utbyta olägenheter emot faror, dem vi
ej förmå beräkna. — Låtom oss ej härma de misslyckade efterapniugar,
— utan taga England sjelft men blott så vida, till mönster,
att likasom Engelsmän, vid hvarje reform, låta England förblifva
England, vi — icke upskjuta all reform, men verkställa den
sfi, alt Sverige förblifver Sverige.
Vakiom oss, sade jag, alt utbyta olägenheter emot vådor. Dermed
har jag medgifvit, att fyrdelning är en olägenhet; men man
har i hög grad öfverdrifvit dess vigt. Hvad som, i värt riksdagsväsende,
med skäl öfverklagas, hvad som kan, utan grundens uprifvande,
afhjelpas, anser jag inskränka sig till tre ting:
l:o Uteslutningen af de, genom fast egendom och samhällsställning
berättigade, 1111 orepresenterade medborgare. Om billigheten
af deras anspråk äro alla i hufvudsak ense; mer än ett sätt
gifves, att lemna dem rum.
2:o Organisationen af vårt eget Stånd, som i följd af oförlåtliga
fel, än mera styrelsernas än Ståndets, under tidernas loppblif
-
Den 17 December.
253
vit bristfällig. Här det fält, på hvilket R. och Ad., i sammanhang
nied Irsta frågan, kan ådagalägga en ädel, men derjemte en förståndig,
sjelfförsakelse, som afser rikets sanna väl och ej blifver
endast en eftergift, af vår svaghet, åt andras begärlighet.
3:o Allt det reglementariska i Riksd.-Ordn. — Redan min.
jemföjelsevis högst ringa riksdagserfarenhet har öfvertyga! mig om
talrika och vigliga fel i denna grundlag hvars stadganden, till icke
liten del af aldeles nytt ursprung, ingalunda höra till grundvalen
af vårt stats-skick. Inom detta område finnes vidsträckt utrymme
för erfarnare riksdagsmäns bemödanden; i dessa stycken är det
äfven nödigt, att icke aldeles lemna ur sigte hvad den nyare erfarenheten,
annorstädes, visat lända till ärendernes raskare och ändamålsenliga
behandling.
Det har blifvit ett mod att tro det nu mera vara för sent, att
till afhjelpande af dessa brister inskränka vår reform. Sannt är:
dc hade bort afhjelpas för trettio år sedan; men lika sannt, trots
modets språk, som antager det obevisade, ofta inpreglade, såsom ett
axiom, — att ännu i dag dessa tre förbättringar äro de enda,
som kunna ske utan stor och, hvad värre är, oberäknelig fara, utan
obotlig skada. Af motsatta påståendet kan blott den tredje sanning
härledas, att förbättringarna, numera böra ske med fördubblad
omtanka och göras mera genomgripande, än de behöft blifva för
30 år tillbaka. — Andra tider kunna bringa andra behof, andra
sorger. Men vill man i nuvar. tid, vid den grad af kultur,
hvartill vi hunnit, föra oss in på de vägar, som ledt andra (ill förderfvet,
då skall jag för min del icke följa. — Jag trängtar icke
efter Representanter, sådana som vi sett dem annorstädes framkomma
utur allmänna valens urmörja: icke efter Ministrar, som af en,
genom sitt ursprung och sin sammansättning snart allrådande, National-församling,
skola Konungen påtrugas och som vid hvarje riksdag,
äfven dess emellan, under prutningar och ränkor en eller flere
gånger ombytas ; icke efter ouphörliga skuffningar om dessa platser
emellan dugliga och odogse; icke efter programmer i ljudande
fraser ; icke efter frågvisa interpellationer samt, dygn och veckor
slukande, debatter om stafvelserne i en onödig adress; icke efter
ständiga, stundom rättsvidriga, rön i lagar och författningar;
icke efter en glatt bana, utan arbete eller förtjenst lätt tillgänglig
för en hvar som vågar — pessimo cuiquc: icke efter lättsinnig,
halsbrytande behandling af rikets yttre förhållanden, åvygabragt af
improviserade Statsmän: icke efter de, bestämdt förestående; vådor,
som dymedelst skulle beredas. Och om vi sjelfve, i rikt mått,
uplefvat dylikt i andra länder; om vi ännu, dagligen och stundeligen
derstädes se och uplefva detsamma; om, till yttermera visso,
våra fäder här kunna; under öfverdrift och, — numera lyckligtvis
omöjligt, missbruk af en då urartad Ståndsförfatlning, hafva uplefvat,
visst icke detsamma, men likväl sådant, som med detta icke
saknat ali likhet; — då, — mine Hrr! säger jag:
Festigiu ter rent!
och lägger i vigtskålen, för att väga hvad det kan, det sista jag
äger att erbjuda åt fäderneslandet: mitt Nej!
Mångå ledamöter hördes härtill yttra bifall.
254
Den 17 December.
Gr. Klingspor, Mauritz Staffan Philip, uplästé följande
:
Den politiska lagstiftningen spelade alltid en röle i nationernas
annaler om ock icke så stor man vanligen föreställer sig den.
Den politiska lagstiftningen, svarar då först mot sin bestämmelse dä
den harmonierar med vissa inom samhället befintliga förhållanden.
Men äfven härigenom motiveras icke ovilkorligt den nya lagstiftningen,
då den icke allenast bör föregås af motsvarande föreställningssätt,
seder och vanor, utan de opinioner dessa framalstrat måste
dertill concentrera sig kring en viss bestämd form innan liden
kan anses vara inne för den nya lagstiftningens införande, emedan
den dä först upfyller sitt ändamål. Den menskliga otåligheten förbiser
gerna dessa sanningar, och opererar således helst på ett nästan
motsatt säll, fas'än man sett att äfven de våldsammaste revolutioner
ingen ting uträtta då man våldför den ordning i lagstiftningsväg
erfarenheten visat vara den enda sanna och rälta.
Då man känner de Europeiska samhällenas råa utgångspunkt
och dermed jemför den höga grad af kultur, hvartill de hunnit redan
under tiel tidehvarf som säg den första Fransyska revolutionen
utbryta, och man delar deras mening som vant sig att i revolutioner
skåda fruktansvärda men välgörande tilldragelser, hvilka tvinga
menniskorna att frånträda en falsk bana, för att beträda en annan
som skulle ega en slags pånyttfödelsekraft, bör man i logisk slutföljd
härmed förmoda, att otaliga samhälls-revolutioner utmärkt den
långa bana nationerna genomvandrat. Den historiska forskaren söker
dem dock förgäfves, han finner många vilda excesser, mycken
rå egoism, de svagares rätt förtrampad af de starkare, tallösa inländska
och utländska fejder och krig med deras för massan olycksaliga
följder, men inga spår till dessa slags revolutioner, hvilka, i
likhet med den af 1789 och dess efterföljare, i Frankrike uprört
och rubbat samhällets grundvalar.
Det finnes inom samhället en moralisk myndighet, som gör
föga buller och bång af sig, som utöfvar det goda och nyttiga
pä ett så tyst och anspråkslöst sätt, att dess vägar knapt kunna
spåras, men sorn derföre icke är mindre rastlöst verksam, och som
vid samhällsutvecklingen spelar en mäktigare röle än alla materiella
och revolutionära krafter; denna myndighet heter nplysning.
Med hvarje tidehvarf riktade uplysningen menniskan med några
nya idéer, som framalstrade nya vanor och nya seder, med
hvarje tidehvarf kommo dessa eröfringar på barbariet allt flera samliällsindivider
till godo. Vid hvarje tidehvarfs slut märker den
historiska forskaren med förundran huru mycket förändrat sig sedan
tidehvarfvets början, man ser tydligt, att nplysning och humanitet
vunnit insteg; att mången råhet hos den inre och yttre
menniskan blifvit utrotade, mången fördom besegrad, många förut
herrskande missbruk afskaffade, samt huru massan framgått i
moraliskt äfven som i materiell hänseende. Resultaterna ligga klart
för ögonen, icke så medlen som framalstrat dem, de politiska och
administrativa lagarne och ordningarne förete föga eller ingen yttre
Den 17 December.
255
förändring, man finnér dock vid en närmare granskning att de på
samhället ingripande nya idéerna äfven verkat på lagarnes tolkare
och verkställare. Lagstiftningen, om ock till sin yttre form oförändrad,
upträder på ett annat sätt än fordom på ett med den nya
tidsandan mera korresponderande sätt. Menniskans moraliska och
materiella belägenhet har vunnit förbättring, samhället upfyller bättre
sin bestämmelse, men några handgripliga, för den menskliga
kortsyntheten mera åskådliga orsarker härtill, sökas förgäfves; och
hör denna historiskt bekräftade erfarenhet tjena menniskorna som
varning för deras förmätenhet att vilja gå civilisationens i otålighetens
ögon något långsamma men alltid säkra framskridande i förväg,
der framskridandet icke hämmas af de hinder våldsamma politiska
brytningar ställa i dess väg. Dessa hinder förmå visserligen icke
helt och hållet hämma civilisationens oafbrutna verksamhet, men
aflägsna dock de samhällsnyttiga resultater, som fortare kommit menniskorna
till godo, om de icke lill följd af menniskornas eget förvållande
blifvit försinkade. De frön civilisationen utsår den ena
generationen ge vanligen först frukt den derpå följande, mången
gång ännu sednare men frukten konnner alltid ty aldrig var något
utsäde pålitligare.
Europas tvenne mäktigaste nationer framställa i detta afseende
anmärkningsvärda och uplysande exempel. Den politiska friheten
var det mål hvartill båda nationerna slräfvade men till ernående
hvaraf de använde nästan rakt motsatta medel, hos det ena folket
ansåg man sig uteslutande böra operera utifrån inåt, och förmenade
sig kunna uträtta allt genom yttre ordningar och föreskrifter,
hos det andra folket åter opererade man hufvudsakligast genom
de politiska sederna. De olika utgångspunkterna framalstrade
dermot svarande olika resultater. Det förra folket som med stormsteg
anryckte i frågor, som icke kunna nog varsamt och nog
långsamt behandlas, hafva icke närmat sig till målet, måhända till
och med atlägsnat sig derifrån, då det andra folket, sorn endast fortgick
med afmätt och sansad gång, aldrig behöft gå tillbaka utan
oafbrutet närmat sig sitt föresätta mål.
Ingen nation har i sjelfva verket visat sig trögare i förändring
af så väl sin politiska som sin kriminella och civila lagstiftning än
den Engelska, hos ingen nation gjorde sig flera rättsvidriga lagar
och coutumer gällande, rådde flera missbruk och ännu i dag ega
ordningar och förhållanden rum, som högligen skulle såra hvarje
annan nations politiska föreställningssätt, men det Engelska folkets
samhällshistoria utvisar, all der andan är god, fosterländsk och sjelfupoffrande,
och den politiska sjelfverksamhets-vanan ecb förmågan
utgår från den kommunala, der göra framskridandets_ intressen sig
gällande trots de absurdaste former och ordningar. Afven med afseende
på tidpunktens utseende för reformens genomdrifvande skilja
sig Engelsmännen från Europas öfriga nationer. Det Engelska folket
hade alltid den urskiljning att afhålla sig från större reformer
under de politiska passionernas svallnings-period, först sedan dyningarne
häraf hunnit sätta sig oell samhällets normala sundhetstillstånd
åter inträda, sattes reform-machineriet å nyo i gång. Eng
-
256
Den 17 December.
lands till den första Fransyska revolutionen så framskridande samhällsrörelse
afstadnade med densamma nästan helt och hållet. Till
följd af en slags tyst öfverenskommelse tycktes alla partier vara
eniga om att lills vidare låta sakerna förblifva in statu epio, och att
afhälla sig från alla politiska agitationer tills revolutions-febern hunnit
afdunsta. Ingen märkbar reform hvarken i politiskt, statsekonomiskt
eller administratift hänseende egde rum under en längre
period. Först sedan Napoleon för en tid lyckats qväfva de revolutionära
lågorna, och de uplysta klasserna hunnit öfvertyga sig om
massans laglydiga hällning, började reformandan åter upvakna och
utöfva någon verksamhet, som till en början varsamt framträdde
men som sedan gick raskare till väga i bredd med de uplyste klassernas
säkerhet för någon af massan utöfvad olaglig påtryckning.
I det öfriga Europa handlade man efter en alldeles motsatt
method, styrelserna hade der för vana att släppa efter tyglarne ju
mera de borde hålla dem inne, alt svagast försvara lagarne, ju meia
de voro hotade. Englands styrelse och maktägande klasser försvarade
deremot aldrig lagarne med mera kraft, tillämpade dem aldrig
strängare än under revolutionära epoker. Under loppet af den
första Fransyska revolutionen qväfdes således hvarje frän massan
utgående folkrörelse med den yttersta energi och efter Februarirevolutionen
förforo Engelska styrelsen om lagskipande myndigheter
med en ovanlig stränghet med Chartisterna som under lugnare lider
temligen ansvarsfrilt fått drifva sina agitationer.
Oaktadt de uppehåll de modfallande Fransyska revolutionerna
gjorde i Engelsmännens reformbemödanden, förstod det Engelska
folket att så vål begagna den goda tiden, att det för det närvar,
intager en position så framskriden, att det Fransyska folket, efter all
anledning aldrig hinner dit. Genom jemförelse mellan de olika samhälls-positioner
Frankrike och England för det närvar, intaga, inhemtas
åskådligast och ovedersägligast huruvida samhälls-utvecklingen
bäst befordras genom revolutioner eller genom ett af revolutioner
ostördt civilisations-arbele. Ingen lärer väl bestrida, att den
politiska friheten är mera försäkrad i England än i Frankrike, der
det segrande partiet, del må upresa den republikanska eller 1110-  narkiska fanan, alltid måste stödja sig pä undantagslagar, och delden
administrativa centralisationen med hvarje ny revolution förstarkes,
och de kommunala friheterna inskränkas, således de institutioner
som endast förmå alstra en genom sjelfverksamhetens vanor
förvärfvad förmåga och erfarenhet att upfylla den politiska frihetens
fordringar. De arbetande klassernas belägenhet i England
är ojemförligt bättre än i Frankrike och vinner med hvarje år förbättring,
kapitalet var aldrig större, arbetet förtjenade aldrig mera,
moraliteten hos de styrande och högre samhällsklasserna bevarades
aldrig bättre, laglydnaden hos arbetsklasserna var aldrig pålitligare,
de politiska åsigterna aldrig sundare, fosterlandskänslan hos massan
af nationen aldrig varmare utan att antaga en alltför egoistisk
natur; ty den kosmopolitiska andan var aldrig mera vaken, då dess
verkningskrets sträcker sig till alla verldsdelar, omfattar hela mensklig
-
Den 17 December.
257
lighelen; harmonien mellan samhällsklasserna var aldrig större, samhällskraften
aldrig mera samlad, aldrig mera vuxen de stora värf,
hvartill försynen synes hafva utsett det Engelska folket. Endast i ett
afseende torde det Fransyska folket stå framföre det Engelska nemi.
i dess konstfärdighet att göra revolutioner, som endast kan jemföras
med dess lika talangfulla oförmåga att draga nytta deraf.
Om man nu delar deras åsigt, som lägga en sä hufvudsaklig
vigt pä formerna, borde man med blicken fästad på de lysande
samhälls-resultater, det Engelska folket tillvunnit sig, förmoda, att
de arbetat sig dit under skyddet af de rationellaste former och lagar,
och under ett slags arithmetiskt noggrant afvägande af siffertalets
rätt. Förhällandet visar sig dock fullt olika. Den Engelska
kriminella lagstiftningen är ännu ungefär sådan medeltidens idéer
framalstrade den, den qvarstår dock oförändrad, endast modifierad
medelst en mängd prejudikater- man känner dock alt i intet land
rättvisan bättre skipas utan afseende på person och samhälls-ställning.
Den politiska lagstiftningen åter är den gamla uråldriga. Till
reformbillens genomdrifvande styrdes parlamentet af en oligarkie,
formerad af en handfull mäktiga och rika adels-familjer, och äfven
med reformbillen hafva hufvudsakligast några valabsurditeter blifvit
afhjelpla, men den oligarkiska andan, om ock försvagad, fortlefver
dock, oligarkien har endast vunnit förstärkning af några mäktiga
borgare-familjer. Hundraåriga strider mäste dock utkämpas för alt
vinna ett i hvarje annan nations ögon så föga tillfredställande resultat.
Det Engelska folkets anda och politiska seder ersatte dock
alltid lagstiftningens brister, och oligarkien tvangs alltid deraf att
kraftfullt och ärligt arbeta för det allmänna bästa, med äfventyr att
i annat fall förlora sin uphöjda ställning.
De premisser, som här förutsändas, hafva sitt värde och sin
tillämplighet äfven vid bedömmandet af Sveriges politiska förhållanden.
Framdragandet af fremmande länders politiska angelägenheter
misstyckes ofta. Vid utredandet af större politiska frågor götdock
icke kännedomen och erfarenheten af egna förhållanden
tillfyllest, emedan man då endast kommer lill en ensidig konklusion
; i sådant fall måste man med nationernas annaler i sin hand
visa gången af samhällsutvecklingen samt huru olika samhälls-theorier
i sin tillämpning slagit sig ut. Den Europeiska samhälls-historien
är dertill en sammanhängande kedja, der den ena länken ingär
i den andra. Ingen hvarken nation eller individ bör dessutom finna
sig särad af att, på en mindre bevandrad väg, der således ingen
egen erfarenhet af betydenhet kan åberopas, hemta lärdomar af
de mera bevandrade, och ingen nation kan i detta afseende lemna
en bättre undervisning än den Engelska.
Ståndsrepresentations-formen är visserligen i likhet med åtskilliga
i samhället ännu qvarstående förhållanden ett testamente från
medeltiden, som med en förändrad idéernas riktning förlorat sitt förra
fotfäste. Det var dock under skyddet af de inre och yttre förhållanden
klassfördelningen framalstrade, som det Europeiska samhället
besegrade medeltidens inre och yttre barbari; banade väg för
1 H. 17
258
Den 14 December.
uplysning och cvilisation, och upnådde den höga grad af kultur,
hvarpå det befann sig vid den första Fransyska revolutionen. Ståndsrepresentations-formen
bibehöll dock i Sverige sin tillämplighet längre
än i något annat land, genom stöd af befintliga förhållanden. De
särskilta klassernas afsöndring fortfor nemi. här längre, så väl med
afseende på upfostran, och umgängsseder, som föreställningssätt yrken
och sysselsättningar. Innan tillkomsten af en ofrälse ståndspersons
klass, så länge Adel och bönder nästan uteslutande voro egare
af jord och bruksegendomen, embetsmännen lmfvudsakligast utgjordes
af Adeln, representerade vår politiska form personer så väl
som intressen och yrken bättre än något annat lands represenlationsform,
och är Sverige nästan det enda land, der sjelfva arbetsklassen
uråldrigt personligt representerades, och är det efter all anledning
denna tidiga hyllning åt demokratien, som försäkrat den
Svenska representations-formen en lefnadslängd utöfver alla likartade,
och med afseende på hvilket förhållande den Svenska representationsformen
ännu kan anses mera rationel än de representations-former,
som förträdesvis så benämnas med afseende på den större eller mindre
gärd de lemna ät arbetsklassens representations-anspråk.
Vanligen beskyller man nuvande representations-forui att vara
serdeles anthipatetisk mot tidens anda och fordringar, och hinderlig
för alla tidsenliga reformer så i administratift, juridiskt, statsekonomiskt
som i politiskt hänseende. En opartisk granskning vitsordar
icke detta förhållande, då, trots det tunga riksdags-machineriet, och
de svårigheter som härigenom upkomma att samsas i ett gemensamt
helgjutet och sammanhängande beslut, vår Stånds-representation varit
i stånd att uträtta åtskilligt godt och nyttigt och i ganska mänga
fall förstått sätta sig i harmoni med tidens idéer och fordringar.
Ar icke mera uträltadt i detta afseende, är felet mindre att söka hos
representationen än i bristande understöd å den andra statsmaktens
sida. Under Carl Johans Regering togs initiativet lill alla reformer
nästan uteslutande af Ständerna, och då man tager i betraktande
den starka Konungskheten, som vanligen afhåller Svensken från att
framkomma med något som saknar sympathi hos Konungen eller
är misshagligt för densamme, och derjemte icke förbiser den nimbus
af personlig storhet, hvari Carl Johan framträdde, de krigiska
lagrarne som prydde den segerkrönta hjelten och hvarmed han naturligtvis
skulle imponera på en krigisk nation, inser man att vår
representations-form, äfven i sitt närvar, oförbättrade skick, ingalunda
saknar framskridandets elementer, eller förmåga att genomdrifva något
positift.
Ett nytt förändradt förhållande i detta afseende började
med Konung Oscar, som älskade' att i reformväg sjelf taga
initiativet. Det vore att beklaga om styrelsen, som i sjelfva verket
njutit föga tack för sina liberala bemödanden af den opinionsfraktion
sorn bort visa sig mest tacksam, skulle rygga tillbaka för sitt
en gång antagna förståndiga moderata och uplysla amalgamationsförsök
mellan de gamle och nya idéerna, ett system, som visserligen
icke råkat att hehaga någon af de politiska ytterligheterna, ett system
det man ansett sig brännmärka med epitetet grått, men som alltid
Den 17 December.
259
blifver det enda statsmannamessiga, så mycket mera som hela verldshistorien
utvisar alt det tyckes vara de politiska cxcentriciteternas hufvudsakligaste
bestämmelse att bana väg för de mera sansade opinionerna,
oell att göra dessa så mycket mera gällande och segrande.
Man anmärker visserligen vid mänga af de under närvar. Regering
dels genomdrifna dels föreslagna reformer, att de föga uträttat
och förändrat i sak. Man tager härvid icke tillräckligt i betraktande,
att sä vida man vill undgå vådliga rubbningar i bestående förhållanden,
detta system på en gång är det rättvisaste, det slatsklokaste
och det enda verkställbara, och resultaterna, de må inför den kortsyntes
ögon framstå som aldrig så obetydliga, äro mången gång
ganska vigtiga; ty om man ock icke genast lyckats införa saken är
redan ^mycket vunnet då man lyckats införa idéen.
Annu mera hade måhända varit ulrältadt i reformväg om lika
så många ädla och mäktiga krafter uteslutande koncentrerat sig
kring en enda fråga, hvars lösning man dock ännu icke förmått
åstadkomma. Våla Svenska refomvånner med sina i allmänhet rena,
fosterländska och aktningsvärda afsigter, fästade vid behandlingen
af de stora reformfrågorna icke nog afseende på den historiska
erfarenhetens lärdomar, de förstodo icke att till den grad som erfordrades
skilja kärnan från skalet. De beträdde frän början en
falsk bana, som sedermera aldrig öfvergafs, de utgingo frän två
falska utgångspunkter, den första att i likhet med Fransoserna och
i olikhet med Engelsmännen i reformväg anse sig böra operera
utifrån inåt, i följd hvaraf de lade en alltför uteslutande vigt på
formerna; den andra falska utgångspunkten åter var, att dä våra
Svenska reformvänner icke tillräckligen genomskådade svårigheterna
af all större politisk reform och således hänfördes af illusioner som
ingalunda vitsordas af den historiska erfarenheten, de något för tidigt
trodde sig skönja målet för sträfvanden och förhoppningar, och
således afstodo från några allvarligare bemödanden att uträtta det
goda och nyttiga inom de former som förefunnos, hvarigenem måhända
mången vigtig reform uteblifvit.
Det under diskussion varande förslag till ny Riksd.-Ordn. framkom
under en tidpunkt då de flesta Furstar och Styrelser icke med
nog besinning betraktade händelserna; då de i en öfvergående feberparoxysm,
som desto häftigare den rasade, desto fruktansvärdare
den visade sig, desto hastigare borde hinna sin kulminationspunkt,
trodde sig skåda något beståndande, i harmoni hvarmed man borde
vara betänkt på lagstiftningsåtgärder. Lagstiftningsförslagets första
stora betydelse ligger i de grundsatser hvarifrån det officielt förklarades
utgå, och hvilka grundsatser, om ock tveksamt tillämpade,
dock rubba de grundvalar, hvarpå det Svenska äfvensom det Europeiska
samhället i allmänhet uråldrigt hvilat. Menniskan tjusas ofta
af vissa älsklingsidéer, hvilka kunna hafva en nyttig framtids
bestämmelse, men för hvilka lion till ■ en början icke gör sig riktig
reda, och som länge nästan uteslutande uppenbara sig i form af
abstrakta satser. Så har personlighetsprincipen och de derifrån utgångna
allmänna valen blifvit det ideal, för hvars tillbedjande mas
17*
-
260
Den 17 December.
san står färdig att göra alla möjliga offer. Grundsatsen framstår
dock ännu i sin närvar, ovalkade form inför de mera bildade som
en af dessa onda andar, dem man dyrkar mera af fruktan än af
kärlek. Personlighetsgrundsatsen förordas emedlertid af både vän
och fiende, såsom den enda sanna och rätta grundvalen för all
politisk lagstiftning, under det man har all möda ospard att vid
tillämpningen utplåna grundsatsen. Man linner häraf, alt de nya
satserna ännu befinna sig i sitt första idealistiska utvecklings-stadium,
att de ännu icke hunnit utbilda sig i någon positif för samhället
antaglig form, och att de ännu mindre förmått uttränga de ideer,
under inflytande hvaraf det Europeiska samhället utbildat sig, och
hvilka sednare ännu stå i för stor disharmoni med de förra, för
att icke tills vidare göra segren oafgjord.
Känslan af svaghet framalstrade hos menniskan behofvet af
andras understöd, som dock företrädesvis söktes hos de till upfostran,
samhällsställning, föreslällningsätl yrken och sysselsättningar
likartade. Menniskornas grupperande i vissa egendomliga fördelningar
är också lika gammal med menniskoslägtets historia, om än
klasserna uppenbarat sig ä olika form; ty bildningen och deraf utgångna
förändrade förhållanden närmade vissa klasser till hvarandra,
utplånade vissa andra, och skapade nya formationer. Fråga kan
dock vara om något kan anses vara vunnet med de öfriga samhälls-fördelningarnes
försvinnande, om enda följden deraf skulle
blifva, hvad som tidens tecken tyckas förebåda i andra länder, samhällsmedlem
marnes fördelande i endast tvenne hufvudklasser, der
bildning och förmögenhet nästan uteslutande ingår i den ena klassen,
fattigdom och okunnighet i den andra.
Vid det nya lagförslaget ser man i sjelfva verket de allmänna
valens grundsats som det tyckes, hufvusakligast för skenets skuld
skrytsamt angifven i motiveringen, men med en tillämpning, som
nästan uteslutande andas inflytelse af klassvalsideerna. Man eger
således att utan afseende pä grundsatsen hufvudsakligast granska huru
denna tillämpning visar sig i stycke, om folkelementet der bättre
förmår göra sig gällande, eller bättre och nyttigare resultater
deraf äro att vänta för folk och samhälle än af den gamla ståndsrepresentationen.
Någon noggrannare detalj-granskning kan vara öfverflödig
då chancerna för förslagets antagande visa sig så föga lofvande.
Denna granskning kan dock vara uplysande om den sker
med upmärksamheten fästad pä Sveriges många egendomliga förhållanden.
De allmänna valen hafva i utlandet sina Hesta anhängare hos
massan och dess målsmän, och deras omedelbara tillämpning påyrkas
ifrigast från detta håll, denna slags påtryckning åter eger icke
rum i Sverige der arbetsklassen frän urminnestider deltog i Sveriges
allmänna angelägenheter. Det nuvar. lagstiftningsförslaget bör
således företrädesvis bedömmas ur den moraliska position den intager
inför flertalet, och dem som i Sverige föra deras talan; således:
den Svenska allmogen. Den delen af arbetsklassen, som sysselsättes
af stadsmanuna-industriens yrken, kan ännu hvarken till antal
eller betydelse jemföras med den jordbrukande arbets-befolkningen
Den 17 December.
201
och förtjenar således icke det afseende man i utlandet dervid måste
fäsfa. De mest olika omdömen hafva gjort sig gällande i afseende
på det nya förslagets inflytande på allmogens intressen, hvilka i
sjelfva verket både låta argumentera sig, antingen man uteslutande
fäster sig vid det nakna siffertalet eller vid den anda som endast
förmår gifva siffran lif och betydelse. — Allmogen har således de
jure blifvit ihogkommen på ett sätt, hvaröfver den icke eger skäl
att beklaga sig; frågan är endast om, huruvida de tilldelta politiska
rättigheterna de facto komma allmogen till godo. Då det nya
förslagets anhängare ingen ting gjort för att popularisera detsamma
hos allmogen, skulle tillämpningen börjas under inverkan af allmogens
öfverygelse att dess lott derigenom latderades, och endast denna
öfvertygelse skulle framalstra deremot svarande förhållanden. Vid
Elektors-valen till innevar. riksdag måste presterskapet göra sig
all möda för att samla ett till ett laggiltigt val nödigt antal Elektorer,
hvilken liknöjdhet dock, som nu visar sig, ingalunda upkom
af någon förkastelse-dom öfver närvar, representations-sätt eller af
någon trängtan att ersätta detsamma med en på de allmänna valen
baserad representation; den upkom af den känsla af obetydenhet,
som alltid hyses af de mindre bildade vid utöfvandet af deras politiska
rättigheter, en känsla som tilltager ju mera man nerflyttar
den politiska kompetensen. Denna liknöjdhet vid Elektors-valen
skulle efter all sannolikhet tilltaga om allmogen saknade sin nuvar.
säkerhet att vid representant-valet utse en af sin egen klass,
hvarigenom åter tillfälle öpnades för en olaglig inflytelse af prester
och ståndspersoner, och hvarigenom således fröet blef nerlagdt till
en inom vår representation förut okänd korruption. Våra närvar,
stånds-förhållanden medgifva visserligen äfven en sådan obehörig inverkan,
men den har hittills varit föga motiverad; ty dels utgörer
BondeSt. endast ^ af representationer, dels såg man BondeSt:s ledamöter
vanligen först efter upkomsten till riksdagen fatta sina opinioner.
Allmogen af ålder vand att personligen deltaga i landets alla
vigtigaste angelägenheter, i de kommunala så väl som de juridiska
och politiska, älskar bibehållandet af detta förhållande, om ock allmogens
inverkan alltid varit af en mera passiv än aktiv natur och
hufvudsakligen bestått i en slags sanktion. Vid bedömmandet af
den ställning det nya förslaget intager hos allmogen, böra deras
föreställningsält och fördomar noggrant tagas i betraktande. Kärleken
för Konungaväldet och misstroendet till herrarne äro så invexta
med allmogens ideer, alt uplysningen ännu behöfver göra många
ansträngningar innan den förmår skingra de villor som i följd häraf
upsla. Allmogen ser i de mera bildade herrarne så väl sina sorn
Konungaväldets arffiende!’, och herrarne må än aldrig så liberalt upträda,
kunna de just i följd af sin större representant-befogenhet
icke återgifva alla allmogens ideer. I händelse af allmogens allmännare
utträngande ur representationen skulle den mindre behagliga
bilden af en ny herrarnes styrelse under formen af vår s. k. frihetstid,
genast framstå för allmogen och lill föga fromma för de
konstitutionella ideerna fostra en benägenhet att öka Konungamakten.
262
Den 17 December.
De efter förslaget direkt väljande bland allmogen komma efter
all anledning under tidernas lopp att skilja sig från de indirekt
väljande, hvarigenom allmogen skulle förlora den betydelse den nu
hemtar af sina många rika och mera bildade klassmedlemmar. Samhället
skulle förlora många af de konservativa garantier, som den
Svenska allmogen i sin närvar, sammansättning lemnar. Skulle t.
ex. missnöje upstå hos de indirekt väljande bland allmogen mot
det nya förslagets resultater, och en förändring åstundas, voro de gemensamhets-band,
som nu sammanhålla den rikare delen af allmogen
med de fattigare, uplöste, och den sednare skulle apellera till
revolutionära krafter antingen till Konungamakten eller till de i
strid med grundsatsen i politiskt afseende uteslutna; vådliga agitationer
skulle upkomma, som förrän der önskligt vore, kunde föranleda
en ny ansättning på samma ännu omogna och outbildade
ideer endast med en rationnellare tillämpning och en liten desert
af socialistiska satser.
Afven de medlemmar af den verkliga allmogen, som komma
i fråga vid valen skulle snart förlora smaken derföre. Allmogen
som har en säker blick i de saker den praktiskt behandlar, är icke
vuxen de större och mera invecklade politiska frågorna. Bönderna
skulle, inblandade i kretsen af de mera bildade, snart förlora sin
betydelse, finna sig generade, och en gäng befriade från riksdagsbestyret
icke mera vara benägna att åtaga sig detsamma, och allmogen
således äfven af denna orsak blifva tvungen att mot sina
sympathier lemna sitt förtroende ät herrarne. Hvad man nu än
må förvita BondeSt. för lyten som representanter, bör man dock
erkänna dess bemödanden att hushålla med statens medel och står
nationen hnfvudsakligast hos Bondelementet i förbindelse för den
hushållsaktighets-anda som gjort sig gällande inom representationen
oell hvilken ulan att hindra landets ekonomiska förkofran bidragit att
lämpa utgifterna efter tillgångarne, och med afseende härpå skall
i mångas ögon säkert hvarje representalions-form mera gynsamt betraktas
som ur folkets fickor förmådde frampressa mera penningar,
vare sig under form af statslån eller skatter.
Efter all anledn. vore det således icke bondelementet som i
händelse af det nya förslagets antagande finge ett oroväckande öfvertag,
men val ett annat element, som i vissa afseenden har sine afskiljdä
antinationella intressen: ett element, som förstår göra sig
gällande utan speciel upmuntran, och som äfven under de mest
olikartade politiska former är det mäktigaste i Europa; som icke
allenast förmår bjuda sjelfva Furstarne spetsen, utan hvad mera är,
sjelfva demokratien, som nu i Frankrike är mäktigt nog att förhindra
äfven de nyttigaste reformer sorn icke öfverenstämma med
dess intressen, ett element som alltid sträfvar att öka budgeten och
som hotar att ruinera eli land med Frankrikes stora pekuniära resurser,
detta element heter byråkrati. Åtskilliga förhållanden gifva
anledning till denförmodan att det nya förslaget skulle pä ett alltför
öfvervägande sätt gynna de byråkratiska intressena, dels med anledning
af den direkta rösträttighet ^om förslaget lemnar embetsman
-
Den 17 December.
263
nen, dels med anledning af det inflytande dessa förmå utöfva på
de öfriga röstande.
Dä formerna ännu aldrig visat sig ega någon omedelbart skapande
förmåga med afseende pä den politiska andan der denna förut
icke gifvit sig tillkänna, kan man med någorlunda visshet förutsätta,
att ett lagförslag, som redan är utdömdt af den i politiskt afseende
varmaste, delen af nationen, nemi. de nya och friskare idéernas
anhängare, icke förmår framalstra en förut okänd public spirit.
Då man nu tager i betraktande de hittills rådande politiska maklighetsförhållanden,
i följd hvaraf få eller inga med afseende på valens
bedrifvande, skulle upträda annorlunda än på ett passift och
negatift sätt, och dessutom känner de konsiderationsnät som i allmänhet
inom provinserna fastbinda ståndspersonerna vid embetsmännen,
behöfves i sanning icke mycken aktivitet å embetsmännens sida
för att bestämma valen, och hvarje skicklig och inflytelserik
Landsh. skulle i all beqvämlighet i sitt arbetsrum kunna upgöra
vallistorna. Valen åter skulle under denna förutsättning ungefär
falla ut som innevar. riksdags Bänkmans- och Elektors-listor, och
således skicklighet och sjelfständighet blifva upoffrade åt den blinda
voleringslydnadens förtjenster och egenskaper. Härutaf åter skulle
följa det för nationen föga tillfredsställande resultat, att embetsmannaintresset,
som nu hufvudsakligast representeras af halfva representationen,
då kom alt göra sig gällande i hela representationen och
folk-elementet befinna sig alldeles uteslutet derifrån.
Den förkastelse-dom som blifvit uttalad öfver det ny förslaget utgår
ingalunda frän någon absolut förkastelse af de nya idéerna. En noggrannare
forskning i historien framalstra!' ingen förkärlek hvarken för det gamla
samhällsskickat eller de gamla sarohällsidéerna; hvilka i allmänhet icke
bestå pröfningen inför de sundare, humanare och rättvisare samhällsåsigter
uplysningen framalstrar; man uptäcker således snart att det
mossbelupna icke alltid är det värdefullaste. Den gamla goda tiden
förordades alltid, men återfans aldrig; ju mera man deremot flyttar
sig tillbaka, ju mera man närmar sig till nationernas vagga,
desto mindre afvundsvärda visa sig tiderna, desto dystrare menniskorna,
desto mera suckade mensklighelen, desto talrikare och gräsligare
voro brotten, desto mattare och sällsyntare dygderna, desto
sämre vårdades flertalets rätt och intressen. De nya idéerna åter
hafva inom samhället framalstrat mera moralitet, humanitet och
rättvisa och förtjena i detta afseende all möjlig upmärksamliet och
högaktning. De nya idéerna kunna dock icke endast, som sådana,
ovillkorligen antagas, då många af dem endast kunna anses som
ögonblickets hugskott, som den råa kraftens brutala ingifvelser, men
äfven den delen af de nya idéerna, som hafva en framtids bestämmelse,
äro derföre icke genast antagliga. Det nya, det outbildade
ämnet visar sig vanligen i en slags rå form, der tiden och uplysningen
har att afnöta kantigheterna, och då först kommer det att upträda
i en förädlad gestalt i en politiskt användbar form.
Man må dock aldrig föreställa sig, att om de nya idéerna än
äro aldrig så förträffliga, aldrig så luttrade af pröfning och erfarenhet,
de liksom med ett vindkast undantränga de gamla. Den
264
Den 17 December.
förflutna lidens anda har äfven sina goda sidor, och var det alltid
genom sammangjutningen af dem häda, genom den deraf kommande
förmedling som civilisationens stora problem löstes. De nya idéernas
anhängare hafva dock skäl till den mesta fördragsamhet, och
tålamod, då de i allmänhet hafva framliden för sig. Äfven de
mest fanatiska försvarare af en förfluten lids idéer och förhållanden kunna
icke undgå inflytelsen af tidsandan, de må än aldrig sä mycket streta,
aldrig sä mycket protestera deremot, aldrig så hermetiskt tillsluta bjerta
och förstånd derför; den nya tidsandan är den atmosfer i hvilken
vi lefva och hafva vår varelse, den skall således alltid vinna terräng.
Man eger dock skäl alt betvifla att dessa idéer äfven med deras
omedelbara och mest oinskränkta tillämpning förmå lugna de politiska
stormar som nu upröra det Europeiska samhället och om
de i detta afseende hafva den bestämmelse de egt vid ett redan
förflutet tidskifte.
De filosofiska och politiska satser, som alstrat de allmänna valens
princip, äro gamla då de jemföras med ännu äldre politiska
grundsatser, men äro föröfrigt nya blott för massan, dit de nu först
nersligit. Man har i allmänhet vant sig att betraklji allt sorn
smickrar massans föreställningssätt som en produkt af den första
Fransyska revolutionen; sä är dock icke förhållandet, revolutionen
forstrade få nya idéer, den frossade endast pä de idéer som 18:de
seklet fostrat redan före revolulionsepoken. Dessa idéer, hvilkas
bestämmelse det var, alt uplräda fiendtligt mot då maktegande klasser,
funno egendomligt nog hos dessa det varmaste understöd, förmodligen
emedan de föga anade satsernas omedelbara tillämpning.
Från de tongifvande adeliga salongerna öfvergingo dessa idéer till
medelklassen som vid revolutionen sökte monopolisera dem i sitt
uteslutande intresse. De politiska jäsningar och rörelser, hvilka revolutionen
framalstrade, äfven utom Frankrike, ulgingo tinder en
längre tidrymd hufvudsakligast från medelklassen, hvars hildning
och betydenhet under tidernas lopp vuxit, utun att en deremot svarande
politisk ställning blifvit intagen. Denna slags påtryckning
har nu uphört; ty dels hafva medelklassens anspråk i de flesta länder,
i verkligheten om och ännu icke öfverallt till formen, blifvit
tillfredställda i ännu högre grad än som kunde förväntas då striden
öpnades, då det 1111 hufvudsakligast är industriens och penningens
representanter, sorn bestämma verldshändelsernas gång. Medelklassens
politiska instinkter hafva till följd af dessa förändrade förhål
landen
blifvit konservativa, och den hyser icke mera benägenhet
att öpna sig för arbetsklasserna än Adeln och Prester hyste en
föregående period, att öpna sig för medelklassen. Dessa förut fiendtliga
samhällselementer hafva nu fått ett gemensamt intresse, det
nemi. alt motstå påtryckningen af arbetsklasserna, hvilka för det
närvar, hysa ännu större anthipatier för medelklassen än för Adeln,
i följd hvaraf några ytterligare koncessioner till medelklassen, äfven
der sådana kunna vara påfordrade af rättvisa, icke lugna det dofva
missnöje som går genom arbetsklasserna. Medelklassen, som inser detta,
lyssnar således icke, äfven der den i politiskt afseende kan hafva skäl
att klaga, lill den fordna klass afvundsjukans ingifvelse!-, så mycket
Den 17 December.
265
mera som medelklassen i sin egenskap af industriens och pennin-,
gens representant i ännu högre grad äfvenlyrar vid påtryckningen
af arbetsklasserna än förut priviligierade klasser. Medelklassen är
således nu mera föga benägen alt börja en vidtutseende fejd för
alt borttaga de företrädesrättigheter som här och der möjligen kunna
tillhöra de högre klasserna, och der arbetsklassernas påtryckning
mera ögonblickligt hotar, skulle medelklassen, om den erkände sin
innersta tanke, långt ifrån alt taga något ifrån de högre klasserna, vara
sinnad att lägga något till om den deri sage ett röedel, alt kraftfullare
kunna bekämpa de socialistiska idéerna.
Frankrike framstår dessutom som ett lefvande exempel dels
derpå, att der de sanna konstitutionella idéerna’ ännu icke äro utvecklade,
der hjelper föga den politiska lagstiftningens yttre förmer;
man må än aldrig så flitigt förändra dem, blir det enda resultatet,
det ena slags godtyckliga regementets ersättande af det andra.
Frankrike visar derjemte, alt äfven den mest demokratiska utsträckning
af den allmänna valrätten dels icke nerflyttar den politiska myndigheten
der den enligt formen och grundsatsen borde förläggas, dels
icke tillfredställer arbetsklasserna och således icke eger den lugnande
bestämmelse man förutsatt. De samfälda valen rekommenderas
vanligen derföre alt de skulle förmå utestänga dessa de enskilta intressenas
inflytande, som inom klassvals-represenlationerna anses utöfva
en så skadlig inverkan. I intet land är dock skandalen större
i delta afseende än i Frankrike. Byråkratiens intressen gjorde sig
i intet land mera gällande, ingenstädes förstod korporations-intresset
bättre att till ömsesidigt försvar lemna hvarandra handen, ingenstädes
vårdades flertalets rätt och intressen sämre än der flertalet sjelf tagit
vård derom, ingenstädes florerade prohibitionerna mera, ingenstädes
måste arbetsklasserna göra mera försakelser, de fattiga jordbrukarne
betala sin vigligaste rudimaterie, jernet 100 proc. dyrare,
för att gynna en handfull af bruksegare, arbetsklasserna nödgas i
vinets land försaka vinets njutning och i allmänhet all animalisk
föda.
Det är i sjelfva verket icke på politisk ulan på statsekonomisk
väg som bot för samhällets närvar, sjukdomar bör sökas, och de
politiska rättigheterna kunna dä först utan våda utöfvas af arbetsklasserna,
då deras materiella och moraliska belägenhet blifvit
förbättrade, här är det således der samhällsansträngningarne till en
början böra koncentrera sig och är det endast på detta fält detsociolistiska
problemet löses. Det intellektuella behofvet inställer sig
i allmänhet då först hos menniskan med någon kraft, då hennes
materiella belägenhet blifvit förbättrad och de i delta afseende dagligen
återkommande bekymmer visa sig mindre tryckande. Den politiska
myndighet, som under nuvar. förhållanden tilldelas arbetsklasserna,
kunna de visserligen vid revolutionära tillfällen ögonblickligt
begagna i den råa kraftens intressen, men de taga ingen fortfarande
vård om sina politiska rättigheter. Den politiska myndighet
som de jure lägges i arbetsklassernas händer tillfaller således de facto
dessa de bildade klassernas förtappade medlemmar, som i ett eller
annat afseende förfelat sin första bestämmelse, och sorn derföre äro
26C
Den 17 December.
färdiga alt göra sill lycka med hvad medel som helst, äfven på
samhällets bekostnad, och nu upträda i demagogens skepelse.
De yttre representations-formerna, som äfven spela en underordnad
röle, der de konstitutionella idéerna äro utbildade, blifva
ännu likgiltigare der nästan allt i detta afseende återstår att önska.
Intresset för det politiska är i Sverige icke såsom i England och de
Förenta staterna af en ständigt lefvande och verkande natur. Svensken
framstår ännu i detta afseende, som han framstod inför den
snillrika Ehrensvärd, nemi. som en trög nation upfylld af hetsigheter.
Något före riksdagens början upeldas den kyliga politiska atmosferen
genom journalisternas ansträgningar, hvilka dock endast i
det fallet förmå bibringa någon värma, sä framt de kunna framduka
någon agitations-fräga lämplig att slå an pä sinnena. Har man
nu lyckats införa denna artificiella värma eger den ingen varaktighet,
den kort före riksdagen upblossande elden afkolnar allt mera och
mera under riksdagens lopp så framt den icke underhålles af några
utomordentliga omständigheter. Så väl hos massan af nationen som
hos den talrikare delen af de högre klasserna har den konstitutionella
idéen vunnit föga insteg. Man språkar lill och med sällan i
politiska ämnen och den, som öpnar ett sådant samtal, generar vanligen;
ännu mindre kunna således några sjelfständiga helgjutna politiska
opinioner formera sig, hvars tolk representationen skulle vara.
Detta förhållande häfves icke genom en representations-reform,
icke genom det hvilande förslaget, som så mycket mindre förmådde
framkalla några nya krafter någon ny ande som det skulle ännu
mera förstärka inflytelsen ofvanifrån, och i sjelfva verket är det svårt
att säga hvar de statsmanna-idéer och statsmanna-förmågor ligga
förborgade som genom representations-reformer skulle upfångas;
månne man icke härvid kan tillämpa ordspråket, att der ingenting
finnes att taga, der har husbonden förlorat sin rätt. Man besinnar
icke nog att Svenska nationen meia än någon annan är Konungsk,
att den icke vant sig att söka bot för landets brister i egna ansträngningar
utan i apell till Konungen. Svensken emottager men återgifver
inga politiska opinioner; han är dock i detta hänseende företrädesvis
benägen att lyssna till den impuls som utgår från Konungamakten,
och endast under en tidrymd af ett decennium såg man
det Svenska folket vara konservativt med en konservativ, liberal
med en liberal Konung. Huru föga man gör sig reda för den
konstitutionella idéen inhemtas äfven deraf, att man hos massan af
folket, hos dem, som icke upträtt som riksdagsmän, sällan hör talas
om den ena statsmaktens rätt, man säger således icke: de båda
statsmakterna hafva gjort det och det men väl Konungen har så
beslutat, och skulle R St. komma i åtanka, är det för att låta deni
umgälla allt det onda och impopulära sorn sker; såsom ökade utgifter,
dryga riksdagsomkostnader m. m Afven det politiska parti
som företrädesvis förer de konstitutionella idéernas talan ses apellera
till Konungens enskilta inverkan när sådant inpassas i dess planer.
Det är i sanning föga upmuntrande för de konstitutionella idéernas
anhängare att göra sig reda för villkoren af deras lif; man
finner nemi. då, att det konstitutionella lifvet endast blifvit en verk
-
Den 17 December.
267
lighet hos de nationer som njutit en uråldrig kommunal-upfostran
såsom Engelsmän och de af samma Anglosaxiska race utgångna Förenta
staternas innevånare. I kommunalt afseende visar sig i Sverige
framtiden visserligen lefvande, dä så väl sjelfva verksamheten
sorn området derföre visar sig vara i tilltagande, ännu återstår dock
ännu mycket i detta afseende att önska. Den komunala sjelfverksamheten
strandar ännu ofta mot de förhållanden, föreställningsätt
och fördomar som hämma den politiska sjelfverksamheten. Ilos
provinsens autoriteter ser man nemi. en afbild af den konungsliga
myndigheten, och ju skickligare och inflytelserikare dessa äro, desto
mera äro de benägna att göra sin förmåga och sin makt gällande,
och desto mera hindras utvecklingen af den kommunala verksamheten.
Annu finnas provinser i Sverige der de kommande bestyren
behandlas efter patriarkalisk despotisk method, från och med sockenstämmorna
till och med mera nolabla sammanträden, med en sjelfskrifven
ordf. som endast tänker talar och verkar, biträdd af tigande
och bifallande nämdeman. Der sådana förhållanden råda,
undviker man naturligtvis allt som kan störa harmonien eller att
lemna rum åt dessa orostiftande individer som väga göra sig en
sjelfständig tanka om ställningar och förhållanden. Om det nu äfven
skulle falla de höga autoriterna in att liberalt öfverlemna de
konstituerande och beslutande rättigheterna åt menigheten, blifver
denna, som endast vant sig att tänka genom andra, belt förbluffad
af ett så oväntadl förtroende, den bär sig af ovana tafatt åt,
förstår icke att begagna den öfverlätna myndigheten och hastar att
skjuta förtroendet ifrån sig till den eller dem som vanligen beslutat
i allas namn.
Man kan visserligen invända, att om man skulle upskjuta den
politiska reformens verkställande till den tidpunkt dä det kommunala
lifvet utvecklade sin fulla verksamhet, reformen alltför länge
kunde uteblifva; man kan dock härpå svara, att, om man gör en
reform utan att afse reformens vilkor, föga vinnes dermed. Tyskland
äfvensom Italien framställa i delta afseende färska, uplysande
och föga upmuntrande exempel. Till följd af 1848 års revolutionära
rörelser infördes i Tyskland politiska reformer som, utgångna
från de Tyska professorernas politiska abstraktioner och excentriceteter,
stodo i ingen harmoni med den prosaiska verkligheten, med
det Tyska folkets föreställningssätt, vanor och seder. Det Tyska folket
emottog rättigheter dem de, ovana dervid, icke förstodo att
handhafva och således icke att behålla, och har denna politiska
episod föga gagnat det konstitutionella statsskickets intressen. De
anarkiska elementer, som derigenom framkallades hämmade sympathierna
för de konstitutionella idéerna äfven hos deras varmaste anhängare,
och väckte benägenheten att för ordningens återställande
apellera till den fordna oinskränkta Fursleliga myndigheten. Såsom
händelserna utvecklade sig i Tyskland och Italien blef den konstitutionella
idéen helt och hållit förtrampad, lagens herravälde underkänd,
den ena slags despotismen endast efterträdd af den andra, med
anarkien på köpet.
Till de många skäl, som, hemtade dels af allmänna politiska
268
Den 17 December.
betraktelser dels af deras speciellare tillämpning på fäderneslandet, tala
för det hvilande förslagets förkastande, må slutligen äfven läggas den
iakttagelse, att hvarje politisk lagstiftning mera verkar genom sin moraliska
än sin materiella kraft, genom den öfvertygelse massan eger om
dess rättvisa och tillämplighet, äfvensom dess förmåga att verka nyttigt
för land och folk ; en lagstiftning bör således först tillämpas då den blifvit
en produkt af en allmän och konsoliderad opinion. Den lagstiftning
åter, som skulle börja under förkastelsedom af majoriteten
så ibland arbetsklasserna som de bildade, som endast understöddes
af en handfull till största delen ljumma anhängare, hvilka
dock nästan lika mycket tadla förslaget som dess ifrigaste flender,
och hufvudsakligast understödja detsamma på grund af det medlidande,
som vanligen skänkes den svagare, eller på grund af denna
partisinnets ingifvelser som framkallar det ena partiets ja, för att
det motsatta uttalat sitt nej, ett förslag som således är misstrodt af
både vän och fiende, som, betänkligt till sin theoreliska utgångspunkt,
förändrar utan att förbättra, kan, då det till lagenlig fastställelse
framlägges, under så dystra och modfållande auspicier icke
påräkna något allmännare understöd, och får jag härmed tillkännagifva
att min röst blifver för afslag.
Hr Gripenstedt, Johan Äng.: Hvarje gång jag här npträder
känner jag ett stort behof af R. och Ad:s öfverseende, men
sällan eller aldrig, har jag varit så intagen af denna känsla som i
dag. Redan medvetandet deraf, ali den allmänna stämningen inom
detta hus står i afgjord strid med de åsigter jag ämnar yttra, kan
icke undgå att utöfva’en återverkan på mig sjelf; och när härtill
lägges, så väl ämnets stora vigt och omfattning, som det rättmätiga
anspråk R. o. Ad. vid detta tillfälle kan hafva på någon fullständighet
i mitt föredrag, så blir allt detta för mig lika många anledn:r,
att anhålla om samma undseende och fördragsamhet, som
jag med nöje erkänner hittills i allmänhet gjort sig gällande vid
bedömmandet af sjelfva frågan.
Hvad här redan blifvit yttradt synes mig gifva full anledning
till det antagande, att vi alla (eller åtminstone nästan alla) äro ense
derom, att en förändring af det närvarande representations-sättet är
af behofvet påkallad. Bristerna i detsamma äro för mycket i ögonen
fallande för att kunna förbises eller bestridas, och ingen nekar
således att de böra afhjelpas. Afven beskaffenheten af dessa brister
har här blifvit antydd, oeh de hufvudsakligaste deraf äro otvifvelaktigt
följande: att en stor, aktningsbjudande och uplyst del af nationen
är helt och hållet utesluten ifrån all delaktighet i representationen:
Att den närvar, formen för detta stånds representationsrätt — jag
måste säga det, om också med äfventyr att yttra något för R. o.
Ad. misshagligt — icke låter sig försvara, hvarken såsom rättvis eller
lämplig, och: Att representationens fördelning på lyra serskildta
kamrar utgör ett nästan oöfvervinnerligt hinder, såväl för en tjenlig
arbetsordning, som för vinnande af enhet och konseqvense vid ärendernas
slutliga afgörande.
Med förbigående af åtskilliga andra, mindre väsendtliga, olä
-
Den 17 December.
269
genheter nämner jag dessa såsom de förnämsta, hvilka af nästan ingen
förnekas, och hvika följaktligen i främsta rummet mäste afhjelpas
genom en reform i representalions-sättet. Nå väl Mina Hrr!
lörsta frågan blir då den: upfyller det förslag, som nu är föremål
för R. o. Ad:s öfverläggning, detta ändamål ? bortfalla derigenom
de nyss upgifna bristerna eller icke? jag förmodar att icke någon
lärer vilja bestrida, att ju icke det hvilande förslaget i detta afseende
verkligen löser sin upgift, och fullständigt afhjelper de öfverklagade
olägenheterna. Men jag vet också rätt väl, att detta medgifvande
genast åtföljes af den anmärkmn, att sådant skett på bekostnad
af andra förtjenster som blifvit förspillda, och i utbyte mot
andra olägenheter, som äro större än dem man velat undvika, och
alt således den föreslagna reformen icke allenast skulle sakna 'allt
värde, utan äfven vara olycksbringande för framtiden. För atttill
granskning kunna uptaga detta påstående, hvarvid jag skall bemöda
mig om den möjligaste korthet och klarhet, vill jag äfven
upgifva de hufvudfel som man i allmänhet velat finna hos förslaget.
De torde kunna sammanföras till följande Irenne: 1 :o bristande säkerhet,
att den nya representationen alltid skulle blifva tillfredsställande
sammansatt, dels i afseende på personerna, dels i afseende
på de olika intressena i Staten, så att en nödig jemvigt dem emellan
skulle upkomma; 2:o bristande styrka att skydda, såväl sig sjelf,
som den bestående ordningen, mot tidens påträngande förändringslusta:
och 3:o bristande sammanhang med det närvar, nationella
representations-sättet.
Att dessa anmärkn.-r med någon befogenhet kunna göras, och
i viss mån icke sakna grund, vill jag ej bestrida. Men jag vågar
likväl påstå, att de anmärkta olägenheterna, dels icke äro så betydliga
som nian kanske föreställer sig, dels också måste lidas för
att undgå andra ännu större svårigheter, och slutligen att de till
stor del äro sådana, som tillhöra den oundvikliga ofullkomligheten
af alla menskliga inrättningar.
Man säger visserligen, att de nyss angifna bristerna alla skulle
kunna undvikas, om endast klassvals-principen lades till grund för
Representationen i st. f. de samfälta valen, hvilka med modifikationer
blifvit antagna i det hvilande förslaget; men Mine Hrr! hitom
oss dä först något närmare bestämma såväl naturen af de s. k. klassvalen,
som beskaffenheten af den grundsats, hvilken finnes nedlagd
i förslaget. Principen för ett klassvals-förslag består deruti, att
hvarje klass eller afdelning representerar ett serskildt yrke eller
stånd, och fordrar följaktligen äfven, såvida den skall konseqvent
tillämpas, att hvarje yrke bildar en egen sluten klass för sig sjelf.
Jag medgifver gerna, att denna grundsats i sig sjelf är vacker. Vid
sidan af låga, egoistiska, förbindelser, som så ofta bestämma menniskans
handlingar, är onekligen det föreningsband, sorn upstår genom
gemensamma sysselsättningar och ett gemensamt sträfvande,
af en ganska uphöjd och ädel natur. Detta kan icke bestridas, och
jag hyser derföre ingalunda någon förut fattad motvilja mot sjelfva
systemet, utan betraktar detsamma tvertom med all den aktning det
förtjenar. Men först och främst ber jag att få erinra, att äfven i
270
Den 17 December.
den grundsats, som utgör den inre enheten för de samfälta valen,
nemi. kärleken till en gemensam fosterbygd, och de förbindelser
som deraf alstras, ligger för menniskohjerlat en djup betydelse, som
jag nu blott kan antyda, men som säkert icke skall förnekas af någon.
Dessutom blir alltid den praktiska sidan af frågan slutligen denna:
kan klassvals-principen verkligen så lätt oeh så fördelaktigt tillämpas,
som man förmenar? För min del, är jag af den tro, att just
här möta de stora svårigheterna och att dessa åro fullt jemförliga
med dem, som man klandrar hos det hvilande förslaget. Till en
början huru skall man kunna utföra den grundsatsen att alla yrken
i Staten böra serskildt representeras? Att åstadkomma detta under
så invecklade, eller rättare sagdt utvecklade, samhällsförhållanden som
de närvarande, blifver upenbarligen omöjligt. Man nödgas således
att modifiera sin princip; man mäste sammanföra ganska många,
och ganska olika, yrken och intressen, för att endast af större grupper
bilda sina klasser, och redan inom dem erkänna samfälligheten.
Men hvilka klasser skola bibehållas, oeh hvilka skola sammanslås?
derom äro anhängarne af systemet sjelfva sällan ense, och det bästa
beviset derpå, äfvensom på den betydliga svårigheten att väl inrätta
dessa afdelningar och underafdelningar, ligger deruti, att man sett
nästan alla möjliga variationer i detta afseende framställas. Förslag
hafva blifvit upgjorda, ömsom på 14 och ömsom på 7, ömsom på
5, på 4, ja t. o. m. 3 klasser. Hvilket är det rätta af alla dessa
alternativer? och huru skall man derom slutligen öfverenskomma,
sedan sjelfva principen i sin renhet, straxt från början måste öfvergifvas?
Jag säger icke detta som ett klanderjnot grundsatsen, eller
såsom ett bevis på hela systemets oduglighet, utan jag har derigenom
endast velat visa, att man vid ett klassvals-förslag, lika såväl
som vid hvarje annat, det må upställas huru som helst, blir nödsakad
alt frångå de abstrakta theorierna, och måste taga sin tillflykt
till vissa bestämmelser, som icke kunna härledas ur någon absolut
rättsgrund, och sorn således (ifall man så behagar) lill en viss grad
äro godtyckliga men som äro nödvändiga, och derföre också måste
tolereras.
Att ett sådant slags arbitrage hvilket man så mycket förebrår
det hvilande förslaget, äfven vidlåder klassvals-förslagen, och detta
enl. min tanka, åtminstone i lika hög grad, faller ännu tydligare i
ögonen, då man fortsätter granskningen af detta valsystem, till sitt
nästa stadium, eller till bestämmandet af de respective klassernas
inbördes förhållande. Antagom nemi. att sjelfva klasserna en gång
blifvit, taliter qvaliter bildade, så att då rättfärdighet dervid ansågs upfylld:
sä återstår likväl, att afgöra huru stor andel af hela representationsrätten,
hvarje serskild klass böra åtnjuta. Hvem kan upgifva
någon bestämd regel för dessa förhållanden, hvilka dessutom
ständigt variera? och är man icke här inne på samma svårighet, som
i fråga om census och det s. k. strecket blifvit anmärkte mot förslaget?
— Att de nyss nämnda bestämmelserna som måst inrymmas
i förslaget, hvarigenom gränsor updragas mellan dem som fått
sig politiska rättigheter tillerkända och dem som icke kunna tilldelas
dylika, äfvensom mellan dem som personligen skulle utöfva
Den 17 December.
271
denna rätt och deni som endast anses böra göra det genom ombud,
i sig sjelfva icke äro någonting önskvärd! medgifver jag gerna.
Men jag frågar ännu en gång, om ej klass valens anhängare å sin
sida nödgas erkänna, att deras indelningar af klasserna och ännu
mera deras utskiftande af den politiska makten mellan dessa klasser,
måste vidkännas samma olägenhet, och kunna mötas med samma
inkast nemi. att till en viss grad vara grundade på godtycke.
Mig tyckes således, att man borde låta de anmärkn:r helt och
hållet förfalla, som i dessa afseenden göras mot det hvilande förslaget.
Sådana gränsbestämmelser kunna ej undvikas, och de återfinnas
derföre, också på ett eller annat sätt, i nästan all lagstiftning.
De böra icke heller betraktas såsom utmärkande någonting,
alltid och allestädes, absolut riktigt, utan blott sorn ett bemödande,
att träffa det som är rättast i allmänhet, och de uttrycka således
endast den största möjliga sannolikheten i detta hänseende. — Eller
på hvilken annan grund skulle mångfaldiga bestämmelser i vår
allmänna lag kunna förklaras och försvaras? t. ex. den om myndighetsålderns
inträdande vid 21 år. Hvem kan påstå, att hvarje
man just vid denna tidpunkt, precist vid detta ögonblick, men hvarken
en dag eller en minut, förr eller sednare, vinner den mognad
och stadga, som bör berättiga honom, att sjelfständigt råda öfver
sina angelägenheter? det är ju tydligt, att denna utvecklingsperiod
hos mången inträffar förut, och hos mången sednare, eller
till och med aldrig, men lagen, som ej kan lämpas efter hvarje
särskildt fall, måste dock fastställa en gräns, ett medium, såsom
den allmänna regeln, der man enl. erfarenheten funnit den största
sannolikheten att i detta hänseende träffa det rätta, och på denna
grund har man kommit lill bestämmelsen om de fyllda 21 åren.—
Jag ber att få nämna ännu ett exempel: Hvar och en känner den
skillnad som lagen gör emellan snatteri och stöld, och huru betydligt
olika ansvaret i dessa fall bestämmes. Ett runstyckes högre
eller lägre värd af det tillgripna, oftast en ren tillfällighet som
den brottslige sjelf ej känner, afgör likväl denna vigtiga omständighet.
Sådant låter ju icke försvara sig ur någon rättsgrund, utan
endast af samma giltiga skäl, som jag vid detta tillfälle åberopar
till förmån för åtskilliga af förslagets bestämmelser, nemi.
den praktiska nödvändigheten. Sammalunda är också förhållandet
med de straff- och bötesgradationer, som i den allmänna lagen
fastställas. När t. ex. vid våld mot person, serskildta kroppsdelar
blifvit taxerade, så att öga, öra, näsa, olika slag af fingrar, tänder,
o. s. v. fått vissa värden åsätta: icke kan detta rimligen, så förstås,
att de upgifna r:dr-talen i hvarje fall skulle precist motsvara
värdet af förlorade lemmar, utan blott såsom ett bemödande att
finna en jemförelse-grund, hvarefter olika grader af våld, och deraf
följande olika straffbarhet, kunde bestämmas.
Med ett ord mine Hrr! i praktiska frågor måste man inse och
erkänna, att den mathematiska och systematiska fullkomligheten,
som in abstracto så vackert låter konstruera sig, icke får begäras,
utan måste modifieras i tillämpningen; och slutsatsen af allt detta
är enl. min tanka den, att man icke såsom skäl till klander eller
272
Den 17 December.
förkastelse af det förevar, förslaget bör åberopa den omständigheten,
att en eller annan arbitraire bestämmelse vid valrättens och rösträttens
fördelning måst inrymmas i delta förslag, liksom i alla föreg:de,
och såsom jag vågar påstå, man skall nödgas göra i alla
efterföljande.
Hvad åter anmärkn:ne vidkommer, ali den föreslagna representationen
skalle kanna blifva alltför ensidigt sammansatt, och
skulle sakna nog kraft att motstå den reformlystna tidens påtrykning,
så måste jag härtill endast i korthet svara, att, enl. min tanka,
förslaget verkeligen innehåller ganska goda garantier i dessa afseenden,
och att man, såsom jag redan förut sökt visa, skalle mola
betydliga svårigheter, derest man ville alltför skarpt begränsa de
olika intressena, och alltför exclusift tillämpa klassvalssystemet.
I sjelfva den åberopade fördelen af en sträng klassfördelning,
eller den deraf härflytande tryggheten mot ensidighet och omkastningar,
ligger dessutom en olägenhet, eller åtminstone fröet till en
sådan, som icke får förbises.
Jag nekar nemligen icke, att en representation, upförd på denna
grund, bör komma att förete en större likformighet, och äga
en större seghet, om jag så får uttrycka mig, än då densamma
grundas på samfälta val, men detta likväl endast under den förutsättning,
att de olika klasserna skalle äga ett ömsesidigt veto i afseende
på inskränkningar i hvarandras rättigheter. Derigenom vinnes
visserligen denna seghet att motstå förändringar, som till en
viss grad kan vara nyttig, men derigenom upkommer också, såsom
jag nyss antydde, den ganska betänkliga olägenheten, att representationen
icke efter hand, och utan brytningar, förmår böja sig efter
de olika förhållanden, som tiden ovilkorligen mäste medföra i
i samhället. Ty äfven om det skulle lyckas, att till en början
någorlunda rättvist afväga de olika anspråken mot hvarandra, så
måste det likväl förr eller sednare inträffa, att när omständigheterna
förändras, men formerna qvarstå orubbade, derigenom hos vissa
klasser, och just dem, som mest tillvuxit i betydenhet, alstras en
känsla af orättvisa, och deraf följande bitterhet, som alltid är ett
ondt, och som slutligen kan utveckla sig (ill en betydlig samhällsvåda.
Detta är icke något tomt tankespel, utan den klara verkligheten;
och hvarthän en sådan klassernas kamp med hvarandra,
i sin ytterlighet kan leda, derpå lemnar oss historien, uti den första
Franska revolutionen, ett förfärligt exempel, hvars verkningar
ännu i dag icke uphört att vara märkbara.
Innan jag nu med några få ord vidrör äfven den anmärkmn,
sorn göres mot förslaget, för dess bristande sammanhang med den
närvar, representationen, torde det tillåtas mig att i R. o. Ad:s
minne återföra hufvudgrunderna hvarpå detsamma blifvit bygdt. Förslaget
uptager tre serskildta valafdelningar, nemi. en för städerna,
och Iva för landet; de sednare så upgjorda, att alla dem hvilkas
samhällsställning, bildningsgrad, eller förmögenhetsvilkor, i allmänhet
gifvet- anledning att förutsätta, så väl förmåga som tillfälle, att
personligen utöfva valrätten, utgöra den ena afdelningen; och alt
alla
Den 17 December.
273
alla de öfriga personer, hvilka anses böra åtnjuta valrätt, men som
i anseende till sitt stora antal och sin inskränktare verkningskrets,
otvifvelakligt med mera fördel, liksom hittills, utöfva densamma genom
Elektorer, bilda den andra.
Från dessa tre valafdelningar skulle nu de begge kamrarna af
representationen utgå, fast så tillvida olika, att den nedra, eller andra
kammaren, sammansattes genom bestämda kontingenter, bestående
af 30, 50, och 70 ledamöter, från de serskildta valafdelningarne,
då den öfre kammaren deremot, med vissa betryggande villkor
för valbarheten, skulle bildas genom valnämnden, hvilka länsvis
utginge, från samma valafdelningar.
Ar nu verkligen denna föreslagne representation så titan allt
sammanhang med den bestående? — Tänkom oss endast de närvar.
fyra Stånden sammanslagne, och fördelade på tvenne kamrar
(hvilket ju medgifves såsom riktigt) och jern Girom sedan. Skulle
icke då BondeStts ledamöter nästan fullkomligt motsvaras af representanterna
från landets lägre, indirect väljande, valafdelning? skulle
ej BorgareSt. nästan helt och hållet återfinna sig i de valda ombuden
från städerna ? och kan det icke med skäl sägas, att äfven B.
o. Ad. samt PresteSt. till stor del skulle äga sin motsvarighet, ja!
skulle sjelfva blifva tillsatte, af den öfre valafdelningen ? Jag mcdgifver
gerna att dessa öfverensstämmelse!- icke åro alldeles fullkomliga,
men månne deri ligger något ondt. Kan det veiki igen vara
sä orätt, eller illa, om det nuvar., exclusiva, s. k. rena, BondeSt.
, vid sina val blefve upblandadt med ett mindre antal andra
personer, som utan att numeriskt kunna undertrycka bönderna, likväl
kunde genom en större uplysning nyttigt inverka på deras beslut?
eller skulle det skada, om Borgerskapet, som väl understundom
icke kan fritagas från all benägenhet till ensidighet, finge en
passande motvigt genom husegarnes och embetsmännens delaktighet
i deras val ? — Mycket kunde i dessa afseenden tilläggas, men jag
mäste inskränka mig till dessa antydningar, hvilka jag likväl hoppas
vara tillräckliga, för att visa, att förslaget i sjelfva verket icke
står så isoleradt från alla bestående förhållanden, som man velat
påstå, utan fastheldre sökt, (och såsom jag tror äfven funnit) åtskilliga
ganska väsendtliga anknytningspunkter med det närvar:de.
Denna korta granskning af de hufvudsakligaste inkasten som
blifvit gjorda mot det hvilande förslaget, har kanske för mången
icke varit tillfredsställande; men en sanning hoppas jag likväl dervid
blifvit ådagalagd, nemi. den, att ett exclnsivt, och i sin fulla utsträckning
tillämpad!, klassvalssystem, icke låter sig utföras. Man
mäste således modifiera sig. Man muste mer eller mindre afvika
frän sin grundsats om de olika yrkenas skarpa afskiljande från hvarandra,
och i stället medgifva en viss grad af samfällighet deni emellan.
Men hvad är nu det hvilande förslagets egentliga och tydliga
karaktär? Jo, just en tillämpning af denna nödvändighetens regel!
— Utan att uptaga den exclusiva klassvals-prineipen, lika litet som
den oinskränkta samfällighetsgrunden, har detsamma i viss mån
tillämpat dem båda, och ställt sig förmedlande mellan dessa siri1
H. 18
274
Den 17 December.
dande meningar. — Jag föreställer mig att mången utaf Eder Mine
Hrr, vore färdig att i detta ögonblick utropa, att just deruti ligger
felet! att hela detta system än falskt!
Ja Mine Hrr! detta är frågan, — vi äro nu komna till sjelfva
hjertat af ämnet, och jag måste utbe mig, att några ögonblick få
dröja vid denna punkt, ty jag vill icke dölja, hvarken för mig sjelf,
eller för andra, att om sjelfva grunden, eller den allmänna, ledande
principen underkännes, så faller med detsamma äfven förslaget, som
deraf endast är en speciel tillämpning.
Är emedlertid en medlande, moderat ståndpunkt i allmänhet
alldeles falsk? Är förmedlingen af stridande meningar eller krafter,
redan i sig sjelf oriktig, eller omöjlig? — För min del är jag
ingalunda af denna åsigt. Jag hyser tvertom den fasta öfvertygelsen,
att i nästan alla det menskliga lifvets praktiska förhållanden,
ligger det rätta i en förståndig medelväg emellan ytterligheterna.
— Att upställa en exclusiv, eller s. k. ren princip, klingar visserligen
myckel väl, och ger alltid en viss öfverlägsenhet i diskussionen,
men om man förflyttar sig från de abstrakta rymderna, ner
till sjelfva verkligheten, skall man snart finna, att alla dessa vackra
systemer sluta med att vara, mera eljer mindre orimliga i sina
yttersta konseqvenser; mera eller mindre omöjliga i utförandet;
samt mera eller mindre olycksbringande lill sina följder.
Bevis för riktigheten af denna åsigt, erbjuda sig till öfverflöd
hvarthän man vänder sin upmärksamhet. — Kastom t. ex. en blick
på menniskans inre egenskaper, på den moraliska verlden, och man
skall finna, att laster och fel äro synonymer med ytterligheterna,
men att dygden just består i deras förmedling. Eller äro ej exempelvis
slöseri och snålhet lika förkastliga, då deremot en ädel gifmildhet
med rätta räknas hvar och en till förtjenst? — Hvem
ogillar ej Öfverdädet liksom han föraktar fegheten, då deremot
det sanna modet utgör karaktärens prydnad? — Huru lumpna framstå
ej vankelmodet liksom envisheten, men huru ädelt deremot
dessa motsatsers rätta medium eller fastheten? — Mångfaldiga dylika
exempel skulle kunna tilläggas, alla till stöd för det system
jag förfäktar; men jag vill lemna denna den inre, andliga verlden,
och öfvergå till den yttre, materiella, för att äfven der finna samma
grundsats bekräftad. Hvem känner ej de atraherande och repellerande
krafter som evigt betinga hvarandra i naturen? hvem vet ej,
huru centrifugal- och centripetal-krafternas förmedling utgör rörelselagen
för verldssytemet? huru sjelfva lifvet, liksom hela naturen,
egentligen kan anses endast såsom ett stort, oändligt, fenomen af
olika krafters förmedling? — se pä vår egen jord! enl. den exclusiva
grundsatsen, skulle ju polerna och eqvatorn vara dess lyckligast
lottade delar, men hvem nekar att det i verkligheten förhåller
sig annorlunda? och att endast den tempererade zonen, (representant
af förmedlings-systemet) tillåter, såväl menniskan som
naturen, att utveckla sig i all sin fullkomlighet och prakt? vändom
oss nu till samhälls-inrättningarna, och vi skola finna resultatet
äfven der vara enahanda. Den exclusiva, rena, principen i detta
afseende, är otvifvelaktigt den, att lägga all lagstiftningsrätt, all
Den 17 December.
275
makt, antingen i en endas, d. v. s. regentens, enväldiga hand,
eller ock i majoritetens. Den oinskränktaste despotism, eller dess
motsats, den mest demokratiska republik, skulle således enl. denna
lära, utgöra samhälls-idealet; men jag frågar likväl, om det finnes
någon enda ibland Eder, Mine Hrr! som icke ryggar tillbaka för
sådana konseqvenser, och som ej erkänner, att den lagbundna samhällsordningen,
den konstitutionella monarkien, hvilken här just
utgör den förmedlande grundsatsens tillämpning, är en ädlare samhällsform,
som långt bättre betryggar odlingens gång, det allmännas
väl, och den enskiltes menniskovärde.
Kastom slutligen också en hastig blick på de religieusa dogmerna
för att äfven der återfinna samma sanning. Eller hvad är
den stora, omätligt vigtiga, reformationen, annat än resultatet af
den princip, som ställde sig medlande, men sjelfständig, emellan
den blinda, ovillkorliga lydnaden i tro-saker, å den ena sidan, och
den s. k. förnufts-religionen, sorn endast dyrkar den menskliga
klokheten, men som slutar i afheism, å den andra — och fann
det rätta i deras fömedling?
Föreg:de talare hafva här åberopat åtskilliga historiska exempel
till försvar för sina satser. Afven jag utbeder mig nu, att få
anföra några få sådana till styrka för min. Häfderna erbjuda dem till
öfverflöd, men jag vill inskränka mig till ett ringa antal af dem som varit
af den största betydelse, och jag skall välja dessa ur de länders historia,
hvilka företrädesvis gått i spetsen för samhälls-utvecklingen
— jag menar England och Frankrike. Den känbaraste förlust och
den djupaste förödmjukelse, som det stolla Albion någonsin erfarit,
är otvifvelaktig! dess mistning af Amerika. Men hvad var det,
som mera än allt annat, förorsakade denna verldshändelse ? jo, brist
pä rättvisa, på billighet, och moderation, hos den Engelska styrelsen.
Man trodde sig förnämt och kallt kunna tillbakavisa billiga
anspråk; man ville med våld uprälthålla sin orättvisa; och följderna
deraf blefvo att den nya verldeus jette-stat på andra sidan verldshafvet
nu redan höjer sig rivaliserande med moder-landet.
Vändom oss till Frankrike. Om någon period af den sednaste
tiden skulle utmärkas, då detta land haft den största utsigten
att fä åtnjuta lugn och stadga i sina inre förhållanden, så var det
otvifvelaktigt i början af 1820-talet, eller under de första åren af
Villélska ministéren. De främmande härarna hade lemnat landet;
det smärtsamma minnet af lidna olyckor och förödmjukelsar begynte
att utplånas genom välmågans tillvext, och genom framgångarna i
Spanien, som återgåfvo de Franska vapnen det anseende och den
glans de genom öfvermakten för ett ögonblick förlorat. En späd
telning, som upskjutit ur den gamla regenl-stammen, tycktes på nytt
betrygga den berömda ättens framtid, och intet moln kunde uptäckas
på den politiska horizonten. Då växte öfvermodet hos det
segrande partiet, så att det icke åtnöjdes med den betydliga öfvermakt
det redan egde, utan ansåg sig böra begagna dessa gynsamma
omständigheter för att helt och hållet tillintetgöra all opposition.
Det uplöste kammaren, och förstod att vid de nya valen, som anställdes
på samma gång som jubelsångerne upstämdes öfver Cadix
18 *
276
Den 17 December.
fall, och Spaniens besegrande, så skickligt tillgodogöra den allmänna
enthusiasmen, och så väl använda sina medel, att endast 17 moderata
röster inkommo i den nya kammaren, för att der höja en
svag, men varnande, stämma mot det olycksbringande systemet.
Men icke ens detta kunde tillfredställa de maktegande, och man
ville ännu ytterligare betrygga sitt välde, genom att till 7 år, i st.
f. 5, utsträcka kammarens varaktighet. Huru snart bestraffades likväl
ej dessa öfverdrifter! innan dessa 7 år voro förflutna, hade det
ensidiga systemet förstört sig sjelf, och dragit landets lugn och lycka
med sig i sitt fall; den fjorton sekler gamla timonen var nerstörtad
af en folkrörelse, och tre generationer Konungar voro i landsflykt.
Så talar historien varnande mot öfverdrift och ytterlighet, men
den lemnar också lika vigtiga och upmuntrande exempel på de lyckliga
följderna af hofsamhet och måtta. När Frankrike, under de
sista regenterna af huset Valois, i trettio år suckat och blödt under
det inbördes krigets alla ohyggligheter, och land och folk, genom
partiernas vildhet, slutligen blifvit bragta nära sin uplösning: hvad
var det som då stillade hatet, som läkte de djupa såren, och ånyo
ordnade samhället, om ej den store Henriks kloka, försonliga och
medlande politik? och likväl har jag ännu icke hört den odödlige
Konungen nämnas såsom representant af en falsk regeringskonst.
Det skall äfven förblifva hans storverk, att sålunda hafva återuprättadt
sitt sönderfallna rike, men att han gjorde detta genom de ädlaste
och menskligaste medel, är dock den skönaste blomman i hans
oförgängliga ärekrans.
Afven England erbjuder ett likartadt exempel af samma stora
verldshistoriska betydelse. Sedan detta land, under en lång och
stormig period på löOO-talet, vexelvis varit kastadt mellan partiernas
ytterlighet, ömsom ett rof för Puritanernas och Independenternas
grymma och ofördragsamma välde, ömsom öfverlemnadt åt Carl
den 2:dres och den s. k. kabalens skamliga regering, slutades omsider
detta olyckliga tillstånd, såsom vi alla veta, genom stats-hvälfningen
1688, hvars natur just var ett fördrag eller en förmedling
mellan båda extremerna-—• republikaner och royal ister. Jag frågar nu
dem, sorn gerna vilja bestrida den medlande principen tillbörlig styrka
och förmåga att grundlägga något varaktigt tillstånd, om icke resultaterna
af denna revolution jäfva deras påstående? eller har icke det Engelska
Statsskicket, sådant det derifrån utgick, varit ett föremål för andra länders
afund och beundran, och har det icke, i afseende på detta folks
storhet och magt, frambragt ett resultat, som sedan Roms tider icke
haft sin like i historien?
Mine Hrr! det är icke min mening, att alla de exempel jag
nu haft äran framföra, kunna eller skola tagas till någon direkt jemförelse
med våra egna förhållanden. Jag har endast åberopat dem,
såsom stöd för den allmänna grundsats hvilken jag hyllar — den
grundsats, som framstår i de eviga lagarne, såväl för den yttre som
inre naturen; sorn uppenbarar sig i de samhälls-inrättningar hvilka
utgöra den ädlaste produkten af civilasationens framsteg; sorn tydligen
uttalar sig i verlds-händelserna, och som utgör summan af alla dessa
olika vittnesbörd: nemi. elen, ali det praktiskt rätta aldrig finnes i
Den 17 December.
277
ytterligheterna, utan i deras förmedling. Må man likväl icke anse
ett sådant system af moderation och försonlighet, såsom synonymt
med svaghet och vankelmod.
Det är enligt min åsigt tvertom det enda system, som alltid fast
och stadigt kan vidhållas, just derföre att det grundar sig på aktning
för ömsesidig rätt; det enda, som representerar en sann upIysning
och humanitet; det enda som varaktigt bereder lugn och
lycka; och som, sävidt möjlighet finnes, förekommer strid och omhvälfningar.
Men jag vill säga min tanke hel, för att icke missförstås.
Och den är, att om oaktadt en sådan försonlighetens och
billighetens politik, ändock de menskliga passionerna komma till
utbrott, och samhälls-ordningen hotas med kriser, då är den orubbligaste
beslutsamhet och kraft, utan gensägelse det enda som uprätthåller
äran, och som leder till framgång och till seger.
Jag har redan alltför länge tröttat Ii. o. Ad:s upmärksamhet,
och kanske alltför mycket uppehållit mig vid denna punkt, men det
har i främsta rummet synts mig vara af vigt, att förklara och försvara
sjelfva grundsatsen i förslaget, och att söka skydda denna från
förkastelse, äfven om den tillämpning deraf, som förslaget innefattar,
skulle underkännas. Det är visserligen sannt, att icke någon
positiv bevisning för sjelfva förslagets värde, derigenom blifvit tillvägabragt,
men i sådant afseende får jag åberopa hvad jag i början
af mitt yttrande haft den äran att anföra om de betydliga svårigheter
som förete sig, alt på något annat sätt, lämpligare npnå det föresätta
målet. Jag medgifver gerna, att äfven andra tillämpningar
kunna göras af den medlande grundsatsen (möjligen också med något
vidsträcktare inrymmande af klassvals-principen) men jag ber att
äfven få erinra om ett ganska vigtigt mom., som icke får förbises
vid frågans behandling, och detta är antagligheten. Utan tvifvel
excisterar mycken öfverdrift i afseende pä upgifterna om folkets
sympathier och antipathier, men nog har emedlertid principen folden
samfälta valrätten slagit sä pass djupa rötter i allmänna tänkesättet,
att densamma i hvarje förslag, som skall hafva något hopp
om framgång, icke obetydligt mäste beaktas.
Mine Hrr! om behofvet af enighet' och lugn äro vi ense. Jag
har tillstyrkt förslagets framläggande, och jag tillstyrker nu dess antagande
, i den afsigt och i den förhoppning, alt detsamma skulle
kunna utgöra en föreningspunkt för de stridande meningarna; men
om jag också häruti skulle misstaga mig, så är jag likväl viss derpå,
alt en annan, ännu högre, enhet finnes, der alla Svenska sinnen
sammanträffa, och som engång skall förena dem, äfven i denna
fråga. —• Djupt är dess mening skrifven i hvarje redligt hjerta,
liksom den också, i gyllene skrift, står klar för våra ögon, der
borta öfver den gamla kungliga Wasa-skölden, och den lyder: Alt
folkets väl är den högsta lagen.
Många bifallsrop hördes efler delta yttrande.
Gr. Mörner, Johan Au g.: upläste ett sål ydande anförande:
Då föredragnings-ärendets nuvar. skick icke medgifver några
förhoppningar, så är min afsigt endast den att i korthet uttala min
individuella mening. Jag har alltid önskat att den vackra i Riksd.-
273
Den 17 December.
Orda. uttryckta tanka, det ”R. St. äro Svenska folkets representanter”
måtte vara en sanning i ordens hela betydelse, d. v. s. att
R. St. hvilka utöfva Svenska folkets grundlagsenliga rätt, jemväl
borde, såvidt möjligt, utgöra ett urval af de mest kunnige, kloke
och redbare uti nationen. Ett stort steg emot detta mål tycker jag
mig finna uti det af K. M. atlåtna förslag till Riksd.Ordn. och R.F.
— Man har deremot anmärkt att samhällets historiska utveckling
blifvit dervid för nära trädd genom den tvära öfvergången ifrån
vår gamla stånds-indelning till samfälta val förmedelst en valcensus.
Jag får väl medgifva, att detta nya icke kan ha några anor att åberopa;
men för öfrigt har brödralandet Norrige d. 17 Maj 1814
gifvit oss ett exempel, sorn något jäfvar dessa betänkligheter — och
om det är ett af Statens hufvudändamål, att till ett harmonisk helt
sammansmälta dess olikartade beståndsdelar, så; kan den historiska
kontinuiteten af Riks-Stånd eller klasser ej dermed förlikas. För
öfrigt förde det vara gifvet att genom det K. Representations-förslaget
högst få personer skulle komma att förlora och ett mycket större
antal, att vinna delaktighet uti representationen.
Annu en annan invändning önskar jag omnämna; man har
förment, att den medelbart eller genom elektorers väljande afdelningen
på landet ej skulle lemna tillräcklig garanti åt bildningen.
Denna valklass utgöres enl. tabellerne af 205,241 personer, hvaribland
finnas Adelsmän, Prester, Borgare, åtskillige andre personer
samt Bönder. Jag tror då att man alltför lågt upskattar Svenska
folkets bildning, om man betviflar att ibland dessa 205,241 personer
kunna utfinna sjuttio stycken kunnige, redbare och värdige representanter,
eller en bland inemot tretusen.
Totalsumman af enl. förslaget röstberättigade medborgare utgör
236,908 st. enl. tabellerne -— och det springer, så till sågandes,
i ögonen, hvilka de äro, som blifvit uteslutne, nemi.: tjenstehjon,
backstugu-sittare, daglönare m. fl. eller med ett ord, de fattigaste.
Men detta förhållande mildras genom den låga census sorn erfordras
till T's :dels röst, hvarutaf täta upflyttningar till valbarhet sannolikt
skulle blifva en följd.
Emot åtskilliga detaljer af förslaget torde grundade anmärkmr
kunna framställas; i detta afseende delar jag isynnerhet den åsigt
att 31 §, som bestämmer valbarhets-vilkoren lill första kammarens
riksdagsmän, är alltför inskränkande. Den 125 § som angår behandling
af förslag till stiftande ändring, förklaring eller uphäfvande
af civil-kriminal- och kyrko-lag, synes mig, likt eli kraftigt vapen,
till godt och ondt, uti majoritetens händer, och jag skulle anse
denna § vådlig, om ej konungamakten kunde mellankomma
om för öfrigt detta Representations-förslag tyckes vid första läsningen
vara svärfattligt, så måste jag dock för min del erkänna alt
dess stadgar förekommit mig att vara med full konseqvens upställda
och fullständigt utarbetade, och jag tvekar icke att som representant
uttala min tacksamhet mot de sakkunnige och djuptänkte män,
som framlagt ett arbete af så fosterlänsk syftning.
Väl vet jag att ett förslag som af Irenne Riks-Stånd måhända
kommer att förkastas och som af pressen blifvit misshandladt, ej
Den 17 December.
279
bör kunna sägas lia sympatliier hos nationens majoritet. Men nationens
förslagsmeningar tyckas i denna stund vara så splittrade, alt
det goda och ändamålsenliga ej ännu på länge torde kunna framstå
ur detta meningarnes chaos. Representations-formernes förbättring
torde, sedan detta förslag fallit, ha en aflägsen framtid: ty ehuru
det kan vara troligt att klassvalsförslag torde komma att framstå,
synes det åtminstone mig sannolikt, att något sådant ej skall röna
framgång. Idéernas utveckling mäste fortgå ända derhän att alla
de serskilda menings-fraktionerne inom nationen blifva reducerade
till hufvudsakligen endast tvenne, om företrädet stridande, åsigter
eller principer; och om söndringar härunder skulle upstä, så får
man trösta sig dermed, att det utgör samhällets öfvergångs-arbete
till en bättre representations-form.
Jag får för öfrigt inskränka mig till den förklaring, alt jag
tillhör den minoritet som önskar förslaget antagande; helst, jag tror
alt de fel som vidlåda detsamma borde kunna framdeles, efter dess
antagande, afhjelpas.
Hr Lagerhjelm, Pehr, upläste följande:
Folken äro likasom individerna, underkaskade olika skiften; det
ena utmärkt af lugn och ordning; ett annat fullt af oro och jäsning:
båda lika väsendlliga momenter i civilisationens stora process. Frågar
någon: till hvilket hörer den tidpunkt, hvaruti vi lefva? så
svarar en bland Sveriges största författare: i revolutionens! ■— och
ehuru den redan sträckt sina verkningar genom större delen af ett
århundrade, se vi dock icke dess slut. Men äfven under söndringens
tid urskiljer man lätt perioder af mer eller mindre häftighet;
och just det år, under hvars lopp R. St. sist. åtskiljdes, företedde
en brytning inom det gamla, kontinentala Europas mäktigaste folk,
som öfvergår allt hvad nyare historien har att framvisa, sträckande sin
rigtning ända ned lill samhälls-författningens grundvalar; ty i förening
med revolutionen ställde sig falska begrepp om eganderätt och
förvärf, hvilka hotade att förvrida all borgerlig ordning. Om styrelsoformerna
af de flesta Europeiska folk icke numera äro spänstiga
nog att gifva den töj, som menskliga kulturen behöfver för
att andas fritt efter ett årtusendes utveckling: hvem undrar derpå?
— men alt (iden sjelf skall försvåra lösningen af sina egna gåtor;
det förvånar! eller hvad skall man säga om en kommunism som
icke erkänner egande-rättens helgd, som nekar allt, utom tillvaron
af den synliga verld, som skall skiftas? — denna, i det kontinentala
Europas statsskick djupt gående rörelse, hade framkallat inbördes
kriget i Sveriges grannrike och icke ens vårt fosterland befann
sig i det normala lugn som är sä nödvändigt för hvarje organisk
utbildning och ej minst för folkens trefnad och framsteg på
civilisationens bana. I Sverige hade man länge insett och erkänt
behofvet af representationens reformerande; och vid den Europeiska
revolutionens förnyade utbrott tände sig känslan af detta hehof
till den lifligaste flamma och gaf sig luft i talrika föreningar, lifvade
af ett brinnande begär alt genast öfvergå lill handling. Det
tänkesätt, sorn högljudast gaf sig tillkänna, fordrade att reformen
m
Den 17 December.
skulle grundas på sam fä Idla val och hade dervid alt åberopa ej
allenast ett förslag som Ii vilat på Ständers bord, utan äfven en
bland Sverges största förfaltare. Det kände sig då fotadl på
rättsbegrepp, höjde sig öfver allt tvifvel och gaf sig i allmänhet
tillkänna med tonen af en ofelbarhet, som endast tillkommer den
exacta vetenskapen: och uplrädde slutligen med större liflighet
än förenligt med lugnet af den menniskoblick, för hvilken ytterligheterna
vika tillbaka, händelserna öpna sitt inre sammanhang
och tiderna blotta deras sanna behof.
I en sådan tidepunkt, under sådana förhållanden ankom till
R. St. K. M:s nådiga skrifvelse med förslag till ny Riksd.Ordn.
m. m., utgående från grundsatsen ali Svenska folkets representanter
skola utses genom satnfäldta val. Den lika allmänna som
af pressen med mer än tillbörlig ifver understödda agitationen
förlorade genast all skärpa; öfverläggningarne antogo ett lugnare
lynne och reformbegäret förenade sig slutligen med pressen i
att förorda antagandet af det förslag som hvilar på Ständernas
bord. Om lugnet, hvarunder delta ämne kunnat i mer än tvenne
år begrundas, varit önskvärdt för dess behandling, för utvecklingen
af det allmänna tänkesättet och för öfversigten af rikets
behof och förhållanden i Staternas stora förbund; låtom oss
då ihogkomma hvem vi bafve att tacka för denna liderymd af
lugn. Om jag nu ingår i den pröfning som tillkommer II. R.
o. Ad.; så är det dock med en liflig erkänsla jag vidrör ett lagförslag,
hvars ändamål varit att fortskynda den stora frågans af
görande,
att förekomma söndring inom landel och tillvägabringa
den endrägt, som ensamt förmår emot yttre fiender och inre
oro gifva Slaten styrka lill lugn utveckling och förkofran. One
keligen
har det verkat försonande och dess inflytelse på valrätten
har under loppet af innevar. år blifvit utredd och känd, hvarefter
man först kommit i tillfälle att öfverskåda dess närmaste följder.
Statsmakterna äro derom ense att frågan ej kan falla. Man
måste således antingen upsöka en form, som har erfarenheten för
sig och lämpar sig till Svenska folkets lynne, lagar och författning
i öfrigt; eller ock med ledning af samhällets idé söka en
ny, förenlig med Sverges urgamla Statsskick och erbjudande säkra
-garantier för dess bestånd. Del hvilande förslaget tillhör det
sednare alternativet. Granskaren riglar då först sin blick mot
garantierna för stabiliteten af den för Sverge genom erfarenhetens
ojäfakliga intyg under århundraden så högst väsendleliga, ärftliga
monarkien. I fråga åter, huruvida ett sådant Statsskick slåratt
förena med nu i fråga varande valform, lemnar oss andra länders
historia icke någon tillfridsslällande erfarenhet. De samfäldta
valens princip, egenteligen af spekulativt ursprung, har först
i sednaste tider blifvit tillämpad och dels befunnits icke äga nog
inneboende kraft att uprätthålla Thron och Statsskick; dels ännu
icke blifvit tillräckligt pröfvad. Inom ämnets theoretiska område
åter, herrskar den fullkomligaste motsägele. Bland de djupsinnigaste
tänkare och störste hislorici Europa ägt, anser sig den ene
kunna, utur begrepet om personligheten, härleda en ovilkorlig
Den 17 December.
281
val-rålt hos hvarje, till myndiga år kommen, oförvilelig medborgare;
en annan åter hänförer dessa val till den republikanska
Statsformen och förklarar en ärftlig monarkie med republikanska
institutioner att vara ett oting utan all inre hållning. De samfälda
valens princip tillfredställer visserligen den enskilda rätten,
men lemnar Statens åt Valurnan. Låtom oss se till, om det
kan vara rätt.
Vid den flygtigaste blick på den oafbrutna omsättning af
individer, som stundeligen försiggår inom samhället och som
bevarar detsamma uti en ovanskelig nngdomligliet, ser man att
den mennisko-massa som i hvarje ögonblick ger samhället sitt
innehåll, dess kropp, likväl endast utgör, så till sägandes, en enda
tvärsection af den volum hvarje nation bildar under sin fortvaro
genom årtusenden. Ett Folk är ämnadt att lefva i ungdom,
icke åldras i krafter, blott i visdom och ära; det är till sin idé
uphöjdl öfver tiden, hvars frätande land ej biler på ett lif, som
ständigt förnyas. Men hela innehållet af hvarje Folk, hvad del
varit, är och skall blifva, bildar blott och bart en enda individ bland
folkslagen, en enda personlighet i staternas samfund. Samhället har
derföre förbindelser atl upfylla liksom rättigheter ali åtnjuta, hvilkas
ursprung härtlyter från helt andra individer än den generation innefattar,
som i hvarje ögonblick finnes ofvan jord. Ej må man förvånas
öfver denna kontinuitet i menskliga förhållanden. Den finnes
inom familjen; eller hvad är arfvet? Utan en sådan hos samhället,
huru vore ett handelsfördrag möjligt? Staten är ock en
person. Man finnér så väl i Sverges som andra länders lagstiftning
att denna personlighets intressen varit diametralt riglade
emot individens; eller huru hade annars lagar för fisket, jaglen,
skogarne, grufvebrytningen tillkommit? Den lefvande generationen
kunde annars frossa på oskuldens räkning, som ej vet af någon
lätt, icke ens kan framkalla en menlös klagan, än mindre höja
en arm till sitt försvar! — Ett enda exempel: Absolut eganderätt
till Sverges malmer kan destomindre tillerkännas egaren,
som tillgodogörandet fordrar århundraden. Invänder man nu
alt rätts-inehafvaren skänker ål efterverlden hvad lian lemnar,
så hörer dock lill naturen af Sverges bergformalioner att grufvan
kan brytas på sådant sätt att den rasar och vägen stänges för
efterkommande, hvarigenom presenten af deu outbrutna malmen
blefve ett gyckel. Författningarna stadga derföre, alt grufvorna skola
brytas pä rätt bergsvis. Sjelfva jorden äges ej absolut; lyder
en malmfyndighet finnes; en kanal skall fram, måste egaren afstå
den emot lösen, som han sjelf ej bestämmer. Men om eganderätlen
ej är absolut uti individens hand, hvem har då den
absoluta rätten i dessa fall? — Jo Statens personlighet. Den
uppenbarar sig äfven i lagskipningen vid de fall då actor publicus
förordnas. Ar nu Staten en personlighet, så lärer väl dess
rätt utöfva en inflytelse på individens rätt att deltaga i de samfälta
valen; ty ingen nekar att Slaten varit till långt före de
individer, hvilka åberopa personlighets-principen. Skulle nu den
äldre rätten vara sämre än den yngre? den personlighet som är
282
Den 17 December.
uphöjd öfver tiden skulle ej vara af samma höghet som indi video,
som i dag står, i morgon faller! måste man nu tillerkänna
Staten en inflytelse vid upfatlningen af representations-frågan,
så följer ali dess rätt begränsar individens, hvarigenom de samfäldta
valens princip undergår en hittills outredd modifikation.
Så liten vägledning har ämnets litteratur att erbjuda. Men alla
fosterlandets vänner äro derom ense, att inom representationen
icke böra saknas män, som med lifligt intresse omfatta Sverges
öden, som känna Statens höga intressen och för hvilka ingen
upoffring är för stor, dä det gäller fosterlandets sjelfbestånd och
ära. Skola nu de samfäldla valen framkalla dessa män? —derom
är frågan!
Om den skarpsinnighet som fordras att urskilja det sanna
företrädet från det beställsamma nitet, den oegennyttiga förljensten
från det egennyttiga äflandet, blifvit af försynen nedlagd hos
massorna; så äro de ej lika lyckligt begåfvade i andra delar af
mensklig förträfflighet; ty hvem har någonsin vädjat till massorna
eller deras delegerade i frågor rör:de industri, konst eller vetenskap?
— För den sfer af duglighet, som ligger inom massornas
fattning har det s. k. stinda förnuftet ett säkert öga, om det
finge behålla sin naturliga sundhet, om det lemnades i fred af en
förvillande bearbetning. Erfarenheten inom England, Nord-Amerika
och Frankrike ådagalägger dock att val-urnan, långt ifrån
alt lugna sin omgifning, tvärtom lockar fram sjelfva stormen.
Visserligen har man i Engelska underhuset sett många stora
Statsmän, framkallade genom allmänna val; men Englands Parlament
hvilar ingalunda ensamt på denna grund. Underhusets
beslut bafva ofta blifvit modererade utaf Öfverhuset och dessa
statsmän torde, oaktadt all deras öfverlägsenhet, haft svårt att leda
och tygla massornas delegation utan tillvaron af eli mäktigt,
modererande element i den Brittiska Statsförfattningen. De samfäldla
valen utse dock icke alltid utmärkta personligheter. Taleulfulle
talare lockas ofia fram, hvilka lia intet alt förlora, ej ryktet
af ett arbetsamt lif, ej af kunskap och redbarhet, ej eller af
en verksam fosterlandskänsla; men deremot allt att vinna af ett
nytt sakernas skick, hvarigenom nya inkomst-källor springa up
eller ett smickrande inflytande beredes; desse äro vaksamme, de
låta intet tillfälle gå sig ur händerna och den ära de förvärfva
skjuter up med fart, såsom svampar i den dimmiga höstnatten.
Om näringarna och handeln aftyna, om allmänna förtroendet man
och man emellan, uphör, om oredan bortjagar ordningen, det
bekymrar dem föga, är för dem en småsak eller som de uttrycka
sig. ”En liten lids anarki, som lätt botar sig sjell”. — De
allmänna valen framkalla dessutom nödvändigheten af att updraga
en skiljovägg, medborgare emellan, bestående i förmögenhet
eller skalte-belopp, som ej allenast bär stämpeln af ett förhatligt
godtycke, utan ock hvilar på okristelig grund. Under densamma
lefva krafter sorn skakat sjelfva England och störtat Frankrikes
Thron. Men om Englands starka författning salt dess
mäktiga folk i tillstånd att bära olägenheterna och skörda fruk
-
Den 17 December.
283
lema af denna princip, tillämpad blott på en del af national-representationen;
hvem tillförsäkrar oss att Sverge, under en i öfrigt
skiljaktig författning, med trygghet kan bilda hela dess representation
uteslutande på samfäldta val?
Verkningarna af de samfäldta valeus princip skall naturligtvis
upenbara sig tydligast inom länder, der valrätten är mest utsträckt.
Uland de märkliga resultat, hvilka redan följt på allmänna
rösträttens införande i Frankrike, sade förlidet år en Engelsk
författare, är dessa ofantliga val-korporationers utomordentliga
ombytlighet, en af de mäst anmärkningsvärda. Fransmännen
hade 5 valförrättningar pä de [örsta 15 månaderna af deras
nya Statsskick. Vid dem alla har någon frapanl vexling utgått
från val-urnan. Denna suveräna makts utöfning styres pålagligen
icke af någon stadgad åsigt eller grundad öfvertygelse.
I en sådan församling är antalet af de män som votera i följd af
fasta grundsatser eller nplyst öfvertygelse, ganska ringa. Inora
Sverge skulle visserligen ett förändradt resultat upkomma, dels lill
följd af folkets lugn och länkande lynne, dels i anseende lill den
inskränkning i valrätten som del hvilanda förslaget gjort. Detta
sunda förnuft, lemnadt ät sig sjelf, utsträcker dock icke sina omdömen
utöfver sin egen erfarenhets krets, och utgör derinom
en stor auctorilet. Men förled detsamma alt sväfva ut i rymder,
hvarest allt underlag, allt fäste af egen erfarenhet saknas; det
skall snart förlora sin sundhet. Sädan-är hopen sade den klassiska
ålderdomens störste publicist, att den föga upskattar sakernas
sanna förhållanden, men myckel värderar opinionen; ett omdöme,
som utan att förlora i sanning, snart gonomgåll tvenne
årtusenden. Uphofsmannen till den moderna theoden om de allmänna
valen erkände, ali massorna misstaga sig och ej alltid se
sitt eget väl; men hade intet annat råd att gifva deremot, än att
man skulle undanrödja alla enskilda intressen; ett råd som lyfter
oss itp i fantasiens verld.
Den som lemnar någon upmårksamhet åt det medborgerliga
lifvet, skall lätt urskilja tvenne diametralt oponerade rigtningar
af del menskliga arbetet. Den ena vetter ät det enskildta, åt
hemmet, rörelsen, kommunen; den andra åt det allmänna, åt
Statens, alla enskilda kretsar omfattande, öfver allt enskildt nphöjda,
offentliga lif. Jag hvarken klandrar eller berömmer, blott
utskiljer; ty båda äro lika nödvändiga för samhällets bestånd,
förkofran och förädling. Individens välstånd grundlägger Statens;
men hvarken individen eller Staten lefver af bröd allena och
inom nationalförsamlingen mäste finnas ett försonande element,
förmedlande striden emellan yrken, korporationer och kommuner;
ja! —emellan Statsmakterna sjelfva! Del är icke blott af formens
noggrannt beräknade sammansättning; icke blott af konstitutionela
makters sorgfälligt vägda förhållanden, som en Statsförfattning
hämtar sin fasthet och hvarpå dess bestånd hvilar. Om i
dessa former icke verkar en allmän kraft, om dessa, emot hvarannan
ställda, konstitutionella makter ej sammanhållas af en försonande
ande, så skall under deras inbördes strider Slatsförfatt
-
284
Den 17 D e cerni) er.
ningen förr eller sednare uplösas. Denna allmänna kraft liar sitt
fäste i samhällets egna, vhögre intressen, omfattande ej blott den
lefvande generationens, men ock den forllefvande nationens styrka
och ära. iMålsmän af denna höga talan få ej saknas inom
national församlingen. De verka ej blott genom deras antal;
ty intelligensen sprider sig såsom ljuset; men de måste uti nalional-representationen
finna en plats. Endast en så qvalificerad
personlighet äger kraft att bevara del egendomliga i Sverges häfdvunua
Statsskick, .lag fruktar likväl ali det hvilande förslaget
icke erbjuder tillfredsställande garantier att så skall ske, enär
hela representationen uteslutande bildas genom allmänna val;
och — hvad värre är — jag fruktar en derefter bildad representation
icke äga inneboende kraft nog att ens uprälthålla sig
sjelf, än mindre att bevara den monarkiska författning, hvarunder
Sverge fortgått i bredd med andra länders kultur och ärorikt
deltagit i den allmänna Europeiska civilisationens vigiigaste
och mest ärorika skiften. För min del, alltså, jag må nu söka
erfarenhetens intyg eller spekulationens resultat; Jag tror ej att
det hvilande förslaget innebär en tillfredställande låsning. Jag
afstyrker det.
IIr Sandströmer, Anders Peter, anförde skriftligen:
Då jag är förvissad, att uti den maktpåliggande fråga, som
för närvar, utgör föremål för öfverläggning, de fleste och troligen
alla R. o. Ad:s närvar. Ledamöter redan stadgat sitt omdöme, är
det icke i förhoppning att, genom miu framställning, kunna derpå
inverka, som jag nu begärt ordet. Men den del jag tagit
uti förslagets utarbetande gör del till en pligt för mig, alt offentligen
redogöra för mina åsigler och ådagalägga, att jag, uti
behandlingen af en för mitt fäderneslands framlid så vigtig fråga,
icke handlat efter intrycket af tillfälliga omständigheter, utan på
grund af en fast öfvertygelse, den jag ännu bibehåller lika varm
och oförändrad, som både före och vid den tidpunkt, då mill
deltagande i ärendets handläggning af Konungens förtroende påkallades.
Behofvel af en förändring uti vårt represenlalions-sätt insågs
redan vid införandet af vår nu gällande grundlag och med de patriotiska
tänkesätt, hvaraf de handlande personerne dä lifvades,
hade den ock sannolikt blifvit utförd, om icke de trängande omständigheter,
som voro för handen, förhindradt vidtagandet af så
genomgripande åtgärder, som derför skulle erfordrats. — Förutan
alla anmärknir, som emot representationens närvar, sammansättning
i öfrigt med skäl kunna göras och blifvit gjorda, synes ock
berörde behof tillräckligen ådagalagdt af det förhallade, att en
mängd medborgare, hvilka till stor del inlaga ett vigtigt rum
inom samhället, likväl finnas uteslutne ifrån all delaktighet uti
behandlingen af de fäderneslandets angelägenheter, som böra af
nationens ombud afgöras, ehuru ett sådant deltagande påkallas
lika myckel af rättvisa emot dem, som af det gagn deras medverkan
skulle medföra. — Angelägenheten — ja nödvändigheten
Den 17 December.
285
af en förändring uti dessa förhållanden har ock derföre blifvit
iner och mer af allmänna tänkesättet insedd, och de torde vara
fä, som numera, åtminstone öppet, bestrida densamma.
Oa fråga är om förändring uti grunderne för folkets representationsrätt,
vore det visserligen både lämpligast och mest önskligl,
om förslag dertill af den befintliga representationen uprättades.
Det har ock endast varit med afseende å de utaf erfarenheten
ådagalagde svårighelerne alt, i kampen emellan de stridiga
intressena, på denna väg bereda ett sådant förslag, som Konungen,
för att förekomma söndring inom landet och tillvägabringa
endrägt, funnit sig upmanad att dertill laga initiativet. Under
sådana omständigheter och då en lösning af denna fråga på lugn
och laglig väg fordrade samtycke af alla de olikartade elementer
hvaraf vår nuvar. representation år sammansatt, har det varit
oundgängligen nödigt, att med förslaget afse en förmedling af de
skiljaktiga meningarne och detsamma måste således ur denna synpunkt
bedömmas.
Hvad som imedlertid i främsta rummet borde tillses, var alt
förslaget blefve byggdt på sådane hufvudgrunder, som med lidens
och samhälls-utvecklingens fordringar instämde. Vid fråga derom,
antyder blotta begrepet representation, att den skall utgöras af
ombud ifrån hela den del af folket, som befinnes i sådan ställning,
att den anses böra tillgodonjuta röst vid afgörandet af nationens
allmänna angelägenheter och då synes mig äfven naturligt,
alt alla de, åt hvilka en dylik rättighet bör tillerkännas,
jemväl skola ega att utse dessa sina anbud. Någon giltig grund
för personlig företrädesrätt att vara nationens målsmän kan, under
sådana förhållanden, icke förelinnas och R. o. Ad. har äfven
redan tillförene godkänt denna åsigt, genom förklarande alt, vid
fråga om representationens ombildande, sjelfskrifvenheten borde
uphöra. Om så sker, och således andra q val ifika t ioner än börd
erfordras, kunna följaktligen derefter dylika qvalifikat ioner icke för
den ena medborgaren medföra större rättigheter än för den andra.
Likaså liten verklig grund synes mig i öfrigt förefinnas för
representationens utväljande inom vissa stånd eller klasser, ty
ombuden komme i sådant fall att utses endast med hänsigt till
korporations-inlressen och representationen skulle derigenom splittras
i vissa kast-afdelningar, ledande lill en fortsättning af samma
ståndssplit, som man genom den nya institutionen ville afböja.
— Hvarje försök alt organisera en klassvis vald representation
möter äfven, på sätt en föreg:de talare fullständigt utredt, så stora
praktiska svårigheter att jag, för min del, är öfvertygad att, så
snart man vill öfvergå ifrån theorien till tillämpningen det snart
visar sig, att en tillfredställande lösning deraf icke kan på sådant
sålt åstadkommas. — Den första svårigheten blifver, att på ett
lämpligt sätt bestämma sjelfva klassifikation och den nästa, att
rättvist afmäta den andel hvardera klassen bör åtnjuta. Men äfven
om det vore möjligt att i dessa hänseenden komma till ett
resultat, som icke blott vore fullt enligt med hvad nnvar. förhållanden
kunna påkalla, utan äfven lyckades förena de stridiga in
-
286
Den 17 December.
Iressena; så är det lätt insedt att icke lång tid komrae alt förflyta,
innan omständigheterna voro helt och hållet förändrade oell
de masi giltiga anledn:r förefunnes lill påyrkande af rättelse, som
likväl icke kunde åstadkommas ulan rubbning af sjelfva grundvalarne.
Riktigheten häraf synes mig bäst bevisas genom exemplet
af vår nuvar. representation. Det var visserligen en tid då densamma
innefattade de väsendtligaste, eller snart sagdt de enda
klasser hvaraf Stater) då utgjordes och jag vill äfven antaga, att
hvarderas andel kunde anses motsvarande den vigt de då egde,
men i den mohn, som uti samhället utbildats nya betydande klasser,
under det att åtminstone vissa af de förutnämndes ställning
blifvit i hög grad olika emot hvad fordom egt rum, har upslått
det behof af förändring, som, länge påyrkadt, nu utgör föremål
för pröfning. Delta förhållande loide böra innefatta en varning
emot upprepandet af försöket att upföra en ny byggnad på likartade
grundvalar. Att organisera en ny representation efter stånd
eller klasser möler dessutom, efter min öfvertygelse, ett så stort
motstånd uti de åsigter, som mer och mer utbildat sig, inom
nationen, alt det saunolikt ensamt af detta skäl aldrig kan
utföras.
Det är ur dessa synpunkter betraktadt, som jag vid det
nu framlagda förslagets uprättaude, lika med dem, som deruti
för öfrigt deltagit, ansett och fortfarande anser, alt representationen,
för att verkligen kunna sägas vara Svenska folkets ombud, samt
blifva ett sanni uttryck af nationens tänkesätt och sålunda utgöra
ett stöd för den Styrelse, som vill handla i öfverensstämmelse
dermed, måste vara grundad på folkets gemensamma utöfning af
valrätten. Sådant utesluter likväl icke de bestämmelser eller jemkningar
i afseende å tillämpningen, som serskilda förhållanden kunna
för utförandet påkalla, men ali ingå uti närmare utveckling
af grunderne för hvad förslaget i dessa och andra hänseenden
innehåller anser jag under närvar, omständigheter öfverflödigt och
anser tillräckligt alt åberopa hvad en annan talare korrt före
mig, uti försvar för förslaget derom yttrat.
Det ifrågavar. förslaget har under sin tillvaro blifvit mött
med ogillande ifrån motsatta partier. Från den ena sidan Idandradt
derföre att detsamma, ehuru bindande valrätt, fastän med
vissa inskränkningar, ät hvarje person, som är oberoende, eller,
som det beter, man för sig, likväl icke ansetts hafva gifvil all den
utsträckning åt de politiska rättigheterne, som man å denna sidan
trott sig böra fordra, har man, synnerligast sedan denna opinion
betydligen förändrats, i den mohn förslagets beskaffenhet och de
sannolika resultaterne af dess tillämpning blifvit närmare kända,
å andra sidan betraktat det såsom ledande till icke mindre än
en för samhället vådlig omstörtning, derigenom att det ansetts
hafva i ofvannämnde afseende gått alltför långt Dessa stridiga
omdömen om förslagets syftemål och beskaffenhet torde likväl bevisa,
alt detsamma just upfyller sin bestämmelse, att på ett förmedlande
sätt bereda en mera tidsenlig representation — men
de bevisa ännu något annat, som torde vara förtjent af den slör
-
Den 17 Dec ernber.
287
sta upmärksamhet, eller hvad man har att vänta, derest nya förslag
skulle komma att utarbetas.
Min öfvertygelse är således, att förslagets antagande skulle
bringa ett lyckligt slut på den nu rådande oron och att de brister
detsamma, likt alla menniskoverk, kan ega, icke äro af annan
beskaffenhet, än att desamma, i den mohn de af erfarenheten
tilläfventyrs ådagaläggas, lätt kunna afhjelpas, hvarföre jag
ock tror mig upfylla min pligt, då jag derför lemnar min röst.
Deremot befarar jag, att om förslaget faller och när då de vidt
skiljda partier, som nu förena sig att tillvägabringa detta resultat,
bryta det i sådant hänseeende slutna förbundet, för att sedermera
verka hvart för sitt olika mål, fäderneslandet länge skall komma
ali lida af den split och den söndring, som deraf förorsakas
och hvars afböjande var med förslagets framläggande åsyftadt.
Det skulle emedlertid vara högeligen glädjande örn jag häruti misstagit
mig, och om. i nämnde fall, eli annat förslag, snart kunde
lyckas att förena de stridiga meningarne; men som förhållanderne
nu förete sig, fruktar jag, att så ej blir händelsen och att den
dag kommer, måhända snart nog, då man å båda nämnde sidor
skulle önska, att det nu hvilande förslaget rönt ett annat öde,
än jag emotser och, som vän af fäderneslandet, beklagar.
Åtskilliga bifallsrop hördes efter detta anförande.
Gr. Hamilton Henning Ludv. Hugo: Icke utan tvekan
har jag begärt ordet för att yttra mig i ett ämne, hvars hela djup
jag måste erkänna mig icke hafva genomforskat, och öfver ett
förslag, som redan i sitt ursprung har en kraft, mot hvilken
fosterlandskärleken icke utan bekymmer kan se sig af pligten
manad att uplräda.
Då likväl, genom Konungens nådiga förtroende att insätta
mig i den komité, hvilken hade frågan om representationens ombildning
till behandling sig updragen, jag under en längre tid
med densamma bort taga befattning och dervid, ehuru visserligen
icke med min röst biträdi, likväl deltagit i utarbetandet af ett förslag,
hvilket med det nu pä R. o. Ad:s bord hvilande, till sina
hufvudgrunder öfverensstämmer, måste jag, ronde äfven detta
sednare, haft tillfälle att stadga min öfvertygelse och anser derför
såsom miu pligt att här i korthet och ulan anspråk på ofelbarhet
uttala densamma.
För den, som anser vår nuvar. representation så oduglig,
att knappast någon större olycka kunde hända vårt fädernesland,
än att nuvar. Riksd.Ordn. om också en kortare tid fortfarande
blefve gällande; eller som anser påtryckningen af en nyare tids
samhälls-omslörlande läror och föredömen så stark, att vi icke,
i vår nuvar. ställning kunna mot densamma försvara oss, utan
måste gifva en del af civilisationens eröfringar till pris, för att
bakom nybyggda förskansningar, åtminstone någon tid, kunna
rädda det återstående, — för den finner jag väl, att det hvilande
förslaget icke blott måste vara antagligt, utan bör det synas
t. o. m. såsom en serdeles lycka att hafva detsamma att tillgå.
288
Den 17 December.
Mina skäl till en sådan åsigt, behöfver jag icke framställa. Det
hvilande förslaget har nyligen erhållit ett så lydande försvar, att
jag skulle känna mig lycklig om jag blott kunde till någon större
del deruti instämma. Dessutom vågar jag betvifla, att vi befinna
oss på den af mig för förslagets antaglighet antydda utgångspunkt.
Jag har frågat mig sjelf, och frågar Eder Mine Hrr! har värnuvar.
representation, oaktadt alla sina erkända brister, verkligen varit sä
olycksbringande, att vi, blott för att komma ifrån vådorna deraf,
hafva rättighet, att kasta fäderneslandet i armarna på framtidsförhållanden,
dem vi icke mäkta ana, än mindre med visshet beräkna;
eller är vår inre och yttre politiska ställning sådan, att vi
icke kunna åt de förbättringar, hvaraf vår representation är i behof,
egna en tid, som för oss må synas lång, men hvilken i nationens
lif blott är ett ögonblick; och slutligen, månne icke vår
nuvar. representation, oaktadt sina brister, just genom sin ålder och
de rötter hvarmed den under sekler fästat sig i folkets seder, vanor
och föreställningssätt, har en betydligt större kraft att motstå den
fruktade påtryckningen, än hvart och ett annat, på nya grunder upfördt
förslag, en planta, ställd på den Svenska jorden, men utan
att i den ega några rötter, och hvilken således, åtminstone under
en lång följd af år, icke skulle hafva annat stöd, än hvad den från
början kunnat hemta från dagens händelser och dagens opinion?
Om de två första af dessa frågor måste besvaras nekande och den
sista jakande, så befinna vi oss äfven i den ställning, att vi kunna
med lugn och utan den bitterhet, sorn partisinnet eller fruktan ingifva,
granska det hvilande förslaget och tillse, om det upfyller de
fordringar vi derpå måste göra, för att dertill med godt samvete
och med glad förhoppning för framtiden kunna gifva ett obetingad!.
ja! En sådan granskning låter sig svårligen i korthet verkställa;
att fullgöra den fullständigt tilltror jag mig icke förmåga,
och det skulle dessutom uptaga en tid, hvilken jag icke vågar taga
i anspråk, då jag är förvissad att R. o. Ad. har att förvänta yttranden
af män, hvilkas insigter vida öfverstiga mina.
Det må således endast tillåtas mig att yttra mig något vidlyftigare
öfver förslagets hufvudgrunder, men deremot i största korthet
vidröra en eller annan detalj, som jag ansett vara mera anmärkningsvärd.
De fordringar man i allmänhet måste göra på ett representations-förslag
äro : att det skall hvila på en i och för sig riktig grund;
att det skall vara nationell, d. v. s. utgöra en synbar utveckling och
förbättring af redan för handen varande samhälls-inrättningar; och
slutligen att det till sin upställning och redaktion skall vara i möjligaste
måtto utan tvetydigheter, eller åtminstone möjligt att verkställa.
Det är ur dessa synpunkter jag skall söka att behandla det
hvilande förslaget.
Den första fordringen, eller i afseende på hufvudgrundens riktighet,
är af så mycket större vigt, som alla tiders erfarenhet vitsorda
sanningen deraf, att en grundsats, hvilken af lagstiftningen
erhåller ett erkännande, sträfvar att vinna en konseqvent tillämpning
,
Den 17 December.
289
ning, och vimmer den, så vida icke sjelfva grundsatsen mötes af
en kraftig protest, hvartill likväl, då saken varit af vigt, ej sällan
fordrats en revolution. Frågan blir således: hvilken ärdenhufvudgrund,
pä hvilken det hvilande förslaget är byggdt, och hvilka äro
konseqvenserne af denna grund? svaret är temligen svårt att gifva,
helst det hvilande förslaget är lill upställning oell innehåll så inveckladt,
att en och annan onekligen, sväfvat i ovisshet, huruvida
det vore ett klassvals-förslag, eller grundadt på samfäldta val. Sålunda
har man i brochyrer, höcker och tidningar sett, och i enskilda
samtal ofta hört framställas, att det hvilande förslaget egentligen
vore ett klassvals-förslag, eller såsom jag nyligen hörde yttras,
innebnre förklädda ståndsval. Till och med den talare, som i dag
med största förtjenst och skicklighet tagit det hvilande förslaget i
försvar, har yttrat, att det vore en förmedling mellan stånds- och
klassvals-principen å ena och samfäldla val-principen å elen andra
sidan. Dessa påståenden hafva onekligen lyckats att åt förslaget
vinna en eller annan anhängare, som icke så noga tänkt sig in i
saken, men som inser det närvarandes brister, instinkt-messigt vet
alt de samfäldta valen äro farliga, och blott han kommer från dem,
tror att det som bjudes, nödvändigt måste vara bättre än det nuvar.
samt derföre voterar ja!
Som jag för min del anser klassvals-principen vara den enda
rikliga, mäste jag försöka att från denna grundsats afvända beskyllningen,
att den i det hvilande förslaget finnes nedlagd.
Jag lier likväl om ursäkt att jag, för att åstadkomma en bevisning
i detta fall, måste återgå till represenlations-frågans första
elementer, hvilket jag anser så mycket nödvändigare, som man ej
sällan linner just dessa grundbegrepp missförstådda. Vi hafva t. ex.
i dag hört en talare, näst den förste sorn yttrade sig, orda om huruledes
personlighets-principen vore grunden för vår nuvar. representation,
och såsom stöd derför anföra vissa förhållanden, hvilka väl
bevisa att stånds- och klassvals-principen medgifver representationsrättens
betydliga utsträckning och måhända företrädesvis utan våda
för samhället kan liberalt tillämpas, samt hvilken otvifvelaktigt vittnar
om den aktning för mennisko-värdet, som härleder sig från personlighets-principen
såsom religiös grundsats, men hvilken med personlighets-principen,
sådan densamma i sednare tider blifvit framställd,
eller såsom politisk grundsats, häfver intet sammanhang.
Vid represenlations-frågans behandling, utgör frågan om valsättet
icke den första som bör betraktas, — den kommer först i
3:dje rummet. Den första frågan är den: hvad eller hvem som
bör representeras, och den andra: hvem skall representera, antingen
med sjelfskrifven rätt, såsom här i detta ögonblick är förhållandet,
eller, vald af dem, hvilka på grund af den första frågans
besvarande, valrätten må tillkomma. I dessa hänseenden utgå klassvalen
från den grundsats, att samhället, hvars förnuftsenliga organisation
utgör vilkoret för de inom samhället lefvande menskliga
ändividernes sedliga och intellektuella utveckling och förkofran, står
öfver individerne, hvilkas rättigheter och anspråk således måste af
1 H. " 19
290
Den 17 December.
samhällets högre fordringar begränsas. Häraf är en följd, att sanihälls-inrättningarne
måste i första rummet afse upfyllandet af samhällets
förnuftiga ändamål och deraf härledda behof. Om vi söka alt
tillämpa della på representationsfrågan, så blir det i första rummet
samhället som skall representeras, eller rättare, det är samhällets
intresse, sorn af representationen skall bevakas och befordras. Men
detta samhällets stora intresse, hvilket man ofta hör omtalas såsom
stående under de samfäldta valens speciella skydd, utgör i och för
sig icke något bestämdt begrepp, såvida man icke vill dermed förstå
sammanfattningen af alla de serskilda intressen, hvilka äro af den
vigt, att icke något af dem kan trädas för nära, än mindre undertryckas,
utan att samhället deraf lider. Följden är således, att det
är alla dessa stora, men ändock serskilda och speciella intressen,
hvilka böra representeras. Inom samhället framstå dessa intressen
under formen af de stora afdelningar, det må vara stånd, klasser
eller huru man på grund af serskilda omständigheter vill kalla dem.
i hvilka nationen, i följd af sin historia eller sakens egen natur
sönderfaller och hvilka samhälls-klasser utgör.! en öfvQr individerne
stående ordning, hvilken reprcsentalions-rälten sålunda tillkommer.
Falrätten åter måste naturligtvis, frän hvilken grundsats man
än utgår, utöfvas af och tillkomma individerne men, ur klassvalens
synpunkt, ingalunda såsom i första rummet en dem personligen tillhörande,
ur deras menniskonatur härledd, oförytterlig rättighet utan
derföre, att de äro de naturliga målsmännen för de stora samhällsintressen,
hvilkas art jag sökt angifva. För att dessa intressen
skola blifva rättsenlig!, _ väl och med visshet representerade, fordras,
att deras målsmän inom sig och hvar för sig utse sina representanler.
Man har här visserligen i dag, under ett halft medgifvande
att klassvalen i öfrigt hafva sina fördelar, likväl såsom ett skäl lill
deras förkastande framställt svårigheten att bestämma dels gränsen
mellan de olika samhälls-intressena, dels det fullt billiga förhållandet
mellan antalet af hvarderas representanter. Hvad den första
svårigheten beträffar, må den till en viss grad förefinnas, dock är
den ingalunda större, än att man, med en för det praktiska behofvet
tillräcklig noggranhet, kan öfvervinna densamma. Hvad åter
beträffar den sednare, upslår den alldeles icke, så länge hvarje stånd
eller klass beslutar för sig, såsom hos oss är förhållandet, ty om
Borgare- eller BondeSt. är lill antalet starkare, är sådant utan allt
inflytande på den kraft, hvarmed det intresse, hvardera har att representera,
kan göra sig gällande. Svårigheten härflyter således icke
från sjelfva klassvals-grundsatsen, hvaremot jag ej kan förneka, att
den framställer sig, dä man vill sammanröra samtlige representanter
på ett eller två runi till samfäldta beslut, och att dep således visar
en svaghet, som vidlåder en- och tvåkammar-systemerna. Det torde
också derföre blifva en fråga, till hvilken vi vid ett annat tillfälle
måste återkomma, nemi. om ej det sistnämnde eller två-kammarsystemet
eger fördelar, till vinnande hvaraf man har skäl att underkasta
sig vissa olägenheter, och är jag thyvärr förvissad, att bland
dessa bestämmandet af antalet af de serskilta klassernas representanter
icke blir den största.
Den 17 December.
291
För att emedlertid ifrån delta, genom dagens diskussion föranledda
afsteg, återkomma lill hufvudämnet, tro klassvals-förfäktarne
att representationen, då hvart och ett af samhällets stora intressen
är representeradt, skall utgöra en trogen bild af samhället, samt
med sakkännedom behandla dess angelägenheter och besluta öfver,
icke blott hvad för den enskilde, utan äfven för det allmänna birätt
och nyttigt. På detta sätt, tro de, skall hvart och ett intresse
i känslan af trygghet för eget bestånd, visa aktning för andras billiga
fordringar och den stigande politiska bildningens frukt blifva
de, under en råare tid mot hvarandra kämpande intressenas sammansmältande
i ett enda, som dä är samhällets, — fäderneslandets.
Ku mäste jag fråga: erkänner det hvilande förslaget densamhälls-inlressenas
och, såsom följd deraf, samhällsklassernas representationsrätt,
hvilken jag här sökt framställa såsom klassvalens grund?
— Härpå måste ovilkorligen svaras nej. Det är sannt, att förslaget
indelar i 6:te § de valberättigade i 3:ne afdelningar, men såsom
samhälls-klasser, (och om några andra kan icke vara fråga)
kunna icke dessa afdelningar anses. En jordbrukare, en bonde,
som eger ett hemman, måste naturligtvis anses tillhöra en och samma
samhällsklass, — som den, hvilken eger 11 hemman, men de skola
likväl eill. förslaget icke rösta tillsammans.
Detsamma kan sägas om Kaptenen och Löjtnanten, Kyrkoherden
och Komministern. A andra sidan lärer man med rätta icke anse, att
embetsmannen och handtverkaren tillhöra samma samliälls-klass: de
skola likväl enl. förslaget rösta tillsammans, såvida de bo inom samma
stads-dislrikt. Det ligger ock i sakens natur, alf en samliälls-klass, som
måste vara ett verk af århundraden, icke kan upkomma på det sätt,
att man pä papperet godtyckligt drager ett streck öfver något hörn
af samhällsbyggnaden, äfven om man skulle förmå att åt detta streck
gifva helgd af lag. Detta är i förevar, fall en lycka, ty om i Sverige
någonsin funnits en tid, då egandet af större eller mindre förmögenhet
eller inkomst utgjorde en gräns mellan samhälls-klasser, må
vi prisa den civilisation, som förqväft en dylik fördom, och taga
oss till vara, att ej genom en obetänkt lagstiftning åter uplifva densamma.
Men om, enl. hvad jag bär sökt ådagalägga, det hvilande förslaget
icke erkänner denna de stora samhälls-intressenas representationsrätt,
då måste det tillerkänna individen denna rätt, således
hafva ställt sig på den politiska personlighets-priucipens och dermed
på de samfälta valens grund. Det tredje kan ej gifvas. Troligen
skall jag här mötas af åtskilliga anmärkmr och skall derföre på förhand
bemöta några bland dem, som med ett sken af rätt kunna göras.
Man säger kanske: valen äro enl. det hvilande förslaget icke
samfäldla. Med samfäldta val förstås sådane, der alla de valberätligade,
som bo inom ett visst område, gemensamt utse representant.
Enl. förslaget kan det deremot hända, alt 2:ne personer, t. ex. 2
bröder, upfostrade under lika lefnadsförhållanden, utöfvande samma
yrke, med en förmögenhet, som, på en r:dr när, vore lika stor hos
båda, boende i samma by bredvid hvarandra, likväl icke skulle få
rösta tillsammans. Ar detta samfäldta val? den serskilda represen
19*
-
252
Den 17 December.
(ations-rätt, som är städerna gifven, utgör ju också en afvikelse frän
de samfäldta valens grundsats. Jag bestrider icke heller att afvikelse-
frän grundsatsen ega rum, klandrar det ännu mindre; tvertom
anser jag sådant vara ett talande bevis derpå, att de män, som
hade det höga förtroendet att upgöra ett represen talions-förslag,
dervid icke trodde sig böra envist fasthålla en grundsats, sorn de
sjelfve sago skulle konseqvent tillämpad, blifva för fäderneslandet
skadlig. Men om jag medgifver förslagets inkonseqvenser, kan jag
likväl derföre icke anse dessa såsom något bevis, att del icke är
byggdt på samfäldta val. Ett exempel torde kunna ådagalägga, huru
i sjelfva verket härmed förhåller sig. Man skulle kunna tänka sig,
att de 4 Stånden borde tillsammans förrätta ett val af 3 personer;
lill detta val skulle de fördelas i 3 afdelmr, icke ståndsvis, utan
efter lottning. Vid denna lottning hände sig, att, i ena rummet
hade BondeSt. en betydlig öfverlägsenhet, i ett annat BorgareSt.:
man kan likväl icke derföre neka alt valet var samfäldt. Hvad man
kan säga är, att slumpen dervid fick ett för stort inflytande, och
detsamma kan man äfven, enl. min öfvertygelse, säga om valen,
sådana de enl. det hvilande förslaget skulle blifva. Man anmärker
vidare, att del hvilande förslaget innebär en medelväg mellan
klassvals-principen och den samfäldta valprincipen. En sådan kan
likväl, efter min förmening icke finnas. Den talare som här företrädesvis
utvecklat ett försvar för det hvilande förslaget, har väl
upgifvit att det skulle vara en förmedling af de olika grunsatserna
och sökt bevisa, alt just i denna förmedling, låg det rätta. Han bar äfven
sökt stärka kraften af sin bevisning genom, att framställa, hurusom,
under åtskilliga förhållanden, det icke varit ytterligheterna som bort
befordras. De stöd, den värde talaren sökt för sin åsigt hemta ur
liistorien, må för tillfället lemnäs derhän. Måhända kunde man inden
nyaste historien äfven framdraga ett eller annat tillfälle, då det
fordrats eller skall fordras en temligen sträng konseqvens för att
utplåna spåren af den förödelse, som ursprungligen haft förmedlings-begäret
till orsak. Det är likväl också sannt, att vid många
tillfällen kan en sådan förmedling vara riktig, men då fråga är
om rätt och orätt, eger ingen förmedling rum, ty det som är orätt,
förblifver det äfven, vare sig mer eller mindre, — och så förhåller
det sig äfven här. Om så är, att den grundsats, som förlägger representations-rätten
hos menniskan, blott såsom sådan, är oriktig,
då måste hvarje förslag som är byggdt på denna grundsats äfven
vara oriktigt, man må hafva förmedlat huru mycket man vill, man
må derå hafva inympat, så mycket man behagat, stadganden, som
egentligen härleda sig ifrån en annan grundsats.
Hvad serskilt beträffar det förslag, om hvars antaglighet vi nu
strida, är det temligen svårt att ådagalägga i hvad mån en förmedling,
som kunde tillfredsställa anhängarne af klassvals-principen,
deri skett, hvaremot åtskilliga af dess spridda stadganden utgöra
oförtydbara hyllningar åt personlighets-principen, hvilken deri framträder,
så ofta man ansett sådant utan fara kunna ske. Af denna
beskaffenhet äro föreskrifterna i § 17 att de röstberättigade inom
afdelningen för omedelbara val på landet, och i § 38, att Elekto
-
Den 17 December.
293
rerne för den andra afdelningen, hafva hvardera en röst: stadgandet
i §§ 18 och 20, som bestämmer ,'f röst såsom den minsta,
äfven då egendom eller inkomst ej upgår till T'B af det belopp,
som ger en röst; stadgandet i § 36, ang:de val af Elektorer och
deras antal, hvilket sednare är lika för församlingar med 26 oell
49 röster o. s. v., och der man således, enär hvarje Elektor vid
riksdagsmannavalet har en röst. visat, att det ej varit åt förmögenheten,
utan åt det största antalet personer, som man velat betrygga
inflytandet.
Om jag härmed lyckats bevisa, att det hvilande förslaget är
byggdt på personlighets-principen, neddragen från en religiös till
en politisk grundsats, återstår mig att i korthet framställa dess konseqvenser.
Isin ursprungliga renhet lyder denna sats: ”alla menniskor
”äro i sin egenskap af endast menniska födde till lika rättigheter”.
För alt tillämpa denna sats pä representations-frågan, fordras,
lill åstadkommande af största möjliga likhet i rättigheter, icke blott
samfäldt, utan allmän valrätt; rösträtt per capita; val-distrikter, innehållande
i möjligaste måtto lika antal' själar, m. fl. dylika stadganden,
hvilka man äfven här i vårt fädernesland, sett yrkas af
dem som haft mod och oklokhet nog att konseqvent påyrka genomförandet
af den grundsats, de förfäktat. Enl. denna kan, öfver de
likberältigade individernas välja blott finnas en makt, som är starkare.
Detta är vmjoritetens. Men majoritetens obegränsade välde,
är den demokratiska republiken, hvilken följaktligen utgör den logiska
konseqvensen af de grundsatser, som i det hvilande förslaget
äro nedlagda. Och härmed har jag gifvit mitt vigtigaste skäl för
förslagets förkastande.
Man har sökt ett stöd för detsamma deruti, att klassvals-principen
icke heller skulle kunna konseqvent genomföras: jag medgifver
att sådant nu möter stora svårigheter och kanske är omöjligt,
med hvad dermed bevisas är egentligen endast, alt man icke
kan theoretisera vid grundlagars npgörande, och att man i viss mån
måste rätta sig efter de förhållanden som finnas. Ehuru jag således
för min del anser klassvals-principen vara den rätta, vill jag
derföre icke påstå, att, då vi ega ett gammalt statsskick — ega en
gammal representation; det vore rätt och klokt att nu omskapa den
till en, i sin yttersta konsequens genomförd klassvals-representation,
äfven om sådant vore möjligt.
Man har också anfört, att den siffercensus, hvars behöflighet
lägges de samfäldta valen till last, äfven finnes vid klassvalen. Då
man nemi. vill, att hvarje intresse skall vara billigt representeradt,
gifver man den ena klassen ett större, den andra ett mindre antal
representanter, och sålunda upkommer i sjelfva verket ett slag af
census. Den stora skillnaden härvid, är likväl den, att, då jag i
Sverige vill organisera en representation, grundad på samfäldta
val, måste jag skapa en census, måste söka att träffa en siffra,
som är riktig — eller hvilken man vill erkänna såsom sådan.
Deremot behöfves icke detta för klassvalen. Det må vara, att ett
godtycke ligger i en eller annan klassvals-bestämmelse, men det
förhåller sig dermed, just som med det godtycke talaren påpekade
29 i
Den 17 December.
i allmänna lagen ega ram t. ex. ronde myndighetsålderns fastställelse
till 21 år m. m. Det må vara ett godtycke, men då man
icke stiftar lagar på det sätt, alt man skapar något nytt, utan att
man gör till lag livad som enl. folkets öfvertygelse är rätt, då är
ické godtycke för handen; och jag är förvissad, att när i vår gällande
lag, 21 år utsattes för myndighets-tillslåndet, ansåg inom
Sverige folket, att den som vore 21 år gammal, han vore enman
för sig — hvarmed också godtycket uphörde; och så förhåller det
sig med alla andra godtyckligheter såväl i lagen, som i allmänna
lifvet.
Den andra fordran, jag ansåg att man med skäl kan göra af
ett förslag till representationens ombildning, är, alt det bör vara
natiorielt, eller att det hör utgöra en naturlig och för alla kfcir utveckling
och förbättring af redan för handen varande samhälls-forhållanden.
Jag vet också att det hvilande förslaget af många så anses.
51an talar om att Adeln och PresteSt. till en stor del skulle återfinna
sig i den omedelbart väljande afdelningen på landet; att likalades
BondeSt, skulle igenkänna sig i den andra, eller genom Elektorer
väljande afdeln., och att BorgareSt. skulle igenfinna sig i de
val som ske i städerne, samt att på sådant sätt förslaget verkligen
innebure blott en modifikation af vårt nuvar. representationsrätt.
Delta påstående är likväl, efter min tanka, mera skenbart än verkligen
riktigt. Vi börja från olika utgångspunkter och kunna derföre
aldrig rätt förstå hvarandra. I ena fallet tänker man sig blott
personer, i andra fallet blott samhället. Det är sannt, att då personer
skola välja, de äfven skola ingenfinna sig vid valurnan, och
möjligen, skola träffas i representationen. Vi, som i dag här öfverlägga,
kunna derföre visserligen äfven möta hvarandra i en representation,
vald enl. det hvilande förslaget, men någon Adel
träffar man der icke. Samma förhållande är det med PresteSt.
Att ledamöter af detsamma, d. v. s. Kyrkoherdar och Komministrar
skulle komma att finnas inom representationen åtminstone bland de
Väljande är utom tvifvel, men det stats-kyrkans representerande,
som utgör det vigtiga i den representations-rätt, PresteSt. för närvar,
egel’, — den finner man icke i det hvilande förslaget, icke ens
något försök, att genom en annan institution ersätta detsamma.
Hvad BorgareSt. angår, medgifver jag, alt det eger en sådan öfverlägsenhet,
vid valen inom städerna, att dess intressen otvifvelaktig!,
åtminstone få tillfälle alt göra sig gällande, och är det äfven sannolikt
att detta Stånd, mer än något annat, skulle kunna såsom sådant
i den nya representationen upträda, dock under så olika förhållanden
och med så olika rättigheter, att spåren deraf snart skulle
försvinna. Hvad åter angår BondeSt., vet jag väl, att det eller
sifferberäkningen, har en sådan öfvervigt i förslaget att det beror
på allmogen sjelf, att vid valen göra sig gällande, men äfven de
Mine Hrr! som upgjort detta förslag, hänna för väl vår historia,
för att misskänna den politiska betydelsen af ett BondeSt., och del
är denna som med det hvilande förslaget är begrafven.
Geijer har sagt, att det Svenska folkets historia är dess Ko
-
Den 17 D e c e m ]> e r.
295
mmgars: man tror sig derföre hafva gjort nog pä historisk väg, då
man betryggat Konungamakten, — men Mine Hrr! Geijer har icke
kunnat teckna den l.ste Gustafs bild utan att omgifva den med
Sveriges BondeSt., icke Gustaf II Adolfs utan att pä samma tafla
framställa Sveriges Adel. Han har icke kunnat säga att den man,
som efter Gustaf Adolfs död satte sig i spetsen för Sveriges angelägenheter
oell derigenom kom i spetsen för Europas, var en orepresenterad,
— var en af desse, för tillfredsställande af hvars obestridt
rättmätiga anspråk, man nu fordrar att alla andra rättigheter
och anspråk skola vika. Mästarehanden kallnade innan han hunnit
skrifva Carl XII:s historia, men den skall bli skrifven, den står
redan tecknad i hvarje Svenskt bröst, och der står, att bland de
törnen, som utmärkte denna Konungs äfvenlyrliga bana, låg likväl
en blomma — det var blomman af Sveriges Adel. Man må
då ursäkta det fosterländska sinnet, om det tvekar att tillintetgöra
betydelsen af dessa Stånd, och Konungamaktens vänner, om de
frukta att, bakom bemödandet att utplåna detsamma, ligger ett bemödande,
— vid delta tillfälle visserligen medvetslöst, — att utplåna
allt som bildat vår historia.
Förslagets detaljer vill jag icke med många ord vidröra. Folden
som gillar hufvudgrunderne, torde detaljerne vara af mindre
vigt; för den som ogillar dem, af ännu mindre.
Jag måste likväl fästa upmärksamheten vid någon af dem, åtminstone
på det alt man må se, att den som önskat det, haft lid att granska
förslaget.
För att blifva så kort som möjligt, skall jag blott välja ett enda
ämne, nemi. bildandet af den första kammaren. Den första g, sorn
handlar om detta ämne, är den 4:de, hvari stadgas, att ledamöterne
i 2:dra'kammaren utgöra 150, och i den Irsta 120. Jag påstår
icke att detta är orätt, men frågar hvarföre? Man svarar kanske,
att i alla Europeiska hittills varande representationer, kamrarne haft
en olika styrka. Detta är sannt, men man har likväl i alla andra
länder haft ett skäl dertill i kamrarnes sammansättning. Der Irsta
kammaren utgjordes af ett obegränsadt antal, af Konungen utnämnde,
ledamöter, har det icke berott på lagstiftningen att bestämma antalet.
I afseende på Tysklands två-kammar-stystemer, den tid der
funnos sådana, (huruvida det har dem i dag, är svårt att veta),
voro också kamrarne der olika. Men det berodde derpå, att deras
första kammare, med några få variationer, bestod af personer af
det regerande huset, af vissa högre embetsman, luifvudmännen för
vissa slägter, af vissa valde af regeringen, o. s. v. hvaremot den
andra kammaren var vald af folket.
Dessutom hafva i alla dessa representationer, med undantag af
en enda, de båda kamrarne haft en bestämd, från hvarandra afskiljd
verkningskrets, då det var likgiltigt, huruvida antalet af kamrarnes
ledamöter var lika eller icke.
Detta är likväl icke förhållandet med det hvilande förslaget,
ty enligt detsammas 125 och 126 §§, skola vid vissa tillfällen riksförsamlingens
båda kamrar samfäldt rösta; och det är då icke utan
vigt, huru förhållandet är mellan de å båda sidor röstandes antal
296
Den 17 December.
Partiskheten mot elen l:sta kammaren gär här sä långt, som möjligt,
då till undvikande af lika röster, föreskrifves, alt alltid en sedel
af den 1 :sta kammarens aflägges och förseglas.
Ett sådant sammanträdande af kamrarne, har, mig veterligen,
blott ägt rum i en representation, nemi. YViirtembergs, der också
ledamöternas antal i kamrarne var olika, och, vid olika beslut i
beskatlniugsfrågor, båda kamrarnes röster samfäldt beräknades. Det
fanns emellertid ett naturligt och giltigt skäl, a't man der, vid beskattningen,
ville gifva åt de representanter, folket valt, en öfversigt
öfver dem, som voro tillsatte af Konungen, eller sjelfskrifna,
hvaremot här, hvarest representanlerne skola nises af folket antingen
de tillhöra l:sta eller 2:dra kammaren, skälet för olikheten i
styrkan och för försöket att minska lista kammarens inflytande, helt
och hållet försvunnit. Om förslaget verkligen skulle komma till
stånd, skulle jag dock icke anse denna olikhet vara en verklig olycka,
af det skäl, alt jag anser lista kammaren blifva vida sämre
än den 2idra. Man anser i allmänhet som ett nödvändigt vilkor
för dugligheten hos en representation, att inom densamma linnes
en lill hela landet utsträckt lokal-kännedom, — en kännedom om
behofven och det serskilda tillståndet i de olika provinserne.
Denna måste linnas i den 2:dra kammaren men behöfver icke
finnas i den lista. Valbarheten till den lista kammaren är nemi,
icke inskränkt till bosättning inom distriktet, utan hvarje Svensk
man är dertill valbar. Det vore således icke omöjligt, ehuru kanske
mindre sannolikt, att alla representanlerne i lista kammaren
voro t. ex. från Stockholm, och jag hemställer, huruvida de, i sådant
fall, med kännedom om ställningen och behofven inom landet
skulle kunna yttra sig om dess angelägenheter. Ett annat företräde
hos 2idra kammaren är, att, ehuruväl klassval s-principen
dervid icke kan erkännas vara genomförd, del likväl icke kan bestridas,
att kännedom om olika yrken der är att förmoda, ty att
jordbrukare i den skola fa inträde är påtagligt, äfvensom mer än
sannolikt att näringsidkare fler skola inkomma; men hvad lista
kammaren angår, finnes alldeles icke denna visshet. Det är sant,
att man fastställt vissa kalhegorier för valbarhet, men det är ingenting
som hindrar, att inom en enda af dessa kathegorier välja
hela kammaren. Månne, om någon föreslog en representation, som
skulle bestå af 120 jordbrukare och 30 näringsidkare i den ena
kammaren och 120 embets- och tjenstemän i den andra, man ej
skulle tveka, om det vore allvar!
Det är likväl icke alldeles omöjligt, att sammansättningen af
representationen, enl. det hvilande förslaget skulle kunna bli sådan.
Hvad serskildt beträffar de stadganclen, som röra den första
kammaren, äro de både otydliga, och, utan vidare förklaringar el
ler
stadganden, omöjliga alt verkställa. Så, t. ex. om man slår
upp den 60 §, så läses der, att vid samma tillfälle, då val till
2:dra kammaren sker, skola de valberättigade verkställa valet af
lista kammarens ledamöter. Hvilka som äro valberättigade, bestämmes
i den 8:de §, men det är icke dessa valberättigade som
omtalas i 60 §, utan det menas Elektorerna, ehuru dessa icke sko
-
Den 17 D ece m ber.
297
la välja ledamöter i 1 :sta kammaren, utan blott ledamöter i den
nämnd, som slutligen skall utse l:sta kammaren. Den 47 § innehåller
vidare: att den nämnd, som skall utse l:sta kammaren,
väljes på samma sätt som riksdagsmän i andra kammaren. För afdelningen
som väljer genom Elektorer, skall landel fördelas i 70
valdistrikter, och Elektorerne inom dessa distrikt skola utse för hvardera
en riksdagsman. Huru skall det nu tillgå, när dessa Elektorer
skola utse inom Länet 12 nämndemän. I lagen finnes ingen
föreskrift i detta hänseende, och gåtans lösning är icke heller lätt.
Ar meningen, att hvarje valdistrikt skall utse en viss andel af nämndens
ledamöter, så låter detta sig visserligen verkställa i de län
der distrikternas antal är 2, 3, 4 eller 6: men det kunde hända,
att ett län blef deladt i 5 distrikter och dessa 5 kunde sins emellan
icke dela de 12 ledamöterne i nämnden, sä att hvarje distrikt
fick lika många. Ar det åter meningen att Elektorerne på hvarje
ställe utse 12 ledamöter, och att man sedan skall tillse hvilka 12
som inom hela länet erhållit flesta rösterna, så blir frågan: huru
skall majoriteten beräknas? Elektorernes antal är ju olika vid det
ena stället och vid det andra, åtminstone icke precist lika. Vid
valet af ledamöter till 2:dra kammaren äro Elektorerne, utan afseende
på antalet, lika berättigade i det ena distriktet, som i det andra,
men äro de det äfven vid val af ledamöter i nämnden? Härpå
lemnar förslaget intet svar, och jag fruktar således att tillsättningen
af nämnden blir de facto omöjlig. En likartad anmärkn.
skulle kunna göras om sjelfva valsättet inom nämnden, rörande
hvilket stadgande återfinnes i 51 §. Skulle meningarne inom nämnden
blifva lika delade mellan tre personer, af hvilka hvar och en
således erhåller 10 röster, och hvar och en vid hvarje votering
vidblifver sin öfvertygelse, kommer aldrig nämnden till något resultat.
Jag vill icke längre med granskning af detaljer uppehålla R.
o. Ad:s tid, utan tror mig med det anförda hafva gifvit antagliga
skäl för det votum jag afgifver och hvilket jag icke vidare behöfver
säga, blifver nej.
Många ledamöter hördes härtill yttra bifall.
Gr. von Platen, Baltzar: Det skall visserligen synas mången,
som allt skäl vore, att i en fråga, som blifvit så mycket afhancllad
så väl i skrift som i tal, sorn den förevar., afhålla sig från
att ytterligare uptaga tiden. Jag inser fullkomligen styrkan af en
sådan sats, men den öfvertygelse jag vid behandlingen af en likartad
fråga förr uttryckt, att det anstår hvar och en riddersman att
öppet och bestämdt uttala sin öfvertygelse, torde dock få lända mig
lill ursäkt, så mycket mer sorn jag anser att den dubbelhet och
brist på ärlighet som, städse utgjort bland de största felen vid vårt
nuvar. representationssätt, redan tydligen visat sig äfven vid denna
riksdag. Olägenheterna, för att icke säga bristfälligheterna, af den
närvar, representationens sammansättning, äro så tydliga att svårligen
någon vågar bestrida dem. Detta har under de sednare 10 åren
mer än en gång nog betänkligt uttalat sig, utan alt jag derföre
298
Den 17 December.
vågar påstå att icke dagar komma då det kommer att ske i ännu
betänkligare form. Naturligtvis hafva åsigterna om lämpligaste sättet
att afhjelpa det onda varit ganska skiljaktiga, och man skulle
kunna nära nog ordagrant tillämpa ordspråket ”så många hufvuden
så många åsigter”. Det måste således icke eller vara äfven mig
betaget, att icke kunna gilla det hvilande förslaget uti alla dess detaljer.
Men finnes väl något fullkomligt här i verlden? I huru
många fall finnér man sin önskan upfylld? Det måste således tillhöra
hvar och en att söka öfverväga fördelarne och olägenheterna
af förändringen. Den stora skiljaktighet i åsigter som förefinnes
för närvar., tager jag för gifvet, härflyter ur en olika upfatttning i
detta fall. Jag för min del erkänner att jag anser att, lill afhjelpande
af de olägenheter, som vidlåda det närvar, representationssättet,
är det steg, K. M. vid sistförflutna riksdag tog, ett stort sleg
framåt och det är på den grund jag icke kan tveka i den åsigt,
med hvilken jag bort uptaga densamma. Måhända sker sådant
lättare för mig än för mången annan, ty jag har icke varit skyldig
— är icke skyldig att inträda i politikens irrgångar. Här har blifvit
mången gång yltradt, alt man skulle fästa afseende på tilldragelser
i andra länder. Lika litet som jag anser att detta förslag
haft sin upkomst ur sådana politiska tilldragelser, lika mycket önskade
jag alt man äfven nu helt och hållet måtte lägga lankan på dem
åsido. Vi hafva i dag hört serdeles intressanta föredrag i det hänseendet,
men jag tror icke att de varit fullt tillämplige på den fråga,
som för närvar, är under behandling. Jag tror att de sednare 2 jårens
tilldragelser hafva mer än tydligt bevisat, och jag anser att vi
med tacksamhet mot Försynen böra erkänna det, att Sverige icke
bör jemföras med andra länder. Jag är af den öfvertygelse, att
hvad andra länder angår, så önska de ingenting annat och ingenting
högre än att finna ett Sverige, som genom ett sansadt och
riktigt redande af sina inre förhållanden vore ett rike med sådant
statsskick, att förtroende derpå kan byggas. Men jag vill ännu längre
sträcka känslan för oberoende; jag vill önska, att vi måtte afgöra
denna fråga oberoende af hvad äfven andra Stånd tänka och
göra i det fallet; och då jag således för min del tänker handla oberoende
af den ena eller andra konsiderationen, så är det i den öfvertygelse.
att den fråga, hvarom vi öfverlägga, en gång väckt af representationen,
man må säga hvad man vill, lifligt upfattad af nationen,
som vetat att tilltvinga sig af Konungens rådgifvare det förklarande,
att den aldrig kan falla, kommer nog i sinom tid att taga
sig fram. Möjligen kommer likväl sådant icke att ske utan många
svikna förhoppningar hos dem, som nu deltaga i besluten.
På de skäl jag nu anfördt får jag äran tillkännagifva att jag
röstar för förslaget.
Gr. Lagerbjelke, Gustaf: Det nu under behandling varande
vigtiga lagförslag kan naturligtvis betraktas, dels med hänseende
till den princip, som ligger lill grund för detsamma, dels till
sättet, hvarpå denna grundprincip blifvit tillämpad, och dels slutligen
lill detaljerna af upställningen. I afseende på den första frå
-
Den 17 December.
299
gan, hafva redan flere talare, blanc! hvilka jag anhåller alt serskildt
lii förena mig med Gr. Hamilton, bevisat att sjelfva grundprincipen
för förslaget är förkastlig. Ofvergär man derefter till det sätt hvar-1
på denna princip blifvit tillämpad, så är det en för all lagstiftning
tillämplig regel, att, om en lag skall vara stark, mäste den stödja
sig pä inom samhället lefvande seder och förhållanden, sanktionerande
och utvecklande hvad som deraf är godt, borttagande och
motarbetande hvad som är förkastligt, samt att om man någon gång
nödgas skapa nya förhållanden, dessa dock måste inrättas så, att
de kunna inom samhället vinna rot och lif, på det lagen slutligen
mätte blifva, hvad elen alltid bör vara, i harmoni med sederna. Om
man äter, utgående endast frän theoretiska funderingar, upställer ett
lagförslag i harmoni hvarken med secler som funnits, finnas eller
någonsin kunna komma att finnas, så kan en sådan lag endast stödja
sig på papperet, samt derföre icke eller hafva annan styrka än den
papperet, på hvilket lagen är skrifven, kan lemna. Att det nu under
handläggning varande förslaget är af sistnämnde beskaffenhet
torde vara lätteligen insedt oell för att sådant bevisa, behöfver man
blott betrakta dess öde och 15:de .§§. Den förstnämnde §:n innehåller
nemi.: ”Andra kammarens ledamöter väljas serskildt för
hvarje riksdag. De valberätligade pä landet, hvartill äfven röknas
köpingar oell de städer, som icke hafva egen jurisdiktion, utgöra
tvenne afdeliur, hvilka välja, den ena omedelbart femtio, och den
andra genom Elektorer sjuttio ledamöter i denna kammare. De
städer, sorn' hafva egen jurisdiktion, utse genom omedelbara valkammarens
öfriga trettio ledamöter.” Häraf ser man att bland de
valberätligade på landet en betydlig skillnad i rättigheter skulle ega
rum i thy att vissa komma att välja omedelbart, andra deremot
medelbart. Gränsen, vid hvilken denna skillnad är bestämd att vidtaga,
ar enl. § 15 t. ex. bland annat satt vid egandet af ett helt
hemman. Nu hemställer jag till Eder Mine ITrr, hvad skillnad är
det väl i allmänna lifvet mellan den som äger ett hell hemman,
och den som eger ett hemmantal litet deröfver? Ingen har funnits,
finnes eller kommer någonsin att finnas mer emellan dessa än emellan
hvilka andra mantalstorheter som helst, och det är derföre ofelbart
att denna gräns för skillnaden aldrig kan fatta någon rot. Sedan
denna skillnad blifvit godtyckligt upställd, har man ganska konsequent
i godtycklighet stadgat siffrorna 50 och 70 för antalet af de ledamöter,
hvardera afdeln:n skulle utse, ty om man utgår från den princip,
som ligger till grund för hela förslaget, så skulle man vänta att antingen
personernas antal eller deras skattebelopp, skulle bestämma dessa
siffror; så har emedlertid icke skett, (y dessa stå icke i förhållande
till någotdera hvarken personernas antal eller deras skattebelopp, utan
kunna endast förklaras på grund af godtycklighet. Man har ytterligare
i samma Ode § stadgat all städerna skola till andra kammaren
utse 30 ledamöter, eller l:del af kammarens hela antal. Om
man ginge den historiska vägen, så finner man visserligen grund
för denna siffra, ty då städerna nu hafva d :<lel och de tillkomna,
orepresenterade, ansåges böra utgöra en lika stor del, som hvardera
af de huvar. Stånden, så skulle gidel inom representation tillkom
-
300
Den 17 December.
ma städerna, men dä detta förslag icke erkänner den historiska, utan
vill begagna den rent af rationella vägen, så finnes ingen grund för
denna siffra af 30, ty hvarken utgöra städernas befolkning |:del af
landets innevånare, ej heller betala de tulei af skatterna. Sådant
har äfven inselts af förslagets förfäktare, och en ledamot af detta
hus har vid en offentlig öfverläggning yttrat, enl. hvad en allmänt
läst tidning, Aftonbladet för den 7:de i denna månad, innehåller:
”Hr Hjerta ansåg det böra erkännas, att det s. k. streckets ställande
på den punkt der det nu belinnes, utgör en brist i förelaget,
som man måste afse att i framtiden afhjelpa, men yttrade tillika
den öfvertygelsen att denna brist vore lätt afhjelpt med förändring
af ett enda ord, nemi. att alla de, som hafva egendom af ett helt
hemman och derutöfver, må tillhöra den öfre valkr Isen i stället att
deltagandet deri nu stannar vid dem, som hafva mer än ett hemman.
Genom nämnde förändring skulle nemi. den öfre valkategorien
blifva till en ändamålsenlig grad (då man anser tvåkammarsystemet
böra bibehållas) uphlandad med det demokratiska elementet
och specielt med Bonde-St:s interesse. Hr Hjerta ansåg äfven
att denna förändring inom kort skulle visa sig af behofvet så
påkallad och påtryckningen dertill utifrån följaktligen genast blifva
så stark, att den icke kunde emotstås.” För min del anser jag
den värde ledamoten haft rätt, och så rätt att icke allenast strecket
kommer att blifva flyttadt, utan helt och hållet försvinna, så
att innan kort endast den nakna 'personlighetsprincipen qvarslode,
sedan de lappar som blifvit omkring densamma hängda, bortfallit.
Om nu jemväl detaljerna af förslagets upställning äro så bristfälliga
att de genom omöjligheter vid tillämpningen i alla händelser
tvinga till förändringar genast efter förslagets antagande, så bl ifver
derigenom deir påtryckning Hr Hjerta omtalat så mycket svårare att
motstå; och att detaljerna äro af denna bristfälliga beskaffenhet, det
anhåller jag alt med några exempel få bevisa.
Återgår man nemi. till den redan omtalade § 6, så finnér man
att de städer, som hafva egen jurisdiktion, skola välja serskildt, hvaremot
de städer, som icke hafva sådan äfvensom köpingar ”räknas till”
landsbygden. Nu stadgar § 47, att då inom ett län städerna med egen
jurisdiktion hafva 6000 innevånare eller derutöfver, så få de tillsätta 6
ledamöter i den valnämnd, som utser l:sta kammaren, men om de
hafva under 6000 innevånare så få de endast tillsätta 3 ledamöter
i denna valnämnd. Om nu i ett län, der städerna med egen jurisdiktion
hafva endast något litet öfver 6000 innevånare, händer att
en liten stad med några få hundrade innevånare mister eller afstår
rättigheten af egen jurisdiktion, så blir följden af denna obetydliga
tillfällighet, att städerna inom länet förlora 3 ledamöter i
nämden för tillsättande af l:sta kammaren, hvarigenom naturligtvis
äfven förhållandet i rättigheter emellan stad och land icke obetydligt
förändras; och detta vigtiga förhållande kan sålunda lätteligen
blifva icke litet beroende af en så ringa sak, som den om en liten
obetydlig stad har egen jurisdiktion eller icke. Betraktar man vidare
att stad utan egen jurisdiktion räknas enl. samma § 6 till
landsbygden, så och då man jemför den med öfriga §§, nemi. den
